# ID: svediakorp-gov529
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 52,742
# sentences: 2,139
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 20 Ma j.
601
vigliga förhållanden. Jag förenar mig således med Hr von Hohenhausen
uli tillstyrkande af afslag å detta betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det försök Ulsk. gjort
att sammanföra lagstiftningen för in- och utrikes revlar, är i
mili tanka icke lyckadt, och dä rådrum icke nu linues för 15.
St. alt förändra de delar af 5Jtsk:s förslag, sorn i min tanka
skulle fordra en förändring, pä det alt förslaget mätte blifva
ändamålsenligt och nyttigt; så mäste jag förena mig med föregående
talare och yrka afslag å detta Utsk:s förslag. Hvad
beträffar Utsk:s förslag till lagstiftning för utrikes vexlar, så
anser jag det största lelct derutinnan vara, alt den räll, som
vexelinnehafvare för närvarande äga, blifvit förminskad emot
dem, på hvilka vexlarne iiro dragne, på säll Hr Lagergrens
reservation, som nyss är uppläst, också ger vid handen.
Beträffande inrikes vexelrörelsen, så uppfyller lagen icke
eller sitt ändamål. Vi hafva redan en, såsom det synes, ändamålsenlig
lag för denna vexelrörelse, ehuru den icke kunnat
åstadkomma den nytta, som man för 10 år sedan väntade deraf,
emedan inrikes vexlar icke hafva kommit i hruk. Orsaken
dertill är troligen den, att man har i lagen velat skapa en form
för den inrikes vexelrörelsen, hvilken allmänheten icke vill
vidkännas, i stället för att bibehålla den form, som i allmänhet
är mera vedertagen och söka alt med vexelrörelse under den
formen åstadkomma samma gagn, som inrikes vexlar i andra
länder medföra. Hr Lagergrens reservation nämner äfven något
derom, pag. 10. Dä emedlertid någon vidare utveckling af
detta ämne icke skulle lill något gagna, då riksdagen är sä nära
sitt slut, och dä det beslut 15. o. Ad. nu fattar, mäste blifva
olika med de andra Ståndens, och aldrig hinna alt med dem
sammanjemkas eller medföra något resultat, så nödgas jag helt
enkelt inskränka mig till att yrka afslag på Utsk:s betänk.
Gr. Frölich, David: Delskäl, som af Frih. Palmstjerna,
Nils Fredrik, blifvit anfördt, nemi. alt man icke kunde så brådstörtande
sälta sig in i eli ämne, för att afgöra cn så vigtig fråga,
då den återstående tiden af riksdagen nu vore så kort, vore
visserligen i allo gilltigt, derest icke R. St. förut under riksdagens
lopp hade haft tillfälle alt göra sig bekanta med detta ämne.
Hvad mig beträffar, så är mig ämnet icke så nytt, efter jag
haft tillfälle alt inom Utsk. handlägga detsamma redan 1834 o.
1835- Jag torde således få anse åtminstone mig sjelf competent att
yttra mig om, huruvida Utsk:s fiirslag kan antagas eller icke.
Jag mäste för min del förklara, ali den af Hr von Hohenhausen
åberopade reservation af Hr Lagergren, icke innefattar
några för mig gilltiga grunder alt underkänna Ulsk:s förslag.
Skälen hvarföre han icke har kunnat antaga Utsk:s förslag, äro
purt negativa, helt och hållet grundade på förmodanden om nya
förslag till ändring i Hamburgerlagen, hvilka förslag åtminstone
i ett afseende jag är i tillfälle att upplysa, vara af allde10
H. 76
602
Den 20 Ma j.
les samma beskaffenhet, som det här framställda. Della förslag
afser nemi., att icke sälta öfverlåtares och trassenters rätt inom
alldeles så skarpa villkor, som den gamla 1748 års lag innefattar.
Deruti består en af de förändringar, som den i Hamburg
föreslagna lagen innebär. För öfrigt väntar jag mig icke
särdeles stor effert af den inrikes vexelrörelsen i Sverige, äfven
om vexellagen blir betydligt bättre än den som antogs
1835, enär här icke finnes Hanker öfverallt i landsorterne, hvilka
kunna upptaga, beläna och discontera vexlar; ty inrikes
vexlar och banker, som discoutera dem, höra sä ovillkorligen
tillsammans, alt den ena inrättningen föga uträttar utan den
andra. Icke dess mindre, dä här i landet synes vara en afgjord
sak, att lag alltid skall föregå praxis, emedan praxis,
eller folkets fria begagnande af sådana inrättningar eller sådana
creditbanker vanligen icke får ske förr än lag föregått, så skulle
jag för min del anse det vara verkligen godt, om denna lag
kuude antagas nu intill dess bruket och begagnandet deraf sä
småningom kunde komma efter. Beträffande hvad man sagt, alt
det borde vara en särskild lag för inrikes och en för utrikes
vexlar, så är det en alldeles oriktig sals, nota hene, när lagen
är så uppställd som denna, ali den egentligen icke innehåller
annat än allmänna bestämmelser om vexelrätt. I delta fall tror
jag verkligen, att den reservation, som Hr Lagerhjelm synes
hafva enkom fabricerat, för att tjena såsom ett medel att inom
alla Stånden tillintetgöra möjligheten ali få något beslut i denna
fråga, är nära nog af samma beskaffenhet, som del motstånd,
hvilket, om jag icke bedrager mig, skedde ifrån Börsen år
1835, då det också var fråga om alt få ett gemensamt stadgande
för in- och utrikes vexlar. Det blir nu för vidlyftigt
och tjenar till intet att ingå i detaljerna. Dessutom hörde jag
nyss en ledamot af LagUtsk. anmäla sig, hvilken, om han så
finnér för godt, derom kan ytterligare tala. Jag vill endast
taga mig friheten att yttra min opinion derom, all LagUtsk.
ganska behörigen och på goda grunder afgifvit sitt förslag till
gemensam lag för både in- och utrikes vexlar, och alt denna
lag är till sin natur en civil-lag. Förklarandet i sista punkten
af förslaget, nemi. alt det skulle hero på K. M. särskildt, att
i form af ekonomisk lagstiftning göra sådana tillägg i afseende
på utrikes vexlar, hvartill omsländighelerne kunna föranleda,
lärer mera vara ditsalt, för att icke fortfara i en strid emot
opinionen, som har antagit denna förevändning (ill skiil att hindra
föreningen af stadganderna om in- och utrikes vexlar, och
dåUlsk. slutligen sä fullkomligt har upptagit och vederlagt alla
de inkast, som blefvo gjorda förra gången ärendet här förevar,
sä all åtminstone jag för min del icke är i stånd att upptäcka,
alt någon enda anmärkn., utom i den punkt, der Utsk. har
gjort ett tillägg, nemi. i 10 §, återstår såsom ovederlagd; så
kan jag för min del icke annat än yrka lagens antagande.
Hr Gunther, Claes Ephraim: De talare, som här
Den 20 Maj.
003
yrkat afslag på Utsk:s betänk., hafva samtligen stödt sig på Hp
Lagergrens reservation. Denna reservation utgår från det påslående,
ali burn man än må göra upp den lagen, så skulle
det vara omöjligt att fä en gemensam lag för både inrikes och
utrikes vexlar, sorn kunde vara ändamålsenlig. Då jag erkänner
mig i detta ämne icke vara competcnt domare, vill jag
belt och hållet lemna detta påslående derhän. Jag vill blott
upplysa, alt detta är ett alldeles nytt påstående, som strider
emot hvad sä väl R. St. som den andra Statsmakten tvekas
varit ense om vid både denna och föregående riksdagar. Vid
1834 års riksdag uppgjordes nemi. och antogs af R. St. en lag,
alldeles densamma, som Utsk. nu föreslagit, för inrikes oeh utrikes
vexelhandel, och enda hindret för dess sauetionerande
var, att Konungen fann det stridande emot dess prerogativer,
att R. Sl. dellogo i lagstiftningen för den utrikes vexelhandel;
men någon anmärkn. om det felaktiga i sjelfva stadgandet gjordes
icke i K. M:s nåd. beslut. Vid 1834 års riksdag blef således
lagen blott gällande för inrikes vexelhandel!!; men vid
sistii riksdagen väcktes ånyo förslag, alt lagen skulle blifva
gemensam, och ingen menniska uppträdde då med det påstående,
att sådant vore omöjligt. Tvertom var man då öfverens
om ali det kunde låta sig göra. Några speciella anmärknrr
förekommo visserligen inom RiksSt:n; men de blefvo af Utsk.
besvarade, och samma beslut fattades som vid föregående riksdag,
ehuru K. M., af samma skäl som förut, icke godkände detsamma
i afseende på utrikes vexelhandel. Nu har vid denna
riksdag samma förslag blifvit väckt för tredje gången af en ledamot
af Stockholms börs, och Utsk. har således icke haft något
skäl att tro det vara en omöjlighet att stifta en sådan lag.
Ilr Lagergren var vid ämnets första handläggning ense med
Utsk. om, alt det var både möjligt och äfven nödigt alt uppgöra
en sådan lag, samt deltog i Ulsk:s bemödanden derom. Dä
delta lagförslag första gången förevar inom RiksSlm, gjordes
visserligen deremot åtskilliga anmärkn:)', men de voro alla riktade
emot detaljerna och ingen enda emot sjelfva principen att
stifta en gemensam lag för in- och utrikes vexlar; hvarföre
också Utsk. ansåg sig ingalunda befogadt alt, när ärendet andra
gången förevar, förklara, att hvad både Utsk. och R. St. förut
ansett möjligt, nu skulle vara omöjligt. Något afseende kunde
således icke fästas på denna sats, som Hr Lagergren då först
började drifva, utan Utsk. ansåg sig pligligl alt taga de gjorda
anmärkn:rne i öfvervägande, och det stannade vid det resultat,
som Gr. Frölich redan nämnt, att anmärkmrne befunnos allesammans
icke vara af det värde, att de förtjenade afseende i
mera än en enda punkt. Förslaget är således, utom den 10 §,
deruti ett litet tillägg har blifvit gjordt, precist likadant som
det beslöts vid 1834 och ytterligare vid 1840 års riksdag. Det
skulle derföre för mig synas, alt man icke riskerade särdeles
vid alt antaga denna lag, isynnerhet som, efter hvad jag får
upplysa, de speciella anmärkn:r, som innefattas i Hr Lagergrens
COi
Den 20 Maj.
reservation, hafva varit föremål för en särskild handläggning
inom Ulsk. och der icke befunnits förtjena något särdeles afseende.
Den stränghet i gamla lagen i afseende |>å säkerhets
ställande för vexel, hvarpå Hr Lagergren lagt synnerlig vigt,
har Ulsk. t. ex. funnit olämplig i jemförelse med den öfriga
nuvarande creditlagstiftningen och jemväl ganska illusorisk, enär
man väl vet, alt den aldrig tillämpas, emedan hvar och en
vexelgifvare lärer vara så klok, alt han i sådana fall blott
skickar ett ombud i sitt ställe, och då slipper han dea der personliga
ansvarigheten, som den gamla lagen så strängt hotar
med. Ulsk. ansåg dels detta stadgande i sig sjelf mindre lämpligt,
och dels ansåg man den stränga exccutiva gång, som vexlar
enligt förslaget erhålla, vara fullkomligt tillräcklig. Men sedan
jag sålunda sökt göra reda för Utsk:s skäl, att framkomma med
detta lagförslag, och jemväl de skäl, som kunna visa att någon
särdeles våda icke är förhanden vid förslagets antagande; så får
jag likväl tillägga, att då riksdagen redan är så långt framskriden,
och då de många anmärkmr, som inom alla Stånden blifvit
gjorda, gifva en stor anledning att förmoda, del förslaget i dess
närvarande skick icke blifver anlaget, utan det är sannolikt,
att Stånden komma att stanna i skiljaktiga beslut, hvilka icke
möjligen kunna hinna sammanjemkas, och då dertill kommer,
alt denna lag redan gäller för inrikes vexlar, och att för deri
utrikes vexelhandel en särskild lag redan finnes, emot hvilken
jag icke hört, att de handlande yttrat särdeles missnöje, isynnerhet
som skiljaktigheterna dem emellan iiro Ideligen obetydande,
så har jag ingenting emot, om R. o. Ad. skulle finna
för godt ali afslå betänk.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Sedan Hr Gunther upplyst
det historiska förhållandet med denna lag, så afstår jag
fran att, såsom jag ämnade, yttra mig derom. När han slutade
med alt icke motsätta sig lagförslagets ogillande, så har jag
äfven i detta hänseende icke något1 väsendtligt att tillägga. Meri
jag önskar att slutligen fä fästa R. o. Adis uppmärksamhet på
olämpligheten af den form, hvaruti Utsk. framställt saken. Det
är, pä sätt som nyss blifvit uämndl af andra talare, och sist af
Hr Gunther, icke bchöfligl alt stifta en lag både för in- och
utrikes vexlar. Hr Lagergren har i sin reservation visat oriktigheten
att vilja försöka det. Om man gör del, så stöter man
pä den formella svårigheten, att t. ex. R. St., om denna lag
anloges, skulle öfverlemna ett lagförslag till K. M:s godkännande,
oin hvilket Ständerna tillika yttrade, alt det må vara K. M.
obetaget att efter behag förändra alla de stadganden, som angå
den utrikes vexelrörelsen. Kan väl någonsin ett sådant lagförslag
framläggas? Man bör naturligtvis frånskilja hvad som
beror på Konungen allena, och i lagförslaget endast upptaga
hvad Konung och Ständer iiga gemensamt afgöra. Om man låter
begge delarnc qvarstå, hvilka Konungens rådgifvare skulle väl
våga föreslå, att, i ett af Ständerna framlagdt lagförslag, stryka
Den 20 M a j.
605
ul del ena stycket oell låta del andra slå qvar? Ja»' anser
följaktligen sjelfva formen vara onni agli»', oell afslyrker jemväl
]i:i denna grund betank:s godkännande.
Hr von H o Ii e n Ii a u se n : En värd talare liar yttrat, att
i ilr Lagergrens reservation funnes blott negativa satser, grundade
endast på förmodanden. Likväl gjorde lian sig sjelf en
liten rättelse, dä lian lill vederläggning upptog hvad Hr Lagergren
i sin reservation visat, nemi. minskningen i den stränghet,
som nu gäller. Denna stränghet har Hr Gunther väl ansett
kunna eluderas, men domstolarne hafva dock i sin makt att
förmå den, sorn häller sig undan, alt komma tillstädes. Gr.
Frölich förmodade, all det var ifrågavarande stränghet, som
man i Hamburg velat mildra, men har icke kunnat för oss nöjaktigt
styrka, alt sä förhåller sig. Det lärer ock vara svårt
för någon alt derom äga visshet, enär den nya lagen derstädes
ännu icke är färdig. Men då den, som nu gäller i Hamburg,
är lika med vår, så tror jag det vara allt skäl att densamma
bibehålla. Likaledes kan jag icke annat än instämma med Hr
von Hartmansdorff i den af honom vid slutmeningen anmärkta
oformlighet. Meningen vöre väl, all lagen skulle blifva lag för
inrikes vexlar, men alt i afseende på de utrikes skulle Konungen
kunna förändra den efter omständigheterna. Sådant tyckes
dock hafva blifvit formligare genom att särskildt behandla bloch
utrikes vexlar. Jag tror också verkligen, att det är be
tänkligt
att, efter tvenne fruktlösa försök, vilja par lörce införa
en sådan gemensam lag, dä eli motsatt förhållande äger rum
hos andra handlande nationer, t. ex. i England, ehuru jag medgifver,
alt här i Sverige måste man gifva ton för saken och
göra hagarne fiirst, hvaruti bruken sedan skola tvingas in.
Samlalsvis har jag förut yttrat, ali jag i afseende på inrikes
vexlar ansåg denna lag vara bättre än den gamla. Men då den
gamla ännu icke är pröfvad, så bär det mig mycket emot alt
deruti göra förändringar, och jag kan derföre icke annat än
afstyrka betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skall icke ingå i något
yttrande om sjelfva frågan. Derom kan redan vara tillräckligt
tahult. Men i afseende på formen ber jag att fä fästa uppmärksamheten
dervid, att om R. o. Ad. afsiår detta betänk.
N:o 124, så följer deraf ingenting annat, än att R. o. Ad. har
afslagil Ulsk.s förslag till ändring i 10 §, och hela förslaget
står qvar sådant det förut var. Meningen måste väl vara alt
äfven afslå betänk. N:o 62.
Gr. Frölich: Det är väl föga hopp att förmoda, det
R. o. Ad. skulle vilja antaga detta förslag, då en ledamot af
LagUtsk. sjelf, efter ali hafva försvarat dess grunder, förklarat,
att han icke egentligen anser det vara någon nödvändighet att
antaga det, efter som vi redan hafva en lag för utrikes och
en för inrikes vexlar. Jag tillstår likväl, att detta hans yttrande
föreföll mig högst besynnerligt, emedan det då är svårt att
606
Den 20 Maj.
inse hvarföre motionen å nyo blifvit upptagen, och jag gissar
alt motionären, Hr Schartau, äfvensom Ulsk. i allmänhet och
många andra funnit saken nödvändigare. Ett skäl, som jag anser
här icke höra lemnäs utan svar, är det af Hr von Hartmansdorff
anförda, nemi. alt det verkligen är oformligt, all lill
Konungen öfverlemna en lag, med förklarande, alt Konungen
skulle äga att i vissa afseenden på egen hand pröfva hvad som
likväl, enligt grundlagen, hör pröfvas af Konung och Ständer
gemensamt. Men redan förra gången jag hade ordet, tog jag
mig friheten förklara den historiska orsaken dertill. Nu vill
jag blott visa, huru lätt detta cardinalfel är afhjelpt, nemi. genom
ali utstryka det sisla mom. af hvad Ulsk. i betänk. N:o (52
föreslagit, nemi. den slutmeningen, sorn börjas med: ”dels ock”
etc. Detta tillägg synes vara expres så stäldt, att det kan helt
och hållet borttagas, och dermed är det vigligaste inkast, som
Hr von Hartmansdorff gjort emot lagen, helt och hållet förfallet.
Då nu öfverliiggningeu ansågs vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle LagUtsk:s
betänk. N:o 62 med den i utlåt. N:o 124 föreslagna förändring,
ropades starka nej, blandade med åtskilliga ja.
Uppå sedermera framställd propos. hlefvo LagUtsk:s ifrågavar.
betänk, och utlåt, afslagne.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda betänk. N:o 125, i anledn. af väckt motion om
sättet för behandlingen af de allmänna lagförslag af större omfattning,
som K. M. vid en kommande riksdag kan vara sinnad
alt till R. St. framställa.
Lades på bordet nedannämnda från Utskai inkonmc mern.,
utlåtai och betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 321, ang:de skedd omröstning i frågan om ett lån för
uppbyggande af ny kyrka i Christinehamn;
N:o 322, ang:de verkställd omröstning uti frågan om gratilication
åt Adjuuclen Ramström;
N:o 323, rörule skedd votering öfver 2:ne i SlalsUtsk:s
mern. N:o 316 omnämnda frågor;
N:o 324, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 287;
N:o 330, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, rör:de
Riksarchivets och Riksg.cont:s framtida localer;
Stats- och Banco-Utskolten:
N:o 137, i anledn. af väckta motioner om åtgärders vidtagande
till skyndsam nedsättning af taxan för farteu å Götha
canal;
Banco-Utskottel:
N:o 75, i anledn. af väckt fråga om beviljande vid Handels-
och Närings-disconlerne af oundgängliga kostnader i och
för införandet af ve.vlars discontering;
Den 20 Maj.
007
Lag-Utskottet:
N:o 122, i anleda, af gjorda anmärkn:r vid Ulsk:s beliink.
N:o 87, öfver väckta motioner ang:de concurslagstifluiugen;
N:o 123, i anlcdn. af väckta motioner,
för i hofrätten uteblifven svarande part från skyldighet att lösa
rättens dom eller utslag, dels ock förklaring af 24 cap. 7 §
Rälleg.bm.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr.
från de öfrige liiksSt:n, nemi. från PresteSt. af d. 9, 14, 15,
17, 18 och 19, från BorgareSt. af d. 17, 18 och 19, samt frän
BondeSt. af d. 17 och 19 dennes.
11. R. o. Ad. åtskildes kl. .} till 9 om aftonen.
In fidem piotocolli,
Albert Munck.
- 0«H>m
Onsdagen den 21 Maj 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.utdr. för gårdagen.
Upplästes till justering nedannämnde från Exp.Utsk. inkomne
förslag till R. St:s und. skrifvelser lill K,. M.:
N:o 217, ang:de dagsverksskyldigheter för hemmansägare
å ön Hven;
N:o 218, ang:de förändring af de i afseende på utarrendering
af Kronans fasta egendomar å landet nu gällande föreskrifter;
N:o
219, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de ett lånebidrag
för Götheborgs hamnbyggnad;
N:o 220, ang:de de i 63 § Reg.F. föreskrifna creditivsummor;
N:o
221, om ett lån för uppbyggande af en ny kyrka i
Christinehamn;
N:o 222, om en gratification åt Aeademie-Adjunclen Ramström,
för genom inrättandet och vidmakthållandet af Stockholms
Lyceum ådagalagda förtjensler om ungdomens bildande;
N:o 223, ang-.de ändring af 4 § i K. förordn. d. 10 Juni
1841, rörtde bysällning;
N:o 224, i anledn. af K. M:s nåd. propos.r, ang:de antagande
af dels ny strafflag, dels ock lag om verkställighet af fängelsestraff;
-
608
Den 21 Maj.
N:o 225, om förändring och tillägg uti banklagen d. 1
Mars 1830;
N:o 226, ang:de ny ansvarighetslag för R. St:s Fullmäktige
i Banken.
Äfvenledes upplästes till justering samt godkändes följande
af Exp.Utsk. afgifna förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 47, ang:de de s. k. stora och lilla creditiven;
N:o 48, ang:de ändring af 4 § i K. förorda, d. 10 Juni
1841 , ronde bysältning;
N:o 49, ang:de antagande af hufvudgrunderne för ny
brott må Islag;
N:o 50, om förändring och tillägg uti banklagen d. I Mars
1830;
N:o 51, ang:de förändrad ansvarighetslag för R. St.-s Fullmäktige
i Banken;
N:o 52, ang:de förtydligande af K. br. d. 25 Sept. 1777;
N:o 53, ang:de upphäfvaude af 3 § i 2 cap. Giflerniålsbrn;
N:o 54, ang:de ansvar för förfalskning af privat banksedlar;
N:o 55, ang:de iakttagelser vid besvärsskriflers och an
sökningars
inlemnande;
N:o 56, ang:de ändring i 4, 5 och 6 §§ 24 cap. Byggn.b:n;
N:o 57, ang:de förändring i 7 § och upphäfvaude af 8 §
uti 16 cap. Jordab:n;
N:o 58, angide ändrade föreskrifter i afseende å lagfart
och nyltjanderätts inteckning;
N:o 59, ang:de bevillningens belopp;
N:o 60, aug:de förändrade lagstadgauden om morgongåfva,
giftorätt, arfsrätt och istadaratt;
N:o 61, ang:de förändrade stadganden i afseende på ut
mätning
;
]N:o 62, ang:de val af Fullmäktige i Banken och Riksg.cont.;
N:o 63, ang:de en afgift till folkundervisningens befrämjande;
N:o
64, ang:de Bankens depositioner å utrikes ort.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 17 och 18 dennes på hordet
lagda betänk. N:o 127, i anledn. af väckta motioner, aug:de
gemensamma ransakningshäkten och tingsställen för särskilde
härader.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ifråga var. förslags verkställighet
möter i många domsagor betydliga hinder, derigenom
att domsagorne ofta bestå af flere härader med från hvarandra
aflägsna tingsställen, hvilken gör alt, om ett gemensamt häkte
skall inrättas, anstalter troligen i alla fall måste fogas om häkten
vid de öfriga tingsställena. Denna omständighet är dock
den minsta. Hvad som i min tanka mest förtjeuar att tagas i
betraktande vid den föreslagna förändringen i nämnde afseende
är
Den 21 Maj.
609
Hr det sorn [Utsk. diger i slutet af sitt tillstyrkande, nemi.:
”Ransakning och dorn i sådant mål tillhöra den häradsrätt, inom
hvars domvärjo gerningen, som åtalas, blifvit begången; dock
må nämnd tagas äfven från annat af de till samma domsaga
hörande härader, för hvilka häktet gemensamt är.” Då ransakningen
sker inför den häradsrätt, inom hvars domvärjo gerningen
är hegången, så kan jag icke finna huru nämnden kan
vara från ett annat härad. Orsaken nemi. hvarföre nämnden
bör vara från det härad, inom hvilket hrottet blifvit begånget,
är naturligtvis den, att denna nämnd känner såväl personerne i
orten, der gerningen blifvit begången, som ock förhållanderne
dervid, hvarigenom den på ransakningens gång ofta lill en stor
del torde komma alt inverka genom sina upplysuingar. Jag anser,
att följderne af den förändring, som Utsk. har föreslagit,
kunna i afseende på sjelfva ransakningens ändamål äfvensom
på dess fortgång blifva ganska menliga; enär åklagaren måste
resa utom det härad, der han är tjenstgörande och ofta flere
dagar kunna erfordras till upplysningars inhemtande och vittnens
inkallande frän det härad, der brottet blifvit föröfvadt.
Hvad angår den af Utsk. omnämnda besparing i skjutslega för
fångars transport, så torde den jemväl blifva ganska ringa, enär
man nu skall nödgas antaga flere fångvaktare vid häradshäktena,
äfvensom man skulle nödgas anstalta om bostäder för dem
och om förplägning för tångarne på annat sätt, än som nu äger
rum. Jag vet, att 3:ne Ståud redan hafva bifallit förslaget, och
jag vill derföre icke yrka återremiss af betänk.; men jag har
velat i prot. nedlägga dessa anmärkntr, på det att man mätte
se, att icke de förhållanden, som genom det nya förslagets antagande
skola uppkomma, hafva undgått allas uppmärksamhet.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. Palmstjerna har fram
ställt
de olägenheter, som skulle blifva en följd af ifrågavar.
förslags antagande. Det är en känd sak för hvar och en, som
bevistat hrotlmålsransakningar, ali de upplysningar, sorn liugsmenigheten
är i tillfälle alt lemna, olla äro de, hvilka leda till
ransakningens fortgång och slut, hvilka upplysningar deremot
icke skulle stå att vinna, i händelse denna menighet icke tillhörde
det härad, inom hvilket gerningen blifvit begången. Jag
kan icke annat än finna, att Ulsk:s betänk., långt ifrån alt vara
grundadt pä praktiska, är fotadt på purt theoretiska bilder,
hvarföre jag äfven, ehuru vid denna riksdag icke någon förändring
i förslaget kan ske, eftersom 3:ue Stånd redan hafva detsamma
bifallit, likväl för min del önskar, att R. o. Ad. mätte
afstå betänk.
Gr. Frölich, David: Då Frih. Palmstjerna på sitt. sätt
icke yttrade sig annorlunda än blott reservationsvis kunde jag
icke annat än anse det såsom en följd af den systematiska opposition,
som varit antagen emot criminallagförslaget i sin helhet;
men jag finnér nu af Frih. Cederslröms framställning, att
10 H. 77
filo
Den 21 Maj.
afslå nu förevarande förslag, att planen måste hafva varit något
vidsträcktare, nemi. att åstadkomma en opinionsyttring. Jag
har i min ungdom tillräckligt handlagfjsådane ärenden, stint de,
hvilka här äro i fråga, för att kunna göra mig ett enskildt
omdöme derom, och med kännedom om planen att vid införande
af en ny rättegångsordning ordna domsagorne pä eli annat
sätt än nu är förhållandet, d. v. s. territoriell, hvilket jag också
förmodar icke lärer komma att förhises vid uppbyggandet af
de häradsfängelser, sorn nu äro i fråga, — med kännedom häraf,
kan jag ingalunda finna att delta LagUlsk:s betänk, lortjenar
några sädane anmärknir, som de, hvilka bär blifvit gjorde till
beredande af ett afslag å detsamma, helst desse anmärknir, vid
närmare undersökning, i dess vigtigasle delar befinnas obetydliga.
Här har blifvit sagdt, att tingsmenigheten på det ställe
der brottet blifvit begånget, just vore den, sorn vid ransakningen
skulle knnna lemna upplysningar om brottet, och man liar
på denna grund klandrat förslaget, som stadgar, ”alt nämnd äfven
må tagas från annat af de till samma domsaga hörande
härader, för hvilka häktet gemensamt är”. Nu behagade
man likväl finna, att dermed alldeles icke är sagdt, att alla
nämndemännen ovillkorligen skola tagas från ett annat härad,
än der brottet blifvit begånget, ntan alt ordalydelsen i § tvertom
innefattar den latitud, alt domaren, såsom varande den egentligen
rausäkande, under det att nämndemännen blott äro bisittare,
kan så ordna och ställa inom sin egen domsaga samt ingå
i sädane aftal med sin granne, domaren i närmaste domsaga, att
vissa nämndemän kunna vara att tillkalla, när sådane ransakningar
inträffa, som fordra att flere nämndemän infinna sig från
än det ena, än det andra districlet. Jag kan således icke se,
att från de anförde skälen någre grundade anledningar kunna
hemtas till förslagets underkännande, hvarföre jag för min del
tillstyrker R. o. Ad. att detsamma godkänna.
Frih. Palmstjerna: Van att från långliga tider finna
det Gr. Frölich ser hvarje sak ur synpunkten af en partifråga,
förundrar det mig icke, alt Hr Grefven har ansett milt yttrande
såsom varande ett uttryck af den systematiska opposition,
som finnes emot det nya eriminallaglorslaget. Förhållandet är
emedlertid nu, alt jag hvarken på detta rum, eller mig Veterligen
på något annat ställe, sä att del kunnat hinna till Gr. Frölichs
öron, yttrat mig 0111 det nya eriminallagförslagel; och någon
plan, såsom Hr Grefven förmodat, skulle ligga uti Frih.
Cederström» yrkande på afslag ä betänk., vet jag åtminstone
icke af, hvilket jag vågar påstå med så mycken större säkerhet,
som Frih. Cederström och jag i denna fråga icke hafva vexlat
ett enda ord. Mitt yttrande har sålunda endast varit föränledt
af min enskilda öfvertygelse om angelägenheten deraf, att
detta lagstadgande, om det skulle blifva gällande, blefve redigeradt
pä ett försigtigare säll, än som nu skett, och har jag
blott velat i prot. nedlägga denna min tanke, på det alt jag
Den 21 Maj.
Cll
icke skulle synas hafva instämt uti Utsk:s förslag. Gr. Frölich
har visserligen anmärkt, att del icke står i förslaget, att hela
nämnden skall tagas frän annat härad än det, der brottet blifvit
begånget; men ordalagen äro likväl sädane, att de icke lägga
hinder i vägen för domaren alt, med uteslutande af hela nämnden
inom det härad, der gerningen blifvit föröfvad, taga den
nämnd, sorn skall öfvervara ransakningen, frän ett helt annat
härad. Detta anser jag likväl vara en sak, som kan rättas.
Alt elt gemensamt häradsfängelse kan finnas tili domsagor, som
utgöras af 2 och lill och med 3 härader, sorn ligga intill hvarandra,
det vill jag ieke bestrida; men alt det i manga domsagor
icke later sig göra, derom är jag fullkomligt öfvertygad.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Gr. Frölich har sagt,
att när 3 Stånd redan fattat sitt beslut, så skulle K. o. Ad:s
derifrån möjligen afvikande mening blott vara en opinionsyttring,
ulan verkan på sak. Hvarje beslut, som ett Stånd fattar,
är naturligtvis en yttring af dess opinion, och sålunda är saken
i det fallet densamma, antingen flere eller färre Stånd instämma,
ehuru verkan kan blifva olika. Men äfven om 3:ne Stånd
fattat sitt beslut, sä är det icke skäl att R. o. Ad. deruti instämmer,
i fall beslutet anses mindre lämpligt. Jag har mina
betänkligheter deremot och anhåller att få dem vördsamt anföra.
Efter den gamla ordningen inom vårt land, var del icke
domstolen, som skulle rälta sig efter brottslingen, ulan brottslingen
och hans förvaringsrum, som skulle rättas efter domstolen.
Fängelset förlädes följaktligen dit, hvarest domstolen hade
sina sammankomster. Nu vill man att fångens förvaringsrum
skall förläggas på det ställe, hvarest sådant kommer att kosta
staten minst. Vid ransakningen är det icke fången, som skall
forslas till domstolen, utan det är rätten, åklagare och vittnen,
som skola forslas till fängelset eller till närheten deraf. Det
kan vid somliga tillfällen visserligen hända, alt fångarnes antal,
öfver hvilka ransakning skall anställas, hr större, än antalet al
domare, nämnd och vittnen, ehuru sällsynt det må vara. Men
det vanliga förhållandet är, att fångarnes antal är mindre än
förenämnde personers? Således mäste det vara mindre kostsamt
all förflytta brottslingen, än att låta rätten resa. 1 de länder,
der man redan antagit ensamhetsfängelser, såsom t. ex. i Frankrike,
der bar man tillämpat grundsatsen följdriktigt, och inrättat
förslingsanstalierne derefter. Så t. ex. har man inrättat fångvagnar
med celler, der fångarne förvaras under transporten.
Ilar man ingått pä systemet, så får man väl fullfölja det; men
derföre icke förvända sakernes ordning, på sätt i delta betänk,
föreslås. Gr. Frölich har sagt, all det skulle hero på öfverenskommelse
emellan domrarne huru manga al nämnden sorn
toges från det ena eller andra häradet. Om man anlägger ett
fängelse för hvarje domsaga, och således blott för häraden inom
densamma; sä kan domaren inom dem alla uppgöra den saken.
Men det är alldeles icke sagdt att så skall blifva förhåL
-
Bi 2
Den 21 Maj.
landet, utan del kan, efter delta förslag, hända, alt fängelset
är sä anlagdt att del blifver gemensamt för flere domsagor. Om
det händer, huru skall den ene domaren kunna på något sätt
förordna om nämnden uti en annan domsaga? Det måste öfverenskommelse
uppgöras mellan domrarne, och om den icke träffas,
så skall man nödgas tvista äfven om den saken. Dessutom
anser jag liden till detta hesluts fattande ännu icke vara inne.
Vi veta alla, att fråga Ilinge varit om en ny indelning af doinsagorne;
men hon är ännu icke afgjord. Börjar man nu med*att
anlägga fängelser, och ifrågavarande indelning sedan göres; så
skall man antingen tvingas rätta denna efter de förut nnlagde
fängelserne, eller ock nödsakas öfvergifva de byggnader man
redan aulagt, och i stället uppföra andra, som äro rättade efter
domsagorne. Jag anser derföre R. o. Ad. böra afslå betänk.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Den siste värde talaren
yttrade, alt i hans tanka vore ännu icke den rätta liden
inne lill antagande af ett sådant förslag, som det nu ifrågavar.
Jag för min del kan icke med den värde talaren deruti instämma
; ty redan vid förliden riksdag hafva R. St. uti und. skrifvelse
för K. M. tillkännagifvit, att R. St. ingått på den princip,
att ransakningsfängar skola, så vidt ske kan, i särskildt fängelse
förvaras. Hvad nu sjelfva frågan angår, så är det först
och främst bekant, att antalet af fängelser skulle uppstiga till
emellan 4- och 500, i händelse vid hvarje tingsställe ett fängelse
skulle uppföras, hvaraf man torde finna, alt omkostnaderne
derför icke skulle blifva obetydliga. Men det är ännu en annan
sida af frågan, som hör lagas i betraktande, som är ändamålet
med sjelfva rausakniugen. Detta mäste vara att utreda
huruvida den anklagade är skyldig eller icke, samt, i förra
fallet, huru och på hvad sätt han föröfvat brottet. Nu har erfarenheten
visat, alt det just är under transporterne som tångarne
äro i tillfälle att af hvarandra erhålla sädane upplysningar,
hvarmed de sedan kunna vilseleda domaren, och man har derföre
funnit det vara af största vigt, att ransakningsfängar hållas
från hvarandra åtskilde. Det besvär, som skulle uppkomma,
derigenom att ett eller annat vittne, en eller annan åklagare
skulle resa några mil längre än förut, anser jag vara af så föga
betydenhet i jemförelse med hvad jag tagit mig friheten här
ofvan antyda, att det icke torde höra lagas i betraktande. Det
är af vigt att med kraftig hand känna de öfverhandtagande omkastnaderne
i och för långvården. Jag har här en specifik
uppgift på dessa kostnader, hvilka, enligt de uppgifter, som blifvit
R. Sits Revisorer och Statsutskott meddelade hafva varit:
År 1835 r:dr 393,832.
„ 1S36 — 452,960.
„ 1837 — 438,261.
„ 1838 — 490,395.
„ 1839 - 537,S07.
; „ 1840 — 523,162.
Den 21 Maj.
613
År 1841 r:dr 562,471.
„ 1842 — 628,308.
„ 1843 — 705,492.
Om man nu likväl icke vidtager någon förändring’, vill man
fortfara att uti våra fängelser och häkten nästan utan ali urskiljning
sammanblanda, jemte nära 6000 personer, hvartill den
ständiga fångpersonalen uppgår, äfven de 18000 (säger 18000)
personer, som årligen intagas i våra häkten och åter derifrån
utsläppas, efter alt hafva fått tillfälle alt invigas uti alla brottets
mysterier, så måste man äfven bereda sig derpå, alt, såsom
hittills under den sednare tiden, hvarje år få se fängelsernas
dagliga personal ökas med några hundrade nya olfer för felaktiga
institutioner. Under sådane förhållanden tror jag alt man
med begärlighet bör omfatta hvarje steg, som kan leda till motverkande
af det onda och följaktligen äfven till minskning i
omkoslnaderne, och är det på denna grund, som jag tillstyrker
R. o. Ad. alt bifalla motionen.
Frih. Cederström: Gr. Frölich har trott, att någon öf
verenskommelse
i och för en opinionsyttring här skulle vara i
fråga, derföre att jag har yttrat mig i öfverensstämmelse med
hvad Frih. Palmstjerna före mig i detta ämne anfört. Det må
vara den värde Grefven förbehållet att söka coalitioner för sina
handlingar och opinioner; jag för min del behöfver dem icke.
Jag har yttrat mig för det nya criminallagsystemet; men jag
har derföre icke yttrat mig för orimliga former vid brottmålsransakningar,
hvilka former, långt ifrån alt leda tillmålet, nemi.
de brottsliges upptäckande, skulle medföra onödiga kostnader,
omgångar vid ransakningarne och slutligen sjelfva brotlslingarnes
icke fällande, derigenom att de upplysningar saknades, hvilka
skulle hafva medverkat till upptäckande af de begångna brotten,
i fall broltslingarue hade blifvit efter den gamla ordningen
ransakade. Den siste talaren har sagt, att fångarne under transporten
till ransakningsstäilet nu äro i tillfälle att inhemta sådane
underrättelser, som kunna göra att de undgå att blifva
upptäckte. Frågas då: genom hvad medel tänker den värde
talaren låta föra dem lill vederbörande häradsrätt? Skola de
transporteras i celler, för att vid framkomsten ytterligare inspärras
i cell? Hvad har man väl dermed vunnit? Om de deremot
under bevakning af gevaldigern föras directe från häradshäklet
till ransakningsorlen och genast der komma inför rälta,
så hafva de icke haft tid på sig att uppgöra några planer till
sitt försvar. Samme värde talare har ansett, att de olägenheter
skulle blifva ganska obetydliga, som skulle uppkomma derigenom,
att domare, åklagare och vittnen blefve satta i nödvändighet
att i och för ransakningarne göra ofta ganska långa resor,
hvaremot han har ansett att nuvarande fångtransporterne
medföra långt större olägenheter, äfvensom den värde ledamoten
slutligen, i afseende på koslnadcrne, har uppläst hvad fångars
vård och underhåll under de sist förflutna åren kostat. Dessa
614 Den 21 Maj.
\
kostnader blifva sapnerligen icke förminskade genom den föreslagna
åtgärden, utan komma de tvertom snarare att derigenom
ökas, utom det att alla de nya fängelserne komma all kosla
penningar, hvilket jag likväl skulle anse vara af föga eller ingen
betydenhet, om blott ett förnuftigt ändamål dermed kunde
vinnas. Men då jag härutinnan icke ser annat än skadliga följder,
så mäste jag bekänna, att jag anser lämpligare vara alt låta
häraderne sjelfve besörja om deras häkten vid lingsta Ilena,
på det alt fångarne derifrån må kunna förås lill de fängelser,
som, efter slutad ransakning, skola dem emottaga. Jag förnyar
min begäran om afslag å betänk.
Frih. Hermelin: Den siste värde talaren har lyckis fö
reställa
sig, att ransakningarne i brottmål skulle i allmänhet
vara afgjorda första gången ett mål vore före; men motsatsen
häraf lärer dock vara temligen bekant. Det är under de transporter
fram och åter, som i följd häraf naturligtvis måsle uppkomma,
som fångarne äga tillfälle all communicera sig med
hvarandra, hvilket åter just är hvad man genom den föreslagna
åtgärden har sökt alt förekomma. Frih. Cederström har vidare
fästat sig vid den ökade kostnad, som enligt hans förmening
genom det nya förslaget skulle uppkomma. För min del
kan jag icke finna att någon ökad kostnad derigenom skulle
uppslå, åtminstone icke hvad skjulsen beträffar, utan anser jag
tvertom att ganska betydliga förminskningar skulle ske uti Fångstyrelsens
utgifter, genom de mångå besparade resorne emellan
länshäktena och tingsställena. Jag har således icke kunnat
linna min öfvertygelse rubbad af de anmärkn:r, som blifvit framställde
emot förslaget, utan får nu förnya min anhållan om bifall
å detsamma.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm ., om R. o. Ad. bifölle LagUtsk:s
betänk. N:o 127.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. behagade afstå
detta betänk.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. ti11-  kännagaf, det han funnit denna sednare propos. hafva blifvit med
öfvervägande ja besvarad.
Frih. Hermelin begärde votering, men anhöll sedermera
att få del af de underrättelser, som om de öfriga RiksSt:ns i
ämnet fattade beslut kunnat ankomma, och då undertecknad
Ridd.secret. i anledn. deraf tillkännagaf, det LagUtsk:s
ifrågavar. betänk, var af de 3 öfrige RiksSl:n bifallet, alstod
Frih. Hermelin från sin begäran om votering.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., anförde skriftligen:
Då R. St:s om en förändrad giftorätt och arfsrätt afgifna
förslag, hvartill K. M. behagat lemna Dess nåd. bifall, icke be
-
Den 31 Maj.
615
slämdt uttrycker, hvad dock otvifvelaktig! bör antagas vara
rätta meningen, att nemi. den nya giftorättslagen ej verkar retroactivl,
eller gör rubbning uti redan uppkomna rättigheter makar
emellan, och alt således, vid upplösning af de äktenskap,
som äro afsiulade förr än nya lagen träder i verksamhet, eller
vid delning eljest af dessa makars ho, hvardcras giftorätt bör
urskiljas helt och hållet efter gamla lagen; får jag, med stöd
af 56 § Riksd.Ordn., ödmjukeligen väcka den motion, att antingen
i sammanhang med den beslutade lagen, eller genom särskild
författning, det stadgande meddelas, att berörde la g förändring
ej skall, hvad giftorätten angur, tillämpas i frågor
om redan ingångna äktenskap.
Om denna motion genast remitteras till Högh LagUisk.*
samt Ulsk. i morgon inkommer med dess tillstyrkande, och R,
St. utan uppskof härom fatta beslut, så hör otvifvelaktig! und.
skrifvelse till K. M. kunna hinna justeras före riksdagens afslutaude,
ehuru kort den återstående tiden än är.
Hr von Ha rtm ansdor ff A ug: Jag ämnar visst icke
bestrida remiss af ifrågavar. motion; men får säga, det jag icke
trott angren öfver det fattade beslutet rör:de arfsrätten skulle
vttra sig så snart; aldramiust, att den märkvärdiga tilldragelse
skulle inträffa, att, i samma stund riksdagsbeslutet öfver nämnde
fråga justerats, kommer man genast med förslag till ändring
deruti, samt att delta göres af en ledamot, som talat för beslutet.
En bättre protest mot hvad som skett, lärer icke någonsin
hafva kunnat å Riddarhuset uttalas.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jag finner den
af Frih. Tersmeden framställda motionen så mycket orimligare,
som derigenom det förh.äIlande skulle uppkomma, att, om af 2:ne
systrar, den ena gifte sig under loppet af en vecka och den
andra under en annan, så kommo de att ärfva olika.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att den af Frih. Tersmeden nu väckta motion finge remitles'as
till LagUtsk.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna begärde votering, men förklarade
sedermera, att han ville afstå från denna begäran.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Med anledn. af Frih.
Tersmedens motion, kan jag för min del ej undertrycka det
förklarande, att densamma visar huru obetänkt R. Sl:s beslut i
denna fråga har varit, då man nu redan kan komma fram med
begäran om förklaring af detsamma ; och det visar derjemte, att
Regeringen icke drager i betänkande .....
Detta anförande blef här med klubbslag afbrutet, hvarjemte
H. Ex. 11 r Gr. o. Landtm, erinrade Gr. Gyldenstolpe, att
han yttrat sig emot stadgandet i 90 § Reg.F.
flr von Hartmansdorff: Vid närmare eftersinnande fin
-
610 Dan 21 Maj.
ner jag Frih. Tersmeden* motion så god, att jag ville utsträcka
henne derhän, att hela lagen måtte återtagas.
Häruti instämde Gr. Sparre, Erik.
Föredrogos till bordläggning nedannämnde från Ulsk:n inkomne
ullål:n, mern. och betänk:n, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 49, i anlcdn. af väckte motioner om und. skrifvelse
till K. M., ang:de åtgärder till utarbetande af förslag till nationalrepresentationens
om bild ning;
N:o 50, i anledn. af 2:ne Stånds beslut om voler.propos:r
i representationsfrågan:
Stats-U tskottet:
N:o 325, ang:de upprättande af register öfver RiksSl:ns
protocoller;
N:o 320, med förslag till stadgande uti Riksg.conl:s reglem.,
i afseende på statsverkets skuld till Ranken ;
N:o 327, med förslag till stadgande uti Riksg.cont:s reglem.
, i fråga om riksgäldssedlarnes inlösen;
N:o 328, med förslag till 3:ne särskilda §§ i det nya reglementet
för Riksg.cont.;
N:o 331, med förslag till samman jemkning eller voter.-  propos., i anledn. af skiljaktiga beslut uti frågan om afyttrande
utaf den s. k. Fatebursegendomen;
Bevillnings- samt Lag-Utskotten:
N:o 10, i anledn. af vackt motion om befrielse för revisionssökande
parter från skyldigheten att till hofrätt ingifva
stämpladt papper till handlingarne i saken;
Lag-Utskottet:
N:o 126, i anledn. af vackt motion om upphäfvande af K.
förordn. d. 24 April 1754, ang:de revisionssökandes skyldighet
att i hofrätten erlägga lösen för handlingarne i målet ra. m.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 18 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 47, med anledning af 2:ne Stånds beslut i
afseende pä utlåt. N:o 36.
Hr Lagerhjelm, Pehr, anförde skriftligen:
Den sammanjemkning till ett helt utlåt., som 56 § 2 mom.
Reg.F. föreskrifver, är ännu ogjord. Genom denna uraktlåtenhet
å Const.Utsk:s sida har R. o. Ad., som hvarken bifallit Utsk:s
utlåt. N:o 26 eller N:o 36, blifvit urståndsatt att nu antaga något
fullständigt lagförslag, med deraf härflytande förändringar
i Reg.F. och Riksd.Ordn. R. o. Ad. kan följaktligen icke efterkomma
Utsk:s hemställan att ett sådant meddela, helst tiden
icke medgifver R. o. Ad. att sjelf uppgöra det. Uti sådant sakens
-
Den 2f Maj.
G17
kens formella skick, och då Utsk. icke anfort något skäl, sorn
kan verka till ändring uti min öfvertygelse all en representationsreform
måste, för att uppfylla de villkor 87 § Reg.F. föreskrifver,
vid hvarje grundlagsförändring, så vida Utsk. skall
äga rätt att densamma framställa, utgå från andra grunder än
dem, hvarpå hittills framställda lagförslag hvila; kan jag för
närvarande icke annat än tillstyrka R. o. Ad. all vidblifva sitt,
vid föredragningen af ConslUtsk:s utlåt. N;o 3G, fattade beslut.
Härefter tilläde IIr Lagerhjelm:
Fiir den händelse att någon af R. o. Ad:s Hrr ledamöter
skulle täckas lasta någon uppmärksamhet vid min åsigt, har
jag uppgjort följande förslag lill beslut i detta ämne.
Sorn Coust 01 sk., genom uraktlåtenhet alt, i öfverensstämmelse
med 5(5 § Reg.F., lill ett helt sammanjemka samtlige
RiksStms särskilda vid behandlingen af utlät. N:o 26 yttrade
tankar, satt R. o. Ad. ur stånd alt antaga något fullständigt
förslag till ett förämlradt representationssätt med deraf härflytandc
förändringar i Reg.F:s och Riksd.Ordms nu gällande stad-,
ganden; så vidblifver R. o. Ad. sitt i anleda, af Consl.Utsk:s
utlåt. N:o 36 fattade beslut.
Frih. Cederström, Jacob: I händelse de särskilda Ståndens
beslut i representationsfrågan, hvilka den värde ledamoten
förklarat hafva varit af beskaffenhet alt kunna sammanjemkas,
verkligen hade varit af sådan art, så hade han haft fog att
tillvita Coust.Utsk. att icke hafva fullgjort sin pligt att, enligt
56 § Reg.F:s 2 morn., till ett helt utlåt, sammanjemka de olika
besluten. Det skulle likväl i sauninghafva varit rätt roligt att
se, burn det förslag skulle hafva sett. ut, som den värde ledamoten,
genom sammanjemkning med Utsk:s förslag af ett beslut:
”att delta förslag hvarken vore nödigt, nyttigt eller antagligt”,
hade med all möjlig honom egen skicklighet förmått uppställa!
Väl säger den 81 § Reg-F., att Const.Utsk. åligger att icke föreslå
andra ändringar i grundlagen, än sådane, som äro högst
nödige, nyttige och möjlige att verkställa; men det är naturligtvis
Utsk:s ledamöters egna opinioner, som ligga till grund
för deras öfvertygelse i della afseende. RiksSlm kunna deremot
vara af andra tankar; dock utan att i afseende pä desse
olika tankar kunna besluta förr, än vid påföljande riksdag, eller
synda de emot grundlagens hud. Allt hvad R. o. Ad. således
fiir närvarande i denna sak kan göra, är, att besluta att,
eftersom ingen sammanjemkning emellan Ståndens olika beslut
kan äga rum, så kommer Const.Ulsk:s förslag, sådant det blifvit
nfgifvet, att hvila till grundlagsenlig behandling lill nästa
riksdag.
Frih. Raab, Adam Christian: Det vill visserligen sy
nas
mig likgilltigt hvad beslut R. o. Ad. nu går alt fatta, dä i
alla fall tiden för riksdagens slut är så nära, att sannolikt nå
10
H. 7S
618
Den 21 Maj.
gon följd deraf icke torde vara att förvänta, åtminstone icke
någon sådan, som, efter hvad jag förmodar, vi alia skulle önska,
nemi. att få ett antagligt förslag uli ifrågavarande hänseende
hvilande till nästa riksdag; men då Frih. Cederström har
bestridtHr Lagerhjclms yttrande, som var, att de beslut, som de
särskilda RiksStm i denna fråga fattat, skulle kunna sammanjemkas,
så tillåter jag mig yttra den mening, att dessa beslut
verkligen, om Const.Utsk. velat, hade kunnat sammanjemkas på
det sätt, alt 2:ne Stånds mening i afseende på sältet för representationens
ombildaude, hade fått göra sig gällande i den ena
kammaren och de andre 2:ne Ståndens i den andra kammaren.
Men detta hör nu icke hil; hufvud fråga n nu är, hvad vi hafva
att göra? Jag får då förklara, att ehuru önskvärdt det kunde
vara, att få ett förslag hvilande på R. St:s börd, som vore af
beskaffenhet, att vid en påföljande riksdag kunna antagas, så
skulle jag likväl anse den önskade reformfrågan visst icke vara
närmare ulan snarare mera aflägsen, om ett sådant förslag, sorn
det, hvartill vi vid denna riksdag hafva kommit, lägges på R.
St:s bord. Detta är skälet å min sida hvarför jag instämmer
uti Hr Lagcrhjeims förslag, att R. o. Ad. mätte vidblifva sitt
förra beslut i denna fråga.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I motsats mot
den siste värde talaren tror jag icke, alt någon samman jemkning,
som i sig inneburit ett förnuftigt förslag alt trygga Sverige
med en ändamålsenlig representation, varit möjlig af de
särskilda förslag i detta afseende, sorn hos Ulsk. hafva kommit
i öfvervägande. Det är val angeläget, att det förslag, som från
ConstUtsk. utgår, antingen det är primitivt eller genom sammanjemkning
tillkommit, icke lill sina delar innehåller sådane motsatser,
att det liela blifver en absurdite, och tror jag på denna
grund, att Utsk. rätt förfarit, då Ulsk. öppet förklarat sin mening
vara, alt de särskilda förslagen icke stodo alt sammanjemka.
I likhet med hvad Frill. Cederström nyss yttrat och
livad jag förra gången, då denna fråga här förevar, hade äran
tillkännagifva, tror jag enda lagliga sältet för afgörande af denna
fråga nu vara, alt Const.Utsk:s under N:o 36 afgifne förslag
varder på R. St:s bord till nästa riksdag hvilande. Hvad ater
de förslag beträffar, hvilka på sidan om grundlagen, såsom reservationer,
medföljt, anser jag det hafva varit en olaglighet
att de ens hafva kommit under deliberation; ty man äger ieke
att annorstädes än inom Const.Utsk. väcka frågor om förändringar
i grundlagen, och jag tror icke, alt man, mera i afseende
på grundlagen, än på den allmänna lagen, under åberopande
af en praxis, som på sidan om lagen inritat si»-, ä°cr
frångå den rätta tillämpningen af densamma. Jag anhåller att
i prot. få nedlägga denna min protest emot ett dylikt förfarande;
jag vet att R. o. Ad. vid ett föregående tillfälle i detta
afseende varit af annan tanka.
Gr. Frölich, David: Den tvisten huruvida Const.Utsk.
Den 51 Maj.
Cl»
Lort och kunnat sammanjemka de stridiga meningar, som i afseende
på representationens ombildning inom RiksStin sig uttalat,
den tycker jag man nu gerna kan lemna å sido; ty del är en
gifven sak, all liden åtminstone, 0111 icke någonting annat, nu
icke mera tillåter all pä sammanjemkningens väg komma derhän,
att vi fä ett förslag hvilande. Huruvida åter man genom
eli sådant beslut, sorn det IIr Lagerhjelm här föreslagit R. o.
Ad. alt falla, vill bifoga en skrapa till Coust.Utsk. det lemnar
jag derhän. För min del anser jag det icke vara rätt, emedan
jag icke kan ogilla Const.Utskis förfarande, då det förklarat sig
icke kunna sammanjemka, hvad som nära nog är detsamma som
ja och nej. Deremot förundrar det mig högeligen, att icke allenast
Frih. Cederström, utan äfven den siste värde talaren
kunnat yttra någon sådan förmodan, som om R. o. Ad. skulle
besluta hvad som skall blifva hvilande till nästa riksdag. Ett
hvilande uppkommer nemi. icke genom ett formligt beslut inom
RiksStin, utan derigenom att eli förslag är så beredt, att antingen
alla 4 Stånden hafva godkänt detsamma, eller ock ett resultat
uppkomit genom votering i förstärkt Utsk., då förslaget, i
hvilketdera fall som helst af desse, blifver hvilande utan något
speciell beslut. Nu synas Frih. Cederström och Hr von Hohenhausen,
nied fullkomlig kännedom, såsom jag förmodar deraf,
att 2:ne Ständ hafva stannat uti ett helt olika beslut, ändock
föreställa sig möjligheten deraf, att ConslUtskis primitiva
förslag skulle kunna af R. o. Ad. förklaras hvilande. Hvad
det vill säga, begriper jag icke, ty en sådan förmodan måste
stödja sig pä en alldeles speciel uppfattning af grundlagen, som
jag åtminstone — så gammal riksdagsman jag är — måste bekänna,
att jag aldrig tillförene hört.
Hr Lagerhjelm: Hvarken i min framställning till prot.,
eller i det förslag, som jag tagit mig friheten uppgöra och underställa
R. o. Adis pröfning, förekommer något yttrande, som
kan förklaras derhän att det skulle innebära en skrapa åt Const.-  Utsk. pä sätt den siste värde talaren yttrat sig. Det finnes der
icke annat, än ett lillkännagifvande deraf, att Const.Utsk. icke
förebragt sådane skäl, som kunnat verka till ändring i R. o. Aids
beslut.
Hr von Hohenhausen! Gr. Frölich har fästat sig vid
några ord, sorn jag i milt förra yttrande begagnade och, såsom
jag sedan funnit, trott alt min mening dermed varit, att R. o.
Ad. skulle besluta, att R. St. skulte förklara Const.Utskiss betänk.
Nio 3(i för hvilande till nästa riksdag. Jag kunde naturligtvis
icke mena annat än hvad grundlagen i delta afseende
innehåller, alt R. o. Ad. skulle antaga betänk, såsom hvilande.
Frih. Hermelin Au g. Söderling! Jag har begärt ovdet,
mindre med afseende på ämnets behandling vid denna riksdag,
än derför att denna discussion involverar frågan om dess
behandling äfven vid en kommande. Jag anser, att då fråga är
620
Den 21 Maj.
om formen, är del af högsta vigt att tillse del grundlagens bud
noga följas. Efter mitt sätt alt se saken, bör den 56 §:s sednare
morn. efter dess ordalydelse tolkas. Det är icke Const.-  Utsk:s mening, som bör tjena lill grund, det är de af RiksSltn
uttalade tankar, som böra sammanjemkas. Man bör ihågkomma,
att Utsk. bör anse sig såsom en delegation af R. St. oell
för mitt begrepp åtminstone står det klart, att det är Utsk:s
skyldighet att sammanjemka de skiljaktiga meningarne och icke
påtvinga representationen något förslag, med mindre än att ett
förstärkt Consl.Ulsk. har uttalat sitt veto. Endast då och på
detta sätt är den väckta grundlagsfrågan afgjord. På grund af
dessa skäl, och då riksdagen nalkas sitt slut, anser jag mig icke
kunna annat än instämma i det af Ilr Lagerhjelm framställda
förslag.
Hr [fjerta, Lars: En talare har anmärkt, alt det tje
nade
till föga att disputera om huruvida Const.Utsk. kunnat eller
icke kunnat sammanjemka de särskilda Ståndens olika meningar.
Det är visserligen möjligt, att om Utsk. haft en i
jemkningsförmåga så lycklig ledamot som Frih. Raab, hade ett
sådant opus ganska lätt kunnat åstadkommas; men jag vill lemna
derhän, huru detsamma kommit att se ut. Jag tror, att de
olika Stånden, hvar för sig ovillkorligen måste låta sig dermed
iiöja, då Utsk. tvenne gångor svarat, att det ej kunnat de skiljaktiga
besluten sammanjemka; ty utöfver sin förmåga kan ingen
gå. Sländerue kunna icke befalla Utsk. alt sammanjemka
hvad delta sagt vara omöjligt alt förena. Stånden äga fullkomlig
rättighet att,';i anledn. af Coust.Utsk:s svar, fatta det beslut,
att icke något förslag skall till nästa riksdag blifva livilande
; men jag tror deremot icke, all Ständerne äga rätt förklara,
alt hvad hittills i saken blifvit ålgjordt skall läggas lill handlingarne,
ty om oförenliga skiljaktigheter finnas, så skall derom
voteras i förstärkt Const.Utsk., och dåj måste voler.propos.
blifva, antingen alt det af ett eller flere Stånd som hvilande
antagna, skall anses som ett af samtlige Stånden lill grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag hvilande grundlagsäudringsförslag,
eller ock ali icke något förslag kommer alt hvila till
nästa riksdag. Jag inser ganska väl de svårigheter, som förekomma,
att vid riksdagens så nära annalkande upplösning, bringa
delta så långt utdragna ärende till ett resultat; och det torde
icke vara någon hemlighet, att det egentliga ändamålet med
det sätt, hvarpå denna fråga blifvit behandlad kan med något
skäl supponeras hafva varit att icke något förslag skulle blifva
hvilande, och derföre har jag ej kunnat underlåta alt nedlägga
min protest mot ett sådant sätt alt behandla saken, emedan jag
tror, att om ett eller flere Stånd i sådant ögonblick som delta,
undertrycka de grundlagliga formerna, så har man orätt alt sedermera
sky lia delta undertryckande på någonting främmande,
eller utanför liggande, utan har sådant herolt på Ständernes eget
handlingssätt. Pä denna grund skulle jag tro, alt, om 2:ne Ständ
Den 21 Maj.
621
i saken skulle fatta santina beslut, som det Ilr Lagerhjelm föreslagit,
i följd hvaraf ingenting skulle blifva utaf, den form
dervid borde iakttagas, att genom prot.utdr. meddelades <1 e öfrige
Stånden, att dii tid saknades för uppgörande åfelt förslag,
ansåg R. o. Ad., alt icke något beslut bör bli ltvilande.
Ilr Lagerhjelm: Jag bar ieke tilltrott R. o. Ad. äga
den rätt ali kunna bestämma, huruvida delta förslag skall bli
bvilande eller icke till nästa riksdag; jag liar ej inlåtit mig i
någon motivering öfver ett sådant beslut, och har ieke eller
föreslagit del. Den siste talaren föreställer jag mig ieke hafva
;ifiiört min framställning, eller också har jag ej varit lycklig
nog att göra mig klar eller börd. Ilan yttrade, att Stånden
måste åtnöjas med Coust.Ulsk:s åtgärd, sedan den 2 ne gånger
blifvit R. St. meddelad. Men frågan bär är belt enkelt den,
ali Coust.Utsk. har affordra! R. o. Ad. ett beslut, men R. o. Ad.
äler bar ä sin sida förklarat sig icke kunna bifalla Utsk:s förslag
N:o 2(5 och icke eller förslaget N:o 3(5, men deremot förklarat,
alt Coust.Utsk. bade bort, för alt fullgöra^ordalvdelsen i
56 § 2 mom. Reg.F., söka sammanjemka icke blott R. o. Adis
och PresleSl:s gemensamma tankar, utan samtlige Ståndens till
ett helt utlät. När nu således Coust.Utsk. icke fullgjort hvad
R. o. Ad. föreskrifvit, så följer deraf, att R. o. Ad. har blifvit
urslåndsatt alt efterkomma Const.Utsk:s hemställan, hvilken innebar,
att R. o. Ad. skulle tillkännagifva för Utsk., hvilket förslag
till lag som R. o. Ad. för sin del antager. När R. o. Ad.
icke antagit betänk. N:o 20, icke eller N:o 36, och sjelf icke
kati, mot Reg.F:s föreskrift, bär på stället uppgöra ett lagförslag,
hvartill tiden synes vara för kort, så synes det mig innebära
en physisk omöjlighet för R. o. Ad. att kunna efterkomma
Utsk:s önskan, och i det, men ej i något annat hänseende, bar
jag gjort min framställning. Jag kan således icke medgifva,
att Ilr Hjerta har någon rättighet alt kasta in det motivet i
min framställning, som lian behagat tillåta sig, att ändamålet
vore att icke något förslag skulle blifva bvilande. Jag uppmanar
Hr Hjerta alt motivera, med hvad rätt han kastar in
moliver i mitt handlingssätt! Här är alldeles ingen fråga om
att undertryrka de grundlagsenlig» formerna. Det vore deremot
ett undertryckande af desamma, i fall R. o. Ad. skulle
behandla frågan på sätt Ilr Hjerta föreslagit, eller all R. o. Ad.
skulle förklara, att under nuvarande omständigheter kan icke
något förslag lill ändring i representationssättet blifva bvilande
lill nästa riksdag. Ett sådant beslut vore olagligt att fatta; jag
liar icke motiverat det, har ej föreslagit något sådant, och ett
bifall dertill vore att komma in på ett undertryckande af de
grundlagliga formerna; en åtgärd, hvarföre Ilr Hjerta sjelf varnar,
under det han likväl faller midt uti hvad han söker undvika.
Frih. Cederström: Grundlagens bestämda bud är, att då
Coust.Utsk. inkommit med förslag till ändringar i grundlagen,
så mäste ovillkorligen ett sådant förslag bli bvilande, om ock
C 22
Den 21 Maj.
jemkadt, lill afgörande vid påföljande riksdag; men alldeles
icke så till förslåendes, att man liar rättighet att dervid anse
fältet öppet alt göra grundlagsändringsförslag i Ståndens plena
och tvinga till frambringande af jemkningsförslag. Detta är
hvad som skett här, och Utsk. har rätteligen förfarit, som ej
sammanjemka det icke sammanjemkbara. Utsk. lior felat deruti,
att hafva tillåtit otillbörliga reservationer, de der sedermera
blifvit antagna som gemensamma tankar, att åtfölja Utskis betänk.
, och Utsk. har ytterligare felat deruti, alt upptaga, i stället
för att heil simpelt afvisa gemensamma tankar, sorn innehållit
nya förslager. Utsk. har således syndat, att ej hafva förklarat
de anmärknir, som ii ro gjorda hos R. o. Ad. samt PresteSt.,
vara omöjliga alt sammanjemka, och alt de af Borgare- och
BondeSlin framställda gemensamma tankarne äro nya förslag,
sorn i grundlagsvidrig form framkommit och derför måste falla.
I det skick, hvaruti saken sig nu befinner, sä kunna Sliinderne
ingalunda skylla på Const.Utsk., att genom bristande sammanjemkning,
de blifvit satta ur stånd alt kunna yttra sig i frågan.
Hr Lagerhjelm har talat örn alt Ståndet icke bifallit, hvarken
det ena eller andra af Utskis bcläiikin. Med hvad rätt har
Ståndet sagt, att det ej kan bifalla någotdera af dem? Jag
linner ingen annan grundlagsenlig utväg att komma lill slut vid
denna riksdag med denna fråga, än att R. o. Ad. förklarar, att,
i det skick, hvaruti saken sig befinner, anser R. o. Ad. Coust.-  Utslcs förslag böra hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag.
Frih. Raab: Ilr Hjerta mätte hafva menat huru sorn helst
med den mig gifna complimenten för sammanjemkningsförmåga,
så tackar jag för densamma, öfvertygad som jag är, att det alvida
bättre att söka sammanfoga medborgares olika meningar,
än att särskilja dem ifrån hvarandra. För min del är jag icke
fallen för några spcgelfiiklerier, och då jag är förvissad, att,
om äfven ifrågavar. förslag, medelst den aflagda sedelns afgörande,
blcfve lagd på bordet, detsamma vid nästa riksdag icke
antogs, och något ändamål af ett sådant bordläggande icke kunde
vinnas, samt jag mer än väl inser, alt under de 2:ne dagar,
som af riksdagen återstå, ett förslag ej kan här hinna alt uppställas
under minsta hopp för detsammas godkännande, så ser
jag ingen annan utväg för ögonblicket att vidtaga, än Hr Lagerhjelms
förslag. Att som Ilr Hjerta önskat, förklara, att icke
något förslag skulle bli hvilande, det vore grundlagsvidrigt.
Hr Hjerta: Jag får fästa uppmärksamheten derå, att jag
ingalunda nämnt Ilr Lagerhjelm, då jag talade om motivet till
behandlingssättet af Const.Utsk:s förslag, utan endast, att man
deraf kan draga den slutsats, att personer finnas, hvilka önska,
att icke något förslag blefve hvilande. Mitt förslag i hufvudsaken
är, i afseende på premissen, detsamma som Hr Lagerhjelms,
blott med den skillnad, att det åsyftar alt komma till
ett beslut, som uppfyller ett alternativ i afseende på voteringen,
Den 21 Maj.
G23
Det finnes ingenting sorn hindrar R. o. Ad. att, då Ståndets
tankar icke kunnat af Ulsk. uppfattas, använda denna omständighet
som ett skäl att förklara, att i sakens nuvarande skick
R. o. Ad. icke kan anser något förslag böra bli hvilande, men
R. o. Ad. liar icke eller någon rättighet, om man vill så behandla
saken, alt tvinga de Stånd, som antagit en positiv mening,
alt undertrycka ett sådant beslut. Detta vore, hvad jag
kallar alt undertrycka formerna, och jag vädjar till en hvar,
om icke det vore fallet. Frih. Raab har förmenat, alt man just
med afseende å ändamålet borde gå in på Hr Lagerhjelms förslag.
Det vore i förevarande fall alt låta ändamålet helga medlen.
Jag tror tvertom, att i fall det är fråga om att rälta sig
efter en grundlagens föreskrift i formen, så är man skyldig att
göra det utan afseende på något ändamål, och delta är anledningen
hvarföre jag tagit mig friheten framställa milt förslag,
hvilket jag härmed förnyar.
Öfverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
instämma i det af Hr Lagerhjelm afgifna förslag till
beslut i anledn. af Consl.Utsk:s utlät. N:o 47.
Ropades stärka ja, blandade med nej, hvarefter IL Ex.
lillkännagaf, att han funnit ja hafva öfverröstat nej.
Föredrogos och lades lill handlingarne StatsUlskis nedannämnde,
i gårdagens plenum på bordet lagda meni.:
N:o 321, ang:de skedd omröstning i frågan om ett lån för
uppbyggandet af en ny kyrka i Christinehamn;
N:o 322, ang:de verkställd omröstning uti frågan om gralificalion
åt Adjuncten Ramström; samt
N:o 323, rör:dc skedd votering öfver 2:ne uti StalsUtsk:s
mern. N:o 316, omnämnde frågor.
Vid föredragning af StalsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda utlät. N:o 324, i anledn. af erhållen ålerremiss å betänk.
N;o 2S7, yttrade sig
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Då det var jag,
som föreslog en förändring i 5 och 9 §§afUtsk:s förra betänk.,
så anser jag mig skyldig uttrycka den åsigt, alt den af Utsk.
nu föreslagna redaclionen, i ord ganska obetydligt, och i mening
alldeles icke skiljer sig, åtminstone så vidt jag kunnat fatta,
ifrån det beslut, som R. o. Ad. vidtog sisla gången frågan förevar,
hvarföre jag anser Ulsk:s redaclionsföräudring vara så oskyldig,
alt jag ej kan annat än tillstyrka R. o. Ad. alt bifalla
del nu föredragna betänk.
Uppå härefter framställd proposition biföll R. o. Ad. SlalsUtsk:s
utlåt. N:o 324.
Gr. Sparre, Erik: Det är med anledn. af den utaf Frih.
021
Dea 21 Maj.
Tersmeden väckta motion, och med stöd af 56 § Reg.F., som
jag vågar framställa följande motion.
Gr. Sparre uppläste härvid följande:
Om det måste tagas för gifvet, att förändringen af giftorättslagen
icke kan verka på makars rätt i de äktenskap, som
redan äro ingångna, så kan förändringen af arfslagen icke eller
verka på de barns rätt, som äro födda i redan ingångna äktenskap.
Giftorätten existerar in potentia, men ieke aclu förr än
äktenskapet upplöses. Arfsrätten existerar också in potentia,
då barnen äro födde, men acta först då föräldrarne dö. Att
den existerar in potentia visas derutaf, att fadren icke kan
bortskänka arfvejord medan han lefver. Barnen hafva således
en rätt i familjens egendom, och denna rätt kan af lagstiftaren
lika litet förändras, som den rätt makarne äga i familjens gemensamma
bo. Jag föreslår således, att den nya lagen icke
må anses gällande för födda barn af redan ingångna äktenskap;
och att en förklaring härom måtte utfärdas.
Efter uppläsningen af denna motion begärde Gr. Sparre,
att densamma, i sammanhang med Frih. Tersmedeus motion,
mätte blifva remitterad till LagUlsk.
Hr Hjerta, Lars: I fall R. o. Ad. behagar remittera
Gr. Sparres nu väckta motion, skulle jag anhålla att dervid
blott ia göra en kort anmärkn., att jag nemi. anser en ganska
väsendtlig skillnad uti förevarande fall äga rum mellan giftorätt
och arfsrätt. I det ena fallet är ett contract afslutadl mellan
2:ne lefvande personer; i det andra ligger icke något contract
till grund för den rättighet in potentia, som Gr. Sparre
omtalat. Jag vill icke förlänga discussionen med något utförligare
yttrande för det närvarande, anhållande endast, att denna
korta mening må få åtfölja remissen.
Frih. Cederström, Jacob: Jag begär, att Gr. Sparres
motion måtte få hvila på bordel.
Häruti instämde Hr Westfeldt, Nils.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hemställer till Frih.
Cederström, hvartill det skall tjena, ali lägga Gr. Sparres motion
pä bordet, då jag föreslagit, ali. hela lagen mätte återkallas.
Denna min motion bar redan blifvit remitterad och omfattar
den sak, hvarom Gr. Sparres handlar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han, i anledn. af
hvad IIr von Hartmansdorff nu anfört, finge erinra, att Hr von
Hartmansdorffs härvid åberopade yttrande blifvit afgifvet efter
det beslutet om remiss af Frih. Tersmcdens motion var faltadt,
och följaktligen icke tillhörde de yttranden, som till följd af
samma beslut borde åtfölja motionen; hvarjemte H. Ex., för den
händelse Hr von Hartmansdorff ville hafva sitt berörde yttrande
ansedt såsom en särskild motion, trodde sig böra fästa hans
upp
-
/
Den 21 Maj.
625
uppmärksamhet derpå, alt vid samma riksdag ett beslut blifvit
fattadt, molion om upphäfvande deraf icke finge väckas.
IIr von Hartmansdorff: Jag hade väntat, att den an
märkn.
hade blifvit gjord i afseende på Frih. Tersmedens motion;
men då remiss derå medgafs, så trodde jag, alt min vore
lika behörig.
Gr. Frölich, David: Jag tillstår, det jag för min del
icke ansåg Frih. Tersmedens motion vara af- behofvet påkallad,
då jag nemi. icke för mig kan göra begripligt, huru den antagna
och af Konungen sanctioneradc lagen om den lika arfsrätten
skulle af någon domare kunna tillämpas retroactivt, hvilken
tanka synbarligen varit motivet för Frih. Tersmedens motion.
Men lemnom denna consideration derhän och låtom oss
antaga möjligheten deraf, så måtte man väl i alla fall begripa,
alt nämnde motion icke innefattar något förslag lill upphäfvande
af den lag, som Ständerne för sin del beslutat och Konungen
sanctionerat, utan på sin höjd ett supplement dertill; — och
ett supplement till cn lag är icke ett upphäfvande af densamma.
Nu har Hr von Hartmansdorff tillåtit sig att, på grund af Frih.
Tersmedens motion, som blifvit remitterad, föreslå något sådant,
som att belt och hållet upphäfva den af begge statsmakterna
antagna lagen. Jag tillstår, att detta icke väcker min förundran;
men jag kan ej underlåta att lägga vigt på den omständigheten,
som ett tecken dertill, att, såsom jag tror, den värde
ledamotens och hans vänners inflytande på ärendena måtte med
denna åtgärd vara slut.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Icke för alt förena
mig med Hr von Hartmansdorff, icke för att framkalla återgång
af ett beslut, hvarom här nu icke kan vara fråga, har jag begärt
ordet. Min afsigt är blott att fästa mig vid formen för
delta ärendes behandling. Antingen måtte Hr von Hartmansdorffs
motion vara laglig, eller också var icke Frih. Tersmedens,
var icke Gr. Sparres motion laglig. Jag ser icke någon skillnad
mellan ett fullkomligt återkallande af en lag, om lag det
är, och mellan upphäfvande och förklarande af denna lags särskilda
stadganden, i samma stund som man justerat den § af
riksdagsbeslutet, som derom handlar. Innan lagen antogs, har
den tvifvelsutan blifvit underkastad nödig pröfning. Jag hvarken
bestrider eller förordar motionen i sak, jag blott vill uttrycka,
alt behandlingen, i afseende på formen, har i högsta
grad förundrat mig.
Frih. Cederström: Jag begärde ej Frih. Tersmedens
motion på bordet, af det enkla skäl, alt den ej angår något annat
än giftorätt, och den kan ej genom en blifven lag rubbas,
hvad redan före lagens antagande byggda äktenskap beträffar,
utan måste denna lag endast angå dem, som hädanefter .hyggås.
Deremot faller det af sig sjelf, att man ej ärfver en person så
10 H. 79
6 20
Den 2 i .Haj.
länge han lefver, utan först efter dennes död kommer man in
i arfsrätten, och den är nu bestämd att vara lika för hegge
könen. Jag får bekänna, att jag aldrig kunnat ana, alt Hr von
Hartmansdorff skulle väcka en motion, som står i rak strid
mot ett af R. St. fattadt och af Konungen godkändt beslut. Jag
kan ej frångå min begäran om bordläggning af Gr. Sparres
motion.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Då jag begärde
votering i anleda, af Frih. Tersmedens motion och sedan derifrån
afstod, skedde det derföre, att jag trodde det frågan hade
blifvit begärd på bordet. Sedermera och när jag nu blifvit
upplyst att så icke är förhållandet, tycker jag det vara en nog
stor orättvisa i Frih. Cederströms begäran om bordläggning af
Gr. Sparres motion, enär densamma står i samband med den
föregående af Frill. Tersmeden väckta, och bör med denna sednare
af Utsk. på samma gång behandlas. Hvad Frill. Tersmedens
motion beträffar, så torde R. o. Ad. påminna sig, att ett
af mina hufvudargumenter mot den lagen var, att den, hvad
giftorätten angår, skulle verka retroaclivt. Då ville man ej
böra på det örat; men nu finner man det rätta i denna farhåga
och vill ändra lagen, sedan den väl blifvit fastställd af Konungen.
Jag anhåller således, alt Gr. Sparres motion må till Utsk.
åtfölja Frill. Tersmedens.
Hr von Hartmansdorff: Om det tillätes väcka fråga
om upphäfvande af en viss del utaf en lag, som vid samma
riksdag är antagen, så lärer, om hvarje ledamot tager en annan
del deraf, så alt alla delarne derigenom blifva upptagna,
det vara klart att fråga om hela lagens upphäfvande uppkommer.
Om då en ledamot, i stället för flere, upptager hela lagen,
så blir följden densamma.
I anledn. af Gr. Frölichs yttrande, anhåller jag få erinra,
alt redan förut under denna riksdag bar en fråga, hvarom jag
nu ej minnes annat än hon varit af LagUtsk. behandlad och af
Konungen anlagen, likväl sedermera undergått cn förändring,
som Ständerne under denna samma riksdag vidtagit. I morgondagens
plenum skall jag framdraga detta prejudicat; jag har
ej nu alla betänk, här till hands.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får förklara, det
jag röstat emot den nya arfslagen; men jag kan derföre icke
deltaga i det klanderbegär, sorn här synes vilja göra sig gällande
öfver en lagfråga, som redan är sanctionerad. Beträffande
skillnaden mellan de af Frih. Tersmeden och Gr. Sparre
väckta molionerne och den som Hr von Hartmansdorff framställt,
så synes den vara uppenbar: de begge förstnämnde åsyfta verkningarne
af lagen, när, till hvad tid eller på hvilka personer
den skall tillämpas, men den sednare på upphäfvande af hvad
sorn är beslutadt. Jag trodde verkligen, då Hr von Hartmansdorff
först bragte sin motion å hane, att det endast var ett
skämt; men då han synes dermed hafva allvar, kan jag ej an
-
Den 21 Maj.
627
nät än instämma i den öfvertygelse, som Ilr Gr. o. Landtm,
uttalat, att nämnde motion åsyftar ett rakt upphäfvande af ett
förut fatladt beslut.
Gr. Sparre: I anleda, af Frih. Cederslröms yttrande, rÖr:de
skillnaden mellan min och Frill. Tersmedens motioner, får jag
äran förklara, att den värde ledamoten misstagit sig. Frill.
Tersmedens motion går ut på alt utverka den förklaring af lagen,
att den antagna förändringen af giftorätten icke skall verka
på de äktenskap, som nu äro ingångna, och det ehuru giftorätten
är för begge könen lika ; min motion deremot afser den
förklaring, att förändringen af arfslagen icke skall verka pä
de barn, som äro födda af redan ingångna äktenskap, ehuru
arfsrällen för öfrigt skall vara lika för begge könen. Jlin
motion är således ingenting annat än en lagförklaring, lika väl
som Frill. Tersmedens.
Ilr Hjerta: Då det torde hafva varit min korta anmärkn.,
sorn varit den olyckliga orsaken till denna långvariga discussion,
anhåller jag alt få instämma i Gr. Sparres sednaste yttrandes,
d. v. s. att afsigten med min anmärkn. ingalunda var att vilja
påslå, det Gr. Sparres motion vore olaglig, ulan angick endast
sjelfva saken. Då Frih. Cederström begärt berörde motion på
bordet, torde discussionen deröfver icke längre böra fortsättas.
Gr. Frölich: Jäg tillstår, att jag ej rätt förstod Gr. Sparres
motion, då han uppläste densamma. Jag skulle ej vilja instämma
med Frih. Cederström, att lägga den på bordet, emedan
det kunde fä utseende af ett bemödande att helt simpelt bortskjuta
motionen. Nu har jag funnit, att Grefven dermed har
för afsigt, att göra all tillämpning af den lika arfsrällen omöjlig,
eller att uppskjuta tiden dertill, för de barn, som nu äro
födda, d. v. s. på en obestämd tid. Då de barn, som nu äro
födde, böra uppräknas, och en särskild statistik öfver dem föras,
så hr detta ett ganska vidt utseende förslag, och mäste kunna
anses ungefär som ett moratorium på det förslag, som nu är
besluladt, vida mera utsträckt än Frih. Tersmedens. Om detta
har jag velat upplysa R. o. Ad., utan ali derföre vilja lägga
något hinder i vägen för remiss deraf, blott denna anmärkn.
dervid får åtfölja.
Då nu alla de talare, som begärt ordet i della ämne, haft
tillfälle att yttra sig, förklarade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att Gr. Sparres motion, enligt derom gjord begäran, komme alt
hvila på bordet.
Vid föredragning af StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda mern. N:o 330, i anledn. af RiksSl:ns skiljaktiga beslut,
rör:de Riksarchivets och Riksg.cont:s framlida localer, blefvo
de i delta mern. föreslagne voter.propos:r af R. o. Ad, godkände.
62 8
Den 21 Maj.
Föredrogs Stats- och BancoUtsk:ns i gårdagens plenum på
bordet lagda utlåt. N:o 137, i anleda, af väckte motioner om
åtgärders vidtagande lill skyndsam nedsättning af taxan för
farten å Götha canal.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Tvenne dagar blott
före riksdagens slut skulle det vara förgäfves att, i afseende
på nu föredragna betänk., yrka något annat beslut än bifall;
men jag kan likväl ej låta detta förslag begrafvas i riksdagshandlingarne,
utan att uppriktigt beklaga, att det ej lyckats tillvinna
sig större uppmärksamhet. Få föremål af administrativ
beskaffenhet kunna för Staten och R. St. vara af mera vigt, än
underlättande af transportmedel; och det af Frih. Gyllenhaal föreslagna
uppgörande, i det sednare alternativet åtminstone, som
ej förutsätter utgiften af ett capital, hade förtjent alt tagas i
något närmare betraktande, och att genom Utskms egen åtgärd
befordras något längre, än. det blifvit genom nu förevarande
betänk. Jag önskar, att R. o. Ad:s protocoll måtte förvara uttrycket
af åtminstone någons bifall till den tanka, att Staten
borde söka utvägar att göra detta storverk till ett nyttigare
verk än det är. Utvägar dertill äro uppgifne, men hafva icke
blifvit gillade och kunna icke mera tili öfverläggning upptagas:
saken är nu förbi; men jag önskar, att den ej mätte råka i
längre glömska, än till nästa riksdag.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. Statsoch
BaucoUtsk:ns utlåt. N:o 137.
Vid föredragning af BancoUtsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda utlåt. N:o 75, i anledn. af väckt fråga om beviljande
vid Handels- och NäringsDisconterne af oundgängliga kostnader
i och för införandet af vexlars disconteringr, vitrade sier
O i * O
Hr Rosenblad, Bernh.: Genom den förklaring, som
BancoUtsk:s nu afgifua betänk, innehåller, äro alla betänkligheter
hos Bancostyrelsen i afseende å deras blifvande rättigheter
i detta ämne häfna, och då är det med tillfredsställelse
jag i min dubbla egenskap, både som representant och ledamot
af Bancostyrelsen, nu ser verkan af den motion jag framställt.
R. o. Ad. biföll BancoUtsk:s utlåt. N:o 75.
LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda utlåt. N:o
122, i anledn. af gjorde anmärkn:r vid Utsk:s betänk. N:o 87,
öfver väckte motioner, ang:de concurslagstiftningen, blef härefter
föredraget, men ånyo bordlagdt, på begäran af Frih. Palmstjerna,
Cari Otto, och Frih. Raab, Adam Christian.
Föredrogs och bifölls LagUlsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda betänk. N:o 123, i anledu. af väckte motioner,
ang;de dels befrielse för i hofrätten uteblifveu svarande part
Den 21 Maj.
629
från skyldighet att lösa rättens dom eller utslag, dels ock förklaring
af 24 cap. 7 § Rätteg.b:n.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr.
från V;iIloll. BorgareSt. af d. 20 och från Ilederv. BondeSt. af
d. 1!) och 20 dennes.
Upplästes till justering ett sålydande prot.utdr. för denna
dag:
”Remitterades till LagUtsk. en denna dag af Frih. Tersmeden,
Willi. Fredrik, väckt motion, att den vid innevar. riksdag
heslutade förändring af lagens stadganden om giftorätt och
arfsrätt ej må, hvad giftorätten angår, tillämpas i frågor om
redan ingångne äktenskap; tillika med 2:ne i afseende på denna
motion afgifne yttranden.”
Hr von Hartmansdorff, Äng,: Prot.utdr. lydde: ”tillika
med 2:ne dervid afgifna yttranden”. Jag kommer ej ihåg
huru många de voro. Men då det vanliga uttrycket plägar
vara, alt de i ämnet afgifna yttranden åtfölja; så anhåller jag
att samma ordalag nu äfven måtte begagnas.
Undert. Ridd.sccret. upplyste, alt, innan den ifrågavar.
remissen heslöts, endast 2:ne yttranden i afseende på Frih. Tcrsmedens
motion blifvit afgifne, nemi. ett af Hr von Hartmansdorff
och ett annat af H. Ex. Hr Gr, Björnstjerna, samt hemställde
huruvida, vid sådant förhållande, någon förändring af det
uppläste prot.utdr. erfordrades.
Hr von Ilar t mans dorff: Jag påminner mig, att vid åtskillige
tillfällen hafva yttranden, som i ämnen afgifvits, t. o. m.
flere dagar sedan remiss af en motion blifvit beviljad, fått
medfölja. Hvarföre skulle de ieke nu få göra det?
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att när så tillgått,
som Hr von Hartmansdorff nu omnämnt, hade det alltid skett
på begäran af den eller de ledamöter, som yttrat sig i afseende
på en förut remitterad motion, samt i följd af derom framställd
och af Ståndet bifallen propos. Då nu Hr von Hartmansdorff
i afseende på sitt sednare yttrande gjort en sådan begäran,
skulle propos. derom blifva framställd, men till en dylik
propos. i afseende på andra efter remissen afgifna yttranden,
fann II. Ex. sig icke hafva anledning, ulan derom af talarne
sjelfve framställd begäran.
Frih. Haab, Adam Christian: Jag har visserligen in
genting
emot om både Hr von Harlmansdorffs och andres yttranden
få efterfölja remissen till Utsk., men jag anhåller, det
K. o. Ad. ej mätte besluta, det de skola remissen åtfölja, emedan
tiden, som åtgår för dessa yttrandens utskrifvande, naturligtvigtvis
skulle göra alt den ifrågasatta motionen icke hunne
så fort som verderborde komma Utsk. till handa, om de först
skola bordläggas.
C30
Den 21 Maj.
Uppå härefter af Ef. Ex.. Hr Gr. o. Land tm, framställd®
propos. biföll 15. o. Ad. alt remissen å Frill. Tersinedens motion
linge åtföljas äfven af det yttrande i ämnet, som Hr von Hartmansdorff
afgifvit efter det om samma remiss fattade beslut.
Det lill justering uppläste prot.utdr. godkändes, sedan uti
slutmeningen, i anledning af det nu fattade beslutet, ordet ”de”
blifvit infördt i stället för ordet ”2:ne’V
H. R. o. Ad. åtskildes kl. f«till 10 om aftonen.
In fidem protoeolli,
Albert Munck..
- fxf<s>3> @ CKioo*
Thorsclagcn tlcii 22 Maj 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.utdr. för gårdagen..
Företogs till afgörande LagUtsk:s d. 20 och 21 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 122, i anledn. af gjorde anmärkmr vid
Utsk:s betänk. N:o 87 öfver väckte motioner angtde concurslagstiflningen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
nödigt att mer än slutet af detta utlåt, blefve uppläst.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Detta utlåtande är nyss
utdeladt, så alt jag åtminstone icke hunnit enskildt läsa det
igenom. Jag anhåller derföre, alt det malle blifva offentligen
uppläst.
Till följd häraf blef utlåt, i sin helhet uppläst, hvarefter
jemväl den vid detsamma fogade reservation af Hr Lagergren
upplästes, enlig! derom framställd begäran af
Hr von Hartmansdorff, som sedermera yttrade:
Denna reservation har blifvit biträdd af Prosten Odelberg,
samt Hrr Eklund och Thorn jemte Riksdagsfullm. Nils Nilsson
från Wermland. Jag tror, att man borde här antaga Hr Lagergrens
förslag. Bland de många försök, som under denna
riksdag blifvit gjorda alt befästa crediten, hafva de flesta misslyckats.
Det nu af Hr Lagergren föreslagna vore visserligen,
Den 22 Maj.
631
på siilt lian sjelf yttrat, icke af stort inflytande, men något vore
dock vunnet; derföre tillstyrker jag vördsamt R. o. Ad. alt
detsamma antaga.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Den förändring uti 48
§ coneurslagen, som Hr Lagergren i sin reservation föreslagit,
är en återgång till 1798 års concursstadga, i st. f. den som
1818 antogs. I 1798 års författning fans samma stadgande,
som Hr Lagergren nu föreslagit, nemi. alt hvar och en gäldenär,
som idkar handel eller annan rörelse, der hufvudbok hålles,
och icke gitter med ordentligen förde och år från år afslutade
böcker bestyrka riktigheten af sin om boels tillstånd
och orsakerne till dess iråkade obestånd gjorde uppgift, skall
dömmas såsom vårdslös gäldenär, att slå personligt ansvar. Detta
stadgande uti 1798 års förordning hade sammanhang med bela
det dåvarande systemet för coneurslagen, hvilken innehöll, alt
gäldenär, som kunde med sina böcker visa, att hans obestånd
icke uppkommit genom något hans eget förvållande, skulle vara
ifrån skulden fri, icke blott för sin person, utan äfven för
den egendom han derefter kunde ärfva eller förvärfva, ifrån
allt framtida kraf. När coneurslagen innehöll ett sådaut stadgande,
så var det ganska naturligt att samma lag äfven ålade
gäldenären att sjelf visa huru hans obestånd tillkommit. Concurslagen
utgår nu ifrån en helt annan princip, nemi. att,
sä vida gäldeuären kan visa, att hans obestånd tillkommit genom
olyckor han är fri, endast för sin person, men fortfar att
vara skyldig till betalning, så att hans fordringsägare bibehålla
rättigheten att kräfva honom. Under sådana förhållanden har
man ansett det vara alldeles oriktigt, alt gäldenär sjelf skall
visa att han icke hade varit vällande till obeståndet, för att
undgå personligt ansvar. Man har ansett mera principenligt,
alt. lägga bcvisningsskyldigheten i detta fall på borgenären, och
förslaget innehåller i detta fall, att om borgenärerne kunna visa
alt gäldenären på något sätt vårdslöst sig förhållit, så blir
han dömd lill ansvar. Det stadgande Hr Lagergren föreslagit,
kan jag icke linna annat än alldeles stå i strid med lagens syfte,
sådan den för närvarande är, och det ger åtminstone mig
anledning alt afstyrka ett sådant stadgande. Hr Lagergren blef,
då frågan förra gången i Utsk. förevar, ensam om sin mening,
men har den sednare gången fått några ledamöter med sig,
ehuru endast af consideration för de motsatta meningar, som iu’
om RiksSun framställdes, d. v. s. icke af egen öfvertygelse om
det rätta uti ett sådant stadgande, utan blott för alt gifva vika
för dc mångå anmärkn:r, som gjordes emot Utsk:s förslag. Derjemte
förekommer den omständigheten, att i ett land sådant som
vårt, der många personer äfven på landet sysselsätta sig med
handel, och der förmågan att föra så ordentliga böcker, som
bär skulle fordras, är alltför ringa, skulle fordringarne blifva
alltför stora och äfventyret alltför stort, om de handlande skulle
åläggas att föra sådana böcker, som Hr Lagergren föreslagit.
632
Den 22 Maj.
Med stadgandet, alt ordentliga böcker skulle föras, kan naturligtvis
icke förstas annat än att böckerna borde utvisa ställningen,
då concurs yppades, men icke huru det tillståndet tillkommit,
hvilket är någonting belt annat och vida strängare. Jag
bar talat med åtskilliga handlande i Stockholm och frågat dem,
huruvida de finna sig nöjde med den nuvarande lagstiftningen
i detta afseende, och de hafva alla försäkrat, att de
finna lagen tillräcklig, men medgifva, att densamma mindre'
strängt tillämpas, hvilket de sjelfve anse bero, icke på
domstolarne, utan på borgenärerne, och komma deraf, att
då en handlande gör cession, så äro hans flesta borgenärer
andra handlande, hvilka i sådant fall icke vilja vara för
stränga emot kamraten, emedan de befara att en annan gång
kunna komma i samma belägenhet. Det kommer följaktligen
sällan i fråga att tillämpa den nuvarande coneurslagen i all
dess stränghet. Jag får således tillstyrka R. o. Ad. att bifalla
Utsk:s betänk; så mycket mer som BorgareSt., hvilken saken
närmast rörer, har gjort detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att genom Ridd.-  secret. få veta huru de öfriga Stånden beslutat, i fall det
är kändt.
I anledn. häraf tillkännagaf undertecknad R i d d.s e c r e t.,
att prot.utdr. i ämnet endast ankommit från Hederv. BondeSt.,
som bifallit betänk. N:o 87 och lagt utlåt. N:o 122 till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Hr Gunther har egentligen
gjort 3:ne invändningar emot antagningen af Hr Lagergrens
förslag. Först har han sagt, att det vore en återgång till 1798
års concurslag. Deruti finner jag, på de skäl, som Hr Lagergren
anfört, alldeles ingen skada. För det andra säger Hr
Gunther, att skrifkunnigheten icke vore så stor hos åtskilige
personer i vårt land, att de skulle kunna föra de ordentliga
böcker, som enligt Hr Lagergrens förslag fordrades. Jag tror
åter, att skrifkunnigheten är större nu än tillförene, och att
hon beständigt tilltager. Slutligen har Hr Gunther sagt, att
lagen väl vore strängare än han tillämpas, men att de handlande
hafva öfverseende med hvarandra vid dylika tillfällen,
emedan de befara, att sjelfve komma i samma ställning. Det
torde likväl finnas många ibland våra handlande, icke blott
köpmän utan äfven andra, som icke ämna göra concurs, och
sålunda icke behöfva något undseende. Fördenskull är det således
icke skäl att förkasta Hr Lagergrens förslag, om bifall
hvarå jag fortfarande anhåller.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle LagUtsk:s
betänk. N:o 87 och utlåt. N:o 122.
Ropades ja och nej.
H.
Den 22 Maj.
633
II. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. behagade bifalla
ifråga var. betänk, oell tillät, med den förändring, att 42
tj i conenrsiagen d. 12 Mars 1830 skulle andras på sätt IIr
Lagergren uti sin förevarande utlät, bifogade reservation föreslagit.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå II. Ex. lillkännagaf, del lian trott sig Buna ali härvid
ja öfverrösta! nej.
Föredrogs Const.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
utlåt. N:o 49, i auledn. af väckte motioner om und. skrifvelse
till K. M., ang:de åtgärder för utarbetande af förslag till
nationalrepresentationens om bild ning.
Fril). Cederström, Jacob: Utsk. bar icke i grundla
gen
något enda ord till stöd för sitt bär framställda förslag.
Detta bar jemväl blifvit af reservantcrne anmärkt. Det oaktadt
bär Utsk., för att understödja en slags opinionsyttring, som ligger
lill grund för största delen af de vid denna riksdag gjorde
förslag till grundlagsförändringar, framkommit med det oting,
som nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning. Jag kallar
del oling, emedan det icke innehåller annat än ett tillstyrkande
ali begära hos K. M., det K. M. behagade, på sätt honom
lämpligast syntes, låta till näst instundande riksdag bereda ”en
ytterligare utveckling” af frågan om nationalrepresentationens
ombildning. Ar således denna fråga utvecklad? Hvar finnes då
denna utveckling? Om den åter är invecklad, så bör man då
taga rätt pä tråden, hvarifrån utvecklingen hemtas kan. Ar
det genom avisorne, som denna utveckling skall ske, är det
tidningspressen, som skall bereda opinionen i landet och således
skaffa en utveckling deraf? Ar det genom brochure!’, som K.
M. låter författa på R. St:s begäran, af en eller annan förslagsmakare
till representationens ombildning, som denna ytterligare
utveckling skall beredas? Hvem kan garantera, att någondera
af dessa utvägar icke föranleder cn inveckling af ämnet, i
stället fiir alt utveckla detsamma? — För min del skulle jag
tro att delta skulle fullkomligt förbistra alla idéer, om det skulle
inträffa. Den enda utvägen alt komma till ett lyckligt slut i
afseende på nationalrepresentationens ombildning i Sverige, är
ätt låta frågorne i den ordning grundlagen föreskrifver, vid
blifvande riksdag bearbetas, och förekomma hos Stånden. Ifall
något förslag blir livi lande vid denna riksdag, så är delen löjlighet
alt besluta den ifrågavarande skrifvelsen, och om icke något
förslag blir hvilande, är det lika löjligt, ty först vid nästa
riksdag kan frågan blifva rikligt utvecklad af ConstUtsk., i följd
vare sig af en motion af enskild man eller afUtsk:s egen drift.
Dessa äro de lagliga formerne. Allt hvad som ligger på sidan
derom, är något som passar sig för en enskild representant,
men icke för Const.Ulsk. Så länge vi vilja att lagar skola
10 II. 80
034
D«n 22 Maj.
vara gällande i landet, sä länge vi icke önska alt frånkänna
oss den rättigheten att lefva under grundlagar, oell således icke
vilja, att deras gällande kraft skall upphöra, så måste vi tillse,
att de icke blifva förbisedda af representationen sjelf. Man har
fordom befarat, att det vore från Konungamaktens sida, som
dessa former skulle snarast förbises, för att vinna en större
maktförhöjning. Nu är det från R. St:s sida, som man kommer
med begäran om att formerne skola förbises, och man förglömmer
dervid, att sedan man en gång tillåtit sig att öfverträda formerne,
de mest vådliga brytningar kunna inträffa. Jag tillstyrker
ogillande af Coust.Utsk:s mern.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Ehuru jag
icke kan gå lika långt som den siste värde talaren uti fördummande
af ConstUtsk:s förslag, finner jag likväl, alt detsamma i
dess nuvarande skick icke kan bifallas, enär det är deruti föreslaget,
att, vare sig att något förslag till representationsförändring
Olifver antaget eller icke vid innevarande riksdag för
att till nästkommande riksdag hvila, R. St. likväl i alla händelser
måtte besluta en skrifvelse i ämnet till K. M. Jag tror
således för min del, att bifall icke kan äga rum till Const.Utsk:s
betänk, utan en sådan förändring af rcdactionen, att skrifvclsen
endast kommer att ingå i den händelse något representationsförslag
icke blifver hvilande. Måhända skulle det ock
vara nyttigt att göra något tillägg, hvarigenom R. St:s önskan
närmare antyddes, t. ex. eli förklarande, att man önskade erhålla
statistiska uppgifter till trycket befordrade och andra upplysningar,
som kunde tjena nästkommande R. St. till ledning i
deras arbete; så att det förslag, som af ett då blifvande Const.-  Utsk. möjligen kunde uppgöras, blefve hvilande på säkrare
grunder och verkliga statistiska uppgifter och icke blott på theoder
eller hugskott.
Frih. Cederström har anmärkt och en reservant Hr von
Hartmansdorff har uti sin reservation sökt utveckla, att en sådan
skrifvelse vore olaglig, alt ett förslag i denna riktning icke
låg inom gränsen för ett Const.(Jtsk:s i grundlagen bestämda
verksamhet. Jag är af en motsatt öfvertygelse; ty uti skrifvelseu
är icke begärt, att ett förslag af K. M. skall uppgöras,
för att på annat sätt, än grundlagen föreskrifver, komma under
R. Sus ompröfvande. Sådant vore visserligen olagligt, men något
sådant har icke af Ulsk. blifvit föreslaget. Deu reservation,
Hr vou Hartmansdorff afgifvit, är så vidlyftig och så detaljerad,
alt jag tror mig icke kunna bättre försvara sjelfva saken, än
om jag söker lill vederläggande upptaga några af de skäl, som
uti reservationen äro anförda.
Hr von Hartmansdorff har yttrat, att han anser det förslag,
som Coust.Utsk. framställt, vara hvarken förslag eller icke förslag.
För min del anser jag det vara icke förslag. Det är en
önskan, som K. M'. skulle Hila emellan riksdagarue verkställa,
Den 22 Maj.
635
såsom cn ledning för nästkommande R. St. och såsom en utveckling
af en fråga, hvars vigt allmänt, erkännes.
Reservationen innehåller ytterligare, att det skulle vara
lika olyckligt som oklokt, att söka framtvinga eller framskynda
frågan, då det. allmänna tänkesättet ännu icke hunnit stadga
sig derom. Detta kan icke bestridas; men cn annan sak är
del, om det iir olyckligt och oklokt, att göra en frågas lösning
möjlig, dä den iir önskad af alla. Vi hafva sett hvarthän 2
riksdagars Corist.Utsk. har kommit, då de sökt framställa representationsförslag,
utan den sakkännedom i åtskilliga förhållanden,
som för ändamålet är nödvändig.
Ytterligare frågas del i reservationen: kunna R. St. tillåta
sig att af K. M. begära förslag, hvilka han icke gör af egen
drift? Derpå tager jag mig friheten att åtminstone för min del
svara ja. Consl.Utsk:s förslag, hvilka i önskningsväg blifvit lill
K. M. framställda och hvilka inom alla RiksStm ofta vunnit
bifall, tyckas vara ett tillräckligt bevis derpå.
Det frågas ytterligare, hvartill åtgärden behöfves. Om del
hade visat sig någon sannolikhet för, att det förslag, som af
förra eller denna riksdagens Const.Ulsk. blifvit uppgjordt, kunde
vinna R. St:s bifall, då skulle denna fråga visserligen med skäl
kunna göras; men nu lärer väl ingen behöfva fråga hvarföre
R. St. behöfva Regeringens mellankomst. Den behöfves, om
icke för annat ändamål, åtminstone för ali förskaffa de upplysningar,
som för ett representationsförslags uppgörande äro nödvändige.
Reservanten yttrar vidare, att om K- M. vägrade sitt
bifall, så skulle det kunna uttydas såsom en motsägelse emot
den förklaring, sorn en af Konungens rådgifvare afgifvij. Jag
kan icke föreställa mig det. Om R. St. göra en anhållan i
likhet med hvad jag först tog mig friheten framställa, så kan
ett afslag bevisa något, som visserligen skulle kunna förundra
mig, eller att K. M. ansåg sådana upplysningar vara öfverflödiga,
men det bevisar alldeles icke, alt icke K. M. skulle hafva
det intresse för sakens vidare utveckling, som en af Hans
rådgifvare vid frågans första behandling under denna riksdag
har framställt. Frågan om en comité' synes nu så till vida
vara undanröjd som ConslUtsk. icke tillstyrkt densamma, och
som den icke eller har specielt funnit någon försvarare. Då
emedlertid önskan derom kan ingå i någon ledamots votering,
så mäste jag äfven i korthet upptaga hvad reservanten i den
delen har yttrat. Reservanten säger: ”samtyckte Konungen,
så måste verkställigheten väl uppdragas, antingen åt hans Rådgifvare,
eller åt en comité, emedan intet embetsverk, för sådane
ärenders beredning finnes”. Man vet visserligen, att det
icke finnes något särskildt embetsverk, för att uppgöra förslag
till representationsförändring; men comitccns arbete skuile visserligen
icke ovillkorligen afse framställandet af ett sådant förslag.
Det kunde blott blifva utarbetande af alia de uppgiller,
som för ett sådant förslag äro oundgängligen nödiga. I sådant
fall är Kammarrätten ett verk, som jag tror kunde lämpligen
630
Den 22 Maj.
anmodas, i anseende till de handlingar, som der finnas förvarade,
att meddela ifrågavarande upplysningar.
Derefter frågas: ”om saken öfverlemnas åt en comité', hvilka
skola då blifva ledamöter deruti?” — Ja! det är verkligen
en hufvudfråga, om hvilken man kan säga ”hine ilise lacrimse.”
Vore man viss på den saken, så torde förslaget icke mota så
mycket motstånd. Emedlertid tänker man, att inom comitéen
skulle uppträda lika mänga gynnare af den motsatta meningen,
eller också skulle K. M. gifvet förtroendet endast åt personer,
som uttalat sig för en viss åsigt. För min del skulle jag tro
det sednare vara det rälta, så vidt den åsigten öfverenssläolmer
med Regeringens; ty någonting är det väl skäl alt representationen
får veta om hvad Regeringen i denna vigtiga fråga
tänker. Följden blir naturligtvis, ali de, som hafva en motsatt
åsigt, fä bearbeta nationen på sitt sätt. Hafva de rösträttighet
vid riksdagen, så må de arbeta der för sin åsigt.
Reservanten har vidare ansett det vara en olägenhet, att
man möjligen efter personerne i eomile'eu skulle kunna sluta till
Regeringens tanka i ämnet; men den anser jag nu icke längre,
åtminstone icke under ett kommande riksmöte, kunna döljas.
Reservanten fruktar vidare, alt ett förslag till representationsförändrings
utarbetande af en sådan comité' och af Regeringen
öfverlemnadt till R. St. skulle kunna anses såsom Regeringens
eget, och alt man derigenom blefve mera bunden vid
dess granskning. Jag kan för min del icke dela denna åsigt;
så länge RiksStin, och en hvar af deras ledamöter, bibehålla
sin fria yttranderätt, så lärer man icke vara inskränkt i granskningen
af ett förslag derföre alt det kommer ifrån Regeringen.
Jag tror icke, att Hr von Hartmansdorff deruti finner ett hinder
för att yttra sina tankar öfver förslaget. Jag för min del,
oaktadt den ställning jag bär vid Hofvet, skulle icke finna mig
deraf hindrad, och tror icke alt någon af R. o. Adis ledamöter
skulle tveka, att på ett värdigt sätt anmäla sina anmärkn:r
emot ett sådant förslag, om de voro inom sig öfvertygade alt
detsamma icke vore för fäderneslandet nyttigt.
Reservationen innehåller vidare åtskilliga upplysningar om
det sätt, hvarpå förslaget tillkommit. Det vittnar visserligen
genom sin redaetion af sig sjelf om en sådan brådska, att man
kunde se, att det tillkommit i hast, äfven om delta icke af
reservanten blifvit upplyst, men detta anser jag likväl icke
vara så hörande till saken, att det nu behöfver vidröras. Jas:
o •
inskränker mig salunda till anhållan om bifall till förslaget,
med den förändring, att det icke måtte till K. M. afgå, i annan
händelse än att icke något fullständigt representationsförslag
blir hvilande, och med det tillägg, att R. St. önska, att
K. M. genom alt låta samla och till trycket befordra statistiska
uppgifter och andra upplysningar, eller på sätt K. M., i öfrigt
finnér lämpligt, ville till nästa riksdag bereda en ytterligare
utveckling af denna vigliga fråga.
Den 22 SI aj.
G37
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: För beva
rande
af trygghet af lagars helgd inom detta land och åtnjutande
af frihet inom alla dess grenar, så långt som lagen räcker,
anser jag det vara af vigt alt lagens former så noga som möjligt
iakttagas. Jag tror ock, att det är representationen, som i
forsta rummet bör gifva föredöme härtill. Jag har förut tadlat
och tadlar ännu dessa reservationer, som medfölja Const.-  Utsk:s betänk. De äro misstag, äro på sidan om grundlagen
och kunna leda till manga äfventyr. De hafva ledt lill det i
min tanka olagliga grundlagsförslag, som vi nu hafva under
öfverläggning. Nu har emedlertid en reservation gjorts lill föremål
för discussionen här. Den slår i ett nyligen utdeldt betänk.
införd, och del torde således vara behöflig!, att denna reservation
blir uppläst. För min del är jag af samma tanka nu
som vid förra riksdagen, då jag ogillade de tre Ståndens beslut,
att genom Const.Utsk. ingå till K. M. och begära ett förslag
lill en representationsförändring, bygdt på de grunder, som
af R. St:s majoritet vid den riksdagen hade blifvit ansedde för
gilltiga. Jag kan icke nu, hvad vändningar och blommeringar
man vill gifva saken, annat än ogilla delta sätt att gå till väga,
och yrka afslag derå; men anhåller om den omordade reservationens
uppläsning.
I anleda, häraf upplästes Hr von Hartmansdorffs vid Const.-  Ulsk:s före va ra de utlåt, fogade reservation.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Sedan min reservation
blifvit uppläst efter Gr. Hamiltons anmärkmr deremot; så skulle
jag tro, att de sednare äro lill största delen vederlagda. Jag
vill dock taga mig friheten yttra något mera derom.
Gr. Hamilton har i den föreslagna framställningen yrkal
en rättelse, hvilken är ganska riktig. Men jag anser ingen
framställning i detta ämne böra göras. Förslaget, äfven så mo
tiveradt
som Gr. Hamilton önskar, är af den beskaffenhet, alt
det, såsom en annan talare under denna riksdag yttrat, hörer
till Drottning Disas framställningssätt. Man söker sitt mål, utan
att vara hvarken åkande, gående eller ridande. Af förslaget
kan blifva allt eller intet, allt efter som det begagnas. Det är
just derföre, som det i min tanka är olämpligt.
Gr. Hamilton har föreslagit, att man skulle begära stati
stiska
uppgifter, emedan ett nytt representationsförslag borde
vara grundadt på verkliga förhållanden. Att det hör hvila
på sådan grund är ofelbart rätt; men om man begär statistiska
uppgifter, så uppstår naturligtvis frågan för hvilket ändamål
de skulle begagnas? Vill man uppgöra ett förslag, grundadt
på allmänna val, så behöfver man äfven statistiska uppgifter;
ty om man än lager saken så lätt, att alla myndiga personer
äga rösträtt, så behöfver man, för att kunna indela dem
i valkretsar, åtminstone veta, huru många dessa personer äro
och hvar de finnas. På samma sätt förhåller det sig om man
utgår ifrån slåudsval, eller från intetdera, eller begge, eller
638
Ben 22 Maj.
livad raan kallar den rätta medelvägen. Ett sådant förslag
hafva vi sett under denna riksdag och deruti ingingo flere statistiska
beräkningar än i något annat förslag.
[Ir Grefven har trott, att om något visst embetsverk ej
funnes, sora det ålåge, att i denna fråga uppgöra förslag, så skulle
dock K. Kammarrätten blifva väsendtligen anlitad. Det tror
jag ock, ty under innevarande riksdag hafva, så vidt jag vet,
de flesta representalionsmolionärer, i mer eller mindre män tillita
t delta verk. Men det förhåller sig med dervarande statistiska
upplysningar alldeles så som med paragrapherna i lagboken.
En hvar af parterne bläddrar och grafver i dem, men
begagnar dem uti alldeles motsatta riktningar. Så är del ock
med dessa uppgifter. Aro ej på förhand de frågor bestämda,
som skola besvaras, — och det kunna de ej vara, utan att man
utgår från någon viss grund, — så blir det svårligen af uppgifterne
någon ledning att hemta.
Grefven har sagt, att eomitéens arbete (man må icke säga
comilerades, ty man vet icke örn det är en eller flere, som
skola arbeta,) kan, om det sedermera skall begagnas i grundlagsenlig
väg, upplagas antingen af enskild riksdagsman såsom
hans motion, eller af K. M. framställas uti nåd. propos. Enskild
riksdagsman, som vet hvad han vill, söker på förhand sjelf
de upplysningar, som han för sitt ändamål behöfver och inlemnar
sitt förslag vid en blifvande riksdag till Const.Utsk. Likaså,
om K. M. linner för godt att aflåta en propos. i della
hänseende, så låter han naturligtvis äfven på förhand infordra
de upplysningar, som för ändamålet behöfvas. Men då ingen
riktning är bestämd, hvad skall man då söka?
Grefven har satt i fråga, huruvida denna R. St:s anhållan
skulle kunna af K. M. afslås. Vi hafva förut sett, att. det så
gick med en dylik begäran. Skälet var då måhända vida större,
emedan R. St. då bade lagt ett eget förslag på bordet
till grundlagsenlig behandling. Men i fall Konungens rådgifvare
skulle hysa, rörande lämpligheten af denna åtgärd, samma
mening, som tvenne talare här hafva yttrat; så skulle jag
tro, att ingen comité varder nedsatt. I alla fall är det icke
skäl för R. St. att begära annat, än hvad som med grundlagens
bokstaf och anda förenligt är.
Grefven har yttrat, att någon gång skall väl Regeringen
säga sin mening, och ali det väl icke kunde uppskjutas längre
än till nästa riksdag. Sant är viii, att ingen kan anse Konungen
af grundlagen förhindrad att yttra sin mening. Men en
hvar vet, att ehuru Presidenten i en rätt har betydligare röst
än ledamöterna, så är det likväl han, som yttrar sig sist, på
det att alla andra må kunua ohehindradc af hans mening säga
sin. Jag instämmer med de ledamöter, som yrkat afslag på
Utsk:s förslag.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Man har sagt, alt
en önskan ifrån R. St. lill K. M. i ungefärligen den anda, som
Den 22 Maj.
039
Ulsk:s betänk. ulvisar, skulle strida emot formerna, och man
har t. o. m. galt så långt att påstå, att en sådan skrifvelse är
olaglig. Jag kan icke instämma i någotdcra af dessa påståenden.
Reg.F. o. Riksd.Ordn. stadga formerna, under hvilka förslag
skola väckas inom Const.Utsk., äfvensom formerna, efter
hvilka de skola inom RiksStm pröfvas; meri några former för
sättet, hvarpå de skola uppgöras, stadgar icke grundlagen, utan
det är lemnadt, vare sig åt K. M. att uppgöra sådana förslag
lill ändringar i grundlagen, och dem i vanlig ordning väcka,
eller också lill enskild motionär eller slutligen lill Cunst.Utsk.
Dä här således icke är fråga om, på hvad sätt förslaget skall
väckas, och icke eller på hvad sätt det skall pröfvas, utan endast
0111 att skaffa malerialier lill uppgörande af ett fiirslag, så
kan jag icke på något sätt se, alt sådant är i grundlagen förbjudet,
eller emot formerne stridande. Jag föreställer mig, att
om K. M. ville på eli. eller annat sätt låta utarbeta ett förslag,
så kunde K. M. ingifva det såsom propos. till R. St., hvilket
naturligtvis icke kunde vara emot formerna stridande, (n arken
i uppgörelsen eller i sättet för förslagets afgifvande, emedan
vi lyckligtvis ännu icke hafva kommit lill den pedantiska
ståndpunkt i afseende på grundlagsförslag, alt vi hafva några
föreskrifter för sättet, huru förslaget skall uppgöras eller sammanfallas.
Skulle åter K. M. icke vilja ingifva förslaget i
egenskap af K. propus., utan helt enkelt besvara R. St:s skrifvelse
med alt meddela dem ett förslag, som af K. M. utsedde
personer utarbetat, så faller det naturligtvis af sig sjelft, alt
sä vida icke någon af R. St. skulle anse förslaget vara förtjent
af mera uppmärksamhet, så klefve det icke eller i Const.Utsk.
väckt; äfvensom, om förslaget skulle anses vara förtjent af den
uppmärksamhet, som detsamma troligen tillkom, så skulle det
alltid vara hvarje ledamot af R. St. öppet, att ingifva förslaget
såsom sin motion till Const.Utsk. Jag föreställer mig, att om
K. M. icke såsom sin egen propos. ville ingifva förslaget, emedan
Konungens rådgifvare möjligen icke haft tillfälle, i anseende
till andra embelsgöromål, att i detalj uppgöra detsamma,
sä kunde K. M. likväl pä det sätt bidraga till dess uppgörande,
alt K. M. beslöt sig för några vissa allmänna grunder, och sedermera
valde till detaljcrnes uppgörande personer, hvilkas öfvertvgclse
icke stod i strid med dessa grunder. Naturligtvis
kunde man icke eller tro, att icke någon förtjent person ville
åtaga sig ett sådant uppdrag. Om förslaget således icke kom
in i form af K. propos. så kunde man åtminstone veta, att Styrelsen
gillade grunderna, och R. St. hade då, ifall en eller annan
enskild ledamot ville i sitt namn ingifva förslaget såsom
sin motion, alltid frihet öppen, att så väl i detaljerna, som till
sina grunder underkasta förslaget Const.Utskts granskning; och
man kan väl icke förneka, att ett förslag, hvars grunder blifvit
af Regeringen uppgjorda, skulle förtjena något mera afseende,
än ett förslag, som i hast och utan tillräckliga upplysningar
blifvit utarbetadt och inkommit på enskild väg. Skulle åter
-
Den 22 Maj.
igen K. M. vilja inskränka sig lill, ali hvarken gifva en K.
propus, i ämnet, eller lala utarbeta något förslag och öfverlemna
detsamma i form af skrifvelse till R. St., ulan åtnöja sig
nied alt låta samla de statistiska uppgifter, hvilka såsom materialier
åro alldeles oumbärliga, för att derpå bygga något förslag,
så förmodar jag, att man, långt ifrån att vilja bestrida
användandet af dessa tabeller, snarare skulle vara K. M.
tacksam derför, alt han låtit till allmänhetens upplysning sammanfatta
statistiska uppgifter, som skulle göra det för hvarje
enskild riksdagsman möjligt att derpå bygga sina förslag.
Då jag således tror mig hafva fullständigt ådagalagt, alt
en skrifvelse af den ungefärliga syftning, som Utsk. föreslagit,
hvarken är olaglig eller mot formerna stridande, så återstår
alt pröfva, huruvida en sådan skrifvelse kan vara nyttig och
behöflig. Jag tillåter mig tro, att en hvar, om man skulle lägga
handen på hjerta!, icke kan neka, att han anser vårt samhällsskick
kräfva betydliga förbättringar, och till den grad genomgripande,
alt de icke kunna framgå under vår nuvarande
representation. Jag tror äfven, att litet hvar har lärt sig inse
de många svårigheter, som, genom vår fyrdelning och hvarjehanda
andra brister i vår representation, lagga hinder i vägen,
då fråga är att verkställa något nyttigt förslag; men alt framdraga
dem skulle i och med detsamma vara alt uppdraga Ståndens
historia, och jag tror det vara mest förenligt med grannlagenheten
alt gå densamma förbi. Jag torde endast få hänvisa
till den allmänna önskan, som inom nationen verkligen finnes om
en förbättring och eu förändring i representationen. I afseende
på denna önskan hafva visserligen många grundlösa hugskott
framkommit, men de hafva haft sin rot mindre i brist pä önskan
alt framskaffa något godt, än i brist på insigter huru och
på hvad sätt ändamålet skall vinnas. Åtminstone är jag fullkomligen
öfvertygad af den erfarenhet jag vunnit ifrån deu
landsort jag bebor, att Svenska allmänheten med otålighet afvaktar
en förbättrad nationalrepresentation. Alt detta är förhållandet,
synes också deraf, att redan under Hera riksdagar
fråga derom blifvit väckt. Vi hafva sell, att det icke lyckats
R. St. eller enskild motionär att framställa något förslag, som
af samtlige RiksStm kunde anses antagligt. Orsaken kan endast
ligga dels i bristande upplysningar om grunderna, hvarpå
ett sådant förslag skall byggas, och dels i det partisinne, som
olyckligtvis uttalats, all ett Stånd velat genomdrifva eli förslag,
som skulle vara till dess fördel, utan alt afse de andra Ståndens
o. s. v. Det torde vara mig tillåtet ali tro, att hvad sinnesspänningen
i detta afseende icke blifver sämre, icke blifver den
buttre. Jag tror, alt splilet redan i detta fall gått nog långt,
för att längre böra få fortfara. Och jag tror, att om någon
bemedling i delta afseende skulle kunna erhållas, så måste den
kumma ifrån Regeringen, hvilken icke kan föreslå någon förändring,
som icke är rättsenlig, hillig och motsvarande allmän
he
-
Den 22 Maj.
Gil
helens sansade fordringar, oell hvilken äfven är i tillfälle, hvad
som icke alltid är förhållandet med enskilda motionärer, att
skaffa sig de statistiska upplysningar, utan hvilka intet förslag
kan blifva bygdt på riktiga grunder. Det är under discussionen
sagdt, alt de statistiska uppgifter, som Regeringen skulle
samla, icke tjenade lill något, emedan det icke vore nämnt i
skrifvelsen, i hvad riktning dessa uppgifter skulle samlas, antingen
med afseende pä alltnänua val, ståndsval eller classval.
För den händelse, att Regeringen sjelf skulle bereda utarbetande
af ett fiirslag, sä förfaller detta tvifvelsmål, ty det synes
mig olvifvelaktigt, alt Regeringen då åtminstone i första rummet
skulle samla sådana uppgifter, som öfverensslämde med de
grunder, hvarifrån Regeringen utgår vid ett sådant förslags utarbetande;
men för den händelsen Regeringen icke skulle utarbeta
något förslag, utan inskränka sig till ordnande af statistiska
uppgifter, så förefaller det åtminstone mig ganska tydligt,
ali Regeringen i sådant fall icke kunde vara så partisk, att
den lät samla sådana uppgifter, sora endast vore användbara för
ett förslag af någon viss syftning, ulan jag skulle föreställa
mig, att Regeringen i sådant fall icke allenast kunde, ulan äfven
borde samla sådana statistiska uppgifter, som borde ligga
lill grund för alla de olika syslcmcr, som här sökt göra sig
gällande, nemi. ståndsval, classval oell s. k. allmänna val.
Man har visserligen yttrat, alt en enskild motionär kan
skaffa sig dylika uppgifter sjelf. För min del skulle jag likväl
tro, att detta går öfver en enskild mans höfva; ty källorne,
hvarifrån uppgifterne skola bernias, äro icke för enskilda personer
tillgängliga, ulan dessa uppgifter linnas förvarade i våra
cmbetsverks archiver, och jag inser icke, att man kan på enskilda
personer, och ännu mindre på den stora allmänheten tillämpa
det yttrande, att en hvar kan skaffa sig sådana upplysningar
sjelf. Det är tydligt, alt om en enskild motionär, som
ser, att ingenting tillgöres för en representationsförändring ifrån
det håll, der de flesta och bästa upplysningar äro att tillgå, —
det är tydligt, säger jag, alt om en sådan motionär, uppmanad
af del allmänna krafvet, söker alt på egen hand utarbeta ett
förslag, sä måste han nöja sig med de upplysningar han kan få,
utan att lian någonsin kan vara fullt öfvertygad derom, att
icke han i statistiskt afseende bygger sitt förslag pä oriktiga
grunder. Detta liar i min tanka onekligen varit händelsen med
de flesta förslag, som hittills hafva inkommit ifrån enskilda
motionärer.
Pä alla dessa skäl, och då jag åtminstone icke kan annat
än föreställa orig, ali R. o. Ad. i detta ögonblick representerar
Svenska nationen samt fäster afseende på dess allmänt och högt
uttryckta kraf, oell dä jag dessutom beklagar den- splittring
Stånden emellan, som redan har förorsakat och troligen skall
förorsaka, att icke något förslag blifver hvilande, som är fullt
antagligt af alla RiksSltn; sä kan jag för min del icke annat än
10 II. 81
64?
Den 22 Maj.
yrka bifall pS Utsk:s belänk., med den modificalion i den und.
skrifvelsen, som af Gr. Hamilton blifvit föreslagen.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är hufvudsakligen af samma
tanka, solliden siste värde talaren framställt, hvilken äfven
förut blifvit af Gr. Hamilton utvecklad. Jag önskar nemi. att,
något göres, men jag kan icke vara nöjd med det sätt, hvarpå
Const.Utsk. har föreslagit R. St. att affatta sitt beslut. Min
tanka är, alt R. o. Ad. skall falla följande beslut i detta ämne,
nemi.: Så vida något fullständigt representationsförslag icke varder
å innevarande riksdag antaget att för vidare grundlagsenlig behandling
hvila till den nästkommande, beslutar R. o. Ad. för
sin del en und. hemställan af R. St. till K. M., alt genom samlandet
af statistiska uppgifter och andra upplysningar, eller på
sätt K. M. i öfrigt må finna lämpligt, låta till nästkommande
riksdag bereda en ytterligare utveckling af frågan 0111 nationalrepresentationens
ombildning, på säkrare grunder än dem, hvarpå
hittills framställda lagförslag hvila.
Jag vill anmärka emot en annan talare, alt han har sagt,
att ett sådant förslag, som det af Utsk. framställda, äfven som
det af Gr. Hamilton gjorde, redan vore afgifvet vid förra riksdagen.
Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på, att det
icke alldeles så förhåller sig, utan R. St. anhöllo vid förra
riksdagen i und. hos K. M., alt K. M. skulle läckas a flå t a nåd.
propos., innehållande eli utarbetndt lagförslag. Jag hemställer
nu till en hvar, 0111 uti den framställning, som af Gr. Hamilton
blifvit gjord, och hvilken jag understöd!, äfvensom, huruvida i
mitt eget förslag ligger någon begäran, alt K. M. ville till nästa
riksdag framställa en propos. i delta ämne.
En värd talare har äfven anmärkt, alt vid vanliga öfverläggningar,
såsom t. ex. uti ett col leg i 11111, är det alltid presidenten,
som yttrar sig sist. Jag är af alldeles samma tänkesätt.
Het är K. M., som här skall yttra sig sist, och jag begär derför
icke någon propos. Just deruti ligger den värde talarens
misstag, att han tror mig hafva begärt en sådan propos., och
det är på den stenen, som han har halkat. Om icke något förslag
blir hvilande, hvad bevisar detta? Jag lager upp denna
fråga, derföre att mitt förslag börjar med dessa ord: ”R. St.
anhålla, att, så vida som något förslag icke varder antaget att
till vidare grundlagsenlig behandling hvila etc.” Om nu den
händelse inträffar, att icke något grundlagsförslag blifver hvilande,
hvad bevisar det? tydligen att man icke är ense. Ilvad
bevisar åter detta? alt iimnet ingalunda är ulredt. Ar detta,
mine Hrr, ett godt arf åt kommande Ständer att lemna åt dem
utan vidare utveckling: ett ämne, som härpå sig sjelf den klaraste
stämpel deraf, att vara fullkomligen outredt. — Jag vet
icke, att något starkare bevis kan finnas på ämnets outredda
skick, än det, alt inom RiksSt:n och inom Const.Utsk. så bestämdt
motsatta tänkesätt blifvit yttrade, till den grad motsatta
som mina och de värde talare, emot hvilka jag nu yttrar mig.
Den 22 Haj.
643
Det finnes tle sorn påstå, alt de af Stånden yttrade gemensamma
tankar äro absolut oförenliga. Om nu detta vöre en sanning,
hvilket jag bestrider; månne sjelfva formen, under hvilken de
framträda, då är en permanent sak? Vill man nu hafva en representationsförändring,
så måste man ju söka alt genom ståndaktighet
slutligen tvinga fram den ena eiler andra ideen. Visar
icke delta allt på nödvändigheten af en utveckling? Då frågar
jag: är det riktigt, att låta de der absoluta stridande åsigterne
hårdna hos hvar och en, så att nationen delas i tvenne partier,
i fall den icke redan är på delta sätt delad? Skall man
tacka oss för ett sådant, arf? Visar icke detta nödvändigheten
af någon åtgärd? Huru lösas i allmänhet politiska meningsstrider?
Har man icke sett nog af historien, för alt veta, att
de meningar, som gjort sig plats i striderue, hafva förut utkämpats
uti ideernas verld? Det är ingen nyhet jag talar om,
och den som har läst sin historia annorlunda, den förstår jag
icke huru han har läst den. Skall del då vara nödvändigt, att
uti dessa politiska mcningsstrider afgöra frågan ulan all utveckling,
icke vårda sig om någon discussion i ämnet.
Man vill hafva ett allmänt tänkesätt, säger man; men huru
hildas detta allmänna tänkesätt? Huru bildades t. ex. det allmänna
tänkesättet, alt det är jorden, som går omkring solen, och
icke tvertom? Den frågan måste naturligtvis först utredas. Frågorne
i allmänhet, äfven de politiska, hafva deri beskaffenheten,
att först vara outredda innan de utredas. Då säger man, att
diseussionen derom utföres i tidningspressen. Jag går tillbaka
lill vetenskaperna, mine Hrr. Vetenskaperna förakta icke tidningspressen,
utan tvertom det första, som sker med en upptäckt,
är alt lidningarne taga den om händer och upptäckten införes
i journalerna; men när det gäller en mera genomgripande sats
uti vetenskaperna, så finner sig den, som skall bearbeta ämnet,
icke tillfredsställd af tidningsartiklarne derom. Han får då gå
till de ader, hvilka ligga till grund för artiklarne uti Aftonbladet
eller hvilken annan tidning som helst. Kan man då säga,
att tidningspressen är tillfyllestgörande alt bereda en fråga,
som går så på djupet som denna? Kan väl någon fråga gå
mera på djupet för vårt statsskick, än den om en representationsförändring?
Vi äga nu, såsom jag tror att något hvar skall
erkänna, en afvägning emellan statsmakterna, som är lycklig
om icke beundransvärd, och man må tänka hvad man vill om
1809 års Const.Utsk. och 1809 års R. St., så är detta likväl ett
mästerstycke, och vi må vara glada, alt under skyddet deraf
kunna hafva något ord att säga uti dessa ämnen. Jag säger
dock, alt den strid, som ägt rum under denna riksdag, äfven
som under den förflutna, icke varit utan följd. Den innebär
ett framskridande till lösningen af den stora frågan, nemi. genom
diseussionen. Jag anser likväl, att denna discussion har en
helt olika färgton och kraft att lösa frågan, alltefter som den
äger rum inom detta Hus, eller i Const.Utsk., eller af offentliga
myndigheter, eller uti tidningspressen. Delta är icke stället,
c u
Den 22 Maj.
der egentligen djupt gående frågor skola utveckla sig, eller
månne 1734 års lag ifrån början uppgjordes af R. St. sjelfva
eller af en deras delegation? Alldeles icke; den var seklernes
verk. Grundlagen, säger man, kan icke undergå förändringar
ulan Konungens och R. St:s gemensamma beslut. Del är Coust.-  Utsk. som utarbetar dem, och det finnes ingen annan auctoritet,
undantagandes K. M., som kan utarbeta dem. Deri har nian
rätt, men jag hemställer, om detta Const.Utsk. verkligen äger
tid och tillfälle att under loppet af en riksdag, då mångfaldiga
ärenden förekomma till R. St:s öfverläggning, så behandla ett
enda ämne, att detsamma kan fullkomligt genomträngas, hvilket
dock är nödvändigt, om de vilja se hvart deras idéer skola
taga vägen. Under en riksdag har man icke tid och lugn nog
dertill. Det vore således lyckligt för ett kommande Const.Utsk.,
om något under tiden emellan riksdagarne vore undangjordt.
Alt Const.Utsk. är den myndighet, sorn slutligen skall lösa frågan,
har icke Gr. Hamilton och icke eller jag förbisett, utan
derom äro allas tankar lika; men frågan är, om man kan göra
undan någonting och derigenom försätta ett kommande Consl.-  Utsk. uti bättre tillstånd i afseende på frågans behandling än
det nuvarande. Jag tror, att den frågan kan och bör besvaras
med ja, och det är en sådan lösning deraf, som jag önskar.
Jag tager mig friheten att underställa det af mig upplästa förslaget
R. o. Adis pröfning, och anhåller om propos. derpå.
Några bifallsrop hördes efter detta anförande.
Frih. Hamilton, Hugo: Efter det anförande, som den
siste värde talaren med fosterländsk värma för oss nu afgifvit,
bar jag föga att tillägga, utan ber alt få till alla delar förena
mig deruti.
Det förslag, sorn den siste värde talaren framställt skriftligen,
finner äfven jag alldeles tillfredsställande. Jag hade eljest
önskat få göra R. o. Ad. uppmärksamma derpå, att den öfverklagade
oriktigheten uti Utskis förslag hade varit mycket latt
alhjelpt, emedan den egentligen blott hvilar på ett, måhända
genom allt för stor brådska vid uppställningen tillkommet misstag,
då nemi. en fras dervid kommit på oriktigt ställe. Om
detta hade varit så skrifvet, som jag anhåller att få uppläsa
det, nemi.: ”såvida något fullständigt representationsförslag
icke varder vid innevar. riksdag anlaget att, för vidare grundlagsenlig
behandling, hvila till den nästkommande, R. St. måtte
hos K. M. uti und. skrifvelse begära, alt K. M. behagade” etc.;
sä tror jag, att deras önskan, som velat att. en grundlagsenlig
ordning härvid måtte iakttagas, skulle blifvit uppfylld. Detta
skulle visserligen mycket lätt kunna ändras vid propos:s framställande;
men, såsom jag redan tagit mig friheten nämna, så
finner jag Hr Lagerbjelms förslag vara klart, och ber att deruti
få instämma.
Här har blifvit sagdt, att Const.Utsk:s nu afgifna förslag
är stridande emot grundlagen. Delta inkast har sedermera af
Den 22 Maj.
Gr. Cronhjelm blifvit hesvaradt, och jag ber att deruti få nirena
mig med honom. Jag anhåller endast få tillägga, alt jag
icke anser elt betänk., som endast afser en und. skrifvelse till
K. M., böra behandlas efter de grunder, som äro bestämda för
stiftande af grundlag. Någon grundlagsförändring har icke blifvit
här begärd och är icke eller afsedd; ulan här är afsedt att
få medel för att framdeles på riktiga grunder kunna hygga en
grundlagsförändring. Derom har man gjort en und. hemställan
till K. M., och något grundlagsvidrigt deruti mäktar jag sannerligen
icke inse.
En värd talare har sagt, att delta förslag, likasom elt tillförene
inom detta Stånd afgifvet, vore likt Drottning Disas
kända gåta. Jag kan icke eller medgifva detta; ty för den som
icke vill med ordställningar bortblanda saken, så är den helt
enkelt en begäran, att K. 51. måtte vidtaga någon åtgärd, för
alt bereda framgång åt en vigtig och stor national-angelägcnhet,
och då tror jag, att äfven denna beskyllning är oförtjent.
Här är äfven sagdt, alt detta förslag icke vore annat än
alt gå tillväga på samma sätt som vid sista riksdagen skedde i
samma ämne. Vid den riksdagen hade jag lyckan instämma
med den värde talare, som nu utsagt detta, i bemödandet att
förhindra den skrifvelse, som då afgafs af R. St. Skälet låg
deruti, alt det då fans ett representationsförslag hvilande till
grundlagsenlig behandling vid en kommande riksdag. När elt
sådant förslag fans, dä kunde jag åtminstone icke finna annat
än alt det varit formvidrig!, om samma R. St., som lagt detta
betänk, på bordet, under det att detsamma hvilade, hade begärt
utarbetande af ett nytt. Orsaken hvarför det föreslogs, känner
jag ganska väl, men formstridig! måste det vara; men här är
just casus den, att icke något representationsförslag blir hvilande
till nästa riksdag, ty numera kan man tryggt uttala detta,
sedan RiksSt:n icke kommit öfverens om det Const.Utsk:s betänk.,
som i går förevar. Sedan nemi. ett Stånd nu förklarat, att en
sammanjemkning af alla Ståndens meningar bör göras, hvilken
icke kan åstadkommas, så är det solklart, att något representationsförslag
icke kan blifva hvilande ulan underverk, hvilket
jag åtminstone icke kan förutse. Efter det dröjsmål, som frivilligt
eller ofrivilligt tillintetgjort nationens förhoppningar att
se åtminstone elt steg tagas framåt i denna fråga efter en riksdag
af 10 månader, tyckes det vara väl mycket att äfven
vilja försvåra den utväg, som Const.Utsk. nu föreslagit, att åtminstone
få frågan utredd, så alt fastän vi, i materiell hänseende
eller hvad tiden beträffar, stått på ungefärligen samma
punkt vid nästa riksdag som nu, vi åtminstone hade kunnat erhålla
ett medel heredt att möjligen kunna komma framåt i denna
fråga, så vidt icke samma förlamande anda, som vid denna
riksdag mäklat tillintetgöra flera angelägna, för fäderneslandet
högvigtiga frågors afgörande, också dä förmår alt göra sig
gällande. Att elt afslag från R. o. Ad. på detta betänkande,
eller på det förslag Hr Lagerhjelm framställt, skulle af mången,
C46
Den 22 Maj.
och måhända med skäl, tydas såsom ett doldt, om också illa
doldt sätt att söka qväfva äfven denna förhoppning hos folket,
det vågar jag förklara måste blifva följden.
Jag anhåller att få instämma uti det förslag, som Ilr Lagerhjelm
framställt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jemte del jag anhåller att
fa förena mig uti hvad här redan är yttradt emot den första
delen af Utsk:s förslag, ber jag att dertill få lägga, att någon
skrifvelse i denna fråga omöjligen kan i RiksSlui justeras förr
än i samma plenum, der det blir factiskt afgjordt, om något
representationsförslag blir hvilande till nästa riksdag, och det
vore högst olämpligt att R. St., samma dag de med full visshet
veta om något representationsförslag hlifver hvilande eller icke,
likväl skulle i en skrifvelse lill K. M. säga: ”sä vida ett representationsförslag
blir hvilande etc.”
Hvad åter angår den sednare delen af förslaget, eller sjelfva
hufvudfrågan, så måste, så vidt det lyckats mig att fatta
denna i nog allmänna och sväfvande ordalag framställda anhållan,
dermed icke vara afsedt att begära en K. propus., enär
förslaget icke innehåller ett euda ord derom, samt en sådan anhållan
vore så myckel mindre på sitt ställe, som Konungens
samtlige rådgifvare hafva vid denna riksdag förklarat, att frågan
om en förbättrad nalional-representalion icke kan falla, och
R. St. derföre kunna vara fullkomligt trygga att, om K. M.
anser tiden vara inne, att framkomma med en sådan propos.,
sådant då äfven sker. Icke eller kan meningen vara, att gifva
K. M. en påminnelse alt hafva denna vigtiga fråga i minnet,
sedan en sådan förklaring blifver af K. M:s samlelige rådgifvare
afgifven. Sjelfva andemeningen måste då vara, alt hos K. M.
anhålla om tillsättande af en comité, för att utarbeta statistiska
uppgifter, för att framkomma med ett förslag till representationsförändring,
eller för håda delarne.
Hvad beträffar det första alternativet, eller uppställandet
af allenast statistiska uppgifter, så tror jag för min del, att det
blefve ett ändamålslöst arbete, om cornilsen skulle framställa
dessa uppgifter, utan att tillika sjelf framställa ett förslag.
Comiteen skulle nemi. då antingen uppställa statistiska uppgifter
för alla möjliga representationsförslag i verlden, och detta vore
ett arbete ulan slut och snart sagdt utan ändamål, eller skulle
comitéen inskränka sig alt uppställa sådana uppgifter för de
förslag, som hitintills blifvit framställda, och hvilka samtliga
blifvit, af de talare, som förordat ifrågavar. und. anhållan, ansedda
för oantagliga, och då frågas, hvartill de värde talarne
vilja använda statistiska uppgifter för förslag, dem de sjelfve
redan på förhand förklarat vara oantagliga. Om åter comite'en
skulle sjelf framställa förslag till representationsförändring med
eller utan vidfogade statistiska uppgifter, så kan sådant icke
grundlagsenligen leda till något resultat. Grundlagen stadgar
nemi. bestämdt, att grundlagsfrågor endast få väckas antingen
Den 22 Maj.
617
af K. M. eller af enskilda riksdagsmän, genom motioner i Const.-  Utsk. eller af Const.Utsk. sjelf. Comite'ens förslag, öfverlemnadt
lill R. St., skulle således icke kunna öfvergå lill Const.Utsk. på
annat sätt, än att K. M. deraf gjorde en K. propos.; och att
meningen icke kunde vara att anhålla om en K. propos., tror
jag mig redan hafva visat. Man har sagl, alt äfven en enskild
riksdagsman eller Const.Utsk. skulle kunna såsom sitt upplaga
det förslag, som comiteen utarbetat; men jag hemställer, huruvida
det kan vara R. St. värdigt, att hos K. M. anhålla om
utarbetande af ett förslag, hvars förekommande till öfverläggning
och beslut hos R. St. beror på huruvida det behagar en
enskild riksdagsman eller Const.Utsk., ali såsom sitt upptaga
detsamma.
Såsom anledning lill nu under handläggning varande förslag,
har blifvit framsläldt, att sedan frågan om nationalrepresentationens
ombildning på 2:ne riksdagar icke ledt till
något bestämdt resultat, sä anser man för gifvet, att R. St.
icke kunna sjelfva någonting derutinnan uträtta. Men jag får
fiista uppmärksambeten på, all ehuru frågan om representationsförändringen
visserligen blifvit redan för flerfaldigt år sedan
framkastad, så har den likväl icke varit verkligen bearbetad
förrän ifrån och med sistledne riksdag; oell på en så kort tid
som den, hvilken sedan förlupit, kan en så vidtomfattande, en
så i alla statens förhållanden djupt ingripande fråga, som den
om national representationens förändring, svårligen medhinna att
utredas, eller någon bestämd allmän opinion derom bilda sig.
En sådan fråga kan visserligen äfven på kortare tid genomdrifvas,
ilten den kan icke på den lugna öfverläggningens väg hinna
alt utveckla sig, och denna väg är dea enda, som enligt min
öfvertygelse kan leda till något godt resultat; och ehuru något
hvilandc förslag icke blifvit frukten af arbetet under denna
riksdag, så anser jag likväl för min del frågan ingalunda derföre
hafva stålt stilla, ulan gått ganska väsendtligt framåt, genom
den bearbetning den vunnit samt deraf följande utveckling
af tänkesätten. Vidare har man sagt, att det vore önskligt, att
något gjordes, på det att frågan mätte hållas vid lif. För min
del skulle jag deremot tro, att om denna fråga, vid sin nuvarande
ståndpunkt, ännu behöfver ett sådant medel för att hållas
vid lif, den knappast förtjenar det. Den behöfver det icke eller;
— denna fråga har vunnit en sådan utveckling, alt hvarje
fosterländskt sinnad man, som deltager något i de allmänna angelägenheterna,
måste, äfven utan några främmande retemedel,
så mycket i hans förmåga står ifra för densammas lösning.
Det af Const.Utsk. framställda förslag är sluteligen ett förtroendc-votum
lill förmån för Regeringen. Huruvida Regeringens
ställning samt de sednaste dagarnes vigtiga tilldragelser
äro egnade alt ingifva R. o. Ad. ett sådant förtroende, skall
jag icke söka alt utreda. Jag inskränker mig, alt för min del
vördsammast afstyrka bifall till betänk.
C 48
Den 22 Maj.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Hr Lagerhjelm har
ansett, att man icke borde lala den nuvarande striden om representationsförändringen
upphöra, utan hålla den öppen, och att
detta icke kunde ske på något bättre satt, än genom tillsättandet
af en comité. Jag vill blott hemställa till den värde talaren,
som har varit ledamot af denna riksdags Const.Utsk., om
han tror, att den striden, som är börjad, kunde slutas i en comité
af lika motsatta opinioner, ehuru länge den än fortsattes.
Jag föreställer mig, att den skulle förgäfves fortsättas i åratal,
ända tills en annan opinion tillfälligtvis uppkomme, som kanske
förde frågan närmare sin utveckling. Jag tror derföre, att det
aldralyckligasle vore, att ingen comité' nedsattes, utan att idéen
finge likasom dö ut. Så länge den fortsattes efter samma plan,
sä länge kommer den blott att söndra nationen i två motsatta
partier. Om R. o. Ad. skulle bifalla, att en anmälan göres till
K. M. om nedsättande af en comité', så får jag vördsamt till
styrka,
att denna comité' malte få lill hufvudsakligt uppdrag,
att icke medelst declamalioner, fraser och sarkasmer, utan medelst
grundliga skäl visa, genom hvilka handlingar Sveriges
fyra Riksstånd hafva gjort sig ovärdiga Svenska folkets förtroende.
Denna upplysning har jag sökt i mångfaldiga år, men
aldrig erhållit den. Det är derföre jag tror, alt det skulle
vara nödigt att få denna sak utredd; ty vill man antaga något
nytt, så mäste man försl känna bristerna i det gamla.
Hr von Hartmansdorff: Hr Lagerhjelms förslag lyder
sålunda : ”Sä vida något fullständigt representationsförslag icke
varder å innevarande riksdag antaget, att, för vidare grundlagsenlig
behandling, hvila till den nästkommande, beslutar R. o.
Ad. för sin del en underdånig hemställan af R. St. till K. M.,
att genom samlandet af statistiska uppgifter och andra upplysningar,
eller på sätt K. M. i öfrigt må finna lämpligt, låta, till
nästkommande riksdag, bereda en ytterligare utveckling af frågan
om nationalrepresentationens omhildning, på säkrare grunder
än dem, hvarpå hittills framställda lagförslag hvila.” R. o. Ad.
lärer nogsamt finna, att de statistiska uppgifter, vid hvilka föregående
talare hafva väsendtligen fästat sig, icke äro annat
än ett medel att göra förslaget smakligare, för att begagna ett
uttryck, som står i Const.Ulsk:s betänk.; ty efteråt kommer en
hemställan, som gör alt af denna framställning kan blifva hvad
som helst. Der står nemi.: ”eller, på sätt K. M. i öfrigt må
finna lämpligt, låta till nästkommande riksdag bereda en ytterligare
utveckling af frågan om nationalrepresentationens ombildning,
på säkrare grunder än dem, hvarpå hittills framställda
lagförslag hvila.” Härigenom är sålunda en instruclion gifven
för K. M., att han skall antaga säkrare grunder uti det blifvande
förslaget, än dem, hvarpå hittills framställda lagförslag
hvila. Hvaruti består nu dessa förslags osäkerhet? Det är
icke sagdt. — Hvaruti skall säkerheten bestå i det blifvande förslaget?
-
Den 22 Rt»j.
649
slaget? Det vet man lika litet. Jag hade i början icke märkt,
att nyssnämnde instruction låg uti förslaget, men fann det slutligen
under dess förnyade uppläsning. Gin nu R. o. Ad. gifver
denna instruction; så skulle det kunna hända, att de öfriga
Stånden äfven gåfve hvar sin. BorgareStåndet har redan, efter
hvad mig blifvit berätladt, med 31 röster emot 10 beslutat att
på sitt sätt i all underdånighet gifva en sådan instruction.
Hr Petré gjorde förliden gårdag eli förslag af följande innehåll:
”Borgare- och BondeSl:n hafva gemensamt antagit eif,
genom reservation, frän Consl.Utsk. inkommet, och R. St:s pröfning
underkastad)., förslag lill nationalrepresentationens ombildning;
och då sannolikt synes, att detta förslag, numera, sedan
R. o. Ad. samt PresteSt. lemnat representationsfrågan oafgjord,
ej kan komma under Const.Utsk:s omröstning, anhåller jag att
höglärade Ståndet beslutar, att besagde förslag måtte hos R. M.
anmälas, till det afseende, K. M., vid representationsfrågans förestående
behandling, kan linna samma förslag förtjena.” Således
kommer nu det s. k. hörsförslaget att inlemnas till R. M.
till hvad afseende, som det anses kunna förtjena, vid utarbetande
af ett nytt förslag lill representationsförändring. Om nu
BondeSt. instämmer uti det beslut, som var fattadt af Borgareståndet,
så äro följaktligen tvenne inslructioner gifna, en ifrån
Borgare- och BondeStm och en ifrån R. o. Ad., i fall Ståndet
skulle antaga Hr Lagerhjelms förslag. Om nu PresteSt. skulle
komma med en tredje; är väl sådant passande? Detta visar
nogsamt hvart det leder, om man träder utom den ordning,
som grundlagen föreskrifver. Man har sagt, att då delta sätt
att gå tillväga icke är i grundlagen förbjudet, så skulle det
jemväl vara tillåtet. Tvcrtom är det min mening, att då grundlagen
föreskrifver det sätt, hvarpå ärenden skola af R. St. behandlas,
eller hvarpå de skola komma ifrån R. St. till R. M.,
så är hvarje afsteg derifrån jemväl ett afsteg ifrån grundlagen.
Här är sagdt af Gr. Cronhjelm, att man skall besluta sig
för vissa allmänna grunder och att deraf sedan skall göras en
riklig tillämpning. Vi hafva sett, huru det går med de allmänna
grunderna. Sådana hafva blifvit beslutade för brottmålslagen;
och vi veta icke huru det går dermed, emedan detaljerna
alldeles icke blefvo med detsamma framlagda. Så kunde
det äfven gå med representationsfrågan.
Här är också sagdt, att saken icke skulle hållas vid lif
med mindre än att man beständigt rörde den. Detta ämne är
så fullständigt ulredt af Gr. Lagerbjelke, att jag icke dertill
har något annat alt lägga, än att, om det tillätes mig alt begagna
en liknelse i läkareväg, när en läkare talat förut och en
annan läkare kommer snart efter (om jag ej bedrager mig),
så vill jag fråga, om det icke vore skäl att se till, att den
som har feber icke så talar, att febern icke släpper honom, och
detta är ungefärligen hvad man nu borde göra i afseende pä
representationsfrågan, i stället för att man icke vill lemna sin
10
H. 82
650
Den 22 Maj.
nena i fred att lugna sig. Detta är åtminstone i min tanka
icke rätta utvägen att på ett godt sätt lösa frågan. Denna
fråga, säger man, bör icke hvila, och det vore mycket illa
gjordt af R. o. Ad., att icke, genom antagande af förslaget, bevisa,
att Ståndet vill en förändring, och att Ståndet icke vill
förqväfva hvarje förslag. Huru mångfaldiga äro icke de förslag,
till hvilka R. o. Ad. sagt nej, lika så väl som de öfriga
Stånden? Har R. o. Ad. för hvarje sådant beslut behöft ett
urskuldande af innehåll, att väl har Ståndet dristat sig att vid
delta tillfälle ogilla det förslag, som är framlagdt, men derföre
vill icke R. o. Ad. binda sig att ogilla alla andra förslager,
som kunna framläggas? Något sådant urskuldande behöfves ju
icke. När något förslag framkommer, som är antagligt, så gillas
det, men så länge man icke linner ett antagligt förslag, så
måste man låta frågan hvila, och behöfver icke göra sig till
med alt visa sin beredvillighet'för ett annat tillfälle, ty det är
onödigt.
Man har äfvenledes sagt, att R. o. Ad. vore en representant
af Svenska nationen, och borde vara känslig för dess bästa.
Jag är öfvertygad om, att denna påminnelse icke behöfves för
R. o. Ad.; men jag tror derjemte, att Ståndet bör tillse, att
man icke förspiller sitt bästa genom åtgärder, som kunna misslyckas.
Vi hafva sett, huru det gått med vår arfsrätt, till följd
af en comite's behandling. Samma lagstiftarevilja, som har legat
till grund för LagUtsk:s behandling i detta fall, och sora
äfvenledes har yttrat sig för några år sedan i fråga om representationen,
torde nog Ufven i denna fråga göra sig gällande,
och vi frän samma ödets man förlora både det ena och det andra.
Äfven i detta fall kan denne man sättas in uti en comité
och bestämma dess beslut. Man torde svara, att antingen en
sådan comité uppstår eller icke, så kan samma olycka hända
oss i alla fall. Det är sant; men om vi icke hafva begärt comitéen,
så hafva vi åtminstone icke sjelfve begärt vårt förderf,
och det är på det att icke detta måtte ske, som jag önskar, att
vi icke måtte begära någon comité.
Frih. Raab, Adam Christian: Frågan är här i första
rummet, huruvida någon skrifvelse skall afgå till K. M., rör:de
det ämne, som betänk, innehåller, eller icke. Jag kan ingalunda
dela en värd talares önskan, att. frågan skall sjelfdö, utan
tillstyrker tvertom högeligen, att bifall till skrifvelsen mätte af
R. o. Ad. lemnäs. De invändningar, som äro gjorda deremot,
synas mig sannerligen icke af beskaffenhet att böra verka på
R. o. Ad. till ett afslag. Gr. Lagerbjelke har här gjort en
undersökning af hvart denna skrifvelse skulle kunna leda, till
en comité, till en K. propos. vid nästkommande riksdag eller
till statistiska tabeller, och sökt bevisa, att intetdera vore ändamålsenligt.
Revisor) halta likväl något. Grefven säger, att
det skulle fordras en så stor mängd af upplysningar, att det
för comitéen hlefve omöjligt alt framskaffa dem. Nå väll
Den 22 Maj.
651
Grefven anser, att det vore svart för en comité att genom sina
organer framskaffa alla de statisliska uppgifter, som voro för
det ifrågavarande ändamålet behöfliga. Huru mycket svårare är
det icke dä för en enskild person att skaffa sig dessa uppgifter.
Hr von Hartmansdorff har vidtagit tvenne utvägar, att, om
jag så får säga, framställa skräckbilder för R. o. Ad., först genom
uppgiften, att Hr Petrés motion redan skall vara af BorgareSt.
bifallen, hvarigenom Ståndet beslutat ingå till K. M.
och framlemna deras förslag. Jag hemställer, huruvida sådant
möjligen skulle inverka på vårt beslut, och jag inser icke eller,
att ett sådant öfverlemnande af ett Stånds enskilda beslut till
K. M., kan inverka något på hvad K. M. ämnar vidgöra lill
följd af R. Sits beslut i sin helhet. Lika så litet anser jag,
alt R. o. Ad. bär bör låta sitt beslut bestämmas af någon terreur
panique, alt någon person tilläfventyrs i den ifrågavarande
comitéen skulle af K. M. insättas, hvars åsigter voro sådane,
alt R. o. Ad. skulle på förhand vara säker derom, att det förslag,
som, till följd af hans deltagande, af comitéen utarbetades,
icke kunde blifva antagligt. Detta sätt att gå tillväga, afser
blott att motarbeta denna vigtiga fråga, eller att, om jag så
må säga, begrafva frågan om ett representationsförslags hvilande
till nästa riksdag. När nu R. o. Ad. genom sitt beslut
har hindrat (hvilket jag anser vara väl gjordt) något af de
hittills framställda representationsförslagen att blifva hvilande
på R. St:s bord till nästa riksdag; så hemställer jag till Ståndet,
hvad nationen skulle tänka, om R. o. Ad. skulle säga tvärt
nej till den åtgärd, som här är föreslagen, nemi. att ingå till
K. M. med en und. anhållan, att K. M. ville låta ytterligare
bearbeta och utveckla denna fråga. Jäg skulle föreställa mig,
att R. o. Ad. derigenom åclroge sig den icke oskäliga misslankan,
att icke vilja någon representationsförändring, och likväl
hafva vi så många gånger uttalat den önskan, att en representationsförändring
måtte blifva tillvägabragt.
Slutligen har en talare, Gr. Lagerbjelke, nekat sin röst för
förslaget, derföre att ett bifall dertill skulle, efter hans förmening,
innebära ett förtroendevotum, hvartill sednare dagars tilldragelser
icke gjort honom benägen. Jag häller talaren räkning,
för det han kom öppet fram med det egentliga skälet för
hans och hans vänners mening; fast detta är lika svagt som det
föregående. Jag skulle likvist beklaga, om R. o. Ad., i sina
beslut om samhällets vigtigaste angelägenheter, låter hänföra sig
af småsinnets förtrytelser. Det skulle skada R. o. Ad:s egel
anseende mest. Jag hyser dock det förtroendet lill omdömet
och fosterlandskänslan hos R. o. Ad:s ledamöter, att de, oberoende
af den enskilda anledning de till större eller mindre belåtenhet
med det som bär blifvit påpekadt, nu besluta hvad de
anse vara nyttigast för sig sjelfva och framför allt nyttigast
lör samhället. Det är således icke blott för Adelns egen skull,
utan ock med fullt förtroende i denna fråga till Regeringen,
som jag röstar bifall till förslaget.
652
Den 22 Maj.
I afseende återigen på det secundära i frågan, eller sättet
för förslagets uppställande, så hänför jag mig till Gr. Hamiltons
förslag, hvilket, om jag icke bedrager mig, är alldeles enahanda
med Hr Lagcrhjelms, utom hvad de sista raderna beträffar.
Hr Te rsmeden, Nils: Då denna sak förevar inom Const.-  IJtsk. hade Utsk. visserligen skälig anledning att förmoda, alt
icke något representationsförslag skulle blifva hvilande vid denna
riksdag; men Utsk. hade ingen rättighet att säga, att så icke
skulle ske. Flere dagar hafva nu förfiutit sedan dess, och jag
anser i denna stund fullkomligen påtagligt att något förslag tilt
representationsförändring icke kan blifva hvilande. Något anslag
till förstärkt Const.Utsk:s sammanträde är icke i dag utfärdadt
och har icke kunnat ske, emedan voter.propos:rne först
i morgon kunna uppställas och godkännas, och anslag till förstärkt
Const.Utsk:s sammanträde derefter göras. Allt detta
kan omöjligen medhinnas. Då man nu så mycket fäst sig vid
orden: ”så vida icke något förslag till representationsförändring
vid denna riksdag kan varda antaget”, så vågar jag ödmjukast
föreslå, att Hr Gr. o. Landtm, ville göra propos. på bifall till
betänk, med den förändring, att det i stället för nyssnämnde ord
måtte komma att heta:” då något fullständigt förslag lill representationsförändring
vid denna riksdag icke blir antaget.” Önskan
om en förändring af nationalrepresentationen är teinligen
allmän och man har uttryckt den vid flere riksdagar. Den erfarenhet
jag vunnit, har för min öfvertygelse ådagalagt omöjligheten
att vid riksdagarne komma till något resultat härmed,
och della har kanske bäst visat sig vid denna riksdag, då de
grunder, hvarpå de särskilda Stånden velat bygga den förändrade
nationalrepresentationen, varit så betydligt skilda. Det
liar visat sig, att man inom eli Const.Utsk. icke kan komma till
ett resultat. Jag kan icke finna någon olägenhet af den åtgärd,
som här är föreslagen. Det är högst sällsynt, att en nationalförsamling
sjelf stiftar nya grundlagar, utom vid revolutioner.
Sådana lagar komma vanligen ofvanifrån, och den vägen är säkrare.
Jag anser att det är lika omöjligt för Ii. St. att åstadkomma
en grundlag, som att skrifva en civillag. I afseende på
den sednare, så hafva R. St. under flera riksdagar önskat en
sådan lags utarbetande, och detta arbete pågår. Jag ser således
icke något skäl, hvarför icke R. St. skulle önska detsamma
i afseende på en grundlag. Genom den föreslagna skrifvelsen
skulle R. St. visa, alt de önskade denna frågas opartiska
bearbetning. Jag är likväl icke ibland dem, som hafva mest
brådtom i denna sak, utan skulle tvertom hafva önskat, att man
icke gått så brådstörtadt till väga; men då det skett, så vill
jag sä vidt möjligt är förekomma den storm, som hotar, och
jag anser, att detta bäst åstadkommes genom det förslag, som
Utsk. här har framställt. Går delta förslag icke igenom, sä
torde tiduingarne ytterligare bearbeta representationsfrågan på
ett sätt, som är mindre behagligt. Vet åter nationen att saken på
Dm 22 Maj.
653
mer eller mindre direct sätt _ handlägges af Regeringen, tystna
tidningarne med sitt gräl. Annu i denna stund yttra dc icke
någonting emot Regeringen; men delta lycksalighetstillstånd räcker
väl icke länge, och det är således skäl att begagna tiden.
Jag tror verkligen, att ju mera man visar förtroende på ena sidan,
desto mera vinnlägger man sig på andra sidan alt göra
sig delta förtroende värdig, och jag fruktår ingenting af Regeringen,
ulan är tvertom ganska säker, att någonting godt
skulle uppkomma genom Regeringens handläggning af frågan.
Jag vill icke godkänna Hr Lagerhjelms förslag, så vida det
icke vinner öfvervägande bifall af Ståndet. Jag anser orden:
”på säkra grunder”, mindre behöfliga. Jag anser, att Ståndet,
genom bifall till Utsk:s förslag, tager ett värdigare steg, än det,
som man nu hört omtalas alt BorgareSt. beslutat, och tror, alt
detta vore enda sättet, att stadga och lugna tänkesätten. Jag
förnyar således min anhållan 0111 Hr Gr. o. Landtnäs propos.
till bifall på Ulsk:s förslag, med den förändring, jag tagit mig
friheten föreslå.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Att Hr von Hartmans
dorff,
ehuru han erkänner behofvet af förbättringar i nationalrepresentationen,
likväl icke är någon särdeles vän af förändringar
i denna representation, har han nogsamt ådagalagt,
och alt han särdeles inom ConslUtsk. äger ett tillräckligt antal
anhängare af denna sin åsigt, har visat sig genom resultatet af
Coust.Utsk:s åtgöranden vid denna riksdag uti ifrågavar. syftning,
dä nemi. intet förslag blifvit framstäldt, som kunnat antagas
alt hvila till grundlagsenlig behandling vid nästkommande riksdag.
Det synes som denna framgång ökat anspråken, ty man vill numera
icke nöja sig med att vid denna riksdag hafva förekommit
antagandet af något förslag till representationsförändring,
utan man söker alt äfven för nästa riksdag motarbeta, att något
sådant förslag må kunna komma lill ständ. Annorlunda
kan åtminstone icke jag förklara det motstånd, som Const.Utskis
nu förevarande förslag ifrån denna sida möler. Hr von Hartmansdorff,
stark i argumentation, stark i taktik, har icke förnekat
dessa egenskaper uti den reservation, som han bifogat
Utsk:s betänk.; men, vare delta sagdt utan ali på något
säll vilja såra, mig synes, som han vid delta tillfälle deploverat
sina stridskrafter emot väderqvarnar, i det han drager ut
till strids emot nästan allting, utom emot sjelfva förslaget. Flere
värde talare hafva redan ådagalagt förhållandet härmed. Förslaget
innefattar helt enkelt en und. framställning till K. M.,
att låta till nästinstundande riksdag bereda frågan om nationalrepresentationens
ombildning en ytterligare utveckling. Om
än detta kunde vara annorlunda och bättre uttryckt, sä är dock
klart, att uti en sådan framställning omöjligen kan ligga något
grundlagsvidrigt, icke eller kan det ligga någonting formvidrigt
deruti. U. St. hafva vid förra riksdagen till K. M. ingått med
en directe und. hemställan, att K. M. måtte till denna riksdag
054
Den 22 Maj.
afgifva elt nåd. förslag lill förändring uti nationalrepresenta
tionen,
oell detta oaktadt det då fans till oell med ett förslag,
utgånget ifrån Coust.Utsk., hvilande lill denna riksdag. Om detta
var formenlig!, huru kan del nu vara forinvidrigt alt begära
endast sådana åtgärder, som för eli blifvande Consl.Utsk.
skulle göra del möjligare att utarbeta ett lagförslag. Enligt
min tanka, är det icke omvårdnad örn grundlagarues helgd,
och del kan icke vara omvårdnad om R. St:s rättighet, som
dicterar en sådan framställning, utan det måste vara fruktan
derför, att en sådan åtgärd ä R. St:s sida möjligen kunde föranleda
dertill, all vi vid nästa riksdag finge ett förslag, som
blefve hvilande oell slutligen vunne K. M:s och R. St:s bifall.
Jag tillåter mig icke atl bedomina andras motiver och tillåter mig
minst att bedomina dem bardt. Hvad jag dock bär icke kan undertrycka,
är, alt. det synes mig vara en särdeles förblindelse att tro,
att den vigtiga frågan om en förändring i nationalrepresentationen,
pä detta sätt förbalad ifrån denna riksdag lill den nästa och
möjligen till den derpå följande, slutligen skulle kunna helt och
hållet förqväfvas. Följden synes mig blifva, alt under det man
säger sig vilja afbida alt sinnena lugna sig, man i stället irriterar
dem genom afslag å den aIdrabiIligaste, den mest modesta
fordran, den alt bereda upplysningar, som kunna lända till
ledning vid beredande af ett nytt förslag. Härmed vare också
frågan om febern behandlad; till svar ä Hr von Hartmausdortfs
framställning.
En annan värd ledamot, Or Cederschjöld, gammal practicus,
har föreslagit den utvägen, att låta saken sjelfdö. Den
kuren är radiea!, men bar blott det emot sig, att idéer i allmänhet
icke dö, och ali särdeles ideer af denna beskaffenhet
bestämdt icke dö. Nationen, en gång vaknad till medvetenhet
af behofvet utaf en förändring i sin nationalrepresentation,
låter icke denna fråga förfalla. För min del bifaller
jag det förslag, sorn Hr Lagerhjelm framställt, emedan jag deraf
hoppas, hvad de olika länkande fruktat, nemi. att vi derigenom
skola komma ett stort steg närmare till afgörande af denna
vigtiga fråga, hvilken nationen, såsom jag nyss sade, icke
släpper, och hvilken Regeringen offentligen förklarat icke kunna
falla.
Gr. Hamilton: Då jag i början af diseussioneu tog mig
friheten framställa elt förslag till beslut, så anser jag mig 1111
skyldig förklara, att jag är beredd att ingå på det förslag, som
Hi' Tersmeden gjort. Jag har visserligen varit tvehogse, om
jag icke hellre borde ingå pä Hr Lagerhjelms förslag, men jag
föranledes härtill väsendlligast af den upplysning, som meddelades
mig bär af en värd talare om innehållet af BorgareSt:s
beslut. Om det nemi. skulle blifva R. St:s beslut, att hos K.
M. anhålla om sådana upplysningar, sorn kunde förbereda ett
förslag, bygdt på andra grunder, än de, sorn ligga till grund
Den ii Maj.
655
för de hittills framställda, vore, efter min tanke, faran af det
beslut, BorgareSt. skall hafva fattat dermed afböjd, och jag kan
ingalunda anse, att R. St. dermed skulle gifvit K. M. något slags
instruclion, då framställningen endast skulle erhålla formen af
en und. anhållan. Eli annat skäl, hvarföre jag anser mindre
rätt att antaga Hr Lagerhjelms förslag, visar sig uti de deri
förekommande orden ”på säkrare grunder”, hvilka, fastän de,
efter min tanke, äro ganska riktiga, möjligen kunde missförstås.
Man kunde möjligen säga, att de förslag, som hittills blifvit
uppgjorde, äro byggde antingen på samfällda val, ståndsval, eller
classval, och att vi således nu ville hafva ett förslag, som
ej vore bygdt på uågon af dessa grunder. En sådan anmärkning
förfaller visserligen, efter min öfvertygelse, lill någon del,
då man läser förslaget i sitt sammanhang och ser, att der
ifrågasättas statistiska uppgifter; men jag linner dock deri en
anledning att föredraga Hr Terstnedens förslag. Ursprungligen
skulle jag måhända varit böjd att inskränka mig till en skrifvelse,
som uteslöt allt annat än en begäran, att K. M. måtte
låta utarbeta de statistiska upplysningar, som för uppgörande af
ett förslag till representationsförändring vid nästkommande riksdag
voro nödiga; men då jag trott, ali en sådan skrifvelse icke
skulle kunna tillfredsställa de öfriga Ståndens önskningar, och
då jag är nog lycklig att icke behöfva af något misstroende
afhållas ifrån bifall lill en skrifvelse af mera vidsträckt innehåll,
så har jag derpå ingått. Man har visserligen här sökt
att jäfva nyttan af sådana statistiska uppgifter och talat om
deras ändlösa mängd, samt ali det icke skulle leda till någonting.
Det må så synas för dem, som icke personligen deltagit
i utarbetandet af något representationsförslag; men den, som
deruti varit delaktig, finnér snart, att utom en sådan statistisk
kännedom är det omöjligt att uppgöra ett antagligt förslag.
Första frågan är den: hvilka skola representera nationen?
Det är omöjligt att försöka ett svar derpå, utan alt veta, dels
af huru manga personer hvar och en samhällsclass består, dels
beskaffenheten och storleken af förmögenheten inom hvarje samhällsclass.
Jag får dervid fästa uppmärksamheten på, att sådana
statistiska uppgifter icke behöfva vara lämpade efter något
särskildt förslag, som blifvit framstäldt vid denna riksdag af
detta eller något annat Stånd. Det finnes visserligen uppgifter,
som äro af beskaffenhet att vara alldeles oundgängligt nödiga
för hvilket förslag som helst, och denna riksdags erfarenhet
visar bäst hvarthän bristen af sådana upplysningar leder. BondeSt.
har nu frångått ett representationsförslag, hvaruti det antagits,
alt represenlanterne borde vara för städerne 35 och för
landet 165, således ungefär |. Hvarifrån de tagit denna siffra,
är mig alldeles obekant. Om de fästat sig vid den siffra, som
tidningarne uppgifvit, nemligen att BondeSt. utgör T9ö:delar utaf
nationen, hvilket man nu vill utsträcka lill ^9„:delar, så är det
åtminstone en ganska besynnerlig arithmetik. Derhän kommer
man, då man söker, att på lösa grunder uppgöra ett representa»
Den 22 Maj.
tionsförslag. Det är på dessa skäl, som jag vidblifver min Önskan,
att R. o. Ad. måtte i första rummet begära denna utarbetning,
och sedan må ordalagen mer eller mindre utsträckas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Förut är redan anmärkt,
alt ConstUtsk:s nu afgifna förslag, är ett sätt att annorlunda än
grundlagen bjuder framkalla ett förslag lill förändradt representationssätt.
Jag anser, att detta sätt att gå tillväga är oriktigt.
Aldrahelsl i sä vigtiga frågor som denna, bör man hålla
sig inom de af vår grundlag så tydligt utstakade former, för
tillvägabringande af de utaf nationen önskade förändringar. Ju
lifligarc, ju allvarsammare och ju mera för kommande sekler
verkande dessa nationens önskningar äro, desto angelägnare är
det, alt hälla sig inom lagarnes gränsor. Visserligen strider
förslaget icke emot grundlagens bokstaf, och i annat fall hade
det säkerligen icke af Hr Gr. o. Landtm, blifvit föredraget, men
det torde icke kunna nekas, att detta likväl är ett nytt sätt alt
gä lill väga emot hvad hittills varit brukligt. Visserligen är
det sagdt pä andra sidan, att detta är en ganska oskyldig begäran,
och att Hr von Hartmansdorffs reservation endast är en
strid emot väderqvarnar; men om Hr von Hartmansdorffs reservation
är en strid emot väderqvarnar, hvad äro då Hr von
Hartmansdorffs motståndare? Aro de väl vingarne, som drifvas
bit och dit af väder och vind? Så ohöilig vill jag icke vara,
att jag påslår alt så är. Jag tror, alt meningen med förslaget,
och deras mening, som nu tillstyrka dess antagande, icke är att
endast'stanna vid framkallandet af statistiska uppgifter. Ingen
politisk läkare har någonsin funnit, att politiska personer botas
med statistiska tabeller, utan man måste vid de ifrågavarande
statistiska uppgifternes samlande, nödvändigt afse något verkligt
förslag, så framt derigenom något ändamål skall vinnas. Detta
är i min tanka förslagets syftning, och under discussionen torde
det äfven hafva blifvit klart för hvar och en, att det så förhåller
sig. Hvart leder denna syftning? Den leder att utsätta
Regeringen för allt det klander och all den missbelåtenhet, som
faller på dem som afgifva projecter, hvilka tillintetgöra gamla
rättigheter eller ådagalägga omöjligheten att tillfredsställa de
högt yttrade anspråken på ökad makt och seger öfver motståndare.
Vi hafva vid denna riksdag sett, huru olika meningarne
äro i afseende, icke pä behofvet af en representationsförändring,
men i afseende pä sättet alt ernå en sådan. Vi hafva vid riksdagens
början sett ett förslag med ifver omfattas, hvilket, sedan
det fallit, ingen mera vill vidkännas. Ingen vill numera
bekänna sig hafva önskat dess framgång, ehuruväl det både i
allmänna blad och i allmänna uppmaningar till nationen varit
förordadt och prisadt. Vi hafva sedermera sett, hurusom 2:ne
Stånd hafva strängt hållit sig vid begreppet om nödvändigheten
att framkalla en förändrad representation genom utvidgade ståndsval.
Vi hafva sett ett annat Stånd antaga såsom sitt beslut ett
ant
-
Den 22 Maj.
657
amfibiutn, som jag förmodar, att hvarken fader eller moder
snart nog vilja vidkännas. Vi hafva sett ännu ett annat Stånd
fiirst antaga ett förslag, som var grundadt på allmänna val, och
sedermera kort derefter öfvergå till ett annat, som betydligt
afviker ifrån det första. Så föga genomtänkta och utredda äro
begreppen örn den förestående vigliga förändringen. Nu vill
man ifrån Regeringen framkalla ett förslag, en mening i detta
afseende, då icke tvenne personer af hela representationen kunna
lägga handen på
se om att det eller det förslaget är antagligt, godt och nyttigt.
Under sådana omständigheter kan jag för ulin del icke instämma
i deras mening, sorn anse, att den af Consl.Ulsk. föreslagna
skrifvelse!! bör afgå till K. M., ulan måste jag yrka afslag pä
detta förslag. Jag är öfvertygad om, alt när K. M. finnér sinnena
vara lugnade och de allmänna striderna hafva saktat sig,
så skall han vara betänkt på att taga saken i betraktande och
framlägga ett förslag lill representationsförändring lill nationen,
så vida icke något sådant antagligt och tillfredsställande dessförinnan
kan af II. St. uppgöras, och dä kan ett sådant förslag
under lyckligare omständigheter underkastas en mogen pröfning
och hafva någon chance för sig att blifva antaget. Att deremot
nu ifrån Regeringens sida söka framlocka en mening i delta afseende,
anser jag vara ganska obetänkt af R. St. och afstyrker
det helt och hållet, i synnerhet när man derjemte tager i
betraktande tidpunktens mest verksamma krafter inom vårt fädernesland,
begäret att ställa personligheten framför del allmänna
bästa och lägga mera vigt på förmögenhet än på erfarenhet,
upplysning och hildning, samt huru den sjelfgjorda opinionen
har förmågan ali. i vackra ord förkläda de farliga planer, hvilkas
grumliga djup jag icke vill söka att genomtränga. Under
sådana omständigheter anser jag R. o. Ad. handla visast uti att
afstå della förslag, och vågar vördsamt anhålla hos Hr Gr. o.
Landtm., om propos. derpå.
Ätskillige ledamöter ropade på propos.
Gr. Sparre, Erik: Jag kommer med min röst icke att.
tillstyrka det framställda förslaget, och jag gör det icke, hufvudsakligen
på samma skäl, sorn blifvit anförda af en af mig
högt aktad talare, som talat för förslaget. Således måste antingen
hans eller min, på samma premisser byggda, conclusion
vara felaktig. Denne talare har yttrat, alt idéerna ännu icke
vore utkämpade och alt vi icke äro mogna för en representationsförändring.
Detta är fullkomligen sant, och förr än idéerna
hafva kämpat ut inom vetenskapens verld kommer icke jag
att gifva min röst åt något förslag. Men täger Hr Lagerhjelm
för gifvet, att om en comité tillsättes, idéerna derigenom skola
utkämpas? Vetenskapernas verld är höjd öfver den comité', som
kan komma att tillsättas, ty det är icke inom comiléer, sorn
vetenskapens strider utkämpas. Skola vi, frågar Hr Lagerhjelm
10 H. 83
C5S
Den 22 Maj.
vidare, hafva en permanent strid? Nej, men striden måste fortgå
till dess att idéerna hafva utkämpat. Jag tror icke, såsom
en talare här i mitt grannskap, att ideell kan dö: den skall
genom sin oemotståndliga kraft tverlom utvecklas och gå lill
sitt mål. Hr Lagerhjelm har sjelf erinrat, att 1734 års lag
var ett seklers verk, och att den icke utarbetades genom en
delegation. Just delta visar, att stora frågor icke kunna hastigt
genomdrilvas. Men de förlora icke derpå. 1734 års lag har
under ett sekel beundrats af vetenskapsidkare och praktiska domare.
Jag erinrar Hr Lagerhjelm vidare att reformbillen i
England fordrade ett sekel innan den gick igenom, sedan den
första gången väcktes. Så fortgå reformerna sedan idéerna hafva
utkämpat.
Man har frågat, hvilka skulle blifva ledamöter i denna
comité', och en talare bar yttrat: hine film laerinia:. Ja, jag
erkänner det. Jag instämmer i den talares yttrande, som hemställde,
huruvida R. o. Ad. har skäl att lemna detta förtroende
åt Regeringen. Man skall påstå, säger man, att om R. o. Ad.
afslär detta förslag, så vill R. o. Ad. motstå representationsreformen.
Det är åtminstone icke min mening. Jag vill en re
presentationsförändring
varmare än någon. Jag hoppas måhända
en gång kunna ådagalägga, att jag icke fruktar den, att jag
vill den längre än någon annan; ja, alt jag icke ens skall
hålla på det Stånds representation, till hvilket jag hörer. Men
dessförinnan måste idéerna hafva utkämpat. Representationsförändringen
hos oss mäste grundas på afsägelsen af vigtiga företrädesrättigheter,
men Regeringen kan icke, med iakttagande af
rättvisa, fordra en så stor afsägelse, ulan den måste komma från
representationen sjelf. Jag önskar medverka till hvarje annat
förslag, hvarigenom representationsreformen kan befordras, t. ex.
om R. St. vilja utsätta en belöning för utarbetande af det representationsförslag,
som nu behöfves, men jag vill att förslaget
skall utgå från R. St. sjelfva, ty blott på det sättet tror
jag, alt en sjelfständig representationsförändring kan försiggå
oeh att vi kunna sammansmälta till ett folk; och jag önskar
icke halfva åtgärder, utan snarare att saken uppskjules till dess
den kan blifva fullkomlig. Jag har redan förklarat, att jag
dä ieke ämnar ensidigt hålla på vår egen rättighet. Jag tror
mig således hafva förklarat, att jag icke är ibland dem, som
vilja motarbeta representationsreformen; men jag kan icke underlåta
att anmärka, att en talare, Hr Ekströmer, sedan lian
förklarat, att han icke ville domina om andras motiver, så bar
han likväl sagt, att de, som talade emot förslaget, icke skulle
vilja någon representationsreform, Jag tror, lika med Hr Ekströmer,
att man icke har rätt att bedomina andras motiver, och
för min del har jag inga andra motiver än dem jag uttalar,
men jag har ärligt uttalat dem.
Hr Westerstrand, Pehr: Då af de representationsför
slag,
som innefattas i Coust.Utsk:s betänk, vid sistförllutne och
Den 22 Maj.
C59
innevarande riksdag, äfvensom af vid samma betänk:n fogade
reservationer och af enskilde riksdagsmän till Utsk. afgifna motioner,
intet kommit pä officiel väg in till Konungen, och dä
man således icke kan fordra, att Konungen skall känna dessa
förslag, så anser jag det vara olämpligt att i den skrifvelse,
som nu föreslås, skulle inflyta någonting comparativt med alla dessa
förslag, och jag anser derföre att ur Hr Lagerhjelms förslag
bör utgå slutmeningen, som börjar med orden: ”på säkrare grunder”.
Med denna förändring instämmer jag belt och hållet i
hans förslag och önskar, att det måtte blifva af R. o. Ad.
gilladt.
Hr Hjerta, Lars: Jag skulle vid detta tillfälle icke
deltagit i discussionen, om icke eli par anföranden förekommit,
hvilka synas mig innefatta så fullkomliga misstag, dels i afseende
på theoreliska åsigler och dels i afseende på factiska förhållanden,
alt jag nödgas deremot anmäla min protest. Gr. Sparre
har här haft ett yttrande, sorn jag måste bestrida, ehuru jag
beklagar, att jag mäste vända mig emot en så värd och aktad
ledamot af Ståndet. Jag nekar visserligen icke den af honom
framställda sals, att idcerna först måste utkämpas, men jag påslår,
att de i tbeoreliskt afseende redan uti ifrågavarande ämne
äro fullkomligt utkämpade, och att denna fråga på vetenskapens
fält blifvit helt och hållet empirisk. Då representationsfrågan
förra gången förevar, så tog jag mig friheten framställa
såsom det hufvudsakliga skälet, hvarföre jag vågade förorda det
fiirslag, som då var å bane, ali inom hvarje fack, der en doctrin
har uppstått uti ideernas verld, ser man huru den också
gör sig väg framåt äfven på erfarenhetens gchiet eller i det
concreta. Så är det äfven i politiken med det democraliska
elementets framskridande. Det måste framåt, och ju mera man
på ett moderat sätt kan söka bereda framgång deråt, desto mera
tror jag att ett folk undviker obehagliga brytningar. I det fallet
bestrider jag således Gr. Sparres yttrande, att idéerna icke
skulle vara mognade för en representationsreform. I afseende
på det exempel, som Ge. Sparre framtagit, om den långa tid,
som åtgick i England för reformbillen, så hemställer jag om
det faus någon enda ledamot af Englands representation eller
snart sagdt någon enda person i hela Europa, som icke erkände
nyttan och rättvisan af den förändring, som reformbillen
innebar. Men orsaken till de långa hindren, mine Hrr, låg
hos ägarne lill dessa rotten boroughs, som icke ville medgifva
någon förändring i de orimliga privilegier, som de ägde, då de
för en liten fläck stundom tillsatte två representanter, under det
alt städer med 2 å 300,000 innevånare, såsom t. ex. Liverpool,
icke fingo tillsätta någon. Det var derföre som reformbillen
endast steg för steg kunde tillkämpa sig segern, men den kunde
icke falla, och pä det alt den icke mätte falla, så förenade sig
alla fosterlandets vänner inom England, d. v. s. alla, som jag
vill kalla fosterlandets vänner, nemi. vännerna af medelclassen.
fiöO
Den 22 Maj.
eller det democratiska elementets framskridande, och de nnderhöllö
discussionen så viii i parlamentet som bland allmänheten,
så att frågan ständigt var å bane. Detta behagade visserligen
icke åtskillga af den andliga och verldsliga aristocratien i Stora
Britlannie», som hellre skulle velat hafva siua emolumenter qvar,
men de kunde icke i längd förhindra det.
Den andra omständigheten, som uppkallade mig på bänken,
var ett yttrande af Frih. Palmstjerna. Det bör visserligen icke
förundra hvarken mig eller någou annan, alt Frih. Palmstjerna
icke är vän af någon comileVs nedsättande. Man vet nemi. att
Friherren icke älskar några opinionsyttringar, hvarken lill förmån
för reformvännernas förslag, som Friherren kallat ett amfibium,
eller för något annat, och jag uppskattar till hela dess
värde det yttrande, som Hr Friherren här afgifvit, nemi. att
man hör skona Regeringen från att sätta den i nödvändighet
att taga iuitialivet i denna fråga. Friherren, som är en hög
embetsman, känner förmodligen Regeringens önskningar och
tänkesätt i detta afseende så väl, att jag icke kan tro annat än
att Friherren yttrat detta i öfverensstämmelse med en sådan
kännedom. Men då Friherren har vidare uppgifvit, att detta
sätt att hålla representationsfrågan å bane är något, som icke
är fullkomligen lofligt, ehuru Friherren tillika yttrat, ali det
icke eller är stridande emot grundlagen, så ber jag alt få återkalla
i R. o. Ad:s minne, alt det var icke längre sedan än vid
sista riksdag, som tre Stånd fattade alldeles ett sådant beslut,
som nu är i fråga, nemi. att hos K. M. anhålla om tillsättande
af en comité' för att utarbeta ett representationsförslag. Förhållandet
emellan R. o. Ad. och Regeringen måste dä särdeles
hafva förändrat sig, efter sorn R. o. Ad. nu skulle motsätta sig
alldeles samma förslag, som de då förordade. Skillnaden var
likväl den, mine Hrr, att då blef verkligen ett förslag hvilande
på Ständernas bord, så att denna begäran om en comité' då
verkligen kunde sägas vara oformlig. Nu deremot äger detta
förhållande icke rum, emedan del är snart sagdt icke möjligt
att tänka sig huru något förslag nu skulle blifva hvilande, då
man kan taga för afgjordt, att ingen votering derom kommer
att ske i förstärkt Utskott. Under sådant förhållande uppstår
åtminstone ingen dubbelhet, derigenom att R. o. Ad. bifaller
Const.Ulsk:s förslag. Det är blott denna omständighet jag velat
anföra, i anledning af hvad Frih. Palmstjerna bär åberopat emot
förslaget såsom stridande emot hittills varande plägsed.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: R. o. Ad.
torde tillåta mig att vid detta tillfälle börja med ett talesätt,
som brukas ofta i Fransyska DeputeradeKauimarcn, nemi.: jag
talar icke för förslaget, jag talar icke emot förslaget, utan jagtalar
öfver förslaget. Utsk. åsyftar en comité, som skulle till
nästa riksdag utarbeta ett förslag till en representationsförändring.
Andra ledamöter hafva gjort en modilication häruti,
som egentligen går ut på alt samla statistiska uppgifter, med
Den 22 Maj.
CC1
något tillägg-, som äfven möjligen skulle kunna gifva anledn. till
ett sådant förslags uppgörande. Allt detta öfvereusstämmer åtminslone
icke med den åsigt jag liyser om rätta sättet att tillvägabringa
ett förslag till representationsförändring. Ett representationsförslag
bör icke vara en lunta, eller en volum. Det
bör visserligen vara resultatet af en menniskolefnads eftertanka,
grundad på historiska fada, men det bör sammanfattas på
ett qvartblad, eller högst på några få sidor. Fransyska chartan,
som är ett mästerstycke, skrefs af Ludvig XVIII på resan emelS:t
Quentin och Paris, som icke ligga mera än 14 mil från
hvarandra, således ungefär sä långt som emellan Nyköping och
Stockholm. En annan charta, hvilken jag för min del visserligen
icke anser vara något mästerstycke, men som många af
den motsatta sidan torde beundra, Georg Washingtons, innefattas
i 6 artiklar, med undantag af de som röra Presidentsvalen, hvarmed
vi icke hafva att göra. Så bör ett representationsförslag
vara sammanfattad), och dertill erfordras icke tre hela år. Att
dertill i förhand samla materialier, kan deremot vara ganska
nyttigt, i falt nemi. de sedan användas, hvilket icke synes vara
bruket hos oss. Jag har sjelf lemnat sådana i det större arbete
rörtde representationsfrågan, sorn jag ulgaf för tio år sedan.
Jag hade i fem eller sex månader gräft i Kammarcollegii luntor,
för att få reda på alla de statistiska uppgifter, som dertill
erfordrades, och jag hade sammandragit deni. Bland annat innehålla
de bevis, sä klart, sorn två gånger två är fyra, att om
valrätten utsträckes längre än lill j; mantal, sä får BondeSt. en
sä öfvervägande majoritet, att det kullvoterar alla andra classer
samfäldt. Dessa bevis, klara och tydliga, hafva icke hindrat
samtlige förslagsmakare att upptaga en mycket lägre valcensus
och således kasta sig i det uppgifna predikamentet alt öfverlemna
hela makten till BondeSt. Delta Stånd bör med allt skäl
hafva en fjerdedel i representationen, men icke det hela; hvarigenom
det skulle förvandla de andra Stånden till eli noll och intet.
De af mig samlade statistiska uppgifter, som alla äro tagna
utur officiella källor, hafva således icke vunnit något afseende,
och minst hos de Stånd, hvilka påstå sig i synnerhet vilja
en representationsförändring, men som endast vilja den på
det sättet alt de allena skulle styra. Det enda Stånd, som gjort
uppoffringar för en representationsförändring, är li. o. Ad., man
må säga hvad man vill. De hafva afsagt sig sjelfskrifvenheten,
— en oändligt stor uppoffring, då de andra uppoffrat intet. Må
man således säga, bäst man behagar, att del skulle se ut, som
om R. o. Ad. icke ville hafva någon representationsförändring,
i fall del förkastar de förevarande förslagen: facta tala. BondeSt.
har deremot för en sådan förändring gjort intet. BorgareSt.,
pä samma vis intet. Det yrkar visserligen allmänna val, men
vill göra eli undantag för sig sjelf, då det fordrar, att småstäderna,
som endast äro bebodda af borgare, skola välja särskildt.
Förberedande statistiska uppgifter kunna visserligen samlas af
en comité', men jag tror, att Tabellcommissionen bäst kan upplysa
602
Den 22 Maj.
derom. Om Regeringen på Sländernas önskan anbefallde Tabellcommissionen
alt dermed gå tillhanda, så tror jag visserligen,
att ett klokare representationsförslag skulle kunna uppgöras än
som lills dalö blifvit gjordt, nemi. så vida man vill begagna
dessa statistiska uppgifter, hvilket hittills aldrig skett.
Då man här åberopat den Engelska reformhillen, så torde
R. o. Ad. tillåta mig, som var närvarande under hela den tid,
da denna reformbitl genomdrefs, alt lemna några upplysningar
derom. Man bedrager sig helt och hållet, om man tror, såsom
man verkligen här i allmänhet blifvit förledd alt Iro, genom
våra tidningar, som hemta sina uppgifter endast frän radikala
Engelska tidningar, om man tror, säger jag, att reformhillen
var ett afgörande steg lill democraliens fördel. Detta var alldeles
icke händelsen. Rolten boroughs voro icke uteslutande i
aristocratiens händer; många deraf tillhörde medelclassen, (lera
tillhörde judar, och i allmänhet penningekarlar, som hade köpt
dem, för alt få inflytande i Parlamentet. Då dessa lyckligtvis
försvunno, (ingo grefskaperna flera röster än förut, och det är
grefskapernes röster egentligen, sorn inuehafvas af landets jordaristocrali.
Resultatet är äf\en, alt Underhuset aldrig har varit
så aristocratiskt sammansatt, som nu efter reformhillen. Med
sakkännedom kan man således icke åberopa reformhillen såsom
ett verktyg till democraliens framskridande i England. Jag högaktar
democratien, om den är bildad, den utgör ett nödvändigt
element i den constitulionella monarkien, men den bör derföre
icke vara allena regerande, utan hör hafva en motvigt i det
eonservativa elementet. Huru kan man dessutom jemföra reformbillen
i England, med hvad man här velat åstadkomma?
Ofverllyllningen af några och femtio röster från dessa rollen
boroughs, till de stora städerna och lill grefskaperna, utgjorde
reformbillens hela omhvälfuing. Ofverhuset, det ärfteliga Ofverhuset,
lemnades oförändradi, alldeles som det varit för sekler
tillbaka, och detta vill man jemföra med hvad här varit föreslaget,
hvilket, efter min tanka, skulle förvandlat Sverige till en
ren democrati, och inom kort, i följd deraf, störtat monarkien.
Man har åberopat den allmänna opinionen; hvilken? frågar
jag; är det den man köper hvarje afton för 2 skilling qvadratalnen,
eller den man köper hvarje morgon för 1 skilling qvadratfolen.
Men det är icke dessa slags opinioner, som komma
att göra sig gällande i historien, eller som bör tagas till rättesnöre,
då landets bästa är i fråga. För min del vill jag således
gerna medgifva, att en comité tillsattes, med villkor, alt
den inskränker sig lill alt samla de materialier, sorn kunna
tjena R. St. och deras Const.Utsk. till ledning alt utarbeta ett
representationsförslag. Jag skulle i annat fall hesitera äfven i
denna tillstyrkan, på den grund, som Frih. Cederström ganska
riktigt anfört, alt det icke tillkommer R. St. alt förklara, det
de icke sjelfve kunna åstadkomma något representationsförslag.
Jag ber om förlåtelse, att jag begagnar en myckel vulgär liknelse,
men vi skulle derigenom nedsätta oss till likhet med det
Den 22 Maj.
603
djur, som icke sjelf kan reproducera sig, mulåsnan. Det iir
derföre endast under nyssnämnda villkor, som jag kan tillstyrka
tillsättandet af den föreslagna comiteen.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Det förslag, som
blifvit framsläldl af Coust.Ulsk., är, efter milt omdöme, det aldra
oskyldigaste i verlden, såsom endast uttryckande den önskan,
att en tor hela samhället vigtig fråga mätte närmare utvecklas
och upplysas. Jag skulle således under andra förhållanden
tinna mig alldeles oförhindrad, att med min röst bidraga
till framgången deraf, men för närvarande mäste jag motsätta
mig detsamma; dels derföre, alt det efter min tanka har till
kommit
på ett grundlagsvidrigt sätt, och dels derföre, alt förslaget
är alldeles onödigt. Det har tillkommit på ett grundlagsvidrigt
sätt, i sä fall, att Cousl.Utsk. har behandlat en önskningsfråga.
Det är onödigt, derföre alt en af Regeringens egna
ledamöter här på detta rum högtidligen förklarat, att frågan
icke kan falla. Efter ett sådant förklarande måste det vara
naturligt, att då icke något förslag af representationen blifvit
uppgjordt, så måste man hafva alt vänta ett sådant från Regeringen,
och det är då alldeles onödigt alt en påminnelse derom
från R. St. afgifves. Långt ifrån att således förslagets bifallande
skulle innefatta något förtroendevotum för Regeringen, anser
jag, alt det skulle vara ett bevis på det största misstroende
till uppriktigheten af den förklaring, som en af Regeringens
ledamöter här afgifvit. På dessa skäl anser jag mig vara förhindrad
att med min röst bidraga lill förslagets framgång.
Or Rosenblad, Bernh.: Då del i dag är sista gången,
som representationsfrågan är före inom detta Stånd vid denna
riksdag, och dä jag icke deltagit i discussionen under dess föregående
behandling; så hoppas jag, att R. o. Ad. ursäktar, om
jag nu anser mig höra uttrycka mina tankar i ämnet. Min åsigt
af saken är densamma, som jag uttalade vid förra riksmötet.
Jag erkänner, alt Svenska representationen, praktiskt utbildad
af nationens förhållanden under sekler, och sedan just dessa
förhållanden undergått så betydliga förändringar, icke mera är
samma uttryck af nationens ställning, som den ursprungligen
varit, och att den således bchöfver förbättras. Men denna förbättring
mäste verkställas på nationella grunder och med full
säkerhet, alt man verkligen vinner någonting bättre och icke
något sämre. R. o. Ad. har genom eli högtidligt beslut vid
förra riksdagen gifvil tillkänna, alt den vill uppoifra sin egen
sjelfskrifvenhet i representationen, för att gå behofvet och öuskningarne
om en representationsförändring till mötes. Det är en
möjlighet, att 11. o. Ad. äfven skulle vilja gå längre; men hvar
och en som vill fäderneslandet väl, får icke lemna å sido det
villkor för sådana uppoffringar, att man äger trygghet, att de
icke skulle medföra jemväl ett uppoffrande af den Svenska monarkien.
Om trygghet i detta afseende lemnats uti de förslag,
som varit framställda, Iemnar jag åt en hvar att bedömma, och
664
Den 22 Maj.
ingen ma undra öfver, att man finner betänkligheter vid att
uppoffra hvad man har, och vill med noggrannhet granska, innan
man underkastar sig den osäkra framtiden. Sådant torde
vara så mycket mera ursäktligt, då man från andra håll, och
från ganska inflytelserika håll, så öppet framställt hvad som är
det slutliga målet, dit man syftar. Hr Lars Hjerta har här i
dag förklarat, att frågan om representationsförändringen är redan
utkämpad på idéernas väg. Så vida icke den tankan är
oriktig, att det existerar något slag af identitet emellan Hr
Lars Hjerta och Redaktören af Aftonbladet, så har den Svenska
allmänheten redan för ett år sedan erhållit en öppen förklaring
om det sätt, hvarpå han ansett denua fråga vara utkämpad pä
ideernas väg. Uti en artikel i Aftonbladet N:o 65 för den 18
Mars 1844, kallad: ”Konung Oscar och hans ställning”, förekommer
ibland annat följande tirad, hvilken jag hoppas, att
R. o. Ad. med uppmärksamhet vill åhöra:
”Den vigtigasle allmänna sanning, som man vid detta tillfälle
i vår tanke bör hafva i minnet, är den, redan i den föregående
artikeln antydda och af historien vitsordade erfarenheten,
att utvecklingen af folkens politiska bildning och de i bredd
dermed stigande anspråken på rättigheter, eller hvad man kallar
den democratiska riktningen, icke i de fordna grekiska och romerska
republikernas, utan i nutidens mening, ständigt fortskrider
med en kraft, som väl kan tillfälligt tillbakahnlias, men
icke för någon längre tid besegras, än mindre förstöras. Men
härmed står en annan sanning i nära gemenskap, nemligen alt,
ehuru denua riktning, enligt de djupaste tänkares och statsmäns
förutseende, i sin yttersta conseqvens oåterkalleligen leder till
en republikansk statsform, såsom deu abstract riktigaste, så
anser man likväl tiden och slägtet i Europa ännu i allmänhet
icke mogna för emottagandet af en sådan. Deremot visar sig
öfverallt ett. sträfvande, hvars styrka och snart blifvande seger
icke kan misskännas, att genom det constitutionelt monarkiska
regeringssättet och representativa styrelser kunna förena folkens
fordringar pä rättstillstånd, samhällsförbättringar, deltagande
i lagstiftningen, sjelfbeskaltningsrätl och moraliskt inflytande
på sjelfva styrelsens gäng, med regeutpersonligheleruas orubbade
bibehållande i deras helgd, såsom de högste i samhället.
Det är tvenne, hvarandra motsatta principer, den ena om furstens
ärftlighet och i n viola bi I i t et, och den andra om maktens
utgående frän folket, som bär träffa tillsammans, och hvilkas
fredliga förmälande med hvarandra till elt harmoniskt helt sålunda
kan sägas utgöra det närvarande tidsmomentets högsta politiska
uppgift.
Men erfarenheten har också visat, att ehuru allt hänlyder
på sakernas oåterkalleliga framträngande till denna punkt i alla
europeiska stater, hvarefter den politiska utvecklingen sannolikt
kommer alt stanna dervid under en eller flere mansåldrar, så
röjer en stor del af Europas regeringar ännu en hög grad af
mot
-
Den 22 Maj.
865
motvilja ali acceptera en sådan lingens ordning. Det dynastiska
intresset är så stort och ntäktigl genom enskilda rikedomar,
genom sina öfver alla länder likt eli nät utgrenade familjförbindelser,
oell genom sin disposition af staternas materiella
hjelpkällor; det. fortlefver ännu så myckel, i minnet af den lid,
dä furstarncs majestät af undersälarue ansågs och tillbads såsom
en stråle från gudomens egen glans; det oroas på andra sidan
sä mycket af farhågan för de ännu aflägsna följderna af framskridandet,
alt det pä de flesta ställen icke olan stor obenägenhet
kan åskåda lidehvarfvets bemödande att göra folken politiskt
myndiga, emedan en motsvarande begränsning i regentuiaktens
godtycke deraf måste blifva en följd.”
Här är uttryckligen sagdt, all det är den republikanska
riktningen, hvartill Europas inre tillstånd skall sträfva, men att
det fiirst måste genomgå en länk, som kallas det. constitutionella
samhällsskicket, och att det der kan komma alt stanna ett. par
mansåldrar, tills man har öfvervunnit de fördomar, som här äro
omnämnda. Jag för min del, mine Hrr, är icke rädd för ordet
republik. Jag känner från mina yngre år de vackra dragen af
Homs och Greklands republiker, och om äfven dessas skuggsidor
måhända voro tillräckliga att motväga dagrarne, så har
jag sedermera i historien funnit, på Christen grund, republiker
ganska vackra, som hafva verkat lugn, frihet, lycka och välstånd,
eller målet för samhällets tillvaro. Eli sådant exempel
voro de Scbweitziska kantonerna i deras ursprungliga skick;
men de vackraste hafva likväl funnits i Norra Amerika, nemi.
under den tid, då dessa republiker till namnet erkände en Konung,
hvars skyddande spira likväl endast bevarade dem från
främmande anfall. Dessa stater befolkades genom utflyttningar
af dem, som flyktade till skyddet, för deras religion, och bildade
sålunda gemensamma samfund för alla Christna, förenade
genom religionens band och likhet i förmögenhet och bildning.
Det var detta sorn ensamt gjorde möjligt, att under sjelfva revolutionen
sedermera, sådana män sora en Franklin, en Washington,
en Adams kunde uppslå, filen i värt. land, mine Hrr,
finnas icke clemcntcrna för en republik. Jag är öfverlygad, att
om de funnos, om Sveriges framtida lycka berodde på den republikanska
statsformen, så skulle den store, den adle Carl
Johans ättling gå folkets »önskan till mötes, filen så är icke
förhållandet. Hos oss finnas icke dessa enkla samhällsförhållanden,
sorn äro villkor för republiken. Vi se dagligen uppslå
stat-torpare-classen vid sidan af den tilltagande penuingerikedomen.
Här är Konungen vår gamla tvåtusenåriga regering, och
Sveriges sjelfständighet, ära och lycka hvila på den noggrannaste
förening med dess Konung. Hvilka äro dä vägarne att
här tillvägabringa den representationsförändring, som bör ske?
Den kan endast ske på det sätt, att den kommer ifrån Konungamakten.
Men derifrån bör den icke utgå, förr än sinnena äro
lugna och mogna för att mottaga den, d. v. s. när passionerna
10 II. 84
606
Den 22 Maj.
äro utkämpade, och detta Ständ, som redan visat så vackra
drag tili .sitt mod att gå de ofortjenta smädclserna till mötes,
tillkommer det i första rummet att visa det lugn, sorn både bjuder
den försonande banden och tillika visar den väg, på hvilken
man kan framskrida. Jag tror, att ett förslag från Regeringen
kan komma när som helst, och att denna skrifvelse är
alldeles onödig i det fallet; men såsom en opinionsyttring af
R. o. Ad. tror jag, att det är nyttigt att gifva tillkänna, det
man önskar ett förslag, när tidpunkten är inne att ett förslag
kan framläggas, och det är af delta skäl, som jag önskar bifall
till förslaget. Det är med verklig ledsnad, som jag hört från
ett par värde talare eli skäl anföras deremot, nemi. att raan
icke borde nedlägga, såsom del heter, ett förtroendevotuin i Regeringens
hand. Det är ett skäl, som jag ingalunda kan gilla.
I Svenska Konuugamaklens hand hör alltid Sveriges Ridderskap
och Adel med förtroende nedlägga sina och landels önskningar,
ty Konungamakten är oföränderlig, och det är Konungens rådgifvares
pligt sedermera, att motsvara detta förtroende. Huru
de motsvara det, är Ständernas rätt att bedomina. Jag tillstyrker
derföre Const.Utskis förslag med den förändring, som Hr
Lagerhjelm föreslagit, och jag skulle önska, att R. o. Ad. ville
till Ihronen frambära den önskan, alt Konungen ville, när han
finner så tjenligt, till R. St. framlägga ett förslag till en förändrad
natioual-representalion, men utan att bestämma någon
viss tid.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
H. Ex. .Hr Gr. o. Landtm., all flere förslag till beslut i
ämnet blifvit framställda, dem II. Ex. nu finge återkalla i R. o.
Adis minne. Det som närmast instämde med Utskis, eller rättare
innefattade ett bifall till Utskis tillstyrkande, vore Hr Tersmedens,
som endast afsett den förändring, att ordet ”så vida”
skulle utbytas emot ordet ”sorn”; Frih. Cederström och Hr von
Hartmansdorff jemte liera andra ledamöter hade yrkat alslag å
Utskis utlåt.; Hr Lagerhjelm hade föreslagit följande beslut!
”Så vida något fullständigt representationsförslag icke varder å
innevarande riksdag anlaget, att för vidare grundlagsenlig behandling
hvila lill den nästkommande, beslutar R. o. Ad. för
sin del en und. hemställan af R. St. till K. M., alt genom samlandet
af statistiska uppgifter och atulra upplysningar, eller på
sätt K. M. i öfrigt må finna lämpligt, låta till nästkommande
riksdag bereda en ytterligare utveckling af frågan om nationalrepresentations
ombildning på säkrare grunder än dem, hvarpå
hittills framställda lagförslag hvila”. Frih. Raab och Hr Westerstrand
hade instämt i Hr Lagerhjelms förslag, utom det att
de deri yrkat uteslutande af slutmeningen: ”på säkrare grunder
än deni, hvarpå hittills framställda lagförslag hvila”; Hr Cederschjöld,
Pehr Guslaf, hade föreslagit, ”alt ifrågavarande comité,
derest en sådan blefve nedsatt, måtte tillika få det uppdrag,
all i främsta rummet, icke genom declamationer och sarcasmer,
Den 22 Maj.
C67
tilan genom bestämda fada, utreda oell ådagalägga, hvarigenom
Rikets gamla Ständer numera förverkat Svenska folkets förtroende
och visat sig oskickliga att vårda dess väl”; oell slutligen
hade Hr Rosenblad tillstyrkt en und. skrifvelse till K. M., med
anhållan, att K. M. måtte, när lian finner sä tjenligt, till R. St.
framlägga ett förslag till nulional-representationens onihilduiiig.
Frih. Raab: Jag anhåller endast, att i det förslag, som
jag framställt, få göra den ändring, att ordet sfi vida, i likhet
med Frih. Tersinedens förslag, förändras lill tom.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han ansåg
propositionerna höra framställas i den ordning förslagen blifvit
omförniälda, och hemställde derjemte, om R. o. Ad. hifölle
Coust.Utsk:s förevarande utlåt, med den förändring, att ordet
”så vida” utbyttes emot ordet ”sorn”.
Ropades ja och nej.
Dä härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att
han ej kunnat utröna, huruvida ja eller nej härvid varit öfvervägande,
anmälde sig och yttrade
Gr. Frölich: Jag tror mig göra R. o. Ad. en tjenst med
alt begära votering öfver den framställda propos., då densamma
kommer alt utgöra ja-propos., och R. o. Ad. får välja bland
de andra till contra-propos. Eljest hafva vi att förvänta rop,
blandade med ja och nej, hvilka torde taga bort en fjerdedels
timma onödigtvis.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, sedan nu votering
blifvit begärd, propos. täll bestämmande af contra-propos.
borde framställas.
Frill. Cederström: Jag bar haft tillfälle att först yttra
mig i frågan och tillstyrka afslag på betänk. Jag begär det
till contra-propos.
Du nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade lill contra-propos. antaga Frih. Cederslröms förslag,
liv a renligt Utsk:s utlåt, skulle afslås, ropades starka ja,
blandade med ganska många nej, hvarefter II. Ex. tillkännagaf,
del lian trott sig finna, alt härvid ja varit öfvervägande.
Hr Lagerhjelm begärde votering om contra-propos., hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, till Hr Cederschjöld, Pehr
Gustaf, samt Frih. Raab och Hr Westerstrand hemställde, huruvida
de yrkade alt få sina förslag antagne till contrapropos.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Om jag bar rikligt
hört och uppfattat Hr Gr. o. Landtnäs propos., så skulle japropos.
komma all innehålla bifall till Utsk:s förslag, och nejpropos.
afslag. Jag vet icke, om mitt förslag kan innefattas
uti ja-propos. såsom ett tillägg till densamma. I sadant fall är
jag belåten dermed, hvarigenom kanske en votering kunde undvikas,
men i annat fall mäste jag förbehålla mig ali efteråt lä
särskild propos. pä detta tillägg.
66S
»en 22 Kaj.
U. Ex. lii- Gr. o. Landtm, yttrade i anleda, häraf, att
han hemställt, om Hr Cederschjöld yrkade att få sitt förslag
antaget till conlra-propos., och alt det var pä denna hemställan,
H. Ex. önskade erhålla eli bestämdt svar.
Hr Cederschjöld yttrade nu, att han ej kunde finna, alt
det vore uti contra propos:n, som hans förslag hurde förekomma;
i anleda, hvaraf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade Hr Cederschjöld»
uppmärksamhet derpå, att så väl Hr Lagerhjelm» som
Frih. liaahs och Hr Westerstrand» förslag, lika med Ilr Cederschjöld»,
innefattade, att en comité skulle tillsättas, men all de
skilde sig' i frågan om hvad denna comité borde uträtta, och
att vid sådant förhållande alla dessa förslag borde pä enahanda
säll behandlas, hvarföre nu förekomme att afgöra, hvilket af
dessa förslag borde till contrapropos. antagas.
Härvid erinrades af Hr Cederschjöld, att hans förslag icke,
i händelse B. o. Ad. afsloge Utsk:s utlåt., utan endast i läll det
hlefve bifallet, kunde komma i fråga.
H. Ex. förklarade, att derest Hr Cederschjöld yrkade att
fa sitt förslag under pröfning, så borde voter.propos., vid omröstningen
om contrapropos., innehålla, alt om ja vunne, Frih.
Cederströms förslag antoges till conlra-propos., och om nej vunne,
särskildt borde afg.öras, hvilket af de öfriga förslagen borde
till eontra-propos. antagas; hvarjemte H. Ex. lillkänuagaf,
att derest genom denna omröstning conlra-propos. ej klefve bestämd,
förslagen borde på enahanda sätt genomgås, tills en
conlra-propos. blefve antagen.
Hr Cederschjöld: Jag föreställer mig, att det enklaste
sältet vore att votera först om huruvida comiteen skall blifva
eller icke blifva, och sedan om dea skall blifva på det ena eller
andra sättet.
Sedan härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrat Hr
Cederschjöld derom, alt voteringen ovillkorligen borde anställas
om den propos., i afseende hvarpå den blifvit begärd, nemi. i
fråga om bifall å Utslus utlåt., utan annan förändring, än att
ordet ”såvida” utbyttes emot ordet ”sorn”, och att således japropos.
i hufvudsaken vöre bestämd, och nu endast contrapropos.
vore i fråga, förklarade Hr Cederschjöld, att han yrkade
få sitt förslag under omröstning.
Hr von Hartmansdorff: Efter den framställning Hr
Gr. o. Landtm, nyss behagade göra, så lärer väl denna votering
böra innehålla: att dea sorn anser contrapropos. böra blifva
afslag, röstar ja; men vinner nej, så kommer R. o. Ad.
att vidare afgöra, hvilket förslag, som skall sättas till contrapropos.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, bejakade, att hans nyss gjorde
framställning varit sådan den af Ilr von Hartmansdorff blif
-
Den 22 Maj.
669
vit uppfattad; och derefter upplästes lill justering samt godkändes
följande voler.propos.:
Den som bifaller, att, vid äskad votering om bifall till
Const.Utskis utlåt. N:o 49, utan annan förändring, än all i den
tillstyrkta und. skrifvelse!! ordet ”såvida” utbytes emot ordet
”sorn”, conlrapropos. må innehålla afslag å berörde utlät., voterar
j»;
Den det ej vill, voterar
"**j;
Vinner nej, kommer R. o. Ad. att särskildt afgöra, hvilket
af de för öfrigt i ämnet gjorda förslag skall intagas i contrapropos.
Vid denna voterings slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 93.
Nej — 43.
Sedermera upplästes till justering och godkändes en så lydande
voler.propos. i fråga om hufvudsaken :
Den som bifaller Coust.Clskts utlåt. N:o 49, utan annan
förändring, än ali i den tillstyrkta und. skrifvelsen ordet ”så
vida” utbytes emot ordet ”sorn”, voterar
jai
Den det ej vill, voterar
nfij;
Vinner nej", afslår R. o. Ad. Utsk:s berörde utlåt.
Efter slutad votering befalis, att röslerne utfallit med
Ja — 52.
Nej — 89.
Vid föredragning af Const.Utsk:s i gårdagens plenum på
bordel lagda meni. N:o 50, i anledn. af 2:ne Stånds beslut om
voter.propos. i representationsfrågan, lades detta meni. till handlingarne.
Föredrogs St a IsUtskrs i gårdagens plenum på bordet lagda
förnyade utlät. N:o 325, ang:de upprättandet af register öfver
RiksStms protocoller.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Vid föregående riksdag
lärer upprättandet af register öfver R. o. Ad:s prot. varit
hetaladt med 20 r:dr per ark. Utsk. har här föreslagit 15. Jag
bar sedermera lått den upplysning, att arbetet är af den beskaffenhet,
alt 20 r:dr icke kunna mera än nätt och jemnt ersätta
det. Således hemställer jag, huruvida icke R. o. Ad.
skulle finna skäl att, för uppgörande af register, nu stadga
samma ersättning som vid sista riksdagen bestämdes, eller 20
r:dr per ark.
070
Den 22 Maj.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att i della
hänseende få instämma med Frih. Tersmeden. Jäg tror, det
vore så mycket mera skäl, att R. o. Ad. bihcliölle samma arfvode,
som vid förra riksdagen, eller 20 r:dr för arket, som
trycket nu lärer vara något drygare, hvarigenom mera arbete
således faller på dens lott, som får det om händer.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har visserligen intet
att invända deremot, att arfvode! bestämmes lill 20 r:dr,
men skulle dock önska, att delta beslut delades af flera Stånd,
så alt det blefve ett R. St:s beslut, enär det icke lärer ankomma
på R. o. Ad. att få detsamma gällande. Jag hemställer således,
huruvida icke beslutet kan tagas i den form, att det åtminstone
iedde till påföljd för de 15 r:dr, om icke de 20 kunna
genomdrifvas. Ty om R. o. Ad. bestämmer 20, ett annat Stånd
15, och ett tredje 16, så kunna dessa olika beslut icke binna
sammanjemkas före riksdagens slut, och Riksg.cont:s Fullmäktige
skulle då kunna göra svårighet att utbetala äfven de 15. Jag
hemställer, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos. till
bifall på Ulsk:s förslag om 15 r:dr per ark, och derjemte på
en tillökning af 5 r:dr, sä vida R. o. Ad. anser en sådan tillökning
nödig, i anseende till det bitare trycket.
Hr von Hartmansdorff: Jag tager för afgjordt, att den
som bar beviljat den större summan, nemi. 20 r:dr, har också
beviljat den mindre, eller 15; och således alt om R. St. stanna
i olika beslut, Fullmäktige i Riksg.cont. icke kunna tveka att,
utbetala den summa, hvarom tre Stånd varit ense. Men om
svårigheter i det hänseendet skulle möta, så har jag ingenting
emot den form för beslutet, hvilken Frih. Palmstjerna yrkat.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller, att R. o. Ad.
ville instämma i Frih. Palmstjeruas förslag till jemkning, hvarigenom
åtminstone de 15 rulrrie komma att absolut utgå, oell
de öfriga Stånden inbjudas att förena sig om en tillökning af
5 r:dr. Då veta Fullmäktige i Riksg.cont. hvad de hafva att
rätta sig efter. Men om ingen siffra blir bestämd, hafva vi
svårt att emot ansvarighetslagen kunna uppgöra liqviden.
Frih. Palmstjerna: Då icke någon af R. o. Ad:s leda
möter
tyckes sälta sig emot det förslag, sorn här är gjordt, att
öka arfvode! för upprättande af register öfver R. o. Ad:s protocoll,
så hemställer jag, huruvida icke samma tillökning borde
utsträckas jemväl i afseende på BorgareSl:s prot., för hvilket
Utsk. föreslagit samma arfvode, nemi. 15 r:dr, och hvilket lärer
vara af enahanda beskaffenhet i afseende på tryck och
format som R. o. Ad:s.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlät. N:o 325, samt derjemte besluta
all, såsom ersättning för upprättandet af registren öfver R. o.
Den 22 Haj.
671
Ad:s sami BorgareSt:ns prot., 5 r:dr utöfver de af Ulsk. föreslagne
15 r:dr borde ulgifvas för hvarje tryckt ark.
Ropades ja.
Frih. Palmstjerna: Om detta beslut skall hafva någon
påföljd, torde det vara nödvändigt att inbjuda de öfriga RiksSt:n
att instämma tili R. o. Ad:s beslut, hvarå jag anhåller om
propos.
R. o. Ad. biföll, uppå af II. E x. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos, att de öfrige RiksSt:n skulle inbjudas alt sig med
R. o. Ad. i det nyss fattade beslutet förena.
Föredrogs StalsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
meni. N:o 326, med förslag till stadgande i Riksg.cont:s reglemente
i afseende på Statsverkets skuld lill Ranken.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror mig veta, alt
två RiksSt. afslagil denna omskrifning af Riksg.eontis obligationer.
Om det är lillkännagifvet genom prot.utdrag., sä är det
utan ändamål att besluta motsatsen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk. har, under för
utsättning,
att förslaget skulle blifva gilladt af R. St., intagit
denna punkt i reglementet. Ulsk. liar dertill varit nödsakadl i
anseende lill tidens korthet, då denna § i reglementet eljest icke
kunnat hinna uppställas. Jag känner icke huruvida prot.uldr.
ankommit, men enskildt är jag underrättad, alt Borgare- och
BondeSt:n afslagit förslaget, som sålunda redan är förfallet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det lian trodde sig
böra erinra, att Statsölsk. i detta mern. föreslagit alternativa
beslut, hvaraf det ena afsåg den händelse, att den ifrågasatta
omskrifningen af Riksg.cont:s obligationer komme att äga
rum, och det andra ansetts böra fattas, derest sådan omskrifning
icke blefve beslutad. Ett alsing å förslaget om berörde
omskrifning kunde således icke utgöra binder för bifall till fö
revarande
meni.; hvadan H. Ex. nu finge hemställa, om R. o. Ad.
bifölte StalsUtsk:s mern. N:o 326.
Ropades ja.
Föredrogos SlatsUtskis i gårdagens plenum på bordet lagde
meni. N:o 327, med förslag lill stadgande i Riksg.conl:s reglemente,
i fråga om riksgäldssedlarnes inlösning.
Frih. Cederström, Jacob: Detta förslag till reglemente
är ålföljdt af en reservation af Frih. Tersmeden, som jag anhåller
måtte blifva uppläst och som jag understödjer. Det är
nemi. alldeles icke rikligt, att de till riksgäldssedlarnes invexling
auvisade penningar, skulle nu reserveras i Banken, utan
det är mycket ändamålsenligare, alt de komma alt förräntas lill
allmänna behof under Riksg.cont:s tillsyn, lill dess all R. St.
672
Den 22 Maj.
vid nästa riksdag kunna om desamma disponera. Jag anhåller
derföre om propos. a Frih. Tersmedens reservation.
Sedan härefter Frih. Tersmedens vid förevarande meni. fogade
reservation blifvit uppläst, yltrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då denna summa står
i Banken på Riksg.contis räkning, så skulle jag för min del anse,
att den äfven hör af Riksg.cont. kunna disponeras, sedan
prescriplionstiden för sedlarnes inlösen är förbi, hvarföre jag
tillstyrker bifall till Frih. Tersmedens reservation och den § i
reglementet, som der är föreslagen. Skulle det hända att tre
Stånd fatta samma beslut, så blir § antagen; skulle åter blott
Iva göra det, så förfaller frågan, och den gamla § förblifvcr
gällande, och B. o. Ad. kan således icke genom sitt beslut stanna
i marvatten, men möjligen föranleda till ett efter min tanka
godt och riktigt resultat, att nemi. kommande Ständer fä besluta
om dessa medels användande huru som helst.
Frih. Cederström: Om Utsk:s förslag bi fa lies, så kun
na
dessa medel, efter in veklingens slut, icke af Riksg.cont. vidare
disponeras, utan blifva tvertom, på grund af ett förfogande
af Stals- och Banco-Utsk:n, qvar i Banken och ligga skrinlagda
der lill nästa riksdag. Summan är visserligen icke stor,
men den är dock något, som icke bör undanhållas allmänna rörelsen.
Jag tillstyrker derföre bifall till Frih. Tersmedens reservation
och att de öfriga Stånden måtte inbjudas att sig derom
förena, hvartill jag är öfvertygad att de skola samtycka.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag nödgas bekänna,
att jag icke tagit den kännedom af detta ärende, som jag skulle
önska att i närvarande ögonblick äga. Men då jag ser, alt Statsoch
BancoUtsk:n förut hafva gemensamt behandlat delta ärende,
så finnér jag olämpligt, att R. o. Ad., eller något annat Ständ,
skulle på framställning af StatsUtsk. allena afgöra eu sak, som
borde af detta Ulsk. gemensamt med BaneoUtsk. behandlas. Sådant
kunde leda dertill, ali Bankens rätt i detta fall åsidosattes.
Jag hemställer derföre, alt R. o. Ad. måtte bifalla betänk., för
att icke göra några rubbningar, som eljest efter all anledning
skulle föranledas i Bankens och Riksg.eont:s reglementen.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: R. o. Ad. och hvil
ket
annat Stånd som helst mäste äga rättighet all göra förändringar
i de delar, som de sammansatta Stats- och Bancolllsk:n
lill R. St. afgifvit. Om en sådan förändring vidtages på grund
af hvad StatsUtsk. ensamt tillstyrkt, sä vidtages denna åtgärd
likväl endast lill följd af de upplysningar, Stånden under discussionen
kunnat få. Förhållandet med denna fond är, att den afsattes
af Banken på Riksg.cont:s räkning för inlösen af riksgäldssedlarne,
och har sedermera alltid der i räkenskaperna
upptagits. Banken har derpå icke kunnat hafva några anspråk,
och summan är icke på något vis beräknad bland Bankens tillgångar
-
Den 22 Maj.
673
gångar. Någon rubbning kan således icke uppkomma deraf, att
denna summa ställes till Riksg.contis disposition; men deremot
blir den skrinlagd om den stannar qvar i Banken, och hvad det
beträffar, så tycker jag, att vi redan hafva tillräckligt penningar
vid denna riksdag skrinlagda i Banken, så att vi icke kunna
behöfva lägga dit mera.
Frih. Cederström: Af de medel, som liro beräkna
de
till kopparskiljemyutspolletternas inlösande, tillkommer Banken
kopparn i polletterna, men ingenting mera, ty fonden
är sedan 1800 års riksdag af R. St. anvisad till Banken
för Riksg.cont:s räkning, och förmögenhetsafgiften derföre dit
ingifven. Nu är det väl belt klart, att när riksgäldssedlarne
icke längre än till årets slut få invexlas, men öfverskott af
280,000 i':dr finnes, så böra de väl icke skrinläggas i Banken,
då de icke äro Bankens tillhörighet. Jag anhåller derföre, att
R. o. Ad. ville afslå Utsk:s förslag och bifalla Frih. Tersmedens
reservation, samt inbjuda de öfriga Stånden att sig derom
förena.
Hr von Hartmansdorff: Jag nekar icke, att ett Stånd
kan förändra Utsk:sförslag, men förslagen skola vara gjorda af
vederbörande Utskott. Så är icke här förhållandet, ty här yttrar
sig StatsUlsk. allena, ehuru utlåtandet borde vara framsläldt
af detta och BancoUtskin gemensamt. Men i alla fall har Banken,
sedan 1823, åtagit sig att ansvara för alla riksgäldssedlars
inlösning. Man förmodade då, alt den utelöpande sedelstocken
skulle utgöra en viss summa, för hvilken Riksg.cont. blef Bankens
gäldenär. Men Riksg.contis skuld till Banken är icke detsamma
som fordran. Jag kan således icke finna annat, än att det ligger
ett misstag i påståendet, att Riksg.cont. skulle äga disponera
dessa medel. Jag anhåller fortfarande om bifall lill betänk.
Frih. Palmstjerna: Vid 1823 års riksdag öfverllytta
des
en summa från Riksg.cont. till Banken för riksgäldssedlarnes
inlösen, och under 22 år har behållningen stått i Banken
för Riksg.contis räkning, samt är i Riksg.contis räkenskaper,
hvilka redan blifvit af R. St. gillade, upptagen på ena sidan,
under det de utelöpande sedlarue stå på deu andra, hvarföre
dessa medel också alltid blifvit ansedda för Riksg.contis, ehuru
de äro en present från början af R. St:s Bank. Jag skulle likväl
icke ansett, att Riksg.cont. borde slutligen få behålla öfverskotlet
pä denna räkning, om icke R. St. i alla fall beslutat
att Bankens grundfond skulle anses tillräcklig med 10 millioner
r:dr, och att allt det öfverskjutande skulle öfverlemnas till Riksg.-  cont. Jag kan derföre icke se, att det skulle ske Banken någon
orätt, om 7 § blefve bifallen sådan, som den i Frih. Tersmedens
reservation finnes upptagen. Likväl anser jag, att det
sisla mom. bör utgå, på det att icke någon förändring må behöfva
göras i bancoreglementet. Då Stats- och BancoUtsk:n ge
10
H. 85
674
Den 22 Maj.
mcnsamt öfverlade om denna fråga, så tilldrog det sig, att
BancoUtsk:s ledamöter voro i tcmligen ovanlig ordning närvarande,
men SlalsUtsk:s i mindre vanlig ordning frånvarande,
och BancoUtsk. liar den vanan alt ogerna släppa penningar ur
sina columner, och följden hlef, alt pluraliteten inom de sammansatta
Utsk:n icke gjorde afseende på Riksg.cont:s rätt vid detta
tillfälle. Det sista mom. innehåller en föreskrift, som skulle
kunna blifva gällande äfvenledes för Banken; men denna före
skrift
är förslagsvis uppgjord på riksgäldsafdelningen, och det
var just lör denna föreskrift, som öfverläggning uppkom i de
sammansatta Utsk:n. Men på det alt icke det ringaste tillägg
eller ändring må behöfvas i bancoreglementet., och då detta
mom. i sjelfva verket är öfverflödigt, så tillstyrker jag antagande
af de båda första och uteslutande af det tredje mom. af deu
§, som Frih. Tersmedens reservation innehåller.
Hr Bildt, Knut: Då detta ärende förekom i de sam
mansatta
Stats- och BancoUtskm, så vill jag minnas, att det
skedde på eu framställning af Frih. Tersmeden. Frågan ansågs
der såsom förfallen, men finnes här i betänk, upptagen
såsom en reservation. Hade icke Frih. Tersmeden händelsevis
varit ledamot af StatsUlsk., så hade saken icke kommit i fråga.
Således är det efter min tanka en alldeles ny motion, som han
bar väckt och som borde återremitteras till Stats- och BancoUtsk:n,
ty det lärer icke kunna bestridas, att frågan också rörer
Banken. Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff i begäran
om bifall å betänk.
Hr von Hartmansdorff: Som det nu är ett motsatt förhållande
i denna fråga, nemi. alt här finnas flera af StatsUlsk:s
ledamöter, som tala emot Banken, än af BancoUlsk:s, som tala
för honom, så anhåller jag, att detta betänk, ytterligare måtte
få hvila på bordet, och hoppas att någon af BancoUtsk:s ledamöter
deruti instämmer, hvarigenom vi för ögonblicket kunna
rädda Banken från denna öfverläggning.
Hr Bildt förenade sig äfven nu med Hr von Hartmansdorff.
Frih. Cederström: Jag hemställer till Hr von Hartmansdorff
och Hr Bildt, som begärt frågan pä bordet, hvad afsiglen
dermed kan vara, då följden blir, alt vi icke få Riksg.cont:s
reglemente completteradt. Då jag icke kan tro, att något annat
än ett missförstånd ligger till grund för dessa Herrars yttranden,
så anhåller jag att få upplysa förhållandet. Det var
alldeles naturligt, att frågan om invexling af riksgäldssedlarne
skulle anses förfallen med innevarande års slut. Deraf uppstod
då lika klart deu frågan, huru med den återstående fonden för
dessa sedlars inlösen skulle förhållas. Men om intet beslut härom
fattas, så måste det vara klart som vatten, att då dessa
medel icke mera få användas till inlösen af sedlar, då Riksg.-  cont. icke kan anvisa en enda skilling af dem, och dä Banken icke
har något med dem att skaffa, så komma de absolut att ligga
Den 22 Maj.
675
odisponerade i cassan. Är della afsigten, så har jag ingenting
alt säga, men jag kan ieke misstänka en sådan afsigt hos de
värde Herrarne, och anhåller således, att de måtte tillåta oss
att afgöra hetänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser öfverflödigt alt upp
taga
liden med ytterligare öfverläggning, då målet är för andra
gången kordlagdt.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller, alt delta mål malte
ställas främst på föredragningslistan till nästa plenum.
1 anleda, af denna Frih. Palmst jernäs'anhållan, lillkännagaf
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att, såvida icke något beslut fattades
om något annat måls uppförande å föredragningslistan framför
Sta!sUtsk:s nu bordlagda mein. N:o 32(5, detta mern., utan
alt någon propos. derom erfordrades, kommc alt uppföras främst
till föredragning i nästa plenum, emedan del vore först i ordningen
bland oafgjorde mål.
Vid föredragning af StalsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda meni. N:o 328, med förslag till 3:ne särskilda §§ i
det nya reglementet för Riksg.conl., blef detta mern. tillika med
det dervid lögade förslag lill §§ i reglementet för R. St:s Biksg.-  eont. af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls SlalsUtsk:s i gårdagens plennm på
bordel lagda mern. N:o 32!), ang:de öfverlemnande! lill Ii. M.
af det nya reglementet för Riksg.conl.
Vid föredragning af StalsUlsk:s i gårdagens plenum på bordel
lagda meni. N:o 331, med förslag lill sammanjenikning eller
voler.propos., i anleda, af skiljaktiga beslut uti frågan om
afyttrande af den s. k. fatebursegendomen, biföll R. o. Ad.
Ulsk:s lili detta meni. gjerde hemställan och godkändes derjemte
den i ämnet föreslagna voler.propos.
Då nu lill afgörande föredrogs Bevilln.- och LagUlsk:ns i
gårdagens plenum [tå bordet lagda betänk. ]N:o 10, i aniedn. al
väckt motion om befrielse för revisionssökande parler från skyldigheten
alt till hofrätt ingifva stämpladt papper till handlingarue
i saken, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle tro, al! detta ärende
kommit i omvänd ordning, och all LagUtsk:s betänk. N:o
126, sorn hänger tillsammans med detta ämne, bort lörst företagas;
emedan det innehåller sjelfva hufvudsaken.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ytlrade, alt om K. o. Ad. så
behagade, det visserligen giuge an, att före det nu föredragna
betänk., till afgörande företaga LagUtsk:s näst derefter a föredragningslistan
upptagna betänk. iN':o 120; men att en sudan
676
Den 22 Maj.
förändring i ordningen för föredragningen likväl ej syntes vara
nödvändig, enär de förenade Utsk:ns belänk. endast anginge
skyldigheten att ingifva stämpladi papper till handlingarne, och
deremot LagUlskts betänk, egentligen blott hade afseende på
skyldigheten att. för handlingarne erlägga lösen, hvilken sednare
skyldighet Utsk. ansett icke böra borttagas, utan att ersättning
beviljades de tjenstemän, åt hvilka denna lösen nu vore anvisad.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Det förhåller sig så som
Hr von Hartmansdorff ganska riktigt upplyst, att LagUt.sk:s betänk.
innehåller hufvudsaken, och Bevilln.Ulsk:s endast en conseqvens
derutaf. Skulle LagUtsk:s belänk. N:o 126 af R. o. Ad.
afslås, så är det föga skäl att bifalla detta, enär lösen utgör
den hufvudsakliga delen af afgiften för hofrätlernas domar, då
de skola ingifvas till K. M., och stämplade pappersafgiften är
vida mindre; men båda hafva det gemensamt, ali de utgöra eu
inkomst för hofrätternas tjenstemän.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt först
till afgörande företaga LagUtsk:s betänk. N:o 126, och att derefter
Bevilln.- och LagUtsk:ns belänk. N:o 10 skulle blifva föremål
för pröfning.
Tili följd af sistnämnde beslut föredrogs nu LagUtsk:s i
gårdagens plenum på bordet lagda betänk. N:o 126, i anleda,
af väckt motion om upphäfvande af K. förordn. d. 24 April
1754, ang:de revisionssökandes skyldighet alt i hofrätten erlägga
lösen för handlingarne i målet m. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug: När LagUtsk. erkän
ner,
att delta förslag, ehuru godt och nyttigt del må vara, likväl
skulle föranleda förlust af de inkomster, sorn nu användas
till lönefyllnad åt hofrätternas tjenstemän ; sä borde man väl
hafva hoppats, att LagUtsk. icke skulle först den 16 Maj hafva
lill Stånden afgifvit sitt yttrande derom. Utsk. borde väl,
enär motioner i detta afseende utan tvifvel inkommit inom motionstiden,
hafva börjat med detta ärende så tidigt, att R. St.
kunnat hinna besluta om ersättning åt dem som förlorade. Men
att nu, vid riksdagens slut, blott begära, att denna lösen borttages,
ulan att man gifver anvisning på någon ersättning, är detsamma,
som att säga, det ingenting kan deraf blifva, ty man
vet ganska väl, alt hofrätternas betjening är bland de sämst aflönade
af Statens tjenstemän. Ehuru jag i saken tror, att den
ifrågavarande ändringen vore ganska riklig, så nödgas jag likväl
under närvarande omständigheter afstyrka bifall till Utsk:s
förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Visserligen kan det vid
första påseende synas rätt, att parter slippa erlägga sådana afgifter
till hofrätterna, som revisionsskilling med mera, men man
mäste dock erkänna, att de leda till en nyttig följd; ty det är
Den 22 Maj.
677
helt tydligt, att då af 100 rättegångar kanske 70 å 80 nu i
hofrälterna förfalla, så klefve 1)9 fullföljda till Högsta Domstolen
om de ingenting kostade, och då blefve Högsta Domstolen
öfverlastad af göromål. Det är också klart, alt hofrälterna skulle
hållas genom anslag skadeslösa för hvad de mistade. Lika med
Hr von Hartmansdorff begär jag derföre afslag på betänk.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag anhåller att få till
R. o. Ad:s prot. förklara, att jag icke har inom Utsk. deltagit
i afgörandct af delta ärende, och att jag till alla delar instämmer
i de anm!irkn:r deremot, sorn af Hr von Hartmansdorff blifvit
framställda. Utsk. har sjelf erkänt, att någon förändring
icke skäligen hör äga ruin annat än i sammanhang med bestämmande
af en ersättning för de tjenstemän, som derpå skulle
blifva lidande. Då detta nu icke kan ske, så instämmer jag i
begäran om afslag å Utsk:s betänk.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå
LagUtsk:s betänk. N:o 126.
Ropades ja.
Då härefter Bevilln.- och LagUtsk:ns nyss föredragna betänk.
N:o 10 förekom till afgörande, yttrade
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Då det genom
1754 års författning stadgades, ali afskrifter af hofrälternas domar
skulle, da revision söktes, lill Konungen insändas, så hlcf
deraf en följd, att dessa afskrifter skulle icke allenast lösas, utan
äfven charleras. Genom en annan författning af år 1777 beslöt
K. M. alt ingen afskrift behöfdes, utan att originalhandlingarne
lingö insändas, men del oaktadt har denna afgift för hofrättcrnas
domar vid deras ingifvande till Revisionen fortfarit.
LagUtsk. har ansett, att detta horde upphöra, men derjemte sagt,
alt de tjenstemän, för hvilka denna lösen utgår såsom sportel,
horde få ersättning på annat sätt. På den grund, att denna ersättning
icke hinner vid innevarande riksdag anslås, har nu
LagUtsk:s betänk, blifvit afslagel; mea de skäl, som ligga till
grund för afslag å delta betänk., kunna alldeles icke gälla för
ett afslag å Bevilln.Ulsk:s betänk, i afseende på chartmbeloppet.
Ty om lösen för afskrifningen tillfaller hofrättens tjenstemän,
såsom sportel, så är del deremot icke förhållandet med chartteafgiften,
som ingår till Kronan; och då det är alldeles orimligt
att samma handling skall charteras två gånger, så får jag vördsamt
hemställa om bifall lill hvad Bevilln.Utsk. i della afseende
föreslagit.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag får hörja med att
erkänna ett misstag, som jag begick, då jag yttrade mig förra
gången. Jag nämnde, alt chartaeheloppet skulle utgöra cn sportel
för hofrälternes tjenstemän. Jag erinrar mig, att så icke
är föthållandet, utan att stadgandet tillkommit i följd deraf,
678
Den 22 Maj.
att då öfriga handlingar, som inlemnas till K. M., äro redan efter
nu giillande chartaesigillatseförordning belagde med högre
charta än sådana handlingar, sorn inlemnas till hofrätten, sä är
föreskrifvet och har länge varit det, att de förstnämnda ha n d i i riga
rne skulle anya charteras, dä de ingifvas till K. M. — R. St.
kunna visserligen efterskänka denna tillökning, men det torde
icke vara lämpligt att göra ett sådant specielt undantag, då
hela skillnaden här är, att ifrågavarande handlingar insändas
från hofrätten, och i andra fall fä parterna sjelfva inlemna dem.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag tror, alt Utsk. vid
detta tillfälle begått ett misstag. Det är klart, att den tillökade
charlan å handlingar ingifna hos K. Al., är den förhöjning,
som rätteligen mäste betalas. Någon högre afgift kan icke
komma i fråga. Då är det, på sätt Hr Gunther redan anmärkt,
icke skäl att befria deri ena parten från en afgift, som den audra
parten får betala.
Gr. Cronhjelm: Då detta mål inom de sammansatta Ulsk:n
föredrogs, upplystes icke af någon bland LagUtsk:s ledamöter,
att någon olika lösen lades pä handlingarne, då de insändas till
K. Al. än eljest. Alen om det nu också skulle vara händelsen,
att denna chartan är högre, så borde åtminstone den charta,
hvarmed handlingen förut är belagd, afräknas, och endast skillnaden
tilläggas. Jag erkänner uppriktigt, att jag icke har någon
erfarenhet i dessa mål, men jag kan icke påminna mig annat,
än att inom Utsk:n upplystes, alt chartorna voro lika i detta
fall med andra, och så mycket minnes jag bestämdt, att det
icke upplystes, att den sednare chartan endast utgjorde skillnaden
emellan båda chartornas belopp, utan att således bela chartatafgifleu
erlades, och parten alltid skulle till någon del blifva
lidande.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. 0111 R. 0. Ad. bifölle Bevillu.- och
LagUtsk:ns betänk. N:o 10.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå sedermera framställd propos., blef detta betänk, af
R. o. Ad. a fslaget.
Föredrogs Gr. Sparres, Erik, i gårdagens plenum på
bordet lagda motion om utfärdande af en lagförklaring af innehåll,
att den beslutade förändringen af arfslagarne ej må anses
gällande för födda barn af redan ingångna äktenskap.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att denna motion,
sådan den i dag blifvit till bordel aflemnad, var så lydande:
Frih. Tersmedens motion 0111 en lagförklaring, i anleda, af
den beslutade förändringen i lagen om arfs- och giftorätt synes
mig på rättvisa och billighet grundad, men sä till vida
ofullständig, att den afser endast den sednare delen af förrberörde
lag, eller om giftorätten, men icke arfsrällen. Jag före
-
Den 21 Maj.
679
slår således en utsträckning af motionen lill äfven den förstnämnda
delen, eller en på rättvisa neli billighet grundad lagförklaring
i afseende på arfsrätten. Om det måste tagas för
gifvet, att förändringen af giftorättslagen icke kan verka på
den giftorätt, som makar nu äga, så kan förändrigen af arfslagen
icke verka på den arfsrätt, som barn nu äga. Onder äktenskapet
äger en gemensamhet, en bosarafällighct rum, och
giftorätten — rättigheten att vid upphörandet af denna samfällighet
för sig uteslutande bekomma en viss anpart af boet —
vinnes genom vigseln, och existerar in potén:ia under äktenskapet,
men actu först vid samfällighetens upplösning. Anda
till dess kan ingendera makan komma i utöfning af sin rätt,
sitt anspråk; och den lott, hvartill hustrun, på grund af giftorätt,
äger ett sådant anspråk, eller suspenderad rätt, kan af
mannen, hennne oåtspordt, förskingras. I det gamla arfvejordssystemet,
sådant det ännu finnes i vår lag, ligger begreppet
om en slägtens gemensamma rätt till jorden. Denna rätt har
barnet vunnit genom sin födelse, icke genom sina föräldrars
död. Denna sistnämnda omständighet försätter blott barnet i
utöfning af dess dittills suspenderade rätt till en viss andel i
släglegendomcn, likasom endera makans död försätter den andra
maken i utöfning af dess dittills suspenderade rätt till en
viss andel i det samfällda boet. Men alt barnet redan före föräldrarncs
död äger en rätt till viss del i egendomen, inses af
den mening, som uttryckes i arfvejords-systemnt, att nemi. innehafvaren
blott till sin nytta äger med jorden efter godtycke
förfara. 1 Den kan således icke med varm hand bortgifvas; om
den försäljes kan den bördas: om den förpantas, återlösas i män
af barnens arfsrätt. Arfsrätten, ett äkta barns rättighet till en
viss andel i föräldraboet, hvilken andel beror blott af syskonens
antal och kön, är således vunnen genom äkta födsel, existerar
in potentia under föräldrarnes lifstid, men actu först vid
deras död. Lagstiftaren har icke kunnat förändra en sådan redan
vunnen, men hvilande rättighet.
Detta om rättvisan af lagförklaringen. Hvad angår billigheten,
åberopar jag hvad redan blifvit anfördi: ”Under ett
halft årtusende hafva arfsförbållandena i vårt land varit ordnade
efter gällande lag. Otaliga öfverenskommelse!' och beräkningar
inom familjerna äro i detta ögonblick uppgjorda efter
denna lag; mångfaldiga jordupplåtelser, lösningsfrågor, skuldsättningar
äro i denna stund stödda på grunden af den
olika arfsrätten. En son har, i hopp om en större lott, och
derigenom möjlig blifvande lösning, hvartill han enligt lag äger
rätt, å fadrens, lill sig upplåtna jord nedlagt betydliga kostnader.
Bland allmogen ske dagligen öfverlåtelser af jordegendom
till ett af barnen, emot en viss summa, hvaraf barnen i mån
af deras nu gällande arfsrätt blifvit i öfverenskommelsen tillagde
vissa bestämda summor. Skall emottagaren vara bunden af
denna öfverenskommelse? Skall arfsskiftet anses vara gjordt,
eller skola summorna förändras? Till förekommande af sådana
680
Den 22 Maj.
tvisler föreslår jag: alt en lagförklaring utfärdas af innehåll, att
lagförändringen icke kan anses gällande för födda barn af redan
ingångna äktenskap.
Frih. Cederström, Jacob: Jag begärde Gr. Sparres
motion på bordel, emedan jag ansåg, att den involverade eli upprifvande
af Sländernas beslut rör:de gifto- och arfsrätten, och att
den således icke kunde subsumeras under samma calhegori, som
Frih. Tersmedens motion, hvilken icke var egenlligon annat än
en farhåga, att den fastställda lagen kunde komma att retroactivt
tillämpas. Jag ansåg denna sednare motion icke behöflig,
men också icke skadlig. Denna fråga är af annan beskaffenhet.
Gr. Sparre anser, alt barnet genom sin födsel äger arfsrätt;
men i sjelfva verket äger ingen arfsrätt, förr än den, som
skall ärfvas, är död. Jag bestrider således i allo hans sätt alt
argumentera. Helt annat är förhållandet med bördsrätten; den
existerar emellan personer, som ännu lefva, och kan utkräfvas
så snart en egendom säljes utom slägten, samt lider ingen rubbning
genom den lika arfsrätten barn emellan. Jag skulle således
förmoda, alt man vid ett närmare skärskådande skall finna,
att Gr. Sparres motion, under form att åsyfta en förklaring af
den fastställda lagen, i sjelfva verket annihilerar densamma till
en aflägsen framtid, utan att vara grundad på något rättsförhållande
eller på något aftal emellan makar, som ingått äktenskap.
Giftorätten inom redan ingångna äktenskap kan deremot
icke genom någon slags lag rubbas inom vårt samhälle, emedan
ingen lag får retroactivt tillämpas. Föröfrigt är det icke jag,
det är Hr Gr. o. Landtm., som beslutar huruvida remiss af denna
motion kan äga rum eller icke.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då Frih. Cederström
genom denna motions bordläggning, har, i sjelfva verket, förhindrat
någon påföljd deraf att äga rum, så synes det mig
vara utan nytta att här vidare tala om motionens ändamål. Det
skulle endast vara för alt fortsätta det illiberala stpg, som han
sist tog. Jag anhåller således, att Hr Gr. o. Landtm, läcktes
göra propos. på remiss, och alt vi dermed måtte få sluta detta
plenum, som redan gått in på nästa dagen.
Uppå härefter framställd propos. bifölls, att Gr. Sparres
ifrågavar. motion finge remitteras till LagUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde nu, om R. o. Ad.
behagade åtskiljas.
Ropades ja, men
Frih. Pa I m s t j e r ii a , Ca r I Otto, anmälde sig och yttrade:
Jag anhåller likväl, att plenum icke måtte afslutas innan
bordläggning af några inkomna mål hunnit ske.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han finge göra
R.
Den 22 Maj.
C81
R. o. Ad. sin ursäkt för det lian gjort hemställan om R. o. Adis
åtskiljande, utan att erinra sig, att derförinnan åtskilliga inkomnc
mål hordc föredragas till bordläggning.
Härefter anmäldes lill bordläggning följande från Utskin
inkomne mern. och betänkin, nemi. från
S t a ts-U ts kottet:
N:o 332, med förslag till de sista §§ i det nya reglementet
för Riksg.eont.;
Banco-Ut skot tet:
Nio 70, angide verkställd omröstning i förstärkt BancoUtsk.,
i anleda, af de hos RiksSlin fattade skiljaktiga beslut öfver
Banco- och LagUtskius i betänk. Nio 1 och utlåt. Nio 2 afgifna
förslag lill lag för enskilde banker;
Nio 77, med hemställan, att en gratification malte få utanordnas
åt Bankens vaklbetjening samt lill vaktmästaren i Bancodiscontverket;
Nio
78, om arfvode för renskrifning af Utskis protocoll;
N:n 79, i anledn. af förrättad revision af Baueodiscontverkets
räkenskaper och förvaltning för år 1S44;
Nio 80, i anledn. af RiksStins skiljaktiga beslut, i fråga
om Stals- och BaucoUtskms utlät. Nio 130;
Lag-Utskottet!
Nio 128, i anledn. af väckt motion, angide meddelande af
ett stadgande derom, att deu af R. St. beslutade och af K.
M. bifallna förändring i Ingens bestämmelser ronde giftorätt ej
mätte medföra relroactiv kraft.
11. R. o. Ad. åtskildes kl. 1 pä natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
—-
Fredagen den 23 Maj 1845.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för gårdagen.
Anmäldes och emottogos 2:ne Konungens Öfverstekammarjunkare
Gr. Ludv. Ernst von Stedingk och Gr. Erik August
10 II. 8ö
082
Den 23 Maj f. m.
Lewenhaupt, hvilka, å K. M:s höga vägnar, bjödo R. o. Ad. alt
i morgon f. m. k. 11 infinna sig i Storkyrkan, för att afhöra
Riksdagspredikan, samt alt, efter slutad gudstjenst, begifva sig
till K. Slottet, för att vara K. M. följaklige till Rikssalen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han från
Koungens Öfverstekammarherre emoltagit underrättelse, att K.
M. läcktes inbjuda 50 ledamöter af R. o. Ad. att i morgon
efter riksdags-ceremoniernes slut, intaga middag å K. Slottet,
der R. o. Adis taffel vore i Röda Salongen 2:ne trappor upp
till venster från vestra hvalfvet; hvarjemte H. Ex. anmodade
dem af R. o. Ad:s ledamöter, som önskade begagna denna nåd.
bjudning alt dertill anteckna sig hos Ridd.fiscalen.
Äfvenledes g af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkänna, att.
från Konungens Öfverstekammarherre ankommit lill utdelning
bland R. o. Ad:s ledamöter 35 biljetter till platser i Storkyrkan
och lika mångå biljetter till platser å Rikssalen för morgondagen,
samt alt dessa biljetter skulle till dem, som dertill ville
anntälasig, utdelas af Ridd.fiscalen.
Med erinran alt, enligt S2 § Riksd.Ordn., Riks.Stin innan
de åtskildes, borde medest Deputationer göra sina tind. afskedsuppvaktningar
hos Konungen och det K. Huset, samt äfven genom
Deputerade taga afsked från hvarandra, och alt R. o. Ad.
vid föregående riksdagar beslutat att. deputationen till de K.
personerne borde beslå af minst 48 och deputationen till medslånden
skulle utgöras af minst 12 ledamöter, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade besluta, att afskedsdeputationerne
vid denna riksdag skola bestå af samma antal
ledamöter.
Ropades ja; hvarefter H. Ex. anmodade de ledamöter, som
önskade deltaga i dessa deputationer att anteckna sig hos
Ridd.fiscalen.
Äfvenledes anmodade H. Ex. 6 ledamöter alt hos Ridd.-  fiscalen anteckna sig till alt jemte äldste närvarande ledamoten,
efter afslutandet af R. o. Adis sammankomster, enligt 42 §
Ridd.Ordn., till K. M. återlemna Landtmarskalksslafven.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, återkallade i R. o. Adis minne,
att det vid denna riksdag lika litet som vid de föregående
varit möjligt all kunna få alla pleniprot. färdiga till justering
före R. o. Adis åtskiljande; hemställande fl. Ex. fördenskull, om
R. o. Ad. likasom förut skett, behagade besluta, att de ännu
ojusterade protocollerne borde justeras inför Ridd.direclionen.
Ropades ja.
Vidare anmälde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att de vid
Den 23 Maj f. m.
f>83
Jenna riksdag hos R. o. Ad. samlade pliklniedel funnits utgöra
95 r:dr 28 sk. r:gs, samt att R. o. Ad. vid föregående riksdagar
beslutat, ali sålunda samlade medel skulle genom Landtmarskalken
utdelas lill behöfvande Adliga enkor och döttrar, hvadan
II. Ex. (inge hemställa, om R. o. Ad. i afseende på nu ifrågavarande
pliklmedel behagade fatta enahanda beslut.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo SlalsUlsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda meni. N:o 327, med förslag lill stadgande i Riksg.conl:s
reglemente, i fråga om riksgiildssedinrnes inlösning.
Frih. Cederström, Jacob: Underrättad alt 3:ne Stånd
bifallit della belänk., anhåller jag endast alt i prot. få nedlägga
min reservation deremot, alt Ulsk. lålil den öfverblifna summan
af den fond, sorn varit anvisad till riksgäldssedlars inlösen,
förblifva oanvänd lill nästa riksdag, i st. f. ali anvisas tili
förräntande i Riksg.cont.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I afseende på
hvad Frih. Cederström yttrat i den nu afgifua reservationen,
alt den summan, hvarom fråga är, skulle vara oförräntad till
nasta riksdag, får jag upplysa, alt förenämnde summa, hvad
den kan blifva, iläll den lilie någon, hvilket dock är troligt, och
som blir kunnigt först vid innevarande års slut, kommer att
anvisas för Bankens ändamål, och blifver således använd.
Uppå härefter framställd propus, till bifall å StalsUtsk:s
mern. N:o 327, svarades starka ja blandade med nej, hvarpå fl.
Ex. liilkännagaf, att ja öfverröslat nej.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s i gårdagens plenum på
bordel lagda meni. N:o 332, med förslag lill de sisla §§ i det
nya reglementet för Riksg.cont.
Föredrogs och ladcs till handiingarne BancoUtsk:s i gårdagens
plenum på bordel lagda meni. N:o 76, ang:de verkställd
omröstning i förstärkt BancoCtsk., i anledn. af de hos RiksSl:n
faltade skiljaktiga beslut öfver Banco- och LagUlsk:ns i betänk.
N:o I och utlåt. N:o 2 afgifua förslag till lag för enskilde
banker.
Föredrogos och biföllos Baneolltsk:s ncdannämnde i gårdagens
plenum på bordel lagde mern.:
N:o 77, med hemställan, att en gratificalion måtte få utan01’dnas
åt Bankens vaktbeljening samt lill vaktmästaren i Bancodisconten;
N:o
78, om arfvode för renskrifuing af Utsk:s protocoil;
N:o 79, i anledn. af förrättad revision af Bancodiscoiitverkets
räkenskaper och förvaltning för är 1844.
084
Den 23 Maj f. m.
Vid föredragning af BancoUtsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda mern. N:o 80, i anleda, af RiksSlms skiljaktiga
beslut i fråga om Stats- och BancoUtskms utlåt. N:o ISO, blcf
detta mern. lagdt till handlingarne.
Upplästes till justering och godkändes nedanniimnde från
Exp.Utsk. inkomne förslag till 11. St:s und. skrifvelse!' till K. M.:
N:o 227, ang:de den till skolorne i städer inom Lunds stift
utgående Helgonskyld;
N:o 228, om förändrad beräkningsgrund för Båtsmansvacance-afgiften
af nyroterad jord inom Blekinge län;
N:o 230, ang:de gemensamma ransakningsbäkleii oell tingsställen
för särskilde härader; samt
N:o 231, ang:de ändringar och tillägg i K. förorda, om
prestval d, 1 April 1843.
Äfvenledes upplästes till justering samt godkändes Exp.-  Utsk:s följande förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 65, ang:de nytt Bancoreglemenle;
N:o 66, ang:de anvisade medel för behöfvandes undsättning
i missväxtår; och
N:o 67, ang:de gemensamma ransakningshäktet! och tingsställen
för särskilde härader.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum bomme
att fortsättas kl. 7 e. m.
Föredrogs LagUlskrs i gårdagens plenum på bordet lagda
betänk. N:o 128, i aniedn. af väckt motion, ang:de meddelande
af ett stadgande derom, att den af R. 8t. beslutade och af K. M.
bifallna förändring i lagens bestämmelser, rör:de giftorätt, ej
mätte medföra retroactiv kraft.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag får vördsamt anhålla,
att detta betänk, mätte än ytterligare hvila på bordet,
och R. o. Ad. derjemte besluta, att LagUtsk:s betänk. N:o 128
uppföres på listan till föredragning i det plenum, som näst inträffar
efter den dag, då betänk, blifvit tryckt oeh utdeladt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr., förenade sig med Frih.
Palmstjerna.
Frih. Cederström, Claes Rudolph: Då Frih. Tersmeden
väckte sin motion, uppkom ej fråga att derå vägra remiss;
men dä Gr. Sparre, samma afton som nämnde motion framställdes,
föreslog en ytterligare utvidgning uti den lagförklaring,
som Frih. Tersmeden åsyftade, så hördes väl i början icke någon
gensägelse i afseende ä remissen af denna sednare motion;
till och med Hr Lars Hjerta, hvilken man kunde förmoda icke
skulle vara myckel för lagförklaringen, yttrade sig likväl icke
Den 23 Maj f. m.
6S5
hafva något emot motionens remitterande, utan framställde endast
i de fogligaste ordalag några inkast mot densammas lämplighet.
Det var Frih. Cederström, Jacob, förbehållet, att genom
densammas läggande på bordet hindra remissen för ögonblicket.
Då Frilen icke aktade för rof att på detta sätt söka tillintetgöra
verkan deraf, får jag för min del förklara, att, då jag
anser den af Frih. Tersmeden väckta motionen väl vara ganska
riktig, men endast innefatta en half åtgärd, och jag icke älskar
en sådan, utan tror alt begge motionerne lämpligast, bort i ett
sammanhang af LagUtsk. behandlas, jag instämmer i den af
Frih. Palmstjerna yttrade önskan, att det nu förebragta ärendet
måtte läggas å bordet.
Hr Celsing, Lars Gustaf: På de skäl, som föregående
talare anfört, förenar jag mig med dem, som önskat ytterligare
bordläggning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att ifrågavar. betänk,
komme att ytterligare hvila på bordel, till följd af flere ledamöters
derom gjorde begäran; hvarjemte II. Ex., i anleda, af
Frih. Palmstjeruas framställning, hemställde, om R. o. Ad. bifölie,
att detta betänk, icke blefve uppfördl. pä föredragningslistan
förrän till det plenum, sorn inträffar näst efter den dag,
dä betänk, blifvit Irvckt och utdeladt.
Ropades starka nej, blandade med manga ja; hvarpå H. Ex.
tillkännagaf, det han trott sig finna, att denna propos. blifvit
med öfvervägande nej besvarad.
Frih. Palmstjerna begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voler.propos.:
Den som bifaller, att LagUtskrs betänk. N:o 128 icke uppföres
ä listan till föredragning förrän till det plenum, som näst
inträffar efter den dag, då betänk, blifvit tryckt och utdeladt,
voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
ne j;
Vinner nej, kommer berörde betänk, all i nästa plenum
företagas lill pröfning.
Vid voteringens slut befunuos röslerne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 35.
Nej — 34.
Härefter tillkännagaf II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
LagUlsk:s ifrågavar. betänk. N:o 128 redan var tryckt, och åtskilliga
exemplar deraf redan under den skedda voteringen inkommit,
samt de öfrige skulle blifva utdelade pä eftermiddagen,
oeb all följaktligen detta betänk, komme att upplagas på föredragningslistan
för morgondagen.
686 Den 23 Maj f. m.
Justerades 4 prot.uldr., junelia Ilande denna dag af R. o. Ad.
falladc beslut.
Lades på bordet ett från förstärkta Coust.Utsk. inkommet
meni. N:o 51, ang:de förloppet af verkställda omröstningar inom
förstärkta Coust.Utsk.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. .j lill 2 e. m.
In fidem protocolii,
Albert Munde.
Fredagen den 23 Maj 1845.
Plenum kl. 7 e. ut.
Upplästes lill justering samt godkändes nedannämnde från
Exp.Utsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrifvelse!* till K. M.s
N:o 232, i anleda, af K. M:s nåd. propos., angtde åtgärder
till behöfvandes undsättning i missväxtår;
iN;o 233, ang:de förändringar i sättet för utgörande af indelta
räntor, samt om dessas jemte tiondespanmålens indragning
till statsverket, m. m.;
Nto 234, angtde beredandet af ny local för Riksarchivel;
N:o 235, i fråga om afytlrande lill Stoekbolms stad af den
Staten tillhöriga s. k. Falbursegendomen å Riddareholmen;
Nto 236, ang;de öfverlemnandet lill K. M. af del nva reglementet
för Riksg.cont.;
N:o 237, med öfverlemnande af förslag lill lag för enskilda
banker;
Nto 238, ang:de upphäfvande af skyldighet för revisioussökande
alt i hofrätten erlägga lösen för handlingarna i målet;
N:o 239, om befrielse för revisionssökaude parter från skyldigheten
att till hofrätt ingifva slämpladt papper till handlingarna
i målet.
Äfvenledes upplästes till justering och godkändes följande
af Exp.Utsk. afgifna förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 68, ang:de lag för enskilde banker;
Nto 69, ang:dc allmänna grunder vid statsregleringen;
N:o 70, angtde statsregleringen;
Nto 71, angtde beviljade anslag och lån för tillfälliga behof;
Nio 72, angtde Riksg.conlts behof och tillgångar;
Nto 73, angtde regleringen af statsverkets inkomster.
I)en 23 Maj e. m.
687
Anmäldes lill bordläggning Exp.Utsk:s meni. N:o 15, ang:de
acceptering efter riksdagens slut af räkningar å tryckning och
häftning af hillänget lill [iiksSt:ns prolocoll.
Upplästes och Indes till handlingarne ankomne prot.utdr.
från de öfriga RiksStai, nemi. från PresleSt. af d. 19 sistI.
October samt d. 20, 21, 22 och 23 dennes, från BorgareSt. af
d. 21, 22 oell 23, samt från BondeSt. af d. 21 och 22 dennes.
Sedan härefter R. o. Ad., då för närvarande icke något
ärende var på Ståndets handläggning beroende, någon stund alvaktat
förslag till lind. skrifvelser och §§ i riksdagsbeslutet,
som från Exp.Utsk., enligt gjord anmälan, vore alt införvänta,
anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Som här inkommit ett
mern. från Exp.Utsk., hvarigenom begares, att Bibliolhekarien
Arfvidsson, hvilken under denna riksdag haft inseende öfver
tryckningen af bihanget till RiksSlais prut., måtte bemyndigas
alt acceptera inkommande räkningar å tryckningen och häftiiingen
af berörde bihang samt uppgöra liqviden derå; och delta
mål mäste afgöras; så hemställer jag, om ej R. o. Ad. ville
tillåta, alt delta mern. finge uppföras främst på listan till morgondagens
plenum.
R. o. Ad. biföll, att Exp.Utsk:s af Hr von Hartmansdorff
omnämnda mern. finge uppföras främst å föredragningslistan för
morgondagen.
Hr von Hartmansdorff, Aug., uppläste följande:
I anseende till den skada och olägenhet, som vållas af conccrters
uppförande i Riddarhussalen, får jag vördsamt föreslå,
alt den tillåtelse dertill, hvilken Ridd.direct., enl. 20 § 3 mom.
af den för henne utfärdade in st r nelion, hittills äger meddela,
mätte upphäfvas, samt alt berörde moment följaktligen uteslutes.
Hr von Hartmansdorff tilläde sedermera:
Som delta är en motion, så, och på det att ingen måtte
anse densamma såsom en öfverraskning, under del ali så få
personer af Ståndet äro tillstädes, och då ingen väntat att någon
motion numera skulle väckas; så begär jag sjelf, alt hon
mätte få hvila på bordel lills i morgon, och uppföras på listan,
att förekomma näst efter de mål, som R. o. Ad. redan beslutat
skola först föredragas!
R. o. Ad. biföll, alt denna motion å föredragningslistan
för morgondagen finge upplagas näst efter det ärende, R. o. Ad.
nyss förklarat böra erhålla främsta rummet.
Inkommo, upplästes till justering samt godkändes följande
af Exp.Utsk. afgifna förslag lill R. St:s und. skrifvelser lill K. M.:
688 Den 23 Maj e. m.
N:o 229, med öfverlemnande af nylt bancoreglemente, oell
N:o 240, ang:de åtgärder för utvecklingen af frågan om
nationalrepresentationens om bildning.
Slutligen upplästes till justering och godkändes nedannämnde
ytterligare från Exp.Utsk. ankomne förslag till §§ i riksdagsbeslutet
:
N:o 75, ang:de anslag till folkundervisningens befrämjande;
N:o 76, äng:de bvilande gruudlagsändringsförslag;
N:o 77, ang:de ändring i K. förorda, d. 24 April 1754;
N:o 78, ang:de åtgärder för utvecklingen af frågan om
nationalrepresentationens ombildning;
N:o 79, ruride statsregleringen och dermed gemenskap ägande
ämnen;
N:o 80, ang:de i bevillningsfrågor aflålna ur.d. skrifvelser;
N:o 81, ang:de aflåtna und. skrifvelser, ronde banco*
ärenden;
N:o 82, ang:de aflåtna und. skrifvelser i frågor, ronde
roteringsverket;
N:o 83, ang:de aflåtna und. skrifvelser i frågor, ronde
Rikets allmänna hushållning.
11. R. o. Ad. åtskildes kl. lill 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 24 Maj 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Upplästes ett från BorgareSt. oell 5 från BondeSt. ankomne
prot.utdr. för gårdagen.
Lades till handlingarne.
Föredrogs och bifölls Exp.Utsk:s i gårdagens eftermiddagsplenum
på bordet lagda mern. N:o 15, ang:de acceptering, efter
riksdagens slut, af räkningar å tryckning och häftning af hillänget
till RiksSt:ns protocoll.
Föredrogs Hr von Hartmansdorffs, Aug., i gårdagens eftermiddagsplenum
på bordet lagda motion, att den tillåtelse till
COll
-
Den 24 Maj f. m.
689
concerters uppförande i Riddarhussalen, livilken Ridd.Direct.,
enligt 20 § 3 morn. af den för henne utfärdade instruclion, hittills
ägt meddela, måtte upphäfvas, samt alt berörde mom. följaktligen
uteslutna.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag vill visst icke
motsätta mig Hr von Hartmansdorffs motion; men skulle likväl
tro, att, då en allmän välgörenhetsinrättning, sådan som Frimurarebarnhuset,
i mänga år varit i åtnjutande af den förmån, alt
Riddarhussalen upplåtits för den concert, som årligen Långfredagen
hålles, och hvaraf Barnhuset fått uppbära inkomsten, tillåtelsen
dertill äfven hädanefter horde fortfara. Likväl oell då
de olägenheter, hvarpå Hr von Hartmansdorff grundar sin motion,
äro verkliga, ville jag hemställa, att Riddar!).Direct. måtte
bemyndigas att gifva åt Barnhusdirectionen en passande gåfva,
i ersättning för den förmån, som på sådant sätt skulle för Barnhuset
gå förlorad. Det är sant, att nämnde inrättning ej äger
någon rättighet dertill, och att det varit af frivillig gunst, som
Riddarhussalen under mångå år för berörde ändamål varit upplåten;
men jag tror, att, då Riddarhuscassan sådant medgifver,
det vore R. o. Ad. värdigt, att en måttlig gåfva lemnades som
skadeersättning för den hittills gifna tillåtelsen lill denna sals
begagnande.
Ilr von Troil, Samuel Gustaf: I afseende å det tillägg
lill Hr von Hartmansdorffs motion, som Frih. Palmstjerna yrkat,
så vill jag derom ieke yttra mig. Något hvar torde hafva sig
bekant, huru många olägenheter som uppslå deraf, alt Riddarhussalen
upplåles till ifrågavarande ändamål, icke blott derigenom
att, som man vet, vapensköldarne förkomma, utan äfven
hufvudsakligen deraf, att, när vintertiden salen skall uppeldas,
uppkommer ett uppvärmande af murarne, sorn är menligt icke
mindre för husets bestånd, än för här hängande sköldar. För
min del vill jag ej motsätta mig det till motionen gjorda tillägget,
men tror, att Frimurarebarnhus-directionen icke bör hafva
någon svårighet alt finna en annan passande local för gifvande
af ifrågavarande concert, och tillstyrker således motionen.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Det af Frih. Palmstjerna
föreslagna tillägg nödgas jag bestrida, såsom innefattande ett
åtagande af ep för all framtid gällande beskattning. BeträlFande
den hufvudsakliga motionen, önskar jag, att densamma måtte
afslås, enär den anledn., som ligger till grund för densammas
väckande, eller förlusten af en eller annan vapensköld, är alltför
obetydlig, för att böra leda till en förändring i eli bruk,
som i långliga tider fortfarit, både till gagn för Frimurarebarnhuset
och till beqvämlighet för allmänheten. Jag afstyrker således
bifall till motionen. ‘
Frih. Cederström, Jacob: Samtlige de ledamöter, som
talat i ämnet, hafva erkänt motionens riktighet, och att afsigten
10 II. 87
CtlO
Den 21 M aj f. m.
dermed är Riddarhusets bestånd. Beträffande det af Frih. Palmstjerna,
Nils, väckta tillägget, alt Riddarh.cassan skulle, så till
sägandes, göras till tri huta i r åt Frimurarebarnhuset, så kan jag
alldeles icke biträda detsamma. Riddarhusets medel äro jemväl
till fromma ändamål disponerade, och jag finner det ingalunda
lämpligt att tillstyrka någon anvisning derå lill ersättning för
den förlust, sorn möjligen kan komma att drabba Frimurarebarnhusets
cassa, om den skulle få vidkännas hyra för local,
lill hållande af den ifrågavarande concerten, sorn kan hållas i
någon af stadens kyrkor, då Barnhuset blir i tillfälle att sälja
långt flere biljetter än till Riddarhussalen, och sålunda få förlusten
mer än ersatt.
Frih. Cederström, Claes Rudolph: Den händelse, som
gifvit Hr von Hartmansdorff anleda, till sin motion, är allmänt
känd; men såsom varande ganska obetydlig, torde den icke förtjena
något afseende; och då under så många år, håde mellan
och under riksdagar, R. o. Ad. för ifrågavar. ändamål upplåtit
sitt samlingsrum, kan jag pä intet sätt instämma i motionärens
mening, hvilken jag tvertom tror borde helt och hållet bestridas,
och i intet fall kunna antagas, så vida ej del tillägg, Frih.
Palmstjerna dervid föreslagit, skulle bifallas. Hr von Troil har
talat om den skada, sorn murar och vapensköldar skulle taga
af rummets uppvärmning: ehuru kära dessa murar och sköldar
äro för mig, så ligger likväl faderlösa barns bästa mig mera
om hjerta!, om ett val dem emellan skulle komma i fråga. Jag
tillstyrker således det tillägg, som Frih. Palmstjerna gjort, och
önskar, alt det Höglofl. Ståndet endast under detta villkor må
bifalla Hr vou Hartmansdorffs motion.
Hr von Hartmansdorff: Jag får den äran förklara, att
anleda, till min motion icke varit den, vid hvilken man bär fästat
sig, eller några vapensköldars borttagande, ty förlusten
deraf är icke betydligare än alt hon lätt kunde ersättas, antingen
af Riddarhuscassan, eller af den direclion, som haft salen
sig til! begagnande upplåten. Men jag har äfven såsom f. d.
tjensteman vid Riddarhuset, haft erfarenhet af den skada, som
concerter, särdeles den omförmälda, vållat. Det är nemi. icke
vanligt alt concerter gifvas under den kalla årstiden, förr än
vid slutet deraf, då huset är alldeles genomkyld!, hvarvid, genom
den mängd af menniskor, som äro församlade, och de många
ljus, som upptändas, en så hastig och stark värma uppkommer,
att fukteu rinner utför väggarna, och att den dyrbara
taflan, som sitter här i taket, blir så våt, att vattnet droppar
ifrån henne. Det har t. o. m. händt, att prydnaderue vid taklisten
lossnat. Vapensköldarne, som hänga på murarne, hafva
blifvit så angripna, att åtskilliga måst ommålas, emedan färgorna
galt förlorade. Trappor och väggar hafva blifvit söuderstötte
af de bjelkar, som måst bäras in och ut till orchesterns
uppförande; klädet på bänkarne å hela främre delen af salen
har måst borttagas, för att ej af byggningsarbetet skadas, och
Den 24 M a j f. m.
691
särskilda försigtighetsmått vidlagne lill alt mot skada skydda
Frih. Rihbings bildstod, som slår i främsta fcnslret. Således
och då jag ansett det vara olämpligt, att R. o. Ad:s samlingsrum
utsattes för hvarjehanda skada och förfång, väckte jag,
redan den tid jag var Ridd.kamererare, en dylik motion som
denna, hvarvid då, som nu, gjordes erinringar, emedan man
ansåg Frimurare-barnhuset höra tillgodonjuta den fördel det.
Ilinge haft. Afven då tog man till skäl, att den godhet Riddarhuset
ifrån långliga tider bevisat denna inrättning, gåfve henne
anspråk alt för alltid få åtnjuta densamma. Men då var likväl
den skillnad i förhållandet emot nu, att ingen motsvarande local,
utom stora Börssalen, fans ali tillgå, hvilken icke alltid stod
öppen. Nu linnes vid Brunkehergs torg en sådan local, hvars
ägare icke begär bättre än att få uthyra den för dvlika ändamål.
Förhållandet är följaktligen så förändradt, att jag kan
hoppas bifall till min motion, hvarom jag också vördsamt anhåller.
Frih. Cederström, Claes Rudolph: Jag har med uppmärksamhet
åhört Hr von Harlmansdorffs framställning, och
deraf förnummit, huruledes Riddarhusets lyktor, trappgångar
och äfven den i taket sittande taflan jemte Frih. Ribbings bildstod
tagit skada, i följd af de concerlcr, som hållits på detta
rum. Alla dessa uppräknade föremål böra visst vara i estetiskt
hänseende ganska dyrbara så väl för mig som R. o. Ad.; men
detta allt oaktadt får jag fortfarande äran förklara, att Frimurarebarnhusels
bästa ligger mig åtminstone, och måhända flere
af R. o. Ad:s ledamöter, mera om hjerta!. Då Hr von Hartmansdorff
icke tyckes medgifva, att det af Frih. Palmstjerna
gjorda tillägg hör den ifrågavarande motionen åtfölja, skulle
jag vara benägen alt belt och hållet bestrida densamma; men
då jag tror, att det föreslagna amendementet torde kunna vinna
liera sympathier, får jag tillstyrka bifall till densamma med
det tillägg, som dervid blifvit gjordt. Visserligen har här blifvit
nämndt, att vid Brunkehergs torg finnes en local, passande
för dessa slags tillställningar, som här är i fråga, och hvars
ägare ej skall begära något bättre än att få densamma uthyra;
men jag får dervid upplysa, hvad jag tror mig känna, att dess
begagnande hvarje gäng kostar 130 r:dr b:co; och det synes
mig ej vara skäl alt tillskynda Frimurare-barnhuset ett afdrag
af en så stor summa, på dea inkomst, barnhuset kan af Långfredagsconcerten
skörda. Jag önskar derföre, såsom jag förut
nämnt, bifall lill motionen endast med det af Frih. Palmstjerna
framställda tillägg.
Mänga ledamöter hördes ropa på propos.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag skall ej
med många ord förlänga discussioncn, utan endast upplysa, att
under den tid af 7 år, jag hade äran vara ledamot af Ridd.-  direct., var alltid, när man nalkades den tid då concerten för
Frimurarebarnhusets räkning här skulle hållas, Frih. Klingspor,
som bade omsorgen om Riddarhusets underhåll och följde re
-
602
Den 24 Maj f. m.
paralioncrne med särdeles nit och uppmärksamhet, bekymrad
för de skador, sorn ständigt uppkontmo genom materialiernes
transporterande fram oell tillbaka, för orcheslerns uppbyggande
och genom arbclarnes vårdslöshet. Utom det alt, på sätt
sagdt blifvit, trappor, lyktor och hvarjehanda ornamenter skadades,
intygades af sakkunnige män, att den vackra taflan här
i taket skadades af hetta och fukt. Jag instämmer i den af
Hr von Hartmansdorff väckta motionen, så mycket hellre som
en annan local till den ifrågavar. concerters hållande nu fiunes
att tillgå; och vidkommande förslaget, sorn Frih. Palmstjerna
väckt, lorden bäst vara att 11. o. Ad. icke bestämmer något visst
belopp, utan öfverlemnar den saken lill Directionens godtfinnande.
Gr. Posse: Då jag förnummit, all jag icke fått något medhåll,
så vill jag icke fortsätta milt påslående; men för den händelse
att Frill. Palmstjernas tillägg skulle beviljas, önskar jag
åtminstone att det blifver bestämdt utsatt, att del icke är ovillkorligt
åtagande för all framlid, utan endast ett godvilligt beviljande
för en gång.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bilolle Hr von Harlmansdorffs
ifrågavarande motion, oell biel' denna proposition besvarad
med starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. ti11-  kännagaf, det lian trott sig finna, ali ja härvid varit öfvervägande.
Föredrogs LagUlsk:s d. 22 och 23 dennes på hordet lagda
betänk. N:o 128, i anledn. af väckt, motion, ang:de meddelande
af eli stadgande derom, alt den af II. St. beslutade och af K.
M. bifallne förändring i lagens bestämmelser rör:de giftorätt ej
mätte medföra retroactiv kraft.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: För att kunna expediera ifrån
RiksSt:n ända in i sista stunden af riksdagens tillvaro ankomna
beslut, har Exp.Utsk. denna morgon varit samladt så länge detsamma
enl. Riksd.ordu. tilläts alt vara tillsammans; och då hvad
denna fråga angår och beslutet derom, icke prot.utdr. ifrån mer
än eli Stånd, eller BorgareSt., ankommit, och följaktligen det
för Utsk. varit omöjligt att under sådant förhållande något i
saken tillgöra, samt ett beslut hädanefter icke kan vinna någon
verkställighet, hemställer jag vördsamt, om ej hela förslaget
må förfalla.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det var att förutse
af den i går skedda bordläggningen af delta ärende, att inträffa
skulle, det min motion icke skulle kunna få någon påföljd. Då
nu verkligen så skett, och Exp.Ftsk. numera är upplöst, torde
intet anuat vara att tillgöra än alt lägga betänk, till handlingarne;
åtminstone yrkar jag ej annat beslut af R. o. Ad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., vid
det af Gr. Lagerbjelke upplyste förhållande, ausåge någon an
-
Den 24 Maj f. m.
G93
nan ålgård i fråga om förevar betänk, ej vara att vidtaga, än
att lägga detsamma till handlingarne.
Hopades ja.
Frih. Cederström, Claes Rudolph: Då jag ej anmälte
min reservation mot beslutet i fråga om förändring af en §
i Ridd.Direcl:s inslruction, skedde det derföre, att jag ej dermed
ville upptaga tiden, då ännu ett mål återstod att afgöra;
men sedan Ståndet äfven öfver detta sednare ärende beslutat,
må det vara mig tillålet att nu framställa min reservation emot
den mening, som i den förra frågan gjorde sig gällande.
IT r von Hartmansdorff, Au g.: Då en ledamot önskat
all man måtte gifva, jag vill ej säga godlgörelse, men någon
inkomst åt Frimurarebarnhuset, för den förmån, hvaraf detsamma
gått i mistning, lager jag mig friheten hemställa, om ej
R. o. Ad. skulle behaga förära en gåfva af 500 r:dr till oflanämnde
barnhus.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: I anledn. af den af
Ilr von Hartmansdorff nu sednast väckta motion, tager jag mig
friheten hemställa, huruvida R. o. Ad. i närvarande ögonblick,
utan alt hafva hört Ridd.direct., och sedan Ridd.Utsk. är upplöst,
kan fatta något beslut i frågan. Jag tror, alt denna fråga
bör förfalla.
Frih. Palmstjerna, IN i Is Fredr.: Såsom ledamot af
f'. d. Ridd.Utsk. kan jag upplysa, alt Riddarhuscassans tillgångar,
enligt företedda räkenskper, mycket väl medgifva den af
Hr von Hartmansdorff föreslagna gåfvan.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag kan ej se något hinder
för R. o. Ad. alt vid detta tillfälle uppdraga åt Ridd.direct. att
utbetala det uppgifna beloppet, hvarmed jag förmodar meningen
var, att det skulle utgå en gång för alla.
Ilr von Troil: Att just i det ögonblick, som man är
färdig att åtskiljas, fatta ett beslut sådant som detta, anser jag
obetänkt, helst det är lius nog all vid kommande riksdag väcka
och på ett ordentligt sätt afgöra denna fråga.
Frih. Cederström: I anledn af Hr von Troils yttrande,
tager jag mig friheten anföra, att man ej synes behöfva någon
betänketid, för att besluta öfver den af Hr von Hartmansdorff
nu gjorda framställningen. R. o. Ad. använder icke sin tid illa,
med alt i sista stunden af sin sammanvaro göra godt. För
min del hade jag visserligen önskat, alt man beviljat barnhuset
en summa årligen, motsvarande hyran af den vid Rrunkebergslorg
belägna, för concerler tjenliga localen, eller 130 r:dr; men
man mäste alltid vara nöjd då man får något lill skänks; och
barnhuset har således ej alldeles utan ersättning gått förlustig
sin förr under långliga tider innehafde förmån. Ersättningen är
visserligen ganska ringa; men lärer vara allt, som nu kan er
-
094
Den 24 Maj f. in.
hållas. Jag är ej Frimurare och har ingen enskild anledning
af frimureriet alt laga så nära del i dess fördelar; men dess
ädla verksamhet för medmenniskors väl påkallar all vår aktning.
Frih. Palmstjerna har nyss upplyst, att Riddarhusets fond
ganska väl är i tillfälle göra nu ifrågavarande utgift; alltså
linner jag största skäl alt R. o. Ad. ville lemna sitt bifall nu
genast till hvad sorn blifvit proponeradt.
Hr von Hartmansdorff: Man .har fästat min uppmärksamhet
derpå, att jag ej y 11 ra t orden ”en gång för alla”. Jag anhåller
derföre att fä lägga dessa ord till min motion, under
förhoppning, att R. o. Ad. täcktes bifalla densamma, dä en ledamot
af Ridd.Utsk. förklarat, hvad jag visserligen förut bade
mig bekant, att llidd.cassan dertill äger tillgång.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att en gåfva af 500 r:dr b:co en gång för alla skulle till
Fritnurarebarnhuset öfverlemnas, i ersättning för det att Riddarhussalen
hädanefter icke kommer alt upplåtas till concerlers
uppförande.
Ropades ja och nej, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Jag anhåller att orden ”i ersättning” måtte uteslutas, emedan
jag anser Riddarhuset icke hafva någon förbindelse att dermed
fortfara.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde nu, om R. o. Ad.
behagade bifalla att, såsom Hr von Hartmansdorff hemställt, af
Riddarhuscassans medel en gåfva af 500 r:dr b:co skulle en
gång för alla lill Frimurarebarnhuset öfverlemnas.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter II. Ex.
tillkännagaf, att härvid ja öfverröslat nej.
Föredrogs och lades till handlingarne förstärkta Consl.Utsk:s
i gårdagens förmiddagsplenum på bordet lagda mern. N:o 51,
aug:de förloppet af verkställde omröstningar inom förstärkta
Coust.Utsk.
Justerades 5 prot.utdr., innehållande denna dag af R. o. Ad.
fattade beslut.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum bomme
att fortsättas kl. 7 e. m.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt II. R. o. Ad. afgingo,
företrädde af 2:ne Härolder, kl. nära II lill Storkyrkan, för
alt afhöra Riksdagspredikan, och derifrån kl. 1 lill K. Slottet
samt åtföljde den K. processionen till Rikssalen, der K. M. i
nåder behagade på vanligt sätt riksdagen afsluta och R. St.
hemförlofva.
Den 24 Maj f. m.
695
Enligt före afgången från Riddarhuset fatladt beslut, åtskildes
R. o. Ad. kl. \ till 4 e. ni. å K. Slottet, hvarest sedermera
genom Ståndets Deputerade und. afskedsuppvaktningar aflades
hos II. M. Konungen samt H. M. Enkedroltningen.
Tn fidem protocolli,
Albert Munck,
Lördagen den 24 Maj 1845.
Plenum kl. 7 e. m.
Anmäldes och emottogs en deputation från Hederv. BondeSt.
, anförd af Riksdagsm. från Orebro län, BondeSt:s Talman vid
sednaste riksdag Anders Eriksson, hvilken uppläste följande
tal:
Vid ett riksmöte, utmärkt, mindre af stora, till allmänt väl
ledande reformer, än af de meningsstrider, som aflägsnat detta
af hvarje sann fosterlandsvän efterlängtade mål, må åtminstone
afskedsstunden bära vittne om försoning och frid, och det är i
denna anda som BondeSt. genom oss, sine deputerade, frambär
till Rikets första Stånd sin vördnadsfulla afskedshelsuing.
I närvarande tid, der ett vaknadt forsknings- och reformnit
framställer allt inora samhällslifvet till undersökning och pröfning,
och der sålunda sjelfva tiden står i fara att missledas af
det blinda nit, som förkastar det gamla, blott för sin ålderdom,
och hyllar det nya endast för sin ungdom, är Svenska BondeSt.,
med allt sitt behof att, genom ett ordnadt och förbattradt samhällstillstånd,
motse ett lyckligare lefnadsläge, likväl alltid beredvilligt
alt med aktning och förtroende möta hvarje återhållande
kraft, så snart den, upphöjd öfver alla ensidiga, lägre intressen,
har det helas väl eller på billighet grundad enskild rätt
till ett klart syfte. I denna ädla fosterländska riktning, hvilken
ensamt är mäktig att adla hvarje tid, och att sålunda äfven åt
den närvarande gifva en sant ridderlig sida, skall BondeSt. alltid
blifva det första alt erkänna Sveriges Riddarhus såsom ett
ärans och bildningens högsäte, såsom en vigtig och medlande
länk i samhällskedjau, såsom ett storartadt minne från forntiden,
med sin ursprungliga mening, att genom sann, högsint, medborgerlig
anda, efter tidernas omvexlande behof af dess ljus
och kraft, fortplanta sina anor i oskärad helgd genom alla
lider.
G'J6
Den 24 Maj e. m.
BondeSt. anhåller vördnadsfullt att i H. R. o. Ad:s välvilja
och förtroende städse få vara inneslutet.
H. Ex. IIr Gr. o. Land lin. svarade:
R. o. Ad., som med det Hederv. BondeSt. delar den sköna
och ärofulla lott alt både odla och försvara en älskad fosterjord,
gör sig ock förvissad, att en sådan gemensamhet i dessa
medborgareclassers bestämmelse inom samhället, skall bereda R.
o. A. den tillfredsställelsen att i utöfoingen och uppfyllandet af
sina medborgeliga rättigheter och pligter alltid linna sig i samdrägt
och förtroende med det Hederv. BondeSt. R. o. Ad. kan
icke betvifla att det Hederv. Ståndet hyser motsvariga tänkesätt
och önskningar; och R. o. Ad. äger således den mest gilltiga
anledning att, jemte tacksägelse för den afskedshelsning, som
nu fått mottagas, försäkra det Hederv. Ståndet om R. o. Ad:s
fortfarande vänskap och aktning.
Hvarefter Deputationen på vanligt sätt utbeledsagades.
Ankom en Deputation från Vällofl. BorgareSt. under anförande
af Ståndets vice Talman, Riksdgsfullm. för Stockholms stad,
Kryddkramhandlaren Anders Magnus Brink, som skriftligen
anförde:
Sedan K. M. denna dag å Rikssalen förklarat detta urtima
riksmöte slutadt, samt hemförlofvat R. St., frambär till E. Ex.
llr Gr. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. BorgareSt., genom oss,
dess Deputerade, Ståndets högaktningsfulla afskedshelsning, uttryckande
dervid en innerlig önskan för framgång af alla redbara
bemödanden för fäderneslandets väl; oell med detta tänkesätt,
anhåller BorgareSt. att fortfarande få vara i II. R. o. Ad:s
vänskap och välvilja inneslutet.
Detta tal besvarades af II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, på
följande sätt:
R. o. Ad., som med sann erkänsla emottager det Vällofl.
BorgareSt:s afskedshelsning, och som gerna erkänner, att det
Vällofl. Ståndet genom sin borgerliga verksamhet i betydlig
mån bidrager till samhällets välstånd och trefnad, önskar uppriktigt
och lifligt, att enighetens samband emellan detta RiksSt.
och R. o. Ad. aldrig må försvagas. R. o. Ad. är förvissndt, att
denna önskan skall uppfyllas, ty allmänt väl är det mål, som
vi alla — äfven då åsigterne äro delade — gemensamt söka uppnå;
och ingen kan förbise, att enighetens frukter äro faderneslandes
lugn och styrka.
R. o. Ad. tillönskar det Vällofl. BorgareSt. lycka och välgång,
samt anhåller att Hrr Deputerade behagade till detsamma
framföra R. o. Ad:s försäkran om fortfarande vänskap och
högaktning.
Deputationen afträdde och blef dervid på vanligt sätt utbeledsagad.
Emot
-
Den 21 Maj e. m.
637
Emottogs Ilögv. PresteSl:s afskedsdeputation, anförd af Ståndets
vice Talman, Biskopen i Linköping m. m. Doctor Johan
Jacob Hedren, som uppliiste följande tal:
PresleSt. anhåller, genom oss, sina utsedda ombud, få, efter
slutadl riksdagsarbete, inför Hr Gr. o. Landtm, samt H. R.
o. Ad. frambära sin vördsamma, uppriktiga och vänskapsfullt
afskedshelsning.
Sorgens och saknadens vemodiga klagan begynte stilla sig,
då vi hurde den nya fadersrösten sammankalla oss omkring
thronen, för att rådpläga om det gamla, älskade fosterlandets
välfärd. Vi bade icke glömt, och vi kunna icke glömma, och
vår efterverld i norden och södern skall aldrig glömma, hvad
den store Carl Johan varit genom sitt snille, sill svärd, sin regeringsvishet
och sin menniskokärlek. Under ett halft århundrade
föremål för Europas häpnad och beundran, använde Han
hälften af denna tid i den brusande verldsstormen, i blodiga
strider och oupphörlig kamp, för att lika som desto bättre inlära
sig den stora herrliga lankan, som sedan genomgick hela
Hans lif. Denna tauka var frid ibland falken. Och genom ett
outgrundligt Försynens råd, Lief Han, för alt utföra den, skickad
till det gamla, redliga folket i norden, likasom hitbördad
genom det blod, våra tappra fäder i fordna tider spillde för de
öfriga folkens frihet och lugn. Såsom Krigshöfding oförliknelig
biel' Han såsom Fridskonung den Ende, som genom sin vishet
och sitt anseende kunnat, under mer än en mansålder, gifva
åt sin stora fridstanka sanning inom sitt eget land och inom
Europa. Han vann den belöning, Han efterslräfvade, folkets
kärlek. Han följdes af det minne, Han förtjent, folkets tacksamhet
och välsignelser. Men smärtans känslor förmildrades, då
vi hörde rösten af vår vördade och älskade Oscar, som, länge
af visheten och erfarenheten förberedd, emottog, med den store
hädangångnes spira, äfven ansvaret att vårda och fullbringa
Hans stora fridsverk och dertill högtidligen blifvit invigd af
Svenska folkets förböner och välsignelser. Med glad och hoppfull
förtröstan sluta vi oss fördenskull alla Sveas barn endrägteliga
tillsammans omkring vår nya Konungs thron, tillförsäkrande
Honom och hvarandra orubbelig trohet, samdrägt och kärlek,
förvissade att ett sådant de redliga Svenskarnas förbund
skall ännu hålla sig emot många tiders stormar.
Främst i förbundet se vi alltid med nöje eder, Adle Herrar
och Män, som ägen så många rättvisa anspråk på vår vördnad,
vårt förtroende och vår vänskap. De sköna hjeltetecken,
som här pryda murarne af eder Kammare, påminna om fäderneslandets
förbindelser till edra framgångna ädla fäder, dem J
sjelfve fortfaren att underhålla och föröka genom egna förtjensler:
förtjenster, lättare att klandra, än att förvärfva, numera,
såsom tillbörligt, endast tryckande genom deras inre rättmätiga
värde och deras mäktiga inflytelse på allmänna välfärden, allt
10 H. 88
69S
Den 24 Maj e. m.
framgent nödvändiga och, som vi med allt skäl hoppas, lika
outtrötteligt verksamma för det stora gemensamma ändamålet.
Den högre bildningen, den allsidigare erfarenheten af samhällets
förhållande till sig sjelft och till andra makter, den vidsträktare
kännedomen af förvaltning och styrelsekonst, den noggrannare
uppmärksamheten pä sammanlefnadens fordringar, lyckligtvis
i det fria Sverige tillgängliga för alla medborgareclasser,
kunna dock icke annorlunda än i större och allmännare mått
tillfalla dem, som af lyckliga tillfällen och lysande efterdömen
dertill uppammas och öfvas. Dessa tillfällen och dessa efterdöme!)
har Sveriges Ridderskap i långa lider ägt och berömligen
begagnat, och intager fördenskull, med alla rättsinnigas bifall,
sin urgamla plats ibland oss. Uppmanad! af både gamla och
nya anledningar, lemuar PresteStåndet denna rättvisa frivilligt
och med nöje, måhända ock med en förlåtlig stolthet att i
siri mån hafva bidragit till ljusets och bildningens utbredande
ibland alla medborgareclasser, uti hvilket bemödande det ock
anser för en pligt och en ära alt allt framgent fortfara. Med
dessa tänkesätt räcker PresteSt. åt R. o. Ad. en förtrolig och
trofast hand, till oupphörlig nitisk samverkan för fosterlandets
lycka, ära och frid. Måtte H. R. o. Ad. beständigt och sorgfälligt
vårda sina fäders ärofulla minnen, det dyrbaraste arf,
som dem tillfallit, och som af ingen tid kan förvandlas, och
måtte R. o. Ad., främst i vår samhällsordning, äfven vara det
i uppoffring för ära och pligt, för Konung och fädernesland.
Under förenade trogna förböner för Konungen och Hans
bus, för landet och dess folk, och med uppriktig tillönskan af
ostörd sällhet och lugn, anhåller PresteSt. få uti Högvälborne
Hr Gr. o. Landtnäs och Höglofl. R. o. Ad:s välvilja och förtroende
inneslutas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, svarade i följande ordalag:
Med sann erkänsla emottager R. o. Ad. det Högv. PresteSt:s
afskedshelsning; och med uttrycken af sin tacksamhet förenar
R. o. Ad. den uppriktigaste önskan, alt det Högv. Ståndet
må röna framgång i bemödandet alt väcka och underhålla kärlek
och värma för den herrliga lära, som gör dygden lill menniskans
ledsagare under vandringeu genom jordlifvets mödor och
omsorger. Då det Högv. Ståndet genom sin ställning i samhället
och sin nära beröring med folket, äfvensom genom den
upplysning och förståndsodling, som utmärker en värdig Religionslärare,
bättre än alla andra är i tillfälle att medverka
till nationens bildning och förädling, har det otvifvelaktig! varit
för det Högv. Ståndet en ljuf tillfredsställelse att med sin röst
kunna bidraga tilt anvisandet af nödiga medel för folkundervisningens
befrämjande; och R. o. Ad. linner således i det beslut,
som R. St. derom fattat, en ökad anledning att lyckönska det
Högv. Ståndet att, efter slutadt riksmöte, få återgå till utöfningen
af sitt sköna kall och till den nu vidgade verkningskrets,
Den 24 Maj e. m.
C99
inom hvilken det Högv. Ståndet alltid skall mötas af nationens
uppriktiga tacksamhet.
11. o. Ad. anhåller, att Herrar Deputerade behagade till
del nögvördiga Ståndet framföra R. o. Ad:s försäkran om fortfarande
vänskap och högaktning.
Hvarefter äfven denna Deputation i vanlig ordning utbeledsagades.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz Axel: Jag tror mig gå
R. o. Ad:s gemensamma, önskan till mötes, då jag hos H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhåller, alt de tal, som af Hr Gr.
o. Landtm, i dag blifvit å R. o. Ad:s vägnar inför H. M. Konungen
och H. M. Enke-Drotlningen hållna, måtte i dagens
protocoll blifva intagna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
önskade, ali de af honom inför II. M. Konungen och H. M. EnkeDrotlningen
i dag å R. o. Ad:s vägnar hällne tal upplästes, för
att i prut. intagas.
Ropades ja.
II. Ex. uppläste härefter det af honom å Rikssalen hållna
underd. tal, så lydande:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Då R. o. Ad. nu för sista gången, innan delta riksmöte
slutas, framträder inför Konunga-lhronen, vågar IL o. Ad. begagna
delta tillfälle, för att i und. för E. M. tolka sin undersätliga
vördnad och sina uppriktiga välönskningar. Det är icke
endast lagens föreskrift, som bjuder alt så skall ske: äfven tillgifven
hetens fordringar uppmana dertill, ty IL o. Ad:s vördnad
hä r fly ter från kännedomen om E. M:s Konungsliga egenskaper,
och välönskningarne äro en följd af IL o. Ad:s varma deltagande
för sin Konungs sällhet och välgång.
Under detta riksmöte har E. M:s och Nationens förbindelser
till hvarandra blifvit med Religionens insegel bekräftade;
och den hyllningsed, E. BL dervid af R. o. Ad. emottagit, var
ett sant uttryck af R. o. Ad:s föresats alt — sin Konung troget
— olfra allt för upprätthållandet af Hans lagbundna makt.
Denna föresats är orubblig, ty den stöder sig på öfvertygelsen,
att hvarje inskränkning af det för Konunga-myndigheten af lagen
bestämda område, försvagar den grund, hvarpå Rikets lycka
och välgång hvila.
Bied anledn. af E. BI:s nåd. framställningar lill R. St., har
R. o. Ad. för sin del beviljat de statsanslag, som E. M. i nåder
ansett för Rikets väl erforderliga; och synnerligen tillfredsställande
har det för R. o. Ad. varit att deltaga uti R. St:s
beslut, hvarigenom blifvit anvisadt tillräckliga medel till folkundervisningens
befrämjande, ty R. o. Ad. är öfvertygadt, alt
det är förståndets odling och hjertats redlighet, som framalstra
700
Den 24 Maj e. m.
en god samfundsanda, och alt således en stark och fortvarande
nationalkraft icke kan påräknas, om icke åt uppfostran och bildningen
inom alla medborgareclasser egnas de yttersta omsorger.
Då R. o. Ad. med underdånig erkänsla funnit, att E. M. delar
dessa åsigter, gläder sig ock R. o. Ad. åt vissheten, att E. M.
med välbehag erfarit, att R. St. i denna fråga så fullständigt
kunnat gå E. M:s nåd. önskningar till mötes.
Bland de många vigtiga ärenden, som vid detta riksmöte
utgjort föremål för R. Sl:s förhandlingar, tillkommer E. M:s
nåd. propos. om antagande af en ny strafflag ett utmärkt rum.
Det i nåder öfverlemnade lagförslaget bar väl icke kunnat i
dess helhet förekomma till granskning hos R. St., men de hafva
genom det beslut de fattat, ang:de grunderna, hvarpå förslaget
är bygdt, anlydt deras önskan, att i Sverige må blifva gällande
en strafflag, som, med aktningen för menniskans värde och bemödandet
för den fallnes förbättring, förenar det allvar och
den kraft, hvarförutan samhällets välstånd och trefnad icke kan
påräknas. Alt genom riklig tillämpning af de godkända grunderna,
både det sednare och de förra af dessa oeflergifliga villkor
skola blifva uppfyllda, derom anser sig R. o. Ad. kunna
vara förvissadt, ty det finner en borgen derför i E. M:s kännedom
om Svenska folkets lynne, bildning och sedvanor, hvarmed
lagstiftningen bör stå i närmaste öfverensstämmelse, om den för
detta folk skall vara lämplig och nyttig.
Af skäl, hvars gilltighet R. o. Ad. gerna underkastar både
E. M:s och Nationens bedömmande, bar R. o. Ad. icke kunnat
roed sin röst bidraga till antagande af det, sedan sisla riksdag
hvilande, förslag till national-representationens ombildning, och
vid denna riksdag hafva R. o. Ad:s öfverläggningar i detta ämne
icke ledt lill godkännande af något nytt förslag; men R. o.
Ad. erkänner likväl behofvet af förändring och förbättring i
det sätt, hvarpå nationen representeras, och emotser således,
med sant deltagande för denna i snmhällsförhållandernc djupt
ingripande frågas ändamålsenliga afgörande, den tidpunkt, då
den må erhålla ett sådant slut, att deruti finnes en föresyn,
huru ett frisinnadt och sjelfständigt folk, stödjande sig vid Konungamaktens
medlande opartiskhet, framgår lugnt och utan
våldsamma brytningar till ett i detta hänseende lika önskvärdt
som efterlängtadt mål. R. o. Ad. förbiser visst icke de svårigheter,
som härvid äfven hädanefter skola möta, enär åsigterna
om det rätta och nyttigaste i denna vigtiga fråga ännu äro så
delade, och häfdvunna förhållanden icke kunna eller böra lemnäs
utan afseende; men dessa svårigheter skola förr eller sednare
undanfalla, ty de anspråk på deltagande i bevakandet af
folkets rätt och angelägenheter, som äro rättmätiga och gilIlige,
kunna och måste tillfredsställas, äfvensom enkelhet och enhet i
folksombudens förhandlingar kan beredas, ulan binder af former
och förhållanden, som vid en lugn och opartisk pröfning finnas
oförenlige med nutidens erfarenhet och upplystare begrepp, men
Den 24 Maj e. m.
701
ock, fi andra sidan, utan alt vart nu beslående samhällsskick,
under hvilket Sverige i sekler njutit lycka och anseende, och
som är förenadt med många ärorika och i det fosterländska
sinnet djupt rotfästade minnen, behöfver tillintetgöras och från
grunden omskapas.
Stormäkligste, Allernådigsle Konung!
R. o. Ad. känner lifligt betydelsen af denna vigliga samhällsfråga,
ty det inser, alt af den utveckling, och det slut,
som deråt gifves, heror lill stor del vårt älskade fäderneslands
väl eller ve under kommande tider; men R. o. Ad. hyser icke
någon fruktan för framtida förhållanden, ty den Alltslyrandes
vård om det urgamla Sverige har aldrig saknats, och E. M:s
vishet samt kärlek till Folk och Rike skola, i förening med
folkets alltid oförminskade fosterlandskänsla, håde freda vår
statsförfattning från skadliga förändringar, och bereda den de
förbättringar, hvilka erfarenheten och den sanna upplysningen
verkligen påkalla. R. o. Ad. återvänder derföre med lugn förtröstan
på lyckliga tider till sina hembygder; och nedkallande
himlens välsignelse öfver alla E. M:s förehafvanden, samt öfverlemnande
till håde samtidens och cftcrverldens dom sina egna
handlingar vid delta riksmöte, utbeder sig R. o. Ad. i djupaste
underdånighet att i E. M:s nåd och ynnest få vara inneslutet.
Vidare uppläste II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, sina såsom
Ordförande för R. o. Ad:s afskedsdeputation hållna underd. Tal,
hvilka voro så lydande:
Till II. M. Konungen.
Stormäkligste, Allernådigste Konung!
Innan R. o. Ad., efter slutadt riksmöte, återvänder lill
sina hembygder, vågar R. o. Ad. ännu en gång framträda inför
E. 51., för alt aflägga sin und. afskedsuppvaktning och betyga
den undersåtliga vördnad och tillgifvenhet, hvaraf R. o. Ad.
aldrig upphör alt för E. 51. finna sig lifvadt.
Såsom en herrlig belöning för den omvårdnad, som E. M.
täckes egna åt sina — af Försynen rikt begåfvade — Söners
uppfostran och hildning, njuter E. 51., till R. o. Ad:s innerliga
glädje och tillfredsställelse, den oskattbara lyckan, alt nu stå
närmast omgifven af föremålen för Svenska Folkets skönaste
förhoppningar, hvilka icke kunna bli ouppfyllde, då i de unga
Furstarnes sinnen och hjertan är djupt rotfästad den sanningen,
att deras höga bestämmelse är ali vara de främste bland E. 51:s
undersåter, icke endast i följd af den upphöjda ställning i samhället
de innehafva, utan fast mera genom fosterlandskärlek,
dygder och kunskaper. Den bana de hittills tillryggalagt —
ehuru den icke kunnat vara annat än föga händelserik — vittnar
dock nogsamt, att de äga både vilja och allvar att motsvara
den höga bestämmelsen: och derföre skola de ock blifva Sven
-
Den 24 Maj e. ra.
ska folkets framtida stöd, lika säkert som de redan äro föremål
för detta folks kärlek och tillgifvenhet.
Det hade varit för R. o. Ad. en sann tillfredsställelse, att
nu äfven inför Hennes Majit Drottningen få tolka sin und. vördnad;
men då, i anseende till Hennes Majlis fördröjda återkomst,
tillfället dertill är R. o. Ad. hetaget, vågar R. o. Ad. underdånigst
anhålla, alt E. M. läcktes nådigst för Hennes Majit tillkännagifva,
att R. o. Ad. åtskildes, lifvadt. af den hjerlligaste
och uppriktigaste tillgifvenhet för vår älskade Drottning, som
till fullkomlighet uppfyller sina höga och dyra pliglcr, och som
aldrig lemnal ur sigte och derföre äfven lyckats att uppnå det
sköna målet, att hafva förvärfvat, jemte egen tillfredsställelse,
de mest grundade anspråk på håde Konungens och Folkets kärlek
och erkänsla. — Till den Allgode hembär R. o. Ad. sin
innerliga tacksägelse, för det att den anledning lill oro och bekymmer,
som uppkommit genom Hennes Majlis vacklande helsotillstånd,
under sednare tiden af Hennes Majits vistande i Norrige,
nu mera upphört; och med sannaste glädje fäster R. o. Ad.
lanken dervid, all den stund är snart förhanden, då E. M. får
njuta lyckan att finna Sig omgifven af hela Sin älskvärda Familj,
och deribland i främsta rummet af en Gemål, hvilken, såsom
den hästa Drottning, Maka och Moder, är, och förtjenar
att vara, allmänt håde älskad och beundrad.
Stormiiktigste, Aliernådigstc Konung!
R. o. Ad., som lifligt känner sina förbindelser till E. M.,
och som är öfvertygadt, att Statens väl och bestånd är tryggadt
och oruhbeligt, dä thronen omgärdas af folkets kärlek och tacksamhet,
skall, i uppfyllandet af dessa förbindelser, söka målet
för sin högsta ärelystnad, och skall aldrig upphöra alt efter
hästa förmåga medverka till E. Mis, från folkets belåtenhet och
trefnad oskiljaktiga, sällhet och lycka. Anhållande alt E. M.
må vara förvissad om uppriktigheten af denna försäkran, vågar
R. o. Ad. underdånigst utbedja sig att i E. M:s nåd och ynnest
alltid få vara inneslutet.
Till II. M. Enkc-Drollningen.
Stormäktigste, Allernådigste Drottning!
Efter slutadt riksmöte framträder R. o. Ad. inför E. M.,
för alt aflägga sin und. afskedsuppvaktning och förnya uttrycken
af den vördnad och sanna tillgifvenhet, som R. o. Ad., lika
med Sveriges alla öfriga innebyggare, aldrig upphör alt hysa
för E. M., och hvarpå E. M. genom välvilja för Svenska folket
förvärfvat så grundade anspråk. Oföränderlig förblifver alltid
detta folks erkänsla mot E. M:s hädangångne Höge Gemål, hvars
hjeltebragder tillhöra historiens vackraste teckningar och hvars
förtjensler mot fäderneslandet äro outplånliga ur våra tacksamma
minnen; och då E. M. förljufvat och lyckliggjort denne
Store Konungs dagar, äger E. M., äfven af denna anled
-
Den 24 Maj e. m.
703
ning, cn ovedersäglig rätt till alla Svenskars uppriktiga tacksamhet.
R. o. Ad. nedlägger i djupaste underdånighet inför E. M.
de lifiigaste önskningar för fortfarandet af E. M:s välgång'och
sällhet, och vägar 11. o. Ad. i uud. anhålla, att i E. M:s nåd
och ynnest få vara bibehållet.
Med tillkännagifvande, att Gr. Lewenhaupt, Mauritz
Axel, åtagit sig att anföra R. o. Ad:s afskeds-deputation till
Medslånden, anmodade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, denna Deputation
alt nu afgå.
Då den till följd häraf afgångne Deputationen återkom, anmälde
Gr. Lewenhaupt, att Deputationen fullgjort sitt uppdrag
och medförde försäkringar om Medståndens aktning, vänskap
och tillgifvenhet; hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, på R. o.
Ad:s vägnar tackade Gr. Lewenhaupt och Deputationens öfrige
medlemmar för framförandet af R. o. Ad:s afskedshelsning till
de öfriga RiksSt:n.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppstod härefter och uppläste
följande tal:
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, Riddersoch
Adelsmän!
Då jag af min Konungs hand emoltog det hederstecken,
som berättigade mig att intaga den utmärkta plats, jag bland
R. o. Ad. vid delta riksmöte innehaft, uppskattade jag högt
detta bevis på Konungens förtroende, och kände mig varmt lifvad
af föresatsen att söka tillvinna mig R. o. Ad:s bifall och
vänskap, samt alt derigenom göra mig det nådiga förtroendet
värdig. Oafbrutet har jag sedermera bemödat mig att uppnå
detta mål för mina högsta önskningar; och då jag med innerligaste
tillfredsställelse nu linner mig detsamma närmare, än misstrou
till min förmåga, att uppfylla alla de förbindelser jag mig
iklädt, någonsin kunde tillåta mig att hoppas, kan och bör jag
icke, hvarken för mig sjelf eller för andra, dölja, att denna
medgång härleder sig mindre från min egen förtjenst, än derifrån
att R. o. Ad. bedömt mina åtgärder och handlingar efter
de rena afsigler, hvarifrån de utgått, samt från det lugn och
den saris, som alltid under detta riksmöte varit rådande i R.
o. Ad:s öfverläggningar, och som gjort Ordförandckallet både
lätt och angenämt. Min erkänsla härför är och kan icke vara
annat än hjertlig och sann; och jemte det jag nu fullgör den
sista mig såsom Landtmarskalk åliggande pligt, att förklara
R. o. Ad:s sammankomster afslulade, begagnar jag detta tillfälle
att inför R. o. Ad. nedlägga min lika uppriktiga som
vördsamma tacksägelse för den välvilja mig blifvit visad, och
för den vänskap, hvarmed jag blifvit hedrad, och hvaraf jag
D en 24 Maj e. m.
hoppas och önskar att allt framgent fä vara i åtnjutande. Minnet
af den tid, dä jag varit nog lycklig att förvärfva denna
vänskap, skall alltid blifva mig kärt oell högtidligt, samt vara
oskiljaktigt frän den varma tillgifvenhet, jag är R. o. Ad. skyldig.
Måtte hågkomsten af samma tidrymd aldrig för R. o. Ad.
framkalla erinran om dess dä varande Ordförandes ofullkomligheter
oell brister, utan endast vitsorda hans kärlek till Konung
och Fädernesland samt till det Stånd, hvilket han liar den hedern
att tillhöra, och som, huru än dess verkningskrets af
framliden kan komma ali bestämmas, dock aldrig skall upphöra
att anse sig pligtigt att befordra samhällets väl — alt offra allt
för dess sjelfständighet oell ära.
Till Eder, Grefve Rrahe, lemnar jag nu den Staf, som min
Konungs nåd mig anförtrott, och sorn jag aldrig tagit i min
hand, utan att erinra mig min pligt att en dag återställa den
med dess glans från det förflutna ofördunklad. Jag anhåller,
att då deu öfverlemnas i Konungens händer, Herr Grefven må
framföra, jemte uttrycken af min underdåniga tacksamhet och
tillgifvenhet, äfven mitt vittnesbörd, att R. o. Ad:s rådplägningar
under denna riksdag alltid burit stämpel af fosterländsk
kärlek till den lagbundna Konungamakten, och djup vördnad
för den ädle Furste, af hvilken denna makt nu innehafves.
Säg Konungen, alt mau kan icke vara sann Svensk Riddersman,
utan att vara den raonarkiska statsformen osvikeligt tillgifven.
Ja ! säg Honom: alt Gud bevare Konungen och Fäderneslandet,
var den slutönskan, som fann gensvar i allas våra hjertan, och
med hvilken jag skildes från delta hederstecken, samt inneslöt
mig så väl i Konungens nåd och ynuest, som i R. o. Ad:s
vänskap, välvilja och bevågenhet.
Efter detta Tal höjdes starka och flere gånger upprepade
bifallsrop, och Gr. Brahe, Nils Fredrik, besvarade detsamma
i följande ordalag:
Eders Excellence Högvälboruc Herr Grefve och Landtmarskalk!
Den äran är mig nu förunnad, att å R. o. Ad:s vägnar af
E. Ex. Hr Gr. o. Landtm, få emottaga, för att till H. M.
Konungen i und. återlemna, den Staf, hvars erhållande alltid
hr det högsta bevis af Konungens förtroende, och som belönande
utmärker den Riddersman, åt hvilken det smickrande uppdraget
gifves, att bland R. o. Ad. föra ordet.
Då Konungen, vid riksdagens öppnande anförtrodde denna
Staf ät Eders Excellence, förutsåg R. o. Ad., med aktningens
och förtroendets hela tillit, att den öfverlemnades åt säker och
kraftfull hand. Denna tillförsigt har under riksdagsförhandlingarnes
gång, och vid de många samt grannlaga ärenders behandling,
som varit å bane, blifvit stadfästad och öfvergålt till
visshet,
Att
Den 24 Maj e. m.
705
Att nu uti afskedets stund i hugkomsten återkalla de själsansträngningar,
det mödosamma arbete, som erfordrats för att
leda öfverläggningarne och uppfatta besluten, vore att i sista
ögonblicket öka deras tyngd. I det stället får jag äran att, å
R. o. Ad:s vägnar, lyckönska Eders Excellence att hafva på
ett värdigt sätt uppfattat och utfört detta hedrande och maktpåliggande
kall.
Våra öfvcrläggningar hafva nu nått sitt slut; måtte deras
resultater för ett älskadt fosterland medföra all den nytta, som
vi önska och hoppas!
Det återstår då för oss endast, att till E. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, frambära vår afskedshelsning. Då Eders Excellence
nu återvänder inom den lugnare husliga kretsen, önske vi Eders
Excellence helsa, lycka och välgång. Med dessa välönskningar
anhålla R. o. Ad. att få vara inneslutna i Eders Excellences
fortfarande vänskap och bevågenhet.
Härefter ropades: Lefve Grefve Posse! men H. Ex. Hr Gr.
Posse ropade: Lefve Konungen! hvaruti R. o. Ad:s ledamöter
med de Ulligaste rop instämde.
H. R. o. Ad., som slutligen utbeledsagade H. Ex. Hr Gr.
Posse, under betygande af den största aktning och erkänsla,
åtskildes kl. £ till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
10 H.
