# ID: svediakorp-gov528
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 151,098
# sentences: 5,646
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 28 April.
301
ende; men jag vågar likväl påstå,att, med ett noggrant iakttagande
af lagens nu gällande föreskrifter, bör en sådan påföljd icke kunna
inträffa, enär det tydeligen är föreskrifvet, att, om den, som
undergår straff, blifver så sjuk, att detsamma icke utan fara
för hans lif kan fortsättas, skall med straffets verkställande
uppskjutas, lill dess med honom bättre varder.
Emot bibehållande af böter har ingen yttrat sig, och jag
tror icke eller det kan komma i fråga att detta slags straff
skulle helt och hållet borttagas. 1 stället för de 9 sorters
straff, som mom. litt. a) upptager, skulle således, enligt mitt
förslag nämnde mom. komma att innehålla 11 slag af straff.
Mom. litt. b) i Ulsk:s förslag lyder sålunda: ”fängelsestraffen
höra vara: första grad, på lifstid, andra grad, från
åtta till och med tio år, tredje grad, från sex till och med åtta
år, fjerde grad, från fyra till och med sex år, femte grad, från
två till och med fyra år, sjette grad, från sex månader lill och
med två år, sjunde grad, från och med trettio till och med etthundradeåttio
dagar.” Vid denna fördelning har jag ingenting
annat att anmärka, än att jag önskar ett utbyte af benämningar,
så att det må heta straffarbete i de fern första graderne
och i de öfrige graderne straffarbete eller ensamhetsfängelse.
— Vid mom. litt. c) har jag intet att anmärka.
Utur punkten litt. d), så lydande: ”att till en början och
i den mån tillfälle dertill gifves, ensamhetsfängelse skall begagnas
för dem, som dömmas till fängelse i sjunde eller sjette
grad,” skulle jag vilja att man uteslöt orden till en början
och delta mom. således kom att lyda sålunda: ”att i den mån
tillfälle dertill gifves” etc. Enligt min öfvertygelse bör tillämpningen
af detta straff ännu sä länge stanna vid ifrågavarande
tvä grader. Vid denna punkt torde det i öfrigt tillåtas mig att
yttra några af de skäl, på grund af hvilka jag anser, att icke
ensamhetsfängelse bör i (lere grader användas, och med detsamma
upptaga några anmärku:r, som under discussionen blifvit
framställde, hvarigenom man velat bevisa, att, utan fara,
ensamhetsfängelse skulle kunna för längre tid tillämpas. Hr
Ekströmer har uppifvit, alt ensamhelsfängelse icke skulle verka
menligt på fångarnes helsa, och i det fallet åberopat Svenska
Läkare-Sällskapets yttrande i frågan, hvaremot Hr von
Hartmansdorff bar till vederläggning härutaf åberopat en annan
läkares D:r Balys yttrande derom, hvilket igenfinnes uti Hr Hagdahls
nyss utgifna bok om Europeiska Fängelser. För att ytterligare
belysa saken, torde det tillåtas mig att ur den nyssnämnda
boken meddela den underrättelse, som igenfinnes pag. 178,
af följande innehåll: ”1 anseende till det uppseende, som D:r
Balys rapport gjorde, önskade jag naturligtvis att derur kunna
göra några afskrifter, hvilket likvisst ej tilläts, oaktadt skriftlig
ansökan derom gjordes, så väl af mig hos Directionen, som sedermera
hos Home Office, af H. M:s då varande Charge' d’Affaires,
med lika liten framgång. Directionen hänvisade till Lord
Graham, och den adle Lorden åter till Directionen, emedan han
302
Den 28 April.
ansåg de begärda papperen såsom dess egendom. Denna högst
obetydliga sak kunde således icke genomdrifvas; men D:r Baly
gjorde privatim icke någon hemlighet hvarken af dessa documenter
eller af sina i ämnet upplysande omdömen, ett erkännande,
som jag anser mig skyldig göra lill hyllning af en mer
än vanligt förekommande beredvillighet. Egentliga orsaken,
hvarföre denna rappart ej offentliggjordes och hvarföre Inspectors
of Prisons rapport för äret icke eller trycktes, lärer
varit, å ena sidan de sämre resultater, som båda framlade,
och å den andra sidan de förhoppningar man gjorde sig på det
nya modellfängelset, hvilket nu stod färdigt till inflyttning, och
Som väl var grundadt på samma system, som Millbanks fängelse,
men af hvars förträffliga läge och inredning man väntade
sig fördelaktiga resultater, som först, eller åtminstone samtidigt
med rapporten från Millbank, borde offentliggöras. Till följd häraf
är också allmänhetens väntan på det högsta spänd, och opinionen
bar uppskjutit sin dom. Det är icke fråga om huru detta experiment
skall göra skäl för de 900,000 r:dr b:co, som det
kostat, det skall lösa en af tidehvarfvets vigtigaste frågor.”
På detta sätt meddelas ifrån sjelfva England opartiska underrättelser
om de särskilda fängelsestraffens företräden; ofördelaktiga
uppgifter om det ena systemet undanhållas, under det
alt mera fördelaktiga meddelas! Från America är jag i tillfälle
att förete intyg om enahanda förhållande. Det igenfinnes
i Professor J. Louis Tellkampfs hok, öfver Penitentiärfängelserne
i Nordamerica oell England, tryckt 1844 i Berlin. Han säger
pag. 10: ”Americanarne, och företrädesvis embelsmännen,
äro i allmänhet mycket försigtiga i sina meddelanden till Europe'er.
De veta, att sjelfva tillvaron af deras anstalter beror
utaf folkets vilja och gunst, att folket betraktar dem med välvilja,
såsom anstalter utgångna från detsamma och lätt öfverse
med deras möjliga brister, såsom en fader med sina barns fel;
derföre gifva de i synnerhet akt på allmänna opinionen och
lemna, för att försäkra sig om folkgunsten, så gynnsamma underrättelser
som möjligt om de offentliga anstalterne. Tillika
måste man fästa uppmärksamhet vid, att Americanerne, såsom
öfverhufvud sydländska och unga folkslag, äro mycket höjda
för att tala i gradus superlativus, hvarföre deras uppgifter ofta
förfalla Européen högst öfverraskande och märkvärdiga. Allt
delta är, såsom man känner, helt annorlunda i Europa. I
Tyskland särskildt bedömmer man, ty värr, ofta de goda anstalter,
man äger, för litet fördelaktigt, under det hvarje Tvsk
har skäl att med stolthet blicka på sitt fädernesland. Om nu
Europeer vid deras forskningar härstädes (i America) företrädesvis
stödja sig vid de meddelanden, som lemnäs dem af embetsmännen
vid och vännerne till de anstalter, som skola undersökas,
eller vid de offentliga uppgifterne i embetsberättelserne,
såsom hittills skett, så skola de icke genomskåda verkliga
förhållandet. Öfverensslämmelsen i uppgifterne nti några
af de första berältelserne låter härutaf lätt förklara sig. De
Den 28 April.
303
sago härstädes samma personer, och läste samma offentliga berättelser
och ulgåfvo derefter sina egna skrifter.”
Sådane äro lill en del de grunder, på hvilka man har att
bygga sitt omdöme öfver ett slag af straffinrättningar, sorn ännu
aro så nya, att man beständigt är sysselsatt med förändringar
i desamma. Under det att Hr Moreau-Christophe, uti sin
bok om enskildt fängelse, hvilken blifvit från flere håll med
beröm omnämnd, vidlyftigt utbreder sig öfver fördelarne af
något, som han kallar det Fransyska systemet för enskildt fängelse,
och hvilket han gifvet' företräde framför det Philadel—
phiska systemet och alla andra kända systemer för dylikt fängelse,
så finnes, enligt Hr Hagdahls förr omnämnda bok, samma
system ännu icke i Frankrike någorstädes fullständigt lillla
nipadt. La Koquette är det enda ensamhelsfäugelse, som är
färdigt och varit under någon lid begagnadt, men af rönen derstädes
kan man, enligt Hr Hagdahls åsigt, ej draga fullt tillförlitliga
slutsatser. Delta fängelse kommer troligen ej eller att
särdeles länge äga bestånd, då det är en felaktig byggnad,
hvilken redan bosten 1843 blifvit tili salu utbjuden.
Om äfven i fråga om det blifvande sundhelstillslåndet i våra
fängelser, derest de varda inrättade efter cellsystemet, och dessa
fängelsers verksamhet till fångarnes förbättring, fångarnes
instängande i celler ej skulle hos oss medföra så menliga följder
för deras helsa, som det uppgifvits någon gång hafva inträffat
i mera sydliga länder, följer dock deraf icke att de
uppgifter, som af andra i della hänseende blifvit lemnade, ej
skulle vara grundade på de förhållanden, som derstädes verkligen
förefunnits.
Enligt de tabeller, Tellkampf meddelat (pag. 182—185)
uti den af mig redan åberopade boken, har förhållandet med
dödligheten ibland långarne uti statsfängelse! i Philadelphia visat
sig vara följande, nemi. ifrån fängelsets öppnande år 1830
till är 1837.
Summa fångar.
Summa dödsfall.
Proc. döda utaf al-  la fångar.
Proc. hvita fångar i
förhållande tili hela
antalet.
Proc. döda ibland
de hvita fångarne.
Proc. svarta fångar i
förhållande till hela
antalet.
Proc. döda ibland
de svarta fångarne.
1830
31
i
0,3
21,81
4,t9
9,19
00,00
1831
07
4
0,6
47,75
4,18
19,25
10,03
1832
91
4
4,4
69,42
1,44
21,58
13,52
1833
123
1
0,8
89,30
1,11
33,70
00,00
1834
183
5
2,7
123,58
0,80
59,42
6,68
1835
2(i(5
7
2,6
157,74
1,26
108,26
4,61
1830
360
12
3,3
202
0,99
148,00
6,74
304 Den 2S April.
Och från 1837 till och med 1S4I.
Summa fångar.
Summa dödsfall.
Proc. döda utaf al-  la fångar.
1
Antal hvita fångar.
Dödsfall ibland de
hvita fångarne.
Proc. döda ibland de
hvita fångarne.
Antal kulörta
fångar.
Dödsfall ibland de
kulörta fångarne.
Proc. döda ibland de
kulörta fångarne.
Af de döda
voro följan-  de sjuka vid
intagandet i
fängelset.
Kulörta.
| Hvita.
1837
387
17
4,3
233
7
3,00
154
10
6,49
4
4
1S3S
401
26
6,25
241
7
2,90
161
19
11,80
4
11
1839
418
11
2,63
245
2
0,S1
173
9
5,35
2
9
1840
406
22
5,41
239
9
3,76
167
13
7,73
7
9
1841
335
17
5,07
201
4
1,99
134
13
9,70
4
10
Och dödligheten således i allmänhet alltid störst ibland negrerne.
En läkare, sorn besökt de Americanske fängelserne och
tagit kännedom om desamma, en broder till Professoren Te Ilka
m ji f, D:r Theodor Tellkampf, förklarar bestämdt pag. 208 nti
den af hans hroder utgifna boken, alt efter hans öfvertygelse,
skall Auburnska systemet, då det undergått en genomgripande
förändring, obetingadi komma att i hänseende till fångarnes
helsotillstånd förtjena företräde framför ensamhelssystemet.
Det har blifvit förd t Ulsk. till last att i sitt till Ständerna
afgifna, nu under öfverläggning varande tillstyrkande hafva
begagnat ordet Philadelphia-system och man har härvid erinrat,
alt det funnes 2:ne modificationer af denna fängelseart.
Detta förhållande var icke för Utsk. obekant; och hade jag i
fråga om det anmärkta uttrycket lyckats få pluralitet inom Utsk.,
så hade den klandrade benämningen icke blifvit använd, utan
lagens ord, ensamhetsfängelse, bibehållet; men den majoritet,
som inom Utsk. segrade, ville nödvändigt hafva in ordet Philadelphiafängelse,
och för min del anser jag mig således icke behöfva
laga denna benämning i försvar.
Punkten litt. f) innehåller: ”att böter skola i allmänhet i
lagen bestämmas till ett visst minsta och högsta belopp, dock
med förbehåll alt för särskilda fall, der så pröfvas nödigt, härifrån
göra undantag.” Det högsta och minsta beloppet är bestämdt;
det sednare till 1 r:dr silfverspecies och det förra till
100 r:dr samma mynt. Vid tillämpningen af detta lagstadgande
nämnes i allmänhet endast, ”straffes med böter;” och ofta
förekommer, utom hela denna straffgrad, ännu en lill, såsom då
det heter: ”straffes med böter eller fängelse i 7:de grad.” Jag hemställer
till något hvar om detta kan kallas en tillfredsställande
lagstiftning! då kan man så gerna säga: ”stralfes,” helt simpelt,
och öfverlemna åt domaren alt afgöra, huru lågt eller högt han
behagar bestämma straffet. Man måste, utan att vilja gä lill
en alltför stor bestämdhet, kunna påstå, att något närmare böra
de särskilda straffen kunna stadgas, än att blott i allmänhet
-
Den 28 A pri].
305
liet säga ”straffes med böter,” öfverlemnade åt domaren att bestämma
huruvida ett brott skall umgällas med 1 r:dr eller 100
r:dr, helst som de brott, vid hvilka böter komma i fråga, och
då stadgandet skall tillämpas, äro af så högst olika beskaffenhet.
Jag kan således ej gilla det tillstyrkande, som
Utsk. gjort i denna punkt litt. f).
Uti punkten litt. g) säger Ulsk.: ”att böter, vid saknad
tillgång till deras gäldande, skola förvandlas till fängelse, som
dock bör vara af lindrigare art, än det. fängelse, hvilket såsom
urbota straff ådömmes:” Härvid är det. nödigt att taga kännedom
om huru det förvandlingsfängelsestraff är beskaffadt, hvarigenom
vår nya lagstiftning anser sig kunna afskräcka ifrån
brott. Beskrifningen återfinnes i 2 cap. fängelselagen, der det
siiges: fängelsestraff, hvartill böter förvandlas, skall verkställas
i allmänt häkte. Fången erhåIle särskildt rum, om tillgång
dertill finnes, men må ej sättas tillsamman med dem, som
äro uti straffinrättning. Vill och kan tången förskaffa sig bättre
underhäll eller större beqvämlighet, än i häktet allmänneligen
bestås; vare det honom tillätet, så vidt ordningen eller
säkerheten inom häktet derigenom ej störes. Fången skall ej
till arbete tvingas; vill han arbeta, håfve der lof till, om han
sjelf tjenligt arbete sig förskaffar, eller tillgång dertill inom
häktet finnes. Det vill således säga, att han insiittes i ett
varmt rum, der lian får fiida, sådan som i fångkost bestås; men har
frihet att, om han har råd att skaffa sig bättre föda eller större
beqvämligheter, derom gå i författning; behagar han arbeta,
så får han göra det för egen räkning. Ar detta straff,
mine H:rr! är deruti något för mängden af brottslingar afskräckande?
Kan man verkligen föreställa sig att ett dylikt förvandlingsstraff
innebär tillräkligt allvar, för att verksamt bidraga
till upprätthållande af ordning i landet? Detta öfverensstämmer
åtminstone icke med min öfvertygelse, .lag vill derföre
att, med ogillande af Utsk:s tillstyrkan i punkterne f) och g),
Ståndet måtte besluta: att vid hvarje i lag förekommande fall
det minsta och högsta belopp af böter, hvartill dömmas må,
bör vara utsatt, och att böter, vid saknad tillgång till deras
gäldande, böra i allmänhet till fängelse vid vatten och bröd
förvandlas, och endast undantagsvis till sådant enkelt fängelse,
som i fängelselagens 2 cap. omförmäles. Genom bibehållande
af vatten och bröd såsom lorvandlingsstraff vore det åtminstone
icke så utan all känbar inverkau på den brottslige att blifva
insatt i fängelse, för att aftjena böter. Sannolikt kommer
dock, derest den nya lagen oförändrad antages, förvandling af
böter icke så ofta i fråga, då, enligt densamma, böterne skola
odelade tillfalla Kronan; och om icke en helt annan inrättning
med vår nuvarande åklagaremakt och aflöning för densamma
kommer till stånd, är det att befara att lagskipningen i delta
fall icke kommer att i synnerlig grad besvära domaren, utan
all frågor om bölesmål komma att uppgöras på något annat
sätt utom domstolarne. Vatten- och brödstrairet, som ur det
10 II. 39
300
Den 28 April.
nya lagförslaget är uteslutet, befanns likväl icke längre sedan
än år 1839, af Lagcomitéen tjenligt att bibehållas såsom
sjelfständigt straff, och igenfiunes som sådant i 19 och 23 §§
2 cap. af det nämnde år tryckta förslag till ny straffbalk. I
detta lagförslag förekommer äfven ensligt fängelse, hvilket är
detsamma som allmänneligen kallas Pennsylvaniafängelse. Föreskriflerne
för dess användande igenfiunes i 22 § af nyssnämnde
2 cap. och jag anhåller att få uppläsa denna §, för att göra
Ståndet bekant med huru vidsträckt den tillämpning deraf var,
som då ansågs lämplig. ”Ensligt fängelse ådömmes på minst
sex, och högst nittio dagar. Det verkställes sålunda, att fången,
under hela den fängelsetid, som ädömd är, om den ej öfverstiger
sex dagar, och eljest hvarje sex dagar å rad, med
lika många dagars afbrott emellan hvar gång, hålles inneslutne
i enrum utan sysselsättning. För sådan fånge gälle hvad
om straffarbetsfånge i 12 § sagdt är,” Annu 1839 ansåg Lagcomitéen
ensligt fängelse böra endast i en så inskränkt scala
begagnas. 1844 i December månad, om jag ej misstager mig,
motlogo de respective RiksSt:n Konungens nåd. propos. ang:de
en ny strafflag, deruti föreslås, att ensamhetsfängelse må såsom
straff' tillämpas till en början ifrån och med 30 dagar till och
med 2 år, och sedermera, enligt Konungens nåd. pröfning, inom
de högre fängelsegraderne, lill och med 10 år. Man undrar
pä om den allmänna öfverlygelsen icke ännu kan hafva
hunnit stadga sig till förmån för della nya straff, åberopande,
att förslaget till ny strafflag skall redan varit så länge öfverlemnadt
till allmänhetens granskning att en opinion derom borde
med säkerhet hafva kunnat bilda sig. Den ifrågasatta vidsträcktare
tillämpningen af ensamhetsfängelse såsom allmän
straffart är emedlertid en af de väsendiligaste olikheterne
mellan det gamla förslaget och det nya, och detta sistnämnda
har ännu ej lefvat öfver natt och år, ja icke ens ett
fullt halfår.
Uti punkten litt. i) siiges, alt straffen för embetsman böra
vara l:o afsättning, 2:o mistning af embete. Här vill jag hafva
tillagt ett 3:dje straff, eller suspension. Man bar anmärkt
deremot, att det skulle nedsätta embetsmannens anseende, och
delta skäl är äfven af Lagberedningen åberopadt; men då man
vill stödja sig på ett argument, är det äfven angeläget att tillse
att man conseqveut tillämpar det. Mistning af embete, mine
H:rr, hvad betyder det? Enligt den beskrifning,som i lagen finnes,är
mistning af embete, förlust af det embete, hvaruti man felat; den som
har flere embeten får behålla de andra, och har han icke något
embete, så hindras han icke från befordran till ett annat.
Nedsätter icke det på något skadligt sätt embetsmiinnens anseende
att förlora ett embete, och kan han, oaktadt en sådan förlust,
fortfara med bestridande af andra embeten till gagn för,
det allmänna, så måste det icke eller mera nedsätta hans anseende
att på en eller annan månad af hållas från utöfningen
deraf, för något begånget fel. Denna tankegång anser jag va
-
Den 28 A pril.
307
ra så klar att den ej bör kunna bestridas och yrkar således,
att i punkten litt. i) suspension äfven skall vara en ibland straffbeslänimelserne.
Vidare stadgas i punkten litt. k): ”alt domaren skall äga
att, inom vissa i lagen utsatta gränsor, mäta straffet efter
brottets beskaffenhet samt dervid förekommande mildrande eller
försvårande omständigheter; och sedermera i punkten litt. 1):
”ätt denna åt domaren lemnade latitud vid straffmätningen icke
blott må gälla inom en viss straffart eller grad deraf, utan bör
äfven, i de fall, der sådant pröfvas nödigt, i lagen utsträckas
till mer än en straffart eller grad.” Detta är det s. k. latitudsysstemet.
För att bedömma detsamma, måste man söka
göra sig reda för huru tillämpningen deraf inom sjelfva lagen
skett. Lagen utsätter i allmänhet vid straffbestämmelsen i de
särskilda fallen 2:ne straffgrader, inom hvilka domaren äger
pröfuingsrätt, såsom t. ex. de af böter och fängelse i 7:de
grad; — böter från 1 r:dr till 100 r:dr silfverspecies och fängelse
ifrån 30 t. o. m. 180 dagar. Man säger, att domaren
vid utöfningen af den honom sålunda tillagda ppöfningsrätt utaf
hvilken straffgrad, sorn skall på det åtalade brottet tillämpas,
och huru inom straffgraden straffmätningen skall ske, har
reglor att rätta sig efter: ja, sådane äro visserligen gifne mer
eller mindre sväfvande och svårtillämpliga, men en finnes, som
är fullt bestämd, nemi. den, alt den straffart eller stralfgrad,
som står främst nämnd, utaf två eller flere alternativt utsatta
straff, den skall domaren i allmänhet använda, der icke försvårande
eller mildrande omständigheter förekomma. Men om
han äfven följer denna regel, så har han dock ovilkorligen, ett
spatium af en grad alt derinom nära nog efter behag
verkställa straffmätningen; således, om böter stå främst, har
han att välja mellan 1 r:dr och 100 r:dr. För att nu komma
till en riktig tillämpning af lagen, och ett sådant användande
af den honom lemnade makten, som med lagens anda och mening
öfverensstämmer, skall han afväga de skäl, som tala för
eller emot den brottslige; han skall söka att utreda de omständigheter,
som försvåra eller mildra gerningen, och ip.k?
allenast alt få kännedom om de yttre förhållanden, som karakterisera
densamma, utan äfven att genomskåda den tilltalades
innersta och hemliga bevekelsegrunder. Ar då icke den tilltalade
beskedlig nog att på sig bekänna ett ondt uppsåt, utan
i stället har den fintligheten alt uppgifva en hel mängd förhållanden
af mildrande art, som skola ledt honom till gerningen,
och hvilka ofta kunna vara af beskaffenhet att icke af någon
annan kunna vederläggas eller med gilltiga skäl bestridas,
så blir den på domaren beroende utredning, huruvida sanning
blivit talad eller icke, i dc flesta fall högst svår och kanske oftast
omöjlig. Inträffar detta sistnämnda eller äro svårigheterne
alltför stora, så är det fara värdt, att, enär något domslut
måste öfver den tilltalade meddelas, men ingen kan besegra
oöfvervinnerliga svårigheter, domaren nödgas laga sitt parti,
308
Ben 28 April.
sorn man säger, d. v. s. (lomma cfler sin subjectiva uppfattning,
hvilket är nära liktydigt med att dömma efter hugskott elier
godtycke. Ja, godtycke blir del, man må nu gifva deråt hvilka
vackra namn som helst. Skall domaren sitta och reda ut
hvarje tänkbar omständighet i clt mål, och icke nöja sig med
alt endast fä sjelfva factum klart och fullständigt constateradt,
ulan äfven forska efter alla biomständigheter, hvarom han kan
göra sig föreställning, så, långt ifrån att det nya systemet skall,
pä sätt en annan talare, Ilr Dalman, antydt, leda till en förkortning
af rättegången, skall det, enligt min tanka, leda till
vida större vidlyftighet, ty domaren skall nästan för hvarje
mål nödgas skrifva en hel bok ronde undersökningen, och det
blifver ändå en ganska otillförlitlig bok, enär det blir en bok
till en stor del uppfylld med dikter, uppspunne af den tilltalade
eller hans sakförare. Den makt, som genom laliludssystemets
införande lemnäs i domarens händer är en farlig makt, icke allenast
för parterne utan äfven för domaren sjelf. Hans anseende kan
icke allenast nedsättas, utan helt och hållet försvinna. Det är för
denna påföljd af det ifrågavarande stadgandet, som jag i synnerhet
hyser fruktan. Då domaren, efter noggrann pröfning, döminer efter
en gifven och bestämd lag, kan han ej beskyllas för att hafva lindrat
straffet för den ene och skärpt detsamma för den andre; men
då han tillämpar en lag med stort spatium för hans pröfniugsrätt,
äfven med deu största samvetsgrannhet, och efter
den utredning han kunnat åstadkomma, blir möjligen ändå hans
straffmätning obillig. Flere personer hafva t. ex. varit delaktige
i ett brott; den ene bekänner de skändliga bevekelsegrunder,
som ledt honom dertill, samt den öfverläggning och
list, hvarmed brottet blifvit uttänkt och förberedt, hvaremot
en annan förtiger sanningen och kan ej öfverbevisas, utan påstår
sig hafva blifvit förledd o. s. v. Domaren ålägger dä den
ett strängare ansvar, som erkändt fullständigt, än den, som förlegat,
och de brottslige, som_ veta att de gjort samma gerning
och se sig olika bedömde, de anse tilläfventyrs alt godtycket
dicteradt domen. De misstänka redligheten hos domaren, förtroendet
lill hans oväld minskas, oell hans anseende i det allmänna,
en gång nedsatt, kan aldrig åter upprättas. Denna påföljd
utaf latiludssyslemet är kanske deu, som är mest att befara:
men faran derutaf är sä stor, att den, som valt domareembetet
till sitt lefnadsyrke, kau ej annat än bäfva att gå den
förestående framtiden lill mötes, derest det ifrågavarande systemet
antages med den utsträckning nya lagförslaget deråt
gifvit. För att visa hela vådan af detta system, måste jag fästa
uppmärksamheten på det i lagen förekommande 3 cap. om
försök. Genom beslämmelserne uti detta capilel har domaren
fått sig tillagd rättigheten alt straffa icke allenast det fullbordade
brottet, det på hvilket de i lageu bestämda kännetecken
inträffa, utan äfven de lillredelser, som antyda viljan dertill,
då det fullbordade brottet belägges med svårare straff, än fängelse
i 7:de grad, och domaren linner viljan all begå ett dy
-
Den 28 April.
309
likt brott så manifesterad alt äfven den kan anses som brottslig.
Han skall i sådant, fall icke allenast inom ett stort utrymme
bestämma straffpåföljden, han skall äfven construera brottet,
lian skall stämpla till brott hvad som icke har alla de i
lagen för samma brott bestämda kännetecken. Gerningen förklaras
innefatta en begynnelse till brott, och det är genom domarens
utsago, som den stämplas dertill. Lagen utsätter icke
i hvarje särskildt fall hvad som är försök till brott, men lagen
säger: Ni skall tillse om det är en begynnelse till brott, och
dä skall det, i den mån försöket mer eller mindre närmar sig
till det fullbordade brottet, beläggas högst med stralfgradeu
närmast under den, som är bestämd för den fulländade gerningen,
eller högst lill andra straffarlen derunder, och på sådant
sätt kan domaren i somliga fall få en latitud sig upplåten af
till och med 6 straffgrader. — Ar sådant rimligt? Detta capitel
om försöks bestraffande är, enligt min tanka, ett af de vådligaste,
som i någon lag kan insättas. Hvilket mäktigt vapen
kan det icke blifva under partitider! Man dömmes till ett strängt
straff, ty — on est suspect, d’étre suspect! En sådan lag är, så vidt
jag kan falla, icke passande för Svenska domstolar; Svenska
folket är vandt att styras af lag, men ej af domarens godtycke,
och denna vana bör Svenska folket få tillgodonjuta,
Jag yrkar således att, med ogillande af Ulsk:s hemställan
i punkterne k) oell I), Ståndet malte besluta: Att domaren
skall äga alt, inom vissa i lagen utsatta gränsor, mäta straff
efter brottets omständigheter, dock sä att denna åt domaren
medgifna pröfning icke utan för särskilda undantagsfall, må
sträckas utom en viss straffart eller en enda grad deraf, oell
att i följd häraf hvarje fall, på hvilket ett straff skall användas,
bör i lagen så långt möjligt är noggrant bestämmas. — Alt
skjuta pröfningen af hvad som är brott och huru brott skall
straffas på domaren, är beqvämt för lagstiftaren, men är icke
rådligt för samhället, icke nyttigt för dess medborgare, oell
icke eller nyttigt för landels domare.
Jag har nu framställt de punkter, uti hvilka jag yrkar ändring
uti Utsk:s förslag, oell på hvilka jag anhåller att propus,
måtte komma att till IL o. Ad. framställas. Det är likväl några
anmärkn:r, sorn under discussionen förekommit, hvilka det
må tillåtas mig all, innan jag slutar della milt yttrande, lill besvarande
eller belysning upptaga. Hr Cederschjöld, Rob. Theophron,
har, såsom exempel på nödvändigheten utaf att lemna
någon latitud åt domaren, åberopat stöld för hunger och sagt,
alt det vore bardt, att vid sådant fall, domaren icke skulle få
mildra straffet. Ändamålet med straff måtte vara att skydda
den laglydige medborgaren, men icke lagbrytarne. Föregifvande!
af hunger, om det skulle få tagas lill skäl för lindring i
ådragen bestraffning, skulle visserliga!! ingen tjuf underlåta att
använda, och hvem skulle kunna bevisa att tjufven icke varit
hungrig. Detta öfverlemnar jag till Hr Cederschjöld sjelf att
söka utreda. Hela det så kallade lalitudssystemet är i viss mån
310
Den 28 April.
en inskräktning på Konungens benådningsrätt. Män vill göra
domaren till den, sorn skall utdela nåd. Det är, enligt min
tanka, oriktigt. Domaren skall vara den, som utdelar rätt —
Konungen den, som gör nåd.
Emot mitt i ett föregående plenum fällda yttrande, att brotten
icke skulle hafva under den sednare tiden betydligen tillväxt,
har Frih. Sprengtporten, hvad Stockholms Stad angar, åberopat
Ofverståthållareembetets sednaste 5-årsberättelse, och den
deruti befintliga uppgift, att medeltalet för åren emellan 183S
och 1842 voro betydligt större än för åren emellan 1833 och
1837. Det var endast skada att icke siffrorne för hvarje af
de sistnämnde 5 åren specifikt uppgåfvos, och det torde derföre
tillåtas mig att få eomplettera hvad som brister. Ar 1838 tilltalades
i Poliskammaren för mord, dråp, rån, våld emot föraldrar,
bedrägerier och förfalskningar 239 personer; 1839, för
samma brott 175; 1840, för samma brott 211; 1841 för d:o
70, och år 1842, 74; således, ifrån det att 1838, antalet af personer,
som misstänktes och anklagades för dessa brott, uppgick
till 239, utgjorde detta antal år 1842 ej mera än 74, — en
progression, om man så vill kalla det, men icke af tilltagande
brott, utan af förminskade sådana. Antalet af personer anklagade
för stöld och snatteri, uppgick år 1838 lill 1049; år 1839
till 1097; 1840, till 912; 1841 till 1023, och 1842 till 953;
alltså år 1838, 1049 personer anklagade för sistnämnde slag af
brott, men 1842 endast 953; också en progressiv förändring,
men icke i scalan af stigande brottslighet. Medeltalet af brottslingar
under åren 1833 lill 1837 och 1838 till 1842 har, såsom
jag redan nämnt, blifvit jemfördt med hvarandra, men härvid
förekommer, att år 183S, som var ett för Stockholms stad
och åtskillige dess innevånare så högst märkeligt år, äfven var
utmärkt derigenom att brottens antal då var högst betydligt,
och så stort, alt, då man vill söka medeltalet af brott för flere
år vid nämnde tidpunkt, det alltid kommer alt betydligt inverka
på resultatet till hvilken dass man lägger brottens antal
år 1838, om man nemi. sammanräknar antalet af brott för åren
1834 till och med 1S38, så får man efter min förmodan ett
större medeltal af brott för hvarje af dessa år, än som uppkommer
om man förfarer på samma sätt för åren 1839—1843. Det.
beror nemi. väsendtligen deruppå, på hvilkendera sidan man
placerar året 1838, så rikt på brott och på hvarjehanda andra
märkliga företeelser. En annan talare, som äfven yttrat sig
förrän jag uppkom i denna dagens plenum, har, efter hvad mig
blifvit sagdt, påstått, att man val vid civillags stiftande borde
göra afseende på conlinuitet och på folkets begrepp och vanor,
men att vid uppgörandet af en brottmålslag sådant ingalunda
vore af behofvet. pil ka Ilad t. Jag vågar bestrida en dylik åsigt.
Icke kan lagen stämpla lill brott något, som allmänna tänkesättet
förklarar lofligt och rätt, lika litet som lagen kan förklara
för icke brottsligt, hvad allmänna tänkesättet såsom sådant anser,
och trotsar jag hvilken lag sorn helst alt göra cn sådan
Den ,28 April.
311
förändring i allmänna tänkesättet. Meningen med en brottmålslag
är, att med straff belägga hvad som anses såsom brottsligt,
hvad som är stridande mot allmän ordning och allmän säkerhet.
Ilr Statsrådet Fåhraus har frågat: är det rätta ordningen
att först hygga fängelser och sedan besluta lagen. Till svar
härå får jag endast hänvisa uppå Englands exempel. Hr Statsrådet
har, så vidt jag af hans yttranden vid flere föregående
tillfällen kunnat finna, en stor och rättvis aktning för Engelska
folket och dess institutioner Huru har då delta folk med sitt
utmärkta praktiska sinne gått till väga? Alldeles icke har det
omskapat sin lag innan fängelser funnos, uti hvilka de i lagen
utsatta straff kunde verkställas, ett så kalladt modellfängelse för
att försöka den nya straffmethoden. Engelsmännen se sig före
i sina företag, men hälla ihärdigt uti, sedan de en gång begynt.
Vi äro deremot haslige att besluta, men understundom
äfven lika hastige alt öfvergifva våra beslut; detta är, enligt
min tanka, eu olycklig vana. Af de framställningar jag gjort,
har R. o. Ad. haft tillfälle erfara, att jag alldeles icke är emot
ensamhetsfängelsets användande i 6 och 7 graderne, på sätt
Utsk. föreslagit, men det torde ändå tillåtas inig med några
ord upplaga Hr von Troils yttrande, att det skulle visa en
stor grad af rådlöshet, om man ej skulle linna sysselsättning åt
de i ensamhetsfängelse inneslutne fångarnc. Vi håfve för närvarande
ett gällande påbud (K. brefvet d. 18 Mars 1748) derom,
att fångar, som sitta i länshäkten, skola, så vidt möjligt är,
hållas till arbete. Jag frågar: efterlefves detta? huru lätt hafva
vederbörande landshöfdingar funnit det vara att skaffa sysselsättning
åt dessa fångar? De fleste af dem lefva i sysslolöshet.
Detta stadgande hr dock nära 100 år gammalt och
har hittills icke kunnat verkställas. Ar det då någon säkerhet
att. ett nytt påbud, en renovation af det gamla, blir lättare att
sätta i verket, derföre att det skall tillämpas på än flera individer.
Hr von Troil har dock sagt att möjlighet till arbete
icke hör saknas, och vidare, att något intrång ej skedde derigenom
att fångarne concurrerade med de fria arbetarne, emedan
de förre, om de för h I i f v i t frie, skulle också hafva arbetat. Den
nu ifrågasatta concurreneen, hurudan är dock väl den? Fången
har fritt underhåll, som af Staten bekostas; Staten gifver honom
husrum, föda och kläder, ehvad hans arbete lönar sig eller
icke. Den frie arbetaren deremot skall sjelf underhålla sig och
sin familj med allt hvad som erfordras, och skall dessutom betala
kronoutskylder och vidkännas hvarjehanda andra utgifter,
prestationer och besvär. Existerar väl då någon billig täflan?
— Sker den under lika fördelar på den ena och den andra sidan?
Nej, brottslingen har företräde framför den frie arbetaren.
Della har äfven i America på flere ställen föranledt lill
formliga protester från handtverkerierne, hvilka protester åtminstone
i eu stat ledt till bestämdt förbud att inom fängelser
företaga sådane arbeten, hvarigenom man skadade de frie handtverkarne.
Den pådrifvande kraft, sade ytterligare Hr von Troil,
312
Den 2S April.
hvilken uppkommer af ensamheten, vore ej nog tagen i beräkning
vid calculen öfver arbelsvinsten vid ensamhetsfängelser,
och han har, till stöd för denna sin åsigt, åberopat ett yttrande
af en entrepreneur i Frankrike. Detta yttrande igenfmnes i Hr
Moreau-Christophes bok. Hr Moreau-Christophe är visserligen
en auclorilet, sorn jag sett i lidningarne mycket lofordas, men
en författare, sorn likväl äfven förtjenar något anseende i det
allmänna, den Tyske rältslärde D:r Mittermaier, säger om förbemälde
Hr Moreau-Christophe, (se 14 bandet, 3 häftet af Juridiskt
Archiv, tryckt i Christianstad 1844, pag. 453 not. 115)
att dennes vittnesbörd såsom af en alltför ifrig anhängare af
det absoluta isoieringssystemet bör begagnas med försigtighet.
Jag tror, att i det ifrågavarande fallet, är försigtighet så mycket
mera af nöden, som det factum, att arbelsvinsten blifver
större i ensamhetsfängelser, än uti gcmensambetsfängelser, hvilket
genom den omnämnde entrepreneurens yttrande skulle ådagaläggas,
strider alldeles mot den erfarenhet man hittills uti
detta afseende i America vunnit. Under det att gemensamhetsfängelser
finnas, hvilka icke allenast kunnat hära sig utan tillskott
ifrån Statens sida, utan äfven lemont vinst, har deremot icke
något ensamhetsfängelse, sä vidt jag varit i tillfälle erfara, kunnat
derstädes undvara högst betydliga tillskott ifrån Statens sida.
Hi- von Troil har äfven pä ett annat ställe uti sitt anförande,
i fråga om ensamhetsfängelsets inflytande på fångarnes
helsa, åberopat ett yttrande af en Läkare vid namn Varrentrapp,
hvilken besökt fängelset i Genf, der det inskränkta isoieringssystemet
är infördt. Om denne läkare yttrar sig äfven
D:r Mittermaier, att om denne man ock anställt sina observationer
i den renaste afsigt att finna sanningen, så synes dock
omisskänneligen den fasta öfvertygelse!! om det absoluta isoleringssystemets
förträffllighet hafva, kanske ofrivilligt, bragt honom
derhän, att så väl vid besöket i anstalten (i Genf), som
vid framställningen, öfverallt endast finna sådane facta, som voro
egnade att visa det ändamålslösa i Genfersystemet. Denne
läkare synes således, efter det nu uppläste yttrandet af den frejdade
författaren Mittermaier, vara en person som på förhand är
till betydlig grad intagen af vissa förut fattade åsigter, och
som reser och undersöker med en bestämd, ehuru kanske omedveten
afsigt att finna bekräftadt hvad han önskar se. Huru sådane
forskningar kunna verkställas, upplyser äfven Mittermaier,
dä lian om en Fransysk lärd, som besökt Genferanstalten, och
på trycket utgifvit sina iakttagelser om nämnde inrättning, berättar
(pag. 451 del förr åberopade häftet af Juridiskt Archiv)
såsom orden lyda: ”Författaren (Mittermaier) kom strax efter
en Fransysk lärd, som hade offentliggjort sina samtal, i Genferanslallen
och talade ensam med många fångar, med hvilka
den der lärde hade talat. Dä jag frågade, hvarom Fransmannens
samtal med dem varit, förklarade de, att han hade frågat
dem: icke sant, sammanlefriaden med andra fångar, när man icke
får tala med dem, är odräglig? Ar del icke, som om man bc
fun
-
Den 28 April.
313
Straffarbete eller Fängelse i 7 grader,
Funné sig ibland de vackraste obeslöjade Fruntimmer och icke
finge röra dem?” — Genom dylika Frågor utröner man Företrädet
aF det ena eller andra systemet; man lägger svaret i
munnen på den, aF hvilken upplysningarnc begäras, och på Frågorna
Följa^ då de Förberedda svaren: Ja-a ja-a. Hvad tillit
förtjenar sålunda vunna underrättelser, och kunna vi under sådant
Föhallaude blindt förlita oss på de utländska auctoritelerne?
o
Jag vill icke vidare trötta R. o. Ad., utan slutar med den
anhållan, att LagUtsk:s betänkande måtte antagas med de modificationcr,
som jag tagit mig friheten hemställa, nemi.
”Att, med ogillande af mom. litt. a) och b) i Utsk:s tillstyrkan,
Ståndet måtte besluta att samma mom. skola erhålla
följande lydelse:
a) att allmänna slraffarterne böra vara följande:
l:o Dödsstraff,
2:o Landsförvisning,
3:o
4:o
5:o
6:o
7:o
8:o
9:o
10:0 Fängelse vid vallen och bröd,
ll:o Böter;
b) att straffarbete eller fängelsestraff bör vara:
Första grad — straffarbete på lifstid,
Andra grad — straffarbete från 8 t. o. m. 10 år,
Tredje grad — straffarbete från 6 — — 8 år,
Fjerde grad — straffarbete från 4 — — 6 år,
Femte grad — straffarbete från 2 — — 4 år,
Sjette grad — straffarbete eller ensamhetsfängelse
från 6 månader — 2 år,
Sjunde grad — straffarbete eller ensamhetsfängelse från
och med 30 till och med 180 dagar;
Att utur punkten d) uteslutas orden ”till en början”;
Att i stället för punkterne f) och g) måtte beslutas:
Att vid hvarje i lag förekommande fall det minsta och
högsta belopp af böter, hvartill dömmas må, bör vara utsatt, och
Att böter vid saknad tillgång till deras gäldande böra i
allmänhet till fängelse vid vatten och bröd förvandlas, och endast
undantagsvis lill sådant enkelt fängelse, som i fängclselagens
2 cap. omförmäles;
Samt att, med ogillande af Ulsk:s hemställan i punkterne
k) och 1), Ståndet måtte besluta:
att domaren skall äga alt inom vissa i lagen utsatta gränsor
mäta straffet efter brottets omständigheter, dock så all denna
åt domaren medgifna pröfning icke, utan för särskilda unio
H. 40
314
Den 28 April.
dantagsfall, må sträckas utom en viss straffart eller en enda
grad deraf, och
att i följd häraf, hvarje fall, på hvilket ett straff skall
användas, hör i lagen, så långt möjligt är, noggrant bestämmas.
Många ledamöter gåfvo härtill sitt bifall tillkänna, hvarjemte
ropen på propos. förnyades.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Det är icke ulan att det nå
gon
gång faller sig svårt att förena de pligter, som åligga embetsmannen,
och dem, som tillhöra en medlem af nationalrepresentationen.
För närvarande befinner jag mig uti visst afseende
uti sådant förhållande. Jag har icke varit ibland de ledamöter
uti Högsta Domstolen, som deltagit i utlåtandet öfver
strafflagsförslaget, och har således deröfver icke yttrat mig.
Om jag det hade gjort, så skulle jag visserligen icke hafva
höjt min röst på delta rum. Jag har aldrig skylt att deltaga
uti skarpa meningsstrider, äfven om jag varit ensam om min
mening; men jag har alltid tyckt, det vara mindre bra att utom
domstolen yttra meningar, som kunde vara i strid emot dem andra
ledamöter inom domstolen afgifvit. Jag skulle således helst
undvika att nu yttra mig öfver detta ämne; men detsamma är
af så stor vigt, af så stort inflytande på fäderneslandets framtid,
alt jag ansett mig böra åsidosätta alla considerationer och
det enskilda obehaget för mig af att uppträda och äfven yttra
min tanka. Fiir ali icke missförstås, torde det blifva nödigt för
mig att öfvergå lill de förhållanden och de befattningar, jag i
detta afseende förut har baft.
Vid 1823 års riksdag inkommo R. St. till K. M. med en
und. skrifvelse ang:de fångvården och ang:de lösdrifvares behandling.
Det var då fråga om nya anstalter i delta afseende.
Frågan tillhörde, efter de ordningar, som då iakttogos, egentligen
Statssecreteraren för inrikes ärendena; men han ansåg frågan
vara af den vigt, att han icke tilltrodde sig hafva tillräcklig
tid att handlägga densamma. Jag erhöll då K. M:s särskilda
uppdrag att vara föredragande för fångärendena. 1 denna
egenskap var det som jag äfven hemställde, att en auetoritet
skulle bildas, som borde hafva befattning med fångvården i
Sverige. Den var då delad på flera auetoriteter, hvilka icke
hade något sammanhang sig emellan. Derefter förekom frågan
om nya anstalter i afseende på lösdrifvare. Under den föregående
tiden hade man funnit, att antalet deraf ständigt ökades.
Ar 1819 contrasignerade jag en K. förordn., hvaraf man hoppades
att lösdrifvare skulle minskas. Det inträffade likväl icke.
Förslag uppgjordes år 1825 alt bygga en ny inrättning på Långholmen,
hvarest lösdrifvarne skulle vara icke i cell, men under
en sträng uppsigt både i sitt nattrum och under sill arbete. Ritning
till byggnaden var då uppgjord och af K. M. fastställd;
men andra omständigheter inträffade sedermera, som förorsakade
att planen frångicks. Ändamålet, som man dermed åsyftade,
var alt kunna i denna väg bereda erfarenhet i afseende på den
Den 28 April.
315
framlida brottmålslagen. Man bade väntat sig, att om denna anstalt
kommit till fullbordan, man till en början der skulle insätta
lösdrifvare på vissa bestämda tider. Då var det äfven
iräga om att bilda ett p Ii i I a n tropiskt sällskap, hvilket skulle taga
befattning med de personer, som utsläpptes ur fängelserna,
räda och hjelpa dem samt söka att åter bilda dem till redlige
och arbetsamme medborgare.
I öfverensstämmelse dermed conlrasignerade jag en skrifvelse
till dåvarande H. K. II. Kronprinsen i detta ämne. Men
dä bvggnadsplanen förföll, så förföll äfven frågan om bildandet
af ett sådant sällskap. För mig synes emedlertid ett dylikt
sällskap vara nödvändigt, om man skall kunna vänta af ett
penitentiärsystem de goda följder, som man önskar. Sedan
nämnde försök att erhålla erfarenhet uti detta afseende sålunda
misslyckats, väcktes vid påföljde riksdag motion på
delta rum om ett anslag för uppbyggande af fängelser, hvilka
skulle* kunna begagnas för det ändamålet, och der, efter
en särskild författning, vissa brottslingar skulle insättas, så att
man mätte kunna se i hvad måtto man här i Sverige skulle
kunna verkställa penitentiärsystemet. Det måste påminnas, alt
det icke är så mänga år som detta system i andra länder har
varit satt i verket. I NordAmerica har man visserligen låtit
sedan 1790-talet fortsätta försök i afseende på straff-fängelser,
men alltid har man funnit dem i mer eller mindre mån ofullkomliga.
Uti Philadelphia var ett berömdi fängelse. Detta innefattade
en plats, på hvilken stenhuggeri idkades, men tångarne
förvarades om nätterna på det sätt alt de nedsläpptes uti
en underjordisk cell eller håla, hvarifrån de, då stegen var
upptagen, icke kunde komma upp. Att detta förvaringssält var
omenskligt fann man snart. Dä var det som det Auburnska systemet
först kom ifråga år 1823 eller 1824. Således då i Sverige
först ifrägakom ali bygga Långholmens fängelse, så kunde
det ingalunda grunda sig på del Auburnska, då ännu okända
fängelsesystemet. Vid det årets slut funnos uti detoAuburnska
fängelset 350 st. fångar, hvaribland 4 Svenskar. Aret derpå
uppbyggdes det andra fängelset. Det bestod då af en cenlralbyggning
med 7 flyglar. Delta fängelse skulle rymma 750 fångar,
Omkring hela inrättningen var en 30 fot hög mur, för
alt kunna äga en fullkomlig öfversigt öfver hela inrättningen
och bevaka fångarne. Denna mur med dess tillhörande byggnader
kostade 250,000 dollars, och hela inrättningen färdig kostade
500,000 dollars, eller omkring 2 millioner r:dr r:gs. Att
denna kostnad icke kan vara någon rättelse för oss, är naturligt,
ty priserna äro olika; men emedlertid visar della hvad
kostnad man derpå har användt. Detta fängelsesystem var grundadt
på celler och samfäldt arbete. Vid samma tid hade det
bildat sig uti NewYork ett sällskap kalladt Prison Disciplin
Soeiety. Detta hade taget till föremål alt taga värd om fångarne
då de kommo ut; och sällskapet utgaf årliga berättelser.
Den första, som var afgifveu d. 2 Juni 1S25, erhöll jag i en
-
316
Den 28 April.
skild väg vid slutet af år 1826. De serskilda berättelserna,
hvilka omtalade begge systemerne, klandrade mycket det Philadelphiska,
men berömde deremot ganska mycket det Auburnska,
så att det tycktes vara utom alt_ fråga, att de Auburnska
fängelserna skulle vara de bästa. Äfven finna vi, att Lagcomitéens
första förslag, hvilket upptager, att Tångarne skulle
förvaras i cell, var grundadt på det Auburnska systemet. Om
det lagförslaget då bade varit i samma skick till antagande som
det nuvarande, så hade det troligen blifvit godkändt, och vi
hade nu haft fängelser uppbyggda efter det Auburnska systemet;
som man kanske nu anser till en stor del oanvändbart.
Tankarne förändra sig. Det första omdöme jag bär hörde om
de begge systemerne, Auburnska och Philadelphiska, var af en
ung Svensk, som kom från Norra America, och som då berättade
mig, att Philadelphia-systemet ansågs för det bästa, och
att detsamma då uteslutande skulle antagas, hvilket förundrade
mig, emedan de förut afgifne berältelserne omförmälde verknihgarne
af det absoluta cellsystemet såsom ganska missgynnande;
men jag fann snart, att de största svårigheter förefunnos
för verkställigheten af det Auburnska systemet, och alt det var
denna svårighet att verkställa detsamma, som var orsaken hvarföre
man måste återgå till Philadelphia-systemet. Detta åter
tycktes grunda sig derpå, att brottslingen, som lemnades ensam
med sitt onda samvete, skulle derigenom erhålla en väckelse,
som sedermera skulle utbildas till hans förbättring. Man har
föreställt sig förhållandet vara ungefär enahanda, som då menniskan
efter döden, när inga yttre föremål finnas, som störa
hennes tankar, desamma helt och hållet vända sig på hennes
egen syndiga lefnad, och man har trott, att minnet deraf skulle
efter döden utgöra ett tillräckligt straff för hennes synder.
Äfven i det strängaste cellfängelse lärer dock ett något nära
liknande förhållande svårligen kunna tillvägabringas. I
samma mån som den fångne har andra föremål för sin uppmärksamhet,
i samma mån blir straffet lindrigare. Vi hafva
nu hört af flera omtalas det ursprungliga Philadelphia-systemet,
såsom medförande mången olägenhet. Efter detsamma skulle
ingen annan få tala vid fången än föreståndaren, presteu och
läkaren. Ingången var igenom en dörr, som ledde tili den utanför
cellen varande lilla fånggård. Då nu dessa personer icke
dagligen kunde besöka hvarje fänge, så kan man föreställa sig,
att fången stundom på många dagar icke fick lala vid någon.
Vt hafva hört, huruledes man nu anser sådant otjenligt, och
äfven vill tillåta andra personer, slägtingar och vänner, att tala
vid fången. Huruvida derigenom icke sjelfva grundsatsen rubbas,
det lemnar jag derhän. Det synes verkligen vara betänkligt,
om icke detta samtalssystem skulle gifva en helt annan
karakter åt sjelfva fängelse-systemet. Vi hafva emedlertid sett,
huru dessa anstalter hafva undergått förändringar, och huru
omdömena deröfver förändrat sig, så att, hvad man den ena
gången ansett bra, har man den andra gången casserat. Uti
Den 28 April.
317
slidana saker synes det mig vara ganska svårt alt laga ett bestämdt
beslut och att vinna en så bestämd öfvertygelse, att den
skulle kunna läggas till grund för en lag. Jag har svårt att
utan en sådan öfvertygelse kunna fatta något bestämdt beslut.
Jag har nemi. ansett det vara en grundsats i lagstiftningsväg,
alt aldrig antaga en lag på grund af något nytt och oförsökt.
Man borde nemligen, innan man antog en lag, vara säker på
framgången af de medel, hvarigenom lagens ändamål skall kunna
uppnås.
Under nuvarande förhållanden, som verkligen äro nedslående,
förefaller det mig, som ett bestämdt bifall till Utsk:s förslag,
utan att vid denna riksdag någon författning kunde utgifvas,
hvarigenom detsamma kunde befordras lill verkställighet,
skulle föga föra saken framåt. Om man äfven skulle vilja föreställa
sig, att dessa grunder af K. M. sanctionerades oell en
författning på grund deraf utfärdades, så är det ju klart, att
den icke kunde få någon tillämpning. Vid en kommande riksdag
skulle det ju i alla fall bero på R. St. att antaga hvarje
i lagen förekommande § eller icke. Hvar enda §, som man
icke vore nöjd med, kunde man ju afslå, och på det sältet skulle
beslutet ju annulleras, äfven om denna författning ruride fängelsestraff
utkommit. Jag har emedlertid trott, att äfven om
det misslyckades, så borde man hafva gjort något försök. Orsaken,
hvarföre jag föreställt mig detta nödvändigt, är för det
första, att man bör se, om i Sverige kan vidmakthållas en sä
sträng ordning, som är erforderligt om ändamålet skall vinnas.
Dervid är en omständighet, att vi hafva bränvinet. Uti alla de
länder, der man velat använda dylika slralfinrättningar, har
icke en enda sup bränvin fält finnas inom inrättningens murar.
Delta är måhända icke omöjligt att åstadkomma, äfven i Sverige,
men att det fordrar den aldraskarpaste tillsyn är säkert.
För det andra kunde man genom ett försök äfven vinna en säker
erfarenhet i afseende på lielsolijlstandel inom dylika fängelser,
oell huruvida det vore i något afseende menligt för fångarnes
helsa eller icke. För det tredje kunde man komma i
tillfälle alt tillse, huruvida arbete i någon mån kan lemnäs åt
Tångarne i cellerna. Detta möler visserligen i mänga fall ingen
svårighet, men när man får en bonddräng, som icke kan annat
än köra i åkern, eller en sjöman, som endast kan segla, så är
det stundom svårt nog att skaffa dem arbete. Det är ännu outredt,
huru dessa svårigheter skulle kunna öfvervinnas. För
det fjerde skulle det vara nödvändigt att få någon erfarenhet,
huruvida de domar, som afkunnades i följd af det nya lagsystemet
eller någon del deraf, hlefvo öfverklagade, i anseende
till de straffbestämmelser och den latitud, som den nya lagen
stadgar. Svensken vill i allmänhet blifva dömd efter bestämd
lag. Då vet han, att det är icke domaren, utan det är lagen
som dömmer. Men fälles domen efter latitudsyslcmet, så är
det icke med sjelfva lagen han skall vara nöjd, utan med domaren.
Det är till honom han skall hafva förtroende; men det
3IS
Den 28 April.
lärer icke ofta inträffa, att någon bar en sådan öfvertygelse
om domens riktighet, då han blir dömd till mer än den lägsta
graden. Man måste komma ihåg, att hvar och en menniska
alltid söker någon ursäkt för sina fel och sina brott, och skall
således alltid, om han blir fälld lill högre ansvar, tro att han
blir för hardt dömd. När han då kommer lill länshäktet och
får en skrifvare till hjelp, så vet man huru denne alltid söker
hjelpa honom att öfverskyla det begångna brottet. När nu klagomål
anföras hos en högre rätt, så händer det, att man af sjelfva
ransakningshandlingarne icke kan fatta något så bestämdt omdöme
om langens brottslighet. Domaren, som har brottslingen
för sina ögon, kan ofta då se hans verkliga själstillstånd och
riitta sitt beslut derefter; men Ofverdomaren, som blott har
handlingarne, har icke denna utväg. Det skulle synas mig, att
innan man antog allt detta, borde man hafva någon erfarenhet;
ty blefve följden den, att hvar och en, som blifvit fälld till hö
gre
ansvar än det lägsta, klagade i högre rätt, så finner man
lätt huru alia embetsverk skulle blifva öfverhopade. Man borde
väl äfven söka att vinna någon erfarenhet, huruvida sjelfva
lagen blefve någorlunda lika tillämpad och huruvida något egenlligt
sammanhang emellan olika domstolar kom att äga rum.
Huruvida icke de olika åsigterne i detta afseende mången gång
skulle göra sig gällande, och huruvida man icke skulle finna alt
samma brott vid olika domstolar blefve belagdt med olika straff.
Det vet man icke förr än lagen kommer lill verkställighet.
Slutligen skulle jag äfven tro, att det vore angeläget alt veta,
huruvida man här i Sverige kan tillvägabringa ett sådant philantropiskt
sällskap, som det af mig förut nämnda. Utan ett
sådant sällskap befarar jag verkligen, att när brottslingen kom^
mer ur arresten, så, om han också skulle vara moraliskt förbättrad,
skulle likväl mången person, som vet att han deltagit
i stölden, anse honom lika oförbättrad, som 0111 han bade under
gått
något annat straff. I detta afseende kan jag tryggt säga,
att jag trott mig kunna hemta ilen bestämda erfarenheten, att
den som är straffad för andra resan stöld, får lika litet tjenst,
örn han är straffad med vatten och bröd, som om han är straffad
med spö. Man mottager honom i begge fallen med lika
liten välvilja. Deremot har jag sett personer, straffade med
spö, som likafullt blifvit antagne i tjenst, om de uppfört sig väl.
För att visa huru opinionen understundom kan vara rätt
besynnerlig, vill jag nämna en tilldragelse, som jag 1841 hörde
omtalas. Jag lick berättelsen af landshöfdingen i det län, der
händelsen tilldrog sig. Det var en ung bonddräng, som hade
begått stöld. Haus husbondefolk förklarade, att de ville taga
honom tillbaka i deras tjenst, blott han undginge att komma på
länshäktet i sällskap med andre brottslingar. Delta kunde ej
undvikas, om han underginge fängelse vid vatten och bröd; men
väl om han straffades med spö. Länsmannen talte vid domaren
och tjufven sjelf; och med hans begifvande dömde honom
häradsrätten till spö. Han undergick genast sitt spöstraff och
Den 28 April.
319
korn tillbaka till sin tjenst. Så olika kunna omdömena om
siratfen vara; men att vallen- och brödstraffet icke har gjort
det lättare för den brottslige att åter kunna få tjenst, det tycker
jag erfarenheten besanna. Om ingen anstalt göres, hvarigenom
den utsiuppne fången erhåller någon hjelp, skall han
snart återfalla i nya brott. För min del vet jag verkligen icke
något annat sätt att förekomma, att den straffade brottslingen
blifver utskjuten ifrån samhället. För att för det närvarande
komma till något resultat, torde det vara lämpligast att antaga
det förslag, som Hr Lagerhjelm framställt. Jag skulle för min
del tro, att om detsamma blir antaget och satt i verket, så
kunde vi till nästa riksdag hafva en erfarenhet, huru det ifrågavar.
straffet egentligen verkar i afseende på de omständigheter
jag omnämnt, hvilken erfarenhet skulle blifva en ganska
väsendtlig ledning för omdömet. Jag skulle således för min del
tro, att ett sådant beslut vore mest ledande till ändamålet och
skulle fortare befordra den nya lagens antagande, än om man
bifölle det betänkande, som nu är föredraget. Det skulle mycket
väl kunna hända, när man betänker vigten af de inkast,
som redan äro framställda, att då vi hinna till nästa riksdag,
underrättelserne 0111 utländske stralfinrättningar äro så missgynnande,
att mången, som nu är höjd för det nya straffsystemet,
dä icke vill rösta derföre. Saknaden af inhemsk erfarenhet
skulle säkerligen öka svårigheterne.
En ledamot har sagt, alt han icke skulle vara emot att
besluta om några vissa punkter. För min del vet jag icke någon
möjlighet att vid denna riksdag komma till dylika beslut.
Den sorn icke vill afslå Utsk:s betänk., men icke helt och hållet
bifalla detsamma, utan blott bereda möjlighet att sätta lagen
i verkställighet i vissa delar, kan ju icke komma till ett
sådant beslut på annat sätt, än det af Hr Lagerhjelm föreslagne.
Jag kan icke tro, alt det skulle innefatta någon oriktighet.
Det är en modificalion af Utsk:s förslag. Hvad sjelfva straffsystemet
angår, sä skulle jag hafva mycket alt derom säga,
men jag fruktar, att discussionen är för långt framliden, och
jag skulle måhända blifva alltför vidlyftig, utan att uträtta något
med hvad jag har att säga. Jag vill således afstå derifrån;
men förklarar, att jag för närvarande anser, att förslaget borde
omfatta flera straffarter, än deni som Ulsk. antagit, och att strafffängelsesystemet
icke borde vara så uteslutande auviindt, som
Utsk. föreslagit.
Många ledamöter ropade åter på propos.
Gr. Anckarsvärd: Jag har under min parlamentariska
bana aldrig frivilligt blottställt mig för den förebråelsen, alt
utan ändamål upptaga R. o. Ad:s tid. Den menniskau inneboende
naturliga böjelsen att förklara oriktigt uppfattade meningar,
och att söka vederlägga orättvisa tillmålen, offrar jag
gerna vid detta tillfälle åt det högre ändamålet, alt snart komma
till ett resultat af denna nog länge diseuterade fråga. En
320
Den 28 April.
Värd talare har yttrat, att jag med mycken oskicklighet sökt
vinna öfverlygelserna för min önskan, alt få bifall till det ifrågavarande
betänk. Det anstår mig ingalunda att bestrida
ett så beskaffadt tillmäle, men jag tröstar mig fullkomligt med
de sakrika och med så mycken skicklighet anförda yttranden,
som af så många ledamöter inom detta Stånd blifvit framställda
emot de få af Riddarhusets närvarande ledamöter, som yttrat
sig emot bifall lill förslagets antagande. — En värd talare, Hr
von Hartmansdorff, har, i sin egenskap af en väldig utdelare
af förtroende-värfven inom R. St. vid denna riksdag, haft den
godheten att tilldela mig representantskapet för det blinda framrusandet.
Jag linner mig således böra hos den värde talaren
aflägga min förbindligaste tacksägelse för en af mig så oväntad
uppmärksamhet ifrån hans sida, då jag vid detta tillfälle får
räkna mig till sällskap alla de ledamöter af de särskilda lagberedningarne,
som utarbetat detta förslag, alla de juridiska
Faculteterna inom Academicrna, genom hvilkas yttranden förslaget
äfven har vunnit den slutliga bearbetning, som har satt
det i skick att kunna framläggas, alla våra hofrätter och hela
vår domarccorps, samt slutligen K. M:s Conselj, som har tillstyrkt
förslagets framläggande, och således vida verksammare
än min obetydliga individualitet kunnat göra det, har deltagit
i arbetet; och slutligen alla de ledamöter, som med så mycken
sakkunskap sökt bereda framgång för Utsk:s ifrågavar. betänk.
Jag inskränker mig vid detta tillfälle till detta yttrande, och
utber mig blott att få tillägga, att i afseende på den begärda
ålerremissen, hvilken jag med särdeles tillfredsställelse har hört
afstådd af en ledamot, men som likväl står qvar såsom begärd
af Hr von Hartmansdorff, jag icke inser, hvartill den i ringaste
mån skulle kunna gagna, enär jag icke anser densamma kunna
leda till något annat resultat nu, sedan 2 Stånd bifallit betänk,
i sin helhet, än att möjligen återfå betänk, till följd af en så
beskaffad återremiss, och alt få besväret eller nöjet, hvilketdera
man behagar, alt åter på nytt börja denna vidlyftiga discussion
under en epok af riksdagen, då man med längtan emotser dess
slut, särdeles inom de Stånd, hvilka äro genom sina valda befattningar
bundna vid riksdagen och icke, såsom vi, i tillfälle
alt efter behag aflägsna oss samt komma och gå. Det är på
denna grund, som jag fortfar i milt yrkande och min innerliga
önskan, att bifall mätte lemnäs obetingadt till Ulsk:s förslag.
Afven efter detta anförande förnyades ropen på propos.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: De anmärkn:r, hvilka
blifvit framställda emot Utsk:s betänk., hafva af så många
talare blifvit vederlagda, att det vore öfverflödigt af mig att
höja min röst. Jag anser mig emedlertid uppkallad af frågans
vigt att yttra några ord.
För min del anser jag att lagförslaget icke bör åt en aflägsen
framlid öfverlemnas. Jag anser, att det är R. St:s pligt
att
Den 28 April.
321
att yttra en bestämd opinion derom, samt att det är af försigtigheten
på kalladt och att det nu är rätta tidpunkten derför.
Jag anser det vara försigtigt derföre, att erfarenheten visar,
att brotten ökas äfvensom kostnaderna för fångvården. Svenska
nationen väntar en förbättrad lagstiftning. Jag anser, att tidpunkten
nu är inne, när man efter decennier erhållit erfarenhet
och vigtiga upplysningar på en mängd särskilda ställen, och
jag tror således, att man i detta ämne kan ganska bestämdt
fatta sin öfvertygelse. En ledamot har, näst den siste talaren,
här yttrat, att det vore osäkert, huruvida man i vårt land
skulle kunna införa uti ett penitentiärfäugeise den ordning, som
fordras för att vinna ändamålet. Jag önskade, att denna ledamot
hade haft tillfälle, såsom flere närvarande ledamöter och
äfven jag, att besöka ensamhetsfängelset i Geneve. Han skulle
då funnit, att så snart ensamhetsfängelse införes, ett ganska ringa
antal vaktbetjeuter behöfves för ordningens upprätthållande.
— På dessa grunder anser jag mig skyldig att tillstyrka bifall
till Ulsk:s betänk.
Frih. Sprengtporten: Gr. Mörner har förebrått mig
bristande fullständighet vid uppläsningen afen strof af Ofverståth.-  Embetets berättelse för år 1844. Om jag icke har uppläst i
sin helhet den lilla broltmåls-statistik, som deruti förekommer,
så härrörde det deraf, alt min mening endast var att hemta
skäl för att styrka förhållandet på det hela, ulan afseende ä de
små omändringar, som under ett eller annat år kunnat äga rum.
Jag förebrår deremot Gr. Mörner bristande fullständighet,
då Gr. Mörner endast har sökt vederlägga Öfverståth.Em betets
berättelse för år 1844, men icke ingått i någon vederläggning
af den uppgift, som blifvit lemnad af Hr Fåhraeus, beträffande
den högst ovanliga och förskräckande tillväxten af personalen i
correctionshusen och fängelser i allmänhet, ehuru denna uppgift
lemnar ett tillförlitligt stöd för riktigheten af den framställning,
som förefinnes uti den åberopade 5:le årsberättelsen, hvilken
dessutom öfvereusstämmer med samma iakttagelser för de föregående
åren.
Jag beklagar för öfrigt, att Gr. Mörner var frånvarande
när jag uppträdde med ett svaromål å hans anförande under
den föregående dagen. I annat fall hade han måhända lastat
sig vid den erinran jag gjorde, att, då förhållandet med brottens
tillväxt visat sig så bekymmersamt i en tidpunkt, då vår
preventiva lagskipning ännu varit i besittning af tillfälle att
kunna till correctionsinrättningar och arbetscorpser förpassa och
försända alla för samhället vådliga personer, en tidpunkt af
långt mera vådlig beskaffenhet kunde vara i annalkande, när
detta brotlmålssystem, såsom nu är förhållandet, nått sin culminationspunkt,
och när vår preventiva lagstiftning upphör genom
sina egna misstag att på denna väg kunna vara verksam.
Jag betraktar R. o. Ad:s beslut i denna fråga såsom jemförligt
10 H. 41
322
Den 28 April.
med realisationen; ty nu som då är frågan i grunden ingen annan
än den, att återgifva den gamla Svenska redligheten sitt fulla
värde, och dertill fordras ieke små utvägar. Jag tror mig
finna, att det förslag, som här är framstäldt, är medlet dertill,
och jag tillstyrker dess antagande.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag har icke he
gärt
ordet för att yttra mig i saken, hvilken är tillräckligt utvecklad.
Jag vill endast gifva tillkänna, att jag tillstyrker bifall
till hvad LagUtsk. föreslagit; och har egentligen begärt
ordet för alt fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet pä olämpligheten
af det förslag, som af en talare i förra plenum blifvit väckt
och af några talare understöd!, nemi. att tillvägabringa
en ålerremiss af detta betänk. En ålerremiss af elt betänk.,
som varit föremål för R. o. Ad:s discussion under loppet af 2
dagars plenum, kan naturligtyis icke expedieras förr än efter
en temligen lång tid. Två Stånd hafva bifallit detta betänk.,
ett tredje Stånd har fattat ett derifrån skiljaktigt beslut, men
dock icke skickat betänk, åter till LagUtsk. Hvart skulle det
leda om R. o. Ad. återremitterade detta betänk.? Del skulle
leda till detsamma som ett afslag, emedan denna ålerremiss
icke kunde hinna lill LagUtsk. innan riksdagen vore afslulad.
Det förundrar mig då, alt icke de, som yrkal denna ålerremiss,
hellre yrkat alslag. Della hade åtminstone varit renare spel.
Det var endast, för alt fä fästa Ståndets uppmärksamhet derpå,
innan det skred till votering, som jag har begärt ordet.
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarpå II.
Ex. Hr Gr. o. Land tm. hemställde, om R. o. Ad. ansåg de
emot LagUtsk:s betänk. N:o 93 gjorde anmärkntr föranleda lill
delsammas återremitterande.
Ropades ganska starka nej, jemte några ja.
H- Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade bifalla
Lag.Utsk:s förevar, betänk.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då nu H. Ex. tillkännagaf, det han trott sig finna, att denna
sednare propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan votering
blifvit begärd, R. o. Ad. torde bestämma hvad som skulle
komma alt utgöra contrapropos., i hvilket afseende II. Ex. finge
i R. o. Ad:s minne återkalla, att åtskillige ledamöter yrkat
ålerremiss, och deremot dels Hr Tersmeden föreslagit, att R.
o. Ad. måtte instämma i PresteSt:s beslut, men med en modification,
som Hr Tersmeden likväl icke vid tillfället uppgifvit,
och ej eller sedermera omnämnt, dels Hr Lagerhjelm framställt
ett sedermera skriftligen aflemnadt förslag, hvilket H.
Ex. nu skulle uppläsa.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Lagerhjelm: Som mitt förslag skulle komma att
Den 28 April.
323
förfalla, i händelse Ulsk:s förslag bifölls, och deremot, i händelse
Gr. Mörners förslag bi fa lies, mitt förslag skulle kunna såsom
motion komma till LagUsk:s kännedom, och LagUtsk. i
hvad fall som helst deraf måste få del, i händelse någon sammanjemkning
skall äga rum, så får jag för min del afstå ifrån
yrkandet alt mitt förslag skall blifva föremål för någon votering,
med villkor likväl alt, så vida R. o. Ad. skulle godkänna
Gr. Mörners förslag, min tanka måtte få såsom motion remitteras
lill LagUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, ajt Hr
Cederschjöld, Rob. Theophron, yrkat bifall till Utsk:s
förslag med dea förändring, att mom. litt. d) skulle erhålla
följande lydelse: ”ali lill en början och i den mån tillfälle dertill
gifves, ensamhelsfängelset må begagnas högst under två års
tid för hvarje fånge; men att den som är dömd till fängelse
uli någon af de fern förta graderne, efter högst två års förlopp
hör till gemensamhetsfängelse förflyttas,” samt att slutligen Gr.
Mortier yrkat: ”Ali, med ogillande af mom. Lillis a) b) d) f)
g) i) k) och I) i Utsk:s tillstyrkan, Ståndet måtte besluta, alt
samma moni. skola erhålla följande lydelse:
a) alt allmänna straffarlerne böra vara följande:
l:o Dödsstraff;
2:o Landsförvisning;
ä-o I
4:o I
5,:o |
6:o ) Straffarbete eller fängelse i 7 grader;
7:o /
8:o \
9:o }
)0:o Fängelse vid vatten och bröd;
] 1 :o Böter;
b) all straffarbete eller fängelsestraff bör vara:
Första grad — straffarbete på lifstid,
Andra grad — straffarbete från 8 till och med 10 år,
Tredje grad — straffarbete från 6 — — 8 år,
Fjerde grad — straffarbete frän 4 — — 6 år,
Femte grad — straffarbete från 2 — — 4 år,
Sjette grad — straffarbete eller ensamhetsfängelse
frän 0 månader till och med 2 år,
Sjunde grad —straffarbete eller ensamhetsfängelse
från och med 30 dagar till och med 180 d.
c) lika med Utsk:s förslag;
d) att i den mån tillfälle dertill gifves, ensambetsfiingelse
skall begagnas för dem, som dömmas till fängelse i sjunde eller
sjette grad;
e) Lika med Utsk:s förslag;
f) alt vid hvarje i lag förekommande fall, del minsta och
högsta belopp af böter, hvartill dömmas ma, bör vara utsatt;
324
Den 28 April.
g) att böter, vid saknad tillgång till deras gäldande, böra
i alimännhet till fängelse vid vatten oell bröd förvandlas, oell endast
undantagsvis till sådant enkelt fängelse, som i fängelselagens
2 cap. oinförmäles;
h) lika med Utsk:s förslag;
i) att bärförutan särskilda straff för embetsmän böra vara;
]:o afsättning;
2:o mistning af embete;
3:o suspension;
k) att domaren skall äga att, inom vissa i lagen utsatta
gräusor, mäta straffet efter brottets omständigheter, dock så att
denna åt domaren medgifva pröfning icke, utan för särskilda
undantagsfall, må sträckas utom en viss straffart, eller en enda
grad deraf;
1) att i följd häraf hvarje fall, på hvilket ett straff
skall användas, bör i lagen, så långt möjligt är, noggrant
bestämmas”;
Hvarjemte II. Ex. till kännagaf, att propositionernc skulle .komma
att framställas i den ordning förslagen nu blifvit omnämnda.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I ett mål af denna
beskaffenhet är del icke fråga om att Ståndet skall yttra någon
gemensam tanka. Jag får derföre vördsamt hemställa, att contrapropos.
måtte blifva äterremiss af betänk.
I anledning häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att, om han icke misstagit sig, det i Hr Tersmedeus, Hr Cederschjölds,
Rob. Theophron, och Gr. Mörners förslag icke vore
ifrågasatt, ali de skulle utgöra en så kallad gemensam tanke,
utan att de skalle innefatta R. o. Ad;s definitiva beslut i
ämnet.
Frih. Tersmeden, Nils: Uti mitt korta anförande i går
yrkade jag icke bestämdt bifall till biträdande af PresteSt:s beslut,
utan endast villkorligt för den händelse, att under discussionen
något förslag i denna syftning skulle framställas. Detta
har icke skett, och jag afstår således ifrån mitt yrkande.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
hifölle, alt äterremiss af Utsk:s betänk, kouimc att i den äska'
de voteringen utgöra contrapropos.
Ropades starka nej blandade med många ja.
Frih. Cederström, Jacob: För att komma till slut och
icke behöfva svara nej och ja Hera gånger på Hr Gr. o. Landlm:s
propos:r, anhåller jag alt vi måtte fä votera om contrapropos.,
och då icke de Herrar, som begärt äterremiss, med hvilken
ingen ting kan vinnas, vilja afstå derifrån, i hvilket fall contrapropos.
bort bestämmas igenom votering om antagande af
Hr Cederschjölds eller Gr. Mörners förslag, så kunde vi nu få
votera om äterremiss, eller att särskild votering, i händelse
nej vinner, må ske rörande Hr Cederschjölds eller Gr. Mörners
förslags antagande till contrapropos.
Den 28 April.
325
Hr von Hartmansdorff: Som jag både har begärt återremiss
och votering; så får jag, i anledning af Frih. Cederströms uppmaning,
förklara, alt enär det förslag, Gr. Mörner framställt, innebär
godkännande afen grundsats, som jag icke anser mig kunna antaga
; så kan jag destomindre afstå ifrån min anhållan om återremiss,
som ett beslut i öfverensstämmelse med Gr. Mörners förslag,
om det än vore aldrig så förtjenstfull!, ulan tvifvel ieke
har kunnat ögonblickligen uppfattas af Ståndets fleste ledamöter,
och följaktligen skulle blifva för mången en gåta. Men
uti en sådan fråga, som denna, hör man veta bestämdt hvad
man beslutar.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ej bestämdt
uppfattat, huruvida Frih. Cederström yrkat votering om coutrapropos.
, eller om H. Ex. borde ännu en gång framställa propos.
, dä Frih:n, efter besvarandet deraf, kunde bedömma och
tillkännagifva huruvida han ansåge voteringen nödig.
Frih. C e d e r s t r ö m: Då Hr von Hartmansdorff nu tydeligen
förklarat, att han icke afstår, följer ju af sig sjelft, att man
måste votera.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att, om R. o. Ad.
till contrapropos. anloge Hr von Hartmansdorffs yrkande, och
dervid votering af Hr Cederschjöld och Gr. Mörner ej blefve
begärd, så kunde contrapropos. blifva bestämd utan votering,
och hemställde derefter, örn R. o. Ad. behagade till contrapropos.
antaga Hr von Hartmansdorffs yrkande om återremiss.
Ropades ja och nej, hvarpå II. Ex. tillkännagaf, det han
trott sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
Härvid ropades på votering, hvarjemte Gr. Mörner
yttrade:
Jag kan icke förena mig i anhållan om återremiss, och anhåller
derföre, att mitt förslag måtte komma under votering.
Detsamma är icke en följd af något hugskott, utan det är af
mig en längre tid öfverlagdt, och jag tror detsamma kunna af
något hvar fattas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att vid den nu
äskade voteringen om contrapropos., japropositionen mätte få
lyda å antagnde af Hr von Hartmansdorffs förslag till contrapropos.
, samt nejpropos. finge innehålla, att särskildt komme
att afgöras huruvida Hr Cederschjölds eller Gr. Mörners förslag
skulle blifva contrapropos.; hvilket bifölls.
Sedermera och i ansende till vidlyftigheten af i synnerhet
Gr. Mörners förslag, hemställde II. Ex., om R. o. Ad. behagade
tillåta, att uti voter.propos., till tidens vinnande, endast nämndes
Hr Cederschjölds och Gr. Mörners förslag, utan upptagande
af desammas innehåll.
Ropades ja, hvarjemte
Gr. Mörner yttrade:
Uppå denna hemställan vill jag visserligen ingå, hvad den
326
Den 28 April.
första frågan beträffar; men i händelse icke Hr von Hartmansdorffs
förslag nu blir antaget, så får jag anhålla att mitt förslag
måtte blifva utförligen inskrifvet i contrapropos., på det
att ledamöterne måtte få tillfälle att derom taga kännedom.
Hr Hjerta, Lars: Jag hemställer till Gr. Mörner, om
det icke kunde vara tillräckligt, i fall Grefven gick in derpå,
att Grefvens förlag hlefve tillgängligt på Landtmarskalksbordet
för den, som vill derom taga kännedom, eljest skulle en half
timmes tid åtgå för att afskrifva detsamma.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt i afseende på den
voter.propos., som nu borde uppsättas, Gr. Mörner redan medgifvit,
alt hans förslag icke behöfde deri ulskrifvas, och att hvad
beträffade den nu ifrågasatta voter.propos., som framdeles kunde
blifva framställd, det ännu vore oafgjordt om densamma borde
komma i fråga, och för öfrigt, derest den komme alt äga
rum, det funnes 2:ne sätt alt förfara, nemi. att antingen samma
voter.propos. utskrefs på förhand under den nu förestående
voteringen, eller också de ifrågavarande förslagen uppspikades
bredvid voter.propos.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det kan icke annat
än på det högsta förundra mig, att någon vill neka den af R.
o. Ad:s ledamöter, som framställt en proposition och deröfver
begärt votering, att få densamma uppspikad bredvid voter.propos.
Ett sådant förnekande är icke vanligt. Ingen tid kan
genom verkställande af den vanliga ordningen förloras, ty afskriften
kan ske till och med af 2:ne exemplar, under det att
den första voteringen försiggår. Jag förmodar derföre alt Hr
Hjertås framställning grundade sig på det misstaget, att Gr.
Möruers förslag skulle förekomma vid den första voteringen.
Frih. Tersmeden: Jag instämmer till alla delar med
Frih. Palmstjerna, deruti, att så snart Gr. Mörners framställning
kommer under votering, så måste det äfven vara hans
rättighet att få sin propos. uppspikad, och derom kan icke någon
tvist uppstå; men skälet hvarföre jag egentligen begärde
ordet var det, att jag icke rätt fattade, huruvida voteringen nu
hr rörande Hr von Hartmansdorffs förslag, och om det icke sedan
skall voteras äfven om Hr Cederschjölds och Gr. Mörners
förslag. Hr Cederschjölds förslag har först blifvit framsläldt
och torde derföre äfven böra först förekomma.
I anledning häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att om i den nu förestående voteringen ja vunne, Hr von Hartmansdorffs
förslag klefve contrapropos., men om deremot nej
vunne, R. o. Ad. komme att särskildt afgöra, huruvida Hr Cederschjölds
eller Gr. Mörners förslag skulle antagas till coutrapropos.
vid voteringen om hufvudsaken.
Härefter upplästes till justering och godkändes följande voter.
propos :
Den 28 April.
327
Den som bifaller att, vid äskad votering om bifall till
LagUtsk:s betänk. N:o 93, contrapropos. må innehålla, att sagde
betänk., på grund af deremot gjorde a'nmärkn:r, återremiteras,
voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
neji
Vinner nej, kommer R. o. Ad. att särskildt afgöra huruvida
det af Hr Cederschjöld, Rob. Theophron, eller ock det af
Gr. Mörner, Carl Göran Dellolf, framställda förslag i ämnet
må intagas i contrapropos.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
föijer:
Ja — 79.
Nej — 142.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt nu, i följd af den
skedda voteringens utgång, borde bestämmas huruvida antingen
Hr Cederschjöids eller Gr. Mörners förslag skulle utgöra contrapropos.
, och all, enär Hr Cederschjöids förslag först blifvit
väckt, II. Ex. först finge hemställa, om R. o. Ad. behagade
antaga Hr Cederschjöids förslag till contrapropos. i voteringen
om hufvudsaken.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarjemte
Votering begärdes.
Härvid tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att såväl
Hr Cederschjöids, som Gr. Mörners förslag blifvit utskrifne
för att uppspikas bredvid den voter.propos., som nu
förekomme.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.
propos.:
Den som vill, att vid äskad votering om bifall till LagUlsk:s
betänk. N:o 93 contrapropos. skall innehålla det af Hr
Cederschjöld, Rob. Theopron, väckta förslag, voterar
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer det af Gr. Mörner, Carl Göran Detloff,
framställda förslag att intagas i contra.propos.
Sedan härefter begge dessa förslag, på begäran af Hr von
Hartmansdorff, blifvit uppläste, företogs voteringen, och efter
dess slut befunnos rösterne hafva utfallit med
Ja — 117.
Nej — 92.
32S
Den 28 April
-
Härefter uppliistes till justering samt godkändes följande
voter.propos. i liufvudsaken:
Den som bifaller LagUtsk:s betänk. N:o 93, i anledn. af K.
M:s nåd. propos., ang:de antagande af dels ny strafflag, dels ock
lag om verkställighet af fängelsestraff, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
neji
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. förenämnde betänk, med
den af Hr Cederschjöld, Rob. Theophron, föreslagna förändring
i mom. d.)
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit
sålunda:
Ja — 152.
Nej — 59. '
Hr von Hartmansdorff: Emot det nu fattade beslutet
får jag mig vördsamt reservera, emedan jag knappast vet något
beslut, sorn i min tanka kommer att ofördelaktigare verka
på allmänna tänkesättet; alldenstund dess olämplighet tor närvarande
torde äfven för allmogen vara påtaglig.
Upplästes följande af Hr Skogman, Carl David, inlemnade
anförande:
Jag anhåller att få i R. o. Ad:s protocoll antecknadt, det
jag röstat för bifall till LagUtsk:s betänk. N:o 93 under 2:ne
förutsättningar:
l:o att vid den nya brottmålslagens slutliga pröfning och
antagande, det blifver öppet att stadga en sådan ändamålsenlig
förenkling i processen, att straffet må vinna skyndsam tillämpning,
när bevisningen är fullständig, och alla de dröjsmål undaurödjas,
som nu förorsakas dels genom medbrottsliges hörande
och den brottsliges bekännelser om andra förbrytelser,
dels geuom en obegränsad tillåtelse till besvärs anförande
oell förnyade nådansökningar; ty det mildaste straff,
hastigt verkstäldt, är kraftigare än det strängaste, som länge
uppskjutes.
2:o att den så kallade latituden vid straffets tillämpning,
eller, såsom det i gamla lagen hette, domarens pröfning, likaledes
vid slutliga antagandet må kunna i möjligaste måtto begränsas,
och ingalunda utstriickas derhän, att göra domaren
till skipare af benådningsrättcn ; ty domarens egentliga värf
är att pröfva en gernings lagstridighet, icke dess maraliska
brottslighet, hvilken är föremål för pröfning af det högsta väsendet
ofvan jorden, och den högsta makten på jorden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke, sedan R.
o. Ad.
Den 28 April.
329
o. Ad. nu bifallit LagUtsk:s betänk. N:o 93, och således fattat
enahanda beslut med del, Iivari Hederv. BondeSt. stannat och
inbjudit R. o. Ad. att instämma, R. o. Ad. bifölle, att BondeSl:s
ifrägavar. inbjudning lades till handlingarne.
Ropades ja.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 11 om aftonen.
Justerades ett prot.uldr. för d. 26 och 28 dennes.
Justerades pleniprot. för d. 15 sistl. Mars.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 16 och 22 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 98, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s
mern. N:o 70, med förslag lill sammanjemkning af de inom
RiksStm fattade skiljaktiga beslut, rör:de den i betänk. N:o 52
behandlade frågau om indragning af lagmans-, kämners- och riddare-syne-rätter.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då det ifrågavar. lag
stadgandet
endast blifvit af 2 Stånd bifallet, bör det, enligt
grundlagen, vara förfallet. Jag anhåller således, att R. o. Ad.
måtte ogilla den framställda voteringspropos.
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
vidblifva sitt, i anledn. af LagUtskis betänk. N:o 52,
fattade beslut, samt afslå den af Ulsk. föreslagna voler.propos.,
på den grund att då endast 2:ne Stånd beslutat förändring i hittills
gällande stadganden rör:de lagmans-, kämners- och riddaresyne-rätterne,
R. o. Ad. ansåge, att votering i förstärkt LagUlsk.
i förevar, fråga icke kunde gruudlagsenligt äga rum.
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå n. Ex. tillkännagaf,
det han funnit ja hafva öfverröstat nej.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Tisdagen den 20 April 1845
Plenum kl. 9 f. m.
10 H.
42
330
Den 29 April.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 16 och 22 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 99, i anledn. af väckte motioner, angde stiftande
af lag för actiebolag.
Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att Ridd.secret.
måtte upplysa hvad beslut de öfrige Stånden i denna fråga
fattat.
Undertecknad Ridd.secret. tillkännagaf, att LagUtsk:s nu
förevar, betänk, blifvit bifallet af Preste- och BondeSt:n, utan
förändring, samt af BorgareSt. endast med den förändring, att
sista mom. uti förslagets 9 § antagits så lydande: ”innan reglementet
blifvit till Konungens Bef. inlemnadt, är bolagsförening ej
emellan bolagsmännen förbindande”.
Frih. Palmstjerna: På de skäl, som Gr. Mörner uti sin
vid delta betänk, fogade reservation har anfört, får jag tillstyrka
R. o. Ad. alt instämma i det beslut, som Vallöf!. BorgareSt.
har i frågan fattat.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. LagUtsk:s
betänk. N:o 99, endast med den förändring, alt sista mom i 9
§ af ifrågavar. lag skulle erhålla följande lydelse: ”innan reglementet
blifvit till Konungens Bef:h:de inlemnadt, är bolagsförening
ej emellan bolagsmännen förbindande”.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 16 och 22 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 102, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Ulsk:s
betänk. N:o 69, öfver väckte motioner om upphäfvande eller
ändring af K. förorda, d. 9 Maj 1835, ang:de hvad iakttagas
bör vid handel om lösören, som köparen later i säljarens vård
qvarblifva.
Frih. Ceders tröm, Jacob: Jag anhåller att få vela om
prot.uldr. ang:de de öfrige Ståndens beslut i denna fråga ännu
hafva bit ankommit.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att prot.utdr. erhållits,
som utvisade, att LagUtsk:s utlåt. N:o 102 blifvit af de 3:ne öfrige
RiksSlm bifallet.
Frih. Cederström: I sådant fall är det icke särdeles
värdt att här göra någon förändring; eljest hade jag velat instämma
i hvad Gr. Mörner uti sin reservation har anfört, rör:de
oriktigheten af att i en författning rubba aftal, som redan på
grund af lag äro ingångne.
Gr. Sparre Erik: Äfven jag erkänner, att, sedan 3:ne
Stånd redan hafva bifallit betänk., någon förändring i förordningen
icke vidare kan ifrågakomma, men jag kan dock icke
underlåta att förklara, det jag anser såväl K. förordn. af
1835, rör:de lösöreköp, som detta förslag, hvila på en helt
och hållet falsk grund. Denna grund är falsk, ty vi veta
alla, att de afhandlingar, som här afses, icke äro köp, utan
Den 29 April.
331
en hypolbisering af lösören. Jag tror, att Utsk. begått ett fel,
då Utsk. icke tagit i betraktande den af en ledamot i BondeSt.,
Peller -Pålsson, väckta motion, angående inteckning af lösegendom.
Jag vet att man skall säga mig', att sådant är omöjligt;
men jag svarar, att erfarenheten visat, att det icke är omöjligt,
enär just desse s. k. lösöreköp egentligen afse en genom inteckning
hos vederbörande auctoriteler vunnen panträtt för köparen.
Jag tror derföre icke, alt det varit omöjligt att i lagen
införa ett stadgande i den syftning, som jag tagit mig friheten
nämna. Derigenom hade man äfven kunnat förekomma hvad
som nu icke skett, nemi. att köparen får sitta i orubbad besinning
då en utmätning göres; ty hade inteckning skett i
lösegendomen, så hade pantinnehafvaren endast haft förmånsrätt
till betalning för köpeskillingen, och i sådant fall hade lösegendomen
rätteligen skolat tagas i qvarstad och försäljas. Föröfrigt
måste jag göra en anmärkning emot förslaget. Uti 4 §
siiges det, att köparen alltid skall vara pligtig, der fordringsägaren
det äskar, att med ed betyga, alt emellan honom och
säljaren är, på god tro, så tingadt och betaldt, som afhandlingen
innehåller. Jag måste med blygsel och harm erkänna, att
jag gjort mig sjelf skyldig till en sådan edgång. Men jag har
dertill varit tvungen, emedan lagstiflaren icke satt mig i tillfälle
att genom inteckning i lösegendomen bevara min rätt. Jag
har varit nödsakad, för alt rädda arrendatorer, alt försträcka
dem penningar, och till beredande af säkerhet derför, har jag
måst, genom en s. k. lösöreköpafhandhng, söka vinna inteckning
i deras egendom. Men om en gäldenär, som söker utmätning,
skulle hos domaren fordra att jag med ed skulle sanna,
att emellan mig och låntagaren är, på god tro, så tingadt och
betaldt, som afhandlingen innehåller, så kan jag icke aflägga
en sådan ed; ty min mening har aldrig varit att tillegna mig
den lösa egendomen, utan har den blott varit att få säkerhet
för den lånesumma, som jag gifvit. Då jag sålunda icke kunde
gå eden, skulle jag gå i mistning af det lån jag gjort, och
följden blefve då den, att jag en annan gång icke kunde lemna
något lån. Mångfaldiga tillfällen kunna likväl inträffa då
personer, hvilka icke hafva någon fast egendom att erbjuda lill
säkerhet, behöfva lån, och det ar således oriktigt af lagstiftaren
att, genom motverkande af tillfällen lill sådan säkerhet, beröfva
personer tillgång till de lån, hvaraf de kunna vara i behof.
Emot de öfrige försigtighetsmåtten vid afhandlingen har
jag just ingenting att erinra. Jag skulle likväl hafva trott, att
Utsk. hade bort göra afseende på Hr Giinlhers förslag, alt inteckningen
borde förnyas hvart 3:dje år. Jag har velat nedlägga
denna protest emot förordningen, som jag till dess grund
anser falsk.
Då nu II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla LagUtsk:s utlåt. N:o 102, ropades starka
nej, blandade med åtskilliga ja, i anledn. hvaraf II. Ex., med
33a
Den 29 April.
tillkiinnagifvande att härvid nej varit öfvervägande, anmodade
de ledamöter, som svarat nej, att uppgifva huruvida de yrkade
afslag, eller om endast någon förändring af hvad Utsk. föreslagit
åsyftades.
Härvid begärdes propos. å afslag; hvarpå II. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, anmärkte, att ett afslag å Ulsk:s utlåt, skulle utmärka,
att R. o. Ad. önskade bibehållande af 1835 års förordning,
sådan den nu är gällande.
Gr. Sparre: Då jag förklarat min mening vara, att 1835
års författning hvilar pä en falsk grund, så kan jag i följd deraf
icke annat än anse, alt hvarje försök att, med bibehållande
af denna grundval, bilda en författning i enahanda syftning, måste
i större eller mindre grad misslyckas; men då jag tillika
erkänner, att 1 § skall medverka till större offentlighet och likaså
den 2, så vill jag icke bestrida att desse båda §§ bibehållas,
blott den öfrige delen af förordningen uteslutes.
Frih. Cederström: För min del anser jag det visserli
gen
icke löna mödan att upptaga tiden med discuterande af en
författning, som redan är genom 3:ne Stånds bifall afgjord; men
detta hindrar dock icke R. o. Ad. att afslå författningen, då R.
o. Ad. icke vill till alla delar godkänna lJtsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag hemställer vördsammast,
om icke R. o. Ad. skulle kunna, i likhet med hvad förut vid
dylika fall skett, låta vid de 3:ne Ståndens beslut bero.
Gr. Sparre: Mot detta Gr. Lagerhjelkes förslag har jag
ingenting att invända.
Frih. Raab, Adam Christian: Då 3:ne Stånd hafva bifallit
betänk., anser jag det icke löna mödan att nu upptaga liden
medelst en discussion öfver detsamma. Då dessutom ett afslag,
eller, såsom Gr. Lagerbjelke yrkat, att lägga betänk, till
handlingarne, skulle utvisa, att man icke vill hafva någon förändring
i detta hänseende, hvilket jag tror är stridande emot
majoritetens åsigt här, så kan jag icke annat än yrka bifall till
Utsk:s förslag, och anhåller jag vördsammast, att H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, behagade ännu en gång framställa propos. derå.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: II. Ex. IIr Gr.
o. Landtm, har ganska tydligt och med begripliga ord förklarat,
att han trott sig finna, det R. o. Ad. afslagit betänk., hvarföre
han äfven af Ståndet begärt att fä veta, hvad som af Ståndet
yrkades i stället, åtminstone uppfattade jag så saken. Föröfrigt
instämmer jag helt och hållet i hvad Gr. Lagerbjelke
yttrat, att nemi. låta vid de 3:ne öfrige Ståndens beslut bero;
man har dermed icke, såsom Frih. Raab förmenat, uttryckt, att
man icke vill någon förändring.
Frih. Cederström: Det är visserligen en ganska oskyl
dig
åtgärd att låta bero vid hvad lagen redan bestämmer; men
Den 29 April.
333
då vi äro dermed missnöjde, kan jag; icke annat än (inna, alt vi
böra alsia författningen.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det. han icke tiIIkänngifvit,
att R. o. Ad. beslutat afslag å Ulsk:s utlåt., utan
endast, att R. o. Ad. icke bifallit detsamma, hvarjemte H. Ex.,
sedan nu olika meningar blifvit yttrade, hemställde, om icke
meningarne kunde förenas på det sätt, att R. o. Ad. förklarade
sig, sedan 3:ne Stånd redan bifallit Ulsk:s utlåt., vilja låta vid
detsamma bero.
Ropades ja.
Föredrogs och lades till handlingarne förstärkta StatsUtsk:s
d. 22 dennes på bordet lagda mern. N:o 274, i auledn. af verkställde
omröstningar ang:de tnllbevillningen.
Föredrogs förstärkta Statslltsk:s d. 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 275, i anleda, af verkställde omröstningar, ang:de
stämplade pappersafgiften.
Då härvid H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
R. o. Ad. ansåge nödigt att detta mera. upplästes, anmälde sig'
och yttrade
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag anhåller, att
delta mein. i vissa punkter mätte varda uppläst, hvilka jag skall
hafva äran uppgifva. Först pag. 42, 2:dra voteringen.
Sedan i anledn. häraf Utsk:s berättelse om förloppet af 2:dra
voteringen, rör:de chartcring af fldeicommiss-bref och andra
dylika förordnanden, blifvit uppläst, anförde
Frih. Palmstjerna: Jag har ansett nödigt att särskildt
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på detta votum, för tillvägabringande
af det beslut, hvarigenom confiscationen af lideicommisserne
skall förberedas och genomdrifvas. Jag lyckönskar det
allmänna till en sådan mognad i opiniorierne, och hoppas att antagandet
af Rengl Gudmundssons förslag snart skall fullborda
detta storverk.
Jag anhåller vidare, att den del af pag. 45, som handlar
om resultatet af voteringen ang:de stämplade pappersafgiften för
consulers, generalconsulers och agenters diplomer måtte få uppläsas.
Den sålunda begärde uppläsningen skedde, hvarefter
Frih. Palmstjerna yttrade:
Jag kan endast lyckönska R. St. att förvara inom sig en
sådan skatt af vishet och grannlagenhet, som detta beslut innebär.
Sverige har således beskattat de embetsmän, som äro
gemensamma för Sverige och Norrige. Förmodligen hafva de
beslutande haft helt andra åsigter och insigter, än jag. Jag
underkastar mig eu så djup vishet och hetviIlar icke att ju detta
beslut i Norrige skall göra det lyckligaste intryck.
334
Den 2'J April.
Vidare anhåller jag få uppläst den del af samma pag., som
rörer beslutet ang:de charteringsbeloppen för fullmakter, öppna
bref och resolulioner.
Efter i följd häraf verkställd uppläsning, anförde
Frih. Palmstjerna: Dymedelst hafva R. St. ansett onö
digt
alt hos K. M. i und. anhålla, det, efter en af K. M. föranstaltad
granskning af de olika fullmakts-och resolutions-kostnaderne
i förhållande lill de olika värdigheternes vigt, eller beloppet
af åtföljande lönetillökningar, charteringsbeloppen för fullmakter,
öppna bref och resolulioner, m. m., mätte af K. M.
nedsättas till ett efter lönerne och värdigheterne mera billigt
förhållande, än som för närvarande äger rum. Jag lyckönskar
mitt fädernesland till den billighet och det förstånd, som röjer
sig uti ett sådant beslut! En pluralitet af 19 rösler har beslutat
att icke hos K. M. göra en sådan hemställan, utan att fastmera
med en dryg stämpelafgift fortfarande beskatta äfven sådaue
tjenstemän, som icke njuta någon lön.
Min afsigt har endast varit att få dessa anmärkmr till protocollet
anmälda; ty, i sanning, förstärkta StalsUtsk. har, genom
dessa voteringar, åt sig upprättat ett monumentum seve
perennius.
Uppå härefter af Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
lades förstärkta StalsUtsk:s mern. N:o 275 till handlingarne.
Föredrogs SlatsUtsk:s d. 22 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 276, med förslag lill sladganden och bestämmelser, ronde
sältet, ordningen och villkoren för inbetalningen af anslags- och
lånesummor till befrämjande af odlingsföretag och allmänna
arbeten.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande:
Usta punkten
Bifölls.
2:dra punkten.
Frih. Cederström, Jacob: Vid slutet af det i denna
punkt förekommande mom. g) fordras i min tanka ett tillägg af
orden: ”och skall den försummade afbelalningen genast i laga
ordning utsökas,” ty annars kunde det hända, att denna afbetalning
komme att löpa en längre tid med 5 procents ränta, som
tillika utgör ränta på ränta, efter räntan är inberäknad i afbetalningen,
hvilket icke kan stå tillsammans med en förståndig
ordning.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. biföll R. o. Ad. förevarande punkt med den förändring,
att vid slutet af mom. g) skulle tilläggas orden: ”och skall sagde
belopp genast utsökas”.
3:dje punkten
Bifölls,
Den 29 April.
335
4:de punkten.
Frih. Gederström: Vid mom. d) i denna punkt torde
samma tillägg böra göras, som det, hvilket nyss blef af R. o.
Ad. gjordt vid mom. g) i den föreg:de punkten.
R. o. Ad. biföll denna punkt med enahanda tillägg, som förut
blifvit beslutadt att införas vid inom. g) af 2 punkten.
5:le och G:te punkterne
Bilöllos.
Vid föredragning af StalsUtsk:s d. 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 277, med förslag till sammanjemkning eller voter.
propos-.r i anleda, af skiljaktiga beslut uti frågan om anslag
till nykterhetsskrifters utgifvande, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer, att R.
o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut och godkänna voler.propos.
R. o. Ad. beslöt att vidblifva sitt förut i detta ämne fattade
beslut samt godkänna den af Ulsk. föreslagna voler.propos.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 22 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 278, i anleda, af erhållne ålerremisser å betänk.
N:o 197, ang:de förräntande af Ekeplanterings-cassans
medel.
Föredrogos och lades till handlingarue StatsUtsk:s d. 22
dennes på bordet lagde mern.:
N:o 279, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Kammarcollegii
berättelse, ang:de kungsgårdars och öfrige kronolägcnhelers i
Riket förvaltning; och
N:o 286, i anledn. af RiksSl:ns skiljaktiga beslut, i fråga
om befrielse för Presidenten af Billbergh, Cancellirådet Wallerius,
Kammarrättsrådet Winroth och Coutrolleureu Middendorff
för ådömdt ersättningsansvar i och för den efter aflidne tullförvaltaren
Finér yppade halance.
Äfvenledes föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv:soch
Ekon.Utsk:s d. 22 dennes på hordet lagda mein. N:o 138,
i anledn. af återremiss af utlåt. N:o 136, ang:de väckt motion
om tillsättandet af en comité för alt utarbeta förslag till en förändrad
nationalrepresentation.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 23 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 280, i anledn. af väckt fråga om förändring
af beskattningen å qvarnar och sågverk m. m.
Vid föredragning af StatsUtskis d. 23 dennes f. m. på bordet
lagda utlät. N:o 281, i anledn. af väckt motion om hemmantalsräntans
upphörande, yttrade sig
336
Den 29 April.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag anhåller, att
Måns Månssons reservation malte få uppläsas.
Berörde reservation blef i anledning häraf uppläst; hvarefter
StatsUtsk:s utlåt. N:o 281 af R. o. Ad. bifölls.
Föredrogs och företogs till afgörande punktvis StatsUtsk:s
d. 23 dennes f. m. pä bordet lagda ut låt. N:o 282, i anledn. af
K. M:s nåd. propos. till R. St., ang:de förhöjning af årliga anslagen
af allmänna medel lill folkundervisningens befrämjande.
1 :sta punkten.
R. o. Ad. fann, att sedan numera samtliga RiksSt:n bifallit
Stats- och Bevilln.Utsk:ns, under förutsatt nedsättning uti den
personliga skyddsafgiften, afgifna förslag om anvisande af ett
emot denna nedsättning svarande belopp, att af hvarje församling
eller socken inom Riket användas lill folkundervisningens
befrämjande, StatsUlsk:s uti förevar, punkt, för den händelse
att berörde förslag ej vunne R. St:s bifall, gjorda tillstyrkande,
om anvisande å Riksg.cont. af ett ärligt anslag af 80,000 r:dr
för folkskolelärares aflöning, hade förfallit.
2:dra punkten.
Bifölls.
3:dje punkten.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s i denna punkt gjorde anmälan,
att, såvida nedsättningen i den personliga skyddsafgiften
och det deraf beroende bidraget till folkskolorne fastställdes
till mindre belopp än Utsk. beräknat, -särskildt utlåt, i anledn.
deraf komme att afgifvas.
4:de och 5:te punkterne.
B i fölI os.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 23 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 283, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de ett
lånebidrag för Götheborgs hamnbyggnad.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får fästa uppmärksamheten
derå, att flere af Högl. StalsUtsk:s Ilrr ledamöter hafva
reserverat sig emot det beslut, hvaruti Utsk. i denna fråga
stannat. Förhållandet är, såsom det af betänk, synes, att, genom
uppgrunduing af Götheborgs hamn, större, för utrikes handeln
begagnade fartyg, icke kunna närmare intill nämnde stad
uppkomma, än till den en half mil derifrån belägna tullstationen
Klippan. Enligt upprättad plan skulle bela kostnaden för
iståndsättande af denna hamn uppgå till 500,000 r:dr, till betäckande
hvaraf, dels kunna erhållas 80,000 r:dr af Handelsoch
Sjöfartsfonden, dels oek 200,000 r:dr af staden Götheborgs
egna tillgångar. Nu har K. M. uti Dess i ämnet till R. St. af
gifne
-
Den 20 April.
337
gifne nåd. propos. föreslagit, att hälften af det belopp, sora,
utöfver ofvannämnde tillgångar, till arbetets utförande sålunda
erfordrades, utgörande en summa af 140,000 r:dr, måtte staden
Götheborg beviljas; börande samina medel med 14,000 r:dr årligen
under loppet af 10 är utgå. Denna summa synes ganska
billig, dä man betänker, alt del bär gäller att befrämja ett så
stort och vigtigt ändamål, som handeln och rörelsen i en stad,
hvilken utgör afsättningsorten för en stor del af Sveriges Rike.
Jag har bort sägas, det 2:ne Stånd redan hafva återremitterat
betänk, jemte bifogande af anmärkmr, hvilka gå derpå ut, att
bifall mätte lemnäs till den K. propos., och jag får, med anledn.
deraf, hos R. o. Ad. vördsamt anhålla, det R. o. Ad. ville
vidtaga enahanda åtgärd.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller äfven om
återremiss af detta betänk. Utsk. säger: ”och då härtill kommer,
att, enligt den af Utsk. uppgjorda beräkning af Riksg.-  cont:s behållningar, de i detta afseende erforderliga medel icke
för närvarande finnas att disponera, måste Utsk. hemställa, att
R. St. icke mätte till den nåd. propos. oni lönebidrag lill Götheborgs
hamnbyggnad bifall lemna.” Nu hafva 3:ne Stånd redan
beslutat, att bancovinsten skall öfverlemnas till Riksg.cont.;
det är följaktligen all anledn. att förmoda, det medel skola blifva
tillgänglige. Om således detta H. Stånd skulle för sin del
besluta, att, för den händelse medel erhölles, lånet mätte beviljas,
så vore då det gagn uträttadt, som K. M. åsyftat.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag förenar mig i den begäran
om återremiss, som de 2:ne föregående talarne hafva
framställt. Jag gör det på det skäl, att då R. St. vid flerfaldiga
tillfällen lemnat understöd ät orter och arbetsföretag af
vida mindre vigt för det allmänna, än de nu ifrågavarande, så
synes det vara billigt, att R. St. äfven nu, då frågan blott är
om ett län, för hvars återbetalande fullgoda garantier blifvit
utfästade, ville, förmedelst den jemförelsevis obetydliga summan
af 14,000 r:dr om året under 10 års tid, underlätta ett företag,
hvars vigt Utsk. sjelf erkänt, såsom varande onekligen för
handeln och sjöfarten af största inflytande.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
återremittera SlatsUtsk:s utlåt. N:o 283, med förklarande,
att R. o. Ad. ansåge ifrågavar. nåd. propos. böra bifallas.
Ropades ja.
Justerades ett prot.utdr., ang:de R. o. Ad:s denna dag fattade
beslut i fråga om StatsUtsk:s utlåt. N:o 277.
Vid föredragning af LagUtsk:s d. 23 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 103, i anledn. af gjorde anmärkmr vid
10 H. 43
338
Den 29 April.
Utsk:s betänk. N:o 56, öfver dels K. M:s nåd. propos. med förslag
till förordning om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof, dels ock väckt motion i samma ämne, biföll R. o.
Ad. berörde betänk. N:o 56, med den deri uti utlät. N:o 103
föreslagna förändring.
Föredrogs och lades till hnudlingarne LagUlsk:s d. 23 dennes
e. m. på bordet lagda mern. N:o 104, i anledn. af skedd
återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 89, öfver väckt motion, att
för reverser och invisningar, ställde till viss man eller ordres,
måtte bestämmas enahanda betalningsansvarigbet, som för vexlar
m. m.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 25 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 284, i anledn. af väckt motion, ang:de åtskilige
rusthållares inom Westmanlands län befrielse från ålagd
dagsverksskyldighet, samt åtnjutande af dem anslagen augmentsränta,
yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta betänk, är ett
af de flere vid denna riksdag, som icke innehålla annat än begäran,
alt, om vederbörande befinnas hafva rätt, K. M. ville
göra dem rätt. Jag har alltid ansett olämpligt, att R. St. ingå
till K. M. med sådane framställningar, som hvarken äro den
lagstiftande eller verkställande makten värdiga, och som, på
sitt sätt, innebära ett indirect misstroende, att man här i landet
icke kan få rätt, med mindre man har en förnäm recommendation.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. måtte afslå
betänk.
R. o. Ad. behagade, uppå härefter framställd propos., afslå
StatsUtsk:s utlåt. N:o 284.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 25 dennes f. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 285, i anledn. af väckt fråga om indragning
af de i och för Löfås silfververks drifvande upplåtne
förläningar och förmåner.
Vid föredragning af Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskms d. 25 dennes f. m. på bordet lagda meni. N:o 9,
i anledn. af RiksStms olika beslut ang:de tullförfattningarne,
uppstod, i afseende på den punkt, deri Utsk:n inbjudit R. o. Ad.
samt BorgareSt. att instämma i Preste- och BondeSt:ns beslut,
i fråga om de personer, som af Generaltullstyrelsen må kunna
för särskilda tillfällen förordnas till anställande af undersökning
efter olofligen infördt gods, samt derjemte förbehållit sig att,
derest icke någotdera af de begge förstnämnde Stånden behagade
antaga inbjudningen, få med vidare yttrande i denna fråga
inkomma, följande discussion:
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Ehuru denna fråga
visserligen, i afseende på sjelfva ämnets beskaffenhetär af
Den 29 April.
339
föga vigt, sa liar ilen dock, genom de olika beslut, som inom
Standen blifvit fattade, rakat i ett slags dilemma, som gör, att,
om R. o. Ad. icke nu skulle finna lämpligt att antaga Utsk;ns
inbjudning, frågan skulle blifva ganska svår att utreda. Förballandet
är i korthet, att förut hafva endast öfverbetjente vid
Tullverket varit berättigade att af Generaltullstyrelsen förordnas
till visitationers anställande efter olofligt infördt gods å hvad
ställen som helst, hvaremot Utsk. frångått denna grundsats och
i stället föreslagit, alt hvilka personer som helst, vare sig öfvereller
underhetjente, eller alls icke tjenstemän på Tullverkets stat,
skulle at Generaltullstyrelsen kunna förordnas till dessa förrättningar.
Dä delta Utsk:ns förslag inkom till Stånden, beslöt
BorgareSt. att låta det förblifva vid hvad hittills i detta afseende
varit stadgadt, hvaremot R. o. Ad. gick eli steg längre
och beslöt, att ordinarie tjenstemän vid Tullverket skulle lill
sådane extra förrättningar kunna förordnas, under det alt Presteoch
BondeSl:n bi föl lo Utskrns förslag. Förhållandet hr således
det, att 2:ne Stånd hafva bifallit Utsk:ns betänk, i dess vidslräckthet,
ett Stånd, nemi. R. o. Ad., har tagit steget kortare,
och ett Stånd, nemi. BorgareSt., har icke alls tagit detta steg.
Ulsk:n hafva nu tagit sig friheten inbjuda R. o. Ad. eller BorgareSt.
att förena sig med Utsk:bs, af Preste- och BondeSt:n
godkände förslag, hvarigenom 3:ne Stånds beslut skulle uppkomma.
Skulle icke nu denna inbjudning antagas, återstå icke
mera än 2:ne utvägar att välja på, emedan frågan icke kan
förfalla: nemi. antingen alt förstärka ett sammansatt Utsk. (en
åtgärd, som, ehuru icke saknande prejudicat, likväl är ovanlig
nog), och låta det gå till votering, eller också måste man genom
en slags juridisk härledning, då nemi. 2:ne Stånd hafva
tagit 2:ne steg ut och ett Stånd tagit eli steg, och man således
äger skäl alt förmoda, att de 2:ne Stånden äfven hafva gått så
långt som del ena Ståndet, söka att kunna komma derhän, att
fä fram ett förslag, sorn vore R. St:s. Bien afven denna tydning
kunde vara vådlig, emedan det icke alltid är sagdt, alt
derföre, att man beviljar utsträckningen af en lag, man derföre
äfven vill bevilja en mindre utsträckning af densamma, och då
dertill kommer, att det högsta embetsverk i Riket för Tullärenden,
nemi. Generaltullstyrelsen, säkerligen icke lärer till sådane
förrättningar, som de hvilka här afses, förordna andre personer
än dem, hvilka förtjena ett dylikt förtroende, så skulle jag för
min del tillstyrka B. o. Ad. alt antaga Utsk:ns inbjudning.
Frih. Cederström, Jacob: För min del kan jag icke
tillstyrka antagande af inbjudningen, utan önskar att R. o. Ad.
mätte förblifva vid sitt beslut; och dä LagUtsk. egentligen är
det hufvud-utsk., som författar lagförslag, så är det ock förstärkta
LagUtsk., som i frågan skall rösta till Ständernes beslut.
Och om R. o. Ad. vidblifver sitt beslut, så öfverlemnas frågan
till förstärkt LagUtsk.; ty Gr. Cronhjelm har rätteligen anmärkt,
alt frågan icke kan förfalla, då 3:ne Stånd beslutat för
-
340
"Den 29 April.
ändring, fast olika. Frågan skall således till något Ulsk. hanskjutas,
och det hlir till lörstarkt LagUlsk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det är visserligen
ett ypperligt tillfälle att få experimentera med rätta förståndet
om grundlagarna i delta fall; men som tankarne derom
kunna vara olika i de särskilda Stånden, så skulle det ovillkorligen
leda till mycket uppskof, innan man härutinnan kunde
sig förena; ty det är icke allom gifvet, alt kunna klyfva frågorna
så lätt som vissa ledamöter. Det är derföre som jag
tror, att man så mycket hellre bör söka att undvika det dröjsmål,
som skall uppstå, derigenom att R. o. Ad. vidblifver sitt
beslut, som Tullstyrelsen sjelf komme att hafva det moraliska
ansvaret för de personer, som skulle användas, och vid sådant
förhållande missbruk ej synas vara att befara. R. o. Ad. har,
genom sitt afslag å frågan att minska böterne, redan förorsakat
nämnde styrelse svårighet att hälla nödig controll mot uppdagade
missbruk. Jag förenar mig således med Gr. Cronhjelm
och tillstyrker antagande af inbjudningen.
Frih. Raab, Adam Christian: Äfven jag tillstyrker
antagande af dea ifrågasatta inbjudningen, och ber att få fästa
uppmärksamheten på huru obetydlig frågan i sig sjelf är. Här
gäller ju intet annat, än alt åt Generaltullstyrelsen måtte öfverlätas
förtroendet alt förordna personer, utan afseende på 0111 de
tillhöra Tullverket eller icke, för anställande af ifrngakommande
visitatiouer, eller om styrelsen skall vara inskränkt till valet
inom deni, hvilka vid Tullverket innehafva grad af öfverbetjente.
Jag kan ej föreställa mig, ali nämnde embetsverk skulle
missbruka en sådan utsträckning af sin rättighet. Derigenom
att man icke envist vidhåller eli beslut af så ringa värde, ulan
bifaller inbjudningen, så undgår man obehaget af att tvista 0111
formfrågor och derefter uttänja tiden genom afgörande i förstärkt
Utsk. Jag tillstyrker antagande af inbjudningen.
Gr. Sparre, Erik: Jag är förekommen af de 2:ne siste
talarne och har föga att tillägga. Jag har inom Utsk:n varit
vittne till 2 eller 3 timmars discussion öfver detta ämne, och
kan således försäkra Frih. Cederström, att åsigterna komma att
blifva högst delade, huruvida frågan skall tillhöra förstärkt
Lag- eller förstärkt Revilln.Utsk., ty begge dessa åsigler sökte
alt göra sig gällande. Dä således frågan är af så ringa vigt,
och det är osannolikt, att Generaltullstyrelsen skulle gifva ifrågavarande
uppdrag åt personer, som icke voro lämplige, så tillstyrker
jag, att, till förekommande af all tidsutdrägt, som blefve
en följd af Adelns vägran alt antaga inbjudningen, densamma
äfven måtte bifallas.
Gr. Cronhjelm: Jag tillåter mig att yttra några ord, i
anledn. af Frih. Cederströins anförande. I fall man skulle utgå
ifrån den grundsats, att votering i förstärkt Utsk. skall äga
rum, och icke tillerkänna de sammansatta Utsk:n rättigheten
Den 29 April.
341
att förstärkas, utan välja något enskildt Ulsk., som skulle förstärkas,
så måste man väl välja det, med hvilket frågan står i
närmaste samband. LagUtsk. kan väl icke sysselsätta sig dermed,
emedan fråga icke är om något lagsladgande, ulan blott
om rättighet för ett embetsverk att kunna förordna personer
till verkställande af visitationer. Bevilln.Utsk. kan icke eller
förstärkas för att votera härom, emedan frågan ej är hvarken
om bevillningens belopp eller densammas fördelning. Skall något
Utsk. förstärkas, synes det vara Ekon.Utsk.; men nu finnes
ingen förstärkning för detta Utsk. och valet dertill skulle endast
fördröja riksdagen; och i alla fall äro meningarne så delade,
att jag förutser flere timmars debatter, innan man skall
förena sig i frågan om hvilket Utsk., som skall slita frågan.
När dertill kommer att jag för min del visserligen icke inom
detta rum tillhört deras antal, som tillstyrkt antagande af höga
tullbestämmelser, men jag icke kan undgå att finna det vara
ganska orätt att, på samma gång man hetriider det proh i bi t i v a
tullsystemets hana, vilja betaga den controllerande myndigheten
all möjlig lätthet att efterse att vissa orimliga, men dock gifna
föreskrifter efterlefvas, så kan jag icke annat än antaga Utskins
inbjudning.
Frih. Cederström, Jacob: Hvad först angår det Utsk.,
sorn för denna fråga kan komma att förstärkas, i händelse R.
o. Ad. vidblefve sitt beslut, så lärer det vara klar sak, att det
icke kan lili Bevilln.Utsk., emedan detta Utsk. icke förstärkes,
ulan då blir det förstärkt SlalsUtsk., sorn skall behandla frågan,
men den angar icke beviiln.medel. Icke eller kan det vara
Ekon.Utsk., som skulle försl är kas, af det enkla skäl, att författningen
icke är af ekonomisk natur och skall som önskningsmål
behandlas, ulan skall densamma absolut, efter 87 § Reg.F.,
som lagstiftningsfråga behandlas och vinna Konungens sanclion,
emedan den rörer medborgares rätt. I afseende åter på sjelfva
frågan, sorn är grund för Adelns beslut, eller att den person,
som af Generaltullstyrelsen förordnas, skall hafva något
särskildt alt förlora, d. v. s. sin på stat innehafvande tjenst, om
han missbrukar det förtroende lian fått, så är jag, lika med de
talare som yttrat sig, öfverlygad derom, att Generaltullstyrelsen
i detta hänseende endast väljer personer, pä hvilka den kan
lila och till hvilka fullt förtroende hyses; men huru, hvar
och när kan man påstå, alt icke ett förtroende, lemnadt af en
styrelse, kan missbrukas af subjectet, som fått emottaga detta
förtroende. Om detta subject ingenting har att förlora, i händelse
af missbrukadt förtroende, så hafva dock Svenske medborgare
i sådant fall blifvit våldförde, och det strafflöst till
pä köpet, ty den der herrn, som orätt förfarit, han har ingen
ting
att betala med, han har ingen tjenst, ingenting att förlora.
Det är detta, som B. o. Ad. afsett skulle förekoinmas, derigenom
alt Tullstyrelsen icke skulle kunna förordna andra än tjenstemän
på stat. Jag yrkar, att R. o. Ad. mätte vidblifva sitt
beslut.
342
Den 29 April.
Gr. Cronhjelm: Jag kan icke med tystnad eftergifva
Frih. Cederströms förmodan, sorn skulle jag icke känna huruvida
Bevilln.Utsk. kan förstärkas eller icke. Jag får då upplysa
Hr Frih. först och främst, att sådant icke saknar prejudicat,
och i öfrigt hemställa, för den händelse t. ex. att ] § i
bevilln.förordn., som icke kunde förfalla, hade utgjort föremål
för olika heslut, huru då med densamma bort förhållas, enär
nämnde § hvarken rörer bevillningens belopp eller densammas
fördelning, i hvilket fall omröstning skolat ske i förstärkt StatsUlsk.
, och om ej i den förutsatta händelsen Bevilln. Utsk. måst
förstärkas. Beträffande hvad Frih:n i öfrigt anfört, tror jag
det vara öfverflödigt alt ingå i granskning af hvilka tjenstemän
Generaltullstyrelsen begagnar sig. Jag är öfvertygad, att så
vigliga sysslor, som de hvilka tillhöra Tullstyrelsen, icke af
Regeringen öfverlemnas till sådane personer, som ej skulle förslå
alt välja sina underordnade. Jag tror att ingen anledning
förefinnes lill den förmodan, alt Generaltullstyrelsen skulle använda
personer, af hvilka man kunde befara något intrång i
nationens rättigheter. Jag förnyar min anhållan, alt R. o. Ad.
ville antaga inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag anser frågan vara
afsa ringa vigt, det jag hemställer, att R. o. Ad. måtte antaga
inbjudningen, dels för att icke förlora tiden nu, och dels för
alt icke föranleda tidsutdrägt i allmänhet.
Frih. Cederström, Anders: Jag anser likväl icke den
na
fråga vara af så ringa vigt. Frih. Jacob Cederström har
redan visat, att om man uppläte ål hvilken som helst rättigheten
alt göra dylika undersökningar, så skulle följden möjligen
kunna blifva att en sorts strafflöshet skulle uppstå, om en sådan
person missbrukade sitt välde, emedan Generaltullstyrelsen icke
kan hafva någon omedelbar controll eller straffrätt öfver sådane
personer, som icke egentligen höra under dess domvärjo;
och då sådant skulle för samhället kunna blifva ganska vådligt
och leda till rätt obehöriga transactioner, anhåller jag, att 15.
o. Ad. för dess del måtte vidblifva sitt förra beslut.
Frih. Raab: Då Tullstyrelsen kan tillsätta ordinarie tjen
stemän,
så lärer väl styrelsen icke underlåta att, för fall som
detta, begagna sig af dugliga och redbara personer, och om ett
fel hegäs, skulle säkerligen icke beifran uteblifva.
Frih. Cederström, Anders: Jag har visserligen icke
betviflat, det ju ej Tullstyrelsen skulle tillsätta tjenlige och bra
personer, icke eller att styrelsen skulle underlåta att beifra
möjligen begångna fel; men dervid förete sig svårigheter med
hänseende till sådane personer, som ej lyda under dess domvärjo,
hvarföre jag fortfarande yrkar, att R. o. Ad. må vidblifva
dess förra beslut.
Då nu öfverliiggningen ansågs vara slutad, behagade R. o.
Ad., uppå af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.,
Den 29 April.
343
antaga ifrågavar. inbjudning till instämmande i Preste- och BondeSt:ns
beslut, samt ansågs i följd deraf Utskms hemställan om
angifvande af vidare yttrande i frågan hafva förfallit.
De öfriga punkterne i Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:ns betänk. N:o 9, blefvo utan discussion af R. o. Ad.
bifallne.
Föredrogs och bifölls BancoUlsk:s d. 25 dennes f. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 54, i anledn. af väckt fråga om ett årligt
arfvode för biträde vid afslutande af Bancodiscontvcrkets
räkenskaper.
Vid föredragning af LagUtsk:s d. 25 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 105, i anledn. af gjorde anmärkmr vid
Utsk:s betänk. N:o 76, öfver väckte motioner om en förändrad
ordning för lagsökningsmåls behandling i vissa fall, blef detta
utlät., såvidt det angick Hr Nordenanckar i ämnet gjorde förslag,
lagdt till handlingarne, och i öfriga delar bifallet.
Föredrogs LagUtsk:s d. 25 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 106, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Ulsk:s betänk.
N:o 46, öfver väckte motioner om förändring af 24 cap. 8 §
Missg.b:n, i afseeudc på ansvaret för den, som oträngd och af
vredesmode drager och begagnar vapen.
R. o. Ad. biföll LagUtsk:s uti förevar, utlåt, vidhållna betänk.
N:o 46.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Stats-, Bevilln.
- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms d. 26 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 110, i anledn. af återremiss å betänk.
N:o 52, ang:de förändring i tiden för krououppbördsstämmorne.
l:sta punkten, ang-.de uppbördens fördelning i flere terminer.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, ang-.de framflyttning af tiden för kronouppbördsstämmorne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då R. o. Ad. i detta
ämne fattat sitt beslut, förmodar jag att Ståndet icke nu frångår
detsamma, bifallande Utsk:ns nu afgifna utlåt., hvilket visserligen
i någon obetydlig mån skiljer sig ifrån det Först afgifna,
men icke medför någon förbättring i det nuvarande förhållandet.
Skillnaden meitan det förra och nu sednast afgifna förslaget
visar också det vacklande och grundlösa i den opinion,
som inom Utsk:n dicterat beslutet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har svårt att finna hu
ru
det varit möjligt inom de förenade Utsk:n komma till det
besynnerliga resultat, att uppbördsstämniorna skulle utsättas ifrån
344
Den 29 April.
medlet af Februari till medlet af följande April månad, under
bibehållande af föreskriften rörde tiden för de summariska räkuingarnes
afgifvande till den 30 April. Sådant låter ej verkställa
sig, celi jag anhåller, alt R. o. Ad. malte vidblifva sitt
beslut.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., som,
vid pröfningen af betänk. N:o 52, afslagit Utskms tillstyrkande
om framflyttning af tiden för kronouppbörden och uppbördsmänneus
redogörelse, funne för godt att äfven afslå den förändring
i tiden för kronouppbördsstämmorne, som uti förevarande puukt
af utlåt. N:o 110 blifvit tillstyrkt.
Ropades ja.
3:dje punkten, ang:de tillen för kronouppbördenpd Gottland.
Lades till handlingarne.
Vidare föredrogs Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskms d. 26 dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o
lil, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring i tiden för
kronouppbördsstämmorne pä Gottland.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag anmält min
reservation mot delta beslut, men tiden icke medgaf att affatta
densamma skriftligen, tager jag mig friheten alt redogöra för
den mening, jag i ämnet hyser. De förenade Utskm anföra sorn
skäl för sitt tillstyrkande, alt tillgångarne till liqviderande af
kronoutskyIderne skola hemtas ifrån sjöfarten och handeln hufvudsakligen;
alt således uppbördsslämmorne å Gottland icke böra
äga rum under andra tider af året, än vid öppet vatten, då
öns innevånare hafva lättast att förskaffa sig medel. Men denna
afsigt vinnes icke, om uppbördsstämmorna skola börja med
Maj månad; ty tiden derintill ifrån isbrytningen torde icke vara
tillräcklig för att medelst skeppsfarten hafva inbringat penningar.
Oin lerminerne för kronouppbörden nu icke inträffa på
de för öns innevånare mest beqvämliga tider, hvarom någon annan
här närvarande ledamot bättre än jag kail upplysa, och
om medlen för utskyldernes afbördande måste tagas ifrån handel
och sjöfart, synes lämpligast vara att de uttagas höstetiden
för det löpande året, och icke att med inbetalning af ett
förflutet års kronoutskylder fördröjes nära inpå hälften af det
nästpåföljande. Jag tillstyrker afslag å delta utlät., såvida icke
de, som äga en närmare kännedom om förhållandena på Gottland,
äro af helt motsatt mening.
Frih. Cederström, Jacob: Den ifrågavarande motio
nen
af Hr Lindström synes egentligen härflyta från önskan af
Hrr handlandlande på Gottland att kunna mottaga exportabla
effecter af allmogen derstädes på credit, utskeppa dem till uteller
inrikes orter, sedermera erhålla penningar derföre och
Den ,29 April.
345
salunda utan allt omak kunna uppgöra liqviderna med vederbörande
fordringsägare; men statsriikenskaperne böra väl icke rättas
efter köpmännens beqvämlighet oell vinstbegär, utan efter
det nvttiga inom samhället och ordningen derinom. Det är redan
en förlust för Gottland att uppbördsstämraorna upphörde,
nemi. den fiirsta på hösten oell deu andra på våren; att, efter upp*
bödsårets slut, uppbördsstämmorna skulle vidtaga inom provinsen,
och således räkenskaperna oell uppbörden inflyta under det
liästpåföljamie året. Man måste erinra sig, att å Gottland, lika
sorn annorstädes i Sverige, minsta tillgång lill utskyldernes betalande
förefinnes sommartiden, och att vid tidigt inträffande vinter,
då communicationen med fasta landet är afbruten, köpmännen,
som på credit tillhandlat sig hvarjehanda varor af öns jordbrukande
innevånare oell andre, icke få betalningen i sina händer
af omförmälda orsak, och i följd deraf icke eller kunna
godtgöra sine fordringsägare med mynt, men tillgångar saknas
ingalunda att kunna betala kronoutskyIderne. En sådan omständighet
är ej vådligare, än att ett stort belopp kommer att som
rest balanceras, och summariska redovisningen aflemnas lika fullt
den sisla dagen i April månad.
Det beror naturligtvis på en omtänksam landshöfding att,
vid sådana tillfällen, med de skattskyldige öfverenskomma om
dag, då de kunna betala sina utskylder, för att slippa att ut
sökningsvis
gå till väga:
Så hände sig under den tid jag var landshöfding på ön, att
mynt icke fans, mea väl tillgångar; i rak strid mot författningarna
tillät jag ej utmätning, utan öfverenskom med de skattskvldige
om viss dag, dä liqviden skulle uppgöras, anmälde förhållandet
hos Konungen, som visserligen icke svarade derpå i
någon skrifvelse, men enskildt sedermera gillade mitt handlingssätt,
och liqviden för sig gick sedermera ganska rikligt på sagdan
dag. Jag tillstyrker, lika med Frih. Palmstjerna, afslag å
della belänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det finnes under
vanliga år, när icke communicationen med fasta landet blir
afbruten, icke mera skäl för framflyltning af uppbördstiden för
Gottland, än för något annat län. En sådan framflyttning kunde
der i visst afseende blifva till och med skadlig, emedan en
stor del, eller södra delen af ön, är sädesproducerande till afsalu,
samt de i allmänhet små egendomarne, hvilka, äfven då
de icke öfverstiga J mantal, nästan alltid hafva eget tröskverk,
redan i god tid på hösten hafva sin säd uttröskad. Tager jag
förhållandet med handtverkarne i betraktande, så förekommer,
att deras räkningar vanligen betalas på nyåret, och äfven de
som skeppa ut sina varor, hafva fått dem betalta på hösten.
Under vintern verkställas körslor, och det är då betalningen
derföre bör erläggas af de handlande, fastän det vore beqväinare
för dem om betalningen finge ske om sommaren, för att
10 H, 44
346
Den 29 A p ril.
användas till liqviderande af föregående årets kronoutskylder.
Men under sådane år, då communicationen blir afbruten, och det
äfven kan inträffa, att landshöfdingen icke är påön, och landsh.-  embetet icke bar det modet, som Frih. Cederström anser landshöfdingen
alltid böra hafva, att egenmäktigt, till förekommande
af en olycka för en stor del af landets innevånare, inhibera
verkställigheten af förfatlningarne, då en skrifvelse derom till
K. M. hvarken kati afgå eller blifva besvarad, händer lätt att
priserne blifva mycket lågt nedtryckte och mångens undergång
beredes genom anställande af utmätningar till indrifning afobctalte
kronoutskylder. Frih. Cederström kan säkert erinra sig,
att ett sådant förhållande inträffat äfven under den tid han var
Landshöfding på Gottland. Jag skulle derföre önska, att under
de år, då eommunication blir afbruten genom is, hvilket inträffat
ungefärligen hvart 6 år, uppbördsstämmorne må hållas på
sin vanliga tid, men någon utmätning af resterande kronoutskylder
ej må få verkställas före medlet af Maj månad. Om
ett sådant stadgande vidtoges, erhålla öns innevånare trygghet
och nödgas de icke lefva endast på förtröstan och i beroende
af de handlande, hvilka dels kunna underlåta alt förse sig med
penningar, dels kunna förebära att de äro i saknad deraf, för
att få priserne nedtryckte. Jag vågar således föreslå den förändring
i beslutet, att under de år, då communicationen med
fasta landet blir afbruten, någon försäljning och utmätning för
resterande kronoutskylder icke må äga rum hos de restskyldige
förr än vid medlet af Maj månad.
Frih. Cederström: Emot det af Hr von Hohenhausen
framställda förslag, att R. St. må hos K. M. begära den författning
specielt för Gottland, att, i händelse ön är skild från communication
med fasta landet, indrifningen af de på rest upptagne
kronoutskylderne skall anstå till den 15 Maj, bar jag intet
att erinra. Det vore för den händelse, lian omnämnt, att landshöfdingen
vore frånvarande och landsh.embetet icke ansåge sig
kunna åsidosätta förfatlningarnes stränga efterlefnad, ganska nyttigt
för ön. Det factum Hr von Hohenhausen åberopat, har sin
riktighet. Jag var frånvarande vid riksdagen, och då jag på
våren återkom till Gottland voro der öfver 400 hemmanslägenheter
utlyste till försäljning på auction, hvilken försäljning af
mig inhiberades. En kalkugn, som var taxerad i bevillning till
ett värde af 4000 r:dr, var såld på utmätningsauction för 10
r:dr. Vid sådant förhållande instämmer jag med Hr von Hohenhausen
deri, att med restantiernes indrifning må få anstå
till d. 15 Maj, då communicationen med fasta landet varit stängd.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hohenhausens
förslag, derest H. Ex. rätt uppfattat detsamma, afsett,
att Utskms förslag skulle antagas med den förändring, att, under
de år, då communicationen med fasta landet är afbruten,
någon indrifning af kronoutskylder icke borde ske före medlet
af Maj månad.
Den 29 A p r i i.
347
Frih. Cederström: Om ja" ej missförstått Hr von IIo
henhausens
begäran, angick den icke förändringen i tiden för
uppbördsstämmornes hållande, utan endast restantiernes indrifning.
Hr von Hohenhausen lillkännagaf, att hans förslag blott
hade afseende pä reslantierne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den motion, sorn ge
nom
detta betänk, blifvit behandlad i StatsUtsk., angår uppbördslerminerne,
men icke utmätningar i allmänhet. Jag tror
således, alt R. o. Ad. icke horde inlåta sig på något nytt förslag,
som ej blifvit af Utsk:n i detta betänk, afhandladt, utan
att Ståndet borde helt enkelt hälla sig dervid. Då instämmer
jag i Frih. Palmstjernas begäran örn afslag derå. Det skulle
blifva ett besynnerligt fårhållande om man bestämde olika tider
för utmätning af resterande kronoutskylder inom det ena
och andra Ninet; ty då vet jag i sanning icke hvar enheten
inom uppbördsverket blefve af. Får Gottland särskild tid för
sådane utmätningar; sä kommer troligen andra landskap och
anföra goda skäl, hvarföre de vilja hafva andra utmätningstider.
Jag kan således icke annat än afstyrka alla sådane förslag
och hemställer, att R. o. Ad. ville afslå betänk..
Hr von Hohenhausen: Hr von Hartmansdorff har rätt,
alt det är mindre lämpligt att nu tala om tid för restautiers
indrifning, då fråga är om uppbördsstämmorne.
I tiden för desamma har jag ej begärt någon förändring,
hvaremot under vissa år verkligt behof är för handen att, hvad
Gottland beträffar, uppskof med utmätningarnes verkställande
för resterande ulskylder tnedgifvcs, och förhållandet mellan
öfrige län och nämnde ö är helt olika derutinnan, att densamma
understundom är skild ifrån all communieation med den
öfriga verlden. Med erkännande af riktigheten af Hr von
Hartmansdorffs anmärkning hvad formen angår, får jag alltså
nu återtaga min begäran om den ifrågaställa förändringen, under
förbehåll att få med särskild motion i ämnet inkomma.
Uppå härefter af IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. blef Stats-, Bevilln:s- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns
betänk. N:o lil af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-, Bevillmssamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms nedannämnde d. 26 dennes
e. m. på bordet lagde utlåt, och mern.
N:o 112, i anledn. af återremiss å betänk. N:o 39, ang:de
personliga skyddsafgiftens användande till organiserande af
arbetsinrättningar; och
N:o 113, ang:de RiksSl:ns olika beslut, i anledn. af betänk.
N:o 37, dels om stämmobölernes nedsättning och fördelning,
3 48
Den 29 April.
dels ang:de stralFböterne för försummad inbetalning af kronoutskylder
i Stockholms Stal,
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.ntdr.
från de öfrige RiksStin, nemi. från PresteSt. af den 19,22,23,25
och 26, från BorgareSt. af d. 22, 23, 25 och 26, samt från
BondeSt. af d. 16, 19, 22, 23 och 25 dennes.
Då nu alla denna dags föredragningsämnen blifvit handlagde,
hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. om R. o. Ad.
behagade åtskiljas .å K. Slottet, sedan den lind. uppvaktning försiggått,
som RiksStin i dag komme att aflägga, för att lyckönska
H. M. Konungen till Dess återkomst.
Sedan de 2:ne Härolder, sorn borde gå framför R. o. Ad.,
samt de öfrige RiksStins Hrr Talmän och Ledamöter ankommit,
afgingo RiksStin kl. nära J till 3 från Riddarhuset lill
K. Slottet, der H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, för H. M. Konungen
tolkade RiksStms uud. vördnad och lyckönskan.
H. R. o. Ad. åtskildes vid nedgången från K. Slottet kl.
f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 3 Maj 1845.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 22 prot.utdrag för d. 29 sist!. April.
H,^Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att vid en i går
hållen Talmansconference, man hade, på grund af de upplysningar,
som af samtelige Utskisordförande blifvit meddelade, trott
sig kunna antaga, att de ännu oafgjorde Bevillning^-, Bankoch
Statsregleringsärenden skola kunna vara afslutade inom d.
24 i denna månad, samt att, då II. M. Konungen hade gifvit
R. St. tillkänna, att H. M. velat tillåta att riksdagen linge fortfara
utöfver d. 21 i förra månaden, för att icke behandlingen
af nämnde ärenden skulle blifva afbruten, men att K. M. ville
hemförlofva R. St. å den dag uti innevar. månad, som H. M.
efter sin återkomst till Stockholm kunde finna för godt att, på
Den 3 Maj.
349
grund af inheratade upplysningar, bestämma, det blifvit inom
Talmansconferencen öfverenskommet att, Talmännen skulle i dag
framställa ärendet inom RiksSt:n oell tillika inhemta huruvida
RiksStm behagade tillåta, att Talniännen meddela H. M. Konungen
den upplysning, att, utan hinder för afgörandet af ofvanberörde
Bevillnings-, Bank- och Statsregleringsärenden, riksdagen
kau afslutas inom d. 24 i denna månad. I öfverensstämmelse
dermed finge H. Ex. nu hemställa
Härvid anmälde sig
Frih. Cederström, Jacob, som, då H. Ex. i anledn.
deraf behagade afbryta sin framställning, yttrade
Konungens rätt att på hvilken dag som helst upplösa riksdagen,
sedan den varat 4 månader, är ganska bestämd. Grundlagen
bestämmer jemväl, att om R. St. inom 4 månaders tid
afsluta ärendena, äga de rättighet att hos K. M. genom Talmäiiuen
sådant anmäla, med anhållan, att han ville afblåsa riksdagen.
Men att nu i förväg uppdraga åt Landtmarkalken och
Talmännen att säga, det ärendena äro slutade d. 24 Maj eller
hvilken annan dag som helst, deremot får jag till prot. mig
reservera. Det står i strid med grundlagen, och ett sadant
yttraude kunde komma att innefatta långt ifrån sanning, en
direct osanning; ty efter den erfarenhet jag äger om riksdagsärcnden
och utan afseende pä Utskolts-Ordförandeuas framställningar
till Talmäunen, anser jag det vara rent af omöjligt,
att LagUlsk. kan afsluta sina göromål, icke troligt att BancoUtsk.
kan afsluta sina, och icke troligt att Consl.Utsk. kan vara
färdigt med de frågor, sorn der äro under bearbetning, Jag
lemnar derhän hvad vigt det kan äga om alla dessa ärenden
blifva expedierade under denna riksdag eller icke. Derom tillhör
mig icke att dömma; men alt säga, alt riksdagsärendena
äro afslutade, och att således riksdagen kan afbläsas den eller
den dagen, derifrån får jag för min del undandraga mig deltagande,
och önskar att icke något beslut i den delen blifver af
R. o. Ad. fattadt.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att hvad nu blifvit
anfördt, gaf honom anledn. till den förmodan, att han nyss uttryckt
sig ganska otydligt^ enär Frih. Cederström tycktes vilja
motsätta sig, att R. o. Ad . skulle* lios K. M. anmäla att riksdagsärendena
äro afslutade, och derföre anhålla att riksdagen
mätte afbläsas d. 24 Maj. Sådan hade dock II. Ex. mening
icke varit, utan afsigten hade endast varit att framställa en
förfrågan, om R. o. Ad. behagade tillåta sin ordförande att
meddela K. M. den upplysning, att Bevillnings-, Bank- och
Statsregleringsärendena anses kunna blifva afslutade inom d.
24 Maj.
Gr. Frölich, David: Jag begärde ordet för att tillkän
nagifva,
att jag uppfattat Frih. Cederströms svar, såsom alldeles
icke gifvet på den fråga, som II. Ex. Hr Gr. o. Landtm.
350
Den 3 Maj.
framställt. Frågan var alldeles icke, huruvida R. o. Ad. ville
ifrågasätta Konungens rätt att låta afblåsa riksdagen, icke eller
att gifva tillkänna, det ärendena nu voro afslutade, utan
blott om R. o. Ad. hade någonting för sin del emot, alt riksdagen
kunde afslutas d. 24 Maj innevarande månad, enär tvenne
Utskotts arbeten, enligt hvad i Talmanaconclaven blifvit undersökt,
äro af den beskaffenhet, att de kunde då vara fulländade.
Pä en sådan fråga ser jag icke, att R. o. Ad. gerna
kan svara något annat än ja, ty ingen måtte det vara bär, som
har någon särdeles lust att fördröja riksdagen, utan när man
är öfvertygad, att Ordföranderne hafva kunnat bedöinma den
frågan, så skulle det endast bero på Ståndet, att vid förefallande
öfverläggningar hädanefter upptaga tiden, så att till exempel
ledamöter accaparera ordet och tala i runda tre timmar
och derutöfver, såsom förut skett. Men om på förväg tillkännagåfves,
att Konungen önskar sluta riksdagen den 24 Maj,
så skulle det kanske anses vara mindre skickligt att sålunda
bete sig, och då tycker jag, att hvar och en inom sig har tillräckligt
motiv att, på en sådan fråga, som II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, gjort, svara ja, hvilket jag för min del tillstyrker.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Såsom jag uppfattat
Hr Gr. o. Landtnäs anförande, så iuuehöll det ingenting annat
än en citation af det K. M:s beslut, som förut blifvit Ståndet
meddeladt genom en skrifvelse från Just.Statsministern,
samt ett lillkännagifvande, att Ordföranderne i de Utsk., som i
denna skrifvelse blifvit nämnda, nemi. Stats-, Bevillning?- och
BancoUtsk:n uppgifvit, att deras arbeten kunde vara afslutade
d. 24 i denna månad; på grund hvaraf Hr Gr. o. Landtm, icke
satt i fråga något annat än en anmälan hos K. M., att riksdagen
då skulle kunna afslutas, i fall K. M. skulle finna sådant
lämpligt. De Utskottsarbeten, som Frih. Cederström nämnt,
anser jag här icke vara i fråga, emedan i den nyss åberopade
skrifvelsen endast omtalades Stats-, Bevilln.- och BancoUtsk:n.
För öfrigt anser jag för min del det vara Hr Gr. o. Landtnäs
rättighet att inför K. M. uppgifva den dag han anser riksdagen
kunna afslutas; men då Hr Gr. o. Landtm, visat det förtroende
till Ståndet att deröfver inhemta Ståndets tanka, så kan
jag för min del icke annat än tillstyrka bifall lill Hr Gr. o.
Landtm:s framställning.
Frih. Cederström: Jag har allt förtroende till Hrr Ordförande
i Utsk:n; men jag får farklara, att jag likväl för ingen
del anser mig berättigad att sä tro på deras yttranden,
att jag på grund deraf kan bemyndiga Landtmarskalken alt
gifva ett bestämdt tillkännagifvande inför Konungen. Jag anser
Stånden icke lagligen kunna anmoda Talmännen att hos
Konungen anmäla hvilken dag riksdagsärendena bos ett eller
annat Utsk. kunna vara afslutade, innan de veta, att så verkligen
är. Ännu är detta en spådom bos Hrr Ordförande i Utsk:n,
och jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm, icke ville t vin
-
Den 3 Maj.
351
ga Ståndet att svara ja eller nej härtill, utan underrätta K.
M. hvad dessa Ordförande sagt, till den kraft och verkan sådant
kan hafva. Ståndet kunde compromettera sig, om det
skulle ingå i pröfning af de yttranden, som Utsk.-Ordföranderne
afgifvit.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det synes mig, i anledn. af
hvad den sisle talaren anfört, sorn hvar och en af Ståndets
ledamöter inom Stats-, Banco- och Bevill.Utsk:n skulle kunna
tillhandagå med alla nödiga upplysningar i delta ämne, ifall
R. o. Ad. icke skulle sätta lit till Hrr Ordförandes uppgifter i
Talmanseonferenccn. För min del inser jag intet hinder för
R. o. Ad., då ingen motsagt dessa uppgifter, att bifalla Hr Gr.
o. Landtm:* framställning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Upplysningsvis torde
jag få nämna, att statsregleringen är nu färdig; riksstaten är
uppsatt och kommer vid SlatsUtsk:s nästa sammanträde att föreläggas
Ulsk. jemte det beslut, som Stånden hafva fattat. Dessa
frågor kunna således icke fördröja riksdagen. Hvad öfriga
till StalsUtsk. remitterade frågor angår, så äro de, om jag rätt
uppfattade Hr Gr. o. Landlin:s framställning, främmande för
denna fråga, och böra således för närvarande icke komma i
betraktande.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Om en skyndsamma
re
behandling af riksdagsärenderne kunde vinnas derigenom,
att en bestämd dag för deras afslulande pä förhand utsattes; så
vore dermed visserligen mycket vunnet. Men det är utom
tvifvel, såsom Frih. Cederström nämnt, svårt för ett Stånd att
förklara, det riksdagsgöromåleu skola på en gifven dag vara
fullbordade. Svårigheten i närvarande ögonblick består väsendtligen
i okunnigheten om dagen, dä reglementena för Fullmäktige
i Banken och Riksg.cont. kunna blifva färdiga, hvilket
åter till stor del heror på de omröstningar, som nästkommande
Måndag skola företagas ang:de bancovinstens användande, med
mera. Jag tror följaktligen, lika med Frih. Cederström, att Ståndet
icke kan gifva uågon försäkran i detta fall; men då Ordföranderne
i Stats-, Bevilln.- och BancoUtskm, hvilka företrädesvis
böra känna förhållandet, hafva förklarat sig anse ärendena
kunna vara afslutade till d. 24 i denna månad, så hemställer
jag, om icke, på sätt jag tyckte Frih. Cederström äfven antyda,
R. o. Ad. ville bemyndiga Landtmarskalken att inför Konungen
tillkännagifva, det ärenderne, enligt uppgift af Ordföranderne
inom bemälde Ulsk., kunna vara afsiutade till nyssnämnde
dag. Derigenom har Ståndet icke gjort något annat än
åberopat vederhöraudes förklaring, ulan att för egen del gifva
någon försäkran, som döt torde vara svårt för Ståndet att lemna.
Hr Akerman, Fredr.: Såsom jag fattade den föreva
rande
frågan, så lärer det väl ej kunna begäras af R. o. Ad.
något förklarande när riksdagsärenderne kunna vara afslutade.
352
Den 3 Maj.
Jag föreställer mig, att hvar och en af oss, som icke kan hafva
den öfversigt af det hela, som endast Talmännen äga efter
öfverläggning med Utsk:ns Ordförande, icke är i tillfälle att yttra
någonting annat än en förmodan. För min del finner jag derföre,
lika med Hr Lagerhjelm, att Ståndet gör bäst uti att
förlita sig på Talmansconclaven, der Utsk:ns Ordförande, på
grund af deras kännedom af förhållandena, uttalat sina omdömen
i saken. Hvad mig beträffar, såsom ledamot af BancoUtsk.
, om jag skulle uttala mitt omdöme öfver detta Utsk:s
göromål, oell om jag undantager revisionen af discontens räkenskaper,
hvilken, derest den icke fullständigt med b innes under riksdagen,
kan fullkomnas derigenom att några ledamöter dertill utses,
såsom jag tror redan hafva skett inom några Stånd, så
kan jag för min del icke finna annat än att BancoUtsk. skall
inom den utsatta dagen hafva sina göromål afslutade.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det svar, som R. o. Ad. an
ser
sig kunna afgifva, bör bero derpå huru de sjelfva uppfatta
frågan, om de anse att riksdagen utan olägenhet för det
stora bela kan med säkerhet afslutas d. 24 i denna månad;
men jag hemställer huruvida detta nu bör kunna ske, då icke
alldeles ovigtiga motioner blifvit väckta, sorn ännu alldeles icke
blifvit vidrörda af de Utsk., till hvilka de blifvit remitterade,
och jag hemställer om icke motionsrätten, som dock alltid måste
anses innebära en rätt, skulle kunna anses tillintetgjord, om
Ständerna sjelfva bestämdt förklara, att riksdagsärendena äro
så bragta till slut, att intet hinder finnes att afslula riksdagen.
Om äfven sådant icke sker, så finnes ju likväl detta icke utgöra
något hinder för den andra statsmakten, som har sig
förbehållet rättigheten att efter fyra månader kunna afsluta
riksdagen, när den så finner lämpligt, utan att den behöfver
afvakta alla riksdagsärendenas bringande till slut. Men huruvida
RiksSt:n sjelfva kunna uttala det, lemnar jag derhän.
Gr. Cronhjelm: I händelse den från Just.Statsmini
stern
för någon tid sedan inkomna skrifvelsen i ämnet skulle
vara tillgänglig, så anhåller jag, att den måtte uppläsas och
jag derefter erhålla ordet.
Sedan lill följd häraf ifrågavar. i R. o. Ad:s protocoll
för den 15 sisth April intagna skrifvelse blifvit uppläst,
yttrade
Gr. Cronhjelm: Af den nn upplästa skrifvelsen sy
nes
tydligt, att K. M. gjort riksdagens afslutande beroende af
den omständigheten, huruvida vissa i skrifvelsen omnämnda frågor,
eller de, som angå Stats-, Banco- och Bevillningsregleringen
kunde vara fullbordade eller icke, och med anledning deraf är
det, som jag tager mig friheten föreslå, i händelse något beslut
här behöfver fattas, att R. o. Ad. ville uppdraga åt Hr
Gr. o. Landtm, att hos K. M. i und, tillkännagifva, det Hr
Gr.
Den 3 Maj.
353
Gr. o. Landtm., med afseende å de frågor, som i nyssnämnde
skrifvelse äro nämnda, och efter öfverläggning med Talmansconclaven,
anser riksdagen kunna afslutas d. 24 i denna
månad.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då jag är en af de
minst erfarne riksdagsmän, som här äro närvarande, tillåter
jag mig icke ett omdöme i frågan, huruvida, enligt 48 § Riksd.-  Oidn., detta ämne kau utgöra föremål för en öfverläggning
hos R. o. Ad. Efter mitt sätt att uppfatta §, skulle detta icke
vara förhållandet. Då det likväl skett, skall jag tro, att jag
misstagit mig. Om de erfarne ledamöterne anse, att ett sådant
beslut kan fattas formenligt och sakenligt, så vill jag icke
sälta mig deremot; för min del anhåller jag blott, att till prot.
få antecknadt, att jag icke tilltror mig i något afseende att vara
competent domare öfver denna fråga, och alt jag för min del skulle
önska rösta för det beslut, att till Hr Gr.o.Landtm, med fullt förtroende
öfverlemnas, att till K. M. frambära de upplysningar, som Hr
Gr. o. Landtm., efter sin kännedom om ärendenas nuvarande ståndpunkt,
kan finna tjenliga, emedan R. o. Ad:s särskilda ledamöter,
efter min tanka, omöjligen kunna äga denna insigt. Detta
är min enskilda åsigt om saken; men om R. o. Ad. anser ett
annat beslut kunna fattas, så skall jag visserligen icke rösta
hvarken för eller emot.
Hr Hjerta, Lars: Af den nyss upplästa skrifvelsen
från Just.Statsministern inhemtas, att K. M. önskat veta i hvad
skick riksdagsärendena för närvarande sig befinna, och att K.
M. i följd deraf vill fatta sitt nåd. beslut. Jag är i della fall
till det mesta förekommen af den siste värde talaren i hvad
jag ämnade säga, och tror, att R. o. Ad., med förklarande af
sin tacksamhet, för det Hr Gr. o. Landtm, behagat lill Ståndet
hemställa denna sak, likväl icke nu bör fatta något annat beslut,
än att öfverlemna åt Hr Gr. o. Landtm, att till Just.
Statsministern ingifva de inhemtade upplysningar om riksdagsärendenas
närvarande ståndpunkt, och hvarvid Hr Gr. o. Landtm,
naturligtvis säger hvad han finner för godt. Skulle man nu
vidtaga ett beslut pä Ståndets vägnar, sä tror jag att man
kunde komma i den obehagliga belägenhet, att under tiden
nya motioner väckas, hvilka icke kunde pröfvas, utan att de
skulle hindra riksdagens afslulande.
Ilr von Hartmansdorff: Sedan jag hört Frih. Palm
stjerna,
Nils Fredrik, göra sitt förslag, får jag instämma i detsamma
och önska, att Ilr. Gr. o. Landtm, täcktes göra propos. derpå.
Hr Rosenblad förklarade sig jemväl vilja instämma med
Frih. Palmstjerna.
Gr. Cronhjelm: Då jag afgaf mitt förslag i ämnet,
skedde det derföre, att jag ansåg, att Ilr Gr. o. Landtm, önskade,
att Ståndet skulle fatta något beslut i delta fall; men
10 II. 45
354
Den 3 Maj.
om Hr Gr. o. Landtm, anser sig, på sätt Frih. Palmstjerna
föreslagit, kunna, utan något befullmäktigande, inför K. M.
yttra sig i saken, så har jag visserligen ingenting deremot,
utan får då endast hembära Hr Gr. o. Landtm, min tacksamhet
för det förtroende han visat Ståndet, geuom att underställa det
denna fråga.
Gr. Frölich: För mig synes det, att man här måste göra
en väsendtlig skillnad emellan hvad som kan beslutas och hvad
som icke kan beslutas. Om 11. o. Ad. för sin del skulle vilja
hafva till thronen framburen en önskan, att riksdagen skulle
slutas d. 24 Maj, så borde derom fattas ett beslut; men om
icke sådant är R. o. Ad:s mening, utan fråga blott är att mottaga
den uolice, som Hr Gr. o. Landtm, nu lemnat, och som instämmer
i denna önskan, att få sluta riksdagen d. 24 i denna
månad, med det yttrande tillika, att Ståndet förmodar, att Hr
Gr. o. Landtm, derom inhemtat erfarenhet i afseende på de
särskilda Utsk:ns göromål; sä är det icke ett föremål för ett
beslut, utan blott ett adqviescerande till Hr Gr. o. Landtm:s
framställning, och ingenting vidare. Genom denna distiuetion
tror jag, alt frågan är redd, och alt något beslut alldeles icke
beböfver fattas för annan händelse, än om R. o. Ad. skulle vilja
yttra en emot framställningen motsatt tanka.
Frih. Cederström: R. St. äga icke grundlagsenlig rätt
alt önska, det riksdagen efter 4 månaders förlopp må ä den
ena eller andra dagen afslutas. En sådan önskan må de icke
någonsin besluta om. Lika litet hafva de grundlagsenlig rätt
att besluta, det riksdagsärendena kunna vara afslutade innan
de äro det. 81 §. Riksd.Ordn. säger tydligen och klart, att
sedan riksdagsärendena äro fulländade, äga Ständerna att hos
K. M. sådant anmäla och anhålla om dag till riksdagens afblåsande.
Dä nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade sig
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt han visserligen icke förbisett,
det han, ulan att inför R. o. Ad. framställa ämnet, kunnat för
H. M. Konungen tillkännagifva sin enskilda åsigt om den tidpunkt,
inom hvilken riksdagen kunde afslutas; men att han föreställt
sig, alt ifrågavarande upplysning, om den skulle kunna
läggas till grund för K. M:s beslut, borde stödja sig på R. St:s
åsigt i ämnet. Detta hade varit orsaken, hvarföre H. Ex. framställt
ärendet hos R. o. Ad. och hvarföre det i dag jemväl hos
de öfrige RiksSt:n framställdes; men i fall R. o. Ad. ausäge
sig ieke kunna meddela en sådan upplysning, så vore det visserligen
icke någonting, som kunde tvinga R. o. Ad. dertill,
utan finge H. Ex. då inskränka sig till att anmäla sin enskilda
opinion i frågan. Den af H. Ex. till R. o. Ad. gjorda framställningen
hade icke afsett något annat, än huruvida R. o. Ad.
ville bemyndiga honom att gifva H. M. tillkänna, att, på grund
af de upplysningar, som Ulsk:ns Ordförande meddelat samt den
utredning ämnet erhållit i Talmausconferencen, R. o. Ad. ansåge,
Den 3 Maj.
355
att Bevillnings-, Bank-och Statsreglerings-ärenderne borde kunna
vara afslutade inom d. 24 dennes; hemställande H. Ex. nu,
om R. o. Ad. behagade lemna honom ett sådant bemyndigande.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes nedannänmde från
Exped.Utsk. inkomne förslag lill und. skrifvelser lill K. M.:
N:o 172, med öfverlemnande af förslag till ny författning
om stämplade pappersafgiftens beräkning och utgörande;
N:o 173, i anleda, af R. Sl:s Revisorers afgifne berättelser
om verkställda granskningar af statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1838 till och med 1841;
N:o 174, ang:de tiden för nästa revision af Stals-, Bancoocli
Riksgälds-verkens räkenskaper och förvaltning;
N:o 175, ang:de ett staden Sölvitsborg beviljadt låneunderstöd;
N:o
176, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de sättet
för återbetalning af lån, beviljade utaf allmänna medel, lill understöd
för vattenaftappningar eller andra förberedande åtgärder
för större odliugsföretag;
N:o 177, ang:de ersättning af allmänna medel till vittnen
i brottmål, då den tilltalade saknar tillgång, eller ersättningsskyldighet
icke kan honom åläggas; samt
N:o 178, ang:de tillägg lill K. förorda, d. 9 Nov. 1844,
ang:de inteckning af ej mindre lifstidsstäd ja och undantagsaftal,
än ock all annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom
å landet.
Äfvenledes upplästes till justering samt godkändes följande
från Exp.Utsk. inkomne förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 19, ang:de stämplade pappersafgiften; och
N:o 20, ang:de tiden för nästa revision af Stals-, Banco
och
Riksgälds-verkens räkenskaper m. m.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Vid föredragningen
af LagUtsk:s betänk. N:o 99, har R. o. Ad. samt BorgareSt.
stannat i ett beslut, afvikande från det, som fattats af Presleoch
BondeSt:n, så till vida, att de förstnämnde Stånden antagit
en förändring, som jag i en reservation föreslagit. Jag får,
till förkortande af ärendets behandling, vördsamt hemställa, om
icke R. o. Ad. skulle vilja inbjuda Preste- och BondeStui att
förena sig i det beslut, som de öfrige Stånden fattat.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att vänligen
iubjuda Preste- och BoudeSt:n alt instämma i det al R.
356 Den 3 Maj.
o. Ad. samt BorgareSt. fattade beslut, ronde LagUlsk:s bclänk.
N:o 99; hvarpå prot.utdrag härom upplästes till justering och
godkändes.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne mern.
och utlåt., nemi. frän
Stats-Utskottet:
N:o 304, med uppgift å statsfyllnadssumman samt det för
Riksg.contis årliga utgifter erforderliga belopp;
Banco-Utskottet:
N:o 56, med hemställan, att Bancofuilmäklige må, äfven
för de kommande åren, äga att å deposition i Hamburg emottaga
silfver, utöfver maximibeloppet, 500,000 r:dr silfver;
N:o 59, i anleda, af erhållen återremiss af 2:ue §§ i Utsk:s
mern. N:o 55;
Constitutions-Utskottet:
N:o 36, i anleda, af återremisserna å mern. N:o 26;
N:o 37, i anleda, af 2:ne Stånds återremisser å mern. N:o 27;
N:o 38, i anledn. af 3:ne Stånds återremisser å mern. N:o30;
N:o 39, i anledn. af 3:ne Stånds återremisser å mern. N:o 31;
N:o 40, i anledn. af 3:ne Stånds återremisser å mern. N:o 32;
IS:o 41, i anledn. af BoudeSt:s återremiss å mern. N:o 34;
N:o 42, i anledn. af 2:ne Stånds återremisser å mern. N:o 35;
Stats- samt Allm. Bes v.- o. Ekon.-Utsk:n:
N:o 114, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut öfver Utsk:ns
utlåt. N:o 28;
N:o 115, i anledn. af återremiss å Utsk:ns betänk. N:o 71;
N:o 116, i anledn. af återremiss å Utsk:ns utlåt. N:o 73;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 36, i anledu. af de beslut RiksSt:n fattat, ang:de de i
Utsk:s mern. N:o 35 förekommande tullbevilluingsfrågor;
La g- Utskottet:
N:o 107, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
N:o 91, öfver väckt motion, om förmånsrätt för förskott, lemnadt
på varor, som blifvit till försäljning emottagna, m. m.
N:o 108, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Utsk:s betänk.
N:o 92, öfver väckta motioner om förändring af 17 cap. 2 §
Rälteg.bm, ang:de den kraft till bevisning, som bör tillkomma
böcker öfver handel och köpenskap.
Upplästes och lades till handlingarnc ankomne prot.utdrag,
Den 3 Maj.
357
från PresteSt. af d. 26, från BorgareSt. af d. 26 och 28, samt
frän BondeSt. af d. 28 dennes.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
——♦»<? <$<3 @
Måmlagcn den 5 Maj 1845.
Plenum kl. £ till 8 e. m.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: För icke mycket
lång tid tillbaka hörde jag Hr Gr. o. Landtm, påminna Ståndet
om nödvändigheten deraf, att R. o. Ad:s medlemmar i förstärkta
Utskott behagade iakttaga den för dessa Utsk:s sammanträden
utsatta tid och sig derstädes infinna. Oaktadt denna så nyttiga
påminnelse, hände sig dock i dag med förstärkta BancoUtsk.,
att dess göromål icke förrän 1 limma efter den anslagna liden
kunde börjas, derföre att en ledamot af R. o. Ad. saknades.
119 personer måste vänta för denne ende ledamots skull, och
förlorades derpå en hel limma. Detta var dock icke den enda
följden; förstärkta LagUtsk., som skulle samlas kl. ^ till 1,
nödgades af förenämnde orsak vänta en full .] timma, enär
BancoUtsk:s voteringar före kl. 1 icke kunde komma till slut.
Om detta skedde endast mellan R. o. Ad:s egna ledamöter, så
vore det mindre maktpåliggande, ty man kunde hafva, den ena
med den andra, litet tålamod; men jag hemställer, huruvida
det hr passande mot Medstånden, att dessas medlemmar af Utsk:n
på detta sätt uppehållas och förlora tiden. På dessa grunder
vågar jag föreslå följande:
l:o Alt Ståndet hos II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhåller,
det täcktes H. Ex. genom Riddarhuscancelliet låta draga försorg,
att de luckor, som förmedelst afresa eller sjukdom kunna
uppstå inom de förstärkta Utsk:n, må varda i tid kända och
genom nya val fyllda. 2:o Att icke allenast böterne, enligt
Ordningsstadgan, uttagas af de ledamöter, som försumma att sig
i rättan lid inställa, utan ock att de personers namn, som af
sådan anledning fallit i böter, måtte af Riddarhusfiscalen till
Ståndens protocoll in pleno anmälas.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jemte det jag anhåller att
Frih. Palmstjernas motion måtte blifva hvilande på hordet, her
jag att få tillkännagifva, att jag är suppleant till ledamöterne
af R. o. Ad, i det förstärkta BancoUtsk., och att jag äfven var
x
35S
Den 5 Maj.
frånvarande ifrån Utsk:s sammanträde i dag, men att jag,, redan
Lördagen i veckan näst före den förflutna, för en af ord.
ledamöterna af BancoUtsk., Hr Landshöfdingen von Hohenhausen,
anmälde min afsigt alt något litet aflägsna mig ifrån riksdagen,
icke ernande att återkomma förrän som i dag, längre fram på
dagen, med begäran, det ville Hr Landshöfd. derom underrätta
BancoUlsk:s Ordförande, H. Ex. Gr. Björnstjerna, och att en
sådan anmälan verkligen blifvit gjord, derom är jag öfvertygad.
Jag tror, att, då man ej mer än 8 dagar varit frånvarande, icke
är ordinarie ledamot af ett förstärkt Utsk., utan endast den 4
eller 5 suppleanten i ordningen, så bör en angelägen resa i enskilda
ärenden icke anses som en försummelse af de pligter,
som åligga riksdagsmannen. Jag får derföre vördsamt förklara,
det jag ej anser mig hafva gjort mig förfallen, hvarken till
någon förebråelse eller till böter,, helst Riksd.Ordn. och gällande
författningar uttryckligen tillägger hvarje ledamot rättigheten
att för kortare tid aflägsna sig ifrån riksdagen, då han på
behörigt sätt derom gör anmälan, och jag tror, att, hvad mig
beträffar, detta försigtighetsmått blifvit så iakttaget, alt min
frånvaro icke kan läggas mig till last. Att jag åter som ord.
ledamot i förstärkt LagUtsk. gjort min skyldighet, att der vara
tillstädes, derom kan sistnämnde förstärkta Utsk:s f. m. protocoll
bära vitsord.
Frih. Palmstjerna: Af hvad anledn. Hr Printzenskjöld
särskildt troll sig menad med hvad jag i allmänhet sagt, är mig
oförklarligt. Jag får pä det öppnaste förklara, det jag hvarken
afsett honom eller någon annan. Jag respecterar både Hr Printzenskjölds
och hvarje annan ledamots skäl att vara frånvarande,
och den värde ledamoten har dessutom upplyst, att han ej varit
frånvarande, utan ali förut derom hafva gjort anmälan. Jag
upprepar, att min afsigt icke varit att framkasta någon anklagelse
eller förebråelse mot någon särskild person af B. o. Ad.,
och aldraminst mot Hr Printzenskjöld, som nogsamt känner min
högaktning för hans person.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Rätta orsaken,
hvarföre del förstärkta BancoUlsk:s ledamöter af R. o. Ad. icke
voro fulltaligt tillstädes vid det anmärkta tillfället, var den, att
3:ne af dem hade hastigt sjuknat, nemi. General Akrell samt
Ofverstarne Kunckel och Amilon. Sjukdom kan man ej rå för.
Dä jag skickade hud efter General Akrell, infann han sig genast,
ehuru sjuk. Jag tror, att någon vidare åtgärd vid denna
riksdag i della hänseende icke erfordras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den framställning
Frih. Palmstjerna nu gjort visserligen af en ledamot hade blifvit
begärd på bordet, men alt H. Ex. finge hemställa lill deu
ledamot, som gjort denna begäran, äfvensom till Frih. Palmstjerna,
om ifrågavar. framställning vore af den beskaffenhet,
att den egentligen påkallade något beslut af R. o. Ad. Frih.
Den 5 Maj.
359
Palmstjerna hade föreslagit, att de luckor, som förmedelst afresa
eller sjukdom kunna uppstå inom de förstärkta Utsk:n må
varda i god tid kände och genom nya val fyllda. Detta vore
en åtgärd, som kunde äga rum utan att R. o. Ad. nu derom
fattade beslut, och 11. Ex. skulle icke underlåta att göra sig
underrättad om några sådane luckor voro för handen samt i sådant
fall göra framställning om deras fyllande. Hvad åter beträffade
böternes uttagande, så behöfde ej eller derom något
beslut fattas, då det tillkom Ridd.fiscaleu att tillse, att böterue
erlades af de ledamöter, som förfallolöst uteblefvo, samt det,
sedan han uttagit dem, syntes onödigt att tillkännagifva hvilka
sorn erlagt dem. H. Ex. finge derföre hemställa, huruvida Frih.
Palinsljernas framställning föranledde någon annan åtgärd, än
att H. Ex. nu förnyade sin uppmaning lill ledamöterne i förstärkta
Utskotten, alt infinna sig derstädes, då anslag dertill
utfärdas.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af hvad Hr Gr. o. Landtm,
nu anfört, torde milt förslag, utan skada, kunna förfalla, enär
det hell säkert beror på Hr Gr. o. Landtm, ali vidtaga de åtgärder,
hvarigenom ändamålet kan vinnas. Formen, huru detta
ändamål skulle vinnas, ligger mig icke om hjertat. Det är blott
del, att, dä eli förstärkt Ulsk. skall sammanträda, medständerne
ej mätte fä skälig anledning lill missnöje öfver en sådan händelse,
som framkallat det förslag jag tog mig friheten framställa,
men hvarifrån jag allt för gerna afstår.
Hr Printzenskjöld: Då Frih. Palmstjerna afstått ifrån
sitt förslag, så följer deraf äfven, att min begäran om bordläggning
af detsamma kommer alt förfalla.
Föredrogs StalsUlsk:s d. ,3 dennes på bordet lagda mern. N:o
304, med uppgift å stalsfyllnadssumman samt det för Riksg.-  cont:s årliga utgifter erforderliga belopp.
Pri b. Palmstjerna, Carl Otto: I det nu upplästa Stals
Utsk:s
utlåt, är endast upptaget hvad som olficielt är kändt geom
Ständerncs beslut, elier de framställningar, som Utsk. förut
gjort. Särskildt tror jag mig likväl vela, att, i följd af de voteringar,
sorn på f. m. i dag inom förstärkta BaneoUlsk. ägt
ruin, något större summor från R. St:s Bank komma all öfverlemnas
till Riksg.cont. än de som i det nu upplästa StatsUtsk:s
ulliit. äro upptagne. Visserligen har, i min tanka beklagligtvis,
det förstärkta BancoUtsk. beslutat att bancovinslen för de 3:ne
kommande åren skola stanna i Banken, och således icke till
Riksg.cont. öfverlemnas; men genom det beslut, alt reservfonderne
för discontutlåniugen och discontvinsten icke skola utom beräkning
utgå i disconllånerörelsen, så lärer, som jag förmodar,
en betydligare tillgång i Banken upppkomma utöfver de 10 millioner,
som skola utgöra dess grundfond, och således några hundratusen
r:dr, 5 eller 6, elter hvad jag förmodar, komma att
3G0
Den 5 Maj.
af detta skäl från Ranken till Riksg.cont. öfverlemnas såsom öfverskjutande
den förutnämnde grundfonden; hvilket jag trott
mig böra meddela, enär jag är öfvertygad att så kommer att
ske, ehuru i StatsUtsk:s utlåt, ej kunnat upptagas mera, än hvad
som är olficielt beslutadt.
Uppå härefter af II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, framställd
propos. behagade R. o. Ad. bifalla StalsUtsk:s mern. N:o 304.
Föredrogs BancoUtsk:s d. 3 dennes på bordel lagda mern,
N:o 56, med hemställan, alt BancoFullm. må, äfven för de kommande
åren, äga att å deposition i Hamburg emottaga silfver,
utöfver maximibeloppet 500,000 r:dr silfver.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Vid uppläsningen af
detta förslag tyckte jag mig finna en ordställning, som innebär
någon tvetydighet och ber derföre att få läsa om detsamma,
synnerligen som det icke är tryckt och derföre icke ibland Ståndets
ledamöter blifvit uldcladt. Utsk. föreslår följande: ”Det
högsta belopp i silfver, Bancofullm. äga att för Bankens räkning
hafva i Hamburg stående, må icke öfverstiga 500,000 r:dr
silfver; dock vare det Fullmäktige tillåtet, att äfven derutöfver
och till en summa af en million r:dr Homb. b:co emottaga silfver,
som antingen blifvit för Bankens räkning i Hamburg nedsatt
eller tillgodokommit Banken, i följd af nyköpte och liqviderade
vexlar; skolande Fullmäktige likväl, när årstiden sjöledes
det medgifver, ovillkorligen till Banken indraga det sålunda
emottagna silfver eller Hamb. b:co, hvilket öfverskjuter ofvanberörde
500,000 r:dr silfver”. Jag anhåller att någon af
BancoUtsk:s ledamöter behagade upplysa hvad här rätteligen menas.
Del förekommer först ”500,000 r:dr silfver”; är det Svenskt
silfver, eller Hamb. b:co? Sedan: ”En million r:dr Hamb. b:eo”:
hvarföre Hamb. b:co och icke r:dr Svenskt silfver, och hvarföre
icke Hamb. b:co äfven efter den förstnämda summan? Vidare
förekommer, först att Baneofulllm, icke få hafva stående i Hamburg
mer än 500,000 r:dr, och derefter säges, att beloppet får
uppgå lill högst 1 million.
Det torde således vara nödigt, att ordet ”tillfälligtvis” inryckes
i den sednare satsen.
Hvilken är skillnaden mellan silfver och Hamb. b:co, hvarom
talas i slutmeningen af Utsk:s tillstyrkande? Menas dermed
vexlar, så kunna de inkomma fastän, som det heter, ”årslideu
sjöledes” icke det medgifver; men menas silfver, så förstår jag
ej hvarföre Hamb. b:co nämnes, utan torde det ordet böra utgå;
äfvensom jag ej kan undgå att anmärka den nog egna termen
”årstiden sjöledes”, hvaröfver allt jag hoppas, alt den ledamot
af BancoUtsk., som jag bort anmäla sig lill erhållande af
ordet, torde lemna nöjaktiga upplysningar.
Hr vou Hohen hausen, Mich. Silvius: I afseende
pä
Den 5 Maj.
301
på de anmärkn:r, som Frih. Palmstjerna gjort, så skall jag försöka
alt dem i korthet nöjaktigt hesvara. Visserligen hade
skrifsättet kunnat vara tydligare än det är, men icke lärer man
kunna taga vilse om Utsk:s mening beträffande den anmärkn.,
att silfver och Hamb. b:co nämnes ömsom i förslaget, också äro
Ståndens förut fattade beslut i ämnet dertill orsaken, och dessa
benämningar betyda ett och detsamma. Det är nemi. silfver,
som skall införas hit, och det måste uppköpas i Hamb. b:co, sorn
är det sätt som i Hamburg beräknas och är, som sagdt blifvit,
i det närmaste en och samma sak. Hvad angår redactionen, att
på ett ställe står 500,000 r:dr och på elt annat en million, som
får i Hamburg finnas för Svenska Bankens räkning, så härrörer
anledningen dertill från Ständernes beslut, att 500,000 r:dr
får i Hamburg vara inneslående, men inberäknas i härvarande
silfverfond. För att göra förhållandet klart i afseende på de
2:ne olika summorna, så hade det bort varit utsatt, att nämnde
summa är den högsta, som under sommartiden får i Hamburg
vara utestående, hvaremot den större summan, eller en million,
endast får innestå under vissa årstider, eller då transporten af
silfrel ej kunde ske sjöledes, utan skulle för sig gå landvågen,
hvilket skulle förorsaka dryga omkostnader för Banken.
När nu Bancoreglem. skall utskrifvas, så underlåter säkerligen
icke BancoUtsk. alt göra detta, likasom andra stadganden
så tydligt som möjligt, synnerligast sedan anmärkmr blifvit gjorda.
Anledn. i öfrigt till talet 1 million var Preste- och Borg.-  Stms beslut, att Bancofullm. skulle, under den tid sjöfarten var
öppen, få hafva en illimiterad summa silfver deponerad i Banken,
hvilket åter man ansåg oråd ligt, och derföre limiterade den
till 1 million, hvartill jag anhåller att B. o. Ad. ville för sin
del lemna bifall.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Ehuru jagtill
en stor del är förekommen af den siste värde talaren, ber jag
dock att till hvad han anfört, få lägga några ord. Historiken
af denna fråga är, att Ständerne först hade beslutat, att Banken
skulle få hafva 500,000 r:dr i silfver, stående i Hamburg; derefter
gjordes motion, jag tror af Hr von Hartmansdorff, att denna
summa skall kunna ökas utan att något maximum bestämdes,
och jag tror, att det inom BorgareSt. af Hr De Mare' väckta
förslaget åsyftade att icke summan skulle vara limiterad, eller
att det skulle finnas en summa af 500,000 r:dr i Hamburg innestående
för Bankens räkning, men att Fullmäktige dessutom
skulle lemnäs rättighet alt kunna köpa mera silfver, t. o. m. 1
million, men att sedermera de voro skyldige att införskaffa denna
metall. Allt sorn bestämdes öfver den förstnämnda summan,
500,000, ansågs böra vara till hands, i händelse af en bankrutt
i Hamburg. Detta tror jag att den värde motionären åsyftade
med sitt förslag. BancoUtsk. har följt hans redaction; men jag
tror det varit rättare om Utsk. på begge ställena i sitt tillstyr
10
H. 46
362
Den 5 Maj.
kande begagnat antingen Hamb. b:eo eller silfver; skillnaden är
dock sä obetydlig att det kan komma pä ett ut.
Hr Akerman, Fredr.: De begge föreg:de ta larne haf
va
redan utvecklat meningen af hvad Utsk. yttrat, sä att något
missförstånd derom icke lärer böra äga rum, eller att vid Ständernas
beslut kommer att förblifva i afseende på det belopp,
som i Hamburg för Bankens räkning skall finnas deponeradt,
eller ^ million; men att Bancofullm. tillika kunna uppköpa vexlar,
ända till 1 million, likväl med skyldighet att, när sig så göra
låter, indraga motsvarande belopp i silfver. Hvad angår redactionens
uppställning i fråga om ordet ”sjöledes”, kan jag ej finna
annat än att dervid ett skriffel äger rum, och att tvenne ord
äro uteglömde nemi. ”medgifver transport”, så att strophen rätteligen
borde blifva ”när årstideu medgifver transport sjöledes.”
Hr Rosenblad, Bernh.: Som detta betänk, icke är
tryckt, följaktligen icke kunnat till Ståndsledamöterne utdelas,
och således icke eller är kändt, anhåller jag att slutmeningen
af Utsk:s förslag, eller sjelfva tillstyrkandet måtte ånyo uppläsas,
samt att jag derefter må erhålla ordet.
Sedan till följd häraf den föreskrift, hvars införande i Bancoreglem.
Utsk. tillstyrkt, blifvit uppläst, yttrade sig
Hr Rosenblad: Jag tillstår att redactionen synes mig
nog hastigt uppställd, enär tillstyrkandet i början och slut icke
har sammanhang, då det nemi. först heter, att det högsta belopp,
som Bancofullm. får hafva utestående i Hamburg, är 500,000
r:dr, men deruti sedermera göres ett undantag, att beloppet får
uppgå till 1 million. Dock tror jag ej att meningen dermed
kan missförstås, och Fullm. icke behöfva befara att, vid verkställigheten
deraf och summans uppdrifvande till det högsta beloppet,
dragas för Svea Hofrätt. Men det är en annan sak,
som visserligen också är mindre betydlig, men hvarom dock
torde böra skrifvas bestämdt hvad dermed menas, nemi. termen
Soo,ooo r:dr silfver. I Hamhurg kan man nemi. icke få depositioner
i annat mynt än Hamb. b:eo, som ej är detsamma sorn
Svenskt silfver, och hvilket stundom kan gälla iner och stundom
mindre än det Svenska silfret. Det bör derföre uttryckligen
utsättas i Hamb. b:co. För resten, och ehuru jag icke
godkänner redactionen, tror jag den dock vara bättre än alla
improvisationer i detta fall, önskande endast att Hamb. b:co
måtte sättas i stället för silfver efter nummertalet 500,000 r:dr,
samt att icke den inskränkande meningen af ordet tillfälligtvis
må inflyta i beslutet, emedan det möjligen kunde bli ett binder
för Banken att när som helst förstärka silfverfonden och
på samma gång ersätta landet de massor af sedlar, som kunna
inflyta i Banken.
Frih. Stjernstedt, Jaeob Theodor: Det är med an
leda.
af frågan om utbyte af ordet silfver till Hamb. b:co, som
jag begärt ordet. Möjligen misstager jag mig, men tror dock
Den 5 Maj.
3C3
alt på det ställe, der ordet silfver nu finnes utsatt, är det ett
upprepande af R. Sl:s förut fattade beslut om de depositioner,
som Banken tilläts hafva i Hamburg, och det går således icke
an att nu nyttja ett annat ord, ulan torde det ord böra begagnas,
som beslutet innehåller.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser oundgäng
ligen
nödigt, att R. o. Ad. rättar ordet silfver till Hamb. b;co,
1 y, pa sätt nämndt är, kunna depositionerne i Hamburg icke göras
i något annat myntslag. Om man förut begagnat ett oriktigt
uttryck, så är väl tiden lill rättelse inne, nu då BancoUtsk.
handlägger förslaget till bancoreglem., hvari denna föreskrift
skall inflyta. Om nu dessa ord rättas och R. o. Ad. skulle
behaga i öfrigt antaga förslaget så sammanllickadt, som det skulle
blifva genom det föreslagna tilläggets inflickande; så är meningen
utan tvifvel uttryckt. Man kan då förvänta, att BancoUtsk.
vid det tillfälle, då bancoreglem. företages till granskning,
tillser att uttrycken blifva riktigare än de nu äro. Brådskan,
när betänk, uppgjordes, har utan tvifvel vållat att man icke sä
noga tillsett ordalagen.
Frih. Palmstjerna: Jag har ingenting emot alt ordet
silfver förändras till Hamb. b:co, men om jag icke orätt minnes
Utsk:s förslag, så innehåller det, att Sländerne skulle fatta beslut
att i bancoreglem. skulle införas hvad nu blifvit uppläst,
hvarutinnan, om 3:ne Stånd lemna till förslaget bifall, således
ingen ändring kan äga rum. Då likväl de andra Stånden måhända
icke satt någon annan redaction än den föreslagna i fråga,
och derföre till densamma lemnat bifall, så torde lämpligast
vara alt R. o. Ad. äfven bifaller förslaget, medgifvande BancoUtsk.
rättigheten att så uppställa redactionen, att den tydligare
och lämpligare uttrycker den sak, hvartill R. o. Ad. lemnar
sitt bifall. Dä torde BancoUtsk. också tillse i hvad mån de
beslut, som stå tillsammans med det hvarom Frih. Stjernstedt
erinrat, kan förhålla sig lill det redan fattade om depositioncrne
i Hamburg, eller ock bli i tillfälle att i den §, som handlar
derom i bancoreglem., i afseende på silfver och Hamb. b:co,
inrycka hvad som vid närmare ompröfning finnes vara det rättaste
och bästa.
Hr von Hohenhausen: På sätt Frih. Stjernstedt
sagt, var i första betäk. nämndt r:dr silfver. Nu önskas
alt det i stället må beta Hamb. b:co. Hr Rosenblad har erkänt
och uppgifvit, alt Hamb. b:co r:dr kan ibland vara något
mer, ibland mindre än r:d Svenskt silfver, och alltså
per medium detsamma som r:dr silfver. Då nu i betänk,
begge delarne finnas upptagne, och den ena, eller r:dr silfver,
stöder sig på ett förut fattadt beslut, så vet jag ej hvad derom
är att säga, och då äfven ordet Hamb. b:co finnes utsatt, så
är ju all trygghet vunnen för Bancofulim. alt handla, och Hr
Rosenblad, sorn är en af dem, har ju också härutinnan, efter.
3C4
Den 5 Maj.
hvad jag tyckt mig finna, förklarat sin sécurité mot Waxholms
fästning, eller hvad det var för slags ansvarighet han omnämnde,
som jag ej så noga minnes. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s
hemställan.
Frih. Cederström, Jaeob: I afseende på den anmärk
ta
olikheten af tillstyrkandet i det första och det senare morn., så
måtte den vara förfasligt lätt hjelpt derigenom att man säger:
Hamb. b:co, lill beloppet motsvarande 500,000 r:dr silfver.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. 0111 R. o. Ad. behagade bifalla
BancoUtsk:s mern. N:o 5(5, med villkor att BancoUtsk. uti bancoreglem.
gåfve åt ifrågavar. stadgande en bestämd och tydlig
redaction.
Ropades ja.
Upplästes och Indes till bandlingarne ankomne prot.utdrag
från PresteSt. af d. 28 sistl. April och från BorgareSt. af d.
3 dennes.
Justerades 2:ne prot.utdr., innehållande R. 0. Adis denna dag
fattade beslut.
H. R. o. Åd. åtskildes kl. \ till 10 om aftonen.
In fidem proloeolli,
Albert Munck.
— —« xS-Ji-3 <dd »
Onsdagen den 7 Maj 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleniprot. för d. 17 sistl. Mars f. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: På grund af 3 § i
tillägget vid R. o. Ad:s ordningsstadga, anhåller jag attåhörarne
måtte från läktaren aflägsnas, såvida tvenne ledamöter sig
derom med mig förena.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., och II. Ex. Hr Frih.
Lagerbjelke, Johan, hördes förena sig med Hr von Hartmansdorff.
Sedan sålunda 3:ne ledamöter äskat, alt åkörarne på läk
-
Den 7 Maj f. m.
3135
laren malte aflägnas, blef Riddh.fiscalen af II. Ex. Ilr Gr. o.
Landtm, anbefalld att. föranstalta om läktarens utrymmande,
och tillkännagaf II. Ex. att sådan befallning blifvit meddelad.
Hr Akerman, Fredr.: I anseende till en snart föreslående
afresa från riksdagen får jag afsäga mig den plats,
jag innehaft såsom ledamot i BancoUtsk., med anhållan tillika,
alt sådant oaktadt få bibehålla min riksdagsmannarätt.
II. o. Ad. biföl! denna anhållan, hvarefter II. Ex-o Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Eleelorer all i st. f. Hr Akerman
utse en ledamot i BancoUtsk.
Då numera läktaren var utrymd uppropades
Hr S i 1 f ve r s to 1 pe,Fredr. Otto, som skriftligen anförde:
Jag är mer än ledsen att nödgas besvära II. R. o. Ad.
med följande anmälan, men anser mig likväl dertill af omständigheterna
föranlåten.
I anledn. af det muntliga yttrande, jag Lördagen d. 2fi
April här hade afgifvit, under öfvcrläggningen om LagUtsk:s
betänk. N:o 93, ang:de hufvudgrunderna för förslaget till ny
strafflag, hade Måndagen d. 28 i samma månad, pä eftermiddagen,
blifvit mig tillsänd en skrifvelse, så lydande:
”Till Hr Statsrådet och Riddaren F. 0. Silfverstolpe.
Sedan PresteSt. denna dag afslutat de allmänna ärenden,
som utgjorde föremål för dess plenisammankomst, har det funnit
sig föranlåtet, att enskildt öfverlägga om den oförmodade
tilldragelse, alt Hr Statsrådet och Riddaren under discussionen
på Riddarhuset, rörde LagUtsk:s betänk, i anledn. af K. M:s
nåd. propos. om nya criminallagen, efter anställd granskning af
PresteSl:s i denna vigliga fråga fattade beslut, fällt det för
Ståndet sårande omdöme, att detta beslut icke skulle varit uppriktigt
menadt, och alt ett rent afslag hade varit ärligare.
Då Ståndet bäst känner med sig sjelf, att delta beslut
utgått från en af högre bud verkad och öfver all menniskofruktan
upphöjd, kärlek till fäderneslandet, har ett motsatt omdöme
öfver Ståndets afsigter icke kunnat annat än förekomma
ovänladt och missnöjande, helst då det i ett annat Stånd
blifvit fäldt af den man, som äger det dyrbara förtroendet, att
inför Thronen föredraga och bevaka Kyrkans och Ståndets angelägenheter.
Och har Ståndet ansett både ärligt och sig värdigt,
att låta genom mig, dess Talman, till Ilr Statsrådet och
Riddaren på delta sätt framföra uttrycken af dessa dess tänkesätt.
Stockholm d. 28 April 1845.
C. F. af T Vingård.”
Sedan milt ifrågasatta yttrande blifvit uppsatt och jag
deraf erhållit del, skref jag d. 2 dennes, jemte bifogande af
della yttrande, lill Ärkebiskopen i följande ordalag;
3G6
Den 7 Maj f. m.
”Till Hr Ärkebiskopen och Ledamoten af K. SeraphimerOrden
Doctor C. F. af Wingård.
Ehuru öfvertvgad, alt intet RiksSt. äger laglig rättighet
att till någon medlem af annat RiksSt. eller till någon ledamot
af Statsrådet afgifva en sådan skrifvelse, som jag under d. 28
sisth April från Hr Doclorn och Ärkebiskopen, i dess egenskap
af PresteSt:s Talman, fått emottaga, har jag, enär jag bör förmoda,
att det beslut, som genom berörde skrifvelse meddelats,
af missförstånd eller förhastande tillkommit, sedan jag numera
erhållit del af mitt uti Hr Doctorns och Ärkebiskopens skrifvelse
ifrågaställa yttrande, sådant det till protocollet ordagrant
blifvit uppfattadt, jemte delgifvande deraf, velat lemna
tillfälle alt deu vidtagna åtgärden återkalla, hvarom skriftligt
svar afvaktas sednast d. 5 i innevarande månad; viljande jag
derefter tillse, om och hvad vidare å min sida i anledn. häraf
bör tillgöras. Stockholm d. 2 Maj 1845.
F. O. Silfverstolpe.”
Härå erhöll jag den 5 dennes följande svar:
”Till Hr Statsrådet och Riddaren F. 0. Silfverstolpe.
Det bref, jag d. 2 dennes om aftonen emottog, har jag
efter plenum d. 3 meddelat PresleSt., äfvensom innehållet af
det bilagda prot.utdr.; och har Ståndet anmodat mig, all å dess
vägnar till svar lemna följande:
Då PresteSt. fann sig föranlåtet att tillskrifva Ilr Statsrådet
och Riddaren, hade ledamöter, som varit närvarande på
Riddarhuset vid Hr Statsrådets och Riddarens anförande om
LagUtsk:s principbelänk., ansett sig icke kunna underlåta att
meddela Slåndet underrättelse om de sårande uttrycken, hvilka
ock af Riddarhusets talare å håda sidor upptogos och upprepades.
Ståndet var således försäkradt om både mening och
lydelse. Ingendera har blifvit förmildrad genom det nu meddelade
skriftliga anförandet, hvilket till yttermera visso innehåller
sådane ord, som dessa: ”Det som först bör ligga till
grund för de framställningar, som hvar och en gör, den ena
menniskan till den andra, och framför allt för dem, som RiksSt:n
göra till sin Regering, bör enligt min öfvertygelse vara
sanning. Detta tror jag icke öfverensstärnmer med yttrandet
i denna punkt. (Den första af PresleSt:s beslut).” Enligt detta
förmenande skulle således detta RiksSt. icke hafva talat sanning
till sin Regering, då det förklarat, att en korttid af riksdagen
icke varit tillräcklig för en sorgfällig pröfning af straffsystemets
grunder och tillämpning. — Vidare: ”De återstående
punkterna af detta förslag (PresteSt:s) innehålla icke annat
än ett förklädt afslag å den K. propos., hvilket jag dock
skulle tro det vara mera passande för R. St. att ärligt uttrycka
m. m.” Naturligtvis kunde icke Konungen önska afslag
å Sin egen höga proposition. Statsrådet hade ock i föregående
samtal yttrat, alt återremiss eller uppskof vore antagligare.
Ehuru vid Talmans proposition till bifall å betänk, intet ja af
-
Den 7 Maj f. m.
367
hördes i PresteSt., yrkades icke eller afslag af någon. Den
afgörande tankan var rådrum, att ytterligare pröfva det vigtiga
ämnet. När så är, kan PresteSt. icke vidgå misstag eller förhastande
i bedömmandet af de fällda uttrycken, icke eller
återkalla åtgärden, att hafva tillskrifvit Hr Statsrådet och Riddaren
derom. Då denna af PresteSt. beslöts, ålade det sina
ledamöter tystnad. Det ville nemi. icke en brytning, men en
förtroligare väg beredd till upprättelse. Det känner lika väl
ett RiksSt:s rättighet att icke förnärmas, som gränsen för det
passande i den enskilda riksdagsmannens tillgörande. Genom
kall och böjelse fridälskande, försonar det sig gerna; och motser
med tillförsigt följderna af en åtgärd, till hvilken Ståndet
lika litet gifvit första anledningen, som det dervid kunnat öfvergifva
sin egen värdighet och fordran, att för sina afsigler
rättvist bedömmas. Stockholm d. 5 Maj 1845.
C. F. af Wingård.
Jag får först härvid anmärka, all den citation, som i denna
sistnämnda skrifvelse är gjord af lista punkten i det ifrågavarande
beslutet, icke är öfverensstämmande med ordalagen i protocollsutdraget,
der lista punkten lyder sålunda i ”alt liden under
innevarande riksdag icke tillåtit R. St. ingå i fullständig
granskning af det i nåder meddelade lagförslaget, hvarken till
dess hufvud gr under, eller deras tillämpning.” Skillnaden är
likväl så stor, att om ordalydelsen varit sådan, som den befinnes
i den sednare af de lill mig ankomne skrifvelser, den hade
varit hufvudsakligen öfverensstämmande med sanna förhållandet,
enär R. St. verkligen vid denna riksdag icke hinna att
pröfva både grunderna och tillämpningen af straffsystemet, då
deremot det påståendet, att tiden icke tillåtit R. St. att ingå
i fullständig granskning af lagförslaget hvarken till dess hufvudgrunder
eller deras tillämpning, icke är riktigt, då gruuderne
verkligen med alla de formaliteter, som i våra lagar äro
föreskrifne, och med samma noggrannhet, som vid andra lika
vigtiga frågor varit iakttagen, blifvit af R. St. granskade.
Då jag vet med inig sjelf, att jag med mitt yttrande icke
afsett att såra någon enskild man, än mindre något RiksSt.;
då jag öfverallt endast begagnat ordet förslag, och således
äfven i formen hänfört mig, icke till det beslut, som i ett annat
Stånd blifvit faltadt, utan till det visserligen likalydande
förslag, som af en talare inom Riddarhuset till antagande blifvit
framstäldt; då hvad jag yttrat varit påkaliadt af nödvändigheten
alt visa oantagligheten af ett förslag, hvaruti jag ej
kunde instämma; och dä jag så mycket mindre på något ställe
ingått uti något slags omdöme om de personers afsigter, som
framställt förslaget, som jag såson allmän grundsats alllid antager,
alt vi alla syfta till samma mål, fäderneslandets väl, ehuru
vi äro af olika tankar om medlen till dess ernående, kan jag
icke på något vis medgifva, att jag gifvit skälig anledning till
den åtgärd, som emot mig blifvit vidtagen, äfven om den ägt
368
Den 7 Maj f. m.
rum af det enda Sland, hvilket enligt min öfvertygelse kan
äga rättighet att i afseende på mig besluta cn sådan, nemi.
det hvaraf jag är medlem.
Men om än mina uttryck hade varit af sårande beskaffenhet,
tillåta likväl icke våra grundlagar, att sådant beifras på det
sätt, som nu skett. De bestämma, att det endast är inför lagen eller
inför sitt eget Ständ, som riksdagsmannen är ansvarig för sina yttranden.
Då vid delta tillfälle annorlunda förfarits, kan jag
således icke undgå att anse riksdagsmannens fria yttranderätt
derigenom hafva blifvit förnärmad, och får alltså, då, mig veterligen,
det nu är första gången, som under vårt närvarande
statsskick, något sådant inträffat, för alt i möjligaste målto förekomma
dylika händelser, till il. o. Ad:s protocoll anmäla min
protest emot hvad som sålunda skett, förklarande derjemte, att
jag så mycket mindre i denna fråga begär framställning af någon
poropos. till R. o. Ad., som våra grundlagar icke medgifva
alt ett RiksSt. får göra sig till bedömmare af lagligbelen
utaf ett annat RiksSt:s åtgärder.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Det är en i våra
häfder vitsordad sanning, att R. o. Ad. alltid varit mån om
bibehållande af yttranderättens helgd. Vi hafva nu genom den
siste värde talarens anförande funnit, att ett annat Stånd ansett
sig til(ständigt att tillskrifva en ledamot af detta Stånd, för
ett yttrande, som han inom detta Stånd bar haft. Vår grundlag
föreskrifver det enda sätt, hvarpå en enskild riksdagsman
kan lagforas eller tillrättavisas för sina yttranden. Den väg,
som här blifvit begagnad, är således utom vår grundlag. Jag
är äfven af den tanka, att det icke skulle vara R. o. Ad. värdigt
att beträda samma väg, och derföre anser äfven jag, lika
med Hr Silfverstolpe, att någon åtgärd i anledn. deraf icke
kan vidtagas, men för bevarande af yttranderättens helgd anser
jag nödvändigt, att hvar och en, sorn hyser samma tanka,
till prot. uttrycker densamma, och det är för att i den delen
få förena mig med Hr Silfverstolpe, som jag begärt ordet.
Häruti instämde Frih. Peyron, Gust. Abraham.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Det nu ifrågavar.
förhållandet är visserligen lika oangenämt som det är oväntadt,
men då Hr Silfverstolpe icke kunnat undgå att inom sitt
Stånd tillkännagifva denna tilldragelse, så anser jag, att åtminstone
de ledamöter af Ståndet, som mera än mängden deltagit
i öfverläggningen, icke kunna undgå att häröfver yttra sin åsigt.
Jag får derföre till prot. uttrycka mitt enskilda ogillande
af detta PresteSt:s förfarande, att i egenskap af RiksSt.
och genom sin Talman i skrifvelse till en enskild ledamot af
annat Stånd söka inskränka hans yttranderätt eller bestraffa
dess begagnande. Om PresteSt. hade trott sig vara genom Hr
Silfverstolpes yttrande förnärmadt, så hade den utväg alltid
varit öppen att först försäkra sig om sjelfva factum genom ett
från
Den 7 Maj f. m.
309
frän Ridd.cancelliet hegardt utdrag af prot. i hvad detsamma
rörde Ilr Silfverstolpes yttrande, och om PresleSt. sedermera
funnit delta yttrande för sig sårande, så hade PresteSt. kunnat
i offentlig viig genom skrifvelse till R. o. Ad. anmäla detsamma
och begära upprättelse. Denna väg hade, efter min
tanka, om än ovanlig i våra riksdagsannaler, varit mera öfverensstämmande
håde med Riksd.Ord ns föreskrifter och äfven
med den grannlagenhet, som det ena Ståndet är skyldigt det
andra. Den hade äfven varit fullkomligt öppen och om å ena
sidan PresteSt. med fog kunnat vänta sig upprättelse för den
händelse att deras klagomål varit grundade, så hade Sd. o. Ad.
också å den andra sidan haft tillfälle att offentligen ogilla detsamma,
för den händelse, att Ståndet funnit PresteSt:s anmälan
sakna grund.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: På det högsta bekla
gar
jag, att det ämne, som genom Or Silverstolpes anförande
blifvit bragt å hane, här kommer alt blifva föremål för någon
discussion. Jag anser det vara stridande emot 48 § Riksd.-  Ordn., der det står nppräknadt hvilka ämnen,.som kunna blifva
föremål för Ståndens öfverläggningar, samt att dessa, der
nämnde, äro föredragniugsämnen och inga andra. Då nu förevarande
ämne icke är af Hr Gr. o. Landtm, föredraget, så kan
visserligen icke någon grundlagsenlig rätt för mig finnas, att
söka på något sätt förhindra den discussion häröfver, som jag
nu ser uppkomma. Det är någoting ganska ovanligt, och under
den lid jag bevistat riksdagar, har det åtminstone icke
handt, att någon ledamot af R. o. Ad. har inför sitt Ständ beklagat
sig öfver de handbref han erhållit, frän det ena hållet
eller från det andra. Af den upplästa skriftvexlingen hafva
vi hört hvad dessa handbref innehålla. Det synes mig vara
tvifvelaktigt, huruvida de äro ställda till ledamoten af R. o.
Ad. eller till föredraganden af Ecclesiastikärendena. I sednare
fallet torde R. o. Ad. icke hafva någonting att yttra. I
del förra fallet återigen ser jag icke, alt R. o. Ad. kan eller
bör ingå i något slags bedömuiande af frågan, enär det icke
är något officielt meddelande, utan ett handbref, som är gifvet
och mottaget. Sådana gåfvor äro behållna, och kunna efter mitt
sätt att se, icke på något sätt böra blifva föremål för R. o.
Ad:s eller dess enskilda ledamöters bedömmande, pä sätt här
nu ägt rum genom de två sista talarnes yttranden, hvilka sjelfva
klandrat PresteSl:s åtgörande i detta afseende, tillåtit sig
att bedömma det ur synpunkten af ett förnärmande emot R. o.
Ad. samt uppmanat R. o. Ad:s öfriga ledamöter att dermed instämma.
Jag för min del får förklara, att jag icke kan deruti instämma.
De ordalag, som Hr Silfverstolpe begagnat, och som
under hans nu afgifna yttrande åberopades, äro efter min tanke
af en förolämpande beskaffenhet. Hade de fällts emot någon
af R. o. Ad.s ledamöter under discussionen, så bade de
10 II. 47
370
Den 7 Maj f. m.
troligen också blifvit på detta sätt upptagne; ty när man yttrar,
att någon annan icke hållit sig vid sanningen, att någon
annan icke gått ärligt tillväga, d. v. s. pä ett mindre ärligt
sätt framställt sin mening, sä kan jag icke undgå att linna det
vara förolämpande. Så beskalfadt yttrande är i 50 § RiksdOrdn.
hvarje riksdagsman förnekadt; ty det står der: ”ingen
tillåte sig personligen förolämpande uttryck.” Man kan visserligen
säga, alt detta icke var personligen förolämpande uttryck,
men jag har också blott sagt, att om de hade fallit emot någon
af R. o. Ad:s ledamöter under diseussionen, så hade de
troligen blifvit ansedda såsom förolämpande, och jag hemställer
till hvar och en, huruvida någon af oss velat emottaga och
behålla ett sådant yttrande, att man icke hållit sig till sanningen,
och att man på ett mindre ärligt sätt framställt hvad man
menat. Jag håller icke sådant tillgodo. Om man nu här, på
sätt föregående talare yttrat, kan ingå i bedömmande af PresteSt:s
tillgörande, så torde det också ä andra sidan vara liliiilåLet
att yttra, det jäg ieke kan förundra mig öfver ali ledamöter
af PresteSl. hafva ansett sig deraf förolämpade. Jag
vill icke tillåta*mig något- bedömmande af de_ åtgärder, som
PresleSt. vidtagit, eller af det handbref, som Ärkebiskopen aflåtit.
Jag anser det icke tillhöra R. o. Ad. in corpore, således
icke någon enskild dess ledamot pä della ruin. Man må
föröftigt derom hafva hvad tanka man behagar, men jag förmodar,
att R. o. Ad. aldrig skall instämma i den olåt, som under de
sednare dagarne från sä mänga .häll, frän lidningarne och andra
blifvit yttrad öfver PrestSt.
Efter detta anförande hördes ett eller annat bravorop.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde till Frih. Palmstjerna,
om Friherrens afsigt vore, att det skulle blifva föremål
för R. o. Ad. åtgörande, huruvida Hr Silfverstolpes yttrande
varit för Högv. PresteSt. förolämpande eller icke.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: På intet sätt är det
min afsigt, att de yttraden, som i afseende på detta ämne fällas,
böra föranleda till något R. o. Ad:s beslut. När PresteSt.
blir underrättadt om hvad som här tilldragit sig, så blifver
det tillfälle för detta Stånd, att besluta hvad det i anledning
deraf finnér för godt. Jag tror mig icke hafva gifvit anledning
till någon sä beskaffad förutsättning, som skulle jag hemställt
till R. o. Ad., att fatta något sådant beslut, som Hr Gr.
o. Landtm, omförmält. Mina ord voro, att om ett sådant yttrande,
som llr Silfverstolpes, blifvit fäldt emot någon ledamot
af Riddarhuset, så hade det troligen icke ailupit med mindre,
än att man deraf funnit sig förolämpad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan nu Frih.
Palmstjerna tiilkärinagifvit, att hans afsigt icke var, att R. o.
Ad. skulle ingå i bedömmande, huruvida Hr Silfverstolpes yttrande
varit för Högv. PresteSt. förolämpande eller icke, IL o.
Den 7 M a j f. ni.
371
Ad. loide finna, alt denna fråga, såsom icke i någon ordning
väckt, ej eller nu vore föremål för R. o. Ad;s öfverläggning,
Gr. Frölich, David: Den särskilda episod, som nu, i följd
af Frih. Palmstjeruas yttrande och Hr Gr. o. Landtm:s i anledn.
deraf framställda fråga inträffat, skulle möjligen kunna
leda längre än Frih. Palmstjerna åsyftat, och den invändning
han syntes i början af sitt anförande göra emot riktigheten af
denna frågas anmälande af Hr Silfverstolpe, är sä beskaffad,
att jag icke anser mig behöfva besvara den såsom ledamot af
detta Stånd, dä frågan är föredragen, utan håller mig endast
till 50 § Riksd.Ordats föreskrift, alt hvarje Stånds ledamot äger
räll att i plenum, stående och från sin plats, lill prot. fritt
lala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggande
komma, och om lagligheten af allt som inom Ståndet sig tilldrager.
Då det nu har tilldragit sig inom detta Ständ, ali Frih.
Palmstjerna, under förklarande, att Hr Silfverstolpe skulle icke äga
fog att afgifva ett sådant yttrande, som det han i eli föregående
plenum haft, påstått, all individer af R. o. Ad. icke skulle
äga rätt att yttra sig om hvad som inom eli. annat Stånd
passerat, och dä Hr Frilen således velat förhindra ledamöter
af detta Stånd alt bedomina ilen händelse, det factum, som nu
är, eller snart blir bekant för bela Ståndet, så kan jag icke
undgå att preliminariter anmärka den stora inconseqvens, som råder
i eu sådan Friherrens åsigt, att nemi. vi icke inom detta
Stånd skulle tiga all individuell yttra oss; ty vill man föreskrifva
en ledamot här all icke få afgifva ett sådant bedömmande,
som Frih. Tersmeden och Gr. Cronhjelm afgifvit,
sä är det också ganska olämpligt, att Frih. Palmstjerna anser
sig berättigad att bedomina deras yttranden.
Efter detta preliminära svar, går jag att yttra mig öfver
det passerade, och efter den förklaring, som Ilr Silfverstolpe
sjelf gjort af sina ord och af händelsen, så anser äfven jag,
lika med honom och de ledamöter, som hafva yttrat sig, alt
äfven om grundlagen medgåfve en egentlig behandling af denna
fråga, ledande till ett beslut, en sådan behandling ingalunda
bör påyrkas. Deremot vet jag icke hvarföre någon ledamot
skulle anse sig förhindrad att individuellement yttra sina sympathier
för eller emot hvad som passerat. När jag säger, alt
man borde få yttra sina sympathier för eller emot, så ber jag
få förklara, att jag alldeles icke gör det såsom ledamot af ett
Stånd, emedan jag anser den synpunkten vara oändligt mycket
ringare än den, ur hvilken jag begärt ordet. Jag anser nemi.
den Styrelse, i spetsen för hvilken en Konung finnes, som tagit
till valspråk rätt och sanning, vara förnärmad genom ett
klander, stäldt directe till en ledamot af Styrelsen, som i sjelfva
verket endast har framställt den grundsats, att R. St. i allmänhet
böra handla öppet. Svenska språkbruket har längesedan
afgjort, att med ordet ärligt i den ställning, som det af
Hr Silfverstolpe brukades, icke menas någonting annat än öp
-
Den 7 Maj f. m.
pet. Man kan i politiska strider alltförväl pä Svenska språket
säga till hvem som helst, att det vore bättre om han helt ärligt
uttryckt sin mening, än att hafya yttrat någonting obestämdt
och afvikande från rälta förhåilandet. Ingen, som icke
har sjuk sak inom sig, kan deröfver känna sig förnärmad, och
ingen må offentligen häröfver beklaga sig, ty språkbrukets makt är
ensam tillräcklig alt försvara det. När detta ord, i den ordställning
Hr Silfverstolpe det begagnade, enligt hans eget i
fullkomligt logicalisk mening afgifna förklarande, refererade sig
lill det handlingssätt, som han önskade att Ståndet skulle vidtaga,
och det således var af en sådan man, som innehar Konungens
förtroende såsom rådgifvare, en offentlig uppmaning till
detsamma, som utgör Konungens valspråk, så säger jag all slags
anmärkning dervid måste behandlas af hvarje Svensk statsborgare
med alldeles motsatsen af sympathi och med_ bedröfvelse.
Dertill kommer ytterligare, att den åtgärd, som Ärkebiskopen
nu tagit att tillkännagifva sitt missnöje emot Hr Silfverstolpe,
har den besynerliga karakteren, att vara hvarken ett Ståndets
meddelande eller ett enskildt meddelande. Jag tillåter mig
derföre förklara, att det hade varit vida mera ärligt, om
Ärkebiskopen hade skrifvit enskildt och icke åberopat Ståndets
beslut, än att han på sådant sätt yttrat sig till Departementschefen
för Ecclesiastikäreudena. Det hade varit vida
bättre då att urskilja i hvad mån Ärkebiskopen, som ensam
satt sitt namn under skrifvelse!), verkligen i enlighet med sanningen
kunde åberopa Ståndets instämmande i en sådan skrifvelse,
eller om det skulle lillräknas honom ensam. För min
del är jag fullkomligt villig, i följd af personlig bekantskap
med åtskilliga PresleSt:s ledamöter, hvilka derom specielt yttrat
sig för mig, att förklara, det jag icke tillräkna!' dem,
hvilkas namn här i denna skrifvelse icke äro synliga, något af
hvad Ärkebiskopeu i detta fall tillförene gjort, eller hädanefter
kan göra till att på det viset sätta sig emot eller afgifva
skrapor lill ledamöter af delta Stånd eller till ledamöter af
Regeringen. Jag anser detta för resten alldeles icke så underligt, ty
då den värde Kyrkans Primas börjat delta riksmöte med att afgifva
en skrapa till samtliga RiksSlm och till tiden i allmänhet, sä var
det temligen tydligt, att han skulle sluta med försöket att gifva en
sådan åt någon af Regeringens ledamöter. Detta vare doek icke
sagdt i den mening, att jag icke också kan förstå, det motivet
icke varit så lågt, som det kan synas. Man måste komma
ihåg, att äfven den, sorn bär försoningens gyllene kors på
bröstet, dock är en menniska och således äfven har menskliga
passioner. Man måste komma ihåg, att misslyckandet af en sådan
politisk mesure, som förfelades genom det beslut R. o. Ad. tog här
sista Måndag, och lill hvilket beslut Hr Silfverstolpes yttrande
ganska kraftigt medverkade, icke kunde annat än sätta de politiska
passionerna hos en kyrkans primas och PresteSt:s ledare
i rörelse. Nu har, genom Ståndets beslut i afseende på
LagUtsk:s principbelänk, den effect uppstått, att PrcsleSt., hvars
Den 7 Maj f. m.
373
ledare naturligtvis Ärkebiskopen är, står ensamt, och då jag
tillförene förklarat, att jag anser frågan om dessa principer
vara en bildningsfråga, deruti beslutet skulle vittna om graden
af bildning hos denna riksförsamling, så måste hvar och en finna,
att det måste vara smärtande för PresteSt. att finna sitt
Stånd stå bakefter alla de tre öfriga. Det är delta, mine Hrr,
som visat en seger öfver den anda, sora Ärkebiskopen velat ingjuta
hos Ståndets ledamöter allt ifrån riksdagens början, i fullkomlig
motsats till den anda, af hvilken jag tror, att delta
och öfriga Stånd borde fattas och drifvas. Det är således icke
underligt, om han, som alltjemt kämpat emot denna tiden och
denna andan, förgått sig, oell då vi i den nämnde frågan äro
segrande, så böra vi också moderera våra omdömen derom. Vi
höra således, och jag anser det vara alldeles öfverensstämmande
med de ledamöters tanka, som redan yttrat sig, med undanlag
af Frih. Palmstjerna, icke drifva våra omdömen om factum
längre, än alt beklaga, att äfven vid den förevarande skrifvelsen
PresteSt. icke iakttagit den nödiga skillnaden mellan sig
såsom ledamöter af den aktningsvärda prestclassen och deras
ordförande, och hoppas jag, att om denna discussion ytterligare
förlänges, icke sådana yttranden måtte fällas, som det Frih.
Palmstjerna afgifvit, och hvilka möjligen skulle föranleda till
en längre debatt, i händelse lian ville ogilla den mening, som
inom 11. o. Ad. redan yttrat sig, innan jag fick ordet, om en
allmän sympalhi med vår värde ledamot, Hr Silfverstolpe, jag
hoppas, säger jag, att icke denna discussion måtte få någon ytterligare
utveckling derigenom, att sådana yttranden, som Frih.
Palmsljernas, förnyas af andra ledamöters, tyda i sanning känner
jag mig uppmanad alt på annat sätt svara.
Frih. Hamilton, Hugo: Beträffande det inkast, som en
värd ledamot framställt emot rättigheten för Ståndets enskilda
ledamöter att yttra sig öfver den framställning, som Hr Silfverstolpe
har gjort, och hvilken började dagens discussion, kan jag
icke annat än instämma i hvad den siste talaren yttrat. Jag
tror det nemi. vara hvarje Adelsmans ovillkorliga rättighet, att
pä detta rum till prot. uttala sin tanka öfver de ämnen, som
bär blifvit bragta å bane, och det är på denna grund, som jag
anhåller att få yttra mig. Deremot kan jag ingalunda instämma
i det sätt att betrakta saken, hvarpå den siste talaren derefter
upptog densamma, nemi. att icke vilja yttra sig här såsom
enskild ståndsledamot, utan vilja betrakta saken ur en allmännare
synpunkt, ur den politiska, eller, enligt hans uttryck, såsom
förolämpande för en ledamot af landets Styrelse. Jag vågar
betvifla, att denna Styrelse uppdragit åt den värde talaren att
här föra dess talan i detta ämne. Det är bäst att vi hålla oss
till hvad som rörer oss, nemi. huruvida Hr Silfverstolpe blef
anfallen för ett yttrande, som han afgifvit till vårt prot., och
deröfver tror jag det otvifvelaktig! vara hvars och ens rättighet
att uttala sin tanka, ulan alt dermed vilja förnärma med
-
374
Den 7 Maj f. in.
bröderna af ståndsförsamlingen på eli annat rum. Den skrifvelse,
sorn blifvit a flå ten och föl- oss här uppläst, kan jag icke,
lika med Frih. Palmstjerna, anse vara ett handbref; ty ehuru
visserligen den oformlighet blifvit begången, alt skrifvelsen,
som är undertecknad af Talmannen, under upprepadt förklarande,
att han talar i Ståndets namn, saknar eontrasignation, så
kan dock icke detta misstag betaga skrifvelsen dess offentliga
karakter, enär den första gången afgafs af ett annat Stånds
Talman, och Ståndet icke vid ett sednare tillfälle begagnade sig
af det tillfälle, som öppnades för Ståndet att protestera emot
ett sådant Talmannens uppträdande i Ståndets namn. Det är
således ett bestämdt omdöme, fäldt af ett annat Stånd, med
skarpt klander öfver ett till vårt prot. afgifvet yttrande af en
ledamot af detta Stånd, ett försök att göra intrång på yttranderätten
bär, och det kan jag för min del, det må gälla hvad
det kan, icke annat lin högeligen beklaga, aldramesl när det
kommer från ett Stånd, som, så xiii till följd af sitt kall som
sin bildning och ställning, borde föregå alla Sveriges innevånare
med exempel af saktmod. Jag anhåller derföre att få instämma
i den protest, som af Hr Silfverstolpe blifvit afgifven.
Frih, Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag kan icke nog beklaga,
alt denna egna conversation (jag kan icke kalla det öfverläggning),
någonsin kommit att äga rum. Hade jag trott,
att sådana ämnen här skulle förekomma, jag belviflar att jag
hade uttagit min pollett. Jag har kommit lill denna riksdag,
för att öfverlägga om allmänna värf, att ingå i öfverläggniugar,
hvilka kunna föranleda beslut, ej i samtal, hvilka icke kunna
föranleda beslut. Minst har jag kommit hit, för att, lika med
en värd talare här, icke långt från mig, uttrycka mina sympatliier
hvarken åt den ena sidan eller ät den andra. Allmänna
angelägenheter böra behandlas efter den rationella, therapeutiska
methoden. Genom sympatikurer kommer man icke ur fläcken.
Enligt min åsigt af 48 § Riksd.Ordn., kan detta ämne alldeles
icke blifva föremål för öfverläggning. Mot grundlagens
anda, ja mot dess bokstaf, anser jag det stridande. Sant är,
att Hr Gr. o. Landtm, har ingenting föredragit, har icke föreslagit
något beslut, hvarföre också, om saken nu inskränkt sig
till Hr Silfverstolpes anförande, så hade deremot varit ingenting
att invända. Hvad angår det yttrande af samme talare, som
på ett annat rum blifvit tagel i bedömmande, så tillstår jag,
att jag icke anser gränsen af parlamentarisk frihet dymedelst
hafva blifvit så öfverträdd, att ett sådant missförstånd beliöft
uppkomma. Jag erkänner det, efter en gång man börjat tillåta
sig omdömen, hvilka jag för öfrigt icke vill tillåta mig. Bien
då detta yttrande nu en gång blifvit föremål för missförstånd,
öch den beklagansvärda händelse inträffat, öfver hvilken nu klagas,
så finner jag för min del ganska naturligt, att Hr Silfverstolpe
häröfver utlåtit sig; dock att andra ledamöter uppträdt,
för att fortsätta delta samtal, och lill och med tillåta sig —
Den 7 Maj f. m.
375
rättare sagdt, alt någon tillåter sig — (ty blott en har tillåtit
sig; de andra Herrarne hafva begagnat sådana ordalag, som
icke kunna klandras) — att med anledning deraf i förolämpande
uttryck omtala en ledamot, den främste af ett annat RiksSt.,
det anser jag för min del vara stridande emot Riksd.Ordn. och
dess 48 §. Jag anser visst denne ledamot af R. o. Ad. äga,
såsom jag sagdt honom förut, ett privilegium de non appellando,
och jag vill således icke vara den, som yrkar, att han skall
erhålla af Landlmarskalken den varning, som 50 § Riksd.Ordn.
omförmäler; men om det yrkades af andra, så skulle det icke
förundra mig: jag tror att det vore förtjent. För egen del, i
öfrigt, jag upprepar det, vill jag ej tillåta mig omdömen, vare
sig om den ena eller andra; men tror att det är orätt, att just
emot riksdagens slut upptaga tiden med ett ämne, hvilket lämpligen
kunnat vara afgjordt med Hr Silfverstolpes anförande,
hvaremot ingen invändning hade behöft eller hort göras, och
önskar, att detta ämne således med aldraförsta matie taga en
välsignad ända.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då nu Frih.
Palmstjerna ansett det vara stridande mot 48 § Riksd.Ordn., att
denna öfverläggning ägde rum, vore skyldig att i detta afseende
afgifva ett förklarande. Dä Hr Silfverstolpes anförande icke
vore af den beskaffenhet, att det kunde föranleda till någon åtgärd
eller något beslut af R. o. Ad., och således icke vore ett
ämne, som kunde uppföras pä bordslistan, för alt inför R. o.
Ad. föredragas, så vore det ej ett sådant föredragningsämne,
hvarom 48 § Riksd.Ordn. handlade, hvarföre II. Ex. an så ge
denna § icke vara till förevarande fall lämplig. Att åter andra
ärenden, än de föredragningsämnen, som i nyssnämnde § uppräknades,
kunde och måste förekomma hos RrksStm, derom vittnade
nogsamt håde deras protocoll och den dagliga erfarenheten,
och det funnes icke något grundlagsstadgande, som motsade detta.
Då härtill nu komme, att 50 § Riksd.Ordn. tillåter hvarje
Ståndsledamot att till protocollet fritt tala och utlåta sig i alla
frågor, som till öfverläggande komma, och om lagligheten af
allt, som inom Ståndet sig tilldrager, så hade 11. Ex. icke ansett
sig berättigad alt förneka hvarken Hr Silfverstolpe alt uppläsa
sill anförande, eller andra ledamöter, att i anledn. deraf
gifva sina tankar tillkänna. Efter H. Ex. omdöme ägde således
Hr Silfverstolpe och de (lere ledamöter, som nu yttrat sig, laglig
rätt att i prot. få intagne sina yttranden, för hvilkas innehåll
de dessutom sjelfve voro i stadgad ordning ansvarige, och
då grundlagen ovillkorligen bjöde, att allt hvad som offentligen
inom ett RiksSt. yttras, skall i prot. intagas, samt att någon
inskränkning deruti icke kan äga rum utan Ståndets bifall och
den talandes eget begifvande, så ansåge H. Ex. sig, så länge
ett sådant begifvande icke blifvit lemnadt, ej kunna vidtaga
någon åtgärd, som inskränkte den sålunda af II. Ex. ansedda
lagliga yttranderätten.
376
Den 7 31 aj f. m.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: Det är med anledn.
af Frih. Palmstjernas, Carl Otto, yttrande, som jag för min del
får för Hr Statsrådet Silfverstolpe aflägga min vördsamma tacksägelse
för det tilikännagifvande Hr Statsrådet har gjort. Denna
Hr Statsrådets åtgärd vittnar, efter min tanka, om den aktning
och den uppmärksamhet Hr Statsrådet har för det Stånd
han tillhör. Vore det icke alt i sin mån följa PresteSt:s fotspår,
så skulle jag visserligen anse, att R. o. Ad. hade full
anledn. att till PresteSt. expediera en skrifvelse, som innehölle,
alt R. o. Ad. för framtiden förbehåller sig, alt, i fall PresteSt.
vill göra någon anmärkn. emot på Riddarhuset fällda yttranden,
PresteSt. ville genom skrifvelse derom göra anmälan hos R. o.
Ad., emedan det, efter min tanka, är den enda auctoritet, som
äger att bedömma behörigheten af på Riddarhuset fällda yttranden;
men af skäl, som jag anfört, vill jag ingalunda föreslå
någon sådan skrifvelse, utan inskränker mig till att förena mig
i den protest, som Hr Silfverstolpe afgifvit.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Afven jag får för min
del förklara, att jag icke allenast gillar de uttryck, som af Hr
Silfverstolpe i ett föregående plenum blifvit fällda om det förslag,
som då gjordes, på grund af det beslut, som ett annat
Stånd fattat, utan att jag äfven ogillar den varning, som PresteSt.
har behagat tillsända en ledamot af detta Stånd. Det kan
dessutom högeligen förundra mig, huru här kan finnas någon,
som anser detta såsom en Iikgilltig sak, den der endast rörer
en enskild ledamot personligen, ty det är icke fråga om mera
eller mindre än om den fria yttranderätten skall behållas i
helgd eller icke. Åtskilliga §§ af grundlagen försäkra om denna
yttranderätt, och den föreskrifver huru missbruk af denna
fria yttranderätt skola beifras. Der talas om i 50 § Riksd.-  Ordn., att när en riksdagsman missbrukar den honom förlänade
fria yttranderätt, så skall han derföre ställas under tilltal, d. v. s.
Ståndet skall afgöra, om han skall åläggas en varning af Ståndets
Talman, såsom ett straff. Ett sådant straff, som PresteSt.
behagat ålägga en ledamot af detta Stånd, är alldeles obehörigt.
Man må icke invända, att den skrifvelse, som af PresteSt:s Talman
blifvit afsänd, icke var contrasignerad, ty i 50 § Riksd.-  Ordn., der det står taladt om den s. k. varningen, står det, att
Ståndet äger besluta om en sådan handling skall göras, men
att varningen skall framställas af Ståndets Talman. Der står
då icke sagdt, att den skall vara af Ståndets Secreterare underskrifven,
utan det är Ståndets Talman ensam, som i Ståndets
namn densamma framställer, och fast den nu af ett annat Stånds
Talman emot-grundlagen blifvit framställd till enskild riksdagsman
inom detta Stånd, så förändrar det alldeles icke saken.
Jag får fördenskull på det lifligaste protestera emot ett sådant
förfarande, att vilja förqväfva den fria yttranderätten inom
RiksSt:n, och jag får på denna grund jemväl instämma i Hr Silfverstolpes
protest.
Den 7 Maj f. m.
377
Hr Silfverstolpe: Jag anmälde mig, då Frih. Palm
stjerna,
Carl Otto, yttrade sig ang:de mitt yttrande d. 26 April
här på Riddarhuset, endast för att förklara, det jag icke för
närvarande ämnar ingå i något svaromål ang:de dess innehåll.
Skulle R. o. Ad. eller någon dess ledamot anse dess innehåll
vara af sådan beskaffenhet, att fråga om någon åtgärd emot
mig i della afseende skulle förekomma, så skall jag på intet
vis undandraga mig att lemna svaromål på de anmärkn:r, som
emot milt yttrande kunna afgifvas, och jag är fullkomligt öfverlygad,
alt hvar och en opartisk bedömmare då skulle finna, att
jag på intet vis yttrat mig på ett sårande sätt.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Gr. o. Landtm, har, likasom
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, erinrat R. o. Ad. om inne
hållet
af 48 § Riksd.Ordn., som bestämmer föredragningsämnena;
men Hr Gr. o. Landtm, har jemväl tillkäunagifvit, alt 50 §
Riksd.Ordn. lemnar hvarje Ståndsledamot rättighet att från sin
plats fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggande
komma, och om lagligheten af allt, som inom Ståndet
sig tilldrager. Naturligtvis äro dock i delta stadgande orden:
”frågor, som under öfverläggande komma,” sagda såsom en inskränkning,
så alt dermed menas, att utom de frågor, som inom
Stånden förekomma, finnes ingen yttranderätt, hvarigenom öfverläggningen
om dagens föredragningsäinnen kan hindras eller fördröjas.
Nu har Hr Silfverstolpe här uppläst en protest, enskildt
lill prot. Det är icke något öfverläggningsämne, det må stå
för hans räkning i prot. intaget, men R. o. Ad:s tanka derom
är på sidan om grundlagen, ty det är icke ett af Hr Gr. o.
Landtm, föredraget ämne, och man må således icke fortsätta
denna discussiön, då vi hafva mål hvilande på vårt bord, som
det är vår skyldighet att handlägga. Hvad åter sjelfva denna
sak angår, som är föremål för protesten, så saknar jag förmågan
att derom yttra ett ord, innan protocollet blifvit jusleradt
för d. 26 April, emedan alla omdömen öfver innehållet af enskilda
yttranden deruti, äro dessförinnan för tidiga och icke
riktiga.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Då yttranderätten
är en af de dyrbaraste rättigheter, som tillhör menniskan, så
anser jag mig vid detta tillfälle icke annat än böra uttrycka
min förundran öfver det meddelande, som vi här hafva haft
tillfälle att emottaga. Jag anser det så mycket mera förtjent
af uppmärksamhet, som det kommer från ett Stånd, från hvilket
man med så mycket skäl borde kunna vänta moderation
och upplysning i statsmannavärf. 78 § Riksd.Ordn. bestämmer
på hvad sätt tilltal skall äga rum, i händelse någon ledamot af
ett Stånd skulle hafva något uttryck, som vore förnärmande
emot ett annat. Jag anser således, att den af PresteStåndet
vidtagna åtgärd är förnärmande för den fria yttranderätten,
och jag instämmer således i den protest, som här af flera le10
H. 48
37S
Den 7 Maj f. m.
damöter blifvit uttalad, för min del fullt öfvertygad, att Hr
Silfverstolpe för ingen del har öfvertriidt sin riksdagsmannarätt,
och jag beklagar att något sådant, som nu inträffat, har
blifvit föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Gr. Frölich: Jag skulle icke ytterligare begärt ordet i
denna qvasi-öfverläggning, om icke tvenne värde talare, hvar
på sitt sätt, missförstått hvad jag sagt, och derigenom föranledt
mig till en nödvändig förklaring. Hvad den ene beträffar, nemi.
Frih. Hamilton, som ganska rikligt anmärkt, att han kunde betvifla,
huruvida jag fått något uppdrag att försvara Regeringen,
så vill jag endast nämna, att jag uttryckte mig så som skedde
derföre, att jag icke ansåg det vara fullt conseqvent att mottaga
cn sådan notice, som den vi hafva fått af Hr Silfverstolpe,
och att stanna endast vid ett beklagande, när man af andra
motiver icke vill vidtaga något beslut och återsända något svar
åt PresteSt. Derföre sökte jag, i en sådan vändning af frågan,
att just undvika den inconseqvens, som vidlåder det andra sättet
att uttrycka sig. Dessutom vet jag icke, hvarföre jag ej
skulle äga rätt att här offentligen, helt simpelt såsom en statsborgare,
beklaga mig öfver en sådan tilldragelse, då ordföranden
inom ett Stånd aflåler en dylik skrifvelse till en Regeringens
ledamot. Detta vare till upplysning och svar åt Frih. Hamilton.
Hvad åter Frih. Palmstjernas, Nils Fredr., yttrande
beträffar, och då deruti synbarligen röjdes ett begär alt extrajudicialiter
tillfoga mig den bestraffning, som endast efter lag
kan ske, i enlighet med 50 § Riksd.Ordn., så vill jag endast
anmärka det såsom ett bevis på alt Friherren under största
delen af sin embetsmannabana vunnitsympathier för slika extrajudiciella
åtgärder. Jag känner mig derigenom icke på det
ringaste förnärmad, då det kommer från en sådan person, som
.Ministern vid Ryska hofvet, Baron Nils Fredr. Palmstjerna.
Eljest skulle jag hafva gjort det, om del kommit från någon
annan ledamot, som hedrat dessa bänkar med sin närvaro; men
icke då det kommer från Frih. Palmstjerna, Nils, isynnerhet
som hela hans yttrande icke tyckes hafva varit något annat än
ett slags försvar för hvad en kär broder på andra sidan om
skranket yttrat, och hvars yttrande hufvudsakligen föranledde
mig att upptaga frågan på det sätt jag gjorde.
Gr. Friilichs anförande bief här afbrutet af den anledning,
att Hr Statsrådet m. m. Olof Immanuel Fåhraeus ankom och å
K. M:s höga vägnar allemuade en Dess nådiga skrifvelse till
R. St., hvarefter
Gr. Frölich yttrade:
Jag har endast få ord att tillägga, nemi. för att betyga
Hr Gr. o. Landtm, min enskilda tacksägelse för det sätt, hvarpå
han förskottsvis besvarade Frih. Palmstjernas yttrande, och
hvilket åt mig bevarade yttranderätten. I fall jag nu till hans
och det öfriga Husets obelåtenhet begagnat denna yttranderätt,
%
Den 7 Maj f. m.
379
sfi är jag i alla fall tillfredsställd med de motiver, från hvilka
jag utgått, nemi. att hafva valt en sådan synpunkt för betraktande
af saken, som något längre fram flera torde finna vara
den rätta.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Da LagUtsk:s s. k. principbetänk.
bär förevar, hade Hr Silfverstolpe ett anförande, deruti
Hr Silfverstolpe bland annat fällde åtskilliga yttranden om
PresteSt. PresteSt. ansåg sig af detta anförande förnärmadt
och tillskref Hr Silfverstolpe derom. Genom denna skrifvelse
har Hr Silfverstolpe ansett den fria yttranderätten inom detta
Stånd vara förnärmad, och i denna åsigt hafva åtskilliga talare
sig förenat. Så är likväl efter mitt förmenande icke förhållandet.
PresteSt. har nemi. bland annat sagt uti sin skrifvelse:
”Då Ståndet bäst känner med sig sjelf, att detta beslut utgått
från en af högre bud verkad och öfver all menniskofruktan
upphöjd kärlek till fäderneslandet, har ett motsatt omdöme öfver
Ståndets afsigter icke kunnat annat än förekomma oväutadt
och missnöjande, helst då det i ett annat Ständ blifvit fäldt af
den man, som äger det dyrbara förtroendet, alt inför Thronell
föredraga och bevaka Kyrkans och Ståndets angelägenheter etc.”
PresteSt. har således icke beklagat sig öfver ett yttrande af
Hr Adlercreutz, fullmäktig Hr Silfverstolpe, utan öfver ett
yttrande, fäldt af den Konungens rådgifvare, som föredrager
Kyrkans angelägenheter. Ståndet har på intet ställe uti skrifvelsen
angripit yttranderätten, ehuru Ståndet sagt, alt ett sådant
yttrande, fäldt af en Konungens rådgifvare, vore för Ståndet
missnöjande, och i en strid emellan eli Stånd och en Konungens
rådgifvare såsom sådan har R. o. Ad. efter min tanka ingen
domsrätt, hvarföre jag anser denna öfverläggning icke blott onödig,
ulan i högsta grad olämplig.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag tillåter mig gifva den
förklaring af Hr Gr. o. Landtnäs lillkäunagifvande, i afseende
pä lydelsen af 50 § Riksd.Ordn., att R. o. Ad., i anledn. af
denna adress till Ståndet, skulle upphöra med citalioner om
hvad som förelupit icke inom detta Stånd, utan utom detsamma.
Jag vågar bär yttra, alt om jag också utom detta rum skulle
fälla omdömen om PresleSus förfarande i en ogillande anda, så
tillåter jag mig dock alldeles icke att inom R. o. Ad. fälla sårande
omdömen om något af medslånden. Jag får vördsamt lill
R. o. Ad. hemställa, om icke denna distinction hör noga iakttagas,
och om icke, vid detta tillfälle, ehvad lanke hvar och
en individ må äga i frågan, saken i alla fall bör med tystnad
förbigås på detta rum. Jag tror mig icke misstaga mig derom,
att Hr Silfverslolpcs afsigt med protesten varit, alt denna protest
skulle stå för hans och icke för Ståndets räkning, och jag
tror icke, alt några yttranden om samma protest öfverensstämma
med hans önskan. Jag har ansett mig föranledd tili detta
yttrande, emedan jag måste högeligen till prot. protestera emot
en sådan tydning, som skulle den, hvilken icke lill prot. yttrat
3S0
Den 7 Maj f. m.
ett ogillande af PresteSt:s förfarande, böra anses hafva gillat
detsamma. Emot ett sådant framkallande af en opinionsyttring,
som af de förste talarne gjordes, kan jag ej annat än protestera,
och jag har särskild anledning dertill då jag väl påminner
mig hvartill ett sådant framkallande af en opinionsyttring vid
1828 års riksdag föranledde.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den anledn., som PresteSt:s
Talman gifvit lill denna öfverläggning, är i så många
fall märkvärdig och skulle kunna gifva anledn. till så många
anmärkmr och långa öfverläggningar, alt jag öfverlemnar lill
hvar och en sjelf att det besinna; men jag tror icke, att det
tillhör detta Stånd att bedömma ett annat Stånds förhållande,
aldraminst när detta Stånds förfarande icke i officiel väg kommit
till R. o. Adis kunskap, utan blott på enskild väg. Jag
hemställer derföre, alt R. o. Ad. måtte inskränka sig blott till
att inom sig och inom detta Hus utplåna dea förmenta anledning,
som PresteSt. har gifvit lill denna öfverläggning, nemi. genom
det förklarande, att R. o. Ad. icke har kunnat i Hr Silfverstolpes
yttrande finna någonting förnärmande emot PresteSt. Om
ett sådant beslut blifver af R. o. Ad. fattadt, så vöre på ett
indirect sätt PresteSt. tillrättavisadt, nemi. derigenom att Ståndet
ansett PresteSt. icke hafva haft någon anledn. till den åtgärd
det vidtagit, ehuru R. o. Ad. är känd för ömtålighet om
hvad som rörer hedern. Det måtte då hafva varit något särdeles
ömtåligt ställe, som blifvit träffadt hos dem, som kunnat
finna sig deraf förnärmade.
Hr von. Hartmansdorff, Au g.: Jag finner behandlin
gen
af detta ämne, huru man än må betrakta den, vara i formelt
hänseende oriktig, å Ridd.Secreterarens, å Hr Silfverstoipes,
å Hr Gr. o. Landlmarskalkeus och slutligen å flere ledamöters
sida, hvilka i ämnet yttrat sig. Frågan är här, å ena
sidan, huruvida Hr Silfverstolpe missbrukat sin yttranderätt, och
på den andra sidan, huruvida något företag utom Ståudet ägt
rum, som skulle inskränka yttranderättens frihet inom detsamma.
Under det man härom talar mot och med, så är förhållandet,
på sätt Frih. Cederström redan anmärkt, att protocollet för d.
2(5 April ännu icke är justeradt, och ingen vet rätteligen ännu,
huru det yttrande föll, hvarom tvistas. Huru har Ridd.secret.,
under sådana förhållanden, kunnat lemna ett utdrag af prof.,
såsom någon kallat det, innan det inför Ståndet blifvit uppläst
och godkändt? Det är att gå på sidan om lagen. När talaren
sedan meddelar sådana yttranden till ett annat Stånds Talman,
såsom bevis huru orden fallit, så har äfven han, efter min tanke,
misstagit sig om hvad rätt och tillbörligt är. Jag tror, att
Hr Silfverstolpe ytterligare haft orätt att med detta mål vända
sig till II. o. Ad. Sådant är redan af andra talare anmärkt,
och jag förnyar det; ty ingenting annat är föremål för Ståndets
pröfning, än hvad som enl. 50 § Riksd.Ordn. inom Ståndet sig
tilldrager. Om någon pröfning af Hr Silfverstolpes yttrande
Den 7 Maj f. m.
3S1
skall äga rum, sfi är det först när justeringen förekommer, i
liändelse någon då finnér anledning att deröfver göra anmärkning.
Skulle åter någon utom delta Stånd finna sig af Hr Silfverstolpes
yttrande förnärmad eller besvärad, sa bär R. o. Ad. dermed
intet att skaffa. Om de ledamöter af Ståndet, hvilka ofta
yttrat sig och dervid råkat framställa olika meningar med tidniugsskrifvarnes
eller andras, skulle, hvarje gång de för sina
yttranden på delta rum fått uppbära förebråelser, vare sig i
tal, tryck eller skrift, vädja till R. o. Ad. för att fråga om de
icke lidit orätt, huru ofta skulle icke Ståndet blifvit besväradt
med sådana samtal, som det närvarande. Här finnas ledamöter,
hvilka för sina yttranden, eller åtgärder såsom riksdagsmän,
fått sina fönster inslagna, blifvit hotade till lif och lemnar. Dessa
hafva likväl icke beklagat sig inför Ståndet. Jag anser ock
ganska illa gjordt, att framdraga sådana ämnen som detta, och
derigenom föranleda hvad nu har skett, nemi. all man inom det
ena Ståndet sätter sig till domare öfver det andra, hvartill man
icke har någon rätt. Lika med andra talare finner jag orätt,
att Hr Gr. o. Landtm., emot 48 § Riksd.Ordn., tillåtit ett sådant
samtal, som det ifrågavar., ty föredragningsämne är icke ett
slikt andragande som Hr Silfverslolpes. Reslut deröfver kan,
efter min tanka, icke fattas, oell jag kan icke föreställa mig,
att Hr Gr. o. Landtm, gör propos. hvarken på Hr Cederschjölds
eller någon annan dylik framställning. Hr Silfverstolpe har icke
eller begärt någon sådan. När följaktligen beslut icke kan fattas
eller någon åtgärd vidtagas, huru kan då Talmannen tillåta,
att en sådan öfverläggning äger rum som den närvarande. Jag
finnér naturligtvis Talmannens billighet fordra, alt när han tillåter,
det man yttrar sig på den eua sidan, han äfven tillåter yttranden
på den motsatta; men allt yttrande hade, efter min tanke,
bort uteblifva. Slutligen hafva åtskillige ledamöter dels förklarat,
alt de ogilla PresleStis förfarande, dels har en ledamot
ingått i yttranden 0111 PresteSt. och dess Talman, hvilka, efter
min tanka, sträcka sig längre än till blott ett ogillande. Detta
är sä mycket värre, som, i fall det ena Ståndet tillåter sig
alt bedomina det andra; så måste man ock medgifva det bedömda
Ståndet all i sin ordning sitta till doms. Hvar skall sådant
stanna? Och, mine Hrr, när vi betti 11 ka, alt delta skulle
bär ske mot ett Stånd, genom hvars samdrägt med R. 0. Ad.
under innevarande riksdag, dels Konungens rådgifvare hafva
undgått att anmälas till entledigande, dels Konngamakten icke
blifvit beröfvad dispositionen af de medel, hon hittills ägt, dels
fält anslag, som hon eljest icke erhållit, och det ännu sedan
d. 26 April förflutit; så kan jag icke annat än på det högsta
beklaga deras förvillelse och misstag, hvilka gifva anledning
Lill sådana samtal, som det närvarande.
Åtskilliga ledamöter gåfvo härtill bifall tillkänna.
Undertecknad R i d d. s e c re te ra re : I anledn. af den emot
mig af Hr von Hartmansdorff framställda anmärkn. anhåller
382
Den 7 Maj f. m.
jag vördsamt att få upplysa, att något prot.utdr. ang:de Hr
Silfverstolpes ifrågavar. yttrande icke blifvit af mig expedieradt,
utan alt min i afseende derpå vidtagna åtgärd inskränkt
sig dertill, att jag låtit uppsätta detta, yttrande och sedermera,
efter att hafva jemfört uppsättningen med memorialanteckningarne,
till Hr Silfverstolpe utlemnat detsamma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt det kanske vore
i sin ordning, att äfven lian besvarade den förebråelse han fått
mottaga af Hr von Hartmansdorff, men att H. Ex., då lian redan
yttrat sig och under öfverläggningen torde erhålla ytterligare
anledning att framställa sina tankar i ämnet, trodde sig bäst
gå R. o. Ad. önskan till mötes, derigenom att lian vid detta
tillfälle endast åberopade hvad lian förut anfört.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller endast att helt kort få
upptaga tvenne yttranden af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, som
erhöll ordet näst efter mig. Frih. yttrade då, att del icke varit
vanligt att enskilda bref till en eller annan riksdagsman gjordes
till föremål för ogillande inom eli RiksSt. Jag bestrider
icke detta, och hade frågan varit om ett enskildt bref, så hade
belt säkert icke något ogillande deröfver af mig blifvit inför
Ståndet framstäldt. Meri om mina öron icke bedragit mig, sa
hörde jag af Hr Silfverstolpe uppläsas den slroph att: ”PresleSt.
genom mig dess Talman funnit för godt tillkännagifva etc.”
Då detta var förhållandet, så har jag icke ansett mig kunna
undgå att deröfver yttra mig. Jag har föröfrigt icke uppmanat
några andra att följa detta efterdöme, på sätt här blifvit
ifrågasatt. Jag har blott yttrat, att de talare, som oftare plägade
deltaga i våra discussioner, syntes mig icke härvid böra
med likgiltighet låta saken hvila lill tystnad. En sådan likgilllighet
har jag ansett vara min pligt att icke iakttaga, lemnandes
naturligtvis åt livar och en att följa sin egen åsigt. Frih. Cederström
har sagt, att det vore för tidigt ännu att yttra sig
öfver Hr Silfverstolpes yttrande d. 26 April, oeh alt man borde
vänta till dess att protoc. för den dagen blefve justeradt.
Deruti har Frih. Cederström ganska rätt, men jag har också
icke yttrat mig ronde Ilr Silfverstolpes yttrande d. 26 April,
utan jag har yttrat mig öfver det försök till inskränkning i
yttranderätten, som af PresteSt., såsom Stånd betraktadt och
genom dess Talman, blifvit gjordt i skrifvelse till enskild riksdagsman,
Hr Silfverstolpe, hvilken, man må säga hvad man vill,
icke här yttrat sig i egenskap af Konungens rådgifvare, ty i
sådan egenskap äger lian att yttra sig i Conseljen, utan i egenskap
af R. o. Ad:s ledamot.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: I denna obehagli
ga
discussion hade jag icke ämnat deltaga, men genom några
här fällda yttranden, hvilka jag ansett icke böra lemnäs helt
och hållet utan genmäle, har jag funnit mig uppmanad dertill.
Sedan jag anmälde mig, har likväl en stor del af hvad jagarn
-
Den 7 Maj f. m.
383
nade säga, blifvit yttradt af Hr von Hartmansdorff och Frih.
Cederström, Jacob. Jag kan således förbigå hvad sålunda redan
blifvit utredt och inskränka mig till några få återstående
punkter.
För min del kan jag icke finna, att den förklaring, som af
Ridd.secret. blifvit meddelad, ang:de tillkomsten af ifrågavar.
yttrande, är nöjaktig. Jag tror det vara stridande emot ordningen,
att ledamöters ojusterade yttranden enskildt utdelas på
hvad sätt som helst af Ridd.secret., som väl är ansvarig för deras
öfverensstämmelse med protocollet, men dock icke ensam
har pröfningsrätl härutinnan. Jag tror, att man i alla sådana
läll egentligen bör begära Ståndets tillstånd till ett sådant meddelande,
emedan Ståndet liar rätt att granska och godkänna ledamöternes
yttranden, innan de göras till föremål för offentligheten.
I den nu förevarande grannlaga frågan har man ausett
en sådan försigtighet öfverflödig. Mig vill det synas som om
man dervid begått ett misstag. Utan alt vilja inlåta mig i något
bedömmande af PresteSl:s förfarande i delta fall, hvilket
väl, på sätt en annan talare här yttrat, lämpligare utgör föremål
för enskilda betraktelser än för delta Stånds offentliga öfverläggningar,
kan jag likväl icke annat än reservera mig emot
en åtgärd, hvarigenom man tyckes kunna komma ända derhän
att förvandla R. o. Ad:s samlingsrum, ifrån ett ställe för lugna
öfverläggningar, lill — må uttrycket förlåtas mig — något liknande
eu execnlionsplats, der man, så tillsägaudes för bandplagg
upplägger enskilde ledamöter af andra RiksSt., eller tili och
med något helt RiksSt. Jag tror icke att della rum är rätta
stället för dylika executioner. Om någon af R. o. Ad:s ledamöter
får enskilda skrifvelse!1, från hvilken eller hvilka personer,
som helst, så är det den ledamotens ensak, att med en sådan
skrifvelse vidtaga de åtgärder, han finnér lämpliga, men
jag skulle icke tro, att det tillkommer Ståndet att derpå taga
affär. Om det Högv. Ståndet vid ifrågavar. tillfälle visat en
nog långt drifven ömtålighet, så är detta ett förhållande,
hvilket snarare torde utvisa att PresleSt. fäster eli mera än
vanligt afseende på den ledamots personlighet, som fällt yttrandet,
än det kan anses innefatta bevis på någonting annat.
Man har sett med hvilket lugn PresteSt. har emottagit vida
mera förnärmande yttranden, då de fällts af ledamöter, hvilkas
ord det förmodligen icke ansett förtjena samma afseende.
Åtskilliga af delta Stånds ledamöter och hela detta Stånd har
varit utsatt för skarpa förebråelser inom andra RiksSt., utan
ali det föranledl någon protest, emedan man ansett dessa förebråelser
bäst vederlägga sig sjelfva, och således på lämpligaste sätt
besvaras då de öfverlemnas ät föraktets dom. Kanske hade förakt
äfven vid delta tillfälle varit det lämpligaste svaret på den
nu så mycket omtalade skrifvelse!). Emedlertid tillkommer det
ej mig att härom ingå i något bedömmande, utan fortfar jag
för min enskilda del att tro, det R. o. Ad. alldeles gått utom
formen för sina öfverläggningsämnen då Ståndet gjort den om
-
384
Den 7 Maj f. m.
nämnde skriftvexlingen till föremål för discussion, och jag anhåller,
att R. o. Ad. måtte få öfvergå till de ärenden, som enligt
föredragningslistan utgöra föremål för dagens öfverläggning.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Skulle det vara möjligt, att
den åtgärd kunde vidtagas, som Hr Cederschjöld föreslagit, så
skulle jag visserligen instämma deruti, nemi. ett allmänt ogillande
af PresteSt:s förfarande i denna fråga; men då det hvarken
vore formenlig! eller ens af någon blifvit bestämdt hegardt,
så anhåller jag att endast i prot. få nedlagdt, att jag instämmer
i alla de talares yttranden, som deltagit i den af Hr Silfverstolpe
gjorda protest. Jag ber äfven alt vid detta tillfälle
fä protestera emot Hr von Hartmarisdorffs anklagelse
emot Ståndets Secreterare, emot Hr Silfverstolpe och emot Hr
Gr. o. Landtm., att de vid detta tillfälle skulle orätt förfarit.
Ståndets Secreterare har redan upplyst, att uti hvad han har
vidtagit, icke finnes någon oformlighet. Hr Gr. o. Landtm, tyckes
mig så fullständigt förut hafva förklarat inotiverna för sitt
handlingssätt, alt han borde vara fredad för en anklagelse i
detta fall. Hvad Hr Silfverstolpe beträffar, så kan jag icke
annat än vara honom tacksamhet skyldig, derför all han haft
den uppmärksamheten emot sitt Stånd att icke låta i hviskningsväg
inom stad och land framföras hvad han borde framföra lill
Ståndet, som i hans person, efter min tanka, här blifvit förolämpad!.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Endast för att för
ena
mig med Gr. Horns korta yttrande har jag anhållit om ordet
för ett ögonblick, och beder, att det måtte blifva till prot.
antecknadt, alt, då jag lika med honom ansett omdömen på detta
rum vara obehöriga, så har jag här ingalunda velat uttrycka
bifall till den form, som PresteSt. gifvit åt denna sak, utan
anser, i likhet med bemälde Grefve, stället icke vara det, hvarest
ett omdöme härom bör uttalas.
Hr Silfverstolpe: Då en talare har fästat sig vid det
förhållande, som af Ridd.secret. äfvensom af mig blifvit iakttaget
i afseende på det yttrande, som jag meddelat ett annat
Stånds Talman, så anser jag mig böra upplysa, att del var ett
misstag i den skrifvelse jag från talmannen fått mottaga, att
det var ett prot.utdr., som jag lemnat. Hvad jag lemnade var
en gjord afskrift af det från prot. uppsatta yttrande, alldeles
ordagrant sådan som jag fått yttrandet från protocollet, utan
någon rättelse af mig. Ridd.secret. har således deruti icke haft
något fel, då det varit min rättighet att få se detta yttrande.
Hvad angår att jag icke skulle haft rättighet alt meddela detta
yttrande åt någon annan, så är jag af annan tanka än Hr von
Hartmansdorff, då yttrandet, alldeles sådant som det i prot. blifvit
uppsatt, blifvit aflemnadt; och då jag gillar det helt och
hållet sådant som det är uppsatt, så äger icke Ståndet att dervid
-
Den 7 Maj f. m.
385
vid göra någon föräudrig. Ståndet har visserligen sedermera
fullt ut sin rättighet att ogilla hvad jag sagt, men icke att göra
någon ändring deruti. Jag har således, efter min tanka, haft
full rättighet att äfven meddela yttrandet åt andra. Hvad åter
angar det ogillande, som Hr von Hartmansdorff lemnat af mitt
handlingssätt i öfrigt, och att han anser mig illa hafva gjort,
då jag till R. o. Adis prot. gjort den anmälan, som jag i dag
framställt, så beklagar jag alt han i delta afseende är af annan
tanka än jag. Det är icke första gången som jag funnit oss
vara af olika tankar, och jag befarar, att det icke eller blir
den sista.
Undertecknad Ridd.secret. anhöll alt i afseende på den
af Gr. Mörner yttrade' mening, alt det ifrågaställa yttrandet
ej bort utlemnas, få erinra derom, att det alltid varit vanligt
att tillfälle lemnats Hrr talare att Töre protocollsjusteringen se
huru deras yttranden blifvit uppsatte, samt äfven anslag i Riddarhussalen
uppspikades derom, att muntliga yttranden innan justeringen
funnos för sådant ändamål tillgängliga i cancelliet.
Frih. P a 1 m s t j e rna, C a r 1 O t to: Här har blifvit bestridt,
alt den skrifvelse, som från Ärkebiskopen till Hr Silfverstolpe afläts,
vore enskild, pä sätt som jag tagit mig friheten yttra.
För att styrka mitt omdömes riktighet får jag fästa R. o. Adis
uppmärksamhet derpå, att, efter min uppfattning af den upplästa
skrifvelsen, stod det på en af de första raderna deruti,
att sedan PresteSt. slutat dess plenisammankomst, så hade det
funnit sig föranlåtet att enskildt öfverlägga om den oförmodade
tilldragelse etc. Således visades i första början af denna
skrifvelse, att den var enskild ; och alt det skulle vara ett misstag,
att contrasignationen uleblifvit, torde vara en förutsättning,
som icke hvilar på någon säker grund. Förgäfves bjuder man
derföre till att få denna skrifvelse att vara af officiel natur.
Att skrifvelsen skulle kunna innebära något slags förnärmande
af yttranderätten på detta rum, är en tanka, som jag för min
del finner vara af den beskaffenhet, att jag har svårt att uttrycka
min mening derom, Slår yttranderätten inom detta rum
på så svaga fotter, att den beror på ringaste vis af, eller kan
böja sig på något sätt för ett yttrande i ett annat Stånd eller
af ett annnat Stånd, eller af hvem som helst, så beklagar jag
på det högsta ett sådant förhållande. Jag kan åtminstone icke
finna min yttranderätt förnärmad, genom hvilka skrifvelse!- jag
än skulle kunna erhålla. Så länge hvar och en förblifver orubbad
i sin riksdagsmannarätt på sätt grundlagen föreskrifver,
så är ingens yttranderätt hotad eller förnärmad, och man behöPver
icke taga illa vid sig för en så beskaffad flägt, som dea
hvarom nu är fråga.
Hvad angår Ridd.secretis åtgärd, så torde man haft svårt
att föreställa sig, att det icke varit ett prot.utdr., som blifvit
mcddeladt PresteSt. jemte Ilr Siifverstolpes skrifvelse, då, om
10 H. 49
386
Den 7 Maj f. m.
jag icke missager mig, ordalydelsen i densamma innebar, alt
det af Ärkebiskopen ifrågaställa yttrande, sändes sådant, som
det blifvit till prot. uppfaltadt. Det torde derföre ursäktas Hr
von Hartmansdorff, alt han ansett det vara ett prot.utdr.; och
hade det varit så, så hade väl också Ridd.secret., genom att
lemna det, öfverskridit sin rätt. Ridd.secrehs förklaring måste
jag medgifva, att jag icke hörde. Jag fann icke att lian vände
sig till hela Ståndet, utan hans yttrande var troligen ett
enskildt meddelande eller svar till Hr von Hartmansdorff. Jag
är likväl öfvertygad, alt hans tillgörande icke kan gifva anledn.
till anmärka, å min sida.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jago hoppades kunna undgå
att inblanda mig i denna diseussion. Åtskilliga yttranden hafva
likväl förefallit, som uppmanat mig dertill. En eller annan
talare har åberopat, ali det vore likgiltigt om man icke
yttrade sig, en eller annan deremot säger, alt man borde fatta
något beslut att ogilla PresleSt:s förfarande. Om hela denna
förrättning hade stannat dervid, att en af R. o. Ad:s ledamöter
gjort ett tillkännagivande lill prot., som innebar en förklaring
af ett yttrande han här haft, så har jag deremot ingenting alt
säga. Men jag hemställer till 11. o. Ad. om icke hvarje steg
derutöfver är öfverflödigt. Det kan inleda R. o. Ad. i öfverläggningar,
hvilka man helst önskade icke ägt rum. För min
del måste jag säga, alt jag icke kan ogilla PresleSt:s steg,
men jag vill icke ingå i något bedömmande, emedan jag anser,
alt ett bedömmande, vare sig af Hr Silfvcrstolpes yttrande
eller af PresteShs skrifvelse, icke här vore på sin plats.
Hvad först Hr Silfverstolpe rörer, sä är prot. ännu icke jusle
radt,
vare sig till bifall eller häcklande af del sätt hvarpå han
yttrat sig. PrestcSt:s åtgärd äter hörer icke R. o. Ad. till.
Huru kan man då yttra sig derom? Jag ber om förlåtelse, att
jag åter lager fram den 50 § Riksd.Ordn. och ber ali få läsa den på
mitt säll. Den bojar så: ”Hvarje Ståndets ledamot äger rätt att i
plenum, stående och från sin plats, till prot. fritt tala och utlåta
sig i alla frågor, som under öfverläggande komma och oni
lagligheten af allt, som inom Ståndet sig tilldrager.” Denna
sak har icke tilldragit sig inom Ståndet. Således synes det
mig som 50 § Riksd.Ordn. icke kan gifva anledn. till denna
diseussion. 48 § Riksd.Ordn. har äfven blifvit citerad; grundlagen
medgifver visserligen, att ämnen, hvilka icke der finnas
specificerade, kunna förekomma hos R. o. Ad. Detta må vara
ett sådant. Jag har ingenting deremot, såsom jag förut
haft äran säga, alt en ledamot af R. o. Ad. afgifver en förklaring
till R. o. Ad:s prot., ehuru jag måste säga, att jag
hade trott det vara forinenligare, om denna förklaring hade
kommit vid prot:s justering. Men jag fritager mig sjelf från allt
åliggande och all rätt att ingå i något bedömmande, antingen
af ett Stånds eller en ledamots förfarande, och då jag ser saken
från en sådan synpunkt, så hemställer jag till R. o. Ad.,
oni icke allt annat, utom Hr Silfvcrstolpes yttrande till prof.,
Den 7 Maj. f. m.
387
är helt och hållet öfverflödigt, oell om det icke vore lämpligt,
att,^ nied undantag af detta yttrande, låta hela denna discussion
utgå ur R. o. Adis prot.
Frih. Stael von Holstein, Otto Wilh.: Jag an
haIler
hlott att fa i prot. intaget, att jag instämmer i den
protest, som Hr Silfverstolpe anfört.
Gr. Mörner: Det är endast i anledning af den utaf Hr
Riddh.secret. afgifna förklaring, som jag måste anhålla att ytterligare
få tillägga några ord. Jag kan icke finna den nöjaktig;
n|<Ju innan jag ingår i någon ytterligare undersökning derom,
får jag först anhålla, alt Ridd.Secret. behagade upplysa,
huruvida Hr Silfvcrstolpes yttrande blifvit anslaget till genomseende.
Jag skulle icke tro att sådant plägar ske förr än alla
yttranden, som blifvit afgifna i samma plenum, äro färdiga att
anslås, oell det yttrande jag haft, har åtminstone ej ännu varit
anslaget.
Undert. RIdd.secret. upplyste, att något anslag icke skett
derom att ifrågavar. yttrande, hvilket tillhörde ett till största
delen ännu ouppsatt protocoll, hade blifvit uppsatt, utan dylika
anslag gjordes först då ett prot. i sin helhet vöre färdigt
lill justering.
Gr. Mörner: Då alla yttranden på en gång anslås
och linnas till genomseende, äga alla ledamöter, hvilka tagit
del uti discussionen, tillfälle att af dessa yttranden erhålla
kännedom. R. o. Adis ledamöter kunna då controllera huruvida
samina yllrauden öfverensstämma med den uppfattning af
de fällda orden, som hvarje ledamot särskildt gjort, så alt repliken
står i något sammanhang med det, sorn derigenom skulle
besvaras. Uti åtgärden att anslå ledamöternes yttranden ligger,
enligt min tanka, en ej obetydlig controll. Om ett yttrande,
afgifvet muntligen lill R. o. Adis protocoll, af Ridd.-  secret. under hand meddelas en enskild ledamot och denne, utan
alt yttrandet förut erhållit en sådan offentlighet, får tillfälle
alt deraf laga afskrift oell delgifva detsamma andra personer
under åberopande af dess öfverensstämmelse med det hos R. o.
Ad. förda protocoll, så har han erhållit något som Ridd.secret.
enligt min åsigt icke varit berättigad att honom medgifva.
Min anmärkn. afser uteslutande formen. Med flere andra talare
delar jag öfvertygelse!!, att genom dess åsidosättande ingenting
uti förevarande fall äfveutyrades, men den bör dock
noga vårdas. Den ordning för protocollsjustering, som inom
R. o. Ad. är vedertagen, att nemi. anslå de färdigskrifna yttrandena,
på det alt ledamöter matte under hand kunna genomse
dem, är, såsom jag förmodar, endast vedertagen derföre att
man skall kunna undvika yttrandenas uppläsning inför Ståndet,
hvilket hvarje ledamot har rätt att fordra. Icke endast den
som har talat, utan äfven de, som hafva hört på, äga att anmärka,
derest de finna alt yttrandena hafva undergått någon
388
Den 7 Maj f. m.
modificalion, som förändrar sjelfva meningen, eller någon dertill
ledande, någon stympning, eller om vid uppfattningen något missförstånd
förelupit; och skulle af sådan anledning rättelse i protocollet
begäras, så lärer det väl icke blifva Ridd.secret. och
den enskilde ledamoten, hvilken haft yttrandet, som afgöra
saken, utan hela Ståndet har vitsord att säga hvad som taladt
och svaradt blifvit. Innan ett yttrande hr genom anslag meddeladt
till allmän kännedom, förefaller det mig således såsom
en åtgärd bredvid ordningen, att meddela detsamma åt
någon enskild ledamot, och om ett sådant meddelande skor, är
detta eli bevis på enskildt förtroende ifrån Ridd.seerelis sida.
Hvarje före justeringen allmängjordt muntligt yttrande, som utgår
annorlunda än såsom den enskilde ledamotens egen individuella
uppfattning deraf, — något, som man naturligtvis icke
kan förmena honom alt göra, — anser jag icke vara med
stadgad ordning fullt öfverensstämmande.
Hr Tersmeden, Nils: Jag kan icke dela deras åsigt,
som finna, att vare sig Hr Silfverstolpe eller Ridd.secret. brutit
emot den fastställda ordningen derföre att ett den förres
yttrande blifvit från prot. utskrifvet. Det är nemi. vanligt att
anföranden till R. o. Ad:s prot. genomses af talarne sjelfva, och
det är hvars och ens obestridliga rätt att då modifiera och justera
sina uttryck, emedan de särskilda yttrandena aldrig uppläsas
vid den generella protocollsjusteringen. Jag tror således,
alt den särskilda justering af detta prot., som blifvit yrkad af
Gr. Mörner och Frih. Cederström, ej behöft afbidas. Hr Silfverstolpe
har icke begagnat sin rätt att modifiera sina uttryck;
han har i det fallet handlat vida ärligare och blott sökt visshet
derom huru hans ord blifvit uppfattade. Discussionen har
föröfrigt tagit en i mitt tycke skef vändning, då åtskillige talare
synts vilja bedömma huruvida PresteSt. har haft rätt eller
orätt i sitt förfarande. Jag anser, lika med flere talare,
att det icke är vår rättighet att något yttra i den saken, ehuru
mycket vore att säga, vare sig lill gillande eller ogillande
af hvad PresteSt. gjort. Jag gör ingendera delen, men får
blott enskildt nämna, att ehuru jag under öfverläggningen om
principbetänk., rör:de den nya criminallagen, i temligen oförtäckta
ord yttrade den åsigt, att jag hufvudsakligen delade den
mening PresteSt. uttalat, så fann jag mig likväl icke sårad af
Hr Silfverstolpes yttrande, deruti han med kanske skarpa ord
bestridde det förslag, som var framstäldt till gemensamt beslut.
Hvar och en, som känner Hr Silfverstolpe, vet, att han
hvarken offentligt eller enskildt tillåter sig att med afsigt
förolämpa någon. De ord lian fällt, hade visserligen kunnat
vara lindrigare uttryckte och dock innehållit detsamma i sak,
ulan att gifva skäl lill anmärkning; men, mine Hrr, det är
alltför svårt för tredje man att säga huruvida en annan har
rätt att finna sig sårad eller icke i fråga om en förolämpning.
Saken är ganska grannlaga för R. o. Ad., som gick segrande
Den 7 Maj f. m.
389
ur striden, och ömtålig för PrestcSt., som stannat ensamt i sitt
beslut, hvilket i mitt tycke var ganska välbetänkt. Hade samma
fråga förekommit några veckor förut, är det möjligt och kanske
sannolikt, att ett eller annat Stånds beslut blifvit helt annorlunda
än hvad skedde. Under största delen af denna riksdagens
lopp trodde jag, såsom mången annan, att meningarne
voro mindre delade derom, att detta lagförslag ej vid denna
riksdag borde ens till sin princip antagas, och man förmodade
att äfven Regeringen insåg det rådrnm borde lemnäs, för att på
öfvertygelseus väg stadga tänkesätten i denna vigtiga fråga. Så
trodde också PresteSt. Politiska frågor äro ofia underkastade
en conjunctur, som mycket annat. Under de sista dagarnc vid
priucipbetänk:s behandling, blåste upp en förlig vind, man hissade
segel och lät skutan gå. Huruvida den, som satt vid rodret,
väl skötte sitt värf, det får framtiden utvisa. Det är således
alltför svårt för oss att säga hvad PresteSt. bort eller icke
bort göra. Att det kan finna sig förnärmad t är visserligen
icke besynnerligt, och jag kan icke finna, alt R. o. Ad. derföre
blifvit på något sätt förolämpadt genom det steg PresteSt. tagit.
Delta Stånd liar med ledsnad sett, att den person, som föredrager
dess ärenden inför Thronen, fällt ifrågavar. uttryck.
Deröfver hafva vi ingen rätt alt dömma. Att Hr Silfverstolpe
å sin sida funnit sig sårad af PresteSt:s åtgärd, kan vara lika
lätt förklaradt. Det är hans obestridliga rätt att få denna sak
i R. o. Adis prot. förvarad. Mera har han icke begärt. Han
har icke yrkat något beslut, och det hade varit häst och önskligast
att allt hade dervid stannat. Jag kan derföre ej annat
än instämma med dem som önska, att man så fort som möjligt
måtte komma till slut med denna discussion, för att öfvergå lill
föredragningslistan för dagen.
Frih. Tersmeden: Här har blifvit af flera talare, syn
nerligast
af Frih. Palmstjerna, Garl Otto, sagdt, att den skrifvelse,
som PresteSt:s Talman afgifvit lill Statsrådet Silfverstolpe,
vore af enskild beskaffenhet, och såsom skäl dertill anfört,
alt han i början af sin skrifvelse sagt, ”att sedan PresteSt.
afslutat sin plenisammankomst, har det funnit sig föranlåtet
att enskildt öfverlägga etc.” och slutligen att skrifvelsen icke
vore contrasignerad. Jag känner icke någon gifven form för
ett Stånd såsom sådant att meddela sig, vare sig till enskilda
personer eller till ett annat Stånd, än genom skrifvelse!', antingen
underskrifua af dess Talman eller genom prol.utdr., underskrifna
af dess secreterare. Någon contrasignation vet jag
ingenstädes vara föreskrifven. När Talmannen skrifver i Ståndets
namn, så måtte det väl vara ett Ståndets beslut, som han
framställer. På annat sätt har jag icke kunnat uppfatta saken.
Hvad beträffar, att här blifvit ifrågasatt rättigheten att ytlra
sig öfver denna fråga, så är redan till öfverflöd visadt, att
enligt 50 § Riksd.Ordn. hvarje ledamot äger att fritt från sin
bänk yttra sig öfver hvad som förekommer till öfverläggning.
390
Den 7 Maj f. m.
Allt som förekommer inom Ståndet kan naturligtvis komma under
öfverläggning. Dessutom tryggar jag mig vid Hr Gr. o.
Landtnäs medgifvande af en sådan yttranderätt och anser mig
icke behöfva vika för en och annans med mig olika opinion
i della hänseende. Hvad slutligen heträifar den här uppkomna
episoden huruvida Ridd.secret. gjort rätt eller icke, då han
till en ledamot lemnat dess till prot. afgifna yttrande, anser
jag densamma vara af så lumpen beskaffenhet, alt den icke lönar
mödan att upptaga.
Underl. Ridd.secret. anhöll vördsamt om tillåtelse att,
sedan nu ytterligare blifvit klandradt, att Hr Silfverstolpes
yttrande blifvit till dess genomseende ullemnadt, få ur H. R.
o. Ad:s för Ridd.Direct. och de vid Riddarhuset anställde embets-
och tjenstemän utfärdade instruetion uppläsa 35 § 2 moni.,
så lydande: ”Ridd.secret. vare ej tillåtet, att för någon annan
än Landtm., eller dem som i ämnet talat, visa ett ojusteradt
protocoll; åliggandes honom afven att, före justeringen å Riddarhuset
för den ledamot, sorn det åstundar, uppläsa dess anförande;
och vare det hvarje ledamot obetaget, att vid sältet,
huru dess tankar blifvit lill prot. fattade, meddela Ridd.secret.
sina anmärkmr; dock utan all denne sistnämude å dem må göra
vidare afseende, än som kan stå tillsammans med hvad i 1
mom. föreskrifves.”
Gr. Frölich: Såsom vanligt vid våra discussioner sväf
var
äfven denna utöfver åtskilliga ämnen och fattas upp under
olika synpunkter, sä att när den varat en tid, så har man fått
ganska mänga andra, men möjligen icke den rätta. Så anser
jag förhållandet verkligen vara med den åsigt, som hufvusakligen
blifvit drifven af Gr. Mörner, hvarpå ock Ridd.secret. efter
min tanka ganska riktigt svarat. Men jag anser det äfven
vara ledamöters rätt att yttra sig derom, emedau den involverar
en princip, nemi. huruvida en ledamot, som yttrat sig,
har rättighet att corrigera sina egna yttranden. En hvar vet,
att, i olikhet med hvad som sker i de öfriga Stånden, föres här
ett prot. med chiffre, som icke alla kunna läsa. Vore det icke
så, behöfde man icke mera än att adressera sig till Ridd.-  secret. för att tilta på hvad som blifvit uppsatt och sedermera
sjelf, bäst man kunde, söka att uppfatta dessa ordalag. Då det
nu är en chiffre, som icke alla kunna läsa, men då deremot
denna chiffre är mycket fullständig, så vet jag icke hvarföre
det skulle bestridas någon, att af Ridd.secret. få kunskap om
hvad lian verkligen sagt. Den nu så mycket klandrade åtgärden
hos Ridd.secret., är likväl eudast, att han lemnat ett sådant
svar. Man har äfven sagt, att felet är hos Hr Silfveretolpe,
som tilltrott sig det vågsamma steg, att meddela hvad
han sjelf yttrat. Jag skulle tro, att detta borde uppfattas, alldeles
ur en motsatt synpunkt. Om det nemi. kan vara tveksamt,
huruvida hvad som anmäles af en enda ledamot om sitt eget
yttrande är i enlighet med verkliga förhållandet, så må just
Den 7 Maj f. m.
391
deruti ligga en orsak för denne ledamot att gifva det tillkänna,
på det man icke malle säga, att lian vid den slutliga justeringen
ändrar något af de ordalag, som blifvit antiiärkta. Då således
Frih. Cederström och andra så mycket ifra för, att detta
ämne icke borde omtalas förr än justeringen af prot. försiggått,
så bevisar det, att de alldeles missuppfattat hvad sorn
varit den rälta anledningen för Hr Silfverstolpe alt göra det
slraxt, nemi. all del icke skulle sägas i PresteSt., att lian begagnat
sin rätt att justera på eli sådant sätt, att lian ändrat
eller ulstrukit de ord, hvilka han visste bade fästat åhörares
uppmärksamhet på läktaren. Jag enskildt är i tillfälle att meddela
från en ledamot i PresteSt., icke den sorn blifvit citerad
i tidningarne, utan frän en annan, all han enskildt trodde sig
finna, alt den der egentliga objectionen med ordet ärligt, varit
gjord specielt om PresteSt. Jag bestridde honom delta och
förklarade, att jag icke ansåg det ringaste af Hr Silfverstolpe
vara sagdt, som af någon inom Huset ansets förnärmande; utan att
tala om afsigten, om hvilken det var alldeles gifvet, alt den icke hos
Hr Silfverstolpe kunnat vara förnärmande. Dä yttrade just denne
ledamot, att det beror kanske på huru prot. kommer alt se ut
efter justeringen. Emedan Hr Silfverstolpe har känsla deraf,
att en sådan anmärkning skulle kunna göras, har han på förhand
meddelat sitt yttrande. Skulle någon här vilja påstå,
att han icke varit berättigad dertill? Hvad Ridd.secret. beträffar,
så har lian redan förklarat, att lian dertill varit skyldig,
och dermed malte den frågan åtminstone vara förbi. Ilar
har blifvit af Frih. Cederström och många andra sagdt, såsom
en anmärkn. emot Hr Gr. o. Landtm., alt detta icke vore ett
föredragningsämne, och alt det således vore orätt, sade Hr von
Hartmansdorff, alt det blifvit föredraget. Mine Hrr! delta är
ett ganska besynnerligt yttrande och rörer en principfråga.
Skulle nemi. icke något, som icke egentligen är ett riksdagsämne,
få nämnas här, och skulle icke yttranderätten få begagnas,
på sätt Hr Silfverstolpe nu gjort, t. ex. genom aflåtande
af en protest, så blefve följden den, att andra Ständ kunde skicka
sådana der kullor till ledamöter af eli annat Stånd med
skrapor oell handplagg, såsom en ledamot här har yttrat sig,
och det skulle han anse såsom behållen gåTva att stoppa i fickan,
ulan alt vara berättigad att derom afgifva något yttrande.
Säger man nu, att Hr Silfverstolpe fått denna skrifvelse sig
tillsänd icke såsom ledamot af R. o. Ad. utan såsom föredragande
för Ecclesiastikärender i Konungens Conselj, så har man
gifvil lemligen mycket vatten på min qvarn, dä jag sagt, att
det var ur den synpunkten jag betraktade frågan, nemi. såsom
ett försök alt förnärma en ledamot af Statsrådet. Andra ledamöter,
med hvilka jag vanligen instämmer, nb. när det är frågan
om någon strid med Hr von Hartmansdorlf, hafva behagat
yttra, att PresteStis förfarande skulle vara ett steg emot R.
o. Ad:s yttranderätt. Frih. Palmstjerna, Carl Otto, har likväl
såsom mig synes ganska rikligt anmärkt, alt det icke kunde
392
Den 7 Maj f. m.
vara så, och jag beklagar verkligen, att man kunnat uppfatta
frågan ur en sådan synpunkt, att Ärkebiskopens bref till Hr
Silfverstolpe kunde förnärma eller i minsta mån inskränka yttranderätten
här på Riddarhuset. Jag instämmer helt och hållet
nied hvad Frih. Palmstjerna i det fallet yttrat, att ett sådant
försök är alldeles omöjligt, och att man aldrig så borde
hafva uppfattat saken, utan endast såsom förnärmande hvarje
Svensk statsborgare, emedan det är ett försök att gifva en ledamot
af Ilegeringen skrapa. Det är klart, att om man ville
uppfatta det såsom någonting, som kunde förringa vår värdighet,
såsom Stånd, så skulle det hafva till oss inkommit genom
prot.utdr. från PresteSt. Då hade man haft tillfälle att upptaga
det såsom emot Ståndet riktadt. En annan sak är, att icke
Hr Silfverstolpe, såsom ledamot af detta Ständ, dä han yttrade
sig här, borde vara berättigad att äfven här svara. Jag
har således icke med de öfriga Herrarne kunnat instämma deruti,
att något försök alt inskränka yttranderätten ägt rum,
men jag har deremot ansett mig berättigad att instämma i Hr
Silfverstolpes protest, emedan den ifrågavararande skrifvelsen
utgått från ett annat stånds Ordförande till en ledamot af Regeringen.
— Frågas nu, om R. o. Ad. vill låta totalintrycket
af denna discussion slå qvar så, att R. o. Ad:s majoritet måhända
öfverensstämmer med Friherrarne Palmstjerna och Hr von
Harlmansdoff jemte åtskilliga andra, som yttrat sig ungefär i
den anda, att det icke kan vare mera än rätt och behörigt,
alt Hr Silfverstolpe fick ett sådant svar. R. o. Ad. torde besinna,
att sådant blir det totalintryck, som kommer att i allmänhet
qvarstå, när R. o. Ad. icke befattar sig med att afgifva
något yttrande, som visar, att de uppfattat frågan ur dess
enda rätta synpunkt. Jag vet alltför väl, att det försök, som
kommer ifrån mig, att gifva riktning åt R. o. Ad:s omdöme i
detta fall icke vinner särdeles sympathier, men jag anser det
för min del vara af vigt, att åtminstone hafva till prot. fällt
mitt omdöme om frågans beskaffenhet, så att vid ett blifvande
omdöme, då man bättre besinnat sig på hvad man gjort och huru
man yttrat sig här, jag åtminstone icke måtte komma att äfven
få en släng af slefven från dem, som lära finna, att R. o.
Ad. högst besynnerligt har behandlat denna fråga.
Hr Hjerta, Lars: Jag skulle visserligen icke begärt
ordet vid detta tillfälle, om icke den gång, som discussionen
tagit, föranledt mig att fästa R. o. A:s uppmärksamhet på hvilka
ledamöter det är, som gifvit anledn. Lill dess förlängande.
En värd talare har redan yttrat, att gången af denna discussion
blifvit skef; men hvilka äro de, som åstadkommit denna
skefhet. Det är just de ledamöter., som hafva mest beklagat
sig öfver att ämnet kommit under öfverläggning. Discussionen
\ börjades dermed, att ett par ledamöter instämde med Hr Silfverstolpe;
men derpå uppsteg Frih. Palmstjerna, Carl Otto, och
för
-
Den 7 Maj f, m.
333
förklarade, jemte de anmärkn:r lian gjorde emot dessa ledamöter,
alt hau för sin del verkligen ansåg, att PresleSt. hade blifvit
fö rola njpadt af Hr Silfverstolpe. Detta var första steget,
hvarigenom jag anser att discussionen öfversteg den gräns "den
borde hafva, ty Frih. Palmstjerna yttrade* sig dervid om ett
ämne, som aldrig horde kunna förekomma förr än då R. o.
Adis prot. justerades. En annan ledamot har här förklarat,
att han ieke ville ingå i något bedömmande af PrestStis beslut,
men han har likväl dervid fällt det uttrycket, att han
icke kunde ogilla dess åtgärd, och då han sålunda derjemte
uttalat sin mening angide Hr Silfverstolpes yttrande, så synes
iian mig derigenom något hafva öfverskrida gränsen för hvad
här kunde blifva fråga om. Härigenom har discussionen verkligen
fått den formen, att det blifvit fråga om iagligheten af
hvad inom Ståndet sig tilldrager, och då tycker jag att det
endast är att onödigtvis borttaga tiden med att tala om nödvändigheten
af discussionens förkortande, enär ingen kan bestridas
rättigheten att härom yttra sig. I (leita hänseende skall
jag bedja att få tillägga ännu några ord till hvad som redan
blifvit anmärkt i anleda, af Gr. Mörners anförande, i afseende
på Ridd.secretis rättighet att till Hr Silfverstolpe få utlemna
hans yttrande. Alla ledamöter af R. o. Ad., som yttrat sig på
detta rum, känna ganska väl, att allt sedan offentligheten blifvit
hos R. o. Ad. införd, har det ansetts vara allas rättighet,
alt enskildt få vidtala R. o. Adis notarier, vare sig genast efter
pleni slut eller hvilken af följande dagar sorn helst, att få
sitt yttrande ulskrifvet, och att under eget ansvar få meddela
det till hvilken person utom Ståndet som helst. Denna rättighet
är det nu som Gr. Mörner velat bestrida Hr Silfverstolpe,
och han har gjort del på ett sätt, jag vill visserligen icke säga
med afsigt, men som tycktes antyda, att yttrandet möjligen
kunde blifvit förändradt. Jag tror, att hvar och en som känt Hr
Silfverstolpe under hans mångåriga tjenst såsom Ridd.secret., skall
vara fullkomligt öfvertygad, att sådant strider emot denne ledamots
utmärkta rättskänsla. Men Gr. Mörner har likväl framställt saken
på ett sätt, som icke kan lemna något tvifvel öfrigt derom,
alt Grefven vill hafva saken i följande skick, nemi. att sedan Hr
Silfverstolpes yttrande, som, jag vågar säga, vid tillfället icke
härstädes väckte den ringaste ovanliga uppmärksamhet bland
R. o. Ad:s ledamöter, likväl åhördes af en ledamot af PrestSt.,
som, när iian fick höra ordet ärligt uttalas, blef så uppskrämd,
alt lian sprang sin väg lill sitt eget Stånd, så skulle PresteSt.
hafva sig obelaget att hålla en enskild conclav utom prot.
och deruti meddela en af R. o. Adis ledamöter en skrapa, som
skulle till honom högtidligen å Ståndets vägnar öfverlemuas ;
men denne ledamot skulle likväl icke vara berättigad alt sjelf
på sitt eget ansvar få utbegära sitt yttrande och öfverlemna
det för att möjligen visa PresteSt., att det haft orätt i sin
åtgärd, utan ett sådant företag af denna ledamot förklaras för
10 H. 51»
394
Den 7 Maj f. m.
en Öfverträdelse af vanlig sedvänja oell den lag, som lärer gälla
för R. o. Ad:s prot. Delta liar jag för min del ansett mig
icke böra lemna oanmärkt, såsom ett bemödande på den ena
sidan af Husets talare att gifva åt saken en färg, som den i
sjelfva verket icke innehåller. Detta är hvad jag anser tillräckligt
att nu yttra om denna sak. Det öfriga tror jag icke
kan afgöras förr än vid protis justering, då först sjelfva factum
blifver säkert bestämdt, som skall grundlägga hvad man i ett
eller annat afseende kan hafva alt säga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Lika med Hr von Hartmansdorff
kan jag icke annat än beklaga, att anledning blifvit
gifven till en sådan strid inom RiksSt:n, som denna discussion
synes utvisa; men jag hemställer lill hvar och en af 11. o. Ad:s
ledamöter att afgöra, på hvem skulden faller derför, och är
öfvertygad att ingen opartisk kan vara tveksam i omdömet
derom. För öfrigt anhåller jag blott att i korthet få tillägga,
alt då, i anledn. af en här framställd enskild protest emot
PresteSUs förfarande, åtskillige ledamöter å motsatta sidan gått
så långt, att de å sin sida öppet ansett sig böra taga PresleSt:s
försvar, så kan jag för min del icke instämma i en sådan åsigt,
utan instämmer tvertom i den afgifna protesten, emedan jag för
min del finner PresteSt:s förfarande lagstridigt till sin form,
obehörigt lill sitt innehåll och vådligt till sina följder. Jag
tillägger vidare, att jag icke anser mig, hvarken af 48 eller
50 eller någon annan § i Riksd.Ordn. vara förhindrad alt yttra
delta lill R. o. Ad:s prot.
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Dalman, Wilh. Foredr.: Jag anmälde mig i anledn. af
Gr. Mörners sista yttrande. Åtskilliga talare och bland dem Ridd.-  seeret. hafva sedermera förekommit mig i hvad jag ämnade
yttra. Det försök Gr. Mörner gjort alt inskränka R. o. Ad:s
yttranderätt, är, efter min tanka, af en nästan ännu vådligare
beskaffenhet, än det försök alt aga R. o. Ad:s ledamöter, som
PresteSt. vidtagit. Gr. Mörner har nemi. uppställt den högst
besynnerliga sats, att det skulle bero på R. o. Ad. att justera
de enskilde ledamölernes yttranden. Jag kan för min del icke
tillerkänna någon annan än Ridd.secret. och den ledamot, som
yttrat sig, rättighet att verkställa en sådan justering. Grundlagen
ger icke eller anledning till ett motsatt förhållande.
58 § Riksd.Ordn. säger visserligen: ”Utur ett protocoll må vid
justeringen, med Ståndets bifall och på den talandes eget begifvande,
uteslutas dess egna uttryck och äfven deliberationer,
som deraf följt etc.;” men jag har icke föreställt mig möjligheten
af, att ett Stånd skulle kunna göra tillägg eller förändringar
i ett yttrande, som vore af Ridd.secret. fattadt till prot.
och af talaren sjelf godkändt. Om en sådan granskning af Stan
-
Den 7 Maj f. m.
395
det skulle tillåtas, så vore det ganska lätt för en tillfällig majoritet
alt lägga hvilka yttranden som helst i munnen på de
ledamöter, som voro majoriteten obehagliga. Jag hemställer,
om icke detta innebär ett det aldravådligasle prejudicat. För
öfrigt inskränker jag mig till alt instämma med Hr Gunther.
Gr. Mörner: Det är mera än obehagligt, att i frågan om
del utlcmnade ojusterade prolocollet ännu en gång nödgas yttra
sig, särdeles sedan så många talare hafva ogillat min åsigt;
men just derföre kan jag icke låta i tysthet förbigå hvad sorn
blifvit här framdraget lill vederläggning af densamma, särdeles
då ett icke oväsendtligt stöd för den motsatta meningen blifvit
sökt deruti, att man läst halfva meningen utaf ett stadgande,
med uteslutande af den andra dermed i samband stående hälften.
Man har nemi., lill bestyrkande utaf Ridd.secreterarens
rättighet lill den vidtagne åtgärden, åberopat det i 35 § af instructionen
för honom intagne förbudet för Ridd.secret. alt, för
någon annan än Hr Gr. o. Landtm, eller dem som i ämnet talat,
visa ett ojusteradt prot. Af detta förhud vili nu härledas
rättighet all utlemna ett sådant protocoll till dessa personer.
I afseende häruppå innehåller dock den 37 §', alt Ståndets
protocoll och bilagor dertill alldeles icke få till någon utlånas.
Här finnes eli positivt förhud i denna del, och vid jemnförelse
af dessa stadganden synes det åtminstone för mig klart, alt
Ståndets ojusterade protocoll, hvilka icke få till någon utlånas,
och ej fä visas för någon annan, än Hr Gr. o. Landtm, samt
dem, som i ämnet talat, icke före justeringen utgöra föremål
för offentligheten. Huru skall nemi. en afskrift kunna göras,
ulan alt man får taga yttrandet och hafva det i sin vård, så
framt icke Ridd.secret. håller det, under det alt afskrifningen
verkställes? — Aldre än den emot mig åberopade § i instruclionen
för Ridd.secret. och kraftigare än denna instruetion, skulle
jag äfven tro, alt Tryckfrih.förordn. är, der det i 2 § finnes
stadgadt, alt RiksStuis protoeoller icke kunna till trycket belordras
eller eljest utbekommas utan vederbörandes tillstånd dertill.
Således finnes det äfven ett äldre stadgande, som förbjuder protocolls
utlemnande, utom det att den ifrågavarande instruetiouen
är i en sådan syftning uppställd.
Man har sagt, att den åsigt jag yttrat, skulle innefatta en
inskränkning i yttranderätten. Ar det då en inskränkning i
yttranderätten, att icke få ut sitt yttrande ojusteradt? Den
form, som jag i sådant fall skulle tro vara med ordning och
grundlagens stadgande öfverensstämmande, är den, att den talare,
som vill utfå sitt yttrande, derom gör anmälan hos Ståndet. Då
man icke förmenas att yttra sig på hvad sätt sorn man finner
lämpligt, eller att få sina yttranden, sådana de äro fällda, lill
protocollet uppfattade, så kan någon inskränkning i yttranderätten
icke sägas ifrågakomma. Hr Dalman har sagt, att det
skulle vara ett vådligt försök alt inskränka yttranderätten, om
tillägg eller förändringar i enskilde ledamöters yttranden skulle
390
Den 7 Maj f. m.
af Ståndet beslutas. Utan en uppenbar afsigt alt missförstå och
misstyda andras yttranden, har det, efter hvad jag vill Iro,
nästan icke varit möjlig för Ilr Dalman, att af milt yttrande
kunna hemta en sådan mening. Jag har icke sagt, att R. o. Ad.
skulle kunna besluta att insätta uti ledamöterncs yttrande någonting
annat än hvad som af dem blifvit sagdt; men jag har påstått,
att hvad som blifvit sagdt, icke må kunna af någon enskild
ledamot ändras ulan Ståndets begifvande, utan att del bör
i protocollet qvarstå, derest icke Ståndet och den ledamot, sorn
fällt yttrandet, gemensamt lemna sitt bifall till dess uteslutande
eller förändring. Detta tror jag är en gifven sak, så vida
ett prolocoll skall vara något annat, än en cbriaöfning. Jag
anser mig icke vidare behöfva yttra något i denna fråga, utan
tror, att de af mig upplästa stadganden äro tillräckligen tydliga
för omdömets vägledning.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag begärde
ordet, då en ledamot på andra sidan sökte hvälfva ifrån sig
anledningen till denna discussion, som jag icke ser, när den
skall slutas, då den icke har något föremål, förr än en tillräcklig
trötthet inträder hos R. o. Ad:s ledamöter, som skulle
önska att deruti perorera. Jag får å min sida för rättvisans
skull förklara, alt jag anser orsaken till denna discussion ligga
hos de tvenne talare, hvilka, oaktadt den första bade undanbedt
sig all åtgärd, uppstego här och förklarade, ali de ogillade den
åtgärd, som af ett annat Stånd blifvit vidtagen, och uppmanade
dem, som här vanligen yttra sig, att äfven göra ett dylikt tillkännagifvande.
Jag får säga, att jag anser discussionen vara
både olämplig och i hög grad oparlamentarisk, samt belt och
hållet opåkallad, enär den talare, som först uppträdde, begärde
att ingen åtgärd måtte vidtagas. Jag önskar snart slut och
skall således icke förlänga discussionen.
Gr. Horn: Jag instämmer uti hvad den siste värde tala
ren
yttrat, men begärde ordet, då Hr Hjerta talade. Jag ämnade,
i anledning af det sätt, hvarpå han upptagit frågan, yttra
några ord, men afstår nu derifrån, aldrahelst då jag har så
många exempel på och erfarit en längre tid, huruledes det är
möjligt att en af R. o. Adis egna tjenstemän opåtalt och onäpst
af Chefen för Cancelliet kan få missbruka tryckfriheten i detta
afseende. Jag vill blott taga mig friheten hemställa, huruvida
icke R. o. Ad. går alldeles utom den vanliga ordningen för
riksdagsärendenas behandling genom denna discussion, och vågar
vördsamt hemställa till Hr Gr. o. Landtm., om icke, med afseende
jemväl på det nådiga budskap som i dag kommit ifrån
R. M., denna otillbörliga och oformliga discussion kunde fä taga
slut och R. o. Ad. återgå till riksdagsärendena.
Några bifallsrop hördes efter detta yttrande.
Hr Dalman: Det skulle mycket fägna mig, om jag
misstagit mig om Gr. Mörners mening, men, såsom orden föllo,
Den 7 Maj f. m.
397
kan jag icke finna, alt della är förhållandet. Jag inser icke
eller hvarföre nian för ullcninande af eli yttrande till en talare
skulle behöfva afbida justeringen, om nemi. R. o. Ad. icke kan
göra några ändringar uti de yttranden, hvilka, sådane de blifvit till
prot. uppfattade, äro godkända af den ledamot, som afgifvit
dem, utan alt han dervid ifrågasatt några tillägg eller uteslutningar.
Då nu Hr Silfverstolpe just af den anledning, att han
icke skulle kunna ens misstänkas att vid justeringen vilja tillägga
eller förändra något ord af hvad han sagt, begärt att utbekomma
sitt yttrande uti dess ursprungliga skick, sådant som
det, med snällskrift af 3:ne personer uppfatladt, blifvit till prot.
omedelbart uppsatt; så kan jag icke finna det ringaste anmärkningsvärd!
deruti, att detta yttrande blifvit af Ridd.secrel. utlemnadt,
och måste således anse detsamma fullt ut lika kraftigt
justeradt, som det någonsin skulle kunna blifva genom uppläsning
i sammanhang med de öfriga delarne af prot.
Hr von Hartmansdorff: Hr Hjerin har förundrat sig
deröfver, alt en ledamot af PresteSl., som var här tillstädes •
under öfverläggningeu d. 26 April, blef uppskrämd, när han
hörde ordet ”ärligt” uttalas i den mening som då skedde. Jag
får blott för min del göra den anmärkningen, att det icke förundrar
mig att IIr Hjerta icke förslår finkänsligheten hos denna
ledamot.
Ilr Ekströmer, Carl Johan: Jag har icke varit när
varande
ifrån denna discussions början, och känner således icke
eller, hvad som å ena eller andra sidan blifvit anfördl. Mig
synes likväl, att frågan är ganska enkel. Hr Silfverstolpe har
anmält elt förhållande, som han ansett höra komma till R. o.
Ad:s kännedom, utan att. deröfver begära något beslut, endast
intagande i R. o. Ad:s prot. af hans egen protest. Den enda
propos., som kan göras, torde vara den, om R. o. Ad. bifaller,
att denna protest må i Ståndets protocoll inflyta. Jag anser, att
delta icke kan förvägras, och till styrka derföre ber jag att få
instämma uti denna af Hr Silfverstolpe afgifna protest.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då nu alla de ledamöter,
sorn anmält sig, haft tillfälle att afgifva sina ytlrani
den, något annat icke äterstode, än att. H. Ex., dels i anledn.
af Hr Cedcrschjölds framställning, finge tillkännagifva, att då
någon fråga om huruvida Hr Silfverstolpes yttrande vore förolämpande
mot PresteSt., icke blifvit i behörig ordning väckt,
H. Ex. ej kunde framställa någon propos. till ett beslut, som
skulle innefatta ett bedömmande af detta Hr Silfverstolpes yttrande,
och dels i afseende på Hr Lagerhjelms begäran att discussionen
måtte ur protocollet uteslutas, borde fästa uppmärksamheten
derpå, alt då, enligt Riksd.Ordn., ett sådant uteslutande
ej kunde äga rum i annat fall, än då de ledamöter, som yttrat
sig, lemnat sitt medgifvande dertill, men dylikt tillstånd ej blifvit
meddeladt, discussionen måste qvarstå.
398
Den 7 Maj f. m.
Hr von Hartmansdorff: För min del medgifver jag
gerna, att mina yttranden må ulga, så vida de öfrige ledamölerne
instämma uli samma medgifvande. Således förenar jag
mig uti Hr Lagerhjelms hemställan, att af denna discussion ingenting
annat må qvarblifva i prot., än Hr Silfverstolpes yttrande,
hvilket må qvarstå, i händelse han det sjelf äskar.
Hr Lagerhjelm: Uti den framställning jag gjorde, un
dantog
jag Hr Silfverstolpes yttrande. Således anhåller jag
vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes göra en framställning,
huruvida R. o. Ad:s öfrige ledamöter skulle finna lämpligt att
låta deras yttranden ur prot. utgå, på det all af denna öfverläggning
icke måtte qvarstå något annat än Hr Silfverstolpes
anmälan.
Hr Mannerskantz: Jag har icke varit van att taga tillbaka
hvad jag en gång sagt, och då jag redan förut förklarat,
alt min protest emot PresteSt:s förfarande skulle få åtfölja Hr
Silfverstolpes, så ämnar jag dervid förblifva, och anhåller att
mitt yttrande måtte få i prot. qvarblifva.
Gr. Frölich: Utom det att jag i fråga om discussionens
utgående ur prot., är af samma öfvertygelse som den siste värde
talaren, så kan jag icke finna annat, än alt ett bifall till
Hr Lagerhjelms framställning skulle vara ett farligt prejudicat,
emedan det skulle kunna föranleda till många sådana discussioner,
hvaraf man sedan kunde vänta en lika utgång, och det
liirer icke kunna anses lämpligt. Såsom äldre riksdagsman har
jag förut varit vittne till alt sådana propos. förekommit, ehuru
de endast i ganska få fall vunnit bifall, och hällre hade varit,
om de aldrig ägt rum. Jag motsätter mig således det begärda
uteslutandet af discussionen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då någon propos.
om discussionens uteslutande ej kunde äga rum, med mindre än
att hvarje talare medgåfve elt sådant uteslutande, samt endast
Hr von Hartmansdorff ingått på Hr Lagerhjelms förslag, R. o.
Ad. torde finna, att den frågan förfö11e, men alt H. Ex. finge
hemställa till Hr von Hartmansdorff, om hans mening var att få
sina yttranden uteslutne.
Hr von Hartmansdorff: Nej, Hr Gr. o. Landtm.; men
jag har intet vidare att yttra.
Hr. Lagerhjelm: I delta sakens skick får äfven jag förklara,
alt jag fordrar att mitt yttrande måtte i prot. qvarstå.
Upplästes K. M:s denna dag ankomne nåd. skrifvelse till
R. St. af d. 6 dennes, ang:de tiden för riksdagens afslutande.
R. o. Ad. fann denna nåd. skrifvelse icke erfordra annan»
åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Den 7 Maj f. m.
399
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: I händelse några åhörare
numera skulle anmäla sig till inträde på läktarn, så har
jag för min del ingenting vidare deremot.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att det varit Frih.
Palmstjerna, Nils Fredr., och H. Ex. Hr Frih. Lagerbjelke,
Johan, som instämt i Hr von Hartmansdorlfs begäran om läktarens
utrymmande; hvarefter desse Hrr ledamöter förklarade,
att de jemväl nu förenade sig med Hr von Hartmansdorff, samt
Frih. Palmstjerna tillika yttrade, att, om han ej misstagit sig,
den ledamot, som jemte honom instämt i Hr von Hartmansdorlfs
begäran om åhörarnes aflägsnande, varit Frih. Cederström, Jacob.
Sedan härefter Frih. Cederström förklarat, alt han icke
hade något emot att läktaren åter begagnades, samt H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att lian, då 3:ne ledamöters
begäran var allt som erfordrades för främmande åhörares aflägsnande,
icke gifvit akt derpå, alt, såsom nu blifvit upplyst,
äfven Frih. Cederström hade instämt i denna begäran, blef
Ridd.fiscalen tillsagd, att platserne ä läktaren åter Hugo intagas
af främmande åhörare.
Föredrogs och lades till handlingarne BancoUtsk:s d. 3 dennes
på bordet lagda mern. N:o 59, i anledn. af erhållen återremiss
af 2:ne §§ i Utskis mern. N:o 55.
Föredrogs Const.Utsk.-s d. 3 dennes på bordet lagde utlåt.
N:o 36, i anledn. af ålerremisserne å mern. N:o 26.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus, och Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, anhöllo, att detta utlåt, måtte få ytterligare
hvila på bordet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vågar föreslå, alt
det af Hr Gr. o. Landtm, nu föredragna utlåt, måtte ställas
främst på föredragslistan till nästa plenum, men med det förbehåll
likväl, att om ifrån Stats-, Banco- eller Bevilln:sUtsk:n
inkomma några frågor, hvilkas behandling inverka på riksdagens
längd, dessa likväl dä målte ställas framför delta betänk, och
blifva föremål för pröfning innan föredragning deraf äger rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
alt, på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit, Const.Utskis utlät.
N:o 36 uppfördes främst å föredragningslistan till nästa plenum,
dock med villkor, att de mål, som från Stats-, Banco- eller
Bevilln.Utskm i dag kunna inkomma lill bordläggning, må
framför ifrägavar. utlåt, blifva å föredragningslistan upptagne.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag tror nästan att
ifrån LagUtsk. är att förvänta ett utlåt. rör:de privatbankslagen,
hvilket kanske är af samma beskaffenhet, som de ämnen Frih.
400
Den 7 Maj f. m.
Palmstjerna omförmält. Om så är, så vill jag hemställa till
R. o. Ad., att äfven dessa ärenden måtte få företräde framför
det nyss bordlagda utlåt, ifrån Const.Utsk.
Gr. Lagerbjelke: Då möjligen någon fråga, som kan inverka
på riksdagens slut, kan undfalla minnet, och en sådan fråga
bör ovillkorligen förekomma framför Coust.Utsk:s utlåt. N:o
36; men detta utlåt, deremot är sjelfskrifvet alt komma först,
i fall något sådant mål icke särskildt sättes framför detsamma,
så hemställer jag, om icke Hr Gr. o. Landtm, endast behagade
på föredragningslistan uppföra detta till nästa plenum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att han nyss framställt
propos. i öfverensstämmelse med Frill. Palmstjernas förslag, samt
denna prospos. blifvit af R. o. Ad. bifallen, hvarföre dervid
borde förblifva.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jagtyckle, att
Hr von Hartmansdorff anhöll, att de förenade Banco- och LagUtsk:ns
betänk, skulle få förekomma framför andra, och jag tager
mig äfven friheten att deruti instämma. Föremålet för detta
betänk, är en högst vigtig fråga, nemi. den, huruvida privatbankerna
få utgifva egna sedlar eller icke. Jag tror, att betänk.
kan ankomma till nästa plenum och anser detta vara en
fråga, hvarpå riksdagens hufvudsakliga afslulande kan bero.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten derpå,
att de mål, som inkomma lill nästa plenum, icke kunde intagas
å föredragningslistan för samma plenum, samt att R. o.
Ad. redan beslutat att mål, som inkomma från BancoUtk., skola
förekomma framför Const.Utsk:s ifrågavar. utlåt, och således
det omnämnde betänk, från Banco- och LagUtsk:n, derest det
inkomme i dag, borde blifva föredraget före Const.Utsk:s utlåt.
Föredrogs Const.Ulsk:s d. 3 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 37, i anledn. af 2:ne Stånds återremisser å memor. N:o 27.
*
Hr von H a r t m a nsdor ff, A ug.: Jag anhåller vördsamt alt
Ståndet matte vidblifva sitt redan fattade beslut, på det att Huset
icke malte inledas i en öfverläggning, hvars utgång lormodl.
ändock kommer alt blifva densamma.
Frih. Cederström, Jacob: För min del kan jag icke
gilla Ilr von Hartmansdorffs framställning. Den gemensamma
tanka, som Stånden afgaf, innefattande ett afslag, var pä sidan
af grudlagen. När man icke kan sammanjemka bifall och afslag,
såsom Ulsk. bär rätteligen yttrar, så hade Utsk. annu riktigare
bort tillägga, i anledning deraf, att då de tvenne Ståndens
gemensamma tanka innefattade afslag, så kommer förslaget
att hvila till nästa riksdag, för alt antingen då med ja antagas
eller med nej förkastas.
Den 7 Maj f. m.
401
Ilr von Hartmansdorff: Det H. Ståndet torde nogsamt
erinra sig, att Frih. Cederström anser ett af Const.Utsk. framstäldt
förslag såsom oförkastligt intill den påföljande riksdagen.
Denna mening har Slåndet icke delat vid de mångfaldiga tillfallen
då Frih. Cederström densamma åberopat. Jag hoppas således,
att vi nu kunna undgå att inlåta oss i denna öfverläggning,
och att Ståndet behagade anse Frih. Cederströms anmärkning
såsom en förnyelse af hans förra reservation i samma
ämne.
Ofverlägguingen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. vidblefve
sitt i della ämne förut fattade beslut och således ansåge
sig icke kunna antaga den gjorda inbjudningen.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. ti 11-  kännagaf, att ja öfverröstat nej.
Vidare föredrogs ConstUlkts d. 3 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 38, i anledn. af 3:ne Stånds återremisser å mern.
N:o 30.
Hr von Hartmansdorff, A u g. Detta betänk, angår den
bekanta vandringen till och ifrån Rikssalen. Förslaget har af
3 Stånd blifvit ogilladt, men Utsk. bar likväl ansett sig böra inbjuda
3 Stånd alt förena sig med det 4:de eller BondeSt., sorn
godkänt förslaget. I öfverensstämmelse med mitt förra yttrande,
lager jag mig friheten underställa R. o. Ad., om icke Ståndet
borde vidblifva sitt förra beslut.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Eli enkelt vidblifvan
de
vid R. o. Ad:s förra beslut, medför icke någon behandling
af frågan. Const.Utsk. har anmält, alt oförenliga sk i Ija ktighetcr
härutinnan förekomma till RiksSt:ns gemensamma behandlande.
Om nu R. o. Ad. endast vidblifver sitt förra beslut, så
är della icke någon behandling af frågan, hvarigenom den löses.
Hvad behandling densamma bör undergå, är återigen en
annan sak, hvilken bör i öfvcrensstämmellse med 56 § Reg.F.
afgöras.
Frih. Cederström, Jacob: Ehuru det kan finnas onö
digt
af Hr von Hartmansdorff, att man upprepar grundlagens
bud i frågor om grundlagsfrågors behandling, så kan jag likväl
icke underlåta alt vid della tillfälle erinra derom, att det är
Const.Utsk., som är ålagdt alt icke framkomma med andra förslag
än sådana som Utsk. anser nödiga, nyttiga och möjliga att
verkställa; men ingenstädes har ett RiksSt. fått rättighet att uti
sitt plenum bestämma om förslagen äro nödiga och nyttiga eller
icke nödiga och icke nyttiga. Dertill hafva RiksSt:n ingen
rätt förrän vid 2:dra riksdagen. Jag reserverar mig emot detta
och dylika beslut, som af Ståndet komma alt fattas genom
vidblifvande af lagstridiga gemensamma tankar.
10 H. 51
402
Den 7 Maj f. m.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Ilr von Hartmansdorff
har ansett, att Ståndet bort uttrycka ett vidblifvande af Ståndets
i denna fråga fattade beslut; men Utsk:s yttrande ger icke anledning
för Ståndet att uttala en sådan åsigt, efter Utsk. icke
aflåtit någon inbjudning att frångå det här förut fattade beslutet.
Utsk. har nu endast anmält de oförenliga skiljaktigheter,
som förefinnas uti de särskilda Ståndens beslutade gemensamma
tankar. Jag skulle således tro, att R. o. Ad. har med detta
betänk, ingenting anuat alt göra, än att lägga det till handlingarne.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Såsom jag upp
fattat
meningen med grundlagens bud i detta fall, eller att Utsk.
åligger att lill RiksSt:n inkomma med de oförenliga skiljaktigheterne
uti deras beslut, så afser delta grundlagshud icke annat
än att det må vara RiksSt:n obetaget att pröfva huruvida
skiljaktigheterna äro oförenliga eller icke, d. v. s. besluta, huruvida
målet bör återremitteras för alt söka förena de skiljaktiga
meniiigarne. Då något sådant icke här af någon ledamot
äskas för detta tillfälle, så anser jag, att icke någon annan åtgärd
är att vidtaga, än alt lägga betänk, till handlingarne.
Hr von H a r t m a n s o r f f: Jag har ingenting emot det be
handlingssätt,
som Frih. Tersmeden och Gr. Cronhjelm föreslagit,
ty jag anser alt frågan om ”vara till eller icke vara till”,
icke kan sammanjemkas. Jag bar orätt uttryckt mig om inbjudningen,
men dä Const.Ulsk. framställer oförenliga skiljaktigheter
till RiksStms behandlande, så lärer det icke kunna vara
i annan afsigt, än alt antingen Ståndet förklarar att det vill
öfvergå pä samma beslut, som ett annat Stånd bar fattat, eller
ock att Ståndet vill vidblifva sitt eget; och del är derföre jag
hemställer att Ståndet ville vidblifva sitt en gång fattade beslut,
hvarefter det blir Const.Utsk:s sak ali föreslå den åtgärd,
som anses lämpligast.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är naturligtvis blott i formelt
hänseende, som frågan nu är föremål för öfverläggningen.
Det har ålegat Const Utsk. all först anmäla de oförenliga skiljaktigheterna
och hemställa huru frågan i anleda, deraf skall afgöras,
samt huruvida de 3 Stånden, som afslagit Utsk:s förslag,
ville foga sig efter det fjerde, som bifallit förslaget, eller icke.
Om detta icke sker, så skall naturligtvis frågan slutas antingen
genom votering i förstärkt Utsk., eller dermed att den anses
hafva förfallit. Om R. o. Ad. lägger utlåt, till handlingarne, så
innebär detta visserligen en ledning för Utsk., äfvensom i händelse
R. o. Ad. förklarar, att Ståndet vid bli fver sitt förra beslut;
men en ännu tydligare ledning för Utsk. vore det, om R.
o. Ad. förklarade, att Utsk. ägde att uppställa voler.propos:r i
detta ämne.
Frih. Cederström: Det är mer än förundransvärdt, att
man framställt fråga om huruvida man kan, rör:de ett förslag
Den 7 Maj f. m.
403
lill förändring i grundlagarne, uppställa voter.propos:r med antagande
af Utsk:s förslag lill förändring lili det ena alternativet,
och uti det andra förklarande all Ulsk:s förslag icke är nödigt,
nyttigt eller möjligt alt verkställa. Hvad innefatta dessa ord?
Ar det förnuftigt att låta dem ingå uti en voter.propos. rörtde
ett grundlagsändringsförslag? Är del öfverensstämmande med
2 mom. af Reg.F:s 56 §, som bestämdt bjuder, att vid första
riksdagen må om ett sådant förslag öfverläggas men icke beslutas?
Huru kunna då RiksS(:n besluta att förslaget icke är nödigt,
nyttigt eller möjligt att verkställa? Detta är tydligen ett
afslag och följaktligen äfven ett beslut; men efter grundlagen
äga RiksStin icke rättighet alt vid första riksdagen, då ett grundlagsändringsförslag
framslälles, derom besluta.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle, alt Const.-
Ulskts utlåt. N:o 38 lades till handlingarne med förklarande, att
II. o. Ad. vidblefve sitt förut i ämnet fattade beslut.
Ropades ja.
Lades på bordet nedanniimnde från Utsk:n inkomne betänk.,
mern. och utlåttn, nemi. från
Bevillnings-Ulkotlet:
N:o 38, med förslag till bevillningssummans fördelning;
Stats-Utskottet;
N:o 306, angtde den upprättade riksstaten;
N:o 290, i anledn. af dels erhållen ålerremiss dels särskilda
RiksStts skiljaktiga beslut, rörrde utlåt. N:o 116;
N:o 291, i anledn. af dels erhållen ålerremiss, dels särskilde
RiksStts skiljaktiga beslut, rör:de utlåt. -N:o 258;
N:o 292, med förslag till voter.propos., ronde ett lån för
uppbyggande af ny kyrka i Christinehamn;
N:o 293, med anledn. af erhållne åtcrremisser, i fråga om
ett lån för reparerandet och utvidgandet af Nyköpings lärdomsskolas
local;
N:o 294, i anledn. af väckt fråga om indragning af den
åt pastorerne i Oltarps, Filestads och Nöbbelöfs socknar af Malmöhus
län upplåtne förläningsspanmål;
Banco - U tskottet:
N:o 57, i anledn. af Bancofullmis hemställan, att commissariernes
antal i Lånecancelliet måtte återbringas till hvad det
före sednaste reorganisation af nämnde departement varit, eller
till fem, chefen inberäknad;
N:o 58, i anledn. af väckt motion om ökade löneförmåner
för åtskillige tjenstemän inom Banken samt Bancodiscontverket;
-
404
Den 7 Maj f. m.
Lag- Utskottet:
N:o 113, angidé verkställd omröstning i anledn. af de hos
RiksSt:n fattade skiljaktiga beslut, vid förehafvande af K. M:s
nåd. propos. om förändrad lydelse af 1 § i 23 cap. Arfda-b:u
och tillägg lill 7 § i 20 cap. samma balk.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. § lill 2 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck,
- @ 0^.^» —-
Onsdagen den 7 Maj 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleniprot. för d. 17 sistl. Mars e. m.
Föredrogs Const.Utskis d. 3 dennes på bordet lagda utlåt.
Nio 39, i anledn. af 3:ne Stånds återremisser å mern. Nio 31.
R. o. Ad. godkände den i detta utlåt, föreslagna voter.-
propos.
Vid föredragning af Const.Utskis d. 3 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 40, i anledn. af 3:ne Stånds återremisser å
mern. Nio 32, blef äfven den i detta utlåt, föreslagna voler.-
propos. af R. o. Ad. godkänd.
Vid föredragning af Const.Utskis d. 3 dennes på bordet
lagda utlåt. Nio 41, i anledn. af BondeStis återremiss å mern.
Nio 34, beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande af sitt i ämnet
fattade beslut, lägga delta utlåt, till handlingarue.
Föredrogs Const.Utskis d. 3 dennes på bordet lagda utlåt.
Nio 42, i anledn. af 2ine Stånds återremisser å mern. Nio 35.
Hr von Hartmansdorff, Aug.i På samma grunder,
som jag förut anfört, hemställer jag, att R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt beslut.
R. o. Ad. beslöt att vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut,
samt lade utlåt. Nio 42 till bandlingarne.
Den 7 Maj e. m.
405
Föredrogs Slats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 3
dennes på bordet lagda mern. N:o 114, i anlédn. af RiksStms
olika beslut öfver Utskms utlåt. N:o 28.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag tror icke det va
ra
öfverensstämmande med grundlagen att votera om en ekonomisk
fråga, eller ett önskningsmål, som redan är af 2 Stånd
afslaget. R. o. Ad. jemte PresteSt. hafva afslagit den af de
förenade Utsk:n gjorda framställningen, alt en und. skrifvelse
skulle lill Konungen afgå, med anhållan, alt en fyrbåk på klippan
Understen måtte, så vidt tillgångarne det medgifva, varda
uppförd. Nu hafva de förenade Stats- och Ekon.Utsk:n®uppgjort
voler.propos. sålunda, att denna, af 2:ne Stånd afslagna
fråga kan komma att i förstärkt Utsk. varda bifallen; men då
i dylika frågor 2 Stånd stannat emot 2, anser jag ieke någon
votering kunna äga rum öfver en alldeles ordagrant lika fråga,
hvaröfver 2:ne Stånd beslutat afslag.
Häruti instämde Gr. Frölich, David, och Ilr Rå felt,
Anton.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag erkänner, att
jag, hittills åtminstone, icke förmått rätt inse rätta sammanhanget
af de skäl, på hvilka Gr. Gyldenstolpe tillstyrkt R. o. Ad.
att afslå den af de förenade Utsk:u föreslagna voteringen såsom
varande grundlagsvidrig. Jag vet icke annat, än alt 3 Stånd
instämt i beslutet om aflåtande af en und. skrifvelse till K. M.
Skillnaden ligger endast i skrifvelsens innehåll, såvida att de
3 Stånden väsendtligen åsyfta samma ändamål, men att R. o. Ad.,
på grund af här lemnade upplysningar, hvartill äfven jag och Frih.
von Kraemer m. 11. bidrogo, föreslagit att till Konungen aflåta
en ändamålsenlig skrifvelse, hvarigenom ett för sjöfarten vigtigt
syfte kunde ernås; hvaremot de 2:ne andre Stånden, förmodligen
af mindre kännedom om det egentliga förhållandet, beslutat
en skrifvelse, hvarigenom, efter min tanka, icke något
ändamål kan vinnas. Då denna fråga här sednast förevar, omförmälde
jag temligen utförligt hela förloppet af saken, om hvilken
jag tillfälligtvis äger kännedom, emedan densamma utgjort
föremål för min embetsbefatlning. Af dessa upplysningar syntes,
att hinder mött, enl. Förvaltningen af Sjöärendena framställning
och den af detta embetsverk anställda undersökning, emot
uppförande af en fyrbåk på ifrågavarande ställe; hvaremot det
förblifver högst nödvändigt, att fyrhåkssystemet i Södra Quarken
göres fullständigare, genom en eller annan ny fyrbyggnad,
såväl å Finska som Svenska sidan, och att gemensam undersökning
af localiteterna föregår ett beslut i ämnet. Att understödja
nyssnämnde förslag, utgjorde R. o. Ad:s beslut, och syftemålet
med den skrifvelse, som detta Stånd för sin del beslöt
borde till Konungen i und. aflåtas. För min del tillstyrker jag
således, att R. o. Ad. vidblifver sitt beslut och gillar voterings.
propos.
406
Den 7 Maj e. m.
Gr. Gyldenstolpe: Jag beklagar, alt jag icke kunnat
för Frih. Palmstjerna, Nils, göra tydligt, huru jag uppfattat
denna fråga. Jag anser, att ja-propos. redan är afslagen af
2:ne Stånd, och att förhållandet är detsamma med nej-propos.,
eller att den blifvit afslagen af 2:ne andra Stånd. R. o. Ad.
vidtog ett särskildt beslut och inbjöd de öfrige Stånden att sig
dermed förena. Derpå hafva desse icke ingått, och således äfven
de facto afslagit iubjudniugen, och nu uppstår fråga likväl
alt votera om en sådan inbjudning, som redan blifvit afslagen!
Likaså förhåller det sig med ja-propos. Adeln och PresteSt.
har afslagit den frågan, som der skulle komma under omröstning,
och då denna fråga är af natur att, enligt 75 § Riksd.-  Ordn., när 2 Stånd stanna emot 2, böra förfalla, så anser jag
icke att någon votering bör kunna äga rum.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag får fästa Stån
dets
och särdeles den siste talarens uppmärksamhet derå, att,
enligt hvad Utsk:n anfört, 3:ne Stånd i en punkt aro ense; derom
nemi. att en skrifvelse skall till Konuugen aflåtas. Japropos.
är således icke afslagen, utan i viss män bifallen, och
skiljaktigheten angår endast sättet. Jag påstår mig icke vara
nog stark i theorierna rör:de formerna för våra öfverläggningar,
för att bestämdt kunna åtaga mig försvaret af Usk:ns åsigt om
behandlingssättet af denna fråga, men jag tror ej att nu återstår
annat, än att jemka detaljerne, då 3:ne Stånd äro i hufvudsaken
ense, nemi. att en skrifvelse i ämnet skall till Konungen afgå,
i thy att Uisk:ns förra förslag blifvit af Borgare- och BondeStånden
gilladl, samt af R. o. Ad. likaledes, som likväl dervid
ansåg, alt skrifvelsen borde vara af något modilieradt innehåll.
Jag kan således icke biträda den åsigt, som skulle den föreslagna
voteringen vara olaglig.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Att anställa vote
ring
öfver denna fråga anser jag både ändamålslöst och obehöflig!:
ändamålslöst, derföre att af de få dagar af denna riksdag,
som återstå, skulle användas en half till väljande af ett
förstärkt Ekon.Utsk., utom den tidsutdrägt, som förorsakas af
sjelfva voteringen; obehöfligt, derföre att om frågan är af
vigt, så lärer nog Konungen i alla fall, äfven om den ej i önskningsväg
till honom framställes, draga försorg om behofvets
uppfyllande på ett eller annat satt, helst vi nyss hört af den
siste talaren, som sagt sig hafva handlagt delta ämne, att det
redan utgjort föremål för Styrelsens omsorg. Dä således jag
endast alser ändamålet att icke bifalla Utsk:ns betänk., kan det
vara mig alldeles likgilltigt, antingen voter.propos. förkastas
eller inbjudningen antages. Mig synes ganska klart, att om
också votering skulle äga rum, så komma ovillkorligen de 3:ne
Ståndens ledamöter att utgöra pluralitet, så att i alla fall R.
o. Ad:s propos. icke vunne, hvarigenom således intet annat åstadkoms
än tidsutdrägt. För den händelse, alt Ilr Gr. o. Landtm,
anser sig böra göra propos. på Gr. Gyldenstolpes förslag, så har
Den 7 Maj e. m.
407
jag deremot ingenting att säga, men skulle den med nej besvaras,
< så anhåller jag om propos. till antagande af inbjudningen.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Innan jag vidare
yttrar mig, vågar jag hos Hr Gr. o. Landtm, förfråga mig, huruvida
Hr Gr. o. Landtm, anser propos. kunna framställas på
bifall till Utsk:ns betänk., eller huruvida Hr Gr. o. Landtm, biträder
den af Gr. Gyldenstolpe yttrade mening, i hvilket sednare
fall det vore ändamålslöst af mig att upptaga R. o. Ad:s
tid med något vidare yttrande i detta ämne.
Gr. Frölich: Jag anser det icke vara behöfligt, att Hr
Gr. o. Landtm, yttrar sig om hvad som hr lagligt eller icke,
ty vi hafva grundlagen för oss och kunna tyda den sjelfve.
Frih. Palmstjerna behagar att anse som en hufvudsak, att man
beslutat afgifvande af en skrifvelse, innan man förut är ense
om hvad som skall i densamma inflyta, och jag vill lill Frilen
sjelf öfverlemna att bedömma, om ett sådant beslut kan anses
annorlunda än som ett tillämnadt beslut, eller som ett vehikel
till det hvartill man ville komma. När nu det ända till öfverflöd
är constateradt, alt frågan är af 2:ne Stånd bifallen och
af andra 2:ne ogillad, så vet jag ej huru någon tvekan derom
kan uppstå, att ej 75 § Riksd.Ordn. skall tydas så, att när 2:ne
Stånd stannat emot 2, så är frågan förfallen. Om det 3:dje
Ståndet i någon mån närmat sig till de 2, så länge det trodde
sig vara af den mening som af de andra blifvit antagen, och
derföre beslutat cn skrifvelse, så må de nu finna, att deras beslut
innehåller ingenting, platt intet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då olika meningar
yttrats i afseende på lagligheten att votera i den fråga, hvarom
de sammansatte Utsk:n ansett att voteras borde, och jagdeltagit
i Utsk:ns öfverläggningar om denna sak, anhåller jag
att få uppgifva de grunder, hvarpå Utsk:n stödt sin mening i
della hänseende och hvarföre man ansåg att votering icke kunde
undvikas. Ulsk:n ansågo icke, att 75 § Riksd.Ordn. medgaf
eller föreskref, alt 'denna fråga kunde förfalla, enär 2:ne Stånd
beslutat skrifvelse om en fyrbäks uppförande på klippan Understen,
och ett Ständ, på samina klippa, eller annorstädes. Trenue
Stånd hafva sålunda beslutat en skrifvelse till Konungen,
och i den ifrågasatt en fyrbäks byggnad på Understen, ehuru
ordalagen i dc särskilda besluten äro olika på så sätt, att ett
innehåller, på sätt jag nämnt, ett alternativ; och af sådan anledn.
, när 3:ne Ständ beslutat samma sak, ehuru ett med modificalion,
ansågo Utsk:ns ledamöter enhälligt, att frågan icke
kunde förfalla.
Frih. Cederström, Jacob: Efter innehållet af della betänk.
, sä skulle naturligtvis den skrifvelse, som 3:ne Stånd beslutat
i anledn. af det hos R. St. anmälda behofvet af en fyrinrättnings
uppförande ä klippan Understen, vara en opinionsyttring
utan någon påföljd, enär Ständerne alldeles icke be
-
408
Den 7 Maj e. m.
hagat anvisa 8 sk. till byggnadens utförande. Det dér är en
opinionsyttring, som kan vara alltför oskyldig och t. o. m.
nyttig, i det att Alandshaf är verkligen i behof af en fyrbåk
å nämnde klippa; men hvarifrån man kommer längre än till
hvad Utsk:n sjelf vitsordat, eller att 3:ne Stånd beslutat att en
tind. skrifvelse skall till Konungen afgå, i anledn. af det hos
R. St. anmälda behofvet af en fyrinrättning på Understen, det
kan jag icke begripa derföre, att R. o. Ad. sedermera behagat
göra ett tillägg.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag hade vågat hoppas,
att Hr Gr. o. Landtm, skulle täckas yttra sig öfver den
formella delen af frågan; — i stället har jag fått mottaga ett
yttrande af Gr. Frölich, hvarå jag icke fäster något afseende,
så mycket mindre, som 84 ledamöter i de sammansatta Utsk:n
varit enhälligt emot den åsigt, som Grefven uttalat, och det
torde således icke vara påfvens infallibilitet i hvad den ädle
Grefven här, till vår uppbyggelse, låtit oss förnimma. Hvad
sjelfva saken angår, skulle jag, i fall en sådan votering icke
kunde äga rum, anse det vara bättre, att R. o. Ad., med frånträdande
af sitt ändamålsenliga beslut, öfverginge till de andre 2:ne
Ståndens ändamålsvidriga, för att hos Konungen begära en sak,
i hvilken Förvaltn. af Sjöärend. förut afgifvit upplysningar rörde
verkställigheten, blott på det att Regeringen mätte dymedelst
erhålla öfvertygelse derom, att Ständerne inse behofvet af en
sådan byggnad. Man har sagt, att dertill funnos inga medel
anvisade. Jag skulle likväl mycket hafva misstagit mig, om
ej, ibland förteckningen på anslag, som Ständerne beviljat, äfven
funnes en summa till förbättring och fullständigande af
fyrbåks-systemet. Medel finnas i allmänhet för detta ändamål
anslagne, och om än ej sådaue voro tillgänglige till hela det
belopp, som erfordras för den ifrågavarande båkinrättningen, så
heter det också i betänk.: ”i mån af tillgångar.” Mine Hrr! vi
rådpläge här i all sklins maklighet om detta äreude, och det
tyckes som tager man saken ganska likgiltigt; men så är ingalunda
förhållandet med dem som äro i behof af sådane inrättningar,
de nemi. som på sena höstarne, under resor på Qvarken,
våga lif och egendom; för deni, säger jag, är frågan icke likgiltig.
Jag tror mig känna att den är af vigt, och att det är
ganska angeläget att Styrelserne, å hvardera sidan om hafvet,
öfverenskomma om de anstalter, sorn för sjöfartens betryggande
i dessa vatten belarfvas, och att det sålunda icke hr rätt att
uppskjuta en sådan sak ad caleudas Graecas. Man talar om förlusten
af en f. m. till val af ledamöter i ett Utsk.: jag undrar
derpå, vid åtankan på det sätt, på hvilket denna dagens f. m.
blifvit tillbragt!
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då Frih.
Palmstjerna önskat, att II. Ex. måtte tillkännagifva, huruvida
han ausåge propos. kunna framställas på bifall till Utsk:ns mern.,
trodde
Den 7 Maj e. m.
409
trodde sig ej höra undandraga sig att förklara, det han, på de
skill, som Gr. Gyldenstolpe anfört, ansåg frågan om fyrbåks inrättande
på Understen icke böra blifva föremål för votering i
förstärkt Utskott.
Frih. Pal mstjerna, Carl Otto: Jag reserverar mig emot
den af Ur Gr. o. Landtm, yttrade mening, men vördande,
ehuru ej delande densamma, vill jag ej framställa något annat
yrkande. Nu återstår likväl alt afgöra, huruvida R. o. Ad.
antager Utsk:ns inbjudning; hvadan jag anhåller, att Hr Gr.
o. Landtm, derå läcktes framställa propos., tillstyrkande att
R. o. Ad. ville med de öfrige Stånden instämma.
Gr. Cronhjelm: Ehuru jag under denna, snart tilländalöpande
riksdag, åtskilliga gånger haft det missödet att icke
kunna dela öfvertygelse med Frih. Palmstjerna, Nils, har jag
likväl aldrig satt i fråga, och hoppas att äfven denna gång icke
behöfva ifrågasätta, att Friherren skulle tillägga mina yttranden
rör:de ämnen, som här behandlas, motiver af likgiltighet för
menniskovärde. Om saken icke kunnat hjelpas på annat sätt,
än förmedelst en votering, så skulle jag visserligen icke hafva
satt mig deremot; men jag torde få erinra den ädle Friherren,
det jag tillika sagt, att det är så mycket mindre nödigt att
upplaga en half dag med valet af ledamöter lill ett förstärkt
Ulsk., som Styrelsen icke lärer underlåta att draga försorg om
uppfyllande af det ifrågakomua behofvet, och då Friherren sjelf
upplyst att han haft befattning med frågan i embetsväg.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade, med från
trädande
af sitt i fråga om uppförande af en fyrbåk å skäret
Understen fattade särskilda beslut, instämma i det beslut, hvari
Borgare- och BondeStm stannat.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. till—
kännagaf, att han funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Råfelt begärde votering, och hemställde, då han af
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodades alt uppgifva, hvilken contra
propos. han önskade, att conlrapropos. måtte få innehålla, att
frågan skulle förfalla, sedan 2 Stånd stannat emot 2.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror ej att man kan votera om
hvad grundlagen stadgar, och således icke eller votera om alt,
sedan 2 Stånd stannat emot 2, skall frågan förfalla, hvarföre
Hr Råfelt torde böra hitta på ett annat förslag till contra propos.»
hvilket jag skulle vilja hemställa alt höra blifva sä lydande:
”Vinner nej, förblifver R. o. Ad. vid sitt förut fattade beslut.”
Sedan härefter Hr Råfelt förklarat, det han ålnöjdes med
den af Gr. Gyldenstolpe föreslagna contra propos., upplästes lill
justering och godkändes följande förslag till voter.propos.:
10 II. 52
410
Den 7 Maj e. m.
Den som antager den i Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskrns mern. N:o 114 till R. o. Ad. gjorda hemställan, att,
med frånträdande af sitt i frågan om uppförandet af en fyrbåk
å skäret Understen, fattade särskilda beslut, instämma i det,
hvaruti Borgare- och BondeSt:n stannat, voterar
j'a;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, varder ofvauberörde inbjudning icke af R. o.
Ad. antagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
föijer
Ja —30.
Nej — 4.
Uppå sedermera af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., fann R. o. Ad. den af Ulskin i sammanhang med den
nu antagna inbjudningen ifrågaställda voter.propos. hafva förfallit.
Föredrogos och lades till handlingarne Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ns d. 3 dennes på bordet lagde mern.:
N:o 115, i anledn. af återremiss å Utsk:ns betänk. N:o 71;
och
N:o 116, i anledn. af återremiss å Utskrns betänk. N:o 73.
Äfvenledes föredrogs och lades till handlingarne Bevilln.-  Utsk:s d. 3 dennes på bordet lagda mern. N:o 36, i anledn. af
de beslut RiksSt:n fattat, ang:de de i Utsk:s mern. N:o 35 förekommande
luilbevillnirigsfrågor.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 3 dennes på bordet lagda
utlat. N:o 107, i anledn. af gjorde anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
N:o 01, öfver väckt motion om förmånsrätt för förskott, leninadt
på varor, som blifvit lill försäljning cmottagne m. m.
Slutligen föredrogs LagUtsk:s d. 3 dennes på bordet lagda
utlat. N:o 108, i anledn. af gjorde anmärkntr vid Utsk:s betänk.
]N:o 92, öfver väckte motioner om förändring af 17 cap. 2 §
Rätteg.b:n, ang:de den kraft till bevisning, som bör tillkomma
böcker öfver handel och köpenskap.
R. o. Ad. biföll LagUtskts betänk. N:o 92, med de derutinnan
i utlåt. N;o 108 föreslagna förändringar.
Den T Maj e. m. 411
Justerades pleniprot. för d. 26 sisll. Mars f. ra.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 8 e. m.
In fidem protocolli,
yl Ibert Munck.
Fredagen den 1) Maj 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. fär d. 7 dennes e. m.
Justerades pleniprot:n för d. 26 sistl. Mars e. m. samt d.
29 i samma månad.
Upplästes det hos R. St:s Electorer vid val af comiterade
för tryckfrihetens vård hållna protocoll, så lydande:
Är 1845 d. 8 Maj sammanträdde R. H. St:s Electorer till
val af comiterade till tryckfrihetens vård; och befunnos, efter
valsedlarnas öppnande, rösterna hafva utfallit, som följer:
Pastor Primarius och Ledamoten af K. Nordstj.Orden D:r Abraham
Zacharias Pettersson 22 röster.
Expeditionschefen och Ridd. af K. Nordstj.Orden Nils
Wilhelm af Zellen 20 ,,
Lagmannen och Ridd. af K. Nordstj.Orden Christian
Sundin 18 „
Professoren och Ridd. af K. Nordstj.Orden Lars Magnus
Enberg 16 „
Riksanliqvarien och Ridd. af K. Nordstj.Orden Rror
Emil Hildebrand 13 „
Kammarrådet Sven Lorenz Theorell 12 „
Expeditionssecreter., Häradshöfdingen och Ridd. af K.
Nordstj.Orden Johan Gabriel Richert ... 10 ,5
Ryttmästaren, Frih. Fredrik Wilhelm Tersmeden . 4 „
Professorén D:r Pehr Erik Bergfalk 4 „
Rådmannen Johan Fredrik Gråå  4 „
Förste Exped.secreler., Ridd. af K. Nordstj.- och Konung
Carl XIILs Orden Pehr Ulmgren ... 3 „
Borgmästaren och Commendeuren af K. WasaOrden
samt Ridd. af Nordstj.Orden Guslaf Holm 3 „
Hofrättsrådet Carl Henrik Pfeifer 2 „
Professoren Nils Håkan Selander 2 ,,
Professoren och Ridd. af K. Nordstj.Orden Peter Fredrik
Wahlberg 2 „
412
Den 9 Maj.
Grosshandlaren Frans Schartau 2 röster.
F. d. Statsrådet och Ridd. af K. Nordstj.Orden Samuel
Grubbe  .1 ,,
Professoren och Ridd. af K. Nordstj.Orden Anders
Magnus Strinnholm 1 „
Då sålunda icke rösterna till mera än hälften af de röstandes
antal fallit på flera än fem personer, anställdes först
votering till antagande af Kammarrådet Theorell, som bland de
öfriga erhållit de flesta rösterna; hvarvid, sedan en voteringssedel
blifvit aflagd och förseglad, samt de öfriga öppnade, rösterna
funnits hafva utfallit sålunda:
Ja — 11.
Nej — 12.
Hvarefter votering företogs till antagande af Exped.secret.
Richert, som dernäst följde i rösteanlal; oell befanns, efter en
voteringssedels afläggande och försegling, samt de öfrigas öppnande,
denna votering hafva utfallit, som följer:
Ja —13.
Nej — 10.
Varande alltså Pastor Primarius och Ledamoteu af K. Nordstj.-  Orden, D:r Abraham Zacharias Pettersson, Exped.chefen och
Ridd. Nils Wilh. af Zellén, Lagmannen och Ridd. Christian
Sundin, Professoren och Ridd. Lars Magnus Enberg, Riksanliqvarien
och Ridd. Bror Emil Hildebrand samt Exped.secret. och
Ridd. Johan Gabriel Richert, utsedde att vara comitcradc till
tryckfrihetens vård.
Ut supra.
C. F. Horn. Joli. Jall. Hedren.
J. F. Gräå. J. Kihlblom.
R. o. Ad. beslöt, uppå derom af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos., att anmoda Exp.Utsk. att uppsätta couslitutorialer
för de sålunda till comiterade för tryckfrihetens vård
utsedde personer.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad.
redan godkänt 2:ne af Const.Utsk. föreslagna voter.propos:r, det
syntes nödigt att R. o. Ad. valde ledamöter i förstärkt Const.-  Utsk., och H. Ex. fördenskull linge hemställa, om R. o. Ad. behagade
företaga detta val nästa Onsdags förmiddag; hvilket bifölls.
Då sedermera H. Ex. yttrade, att vid samma tillfälle vore
nödigt att utse suppleanter, samt hemställde om icke deras antal,
hvilket vid sista riksdag varit 10, kunde inskränkas till 6,
i hvilket fall hvarje vallista borde innehålla 20 namn, blef
äfven denna hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:s d. 7 dennes f. m. på
Den 9 Maj.
413
bordet lagda betänk. N:o 38, med förslag till bevilln.summans
fördelning.
Likaledes föredrogs ocb bifölls StatsUtsk:s d. 7 dennes f. m.
på bordet lagda mern. N:o 306, ang:de den upprättade riksstaten.
Justerades 2:ne prot.uldr., ang:de R. o. Ad:s nu i afseende
på Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 38 och StatsUtsk:s mern. N:o 306
iältade beslut.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 7 dennes f. m. på bordet lagda
mern. lN:o 90, i anledn. af dels erhållen återremiss, dels särskilda
RiksSt:s skiljaktiga beslut, rör:de utlät. N:o 116.
Detta mern. företogs momentvis till pröfning.
Momentet A) ang:de den gemm 3.ne Stånds beslut beviljade
summa till inköp af slafvar å öri St. Barthelemy.
Lades till handlingarue.
Mom. B) ang:de frågan huruvida förenämnde utgift bör
bestridas af Handels- och Sjöfartsfonden eller af Riksg.cont.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då jag anser det be
slut,
som R. o. Ad. fattat i förevarande ämne, vara så riktigt,
att ingen återkallelse deraf bör äga rum, så hemställer jag
vördsamt, att inbjudningen måtte afslås, och att R. o. Ad. måtte
godkänna voter.proposm.
R. o. Ad. beslöt, att, med vidblifvande af sitt i ämnet förut
fattade beslut, godkänna den af Utsk. i delta mom. föreslag
na
voler.propus. N:o 1.
Mom. C) an g: de förbehåll om framtida ersättning för
samma utgift.
Ilr von Hartmansdorff: Här tror jag åter, att det
vore skäl alt R. o. Ad. antoge inbjudningen, emedan det förslag,
som bär göres, är fullständigare, än det sorn R. o. Ad. i
samma syftning, men icke i samma utsträckning, har fattat.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde
propos:r, antog R. o. Ad. Utsk:s inbjudning till instämmande i
det af BorgareSt. fattade beslut, att utgiften lill friköpande af
slafvarne å St. Barthelemy må äga rum, under förbehåll af framtida
ersättning, och ansågs i följd deraf den af Utsk. föreslagna
voter.propos. N:o 2 förfalla samt godkändes voler.propos. N:o 3,
med den förändring, att uti eontrapropos. lista alternativet, innehållande
R. o. Adis beslut, borde utgå.
Vidare föredrogs och företog R. o. Ad. momentvis till
pröfning StatsUtskis d. 7 dennes f. m. på bordet lagda mern.
N:o 291, i anledn. af dels erhållen återremiss, dels särskilde
RiksSl:s skiljaktiga beslut ronde utlåt. N:o 258.
414
Den 9 Maj.
Morn. a), ang-.de de af 3:ne Ständ bifallne delar af
ut lut. N.o 258.
Lades till handlingarne.
Moni. b), ang:de (Jtsk:s tillstyrkande i afseende pä Colonien
St. Barthelemys afträdande till någon främmande makt.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: På de skal, som af
Utsk. äro förut anförda så väl i detta utlåt, som uti det för
ra,
får jag hemställa, huruvida icke R. o. Ad. skulle finna för godt
alt frångå sitt beslut ang:de öns afträdande, och att R. o. Ad.
måtte, med bifall till K. M:s nåd. propos. i detta afseende, åt
K. M. öfverlemna, att på sådane villkor, som för Riket äro de
mest förmånliga, afträda ön, när tillfälle dertill yppar sig. Fördelen
af öns bibehållande är ingen. Kostnaderne äro obestämda
och hafva under flere år uppgått till icke obetydliga summor,
utan att någon inkomst varit att förvänta. Olägenheterna
kunna dessutom, såsom förut är anfördt, blifva betydliga i anledning
af de omständigheter, som skulle kunna uppkomma. Dessutom
gåfve, såsom förut är anfördt, i händelse Riket invecklades
i fiendtlighet med främmande makter, Svenska handeln
af ön ingen fördel, likasom under de förflutna 60 åren det
tillräckligt visat sig, alt de i början af 1780-talet förväntade
fördelar hafva helt och hållit uteblifvit. Jag vågar derföre
hemställa, om icke R. o. Ad. skulle, med frångående af sitt beslut,
vilja bifalla Utsk:s framställning i denua del, och på det
ta
sätt fullkomligt bifalla K. M:s nåd. propos. i ämnet, hvilken
säkerligen, innan den beslöts, har blifvit öfverlagd så väl i afseende
på politiska, som ekonomiska och statsrätlsförhållanden.
Då öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, och
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga Utsk:s i delta mom. gjorda inbjudning samt således, med
frånträdande af sitt förut fattade beslut, bifalla Utsk:s tillstyrkande
i 2:dra punkten af utlåt. N:o 258, ropades ja jemte ett
eller annat nej; hvarpå H. Ex. tillkännagaf, att ja öfverröslal
nej.
Mom. c) ang:de fortfarande balancering i statsverkets
räkenskaper af de 73f53 r:dr 16 sk. b:co, sorn Statscont. förskjutit
till underhåll för fricadetter och. pension ät Gen.Lieutenanten
Suremain.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle icke tro, att det
vore skäl att, för en så obetydlig fråga som denna, ingå uti
någon omröstning i förstärkt Utsk., utan hemställer, att R. e.
Ad. ville antaga inbjudningen.
R. o. Ad. antog den i denna punkt gjorda inbjudning
och ansåg i följd deraf den af Utsk. föreslagna voter.propos.
förfalla.
Mom. d) ang:de den pension, som blifvit tillagd Prot.-  secret. vid Colonialdepart. L. J. Borings enka.
Bifölls.
Den 9 Maj. 415
Vid föredragning af SlatsUtsk:s d. 7 dennes f. ra. på bordel
lagda mern. N:o 292, med förslag till voler.propos. rörde
ett lån för uppbyggandet af ny kyrka i Christinehamn, blef
den föreslagna voler.propos. af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogos och bi fö I los S(alsUtsk:s d. 7 dennes f. ra. på
bordet lagda utlåt:n:
N:o 293, nied anleda, af erhållne återremisser i fråga om
ett lån för reparerandet och utvidgandet af Nyköpings lärdomsskola;
och
N:o 294, i anledn. af väckt fråga om indragning af den
åt pastorerne i Ottarps, Filestads och Nöbbelöfs socknar af
Malmöhus län upplåtna förläningsspanmål.
Företog R. o. Ad. punktvis till pröfning StatsUtsk:s d. 7
dennes f. m. på bordet lagda förnyade utlåt. N:o 305, ang:de
de af K. M. i nåder föreslagna åtgärder till behöfvandes undsättning
i missväxtår.
lista punkten, innehålla/ide förnyad hemställan om upphörande
af det vid sista riksdag anvisade undsätlningscrediliv
af 100,000 r.-dr.
R. o. Ad. vidblef sitt angide undsältningscreditivet förut
fattade beslut och afslog i följd deraf Ulskis i denna punkt
gjorda hemställan.
2:dra punkten, ang:de anvisande till ifrugavar. ändamål
af hvad som redan influtit och ytterligare han inflyta utaf
i83o års undsältnin gscred il i v m edel, äfvensom af tullafgifterne
för under sednare åren införd eller framdeles inkommande
utländsk spanmål.
Lades till handlingarne.
3:dje punkten, innehållande hemställan, alt R. St. mutte godkänna
det af Utså. begagnade uttryck, att nyssnämnde tillgångar
må användas åt behöfvande '"vid och efter inträjfunde
missväxter.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För min del medgif
ver
jag gerna hvad Utsk. i detta afseende föreslagit, och får
hemställa, att R. o. Ad. äfven mätte dertill lemna sitt bifall,
pä det att R. St. måtte blifva enstämmiga uti sina beslut rör:de
detta ämne, ehuru jag för öfrigt icke kan inse, att förändringen
är af någon särdeles vigt.
Uppå härefter framställd propos. blef denna punkt af R.
o. Ad. infallen.
4:de punkten, innehållande framställning derom, att de i
Utsk:s tillstyrkande till undsättningsmedlens anvisande förekommande
orden ; ”intill R. St:s nästa sammankomstböra
utgå.
Rilolls.
416
Den 9 Maj.
5:te punkten, innehållande yttrande i afseende på. yrkandet,
att en del af undsättningsmedlen må användas till understöd
utan uterbetalningsskyldighet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Alla de olägenheter,
som åtfölja undsättning utan återbetalningsskyldighet, och sorn
genom sista riksdagens beslut i detta ämne gjorde sig gällande,
samt nu afven af Utsk. blifvit ansedda vara af den vigt, att
Utsk. icke ville tillstyrka utbetalning af någon del af detta anslag
utan återbetalningsskyldighet, äga sina goda grunder och kunna icke
förnekas, så vida undsättningen skulle utsträckas obegränsadt;
men då R. o. Ad. vid öfverläggningen om denna fråga, då den
sisla gången förevar, inskränkte beloppet, som utan återbetalningsskyldighet
skulle kunna meddelas såsom undsättning i
missväxtår, till 50,000 r:dr; så försvinna alla dessa äfventyrligheter
oell menliga följder, som qljest till följd af detta beslut
lätteligen skulle kunnat uppkomma. Uppenbarligen har
R. o. Ad. endast afselt de förekommande händelser, då ingen
del afen ort skulle vara i det trångmål, som t. ex. 1838 fiskarena
i Bohuslänsskärgården voro,'och då ändamålet icke kan vinnas
på annat sätt. Då R. o. Ad. upptog denna del af frågan
i sitt beslut uti sammanhang med alla de öfriga, så vågar jag
nu tillstyrka, att R. o. Ad. måtte vidblifva delta beslut och afslå
Utsk:s inbjudning.
Hr Akerman, Fredr.: Jag får äfven för min del vördsamt
tillstyrka, alt R. o. Ad. måtte i denna fråga vidblifva
sitt en gång fattade beslut. Jag tror att i stället för att någon
förlust derigenom kunde tillskyndas Staten, så kommer
Staten verkeligen att derigenom göra en besparing. Förut har
varit vanligt, att, då missväxt inträlfat i någon ort och understöd
i anledning deraf erhållits, socknarne iklädt sig ansvarighet
för de Riedel, som blifvit utlemnade åt deras särskilda medlemmar.
Älägges denna ansvarighet med beräkning derpå, att
deu verkligen skulle komma att tillämpas, så kan ingen annan
erhålla understöd af den säd eiler de penningar, som anslås, än de
hvilka verkligen kunna återbetala det erhållna understödet. Göres
derpå icke afseende, så blir förhållandet såsom oftast och nästan
utan undantag visat sig inträffa, att när det kommer till liqvid, så
slippa de att betala, som ieke kunna betala. Jag tror således, att
det bästa vore, alt rent af förklara, att en viss summa får
lemnäs åt dem, som icke kunna återbetala; ty då skulle det
verka derhän, att sädén endast ullemnades åt personer, som
icke kunde återbetala hvad Staten förskjöt ål dem, eller snarare,
att man så slällde.liil, att säd tillhandahölls inom de orter, der behofvet
existerade, hos enskilda personer, och då skulle commuuernes
medlemmar, som kunde betala, icke få något af Slaten, hvaremot
de skulle säkerligen få credit hos den enskilde personen, som
hade åtagit sig alt hålla säden tillhanda. Jag tror det i flere
afseenden vara nödvändigt, att säden utan anspråk på återgälda
u
-
Den 9 M a j.
417
dande lemnäs. Man säger, att de behöfvande kunna arbeta och
derigenom förtjena hvad de behöfva; men man bör dervid ihågkomma,
att vanligtvis, när nöd inträffar uti en ort, den svåraste
liden är början på våren, och då är oftast förhållandet sådant,
att något lämpligt arbete icke kan påfinnas, hvarmed man
kan sysselsätta dem. Jag får således förena mig med den föregående
talaren uti det yrkande, att R. o. Ad. mätte vidblifva
sitt redan fattade beslut.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jemte det jag för
enar
mig med de föregående talarne, har jag egentligen begärt
ordet, blott för att i R.o. A:ds prot. få i största korthet nedlägga min
tanka om undsättningsväsendet i allmänhet. Förmodligen blir
denna tanka begrafven i prot.; men äfven fröet utsås i jorden
och förblifver der begrafvet, om, för mötande hinder, det ej förmår
att skjuta brodd.
Sä länge Staten fortfar med dessa vacklande åtgärder,
som hittills i Sverige varit brukliga, sä länge skall nöden efter
hvarje missväxtår blifva stor och tryckande. Förrän man
uppställer ett genomtänkt och conseqvent. system för alla offentliga
arbeten, hvilka väl kunna hvila, dä arbetsförtjenst derförutan
icke saknas, men åter upptagas, när de beböfvas lill de
nödlidandes försörjning; förr än man med ett sådant system
för allmänna arbeten förenar ett conseqvent system af sockenmagasiner,
hvarifrån understöd lemnäs, vare sig såsom lån eller
gåfva, i spanmäl men icke i penningar, förr skall denna
del af Sveriges statsförvaltning icke blifva väl ordnad. Emedlertid
är för närvarande intet annat att göra, än biträda de
Herrars mening, som tillstyrkt, alt R. o. Ad. ville vidblifva
sitt i ämnet redan fattade beslut.
Ofverläggningen om denna punkt ansågs härmed vara slutad,
hvarefter R. o. Ad. afslog Olsk:s deri afgifna yttrande
samt vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut.
6:te punkten, innehållande hemställan, att af undsättningsmedlen
ett belopp af högst 100,000 r:dr må såsom lån utgå
emot annan af K. M. i nåder godkänd säkerhet, an menigheternes
gemensamma ansvarighet, eiler i yttersta nödfall emot
blott undsättnings t a gar nes åt erbetalningsförbindelser.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då R. 0. Ad:s förut i
denna fråga fattade beslut innehåller, ”att i öfrigt medlen endast
måtte disponeras lill låneunderstöd utan ränta, med bestämd
återbetalningslid och mot derför ställd säkerhet af de
större eller mindre meuigheterne gemensamt, eller oell hvad annan
ansvarighet, K. M. pröfvar kunna godkännas,” och samma
beslut är af PresteSt. fattadt; så torde R. 0. Ad. finna, att den
punkt, som nu sednast är föredragen, icke af R. o. Ad. lämpligen
kan antagas, eller att åtminstone dess antagande är belt
och hållet öfverflödig och skulle snarare inveckla frågan än på
ett tillfredsställande sätt lösa den. Jag afstyrker således antagandet
af Ulsk:s inbjudning.
10 11. ' 53
418
Den 9 Maj.
Hr Akerman: Jag får äfven nu instämma i det yttrande,
sorn Frih. Palmstjerna afgifvit, oell måste bekänna, att jag
icke förstår Utsk:s mening i denna punk t, dä Utsk. föreslår,
att 100,000 ndr må utlemnas emot undsättuingstagarnes återbetalningsförbindelser,
när Utsk. förut afslagit, alt 50,000 r:dr
skulle få lemnäs såsom ren gåfva. Genom det ifrågavar. stadstadgandet
lärer en hvar nogsamt finna, att dä endast en återbetalningsförbindelse
fordras af en fattig, hvilken han icke någonsin
kan fullgöra, man genom denna punkt riskerar 100.00Q
r:dr, i stället för alt man, genom antagande af det förra förslaget,
blott vågar 50,000 r:dr.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan Utsk. vid blifvit
sitt förut fattade beslut i den förra punkten, anser äfven
jag, lika med Frih. Palmstjerna, att det icke är lämpligt att
äfven bifalla denna; men jag begärde egen ligen ordet i anledn.
af Hr Åkermans yttrade förundran, alt Ulsk. har tillstyrkt, att
100,000 r:dr kunde utlemnas endast emot äterbetaluingsförbindelser
i yttersta nödfall, och deremot afstyrkt 50,000 r:dr att
lemnäs såsom gäfva. Orsaken lill Utsk:s tillstyrkande i detta
fall, var icke den förlust af 50,000 r:dr, som Staten kunde göra,
utan den var, att Utsk. icke ansåg sig böra erkänna den
princip, att Staten skall lemna understöd utan ålerbelalningsskyldighet,
der det finnes en möjlighet för dem, som erhållit
understödet, att verksälla en sådan återbetalning; men
för att öppna en möjlighet för de fattigare att få understöd,
så tillstyrker Ulsk. dessa 100,000 r:dr emot lindrigare villkor.
Detta var skälet, hvarför Utsk. afstyrkte de 50,000 r:drne.
Då öfverläggningen nu förklarades vara fulländad, hemställde
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bebagade
afslå denna punkt samt vidblifva sitt förut i ämnet fattade
beslut.
Ropades ja,
7:de punkten, innehallande ett, under förutsättning af bifall
till Utsk:s i ofvanberörde delar gjorde tillstyrkande, framstäldt
redactionsförslag.
R. o. Ad. fann sig, i följd af sina förut fattade beslut, ej
kunna godkänna detta redactionsförslag.
8:de punkten, innefattande hemställan i afseende på lydelsen
af beslutet derom, att den af K. M. icke disponerade conlanta
behållningen af de tullafgifter hvilka, under de sednare
åren influtit för utländsk spanmål, bör till Riksg.cont. öfver
le mnas.
Bifölls.
Föredrogs BancoUtsk:s d. 7 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 57, i anledn. af Bancofullmäktiges hemställan, att
Commissariernes antal i Lånecancelliet mätte återbringas till
hvad det före sednaste reorganisation af nämnde departement
varit, eller till fem, chefen inberäknad.
D e n 9 M a j.
419
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall ä della mein. ropades ja, jemte ett eller annat nej, hvarpå
0. Ex. tillkänuagaf, altja öfverröstat nej.
Vid föredragning af BancoUtskis d. 7 dennes f. m. på bordet
lagda utlät. JN:o 58, i anleda, af väckt motion om ökade
löneförmåner för åtskilliga tjenstemän inom Banken samt Baucodisconlverket,
blef detta utlät, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Const.Utskis d. 3 och 7 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 36 i anledn. af ålerremisserue å mein. N:o26.
Efter uppläsning af lista punkten af della utlåt, hvaruti
Utsk. till samtlige RiksStms behandlande anmält, att i sjelfva
hufvudpunkterne af de genom RiksSlms återförvisningsbeslut
uttryckte gemensamma tankar så oförenliga skiljaktigbeter förefunnits,
att Utsk. ansett den i 2 moni. 56 § Reg.F. föreskrifna
allmänna sammanjemkuing vara overkställbar, anmälde
sig och yttrade
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag haft tillfälle att så
som
reservant gifva mina tankar tillkänna, så kan jag nu vara
temligen kort uti min framställning, så mycket mera, som jag
bör afvakta att få höra hvad andra talare tänka i detta anine,
och i hvilka punkter således min lankeledning möjligen kan vara
svagast. Utsk. har icke ens siikl att sammanjemka Borgareoch
BondeStms gemensamma tankar, än mindre har Utsk. sökt
sammanjemka samtlige RiksStins gemensamma tankar. Utsk.
har alltså icke fullgjort grundlagens föreskrift i 56 § Reg.F.
sista mom. Jag skall icke uppläsa detsamma, emedan det står
infördt i min reservation, och för öfrigt hvar och en känner
det. Utsk. kail icke känna om det varit möjligt att göra en
så beskaffad sammanjemkuing, ty Utsk. har icke nedlagt något,
bemödande dertill. 1 öfrigt föreskrifver grundlagen ingalunda
att en sådan sammanjemkuing ovillkorligen skall i alia delar
göras. Grundlagssliftaren har inlagt orden ”i möjligaste målto”
och tillika föreskrifvit, att Utsk. skall icke allenast i möjligaste
måtto genomföra denna jemkning, utan Utsk. skall derjemte
till samtliga RiksStin anmäla de oförenliga skiljaktigheterna.
Första delen af denna föreskrift har Utsk. uraktlåtit, och Utsk.
kan icke känna huruvida en sådan sammanjemkuing är möjlig
eller icke. Frågan huruvida en priiicipenlig sammanjemkning
verkligen är möjlig eller icke, hvilar ytterst pä individuella
åsigter om statsprohlemel och förmågan af dess lösning.
Jag vill icke här ingå deruti, ej eller anföra de särskilda åsigterna
i detta ämne, utan jag vill blott nämna ett sätt, såsom
jag tänkt mig det, icke med anspråk på att detta sätt vore det
enda rälta. Detta sätt utesluter alldeles icke andra sätt till en sådan
sammanjemkuing. Jag bör nu likväl, utan att infalla i något
upprepande af hvad som i miu reservation har influtit, i allmänhet
framställa möjligheten af en sadan sammanjemkuing,
420
Den 9 51 a j.
hvilket jag anser åligga mig, efter jag fordrar att Utsk. skulle
hafva företagit den.
Jag säger då, att Utsk:s eget förslag är ytterst påclassval
beroende, oell icke pä Ståndsval. Utsk. liar väl sökt att upprätta
ett femte Stånd, men alla dessa Stånd ingå icke såsom
Stånd uti sjelfva riksförsamlingen, emedan den är delad i 2:ne
kamrar. Att R. o. Ad. utöfvar sin representationsrätt endast
och allenast genom elasser i Utsk:s förslag, synes helt enkelt
genom upphäfvandet af sjelfskrifvenheten. Samma skäl gäller
för PresteSt., och samma förhållande är det med BondeSt:s beslut
och likaledes med BorgareSt:s. I det ögonblick, då Utsk.
skulle utföra den af grundlagen föreskrifna operationen, fann
man, att Borgare- och BondeStis beslut skilde sig derutinnan,
alt BondeStis beslut innehöll ett complctt fullbordad t förslag,
då deremot BorgareStis blott gällde en princip; men BorgareStis
förslag, likasåväl som BondeStis eller Bengt Gudmundssons, är
grundadt på classval. Mart beliöfver blott läsa första § i vallagen
för att finna det. Hvilka elasser hafva dessa Stånd rättat
sig efter? De hafva i 1 mom. af 1 § upptagit, att valrätt
äger hvar och en, som antingen har egendom till visst mantal
satt, eller lill minst 1000 r:drs värde uppskattad, eller arrende
pä minst fem år eller annat yrke med en årlig inkomst af
300 r:dr, eller som innehafver eller innehaft tjenst med lön.
Ar icke detta en classindelniug? Har icke således denna cathegori
uteslutit den egendom, sorn icke är satt i mantal och som
icke är uppskattad till det vissa värdet? Ett sådant sätt att
gå till väga, är classval, men att grunda valcensus på skattebidrag
eller viss förmögenhet innebär en innovation i Svenska
författningen. Jag ber att fä upprepa detta, derföre att måhända
någon kunde tro, att jag vore böjd att gå in på allmänna
val. Delta är jag icke, men jag yrkar och säger, att de förslag,
som Utsk. hade alt sammanjemka, äro grundade på classval,
ehuru det sätt, hvarpå elassvalen i alla dessa förslag gifva
sig tillkänna, är myeket olika och mer eller mindre inskränkt.
Dä nu alla de tre särskilda förslagen, sorn Coust.Utsk. hade alt
sammanjemka, äro gruudadade på elasser, sä förefinnes nu, i
afseende på valsättet, efter alla dessa förslag, den likheten,
att valen i sin princip äro classval. Till följd af denna min
bestämda öfvertygelse, att alla dessa RiksStånds gemensamma
tankar, hvilka voro tre, kunde subsumeras under en enda princip, så
anser jag för min del en sammanjemkning möjlig.. Jag begär
likväl icke, att hvar och en skall inskränka sig till mina åsigter.
Jag säger blott, att när Utsk. har underlåtit att verkställa
denna sammanjemkningsoperation, så har Utsk. i och med detsamma
begått ett formfel, till följd hvaraf och då jag icke bör
ingå i någon vidare utveckling af mina satser, efter jag bifogat
Utskis mern. en särskildt reservation och under denna riksdag
2:ne gånger förut yttrat mig i detta ämne; så skall jag nu
inskränka mig dertill, att endast vördsamt förklara det sätt,
Den 9 Maj.
421
hvarpå jag anser och tillstyrker R. o. Ad. att fatta sitt beslut
i detta ämne.
Härefter uppläste och anhöll Hr Lagerhjelm om propos.
å följande förslag till beslut:
R. o. Ad. anser Const.Utsk. hafva bort försöka att, i öfvercnstämmelse
med 56 § Reg.F., till ett helt utlåtande i möjligaste
måtto sammanjemka, icke blott tvenne, utan samtelige
RiksStms i anledn. af utlåt. N:o 26 ronde representationssättets
ombildning afgifna gemensmma tankar; hvarföre utlåt. N:o 36,
till vinnande af sådan frågans ytterligare handläggning, till Utsk.
återremitteras, ålföljdt af de vid utlät:s föredragning hos R. o.
Ad. afgifna yttranden.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling, anförde skriftligen:
Det är hufvudsakligen emot det sätt, på hvilket Const:-  Utsk. behandlat återremissen af sitt mern. N:o 26, som jag här
uppslår att göra anmärku. Utsk. har nemi. icke ållydl det uti
56 § Reg.F. befintliga stadgande, att samtlige RiksStms tankar
lill ett helt utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka. I st.
f. att fullgöra denna föreskrift, har Const.Utsk. sökt att med
sill förut afgifna förslag förena R. o. Ad:s samt PrestSt:s tankar,
och således helt och hållet undertryckt de meningar, som
inom Borgare- och BondeStm gjort sig gällande; men efter icke
allenast grundlagens tydliga föreskrift, ulan äfven efter hvad föregående
riksdagars förhandlingar utvisa, hade del ålegat Utsk.
att, vid besvarandet af återremissen, gifva åt sistnämde tvenne
Stånds meningar lika mycken uppmärksamhet, som åt R. o.
Ad:s samt PresteSt:s yttrade åsigler, oell att således sammanjemka
i möjligaste måtto alla Ståndens tankar till ett helt utlåtande,
hvilket, efter hvad åtminstone jag anser, icke hade
varit omöjligt, om Ulsk:s pluralitet velat åstadkomma en sådan
sammanjemkning. Uti sin, vid Utsk:s utlåt, afgifne reservation,
har Hr Lagerhjelm anvisat den väg, på hvilken Utsk.
kunnat komma lill ett sådant mål, och det hade varit önsklist.
. ' O “
alt Utsk. följt deuna väg, innan del lill Släudernc öfverlemna!
sitt ifrågavar. beslut. Man hade då åtminstone erhållit
ett förslag, som hade kunnat hvila lill nästa riksdag, hvilket
nu icke är möjligt, då man betraktar, att riksdagen om tvenne
veckor kommer att afslutas.
Men jemte ett sådant helt utlåtande, som hade bort innefatta
en sammanjemkning af alla RiksStms tankar, hade Utsk.,
till följd af 56.§:s tydliga föreskrift, bort till Stånden anmäla de
oförenliga skiljaktigheter, som uti Ståndens yttranden, i anledn.
af det återremitterade utlåt., kunnat förefinnas.
Endast denna sednare föreskrift har Utsk. fullgjort, och i
stället för att rätta sig efter den förra, eller att sammanjemka
samtlige RiksStms tankar, endast jenikat sitt af R. o. Ad.
samt PresleSt. hufvudsakligen gillade förslag, efter de anmärkmr,
som i dessa begge RiksSt. blifvit framställde. Att detta be
-
422
Den 9 Maj.
handlingssätt är både oriktigt och stridande emot grundlagens
uttryckliga stadgande och mening, skall jag nu söka något närmare
ådagalägga.
I 5G § Reg.F. stadgas nemi.: ”Göras åter i RiksStms plena
emot Utsk:s yttrande anmärkn:r; blifve de, hvilka hvarje
Riks.St. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
till Const.Utsk. hänvisade. Utsk. åligge då, alt samtlige RiksSt:ns
tankar till ett helt utlåtande i möjligaste målto sammanjemka,
och om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte
till samtlige RiksSl:ns behandlande anmäla. Förena sig derefter
samtlige RiksSt:n om ett enahanda utlåt., hvilc del till slutligt antagande
eller förkastande på tid och sätt,sorn ofvan föreskrifua äro.”
Det synes således, att RiksSt:ns, i auledn. af ett från Const.-  Utsk. utgånget förslag till grundlagsförändring, afgifne meningar,
sammanjemkade till ett helt, ^ böra utgöra det utlät., hvilket,
om samtlige RiksSt:u derom sig föreua, bör hvila till påföljande
riksdag; hvarjemte det finnes uppenbart af slutet i 56 §•,
att, derest icke samtlige RiksSt:n om ett sådant utlåtande sig
förena, utan något Stånds tanka i någon eller några delar bl i fver
skiljaktig från de öfriges, och samma Ständ sig icke efter
de öfriga fogar, Const.Utsk. skall förstärkas, för att afgöra
skiljaktigheterne; derefter det dymedelst beredda utlät, sedermera
skall hvila till R. St:s afgörande.
Det är således icke Const.Utsk:s mening, utan Ståndens gemensamma
tankar, sammanjemkade, i möjligaste måtto, som
böra göra sig gällande. Utsk. är endast en delegation af RiksSt:n
och den subordinerande, hvadan ock Utsk. är skyldigt att
rätta sig efter RiksStms beslut, och Utsk. har icke förr, än det
blifvit förstärkt, något veto öfver ett RiksSlånds beslut i grundlagsfrågor.
Det äger väl uti dessa frågor initiativet,, men kan
lika litet som något annat Utsk. påtvinga R. St. ett förslag till
ändring i grundlagarne, som icke är med R. St:s tanka och
mening öfverensstämmande, och ett sådant af Utsk. afgifvet
förslag kan, derest ett eller annat Stånd derom sig ej förenar,
icke anses för eller blifva R. St:s uttryckta åsigt och
hvilande till en påföljande riksdag, med mindre förslaget blifvit
i förstärkt Const.Utsk. godkändt. Man må icke här åberopa,
att någon stridighet finnes emellan 56 och 81 §§ Reg.F., ty en
sådan stridighet finnes ej i sjelfva verket.
Dä jag, på grund af hvad jag här ofvan anfört, icke kan
finna Utsk:s åtgärd, att med sitt förut afgifna förslag sammanjemka
R. o. Ad:s samt PresteSt:s tankar, vara öfverensstämmande
med en grundlagsenlig behandling; så följer ock
deraf, att jag alldeles icke kan ingå i något yttrande öfver
sednare delen af Utsk:s utlåt., utan inskränker mig endast till
det yrkande, att R. o. Ad. måtte förklara Const.Utsk. hafva
bort i öfvensstämmelse med 56 § Reg.F. till ett helt utlåtande
i möjligaste måtto sammanjemka samtlige RiksStms yttrade
asigter och meningar, i anledniug af utlät. N:o 26, och att, för
vinnande af en sådan behandling, utlät. N:o 36 måtte lill Coust.-
Den 9 Maj.
.423
Utsk. återlemnas, med de anmärkn:r och yttranden, som blifvit
hos R. o. Ad. framställde.
Ilr Akerman, Fredr.: Efter de utförliga reservationer,
sorn Runas bifogade Utsk:s betänk, af Hr Tersmeden och Hr
Lagerhjelm, och efter de yttranden, som före mig nu blifvit
framställda, hvarigenom det i min tanka är ådagalagdt, alt Utsk.
icke lätteligen förfarit, då det underlåtit fullgöra föreskrifterna
i 56 § Reg.F. att till ett helt sammanjemka R. St:s särskilda
meningar i förevarande fråga; återstår för mig endast att
beklaga, att det Disk., som är salt till vårdande af helgden
utaf vära grundlagar, kunnat sålunda förbise detta vigtiga stadgande.
Man säger, att RiksSt:ns ifrågavarande meningar äro
oförenliga, och sedan Utsk. efter votering kommit lill detta resultat
har det icke vidare brytt sig om något försök till en
sammanjemkning. Sådan är dock icke grundlagens mening; försök
lill sammanjemnkning böra alltid göras, och i de Hesla fall
torde ock olika tankar kunna sammanjemkas, så snart Stånden
icke bestämdt uttalat ett ja emot ett nej eller något desso likt.
I den fråga, som nu varit under Utsk:s behandling, hafva RiksSt:n
sammanstämt deruti, att de önska en representationsförändring.
Intet Stånd har satt sig deremot, utan det är endast i
fråga om sättet, som de varit skiljaktiga. Men äfven derutinnan
är i min tanka mindre skiljaktighet än man vid ett hastigt
påseende tror sig finna, dä verkligen de två Stånden, BorgareSt.
och BondeSt., bestämdt sagt, alt classval skulle äga rum,
och då i min tanka en conseqvent tillämpning af den idé, som
blifvit godkänd af R. o. Ad:s majoritet, samt af PresleSt., äfven
fordrat, att man uppgjort classer för valrättens utöfning.
Om man nemi. erkänner, att det endast är antingen historiens
vittnesbörd, eller den s. k. historiskheten, eller ock gemensamhet
i vrke, som constituerat ett Stånd, så borde man icke hafva
bibehållit Stånden sådana, som de nu äro, ty, åtminstone hvad
de tre ofrälse Stånden angår, har för närvarande intetdera någon
annan gemensamhet, än den att sitta tillsammans på samma
rum; ty hvad gemensamhet hafva t. ex. inom BorgareSt.
städernas borgare med brukspatronerne ? De bo icke ens inom samma
commun; icke omlalar historien någon gemensamhet, icke
eller äger den rum i deras yrken, utan inskränker sig deras
gemenskap med hvarandra, att de blifvit sammanförda på samma
rum, för att der, såsom RiksSt., till en fjerdel deltaga i
riksdagens förhandlingar och beslut. Vill man återigen utföra
ståndsidéen riktigt, och icke genom lappning förfuska den, så
bör man öfvergå till en classindelning. Jag finner det således
icke hafva varit några meningar uti de särskilda Ståndens beslut,
som varit sinsemellan oförenliga och som icke kunnat sammanjemkas.
Hr Lagerhjelm har i sin reservation framställt ett
förslag dertill. Jag anför detta, icke derföre att jag delar hans
åsigtcr, inen såsom ett bevis på att en möjlighet dertill funnits.
Det förslag, som jag jemte flere andra med mig i representa
-
4 24
Den 9 Maj.
tionsfrågan lika tänkande hade upprättat och lill Const.Utsk:s
pröfning inlemnat, innefattade också, efter min tanke, ett försök
till en sammanjemkning af de sedan riksdagens början existerande
särskilda meningarne i denna fråga. Detta förslag,
som (jag medgifver det) måhända icke gjort sig förtjent af något
bifall eller att tillerkännas något värde, hade likväl den egenskapen,
alt innefatta eli förmedlingsförslag, och i följd deraf
skulle jag hafva trott, att detsamma bort tillvinna sig mera uppmärksamhet
hos Utsk. än att, på sätt som skett, affärdas med
yttrandet: Det öfverensstämmer icke med våra åsigter och derföre
duger det icke. Dessutom har Hr Tersmeden, Nils, pä ett
för mig, och såsom jag förmodar äfven för många ledamöter inom
detta Hus, öfvertygande sätt, i sin reservation visat, att om
man framgår på den bana Const.Utsk. nu velat utstaka, blifver
resultatet, hvilkendera meningen som segrar, antingen R. o. Ad:s
och Presternas, eller Borgares och Bönders, ett försök alt vilja
påtruga den ena hälften af representationen hvad den icke tycker
om, och huruvida man pä det sättet kommer lili en reform,
hvars vigt alla erkänna och hvars verkställighet alla lifligt motse,
det hemställer jag till en hvar att bedömma.
På dessa grunder får jag instämma uti det yrkande, sorn
Hr Lagerhjelm gjort, nemi. att R. o. Ad. måtte återremittera
frågan, samt förelägga Const.Utsk. att vid behandlingen af deusamma
iakttaga grundlagens föreskrift.
Gr. Frölich, David: Alt något lifligt intresse eller håg
för medverkan till den stora nationella frågan om representationsförändring
numera icke finnes på delta rum, eller att den
form, under hvilken frågan nu i dag framträdt, åtminstone föranledt
en särdeles marquaut likgilllighet derför, det kan man
lätt finna af de tvenne omständigheter, först alt, i stället för
mer än 200 häromdagen, nu föga mer än 60 ledamöter äro
tillstädes, och för det andra, alt man nu yrkar på återremiss
när blott 14 dagar af riksdagen återstå.
Det är vid slikt förhållande ej eller särdeles ur vägen att
lemna det egentliga ändamålet, eller hufvudsaken alldeles derhän
och fördrifva tiden med disputationsacler öfver abstracta
begrepp, och en sådan är nu öppnad rörande möjligheten i allmänhet
alt sammanjemka oförenliga skiljaktigheter under uppfattning
på ett visst sätt af begreppet om dass- och classpriucipen.
Den ledamot, som först yttrade sig, har val ganska riktigt
anmärkt, alt classprincipen finnes använd så väl i de förslag,
som Bonde- och BorgareSl:n afgilvit såsom sina gemensamma
tankar, som i de 2:ne öfriga Ståndens förslag. Men om det tillika
är uppenbart, att hvarje Ständ classifierat på ett alldeles
olika sätt, så ser jag icke att sammanjemkning af så olika åsigter
är möjlig, endast derföre, att man om alla förslagerne kan
säga, att de äro grundade på classval. Det är ingenting på
det
Den 9 Maj.
425
det hela vunnet med alt få sig en skenbar Éequationsterm, uppkommen
genom abstraclion af så allmän natur, att den betyder
alldeles ingenting i saken. Det går mycket väl an att instämma
deri, alt emedan del är omöjligt att hvarje medborgare kan
infinna sig lill direct riislning på representant, och val således,
måste ske mer eller mindre medelbarligen, så är det också nödvändigt,
att folket måste indelas i elasser. Om således Hr Lagerhjelm
nu först tror sig hafva påfunnit, att classprincipen ingår
tili alla möjliga folkval, så måste jag säga, att denna på
fmning
icke är ny för mångå. Genom den upptäckten har man
blott fåll en abstraclion så beskaffad, att man allt för väl skulle
kunna fråga de värde talarne, likasom jag vill erinra mig att
en person i Engelska parlamentet blef tillfrågad, om han hade
talat till ändamålet eller icke lill ändamålet, då den anmärkande
trodde sig finna, att i händelse talaren icke hade talat till
ändamålet, så hade hvad lian talat tjent till ingenting.
Termerne class oeh classvalsprincip hafva under denna riksdag
blifvit nyttjade i motsats med principen för allmän valrätt,
och derföre borde man låta dessa termer hvar för sig behålla
den speciella betydelse bruket gifvit dem, så framt man vill
förstå hvarannan, och icke endast kasta fram theser till disputa
t i onsa k ter. Ordet classval har nu ex usu en särskild benämning
emot ståndsprincip; således är frågan ieke om huruvida
classval skola existera, utan derom, hurudana classerna skola
vara, hvilka elasser som rättigheten att utse representanter skall
tillerkännas. Derom är det således som de särskilde Stånden hafva
skiljaktiga tankar, och olikheten derom är för närvarande
så stor, att jag för min del icke kan finna annat, än att Const,-  Ulsk. derutinnan har rätt, då det förklarat, det dessa skiljaktigheter
äro oförenlige, och att således, så vidt det icke velat hålla
sig vid det purt formella, det icke tjenat till något alt uppställa
voler.proposir, när en hvar tydligen kan se, att den enda
möjliga följden eller resultatet af votering, nemi. ett enda förslag,
(med de öfrigas bortfallande), alt hvila till afgörande vid
nästa riksdag, med opåtviflig visshet i alla fall skulle blifva
förkastadl vid nästa riksdag. Jag hemställer nu, mine Herrar,
om det är behörigt att blindt uppfylla det formella, utan ali
hänsigt lill ändamål och hufvudsak. För min del anser jag sådant
icke värdigt detta Stånd, än mindre Riksens Ständer samfäldt.
Bättre vore om della Stånd helt ärligt och öppet gålve
tillkänna hvad det ville, i sak, i stället för att, på detta sätt
med förklädt afslag visa frågan ifrån sig. Om nu de 3 föregående
ledamöternes yrkande hlefve af R. o. Ad. bifallet, sa
skulle Ulsk. på dessa 14 dagarne utarbeta voter.propos:r sedan
jemkuingarna skett; men vi veta ju, att 2 Stand redan yttrat
sig, och deras beslut äro sa beskalfade, alt de numera icke
lära afvika derifrån. Hvad tjenar det således till, att yrka
denna återremiss? Jag är icke i stand lill att se, att dermed
kan vinnas någonting, så vida icke en stark förvillelse om möjlig10
H. 54
426
Den 9 M a j.
heter äger rum, hvilken jag nu likväl härmed söker att undanrödja.
Jag betviflar likväl ingalunda, att hvarken Hrr Lagerhielm,
Hermelin och Akerman uppriktigt önska en representationsförändring;
men jag beklagar att de kunna uppfatta möjligheten
deraf på ett' sådant sätt, att de till dess vinnande nu
vrka återremiss. Detta är troligen det sista tillfälle vid denna
riksdag, då R. o. Ad. har att yttra sig i denna fråga, och derföre
vill jag begagna tillfället för det ändamål som är rimligt,
nemi. rcflectioner öfver frågans öde och nuvaraude skick, i fall
deraf någon upplysning kunde bernias för hvad som återstår alt
göra. R. o. Ad. var, då frågan första gången förekom lill öfverläggning,
kanske nog myckel intagen af farhåga för det hvilande
förslagets antagande för alt dä allvarligt begrunda villkoren
för ombildning. Troligen var det blott såsom ett medel
att afslå det hvilande förslaget, som man vidhöll ståndsskillnaden.
Då frågan sedermera förekom med det nuvarande Coust.-  Utsk:s project till 5 Stånd, så minnes väl hvar och en, huru,
och på hvilket ändamålslöst sätt denna debatt fortsattes, och
hvad resultatet deraf blef. Uti Ulsk:s nu förevarande mern. har
det gifvit oss en resumé'deraf på första sidan; och jag försäga,
att då man nu betraktar R. o. Ad:s ”gemensamma tankar” i
jemförelse med de andra Ståndens, man icke har anledning alt
tillerkänna sig någon utmärkt stor heder; ty dessa gemensamma
tankar säga nästan ingenting. Och hvad de säga, det säga de
på ett språk, som visserligen icke cåtminstone kan kallas classiskt.
Nu återigen och för sista gången är det tillfälle för R.
o. Ad. att yttra sig i frågan, och det vöre val då skäl att yttra
sig på ett sådant sätt, att icke Svenska folket må beskylla
R. o. Ad. derför, att den icke häfver önskat en representationsförändring
och icke dertill bidragit i hvad Ståndet har kunnat.
Det är för att borttaga möjligheten af anmärkningar emot R.
o. Ad. i detta fall, som jag vördsamt ber att få afgifva ett
förslag, som jag har skriftligen uppsatt och som är helt kort.
Gr. Frölich uppläste härefter följande.:
R. o. Ad., som inser, lika med Const.Utsk., alt ingen sammanjemkning
af RiksStms olika meningar är verkställbar, emedan
de yppade skiljaktigheterne i alla Ståndens afgifne gemensamma
tankar äro oförenJige, anser fördenskull det vara ändamålslöst
att tillse huruvida Adels- och PresteStms yttranden kunna
möjligen i en eller annan måtto sammanjemkas, i hvilket fall
de tvenne öfrige Ståndens förslag till representationens ombildning,
såsom uppgjorde under förutsättning att ständsskillnadeu
skulle upphöra, ändock synas antyda osannolikheten deraf, att
alla fyra RiksSt:n skulle vid nästa riksdag antaga hvad som,
genom votering i förstärkt Utsk., möjligen kunde, i enligt med
R. o. Ad:s samt PresteSt:s åsigter om ständsskillnadens bibehållande
och vidare utveckling, blifva lill hvilande lagdt på
R. St:s hord.
R. o. Ad., som dernäst bort besinna, huruvida ändamålet
Den 9 M a-j.
427
skulle kunna vinnas genom instämmande med något af de öfrige
2:ne RiksSt:ns förslag, de der genom deras antagna form af
reservationer inom Const.Utsk. kommit till R. o. Ad:s närmare
kännedom, finner äfven denna utväg vara stängd, då, oberäknadl
PresleStas alldeles skiljaktiga tanka rörde den väsendtligaste
hufvudgrunden, slåndsskillnaden, det äfven visat sig, alt
Borgare- oell BondeSt:n stannat i alldeles olika meningar rörde
andra hufvudgrunder; hvarförutan, äfven med godkännande af
ståndsskillnadens upphörande, R. o. Ad. icke skulle kunna för
sin del antaga det samfällda valsättet, hvilket håde Borgareoch
BoudeSl:n till hufvudgrund lagt, helst detsamma ovillkorligen
medför tillintetgörande af omedelbara val för de medborgare,
som håde önska och lämpligen kunna begagna dylika, samt
tillika föranledde till en beräkning af röster, efter graderad
egendoms- och förmögenhetssCala, som leder till mycken inveckling,
tillfällig orättvisa och på det hela till o-förenlighet med
allmänna valrätten.
Under sä beskaffade omständigheter, och då den redan bestämda
korta liden för denna riksdags fortfarande bjuder, att
uppmärksamheten hos II. St. hufvudsakligen riktas på andra
möjliga åtgärder och meningsyttringar, deraf representationens
ombildning medelbarligen kunde befordras och mindre väsendtr
liga skiljakligheter i äsigler vid en kommande riksdag blifva
en följd, vill R. o. Ad., jemte äterremiss af ärendet, för sin del
härigenom afgifva den förklaring, alt Ståndet frånträder de i
föregående yttringar vid denna riksdag synbara åsigter om sländsskillnadens
ovillkorliga bibehållande såsom grundsats, och antager
den af allmän valrätt, under förbehåll af vissa inskränkningar,
som kunna finnas t j en lige ali bestämma, samt att representanter
af dem, som äro taxerade till högsta bevillning må, i
särskilda districter emot dem, hvaruti de mindre laxerade utse
valmän, kunna omedelbarligen väljas.
Sedermera tilläde Gr. Frölich muntligen:
R. o. Ad, behagade finna, alt 0111 någon annan än jag, som
hela liden har stridt på del sätt jag gjort för en representationsförändring,
hade väckt delta förslag, så skulle man kunna hafva
sagt: äfven du säger detta blott evasivl, emedan ett instämmande
af R. o. Ad. i din tanka nu icke egentligen binder R.
o. Ad. för en annan riksdag. På sätt och vis är anmärkningen
riktig, men mig träffar den ändock icke, ty jag härunder hela
riksdagen arbetet i samma riktning. Ehuru man kunde 1111 förklara,
alt Utsk. icke skall lägga grund till hvilande förslag genom
någon vidare bearbetning vid denna riksdag af representationsfrågan,
och alltsammans nu blott vore en opinionsyttring,
så vöre den dock en opinionsyttring af sådan natur, ali jag tror
att den skulle vida mera än någonting annat kunna leda till
det ultimata målet; ej eller skulle man under liden intill nästa
riksdag kunua tro och säga om R. 0. Ad., att Ståndet, genom
envist vidhållande af politiska dass- eller ståndsskilluader, gjort
425
Den 9 Maj.
<let omöjligt alt Få en representationsförändring. De som äro
älskare af termen classvai skola (inna, att äfven jag antager deu,
ehuru jag föreslår endast antagande af sådane class-skillnader,
som äro nödvändiga om val skall kunna äga rum. Det af mig
föreslagna förklarandet af R. o. Ad. såsom dess sista gemensamma
tanka, tror jag vara icke allenast riktigt i sak utan ock
i så målto mera värdigt än det att simpelt återremittera frågan,
som eu sådan åtgärd synbarligen blottställer R. o. Ad. för
den anmärkningen, alt Ståndet vidtagit en åtgärd, som icke kan
leda till den ringaste påföljd, då tiden vid denna riksdag är så
kort, utan ali man vid denna riksdag bar sysselsatt sig med
blotta former och blotta ord och blotta möjligheten under exempel
framställd, för att visa huru Utsk. kunnat göra så eller annorlunda,
utan att dermed det ringaste ändamål kan vinnas. Åtminstone
har jag ansett mig för min del böra fritaga mig ifrån
beskyllningen alt hafva deltagit i della spegclfäkleri.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag kan icke
annat än till största delen förena mig i hvad Gr. Frölich nyss
anfört i afseende pä classvai och hvad man dermed bör förslå.
För mig synes det klart, att man genom abstraction af ordet
classvai icke kan deruti inlägga en annan betydelse än den,
hvarmed det allmänneligen uppfattas, eller genom sådana abstractioner
söka leda sig in lill den slutsatsen, att Coust.Utsk.
skulle hafva kunnat sammanjemka Ståndens olika beslut. För
min del finner jag det, för alt begagna ett uttryck af en värd
talare, som nyss yttrat sig, vara klart, att man icke kan sammanjemka
ja och nej. Jag linner delta vara ett sådant förhållande,
och alt Const.ötsk. således icke kunnat göra någon sammanjemkning;
men icke nog härmed, efter mitt sätt att uppfatta
grundlagen, anser jag Coust.Utsk. hafva varit alldeles oberätligadt
att verkställa någon sådan jemkning. Det finnes endast en
enda hög person, nemi. H. M. Konungen, §om äger rätt att lill
R. St. directe afgifva förslag till förändringar i grundlagen.
Dessa skola dock derefter insändas lill Coust.Lisk., som deröfver
äger afgifva yttrande. Likafullt skall öfver det primitiva
förslaget inom RiksSlm öfverläggas och beslutas. Ingen riksdagsman,
vare sig ensam eller i förening med andra, äger rättighet
att inom RiksStm väcka frågor om förändringar i Rikets
grundlagar. Hvad gifver rättighet ät en enskild person i Const..-  Ulsk. eller några fä dess ledamöter alt väcka fråga om förändringar
i grundlagarue, dä de icke utgöra pluralilelen inom
Disk.? Det är på denna grund jag tror, all ingen annan laglig
åtgärd finnes, än att låta detta Const.Utskis mern. blifva hvilande
till nästa riksdag. F^ör min del säger jag om detsamma,
såsom jag här yttrade vid förliden riksdag om del förslag, sorn
då från Const.ötsk. utgick, men af 1 Stånd då var ogilladt,
nemi. att det mäste hvila på bordet till nästa riksdag. Detsamma
yrkar jag nu här om detta förslag, som Const.ötsk. aflemna!.
Reservationerne vid detta såsom vid föregående för
-
Den 9 Maj.
429
slag äro ett missbruk, att de någonsin från Const.Utsk. inkommit.
Detta leder oss in på afsteg från grundlagen. Nästa steg
kan blifva, alt ett Const.Utsk:s förslag med två särskilda reservationer
skulle få hvila till nästa riksdag på bordet, för att då
välja hvilket ibland dein man vill antaga. Nästa gång antages
kanske till och med en föreslagen förändring vid samma riksdag
som den blifvit väckt. Sä fort man afviker ifrån grundlagens
föreskrifter, (såsom jag uppfattar dem, sä bar jag äfven
uttalat dem) så vet man icke hvar del kan stanna. Jag yrkar,
att detta Coust.Utsk:s förslag måtte blifva hvilandc till nästa
riksdag.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: I hufvudsa
ken
förekommen af 3:ne talare, som förut yttrat sig, och instämmande
i önskan om det beslut, som af Hr Lagerhjelm först
blifvit yrkadt oell sedan af Frih. Hermelin förnyats, anhåller
jag blott med några ord få utveckla de skäl, hvarpå jag grundar
mina åsigter i ämnet. Const.Utsk. synes mig här hafva
begått 2 felaktigheter. Utsk. har tagit ett steg för långt och
ett steg för kort, hvarigenom frågan således icke kunnat avancera.
Den står tvertom qvar på samma punkt nu, som vid
riksdagens början, eller som den var, sedan det nu hvilande
förslagets iide var afgjordt. Const.Utsk. synes mig således hafva
begått en oriktighet, då det försökt ali sammanjemka R. o.
Ad:s och PresteSl:s beslut lill eli helt, med förbiseende af hvad
de öfriga Stånden i ämnet beslutat. När grundlagen stadgat,
att samtliga RiksStms beslut höra i möjligaste måtto till ett helt
sammanjemkas, så har det tydligen skett i den afsigt, ali icke
något Stånds mening skulle kunna helt och hållet förtryckas.
Det är klart, alt om Const.Utsk:s majoritet väsendtligen ogillade
ett af ett Stånd antaget förslag, så skulle den använda alla sina
bemödanden att till ett helt sammanjemka de tre ölrigas meningar,
och det vore mer än sannolikt, alt i sådant fall, om
sammanjemkningen vore viii verkställd, dessa tre Stånds ledamöter
skulle i förstärkt Const.Utsk. förena sig om ett beslut, och således
det fjerde Ståndets mening alldeles icke komma under vidare
pröfning. Const.Utsk. har för del andra i min tanka gjort
en oriktighet, då det icke försökt att till ett enda beslut sammanjemka
de fyra särskilda Ståndens beslut, under förklarande,
alt en sådan samman jemkning vore omöjlig. Sammanställas de
motsvarande §§ i de särskilda förslagen, så finner man, att i
en stor del af dem finnas en sådan öfverensstämmelse, alt oförenliga
skiljaktigheler visserligen icke förekomma. Tvertom är
jag öfverlygad, att i hvad som rörer form och riksdagsärenders
behandling m. m. skulle sannolikt samtliga RiksStm kunna förena
sig om ett beslut. Allt hvilar således hufvudsakligen derpå,
att när vissa Stånd yrka ståudsval, andra åter samfällda val,
så äger ingen sammanjemkning rum, säger man. En värd talare
har nyss sagt, alt ja och nej icke kunna sammanjemkas. Sä
är likväl, enligt min öfvertygelse, icke förhållandet. Om ock
-
430
Den i) Maj.
så R. o. Ad. hade yrkat ett bestämdt bibehållande af Ståndsrepresentationen,
(hvilket de icke hafva gjort, ty 11. o. Ad. har
blott forbehållit sig ståndsval, och på samma sätt är förhållandet
med PresteSl:s beslut); så finnes det likväl åtskilliga medelvägar
emellan R. o. Ad:s och PresteSlis samt de båda öfriga
Ståndens beslut. Det som ligger närmast för handen tvckes
vara, alt de Stånd, som förbehållit sig ståndsval, må fortfarande
få bibehålla deni, och de öfriga Stånden, som yrkat samfällda
val, böra, jemte de nu orepresenterade, samfäldt välja sina
ledamöter till båda kamrarne. Detta förslag tyckes således
vara en jemkning, en förmedling emellan de olika åsigterne.
Då alla RiksSt:u förenat sig i beslutet, att representationen borde
sammanföras på 2:ne kamrar, så finnes en ytterligare förmedling
derutinnan, att den ena kammaren bildas genom samfällda
val och den andra genom ståndsval. Jag har härmed icke
sagt, alt jag skulle ovillkorligen hafva godkiint hvarken det
ena eller det andra af dessa jemkningsföfslag; men, dä det åligger
Const.Utsk. alt verkställa en sådan jemkning, så hade den
bort försökas, ulan afseende på livad som var Coust.Utskis öfvertygelse
i ämnet, endast med ögonen fästade på de beslut,
som Const.Utsk. ifrån de särskilda RiksStm emottagit.
Gr. Frölich har i sitt yttrande anlydl, hvilka misstankar
ett beslut om återremiss skulle kunna kasta öfver Ståndet i sin
helhet, eller åtminstone öfver de ledamöter, sorn tala för detsamma,
att de icke skulle önska en representationsförändring,
ehuru han derjemte tillagt, att han icke har för sådana afsigter
misstänkt de ledamöter, som dittills uppträdt. Jag ber derföre
alt fä fästa uppmärksamheten på de särskilda följder, som
kunna uppstå genom en återremiss och genom eli bifall lill Const.-  Utsk:s förslag, hvarigenom en votering i förstärkt Const.Utsk.
skulle komma alt äga rum. I sednare fallet skulle vi komma
att i förstärkt Const.Utsk. votera 0111 3:ne förslag, af hvilket
intetdera är sådant, att det kan, med något hopp om framgång,
blifva hvilande lill nästa riksdag. Följden deraf skulle således
blifva, alt liden emellan riksdagarne användes å ömse sidor alt
väcka svmpathier för det ena eller andra förslaget. 1 stället
för alt discutera öfver det lämpligaste sältet för en representationsförändring,
finge vi sannolikt en discussion riktad pä ali
förkrossa eller ali upphöja den ena eller andra asiglen, och
frågan klefve derigenom ingalunda utredd. Troligen blefve härigenom
sinnesstämningen spänd till del aldra högsta, så att vi
slutligen icke hade annan utväg än alt vädja lill fastheten af
våra grundsatser och den oförskräcklhet, hvarmed R. o. Ad.,
och, såsom jag förmodar, äfven du öfriga RiksSlm icke skulle
tveka att uttala sina åsigter i ett så vigtigl ämne.
I den händelse Const.Utsk., såsom jag förmodar, till följd
af en återremiss skulle ytterligare försöka en jemkning, föreställer
jag mig, att Utsk., innan det förklarat en jemkning vara
omöjlig, likväl vidtagit sädane förberedande åtgärder, ali, om en
sådan skulle af Ståndet yrkas, det icke vöre omöjligt ali under
Den fl Maj.
431
loppet af 14 dagar medhinna densamma. Skulle likväl en sådan
samman jemkning icke blifva möjlig, så händer det icke något
värre, än hvad som händer i alla fall, nemi. att icke något
förslag lill representationsförändring blir vid nästa riksdaganlaget.
Skillnaden är likväl den, att om Utsk. sammanjemkar
alla Ståndens tankar till ett enda förslag, så får man se frågan
ur en ny, eller åtminstone i allmänhet förbisedd synpunkt, och
man kan linder tiden till nästa riksdag i lugn fortsätta den discussion,
som redan offentligen bar börjat öfver delta ämne.
Gr. Frölich har framställt ett nytt förslag till beslut och
förmenat, alt det beslut, sorn af Hr Lagerhjelm blifvit föreslaget,
icke gifver tillkänna hvad Ståndet vill. För min del är
jag öfvertvgad, att en propus, å bifall till Gr. Fröliehs förslag
skulle ganska lätt ådagalägga, hvad Ståndet icke vill, nemi. bifalla
detsamma; ty sedan Ståndet motsatt sig den grundsats af
samfällda val, på hvilken Gr. Frölich nu önskade ett bifall, sä
är det väl icke alt förmoda en sådan vändning af Ståndets åsigler
i delta ögonblick, att Grefvcns förslag skulle kunna vinna
bifall.
Jag slutar således med att instämma uti det af Hr Lagerhjelm
framställda förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har icke öfvervarit
början af denna discussion; men hvad som sednast blifvit yttradl
af Gr. Frölich, Hr von Hohenhausen och Gr. Hamilton, har
för mig varit tillräckligt att erhålla en ledning till hvad sorn
frågan rör, sedan jag jemväl fått läsa Hr Lagerhjelms förslag
till återremiss. Jag skall bedja att få fästa R. o. Adis uppmärksamhet
på det formella i denna fråga, hvilket hindrar bifall
lill Hr Lagerhjelms förslag och lill hvarje annan åtgärd än
den, att tillse huruvida Ulsk:s betänk, kan inpassas till verkställande
af hvad grundlagen bjuder i afseende på en grundlagsförändring,
som Utsk. vid denna riksdag föreslagit och som
icke kan få förfalla; ty så snart Coust.Utsk. har afgifvit eli förslag
till ändring af grundlag, så må icke R. St. vid samma
riksdag göra andra framställningar af gemensamma tankar, som
Gr. Hamilton, icke så fullkomligt i enlighet med grundlagen,
kallat beslut, ty man besluter ingenting genom gemensamma
tankar, ulan man yttrar sig blott. Detta kallas i grundlagen
icke att besluta, emedan grundlagen förbjuder att vid samma
riksdag, som ett förslag till ändring i grundlag väckes, någonting
derom besluta. I ett helt annat skick vore frågan om man
hade att sammanjemka olika beslut. — — — — — —
Detta anförande blef här afbrutet genom ankomsten af Hr
Statsrådet m. m. Sven Abrah. Munthe, som å K. M:s höga vägnar
allemnade en Dess nåd. skrifvelse till R. St.; hvarefter
Frih. Cederström fortfor:
Jag sade, alt helt annat är att försöka sammanjemka olika
yttranden och att försöka sammanjemka olika beslut. Emellan
432
Den 9 Maj
beslut kan voteras, men yttranden, som innehålla oförenliga
skiljakligheter, kunna icke sammanjemkas; det är helt tydligt.
Emellan ja och nej kan deremot voteras, i fall det är beslut.
Efter att hafva förutsändt denna förklaring i öfverensstämmelse
med 2 mom. af 56 § Reg.F., så får jag förklara, att jag
i den framställning, som Hr von Hohenhausen nyss gjort rörde
det formella af behandlingen utaf grundlagsfrågor fullkomligen
instämmer. Den är ordagrant öfverensstämmande med hvad jag
mångfaldiga gånger yttrat ifrån denna plats förut till R. o. Ad.
och som icke är genom en bokstaf skildt från grundlagens tydliga
innehåll. Vi stå således nu på den punkt, alt Utsk. rätteligen
förfarit med att förklara sig icke kunna till sammanjemkning
upptaga de förslag till representationsförändringen,
hvilka i grundlagsenlig ordning kommit Utsk. tillhanda, i grundlagsenlig
ordning blifvit af Utsk. pröfvade och förkastade, och
således på, grund af 81 § Reg.F., icke kunna komma till allmänhetens
kunskap egentligen och rättligen och lagligen annorlunda,
än genom särskildt tryck med Const.Utsk:s tillstånd och
jemte moliverne lill Utsk:s afslag, enligt 81 § i Reg.F. och 84
§ i samma grundlag. Att Const.Utsk. tvertemot grundlagens
tydliga bestämmelse tillåtit sådana förslag att såsom reservationer
åtfölja till RiksSlms plena upplysningsvis och således, tvertemot
hvad grundlagen bjuder, derjemte åtagit sig tryckningskostnaden
för sådana förslag, således lagt delta på statsverket,
i st. f. att det bort träffa den enskilde, allt delta är afsteg ifrån
grundlagen som ligger Utsk. till last, men som ieke förändra
R. St:s rättighet och skyldighet i afseende på grundlagsfrågors
behandling. Nu har deremot PresteSt. och Ii. o. Ad. vid det
af Const.Utsk. afgifna förslag lill representationsförändring gjort,
i form af gemensamma tankar, förslag till jemkningar. I anleda,
deraf har Utsk. inkommit, genom sitt betänkande N:o 36, med
ett förslag till denna samman jemkning. Deruti linnes infördl
det förra förslaget och nya förslag, som tillkommit efter sarnmanjemkningen.
Detta är, mine Hrr, hvad som ifrån Utsk. inkommit
och som skall pröfvas af Ii. St., så framt icke RiksShn
vilja sälta grundvalen på sidan och låta falla en grundlagsfråga,
hvartill de icke enligt grundlagen aga rätt. Det finnes här
intet annat medel, än alt yttra sig öfver hvilketdera alternativet,
det förra eller det sednare förslaget, som R. St. godkänna,
alt hvila till nästa riksdag. Blifva RiksSlm icke ense om nägotdera
af dessa förslag, då skall, efter 2 mom. af 56 § Reg.F.,
Utsk. rösta förstärkt emellan Utsk:s första förslag och det jeuikade
förslaget, ty ett af dem skall efter grundlagen alldeles
ovillkorligen hvila. Det må gå med detta förslag huru som
helst, vi vilja derom icke nu förspilla ett enda ord. Del är
tids nog att lala om förslagets beskaffenhet vid den riksdag, dä
deröfver skall beslutas. Nu håller jag mig helt enkelt vid det
formella af frågan och den är inskränkt härtill. Jag tillstyrker
för min del och anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propus.
till
{Den 9 Maj,
433
till gillande af det föreslagna jemkade förslaget, till grundlagsenlig
handläggning vid nästa riksdag, och att i det beslut R. o.
Ad. kommer att lätta, R. o. Ad. må tillägga, att för den händelse
de öfriga Stånden icke deruti instämma, kommer att röstas
emellan de olika besluten om dessa begge alternativa förslag,
som inom RiksSt:n kunna fattas.
Gr. Frölich: Det är ingenting mer jin hvad man kunde
förvänta af en man sedan år 1809, att lian nemi. ifrar så för
formen, alt lian säger sig icke vilja kasta ut ett enda ord på
hvad resultatet i sak kan blifva. Man kari deraf sluta, att
1809 års män mätte hafva haft för hufvudsak att ställa upp
en form, hvarmed efterkommande skulle arbeta sig trötta vid
hvarje riksdag, ulan det ringaste ändamål till slutresultatet vid
en kommande riksdag. Under en sådan synpunkt kan man
visst icke ogilla hvad Frih. Cederström yrkat, nemi. att blott
man bibehåller formen och går tillväga lagligen, så bryr nian
sig alldeles icke om hvart det bär med saken. Den som fort
far
att stoltsera i en sådan riktning, må gerna göra det. Jag
tillstår, alt jag anser till och med ett lindrigt frånvikaude ifrån
formen i denna fråga vara så alldeles af ouiständigheterne påkalladt,
alt man svårligen kan detsamma undvika, helst det
lärer vara för hvar och en inom detta Hus bekant, att både
56, 81 och 83 §§ äro så väsendtligen olika, alt det beror på
hvar och en att åberopa antingen det ena machineriet eller det
andra, alltsom man behagar motsätta sig framgången af representationsförslaget
eller icke. Det är just i följd af det tillstånd,
hvaruti sjelfva det machineri befinner sig, med hvilket
man skall tillvägabringa en grundlagsförändring, som jag anser
det vara nödvändigt i afseende på sak och slutresultat att, på
sätt jag gjort, föreslå en liten afvikelse ifrån den 56 §, dock
utan att vidtaga någon afvikelse ifrån den 81 §, hvaruti det
icke talas om nödvändigheten att R. St. vid hvarje riksdag
skola stanna uti ett gemensamt beslut, att hvila till afgörande
vid nästa riksdag, då sådant befinnes rakt omöjligt. Händelsen
gör således nu, att jag har ansett mig numera genom de omständigheter,
som inträffat, vara föranlåten att glömma bort
den 56 och att vidhålla den 81 §, hvaremot Frih. Cederström
nu endast yrkar, att den 56 § skall vidhållas, hvilket en hvar
torde minnas är en af honom föga älskad paragraf. Så synes
mig också de Herrar göra, som yrka återremiss. Vid så beskalfadt
läge af saken inom detta Stånd, anser jag det visst
icke vara inconseqvent handladt af mig, om jag sätter dit
den mellanmening framför conclusionen, att ”R. o. Ad. vill,
jemte återremiss af ärendet, för sin del härigenom afgifva den
förklaring etc.” Genom tillsättning af denna mellanmening finner
man således, alt äfven jag mätte beqväma mig till en återretJiss,
men till en återremiss, som har för ändamål att åtminstone
gifva tillkänna, att man icke har glömt det stora huf10
H. 55
434
Den 9 Maj.
vudändamålet, som var att vinna vid en kommande riksdag.
Sedan jag afgifvit denna förklaring, vill jag blott med några
få ord söka råtta ett misstag, sorn en värd talare, Gr. Hamilton,
gjort, då han tror, att jag genom mitt skriftliga yttrande
har förordat samfällda val. Det är sannerligen besynnerligt
likväl, att jag skulle blifva nödsakad att ännu en gång protestera
emot samfällda val, i den mening denna term nu fått såsom
motsats till allmänna val! Icke en gång utan flere, ja hvarje
gång jag yttrat mig under detta RiksStis sammanträde,
har jag förklarat mig emot det samfällda valsättet och emot den
förvillelsen, att anse detta valsätt vara detsamma som erkännande
af medborgarerätt eller allmän valrätt. Detta misstag
föranleder mig att ånyo, och troligen för sista gången under denna
riksdag, fä gifva tillkänna hvarutinnan den himmelsvida skillnaden
ligger. Allmän valrätt vill säga intet annat, än den rätt
hvarje Svensk man äger, som icke gjort sig pä ett eller annat
sätt disqualifierad till att vara activ medborgare, eller sorn
icke, genom särskildt, för någon tid af lagstiftaren vidtagen omständighet,
bör uteslutas ifrån sina medfödda politiska rättigheter.
Alla dessa män ville jag skulle för sina personer,
utan afseende på öfriga endast sociala, men ej politiska förhållanden,
tillerkännas rättigheten att välja och väljas till riksdagsmän.
Men då, såsom nyss afhandlades, det icke är möjligt
att hvarje person kan directe välja, utan ett valsätt classvis
mäste på ett eller annat sätt antagas, då är det fråga om
hur man skall inrätta dessa classer så, att man icke upphäfver
den allmänna valrätten. Skillnaden i ståndsclasser upphäfver
mest af alla denna valrätt, och genom att antaga ett sådant
sätt för valrättens utöfvande i tre Stånd, har man upphäft
hvad man ville skulle vara jemlikt inför lagen, nemi. medborgarerätten
; likaså sker det derigenom, att man inrättar nya
Stånd, eller nya politiska classer med onaturliga politiska rättigheter,
hvilket är hvad egentligen Hr Akerman i sitt förslag
åsyftar, och efter hvilket sätt att inrätta classval man alllförväl,
och i händelse man icke är nöjd med blott fyra Stånd, eller
de fem, som Hr von Hartmansdorff föreslagit, kunde till
oändlighet multiplicera antalet af classer. En värd talare i
PresteSt., Hr D:r Thomander, bevisade detta vid förra riksdagen,
då han uppgjorde ett förslag med 15 classer, oell det är icke
svårt att visa att man skulle utfinna 20, 30, 40 särskilda sociala
classer inom detta land. Kouimer man dä derjemte in
på den, i. min tanka orimliga regien, att hvarje class skall representeras,
emedan man erkänner att hvarje sådan class har
särskildt classintresse, och att dess personal bör få votera särskildt
och särskildt välja inom sig; så har man fullkomligt lyckats
att utsätta frågan om ombildning på fältet af ytterligheter, dér
ingen med sundt förnuft begåfvad kan leta sin väg tili någpn
verklighet. Det enda sättet att classifiera Svenska medborgare,
med bibehållande af allmän valrätt, vore det, att hålla sig till
beskallningsprincipen och derunder göra uuderafdelningar, de
Den 9 Maj.
435
der för classer månde anses. Skälet är, att beskattningen, isynnerhet
den som sker genom bevillningstaxering, träffar alla
medborgare, och borde träffa dem proportionaliter till förmögenhet
nära nog lika; ty fast millionären skattar flere tusende
r:dr, och den som icke äger mer än ett par tusende r:dr skattar
blott några r:dr, så kan likväl båda två anses i män af sin
förmögenhet lika bidraga till det allmänna, och derföre i det fallet
fullgöra sin skyldighet såsom medborgare till Staten. En
classiudelning enligt skattprincipen är följaktligen icke detsamma
som classkilluad efter förmögenhetsprincipen, ty lägges denna
till grund, så har man genast den graderade scalan, hvilken
npphäfver den personliga medborgarerälten och ger den rike
flera röster än den fattige. Det är således alldeles falskt och
beroende på missförstånd af sak, dä man påslår, alt classkilInåd
efter beskattning innebär en förhatlig skillnad, som skiljer de
rike ifrån de fattige. Delta är dock en anmärka, gjord emot
det Richertska förslaget, hvilken jag icke en ulan många gån
ger
har vederlagt, men som återkommer beständigt. Jag protesterar
nu om igen emot hvarje sådan tydning, ty det är alldeles
icke alt skilja de rike ifrån de fattige, om man säger, att
de skola välja i två olika afdelningar, och om man säger, att
de högre taxerade böra välja i ett valdistricl och de lägre taxerade
i ett annat. Då på det viset de valberätligade åtskiljas i
2:ne större classer, så bi behn lies valrätten hos alla medborgare;
men genom det att de välja i 2 classer, i stället för samfällda
val inom samma valdistricl, uppkommer den märkliga skillnaden,
att man först kan bibehålla åt de högre skattande den
rättigheten alt oinskränkt och länsvis välja directe, d. v. s.
utan behof af mellauvarande valmän, hvilket för alla bilda
de,
för alla dem som känna de utmärkiare personerne i
Riket, är och borde vara en hufvudsak. De mindre skattande
deremot böra välja häradsvis, emedan de för det mesta
icke känna andra personer, än deni som bo inom häradet,
bland hvilka de således böra välja sina valmän. Det
ta
medför äfven den fördelen, att man får tillfälle afskiira antalet
af representanter i 2 delar, så att jemkning i cn sillra
kun ske emellan de båda afdelningarne, nemi. de högre och lägre
skattandes, en jemkning, som kan afgöras genom votering om
cn siffra, utan att vidröra någon ömtålig princip. En sådan
classkilluad tror jag vara och slnteligen blifva den enda, under
hvilken förening af RiksStnis meningar är tänkbar. I detta fall
åberopar jag äfven en person, som visst icke inom detta rum
anses vara någon auetoritet, men som utom detta rum anses såsom
sådan. Det är vår öfver hela Europa kände och högt
skattade Erik Gustaf Geijer, som i sin sista skrift (3:ne föreläsningar)
förklarat sig instämma i hufvudgrunderne till Hrr
Anckarsvärds och Richerls förslag. Om jag således än inom
detta Huset, nu såsom vanligt, skulle bli ensam, så vet jag nog
hvarmed jag skall trösta mig. Efter denna förklaring finner
R. o. Ad., att jag numera icke motsätter mig ålerreniiss. efter
430
Den 9 Maj.
det förmenas att formen så skall fordra, men yrkar, att återremissen
då skall åtföljas med något, som ådagalägger, att R.
o. Ad. har tänkt på något annat än det purt formella; emedan,
om R. o. Ad. icke gör det, utan endast ålägger Utsk. att sammanjemka
oförenliga skiljaktigheter, så blottställer sig R.o. Ad.
för att yrka något, hvarigenom de väl handlat mycket formenligt,
mycket cirkladt, och således i mångas tankar alldeles tillfyllestgörande,
men i min tanka, inför Svenska folket, handlar
högst oförsvarligt.
fl. Ev, Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, i fall Const.-  Utsk:s förevar, utlåt, icke på förmiddagen hlefve afgjordt, plenum
komme alt fortsättas kl. 6 e. m., men att i annan händelse
det derom gjorde anslag skulle borttagas.
H. Ex. yttrade sedermera, att då, ehuru ännu för R.o. Ad.
endast var föredragen l:sta punkten af Utsk:s utlåt., eller den
del, hvari Utsk. tillkännagifvit, att Utsk. för sin del ansåg samtlige
RiksStms tankar icke kunna till ett helt utlåtande sammanjemkas,
likväl flere ledamöter yttrat sig äfven om det återstående
af Utsk:s utlåt., bland andre Frill. Cederström, som vrkat,
att R. o. Ad. måtte godkänna det af Utsk. uppgjorde sammanjemkniugsförslag,
H. Ex. ansåge sig höra först inhemta R. o.
Ad:s tanke om föredragningssältet, på det discussionens gång
derefter mätte bestämmas; hemställande If. Ex. fördenskull, om
R. o. Ad. bifölle, alt nu föredragne punkt må först afgöras.
Ropades ja och nej, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, Aug. anmälde sig och yttrade:
Den punkt, som nu är i fråga, kan måhända skiljas ifrån
det öfriga, dock icke lätt, emeden den punkten syftar på det
hela. Skulle Ståndet bevilja den äskade ålerremissen; så tror
jag det vara öfverflödigt att företaga betänkandet punktvis, hvarigenom
öfverläggningen kunde komma alt förlängas ett par
dagar.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att om R. o. Ad.
antoge Hr Lagerhjelms förslag, som var motsatsen af Utsk:s tillstyrkande,
följden deraf hlefve, att återstoden af Ulsk:s utlåt,
ej för närvarande erfordrade någon åtgärd.
Gr. Frölich: För min del motsätter jag mig icke alls,
alt Hr Lagerhjelms förslag till återremiss må blifva framstäldt,
jnst af de grunder, som Hr von Hartmansdorff uttryckt, anhållandes
blott dervid, att, som jag anser en sådan återremiss vara
alltför naken, mitt förslag må godkännas såsom eonlrapropos. vid
en troligen blifvande votering. Det åsyftar också återremiss,
men innefattar derjemte en opinionsyttring.
II. E.x. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han föreställde
sig, att, om R. o. Ad. beslutade att första punkten nu först borde
afgöras, samt votering derom äskades, ja-propos. borde innehålla
bifall till Utsk:s yttrande, och coutrapropos. borde upp
-
Den (I Maj.
437
taga Hr Lagerhjelms förslag, hvilket innehöll, att RiksSt:ns olika
tankar kunna sammanjemkas. För öfrigt skulle den återremiss,
som yrkades uti Hr Lagerhjelms förslag, visserligen icke,
såsom Gr. Frölich yttrat, blifva naken, ty Hr Lagerhjelm hade
föreslagit, att återremissen skulle åtföljas af de inom R. o. Ad.
afgifne yttranden.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hegärde ordet i anledn.
af Gr. Frölichs förslag, att få återremiss till ja-propos., och
conlrapropos. också återremiss med det tillägg, som han föreslagit.
Jag får i anledn. deraf förklara, att jag icke ämnar biträda
ett sådant försök att komma lill en återremiss, som till
sin form är olaglig, men som blefve omöjlig att undvika, i fall
man toge återremiss i hegge alternaliverne af en votering.
H. Ex. II r Gr. o. Landtm, yttrade, att afsigten med hans
framställning endast varit, att R. o. Ad. täcktes fatta beslut om
föredrngningsorriningen, och att i afseende på sjelfva öfverläggningsämnet
ännu många ledamöter hade anmält sig och voro
berättigade att yttra sig innan någon propos. i sak framställdes;
hemställande H. Ex. nu ånyo, om R. o. Ad. biföl le, att första
punkten af Utsk:s utlåt, först afgjordes.
Ropades ja.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag måste med
gifva,
att jag icke kunnat uppfatta andemeningen, hvarken af
Ilr von Hohenhausens yttrande, eller Frih. Cederströms första
anförande. Hr von Hohenhausen har yttrat den allmänna grundsatsen,
att ingen af RiksSt:ns ledamöter har rätt att till Ståndet
inkomma med förslag till grundlagsförändring, och, såvidt jag
icke hörde orätt, alt icke eller det collectiva antalet af Ståndsmedlemmar
i Const.Utsk. har rätt att i egenskap af majoritet
inkomma med något förslag i sådan syftning. För det första,
om jag icke orätt uppfattat Hr von Hohenhausens mening,
så måste väl alltid, med undantag af de K. propos:rne, det vara
de collectiva ledamöternes mening inom Utsk., som framställer
ett gruudlagsändringsförslag, sedan motionärer dertill gifvit
första anledningen; men jag tycker mig finna, att Hr von Hohenhausen
egentligen yttrat denna sats derföre, att han ansåg,
att några reservationer, utgörande särskilda förslag, icke ifrån
Utsk. borde få åtfölja ett af Utsk:s majoritet ingifvet grundlagsändringsförslag.
Jag torde dä få fästa uppmärksamheten derpå,
att denna fråga egentligen icke hör hit; ty om frågan är derom,
att inga förslag genom särskilda reservationer skulle få afgilvas,
så hade, väl egentligen den frågan bort utkämpas då
Ulsk:s betänkande första gången till RiksSl:n inkom; och jag
erinrar mig också, att yrkanden i sådan riktning afgåfvos; men
dä dessa yrkanden så väl då, som vid andra tillfällen, icke ens
inom detta Hus kunde göra sig gällande, och det i alla fall icke
är oss möjligt att förhindra de andra RiksStm att såsom sina
egna upptaga dylika reservationer, så kan nu mera icke bjel
-
438
Den 9 Maj.
pas, att olika förslag inkommit, som i vissa afseenden stå i strid
med Ctsk:s förslag i samma ämne. Den enda behandling, som
i detta fall skulle kunna låta tänka sig, vore, att R. o. Ad. förklarade
ä sin sida, att som dessa, på grund af reservationerne
nu ifrågasatte förslag på oriktig väg tillkommit, R. o. Ad. också
afhöll sig från att deltaga i förstärkt Const.Utsk. uti votering
om detta förslag.
Frill. Cederström bar utgått ifrån alldeles samma premisser
som IIr von Hohenhausen; men har tillstyrkt votering i
förstärkt Utsk. Jag nödgas å min sida förklara, att då man
påslår olagligheteu af sådana förslag, så vet jag icke huru man
icke skulle kunna ifrågasätta äfven lagligen att om dem i förstärkt
Const.Utsk. votera. Då man läser 3:dje sidan i Const.-  Utsk:s nu föredragna betänk., så finner man klart, att Coust.-  Utsk. icke fästat sig vid Borgare- och BondeSt:ns förslag, icke
derföre att Utsk. ansett dem vara i olaglig väg tillkomna, utan
derföre att, såsom Utsk. säger, de äro oföreulige sinsemellan,
och oförenliga med Utsk:s till sina hufvudgrnnder af R. o. Ad.
samt PresteSt. godkända förslag.
I sjelfva hufvudfrågan är jag visserligen af de ledamöters
mening, som anse, att det åligger Utsk. att söka sammanjemka
alla dessa förslag. Då grundlagen tydligen säger, att förslagen
skola i möjligaste måtto sammanjemkas, men att derjemte
anmälas skall hvad som är oförenligt, hade jag trott, att Utsk.
bort anse sin pligt vara att söka sammanjemka sjelfva grunderna,
hvaremot återigen sådana detaljbestämmelser, som icke
kunde sammanjemkas, hade bort på samma gång, såsom oförenliga,
till RiksSt:n anmälas. Att en sådan sammanjemkning i afseende
å grunderne kunnat låta sig göra, anser jag under den
nu pågående diseussionen vara till öfverflöd ådagalagdt, och behöfver
derföre icke eller dermed sysselsätta mig; helst som Hr Lagerhjelm
dessutom i en tryckt reservation visat en sådan möjlighet.
Hr Akerman har äfven under diseussionen fullständigt
ådagalagt, att om det skulle lyckas, t. ex. genom votering i
förstärkt Const.Utsk., att fä t. ex. Riksdagsmannen Bengt Gudmundssons
af BoudeSt. godkända förslag hvilande, så skulle
följden blifva, att 3 Stånd få sig påtrugadt ett förslag, hvilket
intetdera af dem hvarken till grunder eller tillämpning godkänt;
och detta skulle jag tro icke ledde oss till målet; ty om ett
dylikt förslag också vid nästa riksdag blefve antaget, så kunde
man dock icke begära, alt K. M. skulle stadfästa detsamma,
då det tillkommit igenom lottkastning inom förstärkt Utsk. och
hvarvid dessutom företer sig den omständighet, att det är rakt
stridande emot hvad 3 Stånd bestämt. Pä sådan grund får jag
för min del tillstyrka R. o. Ad. alt godkänna det af Hr Lagerhjelm
väckta yrkande.
Hr von Hartmansdorff: En ledamot af Const.Utsk. har
förklarat della Utsk. icke hafva uppfyllt föreskrifterne i 56 §
Reg.F., rör:de Utsk:s åligganden i afseende på särskilda menia
-
Den 9 Maj.
439
gars sammanjerakning. Det synes då vara nödigt, att någon
annan ledamot af detta Utsk. söker att visa, huruvida Utsk.
rätteligen förfarit eller icke. Hr Lagerhjelm ingaf i Coust.-  Utsk. ifrån början ett förslag till representationsförändring, af
den beskaffenhet, att öfre kammaren skulle tillsättas genom
stånds- eller classval, och den nedre deremot genom samfällda
val. Detta förslag blef af Utsk. underkändt. Det upptogs ej
utförligt, utan blott till sina grunder, ibland reservationerne
vid Ulsk:s betänk. N:o 26, och blef icke eller af något Stånd
god klindt. Nu förnyar Hr Lagerhjelm samma förslag såsom en
jemkningsåtgärd. Om denna hade af Utsk. vidtagits, så skulle
det i 2:dra eller rättare sagdt i tredje hand hafva framkommit
med det förslag lill 11. St., hvilket Utsk. från början förkastat.
Kail ett sådant sätt att gå tillväga vara riktigt? Hr Lagerhjelm
och de talare, som med honom instämt, hafva erinrat om
grundlagens åläggande för Utsk. att i möjligaste målto till ett
helt sammanjemka alla RiksStms skiljaktiga meningar. Dervid
bör man dock lemna uppmärksamhet ät orden i möjligaste matto,
som Utsk. naturligtvis har måst ställa sig till efterrättelse; ty
i händelse dessa orden icke stått i 56 § Reg.F., så hade Utsk.
varit skyldigt att sammanjemka alla skiljakligheterne emellan
fyra Stånds olika meningar. Ar det sannolikt, alt ett så sammanjemkadt
förslag kan få något inre sammanhang? Är det
tänkbart, att det någonsin kunnat antagas? Det finnes, såsom
man vet, vissa fabelaktiga djur, som äro till hälften menniska
och till hälften fisk. Deras sammansättning är att jemföra med
ett förslag, så sammanjemnkadt, att deu ena hälften utgår frän
en grundsats, och den andra ifrån en alldeles olika. Af en så
sammanjemnkad organisation blifver aldrig en lefvande varelse,
men väl kan det blifva ett vidunder. Ville man nu göra detta
vidunder ännu fullständigare, så att det kunde anses sammansatt
af fyra särskilda slags varelser, så kunde man sätta framfötter
och vingar derpå. Men jag betviflar likväl, att det kunde användas
till annat än arabesker. Sådan är, mine Hrr, rimligheten
af oförenliga skiljaktigheters sammanjeinnkning. Den som
företager sig sådant, hau kommer att lyckas lika väl som den
der ville skapa nyssnämnda vidunder. Hr Akerman har beklagat,
att Const.Utsk. såsom grundlagens väktare kunnat förbise
sitt åliggande. Hvilket? Jo! det att göra en sådan sammanjemkning,
som jag nyss omtalat. Värre hade det i min tanka
varit, om Const.Utsk. lill den grad förbisett det rimliga, att
Utsk. velat göra ett sådant förslag, som nu yrkas. Gr. Frölich
har önskat, att R. o. Ad. mätte frånträda ståndsprincipen och
deremot antaga de allmänna valens grundsats. Han har dock
icke föreslagit R. o. Ad. att godkänna någotdera af det bestämda
beslut, som Borgare- eller BondeSt. fattat i denna fråga.
Hvad åsyftar han då med antagandet af denna allmänna grundsats
annat, än ett åläggande för Const.Utsk. att uppgöra något
tredje förslag; ty en naken grundsats kan icke ställas under
omröstning i förstärkt Const.Utsk., att, i händelse hau antoges,
440
Den 9 Maj.
hvila till nästa riksdag. Då nn Grefven icke uppgjort något
förslag, hvarefter skulle Const.Utsk. rätta sig, om R. o. Ad.
emot all förmodan ville ålägga Utsk. någon ytterligare derefter
rättad utarbetning? Grefven har slutat sitt anförande dermed,
att han önskade, det Ståndet icke ville fästa sig vid vissa ordalag,
som han begagnar. Jag tror honom hafva bort tillägga,
att Ståndet icke eller måtte fästa sig vid förslagets innehåll.
Han har vidare förklarat, att hans framställning visserligen inuehölle
en liten afvikelse ifrån 56 § Reg.F., hvilket han äfven
på annat sätt benämner ett lindrigt frånvikande af formen; men
deremot förklarar han det ej vara någon afvikelse från den
81 § i samma grundlag. Månne icke Grefvens framställning,
ronde en liten afvikelse ifrån Reg.F., är att jemföra med en
annan bekant mans yttrande, att en liten tids anarchi någon
gång kunde vara nyttig? Grefven har tillika förklarat det icke
vara inconseqvent af honom att sä yttra sig. Detta vill jag
icke bestrida; men deremot påstår jag, att det vore ganska
inconseqvent handiadt af detta Stånd, om det antoge Hr Grefvens
framställning.
Gr. Hamilton har yttrat, att Utsk. dels tagit ett steg för
långt och dels ett för kort. Allt detta utgår å hans sida från
hyllning af det samma jemkniugsförsiag, som jag bestrider, och
hvarom Grefven till och med sjelf medgifvit, att det icke väl
kunde antagas, om jag rätt förstod honom, men att det likväl
hade hort af Utsk. försökas. Jag vet då icke, hvartill ett sådant
Utsk:sarhete skulle hafva tjenat, annat än till tidspillan
både för Utsk. sjelft och för R. St. Grefven har äfvenledes
talat derom, att R. o. Ad. ej skulle genom återremiss utsätta
sig för misstankan att icke vilja någon representationsförbättring,
då Gr. Frölich åter påstått, att återremissen skulle verka
motsatsen. Jag har väl icke så noga uppfattat dessa Herrars
skäl för deras stridiga åsigter, men dock hört Gr. Frölich förklara,
att Hr Lagerhjelm, Frih. Hermelin och Hr Akerman vore
män, upphöjda öfver alla misstankar i afseende pä deras vilja
att få en representationsförändring. Ehuru olika mina åsigter
äro emot deras, så erkänner jag mig dock frestad att af ett
skäl, som jag strax skall nämna, låta deras mening denna gången
få råda, så vidt det på mig beror. Både vid förra riksdagen
och äfven vid denna, då jag framlemnat bestämda förslag
till representationsförändring, så hafva mina motståndare likväl
alltid förklarat mig misstänkt för att icke vilja hafva någon
representationsförändring. Om jag nu, i stället att vidhålla min
egen mening, skulle förena mig med dem, som äro upphöjda
öfver all misstanks, så kunde jag måhända äfven blifva delaktig
af deras upphöjelse. Misslyckas det mig ändock, så torde
jag få anse min ställning oförbätterlig. Försöket torde vara
temmeligen oskadligt; ty det står icke så illa till med tiden,
som Gr. Hamilton fruktat. Jag tror nemi., att så snart R. o.
Ad:s återremiss inkommer till Utsk., så lärer den blifva på
sam
-
Den 9 Maj.
441
samma dag besvarad, ty utan tvifvel stannar Utsk. vid sin tanka,
att skiljaktigheterna äro oförenliga och anmäler det å nyo
till RiksSun.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag her om förlåtelse,
att jag påminner R. o. Ad. örn ett ordspråk, hvilket knappast
för någon af dess ledamöter torde vara okändt, men hvars
sanning ovillkorligen påtrugas oss af den ställning, i hvilken
vi sjelfva oss nu befinna; nemi. att ”sådan som soppan tillredes,
så måste den också uppätas.” När man en gång, såsom
R. St. vid riksdagen år 1815, misslyckas i en grundlags-redaction,
eller, rättare sagdt, nog obetänkt antager en sådan, sedan förra
riksdagen hvilande, något tvetydig och i alla afseenden felaktig
redaction af förslaget till en grundlagsändring, lemnar man för
de kommande liderne åt den ene en verklig anledning, ät den
andra åtminstone en förevändning, alt i de tvetydiga ordalagen
finna medel att inveckla ärendena och åstadkomma en olaglig
behandling af desamme. Dock anser jag visserligen 50 §, jemförd
med den 81, ändock icke vara till den grad dunkel, alt
icke man skulle kunnat deruti finna en lätt vägledning för sitt
handlingssätt, i fall icke, redan vid förra riksdagen, och nu åter
vid denna, man afvikit ifrån grundlagens, likväl i denna del
bestämda och påtagliga föreskrift. Jag instämmer i detta afseende
i allo med Frih. Cederström och anser hvarje väg, som
afviker ifrån grundlagens ordagranna mening, i sig sjelf vara
en olaglighet, som nödvändigt skall föra till förlägenheter, och
som, redan vid förra riksdagen och nu vid denna, inledi R. St.
på villovägar och uti en labyrint!), ur hvilken ledtråden är
svår att finna. I afseende å det förslag lill ändring i representation,
som nu åter, med förändringar, till oss inkommit, har
man medgifvit, alt här omröstades om sådana andra förslag i
samma ämne, hvilka lill den grad oell så diametralt voro motsatta
emot Utsk:s, alt de enligt grundlagens föreskrifter omöjligt
hade kunnat någonsin inom RiksSt:n väckas, eller någonsin bort
blifva föremål för RiksStms öfverläggningar. Då nu likväl
denna väg en gång blifvit inslagen, så tillstår jag, att jag cj
eller skulle veta att föreslå r nä gon bättre utväg för dagen, än
att återremittera förslaget. Åtminstone vill jag icke emotsätla
mig denna återremiss. Ett lagligt behandlingssätt är numera i
min tanka knappast möjligt. Vi hafva här till omröstning upptagit
ett förslag, förordadl af en ibland Ståndets nu frånvarande
medlemmar och innehållet uti en ifrån landsorten ankommen
opinions-yttring. Delta förslag var en fullkomlig motsats emot
Const.Utsk:s, och har af detsamma knappast någonsin blifvit
pröfvadt, mindre godkändt. Det kunde pä intet sätt inom RiksSt:n
väckas, men hlef likväl föremål för vår öfverläggning och
omröstning. När man en gång så förfarit, känner icke jag något
egenteligen lagligt sätt för ärendets vidare behandling; men,
som sagdt, en återremiss vill jag för min del icke motsätta mig.
10 II. 5G
442
Den 2 Maj.
Or Mannerskantz, Carl Axel: Sedan nu så väl Frill.
Palmstjerna som Hr von Hartmansdorff förklarat, att de icke
vilja motsätta sig en återremiss af ifrågavar. betänk., så tyckes
det visserligen föga behöfva» all vidare om saken orda, utan
mau skulle genast kunna skrida till beslut om en sådan återremiss;
men då åtskilliga satser bär blifvit yttrade, som jag
för min del anser vara högst orikliga, sä torde det tillåtas mig
att med några få ord fä söka bemöta desamma. Dervid inträffar
likväl den svårighet, alt det endast är cathegoriska förklaranden
oell icke utvecklade skäl, sorn man bar all behandla;
ty så väl Frih. Cederström som Hr von Hohenhausen hafva väl
förklarat, att det var olagligt alt Utsk. skulle komma att på
något sätt behandla, och följaktligen äfven rösta om sådana förslag,
som de af Borgare- och BondeSun afgifna; mea de hafva
icke sagt skälen, hvarför det skulle vara olagligt. För att
bevisa detta, hade de skolat ingå i en analys af 56 §:s Beg.F.
innehåll, hvilket hade varit så mycket mera angeläget, som,
på sätt eu talare förut yttrat, denna § hittills alltid, så väl af
samtlige Talmän, som af enskilda ledamöter af RiksStm, varit
så tolkad, att det varit Ståndens rättighet alt i form af gemensamma
tankar framställa åsigter, som, så väl i grundsatser som
detaljer, varit alldeles skiljaktiga frän Const.Utsk:s första gången
yttrade åsigter. Och äfven jag tror, att huru de Herrarne
än vilja tolka den 56 §, sä skola de icke eller kunna förneka
detta, så vida de, som grundlagen äfven föreskrifver, vilja
hålla sig till dess bokstaf. Coust.Utsk. ensamt tillhör det alt
väcka frågan om eu förändring af grundlagen skall ske eller
icke; deruti har Const.Utsk. initiativet; men när eli förslag från
Utsk. om sättet för en sådan förändring till Stånden inkommer,
så äga de rätt att deremot göra de anmärkmr, som de finna
för godt. Vilja nu dessa Hrr påslå, alt dessa anmärkmr icke
få innehålla någonting, som i grundsatser eller detaljer strider
emot hvad Const.Utsk. föreslagit, sä skall del åligga dem att
visa, genom hvilka uttryck i dea 56 § det är Stånden förbjudet
att göra hvad slags anmärka, i form af en gemensam tanka
som helst. Det må vara, alt det vore önskligt, alt det vore
riktigt att göra en sådan inskränkning; men mau har, som sagdt
är, icke någonsin visat hvar, uti hvilken § eller hvilket mom.
af grundlagen en sådan inskränkning finnes gjord, och till dess
att sådant blir visadt, så torde Stånden, hädanefter såsom hittills,
alltid komma att afgifva sina gemensamma tankar, utan
alt anse sig i annan mån begränsade i afseende till deras innehåll,
än att de, med full frihet lcmnad för sättet, skola angå
endast och allenast förändring af sådane stadganden i grundlagarne,
hvilkas omarbetning Const.Utsk. först ifrågasatt vara
nyttige och nödige. Föröfrigt, om man äfven skulle antaga, att
Stånden icke voro berättigade att göra några anmärkmr, som
vore stridande emot Const.Utskrs förslag, så måste väl pröfvas,
huruvida en gjord anmärkn. är stridande mot förslaget eller
ieke, och denna pröfning mäste väl skola tillkomma någon, för
-
Den 9 Maj.
443
modligen antingen Stånden eller Ståndens Talmän eller Const.-  Utsk. Mig veterligen har, åtminstone vid denna riksdag, i afseende
på de särskilda meningar, som påståtts vara stridande
emot Const.Utsk:s förslag, hvarken af Stånden eller Ståndens
Talmän eller af Const.Utsk. någonsin blifvit förklarad!, att de
icke voro öfverensstämmande med grundlagen, och att sådana
förslag derföre icke behöfde upptagas lill behandling i Const.-  Utsk. Icke eller nu liar Const.Utsk. ifrågaslällt de gjorda anmärkningarnes
behörighet. Delta Ulsk. liar blott sagt, alt de
särskilda Ståndens gemensamma tankar icke kunde sammanjemkas.
Det är således egentligen blott derom, som vi nu borde
yttra oss, och efter min åsigt hafva då så väl Elr Tersmeden
och Hr Lagerhjelm som Gr. Hamilton fullständigt oell bestämdt
utredt, att sådant likväl låter sig göra. Mångfaldiga förslag,
så väl vid denna som vid föregående riksdag, hafva jemväl visat,
alt del verkligen icke är omöjligt att åstadkomma någon
förmedling emellan de blott skenbart alldeles stridiga meningarne,
och jag tror, att en riklig uppfattning af 5(i och 81 §§,
hvilka ålägga Const.Utsk. att uppgöra sådana förslag till förändring
i grundlagarne, som det finner icke blott högst nödiga
eller nyttiga, utan — säges det äfvenledes uttryckligen — också
möjliga att verkställa, uppmanar Ulsk. att ifrigt lyssna till och
viii betänka alla de särskilda meningar, som uttalat sig så väl
inom nationen som inom de särskilda Stånden, och alt på grund
deraf, mera än på grund af sin egen individuella öfvertygelse om
det absolut rättaste och bästa, uppgöra sitt förslag. Det beror
på Ulsk. att bestämma, om det är nödvändigt att göra en förändring
i grundlagarne eller icke; men i afseende på sältet,
huru denna förändring skall ske, höra dess ledamöter icke så
mycket fästa sig vid deras egen opinion, som icke mera vid
den opinion, som i allmänhet är den rådande. Och om det skulle
bända, att Const.Utsk. ansåge det förslag, som detsamma forsta
gången framställer, öfverensstämmande med allmänna opinionen,
men de särskilda RiksSl:n stanna i olika tankar i della hänseende,
så att det ena gillar Utsk:s förslag, ett annat söker
göra en ringa modifieation deruti, och ett tredje gör en ganska
stor omskapning af hvad Ulsk. föreslagit, då bevisar det, alt
Const.Utsk. första gången har misstagit sig om den allmänna
meningen i delta hänseende. Efter min uppfattning af grundlagens
bud, åligger det då Const.Utsk. att försöka att, på grund
af de särskilda anmärkn:r, som det fått från Stånden, utfinna
något, som i möjligaste målto kan förena dessa stridiga åsigter.
Hr von Hartmansdorlf har visserligen förklarat, att genom en
sådan samman jemkning af rakt stridiga grundsatser, såsom han
i förevarande fall cathegoriskt yttrar, skulle omöjligen någon
lefvande varelse, utan endast ett vidunder, kunna framfödas lill
verlden; men denna beskyllning vore visserligen myckel lätt
att återsända, ty jag tror att just. den skapelse, som Const.Utsk.
vid innevarande riksdag har bragl till verlden, visserligen aldrig
skall blifva någon lefvande varelse; men om den blefve
444
Den 9 Maj.
del, skulle den ulan tvifvel snart allmänt erkännas vara ett
vidunder. Ganska säkert är, att det Const.Utsk:s nu föredragna
förslag till representationsförändring inom Sveriges rike icke
någonsin kommer till lif, oell jag tror, alt äfven om detsamma
kunde skickas utom Sverige och visas för den tänkande allmänheten
i andra länder, så skulle denna tänkande allmänhet
utan tvekan förklara just delta förslag vara ett sådant ämne
till vidunder, hvars förskräckande bild Hr von Hartmansdorff
med så djerf hand och i så hjerta färgor tecknat.
Ett sådant förslag deremot, som Gr. Hamilton och Hr Lager
hjelm
med flera anfört såsom eli jemkningsmedel, tror jag
icke skall komma alt varaktigt vidhäftas af en sådan hånande
benämning, då förmodligen framtiden kommer att utvisa, att, just
detta förklarade vidunder, som man sagt aldrig skall komma
til! lif, säkerligen, sedan oron och jäsningen hafva satt sig och
sinnena hafva lugnat sig, är det som en gång skall blifva antaget.
Det tjenar således icke mycket till att ingå i ett bevis
häraf, hvaröfver jag hoppas och tror framliden skall lemna den
säkraste domen; men då man här talar om omöjligheten af att
sammanjemka tvenne sådana grundsatser, som dea om ståndsval
och allmänna val, och att man såsom bevis för motsatsen icke
kan låta sig nöja blott med den der abslraclionen om classprincipen,
så ber jag alt få erinra om hvad som verkligen innehålles
i dessa påståenden, som man yrkar vara oförenlige. När
R. o. Ad. förklarat sig för ståndsval, så måste i min tanke väl
dermed menas, att man skulle så mycket som möjligt bibehålla
de gamla formerna, eller de nu befintliga särskilda classerna
inom nationen strängt åtskilda från hvarandra, och när ett annat
Stånd åter yrkar, att man skall stra.vt ingå på samfällda
valprincipen, så menas det dermed, att de nu befintliga, stränga
afsöndringarne medborgare emellan icke äro gagneliga, utan
tvertom skadliga och derföre höra afskaffas. Men när det ena
Ståndet sålunda vill orubbad bibehålla, under det att ett annat
vill hell och hållet afskaffa den gamla classfördelriingen, dä hemställer
jag om det icke är en möjlighet alt åstadkomma en
jemkning i dessa åsigter, derigenom att man till en del bibehåller
de nu befintlige ståndselementerne, men likväl småningom,
genom att göra classerna större och mera allmänneliga,
närmar sig lill en äfven efter min lanke riktigare och förnuftsenligare
form för en representation, utan alt man gör denna
öfvergång så våldsam, att man, ulan ringaste afseende på de
närvarande förhållandena, vill genomdrifva hvad man inför sitt
eget förnuft anser vara det absolut rättaste. Här vore mångfaldiga
skäl att tillägga, men då, såsom sagdt är, jag icke hyser
något tvifvel, att icke della betänk, kommer att till Utsk.
återremitteras, så vill jag icke vara vidlyftigare, utan förenar
mig med Hrr Lagerhjelm, Hamilton, m. II. i deras begäran, att
nu föredragne betänk, måtte lill Coust.Utsk. återförvisas med
föreläggande för Utsk. att samtlige RiksStms tankar till ett helt
utlåt, sammanjemka.
Den 9 Maj.
445
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Då sjelfva representationsfrågan
var före på Riddarhuset vid handläggningen
af Const.Utsk:s belänk. N:o 26, torde R. o. Ad. benäget påminna
sig, att jag yttrade mig emot alla de framställda förslagen,
såväl emot Ulsk:s eget, som emot Hr Ekholms och Hr von
Troils, Emil, med flera. Jag kan således visserligen icke nu
tillstyrka något af dessa förslag, hvilka alla synas mig hafva
det gemensamma felet, alt uppoffra den conservativa, medlande
principen, hvarigenom nödvändigt måste hända, alt de två öfriga
elementer, hvilka tillhöra den constilutionella monarkien,
nemi. det monarkiska och det democratiska, måste komma i strid
med hvarandra, hvilket åter, enligt verldshistoriens erfarenhet,
icke kan leda till annat än lill envälde eller till anarki. Huruledes
man medelst en återremiss kan vinna något, lemnarjag
derhän. Utan att bestrida möjligheten ali sammanjemka de olika
besluten, fruktar jag alt resultatet likväl torde blifva ungefär
detsamma som man i Spanien kallar för en Olla polrida,
som göres på det sätt, att det Spanska hushållet samlar all öfverblifven
mat under hela veckan, kött, fisk, kål m. m. och
kastar alltsammans i en kastrull för alt deraf om Söndagen göra
ett potpourri. Om Utsk. nu skall göra ett helt af alla dessa
heterogena ämnen, så kan det ieke blifva annat än en sådan
Olla potrida. som möjligen kan smaka det Spanska folket, men
som troligen icke skulle blifva i Svenska folkets smak. Föröfrigt
skall jag icke opponera mig emot återreinissen, hvarigenom
man åtminstone är af med alltsammans så länge. Jag skulle likväl
dervid vilja fästa det villkor, att man icke gör något tilllägg,
och aldraminst det af Gr. Frölich föreslagna. Gr. Frölich
har nemi. yrkat, alt R. o. Ad. skulle frångå principen af ståndsval
för att öfvergå till allmänna val. Grefven har i detta afseende
gått längre än något Stånd; ty icke något Stånd har erkänt
allmänna valprincipen. Borgare- och BondeShn hafva antagit
samfällda val, och Grefven har sjelf i sitt yttrande ådagalagt
olikheten emellan allmänna val och samfällda val. De allmänna
finnas icke antagna i något Europeiskt land, ulan endast
i Nordamerica och i några republiker i Södra America. Enligt
allmänna valprincipen äger hvarje fullvuxen man, således hvarje
proletär, eller för att tala mera i liberalismens stil, hvarje
trashank rättighet alt välja!; och då följer deraf, alt den ena
trashanken väljer den andra till elector, och denne åter en annan
trashank lill representant. Detta är den gifna följden af
allmänna val eller, såsom de vanligen i America kallas, universal
suffrage. Så långt har ingen utom Gr. Frölich gått, ty både
Borgare- och BondeStm hafva medgifvit en valcensus, ehuru låg
den än må vara. Gr. Frölich citerade väl en annan auctoritet i
detta afseende, men har deruti helt och hållet misstagit sig. Denna
auctoritet har åtminstone i dess sista skrift, (Föreläsningar), som
jag helt nyligen läst, icke, i likhet med Gr. Frölich, yrkat den
allmänna valprincipens fördelning i 2:ne classer, de förmögna
och de fattiga, utan yrkat det dubbla valsättet, medelst eleclo
-
446
Den 9 Maj.
rer, och har derigenom Irolt sig kunna förekomma alla de af
honom sjelf insedda vådorna af den allmänna valrätten. Det
af Gr. Frölich föreslagna tillägg afstyrker jag således i hög grad.
Det har blifvit af en annan talare, jag menar Gr. Hamilton, yltradt,
att R. o. Ad. genom en återreiniss möjligen skulle misstänkas
att icke vilja alls någon representationsförändring. Hvad
mig beträffar, så bör jag åtminstone vara fri från en sådan
misstanke, då jag i 20 år stridt för en representationsförändring,
och troligen brutit flera lansar derför, än någon annan man i
Svea land. Föröfrigt torde hvar och en, som med opartiskhet
genomgår de olika Ståndens beslut i denna fråga, erkänna, alt
R. o. Ad. är det Stånd, som gjort mest för en representationsförändring,
enär det verkligen har gjort uppoffringar för en
sådan, då deremot de andra Stånden icke sökt annat än inkräktningar.
RondeSt. äger nu valrätt för hvarje hemmansdel, men
detta blott lill en fjerdedel af representationen; att nu yrka
samma valrätt till den hälft af representationen, som skulle välja
den andra, och således till hela representationen, är en inkräktning
utom all höfva. Calculen är oändligt enkel. RondeSt.
har 41,000 mantal; de andra Stånden 24,000 samfäldt; det är
ju då naturligt, att de 41,000 måste kullvotera de 24,000, isynnerhet
som röstantalet icke stiger i samma förhållande som
hemmantalet. En värd ledamot af detta Stånd, som troligen
icke kan misstänkas för att vara emot en representationsförändring,
Gr. Anckarsvärd, har visat oss en calcul huru Reformvännernas
förslag skulle komma alt slå ut, och man finner deraf,
att då alla de öfriga Stånden tillsammans skulle få några och
20,000 röster, så skulle RondeSt. ensamt få öfver 70,000. Jag
hemställer huruvida detta är rimligt. Så länge RondeSt. yrkar
valrätt för hvarje hemmansdel, är all representationsförändringomöjlig.
Det är således RondeSt., som isynnerhet lägger hinder
emot denna reform. Hvad RorgareSt. beträffar, så är förhållandet
icke stort bättre. RorgareSt. säger sig yrka den samfällda
valprincipen, men gör ett undantag derifråu för sig sjelf,
och vill hafva särskilda röster för småstäderna i Riket. Det
är sant, att det medgifvit valrätt äfven för husägare m. fl.;
men i småstäderna finnas icke andra än borgare, hvilka således
skulle behålla en ståndsrättighet för sig, under det de yrka
den samfällda valprincipen för alla andra. Det är ungefär som
RondeSt. gjorde vid 1800 års riksdag, då det beviljade bevillningen,
med villkor alt dc sjelfva icke skulle betala någon. R.
o. Ad. är således det enda Stånd, som gjort en verklig uppoffring
för att befordra en representationsförändring, dä del afsagt
sig sin sjelfskrifvenhet. Huruvida den bör vidblifva denna
afsägelse blir en annan fråga, enär den måste varit villkorligt
gjord.
Hr von Iloheiihausens och Frih. Cederströms påslående, alt
behandlingen af frågan vore inconstitutionel, gillar jag fullkomligt
i principen, men det är emot praktiken, äfven vid denna
riksdag. Vi hafva ju voterat om en mängd andra förslager,
Den 9 Maj.
447
än Const.Utsk:s, och kunna icke numera hjelpa det. Ehuru jag
således icke har det minsta hopp att få något dugligt af en
sammanjemkuing, skall jag likväl icke motsätta mig en åtcrremiss.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru smärtsamt det för
mig och hvarje sann fosterlandsvän mäste vara att se denna
fråga icke kunna bringas till eli bättre slut, så kan jag likväl
icke instämma med de ledamöter, som här yrkat ålerremiss.
För min del tror jag verkligen, att en återremiss icke i denna
fråga är grundlagsenlig, såvidt jag rätt uppfattat 50 § Reg.F.,
hvilken uttryckligen säger huru förfaras skall när betänk, andra
gången återkommer från Utsk. Der står icke skrifve!, att
något RiksStånd äger rättighet att än vidare återsända målet,
hvarigenom Utsk. perpetuelt kunde få återremisser, och frågan
aldrig skulle få något slut. Dessutom tror jag verkligen, att
med en återremiss alldeles ingenting kan vinnas. Det är en
gång i grundlagen bestämdt, att det skall emellan de olika besluten
i förstärkt Const.Utsk. voteras. Detta måste således ändock
slutligen blifva elfecten äfven af en återremiss, så framt
man icke drager så långt ut på tiden, att sådant icke medhinnes.
Jag medgifver visserligen, att intet af alla de fyra förslagen,
som nu äro uppgjorda, är så beskaffad!, att jag icke skulle
hafva anmärkn:r emot dem; men jag tror likväl, alt hvarje redligt
sinnad fosterlandsvän skulle antaga hvilket bättre förslag
som helst, än det som för närvarande crbjudes, och för min
del tilltror jag mig icke att bedomina dem, sä alt jag hvarken
vill likna dem vid vidunder eller något annat. Likväl tror jag,
att, på det man icke måtte komma att säga, att Ståndet rent
af förkastat alla förslag, något förslag hör blifva hvilande, antingen
R. o. Ad. vill stanna vid sitt förra beslut, eller lasta
sig vid någon sammanjemkning.
Atskillige ledamöter ropade på propos.
Hr von Hohenhausen: Som jag märker Ståndets otå
lighet
att snart komma till slut med denna discussion, så skall
jag vara helt kort. Det är blott för att rätta ett misstag af
Gr. Cronhjelm i afseende på mitt yttrande, som jag finner mig
skyldig att uppträda. Det vore mycket lätt att refutera en
annans anförande, om man får framlägga det alldeles motsatt
med hvad han sagt. Det mätte vara något naturfenomen der
på stället för dagen, som har gjort att del höres så illa. Jag
sluter dertill deraf, att samma förhållande äfven föreföll med
hvad Frih. Cederström yttrade, och jag betviflar, att prolocollsföranderue,
som sitta närmare, så kunna hafva hört. Jag yttrade
ingalunda, att en eollectiv förening inom Utsk., som utgjorde
pluralitet, icke ägde rätt att inkomma med förslag till
ändringar i grundlagen. Jag skulle icke hafva trott man kunde
förmoda någon riksdagsman, som deltagit i en half riksdag,
kunna vara så okunnig i grundlagen, att han kunnat hysa en
448
Den 9 Maj.
sådan mening1, oell än mindre någon som deltagit i en hel eller
flera riksdagar. Af Hr Mannerskanz liar jag särskildt fått mottaga
en slags uppmaning att närmare förklara mitt förra anförande.
Detta skulle påfordra en liten föreläsning i grundlagen,
hvilken visserligen lätt kunde åstadkommas; men då nu en viss
otålighet äger rum, och jag dessutom anser eu sådan föreläsning
vara för större delen af Ståndets ledamöter obehöflig, så afhåller
jag mig derifrån. Måhända Frih. Cederström, som jag hörde
anmäla sig, och som dessutom närmare ingick i frågan, finner
för godt att tillfredsställa Hr Mannerskanz med några ytterligare
upplysningar. För min del anser jag det vara helt
och hållet öfverflödigt.
Gr. Cronhjelm: Då jag förra gången hade ordet, bör
jade
jag att anföra, det jag förmodade mig icke rätt hafva uppfattat
andemeningen af Hr von Hohenhausens yttrande; men sedan
den förra delen deraf nu blifvit för mig förklarad, återstår
likväl den sednare delen, deruti Hr von Hohenhausen bestridde
rättigheten för ötsk:s minoritet att inkomma med reservationer;
och i afseende pä detta yttrande qvarstår således alltid
riktigheten af hvad jag sist hade äran anföra. Jag tillåter
mig vidare att bemöta ett par anmärkn:r, som blifvit gjorda emot
yrkandet af återremiss. Hr von Hartmansdorff har yrkat, alt
Utsk. saknade så mycket mera fog att fästa sig vid deli Hr Lagerhjelms
reservation förordade förslag, som Utsk. redan en
gång hade ogillat en af Hr Lagerhjelm i samma riktning afgifven
motion. Jag torde då först fä fästa uppmärksamheten deruppå,
att Hr Lagerhjelm, såsom mig synes, i sitt yttrande icke
gifvit detta förslag någon positiv vigt, utan blott framställt det
såsom ett exempel af möjligheten att sammanjemka. Man kan
i alla fall icke godkänna den åsigten, att för det Utsk. i sitt
första förslag icke godkänt Hr Lagerhjelms förslag, så skulle
Utsk. vara förhindradt att åter upptaga det. Efter min uppfattning
af grundlagen, skall Utsk. söka sammanjemka Ståndens beslut
sins emellan, och icke Ståndens beslut med Utsk:s eget första
förslag; ty det är Utsk:s pligt att andra gängen frångå sin
egen öfvertygelse och endast fästa sig vid Ståndens gemensamma
tankar, för att söka sammanjemka deni, äfven om de strida emot
Utsk:s mening. Om således Hr Lagerhjelms motion hade innefattat
en tjenlig sammanjemkning, så hade det varit Utsk:s ofelbara
pligt att dervid fästa sig, utan afseende på Utsk:s förra
ogillande. Samme talare har frågat, huru det skulle vara möjligt
att genom sammanjemkning af dessa beslut få någonting
sammanhängande, eller om man skulle kunna förmoda, att en
dylik sammanjemkning skulle vid nästa riksdag antagas. Jag
skulle kunna besvara denna fråga med en annan, den nemi.,
,om det är troligt, att något af de framställda förslagen, vare
sig Utsk:s eller något af de öfriga, kan förmodas komma att vid
nästa riksdag antagas. Men jag bcliöfver icke på sådant sätt
be
-
Den 9 Maj.
4i9
besvara frågan, då jag endast kan hänvisa till 56 §:s Reg.F.
uttryckliga lydelse, att det åligger Utsk. att söka sammanjemka
de olika meningarne, utan afseende på huruvida någon eflect
deraf kan blifva eller icke; och grundlagens bud waste uppfyllas.
Den förebråelse samma värde talare gaf Gr. Frölich
derföre, att iian föreslog en liten afvikelse från grundlagen, anser
jag i större grad drabba honom sjelf, dä han föreslagit,
att man alldeles icke skulle ställa sig grundlagens föreskrifter
om sammanjemkning till efterrättelse. En värd talare har citerat
ordspråket, att sådan som soppan tillredes, måste hon
också uppätas; men det må tillåtas mig yttra, att det vore bra
hardt, om vi, som icke haft någon del i lillreduingeo af den
anrättning Utsk. för oss uppdukat, skulle, det oaktadt, anses
skyldige att bidraga till dess förtärande. Jag förnyar mitt yrkande
om bifall till Hr Lagerhjelms mening.
Hr Lagerhjelm: Jag utber mig vördsamt att först få
afgifva en upplysning, sorn är framkallad derutaf, att en ledamot
af Const.Utsk. har gjort en framställning rör:de detta Utsk.
och mig såsom motionär. Det är en sanning, att vid denna
riksdags början jag afgaf till nationalrepresentations ombildning
ett förslag,'som underkändes af Utsk.; men det är också en
sanning, att de tankar, som jag nedlagt i min reservation emot
utlåt. N:o 36, blifvit, på sätt Gr. Cronhjelm nyss anfört, exempelvis
framställda och derjemte innehålla de en fullkomlig innovation
i det förslag jag afgaf sistlidne höst, derutinnan, att
i reservationen föreslås, att den nedre kammaren skulle äga
att invälja ett visst antal ledamiiter inom sig, till ledamöter i
den andra kammaren. Ett misstag torde således vara begånget
af den värde talare, som här yttrat, att jag å nyo framställt
samma förslag. Men delta förhållande borde icke på nu förevarande
ämne hafva något inflytande, enär jag icke har begärt,
att mina i reservationen nedlagda tankar skola inom Const.Utsk.
tagas under pröfning, utan endast framställt dem, för att exempelvis
ådagalägga möjligheten af en förmedling, en sammanjemkning,
genom hvars uraktlåtande Utsk. begått ett formfel.
Sedermera vill jag, i anledn. af det beslut rörde föredragningen,
som R. o. Ad. nu fattat, utbedja mig att få göra en liten
ändring i mitt förslag, och ber att, med iakttagande af denna
ändring, åter få uppläsa det: ”R. o. Ad. anser Const.Utsk. hafva
bort försöka att, i öfverensstämmelse med 56 § Reg.F., till
ett helt utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka icke blott
tvenne, utan samtlige RiksSt:ns i anledn. af utlåt. N:o 26, rörde
representationssättets ombildning, afgifna gemensamma tankar;
hvarföre, och till vinnande af sådan frågans ytterligare handläggning,
R. o. Ad. anser ingen annan åtgärd för närvarande
äga rum, än att utlåt. N:o 36 till Utsk. återremitteras, åtföljdt
af de vid utlåt:s föredragning hos R. o. Ad. afgifne yttranden.”
Jag går nu att på det aldrakortaste upplaga några få af
10 H. 75
450
Den 9 Maj.
de anroärkmr, som blifvit emot mig gjorda. Fiirst har man
sagt, att mitt yrkande innefattar ett förldädt afslag. Detta inkast
har af Gr. Hamilton blifvit så klart vederlagdt, att jag
endast åberopar hans yttrande. Svaret ligger nemi. deruti, att
man kan förutse, att om äfven något af de nu uppgifna förslagen
skulle genom votering i förstärkt Ulsk. vid denna riksdag
godkännas, så skulle det likväl icke vid nästa riksdag blifva
antaget, och alt således frågan derigenom konime att stanna in
statu qvo. Det är deremot frågans bringande framåt, som af
R. o. Ad. bör åsyftas, och detta sker väsendtligen genom discussionens
fortgång öfver detta vigtiga ämne; ty hvad kan mera
bevisa, att discussionen icke är fulländad, än att tvenne hälfter
af representationen kunna framkomma med så olika åsigter, att
åtskillige talare anse dem för diametralt åtskilda. Amnet kan
således icke anses vara af discussionen uttömdt. Man säger vidare,
att en återremiss endast skulle framkalla ett lappverk
frän Ulsk:s sida. Jag vågar icke svara för mera än mina egna
tankar, och de värda talare, som på förhand gifva ett absolut
decret om andra personers arbete så eller så, de sträcka sitt
bedömmande utom kretsen af deras egen adivi tet. Men vid
allt delta få vi icke förgäta, mine Hrr, att formen är af en
stor betydenhet. Man kan visserligen hafva olika tankar rör:de
formen, och jag kan icke nog värdera den som aldrig i detta
fall viker från sin öfvertygelse; men när jag sjelf hunnit fä en,
så måste jag likväl följa den, och kan icke följa en annans.
Formen är vigtig derföre, att den står qvar vid nästa riksdag,
men hvem af oss vet, om han står qvar då? Jag torde icke
behöfva gå längre, för alt framkalla den gemensamma lankan,
att formen är öfver alla enskildas öfvertygelse. Efter min tanka
är det just vördandet af formen, som skulle utgöra det karakteristiska
i R. o. Ad:s beslut, i fall mitt förslag antoges.
Vöre det icke möjligt att åstadkomma någon förening emellau
de olika åsigter, som gifvit sig tillkänna i Ståndens särskilda
beslut vid början af denna riksdag, och som ännu i denna stund
lyckas vidhållas i denna fråga, vore det icke möjligt, då skulle
jag beklaga Svenska folket. Jag söker en fredlig lösning af
detta vigliga problem; jag vill icke göra striden permanent, och
derföre söker jag att bringa frågan framåt. Det sker genom
en lefvande discussion, men icke genom en död votering.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har af Hr Mannerskantz
blifvit tillvitad att hafva framkastat idéer om formerna, utan
att bestyrka deras riktighet genom åberopande af de gruudlagsbud,
hvarpå de voro fotade. Jag (iuner mig föranlåten att återsända
ifrågavarande anmärkn. såsom ogrundad. Då hvarje riksdagsman
vid pollettens uttagande erhåller, enligt grundlagens
föreskrift, ett exemplar af grundlagarne, på det ingen må förebära
okunnighet om deras innehåll, så anser jag mig hafva
varit berättigad att i afseende på formen endast åberopa den
56 § Reg.F. till stöd för mitt påstående, att Ulsk:s försök till
Den 9 M aj.
451
sammanjemkning måste inskränkas till det sorn är möjligt att
inpassa i Utsk:s förslag. Jag vill likväl nu ingå i bevisning
deraf, på det. man icke måtte fortsätta påståendet, att det icke
finnes något gruudlagsbud, sorn stadgar sådant. Man vill drifva
det derhän, att genom gemensamma tankar kunna tvinga Utsk.
att frångå sina beslut, och att till samman jemkning åter upptaga
sådana frågor, som inom Utsk. redan blifvit pröfvade och
underkände. Grundlagen förbjuder, att grundlagsfrågor få väckas
i Ståndens plena, men tillåter i den 84 § Reg.F. en förfaltare,
hvars motion af ConstUtsk. blifvit underkänd, att på
eget författareansvar låta trycka densamma. Nu vill det vara
långt sträckt på sidan om denna §:s bokstaf, att man tillåter
sig påstå, att man kan såsom gemensam tanke antaga ett sådant
förslag och göra det till föremål för omröstning i Ståndens plena.
En värd talare yttrade, att formens helgd är det vigtigaste,
emedan ingen vet, om någon af oss finnes qvar vid en blifvande
riksdag; men samme värde ledamot, på hvars hela handlingssätt
såsom medborgare och lagstiftare jag för öfrigt sätter ett
högt värde, har likväl förklarat sig skyldig att följa en öfvertygelse,
som står på sidan om grundlagen. Han säger nemi.:
jag har verkligen vid riksdagens början afgifvit ett förslag till
Const.Utsk., men den återremiss jag nu begär, är fotad på en
modification af samma förslag och kan leda till en sammanjemkning.
Jag frågar, om icke formen ar bruten, då Utsk.
tvingas att handlägga ett förslag, som redan en gång blifvit underkändt?
och modificationen är en i Ståndets plenum nu väckt
fråga, hvilket grundlagen i 81 § Reg.F. uttryckligen förbjuder.
En annan ledamot, Gr. Björnstjerna, har yttrat, att Hr von Hohenhausen
och jag kunde hafva rätt i princip, men att praktiken
vore emot oss både vid denria och föregående riksdagar.
Jag medgifver, att våra protocoll beklagligtvis bära vittne om
sådana olagligheter vid grundlagsfrågors behandling; men det
hr icke på Ståndets majoritet s'ådant berott, det är i Landtmarskalkens
hand ensamt, som makten är nedlagd, att förekomma
sådana olagligheter, genom vägrad proposition. Vi hafva sett,
vid en föregående riksdag, huru Hr Cederschjöld, då Utsk. vägrat
att låta hans reservation få åtfölja till Stånden, försökte
alt från sin bänk i detta rum få läsa upp sitt förslag till ändring
af en grundlags-§; men han fick icke. Klubban afbröt
honom, och han måste stoppa förslaget på sig. Men jag säger
ännu en gång, att derest icke Talmannen hindrar olagligheter
inom Ståndet, så är det icke möjligt att hindra majoriteten besluta
i strid med grundlagen; och man måste då underkasta sig
beslut, som kunna stå i rak strid emot grundlagen. Hr Mannerskantz
har bland annat förklarat, och, jag tror, jemväl Gr.
Cronhjelm, att Const.Utsk. sjelf godkänt Ståndens rättighet alt
genom gemensamma tankar kunna föreslå grundlagsändringar,
som af Utsk. skola upptagas. Jag medgifver detta, för så vidt
som Hr von Hartmansdorff sjelf kom in till Ståndet med en reservation,
som han begärde, att Ståndet ville förklara för sin
452
Den 9 Maj.
gemensamma tanka. Andra hafva sedan följt hans exempel, och
på det slittet hafva vi fått hit Hr Åkermans, de så kallade Reformvännernas,
Bengt Gudmundssons med liera förslag, såsom
bilagor till Const.Utskis betänk. Rättsenligt behandladt, så skulle
Utsk:s ledamöter pro rata betala kostnaden för allt detta tryck,
som bort bekostas af förfaItärne sjelfva. Const.Utsk., som är
satt till vårdare af grundlagarnes helgd, och till en skiljedomare
emellan Talmännen och Stånden, frångår denna höga bestämmelse,
då det nedstiger till likhet med ett Ekon.Utsk., hvars
samtliga ledamöters tankar kunna såsom reservationer ingå till
Stånden, dag instämmer med Hr Lagerhjelm, men litet allvarsammare,
i den vördnad för formernas helgd, som han säger
sig äga, och som jag vet, att han vill hafva, fast han försöker
att litet grand dagliuga med dem, för att få fram hvad lian
kallar en lefvande discussion. Men hvartill leder väl hans förslag?
Jo dertill, att Cancelliet knappt hinner utskrifva denna
discussion, förr än trumpeten går, och hvem skall sedan discutera?
Är det volumerna på Utsk:s hyllor, ty folk finnes der
icke mera? Det är allmänheten, som genom egen eftertanke,
genom tidningar och brochurer, skall bereda den lefvande discussionen,
för att vid nästa riksdag ett Const.Utsk. må bildas,
som kan författa ett antagligt förslag. Nu hafva vi icke laglig
rätt till annat, än att utvälja ett af de alternativer, som Utsk.
framställt, och derjemte förklara, att om de andra Stånden icke
deruti instämma, så skall om Utskis förslag och det jemkade
förslaget voteras i förstärkt Const.Utsk.
Jag begär, att den första punkten, som nu är föredragen,
måtte läggas till handlingarne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den utredning i
fråga om grundlagens rälta mening, som Frih. Cederström lemnat,
visserligen kunde anses vara af beskaffenhet att påkalla en
förklaring af H. Ex., men att, då R. o. Ad. hade sig nogsamt
bekant, att hvad Frih. Cederström nu anfört, endast vöre ett
förnyande af hvad han vid denna och föregående riksdagar
många gånger framställt, och således så väl 11. Ex. som dess
företrädare i Landtmishefattningen flere gånger haft tillfälle att
tillkännagifva sina tankar öfver Frih:s åsigt, H. Ex. trodde sig
denna gång böra inskränka sig till ett enkelt förklarande, att
han icke ansåg sig berättigad att vägra proposition å Hr Lagerhjelms
förslag.
Gr. Frölich: Efter den förklaring Hr Gr. o. Landtm,
nyss behagat gifva, är det öfverflödigt att nu yttra sig specielt
om Frih. Cederströms utlåt. I ett fall måste jag dock medgifva,
att han har fullkomligt rätt, nemi. deruti, att frågan verkligen
är i det skick, att hvad vi här yttrat, knappast hinner
att blifva utskrifvet och till Const.Utsk. aflemnadt, förr än riksdagstrumpcten
skallar, och alt det således är ändamålslöst alt
i och för uppfyllande af grundlagens bud yttra sig vidare, utan
man kan nu begagna den tid, som af denna discussion återstår,
Den 9 Maj.
453
att deklamera och reklamera, allt efter som man har fog till.
Jag hegärde egentligen ordet, för att få bemöta Hr von Hartmansdorffs
verkligen fiffiga sätt att komma ifrån den här saken,
då han nemi. ingenting högre önskar, än att fä en återremiss,
väl vetande, att då det är omöjligt för Utsk. att förena oförenliga
skiljaktigheter, så skulle ingenting på detta sältet blifva
utaf, men han likväl, genom en förening med de Hrr, som yrka
återremiss, kunde få en liten rättighet att anses uppriktigt älska
en förändring i representationssättet. Detta tillstår jag är verkligen
ett ganska fiffigt sätt att blifva delaktig af ett sådant omdöme,
ty det är alldeles uppenbart, att han, med synbar eftergift
för sina motståndare, ändock vinner sitt ändamål, att icke få
något hvilande förslag, som till nästa riksdag kan hli beståndande.
För min del har jag icke någonsin beskyllt Hr von
Hartmansdorff att vara antireformist, emedan jag dels inser
möjligbeten af att man kan vara så fanatiskt vidhängande Ståndsprincipen,
att man vill ytterligare utveckla densamma, så alt
man i stället för fyra Stånd vill införa fem, och om det icke
lyckas, vid nästa riksdag föreslår 6 eller 7, med ett ord, går
på med att utveckla den sköna ståndsprincipen i oändelighet.
Under allt detta kan man ändock alltid prunka med påståendet
alt anses såsom en vän af reformer. Men just delta egna sätt
att vilja vara delaktig af den fördelen att anses reformist, gifver
mig tillkänna hvad slags qvalitet denna benägenhet för reformer
innefattar, och under ett sådant förhållande anser jag
det alldeles icke underligt, att Hr von Hartmansdorff icke vill
göra det ringaste afseende på den stora skiljaktighet jag i ett
föregående yttrande temligen tydligt påpekade emellan allmänna
valprincipen och samfällda valprincipen. Det leder då lill ändamålet
att underkänna alla riktiga distinctioner och bortblanda
hvad som kunde leda till enighet. I synnerhet kan man få för
tillfället medhåll af ledamöter med de åsigter, som l. ex. Hr
Mannerskantz, ty det obestämda har den fördelen att kunna
nära nog förena sig med hvad som helst, emedan det verkligen
är svårt att veta hvad en person kan vilja i sak, som tyckes
hafva till högsta princip att vilja jemka. För min del har jag
icke velat jemka på hvad jag ansett vara högsta grundsats, emedan
jag icke ser något möjligt slut utan att vidhålla en sådan.
Vanligen uppkommer endast subjectiva meningar till jemkning
lika många som de opinerande.
Under denna debatt har Gr. Björnstjerna fått tillfälle att
förklara, det jag gått längre än någon annan, till och med än
BondeSt. Det är möjligt, men jag inser icke att det är fel
att gä långt, blott man går rätt fram. Jag anser mitt yrkande
mera rätt än BondeSt:s, helst dess förslag har det felet att
hafva antagit den graderade egendomsscalan och hemmantal, såsom
grund för valrätt. Då Grefven likväl velat bevisa, att
mitt yrkande af allmänna val skulle leda till den conseqvens,
att trashankar skulle få välja och väljas lill representanter, så
ber jag att få anmärka, alt det är den värde talaren och icke
454
Den 9 Maj.
jag, som kommit till en sådan conseqvens. Äran deraf lemnar
jag helt och hållet åt Gr. Björnstjerna. Jag tror mig i våra
protocoll hafva visat, att, enligt den uppfattning af allmänna
valprincipen, som jag hyllar, skulle ett visst bestämdt antal
representanter tillsättas af de högre skatterna och flere undantag
göras nedifrån, så att endast skattande ägde välja i den
lägre classen; och jag trodde derföre icke att den värde talaren
till så hög grad kunnat missförstå mig, att jag ville lemna
valrätten till trashankar. Detta yttrande af Gr. Björnstjerna
är så mycket mera oförväntadt som han sjelf, då frågan förra
gången här var före, icke otydligt förklarade, att han i vissa
afseenden erkände samma grundsatser, som Gr. Anckarsvärd här
yrkat.
Mine Herrar! Vi kunna snart sagdt nu taga afsked från
denna fråga, och jag måste derföre ånyo upprepa, att det i mitt
tycke icke är fullt värdigt ett Stånd, som kallar sig det första,
alt med formförklaringar, vare sig uppfattade efter 58 eller 83
§, hafva ånyo horttalat åtskilliga timmar, utan att väsendtligen
hafva tänkt på om dermed kunde vinnas det stora ändamålet.
Af alla talare har det blifvit öppet eller tacite medgifvet, att
vi väl möjligen kunde få ett förslag hvilande på vårt hord till
nästa riksdag, men att ingen förhoppning finnes, att ett sådant
förslag kunde blifva antaget vid nästa riksdag. Det är derföre
som jag velat försöka att, åtminstone genom en, vid återremissen
fogad opinionsyttring, tillkännagifva, att något framskridande
ägt rum under denna riksdag till föl jd af de långvariga discussionerna.
När man icke vill detta, när man tror, att det är
mera förenligt med R. o. Ad:s ära och värdighet och öfriga
intressen att stå qvar på samma punkt, så må man då för mig
göra det. Ehuru Hr Mannerskanz tror, att representationen
skall engång omhildas i enlighet med hvad han anser vara riktigast,
men då det likväl för mig och andra blifvit temligen
klart, att icke en gång de, som drifvit jemkningsprincipen till
sin högsta höjd, lära komma öfverens, så är det fara värdt, att
R. o. Ad. kommer intill nästa riksdag att i tidningarne, i allmänna
tänkesältet och i opinionsyttringar att fortfarande anses
såsom ett af hindren för någon verklig represensationsförändring.
Det är för att undandraga mig detta, som jag ånyo tröttat R.
o. Ad. med mitt anförande.
Gr. Hamilton: Det var hufvudsakligen det af en annan
talare redan anmärkta och på hörselorganen menligt inverkande
fenomenet, som föranledde mig att begära ordet. Jag har nu
fått en ytterligare anledning dertill, men skall i alla fall söka
uttrycka mig kort. I händelse jag missförstod Gr. Frölichs yttrande,
har jag naturligtvis ingenting annat att göra, än återtaga
den anmärkn. jag framställt. Äfvenså måste jag förklara,
det jag yttrat mig orätt, om jag i mitt förra anförande begagnade
ordet beslut, då jag hort säga gemensam tanke. Jag
skulle likväl tro, att den ledamot, som nyss erinrade oss om
Den 9 Maj.
455
att hvarje riksdagsman vid pollettens uttagande erhåller ett
exemplar af grundlagen, hade bort inse, att jag icke gjort detta
af okunnighet, utan af miss-sägning. Gr. Björnstjerna och,
om jag icke misstager mig, äfven Hr von Hartmansdorff hafva
ansett, att jag förmodat, det R, o. Ad., genom beslut om en
återremiss, skulle ådraga sig misstanka att icke vilja någon reform.
Förhållandet är alldeles motsatt. Jag sökte bemöta ett
sådant påstående, framstäldt af Gr. Frölich, med den anmärkning,
att om också följden af en återremiss skulle blifva att
icke något förslag från denna riksdag komme alt hvila på Ständernas
bord, så ansåg jag likväl icke frågan derigenom vara
bragt längre tillbaka, än om vi nu nödgades att af ett förstärkt
Utsk. låta påtvinga oss ett förslag, som i alla fall icke vid nästa
riksdag kunde antagas, och hvilket derjemte medförde den
olägenhet att hinda discussionen emellan riksdagarne vid ett
viss förslag. Det är nemi. ganska lätt att uppträda mot hvilket
förslag som helst, ty mot hvarje menniskoverk kunna göras
grundade anmärkmr. Således, så länge på Ständernas bord
hvilar ett förslag, som ieke kan antagas, så kommer discussionen
att uteslutande kring detsamma hvälfva sig, hvaremot discussionen
i annat fall får en mera omfattande riktning. Man
måste då hafva någonting positivt att framställa, för att kunna
yttra sig i frågan, och discussionen får icke då det utseende af
partisinne, som den antager i händelse den vänder sig kring ett
på Ständernas bord hvilande förslag. Man har emot mitt förra
yttrande anmärkt, att det förslag, som möjligen skulle blifva
följden af en sammanjemkning, måhända icke skulle af något
Stånd gillas, och Hr von Hartmansdorff har frågat, hvartill
sammanjemkningen i sådant fall skulle tjena. Jag svarar derpå,
att det tjenade till en början dertill, att man hade uppfyllt
grundlagens föreskrifter, och om det icke tjenade till något annat,
så kunde del ändå vara tillräckligt. För det andra skulle
det tjena dertill, att man finge ett förslag uppgjordt på andra
grunder än dem man hittills sett framställda. Hvarje sådant
förslag bringar frågan ett steg framåt, och mera kunna vi svårligen
vid denna riksdag vinna. Jag tog mig äfven friheten,
att under mitt förra anförande hänvisa på åtskilliga förslag,
hvilka jag ansåg utgöra en jemkning emellan Ståndens olika beslut;
de blefvo af Hr von Hartmansdorff kallade vidunder och
talaren gjorde sig deröfver ganska lustig. Jag beklagar, att
man här så ofta begagnar sig af dylika medel. De upplysa föga
Ståndets öfriga ledamöter och gifva icke allmänheten något
högt begrepp om upplysningen inom ett Stånd, der man icke
strider så mycket med skäl sora med ordlekar. Hvad vidare
beträffar den framhållna oformligheten deraf, att man skulle hafva
en representation, sammansatt dels genom ståndsval dels genom
samfällda val, så tror jag, att om den skulle blifva ett
vidunder, så är vår närvarande representation det fullt ut lika
mycket; ty i densamma finnas olikheter vida mindre förenliga,
än de mellan dass- eller ståndsval och samfällda val. Vi haf
-
456
Den 9 Maj.
va t. ex. en del af representanterna sjelfskrifna och en annan
del valda. De sjelfskrifna äro det till en del i följd af deras
börd, till en del i följd af deras plats i samhället, nemi. biskoparne.
Inom de valda Stånden hafva vi en del valda i sin egenskap
af ståndsledamöter, nemligen borgare och prester, men i
samma Stånd ingå derjemte brukspatroner, som alldeles icke äro
borgare, samt Universiteternes och Vetenskapsacademiens ledamöter,
som icke eller med visshet äro prester, men likväl äro
inympade såsom en särskild dass på PresleSt. För min del kan
jag således icke finna, att de skiljaktigheter, som genom en sammanjemkning
af Ståndens beslut skulle uppkomma, blefvo större
oformligheler eller vidunder, än dem jag redan nämnt såsom befintliga
i vår representation. I afseende pä formen för en återremiss,
har en talare ansett den vara oriktig, då 56 § Reg.F.
bestämdt, föreskrifver, huru förhållas skall andra gången ettämne
till Ståndet inkommer. Jag erkänner, att återremiss är icke
den deruti föreskrifna formen, men grundlagen bestämmer jemväl
huru ett sådant betänk, skall vara beskaffad^ och den förutsätter
naturligtvis icke det läll, att Coust.Utsk. icke följer denna
föreskrift. Hade Utsk. i detta fall gått tillväga på det sätt
Reg.F. föreskrifver, så skulle jag icke yrkat återremiss, men
något medel måste väl Stånden skola hafva för att skydda sig
emot ett olagligt förfarande af Utsk., och det minsta, som i det
fallet kan göras, är väl all genom en återremiss anmoda Utsk.
att Förfara på ett formeriligt sätt. Jag fortfar att instämma i
Hr Lagerhjelms första yrkande, med den förändring han deruti
sedermera gjort.
Då nu öfverläggningen om första punkten af Utsk:s utlåt,
förklarades vara fulländad, uppläste H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
det af Hr Lagerhjelm sednast afgifna förslag till beslut, hvarefter
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade uti detta förslag
instämma.
Ropades starka ja jemte ett eller annat nej.
Frih. Cederström, Anders: På de grunder jag re
dan
anfört, anhåller jag att få reservera mig emot detta beslut
och anhåller till ytterligare stöd härför fä citera Riksd.Ordn.
49 § 2 morn., som ang:de allmänna frågor säger: ”då saken
från Utsk. återkommit, blifve den efter första uppläsandet liggande
på bordet. Den kail vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning
ägt rum eller ej, på flere ledamöters förenade begäran
åter hvila, men då saken 3:dje gången förekommer, skall
den till afgörande företagas.” Detta är verkligen äfven en allmän
fråga, och jag kan således icke inse, alt en återremiss nu
kan vara tillåteu. Då likväl Hr Gr. o. Landtm, ansett min mening
oriktig, får jag blott i prot. nedlägga min reservation.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att få veta
huru Hr Gr. o. Landtm, uppfattat svaret på den framställda
propos., emedan jag ej känner huru det anses hafva utfallit.
H.
Den 9 Maj.
457
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att iian icke
hort något nej, men nu, för den händelse något sådant svar
blifvit afgifvet, finge förklara, att ja varit öfvervägande.
Frih. Cederström, Jacob: I det fallet får jag, jemte
förklarande, att jag Ijndeligen svarat nej, anhålla om votering
och begära till contrapropos., att R. o. Ad. lägger betänk, lili
handlingaruc.
Gr. Frölich: Jag får endast förklara, att ehuru jag vet,
att milt yttrande, sådant jag afgifvit det muntligen och skriftligen,
kommer att åtfölja till Etsk., ifall återremiss blir beslutad,
så kan jag dock för min del icke instämma i en sådan
återremiss, sorn den, hvilken är grundad på Hr Logerhjelms
förslag, emedan den icke egentligen innefattar någon gemensam
tanka, ulan troligen blott är ämnad att åstadkomma tidsutdrägt
genom utskrift af discussioncn, på det Const.Utsk. i afvaktan
deraf skall anse sig förhindradt att företaga andra förslag i
samma ämne, sorn hvila på dess bord.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voler.propos.:
Den som instämmer i det af Hr Lagerhjelm, Pehr, fram
ställda
förslag till beslut i afseende på Const.Utsk:s utlåt. N:o
30, i anleda, af återremiss å mern. N:o 26, voterar
j» i
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. att lägga till handlingarnc
Utsk:s i första punkten af sagde utlåt, gjorda anmälan om
oförenligheten af samtlige RiksSl:ns i anledn. af förenämnde mern.
yttrade gemensamma tankar.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 61.
Nej — 7.
Sedan, uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord
förfrågan, R. o. förklarat sig anse onödigt att de öfrige punkterne
uti Const.Utsk:s utlåt, upplästes, hemställde H. Ex., om
R. o. Ad., i anseende till det i fråga om första punkten fattade
beslutet, hi fälle, att de öfriga punkternc af Coust.Utsk:s utlåt.
N:o 36 lades till handlingarne.
Ropades ja.
Upplästes och lades till handlingarne K. M:s denna dag
ankomne nåd. skrifvelse till R. St. af d. 8 dennes, ang:de frågan
om ett förändradt myntsystem.
10 H.
58
458
Den 9 Maj.
UöTedrogs och lades lili handiingarnc LagUtsk:s d. 7 dennes
f. ra. på bordet lagda mera. N:o 113, ang-.de verkställd omröstning
i anledn. af de hos RiksSt, fa t ta de skiljaktiga beslut,
vid förehafvande af K. M:s nåd. propos. om förändrad lydelse
af 1 § i 23 cap. Ärfda-b:n och tillägg till 7 § i 20 cap. samma
balk.
Sedan sålunda alla på denna dags föredragningslista upptagna
mål blifvit afgjorde, tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att anslaget till plenum för e. m. blifvit borttaget.
Justerades ett prot.uldr., innefattande R. o. Ad:s beslut i
afseende på K. M:s nyss förehafde nåd. skrifvelse.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne ullåt:n
och mern., nentL från
Stats-Uts kottet:
N:o 287, i anledn. af väckta motioner om förändringar i
•sältet för utgörande af indelta räntor samt om dessas jemte
tiondespanmälcns indragning till statsverket, m. in.:
N:o 288, i anledn. af väckt fråga om förändrade stadganden,
rörde debiteringen och uppbörden af de till Bohus läns
regemente anslagne indelningar;
N:o 2S9, i anledn. af väckt fråga om indragning lill statsverket
af den till aflöning åt landshöfdingen i Blekinge län anslagne
kronotiondespanmål samt indelningshafvarens godtgörande
medelst contant statsanslag;
N:o 295, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, rör:de en
i utlåtandena N:is lil och 237 förekommande fråga;
N:o 296, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
198, ang:de dagsverksskyldigheter för hemmansägare å ön liven;
N:o 297, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
241, ang:de väckt fråga, dels om framtida försäljning af kungsgårdar
och andra kronolägenheter, dels om förändring af de i
afseende på utarrendering af Kronans fasta egendomar å landet
nu gällande föreskrifter;
N:o 298, ang:de gratification åt förste Hof-intendenten m.
m. Welin;
N:o 299, ang:de slutligt bestämmande af arfvode! för den
i Utskottet anställde kamererare;
N:o 300, rör:de skedd votering i frågan om anslag till ett
nationalmuseum ;
N:o 301, ang:de verkställd omröstning öfver 2:ne i mera.
N:o 260 omnämnde frågor;
l)en 9 Maj.
459
N:o 302, ang:de verkställd votering i frågan om de till
Emm-åns upprensning beviljade statsbidrag;
N:o 303, rörde skedd omröstning i frågan om anslag lill
nykterhetsskrifters ulgifvande;
Förstärkta Banco-Utskottet:
N:o (50, i anledn. af verkställd omröstning öfver åtskilliga
af de i mern. N:o 55 upptagna frågor, ang:de regleringen af
Bankens lånerörelse, m. m.;
Banco- och Lag-Utskottet:
N:o 3, med förslag lill samman jemkning al BiksShns skiljaktiga
beslut öfver Utsk:ns betänk. N:o 1 och utlåt. Nio 2, med
förslag lill lag för enskilda banker och dessas rörelse;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 43, i anledn. af erhållen återremiss å Ulsk:ns betänk.
N:o 19, öfver väckta motioner om dels ändring i och dels förklaring
öfver stadgandet i 26 cap. 2 § Byggn.b:n, ang:de byggnadsskyldigheten
å prestgårdar på landet;
N:o 44, med förslag lill sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga
beslut öfver Utsk:ns betänk. N:o 31, om ändringar och
tillägg uti K. förordn. om prestval d. 1 April 1843.
11. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
.o®-®<3 @ £-<£;«•«••—-
Tisdagen den 13 Maj 1845.
Plenum kl. \ till 2 e. m.
Justerades 9 prot.uldr. för d. 9 dennes.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i
BancoUtsk. efter N:o 2320. Hr Åkerman, Fredrik; och bcfans
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 86. Hr Stuart, Fredrik Christoffer.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exp.Utsk. inkomne förslag lill R. St:s und. skrifvclscr till K. M.t
400
Den 13 Maj.
Nio 1 *79, ang:de reserverandet af de vid 1840 —3841
årens riksdag anvisade slatsbidrag för .hamnanläggningen vid
Ahus och upprensningen af Roltne-ån;
N:o 180, angide sältet, ordningen och villkoren för utbetalning
af anslags- och lönesummor till befrämjande af odlingsföretag
och allmänna arbeten;
Nio 181, angide föränlande af Ekeplanteringscassans medel;
Nio 182, angide åtskilliga rusthåll inom Westmanlands län
ålagd dagsverksskyldighet, m. m.;
Nio 183, angille inlösen af förläningar, upplåtna till Löfås
silfververk;
Nio 184, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos. angide
förre Depis-chefernes vid Generaltullstyrelsen, Presidenten af
BiIIberghs och Cancellirädet Valerii befriande från ådömdt ersättningsansvar
i målet, röride den efter aflidne Uppbördstullförvaltaren
Finér yppade balauce, dels bos R. Si. gjorda framställningar
i fråga om beviljandet af enahanda eftergift för
förre Kainereraren, Kammarrättsrådet Winroth och förre Controlleuren
Middendorff;
Nio 385, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse i fråga om bildande
af eli nationalmuseum.
, Nio 188, om förändring i liden för kronouppbördsstäm
morna
;
Nio 187, angide förändring i tiden för kronouppbördsstämmorna
på Gottland;
Nio 188, angide lindring i tionde- och räntegifvares skyldigheter;
Nio
189, angide ändring af K. förordn. d. 9 Maj 1835,
om hvad iakttagas bör vid handel om lösören, som köparen lå
ter
i säljarens vård qvarblifva;
Nio 190, angide tull hevi lini ngen;
Nio 191, angide fattade beslut i afseende å Bankens låne
och
creditivrörelse;
Nio 192, angide extra statsanslag för allmänna arbeten;
Nio 193, angide till Emm-åns upprensande beviljade statsbidrag;
N:o
194, i anledn. af K. Mis nåd. propos. med förslag till
förordn. om jords eller lägenhets afslående för allmänt behof;
Nio 195, om förändrad ordning för lagsökningsmåls be
handling
i vissa fall;
Nio 198, om förändring af 24 cap. 8 §
seende på ansvaret för den, som i oträugdt mål och af vredes
mode drager och begagnar vapen;
Nio 197, angide ändring i vissa tullförfattningar;
Nio 198, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang. förändrad
lydelse af i § i 23 cap. Ärfda-b:n och tillägg till 7 § i 20
cap. samma balk;
Nio 199, om ändring af 8 § i K. förordn. om kyrkoråd
d. 29 Aug. 1843;
I)e ii 13 Maj.
461
N:o 200, i anledn af väckt fråga om upphäfvande af K.
resol. d. 13 Nov. 1747, ang:de inskräukn. uti en del socknars
i Dalarne rättighet att använda skog.
Äfvenledes upplästes lill justering samt godkändes Exp.-  Utsk:s under N:o 21 afgifna förslag till en § i riksdagsbeslutet,
ang:de tu II be v i Ilningen.
Frih. Hermelin, A u g. Söderling, uppläste följande
mern.:
Genom und. skrifvelse d. 5 Juni 1S41, ang:de anstalter för
en förbättrad fångvård, hafva K. St., jemte anmälan af deras
åsigt, att den i 26 cap. 4 § Byggn.b:n stadgade skyldighet
att bygga häradsfängelser icke kunde utsträckas derhän,
att häraderne borde vidkännas de betydligt ökade byggnadskostnader,
som måste blifva förenade med de i nämnde skrifvelse
åsyftade anstalter för en mera grannlaga fångbehandling, utan
ali häradsfängelsernes ombyggnad och inredning lill celler borde
af allmänna medel bekostas, tillika anhållit, att, vid uppgörande
af plan för dessa fängelsers ordnande inom hela Riket,
måtte iakttagas, att, till besparing af kostnad, antalet varder i
möjligaste målto inskränkt, äfven derigenom, att läns- och stadshäkte
tillika begagnas för angränsande landsort, varande af R.
St. afsedt, att, sedan häradsfangelsernc blifvit på omförmälda
sätt ombyggda och inredda, tångarne skulle kunna der qvarstanna
under ransakningstiden, och icke förr än utslag i första
instansen hr öfver dem fäldt behöfva till länshäkhet alsändas.
Nödvändigheten att särskilda härader få gemensamt ransakningshäkte
är således redan af R. St. insedd; och då tingsstaden
för ransakning och dom öfver häktad person i allmänhet
måste vara invid eller i granskapet af fängelset, der den häktade
förvaras, så hafva R. St. jemväl medgifvit behofvet deraf,
att många härader erhålla sina tingsställen för sådana ransakningsmåi,
likasom deras hakten, utom häradernes vanliga områden.
En så beskaffad förändring i nuvarande förhållanden, hvilken
ingriper i allmänna rättegångsordningen, synes dock böra
stödjas på eli bestämdt lagbud; och det hr jemväl nödigt att
i sammanhang härmed ett nytt stadgande meddelas, som utvidgar
nämndens behörighet alt deltaga i ransakningsmål rörtde
häktade personer. Det kunde nemi. blifva betungande för nämnden
att, utan ersättning, ofta göra resor till ett mera än förr
aflägset tingsställe, likasom det skulle medföra onödig besvärlighet,
tidsförlust och kostnad, om, när domhafvanden till en och
samma dag utsatt ransakning öfver särskilda brott, begångna
inom flera, t. ex. tre eller fyra härader, det skulle behöfvas,
att ända till tjuguen eller tjuguålta nämndemän voro tillstädes
för att skiftevis taga plats vid dombordet. Dessa olägenheter
synas böra undanrödjas derigenom attalia de härader, sömhål
-
462
Den 13 Maj.
va gemensamt häkte, betraktas såsom en samfålld jurisdiclion,
hvad angår mål, deri häktad person tilltalas.
På grund häraf, och då delta ämne fordrar skyndsam åtgärd,
sedan R. St. numera godkänt det system för fångbehandling,
hvarefter omförmälda fängelser böra uppföras, och för användandet
af hvilket system dessa fängelsers uppbyggande i
främsta rummet utgör ett nödvändigt villkor, får jag, med stöd
af Riksd.Ordn. 56 §, vördsamt föreslå, att genom allmän författning
måtte stadgas som följer:
”Utan hinder af domsagornas nuvarande indelning må, efter
thy som Konungen derom förordnar, särskilde härader hafva gemensamt
häkte, inrättadt för de häktades förvarande i enrum,
så ock, i närheten af det häkte, gemensam tingsstad, hvarest
ransakas och dömmas skall i brottmål, deri häktad person tilltalas
för gerning, den lian begått inom något af de härader,
för hvilka häktet gemensamt är. Ransakning och dom i sådant
mål till höre den häradsrätt, inom hvars domviirjo gerningen,
som åtalas, blifvit begången; dock må nämnd tagas äfven från
annat, af de härader, för hvilka tingsstaden gemensam är, efter
thy, som Konungen derom förordnar.”
Om remiss häraf till LagUtsk anhålles.
R. o. Ad. biföll, alt denna motion linge remitteras till
LagUtsk.
Anmäldes till bordläggning följande från Utsk:n inkomne
ullåtrn och mern., nemi. frän
Constitutions-Utskottet:
N:o 43, i anledn. af RiksSl:ns ålerremisser å mern. N:o 33;
Stats-Utskottet:
N:o 307, i anledn. af väckte motioner i fråga om sättet
för användande af Bankens behållna vinst för åren 1845, 1846
och 1847;
N:o 308, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
283; och
N:o 309, ang:de de i 63 § Reg.F. föreskrifne creditivsummor.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att StatsUlsk:s
nu bordlagda mern. N:o 309 mätte sällas främst på föredragningslistan
till nästa plenum.
Denna anhållan blef, uppå derom af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, framställd propos., af R. o. Ad. bifallen.
Till bordläggning anmäldes vidare Slalslltsk:s utlåtrn:
N:o 310, i anledn. af väckt motion om bildandet af credilivfond;
och
Den 13 Maj.
463
N:o 311, i anledn. af återremisscr å Utsk:s betänk. N:o 24,
ang:de beredandet af en ny local för Riksg.cont.
Vid bordläggningen af sistnämnde utlåt. N:o 311 anmälde
sig och yttrade
Ilr von Hartmansdorff, Äng.: Som detta måtte vara
en anslagsfråga, hemställer jag, om ej det nu upplästa betänk,
må på föredragningslistan uppföras näst efter det, hvarom
Frih. Palmstjerna väckt fråga.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är 2:ne betänk:n
ifrån Stats- och Ekon.Ulsk:n, som angå frågor, de der säkerligen
bli underkastade votering i förstärkt StatsUtsk., och hvilka
belänk:n jag anhåller måtte på föredragningslistan blifva ställda
näst efter StatsUtsk:s betänk. N:o 309 och framför det, som Ilr
von Hartmansdorff afsa g, enär ett snart beslut om de frågor,
jag nyss omnämnt, är mera angeläget än beslut i frågan om anslag
för Riksg.cont:s hus.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att så snart öfrige
nu, jemte de redan bordlagde, från Utsk:n inkomne mål blifvit
anmälde, propus, i afseende på ordningen för målens uppförande
å föredragningslistan skulle blifva framställd.
Ilr von Hartmansdorff: Får jag ingen propos. å min
framställda begäran?
Till svar härå meddelade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
han ämnade i ett sammanhang framställa propos. å så väl Hr
von Hartmansdorffs som Frih. Palmstjernas begäran.
Sedermera föredrogos till bordläggning ncdannämndc mern.,
utlåt, och betänk., nemi. från
Banco-Utskottet:
N:o 61, med förslag lill åtskilliga förändrade föreskrifter
j l:sta art. af nu gällande bancoreglemente;
N:o 62, med förslag lill åtskilliga förändrade föreskrifter
i 3:dje art. af nu gällande bancoreglemente;
N:o 63, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter
i 7:de art. af nu gällande bancoreglemente;
Lag-Utskottet:
N:o 109, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Ctsk:s betänk.
N:o 82, öfver väckte motioner om förändring af lagens stadgande
rör:de teslamentsfriheten och gåfva med varm hand;
N:o 110, i anledn. af väckt motion rör:de omarbetning af
K. förklaringen d. 14 Maj 1805, ang:de lagens riitta förstånd
och tillämpning i mål, som röra klander å fast egendom samt
hvad ytterligare vid lagfarts beviljande bör iakttagas;
N:o lil, i anledn. af skedd återremiss af Utsk.-s betänk.
N:o 54, öfver väckta motioner om dels upphäfvande af lagens
]>en 13 Maj.
stadgande ang:de summa apellabilis, dels ock nedsättning af det
belopp, hvartill densamma är bestämd vid rädstufvurälten i
staden Fahlun;
N:o 112, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
94, öfver väckt motion om förändring af sättet för utmätt fa
stighets
försäljning;
N:o 114, i anledn. af väckt motion om förändrade föreskrifter
i afseende på kungörelsers publicerande i kyrkorne;
N:o 115, i anledn. af väckt motion om förklaring af 9 eap.
1 § Ärfdab:n , i fråga om sältet för bouppteckningars upp
rättande
;
N:o 116, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut, vid förehafvande af Ulsk:s utlåt.
N:o 95, i anledn. af gjorde anmärkn:r vid Utsk:s betänk. N:o
60, öfver väckt motion, ang:de upphäfvande af 3 och 4 §§ i
K. förorda, d. 10 Juni 1841, rör:de bysättning;
N:o 117, i anledn. af vackt motion ang:de införande af ett
nytt stadgande i 18 cap. Älfdalen, ronde lestamenlsklander;
N:o 118, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels förändring
af stiftsstyrelsernes organisation, dels ock upphörande af
consistoriernes domsrätt;
N:o 120, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de antagande
af dels ny strafflag, dels ock lag för verkställighet af fän
gelsestraff;
Stals-
samt Allm. Bes v.- o. Ekon.-Utsk:n:
N:o 117, i anledn. af återremiss å Utskms utlåt. N:o 69,
ang:de väckt fråga om anslag till Stockholms lyceum och realgymnasium;
samt
N:o 118, i anledn. af RiksSl:ns skiljaktiga beslut i fråga
om lärareseminariers inrättande och anslag dertill in. m.
Sedan sålunda de från Utsk:n inkomne mål blifvit bordlagde,
yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att de betänk:n,
som angå föreskrifter om bancoreglem., måtte sättas pä föredr.-  listan näst efter betänk, frän StatsUtsk. rörde statsregleriugen.
Frih. Palmstjerna: Dessa sednast bordlagda utlåt, ifrån
Stals- och Ekon.Utsk:n N:o 1 i7 och 118 angå sådane frågor,
som måhända hli föremål för votering i förstärkt StatsUtsk.,
och jag anhåller fördenskull, att, som flere andra voteringar i
förstärkt StatsUtsk. föreslå, och eli snart afgörande af aila sådane
är af vigt, desse hegge utlål:n må ställas på föredr.listan
näst efter StalsUtsk:s utlåt. N:o 309.
Uppå härefter af [I. Ex. Hr Gr. o. Landtm., i anledn.
af hvad Frih. Palmstjerna och Hr von Hartmansdorff hemställt,
gjord
Den ] 3 51 a j.
465
gjord propos., biföll R. o. Ad. att å föredr.listan till nästa plenum,
näst efter StatsUlsk. meni. N:o 309, hvilket, enligt redan
fatladt beslut, komme att uppföras främst, skulle upptagas Statsoch
Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 117 och mern. N:o 118, dernäst
StatsUtsk:s utlåt. N:o 311, och sedermera BancoUtsk:s mern. N:is
61, 62 och G3.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
—••y» @ —
Onsdagen dea 14 Maj 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för gårdagen.
Justerades pleniprot. för d. 31 sisth Mars.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att de af R. o.
Ad:s ledamöter, sorn innan sin afresa från riksdagen önskade
underskrifva riksdagsbeslutet, hade tillfälle dertill i RiddarbusCancelliet,
dit de sista bladen af samma beslut för sådant ändamål
blifvit aflemnade.
Sedan H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gifvit tillkänna, att,
efter det val, som nu borde äga rum, plenum komme att fortsättas
i och för pröfningen af de på föredr.listan upptagne mål,
företog R. o. Ad. val af så väl 14 ordinarie ledamöter, som 6
suppleanter i förstärkt Const.Utsk.; och befunnos, vid valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde:
till ordinarie Ledamöter:
N:o
131.
Gr.
De Geer, Carl, med
89
röster.
11
140.
n
Björnstjerna, Magnus
72
11
20.
Frih. Bonde, Garl Jedvard .....
72
ii
76.
11
Kruuse af Verchou, Fullm. Hr von
Hohenhausen, Michael Silvius
72
11
11
183.
11
d’Albedyhl, Christer Henrik . . .
72
11
1?
254.
11
Lagerbjelke, Johan ......
72
71
99
323.
11
Rosenblad, Carl
72
11
11
342.
ii
v. Stedingk, Fullm. Frih. Lovisin, Adolph
72
77
11
3S0.
ii
v. Schulzenheim, David
88
17
11
734.
11 r
Taube, Fullm. Gr. Piper, Carl Fredrik
89
11
10 IL
59
466
Den 14 Ma] f. m.
N:o 2093 A. Hr af Wetterstedt, Niclas .... 72 röster.
,, 1476. Hr Riben, Carl Wilhelm 72 „
„ 1560 C. Hr Celsing, Lars Gustaf 72 „
„ 2013 B. „ Rosenblad, Bernhard 72 „
samt till Suppleanter:
,, 478. Hr Printzenskjöld, Carl .72 ,,
,, 1979. „ Brakel, Gustaf Anton 72 „
,, 205. Frih. Åkerhjelm, Gustaf Fredrik ... 72 ,,
,,2275. Hr Lefrén, Johan Pehr 71 „
„ 220. Frih. Palmstjerna, Nils Fredrik ... 71 „
„ 689. Hr Brunow, Fullm. Gr. Falkenberg, Carl Adam, 71 ,,
Varande genom lottning mellan dem, som fått lika röster, bestämdt,
så väl hvilka borde blifva ordinarie ledamöter, som den
ordning, i hvilken suppleanlerne borde inträda.
Föredrogs SlatsUlsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. 309, ang:de de i 63 § Reg.F. föreskrilne creditiv-summor.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att först
få fästa Ståndets uppmärksamhet på Hr Schartaus reservation.
Han säger, att, genom Utsk:s förslag, har Rikets sednast församlade
Ständers beslut i afseende pä en fond för stora creditivet
blifvit tillintetgjord!. Denna reservation syftar på ett
yttrande af Utsk. pag. 5, hvilket icke är intaget ibland Utsk:s
förslag lill beslut, emedan det ej slär på den indragna linien,
men innehåller dock en hemställan, så lydande: ”Vid sådant
förhållande, och då den för detta ändamål hittills i Banken afsätta
summa, utgörande endast 210,260 r:dr 7 sk. 3 r:st., i
händelse af creditivens lyftning, skulle komma att blifva af
ringa betydenhet, samt jemväl dessa medel, på sätt Utsk:s mern.
N:is 61 och 304 utvisa, blifvit tagna i beräkning bland de tillgångar,
som för deruti uppgifna föremål erfordras, torde de af
1840 och 1841 års Ständer meddelade stadgande:), rörde omförmälde
fonds bildande, böra förfalla.”
Jag erkänner visserligen, att när medlen äro tagna i beräkning,
så kan icke eller med någon säkerhet påräknas, att
en besparing för denna fond skall kunna göras; men det vöre
dock möjligt, icke allenast alt den omnämnda summan blefve
öfver till nästa riksdag, ulan måhända ännu mera. Jag anser
derföre onödigt att införa den delen af Utsk:s betänk., som innehåller
den hemställan jag uppläst; och om R. o. Ad. skulle
utur betänk, behaga utesluta den delen f. o. m. orden: ”vid
sådant förhållande” t. o. m. slutet af det stycke, der dessa ord
börja, så hade man icke frångått ett beslut, som föregående
Ständer fattat. Det vore dessutom en möjlighet, som jag redan
haft äran anföra, antingen att penningar blefvo öfver på dessa
200,000, eller ock att ännu mera kunde samlas till nästa riksdag
för det omnämnda ändamålet. Grundsatsen att samla medel
är så god, att den ej bör af Ständerne återtagas.
Den 14 Maj f. m.
467
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Grundsatsen alt samla
fonder kan under många omständigheter vara riklig; men under
andra är den oriktig; om nemi. det sker pä del sältet,
ali Riksg.contss penningar insaltas i Banken och stanna der på
räkning, ulan att vidare användas, hvarigenom det enda rörelsemedel
vi äga, eller sediarncs aulal, förminskas. Det visar sig
i alla fall, eller det beslut, som Ständerne vid denna riksdag
fattat, att en icke obetydlig förminskning i sedelstocken kommer
att äga rum under nästföljande är, och någon större indragning
än som redan är beslutad, anser jag skadlig, samt följaktligen
grundsatsen, att på detta sätt samla en fond, lill bestridande af
utgifter, dem man ej känner när de skola förekomma, icke
tjenlig alt nu tillämpa, utan tvertom motverkande hvad sorn
utgör hvar och ens syftemål, det allmänna bästa; och instämmer
jag sä mycket hellre i IJtskis nu förevarande utlät., som det
grundar sig på utlåt. N:o 304, hvaremot ingen aumärkn. inom
något Stånd blifvit framställd, och i hvilket fonden för stora
credilivet ar upptagen såsom en tillgång för de invisningar på
anslag, som Ständerne vid denna riksdag gjort. Uppenbarligen
är summan 200,000 r:dr af den ringa betydenhet, då fråga blir
att lyfta stora creditivet, att om man äger denna fond eller
icke, så kan det vara temligen likgiltigt; men om den kunde
ökas, då vore det en summa, som biefve tillgänglig vid sig yppande
behof.
Hr von Hartmansdorff har visserligen nämnt, att större
tillgångar kunde uppkomma än denria; men den nuvarande fonden
är bildad småningom sedan sista riksdag, och då föreskrers
ej, att alla tillgångar, som på ett eller annat sätt kunde samlas,
skulle härtill disponeras, ulan det fans härföre vissa andra föreskrifter,
som jag nu ej så noga kan påminna mig. Som nu
tiden för nästa riksdags sammanträde blir hälften kortare än
den som förflutit mellan detina och sisilidue riksdag, sä blir
troligeu icke eller summan, som skulle kunna samlas, mer än
hälften af 200,000 r:dr, eller deromkring, och tillgängen blir
således icke betydlig. De medel, som tillflyta Riksg.eout. och
som äfven finnas i SlatsUtsk:s mern. N:o 304 upptagne, vinna
tillökning ifrån Banken, genom de tillgångar Bankens fonder
vunnit vid de voteringar, som i förstärkt BancoUtsk. ägt rum.
Dessa tillgångar torde öka de medel, som ifrån Banken skola
öfverlätas till Riksg.eout. med 7 ä 800,000 r:dr utöfver hvad
förut varit beräkuadt, hvaremot jag är öfvertygad, alt ingen
del af de i mern. N:o 304 omnämnda summor utaf öfverskollen
för år 1843 och 1844 kommer alt inflyta, ulan att de befinnas
vara påräknade utan riktig grund, och alt de komma att försvinna,
hvarigenom således Riksg.conhs behof på större tillgångar
från Banken ökar sig. De återstående tillgängarue blifva
icke så betydliga, alt det lönar mödan att deraf bilda en fond
för stora creditivet. Att säga, det man bildar en fond för
della creditiv och stanna vid 3-, 4- å 500,000 r:dr, tjenar ej
lill mycket. Det är godt och väl alt uttrycka en grundsats,
4 OS
Den 14 Maj f. m.
men då bör den ock kunna verkställas, och ej blott stå på papperet.
Att bilda en mindre fond, som blott skulle medföra afsaknad
på penningar, som bättre kunde användas, det kan jag
ej tillstyrka, utan anhåller derföre om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Frih.
Palmstjerna, begärande bi Fa 11 å Ulsk:s betänk., mot hvilket egentligen
ingen annan anmärkn. är gjord än den, som rörer
strophen pag. 5, som börjar med orden: ”Vid sådant förhållande”
etc., och hvaruti föreslås, att Ständernes vid 1841 års riksdag
fattade beslut, ang:de en fonds bildande, borde förfalla.
Detta beslut anser jag så mycket hellre böra förfalla, som ett
sådant skrinlagdt capital är af ingen nytta för samhället; ty
Riksg.cont., om det utlånar sina penningar emot ränta, bar tillfälle,
om så skulle fordras, att genom upplåning fylla behofven;
och det är en vida klokare förvaltning att göra sina capitaler
fruktbärande än att skrinlägga dem, då de naturligtvis ej afkasta
någon ränta, men dock i behofvets stund nödgas låna
penningar och derå erlägga ränta. Den summa af 210,260 r:dr
7 sk. 3 r:st., som i Banken varit slående till fond för det stora
creditivet, är nu redan vid denna riksdag anvisad, på sätt Utsk:s
betänk, innehåller, och det vore besynnerligt, om de beslut,
Sländerne redan fattat, skulle komma att öfverändakastas, och
man skulle komma att återgå dertill, att en dylik fond ånyo
skulle bildas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, alt de värde
ledamöter, som motsatt sig mitt förslag, ville gifva akt på skillnaden
emellan grundsatsen att bilda en sådan fond, och sättet
att använda de medel, som skulle höra dit. Det är möjligt för
Riksg.cont. att låta den fonden utgöras af räntebärande papper,
alldenstund Contoret äger sådane i sina händer, och i delta
fall kommer icke en enda skilling af sedelstocken att dragas
ur rörelsen. Deremot är det tydligen mera lätt för Riksg.cont.,
att i behofvets stund sälja sina räntebärande papper och lemna
penningar till Konungen, än det är för nämnde Conior att, i
ett land, der inga statslån förut finnas, upptaga sådana och lemna
medlen till Konungen. Om Riksg.cont. möjligen skulle behöfva
upptaga län, så finge man väl se huru lätt det blefve.
Jag tror mig veta, att en af de talare, som nyss yttrat sig
emot mig, förut under denna riksdag varit af den mening, att,
i händelse Bankens behållningar hade blifvit lemnade Iill Riksg.-  cont., så bade de kunnat användas till fond för det omnämnda
creditivet. Det var då utan tvifvel meningen, att i räntebärande
papper lägga dessa penningar, som utgöra mer än 200,000
r:dr, eller, som Frih. Palmstjerna sade, 4- å 500,000 r:dr.
Man bör, efter min tanka, icke förkasta en riktig grundsats,
derföre alt man ej kan utföra den genast. Jag har dessutom
redan visat verkställigheten vara möjlig, utan alt på något sätt
förminska sedelstocken. Om nu R. o. Ad. icke gjorde något
annat, än uteslöte den ifrågavar. meningen ur betänk., men för
Den 14 Maj f. m.
469
(ifrigt godkände detsamma, så blefve följden den, att SlatsUtsk.,
vid uppgörandet af Riksg.conl:s reglemente, förklarade, att, derest
medel blefve öfver och kunde användas till denna creditivfonds
bildande, hvarom den eller den föreskriften handlar, så
skola dessa medel läggas i räntebärande papper. Derigenom
vore ett å ömse sidor tillfredsställande stadgande vidtaget. Jag
vågar således fortfarande anhålla, att Ståndet ville medgifva
den ifrågavarande punktens uteslutande.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag kan ej
annat än instämma med Hr von Hartmansdorff i hvad han yttrat
rör:de bibehållande af den grundsats, som Ständerne vid sistl.
riksdag uttalade. Jag skulle tro, att Riksg.cont. blifver i tillfälle
att kunna hilda den ifrågavar. fonden af räntebärande papper,
om n.b. Ständerne bifalla hvad BancoUlsk. föreslagit, då en
vida större tillgång kommer att för Riksg.cont. uppstå, än hvad
detsamma påräknat; och detta, säger jag, beror på huruvida
det nu inkomna förslaget af Ständerne antages. Gillas BancoUtsk:s
förslag, så tillkomma Riksg.cont. vida större summor an
SlatsUtsk. har beräknat, och då tror jag skäl vara att i räntebärande
papper hilda en sådan fond. I ett land, som icke är
rikt, faller det sig i allmänhet svårt att åstadkomma en stor
massa af räntebärande papper; de kunna icke umbäras. Här är
en sådan fond, som man fordom ansåg nödig att hafva i reel
valuta, och att äga en sådan samlad, är af större säkerhet än
något annat. Derom är nu icke fråga, hvarföre jag inskränker
mig till instämmande i Hr von Hartmansdorffs förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: De af Hrr von Hart
mansdorff
och von Hohenhausen omnämnda tillgångar, som skulle
Riksg.cont. tillflyta, utgöra 1,116,000 r:dr, hvaraf 300,000 r:dr
blifvit af SlatsUtsk. lagua i beräkning; återstå således 816,000
r:dr. StatsUtsk:s meni. N:o 304 upptager vidare 250,000 r:dr,
som ett förmodad! öfverskott på statsverkets inkomster för åren
1843 och 1844; men efter de beräkningar jag enskildt gjort,
kan intet öfverskott uppkomma, utan troligen visar sig vid liqviderne
för nämnde är en brist, som af Riksg.cont. får ersättas.
Riktigheten af denna min beräkning visar sig ibland annat deraf,
alt Slatscont. hade redan i April månad lylial 1 million r:dr
af statsbristsumman, hvaremot under föregående år, dä öfverskott
på statsinkomsterne funnits, dels icke i nämnde månad
lyftals en enda skilling, och dels under år 1843 blott 200,000
r:dr. Således kan man ej göra någon beräkning på de 250,000
r:dr, som i betänk. N:o 304 finnas upptagna. Drages sistnämnde
summa från ofvanuppgifna 816,000 r:dr, återslå ej mer än
566,000, som i Riksg.cont. skulle finnas alt tillgå, utöfver hvad
i mern. N:o 304 nämnes. Enligt berörde mern., visar sig således
en tillgång utöfver de anslag Ständerne för vissa ändamål beviljat,
men StatsUtsk. har sedermera inkommit med förslag till
ytterligare utgifter, hvarigenom största delen af det öfverskott,
som i N:o 304 omuämnes, skulle försvinna. För Riksg.cont.
470
Den 14 Maj f. m.
skulle således ett öfverskott uppstå af ungefär 600,000 r:dr;
men StatsUtsk. har jemväl föreslagit, alt 500,000 r:dr skulle
anvisas för lilla creditivet, hvarförutan R. o. Ad. beslutat eli
creditiv af 100,000 r:dr för undsättningar under och efter missväxtår.
En hvar lärer fördenskull finna, att de 600,000 r:dr, sorn
i öfverskott från Banken skulle tillkomma Riksg.cout., ej räcka
till mera än fond för lilla creditivet och undsättnings-credilivet,
och det torde kunna tagas för afgjordt, att, innan fråga uppstår
att lyfta stora creditivet, blifver det nödigt att anlita det mindre,
och då torde som följd af denna supposition det vara nödigt
för Riksg.cont. att äga ofvanberörde tillgång för detta ändamål,
ja nödigare än för det stora creditivet, hvartill lillgångarne
icke förslå, hvaremot de kunna vara tillräcklige som fond
för det lilla creditivet; och skulle man afsätta deni för det
större, så voro de ju icke i samma stund tillgänglige för det
mindre, och Riksg.cont. saknade utväg att fylla de behof, som
med detta mindre creditiv äro afsedde, annorlunda än genom upplåning.
Nu har StatsUtsk. föreslagit, att upplåningen skall vara
begränsad inom en viss ruud summa, och derigenom att ingen
capitalrabalt dervid får äga rum, kan det möjligen hända, att
upplåningen blir ganska svår, kanske omöjlig att verkställa.
Har Riksg.cont. deremot denna fond alt tillgå, så behöfver Contoret
icke eller upptaga något lån för mindre creditivet, så vida
ej ett sådant erbjudes på särdeles fördelaktiga villkor. På dessa
och förut anförda skäl, vågar jag ytterligare tillstyrka, att
R. o. Ad. mätte bifalla Utsk:s förslag i detta afseende, enär
ändamålet ali af dessa medel bilda en tillräcklig fond för det
stora creditivet icke kan ernås, vid hvilket förhållande det torde
vara bättre alt vinna ett annat.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Omvexlingar och ombyten
af grundsatser, enligt hvilka ett lands penningeväsende
skall förvaltas, kunna medföra missbruk, för hvilka den lagstiftande
makten blot Ista I les. Vid föregående riksdag ansågs
det af yttersta vigt, att i nödens stund äga någon afsatt summa
för det stora creditivet, i händelse detta belopp skulle af Konungen
påräknas. Nu hafva Ständerne dels redan användl den
besparade andelen deraf, dels äro de på väg att tillintetgöra
all sådan hopsamling för framtiden. I närvarande ögonblick
tror jag det vara likgiltigt hvilket beslut Ständerne i detta
afseende fatta; ty om icke någon fond blifver afsatt, så uppstår
i alla fall, om några besparingar eller öfverskott visa sig, samma
resultat, som hade verkligen en fond samlats, alldenstund
dessa möjligen blifvande öfverskott sannolikt komma att nedläggas
i räntebärande papper, hädanefter som hittills, och blifva
sålunda, likasom sjelfva fonden, på Bankens räkning för kommande
Ständer disponible.
Vid afhörande af slutet utaf den af Frih. Palmstjerna gjorda
deduction, hlef jag föranlåten att tro, alt han öfvermått på
Den 14 Maj f. m.
471
Hr von Hartmansdorlfs princip, eftersom Frih. ådagalade temmeligen
tydligt, huru nyttigt det vore för Ständerna, när de
kommo tillsammans, att hafva en sådan fond att tillgå, för att
icke behöfva låna. Frih. Palmstjerna har menat förhållandet
mellan riksdagarne; jag begriper alltför väl den invändning,
som skulle kunna göras mot min framställning; men så tätt efter
hvarandra som riksdagarne hädanefter komma att inträffa,
befarar jag ingalunda alt Riksg.cont. skall stanna i förlägenhet
för anskaffande af medel till fyllande af det lilla crcditivet.
Dessutom är del alldeles omöjligt att på förhand afgöra i
hvad ställning Riksg.cont. skall komma efter denna riksdag, förr
än vi fä bestämd uppgift till hvad del StatsUlsk. anlitar Contorels
conlanla behållningar. Dessa, ehuru ganska betydliga, skola
visserligen icke lemna särdeles stor tillgång för ihopsamlande
af någon ny fond, om de skola medtagas till bestridande af alla
de extra ordinarie utgifter, som Sländerne vid denna riksdag
beviljat alt intill den nästkommande utgå; men jag betviflar
högeligen, att det skall kunna låta sig göra att träda så nära
in på möjligheten af hvad som kan verkställas, och sålunda blottställa
Coniord för uppsägningar på en gång af en större massa
af räntebärande papper, hvarigenom crediten för de inrättningar,
som utgifvit dessa papper, skall pericliteras. Jag antager
således, alt Sländerne i den slutliga åtgärden rör:de linanceregleringen
k om ine att stanna i sådane beslut, som förutsätta en
successiv realisation af dessa räntebärande papper, så att vi torde
vara samlade vid nästa riksdag innan de hinna realiseras,
och att sålunda fiir Riksg.cont. ingen fara att ej kunna anskaffa
medel tilt lilla credilivel kan uppkomma.
För öfrigt synes det mig vara någonting ganska oskyldigt,
om Sländerne skulle vilja besluta nu, likasom vid förra riksdagen,
att, om något öfverskott uppkommer, skall derutafafsättas
eli så och så stort belopp till bildande af en fond för det stora
credilivel. StatsUtsk. har nu erfarit huru hvarje sparad styfver
varit välkommen, och det skadar ju icke att ett blifvande
StatsUtsk. får göra samma behagliga erfarenhet.
Jag förenar mig således med Hr von Hartmansdorff, att
Ulsk:s hemställan mätte förbigås, och målet derigenom förblifva
i samma skick, som det var vid den sistförflutna riksdagen.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Hvad jag emot fö
revarande
betänk, bar att anmärka, dä jag åt mera sakkunnige
öfverlemna!1 de öfriga frågorna, inskränker sig till följande.
StatsUlsk. lemnar, pag. 6 af betänk., föreskrifter för den händelse
Riksg.cont. skulle föranlåtas att upplaga lån; det säges
nemi.: ”1 händelse sådant, för verkställandet af Riksg.conl;s
förestående utbetalningar, finnes oundgängligen nödvändigt, äga
Fullmäktige att upplåna härtill erforderliga medel emot detta
verks obligationer, som skola lyda å Svenskt mynt och vara
ställda till inlösen, antingen efter föregången uppsägning, eller
efter viss bestämd förfallotid, hvilken sednare dock icke får be
-
472
Den 14 Maj f. m.
stämmas utöfver tio år från obligationernes utgifningsdag. Härvid
skola Fullmäktige företrädesvis söka begagna det af ofvanberörde
lånesätt, hvarigenom den lägsta räntan beredes; (Godt!)
och får denna icke i något fall öfverstiga Fem (5) procent, eller
rabatt å obligationernes ca pita lbelopp medgifvas.” Gerna
erkänner jag, att om de allmänna Europeiska förhållandena förblifva
i samma skick, hvaruti de sig för det närvarande befiuna,
knappast något tvifvel kan uppstå, alt icke Riksg.cont. på
dessa villkor kan erhålla en så lumpen summa, som 2 millioner
r:dr papper; men dessa credilförhåIlanden kunna undergå en ganska
plötslig förvandling, lill total förändring. Man har sett en
politisk tilldragelse på en gang sänka statspapper till ij-, ja till
£ af det värde, hvartill de några få dagar förut blifvit noterade.
Låt någonstädes ett vidt utseende krig utbrista, så skall
man få se om icke det blir mindre säkert att under alla förhållanden
kunna till pari curs få upplåna dessa 2 millioner mot
5 proc. Jag (inner det fullkomligen ändamålslöst, och vittnande,
om jag så får säga, om mindre uppmärksamhet på temligen
vanliga credilförhållanden, att på detta sätt limitera Riksg.cont:s
Fullmäktige.
Om Riket skulle hotas med krig och Konungen nödgades
lyfta det stora creditivet, men omöjligheten visade sig att på
sådane villkor, som blifvit sagde, anskaffa medlen, hvad skulle
Fullmäktige då göra? Skola de förråda fäderneslandet, skola
de förråda Konungen, eller skola de vara olydige mot sina instructioner?
Jag hemställer detta till eder, mine Hrr! För min
del skulle jag vilja hafva återremiss på denna del af betänk.,
för att få densamma redigerad på sådant sätt, att stadgandet
under aila förhållauden kunde sättas i verket, alt icke visas ett
otjenligt misstroende mot Fullmäktige, samt att icke Ständerne
visa sig vara angelägne att bestämma hvad de icke kunna bestämma,
och, jag vågar tillägga, hvad de näppeligen förslå att
bedomina.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är för upplåning
af de medel, som kunna fordras för det lilla creditivet, som
StatsUtsk. begränsat villkoren inom 5 proc.; men hvad upplåningen
för det större creditivet angar, har ej annat blifvit föreskrifvet,
än att densamma skall försiggå efter de bästa villkor,
som kunna erhållas, utan att hvarken ränta eller capitalhelopp
blifvit bestämde; beroende hela affären på Fullmäktiges
pröfning. Om, på sätt jag förut framställt, de tillgångar, sora
i Riksg.cont. finnas, blifva afsedde såsom fond för lilla creditivet
och för det som är afsett till undsättningar i missväxtår,
hvartill jag förmodar desamma skulle blifva tillräcklige, så torde
följden blifva, att de räntebärande obligationer, som Contoret
äger, komma att i dess vård qvarblifva intill dess lyftning af
dessa creditiver ifrågakommer; men att för det stora creditivet
afsätta någon fond, jag upprepar det åter, det anser jag verkligen
-
Den 14 Maj f. m.
473
ligen utan allt ändamål, enär denna fond ej blefve för behofvet
tillfyllestgörande. Helt annat bade det varit, om bancovinsten
för åren 1845, 1846 och 1847 skolat till Riksg.cont.
iifverlemnas; ty då hade medel funnits tillgänglige till fyllande
af det större credilivets behof, och då hade det ändamål, som
man afser med bildandet af omförinälde fond, kunnat uppnås.
Nu skulle man ej hinna detta mål, utan snarare ådagalägga
sin oförmåga att åstadkomma hvad man önskade, då man ej
kunde samla mer än -j:delen af summan, under det man derjemte
måste hafva i minnet, att dessa medel kunna behöfvas för de
andra begge, nyss omnämnda creditiverne, af hvilka det förra,
eller det s. k. lilla creditivet, alltid skall komma i fråga att lyftas
förr, än nödvändigbeten tvingar att begagna det s. k. stora.
Att borttaga medel för behof, som troligen komma att yppa
sig, och afsätta dem för ett ändamål, hvartill de aldraförst icke
blifva tillräcklige och sedermera som troligen ej tarfvas, det
anser jag vara en ganska onyttig financeregleriugsplan.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall börja der Frih. Palmstjerna
slutade. Han säger det vara ett oriktigt förfarande att
icke begagna medel för det ändamål, hvartill de äro beräknade
och troligen behöfvas, för att använda dem, der de troligen icke
erfordras. Jag har ingalunda föreslagit att borttaga några
medel, som för något visst ändamål äro erforderlige, utan endast,
att de medel, som möjligen kunna blifva öfver, måtte få
användas, på sätt Ständerne vid förra riksdagen beslöto.
Frih. Palmstjerna förmenar det vara utan ändamål, att låta
berörde beslut qvarstå: jag måste, i det hänseendet, instämma
med Hr Bråkenhjelm, att det icke är utan ändamål att vidhålla
ett beslut, som af Ständerne en gång ansetts vara riktigt, och hvars
riktighet ingen eller för närvarande bestridt. Om nu intet öfverskott
blefve att använda för det stora creditivet, så är ju
införande i reglementet af föreskriften, att, ifall medel blifva
tillgänglige, de skola till nämnde ändamål begagnas, ganska oskyldigt,
på sätt Hr Bråkenhjelm redan sagt. När dertill kommer,
att det oriktiga sätt, som Ständerne sista gången föreskrefvo,
nemi. alt låta medlen slå räntelösa i Banken, kan och skall förändras,
på sätt här uppgifvits, så är ju all tillfredsställelse vunnen.
Just det sätt, hvarpå StatsUtsk. föreslår att medel skola
anskaffas, bevisar huru nödigt det är att tillse, det medel måtte
finnas upplagde i räntebärande papper, som kunna försäljas; ty
man må icke vänta sig någon framgång af en utlåning, som
ställes på sådan grund, att hon otvifvelaktigt misslyckas i det
ögonblick hon behöfves. Jag vågar således ytterligare anhålla
om Hr Gr. o. Landtm:s propos., att 'det ifrågavar. stycket måtte
få utgå, hvarigenom intet hinder för StatsUtsk. uppstår att inkomma
med hvilka föreskrifter, som det kan linna lämpliga för
att bättre reglera saken.
Frih. Palmstjer na, Nils Fredr.: I fall ett missförstånd
10 11. 60
m
Den 14 Maj f. m.
å min sida legat till grund för den anmärkning, jag tagit mig
friheten framställa, så bör jag linna en ursäkt deruti, att betänk,
nu först på begäran kunnat erhållas i Cancelliet, och förut icke
varit tillgängligt. Likväl hemställer jag till Fullmäktigen för
Grefliga ätten Creutz, huruvida redaclionen i detta betänk,
verkligen är så tydlig, alt icke ett misstag om ordaförståndet
lätteligen kan uppkomma, och om ej uppställningen kunnat vara
helt annorlunda, hvarföre det ock torde vara förlåtligt, om man
vid första påseendet tror, att föreskriften gäller äfven för det
stora crcditivet.
H. Ex. Ilr Gr. Björnstjerna, Magnus: Denna nu fö
revarande
diseussion gifver mig anledn. alt åter nödgas uttrycka
min ledsnad deröfver, att icke BoncoUtsk:s förslag om bancovinstens
öfverlemnande lill Riksg.cont. vann Ständcrnes bifall,
hvarigenom man möjligen kunnat fått medel till att, som det
stora creditivet afser, bestrida kostnaderne för ett krig. Det
s. k. stora creditivets belopp bevisar huru trångt idéen om ett
krig är uppfattad. I ett föregående plenum tog jag mig friheten
framställa en uppgift på kostnaden för 1814 års krig, som
utgjorde 27 millioner r:dr. Vårt stora creditiv skulle för ett
krig förslå ungefär ö veckor, och finge dessutom ej upptagas
förrän trumpeten skallar. Jag kan ej, mine Hrr, annat än djupt
beklaga, med hvilken brist på förutseende detta vigtiga ämne är
behandlad). Hvad bufvudsaken beträffar, förefaller mig densamma
högst indifferent; Banken och Riksg.cont. tillhöra begge R.
tSt., och det kan komma på ett ut om penningarne ligga i det
ena eller andra verket.
Öfverlägguingen förklarades nu vara slutad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då aumärkn.T blifvit gjorde
emot särskilde punkter i Ulsk:s mern., det syntes nödigt, att
särskilda propositioner i ämnet framställdes.
Hr Bråkenhjelm: Jag tager mig friheten fråga, om öf
verläggningen
äfven för de sednare punkterne är slutad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Utsk:s mern.
i dess helhet varit föredraget, och således beslut derom, att öfverläggningen
var slutad, haft afseende på hela mern., samt hemställde
sedermera, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s hemställan, att
de af 1840 och 1841 års Ständer meddelade stadganden rör:de
bildande af en fond för stora creditivet böra förfalla.
Ropades ja och nej.
H. Ex. tillkännagaf, att em han ej misstagit sig, denna propos.
blifvit besvarad med ett ja och ett nej, och således H. Ex.
ej kunnat uppfatta huruvida Utsk:s hemställan godkändes eller
icke.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer huruvida icke
Ilr Gr. o. Landtm, skulle finna för godt göra framställning derå,
alt den punkt i Utsk:s betänk., som jag omförmält, malte uteslutas.
De n 14 Maj f. m.
475
Hi Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han, då bifall
till Utsk:s hemställan blifvit yrkadt, först derå borde framställa
propus., men att, i fall svaret derpå icke komme att utfalla med
öfvervägande ja, H. Ex. ej skulle underlåta att göra propos. i
öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorff^ begäran.
Hr-von Hartmansdorff: I det fallet önskar jag, att
Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa frågan, huruvida Ståndet vill
att den punkten skall qvarstå, ty beslutets oföränderlighet har
jag icke förordat, emedan det innefattar äfven sättet, hvarpå
medlen skola användas, nemi. att de skola stå räntelösa, hvilket
strider mot mitt yrkande.
I anleda, häraf hemställde II. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
om R. o. Ad. ansåge den af Hr von Hartmansdorff omnämnde
punkt i Utsk:s mern. böra qvarstå; ocb blef denna propos. med
blandade ja och nej besvarad.
Prih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att Hr
Gr. o. Landtm, ville framställa propos. på bifall lill denna punkt.
Då nu II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla ifrågavar. punkt, ropades starka ja, Man?
dadé med många nej, hvarpå H. Ex. tillkänuagaf, det han trott
sig finna, att ja öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering, hvarefter, sedan
II. Ex. tillkännagifvit, att plenum komme att fortsättas kl. C
e. m., följande voter.propos. upplästes till justering och godkändes:-
\
Den som bifaller den punkt å pag. 5 af Statslltsk:s mern.
N:o 309, som börjar med orden: ”Vid sådant förhållande” och
slutar med orden ”höra förfalla”, voterar
ja;:
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. berörde punkt i Utsk:s mern.
böra utgå.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, sorni
följer:
Ja — 14.
Neji— 16.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R..
o. Ad. behagade bifalla mom. 1, 2, 3 och 4 af det i SlatsDtsk:s
förevarande memorial gjorde förslag, anmälde sig och yttrade
Frih. Cederström: Utur 2 mom. anhåller jag likväl,
alt de sista raderne ifrån ordet ”inlösas” måtte utgå.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade Frih. Cederslröms
uppmärksamhet derpå, att R. o. Ad. redan förklarat öfverläggningen
vara slutad.
476
Den 14 Maj f. m.
Frih. Cederström: Jag ämnar också icke motivera nå
gonting
här vid lag, ty det motiverar sig sjelf; men när man
skall bifalla eller afslå en sak med eller utan förändringar, så
har man väl rättighet att begära uteslutande af det ord, som
åstadkommer omöjlighet för verkställigheten. Jag ingår icke
nu i någon öfverläggning, utan begär blott bifall till punkten,
på det sättet att den slutas med ordet inlösas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att Frih. Cederström
dock framställt ett förslag, som icke förekommit under öfverliiggningen,
och behagade derjemte hemställa till Friherren på
hvad grund en propos., som icke under öfverläggtiingen blifvit
yrkad, skulle kunna framställas, då det vore i enlighet med
hvad under öfverläggningen förekommit, som propos:rue borde
inrättas.
Frih. Cederström: Jag tillstyrker bifall å 2 mom. med
den förändring deraf, att det sättes punkt efter ordet ”inlösas.”
Förnyad propos. å bifall till 1, 2, 3 och 4 moni:rne af
Utsk:s förslag blef härefter framställd och besvad med ja jemte
ett eller annat nej, hvarpå IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf,
att R. o. Ad. bifallit denna propos.
Hr Bråkenhjelm: Jag får till prot. taga mig friheten
förklara, att om icke ifrån Ständerne till Fullmäktiges i Riksg.
cont. efterlefnad öfverlemnas särskilda formulärer för dessa förbindelser,
som blifva en möjlig följd af 2:dra morn., och i dessa
formulärer de sista orden af samma mom. uteslutas, så fruktar
jag att det blifver omöjligt att uppnegociera några medel
för statsverkets behof; hvarföre jag som Fullmäktig i Riksg.-  cont. finnér mig pligtig yrka, att i skuldförbindelserne mä blifva
införda alla de villkor, som Ständerne i denna punkt föreskrifvit.
Jag nämner detta blott på det att Ordföranden i SlatsUtsk.
måtte fästa sin uppmärksamhet dervid, och inom Utsk. så
belefva, att bestämda formulärer varda upprättade. Dessa blifve
sedermera föremål för R. St:s pröfning, hvarigenom tillfälle beredes
att utesluta de ord, hvilka kunna blifva hinder för lånets
uppnegocierande.
Da IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, härefter hemställde, om
R. o. Ad. behagade bifalla den punkt af StatsUtsk:s mern., som
innehöll föreskrifter om sättet, hvarpå Riksg.cont. borde upplåna
medel för lilla creditivet och andra förestående utbetalningar,
anmälde och yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: På de skäl, Frih. Palmstjer
na,
Nils, anfört, anhåller jag, att den sista meningen i denna
punkt, eller orden: ”får denna icke i något fall öfverstiga 5
proc., eller rabatt å obligationernes capitalbelopp medgifvas”,
måtte utgå, emedan deras qvarstående ofelbart skall medföra
omöjlighet för Riksg.cont. att få några medel.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
Den 14 Maj f. m.
477
bifölle den ifrägavar. punkten, med den af Frih. Palmstjerna,
Nils Fredr., och Hr von Hartmansdorff, yrkade förändring, att
orden: ”och får denna icke i något fall öfverstiga fem (5) procent,
eller rabatt å obligationernes capitalbelopp medgifvas”,
borde uteslutas.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. det af
Utsk. föreslagna formulär för anordningen å stora creditivet.
Föredrogs Stats- samt Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:ns i gårdagens
plenum på bordet lagda utlåt. N:o 117, i anledn. af återremiss
på Utskms utlåt. N:o 69, ang:de väckt fråga om anslag
till Stockholms lycieum och realgymnasium.
Då proposition till bifall å detta utlåt, framställdes, ropades
ja och nej, hvarpå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., med tillkannagifvande,
att lian icke hört mer än ett ja och ett nej, nemi. af
Gr. Lagerbjelke, som svarat nej, och Hr Bildt, som svarat ja,
yttrade, att förnyad proposition torde böra framställas.
Härvid tillkännagåfvo Frih. Palmstjerna, Carl Otto,
och Frih. Hamilton, Hugo, att de äfven svarat ja, hvarpå
H. Ex. yttrade, det han vid sådant förhållande finge tillkännagifva,
att ja varit öfvervägande.
Föredrogs Stats- samt Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:ns i gårdagens
plenum på bordet lagda mein. N:o 118, i anledn. afRiksSt:ns
skiljaktiga beslut i fråga om lärare-seminariers inrättande
och anslag dertill m. m.
Hr von Axelson, Georg Julius: Jag anhåller, att
den reservation, som jag bifogat delta betänk., mätte bli uppläst,
och jag derefter återfå ordet.
Sedan dénna uppläsning skett, yttrade
Hr von Axelson: På grund af de skäl, jag i min reservation
anfört, anhåller jag, att R. o. Ad. ville afslå detta betänk.
, och återremittera detsamma till de sammansatta Utsk:n,
med föreläggande att inkomma med voler.propos. i ämnet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få instämma
i den begäran, som Hr von Axelson framställt. Det är
alldeles ovanligt att skilja anslags- och organisations-frågorna,
då man hittills alltid bar förenat båda, när de varit gemeusamt
behandlade.
Frih. Hamilton, Hugo: Dä skalen redan blifvit anför
da,
anhåller jag blott att få förena mig med de föregående talarne.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad, återremitterade
R. o. Ad. Stats- samt Allm. Resv.- o. Ekon.Utskms
mern. N:o 118, med föreläggande för Utsk:n att inkomma med
478
Den 14 Maj f. m.
förslag till voter.propos. i den fråga om lärare-seminariers inrättande
och anslag dertill, hvaruti 2 Stånd stannat emot 2.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
utlåt. N:o 311, i anledn. af återremisser å Utsk:s betänk. N:o
211 , ang:de beredandet af en ny local för Riksg.eont.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I afseende på den sista punkten
får jag, i händelse icke Hr Gr. o. Landtm, anser R. o. Ad.
bundet af sina förut lättade beslut, då betänk, i sin helhet förevar,
hemställa, att nämnde puukt måtte afslås.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det syntes nödigt
att å de i detta utlåt, förekommande moni. framställa särskilda
propos:r, och hemställde sedermera, ora R. o. Ad., med frånträdande
af sitt i anledn. af Utsk:s betänk. N:o 211 fattade beslut,
behagade bifalla lista mom. af utlåt. N:o 311.
Ropades ja.
Uppå derefter framställde propos:r biföllos jemväl 2 och 3
mom. af förevar, utlåt.
Slutligen framställdes propos. å bifall till 4:de eller sista
mom. af samma utlät., och blef denna propos. besvarad med
starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. tillkännagaf, att
ja öfverröstat nej.
Föredrogs BancoUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 61, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter
i l:sta artikeln af nu gällande bancoreglemente.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: På det icke tiden måtte
förspillas genom särskilda propos:r för hvarje puukt, hvarvid
ingen anmärkning göres, så hemställer jag vördsamt, om ej nu
kunde fä tillgå som vid föredragningen af andra vidlyftigare
betänk:n, nemi. att punkterne endast uppnämnas, och att i händelse
vid någon af dem anmärkn. göres, densamma då uppläses.
Uppå härom framställd propos. biföll R. o. Ad. att ifrågavar.
meni. linge företagas till afgörande i den ordning Hr von
Hartmansdorff föreslagit.
1, 2, 3, 4 och 5 punkterne Iemnades utan anmärkning,
men i afseende på 6 punkten yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Den 14 punkten i nu gällande
bancoregl. lyder sålunda: ”Skulle i något fall K. M. täckas genom
utskickad embetsman till Rancofullm. framställa något ärende,
för att med dem derom underhandla, vare det Fullmäktige
förbudet att i denna embetsmans närvaro öfverlägga och
besluta.”
Det nya förslaget lyder: ”Skulle i något fall K. M. täckas
genom utskickad embetsman till Fullmäktige framställa något
ärende, för att med dem derom underhandla, vare det Fullmäk
-
Den 14 Maj f. m.
479
lige förbudet alt i denne embetsmans närvaro om beslutet öfverlägga.
” Skillnaden bestar sålunda deruti, att på det förra
stället heter det: ”i hans närvaro öfverlägga och besluta”, och
på det sednare: ”om beslutet öfverlägga.” De gamla ordalagen
äro i min tanke riktigare, ty de angå både öfverläggning och
beslut, hvaremot det nya förslaget endast rörer öfverläggninge.
n. Sålunda skulle, efter detta förslag, Konungens embetsman
icke få vara närvarande vid öfverläggningen, men efter densamma,
under dét Fullmäktige beslutade, skulle han kunna få
vara tillstädes. Delta är naturligtvis icke meningen; derföre
synes mig bättre att låta de gamla ordalagen qvarstå.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Förändringen
bar blifvit tillstyrkt, på det att något ändamål skulle vinnas
med en utskickad embetsman ifrån Konungen, för att göra en
framställning bos Fullmäktige, ty utskickningen är helt och
hållet gagnlös, om ej någon öfverläggning med den utskickade
får äga rum, oell man kunde ju då lika gerna skriftvexla.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner nu, att något annat
ändamål, än blott en förändring i det gamla stadgandet är afsedl,
och hemställer derföre, om man ej skulle kunna genom
ett tillägg åstadkomma hvad jag tror höra till fullständigheten,
att det nemi. borde heta: ”att i den cmbetsmannens närvaro
om beslutet öfverlägga och detsamma fatta.” Då är det gifvet,
alt han icke eller vid voteringen får vara tillstädes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter propos.
först i afseende på 1, 2, 3, 4 och 5 punkterne, hvilka bi föl los,
och sedermera å 6 punkten, hvilken bifölls med den förändring,
att efter orden ”om beslutet öfverlägga” skulle tilläggas: ”och
detsamma fatta.”
I fråga om 7 punkten yttrade
Hr von Hartmansdorff: Detta betänk, är illa tryckt,
ty jag förmodar, att större delen af häri förekommande felaktigheter
härleda sig ifrån tryckningen. Här står - - - ”då den
lindrigaste mening blifver gällande”: det skall uppenbarligen
vara meningen.
R. o. Ad. biföll 7 punkten, med rättelse af det utaf Hr
von Hartmansdorff anmärkta tryckfel.
8 punkten lemnades utan anmärkning, men i afseende på
9 punkten yttrade
Hr von Hartmansdorff: Sista meningen i denna § lyder:
”hörande Fullmäktige åt nämnde uppgift gifva den förändrade
uppställning, som blifver en följd af föreskrifterne ang:de
beräkningen af sedelstock.” Hvilken sedelstock det är, får man
icke veta; men det skall naturligtvis vara Bankens, hvilket ord
bör införas mellan orden af och sedelstock.
Uppå härefter framställde propos:r bifölls 8 punkten, och
blef 9 punkten, i öfverensstämmelse med Hr von HartmansdorfFs
480
Den 14 Maj f. m.
hemställan, bifallen med den förändring, att framför ordet
”sedelstock” skulle införas ordet ”Bankens.”
10 och 11 punkterne lemnades utan anmärkning samt biföllos.
Vidare föredrogs BancoUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda mein. N:o 62, med förslag till åtskilliga förändrade
föreskrifter i 3 artikeln af nu gällande bancoreglem.
Uppå framställning af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, beslöts,
att. detta mern. i samma ordning, som det sednast pröfvade,
skulle företagas lill afgörande.
Irsta punkten lemnades utan anmärkning, men i afseende
på 2:dra punkten, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: På sidan 6 i Utskrs
betänk, förekommer ”1 Cancelli-ljenst”, det måste betyda ”1 Cancellist-ljenst”,
och tyckes vara tydligt deraf, att. sedermera förekommer
inom Ofverstyrelsens expedition en canccllist-tjenst
derstädes. Hvad den omlalta cancellist-beställningen beträffar,
anser jag onödigt att åt dess innehafvare gifva en särskild gratifiealion.
Ofverstyrelsen bar ganska få expeditioner, oell en
tjenslemans sysselsättning dermed är icke trägen.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I detta betänk.,
hvars tryckning har måst påskyndas och blifvit verkställd under
helgedagar, hafva flere betydliga tryckfel insmugit sig, de
der ej blifvit observerade vid correetur-läsningen. Hvad gratificationen
angår, trodde BancoUtsk. densamma vara nödig, men
ingen bör bättre än en Fullmäktig i Banken kunna bedömma
behofvet i detta fall, och jag skall ej påyrka vidblifvande vid
Ulsk:s förslag i denna fråga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att BancoUtsk., såsom
grund för förslaget i 1 och 2 puukterne, åberopat den af R. St.
bifallna 4 § i Utsk:s utlåt. N:o 27, och att derföre syntes angeläget
att tillse, huruvida nu föreslagna förändring kuude vara
stridande emot sagde §.
Sedan härefter H. Ex. behagat uppläsa nämnde §, yttrade
Hr von Hohenhausen: Något hinder i denna del synes
icke förefinnas, så att, derest Fullmäktige anse detta arfvode
vara mindre behöfligt, hvilket dock skulle mycket förundra
mig, efter de upplysningar, som blifvit BancoUtsk. meddelade,
skall jag, som visserligen vill befrämja besparingar, icke sätta
mig emot borttagandet af detsamma.
Uppå härefter framställde propos:r bifölls lista punkten,
och behagade R. o. Ad. jemväl, med rättelse af tryckfelet
”1 Cancelli-tjenst” i stället för ”1 Cancellist-tjenst” för Cancelli-Commissariernes
biträde, samt uteslutande af arfvodet För
den
Den 14 Maj f. m.
4S1
den lili fjerde tjenstegraden upptagna cancellist-tjenst inom Öfverstyrelsens
expedition, bifalla 2:dra punkten.
3:dje och 4:de punkterne lemnades utan anmärkning, men
i fråga om 5:te punkten anförde
Ilr von Hartmansdorff: Uti denna punkt upptagas såsom
competente sökande lill tjensterne i 3:dje graden: ”de tjenstemän,
som tillhöra nästföljande 4:de grad.” Deremot slår i
det nu gällande reglementet: ”de tjenstemän, som tillhöra samma
eller nästföljande 4:de grad.” Skillnaden är således den,
att den som tillhör 3:dje graden, icke må inom densamma söka
transport. Del har inom Banken ofta varit tvist, huruvida
transports sökande inom samma grad vore tillåtet, och i många
fall är det måhända riktigt, att man icke beviljar det; men att
förbjuda Fullmäktige att transportera en tjensteman inom samma
grad från en befattning till en annan, är en öfverdrift.
Det tinnes tjenstemän, som äro inom samma grad tjenligare till
den eria än till den andra befattningen, och som derföre också
gerna skulle önska att blifva förflyttade. Hvarföre skall dä
icke Ofverstyrelsen kunna göra det till både deras egen och
verkets belåtenhet? Man bör väl hafva det förtroende till Öfverstyrelsen,
att man icke befarar, att rubbning inom graden
ulan skälig anledning äger rum. Jag tillstyrker derföre vördsamt,
att den gamla föreskriften må få gälla, och att således
såsom competente sökande till tjensterne i 3:dje graden må upptagas:
”de tjenstemän, som tillhöra samma eller nästföljande
4:de grad.”
•
Hr von Hohenhausen: Utsk. har erfarit, huru ofta ansökningar
om transport inträffa, t. o. m. då fråga varit om arf
voden.
Det är endast detta bytande och kytande, som man
velat förbjuda, och derigenom uppstår icke hinder för Bankofullmäktige
att bevilja transport, på grund af ömsesidigt begifvande.
Hr von Hartmansdorff: Skälet för Utsk:s tillstyrkande
har utan tvifvel varit att förekomma allt för täta ombyten inom
samma grad; men de, sorn med uppmärksamhet läst Fullmäktiges
prot., torde hafva funnit, att Fullmäktige åtskilliga gånger
hafva nekat sådana förflyttningar. Men skulle nu, pä sätt Utsk.
föreslagit, det blifva ett bestämdt stadgande, att inga andra
voro competente lill tjenster i 3:dje graden, än de som tillhöra
den nästföljande 4:de grad, då skulle del vara Fullmäktige förmeuadt
att kunna inom graden omflytta någon, hvilket jag anser
vara ett för långt sträckt förbud.
Hr af Donner, Gust. Wilh.: Jag anhåller att få in
stämma
i Hr von Hartmansdorffs yttrande om transporter, och
anser följaktligen, alt det gamla stadgandet derom bör qvarstå.
Uppå härefter framställde propos:r, biföllos 3 och 4 punkterne,
samt blef 5 punkten bifallen med den förändring, alt
10 H. 61
482
Den 14 Maj f. ra.
såsom competente sökande till tjensterne i 3 graden skulle upptagas:
”De tjenstemän, som tillhöra samma eller nästföljande
4 grad”.
G:te punkten lemnades utan anmärkning, hvaremot i fråga
om 7:de punkten.
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Denna punkt svarar mot den 44:de i bancoregl., der det står:
”Till commissariebeställningarne, såväl 4:de gradens tjenstemän
och extraordinarier inom verket, som derstädes förut icke anställde
personer”. Sålunda kan, efter nuvarande reglemente,
icke blott den närmaste graden, utan äfven extraordinarier och
slutligen personer utom verket söka commissariebeställningar.
Efter det förslag, som Utsk. gjort, skulle endast verkets extraordinarie
tjenstemän komma i fråga, men hvarken personer af
4:de graden, som dock slå framför extra ordinarie, icke eller
personer utom verket. När man nu erinrar sig, att commissariebeställningarne
i Banken äro af största vigt, och att de, som dem
bekläda, till en del utgöra ledamöter af understyrelsen, så borde
man väl icke inskränka möjligheten för Fullmäktige att kunna
återbesätta desse tjenster så väl som möjligt, d. v. s. under
så stor medtäflan dertill som möjligen ske kan. När denna
medtäflan iuskränkes endast till extra ordinarie; men utesluter
ej allenast 4:de gradens tjenstemän, utan äfven dem, som ej äro
i Bankens tjenst anställde, så försvårar man möjligheten för
Fullmäktige att väl återbesätta dessa beställningar. Jag anhåller
derföre vördsamt, att den gamla föreskriften måtte oförändradt
bibehållas.
Hr von Hohenhausen: Hvad Hr von Hartmansdorff yttrat,
tror jag till en del hvila på elt misstag om förståndet med
det nya förslaget, att endast extra ordinarie skulle komma
i fråga till befordran. Man har ansett, att de, som inom Banken
väl sköta sina befattningar, skulle vara tillförsäkrade att
kunna avancera till commissariebeställningar; men jag skall visst
icke motsätta mig hvad Hr von Hartmansdorff som en competent
domare i detta fall önskat.
6:le punkten bifölls, äfvensom R. o. Ad. biföll 7:de punkten
med deu förändring, alt sista meningen deri skulle erhålla
följande lydelse: ”till commissariebeställningarne, så väl 4:de gradens
tjenstemän, och extra ordinarier inom verket, som derstädes
förut icke anställde personer.”
8, 9, 10 och 11 punklerne lemnades utan anmärkning, men
i afseende på 12:te punkten, yttrade
Hr von Hartmansdorff: 12:te punkten har en lydelse,
som förmodligen tillkommit af elt tryckfel; der står så här:
”Bankens brandmästare och vaktbetjeniug tillsättes af Understyrelsen
medelst constitutorial; Fullmäktige dock obetaget att
sjelfva antaga och förordna vaktbetjenter vid deras expedition;
Den 14 Maj f. ra.
483
och ma Understyrelsen i mån af behof utse och låta till tjenstgöring
anställa extra vaktbetjening”; hvaremot det heter i 52
§ bancoregl.: ”Fullmäktige dock obetaget att sjelfve antaga och
utnämna den vakt betjent” etc. Fullmäktige hafva icke mer än
en vaktbetjent, och jag kan ej tro Utsk:s mening hafva varit
att öka vaktbetjenterne till ett obegränsadt antal, i hvilket fall
Fullmäktige skulle få antaga så manga som helst. Detta lärer
så mycket mindre vara meningen, som en vaktmästare är tillräcklig
för Fullmäktiges expedition. Jag hemställer alltså, att
det måtte komma att hela vakt betjent i stället för
R. o. Ad. biföll 8, 9, 10, 11 och 12 punklerne utan annan
förändring,"än alt i sistnämnde punkt skulle införas ordet
”vaktbetjent” i stället för ”vaktbetjenter”.
13 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Denna punkt lyder så: ”Un
derstyrelseu
vare pligtig alt, samma dag justering af något dess
beslut i befordringsmål verkställes, låta derom utfärda anslag”;
och vidare: ”Deu som ej åtnöjes med Fullmäktiges beslut i befordringsmål,
vare berättigad att hos nästblifvande BancoUtsk.
eller revision af Bancoverket deröfver sig besvära. Skolande,
vid talans förlust, ett sådant missnöje hos Fullmäktige anmälas
inom 14 dagar efter det beslutet blifvit vederbörande delgifvet
samt besvären till Fullmäktiges expedition inlemnas, i förra
fallet sist å den dag, R. St:s sammankomst inträffar, och i sednare
fallet, eller vid Bancorevision, sist. 14 dagar före Rikets
Ständers Revisorers sammanträdande, allt före klockan Tolf (12)
å dagen.” De orden vederbörande delgifvet hafva troligen tillkommit
af ett misstag, då man förut förklarat, att Fullmäktiges
beslut i befordringsmål skall kungöras genom anslag. Jag hemställer
derföre, att det måtte hela: ”14 dagar sedan det blifvit
anslaget”. Derigenom öfverensstämmer den sednare föreskriften
med den föregående; i annat fall skulle Fullmäktiges beslut i
sådane frågor delgifvas hvarje sökande, hvilket vore en onödig
och besvärlig omgång.
Ilr von Hohenhausen: Emot det förtydligande, som
Hr von Hartmansdorff nu föreslagit, liar jag ingenting att invända.
Delgifvaudet bör ske genom anslag, och på det icke hvar och
en af tjenstemännen i en hel tjenstegrad må kunna anses böra
särskildt erhålla del af beslutet, må den föreslagna förändringen
gerna äga rum.
R. o. Ad. biföll 13:de punkten med den förändring, att i
stället för orden ”vederbörande delgifvet” skulle införas ordet
”anslaget”.
14, 15, 10 och 17 punkterne.
Biföllos.
Föredrogs och bifölls BancoUlsk:s i gårdagens plenum på
484
Den 14 Maj f. m.
hordet lagda mern. N:o 63, med förslag till Stskilliga förändrade
föreskrifter i 7 artikeln af nu gällande bancoreglem.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g., Gr. Mörner, Carl Göran Detloff m. fl.
ånyo på bordet StatsUtsk:s d. 9 dennes första gången bordlagda
utlåt. N:o 287, i anledn. af väckte motioner om förändringar
i sättet för utgörande af indelta räntor, samt om dessas
jemte tiondespanmålens indragning till statsverket m. m.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 9 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 288, i anledn. af väckt fråga, om förändrade stadganden,
rör:de debiteringen och uppbörden af de lill Bohusläns
regemente anslagne indelningar, yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Som i detta utlåt, det
föregående, hvilket nu blifvit bordlagdt, är åberopadt, så får jag
hemställa, att såväl det nu föredragna som det näst efterföljande
må hvila på bordet till nästa plenum.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius, förenade sig
med Frih. Palmstjerna.
Till följd häraf bordlädes nu ånyo såväl Statslltsk:s utlåt.
N:o 288, som samma Utsk:s näst derefter å föredragningslistan
upptagna d. 9 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 289, i anledn.
af väckt fråga om indragning lill statsverket af den till aflöning
åt landshöfdingen i Blekinge län anslagna kronotiondespanmål
samt indelningshafvarens godtgörande medelst contant statsanslag.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 9 dennes på bordet
lagda mern. N:o 295, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut,
rör:de en i utlåtma N5s lil och 237 förekommande fråga.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 9 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 296, i anledn. af erhållne återremisser å betänk.
N:o 198, ang:de dagsverksskyldigheten för hemmansägare å ön
Hven, yttrade sig
Frih. Cederström, Jacob: Den undersökning, som Utsk.
bär omtalar, är redan fulländad, och kan således icke förnyas;
och hvad dagsverksskyldigheten beträffar, så utgår den till Uranienborgs
kungsgård och måste qvarstå så länge conlractet om
denna knngårds utarrendering äger bestånd, och det är helt nyligen
detta contract är upprättadt.
Uppå härefter framställd propos., vidhlef R. o. Ad. sitt i
anledn. af betänk. N:o 198 fattade beslut, och lades utlåt. N:o
296 till handlingarne.
Föredrogs och lades till handlingarne SlatsUtsk:s d. 9 den
-
Den 14 Maj f. m.
4S5
nes på bordet lagda ntlåt. N:o 298, i anledn. af erhållen återremiss
å betänk. N:o 241, ang:de väckt fråga dels om framlida
försäljning af kungsgårdar och andra kronolägenheter, dels om
förändring af de i afseende på utarrendcring af Kronans fasta
egendomar å landet nu gällande föreskrifter.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis d. 9 dennes på bordet
lagda mern.
N:o 29S, ang:de grat i lica lion åt förste Hofinlendenlen m. m.
Welin ; och
N:o 299, ang:de slutligt bestämmande af arfvodet för den
i Utsk. anställde kamereraren.
Föredrogos och lades till handlingarne StalsUtsk:s nedannämnde
d. 9 dennes på bordet lagde mern.
N:o 300, rör:de skedd volerig i frågan om anslag till elt
nationalmuseum;
N:o 301, ang:de verkställd omröstning öfver 2:ne i mern.
N:o 260 omnämnde frågor;
N:o 302, ang:de verkställd omröstning i frågan om de till
Emm-åns upprensning beviljade statsbidrag; samt
N:o 303, rörde skedd omröstning i frågan om anslag till
nykterhetsskrifters utgifvande.
Vidare föredrogs och lades till handlingarne förstärkta
BancoUtsk:s d. 9 dennes på bordet lagda mern. N:o 60, i anledn.
af verkställd omröstning öfver åtskilliga af de i mern. N:o
55 upptagne frågor, rörde regleringen af Bankens lånerörelse
m. m.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exp.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 201, med öfverlemnande af ny bevilln.förordning;
N:o 202, ang:de en, emot skedd nedsättning i personliga
skyddsafgiften svarande afgift till folkundervisningens befrämjande
;
N:o 203, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de förhöjning
i anslagen till folkundervisningen;
N:o 204, ang:de beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 205, ang:de uppförande af en fyrbåk å skäret Understen
;
N:o 206, ang:de stiftande af lag för acliebolag;
N:o 207, ang:de förmånsrätt för förskott, lemnadl å varor,
som blifvit till försäljning emotlagne.
486 Den 14 Maj f. m.
Äfvenledes upplästes till justering oell godkändes Exp.Ulsbs
under N:o 209 afgifne förslag till förordnande förde till tryckfrihetens
vård utsedde comiterade, i afseende på grundlagarues
och riksdagsbeslutets felfria tryckning.
Vidare upplästes till justering och godkändes nedannämnde
från Exp.Utsk. inkomne förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 22, ang:de allmänna bevillningen;
N:o 23, ang:de val af Just.Ombudsman och dess suppleant
samt af ledamöter i Tryckfrihetscomitéen;
N:o 24, ang:de borgenärs rätt att, efter anslälldt utmätningsförsök,
använda bysättning; och
N:o 25, ang:de förändrad lydelse af 1 § i 23 cap. Ärfda
b:n
och tillägg till 7 § i 20 cap. samma balk.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne utlåt:n
och mern., nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 44, i anledn. af 2:ne Stånds återremisser å mern.
N:o 37;
N:o 45, i anledn. af 2:ne Stånds återremisser å mern. N:o 38;
N:o 46, i anledn. af 2:ne Stånds återremisser å mern. N:o
42; samt från
Stats-Utskottet:
N:o 312, med öfverlemnande af 53 §§ utaf förslaget till
det nya reglementet för Riksg.cont.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 e. m.
In fitlem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 14 Maj 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.utdr. för denna dag f. ni.
Föredrogs Banco- och LagUlsk:ns d. 9 dennes på bordet
lagda mern. N:o 3, med förslag till sammanjemkning af RiksSt:ns
skiljaktige beslut öfver Utskms betänk. N:o 1 och utlåt.
w.
Den 14 Maj e. m.
487
N:o 2, med förslag till lag för enskilde banker samt villkoren
för dessas rörelse.
Delta mern. företogs punktvis lill pröfning.
l:sta punkten, ang:de ämnets behandling enligt 73 §
Riksd.Ordn. samt de delar af lagförslaget, hvilka redan genom
samtlige eller ock 3 Stunds beslut blifvit gillade.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Uti ingressen lill
betänk, pag. 1 yttrade sammansatta Ulsk:n, alt de af föreskriften
uti den 73 § Riksd.Ordn. funnit sig förpligtade att söka
bringa de skiljaktiga beslut, som inom RiksSt:n blifvit fattade,
till enhet; nemi. ett beslut hufvudsakligt lika inom Preste- och
BondeStm, och ett annat beslut, som blott i afseende på sedelvaleuren
och någre andre mindre omständigheter skiljer sig
inom R. o. Ad. och BorgareStåndet. För min del skulle jag
tro, att de sammansatta Ulsk:n icke bort åberopa den 73 §; utan
i stället, genom åberopande af den 75 §, hafva ledt sig till det
resultat, all frågan hade bort förfalla. Bär är fråga om antagande
af en lag, i afseende å hvilken 2:ne Stånd hafva stadnat
i ett beslut och 2:ne i ett annat. Utsk:n säga visserligen,
att samtlige RiksSl:n hafva beslutat att förändring uti nu gällande
lag skall ske; men om detta skäl skulle anses gilltigt,
huru skulle det då gå vid tillämpniugen af denna sats på vanlig
lagstiftning? För min del kan jag åtminstone icke annat
än tro, att då det förhållande inträffar, att 2:ne Stånd hafva
beslutat alt förändra en § uti allmänna lagen på ett sätt, och
2:ne Stånd hafva heslutat att förändra samma § på ett annat, i
hänseende till principen alldeles motsatt sätt, att, säger jag, §
då skall qvarstå oförändrad, och ali fråga om förändring anses
vara förfallen. Nu hafva de förenade Utsk:n pag. 4 sjelfva
sagt, att den ifrågavar. lagstifningen är ämnad alt hafva egenskapen
af allmän civillag, och likväl tillstyrka Utsk:n oss att
votera uti frågor af sådan natur, deruti 2:ne Stånd hafva stannat
emot 2 uti helt olika beslut! Af Utsk:ns mern. sid 4, jemfördt
med det förslag, som Ulsk:n framställt, att voteringen skall
verkställas uti förstärkt LagUtsk., synes för öfrigt, att LagUtsk.
möjligen skulle kunna komma att votera om en ren bancolråga;
ty för den händelse att icke PresteSt. antager BondeShs beslut,
måste votering ske om conlrapropos., och dä hlifver den ena
meningen i denna voteringen en ren bancofråga, som rätteligen
borde komma att af BancoUtsk. behandlas. På alla dessa grunder
hemställer jag derföre, huruvida icke hela betänk, må kunna
anses förfallet, då 2 Stånd i denna fråga stannat emot 2.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Den siste
värde talaren slutade med att ”på alla dessa grunder” hemställa,
huruvida icke betänk, måtte kunna anses vara förfallet. Då nu
likväl icke mera än första delen af samma betänk, blifvit för
R. o. Ad. föredraget, vill jag icke taga i öfvervägande ”alla
dessa grunder”, som den värde ledamoten andragil; vi torde
tids nog komma dit, då resten af betänk, varder till pröfning
488
Den 14 Maj e. m.
framstäldt. Men i afseende på hvad som nu är för handen, så
har den värde talaren egentligen fästat sig dervid, att Utsk:u
icke ansett frågan förfallen, dä 2:ne Stånd hafva stannat emot
2 uti helt och hållet olika beslut. Jag skulle vara böjd att
anse förfallet hvad Preste- och BondeSl:n hafva beslutat; att
nemi. inga banker skulle få utgifva egna sedlar, hvarigenom det
således borde förblifva vid hvad förut i detta afseende varit
stadgadt. Men nu konnner det sig så, att ingenting i denna
del finnes stadgadt; ty den förordning, som utkom och på hvilken
nuvarande privatbanker sig grunda, nämner ingeuting om
att de skola få utgifva egna sedlar. Dessutom var detta en
förordning, utkommen i ekonomisk väg, hvaremot fråga nu är
om att stifta lag. Att en civillag i detta hänseende skall stiftas,
derom hafva alla Stånden varit ense; alltså har det varit
Utskms skyldighet att framkomma med ett jemkningsförslag, äfvensom
det dem ålegat att uppställa voter.propos.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller att få uppläsa
de första raderne af den 73 §, så lydande: ”Stanna RiksSt:n i
sina beslut öfver någon fråga uti hufvudsakligen eller till vissa
delar skiljaktiga meningar” etc.. . . Ordet ”hufvudsakligen”
måste der väl betyda just det förhållande, som här inträffat,
nemi. att alla 4 RiksSt:n hafva beslutat, alt lag skall stiftas, fastän
de för denna lag stadgat olika grunder. Deremot skulle
detta ord, efter den mening, som Gr. Cronhjelm förfäktar, betyda
ingenting. Enligt Hr Grefvens sätt att tolka den 75 § skulle
jemväl det besynnerliga förhållande uppkomma, att om 2 Stånd
öfverensslämde i sina beslut emot 2, så skulle frågan förfalla,
hvaremot för den händelse, att en så stor öfverensstämmelse
Stånden emellan icke funnes, utan alla 4 Stånden vore af väsendtligen
olika meningar, frågan enligt 75 § icke skulle kunna
förfalla; ty der står, ”då 2:ue Stånd stanna emot 2” etc.
Detta uttryck måste nödvändigt betyda då 2 Stånd hafva afslagit
en fråga, ty då kan icke det förhållande inträffa, som jag
nyss anförde, att alla Stånden äro af olika tankar; ty då blifver
det alltid 2 Stånd, som säga ja, och 2 som säga nej.
Hr Skogman, Carl David: Det af de sammansatta
Banco- och LagUtsk:n under N:o 1 afgifne betänk, har visserligen
till rubrik.: ”förslag till lag för enskilda banker”, men
det är dock afgjordt, att alla §§ i förslaget åsyfta sedelutgifvande
banker, hvilket är så mycket klarare, som den sista § innehåller
en hänvisning till allmänna lagen för sådane hanker, som
icke utgifva egna sedlar, och för hvilka således egentligen ingen
ny lagstiftning behöfves. När nu 2 Stånd hafva stannat
emot 2 i den första grunden för hela förslaget, då nemi. 2 Stånd
hafva sagt, att sådane banker icke skola finnas, och 2 Ståad åter
hafva sagt, alt sådane hanker skola finnas, så vill det synas mig
klart, att hela saken hör förfalla, hvarföre jag instämmer med
Gr. Cronhjelm att förslaget må anses hafva förfallet.
Frih.
Den 14 Maj e. m.
489
Frih. Cederström, Jacob: Det häfver sig icke så lätt
att få denna fråga att förfalla, då alla 4 Stånden hafva sagt,
alt lag skall sliftas. Om innehållet af denna lag måste således
absolut öfverenskommas. Om dervid olika meningar inora RiksSt:n
skulle uppstå, så följer af sig sjelf, att frågan skall enligt 73
§ Riksd.Ordn. af förstärkt Utsk. behandlas, ty förfalla får den icke
och kan icke. Frågan här vänder sig egentligen om huruvida förstärkt
LagUtsk. kan komma att rösta öfver en ren bancofråga
eller icke. I afseende derå, anser jag det vara klart, att som
lagen rörer 2:ne ämnen: Civillagen och Banco-lagen, så är det
i bancofrågau förstärkt BancoUtsk., och i civillagsfrågan förstärkt
LagUtsk. som skall votera; men votering måste absolut
ske, der Stånden icke vilja jemka sig till hvarandra.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag anser mig vis
serligen
vara en föga competent tolk af grundlagen, och i mitt
bemödande att rätt tyda den, följer jag icke någon vedertagen
praxis, icke någon doctrin; jag följer dess bokstafliga innehåll,
såvidt som inom denna gräns sunda förnuftet kan vägleda. Jag
tror således den 73 § vara tolkad af den 75 §, sorn följer efteråt.
De sista orden i denna § säga: ”är åter frågan af sådan
beskaffenhet, att den ej kan förfalla, gånge såsom i 73 § stadgadt
är.” I de fall således endast, då frågan icke kan förfalla,
hr den 73 § användbar, i alla andra gäller den 75 §, icke den
73. Saken synes mig således först och främst komma att bero
deruppå, huruvida den fråga, sorn i de sammansatta Utskms mern.
N:o 3 afhandlas, kan förfalla eiler icke. För min del får jag
förklara, att jag finner mig Löjd att antaga Gr. Cronhjelms mening,
att nemi. frågan kan förfalla, i hvilket fall den alltså hör
förfalla, flurn skulle dessutom en votering tillgå i förstärkt
Utsk.? De sammansatta Utsk:n skulle komma att bestå af 240
personer; det vore en beqväm omröstning! Jag lemmar derhän
huruvida denna öfvervåning på förstärkt Utsk., detta icke af
grundlagen omtalade tillbygge, kan äga rum, och hvad båtnad
deraf kan uppkomma. Mig synes att, i och för blotta svårigheten
att tillvägabringa en sådan omröstning, man borde afgöra
saken negativt och anse frågan förfallen.
Hr Skogman: Jag vågar icke att bedomina Riksd.Ordn:s
former i denna fråga, men mig förekommer detta ungefär som
om man skulle skrifva en författning om gårdfarihandel, deruti
man i första § säger, att ingen gårdfarihandel får äga rum, men
det oaktadt i de följande stadgar huru den skall utöfvas.
Hr von Hohenhausen: Frih. Palmstjerna, Nils, har
här förklarat, att han anser frågan om denna lag vara af beskaffenhet
att kunna förfalla; men jag tillåter mig dervid anmärka,
att de §§ Hr Frih. citerat, icke hafva afseende på målets
beskaffenhet, om det är en sak, som kan umbäras eller icke,
utan på dess behandlingssätt. Hafva då 3:ne Stånd redan god
10 H. 62
490
Den 14 Maj c. m.
känt frågan i hufvudsaken, så kan den icke förfalla, än mindre
kan den det, då alla 4 Stånden, såsom här är fallet, hafva varit
ense derom, att en civillag skall utfärdas för privatbanker och
deras rörelse. Det exempel, som Hr Skogman här anfört, kan
visserligen hafva sin glada och roliga sida, meu så alldeles fullt
tillämpligt är det dock icke, enär de 2:ne Stånd, som hafva antagit
ett särskildt sätt, på hvilket dessa hanker skola drifva
sin rörelse, vilja i det hufvudsakliga hafva lagen stiftad och
gällande, och egentligen blott derutinnan från de öfrige Ståndens
beslut afvika, att de vilja, det privatbankerne skola röra sig
med en annan sorts sedlar, än dem bankerne sjelfva utgifva.
Jag kan således pä intet sätt frångå hvad jag förut har yrkat,
att nemi. beslut skall fattas om denna lag genom sammaujemkning
så långt sig göra låter, eller genom afgörande uti förstärkt
Utsk. Huru detta Utsk. skall komma att se ut, det är en fråga,
hvartill vi sedermera torde komma; hufvudsaken är nu att
undanrödja det påstående, att hela frågan kunde förfalla.
Gr. Cronhjelm: Jag är af Frih. Palmstjerna förekom
men
i hvad jag hade ämnat yttra derom, att den 73 och 75 §
böra läsas och tydas gemensamt, hvaraf man finner, att, då 2
Ständ hafva stannat emot 2, frågan skall förfalla, såvida hon
kan förfalla. Här är, på sätt Hr Frih. yttrat, endast fråga derom,
huruvida saken kan förfalla. Hr von Hohenhausen har bestridt
det, på den grund, att alla 4 Stånden hafva ansett att
en lag bör finnas; men då Hr von Hohenhausen i sitt första yttrande
sagt, att en lag för närvarande icke finnes, utan endast
en författning, utkommen i ekonomisk väg, så följer efter min
förmening deraf ganska tydligt, att frågan kan förfalla; ty om
hon det gör, så sakna vi i alla fall icke stadganden i denna
väg, emedan vi då äga den förra författningen, utkommen, må
vara såsom Hr von Hohenhausen säger, i ekonomisk väg, men
som dock icke allenast hittills varit tillräklig för att controllera
de privatbankers rörelse, som redan finnas, utan som äfven är
tillräcklig, om så skulle fordras, för beredande af nya privatbanker
i de allägsnare delarne af Riket.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, att Gr. Lagerbjel
ke
har så klart utredt förhållandet, att man derefter icke borde
kunna tvista om rätta meningen af de ifrågavarande §§. Men
då stridiga tankar härom likväl uppstått, anhåller jag få försöka
att, äfven i detta fall utreda frågan så godt jag förmår.
Jag tror, lika med Gr. Lagerbjelke, att 75 §:s mening icke kan
vara någon annan, än den, att då 2 Stånd stannat emot 2 i
fråga huruvida en lag skall vara till eller icke, måste frågan
förfalla; men om deremot 3:ne Stånd, och ännu mera om 4 Stånd
hafva sagt, att en lag skall finnas, fastän Stånden stannat i olika
meningar om de särskilda föreskrifterne i denna lag; så måste
om dessa olikheter röstas, derest 2 Stånd angående dem stanna
emot 2. Hr Skogman har för sin mening tagit exempel af
gårdfarihandel:!. Jag torde äfven få begagna detsamma för min.
Den 14 Maj e. m.
491
Om en lag för gårdfarihandel i 1 § innehölle, att gårdfarihandel
skall finnas, och denna § blifvit afR. St. antagen; men 2
Stånd deremot stannat emot 2 i fråga om denna handels bedrifvande
med säck på egen rygg eller med säck på hästens rygg,
alldeles såsom fråga nu är, huruvida privatbankerne skola få
bedrifva sin rörelse med egna sedlar eller med Riksbankens:
så hade man måst rösta mellan den ena ryggen och den andra,
på samma sätt som nu emellan det ena och andra slaget af
sedlar. Man säger väl: det vore oerhördt om 2:ne Utsk. skulle
förstärkas; det är likväl icke så. Dylika exempel finnas, och
när vi längre fram komma till den frågan, torde jag få yttra
mig deröfver. Nu tror jag, att vi för hastigt kommit in på
det ämnet. Här är blott fråga, om saken skall förfalla eller
icke. Det sednare synes mig vara omöjligt, enär 4 Stånd hafva
sagt, att en lag i ämnet skall finnas.
Frih. Cederström: Hr von Hartmansdorff har klart ut
redt,
att frågor, som äro af beskaffenhet att icke kunna förfalla,
äro sådane, der riksdagsmajoritet finnes för tillvaron af
ett förslag. De måste då afgöras; om Stånden sedan skilja sig
i detaljerne, då skall derom röstas efter den 73 § Riksd.Ordn.,
och något tvifvel om desse förhållanden bör och kan icke uppstå.
Hr Skogman: Om rubriken på de sammansatta Utsk:ns
betänk, vore: ”förslag till lag för enskilda banker, som utgifva
egna sedlar,” så hemställer jag, när 2 Stånd hafva sagt, att
enskilda banker icke få utgifva egna sedlar, och 2 Stånd åter
hafva sagt, att de få utgifva egna sedlar, om icke då hela lagförslaget
bort anses förfallet? Nu är klart, att lagförslaget har
afseende på sedelutgifvande hanker; ty uti betänk, står med uttryckliga
ord, alt för banker, som icke utgifva egna sedlar,
gäller hvad allmänna lagen stadgar om bolag i allmänhet; alltså
hör i min tanka förslaget förfalla. Att för öfrigt en lag redan
finnes, behöfver icke upprepas, nemi. lagen för R. S:ts Rank,
som uti 6 § innehåller, att enskilde stånde det fritt att bolag
inrätta till bankrörelses bedrifvande, under iakttagande af hvad
genom K. kungör, af d. 14 Januari 1824 redan, angående enskilde
bankinrättningar, är stadgadt, eller framdeles af K. M.
och R. St. stadgadt varder.” Jag tror således, att frågan kan
mycket väl förfalla.
Gr. Lagerbjelke: Det af Hr Skogman anförda exempel
tyckes mig innebära en anmärkning emot lagligheten af Presteoch
BondeStms beslut. Om Preste- och BondeSt:ns beslut afhandlade
en fullkomligt ny fråga, så hade icke nämnde Stånd
haft rättighet att vid delta tillfälle i den frågan besluta; ty
densamma skulle då först hafva blifvit väckt och till Utsk:n remitterad
samt derefter särskildt behandlad. Men då dessa Stånd
hafva afgjort och behandlat frågan, pä grund af Banco- och
LagUlsk:ns nu ifrågavarande betänk., sä hafva de dermed tydligt
visat, att de ansett sig besluta angående deu fråga, som i
detta betänk, finnes afhandlad.
492
Den 14 Maj e, m.
Gr. Cronhjelm: På sätt Hr Skogman anfört, kan jag
icke finna annat, än att Banco- och LagUtsk:ns betänk. N:is 1
och 2 hufvudsakligen röra sådaue banker, som utgifva egna
sedlar. När nu 2 Stånd hafva beslutat, att inga sådane banker
skola finnas, 2 Stånd åter hafva beslutat, att sådane banker
skola finnas, så, då nämnde betäuk. endast röra sådane banker,
som utgifva egna sedlar, kan jag icke finna, att man, på sätt
Hr von Hartmansdorff synes åsyfta, skall vara skyldig att anställa
votering om huruvida dylika banker skola finnas eller
icke, hvarföre jag anhåller om H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s propos.
derå, att R. o. Ad. ville besluta, att, då 2 Stånd i hufvudsaken
hafva stannat emot 2, frågan må anses förfallen.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Med all högaktning
för Frih. Cederströms insigter om grundlagens rätta mening,
får jag likväl bekänna, att den tolkning, som Frih:n i detta fall
så bestämdt uttryckt, saknar stöd i grundlagens bokstaf. Grundlagen
är illa gjord — jag medgifver det — den kan gifva anledning
lill en dubbel mening; och skulle jag derföre anse ganska
billigt, om Ståndet beslutade för sin del, att alla de ökade
kostnader, som genom strider om grundlagens rätta tydning
uppstå, borde af de personer ersättas, hvilka deltagit i en sådan
lagstiftning; men då meningen emedlertid är tvetydig, anser
jag att man bör hålla sig till hvad som är ändamålsenligast,
och då tror jag, att en misslyckad lag icke bidrager till landets
väl, utan att frågan ganska väl kan förfalla.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Det är visserligen sant, att
alla4RiksSt:n hafva beslutat, att en lag för privatbanker skall
finnas; men det är icke mindre sant, att vi på sätt och vis redan
hafva en sådan lag, nemi. den af 1824, som också finnes
uti bancoregleraentet införd. Hufvudfrågan är det som här blifvit
af Stånden olika behandlad, i det att 2 Stånd hafva beslutat,
att privatbanker skola finnas, som röra sig med egna sedlar,
och 2 Stånd åter, att privatbanker skola finnas, som skola
röra sig med riksmynt. Jag instämmer i deras åsigt, som anse
det vara alldeles omöjligt att stifta en lag, om hvars hufvudprinciper
man är af helt och hållet motsatt mening. Men delta
är icke allt; här kommer ännu en annan fråga, som är den,
huru det skall voteras. För att komma ifrån så väl den ena
svårigheten som den andra, tillstyrker jag, att hela förslaget
måtte få förfalla.
Frih. Cederström: De värde ledamöter, hvilka tala om
möjligheten att frågan om en lag för enskilde banker, med rättighet
att utgifva egna sedlar, kan förfalla derföre, att 2 Stånd
hafva beslulat förändring uli det betänk., som de förenade Bancooch
LagUtsk:n i detta ämne afgifvit, får jag erinra derom, att
grundlagen vid denna riksdag blifvit i så måtto förändrad, att
det nu är RiksSt:n medgifvet att genast med förändringar antaga
från Utsk:n inkomna betänkm. Nåväl, mine Hrr! hvar
finnes någonting, som hindrar att antaga detta betänk, med den
Den 14 Maj e. m.
493
förändring, att privatbankerne icke fä utgifva egna sedlar? När
alla 4 Stånden hafva sagt, att lag skall finnas för privatbanker,
hvad vill det säga, skall lagen icke dä finnas? skall icke den
73 § fä vara lefvande i grundlagen? Jag vill hoppas, att vi
icke komma sä långt i försök att tolka grundlagen på sidan
om dess bokstaf, utan att vi måtte, med hågkomst af Presteoch
BondeStms rättighet att besluta, få komma till en sammanjemkning
af frågorna, och icke upplaga tiden med olagliga förslag,
att få frågan alt förfalla.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Denna fråga har så väl
genom den behandling, som de förenade Utskm hafva gifvit åt
sjelfva ämnet, som genom det förslag till voter.propos., som
Utskm hafva afgifvit, fått en vändning, som är temligen ovanlig.
Ulsk:n börja i detta förslag med att förbigå förhållandet
med den 1 §, som är det, att 2 Stånd hafva bifallit Utskms
förslag till lag för enskilda banker, som röra sig med egna
sedlar, och 2 Stånd åter hafva beslutat, att ingen bankrörelse
med egna sedlar får äga rum. Detta sednare beslut, hvaruti
2 Stånd hafva stannat, är någonting alldeles nytt, som hittills
icke varit stadgadt. Nu hafva Utskm, i stället för att utreda
frågan, huruvida §:n genom detta de 2 Ståndens beslut kunde
blifva föremål för vidare behandling, tagit för afgjordt, att votering
derom skall försiggå. Jag för min del kan ej instämma
i denna mening, utan tror jag, att då 2 Stånd hafva beslutat,
att enskilda banker icke få utgifva egna sedlar, och 2 Stånd
åter beslutat, att enskilda banker få utgifva egna sedlar, samt
då enskilda banker hittills fått utgifva egna sedlar, att — säger
jag — det då måste förblifva vid hvad förut i denna del varit
stadgadt, och hafva i min tanka de 2 Stånd, som kommit med
detta nya förslag, icke rättighet alt få sin mening pröfvad i
förstärkt Utsk., utan måste densamma, i följd af Riksd.Ord:s 75 §,
förfalla. Utskm hafva för öfrigt i detta förslag dels antagit,
att 3:ne Stånds beslut gälla emot det 4:de Ståndets, dels ock
att 3 Stånds beslut icke gälla emot det 4:de Ståndets. Utskm
säga nemi. uti den 2 och 6 §§, att 3 Stånds beslut gälla emot
det 4:de Ståndets, hvaremot Utsk. i den 5 § anse, att 3 Stånds
beslut icke gälla emot BondeSl:s. Hvarföre BondeSt:s beslut
skulle hafva mera kraft och verkan än de 3me öfrige Ståndens,
det kan jag icke inse. Vidare hafva Utskm föreslagit voter.-  propos. summariskt; så t. ex. voteras det summariskt, om B. o.
Ad:s beslut i 2:ne ganska olika frågor, ehuru troligtvis ganska
många kunna vara af olika tankar i den ena frågan mot i den
andra. Jag anser på dessa skäl, alt Utskms mern., med undantag
af den 1 §, bör till Ulskm återremitteras, med åläggande
för Ulskm att uppställa voter.propos. pä ett sätt, som kan vara
öfverensstämmande med hvad som billigtvis kan fordras af en
hvar, som något så när eftertänker följderne af en votering. I
afseende på den 1 § instämmer jag således helt och hållet med
Gr. Cronhjelm, att den bör förfalla, och jag är, jag tillstår det,
494
Den 14 Maj e. m.
i afseende på de öfrige §§, så tvifvelaktig, alt jag äfven i afseende
på dem vore färdig att yrka detsamma.
Hr von Hohenhausen: Jag tror mig böra fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att det i detta fall, mera än i allmänhet,
är angeläget att iakttaga en stor grannlagenhet och noggrannhet
i formernas tillämpning. Man vet mycket väl, att ett
mäktigt intresse inom landet önskar, att ingen slags ändring i
nu gällande octrojer för privatbankerne skall äga rum, utan
att de måtte i all evinnerlighet fä förblifva sådane som de nu
äro, hvaremot ett annat intresse, som ser det allmäuna af saken,
önskar en reglering i detta afseende. När det är så beskaffadt
och stäldt, är det angeläget, att Svenska nationen får
se, att man med opartiskt lugn afgör frågan, på sätt formerna
föreskrifva. Gr. Cronhjelm har sagt, att denna privatbankslag
hufvudsakligen rörer sådane banker, som utgifva egna sedlar.
Detta är sant; men den rörer äfven sådane, som kunna röra sig
med riksmynt, och i delta afseende finnes den sista §, hvilken
icke blott innehåller det stadgande, att om sådane banker gäller
hvad om bolag i allmänhet uti lag och författningar nu är
eller framdeles varder stadgadt, utan som äfven hänvisar på
de stadgandcn, som nu finnas, rör:de de förmåner, som privatLankerne,
med iakttagande af hvad 1 § stadgar, må äga att åtnjuta.
Nu hafva Preste- och BondeStm utsträckt föreskrifterna
i denna 21 § och lagt dem till grund för sitt beslut, att enskilda
banker icke skola finnas med rättighet att utgifva egna
sedlar, utan att de skola röra sig med obligationer och invisningar,
och det går då icke an att emot förmerne förrycka
nämnde Stånds rättighet att i frågan besluta. Jag vill icke för
närvarande ingå i något vidare yttrande om de anmärkn:r, som
emot andra delar af betänk, blifvit framställde, emedan det onödigtvis
skulle upptaga tiden, utan anhåller derför endast, att
den första punkten måtte afgöras så som Utsk:n den framställt.
Hr Skogman: Jag vill blott nämna, att jag anser den
rättighet, som RiksStm äga efter den förändring, som vår grundlag
vid denna riksdag undergått, hvilken rättighet också af
Frih. Cederström blifvit åaeropad, den nemi. att genast med
förändringar antaga från TJtsk:n inkomna betäuk:n, leda till en
alltför vig och knapphändig behandling, för att man skulle deraf
begagna sig, då frågs är om antagande af ett lagförslag.
Hvad för öfrigt olämpligbeten af de uppställda voter.propos. angår,
så härrörer detta deraf, att man velat med juridiska bestämmelser
om privatbankernes rättsförhållanden inblanda financiella
bestämmelser, hvilka aldrig borde vara föremål för en
civil-lag. 1827 års författning har fått kraft af lag, och fast
den icke rörer rättigheten att utgifva egna sedlar, så rörer
den dock hvad den bör röra, som är privatbankernes rättsförhållanden.
Bestämmclserne deremot om grundfond etc. utgöra
icke föremål för civil lagstiftning, utan för iinanciel lagstiftning.
Den 14 Maj e. m. 495
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Af discussionen visar
sig saken nu för mig ännu litet klarare, än då jag nyss yttrade
mig. Jag finner nemi., att första § af det förslag till lag
för enskilda banker, som de förenade Utsk:n afgifvit, utgör
grundvalen för R. o. Ad:s och BorgareSt:s beslut, hvilken grund
har af 2:ne Stånd blifvit afslagen, och att Preste- och BondeSt:ns
hela uppställning af frågan grundar sig på den sista § af
samma förslag, hvilken mening också blifvit af 2:ne Stånd afslagen.
Dä således i båda dessa frågor två Stånd hafva stannat
emot två, måste de i min tanka ovillkorligt förfalla. Jag kan
icke eller inse något hinder i vår grundlag, hvarför dessa frågor
icke skulle förfalla; tvertom tror jag, att grundlagens bestämda
föreskrift säger, att så skall ske, helst som rubriken på
lagförslaget icke, det jag kan erinra mig, varit föremål för
någon propos., och det således icke är antaget, att en lag för
enskilda banker ovillkorligen skall stiftas, utan frågan blott
varit den, om lag skulle stiftas pä sätt Utsk:n hafva föreslagit.
Gr. Cronhjelm: En värd motståndare här midtöfver har,
såsom skäl för behandlingen af Utsk:ns betänk., anfört, att alla
4 Stånden hafva beslutat, att lag skall stiftas. Så långt är det
visserligen rätt; men undersöker man förhållandet litet närmare,
så tror jag, att man måste komma till samma resultat som jag.
2 Stånd hafva beslutat, att en lag skall stiftas för sådane banker,
som utgifva egna sedlar, och 2 Stånd hafva åter beslutat,
alt en lag skall stiftas för sådane banker, som icke utgifva
egna sedlar; men lika litet som de 2 Ståndens beslut, kan vara
tillräckligt för det ena fallet, lika litet kan de 2 andra Ståndens
beslut vara tillräckligt för det andra. Om nemi. 2 Stånd hafva
beslutat, alt en ny criminallag skall stiftas, och 2 Stånd hafva
beslutat, att en ny civillag skall stiftas, så måste det icke vara
tillräckligt för criminallagens antagande, att 2 Stånd äro derom
ense, lika litet som det kan vara tillräckligt för civillagens antagande,
att de 2 andra Stånden derom hafva varit ense. Då
således icke mera än 2 Stånd vilja hafva en lag för banker
med egna sedlar, och icke mera än 2 Stånd vilja hafva en lag
för banker utan egna sedlar, så måste all fråga om lag för
banker för närvarande förfalla och det förblifva vid hvad hittills
i detta afseende stadgadt varit.
Ilr von Hohenhausen: Discussionen har lidit så långt,
att jag blott vill göra en kort observation. Gr. Cronhjelm har
yttrat, att 2 Stånd hafva beslutat, att en lag skall stiftas för
banker, hvilka utgifva egna sedlar, och att 2 Stånd beslutat,
att en lag skall finnas för sådane banker, som icke få utgifva
egna sedlar. Jag förbigår, att PresteSt:s beslut i afseende på
invisningarne på R. St:s Bank redan verkligen afser en art egna
sedlar, dem privatbaukerne skola äga att utgifva, och dem de
icke fä utgifva, utan att gällande lag derför finnes; men R. o.
Ad. och BorgareSt. hafva dessutom äfven beslutat, att lag skall
finnas för Banker, som röra sig med riksmynt, och säkert hade
498
Den 14 Maj e. m.
Gr. Cronhjelm bortglömt den 21 § i de förenade Utsk:ns betänk.,
ty annars är jag öfvertygad om, att hans yttrande hade fallit
helt annorlunda. Om således Gr. Cronhjelm icke vill anse assignationer
för alt vara bankernes egna sedlar, utan riksmynt,
så är det ändock 4,Stånd, som sagt, att en lag skall finnas för
privatbanker som utgifva riksmynt; tyden 21 § finnes, tyvärr!
den kunna vi icke få bort.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner visserligen riktigheten
af Hr Skogmans anmärkning, att i denna lag influtit
stadganden, som icke höra till civillagen; men det är en sak,
som icke mera kan hjelpas, sedan RiksSt:n redan beslutat öfver
de särskilda ämnena. Frågan är nu blott den, om de fattade
besluten skola kunna sammanjemkas elier icke. Antager man
för riktigt hvad Gr. Cronhjelm och Frih. Palmstjerna, Carl Otto,
här hafva yrkat, nemi. att hela lagen skulle förfalla, derföre
att 2 Stånd hafva stannat emot 2 uti den första punkten, hvad
blefve då följden? Jo, att åtskillige §§, hvilka RiksSt:n samfäldt
eller 3 Stånd hafva godkänt, skulle förfalla. Hvar hemtar
man lagligt stöd för sådant förfarande? Om nu de §§ omöjligen
kunna förfalla, hvilka redan hafva 3 elier 4 Stånds beslut för
sig, så kan man väl icke lemna de luckor tomma, hvilka skulle
uppstå, i händelse de öfrige §§, deruti 2 Stånd hafva stannat
emot 2, alldeles förfölie? Det vore ett lagförslag, som icke
hängde tillsammans, och ett sådant må väl R. St. icke vilja
lemna K. M. Det synes mig derföre vara oundgängligt att rösta
öfver de §§, deruti 2 Stånd hafva stannat emot 2.
Gr. Cronhjelm: Den sista argumentationen är icke svår
att vederlägga. Då RiksSl:n, efter att hvar för sig hafva fattat
beslut om den 1 §, sedermera beslutat öfver alla de efterföljande,
som stödja sig på den l:sta, kunde desse Stånd icke
veta, att i afseende på denna 1 § tvenne Stånd i sina beslut
stannat emot två; men enär nu sä är förhållandet i afseende å
densamma, i anledning hvaraf den ock förfallit, så synes mig
tydligt, att alla efterföljande §§, som hvila på den 1, och som
ej kunna existera utan i sammanhang med densamma, äfven
måtte anses hafva förfallit; och jag hemtar ytterligare skäl till
denna min åsigt deraf, att på detta rum ofta inträffat, att efterföljande
§§ i ett betänk., som hvilat på den 1 deruti, kommit att
förfalla derföre att den 1 § förfallit, då Hr Gr. o. Landtm,
städse framställt den propos., att R. o. Ad. torde finna, att som
1 § ansetts böra förfalla, de efterföljande, af sådan orsak icke
torde böra till pröfning upptagas. Frågan kan visserligen icke
här blifva att anställa votering om huruvida privatbanker skola
linnas eller icke, då 2 Stånd hafva begärt en lag för sådane,
icke egna sedlar utgifvande banker, och 2 andra Stånd gjort
samma begäran för banker, de der utgifva egna sedlar; men
jag hade trott, att ledamöter, som här så ofta yrkat, att man
skulle
Den 14 Maj e. m.
497
skulle votera mellan alt vara oell icke vara, äfven i delta fall
skulle inse, alt samma slutsats här måste göra sig gällande.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Då lagen för en
skilda
banker här förevar, tog jag mig friheten yttra mina tankar
öfver vissa punkter deruti, men anser ej lillständigt, sedan
frågan, som utgör föremål för dagens öfverläggning, nu blifvit
så fullständigt utvecklad, att något vidare tillägga, utan inskränker
mig att förklara, det jag instämmer iden af Gr. Cronhjelm
och Frih. Palmstjerna uttalade mening.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., att om 2 Stånd stannat emot 2, i
fråga om huruvida lag för enskilde banker och villkoren för
deras rörelse skulle stiftas, så hade ovillkorligen denna fråga,
enligt så väl 87 § Reg.F. som 75 § Riksd.Ordn. varit förfallen;
men alt dä samtliga RiksSt:n beslutat, att en lag för dylika
banker skall finnas, H. Ex. ansåge frågan om beskaffenheten af
de föreskrifter, som denna lag bör innehålla, icke kunna förfalla,
och i förevarande fall så mycket mindre, som genom dels
4, dels 3 Stånds beslut åtskiliige §§ redan voro antagne och
utgjorde ett R. St:s beslut, som icke kunde återkallas. Om
dessa §§ skulle qvarstå och deremot de öfriga §§ förföllo, så
uppkomme icke en fullständig lag, och detta bevisade bäst, att,
i det skick frågan nu var, lagförslaget vore af beskaffenhet att
icke kunna förfalla. Hvad Gr. Cronhjelm nyss anfört, att, sedan
beslut i afseende på en § af ett förslag blifvit fattadt, man
nödgats förklara att efterföljande §§ förfallit, hade visserligen
ej sällan inträffat, men sådant hade likväl aldrig skett i det
fall, att sådane med ett förut fattadt beslut sammanhang ägande
§§ varit genom 4 Stånds beslut antagne.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, alt första punkten
af Utskms förslag skulle läggas till handlingarne.
2:dra punkten, innehållande inbjudning till Preste-, Borgare-
och BondeSt:n, att instämma i Ii. o. Ad. s beslut i fråga
om 11 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tager mig friheten
erinra, hurusom Utsk:n i denna 11 § funnit, att 3 Stånds beslut
icke varit tillfyllestgörande.
Denna punkt lades af R. o. Ad. till handlingarne.
3:dje punkten, ang.-de S §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tager mig friheten
anmärka, huruledes Ulskm, i afseende å 5 §, har behandlat frågan
på ett salt, sorn helt och hållet strider mot icke allenast
hvad Utsk:n rör:de öfrige §§ tagit för afgjordt, utan äfven mot
Riksd.Ordn:s föreskrift. Då 3 Stånd öfverensstämma i fråga om
denna §:s antagande sådan den blifvit föreslagen, så torde det
ostridigt vara ett R. St:s beslut. Enär lageu i öfrigt icke anses
10 H. 03
498
Den 14 Maj e. m.
förfallen i sin helhet, så måste, hvad dctaljerne angår, då 3
Stånd fattat ett och samma beslut, §:n vara afgjord och ej kunna
rubbas genom det 4:de Ståudets dervid fattade beslut. Utsktn
säga, att detta BondeStts beslut utgör grundvalen för hela BondeSt:s
beslut; men om så skulle vara, så mäste också hela det
beslutet förfalla, enär det strider mot hvad de 3 öfrige Stånden
beslutat. För öfrigt har Utsk. äfvenväl helt och hållet
orätt i sitt omdöme beträffande denna fråga. Den del af 5 §,
hvaröfver BondeSt. lättat olika beslut mot de öfrige Stånden,
utgöres egenil. af mom. litt. a), der nämnde Stånd säger, att
beloppet af teckningssumman, eller grundfonden, skall minst till
hälften utgöras af Bikets gällande mynt och för bolagets räkning
i R. St:s Bank innestå, då deremot de öfrige Stånden beslutat,
att 25 proc. af teckningssumman skall utgöras af Rikets
gällande mynt. Hela skillnaden är således, att BondeSt. bestämt
att hälften, och de öfrige Stånden att af teckningssumman
skall bestå af riksmynt, n.b. att detta skall stå uti bolagsreglorne.
Jag ser ingenting sorn hindrar, att icke BondeSt:s
plan till privatbankerues verksamhet, i händelse den i öfrigt är
verkställbar, kan verkställas om blott ^ af teckningssumman
insätles. Det torde också vara ostridigt, alt om en enskild
banks verksamhet kan vinnas, sä kan den ej hindras deraf, att
blott af teckningssumman insätles i Riksbanken i gällande
mynt; tyden enda följden vore möjligtvis en inskränktare verksamhet.
Nu säger man, att B«ndeSl:s beslut går ut på, alt privatbankerne
skola hafva sin rörelse genom dragning på Riksbanken,
och att i Banken skall finnas säkerhet för denna dragning,
och att ingen säkerhet uppstår, om ej penningar i R. St:s
Bank insättas. Beloppet kan likväl insättas i helt andra valutor
än Rikets gällande mynt, såsom piastrar och ducater, som är
något lika godt som Riksmynt. Jag kan derföre icke finna, att
detta är en hufvudgrund för BondeSt:s beslut; ty om det är
guld och silfver eller Riksmynt, som insättes såsom säkerhet,
det måste vara för Banken alldeles indifferent. Om än ingen
annan säkerhet insättes än Riksmynt, så är det derföre icke
nödigt att bolagsreglorne skola innehålla hvad BondeSt. förklarat;
utan det är tillräckligt, om den föreskriften ingår i de §§,
som handla om privatbankernes förhållande till Riksbanken, så
vida de förra vilja draga på den sednare. Jag anser derföre
denna del af hetiink. vara alldeles oriktig, och anhåller derföre
om ålerremiss.
Gr. Cronhjelm: Det sätt, hvarpå Utsk:n behandlat den
na
5 §, lernnar, som mig synes, ytterligare styrka till de skäl,
jag anfört,, då jag ansåg de 2 olika lagförslagen vara till den
grad för hvarandra främmande, att de icke kunde i en gemensam
votering uppställas; ty hade ej Utsk:n sett saken pä samma
sätt, så linner jag ingen anledn., hvarföre icke Utsk:n skulle
hafva funnit, alt 3 Stånds beslut hade bort göra sig gäilande i
denna 5 §. Man har här citerat 3 Stånds beslut såsom ett gäl
-
Den 14 Maj e. m.
4'Ji)
lande argument, för att votering icke skall anställas, då sådant
inpassar med det mål, hvartill man vill komma; men deremot
synes tre Stånds beslut icke fä gälla, dä man vill leda sig till
votering. Nu anser jag likväl, att Utsk:n i aila fäll haft orätt
i denna sak; ty Ulsk:n säga, alt Irägan är af beskaffenhet, alt
den mäste slå eller falla med BoudeSl:s förslag. Jag kan icke
i inom. litt. a inse någon annan skillnad mellan BoudeSt:s oell
de 3:ne öfrige Ståndens beslut, än att desse innehålla, att minst
25 proc. af grundfonden skall utgöras af Rikets gällande mynt,
hvaremot BoudeSt:s, att minst hälften skall bestå af samma mynt.
Det är ganska tydligt, att detta icke inverkar på sjelfva saken;
ty Banken kan existera lika väl, oaktadt säkerheten i det ena
fallet kan vara mindre än i det andra. Jag skulle till och med
kunna omkasta förhållandet, så att BondeSt., som icke vill hafva
banker, hvilka utgifva egna sedlar, hade kunnat stadga 25
proc., hvaremot de öfrige Stånden kunnat stadga 50 proc. af
teckningssumman, fastän de vilja, alt bankerue skola utgifva
egna sedlar. Således hänger icke denna fråga och den princip,
hvarpå BondeStis förslag sig grundar, oskiljaktigt tillsammans;
och då Utsk:n ansett denna fråga så involverande i hufvudprincipen,
att den borde med öfrige hufvudfrägor utgöra föremål
för votering, sä kan jag icke annat än anhålla, alt R. o. Ad.
ville återremittera detta betänk., pä det alt en punkt, som är
af 3 Stånd afgjord, måtte fä anses såsom 3 Stånds beslut, och
voter.propos. rättas derefter.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Om vi förut öfverlagt
ang:de en fråga, hvilken i någon mån kan anses tvetydig,
hvilken Ur Gr. o. Landtm, afgjorl (och i hvilket afgörande jag
måste finna mig); så torde likväl i hela Huset det icke gifvas
någon, som vill påstå den'fråga vara tvetydig, huruvida 3 Stånds
beslut i en lagfråga skall vara lag eller icke. I frågor om
ändringar i privilegier och grundlagar har hvarje Ständ sitt
veto, och i vissa anslagsfrågor kan ett Stånds beslut leda lill
votering i förstärkt StatsUtsk.; men i lagfrågor, sädaue som
denna, är 3 Stånds beslut ovillkorligen lag. Då Adel, Prester
och Borgare fattat alldeles enahanda beslut, så måste BondeSt:s
särskilda mening anses vara förfallen, vare sig alt densamma,
enligt Utsk:ns förmening, utgör grundvalen för sistnämnde Stånds
bela förslag lill lag, eller om dermed, på sätt jag tror vara
härstädes bevisadt, förhåller sig så, ali § icke är i denna grad
hufvudsaklig. Lika godt! i alla möjliga händelser finnes 3 Stånds
beslut, och jag yrkar, att detsamma skall gälla som lag, så
snart frågan ej i sin helhet förfallit.
Hr von Hohenhausen: I den fråga, som åtskillige ta
lare
yrkat skulle förfalla, är det visserligen så, att det är den
5 §, som 3 Stånd tagit på det viset som den är, och att elt
annat Stånd tagit den på elt annat vis. Då icke något Stånds
enskilda mening får förtryckas, och hela BondcSt:s system för
privatbankslag just hvilar på morn. litt. a) af denna 5 §, sä
500
D en 14 Maj e. m.
hafva icke de sammansatta Utsk:n hvarken skäligen eller laxligen
kunnat det bortrycka. Man kan ej taga bort bufvudet af
en kropp och sedan säga, att den skall vara vid lif, emedan lifvets
bufvudsakliga beståndsdelar matte vara i hnfvudet. Hufvudsaken
i morn. består ingalunda, sorn här blifvit yttradt, om
det skall vara £:delen eller hälften, som skall af grundfonden
vara insatt i Riksbanken uti gällande mynt, utan skillnaden mellan
Utsk:s förslag är, hvarpå BondeStrs system för privatbankslagen
hvilar, bestämmelsen om deposition i R. St:s Bank. Om
denna deposition står icke på något annat ställe än här i 5 §
litt. a) positivt stadgadt. Tager man bort delta hufvud villkor,
så förfaller det andra. Detta lärer väl icke lagligen låta
sig göra, ty det vore en absurditet. Det stöde ändock visserligen
öppet hvad förslaget upptager, nemi. att de skulle kunna
få crediliv på Banken och på så sätt röra sig, om R. St. sådant bifalla;
men BondeSt:s förslag till lag för enskilda banker har det
stora företräde framför PresleShs, alt, derest en så beskaffad
lag af Konungen sanctioneras, så kan, på grund af den, genast
enskilda banker träda i verket, hvaremot efter PresteShs förslag
till lag, det berodde derpå, om Sländerne vid hvarje kommande
riksdag medgåfvo åt de enskilda bankerna de förmåner, som
äro i förslaget sagda. R. St:s Banks fuudamental-lagar och dess
privilegier innehålla, att den skall vara en depositionsbank; det
är denna hnfvudgrund, hvarpå BondeSks förslag hvilar. Det
står sålededes fast och kan icke af Ständerne ändras, utan Konungens
samtycke. BondeSt:s förslag bar således en fast grund,
den kan man icke bortrycka; i början af lagen bör stadgandet
finnas; borttages det der, så skulle Utsk:n hafva tagit och satt
in hvad som nu står i 5 §, i någon annan §. Dertill hafva
Utsk:n ingen rätt och måste låta hagen bibehålla sitt sammanhang
och stå i sin helhet. Jag torde nu hafva förklarat gi 11-  tigheteri af de skäl, som förauledt Utsk:n alt erkänna, alt denna
5 § måste stå och falla med bela det system, som derpå är bygdt
och hvaröfver en särskild votering är föreslagen och bör komma
att äga rum.
Frih. Cederström: Jag måste i så måtto skilja mig ifrån
Hr von Hohenhausen, att dä Utsk:n framställt de §§, som förekomma
i l:sta voter.propos. om contrapropos., sä medgifva Utsk:n
möjligheten, att majoriteten i det förstärkta Utsk. voterar bort
BondeSt:s förslag. Om nu detsamma kan voteras bort, så måste
det också genom 3:ne Stånds beslut kunna förfalla, ty' 3
Stånd hafva redan beslutat, att den 5 §, sådan Utsk:n densamma
föreslagit, skall vara lag, och då är det icke fråga att tillägga
i voter.propos. de der orden, ”jemte den 5:te”, då, om de uteslutas,
propos blir riktig. Om då skulle inträffa att redactionerne
voro olika, och BondeSt:s redaction icke vore tjenlig, sedan
5:te § förfallit, så förfalla jemväl rösterne, och dä är saken
slut. Om BondeSt:s § förfaller, eller om, mot hvad man kan
föreställa sig, BondeStis förslag i dessa §§ skulle antagas, oan
-
Den 14 Maj e. m.
501
sedt den 5 § för Fallit, så kommer den omröstningen i hufvudvoteringen,
och då hafva Utsk:n det alternativet, som här blifvit
framstäldt att välja på till ja-propos. för sig, och voteringen
kommer att gå sin riktiga gång i alla fall. Jag kan icke
se att Utsk:n haft full billighelsgrund att säga, att BondeSt.
byggt hela sitt förslag på deposition i Riksbanken af 50 proc.
af leckningssumman, i st. f. att Ulskms af 3 Stånd bifallna förslag
i litt. a) säger, alt beloppet af teckningssumman eller grundfonden
skall utgöras till 25 proc. af riksmynt. Detta innefattar
icke, att dessa 25 proc. skola deponeras i Banken.
Hr Aminoff: Jag kan ej til i ba ka hn 1 la min förundran deröfver,
att man nu vill förklara såsom grundsats, att hvad ett
liiksSt. beslutat i lagfråga skall gälla för de öfrige 3 RiksSt:n,
som varit ense om en motsatt mening, och derigenom tvinga
dessa 3 Stånd till votering uti förstärkt Utskott. Principen är
verkeligen ny och förtjenar att förvaras bland riksdagsanalerpe.
Hittills har man ifrigt yrkat på den grundsatsen, att hvad 3:ne
RiksSt. i lagfrågor beslutat, har varit R. St:s beslut, och detta
öfverensstämmer också med grundlagarne. Om R. o. Ad. gillar
den af de sammansatta Utsk:n föreslagna voter.propos., så
begär R. o. Ad. liksom Utsk:n en olaglighet, och R. o. Ad. tager
dessutom på hand för framtiden, ej seende hvartill prejudicatet
kan leda. Hvad sjelfva saken beträffar, så rubbar det
ingalunda privatbankslagen i sin helhet, om bankerne deponera
contant 25 eller 50 proc. af teckningssummau; men denna insättning
till större eller mindre del verkar på privatbanksintresset,
och kan derigenom skada detsamma. Jag föreuar
mig med dem, som yrka äterremisseu.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag ber att få fästa
uppmärksamheten derå, att det icke är som Hr von Hohenhausen,
förmodligen af misstag, uppgaf, endast. 5 § af BondeSt:s
beslut, som handlar om deposition i Riksbanken utaf valutor för
privatbankerues räkning, utan det förekommer äfven i den 7
och mom. litt. c) ”att minst hälften af bankbolagets teckningsbelopp
blifvit i R. St:s Bank på räkning insatt”. Således ar i
min tanka 5 § i det afseendet förbindande, att hela BondeSt:s
förslag förfaller, derigenom att detta Stånds beslut i 5 § går
bort i denna del; och det torde vara tydligt, att fastän delägarne
icke tillskjuta mer än -i, så kan likväl, när privatbanken
vill börja sin rörelse, hälften af teckningsbeloppet vara insatt
i Riksbanken, genom andra utvägar än den, att actieägarue i
en sådan bank tillskjuta directe j, såsom 5 § bolagsreglorna efter
BondeSt:s beslut innehåller. Dessutom, påföljden må blifva
hurudan som helst, kan den dock icke blifva sä äfventyrlig som
i händelse 11. o. Ad. anser, att, i en fråga sådan som denna,
3:ne Stånds beslut icke gäller. Ett sådant beslut torde vara
långt äfventyrligare, än om aldrig någonsin någon privatbank
skulle i vårt land uppkomma.
Hr von Hohenhausen: Frih. Palmstjerna citerade den
502
Den 14 Maj e. m.
7 § såsom innefattande hvad som står i den 5. Jag får då i
anledning deraf nämna, att om lagen skall hafva sammanhang,
så måste den 5 § gå förut och vara så affattad som den blifvit
i BondeSt;s förslag. Jag tror således, att det icke blott varit
en obillighet, utan en absurditet af de sammansatte Utsk:n, om
de ej hade föreslagit, att denna 5 § matte få medfölja Bonae
St:s
förslag i sin helhet. Det är på denna föreslagna deposition
i R. Sus Bank, som hela förslaget hvilar, och borttages den, så
är det en byggnad utan ali grund.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Följderna, i afseende
på lagens beskaffenhet, må blifva hvilka som helst; jag öf
verlemnar
dem åt Utsk:n och det Stånd, hvars beslut Utsk:n,
tvert emot 3 Stånds beslut, vilja göra gällande. F’ör öfrigt synes
mig här under discussioneu hafva blifvit tillräckligen bevist,
att de 3ne Ståndens beslut, ang:de 5 §, kan väl slå tillsammans
med antagande, i öfrigt och på det hela, af det förslag, som
BondeSt. fattat, emedan annan säkerhet, än den som af nämnde
Ständ blifvit äskad, kan i R. St:s Bank nedsättas, och några redactionsförändringar
i de följande §§ kunna afhjelpa olagligheten;
men, jag upprepar det ånyo, 3 Stånds beslut är R. St:s
beslut, som icke bör rubbas. Elt sådant prejudicat vore farligare
och skulle föra till långt större vådor, än om aldrig någon
lag för privatbanker i Sveriges Rike funnes.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Då Utsk:n varit af den
af Hr Gr. o. Landtm, gillade tanka, alt frågan icke kunde förfalla,
utan att votering rör:de RiksSt:ns särskilda beslut skulle
ske i förstärkt Utsk., har det varit Utsk:ns pligt, den Utsk:n
varit måne om att uppfylla, att tillse, det icke något Stånds beslut
blefve undertryckt, utan att hvarje sådant, så fullständigt
som möjligt, och sådant det i ett sammanhang blifvit fattadt,
komrne under votering. Så, som PresteSt. fattat sitt beslut, innefattar
det, med sina skiljaktigheter ifrån Ulsk:ns förslag, ett
enda sammanhängande förslag, hvarföre ock nämnde Stånds beslut
innehöll, enligt det lill Utsk:n ankomna prot.utdr., att Ståndet,
med afslag ä den 3 §, i följd, deraf stadgade de och de
förändringarne i påföljande §§, och vid sådant förhållande hafva
Utsk:n ej kunnat annat, än betrakta detta beslut såsom ett så sammanhängande
helt, alt alla de §§, hvaruti PresteSt. gjort förändringar,
borde som ett enda förslag uppställas i den ena contrapropos.
På samma sätt hafva Ulsk:n funnit sig nödsakade att handla i afseende
å BondeSl:s beslut, helst det äfven lyder i 1 §, att Ståndet,
med ogillande af 1 § i Utsk:ns förslag, stadgat att ”Bankrörelser
emot här nedan bestämda förmåner och skyldigheter, må af enskilde
personer, endast i förening till bolag bedrifvas”, etc.; hvaraf
således visar sig, att beslutet rör:de 1 § blifvit fattadt under förutsättning
att förändringarne i följande §§ jemväl skulle i sammanhang
dermed antagas. Till ytterligare bevis härpå, får jag
fästa uppmärksamheten vid, att de 3:ne Stånd, hvilka bifallit 5
§ i Utsk:ns förslag, och såsom eu följd deraf antagit, alt mom.
Den 14 Maj e. m.
503
litt. a) skall lyda sålunda: ”beloppet af teekningssumman eller
grundfonden skall minst lill 25 proc. utgöras af Rikets gällande
mynt”, i sammanhang dermed gillat mom. litt. e) i 7 §, som
har afseende pä just det nyss citerade stadgandet i 5 §, hvaremot
BondeSt. helt och hållet förändrat litt. e) i nyssnämnda 7
§ till en sådan lydelse, att minst hälften af hankbolagets teckningshelopp
skall styrkas vara i R. St:s Bank på räkning insatt.
Med detta beslut, likasom med BondeSt.:s särskilda beslut
i 9 §, att enskild hank ej må utgifva invisningar å R. St:s
Bank till större sammanlagdt belopp, än som motsvaras af bolagets
i Banken inneslående fordran, och det creditiv, som i enlighet
med derom gällande föreskrifter kan vara bolaget heviljadt,
har ej 5 § i Utsk:ns förslag oförändrad kunnat stå tillsammans,
och BondeSt. har derföre ganska conseqvent funnit sig
föranlåtet att i 5 § intaga det särskilda stadgande, som under
litt. a) är i n förd t, icke blott rör:de grundfondens belopp, att den
skall till hälften utgöras af riksmynt, utan afven att den för
bolagets räkning skall vara i Banken insatt. Begge dessa stadganden
höra så tillsammans med BondeSl:s beslut i 7 oc h 9 §§,
att de icke kunna skiljas, ulan att rubba allt sammanhang i hela
förslaget, och della har varit anledningen för Utsk. att icke
före voteringen undantaga den 5 §; hvarföre jag för min del
icke eller kan inse, att någon olaglighet härvid blifvit begången,
utan endast en lämplig och nödig consideration iakttagen,
ali icke sönderrycka sammanhanget i BoudeSt:s beslut.
Gr. Cronhjelm: Jag får börja med att upplysa, att
oaktadt jag har betänk, här, kan jag icke finna, att mom. litt.
c) i 7 § på något sätt hänvisar lill 5 §; ty detta mom. innehåller
endast, att minst hälften af bankbolagets teckningsbclopp
skall på räkning i Banken vara insatt. Således finner jag deraf,
att BondeSt:s yrkande i denna del i alla läll blifvit underkastadt
discussion när 7 § förekommer, och således icke förqväfd.
För öfrigt kan jag ej undertrycka min förundran deröfver,
att samme talare, som för en stund sedan yrkade, att
sjelfva bufvudfrågan icke kunde förfalla, pä den grund att åtskilige
§§ blifvit promiseue af 3:ne Stånd bi fa line, nu deremot
vill komma till den slutsats, att, fastän 3 Stånd bifallit en och
samma §, den likväl icke skulle få anses såsom eli R. St:s beslut.
Jag kan ej finna, att denna 5 § utgör ett så oeftergiflig!
villkor för den princip, som legat till grund för BondeSt:s beslut,
en princip, som äfven legat till grund för PresteSt:s, att
den mäste stå och falla med förstnämnde Stånds beslut; tvertoin
anser jag, att detsamma, såvida fråga skulle kunna blifva
om att göra det gällande inom de öfriga Stånden, måtte kunna
modifieras på samma sätt som hvarje annan propos. från ett
Stånd, då den genomgår skärdselden hos de öfriga; ty principen
kan ganska väl qvarstå, om än icke de 50 proc. bli nedsatte,
utan man i stället antager hvad Utsk:n föreslagit, eller
att minst 25 proc. af teekningssumman skall utgöras af Rikets
504
Den 14 Maj e. m.
gällande mynt. När man nu kommer pag. 5 till de uppställda
voler.propos:rne, och finnér der i slutet på sidan följande uttryck:
”vinner nej, kommer BondeSt:s beslut ronde §§ 1, 7, 8,
9, 10, 14, 15, IS och 21, jemte den 5 att i contra firopos. innefattas”,
och jag anser att Ulsk. varit skyldigt förklara, det
3:ne Stånds beslut vore R. Sl:s och således lag, kan jag ej eller
annat än fortsätta milt yrkande, att betänk, måtte återremitteras,
på det att Utsk:n måtto behörigen och i öfverensstämmelse
med 5 §, som redan är af Ständerne beslutad, ändraden
voter.propos, som finnes i slutet af pag. 5 af betänk.
Öfverläggningen förklarades härmed vara slutad; hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då 3 Stånd godkänt
5 §, och således derom ett R. St:s beslut blifvit fattadt,
ansåg densamma icke kunna blifva föremål för votering i förstärkt
Utskott, och derföre icke kunde framställa propos. till anställande
af votering derom, helst, derest denna § skulle stå i strid
med andra delar af BondeSlts beslut, följden deraf icke borde
blifva, att denna § förföl le, utan de deremot stridande delarne
af nämnde Stånds beslut rättades i öfverensstämmelse med densamma;
hemställande H. Ex., om R. o. Ad. ausåge de emot förevar.
punkt gjorde anmärkmr föranleda till densammas återremitterande.
Ropades ja.
4:de punkten, innehållande inbjudning till BorgareSt. att
instämma i B. o. y/d:s beslut om tillägg af orden ”med Rikets
mynt” i 8 §.
Lades till handlingarne.
5:te punkten, innehållande inbjudning till B. o. yld. att,
med Jr anträdande af sitt om förändring af dels den i 8 § föreslagna
minimi-sedelvaleur samt dels io § futtade beslut, antaga
Utsk:s aj BorgareSt. gillade förslag.
Efter först framställd propos. till antagande af denna inbjudning,
hvarå svarades ja och nej, hemställde H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, om R. o. Ad. vidblefve sitt i dessa delar fattade
beslut, och blef denna sednare propos. besvarad med starka ja,
blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf, att vid densammas
besvarande ja varit öfvervägande.
6:te punkten, innehållande en inbjudning till Preste- och
BondeSt:n.
Lades till handlingarne.
7:de punkten, innehållande en inbjudning till PresteSt.
Afven denna punkt lades till handlingarne, men derefter
yttrade sig
Hr Skogman: Jag anhåller endast att få reservera mig
emot
Den 14 Maj e. m.
505
emot ett sådant beslut, hvarigenom en dylik bestämmelse om
Bankens förvaltning, som innefattas i BondeSt:s beslut, skall
kunna bli föremål för votering i förstärkt LagUtsk.
Gr. Cronhjelm: Af den nu upplästa punkten inhemtas,
att Utsk:n inbjudit PresteSt. att, derest näst ofvanstående inbjudning
icke antoges, förena sig med BondeSt. På sätt R. o.
Ad. nyss genom beslutet om återremissen uttryckt, utgöra redan
de 3:ne Ståndens, nemi. Adelns, Preste- och BorgarcStändens
beslut ruride den 5 § ett B. St:s beslut, som således icke
kan upprifvas. Det oaktadt inbjuder nu de förenade Utsk:n ett
af nämnde Stånd, nemi. PresteSt., att förena sig rör:de den 5 §
med BondeSt., hvars beslut i delta afseende redan är underkändt.
Jag har ej kunnat undgå att göra denna anmärkn., emedan jag
anser, att Utsk:n saknat fog till en dylik inbjudning, anhållande
att denna min anmärkn. måtte få åtfölja den beviljade återremissen.
8:de punkten, ang:de voterings anställande i förstärkt
LagUtsk., ang:de de frågor, hvaruti It. St:s sammanstämmande
eller 3 Stånds beslut icke vinnes.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hr Skogman har re
dan
fullkomligen uttryckt skälen, hvarför icke denna fråga skulle
af förstärkt LagUtsk. afgöras. Jag ser icke eller huru densamma
kan af förstärkt BancoUtsk. behandlas, enär det gäller att
stifta lag, icke allenast för R. St:s Bank, utan en lag, som skall
tjena till rättesnöre för alla innevånare, i likhet med alla andra
allmänna lagar, och således skulle jag tro, att det vore de
förenade Banco- och LagUtskm, som borde förstärkas.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror äfven att ärendet är
af den sammansatta natur, att lämpligast blifver att Banco-och
LagUtskm gemensamt Förstärkas. Sådan förstärkning har tillförne
ägt rum, och om så sker, äfven nu, då antalet af dessa
båda Utsk:s-ledamöter icke utgör mer än 52, så skulle förstärkningen
i alla fall komma att utgöra pluralitet af de sammansatta
Ulskm.
Uppå härefter framställd propos. ansåg R. o. Ad. de frågor
i detta ämne, som utgöra föremål för omröstning i förstärkt
Ut.sk.,
9:de punkten, innehållande förslag till voter.propos:r.
Gr. Cronhjelm: På de skäl jag i början af discussionen
anfört, kan jag för min del icke godkänna någon slags votering
mellan 2:ne, mot hvarandra främmande förslag, som hvardera
hafva endast 2:ne Stånd för sig; men då, genom Hr Gr. o.
Landtm:s förklaring, saken likväl kommit derhän, alt betänk,
blifvit föremål för discussion, och jag sålunda förutser att Hr
Gr. o. Landtm, icke underlåter att framställa propos. lill antagande
af den föreslagna votcr.propos., får jag fästa uppmärk10
H. 64
50C
Den 14 Maj e. m.
samhcten dervid, att, i rent samband med R. o. Ad:s nyss fattade
beslut ang:de åtcrrcmissen, står äfven, att alla dessa voter.-  propos:r återremitteras, emedan den 5 § finnes nämnd i dem
alla att vara votering underkastad, hvilket dock icke kan ske,
då i afseende på densamma redan finnes ett R. Sits beslut.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Till de skäl Gr. Cron
hjelm
anfört, får jag lägga följande, hvilka jag anhåller, att de
förenade Ulsktn mätte taga i öfvervägande. Utsk:n hafva summariskt
föreslagit voter.propostr, sorn i min tanka hade bort
skiljas åt. Att alla BondeSlts beslut upptagas i en voler.propos.
deremot har jag ingenting ali erinra, med undantag hvad angår
den 5 §, sorn måste förfalla; men att alla de §§, hvaruti
PresleSt. stannat i olika beslut, skulle på samma sätt behandlas,
det nödgas jag bestrida af följande skäl. PresteSt:s beslut
i 10 § 1 mom. lyder sålunda: ”Annan upplåning, vare sig på
creditiv eller genom försträckning och deposition, må ej af enskild
bank göras till högre sammanräknadt belopp, än hälften
af hvad å tecknad grundfond finnes i Ranken insatt.” Nu har
samma Stånd beslutat, att hvad som i grundfonden skall af
Banken insättas, det får inskränkas lill 25 proc., och således
skulle endast 121; proc. af teckningssumman få upplånas af en
sådan bank, under hvad form som helst, vare sig som försträckning
eller deposition. Då man ser, att i nuvarande privatbanker
depösitionerne understundom uppgå till hela det belopp,
som är på teckningssumman insatt, och det med en banks ändamål
torde närmast vara förenligt, att på deposition få emottaga
hvilka summor som helst och dem förräuta, så lärer R. o.
Ad. finna, att detta beslut af PresteSl. är ganska skadligt för
all privatbanksrörelse, oell derjemte att det alldeles icke står i
sådant sammanhang med öfrige af Ståndet fattade beslut, alt icke
en förändring häruti skulle kunna ske med bibehållande af desamma.
Jag anser således, exempelvis, att denna § bör skiljas
ifrån de andra vid voteringen och måhända torde också någon
af de öfriga §§ vara af beskaffenhet att utan olägenhet kunna
skiljas; men ingen af dem, som äro så beskaffade, medför den
skada, det stora hinder och det ogagn, som den ifrågavarande
10 §■ Äfvenledes hafva Utsk:n sammanfört i en voter.propos.
de beslut, som angå sedelvaleurernes belopp, äfvensom de, hvilka
röra maximum af hvad en bank får upplåna. Detta är helt
och hållet olika saker; man kan beträffande sedelvaleuren vara
af motsatt tanka med R. o. Ad., men derföre vara förståndig
nog att instämma med II. o. Ad. deruti, att privatbanker få upplåna
mer än hälften af hvad som i Riksbanken är insatt, och
att penningar må på deposition få mottagas och upplånas till ett
maximum, motsvarande hälften af teckningssumman. På dessa
skäl yrkar jag återremiss af voter.propositionerne, med anhållan,
att Ulsk:n måtte taga dem i närmare öfvervägande, så att förslaget,
om än brokigt, må blifva så pass sammanhängande som
under närvarande omständigheter är möjligt.
D e n 14 Maj e. m.
507
Dä nu öfverläggningen förklarades vara fulländad hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, om IL o. Ad. ansåge de gjorde
anmärkn:rne emot de af Utsk:u föreslagne votcr.propos:r, föranleda
lill desammas återremitterande.
Hopades ja.
Gr. Cronhjelm: Jag ogillar visserligen icke, att R. o.
Ad. återremitterar dessa voter.propos:r, helst jag sjelf yrkat
återremiss i en föregående punkt; men jag får reservera mig
mot alla propos:r på dessa voter.propos:r, emedan jag anser, att
hela frågan bort förfalla, på de skäl jag i början af discussionen
afgaf.
Hr von Hohenhausen: Då återremiss blifvit beviljad
rör:dc den 5 §, torde det vara nödigt, så framt Utsk:n skola
hinna inkomma med något förslag till ändringar häruti, att hvad
på Cancelliet vidkommer, återremissen blifver så skyndsamt som
möjligt expedierad.
Hr Skogman: Jag hemställer vördsamt, att R. o. Ad:s
beslut, att votering skall ske genom förstärkt Banco- och LagUtsk.
, mätte medelst prot.utdr. meddelas de öfrige Stånden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han i auledn. af
Hr von Hohenhausens framställning, finge tillkännagifva, att alla
ålerrcmisser uppsattes företrädesvis framför öfriga discussioner,
och således den nu beslutade återremissen så snart liden medgåfve
skulle blifva expedierad, samt att hvad beträffade Hr
Skogmans hemställan, det vore gifvet, alt prot.utdr., innehållande
alla de af 11. o. Ad. i detta ämne fattade beslut, redan i
morgon komme att justeras, för att samma dag meddelas de öfrige
RiksSt:n.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Hr Råfell, Anton, ånyo på bordet Lag- samt Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:ns d. 9 dennes första gången bordlagda utlåt.
N:o 43, i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:ns betänk. N:o
19, öfver väckte motioner om dels ändring och dels förklaring
öfver stadgandet i 26 cap. 2 § Byggn.b:u, ang:dc byggnadsskyldigheter
å prestegårdar på landet.
Föredrogs och lades lill handlingarne Lag- samt Allm,
Besv.- o. Ekon.Utskms d. 9 dennes på bordet lagda mern. N:o
44 med förslag lill sammanjemkning af lliksSt:ns skiljaktiga
beslut öfver Utsk:ns betänk. N:o 31, om ändringar och tillägg
uti K. förordn. om prestval d. 1 April 1843.
Const.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda utlåt. N:o
43, i anledn. af RiksStms ålerrcmisser å mern. N:o 33 blef härefter
löredraget, men ånyo bordlagdt, på begäran af Frihme
Palmstjerna, Nils Fredr, och Carl Otto.
508
Den 14 Maj e. m.
Föredrogos och biföilos StatsUtsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagde utlåt:n
N:o 307, i auledn. af väckte motioner i fråga om sättet
för användande af Bankens behållna vinst för åren 1845, 1846
och 1847; och
N:o 308, i anleda, af erhållen återremiss å betänk. N:o 283.
Vid föredragning af StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda utlåt. N:o 310, i aaledn. af väckt motion om bildande
af en credilivfond, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Med afseende på det
beslut, som Ståndet denna f. m. fattat, hemställer jag, att R.
o. Ad. måtte förklara, det Hr Kocks ifrågavar. motion icke för
närvarande till någon åtgärd föranleder.
Uppå härefter framställd propos. bifölls StatsUtsk:s utlåt.
N:o 310, på det sätt, att R. o. Ad. ansåg den deri omförmälda
motion icke för närvarande föranleda till någon åtgärd.
Vidare föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g., Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., och
Hr Råfelt Anton, ånyo på bordel LagUtsk:s i gårdagens plenum
första gången bordlagda utlåt. N:o 109, i anleda, af gjorde
anmärkn:r vid Utsk:s betänk. lN:o 82, öfver väckte motioner
om förändring af lagens stadgande rör:de teslamentsfrihelen och
gåfva med varm hand.
Då härefter föredrogs LagUlsk:s i gårdagens plenum på
bordel lagda betänk. N:o 110, i anledn. af väckt motion, rörde
omarbetning af K. förklar, d. 14 Maj 1805, ang:de lagens rätta
förstånd och tillämpning i mål, som röra klander å fast egendom
samt hvad ytterligare vid lagfarts beviljande bör iakttagas,
blef H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:; till bifall å detta betänk, framställa
propos. besvarad med ja jemte ett eller annat nej; hvarpå
H. Ex. tillkännagaf, alt ja varit öfvervägande.
Föredrogos och lades till handlingarne LagUtsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda mern.:
N:o lil, i anledn. af skedd återremiss af Utsk:s betänk.
N:o 54, öfver väckte motioner om dels upphäfvande af lagens
stadganden ang:de summa appelin bilis, dels ock nedsättning af
det belopp, hvartill densamma är bestämd vid Rådstugurätten
i staden Fahlun; och
N:o 112, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
94, öfver väckt motion om förändring af sättet för utmätt fa
stighets
försäljning.
Föredrogos och biföilos LagUtsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda betänkm:
N:o 114, i anledn. af väckt motion om förändrade föreskrifter
i afseende på kungörelsers publicerande i kyrkorne; och
Den 14 Maj e. m.
509
N:o 115, i anledn. af väckt motion om förklaring af 9
cap. 1 § Arfda-kn, i fråga om sältet för boupptecknings upprättande.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda meni. N:o 116, med förslag till
sammanjemkuing af de inom RiksSt:n fattade skiljaktiga beslut,
vid förehafvande af Utsk:s utlåt. N:o 95, i anledn. af gjorde
anmärkmr vid Utsk:s betänk. N:o 00, öfver väckt motion, ang:de
upphäfvande af 3 oell 4 §§ i K. förordu. d. 10 Juni 1S41,
ronde bysättniiig.
Föredrogos och bi föllos LagUtsk:ts i gårdagens plenum på
bordet lagde betänk:n
N:o 117, i anledn. af vackt motion ang:de införande af ett
nytt stadgande i 18 cap. Arfda-b:n, rör:de testamentsklander;
samt
N:o 118, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels förändring
af stiftstyrelsernes organisation, dels ock upphörande af
consistoriernes domsrätt.
Då härefter föredrogs LagUtsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda ytterligare betänk. N:o 120, i anledn. af K. M:s
nåd. propos., ang:de antagande af dels ny strafflag, dels ock
lag om verkställighet af fängelsestraff, anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Som detta betänk, är
af särdeles vigt och ännu icke tryckt blifvit till Ståndets ledamöter
utdeladt, anhåller jag, att det ej må å föredragn.listan
uppföras förr, än det blifvit tryckt delgifvet, och att det således
intill dess må hvila på bordet.
Häruti instämde Gr. Taube, Henning Edvard.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att LagUtsk:s nu ånyo bordlagda belänk. N:o 120 icke
upptoges på föredragningslistan innan det blifvit tryckt och utdeladt,
hvilket ej borde dröja länge, enär detsamma, såsom inkommet
till RiksSt:n, måste vara lemnadt till Exp.Utsk. och derifrån
förmodligen redan lill nästa plenum kunde inkomma.
Ropades ja.
Justerades pleniprot. för d. 2 sistl. April f. m.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. \ till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munek.
510
Den 15 Maj.
Torsdagen den 15 Maj 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 11 prot.utdr. för gårdageu, deraf 5 för f. m.
och 6 för e. m.
Med vördsam framställning derom, att StatsUlsk. i dess
mern. N:o 262, hvilket vunnit R. St:s bifall, bland annat föreslagit,
”att af hvarje RiksSl:s från trycket utgifne prot., jemte
tillhörande bilagor, må till Ståndets vid riksdagen närvarande
ledamöter utdelas samt för Ståndets archiv innehållas det antal
exemplar, som Ståndet härtill bestämt, samt att de derefter öfverblifvande
exemplaren böra från Ståndens cancellier eller cancellidirectioner
till Riksg.cont. ailemnas”, äfvensom att vid sista
riksdag, då upplagan af dessa protocoller, likasom vid den innevarande,
utgjorts af 500 exemplar, H. R. o. Ad. beslutat, att
150 exemplar skulle till Riksg.cont. ailemnas och de återstående
350 exemplaren lingö utdelas ibland Ståndets ledamöter, och
äfven nu sistnämnde antal exemplar syntes vara tillräckligt för
R. o. A:ds ledamöter och archiv, men något beslut i detta afseende
icke vid innevarande riksdag blifvit fattadt, bade undertecknad
Ridd.secret. äran hemställa, alt H. R. o. Ad.
måtte bestämma huru stort antal exemplar borde till Riksg.cont.
ailemnas.
I anledn. häraf beslöt R. o. Ad., uppå af II. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, framställd propos., att af Ståndets prot. vid denna
Riksdag 350 exemplar skulle innehållas till utdelning bland R.
o. Ad:s ledamöter samt för archivets räkning, och de öfrige
150 exemplaren borde öfverlemnas till Riksg.cont.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 9 och 14 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 287, i anleda, af väckte motioner om förändringar
i sättet för utgörande af indelta räntor samt om dessas
jemte tiondespanmålens indragning till statsverket.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jag är led
sen
att se en så vigtig fråga komma så sent ifrån Utsk., att
den närmare pröfningen deraf blir nära nog omöjlig.
Förslaget kan dela sig i två afdelningar. Den ena åsyftar,
alt alla indelta räntor och kronotiondespaumål bör ingå till
statsverket, och att statsverket skulle i stället lemna penniugelöner
bestämda efter ett medium af 5 till 10 års markegång.
Den andra afdelningen rörer förvandling af de nuvarande natura-persedlarne
till endast 5.
Hvad den första afdelningen angår, så gillar jag fullkorn
-
Den 15 Maj.
511
ligen Utsk:s förslag derutinnan, om man nemi. iakttager de försigtighetsmått,
som fordras, för att å ena sidan försäkra löntagaren,
att han icke förlorar sin inkomst, och på den andra sidau
försäkrar räntegifvare!), att han icke blir tvungen atl, isynnerhet
i de provinser, der det är ondt om penningar, nödgas
lösa sin liondespaumål med penningar, hvilka ofta icke kunna fås.
Förvandlingen deremot af de 100:tals olika persedlarne, hvilka
nu utgöra de indelta räntorne, lill ett visst mindre antal,
är en gammal fråga, som redan var utarbetad af Sladssecreteraren
Danckvardt, kom in till R. St. vid 1828 års riksdag och
bifölls då af R. St. och K. M. Vid 1835 års riksdag bifölls
den åter af R. St. och K. M. Befallningar afgingo till samtlige
landshöfdingar och collegier, och det högst besynnerliga förhållandet
inträffade, att, fastän R. Sits 2:ne gånger fattade beslut
i detta ämne blifvit 2:ne gånger sanctioneradt af K. M.,
så har likväl denna förvandling icke kunnat verkställas, så mycken
svårighet bar den mött. Jag hemställer derföre, om det
är skäl alt vidtaga detta beslut för 3:dje gången, hvilket endast
skulle leda till mannamån för de flesta räntegifvare, och
hvilket är nästan overkställbar!, aldrahelst då vi nu blott hafva
en vecka qvar af riksdagen, och detta beslut i alla fall skulle
fordra en förändring i 6 § af Utsk:s betänk.
Jag tror likväl, att den andia afdelningen af Utsk:s förslag,
nemi. alt alla räntorne ingå till statsverket, som i deras ställe
gifver penningelöner, beräknade efter viss markegång, till indelta
löningstagare, kan antagas i alla fall. Jag har endast några
små betänkligheter dervid, hvilka jag i korthet skall framställa.
Den ena är, huruvida R. St:s nu af StatsUtsk. tillstyrkta
beslut, att ”de sålunda bestämda stater kunna derefter icke
utan K. M:s och R. St:s sammanstämmande beslut förändras”,
kan äga samma helgd och garanti som Reg.Fts 80 §, hvilken
stadgar, alt indelningsverkets hufvudgruuder skola orubbade
vara intill dess Konung och Ständer gemensamt besluta att deruti
göra ändringar. I begge fallen fordras visserligen R. St:s
beslut samfäldt med K. M., men likväl synes mig åtminstone,
att denna grundlags-§ ger större garanti, än om beslut nu tages
af R. St., antingen genom 3 Stånds pluralitet, eller, om
2 Stånd stanna emot 2, genom votering i förstärkt StatsUtsk.
Den andra frågan, som jag verkl. icke kunnat inhemta af
Utskts betänk., är den, huruvida Utsk. anser, att PresteSt:s terti
a II i onde äfven är inberäkuad eller icke. Förslaget nämner
icke derom. Jag fruktar, atl om tertialtionden skulle vara inberäknad,
så skulle PresteSt. troligen icke bifalla betänk., på
den grund, atl de anse den sistnämnde frågan såsom en privilegifråga.
Om tertialtionden icke är inberäknad, så vinnes det
af Utsk. åsyftade ändamålet icke fullkomligt. Utsk. säger: ”Att
de betydliga räntor, hvilka äro såsom augment åt rusthållare
anvisade för rustningens uppehållande, jemväl böra, på sätt nästlidne
riksdags StatsUtsk. föreslagit, till statsverket ingå och
med contant ersättas, anser Utsk. vara alldeles nödvändigt, så
-
512
Den 15 Maj.
vida den ifrågaställa åtgärden skall kunna erhålla den fullständighet,
som ensamt lemnar visshet om en allmännare belåtenhet
med förändringen. När alla andra räntegifvare, i afseende
på åliggande utskylder, ställas i lika förhållande, vore
det, enligt Utsk:s tanka, i hög grad olämpligt, om en class af
dem, eller de, hvilka utgöra räntor, anslagne till rusthällens
understöd, skulle qvarstå uti en fördelaktigare belägenhet än
alla de öfrige.” Delta argument kan således äfven tillämpas
på de hemman, som utgöra tertialtionde, ty, ifall PresteSt:s
tertialtionde icke är inberäknade, komma äfven de hemmanen
att befinna sig i ett annat förhållande, än de som lemna sina
räntor till militie-indelningshafvare. För min del anser jag det
mindre betydande, och mäste göra Utsk. den rättvisan, alt förslaget
är mycket väl ntarbetadt och mycket försigtigt stäldt,
samt utan ali jemförelse det bästa som framkommit i detta ämne.
När emedlertid riksdagen är så långt framliden och man
troligen icke har tid med en återremiss, samt då nu Utsk. säger
sjelf här, att saken icke kan verkställas; — ”Enär en så vigtig
och uti invecklade, med hvarandra sammanhang ägande, förhållanden
ingripande förändring, som den ifrågavarande, måste vid
verkställigheten föranleda vidlyftiga utredningar och medföra
pröfningar af sä mänga loenia och personella frågor, att man
ej kan förutse huru läng tid härtill möjligen åtgår, anser Utsk.
alt beslutet om tidpunkten för förändringens sättande i verket
lämpligast bör öfvcrlemnas åt K. M. och ensamt bero af dess
höga pröfning och bedömmande;” — när, säger jag, Utsk. yttrar
sig sålunda, och vi i alla fall hafva riksdag om 2j år, så skulle
jag tro, att bästa sättet att vinna ändamålet vore, att Ståndet
i und. anhöll hos K. M., ”alt K. M. täcktes i nåder låta vidtaga
alla förberedande åtgärder, utredningar och pröfningar af
locala och personliga förhållanden, för att, med anledning af de
af StatsUtsk. framställde hufvudgrunder, låta till nästa riksdag
utarbeta ett förslag i detta vigtiga ämne och derom med nåd.
propos. till R. St. inkomma.” Jag anhåller vördsamt om Hr
Gr. o. Landtnäs propos. på bifall af R. o. Ad. till delta förslag.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Den siste värde talaren
har slutat med att begära, alt ifrågavar. betänk, icke må
blifva föremål för någon definitiv pröfning å R. o. Ad:s sida,
utan att R. St. endast måtte lill K. M. ingå med en und. skrifvelse,
hvaruti R. St. anhålla om, att förberedande åtgärder
måtte till nästa riksdag vidtagas och K. M:s propos. i ämnet få
afvaktas. De skäl, hvarpå detta tillstyrkande blifvit grundadt,
hafva varit, att den värde talaren ansett betänk, så sent inkommet,
att frågan icke nu kan medhinnas att afslutas; men
derjemte har den värde talaren nämnt, att han erkänner betänka
förträfflighet.
Jag anser det första af dessa skäl icke vara gilltigt. Det
är visserligen sant, att BorgareSt. återremitterat betänk., men
en- -
Den 15 Maj.
513
enskildt har jag mig bekant, att handiingarne med återremissen
redan i dag kommit Utsk. tillhanda, och att anmärkn:rne dervid
icke egentligen strida emot sjelfva grundprincipen i Utsk:s
betänk., utan snarare befrämja densamma, med en eller annan
olikhet emot hvad Utsk. nu har föreslagit. Om R. o. Ad. nu
bifaller detta betänk, med åtskilliga förändringar, hvilket efter
sednast vidtagne grundlagsförändring kan ske, utan att återremiss
numera i sådant afseende behöfves, och BondeSt. äfven
skulle lemna bifall till betänk., så, om än PresteSt. skulle afslä
detsamma, kan jag för min del icke annat finna, än att riksdagen
ännu är tillräckligt, lång, för att tillåta en sammanjemkning
ifrån Utsk:s sida i iubjudningsväg af dessa olika beslut;
men just det förhållande, ali delta betänk, erkännes vara på ett
särdeles förträffligt sätt utarbetadt, hvarigenom det synes uppfylla
alla billiga fordringar så väl ä räntetagarens som räutegifvarens
sida, utgör för mig ett skäl att begära, alt betänk,
måtte nu företagas till pröfning. Det är visserligen sant oell
troligt, att, till följd af en K. propos., ett förslag kan erhållas,
som är fullt jemngodt med detta och möjligen bättre; men jag
får erinra, ali den K. propos. skulle lill nästkommande R. St:s
SlatsUtsk. remitteras, och att det är ganska osäkert, om delta
Disk. då lemnar ifrån sig ett betänk, till följd af den K. propos.,
hvilket kan jemföras med detta betänk. Jag tror, att, om man
bar något som är väl utarbetadt och godt, man bör nöja sig
dermed, i den förmodan, alt man kanske icke alltid är lika
lycklig att erhålla ett sådant. Att återremittera betänk, härifrån,
såsom H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna ifrågasatt, är icke behölligl,
emedan Ståndet äger full rätt att besluta, med vidtagande
af de förändringar, som Ståndet kan finna lämpliga. Det är
visserligen sant, all Utsk. yttrat, alt denna reglering icke kan
genast verkställas, men delta yttrande är på sådant sätt fäldt,
att det ger anledning till cn undersökning af K. M., samt att
det ger K. M. tillfälle alt sätta förslaget i verket, så snart alla
förberedande åtgärder blifvit vidtagna; hvaremot, om man åtnöjde
sig med att. endast begära en K. propus., man, på sätt
jag nyss visade, kunde äfventyra, alt af nästa riksdags StatsUtsk.
fä en framställning, som man icke finner sig befogad att bifalla.
Samma värde talare har också nämnt, att rör:de indelningsverket
finnes i grundlagen ett, stadgande af ungefärligen samma
syftning, som stadgandet i 6 mom. af Utsk:s förslag, nemi. att
indelningsverket icke kan, ulan K. M:S och R. Sl;s sammanstämmande
beslut förändras. Den värde talaren har äfven sagt,
att han ansåg grundlags-§:n säkrare, och ansåg delta äfven
vara ett skäl, hvarföre man tills vidare icke borde bifalla betänk.
Deremot anser jag för min del delta just vara ett skäl
till bifall; ty om man nu bifaller betänk., så kan man under
denna riksdag väcka motion i Coust.Utsk. om förändring i grundlags-§:n
i samma syftning som betänk,, och dä kan vid nästa
riksdag samma § viuua K. M;s och R. St;s sanctioti,
10 U, 05
514
Den 15 Maj.
För öfrigt har det blifvit nämndt om PresteSt:s tertialtionde;
men för den händelse denna lertialtionde icke är i betänk.
afsedd, hvarom någon af Utsk:s härvarande ledamöter
torde bäst vara i tillfälle att upplysa, så anser jag likväl nu,
att detta icke bör göra något hinder i sjelfva saken. Tvertom
skulle jag tro, att hvad som rörer PresteSts terliallionde har
varit ett grannlaga ämne, som med skäl bort aflägsnas härifrån,
men att den saken kan utgöra föremål för R. St:s beslut i sammanhang
med en reglering af presterskapets inkomster, när densamma
någon gång i framtiden kan verkställas. För öfrigt
skulle jag tro, att öfrige anmärkuingar, som dels blifvit gjorda
och dels komma att göras, icke skola blifva obesvarade af
StatsUtsk:s ledamöter. På dessa skäl anser jag, att betänk, nu
kan till bifall föredragas, för hvilken händelse jag anhåller att
få, i afseende på 5 punkten, som blifvit gjord till föremål för
några anmärkn:r af den siste värde talaren, framställa elt förslag
till redactionsförändring, som jag tror skall nöjaktigt aflägsna
anledningarne till dessa anmärkmr; men för den händelse,
att denna min åsigt icke vinner något medhåll inom Ståndet,
eller om någon annan af Husets ledamöter icke yrkar, att betänk.
måtte lill bifall företagas, så vill icke eller jag insistera
derpå.
Hr Fåhraus, Olof Immanuel: Uti K. M:s till Rikets
nu församlade Ständer aflåtna nåd. propos., ang:de statsverkets
tillstånd och behof, har, vid fråga om lönereglering för landtstaten,
bland annat blifvit anfördt, att K. M., ”lika med hvad
R. St., i skrifvelse d. 25 Jan. 18Ö0, yttrat, ansåge rättast, att
vid löneregleringar för de stater, till hvilka indelte räntor äro
anslagne, dessa räntor må, emot lönernas bestämmande i contant,
till statsverket indragas, äfvensom att en sådan förenkling
i löningssättet förenas med hemmansränlepersedlarnes sammandragning
till färre antal i de län, der sådane finnas i en större
mängd utförde.” Det torde i följd häraf icke finnas oväntndt,
alt jag nitälskar för det ändamål, som SlatsUtsk. med förevarande
betänk, åsyftar, — ett ändamål, som i min tanka innebär
en ganska väsendtlig och länge önskad förbättring i våra invecklade
kameral-förhållanden, i den mån som genom uppnåendet
deraf lättnad kunde beredas för 2:ne talrika medborgareclasser,
räntegifvare och indelningshafvare, samt derjemte förenkling
uti del allmänna uppbörds-, räkenskaps-och redogörelsesättet.
Vid flere föregående riksdagar har denna fråga redan
varit å bane, men utan att leda till något resultat. Vid den
sista riksdagen afgaf SlatsUtsk. ett förslag i ämnet af lika syftning,
som det förevarande, men hvilket i afseende på vissa
speciella bestämmelser lemnade rum för betänkligheter, och som
derföre af tvenne RiksSt. icke godkändes. Uti det nu föredragna
betänk. i samma ämne har SlatsUtsk. undanröjt dessa
betänkligheter på ett för mitt omdöme hufvudsakl. tillfredsställande
sätt.
Den 15 Maj.
515
Till de vigligaste inkast, som blifvit gjorda emot de Torra
förslagen, hanför jag förnämligast det, att, genom de indelta
lönernes förvandling lill penningelöner, någon säkerhet icke
vore för handen, att ju en rubbning eller nedsättning i dessa
löners belopp kunde af R. St. framdeles beslutas, äfvensom att
bestämmandet af fixa penningelöner en gång för alla, och ulan
afseende på markegångens möjliga stegring, vöre i sjelfva verket
ett ingrepp uti iudelningshafvarnes lagliga rätt. Det synes
mig, att genom det veto, som i 6:te punkten af förslaget blifvit
K. M. förbehållet, äfvensom genom den utsträckning, som stadgandet
i 7 punkten erhållit, all betänklighet i dessa delar blifvit
höfven. Jag är långt ifrån alt, såsom H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna,
antaga, att man omöjligen kan komma till rätta med
ränlepersedlarnes förenkling eller bringande till ett färre antal.
Vi veta, att Finlands indelningsverk varit af enahanda natur
som i Sverige. Der har dock nyligen en förenkling af räntepersedlarne
ägt rum lill alla inleresserades fullkomliga belåtenhet.
Jag befarar således ej, alt icke äfven hos oss ett lika
ändamål kunde vinnas.
Hvad angår den frågan, som samme talare framställt, huruvida
icke behandlingen af delta ärende kunde gifvas den rikt
ning,
alt, i stället för all definitivt besluta, man öfverlemnade
till K. M., att, efter utredande af ämnet i alla dess delar, framställa
en ny propos. till nästkommande R. St., så torde jag af
grannlagenheten anses förhindrad att yttra mig öfver detta förslag,
hvarföre jag för närvarande inskränker mig dertill, att,
jemte gillande af den grundsats, hvarpå Utskrs betänk, hvilar,
instämma uti det förslag till förändrad redaction af 5 §, som
nyss blifvit af Gr. Crohnjelm anmäldt.
Frih. Cederström, Jacob: Jag beklagar, att jag icke
kan vara af samma tanke med de värde talare, som gifvit Utsk.
complimenter för dess framställningar. Jag nödgas göra anmärkn:r
emot detta betänk, i många afseenden, hvilka jag hoppas
och tror måste af Utsk:s egna ledamöter erkännas. Jag
tror likväl, att jag kan förena mina åsigler med hvad som nu
blifvit af Hr Fåhreeus uppläst ur den K. propos., ang-.de den
del af frågan, som rörer indragning till Staten af förlänade
räntor, dem corpser och stater begära att till Staten få afstå,
så att Kronan må mottaga deras indelta löner, samt deremot
lemna dem contanta löner ifrån statsverket. Att deremot indraga
samtelige räntor och all tionde till statsverket, låter sig
icke göra på sätt Utsk. föreslagit.
Den första punkten af Utsk:s yttrande innehåller, att ”alla
till indelta löntagare, till verk och inrättningar, rusthäll m. m.,
anslagne räntor och kronotionde, skola blifva Kronan behållne,
med undantag tills vidare af dem, hvilka, enligt contract eller
privilegier, utgå in natura för vissa verks drift, såsom kolräntorne
till Fahlu kopparverk och Sala silfververk m. II.” Här
har Utsk. förbisett, alt räntorne till rusthåll äro anordnade och
510
Den 15 Maj.
afkortade. Det är rusthållets egen ränta, som är afkorlad, och
denna skulle nu således förvandlas, för att blifva indragen till
Kronan och sedermera i contant vid årets slut åter utgå. En
sådan omgång lärer icke vara nyttig, nödig eller ens möjlig.
I en sednare punkt talar Utsk. om angmentsräntorne till
rusthåll, Dessa augmentsräntor kunna visserligen till stor del
indragas och lemnäs till Kronan och insättas på ränterierna, för
att sedermera till rustliållarne ntgifvas; men författningarne
bjuda likväl, att om ett augment ligger nära intill ett rusthåll,
sä är rusthållaren berättigad framför åbo att få lill skatte lösa
augmentshemmanet, och då ingår augmentsränlan ögonblickligen
i stammen för rusthållet, samt kan således icke blifva indragen
lill Kronan, för att derifrån anordnas till rusthållaren.
Jag öfvergår nu lill ett annat ämne för betraktelser i detta
betänk., nemi. förvandlingen tili färre persedlar af dem, som i
jordeboken under hemmautals- och jordeboks-räntorne finnas
upptagna. En sådan förvandling, hvarvid, om jag rätt minnes,
fern slags persedlar föreslogos, har på K. M:s befallning blifvit
upprättad för Södermanlands län, och några år derefter anbefalldes
Katnmarcoll. att lemna utlåt, deröfver. Dä befans, att
efter tio års medium blef skillnaden, efter två års mellanstånd,
ifrån 2 till 8 r:dr per hemman, och att sålunda, om fastställelse
blifvit meddelad i hvad som första gången föreslogs, så hade
det ledt till en alldeles oförnuftig förlust fiir hemmansinnehafvarne,
så att denna förändring icke varit tänkbar att verkställa,
utan det aldravtterligaste missnöje. Hade man väntat några år
till, hvarunder spanmålspriserna åren 1S2G—1838 uppstegrades,
så hade missförhållandet blifvit ännu mer i ögonen fallande.
Dessutom ber jag få fästa uppmärksamheten på, att en dylik
förvandling medför lika många tvistemål, som hemmansdelar
linnas i Sverige. Om nu de 54,000 hemmanen i Sverige,
deraf Kronan har räntan hel eller lill en del, som äro frälse,
krono och skatte, antagas ali öfverhufvud bestå af J hemman,
så kan man tänka sig hvilken massa af mål deraf skulle uppkomma.
Sysselsättningen härmed fordrar för öfrigt, att jorder
höckerne skulle vara bringade till riktighet, hvilket de för närvarande
icke äro, och detta borde vara kändt så väl af SlatsUtsk.
sorn hvar och en annan, som dermed haft befattning. Det
har icke kunnat blifva någon rättelse derutinnan, emedan det
påbörjade arbetet för jordcböckernes rättande har blifvit suspenderadt
tills vidare. Hvad beträffar PresteSt:s tionde, så kan den
ieke tagas ifrån PresteSt., genom ett K. M:s och R. St. beslut,
utan är den i Ståndets privilegier detsamma tillerkänd. Den
häfver ock den särskilda omständigheten med sig, att ehuru
PresteSt. icke har mera än en tredjedel af tionden, så har det
likväl rättighet att uppbära den efter skylräkning, der icke
convention är gjord, och då utgör denna del ungefärligen två
gånger så mycket, som Kronans behållna § af tionden. Dessa
olikheter medföra omöjlighet för PresteSt. att kunna medgifva
tioiidcrättighetens indragning för dem. De hafva dessutom åt
-
Den 15 Maj.
517
skilliga på behaglig tid samt vinst och förlust öfverlemnade
tiondetägter af större communer, socknar och hela härader. Denna
på vinst och förlust Icmnade tionde uppbära de oafkortad! och
äga en obestridlig rätt att fa densamma tillgodonjuta så länge
förläningen icke kan lagligen tagas ifrån deni.'
Af dessa skäl och då del icke är tänkbart eiler möjligt att bereda
en verkställighet åt en sådan åtgärd, så kan jag icke tillstyrka
bifall till betänk. Den formella behandlingen af della
betänk, kan likväl icke öfverensstämma med hvad II. Ex. Hr Gr.
Björnstjerna föreslagit, nemi. alt låta betänk, ligga å sido och
enkelt besluta en skrifvelse till K. M.; men mig skulle synas,
att R. o. Ad. bör pröfva betänk, och antaga de delar deraf,
som kunna till verkställighet befordras, hvaremot de öfriga delarne
förkastas och hos K. M. göres anmälan om hvad Ståndet,
eller Ständerna, i fall de förena sig med R. o. Ad., hafva beslutat
i och för indragning af en del utaf Kronans indelta räntor
genom frivillig öfverlåtelse af de personers, som dessa räntor
innehafva. Jag skulle derföre vilja taga mig friheten tillstyrka,
alt lista punkten antages med den förändring, att det
må heta: alt alla corpser och stater, som anmäla sig alt fa afafstå
sin indelning, må vara berättigade dertill, och att K. M.
genom Statscont. håller dem ti 111 handa qvartalsvis de löner, som
blifvit fastställda efter föregående årets markegång. 2 § kan,
i det skick den nu är, i min tanka bifallas. 3 § åter bör sä
förändras, att R. St. sälta lill K. M:s disposition å Riksg.cont.
ett crediliv af nödiga medel för förskottet under del första året,
hvarefter ränlornc förskjuta sig sjelfva.
Den 4:de § kan i min tanka jemväl antagas. 5 § kan icke
antagas, utan att medföra onödiga och onyttiga omgångar, tidspillan
och förluster, det ena året för statsverket oeh del andra
året för indelningshafvare. Mycket nyttigare är, all den
summa, som beräknas indelningshafvare tillgodo, är förvandlad
i tunnor spanmål efter medelpriset för de sist förflutna 10 åren,
och således uträknade och bestämda lill del lunnetal spanmål,
som deraf kan uppkomma. Med denna förändring tillstyrker
jag den 5 §:s antagande. Den 0 § torde naturligtvis af R. o.
Ad. böra bifallas, ehuru det följer af sig sjelf, genom tillämpning
af 80 § Reg.F., att någon ändring, utan begge Statsmakternes
sammanstämmande beslut, icke i förevarande fall kan äga
rum. Den 7 § anser jag R. o. Ad. kunna bifalla. Den 8 §,
hvars 2 mom. jag förut anmärkt såsom onödigt och oriktigt, anhåller
jag, att Ståndet äfven ville lill dess 1 mom. underkänna.
Indelningen fiir en corps bör vara fullständigt öfverlemnad till
Staten och icke blott till vissa delar, såvida icke riikenskaperne
skola blifva i hög grad invecklade, och det är alldeles icke
något intresse hvarken för löntagarne eller för Kronan, att det
sker successive. Angående 9 § häfver det sig rätt roligt att
finna här en punkt, som bestämmer markegångstaxans pris på
spanmål, smör, hö och halm. Delta är en obetydlig del af dc
persedlar, sorn ingå i markegåogstaxan, och markegångstaxa!) i
518
Den 15 Maj.
sin helhet måste viii ingå i riintornas förvandlings bestämmande
och beräkning. I afseende på sjelfva liden för markegångssättningen,
som ansetts böra blifva i April månad, så har Utsk. yttrat,
att det är den tiden, dä försäljningen af markegångspersedlarne
vanligen verkställes, och att således man då kan säkrare
beräkna priserne. Jag får erinra om, att Kammarcoll. i
ett und. utlåt, utred t och bevisat, alt någon möjlighet för ett
riktigt markegångspris icke är tänkbar, med mindre än audelia
markegåugspris bestämmes efter medelpriset för Oct., Nov. och
Dec. månader af det föregående året och de derå följande 9
månaderne, och sättningen sker i början af Oct. Då blir markegångssältningen
en simpel siflerålgärd, som icke mer kan verka
någon missämja emellan vederbörande, som vilja undanslippa
betalning efter persedlarnes verkliga värde, och embetsmyndighelerna,
som hafva det obehagliga uppdraget alt granska priserna
och deruti göra rättelser. Dessa medelpriser skulle årligen
granskas i pröfriingscomiléerna och deras utlåt, öfver dem
afgifvas lill prot., så att om anmärkningar dervid förehnnas,
desamma kunde pröfvas och komma till slutligt afgörande före
den dag, då markegångssättningcu sker. 9 § måste således afslås,
och behöfver icke någon annan § i dess ställe inflyta, enär det
redan är stadgadt, alt markegångspriset för 10 år skall tagas
till beräkningsgrund. Den 10 § tillstyrker jag R. o. Ad. att bifalla.
Väl kunde redactionen här möjligen behöfva någon jemkning,
emedan man borde tillägga orden: ”för de corpser och stater,
som sådant åstunda”. Den 11 § kan inleda en del af Sveriges
allmoge uti den förstörande åtgärden att med contant årligen
lösa alla sina räntor. Sådana omständigheter kunna inträffa, att
det blir en ren omöjlighet för en hemmansägare att utgöra hela
sin ränta i contant, och följden blir, att hemmanet försäljes
till räntans liqviderande. Alt tillstyrka K. M., att deröfver höra
hemmansägarne och taga deras bifall, dertill anser jag vara obelänkt
af Svenska folkets representanter, som sannerligen böra
veta, alt räntegifvarens rättighet att leverera in natura icke begagnas
vidare än det är af behofvet påkalladt, emedan naturligtvis,
om han kan sälja sina persedlar för högre pris än hvad
penuingeräntan utgör, så levererar han dem icke in natura. Så
snart räntorna deremot äro Staten behållna, så kommer aldrig
i fråga att uppsäga dem lill inlösen, ty Slaten har afsagt sig
rättigheten att uppsäga dem. Ensamt i afseende på persedelräntan
synes mig nödvändigt, att för de corpser och stater, som
önska att till K. M. och Kronan afstå sina räntor, vederbörande
räntegifvare måste hörns, för alt medgifva, alt de vilja afstå
ifrån sin optionsrätt, att leverera ränlepersedlarne in natura
till räntetagarne, ty någon förändring deri kan icke göras utan
rubbning i enskild mans rätt; men pä andra sidan är jag fullt
öfvertygad, att samtlige räntegifvarne skulle med glädje ingå
på alt betala persedelräntan i penningar, med bibehållen rättighet
alt få uppsäga spanmålen, som utgör den drygaste persedlen
till leverance in natura, då räntepersedlarnes pris icke svarar
Den 15 Maj.
519
emot det i taxan bestämda. Således anser jag denna 11 § böra
förkastas.
Sedan jag nu genomgått Utsk:s betänk, anhåller jag att få
yttra några ord om ordningen, för att vinna del mål, som sökes.
Först måste jag fästa uppmärksamheten derpå, alt räkenskaperne
i Sverige aislutas för upphördsåret, som slutar med den sista
April och börjas med den 1 Maj; att således ifrån det förändringen
verkställes, alla qvartaler komma att beräknas ifrån
Maj till Maj, Detta är skälet, hvarföre den förändring i räkenskaperna,
hvilken jag förut omnämnt, erfordras, och en
sådan förändring kan K. M. när som helst förordna, ty den rubbar
ingens rätt; men räkenskaperna kunna derigenom blifva klara
och tydliga, och man får icke vidare det ena årets uppbörd
blandad med det andra årets afgifler, och tvertom.
Om R. o. Ad. skulle med mig instämma i dessa förändringar
af Ulsk:s betänk., så synes mig, att H. Ex. Hr Gr. Björnstjernas
afsigt med den skrifvelse han föreslagit, blifvit vunnen,
och alt K. M. jemväl kommer i tillfälle alt dermed på ett kraftigare
sätt förfara.
Det har redan varit regementen, som begärt alt få afstå
sina räntor till Kronan, hvaribland äfven Westgölha regemente;
men jag känner icke orsaken, hvarföre icke della bifölls. Väl
vet jag, att Slatscont. ansåg, alt om ett regemente skulle vinna
denna fördel, så skulle detta gä regemente från regemente hela
Sverige igenom, och således Slatscont. komma i behof af större
tillgångar för qvartaler till dessa löntagare, hvilkas löner för
närvarade endast ingå en gång om årel, eller från den 25 Februarii
till den 1 Maj; men denna svårighet är nu håfven, då
StatsUtsk. föreslagit att anvisa nödiga medel till detta förskott,
och då är icke mer någon möjlig anledning för Slatscont. att
motsätta sig en sådan öfverflyttning för hvarje särskildt regemente,
allt efter som de sig dertill anmäla.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag icke bifogat
någon reservation emot Utsk:s utlåt, i denna fråga, så torde R.
o. Ad. finna, att jag har instämt med Ulsk. i det förslag, som
i detta afseende är afgifvet; att jag således skall komma ali
tillstyrka antagande deraf, det torde jag icke behöfva nämna,
utan jag uppstår blott för ali lemna de upplysningar, som i anleda.
af de vid Ulsk:s förslag gjorde anmärk:ne måhända tor
de
vara af nöden.
En fråga, som gjordes i afseende på Utsk:s förslag, var,
huruvida presterskapets tertialtionde äfven är afsedd i Utsk:s
förslag. Det är den icke. Om man närmare granskar ordställningen,
så finner man, att presterskapets tertialtionde icke deri
kan inbegripas. Den första punkten innehåller: ”Alla till indelta
löntagare, lill verk och inrättningar, rusthåll m. m. anslagne
räntor och kronotionde”. Det är om dessa, som förslaget
handlar och dit hörer icke presterskapets tertialtionde; ty den
utgöres icke af några indelta räntor, som utgå ensamt af vissa
520
Den 15 Maj.
hemman, utan densamma utgår af alla hemmansägare i riket.
Denna tionde är icke upptagen i Kronans räkenskaper, icke bestämd
till något visst belopp efter hemman beräknadt.
Del är af den siste värde talaren sagdt, att det icke skulle
kunna gå an att indraga räntor, anslagne till rusthäll m. m.
och att sjelfva rustbållshemmanens räntor icke kunde indragas.
Det skulle blifva en slags liqvid derigenom, att rusthållet först
gaf Kronan räntorne och Kronan sedan dem åter lill rusthållet';
men om man noggrannare läser betänk, så finner man, att rusthållshemmanens
räntor, eller de räntor, hvartill rusthållshemmanen
blifvit skatllagde, äro helt och hållet uteslutne ifrån den
pag. (i upptagna beräkning af de medel, som skulle till statsverket
ingå för alt derifrån contant utbetalas. Der synes, att
beloppet af hvad’slatsverkel skulle förskjuta, är beräknadt till
1,900,000 r:dr, motsvarande anslagen dels till löntagare och
dels till academier, verk och inrättningar äfvensom rusthållsaugment
m. m., och att deremot återstoden af indelta ordinarie
räntan och tiondespanmålen, såsom beslående af boställsräntor
och rusthållshemmansräntor, icke skulle af statsverket öfvertagas;
hvarförutan ordalydelsen af första punkten, hvarest lill
rusthäll anslagna räntor omtalas, utvisar, att dermed blott augmentsräntor
varit afsedde. Man bar anmärkt, att. rusthållet!
hafva rättighet att lill skatte lösa nugmentshemman, som äro
närbelägne. Delta är visserligen händelsen, men då torde ett
sådant augment icke behöfva komma i annan belägenhet än förut
varande, och detta förhållande hindrar således icke att augmentsräntorne
ingå lill Kronan, som utbetala värdet deraf. I
annan händelse skulle man förfela en stor del af ändamålet, som
icke är ränletagarnes utan hufvudsakligen räntegifvarnes fördel;
ty på detta sätt skulle de räntegifvare, som äro anslagne till
rusthåll, komma i samma belägenhet, som de, hvilka för närvarande
äro Kronan behållna. Dessa sednare hafva optionsrätt
alt betala med spanmål eller penningar. Detta är således en
fördel för dem, som äro anslagne lill indelningshafvare, vare
sig löntagande personer eller verk och inrättningar, och ändamålet
med hela förslaget är alt alla räntegifvare må komma i
samma ställning. De räntegifvare, som hafva augmenthemman,
utgöra en gauska betydlig del af alla räutegifvarne, uppgående
nu förmodligen till lika stort belopp, efter räntorna räknadt,
sorn hela den del af räntorna, hvilken ingår till befälet vid indelta
infanteriet. Således svara augmentsräntorne ungefär emot
alla de räntor, som ingå till de indelta infanteriregementerna,
och skulle icke augmentsräntorna blifva intagna i detta förslag,
så skulle derföre en gauska betydlig del af ändamålet vara förfeladt
och återstå att söka vid ett annat tillfälle. Kan icke
förslaget fullt bifallas, så är det i min tanka icke värdt alt bifalla
någon del deraf. Det vore då bättre att låta det vara
som det är. Om man icke vinner något hufvudsakligt ändamål,
sä invecklar man sig endast i många svårigheter, för att vittna
-
Den 15 Maj.
521
na ett ändamål till hälften, hvarmed man slutligen icke blir
belåten.
Vid 5 punkten har blifvit anmärkt, att de omnämnde
persedlarne, spanmål, smör, hö och halm samt dagsverken icke
voro nöjaktiga, ulan att ränteförvandlingen borde mera lämpas
efter hvarje orts särskilda förhållanden. Deremot har jag icke
någonting att erinra, och i Utsk:s conceptexpedition står också efter
förenämnde persedlar orden ”med mera”, hvilka genom fel
vid utskrifningen eller tryckningen blifvit uteslutne. En förändrad
redaction af denna punkt, hvarigenom bestämdare antydes
huru ränteförvandlingen bör ske, kan dock vara ändamålsenlig.
Deremot vågar jag bestrida Frih. Cederströms påslående,
att den nästföljande 6 punkten vore onödig, ty 80 § Reg.F.
är alldeles icke af den beskaffenhet, att den kan hafva samma
kraft och verkan, som det i 6 punkten föreslagna stadgande,
hvars antagande skulle förebygga att utan K. M:s och R. Sl:s
sammanstämmande beslut någon ytterligare förändring kunde
ske, och således blefve den största säkerhet, som kan äga rum
för den nu föreslagna förändringens bestånd, och fullt motsvarande
den, som 80 § 1 mom. Reg.F. gifver, enär den äfvenledes
endast innehåller, alt ingen förändring i hufvudgrunderne
vid indelningsverket må ske, utan R. St:s och Konungens sammanstämmande
beslut. En sådan förändring kan således i hvartdera
fallet verkställas vid samma riksdag, sorn den beslutes,
och ulan att här fordras så mycken tid, som för en grundlagsförändring,
uppkommer precist samma påfiiljd af stadgandet i 6
§, hvilket bestämdt är ganska nöd igt, så vida man vill hafva
säkerhet, att de förändringar, som kunna komma att ske, skola
hafva bestånd.
I 8 punkten är anmärkt, att indragning af räntor och kronotionde
bör verkställas för en hel corps pä en gång, men icke
delvis. Denna anmärkning sammanhänger med den, som gjordes
vid 1 punkten, nemi. att icke alla räntor, som äro löntagare anvisade,
skulle indragas, utan alt indragning blott skulle verkställas
för de corpser och stater, som sig derom anmäla. I denna
händelse uppslår fråga huruvida pluraliteten inom den corpsen
eller Staten skall kunna afgöra frågan, eller huruvida det icke
skulle fordras hvarje delägares samtycke. Det torde vara ganska
påtagligt, att pluralitetens beslut i det fallet icke kan gälla
emot den fullmakt, som en löntagare har fått på sin lön, utan
alt det således måste fordras samtlige löntagares inom samma
corps bifall fiir att en sådan indragning af ränlorne skall kunna
verkställas. Jag betviflar mycket, att en sådan enhällighet skulle
inträffa, och att således de anstalter och beslut, som i detta afseende
kunde vidtagas, under sådana villkor skulle blifva fruktsamma.
Deremot är det ganska bestämdt, att om förändringen
ovillkorligen skall äga rum inom alla corpser och stater vid
hvarje förflyttning, så kommer den inom en viss tidrymd att
blifva fullbordad. På annat sätt tror jag icke alt det kan gå;
10 H. 6t»
522
D*n 15 Maj.
men väl må det vara öppet lemnadt, såsom Utsk. föreslagit, för
hvar och en sorn sig dertill anmäler, att få uppbära sin lön i
samma ordning, som ilen hvilken förflyttas till ny lön. Afven
blef det af den siste värde talaren a n förd t. såsom ett hinder emot
verkställigheten, att räntornas förvandling till några fä persedlar
icke kan äga rum; men om jag icke misstog mig helt och
hållet om hans yttrande, sä ansåg lian, alt räntepersedlarne kunde
förvandlas till en enda persedel, nemi. spannemål, sä att om
jag uppfattat hans yttrande riktigt, så var detta ett bevis emot
den satsen, som talaren sjelf framställde; ty om persedlarne
kunna förvandlas till en enda, dä kunna dé också förvandlas
till 3 eller 4, men måhända har jag misstagit mig om hans
mening. Likväl torde jag få tillägga, alt jag icke anser, alt
något hinder af uppskattningen vid ränteberäkningen kan uppkomma
för förminskning af räntepersedlarnes antal. 1 allmänhet
äro de icke så mänga, och jag skulle tro, alt de måhända
inom hvarje län kunna förvandlas lill 3, 4 å 5, om också icke
till dc persedlar, sorn förslaget omnämner. Man kan efterse i
de föregående arens markcgångstaxor, hvilka persedlar, som hafva
bibehållit de jemnaste priserne, och hvilka hafva betydligt
förändrat sitt pris, samt deraf beräkna, huru det skulle hafva
förhållit sig, om löuen eller anslaget hade utgått i några fä andra
persedlar, och slutligen jemka delta så tillsammans, altman
får en viss jemnhet, och icke någon sä betydlig skillnad, som
Frih. Cederström nämnt kan uppkomma emellan värdet å de
gamla och de genom förvandling påförde räntepersedlarne. Det
torde vara påtagligt, att en sådan beräkning kan äga rum, om
man genomser markegångstaxorne för flera är och derefter lämpar
persedlarne; ty dä mäste man slutligen finna ett något så
när jcrnnt resultat, och det exempel, som Frih. Cederström här
har omnämnt, visar blott, att de persedlar, som då voro valda
att utgöra räntorne, voro illa valda, enär de kunde medföra sådant
resultat, som de visade. Att jordeböckerne icke äro bragle
till en fullkomlig riktighet, anser jag icke i ringaste män inverka
på detta förslag; ty man uträknar löner och anslag efter
hvad de hittills hafva utgjort. Sedan behåller Kronan för sig
alla räntorna och kronotionde!) och låter sedermera sina tjenstemän
tillse, att jordeböckerne blifva riktiga. Delta förändrar
icke förhållandet med de anslag, som efter detta förslag skulle
bestämmas för lönerne, ty dessa anslag skulle i allmänhet blifva
lika med de belopp, som lönerne under de sista 10 åren
utgjort, utan afseende på annat än det belopp, hvarmed lönerne
utgått.
Att PresteStis föriäningsspanmål skulle inbegripas under
detta förslag, är gifvet genom ordalydelsen i lista punkten. Alt
denna föriäningsspanmål, äfvensom den kronotionde, som är anslagen
till åtskilliga inrättningar, academiestaten o. s. v. äro
iubegripne under presterskapets privilegier, är ganska gifvet,
och således kan denna del af regleringen icke verkställas utan
Presteiitis begifvande; men detta anser jag icke vara något
Den 15 Maj.
523
hinder för frågans fria behandling nu af R. o. Ad., och det
har icke kunnat hindra Utsk. ali föreslå förändring; ty man kan
icke annat än förutsätta möjligheten deraf, att PresteSt. skall
ingå derpå.
Alt 1 1 § skulle innefatta eli förslag eller en tillställning
alt förmå allmogen till elt för dem förstörande åtagande, det
vägar jag bestrida. Alt det i vissa orter kunde blifva förstörande
medgifves visserligen; men jag förmodar, att dessa orter
icke äro så blinda, att de för alla tider förbinda sig att betala
alla sina räntor contant, ulan alt de förbehålla sig alt, pä sätt
det förut varit räntegifvarens rättighet, fä utgöra räntepersedlarne
in natura, då de icke kunna lösa dem contant. Att det
för norra delen af Riket skulle blifva en fördel att betala med
conlant, i stället för att äfventyra uppsägning in natura, torde
dock vara påtagligt. Då en hemmansdel bar 4 till 8 kappar i
kronotionde, så är det alltid en fördel att betala i contant, emot
alt betala in natura och köra en lång väg med dessa kappar.
Så är äfven förhållandet med andra varor, såsom t. ex. smör,
hvilka alltid äro säljbara och ulan svårighet för hemmansägarne
kunna afyltras, hvilket icke alllid är förhållandet med spannentälen.
i de orter, der ränlornes belopp icke äro stora, och
der penningerörelsen är liflig, måste det vara en förmån för räntegifvare!!,
att kunna befria sig ifrån olägenheterne vid leverering
in natura, och en lättnad att alltid få betala med contant,
hvilket äfven bevisas derigenom, att BondeSt. vid sisla riksdagen
beslöt, alt hos K. M. i und. anhålla derom, alt alla räntor
hädanefter skola få utgöras i contant och aldrig mera levereras
in natura, ehuru det var några provinsers representanter, sorn
protesterade deremot. Dessa voro ifrån de sädesbärande provinserna,
men majoriteten var ganska betydlig, hvilket visar,
ali de flesta länen skulle anse sig hafva en fördel af alt fä betala
contant allt framgent, och jag är öfvertygad om, att alla
länen norr om Venern och Dalelfven skulle hafva en bestämd
fördel deraf. Den egentliga svårigheten af förslaget torde, såsom
R. o. Ad. lärer finna, bestå deruti, att tillse, att icke Statsverket
mätte betungas mera lin för närvarande är händelsen,
om förändringen anlages. Antagandet beror således i min tanka
pä att öfverväga huruvida de fördelar, som man åsyltar att
genom della förslag vinna, skulle uppväga de kostnader och
äfventyr, sorn statsverket derföre mäste vidkännas. Derom vill
jag icke yttra någon bestämdare opinion än den, som ligger i
Dtsk:s förslag.
Gr. Cronhjelm: Sedan de anmärkmr, som hittills blifvit
gjorda emot StatsUtsk:s betänk, nu blifvit, såsom mig synes, af
SlalsUtskis ordförande på elt nöjaktigt sätt vederlagda, och discussioncn
således öfvergålt ifrån frågan om endast en skrifvelse
till betraktande af sjelfva saken; så anhåller jag att få begagna
den tillåtelse, jag i början af discussionen ulbad mig, att
motivera de förändringar, som jag anser vara nödvändiga för
5 § och i följd deraf äfven för den 9:de.
iH
Den 15 Jlaj.
I afseende på den 5 § har jag ansett äfventyrligt för Utsk.
o. R. St. att utan någon föregående undersökning bestämma det
inskränktare antalet persedlar, till hvilka det beräknade värdet
af räntorna borde förvandlas. Det är naturligt, att detta inskränktare
antal persedlar nödvändigt måste blifva olika, allt
efter hvarje orts olika producter; och att i öfrigt denna anmärkning
icke saknar fog, synes deraf, att Utsk. har begärt, att hö
och halm äfven skulle blifva ibland de persedlar, till hvilka de
nuvarande ränteperscdlarne böra förvandlas. Det är nemi. bekant,
att om äfven värdet af hö fluctuerar, så är detta förhållande
ännu större i afseende på halm; emedan den för det ena
året kan vara af så obetydligt värde, att man knappast kan
lyckas realisera densamma, hvaremot den under det andra året
kan hafva ett värde, öfverstigande all höfva. Uti den K. propos.
, som i detta ämne afgafs vid innevarande riksdag, är näinndt,
att K. M. ville vara betänkt på en undersökning, rörde möjligheten
att förenkla persedlarne till ett inskränktare antal, och
sorn de förberedande åtgärderna derför ännu icke lära vara
fullbordade, utan, efter de upplysningar, jag varit i tillfälle inhemta,
vederbörande embetsmyndigheter äro sysselsatta med
detta ämne, så synes mig, att R. St. ännu icke borde besluta
till hvilka slags persedlar inskränkningen och förvandlingen skall
ske, utan lemna denna sak öppen, för att taga i närmare betraktande
den K. propos., som, till följd af K. M:s nåd. propos.
vid innevar. riksdags början, kan vara i detta ämne ytterligare
att förvänta. Derigenom tror jag också, att en del af de
aumärku., som Frih. Cederström gjort emot denna §:s uppställning,
skall komma att försvinna. Jag ber att få uppläsa ett
förslag till redaclionsförändring i 5 §, rörande hvilken jag har
rådfrågat mig med åtskilliga af Husets ledamöter. Den skulle
komma att lyda sålunda: ”Den för ersättningsbeloppen sålunda
uppgjorda beräkning bör derefter, på sätt pröfvas lämpligt, förvandlas
till uaturapersedlar, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den för hvarje län nu gällande persedelförteekning, hvarvid
dock förenkling kan komma att vidtagas med anledning af
den framställning i ämnet, som R. St. torde få vid nästkommande
riksdag genom K. propos. förvänta”. I sammanhang härmed
skulle jemväl 9 punkten förändras på det sätt, att i sl. f. orden
”rättesnöre för både spanmål, smör, hö oell halm”, införas:
”rättesnöre för de persedlar, tilt hvilka räntornes beräknade
värde blifvit förvandladt.”
O
Hr Akerman, Fredr.: Det ändamål, sorn genom ifrå
gavar.
betänk, länge har varit sökt och ifrigt önskadt, är icke
blott af räntegifvarne, för att undslippa de ofta icke allenast
kostsamma och besvärliga ulan äfven i många fall obehagliga
förhållanden, hvaruti de ofta försättas till räntetagarne, utan äfven
af embetsmännen, för att icke försättas i den obehagliga
nödvändigheten att antingen få nöja sig med en lön, otillräcklig
för bestridande af lcfnadskostnaderne, eller ock nödgas för
-
Den 15 Maj.
525
fara strängt mot räntegifvarne. Det vore således i högsta grad
önskvärdt, att dessa missförhållanden en gång måtte upphöra,
oell det förslag, som nu är framstäldt, anvisar vägen dertill.
Jag tviilar för min del icke derpå, att mängden af indelta löntagare
skulle villigt ingå på förslaget att utbyta löner, som nu
skola utgifvas in natura af räntegifvarne, emot bestämda löner
af statsverket. Skulle äler några ibland dem icke finna delta
med sin fördel förenligt, så står det dem öppet, på sätt i S
punkten är nämndt, hvilket icke eller i min tanka kan förvägras,
bibehålla, intill slutet af deras tjenstetid, de ,lönevillkor, som
genom fullmakten blifvit dem försäkrade. Emot det förslag, som
nu är framstäldt, har hittills ingen mer än Frill. Cederström
gjort anmärkntr. Jag hade tänkt att bemöta dem, men sedan
Frih. Palmstjerna har baft ordet och gjort det fullständigare
och bättre än det hade varit mig möjligt, så skall jag icke
dermed upptaga R. o. Ad:s tid. Han bar nemi. upplyst, att det
alldeles icke är fråga om någon tertialtionde, alt den der liqviden
af räntorna alldeles icke gör någon svårighet, och att
det icke går an att, såsom Frih. Cederström ansett nödigt, införa
hela förändringen på en gång. I afseende på Frih. Cederströms
yttrande, att den föreslagna förändringen skulle föranleda
ett högst besynnerligt räkenskapssätt, så medgifver jag visserligen,
alt detta till en början blefve förhållandet; men då
man besinnar, alt då målet en gång är vunnet, en betydlig inskränkning
af räkenskaperne derigenom åstadkommes, så betviflar
jag icke, alt en hvar, som dermed har att bestyra, gerna
skall underkasta sig en tillökning i det redan myckel besvärliga
laudsbokhålleriet. Jag tillstyrker således för min del pä det
lifligaste bifall till ifrågavar. betänk., med de förändringar i
afseende på 5 punkten, som Gr. Cronhjelm bar föreslagit, och
hvaremot jag icke bar något ali anmärka.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid delta ärendes behandling
måste tillses, huru man kan förlika räntegifvares och
räntetagares ömsesidiga anspråk, samt tillika statsverkets fördel
och säkerhet. Ilar allt detta blifvit i Utsk:s betänk, iakttaget?
Åtskilliga talare hafva sökt visa att så är; Frih. Cederström
deremot, att sä icke är. Det är klart, att hvar och en mäste
önska alt striderna emellan räntegifvare och räntetagare måtte
upphöra, eller åtminstone förringas, förlusterna å ömse sidor
upphöra och barmen med detsamma försvinna. Då man ser saken
från räntetagarnes sida, så är förhållandet, alt de löutagare
i Sverige, som bibehållit indelt lön, hafva sin inkomst i behåll,
men de som emottagit penningelön, hafva förminskade inkomster.
Det måste följaktligen ligga i löntagarnes intresse, och med detsamma
jemväl i statens, alt vidmakthålla ett löningssätt, hvarigenom
lönen bibehålies och Regeringen förblifver oberoende af
Stiindernes bevillningar vid hvarje riksdag. Funnes i detta land
ett fast mynt, annorstädes än i bancoreglementet, hvilket R. St.
kunna, utan Konungens samtycke, förändra vid hvilken riksdag
526
Den 15 Maj.
sorn helst, och vore man van att hålla sig vid ett fast mynt,
så att vanan kunde ersätta lagens brister och den osäkerhet,
som 72 § Reg.F. medförer i afseende på sedelmyntet; så kunde
en sådan förändring, som den föreslagna, med någon säkerhet
företagas; men under närvarande förhållanden kan jag icke annat
än anse hvarje förändring, som åsyftar att borttaga räntorna
och uppsägningsrälten (ty räntor ulan uppsäguingsrätt
lemna icke samma säkerhet) såsom betänklig både för räntetagaren
och för Staten. Bland räntetagare kunna dessutom, på
sätt Frih. Cederström redan anmärkt, och såsom StatsUlsk. också
uppgifvit, jemväl finnas sådana, som njuta sin ränta af auginenter.
Dessa kunna naturligtvis icke rubbas i den äganderätt,
hvarunder de köpt sina rusthållshemman, och jag befarar, alt
Ulsk:s argumentation i hänseende till dem icke kan hålla stånd.
Hvad räntegifvarne beträffar, så är klart, att för en stor
del af dem måste det vara fördelaktigt, på sätt Frih. Palmstjerna
yttrat, att få lemna penningar, men för en annan stor
del i de sädesrika landskapen vore det, på sätt han också erkänt,
ogörligt att gifva penningar, utan en alltför stor förlust.
Det återstår då ingen annan möjlighet än den-, som Utsk. föreslagit,
nemi. att låta räntegifvarne behålla sin rättighet qvar
att betala räntan in natura. Följden häraf blefve naturligtvis
den, att räntegifvarne valde det sätt, hvarpå de i alla hänseenden
vunne, men ränlelagarne i samma män förlorade. Kronan
kornme då jemväl att äfventyra sina inkomster. Det är gifvet,
att hon förlorade för det första den omförmiilda, af Disk. lill
56,000 r:dr upptagna forsel-löneu. Det är klart, att hon också
skulle förlora genom betydligare förvaltningskostnad och magasinering,
som kornme i fråga för det stora belopp säd,, som hon
måste emottaga. Kronan måste äfven, i likhet med ränletagarne,
förlora på sjelfva priset. Eu högst väsendtlig förlust för
Kronan vore, att mista något af den makt 80 § Reg.F. lemnar
Konungen i afseende på indelta armeen. Jag har förut pä detta
rum erinrat, huru vigtigt det är, att Konungen, oberoende af
Ständerna, kan upprätthålla försvarsverket; och jag mäste vid
detta tillfälle förnya uttrycket af denna tanka.
När man ser dels på frågans genomgripande beskaffenhet
och dels på viglen af de anmärkntr Frih. Cederström gjort; så
kan man icke annat än beklaga, och jag måste säga förundra
sig öfver, att StatsUlsk. på sisla dagarne af riksdagen kommer
fram med ett betänk, af denna beskaffenhet. Det borde hafva
kommit långt tidigare, om man skulle haft tillfälle all ingå i
den utredning, som ämnet kräfver. Såsom saken nu är, kan
man icke, efter min tanka, bifalla betänk. Om man skulle återremittera
det, på sätt ett Stånd redan gjort, så skulle följden
deraf ofelbart blifva, att målet icke kunde afgöras vid denna
riksdag. En återremiss vore således detsamma som ett afslag.
Att sönderstycka saken, på sätt Frih. Cederström föreslagit, och
antaga vissa punkter utan och andra med förändringar samt
afslå andra, det kan jag, för min del, icke medgifva, emedan
Den 15 Maj.
527
ma let, ehuru vidsträckt i sin omfattning, likväl har, i sina delar,
det inbördes sammanhang, alt det icke lämpligen kan på
sådant sätt behandlas, utan måste med all möjlig noggrannhet
fullständigt genomgås, om deraf skall blifva en god utgång.
Gr. Björnstjerna har omtalat, huruledes R. St. redan vid två
riksdagar fattat beslut i delta ämne och Konungen i anledning
deraf vidtagit vissa åtgärder, dock utan någon påföljd. Om nu
R. St. komma för tredje gången med ett sönderstyckadt eller
ofullständigt förslag; så kan utgången ej blifva någon annan än
ett lika fåfängt försök. Hvartill tjenar sådant? Jag vet under
dylika förhållanden ingen lämpligare utväg än den Gr. Björnstjerna
föreslagit, nemi. att ingå lill K. M. med en und. anhål
lan,
alt Han ville låta göra förberedande undersökningar och
vidtaga nödiga åtgärder för ändamålets vinnande, samt derefter
till B. St. aflåta nåd. propos. Jag får derföre till Ståndet framställa
följande förslag till beslut, nemi.: ”Att R. o. Ad. ej kan
bifalla Utsk:s betänk, i dess nuvarande skick, hvaremot Ståndet
för sin del besluter, att R. St. ville hos K. M. i und. anhålla,
det nödiga utredningar af de på detta ärende verkande förhållanden
och öfriga förberedande åtgärder, till det åsyftade ändamålets
vinnande måtte vidtagas, samt K. M. derefter täckas
låta utarbeta och lill R. St. vid en kommande riksdag afgifva
nåd. propos. om sättet att till allmän belåtenhet bilägga räntegi
Ivares och ränlelagares ömsesidiga anspråk.”
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet, för att bemöta
några änmärkn:r emot mitt förra yttrande, först af Frih. Palmstjerna
ronde augmentsräntorna, hvilkas betydliga belopp han
anser högst vigligt att indraga. Nu vill jag först fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att rusthåIlen i Sverige bestå af ett
eller två mantal, men deremot augmenten sällan af mera än }
och någon gång mantal. De anordnade och afkorlade räntorna
i och för rusthållet äro således mångfaldiga gånger större
äu de räntor, som äro anordnade och afkorlade för augmenten.
Dessa räntor ingå i sjelfva rustningen och kunna lika litet som
sjelfva rusthållets räntor indragas lill statsverket, utan att medföra
befängda förluster och mycken oreda i stället för reda i
saken. I afseende åter på Frih. Palmstjernas förmodan, alt vederbörande
corpser och stater icke allmänneligen skulle vilja
afstå från rättigheten alt mottaga sina räntor in natura, är jag
af alldeles motsatt tanka. Erfarenheten har visat, att VVeslgölha
regemente helt enkelt begärt att få sina räntor lösta efter
gällande markegångspris, utan någon annan förman, än att
statens uppbördsman skulle få öfvertaga uppbörden och inlemna
medlen pä landlränlerierna. De bjödo till och med en viss
procent åt fogdarne för detta besvär. En sådan procent är naturligtvis
öfverflödig, ty i samma stund, som Kronan drager
räntorna till sig, sä är det fogdarnes skyldighet att utan särskild
procent uppbära dem, och det bör icke ligga löntagaren
till last, att han hittills fått lemna en sådan procent till rege
-
528
Den 15 Maj.
mentsskrifvaren, helst han är berättigad till 16 sk. forlön för
spanmålen. Hvarföre skola vi nu, mine Hrr, ingå till K. M.
med ett förslag, som icke går an att verkställa, då det deremot
går mycket väl an att verkställa saken, om, på sätt jag föreslagit,
den första punkten i betänk, ogillas oeh i stället beslutes,
att alla indelta räntor ingå till staten för de corpser, som
sig dertill anmäla. Då är det klart, att för första året erfordras
förskotter af staten till medlens utbetalning qvartalsvis;
men sedan, vid uppbördsårets slut, blifva förskotterna öfverflödiga.
A den andra §:n har jag tillstyrkt bifall och å de öfriga
dels afslag, dels bifall med förändringar, som jag tror att hvar
och en, som tänkt sig in i ämnet, måste erkänna vara grundade
på rättsförhållandet inom Sveriges drätsel. Jag skulle icke tro,
att man bör afslå betänk., men derföre kan man icke antaga
det i dess närvarande skick; ty i sådan händelse skulle saken,
när den kom till embetsverkens utlåtande, möta alla de svårigheter,
som blifvit nämnda, emedan det är en löjlighet all tala
om, att rusthållens räntor skola ingå dit och dit och ersättas
så och så, då de äro anordnade förut oeh afkorlade i räkenskapcrue.
Hr Westerstrand, Pehr: Ilär har blifvit sagdt, att
den indelta löntagaren är behållen, men att deremot den, som
har penningelön af Staten, är underkastad osäkerhet att få behålla
hvad han bar. Jag vill dervid upplysa, alt ingen löningsstat
i Sverige är sjelfständigt säker genom innehafvande af indelta
räntor, och de indelta löntagarne utgöra ett icke så stort
antal emot de med contanta löner försedde. Vid indelta armeen
finnas anslagna i contant 211,500 r:dr såsom tillökning i de indelta
lönerna, och det finnes två indelta Skånska regementer,
vid hvilka befälet icke har någonting annat än contanta löner,
utom de boställen, som de nu hafva fått genom 1833 års reglering
från de Skånska cavalleriregementena. Det finnes äfven
andra corpser, såsom Lifregementets grenadierer och Smålands
grenadierer, som också till det mesta iiro försedda med contanta
löner. Dessa bero ju af R. St:s indragningar, och då man tillika
erinrar, att hvarje regemente, som fick sin löningsstat reglerad
1833, erhöll ett betydligt lönetillskott af Staten, som
ansågs behöfiigt för befälet, emedan det vid hela det indelta
infanteriet icke fans nästan en enda capitaine, som hade så mycket,
som han ansågs böra hafva, så finner man, att arméen i
alla fall nu skulle kunna blifva redlös genom Ständernas indragningar.
Men man bör icke supponera någonting sådant;
man bör icke anse Regeringen och Ständerna vara två fiendtliga
makter, af hvilka den ena skall vrida sina fördelar ur händerna
på den andra. De böra båda arbeta till ett gemensamt mål,
och då kan jag icke se, hvarföre den ena mera än den andra
skulle vilja försvaga vårt försvarsverk. På samma sätt förhåller
det sig med landsstaterna, der del finnes många contanta
löner.
Den 15 Maj.
82?
löner. Icke en gång vid ecclesiastikstaten, der man anser indelningen
vara eli palladium, som preslerskapets privilegier förbjudit
alt vidröra, ar denna indelning tillräcklig. Isynnerhet
har man funnit, att de löner, som från en längre tid varit anslagne
åt läroverksstaten i indelt spanmål, hafva varit otillräckliga,
och R. St. anslogo vid 1S1S års riksdag 3,293 tunnor
spanmål åt läroverksstaten, för alt förbättra lärarnes löner, att
utgå efter markegången i contant. Vid 1829 års riksdag auslogos
42,000 r:dr, och vid denna äro anslagna 9,S00, äfvensom
en summa anslogs vid förra riksdagen till läroverkens löningsstaler.
Dessa stater äro således alldeles icke oberoende, derföre
att de hafva indelning, och man kan väl icke säga, alt
hvad de uti sednare tider fått i coutanta penningar, är något
som är beviljadt i deras privilegier. Således (innes det icke
något skäl, alt i afseende på löuingsstaterna sätta sig emot den
förändring, som nu är i fråga, ang:de indelta räntornes förvandling.
Det är kändt, att de hemmansägare, som äro indelta
till vissa löntagare, hafva mycket större tunga än de som äro
Kronan behållna, hvilka få lemna sin spanmål pä kronomagasinet,
eller också emot lösen efter markegångspriset. Till den
indelta löntagaren deremot måste skatten levereras in natura
och ofta forslas (lera mil efter indelningsbafvarens behag, och
räntegifvaren är ändå underkastad den chancen, att när han
kommer fram med sin spanmål, så blir den icke mottagen, äfven
då den är så god, som han har fått den pä sin åker. Della
är en orättvisa, som skulle afhjelpas genom Utsk:s förslag, hvilket
för öfrigt blifvit af flera talare med ganska grundade skäl
försvaradl och hvartill jag icke behöfver tillägga något vidare,
utan inskränker mig att blott yrka bifall till betänk.
Gr. Cronhjelm: När Hr von Hartmansdorff hade ordet,
yttrade han, att eli bifall till Utsk:s betänk, skulle vara menligt
för lönelagarne. Jag är visserligen sjelf räntetagare, men detta
förhållande skulle dock icke vara tillräckligt för mig att ensamt
söka göra del i en allmän fråga gällande. Eli band skulle det
likväl vara för mig, att icke söka lill bifall framställa ett förslag,
som skulle vara menligt för mina kamrater inom arméen.
Jag anhåller derföre att något närmare få upplaga det skäl,
som Hr von Hartmansdorff i detta afseende anfört. Han sade
nemi., ali de löntagare, som behållit sina indelta räntor och
persedlar, nu äro något nära behållna, men att eflerträdarne
till de löntagare, som under förflutna tider afstätt dessa persedlar
emot coutanta löner, numera äro sämre lottade i jemförelse
med de andra. Det är visserligen sant alt sä är, men
man bör undersöka under hvilka förhållanden det så blifvit.
De löntagare, som i förra tider afstodo sina lönepcrscdlar emot
contant, förbehöllo sig ingen värdering af vissa persedlar och
icke eller någon revision deraf under vissa lider. Nu deremot
föreslår Utsk., alt nu utgående räntor och lioudespanmål skola
10 H. 67
"530
T) e n 15 M a].
förvandlas till penningar efter de tio sista Srens markegång,
oell sedan skall detta penningevärde åter förvandlas och förenklas
till ett mindre antal ränlepersedlar, å hvilka värdet hvart
femte år skall bestämmas. Deraf följer, alt oaktadt lönerna
komma att utgå i penningar, så hvila de likväl alltid på vissa
persedlars värde i penningar; och 0111 i en framtid persedlarnes
värde, jemförd! med myntets, kommer alt undergå hvad förändringar
som helst, sä komma dock alltid, enligt Utsk:s betänk.,
dessa värden att stå i samma bestämda förhållande till hvarandra
som nu, emedan penuiogevärdet skall för hvarje gång beräknas
efter löningsstaten, sorn ar bestämd i persedlar. Om
myntet, såsom den värde talaren nämnde, ej kan anses så fast,
alt det icke hr underkastadt lluctuationer, så (inner jag icke
eller, alt detta förhållande kan menligt inverka, ty för den
händelse, att myntet skulle försämras, så kommer naturligtvis
persedlarnes pris att stiga, och i samma mån komma också lönerna
att höjas, och således synes mig någon obillighet icke
kunna komma att äga rum. dag får derföre hos Hr Gr. o*
Landtm, anhålla om propos. till bifall på Utsk:s betänk, med
de förändringar af 5 och 9 morn., som jag föreslagit, och med
flr von Hartmansdorff instämmer jag deruti, att jag anser alldeles
olämpligt, att genom paragrafers sönderstyckande, på sätt
Frih. Cederström föreslagit, bifalla betänk.
Hr von Hartmansdorff: En talare har sagt, att man
icke hurde anse R. St. såsom den makt, mot hvilken man behöfde
trygga löulagarne. dag skulle icke eller vilja anse dem
sä; men dä milt minne räcker till den riksdag, som föregick
den innevarande, så ihägkommer jag ganska väl, huruledes ordföranden
i StalsUtsk. dä förklarade, att flera af samma Utsk:s
belänktn i anslagsfrågor afsäge alt göra Sveriges statsskick omöjligt.
Sådant skulle kunna hända äfven vid en följande riksdag,
om icke grundlagen försäkrade Staten och löntagarne om
deras rättigheter. Man har tälat om olägenheterna af uppsägning
och dylikt. Hvem känner icke dem? Vore icke dessa
olägenheter; sä skulle man icke någonsin hafva framställt det
förslag, som nu är i fråga. Gr. Cronhjelm yttrade, att han
väl vore räntetagare, men likväl ville yttra sig opartiskt. Jag
får förklara, att jag hvarken är räntetagare eller räntegifvare,
och hoppas således med skäl kunna anses yttra mig opartiskt.
Gr. Cronhjelm sade, att dä markegångeu alltid följes, sä är
man derigenom försäkrad mot förluster af räntornas emottagande
i penningar. Jag fruktar likväl, att när markegångeu kommer
alt sättas, icke för det omedelbara förhållandet mellan
räntetagare och räntegifvare, ulan med afseende på deu mellanhand,
som kallas statsverket, oell när uppsägningsrälteii icke är
ömsesidig, utan blott gällande pä ränlegifvarens sida; så blifver
den ifrågavarande markegångssättningen icke mycket värd på
räntetagarens. Jag Ilar deltagit i en sådan förrättning och sett
hvilken köpslagan, sorn dervid förekommer emellan de skilda
Den 15 Maj.
531
intressena. Jag beklagar lika mycket sorti någon annan, att, sedan
penningar linnas i verlden, man icke begagnar dem i stället
för persedlar; men när man förhåller sig på det sätt, som
Sverige har gjort i penningehänseende, så att ingen är säker
att få sina peningar lill nllofvadt värde, så må man icke undra
på, alt en hvar är rädd för löns emottagande i penningar,
in lill dess alt Svenska slaten förhåller sig annorlunda än hittills,
eller ock försäkrar Intagaren sina inkomster efter silfvervärde.
Gr. Cronhjelm har också sagt, att i den mån, sorn myntet
försämras, om det möjligen skulle komma att inträffa, så
stiger allting i pris, och således får räntelagaren efter niarkegången
en så mycket större inkomst. Detta är sant, såvida
som mnrkegångssältningen klefve riklig, men della mäste belviflas
när uppsägningsrätlcn ej längre finnes å ömse sidor. Slutligen
anser jag delta steg icke vara annat än en öfvergång, att
gifva penningelöner åt alla, och del är eli äfventyrlig! rön. Jag
fortfar derföre alt vördsamt anhålla om It. o. Adis benägna afseende
på det förslag till beslut, som jag framställt.
Gr. Cronhjelm: Då jag förra gången hade ordet glöm
de
jag alt betrakta fördelarne eller olägenheterna för ränlelagaren
i förhållande tili de fördelar, man har förespeglat för ränlegifvaren.
Om man vill betrakta saken opartiskt, så mäste
man väl medgifva, alt då, på sätt SlatsUlsk. föreslagit, den s. k.
forselplålcn äfven skall komma ränlegifvarcn tillgodo, så får
räntetagare!! derigenom en liten ökad inkomst, ty del är allmänt
kändt, all högst få, kanske icke mera än hvar tionde eller trettionde
räntetagare sjelf (ager befattning med uppbörden, utan
sådant öfverlemnas vanligen åt upphördsmänncn vid regementena,
och dessa embetsman betala aldrig till löulagarne mera än
hvad markegångssältningen bestämmer, samt förbehålla sig forscllönen.
I afseende på räntorna, der ingen forsellön äger rum,
afdraga de vissa procent af lönen. Skulle nu detta betänk, antagas,
så uppkommer äfven derigenom den fördel, all räntetagarne
inbespara denna förlust, ehuru jag visserligen medgifver,
att fördelarne å räntegifvarnes sida kunna vara ändå större,
derigenom att de slippa alla de chikaner och allt det trassel,
för hvilka de genom vederbörande uppbördsmäns åtgärder kunna
vara utsatta. Hr von Hartmansdorff har i sitt sisla yttrande
nämnt, att i ett land såsom vårt, der erfarenheten visat, att
II. St. icke fästat nog afseende vid upprätthållandet af myntvärdet,
hvilket under loppet af några decennier kunnat betydligt
falla, vore Utsk:s förslag äfvenlyrligl. Jag yttrade likväl
sisla "•ången jag hade ordet, att, enligt Ulskis förslag, komma
lönerna att blifva alldeles oberoende af myntförsämringen, enär
de alltid sältas efter markegången på vissa bestämda persedlar.
Hr von Hartmansdorff synes förutsätta, att markegången icke
skulle gå riktigt lill, utan sättas sa lagt, att löntagarne dei igenom
skulle komma att göra förluster; men jag kan icke förmoda,
alt det framdeles mera än hittills skulle blifva löntagare
532
Den 15 Maj.
betaget att i sådant fall genom besvär söka rättelse, och da en
sådan rättelse ofta skett på ett sätt, att allmänheten ansett löntagarne
hafva blifvit för mycket gynnade på dess bekostnad,
hvaröfver man under loppet af det förflutna året från flera landsorter
hörde klagas, så synes det mig vara anledning lill den
förmodan, alt löntagarnes besvär icke skola lemnäs utan afseende.
Hr von Hartmansdorff har vidare yttrat, att om äfven
ingen förlust till en början genom denna åtgärd skulle uppkomma,
så kan man möjligen anse den såsom en öfvergång dertill,
att alla löner ulga i contant ulan afseende å persedlarnes värde.
Jag leninar derhän på hvilken grund Hr von Hartmansdorff uppgör
denna förmodan, men jag anser, att intet förslag kan vara
så ändamålsenligt uppgjordt, att man icke kan lyckas göra det
misstänkt, derigenom att man påslår det vara en öfvergång till
någonting sämre.
Hr von Hartmansdorff: I anledning af den siste ta
larens
yttrande, får jag förklara, alt under den tid, min embetsmannabefattning
gaf mig tillfälle alt vaka öfver räntegifvarnes
bästa, har jag gifvit prof på hvad jag i det fallet velat uträtta.
Det hade ock blifvit ut rättad t, om åtgärden fått beslå.
Hvad åter angår Grefvens sista anmärkning om öfvergång till
penningelöner för alla löntagare och om faran att öfvergå lill
någonting sämre; så får jag hänvisa till Grefvens egna och, om
mitt minne ej felar, äfverr lill åtskilliga andra talares anföranden.
Jag tror att man önskar denna förändring, icke så mycket
för räntegifvarnes skuld, som icke mera för den allmänna
beqvämlighelens, hvilken nyss är åberopad af en man, som har
med uppbörden alt göra. Beqvämlighelen att slippa besväret
utgör sålunda för en och annan tillräckligt skäl för ändringens
vidtagande, om icke något annat funnes.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att Gr. Cronhjelm föreslagit
bifall till Utskts utlåt., endast med den förändring, att dels 5
punkten skulle erhålla följande lydelse: ”Den för ersättningsbeloppen
sålunda uppgjorda beräkning bör derefter, på sätt pröfvas
lämpligt, förvandlas lill nalurapersedlar, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den för hvarje län nu gällande persedelförteckning,
hvarvid dock förenkling kan komma att vidtagas
med anledn. af den framställning i ämnet, som R. St. torde få
vid nästkommande riksdag genom K. propos. förvänta”; och dels
uti 9 §, i stället för orden ”rättesnöre för både spanmål, smör,
hö och halm”, skulle införas ”rättesnöre för de persedlar, till
hvilka räntornes beräknade värde blifvit förvandladt”; Gr. Björnstjerna
hade åter föreslagit, ”att R. St. skulle hos K. M. i und.
anhålla, alt K. M. täcktes i nåder låta vidtaga alla förberedande
åtgärder, utredningar och pröfningar af locala och personliga
förhållanden, för att, med anledning af de af StalsUtsk. framställda
hulvudgrunder, låta till nästa riksdag utarbeta ett förslag
i detta vigtiga ämne, och derom med nåd. propos. till R.
Den 15 Maj.
533
St. inkomma”; Hr von Hartmansdorff hade deremot tillstyrkt ett
så lydande beslut: ”alt R. o. Ad. ej kan bifalla Utsk:s betänk,
i dess nuvarande skick, hvaremot Ståndet för sin del beslutar,
att R. St. ville bos K. M. i und. anhålla, det nödiga utredningar
af de på detta ärende verkande förhållanden och öfriga förberedande
åtgärder, till det åsyftade ändamålets vinnande, måtte
vidtagas; samt K,. M. derefter täckas låta utarbeta och lill
R. St., vid en kommande riksdag, afgifva nåd. propos. om sättet
att till allmän belåtenhet bilägga räntegifvares och räntetagares
ömsesidiga anspråk”; och slutligen hade Frih. Cederström
hemställt, att första punkten af Ulskss förslag måtte afslås och
i stället erhålla följande lydelse: ”Alla de räntor, som äro anslagne
till regementet- och corpser, hvilka begära alt emot erhållande
af contant aflöning få desamma till statsverket afstå,
skola blifva Kronan behållna, emot det att ersättning anslås att
i contant af satsmedel qvartaliter utgå från och med året efter
det då nämnde förändring i regementets eller corpsens aflöning
blifvit bifallen”, samt derjemte 2 punkten bifölles, 3 punkten
afsloges, 4 punkten bifölles, 5 punkten bifölles med den förändring,
att ersättningsbeloppen förvandlades endast till spanmål,
6 och 7 puukterne bi föl los, 8 och 9 punktcrne afslogos, 10
punkten bifölles och 11 punkten afsloges.
Med förklarande, att H. Ex. ansåg propos:rne böra göras i
den ordning förslagen nu blifvit omnämnde, hemställde H. Ex.
nu, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s utlåt, med den deruti
af Gr. Cronhjelm föreslagna förändring.
Ropades starka ja, blandade med mänga nej, hvarpå H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, det han trott sig linna,
att denna propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag hade trott, att propos:rne
skulle göras i den ordning, som talarne yttrat sig, och
jag var den första som yttrade mig.
I anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
då såsom nu hvarken återremiss eller bifall till Ulsk:s utlåt,
yrkades, vanliga ordningen vore den, att propos. först framställdes
å det förslag, som mest närmade sig till hvad Etsk. tillstyrkt.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Det måtte icke någon
propos. närma sig mera lill Utsk:s förslag än min, då jag hemställt,
alt Utsk:s hufvudgruuder mätte följas, hvaremot Gr. Cronhjelm
föreslagit förändringar deruti.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan han till—
kännagifvit huru den framställda propositionen blifvit besvarad,
och Hr von Hartmansdorff i anledu. deraf begärt votering, nu
borde afgöras hvilket förslag skulle utgöra contrapropos.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Som R. o. Ad. svårligen
534
Den 15 Maj.
vid hastig uppläsning kunnat falla skillnaden emellan Hr von
Hartmansdorffs och min propos., så får jag upplysa, alt de visserligen
båda innehålla en und. anhållan, att K. M. täcktes inkomma
med en nåd. propos., men att jag har trott mig böra
utsätta: på de hufvud grunder, som Utsk. föreslagit, hvilket Hr
von Hartmansdorff icke gjort. Deruti ligger skillnaden, och föröfrigt
äro våra propos:r enahanda.
Hr von Hartmansdorff: Jag får nämna, att jag först
hade ämnat instämma med Gr. Björnstjerna; men då han i allmänhet
åberopat de grunder, som i Utsk:s betänk, innehållas, och
Frih. Cederström bevisat med skäl, som, enligt min tanke, äro
obestridliga, att dessa grunder icke kunna i sin helhet antagas:'
så har jag ansett det för mig ligga en motsägelse uti ett allmänt
instämmande med Gr. Björnstjerna. Detta är orsaken hvarken
hvarföre jag skilt mig från Hr Grefve».
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. bi föl le, att Gr. Björnstjcrnas förslag blefve contrapropos,,
uti den förestående voteringen, ropades starka ja blandade med
nej, hvarpå H. Ex tillkännagaf, del han funnit ja vara öfvervägande.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag anhåller vördsamt, att
Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos., huruvida icke R.
o. Ad. skulle vilja antaga Hr von Hartnransdorlfs förslag lill
contrapropos., och i fall Hr Gr. o. Landtm, anser sig icke
kunna lemna bifall dertill, så får jag anhålla om votering
derom.
H. Ex. II r Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan han lillkännagifvit,
att R. o. Ad, med öfvervägande ja besvarat den
redan gjorde propos., någon ny deremot stridande propos. ej kunde
framställas, utan votering till följd af Hr Prinlzcnskjöids nu
gjorda begäran borde ske; hvarjemte H. Ex. hemställde lill Frik
Cederström, huruvida han yrkade att få äfven sitt förslag under
votering.
Frih. Cederström: Då den contrapropos., som af Hr
von Hartmansdorff är föreslagen, går ut pä att öfverlemna lill
K. M. att bereda frågan, så är det helt tydligt, att det icke är
nödigt för mig att begära votering om milt förslag; helst frågan
måste blifva föremål för embetsmyndigheterues utlåtande, i
fall Hr von Hartmansdorffs förslag vinner bifall.
Sedan härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit,
att de ifrågakommande förslagen skulle jemte voler.propos:n
anslås, upplästes till justering och godkändes följande voter.-  propos.
Den som till contrapropos. vid äskad votering om bifall lill
StatsUtsk:s utlåt. N:o 287, med de af Gr. Cronhjelm föreslag
-
Dr.n 15 Maj. 535
na förändringar, antager H. Ex. flr Gr. Björnstjernas förslag,
voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer conlrapropos. vid sagde votering att
utgöras af Hr von Harlmansdorfls förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
Tö lier:
Ja — 35.
Nej — 25.
Sedermera upplästes och godkändes följande voler.propos. i
hufvudsaken:
Den som bifaller StatsUtsk:s utlät. N:o 287, med de af Gr.
Cronhjelm föresiagne förändringar i 9 och 15 punklerne voterar
ja;
Den
det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. delaf II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna
i ämnet framställda förslag.
Då nu voteringen skulle företagas, anhöll Hr Aminoff, Joh.
Fredr., alt Gr. Björnstjernas förslag ännu en gång måtte uppläsas,
och sedan denna uppläsning skett, anmälde och yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Till Hr Gr. Björn
stjerna
vågar jag hemställa, om icke ordalagen möjligen ännu,
med R. o. Ad:s begifvande, skulle kunna få den modification,
alt i stället för ordet ”inkomma med en nådig propos.”, sättes
”aflåta en nåd. propos.”, hvilket jag tror är det vanliga uttrycket.
Gr. Cronhjelm: Jag hemställer, huruvida, sedan öfver
liiggningen
är slutad och voler.propos. justerad, någon förändring
kan ske.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det af Gr. Björnstjerna
afgifua förslag redan genom votering var antaget till
■conlrapropos.
Gr. Cronhjelm: Då contrapropos. blifvit begärd till uppläsning,
så anhåller jag, att de förändringar, jag föreslagit uti
5 och 9 punkterna, också måtte få uppläsas.
Denna uppläsning verkställdes, hvarefter
Ilr von Hartmansdorff anförde:
Man har gjort anmärkn. vid ett ord i Gr. Björnstjernas
proposition och önskat, att i stället för ordet inkomma, som brukas
från R. St. till K. M., måtte sättas ordet aflåta, som brukas
från Konungen till Ständerna. Jag förundrar mig öfver att
■Gr. Cronhjelm velat bestrida en sådan rättelse i ordalagen, sorn
536
Den 15 Maj.
icke förändrar meningen, och att man vill tvinga fram oriktiga
ordalag, om det ej sker under förhoppning att derigenom möjligen
få afslag i sak.
Gr. Cronhjelm: Jag torde få anhålla, att Gr. Björn
stjerna
först täcktes yttra sig, huruvida han önskar någon förändring
i sin propos. och att sedan få yttra mig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten
derpå, ali sedan R. o. Ad. beslutat hurudan contrapropos. borde
vara, densamma icke kunde förändras, men att hvad det nu
ifrågavarande uttrycket anginge, rättelse deruti i alla fall syntes
kunna ske, emedan de olika beslut, som i detta ämne inom
RiksSl:n fattades, borde af StatsUlsk. sammanjemkas och dervid
intet hinder mötte för hemställan om en dylik rättelse.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag vill blott yttra, att
jag icke har det minsta emot den begärda förändringen, ty ordet
aflåta vore kauske här mera på sitt ställe. Men såsom Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, så kan i alla fall SlntsUlsk. göra denna
förändring i voter.propos. till förstärkt Utsk.
Gr. Cronhjelm: Efter Hr Gr. o. Landtm:s yttrande i
ämnet, förfaller allt vidare yttrande å min sida.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Det beslut, som R.
o. Ad. fattat i afseende på contrapropos:n, är, om jag icke
misstager mig, ett antagande af Gr. Björnsljernas förslag. Då
nu Gr. Björnstjerna sjelf väljer ett passande uttryck i st. f. ett
opassande, så inser jag icke huru R. o. Ad:s beslut skulle derigenom
kunna vara ändradt. Föröfrigt öfverlemna!- jag åt Gr.
Björnstjerna sjelf att vidare härom yttra sig. Min afsigt har
blott varit att förekomma, det IL o. Ad. skulle fatta ett beslut,
som innehåller opassande uttryck, hvarpå jag icke kommit att
fästa uppmärksamheten förr än nu.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan Hr Gr. o.
Landtm, i denna sak förklarat sig, torde det visserligen vara
öfverflödigt att yttra sig; mcu sedan jag hört ledamöter nu ifrågasätta
en förändring, så kan jag icke annat än på det högsta
protestera emot en förändring i en propos., som redan varit
underkastad votering, och hvilken är uppspikad här pä Riddarhuset
för att till kännedom komma för hvar och en som i voteringen
deltagit.
Den ifrågavarande voteringen blef härefter anställd och efter
dess slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 3*2.
Nej — 29.
Hr von Hartmansdorff: Emot det nu fattade beslutet
får jag mig vördsamt reservera.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan R. o. Ad. för
snart
Den 15 Maj.
537
snart 8 (Ingar sedan beslutat ålerremiss af Const.Ulsles sammanjemkningsbetäk.
i representationsfrågan, och vi nu icke hafva
mera än 8 dagar till dess alt riksdagen är slut, samt dä det
således icke är troligt, alt Sländerna kunna slanna i något definitivt
beslut i denna fråga vid innevarande riksdag; så lager
jag mig friheten lill Hr Gr. o. Landtm, och R. o. Ad. hemställa,
huruvida det icke vore skäl att ålägga Consl.Ulsk. att
inom.någon viss tid inkomma med svar å en inom della Hus af
IIr Akerman väckt motion om en anhållan hos K. M. om en
comités nedsättande, för att lill nästa riksdag utarbeta ett förslag
lill en förändrad nationalrepresentation. Jag får till den
dagen föreslå nästa Onsdag, och anhåller om Hr Gr. o. Landlmis
propos. derpå.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Då det är R. o. Ad.
sjelf, som har åstadkommit det ifrågavar. dröjsmålet, sä skulle
det förefalla mig besynnerligt, att R. o. Ad. ville i detta fall
sjelf förelägga Utsk. någon viss tid. Ulsk. rår icke för, att icke
H. o. Ad:s diseussion och beslut i representationsfrågan ännu
inkommit till Utsk., och Ulsk. har således icke eller kunnat
behandla denna fråga. Hvad den särskilda fråga beträffar, som
Frih. Tersmeden nu väckt, anhåller jag, att den matte få hvila
på hordet.
Frih. Tersmeden: I min framställning låg alldeles icke
någon anmärkn. emot Coust.Utsk., men som jag är öfverlygad
om, att hvar och en af R. o. Ad. är angelägen, alt en fråga
af den vigt som denna, och hvilken nu under 2 riksdagar har
varit föremål för Ständernas öfverläggningar, icke dör ut, utan
alt man måtte hafva något hopp, all, vid en kommande riksdag,
vara i tillfälle ali behandla ett förslag, som möjligen kan mera
än de hittills framkomna motsvara nationens hilliga fordringar
och önskningar, och dä min, öfvertygelse är, att det lämpligaste
sältet att komma lill ett sådant resultat är all personer fullt
qvalificerade dertill lä utarbeta eli sådant förslag, så har jag
ansett, att Hr Åkermans motion icke bör lemnäs utan afseende,
och som jag icke kan på förhand bedömma huru Const.Utsk.
ser den frågan eller huru länge del anser sig höra vänta på
återremissen af jemkningsbetänkandet, för att behandla densamma,
så har jag troil mig böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå. Då nu mitt förslag af Gr. Gyldenstolpe blifvit begärdt
pä bordet, så torde del der fä hvila till nästa plenum, då jag
hoppas alt remiss derå icke vägras.
Föredrogos ånyo och hi fö l lös StatsUtsk:s d. 9 och 14 dennes
på hordet lagda utlåt:n:
N:o 288, i anledn. af väckt fråga om förändrade stadgande!!,
rör::de debiteringen och upphörden af de till Röhus läns
regemente anslagne indelningar; och
10 II. 68
538
Den 15 Maj.
N:o 289, i anledn. af väckt fråga om indragning till statsverket
af den till aflöning åt Landshöfdingen i Blekinge län
anslagne kronotionde spanmål samt indelningshafvarcns godtgörande
medelst contant statsanslag.
Ånyo föredrogs Lag- saint Allm. Besv. o. Ekon.Ulskms d.
9 oell 14 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 43, i anledn. af
erhållen återremiss å Ulskms betänk. N:o 19, öfver väckte motioner
om dels ändring i och dels förklaring öfver stadgandet
i 16 cap. 2 § Byggn.b:n, ang-.de byggnadsskyldigheten å prestgårdar
på landet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller, att re
servationen
i betänk. N:o 19 matte uppläsas och att jag derefter
måtte fä yttra mig.
Sedau denna uppläsning försiggått, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då detta betänk, förra gången
förevar, blef det af B. o. Ad. återremitteradt. Utsk:n hafva
återkommit med samma förslag; men pä grund af den reservation,
som nu bär blifvit uppläst, hemställer jag vördsamt, att
II. o. Ad. måtte afslå betänk., enär det, efter min tanke, för
ingen del är lämpligt att jemföra presteboställen vare sig med
Kronans slott och bus eller med landshöfdinge-residenser, oell
icke eller att besluta ett så vidsträckt stadgande, att de conventioner,
som, i detta fall, göra undantagen från allmän lag,
skulle kunna anses derigenom blifva rubbade.
Gr. Sparre Erik: Jag kan icke instämma i den af Hr
von Hartmansdorff yttrade åsigt. Vid detta ärendes behandling
inom Utsk:u upplystes, hvad åtskilliga ledamöter tillförene hade
sig bekant, att det anförda stadgandet i 23 cap. Byggn.b:u är
till sitt innehåll så ofullständig!, att deraf icke kan hemtas någon
ledning för bedömmaude af frågor om underhållsskyldighet
å presteboställen. Det upplystes genom åtskilliga i Utsk. förevista
handlingar, huruledes delta stadgande hade gifvit anledning
till de mest olika tolkningar, oell erfarenheten har nogsamt
gifvit vid handen huru mångfaldiga tvister, som derigenom
uppkommit. Af dessa skäl ansågo sig Ulsk:u förbundne alt föreslå
ett stadgande, hvarigenom sådana olägenheter undvekes.
26 cap. 2 § Byggn.b:n föreskrifver nu, alt socknemän skola antvarda
bostället till pastor färdigt till tak och innanrede, oell
att han sedermera skall det vidmakthålla. Det är uppenbart,
alt dessa stadganden, lämpliga måhända för den tid då de gafvos,
numera äro otillräckliga. Utskm hafva föreslagit, att vid
upprättande af ett nytt reglemente, skulle de gamla reglementena
af 1715 och 1720 följas lill sina grunder och närmare bestämmas.
Jag anser af icke ringa vigt, alt tvister emellan prester
och deras åhörare så vidt möjligt är undvikas, och det är
derföre, som jag för min del icke kan underlåta att förorda
Ulskms förslag, hvilket jag tror skulle leda till förekommande
Den 15 Maj.
539
af sådane (vister. Jag vill icke vid denna sena timma upplaga
lill vederläggning åtskilliga af de anmärkn:r, som förekomma i
Prosten Norströms reservation. Jag vill icke eller envist motsätta
mig, om R. o. Ad. behagar afslä betänk., men jag har
för min del icke kunnat underlåta att antyda de betänkligheter,
som jag hyser emot nu gällande stadganden i detta fall.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får för min del
instämma i Gr. Sparres sednast afgifna yttrande, och tillstyrker
R. o. Ad. att antaga detta Utsk:ns förslag, som icke innehåller
annat än en und. anhållan, att K. M. antingen täcktes i nåder
låta utarbeta ett reglemente, hvarefter kyrkoherde-boställen
skola underhållas, eller ock låta tillämpa de reglementen, sorn
redan finnas för underhåll af Kronans hus, hvilka reglementen
äro tillämpliga äfven i afseende på presteboställen, ty dä man
undersöker dessa reglementen närmare, så innehålla de icke
någonting annat än en närmare bestämmelse, huru kyrkoherden
skall fullgöra sin underhållningsskyldighet; och det tyckes vara
nödvändigt, att någon bestämd gräns härutinnan finnes, ty icke
kan man beräkna, att den välvilja alltid skall förefinnas emellan
kyrkoherden och församlingen, alt de skola komma öfverens,
utan att lagen utstakar deras skyldigheter. Jag tillstyrker
på det högsta, alt R. o. Ad. mätte bifalla Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har nog rätt der
uti,
alt stadgandet i Byggn.b:n icke är tillräckligt förde tvister,
som kunna uppkomma ang:de den ifrågavar. underhälls-skyldighelen;
men nu hafva Utsk:n icke inskränkt sig dertill, att blott
föreslå, det R. St. mätte bos Konungen begära ett särskildt
reglemente för dessa boställen, utan jemväl att antingen skulle
detsamma utarbetas i öfverensstämmelse med grunderna i äldre
reglementen för Kronans bus, eller ock dessa tillämpas äfven
på presteboställen. Det är hvad jag, för min del, anser oantagligt.
Om frågan icke vore någon annan än den, att R. St.
skulle i underd. anhålla, det K. 51. täcktes i nåder låta utfärda
ett särskildt reglemente till bestämmande af kyrkoherdars åliggande
i afseende på underhållet af den del af ecclesiaslikboslällens
åbyggnader, hvilken ej af församlingarne bekostas, och
om denna tillstyrkan icke vore gjord i den form, sorn skulle
det bero af Konungen nilena att vidtaga en sådan åtgärd, sä
tror jag, alt förslaget vore riktigt. Slen dä fråga är om närmare
förklaring af ett stadgande i Byggn.b:n; så måtte väl Ständerna
skola besluta gemensamt med Konungen, och icke han allena
utfärda reglementet. Dessa båda brister förefinnas nu i
Utskins betänk. Ehuru det redan en gång blifvit återremitteradfj
har Utsk:n icke gjort afseende derpå. Alt nu här improvisera
ett förslag, torde man ieke vara i stånd till, hvarföre jag anser
bättre vara alt afslå betänk. Det beror ulan tvifvel på K. 51,,
att i alla fall komma med en nådig propos. i ämnet; men R. St.
böra undvika att till Konungen ingifva oriktiga förslag.
540
Den 15 Maj.
Fril). Cederström, Jacob: Denna framställning, att genom
reglementen ändra allmän lag, lärer icke kunna godkännas
emot 87 § Reg.F. Hade Ulsk:n ansett någon förändring i 26
cap. Byggn.b:n erforderlig, så bade Ekon.Utsk. bort a f v i 11 ras
och LagUtsk. ensamt föreslå denna förändring. Dä hade saken
haft form och kunnat i grundlagsenlig väg behandlas och bifallas,
men i dess nuvarande skick kan jag icke annat än tillstyrka
afslag å betänk.
Dcå nu öfverläggningen ansågs vara slutad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. A. biföll LagUtsk:s utlåt.
Ropades ja och nej.
Propos. å afslag blef härefter framställd och äfvenledes
med blandade ja och nej besvarad.
I anledn. häraf blefvo dessa propos:r i samma ordning förnyade
och åter besvarade med blandade ja och nej, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det varit ganska svårt
att bedömma svaren R dessa propositioner, men att han, i öfverensstämmelse
med hvad äfven undertecknad Ridd.secret. trott
sig finna, ansåg den sednast å afslag framställda propos. hafva
blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Anmäldes till bordläggning StatsUlsk:s mern. N:o 316, i
anledn. af RiksSt:s skiljaktiga beslut, rör:de åtgärder till behöfvandes
undsättning i missväxtår.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då detta mern. från
StatsUtsk. innefattar förslag till voter.propos. i förstärkt Ulsk.,
och Dera sådana förut äro af R. St. beslutade, så, och på det
dessa voteringar mätte kunna ske på en gång så tidigt före
riksdagens slut, ali de dervid fattade beslut måtte kunna sedermera
tjena tili efterrättelse, anhåller jag, att della betänk, måtte
blifva stäldl främst pä föredragningslistan till nästa plenum.
Denna anhållan blef, uppå derom af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, framställd propos., af R. o. Ad. bifallen.
Vidare lades på hordet följande från Utsk:n inkomne betänk.
och mern., nemi. från
Banco- och Lag-Utskotten:
N:o 4, i anledn. af väckt fråga om beredande af utländsk
vexelcredit för R. St:s Bank;
N:o 5, i anledn. af väckt motion om förändring och tillägg
uti banklagen d. 1 Mars 1830;
N:o 6, med hemställan, alt en ny ansvarighetslag för R. St:s
Fullmäktige i Banken måtte utfärdas.
Lag-Utskottet:
N:o 119, i anledn. af väckt motion, ang:de bestämmande
Den 15 Maj. 541
af påföljd för fästehjons underlåtenhet att efter slutad lysning
till äktenskap låta sig sammanvigas; och
N:o 121, i anledn. af väckt motion, om sättet för behandlingen
af förslaget till ny criminallag.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. j till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 17 Maj 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 15 dennes.
Justerades pleniprot. för d. 2 sistl. April e. m.
Föredrogs StalsUtsk:s d. 15 dennes på bordet lagda mern.
N:o 310, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rör:de åtgärder
lill behöfvandes undsättning i missväxtår.
R. o. Ad. fann icke för godt att antaga de i detta mern.
gjorda inbjudningar, utan vidblef sina förut fattade beslut samt
godkände de föreslagna voter.propos:rne.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 13 och 14 dennes på hordet
lagda utlät. N:o 43, i anledn. af RiksSt:ns återremisser å
mern. N:o 33.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anförde skriftligen:
De brister, i nu gällande grundlag, hvilka genom del föreliggande
förslaget borde afhjelpas, torde hufvudsakligen vara följande:
l:o Den tvetydighet, som finnes, i följd af vårdslösad uppställning,
och den strid, som dymedelst synes äga rum mellan
81 § Reg.F. och den 56.
Denna brist tyckes, jag medger det, vara någorlunda afhjelpa
men de öfriga qvarstå, på sätt jag vill söka ådagalägga,
nemligen:
2:o Den genom 1815 års tillsatts i 56 § uppkomna rätt
att återremittera ett grundlagsförslag med så kallade gemensamma
tankar, för hvilka en gräns icke finues derstädes tydligen
utstakad; hvadan man härutinnan hittat en förevändning
att, tvertemot 81 §:s klara bokstaf och i rak strid mot Reg.F:s
förnuftsenliga grundlanka, i form af gemensamma tankar inom
542
Den 17 Maj.
Stånden improvisera nya förslag, ej allenast lill ändring, utan
till kullkastande af grundlagar.
Denna följdrika och oförlåtliga felaktighet i nu gällande
stadganden qvarblifver om Const.Ulsk:s förslag antagcs, lika
vämjelig och lika absurd, som vi hittills rönt den vara.
3:o Voteringar i förstärkt Utskott, i anledn. af ett enda
Stånds, från de öfrigas afvikande, tanka; hvarigenom det händer,
att minoritetens mening gör sig vid den förra riksdagen
gällande, och att R. St., vid den påföljande, besväras med öEverläggningar
om omogna och befängda projecter.
Afven denna väsendteliga olägenhet qvarstår. Coust.Utsk:s
förslag, sammanfattadt i de första 6 momenterne af 81 §, har
i hufvudsaken följa k teligen blott den förtjenst, att förtydliga
det i sig sjelft odugliga och förkasteliga.
Deremot biträder jag gerna 7:de morn., som begynner med
orden: ”vill Konungen o. s. v.,” och som endast genom mindre vigtiga
redactions-jemnkningar afviker från 81 §:s nuvarande lydelse.
Då jag, vid öfverläggningen om Const.Utsk:s betänk. N:o
33, för min del tillstyrkte bifall till det af Hr von Hartmansdorff
föreslagna beslut, yttrade jag, alt jag icke ansåg de i detsamma
innefattade stadganden vara alldeles felfria; men oaktadt
detta medgifvande, trodde jag vara bäst att antaga dem, emedan
de utgjorde ett genomtänkt helt, ojemnförligt bättre än
hvad som gäller: — ett helt, som förmedelst afvikande förslag
i detaljerne skulle, jemte meningarne inom Ståndet, söndras
och splittras. Man har likväl i dessa stadganden velat finna
en inskränkning i Konungens prerogativ, emedan K. M:s propos.
till grundlagsändring, om än af två Stånd bifallen, skulle komma
alt förfalla. För dem, som icke stanna vid skenet, vid
ordens yla, utan nogare eftersinna verkan, följden af ett lagstadgande,
visar sig denna beskyllning såsom ett rent missförstånd:
— hvem, bland R. o. Ad., månne det skulle vara, som i
verkligheten åsyftar någon ytterligare inskränkning i Konungens
makt? — Förmodligen, ändock — icke jag?!? Men, — enligt
Apostelens råd: ”flyr äfven ihet ther ondt synes”— afstår jag
mer än gerna från denna de! af det förslag, som blef R. o. Ad:s
gemensamma tanka, helst jag, ehuru endast nr sist antydda
synpunkt, från början hyst någon betänklighet deremot. Genom
Utsk:s redaction i 7 mom. af 81 § försvinner denna betänklighet,
detta missförstånd och förevändningen af denna högst originella
beskyllning.
Jag röstar derföre för bifall till detta sista morn., och för
den förklaring, i afseende å de föregående: ”att, ehuru en
förändring vore högst nödig, kunna de, som Utsk. föreslagit,
i sitt sammanhang och i den uppställning de fått, af R. o. Ad.
ej såsom nyttiga anses; förblifvande R. o. Ad., i öfrigt, vid
sin förut yttrade gemensamma tanka.
Gr. Frölich, David: Då denna fråga sist förevar, hade
jag tillfälle ali fullständigt yttra mig, så att jag nu kan vara
Den 17 Maj.
543
ganska kort, och får alltså nu endast åberopa det ifrågavar.
meni. från Const.Utsk., som ett bevis på den sats jag då ansåg
mig tvungen att antaga, eller att det skulle vara omöjligt för
Ständerne alt kunna förena sig om att på något sätt sammanjemka
hvad som en gång råkat i strid med hvarannat, nemi. 81
och 56 §§ RegF., och jag tror alt förevarande utlåt, visar, alt
meniugarne inom Utsk. allt mer och mer aflägsnat sig från hvarandra
om sättet att kunna föreslå något, sorn skulle vinna bifall
håde nu och vid en annan riksdag. Man kan under sådane förhållanden
icke nog lofva deras nit, som, lika med den siste
värde talaren, ytterligare vilja bevisa nödvändigheten alt göra
en sådan förändring. För min del begagnar jag nu endast ordet
för alt gifva tillkänna min tanka, att om en representationsförändring
i detta land någonsin skall komma att äga rum, så
inträffar den långt innan Ständerne kunnat förena sig om någon
sammanjemkning af dessa begge §§. Detta är min tanka, och
den vill jag hafva i prot. nedlagd, för att sedermera förklara,
alt jag icke vidare ämnar sysseiselsätta mig med detta ämne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser det betänk.,
som Const.Utsk. nu framlagt, vara sämre än det, som första
gången underställdes vår pröfning. Nu har Const.Utsk. galt
derhän, att, om ett Stånd i sitt beslut afviker från de öfrige,
så skulle derom alltid röstas i förstärkt Const.Utsk. Följden deraf
måste blifva, att minoriteten kan göra sin mening gällande mot majoriteten,
så, alt hvad 3 Stånd förkastat och ett Stånd godkänt,
det kan blifva godkänt, och hvad 3 Stånd godkänt och ett förkasladt,
det kan blifva förkastadt, genom det förstärkta Utskottet.
Pä sådant sätt kommer man lill motsatsen af hvad man åsyftar,
nemi. att hafva pluralitelens mening ultryckt, vid den första
riksdagen, såväl som vid den sista. Bibehåller man åter R. o.
Ad:s första beslut; så behöfves blott 3:ne Stånds sammanstämmande
mening vid den första, och alla fyra Ståndens sammanstämmande
beslut vid den sista riksdagen. Under sådane förhållanden,
och dä jag tror, lika med Gr. Frölich, att förslaget,
sådant det är, icke kan komma att af Ständerne godkännas, så
hemställer jag vördsamt, att R. o. Ad. måtte stanna i det beslut,
som Frih. Palmstjerna, Nils Fredrik, föreslagit. Det afviker
till en del från det, som Ståndet sista gången fattade,
nemi. såvida alt Frih. Palmstjerna tillstyrker, att den sista de
len
af Utsk:s betänk., nemi. ifrån och med orden på sidan 7: ”Vill
Konungen hos Ständerne föreslå” etc. och intill slutet af 81 §
på sidan 8, der det heter: ”alla fyra RiksStåndens sammanstämmande
beslut” måtte af R. o. Ad. antagas. Slutet af hvad
Ståndet sista gången antog skulle således ändras, och det stycke,
som står på sidan 2 i Utsk:s betänk. N:o 43 borttagas.
Derigenom har man undanröjt det skenskälet, som i betänk, omförmäles,
att man nemi. skulle åsyfta att inskränka Konungamakten,
Hvar och en som läser 56 §:s 2 morn., sådant som
det nu förekommer, och som icke förklarar, att vissa ord der
544
Den 17 Maj.
kunna öfverhoppas, inser lätteligen, att frågan här icke varit
om Konungamaktens inskränkning, utan om en reglering, som
blifver lika för alla förhållanden. Men, som sagdt är, jag vill
icke hålla mig vid denna sak, utan hellre låta detta förslaggälla
huru inconseqvent det må vara ; hemställande, att R. o. Adis
beslut må blifva följande, nemi. att Ståndet godkänner Ulskis
förslag till 56 §, sådant detsamma lyder, och derefter 81 § t.
o. m. det 3:dje stycket deraf. För tydligheten skull, vill jag
uppläsa hvad jag anser att R. o. Ad. bör besluta: Först 56 §:
”Allmänna frågor, som uti R. Stis plena väckas, må ej till omedelbart
afgörande der upptagas, utan skola öfverlemnas till behörigt
Utskott, som, på sätt i Riksd.Ordn. föreskrifves, äger att
dem utreda och deröfver sig yttra.”
Derefter af 81 § följande: ”Denna Reg.F. samt Rikets öfriga
grundlagar kunna icke ändras eller upphäfvas, utan genom
Konungens och alla RiksStms sammanstämmande beslut. Fråga
derom må ej af riksdagsman i Stånds plenum väckas, utan bör
anmälas bos R. St:s Coust.Utsk. Della Utskott, hvars pligt det
är att grundlagarna granska, äger rätt att hos R. St. föreslå
de ändringar deruti, som det anser högst nödiga eller nyttiga,
och möjliga all verkställa.
Riksdagsmans förslag till grundlagsändring, hvilket Coust.-  Utsk. förkastat, förf alle.
Hvad Coust.Utsk. till ändring i grundlagarna, sjelfmant
eller uppå derom af Riksdagsman vackt fråga, föreslår, skall,
om intet deremot från något RiksSt. anmärkes, förblifva åvilande
till nä stpåfoljande riksdag , och då af R. St. af göras.”
Så laugt Utsk:s; derefter R. o. Ad:s förra beslut pä sidan 1
i förenämnde betänk, sä lydande: "Om förslaget af något Stånd
ej genast godkännes, skall det till Utsk., med de inom Ståndet
gjorda anmärknir, återförvisas. Det förslag, Utsk. till svar derpå
framlägger, kunna Stånden endast förkasta, eller, utan förändringar,
godkänna. Om tvenne Stånd förkasta förslaget, skall
det förfalla. Godkännes det af minst Irenne Ständ, förblifve det
hvilaude till nästa riksmöte.
Vid förslagets slutliga behandling under sistnämnde riksdag,
kan det af RiksSl:n endast ogillas eller oförändradt antagas. I
sednare fallet öfverlemnas det, genom Talmännen, till Konungen,
som, i händelse Han det gillar, Sitt samtycke R. St. meddelar.
”
Och sist skulle komma Utsk:s förslag pag. 7. ”Vill Konungen
hos R. St. föreslå någon ändring i grundlagarna, öfverlemnar
Han, efter Statsrådets hörande., Sin propos., jemte Statsrådets
tankar deröfver, lill R. St., som genast, utan att om denna
propos. förut öfverlägga, uppdraga åt Const.Utsk. att utlåtande
derom lill R. St. afgifva. Tillstyrker Utsk., hvad Konungen
föreslagit, hvile frågan till nästa riksdag, då R. St. skola
sitt beslut derom fatta. Afstyrker Utsk. Konungens propos. dä
må R. St. genast kunna antingen denna propos. afslå, eller ock
af
-
Den 17 Maj.
545
afgöra, alt do vilja öfver densamma a nästföljande riksdag besluta;
gällande i detta fall tre Stånds mening och, om två Stånd
stanna emot två, deras, som beslutet uppskjutit. Men icke må,
under någon förevändning, R. St. förr än ä nästa riksdag propositionen
till slutligt bifall upplaga. Samtycka då alla RiksSt:n
till Konungens förslag, hegare de dag att på Rikssalen få R.
St:s bifall derfill afgifva.
Derest Konungens propos. icke i salunda stadgad ordning
af R. St. antages, aflemne de sitt afslag, med skälen der/or
skriftligen till Konungen genom deras Talmän.
Om å riksdag, då grundlagsfrågor lagligen kunna afgöras,
ytterligare uppskof föreslås, må det ej äga rum, utan Konungens
och alla fyra RiksSltns sammanstämmande beslut.”
Det öfriga lika med Disk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anser det vara
alldeles öfverflödigt att upptaga tiden med något försvar för
Gtsk.; för min del har jag biträdt detta sednare förslag och
dervid ingått pä den jemkning, som Utsk. föreslagit, för alt vid
detta riksmöte åstadkomma en nödig samman jemkning mellan
81 och 56 §§ RegF. Jag har anledn. att förmoda, att, på
siitt detta förslag är uppgjordt, kommer det att godkännas af
de 3:ue öfrige Stånden, och skulle derföre äfven önska, att
R. o. Ad. ville ingå pä detta jemkniugslorslag. Jag ville ock
att discussionen härom upphörde och skall ej borttaga tiden
med något förlängande af densamma, medgifvande gerna, utan
någon vidare strid, att Ståndet, om det så för godt finner,
vidblifver sitt förra beslut i de delar, sorn IIr von Hartmansdorff
föreslagit. På detta sätt kommer nemi. frågan till
förstärkt. Const.Ulsk. och derefter anställes omröstning mellan
R. o. Ad:s beslut och della l]tsk:s jemkningsförslag, hvilket,
som sagdt är, jag tror kommer alt af de öfrige Stånden antagas,
hvarigenom ärendet i min tanka kommer alt blifva hastigare
afgjordt och liden att för andra ärenders behandling besparas.
Jag vill salunda icke bestrida Itr von Hartmansdorff»
förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Svårligen lärer vid denna
riksdag något så utarbetadt förslag i denna fråga komma alt
blifva hvilande, ali detsamma, med hopp om framgång, kan
bli till nästa riksdag hvilande. I det af Utsk. nu afgifna jemkningsförslag
finnes en uppenbar strid mellan 81 § 1, 2 och 3
mom. och det 5. 1 de forsta mom. har Utsk. rätteligen upp
fattat
del nu befintliga grundlagsstagandet, ätt frågor om ändringar
i grundlagen ej fä i Ståndens plena väckas, och att enskilde
riksdagsmäns förslag till grundlagsförändrigar, dem Const.-  Utsk. förkastat, förfalla; men det 5 mom. åter innehåller, att
det förslag, som Const.Ulsk. i sådant hänseende lid besvarande
af en ålerremiss framlägger, kunna Stånden antingen förkasta,
eller med eller utan förändringar godkänna. Delta stadgande
10 II. 69
546
Den 17 Maj.
om förändringar medför just precist samma misstydning och
tolkning af grundlagens tillämpning, som vi sett den 56 §:s 2
mom. medföra, nemi. att man på grund af gemensamma tankar
väcker splitter nya grundlagsförändringsförslag och upptager dem
till omröstning i förstärkt Const.Ulsk.; kullkastande sålunda hvad
man i början af lagen har förklarat, eller att ett af Utsk. underkändt
förslag har förfallit. Det upptages sålunda om igen.
Det kan således ej nekas, att detta mom. bör vara för sig, så
att det må kunna förkastas' vid nästa riksdag, eljest kommer
det att medföra förkastelsedomen öfver det hela.
Frih. Raab, Adam Christian: Just det skäl, som
Gr. Gyldenstolpe anfört för sin eftergifvenhet för Hr von Hartmansdorffs
mening, nemi. att förslaget i allt fall komme att
blifva hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
föranleder mig alt yrka, det R. o. Ad. måtte bifalla
detta utlät. Jag ser ej något skäl uti, dä man i allt fall
antager ett hvilande af förslaget, alt man derföre skall skilja
sig ifrån de öfrige Stånden genom uttalande af en mening, sorn
strider emot deras. Här är förhållandet, hvad mig sjelf beträffar,
det, att jag mycket gerna ingär pä det ifrågavarande förslaget;
de talare, sorn yttrat sig nu, och sorn talade då frågan
förra gången förevar, hafva erkänt, att anomalier förefinnas mellan
56 och 81 §§, att behof är för bauden att dem förtydliga,
att sätta dem i sammanhang med hvarandra. Nåväl! jag vet
icke hvarföre man dä skall underlåta att begagna det tillfälle,
som erbjudes att kanna åstadkomma en förbättring i våra grundlagar.
Jag delar ej med Gr. Frölich den lankan, att hvad här
skulle heslutas, icke hade något att betyda; man har sett saker
af mera invecklad beskaffenhet omsider kunna lösas till allmän
belåtenhet. Hvad man här egentligen klandrar är, att dä 3:ne
Ständ afslagit en fråga, skulle det bero af det 4:de Ståndets bifall,
eller tvertom, då 3 Ständ gillat och det 4:de ogillat ett
förslag, det sistnämnde skulle kunna tvinga de öfrige alt underkasta
en fråga votering i förstärkt Utsk. Men detta dr ju en
olägenhet, hvaraf vi nu lida, och såvida man måste erkänna, att
denua olägenhet icke kan afhjelpas på annat sätt än genom en
förändring i grundlagen, men alt en sådan synes omöjlig alt få,
så ser jag ej hvarföre man skall fästa sig vid denna omständighet.
Vidare har man anmärkt, att detta förslaget vore sämre
än det förra. Jag vill ej uppehålla mig vid besvarandet deraf,
utan blott erinra, alt man understundom får taga en sednare
gäng mindre än hvad man en föregående försmår att antaga.
Jag är öfvertygad, att del financeförslag, som vunnit Sländernes
bifall, kommer säkerligen att framkalla detta förhållande
hos många affärsmän, som, vid en uppkommande kris i penuingeväseudet,
få taga vida mindre än hvad dem varit erbjudet.
Jag tror det vara bättre alt uu antaga delta förslag, än att underkasta
v.jr mening förstärkta Const.Utsk:s pröfning, der densamma
säkerligen ändå blir underlägsen.
Den 17 Maj.
547
Hr von Hartmansdorff: Jag skall börja med uppta
gande
af sista skälet, som Frih. Raab anförde, nemi. att man
får hålla tillgodo ett sämre förslag när man förkastat eli bättre.
Min tanka är, att om man af andra tvingas att taga emot
elt dåligt förslag, eller hvad helst som är dåligt, sä är man
ursäktad; men om man sjelf väljer hvad dåligt ar, sä har man
felat. Jag förmodar, alt R. o. Ad. med all aktning för sine
Medständers mening, likväl måtte hafva lika sa mycken, om ej
mera aktning för sitt eget handlingssätt. Således om Ståndet förut
välbetänkt lättat elt beslut, sä är det väl enligare med följdriktigheten
i Ståndets handlingssätt, att vidhålla hvad det en gäng
godkänt, än att alldeles afvika derifrån, och inträda på en alldeles
ny hana. Så skulle man göra, om man anloge det förslag,
sorn Frih. Raab förordat. Att han så gör, är visserligen
följdriktigt af honom, emedan han uttalade samma mening sista
gången saken här förevar, och mäste sålunda hålla ut dermed.
Meri om Ståndet lika bestämdt vidblifver siri mening, hvilket
jag tillstyrker, så ogillas haris. Frihrn har sagt, att, om della
förslag är dåligt, så är det en olägenhet, sorn vi redan vidkännas.
Detta är ett yttrande af en sig så kallande reformvän,
hvilket jag förr aldrig hört, ty gamla olägenheter, som finnas,
äro just de, med hvilka man aldrig vill hafva tålamod. Det
tagnar mig att Frih. Raab omsider kommit derhän, att han finner
det vara bättre att hålla sig vid de olägenheter, som man
känner, äu att kasta sig i nya, med hvilka man ej äger någon
bekantskap. Nu har R. o. Ad. emedlertid vidtagit ett beslut
för att fä rättelse, och jag hoppas, att Ståndet icke frångår sin
mening, annorlunda än på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit.
Frih. Raab: Det. är visst och sant, alt Hr von Hartmansdorff
äger ända till fullkomlighet den fyndighet, hvarföre han,
vid ett tillfälle för några dagar sedan på detta rum, behagade
pä spe beskylla mig, dä han förmått att drilla mitt yttrande
ända derhän, som skulle jag hafva erkänt, att detta förslag vore
dåligt. Jag tror knappast att jag ens begagnat ordet dålig
och upprepar mitt tillstyrkande att antaga förslaget.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
H. Ex. Hr Gr o. Landtm., det han, för att icke behöfva framställa
en alltför lång och således svårfattlig propos. först finge
i R. o. Ad:s minne återkalla hvad Frih. Palmstjerna och Hr
von Hartmansdorff föreslagit, nemi. att R. o. Ad. måtte till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag godkänna det af
Utsk. nu afgifna förändrade förslag i hvad angick 5f» § samt
I, 2, 3, 7, 8 och 9 mom. af 81 § Reg.F., äfvensom 29, 49 och
73 §§ Riksd.Ordn., men deremot icke godkänna de föreslagna
4, 5 och 6 mom. af 81 § Reg.F., utan i stället vidblifva den
del af Ståndets förut fattade beslut, sora uti förevarande utlåt,
blifvit upptagen ä pag. 1 samt började med orden: ”Om förslaget
af något Stånd icke genast godkännes”, och slutade med
orden: ”Sitt samtycke R. St. meddelar”.
II. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. till grundlags
-
548
»en 17 Maj.
enlig behandling vid nästa riksdag behagade godkänna Utsk:s
uti utlåt. N:o 43 framställda förändrade förslag till ändring af
56 och 81 §§ Reg.F. saint 29, 49 och 73 §§ Riksd.Ordn.
Ropades starka ja blandade med många nej, hvarpå H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, tillkäunagaf, det han trott sig finna, altja
härvid varit öfvervägande.
Frih. Palmstjerna hegärde votering.
Sedan härefter R. o. Ad., uppå framställning af II. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, bifallit, alt förslaget i contra propus, finge ut
märkas
endast genom namnen å de ledamöter, sorn framställt
detsamma, upplästes till justering och godkändes följande voter.
propos.:
Den som till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag
godkänner Coust.Utskrs i utlåt. l\:o 43 framställda förändrade
förslag lill ändring af 56 och 81 §§ Reg.F. samt 29, 49 och
73 §§ Riksd.Ordn., voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej ;
Vinner nej, antager R. o. Ad. det af Frih. Palmstjerna,
Nils Fredr., och Hr von Hartmansdorff framställda förslag lill
beslut i detta ämne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 17.
Nej — 31.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 13 och 14 dennes pä bordet
lagda utlåt. N:o 109, i anleda, af gjorde anmärknrr vid Utsk:s
betänk. N:o 82, öfver väckte motioner om förändring af lagens
stadgande rörande testametsfriheten och gäfva med varm hand.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller om upp
läsning
af Gr. Mörners reservation, under begäran alt derefter
få ordet.
Sedan denna uppläsning försiggått yttrade
Hr von Hartmansdorff: På de skäl, som Gr. Mörner
anfört och i hvilka Hr Gunther m. II. instämt, hemställer jag
vördsamt, att R. o. Ad. ville afslå detta betänk.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. LagUtsk:s
utlåt. N:o 109.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 13 och 14 dennes
på bordet lagda ytterligare betänk. N:o 120, i anledn. af K.
M:s nåd. propos:r, ang:de antagande af dels ny strafflag, dels
ock lag om verkställighet af fängelsestraff.
Den 17 Maj.
549
Föredrogos Const.Utsk:s nedamiäninde d. 14 dennes f. m. på
bordet lagde utlät:n.
N:o 44, i anledn. af 2:ne Stånds återremisser å mern.
N:o 37;
N:o 45, i anledn. af 2:ne Stånds återremisser å mern.
N:o 38; och
N:o 46, i anledn. af 2:ne Stånds återremisser å mern.
N:o 42.
De i dessa utlåt, föreslagne voter.propos:r blefvo af R. o.
Ad. godkände.
Vid föredragning af StatsUlskts d. 14 dennes f. m. på bordet
lagda meni. N:o 312, med öfverlemnande af 53 §§ utaf
förslaget till det nya reglementet för Riksg.cont., yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hemställer, om ej
föredragningssättet i afseende på detta reglemente kunde blifva
detsamma som förut iakttagits i hänseende till bancoreglem.,
nemi. alt endast nummer» ä hvarje § uppläses, och att, då ingen
anmärkning vid den uppropade § göres, så fortgår man med
§§:ne i nummerföljd.
Till denna hemställan lemnade R. o. Ad., uppå derom af
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord framställning, sitt bifall,
hvarefter, då §§ uppnämdes, icke någon discussion uppstod, samt
R. o. Ad. lade StalsUlsk:s mern. N:o 312, jemte Utsk:s yttranden
ang:de 5 och 7 §§ af ifrägavar. förslag, lill handlingarue
och godkände de öfrige §§.
Föredrogos och biföllos Banco- och LagUtsk:ns d. 15 dennes
på bordet lagde betänk:n:
N:o 4, i anledn. af väckt fråga om beredande af utländsk
vexel-credit för R. St:s Bank; och
N:o 5, i anledn. af väckt motion om förändring och tillägg
uti banklagen d. 1 Mars 1830.
Vid föredragning af Banco- och LagUtsk:ns d. 15 dennes
på bordet lagda mern. N:o 6, med hemställan, attén ny ansvarighetslag
för R. St:s Fullmäktige i Banken mätte utfärdas,
yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer, om ej
lämpligast vore, att göra propos. på de redan upplästa §§, emedan
några anmärkningar förekomma vid de följande.
I anledn. häraf företogs della mern. §:vis till afgörande.
§ 1.
Bilolls.
§ 2.
Hr von Hartmansdorff: Här förekommer en, visserligen
ringa omständighet, men hvilken jag ej kan lemna oanmärkt.
Utsk. har icke inskränkt sig blott lill uteslutande af
A
550
Den 17 Maj.
den §, som var otjenlig, utan äfven företagit sig ali rälta ordalydelsen
i den gamla eller nu gällande ansvarighetslagen. Sådant
anser jag hafva varit mindre nödigt, synnerligast som
Utsk. dervid frångått det vanliga förfaltningsspråket. Så väl i
grundlagen som i allmänna lagen säger man ieke Kongl. Maj:t,
utan Konungen. Konungen äger, Konungens dom, säger man.
Detta ord har Utsk. äfven bibehållit i den 1 §, som R. o. Ad.
antagit; men i den nu föredragna heter det: ”Kongl. Maj:ts och
Rikets Svea Hofrätt”, i stället för Konungens och Rikets; detsamma
förekommer ock i några påföljande §§. Jag har ansett
mig böra göra denna erinran, emedan jag tror det vara rättast
att bibehålla det gällande förfaltningsspråket.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Den förändring
i redactionen, som ägt rum mellan den nu föreslagna § och
den i nu gällande lag, har troligen tillkommit af brådska vid
uppsättningen af densamma, och jag har för min del ingenting
emot den förändring, som Hr von Hartmansdorff påyrkat.
Gr. Frölich, David: Jag instämmer med Hr von Hart
mansdorff
deruti, att man i allmänhet i lagspråk bör nyttja ordet
”Konungen” och ej ”Kongl. Maj:t”; men här är det likväl
icke fråga om Konungen, utan om Svea Hofrätt, och då bör
väl denna domstol fä behålla sin gamla titel, hvilken är och
har alltid varit ”Kongl. Majlis och Rikets Svea Hofrätt.” Någon
förändring härutinnan kan jag ingalunda linna nödig och
kan ej eller inse nyttan deraf. Vi håfve, Gud ske lof! öppet
fält till större reformer, utan att behöfva nedlåta oss till så
små sora den ifrågavarande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I denna 2 § är frå
ga
om Svea Hofrätt, och dä bör den väl ock få behålla den
uråldriga benämningen. Stylisalionen i afseende härå finner jag
fullkomligt riktig, och inser ej någon inconséqveus deruti, att
i efterföljande §§ ordet Konungen begagnas, dä fråga är om
Konungamakten.
Hr von Hartmansdorff: Det är icke jag, utan de sammansatta
Utskotten, som i detta hänseende beträdt reformernas
bana; ty om mina Herrar motståndare behaga läsa den 3 § i
nu gällande ansvarighetslag, i öfverensstämmelse med hvilken
den nu förevarande skall utfärdas, så står der ganska tydeligen
- - - ”att detsamma skyndsamt hos Konungens och Rikets
Svea Hofrätt åklaga.
Ofverläggningen Oförklarades nu vara fulländad, hvarefter
R. o. Ad. biföll 2 §.
§ 3.
Hr von Hartmansdorff: I denna § förekommer ett
tryckfel. Det heter nemi.: ”Beträdes en eller flere af Fullmäktige
att ehvad.”-, det bör väl vara i hvad?
Hr von Hohenhausen: Detta är ett uppenbart tryck
fel,
som nu torde bli rättadt.
K
Den 17 Maj.
551
R. o. Ad. biföll 3 § med rättelse af det anmärkte tryckfelet
”ehvad”, hvaremot borde införas orden ”i hvad.”
§ 4.
Bifölls.
§ fril
r von Hartmansdorff: I denna § förekommer: ”embets
methodeu”,
men skall naturligtvis vara ”arie^s-methodeu.”
Hr von Hohenhausen: Del anmärkta tryckfelet torde
också vara uppenbart, och någon annan upplysning i ämnet synes
icke erfordras.
R. o. Ad. biföll 5 § med den rättelse, att i stället för
”embetsmethoden” skulle införas ”arbelsmethoden.”
§ 6. ...
Hr von Hohenhausen: Afven i denna § har ett skrif
fel
insmugit sig. Genom borttagande efter orden ”hos Ordföranden”
af orden, han elter Ordföranden, skulle stadgandet endast
referera sig till Ordföranden, men ej till de andra Fullmäktige;
men sådan har meningen alldeles icke varit och skulle
leda lill förvillelse, hvarföre jag föreslår, att § aulages på sätt
7 § i nuvarande ausv.lag innehåller.
Hr von Hartmansdorff: Jag är hufvudsakligen före
kommen
af Hr von Hohenhausen, men om ledamöter af Ståndet
icke hafva nu gällande ansvarighetslag till hands, sä skall jag
uppläsa den 7 § deraf, sä lydande: ”Reser Fullmäktig bort, utan
behörigen skedd anmälan hos Ordföranden, eller lian eller Ordföranden”
etc. När nu rättelse bör vidtagas, så hemställer jag,
om ej det kunde fä heta: ”Reser Fullmäktig bort utan behörigen
skedd anmälan hos Ordföranden, eller den förre eller Ordföranden”
etc.
Hr von Hohenhausen: Jag vill visserligen icke bestrida,
att det förslag, som Hr von Hartmansdorff nu gjort, är till
svenskan bättre redigeradt, än den gamla §; men jag hemställer,
om ej ett antagande deraf skulle föranleda till tidsutdrägt,
innan alla Stånden kommo lill ett beslut, ty troligen göres ej
hos Medstånden samma förslag, som det Hr von Hartmansdorff
framställt, hvarföre jag hemställer, att de gamla ordalagen
mätte bibehållas.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen ingenting
emot Hr von Hohenhausens framställning. Men jag har vändt
mig till en ledamot i PresteSt., för att genom honom vinna
rättelse derstädes i de ordalag, som jag här uppgifvit. Hvilketdera
som beslutas, så blifver det rätt.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Efter nu en gång
redactionen af denna § ifrågakommit, anhåller jag, att ordet
”behörig” måtte förvandlas till adverbium och ej qvarstå som
adjectivum; ty ehuru här (förmodligen) icke afses ett specimen
stili inför Svenska Academien, likväl, och dä fråga är om upp
-
552
Den 17 Maj.
ställande afen författning* skulle jag önska, att den Liefve hållen
inom Svenska språkets vanliga reglor.
Häruti instämde Ilr von Hartmansdorff.
Hr von Hohenhausen: På grund af den upplysning,
som Hr von Hartmansdorff lemnat om sin communication med
en ledamot af ett annat Stånd, rörande denna sak, så afstår
jag ifrån mitt yrkande, att deri gamla ordalydelsen af § bör
ordagrannt bibehållas.
II. Ex. Hr Gr. o. Land tm. hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 6 §, med den förändring, att ordet ”behörig”
på första raden förändrades till ”behörigen” och ordet ”denne”
på andra raden förändrades till ”den förre eller Ordföranden.”
Ilopades ja och nej.
Propos. å bifall till 6 § utan förändring blef härefter framställd
samt äfvenledes med ja och nej besvarad.
Hr von Hartmansdorff: Jag hoppas, att Ståndet icke
derföre, att det kanske tröttnar vid små anmärkn:r, vill införa
i ansvarighetslagen för Fullmäktige en förändring, hvilken skulle
leda derhän, att det endast vore ordföranden, men ingen annan
ledamot, som angående sin frånvaro behöfde rådgöra med sina
ståndsledamöter; ty det vore att förändra hvad hittills gällande
varit; hvilket ej kan vara meningen.
Då H. Ex. nu förnyade sin nyss gjorde propos. till bifall
å 6§ med förenämnde förändring, svarades med starka ja, blandade
med nej, hvarpå H. Ex. förklarade, att härvid ja hade
öfverröstat nej.
§§ 7 och 8.
Riföllos.
§ 9.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag skulle önska att
orden: ”stadgadt är” förändrades till ”stadgas”, emedan de hafva
afseende på substantivet ”ordning”, och att lydelsen sålunda
blefve: ”i den ordning, som i allmänhet för brottmål stadgas.”
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
9 § med den af Frih. Palmstjerna föreslagna redaction.
Ropades nej.
Uppå sedermera framställd propos. blef 9 § utan förändring
af R. o. Ad. antagen.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s d. 15 dennes på bordet
lagde betänk:n:
N:o 119, i anleda, af väckt motion, ang:de bestämmande
. af påföljd för fästehjons underlåtenhet att efter slutad lysning
till äktenskap låta sig sammanvigas; och
N:o
Den 17 Maj.
553
N:o 121, i anledn. af väckt molion om sältet för behandlingen
af förslaget till ny criminal-lag.
Föredrogs Frih. Tersmedens, Wilh. Fredr., d. 15 dennes
på bordet lagda förslag, alt R. o. Ad. måtte förelägga Const.-  Ulsk. att täll nästa Onsdag d. 21 dennes inkomma med svar på
en af Hr Akerman, Fredr., väckt molion, ang:de anhållan hos
K. M., om nedsättande af en comité för att utarbeta ett förslag
till national-representationens ombildning.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: I förra plenum tog
jag mig friheten begära denna motion på bordet, och gjorde
det egentligen för att efterse ordalagen i Hr Åkermans molion,
för att derefter kunna rälta det yttrande, jag öfver den nu åter
föredragna borde afgifva. Denna min, som jag tyckte, temligen
oskyldiga åtgärd har likväl föranledt alarm i de destructivas
läger inom detta Hus. Så lyder jag det åtminstone, då
deras härförare, de fordom s. k. stora och lilla Bubu, framkommit
med sina vanliga phras-palruller i detta ärende. De
hafva till härskri för representations-reformen tagit bristande
förtroende för Regeringen. Då jag icke önskar, alt R. o. Ad.
under nuvarande förhållanden skall göra sig skyldig till en åtgärd,
som skulle vittna om ett bristande förtroende för vår nuvarande
liberala och upplysta Regering, så har jag för min del
ingenting emot att Coust.Utsk. oförskyldt cmoltager den indirecta
skrapa, som Frih. Tersmeden yrkat mot detsamma. Jag
torde likväl få upplysa, i afseende på Const.Utsk:s förhandlingar,
att hvad IIr Åkermans molion beträffar, så är den helt
och hållet villkorlig; den utgår nemi. ifrån den förutsättning,
att Coust.Utsk. icke skulle medhinna alt besvara återremisscn
på betänk. N:o 26. och att, för sådant fall, Utsk. skulle föreslå
en skrifvelse till K. M., om nedsättande af en comité, som
skulle behandla representationsfrågan. Men nu har Const.Utsk.
icke allenast besvarat denna återremiss, utan derjemte fått emottaga
ifrån R. o. Ad. sent omsider en ytterligare återremiss
på denna fråga, hvarå svaret, i dag på morgonen justeradf,
troligen under detta plenum inkommer. Med anledn. deraf finner
jag visserligen intet skäl för den tillrättavisning, som nu
är i fråga; men för alt aflägsna all förmodan, att det skulle
kunna vara en önskan att åstadkomma en misstanka om bristande
förtroende för Regeringen, så har jag ingenting emot att
R. o. Ad. bifaller remiss af motionen lill Coust.Utsk.
Frih. Tersmeden: När jag i förra plenum väckte den
nu föredragna motionen, så gaf jag tillkänna, att min mening
med densamma var, icke att rikta uågon förebråelse mot Const.-  Utsk.; men som jag ej kunde veta, huru Utsk. uppfattat sitt
åliggande i afseende på behandlingen af Hr Åkermans molion,
just derföre att den var villkorlig på sätt och vis, just derföre,
säger jag, ansåg jag det vara af vigt, att, i följd af repre10
II. 70
55 4
Den 17 Maj.
sentationsfrågans behandling inom Slånden, Consl.Ulsk. ålades
att inkomma med svar å motionen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Gr. Gyldenstolpe
begärde frågan på bordet, skedde det troligen i akt och mening,
att en hvar af R. o. Ad:s ledamöter skulle få taga kännedom
af förslaget, och att det verkligen skulle finnas på bordet. Så
väl i går, som i dag före pleni början, har jag efterfrågat denna
Frih. Tersmedens motion, för att få se och läsa den, men
ej funnit densamma ibland de på bordet hvilande handlingar,
icke eller var densamma vid pleni början å föredr.listan uppförd.
Jag anmärker detta förhållande såsom något ovanligt,
icke som skulle jag ej utan att hafva läst motionen kunna finna,
huruvida den vöre af omständigheterne påkallad eller icke ; ty
jag är öfvertygad, att Consl.Ulsk. i alla fall, Frih. Tersmedens
framställning förutan, skulle hafva besvarat Hr Åkermans motion,
och att således Frih:us berörde motion är öfverflödig.
I anledn. af denna framställning yttrade Fl. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., att Frih. Tersmedens ifrågavar. förslag icke varit
vid pleni början å föredragningslistan upplagen derföre, att detsamma
icke derförinnan blifvit skriftligen aflemnadt, men att,
jemlikt det i 49 § Riksd.Ordn, intagne stadgande: ”Om en genom
muntligt anförande gjord framställning lägges på bordet,
bör anförandet till prut. dicteras och afskrift deraf sednast i
nästa plenum till bordet afleninas”, Frih. Tersmeden vid början
af detta plenum skriftligen inlemnat sitt förslag, och detsamma
till följd deraf bort på föredragningslistan uppföras.
O
Ilr Tersmeden, Nils: Da Hr Åkermans motion väck
tes,
sä var del under förutsättning, att vi ej skulle få något förslag
till representationens ombildning hvilande. Hr Akerman begärde
nemi., att, så vida Coust.Utsk. icke medhann sammanjemkning
af Ståndens särskilda beslut i frågan, så skulle Utsk. behandla
hans framställning rör:de en skrifvelse till K. M., om en comités
nedsättning för ärendets bearbetande. Någon sammanjemkning
har icke ägt rum, hvarföre jag tror tiden nu vara inne
alt behandla nämnde begäran, och jag understöder Frih. Tersmedens
förslag.
Gr. Frölich, David: Sedan Hr von Hartmansdorff nu
anmält sig och troligen kommer att bestrida skrifvelsen, så tillstår
jag, att jag yttrar mig litet annorlunda än jag hade ämnat,
då jag begärde ordet. Jag tror nemi., att om man komme
till votering, sä skulle det icke lyckas ali få Frih. Tersmedens
motion bifallen eller någon skrifvelse komma att afgå. I alla
fali, om så icke skulle ske, och ehuru Frih. Tersmeden förklarat,
det han icke haft för ändamål att skrapa någon ledamot
af Consl.Ulsk., så hafva vi dock alle hört af Gr. Gyldenstolpe,
att skrapa anser en och annan ledamot sig hafva fått, och det
så allvarligt, att det just tyckes svida i skinnet; och då förmodar
man i alia fall, att Utsk:s ledamöter, n.b. de som ansett
\
Den 17 Maj.
555
sig hafva fått en skrapa, icke lära underlåta att deraf visa något
tecken, oell att de icke behaga glömma hvarken Hr Åkermans
motion, eller en och amian dertill fogad, som ej behöfver
nämnas.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag anmälde mig i anledning
af hvad Hr Tersmeden, Nils, förut yttrat. Han, som
ledamot af Coust.Utsk., vet ganska val, att Hr Åkermans motion,
tillika med åtskilliga andra, som äro af samma syfte, redan
blifvit af Ordföranden inom Utsk. föredragna, och att den
nu, enligt Utsk:s beslut, hvilar på hordet derföre, all Utsk. naturligtvis
hort afvakta Sländernes beslut öfver hufvudfrågan,
innan Utsk. inlät sig i någon behandling af den vill kor ligen
väckta motionen. Dessutom blef Utsk. i går af Ordföranden
erinradt derom, alt dessa motioner skulle vid nästa sammanträde
lill öfverläggning förekomma. Det är således ulan allt ändamål,
alt R. o. Ad. nu gör Utsk. ett föreläggande, sorn icke är af
behofvet pä kalladt. Jag linner ej, att Coust.Utsk. på något sätt
försummat sig. Antingen R. o. Ad. beslutar eli sådant föreläggande
eller icke, sä blir saken lika fort behandlad; men jag
anhåller, att Ståndet ej måtte onödigtvis fatta ett sådant beslut.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr von Hartmansdorff
har upplyst, att Hr Åkermans motion redan lärer hafva blifvit
föredragen, men hvilar på bordet intill dess sig visar, hvad resultat
blifvit å den egentliga hufvudfrågan, nemi. Const.Utsk:s
förslag lill nationalrepresentationens ombildning; men skall den
omnämnda motionen vänta på behandling ända till dess, så är
det sannolikt, att den kommer att hvila till dess riksdagen blifvit
slutad, och det är just hvad Frih. Tersmcdens motion måtte
syfta att förekomma, d. v. s. motionären vill söka genom denna
impuls förmå Utsk. att till pröfning och afgörande företaga Hr
Åkermans motion. För min del bekänner jag uppriktigt, det
jag ej hoppas, d. v. s. jag önskar icke att något af de förslag
till representationsförändring, som varit ä bane, måtte bli h v i -  lande, emedan de, hvart och ett för sig, äro af beskaffenhet,
alt de sannolikt icke komma att blifva bifallne vid nästa riksdag;
men derföre att jag allvarligt önskar en representationsförändring,
så önskar jag också allvarligen, alt ifrågavarande
motion mätte framkalla en hemställan från Coust.Utsk. och gifva
anledning till nedsättande af en comité, af hvilken man kunde
hoppas ett förslag, som möjligen skulle kunna leda till den önskade
reformen; och sorn jag hyser den glada förhoppning, att
flertalet af R. o. Ad:s ledamöter också önskar denna reform, så
gör jag mig också den förhoppningen, att R. o. Ad. bifaller
remiss af Frih. Tersmedcns motion.
Frih. Cederström, Jaeob: Det vore verkligen något
besynnerligt, om en påminnelse alt besvara en motion skulle
förändra motionens beskaffenhet och tvinga ett Utsk. att besvara
en sak, som ej kan besvaras förr än ett visst studium inträffar,
nemi. det som motionären sjelf förutsatt, att ej något
556
Den 17 Maj.
förslag skulle blifva definitivt hvilande på Sliindernes Lord. På
detta sätt skulle man ad libilum kunna ändra redan väckta och
remitterade frågor, hvilket jag åter anser hvarken form- eller
förnuftsenligt. Att Const.Utsk. besvarar frågan, i händelse icke
något blifver utaf det upprättade försöket lill förslag att ombilda
nationalrepresentationen, det faller af sig sjelf, Friherrarne
Tersmedens och Raabs samt alla andras böner förutan,
som kunna vara angelägna om att få en comité'. För min
del anser jag problematiskt, om en comittf skall kunna producera
ett bättre arbete än R. St:s egel Const.Utsk.; men den saken
hör nu icke bil, utan är alldeles på sidan om frågan rörtde
påminnelserne. Ulsk. skulle högeligen fela, om det svarade på
en sak, innan det sig visat, att deu händelse inträffat, som motionären
förutsatt.
Ilr Printzenskjöld, Carl: På de skäl Frih. Cederström
anfört, tillstyrker jag afslag ä Frill. Tersmedens reservation,
utbedjande mig att dertill ytterligare lägga ett annat, nemi.
att vi böra ihågkomma, alt i detta Utsk. sitta män, som känna
sina skyldigheter, och att det således är af vigt, vid ett tillfälle
som detta, att förfara med den största försigtighet och
grannlagenhet, så vida det ändamål, man med en slik påminnelse
åsyftar, må kunna vinnas.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag kan ej rätt fatta
den sats, som Frih. Cederström och Hr Printzenskjöld framställt;
ty det förslag, som Frih. Tersmeden väckt, innefattar ju det,
alt R. o.oAd. för sin del nu anser den tidepunkl vara inne,
som ilr Akerman förutsatt skulle inträffa, nemi. att icke något
förslag komme alt blifva hvilande. Det är cn påminnelse för
Const.Utsk., att länka på deu möjligen glömda motionen och
ingen ling annat. Jag tror verkligen, att det är så på tiden
lidet, att man mäste vidtaga någon åtgärd i auledn. af den Akermanska
motionen, enär vi ej hafva mer än 9 dagar qvar af
riksdagen.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anser mig skyldig Frih. Tersmeden
ett svar i afseende på hvad jag kallat skrapa. Det är
visserligeu sant, det han påslår sig icke hafva menai någon sådan;
men jag är så finkänslig i skinnet, att jag anser en tillrättavisning
vara detsamma som man i dagligt tal menar med
en skrapa, när denna tillrättavisning gifves af ett RiksStånd,
och följden blifver, att om R. o. Ad. bifaller Frih. Tersmedens
motion, sä har Utsk. fått en tillrättavisning för försummad noggrannhet
i ärenders behandling. Denna anser jag i första rummet
drabba mig, som inom Utsk. äger att tillse, att ärendena
behandlas i tillbörlig ordning, och jag kan ej, oaktadt den
tydning Frih. Tersmeden ät sin framställning velat lemna, att
dermed ej halva menat något ondl, anse densamma annorlunda
än som en skrapa.
Hr Printzenskjöld: Det är af ledamöter inom Const.
Den 17 Maj.
557
Ulsk. upplys!, och af ingen ulaf de molsalta åsigterna beslridt,
att Hr Åkermans ofia nämnda motion är villkorlig; alt således
del villkor, som den förutsätter, måste vara uppfyldt, innan
densamma kan af Utsk. handläggas, vare sig för tillstyrkande
af bifall eller afslag derå. Den tidpunkt, som Hr Mannerskantz
påslår vara inne för motionens handläggning, tror jag påtagli
gen
icke vara för handen i annat hänseende, än i de ledamöters
förmodan och öfvertygelse, som tro alt något representationsförslag
icke kan komma att vid denna riksdag blifva hvilande.
Ett Utsk. får icke grunda sina åtgärder på suppositioner af åtskillige
ledamöter inom eli eller annat Stånd om hvad som kail
ske, utan måste grunda sitt af- eller tillstyrkande på verkliga
facta; och man afger icke blott en otillbörlig påminnelse genom
bifall till den ifrågavarande motionen, utan man handlar mot
verkliga rättsförhållanden, då man söker att genomdrifva densamma.
Jag tillstyrker således afslag å motionen, såsom alldeles
obehörig.
Frih. Raab: Jag beklagar, alt man åt motionen velat
gifva tournuren af en skrapa, och det är förmodligen en sådan
finkänslighet å vännernes sida, som vållar, all Hr Printzenskjöld
så ifrigt yrkar afslag å densamma. Den värde ledamoten fästade
sig hufvudsakligen vid, att Hr Åkermans motion vore villkorlig,
och att den först kunde komma i fråga att bifallas för
den händelse, alt icke något förslag till nationalrepresentationens
ombildning blefve till nästa riksdag hvilande å Sländernes bord.
Nåväl! Hvad är del då som hindrar, att Const.Utsk. emedlertid
behandlar frågan och inkommer med ett förslag, hvaruti det
kunde heta, att för den händelse R. St. ej skulle medhinna att
göra något förslag i förrberörde hänseende hvilande, så har
Utsk. föreslagit ett dylikt önskniugsmål. Vi böre erinra oss,
mine Hrr, att vid mångfaldiga tillfällen hafva Ständerne förelagt
sina Utskott att inom viss tid framlägga förslag i det ena
eller andra hänseendet, och jag skulle ej tro, att ett sådant föreläggande
någonsin blifvit betraktadt som cn skrapa, och vid
della tillfälle måtte det icke kunna anses annorlunda än som ett
uttryck af en allvarlig önskan fiån R. o. Ad:s sida, alt på det
viset få fram frågan, att den ej mätte dö bort.
Gr. Gyldenstolpe: Jag vet ej att vid denna riksdag
något Utskott fått sig någon tid förelagd, inom hvilken det skalle
inkomma med sina beläuk:n. I alla fall anser jag det vara en
ovanlig åtgärd, som skulle komma att vidtagas; men hvad sjelfva
saken beträffar, torde jag få upplysa Frih. Raab, att Hr
Åkermans motion ingalunda förutsätter att icke något representationsförslag
skulle blifva hvilande, utan endast, alt Const.Utsk.
icke skulle medhinna besvarandet af ålerremissen på betänk. N:o
26; endast i sådant fall vill Hr Åkerman att en skrifvelse till
K. M. skall aflåtas för nedsättande af en comité'. Nu bär Const.-  Utsk. fullgjort detta, och då måtte följden blifva, alt motionen
oj kan till någon åtgärd föranleda.
558
Den 17 Maj.
Gr. Frölich: Den här discussionen är icke ulan elt vissi
intresse. Vi hafva först och främst af Const.Utskrs ordförande
erfarit, att man går så långt i definition på ord, som fått en
temligen gifven betydelse i språkbruket, nemi. ordet skrapa,
att man nu af finkänslighet anser för skrapa och vill som sådan
tillbakaskjuta hvarje försök alt förmå Const.Utsk. att gå i
den riktning, som Ständerne önska. Hvad visar detta annat,
mine Ilrr, än hvad jag tagit mig friheten säga en gång förut,
alt ConstUtsk. och deras ledamöter händanefter blifva så omöjlige,
så ohandterlige, vare sig af finkänslighet eller något annat,
hvad som helst, att Ständerne alldeles icke af dem kunna
vänta något biträde i och för reformer och i synnerhet för förslager
lill nationalrepresentationens ombildning. Ett ytterligare
prof all det icke endast är finkänslighet, utan att hvad skäl
som helst gör tillfyllest för att motsätta sig Ständernes önskningar,
har Gr. Gyldenstolpe i sitt sista anförande tillkännagifvit,
då han nemi. är så finkänslig i vidhållandet af motionens
ordalag, att han på guldvigt afvägt hvad ordalagen i 11 r Åkermans
motion innefattade, och alt i händelse i deni icke varit
antydda alla de händelser, under hvilka Const.Utsk., sin pligt
likmätigt, kunnat och bort uppfatta frågan om någon annan utväg,
sedan den genom Const.Utsk. var förfallen, sä skulle likväl
Utsk. nu så noga hålla sig vid hvad Hr Akerman icke sagt,
att Utsk. skulle anse sig förhindradt alt komma in med ett sådant
förslag, som Utsk. dock visste, att flere af Ständernes ledamöter
hade önskat, nemi. tillsättande af en comité. Jag tillstår,
alt en sådan finkänslighet, eli sådant vidhållande af ordalagen
måtte blifva en tillförlitlig uppenbarelse för Ståndet att på förhand
veta, att då de conservative inom detta Hus fä genom
sina electorer tillsätta ordförander och ledamöter inom R. o. Ad.,
så blir Const.Utsk. hvad man kallar omöjligt, på sätt man yttrar
sig om vägarne i bergslagen, eller att de omöjligen äro
farbara.
Frih. Tersmeden: Om Const.Utsk:s ledamöter i allmän
o
^
het sa strängt tolkat Hr Åkermans motion, som dess ordförande,
så bör den snart vara besvarad, ty då faller af sig sjelf
att Utsk. ej kan annat än afstyrka densamma. Jag skulle likväl
icke tro att delta är förhållandet, eller bör vara det, såvida
Utsk. vill komma till något resultat. Dessutom finnas inom
andra Stånd motioner väckta i samma syfte, de der, som jag
tror, gifva Utsk. fria händer alt behandla denna fråga. Jag
värderar visserligen Gr. Gyldenstolpes finkänslighet, men fruktar
likväl, att den ar vid detta tillfälle för stor; det är visserligen
ingenting ovanligt att Ständerne förelägga Utsk:n viss lid
att inkomma med sina förslag, och om sådant icke passerat vid
denna riksdag, så har det dock inträffat flere gånger förut.
Hvarföre jag nu ansåg denna åtgärd nödvändig, var just
den knappa tid, sorn ännu återstår af riksdagen, och min fruktan
att Utsk. skulle så tolka Hr Åkermans motion, alt det icke
Den 17 Maj.
559
ansåg sig böra komma in lill Ständerne med något förslag, förrän
det visat sig, alt icke något förslag till representationens
ombildning blifvit lagdt på Ständernes bord att hvila till nästa
riksdag, och hvilket troligen ej kan visa sig'.förr än på de aldrasisla
dagarne af riksdagen. Emedlertid, sedan nu Coust.Utsk:s
ordförande och en dess inflytelserikaste medlem hafva förklarat,
att frågan förekommer vid Utsk:s nästa sammanträde, så skall
jag icke vara envis för framgången af min motion, såvida icke
(lere af R. o. Ad:s ledamöter fortfara i yrkandet, att densamma
bör till ConslUtsk. afgå.
Frih. Raab: Jag är hufvudsakligen förekommen af den
första delen af Frih. Tersmedens anförande och skall inskränka
mitt yttrande att förklara, det jag deruti instämmer; men då
Friherrn förklarat sig vara sinnad att afstå ifrån yrkande af
remiss å den af honom väckta motionen, finner jag mig uppmanad
till den förklaring, det jag för ingen del kan biträda
densammas nedläggande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den mening jag tog
mig friheten för en stund sedan yttra, var, att motionen vore
öfverflödig, hvilket äfven blifvit besannadt af här utaf Const.-  Utsk:s ledamöter afgifne yttranden, att nemi. Hr Åkermans förslag
förekommer lill pröfning i Const.Utsk:s nästa sammanträde.
En hvar torde således finna, att Frih. Tersmeden väckte sin
motion innan det var kändt att frågan om Hr Åkermans förslagskulle
i Utsk. förekomma, och alt den af sådan orsak kunde
hafva något skäl för sig, men att den numera är utan allt ändamål,
hvarföre Frilen också sjelf funnit att densammas meddelande
åt Const.Utsk. vore mindre angeläget. Nu, om den remitteras,
skulle den utmärka, antingen ett yttrande af missnöje, att
Utsk. dröjt med afgifvande af sitt utlåtande öfver Hr Åkermans
framställning, eller ock ett misstroende till Utsk:s åtgärd i detta
afseende; och då jag icke hyser någondera, fortfar jag att
yrka afslag å ifrågavarande motion.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Till Ståndet hem
ställer
jag, huruvida icke öfverläggningen vänder sig kring Påfvens
skägg. Ty om med motionens godkännande och remitterande
ett ändamål afses, så måste dermed menas antingen en
förebråelse för det förflutna eller en väckelse för framtiden. En
förebråelse synes mig destomera oförtjent som man hilligtvis
icke kan äska, att Const.Utsk., jemte den finkänslighet, som jag
för min del finner naturlig, äfven skall äga det fina väderkorn,
att likasom kunna lukta till en annan mening af Hr Åkermans
motion, än den, som ordalagen innebära. Som väckelse åter,
anser jag den förra vara lika obehöflig, då upplyst blifvit, att sistnämnde
motion hos Utsk. förekommer i dess nästa sammankomst.
Mera kan omöjligen åstadkommas. Man önskar, att Utsk. skall
fortgå i den riktning motionen åsyftar: ja väl! fortgå — derom
säger jag ingenting; men nu vill man att Utsk. skulle hafi
560
Den 17 Maj.
va hoppat, — hoppat öfver det stadium af frågan, som Frih.
Cederström rätteligen antydt. Jag röstar emot Frih. Tersmedeus
motion.
Frih. Hermelin, Ang. Söderling: Efter milt förme
nande
lärer ingen ledamot af detta Stånd neka dertill, alt representationsfrågan
är en af de vigtigaste, och då förefaller det
mig besynnerligt, att när en ledamot framställt en motion rörde
behandlingen af densamma, en annan uppträder med den förklaring,
att en sådan motion vöre öfverflödig. För min del kan
jag ej godkänna en sådan åsigt, utan yrkar, instämmande med
Frih. Raab, på remiss till Const.Utsk. af Frih. Tersmedens motion,
och enär man i allmänhet ej nekar remisser å väckte förslager,
skulle det förekomma märkeligt om en vägran följde på
det ifrågavarande.
Då nu öfverlaggningen ansågs vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle den af Frih.
Tersmeden väckta nu ifrågavarande motion.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. afsloge ifrågavarande
motion.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarpå H. Ex.
tillkännagaf, det han trott sig finna, att R. o. Ad. med öfvervägande
ja besvarat denna sednare propos.
Justerades ett prot.uldr., angrde R. o. Ad:s denna dag i
anleda, af StatsUtsk:s mern. N:o 310 fattade beslut.
Lades på bordet nedanniimnde från Utsk:n iukomne mern.,
utlåt:n och betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 313, med förslag till ytterligare stadganden i det nya
reglementet för Riksg.cont.;
N:o 314, med förslag lill 5G till och med 101 §§ i det nya
reglementet för Riksg.cont.;
N:o 317, med förslag lill reglementariska stadganden ang:-  de de på Riksg.cont. anvisade creditiv;
N:o 318, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om
afyttrande till Stockholms stad af den staten tillhöriga, s. k.
Falebursegendomen å Riddarholmen;
Stats- samt A11 m. Be s v ä rs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 119, i anledn. af väckta frågor om anslag till folkundervisningens
befrämjande;
N:o 120, i anledn. af väckt fråga om en del af den s. k,
Helgonskyldens användande till folkundervisningens befrämjande;
N:o
Den 17 Maj.
501
N:o 121, i anledn. af väckt fråga, att afgifterne för skolväsendets
ordnande måtte gemensamt med kronoutskylderue uppbäras;
N:o
122, i anledn. af återremiss å Utskms betänk. N:o 93,
ang:de väckt fråga om underhållande af Hallsnäs bro;
N:o 123, ang:de rättighet för brukare af mensalhemman
att lösa desamma till skatte;
N:o 124, i anledn. af föreslagna förändringar i sättet för
markegåugstaxornes uppgörande och pröfvande;
N:o 125, i anledn. af vackt fråga om kronotioadens inom
Westerås och Orebro län lösande med penningar;
N:o 126, ang:de vackt fråga om förstärkning af tullbevakningspersonalen
samt om ökade och lill en del efter förändrad
grund beräknade aflöningsförmåner för tullstaten;
N:o 127, i anledn. af väckt motion, dels om ändring uti
föreskrifterne, ang:de de tullafgifter, som inflyta i följd af anmärkn:r
vid godsägares tullangifningar, samt dels om anställande
af en Statens ombudsman vid packhusen i stapelstäderna;
N:o 130, i anledn. af framställda förslag lill förändradt aflöningssäll
för presterskapet i Riket;
Stats- och Lag-Utskotten:
N:o 131, i anledn. af erhållen återremiss af betänk. N:o 107,
ang:de väckt fråga om ersättning af allmänna medel lill vittnen
i brottmål;
N:o 132, i anledn. af väckt motion om öfvcrflyttning ii||
domaremakten af pröfningen och afgörandet af så kallade äldre
kronofordringar samt om bestämmandet af en prescription, inom
hvilken alla sådana fordringsanspråk skola göras gällande;
Banco-Utskottet:
N:o 04, med förslag till åtskilliga förändrade stadganden
uti 0 art., 2, 3, 5 och O afdelniugarne af nu gällande bancoreglemente;
N:o
65, ang:de tillökning i löneinkomsterne för Registratorn
vid hancodiscontverkct Adolph von Ehrenclou;
N:o 66, med förslag till åtskilliga förändringar i 4:de art.
af bancoreglem. d. 15 Juni 1841;
N:o 67, med förslag till ändring af åtskilliga reglementariska
stadganden uti 8 art. af 1841 års bancoreglem.:
N:o 68, med förslag lill åtskilliga föreskrifter i 5 art. af
nu gällande bancoreglem.;
N:o 69, med förslag till åtskilliga förändrade stadganden
uti 6 art. 4:de afdelningen af nu gällande bancoreglem.;
N:o 70, med förslag till förändrade föreskrifter i 6 art.
lista afdelningen uti nu gällande bancoreglem.;
N:o 71, med förslag till den slutmening, som bör inflyta
uti det bancoreglem., hvilket vid innevarande riksdag kommer
att utfärdas;
10 II. 71
562
Den 17 Maj.
N:o 72, nied förslag till instruction för R. St:s BancoUtskott
vid nästkommande riksdag;
Banco- och Lag-Utskotten:
N:o 7, med förslag till sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga
beslut öfver Utskottens mern. N:o 3, ang:de omröstningar
i förstärkt Utskott öfver lagen för enskilda banker;
Lag-Utskottet:
N:o 127, i anledn. af väckte motioner ang:de gemensamma
ransakningshäktet! och tingsställen för särskilda härader.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag tager
mig vördsamt friheten hemställa, att de från Stats- och BancoUlsk:n
nu inkomne och liordlagde förslag till ändringar i Riksg.-  cont:s och Bankens reglementen, äfvensom de förslag, som innefatta
voter.propos:r, och deribland de sammansatta Banco- och
LagUtsk:ns förslag till sammanjemkning af Ståndens fattade beslut
i anledn. af betänk. N:o 3, måtte föras främst på listan till
nästa plenum, derföre att det är af stor vigt att dessa betänk,
företrädesvis blifva afgjorda och Utsk:n få fullborda de arbeten,
som sedan kunna påkomma.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Lnndtm. framställd
propos. biföll R. o. Ad., att de af Hr von Hohenhausen omnämnde
mål skulle uppföras främst å föredragningslistan till nästa
plenum.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr.
från de öfrige RiksSt:n, nemi. från PresteSt. af d. 5, 7, 9, 13
och 14, från BorgareSt. af samma dagar samt d. 15 dennes,
och från BondeSt. af förenämnde dagar samt d. 3 dennes.
Sedan R. o. Ad. härefter någon stund förgäfves afvaktat
förslag till R. St:s underd. skrifvelser till K. M., hvilka enligt
gjord anmälan från Exp.Utsk. införväntades, åtskildes H. R. o.
Ad. kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
- •♦<*»<& Q
Den 18 Maj.
503
Söndagen den 18 Maj 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.utdrag för gårdagen.
Upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s under
N:o 210 afgifna förslag till förordnande för de af R. St. utsedde
ledamöter i Comite'en för tryckfrihetens vård.
Äfvenledes upplästes till justering samt godkändes Exp.-  Utsk:s nedannämnde förslag till R. St:s und. skrifvelser lill K. M.:
N:o 211, ang:de ett låneundcrslöd för uppbyggande af Conradsforss
hruk;
N:o 212, ang:de afskaffande af slafveriet på S:t Barthelemy;
N:o 213, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de colonien
S:t Barthelemys återställande under Sveriges allmänna drätsel
och förvaltning;
N:o 214, ang:de beviljadt lån för reparerandet och utvidgandet
af Nyköpings lärdomsskolas local;
N:o 215, med öfverlemnande af riksstaten för åren 1S45—-  1847; samt
N:o 216, angrde nedsättning af beloppet för summa appellabilis
vid rådstugurätten i staden Fahlun.
Vidare upplästes till justering och godkändes följande från
Exp.Utsk. inkomne förslag lill §§ i riksdagsbeslutet.
N:o 26, ang:de en skådepenning till åminnelse af H. M:s
och Dess höga Gemåls kröning;
N:o 27, ang:de ett förändradt myntsystem;
N:o 28, ang:de skärpta controller i afseende på kyrkoböc
kers
förande;
N:o 29, ang:de fullgörande af underrätts dom i eu del skuldfordringsmål;
N:o
30, ang:dc en del i krigsartiklarne stadgade straff;
N:o 31, ang:de tillägg till 9 cap. 8 § Handelsbo samt K.
förordn. d. 28 Juni 1798;
N:o 32, ang:de tillägg till K. förordn. d. 9 Nov. 1844;
N:o 33, ang:de ersättning af allmänna medel lill vittnen i
brottmål, då den tilltalade saknar tillgång eller ersättningsskyldighet
icke kan honom åläggas;
N:o 34, ang:de ny författning rörde handel om lösören;
N:o 35, ang:de ny författning om jords eller lägenhets af
stående
för allmänt behof; o
N:o 36, ang:de förändrad ordning för lagsökningsmåls behandling
i vissa fall;
504
Den 18 Maj.
N:o 37, arigtde upphäfvande al' K. br. d. 20 Sept. 17S6;
N:o 38, ang:de ändring af 8 § i K. förordn. om kyrkoråd
d. 29 Sept. 1843;
N:o 39, ang:de lag för acticbolag;
N:o 40, ang:de förmånsrätt för förskott, lemnadt å varor,
som blifvit till försäljning einottagne;
N:o 41, ang:de förändring af sladgandena uti 17 cap. 2 §
Rätteg.b:n samt K. förklaringen d. 15 Oct. 1810;
N:o 42, ang:de Bankens capitalöfverskott eller grundfond
samt sättet för användande af räntevinsterne;
N:o 43, angtde Bankens låne- och creditivrörelse;
N:o 44, ang:de sedelutgifningen samt Bankens metalliska
cassa;
N:o 45, angtde Bancofullmäkliges berättigande att uppköpa
och försälja vexlar; samt
N:o 46, ang:de nedsättning i summa appellabilis vid rådslufvurätten
i Fahlun.
Förediogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagde
mern. N:o 313, med förslag till ytterligare stadganden i det
nya reglementet för Riksg.cont.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer, om
icke föredragningen nu, likasom tillförene, då sådana långa betänk.
som detta förevarit, kunde få tillgå så, alt man blott uppnämner
§§:s nummer, då den, som vill göra anmärkntr, får tillfälle
att framställa dem.
R. o. Ad. biföll, att detta mern., i den ordning Hr von
Hartmansdorff föreslagit, linge förekomma till afgörande, hvarefter,
sedan vid §§:nes uppnämnande ingen anmärkn. blifvit
gjord, R. o. Ad. biföll ifrägavar. mern. jemte det dervid fogade
förslag.
Vid föredragning af Slatsl)tsk:s i gårdagens plenum på
bordel lagda mern. N:o 314, med förslag lill 56 till och med
101 §§ i det nya reglementet för Riksg.cont., blef jemväl detta
mern. jemte det dervid fogade förslag af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 317, med förslag till reglemenlariska stadganden,
ang-.de de på Riksg.cont. anvisade creditiv; och blef äfven detta
memorial jemte det dervid fogade förslag af R. o. Ad.
bifallet.
Föredrogs BancoUtskts i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 64, med förslag till åtskilliga förändrade stadganden
uti 6 artikeln, 2, 3, 5 och 6 afdelningarne af nu gällande
baucoreglem.
Den 18 Maj.
565
I afseende på punklerne 1 till och med 32 gjordes ingen
anmiirk., men i fråga om 33 § yttrade
ITr von Hartmansdorff, Aug.: Uti det 33 mom. har
BancoUtsk. infört en ny föreskrift. Mom. lyder nemi. sålunda:
”Det belopp af bancovinsten, som, från innevar. års början, till
nästa riksdag inflyter, reserveras för Bankens ändamål.” Så
långt var delta beslut fattadt af det förstärkta BancoUtsk. Nu
kommer ett tillägg och förklaring dertill: ”Bärande Fullmäktige,
i sådant afseende, använda berörde vinst i den mån, som densamma
inflyter, till uppköp af sådane räntebärande papper, §
här ofvan upptager; så vida icke Fullmäktige anse för Bankens
säkerhet nödigt alt de inflytande behållne vinstmedlen i Banken
reservera.” Jag har ingenting att invända deremot, att räntebärande
papper af Banken köpas; men jag anser denna föreskrift
något betänklig af följande orsaker: l:o är bon ett tillägg vid
ett i förstärkt Utsk. fattadt beslut. Om det ena Ståndet tillåter
sig att göra tillägg, så kan ett annat Stånd jemväl tillåta
sig det, oell man vet icke livar man stannar. 2:o emedan jag
anser denna föreskrift vara nog inskränkt. Hvarföre må det
icke vara Fullmäktige tillåtet att använda dessa medel till betalning
äfven af Bankens skuld för upplånta medel, vare sig af
Riksg.cont., eller allmänheten? Att köpa silfver, kan naturligtvis
icke eller vara Baneofullm. förnicnadt; med ett ord, jag
tror, att denna föreskrift antingen bort vara underlåten, eller
ock att stadgandet skolat vara vidsträcktare. Jag hemställer
således, om icke det borde heta: ”Bärande Fullmäktige i sådant
afseende använda berörde vinst i den mån, som densamma inflyter
till betalning af Bankens skulder, hos Riksg.cont. och hos
allmänheten för upplånta medel, samt till uppköp af sådana räntebärande
papper etc.”
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Del är visserligen sant,
såsom Hr von Hartmansdorff uppgifvit, alt i förstärkt Utsk. blott
blef fattadt ett sådant beslut, alt i bancoreglem. skulle införas
en föreskrift, så lydande som början af denna §; men i detla
beslut hade denna uppställning af voter.proposirne tillkommit,
utan att den var motiverad af något RiksSl:s derom fattade
beslut, nemi. alt det skulle införas i bancoreglem.; ty PresteSt.,
hvars tanka detta var, hade blott fattat det beslut, som Hr von
Hartmansdorff först citerat, med tydlig afsigt, att det skulle tillkomma
BancoUtsk. alt säga till hvad slags ändamål penuingarne
skulle användas. Det är ett högst ofullständigt uttryckt
stadgande, alt blott säga, att medlen skola reserveras till Bankens
ändamål, ulan att stadga något vidare. Jag kan icke se,
alt Utsk. har på något sätt felat, då det har tillagt eli yttrande
till hvad som blifvit af det förstärkta Utsk. beslutadt när
fråga är om alt ett stadgande i ämnet skall inflyta i bancoreglem.
Hvad beträffar Hr von Hartmansdorffs påstående, att det
icke skulle kunna vara fullständigt, enär Baneofullm. äfven kun
-
56G
Den 18 Maj.
de hafva andra utvägar att använda vinstmedten; så får jag
fasta uppmärksamheten derpå, att sedan R. St. hafva begränsat
hvarje lånerörelse inom ett visst maximum, så kunna de influtna
räntevinsterne icke användas i lånerörelsen. Icke eller kan
man med skäl säga, att de inflytande räntevinsterna böra komma
att användas till uppköp af silfver; ty man måste väl icke
vilja påstå, att det skall behöfvas en särskild fond eller särskilda
sedlar, att uppköpa silfver för. Af dessa sedlar kan man
låta förfärdiga vid Tumba så mycket man behagar, oell utbyta
dem emot silfver, som väl alltid måste vara värdt lika mycket
som papperslump; men icke må man säga, alt penningar behöfva
användas till inköp af silfver, ty meningen dermed kunde
ej vara annan, än att man skulle i Banken reservera de inflytande
räntevinsterne och deremot förminska sedelstocken. Jag
har visserligen ingenting emot, att sedelstocken minskas, men
det bör ske endast då Bankens säkerhet det fordrar. Också har
BancoUtsk. uti sitt afgifna förslag sagt, att i den händelse Bankens
säkerhet sådant fordrade, så skulle Fullmäktige vara berättigade
att bibehålla dessa medel, — och detta tror jag är
tillfyllestgörande, utan att man behöfver inveckla sig i några
tvetydigheter. — Hvad afbetalningen till Riksg.cont. angår, så
är dermed samma förhållande. Frågan derom har uppkommit
endast genom öfverflytlning i Banken från en räkning till eu
annan, och om man än säger, att betalningen icke någonsin skall
ske på annat sätt, än genom användande af räntevinsterne, så
innefattar detta visserligen äfven en minskning af sedelstocken,
hvilken jag icke ens anser böra ske, med mindre det fordras
för Bankens säkerhet, och för sådan händelse hr det uttryckligen
sagt i denna §, att det skall af Bancofullm. kunna verkställas.
På dessa skäl tror jag, att Utsk:s förslag är tillräckligt
väl moliveradt, och att detsamma bör oförändradt antagas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det tillägg lill denna
punkt, som Hr von Hartmansdorff föreslagit, anser jag för min
del icke kunna deruti intagas, såsom stridande emot ett förut
af R. St. vid denna riksdag fattadt beslut. R. St. hafva nemi.
beslutat, alt Bankens grundfond skall vara 10,000,000 r:dr vid
1844 års slut, och att aila de öfriga bancomedlen böra öfverlemnas
till Riksg.cont. Vid beräkningen häraf har BancoUtsk.
upptagit alla Bankens skulder, och bland dessa, äfven dess skuld
till Riksg.cont., hvarvid sålunda tagits i beräkning det förhållande,
som BancoUtsk. öfverlemna!, uti ett föregående utlåt, till
R. St. att besluta om, och Sländerne, som bifallit Utsk:s förslag
i detta hänseende, hafva således tagit Bankens skuld till Riksg.-  cont. i beräkning vid bestämmandet af den sedelstock, som utgifves
utan motsvarande silfverfond. Då afsågs följaktligen, att
Bankens skuld till Riksg.cont. skulle betalas genom de sedlar,
som förut voro till Banken indragna. Skulle denna fond nu
också anslås till samma ändamål, så vore en fond af 2,286,000
r:dr anslagna alt betala cn hälften så stor summa, eller 1,143,000
Den 18 Maj.
567
r:dr, hvilket är ett sätt alt göra indragningar af den utelöpande
sedelstocken, hvaruti jag icke kan för min del instämma.
Dessutom torde Riksg.cont. behöfva sina penningar, innan dessa
bancovinster inflyta. Af håda skälen sammanlagda torde jag
sålunda böra afstyrka det tillägg till denna punkt, hvilket här
blifvit föreslaget. Hvad beträffar det beslut, rör:de denna fråga,
som uti förstärkt BaucoUtsk. är fattadt, så kan man, såsom
jag tror, med skäl säga, alt det hade ålegat BancoUtsk. att i
något missiv eller uti en ingress underrätta R. St. om de ändringar
och tillägg, som BaucoUtsk. funnit nödiga alt införa
uti reglementet, såsom följder af R. S:ts beslut. Eljest kunde
det lätt hända vid föredragningen af punkten, att man icke
kunde så noga erinra sig, huruvida detta varit en följd af R.
St:s beslut, och det torde likväl vara skäl, när så beskaffade
händelser inträffa, att BancoUtsk. finnér ett tillägg nödigt, alt
R. St:s uppmärksamhet fästes på de tillägg, som då föreslås.
Emedlertid bar jag vid BancoUlsk:s bär nu ifrågavar.
tillägg intet att erinra. Det kan anses såsom en följd af det
beslut, som R. St. förut hafva fattat, och som kan gifva Bancofullm.
anledn. till att förminska sedelstocken, utan att man ger
ännu en utväg dertill.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är förekommen af Frih.
Palmstjerna i afseende på frågan 0111 liqviden af Bankens skuld
till Riksg.cont. och till enskilda, hvilka hafva skett till sedelstockens
minskande, och hvilka således, såsom redan upptagna
i sedelstockens beräkning, icke nu kunna på nytt intagas, för
alt liqvideras af Banken. Jag gillar, att BancoUtsk. föreskrifvit,
huru Bancofullm. böra använda de till Bankens ändamål
reserverade medel; men jag begär likväl det tillägg till dessa
stadganden, att, efter de uppköp af räntebärande papper, som i
ofvanstående § upptagas, införes: ”förstärkning af Bankens metalliska
cassa, genom silfverupphandling;” hvaremot i stället uteslutes:
”så vida icke Bancofullm. anse nödigt för Bankens säkerhet;”
ty det må icke blifva för Bankens säkerhet nödigt och
aldrig för samhället nyttigt, alt göra en sådan indragning, då
man kan skaffa sig nytt silfver eller också räntebärande papper
för de reserverade medlen. Jag anhåller om propus, på de
förändringar i §, som jag nu har föreslagit.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I afseende på
de gjorda anmärkn:rne vid den 33 § får jag omnämna, att dess
redaction blef, efter skedd votering, beslutad inom Utsk. En
del ledamöter önskade stanna vid hvad som hade blifvit beslutadt
i förstärkt Utsk., och der voteringen enligt berättelse hade
utfallit med G1 ja emot 58 nej, till följd hvaraf beslutet, enär
ja hade vunnit, skulle blifva, att en så lydande föreskrift jemväl
i bancoreglem. inflöt; det belopp af bancovinsten, som ifrån
innevarande års början till nästa år inflyter, reserveras för Bankens
ändamål. Emedlertid ansågs inom Utsk., att, när enligt
reglementet det bör gifvas mera detaljerade föreskrifter der
-
568
Den 18 Maj.
ulinnan om hvad sorn Bancofullm. böra iakttaga, någon föreskrift
deruti borde finnas, och genom votering blef bestämdt, att endast
föreskriften om räntebärande papper skulle intagas. Detta
är orsaken, hvarföre punkten står sådan som den är. Särskildt
får jag, i anledning af anmärkningen, att Utsk. bade bort håntyda
på skälet, hvarföre detta inkommit i beslutet och hänvisa
derpå, omnämna, att uti betänk. N:o 64 och sista sidan 18, näst
före sisla punkten, finnes motivet infördt.
Hr Rosenblad, Bernh.: För min del kan jag icke gilla
det tillägg, som Utsk. har gjort; men mångfaldigt många gånger
mindre det som Hr von Hartmansdorff har föreslagit. Jag erkänner,
alt sedan förstärkta BancoUlsk. först stadgat, att det
belopp af bancovinsten, som ifrån innevar. års början lill nästa
riksdag inflyter, skal! afsättas, för att reserveras lill Bankens
ändamål, så kan jag för min del, med all den skyldiga vördnad
och respect jag har för ett fattadl beslut, icke annat än anse,
att ehuru lofvärdt BancoUtskis bemödande är att vinna någon
slags förklaring öfver de ändamål, för hvilka medlen borde reserveras,
en sådan förklaring icke varit möjlig att åstadkomma.
Således och oaktadt jag icke kan godkänna Hr von Hartmansdorlfs
anmärkning, att man icke äger rätt att göra något tillägg
till ett faltadt beslut, — ty ett tillägg, som förklarar meningen
utan att afvika derifrån, är till och med Utsk:s pligt att meddela,
— får jag bekänna, att jag tror det hade varit väl, att här
stanna vid det fattade beslutet.
Hvad beträffar det tillägg, som Utsk. här har gjort, ang:de
uppköp af räntebärande papper, så borde detsamma, om det
skulle innebära något, utom de förut omnämnde 5,000,000, äf
ven
afse andra räntebärande papper. Men ehuru det bar blifvit
sagdt, att man måhända skulle kunna hafva halfva grundfonden
liggande för sådane ändamål, låter detta sig icke göra,
med den ringa tillgång bär finues på sådana medel. Det kunde
möjligen inträffa, alt majoriteten inom Fullmäktige, som skall
utföra alla de stränga bestämmelser, som R. St. redan fattat, af
omtanka för Bankens säkerhet, ytterligare kunde besluta, att
låta dessa summor blifva liggande. De blifva visserligen liggande
i alla fall, men det kunde gifva tillfälle till utredning
af ämnet.
Hvad åter Hr vou Hartmansdorff föreslagit, måste jag på
det högsta ogilla, ty, på sätt Frih. Palmstjerna anmärkt, äro
Bankens skulder redan tagna i beräkning af R. St., hvilka bestämdt
stadgat, att skulderna till allmänheten skola af Banken
uppsägas lill betalning. Dervid är äfven skulden till Riksg.-  cont. beräknad, och således är detta tillägg onödigt. Då R. St:s
förut fattade beslut i ämnet icke föres in uti baueoreglem., men
deremot det föreslagna tillägget skulle införas der, så skulle
det kunna gifva anledning lill den tydning i Bancostyrelsen, att
Fullmäktige icke ägde rättighet att betala skulden till Riksg.-
cont.
Den 18 Maj.
509
cont., förrän en motsvarande bancovinst vore gifven, eller, om
den betaltes derförinnan, så skulle de vara tvungna att för den
skulden göra en-särskild indragning, för att förskottsvis betacka
densamma. Detta tillägg är således vådligt i sin följd och onödigt
för det åsyftade ändamålet. För min del tillstyrker jag,
att R. o. Ad. ville stanna vid det beslut, som redan är faltadt
af R. St., d. v. s. att R. o. Ad. antager den 33 punkten till
ordet, ”ändamål” och deremot afslär livad som vidare följer,
mea i valet emellan Utsk:s och Hr von IlarlmausdorlFs förslag
mäste jag gifva företräde åt det förra.
Frill. Palmstjerna: Jag erkänner villigt, att jag baft
orätt, då jag yttrat, att Utsk. icke fästat R. St:s uppmärksamhet
på förändringen i denna 33 punkt, enär Utsk. verkligen
har gjort det. Hvad som loranledt mitt misstag och som kan
lända mig till någon ringa ursäkt, är den omständighet, att
Utsk. har salt motiverna till slut, då jag deremot sökt dem
framför de punkter, som äro förändrade.
Hr Mannerskantz: De båda Bancofullmäktige, som re
dan
yttrat sig, hafva begge icke varit nöjda med Ulsk:s åtgörande
i förevarande fall; men jag tror, att Utsk. snarare hade
bort vara berättigadt lill deras erkänsla, dä det försökt alt förekomma
en strid dem emellan, nar de framdeles skola komma
att tolka beslutet i detta fall. Då det står sagdt, alt dessa medel
skola reserveras för Bankens ändamål, så måste naturligtvis
den frågan framställa sig: hvilka äro dessa Bankens ändamål?
Då har Utsk. gått igenom, hvilka ändamål, som möjligen skulle
kunna komma i fråga och funnit, att det var förbjudit att använda
dem till somliga, samt att det icke återstod något annat
ändamål, hvartill de linge användas, än uppköp af räntebärande
papper, eller också, när rörelsen sä fordrade, att icke utsläppa
dessa medel, utan att behålla dem qvar i Banken.
Beträffande hvad Frih. Cederström har nämnt derom, alt
man skulle för de inflytande räntevinsterne uppköpa silfver, så
sökte jag förra gångeu visa det falska derutinnan; ty grunden
är den, alt när man t. ex. fastställer en viss sedelstock, som
icke motsvaras af silfver, och den sedelstock, som linnes derutöfver,
skall fluetuera med silfverförrådet, som finnes i Banken,
så bör för hvarje r:dr silfver, som går in, en r:dr i sedlar
åter utgå, ty eljest skulle följden slutligen blifva, att man drog
in alla sedlarne, som fuunos i landet, om satsen conseqvent
tillämpades. För min del tror jag således fortfarande, att hvad
Utsk. har föreslagit, är ganska väl betänkt, emedan det sliter
den tvist, som möjligen eljest i framtiden skulle uppkomma emellan
Bancofullm.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar, att min anmärkn.
föranledt återgång till öfverläggning om sjelfva grunderna för
Bankens organisation och utredning deraf. Hr Mannerskantz
10 H. 72
570
Den 18 Maj.
har trolt, att nian med della tillägg liar kuunat Förekomma
framtida strider emellan Bancofulim. Jag tror, att de Bancofullm.
, som hittills yttrat sig i ämnet, äro närmare att förlikas
i detta hänseende, än Hr Mannerskantz kanske förmodar. Jag
anser nemi. rådligast, att man alldeles icke gör någon tolkning
af sådana beslut, som R. St. hafva fattat genom förstärkt Utsk.,
oell vill följaktligen genast instämma med Hr Rosenblad samt
afstå ifrån mitt förslag. Jag anhåller således, alt Ståndet ville
låta det förstärkta BancoUtsk:s beslut allena gälla, och följaktligen
stanna vid antagande af den första punkten, som Hr von
Hohenhausen uppläste. Då har man låtit beslutet gälla utan
närmare förklaring och öfverlemnal till Fullmäktige, alt efter
deras bästa förstånd fullgöra R. St:s afsigt.
Frill. Cederström: Redan för della hafva R. St. beslutat
rättighet för Banken att upphandla vexlar efter 128 sk. curs.
Detta har varit en öppen tillåtelse; men hell annan är frågan
om bancovinslens användande. Dess skrinlägguing är ren förlust,
hvaremot dess användande till inköp af publika papper,
silfver eller guld, eller hvilken annan exportabel eller realisabel
vara som helst, är nyttigt för samhället och för Banken.
Frih. Raab, Adam Christian: Då BancoUtsk-.s s. k.
stora linancebelänk. här var föremål för R. o. Ad:s öfverläggning,
så yrkade jag ett tillägg i en särskild §, af den föreskrift,
som nu är af Utsk. föreslagen; men då beslriddes detta
mitt yrkande af Rtskillige ledamöter, och jag skulle tro, äfven
af Hr von Hartmansdorff. Jag skulle således icke nu kunna
utan största ineonseqvens underlåta att tillstyrka antagande af
en sådan föreskrift, som jag förut i hufvud frågan yrkat, då den
nu af Utsk. föreslås. Att denna föreskrift är nyttig, är redan
af flere talare ådagalagdt, och en hvar bör lätt inse vigten deraf,
alt 800,000 r:dr på ett eller annat sätt komma ut i rörelsen,
så vida det kan ske ulan mehn för Bankens säkerhet. Alt
köpa silfver för dessa medel, är detsamma som att draga in
dem, och för öfrigt har Banken sig alltid öppet att få silfver
leir sina sedlar.
Hr von Hohenhausen: Det är troligt, för att dämma
af förloppet inom Utsk., att inom 3 Ständ bi fa 1 les denna §, och
då är det endast tidspillan att nu öfverlägga derom. Jag vill
blott i korthet nämna, alt äfven jag inom Utsk. yrkade, att vi
måtte fä köpa silfver, och jag har svårt alt fatta den åsigt,
som dä af många hystes, ali sedelstocken derigenom skulle minskas.
Den 51 § i bcläuk. N:o 44, som här är antagen, lyder:
”att maximum för den del af sedel- och depositions-skulden,
som icke motsvaras af reela fonden, må fastställas till 20 millioner
r:dr b:co.” — Om man i stället för 3 eller 4 millioner
lade in 20,000,000 silfver i Banken, så hindrade ju intet, att
det i alla fall fick vara 20,000,000 sedlar; ty om jag har denna
summa i räntebärande papper eller i silfver, så är det ju
Den 18 Maj.
571
alldeles detsamma. Här hafva nu tvenne Bancofiillm. önskat,
alt tillägget skulle af Ståndet afslås, oell emot ett sådant beslut
har jag ingenting alt, erinra. För min del skulle jag tro det
vara häst, att ifrågavar. medel användas till silfverköp, ty att
de icke få användas till lån eller på dylikt sätt, det säger sig
sjelft, och således ser jag helst, all beslutet måtte blifva af det
enkla innehåll, ”att det belopp af bancovinslen, som ifrån innevar.
års början lill nästa riksdag inflyter, reserveras till nästa
år för Bankens ändamål;” men om också R. o. Ad. kommer
att stanna dervid, tror jag likväl, såsom jag förut nämnt,
ali R. Sits beslut blir öfverensstämmande med hvad Utsk. föreslagit.
Hr Mannerskantz: Jag har inom BancoUtsk. icke gifvit
min riist lill den ifrågavar. §, ensamt för att göra Bancofullm.
till nöjes. Man kunde väl förutse, all så väl den ena som den
andra skulle blifva missnöjd, då § innehåller 2:ue momenter,
hvaraf del ena är till fördel för den ena åsiglen, det andra
deremot för den andra; men jag har gjort det derföre, att jag
anser det vara rätt gjordt att införa eli sådant stadgande Utsk.
fiireslagit. Hvad Frih. Cederström sednast har sagt, förtjenar
dock att ännu eu gäng bemötas, emedan det innefattar ett ganska
ifrigt begrepp. Om man t. ex. har en sedelstock af 20
millioner, och om af den sedelstocken genom silfverultagning 3
millioner sedlar ingå lill Banken vid en tidpunkt, och jag sedan
beslutar, att för de inflytande räntevinsterna, sorn jag antager
vara 3 millioner, skall uppköpas silfver, men det icke blir större
tillgång än 3 millioner alt köpa; så är det tydligt, att jag
endast kommer alt köpa för hela den inflytande räntevinslen,
och sedermera är sedelstocken blott 14 millioner, i st. f. att
den var 17 millioner innan köpet gjordes. Följaktligen har jag
gjort en sedelförminskning af 3 millioner, och alt icke någon så
stor tillgång på silfver kominer alt finnas, är mycket troligt.
Jag får äfven nämna, att inom Utsk. var det just ledamöterna
af Preste- och BondeSt:n, sorn ifrigast arbetade för § i dess
nuvarande skick, och det var just deras tanka, som blef uttryckt
i beslutet. Detta bevisar, alt den tolkning af dessa båda
Stånds mening, som Utsk. nu bar gjort, är riktig.
Då öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bi föl le
punkterue 1 till och med 32, hvaremot någon anmärkn. icke
blifvit gjord.
Ropades ja.
Efter sedermera gjord framställning derom, att i afseende
på 33 punkten, sedan Hr von Hartmansdorff afstått från sitt
först gjorda förslag, vore yrkadt dels bifall, dels att endast
första perioden deraf, innehållande: ”del belopp af bancovinslen,
som från innevar. års början till nästa riksdag inflyter, reserveras
för Bankens ändamål”, skulle bibehållas, och den åter
-
572
Den 18 Maj.
stående delen af punkten afslås; dels ock, nemi. enligt Frik.
Cederströms förslag, att punkten malle bifallas med den förändring,
att, i st. f. de sisla orden ”såvida icke Fullmäktige anse
för Bankens säkerhet nödigt att de inflytande behållne vinstmedlen
i Banken reservera”, infores: ”eller förstärkning af Bankens
metalliska cassa genom silfverupphandling”, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla 33
punkten.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf,
alt ja öfverrösta! nej.
Då härefter förekom den i slutet af Utsk:s mern. gjorde
hemställan om uteslutande af älskillige numera öfverflödiga §§
uti 1841 års bancoreglem., yttrade sig
FIr von Hartmansdorff: Bland dessa §§ förekommer
den gamla 217. Om han utgår, linnes ej, så vidt jag kan erinra
mig, något stadgande i del nya bancoreglem., som bestämmer
hvilken ränta Fullmäktige äro berättigade att lemna, om
upplåning för Banken kommer i fråga. Uti den gamla § 217
är utsatt olika ränta för olika villkor. Skall nu denna föreskrift
alldeles bortfalla, ulan att R. St. sälta någon i stället?
Hr von Hohenhausen: I afseende på upplåningen fö
rekommer
ett stadgande uti en annan artikel, och om mitt minne
icke bedrager, så (innes der äfven räntan utsatt.
Hr Mannerskantz: Jag har icke betänk, till bands, men
så vidt jag vill erinra mig, så finnes ett sådant stadgande, som
Hr von Hartmansdorff velat här låta inflyta, redan uti en an
nan
artikel af bancoreglem., hvilken handlar om de åtgärder,
som Bancofullm. äga att vidtaga för Bankens säkerhet, och der
tror jag meningen vara att införa detta stadgande rör:de villkoren
för upptagande af de lån, som der föreskrifvas.
Hr Rosenblad: Jag kan naturligtvis icke känna, hvad
Utsk. kan hafva funnit för godt att införa uti den del af reglementet,
som vi ännu icke hafva sett. Jag vet icke om det finnes
ibland de betänk., som jag nyss har erhållit och hvaraf jag
således icke hunnit taga kännedom. Då det nu emedlertid endast
är till Bankens säkerhet, som ifrågavar. upplåningar skulle
göras, så anser, jag att det vore mycket olämpligt att bestämma
någon viss räntefot, eller på något sätt föreskrifva de smärre
åtgärder, som kunde vara nödiga vid upptagande af de små lånesummor,
som kunna komma i fråga. Jag tror, att det är oriktigt
att på förhand binda händerna på Bancofullm., och af det
skälet anser jag, att det bade varit riktigast, om BancoUtsk. äfven
på det andra stället icke hade lagt någonting till hvad R.
St. redan beslutat. Jag instämmer med Utsk. derutinnan, att
det redan fattade beslutet innebär, att den 217 § skall utgå.
Hr von Hartmansdorff: Mitt ändamål är vunnet, då
Den IS Maj.
573
jag fastat 3:ne BancoUlsk:s ledamöters uppmärksamhet på
saknaden af denna föreskrift, och vill icke bestrida all §
utgår.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Ulsk:s i
sista punkten af mern. N:o 64 gjorda hemställan.
Då nu föredrogs BancoUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda mern. N:o 66, med förslag till åtskilliga förändringar
i 4:de artikeln af baucoreglem. d. 15 Juni 1841, anmälde sig
och yttrade
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I 6 punkten
omnämnes ett arfvode, som linnes upptaget i BancoUtsk:s utlåt.
N:o 65. Jag får således'anhålla, att detta utlåtande mätte föredragas.
Till följd af denna anhållan, hvilken, uppå derom af H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., af R. o. Ad. bifölls,
föredrogs nu i sammanhang med BancoUtskrs mern. N:o 66, samma
Utsk:s i gårdagens plenum bordlagde, men längre fram på föredragningslistan
upptagna utlåt. N:o 65, ang:de tillökning i liineinkomslcrne
för registralorn vid Baneodiscontverket Adolph
von Ehrenclou; hvarefter BaucoUtsk:s ifrågavar. utlät. N:o 65
och memorial N:o 66 blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs och bifölls RancoUtsk:s i gårdagens plenum på
hordet lagda mein. N:o 67, med förslag lill ändring af åtskilliga
rcglementariska stadganden uti 8 art. af 1841 års baneoreglem.
Föredrogs BancoUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
meni. N:o 68, med förslag lill åtskilliga föreskrifter i 5 artikeln
af nu gällande baucoreglem.
Punkterne 1 till och med 7 lemnades utan anmärkn., men
i fråga om 8 punkten, yttrade
Hr von Hartmansdorff Aug: Uti nu gällande banco
l-eglem.
innehåller 109 §: ”Det från statsverket eller K. myntverket
inlösta, Banken tillhöriga kopparskiljemynt utgifves och
emottages såsom fritt bytesmedel för silfver eller sedlar”; d. v. s.
ali den som vill hafva koppar, kan få det, men man kan ej
påtvinga någon koppar för sedlar eller tvertom. Delta är i
min tanka ett rikligt stadgande. Nu har BancoUtsk. infört ett
annat i 8 punkten, hvilket synes göra koppar till tvunget betalningsmedel,
så att man dels skulle vara skyldig alt emottaga
koppar och dels berättigad att få lemna koppar om man behagade.
Detta har inträffat derigenom att ordet ”fritt” i det nu
gällande stadgandet är borttaget. Följden är, att om jag kom
-
f
574
Den 18 Maj.
mer med sedlar lill Banken för alt vexla, och man vill gifva
mig koppar i stället, så är jag nödsakad att emot min
vilja emottaga den. Det sednare mom. af denna punkt föranleder
åter till den tolkningen, att om någon kommer lill
Banken med ett slörre belopp än 32 sk. i slantar och derföre
vill hafva sedlar, så kan det honom förvägras. Nu vet man likväl
att bryggare och bagare m. fl. sådana näringsidkare skicka
hela påsar med kopparmynt till Banken för alt erhålla sedlar
i ulbyte. Det kan icke vara meningen att hindra sådant,
men uttrycken äro felaktiga. Jag anser följaktligen, att den
109 § i nuvarande reglem. bör qvarstå, hvaremot den nu föreslagna
punkten bör uteslutas.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Hvad beträf
far
den ]:sta anmärka., som Hr von Hartsmansdorff gjorde,
nemi. att koppar igenom det ifrågavar. stadgandet skulle blifva
ett tvunget bytesmedel, så lärer väl icke någon punkt i betänk,
kunna hafva den betydelsen, eller Baneofullm. på grund af ett
sådant stadgande, som icke är alldeles tydligt, åsidosätta föreskriften
i bancolagarne. Jag får derföre förklara, ali jag icke
befarar, att den gjorde anmärkn. kan föranleda någon sådan
förvillelse. Hvad äter belrälfar den andra anmärkn. så är det
anmärkta stadgandet visserligen allmänt och måste således äfven
gälla för Banken, så att del ingalunda kan vara någon skyldighet
för densamma att på en gång emottaga ett större parti
kopparpenningar än för 32 sk. b:co; men om tjenstemännen Anna
det med sin beqvämlighet förenligt, att emottaga ett större parti,
så må det gerna ske. Deremot får man icke åt någon, som
lemnar en sedel till Banken, emot hans önskan gifva koppar i
utbyte, utan lian är berättigad alt erhålla silfver. Skiljemyntet
är endast ämnadt att lätta rörelsen, men icke alt lynga
derpå eller återföra oss till koppartiderna. Jag yrkar bifall till
Utsk:s förslag.
Efter först framställd och med ja besvarad propos. lill bifall
å punktcrne 1 till och med 7, yttrade H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., alt i afseende på 8 punkten Hr von Hartmansdorff
yrkat afslag samt alt deremot 109 § i nu gällande bancoreglem.
skulle bibehållas, men Hr von Hohenhausen yrkat bifall till
denna punkt, hvarjemte H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. bifölle
8 punkten.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf,
att ja öfverröstat nej.
Punkterne 9 till och med 21 lemnades utan anmärkn., hvaremot
i fråga om 22 punkten uppstod följande discussion:
Hr Mannerskantz, Carl Axel: 22 punkten i Utsk:s
förslag motsvaras af 122 § i nuvar. bancoreglem. och deruti
har Utsk. blott uteslutit orden: ”genom brist på erforderliga
Svenska silfvermyntsorter”. Derigenom har uppkommit den
skillnaden emot förr, att hittills hafva Baneofullm. varit ålagde
Den 18 Maj.
575
alt låta uppmynta Bankens ägande si 1 f ver förrå <1 af alla sorler,
så att allmänheten alllid kunde få vexla på hvilken silfvervaieur
som helsi. Det är gifvet, alt man icke alltid kunde hafva
tillräckligt af hvarje myntsort, men del var åtminstone Bancofullm.
ålagdt, att, så vidt möjligt var, söka hålla allmänhelen
dessa särskilda slag af mynt tillhanda. Jag tror, all detta var
elt ganska riktigt och lämpligt stadgande och alt man derföre
icke bör borttaga det; ty om detta stadgande också skulle medföra
litel större kostnad för Banken och kanske orsaka en starkare
silfverullagning, så tror jag dock, att sådane hinder, lagda
i vägen för silfverutvexlingen, äro att eludera realisationen.
Det erinrar oin den åtgärd, dä man för 30 år sedan icke ville
förklara, att silfverutvexlingen skulle upphöra, men beslöt att
den skulle ske i så små poster, alt den de facto verkligen biel’
upphäfd, derigenom att det gick så långsamt alt få ut siIfrel.
Jag tror alt alla sådana förhindrande åtgärder icke äro lämpliga,
hvarföre jag för min del får yrka, alt 122 § måtte i oförändradi
skick bibehållas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anser visserligen, att det
är temligen likgiltigt, hvilket beslut, sorn fattas i delta hänseende,
och jag tror icke att det gamla reglementets stadgande
deruti är så absolut, som Hr Mannerskantz anser. Del var ett
misstag, som Bancostyreisen emellan 1830 och 1834 begick,
hvaruti jag likväl icke hade någon del, dä af 3 millioner r:dr
silfver, som myntades ut, endast 6000 r:dr en-riksdalersstycken
slogos och allt del andra i smått mynt, emedan man trodde,
alt hvar och en skulle vilja förskallä sig en viss qvantitet små
silfvermynt. Detta inträffade icke, och då dessa små mynt i
sig sjelfva måste vara sämre än de andra, af skäl, som jag icke
behiifver upprepa, sä blef snart förrådet af det större myntet
ultömdt, under det man hade öfverflöd på mindre stycken. Denna
brist föranleddes likväl icke af något inrikes behof, hvilket
varit ytterst obetydligt; och då vi numera hafva plantsar och
vexlar alt använda, så hoppas jag med ledning af de sista fyra
årens erfarenhet och pä grund af den förbättring, som det nuvarande
reglementet innehåller, att någon tvist i detta hänseende
icke skall uppstå emellan Baucofuilm., huru olika tankarne
hos dem än i öfrigt kunna vara. Då för utländskt behof
ingen lärer till skada både för Slaten och sig sjelf begagna
Svenskt mynt i stället för plantsar, sä tror jag att stadgandet i sjelfva
verket är likgiltigt, men för principens skull kan jag icke godkänna
ett sådant stadgande, som skulle ovillkorligen berättiga sedelhafvaren
att fordra hvilken som helst af de myntsorter, som
enligt myntförfatlningen slas, ty då skulle man kunna tvingas
att hafva en sexdubbel fond, nemi. en fond i hela specier, en i
halfva, en i ålloudedelar o. s. v., hvilket icke hittills varit stadgadt,
och icke eller lärer bära sig för framliden. Jag anser
icke, att det gamla reglementet innefattar den föreskrift, som
Hr Mannerskanz omnämnt, men skulle något tvifvel i det fallet
576
Den 18 Maj
uppstå, så är det bättre att antaga det nya förslaget, sorn jag
icke har läst, men som lärer undanrödja allt det tvetydiga i
delta fall.
Hr von Hohenhausen: Bancolagen innehåller uttryck
ligen,
att sedlarne skota med Svenskt siifvermynt inlösas: men
ännu har väl ingen bänk åtagit sig', att med vissa sorter mynt
alltid vara till hands. Hvarföre BancoUtsk. här föreslagit en
förändring, var att Bancofullm. icke kunde verkställa de positiva
föreskrifter, som funnos i 122 § och isynnerhet i den 103,
och de hafva icke eller enligt myntbesräinningslagen varit skyldiga
att dem fullgöra. Det var således skäl att borttaga en
sådan positiv bestämmelse, att om man inlemnade en attest, att
man skulle hafva så och så många halfva och så många hela
riksdaler, så hade man brutit emot detta reglemente. Hvarföre
skulle bancoreglementet vara skrifve! annorlunda än mvntbestämningslagen
medgaf?
Hr Mannerskantz: Jag förutser väl, alt jag icke vin
ner
bifall för min åsigt, men jag anser dock saken vara af den
vigt, att man icke bör genast öfvergifva densamma. Jag vili
alldeles icke fästa mig vid hvad Hr Rosenblad uppgifvit, att
jag skulle sagt, att det skulle blifva en absolut skyldighet för
Banken all inlösa sina sedlar med den myntsort, som sedelhafvaren
fordrar. Jag har blott begärt, att det stadgande, som i
reglementet finnes, nemi. att Bancofullm. skulle äga att efler
hand och i mån af behofvet låta uppmynta Bankens siIfverförråd,
för att så vidt möjligt är tillhandahålla allmänheten det
mynt, som den behöfver; det är blott denna villkorliga föreskrift,
som jag skulle önska mätte få qvarstå ; emedan det verkligen
eljest kan leda lill ett eluderaude af myntbestämnirigslagen.
I sjelfva verket har en längre lid förefunnits det förhållande,
att när någon presenterat sig i Banken, så har han icke
kunnat bekomma hela silfverriksdalrar, och jag har sjelf ea
gång begärt 30 r:dr specie, då man svarade mig, alt om jag
icke ville taga 8-skillingsstycken, så vore jag nödsakad att taga
en kagge med piastrar, hvilket var mera än mitt behof för
dagen. Jag tror det vara ganska angeläget att tillse, det Banken
i alla hänseenden uppfyller sina förbindelser emot allmänheten,
således äfven i delta fall, och någon skada tror jag icke
kan uppstå derigenom alt del gamla reglementet bibehålies oförändradt.
Öfverläggningen ansågs härmed vara slutad, hvarefter, sedan
propos. lill bifall å punkterne 9 till och med 21 blifvit
framställd och med ja besvarad, H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
yttrade, att i fråga om 22 punkten Hr Mannerskantz föreslagit,
ätt deruti efter orden ”sä alt icke” skulle införas den i 122 §
af nu gällande bancoreglem. förekommande mening: ”genom brist
å erforderliga Svenska silfvermyntsorter’; men deremot de ledamöter,
som för öfrigt yttrat sig, yrkal bifall till denna punkt;
hvar
-
Ben 18 Maj.
577
hvarjemte H. Ex. hemställde, om It. o. Ad. hehagade bifalla 22
punkten.
Ropades ja jemte ett eller annat nej, hvarpå H. Ex. tillkiinnagaf,
att ja hade öfverrösta! nej.
De återstående punklerne 23 lill och med 31 lemnades utan
anmärkning och biföllos.
Föredrogs BaneoUlskts i gåi‘dagens plenum på bordet lagda
mein. N:o 69, med förslag till åtskilliga förändrade stadganden
uti 6 artikeln 4:de afd. al lin gällande bancoreglero.
Punklerne 1 til! och med 8 lemnades ulan anmärkn., men
i fråga om 9 punkten yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng.: I denna 9 punkt måtte
ett tryckfel eller någon uteslutning hafva ägt rum, ty det saknas
mening deri. I stället för orden: ”utan ali inberäknas i
nämnde diseonts- eller länecontors belopp”; så är väl meningen,
”ulan alt inberäknas i de för nämnde lånecontor bestämda belopp”?
ty en discont eller ett lånecontor kan icke sägas utgöra
eli belopp. De Hrr ledamöter af BnncoUlsk., hvilka äro tillstädes,
torde upplysa huru det bör vara.
Hr Bildt, Knut: Del synes tydligen, att något ord här
felas. Del skulle stå fonder eller något sådant, t. ex.: ”de för
nämnde länecontors fonder fastställda belopp”.
Hr Rosenblad, Bernh.: Att en lapsus calami här ägt
rum visar sig tydligen, och jag skulle vördsamt hemställa, om
den icke kunde hjelpas på det sätt, alt man gifver sisla delen
af mom. följande redaclinn: ”inberäknas de till nämnde discont
och lånecontor anvisade fonder”. Detta är i öfverensstämmelse
med Utsk:s beslut.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Redactionen
hade visserligen kunnat vara bättre, men meningen är, att de
medel, som sparbankerna insätta, icke skulle inräknas i det för
alla lånegrenarne fastställda maximibelopp, ulan att rörelsecapitalet
skulle med detta öfverskott ökas. Ar man icke belåten
med ordslällningen, hvartill man kan hafva skäl, så skall jag
icke sätta mig emot Hr Rosenblads förslag, som må vara bättre,
men jag tror icke, at: de andra Stånden varit sä noga idella
fall, ulan redan anlagil denna punkt.
Sedan först propos. till bifall å punklerne 1 lill och med
8 blifvit framställd och med ja besvarad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bi föl le 9:de punkten med
den förändring, alt i st. f. följande mening : ”utan ali inberäknas
i nämnde diseonts- och länecontors bestämda belopp”, infördes:
”utan att beräknas i de lill nämnde discont och lånecontor
anvisade belopp”.
Ropades ja.
10 H. 73
57S
Den 18 Maj
De öfrige punkterne 10 lill och med 13, samt den ä slutet
af förevarande meni. gjorde hemställan, alt föreskrifterne i 213 §
af 1841 ars bancoreglem. matte få från nu upprättande bancoreglem.
uteslutas, blefvo af II. o. Ad. bi fa11ne.
I afseende på Bancolltskrs härefter å föredragningslistan
förekommande, i gårdagens plenum på bordet lagda nedannämnde
meni,:
N:o 70, med förslag till förändrade föreskrifter i 6 art.
lista afd. uti nu gällande bancoreglem.;
N:o 71, med förslag lill den slutmening, som bör inflyta
uti det bancoreglem., hvilket vid innevar. riksdag kommer aLt
utfärdas; och
N:o 72, med förslag till instruetion för R. St:s BaneoUlsk,
vid nästkommande riksdag;
yttrade sig
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Som bel än -
kandelia N:is 70, 71 och 72 ännu icke hro tryckta, så torde
de, ehuru enkla till sin beskaffenhet de deruti afhandlade frågor
äro, likväl helt och hållet böra uppläsas.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag anhåller vördsamt,
att dessa tre betänk., N:is 70, 71 och 72, måtte ytterligare få
hvila på bordet, emedan jag icke fått tillfälle att läsa dem.
Jag anser för min skvldighet, såsom Bancofullm., att inför Ståndet
erinra om de betänkligheter, sorn jag kan finna vid en eller
annan §, på det att om förvaltningen sedermera lider af
felaktiga föreskrifter, det icke måtte vara mitt fel.
Häruti instämde Hr Rosenblad, Bernh.
Till följd häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att BancoUtsk:s mein. N:is 70, 71 och 72 borde ytterligare
hvila pä bordet.
Hr Rosenblad, Bernh., anförde skriftligen:
R. St. hafva i discontrörelsen infört en hittills alldeles oanvänd
form, ’'discontering af vexlar”, och som från nästa års
början troligen blir inom handelsdisconlen den öfvervägande.
Den stora olikhet äger rum emellan ”beläning af så väl
reverser som vexlar”, på sätt hittills uteslutande skett, och ”discontering
af vexlar", på sätt hädanefter är medgifvet, alt vid
belåning afdrages räntan för ett bestämdt antal fulla månader,
ett afdrag sorn med lätthet kan uträknas, och att vid länets liqvid
skall låntagaren sjelf i disconten verkställa betalningen,
och i Slockholm kan denna endast ske genom attestera förutgående
insättning i Banken, men att deremot vid discont erin g
räntan skall afdragas för den oftast ojemna lid, den disconterade
vexeln har ali löpa. Delta fordrar en vida besvärligare
uträkning, der misstag äro ganska lätta. Assignationerna å den
till discontcontoren ulgifvande behållning underskrifvas under an
-
Den 18 Maj.
579
svar af commissarierne och kamreraren, sorn samtidigt äga, likaledes
under ansvar, att granska (i Slockholm) stundom öfver
200 låneansökningar för en scssionsdag, dervid noggrant mäste
efterses, att alla stadgade formaliteter, hvarpå discontens rätt
kan bero, äro iakttagna. Dessutom mäste disconten sjelf ombesörja
incassering af förfallna vexlar, med grant iakttagande
af de få dagar, som vexellagen medgifver för bibehållande af
vexelrällen.
Under dessa förhållanden är del lätt att förutse, ali, helst
i höljan, det icke blir möjligt att såsom hittills med samma personal,
hvarmed den andra discontrörelsen hedrifves, och sorn
för bancodisconlen är 2:ne personer mindre än för 15 år sedan,
sköta handelsdiscontrörelsen, utan förutser jag, att något extra
biträde blir oundgängligt, om man vill förekomma stora olägenheter.
Af denna orsak får jag vördsamt föreslå, att Bancofullm.
berättigas, intill nasta riksdag, vid handels- och näringsdisconterne
bevilja de kostnader, som kunna finnas oundgängliga i oell
för införandet af vexlars disconlering.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det har icke
varit utan att inom BancoUtsk. äfven tankarne varit fästade
härpå; men man bar ansett för gifvet, att när Ständerna hafva
fastställt och förelagt Bancofullm. eli åliggande, så, om de yid
detta åliggandes fullgörande måste vålla Banken några kostnader,
är del icke annat än hvartill de äga rättighet, enär de icke
kunna fullgöra sitt åliggande det förutan. Fordrar Hr Rosenblad
ändock, att hans motion, för all säkerhet skull, skall afgå,
så vill jag icke sätta mig deremot, men anser det obehöfligl och
mindre lämpligt att nu under sista veckan af riksdagen dermed
inkomma. Skall den likväl remitteras, så anhåller jag, att
del mätte ske genast.
Frih. Gederström, Jacob: Jag känner icke den sär
skilda
händelse, som kan ligga till grund för Hr Rosenblads
rättighet att väcka denna motion. Såsom sådan mäste icke kunna
räknas, att Banken fått tillstånd ali beläna vexlar, och det
går icke an under sisla dagarne af riksdagen att väcka motion
om tillsättande af en ny tjenstemannapersonal i Banken. Den
befintliga personalen mäste väl vara reglerad för Bankens göromål,
och jag bestrider upptagande af Hr Rosenblads motion.
Hr Bildt Knut: Detta ärende har verkligen förevarit
inom Ulsk:s räkenskapsafdelniug, och der trodde man, att det
icke skulle vara behöfiigt, att någon särskild föreskrift i det fallet
skulle gifvas. Tankarne voro dessutom mycket delade om sa
stora kostnader verkligen skulle erfordras för detta ändamål,
och då hela bancovinsten var reserverad för Bankens ändamål,
ansåg man, att Bancofullm. i alla händelser skulle äga tillgång
till de derför oundgängliga kostnader. Jag skulle derföre tro,
att afgörandel af det ämne motionen omfattar, icke är nödigt,
580
Den 18 Maj.
och förmodligen har Hr Rosenblad väckt densamma, derföre alt
han trodde Utsk. icke hafva fäst uppmärksamhet på detina omständighet,
efter han saknade den i reglementet, och på denna
grund tror jag icke eller, att remiss af motionen kan vägras, om
den begäres.
Hr R os en bl ad: Jag anhåller, alt hvad jag nu yttrar
icke måtte åtfölja remissen, för alt icke göra uppehåll med densamma;
men jag får fråga Frih. Cederström, huruvida del icke
är ett af Ständerna under riksdagens lopp falladl beslut, att disconterande
af vexlar skall ske. Discotering af vexlar bar aldrig förr
skett och är någonting helt annat än beläning af vexlar eller andra
documenter. Discoulering af vexlar fordrar vida större omgångar,
dem jag i motionen omnämnt, då nemi. man skall sjelf cassera
in dem. Olägenheterna äro till den grad betydliga, att de skickliga
personer och embetsmän inom disconlen, nemligen kamererarne
derstädes, på hvilkas redbarhet och skicklighet hvilar möjligheten
för dem, som hafva andra embeten inom verket, att kunna,
sin pligt likmätigt, uppfylla sitt kall och tillse att Bankens
säkerhet blir iakttagen vid de mångå hundrade affärer som ske,
hafva förklarat, alt om de icke kunna fä något biträde, så blir
det deni omöjligt att kunna ansvarsfrill verkställa de dem åliggande
pligler, utan de nödgas inkomma lill Bancofullm. med begäran
att flyttas till en annan tjenstgöring. Dä bancovinsten
nu blifvit disponerad alt användas till Bankens ändamål, vore
det visserligen myckel lätt för Bancofullm. att derå anvisa ett
anslag af några hundra riksdaler för ett sådant extra biträde;
men då kostnaden för personalen vid disconlverkel är af R. St.
bestämd, så har jag sökt förekomma denna stora olägenhet, sedan
jag i enskild väg icke lyckats, genom en motion, hvilken
det torde vara min obestridliga rätt såsom riksdagsman att väcka.
Denna upplysning har jag till prot. velat lemna för dem,
som icke närmare känna ärendet, men jag anhåller, att hvad jag
nu yttrat icke mätte göra något uppehåll med remissens afsändande.
Frih. Cederström: Den värde motionären är Fullmäktig
• o
i Banken, och såsom sådan hade det varit hans skyldighet att
jemte öfrig Fullmäktige öfverlägga om något behof af förökade
arfvoden förefinnes, och i sådant fall anmäla förhållandet hos
B. St:s BancoUtsk. Men att såsom enskild motionär här uppträda,
då det icke velat lyckas honom alt fä sin mening gällande
hos sina colleger, och föreslå lönetillökningar för någon eller
några af Bankens betjening, dertill bestrider jag honom all rättighet,
och jag begär, i händelse Hr Gr. o. Landtm, emot förmodan
skulle till remitterande framställa Hr Rosenblads motion,
att milt yttrande om olämpligheten af bifall å motionen malte
fä åtfölja till BancoUtsk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag får förklara, att
någon fråga hos Bancofullm. om medels anvisande för detta än
-
Den 18 Maj.
581
dainål eller någon framstå Ilning derom från dem till Bancolllsk.
icke ägt rum. Derjemte anhåller jag, att R. o. Ad. måtte bevilja
remiss å motionen. Det är lätt för Bancolllsk. ali dertill
svara ja eller nej, hvil k et dera det behagar. Vi slippa då att
här tvista, och Bancofullm., eller åtminstone en af dem, hafva
då gjort hvad de troll vara nödigt för Fullmäktiges framlida
efterrättelse.
Då nu öfverlägguingen förklarades vara fulländad, yttrade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt då den uu af Hr Rosenblad
vackla motion vore omedelbarligen föranledd af eli utaf R. St.
vid denna riksdag fattadl beslut, det också vore Hr Rosenblads
grundlagsenliga rättighet all få densamma upptagen och 11. Ex.
derföre (inge hemställa, om R. o. Ad. b i fö lie, att denna motion
nn remitterades till BancoUtsk.
Ropades ja.
Föredrogs Banco- och LagUlskins i gårdagens plenum bordlagda
meni. N:o 7, med förslag lill sammanjemkning af RiksSlins
skiljaktiga beslut öfver Utskins mern. Nio 3, angille omröstningar
i förstärkt Utskott öfver lagen för enskilde banker.
Detta mein. begärdes på bordet af Frih. Raab, Adam
Christian, oell Frih. Hermelin, A u g. Söderling, hvarefter
Hr
von Hohenhausen, Mich. Silvius, yttrade:
Dä detta högst enkla mern. blifvit begärdi pä bordet, så
anhåller jag, att såväl BancoUlsks betanien Niis 70, 71 oell 72,
sorn detta Banco- och LagUlskins betänk., mätte uppföras främst
å föredragningslistan nästa plenum. Jag har ingen auledn. alt
förmoda, att det skulle vara Ståndet emot att dessa saker klefve
snart afgjorda, och hoppas derföre på bifall lill min begäran.
I auledn. häraf tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att derest icke R. o. Ad. komme att besluta, det något annat
mål mä å föredragningslistan uppföras framför de af Hr von
Hohenhausen omnämnde, de samma skulle försl förekomma i
nästa plenum, emedan de innehade främsta rummel bland de
bordlagde målen.
Föredrogs och bifölls StalsUtskis i gårdagens plenum på
bordet lagda utlät. Nio 318, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
i fråga 0111 afyllrande lill Stockholms stad af den Staten tillhöriga
s. k. fatebursegendomen pä Riddarholmen.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskms nedannämnde, i gårdagens plenum på bordet lagde utlåt.
oell betänk.i
Nio 110, i anledn. af väckte frågor om anslag till folkundervisningens
befrämjande;
5S2
Den 18 Maj.
N:o 120, i anledn. af viickt fråga om en del af den s. k.
Helgonsky Idens användande lill folkundervisningens befrämjande;
N:o 121, i anledn. af väckt fråga, ali algiflerne för skolväsendets
ordnande mätte gemensamt med kronoutskyidcrne
uppbäras;
iN:o 122, i anledn. af ålerremiss å Ulskins betänk. N:o 95,
arigtde väckt fråga om underhållandet af Hallsnäs bro;
N:o 123, ang:de rättighet för brukare af mensalhemman
att lösa desamma lill skalle;
N:o 124, i anledn. af föreslagne förändringar i sältet för
markegångslaxorues uppgörande och pröfvande;
N:o 125, i anledn. af vackt fråga om kronoliondens inom
Westerås och Orebro län lösande med penningar;
N:o 120, ang:de väck! fråga om förstärkning af tull be va knings-personalen
samt om ökade och till en del eller förändrad
grund beräknade allöniugsförmåner för I ti 1 Isl a ten ; samt
N:o 127, i anledn. af väckt molion dels om ändring i
föreskrifterne ang:de de lullafgifler, som inflyla i följd af anmärkn:r
vid godsägares lullangifningar, samt dels om anställande
af en Statens ombudsman vid packhusen i stapelstäderue.
Vidare föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:n:s i gårdagens plenum pä bordel lagda utlåt. N:ol30
i anledn. af framställde förslag lill förändrad! aflöningssält för
presterskapet i Iiiket.
Frih. Raab, Adam Christian: Så nära emot riksdagens
slut har jag icke velat besvära med upplagande af de skäl
Utsk. anfört för afslag å min motion, ulan inskränker mig således
endast tili don anhållan att få min reservation i prot. antecknad
emot det beslut R. o. Ad. fattat.
Vid föredragning af Stats- och LagUtskins i gårdagens plenum
bordlagda mern. N:o 131, i anledn. af erhållen ålerremiss
af betänk. N:o 107, ang:de' väckt fråga om ersättning af allmänna
medel lill vittnen i brottmål, blef detta mern. lagdt lill
handlingarne.
Föredrogs Stals- och LagUtskms i gårdagens plenum på hördel
lagda betänk. N:o 132, i anleda, af väckt molion om öfverHyltning
lill domaremakten af pröfningen och afgörandet af s.
k. äldre kronofordringar sami om bestämmande af en prescriplion,
inom hvilken alla sådane fordringsanspråk skola göras
gällande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Del är beklagligt, att Utsk:ns
så mycket upptagna tid har först emot slutet af riksdagen tillätil
förelagandel af detta ämne, och då äfven icke lemnal Ulsk:n
rådrum att taga fullständig kännedom om motionens föremål,
hvilket häst synes af det afgifna förslaget. Motionens syftemål
var egentligen alt fullborda det stora verk, som 1829, om jag
Den 18 Maj.
583
icke misslager mig, började verkställas, nemi. att öfverföra en
mängd i sjelfva verket judiciclla mål lill domstolarne från de
administrativa myndigheterna. Den afsåg nemi. att från Kammarcoll.
, sam just iir den myndighet, hvilken det åligger att
bevaka Kronans rätt, öfverflytta lill domstol sådana frågor, der
Kronan sjelf är part. Det var således ingalunda för att öfverflytta
dessa mål från etl privilegierad! forum till ett annat, ulan
för alt öfverflytta dem från ett jäfvigt verk till en ojäfvig domstol.
Endast såsom en speciel sak af mera likgiillighet innehöll
motionen, att dessa mål icke skulle behöfva genomgå de lägre
instanserna. Vidare säga -Ulskin, att en prescriplionstid skulle
finnas, inom hvilken de borde inför domstol anmäla sig. Det
är visserligen myckel förlåtligt, att LagUlsk. icke kunnat drömma
om ett K. Kammarcoil., numera, efter Rikskammarrätlen i
Welzlars afsomnande, troligtvis den enda domstol i Europa, der
mål kunna linnas, hvilka hafva under sekler, den ena generationen
efter den andra, legat oafgjorda, och då dessa mål ändlligen
blifvit upptagna, sä bar lid efter annan en prescriplionstid blifvit
utsatt för fordringsanspräkens rätt och grund, och derpå har
man äler sofvit hort en generation, för att fä saken alt förfalla.
Ulskm synas icke hafva trott della vara förhållandet, mea så är
det likväl. Det är visserligen icke många sådana mål, sorn
ännu återstå, men några finnas likväl (|var. Dä riksdagen nu
är så långt, framskriden, vill jag hvarken yrka återremiss å
Utsk:ns betänk, eller improvisera ett annat beslut, men för grundsatsens
skull anhåller jag om propos. på alsing.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl af en hän
delse
jag icke är anmäld såsom reservant vid detta af Slatsoch
LagUtsk:n afgifna hetänk., så har jag likväl varit af en
olika mening med Utsk:ns pluralitet i denna fråga. Jag har
ansett, att motionen hurde fått ett annat svar och en annan utredning.
samt att frågan är vigligare än Ulskm ansell den. Andra
stadgandcu än de nu gällande i afseende pä de äldre kronofordringarnes
utredning och afdömmande hade visserligen varit
af nöden; men då nu så fä dagar af riksdagen återstå, och
jag förutser omöjligheten att komma lill något sådant beslut,
instämmer jag med Ur Rosenblad, och jag har egentligen begärt
ordet endast för alt i prot. fä nedlägga mia mening i denna
fråga.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Rosenblad bar gjort en
rätt besynnerlig liknelse emellan Rikskamarrätten i Wetzlar och
K. Kammarcoil. i Sverige. I den förra hade en part rättighet
alt emot nedsättande af bestämd revisionsskilling yrka, alt dess
mål icke skulle komma före förr än i den ordning den inkommit,
och derigenom kunde han med visshet fä sitt mål hvilande
åtminstone 3 eller 4 sekler. Sådant har icke någonsin kunnat
ske i Sverige inom det administrativa verket Kammarcoil. Der
finnas visserligen mål, som äro ganska gamla, och bland dessa
var det s. k. Trippiska målet både det äldsta och största, så väl
584
Den 18 Maj.
i afseende på dess vidlyftighet som storleken af de summor det
angick, men synnerligast för alla de konstgrepp, hvarigenom
man från början till slut sökt att skalfa sig fordringar på Sverige,
i stället för skulder. Det har likväl Ivckats Kam marco II.
att på dessa sisla åren afsluta delta mål. På 1700-talet klef
det tvenne gånger upptaget, men åter lagdt åsido, likväl endast
derföre att målsägnnderna icke behagade fullfölja sin talan. Vid
målets nu skedda slutliga utredning gjordes högst besynnerliga
upptäckter öfver dess föregående behandling. Den person, som
vid början af 1700-talet var kamererare i Reductionscommission,
Lindén, jemväl anställd i Kammnrcoll., afgaf ett så fullständigt
och märkvärdigt väl skrifvet utlåtande, ali del förtjenle genom
tryck komma till allmänhetens kunskap, för att göra bekant den
cominissions beskaffenhet, som underkände hans utlåtande, med
åläggande för honom att inom en halftimma yttra sig öfver en
tillförordnad aclors yttrande deröfver på öfver 20 ark, och som
naturligtvis icke kunde läsas på den liden, mycket mindre besvaras.
Åtskilliga andra gamla fordringsmål hafva jemväl under
dessa sednare 14-15 åren blifvit i Kammarcoll. utredda
och med slut afhjelpla. Att förflytta dessa mål till domstol
skulle icke hafva sig så särdeles lätt, annorlunda än med
åsidosättande af prescriplionstider för siikande och skuldfordringsägare
att väcka frågor om likt och olikt lill fordringar
på Sverige, och som svårligen skulle kunna redas inför domstol,
om icke ett administrativt verk vore pligtig! att bevaka Kronans
rätt och skaffa bevis om rälla förhållandet. Sådana anspråk
|iå fordringar från 1600-talet hafva på ISOO-talet blifvit
väckta, öfver hvilkas liqvid originalqvitlenserna ännu funnits i
behåll, och dem kan ingen domstol skaffa fram, ulan endast det
verk, som har handlingarne i förvar. Derföre torde man icke
vara berättigad alt jemföra Kammarcoll. med Rikskammarrätten
i Wetzlar, hvars enskilda vinst det var att lemna aristocratien
tillfälle att, emot rcvisionsskillings nedsättande, accaparera och
behålla hvad den orätt åtkommit. Alt på sätt Hr Rosenblad
tillstyrkt, afslå ifrågavar. betänk., kan jag för min del icke
medgifva. Sådant skulle medföra ett qvasi bifall till hans motion,
ehuru icke ledande till någon verkställighet, och jag får
derföre yrka bifall lill Ulsk:s betänk, såsom väl grundad!. Hvad
motiveringen beträffar, så skulle jag, lika med Frih. Palmstjer
na
önskat, att Utsk. litet närmare utredl förhållandet med dessa
gamla fordringar på Sverige. Det skulle dä hafva visat sig,
att dessa liqvidalioner af krigsskulder m. m. äro af den beskaffenhet,
alt om de lemnäs till domstolarne, så kunde det hända,
att Kronan blefve dömd att betala, der hon ingen skuld äger.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter,
sedan propos. först till bifall och derefter till afslag å förevarande
betänk, blifvit framställde och besvarade med blandade
ja och nej, svaret å förnyad propos. å bifall lill detta betänk.
utföll
Den 18 Maj.
585
utfiill med slarka ja, blandade med nej; lill följd hvaraf H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att denna förnyade propos.
blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Slutligen föredrogs LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
Iagde betänk. N:o 127, i anledn. af väckte motioner, angtde gemensamma
ransakniugshäkten och tingsställen för särskilde härader.
Frih. Hermelin, Äng. Söderling, och Frih. Raab,
Adam Christian, begärde, att'delta betänk, mätte få ytterligare
hvila på bordet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer icke allenast
med dem, som begärt, alt detta betänk, måtte få hvila
på bordet, utan jag anhåller jemväl, att det icke måtte blifva
föredraget förr än det blifvit tryckt och utdeladt, så att hvar oell
en må kunna taga kännedom om detta ämne, som icke är utan
sin betydliga vigt.
Uppå i anledn. häraf framställd propos., biföll R. o. Ad.,
att LagUtsk:s betänk. N:o 127 icke skulle ytterligare föredragas
innan detsamma blifvit tryckt och utdeladt.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne ullåt:n
och mern., nemi. från
Constitutions-Utskottct:
N:o 47, med anledn. af 2 Stånds beslut, i afseende på
utlåt. N:o 30;
Stats-Utskoltet:
N:o 315, med förslag till reglementariska stadganden, ang:de
Riksg.cont:s inkomster och tillgångar samt deras uppbörds- och
redovisningssätt;
N:o 319, angule arfvoden för riksdagskostnädernes utbetalning
samt ullemnandet af skrifmaterialier m. II. effeeter för
RiksStms och Utsk:ns behof;
Stats- samt Allm. Be sv.- o. Ekon.-Utsk:n:
N:o 128, i anledn. af väckte motioner om åtgärders vidtagande
till lindring i båtsmansroteringens utgörande å landet;
N:o 129, angule väckte förslag om lindring uti postskjutsen,
postföringens öfverlåtande på entreprenad eller öfverflytlande
på allmänna skjutsinrättningarne samt skjutslcgans förhöjning m. ra.
Banco-Utskottet:
N:o 73, i anledn. af gjordt accordsanbud, till liqvid af
Repslagaren H. P. Malmströms skuld till Bancodisconten för ingången
borgen å ett af Skomakaren L. Sjöberg derstädes upptaget
lån;
10 H. 74
586
Den IS Maj.
N:o 74, ang:de RiksStais skiljaktiga beslut, i anledn. af
Ulsk:s mern. N:o <52, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter
i 3:dje art. af nu gällande bancoregtem.;
Expeditions-Utskottet:
N:o 13, ang:de rättighet fiir Exp.Utsk:s cancelli-personal
och vaktbetjening att uppbära aflöning någon lid efter riksdagens
slut; samt
N:o 14, ang:de förhöjdt arfvode åt föreståndaren för Tryckeri-afdelningen
af Utsk:s Cancelli.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. J lill 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 19 Maj 1845.
Plenum kl. £ till 2 e. m.
För att afgå till denna dag kl. 2 e. m. utsatt plenum plcnorum,
samlades H. R. o. Ad., och uppkom äfven Hederv. BondeSt.
å Riddarhuset, derifrån BondeSt. dock före R. o. Ad. begaf
sig till Rikssalen; hvarefter, sedan de Härolder, som borde
gå framför R. o. Ad., hade ankommit, H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
samt 11. R. o. Ad. kl. nära 2 afgingo till Rikssalen, hvarest
H. Ex. Hr Statsministern för Utrikes Ärenderne m. m. Frih. Albrecht
Elof Ihre, å K. M:s höga väguar, uppläste K. M:s nåd.
tal till R. St., innehållande svar å af dem till K. M. i und. aflåtne
skrifvelser rör:de lagfrågor.
Enligt före afgången från Riddarhuset fatladt beslut, åtskildes
R. o. Ad. vid utgången frän Rikssalen kl. J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 19 Maj.
587
Måndagen den 19 Maj 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs K. M:s denna dag å Rikssalen upplästa nåd. Tal
tili R. St., innehållande svar å ålskillige R. St:s und. skrifvelse^
ang:de deras beslut i lagfrågor; och fann R. o. Ad. detta
nåd. Tal icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Justerades 8 prot.utdr. för gårdagen.
Föredrogos ånyo och biföllos BancoUtsk:s d. 17 och 18 dennes
på hordet lagda mern.:
N:o 70, med förslag till förändrade föreskrifter i 6 art.
1 afd. uti nu gällande hancoreglem.;
N:o 71, med förslag lill den slutmening, som bör inflyta
uti det bancoreglem., hvilket vid innevar. riksdag kommer att
utfärdas; och
N:o 72, med förslag till instruction för R. St:s BancoUtsk.
vid nästkommande riksdag.
Ånyo föredrogs Banco- och LagUtskrns d. 17 och 18 dennes
på bordet lagda mern. N:o 7, med förslag till sammanjemkning
af RiksSttns skiljaktiga beslut öfver Utsk:ns mein. N:o 3, ang:de
omröstningar i förstärkt Utsk. öfver lagen för enskilde banker.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: I sitt förra hetänk.
i afseende å den nu ifrågavar. voteringen, yttrade Ulsk:n, alt,
som de ansägo frågan vara af ci v i 1-lags natur, så kunde de ej
annat än föreslå, att voteringen skulle verkställas inom förstärkt
LagUlsk.; mea då visserligen till någon del äfven bancofrågor
deri inbegrcpos, beslöt R. o. Ad., med godkännande för öfrigt
deraf, alt frågan lill sin hufvudsakliga del vore af civil - lags
natur, att äfven BancoUtsk. skulle deltaga i voteringen, eller
m. a. o. att votering skulle verkställas af förstärkt Banco- och
LagUtsk. Längre anser jag, pä grund af de uppgifne nioliverne,
R. o. Ad. icke kunna gä, och anhåller derföre, att R.
o. Ad. ville vidblifva sitt beslut ang:de voteringen.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller, att, i händelse
prot.utdr. ankommit rör:de BorgareSt:s beslut i afseende på inbjudningen,
detsamma mätte uppläsas.
I anledn. häraf upplästes ett från Vällofl. BorgareSt. ankommet
prot.utdr. för gårdagen, innehållande, att, vid föredragning
af ifrågavar. mein., Ståndet anlagil inbjudningen alt instämma
i den mening, att omröstning öfver det deri omförmälda
lagförslag må ske uti förstärkt BancoUtsk.
588
Den 1 fl M a j.
Frih. Cederström: Beslut är således fattadt, att omröst
ningen
skall för sig gå i förstärkt BaticoUlsk., och jag skulle
förmoda, att R. o. Ad. icke ville, på sätt Gr. Cronhjelm föreslagit,
vidblifva ett beslut, sorn saknar stöd af grundlagen och
endast har för sig prejudicatet af en sådan händelse, förut inträffad,
att nemi. låta sammansatta Utskott förstärkas, för att
afgöra en fråga.
Gr. Cronhjelm: Att BorgareSt. beslutat antaga inbjud
ningen,
var mig alldeles icke obekant; men jag kan ingalunda
finna, att den omständigheten utgör ett skäl för R. o. Ad. att
frånträda sitt beslut, ty sista gången frågan förevar här, sökte
man göra alla de skäl gällande, som kunde tala för en votering
ensamt i förstärkt BancoUisk. Några ytterligare skäl dertill
hafva icke blifvit framställde, och således kan jag för min del
icke inse, hvarföre H. o. Ad. skulle frångå sitt förra beslut,
detta må nu leda till hvilken påföljd som helst. Det är ej första
gången, som R. o. Ad. vidblifver beslut, i hvilka R. o. Ad.
stätt allena emot de öfrige Stånden.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då det var jag, som,
sista gången frågan förevar, föreslog, alt densamma måtte i förstärkt
Banco- och LagUtsk. afgöras, så får jag nu, sedan 3
Stånd sammanstämt deruti, att saken skall af förstärkt LagUtsk.
allena behandlas, och enär det, efter min tanka, kommer att
dervid förblifva, emedan R. o. Ad. utan tvifvel måste rälta sig
efter de 3 öfrige Ståndens beslut, hemställa, att R. o. Ad. jemväl
malte instämma med desse Stånd, emedan, när saken är så
tvifvelaktig som denna, det måste vara skäl alt fästa afseende
å Medständernes tankar.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Jag för min del
kan ej anse, att saken är tvifvelaktig. Enligt 30 § Riksd.Ordn.
kan jag ej finna, att BancoUisk. har fått sig uppdraget ali utlåtanden
afgifva i frågor, sorn äga det närmaste sammanhang
med civil-lagen. Jag vill nemi. exempelvis framlägga den frågan
om räntas erläggande. Della föranleder mig alt instämma
med Gr. Cronhjelm; anseende det vara R. o. Ad:s pligt att vidblifva
sitt beslut, hvarå jag ock vördsamt anhåller om propos.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Då 3 Stånd hafva fattat
beslut, hvarigenom den mening, som R. o. Ad. antagit i detta
fall, icke verkar hufvudsakligen, så kan man väl vid första
påseendet tycka, att det är likgiltigt i hvilket beslut R. o. Ad.
ännu mätte stanna; men jag anser en ganska stor skillnad vara
emellan R. o. Ad:s förklarande, alt vidblifva sitt en gång fattade
beslut och tillkännagivande, att detsamma frångå; ty genom
delta sednare alternativet likasom medgifver R. o. Ad. sig hafva
haft orätt i det förra beslutet. Jag instämmer med Gr.
Cronhjelm.
Hr v o n Hohenhausen, Mich. Silvius: I afseende derå,
att en ledamot anmärkt, att BancoUisk. med hela denna fråga
Den 19 Maj.
5S9
icke hade att skaffa, emedan den vore helt och hållet af civil
natur, så får jag fästa uppmärksamheten derå, alt enl. Riksd.-  Ordu. äga Stånden att remittera lill hvilka Utskott de för godt
finna, frågor, som icke ovillkorligen skola till bestämdt uppgifvet
Utskott öfverlemnas. Nu är det så, att hufvudsaken i liela
della betänk, är af financiel art, och bör det supponeras, alt
vid valet af ledamöter till BancoUtsk. mera afseende gjorts på
dem, som äga kännedom om dithörande ämnen, och till LagUlsk.
dem, hvilka äro lagkarlar, som man plägar säga. Delta
ärende är gemensamt afhaudladt af Banco- och LagUtskai; frågan
är således der uppgjord och genomgången. Hos R. o. Ad.
hade troligen vid den förra föredragningen ingen tvekan uppstått
att remittera målet till LagUtsk., derest icke PresteSt. redan
hade fattat sitt beslut. Här äro saker, som ovillkorligen
röra R.StisBank; PresleSlåndels beslut slår fast, emedan voler.-  propos. af de andre Stånden godkändes — alltså är det ett
Ständernes beslut. De olika Stånden hafva ansett, att denna
fråga, lika med en dylik vid förra riksdagen, borde af förstärkt
BancoUtsk. afgöras, ehuru den var utarbetad af de förenade
Banco- och LagUlskm. Nu hafva 3 Ständ stannat dervid, och
BorgareSt. frångått sin mening, som var, alt votering skulle ske
i förstärkt LagUtsk. Det synes mig, alt R. o. Ad. skulle hafva
desto mera anledning att antaga den gjorda inbjudningen, att
remittera frågans afgörande till förstärkt BancoUtsk., sorn R. o.
Ad. hade beslutat, alt BancoUtsk. ovillkorligen borde deltaga i
afgörandet af delta ärende. Det är af sådan grund jag anser
mig böra instämma med dem, hvilka yrka, att votering bör ske
i förstärkt BancoUtsk. Skulle åter R. o. Ad. icke häruti in
stämma,
torde inbjudningen läggas till handlingarne.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad sjelfva saken
beträffar, så • diseuleras här 1111 om Påfvens skägg, ty sedan
BorgareSt. förenat sig med Preste- och BondeStm, alt voteringen
skalig ske i förstärkt BancoUtsk., så är ju den frågan afgjord.
Återstår således att afgöra, huruvida det är skäl för
R. o. Ad. alt frångå sitt beslut, .lag skulle tro, alt när R. o.
Ad. en gång fattat ett beslut, så bör det anses hafva skett väl
betänkt, och då det ej lärer kunna bestridas, att en lag för
privatbanker är en civillag, och att således LagUtsk. vid densammas
slutliga afgörande bör deltaga, finnes ingen anledn. till
rubbning af detsamma, och förenar jag mig med dem, som
yrkat förblifvande vid det en gång fattade beslutet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: De skäl, som legat
till grund för R. o. Ad:s beslut i denna fråga, hafva i min tanka
varit rikliga, och kan jag derföre icke tillstyrka den ifrågavarande
inbjudningens antagande. Ehuruväl jag ganska väl inser,
att, i sakens nuvarande skick, R. 0. Adis beslut icke har
någon påföljd, blir det dock alltid oriktigt att frångå ett beslut,
som hvilar på riktiga grunder, och antaga ett annat, som stö
-
590
Den 19 Maj.
der sig på mindre riktiga. Jag tillstyrker R. o. Ad. alt vidblifva
sitt beslut.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. antoge
Ulsk:ns inbjudning till instämmande i den mening, att omröstningen
öfver ilrågavar. lagförslag må ske i förstärkt BancoUtsk.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade afslä
Ulsk:ns inbjudning och vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut,
och ropades dervid starka ja, blandade med nej, hvarpå
H. Ex. förklarade, att lian trott sig finna, att denua sednare
propus, blifvit, med öfvervägande ja besvarad.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott taga mig fri
heten
nämna, alt liflighelen i ropen torde komma ifrån privatbanks-inlrcsset.
Föredrogs Consl.Ulsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
utlåt. N:o 47, med anleda, af 2 Stånds beslut i afseende på
utlåt. N:o 3ö.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Consl.Ulsk. har denna dag fattat
sitt beslut, ronde de inom R. o. Ad., Preste- samt BorgareSt:n
väckta motioner, alt i händelse Ständerne vid denna riksdag
ieke skulle komma att fatta något ytterligare beslut i fråga
om ändring i representationssättet, Ständerne skulle bos Konungen
i und. anhålla om nedsättande af en comité för bearbetande
af detta ämne. Jag anhåller derföre, att det nu föredragna
Consl.Utsk:s betänk. N:o 47 måtte få hvila intill dess att berörde
af mig omnämnda beslut blifvit R. o. Ad. föredraget.
Då härefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att för
förnyad bordläggning erfordrades 2 ledamöters förenade begäran,
förklarade Frih. Hermelin, Aug. Söderling, och Hr
Printzenskjöld, Carl, sig instämma med Hr Lagerhjelm.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera, att han,
sedan nu Gunst.Utsk:s utlåt. N:o 47 blifvit andra gängen bordlagdl,
finge hemställa, huruvida R. o. Ad. bifölle den nu jemväl
af Hr Lagerhjelm gjorda anhållan, att delta utlåt, icke må företagas
till pröfning innan Consl.Ulsk. inkommit med svar å väckte
motioner om und. anhållan, alt K. jVI. läcktes tillsätta en
comité lill utarbetande af förslag till national-repreSentalionens
ombildning.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter II. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att ja öfverrösta! nej.
Då nu lill pröfning förekom StatsUtsk:s d. 18 dennes på
bordet lagda mein. N:o 3l5, med förslag till reglemenlariska
stadgande!!, ang:de Riksg.conhs inkomster och tillgångar samt
deras uppbörds- och redovisningssätt, anmälde sig och yttrade
Den 19 Maj.
591
Hr von Hartmansdorff, An».: Jag hemställer, att föredragningen
af delta ärende matte få tillgå på sätt förut flere
gånger skell, att endast hvarje §:s nummer uppnämnes.
Frih. Cederström, Jaeob: Då det nu föredragna be
tänk.
icke är tryckt och följaktligen icke lill Slåndels ledariföter
uI(Ieladt, anhåller jag, alt det måtte fullständigt uppläsas, så alt
man må höra och veta hvad det innehåller.
Sedan härefter det ifrågavar. mern. blifvit uppläst, samt
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., med tillkäunagifvande, att det deri
omnämnde förslag till reglemente, hvilket var särskildt tryckt,
redan flere dagar varit alt tillgå i Riddarhuscaucelliet, till Frih.
Cederström hemställt, om han yrkade att äfven sagde förslag
skulle uppläsas, yttrade
Frih. Cederström: Jag har misstagit mig i afseende å
Jetta förslag, hvilket är tryckt, hvaraf jag fått del och hvilket
jag äfven genomläst; afstående derföre ifrån min begäran om
delsammas uppläsning vid detta tillfälle.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att föredragningen
af sjelfva förslaget måtte få ske på det sätt, att de deri
förekommande §§ icke upplästes, ulan endast uppnämndes, lemnade
R. o. Ad. dertill sitt bifall, hvarefter vid sålunda verkställd
föredragning icke någon anmärka, framställdes, utan R. o. Ad.
biföll så väl StalsUtsk:s mern. N:o 315 som det dervid fogade
förslag lill reglemente för Riksg.cont.
Föredrogs StatsU(sk:s i gårdagens plenum på hordet lagda
mern. N:o 319, ang:de arfvoden för riksdagskostnadernes utbetalning
samt utlemnandet af skrifmaterialier m. fl. eflecter för
RiksStms och Utsk:ns behof.
Frih. Cederström, Jacob: StatsUtsk. har i detta betänk,
nedprutat det förslag, som Riksg.cont. efter verkligen billig beräkning
uppgjort till arfvoden för de tjenstemän inom nämnde
Contor, som haft det icke obetydliga bestyret med uppbörden,
redovisningen och utbetalningen af de medel, som för riksdagskostnadcrnes
bestridande utassignerats. Genom den åtgärd Riksg.-  cont. vidtagit med upphandlingen af hvarjehanda eflecter för
riksdagen och dessas utdelning, har Staten gjort en ganska betydlig
besparing i utgifter, ty den uppgår till vida mer än
6000 r:dr mot hvad samma qvantitet af samma eflecter förliden
riksdag kostade. Fullmäktige i Riksg.cont. hade föreslagit åt
Commissarien Arehn, som haft alt besörja upphandlingen och
utdelningen af berörde eflecter, 500 r:dr: denna summa har
Utsk. nedsatt till 300; för den person, åt hvilken uppdrogs uppbörden
och redovisningen af alla arfvoden och alla penningar i
och för riksdagskostnaderne, föreslogs 333 r:dr 16 sk., men
Utsk. vill ej gifva mer 200 r:dr; och åt den person, som haft
befattning med revisionen af alla räkeuskaperne i förenämnde
hänseende, vill man ej gifva mer än 100 r:dr i stället för 166
592
Den 19 Maj.
r:dr 32 sk., som Fullmäktige tillstyrkt som cn lämplig vedergällning.
Summan af denna nedprutning är (or Staten af snart
sagdt noll och intet värde, men af betydenhet för de individer,
som trott sig att komma i åtnjutande af de föreslagna beloppen,
hvarföre jag ej kan annat än anhålla, att R. o. Ad., med ogillande
af betänk., måtte bifalla hvad Fullmäktige föreslagit.
Ur Printzenskjöld, Carl: Jemte det jag till alla delar
förenar mig i det yttrande Frih. Cederström afgifvil, får jag
fästa uppmärksamheten derå, att del arfvode, som blifvit föreslaget
åt Commissarien Arehn, för del både besvärliga och
maktpåliggande bestyr, som åt honom'varit uppdragne, icke utgör
stort mera än hvad hvarje vaktmästare inom R. Sl:s Utskott
månadlligen uppbär. Man vet nemi., att vaktmästarne i Utsk:n
uppbära 1 R:dr 16 sk. b:co per dag, eller 40 r:dr i månaden;
under 10 månader gör detta en summa af 400 r:dr, och förden
nu löpande 11 :te 440 r:dr. Fullmäktige hafva åt den nyssnämnde
tjcnstemanncn föreslagit 500 r:dr, således endast 60 r:dr
b:co mer än hvad hvarje vaktmästare åtnjutit för tjenstgöring
inom Ständernes Utsk. Jag hemställer lill Herrmes bepröfvande,
om det väl kan vara billigt, alt, under sådane förhållanden,
nedpruta ett arfvode, som Fullm. i Riksg.cont. så mndiquement
tillstyrkt. Hvad de öfrige arfvodena beträffar, dem Fullmäktige
föreslagit, så understiga de vaktmästare-arfvodena, och Fullmäktige
trodde således äfven ifrån denna synpunkt, alt StalsUtsk.
ej skulle finna skäl till nedsättning af desamma. Jag kan således
ej annat än på det högsta tillstyrka, att Fullmäktiges förslag
mätte af Ståndet bifallas, och att StatsUtsk:s framställning
i denna del malte afslås.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: De nedsätlningar,
som StalsUtsk. gjort i hvad Fullmäktige i Riksg.cont. föreslagit,
grunda sig, hvad 2:ne af de ifrågavar. tjenstemännen beträffar,
hufvudsakligen på de beslut, som Ständerne vid sisth riksdag
fattade. Fullm. i Riksg.cont. hade då föreslagit till den person,
som förer räkenskaperne rör:de riksdagskostnaderne, ett arfvode
af 333 r:dr 16 sk., och åt den andra personen eller conlrollanten
166 r:dr 32 sk. Förra riksdagen beviljades åt den förre
af desse personer 206 r:dr 32 sk. och åt den sednare 133 r:dr
16 sk. Naturligtvis kunde cj Ulsk., med hänseende till den
kortare tid, som innevarande riksdag räckt, emot den sistförflutna,
biträda Utsk:s förslag; men jag vill medgifva, att Utsk.
måhända gått nog långt i sin nedprutning, och föreslår derföre,
att 2:ne af de här nämnde tjenstemännen må få uppbära samma
arfvodes belopp hvardera, som vid sisllidne riksdags slut utgingo.
Hvad den tredje angår, så är hans befattning ny, sedan
Ständerne vid sisth riksdag beslöto, att Riksg.cont. skulle uppköpa
och utdela skrifmaterialier. Det arfvode af 500 r:dr, sorn
Fullmäktige föreslagit till den person, som fått sig bestyret härmed
uppdraget, har Utsk. nedsatt till 300 r:dr. Jag lemnar
der
-
Den 19 Maj.
593
derhän lämpligheten af delta belopp, upprepande hvad jag på
afdeln. inom Utsk. gaf tillkänna, eller alt jag ej varit i tillfälle
att bedomina förhållandet härmed, och derföre helst, litar lill
hvad Fullmäktige föreslagit; men hvad angar de befattningar,
sorn förut existerat, anhåller jag, att arfvoden för dem ej måtte
höjas utöfver det belopp, hvartill desamma under förra riksdagen
utgått.
IIr Printzenskjöld: Frih. Tersmedens uppgift ang:de
det belopp, sorn varit faststäldt för 2:ne af ifrågavar. befattningar
vid sist 1. riksdag, äger visserligen sin riktighet; men
det torde måhända icke vara Frih:n bekant, att de personer, som
då innehade dessa befattningar, af hvilka tjenstemän den ena
numera är afliden, förklarade sig i högsta grad obelåtne med
den ersättning, sorn StatsUlsk. så njuggt föreslagit och Ständerne
bifallit. Den aflidne personen, Commissarien Almgren, hvilken
innehade samina befattning som Commiss. Arehn nu bestrid t,
förklarade bestämdt, att han icke under något villkor, för
en så ringa betalning, som den honom beviljades, hade velat
fortfara med det besvärliga uppdrag, som han under förra riksdagen
innehade. Jag hemställer till R. o. Ad. om del väl kan
vara billigt eller rättvist, att nedsätta arfvodena för desse tjenstemän
vida under hvad skäligen hör anses motsvara det besvär
och det ansvar, som desse personer haft sig ålagdt. De hafva
åtagit sig de ifrågavar. bcfattningarne under förutsättning att
det arfvode, som Fullmäktige för hvardera af dem föreslagit,
skulle utgå, och jag kan försäkra, att det skall bli svårt att
vid en kommande riksdag linna någon, sorn vill åtaga sig dessa
befattningar, emedan man alltid skall befara en lika obetydlig
vedergällning, som nu blifvit föreslagen. StalsUtsk. hade bort
taga i betraktande, alt öfver 6000 r:dr besparats statsverket
genom det sätt, hvarpå upphandlingen och>utdeluingen af skrifmaterialier
in. in. skett, hvarjemte Utsk. hort bemärka, att redogörelsen
är så fullständig, medelst columner för hvarje särskildt
Utskott, så att den säkraste upplysning slår ali hemta af
densamma icke blott om riksdagskostuadernes belopp utan deras
beskaffenhet i alla detaljer. Under sådant förhållande synes det
mig gränsa till nog mycket småsinne att vilja beröfva ifrågavar.
tjenstemän den obetydliga skillnad, som är emellan Utsk:s förslag
och det belopp, sorn Fullmäktige i Riksg.cout. uppgifvit.
Det är redan anmärkt, alt statsverkets vinst på besparingen klefve
ingen, men förlusten deremot ganska betydlig för tjenslcmännen,
sorn densamma påräknat, och jag tillstyrker bifall lill
hvad Fullmäktige i Riksg.cont. i detta hänseende hemställt.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af
Frih. Tersmedens yttrande, alt för 2:ne af de ifrågavar. tjenstemännen
borde arfvodena icke höjas utöfver det belopp, hvartill
de vid sistlidne riksdag uppgingo. Jag får fästa den värde
talarens och Ståndets uppmärksamhet derå, att hvad den ene
10 II. 75
594
Pen 19 Maj.
af desse tjenstemän beträffar, så är hans redogörelse högst vidlyftig
och besvärlig, i thv alt särskildt conto är nppgjordl för
hvarje särskild detalj; att hvarje särskild persedel är fullständigt
upp- och afförd, så ali man kari se huru mycket af hvarje
som åtgått, vare sig i Ständ eller Ctsk.; och vidkommande den
andre, så har han för sig upphörden af hela riksdagskostnadssumman
anförtrodd. Desse begge tjenslemäns nu föreslagna afvoden
uppgå nätt och jemnt till hvad hvarje vaktmästare inom Ståndens
eller Utsk:ns cancelliet' uppbär, och jag frågar en hvar
om det finnes någon jemförelse mellan tjenstemän, af hvilka
den ena har en upphörd af 100,000 r:dr, den andra redovisningen
och utdelning, en tredje upphandling af för riksdagen
behöllige effecter, och vaktmästare i RiksSlånden och deras Utskott?
Jag hoppas, att II. o. Ad. bifaller hvad Fullmäktige i
Riksg.cont. föreslagit, såsom del minsta sorn kan desse tjenstemän
tilläggas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag får för min del
förklara, att jag icke anser riksdagsbeljeningen vara illa aflönad.
Atskillige talarare hafva jemfört aflöningen för vissa befattningar
med den inkomst, som vaktmästare vid RiksSltns och
Ulskins cancelliet1 åtnjuta. Om man vill jemföra dessa inkomster
med den aflöning, som vissa af de riksdagsmän haft, som
äro betalte, så får man se huru jemförelse!) slår ut. I andra
länder och äfven i vissa tjenstebefattningar .inom vårt land, t.
ex. vid landshöfdinge-embetena och kronobetjeningeu, få tjenstemiinnen
oupphörligen nya göromål sig ålagde, men derföre
icke ökad betalning. Det är i min tanka en öfverdrift, att
hvarje tjensteman, som kommer att uträtta det aldra ringaste
utöfver det alldagliga, alltid skall hafva anspråk pä att derföre
särskildt blifva vedergälld. Sådant går för långt, hvadan jag
anser Ståndet böra bifalla hvad StatsUtsk. föreslagit.
Hr Printzenskjöld: Jag tillåter mig, i anleda, af Hr
von Hartmansdorffs yttrande, att vördsamt anmärka, alt den
jemförelse, sorn den värde ledamoten uppställt mellau tjenstemännen
vid Riksg.cont. under denna riksdag, och landtslalens
tjenstemän, icke äger sin fullkomliga riktighet. Jag mrdgifver,
lika med honom, att desse sistnämnde tjenstemän snart sagdt
dagligen betungas med nya göromål utan att derföre erhålla
motsvarande löneförbättring; och jag har äfven vid flere tillfällen
tillkännagifvit min ledsnad deröfver, att ett sådant förhållande
kunnat existera, med uttryckande derjemte af den lif—
liga önskan, att både R. St. och at.dre vederbörande, som äro
i tillfälle alt förskaffa dessa illa aflönade, men oerhördt betungade
tjenstemän en mot deras mödor svarande ersättning, mätte
en sådan meddela. Men för det att ett olyckligt förhållande
med nämnde tjenstemän existerar, torde man ej böra vilja utsträcka
detsamma äfven till andra, då icke nödvändigheten eller
omständigheterne sådant kräfva. Det bestyr, som Riksg.conhs
tjenstemän haft sig uppdraget, är helt och ballet främmande för
Den 19 Maj.
595
deras befallningar inom Contorel; och har del berolt af dem
sjelfva ali emottaga berörde bestyr eller icke, hvartill de ingalunda
kunnat tvingas, ty för alt detsamma skall kunna bli ett
tvångsmål måste man afvakta den tidpunkt då nya tjenstemän
tillsättas, och i reglementet föreskrifva, att ett slikt bestyr skall
åligga de blifvande Ijenslemännens befattningar. Då förfaller
också allt anspråk på särskild vedergällning för bestyret och
kan pä ett elier annat sätt tillvägabringas genom förhöjning uti
nuvarande löneinkomster inom sjelfva Coutoret. Jag kan således
ej dela den öfvertygelse, alt det vere billigt att stanna vid det
förslag, sorn Ulsk. framställt, ulan förblifver vid min lörut gjorda
vördsamma hemställan.
Frih. Tersmeden: Jag kan ej neka, alt jag i sin all
männelighet
godkänner den grundsats, som Hr von Hartmansdorff
framställt; likväl anser jag mig skyldig att fästa ett visst
afseende på det yttrande, som Styrelsen öfver Riksg.cont. afgifvit.
Men, som jag nyss tog mig friheten säga, anser jag dock
att det vore högst olämpligt all öfverskrida hvad sednasle Ständer
beslöto i della hänseende under en riksdag, som räckte 7
månader längre än denna, och jag fruktar, att Hrr Fullmäktige
bär drifva saken för långt, såvida de vilja hafva någon framgång
åt sitt förslag. Man kan taga för afgjordt, alt ett eller
annat Stånd bifaller Ulsk:s förslag, och om då eli Ständ uppdrifver
sina anspråk, så har det så mycket mindre cliauce för sig
att vinna hvad det önskar. Jag får alltså än en gång yrka,
att R. o. Ad. icke måtte öfverskrida den summa, som 1840 års
Ständer utsatte för de begge redovisade personerne, nemi. 266
r:dr 32 sk. för den ene och 133 r:dr 16 sk. för den andre.
Hvad Commissarien Arehn angår, ville jag gå en medelväg
mellan hvad Fullmäktige hemställt och StatsUtsk. föreslagit, och
tillstyrker derföre att åt honom måtte anslås 400 r:dr.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, försl hemställde, om R. o.
Ad. bifölle SlatsUtsk:s mern. N:o 319.
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade afslå
Uisk:s utlåt, och bestämma ifrågavar. arfvoden att utgå med de
af Riksg.cont:s Fullmäktige föreslagne belopp.
Ropades äfven starka nej, blandade med ja.
II. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad., i öfverens
stämmelse
med Frih. Tersmedens förslag, behagade bifalla StalsUtsk:s
mern. med den förändring, att ifrågavar. arfvoden bestämdes
att utgå med 266 r:dr 32 sk. för den tjensteman, sorn
fått sig uppdraget att verkställa ulbelalningarne för innevar.
riksdag och upprätta redogörelsen öfver härtill anordnade medel,
med 133 r:dr 16 sk. för den tjensteman, hvilken det åligger
att granska reqvisilionerue och räkniugarne å riksdagsut
-
596
Den i(J Maj.
gifterne, samt med 400 r:dr för den tjensteman, som blifvit utsedd
alt fullgöra de åligganden, hvilka i 1(55 § mom. litt. f)
af Uiksg.cont:s reglemente äro föreskrifue.
Denna propos. besvarades nied starka ja, blandade med nej,
hvarefter H. Ex. tillkännagaf, alt härvid ja öfverrösta! nej.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Bosv.- o. Ekon.-  Ulsk:ns i gårdagens plenum pä bordet lagda utlåtanden:
N:o 128, i anledn. af väckte motioner om åtgärders vidtagande
till lindring i båtsmansroleringens utgörande å landet; och
N:o 129, ang:de väckte förslug om lindring uti postskjutsen,
postföringens öfverlåtande på entreprenad eller öfverflyltande
på allmänna skjutsinrättningarne samt skjutslegans förhöjning
m. m.
Föredrogs och bifölls BancoUtsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda utlåt. N:o 73 i anledn. af gjordt aecordsanbud till
liqvid af Bepslagaren II. P. Malmströms skuld till Bancodisconten
för ingången borgen å ett af Skomakaren L. Sjöberg derstädes
upptaget lån.
Vid föredragning af BancoUtsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda mern. N:o 74, ang:de RiksSt:ns skiljaktiga beslut
i anledn. af Utsk:s mern. N:o 62, med förslag till ätskillige förändrade
föreskrifter i 3 art. af nu gällande bancoreglemenle,
Lief detta mern. N:o 74 lagdt till handlingarne.
Vidare föredrogos och biföllos Exp.Utsk:s i gårdagens plenum
på bordet lagde mern.:
N:o 13 ang:de rättighet för Exp.Utsk:s cancellipersorial och
vaktbetjening att uppbära aflöning någon tid efter riksdagens
slut; och
N:o 14, ang:de förhöjd t arfvode åt föreståndaren för tryckeriafdelningen
af Utsk:s cancelli.
Lades på bordet nedannämnde från Utskm inkomne meni.,
utlåt:n och betänk., nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 48, till R. St. med förslag till voter.propos:r, i anledn.
af RiksSt:ns olika beslut i afseende på mern. N:o 43;
Stats-Utskottet:
N:o 320, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
240, ang:de väckta frågor om grundskatternas förvandling till
bevillning, en allmän skattejemkning öfver hela Riket m. m.;
Stats- och Banco-Utskotten:
N:o 133, i anledn. af väckt motion, i fråga om disposition
af Baukcns behållna vinst för åren 1845, 1846 och 1847;
Den 19 Maj.
597
N:o 134, nied förslag lill taxa å expeditionslösen i så väl
II. Sl:s Bank, nied dertill hörande discontverk och lånecontor,
som ock B. St:s lliksg.cont.;
N:o 135, i anledn. af Hr Frih. Palmsljernas, C. 0. molion,
ali 11. St., när de begära Konungens garanti för de lån, Bancofullm.
kunna blifva nödsakade att upplaga, jemväl måtte tillförsäkra
Konungen om ovillkorlig tillgång till det, som för återbetalningen
erfordras;
N:o 136, aug:de omskrifning af Riksg.cont:s obligationer
lili Banken;
Lag-Ut.skollet:
N:o 124, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
N:o 62, öfver vackt molion, ang:de gemensam lag för inrikes
och utrikes vexlar;
N:o 125, i anledn. af väckt motion om sättet för behandlingen
af de allmänna lagförslag af större omfattning, som K.
M. vid en kommande riksdag kan vara sinnad alt till B. St.
framställa.
Justerades pleniprot. för d. 5 sisth April f. m.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ lill 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 20 Maj 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.utdr. för gårdagen.
Justerades pleniprot:n för d. 5 sisth April e. m. och d. 7
i samma månad.
Vid föredragning af Cousl.Utsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda meni. N:o 48, med förslag till voter.propos:r i
anledn. af RiksStms olika beslut i afseende på mern. N:o 43,
godkände K. o. Ad. de i förstnämnde mern. föreslagna voter.-  propos:r.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
utlåt. N:o 320, i anledn. af crhållnc återremisser å betänk. N:o
240, ang:de väckte frågor om grundskatternes förvandling lill
bevillning, en allmän skattejemkning öfver hela riket m. m.
Frih. Cederström, Jacob: Det torde vara mera än öf
-
598
Den 20 Maj.
verflödigl alt ingå i någon deduction öfver det alldeles orimliga
förslag, som ligger till grund för den und. anhållan, sorn skulle
ske. Att göra en skattejemkuing i ett land sådant som Sverige,
der en stor del af jorden ar privilegierad och fri från grundräntor,
samt förvandla allt från grundräntor till bevillning och
således så lill sägande plundra deni, som äro innehafvare af den
med grundränta icke belagda jorden, hvilken nn dessutom kan
ägas af alla classer och Slånd inom Riket, är så orimligt att
dess antaglighet icke lärer kunna sättas i fråga. Jag anhåller
derföre om Ilr Gr. o. Landtnäs propos., alt Ståndet vidhlifver
sitt beslut och afslår Utsk:s nu förevarande betänk.
Gr. Frölich, David: Jag anhåller endast att för min
del fä till prof. förklara, alt jag önskar, att detta betänk, måtte
bifallas.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. förklarade II. o. Ad. sig vidblifva sitt förut i ämnet
fattade beslut och lades StalsUtsk:s utlät, till handlingarne.
Föredrogos och hi föllos Stats- och BancoUtsk:ns nedannämnde
i gårdagens plenum på bordet lagde utlåt, och meni.:
N:o 133, i anledn. af väckt motion i fråga om disposition
af Bankens behållna vinst för åren 1845, 1846 och 1847; och
N:o 13-t, med förslag till taxa ä expeditionslösen i såväl
II. St:s Bank med dertill hörande discontverk och låuecontor,
som ock R. St:s Riksg.cout.
Föredrogs Stats- och BancoUlsk:ns i gårdagens plenum på
bordet lagda utlåt. N:o 135, i anledn. af Frih. Palmstjernas,
Carl Ollo, motion alt R. St., när de begära Konungens garanti
för de län Bancofullm. kunna blifva nödsakade all upptaga, jemväl
mätte tillförsäkra Konungen om ovillkorlig tillgång till det,
som för återbetalningen erfordras.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: På sätt min
korta reservation vid delta betänk, innehåller, har jag ansett,
att, för den händelse att Bancofullm. skulle, vid något tillfälle,
genom cursens stegring, blifva förhindrade att inköpa vexlar
och såmedelst fullgöra ränte- eller capitalafbetalning å det upptagna
lånet, det hade varit skäl och med grannlagenheten öfverensstämmande
alt, då R. St. anhålla om K. M:s garanti ä
länet, R. St. dä äfven måtte till K. M:s disposition ställa de medel,
som kunde erfordras för att verkställa den afbetalning eller
ränteliqvid, som i anledn. deraf kunde komma i fråga emot
derefter skeende ersättning ifrån Banken. Enligt hvad R. St.
beslutat får inköp af vexlar icke äga rum då cursen är öfver
pari. Det är derföre som jag, till en del instämmande uti Frih.
Palmstjernas motion, önskar alt ett sådant beslut mätte af R. St.
fattas, hvilket jag nu hemställer lill R. o. Ad:s bepröfvande.
Frih. Gederström, Jacob: Ehuru jag hoppas och för
-
Den 20 Maj.
599
modar, alt Banken icke blir i behof af att upplaga det lån,
som ifrågastäldt iir, så kan jag likväl, för den händelse, alt
det skulle inträffa, icke annat än instämma med Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, deruti, att det är alldeles oförsvarligt, alt
icke II. St. anvisat Konungen den fond, på hvilken Dess garanti
skulle grundas för lånets återbetalning, och ali således, om det
skall finnas någon lill förtroende verkande grund för meddelande
af en sådan garanti, sä skall också Konungen ovillkorligen
vara berättigad alt fä disponera hvad som erfordras för lånets
räntor och amortering. Jag anhåller derföre om afslag å betänk.
och bifall lill motionen.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag tror, likasom de
talare, hvilka redan yttrat sig, att om Konungens garanti skall,
i verkligheten, något betyda, så mäste Ständerna öfverlemna
Konungen medel i händerna att den fullgöra. Jag instämmer
derföre, i deras önskan, att betänk, måtte afsläs och Hr von Hohenhaosens
reservation antagas.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Ehuru jag
visserligen anser, alt det hade varit nyttigt ifall II. St. hade
vidtagit några mått och steg, för upptagande af ett utländskt
län, i händelse Bancofullm. skulle genom omständigheterna blifva
dertill tvungne, tror jag visserligen att i sakens nuvarande
ställning, och dä riksdagen nu redan iir slut, och målet således
icke kan beredas, att del icke skulle tjena till någonting att
att afslä Ulsk:ns förslag , sorn sjelf afslär motionen. Jag vet icke
hvad Frih. Cederström kan mena med sitt tillstyrkande all sålunda
afstå ett afslag. Jag tillstyrker bifall till Ulsk:ns utlåt.,
ty bifall till motionen kan numera icke leda till verkställighet.
Frih. Cederström: II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna torde
erinra sig att Utsk:n tillstyrka, att motionen icke mätte till någon
åtgärd föranleda. Det är delta Ulsk:ns tillstyrkande, som
jag yrkar, att R. o. Ad. malte afslä och i stället bifalla
motionen.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle Stats- och
Banco(Jtsk:ns utlät. N:o 135.
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. behagade afslä
Ulsk:ns hemställan samt bifalla den af Frih. Palmstjerna väckta
motion.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter II. Ex. tillkännagaf,
alt denna sednare propos. blifvit med öfvervägande
ja besvarad.
Vid föredragning af Stats- och BancolIlsk:ns i gårdagens
plenum pä bordet lagda mern. N:o 136, ang:de omskrifning af
Riksg.cont:s obligationer till Banken, blef delta mern. af R. o.
Ad. bifallet.
000
Den 20 Maj.
Föredrogs LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagde
utlåt. N:o 124, i auledn. af gjorde anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
N:o 62, öfver väckt motion, ang:de gemensam lag för inrikes
och utrikes vexlar.
Den vid detta utlåt, fogade reservation af Hr Lagergren
upplästes, på begäran af Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius,
hvarefter, uppå af samme ledamot framslälid förfrågan, undertecknad
Ridd.secret. tillkänna ga f, alt något af Vällofl. BorgareSt.
i anleda, af förevar, utlät, fattadt beslut ännu icke blifvit K. o.
Ad. delgifvet.
Hr von Hohenhausen: På de flera grundliga skäl,
som i Hr Lagergrens reservation blifvit anförda, får jag afstyrka
antagandet af den föreslagna lagen. Att göra en gemensam
lag för inrikes oell utrikes vexlar är af största vigt, ty för ett
land, som drifver handel med andra nationer, är det angeliiget
i afseende på creditväsendet och de förbindelser, som uppgöras
på utländska orter, att dess inre lagar för vexelhandel äro fotade
på samma grund, som vexelhandel!! på de orter, med hvilka
densamma drifves. Detta ökar betydligt förtroendet på nämnde
orter. Nu är vår gällande vexelstadga i det närmaste lika
med den som gäller i Hamburg. R. St. hafva äfven nu beslutat
om uppköp af vexlar på Hamburg. Det synes mig då vara
mindre lämpligt, att i denna stadga göra en förändring, hvilken
icke tyckes vara af behofvet påkallad. Åtminstone synes
det mig, att man icke borde göra den förr än man tagit en
fullständig kännedom om, huruvida vår nu gällande vexelstadga,
eller den sorn gäller i Hamburg oell sorn är en och densamma,
kan behöfva modifieras i anledning af de modiflcationer, som
i Hamburgs lagstiftning ägt runi. Hade vi icke nu haft en stadga
för inrikes vexlar, så hade det varit skiil att antaga detta
förslag såsom gällande för dem; men när vi nu hafva en sådan
lag för inrikes vexlar, hvilken ännu icke blifvit af erfarenheten
pröfvad, derföre att ännu icke inrikes vexlar kommit i gäng;
så anser jag alla skäl vara förhanden, altafslå LagUtsk:s ifrågavarande
betänk.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Omöjligt kan jag
finna mig i den äfvenlyrliga hastighet, hvarmed, då riksdagen
lider nära sitt slut, en så vigtig författning skulle. likasom i
kullerbytta genomstörtas, utan behörig tid till målets granskning.
Denna vigliga lag, hvars slutliga afgörande, inom hvarje
annan rådslående församling, skulle upptaga flera sessioner, den
skulle vi här likasom improvisera, då betänk, först under varande
session blifvit utdeladt. Att då rösta för antagande af
en sådan lag, kan jag icke förena med mitt sam vete. En återremiss
kan icke äga rum; uppskof icke eller. Antingen lagen,
sadan den af Utsk. föreslås, är god eller icke, måste den, enligt
min öfvertygelse, ovillkorligen afslås, af det enkla skäl, att
man saknar rådrum att pröfva en lag, sä djupt ingripande i så
vig
-
