# ID: svediakorp-gov527
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 159,099
# sentences: 4,858
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


HÅLLNA
nos
vin
Urtima tttkötrageii i £ti>diMm
o
Abes 1844 OCH 1845.
Vi nu al e Wiff et.
STOCKHOLM.
Hönbergska Boktryckeriet,
184 5.
Onsdagen den 23 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 2G prot.utdr. för gårdagen.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda betänk. N:o 37, angide beräkningen af sjötullsmedlen,
saluaccisen, poslmedlen, chartaesigiilataeafgiften, husbehofsbrännerimedlen
samt lidiiingsstämpel- och korlstämpel-afgif;
terna.
Sedan, vid föredragning af SlatsUtskis utlåt. N:o 33, R. o.
Ad. under d. 23 Oct. sistl. ar beslutat, att med pröfningen af
den uti berörde utlåt., i fråga oin extraordinarie inkömsterne
uti punkterne Niis 26 till och med 30, samt beträffande restanlierne
uti punkten N:o 31, uppgjorde beräkning skulle anstå
intilldess det förslag, sorn Sevillu.Ulsk. tillkom alt derom afgifva,
till R. St. inkommit, blefvo nu, sedan R. o. Ad. till pröfning
förehaft och bifallit Bevillu.Ulsk:s i ämnet afgifna betänk.
N:o 37, förenämnde punkter af StalsUlskis utlåt. Nio 33, ånyo
föredragna, hvarvid punkterna Niis 26 lill och med 30, såsom
icke erfordrande vidare åtgärd, lades lill handlingarue, samt
punkten N:o 31 af R. o. Ad. bifölls.
Företogs lill pröfning Banco- och LagUtskins d. 9 och 19
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 2, i anleda, af gjorda anmärka:!'
vid Utskins betänk. N:o 1, med förslag till lag för enskilde
banker samt villkoren för dessas rörelse.
H: Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt uti detta utlåt,
visserligen å pag. 6 förekom en särskild punkt, men all II. Ex.,
då densamma funnes upptagen i 1 § af den föreslagna lagen,
(inge hemställa, att pröfningen af utlåt, måtte få ske på det sätt,
att, med förbigående af nämnde punkt, Utskins lagförslag §:vis
föredroges till afgörande; hvilket bifölls.
§. 1.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då nu de förenade
Utskins förslag till lag för enskilde banker är sådant, som det,
hvilket för R. o. Ad. föredrages, och 2:ue RiksSt. redan hafva
deröfver olika beslutat; så kan jag för mitt del icke emotse, alt
4
Den 23 April f. ra.
någon fullt tillfredsställande lag i nämnde hänseende kan vid
denna riksdag åstadkommas. Emedlertid, då frågan nu är före,
och öfverläggning derom måste äga rum, är man nödsakad alt
söka tillvägabringa hvad man under närvarande omständigheter
anser vara del bästa. Jag får då vid 1 § 1 mom. göra en
anmärkning. Det lyder nemi.: ”Bankrörelse, med rättighet alt
utfärda tryckte eller graverade creditsedlar, må utaf enskilde
personer, endast i förening till bolag, bedrifvas efter dertill af
K. M. meddcladl tillstånd.” Jag anser de orden: ”med rättighet
att utfärda tryckte eller graverade creditsedlar,” vara alldeles
öfverllödiga och såsom sådane böra ur mom. utgå, hvarigenom
detta skulle komma att lyda: ”Bankrörelse må af enskilde
personer, endast i förening till bolag, bedrifvas” etc.
Vi känna, att ett Stånd, nemi. Ilögv. PresleSt., afslagit rättigheten
för privatbankerne att utgifva tryckta eller graverade
creditsedlar, hvaremot ett annat Stånd, Vällofl. BorgareSt., densamma
beviljat. För min enskilda del anser jag, att bankrörelse
med tryckta eller graverade creditsedlar må, under iakttagande
af vissa villkor, kunna fä af privatbankerna bedrilvas;
under andra villkor åter anser jag, alt man kan betaga dem
denna rättighet och, på sätt PresteSt. föreslagit, ställa rörelsen
i gång med sådane assignationer, som privalbankerne af R. St:s
Bank meddelas. Jag hemställer derföre, att den 1 § måtte bifallas
med den förändring, som jag tagit mig friheten föreslå.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Den siste värde
talaren har ansett det vara svårt, att vid denna riksdag få någon
tillfredsställande lag för enskilde banker antagen, eftersom
2:ne RiksSt. redan hafva stannat i olika beslut i afseende på
det förslag, som de förenade Utsk:n i och för nämnde ändamål
ingifvit. Jag får då dervid anmärka, att delta vanligen alltid
är förhållandet; man har hittills fått hjelpa sig fram dermed,
och man mäste så nu äfven, då ingen annan utväg finnes. Slen
jag inser likväl icke något skäl, hvarför svårigheterne, i afseende
på det formella i denna sak, vid denna riksdag skulle
vara så stora; tvertom skulle jag tro, att det borde gå lättare
nu än någonsin alt få ifrågavarande lag för enskilde hanker af
RiksSt:n antagen, då R. Sl. vid 3:ne iöreg:de riksdagar hafva
antagit en lag för detta ändamål, som med denna var i hufvudsaklig
öfverensstämmelse. I afseende på det förslag, som den
värde ledamoten framställt, att ur denna §:s första mom. borttaga
de orden: ”med rättighet att utfärda tryckta eller graverade
creditsedlar”, så får jag anmärka, att hela denna lag har
afseende på sådane enskilda hanker, hvilka utfärda tryckta eller
graverade creditsedlar, hvilket ytterligare bestyrkes af den 21 §,
som i blott några få ord talar om sådane banker, som icke utgifva
tryckte eller graverade creditsedlar, ulan sorn röra sig
med riksmynt. Det är af denna anledning, som jag vördsamt
yrkar, att R. o. Ad. matte utan förändring antaga den 1 §.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr von Hohenhausen har
Den 23 April f. m.
5
visserligen anmärkt, att uti den 21 § star nämndt om sådane
banker, som icke äga rättighet att utfärda egna sedlar, och har
derifrån synts vilja leda sig lill den slutsats, att man redan i
den 1 § borde hafva uttryckt, att de banker, som i denna lag
alses, liro sådane, som äga rättighet alt utgifva egna sedlar;
men jag vill fästa Hr von Hohenhausens uppmärksamhet derpå,
att när man kontmer till den 8 § i denna lag (således långt
innan man kommer till deri 21 §), så står der just uttryckt
icke allenast rättigheten för privatbankerne alt utgifva sina egna
sedlar, utan äfven sältet huru de böra dem utgifva, hvadan i
Hr von Hohenhausens anmärkning icke torde ligga något hinder
lör antagande af Frih. Palmstjernas förslag. Men det vill
synas, då debatten nu här är öppnad, som skulle man svårligen
kunna undgå att yttra sig öfver det hela. Jag vill då öppet
förklara, alt ehuru min mening är, att privatbankerne borde
hädanefter fortsätta på samma sätt, som de hittills fortgått,
nemi. med utgifvande af deras egna sedlar, så har likväl den
animositf, som visat sig emot dessa inrättningar, och som till
och med sträckt sig till de mest upplyste personer och statsmän,
öfvertygat mig derom, att det nära nog skall blifva omöjligt
att tillvägabringa en lag för privatbanker, med rättighet
att utgifva egna sedlar, hvilken lag blifver af beskaffenhet, alt
några sådana banker kunna komma att fortfara. För närvarande
är förhållandet sådant, sorn Frih. Palmstjerna antydt, nemi.
att ett Stånd har antagit lagen, hvaremot ett annat Stånd har,
med afslag å den rättighet, som linnes uttryckt i 1 § för privatbankerne
att utgifva egna sedlar, gått en helt annan väg; och
ingen anledning finnes lill den förmodan, alt BondeSt., som ännu
icke afgjort frågan, skall vara gynnsammare emot desse banker,
än någotdera af de nyssnämnde Stånden. Jag befarar, alt, om
vi på detta sätt komma derhän, att hvart och ett Stånd stannar
uti eli särskildt beslut, ocb frågan sluteligen måhända paragrafvis
kommer atl algöras uti förstärkt LngUtsk., att, säger jag,
den här föreslagna lag för privatbanker skall blifva belt och
hållet sönderbråkad; oell är det af sådant skäl, som jag öppet
bekänner mig till det modihcationsförslag, om jag så får uttrycka
mig, som Högv. PresleSl. har antagit. Jag tror visserligen
icke, att privalbanksrörelsen, enligt detta förslag, skall
blifva lönande, men detta förslag har åtminstone den förtjenst,
alt privatbankerne icke hädanefter såsom hittills skola blifva
föremål för afund och missnöje; och jag vill dertill lägga, att
jag tror, att så vida med säkerhet kan beräknas, att, enligt
samma förslag, actieägarne uti privatbankerne icke skola komma
alt på denna rörelse göra förluster, män skola finnas, hvilka
äro patriotiska nog, alt vilja uppoffra någon tid och något besvär,
för att åstadkomma dessa inrättningar, som, säga hvad
man vill, varit för landet nyttiga och sorn. om lie nu upphörde,
skulle störta det i verklig olycka. Ur alla dessa synpunkter,
och för alt vinna del mål, sorn jag redan antydt, vill jag in
-
6
Den 23 April f. m.
stämma uti det af Fril). Palmstjerna, i afseende på 1 §:s 1 morn.,,
framställda förslag.
Hr Bildt, Knut: Jag vill blott-yttra om Frih. Palm
sljernas
förslag, att jag icke tror detsamma vara lämpligt. Den
mening, som Frih:n ville skulle utgå, har i mom. influtit, emedan
man inom de sammansatta Ulsk:n hyste den öfverlygelsen,
alt tillämpningen af 1824 års lag för enskilda banker icke varit
den rättaste, i det att privatbankerne fått utgifva egna sedlar.
Jag har hört jurister yttra sig om det oriktiga deruti, att det
gått derhän; men då emedlertid så skett, så har man, som
sagdt är, ansett nödigt att denna rättighet blefve i § uttryckt.
Dä dessutom BorgareSt. bifallit §:n, sådan den är, tror jag bäst
vara att R. o. Ad. äfven densamma bifaller, i hvilket fall man
åtminstone kan hoppas komma lill något resultat i förstärkt
BaucoUtsk.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Lika med de värde
talare, som redan yttrat sig, anser jag äfven för min del af
högsta vigt, alt vi under loppet af denna riksdag måtte komma
till något resultat i denna vigliga fråga; men jag tror, att för
alt vinna detta resultat, är det nödvändigt att gå en annan väg,
än den, som af 2:ne talare här midlöfver blifvit föreslagen, då
de yrkat propos. på bifall lill PresleSt:s beslut. Jag tror nemi.,
att elt bifall till de förenade Utskms betänk, i denna del, vore
det säkraste och enklaste sättet alt komma till det önskade målet.
Då jag genomgår detta betänk., finnér jag det samma upp
stäldt
i system och derjemte öfverensstämmande med de åsigler,
som vid föregående tillfällen gjort sig gällande; jag skulle derföre
tro, ali om man nu börjar med att sönderrycka §§, kommer
man icke allenast till en särdeles lång discussion öfver
hvarje särskild sådan, utan äfven till resultater, som torde blifva
ganska olika dem, hvartill de öfrige Stånden hafva kommit.
För miu del vill jag derföre icke ingå uti någon speciel granskning
af ämnet i sin helhet, utan ber blott att få förklara, att
jag tror, det privatbankerne böra få utfärda egna tryckte eller
graverade creditsedlar, under iakttagande af de villkor, som i
8 § blifvit föreslagna, hvarföre äfven jag, då elt uteslutande
af de orden: ”med rättighet att utfärda tryckta eller graverade
creditsedlar,” skulle innebära ett tyst medgifvande deraf, alt
man icke inginge på detta förbehåll, förenar mig med de Hrr,
som yrka propos. på bifall till §:n, sådan densamma nu befinnes.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Då BancoUtsk:s betänk.
N:o 44 här lill pröfning förevar, och under diseussionen
deröfver fråga förekom om att hos K. M. anhålla om förlängda
octrojer för nuvarande privatbanker, framstod nästan såsom
en slående ingress i alla de talares yttranden, som då uppträdde,
försäkran derom, att de icke tillhörde bankbolagen. Då
detta förhållande icke inträffade med mig, och då i alla fall
jag visste, att längre fram skulle förekomma frågan i sin ali
-
Den 23 April f. m.
7
raännelighet, icke allenast rörande de banker, som finnas, utan
fastmera dem, som skola uppkomma, så afhöli jag mig från att
deltaga i discussionen; men då frågan numera icke vänder sig
om utbedjande af förmåner för redan existerande banker, ulan
om stiftande af lag för blifvande, anser jag grannlagenheten så
mycket mindre kräfva min tystnad, som här i alla fall bör vara
tillåtet för hvar och en att yttra sig öfver de ämnen, som
förekomma, och jag dessutom icke anser mig framstå såsom representant
för enskilda bankers intressen, utan såsom befrämjare
af landsorternes. Det bör icke vara för någon inom detta
Stånd obekant eller af någon redan förglömdt, det beroende af
hufvudstadens ca pi ta I is t in t resse, hvaruti landsorterne för kort
lid sedan sig befunno. Utan att någon räddningsplanka räcktes
dem, fingo de länge finna sig uti denna tryckande belägenhet.
Till följd af tidens utveckling och af den allt mer och mer omkring
sig gripande associationsandan, som visade, att man genom
förening af många små bemödanden kunde komma till ett stort
mål, lyckades det omsider desse landsorter att emancipera sig
från detta capitalistintresse och sjelfve för sig bilda dessa creditanstalter.
Men dessa creditanstalter hade knappast varat i 5
år, förrän man började tala om deras undanskaffande, och nu
bereder man oss en banklag af den beskaffenhet, att jag åtminstone
icke kan anse den annat, än såsom el t med cn öfverflödig
och mångordig redaclion försedt förbud att inrätta privatbanker.
Man stadgar minimum af sedelvaleuren lill ett så
högt belopp, alt om icke bankerne skola få röra sig med mindre
sedlar, erfarenheten nogsamt visat omöjligheten af deras inrättande.
En hvar, som med uppmärksamhet följt privatbankernes
rörelse, lärer icke kunna bestrida, att i samma mån som
sedelvaleurerne varit högre, hafva de skyndsammare återgått
till invexlingscontoren. När man dertill lägger det personligt
stränga ansvar, som blifvit fästadt vid direeteurerne, ett ansvar
så långt sträckt, att jag betviflar det personer finnas, som under
dylika villkor skola vilja åtaga sig det i alla fall ansvarsfulla
kall, att förvalta en större penningerörelse; så anser jag
dessa 2:ne villkor innefatta ett förbud för privalbankerne att
hädanefter organisera sig. Man invänder, att genom det höjda
minimum af sedelvaleuren, man endast har för afsigt att minska
actieägarnes vinst, och att, om desse associationer äro för landsorterne
så nyllige, som de sägas vara, det nyttiga ändamålet
likväl skall framkalla dem, oberoende af den vinst de genom
sin rörelse kunna åstadkomma. För min del anser jag mig
skyldig yttra, att jag tror vinsten på actierne vara del obetydligaste
ändamål, som vi här söka, och att jag visserligen skulle
anse det privatbanker borde inrättas, äfven om de icke gåfve
mera vinst, än andra mera vanliga företag, blott för den nytta,
sorn näringarne af dem draga, öfvertygad som jag är, att en
mängd personer inom landsorterne, som i sådane afsigter ingått
i privalbanksbolagcn, icke skulle tveka alt derstädes qvarblifva.
Men förhållandet är icke så med alla. Man kan gerna säga,
8
Den 23 April f. m.
alt nära hälften af privatbankernes aclieägare utgöres af smärre
capitalister, som föga eller icke egnat sig åt någon särskild
näring, utan som följaktligen i hankbolagen ingått, icke för den
nytta näringarne af dessa bolag draga, ulan för dea vinst de
sjelfve af dem skulle få; och om jag förutsätter, ali, med iakttagande
af en sådan lag, som den, hvilken nu bjudes oss, de af
actieiigarne, som intressera sig för landets nytta, skola i bolagen
qvarblifva, så kan jag å andra sidan antaga, att de actieägare,
som endast deruti ingått för vinstens skull, skola träda
derifrån. Nu är likväl förhållandet sådant, att under nuvarande
banklag, bankassociationer kunna bildas på en långt mindre
grundfond, än som erfordras enligt den föreslagna lagen. Banker
hafva enligt nu gällande lag bildats med grundfonder af
500,000 r:dr, af 800,000 r:dr, och jag tror en bank med en
grundfond af million samt en med en fond af 1 million r:dr
b:eo. Det har ofta varit svårt att uti mindre bemedlade landsorter
få ihop dessa mindre grundfonder, och nu vill man detta
oaktadt stegra äfven dem. Man säger åt oss, att vi icke fä
bilda någre privatbanker under en million r:drs grundfond, under
det att man gör villkoren sädane, att hälften af actieägarne
måste ur bolagen afträda! Delta utgör jemväl en orsak,
hvarför, till följd af den föreslagna lagen, allt stiftande af privatbanker
blir omöjligt och de nu existerande mäste upphöra,
då de icke fä sjne octrojer förlängde på nu gällande villkor,
hvarigenom äter landsorternes innevånarne, sorn för några år lyckades
att emancipera sig från capitalisliutresset, nu skola böjas
desto starkare derunder. Jag iuser icke mer än 2:ne sätt alt
komma ifrån detta resultat; nemi. antingen att rent af afslå den
nya lagen för enskilde banker, eller ock att med en eller annan
modilicalion förena sig uti det beslut, som Högv. PresteSt.
fattat. Jag tillhör icke deras antal, som hysa farhågor för den
rättighet, som privatbankerne hittills haft att utgifva egna sedlar;
tverlom ar jag öfvertygad derom, att detta har tvingat
dem till en varsamhet i transactioner och en spänstighet i
rörelsen, som varit af största nytta, och som, om den icke iaktloges,
skulle kunna på vårt financiella tillstånd hafva ganska
vådliga följder. Men då PresteSt., gifvande vika för det allmänna
pä mer eller mindre goda skäl grundade ropet, som
fördömmer privatbankernes enskilda sedlar och anser deras största
lyte ligga deruti alt de icke röra sig med rikets mynt, har
ingått på detina sednare grundsats, och då jag icke förmodar
någon möjlighet inom detta Hus finnas ali kunna genomdrifva
ett afslag å denna lag; så nödgas äfven jag förklara mig bland
deras antal, som tillstyrka antagande af PresteStis förslag, med
en eller annan modification. f anseende likväl dertill, att detta
förslag icke lärer kunna på det lämpligaste sätt discuteras under
den form för öfverläggningen, som från början blifvit vedertagen,
nemi. att paragrafvis genomgå betänk., skulle jag för
min del tro, att det vore af sakens vigt pnkalladt och för ända
-
Den 23 April f. tn.
<1 n lii alet gagnande, om discussionen finge framgå i sin hellid, oell
först PresteSt:s förslag, med en eller annan modifieation, sorn
jag vet att en af Husets ledamöter är beredd att för R. o. Ad.
framställa, finge föredragas oell discuteras, hvarefter och sedan
alla de skäl, som emot delta förslag kunnat andragas, såsom jag
hoppas, lyckligen blifvit vederlagde, jag tror, att man lättare
skulle förena sig om paragrafernes lydelse; hvarföre jag lill H.
Ex. Hr Gr. oell Landtm, hemställer, huruvida icke discussionen
i sin helhet kunde lä föregå den öfver hvarje särskild §. Jag
finnér nogsamt, att en sådan discussion icke kan föran leda till
någonting annat än en hemställan ä Hr Gr. o. Landtnäs sida,
huruvida discussionen i sin helhet är slutad, men jag tror, alt.
en sådan discussion skall i betydlig mån underlätta den speciella
granskningen af lagen.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
föreslagit och R. o. Ad. bifallit, att delta betänk, skall punktvis
föredragas, så anser jag mig skyldig all nu endast hälla
mig vid den 1 §. Jag skulle icke finna någon fara vid all instämma
i det af Frih. Palmstjerna framställda förslag om borttagande
af orden: ”med rättighet att utfärda tryckte eller graverade
creditsedlar”, ty jag anser den frågan blifva fullkomligen
bestämd genom den 8 §; men då det är upplyst, alt Väll o fl.
RorgarcSt. redan bifallit'§ sådan den är, och således, genomett
bifall frä R. o. Ad:s sida, saken vore åtminstone sä tillvida afgjord,
alt man möjligen skulle kunna hoppas en lycklig utgång
af densamma i förstärkt BaucoUlsk., sä tillstyrker jag för mili
del bifall ä 1 §.
Frih. Ce d e r s It ö m, J a c o b: I afseende på sjelfva for
men
för discussionen, lärer R. o. Ad. hafva öfverenskommit,
att punktvis disculera delta förslag-; och dä skulle jag tro,
alt om det är tillätet att under denna discussion öfver hvarje
§ vidröra andre i sammanhang dermed varande §§, sä
blifver detta den rälla och egentliga ordningen för discussionen.
Ty skulle man tala öfver liela förslaget på en gäng oell
sedan förklara discussionen slutad, sä skulle det sedermera möta
svårigheter alt vid delaljerne återkomma till den generella
discussionen. Jag nämner della lili svar ä hvad Gr. Grönli jelin
i detta afseende anfort. I afseende åter pä denna 1 §, skulle
jag vilja instämma med Frih. Palmstjerna deruti, att orden:
”med rättighet att utfärda tryckta eller graverade creditsedlar”,
belt och hållet mätte nr § utgå. Men i 8 §, der det står näinndt
om rättigheten för enskilde banker alt, utom invisningar pä 15.
Sl:s Rank, utfärda creditsedlar, ställde till innehafvare!! att vid
anfordran, utan ränta, inlösas etc. ete. der skulle jag vilja hafva
in orden: ”att med Riksmynt inlösas”, dä saken vore klar. Att
det hvarken i 1 eller 8 § finnes uttryckligen bestämdt, att det
är med riksmynt, som privatbaukerne skola inlösa sina creditsedlar
är en glömska, sorn är nödvändig att rätta; ty riksmynt
10 H. ‘ 2
10
Pen 23 April f. m.
kunna dessa bankers sedlar icke blifva. Det är blott R. Sits
Bank, som, enligt Reg.F:s 72 §, bar rättighet att utfärda sedlar,
hvilka såsom mynt i Riket skola anses. Dock hvad den 1 §
angar, troi' jag det vara bättre och enklare, om de ord, hvilka
innefattas uti Frih. Palmstjerna» förslag, derifrån utgå, och får
jag på deuna grund tillstyrka bifall lill nämnde förslag.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: .lag anser det vara nödigt,
att man redan i första punkten, på sätt Hr von Hohenhausen
yrkal, beslutar sig till att bibehålla de ifrågavarande
orden ”med rättighet alt utfärda tryckta eller graverade creditsedlar”,
ty dessa ord hänvisa på det öfriga. Om R. o. Ad.
skulle vilja antaga lliigv. PresleStrs beslut, då må man utesluta
dessa ord; vill det Högloft. Ståndet åter hälla sig tili Utsk:s hetänk.
, så bör man bibehålla orden, för att genast visa hvart man
vill taga vägen. Hufvudträffningen i denna fråga kan visserligen
uppkjutas, om man nu borttager dessa ord, men hon kan dock
icke undvikas. Jag anser derföre vida bättre om man algor
benne vid 1 §, ty då vet man sedermera hvarefter man bör
riitla sina beslut vid hvarje särskild §. Då tror jag ock, alt
man vinner tid, och att saken går lättare. Har man deremot
den tankan i bakhåll, att hufvnddrabhningen återstår, sä blif—
ver utan tvifvel samma sak omsagd llere gånger och det går
vida långsammare, innan man kommer till den afgörande frågan.
Jag yrkar således, att dessa ord måtte få qvarstå, af skäl, som
jag skall hafva äran närmare anföra.
Man säger, alt uti detta förslag lill lag för privatbanker
äro inlagde åtskillige sladganden, af beskaffenhet att, derest
de af R. St. godkännas, göra privatbanksrörelsen omöjlig. Om
sä förhåller sig, är det ju tillfälle för en hvar, som anser lagens
stadganden vara så hinderliga, att vid hvarje särskildt §
nämna dem och inhemta Ståndets tanka deröfver. Men vid denna
hufvudfråga måste man naturligtvis icke blott, på sätt en
talare yttrat, tillse att privatbankerne blifva räddade, utan äfven
se till, att man räddar R. St:s Bank, på hvilken alla de öfrige
bankerne slutligen grunda sig. Jag anser det vara så mycket
nödigare ali i detta fäll gå försigtigt till väga, som, enligt,
de underrättelser, jag äger om Slatsbanken, ett beslut, som redan
var R. Sits, emedan 3 Stånd hade det fattat, sedermera, på
grund af inbjudning, blifvit af ett Stånd frångånget. Vi veta
således i dessa penningefrågor aldrig hvar vi slå. Om det beslut,
som Högv. PresteSt. i förevarande fråga lättat, bade varit
underslälldt Utsk:s pröfning; om de olika meningarne derom
hade fått uttala sig; om man hade fått se det i form af reservation
eller förslag: sä hade man varit förberedd derpå. Nu
får man det helt oförtänkt, och man vill likväl genast deröfver
besluta. Jag erkänner gerna min oförmåga att strax! inse hvarthän
stadganderne i PresteSt:s beslut kunna leda i alla dess särskilda
riktningar; men hvad jag tydligen märker, är, alt de
leda till en assignering på Banken utöfver den behållning, som
D e ii 23 April f. m.
11
privalbankerne derstädes äga. Huru stor får denna assignering
på Hanken utöfver, behållningen blifva? Det är icke sagdt; ty
nian hänvisar till hvarje privatbanks grundfond och lenmar de
beslutande i ovisshet. Bankens sedelstock kan icke obegränsadt
ökas, ulan äfventyr för Bankens bestånd. B. St. hafva, så vidt
jag vet, förklarat, alt 20 millioner sedlar må finnas utan motsvarande
silfverfond. Skola flere sedlar än desse 20 millioner
ulgilvas; sä mäste ju Baneofullm. derföre anskaffa silfver huru
det må kunna ske. Banken lärer icke få läna silfver utrikes
för mindre än 4 proc., och när då omkoslnaderne tillkomma, uppgår
alltsammans ofelbart till 5 proc. Deremot skulle privatbankerna
lä draga på Banken mot 2 procent. Banken skulle
således komma alt sätta till de 3 proc., oberäknadt äfvenlyret
fiir Bankens credit. Jag skulle hafva öuskat, att privatbankernas
sedlar hade kunnat upphöra, och derigenom alla de olägenheter
försvinna, hvarmed allmänheten för deras skull får dragas;
men när della icke kan ske, utan äfventyr för Slalsbauken sjelf,
så kan jag icke tillstyrka den ifrågavarande åtgärden. Grefve
Cronhjelm har upptagit såsom någonting, hvilket skulle kasta hat
på B. Sl:s Bank och de Stockholmska capitalisterne, alt de ville förqväfva
privalbankerne, hvaremot det skall vara något annat
landsortsinlresse, än capilalislernes, som önskade privatbankernas
fortfarande bestånd. Efter min tanka förhåller det sig tverlom.
Del är just capilalisl-inlressel i landsorterne, sorn vill göra sig
gällande genom privatbankerna. Capitalislen i Stockholm är
höjd om han ser, alt Bankens sedelvärde vore försäkradt, oell
han får 5 eller (i proc. för sine penningar; men capitalislen i
landsorterne åsyftar att fä 15 lill 20 proc. Hvilken har större
intresse, den som får 15 till 20, eller den som får 5 till 6
proc.? Jag skulle således tro, ali capitalisterne i landsorterne
äro vida mera intresserade för privalbankerne, än capitalisterne
i Slockholm liro det emot dem. Pä det att man icke mätte
utsätta sig för äfventyr eller begå vådeliga misstag, genom antagandet
af ett hell nytt och lemligen obekant förslag, anhåller
jag alt B. o. Ad. mätte godkänna ] punkten i Utsk:s betänk.
Frih. Baab; Hr vou Hartmansdorff har sagt, att det vore
sä godt alt genast börja med hufvuddrabbuingen i frågan.
Del var just frän denna synpunkt jag utgick, dä jag i mitt
förra anförande öppet bekände mig till den åsigt, som uttalar
sig i llögv. PresleSlts beslut. Jag ber nu att fä upptaga några
af de argumenler, sorn Hr von Hartmansdorff begagnat, för
alt förmå B. o. Ad. att gä den väg, som de förenade UIsk:u
här föreslagit. Hr vou Hartmansdorff bar nemi. sagt, alt det
vore visserligen icke så illa alt kunna rädda privalbankerne,
men ali hufvudfrågan gällde här ali rädda Biksbankeu. Jag
tillåter mig erinra den värde ledamoten derom, att han redan
förut sagt, alt privatbankemes sedlar trycka pä Biksbankeu
lika myckel, sorn vore de Biksbankens egna sedlar, och vid
gä da lil förhållande hemställer jag, huruvida den åsigt, sorn uti
12
Den 2'i April f. m.
PresteSl:s beslut har gjort, sig gällande, nemi. att privalbankerne
skulle 1'ii assignera på Riksbanken, skulle kunna verka derhän,
att privatbankerne lill följd af detta beslut skulle komma att
trycka mera på Riksbanken, än de nu göra; förutsatt nemi.,
att den värde talaren baft rätt uli silt första påstående, Hr
von Hartmansdorff har vidare sagt, att man icke varit i tillfälle
att taga någon närmare kännedom om PresteSt:s förslag.
Jag ber likväl att dervid fä genmäla, att detta förslag bar en
riktning, som varit oss alla länge bekant; ty redan 1839 utkom
en brochur i denna syftning i Östergöthland, hvilken i lidningarne
gaf anledning till vidlyftiga discussioner, och här vid
riksdagen har det varit en hufvudfråga, antingen privatbankerne
skulle fä fortfara att utgifva egna sedlar, eller dem skulle
tillerkännas rättighet alt till ett visst belopp? assignera pä R.
St:s Rank. Delta sätt att fortsätta pri vulhan kernes rörelse är
således icke någon ny, utan tvertom en ganska gammal ide',
öfver hvilken man länge baft tid att tänka och stadga sina
åsigier. Den värde talaren bar vidare framställt den frågan:
hvar skall man fä en motsvarande fond ? .lag får då erinra
derom, ali R. o. Ad. för sin del beslutat, att en summa af 7
millioner r:dr skall afsältas för alt supplera privatbankerne, och
att Preste- och BoudeSt:n hafva beslutat, det förra Ståndet att
5, det sednare att 4 millioner r:dr skola dertill anviindas. Der
hafva vi ju således den fond, som sökes för att kunna få assignera
på Riksbanken. Dervid är likväl den stora skillnad, att
om Riksbanken skall på detta sätt supplera privatbanken, så
bar Riksbanken ingen emot nyssnämnde belopp svarande reel
valuta, hvaremot om Riksbanken af privatbanken erhåller
säkerbetshandlingar derför, den då bar en fond, på hvilken den
kan grunda sedelemissionen. Afven har man velat fästa uppmärksamheten
pä den förlust, som skulle drabba Riksbanken
genom denna för privatbankerna emot 2:ne procent tillåtna assiguationsrätt.
Detta är en förvillelse; ty om Hr von IlarlmansdorHs
första uppgift är riktig, den nemi., alt privatbankernes
sedlar trycka lika myckel på Bankens silfvercassa, som
dess egna, så måste det alltid vara en vinst för Riksbanken
att fä de 2 procenten. Slutligen bar jag icke kunnat underlåta
att fästa mig vid den förmodan, att det vore ca pit n I i sterne
i landsorterue, som ifrade för privalbankerues bestånd, för
att, såsom det heter, på sina penningar få 15 å 20 proc.
Jag är icke någon capitalist, men likväl privatbanksdelägare,
och jag försäkrar, att om man genomgår listorne på aclieägarne
i privalbanksbolagen, så skall man finna, att desse personer,
långt ifrån att vara capitalister, nästan uteslutande utgöras af
possessionater elier sådane, som i städerne äga fastigheter. De
mäste vara det, om de skola hafva någon nytta af sina insatser,
ty en insats af en viss summa penningar kräfver en mångdubbel
insats af hypolheker. I allt fall är den uppgift, att de
förtjena 15 å 20 proc. på sina penningar, i så målto oriktig,
ali den vinst de deraf dragit pä sednare åren icke på långt
Deu 23 April f. m.
13
när har uppgått lill denna summa. Man måste dessutom taga
i betraktande, att jag väl måste hafva några slags grundade anspråk
på ersättning derföre, att jag släpper till mine hypotheker.
Frågan i sin helhet hlifver väl den, antingen man skall
afslå Utskms betänk, eller antaga detsamma med eller utan
modificationer i den riktning, som de förenade Utsk:n föreslagit,
eller också ingå pä PresteSl:s förslag. Jag ber Herrarne
förlåta att jag nödgas begära Herrarnes tålamod att litet redogöra
för del förslag i sin helhet, som jag nu går alt tillstyrka
K. o. Ad. att, i öfverensstämmelse med det beslut, hvaruti PresteStåndet
stannat, antaga.
Enligt della förslag skulle den 1 § i Utsk:ns betänk, med
undantag af den förändring, som Frih. Palmstjerna i 1 niom.
föreslagit, komma alt qvarstå oförändrad. Uti 2 § hafva Utsk:n
föreslagit, alt till bankholags stillande skulle erfordras minst
50 namngifne delägare, med en tcckningssumma af minst
1,000,000 r:dr b:co. Detta kunde vara riktigt under den synpunkt,
att privathankerne lingö utgifva egna sedlar, ty dä hehöfdes
en större summa såsom grundfond och llere aetieägare
för att gifva tillräcklig säkerhet; men för den händelse, ali
R. St. skulle besluta att tillerkänna privathankerne rättighet
att assignera pä Riksbanken, så kan jag icke annat än anse, alt
det skulle vara alldeles orimligt alt fordra en så stor teckningssumma
och en sådan mängd aetieägare, hvarföre jag skulle
vilja föreslå alt, i denna § stadgades, att till stiftande af
bankbolag erfordras minst 20 namngifne delägare, med en teckningssumma
af minst 500,000 r:dr r:gs.
3, 4, 5 och 6 §§, äfvensom deu 7, hvaruti blott ordställningen
behöfver något förändras, äro af PresteSl. antagna sådane,
som de befinnas uti de förenade Utsk:ns förslag, och fordra
ganska få modeficalioner. Jag vill derföre icke uppehålla mig
vid dem. Men i 8 § har PrcsteSt. fattat ett helt annat beslut,
än det, hvartill de förenade Utskm kommit. Del är ungefärligen
af följande lydelse: ”Ej må af enskild hank utfärdas
andre tryckte eller graverade förbindelser, än invisningnr på
R. Sl:s Rank, i enlighet med derom gällande föreskrifter, eller
ock depositionsbevis, ställde på viss person eller ordres” etc.
Detta är den hufvudsakligaste skiljaktigheten.
Vidare komma vi till den 9 §, hvaruti Utskm stadgat till
huru stort belopp creditsedlar och invisningnr å Riksbanken
kunde få ulgifvas, och PresteSt. åter föreskrifvit till huru stort
belopp assiguationer a Riksbanken skulle fä utfärdas jemte
villkoren dervid. Den 9 § skulle, efter det förslag jag autvdt,
få följande lydelse:
Enskild hank äger att till sin lånerörelses bedrifvande på
R. St:s Bank utfärda invisningnr å 500, 100, 50 och 10 r:dr
b:eo, hvartill R. Sl:s Bank skall lemna assignaliousblanquetler
på följande sätt och villkor:
14
Den 23 April f. m.
a) Att enskild bank erhåller assignation lill ett sammanlagdt
belopp af
l:o Sädane bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver
samt hypothek, som i 6 § nämnas; bankens egna länehandlingar
härvid icke inberäknade.
2:o Innehafvande säkerhetshandliugar för lemnade eassacreditiv
i den man dessa anlitas, likväl aldrig lill större belopp,
än 25 proc. af teckningssuinman.
3:o Behållning å ägande depositioner i R. St:s Bank.
b) Alt R. St:s Rank uiånadtligen erhåller en af Konungens
Bef:h:de påtecknad och styrkt uppgift på grundfonds- och credilivhypothekerne,
hvilka äro under Kouungens Bef:h:des vård
deponerade.
c) Alt R. Sl:s Bank likaledes månadlligen, eller om så
skulle anses erforderligt, erhåller en efter hvarje direelions
sammanträde upprättad, samt efter en genom nummerföljd veritieerad
förteckning öfver de af hvarje valeur, vid slutet af
månaden eller sammanträdet utelöpande assignationer; hvaremot
från R. Sl:s Bank likaledes, i mån som assiguatiouerna
derstädes inlösas, derå öfversäudes förteckning till enskilde
banker för ömsesidig notering och räuleberäkning.
d) Alt för den summa sedlar R. St:s Bank sålunda förskjuter
till rörelsens bedrifvande, skall enskild Bank erlägga
årlig ränta ä 2 proc., sä vida den beviljat cassaerediiiver till
sammauräknadt belopp af minst halfva dess leckningssumma;
men i annat fall 3 proc.
e) Att enskilde banker, i mån af rörelsens gång, insänder
Riksmynt lill R. Sl:s Bank, som för del insända Riksmynlet
lemnar motsvarande blanquelter och vid hvarje hallars slut
uppgör räuleliquid med enskild bank för de summor, hvarmed
den utöfver insända beloppet Riksmynt inlöst dess assignalioner;
räntan beräknad i män af den tid, som förskottet varit
lemuadt.
dag tillåter mig i sammanhang härmed uppläsa förslag till
den 10 §:
Annan upplåning — — — — än hälften af den tecknade
grundfonden.
Utom depositionsbevis skola alla andra fordringsbevis, hvilka
ulgifvas för upplåning på creditiv eller annan försträckning,
ställas lill viss person eller visst verk, samt. innehålla att öfverlåtelse
deraf må ske endast lill vissman och efter föregången
anmälan i Banken. Depositionsbevis skola vara ställde lill
viss person eller ordres och må ej lyda ä mindre belopp än
50 r:dr, och skall derå räntan vara förskrifven till minst 2
pä 100.
Ja»- bar tillåtit mig denna vidlyftighet, på del alt R. o.
Ad. deraf skulle linna, ali det förslag, som jag och de, hvilka
med mig i denna fråga länka lika, tagit oss friheten här framställa,
ingalunda är ögonblickets verk, ulan en följd af föregående
dagars öfverlägguiugar om sältet, pä hvilket nian skul
-
Den 23 A priI f. ni.
15
le tillgodogöra det beslut, som PresleSt. fattat; och då nu verkligen
icke i min tanka någon annan utsigt finnes att komma
till en lycklig lösning af detina vigtiga fråga, än att antaga den
åsigt, sorn legat till grund för nämnde beslut, så kan jag icke
annat än tillstyrka R. o. Ad. att öfvergå till denna mening.
Jag lemnar för öfrigt derhän, huruvida, sedan R. o., Ad. en
gång beslutat att betänk, skall punktvis föredragas, grunderne
nu kunna särskildt discuteras. Kunde detta ske, skulle jag önska,
alt beslut i afseende på desamma först bleffattadt; hvaremot,
om det ieke låter sig göra, jag mäste inskränka mig till
anhållan om bifall å 1 §, i öfverensstämmelse med Frih. Palmsljernas
redaclion deraf.
H. Ex. II r Gr. o. Landtm., yttrade, att då R. o. Ad.
redan beslutat, att Utsk:ns utlåt, borde §-vis föredragas till afgörande,
det naturligtvis icke kunde komma i fråga att föredraga
lagförslaget i dess helhet, men att H. Ex. icke fann nå
got
binder för R. o. Ad:s ledamöter att i sina yttranden öfver
en särskild § sträcka framställningarne äfven lill andra §§, då
de kunde anse det nödigt för alt utveckla sina åsigter.
Frih. Cederström: Jag anser mig icke behöfva taga i
beräkning hvarken enskilda capitalisters eller aclieägares uti
enskilda banker intressen, då fråga är alt öfverlägga om en
lag för enskilda banker ulan håller jag mig endast lill det
stora samhällsintresset, på sidan om alla enskilda intressen.
Af samma skäl anser jag också, alt man icke bchöfver frukta
hvarken för uppskof eller för ett direct afgörande af den hufvudstrid,
huruvida nemi. privatbankeruc skola få utgifva creditsedlar
vid anfordran, inlösningsbara mot Riksmynt, eller icke.
Det är ett uppskof af denna strid, för hvilket Hr von
HartmansdorlT tyckes hafva varit rädd, hvarföre han också önskat,
alt den nu genast mätte varda utkämpad. Jag har ingenting
deremot, och skall försöka att med några ord utreda, hurusom,
enligt min förmening, allt kunde hjelpas derigenom, alt man
i 1 §:s 1 mom. efter orden; ”tryckte eller graverade creditsedlar”
insatte följande mening: ”ställde lill innehafvaren att
viii anfordran utan ränta med Riksmynt inlösas, och hvilka icke
må få lyda å mindre belopp, än 6 r:dr 32 sk. b:co.” Hvad
stadgandet i 8 § beträffar, som rörer invisningar på R. St:s
Bank, sä är detsamma, enär bancoreglem. medgifver denna rättighet
åt hvarje Svensk man, alldeles öfverflödigt, och kan således
ulan våda ur § uteslutas. Jag har ingenting emot alt vi
genom sammanslående af 1 och 8 §§ nu mätte komma till bebeslut
i denna hufvudfråga. Hvad åter den frågan angår, huruvida
det kan för samhället vara nyttigt, att fråntaga privathankerne
rättigheten att utgifva egna sedlar, emot beviljande
af den rättighet, alt på R. St:s Bank utfärda en annan slags
invisningar, än dem hvarom bancoreglm. talar, så är det en annan
sak. Såsom Svensk medborgare äger jag rättighet att deponera
medel i Banken och att derpå gifva anvisningar. Hvar och
10
I)en 23 April f. m.
en, sorn begagnar sig af en sådan anvisningsrält, måste likväl
vara betänkt på att, i män hans cassa i Banken nedsjunker,
fylla den ånyo, såvida han icke skall blifva sin anvisningsrält
förlustig. Alt nu låta privatbankerna, pä sidan om denna ända
från ltitiS iakttagna regel, fä rällighel alt utfärda invisningar
på B. St:s Bank ända till ett belopp af 7 millioner, sorn
Frih. Raab behagat yttra, och detta emot 2 proc. i män af inlösningarne
i Banken, det skulle i sanning blifva ett besynnerligt
premium för inrättande af sådane der banker, och della i
ren vingleriform. Hvar finnes viii någon garanti derför, att
icke möjligen ett dubbelt antal af sådane der invisniugar, emot
hvad creditivet innehåller, af privathaukcruc äro ulstiillde? Oin
de inkomma, och bankerne stoppa för deras inlösning, hvar slår
man då? Jo, vid en allmän oreda, sådan som den, uti hvilken
Malmö och Götheborgs Disconter år 1818 försatte hela landet.
Man kan icke gerna, med hänsigt till samhällets fordringar af
ordning och säkerhet, tillstädja en dylik invisningsrätt på
Banken; man gör nog, då man tillåter enskilda associationer
att utgifva sedlar på 6 t':dr 32 sk. valeur, inlösningsbara å vista
med riksmynt. Kunna icke privatbanker med iakttagande
af desse villkor uppkomma eller fortgå, så är ingenting som
hindrar att R. St:s Bank öfverlagd' deras rörelse; landet skulle
deraf icke hafva den ringaste olägenhet. Jag anhåller, på
grund af hvad jag nu haft äran anföra, att vi mätte få propus,
på, alt 1 och 8 §§, på sätt jag ofvan uppgifvit, sammanslås, i
hvilket fall den stora striden, såsom Hr von Hartmansdorff det
önskat, kunde anses utkämpad på en gång.
IIr von Hohenhausen: Det är mig ganska kärt, att
den började simulacreu har upphört, och alt man derifrån kommit
in i verklig alfar eller, med andra ord, kommit sig alt
företaga sjelfva hufvudfrägan, som är den, huruvida privatbanker
skola fä existera, som utgifva egna sedlar, eller om de
blott skola fä röra sig med Rikets mynt, Detta synes frän början
hafva varit sjelfva hufvudfrägan, hvilken dock nu, genom
det af Högvörd. PresteSt. fattade beslut, blifvit något modifierad,
sä att, om detta beslut antages, privatbankerue, under
sken af alt röra sig med Rikets mynt, likväl skola fä sitt eget
mynt i omlopp, och sålunda den allmänna önskan inom Sverige
tillintetgöras, ali mau mätte slippa den mångfald af sedlar, som
nu finnas. Denna fråga måste med yttersta varsamhet behandlas
och allvarligt undersökas, pä det att icke R. o. Ad. måtte
öfver densamma fatta ett förhastadt beslut, ty sådant skulle med
skill kunna läggas 11. o. Ad. till last. Jag får af sådan anledning
hos 11. Ex. IIr Gr. o. Landtm, anhålla, att PresteSt:s beslut
till och med § 10 måtte varda uppläst, och att jag derefter
mätte återfå ordet.
Till följd häraf upplästes nedanstående del af Högv. PresleSl:s
prot.utdrag d. 18 dennes:
S. D.
‘Den 23 April f. m.
17
S. D. föredrogs ånyo Banco- och LagUtskms utlåt. N:o 2,
i anleda, af gjorde anmärkn:r vid Utsk:ns betänk. N:o 1, med
förslag till lag för enskilda banker samt villkoren för dessas
rörelse.
Ståndet beslöt i afseende härpå som följer:
l:o Hemställan pag. 6, att enskilde banker fortfarande måtte
tillerkännas rättighet att bedrifva sin rörelse med egna tryckta
eller graverade credilsedlar.
Afslogs.
I följd hvaraf
2:o Vid granskning af förslaget, enligt utlåt. N:o 2, till
lag för enskilda banker, Ståndet afslog 1 § 1 mom. deraf samt
anlog i stället ett stadgande af följande lydelse:
”Bankrörelse, dock utan rättighet att utfärda egna, tryckta
eller graverade crcditsedlar, må utaf enskilde personer, endast
i förening till bolag, bedrifvas, efter dertill af K. M. meddeladt
tillstånd.”
Hvarjemte i öfverensstämmelse med detta beslut ifrågavarande
lagförslag ändrades i följande delar sålunda:
I 7 § uteslötos de delar, som afse rörelse med creditsedlar,
till följd hvaraf momenterne c) och d) samt sista punkten
frän och med ordet: äfvensom och lill §:s slut borde utgå.
8 § ändrades till följande lydelse: ”Ej må af enskild bank
utfärdas andre tryckte eller graverade förbindelser, än invisningar
på R. St:s Bank i enlighet med derom gällande föreskrifter;
eller ock depositionsbevis ställde på viss person eller
ordres.”
Bankafdelning — — — å hnfvudcontoret.
9 § skulle erhålla fiiljande förändrade lydelse:
’’R. St:s Bank må i creditiv eller enligt ett, inom bestämda
gränsor föränderligt, låneeontract, förskjuta enskild banks behof
af myntrepresentativ, till rörelsens bedrifvande, i assignationer
å 500, 200, 100, 50 och 20 r:dr; dock må detta creditiv
ej gifvas lill större sammanlagdt belopp, än som motsvaras af
l:o behållningen i enskild banks egna cassör af Rikets gångbara
mynt i silfver eller sedlar; 2:o återstoden af depositionen
i R. St:s Bauk; 3:o sådane bolagets odisponerade tillgångar
i guld och silfver samt hypothek, som i 6 § nämnas; Bankens
egna lånehaudlingar sålunda härvid icke inberäknade; och 4:o
innehafvande säkerhetshandlingar för lemnade cassacreditiv, i
den mån dessa anlitats, likväl aldrig lill större belopp än tjugufem
(25) procent af teckningssumman.”
”Creditiv beviljas dock endast under villkor:
a) att R. St:s Bank erhåller månadtlig uppgift på beloppet
af de i taka händer stående grundfonds- och creditivhypollieker,
påtecknad och styrkt af Konungens Bef:h:de, i hvars
vård de äro deponerade, och
b) en likaledes månadtligen, eller om så skulle erforderligt
anses, en efter hvarje direclions sammanträde upprättad
10 H. 3
18
Den 23 April f. m.
samt efter och genom nummerföljd verificerad förteckning öfver
de af hvarje valeur, vid slutet af månaden eller sammanträdet
utelöpande assignationer, hvaremot R. Sl:s Bank likaledes,
i män som assignationerna derstädes inlösas, öfversänder
desamma till enskilde banken, för ömsesidig notering och ränteberäkning.
e) att privatbanken erliiggcr 2 proc. årlig ränta eller
’ proc. i månaden för den sornina sedlar, R. St:s Bank sålunda
förskjuter till rörelsens bedrifvande, samt
d) att enskilde banken, i män af rörelsens gång, insänder
riksmynt till R. Sl:s Bank och får sig derföre 2 proc. årlig
ränta likaledes crediterad.”
10 § 1 mom. skulle begynna och affattas som följer:
Annan upplåning, vare sig på creditiv eller genom försträckning
och deposition, må ej af enskild bank göras till högre
sammanräknadt belopp, än hälften af hvad ä tecknad grundfond
finnes i banken insatt.
2) mom. förändrades sålunda:
”Alla fordringsbevis, hvilka utgifvas för upplåning på
creditiv eller genom försträckning, skola ställas till viss person
eller visst verk samt innehålla, att öfverlåtelse deraf må ske
endast till viss man och efter föregången anmälan i banken.
Depositiosbcvis, stäldt till viss person eller ordres, må ej lyda
å mindre belopp än femtio r:dr, och skall derå ränta vara
förskrifven minst till två för hundradel.”
Hr von Hohenhausen anförde vidare:
Frih. Raab nämnde i sitt förra anförande, att det förslag,
hvarmed han då framkom, icke var något hastverk, utan resultatet
af flere föregående dagars öfverläggningar om Högv. PresteSt:s
beslut. Vi hafva nu hört hvartill desse öfverläggningar
hafva ledt, och om jag icke oriktigt uppfattat de förändringar
i nämnde beslut, som sålunda af Hr Frilen blifvit föreslagna,
bestodo de hufvudsakligen uti följande: först och främst att i
stället för att privatbanker, enligt Utsk:ns förslag i 2 §, icke
kunna stiftas med mindre än att 50 delägare, med en teckningssumma
af minst 1,000,000 r:dr sig dertill anmäla, skulle, enligt
Hr Frihms förslag, små privatbanksungar kunna uppkomma, hvilka
ägde en grundfond af 500,000 r:dr, och hvaruti antalet af
delägarne skulle blifva betydligt förminskadt. Mig synes likväl,
att det faller sig temligen klart, alt en stor privatbank kan,
genom sine låneafdelningar, uträtta precist detsamma, som en
mängd sådane der små inrättningar, hvilka blott skulle komma
att ännu mera öka coutrollerne i Banken; synnerligast pä det
sätt, som de uti Hr Frihms förslag linnas föreslagna. Den väsendtligaste
skillnad, som jag dernäst förmärkte emellan Hr
Frihms förslag och del af Högv PresteSt, fattade beslut, bestod
deruti, att då, enligt detta sednare, Banken skulle utgifva assignationer,
dem privatbankerue ägde att begagna och för hvilka
de skulle erlägga 2 proc. ränta, så skulle deremot, i öfver
-
Den 23 April f. m.
19
enssliimmelse med Frih. llaabs förslag, privalbankerne från Riksbanken
erhålla blanquetter lill invisningars utfärdande, för hvilka,
först dä, uhr de blifvit inlöste, privalbankerne skulle erlägga
den der räntan af 2 proc. Dessa invisningar skulle således
gå så länge de kunde utan att vålla privatbaukerne någon tryckande
ränta, inen med den ytterligare förmån för desse banker,
att de finge blauquetterne från Riksbanken, och sålunda sluppo
att sjelfve bekosta tryckningen deraf. Afven om jag icke hörde
orätt, bade Hr Frilun föreslagit alt nämnde invisningar, som
enligt PresteSltns beslut icke skulle få vara på mindre valeurer
än 20 r:dr, borde nedgå ända lill 10 r:drs valeur; förmodligen
för alt hålla dem så mycket lättare i hviften, och derjemte borde
depositionsbevis få utfärdas, så att under det man säger sig
vilja förekomma de öfverklagade olägenheterne ,af de nuvarande
privatbankssedlarne, 2:ue slags privatbankssediar skulle tillåtas.
Jag får lof att erkänna, att jag i början icke mycket fästade
mig vid det Högv. Ståndets beslut, emedan jag trodde,
alt de öfrige RiksSttn nu, såsom vid föregtde riksdagar, skulle
antaga den af de sammansatta Utsk:n föreslagne lag för enskilde
banker. Först i går sent pä middagen fick jag höra talas
derom, att här på Riddarhuset personer funnos, som tänkte särdeles
understödja PresteSt:s i frågan fattade beslut. Jag tog
då som hastigast en afskrift af de förnämsta punkterne, d. v. s.
del finauciella i detta beslut, och sent på aftonen i går läste
jag igenom dem, hvarvid min uppmärksamhet kom att fästas
på åtskilliga saker, som förmodligen skulle böra till de reglementariska
stadganderne, men som dock äro af sådan vigt, att
deras utelemnande i min tanka gör det svårt att antaga förslaget.
Sä t. ex. finnes ingenting nämndt om till hvad belopp, som
11. Sl:s Rank kan meddela crediliv. Att detta likväl icke skall
ske till obegränsadt belopp, lärer väl icke af någon kunna dragas
i tvifvelsmål. Skall K. M. först meddela octrojer och fastställa
reglementen etc. innan Fullmäktige i R. St:s Bank meddela
crediliv, eller skola privatbankbolagen först hafva hos R.
St:s Bank anhållit om att få invisningsrält till ett visst utsatt
belopp, innan de hos K. M. begära att få octrojer och reglementen
fastställde? Detta synes icke af förslaget. Skola desse
bolag först vända sig till Riksbanken, så måste det väl vara en
limiterad tid, inom hvilken de skola börja sin rörelse; gå de
åter först till K. M. och K. M. utfärdar deras octrojer och fastställer
deras reglementen, men de sedermera, då de komma
till R. Sl:s Bank, icke få någre creditiver, så betyder R.
M:s reglcmenterande i detta afseende ingenting stort. Skall nu
ett sådant creditiv, som meddelas en enskild bank, kunna beviljas
för hela octrojliden, eller skall det vara förändringar underkastadt
för hvarje år efter Fullmäktiges godtfinnande, eller
för hvarje riksdag, efter R. Sits beslut? Om en privatbanksoctroj
skulle vara på 10 år och banken det ena året blifva nekad
ett creditiv, som den förut fält, så skulle icke blott banken
20
Den 23 April f. m.
sjelf utan äfven den ort, sora varit i beroende af dess rörelse,
i högsta grad blifva derpå lidande. Hvarthän kommer man då
på denna väg? Skulle nian underordna R. St:s Bank desse nya
inrättningar, så att hvad som för deni vore för en gång bestämdt,
det skulle stå qvar för de 10 åren? Det torde nästan komma
alt fordra en grundlagsförändring innan någonting sådant kan
tilivägabringas; ty R. St. äga ovillkorligen räll att vid hvarje
riksdag öfver Bankens styrelse och förvaltning besluta. Uti
PresteSl:s beslut står äfven taladt derom, att de assignationer,
som af Riksbanken blifvit inlöste, skulle privatbankerne tillsändas.
Jag frågar om nämnde papper dä skulle vara öfverkorsade,
eller om de skulle få gå sä länge de kunde hålla? Skulle
någon tid vara, inom hvilken creditivet skulle vara till sitt belopp
regleradt emellan Riksbanken och privatbankerne? Privatbankerne
skola, heter det, i mån af rörelsens fortgång, insätta
penningar i Riksbanken, hvarföre de få sig 2 procents ränta
crediterad. Ar det endast för de 2 procenten, som deremot
skola betalas, eller sker insättningen för assignationerne sädinge
de gä, eller hvad har den reglementariska tanken i delta
afseende varit? Om en viss summa vid denna riksdag varder
bestämd till creditiv för den nya sorlens privatbanker, så bIifver
då den andra frågan: huru denna summa skall utminuteras?
Den kan icke blifva större, än att den uteslutande kommer att
gifvas åt de banker, som redan linnas. Ett särskildt departement
i Banken mäste af R. St. bekostas för att hålla conlrollerne
med alla de särskilde bankerne, och denna kostnad skulle
väl också bestridas af de der 2 procenten, som Riksbanken skut -  le vinna? Men jag frågar: hvilka controller finnas väl uti PresleSt:s
beslut, eller hvilka controller har väl Frih. Raab uppställt
öfver beloppet af de utaf privatbankerne utfärdade depositionsbevis?
Några sådane finnas alldeles icke. Det är likväl
en ny sorls sedlar, 2 eller 3 procentssedlar, som skulle komma
att löpa i rörelsen och som icke borde sakna nödige controller.
Nuvarande privatbanker få icke utgifva sådane der 3 procentssedlar,
och likväl har faran i delta afseende, hvad dem beträffar,
icke varit så stor, enär de, i anseende dertill att en cassahållning
af riksmynt för dem skulle varit alltför lung, hade
måst utgifva sina egne sedlar. Nu behöfves icke några sådane
omvägar, om privatbankerne få rättighet att utgifva assignationer
ända ned lill 10 r:drs valeur, hvilka genast äro ett slags
riksmynt.
Men då nu icke några controller finnas på desse privatban
kernes
sedlar, huru skall man kunna hindra privatbankerne
att utfärda depositionsbevis till ett vida större belopp, än som
är beräknadt, ja, lill ett så stort belopp, som i rörelsen kan gå?
Det är visserligen sant, att detta kostar 2:nc proc.; men då bankerne
sjelfva få 5 procent, så uppkommer deraf ju alltid en
behållning af 3 proc. Det är föreskrifvet, alt depositionsbevisen
skola innehålla, att en viss ränta för dem skall gifvas, men
det finnes ingenting som förbjuder dem alt äfven innehålla, att
Den 23 April f. m.
21
en viss uppsägningstid skall å dera få äga rum, på det att icke
privatbankerne mätte blifva nödsakade alt dera belt basleligeu
inlösa. Dessa 3 procentssedlar kunna på detta sätt få ett ganska
stort förtroende. Privatbankerne bafva ganska lätt alt på
kortare lid få penningar, sora icke behöfvas, bos sig insatte,
äfvensom det bär i Stockholm lätteligen kan bcdrifvas, att alla
de depositioner, som icke ovillkorligen skola std inne i R. St:s
Bank, blifva derifrån lyftade samt burna till commissiouären för
privatbankerne, hvilken åter insätter penningarne för nämnde
bankers räkning uti R. St:s Bank, sora derför skall betala 2
proc. Det är ganska vigt för privatbankerne att på delta
säll få penningar deponerade i R. St:s Bank, hvilka der skyllra
rätt vackert, utan alt detta för bankerne medför den ringaste
risk. Det linnes icke ett ord näraudt derom, huruvida desse
depositioner af medel för privatbankerne uti Riksbanken kunna
ske till ett obegränsadt belopp eller icke. Enligt förslaget få
privatbankerne beräkna sine assignalioner såväl på grundfondernes
hypolhekcr, sora på deras cassabehållningar på guld oell
silfver samt de depositioner, sora de hafva i R. St:s Bank. Således
ora credilivet vore mycket stort, skulle de kunna utvidga
sig rätt betydligt, hvaremot de i motsatt fall finge nöja sig med
mäklarecourtagcl af J[ proc. Ora jag icke irrar mig, var det
likväl just genom missbruk och underslef med en art af depositionsbevis,
hvilka den f. d. disconten i Malmö salle i omlopp
och hvarmed den en lång lid betäckte sin cassabrist, sorn denna
discont slutligen föll och derigenom vållade tusentals personers
olycka. Det är således ganska vådligt att utsläppa så beskaffade
sedlar sä der, alt jag så må säga, handlöst i rörelsen.
Jag är ganska rädd för en inblandning af private associationer
med R. St:s Bauk. Man har nemi. alltid märkt, alt när Styrelsen
uti något industriell förelag baft att göra med enskilda,
så har den alltid kommit till korta. Så torde det äfven nu
komma att gå med R. St:s Bank, om den får att göra med pri
vatbankerne.
Om Engelska banken, sorn egentligen icke annat
är, än en stor privatbank, hufvudsakligen styrd af sine ägare,
kan annorlunda förhålla sig med i England varande privatbanker,
så är det derföre, att det egna intresset är lika vaksamt
pä ena sidan som på den andra. Den Engelska banken (The
Bank of England) beböfver ali få sine sedlar spridda, och dertill
kunna privatbankerne varaden be hj el pl ige; alltså finnes dem
emellan en slags förening. Här i Sverige äger icke ett sådant
förhållande rum; ty Riksbankens sedlar utgöra Rikets mynt.
Alt, på sätt här blifvit föreslaget, inblanda R. St:s Bank med
privatbankerne, anser jag först och främst vara oformligt i en
lagstiftning, äfvensom stridande emot hvad R. St:s afsigt var,
dä de medgåfvo att någre privatbanker skulle få linnas. Jag
anhåller att till stöd för denna min mening få uppläsa slutet af
den Kongl, förordning, sorn ännu gäller för privatbankerne och
som upprepar hvad R. St. uti deras und. skrifvelse anfört; det
lyder salunda: ”Kommandes likväl vid hvarje särskildt tillstånd
22
Den 23 April f. m.
till inrättande af enskilde disconter, den uttryckliga förklaring
att fogas, att samma inrättningar hvarken nu eller någonsin
framdeles skola kunna påräkna något understöd af allmänna
medel, samt att, under ingen förevändning, Staten må kunna
blifva mera i deras än andra enskilda företag inblandad, eller
på något sätt komma att bidraga lill upprätthållande och utredning.
” På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller
jag, alt R. o. Ad. måtte bifalla den 1 § i de förenade Utsk:ns
betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum
komme att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Akerman, Fredr.: Om det icke kan bestridas, att
i allmänhet, då nya frågor förekomma till afgörande, litet hvar
af Husets ledamöter behöfva någon tid på sig för att öfvertänka
dem, med afseende hvarå grundlagen också har del visa stadgande,
att ett betänk, icke må, då det första gången varder
föredraget, afgöras, utan att det då skall hvila på bordet; så
lärer en sådan betänketid vara ännu angelägnare i frågor, som
röra financerne, hvarvid man oftast, och måhända aldrig, kan
komma till ett omdöme om hvad som är det rätta, utan att
hafva någon tid på sig till alt begrunda förhållanderue och uppgöra
sina calculer. Jag kan derföre icke annat än högeligen
beklaga, alt del förslag, som nu af Frih. Raab blifvit framstäldt,
och som synes vara en väg till det mål, som jag anser
vara det, hvilket här bör sökas, icke kommit så tidigt, att tillfälle
har kunnat gifvas att närmare granska detsamma och tänka
sig in uti dess uppställning. Då likväl det nu först blifvit
framstäldt, och jag åtminstone för min del icke kan göra mig
tillräckligt reda för detsamma, för att kunna bedömma, huruvida
det motsvarar de fordringar, som jag anser mig böra göra på
en sådan association emellan Riksbanken och enskilde hanker,
som jag önskar; så får jag förklara, att jag icke kan biträda
förslaget. Jag har ett särskildt skäl dertill i anledn. af den
kännedom jag varit i tillfälle att taga om PresleSt:s beslut. Jag
har nemi. deruti funnit fel, icke allenast uti ide'erne, ulan fastmera
i sjelfva uppställningen, som bära spår af dess tillkomst,
alt vara ett ögonblickets verk. Pä denna grund får jag tillkännagifva,
alt jag yrkar bifall till den lag-§, som nu är under
öfverläggning.
Hr Hjerta, Lars: I de liesta vigtiga samhällsfrågor finner
man vanligen för tillfället vissa opinioner sä öfvervägande
inom folkförsamlingarne, att det skulle vara förgäfves att helt
och hållet söka bestrida dem, äfven om de skulle vara sä felaktiga,
att de stridde mot de mest enkla och obestridliga grundsatser
i vetenskaperne. Man kan vid ett sådant tillfälle icke
göra annat, än att för den praktiska tillämpningen söka jemka
sig i möjligaste mån efter den opinion, som finnes, på det att den
mätte bli, efter ens egen öfvertygelse åtminstone, af så liten
skada som möjligt; men det kan dock icke derföre betagas den
Den 23 A p r i 1 f. m.
23
enskilde rättigheten, att åtminstone för framtiden nedlägga sin
reservation emot hvad han anser, i afseende på det rådande
tänkesättet, vara förvillande. Sådant synes mig fallet vara med
frågan om privat hanker. Vill man följa historien om dessa
Lankers uppkomst ifrån början, så torde R. o. Ad. erinra sig,
alt de först för några och tjugu år tillbaka uppstodo, i följd
dels af en vetenskaplig skola i financerna, dels ock af vissa
fmanciella åsigters praktiska tillämpning i andra länder. En
öfvervägande förkärlek för den i sig sjelf riktiga åsiglen, alt
peuningehandel, likasom annan rörelse, skall med mera förmån
bedrifvas af enskilde, än af Slaten, framkallade äfven vid 1823
års riksdag, om jag rätt minnes, alt en motion för första gången
hos Sveriges Ständer gjordes, alt enskilde skulle blifva
delägare i Riksbankens rörelse, och samma tendens i omdömen
var det troligen, som då föranledde Sländernes förslag till en
författning angående privatbanker. Man hade likväl ieke då
kommit så långt som sedermera; man ville gynna tillfället för
enskilda att fä associera sig, för alt kunna upplaga de öfverskott
af eassabehållningar, som funnos i landsorterna, och utlåna
dem för rörelsens behof, men det var ieke fråga om att gifva
desse enskilde associationer något större företräde framför individer,
än att de, till underlättande af sina låneoperationer,
skulle få beräkna straffränta, hvilket synes af 1824 års författning.
Jag förbigår hela den påföljande historien, ty R. o. Ad.
kiinncr på hvad sätt denna författning sedan tillämpades, hvilka
undantag och utvidgningar de uppkommande privat banksbolagen
förstode att förskaffa sig, och huru den solidariska ansvarigheten,
hvilken ännu icke behöft att utkräfvas, likväl på papperet
blef cludcrad. Emedlertid hafva dessa omständigheter, men
hufvudsakligen den obehagliga påtryckning, som privalbankssedlarne
gjort å Riksbankens sedlar, och det besvär de förre i
allmänna rörelsen förorsaka, föranledt en reaclion, som gifvit
sig tillkänna vid denna riksdag, och mot hvad jag förmodat,
lili den grad, att ett RiksSt. redan har beslutat, oell som ryktet
allmänt berättat, en stor och öfvervägande majoritet i ett
annat RiksSt. kommer att besluta, det privatbankernes hittills
ägande rättighet att utgifva egna sedlar skal! upphöra. Då nu
man kan förutse, att ett så beskaffadt beslut om indragning af
privatbankssedlar verkligen kommer alt fattas af 2:ne Stånd, så
tror jag, ehuruväl jag i allmänhet icke anser det vara så rätt,
alt i det ena Ståndet resonnera om hvad som blifvit sagdt i
det andra, alt det är af ett ganska stort behof påkalladl, alt
se litet närmare in i beskaffenheten af det beslut, som PresteSt.
bar fattat, å ena sidan, och jemföra detsamma med del af
Utsk. afgifna förslaget å den andra, och jag tror då icke att
man får låta afhålla sig af den under andra förhållanden ganska
gillliga betänkligheten, som den siste värde talaren omnämnde,
eller den knappa tid, som funnits för att laga kännedom
om sagde beslut, emedan, om saken, oaktadt den knappa
tiden, skall komma att hafva fortgång i förstärkta Utsk., så har
24
Den 23 April f. m.
man icke haft någonting för alt man gall detsamma förbi. Det
är allmänt bekant, att jag, för min del, har så mycket emot
privatbankernes småsedlar, att jag tillstår, det jag vore mycket
böjd för att antaga ett så beskalfadt sätt, som PresteSt. beslutat
i dess allmännelighet, nemi. att afskaffa privatbankernes småsedlar
och låta dem bedrifva sin rörelse genom assignationer
på Riksbanken. Man finnér äfven, att de ledamöter, hvilka äro
privalhaiiksdclägare, icke hafva så mycket emot ett sådant förslag,
som man skulle förmoda; men om vi vilje litet närmare
titta in i detsamma, så tror jag att man skall finna, att, oaktadt
del fördelaktiga och vid första påseendet skenbart säkra deruti,
förhåller det sig med säkerheten i afseende på dét allmänna
härutinnan, som med en mekanisk uppfinning i theorien, alt
när man skall tillämpa den, så finner man en liten hake eller
pinne, som sätter sig i vägen för hela mekanismen och gör att
machinen icke duger förrän hindret blifvit undanröjdt. Sä tror
jag äfven, att det förhåller sig med ifrågavar. förslag, nemi.
att det beror så mycket på vissa reglementarisk» delar, sorn
äro nödvändiga för att åstadkomma eontroller och säkerhet, att
om de icke på förhand bestämmas, kan man omöjligen decidera
sig fiir hvilketdera af förslagen, det ena eller det andra, bör
antagas. För att något närmare redogöra för mina åsigter härutinnan,
ber jag alt få fästa uppmärksamheten derpå, att, enligt
PresteSt:s beslut, skola privatbankerue få rättighet att bedrifva
sin rörelse med assignationer från 500 r:dr till 20 r:dr på
Riksbanken; fonden för dessa assignationer skall utgöra icke
blott den summa, som privatbanksdelägarne hafva insatt i bankerne,
utan också hela det belopp af deras hypotheksfond, jemte
de medel, som finnas i bankernes eget förvar, enligt uppgift.
Frih. Cederström har redan, efter min tanke, på eli högst förtjenstfull!
sätt framlagt en del af den våda, som är förknippad
med ett sådant förslag, så vida man icke dervid gör sådane
tillägg, som kunna förminska denna våda; men jagskall utbedja
mig att, så vidt jag förslår, få litet längre utföra tallån öfver
hvarthän detta skulle leda. Efter den vanliga lagen, så har
ingen enskild medborgare rättighet att assignera pä Riksbanken
lill större belopp, än att lian är ovillkorligen förbunden, vid
assignationsrättighetens förlust, att genast inlösa det med bancosedlar.
Frih. Cederström har anmärkt, att man utsträckt denna
rättighet för privatbankerne på ett förvånande sätt. Då mäste,
efter min tanka, första frågan bli: hvad är det egentligen, hvilka
moliver, hvilka utomordentligt öfvervägande grunder är det,
som kan förmå den i Sverige lagstiftande maklen att gifva en
förening af 50 personer, som teckna sig för en million r:dr, en
så vidt öfverskridande rättighet utöfver den, som hvarje Svensk
medborgare i och för sig äger, enl. Svensk lag och reglementarisk»
föreskrifter? Jag må bekänna, att jag för min del icke
har kunnat på något sätt upptäcka hvaruti motivet ligger, ora
ej derutinnan, att det för tillfället finnes en öfvervägande opinion
,
Den 23 April f. m.
25
nion, elt visst starkt intresse för dagen, som säger, alt för det
alt privatbanker finnas, så mäste de äga dessa monopoliserade
rättigheter. Om denna assignalionsrält hi fa lies, sä frågar jag
Ilrrtne, huruvida det finnes något upptänkligt hinder mot den
farhågan, att 50 personer förena sig, deponera hypolheker hos
Konungens Bef:h:de, som ulgifver vederhäftighetsbetyg, nedsätta
25 proc. af den angifna summan tagande på denna grund elt
fastighetslån af 1 million r:dr, utan att vara förbundne alt använda
summan i någon lånerörelse, utan begagna dividenden,
hvar och en af de 50 personorne, för egna behof och efter
eget godtfinnande. Ståndet behagade finna, att denna slutföljd
är axiomatisk, sä snart nemi. del icke finnes någon föreskrift
för privalbankerne att honorera sina depositioner, annorlunda
än i den obestämda termen successivt, under hela den löpande
tiden af ocl rojen, för alt kunna hushålla dermed efter behag.
Jag har icke i PresteSlis beslut kunna finna någonting, som häruti
gör inskränkning. Följaktligen skulle jag tro, att om man
otvifvelaktig! måste anse utgifning af privatbankssedlar, vara
en olägenhet för det allmänna, sä må man väl utbyta dem mot
Riksbankens egna sedlar, men gifva Banken någon säkerhet och
icke sätta allt för mycket pä spel, icke göra det omöjligt alt
fä lagen uppfylld, derigenom att man skall få se den ena associationen
efter den andra göra små depositioner, för att få
samma assigneringsrält som privalbankerne, till ett belopp, som
kan komma att sträcka sig till ^ ellet' I af hela Rikets fastighetsvärde.
Till förekommande häraf måste man ovillkorligen
föreskrifva någon bestämd och ganska kort tid, inom hvilken
privalbankerne skola insätta penningar i Riksbanken till inlösen
af sina assignationer. Om man dä vill pä ett billigt sätt gynna
privalbankerne, på det de må hafva någon lättnad framför enskilde
vid bedrifvande af sin rörelse, så skulle jag tro, alt en
tid af 2 månader vore ganska tillräcklig, och då skulle med
denna föreskrift, nemi. att privalbankerne vore skyldige alt för
hvarje assignation sednast inom 2:ne månader, vid förlust af
privilegierne, hafva insatt penningar i Riksbanken, ifrågavarande
rörelse möjligen blifva fördelaktigare för det allmänna, oell säkrare
äfven än om de kommo att utgifva egna sedlar.
Detta är den hufvudsakliga omständighet, som jag tror
vara nödvändig alt taga till föremål för uppmärksamheten, innan
man går att afgöra frågan, huruvida privalbankerne skola
bedrifva sin rörelse mSd egna sedlar eller icke. Den andra
blir sedan, om antalet delägare, som skall erfordras. Frih. Raab
har äfven vidrört denna punkt, men jag vill nu förbigå den.
Pä grund häraf, vill jag visserligen för min del rösta för afslag
ä Utskts hemställan i 1 morn., dock endast under förbehåll, att
om R. o. Ad. stadgar rättighet för dessa privatbanker att bedrifva
sin rörelse med assignationer, det må stadgas som en
ovillkorlig förbindelse, all de inom 2 månader efter assignatio
10
II. 4
26
Den 23 April f. ra.
nernes inlösen af Riksbanken, må hafva, vid förlust af privilegierne,
med riksmynt desamma honorerat.
Frih. Raab: Man plägar säga: Gud bevare mig för mi
na
vänner, för mina ovänner skall jag nog vela alt akla mig.
Så får jag säga i afseende på Hr Hjerta, då han förklarat, alt
privatbank ovillkorligen skall inbetala sin skuld till Riksbanken
hvarannan månad. Det vore då omöjligt att de skulle kunna
äga någon större utelöpande fond af anvisningar, oell det är
likväl just på dem de skola hafva sin förtjenst. Huru skulle
hvarje privatbank kunna vara i tillfälle att alltid efter 2 månader
hafva fält in så mycket riksmynt, att de dermed kunde
bonera alla under tiden utgifne invisningar. Dessutom, hvem
har sagt, alt itivisningarue äro inkomne i Banken inom 2 månader;
huru ofta händer det icke, alt invisningarne löpa längre
än 2 månader, och huru skall dä med dem förfaras?
Efter jag fått ordet, ber jag alt få återgå lill föregående
talare. Frih. Cederström har frågat: hvar linnes viii någon
garanti, alt icke eli dubbelt belopp assignalioner af privalbankerne
utgifvas utöfver det som desse banker äga rätt att pä
Riksbanken draga? Då han framställde denna fråga reflecterade
den värde talaren icke till hvad jag nu ber alt Herrarne
ville lägga märke vid, att nemi. privatbankerne icke få utgifva
ett större belopp assignalioner, än hvartill de förut af
Riksbanken erhållit blanqueller, och alt beloppet af hlanquctler
icke Vår vara större än summan af hvarje privatbanks hypothek
med tillagda 25 proc. af ieckningsfonden, eller hela teckningssumman,
såvida ereditiveu uppgå lill detta belopp. Jagbar
alldeles icke föreslagit hvad som PresleSt. har antagit, alt
privatbankerne skulle äga rättighet att assignera på det belopp
sedlar eller guld och silfver, som de hafva i sina egna cassör;
jag har nemi. funnit det orimligt att fä utgifva assignalioner
pä en så föränderlig summa och så omöjlig ali controllcra. —
Hr von Hohenhausen har varnat för förhastade beslut; jag tillåter
mig att varna för ett beslut, hvarigenom privatbankslagen
komme all aulagas, sådan Disk. densamma föreslagit.
Låloni oss besinna följderna deraf att sannolikt inga privatbanker
stiftades, hvarigenom rörelsen i landel komme att lida ett
grufligt afbräck. Visserligen hafva 3:ne Stånd beslutat alt
i sådan händelse skall privatbanksrörelsen i viss mån suppleeras
af Riksbanken; men det blir i alla fall till oändligt mycket
mindre belopp, än hvarföre privatbankerne utlemnat penningar
j rörelsen; och dessutom finnér jag mig i denna vigliga omständighet
böra fästa uppmärksamheten derå, att i sådant fall
skulle lånerörelsen å Riksbankens vägnar bedrifvas enligt de
af enskilde actieägare följde grunder, och man slutligen komma
in på en banklagsstiftning, som jag tror vara i högsta måtto
vådlig. Hr von Hohenhausen har talat om små bankungar,
som möjligen skulle uppstå, om förslaget i 2 § antoges. Det
är för tidigt alt derom tala; denna § kunde fä den förändring,
Den 23 April f. m.
27
som Hr von Hohenhausen önskar; men den värde ledamoten
misstager sig alldeles om han anser oundgängligen nödigt för
allmänheten, alt en hank skall vara stor. Tverlom är del nyttigt
lör rörelsens bedrifvande, och för att mångfaldiga sjelfva
■ olsen med ett mindre capital, alt många privatbanker finnas,
pa det alt desse må kunna drifva en annan rörelse sins emellan
genom vexlar, invisningar och skuldförbindelser. — Hr von
Hohenhausen har fästat uppmärksamheten på, alt man skulle få
tvä sorters mynt; det ena invisningar på Riksbanken, det andra
depositionsbevis. De förstnämnde vore väl ej att anse annorlunda,
än sorn ett slags mynt för alla privatbanker. 1 st. f.
all de utgafvo sina sedlar, så skulle desse invisningar till hvilka
Banken lemnat blanqnetler, utgöra en sorls mynt, som gick
och gällde lika och med lika säkerhet som Riksbankens eget. Beträfiande
dernäst depositionsbevisen, så och enär desamma icke
fä vara ställde på lägre summor än 50 r:dr och skola löpa
med ränta, så må man icke föreställa sig att det blefve någon
särdeles vinst för privathaukernc att utgifva sådane depositionsbevis.
Man har sagt, alt, icke någon summa funnes utsatt å det
belopp, hvarå Riksbanken skulle lemna creditiver. Det har
icke gerna kunnat i en lag, som denna, utsättas; del tillhör
den lagstifning, som i och för hanken beslutas, alt utsätta den
summa, till hvilken man skall få sträcka sig; och då till Ko
nungen
öfvérlemnades rättigheten att octrojera privatbanker,
synes det mig klart, att Konungen icke meddelar oetroj lill större
belopp än att de kunna få sina assignationer inom omfånget
af den summa, som för detta ändamål beviljas. — Man
har sagt, att det vore ett särdeles hinder för della förslag, alt
summan kunde förändras vid hvarje riksdag. Det kan visserligen
icke nekas, det ju Sländerne äro sjelfrådande öfver Banken,
oell kunna göra hvilka förändringar i detta läll, som de
behaga; men nog måtte man kunna hysa det hopp och förtroende
till Sliinderues hederskänsla, alt de ej först skulle framkalla
inrättningar, på grund af gifna löften, oell derefter återkalla
desamma, hvarigenom ieke blott delägarne utan äfven allmänheten
skulle förlora.
Hr Hjerta: Frih. Raab har helt och hållet missförstått
mitt sista yttrande, då han troll, att jag föreslog som en skyldighet
för privatbankerne alt hvarannan månad insätta ett
capital, motsvarande utelöpande assignationer; jag trodde likväl
all jag någorlunda tydligt utvecklade, det min mening vore
den, att privatbankerne skulle vara skyldige alt inom 2:ne
månader insätta penningar för den del assignationer, som af
Riksbanken blifvit inlöst. Detta finnes icke föreskrifvet hvarken
i PresteSl:s beslut eller som jag tror i Frih. Raabs förslag.
Jag hemställer lill Frilen sjelf och hvar oell en annan,
oin icke della redan vore ett sä utomordentligt stort privilegium
för privatbankerne i förening med rättigheten att utgifva
28
Den 23 April. f. m.
assignationer på 10 r:dr, då ingen annan får utgifva på mindre
än 20 r:dr, ali man har gjort nog i del fallet ali gynna
dem, och för ali icke synas vilja strypa rörelsen i landet. Jag
hemställer om del finnes någonting som hindrar, i lall en sadan
föreskrift icke existerar, om skyldighet lill inlösen, att
en association af 50 personer ingår med sina hy pol heker, far
sin assignationsrätt mot -j och ulgifver alla sina assignationer
på Banken på en gång Dessa assignationer kunna komma
inom loppet af en vecka lill inlösen i Banken, nian att den privata
associationen af de 50 personerne likväl är skyldig att
inlösa desamma så länge octrojen varar! Detta är icke annat
än att få ett fastighetslån mot 2 proc.:s ränta, utan skyldighet
att göra reda derför, sä länge octrojen, som sagdt är, fortfar.
Jag kan åtminstone icke se något annat. Det vore ganska in
tressant
om Frih. Raal) ville hafva den godheten att litet närmare
hesvara denna sak speciell. Man mäste erkänna, som
jag tror, alt det icke är utan vigt, om man i en haudvänning
skapar en inrättning, hvarigenom ett sådant lönesystem kan
uppstå. De som utgifva enskilde invisningar pä Banken hafva,
såsom redan är åberopadt, den ovillkorliga förbindelsen att
ständigt hålla cassa i Banken, så att invisuingarne genast och på
dagen mätte kunna inlösas. Hvad är det dä sorn gör all Frih.
Raab anser, att privathankerne böra hafva en så stor rättighet
framför desse? Något skäl är icke uppgifvet'; det säges helt
simpelt, att de mätte hafva detta nionopolium, och den enda
eontroll, som mot missbruket blifvit uppställd, är att Konungen
skall hafva pröfniugsrältcn i fråga om deras stillande.
Det är visserligen sant, att om en lag uppslår, sorn gifver
sä lätt anledning till missbruk, sä kan man förmoda, alt Konungen
icke tillåter många sädane inrättningar alt stiftas, äfvensom
man kan antaga, ali de inrättningar, som linnas med
ett sådant monopolium, gerna
men sjelfva frågan blir icke derföre mindre oriktig, och anhåller
jag att Frih. Raab täcktes något närmare tänka derpå, innan
han sätter sig deremot, emedan jag är öfverlygad, alt hans
önskan ingalunda är, att vi här skulle stifta någon lag, som är
förderflig för landel,
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag har begärt or
det,
för att få framhålla i sin rätta dager åtskilliga satser, som
llr Hjerta framställt. Han har vid llere tillfällen förklarat sig
vara en motståndare lill privat banksrörelse med egna sedlar,
men deremot nu förklarat sig ingå på det förslag, som PresteSt.
antagit. Jag, för mia del, kan icke finna någon orsak, hvarföre
man icke skulle kunna gilla äfven det system, som PresteSt,
antagit för en privatbanksrörelse med egna sedlar; tv
förhållandet är helt enkelt, om man vill se pä saken, och icke
pä orden, att roan förbjuder privathankerne alt röra sig med
mindre sedlar. Man berättigar dem att röra sig med större
sedlar, efter PresteSl;s beslut, tili 20 r;dr, och efter Frih. Raabs
Den 23 April f. ra.
29
förslag, lili 10 r:dr; dessa skola de blolt vara förbundne alt
nu, under annan form gifva ut, än de tillförene gjort, d. v. s.
i form af assignalioner på Banken. Men då de blifva skyldige
alt sjelfve inlösa dessa sedlar, så äro de ju alt anse alldeles
sorn deras egna sedlar. Men emot det alt de förlora rättigheten
att gifva ut smärre sedlar, få de den, att Banken betalar
dem i första baud, oell få således en ganska stor fördel sig
tillförsäkrad i st. f. den förlust, sorn de pä andra bäll göra.
Jag erkänner, att, på det siilt Frill. Raab föreslagit, eller nied
eli creditiv, som går lipp ända till teckningssuniman, blefve det
en så betydande fördel de cr höl lo emot hvad förut varit händelsen,
sä alt jag är säker, att hvarje privalbanksägare derpå
skall med största glädje ingå; men jag tror äfven, alt efter
del. förslag, som Hr Hjerta afgifvil, skulle en fördel erhållas,
sorn fullt motsvarade förlusten alt icke få röra sig med små
sedlar. Jag får säga, att jag för min del icke kunde hafva
något emot alt ingå på en sådan sak, såvida som jag vore öfvertygad,
alt det förslag, som dels PrcsleSt. oell dels Frih Raab
uppgjort, vore fullt nlförbart och genomtänkt samt stöde i fult
conseqveus, den ena § med den andra, sä alt jag kunde vara
viss uppå, alt del kunde leda lill sådane följder, sora grundsatsen,
riktigt tillämpad kan åsia koni ma; meri dertill fordras mera,
än att man i ett RiksSlis plenum uppgör en sådan sak; man kan
icke komma sä hastigt till ett sådant resultat. Hade således
detta förslag varit väckt i början af riksdagen, eller då
frågan förra gången här var före, sä att den kunnat komma
lill Utskis behandling och Ulsk., på grund af satserna, kunnat
utarbeta eli fullständigt förslag, dä hade det varit en möjlighet
alt antaga det. Alt. nu giira del, tror jag vore ganska
vådligt; ty det heror på de villkors mer eller mindre stränghet,
det still, hvarpå grundsatsen tillämpas, hurudan följden blir,
och detta låter icke förutse sig.
Dernäst uther jag mig alt få bemöta en fråga, som Hr
Hjerta gjorde, om orsaken hvarför associationer af 50 personer,
sorn begära af Banken fastighetslån (sora lie Hjerta kallat
del) skulle få ett sådant sig beviljadl, företrädesvis framför
enskilde personer. Jag erkänner, att jag anser det de få liera
stora förmåner, pä sätt Frih. Raab föreslagit, och temmeligen
nöjaktiga efter Hr Hjertås framställning, och orsaken hvarför
jag anser dera höra komma i åtnjutande deraf är den, alt
det är stor skillnad mellan eli bolags förhållande till Banken
och en enskild persons förhållande till densamma; ty i förra
händelsen är del en mängd stora fastighetsägare, sorn erbjuda
hela sin förmögenhet sorn säkerhet till Banken, erbjudande dessutom
den förmögenhet, sorn blifvit lemond lill säkerhet för erhållna
län, under ansvarighet, en för alla och alla för en, för
Bankens ägande fordran, hvartill de skola betala en viss del
af sin tcckningssuinma, och alt för återstoden skall lemnäs papper,
ställde i viss form, och hvilka Banken när sora helst må
kunna afyttra. Banken har således latt en ny säkerhet, sorn
30
Den 23 April f. m.
den icke haft förut, på grund af hvilken Banken kan utvidga
sin rörelse, hvilket den eljest icke kunat, såvida den ej erhållit
dessa stora fastighetsägare sig till biträde. Deremot skulle
desse store fastighetsägare icke kunnat röra sig, med mindre
de fått Bankens bistånd, följaktligen är vinst på ömse sidor;
konsten är blott att afväga, huru mycket den ena eller den andra
skall få, hvilka skyldigheter, som skola tillkomma den ena
och hvilka rättigheter den andra. En sådan afvägning finnes
hvarken i det ena eller andra förslaget, hvarken i PresleSt:s
eller i Frih. Raabs, och jag biträder derföre med min röst 1 §
i den af Utsk. framställda lagen, hvarigenom man åtminstone
får ett conseqvent förslag, som icke brister i detaljerue.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller endast alt med några få
ord upplaga en eller annan anmärku., som jag ej hört af föregtde
talare besvaras. Hr von Hartmansdorff har till alt hörja med
yttrat, att genom den ifrågavarande assignalioncn på Banken
skulle det resultat uppslå, alt Banken bortskänkte 3 proc. af
räntan på sina penningar, hvarå den hade anspråk, enär Banken
endast erhölle 2 proc. Den värde ledamoten lärer väl icke
neka, att den nu i landet utelöpande privalbanks-sedelstocken
trycker lika mycket pä Bankens valuta, som om dess egne sedlar
voro i rörelsen, och skillnaden är endast den, alt Banken
icke drager någon räntevinst af privatbankernes utelöpande sedelstock,
hvaremot den nu i så målto skulle få dela ränta med
privatbankerne, sorn den finge draga 2 proc. ränta på de sedlar
af Bankens egna, sorn kommo all gå i stället för privatbankernes.
Samme talare har nämnt, att, efter det nu framställda
förslaget, assiguationerne på Banken icke skulle vara lill
storleken bestämde, åtminstone tyckte jag att hans yttrande så
föll sig. Såsom jag hort förslaget uppläsas och äfven sjelf läst
detsamma, äro visserligen assignaliouerne redan tili storleken
bestämde, emedan det uttryckligen föreskrifves, att Banken
icke får assignera utöfver ett visst belopp, som svarar dels mot
den contanla insatsen i Banken, och dels emot leckningssumman
i öfrigt.
Talaren yttrade äfven, att, för att sätta förslaget i verkställighet,
skulle Bancofullm. nödgas anskaffa silfver. Till följd
af det beslut, som II. o. Ad. vid discussionen öfver BaueoUlsk:s
betänk. N:o 44 fattade, åligger del Bancofullm. alt, för den
händelse att privatbankerne skulle upphöra, eller m. a. o. i fall
en lag, sådan sorn den förevarande, skulle stiftas, till följd hvaraf
inga nya privatbanker skulle kunna organiseras, i landet
utgifva först 4 millioner, til! hvilka silfverfond skall anskaffas,
och med hvilka Banken skall inrätta särskilda låneonstalter i
st. f. privatbanker. Om nu Banken med dessa 4 millioner inrättar
särskilda läneanstalter, eller använder dem som crediliv
till privatbanker, så blifver följden i afseende på silfvervalutan
alldeles densamma. Måhända invänder den välde talaren, att
under behandlingen af betänk. Nio 44, R. o. Ad. godkände
Den 23 April f. in.
31
Ijlskis yttrande, alt icke något crcditiv tili privalbankerne skulle
lemnäs; men jag får då på förhand svara, att delta Ulsk:s, af
R. o. Ad. bifallna yttrande, icke innehåller någonting annat, än
att nuvarande privatbanker, eller andre med dem, på lika grunder
organiserade, icke få något creditiv i Banken. Således har
icke R. o. Ad. derigenom beslutat, det ju ej privatbanker, som
organiseras på annat salt än de nuvarande, eller på andra grunder,
skola få tillgodonjuta sådane creditiver, och då synes mig
silfvervalutan i Banken och skyldigheten för Baneofullm. alt
köpa silfver bli enahanda, antingen Fullmäktige sjelfve inrätta
lånecontor, eller använda nämnde 4 millioner som creditiver för
privalbankernes lånerörelse. Den värde talaren har sedermera
yttrat, att det är dels lånesökandes och dels capitalisterues i
landsorterne intressen, som ligga lill grund för det uppstådda
behofvet af privatbanker Jag vill ej bestrida, del ju talaren
kan hafva rätt i båda dessa omständigheter; ty för alt kunna
ingå som ägare af endast en enda actie i ett privatbanksbolag,
fordras, så vidt actierne äro ställde pä 100 r:dr, att äga ett
capital af 25 r:dr, och på del sättet kan väl icke bestridas, att
en sådan aclieägare är capitalist; men vanligen menas icke med
cnpilaIister andre än sådane, som hafva större capilaler, hvaremot
privalbankerne utgöra associationer af sådan# personer,
som hafva så små capilaler att de icke förmå i första hand
gifva något betydande understöd åt näringarne, men genom associationer
kunna komma lill samma mål. Det kan icke eller
bestridas, att det är de lånesökandes intresse, som till någon del
giires gällande; men dä bör man undersöka, huruvida det ligger
för samhället något menligt deruti, att sådane lånesökande
finnas, eller m. a. o. om man vill drifva sakerna derhän, alt de
inom landet läuebehöfvande icke skola få lån, eller att de endast
fä låna i Riksbanken, för det fall eller i den månsom näringarne
inom landet sakna egna förlagscapitaler, då det tillhörer
slaten att dem understödja; och svårligen lärer del kunna
bestridas, att jordbruket galt betydligt framåt sedan privalbankerne
organiserades. De större possessionalerne hafva derigenom
fåll tillfälle alt på Banken draga creditiver, hvarigenom
de undgått nödvändigheten att sälja sina produeter i otid, utan
fått dem betalda vid lider, då de gällt i värde, och allmogen
har sluppit att vara underkastad en eller annan monopoliserad
spanmälshandlare inom hvarje ort. Ty dä förhållandet före
privatbankcrnes stiftande var sådant, att en eller tvä köpmän i
en stad, der spanmålshandel bedrefs, ensamt ägde förmåga alt
göra uppköp af denna vara, så måste allmogen snart sagdttaga
för sin vara hvad desse herrar behagade bjuda ; men sedan creditivrält
i privatbankerne lemnats för alla redbara personer, så
har åtminstone i den ort, der jag är boende,, det förhållande
uppstått, att personer, som icke förut ägde förlag, nu skaffat
sig credilivrält och slagit sig på spanmålshandel, hvarigenom
allmogen, genom tillvaron af flere köpare, som öfverbjuda hvar
-
32
Den 23 April f. m.
andra, fått sina varor bättre betalda och undkommit en slör del
af sin skuldsättning.
En annan värd talare har nämnt, att enligt förevarande
förslag, skulle inga conlroller existera. Efter mill förmenande,
ligga controllerne i mänadsrapporterne, som böra vara alleslerade
af Konungens Bef:h:de, och innan dessa atteslala meddelas,
åligger del nämnde myndighet, på samma sätt som i afseende
på nuvarande privatbanker, att i bankens conior göra sig underrättad
om bankens ställning och tillse alt den öfverenstämmer
med månadsrapporterne, och ali ej de villkor öfverskridas, sorn
ligga till grund för bankens octroj. Han nämnde dessutom den
värde talaren, att kunna icke privatbankerae fortgå med de villkor,
som innefattas i den lag, som blifvit för oss framställd, så
må de upphöra och Riksbanken kan dä öfvertaga de förres rörelse.
Jag åter påstår, att Banken ej kan öfvertaga privalbankernes
rörelse, utan alt göra en mängd förluster, hvarigenom
Banken skulle äfventyra mycket mer, än att lemna åt privatbankerne
ett säkert och coutrolleradt creditiv, Nu är det aclieägarnes
egel intresse, som bjuder dem att med varsamhet behandla
utlåningen; de hafva derföre inga arfvoden, utan göra
det derföre att det är deras egna medel de bevaka. Skall
Banken aflöna lånecontors-directioner i alla landsändar, så skola
först och främst dessa aflöningar stiga till ganska betydliga summor,
utom det jag vågar påstå, med all aktning fiir de personer,
som i dessa direclioner kunna insättas, att i afseende på
dem skall göra sig gällande det sannolika moraliska förhållande,
att hvar och en bevakar bäst hvad han sjelf äger, och att
den varsamhet i lånerörelsen och de indragningar när påkäuningarnc
tilltagit, som hittills ägt rum ä privalbankernes sida,
aldrig kunna till den grad iakttagas, då rörelsen skall öfver11
ytias på särskildt atlönade personer, hvartill kommer att desse
icke kunna äga den kännedom om personella förhållanden
bland de låuesökande, sorn finnes bos nuvarande privatbanksdireeteurer.
Hr von Hohenhausen har sagt, att det icke betyder mvcket
att privatbankerne afstå dessa 2 proc. af sina assignatiner
lill Banken, dä de slippa alla utgifter för sedelfabrikation.
Jag har ej i förslaget funnit något, sorn gifvil mig anledn.
att förmoda, att sedelfabrikalionen icke skulle af dem bekostas.
De få väl blanquelter ifrån Banken lill invisningar,
men deraf följer ingalunda att icke kostnaden för desamma skall
af nämnde banker godtgöras Riksbanken. Samme talare nämnde
äfven, alt Banken icke skulle få räkna sig lill godo ränta
förr, än assignalionerna till densamma inkommit. Det plägar icke
vara vanligt att få tillgodonjuta ränta förr, än ifrån den dag
man fått den skuldförbindelse i sin hand, för hvilken ränta skall
beräknas, och i alla fall, då icke privatbankerne skola få röra
sig med egna små sedlar, så följer deraf, att en så skyndsam
rörelse kommer att äga rum mellan privatbankerne och Rikshall
-
Den 23 A pril f. ra.
33
banken, att de förres assignationer icke komma att länge vara
i omlopp, utan alt Riksbanken kommer all för dem beräkna
ränta, kanske högst en månad efter det de ulgifvits.
Hrr Akerman och Mannerskantz hafva mot förslaget anfört
ett skäl, som jag ej anser mig kunna jäfva, nemi. att della förslag
är för litet kändt, och att det varit väl, oin del förut varit
pröfvadt; men dervid är ju ingenting förloradt, ty man har
sig alltid öppet alt alsia den ifrågavar. första punkten af lagen
för enskilda hanker, och deremot till BancoUtsk:s bearbetande
som särskild motion remittera Frih. Raabs på PresteSt:s beslut
byggda förslag; oell som jag visserligen icke förbiser nyttan
deraf, alt det framlagda förslaget, blir af Utsk. granskadi, så
anhåller jagom afslag åden I § af denna lag, med begäran derjemte
alt till de förenade Banco- och LagUtskm malte remitteras
som särskild motion det af Frih. Raab väckta förslag.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag sista gången ytt
rade
mig, hafva dels Hr von Hohenhausen, dels ock Frih. Cederström
ulredt ämnet så fullständigt, alt jag icke har något
väsendtligt all tillägga; men då Gr. Cronhjelm upprepat några
påståenden, som jag tror alt äfven Frih. Raab vid öfverläggningens
början emot mig gjorde, så anhåller jag alt få i korthet
bemöta dem. De båda Hrr:ne hafva fiirst omnämnt huru jag
förklarat privathankssedlarne trycka på Riksbanken. Delta vidhåller
jag; men anser dem icke göra del så hardt i deras nuvarande
egenskap, som de skulle göra, om de vore Riksbankens
egna sedlar. Nu trycka de medelbart; i sednare händelsen
skola de göra det omedelbart.
Man har erinrat mig derom, alt, enligt det beslut, B. o. Ad.
redan fattat, skall silfver anskaffas, för att motsvara de sedlar,
som komma att utgifvas för att ersätta privatbankernes rörelse.
Det är väl riktigt, att R. o. Ad. beslöt det hälften silfver mot
sedlar skulle anskaffas; men skillnaden mellan R. o. Ad:s samt
Frih. Raabs förslag, är betydlig. Enär Banken blott behöfde
anskaffa silfver för hälften af sina nya utlåningar och derå betala
till uliändningen 4 procent, saint lill förvaltningskostnader
m. in. 1 eller 2 proc., men Banken deremot af de inhemske
lånlagarne linge 5 proc. å dubbla summan, så hade Banken 4
eller 5 proc. å hälften deraf i behållning. Efter Frih. Raabs
förslag åter, finge Banken för sine medel ej mera än 2 proc.
Om han dermed skulle betala det nya departement för denna
rörelses bedrifvande, hvilket blifvit omförmäldt; så blifver intet
öfver, och det vore klart, att Banken skulle jemförelsevis göra
en gifven förlust. När nu Gr. Cronhjelm sjelf hänvisat på Bankens
behof att för de nya sedlarne anskaffa silfver, (hvartill
särskilda obetäckta kostnader då skulle erfordras), så bar han
med detsamma vederlagt Frih. Raabs förmening, att Banken skulle
på papper, eller hypothek allena kunna utgifva sä många sedlar
som helst.
10 11. 5
34
Den 23 April f. m.
Jag vill ej trötta K. o. Afl. med upplagande af (lere hithörande
frågor; inen då Frih. Cederström, sorn i öfrigt instämt
både med Hr von Hohenhausen och mig, velat förändra ordalagen
i 1 § af Utskais betänk., så hemställer jag lill honom,
om det ej vore hällre att hålla sig lill Ulsk:ns betänk., hvarigenom
ingen söndring uppkomme mellan dem, som i saken
täuka lika. Det står R. o. Ad. i alla fall öppet att, vid dea
8 §, när vi hinna dit, göra de förändringar, som Frih. Cederström
åsyftat.
FL Ex. Hr Gr. Björnst jerna, Magnus: Jag hyser i allmänhet
farhåga för att kasta mig in på theoriernes experimentalfält,
och har icke eller den uppfattningsförmåga, ali genast
kunna begripa improviserade financeförslag, som kunna medföra
de farligaste följder för samhället.
PresteSt. har här framträdt med en ny plan, af hvars antagande
Hr Hjerta på ett öfvertygande sätt visat oss vådan, dä
nejni, en association af 50 personer skulle kunna i Banken nisälla
1 million r:dr och laga ut 1 million r:dr, begagnande denna
summa huru som helst mot låg ränta. Frih. Raab har äfven
framställt ett förslag, utgörande en modifieation af det förstnämnda;
men jag tror mig vid närmare begrundande hafva
funnit, att också detta sednare skulle vara ganska vådligt för
realisationens bestånd och äfven för Bankens. Jag kan nemi.
icke finna, hvad som skulle vinnas med detta ombyte af privatbankernes
rättighet all utgifva sedlar, emot den att utfärda invisningar.
Sedlar och invisningar kunna ungefärligen komma
pä ett ut; i England kallas de sednare Checks, och reela sedlar
Notes. Jag ser ingen annan vinst af förändringen, än den obetydliga,
att man slipper de mänga olika färgorna på sedetinynlet;
för öfrigt gifva invisningarne ingen större säkerhet,
och för eli belopp af 10 r:dr äro de vida sämre för privatbankerncs
upprätthållande än sedlar å 10 r:dr, som Utsk. föreslagit.
Sedan så väl Banco- som LagUtsk:n, beslående af 48
ledamöter, arbetat j år med denna privatbankslag och moget
behandlat den, och man ser, att alla förslaget bifogade reservationer
inskränka sig lill en enda punkt, eller alt 10 r:dr rgs,
såsom minimum i dessa bankers rättighet till sedelutgifning, är
för hög, så tror jag, att man tryggt kan antaga de förenade
Utskms förslag, möjligen med någon modifieation i nyssnämnde
hänseende.
Frih. Palmstjerna: Vid början af discussionen anmärkte
jag genast, huru svårt och omöjligt det var att, sedan ett förslag
till banklag var framlagdt, hvilket icke kunde tillfredsställa
eller uppfylla de i min tanka nödiga fordringar på en
sådan lag, framkomma med ett nytt, som kunde antagas och bli
verkställbar!. Detta har äfven under discussionen blifvit ådagalagdt
medelst de invändningar, som blifvit gjorde så väl emot
Frih. Raabs som PresleSl:s förslag. Amuel är af en särdeles
vigt, enär redan i många år privatbanker varit i landsorlerue
Den 23 April f. m.
35
upprättade och derstädes befunnits behöll ige och nÖdvändige.
Den nytta dessa hanker, oaktadt, åtskilliga olägenheter, åstadkommit,
inom provinserne, kan utan svårighet inhemlas, om man
gör sig mödan all se och jemföra förhållandet derinom före
och efter dessa bankers tillvaro, hvilken jemförelse oek skall
ådagalägga, ali om de försvinna, mäste något annat sättas i
stället, som i viss mån uppfyllde det gagn desamma åstadkommit.
Del är visadl, att ehuruväl af Banken skulle kunna inrättas
länecoutor i orterne, dessa likväl aldrig kunna uppfylla
samma ändamål som privatbankerne, enär de tjenstemän, som
skulle förvalta Riksbankens conior, icke kunna med den kännedom
om alla förhållanden och med det förtroende till sig sjelfvc
bedomina lånerörelsens gång, de lånesökandes behof och vederhäftighet
m. 11. omständigheter, pä ett sätt som kunde sägas
uppfylla ändamålet och befordra hvad privatbanker böra befordra.
PresteSl. har genom sitt beslut sökt undanrödja de olägenheter,
som nu åtfölja dessa banker, till följd af deras ägande
rättighet ali utgifva en mängd egna sedlar, som i vissa orter
besvära allmogen, med bibehållande af formerne föröfrigt. Den
vigligastc invändning, som blifvit gjord mot förslaget, är, att
det skulle kunna undergräfva It. St:s Banks säkerhet, eller ali
denna skulle i viss män äfventyras. Jag anser grunden för
PresteSl:s beslut vara ganska riklig, och ali sådana reglemeutariska
föreskrifter kunna uppställas, som borttaga allt äfventyr
för Riksbanken. R. o. Ad. har beslutat, att Riksbanken skall
använda ett visst belopp af sina penningar till ersättande af
privatbanksrörelscn, i händelse den i sitt nuvarande skick skulle
upphöra, och alt Riksbanken för sådant ändamål skall förstärka
sin siifverfond. Om dä derjemte de controller iakltoges, att privat
hankerne icke kunna röra sig med mera än de blanquetler,
som ifrån Banken erhållas, och således icke det belopp deraf
kan öfverskridas, som vid hvarje tillfälle varder bestämdt, och
om derjemte ulsältes en maximi-summa, som sammanlagda beloppet
af all i Riket befintlig privatbankrörelses rättighet att
erhålla blanquetler icke får öfverstiga, samt Banken dessutom
hade för sin räkning ombud tillstädes vid granskningen af de
säkerhctsbandlingar, sorn utgjorde grunden för bankernes rörelse,
om Banken komme att deltaga i revisionen öfver desammas
förvaltning, ni. e. o. om dylika och än flere försigtighetsmått
iaktlogos; så kunde Riksbankens säkerhet icke äfventyras.
Hvad Hr Hjerta nämnt, är en särskild sak för sig, som kan
rättas, och jag instämmer således i många delar uti Frih. Raabs
förslag; men då det icke är möjligt för R. o. Adis ledamöter,
att under nu pågående discussion och inom sä kort lid granska
detta förslag till alla delar och §§, så kan det ej eller blifva
grundeligen genomgånget och pröfvadt. A ena sidan, är Ulskms
förslag till lag af beskaffenhet, ali derigenom ett fortfarande
af de nuvarande eller uppkomst af nya privatbanker icke kail
äga runi; ty jag är öfvertygad, alt intet bolag vill underkasta
sig de regler, sorn i denna lag föreskiifvås. Det är redan an
-
36
Den 23 April f. m.
markt, all om denna lag skulle bringas lill verkställighet, sorn
pätagligen malte vara afsiglen med densamma, så skulle den
vinst, sorn nuvarande privatbanker kunnat påräkna, lill största
delen försvinna, i följd hvaraf äfven en stor del af deiägariie i
desamma skulle afgå. Andre skulle visserligen stanna qvar, för
alt. befordra rörelsen inom provinserne, äfven med en ringa
vinst på sina insatta penningar, och mången skulle säkert vara
nöjd med den lägre räntan af 5 lill 6 proc., för all kunna befordra
det ändamål, som är så vigtigt och så nyttigt för det
allmänna; men då summan är bestämd lill 1 million för hvarje
bank, och de fleste banker icke lära vilja sträcka sin rörelse
öfver en alltför vidsträckt yla af landet, utan, med kännedom
om förhållandet, hellre inskränka sig inom en mindre rymd;
så förutser jag, att det skall bli ganska svårt i de fleste orter
ali sammanbringa en så stor teckningssnmma som 1 million, i
synnerhet när man dertill lägger öfrige föreskrifter, som i lagen
äro gifue, dels rörande del bestämda antalet af 50 namngifne
delägare , dels ock i fråga om den personliga ansvarighet
för alla af bankerne utgifne sedlar, sorn kan utkräfvas utmätningsvis
bos hvarje delägare, så långt dess egendom läcker,
hvilket i första band drabbar directionerne, hvilkas ledamöter
på det sättet kunna bli underkastade utmätning, hvarefter, i
händelse af bristande tillgång till fordringarnes betalande, creditorerne
äga att vända sig till hvilken af delägarne som helst.
Om hvarje delägare, eller hvarje ledamot af dircclionen, bade
i bankrörelsen insatt eu större summa, så att lian af rörelsen
bade en större oell betydligare fördel, så vore delta stadgande
riktigt; men dä nu icke sä är, och gerna icke eller kari blifva,
när i ett bankbolag minst 50 ledamöter skola finnas, sorn visserligen
hafva sin fördel af denna rörelse, men likväl icke hafva
hela sin förmögenhet i densamma instucken, sä kan man
icke förvänta, alt desse personer skola för en ringa inkomst
utsätta sig för äfventyret, alt vid inträffande svåra handelsconjuncturcr
eller andra oförutsedda tilldragelser, då sedlarne
inströmma häftigt lill banken, se all sin egendom gå i mai under
dess rätta värde. Ingen klok man underkastar sig en sådan
risk. Bankerne skola således komma ali bestå af personer, som
ingenting hafva alt förlora, sorn genom de papper de möjligen
kunna sammanbringa, skola söka gifva sig sken af säkerhet,
hvaraf äter ett vingleri skall uppkomma, som snart faller, då
man bäst skall blifva i tillfälle att kunna göra reflexioner mellan
ett sådant och det förut varande förhållandet. Nu ser man
privatbanks-directiouerne sammansatte af solida personer, som,
under liden af dessa bankers existens, skött alfärerne på ett
sätt, som för orlcrne varit fördelaktigt. Vore antalet af delägare
inskränkt till 3 å 4 personer, sä kunde man förutsätta,
alt möjligen någre i en sådan rörelse nedlade bela sin förmögenhet;
men som förslaget nu är uppställt, anser jag uppkomsten
af sådane föreningar omöjlig. Jag yrkar afslag å den 1 §,
hvarigenom äfven alla de andre-förfalla.
Den 23 Ä.pril f. m.
37
Frill. Raab: Hr Hjerta uppkallade mig, sednast lian hade
ordet, all svara på hans framställning i afseende på vissa betänkligheter
vid den rättighet, som va'r beviljad privalbankerne,
att genom invisningar draga på Riksbanken, uppfordrande
mig att tillkännagifva, huruvida jag ej skulle hafva misstagit
mig om hans mening. Jag är alltså skyldig ali medgifva, det
jag verkligen missförstått Hr Hjerta, då jag trodde hans afsigt
vore, att privalbankerne, 2:ne månader efter det de ulgifvil eu
assignation, skulle derföre insända betalning till Riksbanken;
men då jag nu linner, att han ej önskar något annat, än att
privalhankernes invisningar på Riksbanken skola, inom 2:ne
månader efter del de af nämnde Rank blifvit inlöste, af vederbörande
privatbank med riksmynt gäldas, så vill jag ej hafva
sagt, att bans förslag har någon orimlighet emot sig. Jag tror
likväl, att en sådan föreskrift är öfverflödig, om man behagar
fästa uppmärksamheten pä litt. c) af milt förslag under 9 §,
som jag nyss tog mig friheten uppläsa, och tillika betänker, att
det naturligtvis alltid hlilVer den enskilde Hankens fördel alt,
så vidt sorn möjligt, insätta riksmynt, för alt snart åter fä iuvisningarne;
ty, inlösta af Riksbanken, kosta de ifrån samma
stund privatbanken 2 proc. ränta, hvaremot, så länge de äro i
omlopp, de icke medföra någon utgift i ränta; men jag skall ej
eller motsätta mig en sadan eller någon annan likartad föreskrift.
Hr von Hartmansdorff, som förmenat, all jag endast vill
utsläppa penningar på papper, får jag lemna det svar, att min
mening är, ali Banken, pä den fond af hypotheker, som han
äger, kan negociera silfver till det belopp, som behöfves till
motsvarande af de nya sedlar, som i rörelsen utsläppas. Gr.
Björnstjerna har anlydl, all ingen af rcscrvanterne fästat sig
vid något annat än om nedsättning i sedelvaleuren; men jag ber
att fä anmärka, all detta också är en hufvudpunkt. Om Adeln
skulle antaga den oss förelagda lagen, med ändring af nämnde
punkt, sä är dock ingen anlcdn. för att de öfrige Stånden göra
detsamma, och således blir R. o. Ad:s beslut endast en opinionsyttring,
sorn icke leder till något mål; men jag erkänner, alt
den invändning, som är gjord mot mitt förslag, all detsamma
icke är tillräckligt kändt, äger ett värde, som jag ej kan förneka,
och på det att R. o. Ad. må vara i tillfälle att derom
taga närmare kännedom, sä instämmer jag fullkomligen i deras
åsigt, som önska afslag å Ulsk:s betänk, i 1 §, under anhållan
alt milt förslag måtte sorn. särskild motion remitteras till Baucooch
LagUlskm.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är af samma tanka som
Frih. Palmstjerna, att i händelse Ulsk:ns förslag antoges, så
skulle de nuvarande privalbankerne komma alt upphöra. Jag
grundar denna min öfvertygelse dels på de skäl nyssnämnde
talare anfört, dels ock på de uppgifter, som jag erhållit af både
kunnige och opartiske män, hvilka bestämdt känna förhållandena
i afseende på privalbanksrörelsen inom Carlstads, Orebro
38
De ii 23 A piil f. m.
och Linköpings län. Ett sådant resultat, nemi. dessa enskilda
hankers upphörande, anser jag förderfligt för näringarue, och
skulle derföre önska att få deras oclroj förlängd lill 1849 års
slut, för att vinna tid och derunder kunna hos Konungen anhålla
om utarbetande af ett förslag lill substitucrande af denna
rörelse. Ett sådant vore icke eller omöjligt att linna; eli gjordes
i betänk. N:o 44, hvilket 2:ne Stånd förkastat, men jag
linner ingen omöjlighet uti ali genom inbjudning ernå ett sådant
syftemål, hvilket jag sätter i främsta rummel. Oin 15. o. Ad.
icke derpå ingår, eller något af de Stånd, hvilka skulle inbjudas,
nödgas jag understödja Frih. Raabs motion, pä sä sätt, alt
den kommer att underkastas vederbörlig granskning, och i sammanhang
dermed äfven PresteShs förslag, emot hvilket, blifvit
gjordt ett inkast, som härleder sig ifrån eli misstag, hvilket
jag ber alt fä rälla. Man har sagt, att Banken, som då ej
vänn mer än 2 proc., skulle komma att göra en slör förlust,
om han nödgades upptaga ett silfverlan och derföre i ränta erlägga
4 proc. Derpå svaras, att Banken kommer, i kraft af de
grunder, som äro nedlagda i sjelfva financebeläuk., att utställa
ett dubbelt sä stort capital sedlar inom Bikel, som del upplåna!
silfver utom detsamma, och ali, om Banken kommer all belala
4 proc. för hälften af delta capital, så får han deremot 2 proc.
för det som är dubbelt större, och gör följaktligen icke någon
förlust.
I följd af hvad jag nu anfört, yrkar jag afslag å forsla
punkten af betänk., under anhållan, ali dernäst mätte i öfvervägande
komma, huruvida icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt
alt inbjuda de RiksSt., som afslagil BancoUlsk:s förslag om prolongation
af privatbankrörelsen och dermed förenade anhållan
hos Konungen, om ett förslag lill nästkommande riksdag, alt
ifrån deras beslut afstå, och att i andra rummet till Banco- och
LagUtskin remittera Frih. Raabs förslag i sammanhang med
PresleStis.
Frih. Hamilton, Hugo: Sedan jag anmälde mig lill erhållande
af ordet, har jag af Frih. Palmstjerna och Hr Lagerhjelm
i hufvudsaken blifvit förekommen i hvad jag ämnade
yttra. Afven jag hyser den öfvertygelse, som, jag vägar säga
det, är skäligen allmän inom den ort jag egentligen tillhör, att
det vore en olycka för näringarne, om de creditanstalter, som
tillskapats i orterna, skulle helt och hållet bortryckas, ulan att
något annat sattes i stället. Det vore icke allenast en olycka
derigenom, att en mängd af lån mäste med hastighet inbetalas,
ulan ock att möjligheten lill creditens ökande, hvilken är särdeles
gagnelig för en större rörelse, skulle densamma beröfvas,
hvartill kan läggas, att det intresse, som uppkommer genom
gemensamma förehafvande!! inom en inrättning, sådan som denna,
skulle borttagas ifrån provinserne; att detta blefve följden
af antagandet afen lag, sådan som de sammansatta Ulsk:n framlagt,
är redan tillräckligt och flere gånger upprepadt med så
Den 23 April f. m.
39
bevisande skal, alt jag liar föga eller inlel ali dertill lägga.
Bankens cassa, i korthet sagdt, skulle behöfva hållas så stor för
alt svara mot en minimivaleur af hvad Utsk:n föreslagit, att på
sadan grund det nära nog blefve omöjligt alt behålla dessa
credilanslaller. Om åler, såsom Hr Gr. Björnstjerna synes åsyfta,
en sådan minskning af denna valeur kunde åstadkommas,
alt privatbankerne derpå kunde ingå, så skulle jag icke hafva
så särdeles mycket emot antagande af den alltför stränga ansvarigheten
för directionerue i första hand; men till en början
har ett Stånd afslagit rättigheten för privatbankerne att utgifva
egna sedlar, del andra väl medgifvit en sådan rättighet, men
antagit en scdelvaleur, sorn jag är öfvertvgad om är för hög,
och del 3:dje Ståndet tror man sig kunna vara ganska förvissad
om, kommer äfven alt afslå nyssnämnde rättighet. Het
är således fåfängt att söka åstadkomma en förändring, som man
kunde hoppas skulle gä igenom, och dä återstår ju inlel annat
än alt tillse,-om ej pä annat sätt de credit-anslalter, som jag
och många med mig anse vara nytlige, skulle kunna bibehållas.
Elt sådant förslag har af PresteSt. blifvit frainlagdt och af Frih.
Baab motionerad!, och ehuru jag visserligen icke i alla dess
delar vill försvara detsamma med hänseende lill de många anmärkningar,
som dervid blifvit gjorda, särdeles af Hr Hjerta
i fråga om tiden, hvarinom Riksbanken borde erhålla betalning
för eller inlösen af privatbankernes invisningar, tror jag
likväl det nyttigaste och bästa vore att, med afslående af 1 §
å Ulskins förslag, R. o. Ad. till Banco- och LagUtsk:n remitterade
det af PresteSt. egentligen väckta och af Frih.
Baab modifierade förslaget, med anhållan lill de sammansatta
Utsk:n att sä fort sig göra later deröfver med utlåtande inkomma.
I ilen l:sta punkten af Hr Lagerhjelms förslag rör:de inbjudning
till de öfrige Stånden att förena sig om förlängning
af privatbankernes octroj, pä det ali under tiden clt moget
och väl öfvertänkt förslag må kunna utarbetas och af Konungen
stadfästas lill efterlefnad för privatbankerne, förenar jag mig
lill alla delar, och anhåller, sedan den Esta § af Utsk:ns förslag
blifvit förskaslad, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes göra propus.
på Hr Lagerhjelms förrberörde framställning, samt derefter
om remiss af Frih. Raabs förslag.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då privatbanker först
organiserades här i landet, hörde jag icke annat än loftal
öfver desamma och den nytta de medförde för landet. Jag
har icke eller funnit någon missbelåtenhet med dem, annorlunda
än för det att de skött sig för väl. Man klagar, alt desse banker
procenta: det är visserligen sant, att de taga några procent,
dock icke öfver 5, eller den minsta, som i allmänna rörelsen
går och gäller; men de hafva, genom sin egen omtanka och
klokhet att sköta affärerne, kunnat drifva desse 5 proc. högre,
d. v. s. icke på allmänhetens bekostnad, utan söm sagdt är genom
sill sätt att gä till väga. Emedlertid är man missnöjd med.
40
Den 23 April f. m.
dem, man vill exprimentera, det ligger i Svenskens lynne. Nå
må så ske då! det iir dock bra att privalbankerne skött sig
väl, jag hoppas de skola sluta på samina sätt. Må Riksbanken
träda i dess ställe och allt gå väl, men jag fruktar, att experimentet
blir något allvarsamt. Riksbanken liar förr engång
innästlat sig i discontrörelsen oell affären slagit illa ut; vi fä väl
se, örn icke efter en 10 år eller den nu föreslagna förändringen
man finner sig hafva tagit ett steg, sorn det är för
sent ali ångra, under önskan att privalbankerne städse hade
existerat, om ej pä samma grunder som hittills, åtminstone på
andra, t. ex. på de af PresteSt. antagna. Jag tror, alt det förslag,
som PresteSt. framställt, verkligen bar stora fördelar och
utgör cu medelväg mellan det vi baft och det, till hvilket vi
vilja komma. Häröfver vore visserligen mycket alt yllra, men
som de Heste talarne yttrat sin önskan alt fä denna fråga till
Ulsk. remitterad, och så troligen äfven kommer att ske, blir
tillfälle lill öfverläggning ytterligare en annan gång. Jag instämmer
i det förslag, som Hr Lagerhjelm gjort i afseende på
de öfriga Ståndens inbjudande, äfvensom att remittera såväl
PresteSl:s förslag som Frih. Raabs motion till vederbörligt
Utsk. på sätt begärdi blifvit.
Frih. Cederström: Till en början, och för att icke in
veckla
discussionen och besluten öfver detta lagförslag, får jag
begära, att Frih. Raabs motion blifver hvilande på bordet i fråga
om remiss till Banco- och LagUtskm; likaledes begär jag
bordläggning af den utaf Hr Lagerhjelm väckta frågan om inbjudning
till de öfrige Stånden. Vi få icke afbryta föredragningen
af detta betänk, för några improviserade inbjudningar eller förslag,
som icke böra till det ämne, hvilket utgör föremål för öfverläggningen.
I afseende på sjelfva saken, så har denna discussion,
efter min öfvertygelse, uppenbarat en tendens, som skulle
man vilja omintetgöra det nu föredragna lagförslaget för
privatbanker, och alt man således skulle bli inskränkt till att
icke hafva annat än hvad man förut haft. Det är detta, sorn jag
anser vara ganska skadligt för mitt fädernesland, och hvarföre
jag önskar, att R. o. Ad. och samtlige Stånden icke må Förkasta
det nu framlagda förslaget, utan jemka detsamma så, att
det kan blifva lag, utan afseende på om no existerande privatbanker
behaga fullfölja sin rörelse eller icke, ty det kan vara
ganska indiiferent, sedan Stäuderne bestämt, att Banken skall öfvertaga
desse nyssnämnde bankers rörelse. Den talaren, som yttrade
sig näst före mig, har sagt, att man egentligen icke hade något annat
alt anföra mot privalbankerne än ali de skött sig allt för väl.
Konsten att förvalta väl, när man får taga ränta i Svenskt mynt,
för papperslappar, som icke äro mynt, och som ingenting kosta,
den är i sanning icke särdeles stor, och alt man dä ställer
så till att ingen förlorar något, det undrar jag icke på; ty det
är alldeles icke eller konstigt, om man är aldrig sa litet ärlig,
och
Den 23 April f. m.
41
oell ordentlig ali aflägga livad man skall betala, när dagen dertill
inträffar; men derom är alldeles ingen fråga nu.
Den inskränkning i dessa privatbankers valutor, sorn nu blifvit
föreslagen, är den lägsta, hvartill man kunnat gå, med hänsigt
till landets behof och vården om Bankens säkerhet. Bäst
hade det derföre varit, om privatbankerne endast fått röra sig
med riksmynt. Med afsseende på hvad Gr. Cronhjelm yttrat,
anhåller jag att få yttra några ord. Grefven har sagt, att privatbankernes
sedlar trycka lika på Riksbanken som dess egna sedlar.
Detta är en förvillelse: Riksbanken är icke i behof alt
lösa privatbankernes sedlar, och privatbankerne äro icke i tillfälle
alt, sjelfve lösa sina utelöpande sedlar på en gång och taga
ut silfver ur Banken, exportera detta och skaffa signy fond
ytterligare. Det går ej så fort: dessa sednare sedlar hafva icke
samma clfect, som Bankens egna, som gå in i luckan och
måste på ögonblicket inlösas. Hr Hjerta har framställt ett förslag
till modification af Frih. Raabs modificalion af PresleSt:s
beslut. Det är ideliga modificationer på modificalioner, sorn
skola leda oss till det herrliga förslaget, att privatbankerne
skola åläggas alt inlösa sina assignationer på Banken inom 2:ne
månader sedan de dit inkommit. Det der bestriddes af Frih.
Raab, som ansåg tiden bra kort; för min del anser jag nämnde
tiderymd vara alltför otillbörligen utsträckt utöfver de
rättigheter och skyldigheter mellan Banken och enskilde, som
i Sverige alltsedan 1688 ägt rum, och som icke kan förryckas
med mindre än att Bankens förhållande som depositbank
förändras till ,en amalgamation af länebank i depositforin. Men
Bankens stiftare hafva icke tänkt sig något sådant. Jag är således
ofverl ygad, att om, mot min förmodan, Sländerne icke
skulle komma att fastställa någon ny lag för privatbanker, och
Frih. Raabs motion skulle remitteras till BancoUtsk., så synes
ingen anledn. att hoppas, det Utsk. någonsin skulle tillstyrka
Ständerne all Banken skulle lemna assignalionsrätt på sig, utan
att äga ett för sådant ändamål hos sig deponeradt capital, antingen
i silfver eller Rikshanksmynt. Om man nu, härifrån utgående,
måste ogilla assignalionsrätt på Banken, derest icke
privatbankerne deponerat silfver, eller riksmynt, hvarpå de assignera,
så förfaller hela uppställningen af hvad man vill sätta i
stället för hvad här är föreslaget. Jag kommer derföre tillhaka
till hvad jag förra gången begärde, eller att, med förändring
af 1 mom. af 1 §, sammanslå detsamma med 8 §, så att
deri skulle inryckas frågan om inlösen af privatbankssedlarne
med riksmynt och valeuren för desamme af 6 r:dr 32 sk.
Hr von Harmansdorff har anmodat mig att frångå detta förslag,
för att besluta denna jemkning vid S §. Jag finnér
icke något rimligt skäl dertill. Jag skulle tro, att alla de, sorn
önska att en banklag må utfärdas, skola instämma med mig att
förändra detta mora. på sätt jag yrkat, hvarigenom tvisten med
ens är afgjord.
10 11. 0
<12
Den 23 April f. m.
Hr von Hohenhausen: Sedan nu såväl framställningen
om inbjudning, som Frih. Raabs förslag blifvit begärda på bordet,
så äro vi för närvarande befriade från discussion deröfver,
och jag vill således derom intet säga, sedan de stiid förfallit,
på grund af hvilka man önskat afslag å nuvarande förslag,
hvarigenom dock, äfven om R. o. Ad. ville förkasta hvar enda
§ af lagförslaget, icke lagen kunde tillintetgöras, enär i allt
fall ett resultat måste uppkomma genom sammanjeir.kning af
de öfriga RiktSt:s beslut. Hr Aminoff nämnde om lusten alt
experimentera: det här nya förslaget är ju ett splitternytt experiment,
i hvilket de, som gynna privalbanksinlresset tyckas
vara ganska kära. Nyhetsmakerict är således på deras sida,
dä deremot Utskms förslag förevarit vid flere föregående riksdagar,
samt endast är en förbättring och modification af de
stadganden, som nu äro gällande.
För öfrigt instämmer jag fullkomligt i Frih. Cederströms
yttrande, att en utredning om det rättsenliga förhållande, som
privalbankerne iakttagit icke hörer till förevarande fråga, oell
hvad angår hans begäran, att i 5 § inrycka en sak, mot hvilken
ingen yttrat sig, så skall jag ej eller sälta mig deremot;
det är ett bifall till betänk, med en öfverflyllning af bestämmelser
från en § till en annan.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller om tillgift för att jag åter
igen tager till orda, men skall också derföre bjuda till att vara
kort. Egentligen är jag uppkallad af ett yttrande af Frih.
Cederström, som förmenade, att privalbankssedlarne skulle trycka
mindre på Bankens metalliska valuta, derföre att när jag
för en hancosedel vill skaffa mig silfver, så går jag direete
till Banken, men när jag för en privalbankssedel vill förskaffa
mig samma reela värde, så skall jag först vexla mig till bancosedlar
och derpå inställa mig vid bancoluckan. Frilen har
visserligen häruti rätt; frågan är blott huru många steg mer
eiler mindre jag behöfver gå. Jag får nemi. erinra Hr Frih.
derom, att alla privatbanker hafva här i Stockholm vexiingscontor,
och att stegens antal icke blifva betydligt mångfaldigade
derigenom, att man först går in på vexliugscontoret och
skaffar sig Riksbankssedlar, vandrande med dem till Riksbanken,
eller går direete till samma Bank. Medan jag har ordet
ber jag derjemte alt få yttra några ord i anledn. af den siste
värde talarens anförande. Han har sagt, alt sedan man begärt
på bordet såväl Frih. Raabs förslag, som den af Hr Lagerhjelm
väckta fråga om de öfrige Ståndens inbjudande, så skulle
de stöd hafva förfallit, på grund af hvilka man önskade afslag
å nu öfverlemnade lag för enskilde banker, och att man derföre
borde bifalla samma lag. Jag erkänner visserligen, att skulle
min begäran om afslag icke grunda sig pä annai än hvad Hr von
Hohenhausen anfört, så skulle lian hafva rätt; men såväl jag som andre
talare hafva fästat uppmärksamheten pä, att det linnes
många särskilda föreskrifter i den ifrågavarande lagen, som
Den 23 April f. m.
43
äro af beskaffenhet, att densamma alldeles icke kan antagas,
silvida raan ej betraktar densamma som en omskrifning med en
mängd onödiga ord, af del enda ordet förbud att inrätta enskilda
banker. Då man sammanställer den låga sedelvaleuren
med det stora maximum af grundfond, så är omöjligheten redan
bevisad att sammanskalfa en så betydlig fond af personer,
som, ulan afseende på vinst, skulle vilja tilda en privatbank,
och då man sammanställer det stora antalet af actieägare med
det dryga ansvaret för sjelfva hankdirectionen, så blir det likaledes
en omöjlighet att få någon direction, som vill ikläda
sig ett personligt ansvar för bemälde actieägare. Jag förnyar
min anhållan om propos. till afslag å den ifrågavarande
punkten.
Manga ledamöter hördes ropa på proposition:
Gr. Posse: Förutseende nödvändigheten af att genomgå
hvarje § för sig och att söka få förändring i denna lag, söm
lägger ovillkorliga hinder i vägen för möjligenheten att nuvarande
privatbanker skulle kunna fortsätta sin rörelse, var äfven
jag ibland dem, som yrkat bifall till 1 §, med förbehåll
all fä göra mina anmärkningar mot de öfrige; men jag inser
nu ganska väl att rätta methoden är att begära afslag å densamma,
då vi ej kunna få lemna ett generelt utålande öfver
hela lagen.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrande
11. Ex. Hr Gr. o. Land tm., att ätskillige ledamöter yrkat bifall
till ifrågavar. *§, att Frih. Cederström deruti föreslagit den
ändring, alt 1 mom. erhölle följande lydelse: ”Bankrörelse, med
rättighet att utfärda t ryckte eller graverade creditsedlar, ställde
till innehafvare!! att vid anfordran, utan ränta, med Rikets
mynt inlösas och hvilka ej må lyda å mindre belopp än 6 r:dr
32 sk. b:eo, motsvarande 2 r:dr 24 sk. silfver, må utaf enskilde
personer, endast i förening till bolag, bedrifvas efter dertill af
K. M. meddeladt tillstånd.” Att Gr. Cronhjelm, med hvilken
numera Frih. Palmstjerna och Frih. Raab förenat sig, hade jemte
flera andra ledamöter yrkat afslag å 1 §, samt att Hr Hjer
ta
förklarat, att han ville instämma med dem, som ansett privatbankerne
böra få utgifva assignalioner på Riksbanken, men
med det villkor, att beloppet af dessa assignalioner må Riksbanken
godtgöras sednast inom 2:ne månader efter den dag, dä
inlösen deraf ägt rum.
Ilr von Hartmansdorff: Sedan Hr von Hohenhausen
afslålt ifrån yrkandet på bifall till 1 punkten, och instämt med
Frih. Cederström, så vill jag, lill flere voteringars undvikande,
äfven med honom instämma.
H. E x. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att jemväl Hr
Bildt, Hr von Troil, Hr Akerman och Hr Mannerskantz yrkat
bifall å I:sta § af Utsk:s förslag.
Hr von Hohenhausen: När jag instämde med Frih.
44
Den 23 April f. m.
Cederström, så var förslaget ännu icke uppläst i sin lielhet, som
det nu af IIr Gr. o. Landtm, skett, hvarföre jag icke fullkomligen
lärer detsamma uppfattat vid Frih:s framslälluing. Hvad
der nu står att äfven afgöra om sedelvaleuren, beltöfver icke
höra dit, utan angår en särskild sak för sig. Jag förmodade
icke, att den frågan skulle komma före nu; det må vara öppet
alt derom afgöra sedermera. Jag vet ej hvarför man nu skall
göra ett sådant tillägg, och jag föranledes deraf ali yrka bifall
till första §, sådan den är föreslagen.
Hr von Hartmansdorff: Så snart någon annan yrkar
bifall ä §, sådan han är, så vidhåller äfven jag dctsammma.
Det var ett nödfall, som föranlät mig, att gifva efter för Frih.
Cederströms påslående.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, om R.
o. Ad. bifölle lista § i den af Utsk:u föreslagna lag för enskilde
hanker.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarpå IL Ex.
förklarade, det han trott sig finna, att R. o. Ad. med öfvervägande
ja besvarat denna propos.
Hr Aminoff begärde votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan uu votering
blifvit begärd, nödigt vore alt afgöra hvad som borde blifva
contrapropos.; hvadan H. Ex. till en början finge hemställa
till Hr Hjerta, huruvida lian ansåge sitt yrkade förbehåll stå i
direct sammanhang med förevaranda §, eller möjligen framdeles
kuuna pröfvas jemte 8 §.
Hr Hjerta förklarade, det han för närvarande ville afstå
från sitt yrkande.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att nu ålerstode att
bestämma, huruvida Frih. Cederströms eller Gr. Cronhjelms förslag
borde antagas till contrapropos.
Frih. Palmstjerna: Då Gr. Cronhjelm framställde sitt
förslag före Frih. Cederström, så anhåller jag, att detsamma
först måtte framställas i afseende på contrapropos.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
bifölle, att contrapropos. komme att innefatta afslag å ifrågavar.
§.
Ropades starka ja jemte några nej, hvarpå, sedan H. Ex.
förklarat, det han funnit ja öfvervägande, Frih. Cederström hegärde
votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande voter.-  propos. :
Den som vill att vid äskad votering, ang:de antagande af
1 § af den i Banco- och LagUtskins utlåt. N:o 2 föreslagna lag
Den 23 April f. m. 45
för enskilda banker, contraproposin må innehålla afslag å denna
§, voterar
ja;
Deii det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer contrapropos. att innefatta bifall lill
nämnde § med den förändring, att 1 mom. deraf erhåller följande
lydelse:
”Bankrörelse, med rättighet att utfärda tryckte eller graverade
creditscdlar, ställde till innehafvaren att vid anfordran
utan ränta med riksmynt inlösas, och hvilka ej må lyda å mindre
belopp än 6 r:dr 32 sk. b:co, motsvarande 2 r:dr 24 sk.
silfver, må utaf enskilde personer, endast i förening till bolag,
bedrifvas efter dertill af K. M. meddeladt tillstånd.”
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda:
Ja — 43.
Nej — 31.
Sedermera upplästes lill justering samt godkändes följande
voler, propos:
Den som bifaller 1 § af den i Banco- och LagUslk:ns
utlåt. N:o 2 föreslagna lag för enskilde banker, voterar
j;*;
Den det ej vill voterar
nej:
Vinner nej, afslår B. o. Ad. förenämnde §.
Vid denna voterings slut befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer
Ja — 37.
Nej — 30.
Ladespå bordet nedannämnde från StatsUtsk. inkomne utlåt:n.
N:o 280, i anled. af väckt fråga om förändring af beskattningen
pä qvarnar och sågverk m. m.;
N:o 281, i anledn. af väckt motion om hemmantalsräntans
upphörande;
N:o 282, i anledn. af K. M:s nådiga propos. till R. St.,
ang:dc förhöjning af årliga anslagen af allmänna medel till folkundervisningens
befrämjande; och
N:o 283, i anledn. af K. M:s nådiga propos. ang:de ett lönebidrag
för Götheborgs hamnbyggnad.
H. R, o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
4G
Den 23 April e. m.
Onsdagen den 23 April 1845.
Plenum kl. ö e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. flir denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af Banco- oell LagUtsk:ns utlåt. N:o 2,
i anleda, af gjorde anmärkn:r vid Utsk:ns utlåt. N:o 1, med
förslag till lag för enskilde banker samt villkoren för deras
rörelse.
§ 2.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag förut tagit mig
friheten anmärka, att de sammanlagda sladganderne uti 2, 8, 15
och lö §§ i miu tanka göra uppkomsten af privatbanker, sedan
de nuvarande upphört, omöjlig, så anhåller jag, att 2 § malte
få hvila, intill dess R. o. Ad. beslutat öfver de öfrige §§ till
och med den 17, på det att, med anledning af de beslut, R. o.
Ad. om dessa §§ fattar, jag må blifva i tillfälle att, i afseende
på den 2 §, yrka den förändring, som R. o. Ad:s beslut, rör:de
de öfriga §§ kan gifva anledning lill; enär åtminstone jag förmodar,
att man vill bibehålla skenet af en lag, som gör det
möjligt för en och annan ort att erhålla nya privatbanker.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vi hafva i dag förlorat
en stor del af f. m. på frågan om 2 §§:s sammanslående. —
Jag önskar, ali det icke måtte gå på samma sätt äfven nu ; och
anhåller derföre, att vi måtte få gå i orubbad ordning med
frågorna.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Om icke möj
ligen
det skulle vara att förlora mera lid genom öfverläggning
om denna fråga, så skulle jag för min del vilja tillstyrka,
det af Frih. Palmstjerna begärda uppskof. Jag märker
likväl nu, likasom för några dagar sedan, att man icke vill lyssna
till skäl i delta afseende; men att ansvarigheten för directionen
i väsendtlig män invorkar på actieägarnes antal, oell teckningen
af minimisumman hufvudsakligen beror af sedlarnes valeur,
kan icke bestridas, såvida man nu, pä sätt Frih. Palmstjerna
yttrat, åtminstone vill bibehålla skenet af alt vilja stifta
en lag, som gör privatbankers stiftande möjligt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke Hnna, att
uppskof med 2 § kau medföra någon tidsförlust, utan anser
tvertom, att man derigenom skulle vinna tid, ty eljest kommer
man att vid denna § discutera frågor, som icke förekomma förr
än uti de nästföljande §§; men den 2 § har sammanhang med
dem som handla oiu privatbaukernes organisation och vidare
fortgång, och derföre kan man icke undgå, i händelse man vill
öfverlägga och icke blott votera derom, ali vid denna § om
-
Den 23 April e. m.
nämna förhållanden, som förekomma efteråt. För min del
är jag visserligen lika nöjd, hvilken ordningsom följes; mendet
är egentl. blott för att vinna tid och äfvenledes hällre sammanhang
i sjelfva saken, som jag anser den 2 § höra uppskjutas.
Frih. Cederström, Jacob: För min del kan jag icke
finna, att stadgandet i 2 § kan stå i något så direct förhållande
till de stadgariden, som förekomma i framdeles blifvande §§,
att det kan hindra R. o. Ad. att nu besluta om densamnja.
Frågan om actieägares antal af minst 50, samt den tecknade
summans belopp af minst 1,000,000 r:dr, måtte icke vara af
något direct inflytande på denna §. Jag skulle väl förmoda, alt
meningen aldrig kunde blifva att tillstädja sådana hankungar,
såsom en ledamot på f. m. behagade benämna dem, hvilka skulle
komma mod några tusen r:dr såsom capital. Sådana bolag förtjena
icke namn af privatbanker, och på antalet af personerne,
bestämdt till 50, skulle jag sätta föga värde. Jag tror, att det
vöre lika bra, om det vore ett mindre antal personer, endast
den tecknade summan uppgick till 1 million; men det säger jag
rent ut, att, för alt få privilegium att drifva bankrörelse, må
viii en million r:dr vara ett minimum, som icke får understigas,
Om deremot denna million sammansk jules af flere eller
färre personer, synes mig vara likgiltigt. Jag kan icke fiuna,
hvad Frih. Palmstjerna menar med frågan om uppskof och ber,
att han måtte fiir oss andra, som icke äro initierade i denna
hemlighet, upplysa, hvad afsigten kan vara dermed. Det kan
möjligen hända, att jag då instämmer med honom, men nödgas
nu begära föredragning af §§ i den ordning betänk, innehåller
dem.
Då nu öfverläggningen om det ifrågasatte uppskofvet ansågs
fulländad, hemställde II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.
bi föl le, att pröfuingen af 2 § finge uppskjutas tills R. o. Ad.
afgjort de efterföljande §§ till och med den 17.
Ropades ja och nej, hvarpå II. Ex. tillkännagaf, att han
trott sig finna, att ja varit öfvervägande.
§§ 3, 4 och 5.
Bilöllos.
§ 6.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då det alltsomöftast
uti en privatbank förekommer, att säkerhetshandlingar behöfva
ombytas, dels derföre att inteckningar blifva för gamla, och
dels derföre att de blifva uppsagda, så anser jag, att det bör
vara tillätet att utbyta äfven sådana säkerhetshandlingar, och
att således detta utbyte af säkerhet icke bör inskränkas endast
lill reda penningar, ulan att de sista raderna uti 1 mom. böra
ändras till följande lydelse; ”Bolaget dock obetaget, alt hvad
sålunda är nedsatt utbyta emot säkerhet, som af bolaget och
Konungens Bef:h:de godkänd blifvit.” — Jag skulle icke tro,
48
Den 23 April e. m.
att pä detta sätt säkerheten blifver i någon män försämrad, utan
att ilen noggranhet, i afseende på säkerhetshandlingarnes pröfning,
som 6 § afser, äfven med denna förändring är bibehållen.
R. o. Ad. biföll 6 § med den af Frih. Palmstjerna föreslagna
förändring.
§ 7.
Bifölls.
§ 8.
Gr. Cronhjelm: På sätt jag i förmiddagens plenum bade
tillfälle yttra, betviflar jag, att med fastställande af en sådan
sedelvaleur, som nu är i fråga, det skall lyckas, hvarken att
bibehålla de nuvarande privatbankerue, hvilket visserligen icke
bade mycket att betyda, eller att organisera nya, hvilket är
af mera betydenhet. Då man genomläser reservationerne vid
detta betänk., så finner man, att flere af Utsk:ns ledamöter reservat
sig emot den höga sedelvaleuren. Man finner ibland
annat yttradt af Biskop Agardh, att denna valeur kan hindra
privatbankers uppkomst i de provinser, der den är af behofvet
synnerligen påkallad, t. ex. på Gottland och uti Dalarne. Man finner
äfven af H. Ex. Hr Gr. Björnstjernas reservation, att till
följd af den erfarenhet, som Grefven haft tillfälle att inhemta
nti andra Europeiska länder, Grefven icke anser möjligt att
organisera sådana privatbanker. Den lilla erfarenhet jag äger,
bar visat mig, att ju större valeur, ju oftare gå sedlarne in
lill utvcxlingscontoret eller riksmyntscassan. Detta kommer sig
naturligtvis deraf, att de större sedlarne äro mycket lättare att
per posto transportera, och äro mera användbara i större affärer;
hvaremot, ju .mindre sedlarne äro, desto mera hälla de
sig inom den dass af medborgare, som icke gör några andra
affärer än uppköp till sitt dagliga underhåll, nemi. allmogen.
Jag säger icke derföre, att det icke vore möjligt att inrätta en
privatbank med detta minimum af valeur, sä att man af der
insatta penningar skulle hafva lika mycken ränta, som om man
utlånade dem på vanlig väg; — men då man vet, pä hvad sätt
privalbankerne äro inrättade, och att endast en del actieägare
äro sådane, som icke tillhöra bolaget för vinstens skull, utan
för att bereda landsorten creditanstalter och göra den mera oberoende
af hufvudstaden, för att bereda possessionater och bruksägare
tillfälle att få afsättning, så att de icke behöfva i otid
sälja sina produeter, och för att skaffa allmogen betalt för sina
varor; då man vet, säger jag, att sådane personer, hvilka troligtvis
skulle vilja åtnöja sig med vanlig ränta för sina penningar,
blott utgöra en del af actieägarne, och att deremot mera
än hälften ingått i privatbanksbolagen derföre, att de der kunnat
erhålla större vinst på siua penningar än genom vanlig utlåning,
samt alt de anse sig berättigade till en sådan större
vinst i anseende lill den risk de underkasta sig: så finner man,
att
Den 23 April e ra.
49
alt skulle icke fin vinst lill 8 a 10 proc. kunna erhållas, så gå
ilessa delägare ut ur privalbanksbolagen, eller gå de alldeles
icke in uli en privatbank, sorn bildas, hvarigenom det blir alldeles
omöjligt, alt inom en privatbanks område tillvägabringa
en sä blig teckning, som Utsk. föreslagit, såsom villkor för
privatbanks stiftande. HitIiIIs bar det varit svårt alt skalfa en
leckningssumma af en million r:dr, och flere privatbanker hafva
en mindre leckningsumma. Skiljer man nu derifrån alla
deras leckningssumma, sora afser räntevinslen, sä blir det i min
tanka alldeles omöjligt att tillvägabringa något bolag med en
leckningssumma, sadan som Utsk. nu föreslagit, eller med andra
ord, det blir omöjligt för nya privatbanker att uppslå. — På
grund af dessa saint de, såsom mig synes, ganska grundliga skäl,
som reservanterne i denna del framställt, anhåller jag att få
föreslå all ifrågavarande minimum måste nedsättas till 3 r:dr lö
sk., såsom i min tanka det högsta belopp, hvarunder man kan
bestämma, derest man vill att privatbanker hädanefter skola
kunna bildas.
Frih. Cederström: I afseende på redactionen anhåller
jag, att efter ordet ''ränta” 2:dra raden pag. 14 må införas:
”med rikets mynt”; ty det är med Rikets mynt dessa sedlar skola
invevlas och icke på annat sätt. I afseende på sedelvaleuren
anser jag för min del, all det af Utsk. fastställda minimibelopp
af (i r:dr 32 sk. bör af R. St. tnedgifvas. Likaså väl sorn man
vill sälla det lill 3 r:dr 10 sk., sä kunde man bestämma det
lill 8 sk. b:co. 1 händelse nu privatbankerne lingö utgifva sedlar
ä S sk., sä skulle de löpa länge, innan de knmme in till
banken; ty de blefvo då ett skiljemynt i landet, som på sidan,
om Bankens mynt blefve gängse. Detta kan likväl icke vara
med en förståndig anordning af Slatsbankväsendet förenligt, och
denna summa af (i r:dr 32 sk. b:eo, eller 10 r:dr r:gs, är sä
liten i en privat bankrörelse, att aldrig eu sä liten valeur ens
borde komma i fråga; men efter Utsk. har föreslagit den, så
anhåller jag om propus, till bifall å § tued den förändring, som
jag nu uppgifvit.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: I öfverensstämmelse med
hvad jag förut yttrat, dä denna fråga Förevarit, är del visst min
önskan och öfvertygelse, att privatbankerne böra fortfarande fä
utgifva sådana sedlar som hittills, nemi. å minst 2 r:dr b:co;
men för alt icke gifva anledning lill någon särskild propus, vill
jag instämma i Gr. Cronhjelms förslag att minimum må blifva
3 r:dr 16 sk. b:co. Jag inser ganska väl, att detta för den
allmänna rörelsen ändock blifver ett nästan för stort mynt, men
del vore bättre att antaga detta, än ett belopp, som aldrig kan
komma i allmänna rörelsen. Om det också kunde bevisas, att
det skulle blifva möjligt att få nya privatbanker efter bestämmande
af ett så högt minimibelopp för scdlarne, sorn Utsk. föreslagit,
sä anser jag del i alla fall skadligt för den allmänna
10 H. 7
50
Den 23 April e. m.
rörelsen. Jag kan icke finna annat, än att det vore en förman
för Riksbanken, om privatbankerne underhålla småsedel-beloppen.
Jag tror, att Riksbankens kostnad för dessa sedlar skulle
derigenom minskas, och jag ser derföre ingen skada, att, på
sätt här är sagdt, gå på sidan af Riksbanken. Jag förenar mig
i Gr. Cronhjelms förslag.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag har icke anmält
mig, för att utlåta mig öfver alla omständigheterna utaf den
fråga, som nu förehafves, utan endast för att yttra den öfvertygelse,
att afgörandet af denna § bestämmer frågan, huruvida
privatbanker komma att äga rum eiler icke; och då tvifvelsutan
en hvar af härvarande ledamöter redan stadgat sin åsigt om
deras gagnelighet eller skadlighet, så vågar jag hemställa, att
någon vidare discussion om detta ämne icke må äga ruin.
Det är tydligt, att med en så hög miuimivaleur för sedlar, som
6 r:dr 32 sk. h:co, blifver ingen privatbank möjlig. Huruvida
det är nyttigt eller icke, alt de finnas, derom vill jag icke
utlåta mig; men att hvarje ytterligare deduetion i detta ämne
är öfverflödig, det synes mig vara så påtagligt, ali jag tror
voteringssedlarue blifva det bästa argumentet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag är öfver
tygad,
att i denna punkt blir det voteriugssediarne, som komma
att gifva utslaget. Jag har förut här yttrat mig tillräckligt,
för all, såsom jag tror, kunna ådagalägga, att. dä enskilda personer
med fördel kunna utgifva sedlar på 20 r:dr b:co, så
böra äfven privatbankerne kunna stå ut med att utgifva sedlar
på tredjedelen af detta belopp. Jag instämmer med JJfih. Palmstjerna
deruti, att hvar och en torde förut hafva stadgat sin opinion
i ämnet, och min är den, att privatbanker, med en sedelvaleur
af 6 r:dr 32 sk., mycket väl kunna äga bestånd, och
att privatbankerne i intet laud hafva baft så små valeurer
som här.
Hr Hjerta, Lars: I fall förhållandet vore sådant, som
Frih. Palmstjerna har framställt, nemi. att det vore gifvet, alt
ingen privatbank skulle kunna existera med minimibelopp af 6
r:dr 32 sk., så är del äfven gifvet, att voteringen öfver denna
§ skulle komma att bestämma, huruvida privatbankerne borde
linnas eller icke; men som man vet, så äro tankarne i detta fall
mycket olika. Jag tror derföre icke det vara alldeles lämpligt
att uppställa såsom skäl, hvad sorn i detta fall skulle bevisas;
utan det vore ganska nyttigt för oss, som tro, att privatbanker
verkligen skulle kunna beslå med 6 r:dr 32 sk., såsom minimivaleur,
om nu de Herrar, som yrka motsatsen, också ville framlägga
några bestämda skäl derför. Orsaken, hvarför jag och
många andra med mig anse, att privatbankerne verkligen kunna
existera med den ifrågavar. minimivaleuren, är den, att sådant
kunnat låta sig göra i alla andra länder än Sverige. Man vet,
att privatbanken i Köpenhamn, der den lagliga räntan icke är
Den 23 April e. m.
51
mera än 4 proc., likväl förlidne år har gifvit 12 proc. contant
på det insatta capitalet i utdelning åt sine actieägare. Man vet
äfven, att privatbanken i Liverpool, samt de Fransyska privatbankerna
i Bordeaux och Nantes, hvilka icke eller få utgifva
så små sedlar som våra privatbanker, det oaktadt gifva en någorlunda
ordentlig utdelning ät sina actieägare. Detta måtte
vara ett skäl å den sidan, och jag tror, att det som kan gå an
pä ett ställe, äfven hör kunna låta sig göra på ett annat, om
blott det rätta sättet, hvarpå hanker böra drifvas, här blir mera
kändt och utöfvadt. Således anser jag, att omdömet egentligen
här hör bestämmas af den frågan, huruvida den olägenhet, som
privalbankernes småsedlar åstadkomma uti den allmänna rörelsen,
jemte den ökade osäkerhet, hvarför landet derigenom skulle
blottställas, äro större, än den verkliga nytta, som de medföra
för landet. Under denna riksdag har mycket varit taladl både
för och emot, till besvarande af denna fråga. För min del
skulle jag likväl tro, alt samma nytta kunde vinnas på en annan
väg, och att olägligheterna verkligen hafva visat sig vara
så betydliga, att något billigt afseende derpå torde behöfva
göras. Detta har man nogsamt sett af det beslut, som ett
Stånd redan fattat, och af det, som ett annat Stånd troligen
kommer att fatta i afseende på privatbankssedlarnes upphörande.
Jag röstar för Utsk:s förslag i detta fall.
Frih. Raab, Adam Christian: Ilr Hjerta röslar för bibehållande
af den minimivalcur Ulsk. föreslagit, derföre, säger
O ... . Q ' 7 0
han, att något skäl icke blifvit aufördt för den förmodan, att
ingen privatbank skulle komma att blifva bildad, i fall den högre
sedelvaleuren antogs. Det är mycket svårt att förutse hvad
som i den vägen kommer att ske, men det vanliga är åtminstone,
att icke personer, som äga ringa förmögenhet, vilja riskera
densamma i våra privatbanker, om de icke ä andra sidan se
någon möjlighet att erhålla en större vinst.
Hr Hjerta har sagt, att andra privatbanker i Europa, der
minimibeloppet varit ännu högre, likväl förmått alt lill sina
delägare utbetala cn honnéte vinst; men han har dervid icke
tagit i betraktande, alt om t. ex. de Engelska privatbankerne
kuunat gifva 5 lill 6 proc., så är redan detta mycket i England,
der räntan är så betydligt mindre, än hos oss. När man
i vårt land kan låna ut sina penningar och med tacksamhet af
låntagaren erhålla 6 procent i ränta, så är det icke sä mycket,
om mau på sin insats i privatbanken kan förtjena 7 eller 8
proc.; isynnerhet som man bör taga i betraktande, att just de
personer, som äga största förmögenhet och förtroende, vanligtvis
väljas till directeurer, och dem drabbar icke allenast det dryga
ansvaret för möjligheten, att privatbanken vid hvarje tillfälle
skall kunna honorera sina förbindelser, ulan de hafva äfven
nära nog för intet haft sitt betydliga besvär. En på landet bosatt
directeur kan få resa cn gäng i veckan lill staden, för alt
öfvervara direclions-sammankomsterua, och har derföre vanligen
52
Den 23 April e. m.
icke iner än på sin höjd ersältning för skjutsperiningarne. Nu
skulle man väl icke kunna föreställa sig, att någon ville åtaga
sigell sådant directeurskap, med mindre än ali han har någonting
derför, att han lemnat privatbanken sin ograverade egendom.
Jag yrkade i förmiddags och stridde för, att R. o. Ad.
skulle ingå på samma beslut, som PresteSt. fattat i denna fråga,
eller åtminstone ett dermed likartadt beslut. Dervid tror
jag mig verkligen hafva ådagalagt, att jag mindre fäster mig
vid en stor vinst, än dervid alt privatbanker verkligen må organiseras.
Dervid yttrades af en eller annan talare, att vinsten
skulle blifva oskäligt stor; men så vore icke förhållandet. Nu
är icke lämpligt att ingå i någon beräkning deraf, men jag har
jemte några af mina bekanta räknat ut hvad vinsten möjligen
kunde blifva, och den uppgick till lj procent på de insatte
hypolhekerne, hvilket ej lärer kunna anses såsom någon öfverdrifvet)
vinst. Men då jag icke afser en betydlig vinst för
privatbankerne, så måste jag åtminstone afse hvad som verkl.
är hufvndsaken, nemi. allmänhetens fördel i frågan. Den kräfver,
alt man icke tager tili för stora sedlar. För det fiirsta
derföre, alt de stora sedlarne fordra ett oändligt mycket större
capital af Riksbanksmvnt i cassan, del vill med andra ord
säga, att det icke allenast blir en mycket mindre vinst, utan
en oändligt större indragning i det utelöpande rörelsecapitalet.
Allmänheten skulle lika väl som privatbanksägarne göra en stor
förlust i sin påräknade rörelse, om en privatbank möjligen skulle
nödgas att inställa inbetalningen af sina sedlar, och delta kunde
mycket lättare inträffa, om sedclvalcuren bestämdes så hög, som
här är föreslaget. Jag medgifver likväl till och med den af
Gr. Cronhjelm föreslagna valeuren af 3 r:dr 16 sk.
Hr Hjerta ansåg, att bär äro stora olägenheter att befara,
oeh att sådana ägt rum med de små sedlarne. Han anförde
derföre icke något annat bestämdt skäl, än att ett Stånd har
frångått principen, alt privatbankerne skulle hafva rättighet alt
gifva ut egna sedlar och att man har fullkomlig anledning förmoda,
att ett annat Stånd skall fatta samma beslut. Jag lemnar
derhän, om dessa beslut kunna anses föranledda af den tanken,
att småsedlarne äro skadlige. Jag vet icke, hvarföre desse
sedlar äro skadlige. Man har ansett dem skadlige, derföre
ali de komma äfven i arbetselassens bänder. Jag lemnar
derhän, om detta kan anses skadligt. Jag ser icke något
verkligt skäl, hvarför män skulle hälla sig lill en så hög sedelvaleur,
om icke för alt hindra privatbankerne ifrån att få
en förtjenst, hvilket med andra ord vill saga detsamma som att
hindra privatbankers uppkomst. Visst finns det en och annan
person, som har lika som en fix ide, att privatbankerne äro
skadlige och vilja på allt sätt släcka dem; men jag hemställer
lill de Herrarne, om det verkligt vore lyckligt. Jag får fästa
uppmärksamheten pä en omständighet, sorn väl förtjenar att
upprepas, nemi. att om privatbankerne komma att upphöra, så
ar del sannerligen icke privatbauksdclägarne, som förlora så
Den 23 April e. m.
53
myckel derpå, som icke mera allmänheten, hvilken är skyldig
lill privatbankerne, ty man skall ihågkomma, all privatbanksdclägarne
hafva i allmänhet att utbekomma en summa, motsvarande
hvad de äro skyldige; men de personer, som icke äga
något att få vid en utredning, utan Iverlom äro skyldige, livar
skola dessa taga mynt? Jag kan icke annat än på det högsta
tillstyrka, attil. o. Ad. ville nedsätta ifrågavarande sedelvaleur
frän 6 r:dr 32 sk. till helst 2 r:dr, eller åtminstone lill 3 r:dr
16 sk. b:co.
Det skäl, som Frih. Cederström anfört, nemi. att, likaså
gerna som att, bestämma minimivaleuren till 3 r:dr 16 sk., kunde
man bestämma densamma till 8 sk., kan jag för min del
icke förstå huru man någonsin kan anföra såsom ett gillligl
skäl för bibehållandet af siffran 6 r:dr 32 sk.; ty likaväl kan
man vända om detta argument och säga , att med samma skäl,
som man nu föreslår minimivaleuren till 6 r:dr 32 sk., kunde
man äfven föreslå den till några hundrade r:dr. Då således
icke något skäl blifvit anfördt, sorn kan öfvertyga mig om nödvändigheten
af valeuren 6 r:dr 32 sk., så röstar jag för nedsättande
af denna siffra lill 3 r:dr 16 sk.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Ehuru jag visserligen
är af samma tanka, som Frih. Palmstjerna uttryckt,
nemi. alt en hvar förut fattat sin opinion i denna fråga, sä ber
jag likväl om ursäkt, om jag nödgas uppehålla II. o. Ad. några
ögonblick med besvarande af Hr Hjertås yttrande i detta ämne.
Ilan har först yttrat, att de personer, hvilka önskat nedsätta
minimivaleuren på privathankssedlar, icke dervid uppgifvit några
skäl. Om lian tillåter, skall jag åtminstone åberopa ett skäl,
som torde vara det mest talande, nemi. det factum, att privatbanksrörelscns
capital lill mer än hälften har utgjorts af sedlar
under denna miniinivalenr; hvarföre det sålunda lärer vara
ett factum, ali om denna valeur af 6 r:dr 32 sk. skulle fastställas,
sä skulle hälften af rörelsen derigenom indragas. Den
jemförelse han, likasom flera andra talare, har tagit ifrån andra
länder, är fullkomligen falsk. Man har ofta hört åberopas de
Engelska privatbankerna och att Sir Robert Peel förhöjt minimivaleuren
å privalbankernes sedlar. Denna valeur har verkligen
äfven blifvit upphöjd ifrån 1 till 2 £; men den Engelska banken
utgifver ingen mindre sedel än på 5 £, således 2| gånger
större iin privatbankerne.
Hr Hjerta har åberopat den Franska banken, jag tror i
Bordeaux. Jag vet icke, om den är en privatbank, men den
lärer utgifva sedlar på 50 francs, under det alt den Franska
Statsbanken icke utgifvit mindre sedlar än på 500 francs, hvilket
belopp numera blifvit nedsatt till 250 francs, således i alla
fall 5 gånger större än den omnämnda privatbanken. Hurudan!
är deremot förhållandet hos oss? Under det all privatbankerne
efter delta förslag icke skulle utgifva sedlar till mindre valeur
än 10 r:dr rgs, sä ger Riksbanken ut sedlar pä 12 sk. rgs,
således på en fyraliondedcl af privatbankens minsta sedlar. 0m
54
Den 23 April e, in.
man då sätter ner detta belopp till 5 r:dr rgs, sa tycker jag,
att man verkligen icke kan begära mer, än att minimivaleuren
för privatbankernes sedlar äro 20 gånger större än den som
blifvit bestämd för Riksbankens sedlar, då förhållandet är vice
versa emot i alla andra länder. Jag har aldrig baft några
privatbanksactier och får troligen heller aldrig några sådana.
Således är det icke af eget intresse sorn jag talar; men jag är
fullt öfverlygad om, att privatbankerne icke kunna förnya sina
octrojer, om sedelvaleuren icke nedsättes, och att derigenom
den största skada skulle komma att träffa icke allenast rörelsen
i landet, men isynnerhet Riksbankens soliditet.
Mine Herrar, vi bafve ju redan sett, alt i händelse privatbankernes
octrojer icke förlängas, så skola de ersättas med
Riksbankens filialcontor lill 4, 5 eller 7 millioner. Jag hemställer
till alla dem, som ifra för vår Ranks soliditet och bestånd
, om icke detta är det vådligaste för Banken som man
kan företaga sig, och må säga, att jag icke begriper, att de
som ömma för Riksbanken tala emot privatbankerne, då utan
tvifvel rätta sättet alt skydda den förra, är att ställa så till,
att privatbankernes octrojer fä fortfara.
Hvad beträffar Frih. Cederslröms förslag ora den modifieation
i redaclionen, att tillägga orden ”Rikets mynt,” så har jag
deremot ingenting att invända. — För öfrigt får jag tillstyrka
Gr. Cronhjclms förslag, alt minimivaleuren nedsättes till 3 ndr
16 sk.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag får bedja en
värd talare om förlåtelse, att jag verkligen icke finner mig föranlåten
att besvära Huset med afhörande, för 50:de gången, af
det bevis, hvilket jag 10 gånger i dag hört anföras, för att
ådagalägga, att rimligtvis privatbanker icke i Sverige kunna
uppkomma, för hvilka minimivaleuren af sedlarne är bestämd
till 10 r:dr rgs. Det är min grundsats, hvarom den värde talaren
förut baft tillfälle öfvertyga sig, att icke upprepa hvad
andre flere gånger förut sagt, och jag får i sanning bedja honom
ursäkta, att äfven framdeles det kommer att vid samma
grundsats förblifva.
För öfrigt anser jag verkligen bela denna öfverläggning
vara ett, spegelfäkteri, emedan bär blott är fråga om, att hvar
oell en för sig afgör, huruvida lian vid förestående votering
ämnar rösta ja eller nej, oell dymedelst bidraga, antingen lill
privatbankernes bibehållande, eller till deras upphörande, i följd
af ett mångordigt förbud. Om delta sednare vore klokt, lemnar
jag att afgöra åt dem, som mera i detalj känna förhållandet i
provinserne.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag begärde ordet på en uppmaning
af Hr Hjerta, flan gaf tillkänna, alt då ingen anfört
något gilltigt skäl för nedsättning af den utaf Utsk. föreslagna
minimivaleuren för privatbankernes sedelutgifning, så röstade
han för dess bestämmande lill 6 r:dr 32 sk. Skulle det dä
Den 23 April e. m.
55
kunna lyckas någon alt bevisa Hr Hjerta, alt ju lägre ifrågavarande
valeur liar varit, desto lättare vinnas bolagsmän till
stiftande af en privatbank, så hoppas jag, att Hr Hjerta röstar
tvertom emot hvad han nyss förklarat. Nu kan jag och alla
de som äro delägare i privatbanken, försäkra Hr Hjerta, att då
privatbankerne först inrättades och den minsta valeur, som då
var medgifven, nemi. 2 r:dr b:co, begagnades, samt sedermera
valeuren ökades till 3 r:dr 10 sk, och sedan till 10 r:dr,
sä visa tabellerne, alt ju högre valeuren blef, desto färre personer
gingo in i privatbankerne. Sedan ansågo de sin förtjenst
ändock kunna bära en högre sedelvaleur och beslöto då, efter
mycken öfverläggning, att utfärda sedlar å 50 r:dr. Detta
skedde för att tjena allmänheten vid penningeremisser, hvartill
de mindre valeurerne alltid äro obeqvämare, synerligen då det
var fråga om att uppgifva nummer och datum på sedlarne i
händelse af olycka. När dessa 50 ridrssedlar ulgåfvos, så hade
det den följden, att de inom 8 till 14 dagar åter iugingo till
privatbanken eller deras ombud. Följden deraf blef naturligtvis,
alt privatbankerne mäste hålla mycket större cassör än
förut, och man fann, att ju större valeurerne voro, desto förr
kommo sedlarne in, under det att de små valeurerne voro utelöpande
i åratal. Det var egentligen på de mindre valeurerne,
som privatbanken vann. Skulle Hr Hjerta tvifla på denna
uppgift, så kan lian, om lian så vill, göra mig den äran
hemma hos mig, då jag kan få tillfälle att meddela vidare upplysningar
i detta afseende. Man har ganska länge här ansett
för en nödvändighet alt äga en så kallad privatbankslag. Afven
jag instämmer deruti, ehuru jag anser, att uti de af K. M. utgilna
octrojerua för vära privatbanker, en sådan lag redan är
stiftad; men densamma liar icke utgått ifrån 11. St. och bar
således icke all den visshet, som våra öfriga lagar; och på sådan
grund skulle jag vara färdig att genast antaga den nu föreslagna
lagen från början till slut, så framt det vore R. o.
Adis eller R. Sl:s mening, att icke mera någon privatbank mätte
kunna linnas. Det bar blifvit förklaradt af mången föregående
talare, att med den föreslagna minimivaleuren af 6 ridr
32 sk., det blefve omöjligt alt få några privatbanker. Deruti
instämmer äfven jag. Om man nu genom ett sådant beslut ville
riskera att icke någon privatbank skulle kunna finnas, sä anser
jag ett sådant spel verkligen vara för högt. Det är icke, såsom
mången tyckes förmoda, privatbanksbolagen eller deras actieägare,
som förlora, utan det är de som hafva spejet i sina händer
och ligga öfver, emedan de äga båda hypotlieken och skuldsedlar
för att godtgöra sig, men dermot är det allmänheten som
förlorar. Om man nu täger känedom om tänkesättet hos denna
allmänhet, utom Stockholm, så skall man finna, all den med
mycken välvilja omfattat privatbankerne, och anser dem för
eli nödvändigt godt, ehuru man här vill anse dem för ett
nödvändigt ondt, som bör inskränkas. Jag tror man bör åtminstone
göra ett försök att få dessa privatbanker att fortgå ge
-
56
Den 23 April e. m.
nom denna lag, men dertill fordras, att minioiivalenren nedsättes;
oell ehuru jag för mindel anser att det vore lämpligast att
bestämma den lill 1 r:dr i silfver, så vill jag likväl instämma
med deni, som yrkat en minimivaleur af 3 r:dr 16 sk. b:co.
Hr Hjerta: Det torde väl ofia vara händelsen uti yig
liga
frågor, alt de liesta ledamöter af Huset hafva på förhand
sladgat sin öfvertygelse; men orsaken hvarför icke dess mindre
långvariga discussiouer öfver dessa frågor uppstå, är den,
att dä en eller annan ledamot framställer argumenter eller
uppgifter, som icke stå tillsammans med andras öfvertygelse,
så anser man sig berätligad och pligtig att icke lemna dera
obesvarade. Detta är orsaken, hvarför jag tagit mig friheten
alt begära ordet här ännu en gång.
Det är ingalunda min mening att förneka, att man anfört
sådane omständigheter, hvilka man ansett kunna tjena sorn skäl
för sin egen öfvertygelse, angille omöjligheten för privalbankerne
att existera med enminimivaleur på sedlarne af 6 r:dr 32
sk. Jag log mig blott friheten att säga, att dessa skäl icke
voro tili mina och mångå andras ögon tillfredsställande, och
att nian icke kunde taga så sorn absolut grund en sals, som
ännu behöfde någon bevisning. Det är mig ingalunda obekant
hvad sora af tvenne talare blifvit anfördt, ueutl. att det största
beloppet af privatbaukernes utelöpande capital har utgjorts af
de minsta sedlarne; men detta förhållande bör icke förefalla
någon underligt, ty det är gifvet, alt i samma mån, som bankerne
skördat större vinst af de små än af de större sedlarne,
skulle de också utgifva ett sä stort belopp af små sedlar som
möjligt. Likväl anser jag alldeles icke följa häraf, alt inskränkningen
skulle bli så stor som några ledamöter här hafva
sagt, ifall dessa sedlar på 2 å 3 r:dr indrogos; ty det är ju
klart, att banken skulle söka utgifva så mycket' den kunde af
de sedlar, sorn då blefvo de minsta vaieurcrne. Jag anser det
således vara en ännu oafgjord fråga, huruvida inskränkningen
i beloppet af de utelöpande sedlarne lill 6 r:dr 32 sk. b:co,
skulle blifva så stor som man fruktar. H. Ex. Ilr Gr. Björnstjerna
har i delta fall, i anleda, af mitt förra anförande,
framställt en orsak, hvarför enskilde banker i England och
Bordeaux kunna röra sig, oaktadt de ej fä utgifva så små sedlar,
som de ifrågavarande, och på denna grund förklarat, att
den af mig gjorda jcmförelscn vore falsk; men II. Ex. har icke
behagat upptaga ett annat exempel, som jag framställde
ang:de ccntraicassan i Köpenhamn. Jag liar icke nu med mig,
men äger hemma detta enskilda bancobolags sednasle redogörelse.
Den utvisar en utdelning af emellan 12 och 13 proc. på
det insalta capitalet. Der inträffar alldeles icke den omständighet,
som H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna anfört, nemi. att de hafva fördel af
de mindre valeurerne jemförelsevis emot Riksbanken; ty centralcassan
i Köpenhamn utgifver alldeles icke några sedlar,
Den 23 April e. m.
57
hvaremot Riksbanken nlgifver sedlar på en riksbankdaler, Nar
nu det oaktadt en sådan bank kan existera, och exislerar med
mycken fördel samt anses mycket nyttig för handel och dea
allmanna rörelsen, så ser jag icke någon obsolut omöjlighet,
att icke detsamma skulle kunna inträffa äfven här i landet, då
man ger de Svenska privat hankerne den tillökning i deras rättigheter,
alt de icke allenast få utgifva egna sedlar, utan äfven
sträcka della ned till beloppet af 6 r:dr 32 sk. b:co.
Frih. Raab har påstått, att man icke anfort någonting till
bevis för småsedlarnes skadlighet, .lag har aldrig sagt, alt
dessa sedlar äro i och för sig sjelfva skadliga. De kunna
tverlom vara ganska nyttiga all, hafva; men jag påstår, att för
rörelsen i landet vore det. menligt, om dessa smärre sedlar utträngde
det verkliga myntet, och för denna sals torde icke någon
vidare bevisning här behöfva att anföras. Vi hafva redau
hört allt för mycket yttras derdm, när för några dagar sedan
öfverläggning här förevar om eli förslag, att privatbankens sedlar
skulle lä emollagas i upphörd, lill förekommande af de stora
olägeuhelerne af deras spridande i Norrland. Jag är föröfrigt
öfvertygad, att Frih. Raab ingalunda bär talat för pri—
valhankerne af något enskildt vinstbegär; men jag hemställer
å andra sidan lill Frih:n, huruvida det icke kunde vara lämpligt
att afstå från det så ofta upprepade uttrycket, alt de som
lala emot privat hankerne endast göra det af afund emot aclieägarnes
stora vinster. Jag skulle tro, alt man kunde både pä
den ena och den andra sidan bortlägga sådana anfall på hvarandras
motiver, och är förvissad, att. hvar och en sorn yttrar
sig här, gör del endast med afseende på sin öfvertygelse om det
mindre lyckliga eller skadliga inflytande, som man anser deu
ifrägnvar. lagen kunna medföra för det allmänna.
Hr von Hartmansdorff: Det har förundrat mig, att
privalbankernes vänner och förfäktare gifva dem ett namn, sorn
icke är fördelaktigt, lie kalla dem nemi. för bankur, eller
något sådant, hvarpå man strandar. Jag skulle icke nämna
della, om jag ej fruktade, alt man ville uppgöra rcglorna för
privalhankerue så, alt Riksbankens säkerhet vid de financiella
vågornas svall kunde stranda. Jag anhåller att få anföra några
skäl emot deni, som nu blifvit andragne för de små sedlarne.
Privatbankernas förfäktare säga, ali det är lill allmänhetens
fördel, som de vilja bibehålla de små privatbanksscdlarne. Jag
deremot anser allmänheten alldeles icke behöfva privatbankers
smärre sedlar, emedan Riksbanken nlgifver sädane af mindre
valeurer än någon annan bank. J alla landsorter finnas vexlare,
hos hvilka en hvar kan erhålla små sedlar så mycket oell
så olla han behagar. Allmänhetens fördel, af de små privatbankssedlarue
är således ingen, mea olägenheten deraf att de
fattigare folkciasserne, i hvilkas händer dessa småsedlar företrädesvis
stanna, på dem förlora, när de icke kunna använda
10 H. 8
58
fren 23 April. e. in.
dem till skallers eller födoämnens betalning, utan vederbörandes
samtycke, oell deraf följande uppgäld, känner man nogsamt.
Just den omständigheten, att de små sedlarne förträdesvis befinna
sig i de fattigaste medborgarnes händer, medför också
äfvenlyret för Slaten, alt nödgas inlösa dem, i händelse en privatbank
ginge öfverända, emedan förlusten eljest skulle drabba
en myckenhet inenniskor, hvilka icke hade råd att något förlora,
och eljest måhända beginge våldsamheter. Jag har sett
uti brödrariket, huruledes Staten der fick träda emellan, när
ett stort handelshus störtade, hvilket hade vidsträckt rörelse
i vissa landskap, hvilka företrädesvis begagnade husets sedlar.
Rian säger, all om privatbankerne ej finge utlemna små
sedlar, så skulle de icke kunna bestå. Vill icke detta säga,
att det är för privatbankernas skull, men ingalunda för allmänhetens,
som man här strider för en lägre minimivaleur? Rian
har anställt jemförelse med andra länder, särdeles med England,
och huruledes förhållandet är med de minsta sedclvateurerne,
sorn Statshanken der utgifver. Men jag anhåller att R.
o. Ad. ej mätte glömma, alt man i dessa länder begagnar metalliskt
mynt i st. f. de sedlar, som här kallas små. Det är
följaktligen oriktigt att jemföra dessa förhållanden. Der Staten
utgifver sedlar blott pä högre belopp, der kan del behöfvas
att enskilda banker utgifva sedlar på mindre, men der
Statshanken sjelf utgifver sedlar på de ringaste beloppen, der
är det utan ändamål för allmänheten att privatbankerne också
utgifva småsedlar.
Privatbankernes försvarare säga, att dessa ej tåla ifrågavarande
inskränkning i sedlars utgifvande. Eljest när förvaltarne
af R. St:s Bank och andra ledamöter af detta Stånd påstått,
att Riksbanken icke tålde den tillökning i utgifningen af hans
sedlar, som våra motståndare yrkat, sä hafva de sagt, ”å jo!
Riksbanken tål nog.” Nu är kanske tiden inne för oss att säga:
”å jo! privatbankerne tåla nog vid inskränkningen.” Jag
vill likväl icke använda detta svar, såsom en vedergällning,
men jag yrkar antagande af Ulsk:s förslag pä den grund jag
redan anfort.
Frih. Cederströms förslag, att det skulle hela: ”inlösas
med Rikets mynt,” anser jag vara ganska rikligt, emedan delta
icke lärer vara annorstädes i deu förevarande lagen bestämdt
uttryckt.
Ilr von Troil, Samuel Gust.: Jag ,har vid mer än
ett föregående tillfälle tagit mig friheten att anföra, att jag
fullkomligen insåg de stora fördelar, som privatbankerne medföra
för fäderneslandet; och skulle derföre anse mig illa motsvara
min skyldighet som representant, om jag vid della tillfälle
röstade för något beslut, som skulle medföra privatbankerues
undergång. Rlen det oaktadt får jag förklara, alt jag
kommer att rösta för 6 r:dr 32 sk. b:co, såsom den minsta valeur,
souj af privatbankerne bör få utgifvas, och jag är inom
Den 23 April c m.
59
mig fullt öfverlygad att man genom ett sådant beslut icke äfvenlyrar
de stora vådor, som flere talare förespeglal, nemi. att
det skulle göra privatbankerna omöjliga. Jag" tror, att delta
är det enda sättet, att förekomma, att icke privatbankernes sedlar
helt och hållet utestänger riksmynlet ur rörelsen; ty om
man skulle bestämma den minsta sedelvaleuren lill 3 r:dr 16
sk., så hemställer jag till eder, mine Hrr, hvilken stor skillnad
skulle uppstå emot det förhållande, som nu äger rum, då
man vet, att privatbankerna icke utgifva några sedlar under 2
r:dr. Jag tror, att endast ett mindre antal 2 r:drssedlar skulle
blifva utelöpande, och att äfven om minimivaleuren bestämdes
till 3 r:dr 16 sk. så skulle dock hufvudsakligen inom provinserne
det synliga myntet komma alt blifva privatbankssedlar.
Vi vela något hvar, hvilka stora olägenheter, som för den
större mängden af landets innevånare inträffat, då contributionerne
skolat betalas, derigenom att inom samtliga provinser en
stor svårighet ägt rum, alt erhålla Riksbankssedlar i stället för
privalbankssedlarne. Jag har mig särskildt genom riksdagsmän
1 de norra provinserne bekant, att handelsmän i de norra städerne
stundom hafva betalt ända till 20 proc. agio för att få
invexlade de der gångbara privalbankssedlarne. Jag tror för
min del, alt det stora ogrundade missnöjet, som med privatbankerna
låtit förnimma sig, kommer deraf, att privatbankerna
hittills tillåtits utgifva sedlar af förlitan valeur. För öfrigt är jag
öfverlygad, att om man skulle bestämma denna sedelvaleur till
6 r:dr 32 sk., så skulle visserligen ett mindre qvantum af Riksbankens
sedlar å denna valeur blifva i omlopp inom provinserne,
men alt del stora antalet sedlar, som nu roulcrar å 2 å
3 r:dr b:co, skulle då helt och hållet ersättas af riksmynt, betviflar
jag på det högsta. Något hvar har sig bekant det nit,
hvarmed privatbanks-directiouerne uppfyllt sina åligganden och
dea osparda möda, som de haft att sätta sina sedlar i omlopp.
Jag har sjelf under resor i landet på flera ställen råkat ut för
att man haft all möda ospard, att emot privalbankssedlar få
tillvexla sig min resecassa af riksmynt. Delta har inträffat
flere gånger. Jag är fullkomligen öfyerlvgad derom, alt den
utelöpande sedelstock, som nu beslår af privalbankssedlar af
2 och 3 r:drs valeur, då skulle komma alt utgöras af dylika
sedlar å 6 r:dr 32 sk. valeur. Visserligen blefve vinsten
för privalbanksholagen icke så stor som nu; men jag tror i alla
fall, att den skulle blifva fullt tillräckligt för alt dessa inrättningar
skulle löna sig.
Jag ber vid delta tillfälle få förklara, all jag icke kan betrakta
saken under den småaktiga synpunkt, att jag skulle kunna
hysa någon ens den ringaste afundsjuka emot ett privalbanksbolag,
som lyckats att under gynsamma conjuuclurer och en skicklig
förvaltning uppdrifva siu vinst ända till 25 proc. behållning.
Tvertom anser jag delta vara högst lofvärdt och önskar, ali hvar
och en, som inom fäderneslandet inrättar en ny industri, äfven
mätte skörda derpå så mycken vinst som möjligt. Det oaktadt
60
Den 23 April e. m.
kan jag icke här undertrycka den önskan, att det egentliga onda
man haft alt anmärka emot privathankerne, nemi. riksmynlets
utträngande, måtte försvinna, och för att ernå detta ändamål vet jag
icke något annat medel från R. St:s sida alt vidtaga, än alt bestämma
denna minimisumma till 6 r:dr 32 sk. Jag vill icke ingå uti några
vidare detaljer. Dessa äro förut af flera talare afhand1-  lade, och jag tror, lika med Frih. Palmstjerna, att något hvar
är inom sig bestämd hvad han ämnar votera, och att man endast
genom votering kan komma lill något resultat i denna fråga.
Jag anhåller således om Hr Gr. o. Landtnäs propos. på bifall
lill §, likväl äfven för min del instämmande uti det tillägg
till densamma, som Hr Frih. Cederström begärt.
Många ledamöter ropade på proposition.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: I min tanka är det
en stor skiljaktighet, om man går ut ifrån en redan beslående
lag, eller om frågan är att stifta en ny. Då man går ut ifrån
en beslående lag, sä iir det blott fråga om att göra ändringar
uti de förhållanden, hvilka redan finnas, och då är det nödvändigt
alt iakttaga försigtighet och icke göra våldsamma rubbningar,
hvarigenom en villervalla i den allmänna ställningen
kan uppkomma. För min del anser jag således, att dä fråga
nu är alt göra ändring i privatbankernas sedelvaleur, bör man
visserligen höja minimibeloppet något, men icke sä mycket som
de förenade Utsk:u föreslagit. Jag anser, alt en passande medelväg
vore den af flere talare här förordade minimivaleuren
af 3 r:dr 10 sk. Jag anser mig skyldig att närmare utreda
mina åsigler i detta ämne. Jag har haft tillfälle, i egenskap
af Revisor, att laga närmare kännedom om sedelvaleurernes beskaffenhet
och dervid funnit, all 2 och 3 r:dr utgöra det lämpligaste
beloppet. För mig har således varit klart, att privalhaukernes
rörelse egentligen hvilar på de mindre valeurerne. Vidare
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att här iir icke blott
fråga om privatbankernes intressen, ulan äfven om allmänhetens.
Skola dessa privatbanker kunna i vårt land giira den
nylla, sorn i andra länder, särdeles i Skottland, sä hör man
siika att leda peuningarne dil, der de bäst beböfvas, jag menar
till de län, hvilka genom sina vanliga utgifter bevisa, att
bankerne star i en vexelverkan med producenter och consumenler,
d. v. s, att del iir af vigt, alt privathankerne vidmakthålla
en producliv rörelse. Om man ökar scdelvaleuren, sä skola
privathankerne, glömmande det allmänna bästa, endast tänka på
sin egen fördel, och således utvidga sin disconlrörelse. Det är
icke blott privatbankernas intresse utan äfven allmänhetens, att
dessa privatbanker kunna, äfven under mera kritiska omständigheter,
fullgöra åliggandet att med riksmynt inlösa sina utelöpande
sedlar. Nu vili jag fråga mine Hrr, bör man icke besinna
att, i händelse en större sedelstnassa skulle på en gäng
framvisas, så blir del ganska svårt, ali i en aflägsen provinsstad
kunna i hast samla eli större belopp riksmynt, hvilket är
Ben 23 April e. m.
fil
ganska läll i Rikets större städer. Af dessa skäl skulle jag
för min del tro, att man i detta fall får göra lika så mvcket
afseende pä privalbankernes ställning som på Riksbankens. Med
de stora tillgångar, som Riksbanken både har och bör äga, så
anser jag för min del, att någon egerillig jemförelse emellan
densamma och privatbankerne icke kan äga rum. Man hållänge
önskat, alt inrättningar för penningeväsendet kunde blifva
spridda i de särskilda landsorterna, och icke centraliserade
i bulvudstaden; hvaremot det nu synes som man vore missnöjd
dermed och ville genom en hastig förändring totalt nedbryta
dessa, enligt min tanke, för landsorlerne högst nyttiga inrättningar.
Jag yrkar, alt man måtte bestämma den minsta sedelvaleuren
till 3 r:dr 16 sk.
H. Ex. IIr Gr. Björnstjerna: En föregående talare
bar yttrat, att jag icke vederlagt dess anförande öm banken i
Köpenhamn. Det fägnar mig, alt lian sjelf vederlagt den, då
lian yttrat, ali Köpenhamnsbanken icke ger ut några sedlar,
hvilket bevisar, att det icke är en privatbank, utan en depositoeh
afskrifningsbank, såsom de Skottska bankerna, hvilka jag
anser sä nyttiga, alt jag önskar alt vära banker småningom öfvergingo
derhän; men emedlertid är jemförelsen oriktig, då
Köpeubamnsbanken icke, likasom de ifrågavarande privatbankerne,
bar någon sedelemission. Det fägnar mig äfven, alt samma
talare uppgifvit, att utdelningen af nämnde bank varit 12 till
13 proc. Jag tycker, alt detta bör upphäfva de förebråelser,
som blifvit gjorda emot våra banker, med afseende på deras
stora vinst. Omsorgen om att fä en så stor utdelning borde tjena
till beröm för vära privatbauks-directiouer, då man tverloin
velat vända den till motsatsen.
Ilr von Hartmansdorff har velat vederlägga den uppgiften,
att privatbankerne sälta sina småsedlar i rörelsen för alt lätta
rörelsen i landet. Om han än skulle hafva rätt deruti, sä
tror jag, att privatbankerne alldeles icke behöfva denna ursäkt.
En privatbank söker naturligtvis att sätta de sedlar företrädesvis
i omlopp, hvilka blifva längst tili rörelsen. All erfarenhet visar,
att småsedlar blifva längre i omlopp än de stora sedlarne.
Jag bade äran, då della ämne förra gången förevar, att
uppläsa ett utdrag ur en mycket märkvärdig skrift, utkommen i
dessa dagar, och på hvilken jag får göra livar och en uppmärksam,
nemi. om de Skottska bankerna. Der äro äfven upptagna
de caleuler, som blifvit gjorda vid de Engelska bankerne
öfver den tid, hvarunder hvarje valeur är i omlopp, hvilken
visar, alt småsedlarne äro tio å tolf gånger längre i omlopp
än de större sedlarne. Detta är ett naturligt skäl för privatbankerne
alt sätta företrädesvis småsedlar i omlopp. Derigenom
vinner icke allenast privatbanken, utan äfven Riksbanken
soliditet; ty jag hemställer om icke, i händelse de stora pri
vatbankerne
i England skulle gå omkull, sådant skulle återvcr
-
62
Den 23 April e. m.
menligt på Riksbanken, som då genast klefve tvungen att utbetala
alla de creditiver, dessa banker bade på Riksbanken.
Det andra af samma värde talare anförda skälet åsyftade
alt vederlägga min framställning derom, alt privatbankerne i
England få utgifva noter på 2 £, under del att den stora banken
icke får utgifva mindre noter än på 5 ,£. Han har nemi.
erinrat, alt der äfven silfvermvnt är i omlopp. Detta utgör
likväl icke någon vederläggning, ty hos oss uppfylla Riksbankens
skillingssedlar alldeles samma ändamål, sora silfvermyutet
i andra länder.
För öfrigt tror jag, att del vore en vinst för Banken alt
slippa utgifva dessa småsedlar, och att de borde utbytas emol
klingande mynt, hvarigenom Banken skulle bespara sig 60
å TO,000 r:dr om året, som dessa småsedlar kosta Riksbanken.
Jag får således ytterligare tillstyrka den af Gr. Cronhjelm
föreslagna minimiva|euren af 3 r:dr 16 sk. b:co.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Om det nu vore fråga om
att börja med privatbankers inrättande och alt stifta en lag för
sådana banker, så skulle jag ovillkorligen rösta för den minimivaleur
af sedlar, som nu är föreslagen, och måhända till och
med för min del yrka en ändå något högre; men då privatbankerna
hafva framträdt, den första, jag vågar säga det, utan ali
rättighet att utgifva så små valeurer, som den utgaf, och de
öfriga privatbankerna, genom den förstas framträdande hafva
fått rättighet alt följa dess exempel, och då derigenom har händt,
all Riksbankens sedlar å denna valeur af 2 r:dr hafva från
provinserne blifvit återskickade till Banken samt sålunda privatbankernes
sedelstock blifvit större, än den bort blifva, derest
man från början varit betänkt på de restrictiva åtgärder,
som nu äro i fråga, så måste jag bljfva tveksam, huru jag skall
votera i den förevarande frågan. A ena sidan fattas det beslut,
att Riksbanken skall öfvertaga den rörelse, som privatbankerna
nu äga, i händelse privatbankerna skulle upphöra, derigenom
att de icke finge en ny olroj, under andra villkor än
sådana, som skulle göra det för dem omöjligt att fortfara. A
andra sidan måste jag taga i betraktande den verkliga olägenheten
för innevånarne i landet, att Riksbankens sedelvaleurer
äro ifrån rörelsen utträngde. Jag har således på ena sidan att
betrakta privatbankernas säkerhet och å andra sidan innevånarnes
gagn och nytta.
För min del finner jag alldeles omöjligt, alt Riksbanken
kan öfvertaga de functioner och uträtta detsamma, som privatbankerna
kunna göra. Hr Skogman bar utredt detta ämne uti
ett föregående plenum. För mig återstår således endast, att, så
vidt på min röst kan bero, söka hindra bebofvet deraf, alt Banken
skulle nödgas genom filialconlor öfvertaga rörelsen i provinserne
i stället för privatbankerna; emedan jag då skulle se mitt
fäderneslands Bank, på hvilken allas säkerhet och egendom beror,
lord tillbaka på den ståndpunkt, hvarpå deu var 1834, då
Den 23 April e. m.
63
realisationen begyntes, eller något derförinnan, nemi. den ståndpunkten,
alt alla lånesökande vände sig till Riksbanken och att
man sällan ägde nog motståndskraft att säga nej till de låneansökningar,
som ingåfvos. Så "ofta statslån behöfdes, så förespeglades
Riksbankens mellankomst, såsom fäderneslandets enda
utväg till räddning. Då jag således måste medgifva, att de Herrar
hafva rätt, som säga, att privatbankerncs fortfarande bestånd
är betydligt beroende af den fråga, som nu skall afgöras, så
måste jag för min del ogerna instämma med dem, hvilka såsom
en öfvergångsåtgärd yrka, att minimivateuren af de privatbankssedlar,
som hädanefter komma att utgifvas, måtte blifva 3
r:dr lti sk. och icke 6 r:dr 32 sk. Jag gör det med blödande
hjerta, men jag gör det derföre, att jag måste försvara Riksbankens
säkerhet, hvilken hufvudsakligast hvilar derpå, att privalbankerne
må kunna äga bestånd, emedan man eljest kommer
alt hvälfva pä Riksbanken en rörelse, som ovillkorligen skall
blifva skadlig genom de oupphörligen tilltagande låuesökaudes
stormning pä Riksbanken.
Gr. Sparre Erik: Till största delen instämmande uti hvad
Hr Lefrén sist yttrat, anser jag mig blott hafva några ord att
tillägga i anledning af de anmärkmr, som blifvit gjorda af åtskilliga
talare. Man har sagt, att dä det blifvit ytlradt, att
privalbaukerne, om de icke skulle få utgifva sedlar på miudre
valeurer än 6 r:dr 32 sk. b:co, måste upphöra, så skulle detta
bevisa, ali man endast afsåg privatbankernas intresse och icke
allmänhetens; men om en privatbank är nyttig för allmänheten,
sä är det ju uppenbart, alt dess bestånd också är nyttigt för
allmänheten; och alt privatbankerna verkligen äro nyttiga för
allmänheten, derom tror jag att största delen af Husets ledamöter
äro ense. En af de största förmåner för landsorternes affärsman,
är ulan tvifvel, att de kunna hos privatbankerna erhålla
creditiver, och detta bör i min tanka just vara ett villkor
derför, att de få utgifva smärre sedlar. Hr Nordenackar
har i sin reservation vid Utsk:s betänkande uttryckt detta sålunda:
"Om landsorternes affärsmän, brukspatroner och jordbrukare,
hvilkas dagcassa privalbankerue utgöra, ej der kunna
erhålla sådane mindre sedlar, som till dagliga liqviderna erfordras,
så förfela crediliven sitt ändamål, och creditivtagaren tvingas
att reqvirera riksmynt och således alt handla såsom vore
hail privatbankens fiende.” En annan och vigtig förrättning,
som jag anser borde uppdragas åt privatbankerna, ärspanmälsbeläuing,
och jag tror, att en spaumälsbeläuing icke kan bringas
till verkställighet annorlunda än genom privatbanker. Om
vi genom bestämmande af en allt för hög sedelvaleur, tvinga
dem att upphöra, så förhindra vi också i sjelfva verket ali
spanmålsbeläning.
Den ofta åberopade satsen, alt privatbankssedlar af små
valeurer skada rörelsen i landet, anser jag alldeles icke såsom
något axiom. Det har visserligen handt, att mången blifvit Ii
-
04
Den 23 April e. m.
(lunde, derigenom ali privalbankssedlarne irke emoltagas i kronouppbörden;
men jag bar redan en gång tillförene förklarat, det
jag känner, att på åtskilliga ställen genom öfverenskommelser
mellan uppbördsmännen oell privatbanksdirectionen desse sedlar
blifvit emottagna i uppbörden. Då således detta skäl till klagan
förfaller, och då dessutom, om man tror, att man, genom
antagande af 6 r:dr 32 sk. såsom miniinivaleur skulle hindra
allmänheten att komma i besittning af dessa sedlar, nian i min
tanka misstager sig deruti, så är detta ett af de vigtigasle skälen,
hvarföre jag yrkar antagande af 3 r:dr 16 sk. såsom miniinivaleur;
synnerligen som man, genom antagande af en högre sedelvaleur,
skulle draga (lere millioner r:dr ur rörelsen, hvilket jag tror
icke vore med det allmännas väl förenligt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Mig vill det synas, som af
görandet
af denna § i reglementet äfven afgör frågan, huruvida
privatbankerna skola komma att äga ruin eller icke. Som
jäg är af dea öfvertygelse!!, att privatbankerna äro nödvändiga
för landet, och om de upphöra i följd af sådana reglcmenlariska
föreskrifter, som skulle förhindra deras existens, det då
blir behötligt för Riksbanken att supplera dem, sä kan jag icke
annat än, lika med hvad Hr Lefrén yttrat, anse det vara
en pligt för dem, som mera afse det allmänna behofvet af rörelsemedel
i landet och möjligheten af landets industriella förkofran,
att tillse, det privatbankerna kunna fortfara, äfven om
del skulle ske på grunder, som man icke fullkomligt gillar.
Jag erkänner vid detta tillfälle, att jag icke är ibland deras
antal, som önska, att. privatbankerna uiä verkställa en egen
sedelutgifning; men då frågan nu uppstår derom, huruvida privatbankerna
skola betagas rättigheten alt utgifva lägre sedlar,
än på 6 r:dr 32 sk., hvarigenom dessa banker skulle komma
att upphöra, eller också att de skulle fortsätta en rörelse, som
för landet är nyttig, så kan jag icke annat än yrka, att pr i -  valbanksrörelsen mätte hädanefter komma alt blifva sådan som
den hittills varit. Jag säger detta sä mycket hellre, som jag
förmodar, all R. o. Ad , som redan beslutat om de föregående
§§, icke lärer underlåtit alt tillse, att den solidariska ansvarigheten
stadgas så inom bankbolageii, all någon särdeles våda icke
kan komina alt uppstå för landets rörelse; men jag nekar icke,
del jag skulle önskat, att R. o. Ad. kommit till ett annat beslut
rörde 1 §., och jag bör tillkännagifva, all om min röst
saknades vid tillfället af denna §;s afgörande, så var det i följd
af tjensleåliggauden, som hindrade mig att vara bär närvarande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Om jag i denna stund
skulle lemna min röst till en privatbankslag, som för första
gängen skulle berättiga till sådana bankers uppkomst, så skulle
jag icke lemna mill bifall till ett så lågt minimum af sedelvaleuren
sorn 3 r:dr 16 sk., och äfven om det hade varit i början
af denna riksdag, som delta lagförslag blifvit mig förelagdt,
Den 23 April e. m.
65
så skulle jag icke eller hafva gjort (let; ty jag tror, all privatbankerna
kunna existera med en slidan miniinivalcur, som af
Ulsk. blifvit föreslagen. Frågan är likväl nu kommen uli det
skick, alt man måste göra hvad man kan för alt gynna privatbankernas
fortsatta tillvaro; Iv R. St. hafva fatlat sådana beslut
i afseende på den inrättning, som borde supplera privatbankcrne
om de folio, att jag fruktar, alt deraf ingenting godt
kunde komma, och anser, att af fruktan derför, att privat bauksägarne
icke eljest skulle beqväma sig dertill alt antaga en förlängd
octroj, mäste man rösta lor den här föreslagna minimivaleuren
af 3 r:dr 16 sk.; men jag har velat visa, att så snart
man blott icke later privatbankerne utfärda sedlar på alla de
smärre valeurerne 2 r:dr, 2 r:dr 16 sk., 2 r:dr 32 sk. och 3 r:dr
b:co, så uttränges icke Riksbankens mynt ur den allmänna rörelsen.
Detta har hittills skett, derföre att alla dessa vaieurer
för privatbankssedlar blifvit utfärdade. Allmänheten har behof
af dessa sedelsorter. Den behöfver äfven 12 sk., 18 sk., 24
sk., 3 r:dr och 4 r:dr, och om den icke har dem till hands, så
skaffar den sig sådana sedlar på något sätt. När man således
blott sätter olika vaieurer på privatbankssedlarne emot hvad
Riksbankssedlarne hafva, så är det ganska gifvet, att dessa sedlar
alltid komma att löpa bredvid hvarandra. Man får derföre
icke dömma efter det som hittills inträlfat, nemi. att privatbankssedlarne
helt och hållet utträngt Riksbankssedlarne, ty delta har
kommit just deraf, att dessa banker rörde sig på samma vaieurer.
Af sådant skäl tror jag icke att några så stora olägenheter
skulle inträffa deraf, alt minimivaleuren fastställdes till 3
r:dr 16 sk., emedan Riksbanken icke utgifver sådana sedlar.
Härjemte instämmande uti de skäl, som af flere föregående talare
och synnerligen af Hr Lefrén blifvit anförda, röstar jag
således för antagande af 3 r:dr 16 sk. såsom miuimivaleur.
IIr Åkerman, Fredr. Jag har utan reservation biträdt
det betänk., som nu är föremål för Ståndets öfverläggning,
och således äfven denna punkt, hvaruti föreslås, att miuimuni
af privalbankernes sedelvaleurer skall lyda på 6 rtdr 32 sk.
b:co; men sedan detta betänkande afgafs, har Ståndet antagit
57 § af betänk. N:o 44 och derigenom stadgat, alt fllialdisconter
skola inrättas i landsortcrne. Af skäl, som jag vid nämnde
tillfälle anförde, anser jag, att denna åtgärd är den, sorn
säkrast skall undergräfva Riksbankens bestånd och säkrast leda
lill realisationens förstörande. I följd häraf, och på de skäl Hr
Lefrén förut anfört får jag förklara, att jag instämmer med
dem, som yrka, alt minimivaleuren må bestämmas till 3 r:dr
16 sk. b:co.
Hr Rildt, Knut: Jag skall icke mvcket förlänga denna
redan långt utsträckta discussiou, utan inskränka mig dertill,
att, på de i min tanka ganska utvecklade skäl, som Hr von
Hartmansdorff anfört, förklara, att jag ämnar rösta för den af
io H. y
60
Den 23 April e. m.
Utsk. föreslagna minimivaleuren 6 r:dr 32 sk. Till Ilr von
Hartmansdorff» skäl anhåller jag få tillägga, alt då man säger,
alt icke privatbankerna kunna existera med denna höga valeur,
så är della i min tanka en hypolhes. Jag tror, att privatbankerna
derigenom skulle få en mindre vinst, men att det är verkställbart
all hafva privatbanker äfven med denna minimivaleur,
derom är jag öfvertygad.
Man bar sett, alt ganska stora olägenheter kunna uppstå
om sådana inrättningar ramla, t. ex. Götheborgs oell Malmö disconter
år 1817, hvilket medförde många oredor. Det höll
på alt blifva folksamlingar och upplopp i Götheborg, der ntvexliugen
skulle ske, icke blott vid discontcontoret utan äfven vid
directeurernes enskilda conior. Sådant skall alltid inträffa vid
dylika tillfällen. Privalbankerne hafva hittills stätt ganska vä!
och galt bra, men om blott en enda ramlar, så iiro de alla förlorade.
Vigten af denna lagstiftning är verkligen sådan, att
nian derigenom kan sätta den allmänna säkerheten på spel. Af
dessa skäl yrkar jag den af Ulsktn föreslagna minimivaleuren af
6 r:dr 32 sk.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt Frih. Cederström uti
ifråga var. § föreslagit det tillägg, att efter orden ”utan ränta”
skulle införas: ”med Rikets mynt”, och att, om II. Ex. rätt
uppfattat ofverläggningen, äfven de Jlerrar, som yrkat bifall till
denna §, medgifvit sagde tillägg. A andra sidan hade man väl
instämt i Frih. Cederströms yrkande i afseende på detta tillägg,
men tillika föreslagit, ali det lägsta belopp, hvarå credilsedlar
af privathankerne borde få utgilVas, måtte bestämmas lill 3 r:dr
IG sk. b:co, motsvarande 1 r:dr 12 sk. silfver.
Frih. Raab: Jag vågar vördsamt hemställa, om icke en
särskild proposition borde framställas på det tillägg, som Frih.
Cederström föreslagit, emedan det kunde hända, alt de som äro
af olika tankar, angående sedelvaleuren, icke dess mindre skulle
kunna vilja antaga delta tillägg.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att intet hinder för
framställande af särskild propos. å delta tillägg molte, utan frågan
derom lika väl särskildt, som i sammanhang med hvad i öfrigt
blifvit yrkadt, kunde afgöras; hvadan H. Ex. nu först finge
hemställa, om R. o. Ad. bifötle berörde af Frih. Cederström
föreslagna tillägg.
Ropades ja.
II. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. b i fö II e 8 § af
Ulsk:ns förslag utan annan ändring än den R. o. Ad. redan beslutat.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Vidare hemställde H. Ex. om R. o. Ad. bifölle 8 §, med
den förändring, att deruti, utom det redan beslutade tillägget,
Den 23 April e ra.
G7
införes, alt credilsedlarne ej må lyda å mindre belopp, än 3
r:dr 1(5 sk., motsvarande 1 r:dr 12 sk. silfver.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. förklarade,
det lian t rott sig linna, att denna sednare propos. blifvit
med öfvervägande ja besvarad.
Frill. Stjernstedt, Jacob Theodor, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voler.propos.:
Den sora bifaller 8 § af den uli Banco- och LngUtsk:ns
utlåt. N:o 2 föreslagna lag för enskilde banker, utan annan förändring,
än det deri redan intagna tillägg af orden ”med Rikets
mynt”, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer, utom förenämnde tillägg, den förändring
af sagde § att äga rum, att i stället för orden ”6 r:dr
32 sk. b:co, motsvarande 2 r:dr 24 sk. silfver”, införas orden:
”3 r:dr 16 sk. b:co, motsvarande 1 r:dr 12 sk. silfver.”
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
roijer:
Ja — 30.
IN ej - 54.
§ 9.
Bifölls.
§ 10.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Uti Usla mom. af 10
§ står: '”Upplåning, vare sig pä creditiv eller genomförsträckning
och deposition, må ej eller af banken göras lill högre sammanräknadt
belopp, än hälften af hvad ä tecknad grundfond
finnes i banken insatt”; d. v. s. alt om £ af det tecknade beloppet
insättes, skall icke mer än g få mottagas i deposition, oell
således, dä en million tecknas, skullo, icke mer än 125,000 r:dr‘
få deponeras pä upp- och afskrifniugsräkiiing. Utsk:ns mening
hr här troligen orätt uttryckt, oell jag förmodar, att meningen
varit att uttrycka hvad som förut varit stadgadt, nemi. att upplåningen
icke må fä uppgå till mer än hälften af teckningssumman.
Eljest skulle deu sä nyttiga rättigheten, att på deposition
eller upp- oell afskrifningsrakning fä emottaga medel, alltför
mycket inskränkas, hvilket förmodligen icke kan vara meningen,
helst man genom ett något vidsträcktare medgifvande i
detta fall ingenting kan äfventyra. Jag hemställer derföre, att
i delta moment måtte, i stället för ”hälften af hvad å tecknad
grundfond finnes i Banken insatt”, införas ”hälften af den tecknade
grundfonden”, eller ock ”hälften af leekningssumman,” hvilken
sednare benämning Utskin förut nyttjat.
68
Den 23 April e. m.
Q
Hr Akerman: Jemle del jag förklarar, ali jag icke liar
något cmol deri redactionsförändring, sorn Frih. Palmstjerna föreslagit,
enar jag anser, ali det nvltiga ändamålet med privatbankerna,
som består deruti, att upptaga penningar af allmänheten
för att sedermera åter utlåna dem, skulle i betydlig män
förfelas, om man förstod stadgandet i denna § så, alt endast
hälften af hvad sorn verkligen blifvit uti sedlar inbetalt, skulle
fä upplånas, får jag fästa uppmärksamheten på en omständighet,
som angar sednare morn. af denna §. Sedan man i första mom.
omtalat den upplåning, som kan ske på crediliv eller genom
försträckningar oell depositioner, innehåller 2 morn., att ”alla
fordringsbevis, hvilka för dylik upplåning uppgifvas, äfvensom
depositionsbevis skola ställas lill viss person eller visst verk
och innehålla, all öfverlåtelse deraf må ske endast till viss man,
oell efter föregången anmälan i banken”. Meningen med delta
stadgande, uti hvars redaction jag icke har deltagit, är otvifvelaktig!
all förhindra, att de bevis, som banken utställer öfver
verkställda depositioner, må tillvinna sig egenskapen af sedlar
och blifva gängse såsom sådane man oell man emellan; hvarföre det
också i afseende pä dem är ganska räll alt stadga, det de skola
sfäIlas lill viss man eller visst verk oell endast efter förcgänge
n anmälan i banken kunna transporteras pä någon annan.
Men helt olika är förhållandet otvifvelaktig! med sådan belåning,
som i första delen af § benämnes upplåning genom försträckning.
Man kan tänka sig hvad man äfven torde ha erfarit,
nemi. alt privatbankerne understundom behöfva alt göra
större lån. Eli sådant större lån skulle banken troligen icke
kunna erhålla, om del vore förbjudet alt ställa dessa förskrifningar
tilt ordres. Jag föreställer mig alt mängden af dem,
sora hafva störe summor att utlåna, icke nöja sig med en förskrifning,
sorn endast är ställd pä viss man och således icke
kan utan särskild anmälan hos hanken, pä annor man förflyttas.
Då således detta stadgande, sorn endast vill förhindra att
depositionsbevis skulle hafva egenskapen af löpande sedlar, icke
är tillämpligt på den omständighet, sorn jag nu nämnt, så föreslår
jag, att lista raden af 2 moni. ma utgå och således mom.
börjas med ordet: ”depositionsbevis.”
Gr. Cronhjelm: Sedan den siste talaren föreslagit en
förändring uti 2 mom. återstår för mig endast att föreslå den
förändring deruti, att den sista raden, ”och efter föregången
anmälan i banken,” mätte utgå. Förhållandet är, såsom den
värde talaren har nämnt, alt man för närvarande vill hindra
depositionsbevis ali blifva allt för myckel löpande, och derföre
föreskrifva, alt de alltid skola transporteras på viss man. Den
andre delen af moni. deremot säger, alt man skall avisera
banken vid en sådan öfverlåtelse. För närvarande hafva bankerne
inrättat sin upp- och afskrifningsrörelse sålunda, att så
snart på upp- och afskrifningsräkning assigneras 5000 r:dr b:co,
sä skall banken derom aviseras, men icke för smärre sumuior.
Den 23 April e. ni.
09
Har synes alt man har troll, att en sådan anmälan skulle göra
sedeln mindre löpande, hvilket dock icke blefve följden; men
om man skulle vid utställning af en assignation på 20 r:dr b:co
vara skyldig alt derom förut avisera banken, så skulle det göra
eli. uppehåll i liqviden, sorn alls icke vore gagneligt, ulan
som tverlom skulle medföra, all den, på hvilken assignalionen
blir transporterad, får sina penningar sednare än han har rätt
att vänta. Dä således ingen nytta kan vinnas genom en sådan
avisering för smärre summor, och då bankerna lika litet lära
försumma alt i sina utläningsreglor stadga avisering för den
händelse, att depositionsbevisen lyda på så stora summor, ali en
sådan avisering är nödvändig, så får jag hemställa, alt detta
stadgande måtte ur ifrågavarande 2 mom. utgå.
Frih. Cederström: Med Frih. Palmstjerna instämmer
jag deruti, att deposition på upp- och afskrifningsräkning icke
må ingå uti beräkningen af upplåningen vid privatbankerna,
ulan pä deponerade ca pil alet. Den bör gå alldeles på sidan
om upplåningen, och derföre bör här slä uti första raden: ”med
undanlag af deposition pä upp- och afskrifningsräkning.”
Beträffande åter det sednare mom. sä instämmer jas i allo
° r\ ... .
med Hr Akerman. Del är omöjligt för en privat hank all göra
upplåningar, med mindre bevisen lill dem, som lemna capilalerne,
blifva ställde till viss man eller ordres, ty eljest fås inga
penningar. Jag anhåller att Herrarne mätte betänka, att när
inan vill att hanken skall kunna gä, så mäste man också vilja
de medel, som dertill äro nödvändiga, och då får man icke tro
sig hafva vunnit ändamålet, derigenom att man ställer förbindelsen
lill viss man, hvarigenom man endast åstadkommer svårighet
i stället för lätthet för hanken att kunna negociera penningar.
Med dessa förändringar i § anhåller jag om bifall
dertill.
Hr von Hohenhausen: I sammansatta Banco- och Lag
Utsk.
har §, för alt trygga dem som göra depositioner, fåll den
lydelse, att upplåningen ej må öfverskrida hälften af det, som
enligt (i och 7 §§ insältes, och i afseende på den deremot gjorda
anmärkning får jag försl nämna, att om privatbankerna voro
stationerade i Slockholm eller Götheborg, sä skulle måhända
betydliga depositioner komma att ske; men nu göras icke
några betydliga depositioner, sä att upp- och afskrifningsrörelsen
i de flesta privatbanker är af Föga betydenhet.
Hvad det sednare mom. vidkommer, så har jag ingenting
alt anmärka emot all deri blott bi beha lies hvad sorn angår depositionsbevis;
men det återstående af § åsyftar, att icke man
må kunna utgifva andra slags sedlar, utan hälla sig vid 8 §,
hvilken vi hafva afgjort, och dessa depositionsbevis må icke eller
vara tryckta eller graverade, ulan de skola vara skrifna.
Jag ser således icke något behof af ändring utaf §, sådan den
nu är, utan tror, att man, med erfarenhet af privatbankernes
nuvarande skick, kan antaga § oförändrad.
70
Den 2 3 April e. m.
Frill. Palmstjerna, Carl Olto: Med den erfarenhet,
som jag liar af privatbankernes rörelse, sä anser jag, att första
mom. nödvändigt måste ändras. Det föreslås i denria bancolag,
att teckningssumman skall vara en million och depositionsmedlens
belopp { deraf, således 250,000 r:dr. Om nu 10 § 1 mom.
förbjuder banken alt upplåna mer än hälften emot hvad som
finnes insatt i banken, nemi. ' af nyssnämnda 250,000 r:dr, d.
v. s. 125,000 r:dr, så har man mycket svårt att fordra, alt
banken skall inlösa sina sedlar vid alla tillfällen, då dessa lätteligen
kunna ingå till större belopp, än som motsvarar den
dagligen eller under veckan gjorda inbetalningen på länen. Då
mäste banken upplåna penningar, hvilka, sammanlagda med depositioner
i banken, kunna gå lill en större summa än 125,000
r:dr. Således mäste i alla fall, om man vill tillställa så, alt
det blifver för bankerna möjligt, att under alla omständigheter
kunna med riksmynt invexla sina sedlar, det 1 mom. i denna
§ ändras.
Hr von Hohenhausen har sagt, att depositionerne i privatbankerne
äro ganska små. Min erfarenhet är den, alt de visserligen
icke äro betydliga; men Östgötha bank, som bar en teckning
af750,000 r:dr, och der omkring ^:del af denna summa hr insatt
med 222,000 r:dr, har haft depositioner till 140,000 å 150,000
r:dr, således utöfver hvad som det 1 moni. föreskrifver för
både upplåning och depositioner. Om under sådane omstän
digheter
banken tillika skulle se sin cassa sjunka och behöfva
att upptaga något lån, så vore detta ett hinder. För att skaffa
sig riksmynt, skulle privatbanken nödgas göra uppsägning hos deläg»
rne, men penningar kunde i följd deraf ej inflyta sa hastigt,
som behofvet för invexlingeu fordrade, och således är det en
omöjlighet att verkställa det 1 morn. Det är på denna grund,
sorn jag föreslagit en ändring deri, och jag yrkar således, att
ordstäilningen mätte ändras, på sätt jag föreslagit, så alt utlåningar
och depositioner måtte få uppgå till ett maximibelopp
af halfva den tecknade summan.
Gr. Cronhjelm: Såsom ett bidrag lili den upplysning Frih.
Palmstjerna lemnat den ledamot, som förmenat, att inom privatbankerna
depositionerne uppgå till ett föga betydligt belopp, får jag
lägga den, att vid Weslgötha banks conior i Lidköping har summan
af de deponerade medlen ofta öfverstigit 100,000 r:dr b:co.
Hr von Hohenhausen: Om här hade stått uti 1 mom.
ordet inbetalta i st. f. insatta, så bade jag funnit Frih. Palmsljernas
anmärkning vara ganska riktig; men jag skulle tro, att
både det som blifvit inbetalt och det som blifvit insatt, kan
hänföras, under ordet ”insatt.” I 7 § litt. e) är omtaladt,
hvad som skall vara inbetalt och hvad som skall vara inlemnadt,
nemi. säkerhetshandlingar för den öfriga delen af grundfonden.
Då jag icke finnér någon tvetydighet uti ordet ”insatt,
” så hade jag icke eller trott, att någon förändring behöfdes,
synnerligen som detta ord kunde innebära icke blott hvad
Den 23 April. e. m.
71
som är betalt utan ock hvad som är deponeradt såsom säkerhet.
Om man likväl anser detta tvetydigt, så vill jag icke
motsätta mig' en förändring.
Hr A m i n o ff: Jag tror, att den siste värde talaren har för
blandat
insats med lån. Med insatsen i privatbanken menas egentligen
hvad som insattes pä upp- och afskrifningsräkning eller på crediliv;
sker del på upp- och afskrifning, så erhålles deremot hevis,
hvilka icke gälla i någon annans hand än den persons, som insatt
medlen. Pä samma sätt förhåller sig äfven med crediliver; men
här är nu meningen, såsom Frih. Palmstjerna tydligen förklarat,
alt i fall privatbankerna skulle behöfva af en eller annan orsak
göra ett större lån, så böra de kunna upptaga detta lån lill ett
belopp, som möjligen kan motsvara behofvel. Detta belopp
får likväl icke öfverstiga en viss gräns, och den har hittills
varit hälften af teckningssumman. Detta är en fördel för allmänheten
och icke en fördel för privatbankerna.
Dä nu öfverläggning ansågs vara fulländad, förklarade II.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, sig vilja framställa särskilda propositioner
å hvardera morn., hvarpå H. Ex., efter framställning,
att i afseende på första mom. Frih. Palmstjerna yrkat, att orden
”hälften af hvad å tecknad grundfond finnes i Banken insatt”
måtte utbytas emot orden ”hälften af teckningssumman,”
men Frih. Cederström trott det vara bättre, att mom. ändrades
pä del sätt, att i st. f. orden ”och deposition” infördes ”med
undantag af deposition å upp- och afskrifningsräkning,” hemställde
om II. o. Ad. lii föl le 1 mom. af 10 § med deu af Frih.
Palmstjerna föreslagna förändring.
Hopades ja jemte några nej, hvarpå II. Ex. förklarade, att
ja öfverrösta! nej.
^Sedermera framställde II. Ex., alt i fråga om andra mom.
Hr Akerman yrkat, alt å första raden orden: ”alla fordringsbevis,
som för dylik upplåning utgifvas äfvensom” omätte uteslutas,
samt Gr. Cronhjelm, som instämt med Hr Akerman, derjemte
föreslagit, att jemväl de uti slutet af § intagne orden:
”och efter föregången anmälan i Banken,” skulle uteslutas; men
att H. Ex. ej visste om Hr Akerman ville instämma med Gr.
Cronhjelm, i hvilket fall endast en proposition ä ändring behöfde
framställas.
I anledning häraf anmälde och yttrade sig
Hr Akerman: För att undvika vidlyftigheter, skall jag
icke sätta mig emot en sådan uttagning, som Gr. Cronhjelm
föreslagit, ehuru väl jag icke kan inse behofvet af de ifrågakomne
ordens borttagande, utan tror redaclionen vara grundad
pä goda skäl. Depositionsbevis tror jag icke afgifvas af banken
vid sådane tillfällen, som Gr. Cronhjelm förmodat, men
jag har i alla fall ingenting emot detta borttagande.
H. Ex. hemställde härefter, om R. o. Ad. behagade bifal
-
72 Den 23 April e m.
O
lu 2 mom. af 10 § med de af Gr. Cronhjelm oell Hr Akerman
föreslagna förändringar.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå H. Ex. tillkännagaf, det han trott sig fiaua, att äfven
nu ja öfverröstat nej.
§ 11.
Frih. Raab: Jag tillåter mig fästa uppmärksamheten
derpå, att Utsk. vid redactiouen af sista raden i 1 mom. förgätit
insätta ordet ”årlig” lill ”ö procents ränta.” Om detta
ord ieke tillägges, så skulle det möjligen kuuna föranleda lill
det missförstånd, att dermed menades 6 proc. i månaden, ehuru
meningen icke kan vara annat än årlig ränta. Derföre anhåller
jag, att detta ord mätte få inflyta.
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
bifölle 11 § med den förändring, all i st. f. orden ”sex procents
ränta” infördes ”sex procents ärlig ränta.”
Ropades ja.
§§ 12 och 13.
Di föl los.
§ 14.
Gr. Posse: Emot stadgandelaf S proc., som skola betalas
intill dess att ny vexling sker i hanken, får jag protestera. Vi
hafva redan i 1 1 § stadgat förhållandet med låntagare, som icke
äro ordentliga; men här synes man vilja vara vida strängare
emot banken än emot någon annan. Jag kan icke linna något
skäl, hvarför banken skall betala 8 proc. när i enskilda
concurser endast 5 proc. skola erläggas då någon ränta icke är
bestämd. I detta fall synes mig tillräckligt om (i proc. be
stämdes.
Det kunde vara likgillligt om det vore för en kort
tid, men då en utredning af bankens concurstillstånd kunde blifva
mångårig, så skulle det blifva en ganska lönande speculation
alt köpa upp bankens sedlar, och behålla dem så länge
som möjligt, ty jag tager för afgjordt, att det aldrig skulle
kunna inträffa, att icke full valuta fuunes för de utelöpande
sedlarne. Jag anhåller derföre om den förändring, all 6 proc.
insättas i stället för S.
Ilr von Hohenhausen: Det är den väsendtligt skillnad
emellan en privatbank och en enskild person, sorn utgifver skuldsedler,
att banken får låta sina löpa såsom mynt. Derjemte
får han afdraga räntan på förhand och åtnjuter under en
viss bestämd lid öfverränta. Derföre bör också banken vara
ansvarig för upprätthållandet af sina sedlars värde genom att
genast inlösa dem, och det är en försummelse om han icke
ställer så till alt del alltid sker, hvilket bör förekommas genom
-
Den 23 April e. m.
73
norn några tvingande band. Directionen bör kunna visa på faran
deraf, för alt motstå actieägarnes vinningsbegär. Det är
sådana skäl, som de förenade Ulsk:n hafva ansell det vara mycket
billigt, att privatbankerna skola gifva 8 proc., till dess alt
de inlösa sina sedlar. Vore det en vexelgifvare, så kriip
lian genast i häkte, och så torde del äfven vara med privatbankerna.
Frih. Raab: Märkvärdigt nog har jag denna gången den
lyckan, jag tror för lörsta gången, att instämma med Hr von
Hohenhausen, om också icke alldeles af samma skäl. Jag
tror nemi. för det första, alt denna föreskrift skulle lugna allmänheten;
för det andra, i fall det skulle inträffa, att någon
bank icke för tillfället honorerade sin förbindelse alt med riksmynt
inlösa sina sedlar, sä vore det tillfälle för sedelinnehafvarnc
att lätt blifva af med dem, då de alltid skulle blifva begärliga
för räntans skull, och för del tredje skulle denna betydliga
ränta af 8 proc. tvinga privalbanksägarne, att för sitt
eget intresse skyndsamt utreda hanken, hvilket också är allmänhetens
fördel. Då jag således anser detta stadgande i 14 §
visserligen vara strängt, men välgörande och icke farligt, sä
tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Jemväl jag tillstyrker bifall lill §.
Det vill förutsättas en stor vårdslöshet hos bancodireclionen, om
den kommer i den ställning, alt icke kunna inlösa sina sedlar,
och dä de i denna § hafva fått den förmån, att nian icke kan
vända sig till domaren directe för att genast fä banken försatt
i coneurslillstånd, ulan man skall anlita Konungens Bef:h:de att
revidera bankens ställning och tillse huruvida den efter en kort
lid kan fullgöra sina förbindelser, så vore det mera än obilligt
att nedsätta en sådan ersättning lill vanlig ränta.
O
Hr Akerman: Den som besinnar hvilka ofantliga olyc
kor,
som kunna inträffa för det allmänna i händelse privatbankerna
skulle förklara sig för iusolvenla, skall ulan tvifvel finna
nödvändigheten för Ulsk. alt stadga garantier lill förekommande
deraf. Har man nogare följt Utsk:s bemödanden i denna
fråga, så lärer man finna, att hvad som förekommer i denna §
oin en till 8 proc. förhöjd ränta för den lid, som inlösningen af
sedlarne fördröjes, är en af de mindre garantierna, som visserligen
icke bör möta motstånd. Jag (illsyrker bifall till
denna §.
Hr Aminoff: Jag kan icke glädja mig, såsom Frih.
Raab, med att nu få instämma med Hr von Hohenhausen, men
det oaktadt anser jag mig böra förklara, att det sätt, hvarpå
man nu vill gå tillväga, dä man jemför del med deh 11 §, är
eli slags procenteri från allmänhetens sida. Jag tror, alt man
i den ena § bör vara lika sträng som i den andra. Man har
ill § förklarat, att då en låntagare icke uppfyller sina för10
H. 10
74
Den 23 A pri l e. m.
bindelser, så skall han i två månaders tid plikta med 8 procent,
men sedermera blott erlägga 6 proc., oell jag tillstyrker,
att man å bankens sida meddelar i denna § samma föreskrift.
Men om så är, att här nu skulle beslutas 8 prot‘:s ränta för
privatbankerna under hela liden, på sätt Utsk. föreslagit, så
hoppas jag, att vi framdeles komma att jemväl ålägga Riksbanken
8 proc., om den icke uppfyller sina förbindelser.
Hr von Hartmansdorff: Afven jag vill fästa uppmärksamheten
derpå, att när privatbankerna, enligt 11 §, få laga 8
proc., så böra de också, enligt denn a §, få betala lika mycket.
Skillnaden är blott i afseende pä tiden, hvilket är billigt, dä
äfventyret är stort, såsom liera talare anmärkt. Jag skulle ock
tro, alt denna föreskrift icke bör af privatbankerna sjelfva bestridas,
sä vida de vilja vinna något förtroende. För min del
anhåller jag om bifall ä §.
Gr. Posse: Då jag bort dem, som egentligen vilja stödja
privatbanksintresset, tala emot min mening, och dä jag förutser,
att jag icke får framgång för min proposition, sä vill jag icke
soulenera densamma, utan får derifrån afstå, med lillkännagifvande,
ali jag bell och hållet reserverar mig emot detta första
steg till allmänt procenteri.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, framställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, propos. lill bifall å 14 §, och Lief
denna propos. besvarad med ja jemte ett eller annat nej, hvarpå
H. Ex. tillkännagaf, alt ja hade öfverröstal nej.
§ 15.
Gr. Cronhjelm: När man jemför den nu upplästa § med
den påföljande 16, så finner man, att de sammansatta Utsk:n
föreslagit betydligt, större ansvar för directeurerna, än för öfrige
loltägarne. Så är icke nu förhållandet och behöfver del ieke
eller vara, hvilket jag skall söka ådagalägga. Under förmiddagens
plenum framställde Frih. Palmstjerna den åsigt, hvilken
jag till alla delar gillar, att i händelse man vill hafva eu direction,
af hvilken man kan fordra ett så stort ansvar, så bör
icke delägarnes antal vara större, än alt man kunde påräkna att
de i banken insatte största delen af sin förmögenhet; ty i annat
fall kan man icke vänta, alt direcleurerne, jemte besväret af
förvaltningen, skulle utsätta sig för obehaget af qvarstad, och
att fordringsägarne i första rummet skulle vända sig lill dem.
Denna åtgärd är i alla fall öfverflödig. Lagen stadgar, att förteckning
på alla lotlägarue skall i allmänna tidningarne införas,
och det kan således icke vara någon obekant hvilka de äro,
och som det icke alltid är sagdt, att just de rikaste loltägarne
äro directeurer, ulan sådant oftast beror på localen, så synes
det mig icke eller medföra någon ökad säkerhet för fordringsägaren,
alt directeurerna skulle hafva ett högre ansvar, i hvilken
händelse jag har grundade skäl till den förmodan, alt man
icke skulle lyckas erhålla några directeurer. Jag skulle der
-
Den 23 April e. m.
7 5
före Iro, att man, med uteslutande af 2 morn., kunde sammanslå
denna §, som handlar om directionens ansvarighet, med den
16, som handlar om de öfriga lottägarnes. § skulle då komma
att lyda som (oljer: Oberoende — — sorn ej inlöses, att sedan
en månad förflutit — — lagsöka den eller de lottägare,
mot hvilka han finner för godt sin talan rikta, med samma rätt
alt använda ulmätniugstvång, som lag och författningar i allmänhet
medgifva.
Hr von Hohenhausen: Vid den förra §, som gaf an
leda.
till en liten, skärmytsel för denna, anmärkte jag redan,
att stadganden borde finnas, hvilka tvingade bolagsmännen att
efter directeurernes förslag sköta bankens affärer bankmessigt,
och icke för vinnings skull lägga sig vidsträcktare ut än de
kunde tåla. Bankbolaget har det största intresse att uti directionen
få män med anseende i orten, för att öka förtroendet
till bankens goda förvaltning, och det är således ingen fara, att
icke de bolagsmän, som äro mest lämpliga dertill, vare sig genom
förmögenhet eller moraliskt anseende, helst togos till directeurer.
Men dessa directeurer böra då också uti strängheten
af det ansvar, som i första rummel drabbar dem, äga en motvigt
emot bolagets pretentioner. Jag kan således icke annat än
tillstyrka bifall lill §, sådan den är.
O
Hr Åkerman, Fredr.: De garantier, som man ansett
nödigt stadga emot missbruk i bankernas rättigheter och hvarom
jag vid en föregående § haft äran nämna, äro jemväl i
denna och efterföljande § iakttagna. Jag kan för min del icke
instämma uti Gr. Cronhjelms förslag, derföre att jag icke
kan inse hvad vinst det skulle medföra för directionen, om
man satte lollägarne i samma cathegori som directionen, så alt
hvilken som helst kunde sökas. Men deremot anser jag detta
vore orättvist emot loltiigarne, då directionen är den, som dirigerar
sedelutgifningen, och en lottägare ofta kan vara i okunnighet
om directionens operationer, samt således moraliskt oskyldig
i de transactioner directionen uppgör. Man säger, alt
med sä stränga conlroller på directionen, skulle det blifva omöjligt
att få directeurer. Jag för min del tror, att om man
gjorde denna stränghet allmän, så skulle det blifva ännu svårare
all fä lottägare, och man kom således ur askan i elden, såsom
ordspråket säger. Jag tillstyrker bifall till denna §.
Gr. Cronhjelm: Det förslag, som af mig blifvit afgifvet,
utgår icke frän den afsiglen, sorn den siste talaren nämnt, att
tillägga directionen någon fördel framför lottägarne, men deremot
åsyftar det att icke tillägga lottägarne någon fördel framför
directionen, utan att de skola dela ljuft och ledt i della
afseende. Det är visserligen sant, att då hvarje directeur äfven
är lottägare, så kan man i första rummet vända sig lill directeurerna;
men det är likväl icke sagdt att så alltid skall ske,
emedan directeurerna alldeles icke mäste vara de rikaste lott
-
70
Den 23 April e m.
ägarne, till hvilka del är säkrast alt vända sig. Och då det i
alla fall är lotliigarnes fel, om de invälja personer i direclionen,
sorn icke förslå att motsvara delta förtroende, så kan jag
icke finna någon obillighet deruti, alt det får förblifva vid hvad
hittills stadgadt varit, nemi. att direcleurerne icke åläggas något
särskildt ansvar.
r>
Frih. Cederström: Jag instämmer med Hr Akerman i
fråga om icke blott billigheten, utan äfven nödvändigheten, att
göra ansvarigheten högre för direclionen, än för loltngarne.
Efter lag borde bysätlningstvånget gälla för dem alla; här är
endast fråga om utmätning och del kan vara nog. Jag tillstyrker
bifall lill §, men med den rättelse i sista raden af 2 morn.,
att ordet ”gällde” utbytes emot ”gälle”, såsom del skall vara.
Gr. Horn: Jag anser nödvändigt, att deri solidariska an
svarigheten
blir så sträng som den någonsin kan göras, och
tror derföre, att Utsk:n gjort rätt, då de föreslagit denna §, sådan
som den här förekommer. Jag skulle visserligen, lika med
Gr. Cronhjelm, anse, att hvarje lottägare borde lika så Väl vara
åtkomlig, i händelse en privatbank inställer sin invexling, men
detta borttagande af qvarstadsbeläggningen, som Grefven föreslagit,
anser jag likväl betänkligt. Jag skulle tro, alt när privatbankernas
sedlar löpa såsom mynt i orten, så bör den fattige,
som mottager dessa sedlar, vara förvissad, alt han genast
kan fullt ut erhålla sin lilla cassa, och med tillämpning af denna
§ bör sådant alltid kunna ske inom en månads förlopp. Pä
grund häraf yrkar jag, att § måtte bibehållas oförändrad.
Hr Aminoff: Jag skulle visserligen icke hafva någonting
emot, om den förevarande lagen klefve ännu strängare emot
directeurerne, ja så sträng som möjligt, blott man dä kunde
få några direclcurer. Men denna för privatbank vigtiga omständighet,
tror jag, lika med Gr. Cronhjelm, icke klefve möjlig.
Dä i alla fall samtlige lottägare ansvara, en för alla och
alla för en, så kan jag icke se hvarföre man bär skulle yrka
ett ännu strängare ansvar för directeurerna, än hvad allmänna
lagen för andra bolag bestämmer. Nu vill man således stifta
en ännu strängare lag, i hopp att få bättre direcleurer. Herrarne
må försöka huru det lyckas. Jag för min del anser
ändamålet vara vunnet med Gr. Cronhjelms förslag, och tillstyrker
derföre bifall dertill.
Gr. Posse: Äfven jag är bland dem, som anse, alt detta
stadgande i 15 § är bland deni, som äro det säkraste medlet
att icke få några privalbanksdireeleurer; men jag kan icke förneka,
att jag äfven gillar Hr Åkermans åsigt, att om denna
stränga föreskrift skall allmänt tillämpas, så får man ieke eller
några actieägare. Ehuru jag således tror, att ansvaret lior i
första hand träffa direclionen, så kan jag likväl icke gilla, att
hvarje sedelhafvare skulle efter godtfinnande få seqvestrera directeurerues
egendom. Sådant anser jag icke böra fä ske förr,
Den 23 April e. m.
77
än då Konungens Bef:h:de, efter hållen undersökning, förklarat,
att bancorörelsen skall inställas. Ty det skulle ju kunna hända,
att någon, med uppoffring af kanske tusentals riksdaler, ville
störta en privatbank, och derföre samlade mera af dess sedlar,
än den på minuten kunde inlösa, ehuru banken inom ett par
dagar möjligen skulle kunna skaffa dessa penningar. I öfverensstämmelse
med denna min åsigt får jag föreslå, att 15 §
måtte erhålla följande tillägg: ”Oberoende af den rätt, som i
nästföregående § bankens borgenärer tillägges, äge innehafvare
af creditsedel eller invisning, som ej inlöses, att genast, sedan
Konungens Bef:h de lulit inställa bancorörelsen, erhålla qvarstad
å en eller flera directionens ledamöters egendom, till lika belopp
med fordrad creditsedel eller invisning, samt alt etc.” På
delta sätt tror jag, att icke directeurerne komma i någon obehörig
ansvarighet, ty om ett fallissement sker, så är det directeurerna,
som närmast äro dertill skulden, och det vore ganska
hardt för actieägarne, som icke deltaga i styrelsen, om hvar
och en af dem skulle vara underkastad en dylik ansvarighet.
Jag tillstyrker således bifall till 15 § med denna ändring.
Hr Hjerta: Det påstående man här gjort, att privatban
kerna
icke skulle fä några directeurer, ifall man i främsta rummet
af dem ulkräfde ansvarighet, förekommer mig något oförklarligt.
Ty hvad är det för ansvar, som directeurerna genom
denna § underkastas? Privatbankernas sedlar äro ju ställda alt
betalas vid anfordran, och är det icke hvarje Svensk mans
skyldighet, som utgifver en skuldsedel, att svara derför, eller_ i
annat fall att genast och utan all omgång kunna lagsökas? Ar
det icke ett åliggande för hvar och en, som påskrifver en borgen,
att vara underkastad betalnings-skyIdighel, en för alla och
alla för en? Hvarföre skulle icke då privatbankerna, som åtminstone
skola sägas vara grundade på solidarisk ansvarighet,
kunna underkasta sig denna förbindelse, då de, genom rättigheten
att utgifva privalbankssedlar, erhållit en förmån långt utöfver
hvad hvarje enskild Svensk man äger. Skall man nu äfven
göra undantag från lagen lill deras förmån, vådligare i
samma mån som allmänheten kan blifva mera lidande, och i
samma mån som deras sedlar komma mera i den fattiges händer.
Mig synes, att man handlar ganska obetänkt, om man
icke ser till, att en solidarisk ansvarighet verkligen och icke
blott till namnet kommer att äga rum. Om icke några vilja
åtaga sig alt vara directeurer i dessa privatbanker, så tror jag,
att det icke är så stor skada för riket, som det är, om man
genom olämpliga privilegier och förmåner utsätter allmänheten
för en våda, som kan blifva större än man lyckligtvis hittills
sett något exempel på. Gr. Posse har föreslagit en lindring,
ändå vidsträcktare än hvad Gr. Cronhjelm yrkat, nemi. att rättigheten
alt söka qvarstad på directionens egendom skulle uppskjutas
ända lill dess alt Konungens Bef:b:de förklarar bankrörelsen
inställd. Men jag hemställer, om icke den ena delen
7S
Den 23 April e. m.
af bancorörelsen är inställd i samma ögonblick som banken upphör
att inlösa sina sedlar? Lägger man härtill, alt directionens
ledamöter likväl i första rummet äro de, som kunna anses vara
skulden till att banken icke kan inlösa sina förbindelser, så
skulle jag tro, att det är billigt mot de öfrige actieägarne, att
directeurerne i första rummet få ansvara. Jag tillstyrker derföre
bifall till denna §, ehuru jag medgifver, alt en fullkomligt
solidarisk ansvarighet, enligt hvilken man kunde få lagsöka
hvarje actieägare, utan ringaste omgång, vore det rätta.
o Ilr von Hartmansdorff: I sak instämmer jag med Hr
Akerman. Han och några andra talare hafva anfört så grundade
skäl för antagandet af Utsk:ns förslag, alt jag hoppas, det
R. o. Ad. malte detsamma godkänna. Då man anmärkt ett skriffel
i denna §, anser jag mig böra anmärka ett annat. Det står
nemligen i sista stycket på tredje raden nedifrån: ”å Bankens
contor bevisliga aflemna.” Det lärer väl höra heta bevisligen;
om hvilken rättelse jag anhåller.
Då nu öfverliiggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle 15 §,
med rättelse af de af Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström
anmärkte tryckfel.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. ti11-  kännagaf, det lian trott sig finua, att härvid ja varit öfvervägande.
Gr. Posse: Jag vill icke besvära med alt begära vote
ring,
utan får blott reservera mig emot beslutet.
Hr Aminoff: Äfven jag instämmer i den reservation, som
af Gr. Posse blifvit afgifven, under den beklagliga tankan, att
jag tror att några dugliga direcleurer icke skola kunna erhållas.
§§ 16 och 17.
Biföllos.
Härefter föredrogs ånyo § 2, med hvars afgörande R. o.
Ad. hittills uppskjutit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I denna § stadgas tvenne
väsendlliga omständigheter, nemi. det minsta antal delägare,
som får bilda ett bolag för privatbankrörelse, och den minsta
summa, som får tecknas för en sådan rörelse. Man kan deruti
hafva olika omdömen, och jag anhåller derföre, att dessa båda
frågor måtte framställas i särskilda propositioner. Hvad först
angår antalet af namngifna delägare, som få bilda ett privatbaukbolag,
anser jag, att med de sladganden, som i denna och
andra §§ äro gjorda, så kan man icke förvänta, att bankbolag
komma att bildas på samma sätt, som nu är händelsen, då dessa
banker icke äga en solidarisk ansvarighet, utan endast ansvara
för det tecknade beloppet af actier. Åtminstone på vissa orter
torde måhända icke sä många personer linnas, som vilja ingå i
Den 23 April e. m.
79
cn dylik ansvarighet, oell möjligen äfventyra alt se liela sin
egendom belagd med qvarstad för cn ringa vinst; men deremot
förutser jag, att det kan finnas några få, som vilja tillsammans
bilda eli privalbanksbolag oell derpå använda större delen af
sin förmögenhet samt sjelfva blifva direcleurer, för att på della
sätt söka en så betydlig fördel af rörelsen att den kan motsvara
den större ansvarighet, hvaruti de ingå. Jag anser derföre,
alt bankbolag böra kunna bildas af ett långt mindre antal än
50, och jag skulle tro, alt man kail inskränka detta tal ända
till fem. Jag ser icke något hinder derför, om de insätta den
erforderliga summan contauta penningar, om de framlägga ett
reglemente, som gifver nödiga controllör och föröfrigt bedrifva
rörelsen på ett sätt, som är öfverensstämmande med de reglementariska
föreskrifter, som äro fästade vid privatbankernas
octrojerande. Jag tror icke, alt något äfventyr för det allmänna
deraf skulle kunna uppstå, oell jag hyser det hopp, alt den
ledamot, som nyss anmälde sig skall understödja denna min
mening,
Hvad dernäst angar frågan om det belopp, hvarunder en
banks rörelse icke får drifvas, som Ulsk. bestämt till cri million,
så anser jag all detta är högre än hvad som behöfves. Visserligen
fordras det för en bank, som utgifver egna sedlar, en
större cassa i proportion som banken är mindre, och ju större
hanken är, ju mindre kan cassan vara i förhållande till den
tecknade fonden; men likväl anser jag en million vara mera
än som erfordras, och tror, att J million skulle vara tillräckligt.
Vissa provinser hafva icke den folkmängd, den utsträckning och
förmögenhet, att en aclieteckning af 1 million r:dr b:co derinom
kan förmodas uppkomma. Alt utsträcka bankens verksamhet
utom provinsen har sina olägenheter, dels emedan communicalionen
understundom kan vara afbruten, dels emedan man
icke känner hvarannan så noga i afseende på förmögenhet, behof
och personliga förhållanden, till följd hvaraf en bank, som
icke utsträckes på en för stor vidd blir bättre skött, har en
säkrare rörelse och bättre uppfyller ändamålet. Jag anser derföre,
att detta minimum för den tecknade fonden hör nedsättas
till 750,000 r:dr b:co. Med iakttagande af dessa båda förändringar,
som jag haft äran föreslå, tillstyrker jag bifall lill §.
Frih. Cederström: För min del har jag ingenting att
invända emot inskränkning i antalet af bolagsmän; menattdenna
inskränkning skulle gä ända till siffran fem, såsom Frih.
Palmstjerna föreslagit, kan jag omöjligen medgifva, med mindre
än alt teckningssumman qvarblifver cn million. Om fem personer
skulle tillåtas att hilda en bank, så horde det vara inom
de län, der sådana magnater finnas, som kunna sammanskjuta
en sä stor summa; men att skapa en mängd små banker med
några hundra tusen r:drs capital, då man kanske börjar med
länsbanker, men slutar med härads-och socknebanker, det skulle
endast medföra en allmän villervalla i landet. Jag skulle der~
so
Den 23 April e. m.
före anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes först framställa proposition
på frågan om beloppet af teckningsfonden och sedan om
antalet af delägarne. Blir den förra bestämd till en million, sä
skall jag sedermera gerna lämpa mig till si Uran 5 i afseende
på den sednare.
Frih. Raab: Jag kan visserligen icke förneka sanningen
af Frih. Palmstjernas framställning, men jag tillåter mig likväl
fästa uppmärksamheten deruppå, ali det missnöje, som privatbankerna
hittills väckt hos andra än delägarne, säkerligen skulle
blifva oändligt mycket större, om privatbanker inrättades af
några få delägare. Visserligen blefve direclionen, som nu skall
beslå af 5 ledamöter, lätt vald, om delägarne icke voro liera,
men det vore väl också den egentliga vinsten. För min del
anser jag, att man icke borde inskränka detta antal längre än
till 20. Jag vill dermed hafva sagt på förhand, alt jag visst
icke vill motsätta mig, om man i afseende på antalet af delägare
vill upptaga det till 50; men hvad beträffar den föreslagna
minimisumman för actie-teckningen, så skulle jag vilja utsträcka
den af Frih. Palmstjerna föreslagna nedsättning från 750,000
till 500,000 r:dr. Jag får fästa uppmärksamheten på, alt vi
för närvarande hafva cn bank, som icke har större fond än en
half million, men som likväl har drifvits hela tiden med ganska
god credit, och jag vet icke hvarföre man skall föreskrifva
så stora summor, alt några banker omöjligen kunna tillväga
bringas. Under förklarande, att skälet, hvarför jag önskar
delägarnes antal något större, endast är, att jag vill söka förvärfva
privatbankerna flera vänner, får jag anhålla, alt delta
antal mätte bestämmas lill minst 20 och teckningssummau lill
minst 500,000 r:dr b:co.
Gr. Posse: Sedan R. o. Ad. nu beslutat bifall till 14
och 15 §§, kan del nära nog vara likgiltigt, huru dessa stadgande!)
bestämmas, men dä jag under den föregående discussionen
yttrat mig rör:de denna punkt, anser jag mig skyldig att
äfven nu yttra mig. Jag instämmer fullkomligt i den åsigt, i
afseende på delägarnes antal, alt 50 är för mycket, men deremot
tror jag det vara omöjligt att bilda en privatbank med
endast fem delägare. Directionens medlemmar skola nemi. vara
5, och om det då skulle hända, att någon afgår eller sjukna!1,
så blir direclionen icke fulltalig och lagen således annullerad.
Jag instämmer derföre uti Frih. Raabs förslag, att detta
antal måtte bestämmas till minst 20. Hvad åter angår teckningssumman,
så tviflar jag icke på, att om lagen i öfrigt blifvit
sådan, att möjligen privatbanker kunnat uppkomma, så skulle
det icke varit någon svårighet att få en million tecknad. Det
är sant, att här finnes en privatbank med endast 500,000 r:dr,
inen jag skulle icke ansett oriktigt om denna mindre bank hade
slagit sig tillsammans med den angränsande. Det hade då varit
lättare att välja direcleurer; och, ehuru jag visst icke vill
klan
-
Den 23 April e. m.
81-
klandra styrelsen, hvarken i dea mindre eller den större banken,
skulle jag' likväl tro, alt det för den mindre minst kommer
i fråga alt förnya oclrojen, oaktadt orten bebos af rika personer,
hvartill jag tror, ali närheten till invexling mycket bidrager.
Sådana små banker, som man i förmiddags kallade
bankungar, tror jag icke skulle kunna beslå, utan ett större
creditiv på Riksbanken, för att vid skeende påkänningar kunna
göra rätt för sig. Deremot tror jag, att om teckningssumman
bestämmes till åtminstone en million, eller ännu hellre om endast
3 privatbanker funuos i landet, en i norr, en i söder och
en i vester, och dessa voro tecknade hvardera till 2 millioner,
sä skulle de icke riskera några påkänningar, och de behöfde
då icke hafva sä stora summor inneliggande i contanta penningar.
Af dessa skäl täger jag mig friheten tillstyrka bifall till
Utsk:s förslag, med den ändring, att antalet af baucobolagens
aclieägare bestämmes till minst 20.
Ilr von Hohenhausen: Frih. Palmstjerna, som y7rkat,
alt antalet af bolagsmän mätte kunna få inskränkas ända till 5
och att teckningsssumman mätte nedsättas till f million, har likväl
erkänt svårigheten att val sköta en mindre bank. Det var
des^sa svårigheter, och erfaranheten af huru ofta dessa små banker
fa i lierat, som i England föranledde en mängd reslrictiva åtgärder
emot dem uti Peels bill, bland hvilka reslriclioner jemväl
var, att de icke fä utgöras af ett ringa antal personer. Deremot
är uti hela Peels bill ingen inskränkning gjord i de stora
districtsbankerna, och våra provinsbanker, med den utsträckning
flera af dem äga, kunna jemföras med dessa districtsbanker.
Jag får äfven göra den anmärkning, att numera är det
icke provinsen, som utgör ett helt för sig, derest den icke utgör
ett län, ulan länen utgöra de administrativa enheterna, och
bekantskaperna sträcka sig dä äfven utom provinserna. Vi se
nu, alt Örebro bank har en utgrening i Westergöthland och
Smålands bank omfattar 3 län. Af dessa förenade skäl ser jag
icke någon anledning till alt göra någon förändring i hvad Utsk.
föreslagit. Både teckningssumman och antalet af delägare äro
grundade på den erfarenhet man äger om behofvet att hafva
större ({voler för båda delarne. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s
förslag.
Hr Hjerta: Ehuru jag tror, att det antal af 5 ledamö
ter,
såsom minimum för en privatbank som Frih. Palmstjerna
föreslagit, är måhända väl ringa, så her jag likväl alt med honom
fä helt och hållet instämma deruti, att det af Utsk. föreslagna
är alldeles för stort. Vi veta, att i England, och i andia
länders lagstiftningar, der det är fråga om bolag, så anser
man, att särskilda och strängare föreskrifter böra tillämpas så
snart sådana bolag sträcka sig utöfver ett visst antal ledamöter,
emedan man anser, alt det alltid är mindre våda för allmänheten,
så snart denna rörelse bedrifves af färre antal personer,
10 H. 11
82
Den 23 April e. m.
hvilka äro liiltnre åtkomliga. Det är också gifvet, alt om en
enskild bank faillerar, så måste det rara vida lättare atl utkräfva
sin rätt, om samma egendom är tecknad pä fä händer,
än om den är delad på mångå. Hvaruti skulle dä egentligen
den större styrkan lius en stor bank bestå, som man har talat
om? Om en sådan bank faillerar, så är det klart, atl en allmän
stockning inträffar för flera landsorter. Om deremot många
smärre banker finnas med tillräckliga conlroller i afseende
på sedelutgifningen oell säkerheten, så är det icke allenast gifvit,
att en sådan banks ruin icke kan åstadkomma så stor skada,
utan det mäste äfven blifva de andra bankernas intresse att
för ögonblicket hålla denna bank uppe och söka sauvera den.
Vill man jemföra dessa omständigheter, så (inner man, att under
lika förhållanden i afseende pä controller och säkerhet, äro
de små bankerna mångfaldigt säkrare än de stora. Dessa bankers
egentliga ändamål är dessutom, enligt min tanka, alt de
skola utgöra centrum för penningerörelsen i landet, och dertill
hörer, att de mera skola ställas pä upp- oell utlåning, än pä sedelproduction.
Detta kan omöjligen uppnås, så länge banker
skola finnas till med ofantligt mänga delägare och ofantliga sedelemissioner,
hvilka icke hafva någon annan effect, än atl belt
och hållet utdrifva Riksbankens sedlar. Jag kan väl icke jäfva
det omdöme, som här blifvit fäldt, att ju flera delägare privatbankerna
skola hafva, ju flera vänner oell försvarare förskaffar
man dem; men sådana föreskrifter kunna dock aldrig göra landets
och innevånarues allmänna ekonomiska belåtenhet större för
de stora privatbankerna. På dessa grunder skulle jag vilja instämma
med Frill. Raab i afsceude på antalet ledamöter och i
afseende på teckniugssummans nedsättande till en half million,
emedan jag tror, alt flera privatbanker på det sättet skulle uppkomma,
som kunde hålla hvarandra i en helsosam schack.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror äfvenledes, att det
vore bäst om man åtskilde frågorna rörande teckniugssummans
storlek och aclieägarues antal. Jag tror icke det vore nyttigt
att få alltför mänga privatbanker; icke eller, att deras fonder
mätte blifva alltför små. Gör man dem åter nog stora, så medför
det de olägenheter, Hr Hjerta nyss omförmält, och hvilka
redan visat sig. Del vore således måhända skäl alt vidtaga den
utväg, Frih. Palmstjerna uppgifvit i afseende på beloppet, som
jag tror han ville bestämma lill 750,000 r:dr: Samme Friherres
förslag om fem actieägares tillräcklighet, anser jag deremot vara
alldeles för inskränkt. Utom de skäl, som redan blifvit
anförda, måste man äfven fästa sig vid några andra. I detta
land linnas få personer, som förvärfva någon betydligare förmögenhet,
och ofta nog inträffar, att den som ärft betydligt snart
förslösat det. Om nu blott fem personer förena sig i ett bolag,
och om deribland äro åtskilliga köpmän, hvilkas rörelse i alla
fall är osäker; så är fruktansvärdt att dessa förr eller sednare
cedera, och atl banken snart faller. Om deremot flera deläga
-
Den 23 April e. m.
83
rc linnas; sa är det äfven liera, som gifva akt på hvarandras
och på hankens skötsel. Vi kunna tänka på förhållandet med
Ystads bank. Den har visst icke fallit, men några af de rikaste
delägarne hafva cedera!, och om det händer flera, så kunde
hela banken gå omkull. Jag vore derföre höjd, att hemställa
till Ståndet, som förut varit benäget att antaga hälften
af den sedclvaleur Ulsk. föreslagit, om ieke Ståndet ville
äfven i afseende på delägarncs antal antaga hälften emot Utsk:s
förslag, eller tjugofem?
Hr von Hohenhausen: Här har blifvit anfördt emot
Ulsk:s förslag i denna del, att det icke vore någon större säkerhet
i det större antalet än i det mindre, enär de skaffat
samma säkerhet för deras teckningssumma. Men det är väl icke
blott med deras leckningssummor och de insalta documentcrna,
sorn den solidariska ansvarigheten uppbäres, utan det är jemväl
med den förmögenhet de i öfrigt äga; och dä vill jag fråga,
enär hvar och en endast insätter eu del af sin förmögenhet i
privatbankerna, om icke en vida större säkerhet skall linnas
hos ett större antal, än hos ett färre, äfvensom det är otvifvelaktig!,
på sätt Hr von Hartmansdorff nyss anmärkte, all allmänheten
har en större säkerhet derför, alt icke delägarne förstöra
sin förmögenhet på en gång. Det är icke något hinder
för eu stor bank att hafva flera afdelningscontor, hvilket t. ex.
den Småländska också har; och de stora districtsbankerna i England
äro just de, hvilka i sina afdelningscontor införde det
Skottska banksystemet och införa det allt mer och mer i England.
Det är således allt skäl, såsom mig synes, att bibehålla
hvad Utsk. tillstyrkt, då bankerna kunna skydda sig bättre och
bedrifva rörelsen ändamålsenligare. Det framställdes nyss, att
om bankerna äro mindre och en håller på att gå under, så kunna
de lättare hjelpa hvarandra. Erfarenheten har visat huru
de hjelpt hvarandra, ty när en af dem gått under, så hafva de
fallit hela raden. Jag minnes nu icke antalet af de banker,
som på en gång föllo i America, men det var högst betydligt.
De större bankerna äro angelägnare att väl sköta sina afliirer,
och hafva bättre förmåga dertill. De kunna icke lita på grannens
bestånd, utan hvar och en måste se pä sitt eget. Jag kan
således icke gå in pä Hr von Ilartmansdorlls förslag att halfvera,
utan önskar, att vi måtte helst blifva vid Utsk:s förslag, såväl
i fråga om fonden som bolagsmännens antal.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hr von Hohenhausen
har visserligen sagt, att erfarenheten har visat," alt de större
bankerna kunna sköta sig bättre och bedrifva rörelsen ändamålsenligare,
men jag kan icke gå in på att till bevis derföre
antaga de Skottska bankerna, hvilka man vanligen tager till
exempel på en väl skött bankrörelse. Dessa äro nemi. icke så
stora, ulan, i jemförelse med rörelsen i landel, i allmänhet små,
och om der icke ägt rum någon bankrutt, sä kommer det sig
deraf, att de varit ändamålsenligare skötta än i något annat
8 i
Den 23 April e. m.
land. Detta torde således bevisa, att 0111 en rörelse blir äfventyrlig,
ligger felet icke deruti, att banken är stor eller liten,
utan det beror pil helt andra orsaker. Men jag har ansett, att
en bank icke bör vara alltför liten, emedan lian da måste i
proportion hålla större cassa och icke kan räkna på så stor vinst.
Det förslag jag tog mig friheten framställa upptog en summa,
som i vårt land alldeles icke är ringa.
Hvad delägarnes antal angår, så kan jag icke medgifva,
att ett större antal delägare bestämdt lemnar en större säkerhet
för det allmänna än ett mindre. Ingen sedelhafvare kan
begära mera än riksdaler för riksdaler, och 0111 de fem delägare
jag föreslagit, hafva ställt full säkerhet för hela fonden, samt
dessutom naturligtvis, i stället för de ntgifna sedlarne hafva lånedocumenter
af allmänheten, så torde deruti ligga en dubbel
säkerhet för de utelöpande sedlarne. Icke eller är det att förmoda,
att de 5 ledamöter som innehafva hela banken, skola sköta
den sämre och utlåna till mindre säkra personer, än en direction
i ett bolag, sorn består af en talrikare personal. Jag förnyar
således min anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa
särskilda propositioner först om leckningssumman och derefter
om antalet af ledamöterne.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad, hemställde Fl.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. 0. Ad. ansåge propos. böra
framställas särskildt om delägarnes antal och särskildt om teckningssummans
belopp samt sistnämnde proposition ang:de leckningssumman
böra först förekomma.
Ropades ja.
Efter framställning alt i afseende på leckningssummans belopp
Hr von Hohenhausen yrkat bifall till Utsk:ns förslag, att
detta belopp må utgöra minst en million r:dr b:co, hvaruti äfven
Frill. Cederström och Gr. Posse instämt, men deremot minsta
teckningssummau blifvit föreslagen lill 750,000 r:dr h:co af
Frih. Palmstjerna, med hvilken Hr von Hartmansdorff förenat
sig, och till 500,000 r:dr b:co af Frih. Raab, i hvars förslag
Hr Hjerta instämt, hemställde II. Ex. örn R. o. Ad. hi föl le, att,
såsom Utsk:n föreslagit, teckningssumman bestämdes till minst en
million r:dr b:co.
Ropades starka ja blandade med nej, hvarjemte Frih.
Palmstjerna, Carl Otto, begärde votering.
Till bestämmande huruvida contrapropos. borde innehålla
en leckningssumma af 750,000 eller 500,000 r:dr hemställde
H. Ex., om R. o. Ad. bi föl le, att uti contrapropos. utsattes en
teckningssumma af minst 750,000 r:dr b:co.
Ropades ja och nej.
Sedan härefter propos. till antagande af den contrapropos.,
att teckningssumman borde vara minst 500,000 r:dr b:co, blifvit
framställd samt äfvenledes med blandade ja och nej besva
-
Den 23 April e. m.
85
rad, förnyade H. Ex. sin hemställan om en till minst 750,000
r:dr utsatt leckningssummas intagande i contrapropos. och hlef
denna förnyade hemställan besvarad med starka ja, jemte åtskilige
nej, hvarpå H. Ex. förklarade, att det sist afgifne svaret
utfallit med öfvervägande ja.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.
Den som bifaller alt, på sätt Banco- och LagUtsk:n föreslagit,
för bankbolags stiftande må erfordras en teckningssumma
af minst en million r:dr b:co, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. att teckningssumman vid
bankbolags stiftande skall utgöra minst 750,000 r:dr b:co.
Vid voteringens slut befunnos, efter den aflagda förseglade
sedelns öppnande, rösternc hafva utfallit som följer:
Ja — 16.
Nej — 17.
Då härfter lill afgörande förekom, huru stort det antal delägare
borde vara, sora erfordras för bankbolags stiftande, framställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att såsom minsta antalet var
föreslaget af Hr von Hohenhausen likasom af Utsk:n 50, af
Frih. Palmstjerna 5, af Frih. Raab 20 och af Hr von Hartmansdorff
25 delägare, hvarjemte H. Ex. först hemställde, om R. o.
Ad. biföl le, att såsom Utsk:n föreslagit, delägarnes antal bestämdes
till minst 50.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Proposition till bifall å Hr von Hartmansdorffs förslag, att
delägarnes antal skulle bestämmas till minst 25, hlef härefter
framstäld och med blandade ja och nej besvarad.
Sedermera hemställde H. Ex. om R. o. Ad. behagade bifalla
att, på sätt Frih. Raab föreslagit, delägarnes antal borde
vara minst 20.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå H. Ex. förklarade, alt hau trott sig finna, att härvid ja
öfverröstat nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Härvid anhöll Frih. Palmstjerna, Carl Otto, att få sitt förslag
antaget till conlrapropos.; hvarpå Frih. Cederström förklarade,
att hans anhållan om votering afsåg att dervid Utsk:ns förslag
mätte blifva contraproposition.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, om han ej misstagit
sig, Frih. Cederström förut instämt i hvad Frih. Palmstjerna
i delta afseende föreslagit.
80
Den 23 April e. m.
Frih. Cederström: Jag skulle förena mig med Frih.
Palmstjerna, om del villkor vore fiistadt vid anlalel fem, alt de
skulle vara fastighetsägare, men alt fem lösa köpmän skulle få
ingå holag oell inrätta en privatbank, för alt tilläfventyrs släppa
nt en million i rörelsen och sedan rymma bort med alltsammans;
det vili jag icke veta af, det säger jag rent ut.
H. Ex. IT r Gr. o. Landtm, yttrade, att han, da Frih.
Palmstjerna begärt sitt förslag till contrapropos. och Frih. Cederström
yrkat, alt Ulskais förslag dertill mätte antagas, Imrde
derom inhemta R. o. Ad:n mening, och fördenskull finge hemställa,
om R. o. Ad. behagade bifalla, att Frih. Palmstjernas
förslag, innefattande, att till bankbolags stiftande icke flere än
5 delägare må erfordras, komme alt utgöra contrapropos.
Ropades ja och nej, hvarpå II. Ex. tillkännagaf, att han
trott sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
Upplästes till justering följande voter.propos.:
Den som bifaller, att till bankbolags stiftande erfordras
minst 20 namngifne delägare, voterar
ja
den del ej vill, voterar
nej i
Vinner nej, beslutar R. o. Ad,, att till bankbolags stiftande
endast erfordras 5 namngifne delägare.
Frih. Cederström: Mot den till votering nu upplästa
proposition får jag till protocollet anmäla min protest. Det var
jag, som begärde votering, och det var således jag, som var berättigad
att föreslå contraproposition. Jag ville hafva 50 ledamöter
och Frih. Palmstjerna 5. Det var således hans skyldighet
att begära votering mot min contrapropos., men i det stället
blef hans mening af Hr Landtm, framställd och af Ståndet
anlagen utan särskild votering. Jag reserverar mig emot ett
sådant förfarande och förklarar, att jag genom den framställda
propositionen är hindrad att i voteringen deltaga.
Den nyss uppläste voter.propos. blef härefter af IL o. Ad.
godkänd, hvarpå voteringen försiggick och vid dess slut rösterne
befunnos hafva utfallit som följer.
Ja — 21.
Nej — 1.
Hr von Axelson, Carl: Då Frih. Cederström begärde
denna votering, så anser jag honom hafva varit berättigad att
få till contrapropos. sitt yrkande om bifall lill Utsk:s betänkande.
Jag får derföre reservera mig emot contrapropos. i denna
votering.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
efter alt nu hafva beslutat förändringar i Utskuis, i afseende pä
Den 23 April e. m.
87
teckningssnmman och delägarnes antal afgifna förslag, behagade
i allt öfrigt bifalla 2 §.
Hopades ja.
§ 18.
Frih. Cederström: I denna § förekomma tvenne olika
prescriplionslidér, den ena efter årsstämning och den andra efter
kungörelse inom 2 ar, för bevakande af fordringar hos bolaget.
Mig synes, att årsslämningen är alldeles olämplig, och
jag skulle jemväl önska, att den af Utsk:ri föreslagna friheten
från bevaknings-skyldighet i händelse af concurs, icke eller
vore i detta lagförslag intagen, utan att i det stället vore stadgadt,
alt sedelinnehafvaren vore pligtig att antingen hos veder
börande pastorer eller Konungens Bef:h:de styrka beloppet genom
sedlarnes uppvisande; hvilka fordringar, med ed fästade,
vore att anse såsom laga bevakning. Bevakning genom enskilda
personer af innehafvande sedlar i en banks concurs i den
ordning, som concurslagen bestämmer, skulle medföra mycken
omgång och möjligen kostnad, svarande ungefärligen emot fordringarnes
belopp, då dessa endast uppgå till lägsta sedelvaleuren,
hvaremot om fordringarnc kunde styrkas hos vederbörande
pastorer, för att sedan anmälas hos Konungens Bef:h:de, den
saken vore hulpen. Jemte denna förändring, ville jag yrka, alt
icke mera än en preseriptionstid må finnas, och att således den
der årsslämningen helt och hållet uteslutes, sä att sednare delen
af denna § kommer att inskränkas till följande lydelse:
”När bolag upplöses, hvilket Konungens Bef:h:de bör utan dröjsmål
till K. M. inberätta, låter K. M. utgå nåd. kungörelse” etc.
Derigenom vinnes den fördel, alt den stora del af allmänheten,
sorn icke har tillgång lill lidningarue, deruti ursstämningen är
införd, får höra kungörelsen uppläsas i sockenstämman. Då kan
icke något missförstånd äga rum, men mången bevakning uleblifver
till fördel för hankbolaget, derigenom att detsamma ti11-  erkännes rättighet att få en särskild årsstämning utfärdad. Skulle
R. o. Ad. anse, att den åtgärd, jag tagit mig friheten föreslå
till undvikande af bevakningar i concurser, icke bör ingå uti
ifrågavarande förslag, så skall jag dock yrka, att den meningen:
”eller i anledning af årsstämning, som vid bolagets upphörande
må utfärdas å dess borgenärer”, mätte utgå, hvarigenom
del icke blir mera än en proelamadag.
Hr von Hohenhausen: Första delen af 18 § är till förmån
för dem som innehafva bankens sedlar, nemi. i det den
befriar dem från prescriptionstiden af tio år, som gäller för
■andra fordringar och från bevakning i concurser. Deremot stadgar
den sednare delen, huru förhållas skall, när bolaget upplöses,
nemi. att sådant skall ske genom en allmän kungörelse,
som K. M. later utfärda, och som två gånger om året uppläses
frän predikstolarne. Om hanken kommer under concurs, så är
det i sista mom. af 14 § stadgadt, att banken förverkat rättig
-
88
Den 23 April e. m.
heten att vidare begagna sig af det erhållna tillståndet till bankrörelsens
bedrifvande. Alltså blifver då jemväl, enligt denna §,
en allman kungörelse utfärdad, att banken upphöi- efter två är,
och coneursen kan eller får icke afslutas förr, emedan bankens
sedelinnehafvare hafva den rättigheten, ali under loppet af två
år, sedan kungörelsen blifvit utfärdad, få presentera sina sedlar
tili inlösen. Jag skulle således tro, att § kan bibehållas sådan
den är.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är förekommen af
Hr von Hohenhausen och instämmer med honom.
Frih. Cederström: §:n börjas med att icke föreskrifva
skyldigheten till liqvid enligt kungörelsen d. 13 Junii 1800 för
enskilda bankers skuldsedlar och invisningar öfver 10 år gamla,
men lillslädjer sedermera, i afseende pä andra skuldfordringsbevis,
banken rättighet att utlaga årsstämning. Delta gäller för
reverser och dylika fordringsbevis, men för credilsedlarue gäller
den sednare föreskriften, eller K. M:s kungörelse, att inom Iva
är uppvisa förbindelsen lill inlösen. Denna dubbelhet i lagstiftningen
tjenar till ingenting och är skadlig, hvarföre jag
vidblifver mitt yrkande, alt orden: ”eller i anledning af ärsstämning,
som vid bolagets upphörande må utfärdas å dess borgenärer”,
mätte uteslutas ur §.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag kan icke, lika med
Frih. Cederström, finna någon olämplighet eller oriktighet i de
olika prescriptionstider, som den ifrågavarande § innehåller, och
hvilka afse alldeles olika föremål. Den tid, som concurslagen
utsätter, i händelse af års- eller concurs-proclama, afser, pä
sätt § tydligen uttrycker, ingalunda bankers creditsedlar eller
invisningar, utan andra fordringar, hvilka, på sätt Hr von Hohenhausen
förut anmält, kunna finnas, helst man icke kan förmena
en bauk, att upplaga lån på de af lagen godkända sätt.
Den prescriplionstid af tvä är, som sista mom. innehåller, afser
just de fordringsbevis, som äro undantagne från den först omtalda
preseriptionstiden, nemi. creditsedlarne, och jag skulle
icke tro, alt denna tid är sä läng tilltagen, att § för thy bör
ogillas. Det förekommer mig snarare, såsom borde den sednare
preseriptionstiden icke så obetydligt förlängas. Om jag föreställer
mig den händelsen, att bolaget gör concurs och således
måste upphöra att existera, så skall, efter sista mom. i denna §,
det åligga K. M:s Bef:h:de, att genast till K. M. inberätta delta
förhållande, hvarefter K. M. utgifver en kungörelse, att sedeliunehafvarne
inom tvä är skola inlemna sedlarne i banken. Derigenom
har, efter min tanka, en förkortning i den vanliga preseriptioustiden
af tio år blifvit gjord, för den händelse, att banken
upphör att vara i verksamhet, då deremot en privatbank
synes mig, lika väl som en Riksbank, böra vara underkastad
skyldigheten att inom tio år inlösa sina creditsedlar och utvisningar,
hvarföre jag för min del skulle vilja yrka en sådan
Den 23 April e. m.
sa
förändring i det sednare morn., att banken i alla händelser inom
tio år, efter det sedlarne utkommit, ansvarar för deras inlösen.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag, lika med Hr
von Hohenhausen och Hr Printzenskjöld, tror, att måhända denna
§ har den mening, som de uttryckt, så tror jag likväl, ali redaclionen
är mindre lyckad, och man skulle kunna komma till
en helt annan slutsats än desse Herrar, om man jemför momenten
med hvarandra. I det första mom. säges nemi., alt bankernas
creditsedlar och invisningar gälla äfven om de äro äldre
än tio år. Af det andra mom. skulle man vidare kunna draga
den slutsats, att om concurs inträffar, så existerar icke eller
någon prescriplionslid, utan man bevakar sin fordran när som
helst. Att detta är meningen, kan man så mycket mera föranledas
till att tro, som der står sedan: ”hvaremot när bolaget
upplöses” etc. Ordet ”hvaremot” innefattar nemi. en motsats
emot föregående mening, d. v. s. att när bolag upplöses oell
del icke är concurs, så är det som den tvååriga prescriptionstiden
inträder. Jag anser icke att detta är §:s mening, men
en otydlighet förefinnes deruti, som torde böra afhjelpas. Hvarföre
jag egentligen begärt ordet, är att jag anser den tvååriga
prescriptionen vara skadlig pä delta ställe, derföre att niir det
blifvit föreskrifvet, att icke någon bevakning af creditsedlarne
behöfver göras i concursen, och de icke under loppet af två år
behöfva presenteras, så blir följden, alt så väl concursdomaren
som bolaget blifva satta i det ledsamma förhållande, att icke
på tvä års tid kunna realisera bolagets tillhörigheter, och jag
skulle derföre tro, att någon annan tid borde sältas i stället
för dessa två år. Jag medgifver gerna, att någon bevakning
synes böra äga rum, men att en presentation af sedlarne skulle
ske inför Konungens Bef;b:de eller på proclamadagen, tror jag
så mycket mindre böra komma i fråga, som om den olyckan
skulle inträffa, att en privatbank komme pä obestånd, och dess
förvaltare vore mindre redliga personer, sä skulle, liksom i America,
stora underslef kunna inträffa. Dubbla sedlar kunde
t. ex. komma att fabriceras, och när K. M:s Bef:h:de kom för
att inventera, så kunde falska böcker vara förda, hvaraf följden
blefve, att när sedlarne om två är presenterades, så kunde
ett vida större qvantum komma att förevisas, än som någon
hade förmodat, och boet följaktligen i förhållande dertill stå i
sämre ställning. Jag skulle derföre å det medlersta mom. vilja
föreslå följande lydelse: ”ej eller skall annan bevakning deraf,
enligt concurslagen, erfordras i bankens concurs, eller i anledn.
af årsstämniug, som vid bolagets upphörande må utfärdas å dess
borgenärer, än att ägare eller innehafvare af dylika creditsedlar
eller invisningar må sednast ä inställelse- eller proclamadagen
hos närmaste Konungens Bef:h:de eller annan laga myndighet
presentera desamma och bevis derom inom en månad
derefter till concursdomaren insända; hörandes dylikt bevis inne10
H. 12
90
Den 23 April e. m.
hålla, jemte antal sedlar, deras valeur och nummer.” Någonting
dylikt anser jag verkligen vara nödvändigt att föreskrifva,
emedan jag för min del anser säkerheten kräfva, att icke en
tvåårig prescriptionstid får efter bevakningen i eoncurs göra sig
gällande för dylika creditsedlar.
Frih. Raab: §:s mening ligger åtminstone för mig klar.
Jag tror, att man dermed velat uttrycka, att den som innehar
dessa sedlar, icke skulle vara skyldig, i händelse af proclama,
att inom årsdagen uppvisa dem, utan endast för den händelse,
att privatbanken upphör, vore det hans skyldighet, alt inom två
år frän dagen af kungörelsens dato presentera sedlarne lill inlösen.
Detta synes mig fördelaktigt för den, som innehar dessa
sedlar; och om privatbauksbolagen sjelfva se upp på sina direclioner,
så lära de icke kunna utfärda dubbla sedlar emot
sina böcker. I allt fall har allmänheten säkerhet i den tillgång,
som finnes bos privatbauksägarne, och jag tror icke, att der är
något att befara vid ett bifall till denna §.
Hr Printzenskjöld: Jag erkänner, lika med Frih. Ce
derström,
Anders, att redaclionen af denna § är mindre väl
lyckad, men likväl icke till den grad, att man kan misstaga
sig om dess mening, hvilket Frih. Raab också tillräckligen har
utredt. Jag afslyrker således desto hellre Frih. Cederströms
förslag, som derigenom en förkortad prescriptionstid för invisningars
och creditsedlars innehafvare skulle uppkomma, hvilket
just varit Utsk:ns mening att icke införa. Tvertom och på de
grunder, som jag haft äran anföra, skulle jag önska, att prescriplionstiden
klefve något förlängd, emedan jag icke anser
det vara med rättvisa och billighet förenligt att utsätta en så
kort tid, att någon innehafvare af en invisning kan gå i mistning
af valutan, helst Riksbanken alltid har medgifvit icke blott
tio år, utan mången gång en ännu längre prescriptionstid för
inlösandet af sedlar, som blifvit aflysta. Men då ingen uuderstödt
milt förslag, så afstår jag derifrån och yrkar bifall till g.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad och propos. å
bifall till 18 § framställdes, blef denna propos. besvarad med
starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att ja öfverröstat nej.
§§ 19, 20 och 21.
Ki föl los.
Härefter förekommo och biföllos Utskms yttranden, rör:de
enskilde bankers skyldighet alt hålla vexlingscontor i alla residensstäder,
och deras sedlars emottagande i Kronans uppbörd,
samt lade R. o. Ad. till handlingarne hvad Utsk:n yttrat i fråga
om förnyande af nuvarande privatbankers octrojer.
Vidare föredrogs Utsk:ns slutligen gjorda hemställan, beträffande
dels den pä K. M:s nåd. beslut beroende frågan om
mynleuhetens förändring, dels ock tiden, hvarunder K. kungör.
Den 23 April e. m.
91
d, 14 Jan. 1824 ma förblifva gällande i afseeude på redan iu1'ällade
banker.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är visserligen en
ganska obetydlig omständighet, som föranleder mig att nu upplaga
tiden med några ord, men det sker för alt förekomma en
omening. I del stycke, som nu sednast upplästes, står nemi.:
”att för den händelse att K. M,, med bifall lill R. Sl:s derom
fattade beslut, skulle antaga en myntenhet, motsvarande r:dr r:gs,
de uti förevarande lag i r:dr b:co bestämde penningebelopp
måtte utföras i den myntenhet, som af Korning och R. St. varder
bestämd.” Detta tyckes förutsätta, att någon annan enbet
än r:dr r:gs kunde antagas; men den är likväl redan bestämd,
och jag hemställer derföre, om icke ordet ”valder” borde förändras
tili ”blifvit.”
R. o. Ad. biföll Ulsk:ns ifrågavarande hemställan, med den
af Frih. Palmstjerna föreslagna redactionsförändring.
Lades på bordet nedannämndc från LagUlsk. inkomna utlåt,
och meni.:
N:o 103, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s betänk.
N:o 5fi. öfver dels K. M:s nåd. proposition med förslag lill förordning
om jords eller lägenhets afslående för allmänt behof,
dels ock väckt motion i samma ämne; och
N:o 104, i anledn. af skedd ålerremiss af Utsk:s betänk.
N:o 89, öfver väckt motion, alt för reverser och invisningar,
ställde lill viss man eller ordres, malte bestämmas enahanda
betalningsansvarighet, som för vexlar m. m.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. j till 1 om natten.
In fidem protocolli,
Jlbert Munck.
Fredagen den 25 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades ett prot.uldr. för d. 23 dennes f. och e. m.
Företogs val af sex Revisorer, för att å R. o. Ad:s vägnar
deltaga uti den innevarande år blifvande revision af Stats-,
Råneo och Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning;
och hefunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:
y 2
Den 25 April f. m.
Gr. von Platen, Ballzar, Cabinellskammarherre, med 62 röster.
Frih. von Nolcken, Carl Adam, Possessionat, . . 6! „
Frih. Lagerfeldt, Israel Adam, Hofmarskalk, . . 64 „
Hr Stuart, Fredr. Christoffer, Kammarråd, ... 64 ,,
Hr Oxehufvud, Olof Philip, Lagman, 62 „
Hr Ehrenstam, Joli. Fredr., Capitaine, .... 63 „
Anställdes val af sex Revisorer, för att å R. o. Ad:s vägnar
deltaga uti den år 1847 blifvande revision af Stats-, Bancboch
Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning; och
heftinnos dertill, vid valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde:
Gr. Gyldenstolpe, Adolph Fredr. Nils, Öfverkammarherre,
med 51 röster.
Frih. Rappe, Axel, Kammarherre, 57 ,,
Frih. Nordenskjöld, Carl Reinh., Conlre-Amiral, . 55 „
Hr Rääf, Leonard Fredr., Kammarjunkare, ... 54 ,,
Hr Aminoff, Joli. Fredr., Hofmarskalk, .... 51 „
Hr Gripenstedt, Joli. Aug., Lieutenant, .... 83 „
Vidare företogs val af de Electorer, hvilka, enligt 108 §
Reg.F. och 65 § Riksd.Ordn., skola äga alt, jemte de öfrige RiksSt:ns
Electorer, utse comiterade till tryckfrihetens värd; oell
befunnos, efter valförrättningens slut, och sedan, af dem som
erhållit lika antal röster, Frih. von Beskow genom lottning blifvit
nämnd till suppleant, följande Herrar genom de fleste rösterne
hafva blifvit utsedde till
Electorer :
N:o 02. Gr. Horn, Claes Fredr., .... med 47 röster.
,, 380. Frih. von Schulzenheim, David, .... 47 „
,, 335. Hr Grubbe, Samuel, 47 „
„ 1979. Hr Brakel, Gust. Ant., 47 „
„ 2275. Hr Lefren, Joli. Pehr, 47 „
„ 2283. Hr Akrell, Carl, 47 „
Suppleanter:
N:o 399. Frih. von Beskow, Bernhard, .... 47 „
„ 2255. Hr af Pontin, Magnus Marlin, ... 46 ,,
Lades på bordel nedanniimnde från Ulsk:n inkomne utlål:n
och meni., nemi. från
Siats-Utskottet:
N:o 284, i anleda, af väckt motion, ang:de åtskilige rusthållares
inom Westmanlands län befrielse från ålagd dagsverksskyldighet
samt åtnjutande af dem anslagen augmcutsränta;
N:o 285, i anledn. af väckt fråga oui indragning af de i
och för Löfås silfververks drifvande upplålue förlauiiigar och
förmåner;
Den 25 April f. ra,
93
Bevillnings- Lag- samt Allm. Besvärs- och
E ko n.-U t s k o t te n:
iN:o 9, i anleda, af RiksSt:ns olika beslut, aug:de lullförfatlningarne;
Banco-Utskottet:
N:o
54, i anledn. af väckt fråga om ett årligt arfvode
för biträde vid afslutande af Baucodiscontverkets räkenskaper;
!N:o 55, med förslag till sammanjemka!»" och voteringspropositioner,
i anleda, af RiksShns skiljaktiga beslut öfver framställningars
i Utsk:s betänk. N:o 29 och utlät. N:o 44, ang:de
Bankens lånerörelse m. m;
L a g-U t s k o 11 e t:
N:o 105, i anledn. af gjorde anmiirkn. vid Utsk:s betänk.
N:o 76, öfver väckte motioner om en förändrad ordning för
lagsökningsmäls behandling i vissa fall; och
N:o 106, i anledn. af gjorde anmärkn. vid Utsk:s betänk.
N:o 46, öfver väckte motioner om förändring af 24 cap. 8 §.
Missg.lnn, i afseende.på ansvaret för den, som oträngd och af
vredes mode drager och'begagnar vapen.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: 1 anseende till
angelägenheten deraf, att de frågor, hvilka omförmälas uti Banco-Ulsk:s
nu bordlagda meni. N:o 55, med det snaraste må förekomma
till omröstning i förstärkt Utskott, hemställer jag, att
nämnde memorial må få uppföras främst å föredragningslistan
för morgondagens plenum.
Denna hemställan blef, uppå derom af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, framställd propos., af 11. o. Ad. bifallen.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ lill 12 f. m.
lii fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 25 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Företog H. R. o. Ad. val af 26 ordinarie ledamöter och 4
suppleanter uti förstärkta Lagutskottet; och hefunnos, efter valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
!I4
Den 25 April. e. m.
Ordinarie Ledamöter:
N:o
245.
Frih. Lagerfeldt, Israel Carl Adam, med
98
röster.
77
380.
77
von Schultzenheim, David, .
63
77
11
386.
11
Berzelius; Fullm. Hr Tersmeden, Nils,
64
77
167.
Hr
Gethe, Sten Porse,
64
>7
11
223.
11
Stråle af Sjöared, Follin. Hr af Sillén,
Lars Gabr
63
77
11
226.
11
Jägerhorn; Fullm. Hr Cederschjöld, Rob.
Teophr
64
79
11
335.
11
Grubbe, Samuel,
97
77
11
408.
11
Danckwardt Liljeström; Fullm. Hr
Elgenstjerna, Carl Magnus, .
63
77
11
440.
11
Dideron; Fullm. Hr Ulfsparre, Georg,
97
77
11
478.
11
Printzenskjöld, Carl,
63
77
11
702.
11
Lagerhjelm, Pehr,
99
11
818.
11
Reenstjerna, Abraham,
64
77
11
1960. A „
Montgommerie; Fullm. Gr. Sparre, Erik,
97
19
1S46.A,,
Foch; Fullm. Frih. Cederström, Claes
Rudolph,
64
77
11
1378.
11
Lagerbjelke, Carl Oscar, .
63
77
11
1476.
11
Riben, Carl Willielm, ......
64
77
11
1582.
9 9
Steuch: Fullm. Hr Tham, Sebast.
Mathias
63
77
11
1612.
11
Grundelstjerna, Axel Wilhelm, . ■
97
77
11
1661.
11
Carlheim Gyllenskjöld, Oscar, . .
64
77
2013.R-,
Rosenblad, Bernhard,
96
77
11
2024.
19
Stjernstam; Fullm. Hr Bråkenhjelm,
Axel Georg,
64
7*
11
2127.
19
Lagerheim, Magnus Abraham, . .
64
»7
11
2195.
7}
Edelstam, Fabian,
97
79
11
2216.
11
Murray, Roberl Gustaf,
von Lindecreutz, Justus Christolfer
77
} 7
2263.
77
64
97
19
2307.
77
af Tuneld, Cai l Erik,
Suppleanter :
64
77
N: o
15.
Hr
Ribbing, Gustaf,
63
rösler.
11
1861.
77
von Hartmansdorff, Aug., ....
63
77
76.
Frih. Kranse; Fullm. Hr von Hohenhausen,
Mich. Silvius,
63
77
11
211.
55
Cederström, Jacob,
62
77
Sedan genom lottning blifvit bestämdt hvilka bland dem,
som erhållit 63 röster, borde blifva suppleanter, äfvensom i hvilken
ordning de borde inträda.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. Lill 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Jlbert Munck.
Den 26 April f. m.
95
Lördagen den 26 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 14 sistlidne Mars.
Föredrogs BancoUtsk:s i gårdagens förmiddagsplenum på
bordel lagda mein. N:o 55, med förslag till samman jemkning
oell voter.propos:r, i anledning af RiksSlms skiljaktiga beslut
öfver framställningarne i Ulsk:s betänk. N:o 29, oell utlåt. N:o
44, ari g: de regleringen af Bankens läneröselse ni.- m.
Utsk:s i detta mern. i afseende på nedannämnde §§ af utlåt.
N:o 44 afgifne yttranden företogos punktvis lill afgörande.
lista punkten,
Lades till handliugarne.
2:dra punkten, äng de 4 §■
R. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna voler.
propos.
3:dje punkten, ang-.de den i 5 § föreslagna disposition
af bancovinsten för nästlidne är.
Lades till haudlingarne.
4:de punkten, ang:de den , del af 5 §, som ufser bancovinsten
för innevarande och följande åren.
Hr von Hartmansdorff, Aug.i Jag vill ieke bestrida
den propos., som bär är framställd, men jag kan icke underlåta
att anmärka en oriktighet i sjelfva motiveringen. Der står
nemi.: ”hvarvid Utsk. dock bör anmärka, att enär, såsom bär
nedan vidare omförmäles, 3:ne RiksSl. bifallit Utskis framställning
i 53 §, att något visst förhållande mellan metallisk cassa
och sedelstock för framtiden icke må bestämmas.” Men i den
53 § står endast, ”att föreskriften härom i 120 § af nu gällande
bancoreglem. måtte få utgå;” det är allt hvad, som uti
den åberopade § är sagdt. Deremot och enär BancoUtsk. har
framställt oell R. St. bifallit, att endast 20 millioner sedlar niå linnas
ulan metallisk fond, så är derigenom, pä sätt Hr Lefrén förut
sagt, ett visst förhållande bestämdt mellan metallisk valuta
och sedlar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då, så vidt jag fattat Hr von
Hartmansdorffs anförande, hans mening icke varit att bestrida
den uppställda propos., kunde visserligen all vidare discussion i
detta ämne anses öfverflödig-; men jag kan dock icke undgå att
fästa uppmärksamheten derå, att dä 3:ne Stånd redan beslutat,
alt föreskriften i 120 § af nu gällande bancoreglem. skall utgå,
så mäste den ock vara helt och hållet försvunnen, utan att
kunna i någon annan § insättas. Någonting helt annat är den
06
Den 26 April f, m.
nya grundsats, som nu af R. St. blifvit uttalad, att det icke
får finnas mera än 20 millioner r:dr utöfver den metalliska
valutan, och har den icke det ringaste sammanhang med det
sålunda afskalfade stadgandet.
Uppå härefter framställd propos., godkände R. o. Ad. den
af Utsk. i denna punkt föreslagna voter.propos.
5:te punkten, innehållande ett, i fråga om 5 och 6 §§
ock för den händelse alt beslut fattas om blifvande bancovinstens
öfverlemnande till Riks.corti., afgifvet förslag till voter.
propos.
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet.
fattade beslut, godkänna denna voter.propos., att blifva föremål
för omröstning, i fall beslut fattas om bancovinsteus öfverlemnande
till Riksg.cont.
6-te punkten, innehållande ett, i fråga om samma §, men
för den händelse att R. St. besluta, att den blifvande bancovinsten
skall för Banken reserveras, afgifvet förslag till voter.
propos.
R. o. Ad. godkände äfven denna voter.propos., att blifva
föremål för omröstning, derest den grundsats godkännes, att
bancovinsten bör för Ranken reserveras.
7:de punkten, ang-.de g §.
Bifölls.
8:de punkten, ang-.de 11 §., 9:de pukten, ang-.de tg och
20 §§., 10:de punkten, ang.-de 2^ §., och 11 punkten, ang rie
uteslutande af ordet ordinarie i morn. a) af 25 §.
Lades till handlingarue.
12:te punkten, ang:de anställande af omröstning i fråga
om morn. a), b), c), d), e) och f) af 25 §.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag anhåller få fästa
uppmärksamheten på det särskilda förhållande, som härvid företer
sig. Trenne Stånd hade nemi. redan fattat beslut i frågan,
då PresteSt:s inbjudning ankom till BondeSt. Jag vet icke
om det är så alldeles förenligt med grundlagen, att ett af
R. St. redan fatladt beslut sålunda genom en inbjudning
upphäfves; jag ser åtminstone ieke gränsen, då man skulle veta
om ett beslut skulle anses vara fatladt eller icke.
Hr Rosenblad: I anledning af hvad Hr Mannerskantz yttrat,
anhåller jag blott att i R. o. Adis minne fä återkalla, att
ett dylikt förhållande vid våra riksdagar mer än en gång har
inträffat. Särskildt påminner jag mig ett exempel derpå, sorn
utgick från sjelfva Riddarhuset vid 1S29 års riksdag, då BaneoUtsk.
hade för Öfverslelieutenant Adlerstams barn föreslagit
en ersättning för ett förment lidande, som hade vederfarits
honom vid en Bancoauclion. Utsk:s betänk, var nemi. redan
af 3:ne Stånd bifallet, då R. 0. Ad. beslöt en förändring,
Den 26 April f. m.
67
hvilken genom inbjudning till de andra Stånden blef af dem
antagen.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Att äfven
här oformligheler kunna inträffa, derpå hafva vi, såsom Hr Rosenblad
nämnt, bevis nog; men jag måste dock bekänna, att detta
är högst beklagligt, ehuru Hr Rosenblad torde vara rätt nöjd
alt det skett denna gång.
Hr von Hartmansdorff: I bancofrågor förhåller det
sig med min värde graune såsom med Calholska kyrkan: han
har allat för alla synder. Men derföre alt man har denna utväg,
är del dock icke rätt, att göra om, hvad som en eller annan
gång här skett oriktigt. Jag kan, för min del, icke underlåta
att vid della tillfälle instämma i den reservotion, sorn Hr Akerman
afgifvit; • om ärenderna på annat sätt behandlas, så har
man hvarken i peuningeväsendet eller i andra förhållanden någon
säkerhet.
Hr Rosenblad: I anledning af den siste talarens an
märkning,
vill jag till honom sjelf och det H. Ståndets ledamöter
öfverlemna all bedömnta, hvilken af oss, som mest har behof
af allat för sina synder.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag tillåter mig icke att recensera
ett annat RiksSl:s förhållande; jag tillåter mig blott
alt gifva luft åt min egen känsla, som är den, att jag linner
beklagligt, alt man rifver upp redan lättade beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Rättigheten att genom från
trädande
af ett beslut, som redan är R. St:s, göra detsamma
om intet, är icke i grundlagen medgifven; jag får således emot
all följd af detta beslut till prot. mig reservera.
Då nu öfverlägguingcn ansågs vara fulländad och H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade god
känna
den af Utsk. i förevar, punkt föreslagna voter.propos, ropades
starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade,
det han trott sig finna, att ja öfvérröstal nej.
13:de punkten, innehållande ett, för den händelse alt vid
omröstningen om mom. o), b), c), d), e) och f) af 25 § japropositionen
skulle bifallas, a/'gifvet förslag till voter.propos.
om. ett tillägg vid sistnämnde mom.
R. och Ad. beslöt alt, med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, godkänuna denna voter.propos., att, i det
förutsatta fallet, blifva föremål för omröstning.
14:de punkten, ang-.de mom. g), h), i), h) och l) af 25 §
och 15:de punkten, ang:de 27 §.
Lades till handlingarne.
lfi:de punkten, ang-.de 28 §.
10 H. 13
98
Den 26 April f. m.
R. o. Ad. godkände de af Utsk. i denna punkt föreslagna
voter.propos:r.
17:de punkten, ang:de 32 §; J8:de punktenang:de 45 §;
19:de punkten, ang:de 4l §; och 20 punkten, ang:de 4g §.
Lades till handlingarne.
21:sta punkten, ang:de 5/ §.
R. 0. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna veter.
propos.
22:dra punkten, ang:de 53 §.
Bifölls.
23:dje punkten, ang:de 54 §i 24:de punkten, nng:de 55
§; och 25;te punkten, ang:dc 56 §.
Lades till handlingarne.
26:te punkten, innehållande jem/cningsförslag i afseende
pä 57 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För min del tillstyr
ker
jag R. 0. Ad. att antaga Utsk:s jemkningsförslag, med det
villkor likväl, som Utsk. sjelf ansett nödigt alt dervid flista, alt
nemi. förslaget, i händelse det icke af 3:ne Stånd varder anlaget,
må anses förfallet. Jag anser ett sådant villkor Vara nödigt,
på det att R. 0. Ad., för den händelse, att Utsk:s framställning
icke skulle blifva af 3:ne Stånd bifallen, då icke måtte
anses hafva frånträdt sitt beslut, hvilket, vid en skeende votering
i förstärkt Utsk., jag anser äfven böra komma under
omröstning.
Hr von Hartmansdorff: Vid summorne, som finnas
i förslaget, vill jag mindre fästa mig; men deremot har R. o.
Ad. i sitt beslut, föreslaget af Frih. Palmstjerna, stadgat, att
för de summor, hvarmed Bankens sedlar skola ökas för att
öfvertaga en privatbanks lånerörelse, skall anskaffas silfver till
halfva beloppet. Denna omständighet är af den vigt, att jag
för min del skulle önska, att R. o. Ad. vidblefve sitt beslut.
Hr Mannerskantz: Det synes mig, som hade Hr von
Hartmansdorff förbisett Utsk:s förslag i mom. d), der det slår:
”att det i § 51 stadgade maximum af sedelstock icke härigenom
må ökas med mera än högst 5,000,000 r:dr, och att såsom
fond för de sedlar, Banken, genom infriande af ofvanberörde
assignationer, kan komma alt utgifva, anskaffas metallisk
valuta, motsvarande halfva beloppet.”
Frih. Palmstjerna: Jag är förekommen af Hr Manner
skantz.
Jag skulle visst icke tillstyrka antagandet af Utsk:s
sammanjemkningsförslag i fall icke ifrågavarande del af R. o.
Ad:s beslut deruti vore intagen. Då emedlertid Hr von Hartmansdorffs
anmärkning hvilar på ett missförstånd, torde Hr von
Den 26 April f. m.
99
Hartmansdorff tillåta, alt discussionen deröfver får ur protocollel
utgå.
Hr Lefre'n: Afven jag tillstyrker, på sätt Frih. Palm
stjerna
föreslagit, antagande af Utsk:s förslag. Misstaget af
Hr von Hartmansdorff är upplyst: hvad han önskar, finnes uti
moni. d).
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner milt förbiseen
de
och afslår från min anmärkning.
Ofverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter,
uppå af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., R. o. Ad.
biföll ifrågavar. jemkningsförslag, med det villkor, att detsamma
anses förfallet, såvida icke minst 3:ne Ständ dertill lemna
bifall.
27:dc punkten, innehållande ett, för den händelse att nyssnämnde
jemkningsförslag icke af 3:ne Ständ antages, uppgjordt
förslag lill voter.propos. ang:de morn. a) i Sy §.
R. o. Ad. godkände denna voter.propos. att, i det förutsatta
fallet, blifva föremål för omröstning.
28:de punkten, innehållande en, äfvenledes för den händelse
förenämnde jemkningsförslag icke bifalles, gjord inbjudning
till instämmande i BondeSt;s beslut rör:dc mom. b) af
57 §, äfvensom tillika, för det fall denna inbjudning ej antages,
förestagne voler.propos ;r, ang:de sagde mom.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af mitt förra yttrande
och det beslut R. o. Ad. tagit, måste jag nu afstyrka antagandet
af den inbjudning, som Ulsk. här gjort, att instämma uti
RondeSt:s beslut litt. b).
R. o. Ad. beslöt alt icke antaga inbjudningen samt godkände
derjemte de i denna punkt föreslagne voter.propos:r.
29:de punkten, innehållande en, likaledes för det fall att
förenämnde jemkningsförslag ej antages, föreslagen voter.propos.
ang:de mom. c) af 5j §.
Denna voter.propos. godkändes.
30:de punkten,
Lades lill handlingarne.
3lista punkten, ang:de 5g §.
Frih. Palmstjerna: Då den temligen vigtiga frågan,
huruvida Bancofullm. skulle vara berättigade att lemna lorskotter
på siifvcrleveranser här till pröfning förevar, föreföll
en läng discussion öfver densamma, äfveusom åtskillige förslager
framställdes, hvilka siuteligen jemkades tillsammans lill
ett beslut. Detta beslut mäste således anses vara efter mogen
öfverläggning fattadt, och jag vågar på denna grund tillstyrka
R. o. Ad. att afslå Utsk:s inbjudning och vidblifva
si it beslut.
100
Den 26 April f. m.
Hr Rosenblad: Jag instämmer med Frih. Palm
stjerna.
Men just med anleda, af Ulsk:s inbjudning till 11. o.
Ad. och PresteSt. att, till undvikande af 2:ne voteringar, sammanjemka
sinn beslut, så får jag, för den händelse, alt 11. o.
Ad. skulle vidblifva sitt beslut, anhålla, att en inbjudning måtte
till det Högv. Ståndet få afgå, att det Högv. Ståndet måtte
sig med R. o. Ad. i dess beslut lorena.
Hr von II o b c n b a u s e n: Då, såsom det vill synas mig,
vi hafva haft leda nog af inbjudningar i dag, och då dessutom
en sådan nu skulle komma för sent, emedan delta ärende nu i
alla RiksStåndeu föredrages; sä afslyrker jag all fråga om
inbjudning.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt i
ämnet fattade beslut och godkändes de i denna puukt föreslagna
voter.propostr.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera, om R.
o. Ad. bifölle, alt, såsom Hr Rosenblad föreslagit, PresteSt.
må inbjudas att instämma i R. o. Ad. beslut.
Ropades starka nej, jemte ett eller annat ja, hvarpå II.
Ex. tillkännagaf, att härvid nej öfverröstat ja.
32:dra punkten, ang:de 6o §■, och 33:dje punkten, ang:de
6 / §.
Lades lill handlingarne.
34:de punkten, angide 62 §.
Frih. Palmstjerna: Då jag, lika med Ulsk., är af den
mening, »It den af R. o. Ad. vid denna § beslutade förändring,
icke medför någon fördel i och för sjelfva saken, så tillstyrker
jag R. o. Ad. alt afstå frän sitt beslut och antaga Utsk:s inbjudning,
att instämma i dess Usta förslag, hvarigenom 3:ue
Stånds beslut uppkommer och votering undvikes. Utsk:s förslagär,
såsom hvar och en, som läser detsamma, torde finna, alldeles
fullständigt och har icke behof af den tillsättning af några
ord, som R. o. Ad:s beslut innebär.
Hr Rosenblad: Med all aktning för Utsk:s uttalade öf
vertygelse,
att den af Utsk. föreslagna redaclion är den hästa
för vinnande af det ändamål, som i denna § åsyftas, måste jag
likväl förklara, alt jag anser ilen af R. o. Ad. beslutade redaction
vara bestämdare och bättre. Jag tror mig kunna göra
denna förklaring med så mycket större anspråkslöshet, som det
icke var jag, som föreslog den beslutade förändringen att, genom
tillsättande af orden ”underhandlingen 0111,” borttaga det
missförstånd, som af ordet ”bemedla” möjligen kunde uppkomma.
Vid förefallande fråga om ett lån, som Banken kan komma
att upptaga, är väl meningen icke att från eli 11. St:s verk
pä K. 51. skjuta en verkställighetsålgärd, sorn på nämnde verk
beror, utan måste meningen väl vara, att K. 51,, såsom varande
Den 2G April f. m.
101
Svenska Stålens öfverhufvud, målto erkänna lånet och bemedla
de åtgärder, som för dess upptagande kunna vara af behofvet
påkallade. Jag tillstyrker således R. o. Ad. alt vidblifva
sitt beslut.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Då deri af
IIr von Hartmansdorff föreslagna förändring i redactionen af
denna § utaf R. o. Ad. beslöts, på grund deraf alt R. o. Ad. ansåg
den utgöra ett förtydligande af §, sådan den af Ulsk. blifvit
föreslagen, var jag af en händelse icke bär närvarande och
kunde följaktligen ieke då motsätta mig densamma. Jag anser
mig derföre nu böra tillkännagifva, att jag, långt ifrån att dela
den öfvertygelse, att förändringen skulle utgöra en förbättring
af §, tverlom anser den belt oell hållet förinta den åsigt,
som legat till grund för densamma. Utsk:s mening har varit,
att, dä fråga uppstode om ett läns upptagande för Bankens räkning,
K. M. dä sjelf läcktes derom ingå i underhandling. Ty
hvad visar oss erfarenheten af Hrr Bancofullm:s underhandlingar?
Jo, att de ännu aldrig kunnat erhålla ett lån; åtminstone
0111 det lyckats deni, har det skett på vida drygare villkor, än
sorn å annan väg bade kunnat erhållas. Den vanliga formen
bar varit, ali Fullmäktige halva utsatt en viss dag, på hvilken de
personer, sorn kunde finna sig hugade att lemna lån lill Banken,
borde inställa sig derstädes, Jag vill hemställa huruvida
det är troligt att några större bankierer, på denna blotta annonce
i avisorna, skola på utsatt tid och ställe sig infinna för
alt göra sine anbud? Ar det icke rent af alt kasta ett åtlöje
pä våra financiella åtgärder? Om man jemför de villkor, på
hvilka Baucofullm. föriidue år npptogo ett län pä 2 millioner
IIaiub.b:co med deni, sorn genom ett annat sätt att gå tillväga
bade slått ali erhålla, så linner man, all skillnaden utgjorde 1
million r;dr Svenskt, och jag frågar, om det är skäl alt uppoffra
en så stor procent för blott och bart en forms skull? Jag
anser högst vigtigl att R. o. Ad. frångår sitt beslut.
Hr von Hohenhausen: Då jag nu hört Hr Rosenblad,
som annars har en särdeles lätthet att i vidsträckt mening uppfatta
stadganden och föreskrifter, likväl här öfverensstämma
med Ulsk. uti den tanka, sorn legal lill grund för denna §, alt
det nemi. är Bankofullm., som vid låns upptagande för Bankens
räkning hafva sig de verkställande ålgärderne ålagde, hvaremot,
hvad sjelfva contractels uppgörande beträffar, någon latitud
bör lemnäs K. M. att länet bemedla ; sä kan jag icke annat
än med Frih. Palmstjerna förena mig uti den anhållan, att
R. o. Ad. ville frångå sitt. beslut om de der i min tanka alldeles
obehöffige ordens införande i §. De utgöra helt och hållet
en bisak; hufvudsaken är, alt K. M., som vakar öfver lagarnes
handhafvande inom Riket och som är den, hvilken sjelf har
stadfästat grunderne för Bankens förvalluiag, att säger jag K.
M. i denna Sin höga egenskap garanterar de lån, som för Svenska
Bankens räkning kunna behöfva ali upptagas.
102
Den 26 April f. m.
Ilr von Hartmansdorff: När jag föreslog den förän
dring
i ordalagen,' hvilken nu är föremål för anmärkning, så
skedde det egentligen derföre, alt jag ansåg del vara ett fel
emot språket, att säga det man skulle bemedla ett lån. Jag
vet icke hvad sådant vill säga; deremot att bemedla en underhandling,
det tror jag att något hvar förstår. Men jag har
nu förnummit, genom de anmärkningar, som blifvit gjorda af
ordföranden inom BancoUtsk., alt Utsk. haft en mening, som jag
icke anat; nemi, att det icke vore Bancofullm., som skulle underhandla
om lån, utan att det skulle vara Regeringen, som ägde
göra det. En sådan tanke har icke fallit mig in tillförene,
och den synes vara bestridd af sjelfva ordalagen i Utsk:s eget
förslag; ty det står, alt ”R. St. hos K. M. i und. anhålla, det
K. M. uppå Bancofullm:» und. anmälan i ämnet, i nåder täcktes
låta bemedla det af Bancofullm. för Bankens säkerhet nödigt
ansedda lånet, under den form, som för ändamålet kan
finnas erforderlig, samt å ett sådant lån meddela Dess nåd. garanti.
” Kan någon lämpligen garantera sig sjelf? Om K. M.
later föra underhandlingen i Sitt namn, hvad vill det säga, alt
Han garanterar den? Del är ungefär så som skulle en gäldenär,
för alt skalfa större säkerhet för det lån han begär, med
ed bekräfta, att lian verkligen vill betala det. Detta lärer väl
icke vara lämpligt för någon, aldraminst för en Konung? När
man talar om garanti; så måste man tala om den såsom borgen,
eller att man vill ikläda sig ansvar för hvad en annan
lånar. Jag kan således icke tänka mig någon annan mening än
den, alt det äro Fullmäktige, som underhandla om länet, men
som dertill begära K. M:s bemedling, genom flans beskickningar
å främmande ort. Hvarför är sådant nödvändigt? Det hafva
vi hört många gånger; nemi. derföre, att banker hafva såväl i
Europa, som särdeles i Norra America icke kunnat fullgöra
sina förbindelser. Della är hvad som vållat, att man vid dylika
afhandlingar icke ansett någon tillräcklig säkerhet finnas,
utom Regeringens borgen.
Jag kan sålunda icke föreställa mig annat, än alt det beslut
R. o. Ad. har fattat, öfverensstämmer både med Utsk:s
mening och med språkets fordringar, hvarför jag anhåller,
att det måtte få qvarstå. Påståeendet, att Bancofullm. icke
hafva kunnat erhålla lån, vill jag icke un upptaga till besvarande.
Den som läser Bancofullm:s protocoll, finner nogsamt
hvad som i detta afseende varit för Fullmäktige möjligt,
eller icke.
Hr Rosenblad: Jag vill endast fästa uppmärksamheten
på den stora seger, som genom tillägget: ”samt ä ett sådant
län meddela Dess nåd. garanti” i denna fråga är vunnen. Ty
om också ordet garanti icke skulle vara så väl valdt, så uttrycker
det likväl uti ifrågavarande fall ett erkännande af
Svenska Statens öfverhufvud, som mäste vara af största betydenhet.
Deremot torde del vara tvetydigt huruvida, sålänge
Den 26 April. f. m.
103
det blott är R. St. och icke Sveriges Rikes d. v. s. K. M:s och
R. St:s Rank, det kan vara lämpligt alt dessas enskilda operationer
skola bedrifvas af den styrelse, som de sielfve hafva
tillsatt.
Hvad öfrige Bankens förhållanden angår, som här blifvit
nämnde, så är jag i tillfälle alt lemna den upplysning, att underhandlingar
om låns erhållande visserligen drifves med England,
men att man derifrån svarade, det man, i anseende dertill,
att den Svenska Banken, såsom varande en privat institution,
fastän med namn af en statsbank, icke vore nog känd,
önskade Konungens garanti för det äskade lånet. Från Tyska
sidan åter, der Svenska Bankens förhållanden liro bättre kända,
hade Bancofullmäktige redan i Mars månad 1844 anbud på ett
lån emot 3.] proc., fastän Fullmäktige med afseende på den föreslående
riksdagen icke ansågo sig böra detsamme upptaga.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag är förundrad deröf
ver,
alt man ens kan draga i tvifvelsmål behofvet af K. M:s
garanti för de län, som för Svenska Banken kunna behöfva alt
å utländsk ort upptagas. Den vanliga formen för utländska lån
är den, alt hufvudobligationen, pä hvilken sedermera alla de
mindre obligationerne sig grunda, underskrifves af den regerande
personen sjelf i det land, hvarest man behöfver lånet.
Det är blott i denna form, som man kan erhålla lån på utländska
börser; de blifva annars alltid vida kostsammare. Jag är
ledsen att ännu en gång behöfva upprepa hvad som hände förlidne
år; att nemi. Bancofullm., dä de sökte lån i England,
Frankrike och Holland, ifrån alla häll lingö till svar, alt man
hade förlorat så mycket på de Americanske baukerne, att man
hyste misstroende till alla banker, och derföre icke ville hafva
med några sådane mera att göra, men deremot gerna med den
Regering, som lemnade garanti för att länet blefve återbetaldt,
hvilket hade till följd, att på det lån, som sedermera upptogs,
och som belöpte sig lill 2 millioner Hamburg. b:co, dilferencen
uppgick till nära 1 million Svenskt utöfver hvad den i annat
fall hade kunnat blifva. Det finnes ingen, som mera än jag är
öfvertygad om vår Banks soliditet; men huru, med nuvarande
former i vår banklagstiftning, kunna derom öfvertyga tusentals
personer på fremmande börser? Jag anser det vara högst nödigt
att R. o. Ad. frångår sitt beslut i afseende på det gjorda
tillägget.
Hr von Hohenhausen: Jag erkänner, att jag icke rätt
hörde Gr. Björnstjernas första yttrande; emedan Hr Grefven under
talet vände sig bort åt den andra sidan. Men då emedlertid
under den discussion, som i anledning deraf uppstått, jag
hört 2:nc af Husets ledamöter, hvilka äro Fullmäktige i Banken,
yttra, alt Hr Grefven tyckts hafva anlydt derpå, som skulle
Utsk:s mening hafva varit att Regeringen vore den, som ensamt
skulle upptaga länet och sedermera öfverlemna penningarne till
Banken; så kan jag icke annat än frångå mitt förra yrkande,
104
Den 20 April f. m.
att R. o. Ad. målte borttaga det beslutade tillägget, och nu i
stället tillstyrka R. o. Ad. alt vidblifva sitt en gång fattade
beslut.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Som mitt yttrande möj
ligen
kan hafva gifvit anledning lill den förmodan, som skulle
min mening hafva varit, ali Regeringen ensam, utan Bancofullm:s
inblandning, vore den, som skulle upptaga län, så anhåller jag
att nu fä förtydliga mig. Bancofullin. äga nemi. den obestridliga
rättigheten att inkomma till K. M. med förklarande, att
Banken beböfver ett så och så stort län till förstärkande af sin
metalliska cassa, för hvilket ändamål Fullmäktige hos K. M.
anhålla, att K. M. täcktes bemedla eller underhandla om ett sådant
låri. Underhandlingen sker sedan på den väg, sorn K. M.
linner lämpligast, hvarefter, sedan länet blifvit beviljadl, penningarne
einotlagas och till Fullmäktige i Bankens hvalf öfvet lemnas,
utan alt Regeringen eller någon annan dermed äger det
ringaste att skada. Det är blott sjelfva bemedlingen, som möjligen,
genom Finauce-departementets medverkan eller å ministeriel
väg, för sig går med mindre omkostnader för Banken.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af Hr Rosenblads
yttrande, anhåller jag, ali R. o. Ad. tiickles, innan beslut lättas,
erinra sig den ömtålighet, som ägt runi hos R. St. i afseende
pä innehållet af 72 § Reg.F. Deri säges, alt Banken skall
stå under R. St:s egen garanti och vård, hvilka ord utan tvifvel
föranledt stadgandet i nu gällande bancoreglem., äfvensom de
svårigheter, hvilka derigenom uppkommit för Bancofullin. att
erhålla lån. Nar man nu kommit så vida, att BancoUtsk. vill
medgifva Konungens garanti, så hör man akta sig för att gä
längre, och begagna sådana ordalag, ali Ständerna möjligen
skulle kunna tro det man ville skilja Bankens upplåningar eller
skuldsättningar från dess egne Fullmäktige. Delta har visst icke
varit meningen, men man skall akta sig för blotta skenet deraf;
ty det kunde annars hända, all bancoreglemculet, när det skall
uppgöras, detta komme att slå i strid med de särskilda beslut,
som nu pä förhand fattas. Jag förnyar derföre min anhållan,
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt fattade beslut.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade antaga Ulsk:s
i denna punkt gjorda inbjudning till instämmande i Ulsk:s af
PresteSt. gillade förslag.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. vidblefve sitt
förut i ämnet fattade beslut.
Ropades äfven ja och nej.
Med tillkännagivande, att H. Ex. ej kunnat uppfatta, huruvida,
vid besvarandet af dessa propositioner, ja eller nej varit
öf
-
Den 2G April f. m.
105
öfvervägande, förnyade H. Ex. den först gjorde propos. till inbjudningens
antagande, oell ropades dervid starka ja, blandade
med många nej, hvarpå H. Ex. tillkäunagaf, det lian trott sig
linna, att ja härvid öfverröslat nej.
Hr von Hartmansdorff anhöll om votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voler.propos.
Den som bifaller BancoUtskis i mein. N:o 55 gjorda inbjudning
till instämmande i Ulsk:s af PresleSt. gillade förslag
ali 62 § af utlåt. N:o 44, voterar
■ia;
Den del ej vill, voterar
ne j;
Vinner nej, vidblifver R. o. Ad. sitt förut i fråga om nämnde
förslag fattade beslut.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer
Ja — 35.
Nej — 3!).
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. godkände B. o. Ad. de af Utsk. i fråga om 62 § föreslagna
voler, proposir.
35:1 e punkten, ang:de 63 §.
B. o. Ad. vidblef sitt i ämnet fattade beslut och godkände
de i denna punkt af Utsk. föreslagne voler.propos:r.
36 punkten, innehållande anmälan, att öfrige i mern. N:o
56 icke omförmälde §§ af utlät. N:o 44 blifvit af samtlige
liiksSt:n gillade.
Lades till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: Jag nödgas i Utskts
betänk, anmärka eli ord, som, efter hvad jag förmodar, är ett
skrilfeb, och kan rättas af BancoUlsk:s egne ledamöter. På sidan
11 svnes det sorn hade man förexlat tid och rum; der står
nemi.: närvarande belopp, i st. f. nuvarande belopp. Beloppet
är aldrig, med undanlag af den ringa del, sorn ligger i cassan,
närvarande utan frånvarande hos läntagarne ; det skall sålunda
tydeligen heta ”nuvarande lopp”.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkäunagaf, det han och de
öfrige BiksSl:ns Talmän, till följd af dem lemnadt uppdrag, till
H. M. Konungen framburit KiksSltns und. önskan att få aflägga
en und. uppvaktning för att lyckönska K. M. till dess återkomst
till hufvudstaden, och att K. M. dertill lemnat nåd. bifall samt
förklarat sig vilja mottaga denna uppvaktning nästa Tisdag kl.
i öfver 2.
10 H.
14
106
De n 26 April f. m.
II. Ex. lillkännagaf härefter, alt plenum komme att fortsättas
kl. 6 e. m.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag blifvit underrättad
derom, alt 11. o. Ad. behagat hedra mig med sitt förtroende ali
vara Revisor vid näst inträffande statsrevision, ber jag att lill
prot. få anmäla, alt om jag icke nu vid delta tillfälle begagnar
mig af den rätt, som grundlagen medgifver, ali afsäga, mig
nämnde förtroende, sä sker det endast oell allenast derföre, att
jag anser R. o. Ad:s tid för dyrbar att användas till förrättande
af nytt val, för all fylla platsen efter mig, om jag nu af
ginge
derifrån; oell då jag dessutom anser denna plats lätt va
ra
fylld, är del således lemmmeligen likgiltigt om densamma
besattes genom val af R. o. Ad. eller llidd.Direct.; men
det må dock vara mig tillätet att vid detta tillfälle förklara, det
jag anser för min del olämpligt, att en person, hvilken innehar
den tjenstebefattning, sorn jag bekläder, deltager i revision af
statsverkets räkenskaper oell förvaltning. Det inä äfven vara
mig tillåtet nämna, att, om del måste antagas utgöra ett bevis
pä smickrande förtroende för den person, sorn kallas lill ett
sådant värf, är det så myckel angelägnare för honom att visa,
del icke något misstag ligger lill grund för en sådan kallelse.
Ett sådant förhållande mäste dock bär hafva inträffat, då jag
bestämdt tror mig känna, ali mängden af de personer, som denna
gäng arbetat för detta val, arbetat mot ett dylikt vid förra riksdagen,
äfvensom sökt förhindra mitt utväljande vid denna riksdag lill
platser, med hvilka R. o. Ad:s förtroende varit förenadt, och
kallelse till hvilka af mig skulle mottagits med så mycket större
erkänsla, som jag då icke ansett mig förhindrad alt antaga
desamma och att genom eli allvarligt bemödande visa mig
värdig det förtroende, som lemuats mig. Jag bär således ansett
mig skyldig upplysa de Herrar, som denna gäng hedrat mig med
si t L förtroende, och hvilket jag svårligen kati anse annat än som
en supposition, alt jag numera skulle hafva ändrat öfvertygelse,
alt jag icke vet mig sjelf hvarken med ord eller handling till
en dylik förmodan gifvit anledning.
Föredrogs ånyo LagUlskottets d. 15 och 22 dennes på bordet
lagda betänkande N:o 93, i anledning K. M:s nådiga propos:r,
angtde antagade af dels ny strafflag, dels ock lag om verkställighet
af fängelsestraff.
Frih. Stael von Holstein, Otto Willielm: Då jag ej
tillförene deltagit uti någon discussion på detta rum, skulle jag
måhända icke eller i dag hafva uppträdt, om icke den obehagliga
händelse inträffat, alt Just. Statsministern Frih. Nordenfalck
ådragit sig eu knäskada, hvarigenom lian blifvit urståudsalt att
fullgöra en för honom kär pligt, den, att uppträda till försvar
för grundernc till K. M:s nåd. propos:r ungule antagande af
Den 20 April f. m.
107
dels ny strafflag, dels ock lag om verkställighet af fängelsestraff.
Det torde således icke biira förefalla R. o. Ad. oväntadt
om jag nu skulle linna mig något förlägen, och jag hoppas
att R. o. Ad. öfverser, om jag icke åt språket kan gifva den
rundning och fulländning, jag skulle önska. 1 frågan huruvida
vår nuvarande brottmålslagstiftning fordrar förbättring, torde
icke någon tvekan äga rum. Jag har ålminslone aldrig bort
delade tankar derom. I den nya strafflagen har dödsstraffet
blifvit bibehållet för alla de fall, der det rimligtvis kunnat komma
i fråga. Jag kan icke föreställa mig, att någon anser bibehållandet
af spö- och ris-straff, eller de s k. afflictiva straffen,
som äro åtföljde af vanära, vara lämplige, och dä man icke
haft annat än fängelsestraff, alt sälta i stället, inser jag icke
hvilka väsendtlig.-» invändningar, som med fog skulle kunna göras
emot den nya lagen, såvida icke den, alt man tvekade hvilket
dera af de båda fängelsesvstemerne, det Auburnska eller det
Philadelphiska, borde äga företräde. 1 frågan derom torde möjligen
något vara att erinra. 1 afseende åden betänklighet, som
jag har anledning förmoda vunnit insteg, att det nya fängelsesystemet
skulle medföra så stora kostnader, att statsverket icke
tälle vid deni, hoppas jag att, om så fordras, kunna lemna sådane
upplysningar, att R. o. Ad. skall finna, det kostnaderne
icke blefvo så öfverdrifna, att icke Sverige, lika så väl som
många andra länder, kunde dermed uthärda. Det nu förevarande
betänk., som engenlligén endast afhandla!' frågan om hvilka
de st ra lia r ler äro, som böra ligga till grund för det nya straffsystemet,
är af beskaffenhet, att i fall R. St. detsamma nu bifalla,
äro R. St. likväl derigenom ingalunda hvarken moraliskt
eller juridist förhindrade, att då sjelfva detaljbestämmclserne
lill pröfning förekomma, göra de modificalioner, hvilka icke
strida emot sjelfva systemet. R. St. hafva redan år 1815 i afseende
på straffbestämmelser och straffsystem hufvudsakligen
uttryckt alldeles enahanda åsigter med deni, hvilka ligga lili
grund för detta betänk., äfvensom R. St. i skrifvelse af d. 15
Juni 1841, ang:de anslag lill fängelsebyggnader, väl icke sä uttryckligen
som 1815 uttalat sådan åsigt, men likväl antydt, alt
de i ämnet hyste enahanda tankar, dä som förr. Under sednare
lider hafva de fleste civiliserade länder antagit strafflagar,
hvilka stå i hufvudsaklig öfverensstämmelse med dem, hvartill
grunderne här finnas uppgifne, och helt nyligen har Konungen
af Belgien till Kamrarne gjort framställning om lagförändring i
likartad syftning. I många hänseenden bemödar sig Svenska folket
alt på civilisationens fält taga jemna steg med andra länder;
och jag kan icke förmoda, alt det nu i detta skulle vilja
stå tillhaka. Jag hoppas således, alt R. o. Ad. äfven skall genom
sitt beslut i denna fråga gifva en hyllning åt de åsigter,
som både förut bär och i andra länder gjort sig gällande. För
närvarande har jag ansett detta vara nog i sjelfva saken. Skulle
åter under discussionens lopp anmärkntr göras, som kunna påkalla
svar, vägar jag förbehålla mig att fä dem bemöta; inskräu
-
108
Den 26 April f. m.
kande jag mig således nu till den anhållan, all R. o. Ad. malle
bifalla LagUlsk:s betänk. N:o 93.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Utsk. har sagt, att allmänna
rösten påkallar en förändring i brottmålslagen. Delta
vill jag icke bestrida: men månne det är just ilen förändring,
som Utsk. föreslagit? Man kan icke så noga veta hvad Utsk. i
det fallet menar; ty när del blott framställt grundsatser, utan
att framställa åtföljande redactioner och capitel, så befinna sig
Stånden vid denna frågas pröfning alldeles i samma författning,
som det befann sig under förliden riksdag, då Coust.Utsk. framställde
en naken grundsats till nationalrepresentationens ombildning,
utan att hafva densamma fullständigt utfört. R. St. och
deribland äfven delta Stånd hade den oförsigligheten alt inlåta
sig i pröfning af grundsatsen, innan den ännu erhållit sin utveckling
i bestämda paragrafer. Följden blef, att när det sedermera
utförda förslaget skulle granskas, så var man bunden
af grundsatsen, utan att kunna godkänna tillämpningen. Den
värde talaren, som yttrade sig före mig, har nyss sagt, alt R.
St. icke skulle vara bundne vid detaljerncs granskning, om de
nu särskildt anloge grundsatserne. Jag tillstår, att jag icke förstår
huru delta skulle vara möjligt, med mindre man vill inskränka
granskningsfriheten inom trängseln af den cell — om
jag så får säga — inom hvilken dessa grundsatser lemna utrymme
för rörligheten af R. St:s beslut. När man skall pröfva
en fråga af den vigt, som den nu förevarande, hvilken djupt
ingriper i samhället, anser jag- nödvändigt, att man bestämdt
vet hvart och huru långt man gar. Sådant kan, i min tanka,
icke äga runi med mindre ett fullständigt förslag finnes. Det
säges, att 1815 och 1841 hade R. St. redan, förra gången bestämdare,
sednare gången mindre bestämdt, antagit de grunder,
Utsk. nu föreslagit, och att K. St. följaktligen nu borde, för
öfverensstämmelse i deras handlingssätt, vidblifva hvad de en
gång yttrat. Om det skulle hända, alt R. St. vid denna riksdag
ogillade Ulsk:s förslag, månne de, som ii ro af samma tanka
med Utsk. då skulle, om någon vid nästa riksdag väckte
samma förslag, erinra derom, att R. St. vid sista riksdag afslogo
förslaget samt yrka, att de för conseqvensens skull borde ånyo
förkasta frågan? R. o. Ad. vet nog, att R. St. icke äro bundne
af föregale beslut i sädane ämnen, der besluten icke kommit
till någon fullbordan, utan der påföljden blifvit ingen. Jag
tror just, alt när ett sådant baud på Ständernas blifvande beslut
redan på förhand förespeglas, så får man vara desto försigligare
att icke låta förbinda sig genom nakna grundsatsers antagande.
Det säges, att Sverige bör hålla jemna steg med andra
civiliserade folk; och eftersom någre af dem antagit sådane
grundsatser, som i Ulsk:s betänk, föreslås, så borde Sverige
icke stå efter. I min tanka äler, bör ett fattigt land, sådant
som Sverige, akta sig för alt blifva hvad Gr. Björnstjerna för
några dagar sedan riktigt kallade för theorierncs experimental
-
Den 26 April f. m.
109
fält. Lilion» de rikare makterne göra försöken, men iålom oss
afvakta utgången af deras rön. Möjligen kunna vi derigenom
bespara oss stora olägenheter oell stora kostnader. För min del
vill jag ieke tillstyrka R. o. Ad. all nu förkasta förslaget, men
deremot anser jag mig böra hemställa, alt vi, lika med hvad PresleSt.
redan gjort, matie uppskjuta vårt beslut i hufvudsakcn.
Del förhåller sig med denria djupt ingripande samhällsfråga på
samma sätt sorn med representationsfrågan, all ingen annan än
de, som hafva setat i Lageomitéer, Lagberedningar och hvad
alla de myndigheter må heta, sorn bestämdt sysselsatt sig med
förslaget, har tagit den kännedom af frågan, att lion är någorlunda
klart utredd, ens för riksdagsmän, ännu mindre för allmänheten.
Att dessförinnan vilja påföra Sveriges Rike en ny
strafflag, utan att denna är bekant och af det allmänna tänkesättet
godkänd, skulle i mili tanka vara ett vådligt och skadligt
förhastande. Till förekommande deraf är det som jag föreslår, att
R. o. Ad., på sätt jag nyss anfört, måtte instämma i PresteSl:s
beslut. Som jag icke har det officiell meddeladt, an häller jag,
såvida Ridd.secrel. detsamma mottagit, alt han mätte del uppläsa.
Underl. Ridd.secret. tillkännagaf, att från Högv. PrcsteSt.
nyss ankommit ett prot.uldr. för d. 23 oell 25 i denna månad
af följande innhali:
S. d. föredrogs ånyo LagUlsk:s betänk. N:o 93, i anledn.
af K. M:s nåd. proposrr ang:de antagande af dels ny strafflag,
dels om lag oin verkställighet af fängelsestraff.
PresteSt., som icke kunde bifalla detta betänk, fattade deremot
det beslut, all, till svar pä K. M:s höglberörde nåd. propostr,
skulle i und. skrifvelse anmälas:
l:o alt tiden under innevarande riksdag icke tillåtit R.
St. ingå i fullständig granskning af det i nåder meddelade lagförslaget,
hvarken lill dess hufvudgrunder eller deras tillämpning;
2:o att R. St. icke anse tillräcklig erfarenhet ännu vara
vunnen om lämpligheten och användbarheten här i Riket af det
föreslagna nya straffsystemet, hvarom ett allmännare tänkesätt
synes böra hinna utbilda sig iuuau del definitivt och i siu helhet
anlages;
3:o alt R. St., med erkännade af bchofvet utaf förbättringar
i nu gällande fängelsesystem oell med undersåtlig tack
samhet
för K. M:s redan ädagalagde höga omsorger att deni bereda,
anse ganska vigligt alt inhemska försök må göras med
tillämpning af de i den föreslagna fängelselagen framställda olika
mellinder för fängelsestraffen, och fördenskull i und. anhålla,
att personer, sorn blifvit dömde lill fästningsarbete på längre
eller kortare lid, måtte, när K.. M. så Runer för godt, och
i den män tillfälle dertill gifves, för undergående af sådant
straff varda insatte i ensam helsfängelse, alt der behandlas efter
de för sådane straff i allmänhet föreslagna grunder, dock högst
för en tid af 2 är oell med iakttagande af den i 10 § 1 cap.
af samma lagförslag bestämda stralfförminskning j
Ilo
Den 2fi April f. m.
4:o all R. St. förnya dernya deras vid sisll. riksdag, vid
beviljande af anslag lil! ombyggnad af liinshäklen ni. m. framsliillda
begäran, att nämnda häkten malte ”förses med celler,
fiir att kunna användas lill strafffängelse!1 mera vidsträckt, än
hill ilis skell
5:o all, om K. M. finnér för godt, alt försök äfven med
det Anburnska straffsystemet, jemte det PensyIvaniska, må göras,
R. St. anhålla, alt begge dessa slag af fängelsestraff icke
mätte på ett och samma ställe tillämpas; samt
6:0 att R. St. slutligen fästa K. M:s nådiga uppmärksamhet
på behofvet deraf, att i de under byggnad varande länshäktena
tillräckligt utrymme beredes för fångarnes Gudstjenst, undervisning
och syselsätlning med Ijenligt arbete; att fästningsfängclserna,
så vidt tillgångarne medgifva, sä inredas, att fängarne
under nätterna kunna åtskiljas samt att rasakningsfångar
alltid mätte, så vidt ske kan, uti enrum förvaras.
Hr von Hartmansdorff: Då jag sålunda har lill R. o.
Ad. hemställt, alt saken icke malle nu afgöras, utan uppskjutas,
så vill jag undvika alt ingå i någon särskild utredning af ämnet,
intill dess jag förnummit huruvida de talare, som jag förmodar
i delta ämne komma alt sig yttra, möjligen dela min
åsigt eller bestrida den.
IIr Liljenstolpe, Axel Fredr., uppläste följande
anförande:
Innan jag inlåter mig uti sjelfva ämnets behandling, bjndcr
mig grannlagcnheten, alt, lill någon del, redogöra hvarföre
jag vågar taga mig friheten all, inför detta upplysta II.
Stånd, begära ordet uti en fråga så vigtig och sågenomgripande,
som den om förändrade brottmåls- och fängelselagar, ett
ämne, hvilket tager i anspråk så mycken kuuskap för detsainmas
rälla och tillbörliga behandling.
Dä den, genom Iv. M:s nåd. propos. till R. II. St. öfverlemnade,
nu föreslagna nya brottmåls- och fängelselagen är baserad
uppå ett system — ensamhets- eller cellsystemet — med
en hos oss i Sverige nära nog alldeles främmande fångbehandling
och, beträffande hvilket system, vi således mäste hufvudsakligen
rådfråga andra länders erfarenhet och personers, hvilbo
theoreticc och praclice dermed sig befattat; och vi, de fleste
åtminstone, äfven af de Hrr ledamöter bland de respective
RiksStm, hvilka uti discussionen ämna deltaga eller redan gjort
det, äro alt anses såsom unge och uti frågan, pä sätt och vis,
oerfarne, eller mindre förfarne, må del ursäktas mig, som tillhör
begge dessa calhegorier, det äfven jag önskar få yttra mig
uti en fråga, för samhället en bland de mest betydelsefulla,
hvilken vid innevarande riksdag förevarit.
De i afseende på ifrågavarande ämne så nyttiga och intressanta
relationer jag lyckats förvärfva mig, under min, vid
en lidepunkl, då denna fråga (penitenliärfrågan) inom åtskilliga
Europas länder stod, så all säga, uti dess slutliga utveckling,
Den 26 April f. m.
lil
nemi. åren 1842 och 1843, tillryggalagda utländska resa, med
personer af utmärkt förtjenst, erfarenhet och skicklighet uti
ämnet inom Frankrike, liera dess delar, England, llelgien, Italien,
Schweitz och älven i någon nian uli Tyskland och Danmark,
ja ock uli länder, dem jag väl icke berest, men inom hvilka
jag f. n. likväl äger personliga bekantskaper; den välvilliga
uppmärksamhet och beredvillighet, som mig skänkes, att,
efter hemkomsten från denna min resa, ej allenast tillhandagå
med skriftliga upplysningar, utan ock hålla mig tillhanda böcker
och skrifter, hvilka röra det ifrågavarande, med sä varma
sympalhier inom, snart sagdt alla länder, omfattade ämne;
samt slut ligen egen drift och håg alt söka pä denna väg i framtiden
kunna gagna del kära fäderneslandet, bjuda mig, all icke
blott stillatigande, från min bänk, åhöra, utan äfven uti discussiouen
deltaga, hvarvid jag nu, såsom vid de fä tillfällen jag
under denna riksdag vågat taga fl. R. o. Adis tid och uppmärksamhet
i anspråk, vördsamt anhåller om 11. Sländels benägna
öfverseende.
Då jag nu ingår uli sjelfva ämnets behandling, kan jag
icke underlåta all, ehuru eu varm anhängare af Philadelphiasystemet,
d. v. s. egentligen det s. k. Fransyska, af den så förtjcnslfulle
Generalinspecteurcn för fängelserue i Frankrike Hr
Moreau-Cliristoplie, på det mest talenlfulla och klaraste sätt
framställda penitenliärsyslemet, och fastän jag iilligt önskar
framgång åt det nya systemets införande äfven i Sverige,
dock öppet tillkännagifva, att jag ingalunda ifrar för de nu
föreslagna nya brottmåls- och fängelsclagarnes ovillkorliga och
nu yrkade oförd röj I iga antagande i deras helhet, äfven om
de ock icke skulle vara omfattade af det allmänna tänkesättets
sympalhier. Tvertom, min innerliga öfvertygelse är,
ali just de, för hvilka dessa lagars antagande, sedan de tillvunnit
sig landels sympalhier, ligger mest om hjertat, alt just
de, enligt min förmening, böra vara särdeles måne om, ali den
genomgripande reformen icke skall få minsta sken af all blifva
nationen påtvingad. ”Med hvilken sinnesstämning skulle
väl en sålunda genomdrifven lag blifva emollagen och åtlydd? Hvarken
vår eller någon fri statsförfattning kan vilja, alt lagar skola
framtvingas. På den fria öfvertygelsens väg skola de stiftas samt derigenom
blifva kära och starka inom det folk, som ålager sig deni.”
Sanningen af dessa ord torde icke kunna bestridas; och ej
eller af följande yttrande, hvilket jag icke skyr all läna ifrån
en af systemets ilrigaste molkämpar, Hr Lector Wallman,
(se dess betänk, vidfogade reservation sidan 20): ”Elt lölks
lagar äro på en gäng måttstocken för dess eullur och elt uttryck
af dess hela samfundslif, och den codilierade lagen i de
liesta fall endast elt register och supplement till den stora lagbok,
som ligger förvarad i del allmänna tänkesättet, sådant
del under nationens liela utveckling stadgat sig. Om lagen skall
fortfarande bibehållas i full utöfning och verksamhet, om den
skall hafva sitt stöd och försvar i folkets begrepp om räll och
112
Den 20 April f. m.
orätt, sfi måste ilen slå i ett visst samband med det allmänna
tänkesättet, hvilket dä i seder och bruk och alla inbördes förhållanden
utöfvar en domsrätt, som supplerar lagskipningen, gör
de offentliga lagarnes tillämpning lättare samt åt dess domar,
när de afkunnas, gifver helgden af folkviljans sanction. Det
allmänna tänkesättet mognar långsamt, och hvarje trappsteg i
eulturen hvilar på eli underliggande. Man har derföre skäl
alt förfara med största varsamhet, dä ett falks lagar skola
ombildus, och folkets ombud kunna icke vara nog uppmärksamma
vid dessa reformer, när de, utan närmare samband
med förhanden varande förhudanden, liksom med rötterna upprycka
det gamla samhällsskicket etc.”
Må vi alltså med lugn besinning företaga den vigtiga frågan
till pröfning och afgörande och framför allt—taga oss till
vara, ali anse densamma såsom en partisak; ty, såsom lagen
är för alla, höra icke partiäsigler eller partier söka all göra
sig rådande vid fråga om antagandet af en ny, särdeles för
mängden så främmande lag, sorn den nu förevarande; och ingalunda
må man anse såsom ett alsing, ett förkastande af lagen
— hvilken, så att säga, f. n. endast genomgått dess första
stadium, det nemi., alt af de lagkloka samt vederbörande auctorileler
vara behörigen behandlad och granskad — 0111 ock,
säger jag, hinder mot densammas antagande i dess helhet, sådan
den nu blifvit representationen föreslagen, skola möta inom
eli eller annat Riksstånd, samt derest ålerremiss af LagUtsk;s
nu föredragna betänk, skulle blifva resultat af vära öfverläggningar.
Motståndet framkallar vederläggningar; oell icke är att
befara, det ju systemet skall hafva alt påräkna försvarare, och
bland desse kunskapsrike och t a leii t fti I le män. Mängden skall
lära deraf; och omdömet alltmera stadgas tor — hvilket jag
pä det högsta önskar och äfvenledes har skäl att förmoda —
del nu föreslagna, af så mångå och pä opinionen verkande arieloriteter
förordade ensamhets- eller cellsystemet, deribland
äfven H. Lagutskottet '"obetingad!” deråt lemuat företrädet,
ja äfven framföre det Auburnska, hvilket för ett 10-tal är sedan
ansågs såsom det bästa och mest antagliga.
Dagen deri 26 April, under hvilken vi förehafva delta ämne
till behandling, gifver mig härvid en ytterligare påminnelse
alt bedja få citera en slroph utur en af de flera i detta ämne
insände tidningsartiklar, särdeles som densamma utgör ett icke
ringa stöd för det ifrågavarande, eller cellsystemet. ”Huru
tacksamt,” lyder artikeln, ”nrå icke det fattiga Svenska folket
vara emot Carl XIV Johan, den vise betänksamme Regenlen,
för det Ilau icke brådstörlade och genonrdref del af Lagcomite'en
1832 och 1833 förordade Auburnska systemet, för att 10
år sednare kullkasta detsamma och hafva förslösat, om icke
millioner, så åtminstone flere 100,000:delals r;dr på fängelsebyggnader
i enlighet med detta system; byggnader nära nog
obrukbara för det Philadelphiska, såsom vi kunna dömma af de
enor
-
Den 26 April f. m.
113
enorma summor, dylika förändringar hafva kostn! andra länder.”
Jag skulle såsom eli exempel härå vilja anföra hloll det sä
allmänt kända fängelset la Raquette i Paris. Delta fängelse
ifrån dess början upplordt efter gemensamhelsprincipen, har
likväl pä sednare tider, 1840, blifvit förändradt till ett ensamhelsfängelse,
och denna förändring, långt ifrån att hafva gjort
detsamma särdeles ändamålsenligt efter del nu antagna systemet,
har likväl kostat ungefärligen samma summa, som den
primitiva kostnaden samt mera än om ett alldeles nytt cellfängelse
skulle hafva blifvit bygd t.
Att vilja söka uppträda med vidlyftiga resonneinenter och
bevisningar för detta systems företräde, särdeles sådant detsamma
finnes iakttaget efter det s. k. Fransyska penitentiärsvslemet,
anser jag ingalunda vara behöflig!, eller ens lämpligt, då
detta företräde äfven synes vara systemet tillerkänd t. af I. o.
in. reservanterne inom ti. LagUlsk., så till vida, att användandet
af cellsyslemet afven af reservanterne blifvit till en viss
män, och för de lägre straffgraderna obetingad!, medgifvet.
Ej eller tror jag mig med den vidlyftighet, som detta det
vigtigasle inkastet torde anses förtjena, behöfva bemöta det emot
systemet vanligtvis gjorda inkast, nemi. om delsammas
menliga inflytande pä helsotitlsländet, enär detta, eller huru
begreppet och föreställningen i berörde hänseende blifvit nässhult,
enligt min förmening, blifvif förut så förtjenstfull och bevisande
framstäldt af dels utländske, hos oss kände skriftställare,
dels oek särdeles nu sednast af en inhemsk förfaltare, Hr
Itlcd. D:r Hagdahl, tili dess högst fört jenstfulla, i dessa dagar utgifna
arbete med titel: ”De Europeiska fängelserna;” utgörande
detta arbete den till II. Ex. Hr Just. Statsministern af Hr
D:r Hagdahl i sisth Februari månad afgifna rapport ,om de iakttagelser
Hr Doctorn varit i tillfälle att göra under dess 2-åriga utrikes
resa, i afseende på sjukvården m. m. inom fängelserna i Tysk.
land, Schweitz, Frankrike, Belgien och England, med anledning
af det af K. M. Hr D:r Hagdahl, för berörde ändamål, i nåder
gifna uppdrag. Delta arbete omfattar penilentiärfrågans närvarande
ståndpunkt, d. v. s. till och med år 1843, och torde
således, ej allenast i afseende på lielsoliIIslandet, kunna åberopas
såsom ett kraftigt stöd för systemet, utan äfven för hufvudlrågan
i allmänhet.
Åtskilliga insända tidningsartiklar och bcriktiganden, rör:de
förvillande uppgifter i afseende såväl härå som ock ang:de
kostnaderna för fängelser efter cellsyslemet, m. m. torde ock
kunna härvid åberopas, helst dessa artiklar äro hemtade frän
aulhentika källor, såsom från officiella handlingar och sakkunnige
mäns ulgifna skrifter. Jag anser mig endast böra hänvisas
lill dessa mera allmänt kända, äfvensom jag tager mig friheten
särskildt åberopa ett hos oss ännu kanske mindre kändt,
nyligen utgifvet, utförligt arbete: ”Etudes sur la morlalilé dans
les hagnes el dans les maisons centrales, de Jörce et de correc10
II. 15
lii
Den 26 April f m.
linn en France.” Paris 1844 af Med. D:r Raoul Chassinnt;
hvarförutan jag torde, vid bedömandet af den gemenligen stora
morlalitelen inom de Ainericanska fängelserna, fil flista uppmärksamheten
deruppå, att Negrer derstädes utgöra en så stor del
af befolkningen samt. att dödligheten bland dem är, i proportion
lill de hvita, ojemförligen större eller, såsom 73 lill 100, t. ex.
uti penilentiärfangelser i Philadelphia; ett förhållande, som äfven
visar sig uti det fria tillståndet, dä nemi. uti staden och
grefskapet Philadelphia är 1830 morlalitelen bland de hvita var
såsom 1 lill 50, var densamma hland Negrerna såsom 1 till 25
(se Moreau-Christoplie m. fl.)
I Frankrike och England synes mortalitelen hafva betydligen
minskats inom fängelserne, efter cellsysleniels införande; i
hvilket afseende jag endast behöfver åberopa oftabesagde Hr
Moreau-Christophes sakrika arbeten m. 11.; dock kan jag icke
underlåta att speciel! nämna ett exempel, nemi. från fängelset
i Glascow i Skottland. Detta fängelse med 304 celler, och
hvarest inkomsterna på 825 £ nära betacka utgifterna, hvarest
ej finnes något gemensamt sjukhus, capell eller skola", tilan der
allt verkställes uti cellen, upptages morlalilels-siffran, märken
det, endast såsom 1 till 97| (se: Coup d"oeil sur le regime re'-  pressif et penilentiaire des principeaux elais de Pancien et de
nouveau nionde. Paris 1844. Af deputeranden F. de la Farelle,
sid. 40).
Slutligen och hvad särskildt beträffar vansinnighctsfallen
inom fängelserna efter det ifrågavarande systemet, lager jag
mig friheten åberopa nedanstående utur Hr D:r Hagdabls förut
omnämnda arbete om de Europeiska fängelserna; äfvensom jag
härvid skulle vilja hänvisa till den förtjenstfuIle och af mångårig
erfarenhet i della ämne kunskapsrike Holländske skriftställaren
Hr Suringar. (Conside'ratious sur la réclusion individuelle,
Amsterdam och Paris 1843; lill hvilket arbete det, hos
oss, genom en Svensk öfversättning, nyligen mera kändt blifna .
fört jensi fu Ila arbete af Hr Moreau-Chrislophe, om enskildt fängelse,
egentligen utgör blott ett supiement: resumé de la question
penilentiaire, såsom detsamma af M. Chrislophe sjelf benämnes).
Hr D:r Hagdahl yttrar nemi., sid 224 och 225, efter att
hafva åberopat några citalioner från Hrr Baillanger och Lesut
(Läkare vid la Salpétriére i Paris): ”Det finnes personer, klena
till förståndet, men med en våldsamhet i karakteren, som
gränsar till sjukdom. Dessa öfverlemna sig vanligen åt allehanda
utsväfningar, hvilket gör att, då öfvermodet blifvit drifvet
till sin höjd och kroppens krafter uttömda, de falla offer för
den sjukdom, som vi benämna förståndsrubbning. Det är pä
detta sätt, som en våldsamhet i karakteren, i förening med
passionen, kan pä samma gäng leda till brott och galenskap.”
”Det finnes andra, hvilka ej kunna såsom vansinniga anses,
så länge de i fria tillståndet instinktmessigt lämpa sig efter
bekanta lefnadsförhällanden, men hvilkas resignerande förstånd
ändock är otillräckligt för att uthärda fängelsets tvång. An
-
Den 26 April f. m.
lii
tingen förvärras inom fängelset deras tillstånd oell sjukdomen
utbrister, eller blifver detta tillstånd genast upptäckt vid den
sjukmönstring, som af läkaren med noggrannhet förrättas innan
fången emotlages. I samma tillstånd af förståndsrubbning kunna
emedlertid dessa redan varit hela åratal innan brottet begicks,
utan alt derföre såsom sådane varit kände.”
”Båda dessa olika slag af menniskor, med anlag till förståndsrubbning,
befolka fängelserna oell böja lill en oroande
grad procenten af sådana sjukdomar; del, är denna procent, som
sedermera lägges till grund för månget omdöme om de olika
fängelsernas nytta eller skada, ehuru måhända blott | deraf
utgöres af sådana, som ådragit sig sjukdomen inom fängelset.”
Oell må det tillåtas mig ali, i afseende härå, vidare åberopa
Hr D:r Hagdahls berättelse, samt en deruti, sid. 184, intagen
tabell:
Ort.
Art af fängelse.
Under
lopp af år.
Ärligen
en död på
Bland fria
befolknin-  gen, en
död på
Wien . . .
Strafl-fängelse . .
1
12,2
22,5
Munchen .
d:o
ii
5
29
ii
Cor reel iöns fä n geise
ii
7
73
Manina . .
Straff-fängelse . .
3
6,5
11
Geneve . .
<1:0
16
34
40
Lausanne
d:o
15
26
ti
Ira nkrike
d:o
4
14,8
40
ii
La Force
3
16,6
ii
Galererne
ii
24
ii
St. Denis
Depot de mendieite
11
3
ii
Belgien . .
Straff-fängelse . .
6
31,3
43
ii
Ransaknings d:o .
5
82,8
ii
England .
Straff d:o .
11
45
60
ii
Correelions d:o .
11
51
ii
Sverige
Fästning och d:o .
2
24
44
Fiir min enskilda del skulle jag derförutan vilja anse fångens
belsa vara vida bättre bevarad uti cellen (n. b. med tillåtelse
naturligtvis för honom alt taga minst en limma om dagen
rörelse i fria luften), än under fångens fria tillstånd, d. v. s.
för Herta let af de inom langelsem ura me befintliga fångar, dä
ulan tvifvel dessa olyckliga varelser oftast, före deras intagande
i fängelset, framsläpat sitt lif uti brist, hunger oell köld, samt
annat kropps- och själselände, och detta olla fran späda
barnåren; hvaremot fångkosten, ehuru knapp, såsom den bör
vara för stralfels skull, likväl är sund och dielisk. Förutan
denna ordning i afseende på födan, li11 hålies fängen äfvenledes
lill ordning i sina öfriga förhållanden; hvaribland den regelmässiga
oell stränga arbetsordningen ingalunda bör tillerkännas
116
Den 26 April f. m.
den ringaste andelen uti förtjensten af della lielsosamma inflytande
på cn förut i allo dereglerad varelse.
Utom inkastet i afseende på heIsol iIIslå lidet. — del förnämsta
bland de egentligen 3:ne hufvudsakligare anmärkningarne
emot det system, hvilket jag’ tagit mig friheten förorda, — pläga
gemenligen de, såsom ”enorma” uppgifna kostnaderna för cellfängelser
anmärkas; äfvensom svårigheten, särdeles hos oss i
Sverige, alt kunna utfinna tjenlig oell passande sysselsättning ät
fången, hvarigenom ieke de med dryga skatter till Staten, för
deras arbete, betungade fria arbelarne och handtverks-idkarne,
skola lida intrång.
Af fara alt inledas uti samma vidlyftighet, som beträffande
frågan om helsovården, vill jag inskränka mig, att härå endast
svara, lika med Hr IJ:r Hagdahl, uti dess förut åberopade
arbete, att om kostnaderne afskräcka från nyttiga och såsom
nödvändiga ansedda förbättringar uti vårt fångväsende, så finnes
ej något säkrare medel att dem förekomma, än att bibehålla
det gamla och icke göra några förbättringar; men huruvida vi
kunna, vid ett sådant förhållande, stå lili svars för vårt eget
samvete, torde blifva en fråga svår att besvara.
Fången synes mig likna en sjuk - dea, efter mill omdöme,
mest passande jemförelse. Vi inrätta sjukhus och hospitaler,
och curhnsafgift pålägges en hvar medlem i samhället, såsom
en allmän skatt, utan att vi knota deröfver. Månne väl denna
psychiska sjukdom, denna vidt omkring sig frätande kralla, icke
larfvar en behandling, motsvarande kroppens? Läkaren är särdeles
män om alt de sjuka skola elassificeras efter sjukdomarnas
beskaffenhet; de med smitta behäftade afsöndra» ovillkorligen;
och för mången sjukdom mäste enskildt runi lemnäs ät en
hvar af patienlerne. Hvilken olika behandling har icke, på
sednare lider, dårar och vansinniga ansetts böra undergå; och
roan skulle icke äfven deraf inse nödvändigheten af en förändring,
en förbättring i afseende på fångars behandling celi vårdande?
Jag nämner detta, för att äfven utur denna synpunkt
söka framställa ensamhets- eller cellsystemets bestämda och stora
företräde framför ali annan fångbehandling; ja vida öfverlxäffonde
äfven den efter Auburnska systemet, Ilvars stränga iakttagande
man svårligen kan påräkna, och hvarvid man så liitt
infaller — jag vägar säga del — uti det löjliga.
Hvad som visserligen mycket bidrager lill lättnad vid cellsystem
ets införande uti de Catholska länderne, är, jag medgifver
det, det mäktiga inflytande, som de af en varm religiös
anda intagna ordnarna Les Freres de St. Joseph samt Les Socurs
de Charité utöfva på fånga nies ej endast moralitet, utan äfven
hvad beträffar arbetet, ordningen och snyggheten inom fängelserna.
Jag har varit i tillfälle att sjelf erfara detta vid besöken
uti fängelserna i Lyon, Nimes samt le Pénilencier St. Pierre
vid Marseille, hvarest dessa ordnar redan frambragt den helsosanimaste
verkan. Hos oss torde del ännu, tv värr, länge dröja,
innan, i afsecudc på ordning, drill och isynnerhet hag för
Den 26 April f. m.
117
delta ansvarsfulla oell mödosamma kall, en dylik fångbevakningsocli
uppsynings-personal skall kunna vinnas; och det heror likväl
så obeskrifligen mycket häruppå; — delta ifrån fängelse(lireclionen
ända ned till fångknekten. Capitaine Woollcombe,
dirccteur vid fängelset Parkhursl på ön Wight, och Major Qninet
uti Villoides fängelse nära Bruxelles lemnade mig häruppå de
mest bevisande exempel. Den förre, biträdd af endast 9 uppsyningsman
för 250 gossar, och den sednare med 20 för 725
fångar.
Förutan dessa 2:ne utmärkte fängelse-directeurer, vill jag
äfven nämna Hr Poiilignac de Villars, dirccteur vid ransakningsfängelset
i Paris les Madelonnetles, densamma Hr de Villars,
sorn uppfunnit den så ingeniösa uti de Fransyska fängelserna
adopterade undervisningsinetliod, som här hans namn; hvilken
method redan med så mycken framgång verkat, särdeles inom
fängelset la Roquelte, och om hvars ändamålsenlighet, såsom en
ny förbättrad vexeliindervisningsmethod — naturligtvis utan monitorer,
såsom använd inom ett ensamhetsfängelse — uti ej mindre
läsning och skrifning, ulan äfven räkning, jag, genom att
flera gånger hafva öfvervarit densammas användande på stället,
tror mig kunna förordande omnämna, äfvensom methodeo blifvit
lili en af våra tidningar likaledes fördelaktigt recenserad. Hr
de Villars är således en bland dom, hvilka för det ifrågavarande
systemet synnerligen verkat; detta likväl ej endast medelst
uppfinningen af hesagde undervisningsmethod, ulan äfven
såsom en nitisk och erfaren fängelse-direcleur i öfrigt. Hr
BoudonviHe, Major i Generalstaben, om jag minnes ratt, och
dirccteur vid militärfängelset i St. Germain vid Paris, förtjenst'
ock ali åberopas för den synnerliga ordning och disciplin som
utmärker detta fängelse för 500, om nätterna uti cell förvarade,
fångar. Korteligen, en nitisk fängelse-föreståndare är deri
verksammaste befordrare af framgången ät särdeles det ifrågavarande
systemet i afseende på fångars behandling och vårdande.
Vidare, och i afseende på kostnaderna, vill jag endast åheropa
Hr Morean-Christophes calculer, grundade på officiella
handlingar och architeclers uppgjorda planer. Hr iMoreau-Christoplie
förklarar nemligen uti dess arbete: défeuse du projel de
loi sur les prisons, appendice N:o 1, att det s. k. Fransyska
systemets införande uti Frankrikes alla fängelser, uppgående
denna kostnad efter Deputeradekammarens commissious beräkningar
till 107 å 119,000,000 fr., skulle genom de besparingar,
hvilka Hr Moreau-Christophe uti speciella poster upptagit, som
af delta systems antagande skola åstadkommas, på 10 år hilda
ett capital af den verkligen ”enorma” summan af 130,000,000
fr.; sålunda vida öfversligande den beräknade omkostnadssumman.
Ett fängelse i Paris för 480 fångar uppgifves af Architeclen
och General-inspecleuren Hr Blouct: efter Atiburnska systemet
till 932,400 fr., samt efter det Philadclphiska till 1,709,400
fr., eller uti departementerna ined /(“g förminskning till
1,025,040 fr. (Cellerna beräknade lill 2,750 fr.). Kostnaderna
118
Den 26 April f. m.
för ett Anburnskt fängelse förhåller sig alltså, efter vår myntberäkning,
till ett fängelse efler Philailelphia-syslemet, ieke fullt
såsom r:gs till banco; men vinslen uli kostnaden för det förra
understiger deremot vinsten i afseende på ändamålsenligheten
nied fängelset såsom st ralf- och förbättrings-anslalt uti vida större
förhållande. Nu är att afgöra, uppå hvilkendera vinst en Stat
bör hufvudsakligen fästa afseende.
Härvid synes mig ieke vara utur vägen att nämna, att man
i Belgien, hvarest fängelserna mera likna tvångsarbetshus, d. v. s.
äro för Statens räkning (arméens beklädnad o. s. v.) inrättade
fabriker, snarare liknande dylika inrättningar, än egentliga fängelser,
all man, säger jag, det oaktadt är med allvar betänkt
uppå ali införa ensamhets- eller cell-svstemet, för hvilket system
i synnerhet General-inspecteuren Hr Ednard Duepéliaux i
Bruxelles, med hela sitt snilles makt, väldeligen kämpar, och
hvarom de af Hr Duepéliaux utgifna allmänt kända och så utmärkt
förtjenst fulla skrifter, rörande fång- och fattigvård, bära
de sannaste vittnesbörd.
Till enahanda lyckliga resullater, såsom de nu uppgifna,
hemtade från Frankrike, kunna vi väl icke i Sverige hoppas
alt komma; dock så alldeles förfärande torde väl icke de erforderliga
kostnaderna för ett ordnadt fåugsystems införande
härstädes blifva.
Vi hafva i delta afseende, jag medgifver det, icke förrän
just i dessa dagar, hvarigenom omdömet kanske ej ännu hunnit
rätt stadga sig härutinnan, erhållit nära nog officiella uppgifter.
Dessa uppgifter grunda sig pä de uppgjorda kostnadslörslagen,
hvilka böra kunna vara tillförlitliga, dä kostnaden för ett fängelse
lallare torde kunna beräknas än i afseende pä åtskilliga
andra större byggnadsföretag, och, särdeles för Statens räkning,
i annan väg verkställande arbeten. De äro allmänt kända, och
jag lager mig fördenskull friheten, att endast åberopa desamma.
Härtill torde ock böra tilläggas, alt fångens underhållskostnad
skall, enligt min förmening, af honom sjelf hufvudsakligen
bekostas; af Slaten icke annorlunda än förskottsvis, dä med
fångens arbetsförtjenst den förskjutna kostnaden bör godtgöras.
Och om delta ändamålsenligt iakltages och bestämmes, såsom
t. ex. inom fängelserna i Brehmen och Wolfenbiitlel, skola utgifterna
för fångvården betydligen inskränkas; samt derigenom,
medelst minskade pålagor ä de fria arbelarue och fabrikerna
för de utaf dem, såsom de anse det, (hvilket ock i sjelfva verket
är förhållandet, emedan Staten mäste åtminstone förskjuta
underhållskostnaden för fängelserna), underhållne tångarne, ropet
om dess.as, fångarnas eller, rättare sagdt, fängelsernas intrång
pä handlverkerierna och fabriksinrättningarna likaledes i samma
proportion rättvisligen tystna och afstanna. Vi tinna äfven
detta af främmande länders exempel, såsom särdeles i Belgien
varit fallet, äfvensom i Frankrike.
Jag har ock nu härmed i viss mån sökt bemöta inkastet,
heträlfuude svårigheten uti ät eelliungeu bereda tjenligl arbete,
I) e n 20 April f m.
119
och Iror mig allisa hafva fullända! hvad jag egentligen haft lill
syfle med detta mitt anförande, eller att, efter förmåga, söka
vederlägga de 3:ne hufvndanmärkningarne emot ifrågavarande
svslem. Men innan jag slutar, torde det härvid böra tillåtas
mig att i korthet yttra några ord, angående den beklagligen
alltför stora tillväxten af brott på sednare tider. Jag vill just
icke dermed påslå, att de sista 10 åren, i afseende på denna
bedrölliga erfarenhet, utmärker sig framför den sednast derförut
varande liden, utan fast mera, egentligen sedan dess att
brotten mot person aflagil samt brott mot egendom sä betydligt
ökats.
Att härvid göra en sifferuppställning af brottens och de
brottsliges förhållande till folkmängden så väl inom andra länder,
som i synnerhet med afseende på Sverige, anser jag icke
vara erforderlig. Dylika calculer synas mig dessutom vara feiga
bestämmande, eller såsom fullt tillförlitliga kunna antagas
lill grund för omdömet härutinnan; eich tillgång pä sådana saknas
ej eller för en hvar, sorn deraf likväl skulle anse sig kunna
inhemta någon ledning i detta hänseende.
Till denna pä sednare tiller sä betydliga progression af brott
linnas en myckenhet, sä i ögonen fallande, omständigheter föranleda;
i främsta rummet bristande religiositet i allmänhet, jemte;
en vanvårdad uppfostran, lättja, dryckenskap och lättsinne,
saknad arbetsförtjenst, stal-lorparc- och, om jag sä får benämna
del, baekstugusitlare-syslcmet, följderna af mindre ändamålsenliga
lösdrifveri- och hemmansklyfnings-förfallniugar, corrections-inrättningarnes
och — mera, än man föreställer sig det —
fattigvårdens nuvarande organisation, med de flera uti Hrr Gr.
Mörners och Lagergrens, betänkandet vidfogade, reservationer
uppräknade orsaker och anledningar till osedlighet och brott.
Och icke må man kunna föreställa sig, att fängelser, äfven efter
det ifrågavarande systemet, skola kunna ensamt göra tillfyllest
i detta hänseende. Det onda mäste söka uppryckas från
rolen; och detta kan icke åstadkommas, med mindre än att en
religiösare anda sprides, samt nödvändigheten af en mera vårdad
barnanppfostrau inses och varder iakttagen inom alla samhällsclasser.
Räddningsanslalter för redan vilseförda barn hafva af mig,
såsom, enligt min förmening, bland de verksammaste medlen att
förekomna brott, blifvit förordade. Motioner om anslag för dylika
ändamål hafva vid iunevarade riksmöte blifvit begärda,
men afslagna; emedan man belvillat nyttan af dessa inrättningar.
Mätte nu icke de föreslagna förbättringarna, i afseende
pä en ändamålsenligare fångbehandling, finna samma motgång!
Dock, icke kunna de lyckliga resullater man åsyftar lillvägabringas
endast genom fängelsernas förbättrade organisation,
såsom jag ofvanföre haft äran nämna. Mycket annat mäste i
förening dermed samverka; och främmande länder och deras
erfarenhet torde äfven i detta hänseende kunna åberopas samt,
om möjligt är, söka alt efterföljas.
120
Den 20 A pi il f. m.
Inrättandet af åkerbrukscolonier, lika särdeles den vid Mettray
vid staden Tours, i niedlersta delen af Frankrike, den förut
åberopade Péuilencier agricole et industriel S:t Pierre vid
Marseille, das raube Haus am Horn vid Hamburg, ParkburstFangeIset
på ön Wight, in. II. skulle visserligen kunna anses
vara de, i synnerhet hos oss, i Sverige, mest lämpliga och ändamålsenliga
samt säkrast förbättring för folket och landet verkande
åtgärder. Men icke nog dermed. Ytterligare måste från
främmande länder bernias en institution oskiljaktig med penitentiär-svslemet,
hvaraf densamma utgör en ovillkorlig och nödvändig
fortsättning, nemi. bildandet af s. k. sociétés des patronages
för vårdandet af frigifna fångar, deras förseende med
arbete o. s. v., vid deras utgång utur fängelset. Detta allt verkningar
af detta system, hvilka dermed ovillkorligen äro förenade
och utur systemet nära nog af sig sjelf utvecklas, så snart,
detsamma hunnit, för alt sä säga, rotfästa sig bos nationen samt
att med dess sympathier otvunget omfattas. Uti 29 § af lagen
om verkställighet af fängelsestraff namnes visserligen angående
en af Konungen förordnad Uppsigtscomité; dock, en dylik af
Styrelsen förordnad, kan aldrig verka detsamma, sorn elt godvilligt
åtagande, sådant som patrouagerue i Frankrike, England
och Belgien o. s. v.
Jag nödgas härvid åter hänvisa lill Hr D:r Hagdahls förut
åberopade förtjenstfulla arbete. Hr D:r Hagdahl yttrar sid. 230,
i afseende på palronatet, följande: ”Patronatét är en länk i den
kedja af menniskokärlek, som utgör de nya fängelsesystemcroas
djupaste grund. Det är ett Chritendomens omvändelseverk, sorn
öppnat nya fält för denna menniskokärlek att odla, men dess
frukter måste skördas äfven i denna vertden, och derföre kan
icke eller dess verksamhet instängas inom blotta morarne af elt
fängelse. Ty likasom kedjans alla länkar äro nödvändiga för
att bilda dess helhet; så äro äfven dessa förenade ansträngningar
af den offentliga och enskilda välviljan lika nödvändiga för
all ernå det önskade målet. Jag kan ej tänka mig möjligheten,
att fängelset ensamt — systemet må vara hvilket sorn helst —
skulle nöjaktigt kunna besvara någon af de frågor, som tiden
med spänd uppmärksamhet väntar att se lösta från detta håll”.
Och jag anser mig böra sluta hvad jag nu gått att yttra,
med slutorden af nämnde Hr D:r Hagdahls citerade arbete, deruti
Hr Doctorn, lofordande denna fängelsernas förvandling från
blotta förvaringsrum af fångarna till moraliska räddningsanstalter,
likväl förklarar detta ensamt såsom icke tillfyllestgörande.
Sålunda Hr D:r Hagdahl sid. 247 till slutet:
”Men detta oaktadt börjar ändock det philantropiska tidehvarfvet
inse otillräckligheten häraf (fängelsernas förvandling
till moraliska bättringsanstalter) så länge fattigdom och försummad
uppfostran ständigt rekrytera lasternas anhängare, och de
nya fängelserna, ehuru frukten af den varmaste menniskokärlek,
mäkta dock hvarken hindra det uppväxande släglels fall eller
hos
Den 2fi April f. m.
121
tios (lorn upprätthålla ilen aktning för lagarne, som samma fängelser
inom sina murar predika för de redan fallna. Det är
derföre som nya krafter med förnyad ifver börja ali emot detta
onda uppresa ett makligt bålverk i de s. k. små barnsskolorna,
hvars allmänna spridande, enligt mili tanka, är del kraftigaste
medel, som billills blifvit försökt till utrotande af brott
och elände”.
”Den vigtigaste uppfostran är otvifvelaktig! den, öfver hvilken
<1 v i ii n a ii blifvit satt till vårdarinna, till följd af den ömhet
naturen gifvit henne, och måhända finnes derföre ieke något
säkrare sätt att gifva lyftning ål samma uppfostran, än att befordra
qvinuans moraliska bildning oell alt iner än hittills göra
afseende på hennes ställning, så väl inom det enskilda sorn all
männa lifvet. Delta vore ett mindre bittert sätt att vädja till
niiidrarne, än det som innehålles i fångens bekanta ord: ”Min
mor, 0111 ni hade fullgjort edra skyldigheter emot min ungdom,
bade ni äfven besparat eder den möllan att komma för alt taga
afsked af mig vid löten af schavotten”.
”Del är en beklaglig sanning, alt del vårdslösade, ål sig
sjelf lemnade barnet oftast uppväxer till skada både för Stat
och medborgare, hvarföre äfven fattigvård och uppfostran blifva
de mäktigaste medel, sorn kunna sältas emot del tilltagande
onda och de enda medel, af hvilka man har rätt att vänta några
stora resultater; ty dagdrifveri och skygghet för arbete äro
nu såsom fordom de modersbröst, vid hvilka lasten suger sin
näring”.
Jag tror mig 1111 hafva sökt, jemte det jag bemödat mig
att visa det nu föreslagna ensamhelssystemets företräde framför
hvarje annan fångbehandling, äfven upptaga, och efter förmåga
vederlägga de mot systemet gemenligen gjorda hufvudsakligasle
inkasten. Jag slutar härmed, ut bedjande mig II. R. 0. Ad:s
benägna öfverseende, — äfven i afseende på den tid jag nödgats
upptaga, och hvilket öfverseende jag ännu ytterligare vågar
laga i anspråk, dä jag öfvergår till den speciella granskningen
af Lagötsk:s nu ifrågavarande betänk.
Har jag ansett mig nödsakad, att uti det föregående vara
— kanske öfver höfva» vidlyftig, hvartill dock ämnets vigt föranledde.
och hvilket i öfrigt torde mig benäget tillgifvas,
skall jag vid denna granskning vara så mycket kortare; inskränkande
mig hufvudsakligen att förklara: det jag uti åtskilliga
speciella fall förenar mig med hvad, synnerligen Hrr Gr.
Mörner och Lagergren uti deras, betänkandet vidlögade reservationer
yttrat och framställt; äfvensom med hänvisande lill
Hr Jusl.Ombudsmannen Landius och Hr Kammarrådet Theofelis
likaledes uti efterföljande punkter, inom Lagberedningen afgifua
reservationer, nemi. beträffande:
l:o fängelsestraffens fördelning uti straffarbete och fängelse.
2:o bibehållandet utaf straffen af:
Landsförvisning, i vissa fall;
10 H. 16
122
Den 20 April f. m.
Vatten- och bröd-stralT, likaledes i vissa fall, såsom t. ex.
disciplinär-slraff o. s. v.
Suspensions-slraffet, såsom för mindre, särdeles ordningsförseelser
af embels- neli tjenstemän, vid hvilka fall detta
straff synes mig det enda tjenliga.
3:o i afseende på böter, dervid jag äfven får åberopa, tillika
med förut omnämnde Hrr reservanter, hvad IIr D:r Säve
uti dess betänk, vidfogade reservation, härutinnan anfört,
samt slutligen:
4:o hvad angår det s. k. latituds-systemet, särdeles i . v. tidepuukt,
och i afseende pä så väl den unge blifvande domarens
juridiska uppfostran, som den motvilja man med skäl
hyser emot allt, som liknar godtycke. Detta utan att på
ringaste vis vilja kasta någon skugga på vår n. v. dornarecorps,
samt med hänseende till den snart förestående förändrade
organisationen af styrelseverken och äfven innan
en förändring i afseende på uppfostran och danandet till
einbetsmän, och domarekallet i synnerhet, hunnit tillvägabringas.
Ej eller kan jag, för egen del, godkänna:
l:o stadgandet i 24 §:n sista mom. af lagen om verkställighet
af fängelsestraff, sidan 8 uti betänk.; enär delta är ett
sammanblandande af de emot hvarandra sä stridande Philadelphia
och Auburnska systemerna; och
2:o att förlust af pension i något fall må kunna ådömmas (se
2 cap. 17 §:u strafflagen).
Slutligen och då jag af fullkomligaste öfvertygelse och med
varm känsla tillhör deras antal, hvilka önska ensamhets-systemets
införande hos oss i Sverige, kan jag icke anse, att de inkast,
i afseende på speciella delar af de nu föreslagna brottmåls-
och fängelse-lagarna, hvilka jag vågat laga mig friheten
vördsamt framställa, med hufvudfrågan eller angående sjelfva
systemet stå uti någon bestämd strid; och hyser jag den innerliga
förhoppning, att de f. n. ännu icke fullkomligen af landets
sympathier omfattade nya idéer, hvad brottmålslagsliftningen
angår, och såsom ännu icke allmänt rätt kända, under den korta
lid vi hafva anledning att förvänta emellan innevarande och
nästblifvande riksmöte skola tillvinna sig det allmänna förtroende,
utan hvilket ingen fromma skulle vara för den nya lagen,
om nemi. densamma, detta förtroende förutan, skulle blifva antagen.
Utan all således i allo kunna godkänna hvad nu blifvit
föreslaget, röstar jag dock bifall till antagande af betänkandets
hufvudprinciper.
Hr Akerman, Fredr., anförde skriftligen:
Frukterne af ett 34-årigt arbete, ulfördt och mångsidigt
granskadt af fäderneslandets ypperste tänkare och rättslärde, erbjudas
oss nu. Skola vi tillegna oss dem, med hopp och förtröstan
att de innebära och skola utveckla frön lill samhällets
förkofran, så vidt densamma beror af en god och Undamålsen
-
Den 20 April f. m.
lig lagstiftning, eller skola vi skjuta (lein ifrän oss, såsom omogna
eller rent af skadliga ? Se der, mine Hrr, hvad vi i denna
så liinge förberedda och af så många efterlängtade afgörandcts
stund hafva alt besvara. I skolén säkert lika högt sorn jag uppskatta
vigten af vårt beslut, och öfvertygelse!! derom är tillräcklig
för alt afvisa lättsinnets hugskott och fördomarnes inverkan.
Till beggedera blifva vi dock skyldiga; 0111 vi icke före beslutets
fattande sökt göra oss reda för svaret på 2:ne frågor:
ar den 11 u gällande strafflagens system af heskalfenhet, ali lagens
allmänt erkända brister kunna med straffsystemets bibehållande
afhjelpas? och, om denna fråga nekande besvaras: uppfylla
det till K. St. öfverlemnade lagförslagets' hufvudgrunder
villkoren för en ändamålsenlig brottmålslagstiftning? Jag tvekar
icke alt uttala, det jag anser svaret pä dessa frågor icke kunna
med anspråk pä tillförlitlighet af någon gifvas, som icke till
det minsta gjort bekantskap med den inhemska litteratur, Lagcomitéerne
åstadkommit eller framkallat. Att för innehållet
deraf nu redogöra, skulle lika mycket öfverstiga gränsorne för
ett yttrande pä detta rum, som min förmåga; men dä jag användt
min mesta och bästa tid pä lagens studium och tillämpning, bör
jag icke tveka alt korteligen uttala huru jag uppfattat och för
mig besvarat frågorne, till den kraft och verkan sådant kan
medföra pä deras åsigter, som förnämligast för andra ändamål
riktat deras kunskapsförråd och verksamhet.
Den nu gällande lagen var, då den antogs, en produet af
juridiskt vetande, hvilken, lika säkert som den åt dess författare
förvärfvade deras samtidas erkänsla, skall göra dem fört jente
af efterverldens beundran. I besittning af fullständig bekantskap
med deu tidens rältslheorier, visade de sig i flere läll
framom dem; incn i samma män sedermera föreställningen om
straffets ändamål och verkningar vidgades eller förändrades och
man insåg det vara i samhällets och den felandes gemensamma
interesse, att, jemte ulkräfvande af samhällets anspråk pä försoning
för öfverträdelse!! af dess lagar och afskräckande frän
dylika tilltag, äfven taga i betraktande den brottsliges framtid, har
man småningom, genom ä lagen anbragle lappningar och tillsatser
i denna riktning, kommit derhän, ali något egentligt straffsystem
numera icke står alt finna i vår brottmålslagstiftning. Så t. ex.
har man af de i primitiva lagcodex bestämde, s. k. diffamerande
straffen borttagit en del, men låtit andra qvarstå ; de afflictiva
eller spö- och risstraffen, som i följd af en småningom utvecklad
föreställning i allmänna omdömet blifvit dilfamerande,
hvilket dock ingalunda var 1734 års lagstiftares meniug, hafva
blifvit bibehållna för någre brott, men bortlagits för andra;
brott emot egendom äro ännu, då tillgreppet förenäs med väld,
belagda med kroppstralf, under det ali våldförande af person,
äfven af den svära heskalfenhet att stympning af lemmar äger
rum, kan försonas med obetydliga böter, o. s. v. Alt i en till
denna grad irrationel och ofullkomlig strafflag införa partiella
förändringar, skulle, elter min mening, icke medföra annat re
-
m
Deli 26 April f. m.
suIlai, än att dess tillämpning gjordes än mera invecklad än
förut; och 0111 man äfven icke villa godkänna den theori om
sältet fiir straffrättens utöfning, sorn utmärker det nya lagförslaget,
skulle man derföre säkert under alla förhållanden göra
bäst att helt och hållet omarbeta nuvarande strafflag.
Hufvudgrunden för nya lagförslaget, derigenom detsamma
i synnerhet framstår såsom ett eget, frän nu gällande brottmålslagens
straffbestämmelser skiljaktigt, belt, hvil a f pä det s.
k. penilenliiirsyslemel och deltas tillämpning efter Philadelphiataelhoden.
Alt bär utveckla della systems theori är dels
obehöflig! dels, med afseende på tidens korthet, overkställbar!,
derest utvecklingen skall göras fullständig. Dä dessutom ingen,
sorn deraf tagit närmare kännedom, vägrar erkänna, alt systemets
tillämpning i brotlmälslagsliflniugen skulle medföra många
och stora fördelar, och de, som sådant oaktadt tveka att antaga
tillämpningen deraf för vårt land, lemligen allmänt och
hufvudsakligen härleda denna tvekan från enahanda orsaker,
bör jag inskränka mig lill en kort undersökning huruvida dessa
orsaker, eller rattare, huruvida denna föreställning om öfvervägande
olägenheter må vara riklig eller icke. Främst förekommer
härvid inkastet om de af systemets antagande föranledda
betydliga kostnader för fängelsebyggnader och fångvård,
och hvilka kostnader förmenas skola öfverstiga samhällets
förmåga alt dem bära. Alt för penilcntiärsystemeis införande
en betydlig utgift erfordras, derom är intet tvifvel, äfvensom
att beloppets storlek icke later sig med full visshet bestämmas;
men såsom säkert lorde man dock kunna antaga, all hvad som
redan för fängelsehvggnnderne blifvit vid förra riksdagen, af då»
befintlige besparade medel, anvisadl, skall motsvara drygaste
delen af ulgifterne, och att det derutöfver erforderliga belopp
icke skall betydligt öfverstiga en half million r:dr, eller den
summa, sorn uti en i lidningarne under loppet af veckan införd
calcul ansetts tillräcklig, ålen lät äfven vara, alt denna summa
dubbelt, eller lill och med möjligen tvådubbel! skulle komma
att behöfvas för nämnde ändamål, så mätte väl i allt fall
denna utgift på en gång icke böra afskräcka oss, dä fråga är
om en sak af den vigt som den ifrågavarande och med dess
obestridliga inflytande på samhällets trefnad och förädling. För
min del är jag dessutom fullt öfverlygad, ali, inom en icke aflägse
lid efter systemets införande, en ersättning skall beredas
genom uppkommande besparing i de nu utgående årliga utgifterne
för fångars underhåll och forslande. Skälen för denna
öfvertygelse skola lätt inses och måhända godkännas, om man
besinnar, all det nuvarande stora antalet af fångar i betydlig
mån härleder sig derifrån, att den som en gäng blifvit straffad
för brott, dels i följd af den straffet åtföljande vanära, och
dels genom inverkan af den demoralisation, som räder i våra
för alla fångar gemensamma fängelser, oftast för sin återstående
lefnad kan påräknas såsom en, med få afbrott, ständig gäst
i fängelserne. Eli felsteg, kanske oftare föranledt af beholvet
Den 26 April f. m.
eller lättsinne, än af brottsliga böjelser, kan vara tillräckligt
alt för alltid ur samhället utesluta deu felande; och dä straffets
beskaffenhet och fängelsernas inrättning salunda gemensamt
bidraga ali skapa brottslingar, är del gifvet, att eli straff- neli
fängelsesystem, viii bern knudt alt lill samhället återgifva lagbrytaren
förbättrad, skall minska brotlslingarnes antal. Det ingär
dessutom i planen för della systems införande, att inrätta
ransakningsfiingelserne sä att de äfven kunna tjena till slralffängelscr
i oftast förekommande läll; och sä väl härigenom sorn
genom fängelserncs förläggande invid ransakuingsslällena, oell
att desse göras gemensamma för större distrieler, hvarigenom
man undviker den fängforsling, sorn nu äger runi dels ifrån
liinsfängelsernc lill ransakuingsslällena och äler, dels emellan
iäiigelserne i de särskilde tingslagen inom samma domsaga, skola
de betydliga kostnader, som nu ärligen utgå för fångars forslande,
uti märklig män minskas, oell åtminstone motsvara deu
ökade kostnad för lä agar nes underhåll, jemförd med hvad nu
härföre utgår, sorn blifver en följd af kroppsslraffens utbyte
emot fängelsest ralf.
De liulVudsakligasle inkasten i öfrigt bestå dels i påslåendet,
att frihetens förlust såsom straff vore allt för lindrigt för
att uppfylla ett af straffens ändamål, del alt afskräcka, dels i
det alldeles motsatta omdömet att ett ensligt inspärrande under
en längre lid vore ett allt för grymt stral!', oell sorn troligen
ofta skulle hos fången förorsaka sinnesrubbning. Blotta tillvaron
af sä beskaffade, hvarannan rakt motsatta meningar synes
mig innefatta en bevisning att ingendera meningen mätte vara
den rätta. Den bästa bevisningen lemnar dock erfarenheten.
Det torde nemi. kunna vitsordas af alla ilem, hvilka, lika med
mig, baft närmare tillsyn och befattning med fängelser
oell fångar, att oaktadt desse sednare i fängelset äga en bättre
försedd bostad oell en försvarligare föda, än ofta nog under
. deras fri helst i I Ist änd, nch de icke i della läll äro utsatte för sådane
bekymmer, hvaraf ej sällan individer hemsökas, som aldrig brutit
emot strafflagen, och oaktadt i fängelset sällskap nästan aldrig
saknas af mer eller mindre likasinnade, det likväl är snart
sagdt ulan exempel, att icke fängen uppsöker och begagnar alla
medel för alt återvinna friheten. Dess förlust, under alla
förhållanden svår att uthärda, mäste kännas ännu svårare i
enslighelsfängelscl, der äfven den förströelse saknas, som åskådandet
af naturen och verldsbestyrens utöfning skänker, samt
derföre otvifvelaktig! såsom straff komma att fruktas vida mera
iiu både eli. hastigt öfvergäende kroppsligt lidande och en kort
tids förknappning af födan lill det yttersta nödvändiga.
De sorn åter hylla ofvannämnde motsatta mening åberopa
såsom skäl derföre uppgifter frän främmande länder om enslighetsfängelsels
menliga inverkan på fångens sinne. Men 0111 äfven
de af systemets vedersakare framhållna exemplar i delta
fall skulle vara hemtade ur verkligheten, förlora de dock all
räll ali kunna tillämpas pä vårt land, 0111 man blott kaimer och
126
Den 26 April f. m.
vill betänka skillnaden emellan folklynnet i Sverige och i de
sydligare länder, från hvilka de uppgifna exemplen bernias. Man
skulle då nödgas erkänna, att den kalla nordens inbyggare af
den class, hvars lefnadsbehof och njutningar inskränkas till hemlandets
pruducter, och af denna class utgöres fångpersoualeu
nästan uteslutande, icke hafva den rörlighet i tankegång och
känsla, som karakterisera söderns folk, och att således hvad som
i nämnde hänseende kan inträffa i Europas södra länder, icke
behöfver fruktas hos oss. Sådant vitsordar ock vår erfarenhet.
I sednare tider hafva nemi. hofrätterne, då personer, tilltalade
för särdeles grofva brott och derom i del närmaste förvunne,
icke velat uttala det erkännande af brottet, som erfordrats
för alt göra bevisningen lagligen fullständig för deras
fällande, dömt denne att insättas i celler, för att på delta sätt
förmå deni till ånger och bekännelse. En del af dessa s. k.
bekännelsefångar, hvaraf för närvarade tillsammans 13 hällas
inneslutue å Långholmen och i Malmö, hafva i deras ensliga
cell tillbragt tiotal af är; men oaktadt de måst sakna förströelser
af arbete, och oaktadt man kan vara moraliskt öfvertygad,
att ett mord eller dråp eller annat lika förfärligt brott
tynger på hvarje bekännelsefänges samvete, har dock, efter de
upplysningar jag förskaffat mig, ännu ingen sådan fånge förfallit
i vansinne.
För min del anser jag således ej blott den nuvarande strafflagens
totala omarbetning hafva varit af uöden, ulan äfven det
eva lagförslagets hufvudprinciper tjenliga och antagliga; och
dä nu fråga icke är om lagens godkännande i dess helhet, hvadan
tillfälle framdeles vid lagens detaljgranskuing torde mig
lemnäs, alt i mindre väsendtligt delar uttala och begära vederläggning
af en eller annan anmärkning, tvekar jag icke att
nu lemna min röst till bifall åt LagUtskis principbetänkande,
helst jag anser, att om äfven lagförslagets slutliga granskning
icke skulle vid denna riksdag medhinnas, ett bifall lill dess
grundprinciper är nödvändig, för att lemna Regeringen anvisning
på den väg, som vid de förestående fängelsebyggnaderne
bör följas. Jag vet vä! och mäste beklaga, att detta bifall, om
del såsom jag hoppas, blifver det H. Ståndets beslut, icke skall
blifva bindande, då vid nästa riksdag lagens delal jgrauskniug
först kan ifrågakomma; men jag vet ock, och beder eder betänka
det, mine Hrr! alt ett nu ultaladt afslag skulle ådraga
oss ansvaret af alt för en längre tid hafya uppskjutit tillvägabringandet
af eu förändring, som lika mycket i samhällets som
i menskligheten intresse af behofvet påkallas.
Hr Akerman tilläde derefter muntligen:
En värd talare på andra sidan, af hvilken man måhända
väntat eli förslag till afslag å detta betänk., har hemställt till
Ståndet att instämma i det beslut, hvaruti PresteSt. stannat.
Mangen anser kanhända detta beslut såsom icke allenast någonting
vida bättre än ett afslag, utan närmande sig lill eli god
-
Den 26 April f. m.
127
kännande. Jag delar icke, hvad mig angår, denna mening; jag
anser deremot, att ett uppskof under de villkor, som blifvit förcslagne,
skall snarare aflägsna oss ifrån, än närma oss till målet.
Denna min öfvertygelse härrörer derifrån, att de försök,
som man tillstyrkt böra göras, för att, som man uttrycker sig,
kunna hemta erfarenhet, alldeles icke, så länge strafflagen ännu
är den gamla och icke salt i öfverensstämmelse med fängelsesystemet,
skall gifva någon erfarenhet att. hygga på, utan
tverlom lemna en sådan till mehn för lagförslaget. Della härleder
sig derifrån, att, enligt nu gällande lag, kan det fängelsestraff,
som skulle komma alt tillämpas, endast åläggas gröfre
brottslingar, som redan flere gånger blifvit tilltalade och dömde,
och i följd af vära nuvarande straffs beskaffenhet och fängelseinrättningar
kunna anses så i brott förhärdade, så i oseder
invanda, att någon förbättring, genom penitentiärsyslemels
användande på dem, visserligen icke är att. förvänta. Skall
nämnde system bära de frukter, som man hoppas och jag för
min del hoppas, så måste det taga befattning med brottslingen,
då han första gängen felar och i denna riktning kan detsamma
således icke under den föreslagna fiirsökstiden användas, titan
kan man på förhand inse oförmågan hos detta system att
under sådana förhållanden åstadkomma något godt resultat.
Jag kan icke annat än innerligen önska och tillstyrka, att man,
måtte bifalla hufvudgrnnderne, eller det straffsystem, som är i
fråga, och icke genom uppskof aflägsna sig ifrån el t mål, hvars
uppnående alla lära linna nödvändigt.
Ur Cederschjöld, Pehr Gustaf: En värd talare har
varnat för antagande af grunder, så länge man ej kände delal—
jerne, af fruktan att. man skulle finna sig allt. för mycket
hunden vid det slutliga afgörandet; men uti intet fall kunna
grunder vara nyttigare och nödvändigare att pä förhand antaga,
än just vid uppgörande af en criminallag; och jag ville
just att man mätte blifva bunden af besluten öfver dessa grunder,
för att vara förhindrad att kunna fatta några beslut i delaljerne,
som voro stridande mot de antagne grunderne. Jag
skulle derföre hafva önskat, alt LagUtsk. icke velat nöja sig
med de grunder, sorn det nu uppgifvit, ulan utsträckt dem myckel
längre, ty det är icke blott de aldra yttersta principernc,
som böra antagas som grunder, utan äfven de underordnade
principerne, så att man pä det sättet komme derhän att i Stånden
endast afmäta fängelseliderne för de särskilda brotten.
Samme värde talare har sagt, alt ett fattigt folk icke bör experimentera,
utan låta de rike göra del i stället; men i detta läll
äro så mänga experimenter redan gjorda, att jag tror, det vi
blott behöfva begagna dem. Hvad kostnaden beträffar, är jag
för min del öfvertygad, alt dets: k. Philadelphiasystemet är det
minst kostsamma, under förutsättning alt man ieke kan bibehålla
vårt nuvarande fängelsesystem, som är alltför odugligt.
Förenämnde talare har äfven tillstyrkt R. o. Ad. att uppskjn
-
m
Den 26 April f. m.
ta afgörande! af frågan, under instämmande i PresteSl:s beslut.
Jag skall derföre utbedja mig att med några få ord visa de
betänkligheter, som jag hyser att förena mig med nämnde Stånd,
lili 3:dje punkten t. ex. har PresteSl. sagt, alt de personer,
som blifvit dömde lill fästningsarbete pä längre eller kortare
tid, mätte, när K. M. så finner fiir godt och i den mån tillfälle
dertill gifves, för undergående af sådant straff, varda insatte
i ensamhetsfängelse och der behandlas efter de för sädane
straff i allmänhet föreslagne grunder, dock högst för en tid
af 2 år och med iakttagande af den i 10 § 1 cap. af samma
lagförslag bestämda slraffförminskning. Om således någon
dömdes till undergående af 10 års fästningsarbete, sä skulle
Konungen pä eget bevåg kunna upphäfva den domen och förvandla
det 10-åriga straffet (ill cellfängelse under 2 år, ty
jag förmodar att ingen domstol kan' dämma annorlunda än efter
gällande lag och sålunda icke efter de tillfälliga beslut, sorn
Ständerne nu fatta. Vidare har samma Stånd tillstyrkt, alt, om
Konungen finner för godt, alt försök äfven med det Auburnska
straffsystemet jemte det. PensyIvaniska må göras, 11. St. anhålla,
att begge dessa slag af fängelsestraff icke måtte på ett och samma
ställe tillämpas. Detta är åtminstone stridande mot sparsambetsprincipen,
som förut är omtalad, emedan det vore att fördubbla
kostriaderue, ja, ännu iner än att fördubbla dem, emedan
det Auburnska systemet bör kosta vida mera att utföra än
del Philadelphiska. Detta hoppas jag kan vara nog för att
visa faran af ali instämma i PresteSl:s beslut. Hr Akerman har såsom
exempel på huru litet vådligt cellsyslemet är för helsan anfört
sådane personer, som suttit pä bekännelse; och hvad han yttrat
vill jag styrka med min egen erfarenhet. Jag var nemi. en gång i
Malmö och besökte fängelset derstädes, och fann en man, som varit
inspärrad 9 år i ensam cell, med den försvårande omständighet
att icke hafva fått företaga sig något arbete, icke alt hafva
fått läsa, ej ens i Bibeln, hvarom jag likväl gjorde anmälan
hos Biskopsembelel i Lund och utverkade ät honom en gudlig
bok att uppbygga sig med — och denne man, säger jag,
fann jag vara frisk till kropp och själ. Med förulsändande
af dessa anmärkningar, ber jag att få uppläsa följande:
Den fullkomliga olämpligheten af vår längesedan öfveråriga
Missgerningsbalk tycker jag mig så klart inse. att jag högeligen
längtar efter dess afskalfaude. Och de principer, som
ligga lill grund för förslaget till ny strafflag, synas mig så
sublima, och jag, sätter så högt värde på det arbete, sorn
blifvit användl pä förslagets utarbetning, samt delar så fullkomligt
den allmänna aktningen för de lagfarne män, som dervid
lagt hand, att jag nu ej skulle våga göra den ringaste anmärkning,
om jag ej trodde min riksdagsmannapligt fordra, att i
en så ofantligt vigtig sak frimodigt uttala hvarje minsta tvifvel,
äfven med äfventyr att förråda huru litet jag vore vuxen
det höga ämne, till hvilket jag nu vill öfvergå. ,,
Den 26 April, f m.
129
Man kan länka sig fyrahanda ändamål med straff, nemi.
l:o Att sälla samhället tor alllid i säkerhet för brottslingens
förnyade tilltag;
2:o Att vedergälla eller hämnas det begångna brottet;
3:o Att afskräcka andra frän begående af brott; och
4:o Alt söka befordra brottslingens förbättring.
Det första ändamålet kan vinnas genom lifsstraff och lifstidslangelse;
Lilsstraffel
torde få tillgripas, då brotllingen visat sig vara
sä förderfvad och farlig för samhället, att man icke kunde
våga försöket alt förbättra honom.
Lifslidsfängelse, sorn icke lemnar fången något hopp om
frihet, och följaktligen ieke eller samhället något hopp om hans
förbättring, synes endast då vara tillälligt, när man, efter upprepade
försök mäst öfvergifva hoppet alt kunna förbättra en
brottsling, hvars onda biijelse likväl är af en för samhället i sig
sjelf mindre bolande beskaffenhet. Af alla de 47 särskilda
fall, hvari Lagberedningen föreslagit lifslidsfängelse, är det
derföre blott elt enda, der jag skulle kunna medgifva dess antagande,
nemi. i 22 cap. § 10, för femte resan stöld. Lifslidsfäugelse
bör allså, enl. min åsigt, aldrig utsättas för första brottet,
som någon begär, det mätte vara af hvad deskaffeuhet som
helst. Ty kunde man göra sig något hopp om möjligheten af
brottslingens förbättring, så mäste den försökas genom fängelse
pä bestämd lid; men i annat fall må lifsstraffet användas.
Och slutligen må anmärkas, att det såsom straff orimliga lifstidsfånge
Iset, icke ens fans, utom i några fä fall, upptaget i
1734 års ursprungliga Missgerningsbalk, som, efter dea tidens
sed, eljest var så hårdhjerlad.
Det andra ändamålet, nemi. vedergällningen eller hämnden, är
redan längesedan föråldrad. Det var fordom nödvändigt, för
att förmå den förolämpade att afstå frän sjelfhämnden. Och
lagstiftaren var dä tvungen att stadga härda eller till och med
grymma straff, för att ti 11 fredsia Ila målsmannens hämndbegär.
Men sedan sederna nu blifvit mildrade, behöfver lagstiftaren
icke mer låta bruka sig till verktyg åt den enskilda
hämndlystnaden. Fritt må vi derföre nu vända vår blick frän
den Mosaiska lagens låga vedergällningsrätt, som ropade: ”lif
för lif!” ocb höja den till Christi kärleksfulla lära, nemi. Hans,
Som ”icke har lust till någon syndares död, ulan vill, att harf
Omvänder sig ocb lefver.”
Under catbegorien vedergällning eller hämnd tyckas böter
pä visst sätt böra hänföras. Också är jag för min del tveksam,
huruvida jag skall godkänna dem såsom lämpligt straff. Åtminstone
gifves intet annat straff, som drabbar sä olika, särdeles
om de bestämmas lill lika belopp lör fattiga ocb eika.
Den rike har icke ringaste känning af en plikt, sorn kan
hända för längre' lid sätter den fattige, i ordets egentliga be
märkelse,
på vatten och bröd. Dessutom får dea fattige brotls10
II. 17
130
Den 26 April. f. m.
lingen icke ensam lida af bitterna; utan kan hända oftast ännu
mer dess oskyldiga maka och barn. Skulle derföre böter svara
mot sitt ändamål, såsom ett pågorlunda jemlikt straff för fattiga
och rika, så borde de i hvart särskildt fall bestämmas, såsom
för en alldeles obemedlad, lill minimum och maximum efter
brottsligheten, med obegränsad frihet för domaren alt förhöja
beloppet efter brottslingens allmänt kända förmögenhet.
Det tredje af många så högt värderade ändamålet med
straff, nemi. afskräckniug från brott, har vunnit föga stöd af
erfarenheten. Jag har t. ex. hört sägas, alt, på den tid, då
man här i Stockholm på allmänna torgen hängde ficktjufvar,
det ej sällan hände, att fickstölder begingos vid sjelfva galgen,
i folkträngseln under påstående afrättniug. Och med förbigående
af många andra exempel, som jag skulle kunna åberopa,
vill jag blott påminna om en händelse, som för några få år sedan
timade här istockholm, nemi. att en man begick ett grymt
mord några få timmar efter det han samma dag hade åskådat
en mördares halshuggning. Icke eller pä delta ändamål bör
derföre lagstiftaren göra något särskildt afseende, åtminstone
icke för detsamma uppoffra det ringaste af mensklighetens och
förnuftets fordringar. Hela afskräckelsen bör ligga i den fullkomliga
vissheten, att det stadgade straffet icke skall uteblifva.
Det fjerde ändamålet med straff, nemi. brottslingens förbättring,
är det vigtigaste af alla, vid hvilket lagstiftaren derföre
helt visst bör fästa sin synnerligaste uppmärksamhet. Och
för detta höga ändamål är det Pli i lade I ph iska cellsystcmet ojemförligt
lämpligare, än det s. k. Auburnska, med gemensamma
arbets- och matsalar, och enskilda sof-celler. Derföre anser
jag alla fängelsestraff böra verkställas endast efter det Philadelphiska
systemet.
Man medger i allmänhet, att detta system är det lämpligaste
för kortare tider, såsom 7:de oell 6:te straffgraderna, men
tror, att ingen menniska skulle kunna uthärda i de högre graderna.
Men just detta bevisar bäst, att fängelse-tiderna kunna
och böra för detta system betydligen förkortas, genom hvilken
enkla åtgärd hela den befarade olägenheten vora med ett penndrag
afhulpen. Att fängelsetiderna äro längre, än som nödvändigt
behöfves, befordrar alldeles icke brottslingens förbättring,
ulan motverkar tvertom det höga ändamålet. Ty då friheten
förespeglas på alltför långt håll, måste fångens mod och krafter
till förbättring minskas af förtviflan att kunna uppnå målet. Det
förhåller sig med brottslingens själssjukdom och dess behandling
medelst fängelsekuren, alldeles lika som med vissa kroppssjukdomar
och deras behandling. Mången kroppsligt sjuk har
blifvit förderfvad blott derigenom, att ett kraftigt läkemedel,
t. ex. qvicksilfver preparat, har blifvit begagnadt längre, än
det hade behöfts.
Mig synes derföre lagförslagets 7 fängelsegrader kunna
efter Philadelphiska systemet lämpligen indelas på följande sätt.
nemi.:
Den 26 April f. m.
131
]:sta grad., frän 5 lill och med 7 är;
2:dra grad., från 4 till och med 5 år;
3:dje grad., från 3 lill och med 4 år;
4:de grad., från 2 lill och med 3 år;
5:le grad., från 1 till och med 2 år;
(i:te grad., från (i månader lill och med 1 år, och
7:de grad., från 1 månad lill och med 6 månader.
Man förebär äfven, att det Philadelphiska systemet skulle
blifva för kostsamt att utföra. Men vid aldrig sä litet eftersinnande
bör man lätt kunna linna, att det skulle tvertom kosta
mindre än det Auburnska. Hvad sjelfva byggnaden beträffar,
så blefve cellernas antal lika stort, derest de Auburnska Tångarne
eljest skulle få enskilda sof-celler. Och om de Philadelphiska
måste vara något, större, så behöfvas deremot alldeles
inga arbets- och matsalar. För öfrigt är bevakningen i Auburnska
fängelser ofantligt dyrare, än i de andra. Och när dertill
kommer den kortare tiden, som Tångarne behöfdc underhållas,
enligt del Philadelphiska systemet; så kan man läll. finna, alt
det skulle blifva vida mindre kostsamt än del Auburnska.
Lagförslaget bjuder i (i cap. ] §, att ”straff skola inom
de i lagen derföre satta griinsor, mätas efter - - - den större
eller mindre brottslighet i viljan, gerningsmannen ådagalagt.”
Denna regel, som här endast är ämnad till ledning för domaren
vid lagens tillämpning, bör äfven kunna utsträckas till lagstiftaren
vid straffgradens bestämmande. Derföre skulle jag för
min del vilja hafva allt slags våld samt till och med dräp af
hastigt mod belagda med lindrigare, men deremot stöld med
hårdare straff än lagförslaget utsatt. Billigheten och nästan
nödvändigheten deraf synes klart af sjelfva den allmänna erfarenhet,
att dråpare hafva i våra gamla gemensamhetsfängelser
städse funnits vara stilla, fromma och sedliga, dä deremot tjufvar
nästan alltid förblifvit lömska, elaka och vilda, i samma
mån deras själar hunnit förderfvas och likasom stelna i förderfvet,
genom det långa ljufstudium de genomgått.
Som det är en allmän erfarenhet, alt själen blir till en
viss grad desto verksammare, ju mer den fredas från intryck
genom de yttre sinnena, så är det högst troligt, att ingenting
mer, än den graflika tystnaden i cellen och afstängningen icke
blott, från allt umgänge med andra fångar, utan äfven från nästan
all annan gemenskap med yttre verlden, skall behöfvas för
att bringa brottslingen till lugn och känsla af sina fordna förvillelser,
såsom första steget till hans förbättring. Men om
detta passiva förfarande tilläfventyrs skulle finnas icke göra
tillfyllest; så torde ändamålet kunna i någon mån befordras äfven
genom särskildt verkande medel. Emedan derföre ingenting
torde på ett positivt sätt verka mäktigare än musik, till
lugnande af upprörda och vilda sinnen, så kunde det till äfventyrs
vara nyttigt alt emellanåt låta uppföra kyrkosång eller annan
tjenlig musik, t. ex. medelst orgelverk på eli sådant ställe,
att det kunde höras i alla cellerna. Från samma ställe kun
-
132
Den 26 April f. ra.
de det äfven vara nyttigt alt låta föreläsas stycken ur en pasr
sande bok eller lämpliga tal hållas.
Men vill man hoppas, att brottslingens förbättring skall
blifva varaktig, så mäste, då strå Het blifvit ulståndet, lagen
vara försonad oell brottet glömdt. Den frigifne bör derföre
slippa att i sitt preslbesked för alltid medföra ett offentligt
vittnesbörd om sitt undergångna straff. Ty svårigheten för honom
att under sådana förhållanden kunna med ärligt näringsfång
återgå lill samhället, mäste tillintetgöra den välgörande
verkan af den förbättring lian kunnat vinna genom sjelfva straffet.
Bäst vore kanhända, 0111 ädla menniskor derjemte ville
förena sig till bildande af eli slags välvilligt förmynderskap för
dem, som genomgått straff-inrättningen.
Efter uppläsningen häraf tilläde Hr Cederschjöld:
Jag tror, att hvarje lag, äfven den bästa, är otillräcklig
att afhjelpa det onda, om det ej sättes i sammanhang med andra
förständiga åtgärder. Ibland sådane anser jag för ändamålets
vinnande nödvändigt, alt författningarne om lösdrifveri och
försvarslöshet upph.ifvas, så alt en hvar icke behiifver annat
försvar än lagens. Pä alla dessa grunder kan jag icke för min
del godkänna LagUlsk:s nu afgifna förslag, huru varmt jag lin
nitiilskar fiir antagande af principerne; och får derföre hemställa,
om icke betänk, kunde återremitteras, så mvcket hellre,
som man icke har hopp alt vid denna riksdag hinna till slut
med sjelfva lagens antagande.
Frih. G y 11 en gra na t, Carl Aug. Burchard: I hvad
2-:ne föregående talare, Frih. Stael von Holstein och Hr Akerman.
i delta ärende yttrat, får jag till alla delar instämma, och
tillstyrker således vördsamligen bifall till Lag-Utsk:s betänk.
N:o 93.
Hr Tersmeden, Nils: Behofvet af en förändring, en
förbättring i vår criminallag, har länge varit erkiindt. Då jag
inser bristerna i densamma, är jag dock mycket tveksam, huruvida
de ej borde kunna afhjelpas ulan rubbning af hela dess
grundval, och uppfattar ej klart fördelen af del alldeles nya
system, som här förelägges oss i afseende å brottmåls- och strafflag.
Man säger: den gamla lagen är ej mera i öfverensstämmelse
med lidehvarfvcts upplysning, svarar ej mot dess kraf,
och den uppfyller ej eljer sin bestämmelse att förbättra den
bpottsliga. Lagens första ändamål är att straffa och afskräcka;
detta ligger i samhällets ide. Den brottsliges förbättring kan
jag ej annat än sätta i andra rummet; den utgör äfven en samhällets
pligt, men denna pligt hör blott ställas i bredd med andra
lika heliga, och uppfyllas så långt ske kan, utan åsidosättande
af dessa, och följ a k tel igen så långt samhällets krafter det
rimligen medgifva. I det förra hänseendet, eller hvad sjelfva
straffet och det afskräckande angår, synes mig vår lag väl uthärda
jemnförelsen med den nya. I fråga om förbättringen äler
Den 26 A p r i 1 f. m.
133
ligger denna del af straffet, hvad del nya lagförslaget beträffar,
ännu nästan hell och hållet blott inom thcoriernas eller sannolikhetens
område. Philosophen och deri rättslärde må dumma
om huru långt samhällets rätt bör sträcka sig öfver den brottslige;
för min del skulle jag tycka den borde ej gå längre än
till alt siratia, äfven strängt; — rättvisan är sträng, hon tecknas
med eli, svärd, och denna hild är sann, — strängt, säger
jag, ej grymt, men ej till att i åratal, — om ock under den
visserligen vackra afsigten att förbättra, — beröfva medborgaren
sin frihet, af hvilkens verksamhet kanske en familjs vid
beror. Om Staten äfven äger denna obegränsade rätt öfver
menniskaus frihet, i ändamål all förbättra henne, inser jag dock
ej fullt dess skyldighet, alt med den fullmyndige företaga en
ny mångårig uppfostran. Den brottslige, som bekant sin förbrytelse
och derföre lidit sitt straff, försonas efter vår lag med
samhället, och straffet uioltages ej sällan med undergifvenhet
af den ångerfulle och hotfärdige; han återinträder i samhällets
gemenskap, och allt är glömt, borde åtminstone vara det. Denna
grundtanke i vår lag har sill förnämsta stöd i vår Chrisina
lära. Ar der något vanhederlig!, något nesligt, i I. ex. valtenoch
bröd-straffet och i den uppenbara kyrkopliktexi, så ligger
del ej i sjelfva straffet, utan i en oriktig uppfattning deraf hos
samhällets medlemmar. Hvad mera tarfvas till den brottsliges
förbättring, hurde höra kyrkan lill. Man anser de kroppsliga
Straffen ej stå tillsamman med det menskliga värdet. Barnet
agas dock, emedan dess förstånd ej räcker till att afhålla det
frän det onda; det skall afskräckas frän återfall och vänjas vid
lanken, alt straffet följer genast pä olydnad. Sä ock med den
brottslige. Köttet är svagt. Mängden af dem föröfva brottet
för all skaffa sig en kroppslig eller sinnlig njutning. Ar det
då så onaturligt, att straffet tillämpas å,samma väg, som den
brottslige ololligen boredt sig en fördel. Ar det väl mera mensklighet
uti att pina själen än i att plåga kroppen? Ligger det
något mera ädelt i den behandlingen, all begrafva en mensklig
varelse under fyra år mellan fyra tränga murar, än i straffet
af 14 dagars valten och bröd? Man vill ej förnedra menniskan
med det kroppsliga straffet — jag kallar det dock snarare ett
bote- och försoningsmedel, än en förnedring, — men man vill
snart sagdl omintetgöra för långa är hela hennes exislence. Jag
kan beröfva medmenniska!) allt, som för henne ger lifvet ett
värde, men jag får ej röra ett här pä hennes hufvud. Man
kallar detta en riktig uppskattning af inenniskans värde, eller
philantropi. Är det ej snarare en svaghet i begrepp, en sjuklighet
i känsla? Är denna grundtanke mensklig, sä frågar jagdock,
om den pä samma gång är lika sant Christ lig. Man säger,
den brottslige bör lemnäs tid alt komma till besinning. Visserligen;
men skall härtill åtgå åratal, ja en fjerdedels mansålder?
Är ångern kommen, hvartill tjenar då det fortsatta fängelset?
kommer den ej, eller med andra ord, uteblir förbättringen, hvarföre
skall då den menskliga varelsen betagas all möjlighet att
134
Den 2G April f. m.
åtminstone lill någon del söka uppfylla sitt mål här i liden?
iNågon fullkomlig visshet om förbättring lärer i alla fall aldrig
ernås förr, än friheten sätter menniskan i tillfälle all med sina
gerningar ådagalägga denna bättringens tillvaro.
Det är öfver min förmåga att bedomina företrädet af det
ena eller andra fängelse-systemet; — jag tycker blott all man
dervid oinskränkt ser på den brottslige och glömmer Slaten.
Denna har dock skyldigheter mot sig sjelf; den brottslige kan
ännu behöfva Staten, men ej Ivertom.
Lalitudssyslemet är ock en stor nyhet, hvars värde ej så
lätt inses. Jag hörer kanske till de kortsynte, men är dock
ej ensam af den meningen, att detta system lägger i domarens
hand hvad som borde ligga i sjelfva lagen. Den brottslige bör
känna hvad den lag bjuder, mot hvilken han brutit; han hör
veta, att det är samhället, som med ett oafvikligt hud straffar
honom, ej domarens godtycke. Denna idé måtte i sin tillämpning
leda till förargelse, hat och bitterhet hos den brottslige,
och säkert till ett oupphörligt vädjande lill högre rätt.
Jag är långt ifrån att förneka Statens skyldighet alt söka
förbättra den brottslige; men jag finner derjemte lika mycken
menniskokärlek i att frälsa den långt större mängden ifrån branten
af förderfvet. Manne ej denna samhällets pligt är lika helig,
och lika mycket i dess eget interesse, som den att straffa
och förbättra den brojtslige. Utgående från denna åsigt, har
jag svårt att gilla, att Staten i första rummet offrar millioner,
— och dertill leder systemet en gång antaget och conseqvent,
ulfördt, — millioner, säger jag, på deras vård och förbättring,
som brustit i sina förbindelser mot densamma. I högre grad
borde dess uppmärksamhet vända sig lill det uppväxande slägtet
och till de arma, de oräkneliga, som af brist på det nödvändigaste,
i saknad af arbete, lockas till lastens bana, och som skola
finna dess beträdande i samma män mindre motbjudande, som
straffet synes mindre afskräckande, just genom den vard, till
föda, kläder och alla yttre behofs fyllande, som Staten unnar
den brottslige. R. St. gåfvo 50,000 r:dr till skolor för landets
harn, på samma gäng de voterade 20 gånger denna summa, för
att bereda en ny uppfostran åt några hundra förbrytare, hos
hvilka den första blifvit förfelad eller försummad. För hvad
en cell kostar, — denna nya skola för den ofta obotlige, som
med uppsåt brutit, — kan en uppfostringsanstalt grundläggas
för kanske 50 värnlösa barn, af hvilka en högst betydlig del
derigenom kan frälsas just från lasternas stig och i samma män
bespara Slaten kostnaden af många ccllbyggnader och deras
underhåll, som skola intaga dessa sorgliga boningar. Se den
fattige, blottad på allt, utsatt för klimatets hårdhet. Han dristar
kanske ej att begära bröd, — han begär blott tillfälle att
ärligt förtjena det. Staten blundar ej sällan härför, frånslöter
honom kanske med hårdhet, ulkräfver till och med någon gäng
i skatt hans sista skärf, för att möjligen kunna gifva den brottslige
hvad deu förre saknar. Först när rättskänslans band hos
Den 26 April f. m.
135
denne brista och nöden bragt honom på fall, vill Staten vårda
sig om honom och kärleksfullt hörja en ny uppfostran, som aldrig
hade påkallats, om denna kärlek tidigare hade yttrat sig,
och Staten i tid insett hvad dess väl kräfde. — Med samma
800 eller 1000 r:dr, som denna olyckliges nya bostad kostar,
kunde en mängd hans likar blifvit frälsade, om Staten lia de
tillgodogjort deras arbetskraft.
Man må dock ej af detta mitt vördsamma anförande sluta,
att jag har den förmälenhelen alt helt och hållet förkasta allt
hvad en mängd vältänkande, utmärkte män genom mångårigt
arbete beredt, oell en välvillig Regering, på nationens egen begäran,
framlagt. Jag har blott velat framställa mina betänkligheter.
Arbetet bör ej vara fruktlöst. Jag anser att något i
den nya riktningen kan göras, ulan att man kastar sig handlöst
deri, och någon nytta bör dragas af de kostnader Staten redan
vidkänls. Hela detta straffsystem, ehuru ej nytt för tänkaren,
är det dock verkeligen för hela den stora mängden, samhället,
som häröfver skall besluta och deraf skörda frukten. Lät först
erfarenheten lala, så väl den som våra egna seder, tänkesätt
och nationens lynne kunna lemna i denna sak, — som den ännu
större som andra länder, hvilka hafva medel att i stort experimentera
på det menskliga sinnet, hällre kunna åstadkomma,
och låtom oss deraf hemta och tillgodogöra hvad hos oss kan
användas. Ransakningsfängelset', efter ensamhetsprincipen, är ju
en af alla erkänd nödvändighet? Do redan uppförda byggnader
medgifva försök med detta frånskiljande, å redan dömde, och
Staten må dertill ännu lemna ökade bidrag. Men att antaga ett
alldeles nytt straffsystem, hvars grundidé är för folket alldeles
främmande och kanske ligger utom dess fattning, synes mig
för tidigt.
Jag har blott att tillägga, det jag, på grund af hvad jag
här tagit mig friheten yttra, skulle vilja närma mig lill det
beslut, som Högv. PresteSt. fattat. En modification af 3:dje
punkten vore dock önsklig, för att lemna Regeringen ett större
fält att försöka systemet och göra det kändt, — men jag vågar
dock ej i detta afseende göra ett förslag, under hopp att en
fortsatt discussion skall tillvägabringa något i samma syftning.
O
Atskillige ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr G ii uther, Claes Ephraim: Jag har begärt ordet,
för att till en början söka motsätta mig det förslag till beslut,
som Hr von Hartmansdorff framställt, isynnerhet som jag linner
delta förslag verkligen innebära en lika så stor nyhet i afseende
på vära riksdagsärender behandling, som Hr von Hartmansdorff
och åtskilliga andra med honom trott sig hafva funnit i
afseende på straffsystemet uti det nya lagförslaget, och jag derjemte
tror mig kunna till fullo ådagalägga, att ett sådant sätt
att förfara skulle vara stridande emot Riksd.Ordn., som bjuder,
att hvarje allmän fråga skall, innan något RiksSt. deröfver beslutar,
först remitteras till oell behandlas af vederbörligt Utskott.
136
Den 26 April f. rri.
Den K. propos. om ny strafflag har också lill följd häraf blifvit
remitterad till LagUtsk.; men della Ulsk. har endast uli det
betänk., sorn nu utgör föremål för öfverläggning, tillkännagifva,
alt arbetet vore af ilen vidlyftighet, all Utsk. ansett lämpligast att
indela detsamma i vissa stadier. Resultatet af arbetet i dess
första stadium har Ulsk. visserligen här framlagt för RiksS n,
men uttryckligen slutat sill betänk, med den förklaring, all Ulsk.
fortfarande är sysselsatt med lagförslagets granskning, och alt,
äfven för den händelsen alt hela lagen icke vid denna riksdag
kunde blifva granskad, Ulsk. likväl, i sammanhang med det tolalomdöme
öfver lagens grunder, hvartill Ulsk. i nästa stadium
af sill arbete kan komma, ärnar föreslå R. Sl. de åtgärder,
sorn för besvarande af den K. propos. kunna anses erforderliga.
Konungen är nemi. ovillkorligen berättigad att innan riksdagens
slut fä et t svar på sin propos.; men elt sådant mäste i första
hand af del Ulsk., till hvilket frågan blifvit remitterad, föreslås,
innan RiksSlm äga alt derom besluta; och det kan följaktligen,
efter min tanka, ej vara annat än stridande mot Riksd.-  Ordn., om en enskild ståndsledamot i sakens närvarande skick
uppträder och, lill följd af en blott preliminär framställning från
Ulsk., vili för Ståndet dietern clt beslut lill svar, hvarom Ulsk.
ännu icke afgifvit något yttrande, eller framställt något förslag.
Jag medgifver visserligen, alt det Högv. Ståndet, genom sitt
beslut af gårdagen, föregått pä den väg, som Ur von Hartmansdorff
vill att R. o. Ad. äfven skall beträda; men jag hoppas
att åtminstone hafva tillräckligen anlydt grundlagsvidrigheten
deraf, för att R. o. Ad. icke skall framgå på samma bana. Vill
Ur von Hartmansdorff hafva ett svar på den K. propos. i den
riktning, som hans förslag innehåller, sä är tillfälle att derom
göra påstående framdeles, antingen Ståndet nu skulle vilja besluta
en ålerremiss, hvilket jag likväl såsom utan allt ändamål
i öfi igt och alltför mycket tidsödande skulle anse sorn den minst
lämpliga utvägen, eller Ståndet för närvarande inskränker sig
till det förklarande, att R. o. Ad. icke vill besluta öfver det
nu afgifna betänk, förr, än Utsk äfven inkommit med del ulin
fvade ytterligare ullåt., dervid Ståndet jemväl kan, om sä behagas,
förelägga Ulsk. viss lid. Men utan alt ettdera af dessa
beslut föregått, kan jag, så länge Utsk. ännu icke afgifvit sitt
förslag lill svar på den K. propos., ej tro det vara enligt med
vära riksdagslbrmer, att en enskild riksdagsman uppträder, för
ali från sin bänk i första hand dictera eli sådant svar, och söker
alt helt och hållet pä sidan 0111 Utsk. få detsamma af Ståndet
anlaget.
Redan ur denna synpunkt, eller i afseende på formen, synas
skäl således vara för handen att motsätta sig Hr von Hartmansdorffs
förslag; men jag gör det ännu mer i afseende på
dess innehåll. Jag anser det nemi. R. Sl. föga värdigt, att i
en fråga, uli hvilken hela landet känner ett stort behof af alt
komma till ett mål, sä fort som möjligen ske kau, och hvilken
frå
-
Den 26 April f. m.
137
fråga Konungen, så fort ske kunnat, till Sländerna öfverlemna!,
— alt, säger jag, R. St. i en sådan fråga, i st. f. att företaga
saken till så mycken pröfning, sorn den återstående liden af
riksdagen medgifver, och dervid åtminstone uttrycka sin opinion
öfver de grunder, hvarpå lagförslaget blifvit bygdI, blott stanna
vid eli beslut, hvarigenom frågan i sin helhet förklaras hvilande,
och hela tyngden deraf kastas på kommande Ständer,
hvilka dessutom, särdeles under samma ledare, lätt nog skulle
komma att måhända hysa samma betänkligheter vid att yttra
sig öfver sjelfva saken, och följden af alltsammans blifva, dels
fiir nationen en evinnerlig fåfäng förväntan på en länge efterlängtad,
ny, förbättrad och mera verksam brottmålslag, och dels
för Regeringen en fortfarande osäkerhet om nationalrepresentationens
tankar, rör:de det uu uppgjorda nya lagverket och huruvida
detsamma nili kunna läggas lill grund för en blifvande
11 y criminallag här i landet, eller af majoriteten inom RiksSt:n
anses till sina principer så förkastligt, att ett nytt förslag efter
andra grunder behöfver uppgöras. Ty, mine Hrr, del är endast
härom frågan för närvarande är. Man begär icke nu af oss
hela lagens antagande; man fordrar endast å R. St:s sida ett
öppet uttaladt omdöme om de hufvudgruuder, på hvilka den nya
lagen hvilar, på det man må få veta hurudana nationen vill
hafva dessa grunder, och på det man, sedan man val blifvit ense
om grunderne, må kunna en annan gång, utan vidare strid härom,
desto lättare komma öfverens om detaljbestämmclserua. Men
till följd häraf är det också angeläget, så vida man en gång
skall komma till ett slut med denna sak, alt R. St. icke skjuta
ifrån sig och undandraga sig allt yttrande öfver den nu förelagda
frågan. Hr von Hartmansdorff har såsom egentliga och
hufvudsakligasle skälet för ett sådant frågans undanskjutande
anfört, att vi icke borde vara de förste att experimentera med
det nya straffsystemet, utan borde vänta, för alt draga nytta af
andra länders erfarenhet, enär vi ingen egen erfarenhet ännu
äga. Den satsen kunde visserligen gälla, mine Iler, tinder andra
omständigheter, men icke dä vi sannerligen äro försatte i
dea Ställning, att med hvarje dag behofvet af en ny brottmålslag
låter allt mer och mer känna sig, och då man, hvart man
vänder sig, öfver hela landet hörer klagas öfver det strafflöshetssystem,
som nu råder. Jag vet visserligen, då jag kommit,
alt nämna strajflöshetssyslem, att della ord klingar illa för åtskilliga
ifriga beundrare af vår gamla criminallag, hvilka hvarken
vilja höra talas om ordet, eller erkänna sjelfva saken.
Men temligen allmänt är dock både kändt och erkändt, alt, efter
de mångfaldiga förändringar och sönderptockningar, som den
nu gällande inissgerningsbtn undergått, särdeles pä sednare tider,
våra brottmålslagar i närvarande stund ej förmå att tillräckligen
skydda hvarken personer eller egendom; och under
sådaue förhållanden måste det ock erkännas, att Svenska nationen
är satt i nödvändighet att taga steget till och med framför
10 H. J8
138
Den 20 April f. m.
andra nationer och i främsta rummet fatla sitt beslut, i afseende
på det nya slralf- och fängelsesystemet, om hvars införande
äfven annorstädes fråga emedlertid redan blifvit väckt,
snart sagdt öfver hela verlden, så att något tvifvel om dess företräde
framför de äldre systemen svårligen hör kunna äga rum.
Af dessa skäl kan jag ej annat, än på det högsta ogilla
hela tendensen af Hr von Hartmansdorffs förslag. — I afseende
åter på detal jinnehåliet af samma förslag, som vid afhörandet
tvckts mig Ivda ordagrant lika med PresteSt:s, hvilket jag liar
här framför mig, anser jag mig, i fall man, oaktadt dess förut
visade formvidrighet, skall behöfva ingå i en speciel granskning
deraf, vid 1 punkten höra anmärka, att det, minst sagdt,
är ganska oegentligt, om Ståndet skulle förklara sig icke haft
tid att granska lagförslaget hvarken till dess hufvudgrunder eller
dessas tillämpning, enär tillräcklig tid för hufvudgrundernas
granskning under de flere månader, som förllutit från K. propos:s
aflemnande, visserligen förefuunits; och aldra minst synes
ett sådant förklarande kunna göras, sedan LagUtsk. framlagt ett
betänk, öfver dessa hufvudgrunder och Sländerne endast hafva
att deröfver yttra sig med ja eller nej.
Beträffande 2:dra punkten, hvari omtalas, att någon erfarenhet
ännu icke skulle vara vunnen om det nya straffsystemets
lämplighet och användbarhet här i landet, och att allmänna tänkesättet
derom hehöfde utbilda sig, sä innefattar detta väl en
sats, som i och för sig sjelf, och i många läll, kan vara god
och riklig. Men skola R. St. i ett ämne, hvarom den stora
allmänheteu svårligen kommer att någonsin förskaffa sig någon
fullständig och tillförlitlig kännedom, annorlunda än i sammanhang
med den nya lagens tillämpning, vänta med sitt beslut om
lagens antaglighet, till dess allmänna tänkesättet i landet hunnit
utbildas till någon större och alimänligare enhet; så få vi i
sanning vänta i många åratal ännu, och dertill hafva vi, som
sagdt är, i anseende till våra nuvarande brottmålslagars bristfällighet,
icke tid. För närvarande är dessutom, såsom jag redan
haft äran anföra, endast fråga om att yttra sig öfver grundsatserna
för den föreslagna nya lagen; och i afseende på dessa
svnes hvarje ledamot af RiksShn, som velat taga kännedom deraf,
redan hafva ägt ett så tillräckligt tillfälle att stadga sitt omdöme,
alt nuvarande Ständer icke skäligen böra kunna undskylla
sig med någon föreburen obekantskap och derifrån hemta anledning
att skjuta hela saken ifrån sig.
Hvad 3:dje punkten angår, så bekänner jag mig hafva hyst
den lankan, att det skulle vara nyttigt, om man, enär lagförslaget
icke kunde vid denna riksdag i sin helhet blifva anlaget,
och man således i afseende på detaljbestämmelserna hade tid pä
sig, under mellanliden gjorde försök med vissa brottslingar, på
sätt i denna 3 punkten föreslås; men Hr Åkerman har i sitt
anförande så fullständigt vederlagt hela den åsigten, att jag af
de skäl, han framställt, funnit mig fullkomligen öfvertygad. Den
nya lagen, som jemte brottslingens bestraffning jemväl alser
Den 20 April f. m.
139
dess förbättring, är naturligtvis i följd häraf beräknad att utöfva
sin förnämsta verksamhet på unga broltsligar, eller deni,
som för första gången beträdt brottets bana; men så länge den
gamla lagen gäller, skulle man cj kunna använda de nya fängelsestraffen
pä andra än dem, som dömmas för ilererade brott,
ty denna lagen belägger icke i allmänhet brött första gången
med fängelsestraff. Det blir således alltid omöjligt att under
tillämpning af nu gällande hrottsroålslag genom försök komma
till några ändamålsenliga och tillförlitliga resullater i afseende
på de nya fängelsestraffen och deras verksamhet eller lämplighet.
Sådane försök med några i brottets skola redan förhärdade
inenniskor skulle ovillkorligen komma att utfalla mindre
förmånligt för det nya systemet, än man har skäl alt derutaf
vänta, när (let i sin helhet och efter en sammanhängande plan
ulföres. Afven den 3 punkten hvilar således på en falsk och
oriktig grund.
4:de punkten, som endast innehåller ett förnyande af Ständernas
vid sista riksdagen framställda anhållan, alt (issa häkten,
såsom läns- och ransakningshäktet malte förses med celler,
eller inrättas efter ensamhetssystemet, är åter alldeles onödig.
Konungen är redan en gång bemyndigad härtill och kan följaktligen
för ändamålet använda de vid sista riksdagen anvisade
medlen, ulan alt Sländerne behöfva förnya sin derom a (lä t na
skrifvelse; och något iteratum, eller någon påminnelse lärer väl
ej eller kunna anses erforderlig för sakens verkställighet, enär
det är allmänt bekant, att man redan i flere år varit och ännu
är sysselsatt dermed.
5:te punkten lyder, att ifall K. M. skulle vilja göra försök
äfven med det Auburnska systemet, jemte det PensyIvaniska,
så anhålla II. St. alt begge desse slag af fängelsestraff icke
måtte på ett och samma ställe tillämpas; och i så allmänna termer
affattad, medgifver jag visserligen, alt denna punkten är af
så oskyldigt innehåll, att den gör hvarken lill eller ifrån. Mea
just derföre synes deri också vara alldeles obehöflig, eller åtminstone
af beskaffenhet att icke ensam för sig innefatta tillräckligt
ämne för en und. skrifvelse från R. Sl:s sida till K. M.
Hvad slutligen 6:te punkten angår, så innehåller den jemväl
åtskilligt, som jag icke kan tro behöfligt eller lämpligt alt
i en skrifvelse till Konungen framställa. Deri uttryckes försl,
alt de nya fängelserna må blifva så inrättade, att tillfälle blifver
till gudstjenst, undervisning och arbete för fångarne; och
jag hemställer, mine Hrr, huru det är tänkbart, att Regeringen
eller fängelseadministrationerna, äfven utan påminnelse, skulle
kunna underlåta att tillse sådant. Ty hvad här äskas, ingår ju
så väsendtligt i det nva fängelsystemet, att det derförutan förlorar
hela sin karakter. — Jag vet väl, att upphofsmännen till
hela det ifrågavarande förslaget med denna 6:te punkten hade
för afsigt att fä uttryckt en slags förkastelsedom öfver Philadelphiasystemet
och ett tyst företräde gifvet ät det Auburnska.
Men jag vet ock, att denna afsigt strandade inom PresteSt., så
1-40
Den 26 April f. m.
alt den härom uppsatta tiraden förföll oell måste modifieras till
den nyss omförmälde meningen; oell sådan den nu slår der, är
han utan all betydelse. — Vidare innefatlar denna punkten, ibland
annat, en önskan, att de nu befintliga fästningsfängelserna måtte
så inredas, att fångarne derstädes kunna under nätterna åtskiljas;
och del kan visserligen vara godt oeh väl, att Sländerue
uttala sin åsigt om nyttan af en sådan anstalt. Men för närvarande
finnes för dess verkställande ingen enda skilling anslagen;
ty de hittills fiir fängelserna gifna anslagen röra icke fästningsfängelserna,
utan endast ransaknings- och länshäkten; och
jag hemställer således hvad egentligen kunde anses vunnet genom
yttrandet af en önskan, som nödvändigt mäste förblifva
utan all påföljd, åtminstone tills vidare.
Efter alt sålunda hafva punkt för punkt genomgått det framställda
förslaget till und. skrifvelse, kan jag ej finna annat, än
att delta förslag bör i sin helhet förkastas, såsom dels hvilande
på oriktiga grunder, dels varande utan ändamål och alfattadt
i så obestämda termer, att det ingalunda kan vara R. St.
värdigt, om de, uti en fråga, deruti Konungen begärt deras
opinion, medelst afgifvande af eli bestämdt ja eller nej, i stället
skulle afgifva ett svar, som endast går ut på alt skjuta hela
saken ifrån sig; särdeles dä frågan är af beskaffenhet, alt
det för hela nationen är af största vigt att derutinnan komma
till ett snart slut. Jag undrar i öfrigt icke på, om många sä
väl inom som utom representationen hysa betänkligheter vid att
obetingadt, det vill säga ulan all förändring, antaga alla de nya
grundsatser lagförslaget innehåller. Men må man då uttala dessa
betänkligheter, må man gifva Koiinngen underrättelse om
hvad nationen i frågan tänker, på det, ifall af en eller annan
orsak lagförslaget till större eller mindre del af representationen
förkastas, Konungen måtte bli i tillfälle ali ånyo öfverlemna
saken till Lagberedningen, med föreskrift att efter de af nationen
uttryckta grundsatser utarbeta ett nytt förslag. Ty, vill
man icke detta, utan i stället låta hela ' frågan vara oafgjord,
såsom Hr von Hartmansdorff yrkat, till dess man på en gäng
afgör både principer och detaljbestämmelser, så kommer man
aldrig till något resultat, åtminstone icke lill något ändamålsenligt.
Jag hemställer, hvarthän det i sjelfva verket skulle bära,
att förfara på sådant sätt. Hvarje lagverk måste naturligtvis
utgöra ett på visst system, eller vissa allmänna grundsatser,
fotadt och sedermera conseqvent genomfördt helt, om hvars utförande
i sina detaljer någon fråga likväl icke kan uppstå, förr
än man kommit öfverens om systemet elle.r grundsatserne; och
huru är det då tänkbart, att R. St., utan att först öfverlägga om
och faställa principerna, skulle kunna tillvägabringa en hel ny
brottmålslag endast genom voteringar öfver den ena paragrafen
efter den andra af ett i detalj utfördt lagförslag. Huru chaotisk
och utan allt inre sammanhang skulle icke en sådan lag
blifva? Den skulle inom kort påkalla så många förändringar och
särskilda förklaringar, alt vi några få år efter den nya lagens
Den 26 April f. m.
141
antagande skulle befinna oss i samma invecklade och förvillade
stallning, seni vi lör närvarande äro uti med den gamla. Men
ieke eller är det länkbart, alt R. St., om de till en påföljande
riksdag uppskjuta med den preliminära granskningen af principerna,
och dervid förkasta de af Lagberedningen uppställda, skulle
kunna under riksdagen sjelfve oeh i första hand uppgöra och
i detalj utföra ett belt nytt lagverk efter andra grunder; ty
sådant mäste i alla händelser ölverlemnas åt sakkunninge män.
Det gilves således, efter min tanka, ingen annan utväg ali komma
till millet, än att börja med att granska principerna för det
lagförslag, sorn blifvit uppgjordt. Antagas dessa principer, så
kan man sedermera, så fort tiden medgifver, öfvergå till deii
detaljerade granskning af hvarje paragraf för sig, som endast
bör hafva till föremål all tillse, huruvida grundsatserna blifvit
riktigt oeh på ett ändamålsenligt sätt tillämpade. Antagas åter
prineiperne icke, så mäste R. St. för sin del fastställa andra
och derom göra anmälan hos K. M., på det Han må kunna åt
sakkunniga personer uppdraga alt efter dessa grunder utarbeta
ett nytt förslag och sedermera ånyo öfverlemna del lill R.
St. för den detaljgranskning, som nyss nämndes. Endast på denna
väg kan man hafva något hopp att eu gång hinna det allmänt
eflersträfvade målet af eu ny, förbättrad crimiuallag;
hvaremot, i händelse först LagUlsk. och sedan R. St. på sina
fyra rum skola disculera och votera på en gång öfver håde
principerna och dessas tillämpning i hvarje lagparagraf, vi sannolikt
komma alt evinnerligen std pä samma punkt och aldrig
hinna fram.
I följd af hvad jag nu haft äran anföra inskränker jag
mig för närvarande till att afstyrka antagande af Hr von Hartmansdorffs
förslag, som endast går ut på uppskof, och tillstyrker,
all saken mätte komma under definitiv öfverläggning, dervid
jag för min del önskar bifall åt Utskts betänk., men förbehåller
mig att, i den mån jag framdeles under discussionen får
höra betänkligheter emot Utsk:s förslag, antingen i dess helhet eller
isynnerhet, såsom jag förmodar, i vissa delar, få till besvarande
upptaga de anmärkningar, som kunna göras. Jag är
härvid öfvertygad, ali, derest R. o. Ad. deciderar sig för att
företaga frågan till bufvudsakiigt afgörande, meningarne skola
vara ganska litet delade om anlaglighelen af de egentliga och
förnämsta hufvudgrundsatserna för den nya lagen, till hvilka
jag isynnerhet räknar: att ett nytt straffsystem i landet erfordras;
att della system, i stället för att hittills hafva hvilat
på physiskt afflicliva straff, hufvudsakligen hör grundas på frihetsstraff;
samt att dessa icke höra verkställas såsom hittills,
utan med penitentiärt syfte. Må Ståndet i öfrigt besluta sig
för det ena eller det andra penitentiärsystemet, hvarom meningarne
isynnerhet tyckes vara delade; ty della är en sak, som
i vigt är vida underlägsen den, att straffen i allmänhet blifva
penilentiära.
142
Den 26 April f. m.
Gr. Frölich, David: Man skulle nästan kunna säga,
alt denna fråga redan blifvit uttömd, åtminstone på deras sida,
sorn söka försvara LagUtsk:s betänk.; ty utom den generella antydningen
om vigten och behörigen att fästa afseende å hvad Konungen
i detta fall hos Ständerne proponerat, sorn Frih. Stael von
Holstein gjorde, har sedan Hr Akerman ur lagfarcnhetens synpunkt
så fullständigt och så väl nlredl hvad man såväl ur lagfarenhets-
som lagskipuingssystemel har att säga om den saken,
alt föga dervid är att tillägga. En annan ledamot, Hr
Cederschjöld har, som man väl kunde förvänta, då han vid ett
annat tillfälle, eller den s. k. förbataljen, hvilken häromdagen
ägde rum, yttrade sig i denna fråga, än vidare utvecklat huru
ärligt han dä menade, när han förklarade sig tro, att hvarje
fråga, som hlef i system utvecklad och ådagalagd, ovilkorligen
skulle vinna anhängare. Samme värde ledamot har nu i
sitt skriftliga anförande, ur en phil oso p h i s k synpunkt bedömt
det nya strafflagssystemet, och han har, efter min tanka, pä ett
sätt, som gör detta hans yttrande lill ett ibland de dyrbaraste,
hvaraf våra riksdagsprotocoller kunna berömma sig, utvecklat
philosophiska grunder, hvaråt jag med smärta faun att icke nog
uppmärksamhet egnades — men nästa ögonblick länn jag orsaken
dertill, nemi. alt här är icke möjligt, mine Hrr, att frågan
kati stå fram ur en philosophisk synpunkt, icke eller ur lagfarenhetens,
ulan, tyvärr! är den rent af politisk. Alt sä förhåller
sig, det kunde man redan märka vid den s. k. skärmytslingen
eller förbataljen häromdagen. Att detta numera icke
är en förmodan, utan kan deduceras med visshet, det har man
hört af Hr von Hartmansdorffs, denna gången korta, men dock
sakrika yttrande. Jag skulle således, för att icke med milt
yttrande förlänga en discussion i en riktning, som alldeles icke
kunde leda lill något resultat vid den slutliga voteringen, anse
mig böra genast vända mig mot Hr von Hartmansdorffs yttrande
och hans argumentation för eli beslut alt instämma med PresleSt.
, så framt icke en annan ledamot, Hr Tersmeden, som fick
ett bravorop för sitt yttrande, gifvit tillkänna, att han vore nödsakad
att betrakta frågan ur en, hvad jag ville kalla sentimental
synpunkt. Jag har icke kunnat undgå ali förut vid denna
riksdag erlära, att det finnes en ganska stor del af Riddarhuset,
som betraktar slika frågor ur en sentimental synpunkt.
När fråga nu är om straff å den medborgareclass, lill hvilken
vi, Gud vare lof, icke höra, emedan den bildning, som finues
inom denna dass, bar lyckligtvis i detta tidehvarf för det
mesta emancipera! sig ifrån en strafflag (strafflagen och
straffen drabba nu en annan lägre dass), dä är det egentligen
alt tillse huruvida en strafflag kan passa för den classen, icke
egentligen för oss. Men huru argumentera nu de, hvilka, lika
med den värde talaren, betrakta frågan ur en sentimental synpunkt?
De länka troligen mindre på menniskan än på Staten.
Genom ett mystiskt begrepp om stat- och statsrätt och de sinnebilder,
hvarunder man föreställer sig slaten med svärdet i den
Den 2G April f. m.
143
ena handen och vågskålen i den andra, föreställande rättvisan
nr sådana synpunkter, säger jag, vill man afgöra hurudan en
strafflag skall vara för del lägre folket. Det är ieke möjligt,
mine Hrr, då man ställer sig på en sådan ståndpunkt, alt kunna
intränga i en sådan frågas innersta väsende; det är icke
möjligt annat, än att man ifrån en sådan synpunkt skall fä se
idel vådor att ändra det gamla, idel farhågor alt ruhba hvad
som varit, och slutligen, på sätt den värde ledamoten förklarade,
mera yttra sitt lycke, än någonting som lärer kunna inverka
på andras tycke, sorn nh. icke ställt sig på samma ståndpunkt.
Han har sagt, alt det är samhället, som straffar den
brottslige; men denne, dä han 1. ex. straffas med spö, tänker
väl han, alt det är samhället, sorn straffar, dä han har profossen
vid sin sida? Hans begrepp om samhället, de kunna icke
vara sädane, som vi här kunna desamma afhandla. Jag vill
derföre fästa uppmärksamheten derpå, alt om vi här pä delta rum
ingå i slatsrättslheorier, sä höra vi tillse, att dessa theorier äro
af beskaffenhet att icke utesluta sådana bevekelsegrunder, som
mäste bernias från betraktelse af det lägre folket. Gör man
så, lärer man icke underlåta att finna, alt det just är det läg
re
folket, som nu lider af den gamla, på oriktiga grunder bygdå,
och i många fall förvirrade brottmålslagstiftning, som vi
nu äga. Man måste finna, att, om det kan sägas om det nya
systemet att det pinar själen, så kan man ock med lika mycket
skäl säga, att del nuvarande straffsystemet äfven pinar själen
hos den brottslige, ty det mätte vara en moralisk tortyr
att blifva behandlad på ett sådant sätt ali kroppen onödigtvis
äfven lider. Det är således ali alldeles förbise den moraliska
tortyr och pina, som hvarje brottsling under nuvarande system
lider, om man vill säga, att blott genom det nya förslaget kan
pina för själen komma i fråga. Det skulle vara mycket
mer att säga i denna sak, men jag har icke rättighet att va
ra
vidlyftig.
Jag vill nu söka alt upptaga de egentliga skäl, som Hr von
Hartmansdorff framställt; och dä jag sagt, att jäg anser frågan
egentligen här vara af politisk natur, så har jag grundal delta
omdöme, dels på att inkasten i främsta rummet framställdes
af llr von lia rins dor ff, och dels derå, alt han baserat sitt slutliga
tillstyrkande pä PreslcSlts redan fattade beslut. Den talaren,
som hade ordet näst före mig, har redan yttrat sig om
berörde beslut på ett sätt, sorn nära nog beke lemnar något
att derom säga. flan har visat det vara oformligt och endast
hafva för ändamål att undanskjuta frågan. En annan har visat,
att detsamma i de partiella tillstyrkandena är overkställbar!,
nemi. att göra försök med det nya straffsystemet, då det
icke är in totum et tanlum i n förd t. Jag för min del får förklara,
att jag ifrån PresleSt. förväntat mig ett helt annat yttrande
än det vi fått emottaga; man ser, alt det Högv. Ståndet
skyndat sig att vara de förste, för att gifva ledning åt omdömet.
Att de så gjort, borde icke förtänkas, så framt nämnde
144
Den 26 April f. m.'
Stånd uppfattat frågan på det enda sätt, hvarpå jag tror all den
borde uppfattas, ty den är helt enkelt, om man vill erkänna
de principer, lill hvilka nian måste komma, om man, med betraktande
af menniskonaturen, och philosophiskt med afseende å
hvad nu vid denna tideräkning de mest bildade män kunnat utransaka
och upplyst om denna natur, kommit i erfarenhet af
del resultat en sådan betraktelse gifver, i fråga om rättigheten
att bestraffa nienniskor oell sältet att tillvägabringa dessas
förbättring. Hade PresleSt. så gjort, ett Stånd, inom hvilket
man bör förvänta att finna den mest utbildade philosophiska
kunskap, den innerligaste kännedom 0111 menniskos jälen, efter prestcrne
kallas själasörjare, vi hade dä ovillkorligen mäst komma
till det resultat, alt grundsatsen för det olika systemet är
mera hemtad ur en riklig kännedom om menniskans medfödda
natur, än att man skulle behöfva att göra några experimenler
för att förvissa sig om förslagets riktighet oell duglighet. Jag
ber att få upptaga den frågan om experimenterande och experimentets
nytta i en fråga sådan sorn denna, och huruvida det
kan vara skiiligt ali åberopa erfarenheten mera än ur en enda
synpunkt, nemi. det rent mekaniska eller teckniska af den stora
principens tillämpning. Frågan 0111 fängelser är ingalunda
ny; de hafva funnits före all civilisation d. v. s. före 2000 år tillbaka.
Det har icke behöfls att experimentera, huruvida fängelser
kunna äga nylla med sig eller icke, ty man vet, ali de kunna innebära
egenskapen af straff, eller af skolor för brott, oell del beror
icke på principen af fängelse, utan af sältet huru fängelsestraffet
användes. Då denna ide' försl väcktes i America, så vet en
hvar, alt den icke kom i följd af någonting annat än en llieoreliskt,
djupt philosopliisk undersökning om menniskonaturen.
Sjelfva principen är i sin enkelhet hell och hållet så psychisk,
ali det är fåfängt alt vilja åberopa exempel huru fängelsestraff
liär eller der kunna utföras, huru det eller det systemet t, ex.
visat sig i Frankrike, England eller annorstädes. Vore det
fråga om detaljer, så skulle jag gilla att Herrarne framdrogo
sina skäl och åberopade hvad de erfarit; men när fråga endast
är alt godkänna principer, så nekar jag helt och hållet
all annan erfarenhet än sådan, som gifvit lagstiflarena menniskokännedom.
Den lagstiftare, som har menniskokännedom i
allmänhet, han har nog erfarenhet för alt kunna godkänna några
principer, och jag går så långt, alt det icke behöfves ens alt
vara domare för att erkänna principen. Domarens erfarenhet
är af stort värde, när det är fråga 0111 att bedomina det
olämpliga i det straffsystem, som finnes, och derom tror jag
också att våra domare med ganska få undantag inhemtat tillräcklig
erfarenhet; men om jag skulle fråga våra domare i allmänhet,
de nemi., hvilka icke vinnlagt sig om allmän menniskokännedom,
örn jag skulle begära att fä del af deras erfarenhet, så
skulle jag sjelf icke begripa hurudan frågan är, ty derom kunna
de icke hafva annan erfarenhet än hvar och en annan län
kan
-
Den 26 April f. m.
145
kande menniska kan förvärfva sig. — Nu till IIr von Hartmansdorffs
anmärkningar. Den värde ledamoten har sagt, att här
endast äro nakna grundsatser i fråga. Ar det sant, alt det
blott är nakna grundsatser, i deri mening laladt, som kunde
eli sådant yttrande förtjena att anses sorn argument? Veten J då
icke. mine Hrr, ali. det finnes, jemte della priucipbetäuk. ett
utförligt utarbetadt project till ny criminallag, hvaraf man kan
se huruvida dessa grundsatser kunna utföras consequent eller
icke? Vill man förneka nu, att ett sådant förslag varit utarbetad!,
tryckt, omarbetadt ånyo och framlagt för allmänheten?
Endast i sådant fall, att händelsen varit, att ingen detaljutarbetning
hade ägt runi, genom hvilken man kunde tillse hvart man
korinne med dessa grundsatser, endast i sådant fall hade hans
argumentation varit riktig; ty då hade man kunnat svara: vi
kunna icke lätta dem förrän vi få se desamma i tillämpningen.
Meri nu har det stätt hvar och en öppet; och på den ståndpunkt
Hr von Hartmansdorff står, såsom hög embetsman, länge
biträdande nied icke allenast lagfrågor, utan statsmanuasaker i
allmänhet, tillstår jag, att orri han låtsar ignorera att ett sådant
förslag är utarbetadt, eller säger att han icke läst det, så har
lian icke rätt att här uppstå såsom vår ledare; ty dä finnas
män ibland oss andra, som, utan att hafva haft samma pligt
sorn Hr von Hartmansdorff, att undersöka huruvida principerne
kunna utföras i detalj eller icke, äga en sådan kunskap. Samme
värde ledamot har, mot hvad Frih. Stael von Holstein yttrade
och mot den uppmaning, som han till Ståndet gjorde, att
påminna sig sina fordna beslut, d. v. s. att vara cocseqvent,
frågat hvart man skulle komma om Ståndet vore conseqvenl?
Hr von Hartmansdorff sjelf har icke en, utan minst 7 å 8
gånger vid denna riksdag vädjat till Ståndets conseqvens, när
han velat fä en fråga afgjord eller sitt tycke. Nu fäller del
honom in att vilja, det Ståndet icke skall handla conseqvent,
och som skäl derför åberopar han den händelsen när Ständerne
vid förra riksdagen först mottogo ett principhetänk. i representationsfrågan
och sedan skulle hafva ansett sig derigenom
hafva begått ett stort fel, för hvilket de nu skulle befara alt
vidtaga ett motstycke. Man ser således, alt det argumentet
att vara conseqvenl, det kan man nyttja precist för och emot.
Jag vill fästa uppmärksamheten ä, att hela detta argument att
vara conseqvent är i sig sjelf af intet värde, ty frågan är
hvaruti man skall vara conseqvent, om det är i det rälla eller
det orätta. Jag har aldrig hört annat än att man skall vara
conseqvent i allt, nb. när det är fråga att hålla med Hr von
Hartmansdorff. Den värde ledamoten har också sagt, att frågan
ännu icke är utredd för allmänheten. Hvad menas då med
allmänheten? Menas dermed den stora, mindre bildade delen af
Svenska folket, sä har Hr von Hartmansdorff rätt; men är det
så, att den tid icke allenast icke är kommen, utan aldrig skall
komma, när de lägsta folkclasserne, åtminstone icke utan all
10 H. 19
146
Den 26 April f. m.
taga till flere sekler, skola kunna bedomina dessa principfrågor,
ty dertill fordras alt hvar och en skall hafva ställt sig på den
philosophiska ståndpunkt, på hvilken jag fordrar att Hr von
Hartmansdorff ställt sig vid bedömmande häraf, då har han orätt.
Det är derföre som man bör sätta värde på att bildning finnes
inom ett samhälle, för att, i frågor som denna, de bildade skola
träda fram och säga de obildade hvad de böra göra. Det
är då i sådane frågor, som denna, sorn man icke behöfver inskränka
sig till deu bildning, som finnes inom ens eget land,
utan lagstiftaren är skyldig att tillse hvad andra länders erfarenhet
gifver vid banden; det är i sådane frågor som denna,
om någonsin, sorn analogien från grundsatser, dem andra civiliserade
folkslag antagit, bör gälla. Att nu icke vilja införa,
icke ens antaga sjelfva principerne förrän dessa principer kunnat
blifva genomskådade af den stora massan af folket i allmänhet,
det är detsamma som att förklara, det vi aldrig kunna
eller vilja antaga en annan strafflag än den vi hafva. Det
är delta, mine Hrr, som bevisar för mig, att frågan har, af
Hr von Hartmansdorff åtminstone, icke betraktats ur dess intrinseca
värde, utan ur en ren politisk synpunkt, af motstånd
mot det håll, hvarifrån den kommit, — motstånd mot reformer, motstånd
mot dc bemödanden, som en ny Regering gjort, att fä sådane
ändringar, som äro af högsta vigt, som af föregående Ständer varit
erkända som sådane, som aldrig blifvit motsagda af andra än dem,
som icke vårdat att deråt lemna uppmärksamhet, emedan man
då ansåg det omöjligt att kunna fä fram sådane reformer. När
nu äter sådane reformer äro i fråga, då ger man evasiva svar,
då stiger det Stånd fram, som icke besitter någon lagfarenhetskunskap,
som icke borde tala om att experimentera, pä ett sätt,
sorn man skulle vänta af rädda jurister, som vilja se prejudieater
för sig innan de våga handla efter sitt eget sunda förnuft,
sitt eget omdöme, då säger jag, träder detta Stånd fram
för att gifva ledning. Men, miue Hrr! i samma stund, som
PresteSt. stiger fram på detta sätt, för att bli vår politiske ledare,
så förklarar jag, hvad mig angår, att jag känner en ytterligare
kraft inom mig att bestrida en sådan ledning från detta
Stånd, ty det kunde gerna aflägsna sig ifrån riksdagarue.
För att med några ord gifva R. o. Ad. närmare tillkänna
hvarför jag anser denna frågas princip vara af natur, att hvarje
menniska kan sjelf intränga i densamma, om man gör allmän
menniskokännedom till föremål för sill studium, får jag såsom
en anledning dertill framställa, att den kan närmast liknas med sjelfva
Christendomens princip, den rörer äfven menniskans inre, icke
blott dess yttre, så, som Christendomen först på jordklotet framträdde.
I dess enkla framställning, så var den icke annat än
ett förkunnande, att menniskorne voro Guds barn, att vi alle
voro bröder, alt vi skulle göra oss andeligen fria, att vi icke
skulle anse det riktigt att vedergälla ondt med ännu värre.
Denna liknelse, vill jag icke vidare här utföra ty jag har
märkt, att jag vållat discussion i ett ämne, som icke är för
Den 20 April f. ra.
147
Hrr:ne behagligt, och då är det tecken för mig att sluta. Men
jag vill blott tillägga, för att mitt yttrande icke måtte stå
halft, att man äfven kunde pä de ställen, der Christna religionens
hufvudgrunder icke äro kände, argumentera så som Hr von
Hartmansdorff och PresteSt. gjort i fråga om denna grundsats,
och säga: vi vilja först experimentera, vi vildar, sorn icke känna
Christendomen, vi vilja experimentera. Men innan vi börja
dermed, sä få vi fråga ett Christligt folk, huru har Chrislendomen
och Christna religionens princip kunnat leda till så
monstruösa händelser, som tjenat under påfveväldet, och under
prestvälde i allmänhet; och jag skulle då svara, om jag dertill
hade tillfälle: principerne, mine vänner! de äro ovansklige och
riktige, men sätten att utföra dem, kunna vara mångfaldiga.
Vore nu fråga om detaljerne i detta förslag, så skulle jag också
hysa mina betänkligheter, jag skulle i många fall skärskåda
deni; men nu är det fråga om principerna, och just för det
att det endast är fråga om dem, just derföre att jag anser dem
lika ovillkorligen och evigt sanna som Christna religionens, såsom
de framlrädt, fastän de blifvit missvärdade af prester och
andra syndare, derföre är det, som jag är färdig att sjelf antaga
och äfven tillstyrker R. o. Ad. att lemna sitt bifall till
dessa principer.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. att fortsättningen
af denna öfverläggning finge uppskjutas lill eftermiddagens
plenum.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ lill 3 f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Sjördalen de» 26 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdrag för denna dag f. m.
Med tillkännagifvande, alt öfverläggningen om LagUlsk:s
betänk. N:o 93, i anledn. af K. M:s nåd. propos:r, ang:de antagande
af dels ny strafflag, dels ock lag om verkställighet af
fängelsestraff, nu komme alt fortsättas, lät H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, uppläsa ett från Hederv. BondeSt. ankommet prot.-  uldr. af denna dag, innehållande inbjudning till R. o. Ad. alt instämma
i BondeSt:s beslut ali bifalla LagUlsk:s berörde betänk.
148
Den 26 April e. m.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Det nyss upplasta, ifrån
BondeSt. ankomna prot.utdr. torde anses af särdeles vigt för denna
frågas afgörande. Det snart sagdt enda skäl, som af en värd ledamot,
Hr von Hartmansdorff, på f. m. anfördes emot det föredragna
nya straffsystemet var, alt det allmänna tänkesättet ieke kunde anses
tillräckligt mognadt i ämnet. Jag frågar då, mine Hrr, hvad man
menar med del allmänna tänkesättet. Att detta tänkesätt är mognadt
hos många Europas och Americas ansedda jurister och philosopher,
det veta alla, som tagit något närmare kännedom om litteraturen i
denna fråga. Att samma tänkesätt är mognadt hos Europas
största folk, de Franska och Engelska, äfvensom hos de NordAmericanska
fristaterne, är också bekant. Återstår då att tillse,
huruvida opinionen härom äfven i Sverige må kunna anses
så stadgad, att man kan våga antagandet af förslaget. Svaret
på denna fråga har nu blifvit leuinadt på ett temligen ojäfaktigt
sätt. Representanterne för Sveriges näringsidkare, BorgarSt.
, och representanterne för Sveriges allmoge och arbetande
dass, BondeSt., hafva nemi. gifvit detta utslag, enär en
större pluralitet inom nämnde Stånd förklarat sig inse det tvingande
behofvet af den utaf K. M. föreslagna ifrågavarande
förändring. Detta utslag är af desto större vigt, som det blifvit
gifvet emot de mångfaldiga bearbetningar, hvilka ifrån
flera håll ägt runi, för att bortblanda det sunda förståndet inom
BondeSt., i en fråga, som visserligen, i dess högsta principer,
beror af rättsphilosopliens forskningar och domslut, men
som i sina resultaler dock närmast rörer den arbetande classen,
hvaraf BondeSt. utgör den största delen inom Svenska folket.
Jag förmodar således, att man hädanefter fruktlöst skall begagna
invändningen om en bristande mognad i det allmänna tänkesättet,
såsom skäl emot LagUtsk:s förslag, sä framt man
nemi. icke fordrar, att det allmänna tänkesättet skall representeras
ensamt af det conservativt-reactionära parti, hvilket föreställes
af Hr von Hartmansdorff och Högv. PresleSt.
Den andra invändningen, som vanligen framställes emot
förslaget är, att det skulle innefatta alltför stora nyheter. Dessa
äro likväl långt mindre vidsträckta och ingripande, än de
nyheter, som med 1734 års lag infördes, dä straffsystemets förändring
var mycket mera väsendtligt, än hvarom här är fråga.
Både R. St. och Konungen hafva, såsom man vet, redan till
stor del borttagit det straff, som lag lill grund för 1734 års
strafflag, nemi. spöstraffet, äfvensom de flesta s. k. skamstraffen;
och för sin del hafva jemväl R. St. beslutat alt upphäfva
kyrkoplikten. Uti ett absolut afskaffandc af spöstraffen äfvensom
af vatten- och brödstraffet, samt de ofvanberörde skamstraffen
beslå också de hufvudsakliga nyheter, som skulle blifva en följd
af det nu framlagda straffsystemets antagande. Det är således
egentligen blott ett fortskridande pä en redan öppnad bana.
Och det straff, som skulle sättas i stället, d. v. s. fängelsestraffet,
finnes ju redan i våra lagar? Frågan är således i sin enkelhet
här icke någon annan, än om en utsträckt och förändrad
Den 26 April e. m.
149
tillämpning af frihetsstraffen, genom en ändamålsenlig reform
af fängelsernas byggnadssätt och disciplinen inom dem. Detta
är åtminstone hufvud punkten.
O
Aterstar att undersöka, huruvida den organisation af fangelserna
och fängelsestraffen, som för närvarande äger rum, verkligen
må anses mera ändamålsenlig än den förändring deraf,
sorn enligt nyare tiders rön här föreslås. Jag tror, att i delta
fall icke mången kan motsäga den bestämda erfarenheten, alt
ingen plantskola för brottslingar finnes mera fruktbar än våra
nuvarande fängelser och straffiurättningar. Det är ock i anseende
lill denna bedröfliga visshet om de nuvarande stralflagarnes totala
Vanmakt och oduglighet, som man kan förklara, att hehofvet
af en ny brottmålslag bilfvit sä länge och allmänt af nationen
insedd. Under debatlerne om delta ämne vid de sednaste riksdagarne
höjde sig ganska få röster — jag minnes knappast någon
— till försvar för de nuvarande fängelserna, eller lill best ridande
af den uppgift, alt de äro högst illa inrättade ochstridaude emot
sitt ändamål. Också yttrade R. St. i den skrifvelse, som i Juni
månad är 1841 afläts till K. M., angtde anslag till fängelsebyggnader,
att R. St. fästade den högsta vigt vid frågan om ett förbättradt
lagverk i afseende på brottmålslagstiftningen, deraf hehofvet blef
med hvarje dag allt mera trängande. I samma riktning hafva R. St.
äfven vid flere föregtde riksdagar yttrat sig; och den vid innevarande
riksmöte aflåtna ifrågavar. K. propos. hör således rätteligen betraktas
endast såsom en följd af R. Sits egna, i enahanda syftning ända
frän 30 är tillhaka framburna önskningar om ett förbättradt
straffsystem, för hvars utarbetande särskilda comitéer varit af
R. St. äskade och af Regeringen förordnade. Regeringen har
nu sent omsider framlagt frukterna af dessa comitéers arbeten;
skola vi tacka henne derför? Eller skola vi tillintetgöra hvad
vi förut önskat oell beslutat? Detta är frågan.
Och hvad begär man? Eller hade väl Lagberedningen och
Regeringen, då ett förändradt straffsystem skulle föreslås, valet
emellan någonting annat, än att återgå till de i hufvudsaklig
mån redan afskaffade spö- och ris- samt skamstraffen eller
också föreslå ändamålséniigare frihetsstraff. I länder, som hafva
atlägsnare eolonier, har man väl försökt deportationsstraff;
men för det första äger icke Sverige några eolonier, och för
det andra är ändamålsenligheten af delta straff mycket tvifvel
underkastadt. Hvad man med säkerhet vet, är, alt det är utomordentligt
dyrt, och skulle troligen i verkställigheten för
värt land möta oöfvcrviunerliga svårigheter.
Det återstår således intet annat, än alt föreslå en ändamålsenligare
organisation af frihetsstraffen och i sammanhang
dermed af fängelserna. Under det sista decenniet har knappt
någon discussion i det allmänna förekommit om fängelseväsendet,
der man icke varit ense om att gifva företrädet ät, antingen
det s. k. Auburnska eller det Ph i la del ph iska cellsystemet,
under det man helt och hållet förkastat det gamla systemet af
150
Den 26 April e. m.
Läde gemensamt arbete med tillåtna samtal fångarne emellan
och gemensamma sofrum.
Det system, som nu af K. M. blifvit framstäldt för R. St.,
och hvilket ligger till grund för LagUtsk:s förevar, betänk., är
ett slags blaudning af det Philadelphiska systemet, eller ensamhets
cellfängelse, förenadt med arbete, för kortare strafftider af
högst 2 år, med det Auburnska eller cellfängelse för natten
med gemensamma arbetslocaler för dagen, med dervid ålagd
sträng tystnad. Jag har ännu icke hört framställas något skäl
till förkastande af dessa modificationer, åtminstone såsom försök
betraktade. Väl har man, såsom jag i början af discussionen
nämnde, påstått, alt det allmänna tänkesättet icke vore i denna
sak mognadt och att företaget vore en alltför stor ”nyhet”;
men hvaruti förändringens skadlighet eller overkställbarhet skulle
bestå, har man icke bekymrat sig om att uppgifva.
Bland invändningarne emot det nya straffsystemet äro tvenne,
som betydligt motsäga, ja nästan upphäfva hvarandra. En
af systemets motståndare har t. ex. påstått, att det vore alltför
strängt, under det han hållit en mycket vacker predikan om
billigheten alt straffet försonade brottslingen med samhället;
och hau har, såsom mig tycktes, föreställt sig, att det gamla
straffsystemet vore ett sådant försoningsmedel. Det må vara
honom tillåtet att göra denna slutsats; men för min del tillåter
jag mig att göra en fullkomligen motsatt. Jag tror visserligen,
att i vår gamla lag ligger äfven det vackra syftemålet, att förbättra
brottslingen och straffa honom på det sätt, att han må
kunna återföras till samhället; men efter det sätt, hvarpå straffen
nu verkställas och anses i det allmänna, blir beklagligen
resultatet alldeles motsatt; —och säkert äro exemplen fä derpå,
alt den som en gång blifvit straffad för ett gröfre brott och
derför varit straffad med spö, ris och k yr köp ligt, inkastad i
våra nuvarande straffanstalter, kan sägas hafva blifvit verkligen
återförd till samhället. Det nya systemet åsyftar deremot just
ett sådant återförande, och jag tror mig icke säga mer än hvad
erfarenheten i andra länder bestyrkt, då jag påstår, att utsiglerua
att deri lyckas äro ojemförligt större efter det nya systemet,
än efter det gamla.
Andra af det nya systemets antagonister lia förmenat, att
straffen äro alltför milda, samt att de icke passa för Sveriges
allmoge, som är van vid att straffas med stryk och svält och
ej täler vid att må väl i fängelset. De nu föreslagna straffen
skulle således icke utöfva någon hämnd öfver samhällets kränkta
rält och icke eller afskräcka från brott, emedan en fattig
syndare, som eljest är utsatt för hunger och köld, icke önskade
bättre, än att för intet få njuta både mat, dryck, värme
och hvila i ett fängelse. Detta låter visserligen säga sig, mea
då all erfarenhet vitsordar, att fångar, om de än må aldrig så
väl i fängelserna, dock passa på hvarje tillfälle att befria sig,
så lärer man icke kunna bestrida, att en sådan kärlek till friheten,
eu sådan önskan att återkomma ut ibland menniskor,
Den 2G April e. m.
151
mäste blifva mycket starkare, då arrestanterne under loppet af
månader och år måste lefva skilda ifrån gemenskapen med sina
likar, ån dä de dagligen umgås med dessa. — Det förra måste
derjemte, enligt menniskans natur, förmtdas återföra fången till
eftertanka oell ånger öfver sitt brott, till känslau af behofvet
utaf försoning med samhället, hvilken han finner sig här kunna
vinna, då hans bestraffning icke, såsom nu är fallet, ådragit
honom offent lig skam och vanära, utan endast innefattat ett
med välförtjent lidande förenadt correetionsstraff. De nuvarande
fängelse-anstalterna åter förhärda snarare brottslingen, än de
förbättra honom, och hvad han icke der blir sämre än han förr
var, icke blir han bättre — i följd af de dåliga umgängen han
der får.
Man har vidare sagt, att någon erfarenhet öfver systemets
tillämpning icke finnes inom Sverige. Deruti har man visserligen
rätt, men jag skulle föreställa mig, att den civiliserade
menniskans natur är ungefär lika i alla länder; och att det således
icke är troligt, att en lag, som passar väl för Frankrike,
England, Nordamerica etc., skulle passa illa för Sverige. Detta
ligger åtminstone icke inom någon vanlig beräkning, och hvad
som åtminstone lärer kunna anses obestridligt är, att det nya
stralfsystemet måste passa äfven för Sverige ojemnförligt mycket
bättre än det nuvarande i alla hänseenden odugliga befunna
systemet. Miijligen kan i en framtid påfinnas ett system, som
är ännu bättre, men ett sådant är hitintills icke upptäckt, och
således är man ursäktad, om man icke kan föreslå dess införande.
Ett skrämskott, som man, i synnerhet inom BondeSt., användt
för att kullslå detta betänk., och som jag äfven här hört
af en talare anföras, är det nya fängelsesystemets förment oerhörda
dyrhet. Jag nekar ej, att dä pluraliteten inom detta
Hus städse ansett nationen hafva råd att, till hvilka stora och
luxuriösa företag som helst, bevilja ständigt ökade anslag, sparsamhetsandan
tyckes komma lemligen illa till pass, då det nu
är fråga om ali lagstifta uti ett ärende, som rörer samhällets
säkerhet och stora moraliska intressen. Emedlertid tror jag
icke, att det är så farligt med den ”oerhörda dyrheten,” som
det från vissa, för saken fiendtliga håll insinueras. Jag har,
likasom säkert flera af eder, mine Hrr, sett calculcr öfver de
nya fängelsehyggnaderna, hvilka alldeles icke visa kostnaden
såsom omätlig. Eli kostnadsförslag, som nyligen blifvit o flen tliggjordt,
sluter sig med en tillökad utgift af endast 590,000
r:dr b:co, för att till en början ställa fängelserna i ordning för
tillämpning af det nya systemet, och äfven om denna summa
skulle fördubblas, är detta väl icke mer, än hvad Svenska nationen
kan uthärda. Dessutom böra vi erinra oss, huruledes
det nuvarande systemet år från år förer med sig omättligt
stegrade kostnader för fångvården. För närvarande utgå dertill
emellan 700,000 å 800,000 r:dr b:co årligen. Och oin della
stiger progressivt (och jag ser alldeles icke, hvarföre det icke
152
Den 26 April e. m.
så skulle göra, derest man underlåter vidtaga verksamma åtgärder
för att hindra denna progression), så har man snart att
ärligen betala de ”millioner”, hvilka nu för en gång skulle erfordras.
Dessutom är det väl all sannolikhet derför, att genom
en förändrad inrättning af ransakriings- och straff fängelserna,
och genom ett, såsom jag hoppas vid nästa riksdag, beredt förändrad!
rättegångssätt i brottmål, kostnaderne för fångtransporter
o. d. kunna högst betydligt förminskas. Dessa kostnader
synas visserligen icke i räkenskaperne, men äro icke dess mindre
ganska dryga för den skattdragande.
I öfrigt lärer det väl vara föga möjligt, att, utan ett förändradt
fängelsesystem, omarbeta våra lösdrifveriförfattningar,
hvilka skapa en sådan mängd olyckliga och fångar, samt fördenskull
kostar Staten oerhörda summor. Och jag tviflar pä,
att någon väsendtlig förändring kan äga rum derutinnan, med
mindre vi erhålla ett förändradt corrections- och fängelsesystem,
hvilket icke, såsom det närvarande, alstrar i st. f. att förekomma
lösdrifveri och brott.
Hr von Hartmansdorff har omtalat, att K. M:s proposition
i denna fråga endast skulle åsyfta fastställandet af ”grunderne”
för ett nytt straffsystem. Detta har blifvit så fullständigt af
Gr. Frölich vederlagdt, att jag icke vill upptaga R. o. Ad:s tid
med upprepande deraf. Hr von Hartmansdorff har äfven klandrat
eu af Konungens rådgifvare yttrad önskan, att R. o. Ad.
vid detta tillfälle mätte handla i conseqveus med de åsigter,
som vid sista riksdagen gjorde sig gällande. Den värde talaren
lärer således tycka, att det vore orätt att vidhålla conseqveus,
dä frågan är om ett beslut, som afviker från hans åsigter, men
yrkar deremot, att på det strängaste iakttaga en sådan, dä beslutet
öfverensstämmer med dem !
Emot del så kallade latitudssystemet har en värd talare,
Hr Nils Tersmeden, framkastat åtskilliga betänkligheter, filen
i öfrigt har hvarken han eller någon annan af betänkts motståndare
punkt för punkt genomgått betänk., för alt, mot dessa
grunder framställa sina anmärkntr, så alt Utsk:s ledamöter och
de med dem liktänkande kommit i tillfälle att upptaga och vederlägga
dem. Hvad latiludssystemet angår, så är rättvisan
och oundvikligheten af dess användande erkända såsom snart
sagdt ett axiom inom bela den vetenskapliga juridiska verlden;
och man kan tryggt påstå, att den värde talaren icke kan citera
någon författare i närvarande lid öfver brottmålsiagsliftningeu,
som icke mer eller mindre hyllar detta system, hvilket dessutom
förut finnes infördt och tillämpadt såväl i vår nu gällande
lag, som i nästan alla Europeiska samhällens lagar.
Jag anhåller om bifall till LagUtsk:s betänk,
Frih. Cederström, Jacob: Hr Gunther har på f. m. redan
upptagit det oformliga i PresteSt:s behandlingssätt af frågan,
hvarigenom Ståndet icke förklarat, alt det förkastat förslaget,
Den 26 April e. m.
153
slaget, emedan man icke ansåg sig kunna förkasta hvad som
K. M. föreslagit, ulan inskränkt sig att förklara, det Ståndet
icke kunde antaga detsamma, och i stället föreslagit en skrifvelse
till K. M. med anhållan, att K. M. ville försöka systemet,
för att erfara dess brukbarhet; ocb detta, oaktadt systemet varit
ett helt århundrade begagnadt i andra länder.
Det är nu 35 är sedan jag hade tillfälle att ingifva förslag
lill krigsartiklar för Golllands beväring, deruti alla corporella
straff afskaffades och fängelse i stället infördes. Della
gaf sedan anledning till 1S12 års circulärbref. Fördomen emot
corporella straffs a Iska Hände inom militären och utbytande emot
fängelsestraff var dä ganska stor, men det gick emellertid gan
ska
väl föi1 sig. Man mäste väl någon gäng komma derhän, alt
erkänna det naturliga deruti, att del icke är den ögonblickligt
verkande smärtan hos del straffade subjectet, som gagnar samhället
ocb honom sjelf. Om man erinrar detta, sä kommer man
till en annan fråga af betänkligare art. Ilär bar af Hr Ter
smeden
blifvit afgifvel etl gauska sinnrikt yttrande öfver nyttan
af en allmän uppfostran ocb alt använda medel dertill. Alt
delta just skulle vara samma medel, som vi nu anvisa lill fängelsebyggnader,
linner jag icke någon anledning till; men jag
vill fästa mig något litel dervid i anledning af det verkligen
philantropiska uti hans förslag. Han anser nemi., alt man kunde
bespara betydliga utgifter på fångvården, derigenom alt man
genom förbättrade uppfostringsanstalter sökte bereda den moralitet
bos subjecterne, alt de icke skulle blifva brottslingar.
Detta äger sin fullkomliga riktighet, så framt man med denna
uppfostran äfven meddelar dem undervisning i sättet att förvärfva
hvad till lifvets nödtorft erfordras. Menniskan kan icke
lefva af väder och vind, och dä hon icke kan förvärfva hvad
hon behöfver lill nödtorftig föda och beklädnad, sä slutar bon
med brottslighet till följd af nöd. Det är detta förhållande,
som visserligen i främsta rummel borde afses i brott målslagstiftningen
och vid den ekonomiska lagstiftningen. Dessa måste
gä i bredd med hvarandra eller blifva de felaktiga å ömse sidor.
Vi hafva af en värd talare på förmiddagen bort nämnas
1833 års författning angående försvarslösa personer. Ifrån denna
författnings tillkomst har correctionisternes antal i Sverige
ärligen nära nog multiplicerats med sig sjelf. Det är ifrån
denna felaktiga författning, som man har allt delta elände. Man
vill icke tillstädja den fria menniskan, alt utan laga försvar
ocb ulan egen bostad försörja sig hvar hon kan. Socknen drifver
bort henne, och hon föres såsom lösdrifvare in på correctioushusel
ocb blir en bof. Brislcrne uti vära uppfostringsverk
ocb uti lagstiftningen angående försvarslösa personer mäste
samtidigt undanrödjas, om något helsosamt resultat skall
kunna vinnas. Jag skall aldrig vägra min röst, sä länge jag
har rätt alt en sådan afgifva och är lefvande, för anslag till
uppfostran, dock så, alt denna uppfostran för allmogen riktas
10 H. 20
15/*
Den 26 April e. m.
mindre på de lärde vetenskaperna än på färdighet i slöjd och
arbete, på det att de måtte vinna förmåga att sjelfve försörja sig.
Jag öfvergår till sjelfva lagstiftningens principer, som Hr
Tersmeden uttalat, då hau nämnt rättvisans svärd, som fordom
var brukligt. Ja, det är sant; detta var så brukligt, att Draco
gaf dödsstraff för hvarje brott, stort eller litet. Denna lagstiftning,
beuitad ifrån Egypten och Amasis, lefde länge i Grekland,
men upplysningen kom äfven dit, och man faun att del var oförnuftigt
att mörda en medborgare för ett fel, sorn icke var
af någon betydenhet för samhället. Man bar nu kommit ifrån
alla dessa högst onödiga grymheter och betänkt, genom hvilka
medel man skall ernå ett straffsystem, hvarigenom den för samhället
farliga individ, som gjort missdåd och intrång i allmänna
säkerheten, kunde antingen skiljas ifrån samhället genom ständigt
fängelse, eller der förvarad och tillhållen lill arbete, tvingas
att förvärfva förmågan alt kunna försörja sig sjelf på ärligt
sätt. Det var i Philadelphia-systemel grunden för denna straffanstalt
utvecklades. Den straffade fången måste der qvarblifva
i fängelse lill dess hau förvärfva! 200 dollars. Deraf kunde
han mycket väl lefva i 2 är, och äfven deraf få tillfälle till
bosättning. Det är sant, att vi sakna i Sverige dessa omätliga
jordrymder, hvaraf man kunde lemna delar till odling åt sådana
personer, och derigenom äfven tillfälle till förkofring; men
vi äro likväl icke så alldeles utan dem, som man skulle tro, ty
vi äga ä våra norra provinser stora fält, som kunna bearbetas
af sådana personer, som ifrån fängelserna utgå; men dervid fordras
i första rummel, att dessa fångar icke skola sysselsättas
med sådana arbeten, hvarmed de vanliga fria medborgarne äro
sysselsatta och nära sig, i hvilket fall det skulle kunna hända,
att fabrikerna i fängelserna nödgades undersälja de redbara
handtverkarne och således skada i stället för att gagna. Om
de deremot der sysselsattes med sådana slöjder, sorn alldeles
icke tillhöra de vanliga näringarna, t. ex. med tillverkning af
kallsmidd spik, så skulle de gagna i stället för att skada samhället.
Denna vara är obetydlig lill sin beskaffenhet, men det
har dock visat sig i America, att denna kallsmidda spik gifvit
fängarne tillfälle att betala hela sin underhållskostnad och derjemte
förvärfva ett capital af 200 dollars. Det var en stor
strid på 80- och 90-talet i America, huruvida man skulle tillstädja,
att mördare linge insättas i correctionshus, i stället för
att undergå dödsstraff. Qväkarne vuono likväl emot juristerna
den seger, alt de finge på försök intagas, och följden blef den,
att det befans, all dessa mördare blcfvo icke mördare om igen.
Några få exempel finnas väl, alt mördare återfallit till dylika
brott, men i en högst obetydlig proportion af antalet, sä att
man genom detta försök ansett systemet* nytta vara klarligen
bevisad. När vi nu kommit så långt uti underrättelserna ifrån
en för oss aflägsen tid om händelser, hvilka likväl under vår
lifstid inträffat både i America och i Europa, talande till förmån
för det nya straffsystemet emot det gamla, och dä sjelfva
Den 2ö April e. m.
155
England, der man hängde förbrytaren oell ljufven äfven för cn
stöld af 8 sk., dä man äfven der har kommit ifrän dessa straffanstalter
och i stället insätter brottslingen uti ett straff-fängelse,
hvarföre skall då Sverige, som vanligen i lagstiftningsväg gått
framför det öfriga Europa, stå tillhaka härutinnan? Det vore
verkligen en högst märkvärdig händelse för år 1845, om Sveriges
representanter genom sitt beslut i denna fråga, stannade så
långt efter Europas öfriga bildade länder. Jag kan för min del
icke annat än anhålla alt vi nu måtte komma till propos. för
att få bifalla Utsk:s betänk., pä det att Utsk. måtte, enligt hvad
på sista sidan i detta betänk, förekommer, blifva i tillfälle att
till R. St. under loppet af denna riksdag inkomma med det sednare
utlåt., som Utsk. löfval. Jag förmodar, att om R. o. Ad.
bifaller della betänk., så skulle K. M. linna skäl alt låta riksdagen
ytterligare några veckor fortfara, för att få saken vidare
utvecklad och icke afklippa möjligheten alt sedermera få ett
förslag antagligt lill efterföljd. Efter Ulsk:s egen uppgift har
Utsk. redan en längre tid varit sysselsatt med ett sådant förslag,
och det är således allt hopp, att i händelse R. St. hafva bifallit
grunderne uti detta betänk. Utsk. skulle med all fart arbeta,
för att kunna fullborda det högst vigtiga förslaget. Jag tillstyrker
således bifall till detta betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag bade önskat kunna und
gå
att offentligen yttra mig i detta ämne. Dess omfattning är
för stor och ämnets vigt för hög, för att behandlas af andra
än dem, som gjort ämnet till sitt yrke. Ingen har derföre större
skäl än jag att förena sin öfvertygelse med någon af de talares,
som deltagit i ämnets behandling. Jag bar med mycken
uppmärksamhet afhörl dem som talat för bifall till Utsk:s förslag.
Jag har äfven studerat den motsatta äsiglen, som af en
värd talare här blifvit framställd, nemi. den, att PresteSt:s beslut
skulle läggas till grund för R. o. Ad:s. Det vore för mig
lätt att förena mig med en af dessa åsigter, i fall min öfver-;
tygelse medgäfve det; men det är äfven för mig önskvärdt, att
sjelf uttala en bestämd mening. Då K. M:s nåd. propos. ligger
till grund för Utsk:s utlåt., så kräfver detsamma ovillkorligen
så mycket större uppmärksamhet, och huru skulle RiksSlrn kunna
fatta deras beslut utan att deras ledamöter yttrade sina åsigter.
Delta är egentliga orsaken, hvarför jag yttrar mig i ämnet.
Jag kan af tvenne skäl icke instämma uti Utsk:s tillstyrkande.
Det första skälet ligger deruti, att Utsk. har, i likhet
med Lagcomiléen, ansett brottmälslagsliftniugen böra utgå ifrån
en alldeles ny grund. Jag hyllar i della afseende mera reservanlernes
än Utsk:s åsigt. Jag inser icke deu absoluta nödvändigheten
deraf, att en alldeles ny grund skall läggas för denna
lagstiftning. Det förefaller mig ovanligt, att något land utvecklar
sin lagstiftning genom fullkomligt nya satser. Lagen sjelf
och dess utveckling är ett organiskt helt, beroende på folkets
förhållanden, seder, lefnadssätt och fordringar. Det synes mig
156
Den 26 April e. m.
således som en starkare bevisning hade erfordrats å Utsk:s sida
linden UI sk. framlagt, för alt bevisa nödvändigheten af en alldeles
ny lagstiftning härutinnan. Afven synes det mig, att reservanterne
äro starkare i sina skäl. Det andra inkastet ligger
deruti, att jag anser Utsk. icke hafva haft någon säker grund,
för att beräkna verkan af det så kallade frihetsstraffets införande
till en sådan omfattning, som detsamma uti det nya lagförslaget
har blifvit hegagnadt. I delta afseende synes mig, som
inom Sverige endast en ganska ringa och i andra länder en
ganska sväfvande erfarenhet är vunnen. Utsk. har äfven medgifvit
detta och sökt att gå en egen väg. Utsk. vill nemi. gå
till väga sä småningom sorn möjligt. Detta är äfven PresleSt:s
åsigt; men om jag nu vänder mig till PresleSt:s beslut, huru
är det heskaffadl? Bringar det frågan ett enda steg, cn hårsmån
framåt? — Nej. Är det likgiltigt för Sverige, att fä
denna fråga afgjord? Nej. — Kan då Pres!eSt:s beslut läggas
till grund fiir Hikets Ständer? — Nej. — Tvenne värde talare
hafva hufvudsakligen anmärkt emot PresleSt:s beslut, att ehuru
det vore nödvändigt, att innan Sverige öfverginge pä en totalt
ny brottmålslagstiftning, man kände förut verkan af det system,
som man ville införa, och detta således borde genom ett försök
åstadkommas, likväl ett sådant experiment vore omöjligt,
så länge strafflagarne äro desamme. Ett sådant försök, säga de,
skulle utfalla till mehn för lagförslaget och man skulle icke
kunna draga någon riklig slutsats deraf; ty, tänker man, utfaller
resultatet deraf till mehn för lagförslaget, så anser man,
att den nya lagen ännu icke är tillämplig. Hade den varit tillämplig,
så hade försöket utfallit annorlunda. En annan talare
har sagt, att det icke vore möjligt att med nuvarande lag tillvägabringa
ett försök och utvidga kännedomen af ämnet. Dessa
äsigter af frågan, hvilka jag för min del icke anser mig
kunna beröra annorlunda än på ett praktiskt sätt, hafva föranledt
mig lill en tredje åsigt, som jag vördsamt underställer R.
o. Ad:s bedömmande. Del synes mig nemi. verkställbar!, att
LagUtsk. utsåg någon bestämd calhegori af brott, t. ex. andra
resan stöld, att Utsk. i sitt lagförslag antog Lagcomitéens förslag
eller någon modilieation deraf och tillämpade det på detta
brott. Då denna calhegori af brott, ensam den och ingen
annan, underkastades en ny lagstiftning, så vore meningen dermed,
att det antal brottslige, som efter den nya lagen komme
att behandlas, icke vore större, än de nuvarande byggnaderne
kunde rymma; men om de nu befintlige byggnaderne ieke skulle
anses tillräckliga att inrymma alla brottslingar af denna cathegori,
så må Lagutskottet välja en annan calhegori, hvilken
medför full sannolikhet, alt brottslingarnes antal icke blir större,
lin att de kunna inneslutas inom de nuvarande cellbyggnaderne.
Jag skall icke vidare utlåta mig nu, förrän jag får höra,
huruvida detta förslag anses förtjena någon uppmärksamhet
eller icke. Emedlertid föreslår jag vördsamt en återremiss till
LagUtsk., med föreläggande för detsamma alt inkomma med
Den 26 April e. m.
157
förslag lill ny strafflag i och för någon lämplig art af brott,
såsom t. ex. andra resan stöld, samt stadga cellstrajf för öfverträdelse
af densamma.
Frih. Cederström, Auders: LagUtsk:s betänk, sön
derfaller
hufvudsakligen i 3 delar. Den första delen utgöres af
sjelfva straffarlerna; den andra afdelningen rörer tillämpningen
af dessa straffarter; och den tredje Statens utgifter derför.
Jag skall nu först söka att göra reda för mina åsigter i afseende
på den första frågan.
De olika straffarterna äro i allmänhet grundade på slrafftheorierna,
och man skall finna, att ju mindre samhällena varit
utvecklade i politiskt hänseende, desto strängare hafva också
straffen varit, och ju mera de sålunda varit utvecklade, desto
mildare straff hafva de haft. Det härda och råa i menniskonalurens
väsende har dä under samhällets utveckling blifvit genom
den stigande upplysningen mildradt, och gjort degrymmare
straffen obeböfliga. 1734 års lagcodex har synbara spår, huruledes
redan dä en i många hänseenden mildrande flägt öfvergätt
broltmålslagstiftningen; men i följd af de alltsedan Guslaf
II Adolphs tid varande krigen, som endast afbrötos under Carl
XI:s regering, har Sverige i så väl commereielt sorn industriell.
och intellectuelt hänseende fortfarande kommit att stå stilla.
Trolldomsväsendet under Cai l XI:s lid bar synbara spär deraf.
Häraf kan man finna, huru litet utvecklade begreppen dä voro,
och 1734 års lag, som var ett verkligt mästerstycke för denna
lid, innebar många förbättringar, och ehuru i stilistiskt afseende
ännu ett mästerstycke, kan likväl för vår tid icke anses annorlunda
än fullkomligt otjenlig. På de sednare 100 åren hafva
nemi. Europeiska staterna med en förvånande hastighet framskridit
i alla möjliga afseenden, hvaraf åter blifvit en följd att
såväl politiska som ekonomiska och juridiska lagar i bredd med
en tilltagande upplysning betydligen förändrats. Endast Sverige
står för närvarande, i dessa fall liksom i många andra, eller,
och hvad vår strafflag angår, så har dess brister redan i så
mångå år varit erkända, och verkningarna af dess olämplighet
blifvit så åskådliga, alt äfven den minst upplyste känner behof
vet
af en förändrad brottmålslagstiftning.
När man således funnit, alt det hitintills begagnade straffsystemet
ej motsvarat dess ändamål, och att den så kallade afskräckelsetheorien
ingalunda verkat lill näpst och varnagel, ulan
snarare gjort sinnena känslolösa för straffet och likgilltiga för
brottet, så har man här, liksom i andra länder, börjat inse nödvändigheten
af en hell och hållet ändrad criminallagstiftning,
hvilken, i bredd med förbättrade undervisningsanstalter, äro de
enda medel som återstå såsom motgift mot ett allt mer och mer
tilltagande sedeförderf och laglöshet. Såväl andra länders föregående
exempel, som våra egna kunnigaste och erfarnaste
riitlslärdes bedönnnandeu garantera oss, all det straffsystem, sorn
i K. M:s nåd. propos. om antagande af en ny strafflag och lag
158
Den 26 April e. m.
om verkställighet af fängelsestraff gör sig gällande, äger ett
obestridligt företräde framför vår gamla brottsmålslagstiflning,
och det återstår enligt min tro ej annat för oss än att pröfva,
huruvida för närvarande systemet i sin helhet genast kan och
hör antagas, och huruvida tillräcklige medel förefinnas för dess
verkställighet.
Hvad den förra frågan angar, så instämmer jag till alla
delar med Utsk., och i afseende på den sednare, eller huruvida
tillräcklige anslag kan komma att presteras, är jag öfvertygad,
alt Svenska folket ej skall anse någon uppoffring stor nog, för
lillvägabringandet af ett så nödigt och nyttigt ändamål. Jag
tillstyrker således för min del bifall till Utsk:s betänk., likväl
med den ändring, som af Hr Lagergren i dess reservation blifvit
föreslagen och af Just.Ombudsman förordad, nemligen att de
allmänna straffarterne böra vara
1 dödsstraff;
2, 3, 4, 5, 6, 7, straffarbete i 6 grader;
S, ensligt fängelse;
9, böter.
Jag tror nemligen, att man, så vidt möjligt är, bör undvika att
förblanda påföljderne för gröfre och ringare förbrytelser, helst
allmänheten ännu ej har tillräcklig omdömesförmåga att skilja
brottsligheten från straffet, och att så länge det anses vanäraude
att undergå straffarbete, man så litet som möjligt bör använda
detsamma på mindre förderfvade förbrytare.
Hr von Hartmansdorff har ansett, att K. St. voro bundna
i detaljerna, om de anlogo grundsatsen, och har derföre trott,
alt i sådant fall ett fullständigt detaljeradt förslag borde för
R. St. framläggas, innan de inläto sig i att bedömma och besluta
om grundsatsen. Hr Cederschjöld har redan besvarat denna
anmärkning. Jag vill blott tillägga, att jag skulle tro, alt
en byggnad, som är uppbyggd på en gång, ulan att man börjat
med grundvalen, är af en ganska klen beskaffenhet. Jag kan
icke föreställa mig, huruledes man skulle kunna, äfven med R.
St:s nuvarande sammansättning, ingå uti pröfning af ett nytt
lagsystem, utan här blott tillse, att den grund, på hvilken man
bygger, är den rikliga, och deruti mäste väl en hvar med mig
instämma, alt hvad man än gör, så måsle man först antaga
grunderne innan detaljerna kunna utarbetas. Samme värde talare
har ytterligare yrkat, att R. o. Ad. bör fatta sill beslut
i likhet med PresleSt., emedan lian, likasom PresteSt., tyckte,
att R. St. icke äga tillräcklig erfarenhet om användbarheten
O o
af detta system. För min del skulle jag tro, att om man nu
icke åger en tillräcklig erfarenhet af detta ämne, så lärer man
aldrig komma att fä den. Det är för 20 år sedan sorn en comité'
nedsattes för ali utarbeta detta lagförslag. Redan öfver tolfar
bar det varit hvilande och för allmänheten tillgängligt. Sedan
hafva flere comitéer varit tillsatta, som granskat förslaget. Redan
vid sista riksdagen Rugo alla de riksdagsmän, som då voro
närvarande, del af de förslag, som voro uppgjorda. Huru män
-
Den 26 April e. ra.
159
ga comitéer vill man än hafva, och huru lång tid fordrar man
väl för den långsamt mognande öfvertygelsen? måhända 100-tals
år, enligt dylika åsigter, ej skulle vara tillräckliga.
Hr von Troil, Emil: Då LagUlsk. funnit sig förhindradt,
att i dess helhet bearbeta den K. propos:n om en förändrad
strafflag, så skulle jag åtminstone hafva önskat, att Utsk. framlagt
en fullständig utredning af någon del derutaf. Om detta
inskränkt sig endast till 2:dra cap., så skulle jag likväl tro, att
ett ganska betydligt framsteg hade varit vunnet, om detsamma,
redan vid denna riksdag hade kunnat vinna kraft af lag, oaktadt
den icke kunnat träda i verkställighet förr än äfven de
återstående delarne af K. M. och R. St. blifvit gillade; men då
Utsk. icke behagat välja denna väg, då det i stället funnit godt
alt till R. St:s godkännande framlägga principerna af detta och
ett annat capitel i lagförslaget, så återstår för R. St. icke annat
än alt besluta om dessa principer. De grunder, på hvilka de
stödja sig, de skäl, som tala för deras införande, äro sä väl af
Lagberedningen som LagUtsk. framlagde, och jag behöfver icke
upprepa dem, utan öfvergår till alt upptaga några af de anmärkn:r
emot förslaget, hvilka här under dagens discussiou blifvit
framställde.
En värd talare, Hr Nils Tersmeden, har i detta fall gålt
längst inom delta Hus, och jag tror nästan inom hela Svenska
representationen. Han har oförstäldt yttrat, alt lagens första
ändamål är att afskräcka, all i detta afseende uthärdar den
gamla lagen väl jemnförelse med den nya, och att strykstraffen
derföre böra bibehållas sådana de linnas. Jag skulle visserligen
icke upptaga tiden med att bestrida en lära, som med hvarje
dag dör bort inom den civiliserade verlden, så vida jag icke
hade hört den värde talaren vid slutet af sitt anförande helsås
med bifallsrop af ätskillige ledamöter inom Ståndet, och jag derföre
trott mig böra anse honom såsom representant för en, såsom
jag likväl vågar hoppas, icke mångtalig fraclion af Huset;
och det är derföre jag ansett lämpligt att icke med tystnad förbigå
hvad han i detta afseende anfört. Det må äga sin riktighet,
alt lagens första ändamål är att afskräcka; och man må
sälta brottslingens förbättring i andra rummet; men dervid bör
märkas svårigheten att i sina verkningar skilja dessa håda saker;
häda lära verka derhän, och objectivl innefattas derutinnan,
att missdådaren, en gång bestraffad, icke förnyar sin missgerning.
Huru vida delta resultat är verkan af förskräckelse
eller af en inre förbättring, lärer i de liesta fall vara svårt
att utreda. Den värde talaren säger sedermera, att vår nuvarande
lag är tillfyllestgörande i detta afseende, eller åtminstone
lika god som den nu föreslagna, och att samma aga, som användes
på barnet, äfven bör användas på den fullvuxna missdådaren.
Jag vill lemna derhän huru vida denna aga är lämplig
eller icke för barnet; en väsendtlig skillnad äger dock rum
emellan det och den fullvuxne mannen. Det förra lefver nästan
endast för det närvarande, och det är således hvad som verkar
160
Den 26 April e. m.
fiir ögonblicket, sorn mest griper dess sinne. Så är icke förhållandet
ined en äldre man. lian sträcker sina blickar fram
till sin lefnads gräns och beräknar allt; hvarföre en pläga sorn
blott varar en kort stund vanligen föraktas af honom, så snart
han upphört att skämmas derför. Jag påminner mig ganska väl ifrån
min ungdom, då jag tjenstgjorde såsom corporal och såsom underofficerare
vid ett garnisonsregemente, att det fans personer
inom gemenskapen, som påtogo sig alt för sina kamrater uthärda
bestraffning med prygel emot en ringa betalning. Det tyckes,
som de skulle finna att det ligger någonting poetiskt, någonting
hjeltemodigt uti att trotsa dessa kroppsliga bestraffningar.
Sä är deremot icke fallet med de straff, som bestå uti ett långvarigt
ensligt inspärrande; i det långtråkiga ligger föga poesi,
och jag tror, att äfven den, som underkastar sig ett några
minuters varande kroppsligt lidande för att kunna skryta med
sin oömhet, icke skulle vilja underkasta sig denna långvariga
ledsnad.
Den värde talaren säger, att den nuvarande lagen är tillräckligt
afskräckande, samt alt den nu föreslagne skulle vara
del mindre; men fäster sig derjemte vid den grymhet, som ligger
i de straff, hvilka blifvit föreslagne i stället för de nu
gällande. ”Ar det icke grymmare,” frågar han, ”att domina
lill flerårigt fängelse, än till några dagars fängelse vid vatten
och bröd?” Känner då deu värde talare förhållandet icke utaf
något annat än genomläsningen utaf vår Missg.balk. Tror den
värde talaren, att de brottslingar, som undergått bestraffningen
efter densamma, hafva blifvit ansedda föga farliga för samhället?
Har han sig icke bekant, att vi äfven utom de egentliga
straff-fängelserna, uti correclionshus och ransakningsfängelset'
äga fångar till tusental, sorn blifvit häktade under namn af
lösdrifvare, emedan de ansetts vådliga för deu allmänna säkerheten?
Visar icke detta just att man anser de af Missg.bm bestämda
straden icke vara tillräckligt afskräckande? Om den
värde talaren toge kännedom af delta förhållande, så skulle han
måhända förändra sin öfvertygelse både om det tillräckligt afskräckande
uti vår nuvarande strafflag och om den större grymheten
uti det nu föreslagna straffsystemet. Det faktiska förhållandet
är nu, alt mången, som icke begått mera än ett snatteri,
i sjelfva verket blir en lifstidsfånge. Föga mera torde behöfvas
för att bevisa, alt ett ordnande af det redan alltför
långt utsträckta fängelsesystem, sorn finnes i Sverige, är af behofvet
oundgängligen påkalladt.
Hvad i öfrigt blifvit anfördi om den större nyttan att använda
de medel, Slaten äger, lill skolors anläggande, i stället
för att bygga fängelser, sä har väl denna jemförelse del största
fel, som någon jemförelse kan hafva, nemi. att jemföra
saker af alldeles olika slag. Huru fattigt det Svenska folket
än må vara, sä tror jag likväl, att det icke är så utfattigt, alt
det icke kan bestrida begge dessa utgifter, hvilka, hvar för
Cl O'
Den 26 April e. m.
161
sig, äro sfi högst angelägna; också har redan vid denna riksdag
genom 4 Stånds beslut blifvit beredda jag vågar säga rikliga
tillgångar för folkundervisningens befrämjande. Således ser
jag icke hvad skäl man har att. nu vidare tala om denna sak
och alt framställa ett behof, hvilket redan erhållit medel lill
sin fyllnad, såsom skäl att neka medel till ett annat ändamål,
som icke är mindre maktpåliggande.
En annan värd talare, Hr von Hartmansdorff, har icke gått
så långt i sitt motstånd emot förslaget, som den nyssnämdc.
Han har yrkat, att frågan skulle uppskjutas till en annan riksdag,
men de skäl som derför blifvit anförde, förekomma mig,
jag säger det öppet, i sanning så svaga, att jag icke finner luiru
de i någon mån skulle kunna vederlägga de högst talande
skäl, som af flera ledamöter inom Huset, så väl som af Ulsk.
blifvit framställda.
Det af Hr von Hartmansdorff framställda förslag, som af
PresteSl. blifvit antaget, skiljer sig ifrån del af Utsk. framställda
derutinnan, att PresteSt. önskar att försök måtte intill
nästa riksdag eller med det snaraste verkställas inom fäderneslandet,
för att utröna verkan af det nya straffsystemet, emedan
Ståndet anser detta systems verkningar icke ännu vara inom
fäderneslandet tillförlitligen kände. Del ligger i sakens na
tur,
att systemet lill sina verkningar inom landet icke förr kan
vara kändt, än detsamma blifvit här infördt. Den erfarenhet
man har af detta straffsystems verkningar i flera andra länder
är likväl icke så obetydlig, och jag skulle hafva föreställt mig,
att PresteSt., om det verkligen vill påstå sig representera den
högre bildningen inom landet, hade bort vara det som främst
tagit kännnedom om den rikhaltiga litteratur i detta ämne, som
inom Europa finnes. Då hade Ståndet funnit icke allenast att
fängelsestraffen redan nästan allmänt utträngt de grymmare
kroppsslraffen, ulan äfven alt inom fängelsestraffens eget område,
de så kallade Auburnska fängelsestraffen, som utträngt de
gamla straffen, sjelfva mer och mer utträngas; att cellsystemet
i de Auburnska straffens ställe mer oell mer införes, och
att der man antagit del, någon benägenhet icke förmiirkes att
taga ett steg tillbaka pä denna bana. Jag kan åtminstone i
denna stund icke påminna mig något fängelse, der ensamhetssystemet,
sedan det blifvit infördt, åter afskaffats, utom ett i
den lilla staden Röde Island i Norra America, som troligen
varit mycket illa förvaltadt. Det är icke så fä fängelser i
Europa, som under en längre följd af år funnits inrättade efter
cellsystemet. Man har med dem varit belåten och under de
sista åren gått i författning om anläggning af en betydlig mängd
sådane. Sålunda har man i Tyskland inom Storhertigdömet Nassau i
Eberbach ett sådant fängelse, som gifvit utmärkt goda resultater.
Afven i Preussen och andra Stater är man redan sysselsatt
med cellfängelsers uppförande. Att nu vilja här anställa experiment,
för att få en inländsk erfarenhet, innan man företager
10 H. 21
162
Den 20 April e. m.
någonting i större scala, anser jag oliimpligtligt. Det skulle
vara att uppskjuta målet en ganska lång tid, enär många år
skulle fordras, för att utröna något tillförlitligt, och jag förmodar
meningen dermed i sjelfva verket vara att för ögonblicket
skjuta saken ifrån sig och slippa taga något afgörande steg.
En lagfaren ledamot har på förmidd. fästat Ståndets uppmärksamhet
på det lagstridiga deri, alt fångar, sorn voro dömde
till fästningsstraff, skulle användas till detta försök, flan
har vidare visat den ringa bevisning, som kunde hemtas deraf
att några gröfre förbrytare, dömde till mångårigt fästningsstraff,
skulle sitta 20 månader inspärrade i cell. Bevisningen
af detta experimenterande skulle åtminstone blifva långt aflägse;
ty först mäste man naturligtvis afvakta slutet af fängelsetiden,
måhända 10 år, och sedermera efter brottslingens frigifvande
måste man ändå vänta en lång följd af år, för alt se om
återfall inträffa eller icke. Det är denna omständighet, som
hufvudaskligen talar emot Hr Lagerhjelms förslag. Han har
tyckt, att man kunde antaga en viss calhegori, andra resan stöld,
och att man på de brottslingar, som tillhörde denna cathegori,
kunde använda cellsystemet, Om då strafftiden bestämdes t. ex.
till ett år, så må man ej föreställa sig att experimentet efter
denna tid vore fulländadt; det fordras ytterligare 10 eller 20
är för att räkna återfallen.
Den 3:dje invändningen, som man framställt emot förslaget,
är den att det skulle vara allt för dyrt. Derom är redan upplysning
lemnad af flera ledamöter inom detta hus. Jag tilltror
mig visserligen icke att med säkerhet beräkna den kostnad, som
kan erfordras för införande af ett allmänt cellfängelsesystem
inom fäderneslandet; men jag får äfven säga, att jag långt
mindre vågar beräkna den ständigt ökade kostnad, som sannolikt
blefve en följd af vidblifvandet af det nuvarande systemet.
Jag tror således, alt hushållning, lika mycket som allmänna
säkerheten genom det afskriickande, och lika mycket som menniskokärleken,
genom den möjlighet till brottslingens förbättring,
som det nya straffsystemet innebär, talar för bifall till Utsk:s
förslag. Jag vet visserligen, att det sistnämnda skälet, nemi.
hoppet om den brottsliges förbättring, och menriiskokärlekens
utöfning äfven emot den fallne inom samhället, endast väcker
löje och hån på vissa båll; men det bekymrar mig ganska föga.
Jag erkänner, att man först måste sörja för samhällets säkerhet;
men jag tror derjemte, alt det är ett stort och skönt mål uti
att verka till den fallnes förbättring. Jag tror, att det öfverensstiimmer
med Christendomen i sin renhet, sådan som man
linner den i de läror dess stiftare förkunnat, och i de exempel
han sjelf framställt; det öfverensstämmer ock med sedelärans
första bud, sådane som de framställas af det skarpt tänkande
menniskoförnuftet, sjelf en uppenbarelse härfluten från samma
källa, som den förenämnde.
Pä dessa grunder tager jag mig friheten vördsamt hemställa,
att R. o. Ad. måtte bifalla LagUtsk:s framlagda betänk.,
Den 26 April e. m.
163
emedan det icke är möjligt i denna stund gå längre. Det är ganska
sant, alt ett sådant beslut icke lagligen binda bänderna på kommande
Ständer, men visar åtminstone i hvilken riktning representationen
är beredd att framgå. En annan åtgärd med betänk.
skulle deremot utvisa ett tillbakagående, och den skulle,
i min tanka, af den upplysta och civilisererade verlden i en
allt. för besynnerlig dager framställa Sveriges första Stånd, bos
hvilket man utan tvifvel äger rätt att vänta den mesta praktiska
bildning i de till statslifvet hörande ämnen och den mesta
känuedom af det offentliga lifvets utveckling i främmande
länder.
0
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Ilr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jemte det jag in
stämmer
i de yttranden, som äro afgifne af Frih. Stael von
Holstein i sin helhet, af Hr Gunther, med undantag af några få
mindre omständigheter, och det som nu sednast blifvit framstäldt
af Hr von Troil, anbåller jag att få upptaga några få
anmärkn:r, som blifvit gjorda emot förslaget, och skall dervid
söka att i möjligaste måtto undvika att upptaga dem, som förut
af andra talare blifvit bestridda. Jag anser mig då först
höra fästa mig vid det förslag, som inom ett annat Stånd blifvit
antaget och här af en talare blifvit framstäldt med begäran
att det skall antagas såsom Ståndets beslut. Detta förslag
har i åtskilliga punkter redan af andra talare blifvit bestridt,
men några punkter återstå likväl obesvarade.
1 första punkten slår, ”att tiden under innevarande riksdag
icke tillåtit R. St. att ingå i fullständig granskning af det i
nåder meddelade lagförslaget, hvarken till dess hufvudgruuder
eller deras tillämpning.” Det som först bör ligga till grund
för de framställningar, som hvar och en gör, den ena menniskan
lill den andra, och framför allt för dem, som RiksStin göra
till sin Regering, bör, enligt min öfvertygelse, vara sanning.
Detta tror jag icke öfverensslämmer med yttrandet i
denna punkt. Den härvarande öfverläggningen om hufvudgrunderna
för straffsystemet bevisar just motsatsen. Vidare är här
framstäldt ett förslag, att ”R. St. skulle anhålla, att personer,
som blifvit dömde till fästningsarbete, på längre eller kortare
tid, måtte, när K. M. så finnér för godt, och i den män tillfälle
dertill gifves för undergående af sådant straff, varda insatte
i ensamhetsfängelse, att der behandlas efter de för sådane
straff i allmänhet föreslagna grunder etc.” Denna punkt är
det enda uti det framställda förslaget, som på visst sätt kan afse
sak. Afser den nemi. en förändring i lagen, så innehåller den
sak; är det åter blott en anhållan, som framställes till K. M.,
så förfaller den möjligen, såsom ganska riktigt blifvit yttradt,
ty det är stridande emot våra grundlagar, alt göra en anhållan
till K. M., alt tillämpa straff på ett annat sätt, än våra lagar
föreskrifva. En sådan förändring vid stralfens tillämpning
kan icke ske genom en anhållan till K. M. och delegerande
164
De n 20 April e. m.
till honom af en sådan rätt. — Vidare säges i femte punkten,
att ”oin K. M. finnér för godt att försök äfven med det Auburnska
straffsystemet, jemte det Pensylvaniska, må göras, R.
St. anhålla, att hegge dessa slag af fängelsestraff icke måtte
på ett och samma ställe tillämpas.” Jag förmodar, att denna framställning
är gjord för alt sättas i sammanhang med tillämpningen
af den tredje punkten, hvilken jag nyss uppläst, ty på aunat
sätt kan det icke förklaras. Det är icke tänkbart, all den
Styrelse, som lill R. St. framställt ett förslag om tillämpning af
ett system, skulle vara så vacklande, att den på én sådan enkel
framställning och utan R. St:s beslut för deras del om en
lagförändring, ändrade det system, som den för R. St. framlagt
såsom sitt förslag i en så vigtig fråga, som den om ett lands
framlida straffsystem. På dessa grunder, och då i öfrigt de
återstående punkterna af detta förslag icke innehålla annat än
ett förklädt afslag å den K. propos., hvilket jag dock skulle
tro det vara mera passande för R. St. att ärligt uttrycka, och
således säga, att de icke finna den föreslagna lagen vara antaglig,
tillstyrker jag, att detta förslag icke måtte antagas.
En talare på förmiddagen, med hvilken jag ifrån ynglingaåren
varit förenad genom varma vänskapsband, och med hvilken
jag är ledsen att i detta ämne vara af olika tankar, har
yttrat några anmärknrr, som jag anser mig böra upptaga, flan
har ansett, att lagens ändamål måste vara endast att straffa,
icke att i åratal beröfva friheten. Bestraffning är visserligen
lagens hufvudsakliga ändamål, men den har äfven ett annat ändamål,
nemi. att sätta Staten i säkerhet för de personer, sorn
begå brott, så att icke Staten ytterligare kommer att lida af
deras förvillelser. Utom det ändamål, som Staten således har
att straffa, så måste den äfven afse att försäkra sig om den
felaklige medborgaren under den lid, då lian kan vara farlig
för samhället. Jemte det philantropiska i grundsatsen, som ålägger
Slaten all söka förbättra den vilseförda, ligger således äfven
i Statens intresse att icke utsläppa den vilseförda och brottslige
förr, än man kunnat bringa honom till sansning, tili kännedom
af sitt brott och till ånger, sä att när han åter inträder i
gemenskap med det öfriga samhället, man icke må hafva att
befara bans ytterligare våldsamheter. Det är således icke blott
för den brottsliges bestraffning, utan äfven för samhällets eget
intresse skull, som det är nödvändigt att bibehålla den brottslige
i detta långvariga fängelse. Det existerar äfven, såsom
den siste värde talaren yttrat sig, redan, att den, som blifvit
bestraffad efter nuvarande lag, icke får utsläppas förr, än han
erhållit laga försvar, och samhället således äger en garanti elnot
hans ytterligare begående af brott. Samme talare har äfven
sagt, att det nesliga för den, som straliäs med vatten och
bröd eller kyrkoplikt, icke ligger i sjelfva straffet, utan i det
brott, som föranledt straffet. För min del kan jag icke dela
denna tanka. Må vara, att till en viss del det kan vara rätt,
hvad vatten- oeh brödstralfet angår, men hvad beträffar kyrko
-
Den 2G April e. ra.
105
plikten, så måste hvar och en erkänna, att just Jet sätt, hvarpå
den verkslälles, då det sker inför allmänheten, inför den
allmänhet, som har närmaste tillfälle att känna den brottslige,
gör detta straff till en neslig sak, äfven om ieke sjelfva brottet
skulle vara af neslig beskaffenhet. — Samme talare har äfven
yttrat sig emot lalitudssyslemet. För min del skulle jag tro,
att det icke kan finnas någon rättvis tillämpning af lag, utan
att man dervid lemnar domaren latitud. Måhända har det ännu
aldrig funnits tvenne brott, som varit så sammanstämmande i
alla deras orsaker och alla deras grunder, att de precist pä
samma sätt bort bedömmas. Dä måste rättvisan nödvändigt fordra,
att domaren dels i första instansen, eller, om han misstager
sig, de högre iustanserne mätte kunna genom modificalioner i
lagens bestämmelser fylla de brister, som den härda bokstafven
eljest skulle äga, och hvarigenom straffen eljest skulle blifva
alltför stränga.
Hr Tersmeden har äfven yttrat, hvilket af Hr von Troil
blifvit upptaget, att man anslagit betydliga medel ät vården af
personer, som förbrutit sig emot samhället, då man deremot
med ganska små summor biträdt det uppväxande slägtet vid
folkundervisningen och de fattigas uppfostran. Jag anser mig
först böra förena mig med hvad Hr von Troil nyss yttrade, att
vid denna riksdag sednast, betydliga summor blifvit anvisade
för folkundervisningen; men jag bör dessutom anmärka, alt de
summor, som vid sisla riksdagen anslogos för fängelsers uppbyggande,
voro summor för en gäng, då deremot den summa
af 50,000 r:dr, som dä anslogs för folkundervisningen, var en
summa, som årligen skall utgå, och som således i lidens längd
skall komma att vida öfverstiga den, som af R. St. vid sista
riksdagen anslogs för fängelserne. Jag anser mig äfven böra
upptaga en anmärkning, som är gjord af Hr Lagerhjelm. Ilan
har nemi. yrkat, all det vore någonting osedt i andra länder,
att man öfvergår ifrån ett straffsystem till ett alldeles motsatt.
För min del skulle jag tro, ali detta icke är förhållandet i förevarande
förslag. Ingen af de bestraffningar, som finnas här
föreslagne i sin allmänna princip, är förut hos oss okänd. Dödsstraffet
finnes redan. Fängelsestraffet finnes redan, ehuru icke
appliceradl på det Pensylvaniska systemet. Böter finnas redan.
Hvad som egentligen utgör en nyhet i detta förslag, är
uteslutande ur lagen af de egentligen aHlictiva straden, en sak,
som förr eller sednare, i följd af en stigande upplysning, alltid
mäste inträffa.
Sedan jag upptagit dessa punkter, och då det skulle vara
alldeles för vidlyftigt att ingå i någon närmare utveckling af
hufvudpunklerna i sjelfva förslaget, hvilket i alla fall blifvit
gjordt af sä många talare med mera sakkännedom i detta ämne
och mera förmåga än jag, får jag endast sluta med att, då alla
äro ense derom, att icke nu befintliga lagar äro nog verksamma,
återgång lill de straff, som i 1734 års lag bestämdes, icke
är möjlig, såsom stridande emot lidebvarfvets auda, lynne och
1GG
Den 2G April e. m.
upplysning, och då hufvudartcrna af straff, som innehållas i det
nya förslaget, lifsstraff, frihetsstraff och böter, nu mera måste
vara de egentligen användbara, vördsamt hos R. o. Ad. anhålla,
att R. o. Ad. måtte bifalla det förslag, som af K. M. blifvit
framstäldt, så vida som det nu af LagUtsk. har blifvit underkastadt
R. o. Ad:s pröfning.
Frih. Hamilton, Hugo: Sedan flere talare i dag redan
upplrädt i den fråga, som utgör ämnet för vår öfverläggning,
hvilka behandlat densamma grundligt och i stöd af ett mångårigt
studium, så kan mången med skäl tycka, att en ledamot,
mindre invigd i denna fråga, icke borde upptaga tiden med något
yttrande i ämnet; men, mine Hrr, utom frågans juridiska
och politiska sida, har den äfven en rent mensklig. Denna fråga
är en af dem, som starkast och djupast ingripa uti mensklighetens
vigtigaste åligganden. Den innebär slräfvandet att söka
förbättra den brottslige och förekomma brottet hos den, som
ännu icke blifvit inledd på dess tunga och svåra bana; och det
är ur denna synpunkt frågan kan anses röra hvar och en, hvars
skyldighet det är att söka göra sig reda för de frågor, som
röra det allmänna. Det är på dessa skäl jag vågar anhålla om
Ståndets benägna öfverseende, i fall jag yttrar mig med mindre
sakkännedom, än det visserligen varit min pligt att hafva inhemtat,
innan jag uppträdde i en fråga af så stor vigt som denna.
För oss, som icke kunnat rätt grundligt iulränga i ämnet,
synes mig, alt det icke finnes någon annan väg att göra sig
redo för sitt omdöme, än att först och främst se till om frågan
blifvit grundligt behandlad, innan den till vårt bedömmande
framlades, och sedermera om den hvilar blott på en tom theori,
eller om denna theori blifvit använd, bepröfvad och godkänd
hos andra upplysta nationer. I första afseendet torde visserligen
ingen kunna vara okunnig om denna frågas historia inom
vårt land. Mer än ett tredjedels århundrade har förflutit sedan
den första framställningen i ämnet ifrån R. St. till K. M. gjordes.
Snart derefter utsågs en comité och sedermera en ny dylik,
för utredande och bearbetande af denna fråga. Dessa comitéer
hafva varit sammansatta af de män, som fosterlandet ägde mest
upplysta, mest kunniga i de ämnen, som denna fråga rörer.
Efter mångårigt begrundande hafva de framlagt sitt arbete för
Regeringen. Regeringen har derefter hört domarecorpserna i
landet, ifrån den lägsta till den högsta, och de grunder, på hvilka
det nuvarande förslaget är bygdt, och som nu är till R. Sl:s
antagande eller förkastande framstäldt, hafva af samtlige dessa
corpser blifvit godkändt.
Hvad åter beträffar erfarenheten, så visar den, att från ett
ringa försök med det systpm, som nu föreslås Svenska folket,
hvilket gjordes i en aflägsen del af verlden, har detta system,
oaktadt ett mäktigt motstånd, bygdt så väl på gamla vanor och
fördomar, som på en varm öfvertygelse hos förfäktarne af det
gamla, småningom brutit sig väg dertill, att det nu utgör grund
-
Den 26 April e. m.
167
valen för straffsystemet hos det mest upplysta och för menniskans
värde mest känsliga folk på jorden. Det må då icke
synas underligt, när så mäktiga auctoriletsskäl tala för detta
system, om de, som måste bygga sin öfvertygelse på sådana
skäl, emedan de, såsom jag, hvarken till sina studier eller i
anseende till sina öfriga sysselsättningar kunnat egna sin uppmärksamhet
till en så på grunden gående undersökning af frågan,
som det varit möjligt för andra, anse sig äga rättighet alt
på dessa aucloriteter bygga siu öfvertygelse.
Detta är den allmänna sidan af frågan; den andra, den
moraliska, den menskligheten djupast rörande, är den, att i stället
alt, såsom hittills skelt i vårt land, genom gemensamhetsfängelse,
det knappast varit möjligt för den olycklige, som en
gång fallit, att rycka sig lös ifrån brotlets bana, det ifrågavarande
systemet gifver förhoppning om brottslingens förbättring,
synnerligen då lian ännu endast gjort det första steget på brottets
väg. Dittills har äfven den, som blott en gång fallit, blifvit
insatt med de mest förhärdade brottslingar, oell inkommen i
detta sällskap, måhända för en ringa förseelse, har han derifrån
ofta utgått snart sagdt såsom en fullfärdig brottsling; han
liar brutit om igen, för andra gången kommit in i fängelset,
och merendels bar han sedan derifrån utgått såsom mästare i
konsten att skada sina medmenniskor. Pä detta sätt har brottet
till en förfärlig grad gripit omkring sig; och då må väl
den, jag säger det än en gång, som tror sig se en utväg beredd
för fäderneslandet och för dess olyckligare barn, att blifva befriad
ifrån en sådan spetälska, hvilken de hittills varit utsatta
för, icke böra klandras, om de ifra för en sak, som är så ädel
och så god.
De inkast, som deremot hafva blifvit gjorda , äro för det
första, att man icke skulle äga rättighet att så strängt, så
grymt stralfa förbrytaren, som detta förslag skulle åsyfta. Man
säger, att han instänges lefvande begrafven emellan 4 murar
och beröfvas umgänget med andra menniskor, som är det första
behofvet, näst det att andas, för hvarje lefvande varelse. Jag
betvillar likväl icke, att J, mine Hrr, tagit kännedom om den
ståndpunkt, på hvilken det nya fängelsesystemet nu står sedan
det blifvit allmännare tillämpad!, i synnerhet i Frankrike. Brottslingen
begrafves icke lefvande, afstänges icke ifrån alla lefvande
varelser, utan tvertom alser systemet, att lian skall ofta besökas
och tvingas att umgås med andra menniskor, men med
dem, sorn äro bättre än han, upphöjdare än lian i bildning och
moralitet. Det är blott ifrån de lägre än han fallne, som han
skall utestängas.
Det är afven sagdt, att det skulle vara betydligt strängare,
att under så många år skilja en menniska ifrån sin frihet, än
de nu varande straffen, dä brottslingen ifrån fängelset återgår
till samhället och kan återtaga sin förra bana. Hvar och en af
eder, mine Hrr, som följt förhållandet i vårt land, och det hafva
vi säkert gjort allesamman, måste veta, att om också den
168
Den 26 April. e. m.
juridiska rättigheten är beredd för brottslingen att efter straffets
undergående återgå till sin plats i samhället, så är denna
rättighet i sjelfva verket honom betagen genom omöjligheten
att när han återkommer ifrån det straff han undergått i brottets
plantskola, kunna återvinna förtroende. När han kommer
tillbaka till sin hemort är han afskydd, och det är för honom
då nästan omöjligt alt till sitt uppehälle erhålla tjenst hos någon
af vår allmoge. Han stryker landet omkring en tid, tvingas
snart af nöden att åter begå brott, och kommer tillhaka i
fängelse; och således måtte den frihet, som han på delta sätt
antingen frivilligt eller ofrivilligt missbrukat, i sanning icke för
bans bättre jag varit någon stor gåfva, som Staten lernnat honom,
när han utsläppes ur fängelset, utan förlusten deraf måste
vara mer än rikligt ersatt, om brottsligen qvarhålles så länge i
fängelse att han får rådrum att sansa sig, att rycka sig lös ifrån
de brottsliga vanor han fått och småningom genom umgänge med
bättre menniskor viuna öfvertygelse om brottsligheten af sitt
förra lefnadssätt och behofvet att afvika derifrån. Jag har tagit
mig friheten att söka något närmare utveckla detta, emedan
bär är gjord en förebråelse emot förslaget, den strängaste och
svåraste, som kan framställas emot ett system, föreslaget af en
Christ 1 ig Öfverhet, och denna förebråelse är uttalad icke blott
här, utan äfven inom det Stånd, som i första rummet äger sig
anförtrodt att vårda Christendomen och dess utbredande i landet.
Under sådant förhållande är det då icke ulan vigt att söka
utreda, alt systemet icke är ochristligl, ulan alt detsamma
tvertom hvilar på de ädlaste och vackraste moliver, nemligen på
de moliver, som en värd talare nyss så ganska vackert och
riktigt sade vara grundvalen för vår lära.
Man har äfven talat om de dryga kostnaderna för det nya
systemets införande. Del kan väl vara, att kostnaderna skulle
blifva mycket stora, men om det mål, som efterslräfvas, är så
ädelt och sä vackert, som jag åtminstone linner det vara; så
vore det i sanning en illa förstådd sparsamhet att neka statsmedel
lill delta måls vinnande. Detta har äfven blifvit insedt
af de Stånd, hvilka otvifvelaktig! skatternas börda tyngst drabbar,
och de hafva icke tvekat, att lemna sin skärf till åstadkommande
af ett bättre straffsystem, syftande till brottslingarnes
förbättring, och jag gör mig förvissad derom, att äfven inom
delta Stånd, der sparsamhetsandan är så stor, man icke
skall neka det begärda anslaget. Må vara att summan kunde
stiga lill en million; denna uppoffring vore saken värd.
Denna fråga har äfven blifvit sammanställd med anslagen
till undervisningsverken.. Det är icke första gången, som detta
skett, utan tvertom skedde det vid förra riksdagen (lerfaldiga
och upprepade gånger. Jag känner visserligen lika varmt
som någon annan behofvet af goda uppfostringsanstalter, men
det är väl lika vigtigt och under närvarande tidpunkt vigtigare
alt söka förekomma lastens utbredande med en hastig lärt
in
-
Den 26 April e. m.
161)
Inom landet. Den calcul, som en värd talare gjort i afseende
pä förhållandet emellan anslaget till fängelsebyggnader och det
till undervisningsanstalter var felaktig, och jag får fästa bans
uppmärksamhet på, alt de 50,000 r:dr till skolväsendet utgå
årligen, dä deremot det nu ifrågavarande anslaget är begärdt
blott för en enda gång, samt att det förra utgör räntan efter 5
procent på ett capital, som är lika stort med det sednare anslaget.
Dessutom begärdes icke mera af Styrelsen än dessa 50,000
r:dr, och detta samt öfvertygelsen derom, att skolsystemet, till
hvars införande lärare nu fattades, icke kunde utveckla sig så
hastigt att något ytterligare anslag behöfdes, var orsaken hvarföre
icke en större summa beviljades. Erfarenheten har också
visat riktigheten af denna förmodan, men sedan man nu anser
ett större anslag behöfligt, så har det äfven blifvit Icmnadt.
Här är sagdt, att man borde, på sätt PresteSt. sagt, försöka
detta system innan man handlöst kastade sig deruti. Handlöst
kan man väl icke förebrå en Styrelse eller en representation
att kasta sig in uti ett nytt system, då detsamma under
mer än 20 år varit anlaget i andra länder och redan ett och
ett halft är varit anlaget hos värt brödrafolk. Mig synes, alt
denna erfarenhet är åtminstone så god, som den som skulle
kunna hinna att inhemtas bär under ett eller två år. På dessa
samfällda skäl kan jag icke annat än med full öfvertygelse och
godt samvete lemna min röst för det betänk., som nu utgör föremål
för vår öfverläggning, och, ehuru litet min ringa röst
bär kan förmå, så vågar jag likväl anhålla och bedja att Sveriges
R. o. Ad. mätte betänka sig och noga betänka sig förr, än
den lemnar ett afslag eller beslutar ett uppskof i en fråga, som
är af så omätlig vigt som denna.
Många bifallsrop hördes efter detta anförande.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Då så många talare
redan yttrat sig i delta ämne, skulle jag icke hafva upptagit
liden med någon vidare framställning deruti, om jag icke af
det förhållande att jag såsom ledamot af LagUtsk. deltagit i
dess arbeten, fann mig uppmanad att något närmare utveckla
mina åsigter i denna fråga. Af den reservation jag bifogat Utsk:s
betänk, känner R. o. Ad. redan, att jag icke lill alla delar gillar
de grunder, på hvilka det nya lagförslaget är bygdt. Jag
har sökt att i korthet antyda mina skäl derför; men då framställningar
i motsatt syftning bär blifvit gjorda, anhåller jag att
få upptaga några bland dem. Innan jag ingår i sjelfva ämnet
torde det likväl tillåtas mig att fästa uppmärksamheten på ett
yttrande af Gr. Frölich, att frågan skulle vara af belt oell hållet
politisk beskaffenhet. Så har jag icke kunnat uppfatta den,
och så hoppas jag, att den icke uppfattas af någon annan, än
den värde talaren. Jag anser frågan vara om en förbättring i
rikets criininaltag och fängelseväsende; — en vigtig förändring,
men visserligen icke ett ämne för politiska partier. Ett försök att
10 H. 22
170
Den 26 Åpri! e. m.
genom framkastande af sådana argumenter tillstänga munnen på
dem, som möjligen hafva en från talarens åsigt afvikande opinion,
skulle jag här icke hafva väntat mig, och, efter att hafva
protesterat emot all sådan tolkning af det yttrande, jag kan
komma att afgifva, anhåller jag nu att få öfvergå till sjelfva
saken.
Det är icke min mening att vilja bestrida de många förtjenster,
som förslaget till ny strafflag äger, och de många företräden
det onekligen har framför det beståndande. Detsamma
har jag äfven i min reservation antydt, men af ett sådant
förklarande följer icke ett obetingadt bifall till förslaget i sin
helhet. Det nya lagförslaget är hufvudsakligen bygdt på införande
af frihetsstraff. Man har ansett detta straff mera jemnt
än andra kunna mätas efter brottens beskaffenhet, och mera rättvist
träffa de särskilda förbrylarne. Att frihetsstraffen komma
alt olika hardt drabba olika personer, torde likväl vara lätt att
inse. En person med bildning, som ryckes från en oberoende
ställning i samhället, lider helt olika af att instängas i cellfängelse,
emot den som varit van att tillbringa sin tid nära nog i
tanklöshet och utan stadigt uppehälle, som icke har något skydd
emot climalcts hårdhet, eller några förbindelser till öfrige invånare
i Slaten, utan står såsom en fiende lill samhället. Huruvida
för denne sednare påföljden att sättas in i ett fängelse,
der han åtnjuter vida större beqvämligheter, än hvarvid han
varit van, och tilläfventyrs kommer i åtnjutande af större delen
utaf de fördelar, som just utgjort föremålet för hans sträfvande
under hans föregående lefnad, och för hvilkas ernående han förfallit
lill brott, huruvida ett sådant straff blir för honom särdeles
afskräckande, kommer framtiden att utvisa, i fall förslaget
vinner R. St:s bifall. Hvad angår dess inflytande på fångarnes
helsotillstånd, så sammanstämma de flestes omdömen deruti, att
detsamma inom de länder, der det hittills varit användt, visat
ett förslappande inflytande på de personer, hvilka en längre tid
det undergått. Särdeles under den första tiden hafva flera anfall
af vansinnighet inträffat och de, som varit underkastade
detta straff en längre tid, utan att falla i vansinne, hafva sedermera
oftast blifvit förslöade till förståndet och öfriga sjalsförmögenheterne.
Föreståndaren för det Engelska Pentonvillefängelset
har, enligt hvad Tellkamp i sin utgifna skrift säger,
till honom yttrat, att man icke nu mera uti nämnde fängelse
anser fångens förbättring såsom hufvudändamål med straffet.
Peutonville-fängelset är en förberedelse för dem, som skola deporteras.
Af den förbättring, de i fängelset ådagalägga, beror,
i hvilken class eller till hvilken ort de vid deportationen komma
att skickas. Det ligger således i fångarnes eget intresse,
att under vistandet i detta fängelse uppföra sig väl och göra
sig af sina förmän omtyckta. Samme författare yttrar äfven,
att under de samtal, han med fångarne hade så väl der, som
i andra häkten, visade fångarne mycken fruktan alt göra sig
misshagliga för sina styresmän, hvilket ock tyckes vara mycket
Den 26 April e. m.
171
nalurligl, då de af dem helt och hållet bero. Straffets verksamhet
att förbättra brottslingar torde således vara långt ifrån
bestämdt ådagalagd. Jag har emedlertid icke andragit detta
såsom något absolut skäl emot antagande af det föreslagna ensamhetsfängelset;
tvertom har jag i min reservation biträdt
Utsk:s förslag, att detsamma borde i de två lägsta graderna
tillämpas, emedan de, som på närmare håll tagit kännedom om
verkställigheten af sådana straff, hafva, så vidt jag haft tillfälle
erfara, icke funnit någon våda vid dess användande under
en inskränktare tidrymd.
Man har här yttrat, att de kostnader, som med det ifrågavarande
nya fängelsesystemet skulle uppkomma, icke borde
afskräcka från förslagets antagande, och man har åberopat en
calcul, som varit i några af hufvudstadens tidningar införd.
Tiden har icke medgifvit mig den undersökning, som skulle erfordrats
för att tillförlitligen kunna bedömma ifrågavarande
calcul, men några omständigheter falla vid första genomläsningen
tillräckligt i ögonen, för att för något hvar visa, att
calculen tål åtminstone en ganska betydlig modificalion. Enligt
den uppgjorda beräkningen skulle nemi. straffängelser inrättas
på 31 särskilda ställen, och man har antagit, att 1762
personer skulle årligen dömmas till straff i första graden med
ett medeltal af två månaders fängelsetid för hvardera. Då
man sålunda beräknat J år på hvar fånge, så har man till
förvarande af de 1762 fångarne fått ett antal af 294 celler
såsom behöfligt. Nu hemställer jag, huruvida det är
sannolikt, att pä alla orter en så jemn succession af brottslingar
skall äga rum att nya sådane icke komma hvarken tidigare
eller sednare, än så att de passa in precist hvarannan månad
på de 31 särskilda ställen, der cell-fängelserne uppgifvas skola
blifva belägna. Delta är ett förhållande, som vid första påseende
gör den uppgjorda calculen föga sannolik. Dessutom hemställer
jag till Ståndets bepröfvande, huruvida det är anledning
antaga, alt det skulle medföra någon synnerlig förbättring, om
man insatte personer i cellfängelse endast på två månader, vare
sig alldeles afstängda eller med lemnadt tillfälle till umgänge
med andra personer, hvilket en annan talare tillstyrkt. Skall
man väl föreställa sig, att delta kunde blifva ett verksamt straff,
eller att det komme att leda till fångarnes förbättring? Jag
kan icke hafva så sangviniska förhoppningar om den hastiga
verkan af det nya fängelsesystemet. Just derföre att jag hyser
den öfvertygelse, alt cellfängelse, tiIlärnpadt under en så
inskränkt tiderymd som några dagar eller en å Iva månader,
är ett nära nog alldeles overksamt straff, har jag tagit mig friheten
att i min reservation fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
af att bibehålla vatten- och brödstraffet för sådana händelser,
der man icke behöfver afse förbättring hos brottslingen,
men likväl vill ålägga honom en näpst. Lagberedningen och
äfven LagUtsk. hafva emot detta straffs användbarhet åberopat,
ali det icke skulle med säkerhet kunna controlleras. För min
172
Den 26 April c. m.
del vågar jag säga, att detta skäl är ett af de sämsta man kan
andraga, under det man förordar införandet af gemensamhetsfängelser,
der man skall tvinga eu mängd arrestauter till fullkomlig
tystnad under gemensamt arbete. Jag kan icke reda
för mig, huru sådant skulle vara en möjlighet att verkställa i
ett land, der man icke tror sig om att kunna hindra de fångar
man har inom lås och bom, att få annan förtäring, än man lemnar
dem. Att man deremot icke lätteligen kan hålla fångar
till tystnad, då de arbeta tillsammans i stora salar, derpå äga
vi ett ganska talande bevis. Annu är nemi. icke det stadgande
upphäfdt, som ålägger arrestanlerna inom våra correctionsinrättningar
alt iakttaga tystnad. Hvar och en som gör besök i
nämnde inrättningar kap likväl öfvertyga sig om, att stadgandet
icke efterlefves. En talare har här sagt, alt i lagförslaget alla
straff, som finnas i vår nu gällande lag, voro bibehållna, med
undantag endast af fängelse vid vatten och bröd och spöstraffet.
Skulle jag tro, att den värde talaren menat detta på allvar, så
följer deraf, att han flygtigt genomläst det förslag, som han till
antagande förordat. Bland straffen äro uteslutna landsförvisning
och för embetsmän suspension. I min reservation har jag fästat
uppmärksamheten derpå, alt landsförvisning, åtminstone för en
del brott, icke vore olämplig att bibehålla. Jag skulle anse det
vara för en regering temligen oangenämt, att under politiska
strider nödgas med cellfängelse eller till lifvet straffa politiska
brott. Att deremot aflägsna en person, som till sådant brott
gjort sig skyldig, är förenligt med samhällets eget intresse, och
för användandet af detta straff skulle jag för min del tro alt
ingen regering hehöfver tveka att använda det.
Man har såsom ett skäl för den trängande nödvändigheten
att i oförändradt skick antaga den föreslagna nya lagen, omförmält
det här i landet rådande strafflöshetssystem, såsom man
utlrvcker sig. Jag har äfven här hört detta ord uttalas. Dess
mening kan jag dock icke rätt fatta. Ett strafflöshetssystem
skulle, efter ordets betydelse, bestå deruti, att man lemnade
brotten ostraffade; men icke är det ett strafflöshetssystem, om
de straff, som finnas, blifva tillämpade men icke äro nog verksamma.
Den är icke strafflös, som blir straffad efter landets
lagar, om han äfven skulle anse påföljden lindrig; men användandet
af olämpliga ord är särdeles tjenligt, då man deruti inlägger
tankar, som icke vilja rent uttalas.
Man har här äfven åberopat, alt en betydlig brottens tillväxt
förspordes, och sådant bar man gjort utan afseende på de
facta, som jag tagit mig friheten i min reservation anmärka.
Ingen kan naturligtvis betaga en ledamot dess enskilda omdöme,
men då den ene bifogar sitt omdöme bevis ur offentliga handlingar,
så vore det åtminstone billigt, att, innan en annan förklarar
detta omdöme förtjent.af ingen uppmärksamhet, man åtminstone
mätte få veta ur hvilka källor de upplysningar liemtats,
som grundlagt detta motsatta omdöme. Om de härleda sig
från förhållanden på den sednare liden, som kommit till den
Ben 26 April e. m.
173
värde talarens kännedom, sä är lian i sådant fall lyckligare än
andra, enär några officiella källor för den liden ännu icke äro
allmängjorda. Emedlertid liar jag äfven sökt göra mig underrättad
om förhållandet här i Stockholm, och genom embetsman,
anställda vid stadens domstolar, erfarit, att någon märkbar tillväxt
i brotten de sednare åren icke skall härstädes försports.
Man har ansett det i lagförslaget använda latitudssyslem
vara nödvändigt, emedan brotten icke äro lika. Att af frihetsstraffens
antagande följer nödvändigheten att lenina domaren en
viss latitud vid slraffmätningeu, vill jag visserligen icke neka,
men jag kan derföre för min del icke linna annat, än att den
latitud, som i detta förslag i allmänhet är gifven åt domaren,
är alltför vidsträckt, då han för det mesta har alt välja emellan
två straffgrader, och ofta mera. Kammarrådet Theorell,
hvars reservation jag i denna del åberopat, har temligen tydligt
ådagalagt, att denna latitud, i st. f. alt leda till en noggran
slraffmätning, leder till godtycke.
Jag kan således icke obelingadt biträda det förslag, som
nu till Ständernas granskning är öfveriemnadt. De delar, hvaruti
jag från detsamma afviken, har jag i min reservation anmärkt
och nu vidare utvecklat. Bidraga till ett afslag å den
ifrågavarande nya lagen kan jag lika litet, som obetingadt antaga
densamma, och skulle jag nödgas att välja emellan dessa
tvä alternativ er, så komme jag säkerligen att snarare rösta för
jin emot lagen. En jemkning deruti skulle jag dock anse vara
af behofvet högeligen påkallad, och framför allt skulle jag anse
nödvändigt, alt lagen, innan den antogs, hade ett tillräckligt
stöd i den allmänna opinionen. Man har visserligen åberopat,
alt det beslut, som af BondeSt är faltadt, skulle i den delen
utgöra tillfyllestgörande bevisning. Huru högt jag än skattar
det sunda omdöme, sorn detta Slånds ledamöter i så många och
vigliga ämnen ådagalägga, så kan jag dock icke antaga deras
beslut såsom ett fullkomligt orakelspråk för oss att derefter
lämpa äfven vårt omdöme om de föreslagna straffen. Men det
är äfven nödvändigt, att en opinion bildas hos dem, för hvilka
lagen stiftas. Jag skulle nästan vilja påstå, att till en början
tankan på instängning i cell icke hos den stora allmänheten innebär
någonting lill den grad afskräckande, att det verksamt
kommer alt motarbeta brottens tillväxt. För min del skulle jag
derföre närmast vara af den tankan, alt ett uppskof i denna
fråga vore det som för sakens framgång vore det bästa. Ett
sådant beslut är af PresteSt. faltadt. Deremot hafva många anmärkningar
inom detta Stånd blifvit framställda. Jag vill icke
nu upplaga R. o. Adis tid med en granskning i detalj af berörde
förslag. Mycket kan dervid vara att erinra; mycket kan
sägas både för och emot. Att det försök, som i nämnde förslag
blifvit salt i fråga, med lagens tillämpning skulle bestämdt
medföra de menliga följder, som af några talare blifvit förcspeglade,
kan jag icke anse för gifvet. Om nemi. den latitud,
som della förslag innebär, lemnäs ät Regeringen, så beror det
174
Den 26 April e. m.
på densamma att pröfva, i hvad mån den anser lämpligt att
göra försöken eller icke, och straffen komma till en stor del att
tillämpas just på sådana brottslingar, som, derest den nya lagen
antoges, skulle blifva underkastade det ensamma fängelset,
nemi. andra och tredje resan tjufvar och de som för dråp njuta
förskoning till lifvet, men dömmas till fästning på vissa år.
Jag tror icke, att resultatet borde blifva så ofördelaktigt, som
en del talare här yttrat, men det skulle leda derhän, att sjelfva
straffsystemet blefve i landet kändt och möjligen derigenom
en öfvertygelse om dess allvarliga egenskaper spridd, hvilket
för närvarande icke är händelsen. Utan att således hålla mig
ordagrant vid det beslut PresteSt. fattat, eller ens vilja föreslå
R. o. Ad. detsamma, kan jag icke biträda LagUtsk:s betänk.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag måste först be
klaga,
att det Utsk., som fått det vigtiga uppdrag alt utreda
denna fråga, tagit henne på sätt skett, och att, i st. f. ali lemna
oss lagförslaget i sin helhet jemte yttrande deröfver, det har
öfverlålit oss detta s. k. principbetänkande, hvarpå vi nödgas
förspilla mycken tid och möjligen ändå icke komma till något
verkligt resultat. En värd talare har före mig yrkat, att LagUtsk.
borde ingått i en ytterligare utsträckning af grunderna
för den nya strafflagen och begärt på grund deraf återremiss.
Jag kan alldeles icke instämma i begäran af en återremiss, utan
tror, att en sådan vid delta tillfälle vore deu minst ändamålsenliga
åtgärd af alla, som nu kunde vidtagas. Under sakens
närvarande förhållanden och ståndpunkt tror jag, att då man
ingalunda kan vara belåten med det betänk., som nu är inkommet,
så skulle man ännu mindre kunna blifva det med ett ännu
vidsträcktare principbetänkande, enär man derigenom alldeles
icke komme närmare till något slut i den vigliga frågan.
En lagkunnig ledamot af detta Stånd har så fullständigt och,
efter min tanka, så förtjenstfull! ulredt frågans juridiska sida,
att jag hvarken skulle våga eller anser behöfligt att dertill göra
något tillägg, och då han yttrat sig för bifall till betänk.,
så skulle jag tro det vara en naturlig följd, att de i lagkunskapen
mindre förfarna sätta förtroende till ett sådant yttrande
och bifalla ett förslag, hvarför så mångå andra skäl jemväl
tala. En annan värd talare har lemnat prof på sina phi losop hista
och philanlropiska åsigter, då han yttrat, att lagstiftningens
åliggande i första rummet vore att straffa och i andra rummet
alt förbättra. En annan ledamot har redan upptagit detta yttrande
och till fullo vederlagt detsamma, hvarföre jag icke vill
slösa flera ord derpå, utan lemnar gerna den värde talaren vidhållandet
af sina menniskoälskande åsigter, under hopp att de
gjort föga intryck på andra, än möjligen på de få anhängare
af det stationära samhällstillståndet, som gifvit sina bifallsyttringar
tillkänna. Det kan vara conseqvent af dem, som sätta
sig emot alla samhällsförbättringar, att de äfven nu handla i
samma anda. Sådant kan möjligen vara en förtjenst hos den så
Den 26 April e. m.
175
tänkande individen, men det bör icke kunna inverka på andras
omdöme vid behandlingen af en så vigtig fråga. Man har här
beklagat sig öfver, att man vid förra riksdagen beviljat så litet
anslag för bildningen, under det att man ät fängelserna anslagit
millioner. Huruvida denna klagan nu står tillsammans
med dessa förut yttrade grundsatser om samhällets pligt och
åliggande att i första rummet straffa och icke förbättra, lemnar
jag derhän. Dessutom är denna uppgift icke riktig, och alldeles
icke såsom tillämpning vid tillfället adeqvat, hvilket äfven af
andra talare blifvit anmärkt; ty det ena var ett årligt bidrag,
del andra för en gårig. Dessutom borde talaren hafva erinrat
sig, att detta förhållande vid denna riksdag blifvit fullständigt
afhjelpt och rättadt genom de högst betydliga anslag, som redan
vid denna riksdag blifvit beviljade alt årligen utgå till
folkundervisningen. En annan talare har yttrat sin osäkerhet
om den allmänna opinionens beskaffenhet i detta hänseende och
satt i tvifvel, huruvida den verkligen vore Istadgad för detta
förslags antagande. I detta hänseende måste man först komma
öfverens om hvad man menar med den allmänna opinionen. Örn
man beräknar allmänna opinionen efter folkets antal i ett Iand,
så är det helt naturligt, att massan af folket icke kan sträcka
sin tankegång till dylika förhållandens begrundande. Men om
man åter afser den bildade delen af nationen, som kan sysselsätta
sig med dylika frågor, så lärer det vara utom allt
tvifvel, att en ganska stor majoritet erkänt behofvet af en
förändring i vår lagskipning och i våra straffbestämmelser,
och att denna majoritet i följd deraf biträder och önskar denna
förändrings verkställande. Samme talare har om detta betänk.
yttrat, alt det innehåller blott en naken grundsats. Jag
hr nära nog af samma tanke, ty förhållandet är verkligen,
att det är mycket svårt att se hvartill delta betänk, skall
leda; och sedan den värde talaren först yltrat sin farhåga, att
man genom antagande af detta betänk, skulle binda händerna
på kommande Ständer, så bar han sedan, om jag icke misstagit
mig, kommit lill den, i min tanka ganska riktiga conclusion,
alt kommande Ständer icke äro bundna af nuvarande Ständers
beslut, under form af ett principbetänkande. Det är just derföre,
att hvad som nu göres, kan kastas omkull, som jag så
mycket mera beklagar, att LagUtsk. förfarit på sätt som skott.
Samme talare har sagt, att ett antagande af detta betänk, skulle
vara att sätta friheten i cell. Liknelsen är ljuflig och klar,
som man säger, men den bevisar vid detta tillfälle ingenting
annat, än att menniskoförståndet lill och med understundom kan
vara inneslutet i cell. Man måste veta hvaråt och huru långt
man går, säger samme talare. Hvad mig beträffar, så vet jag
i detta hänseende fullkomligt hvad jag vill. Det är till ingenting
annat än det nya lagförslagets antagande, som jag önskar
att komma, men hvarifrån jag till någon del ser mig aflägsnad
genom Utsk:s betänk., som för mig icke visar sig afse annat än
alt uppskjuta frågan. Samme värde talare har yttrat, att man
176
Den 26 April e. m.
vid behandlingen af denna fråga borde vara ytterst försigtig.
Försigtighet är visserligen en ganska god regel, synnerligast i
så maktpåliggande frågor som denna, men försigtighet sträckt
utöfver en viss gräns, leder understundom till ett motsatt resultat.
Samme talare har sagt, att ett fattigt folk bör låta andra
experimentera. Detta öfverensstämmer helt och hållet med
mina egna åsigter, och det är just derföre jag tror, altman borde
mindre slösa med ord i detta fall, då andra länder redan hafva
så tillräckligt experimenterat i denna sak, alt tiden för oss
kan vara inne alt draga nytta deraf. Föröfrigt har den värde
talaren jemväl här begått en inconseqvens emellan sin premiss
och sin conclusion, då han förordat PresteSt:s beslut, som
just vill anträda experimenternas bana. Den värde talaren
bar yttrat, att han icke vill förkasta förslaget, utan endast
uppskjuta det i likhet med PresleSt. Jag har icke någon rättighet
att förundra mig öfver den värde talarens böjelse för
uppskof. Han har för länge varit ledamot af ett regeringssystem,
som gerna hade kunnat taga uppskof till sitt måtto, emedan
det ajournerade snart sagdt alla reformer. Men jag för min
del kan icke se någon fördel för samhället vid att uppskjuta
saker, med hvilka man redan kommit så långt, alt en stadgad
öfvertygelse borde vara vunnen.
Då samme värde talare helt och hållet instämmer i PrcsteSt:s
beslut och tillstyrker dess antagande, så måste jag laga mig
friheten att något litet närmare undersöka ifrågavarande beslut.
PresteSt. yttrar, ”att tiden under innevarande riksdag icke tillåtit
Ståndet att ingå i granskning af grunderna för den nya
lagen.” Delta yttrande förefaller mig besynnerligt, ty hvad är
det som nu sker? Det är ju grunder, som Utsk. utarbetat, och
hvad är det, som det respecliva Ståndet haft att sysselsätta sig
med, annat än granskningen af de utaf Utsk. framställda grunder?
Det är således icke öfverensstämmande med det verkliga
sakförhållandet, att man icke haft tid att granska dessa grunder.
2:dra punkten af PrestSt. beslut lyder så: ”att R. St. icke
anse tillräcklig erfarenhet vara vunnnen om lämpligheten och användbarheten
här i Riket af det föreslagna nya straffsystemet,
hvarom ett allmännare tänkesätt synes böra hinna utbilda sig
innan det difinilivt och i sin helhet antages.” Jag skulle föreställa
mig, att det allmänna tänkesättet, såvidt ett sådant kan
uppkomma i en dylik fråga, långt före detta har bort stadga
sig, och att om det icke redan har bestämt sig, så är
föga troligt, att det hädanefter på bättre grunder kommer
att bestämma sig. PresteSt. har haft tillgång lill handlingarne
i detta ämne under loppet af- nära tjugo år. Det har
haft tillfälle att göra sig bekant med lagförslaget och med
alla revisioner af lagförslaget, med alla de tableauer, som derutinnan
blifvit utarbetade. Delta yttrande kan således icke
bevisa någonting annat, än att det ligger i sakens natur, att
den grundliga kunskapen i dessa frågor icke står att inhemta
1) e n 20 April e. m.
177
för andra än män af yrket. Men nu, mine Hrr, komma vi lill
den märkligaste punkten i det förslag, som den värde talaren
här velat framställa till efterföljd, och jag anhåller att uppmärksamhet
dervid malle fästas. PresteSl:s beslut innefattar:
”3:o att R. St., med erkännande af behofvet af förbättringar i
nu gällande fängelsesystem, oell med undersåtlig tacksamhet för
K. M:s redan ådagalagda höga omsorger alt dem bereda, anse
ganska vigtig! alt inhemska försök må göras med tillämpning
af de i den föreslagna fängelselagen framställda olika mellioder
för fängelsestraffet, och fördenskull i und. anhålla, alt personer,
sorn blifva dömde till fästningsarbete på längre eller kortare
lid mätte, när K. M. så finnér för godt, oell i den mån
tillfälle dertill gifves, för undergående af sådant straff, varda
insatte i ensambetsfängelse, att der behandlas efter de för sådane
straff i allmänhet föreslagna grunder, dock högst för en lid
af två år och med iaklagaudc af den i 10 § 1 eap. af samma
lagförslag bestämda straff-förminskning.” Delta förekommer
mig alldeles som det gamla Svenska genuina ordspråket:
”Tvätta min pels, men gör honom icke våt,” dä PresteSt. bär
i und. lackar K. M. för dess på förslaget nedlagda omsorg,
på samma gång, som det i sjelfva verket förkastar resultatcrna
af denna möda. Jag lernnar derhän, om icke, såsom eu
fö reg: de talare bär yttrat, ett ärligt alsing hade varit bättre,
och jag kan icke på minsta vis förorda antagande af PresleSl:s
beslut. Jag finner det till den grad grundlöst, att det är nära
nog oförklarligt, huru eli RiksSt. kan komma med ett sådant.
Huru det skulle kunna öfverlemuas lill Konungens godtycke all
tillämpa en lag på brottslingar pä försök, är mig ofattligt, ty broltslingaruc
äga väl äfven rätt all tillgodonjuta ordentlig lag. Eli sådant
förfarande blcfve snarare att sätta friheten i cell än någonting
annat. Jag är icke jurist och har inga anspråk pä några djupa
juridiska kunskaper, men jag tror det skulle mycket klent
stämpla R. o. Ad:s omdömesförmåga i denna sak, om R. o. Ad.
au toge PresteSl:s beslut. Jag bar vid sä mänga tillfällen, särdeles
vid denna riksdag, fått erfara huru man tagit PresleSl:s
tillgöranden lill mönster för R. o. Ad., och huru beklagligtvis
PresteSl:s och R. o. Ad:s majoriteter vid alltför många tillfällen
räckt hvarandra baudou; men jag tror, alt det vore värdigare
R. o. Ad. alt en gång besinna sin ställning lill folkel, och
att icke rygga för att handla i öfverensstämmande med den.
Här äro nu tvä Stånd, BorgareSt. och BondcSl., som utan betänklighet
bil rädt förslaget, emedan det förer oss, visst icke
till resultatet, men dock i någon mån närmare lill målet, än ett
uppskof eller en äterremiss skulle göra det. Jag tior, att R.
o. Ad. verkligen i sin helhet ligger närmare folkintresset äu
Ståndsintresset och Preslerskapet, och åtminstone kan det icke
bända mig, att jag låter släpa mig i PresteStts kölvatten, emedan
jag aldrig bar erkänt eller kommer all erkänna, alt detta
Stånd besitter den högsta bildningen och det högsta lumio
H. - 23
178
Den 26 April e. m.
skapsmåltet i landet. Det är en obehaglig nödvändighet alt
nödgas uttala det, men just till följd af tidsförhållandena
och den anda, som synes radande inom Huset; så har jag
måst skrida dertill, alt rakt uttala min mening i detta (all,
och att jag anser del PresleSl. pä sin lagsliflningsförmåga
nu framlagt ett föga herömvärdt prof, uti just det beslut, sorn
Hr von Hartmansdorff framställt såsom en ledning för II. o.
Ad:s tillgörande.
Det är föga uppmuntrande att deltaga i en discusion, som
icke leder lill något egentligt mål, och jag återkommer ännu
en gång lill beklagande deraf att se Ståndet i denna ställning;
men sedan saken en gäng kommit i detta skick, finnér äf
ven
jag nödvändigheten att söka, sä myckel jag kan, bidraga
lill dess utveckling, genom förslagets antagande. Frågans historiska
förhållanden hafva af flera talare hlifvit ådagalagda,
men jag kan likväl icke undgå att vidröra dem, emedan det
beslut, jag för min del kommer att fatta, derpå hufvudsakligen
grundas. Behofvet af en ny såväl civil- sorn criminallag har
långt för delta af R. St. blifvit erkändt. En comité blef nedsatt.
af de yppersta män i denna art af kunskaper och erfarenhet,
för ali bearbeta frågan. Delta förslag har sedermera passerat
de juridiska faeulleterue vid våra universiteler och varit
öfverlemnadt lill utlåtande af hela Sveriges domarecorps;
detta förslag har sedermera undergått tre särskilda revisioner
och slutligen ännu cn ytterligare lagberedning, som, pä grund
af de gjorda anmärkniiigarne omarbetat förslaget till det resultat,
att Konungen behagat upptaga del til! sin proposition. Men
dessförinnan har förslaget passerat de 12 med Rikets högsta
domareembele beklädda män, nemi. Högsta Domstolens ledamöter,
som deröfver afgifvit sin mening. Derefter har förslaget blifvit
af Konungen i Statsrådet disculeradt, icke blott af Regeringens
personal, utan med tillkallande af de för lagkunskap kände
förnämsta män. Det lärer väl icke vara någon obekant, att
Konungen sjelf gifvit deu önskan tillkänna, alt landet mätte åtminstone
få det målet vunnet af deu första riksdagen under
haus regering, att blifva lörsedt med en förbättrad criminallag.
Jag får tillika förklara, det min öfvertygelse är, alt R St. lika
litet som hvilken rådslående nationalförsamling som helst, är
qvalificerade att redigera och codifiera ett lagförslag af en så
genomgripande natur som detta. Jag tror, att ganska få med
handen pä hjertal skulle kunna åtaga sig alt utur eli sådant
arbete lösrycka en mening och ditsätla en annan, utan alt rubba
den conseqveus, hvars bibehållande fordrat ett så mångårigt arbete,
och hvarpå sä mycket kuuskaper och snille blifvit nedlagda.
Jag anser således i högsta grad vådligt att företaga något
sådant, och tror att R. St. hafva uppfyllt sin bestämmelse
derigenom, att de i sin helhet antingen antaga förslaget, eller,
om de deruti finna saker, som störa den allmänna rättskänslan,
förkasta detsamma.
Man bar vid sina anfall emot lagförslaget såsom en slags
Den 26 April e. m.
179
käpphäst användt det s. k. latitiidssystemet, och man säger, att
det vore mycket farligt att till domaren öfverlemna att efter
omständigheterna gradera stralfen. Jag är icke jurist, men jag
tror mig likväl vela, att jemväl den gamla lagen tillåter sådana
modificalioner, och att den åtminstone i trettio fall, för ali taga
till en siffra, stadgar: ”pröfve domaren.” Jag hemställer
ock huruvida del är möjligt att fullständigt dassi liera graderna
af brottslighet. Brottet kan bestämmas, men icke brottsligheten,
ty deruti ingå så mångå olika bevekelsegrunder, så många
mildrande omständigheter på den ena sidan och så många
försvårande å den andra, alt för den ena den hiigsta straffgraden
inom latituden är lämplig och för den andra en lägre, oaktadt
de begått samma brott. Jag tror, att man bör hysa det
förtroende lill domarecorpsen, att den förfar efter mensklighetens
fordringar och efter sin känsla af billighet oeh räll. Dessutom
torde man finna, att vådan icke är sä stor, dä man besinnar,
att de misstag, som i den första instansen kunna begås,
blifva rättade i en högre.
Här hafva jemväl blifvit yttrade betänkligheter i afseende
på kostnaderna. Dessa betänkligheter hafva af andra talare
blifvit undanröjda, och dä förslaget är bifallet af de samhällsclasser,
som betala mest i delta hänseende, nemi. Borgare- och BondeSt:n,
jemförelsevis till vårt Stånd och i synnerhet till PresteSt., som
betalar snart sagdt ingenting, så förfaller detta inkast, och tror jag,
alt man icke behöfver fästa sig dervid. Dessutom anser jag den
kostnad, som användes till säkerhet för person och egendom,
vara den bäst använda inom eli samhälle, och så mycket
jag under hela min parlamentariska bana varit pä den hushållsaktiga
sidan, sä litet skall jag med min röst sälta mig emot
något anslag i detta hänseende.
En värd talare har sagt, att saken jemväl hade sin politiska
sida, och jag nödgas sluta mig till denna åsigt, ehuru en
annan talare best fidi densamma. Del är för enhvar af eder, mine
Hrr, bekant, att det sorn vid förra riksdagen hufvudsakligen
bidrog lill R. St:s frikostighet i frågan om anslag till fängelsebyggnader,
var säkerligen ett arbete om stralf- och straffanstalter,
som dåvarande H. K. H. Kronprinsen hade utgifvit.
Detta arbete har sedermera tillvunnit sig ett stort anseende
inom alla Europas länder och fyllt deras tidningar med beröm
öfver en Furstes företagande af ett sådant arbete och öfver de
philanlropiska äsigter, som deruti gjort sig gällande, Jag måste
säga, att jag för inia del under hela min ungdomstid löfval
i hoppet, alt vi en gång skulle motse en Regering, som, i
likhet med den Store Gustaf Wasa, skulle med styrka och kraft
omfatta de erforderliga stora samhällsreformerne. Jag har förgäfves
drömt en sådan tid under mera än SO år; också är det
med verklig njutning det hopp i denna del hos mig iuträdt, alt
en sådan tid numera icke torde vara så aflägsen. Men jag
känner mig äfven derföre pligtig att, hvad på mig ankommer,
söka understödja en sådan Regerings bemödanden, och jag be
-
180
Den 26 April e. ra.
giir i delin hänseende alldeles ieke någon inconseqvens. Man
skulle kanske mot mig vilja anföra, all jag under min mesta
lid deltagit i oppositionen emot Regeringen. Det bar kommit
just deraf, alt Regeringens åsigler aldrig förr öfverensstämt
med mina; men då nu ett annat förhållande inIrädt, så kan jag
icke opponera mig emot mina egna meningar. Jag är för min
del glad alt se reformer af vårt samhällstillstånd i alla möjliga
hänseenden bragta å bane, men jag förtänker icke dera, som
hafva en motsatt lanke. Det är alla tiders tillhörighet, alt
tankarne skola vara delade, men mängdens öfvertygelse blir
likväl alltid den, sorn i sådana fall slutligen segrar. Detta är
den politiska sidan af saken, mine Hrr! Det är möjligt, att
jag gör mig skyldig lill förebråelsen för ett oparlamentarisk
handlingssätt, dä jag inblandar en hög personlighet. Men det
får icke hjelpa. Jag skall emottaga förebråelsen, om jag slutligen
förtjena!- den. Det är omisskänneligt, att. Konungen önskar
framgång ål det nya eriminallagförslaget: eljest skulle han
icke framlagt det. Jag har så ofta inom delta Ständ blifvit
mött med det inkast, att mina åsigter, om de gjorde sig gällande,
skulle göra ett ofördelaktigt intryck bos främmande
makter, att jag nu måste begagna samma vapen emot mina
motståndare. Jag mäste då säga dem, att jag är öfvertygad,
alt det skulle göra ett högst menligt intryck hos Europas
makter, om vid den första riksdagen, efter den nye Konungens
tillträde till Regeringen, detta Hus förkastade eller uppsköt
ett förslag, vid hvilket Han personligen är fästad och
på hvilket Han nedlagt mycken omsorg och möda, ty Han bär
verkligen studerat sig in i ämnet, bättre än de flesta af oss.
Att förslaget för närvarande icke kan antagas, det är en olycka,
som Ståndet icke rår för, ty vi hafva icke fått tillfälle
att öfverlägga om sjelfva förslaget. Vi mäste nu inskränka
oss till grunderna, men dem tror jag också, att vi utan betänkande
kunna antaga. Följderna af ett sådant steg drabba nerol,
ovedersägligen den Regering, som framställt förslaget, och som
dessförinnan mäste hafva väl öfverlänkt detsamma. Men oss,
mine Hrr, drabbar det, om vi genom ett afslag åstadkomma
uppskof i en vigtig samhällsförbättring. Ett afslag af oss skulle
synas vara stäldt emot Konungens person, eli omdöme, sorn
visserligen vore utan grund, men som likväl skulle skalla genom
Europa, som icke är i tillfälle att se närmare in i vära
förhållanden. Det är på dessa skäl, som jag önskar, att Herrarne
mätte besluta sig, dä Herrarne sjelfva undanröjt det tillfälle,
som bade kunnat vinnas genom ett förstärkt LagUtsk.,
att grundligare behandla frågan. Jag röstar för bifall lill
förslaget.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Sedan jag förra gången hade
ordet. har den förändring i sakens skick tillkommit, att BondeSt.
bilällit. LagUtskis betänk., och att nu således två Stånds bifall
till detsamma finnes. Saken beror derföre pä det beslut,
Den 26 April e. m.
181
R. o. Ad. kommer att fatta. Jag anser mig följaktligen böra ingå i
en närmare utredning af frågan än förut. Jag finner mig annu
mera uppmanad dertill genom den siste talaren, som slutade sitt
anförande på ett sätt, som ville han afskära alla motsägelser
emot sin mening. Äfven för att upprätthålla den fria yttranderätten
på delta rum, oberoende af hvilka imposilioner som
helst, vill jag genomgå ämnet omsläudeligare än jag eljest
hade ämnat.
Gr. Frölich har hörjat med att säga, det frågan vore icke blott
en rätts- och lagstiftningsfråga, utan jemväl en politisk, och
har sökt vidare utföra sitt påstående, hvilket han riktade rakt
emot mig, sägande uttryckligen, att mitt motstånd hade afseende
pä det håll, hvarifrån propositionen kommit. Deremot har en
annan ledamot, Hr Åkerman, förklarat sig anse mig hafva
bort yrka något mera än jag verkligen gjort, nemi. afslag,
och icke blott uppskof. Det sednare yttrandet torde, såsom
motsats till det förra, bevisa, att inom delta Stånd finnas oväldiga
män äfven bland mina motståndare, som veta och erkänna,
att jag uttalar mina tänkesätt utan afseende på det håll, frän
hvilket förslagen härleda sig. Bästa beviset derpå torde dessutom
vara, att jag lika bestämdt som nu bestridt slika förslag
som detta, såväl när de kommit från någon annan, som frän
Ilr Dalman. Jag skall söka yttra mig öfver denna fråga med
ali skyldig aktning för hennes upphof; men jag kan icke med
stillatigande förbigå, alt Gr. Ankarsvärd valt årsdagen af vår
gamle Konungs begrafning, lill att kasta skugga pä hans Regering.
Jag önskar och hoppas, att Ståndet icke skall föröka
denna dags sorgliga märkvärdighet derigenom, alt Ståndet på
densamma äfven bär vår gamla lag till grafven.
Man har sagt, alt 1734 års lag var skrifven för sin tid. Det
erkänner jag äfven; och derföre värderar jag denna lag. Men
för att komma till målet, förfor man den tiden helt annorlunda
än nu. Man gick dä icke ut från begäret att göra förändringar
och man äfiades icke med alt vara författare till något
nytt. Uti den inledning, hvarmed Konungen utfärdade
1734 års lag, heter det, att ”Konung Carl XI, Vår högtärade
Hr Svärfader, nödigt funnit, alt utse och förordna vissa lärda
och förståndiga män, som skulle sälta lagen på tydelig och
brukelig Svenska, dervid utesluta hvad icke mera var i bruk,
eller genom antagen god sedvana blifvit förändradt, och i stället
införa, hvad genom laga stadgar och riksdagsbesluter kunnat
blifva påbudet.” Man gjorde således icke annat än rensade
bort det föråldrade och införde hvad som brast. Derigenom
fick man ett lagverk, som genast vann R. Sits bifall, som
gjorde heder ät sina författare, och som gör det ännu, då det
intill våra dagar bibehållit sig i så mycken aktning. Jag ville
önska, att de lagstiftningar, sorn hädanefter komma, måtte
få eli lika öde.
Sjelfva grundens omstörtning är det första stora felet i
lagförslaget. Det är detta fel, som vållar, att man har så svårt
1S2
Den 26 April e. ra.
att komma öfverens; ty hade man icke annat att göra, än tillse
att det föråldrade uteslötes och det nya bchölliga infördes, så
klefve man snarare enig. Men då man vill omskapa det hela,
utgå frän nya grunder, införa nya oförsökta systcmer, då rädes
en hvar att anställa rön, icke i smått, ulan i stort, på ett helt
folk. Det är, på det att detta rön icke måtte blifva riksförderfligt,
som jag önskar, att försöken måtte anställas i smått,
särdeles som de till förslagets utförande nödiga fängelserna ännu
icke äro färdiga, och en betydlig tid åtgår innan de hinna
blifva det. Man klagar öfver det godtycke, som skulle uppstå
i lagskipningen, derigenom att förslaget endast till en del infördes
på försök. I motsats härtill får jag hänvisa på den oformlighet,
som skulle uppkomma, om man anloge den nya lagen,
utan att ännu hafva de förberedande anstalterna färdiga.
Följden måste då blifva densamma här, som den lärer vara i
Norrige, att man icke alltid tillämpar den, efter som fängelser,
motsvarande det nya systemet, icke finnas. Man dömmer efter
den nya lagen, men sätter den dömde i fängelse eller den gamla.
Om vi nu antoge denna lag, och det ginge likaledes hos oss,
uppstode då intet godtycke, genom lagens tillämpning blott för
en del, eller i vissa fall?
Bland de omständigheter, som jag anser vara af betydligare
vigt, är äfven att märka förändringen i straffens art.
Man har borttagit skam-straffen, hvaribland ärelöshet, kroppsslraffen
i allmänhet, vallen och bröd, landsflykt och suspension;
icke mindre än fem särskilda straffarter. Man har bibehållit
dödsstraff, fängelse, böter och afsättning, eller fyra arter, således
afsk a lfa t Hera än man bibehållit. Kan det vara någon förbättring
i en lag, att göra honom, så att säga, fattig; att reducera
straffen till några få. Månne de menskliga brotten äro
färre nu än fordom? Månne icke en större utvidgning af näringar
och yrken, en tätare sammanlefnad af menniskor, föranleda
både flera brott och flera nuancer deraf? och då skall
man, i stället att bereda en större tillgång på bestraffningssätt
till den onda viljans stäfjande, inskränka dem och utarma sig
sjelf såsom lagstiftare!
Olikheterna med den gamla lagen skulle alltså väsendlligast
bestå deruti, att straffen äro mildare och dödsstraffet inskränkt,
att fängelse, förnämligast ensamhets-, är hufvudstraffet, och att,
emedan straffen äro af färre slag samt hufvudsakligen reducerade
lill ett enda, nemi. fängelse, så har man, för brist på
omvexling i bestraffning, måst lemna domaren så mycket vidsträcktare
utrymme, att i större eller mindre mån använda det
enda straff, som egentligen är honom medgifvet att ålägga,
nemi. fängelset.
Jag horde icke behöfva ingå i någon utredning af straffets
ändamål. Vår gamla lag säger, ali det är förbrytaren lill näpst
och androm till varnagel. Jag är af deras tanke, som anse
straffet först böra näpsa brottsliugen, och dernäst rätta honom.
Nu synes meningen vara omvänd. Men det ligger i hvarje
Den 26 April e. m.
183
menniskas känsla, att vedergällningsrätten för eu illgerning skall
utkräfvas. Sjelfva förbrytaren känner i sitt inre, att en skuld
hvilar på honom, oell om han undgår straffet här i lifvet, så
hafvar han dock för det tillkommande. Denna djupa rättskänsla
får ingen lagstiftning underlåta att tillfredsställa, ty eljest lager
man sig sjelf räll. Vi hafva sett exempel, än i den ena, än i
den andra landsorten, att när någon stor förbrytare länge undgått
rättvisans svärd, så skockar sig folkel sjelfmant tillsammans,
utöfvar straffet och slår honom ihjäl. Det sista exemplet
derpå hade vi uti Westergöthland, och det är icke årsgammalt,
om jag rätt minnes. En annan talare har i förmiddags anfört
Skriftens ord, sägande, alt vår Herre ”vill ingen syndares död,
ulan att han sig omvänder och bättrar.” Jag bemöter detta
med ett annat Skriftens språk, nemi., att ”Ofverhelen biir icke
svärdet förgäfves, ulan såsom en hämnare, honom till straff’, som
illa gör.” Delta är också den gamla lanken i allt samhällsskick;
och det svärd, sorn bäres framför Konungen vid hans
kröning, syftar icke blott på utrikes flender, utan läst mera på
den inrikes säkerhetens våldförare.
Lätom oss betrakta de straff, som, enligt det nya förslaget,
skulle afskalfas, innan vi skärskåda dem, som borde qvarstå.
Ar del skäl, att borttaga de så kallade skam straffan?
Har icke en hvar erfarit, att när ingenting annat hjelper; så
är det dock fruktan för skammen, som sluteligen slä fjär den
våldsamme, eller aggar den försumlige? Och detta straff, som
utan tvifvel är det verksammaste, har man alldeles afskaffäl!
Huru sammanstämmer det med den undervisning, som föräldrar
gifva sina harn, sorn lärare gifva ungdomen och som presten
gilVer sina åhörare, derest brottets afskyvärdhet och ärelöshet
icke uttalas äfven af lagen? Jag har sett eu Fransysk parodi
på de nya klemiga lagstiflningsgrunderna, hvarest dessa ord
förekomma: ”Les crimes sont abolis, il n'y a plus que des passions.
” Nästan så synas våra lagstiftare hafva tänkt sig saken.
Det är dessutom förgäfves, att borttaga ärelösheteu ur lagen, så
hinge allmänna tänkesättet hi helia iler den för ljufven oell förlälskaren.
Lagen må försöka att göra honom ren; det allmänna
omdömet stämplar honom med vanära. Man hör akta sig att
antaga en lag, sorn icke har sin grund i folkets tänkesätt, ty
han varder förbisedd och föraktad.
Hvad kroppsstraffen angar, så yrkar jag visserligen icke,
alt de skola bibehållas sådana de varit hittills, eller, rättare
sagdt, före 1841; men jag anser oriktigt, att man alldeles borttagit
dem. De böra qvarstå för vissa läll, der de ulan tvifvel
äro nödvändiga. Man tyckes i den nya lagen hafva utgått från
den egna lankan, ali alldenstund kroppen slår under själens herravälde,
sä är det själen, som är den brottslige, och således
hon, som skall straffas. Della sätt att förfara, är efter min tanka
förvändt, emedan kroppen eller sinligheten har del i de flesta
förbrytelser. Han bör således äfven späkas. Det är, ulan tvifvel,
denna tanke, sorn ligger till gruud för kroppsstraffen. En
184
Den 26 April e. ra.
hvar, som känner folket i våra landsorter, vet, att det i allmänhet
icke anser några andra straff än skammens och kroppens
vara fruktansvärda. Ar det då icke ett förhastande alt
borttaga dem. Ont kroppsstraffen bibehållas; så behöfva de icke
ske med sådan offentlighet, att den afstraffade derigenom objelpligen
vanäras för sin framtid. Kroppsstraffen inom militären
gör god verkan, utan att verkställas på torget. Så kunde de
tilldelas äfven andra förbrytare än deni, som fallas af krigsrätt.
Om man borttager kroppsstraffen ur allmänna lagen, huru skola
de dä i öfrigt kunna bibehållas? Skall man väl dä längre kunna
fortfara med skoltukten genom riset, husaga för tjenstefolk,
eller de kroppsstraff, som hittills varit brukliga inom militären?
Om man i en skola ville vidmakthålla ordningen genom arrest,
huru skulle barnen få undervisning? Skulle man hålla särskilda
rum och lärare för de arresterade? Om en godsägare ej finge
bestraffa försumliga tjenstehjon med kroppslig husaga, utan med
arrest, sä borde han få inrätta fängelser i sitt hus. Det lärer
man ingalunda vilja medgifva; men om han än finge det, huru
skulle hans arbete blifva skött, åkern plöjd och grödan inbergad,
under det hans arbetare sutto i fängelse? Som allt detta
icke går an, så lärer väl intet annat återstå, än alt tjenaren
flyttar, så snart husbonden med honom blifver missnöjd, såsom
förhållandet redan lärer vara i somliga länder. Månne det icke
är elt hårdare straff för tjenaren, alt mista sin tjenst, alt ligga
på gatan, såsom man säger, vara blottställd för nöd och måhända
falla fattigvården eller fångvården till last, än att fä en
aga, sorn snart är öfverständen, och hvarigenom lian genast är
återställd i sina förra förhållanden? Att, såsom Frih. Cederström
yrkar, borttaga allt kroppsstraff inom militären, kan möjligen
lyckas på Gottland, inom ett litet område, der inga länga
marscher förekomma; men länkom oss krigaren i fält. Huru
skall det låta sig göra, att då arrestera soldater för hvarje liten
förseelse? Om man ville använda ensamhetsfängelse, hvar
finna dem, eller skulle cu man behöfvas, för alt bevaka hvarje
fänge? eller skulle man nödgas låta den arresterade gå med
såsom de andra, då hela skillnaden kanske blefve,.att han
sluppe mödan att bära geväret? Om han på della sätt befriades
från nyssnämnde börda, sä skulle han möjligen vilja jemväl befria
sig frän faran af en förestående batalj, genom begåendet
af någon förbrytelse, som föranledde hans arresterande. Dermed
vore han ifrån håde faror och besvär; men befälhafvaren
vore med detsamma ifrån sitt manskap, och fienden ifrån sina
motståndare. Lika illa passar förslaget, användt till sjös. Om
kroppsaga icke får äga rum om bord, för att åstadkomma ögonblicklig
lydnad; så kunna både skepp och folk förgås. Eller
huru skulle man, under en storm, då hela besättningen behöfdes,
kunna sälta en del i arrest? Det är ogörligt, hvarföre äfven
sjelfva Americanarne lära på sjön begagna daggen. Med
ett ord, man måste beklaga militären i synnerhet, och för öfrigt
eu
Den 26 April e. m.
185
en livar, som skall vidmakthålla ordning och hastig lydnad
bland oliildadt och hardt folk, om ej sädana stral!', sorn verka
genast och snart befria den skyldige, få dervid begagnas.
Futten- och bröd-straffet är alldeles afsigkommet, säger
man, och föraktadt, derföre att det icke strängt verkställes.
Det kan visserligen hända, att de gamla straffen, under det man
väntar på en förändring, blifva mindre noggrant handhafda, än
tillförene; men om de nya straffen verkställas lika lamt som
de gamla, så lärer också verkan af dem blifva lika obetydlig.
Hvad har man då vunnit på hylet? Jag har förut sagt, att man
mäste späka kroppen; vatten och bröd är, såsom reservanterna
hafva omlörmält, ganska tjenligt dertill, ty det mjukar upp äfven
de hårdaste och vildsintaste naturer. Munkar och nunnor,
som under medeltiden inneslöto sig sjelfva i kloster, ålade sig
fasta. Det torde icke vara öijen ligt alt följa samma diet nu,
då det icke längre är den dygdige, utan brottslingen, som inneslutes
i celler.
Ett annat straff, som man borttagit, är landsförvisning.
Gr. Mörner har redan anmärkt, huru oriktigt det är, att, äfven
i detta fall, betaga sig ett beslrafluingsmedel, som är ganska
lämpligt. När denna bestraffning icke träffar kroppen, för hvilken
man nu synes hafva större ömhet än för själen, så borde
man, såsom mig synes, icke hafva så mycket emot detsamma.
Alt till andra skicka brottslingar, som man icke vill behålla,
kan visserligen sägas vara stridande emot budet, att hvad man
icke vill alt andra skola göra en sjelf, det bör man icke eller
göra dem. Men då fråga är om politiska förbrytare, på sätt
redan är omnämndl, så kan det t. ex. alldeles icke skada republikerna
i Norra America, om en person, som här vill införa
republik, blir skickad dit, för att få sin förnöjelse af detta styrelsesätt.
Icke eller kan Turkiet, eller någon annan oss närmare
makt, med enväldig styrelse, finna sig besvärad, om några,
som ville förstöra Ständernas rättigheter, blefve ditskickade
för att komma i det paradis, de sökte. Deremot är detta
siraII ett bland de mest afskräckande för dem, som älska sitt
fädernesland. Om vi blifva af med dem, som icke göra det, så
är det ingen skada. Straffet har dessutom den fördelen, att en
person, som kommer ifrån sin hemort och får en annan omgifning,
kan der lättare börja en ny och förbättrad vandel.
Denna bestraffning hänger tillsammans med deportation,
hvilken jag förmodar att Lagcomiléen och LagUtsk. innefattat
under deri allmänna rubriken: landsförvisning. Detta straffar
af stor fördel, såsom förbättringsmedel, af skäl som jag nyss
bar nämnt. Vi skola ihågkomma, att Norra Americas fristater,
som nu utgöra ett så märkvärdigt samhälle, lill någon del uppkommit
af alla slags förbrytare, som skickades öfver ifrån England,
till och med af liderliga qvinnor uppfångade från gatorna
i London och öfverförda till America, der de leinnades åt dem,
som ville hafva dem. Afven efter sådana hafva goda menuiskor
JO H. 04
180
Den 26 April e. ra.
uppstått, emedan med hvarje barn som födes, inträder åter en
oskyldig varelse i verlden. Detta sätt, att förbättra mensklighelen,
borde man icke åsidosätta, utan snarare införa, der det
icke finnes.
Ett fel är äfven, att man tagit bort suspensionsstraffet.
En tjensteman, sora öfvermodigt eller försumligt behandlat de
personer eller saker, som af honom berott, och som entledigas
på någon tid frän befattning och lön, lär sig derigenom känna
sin ringhet och sin fattigdom, tjensten förutan. Hvarföre skulle
man icke bibehålla ett sådant stral!’? Det är ieke lindrigt, ulan
ett bland de hårdaste, särdeles för en gammal embetsman; ty
för bouoin, såsom för andra, är varian andra naturen. Också,
vet man, att mången af dem icke vågar taga afsked, just derföre
att döden icke sällan följer på afbrottel i en sysselsättning,
vid hvilken kanske ett halft århundrades vanor fästat honom.
Vid de bibehållna straffens skärskådande öfvergår jag genast
till det hufvudsakliga, nemi. fängelse. Vore man förvissad,
all dess verkan pä brottslingen i allmänhet medförde bans förbättring
och haus återställande såsom en nyttig medlem i samhället,
så vore det stort skäl att antaga fängelsesystemet. Men
ett sådant förhållande kan ännu icke bevisas, oell det synes strida
mot sakens natur. Fängelse kan icke lämpas efter alla möjliga
egenheter hos menuiskan. Det verkar t. ex. olika på olika kön
och åldrar. Qvinnan lider mindre af ett instängdt, stillasittande
lif, än den rörlige mannen; ynglingen, som vill ut i verlden,
mera än den gamle, som är trött och vill vara i ro. Den bildade
och finkänslige lider mycket, då den rå och likgilllige fin
ner
sig temligen obesvarad deraf. Den sorn minst behöfver att
straffas, blifver hårdast träffad, hvaremot den sorn bäst behöfver
qväsas, kommer lindrigast derifrån. Då fängelse är gemensamt
straff för alla brott, så blifver skammen deraf ringare för den
gröfre, men större för den mindre brottslingen. Alla dessa ojemnheler
och motsägelser skulle nu domaren afhjelpa, genom
den åt hans pröfning öfvcrlemnade rättigheten alt utmäta fängelsets
långvarighet. Men huru är det möjligt? Om en läkare
ville, för alla kroppens sjukdomar, använda blott ett botemedel,
men gifvet i olika mått, månne man ej skulle anse det för en
öfverdrift? Ar det väl annat, att vilja pä samma sätt använda
ett straff för alla brott? Jag erkänner med Hr Tersmeden, att
man använde statens medel vida bättre, om man kostade dem
på uppfostrings- och arhels-anstalter, än om man först låter barnen
uppväxa i sysslolöshet och laster, samt sedermera vill i
fängelser lära dem arbeta och lefva ärligt. Man går en bakväg
till förbättring, hvilken svårligen kan föra till målet. Men
sedan man en gång har brottslingarne; så måste någon utväg
med dem vidtagas. — Månne fängelse oftast har den dubbla
egenskapen, sora af ett straff bör fordras, nemi. att, efter vedergällningsrättens
utkräfvande, främst afskräcka andra frän brott,
och dernäst att rätta förbrytaren ? Jag betviflar beggedera.
När förbrytaren hör, att han i fängelset får äta sig mätt, sof
-
Den 26 April e. m.
187
va, hafva nödiga kläder och varmt, så lycker den, som förut
lefvat i nöd och elände, såsom händelsen är med de Heste illgerningsntän,
att fängelset är en verklig förbättring i hans villkor.
I stället för att straffet borde afskräcka många och drabba
få, så äger dylikt fängelse, äfven det oförsökta ensamhetens,
föga afskräckande för någon annan, än den, som en gäng erfarit
det, och han har redan gjort samhället sin skada. Att
denne hlifver förbättrad, kan man ej hoppas blott derigenom att
man afsöndrar honom frän alla andra. Den menskliga utvecklingen
och förädlingen uppkommer ju genom sammanlefnad med
bättre menniskor? Endast ifrån de onda kan afsöndringen vara
fången nyttig; men denna hindrar honom egentligen att blifva
sämre än förut. För alt varda bättre, måste lian komma i beröring
med goda menniskor; och huru skall delta ske- i celler,
utan att hafva en sällskapare för hvarje fånge, hvilket är ogörligt.
Framför allt är afsöndringen olämplig för barn, eller
dem som ännu icke lärt att blifva menniskor. Jag har i Paris
sett ett fängelse, der barn voro inslängda hvart för sig. När
man inträdde i deras rum, så klarnade visserligen ansigtet och
de sågo mindre olyckliga ut än eljest; men när man obemärkt
betraktade dem , då de släpptes ut på gårdarne för alt få luft,
så var deras första rörelse, att se sig omkring, huruvida ingen
mensklig varelse kunde upptäckas. När deras ögon förgäfves
sökt derefter, så grepo de i ett slags förtviflan till den boll,
det tunnband eller hvad som kunde förefinuas till deras tidsfördrif.
Detta var glädjen i deras lif. När en sådan gosse utsläppes,
hvilken moralisk kraft skall han hafva att motstå omgifvande
frestelser? flan är såsom ett barn i en gångstol. När
man lyfter det derur, så faller det. Sådant är till stor del
också de äldres öde. De blifva, såsom man vet, ofta vansinniga
eller fåniga i ensamhetsfängelse, och de, som med förståndet
komma ut, måste ställas under fortfarande vård af frivilliga
förmyndare, eller så kallade sociélés de palronage. Huru det
förhåller sig med de ur ensamhetsfängelser frigifna fångarnes
förbättring, är svårt att med tillförlitlighet veta, emedan erfarenheten
ännu är så ny, och uppgifterna derom så stridiga.
Men hällom oss till ett mönslerfäiigelse, det i Philadelphia,
hvarest förhållandet, enligt sidan 31 i reservationerna, varit
följande: ”Af 1183 under något öfver 13 år från detta fängelsets
öppnande frigifna fångar, återkommo för andra gången 307,
tredje 115, fjerde 45, femte 15, sjette 14, sjunde 1 och nionde 1.”
Jag ber eder således, mine Hrr, alt icke smickra eder med
förhoppningar, som alldeles icke slå in, och alt ej för en theori,
som ännu icke är tillräckligt försökt, göra ett förhastadt
steg. Man säger, att hvad som är utrönt på andra stallen, bör
äfven kunna, för säkert antagas här. Men om försöken icke
hafva slagit bättre itt på andra ställen, än jag nyss nämnde, så
synes saken icke vara att eftersträfva. Hade än försöken slagit
bättre ut i främmande länder, så vore det likväl efter min tanka
nödvändigt att, innan lagen allmänneligen anlogcs, på våra
188
Den 26 April e. m.
egna landsmän försöka verkan af delta st raff, ty intet folk är
så likt det andra till lynne, bildning oell tänkesätt, alt straffen
kunna verka alldeles detsamma. Aldramiust torde tillförlitliga
jemförelse!' kunna bernias så långväga, som från America. Om
det hos oss förhåller sig, på sätt Hrr Cederschjöld och Akerman
i förmiddags omförmält, nemi. alt fångar finnas i våra fängelser,
som suttit på bekännelse dels i 10, dels i 9 år, ulan att
de bekant, och som, fastän de varit skilda från allt umgänge,
ali sysselsättning och läsning, för blifvit i sitt vanliga tillstånd,
sä synes del som hade ensamhelsfängelse på dem ulöfvat föga
verkan. Annu lättare torde de finna sig i sitt öde, om alla som
inneslutas i fängelse, hädanefter blefve ännu bättre hållna.
En af de svåraste uppgifterna att lösa vid fängelsesystemets
verkställighet, är fångarnes sysselsättning. Om de ej skola
taga skada tili kropp och själ; så få de ej blott äta och sofva,
utan de måste arbeta. Hvar skall i vårt, förnämligast jordoch
bergsbrukande land, tj en ligt arbete erhållas för innestängda
fångar? och om det fås, huru skall del förslå och löna sig?
Tillverkningen kan endast blifva obetydlig, när fångarne sitta
hvar för sig, såsom gossarne i Paris. Jag har väl sett ett fängelse
i Leyden, der man sades hafva fullständig sysselsättning,
emedan der förfärdigades flera slags beklädnad för hela Holländska
armtren och för manskap i eolonierna. Men sådant är
med våra förhållanden ogörligt. Dessutom arbetade fångarne
der gemensamt, hvilket de, som förfäkta ensamhets- och fördumma
Auburnska systemet, icke medgifva. Lyckas ändock arbelsföretagen,
så kan det icke gerna ske, utan alt den ärlige handtverkaren,
hvilken ej kan täfla med dessa stora samhällsanstalter,
göres till tiggare, eller ökar brottslingarnes antal. Om,
till undvikande af denua samhällsskada, lillvcrkningarne hållas
i så högt pris, att den frie arbetaren kan företrädesvis afsätta
sina; så Nika fängelsernas osålda varulager högst betydligt fångvård
skostnaderna. Till dessa, ehuru de icke synas på statsanslaget,
bör äfven räknas underhåll af deras hustrur och barn,
som, efter det nya systemet, skulle hållas längre, och lill större
antal än tillförene, inneslutna i fängelse. Församlingarne finge
väl för det mesta vidkännas dessa kostnader; men på de betalande
verkade de likasom en ny skatt, fastän de icke upptoges
i statsregleringen. Hr Dalman jemte andra talare hafva väl
förklarat, att man kunde ganska visst veta huru långt fångvårdskostnaderne
sträckte sig, och alt man icke behöfde hvarken befara
att de blefve öfverdrifva, eller fördenskull inhemta närmare
erfarenhet inom landet. Men deremot hafva vi hört Chefen
för Fångstyrelsen, Hr von Troil, helt öppet och uppriktigt förklara,
att han icke trodde sig kunna pä förhand beräkna dem.
Sä förhåller man sig, när man icke dömmer efter hugskott, utan
pä grund af sakkännedom och samvetsgranhet, såsom det egnar
en embetsman. För egen del tror jag knappast, att man på
förband kan med någorlunda tillförlitlighet beräkna någon annan
kostnad, än fängelsebyggnaderna, hvilka redan äro påbörja
-
Den 26 A p r i 1 e. ro.
189
de. Men huru manga oell stora, som behöfvas, vet man ju
icke ens.
Bland förberedelserna till den lagskipning, hvars anlagande
nu yrkas, sakna vi ej blott nödiga fängelser, utan hvad mahanda
värre är, domare med nog urskillning och mognad menniskokännedom,
för alt rätteligen begagna den vidsträktu makt
de erhålla. Hedan har jag, mine Hrr, fästat eder uppmärksamhet
på denna nyhet i vår lagskipning, och på orsaken dertill.
När vi nu besinna, alt domarebefattningen vid häradsrätterna i
allmänhet utöfvas af unge män, som äro tillfälligtvis förordnade,
ofta nog dä de nyss kommit från universiteten; sä torde det finnas
betänkligt, alt lemna ett sådant godtycke i deras händer.
Förslagets förespråkare hafva begagnat den främmande benämningen
latiludssystemet för att göra det Svenska ordet godtycke
mindre motbjudande. Gr. Anckarsvärd, som tillförene beständigt
klagade öfver godtycket på thronen, eller (len så kallade
allenastyrelse», har nu deremot förordat latitudssystemet, eller
godtycket hos en vice häradshöfding. Jag öfverlemuar ål en
hvar att välja mellan dessa båda.
Men, säger man, ett företräde, som, oaktadt allt klander,
icke kan bestridas det nya bestraffningssätt^, är dock att det
är mildare, ty om dödsstraffen än icke äro alldeles afskaffade,
sä blifva de åtminstone mycket färre. Månne det verkligen förhåller
sig sä ? Det kan sä synas; men jag tror knappt, att det så
verkligen är; ty förr, när man offentligen aflifvade flere, så
dogo färre i fängelserna. En reservation emot Utsk:s betänk,
visar, sidan 33, att i de Parisiska fängelserna var före afsöndringssyslemets
införande proportionen: 1 död på 138, men efteråt
1 af 10; således nära 14 gånger mera. Om dödsstraffen i något
land skulle till följd af lagstiftningen ökas med 14 procent,
så skulle man klaga öfver en oerhörd grymhet. Nu ökas de
emedlertid, genom ensamhetsfängelserna, ofantligt mera eller 14
gånger. Men derföre att (ängarne dö i tysthet, i stället för att
aflifvas offentligen, sä säger man icke något derom, utan talar
om mildhet. Hvar är likväl i sjelfva verket den största mildheten?
hvar den största hårdheten?
Af de gamla straffen har man bibehållit böter. Jag har
visserligen intet att deremot invända; men de äro ingalunda så
användbara lill straff, som mången förmodar. Om de skola rättvist
drabba den brottslige, sä måste de lämpas efter hans förmögenhet;
och huru skall delta ske, om de icke bestämmas till
vissa procent af den botandes behållna inkomst? Om detta är
ogörligt, sä lärer intet annat återstå, än att lill en viss grad
ät domarens godtycke öfverlemna bestämmandet så väl af böters,
som af fängelses belopp. Att anslå böterna åt Kronan allena
är ett stort misstag; äklagarne i Sverige äro förut dels illa,
dels alldeles icke aflönade. Betager man dem nu deras förra andel
i böterna; så kan man vara förvissad, att en mängd förbrytelser
icke blifva åtalade, och att lagförändringen motverkar sitt
egel ändamål.
100
Den 26 April e. m.
Slutsatsen af den sålunda anställda granskningen är, att de
till afskaffaude föreslagna straffen antingen äro omistliga för
lagskipningen, eller vålla hernie en skada, som ej af de bibehållna
och deras ändrade tillämpning godtgöres. I sjelfva saken
finner jag således ingen anledning alt ändra mitt första tillstyrkande;
men då många talare gjort anmärkningar dels mot
formen af PresteStrs beslut, dels emot innehållet af dess särskilda
punkter, samt enär andra, såsom Hr Lagerhjelm, yrkat
enkel ålerremiss; så får jag, med afseende på det ringa understöd
jag rönt, och med förbigående af alla andra särskilda omständigheter,
blott förklara, att jag, för alt icke äfventyra ett
förslag, som möjligen ogillades, eller som icke vore redigeradt
med den noggranhet sorn vederbör, hellre vill instämma med
dem som önska betänkis återremitterande lill LagUtsk., på det
att saken der måtte tagas närmare i öfvervägande. Jag får således
förändra min hemställaa derhän, att ft. o. Ad. måtte helt
enkelt återremittera hela frågan.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, då tiden nu
redan vore långt framskriden, och 18 ledamöter återstodo af
dem som anmält sig lill afgifvande af yttranden i ämnet, finge
hemställa, om R. o. Ad. behagade uppskjuta öfverläggningen lill
nästa plenum, som i sådant fall komme alt äga rum nästkommande
Måndag kl. 9 f. m.
Ropades ja.
Lades på bordet nedannämnde från Stats-, Be vil I n.- samt
Allm. Besv.- o. Ekou.Ulskin inkomne utlåt:n, betänk, och
memorial:
N:o 110, i anledn. af ålerremiss å betänk. N:o 52, ang:de
förändring i liden för kronouppbördsslämmorne;
N:o lil, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring i tiden
för kronouppbördsstämmorne på Gottland;
N:o 112, i anledn. af ålerremiss å betänk. N:o 39, ang:dc
personliga skyddsafgifteus användande till organiserande af arbetsinrättningar;
samt
N:o 113, ang:de RiksSt:ns olika beslut i anledn. af betänk.
N:o 37, dels om slämmoböternes nedsättning och fördelning,
dels ang:de straffböternc för försummad inbetalning af kronoutskylderne
i Stockholms stad.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. f till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Den ,28 April.
101
Lördagen elen 28 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Fortsalles öfverläggningen om såväl LagUtsk:s betänk. N:o
93, i anledn. af K. Alis nåd. propos:r, ang:de antagande af dels
ny strafflag, dels ock lag om verkställighet af fängelsestraff,
som äfven Hederv. BondeSt:s inbjudning i ämnet.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: För min del sak
nar
jag visserligen den juridiska kännedom och underbyggnad,
som erfordras för att här anställa en undersökning af det ifrågavarande
lagförslagets grunder, eller för att framträda i vederläggningsväg
emot dem, hvilka här framstå såsom dess juridiske
vedersakare; men skulle en dylik kännedom utgöra ett
oundgängeligl och uteslutande villkor för möjligheten att stadga
sitt omdöme i detta fall, så nödgas jag beklaga, att så väl
jag, som en stor del af öfrige ledamöter inom detta Hus, skulle
nödgas afstå från afgifvande af sin röst. Lyckligtvis är icke
förhållandet sådant. Förslaget är grundadt pä R. St:s flere gånger
itererade framställning till Konungamakten, rör:de behofvet
af en förbättring i vårt straff- och fängelsesystem; det har under
en lång följd af år utgjort föremål för bearbetning och
pröfning af landets skarpaste tänkare och skickligaste juris consulli;
det har undergått den noggrannaste granskning af den ena
juridiska myndigheten efter den andra och i sisla rummet af
Konungens Högsta Domstol, som tillstyrkt dess antagande; det
bar af Konungen och Dess Regering blifvit för II. St. framlagdt
och fullständigt vitsordadt, och det har slutligen blifvit granskadt
och godkändt af R. St:s eget LagUtsk., hvilket jag torde
få anse inom sig innesluta de skickligaste personer, som vi nu
äga att lill ett dylikt uppdrag utse, och hvilka man äfven torde
fä anse just varit utsedde med hänsigt till delta uppdrag,
emedan det alldeles icke utgjorde någon hemlighet vid riksdagens
början, att det ifrågavarande lagförslaget skulle under riksdagens
lopp för R. St. framläggas. För mig äfvensom för hvarje
annan icke jurist torde detta vara tillräckligt, för befästande
af vårt omdöme öfver sä väl förslagets theoretiska värde, som
ock praktiska användbarhet; men då jag, såsom varande representant
från landsorten, dessutom å ena sidan äger en bedröflig
erfarenhet af den på landet med hvarje dag tilltagande laglöshet
och af den ringa aktning, som lagbrytarne hafva för nuvarande
straff, och då jag icke eller å andra sidan kan ifrågasätta
en återgång till de lägre afflictiva straffen, öfver hvilka
mensklighet och samhälle redan hafva uttalat en fullständig förkastelsedom;
så tvekar jag icke ett ögonblick alt för min del
godkänna det nu framlagda lagförslagets grunder.
192
Den 28 April.
Jag kunde visserligen stanna liar, sedan jag motiverat hvar»
före såväl jag, sorn andra, hvilka med mig äro af samma yrke,
och sålunda icke invigde i juridikens irrgångar, med godt samvete
kunna rösta för detta betänk.; men man har här äfven velat
inleda discussionen på ett annat område, som är mig mindre
främmande och der jag icke fruktar eller behöfver frukta att
upplaga den utkastade stridshandsken. En värd talare har under
sisla Lördagsplenum förespeglal oss den våda af grundernes
antagande till det nya lagförslaget, alt derigenom kroppsstraffen
inom arméen skulle till mehn för krigstukten försvinna.
Då straffbestämmelserne inom armeen uteslutande bero af K.
M. blott, och då dessa kroppsstraff dessutom icke med en enda
bokstaf vidröras i detta betänk.; så skulle jag visserligen, om
jag ville, kunna bestrida allt sammanhang emellan dessa kroppsstraff
ocb nu förevarande betänk.; inen jag vill icke begagna
della bestridande, utan vill fastmera öppet uttala både min princip
och min förmodan, att om ifrägavar. förslag af 11. St. varder
antaget, så komma icke eller kroppsstraffen inom arméen
alt länge öfverlefva dem inom nationen. I de äldre liderne, då
den värfvade arméen hufvudsakligast recryterades afsamhällets
vagabouder, hade från dea äldre Preussiska skolan utbildat sig
den lära, att regelbundenhet och skicklighet i exercis icke stod
att erhålla utan käppens användande, hvilken lära äfven hade
spridt sig till vår indelta armé. Förhållandet är likväl nu belt
annorlunda. Samhällets vagabouder tillböra nu * correclioushusen
och arbetscorpserne; den värfvade arméen recryterar med
afsigt icke annat än väifrejdadt folk, ocb skiljer frän sig hvar
och en, som visar anlag för vanärande förbrytelser, ocb såväl
inom den värfvade, som indelta armeen har den dagligen stigande
hederskänslan och den dagligen aftagande råheten hos
truppen, i förening med de ökade anspråken på befälets hildning,
småningom lyckats att göra kroppsstraffen mer och mer
umbärliga, och den värde talaren skulle förvånas, om lian med
mig delade den erfarenhet, att inom den indelta arméen stundom
ett hell års mölen kunna förbigå ulan att ett enda kroppsstraff
behöfver ådömmas, äfvensom att desse straff jemväl inom
den värfvade arméen numera blott sällan behöfva tillitas. Då
den värde talaren här sä ofta och, såsom det synes mig, äfven
med lög uppträder emot hvarje äfven den minsta anmärkning
emot den hädangångna Styrelsen, synes han mig härutinnan hafva
bort finna ett rättvist och skönt fält för all göra dess förtjenster
gällande. Ilan hade då kunnat erinra oss, huru samma
Konung, som på Tysklands fäll anförde vår segrande armé,
från hvilken tid till en stor del denna armées anseende
inom Europa daterar sig, huru samme Konung, säger jag, var
orsaken lill 1812 års författning, hvarigenom alla godtyckliga
straff inom arméen afskalfades och de extra-judiciella inskränktes,
men ännu mera, huru genom kännedomen om denne Konungs
kärlek för rocuuiskorält och menniskovärde och genom Haus
be
-
Den 28 April.
193
bearbetning i detta hänseende, inom armeen lyckades inrota sig
en anda, som mildrade dess seder och hafva gjort kroppsstraffen
umbärliga. Den hädangångna Styrelsens administrativa åtgärder
kunna visserligen ock hafva utgjort föremål för mångas
klander, under det att de å andra sidan hafva utgjort föremål
för mångas loford, och de ligga fiir öfrigt till större delen utanför
gränsorne af mitt bedömmande; men jag har ännu icke
hört någon bestrida dess militäriska förljenster, och det förvånar
mig, att en person, som sjelf tillhört denna Styrelse, och
för hvilken dess sträfvande till målet i militäriskt hänseende
icke horde vara obekant, synes vilja återföra vår arme"' till behofvet
af de råa kroppsslraflen. Detta synes mig, lindrigast
sagdt, innefatta en misströstan såväl till truppens susceptibilitet
för hederskänsla, sorn lill befälets förmåga att den framkalla,
och efter min förmening borde hvar och en vederlägga denna
misströstan förmedelst sin voteringssedel. Man har yrkat återremiss
på betänk. Jag tillåter mig fästa uppmärksamheten på
olämplighcten deraf. Dä 2 Stånd hafva godkänt betänk., ett
Ständ stannat i eli beslut deremot stridande, och det fjerde Ståndet
har detsamma återremitterat, synes mig, enligt hittills gällande
praxis, för Utsk. ingenting annat vara öfrigt, än att efter
några dagars förlopp återkomma med samma betänk, jemte förklarande,
att, då 2 Stånd hafva detsamma godkänt, Utsk. saknar
skäl alt frånträda sitt förslag, hvarigenom således enda
följden af en återremiss skulle blifva, att vi inom några dagar
skulle nödgas förnya samma discussion som nu, med den skillnad
likväl, att Ståndet då oundvikligen mäste fatta ett definitivt
beslut. Mig synes tjenligare vara att fatta detta beslut nu, och
yrkar jag derföre bifall lill betänk.
Hr Akerman, Fredr.: Jag är antecknad alt yttra mig
nu, men anhåller, då så många talare hafva anmält sig, alt för
närvarande derifrån få afstå, för att litet längre fram på en gång
anföra hvad jag har alt säga.
Ilr Fåhraeus, Olof Immanuel; Äfven jag anhåller att
för närvarande fä afstå från det yttrande, hvartill jag har anmält
mig, under förbehåll att framdeles få yttra mig i denna
fråga, om jag så skulle finna lämpligt.
Åtskilliga ledamöter, hvilka, i den ordning, hvari de hegärt
ordet, nu uppropades, befunnos ännu icke vara tillstädes.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Om R. St:s be
slut
vid förliden riksdag, att bevilja ett anslag af 1,300,000 r:dr
lill införande af ett förbättradt fängelsesystem, hade under delina
debatt, blifvit omnämndt, jag vill icke säga med bifall, ty
det hade tvifvelsutan varit för myckel begärdt, men åtminstone
utan klander; så skulle jag visserligen icke hafva ansett det
lämpligt alt här uppträda för att erinra derom, alt jag var en
bland dem, hvilka vid förra riksdagen sökte ali efter min ringa
10 II. 25
194
Den 28 April.
formäga verka till delta anslags beviljande. Men då nu ett.
motsatt förhållande inträffat, då nemi. nämnde beslut blifvit med
ogillande omnämndt, så torde det anses tillålligt att jag erinrar
om denna omständighet för att derpå stödja de skäl, som bjuda
mig, för att handla conseqvent, att nu. tillstyrka bifall
till LagUlsk:s förevarande betänk., sorn i sig sjelf icke iir
något annat, än en tillämpning af föregående Ständers beslut,
en fortsättning af den byggnad, hvartill grunden redan vid förliden
riksdag lades på ett sätt, som ovillkorligen påkallar byggnadens
uppförande. I förbigående torde det tillåtas mig att anmärka,
att den antilhes man behagat framställa, då manjemfört
R. St:s frikostighet vid beviljande af anslag till fängelsebyggnaderne
med deras förmenta sparsamhet i fråga om anslag lill
skolorne, vid närmare granskning icke befiunes öfverensstämmande
med verkliga förhållandet; ty det var icke blott 50,000
r;dr årligen, som 11. St. å Svenska folkets vägnar erbjödo till
införande af en förbättrad skolundervisnig, det var med detsamma
det directa åtgörande, att inom Sverige grunda tilläfventyrs
ett antal af 2000 nya skolor, jemte beviljande af alla de anslag
å communcrnas vägnar, sorn fordrades till nödige lärares aflöning
vid dessa skolor. Hopsummerar man de utgifter, sorn i
följd af delta beslut skola tillkomma, och som R. St. vid förra
riksdagen sig åtogo, så är otvifvelaktig!, att den deraf uppkommande
anslagssumma mångfaldigt öfverstiger hvad som i och för
fängelsebyggnadernes uppförande af samma Ständer blifvit beviljadt.
Iir von Hartmansdorff bar anmärkt, att man ieke bör börja
med att antaga en ny strafflag oell sedan vara betänkt på fäugelsernes
uppförande. Men det är ju, mine Hrr, icke i denna
väg, som man börjat. Man har just vid förliden riksdag börjat
i den ända af saken — om jag så får uttrycka mig — sorn
iir von Hartmansdolf sjelf ansett vara den rätta; och det är
just till vinnande af en ännu större säkerhet, som desse hufvudgrunder
nu blifvit för R. St. framlagde, och hvilka, om de antagas,
skola både för Regering och Ständer utgöra den säkraste
borgen att utan äfventyr kunna framgå på den bana, som
i framtiden kan komma alt följas. För öfrigt, om det äfven nu
vore fråga om att antaga en fullständig criminallag, så är det
ingenting som hindrar R. St. att uppskjuta verkställigheten af
denna lags införande ett eller annat år, till dess att Staten besitter
de hjelpmedel, som fordras för lagens tillämpning. — En
värd talare, Gr. Cronhjelm, bar redan på ett högst upplysande
sätt vederlagt de anmärkmr, som Hr von Hartmansdorlf framställt
emot det nya lagförslaget i afseende på de vådor, som
skulle uppkomma genom dess tillämpning på krigslagsliftningen,
dag vill blott ur Hr von Hartmansdorffs eget anförande hemta ett
ytterligare skäl till bevis för den anmärkning, att detta ämne icke
bör hit, att det icke är om krigsartiklarne, som vi nu öfverlägga.
Då nemi. Hr von Hartmansdorlf sjelf har erinrat derom, att i Norra
America, der penitentiärsystemet är tilllämpadt i dess stör
-
Den 28 April.
195
sta utsträckning, icke dess mindre kroppsstraffen äro inom marinen
bi belia line; så måste della klart bevisa, att frågan om
straff i afseende på krigslagstiftningen ingalunda står i något
direct sammanhang med den fråga, som vi nu bär afhandla,
utan helt och hållet på sidan derom. Hr von Hartmansdorff
har vidare frågat hvem som skall underhålla fångarnes familjer
under den tid, som de förre undergå den bestraffning i de allmänna
häktena, hvartill de af lagen blifva dömde. Jag svarar
derpå, alt det skola precist samma communer göra, som nu underhålla
dem under den lid, som brottslingarne utslå sina straff
på correclionshusen; men skillnaden är likväl den, alt då desse
olycklige personer återvända lill sina communer, sedan de
hafva undergått den bestraffning, hvarigenom de anses hafva
försonat sig med samhället, så kan man hafva något" hopp att
de inom communerne qvarstanna, hvaremot, då de nu utsläppas
från correclionshäktena, man kan äga visshet derom, att de dit
skola återkomma. Kostnaderne i det förra fallet äro således för
communerne vida mindre än i det sednare, och härifrån synes
det mig att man hvarken kan eller hör hemta något skäl lill
lagens förkastande. Hr von Hartmansdorff har framställt en
ganska sträng kritik öfver penitenliärsystemet. Del är icke
min mening alt ingå uti eli försvar för delta system, hvilket försvar
igenfinnes i de mest upplysta och djupsinniga philosophers och
lagstiftares skrifter, och sorn äfven inom detta Hus blifvit af
flere talare på ett segrande sätt framhållet; men jag önskade
blott att den värde ledamoten sjelf hade velat uppdraga paraleli
emellan penitenliärsystemet och del slrafllagssyslem, som
här i Sverige för närvarande följes, och jag är viss derpå, alt
han frän detta system hade kunnat hemta vida mera upprörande
drag, vittnande om orättvisa och om ett oefterrättlighetsförhållande,
för hvilket ingen gräns finnes, än han kunnat hemta
från det förra. Det må visserligen vara hjertskakande alt se
en yngling, som ett ögonblick utsläppes från sin cell, huru han
begärligt likar efter hvarje mensklig blick, som gifver tillkänna
något deltagande; men när brottmålsdomare!! hör en yngling
klaga öfver de orättvisor, som han lidit; när man hör denne
yngling såsom en ursäkt åberopa, alt den uppfostran man gifvit
honom bland grofva brottslingar har lyckats, (hvilket jag
med egna öron hört), då är detta lika uppskakande.
En annan värd talare, Gr. Mörner, har sagt, alt brottens
antal inom hufviidstaden icke skulle hafva tilltagit. Jag önskade
på det högsta att jag med den värde talaren kunde instämma
i detta omdöme; men beklagligtvis är icke så förhållandet,
oell för att vara kort vill jag endast uppläsa några få räder
ur Öfverståthållareembetets sista berättelse, der det pag. 3 heter:
”1 afseende pä folkets lynne, sedlighet, konst-och närigsflit samt
välmåga, anser Öfverståthållareembetet sig hafva anledning lill det
allmänna omdöme för åren från och med 1838 — 1842, att ehuru
obestridligt är, att folkets upplysning och bildning äfven
under denna lid varit med allvar omfattade oell främjade, samt
Den 28 April.
alt konst- och näringsflit i många delar utvecklats, synes doek
sedligheten samt aktningen för lag och ordning hafva aftagit
och välmågan i allmänhet vara förminskad.” Mine Hrr! vi höra
icke göra oss falska föreställningar i detta hänseende! sedligheten
inom vårt fädernesland är beklagligen ganska djupt
angripen och allmänna säkerheten spelar ett äfventyrligt spel,
oaktadt de insatser af 100,000-tals r:dr, som R. St. vid hvarje
riksdag nödgas göra för alt söka upprätthålla densamma. Det
må vara en sanning, att intill delta ögonblick förhållanderne icke
utvecklat sig alldeles så, som man borde hafva väntat, lill
följd af det straffsystem, som vi äga; men det kommer sig deraf,
alt vi lefval i ebbens lid; när floden inträffar, när systemet
nått sin culminationspunkt, när correctionshusens dammar brista
oell ulvandringarne derifrån, i följd af Stålens oförmåga att
fortsätta systemet, taga sin början; när desse antaga arlen af
verkliga colonisationer för vissa communcr, då blifvcr del försent
alt bedömma om det är ordnandet af den fosterländska
angelägenheten som fordras, eller om det är några ytterligare
bidrag för Svenska folkets sent mognade öfvertygelse.
Jag tror det förra och röstar för förslagets antagande.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Då jag i sista plenum
uppträdde i detta ämne, var det endast för alt bestrida Hr von
Hartmansdorlfs då framställda forsla förslag om instämmande i
Ilögv. PresteSt:s beslut. Hr von Hartmansdorff har sedermera
afstålt från delta sitt förslag, och jag förmodar, att det således
numera får anses förfallet. Striden är deremot nu inledd
om sjelfva saken, och jag bar härvid trott mig finna, att Hr
von Hartmansdorff i sitt sednare anförade rättfärdigat deras opinion,
som ansett honom i sjelfva verket önska någonting helt
annat, än hvad hans forsta förslag innehöll; ty ehuru Ilr von
Hartmansdorff ännu icke öppet uttalat sitt yrkande på afslag å
Utsk:s betänk., har han dock endast omklädt detta yrkande i
drägten af en ålerremiss, som i sjelfva verket går ut på detsamma
eller på något ännu värre. Skulle nemi. betänk, i vanlig
ordning återremitteras, hela denna vidlyftiga discussion utskrifvas
och lill Utsk. remilleras, samt Utsk. slutligen ånyo företaga
frågan (ill öfverläggning; så vore deraf en gifven följd,
alt K. M. icke vid denna riksdag skalle få något svar på sin
gjorda framställning. Han skulle icke från representationens
sida få veta någonting om hvad nationen tänker om det nya
lagförslaget, och detta anser jag vara vida värre än ett afslag.
Att det icke eller kan finnas någon annan afsigt med yrkandet
af ålerremiss, synes också ganska klart, då man besinnar,
att såväl Utsk:s majoritet, som reservanterne hafva så fullständigt
redovisat för de motsatta åsigterna i ämnet, att någon
vidare utredning af detsamma visserligen icke erfordras
inom Utsk.; utan Ståndet derförutan är i godt tillfälle att i
sakens nuvarande skick besluta sig, antingen för bifall eller
afslag, eller ock för de modifieationer i Ulsk:s tillstyrkande,
hvilka Ståndet kan finna för godt att göra.
Den 28 April.
197
Nar jag således betraktar frågan, såsom nu stående på
den punkt, der den efter min tanka rätteligen bör slå, eller
emellan bifall och afslag, torde det tillåtas mig, som i egenskap
af Utsk:s-ledamot varit i tillfälle oell äfven pligtig att något
närmare än pl u ra li I et en af della Hus taga kännedom om det nya
lagförslaget, med skälen så väl för sorn emot, att få lill besvarande
upptaga det hufvudsakligasle af de inkast, som emot samma
förslag blifvit under discussionen framställde. Jag anser
mig dock lill en början böra redogöra för de skäl, som legat
till grund för Utsk:s förfarande att inkomma med ett så kalladt
principbetänk., särdeles som detta Ulsk:s säll att gå tillväga
i sisla plenum af a ts k i 1 lige talare starkt klandrades.
När den K. propos. afgafs, hördes åtskillige varma anhängare
af det nya lagförslaget drifva den sats, att R. St. borde
nära nog, utan någon föregående granskning, antaga det med
acclauialion, och man föreställde sig, att pä delta sätt ett förslag
lill en hel ny brottmålslag, som nyss före Jul till R. St.
öfverlemnades, skulle kunna redan i Januari månad vara af dem
anlaget. För min del var jag icke af denna mening. Jag hyser
den tanke, att R. Sl:s rätt alt deltaga i lagstiftningen, alt
sjelfve pröfva de lagförslag, som föreslås nationen, är en af R.
St:s heligaste rättigheter, som aldra minst bör efterskänkas, eller
med efterlåtenhet eller ens med något sken af lättsinne
utöfvas, då fråga är om stiftande af en hel ny brottmålslag.
Inom Utsk. höjde sig icke eiler någon enda röst för tillstyrkande
af en sådan åtgärd; och med den obekantskap med lagförslagets
innehåll och den deraf alstrade farhågan för dess
nyheter, som isynnerhet den tiden inom RiksStm rådde, tror
jag ej eller, alt ett sådant förfarande skulle hafva varit för
sakens framgång nyttig. lllsk. beslöt alltså att företaga en
noggrann granskning af förslaget, och det var naturligt, alt Utsk.
dervid, för att kunna reda frågorna, så väl för sig sjelf som
för andra, måste börja med alt granska de principer, hvarpå
förslaget hvilade; helst sjelfva lagförslagets indelning gaf härtill
ytterligare anvisning. Vid denna tid talades dock redan
mycket om riksdagens snara slut, hvadan Utsk., inseende omöjligheten
att vid denna riksdag kunna komma lill slut med hela
lagverket, beslöt att, sedan principerna blifvit af Utsk. genomgåugne
och granskade, för R. St. framlägga resultaten af
denna granskning, på det statsmakterna vid denna riksdag åtminstone
malte kunna komma öfverens om de grundvalar, hvarpå
en ny criminallag för landet borde byggas. I min tanka är
också detta sätt, att först afgöra grunderna, det enda rätta, för
att komma till målet. Jag har nemi. för min del varit emot
det vid denna riksdag en gång fallna och sedermera ånyo upptagna
förslaget om eli förstärkt LagUtsk., emedan jag icke älskar
—• jag bekänner det öppet — några extra ordinära commissiorier
med beslutande rätt; isynnerhet fruktar jag för deras
införande i grundlagen, hvarifrån de troligtvis icke skulle kunna
så lätt åter borttagas. Men då jag således icke trott, alt den
-
198
Den 28 April.
na väg vore den bästa, för alt komma till målet af en ny criminål!ag,
utan hyst det hopp, att sådant skulle kunna ske på den
vanliga i grundlagen redan föreskrifna vägen, har jag icke eller
å andra sidan kunnat föreställa mig såsom lämpligt, att R.
St., fördelade på sina fyra särskilda rum, skulle på en gång
discutera och pröfva håde principer, detaljbestämmelser och redaction
af ett så vidt omfattande lagverk, eller att de, ulan någon
föregående öfverläggning om grunderna för den blifvande
nya lagen, skulle företaga sig att § för § votera öfver det
framlagda förslaget; ty alt bibehålla det nödvändiga inre sammanhanget
uti ett sålunda tillkommet större lagverk, vore alldeles
otänkbart. Deremot har jag trott och tror ännu saken
icke kunna tillgå på annat sätt, än att statsmakterne först öfverenskomma
om principerna för den nya lagen, och alt R. St.
följakteligen, sedan K. M. nu framlagt ett fullständigt förslag,
deruti R. St. jemväl kunna se huru principerna blifvit tillämpade,
först besluta öfver dessa sistnämnde. Anlages de, och
äro båda statsmakterna således ense om de grunder, hvarpå lagen
bör byggas, så blir det alltid lätt nog att en annan gång
verkställa den efterföljande detaljgranskningen, och det kan icke
möta särdeles svårigheter, hvarken alt, i afseende på lagens
dctaljbestämmelscr, då blifva sams om grundernas rälta tillämpning,
eller att, i afseende på redactionen, utfinna det lämpligaste
uttrycket för de föreskrifter, man vill hafva uttryckte. Antagas
åter icke sjelfva principerna för del nu uppgjorda förslaget,
så blir det i alla fall omöjligt för R. St. att sjelfve uppgöra
ett fullständigt contraförslag efter andra grunder; de måste då,
— så framt man erkänner, såsom jag tror alt man i allmänhet
gör, behofvet för landet afen ny criminallag, i stället för den
nu gällande, nästan helt och hållet overksamma, — de måste då, säger
jag, åtnöja sig med att endast gifva sina tankar tillkänna, i afseende
pä de grunder för den nya lagen, som R. St. för deras del kunno
önska alt få etablerade, samt öfverlemna åt K. M. alt
låta utarbeta ett nytt derefter lämpadt förslag. Det förslås,
alt U. St. icke derföre skulle afsäga sig rättigheten att till detaljerna
sedermera granska äfven detta nya lagförslag; men till
en början skulle man således jemväl i detta fall nödgas stanna
vid principerna och först afgöra dem. Emot ett sådant sätt att
gä tili väga vid det nya lagverkets pröfning har jag ej eller hört
mer än 2:ne egentliga inkast göras. Det ena: att det vore mera
skadligt än gagnelig!, att i förtid binda händerna på sig genom att
besluta öfver nakna principer, utan att tillika se huru de taga
sig ut i tillämpningen. Men sådant är ju icke här förhållandet.
Tillämpningen af de principer, hvilkas antagande nu är i
fråga, har man ju redan framför sig i det fullständiga förslag,
som blifvit framlagdt, och af hvilket hvar och en är i tillfälle
att bedömma i hvad mån principerna uti tillämpningen linnas
användbara. Farhågan att i otid blifva bunden synes också
har desto öfverflödigare, som LagUtsk. aSfaltat sitt tillstyrkande
i så allmänna och försigtigt ordalag, att, äfven med godkän
-
Den 28 April.
199
namie af lagförslagets liufvudgrunder, sådana de i Utsk:s betänk,
blifvit uppställde, R. St. hafva öppet falt att framdeles vid förslagets
detaljgraaskning göra hvilka modificationcr i tillämpningen, som
helst de kunna anse nödiga. Och enahanda är förhållandet, om R. St.,
med frångående i mer eller mindre man af Utsk:s tillstyrkande,
skulle linna för godt att fastställa andra liufvudgrunder för den nya
lagen; ty äfven i detta fall hafva ju 11. St. sig öppet lemnadt
alt, på den väg jag förut omnämnt,' tillse, alt i det nya lagförslag,
som dä skulle komma alt utarbetas, de af R. St. fastställda
grunderna finge den tillämpning, som varit afsedd. Det
andra inkastet är: att det i allt fall vöre fiiga vunnet med antagandet
af principerna, utan alt tillika antaga sjelfva lagförslaget,
enär kommande Ständer icke äro bundne utaf eli sådant
beslut, utan kunde upprifva det, —och jag medgifver, att detta
är en möjlighet; men jag hemställer, huru sannolikt det är, att
R. St. i en fråga af denna vigt skulle visa en sådan ostadighet
och ett sådant vankelmod, särdeles om man, i sammanhang med
det nu fallade beslutet, auetoriserade K. M. alt under tiden
företaga fängelsebyggnadcr jemte de liera förberedande åtgärder,
som för den nya lagens verkställighet blifva erforderliga,
och hvilka, redan bragte i verket, säkerligen skulle äfven i
sin mån hindra 11. St. att framdeles frångå sitt en gång fattade
beslut. För öfrigt får jag äfven anmärka, att om man i andra
fall ville förfara med samma ängsliga försighet, sorn detta
sednare inkastet förutsätter, så skulle man ju aldrig kunna
besluta sig för nögon ny institution, hvars bestånd beror af fortvarande
anslag, af farhåga att hvad vid den ena riksdagen derför blifvit
beviljadt, skulle vid en annan återtagas. — Intetdera af de
framställda inkasten har således synts mig vara af någon särdeles
vigt, och af alla dessa skäl har jag inom Ulsk. bilrädt
den mening, att Utsk. borde till R. St. inkomma med ett särskildt
principbelänk.; men mot min mening beslöts sedermera
inom Utsk. att dela delta principbelänk. i 2:ne särkilda afdel*
ningar, hvilket har haft lill följd, att nu förevarande betänk, hvarken
fullständigt omfattar alla hufvudgrundcrna för den nya lagen,
eller innehåller förslag till det svar på den K. propos ,
som R. St. ovillkorligen äro skyldige att afgifva. Pluraliteten
inom Utsk. ansåg lämpligast att, förr än ett sådant förslag uppgjordes,
först afvakta RiksSt:ns beslut om de nu framlagde hulvudgrunderne,
som utgöra de viisendlligaste och på hela lagförslagets
antaglighet mest inverkande; och jag har naturligtvis
måst härutinnan foga mig efter pluraliteten. Men denna
skiljaktighet i meningarne inom Utsk. är emedlertid icke af någon
särdeles vigt; ty om R. o. Ad. bifaller detta betänk., som
då blifver 3 RiksSt:s beslut, kan Utsk. inom en ganska kort
lid vara beredd att inkomma med sednare delen af sitt utlåt,
och i sammanhang dermed föreslå ett svar på den K. propos.,
så långt nemi. som detta svar vid innevarande riksdag kan gå,
d. v. s. omfattande principerna för den nya lagen.
200
Den 28 April.
Jag skall nu, efter att salunda hafva redogjort för motiverna
till ärendets behandling inom ötsk. på sätt sorn skett,
utbedja mig att få öfvergå till sjelfva saken och upptaga några
af de hufvudskaligaste anmärku:r, som blifvit gjorda emot
lagförslagets innehåll, och fö I j a k t el igen i mer eller mindre vidsträckt
män gå ut på afslag å Utsk:s betänk. Den första och
hufvudsakligasle, som gäller den nya lagen i sin helhet, är: alt
denna icke skall vara byggd på gamla och i folkets opinion
r.olfästadc grunder, att den skall införa för mycket nyheter,
hvarom något allmänt tänkesätt icke ännu hunnit stadga sig.
Hvad nu den satsen i allmänhet angår, att lagen lill sina grunder
bör vara rolfäslad i allmänna opinionen, så är den ganska
riktig i fråga 0111 ali civillag; hvilken icke är egentligen ämnad
att sjelf uppställa några nya rättsförhållanden, utan endast
att ordna, upprätthålla oell göra verksamma de rättsbegrepp,
sorn redan finnas inom samhället, så vidt nemi. fråga är om tränsactioner
man och man emellan. Men annorlunda är förhållandet med
criminallngen, sorn just är ämnad att sjelf statuera de rättsförhållanden,
som samhällets egna omedelbara behof och intressen
kräfva. Jag kan således icke linna, alt Slaten kan vägras rättigheten
all antaga de för Statens ändmål mest lämpliga och
verksamma straff, utan afseende derpå, alt dessa straff för den
stora mängden af nationen äro förut kände eller okände, behaglige
eller obehaglige. Om icke denna sats gä Ide, så frågar
jag prohibitivsystemets anhängare, huru de, för befordrande af
sina åsigler om det för staten nyttiga, kunnat tilltro sig att vid
sä många tillfällen förorda ytterligt stränga lurendrejeriförfattningar
och skråförbud, hvilka aldrig haft och sannolikt icke någonsin
kunna få några sympathier bland den stora massan, el
ler
ingå i dess begrepp såsom rättsenliga. Att tala derom,
alt man icke kan stifta en lag, och en ny criminallag, i synnerhet
förrän folket lärt känna den och derom fått en stadgad
opinion, är dessutom ord utan mening; ty den stora massan
hcmlar icke sin kunskap i delta hänseende hvarken ur lagboken
eller andra böcker, ulan från erfarenheten ensamt, och
får således ingen kännedom om hvilken lag som helst, förr än
den blifver tillämpad. Ingen ny lag skulle således någonsin
kunna stiftas, om man dermed skulle vänta till dess den stora
massan af nationen hunnit att derom få ett stadgadt omdöme;
och detta bevisar, att det i sådane fall icke är massan, ulan de
upplyste och sakkunnige, som böra rådfrågas. Men äfven om
man i allmänhet medgifver nyttan af att en ny lag har sin
grund uti och hvilar på en gammal, i folkets opinion rolfäslad,
så måste man väl i alla fall vid ny lags stiftande i främsta
rummet tillse, huruvida den gamla lagen är så duglig och varaktig,
ali pä denna grund kan byggas en ny, ändamålsenlig
byggnad; och då blir frågan: hurudan är hos oss den gamla
grunden, eller vår nuvarande criminallag? Visserligen har det
varit en allmän jargon, så väl bland jurister, som icke jurister,
alt
Den 28 April.
201
alt i högsta måtto prisa och loforda 1734 ars lag ända från
början till slut: och jag erkännner, att den förtjenar dessa stora
loford i afseende pä civillägen , men jag bekänner tillika,
alt, alltifrån den stund jag började studera juridiken, har jag
funnit mig högst otillfredsställd med criuiinallagen såväl i dess
genuina skick, sorn i synnerhet uti dess nuvarande söndersplittrade.
Och detsamma mäste nationen äfven hafva gjort; ty det
finnes ingen del af lagstiftningen, som genom beständiga förändringar
blifvit så sönderplockad, som Missg.b:n. Detta började
redan 1737, eller året efter det lagen begynle att tjena till efterrättelse,
och allt sedan hafva vi fått en otalig mängd författningar,
som än gjort lagen strängare, än mildare, så att intet
egentligt sammanhang numera deruti finnes. Sedan R. St.
sjelf ve vid 1840 års riksdag, och äfven i någon mån redan
förut, till större delen borttagit spö- och skamstraffen, hvilka
voro de i 1734 års lag verksammaste, saint fråga jemväl varit
väckt redan llere gånger om dessa stralfs borttagande helt och
hållet, återstår nu nästan ingenting annat, än å eria sidan dödsstraffet,
som högst sällan tillämpas, och å andra sidan vallenoch
brödstraffet, hvilket sednare ingen brottsling stort frågar
efter. Under sådane förhållanden mäste, efter hvad jag tror,
meningarnc vara någorlunda ense derom, alt systemet sådant
det nu befinnes, är odugligt och behöfver andras; och tvisten gäller
då endast pä hvad sätt eller i hvilken riktning ändringen
bör ske. Härvid hörer flr von Hartmansdorff, och jag tror
äfven Hr Tersmeden, till de fä, som vilja återgå till det gamla.
De hafva förordat kropps- och skamstraffen, och vilja således
återföra oss lill dessa straff i deras ursprungliga stränga skick,
under det att vi andre vilja söka botemedlet på annan väg, genom
att införa nya efter tidens kraf mera afpassade straff. Jag
torde till en början i anledn. häraf få hemställa, huru mycken
sannolikhet man i allmänhet kail tro det finnas för att nationen
skulle vara böjd att återgå till straff, dem nationen sjelf genom
sina representanter för kort tid sedan till större delen borttagit;
eller hvad tack af nationen Regeringen skulle kunnat
hoppas att förskylla, om den föreslagit något sådant. Emedlertid
bar Hr von Hartmansdorff varit af den tanka, att desse äro
de bästa straffen, och påyrkat en återgång till dem; hvadan
det torde vara nödigt att undersöka de skäl, han härför anfort.
Ilan har sagt, att skamslraffen äro de verksammaste, och alt
det icke är några andra straff än kroppsstraffeu sorn äro fruktade,
äfvensom Hr vou Hartmansdorff vidare tillagt den sats, att,
då det är deu sinliga menniskau, som brutit, så är det äfven
rätt, att kroppen och icke själen får lida straffet. Jag bekänner,
alt jag icke kunnat fatta meningen af denna sats. Det
mäste, enligt mili tanka, icke vare den band, som utöfvar brottet,
som af lagen skall straffas, ulan det mäste vara den i brottet
uppenbarade, för samhället farliga onda viljan, hvilken ligger
10 II.
36
202
Den 28 April.
till grund fiir den begångna gerningen; och då kan jag icke se
något skiil, hvarför det är kroppens ecb icke den inre menniskan,
sorn skall försona brottet. Hvad derefter beträffar Hr
von Harlmansdorffs påslående, alt det endast vore kroppsslraffen,
som voro fruktade, så har Hr von Hartmausdoff till en del
deruti rätt, men i den mening, som Hr von Hrtmansdorlf framställt
satsen, likväl orätt. Hr von Troil bar nemi. ganska riktigt
i föregående plenum ådagalagt, att det ligger uti den råa
menniskans natur att trotsa den kroppsliga smärtan; det är således
icke sjelfva spöstraffet, eller tiel kroppsliga och snart öfverslåndna
lidandet, som fruktas, ulan det är den skam, och
outplånliga vanära, som dermed är förenad, som innebär det
mest afskräekande. Hr von Hartmansdorff har således sä till
vida räll, som Hr von Hartmansdorff säger, alt ej mindre kroppsstralfen,
än skamstraffen utgöra ganska verksamma straff. Det
är också utan all fråga, att det första ändamålet med allt straff
är att afskräcka, att lända den brottslige till näpst och andra
till varnagel; detta erkänner jag. Men man har, under det
man uteslutande sökt alt afskräcka brottslingen genom straff,
som skulle utskämma honom, alltmer kommit lill inseende af
den härmed förenade olägenheten, att i samma mån som straffet
varit afskräekande frän att beträda brottets bana, i samma
mån bar det också hindrat den, som en gång kommit iu på
banan, att någonsin återgå derifrån. Den brännmärkte och med
vanära stämplade brottsliagen bar efter straffets undergående
varit en från öfriga samhället utesluten medlem, som ingen velat
emottaga, och lian har derföre nödgats, för alt lifnära sig,
alt fortgå pä brotlels väg, äfven om han från början haft bättre
föresatser; hvilket dock sällan inträffat, emedan lian, genom
sjelfva arlen af det undergångna straffet, sett sig försatt i
en fiendtlig ställning till det öfriga samhället. Öfverallt börjar
man erkänna, att denna omständighet utgör en öfvervägande olägenhet
af de äldre straffsystemen; ty, hvad är det väl som gör, att
man i nästan hela den civiliserade verlden nu är sysselsatt med
utarbetande af nya criminallagar och inrättande af nya fängelseanstalter?
Ingenting annat, än just erkännandet af nämnde olägenhet
och den insedda nödvändigheten af att med brottslingen förfara
på helt annat sätt. Men vilja vi nu äfven här i Sverige
erkänna detsamma, (och jag tror att vi hafva så pass erfarenhet
om de olyckliga följderne af våra nuvarande både straff
och straffanstalter, att vi måste erkänna behofvet af förbättring
i begge delar), så frågar jag eder, mine H:r, finnes väl någon
annan utväg, än att antaga frihetsstraffen? Jag bekänner,
att jag åtminstone icke vet några andra straff att välja på,
sedan man nödgats förkasta de äldre straffen; så göra ock andra
folk, i den mån de frångå kropps- och skamstraffen. Men
dessa frihetsstraff, för att icke blifva lika ändamålslösa, sorn de,
hvilka hittills blifvit begagnade i förening med andra straff, måste
vara af en penilentiär beskaffenhet, d. v. s. de måste, med ändamålet
att vara nog allvarsamma för alt afskräcka den ännu icke
Den 28 April.
203
brottslige, förena den syftning att förbättra den redan fallne, eller
åtminstone under strafftiden förhindra den ytterligare depravation,
som erfarenheten visat vara en oundviklig följd af fångars inbördes
gemenskap. Oeh härtill syftar nu den nya criminallagen;
men när man vill söka målet på denna väg, så har man
vidare ingenting annat att välja emellan, än de 2:ne särskilda
penitentiärsystemer, som hittills blifvit uppfunna, nemi. det
Philadolphiska och det Auburnska. Jag vill lemna åsido helt
och hållet den strid, som ännu fortgår emellan criminalislcrne
om det absoluta företrädet af ettdera af dessa systemer framför
det andra — jag är öfvcrlygad att denna strid inom kort
skall slutas till fördel för det Pbiladelphiska systemet —; men
jag abstrahera!' derifrån oeh vill endast här taga i betraktande
hurudana de båda systemen äro i deras praktiska tillämpning.
Jag finner då, att det Pbiladelphiska systemet är ganska enkelt
och lätt ulförbarl efter sin idé, under det att del Auburnska
deremot är högst inveckladt och utgör ett system, som, för att
uppfylla sitt ändamål, till den grad fordrar sträng uppsigt, att
vi sannerligen här i Sverige hafva ganska litet hopp att någonsin
kunna tillvägabringa en sådan. Ty hvarest hos oss finna
den miingd nitiska och skickliga uppsyningsmän, som, erfordras,
för alt. hindra en myckenhet gemensamt arbetande fångar alt
hvarken genom ord eller åtbörder communiccra sig med hvarandra?
Om uppsigten äfven är aldrig så fullständig, blir det
dock omöjligt att förekomma, det icke en mängd öfverträdelser
af den mycket stränga disciplinen skola äga rum hvilka åter
hafva till följd oupphörliga bestraffningar, som affångarne skola
anses såsom någonting särdeles vederqvickande under ledsnaden,
m. e. o. piskan måste gå ganska flitigt i de Auburnska
fängelserna och följaktligen en mängd uppträden framkallas,
som icke blott störa ordningen på stället, utan i hög grad motverka
penitentiärsystemels ändamål. Ur denna synpunkt är det Auburnska
systemet isynnerhet felaktigt i praktiskt hänseende,
hvaremot det Pbiladelphiska är, såsom jag förut namndt, lätt
utförbart. I anseende till den enkla disciplinen och de få tillfällen
lill ordningens störande, som der äro för handen, fordras
det ett vida mindre antal uppsyningsmän, likasom det af dem,
som behöfvas, ej kräfver andra egenskaper än noggrann efterlefnad
af gifna och bestämda föreskrifter. Skulle man emedlertid
oaktadt detta praktiska företräde, i andra afseenden, och
särdeles för längre tid användt, anse det Pbiladelphiska systemet
kunna i sin tillämpning medföra några skadliga följder för fångarnes
helsa, eller dylikt,så finnesingentingsom hindrar, att, i samma
mån som man erfar dessa olägenheter, modifiera systemet, utan
alt derföre förändra det i sin grund. I del nu framlagda förslaget
är icke fråga om att lill en början använda det P h i ladel
ph iska systemet för mera än de 2:ne lägsta straffgraderne,
eller för en tid af högst 2:ne år, och för sådan tidslängd har
man, så vidt jag vet, icke någonstädes funnit några vådor vid
systemets tillämpning, tvertom har till och med Miltermaier,
204
Den 28 April.
sora efter min tanka är (ien i dessa ämnen mest sakkunniga
preson, som för närvarande finnes i Europa, men i allmänhet
alldeles icke hyser någon förkärlek för det. Philadelphiska systemet,
ehuru lian i sina skrifter yttrat den förhoppning, att
penitentiärstraffen inom kort skola öfver allt uttränga de äldre
straffsystemen — äfven Mittermaier, säger jag, har recommenderat,
att allt straff bör hörja med på sin höjd 2:ne års Philadelphiafängelse.
Då jag sålunda sökt visa, att, om man vill och
nödgas förkasta kropps- och skamstraffen, man icke har någonting
annat att. välja på, än frihetsstraffen i penitentiär syftning,
hvilket just utgör hufvudgrunden i det nya lagförslagets straffsystem,
så har jag i och med detsamma besvarat det andra
hufvudsakliga inkast, som man gjort emot samma förslag; nemi.
att det icke vore bygdt på nog säker grund, hvilken anmärkt).,
blifvit framställd af Hr Lagerhjelm. Ty det är mycket sant,
alt allt, som är nytt och oförsökt, är till en viss grad osäkert;
men då man är i behof af att införa någonting nytt och dervid
väljer det bästa, som finnes att tillgå, sä kan man icke
komma längre. Hr Lagerhjelms anmärkn. synes mig sålunda
vara vederlagd i samma stund, som man erkänner, att man är
i behof af någonting nytt. Viii har Hr von Hartmansdorff i
sitt sisla anförande härförutan anmärkt emot penitenliärslraffen
i allmänhet, än att de voro för stränga, än alt de voro
för milda; jag hörde honom nemi. försl säga, att brollslingarne
deraf endast skulle må alltför väl, och en stund derefter framställa
såsom eli inkast emot desse straff, att de voro alltför
stränga och för brottslingarne skulle medföra ett otilhärdeligt
själslidande, så att lagen, genom deras antagande, klefve hårdare
och grymmare än förut. Meri jag bekänner, att såväl
desse, som åtskilliga andra contradietioner, hvilka jag tror mig
hafva funnit uti Hr von Hartmansdorff» sista anförande, jemte
hela den deruti förekommande episoden om nödvändigheten att
bibehålla husagan och prygel såsom disciplinärstraff, ehuru här
alldeles ingen fråga är om dessa straffs borttagande, gifvit mig
anledning till den förmodan, att Hr von Hartmansdorff icke ännu
tagit tillräcklig kännedom om förslaget. Jag framställer
emedlertid icke delta såsom en förebråelse; det kan Iverlom
icke förundra någon, att en person, som med det nit och allvar
sysselsätter sig med en mängd andra offentliga angelägenheter,
som Hr von Hartmansdorff, icke haft tid ali inhemta denna kännedom
i ett för honom förut främmande ämne. Men jag kan
icke annat än beklaga detta förhållande; ty jagar öfvertygad, att
det i afseende på det nya lagförslaget skulle, om Hr von Hartmansdorff
haft tid och lust alt djupare intränga i detsamma,
hafva galt honom på samma sätt, som det gick honom uti läroverksfrågan.
Hr von Hartmansdorff har nemi., från att vara
en af de ifrigaste motståndare tili det nya skolsystemet, blifvit
en varm anhängare deraf, och jag hade sannolikt derföre kunnat
hoppas, att uti Hr von Hartmansdorff hafva funnit en mycket
pålitlig och varm försvarare af det nya straffsystemet, i hän
-
Den 28 April.
205
delse de! hade varit för honom närmare kändt. SS har åtminstone
förhållandet varit med mig. Jag inträdde i LagUlsk.,
utan att hafva någon annan kännedom af det nya lagförslaget
och dithörande skrifter, än den man får, efter att hafva genomläst
dem, såsom en intressant litteratur; och jag hyste under
den tiden flere betänkligheter emot förslagets antaglighet. Men
i samma män, sorn jag i Utsk. blef satt i nödvändighet att närmare
studera mig in i dessa ämnen, i samma mån har förslaget
blifvit för mig tillfredsställande, icke blott i afseende på de
grundsatser, sorn det innehåller, utan äfven i afseende på den
verkligen omtänksamma försigtighet, hvarmed dessa grundsatser
blifvit tillämpade och med hvilken man söker införa dem i
landet.
Jag kommer nu till den 3:dje hufvudsakliga anmärkn. emot
förslaget, som är, att det innefattar för få straffarler. Hr von
Hartmansdorff har velat återgå till skam- och kropps-straflen;
och jag har redan sökt visa olämpligheten deraf. Återstår således
att till besvarande upplaga de anmärkrnr, hvilka gå derpå
ut, alt, med uteslutande af dessa straff, dock bibehålla ett och
annat i vår gamla lag befintligt straff, hvaribland man särskildt
nämnt landsförvisning och fängelse vid valten och bröd. Hvad
landsförvisning betra Ifar, så torde jag hufvudsakligast få hänvisa
till de skäl fiir dess uteslutande, seni af Lagberedningen
blifvit andrague, och återfinnas uti LagUtskts betänk.; men anhåller
dock att fä tillägga ännu några andra. Det synes i allmänhet
vara temligen olämpligt ali stadga ett straff, hvars verkställighet
ligger utom den statsmakt, som ålägger straffet. Hvad
vill det väl säga, alt Sverige dömmer till landsförvisning, så
länge icke Sverige är förvissadt derom, att den landsförvisa,
som man alfor till gränsen eller sätter i en bilt på kusten, finner
på andra sidan hafvet ett land, der han blir emottagen och
får vistas? Icke kan det vara Svenska Statens mening, alt den
ifrågavar. personen skall fara i alla sina dagar fram och tillbaka
pä Östersjön, utan meningen måtte väl vara, ali han skall
kunna hamna någonstädes. Men nu kan det lätt hända, att ingen
angränsande Stat vill emottaga en med sådant recommcndationshref,
som en lamlsförvisningsdom, ankommande person;
och skulle han än blifva mottagen, sä hvad hlifver följden, i
fall han sjelf icke i det främmande landet kan underhålla sig,
ulan råkar i nöd? Jo, all den främmande Staten gör med honom
som med våra i nöd stadde sjömän, d. v. s. skickar honom
till närmaste Svenska consul, för att draga försorg om
honom, och consuln hlifver då tvungen ali sända honom tillhaka
till Sverige. Denna omständighet utgör således redan en olägenhet
vid ifrågavarande straff i sin allmiinlighcl helrakladt,
hvartill vidare kommer, att det i sin tillämpning drabbar mera
ojemnt, än snart sagdt något annat straff. Men detta är likväl
icke allt. Man har sagt, att landsförvisning egentligen skulle
vara ett lämpligt straff för tvenne slags brott: politiska förbrytelser
och religionsbrotl. Minst af allt skulle jag dock anse
206
Den 28 A p r i I.
landsförvisning vara passande för politiska förbrytelser; ty,
hafva brottslingar af denna art haft något inflytande inom sitt
land och förehaft några farliga stämpiingar, så att de verkligen
förtjena ali med något hardt straff beläggas, så äfvcnlyrar
Staten så mycket mera derigenom, alt hon blott visar deni ifrån
sig och låter dem fortfara med deras elaka stämpiingar, äfven
uldin landels gränser, och della till och med på det korta afståndet
af möjligen cn half mil. Deremot erkänner jag, att
detta straff kunde vara lämpligt för religionsbrotl. Men är det
väl skäl, att för eli enda brott, som så sällan förekommer, som
religionsbrott, stadga en helt egen straffart, då den i praktiskt
hänseende har med sig den stora olägenhet, alt möjligheten af
dess verkställande icke heror af den dönnnande Slaten allena,
och dä dervid dessutom förekommer den omständighet, alt den
icke kan fä någon plats i hela den nya strafflagen? — Sä snart
man stiftar en lag med latitudssystem — och jag anhåller att
framdeles få komma lill denna puukt — nu på förhand vill jag
hiöl t säga, att så snart man stiflar en lag med latitud för domaren
vid straffmätningen, är det nödvändigt, att straffen beräknas
efter en viss straffscala, sä att man i lagen ser hvilket
straff, som är det strängare, och hvilket är det lindrigare, på
det domaren må vela hvilken slraffart han skall tillämpa, allt
efter som försvårande eller mildrande omständigheter förekomma.
Men när så är, vet jag sannerligen icke hvar det ifrågavar.
straffet skulle slå i straffscalan. Icke kan det stå' näst
efter dödsstraff eller lifslidslängelse, ty det skulle dä anses vara
strängare, än 10 års fängelse, hvilket jag ingalunda kan finna;
icke eller kan det sättas under 0 månaders fängelse eller näst
framför höter. Jag vet icke hvar det skulle få sin plats, och
jag bekänner, alt när sådane olägenheter förefinnas, men deremot
ingen annan fördel, än alt använda straffet på ett brott,
sorn så högst sällan förekommer, som religionsbrott, anser jag
föga skäl vara att bibehålla det.
Hvad äler vatten- och bröd-straffet angår, så kunna meningarne
derom vara vida mera delade, och om R. o. Ad. eller
R. St. i denna del skulle vilja besluta några modificationer af
lagförslaget, skulle jag i sanning icke myckel förundra mig deröfver.
Jag vill blott upplysa om orsakerne, hvarför detta straff
är borttaget. Det ar af motslåndarne i sista plenum sagdt, att
LagUtsk. anfört klena skäl för borttagande af valten- och brödstraffet,
då Ulsk. nämnt, alt någon controll vid straffets verkställande
icke vore möjlig; och jag medgifver gerna, att della
skäl är klent, och att nämnde olägenhet lätt®kan undanrödjas.
Men det gifves äfven andra orsaker, hvarföre man handlat på
sätt som skett, och deribland räknar jag samma svårighet, som
i afseende på landsförvisning, eller alt icke någon plats finnes
för straffet i hela systemet. VJsserligen hade Lagcomitéen i sitt
förslag gifvit det en plats; men Högsta Domstolen fann denna
plats olämplig, och då ingen annan fans, tillstyrkte den straffets
borttagande. Förhållandet är nemi., alt efter Lagcomiteens för
-
Den 28 April.
207
sing skulle valten- och bröd-straffet införas i st. f. sista graden
af fängelse, eller användas i st. f. fängelse från 30 dagar lill
^ år. Men häraf skulle den olägenheten hafva uppkommit, att
högsta inåttet af fängelse vid vallen och bröd, som hittills varit
28 dygn och stålt så högt i straffscalan, alt det i nu gällande
lag motsvarar högsta kroppsplikt och till och med stundom står
alternativt med1 dödsstraffet, skulle hafva fått en sådan nedsättning
i värde, att det skulle hafva blifvit tillämpadt endast på
sådane små förbrytelser, som intaga lägsta classen af urbota
brott. Af denna anledning ansåg Högsta Domstolen det vara
olämpligare att, med helt olika grunder för dess tillämpning,
bibehålla ett gammalt stral!', som redan i den allmänna opinionen
fått ett visst värde, än att helt och hållet borttaga detsamma,
hvarföre Högsta Domstolen också beslöt att tillstyrka delta
sednare. Dessutom förekommer äfven, att genom det lama sätt,
pä hvilket detta straff' blifvit hittills verk slä 11 d t, detsamma så
sjunkit uti den allmänna opinionen, alt, man må verkställa det
hädanefter så noggrant som möjligt, så skall det ändock fordras
en temligen lång tid innan det i folkets begrepp kan höja sig
lill någon verksamhet. På dessa skäl, som synts mig öfvervägande,
har jag biträdt deras mening, som tillstyrkt borttagande
af vatten- och bröd-straffet, men skall, som sagdt är, icke
särdeles motsätta mig, om man skulle finna, att en modification,
åsyftande dess bibehållande, bör äga rum. Jag vill till och med
gå så långt i medgifvande, att jag tror det skulle vara nyttigt,
om man kunde utfinna något lämpligt straff, som genom sin intensitet
gjorde det möjligt att i någon mån inskränka tidsmåttet
i den lägsta eller 7:de fängelsegraden. — Man har vidare emot
straffärterne anmärkt, alt de upplaga endast ett slag af fängelse;
att alla frihetsstraffen äro af samma art med blott skillnad i
afseende på tidslängden; och man har ansett, det indelningen i
tukthus och fängelsestraff vore lämpligare. Delta är en åsigt,
som Lagcomiteen också har hyllat, så att det är först Lagberedningen,
som framställt förslaget sådant det nu förefinnes.
Orsaken härtill är, alt man i sjelfva verket icke funnit skäl alt
hafva olika benämningar på straff, hvilka dock skulle komma
att verkställas pä enahanda sätt. Man säger väl, att det vore
nyttigt, att den gröfre förbrytaren, derigenom att han blifver
betecknad med att hafva undergått sitt straff å tukthus, skiljes
från den lägre förbrytaren, som undergått sitt straff' i länsfängelset;
och detta kan hafva sina skäl för sig. Men Utsk. har
upptagit denna fråga och besvarat den, såsom mig synes, på
det rätta sättet, idet att Ulsk. erinrat derom, att hela systemet
går ut på att låta straffet ensamt utgöra brottslingens försoning,
så att han, i samma stund han utstått sitt straff, icke vidare
bör hafva några brännmärkande kännetecken på sig, som kunna
skilja honom från samhällets öfrige medlemmar, och hvilka,
derigenom ali de göra det för honom svårt att på ärligt sätt
försörja sig, kunna blifva för honom en drilfjeder att ånyo beträda
brottets bana. Dessutom, när sjelfva straffen, såsom jag
208
Den 28 April.
nyss nämnt, tili sin inre beskaffenhet blifva alldeles enahanda,
d. v. s. när allt frihetsstraff skall bestå i ensam hetsfängelse med
arbete, finnes intet skäl, hvarför man skulle kalla det ena för
tukthusstraff, och det andra för fängelse-straff. Enda följden
skulle blifva den, att, likasom vi nu hafva en class af menniskor
här i landet, som hafva fält titeln af f. d. correetionisler,
— och huru litet recomuienderande den är, är nogsamt kändt, —-  så skulle vi hädanefter få en class med titeln af f. d. tukthusarbetare,
och hvar och en, sorn varit så olycklig, att han en
gång tillhört denna class, vore förlorad för hela sin tid, äfven
om han ur straffinrättningen utgått med förbättrad sinnesart och
föresats att icke vidare beträda hrottets väg.
Hr von Hartmansdorff har särskildt anmärkt, att suspensionsstraffet
borde qvarstå. I anledning deraf skall jag bedja
att ur betänk, få uppläsa hvad Utsk. härom yttrat; del är af
följande innehåll: ”Hos Utsk. har väl någon betänklighet uppstått
emot uteslutande af denna bestraffning (nemi. suspension);
men i betraktande af de skäl, som föranledt samma uteslutande,
nemi. alt suspensionsslraffet nedsätter embelsmannens anseende
i deras omdöme, inom hvilkas krets han, efter någon tids förlopp,
åter skall förvalta sitt embete; att den förödmjukelse,
straffet medförer, måste snarare nedtrycka, än väcka håg och
nit för embetsgöromålen; samt att böter böra ådömmas, när förseelsen
ej är af så svår beskaffenhet, att einbetets mistning bör
derå följa, — har all betänklighet gifvit vika. Man har val
hört förcspeglas den alltför stora stränghet i bestraffning af
embetsfel, som af suspensionsslraffels borttagande skulle blifva
eu följd; men denna farhåga torde försvinna, om man besinnar,
att embetets mistning för beständigt i allt fall ej bör komma i
fråga, utan vid de tillfällen, då förbrytelsen förtjenar sådan påföljd,
äfven om suspensionsslraffet finnes qvar. Snarare skulle
med skäl kunna anmärkas, att embetsfelen skola blifva för lindrigt
bestraffade, i händelse endast böter blifva ådömde, der
suspension hittills ägt rum. Men naturligtvis bör bötesstraffet
dä tillämpas desto allvarsammare; och huruvida dessa båda
grundsatser blifvit i lagförslaget rätteligen fiiljda, kommer man
först i tillfälle att pröfva vid granskning af28cap., som handlar
om brott af embelsmän. Deremot må här erinras, att då
aktning för lagar och tjenstemän i allmänhet i så väsendtlig
mån inverkar på samhällsinrältningens lif, synes denna aktning
jemväl böra af lagstiftaren omsorgsfullt vårdas. Varsamheten
bjuder åtminstone, ali han sjelf icke utsår ett frö, hvars frukt
kan för samhället blifva skadlig. Ett sådant frö skulle dock,
efter Utsk:s åsigt, ligga i suspensionsstraffet, hvars användande,
enligt hvad erfarenheten visar, städse bidrager att inför opinionen
nedsätta embelsmannens anseende.” I min tanka åtminstone
äro dessa af Utsk. anförde grunder gilltiga, och jag kan icke
frångå min en gång fattade öfvertygelse, att suspensionsstraffet
icke hör i lagen inflyta; men är pluraliteten af R. o. Ad. af
annan
I) en ?8 A [> r i I.
20!)
annan mening, så är det ganska lätt att få en modifieation i
detta hänseende i förslaget intagen.
Hr von Hartmansdorff har äfven talat emot det stadgandet,
att biiterne skola tillfalla Kronan odeladt. Jag får i anledn.
häraf blott säga, att denna fråga ieke nu hör till ämnet. Utsk.
har icke uti sitt tillstyrkande talat om någonting sådant; det
har blott framställt det förslag, att böter skola finnas såsom
st ra Ifart. Huru de skola fördelas, är en sådan detaljfråga, som
nu ieke blifvit framställd till öfverläggning inom RiksStin, ehuru
Utsk. längre fram i sitt betänk, säger, att det, vid granskningen
af hvarje § för sig, äfven har fästat uppmärksamhet vid
den saken.
Hvad sluteligen det s. k. latitudssystemet angår, hvaremot
den fjerde hufvudsakliga anmärkn. blifvit riktad, så nekar jag
icke, att den lag ovillkorligen vore den fullkomligaste, som
icke behöfde någon latitud för domarens pröfning; men min öfvertygelse
är, att det är omöjligt att stifta sådane lagar, så
vidt n. b. man erkänner, alt straden skola ådömmas brottslingen
i förhållande till hans brottslighet och onda uppsåt, men icke
i förhållande till blott de yttre påföljderna af hans gerning.
Så länge lagen endast vill sysselsätta sig med de yttre påföljderna,
så länge kan man undvika ett laliludssystem såsom allmän
regel; meni samma män, som man frångår denna oriktiga
åsigt af straden och anser rättvisan fordra, att straffen skola
åläggas förbrytaren i förhållande till hans brottslighet, det vill
säga, hans i yttre handling uppenbarade onda vilja och uppsåt,
hvilket i hvarje concret fall kan till den grad vara olika, att
lagen icke kan upplaga dem alla, i samma mån mäste man ock
ingå på ett latitudssystem; och detta blir ännu nödvändigare
vid antagande af ett straffsystem, som hufvudsakligast går ut på
frihetsstraff, enär del skulle leda till en ytterlig småaktighet,
och snart sagdt vara omöjligt, alt i lagen upptaga de mångfaldiga
modificalioner, hvaraf dessa straff i afseende på tidsmåttet
äro susceptibla. Reservanterne emot LagUlsk:s betänk, hafva i
afseende på latiludssystemet åberopat hvad Hr Kammarrådet
Theorell uti sin reservation till Lagberedningens protocoll i
delta afseende anfört. Jag hörde likväl i sisla plenum en af
dessa reservanter, Gr. Mörner, till betydlig del frångå IIr Theorell
åsigler; ty endast den sistnämnde har varit conseqvent, i
det han velat att ingen den ringaste latitud skulle äga rum,
utan hvarje brott vara belagdt med ett bestämdt straff, hvaremot
Gr. Mörner för sin del likväl måst erkänna, alt åtminstone
sä mycken latitud erfordras, att domaren må hafva pröfniugsrält
inom hvarje straffgrad, d. v. s. ett utrymme af två år
att välja emellan vid tillämpningen af alla frihetsstraff. Men
detta är redan en ganska betydlig latitud, och har man antagit
den, så synes det mig, aU man i och med detsamma äfven godkänt
sjelfva principen. Återstår således blott den frågan: huru
långt skall denna latitud sträcka sig? bör domaren nödvändigt
10 H. 27
210
Den 28 April.
tinlia sig inom cn enda strafigrad, eller får lian gå derutöfver?
Då jag började med alt säga, alt den lag vore den bästa, som
kunde undvara ett lalitudssyslem; sä är ock naturligt, att jag
icke vill utsträcka detsamma längre, än behofvet påkallar; men
jag måste erkänna, att detta behof i många fall påkallar en
utsträckning utöfver blott den ena stralfgraden. Jag säger derföre
icke, all denna latitud påkallas lill den vidslräcklhct, som
i lagförslaget förekommer, ulan tror jag lill och med, alt åtskilliga
ställen finnas, der den kan i icke obetydlig mån inskränkas;
men härom är nu icke fråga. Utsk. bar äfven uttryckligen
sagt, all fråga nu icke är om att bestämma när och
huru vidsträckt i hvarje fall latituden skall äga runi, utan förklarat
detta blifva föremål för särskildt pröfning, när man hinner
till granskningen af detaljbeslämmelserne. Deremot har
Utsk. nu velat få den priucip uttalad, att latituden, iler sä nödigt
vröfvas, må kunna utsträckas utöfver en straffart eller
grad; och jag förstår sä mycket mindre den stora farhåga, som
man synes hysa för fastställandet af en sådan princip, som det
är kändt, alt den nu gällande lagen, hvilken i allmänhet ej antagit
latitudssystemet, likväl undantagsvis, eller i vissa fall,
funnit sig nödsakad att öfverlåta ät domaren en lika vidsträckt
pröfuingsrält, som någonsin det nya lagförslaget. Utsk. har i
sitt betänk, derpå anfört en mängd exempel, bland hvilka jag
nu endast vill påminna om en författning, icke äldre än från
år 1835, som belägger ett och samma brott med alternativa
straff efter omständigheterna från 2 års fästning till och med
dödsstraff. Har man redan i våra iiIdre brottmålslagar sett sig
nödsakad i vissa fall till en sådan latitud i domarens pröfning,
huru mycket nödvändigare måste della ej blifva i en lag, der
latitudssystemet ingår såsom nödvändig följd ej blott af straffsystemet,
ulan äfven af den grund, hvarefter all brottslighet
mäles?
Jag tror mig nu hafva genomgått och besvarat de hufvudsakligaste
anmärka:!’, som blifvit gjorda emot sjelfva lagförslagets
innehåll, och vill blott ytterligare tillägga, i anledning af
de farhågor, som i sä bjerta färgor blifvit af Hr Lector Wallman
i dess reservation framställda emot Philadelphia-systemet,
i och för den stora mortalitet, som dermed Skall vara förenad,
— och hvilka farhågor man här sökt relevera, om icke alldeles
med den poetiska öfverdrift, sorn, efter hvad jag tror, tillhör
Hr Lector Wallmans natur, åtminstone med cn värma, sorn
tillräckligt utvisar, ali man, likasom Hr Lectorn sjelf, tyckes
lägga en alltför stor vigt på de auctoritelers meddelanden, hvilka
Hr Lectorn åberopat — jag vill, säger jag, i anledning häraf
blott yttea, att jag fruktar, det sjelfva detta ämne icke preterar
sig för så mycken poesi, som jag trott mig finna så väl
uti den åberopade Hr Dickens omdömen, som i nyssnämnde af
Hr Lector Wallman afgifne reservation. Beträffande fängelset
La Roquette och den ofördelaktiga verkan, som i följd af det
derstädes vidtagne system sig visat, får jag erinra derom, att
Den 28 A p r i 1.
211
nämnde fängelse endast är inrätladt fiir unga förbrytare, hvilkas
inspärrande i cell, enligt nu ifrågavarande förslag, icke är
tillåtet; oell torde man deraf linna, det icke gerna någon jemförelse
kan göras emellan ett fängelse, inrätladt i öfverensstämmelse
med nu af Ulsk. framlagde grunder och fängelset La Raquette.
I afseende åter på dödligheten inom Philadelphia-fängelserne
i allmänhet, sä har denna visserligen visat sig ganska
stor inom de första fängelser af denna art, som inrättades i
Europa; men denna dödlighet har dock på de sednare åren betydligt
aftagit och skall troligen ännu mera förminskas, i samma
mån, som man inser nödvändigheten af att icke fiir beständigt
låta fängen förblifva ensam i sin cell, ut;m tillåter honom
att fä emottaga besök af andre personer, och gör lill hufvudsak,
att endast afhålla honom från all gemenskap nied andra fångar.
Dessutom är det icke något vunnet i berörde hänseende med
alt hafva fängelser inrättade efter del Auburnska systemet; ty
mortalileten blifvcr der ännu mycket större, i anseende till den
stränga disciplin, som i dessa fängelser mäste vidmakthållas.
Afven vid jemförelse med de nuvarande fängelserna här i Sverige
befinnes skillnaden i afseende på dödligheten icke vara
särdeles stor. Jag har framför mig en uppsats på mortalileten
inom Norrköpings spinnhus, som visar, all år 1819 dogo af
169 personer 20, år 1835 dogo af 202 21 personer, och år
1834 af 167 33 personer. Delta är en mortalitet, som synes
fullt ut lika afskräckande, som de uppgifter man åberopat rörande
Philadelphia-fiingelserua. — Jag tillstyrker för min del
bifall lill betänk.
Frih. Stael von Holstein, Ollo Wilh.: Då jag i förra
plenum hade ordet, anhöll jag ali, om under diseussionens lopp
några anmärkn:r skulle blifva gjorde emot betänk., mig skulle
lemnäs tillfälle att dem bemöta. Anmärkn:r hafva verkligen
sedan dess blifvit gjorde; men sedan jag i följd deraf bos II.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, begärde ali i ämnet få yttra mig, hafva
andre ledamöter af Huset upptagit och i det närmaste, om
icke fullkomligt, vederlagt deni. Jag skall likväl nu anhålla,
alt i några vissa afseenden få tillägga några ord, under försäkran,
att jag anser R. o. Ad:s lid vara alltför dyrbar, för att
jag skulle vilja upptaga den med omsägningar af hvad som redan
är i ämnet sagdt. Innan jag ingår i sjelfva frågan, ber
jag likväl alt få bemöta en anmärkn., som Hr von Hartmansdorff
framställt i Lördagens plenum, i anledning af ett af mig
vid samma tillfälle fäldt yttrande. Hr von Hartmansdorff ansåg,
alt jag begick en inconseqvcns deruti, att jag vädjade till
R. o. Ad:s conseqvens i denna fråga, emedan, såsom Hr von
Hartmansdorff förmodade, jag, i händelse R. o. Adis beslut i
ämnet skulle leda till afslag, icke skulle vara lika conseqvent
vid en påföljande riksdag. Jag svarar derå, att jag icke anser
mig behöfva i detta hänseende tvista med Hr von Hartmansdorff;
ty jag tror, alt en hvar, särdeles en uti lagstiftningsärenden
212
Den 2S A |> r i 1.
rådplägande församling, bör icke ytlra en åsigt, med mindre
den är på goda skäl grundad, och är den det, så måsle den
lagstiftande församlingen vidhålla sin åsigt, intilldess att dessa
skäl blifva genom andre, som äro bättre, vederlagde. Alt likväl
Hr von Hartmansdorff icke har några skäl af den goda beskaffenhet,
att de kunna vederlägga R. St:s i detta ämne redan
uttalade åsigt, tror jag mig kunna sluta deraf, att Hr von Hartmansdorff
tillkännagifvit alt lian söker erfarenhet i ämnet och
lill den ändan önskar att fä frågan uppskjuten.
Jag öfvergår nu till sjelfva saken. Systemet af frihetsstraff
är Ingenting nytt i Sveriges lagverk; det existerar redan,
ty i alla gröfre brott ingå frihetsstraffen, såsom den väsendtligaste
delen af bestraffningen, och att så måste vara, slutar jag
deraf, att jag såsom praktisk man haft erfarenhet deraf, att
personer, hvilka äro dömde till kroppsstraff och fästningsstraff,
mera rikta sina besvär och nådansökningar derhän, alt fä någon
inskränkning uti det dem ådöinde fästningsarbete, än alt
undslippa någon del af kroppsstraffet. De frihetsstraff, som i
nu existerande fängelser undergås, äro således i viss mån desamma,
som de, hvilka här föreslås, med den skillnad likväl, alt
desse sednare äro att anse såsom förbättringar af de förra. Den
saken huruvida det Philadelphiska systemet äger företräde framför
det Auburnska, eller tverlom, svnes mig vara onödig att här
tvista om, enär båda systemerue äro inrymde i den föreslagna
lagen, nemi. det Auburnska för de högsta graderne och det
Philadelphiska för de lägre, samt det för öfrigt, i afseende på
det ena eller andra systemets tillämpning i de mellanliggande
graderne, naturligtvis kommer alt hero pä den erfarenhet, som
kan vinnas och de tillfällen att verkställa straffen, som möjligen
kunna beredas, ilan har emot det Philadelphiska systemet
framkastat den farhåga, att delta system vore äfventyrligare, i
det att tillämpningen af detsamma icke sällan bragte Tångarne
lill vansinne, och man har lill stöd för denna mening åberopat
exempel från Norra America. Jag får dervid först och främst
anmärka, att dessa exempel i min tanka icke bevisa någonting
bestämdt, då man täger i betraktande, all förhällandernc derstädes
äro i så många fall olika med vära, äfvensom jag för
öfrigt tror mig kunna bevisa genom en uppgift, hvilken jag har
här i min hand, att systemet tillämpadt i vårt land, icke skulle
leda till den i cell inspärrade personens sinnesrubbning. Denna
uppgift innehåller nemi. en förteckning för 5 år pä fångar,
som varit insatte i cell för att förmås lill bekännelse, och den
utvisar, att af 24 sådane fångar, hafva under nämnde lid endast
4 dött. En fänge, som vistats i cell i 11 år, har under
denna tid varit sjuk en enda dag, och den som selat der den
kortaste liden har icke alls varit sjuk, af alla tillsammans hade
blott 5 varit sjuka.
Man har fästat sig vid åtskilliga delar af betänk., hvilka
ock till det mesta, med undantag blott af de förmenta kostnadcrne,
blifvit besvarade. Kostnaderne blifva visserligen stora;
Den .28 April.
213
men huru stora <1e kunna blifva, det kan icke med någon n rit lini
e t i s k visshet bestämmas. Man kan visserligen uppgöra en probabililetsberäkning,
d. v. s. efterse autalet af sakfällde personer
under det år, som ligger oss närmast, samt genom tillämpning
af den föreslagna lagen utröna huru många af dem skulle blifva
inneslntne i cell efter det ena eller andra systemet, men efter
en sådan beräkning skulle till och med de medel, sorn redan
äro ställde till K. M:s disposition i och för fängelsernes
ombyggnad, befinnas fullt lill räck lige för beredande af cellfängelser
för mera än § af till dylikt straff dömde personer. Man
har fästat sig dervid, att vatten- och brödstraffet blifvit i den
nya lagen uteslutet. Såsom detta straff hittills blifvit verksläldl
bar del skett på 2 sätt, antingen mycket strängt eller lindrigt.
Har det tillämpats strängt, så bar det nästan utan undantag medfört
för den straffade, antingen förlust af lifvet eller af helsan;
har det åter skett lindrigt, så har det icke varit något straff.
Lagcomiléen uppgjorde visserligen ett förslag att bibehålla vatten-
och brödstraffet, med vissa dagars mellanskof, men Högsta
Domstolen gjorde vid detta förslag sådane anmärkmr alt Lagberedningen
fann sig föranlåten alt frångå hvad Lagcomiléen sålunda
hade tillstyrkt. I afseende pä stralfet af landsförvisning,
sä iir det i min tanka likgiltigt, antingen det qvarstår eller
icke. Under den tcmligen långa tid, som jag praktiserat såsom
jurist i åtskilliga verk och åtskilliga riktningar, kan jag icke
erinra mig alt jag vid mer än ett enda tillfälle sett detta straff
ädömmas, och det var för en öfverträdelse af 60 cap. 4 § Missg.-  b:n, ang:dc den som utsprider falskt rykte om en person. Skulle
detta straff tillämpas på politiske förbrytare, tror jag förhållandet
skulle vara enahanda med det som Hr Gunther här uppgifvit,
nemi. alt om den politiske brottslingen verkligen är farlig,
sä är icke skäl att lemna honom tillfälle all utom landets gränsor
fortsätta sina slämplingar, är han åter icke farlig, så är
straffet för hårdt. Detta straff finnes visserligen äfven stadgadt
för ett annat brott, nemi. för religionsbrott, men jag ber få fästa
uppmärksamheten derpå, att i detta förslag förekommer icke
alls någon fråga derom , utan blifver det en särskild fråga, då
kyrkolagen till öfverläggning förekommer. I afseende på suspensionsstraffet
har jag ingenting alt tillägga till hvad Hr Gunther
anfört; äfvensom icke eller i fråga om bötesfördelningen.
Jag har för närvarande ansett mig icke böra längre upplaga
R. o. Ad:s tid, utan inskränker mig lill den anhållan jag förut
tagit mig friheten framställa, att R. o. Ad. måtte bifalla
betänk.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Som jag redan under
föreg:de plenum upptagit eli icke obetydligt mått af R. o. Ad:s
tid, anser jag mig för närvarande böra lemna rum åt de ledamöter,
hvilka hafva anmält sig, men ännu icke fält tillfälle att
sig i ämnet yttra; auhållandes jag dock vördsamt att blifva ånyo
upptecknad, på det att, för den händelse, alt discussionen skulle
214
Den 2S April.
föranleda till .ännu ett. npptriidande från min sida, rättigheten
att yttra mig då matte vara åt mig bevarad.
Frih. Raab, Adam Christian: Obevandrad som jag är
i de theorier, som skola läggas till grund för denna fråga, äger
jag icke, då jag nu begärt ordet, några anspråk på att kunna
verka på andras öfvertygelse; men det torde dock tillåtas mig
att för min egen skull, upptaga tiden några ögonblick, för alt
uppgifva de motiver, hvilka utgöra grunden för milt bifall lill
ifrågavar. lagförslag. I alla tidsskiften, från de äldsta tider till
närvarande tid, har onekligen ett folks lagstiftning varit alt anse
såsom uttrycket af den ståndpunkt af bildning, på hvilken
folket sig befunnit. Om således 1734 års lagbud voro ändamålsenliga
för den tid, då de nedskrefvos, lärer väl icke kunna
nekas att dessa lagbud numera icke äro passande för 1845
års bildning, som krafvel- ett högre anspråk på aktning för menniskosätt
oell menniskovärde. Det bar också visat sig bär under
discussionen, att ingen uppträdt med ovillkorligt yrkande
att bibehålla hvad 1734 års lag i förevarande hänseende stadgar;
till och med de, som hafva uppträdt såsom de störste och
mäktigaste vedersakare till del nya lagförslaget, hafva inskränkt
sig till begäran om uppskof med frågan. Uppskof har varit hnfvudsaken;
än i den ena formen genom att instämma i PresteStrs
beslut, än i den andra, genom ali återremittera förslaget. Men
hvarför önskar man detta uppskof? Jag kan icke här se något
annat skäl än det, som utgör det vanliga vid hvarje förekommande
fråga om en reform, nemi. alt många män, hvilka aktningsvärd!
vårda sig om det bestående, likväl gå för långt uti sin
ifver att bevara det som är föråldradi och förvittradt i samhället.
Dock denna fråga är likväl så vigtig, att den säkerligen
kommer alt taga sig fram, i trolts såväl af det motstånd
den röner af de antiqvariska grundsatserne, sorn af det kanske
alltför öfverdrifua beröm och loford, som om densamma blifvit
uttaladt. Här i denna fråga, om någonsin, gäller den sals, alt
representanten bör pröfva utan förkärlek, utan fördom och upprätthålla
hvad godt är.
Äfven jag har haft några skrupler för antagandet af betänk.
i sin helhet. Jag erkänner, att jag har varit böjd mera
för att accedera till den modification, som Gr. Mölner föreslagit
i afseende pä vatten- och brödstraffet. Jag har såsom skäl
derför ansett det vara af vigt att de personer, som dömmas lill
detta straff, icke afhållas så länge från sina hem, att det kostar
Staten mindre att försörja dem en kortare tid, och att icke
församlingarne under tiden hetungas med fattigvården i och för
deras familjer; men alla dessa skäl hafva, jag erkänner det,
måst vika för de högre skäl, som de lagkloke här hafva anfört,
hvartill jag äfven måste lägga den erfarenhet jag sjelf äger om
huru vatten- och brödstraffet betraktas. Jag vet nemi. att det
förhållande inträffat, alt personer, som verkligen hafva ägt tillgångar
att betala dem ålagde böter, likväl ansett sig böra un
-
Den 28 A p r i 1.
215
danhalla desse tillgångar och hellre undankastat sig vatten- och
brödstraffet. Jag kan således icke ifra för bibehållandet af detta
straff. En annan betänklighet har jag lika med flere talare
hyst emot det s. k. latitudssyslcmet; meri denria betänklighet
ar ock lill största delen undanröjd, dels derigenom alt jag funnit,
att denna latitud icke är utsträckt till det omfång, som man
vanligen föreställer sig, dels ock af den omständighet, att det
alltid vid pröfning af sjelfva lagförslaget står R. St. öppet att
i della afseende vidtaga de inskränkningar, som kunna anses
nödige. Jag har ansett det i allt fall vara min [iligt att torskälla
mig så många underrättelser i detta ämne, som möjligen
stöde att erhålla, och jag har då af en författare, som Hr Wallman
äfven åberopat, nemi. Professor Miltermayer, hemlat den
upplysning, alt i Österrike, hvarest eli lalitudssystcm redan i 40
är varit i lagstiftningen infördi, jurislerne dock klaga deröfver
att detta laliludssyslem icke är nog vidsträckt. Samme författare
har äfven uppgifvit, att man i Preussen föreslagit latitudssystemets
införande, hvarå han uppgifvit exempel, sorn kunna
återfinnas i 2:dra lomen, pag. 133. Likaledes har det Belgiska
lagförslaget inrymt latitudssystemet i ännu vidsträcktare
måu, äfvensom det Ungerska är af samma beskaffenhet, uti hvilket
till och med icke något minimum linues utsatt. Vidare har
jag underrättat mig derom, att i Hessen en ny lag redan år
1841 i September månad blifvit antagen, uti hvilken lag ungefär
enahanda stralfarler förekomma, som de, hvilka här blifvit
föreslagna, men med den skillnad, att ett minimum i blott högst
få fall linnes utsatt; tvertom har man gått så långt, alt man
ät domaren lemnat alt i vissa läll kunna belägga med strafffängelse
ända till 16 år, ulan att utsätta något minimum.
Jag vill icke här upptaga de anmärkn:r emot förslaget, som
redan till största delen blifvit besvarade, utan vill jag blott fästa
mig vid några fa uttryck, sorn, enligt min tanka, icke hafva blifvit
tillräckligt vederlagde. Manbar t. ex. sagt, att då vår gamla lag
straffar, alllär glömt och brottslingen är till samhället återgifven.
Ja, Gud gifve att så vore! jag skulle då gerna rösta för bibehållande
af den gamla lagen. Men min erfarenhet som jordbrukare,
hvilket yrke alltifrån yngre åren utgjort min sysselsättning,
och sorn satt mig i omedelbar beröring med den del af
folket, som närmast är hemfallen under strafflagen, har icke
vitsordat della förhållande; man är nemi. tvungen alt från sitt
folk aflägsna sådane personer, hvilka hafva undergått straff.
Jag tillåter mig nämna eli förhållande, som jag erinrar mig
sedan unga år. Jag var vid en domstol att afhöra en ransakning.
Det var en yngling om 15 eller 16 år, som för det att
lian, troligen mera af pojkaktighet, än af elakhet, hade hoppat
lipp på taket af en liten stuga, glitt ner genom skorsten och tagit
något litet mat, blef dömd för inbrott, i följd hvaraf han
nödgades undergå spöstraffet. Gossen var förut icke illa känd,
men försmäktar nu måhända i något af våra fängelser, i st. f.
216
Den 28 April.
alt han, förmedelst en annan behandling, möjligen hade kunnat
blifva en för samhället nyttig medborgare. Man har sagt: månne
Staten bör offra millioner för brottslingar, och manne icke
medlen vore bättre använde för det uppväxande släglet? Ja, om
tillgångar icke funnes till besörjande af båda dessa vigliga delar,
då skulle jag bålla före att Staten borde mera vårda sig
om det uppväxande, än om någonting, som redan har uppvuxit
och förfallit. Men likasom den enskilde icke kan kallas för
misshushållare derför att han utgifver summor, om de blott äro
väl använde, likaså kan icke Staten anses misshushålla, då den
utgifver summor för så vigtiga ändamål, helst Staten icke är
så fattig, att den icke har råd dertill. En far, som har kostat
stora summor på sina barns uppfostran, men som har den olyckan
alt se bil eller annat af dem förfalla, icke vill han derföre
förskjuta det; han vill återföra det lill samhället. Jag vågar
dessutom fästa uppmärksamheten på en annan omständighet,
att nemi. de summor, som erfordras för det åsyftade ändamålet,
äfven under en annan synpunkt icke äro bortkastade penningar,
ty under dessa summor faller koslnaderne för fångvården,
för arbetscompagnier etc., hvilka kostnader i allt fall skola
af Staten utgå; medlen gå icke ur landet, de användas till uppköp
af landets egna producter, byggnadsmaterialier etc., och lemna
pä så sätt tillfälle till arbetsförtjenst.
Jag anser mig nu icke längre höra upptaga R. o. Adis tid.
Jag har redan antydt min åsigt i detta ämne, och det är på
grunder, dem jag sålunda haft äran anföra, som jag, efter mogen
öfverläggning och i den fulla öfvertygelse, att jag dermed
gagnar mill fädernesland, fast har beslutat att sluta mig lill
den stora procession, som rangerar sig, för att, såsom Hr von
Hartmansdorff uttryckte sig, fira den gamla lagens likbegängelse.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: Jag anmälde mig under
sistlidue plenum, då en värd talare, Hr von Hartmansdorff, såsom
skäl för återremiss af betänk., icke blott en utan flere gånger,
åberopade den strafflöshet och den oefterrättlighet, som inom
den Svenska militären skulle uppkomma om kroppsstraffen
borttogos. Jag ber den värde ledamoten om ursäkt att jag nödgas
förklara, det jag anser orättvist och alldeles obehöfligt, all
framställa militären såsom något hinder för en laglorbältring
äfven hos oss, i likhet med andra civiliserade nationer. Jag
hyser den åsigt, som jag vid föregående tillfällen uttalat, att
det icke vore väl betänkt alt nu på en gäng helt och hållet
aflysa de corporella straffen inom Svenska armeen; men vore
här fråga om att äfven borttaga dem för krigsståndet, så skulle,
efter min förmening, det visserligen icke vara omöjligt att ersätta
dem med andra tillfyllestgörande straff, utan att derföre
behöfva inskränka hela den militära bestraffningen till frihetsstraffen,
en straffart, som den värde talaren anser vara alldeles
oan
-
Den 28 April.
217
oanvändbar i fält, och såsom ledande derhän, att soldaten genom
begående af eli fel, kunde befria sig från skyldigheten alt
deltaga i en batalj. Jag mäste härvid anmärka, att vår krigshistoria
gifver ingen anledning alt ens ifrågasätta en så neslig
beräkning hos Svenska soldaten, hvars ära och förnämsta mål
det hittills varit att för fäderneslandet få med sine kamrater
dela stridens fara. Men, mine Hrr, om också, emot hvad jag
vågar hoppas, den tidpunkt ännu skulle vara långt aflägsen, då
man anser att Svenska soldaten kan fritagas från vanärande straff,
sä inverkar det ju icke på det beslut, som vi nu gå att fatta;
det är nemi. allom bekant, alt Sveriges krigslag icke är Sveriges
strafflag i allmänhet. Jag kommer att för min del rösta
för bifall lill Utsk:s betänk.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Då jag hegärde ordet
var del förnämligast för att lill besvarande upptaga några af
de inkast, Hr von Hartmansdorff i förra plenum framställde emot
det s. k. Peusylvanska fängelsesystemet, grundade på delta straffsystems
förmenta menliga inverkan på fangarnes så väl physiska
som psychiska helsa, till följd hvaraf det skulle vara för
deras lif vådligt och ofta föranledande sinnesrubbning. De voro
af stor vigt, dessa inkast, om de nemi. voro med verkliga
förhållandet öfverensstämmande; ty ett straffsystem, som säger
sig hvila pä rent philantropiska principer, som till följd häraf
proscriberar dödsstraffen, eller åtminstone inskränker deras tillämpning
till några få brott af grofsta beskaffenhet, som förkortar
de kroppsligt afflicliva och diffamerande straffen, just
emedan det säger sig vilja och kuuna åt samhället återgifva den
straffade moraliskt förbättrad och skicklig att sig ärligt försörja,
ett sådant system, säger jag, får icke genom ett långsamt
undergräfvande af fångens helsa inom fängelsets murar förkorta
eli lif, som det skyr alt öppet offra ät rättvisan, ty det vore
juridiskt mord, icke lagligt lifsstraff, — får icke heller genom
fortsatta psychiska lidanden tillintetgöra hans själsförmögcnheter,
ty del vore alt upphäfva villkoret, så väl för den
utlofvade moraliska förbättringen, som för hans återgång till
nyttig samhällsverksamhet, och förfeladt vore då detta straffsystems
hela syftemål. Men lyckligtvis är icke förhållandet
sådant; Iv de inkast, som blifvit gjorde emot Pensylvaniasystemet,
i den riktning jag omnämnt, äro af erfarenheten fullkomligt
vederlagde och, såsom Moreau-Christophe i dess försvarsskrift
för systemet lemligen strängt yttrat: ”man skulle pa desse anmärka.
numera fästa föga afseende, om de icke, oaktadt alla
motsägande bevis, vore så envist upprepade, att de för det närvarande
hafva anstrykning af osanning och svekfull afsigt”.
Om man betraktar de omständigheter, hvilka med fängelselifvet
äro förknippade, fängelset må nu vara ordnadt efter
hvilket system som helst, så inses lätteligen, att det i allmänhet
icke kan vara för den physiska helsans bibehållande för
10
H, 28
218
D t- n 2S April.
manligt, och dödligheten är derföre, enligt alla statistiska uppgifter,
större inom fängelserne, än bland den fria befolkningen
i de respective länder, och frågan är således icke huruvida
fångarne i ensamhetsfängclserne njuta lika god helsa och uppnå
lika hög ålder, som frie medborgare, utan huruvida de efter
Philadelphiasvstemet inrättade fängelser, till följd af det egna
i deras beskaffenhet, i högre grad än andra fängelser, mäste
skadligt inverka på helsan och således föranleda större dödlighet
bland fångpersonalen, eller tvertom.
För att besvara denna fråga, träd först in i ett vanligt gcmensamhetsfängelse,
t. ex. i ett af fängelsehvalfven å Christianstads
eller å Carlstens fästningar, eller ä Smedjegårdshäktet
här i Stockholm, och man behöfver icke vara läkare för alt
finna huru oförenligt ett längre vistande inom dessa fängelser
måste vara med bibehållandet af kroppslig helsa. Aila andra
i delta hänseende menligt inverkande omständigheter alt förtiga,
hafva nemi. gemensamhetsfängelserna sinsemellan det gemensamt,
att, genom samvaron och oftast hoppackningen af ett stort antal
individer inom samma rum, luften i hög grad förskämmes, och
hvar och, som, om ock blott för några ögonblick, erfarit den
specifika karakteren deraf, kan icke misstaga sig om denna
fängelselufts förpestade natur. Också hära dé olycklige, som
varit utsatte för dess inverkan, omisskänneliga spår eller dess
förderfliga inflytelse på helsan; och man behöfver icke ens besöka
fängelserne för alt öfvertyga sig derom. Ilar icke hvar
och en af oss haft tillfälle att möta någon eller flere af desse
olycklige, antingen frigifne eller under transporten från ett fängelse
till ett annat? — och har icke hvar och en genast igenkänt
fången på det honom egna uttrycket af ohelsa och kroppsligt
förfall; — på de pussiga kinderna, den smutsgula ansigtsfärgen,
den matta, skygga blicken, och ändteligen denna specifika
exhalation, som är en produet af den inom den lefvande
organismen pågående upplösningen; — allt en omedelbar och aldrig
uleblifvande verkan af fängelseluften, så att jag vågar påstå,
det ingen, efter eli längre vistande derstädes, med fullkomlig
helsa derifrån utgått, och sådant är förhållandet icke blott
i de Svenska, utan i alla gemensamhelsfängelser. De statistiska
uppgifterne på mortaliteten inom fängelserne bekräfta ock,
såsom jag skall taga mig friheten visa, huru ringa anledning man
har, att, med hänsyn till fångarnes helsa, vidhålla det gamla
fängelsesystemet, eller förkasta det här ifrågavarande eller ensamhetsfängelsesystemet.
Belrakia vi nu detta sednare, så är
det en sanning, att fången i ett PensyIvaniafängelse äger föga
tillfälle till kroppsrörelse i fria luften, emedan sådan svårligen
kan beredas honom mer än hvarannan eller hvar tredje dag,
och äfven dä endast för kort tid, — men ehuru innesluten i sin
cell, är han derföre icke beröfvad njutningen af frisk luft, ty
cellen är rymlig, och construerad med beräkning på god luftvexling;
och den personliga snygghet, som genom fångarnes afskiljande
blir möjlig alt iakttaga, bidrager i väsendtlig mån
Den 28 April.
219
dertill att luften icke orenas, äfvensom arbetet inom cellen ofta
kan ersätta kristen på rörelse utom densamma. Erfarenheten
har äfven visat, att tili och med i de efter Auburnsyslemet
inrättade fängelser, der fångarne hafva gemensamma arbeten under
dagen och endast 0111 nätterne äro i särskilda celler inneslutne, helsotillståndet
och morlaliteten i allmänhet utfalla mindre fördelaktigt,
än inom Philadelphia fä 11 ge I s e r n e. En annan omständighet, som
äfven förtjenar tagas i betraktande är, att smillosamma sjukdomar,
sorn, en gång inkomme i ett gemensamhetsfängelse, vanligen
anställa så förfärliga härjningar, inom Philadelphiaf;ingelserne
icke kunna i hela sin förstörande kraft utbilda sig, emedan
fångarne äro isolerade. Också blef, då choleran rasade i
London, Milbank fritt derifrån.
Gå vi nu till dc facta, hvilka aulhenlika handlingar rörde
morlaliteten inom olika fängelser gifva vid handen, och hvaraf
jag endast vill åberopa dem, som blifvit anförda af den i Norrige
förordnade comité, så finna vi t. ex. att i de äldre fängelserne,
nemi. inom Frankrike, Belgien, Danmark och Norrige,
morlaliteten uppgått lill SjWdels proc. af fängarnes antal, under
det att morlaliteten hos den fria befolkningen utgjort 1 pudels
proc., till följd hvaraf mortaliteten inom dessa fängelser med
omkring proc. öfverstigit den hos den fria befolkningen.
Inom de efter Auburnsyslemet inrättade fängelser har åter förhållande
varit 3j'0-jy:dels proc. af fångarncs antal oell mortalileten
inom de respective ländernas (England, Schweitz, NewYork)
fria befolkning 2j^rdels proc., hvadan dödligheten i fängelserne
varit nära 1 procent högre än bland den fria befolkningen
; och ändteligen har i Philadelphiafängelserne mortaliteten
blott utgjort 2j3jS:dels proc. af fångarnes antal, och således öfverstigit
mortaliteten inom den fria befolkningen endast med omkring
J proc.; och facta af denna beskaffenhet finna vi i alla
afhandlingar, som uppställa en jemförelse mellan de olika fängelsesystemerne
i salutärt hänseende, hvaraf här endast må
nämnas de, säkert af de fleste närvarande kända, nemi. Moreau
Christophs nyligen i Svensk öfversättning utkomna ”framställning af
Penilentiärsystcmet,” och D:r Hagdals förtjenstfulla arbete: ”Om
Europeiska fängelser,” hvarigenom den argumentation, som Philadelphiasystcmets
vedersakare velat hemta från detta systems
menliga inverkan pä fängarnes pbysiska helsa, hell och hållet
förfaller.
Men, säger man, låt då vara, att fångens kroppsliga helsa
inom ensamhetsfängelsel löper mindre fara, än inom hvarje annat,
så återstår dock det ännu vigtigare inkaslet: ensambelsfängelset
föranleder sinnesrubbning hos de dermed bestraffade; och
man vill på detta förmenta förhållande grunda den absoluta förkastelsedoinen
öfver delta staftsystem. Ar detta en sanning? —
Pensylvaniasystemet, hemlande sitt väsendlligaste företräde framför
hvarje annat straff- och fängelsesystem derifrån, att genom
ensamheten brottslingens tankar måste riktas på hans föregående
vandel och dymedelst hos honom ånger och allvarlig före
-
220
Den 28 April.
sats till bättring väckas, kan visserligen icke undgå att i månget
fall lifligt afficiera den sålunda åt sina hjertfrätande betraktelser,
ostördt öfverlemnade fången; och man har på förutsättningen
att denna verkan af ensamheten lätt kunde stegras
till vansinne, grundat påståendet, att ett länge fortsatt fängelsestraff
af denna beskaffenhet, i större proportion än hvarje annat,
hos fångarne framkallar sinnessvaghet. Men äfven här lala
fada, och förhållandet visar sig då icke så farligt som det
af systemets motståndare uppgifves.
Enligt officiella uppgifter steg antalet af sinnessjuka inom
det efter Pensylvaniasystemet inrättade fängelset, i Cherry Hill,
der detta system i sin primitiva stränghet blifvit användl, år
1838 till 16 på en fångpersonal af 312, år 1838 lill 18 på
402, och år 1839 till 26 på 425: ett förhållande, som visserligen
vid första påseendet synes ganska högt; men dä derjemte
i betraktande tages, att af de är 1836 befintlige 16 vansinnige,
10 varit lill sina sinnen rubbade innan de i fängelset intogos;
att af de år 1838 uppgifne 18 sjuke, icke mindre än 14
inom ganska kort lid till helsan fullkomligt återställdes och 3
vid årets slut voro betydligt förbättrade, samt att af det för år
1839 uppgifna antalet 8 förut varit vansinnige, och för öfrigt
15 hastigt botades och 6 förbättrades; så finner man lätteligen,
att större delen af dessa-s. k. sinnessjukdomar endast måste hafva
varit tillfälliga, lätt öfvergående fall snarare af yrsel än
verkligt vansinne. Och man lärer således lika litet kunna jäfva
det utlåtande den af Senaten förordnade comité' med afseende
på detta förhållande afgaf, nemi. ”ali man icke kan anföra
något enda exempel af sinnesrubbning i Cherry Hill, förorsakadt
af ensamheten, allt sedan inrättningen blef underkastad den nuvarande
ordningen”, eller inspectörernas yttrande i deras till
Senaten afgifna berättelse, hvari det heter: ”Hvarje år se vi
fall af sinnesrubbning, härledande sig från ett föregående dåligt
lefnadssätt; men de öfvervinnas lätt af ordningen i fängelset
och läkarekonstens behandling”, äfvensom de bekräfta comitéens
uppgift, att ”icke något enda fall af galenskap, som kan
tillskrifvas den ensamhet, hvari fångarne hållas, vid inrättningen
ägt rum.”
Emedlertid bör icke lemnäs oanmärkt, all detta straffsystem
kan på olika sätt tillämpas, och att genom den modilication i
få ilga nies behandling, hvilken man i flera af de i sednasle tider
efter detsamma ordnade fängelser infört, alla de vådor, som
af Philadelphiasystemet i dess ursprungliga stränghet befarades,
helt och hållet måste anses undanröjda. Philadelphiasystemet i
dess primitiva skick fordrade nemi. ensamhetsprincipens snart
sagt absoluta tillämpning, och medgaf till och med endast undantagsvis
sysselsättning. Nu åter får fången dagligen besök,
och äger tillfälle att samtala med de bevakande, föreståndaren,
presten och läkaren och någon gång äfven med anhöriga eller
menniskoväuner, hvilka besöka fängelset, och arbete och läsning
äro honom medgifna, så vida icke sysslolöshet ålägges honom
Den 28 April.
221
såsom disciplinärt straff. Då nu härtill kominer cn i allo mild
och rättvis behandling, hvarigenom fången bringas till klart inseende
af sin egen ställning, utan alt äga någon anledning till
bitterhet eller hat mot dem som omgifva honom, så frågas: innebära
väl dessa förhållanden rimligtvis någon anledning till
framkallande af sinnesrubbning? Hvars och ens sunda förnuft
svarar härtill nej, och den största aucloritel i detta hänseende,
den mest crfarne läkare i sinnessjukdomars behandling, den berömde
D:r Esquval, har officielt förklarat, alt han anser ett på
sådane principer grundadt straffsystem så långt ifrån att vara
vådligt för fångarnes helsa och förstånd, att han snarare vill
förklara det lämpligt att stärka dem håda. Man må för öfrigt
icke föreställa sig, alt inom de gamla fängelserne inga sinnessjuka
finnas; tvertom, antalet af sådane är der icke ringa.
Jag känner icke att i Sverige någon statistisk beräkning i detta
hänseende blifvit gjord; men i Frankrike, der en sådan ägt
rum, har det visat sig, att proportionella antalet af dårar inom
de gamla fängelserne uppgått till (j ä 8 gånger flera än bland
den fria befolkningen. Huru mycket sjelfva sältet att tillämpa
ifrågavarande straffsystem kan bidraga alt öka eller minska
anledningarne lill framkallande af sinnessjukdomar, utan ali
genom den mildare tillämpningen systemet förlorar i åsyftad
elTect, det visar sig genom förbållanderne i England. Vid MiIbankfängelset
använde man under en period det Philadelphiska
systemet i hela dess stränghet, och de sinnessjukas antal var
under denna tid så stort, alt detsamma fästade Styrelsens uppmärksamhet,
och man fann sig föranlåten modifiera behandlingen
på sätt här ofvan blifvit nämndt, och sedan dess hafva
sinnessjukdomarne inom fängelset blifvit sällsynta. I Glasgows
penitentiary, der det modifierade systemet alltid varit följd t,
och der man räknar det minsta antalet af recidiver, har intet
enda fall af sinnessjukdom förekommit.
Men säger man vidare: vare härmed huru som helst, detta
straffsystem motsvarar icke sin bestämmelse, det uppfyller
icke den stora fordran, sorn man gör sig af straff, nemi., att
tjena den brottslige tilt välförtjent näpst och andra till varnagel;
det klemar med fången och afser föga Statens säkerhet,
ty det verkar icke afskräckande. Hvilka äro de, som genom
straffet skola afskräckas? De som ännu icke begått brott, eller
de, som redan belrädt brottets bana? Hvad de förstnämnde
vidkommer, så tror jag att man lägger alltför mycken vigt på
straffens afskräckande verkan. Den dygdigc gör det goda för
det godas skull; den åter, som mediterar ett brott, tror jag
icke afhälles derifrån genom strängheten af det straff, som
brottet, om det upptäckes, skulle ådraga honom, och hans •beräkningar
torde snarast vända sig kring sannolikheten att blifva
upptäckt, eller möjligheten att dölja brottet och undgå allt
straff. Vore förhållandet annorlunda, så skulle ju en strafflag
vara desto förträffligare, ju grymmare den vore, och skräcksystemet
förtjena företrädet för alla andra. Men finner cn sådan
222
D t ii 28 A |> r i 1.
åsigt slöt) af erfarenheten? Hvad hafva väl de högtidliga afrättningarne
nu verkat till minskning af mord och rån? Hvad
hafva de offentligt anställde spöstraffen verkat till minskning
af tjnfnadsbrotten ? Svaren på dessa frågor hemtas säkrast från
de statistiska uppgiflerne öfver brottmålen i vårt land under
de sednare decennierne. Brotten hafva varit i jemnt tilltagande,
och om än mångfaldiga andra omständigheter dertill medverkat,
så är det dock säkert, att ett felaktigt straffsystem äfven
har sin del i detta beklagliga förhållande. Vore det icke så,
skulle ej eller denna vigtig* discussion nu upptaga eder tid,
mine H:rr; ty i sanning, ägde de afHicliva kroppsstraflen all
den afskräckande verkan man velat tillägga dem, fråga om ändring
i 1734 års Missg:b. hade då aldrig uppstått. Dessa straff
uppfylla således icke sin bestämmelse, så vidt denna är alt
från brottets bana afhålla dem, hvilka ännu icke beträdt densamma;
de torde snarare i viss mån verka motsatsen, i det alt
de förvilda åskådaren, väcka ett oförtjent deltagande för deliiiqvenlen
och någon gång en viss beundran för den troltsighet,
hvarmed han undergår sitt straff, samt minskar vördnaden för
lagen. Men månne då de afflictiva kroppsstraffen kraftigare
verka på dem, som dem undergått? Blifva de deraf förbättrade?
Afskräckas de derigenom från begåendet af nya brott?
Anse de sig derigenom med samhället försonade, och mottagas
de såsom sådane af samhället? Erfarenheten svarar i delta
hänseende ännu mera, än i det nyssnämnda, nej. Den som en
gång beklädt pålen, är vanligen för alltid hemgifven åt brottet,
och hvad värre är, han tvingas dertill, ty han är derigenom
för alltid af samhället förskjuten, af hvar och en såsom ”Varg
i Veum” förklarad. Under det man, såsom ofvanföre är nämdt,
beskyller det ifrågavarande straffsystemet (ensamhetsslraffet)
för grymhet, emedan del på längd undergräfver fångens helsa,
vill man å en annan sida betrakta detsamma såsom alltför
mildt; ty säger man, för den som irrat fridlös omkring i skog
och mark, måtte det vara föga känbar!, alt tillbringa några
månader i ett varmt rum, under åtnjutande af god föda oell
mensklig omvårdnad. Låt vara att så är för de första dalarne;
men hafva de, som så ifrigt yrkat på ensamhetens mäktiga
inflytande på fångens sinne, som deraf fruktat förtviflan och
galenskap, hafva de nu på en gång glömt hufvudsakliga stödet
för deras argumentation mot det s. k. Pensylvaniasyslemel?
Jag medgifver gerna, att några dagars vistande i ett fängelse
af denna art, icke särdeles kunna inverka på fången; men de
brott, hvilka föranleda en kortare fängelsetid, äro ju äfven af
lindrigare art, och bestraffas och försonas lika, bättre i fiingclsct*än
genom en en eller annan plåt böter. Hvad åter de
gröfre brotten beträffa, så visa statistiska uppgiftcrne öfver recidiverne,
att ensamhetsstraffet, så långt erfarenheten hittills
går, verkat kraftigare än alla andra, vare sig såsom afskräckande
eller såsom moraliskt förbättrande. Man har äfven mot
ensamhetsslraffet velat framställa det inkast, att det vore orätt
-
Den 2S April.
223
vist, emedan det verkar olika pä olika personligheter. För den
råe, obildade brollslingen, som under frihelstillståndet slitit ondt,
skulle det belyda föga, för den bildade, vid umgänge och lifvets
beqvämligheter vande, deremot vara ganska bardt. Om så vore,
skulle jag anse det i sin ordning, att nemi. den, som med
högre bildning och lyckligare ställning i samhället, ändå kastar
sig in på brottets bana, straffades strängare, än den som kanske
utan begrepp om dygd och last, af nöden drifvits in på densamma.
Likväl skulle jag tro, alt ensamhelsstraffets motståndare
äfven härutinnan misstaga sig; ty ju högre bildning rnenniskan
bar, desto större ressourcer äger den ock inom sig sjelf
till förströelse och sysselsättning; ju lägre bildningsgrader,
desto större är beroendet af den yttre verlden, och ensamhetsstraffet
skall således efter all anledning blifva åtminstone lika
känbart för den fattige som för den rike, för den obildade, sorn
för den bildade. Och för öfrigt, vill man väl påstå, alt de i
vår n. v. strafflag gällande straffbestämmelser verka lika på alla?
Ja visserligen, dödsstraffet gör det; men månne förhållandet är
sådant med de öfriga? Tager icke ofta den förhärdade slorljufven
sina 40 pär spö utan ett enda jemmerrop, dä deremot mången,
som för första gången bekläder pålen, förlorar sansningen vid
första slaget. Skulle väl vatten- och brödstraffet hafva lika verkan
pä den vid vällefnad vande och den fattige stackarn, som i
sitt hvardagslag aldrig haft annan dryck äu vatten och ofta
dertill fått åtnöja sig med barkbröd? Trycka böter lika millionären
och backstugusittaren? o. s. v. Ingen lärer vilja påslå
del. 1 ett verka de offentliga afflietiva- och skamslraflen fullkomligt
lika på alla: de förbättra ingen, bränmärka med outplånlig
vanära den straffade, förbittra honom mot samhället,
som derigenom oåterkalleligen skjutit honom ifrån sig, och tvingar
honom att framhärda i brott. Och en sådan lagstiftning
allas man att försvara.
Slutligen bör jag göra en erinran, som jag vid frågan om
ensamhelsstraffets inverkan på fångarnes sinne förbigick, nemi.
att inflytelsen deraf visat sig störst under de första 2:ne åren
af fängelsetiden. Skulle nu, enligt PresteSt:s beslut, R. St. stanna
vid försöks anställande med det ifrågavarande straffsystemet,
t. ex. intill nästa riksdag, och dervid inträffade, alt en
eller annan Ahlberg, en eller annan Tellman eller Rapp visade
mer eller mindre spår lili sinnesrubbning, skulle icke systemets
motståndare deraf hemta valten på sin qvarn och såsom
erfarenhetsskäl för dess förkastande åberopa dessa facta? Jo,
man skulle prisa denna försigtighet, som i sjelfva verket ledde
lill falska resultaler för systemets bedömmande. För min del
är jag så innerligt öfvertygad om olämpligheten af vår närvarande
brottmålslagstiftning, sä förvissad om det nya systemets
oskadlighet för fångarnes så väl physiska, som psychiska helsa
och verskamhet alt moraliskt förbättra den straffade, att jag
ingalunda tvekar vid afgifvandet af min röst i denna vigtiga
fråga. Jag röstar ja till LagUtsk:s betänk.
224
Den 28 April.
Ganska många ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Printzenskjöld, Carl: I en fråga af denna vigt
och della stora inflytande på samhället och hvarje individ i detsamma,
är det en oeflergillig pligt för hvar och en, som nitälskar
för det allmänna hästa, att uttala sin öfvertygelse och
yttra de meningar han anser för fäderneslandet vara nyttigast.
Jag tillåter mig således, mine H:r, att under några fä ögonblick
upptaga er tid med en och annan anmärka, emot förslaget,
äfven om jag skulle blottställas för att, såsom den siste
värde talaren yttrat, misstänkas för svekfulla afsigter. Men
innan jag ingår i sjelfva frågan, finnér jag mig uppmanad af
den plats jag inom detta Hus innehar, att icke lemna oanmärkt
det sätt, hvarpå Gr. Anckarsvärd i sisllidne plenum sökt göra
sin mening härstädes gällande. Efter att i förbigående hafva
yttrat några skäl för förslaget, täcktes ueml. Ilr Grefven
åberopa en hög persons önskan och vilja i denna fråga, under
förmodan att denna omständighet skulle verka på K. o. Ad:s
beslut. Jag hade i sanning icke trott, att man från detta håll
skulle bruka sådana vapen. Alt indraga denna höga personlighet
i discussionen inom en representantkammare, är icke förenligt
med den parlamentariska ordningen. Om någon vid de föregående
riksdagarne skulle hafva vågat, då hau ville understödja
Regeringen i något förslag, all mot Gr. Anckarsvärd åberopa
någonting sådant, sä betvifla!' jag, ali del af Grefven skulle
hafva med tillfredsställelse blifvit upptaget. Skulle icke Grefven
då hafva förebrått sina motståndare för servilism, för att
rösta för uniformen o. s. v.? Huru kan då Grefven, för det
lian nu tror sig vara i majoriteten, tillåta sig att mot sina motståndare
bruka sådana vapen. Jag täflar med Grefven i kärlek
och vördnad för min Konung och tillgifvenhet för milt fädernesland,
men jag anser just dessa känslor bjuda mig att öppet uttala
min öfvertygelse om hvad jag anser leda lili Konungens och
fäderneslandets båtnad, ulan alt dervid taga impuls från hvilket
håll det vara må. Således hoppas jag, alt hvar och en i
detta fall, utan afseende på Gr. Anckarsvärds framställning,
följer sin egen öfvertygelse.
Hvad sjelfva frågan beträffar, anser jag den vigtigasle omständigheten
vara huruvida sjelfva systemet är antagligt eller
icke. Flera värde talare hafva härstädes anfört såsom en allmän
sats, hvars riktighet ingen lärer bestrida, att en strafflag
bör stå i jemförligl förhållande till den ståndpunkt, hvarpå
bildningen hos en nation sig befinner. Gör strafflagen icke det,
så blir han antingen för sträng eller motverkar han sitt eget
ändamål. Dä frågar jag, mine Hrr, är väl den del af vår
nation, ur hvilken de Hesta brottslingar utgå, pä den bildningspunkt,
att den kan rätt bedomina beskaffenheten och verkan af
det stral!’, som man vill införa. De rop man med skäl hörom
den bristande bildningen hos de lägre folkelasserna och om be
hofvet
af betydliga anslag för inrättandet af folkskolor, vittna
nog
-
Den 28 April.
225
noggrant derom att mycket ännu återstår för att bereda denna
inenniskoclass den bildning, att de förmå inse det ändamålsenliga
eller del välmenande i de nya straffen. Deremot och då
det är en alldeles gifven sals, att för den råa och obildade en
ögonblicklig, men kraftig bestraffning i samma män verkar mera
både afskräckande och till förbättring än det stralfsätt, hvarom
nu är fråga, så är det efter min öfvertygelse betänkligt
alt helt och hållet bortkasta det gamla systemet för att införa
ett af alldeles ny beskaffenhet. Dessutom, hvilken auctoritet
har man åberopat för det nya systemets företräde framför det
gamla? Jo, utländska exempel; meu man har förtegat, att många
ullänska, utmärkta män, hvilka i juridisk bildning och erfarenhet
äro fullt jemförliga med dem, som ifra för penitenliärsystemel,
hafva bestämdt motsatt sig detsamma och bestrida
dess antaglighet. Jemför man således dessa lärda mäns omdömen
å båda sidor, så kommer man till deu slutsats, att systemet
ännu icke vunnit den utveckling, som borde erfordras innan
man för detsamma bortkastar den gällande strafflagen. Dessutom
anser jag det ifrågavar. lagförslaget hafva det väsendtliga
fel, att det borttager alla diffamerande straff, såsom t. ex.
ärans förlust, afbön, halsjern m. 11. Vi känna alla, alt till och
med i allmänna lifvet anser man sig ti11bakahå 11en från mången
åtgärd, hvars följder skulle medföra skam och vanära, När
t. ex. en person icke blyges för att offentligen förorätta en
annan antingen i skrift eller på annat sätt, manne icke den förfördelade
bör vinna upprättelse, och huru skal! väl delta kunna
ske annorlunda, än att. den som förfördelat erkäuner, att han
laiderat den andra. Jag skulle således tro, att man icke bör
frångå ett sä lämpligt straff. Man har visserligen i det nya
förslaget intagit en likartad straffbestämmelse med ärans förlust,
meu det är efter min tanka icke nog, alt man i en lag ultrvcker
sjelfva straffen lill deras besksaffenhet, utan man bör också
dervid begagna sådana ord, som af den mindre bildade förslås.
En obildad person faster föga vigt dervid om man dömmer
honom förlustig rättigheten lill medborgerligt förtroende,
hvilket han knappast vet hvad det vill säga, men deremot vet
lian ganska väl hvad som förstås med ärans förlust, emedan
del står i den gamla lagen, under hvilken han uppväxt. När
man vill införa nya lagar bör man noga akta sig att icke borttaga
sådane i folkets begrepp inympade uttryck, som göra lagen
för dem åskådlig. Man har till stöd för den nya lagens
företräde framför den gamla dels åberopat det förhållande, att
1734 års lag skulle i nästan alla delar vara förändrad, så att
ingenting deraf qvarstår, och man har tillika anfört, att nationens
yppersta lagkloke blifvit hörde öfver det nya lagförslaget,
äfvensom alt vederbörande cmbetsmyndigheter tillstyrkt detsammas
antagande. Hvad den första frågan beträffar, så bar
nian erkänt förträffligheten af 1734 års lag, ehuru den i denna
stund vittnar om det förhållande, alt alla mänskliga verk
10 H. 2!)
22 6
Den 28 A p ri 1.
äro underkastade förändringar. Tidens ström kan ingen motstå,
och man måste således jemväl förändra lagen i öfverensstämmelse
med lidslynnct. De förändringar emedlertid, som i
1734 års lag blifvit gjorda, hafva dock icke upphäft de grunder,
hvarpå den blifvit byggd. Således kan man icke med fog
säga, att ingenting af den gamla lagen qvarstår. I öfrigt ber
jag att fä erinra, att man ganska väl kan tänka sig, att upplysningen
och aktningen för menniskovärde år 1734, dä lagen
stiftades, stodo i samma förhållande lill de äldre lagarne som
dessa begrepp nu slå lill 1734 års lag. Men de lagkloke män,
som stiftade denna lag, ansågo del likväl icke rådlig!, all bortkasta
den grund, hvarpå lagen från urminnes tider hvilat; de
bortrensade endast af det gamla hvad som icke mera var användbart;
de codificrade de stadgandcn, som under tidernas
lopp hade uppkommit och hragte dem i system. Jag hade
trott, att detta förhållande skulle verka till efterföljd, då man
nu vill stifta en ny lag; jag hade trott, att man icke skulle
rent af vilja bortkasta det gamla, för att införa eli nytt system,
hvars verkan ännu är ett problem, som i intet land till
fullo blifvit upplöst. Här har en Konungens rådgifvare åberopat,
att R. St. redan vid 1815 års riksdag uttalade den mening,
att criminallagen behöfde förbättras. Han liar derifrån velat
hemta ett stöd för antagande af det ifrågavar. förslaget; men, så
vidt jag känner, åsyftade väl II. St:s skrifvelse lill Konungen
är 1815 ett lillkännagifvande af sjelfva hehofvet, men ingalunda,
att det Auburnska eller det P Ii i ladel ph iska systemet skulle
läggas till grund för den nya lagen. Tvertom är jag för
min del snarare höjd alt tro, det Ständerna, med denna sin
skrifvelse, hvilken sedermera några gånger blifvit förnyad, haft
till syftemål, att det nya lagverket, liksom är 1734, skulle
byggas på förut befintliga grunder. Man kan således icke häraf
hemta någon grund för antagande af delta lagförslag.
Det har varit mycket omtvistadt hvilketdera mest skulle
verka på brottslingen, att, såsom det nya lagförslaget innehåller,
för en längre tid beröfva honom sin frihet, eiler afflictivt
bestralfa honom. Det kan visserligen vara möjligt att åtskilliga
individer finnas, som äro af den natur llr af Ekströmer
uppgifvit, och hvilka således kunna känna sig hårdare bestraffade
genom frihetens förlust än genom ett a lil i c l i v t straff, men
om så är förhållandet med några, sä torde det likväl blifva
svårt att bevisa, del ett sådant förhållande med den stora måssan
af våra brottslingar äger runi. I vårt glest bebodda land
finnas mångå hyddor, hvilkas innevånare kanske icke pä månader
se någon annan än deras egen familj, der man vänjer barnet
från vaggan all vistas i den största enslighet, under det
föräldrarne begifva sig ut på arbete om morgonen för att icke
återkomma förr än pä aftonen. Kommer sä en främling till
denna skogsbygd och barnet blifver honom varse, så springer
detta barn likasom skogens djur och flyr för den okände. Å
deni, sorn sä tillbringat deras barndom, ligger det i sakens na
-
Den 28 April.
227
tur alt cnslighetsfängelscrna icke skola göra den verkan, sorn
på dem, hvilka från den späda aldren blifvit uppfostrade tillsammans
med elt större antal menniskor. Der är möjligt, att
fängelsestraffet har den åsyftade verkan hos de nationer, der
elt mildare luftstreck herrskar, der ytan är talare peuplerad
o. s. v. än inom vårt fädernesland. Häraf följer dock icke,
att eli straff, som kan vara ändamålsenligt i det eller det utlandet,
derföre bl ifver det hos oss. Man har mycket ordat om
det diffamerande, sorn ligger i våra nuvarande slraffheslämmelser,
men efter min tanka är den vanära, som ligger i straffet,
en följd af sjelfva brottet. Det är nemi., efter min erfarenhet,
brottet, som anses vanärande, och icke siraD’et. När
man hör talas om en person, som begått stöld och återkommit
till sin hemort, så hör man sällan sägas att han är spösliten,
utan blott att han är en tjuf. Manne icke samma förhållande
äfven kommer att med den nya strafflagen äga rum? Kan man
väl hoppas, alt alla tjufnader då skola upphöra? Kan man icke
det, så qvarstår alltid hvad som egentligen är diffamerande,
d. v. s. sjelfva brottet, och antingen brottslingen straffas med
spö eller enslighetsfängelse, så skall allmänna opinionen anse
honom för hvad han i verkligheten är, nemi. en tjuf. Alt verka
lill brottslingens förbättring genom icke diffamerande straff,
tror jag således vara alldeles fruktlöst; ty i alla händelser blir
det endast den förbättring, brottslingen visar i sin hemort, som
derstädes gör honom tåld, och kommer hans omgifning att förgäta
det sira (T han undergått. Jag har sjelf härpå sett elt talande
exempel. Jag bodde för några år tillbaka några månader
pä landet. Der fans en arbetskarl, som hade för stöld blifvit
struffad med spö. flan var en arbetsam och slöjdskicklig man
och tåldes derföre inom församlingen, utan att man förebrådde
honom det straff, som han undergått. Förbättringen visade sig
likväl hos honom vara af samma art, som hos de flesta andra
brottslingar. I 6 år förtjenade han sin bergning på ärligt siitt,
men efter hvad mig nu är af tillförlitlig hand berättadt, har
han återfallit till brottslighet. Det är besynnerligt, att vissa
talare, som förorda den nya strafflagen, likväl måste erkänna,
att den gamla har uppfyllt sin bestämmelse, att våra straff hafva
varit afskräckande, och att de icke utgjort något hinder för
brottslingen att återgå till samhället. När så är förhållandet,
så synes det mig, sorn detta skulle vara ett ganska gilltigt skäl,
alt icke så hastigt förkasta hvad man har. Likaledes har en
värd talare sagt, att vatten- och bröd-straffet har genom flatheten
vid dess verkställande sjunkit i opinionen, hvilket, efter
hans mening, skulle utgöra ett skäl för dess förkastande. Han
lärer likväl icke kunna undgå att medgifva, det händelsen blir
enahanda med alla lagar och föreskrifter af hvad beskaffenhet
som helst, i fall de icke efterlefvas, äfvensom att verksamheten
hos hvarje straff, det må vara aldrig så ändamålsenligt, helt
och hållet beror på sältet, huru det tillämpas. Glömmes lagen,
så anser man den vara af noll och intet värde, men icke ligger
228
Den 28 April.
orsaken härtill hos sjelfva lagen, felet skall sökas hos lagens
väktare, och icke annorstädes. I afseende på suspensionsstraffet
har Hr Gunther, i likhet med Lagcomiteen, ansett detta slags
bestraffning nedsätta tjenslemännens anseende. Visserligen kan
sådant vara möjligt, men erfarenheten, sorn är den bästa läromästare,
bevittnar likväl, att mången tjensteman, som blifvit ådömd
delta straff, har låtit detsamma ilinda sig lill rättelse och
varning. Nödvändigheten all låta suspensionsstraffet qvarstå,
visar sig för öfrigt från en annan omständighet. En uppbördsman,
t. ex., som beträdes med oordentlighet i sin befattning,
måste understundom för det allmänna bästas skull suspenderas,
intilldess hans fel blifvit utredt och han för detsamma varder
dömd. Skulle nu suspensionsstraffet helt och hållet komma att
upphöra, så får jag fråga den värde talaren, huru skulle en
landshöfding eller en annan embetsmyndighet förhålla sig under
sådana omständigheter? Skall han genast dämma uppbördsmaunen
af med tjensten, eller skall han riskera, att denne fortfar
att öka den åsamkade balancen?
Här har blifvit mycket ordadt om nyttan af lalitudssyste-#
niet, och man har sökt hemta skäl derför från andra länders
lagstiftning. Det må vara andra länder förbehållet att stifta
sådana lagar, som de för sig anse nyttiga och ändamålsenliga;
men jag tror, att Svenska folket är bäst belåtet med all sådana
lagar stiftas, som äro mest öfverensstämmande med dess begrepp
och föreställningssätt. Man må fråga hvem som helst af den
råa massan, huruvida han vill dömmas efter lagens klara bokstaf
eller efter godtycke, så skall lian ovillkorligen välja det
förra, emedan han duner att domaren dä, lika väl sorn han
sjelf, är underkastad lagen. Det är också klart, att när straffgradens
bestämmande ensamt får bero på domarens pröfning,
sä skall denne, i fall han har mildt sinnelag, välja den mildare
straffbestämmelsen, äfven om brottet del icke förtjenade, och
likaså tvertom, i händelse domaren har ett strängt sinne. I häda
fallen utgår lagens tillämpning från godtycket, och den, som
blir strängare dömd, än en annan för samma brott, skall icke
förmå inse rättvisan i domarens beslut. För min del får jag
högtidligen förklara, att jag hellre skulle undergå det grymmaste
straff för en handling, som är stridande mot samhällsordningen,
om detta straff är uttryckligen bestämdt i lagen, än
jag skulle vilja mottaga ett lindrigare straff, der latitudssyslemet
lemnat rum för dess tillämpning. Det är lagen, som skall
hållas i helgd; domaren skall endast vara lagens verkställare
och icke dumma efter sina egna åsiglcr och begrepp. Man
säger till stöd för latituds-systemet, att detsamma lemnar tillfälle
åt domaren att lämpa straffet efter brottet; men jag frågar,
hvar finnes i sådant fäll den egentliga straffmätaren för
brottet, om icke i godtycket? Del är omöjligt att bestämma,
hvad straff eli brott egentligen förtjenar, och brottet bestraffas
icke allenast för sin egen skull, utan för de följder, sorn det
kan medföra för samhället, och det är med afseende derpå,
Den 28 April.
229
sorn Ingen skall bestämma slraffet, pä det alt livar och en skall
pä förhand veta, hvad han har alt vänta, om han bryter emot
samhällsordningen. Om detta straff är grymmare eller mildare,
kan dä vara mera likgiltigt, ty det finnes lika litel någon rationel
grund för det ena straffet som för det andra, och det är
ett bland de svåraste problemer man har att liisa, då man vill
ställa straffet i bestämdt förhållande till hrottet.
Hvad äter beträffar den ekonomiska delen af frågan, så
har man här åberopat en calcul, som finnes införd i en af dagens
tidningar, för alt dermed ådagalägga, att kostnaden för
dessa fängelseanslalter icke skulle blifva sä stor, sorn man befarat.
Jag har läst denna calcul, men med ilen erfarenhet jag
äger om byggnadscalculer i allmänhet, plägar vid deras verkställande
oftast dubbla kostnaden åtgå, och aldraminst öfverskridas
de med en tredjedel. Man kan således med visshet antaga,
alt de 850 r:dr b:co, som i denna calcul äro beräknade
för hvarje cell, komma all uppgå minst till 1275 r-.dr samma
mynt, och lill fullbordande af det uppgifna antalet cell-fängelser
fordras dä icke blott de beräknade 500,000 r:dr, ulan kanske
dubbla summan. Och månne man med någon slags visshet kan
beräkna, att kostnaderna dervid skola stanna? Jag tviflan derpå.
Calculen antager, att man blott skulle behöfva 1200 celler. Nu
veta vi likväl, all sådana brottslingar, som skola undergå ccllslraffet,
per medium utgöra 3- å 4000 om året. Man invänder,
alt ett så stort antal cellfängelser icke hr behöflig!, emedan, dä
brottslingarne endast dömnias till 6 månaders fängelse, så komma
andra in i stället för dem, som utsläppas. Men jag hemställer,
0111 man kan vara säker på alt en så jemn circulalion
i brottens föröfvande och deras bestraffning kommer att äga
rum, att 1200 celler skola vara tillräckliga för 4000 brottslingar
under eli år. Jag är tvertom öfvertygad, att detta antal
inom kort tid behöfves, om icke fördubblas, åtminstone ansenligt
ökas. Kostnaden är dessutom icke slut med fängelsernas
uppförande. 1 hvarje fängelse skall finnas en uppsyningsman
med nödig betjening, en prest o. s. v., och dessa lära väl icke
kunna lefva af ingenting, ulan skola naturligtvis aflönas, hvilket
icke aflöper för ringa summor. Vi fä genom den nya
strafflagens antagande en helt ny, hittills okänd tjenstemannapersonal,
hvilken i en framlid torde komma att drygt nog belasta
riksslaten.
En af Hr von Hartmansdorff framställd fråga, som icke
blifvit besvarad, är den: hvarmed skola stralf-fäugarne sysselsättas?
Efter nuvarande system arbeta de flesta fångar oell
correclionister på föremål, som äro för det mesta improduetiva,
eller åtminstone icke af beskaffenhet att göra intrång i handtverkarnes
näring. Genom den nya lagen skulle detta förhållande
till största delen komma att upphöra, fångarne blifva inneslutna
i små celler, antingen utan verksamhet eller sysselsatte
med sådana arbeten, som fordra ringa utrymme och således
der kunna verkställas, såsom t. ex. skräddare-, skomakare-,
230
Den 2S April.
svarfvare-arbeten m. fl. Men, mine Hrr, är det väl rättvist
emot den laglydige handtverkaren, att göra fångarue till concurrenter
med honom? Skall han icke upphöra med sitt bemödande
att ärligt förtjena sitt bröd, då hau ser att brottslingen
beröfvar honom sin arbetsförtjenst. Skall han icke blifva förbittrad
emot samhället, och slutligen sjelf, för alt fä bröd, öka
broltslingarnes antal. — Den laglydige medborgaren är väl den,
som i första rummet kräfver statens skydd och omvårdnad,
och lian bör väl således icke vid anstalterne för de brottslige
lemnäs åsido eller ulan all uppmärksamhet. Att bereda honom
arbetsförtjenst, utgör det säkraste medlet att förekomma fängelsernas
befolkning, och staten är icke ens berättigad att göra
förbrytarne till hans concurrenter. Bättre är det då och ändamålsenligare
alt använda dessa förbrytare lill allmänna arbeten,
hvilkas utförande icke menligt inverka på den enskilda industrien,
men likväl äro af stor vigt för samhället, såsom fästningsbyggnader,
canalgräfningar, vägförbättringar m. m. Det
kan icke ligga utom möjlighetens gräns, att så ordna straflinrättningarne,
att förbrytarne kunna förläggas der, hvarest dylika
arbeten bedrifvas. Då uppfyller Staten på en gång tvenne
vigtiga ändamål, nemi. att straffa den brottslige, men också åt
den oskyldige lemna det skydd han förtjenar.
För min del tillstyrker jag vördsamt återremiss å betänkandet
samt att LagUtsk. mätte taga i öfvervägande de skäl,
som mot det nya lagförslaget blifvit anförda, och se lill om det
icke är nödvändigt att bibehålla en stor del af de stral!', som i
den gamla lagen finnas utstakade.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, del han ansåg sig
böra gifva H. o. Ad. tillkänna, att anslag till plenum för e. m.
ej blifvit utfärdadt af den anledning, att plenum oafbrutet komme
att fortsättas äfven under eftermiddagen.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: Då jag anmälde mig
var jag den 12:te i ordningen. Nu har jag blifvit den 9:de, dymedelst
att vissa talare varit borta och andra låtit sig postponeras.
Om de sednare gjort det för min skull, så får jag derföre
aflägga min tacksägelse, emedan jag derigenom får tillfälle
ali tala inför flera ledamöter af delta Stånd än eljest.
De påståenden från motsatta sidan, hvilka jag har att vederlägga
äro så mänga och af så olika art, att det blifver mig
svårt ordna dem i något system. Jag anhåller derföre att få
upptaga dem i den ordning, de blifvit antecknade.
Man har sagt, att vi genopi de många tillsatserna och ändringarne
i vårt straffsystem, för närvarande hade intet, som
förljcnte ett sådant namn, och att vi derföre borde taga det som
bjudes, äfven om det icke vore så fullkomligt. Månne icke,
under sådana förhållanden, det vore säkrare ali förbättra det
gamla straffsystemet genom de vigliga tillsatsernas borttagande,
än att införa ett nyttv hvars ofullkomlighet man på förhand erkänner?
Man säger, att broltslingarne nu blifva ständiga gäster
Den 28 April.
231
i fängelserne. Hvad är skälet, om icke det, att man icke åtskiljer
ransakningsfångar från dömda brottslingar, hvarigenom
den, sorn 1 :sta gången begålt en förseelse, eller blott är anklagad
oell häktad, snart blifver invigd i alla hemligheter af brotts
begående? Hvarföre kan icke denna rättelse vidtagas utan införandet
af ett nytt straffsystem, enär alla äro ense derom, altman
bör skilja de förra fängarne från de sednare? men man synes
andtligen vilja förkasta det gamla för att fä något nytt och
fördenskull underlåta de förbättringar, som kunde äga rum med
den gamla grundens bibehållande. Fängelserna blifva väl dessutom
mera fyllda när fängelse är hufvudstraffet, och om brottslingar,
oaktadt ensamheten, återkomma ända lill 9 gånger, såsom
i Philadelphia?
Emot exemplen på den svagsinthet eller fånighet, som ensamhetsfängelse
medlörer, har man äfven åberopat exempel på
motsatsen. På hvilkadera skall man nu tro? Vore det under
sådana omständigheter icke skäl att genom egna försök i smått
utröna, hvilken erfarenheten som är tillförlitlig? Det vill man
icke eller; — men väl tro blott på ett slags uppgifter och genast
rätta hela strafflagen derefter. Sålunda har Hr Cederschjöld
talat för ändringen, ehuru han sjelf uppgifvit exempel på en
Svensk fånge, som suttit utan sysselsättning i 9 år, utan att
hafva bekant. Visar denna erfarenhet alt straffet haft åsyftad
verkan? Tvertom, i fall fången var brottslig, hvilket talaren
tycktes förutsätta. Hr Lagergren har i sin reservation
yttrat ungefär detsamma. Han säger: ”Alla bekännelsefångar
äro i det närmaste lÖrvunne om mord och dråp, de hållas i
sträng enslighet, öfverlemnade ät deras med blodskulder belastade
samveten, och de blifva flitigt förmanade till ånger och
bekännelse. Icke destomindre skall den förbättring, ensligheten
och sjelfbetraktelsen borde medföra, sällan visa sig.” Om
så är, hvilken säker förhoppning har man då alt göra sig, om
verkningarne af det straff, hvars införande med sä stora uppoffringar
man nu föreslår?
Hr Cederschjöld har sagt, att straff icke afskräcker ifrån
brott. Hr Ekströmer har nyss upprepat detsamma. Om så förhåller
sig, hvarföre göra vi oss allt detta besvär med en strafflag?
Hvarföre öfverlemna vi oss icke, med lif och egendom,
på nåd och onåd ål brottslingars godtycke? Nej, säger Hr Cederschjöld,
det är icke för vår skull, utan för brottslingarnes
egen förbättring, som de skola straffas. Om så vore, borde ju
dödsstraffet afskaffas, ty den döde kan icke förbättras. Vill
man afskaffa dödsstraff, så förklarar man ju med detsamma,
att den högsta makten i samhället icke äger att för den allmänna
säkerhetens skull låta någon undersåtes blod flyta? Är
denna sats antagen för illgerningsman, så måste han ännu mera
gälla för de undersåtare, som intet ondt gjort. Huru kan då
högsta makten i samhället anbefalla någon undersåte att äfventyra
sitt blod i krig. Om en Regering må kunna, för den allmänna
säkerhetens skull, utgjuta egna undersätares blod, huru
23 2
Den 28 April.
skall hon äga göra det med andras? Följden af dessa slutledningar
måsle blifva förbud för hvarje krigare alt skjuta på
fienden; och oin man å ömse sidor handlar lika conseqvent, så
lärer intet annat återstå, än alt fånga hvarandra med snara,
och alt i den mån sådant lyckas, insätta de erhållna fångarna
i celler att förbättras, så att de aldrig mera föra krig. Detta
medförer naturligtvis en stor besparing och betydliga förändringar
i krigsväsendet; sä att en stor del af dess anslag kan öfverföras
till fångvården och göra hennes medel tillräckligare.
Till sådana slutsatser leder delta systems följdriktiga utförande.
Man behöfver blott betrakta det nogare, för alt finna dess brist
på sammanhang.
Hr Dalman har anmärkt, alt det blott vore eli undantag,
om någon från correctionsinrättningarne utgått förbättrad. Hvad
äro dessa inrättningar, eller hvad åsyftades åtminstone i början
med deni, om icke just detsamma, som man nu vill med
ensambelsfängelser åstadkomma? Huru lofordades icke dessa
inrättningar, när de stiftades? väntade man sig icke då af dem
alla de herrliga frukter, som cellsyslemet nu skall bära, och
huru hafva dessa förhoppningar slagit in? Jo, såsom Hr Dalman
säger, att nästan intet exempel är, alt någon genom dem förbättrats.
Tänk om det nu ginge på samma sätt med ensamhetsfängelserna?
— Hr Dalman har vidare sagt, att fängelse alltid
mäste anses såsom straff, emedan fångar alltid vilja rymma;
att det är beqvämare vara fri än fången, och att fängelset,
när man ingen verksamhet får, är ännu odrägligare; att således
ensamhetsfängelset, tilläm pri <11 i sin största stränghet, drifver
fången all mera än eljest söka sin frihet. Må vara, men
det finnes äfven i detta fäll undantag. Den som länge varit
fången, som förlorat sina bekantskaper och förbindelser med
verlden, som ingen egendom har, längtar måhända icke ifrån
fängelset. Jag påminner mig ett sådant exempel i Norrige från
den tid jag der vistades, då en lifstidsfånge, som frigafs för
långvarigt godt uppförande, begärde att fä vara qvar på fästningen.
Man säger att fängelserna behöfva förbättras. Delta
har äfven jag mångfaldiga gänger erkänt; men deraf följer icke,
att fängelsestraffet skall blifva ett så uteslutande eller hufvudsakligt
straff, som Ulsk. föreslagit. Chefen för Fängstyrelsen
har i går förklarat, likasom Konungens rådgifvare, att han ansåg
det nya stralfsyslemet vara håde rikligt och verkställbar!.
Jag lyckönskar de embetsmän, som hafva den sorgliga befattningen
att verkställa detta system, lill del mod, hvarmed de förutsäga
framgången; ty om äfven R. o. Ad. bifaller Utsk:s betänk,
samt det sålunda varder grund för lag och skall verkställas; så
lärer man följaktigen, om försöket misslyckas, komma alt förklara,
det vara Fångstyrelsens fel i första rummet, efter som
det är Chefen sjelf och hans medhjelpare, hvilka på förhand
förklarat systemet vara ofelbart. Jag tror dock icke, att någon
läkare, som är rädd om sitt anseende, någonsin förklarar ett
botemedel vara osvikligt. G
Den 2S April.
233
Gr. Cronhjelm har förklarat kroppsslraffeu icke behöfvas
vid arme'en; men deremot hafva andra talare, jag tror Frih.
Sprengtporten var ibland dem, sagt, att om de der möjligen skulle
vara af nöden, så är det ju ingen fara, emedan man nu icke
föreslagit att der borttaga dem. Jag såsom civil är måhända
djerf, då jag vågar yttra mig öfver ett militäriskt ämne, men
jag vet icke, om mina militäre motståndare hafva sett något
krig i stort. Jag har sett ett sådant, och en hvar med samma
erfarenhet, torde vara af andra tankar, än de, som behandlat
krigare blott på möten och roten eller i garnisoner och kaserner.
Frih. Sprengtporten har äfven omförmält huruväl det stöde
tillsammans med Utsk:s straffsystem alt utdela prygel ål arméen
och flottan, alldenstund sådant skedde, enligt min egen uppgift,
i America, hvarest fängelsesystemet vore infördt. Detta förhållande
bevisar ju, att systemet icke kan fullständigt utföras,
ulan alt man antingen måste göra undantag, som upphäfva
regeln, eller ock öfvergifva systemet. Så går det med botemedel,
som skola hjelpa för allting.
Frih. Sprengtporten har framhållit våra correctionsinrättningars
brister och felet att uppfostra brottsliga ynglingar genom
ännu dåligare sällskap. Jag har hvarken förordat unga brottslingars
sammanförande med äldre och gröfre, eller att correctionsinrättningarne
skola förblifva i sitt närvarande skick. Jag
anhåller derföre att II. R. o. Ad. måtte göra mig den rättvisan
och icke såsom mina meningar antaga den öfverdrift, som mig
af andra påbördas.
Under det att Hr Gunther talade emot mig, förklarade han,
alt de verksammaste straffen, skam och spöstraffen, vore borttagna.
Med detsammma erkände han uttryckligen, alt dessa straff
äro de verksammaste. Det är från det hållet ett stort medgifvande,
som borde föranleda till deras bibehållande. Men tillägget,
alt de äro borttagne, kan jag icke erkänna. Författningen
af den 10 Juni 1841 tillät väl kroppsstraffens förvandling, men
borttog deni alldeles icke. De ständige ansökningarne hos K.
M. om kroppsstraffens förvandling bevisa nogsamt, att de af
domstolarne åläggas.
Samme värde talare upprepade den af mig förut omförinälde
satsen, att som viljan styrer kroppen, så är det viljan
som är brottslig, och själen, som allena bör straffas. Sådant är
likväl oriktigt; — ty ingen menniska utgöres af bara själ, ulan
af kropp och själ tillika, genom hvilkas samverkan brott föranledas.
Att vilja rikta straffen blott på själen, är en lika felaktig
öfverdrift, som att rikta dem blott på kroppen allena.
Det är brist på menniskokännedom om lagstiftaren, i stället att
söka ett lagom i detta hänseende, ålägger domaren alt kasta sig
på en af ytterligheterna.
Man säger, att brottslingarne trotsa plågan, när de blifva
kroppsligt afstraffade. Det är möjligt; men det är säkert, att
de såsom hvarje lefvande varelse känna henne. Trotsa de lik10
II. 30
234
Den 28 April.
viii den kroppsliga smärtan, hvarföre skulle de icke trotsa
fängelset? ty samvelsagan, om de för den äro känsliga, hinna
dem äfven utom häktena; och säkert är alt mången, som ej
känner ånger i sin själ, dock känner svedan af slagen på sin
kropp.
Talaren säger, alt förbättring sökes genom fängelserna.
Det vet äfven jag, men frågan är om den vinnes. Detta betviflar
icke blott jag; utan äfven andra anse det ogörligt, med
mindre den frigifne brottslingen tages under närmare vård af
personer, som skaffa honom arbetsförtjenst och tak öfver hufvudet,
hvarunder han kan ärligen lefva. Om man nu gjorde sig
samma besvär med våra fångar, och om man holle dem vederbörligen
afsöndrade från hvarandra, huru mycket skulle man
icke vinna, utan att kullkasta vårt gamla heslraffningssystem?
Men felet är, att man alldeles icke vill (jag ber om förlåtelse,
att jag säger det rent, ut), länka på det gamlas förbättring,
utan endast pä dess å sido sättande, för all gifva sig in uti
nya rön.
Samme talare omförmiilde, huruledes piskan oupphörligt
går i Auburnska fängelserna, för alt hålla tukt på fångarne.
Denna hans bekännelse är af största vigt vid öfverläggningen
om den sak han försvarar. Låtom oss gå henne igenom ifrån
början. Ensamhetsfängelse kan icke lämpligen användas utan
fara för fångens förfäande till själen, eller förderfvande af hans
kroppsliga sundhet. Han skall då sysselsättas; men huru? Jo,
säger Hr Gunther, hvar och en med arbete i sin cell. Men
det kan icke ske annorlunda, än genom något handtverk, af den
beskaffenhet, alt en enda persons åtgärd förslår för tillverkningens
förfärdigande. Vore nu alla brottslingar handtverkare,
sä ginge det för sig. Men största delen äro sådana, som intet
bandtverk lärt, som blott kunna förrätta de aldragröfsta eller
enkla handtlangnings-arbeten. Till en del äro de dagdrifvare,
som aldrig velat lära och ej eller kunna något. Hvarmed skola
dessa sysselsättas? De måste naturligtvis först undervisas. Dertill
behöfves ju en lärmästare i hvar cell? Lärmästarne blifva
då lika många som lärjungarne; och personalen dubbelt så stor
samt ganska dyr, emedan läromästarne, om än fångkosten vore
god nog äfven åt dem, val mäste aflönas för den ledsamma befattningen?
Kommer nu dertill, alt lärmästaren kan smittas af
lärjungen, så att om den förre undervisar den sednare i handtverk,
så kati fången undervisa lärmästaren i brott. Derigenom
kan åter uppstå den vexelundervisning i brott, hvilken för samhället
är vådlig, och hvilken man velat genom afsöndrade fängelser
förekomma. Till denna olägenhets förekommande, och
emedan kostnaden eljest blifver för känbar, återstår icke annat,
än att taga fångarne ur sina celler och låta dom arbeta gemensamt
efter Auburnska melhoden. Detta, säger Hr Gunther, kan
åter icke ske annorlunda, än att man häller dem i tukt med
piskan. Således, för att undvika kroppsstraff, begagnar man
fängelse, och på det att fängelset ej må blifva en vexelunder
-
Den 2S April.
235
visning i brott, så afsöndrar mari Tångarne hvar för sig'. Men
sorn fullkomlig afsöndring ej är verkställbar j slort; så nödgas
man sluteligen, efter allt besvär oeh ali kostnad, fösa dem tillsammans
och hålla dem i ordning med piskan. Det är gången
af eli sorgespel, att komma just till det slut man ville undvika.
Del är icke tid, säger man, alt vänta med lagens antagande
intilldess systemets lämplighet blifvit utrönt. Huru lång lid
begäres? Till en början något öfver 2 år, då nästa riksdag
inträffar. Mine värde motståndare, som ej vilja vänta så länge,
hafva dock erkänt, att, äfven om systemet befunnes lämpligt, så
kunde det för brist på fängelser dock ieke verkställas inom
vida längre tid. Följaktligen måste den nya lagens tillämpning
under tiden inställas. Mina motståndare måste således erkänna,
att dröjsmål i alla fall blir nödvändigt. Vore det då icke försigtigare
att dröja med beslutet, intill dess man försäkrat sig
mot förhastanden, än alt skynda med beslutet och sedan dröja
med verkställigheten ?
IIr Gunther har medgifvit, att den erfarenhet man haft om
fängelsestraffen, visat dem vara ömsom för stränga, ömsom för
milda. Sådant ådagalägger ju, att fängelsestraff, likasom alla
andra, icke kunna bestämdt mätas, ty de verkställas och verka
olika. Delta skall, såsom man vet, domarens godtycklighet
hjelpa. Men huru vet domaren i hvad mån straffet kommer
att verka på den förbrytare, som står för rätta? Domaren har
icke mera än andra någon spådomskonst; hans tillämpning kommer
följaktligen att göras på måfå, och likväl är det för hennes
riktighets skull, som domaren skulle få sin godtyckliga, till
förföljelse lätteligen missbrukeliga makt.
Hr Gunther har förklarat det alldeles icke vara meningen
alt borttaga husagan. Dä frågar jag honom: hvar finnes fullkomligheten
i det nya straffsystemet, enär del ej kan utföras
utan flera stora undanlag, som upphäfva conseqvensen? Ar man
åter conseqvenl i sina åtgärder, så blir följden, antingen att de
nya fängelsestraffen finnas olämpliga, eiler ock alt de mäste
fullständigt utföras i alla riktningar.
Hr Gunther har sagt, att landsförvisning hade bland andra
olägenheter äfven den, att strattet icke kan få något rum i den
nya straffscalan, och att det förhölle sig lika så med vattenoch
brödstraffet. Något bättre bevis på det nya straffsystemets
armod, synes mig ej kunna gifvas, än just straffarternas fåtalighet,
och straffens stränga rangordning sig emellan, sä att de,
som ej kunna passas in uti densamma, hellre skola alldeles
uteslutas.
Frih. Stael von Holstein bar uppgifvit, huruledes af 24 bekännelsefångar,
som suttit i enrum, blott 4 dött; att en del väl
varit sjuka; men att de flesta mått väl. Detta välmående är, i
min tanka, ett starkt skäl mot verkan af ensamhetsfängelser i
vårt land. Om förhållandet förblifver likadant, sä smickra sig
förslagets anhängare förgäfves med hopp om framgång. Men
som Friherren erkänt, alt man måste rätta sig efter erfaren
-
236
Den 28 April.
lieten, så vill jag fråga, hvarföre man icke tillåter oss att förvärfva
henne, innan vi besluta.
Hr Gunther har sagt sig tro, alt jag, som låtit öfvertyga
mig om riktigheten af ett skolsystem, hvilket jag i början bestridde,
äfven skulle, när jag finge tillfälle att inhemta kännedom
om det nya straffsystemet, blifva öfverlygad om dess riktighet.
Jag begär intet bättre än delta tillfälle; och det är
just för alt få det, som jag anhåller om anstånd. Vore Hr
Gunther så conseqvent, som han säkerligen tror sig om, så
skulle han, när många andra befinna sig i samma ställning som
jag, låta oss få rådrum att pröfva riktigheten af hans mening.
I undervisningsfrågan fick jag fem år på mig, nemi. från 1823,
när jag på detta rum bestred det nya systemet, till år 1828,
då jag med comitéens fleste ledamöter deltog i det betänk., hvarigenom
systemet förordades lill försök allena, och hvarefter jag,
så godt jag kunnat, bemödat mig om dess utförande och försvar.
Hr Munck, som yrkat, att man borde borttaga kroppsstraffen
för militären, har dock förklarat, att det icke vore välbetänkt
att göra det genast, och han kallade med detsamma kroppsstraffen
för vaniirande. Må detta hans uttryck angående en behandling,
som han vill för militären bibehålla, tjena såsom någon
qvittning för den brist på skonsamhet, som andra talare sökt
påbörda mig, mot ett stånd, der äfven jag velat bibehålla samma
straff. Jag har i min lefnad tillräckligt sett hvad krigaren
är värd, för att veta hvad aktning jag är honom skyldig, och
hvilken jag aldrig skall upphöra alt honom egna.
Ilr Ekströmer har såsom läkare förklarat, att ensamhetsfängelse
icke verkar förderfligt på fången. Det skulle således
synas förmätet af mig, som icke är läkare, alt fortfarande påstå
motsatsen; om jag ej kunde andraga en annan läkares yttrande
ur en bok, sorn Hr Ekströmer, om jag rätt minnes ordet,
förklarat vara ovärderlig, nemi. Hr Hagdahls berättelse. Han
som sjelf är läkare har åberopat en annan läkares yttrande.
Det är således 2 gånger läkare på ena sidan mot en gång läkare
på den andra. Hr Hagdahl säger, sid. 175, ang:de Milbanks
General penitenliary, följande: ”Rapporten (Doctor Balys)
blef färdig, och uttalade bestämdt den öfvertygelse:], alt separationssystemet,
conseqvent tillämpadt, verkade ofördelaktigt på
den menskliga organismen, och var orsaken till de inom dessa
fängelser förekomna själssjukdomar Comitéen (af år 1842)
antager, att det menliga inflytande på själens och kroppens helsa,
som erfarenheten visat i Milbanks fängelse, är orsakadt af
det der följda stränga systemet, och inser derföre nödvändigheten
att mildra detsamma, genom tillåtelse af samtal mellan
arrestanterna i så måtto, som det är förenligt med disciplin
och inrättningens egen säkerhet. Med detta beslut vill icke comitéen
fälla någon opinionsyttring i afseende på separationssystemets
fördel eller skada — ett ämne för mycken strid —
och som de endast kunna hoppas se löst, genom ihärdigt försök,
i förening med sådana fördelar, som de, hvilka äro före
-
Den 28 April.
237
slagna i det nya modellfängelset. — I följd häraf blefvo följande
ändringar vidtagna: de 3:ne första månaderna är en sträng
lystnad påbjuden. Efter dessas förlopp tillätes hvarje fånge,
som ej begått gröfre brott, att samtala med två eller flera af
direclorn utvalda personer, på sådana tider, sorn af comitécn
äro bestämda. Denna tid är vanligen på den dagliga promenaden,
då de gå tre och tre. Dessutom beslöts, att så snart läkaren
finner någons kropp eller själ sjukligt angripen, eller
visa fallenhet dertill, skall lian derom skrifteligcn underrätta
dircctorn, med bifogadt förslag till det ondas afhjelpande.”
Hr Ekströmer sager, alt den specifika fängelseluftcn vidhänger
fångar, och alt lion är förderfvad; att deras utseende
visar huruledes deras fysik är förstörd; samt att så förhåller
sig i alla Europeiska fängelser. Jag vet icke, huruvida Hr
Ekströmer i alla innefattar jemväl eusamhetsfangelser; men jag
hör antaga det. Om så är, lärer den specifika fängelseluften
redan finnas äfven i dem och troligen icke kunna utdrifvas för
framtiden, så länge åt hvarje fånge blott öfverlemnas en liten
cell, hvars inskränkta omfång naturligtvis måste alstra förskämd
luft, särdeles i vårt kalla luftstreck, der fönsterna måste så
länge hållas stängda.
Hr Ekströmer bar gjort den vigtiga bekännelsen, att man
måste eftergifva den stränga ensamheten. Så snart denna eftergift
är gjord, så vet jag icke hvad som egentligen åtskiljer
de stridande parterne. Fråga blir då blott hvad som är lagom
af eftergift. Det är hvad läkare och lagstiftare borde söka alt
utgrunda, i stället att fäkta för en naken grundsats, som redan
visat sig vara overkställbar.
Hr Ekströmer säger, att om hårda straff vore nyttiga, så
vore det grymmaste det bästa. Mången, som icke tänkt närmare
på saken, är behäftad med denna villfarelse. Men det är
klart, alt om man straffade stöld lika med mord, så skulle l.jufven,
för att icke blifva upptäckt, råna och mörda på samma
gång. Mister han åter lifvel blott för mord, stjäler han helst
utan alt mörda.
Samme talare liar sagt, att om en fånge, som blifvit insatt
uti ensamhetsfängelse och der får uppvaktas af prester ocb läkare
m. fl. embets- och tjenstemän, finner sin belägenhet i början
behaglig; så får han dock med tiden så erfara det plågsamma
i sin belägenhet, att han icke gerna underlåter alt sig
rätta och förbättra. Emot denna förhoppning får jag å nyo
åberopa den icke bestridda uppgiften i en af reservationerne,
angående recidiven i Philadelpliia-fängelset.
Hr Ekströmer säger sluteligen, alt det egentligen är i
början, som fångarne uti ensambetsfängelser blifva vansinniga,
och att man således icke kunde rätta sig efter den erfarenhet,
som vunnes under 2 år. Det vill säga ungefär), detsamma som:
låt dem i början blifva galna, det får man icke sä noga räkna
på. Del är således icke blott Staten, som, vid det nya systemets
införande, får med sina tillgångar betala lärpenningar,
238
i Den 2S April.
utan det är äfven fångarne sjelfva, sorn med förståndet, om ej
med lifvet, få plikta för misstagen. Det kunde således hända
att sjelfva brottslingarne, om hvilka man är så öm, blefve offer
för försöken. Om så är, kommer jag åter till påståendet, alt
det vöre bättre göra sina rön i mindre scala.
Annu återstår en bufvudafdelning af ämnet, nemi. domrarnes
godtycke. Innan jag sjelf inlåter mig i några betraktelser
deröfver, anhåller jag, att R. o. Ad. ville höra hvad en särdeles
lagfaren man, llr Kammarrådet Theorell, säger derom enl.
sid. 80 uti reservationerna vid comiléens lagförslag. Jag anhåller,
att en Ridd.cancellist malte få uppläsa den delen af reservationen,
medan jag hvilar mig något.
I anledning häraf upplästes ur den åberopade reservationen
följande:
”En lagstiftning, som med flit mångdubblar användandet af
obestämda och alternativa straff, beträder således en rakt motsatt
bana mot den, hon borde gå, arbetar på en ändamålsvidrig,
i st. f. en ändamålsenlig utbildning af lagen; och^.denna
omvändning af dess riktning är i mina ögon af så fiirderflig
verkan, att jag redan deri skulle finna ett fullgilltigl, skäl
att framför en sådan lagstiftning bibehålla en redan be
O
O
fintlig, om än för öfrigt vida underlägsen, men som vore
vänd i den motsatta riktningen, eller åtminstone ännu hunnit
vida mindre långt i den tillbakagående.” — — — — — —
”De fördelar, man väntar af latitudssystemet, måste beslå deruti,
att straffen må kunna lämpas efter brottens mångfaldiga nuanser
med vida större noggranbet, än lagens bokstaf någonsin
kan komma alt innehålla. Om det endast är på detta sätt,
som man kan draga full fördel af goda domares beprisade företräde
framför god lag; så gäller det viii ock att göra sig reda
för vigten af en sådan fördel, och de villkor, hvarunder den
kan verkliggöras. För mig visar den sig vara af vida största
vigt i den instans, hos hvilken ransakningen sker, emedan
det är endast der, som intrycket af brottslingens individualitet
upphemtas, och som teckningen både af denna, så vidt den kan
afteeknas, och af alla de på omdömet om brottets svårare eller
lindrigare beskaffenhet verkande omständigheter måste för sig
gå, och emedan de högre instanser, hos hvilka målet sedan
kommer att pröfvas, ej äga annan grund för sitt omdöme öfver
alltsammans, än innehållet af de protocoller, som deröfver
hos första instansen blifvit förda. Det må medgifvas, att dessa
protocoller, med en viss grad af fullkomlighet uppsatta af
en fulländad domare, så skarpsynt, så talentfull, så rättsinnig,
som han kan önskas, blifva en tillförlitlig grund för de högre
domrarnes pröfning, i allt hvad protocollerna omförmäla; men
de blifva dock svårligen någonsin för dem, hvad brottslingens
lefvande personlighet varit för den, som i protocollerna afteeknat
honom.”
”Hvad blir det deremot, i fall den första instansens domare
icke är en så fulländad ransakare och tecknare — en
Den 2S April.
239
så rättsinnig, lugn, oväldig, fördomsfri, skarpsynt, talentfull
nian? — Prolocollerna kunna då ej eller erhålla samma fulländning.
Det låter ju icke betrida sig, att de genom sin ofullkomlighet
verka skadligt, äfven så väl som de genom sin förträfflighet
skola verka föraelaktigt. Och ju mer som af dem
fordras, destomera skall deras ändamålsenlighet saknas, när den
brister. När man af dem behöfver upplysas ej blott om sjelfva
den åtalade handlingens verklighet, direct bevisad, utan ock
om alla dess omständigheter, om alla de sannolikheter, som i
stället för directa bevis kunna antagas, och om hvilka man
svårligen kan veta huruvida de ej skulle kunnat upptagas ännu
fullständigare; och ömkligen om de personliga och andra omständigheter,
af hvilka handlingens karakter beror; (Ty det
är pä alla dessa omständigheter, som domaren skall grunda
sitt arbitrerande:) då måste skillnaden emellan den fulländade
domaren och den mindre skicklige, mindre trovärdige, också
komma att framträda i samma mån mera kännbar.”
”Med all skyldig benägenhet att tänka godt om likar i
allmänhet, och således äfven om domare, måste man dock troligen
alltid medgifva, att förträffligheten hos dem såsom sådana
är ungefär lika sällsynt, som hos andra menniskor. Man
kan då ej eller vänta, att förökade anspråk på dem kunna
hafva annan följd, än att desto flera skola befinnas ur stånd
att motsvara dessa anspråk. Antalet af ransakningar, som
uppfylla ändamålet, skall minskas i den mån ändamålet blir
svårare att uppfylla; och minsta delen skall kunna utan
skada för rättvisan tagas till rättesnöre för den läsandes omdöme.
Ej ens förmågan att muntligen hålla dessa ransakningar
skall hos de fleste domare blifva tillförlitlig, än mindre
förmågan att föra dem på papperet. I de flesta målen skola
öfverdomare finna sig illa betjente med de af underdomare anskaffade
malerialier för arbilrerandet, och illa försedde med
upplysningar, för att controllera deras arbilrerande.”
”Korteligen: godtycke är godtycke. Och för öfrigt, hvad
båtar det, om god domare är bättre än god lag, i fall man
dock ej linner goda domare, utan alt äga god lag? Just för
att erhålla goda domare, är det, bland annat, som lagarne måste
förbättras; och ett folk, som företager sig denna förbättring,
får ej tro sitt ändamål vunnet genom alt öfverlemna sig
på discretion åt sina domare. Ty en bland de närmaste vcrkningarne
häraf måste blifva att förderfva sjelfva domstolarne.
Ej nog, att man i allmänhet dömmer illa, när man dömmer
efter välbehag; äfven den som dömmer bäst, är då sällan sjelf
säker på sitt omdöme, och kan än mindre begära, att andra
skola lita derpå. Förtroendet till domare måste alltså minskas,
i den mån hans domar bero af hans välbehag. Det är blott
fruktan för honom, som ökas; och missnöjet kan aldrig undgå
att följa misstroendet i spåren. Hvar och en, som blifvit dömd
till svårare straff, än det som hans brott, lindrigast betrakladt,
måste medföra, skall ofelbart klaga och,' så vidt han kan, äf
-
240
Den 2S April.
ven hos högre rätt fullfölja sin klagan. Och_ de verkliga skälen
till klagan skola icke blifva sällsynta. Afven den domare,
som med lätthet skulle motstå frestelsen af sjelfva makten att
gynna eller förfölja, skall ej sällan småningom röna inflytandet
af den fruktan och det misstroende, hvaraf han omgifves. Huru
skall man då förmoda, att klagomålens anledmr komtne alt
inskränka sjg till de ouppsåtliga misstagen?”
”Helt andra verkningar, än den förväntade noggranna
straffmätningen, synas således vilja uppkomma från detta latiludssystem,
hvarpå så stora förhoppningar byggas. Och vida
vigtigare blifva de, än den af Högsta Domstolen befaraude
ojemnhet uti strafflilläinpningen vid särskilda domstolar. Först
och främst, hvad annat vill denna ojemnhet i straffliilämpningen
säga, än förfelande af syftemålet alt få straffen noga afmätte
efter brottens nuancer? Om det kunde väntas, alt domare
i allmänhet skulle förmå all åstadkomma denna afmätning;
så vore ju ingen ojemnhet att befara; men just detta
kan icke förväntas. Således vinnes ju icke ändamålet; och allt
hvad man derföre uppoffrat af lagens bestämdhet, är ren förlust.
Man har, jemte denna bestämdhet, upplforat aktningen
för lagen och aktningen för domareembetet. Om det är genom
domaren, som lagen skall uppfylla sina löften och utkräfva
aktning; så är det åter från lagen allena, som domaren kan
hemta stöd för den aktning, han har att fordra. En lag, sorn
icke bestämdt uttalar sina fordringar, ingifver ej förtroende
och blir ej aktad; och domaren, dess tolk, delar dess öde.
Möjligen, ehuru svårligen, kan den domare vara aktad, sorn
dömer utan lag, men icke i annat fall, än då lag ej finues. Är
han i lagens namn insatt i sitt embete; så är det från denna
allena, som han kan hemta sina anspråk. Men för att der finna
sitt stöd, måste lian finna bestämda bud, som han kan göra
gällande. Alt utföra en lags obestämda befallningar, är en lika
beklagansvärd befattning, som alt utföra hvarje annat obestämdt
uppdrag. Den, som ger ett sådant uppdrag, begår en
trolöshet mot sitt ombud, som emottager det; och den ovilja,
denne ådrager sig sjelf, skonar ej eller hans bedrägliga hufvudman.
Att stifta en obestämd lag, är således att beröfva
domareembetet dess förtroende och dess anseende; och domare,
sorn kunde med välbehag emottaga makten att utöfva godtycke
i lagens namn, skulle härigenom ådagalägga en verkligen beklagansvärd
förblindelse. Det är ett svårt kall att dämma sina likar
efter en klar och bestämd lag; men det blir svårare, än
rätt och lofligt är, i fall man skall dömma efter en obestämd d.
v. s. en trolös lag, emedan detta i sjelfva verket är sämre, än
att dömma efter eget erkändt godtycke.”
Sedan denna uppläsning försiggått, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Till Hr Theorells yttrande i
delta ämne anhåller jag att få lägga hufvudsaken af hvad Hr
La
-
Dea 28 April.
251
Lagergren anfört. Han säger nemi., alt der man medgifver
domarens pröfning ett sä vidsträckt utrymme, som här är föreslaget,
der göres icke tillämpningen, pä sätt som lios oss skall
ske, i lägsta instansen af en ensam domare, ulan i högre instanser,
som äro collegialt sammansatta. Der är godtycket
förmedladt och kan följaktligen icke vara sa vidsträckt, sorn
del här skulle blifva. Här kan, enligt förslaget, domaren alltid
välja emellan 2 graders fängelse, frän 1 manad till 2 är,
och i särskildt fall välja mellan 4 grader, eller till och med
0 är ifrän 1 månad. Den lägsta straffgraden synes mig, så
all säga alltför kraftlös. Hvad betyder fängelsestraff från 1
till och med (i månader? De personer, som komma alt straffas
i den lägsta graden äro val Lii' det mesta sådana, sorn
höra lill de råaste folkclasserna. Atskilligc torde hvarken
kunna läsa eller ens vela något hvad lill religionen hörer. Huru
skulle hos dem någon förbättring på en månads tid kunna
åstadkommas? Om den icke kan vinnas, hvarföre skall man
underkasta staten den kostnad, som dessa anstalter medföra?
Vöre det möjligt alt göra en uppfostran på så kort lid, särdeles
hos en brottsling, så borde möjligen fjorton dagar förslå
för den som intet brott begått; oell dä vore fängelserna de
bästa skolinrättningar, som i ett land kunde upplänkas. Man
bchöfde vä! inga andra?
Jag har förut antydt, alt det godtycke, som blifvit lemnadl
åt domaren, skulle kunna missbrukas till förföljelser; men
troligare är, att det ullolle till de flesta broltslingarnes eller
lill ljufvarnes fördel, emedan del sällan skulle saknas bcvckelsegrunder
och mildrande omständigheter, hvarpå domaren kunde
göra afseende för alt nedsätta straffet. Hvad hindrar tjufvarne
att sjelfva uppgifva dc mest ömmande bcvekelsegrundcr?
Det skulle lill och med kunna hända, att när tjufvarne blifva
rätt bekanta med systemet, sä tillställa de sjelfva yttre, för
mildring talande omständigheter till att förvilla domaren, så alt
han, för att undvika förebråelsen alt hafva varit för sträng,
hellre tillämpar del lindrigare än det hårdare straffet. Det
kan ock hända, alt unge män, som vilja utmärka sig för liberalism
och spetsfundighet på domstolen, upptänka allahanda
hårklyfverier inom godtyckets område, för att dermed lysa för
sine förmän.
En annan olägenhet, som jag befarar uppkomma af det
stora godtycke, som domaren skulle äga, är den, attingen, som
kunde hålla sig ett rättegångsbiträde, torde våga att ulan ett
sådant träda inför domstol. Följden deraf blefve behofvet och
uppkomsten af en advocatcorps, sådan som man har den i andra
länder. I Norrige är detta system redan ulbildadt och vi
hafva sett hvilka bemödanden', som gjorts bär i landet, alt förskaffa
oss en dylik corps. Till och med vid denna riksdag
hafva motioner derom blifvit framställde. Vi skulle då få en
mängd lösa jurister, sorn icke hade annan födkrok än rättegån10
II. 31
212
Den 28 April.
gar. De måste följaktligen se till att näringen icke tröte, utan
snarare förbättrades, att således tvister måtte fortfara och förökas.
Kan det således vara nyttigt för ett land att öka juristernas
antal ut öfve/ domrarnes oell de bestämda tjenstcmännens?
Jag tror det ej, och det har hittills ej eller varit R. St:s
mening. Så hafva de t. ex., hvad landsfiscalerna beträffar, ej
vid (lera riksdagar velat gifva deni någon lön utan alldeles
afskaffa deni, för alt vara af med åklagare och sakdrifvare,
så vidt man kunde. Deruti röjes en känsla af fruktan för advocalvälde
såsom det kallas i andra länder, hvaraf (lera Tyska
Stater äro mycket besvärade. Ar det skäl alt vi nu antaga en
Iagstiftuingsgrund, som öppnar dörren för detta välde, icke blott
inom lagskipningen, ulan äfven inom lagstiftningen eller representationen,
en olägenhet, som ingen talare förut omnämnt, men
för hvilken jag högeligen fruktar. Det är anmärkningsvärd!,
mine Hrr, att när, i fråga om representationsförändringen, Const.-  Utsk. hade föreslagit, alt ofriilseembetsmän, som äro de flesta,
skulle få inträde uti ett Stånd, nemi. det femte, till halfva antalet
emot fastighetsägare, och sålunda erhålla i hela re
presentationen,
sa höjde sig en mängd röster, (jag tror af Frih.
Raab och Gr. Anckarsvärd, hvilken jag nu icke ser, och åtskilliga
andra) med svår klagan öfver det bureaucratiska välde,
som Utsk. hade velat införa i representationen. Nu deremot
tiga alla dessa Herrar och Män om den saken och förorda en
lagförändring, hvarigenom domaren skulle blifva i möjligaste
måtto enväldig och advocaterna talrika. Att de sednare skulle,
här såsom annorstädes, intränga i representationen är säkert,
särdeles om allmänna val blefve gällande.
Frih. Raab har i dag sagt, alt äfven der, livarest juristerna
hafva ett vidsträckt godtycke, klaga de ändock att det icke är
rymligt nog. Delta visar oss hvad vi hafva alt vänta. Vi äre
således Frih. Raab stor tack skyldige för den utredning, som
han derigenom, troligen mot sin vilja, gifvit åt ämnet.
Ilr Gunther säger, att man måste medgifva domarens pröfning,
eller godtycke lill någon del, och att vår gamla lag redan
gör så. Det medgifves; men hvarföre skall man längre
utsträcka odetta godtycke, föröka en osäkerhet?
Hr Akerman, som med stillatigande förbigick advocatväldet,
har företrädesvis hållit sig vid kostnaderna, och sökt visa,
dels att man öfverdrifvit dem, dels att man ej borde sky de utgifter,
som en verklig förbättring kräfver. Men då fattigdomen är
alla vackra projecters graf, så är det nödvändigt, alt man, om
förslaget vöre aldrig så godt, dock tager kostnaden i öfvervägande.
Hr Akerman har trott, att fångforslingen skulle minskas
genom det nya fängelsesystemet. Detta betviflar jag; ty fångiörslingen
måste vara mindre då fängelsestraffet mindre begagnades.
De stora bestraffningsfängelscrna kunna ej anläggas i
hvarje län, utan måste hädanefter, såsom hittills, blott blifva
några få i hela Riket. Uti en särskild skrift, som icke längesedan
utkommit, har det blifvit utredt huruledes det, efter
Den 28 April.
213
all anledning, icke är möjligt alt skaffa fångar ne sysselsättning
utan förderf för handtverkerierne och utan alltför stora kostnader
för samhället. Den nu varande Chefen för fängelserne
lärer väl, i delta afseende, redan haft någon erfarenhet, sorn
han kan meddela. Den enda utvägen, sorn,' ulan enskild skada
och alltför stora allmänna kostnader, torde kunna användas, är
väl den, att låta fångarne arbeta pä canaler, väganläggningar, hvarjehanda
byggnader och andra sådana allmänna företag, på sätt
Kronoarbclscompagnierne göra. Men dylika arbeten kunna i
allmänhet icke utföras under de mörka och kalla årstiderna
och alldeles icke utan fångarnes sammanvaro, som strider mot
ensamhetsidéen. Envisas man med dess utförande, så måste
kostnaderna blifva ofantliga, troligen öfversligande våra tillgångar.
Nyssnämnde arbeten liro i min lanke så mycket nödvändigare
för-fångar, som förbättringen af dem, hvilka lefvat i
lättja och brott, troligen icke kan på annat sätt åstadkommas,
än genom vana vid strängt arbete och genom medvetandet
att de, med sitt arbete, rikligt och ärligen försörja sig samt
derigenom åt samhället återgälda de kostnader, som deras
underhåll medförer. Sådant är uti cell nästan ogörligt, ty
der kan, på sätt jag förut nämnt, fången icke drifvas lill
strängt arbete, med mindre han har läro- eller tuklomästaren
framför sig, hvartill en öfverdådigt talrik personal skulle
erfordras.
I afseende på sättet alt behandla denna fråga, har man
sagt, all uppskof aflägsnade erfarenheten, men tillika erkänt,
att denna vore den häste ledsagaren. Det sednare yttrandet
synes vederlägga det förra. Gr. Frölich har påstått, alt försök
behöfdes blott för det materiella. Försök i den delen synes
mig vara de minst behöfliga, emedan kostnaden för en
byggnad kan med någorlunda säkerhet på förhand uppskattas.
Deremot kan straffets moraliska verkan på fången icke sä visst
beräknas, hvilket ock flere talare under dagens öfverläggning,
medgifvit. Hr Cederschjöld har väl sagt, att nog många rön
vore gjorda; men dä de, som i Sverige ägt rum, hafva, efter
hans egna uppgifter, bevisat motsatsen af hvad man uppgifvit
för andra länder, så borde man, innan man beslutar, skaffa sig
större och tillförlitligare erfarenhet, än den man redan äger.
Man säger äfven, att K. St. redan hafva haft nog läng betänketid
för att nu kunna svara ett bestämdt ja elter nej. Deras
betänketid lärer icke kunna räknas längre än ifrån den
dag, då Utsk:s betänk, till dem öfverlemnades, och den liden
är icke lång. Ett bestämdt ja eller nej kan icke eller lemnäs,
utan att man är öfverens om förutsättningarne. Jag borde
icke behöfva bevisa det; men ett exempel kan göra tillfyllest.
Det är en gammal berättelse om en embetsman, som fordrade
af en anklagad, alt han på en viss fråga skulle bestämdt svara
ja eller nej. Då denne förklarade sådant vara ogörligt, men
embetsmannen likväl fortsatte sitt yrkande, så bad den åklagade
att få framställa en fråga, på hvilken embetsmannen icke
241
Den 28 April.
skulle kunna svara ja eller nej. Efter erhållen tillåtelse, frågade
lian: ”Ilar Herrn upphört all taga mulor?”
Ilr Cederschjöld har förmenat, att man icke kan medgifva
ett rön förr iin lagen är antagen; men om 11. St. medgifva alt
försöket göres, så' är dess laglighet med detsamma erkänd.
Huru går det nu lill med förvandlingen af kroppsstraff till fängelse?
Jo, dels kan domaren ulsätla den på grund af lag, dels
kan Konungen bevilja den af nåd. Samma sätt kunde äfven
hädanefter begagnas.
Frih. Cederström har yttrat, det Sveriges representation
förr slått framför, men att han nu skulle komma alt slå bakom
andra länder i lagstiftningsväg, om man icke antoge denna
lag. Hr Dalman, och jag tror äfven Gr. Anckarsvärd, påstodo
i går, att kroppsstraffen voro afskaffade, och fängelsesystemet
anlaget i de Hesla civiliserade länder. Jag har icke kunnat
på den korta liden undersöka dessa påståendens riktighet, och
del ur i alla fall icke så gifvil hvad i denna lagstiftning må
anses för fram eller bakom; men en man, som sysselsatt sig med
dessa ärenden, har i dag lemnat mig en uppgift om förhållandet
i de betydligare Europeiska länder, hvilken jag anhåller
måtte för R. o. Ad. få uppläsas. Jag kan väl icke ansvara
för uppgiftens noggrannhet, ty jag har icke haft tid att sjelf
controllera den; men äger dock all anledning alt anse henne
tillförlitlig.
I anledning häraf upplästes följande:
Det har blifvit sagdt, all del föreslagna criminallagsyslemet
blifvit antaget i de flesta civiliserade länder. Må man då uppgifva
ett enda land i Europa, der kroppsligt afflictiva och diffamerande
straff äfvensom landsförvisning helt och hållet blifvit
ur lagen utplånade, der således straflarterne äro inskränkta till
endast dödsstraff, lifslidsfängelse, Philadelphia- och Auburnsfängelse,
böter och embetsmistning. Så vidt vcterligt är, kan hela
Europa, utom Sverige, än i denna stund icke uppvisa en dylik
brottmålslag, icke ens eli lagförslag (det nya Belgiska är
oss obekant). Peuitenticrfängelser af flera slag äro försökta i
en mängd länder, men lagarna äro ännu icke omstöpta och baserade
så godt sorn ensamt på denna straffart.
I Englund
utgöras straffarterne af:
l:o Dödsstraff;
2:o Deportation på lifstid, på 14 år, på 7 år, och andra
perioder;
3:o Fängelse (”imprisonmcnl”) med prygel (”whipping”), i
vissa fall, böter etc.;
4:o Prygel och
5:o Böter.
I Frankrike.
Enligt Gode Pénal af 19 Febr. 1810 och lagen af 28 April
Den 28 April.
245
1832 äro straffen antingen bade affiictiva och infamerande eller
endast infamerande.
De förstnämnda utgöras af:
l:o Dödsstraff;
2:o Travaux forcés (galcrslafveri) för lifstid;
3:o Deportation;
4:o Travaux forces på viss tid;
5:o Fästningsstraff (détention);
(i:o Tuklhusslraff (réclusion);
De ensamt infamerande utgöras af:
l:o Landsförvisning (bannissement);
2:o Borgerlig degradation (la degradation civique);
Dessutom, såsom correctionella straff:
l:o Fängelse på viss tid i correcliouslius;
2:o Beröfvande för viss tid af vissa borgerliga, civila eller
famil ierätligheter;
3:o Böter.
Tyskland.
lulla Tyska brollmåIslagar linnas kroppsbeslraffningar(Slrafo
der Slockschläge) enligt Juris Prof. FränzPs Statistik af 1839.
Bayern.
[ Enligt lagen af 1813 (Feucrbachs) utgöras straffarterne af:
l:o Dödsstraff;
2:o Kedjeslraff för lifstid, hvarförinnan den dömde undergår
1 timmas sebavollering:
3:o Tuklhusslraff på viss tid. Fångens hår afklippes, lian
bär en lindrigare kedja om benen. Straffet kan skärpas
genom kroppsaga etc.;
4:o Arbetshusstraff. Fängen hålles lill strängt arbete. Straffet
kan skärpas på flera sätt, jemväl med kroppsaga;
5:o Fästningsstraff i 3 grader, motsvarande kcdjetuklhus,
och arbetsstraflen; äfven det kan skärpas;
6:o Heders- och förödmjukelseslraff, det förra beslående af
a) afsättning, b) förklarad obrukbarhet i embetsvärf, e) mistning
af embete; det sednare af a) nedflyltning uti tjenstegrad,
b) återkallelse och afbön, c) genom domstolen
tilldelad tillrättavisning (Venveis);
7:o Kroppsaga (Körperlicbe Ziichligung) eller spö och ris
(på bara ryggen medelst ett af björkris bundet spö).
Högst 50 slag, och får ej användas utan rättsläkarens
medgifvande;
8:o Fängelse- eller fästningsstraff, som kan skärpas;
9:o Förmögenhetsstraff nemi. a) penningeböter, b) confiscation
af enskilda saker, c) förlust af rättigheter eller
privilegier.
Sachsen.
Enligt den mycket berömda lagen af 183S.
! l:o Dödsstraff;
246
Den 28 April.
2:o TuktliusstrafT i 2 grader. Alla fångarne hållas lill svårt
arbete; de i l:sta graden hafva jern om fötlerne. Straffet
kan skärpas genom mörk arrest, eller hård hadd, eller
mistning af varm mat, eller 30 å 90 spöslag (llulhenstrcichen)
dock blott för de mest förhärdade af mankön;
3:o Arhetshusslralf, som kan skärpas genom hård bädd eller
valten och bröd;
4:o Fängelsestraff, som kan på lika sätt skärpas;
5:o Fästningsstraff;
6:o Handarbetsstraff, bestående i lönlöst arbete, efter personens
stånd;
7:o Peuningestraff;
8:o Tillrättavisning (Verweis) af Domaren. Fängelse- oell
handarbetsstraff kunna, i vissa fall, förvandlas i kroppsaga,
hvilken i allmänhet, enligt Sachsiska lagen, verkställes
på förbrytare öfver 14 år med ett spö pä den
med skjorta beklädda ryggen. Pä gossar under 14 är
med ris, högst 90 slag.
Särskilda strafflagar för militärer, studerande vid Univcrsiteterne
i Leipzig o. s. v. förblifva vid laga kraft.
Wurtemberg.
Enligt lagen af 1839.
1 :o Dödsstraff;
2:o Tukthusstraff, hvilket, ådömdt på lid, kan skärpas genom
vatten och bröd eller mörk arrest, eller kroppsaga,
högst 50 slag, då förbrytaren ankommer till lukthnset;
3:o Arbetshus och fästningsstraff’, som kan skärpas med valten
och bröd, eller mörk arrest;
4:o Fängelse- och fäslningsarrest-slraff, som kan skärpas
med vatten och bröd, eller inspärrning i ensamt fängelse,
högst 14 dagar;
5:o Förlust af borgerliga heders- och tjensterätligheter;
ö:o Mistning af embete;
7:o Förverkande, på viss tid, af offentliga befogenheter (Berechligungen)
eller af ett offentligt och sjelfständigt näringsfång;
8:o
Penningstraff och confiscalion af särskilda föremål.
Kroppsaga, såsom disciplinärstraff, äfvensom fjell rars påläggande
får endast användas på tukt- och arbetshusfängar.
Preussen.
Enligt förslaget till strafllag af 1S43:
l:o Dödsstraff;
2:o Tukthusslraff, enligt husordningen;
3:o Straffarbete och fästningsstraff enligt d:o;
4:o Fängelse och fästningsarrest;
5:o Kroppsaga, som verkställes i fängclsebygguaden, får
icke öfverstiga 40 slag, af hvilka blott 20 om dagen kunna
tilldelas. Läkaren skall yttra sig om den kroppsliga
oskadligheteu af straffets användande på brottslingen;
Den 28 April.
m
6:0 Penningstraff;
7:o Conflscalion af enskilda föremål;
8:o Afsättning (cassation);
!):o Mistning af embete (Amtsentsetzung);
10:o Ncdllyllning till lägre tjenslegrad (degradation);
lito Förlust af pension oell nådeunderhåll;
12:o Förlust af rättighet lill borgerlig rörelse;
13:o Hcdcrsslraff af 5 arter;
14:o Landsförvisning, blott för utläudningar;
15:o Förvisning från orten;
16:o Ställande under polisuppsigt.
Hr von Hartmansdorff tilläde härefter:
Frih. Sprengtporten har ansett Utsk. hafva gjort rätt, som
börjat med grundernas framläggande, utan deras tillämpning.
Jag betvillar det. Och hvad kan af ett sådant förfarande följa
? Om R. St. antaga grunderna oell sedermera ej blifva en
se
om tillämpningen, så får man i alla fall ingen lag. Anser
man sig deremot vara, vid tillämpningen, bunden af grunderna,
sä har man nu beslulit öfver mera än som framlagdt blifvit.
Hr GUnther har yttrat en sats, som är så märkvärdig, att
den bör framhållas. Han säger alt civillagen visserligen bör
hafva sin rot i folkets seder, och att man icke bör antaga någon
dylik, om han icke vöre så beskaffad; men hvad brottmålslagen
beträffade, så vore det Slyrelseus sak att derutinnan införa
de straff, hon funne vara lämpliga, antingen de för massan
vöre behagliga, eller ej. Såsom exempel har han anfört, alt prohibitivsystcmets
förfäktare yrka förbud och vunnit dem, ehuru
dessa vore för massan obehagliga. Skillnaden mellan förbud
och straff är så stor, att de ej borde kunna förblandas, aldraminst
af en jurist. Men för alt återkomma lill saken; så lära
väl de fleste vara ense derom, att brollmålslagen, som rörer
hvarje medborgares ära och person, måste vara af ömtåligare
beskaffenhet än civillagen, som rörer hans egendom, samt att
följaktligen den lagstiftare, som inför en brottmålslag, hvilken
icke har någon rot i folkets seder, misstager sig mest. Hvad
Hr Gunther menar med massan, kan jag ej så noga vela; men
då lian med detta yttrande förenat ett annat om hennes missnöje
med förbud emot tullförsnillning och lurendrejeri; så lärer
han väl mena öfverträdare af tullförfaltningarne, d. v. s. förbrytare.
En lag, som vore behaglig för förbrytare, skulle naturligtvis
vara den, som icke bestraffade förbrytelsen. Men en
sådan brottmålslag har ej funnits och kan ej linnas. Hr Gunthers
påståenden synas följakteligen vara lika osammanhängande,
som hans jemförelser äro olämpliga.
Frih. Stael von Holstein har, om jag rätt förstod honom,
påstått, att en nationalrepresentation aldrig borde frångå sing
beslut. Om så vore, borde en regering aldrig till R. St. återkomma
med propos. att antaga en lag, som dessa en gång
förkastat. Månne någon Regering kunde hålla ut dermed? ViL
248
Den 28 April.
le hon förutsätta, alt R. St. aldrig förändrade sin mening; så
horde hon väl antaga samma consequens för sig sjelf. Delta
blefve å ömse sidor ett så odrägligt hand alt hvarken våra eller
andra grundlagars stiftare kunna hafva åsyftat, eller ens
tänkt sig en sådan fordran.
Hr Giinther har ansett det vara föga värdigt för R. St.
att i denna fråga uppskjuta deras beslut. Jag tror deremot
att det vöre vida värdigare än att förhasta sig; så all riket
deraf finge håde skam och skada.
Hr von Troil har befarat, att Rikets första Stånd skulle ställa
sig i en ofördelaktig dager om det nppsköle sitt beslut, när
andra Stånd redan antagit förevarande förslag. Mig synes
deremot att R. o. Ad. bör vara lika försigtigt som PresteSt.;
emedan den största betänksam heten bör hos dem båda förutsättas.
Till den upprätthållande grundsatsen hörer dessutom
att icke förkasta gammal lag förr, än man är öfvertygad om
den nyas företräde. Hr Dalman har sagt, att frågan rörer de
lägre Stånden närmast. Jag skulle vilja veta om han dermed
menar, att till de lägre stånden höra brottslingarne förnämligast.
Mig synes deremot frågan röra en hvar, som något äger,
och den mest, som äger det mesta och dyrbaraste. R. o. Ad.
äger visserligon icke det mesta här i landet, ty jorden är hufvudsakligen
i BondeSt:s händer; men de dyrbaraste håfvor, eller
sådan egendom, som kan bortstjälas, äger R. o. Ad. ulan
tvifvel mera än någon annan, och de flesta förbrytare äro
tjufvar.
Gr. Anckarsvärd har sagt, att Borgare- och BondeSlm är»
de som betala mest. Hvar och en vet, alt R. o. Ad. betalar,
näst BondeSt., det mesta till Slaten. Uppgiften är följakteligen
icke riktig. Hr Dalman har yttrat, ett det, reaktionära partiet,
förestäldt af PresteSt. och mig, vore det som nu gjorde motstånd;
äfvensom Gr. Anckarsvärd begagnat det reactionära uttrycket,
alt R. o. Ad. icke borde gå i PresteSt:s kölvatten.
För egen del kari jag ej annat, än tacka den, som gjort mig
den hedern att jemföra mitt handlingssätt med PresteSt:s i detta
hänseende. Jag fruktar hvarken för samtidens eller eflerverldens
dom i delta fall, emedan jag uttalat min mening efter
bästa förstånd. Framtiden skall i alla händelser snart afgöra
hvilkendera som haft rätt. Alt Gr. Anckarsvärd icke vill hålla
sig i PresteSt:s kölvatten, är ganska naturligt, enär, om jag
är representant af stillaståendet, och det likväl tillätes mig att
säga min mening, han representerar det obetänkta framrusandet, och
detta lika mycket som någonsin Hr Dalman, hvilken jag tror
att han verkligen skyndar förbi i delta kapplöpande.
Hr Gunther yrkar, att man bör säga ut hvad man tänker.
Hr Silfverstolpe yttrade, att PresteSt:s af mig förordade förslag
vore ett förklädt afslag och, om jag icke oriktigt hörde,
att ärligheten fordrat af PresteSt. en bestämd utsago. Jag tror
icke alt PresleStis beslut på något sätt är dunkelt, Hvad beträf
-
Den 28 April.
249
får mig, sorn deruti instämt, så är min tanka den, som jag från
början uttalat och sorn jag framställt i de flesta samhällsfrågor,
nemi. att man hör, sä vidt möjligt är, bibehålla den gamla grunden
för våra samhällsinrättningar, och utan hans omstörtande,
införa de förbättringar tiden kan fordra. I närvarande ögonblick
har jag ej kunnat gifva uteslutande företräde åt någotdera
systemet och derföre önskat att erfarenheten mätte vinnas
innan sä vigliga beslut fattas.
Gr. Anckarsvärd har påstått, att man borde bifalla detta
förslag, emedan det skulle göra uppseende om en K. propos.
blefve afslagen. Hvem skulle, sedan man hört Grefveu vid
1840 och 1841 årens riksdag samt äfven vid de föregående, hafva
föreställt sig att nu fä höra honom yttra sig så om en K.
propos.? För min del anser jag förhållandet med en sådan
icke vara annorlunda i Sverige än i andra conslitutionella länder,
nemi. att, om en sådan afslås, så li I Ira k rias det rådgifvarne,
som tillstyrkt åtgärden, och ingen annan.
På invändningen att det vore ett vådligt rön man företo
ge
sig, har Gr. Anckarsvärd svarat, att då Konungen före
slagit,
och Hans rådgifvare tillstyrkt åtgärden, så blifver det på
deras, men icke pä Ständernas ansvar, om saken misslyckas.
Della innebär detsamma som att säga: gör vederbörande lill
viljes för ögonblicket och lemna dem sedan ät sitt öde, om det
går illa. Sådan är icke min tanka om en riksdagsmans pligter.
Om han anser en åtgärd vara oriktig; så bör han, fastän
han af Regeringen önskas öppet och ärligt, så vidt lian förmår,
söka afböja verkställigheten, just derföre alt han aldrig
vill, ehuru utslaget än må blifva, underlåta att lili rättelse
hjelpa den regering, som misstagit sig. Det är efter denna grundsats,
som jag för närvarande handlar och hvilken jag skall
söka alt iakttaga så länge jag äger en röst pä detta rum. I
hänseende till Konungens rådgifvare tänker jag nu så, som
Fransmännen en gäng yttrade sig lili Konung Louis Philippe:
”Nous le ferons pour Vous, sans Vous, malgre' Vous.”
Hr Åkerman: Detta ämne kan nu anses vara nära ut
tömdl,
och R. o. Ad:s otålighet, äfvensom dess önskan att komma
till eli slut, vara stegrad lill det högsta. Dessutom är försvaret
så utförligt framsLäidt, särdeles genom de sakrika anföranden,
som Hrr Gunther, Stael von Holstein och Ekströmer
haft, att jag måste tveka om jag bör begagna mig af
ordet, särdeles som den siste värde talaren redan nog mycket
pröfval Ståndets tålamod. Han har minskat de tillstädesvarande
ledamöternas antal med mera än hälften, och jag vore verkligen
färdig att gifva vika för den ulhungringstaktik han svntes
vilja sätta i verket, hvilket jag äfven skulle kunua göra,
derföre att, såsom jag hade äran nämna dä jag sist yttrade
mig, jag anser mig, för att icke utdraga discussionen i oändlighet
genom de framställningar, som kunna göras i afseende på
10 H. 32
250
Ben 28 April.
detaljerne, endast böra halla mig till principen eller frågan
om det nu varande straffsystemets utbytande emot ett pcnitentiärsystem.
Jag skall endast med fa ord söka bemöta några inkast,
som af föregående talare blifvit gjorda.
Af många skäl vänder jag mig till den talare, sorn sist
yttrade sig. Då man är vanatt af honom böra sakrika yttranden,
så kan jag icke annat än sluta godt för den sak, som nu är i
fråga, af den jemförelsevis ringa halt, som hans yttrande i
denna fråga haft. Om jag kunde påräkna tålamod och goda
lungor tillräckligt, så tviflar jag icke på all jag under några
timmars anförande skulle kunna vederlägga hans s. k. skäl;
men det torde vara nödvändigt att, till lidens vinnande, inskränka
mig till besvarande af endast några fa anmärkningar.
När man, för alt visa omöjligheten af att kunna bestämdt
svara ja eller nej, åberopar såsom skäl tjufvens fråga till lagmannen
”oro han upphört alt laga mutor eller icke;” då man
uppskattar värdet af en lag efter rikedomen af slraffarler, och då
man talar om, att enligt ensamhetssystemet och penilentiärsystemet
det skulle fordras en läromästare för hvarje ljuf, samt alt det
skulle kunna uppkomma en vexelundervisning emellan läromästaren
och tjufven; då man anför sådana skäl, så är det verkligen svårt
att ingå uti någon discussion. Uppskattar man värdet af en
strafflag efter mängden af straffarter, så skall säkerligen den
värde talaren tycka att vår har förlorat betydligt af sin godhet,
när t. ex. straffet att rida på trädhästen borttogs. Yi hafva
ännu qvar en straffart, som kallas ärans förlust, men som
domaren ofta nog är nödsakad att efterskänka, emedan han finner
alt den tilltalade redan gjort sig äran förlustig, och således
icke mera har någon att förlora.
Likaledes fästade sig den värde tarén vid latitudssystemet,
som borde förklaras så, att det är en begränsning af straffbestämmelser,
för att kunna lägga pä hvarje brott det straff,
hvarmed det bör beläggas, men som han förklarade vara detsamma
som godtycke. När man tillåter sig sådane godtyckliga
öfversättningar, så vet jag icke hvarföre han icke öfversatt
penitens med välfägnad, ty det ena vore så godt som det andra.
Han talade äfven om att hufvudsaken med detta system
vore att göra tjufven strafflös; men detta bevisar altiden värde
talarens rika kunskapsförråd åtminstone icke lagkunskapen
innehar ett af de främsta rummen. Jag förstår verkligen icke
huru man kan försvara en lag, som t. ex. lägger ett stort ansvar
pä om man tager ifrån mig några riksdaler, hvilka jag dels
icke behöfver, dels kan få Litt ersatta, men deremot tillåter
att man sårar min heder, som jag icke kan få ersatt för några
skillingar. Lagen belägger afhuggningen af en liand endast med
40 dalers böter, och för 10 daler kan jag få slå ut så många
tänder jag vill. För 24 skilling kan jag få kalla en annan
medborgare för skurk och ljuf och dylika äretitlar.
Gr. Mörner yttrade sig först lill fördel för penitentiärsystemet,
men sedermera hade han ett och annat att deremot in
-
Den 28 April.
251
vända. Han tycktes vara med derom att ett uppskof kunde
vara bra för att försöka systemet. Under mitt föregående
yttrande hade jag tillfälle, såsom jag hoppas, alt visa hvarföre
man icke kunde fä någon erfarenhet af penilentiärsystemets
tillämplighet, nemi. derföre att vår lag endast dömmer till
fängelsestraff sådane brottslingar, som redan mognat i brottens
skola, och af hvilka man således icke med skäl kunde hoppas
någon förbättring. Detta vet den värde talaren likaså väl som
jag, men han tror ändock, att ett sådant fiirsök skulle kunna
vara gagnelig!. Har han sä högt förtroende för systemet, hvilket
jag icke har, så vet jag icke hvarföre han icke ovillkorligen
tillstyrkt det, när det tillämpas på personer, som tagit första
steget pä brottens hana. Samma värde talare anförde vidare,
att han hade skäl både för och emot, och jag måste bekänna,
att tolalintrycket pä mig af hans yttrande var att ihågkomma
hvad en utmärkt skådespelare yttrar uti en alltmänt
omtyckt opera: ”.lag vill väl, men jag vill intet.”
Hr Lagerhjelm gjorde en förändring af den primitiva motionen,
åsyftande ett uppskof. Han vill återremittera betänk,
på det att en lag må kunna åstadkommas, hvarigenom de som
tilltalas andra gången för stöld, skulle kunna stralfas med penitentiärfängelse.
Om denna lag gäller alldeles detsamma som
att detta fängelsestraff skulle kunna tillämpas för tredje resan
stöld. Man mäste hörja med begynnelsen och använda straffet
på dem, som ännu icke alltför djupt fallit, ty eljest begår
man misstag.
Hr von Hartmansdorff åberopade, såsom skäl för sin förkastelse
af systemet, de uppgifter han hade erhållit om bekännelsefångar,
nemi. att en, som suttit der 1 år 10 månader, icke
hade ångrat sig, oaktadt han hade ett mord på sitt samvete.
Han betänker dervid icke huru förhållandet är med dessa bekännelsefångar.
Hvarför insättas de dil? Jo de insättas när
icke fullkomlig bevisning är åstadkommen att de hafva begått
ett brott, som förljenar att bestraffas med stupstocken. De hafva
således att välja pä att sitta qvar och låta sig nöja, eller
att gå till döden. Inom den dass, der förmågan är sä ringa
att bedomina saker efter deras verkliga värde, må man icke
förundra sig om dessa fångar föredraga alt hellre sitta stilla
än alt underkasta sig lifvets förlust. Jemförelse!! duger således
icke. Hr von Hartmansdorff har vidare talat om döds
straffets
afskaflände och satt det i sammanhang med den hemställan,
huru det skulle gå till, om man icke ägde rätt att
utgjuta andras blod. Då här icke är fråga om att helt och
hållet afskaffa dödsstraffen, så synes mig, alt nyttja hans eget
ord, den snara, som är utkastad, saklöst kunnat hållas inne.
Hr Tersmeden, Nils, en af mig aktad och värderad vän,
har haft ett yttrande, som tillvunnit sig många bifall. Det
vann äfven mitt, såsom vittnande om hans varma hjerta och om
en lycklig framställningsförmåga; men jag kan del oaktadt icke
annat än beklaga att det ägde så ringa tillämplighet i
praktiskt hänseende. Han sade bland annat, att det ick^ är
252
Den 28 April.
straffet, som vanärar, utan brottet. Jag hemställer lill eder,
mine H:rr, hvilket brott är uti moraliskt afseende det värsta,
att taga ifrån mig bröd för några riksdaler, eller att söka skada
min ära. Emedlertid dummes den, sorn stulit litel bröd för att
stilla sin hunger, till ett straff, hvarigenom han sättes i verkligheten
utom samhället, under det att försöket att fråntaga mig äran umgälles
ganska lindrigt. Hr Tersmeden yttrar vidare, att när man vill
lagstifta, så skall man icke sä mycket tänka på brottslingen,
som mera pä samhället. Jag godkänner fullkomligt denna tankegång;
men man bedrar sig ofta, och det händer icke sällan,
att, då man sett en dom öfver en allmänt erkänd brottsling,
utfalla friande eller lindrigt; man säger: det tyckes som om
domaren hade satt sig i ljufvens ställe. Detta uttryck vittnar
otvifvelaktig! om partiskhet, när jag har parterna för mig,
men är jag lagstiftare och icke har parterna för mig, så kan
det icke vara sä orätt all sätta sig i ljufvens ställe. Jag beder
R. o. Ad. betänka hvad som är den vanliga marschen af
en persons lefnad, som en gång, vare sig af lättsinne eller för
förelse
eller behof, tillgripit annans egendom, flan förslår då icke
bättre än att erkänna; och blir dömd till det vanliga straffet
spö eller vatten och bröd. När han utstått detta straff
ångrar han sig och vill återvända lill samhället; men hvart
skall han då vända sig för att få arbete? Alla skjuta honom
tillbaka. Han vill arbeta emot dagspenning; men den som har
andra arbetare i sin tjenst kan icke antaga honom, utan att de
öfriga skola förskjuta honom. Förr kunde han ingå såsom
soldat vid de värfvade regementena, men nu kan han det icke.
Han kan göra skor eller kläder, men det förbjuda skråförfattningarne
honom. Om han dä icke kan på annat sätt få sitt
uppehälle, så ligger han. Tiggeriet för honom lill correctionshuset.
Han skall snart finna, att hultgrens lag är mera bjudande
än straffet är afskräckande, och jag hemställer till eder, mine
H:rr, om den, som vill införa en strafflag, hvarigenom det
blir möjligt för den felande att återgå till samhället och förtjena
sitt bröd pä ärligt sätt — jag hemställer om icke den
lagstiftar mera för samhällets än för den brottsliges intresse.
För mången inom detta Hus är ordet reform ett missljud
och att conservera låter något hällre. Jag har så mycket mindre
att anmärka häremot, som äfven jag erkänner, ali endast
sådana reformer böra vidtagas, som äro nödiga och nyttiga. Jag
beder eder derföre nu komma ihåg att göra denna tillämpning
riktig. Man bör således nu ihågkomma att det är fråga om en
reform, hvarigenom hvarje medborgare skall försäkras om säkerhet
till person och egendom, och mig synes åtminstone att
den frånvaro af denna säkerhet, som nu existerar, icke är något
att conservera.
Hr Fåhraeus: I ett ämne af den utomordentliga vigt,
som det nu under öfverläggning varande, är det en pligt för
hvar och en, som tror sig i tillfälle alt bidraga något till ut
-
Den 28 April.
253
redande af det sanna och rätta, att framträda dermed; men det
är del i synnerhet för den, som redan offentligen tagit del uti
frågans behandling och i följd deraf tillika har en moralisk förbindelse
alt offentligen svara för de åsigter, som han derom uttalat.
I sådant afseende, och då under den föregående discussionen
emot de allmänna grunderna för ifrågavarande lagförslag,
åtskillige anmärkn:r och betänkligheter blifvit framställda, som
icke kunnat rubba min öfvertygelse om dessa grunders giltighet,
har jag trott mig icke böra underlåta att upptaga de gjorda
anmärk:rne i de delar, som de antingen icke blifvit af föregående
talare bemötte eller blifvit det endast efter en annan
uppfattning eller från andra synpunkter, än dem, från hvilka
jag nu går att betrakta dem.
Ett ibland de vigtigaste inkast, som blifvit gjorda, är
det, att den straffart, som enligt den föreslagna strafflagen skulle
allmännast komma i fråga, eller det så kallade frihetsstraffet,
icke är nog afskräckande, eller åtminstone är del mindre än
de hittills brukliga kroppsslraffen. Jag tror det icke vara möjligt
att uppställa någon allmänt gilltig regel för alt tillförlitligen
kunna sins emellan afväga de olika stralfarlernas egenskap alt
afskräcka. Della beror i min tanka icke blott af folkets culturgrad
i allmänhet, utan äfven af individens. Det beror jemväl
subjectivt af dennes moraliska och physiska tillstånd. Man
har ej sällan sett exempel af förbrytare, sorn, i medvetande af
deras fasta nervsystem, föredragit spöstraffet framför dess förvandling
till en lindringare straffart, och sådant utan tvifvel
derför att det fria tillstånd, hvari de hastigare försättas efter
undergående af det förra straffet, varit dem kärare, än befrielsen
från en snart öfvergående kroppslig plåga. Hr von Troil
har anfört ett dermed likarladt exempel, som bevisar detsamma.
1 allmänhet torde det kunna antagas, att i den mån som själsodlingen
höjer menniskan öfver djurlifvets spher, modifieras äfven
känslan af så väl själens sorn kroppens affliclioner. Men
här bör framför allt icke förloras ur sigte, all jemte straffets
egenskap att afskräcka, man med lagreformen afselt äfven en
annan egenskap — den alt förbättra. Del är en af den nyare
tidens vackraste uppgifter, utgången från sjelfva Christendomens
anda, och hvars verkliggörande lyckligtvis få motsätta sig. Vill
man alltså äfven delta ändamål, sä mäste man för sig uppställa
den frågan: hvilken straflärt förenar dermed egenskapen alt
vara erforderligen afskräckande? icke den frågan: hvilken är
absolut den mest afskräckande? — och under den förra synpunkten
torde uppgiften svårligen mera tillfredsställande kunna
lösas, än den blifvit det i det framställda förslaget.
I motsats Lill den tanka, att frihetsstraffet i allmänhet är
för lindrigt, har å andra sidan blifvit anmärkt, hvad ensamhetsfängelset
angår, alt det är för strängt, i sä målto att det verkar
förstörande pä brottslingens håde andliga och lekamliga tillstånd,
— d. v. s. att det medför håde sinues- och kroppssjukdomar
samt förtidig död; — att straffet öfvergår ifrån kroppens
254
Den 28 April.
spikning till en själens tortur o. s. v. Genom offentliggjorda
berättelser och brotlmålsslalistiker ifrån flera andra länder, har
det emedlertid blifvit tillfyllest ådagalagdt, att ensamhetsfängelserna
icke verka mera menligt på fångarnes helsa än något
annat slags fängelse, likasom att återfall bland brottslingar, som
undergått fängelsestraff i de efter Philadelphiasyslemet inrättade
häkten varit färre än ibland deni, som utgått från andra slags
häkten. Hvad Hr von Hartmansdorff nyss anförde ur Hr Hagdahls
berättelse bevisar ingenting mera, än att det ännu finnas
personer, som icke dela den allmänna öfvertygelsen om ensamhetsfängelsets
företräden; och delta är en sak, som vi förut
känna. Hr von Hartmansdorff har såsom ett bevis för delta
slags fängelsers förkastlighet citerat den uppgift, som Lector
Wallman uti sin reservation meddelat om dödligheten uti de
Parisiska fängelserne, att nemi. proportionen före isoleringssy—
stemets införande skulle varit 1 död af 138 och efteråt 1 af 10.
Det är skada att den värda reservanten icke uppgifvit källan
till denna uppgift. Hvad beträffar den sednare delen af uppgiften
eller en död af 10, så har jag dervid föga alt anmärka. Det
öfverensstämmer ungefär med de beräkningar, som genom trycket
offentliggjorda uppgifter vid banden gifva. Hvad deremot
beträffar siffertalet 138, så synes det uppenbart, att det tillkommit
genom skrif- eller tryckfel. Bland fria menniskor utvisar
propositonen af 1 död på 38, ett icke ogynsaml resultat. Enligt den
upprättade Svenska morlalitetstabellen, var dödligheten åren 1815
till och med 1840 såsom 1 till 22 i Stockholm, och 1 till 34
på landet. De i Frankrike af Inr. Ministern offentliggjorda
tabeller utvisa att förhållandet inom de Franska fängelserna under
åren 1817 till 1835 var såsom 1 lill 14 å 15, under åren
1840 lill 1842, såsom 1 till 12 ä 13. Enligt Tocqueville var
proportionen af fångarnes dödlighet i Philadelphias ensamhetsfängelser,
åren 1830 —1840 såsom 1 lill 30; men uti det vanliga
fängelset, som förut i denna stad begagnades, såsom 1 till 7.
Dessa uppgifter synas således icke väl stå tillsammans med den,
som flr Wallman härom meddelat.
Hr von Hartmansdorff har vidare uttalat den mening, att
då fangefsemethodernas antaglighet ännu mera berodde af försök,
Sverige, såsom ett fattigt land, borde afbida tiden oell draga
nytta af rikare länders ännu otillräckliga erfarenhet. Del är
emedlertid allmänt bekant, att man i en stor del af den bildade
verlden nu mera är temligen ense om Philadelphiasystemets
företräde framför hvarje annat, då fråga är om en strafftid, sorn
icke öfversliger 2:ne år. Med denna inskränkning är systemet
antaget i England. I Frankrike hafva Regeringen och Deputeradekammaren
gått ännu längre, och i Belgien har, på sätt
här redan blifvit anfördt, ett förslag nyligen af Regeringen blifvit
gjordt om förkastande af det förut antagna Auburnska systemet
och antagande af det Philadelphiska. För så vidt andra
länders erfarenhet får lill ledning för omdömet i denna del åbe
-
Den 28 April.
255
ropas, torde det anförda göra tillfyllest för att bevisa, att striden
är tillräckligen utkämpad.
Hr von Hartmansdorff likasom Hr Printzenskjöld har klandrat,
att man föreslagit borttagandet af flere nu brukliga kroppsoch
skamstraff, hvarigenom strafflagen skulle blifva så att säga
”fattigare”. Om rikedomen på straffarter, utan afseende på deras
beskaffenhet, kan gifva lagen någon förträfflighet, så torde det
böra medgifvas, att Europas sednare generationer handlat ganska
illa då de borttagit den mängd straffarter, som våra förfäder
inympat på strafflagarne. Jag säger den ”mängd”, emedan
historien lärt oss att den menskliga tankekraften icke i någon
riktning varit rikare än i uppfinningen af melhoder alt pläga
sina medmenniskor. Endast i det fall, att de ifrågavarande slraffarterne
vore ändamålsenliga, synes mig fråga skäligen kunna
uppstå om deras bibehållande. Hvad beträffar spö-och risstraffen,
fängelse vid vatten och bröd och landsförvisning, så hafva
andra talare redan förut bemött hvad i afseende derå emot förslaget
blifvit anfördt. Jag förbigår således detta.
Af Hr von Hartmansdorff är äfven yrkadt bibehållandet af
suspeusionsstraffet. De af lagberedningen anförde skäl synas
mig likväl hafva varit tillfyllestgörande för borttagande af detta
straff; men Hr von Hartmansdorff har sjelf derutöfver gifvit
mig ett ytterligare skäl. Han har nemi. sagt, att den en gång
invanda sysselsättningen gemenligen blifver för den äldre tjenslemannen
så kär och ^omistlig att ett afbrott deruti understundom
medför döden. A andra sidan finnér man exempel af, —
särdeles vid tjenster med ringa extra inkomst, — att lättjan
kan vara starkare än ambitionen, och att således suspensionsslraffel
kan emoltagas med verklig belåtenhet. Om jag ej irrar
mig, ingnfs icke längesedan en ansökning af en yngre tjensteman
uti ett af Rikets Collegier om förlängning af det suspensionsstraff,
som honom blifvit ådömdt. Då det emedlertid
hvarken torde böra afses, att suspension skall vara aequivalent
med dödsstraff eller utgöra en verklig fördel för den felande,
så torde delta bast bevisa straffets olämplighet.
Gr. Mörner bar emot penitentiärsystemet anmärkt, att det
icke verkar lika pä personer med olika kroppskrafter. Detta
är sant och instämmer äfven med hvad jag yttrat; men i ännu
högre grad gäller detta om spö- och risstrallen, vatten och bröd
o. s. v. Det oaktadt måste väl lagen göras lika för alla.
Samma värde ledamot bar uppgifvit, på grund af upplysningar
ifrån hufvudstadens domstolar, att brottens antal under
de sednare åren icke synnerligen ökats. Frih. Sprengtporten
har redan belyst detta förhållande. Jag vill blott tillägga, att
enligt en uppgift, som jag här har till hands, grundad på officiel
källa, utgjorde antalet af fångar på rikets fästningar och
tukthus vid 1841 års slut tillsammans 3739, men vid 1844 års
slut 4500. Således har under denna tid tillökningen af straffoch
correctionsfängar varit 761.
Hr von Hartmansdorff har yttrat den förmodan, att cell
-
256
Den 28 April.
fängelse på en månad enligt lista straffgraden uti förslaget omöj
ligen kan medföra någon förbättring hos förbrytare, som vanligen
inkomma uti fängelset utan tillräcklig kunskap, för att så
hastigt kunna förbättras. Om man också skulle medgifva detta,
så mäste det väl redan vara ett företräde framför de vanliga
fängelserna ätt ingen försämring kan äga rum.
Vidare har Hr von Hartmansdorff anmärkt, att tiden varit
för inskränkt för R. St. att besluta sig i frågan, emedan betänketiden
ej kan räknas längre än ifrån den dag, då LagUtskis
betänkande till RiksStin inkommit. Om tiden för R. St. att samla
kunskap i en sak skall räknas på detta sätt, så befarar jag
att den aldrig skall blifva tillräcklig för behandlingen af någon
vigtigare fråga, såsom lagverket, representationsfrågan o. 111. d.;
men mängden torde väl lyckligtvis vara af den mening, att en
samhällsfråga kan vara bekant äfven innan ett Utskis tankar
derom hunnit inhemtas, och att den således kan behandlas utau
att behöfva göra någon förändring i den constitutionella ordning,
som är gällande för alla mål.
Hr von Hartmansdorff bar äfven förmält sig finna del oklokt
att antaga den nya strafflagen, innan man är försedd med derefter
lämpade fängelsebyggnader; men jag frågar: är det rätta
ordningen, att först fullständigt förse sig med penitentiärfangelser,
och derefter taga förslaget 0111 ett penilentiärfängelsesyslem
till pröfning? Om det derefter begifver sig så, att förslaget bIifver
underkändt, — hvartill skola då fängelsebyggnaderna användas?
Månne icke den rätta ordningen är alt först afgöra lagförslaget
och, om det godkännes, bestämma en så rymlig prescriptionstid
för lagens inträdande i verkställighet, att fängelserna
och öfriga dermed sammanhängande preliminära anstalter
må kunna dessförinnan medhinnas. En och annan talare har
emot saken i allmänhet anmärkt, att den är allt, för ny, alt den
icke är nog utredd, att man icke har nog erfarenhet om det
nya systemets tillämplighet här i landet, att det icke änuu har
nog sympathier i allmänna omdömet för att bär införas o. s. v.
Om ett reformförslag, som under ett tredjedels århundrade varit
föremål för bearbetning och sorgfällig granskning af landets
ypperste sakkunnige, och som blifvit gilladt af de myndigheter,
hos hvilka den största erfarenhet och insigt i ämnet måste förutsättas,
om, säger jag, della förslag icke ännu kan anses mogel
till afgörande, då är det fruktansvärdt, att dessa samma ord
”nyhet och oerfarenhet” kunna blifva en oöfverstiglig förskansning
emot all förbättring i samhällsskicket. I sanning, mine
Hrr, örn våra förfäder med ett lika slags betänksamhet varit
otillgängliga för det ljus, som uppgått omkring dem, vi skulle
än i dag hafva famlat i hedendomens mörker! Den siste värde
talaren i näst föregående session har, i det han förklarat sig
mån om att upprätthålla den fria yttranderätten, funnit tjenligt
att i en så allvarsam fråga, som den förevarande, hvilken tager
i anspråk förståndets hela skarpsinnighet, äfven tala till in
bill
-
Den 28 April.
257
billningskraften. Af en tillfällig ephemeridisk anledning framkallade
lian skuggan af en hiindangången stor personlighet, för
ätt besvärja oss att orubbad bibehålla den gamla lagstiftningen.
För min del tackar jag honom för denna erinran. Med det dyrbara
minne jag äger af den oförgätlige, med minnet af hans
brinnande, sjelfuppoffrande kärlek till sitt nya fädernesland,
har jag en väckelse mera att i denna vigliga stund, dä det gäller
en sak af det största inflytande på detta fäderneslands framtida
väl, icke sky något bemödande för att befordra det. Jag
bar måhända mer än mången varit i tillfälle att inhemta kän
nedom
huru våra fängelseanslalter hittills varit beskaffade. Med
denna kännedom kan jag icke undgå alt genomträngas af en
själsskakande bedröfvelse, vid tankan på den stigande tillväxten
i fängelsebefolkningens moraliska förderf och smittan, som derifrån
fortplantar sig lill den fria befolkningen. Lifvades jag
icke af den varmaste åtrå att, så vidt af mig beror, medverka
lill en snar förbättring i detta sakernas skick, skulle jag anse
mig samla öfver mitt hufvud de svåraste blodskulder, och dä
jag efter den sorgfälligaste pröfning funnit det föreslagna nya
straff- och fängelsesystemet verksammast och säkrast leda till
detta önskvärda förbättringsändamål, så har jag icke tvekat
alt med min röst understödja det förslag, hvars framgång nu
beror på R. o. Ad:s afgörande.
Frih. Peyron, Gustaf Abrah.: Jag instämmer till alla
delar uti den siste värde talarens yttrande, och får lika med
honom yrka bifall på betänk. Dä jag nu har ordet torde det
tillåtas mig alt gifva ett kort genmäle till en värd ledamot, sorn
förut yttrat sig. Ilan bar sagt, att prygelstraffets bibehållande
vore nödvändigt under krig, och gaf tillkänna, att lian icke
visste huruvida de krigskamrater, som dä yttrat sig, hade sett
något krig eller icke. Jag får förklara, att jag lika med dem
tror, att prygelstraffet ingalnnda är nödvändigt, och beklagar
den befälhafvare, som skulle nödgas alt genom prygel vidmakthålla
stridslusten hos sina krigare.
Några ledamöter ropade på propos.
Gr. Frölich, David: I det ögonblick jag uppstiger, så
hör jag ordet propos. nämnas. Della är nog för mig att få ett
faktiskt bevis 0111 hvad jag redan förut visste, nemi. alt R. o.
Ad. skulle önska alt jag afstode ifrån att tala; men, mine Hrr,
jag kan det icke. Jag förutsåg alltför val i går, att när en
discussion blir uppskjuten ifrån en dag till en annan, så skall
åtskilligt inträH'a, hvarpå man icke kan vara beredd och som
är af en alldeles ny beskaffenhet. Likväl kunde jag icke förutse,
alt man skulle blifva inskränkt likasom till en viss tid
med discussionen, då den ovillkorligen skulle vara slut, ett förhållande,
som tydligen varit begagnadt här af ledamöter på den
andra sidan i denna fråga, för att till den grad trainera discussioneu
och upplaga liden, all andra derigenom factiskt skulla
10 H. 33
f) e 11 V8 A |i r i I.
blifva beröfvade tillfallet alt få yttra sig. Derföre bänder, alt
personer komma lill den, sorn skall få ordet, och bell naivt fråga,
0111 lian icke ämnar lala så länge, att han kunde fä emedlertid
gä bort och iila middag. Andra ledamöter af mina vänner
fråga: kan du icke byta om och få en annan lid efter jag
vet du har beredt dig på alt framställa den sidan af saken, sorn
jag anser vara den förnämsta, nemi. den politiska. Härpå kunde
jag ingenting svara; men jag linner mig nu i det predicament
atl lill Hr Gr. och Landtm, framställa, om icke uti den
framställning, sorn är gjord, ali frågan ovillkorligen skall afslulas
i dag, någon ändring, med H. o. Ad:s bifall, skulle kunna
göras. Jag ber atl få förklara, alt jag icke allenast anser det
enligt nied det säll, hvarpå dylika frågor uli andra länder behandlas,
atl dertill kunna älgå icke allenast en, ulan lee lill oell
med fyra dagar, när sä behöfves. .lag har bär sell promemorior
antecknade af deni, som troligen icke ämna ali afstå ordet
i fall jag skulle göra det. Här linnes t. ex. en talare pä samma
bänk, som liar full rällighet alt svara på frågan, emedan
han är ordförande i del Utsk., sorn har framlagt delta betänk.
Dea ledamot till hvilken jag egentligen ämnar atl rikta
mitt lal är borta. Han liar icke Hylt ifrån striden, ly dertill
är han för mycket stridig, men han har anspråk pä all en parlamentarisk
sirid skall fortsättas pä det vanliga sä 11 et, och dä
han, såsom jag, är malineux, sä är det väl härdt att nödgas
dröja med siu middag lill eller kl. 6. Min kroppsliga conslitution
hindrar mig väl icke ifrån att fortsätta utan middag;
men min uppfattning af frågans vigt förbjuder mig att vika
härifrån, om så skulle vara att vi icke kunna få plenum äfven
i morgon. Att fä lala för tomma väggar händer mig väl icke
nu, men det skulle blifva händelsen om jag talade i sak. Jag
får derför förklara, alt jag icke denna gäng ämnar ingå uli saken,
ulan tvertom, i händelse Hr Dalman är tillstädes, sä ber
jag att få förklara för honom, alt, ehuru lian i ganska stor välmening
uti siu tidning omnämnt mig såsom talare och dervid
nämnt, att jag var lycklig, sä får jag säga honom att jag icke
var lycklig, (och jag är sällan lycklig) och all jag i Lördags
var olycklig deruti, alt Hr Dalman alldeles icke förstått mig, och
alt han i den korta strof, hvari han nämnt min obetydliga person,
nedlagt icke en, ulan tre ä fyra omständigheter, uli hvilka
jag var alldeles olycklig alt icke blifva förstådd af llr Dalman,
ulan äfven ;} ä 4 andra smärre omständigheter, deruti lian, åtminstone
till någon del misstagit sig om min mening. Jag kan
t. ex. icke, dä mitt namn nu mera så sällan nämnes uti de tvenne
mest lästa liberala tidningarne, undgå alt reclamera det yttrande,
alt jag, just i denna fråga, sorn afser borttagande af de
alflicliva st ra Ilen, skulle hafva gifvit en af mina motståndare,
som ingalunda är af mina flender, Hr von Hartmansdorff, på
pelsen. Det är sagdl, alt jag gifvit Hr von Hartmansdorff
pä pelsen och att jag varit hårdhändt emot Hr Tersmeden.
Jag nekar, alt jag haft för afsigt att det ringaste röra de
Deri 28 April.
250
omtalla personerna. Hvad den om Inlia polsen beträffar, sa vet
jag, att den är ogenomtränglig, åtminstone för mig. Ja, jag går
så långt, ali jag icke vill vidröra någons pels, icke ens Hr Dalmans.
Hvad åter beträffar bans referering af mitt yttrande vid
delta tillfälle, så har lian behagat debitera mig för alt hafva
sagt, att det alldeles icke belnifdes någon erfarenhet för att
bevisa företrädet af ett sådant system. När jag talat derom,
så har jag icke sagt, att det ej belnifdes någon erfarenhet, ulan
tvertom har jag sagt, att den erfarenhet, sorn är svårast att vinna
i verlden, nemi. meuniskokännnedomen, deri behöfves; men
att den, som förvärfvat densamma, dels igenom studier dels igenom
egna observationer, den är i tillfälle att afgöra principen
af denna fråga. Del ifrågavarande grundade sig, sade han, efter
min förmening, på en sann phil oso pli is k princip. Philosophisk
princip, mine Flrr, hvad är del? De principer, som philosophen
sysselsätter sig med, kunna samtliga stå eller falla, och
några principer, som kallas philosopliiska, får jag säga att jag
icke känner. Om jag baft eli sådant uttryck, skulle jag säkert
justerat del, men emedlertid lärer det väl nu vara föga värdt
att vederlägga det, ty äfven om jag icke sagt sådant och styrker
delta, sä slår det likväl alt liisa i Dagligt Allehanda.
Jag tager mig nu friheten hemställa, om icke Hr Gr. o.
Landtm, täcktes till Ii. o. Ad. framställa propus, derom, att öfverläggningen
må få fortsättas i morgon.
I anledning af denna Gr. F föl idis hemställan, fästade H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, uppmärksamheten derpå, att R. o. Ad. icke
fallat något beslut om en viss lid, inom hvilken öfverläggnin
f>en
borde vara slutad, och att den af II. I.x. gjorde framställ
>
^
liing, som Gr. Frölich omnämnt., endast innelatlal, att plenum,
utan något derom utfärdadl anslag, komme att under eftermiddagen
utan afbrott fortsättas. Om öfverläggningen i dag icke
kunne afslutas, följde deraf, att den måste fortsättas en annan
dag, dä den ytterligare, derest den ej eller dä komme all afslutas,
borde afbrytas, för alt en sednare dag fortsättas, och
H. Ex. kunde således icke (inna hinder för någon af Ståndets
ledamöter ali i dag yttra sig i ämnet, likasom det kunde ske
i morgondagens plenum, derest icke öfverläggningen dessförinnan
förklarades vara fulländad, uppå derom framdeles af H. Ex.
skeende framställning.
Gr. Frölich: Jag har nu åtminstone gjort hvad jag kun
nat
för att undvika obehagligheten att triilta R. o. Ad. samt
äfven hädanefter medan jag har ordet få höra ropas på propos.
Härefter uppläste Gr. Frölich följande anförande:
Del torde icke hafva blifvit obemärkt af R. o. Ad., att,
under sisth Lördags debatt, llr Gr. Mörner pä ett nästan förebrående
sätt tillbakavisat min anmärkning, att förevarande fråga
hade en politisk betydelse, äfvensom alt Hr von Hartmansdorff
genom sitt argumenlalionssäll i början af debatten uppenbarligen
röjt, all hau dervid bade ett politiskt ändamål, hvil
-
260
Den 28 April.
ket jag ock försökte att sedermera bevisa, och hvaraf jag trodde
mig detstomera befogad att säga, det frågans politiska sida
förtjente högsta uppmärksamhet på delta rum, som Hr vou
Hartmansdorff torde höra anses som ledare af ett parti vid
riksdagen.
Orsaken hvarföre Hr Gr. Mörner skulle anse för sig nödvändigt
att jäfva min anmärkning och hvarföre han ej skulle
tillåta att frågan betraktades å dess politiska sida, torde kanske
ej så lätt inses af dem, som icke lika med mig gjort parliernes
inre principer och inbördes ställning till föremål för ett
allvarligt studium. Och som jag just i dessa dagar i offentligt
tryck yttrat mig bestämdt derom, så hade jag nödvändigt ett
särskildt intresse af all iakttaga och begrunda allt hvad som
j någou mån kunde leda tili klarare åsigter af de till partierne
höranda personernes särskilda politiska karakterer. Möjligtvis
var jag härigenom bättre beredd, än de flesta, alt bedomina
förhållandet, och om jag fått tillfälle att genast replikera
på Gr. Mörners förebråelse, så skulle, lika som nu, och långt
ifrån att tillskrifva den någon uppstådd farhåga för yttranderätten,
jag endast hafva tillkäunagifvit min tro, att Hr Grefven,
som sade sig betrakta denna fråga blott ur en juridisk
synpunkt, med en redlig domares vanliga afsky för inblandning
af politiska bevekelsegrunder, icke särdeles bekymrade
sig om frågans politiska följder. Men dä jag nu och pä delta
sätt åter hemhär åt denne politiska motståndare min mest oinskränkta
högaktningsgärd, såsom opartisk och oförskräckt tolkare
af lagen, och just derföre kati försäkra, att jag icke ett
ögonblick ressenteral hans förebråelse såsom gifven utan all politisk
eller taktisk hänsigt ; så kan jag dock icke undertrycka
den förklaring derjemte, att äfven häri röjdes det vanliga felet
i Gr. Mörners yttranden såsom lagstiftare, nemi. alt vara
alltför litet politiska. Och då yttranden af andra aktningsvärde
ledamöter af detta Hus hära samma stämpel af politisk
underhaltighet, så anser jag det af vigt att derå fästes närmare
uppmärksamhet.
Jag hade tillfälle redan i Lördags anmärka, att Hr Cederschjöld,
Pehr Gustaf, vid sidan af sin förträffliga philosophiska
deduction, deri han visade huru förevarande lagstiftningsfråga
till sina principer kunde intuitivt bedömmas, emedan de kunde
härledas från en riktig uppfattning af menuiskans natur, äfvensom
att den Christna lärans moral borde bestämma en hvars
åsigter öfver nödvändigheten att ju förr dess hellre antaga
dem i verksam lagstiftning, så imperativt att snart sagdt alla
skrupler dervid borde bortfalla, att, säger jag, Hr Cederschjöld
dock deruti visade mindre politisk skarpsinnighet, dd han förmodade,
att alla skulle lika med honom hylla principerne endast
för det de voro höga, ädla och systematiskt ordnade, under
hvilken förmodan han ingick i detalj af några enskilda falt
på sådan benägenhet att sluta sig till systemer — således dragande
allmänna slutsatser af några få enstaka företeelser. Jag
Den 28 April,
261
fruktade då liksom nu, att han icke skulle lyckas flista mångas
uppmärksamhet vid sin philosophiska deduction, ej eller
draga några till sin mening genom sina exempel, så länge Husets
uppmärksamhet egentligen var riktad på frågans politiska
natur. Del var derföre jag ville framställa de politiska sidonie
till åskådning, såsom ett hufvudföremåi, under hopp, att
Husets majoritet liksom skulle baxna för alt denna gången instämma
med sin ledare. Mer än en gång hade jag haft tillfälle
att genomskåda denne ledares taktik; för dess ihärdighet
behöfver jag ej ånyo betyga min respect, och jag var icke nu blind
för den framgång, som kunde vinnas genom ouppmärksamhet å
hvad som visserligen icke eljest tillhörde den egentliga lagstiftningsfrågan,
eller här endast betraktade dess intrinseka natur,
men hvaraf dess öde nu troligen skulle hero, just derföre, att
flere ledamöters åsigler voro så klent politiska, att de dels icke
observerade hvarthän Hr von Hartmansdorfls taktik och hans
politiska syftemål skulle föra utöfver den gräns majoriteten
såsom parti kunde vilja ernå, dels ock huru vissa personer
rangerade sig på hans sida ulan all hänsyn till det politiska,
för hvilket de lika med Gr. Mörner hyste en viss afsky. Jag
skall strax! återkomma till den mer positiva förklaringsgrunden
häraf, men her att fä försl utmärka en annan nuance med en
viss anstrykning af politicerade, som likväl, ty värr! enligt min
oförgripliga mening, är af den ari, der man invecklar sig genom
bruket af den eclecliska skolans mystiska statslheoris termer,
så att abslractioner och sinnebilder åstadkommer ett fullkomligt
virrvarr i begrepp och slutsatser, allt mer och mer
aflägsnandc lagstiftaren från enkla och klara sakförhållanden,
äfvensom frän det verkligen sanna rörande de högsta principerne.
Alt jag icke haft eller har ringaste afsigt att med
nämnde aumärkmr förolämpa någon person torde en hvar inse,
då jag dels förklarar, all efter mitt begrepp det alls icke är
underligt att män med den mest aktningsvärda karakter och
eljest begåfvade med ljust förstånd blifvit insnärjde i nämnde
skolas satser, helst densamma under mer än ett halft sekel ideligen
och rastlöst arbetat på att distillera och raffinera sitt ordkram,
så att det skulle kunna bemäktiga sig sinnena hos de af
våra ynglingar, som vid Universitelerue egnade sig åt det civilistiska.
Jag har tillförene mer än en gång yttrat mig härom,
men jag anser såsom en pligt att återupprepa anmärkningen så
ofta anledning dertill gifves, ty detta torde vara enda medlet
alt bekämpa skolans elaka inflytelse i sednare tider.
En äfvenledes högst aktningsvärd man, mera jemuårig med
mig, står med sin nuance ganska nära intill detta egna politiska
säll alt se och resonnera, i det han later hinda sig af vissa
politiska satser, dem han troligen anser såsom politiska axiomer,
ehuru politiken äger ganska få dylika, om något enda, men
hvilka han pä matematiskt sätt strängt tillämpar, utan att tillse
till hvilka resultater de leda. Denne lika ädle som kunnige
man, gaf oss i lördags en profbit på ett eget historico-matcma
-
202
Den 28 April.
tiskt politicerande, då han gaf oss tillkänna sitt hufvudskål för
ogillande af penitenliärsysteinels principer, sägande, ”att ett
folk horde utveckla sina egna äldre lagsliftuingsgrundsatser och
icke antaga nya.” Om han nu hade sagt, att så göra vanligtvis
de fleste folk, och alt det ofta möter nästan oöfvcrvinnerliga
hinder att förmå folken antaga nya grundsatser, enär hos
flere generationer efter hvarandra begrepp blifvit inpreglade af
den bestående lagen, hvilka utöfva sitt inflytande pä förmågan
att föreställa sig möjligheten af andra grundsatser; då
hade han onekcligen haft rätt, ty då hade lian blott hänvisat
på naturen af de svårigheter man hade att mola för införande
af bättre principer, i synnerhet när fråga var om del, sorn mest
rörde de lägre och mera obildade samhällsclasserne; och då
hade äfven ljus blifvit spridt öfver den nytta, som erfarenhet
eller rättare experimenterande kunde medföra till att öfvertyga
nämnde classer om det rätta; men dä satsen framställdes såsom
en politisk skyldighet att utveckla gamla grundsatser, till hvilka
conseqvenser leder den väl dä? Jo, att om ett folk olyckligtvis
råkat ut för falska grundsatser vid deras äldre lagstiftning —
och jag frågar hvilket folk väl kan skryta af alt hafva undvikit
sådant i allo? — så skulle de ock i all evighet vara för—
pligtade bibehålla dem, ja utveckla dem, hvilket mätte vilja
säga, att göra de falska grundsalsernes välde och inflytande
ännu starkare och vidsträcktare. Sålunda när Chinesare, Hinduer
och Turkar fått theosophiska principer till grundval för
hela deras statsförfattning, äfvensom för civila och eriminella
lagar, så bar det varit lyckligt och ratt att dessa principer
fått en hög grad af utveckling? När Paraguay grundades af
Jesuiter, naturligtvisicke under glömska af sektens hufvudsakligaste
princip, nemi. af inbördes spioneri, så skulle denna infernaliska
princip immerfort utvecklas till surrogat för alla andra
reglor vid juridisk procedvr, såsom öppen angifvelse, opartiska
vittnen, offentlig ransakning och laga dom. Jag icke blott
förmodar utan är viss uppå, alt den värde ledamoten skall häpna
för desse slutföljder af bans politiska eller rättare lagstiflningsaxiom,
och jag trotsar bans förmåga alt kunna visa, det
icke de sini följder, jag nu deraf dragit, äro lika logiska, som
den tillämpning han af samma förmenta axiom gjort i andra
afseenden, såsom när han förfäktar ständsskilnadsprincipen, hufvudsakligen
derföre att den har ett sekels historia till underlag.
De som resonnera så, antaga alltid det faetiska för att
vara det rätta eller så nära nog det rätta, alt man aldrig- må
vidröra principen utan blott utveckla den. Oaktadt all deras
upplysning och oaktadt tydligen ådagalagde brister i det fa etiska,
just härrörande, icke af brist på utveckling, ulan af oriktiga
grundsatser, hysa de en sådan vördnad för förfädrens oftast
principlösa och blott tillfälligtvis antagne grundsatser, att
de låta binda sig af slika axiomlika men odugliga allmänna
satser och icke förmå derifrån lösgöra sig.
Nu mera speciell till Gr. Mörners åsigler, dem jag tagit
Den 28 A pi il.
203
mig fri li cl en klandra såsom allt för litel politiska, helst de äro i
inskränkt mening juridiska och icke legislativa. Efter min
förmening bedömmer Hr Grefven de nya lagslifluingsprinciperne
för brottmål såsom voro de kallade alt stå till rätta inför
en domstol, som endast hade 1734 års lagbok jemte lagförklaringar
på sitt dombord liggande. Efter de föreställningssätt,
sorn desse äldre lagar till en del alstrat, bedömmer han hvad
sorn skulle inträda under nya. Med andra ord: han går icke
gerna en hårsmån ifrån inverkningen af de gamla satserne,
hvilka genom häfd antages hafva blifvit riktiga. Del är klart,
att hvad sorn dä strider deremot i de nya skulle vara oriktigt.
1 allt kail naturligtvis icke Hr Grefvens omdöme hafva vidhållit
denria regel, och det vore således ej korrekt att säga,
det alla hans skrupler voro sä beskaffade, men jag tyckte mig
märka att de Heste voro del. Detta blef för mig synnerligen
märkbart, dä Hr Grefven började utveckla del nya systemets
förmenta brist deruti, att det, med förkastande af flere äldre
stralfarter, hufvudsakligen li i be holle endast fängelse ”Hvad
betyder,” sade lian, ”två månaders fängelse för en brotts
ling
såsom afskräckande sirad’”? Hr Grefven har således räll,
att vid sidan af de mångfaldiga, svårare oell mera skymfliga
straden af kroppsligt afflieliv art, äfvensom de för den girige
eller utfattige ofta vidrigare bötesstraffen, två månaders fängelse
nu, efter vära lagar, destomiiidre förekomma med afskräckande
betydelse, som man, ty värr! ofta arresterar och i fängelse
inspärrar den lill brott oförvundne eller blott lättsinnigt felan
de,
ali der förbida mer än tvä månader. Just derföre alt sjelfva
lagskipningssystemel jemte straflsyslemel har dessa stora
brister, blir allt fängslande inför opinionen icke allestädes hvad
det borde eller kunde bli, nemi. betecknande en för hvarje
inenniskas karakter motbjudande handling af straffande natur.
Den aldrig sjelf straffade, d. v. s. den, sorn icke sjelf antingen
erfarit hvilket stråff frihetens förlust medför, eller intuitivt
gjort sig reda för stralfels, på rent psychiska grunder bittra
beskaffenhet, den drager förhastade slutsatser deraf, alt man
nu ser mången liknöjdt uthärda fängelse. Ar det icke klart,
ali sådan liknöjdhet, heror på orsaker, sorn under ett annat system
böra försvinna, såsom t. ex. alt nu ofta orättvisan af fördröjd!
fängslande omgifver den brottslige med en gloria af martyrdom
inför allmänna opinionen, hvilken hjelper honom alt
förakta oell trotsa lagen, och att lian får tillfälle i fängelset
till ständig äggelse af låga passioner, hvilka så länge de retas,
undanskjuta all inre mental bestraffning. Jag tror fullt och
fast, att i den män Gr. Mörner för ett ögonblick vill glömma
bort sin lagbok och sitt domarevärf, skall hans egen moraliska
finkänslighet för honom uppenbara, att opinionen om betydelse
af straff måste vara progressiv såsom 0111 allt annat, i män
af stigande själsodling eller s. k. bildning. Jag tillåter mig
också nu laga Hr Grefvens egna höga grad af moralisk hildning
lill exempel och prof för min sats. För honom vore det
2fl4
Den 28 April.
säkerligen den högsta grad af straff, som hans individualitet
förmådde hära, ja som vore mer än tillräckligt för honom afskräckande,
notabeue i hvad han möjligtvis kunde fela, om
nemi. en domstol för honom och hans ädla likar utrustades med
den förfärliga stralfmakt att kunna förklara hans yttrande i något
fall för osant och grundlöst ur en moralisk synpunkt. Om
detta exempel icke är fullt användbart för män af Gr. Mörners
karakter och bildningsgrad, så är det derföre, att för honom
behöfves icke hvarken strafflag eller domstol, emedau afsky för
oinoralik handling och osanning är tillräcklig, utan en påföljd
af stadgadt straff. Det är för subjeetet moraliskt omöjligt att
vara osann. Om nu det subjectiva häri hos Gr. Mörner af honom
uppfattas objectivt såsom en menniskans tillhörighet i allmänhet,
då hon iir oförderfvad och lefver under milda och
rättvisa lagars inflytande, så är jag viss, att han ej skall bli
den sisle alt erkänna, det alla strafflagar måste hafva afseende
pä den bildning menniskan i samhälle kan få och den opinion,
som om straff kan utvecklas, och att lagstiftaren icke lika med
domaren har att uteslutande hålla sig lill uppfattningen blott af
hvad som är. Icke allenast psvchologiska grunder, utan erfarenheten
har redau till öfverflöd bevisat, alt humaua brotlmälslagar
utbreda inflytelsen af moraliska lagen i det de undanrödja
anleduingen till trotsande, hämndbegär och vilda
passioner.
I sanning vore det ock skada, om icke män, sådane som Gr.
Mörner, vid utöfvande af deras lägst i fia re ka 11, ville se sakerne från
deras så beskaffade politiska sida, den nemi. då politik numera,
efter Miss Martineaus bekanta uttryck : ”politics are morals,” måste
anses i dess högre uppgifter alldeles oskiljaktig från
moralen, oell i detta afseende icke endast den subjectiva moralen,
ulan hos hela inenskligheten objeetiva, hvilken politiken
bör söka att framkalla och utveckla. Det finnes, tyvärr, nog
andra, hvilkas sinne och karakter ieke gifva åt politiken den
högre lyftning, den i detta tidehvarf borde få, och för hvilka
osauna och sofistiska satser icke äro så motbjudande, alt handlingens
omoraliska natur afskräcka dem. Val skulle de göra
ett förfärligt väsende af en formlig så kallad dementi, gifven
med vissa starka ordalag, men för öfrigt synes det osanna och
sofistiska utgöra en väsendtlig del af deras lågartade politik, den
der icke stiäckes till annat högre föremål, än att vinna seger i
en debatt eller genom en votering. För dem skulle ett tribunal,
äfven utan andra straff än ett idéelt sättande utom sanningens
gebiet in uti lögnens och sofisteriets celler, bli en något
besvärande inrättning, ehuru visserligen äfven då, oansedt alla
andra skamstraff upphört, en och anuan torde ha nog hård
panna att trotsa allmänna opinionen och den högre grad af
bildning, som framkallat en sådan anstalt. Någon gång i en
framtid skall bildningen höja sig för alla classer äfven i vårt
fädernesland, om vi, som nu lefva, med utrotande af kroppsligt
af
-
Den 28 April.
265
affiictiva och förnedrande straff, bevisa att vi tro mera på menniskonaturens
förmåga af förädling, då man erkänner dess rättigheter,
än frukta för det ondas seger, hvilken aldrig kan bil
hvarken allmän eller varaktig, lik det godas. Hvad är det annat
den kongl, propos. af oss begär, än att vi skola låta fara
de straffarler, som hos oss och i alla civiliserade länder befunnits
både förnuftsvidriga och ändamålslösa? Icke är fängelsestraff
hos oss en nyhet, utan tvertom en ganska gammal sak;
hvilande på en grundsats, som medgifver myekeu vidare utveckling?
Ingen våda kan vara, att delta stråffsätt, äfven då
det blir det enda, skall bli antingen otillräckligt eller alltför
pinsamt, då, som man bör hoppas, alla andra principer för lagstiftning
och styrelse samtidigt utvecklas under de i allo högsta
priuciperne af rätt och sanning. Alt motsätta sig från folkets
sida den förslå allmänna regeringsprincip, som tydeligen innebär,
att den utgör en del af ett regeringssystem på sådane grundvalar
fotadt, det anser jag vara den vådligaste politik och
tillika den mest lågartade som någorstädes blifvit försökt.
I fråga om detaljerne åter kan vara mycket att säga. Och
jag ber alt få förnya min, sisth Lördags afgifna uttryckliga
förklaring, att ehuru jag nekade värdet af experimenterande,
för ändamål att upptäcka om penitentiärsystemets principer
äro rikliga, jag dock icke gör mig några illusioner öfver de
svårigheter man här i Sverige, som annorstädes, har att möta
under den första tiden efter systemets införande. Jag tror
dem tvertom vara ganska stora, och att en längre lid fordras
innan fördelarne af systemet bli påtagliga; ty dessa svårigheter
ligga ej allena i opinioner, i synnerhet hos den lägre folkelassen
hemtade ur det förflutna, i dess elaka vanor och böjelser
— hvilka icke förr än med generationens förnyelse kunna
till betydlig mån försvinna — utan ock i brislen på tjern
liga
hjelpmedel i fråga om förbättring och återinförlifvande
i samhällets sköte af de genom nuvarande begreppet om straff
derifrån alldeles och för alltid uteslutne. Experimenterande
kan således icke undvikas, men med hela systemet på en gång
och på Svensk botten. Hvarje statsman borde inse, att allt
annat experimenterande och alla väl möjliga men icke säkra
analogier frän utländska experimenter väl kunna upplysa, men
ingenting afgöra; helst hvad som här är rätt, och mest passande
rörde detaljerne, icke kan uppfattas annorlunda än såsom
ett agregat af resultater från riktiga principer, riktig tillämpning
i allmänhet, utbildade riktiga opinioner och successivt iakttagne
modificalioner. Afven jag har i andra länder, England
och Frankrike, sett experimenter med systemet under åtskilliga
modificationer och tyckte mig då finna, att kunskapen om
den rent techniska, så högt den än redan blifvit drifven, icke
skulle göra det experimenterande, jag menar, öfverflödigt; men
icke föreställde jag mig någonsin, att man hvarken skulle betvifla
principernes riktighet ej eller fann jag någon, som redan
10 H. 34
266
Den 28 Ap rfl.
antagit deni, hafva genom anställde experimenter kommit i
tvifvel om principernes riktighet fastän sättet för deras utförande
ännu omlvistas och troligen aldrig lili öfreralit lika. En
ömkelig politik oell ömkelig lagstiftning skulle det vara, som
låt sig hejdas i sin gång framåt af slika consideralioner, ty
alltför mänga tviflare äro fäkunnige nog, att draga allmänna
slutsatser af enskilda till utseendet eller verklighet dubiösa
fall, när ett experiment blifvit verkstäldt antingen orätt eller
i alltför liten scala. Motståndare skola då genast fatta i det
misslyckade och sprida förskräckelse för en sak, dervid dylika
omständigheter dels alltid äro oundviklige dels på det hela
ingenting betyda. När jag i sällskap med Amerikanska Ministern
vid Berlinska hofvet Wheaton, då i Paris, besökte fängelset
derstädes för yngre förbrytare, förekom ett tern ligen
långt samtal med en catholsk prestman, sorn hade till uppgift
att inplanta religionsbegrepp och moral hos ynglingarne. Sedan
jag afdiört honom en stund, kunde jag ej underlåta att göra
den reflexion, att vi i Sverige kunde hysa vida större förhoppningar,
i fall denna maktpåliggande sak lemnades i händer
på vårt Svenska presterskap, helst det genast upptäcktes hos
calholiken, att, vid sidan af hans omisskänliga nit och stora
talenter, han, lika med sina religionsförvandters allmänna åsigter,
dock hufvudsakligen yrkade passiv lydnad och, alt lian i
allmänhet, om villkoren för laglydnad och moralitet samt sätten
att inplanta begrepp och vanor derom i de ungas sinne,
stod långt efter sitt tidehvarf. Jag torde icke behöfva nlveckla,
huruledes han mycket och mest påräknade sinnets förskräckelse
och alt deremot skattade viljans frihet och sjelfständig
pröfning temligen ringa. Efter min tanka kan intet nit ersätta
eller någon predikaregåfva skyla det felaktiga i en sadau
riktning vid uppfostran, minst dä de som skola uppfostras redan
brutit isen och öfvervunnit de varningar den inre rösten
till afskräckande gifvit. Som sagdt är, då jag hörde detta och
såg verkningarne deraf på de ynglingar, med hvilka denne
uppfostrare ville för oss exemplifiera sina gåfvor och sin framgång,
trodde jag mig hafva fått en af nycklarne till gåtan,
hvarföre det eljest med utomordentlig sorgfällighet utbildade
.teckniska i fängelsets inrättning icke lemuat alla de väntade
resultaterue, hvilka dock på det liela syntes jeinförligtvis vackra.
En erinran i Lördags om mina vid nämnde besök i la
Iloquelte väckte förhoppningar på det Svenska presterskapets
hällre anda kunde ej annat än öka min bestörtning, då jag hörde
uppläsas det Verdict öfver principerne, som Ståndets beslut
utandades och af hvilket ingenting framlyste klarare, än det
ringa nit för en sådan sak, delta presterskaps här församlade
ledamöter ådagalagt. Hvad jag härom yttrade, under inflytelse
af en sådan känsla, referade sig dock endast till presterskapet
såsom politisk institution och icke ett ögonblick glömde
jag hvarken de högsinnade undantagen inom Ståndet, ej eller
den renare anda, som lätt skulle utbreda sig till hvarje med
-
Den 28 A p r i 1.
267
lem af classen, eller det Svenska presterskapet i allmänhet,
om blott den fördömda politiska slåndsskillnadcn en gång afskallädes.
På denna sak voro mina tankar så nästan uteslutande
riktade i det, ögonblick jag talade, alt det var mindre
underligt, om jag bedömde hela Ståndet blott ur synpunkten
af ett politiskt binder för alla reformer bär i landet och således
motsatt dess egentliga höga och välgörande bestämmelse
af lärare och handledare i den Christna lärans sköna och gudomliga
moral. De fleste hoppas jag icke misstogo sig hvad
jag i Lördags menade med hänvisning till frågans politiska
sidor; men en hvar kan nu inse, att jag haft skäl till alt yrka
en sådan hänsigt ur mer än en synpunkt, då jag riktade mina
anmärkir emot Hr von Hartmansdorffs politik såsom slående i
samband med PresteStts majoritet. Det är ganska sant, att jag
yttrade, det denna riksdags politik borde betraktas med afseende
på det håll, hvarifrån frågan om penitentiärsyslemet blifvit väckt,
men icke trodde jag att någon på denna sidan skulle vilja ge
en sådan förklaring åt mina ord, som Gr. Anckarsvärd gjort.
Då jag fordom såsom en af den illa sammanbållne ”gemenskapen”
stridde vid den ädle Grefvens sida i opposition med det
dåvarande regeringssystemet, tillät jag mig aldrig den ringaste
allusion på den då regerande Monarkens personlighet, icke en gång
då, när denna lyftades högt öfver skyarne, och jag lärde mig
då inse, att under ett förändradt system och en annan Monark
det skulle egentligen derföre vara farligt att yttra möjliga individuella
och personliga sympalhier på detta rum, emedan det
var klart, att så snart en ledamot ansåg sig berättigad alt berömma,
sä kunde en annan känna sig frestad, på samina sätt
som jag var fordom, till motsatsen. Min mening, då jag om
nämnde
det håll, hvarifrån frågan om penitentiärsystemets antagande
i Sverige nu pä allvar kommit, var icke eller i ringaste
mån att anspegla på vår nuvarande Ronungs politiskt litterära
förljenster eller det rykte derföre Han åtnjöt hos utländningen,
ja icke ens på högstdensammes personliga önskningar.
För mig var det nog, att såsom medlem af lagstiftningen besinna,
det frågan om en så stor och nyttig reform var nu väckt
af Konungen och dess Regering, och att det skulle vara en po
litisk
märkvärdighet af en högst egen och för lagstiftningen
menlig art, om reformen från vår sida skulle förhindras. Jag
är ganska säker på, att jag skulle hafva yttrat mig pä alldeles
samma sätt emot Hr von Hartmansdorff och hans parti
om Högstsalig Konungen ännu regerat och om notabene Han
låtit propos. till Ständerne härom afgifvas, och än mer om Han
tillika ställt sig alldeles neutral i den stora nationella frågan
om representationens ombildning, så som Konung Oscar I nu
och hittills gjort. Det var tydeligl för en hvar, att jag sjelfmant
förkortade mitt anförande i Lördags, då jag märkte Husets
oro och bristande uppmärksamhet. Mer än en gäng har
jag varit utsatt för att duka under för en så svår inflytelse
för hvarje talare, då, med så ringa skicklighet som jag, man
2GS
Den 28 April.
måste yttra sig öfver ett inveckladt ämne ex tempore oell muntligen,
och jag är derföre glad, att nu hafva fått tillfälle, ur de
flere politiska synpunkter jag hade i sigte, skriftligen utveckla
min mening med frågans politiska halt och vigt. Hr von Hartmansdorff
sjelf, i fall han misstyckte den vändning jag sökte
gifva åt discussionen, skall dock icke fortfarande göra så derföre,
att han ser någon afsigt att förolämpa, utan blott deri
nuna ett prof på den djupa respect jag hyser för hans politik
och hans taktik inom detta Hus, hvilken respect ålägger mig
skyldigheten att följa dem håda med spänd uppmärksamhet, och,
sä vidt mina ringa krafter förmå, afslöja dein, för alt hindra
deras seger. Låten mig nu, mine Hrr, öppet uttala hvad jag
förmodar vara den värde ledamotens politik och huru den blifvit
uppenbarad af den taktik han här begagnat. Jo, den förra
har sin grond i den alldeles egna conjunctur, hvaruti lagstiftningen
(d. v. s. Rikets Ständer) sig befinner, så länge Konungen
står neutral i representationsfrågan. Men jag är långt ifrån
att klandra att Konungen sä gör, och jag har annorstädes utförligt
yttrat min tillfredsställelse häröfver; men det är mer än
sannolikt, ja alldeles påtagligt och uppenbart, att båda partierne
skola härunder, ehuru indirecte, söka draga Konungen på
sin sida, då den sida, till hvilken Hr von Hartmansdorlf hör,
har ett alldeles eget sig förbehållet medel att använda, nemi.
att med den makt att afslå Konungens propositioner, hvartill
grundlagens paragrafer berättiga, hänvisa på stationarism såsom
ett villkor för att vinna partiets bevågenhet. Detta visar partiets
karakter i hela dess antinalionella nakenhet. Jag hoppas
hafva fullkomligen opartiskt ställt riksdagspolitikens verkliga
betydelse pä dess rätta ståndpunkt partierne emellan, då jag
medgifver, att det andra partiet, ehuru saknande nämnde medel,
dock äfven skulle önska vinna Konungen för sig. Att
döinma partierne emellan, i och för dessa ömsesidiga afsigter,
tillhör väl icke mig, och allt hvad jag derom kan och får säga,
är, att om Hr von Hartmansdorff ä ena sidan har förtjensten af
fullkomlig conseqvens, då han äfven i förevarande fråga kastar
sitt och partiets inflytande i vågskålen emot den, uti propositionen
framträdande, Konungsliga myndigheten, så kan jag ä andra
sidan, åtminstone för egen del, öppet vädja till det factum,
att jag icke hittills med elt enda ord i alla mina politiska
skrifter eller muntliga yttranden ens omnämnt frågan om penitenliär-syslemet
och H. M. Konungens personliga andel i denna
frågas framställande till verkställighet, ej eller har jag märkt,
att det parti så gjort, till hvilket jag af grundsatser skulle sluta
mig, om och när jag en gång finge se detsamma till samma
grundsatser renadt och starkt framstå. Nej först under Lördagsdebatten
bestämde jag mig för att deltaga i discussionen häröfver,
och endast derföre, att jag ville försöka bekämpa det
bruk af denna fråga, som jag tyckte mig finna af Hr von Hartmansdorifs
argumeuter att han ville göra under denna besynnerliga
politiska conjunctur för en monarki, der en dylik halft loc
-
Den 28 April.
kamle och halft hotande parti-taktik, i händerne på Konungens
högre embetsman, blifvit möjlig och användbar.
Nu hoppas jag hvarken Ilr Gr. Mörner eller någon annan
skall missförstå hvad jag menle med frågans politiska betydelse,
under det jag lemnar helt och hållet derhän, hvad vigt den
äfven kan ha i den mening Gr. Ankarsvärd upptagit milt uttryck.
Jag hoppas oek, att Hr von Hartmansdorff icke skall
till mig utsträcka det omdöme han i replik till Gr. Ankarsvärd
fällt, då han trodde vändningen till det politiska åsyfta att imponera
på honom och hans parti, d. v. s. på ledamöterr.e af det
rätta och gedigna antireform-partiet, hvilka äro i fullt medvetande
af sin tendens och taktik — ty lill desse anser jag för
min del fruktlöst alt vända sig — utan på sin höjd åsyftade
jag, genom en vändning af discussionen till det politiska, att
kunna möjligen i denna fråga skilja ifrån Hr von Hartmansdorff
och kärnan af hans parti alla dem, som icke torde vilja använda
hans taktik, utan som blott hyste betänkligheter i sak, d. v. s.
de ifrågasatta principerue för broltmåls-lagsliftning. Och dessa
betänkligheter trodde jag skulle kunna häfvas, i fall dessa Herrar
lyftade upp sin ståndpunkt, så att de kunde betrakta frågan
ur den för dem vida högre politiska, i hvilken de borde föreställa
sig, ali samtid och efterverld så inrikes som utrikes skulle
bedömma det Svenska Adelsståndet, om det, med anspråk på
öfverlägsen bildning — ja till den grad, att det derå ville se
fotade speciella politiska rättigheter framför det öfriga folket
— dock svarade nej till en från vår nya Regering gifven anledning
af sådan tendens som denna. Denna politiska synpunkt
kan man säga vara egen — ja nästan egoistisk för Adeln i allmänhet,
således icke blott för de här församlade, ulan äfven
för de frånvarande, öfver hvilkas anseende vi nu disponera.
Den politiska frågan var alltså hvarken mer eller mindre, än
den, alt besinna, om den Svenska Adelsclassen kan och får saklöst
motsätta sig Regeringen, när denna vill taga ett steg framåt
på civilisationens och humanitetens bana i bredd med andra
nationer, der upplysning och bildning är progressiv. Hvilken
lärer vilja neka, att denna fråga om förbättrad criminal-lagstiftning
är en verklig bildningsfråga och utgår från bildning i högre
mening tagen? Den är ju ett bemödande att uttränga de
principiella orsakerna till de lägre classernes råhet och raotslräfviga
lynne, hvaröfver man hör klagomål anföras? Framsteg
å denna bana borde ju då vara för den högsta classen i
samhället af högsta vigt att fortskynda till snar verkställighet?
— Nola bene om den sjelf äger nog bildning för att uppfatta
frågans tendens och vigt. — Jag åberopar om denna tendens
ej allena hvad jag sjelf under lördags-sessionen kortligen yttrade,
utan hvad andra då, nemi. Hr Akerman, Hr von Troil samt
Frih:rne Cederström, Jacob och Auders, sade, samt hvad i dag
Hr Ekströmer och Fåhraeus m. fl. så fullständigt och verkligen
”lyckligt” ulredt. Om någonsin en fråga i lagstiftningen kan
kallas bildningsfråga, så är det denna. Och om den Svenska
270
Den 28 April.
Adeln någonsin skall våga slå upp ögonen inför verldsbildningens
domstol, så måste dess majoritet bifalla den K. propos.
Må Ståndet i öfrigt afslå så många propos:r det behagar, i fall det
anser sådant nödigt för att visa sin sjelfständighet, blott det icke
afslår denna. Måtte det, för sin egen skull, icke låta förleda sig
härtill; ty ingen skall någonsin låta inbilla sig, att något för Adeln
eget materielt eller politiskt intresse dervid är verksamt, så
som det kunnat vara i andra frågor, hvarom vi här tvistat.
Här kan intet annat intresse möjligen komma att sitta emellan,
om icke profossers, spögubbars och mästermäns. Brist på verklig
moralisk och politisk bildning, brist på förmåga att fatta
frågans höga betydelse ur en christlig och humanistisk synpunkt
— ja, hvilken är så storartad, att alla möjliga skrupler
derföre måste vika och underordnas — sådan skulle bli den
dom, som Adelen hade att vänta, om den afsloge priuciperne.
Det var egentligen detta jag ville uppriktigt och oförstäldt yttra
till detta Stånd, då man föreslog detsamma en samklang med
det Högvördiga Ståndet, för hvilken samklang — sedan detta
Ständ redan fällt domen öfver sig sjelf — jag ville varna. Tillika
ville jag varna för en taktik, om hvars politiska värde jag
icke vill yttra mig annorlunda, än att deu borde i alla möjliga
afseenden anses underordnad den moraliska politik, till hvilken
jag önskade Adelen ville höja sig, då sjelfva grunden för dess
benämning af Adel mäste påminna om ädelhet framför allt
annat.
Hr von Troil, Emil: Hr von Hartmansdorff har i detta
plenum behagat yttra, att jag skulle, under öfverläggningarne
härstädes förliden Lördag, hafva påstått, att det nya straffsystemet
vore ofelbart. Hvad jag dervid först har att anmärka,
är, att uppgiften icke är öfverensstämmande med verkliga
förhållandet. Det må vara en sak, som ganska lätt kan inträffa,
att orätt uppfatta en annan talares ord , men hvad som här
äger rum, inskränker sig likväl icke helt och hållet dertill.
Man må blott ett ögonblick fästa sina tankar vid hvad som
ligger i ett påstående, att ett straffsystem är ofelbart; det kan
ej vara ofelbart annars, än sä vida att det förhindrar alla
brott. Ändamålet med hvarje straffsystem är att förekomma
brott; skulle således ofelbarhet, som eljest icke plägar vidlåda
menskliga ting, finnas hos ett straffsystem, skulle dess verkan
vara sådan, att det alldeles icke behöfde användas. Den som
yttrar något sådant, är påtagligen från sitt sunda förnuft, och
efter mill förmenande, kan det icke vara tillbörligt, att, utan
fullkomlig visshet, påbörda en annan att hafva sagt något sådant.
Man torde häraf kunna draga den slutsats, att, dä förseelser
i allmänhet oftast leda sitt upphof ifrån nöd och brist,
så synes det, alt nöd och brist på argumenter, i synnerhet om
man i sådan ställning vill hålla limmarslänga tal, kunna hafva
samma verkan. I öfrigt hafva de, som satt sig mot förslaget,
fortfarit under denna dag på samma sätt som i förra pleno, alt
Den 28 April.
271
nemi. endast upprepa de få, ofta vederlagda invändningar, som
mot förslaget kunnat göras. Ehuru saken visserligen torde vara
fullkomligen och tillräckligen utförd, vill jag likväl ytterligare
till besvarande upptaga några få af de framställda argumenterne,
pä det att de värde motståndare, sorn icke behagat höra på
den förra vederläggningen deraf, må denna gång kunna deråt
egna någon uppmärksamhet, och måhända sedan fylla en och
annan mindre lucka, som i discussionen kan äga rum.
Man har sagt, att antagande af cell-systemet vore att låta
fången förgås af lättja; man har talat om, alt han borde hafva
arbete: sä yttrade sig Gr. Mörner i förra dagens pleno, så Hr
von Hartmansdorff i (lag, och desse Herrar hafva många gånger
återkommit lill det omeuskliga, alt insätta personer i celler och
låta dem vara ulan arbete. Jag skulle likväl tro, ali den som
innehar ett vigligt domare-embete inom samhället, icke kan vara
för denna fråga så främmande, att han icke har sig bekant, att
tvenne alldeles skiljaktiga Pensylvania-systemer finnas, ett äldre
och ett yngre, till sina verkningar mera åtskilda än någotdera
af dem är frän det Auburnska. Det hade derföre varit önskligt,
att LagUtsk. ej begagnat det obestämda uttrycket Philadel
|> h ia-syrstem et, hvarigenom oreda både i begreppen och i
discussionen synes hafva uppkommit. Det äldre systemet, som
1827 infördes i Philadelphia, bestod deruti, att fångarne inkastades
i små celler, titan arbete, utan sällskap, ej en gång med
fångvaktaren, ty maten inräcktes genom en lucka på dörren,
och utan rörelse i fria luften. Det nyare Philadelphia-systemets
varmaste försvarare, t. ex. Hrr Beaumont och Toqueville, säga
om detta äldre, alt det dödar och gör galen. Man talar således
om något, som sedan 15 år ingen hvarken i gamla eller
nya verlden försvarat, för att bestrida en annan sak, som erfarenheten
under hela den tiden bevisat vara nyttig och användbar.
Kan ej delta kallas att hugga i vädret? Det äldre
Philadelphia-systemet hann knapt uppstå i sitt hemland, förrän
man fann dess oanvändbarhet, och att det måste ersättas genom
något annat, hvarföre det icke eller dröjde längre än till 1829,
då redan andra cellfängelser voro färdige, så stora alt fångarne
deri kunde arbeta, försedde med fånggårdar, för att der kunna
hemta frisk luft. Fångarne fingo tala, icke allenast med fångvaktarne,
med dem, som undervisade i arbete, med prester, som
besökte fängelset, utan äfven vid andra personer, som voro väl
kände och med styrelsens tillstånd ville besöka fångarne. Deraf
hafva uppkommit 2:ne alldeles åtskilda systemer, af hvilka
det ena visserligen dödar och gör galen eller förfatir, men det
andra deremot gör ingendera delen. Man har här vidare framdragit
frågan om galenskapen, som uppstår inom fängelserne.
En ledamot af Svenska läkarecorpsen har visserligen i dag så
fullständigt och väl utredt hvad till sakens förklarande hörer,
att det skulle synas vådligt för hvarje annan att vilja något
dervid tillägga; men dä Hr von Hartmansdorff velat jäfva hans
yttrande, genom att ställa 2:ne läkare mot en, som han *sade,
272
Den 2S Åpri!.
och dervid sökte begagna nägra ord, som han funnit uti den
af Dr Hagdahl nyligen utgifna bok, och då Hr von Hartmansdorff
icke funnit, alt Hr Ekströmer med hela Läkaresällskapet
betydde mer än de tvenne Herrar, som blifvit uppgifne; så vill
jag taga mig friheten gifva tillkänna, att utom den verkliga
nuetoritet, vi pä förmiddagen haft nöjet att i ämnet afhöra,
finnas många flera att åberopa, hvilkas behörighet alt vetenskapligt
och praktiskt bedömma frågan svårligen torde kunna
jäfvas. Jag vill deribland nämna Hr Selut, läkare en chef på
en gång vid ett af de större dårhusen och ett af de större fängelserna
i Frankrikes hufvudstad, och Hr Varrentrapp, Hospitalsläkare
i Frankfurt am Mayn och medarbetare i en berömd
Tysk tidskrift i fängelsevetenskapen, hvilka yttrat, alt cellfängelse,
sådant som det nu hos oss är i fråga, icke åstadkommer
galenskap. — Dessutom sammankallade Fransyska regeringen,
då hon förberedde förslaget till den nya fängelselagen, en comité
af alla de mest ulmärkte och praktiska läkare, som kunde
anskaffas, och desse hafva afgifvit enahanda utlåtande. Jag skall
försöka, ehuru jag icke hörer till yrket, att för R. o. Ad. i
korthet framställa några af de lättfattliga grunder, på hvilka
de stödt detsamma. Dessa äro nemi.: att hvar och en, som hegar
ett gröfre brott, är vid detsammas begående i en sådan
sinnesförfattning, som innefattar anlag för galenskap; det är en
onaturlig själsrelning, som äger rum vid sådana tillfällen och
som derföre gifver anledning till den förmodan, att ett jemförelsevis
större antal galningar mäste uppkomma ibland dem, som
begått gröfre brott, än ibland dem, som icke föröfvat sådane,
och att man således, derföre att flere vansinnige möjligen skulle
upptäckas inom ett fängelse, icke får antaga ali det är detta
som vållat galenskapen. I öfrigt har man förklarat förhållandet
med galenskapen i Pensylvania-fängelset specielt, på grund af
de uppgifter, som man derifrån erhållit om hvarje särskildt
sådant läll, för hvar person, och dessa uppgifter hafva blifvit
granskade af sakkunnige läkare i Europa, utan att den öfvertygelse
de förut yttrat, på något sätt blifvit rubbad. Man har
nemi. funnit, att det finnas förhållanden inom det landet, som
skulle verka derhän, att ett stort antal vansinnige skall förekomma
i dess fängelser. Det första skälet dertill är, att inga
dårhus finnas, hvarföre en person, som genom sitt vansinne är
farlig för säkerheten, stundom dömmes till fängelse, för att ej
vara vådlig för allmänna säkerheten. Det. andra är, att inom
staten Pensylvania finnes ett stort antal fria negrer, hvilka för
det mesta äro sådane, som rymt ifrån angränsande stater; att
desse, genom den dåliga uppfostran de fått, vanligen befolka
fängelserne till t ; ibland dessa negrer förekomma jemförelsevis
8 gånger så mångå fall af galenskap, som inom den hvita delen
af befolkningen, och man kan således finna, huru mycket denna
| skall förhöja de galnas antal pä det hela. Vidare har vid
anställd granskning befunnits, att, inom de ti första åren efter
. det
D e n 28 Appi l.
273
del nya Pensylvania-fängelsets öppnande, förekommo endast 16
Jall af galenskap. Delta förhållande var icke särdeles nedslående.
Det skedde ombyte af läkare; efter sonsonen till den
verldsbekante Franklin, koni en annan, oell då förekommo, inom
5 år, 90 fall af galenskap. Afven dessa hafva blifvit granskade
af Europeiske läkare oell de hafva funnit, att deribland
varit sådane, som endast forllärit 4 dagar, utan att de sjuke
derunder upphört att bedrifva silt vanliga arbete. De läkare
inom Europa, som hafva vana vid dårars behandling, hafva
förklarat, det de ej hört omlalas en sådan art af galenskap,
och alt inom Europa ingen skulle tänka på att gifva en så
kort tid fortfarande lindrig sjukdom denna benämning, utan att
den här troligen blifvit alldeles obemärkt. Vidare har man
funnit, alt af dessa 90 fall af vansinnighet, hade 80 proc. blifvit
botade. Alan lärer eljest anse ett dårhus, sorn botar 40
proc., såsom mycket godt, och vid en enda inrättning lärer det
lyckats alt återställa litet mer än halfva antalet. Dä skulle
fallet vara, alt det nuvarande Philadelphiska cell-fängelse-syste
mel,
som skulle välla så mycken galenskap, tillika vore
det. förträffligaste bot deremot, enär genom detsammas an
vändande
eli dubbelt så stort antal sinnessvage blifvit till
förnuftsbruk återställde, sorn inom äfven förbättrade dårhusanstalter
plägar äga rum. Dertill kommer, att personer, som
hafva vana vid fångars och dårars behandling, hafva gjort det
rönet, att fångar ofta söka att antaga sken af vansinne, för att
derigenom möjligtvis få någon mildring i behandlingen, oell det
är mycket troligt, alt den förut vid fångar ovane läkare, som
antecknat dessa 90 fall af galenskap, någon gäng blifvit missledd
af de försök, som gjorts att spela dåre. — Hr Ekströmer
har redan för R. o. Ad. tillkännagifvit, att i det äldsta
cellfängelse, som i Europa finnes, nemi. Glasgow, inga galningar
funnits, och att de, sorn vid ditkomsten varit, af någon art
af galenskap ansatte, genom omsorgfull läkarevård blifvit till
helsan återställde, och detta pä en tid af 20 år, hvarunder
34,000 fångar derstädes varit insatte.
I afseende pä dödligheten liar man upprepat å nyo flere
gånger vederlagda skäl. Hr von Hartmansdorff frågade i förra
plenum, hvartill det skulle tjena att afskaffa dödsstraffet, då
man diidade fångarne i tysthet. Det låter mycket strängt att
säga, det man dödar fångar i fängelserne. Jag känner ej något
af de nya cellfängelserne, som icke är underkasladt en ganska
hög grad af offentlig granskning, och ifrån hvilka ärligen berättelser
afgifvas, af hvilka man kan dömma huru fångarne behandlas,
åtminstone huru många af dem som dö. Förhållandet
med dessa cell-fängelser har varit, att dödligheten derinom
icke varit betydligt större än ibland folket i allmänhet uti den
stad, der fängelset är beläget. Så har t. ex. förhållandet varit,
alt i Philadelphia-fängelset visserligen dött 3,86 proc. årligen
af den svarta och hvita befolkningen tillsammantaget; men om
10 H. 35
274
Den 28 April.
man behagar skilja den svarta ifrån den hvita, finner man alt
af den förra dött 6,78 proc., men deremot af den sednare ej
mer iin 12,02 proc. Enligt Ofverståthållarens sednasle femårsberättelse
har årliga dödligheten i Stockholm öfversligit 4 proc.
Den lifsfara, för hvilken man finner så grymt att utsätta fångarna,
belinnes sålunda vara jemnt hälften så stor sorn den Konung
och Ständer, och alla de sorn måste vistas här i Stockholm,
äro nödsakade att underkasta sig.
Man har uppgifvit den stora dödligheten i La Roquetle.
Jag kan ej bestämdt säga, huru stor den är, emedan de sjukaste
barnen bortflyttas till ett annat fängelse, men det är erkändt,
att den är betydlig. Detta kan likväl endast verka på bedömmandet
af systemets lämplighet för barn, hvarom här alldeles
ej är fråga, enär desse i lagförslaget äro bestämdt nndantagne.
Dessutom, när man talar om dessa 10 proc. som dö, så bör
man göra sig redo för hurudan befolkningen der är beskaffad,
och hvarifrån den är lagen; jo, den är lagen ifrån den lägsta
dräggen af innevånare i en stor stad och utgöres till stor del
af olycklige barn, födde och uppfödde i moraliskt och physiskt
elände och smuts, förderfvade till kropp och själ, som der insättas.
Om det då blir ett stort antal, som det misslyckas alt
återgifva physisk och moralisk helsa, så kan en sådan omständighet
icke läggas systemet till last. Vare detta dock icke
sagdt, som skulle jag vilja försvara cellfängelse-systemets användande
någon längre lid för barn; jag tror att man i det fallet
uppfunnit och försökt vida -ändamålsenligare methoder, som
troligen inom kort tid skall i Frankrike bringa La Raquette till
en helt annan bestämmelse, och hvarmed försök äfven inom
vårt fädernesland blifvit anställda.
Man har talat om, alt fångarne i celler ej kunde på ett
passande sätt hållas i verksamhet: det skulle i sanning utmärka
en ganska stor grad af rådlöshet, att ej kunna hitta på någon
för dem lämplig sysselsättning, äfven om arbetet ej lemnade någon
synnerlig vinst. Hr von Hartmansdorff har visserligen här
åberopat hvad som i en utkommen brochur blifvit yltradt om
redlige handtverkares undergång, i fall fångarne i cellerne sysselsattes
med arbeten, tillhörande handtverkcrierne. Det torde
lätteligen inses, huru mycket afseende en slik invändning förtjenar.
Till en början torde man finna, att om alla desse cellfångar
icke blifvit fängslade, så hade de utgjort en del af
Svenska folket, de hade i sin frihet äfven arbetat, och i sin
mån beredt concurrence om deltagande i det allmänna arbetet;
att om man följaktligen skulle dämma dem till lättja, sedan de
blifvit fångar, skulle deras fängslande minska denna concurrence.
Då desse fångar till en betydlig del under deras fria tillstånd
sysselsatt sig med något visst yrke, kan jag ej finna att något
intrång sker i näringsidkarnes rättigheter derigenom, att samme
fångar, sedan de kommit under statens mera directa husbondevälde,
fortsätta samma yrke de förut idkat. Detta är likväl
sådant, som kommer i fråga för en mindre del af dem; huru
Den 2S A p r i I.
275
fångar ne i öfrigt sysselsättas, det heror på tillfälliga omständigheter
och förhållanden, men att del aldrig kan saknas tillfälle
att sysselsätta dem med någon fördel, om än icke vanliga priset
på ett dagsverke, eller deras föda och underhåll ersättas, likväl
så, att det förarbetade råämnet hlir något mera värdt än förut,
del kati jag försäkra. Ar det något enklare än t. ex. låta dem
sticka strumpor, eller göra träskor o. s. v.? Allt delta och
flere gröfre arbeten höra icke till hvad man egentligen kallar
handtverkerier; dit räknas t. ex. icke att göra beeksömsskor,
hvaraf årligen lill Riket inlores.
Med något mera sken af sannolikhet skulle man kunna
säga, att detta cell-arbete icke skulle komma alt lemna betydlig
behållning, ty fängelse-kostnaderne blefvo dryga; att man
med mera fördel kunde använda fångarne i gemensamhetsfängelser,
der fabriksröreise kunde drifvas. Detta har en viss
grad af sannolikhet för sig, men bekräftas ej af erfarenheten,
ty det är en omständighet, hvilken man ej kunnat resonnera
sig till, och det är den pådrifvande kraft i arbete, som uppkommer
af ensamheten, och för hvilken fördelarne af del gemensamma
arbetet torde stå tillhaka. — Så är nemi. förhållandet,
att en person, sorn måste aga sakkännedom, alldenstund
han många år varit entrepreneur af fångars arbeten vid flere
Franska fängelser, erbjudit sig alt betala högre afgift för fångarnes
arbete, ifrån den stund de insättas i celler, arbetande
hvar för sig. Man har i sin nild på argumenler och för benägenheten
att hålla långa tal, gall derhän, att man sagt, att, om
fångarne skola arbeta i celler, så behöfde hvar och en af dem
sin särskilda läromästare, eller lika många läromästare som
celler. Jag kan ej begripa, huru en sådan ide' på allvar kunnat
uppkomma i en förnuftig hjerna, och jag har på andra sidan
svårt att fatta möjligheten utaf att man i en sak, så vigtig som
denna, skulle vilja rent af skämta. Vill man hafva ett bevis
på huru ungefärligen arbetet slår sig ut i cellfängelser, så kan
man inhemta underrättelse derom uti uppgifter ifrån Glasgow,
der arbete i celler varit bedrifvet öfver 20 år. Detta arbete
har visserligen icke ersatt fängarnes hela underhållskostnad, och
skälen dertill äro ganska begriplige. När man vet, huru svårt
den fria dag-arbetaren har alt förskaffa sig sitt uppehåll i England,
sä torde icke kunna komma i fråga, att fången, arbetande
i cell, skall kunna betala sin föda, kläder och alla de andra
kostnader, som med ett fängelsesystem äro förenade, såsom embetsmäns
aflöning m. m., isynnerhet när man dertill lägger huru
långt machineriet i fabriksväsendet i nämnde land drifves. Likväl
hafva fångarne i Glasgow, sysselsatte med den industri, som
i orten bedrifves, sedan deras arbetsförtjenst blifvit afdragen, i
medeltal för 20 år, icke kostat staten mer än 2 £ 17 s.
årligen, ungefärligen motsvarande 34 r:dr b:co i Svenska penningar.
Vid corrections-inrättningen här i staden, söder-ut, der
arbete gemensamt bedrifves, har fångkoslnadcn, efter afdragen
arbetsvinst, uppgått till 4-dubbelt detta belopp. Detta är likväl
Den 28 April.
i Sverige, der alltin*' är lill billigare pris af hvad till de lägre
classernes behof hörer.
Det lorde icke vara behöflig! ali här genomgå de mångå,
icke lill ämnet hörande, saker, som blifvit framställde om husagor
oell krigsdisciplin, hvaruti Hr von Hartmansdorff uppgifvit
sig vara väl kunnig, derföre att han som Secreterare medföljt
ett högqvarter i fält. Jag vågar likväl, på grund af hvad jag
hört honom yttra, jäfva hans argumenter; men anser öfverllödigt
att nu, sedan discussionen varat så länge, inga i detta ämne,
som icke hörer lill hufvudsaken. Begge de nyssnämnde delarne
tillhöra den speciella lagstiftningen, och 0111 de behöfva
alt bibehållas, kommer äfven säkerligen att så ske. Hr von
Hartmansdorff har äfven omtalat huru det skulle gå i skolorna,
om man skulle afskaffa kroppsaga. Den värde ledamoten är
visserligen ganska behörig att yttra sig i denna fråga, dä han
en längre tid deltagit i en skolas öfverstyrelse, och det berömliga
nit han för vårt skolväsendes förbättring ådagalägger njuter
rättvisa äfven af hans motståndare; men jag tror mig icke
eller vara obehörig att yttra mig derom. Jag har äfven deltagit
i en skolas styrelse och dessutom i 20 inander verkligen
tjenstgjort sorn skolmästare vid en större skola, och i följd
deraf måhända sett sakerna t. o. m. på närmare håll, än Sirvon
Hartmansdorff, hvad det praktiska angår, och jag har kommit
till den öfvertygelse, att i en skola, som har sitt egel conlubernium,
kan disciplinen mycket väl upprätthållas utan kroppsliga
straff. Bien om i dc andra skolorna, der barnen gä hem
under mellantiderne, och måhända icke alltid af föräldraruc sä
behandlas, i afseende på förseelser, som sig borde, det också
är nödigt att bibehålla husaga, och om det torde vara behöfligl
att stundom gifva en skolpojke litet ris,- skall det val derföre
vara oundgängligen nödvändigt, alt som accompagnement dertill,
låta spöslita den manliga befolkningen? Den vigligaste delen
af frågan är den, huruvida systemet svarar mot det första ändamålet
för all bestraffning, del nemi. att i möjligaste måtto
hindra brott och verka till den brottsliges förbättring och derjemte
vara fritt från onödig grymhet. Någon liknade häromdagen
en strafflag vid ett svärd; må man dä aldrig glömma
alt noga syna detta svärd på häda sidor, innan man antager det.
Vi hafva sett huru det förhåller sig med del nya straffsystemet
i sistnämnda hänseende; det återstår således alt äfven
yttra några ord, huruvida del kan vara tillfredsställande såsom
afskräckande oell förbättrande. Afven i del fallet liar man velat
bestrida förslaget, man liar sagt, att det verkade endast på
själen och icke på kroppen. Efter min tanka härleder sig brottslighet
ifrån en själens sjukdom. Om det då är meningen alt
hota denna sjukdom, skulle jag tro att det vore mot det sjuka,
som botemedlet borde användas. Förr har man åtminstone
icke satt i Iråga, att om Pål vore sjuk, botemedlet skulle användas
på Pehr; men så ungefär skulle det förekomma mig, i
fall man ville använda rent kroppsliga medel till botande af sjä
-
Den 2S April.
277
lens sjukdomar. Det iir ieke något annat i den vägen som man
velat åstadkomma, än att inom själen verka den allvarliga .ånger
och den bedröfvelse öfver del framfarna förhållandet, som
blir ett värn mot återfall till brott. Om det icke lyckas att
hos brottslingen verka en sådan farhåga att återkomma i det
plågsamma tillståndet, alt han afbålles från ålerhelrädande afsin
förra brottsliga hana, så är ock ändamålet förfeladt. Det är i
denna del, som man säger sig vilja vinna erfarenhet och anställa
försiik. Möjligheten af sådane har redan från juridisk
synpunkt blifvit belyst af lagfarne talare, och i afseende på de
resnllaler, som derigenom skulle kunna erhållas, får jag upprepa,
alt man icke kan linna huruvida systemet skulle afskräcka
ifrån brott, eller huruvida det vore alt vänta en pålitlig förbättring,
förrän en längre följd af är För 11 ut i t, frän del att ett
större antal af bestraffade blifvit ur fängelset frigilne. Vill
man deremot icke se något annat, än huruvida del verkar bedröfvelse
och nedslagenhet, den tid de brottslige sitta i sina
celler, sä kan man göra det denna dag, om man vill besöka
correclionsinrättningen, der det (innes personer, som äro insatte
dels på månad och dels på år; och om det är mig tillåtet att
omnämna den ringa erfarenhet jag kan hafva inhemtat, sä tror
jag icke att något beslraifningssält, hvarken vatten- och brödstraff
eller kroppsstraff, så djupt griper lill bedröfvelse, som ensamhelsfängelse.
Kroppsstraffen verka lill förbittring, men den
djupt in i själen gående bedröfvelsen, som kan leda lill förbättring,
den inställer sig nästan beständigt i ensamheten. Ordentliga
och redliga personers förmaningar, samt preslens föreställningar,
böra dä finna en tjenlig jordmån. Pä dessa skäl har
jag, visserligen ej som Hr von Hartmansdorff uppgifvit, sagt, att
systemet vore ofelbart, men alt jag anser detsamma lemna den
största sannolikhet för upphörande af ett ständigt ökadt fångantal,
för den med hvarje dag tilltagande allmänna osäkerheten
och för möjligheten af fängarnes moraliska förbättring. Då man
likväl önskar lifligt alt vinna erfarenhet i ämnet, och dä de
cellfängelser, som i Europa finnas, med undanlag af del i Glasgow,
hvilket endast användes för mindre förbrytelser, icke fortfarit
nog lång tid för att lemna fullt tillförlitligt begrepp om
deras inverkan pä antalet af återfall, och andra brott som blifvit
utölvade, d. v. s. för att utvisa resultatet af fängelsesystemet
i brottens ökning eller minskning, så vill jag i del afseendel
endast hålla mig vid de äldsta cellfängelser, sorn i nya verlden
finnas, nemi. de i staten Pensylvania, hvarest systemet infördes
1829, och är således mer än 15 år gammalt. Ar 1834
upplöstes del sista Auburns-fängelsel, i hvilket under tiden några
fångar varit qvar. Sedan dess hafva alla egentliga brott
blifvit bestraffade med cellfängelse, med undantag af några få,
sora bestraffas, icke efter statens, utan efter unionens lag.
Hr von Hartmansdorff har åberopat recidiver, som derstädes
ägt rum: det bevisar i sanning ingenting; ty skola antal af recidiver
något betyda, så skola de jemloras med öfriga fall uf
278
Den 28 April.
brott, och med hela folkmängden, men det gjorde icke Hr von
Hartmansdorff; och om han än gjorde det, så skulle det ändock
ingenting bevisa mot systemet, ty en stor del af broltslingarne,
sorn blifvit straffade flere gånger, hade förut undergått geinensamhetsfängelse.
Men det är annat direetare resultat, som jag
skall framställa för R. o. Ad., nemi. antalet af samtligelibestraffningar
i staten Pensylvania efter det nya systemets införande,
under en följd af 12 år. Den är icke så liten denna Stat, ty
dess folkmängd utgör mer än hälften af Sveriges. INS väl! åren
1829 och 1830 utgjorde de för brott sakfälldes antal i medeltal
för hvardera året 318; åren 1831—1835, 300; 1834 - 1836,
256; 1837—1839, 234; 1840-1842, 215. Detta arén officiel
uppgift på samtlige för brott sakfällde personer i en stat, som
i folkmängd kan jern föras med halfva Sveriges, och visar en
beständigt fortgående förminskning af förbrylarnes antal under
en tid af 13 är, vid hvars början och slut antalen förhålla sig
ungefär som 3 till 2. Folkmängden i denna stat hade dock tillökat.
sig under nämnde tid ifrån 1,300,000 till 1,700,000 menniskor.
Om man då ser efter huru mångå som skulle varit sakfällde
år 1842, ifall deras tal skulle förhållit sig till hela folkmängdens
i samma förhållande som år 1829, så får man 240;
nu var det likväl ej mer än 215, således mindre än hälften.
Det vare långt ifrån mig att påstå, alt samma förhållande skulle
inträffa öfver allt, men det torde likväl icke kunna nekas, alt
det förtjcnar en hög grad af uppmärksamhet, all det enda, stora
och långvariga exemplet af ett systems användande i en stat,
der detsamma appliceras på alla brott, ulvisar ett resultat, som
på så kort lid, som här blifvit af mig anfördt, förminskat brottens
antal til! hälften. Låt vara alt detta system, iufördt i
Europa icke skulle förminska brottens antal lill mera än } eller
| eller lill en början endast välla ett stillastående i brottens
antal och förhindra deras tillökning, vore ej redan det ett stort
resultat? — Jag skall ej längre uppehålla det H. Ståndet utan
nu blott förnya mitt redan förut gjorda tillstyrkande om bifall
lill betänk.
Efter detta anförande, hvarunder H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
aflägsuade sig och lemnade klubban lill främsta närvarande ledamoten
H. Ex. Or Gr. Piper, Carl Claes, men efter en
kort stund återkom, hördes ganska starka rop på propos.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Enär jag beklagligen
icke kunde göra mig hörd, da jag uti sisth plenum f. ui. hade
äran yttra mig uti den fråga, hvilken ännu utgör föremålet för
vår öfverläggning; — detta i sanning beklagligen för mig sjelf,
emedan det gifvit anledning till förvillande omdömen af mina
ord; — så anser jag mig nödsakad anhålla, det någon bland
Ridd.cancellisterue måtte få uppläsa hvad jag nu i korthet utbedjer
mig få tillägga.
I anledning häraf lät II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppläsa
följande af Hr Liljenstolpe inlemnade anförande:
Den 28 April.
279
Hvad jag vid förra tillfället hade äran yttra, var ett uttryck
af min innerliga, ingalunda på lösliga grunder fotade öfvertygelse,
ronde ett ämne, hvarvid icke känslans intryck, utan
öfvertygelsens bindande skäl, enligt mitt förmenande, ansetts
böra lagas i anspråk och borde söka göra sig gällande. Hvad
jag nu åter går att vördsammast yttra, erkänner jag-, lika öppet
såsom vid förra tillfället, vara deremot af känslan hufvudsakligen
diclcradl.
Uti sjelfva saken har jag ingenting att tillägga hvad jag
uli sista plenum tagit mig friheten vördsamt anföra. Jag tror
mig dermed hafva bestämdt tillkännagifvit mina åsigler uti detta
ämne, samt huru innerligen jag önskar framgång åt den goda
saken: en förbättring af vår brottmålslagstiftning; och delta
just på den väg, som af K. AI., uti Dess lill R. H. St. nådigst
öfverlemuade propus, i ämnet, blifvit utvisad.
Frågans vigt och det varma nit hos mig innebor fiir denna
förbättring af vår criminallag samt i afseende på fångbehandlingen
inom vårt kära fädernesland, manade mig att, vid
förra tillfället, vördsamt begära ordet, särdeles då jag så sällan
begagnar mig af representantens ovillkorliga, och inom andra
Stånd oftast såsom en skyldighet ansedda rättighet, alt
yttra sina åsigler uti allmänt vigliga frågor; och hvad mig särskildt
angår beträffande denna för hela landet så betydelsefulla
fråga, torde så mycket snarare detta benäget ursäktas mig,
som densamma utgör mitt hufvudstudium och jag derföre redan
uppoffrat år och penningar.
Det mera au förvånade mig derföre, i sanning, att förnimma
den otålighet, hvilken från några inom Huset förspordes,
då jag hade äran all framställa dessa mina åsigler, samt, genom
facla och utur officiella handlingar eonstaterade förhållanden,
och på säkra calcuter från främmande länder, sökte gifva skäl
lor de af [I. Al. Konungen och Dess Regering nu föreslagna samt
af nationen så länge efterlängtade förbättringar — ehuru man
om sättet för desamma ännu icke vore fullkomligt öfverens; och
hvad jag, rör:de detta vigtiga ämne således tagit mig friheten
anföra, visserligen icke lösligen blifvit framstäldt, ehuru jag,
med anledning af den tillkänuagifna otåligheten, ansåg mig af
grannlagenhet förpligtad att påskynda läsningen.
På enahanda sätt hafva äfven tillförene andra yngre talare
funnit sig emottagne. Jag nödgas härvid alltså emot della
oparlamenlariska förfarande vördsamt nedlägga mitt — af månge
delade — missbilligande i detta afseende, uti 11. Ståndets
protocoll, hvarest jag är nöjd att äfven mina yttranden finnas
förvarade uti frågor och vid tillfällen, då jag ansett det vara
snart sagdt min ovillkorliga pligt att icke finnas en blott stillatigande
åhörare.
Mig torde ursäktas att jag icke kunnat förbigå detta, särdeles
som jag icke sällan funnit (ett förhållande, som, tyvärr,
mera än ofta inträffat inom detta Hus), att aldre, riksdagsvane
talare tillåta sig yttranden, ej allenast lill saken icke hörande,
280
f) t u 28 Åpri 1.
ulan äfven af en art och på ett sätt framförda, alt de otvifvelaktig
förtjena en och livarjes, minst sagdl, missbilligande.
Jag behöfver i delta hänseende och för att icke skrida utöfver
discussionen röride nu förevarande ämne, endast åberopa
Hr Gr. Anckarsvärds (jag (inner ej detta uttryck för strängt
då jag härvid begagnar ordet) utfarande mot den hädangångnc
Konungen och Dess af Hr Grefven s. k. ajournerings- elier uppskofs-regeririgssystem,
och delta ännu mera framstående, just på
sjelfva årsdagen af den Store, Gode Konungens begrafningsdag,
såsom det äfven vid tillfället, dä yttrandet fälldes, blifvit så
varmt och värdigt upptaget; samt slutligen, då vi kunna tillräkna
detta Högstsalig Konungens, om man så vill påstå, genom
Dess mäktiga inflytande beredda, uppskof med förevarande fråga,
sådan den dä af Lagberedningen blifvit förordad, eller att
införa det Auburnska fängelsesystemet, — vi hafva deuna val
betänkta varsamhet med frågans slutliga afgörande att till en
betydlig del tacka för del vi nu kunna tillförse oss att erhålla
eu vida större förbättring i vår brottmålslagstiftning, nemi. efter
ensamhelssystemel; äfvensom enorma penningesummor derigenom
blifvit besparade, enär fängelsebyggnadernas förändring
från det Auburnska lill del efter Philadelphiasystemet skulle
hafva inledt nationen uti nära nog lika stora kostnader, sorn lill
nya fängelsers uppförande nu erfordras. Jag tager mig friheten
relevera detta Hr Gr. Anckarsvärds sätt att vid besagde
tillfälle yttra sig, äfven med hänsende till de, — ehuru visserligen
fä— bravorop, hvilka skänktes Hr Gr. Anckarsvärd,
dä Hr Grefven slutat detta sitt anförande. Likaledes torde anses
oell bedömmas de u 111 y g ter, för att icke säga något vidare,
hvilka en annan gammal, riksdagsvan talare midt emot besagde
Hr Grefve, nemi. Hr Gr. Frölich, David, uti samma dagens plenum
tillåtit sig emot ett helt Riksstånd. Rörande beggedera
dessa anföranden vittna och skall för en kommande framtid bära
vittne, protocollet för d. 26 April 1845. Jag vädjar till
eder, mine Hrr! lill H. R. o. Ad., om delta är parlamentariskt, om
sådant höfves riddersmannen, och huruvida dylika yttranden oell
förfaranden äro en värdig föresyn af äldre, erfarne riksdagstalare
för oss andre?
Alt dessutom anföra dylika argumenter för att söka bereda
framgång ät en god sak, hvilken, enligt milt förmenande,
bör behandlas endast på öfvertygelsens väg, och hvilken med
fullkomlig visshet torde kunna antagas äga J af representanternes
antal för sig, oell för utgången af hvilken fråga inom
Högv. PresteSt, hvarest man framför allt hade bort vänta bifall
till densamma, och inom hvilket upplysta Stånd den nyttiga
och så högt påkallade reformen icke eller blifvit förbisedd
eller förkastad; ehuru lill den utgång frågan uti dess närvarande
skick, säger jag, torde tillskrifvas i synnerhet, att Högl.
LagUtsk., såsom uti nu föredragna betänk, vid slutet finnes af Ulsk.
antydl och Utsk. sig äfven förbehållit, icke medhunnit att fram
-
Den 28 April.
281
lagga en slutlig utredning af frågan; äfvensom, för att begagna
mig af Högl. LagUtsk:s egna slutord, ”föreslå de åtgärder för
besvarande af den K. propos., som Utsk. anser lämpliga för den
händelse, att riksdagen skulle afslutas, innan den nya lagen
hunnit att i sin helhet granskas”. Och slutar jag med att förklara,
det jag, på grund af hvad jag så väl vid förra, som detta
plenum haft äran yttra, icke anser, alt de anmärkningar,
hvilka jag tagit mig friheten vördsamt anföra emot vissa speciella
delar af den föreslagna nya brottmåls- och fangelselagen,
kunna förhindra mig ifrån att rösta och yrka bifall till Högl.
Lagötsk:s betänk, äfven uti det skick detsamma sig f. n. befinner
eller till hvad detsamma såsom princip-betänk, föreslagit
och tillstyrkt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag i förra plenum bade
tillfälle att gifva mina åsigter tillkänna, nämnde jag, att det
var 2 skäl, hvarför jag icke kunde instämma i Utsk:s förslag.
Det första var, att detta förslag grundade sig på ett splitter nytt
system i brottmålslagstiftningen. Discussionen har sedan hufvudsakligen
afhandlat huruvida cellstraffet vore användbart bär
i Sverige. Delta är visserligen en stor hufvudsak i frågan,
men ingår icke deri i sin helhet. På sätt en af reservanterne
uttryckt sig, synes första frågan vara: bör en förbättrad brottmålslagstiftning
uppföras på en ny, och för vårt land främmande
grund, och kan en förändring i straffsystem icke åstadkommas
utan omskapning af hela brottmålslagen ? Talare hafva anmärkt,
att detta egentligen icke är något nytt. Utskottet har
likväl pag. 35 uttryckt sig sålunda: ”att R. St. med erkännande
af behofvel af en ny brottmålslag, må antaga” etc. Det är otvifvelakligt
en ny brottmålslag, och delta visar sig icke blott
i utsträckning af cellstraffet, utan äfven i andra förhållanden,
hvaribland latitudssystemet; och jag skall blott hålla mig vid
denna enda punkt, emedan föregående talare förekommit mig i
fråga om det öfriga. Detta system, såvidt jag förstår Svensk
lagstiftning, är nytt. Af ålder har Svensken fordrat att bli dömd
af lagen, icke af domaren, och vid de tillfällen, då i äldsta tider
tillämplig lag på ett förekommande mål icke fans, hänskjöts
saken till en högre aucloritet, som slutligen hlef ingen annan
än Konungen sjelf. Allt visar å Svenskens sida en ömtålighet
alt bli dömd efter lag. Det allmänna draget i Svenskens nationallynne,
är att respectera lagen och icke personen; men härå
synes man icke hafva fastat tillbörligt afseende i fråga om detta
latiludssyslem, och derföre kan jag icke eller tillstyrka antagande
deraf i förening med cellstraffsystemet, såsom allt för
vidsträckt.
Det andra skälet jag hade, hvarför jag ej ville antaga Utsk:s
förslag, bestod deruti, att jag ej vill medgifva så vidsträckt
tillämpning af cellsystemet, innan sig visat huru det skulle uppfylla
sitt ändamål. Ett är att inympa ett nytt straffsätt på ett
10 H. 36
JS2
Den 28 April.
fornt ägande straffsystem, eli annat är att omskapa denna lagstiftning
i sina forsta prineiper. Det är detta sednare jag sätter
mig emot, icke det förra. Jag medgifver således och yrkar
tor min del, att man måtte söka förvissa sig om, huruvida det
ifrågavarande straffsystemet verkligen medför någon god verkan,
huruvida det är verkställbar! inom Sverige, och om det
sålunda förtjenar att adopteras. Man har deremot anmärkt,
all dessa försök skall everldeligen misslyckas, derföre alt man
icke kunde utföra dem utan att tillämpa den gamla lagen. För
att motverka detta inkast, så hade jag redan i min första framställning
den äran föreslå en sats, efter hvilken en sådan tillämpning
af den nya lagen skulle äga rum, nemi. alt för en
viss cathegori af brott, man måtte få icke allenast en ny strafflag,
utan äfven en ny brottmålslagstiftning; all båda dessa delar
derföre borde följas åt. Deremot har en värd talare anmärkt,
att detta sätt att gå tillväga, icke skulle medföra en
fullkomlig upplysning. Jag hade nemi. föreslagit, att andra resan
stöld kunde som exempel tagas för denna brottmålscalhegori.
Det anmärktes deremot, att då fången utstått sitt straff, vöre 2
är förflutne, och man visste ännu icke huruvida eli återfall kunde
äga runi.
Jag medgifver, att, innan en längre tid förflutit efter införande
af en sådan lagstiftning, kan man icke känna den rälta
och fullkomliga verkan deraf; men om sä äfven är, så följer
likväl, af ett sådant försök och observalionerne dervid, möjlighet
att kunna bestämma, huruvida cellsystemet är verkställbar! och
till hvilken grad det bör användas. De observationer man sålunda
kunde vara i tillfälle att göra, skulle ingalunda vara likgilltige
för en fattig nation, sorn måste uppoffra millioner på
utförandet af en ny brottmålslagstiftning. Delta mitt förslag till
R. o. Ad:s beslut anser jag mig nu böra så till vida ändra, alt,
sedan 2 Stånd beslutat antagande af Utsk:s förslag och PresteSt.
detsamma afslagit, jag vördsamt tillstyrker, det R. o. Ad. behagade
förklara: det R. o. Ad. anser sig för det närvarande
icke kunna bestämdt besluta antagandet i hela sin vidd af det
nya straffsystemet, sådant detsamma blifvit af Utsk. föreslaget,
men då angeläget är, att någon åtgärd vidtages, hvarigenom
framgång af det åsyftade ändamålet må kunna beredas, beslutar
R. o. Ad. att K. M. må äga att, sä snart de redan under
byggnad varande fängelser medgifva, att ensamhelsfängelsestraff
der kau verkställas, utfärda en förordning, hvarigenom slädgas,
att för första och andra resan stöld, straff-fäugelse ådömmes i enlighet
med hvad det af K. M. afgifne förslag lill strafflag innehåller,
hvadan de i förslaget upptagne lagstadganden skulle
med de redactions-förändringar, som kunde vara af behofvet påkallade,
uti förordningen införas.
Mot mitt förra förslag anmärktes af en värd ledamot, att
detsamma skalle medföra en juridisk vidunderlighet. Jag får
i anledning deraf anföra, att, i händelse R. o. Ad. skulle antaga
detta förslag, följaude series komme för tjufnad i allmän
-
Den 28 April.
2S3
het att tillämpas. Den 1:sla punkten rörer löstlrifveri-författningen.
Den äger Konungen i sin makt att lämpa efter sig företeende
omständigheter oell tidernas kraf. Det 2:dra mom. i
en sådan series är första resan stöld. Det kommer alt instämma
i Adelns beslut och behandlas efter nya förslaget. Det 3:dje
mom. är andra resan stöld; och skall således, med antagande
deraf, komma att behandlas efter nya lagförslaget; hvarigenom
således för båda dessa grader af denna class af brott det blifver
möjligt för Konungen och för dem, som ha iva fångar under
sin uppsigt, alt uppfatta verkningarne af både lagen och straffen.
Det 4:de mom. blefve tredje resan stöld, hvarå tillämpades
gamla lagens föreskrift, och dä stölden öfverstege en viss
summa, fästning och lifstidsfängelse. Jag hemställer till dem,
som gjort juridiken till sitt lefnadsyrke, om en sådan föreskrift,
ett sådant beslut, skulle medföra en juridisk vidunderlighet.
Frih. Cederström, Robert Theophron: Som jag va
rit
af tjensteåligganden förhindrad att egna all den tid, som fordrats
för ali afgifva ett så fullständigt yttrande i detta maktpåliggande
ämne, som jag hade önskat, så ernade jag icke deltaga
i discussionen derom; men sedan jag i förra plenum blifvit
underrättad, att R. o. Ad. behagat bedra mig med förtroendet
att vara ledamot af förstärkt LagUtsk., och det således
tilläfventyrs kunde blifva min pligt att derstädes med min röst
deltaga i slutliga afgörande! af della ärende, för den händelse
all frågan der komine alt slilas; så ansåg jag mig skyldig alt
öppet tillkännagifva huru jag i sådant läll ämnade i saken rösta
och att uppgifva mot i verne för mitt votum. Det var af sådan
anledning jag i förra plenum hegärde ordet, ehuru ordningen
dertill icke hunnit mig förrän i dag; och då jag icke eller
nu varit i tillfälle alt skriftligen utveckla mina tankar, får jag,
såsom ovan talare, och särskildt med hänseende till ämnets vigtiga
beskaffenhet, vördsamt anhålla om R. o. Ad:s öfverseende,
i den händelse jag ej skulle lyckas att uttrycka mig sä tydligt
som jag önskar och som man i detta ämne tilläfventyrs anser
sig äga rätt att af mig vänta.
Den första anmärka., som mot LagUtsk:s förslag blifvit
framställd är den, att Disk. skulle hafva förfarit orätt deruti,
att Utsk. särskildt inkommit med sitt betänk. rör:de principerne
fiir den nya lagen och icke framställt hela lagförslaget i sin
helhet till Sländernes pröfning. Jag för mia del är af alldeles
motsatt åsigt oell tror, alt Utsk. just då skulle hafva förfarit
orätt och opolitiskt, om detsamma, på sätt Gr. Anckarsvärd önskat,
hade i klump framställt hela nya lagen till Sländernes bepröfvande;
ty utgången hade i sådant fall säkerligen icke blifvit
tvetydig. Antingen hade lagen i sin helhet blifvit förkastad,
eller ock hade Sländerne uppskjutit alt derom fatta beslut;
vi hade då ej varit ett enda steg närmare målet än
förut.
Flere sakrika anmärkn:r hafva visserligen mot Ulsk:s be
-
284
D«n 28 April.
rörde förslag blifvit framställde, mea, enligt min öfvertygelse,
har det deraf lidit vida mindre, än af det försvar, som en af
förslagets ifrigaste anhängare, Gr. Anckarsvärd, deråt egnat.
IIr Gr. har nemligen framställt den sats, att frågan vore politisk,
och att Ständerne, ulan att deröfver ingå i någon granskning,
ovillkorligen borde bifalla förslaget, derföre alt det kommit
ifrån Regeringen och man visste att Konungen dertill önskade
bifall. Jag hemställer tillden ädle Grefven, om icke man
alltid måste antaga som gifvet, att Konungen önskar framgång
åt hvarje förslag, som ifrån Regeringen emanerar? Om man
skulle ingå på den sats, som Ilr Gr. förfäktar, och således blindt
antaga ett helt nytt lagförslag, derföre att detsamma blifvit framstäldt
af Regeringen, så måste man naturligtvis af samma skäl
äfvenledes utan granskning godkänna hvarje mindre lagförändring,
som af Regeringen kunde varda föreslagen; men hvad
blefve väl följden af ett. sådant förfarande? Månne icke R. St.
derigenom afsagt sig en af dess vigtigaste rättigheter, den att
deltaga i utöfningen af lagstiftande makten. Jag anser delta
sätt att försvara förslaget vara det farligaste af alla, för att
deråt vinna framgång. Alla de ledamöter af detta Hus, som
icke varit i tillfälle att fullkomligen på förhand stadga sin öfvertygelse
om ändamålsenligheten af förslaget, ulan önskat att
af discussionen hemta någon ledning för sitt beslut derom, måste
nemi., eller kunna åtminstone af ett sådant försvarssätt, draga
den slutsats, att förslaget ej tål en närmare granskning af
förnuftet och att man derföre önskar att få det utan föregående
pröfning godkändt. Det är af sådan anlcdn. som jag anser
af största vigt, att de ledamöter af Huset, som verkligen önska
framgång åt ifrågavar. förslag, söka ådagalägga, att det alldeles
icke behöfver blindt antagas, utan att det mycket väl kati äga
bestånd vid en granskning inför förnuftets domstol.
Pä det att en hvar må kunna anställa en sådan granskning
af hvad föreslaget blifvit, mäste man först undersöka hvad som
redan finnes, d. v. s. undersöka ändamålsenligheten af de stralf,
som nu användas, men hvilka man vill borttaga, och derefter
pröfva lämpligheten af dem, som man vill sätta i de förres
ställe. Beträffande således först de redan befintlige straff, som
nu blifvit ifrågasatte att borttagas, så äro de hufvudsakligen
följande, nemi.: spö- och risslraffen, ärans förlust, straffet att
stånda i halsjern vid en påla att skämmas, och skamstraffen i
allmänhet, vatten- och brödstraffet, samt landsförvisning och suspension.
Onr det nu icke kan bestridas, att det hufvudsakligaste
ändamålet med hvarje straff måste vara att förekomma brott,
så hemställer jag till hvar och en, huruvida det låter sig göra
att med de förstnämnda, eller spö- och risstraffen, vinna detta
ändamål. Svaret derpå måste blifva nekande, om man rådfrågar
erfarenheten, ty den visar oss dagligen motsatsen; svaret
måste blifva nekande, om man frågar förnuftet, ty hvad innebär
väl detta straff? jo, ett physiskt lidande för några minuter, men
en skamfläck för hela lifstiden. Är det väl tänkbart, att den
Den 28 April.
285
brottslige, efter att hafva lidit ett sådant straff, hvarigenom han
för hela sin lefnad blifvit utsatt för skammen och vanäran, är
det tänkbart frågar jag, att han kan återvända ifrån brottets
bana, eller är det icke snarare ett underverk om en sådan återvändelse
någon gång inträffar. Efter att hafva undergått dessa
några minuters lidande, ställes han på fri fot, antingen genast,
eller efter några dagars förlopp, derest brottet varit af beskaffenhet
att deu brottslige jemväl bort undergå uppenbar kyrkopligt.
Ilan lemnäs då tillfälle att åter sälla sig till sina fordna
stallbröder, hvilka ej lära underlåta att uppmana honom att
ånyo beträda hrottets bana. Hvad är det väl då som kan afhålla
honom derifrån? Intet. Det physiska lidandet är försvunnet;
han är ulskiimd för hela menskligheten och har det hopp,
som hvarje brottsling, alt i bästa fallet icke blifva upptäckt;
men hvad är det som återstår honom i det värsta? Jo endast
att åter blottställa sig för några minuter physiskt lidande; och
hvilken sjunken menniska är det väl, som i sådan ställning ej
skulle duka under för frestelsen. Efter min öfvertygelse aro
således spö- och risstraffen såväl efter erfareuhetsrön som enligt
förnuftets omdöme alldeles förkastlige såsom medel att uppfylla
straffets hufvudsakliga ändamål, att förekomma brott; helst
de tvertom i betydlig mån bidraga till förökande af förbrytelsernes
antal, genom de snart sagdt oöfverstigliga hinder, som de
lägga i vägen för den en gång straffade, att beträda någon annan
bana än brottets. Derefteter följa i ordningen straffen att
mista äran, att ställas i halsjern jemte öfrige skamstraff. Erägas
då, mine Hrr, huruvida det är möjligt, att dessa straff kunna
uppfylla ändamålet alt förekomma brott? Både erfarenheten och
förnuftet måste härtill svara nej. Hvar och en, som äger någon
hederskänsla, afhälies ifrån att begå sådane brott, för hvilka
skamstraff äro utsatte, icke af fruktan för sjelfva skamstraffet,
men utaf afsky för det skamliga i sjelfva brottet. Den åter,
som förlorat all heder eller, för att uttrycka mig i hvardagsspråket,
som redan bitit hufvu’t af skammen, för honom kan
det icke innebära något afhållande medel ali begå brott, hvarå
skamstraff följer, aldraminst sedan han en gång undergått detsamma.
Den, som engång blifvit dömd alt mista äran, hau har
ju icke vidare någon ära att förlora, och för honom kan ju,
som sagdt är, della straff omöjligen innebära ett ålerhållningsmedei
att förnya ett dylikt brott. Jag mäste således äfven förklara,
att jag finner skamstraffen vara fördömliga och böra försvinna.
Derefter följa i ordningen vatten- och brödstraffet, samt
vidare landsförvisnings- och suspensionsstraffen. Jag mäste bekänna,
det jag hade önskat, att dessa straff icke blifvit ur nya
lagen borttagne. Vatten- och brödstraffet är, efter min öfvertygelse,
ändamålsenligt för sådane brott, som icke utvisa ett
moraliskt förderf, ulan som snarare kunna anses vara begångne
af lättsinnighet. För sådane tror jag att detta straff vore
ändamålsenligt, såsom afkylande för framtida lättsinnighet, men
icke beröfvande den felaktige friheten för en längre tid och
286
Den 2S April.
möjligheten att förskaffa sig uppehälle. Lika med ett par föregående
talare anser jag landsförvisningsstraffet vara det ändamålsenligastc
af alla för vissa slag af politiska förbrytelser,
äfvensom suspensionsstraffel fiir vissa grader af tjensleförseelser.
dag skulle derföre önska, att, i händelse, hvilket jag likväl
ieke yrkar, betänk, blefve ålerremitteradt, LagUlsk. då måtte
taga dessa straff i närmare öfvervägande; men som sagdt är,
jag påyrkar ej ålerremiss, emedan jag anser min önskan alt
få dessa straff bi belia I lii e, icke utgöra något hinder att lika fullt
bifalla förslaget, ty jag förutser ganska viii, alt, i händelse min
åsigt i en framtid skulle befinnas riklig, sä är det ganska lätt
att få nyssnämnde straff åter intagne i lagen, emedan dertill
fordras inga nya fängelser, utan endast en mindre betydlig lagförändring,
som lätt kan tillvägabringas.
Sedan jag nu yttrat mig om beskaffenheten af de straff, sorn
man önskaL lii nr lagen borttagna, återstår i ordningen alt undersöka
beskaffenheten af de straff, hvilka i den nya lagen förekomma.
Dessa äro först dödsstraffet. Det är ingen ny het, ty
det finnes förut i gamla lagen och om delsammas försvinnande
har icke fråga blifvit väckt. Fängelsestraffet är del andra och
är icke eller någon nyhet. Det finnes i vår gamla lag och har
ansetts icke böra försvinna. Det 3:dje straffet är höler. Det
är icke eller nytt, det finnes förut och bör finnas. Del 4tde är
tjenslens förlust, som icke eller är något nytt straff och ina
finnas qvar. Hvad sorn egentligen utgör nyhet, del är förlängning
af fängelsestraffen och ensamhelslnngelse. Mot förlängning
af de nu befintliga fängelstraffen, har ingen satt sig, och således
iir tvisten egentligen om ensamhetsfängelset. Del är gifvet,
att (lii raan borttagit de corporella och skamstraffen, sä mäste
något annat sällas i dessas ställe. För alt nu undersöka huruvida
ensamhetsfiiugelse är ändamålsenligt eller icke, så har
jag för min del funnit det icke vara tillfyllest alt endast grunda
omdömet pä de erfarenhetsrön, som hemtats ifrån utlandet;
jag tror detsamma icke vara fullt tillförlitliga. Det är visserligen
mången, som rest för att laga kännedom om de nya fängelsesystemerne,
men säkerligen hafva (lere af desse resande
varit alltför fantastiske anhängare af något visst system, när de
gäfvo sig åstad, för alt hafva kunnat med opartiskhet bedomina
förhållandet. Dä man med en viss förkärlek gifvitsig på resa, för
att inhemta kännedom derom, har man ulan tvifvel med begärlighet
omfattat allt, som talat till fördel för det system man sjelf
hyllat, men tilläfventyrs medvetslöst blundat för de brister, som
kunna detsamma vidlåda. Jag bar derföre, för att stadga mitt
omdöme, funnit nödigt att rådfråga äfven förnuftet; och hvad
säger mig då detta, i fråga om företrädet mellan spö- och risstraffen
samt ensamhetsfängelse, såsom medel alt förekomma brott?
Jag har nyligen utredt, att spö- och risstraffen i den vägen,
uti ingen män uppfyllde mina önskningar, såsom för hastigt
öfvergående, medförande eli physiskt lidande endast för några
minuter, men eu skarnbäck för hela lifstiden och lemnade snart
Den 28 April.
287
tillfälle ali återförnya bekantskapen nied fordna kamrater. Huru
ar deremot, förhållandet med emsamhetsfängelsel? Jo, der afskiljes
förbrytaren för en längre tid från alla sina brottsliga
kamrater, för alt betrakta och begrunda sitt fordna lefnadssätt.
; Ivan lemnäs likväl icke helt och hållet ensam; han får
sällskap, men ej med förbrytare, ulan med hederliga menniskor,
som alla önska hans förbättring och val; han får samtala med
fängelsets styresman, med sin själasörjare, med läkaren samt
med de personer, som öfver fängelset hafva inseende, och hvilka
alla söka hos förbrytaren inplanta begrepp om de fördelar
han redan här i tiden kan påräkna, om han ändrar sitt lefverne
och handlar endast i öfverensstämmelse med det rätta. Jemför
jag ensamhetsfängelse-slraffet med skamstraffen, så framstår
skillnaden lill förmån för det förra än mera tydligt. Då intet
straff lärer kunna ut linnas, sorn absolut kan förekomma brott,
så är det gifvet, att jag bör som förnuftig menniska, i valet
mellan tvenne medel, begagna mig af det, som säkrast leder till
det af mig sökta målet; och då jag, genom mitt förnuft, kommit
till den öfvertygelse!!, att af de tvenne omförmälda slralfsätten,
ensamhetsfängelseslraffet är det bästa, så bör det äfven antagas,
så vida icke oöfvervinnerliga hinder för detsammas sättande i
verkställighet uppstå.
Det återstår således att undersöka, hvilka de binder äro,
sorn mola för antagande af det nya förslaget? Man har först
invändt, att instängandet i ett ensamt fängelse skulle medföra
vansinnighet. I fall detta vore en sanning, så borde förslaget
genast förkastas. Vid bedömmandet af denna invändnings gilltighet,
kan jag väl icke, som i de föreg:de frågorna, laga mitt
förnuft till hjelp, men deremot tror jag mig kunna grunda mitt
omdöme härutinnan på den erfarenhet jag varit i tillfälle att
inhemta. Denna erfarenhet är visserligen icke fullt, tillförlitlig,
såsom grundande sig endast på kännedomen om de cellfängelser,
som hos oss finnas; men hvarje fånge är likväl äfven i dem
ensam, för sig sjelf, och vi hafva bekännelsefångar, som varit
i celler inneslutne 10 ä 12 år, utan att hafva förlorat sina
sinnens bruk. Det finnes således af denna erfarenhet något skäl
för antagande deraf, att brottslingarne ej skola blifva vansinnige,
om de, såsom nu är ifrågastäldt, insättas i cellfängelser,
enligt det nya sättet, på 2:ne år. Vidare har man invändt, att
det nya fängelse-systemet skulle kosta för mycket. Jag hyser
visserligen icke så sangviniska förhoppningar i afseende derpå,
att jag, i likhet med en föregående talare, tior, det de ealculer,
som i sådant ändamål blifvit uppgjorde, och efter hvilka
kostnaden icke skulle öfverstiga 500,000 rtdr, kunna som riktige
antagas; icke eller föreställer jag mig, lika med samme
värde talare, alt de utgifter, som nu användas för uppförande
af nya fängelser, skulle genom minskning uti årliga fångvårdskostnaderne
komma att ersättas. Men, i läll saken är riktig,
och således äfven för hela samhället vigtig, så bör man, efter
mitt omdöme, icke se på kostnaderne, för att genomdrifva den
-
288
Den 28 April.
samma, så vida nemligen de icke öfverstiga nationens förmåga
att dem åstadkomma; och att de det ej göra, derom är jag
fullkomligen öfvertygad. — Man har vidare anmärkt, att en
del af de medel, som äro i fråga att användas för de nya fängelsebyggnadferne,
i stället borde begagnas till förbättrande af
barnauppfostran. Jag instämmer fullkomligen deruti, att inga
kostnader för sistnämnde vigtiga ändamål böra sparas, men jag
tror icke eller, att några af de talare, sorn yttrat sig till försvar
för det nya fängelse-systemet, kunna hafva velat, att man
derföre skulle försumma barnauppfostran. Tvertom är det alldeles
nödvändigt, att den går i jemnbredd med fångväsendet;
men det är dock icke nog all lemna medel för barnauppfostran,
man måste äfven låta fångväsendets förbättring gå i jemnbredd
med densamma. — Man invänder vidare, att staten icke vore
skyldig alt uppfostra fullvuxne män. Denna sals är icke riktig;
så vida det nemi. är en sanning, att staten är skyldig alt
uppfostra barnet, så måste staten äfven, då den försummat
nämnde skyldighet, fullgöra den, sedan barnet blifvit fullvuxet.
Bien äfven 0111 staten icke åläge en slik skyldighet i afseende
på de fullvuxne männen, för individernes egen skull, måste dock
slaten, af pligten emot sig sjelf och dess fredliga medlemmar,
finna sig uppmanad att ombesörja en sådan uppfostran äfven för
den till mogen ålder komne förbrytaren, såsom enda medlet alt,
så vidt ske kan, förekomma förnyade brott. — Hr von Hartmansdorff
har anmärkt, att, då bekännelsefåugar icke på 10 ä
12 år blifvit förbättrade, så syntes ett sådant förhållande tala
emot det nya systemet. Först oell främst får jag härvid erinra,
att, äfven efter det nya systemets införande, man icke
bör hysa sä sangviniska förhoppningar, att alla fångar, som i
de nya fängelserne kommo alt insättas, skulle derifrån afgå
fullkomligen förbättrade. Så har icke eller varit förhållandet
med bekännelse-fångarne, men många hafva likväl, efter deras
inneslutande i dessa fängelser, skridit lill bekännelse af de utaf
dem begängne förbrytelser. Dessutom hör den värde ledamoten
besinna, att det är en stor skillnad mellan en fänge, insatt på
bekännelse, och en som är inmanad i häkte till undergående af
bestraffning. Den förre, som vet att han siller i fängelset, blott
för att förmås till bekännelse, är uti en oupphörlig strid med
sig sjelf. Han vet nemi. att svärdet är lyftadt öfver hans hufvud,
och att, så snart han tillstått sanningen, skall han gå döden
till mötes. Han befinner sig i en beständig kamp med sig
sjelf, för att göra sig hård och kunna motstå hvarje försök alt
förmå honom att tillstå sanningen. Men sådant är ingalunda
förhållandet med den, som är insatt i ett fängelse, till undergående
af ett straff; han vet att ban blifver fri, när den ådömda
fängelsetiden är slut.
Samme värde talare har äfven anmärkt, att det vore angeläget,
för att kunna förbättras, att gm gås med menniskor.
Detta påstående är utan tvifvel rikligt; men det är ju icke eller
-
Den 28 April.
m
ler meningen, att fångarne skola i de nya fängelserne sakna
allt umgänge med menniskor; de uteslutas endast från beröring
med dåliga menniskor, men förmenas ingalunda, på sätt jag
förut uppgifvit, sällskap med de goda. — Vidare har samme
värde talare frågat, hvem som borde underhålla fångens hustru
och barn under stralftiden, i händelse fången vore gift och hade
barn att försörja. Det torde icke få inverka på beskaffenheten
af straffet, huruvida förbrytaren har hustru och barn. Ulan afseende
derpå lärer väl rättvisan böra hafva sin jemna gång.
Det är naturligt, att om fångens hustru och barn icke äro i
stånd att föda sig sjelfve, och icke eller någon annan kan förpligtas
dertill, så inträder, hädanefter som förut, statens skyldighet
i berörde afseende.
Sluteligen förekommer, ibland de anteckningar jag under
discussionen gjort, äfven anmärkningen mot den i det nya förslaget
åt domaren lemnade latitud i afseende på rättigheten att
bestämma straffets grad.
Ehuru jag icke vill bestrida, att denna åt domaren lemnade
rättighet i nya lagförslaget blifvit väl långt utsträckt, måste
jag likväl förklara, att, efter min öfvertygelse, ett stort fel i
den nuvarande lagen ligger just deruti, alt för liten rättighet i
detta hänseende blifvit domaren medgifven. Han äger den visserligen
i några särskilda fall, och uti dessa i vida större grad
än den, som här är lemuad; men skillnaden är, att der är rättigheten
tillagd undantagsvis, här i allmänhet. Många talare
hafva fästat uppmärksamheten på nödvändigheten deraf, att domaren
hade denna rätt, emedan det funnes så mångfaldiga nuancer,
under hvilka brott kunna begås; men för alt göra detta
ännu åskådligare för den som icke praktiskt handlagt lagens
skipande, vill jag anföra ett exempel. Om man föreställer sig,
att en husfader, som genom sjukdom eller annor olycka blifvit
försatt i bekymmer och en längre tid varit blottställd för brist
på det nödvändigaste till lifvets uppehälle, varseblifver ett matförråd,
och genom inbrott tillgriper detsamma, uppgående i värde
t. ex. till 6 r:dr, samt alt en annan person, som har fullt
upp allt hvad han behöfver, för tillfredsställande af ett lättsinnigt
begär lill njutning, gör inbrott, tillgripande en lika stor
summa, eller 6 r:dr, så hemställer jag till en hvar, huruvida
han icke finner, att brottet hos makan, som stjäl för att frälsa
hustru och barn ifrån hungersdöd, är vida mindre brottslig, än
den som stjäl endast för att tillfredsställa ett lättsinnigt begär.
Efter nuvarande lag måste dock domaren med blödande hjerta
dömma husfadren till 15 pär spö, eller till samma straff, som
den lättsinnige förbrytaren ålägges. Häraf torde bäst visa sig,
huru angeläget det är, att få en rättelse i detta missförhållande,
och alt sätta domaren i tillfälle att bedömma de särskilda
omständigheterna, hvarunder brott begås? Härvid skall man
måhända ytterligare framkomma med den anmärkn., att Konungen
alltid har rättighet alt gifva nåd, och att de skäl till viu10
H. 37
290
Den 28 April.
nande deraf, som kunna framställas, t. ex. sådane, hvarpå jag
i afseende på den olycklige husfadren framdragit ett exempel,
otvifvelaktigt skola komma i betraktande; men utom det att
brottslingen ofta afh?»Iler sig ifrån att söka nåd, derföre att
han under tiden måste qvarsitta i fängelset och således, under
afvaktan på det blifvande svaret å den gjorde nådeansökningen,
blottställas för ett längre lidande, än om straffet verkställes genast
efter det domen vunnit laga kraft, så finner en hvar, alt
Konungen icke bör öfverhopas med hundra, ja tusentals ansökningar
i denna väg, utan att det bör öfvcrlemnas åt domaren
att bestämma straffet efter brottets beskaffenhet.
Då af hvad jag nu anfört följer, alt jag anser ensamhetsfängelset
såsom straff för vissa slag af förbrytelser ibland alla
kända straff bäst uppfylla det med straffet åsyftade hufvudsakliga
ändamål att förekomma brott, samt att jag icke finner något
antagligt hinder möta för delsammas bringande till verkställighet;
så måste jag, som anser det vara högst angeläget
att på förhand få de straffarter bestämde, på hvilka den nya
lagen skall hvila, nu för min del äfven tillstyrka R. o. Ad. att
besluta, det ensamhetsfängelse skall vara en af straffarterne i
samma nya lag. Jag tillstyrker alltså bifall till LagUlsk:s förslag,
likväl med en förändring och ett tillägg, som, efter mitt
omdöme åtminstone, är af största vigt. Uti mom. litt. d) föreslår
LagUtsk.: ”att lill en början och i den mån'tillfälle dertill
gifves, ensamhetsfängelse skall begagnas för dem, som dömmas
till fängelse i sjunde eller sjette grad.” Efter mitt omdöme
vore del icke rätt, då man ej kan införa och sätta lagen i
verkställighet i dess helhet, att ovillkorligen påbjuda, att detta
straffsystem ”skall” i de 2:ue sista graderna tillämpas, och
tror jag alltså, att ordet ”skall” bor utbytas mot. ordet viå,
hvarigenom större latitud i straffets användande, med hänseende
till brottens grofhet vinnes. Vidare anser jag icke med
rättvisa öfverensstämmande, att ensamhetsfängelset endast och
allenast användes för de mindre, eller för 6 och 7 gradernes
brott. Jag tror det äfven vara vådligt om så sker. Om förbrytaren
t. ex. anser 2:ne års ensamhetsfängelse vara ett vida
svårare straff, än flere års gemensamhetsfängelse, så skall han
naturligtvis finna sig behandlas orättvist, dä lian för en mindre
förbrytelse eller för en ringare delaktighet deruti får undergå
ett svårare straff än den gröfre brottslingen eller sjelfva hufvudförbrytarén.
Sådant vore icke försigtigt, utan tvertom vådligt,
ty det kunde snart sagdt tvinga den brottslige att begå ett
gröfre brott, för att undgå det svårare straffet. Jag^vill som
exempel anföra stöld: för enkel stöld skall tjufven sitta i ensamhetsfängelse
till 2 år, men om han stjäl från posten, som
är en svårare art af stöld, sättes han i gemensamhetsfängelse:
Det är af sådan anledn. jag tager mig friheten föreslå, att ofvanberörde
mom. litt. d) måtte erhålla följande lydelse: ”att
till en början, och i den mån tillfälle dertill gifves, ensamhetsfängelse
må begagnas högst under två års tid, för hvarje fånge;
Den 28 April.
261
men att den som a'r dömd till fängelse uti någon af de fem
forsla graderne, efter högst två års forlopp bör till gemensamhetsfängelse
för fl vitas.”
Slutligen hafva några talare förmenat, att det icke vore nivcket
vunnet alt man vid denna riksdag anloge de särskilda stralfarlerne,
emedan kommande Ständer kunde besluta annorlunda. Som jag icke
önskar att kommande Ständer må ensamt kunna fatta ett sådant beslut,
är_min önskan för närvarande den, att det beslut, som nu fattas
i denna vigtiga fråga, må blifva af Konungen sanctioneradt.
En del af lagen, nemi. den, angående sjelfva straffarterna, har
då blifvit antagen till lag och kan icke förändas, utan Konungs
och Ständers sammanstämmande beslut. På dessa grunder anhåller
jag för min del att till prot. få förklara, det jag, vid den blifvande
voteringen, kommer att rösta till bifall för Utsk:s förslag
med den förändring uti moni. d), som jag nu haft äran
föreslå.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Då jag varit en ibland dem,
som deltagit i slutliga utarbetandet af förslag till straffbalk, och
fängelselag, som, med några förändringar antaget af Konungen, blifvit
framlagdt lill R. St:s pröfning och utgör föremål för uppmärksamheten;
så behöfves icke någon förklaring af mig, det jag för
min del antager oell bifaller det betänk, af LagUtsk., som närmast
föranledt denna discussion, och uppå det nämnda förslaget
närmast är grundadt. Då jag är den ende af deltaga
rne i detta förslags bearbetning, som äger riksdagsmannarätt;
skulle det äler kunna anses på visst sätt utgöra en skyldighet
för mig, att uppträda till dess försvarande emot de flere
aumärkiur, som mot syftningen deraf i det hela nu blifvit
framställde; men jag skulle dervid kanske äfventyra, att genom
ett sämre försvar, sätta framgången af en god sak på spel,
och det behöfves också nu så mycket mindre, som försvaret redan i
de vigtigasle omsländigbelerne blifvit af flere talare med öfvervägande
skicklighet ulfördt. Det är alltså endast några få
omständigheter, hvarvid jag ytterligare anhåller att få fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet. En ibland de bufvudsakligaste och
svåraste anmärkntr, hvarvid man mycket fästat sig, har varit
det högst oriktiga behandlingssätt, som man trott sig finna, det
frågan, vid utarbetandet af den nya brottmålslagen, undergått.
Man har sagt att det vore oriktigt alt framkomma med
en helt ny lagstiftning i dessa delar; att den gamla borde sjelfständigt
utvecklas till nya lämpligare förhållanden, att det framställda
förslaget vore stödt endast på utländsk erfarenhet och
utländska grunder. Jag torde härvid få erinra, att Lagcomitéen,
och, efter denna, Lagberedningen, i detta fall endast haft att ställa
sig begge slatsmakternes på förhand yttrade ovillkorliga föreskrift
till efterrättelse, och derifrån alldeles icke afvikit. Jag
ber alt få uppläsa den del af Lagberedningens und. betänk.
292
Den 28 April.
afgifvet i December 1842, som upptager historiken af dessa
förhållanden, så lydande:
”Den 31 Mars 1815 afgaf Lagcomiléen, med afseende å
då förestående utarbetning af förslag till förbättrad brottmålslag,
ett und. betänk., hvari, efter meddeladt yttrande oin det
mål, som vid brottmålslagens stiftande borde afses, och olämpligheten
af flera utaf de i nu gällande lag stadgade bestraffningar,
framställdes deåsigter, att penningestraff borde iden egentliga
brottmålslagen användas sparsammare, än hittills skett, samt
spö- och risslraffen inskränkas: att fråga torde uppstå, om icke
fängelse vid vatten och bröd kunde försvinna samt andra
bestraffningssätt antagas för de händelser, att de förr brukligas
användande skulle motarbeta ändamålet med allt straff, hindra
den brottsliges förbättring, och kränka menskligheten i del dyrbaraste
och heligaste hon öfverlemnat åt samhällsmaktens
skydd: att i sådant hänseende visade sig såsom mest ändamålsenligt
att den brottsliges frihet för längre eller kortare tid inskränktes
och således hufvudsakligen blefve användt fängelsestraff,
hvilket genom skillnaden emellan ensamt och samfäldt, hårdare
och lindrigare, samt förenadt med arbete eller utom sådant,
antingen på längre eller kortare tid medgåfve bestraffningens
lämpande efter alla möjliga gradationer af brottet: i anseende
till hvilket allt Lagcomitéen ansåg sig böra fästa uppmärksamheten
å angelägenheten att inrätta arbets- och correclionshus
till nödigt antal, med erinran, att en fullständig och sammanhängande
plan för deras inrättning bäst kunde utarbetas i sammanhang
med den nya brottmålslag, som ginge att dem använda.
K. M. täcktes, uti nåd. propos. till R. St. d. 19 April sislberörde
år, förklara, att Lagcomite'ens nämnda betänk, till alla
delar instämde med hvad K. M. ansåg rätlsläran och öfrige en
vis lagstiftnings grunder fordra, hvarföre K. M., med antagande
af omförmälda betänk., ville detsamma lill R. St. proponera;
till svar hvarå R. St. tillkännagåfvo sig hafva instämt deri,
att rättvisan och en vis lagstiftnings grunder till alla delar talade
för förslagets antagande, och att R. St., derföre lemnade
Lagcomiteen, som var sysselsatt med hrottmålslagarnes utarbetande,
öppet att efter en sådan plan föreslå så beskaffade bestraffningar,
som instämde med närvarande tids hyfsning, och
som, skilda från föra tiders barbari, vore afpassade efter en
bättre bildning, till upplysning och till känsla hos hvarje
individ af dess eget värde.” Om således än icke conseqvensen
hos Ständerne nu skulle fordra att vidblifva sitt beslut, så måste
åtminstone medgifvas, att Lagcomite'en varit bunden att icke
framställa något annat förslag, än ett med detta öfverensstämmande;
och att det måtte hafva varit denna iuslruction,
som ensam bort ligga till grund för bearbetningen. Jag bekänner
också, att jag, för min del, under sysselsättningen med
detta arbete, icke kunde finna att systemet vore någonting alldeles
nytt. Jag vet ej ens huru något nytt brottmålslagsystem
skulle kunna uppgöras. Systemet för cu brottmålslag ligger
Don 28 April.
293
så djupt i sjelfva menskliga naturen, i sjelfva de eviga grundsatserne,
som ej kunna förändras, att knappast något nytt, egentligen
alt tala, i sjelfva broåtmålslagen kan tänkas. Jag kan
icke som sådan väsendtlig nyhet anse det helt och hållet tillfälliga,
som ligger i begagnande af olika straffarter. Det är
likväl deruti, som man hufvudsakligen velat finna nyheten och
olikheten i det nu förevarande förslaget mot hittills gällande lagar.
Skulle man för öfrigt sammanställa den nya lagen med den gamla,
så är jag öfvcrtvgad, att mari skall finna de föreslagna förändringarnc
vida mindre betydliga än de som gjordes 1734, om man
vill jemföra den lagen med de lagar, som före den tiden gällde.
Sjelfva straffsystemet åter, så vidt det hvilar hufvudsakligen på
begagnande af frihetsstraff, så vidt man kan antaga att det
egentligen utgör ett fängelsesystem, är icke eller något nytt.
Vi hafva hittills haft och hafva ett ganska vidsträckt fängelsesystem;
skillnaden mellan delta, och det som nu föreslås till införande,
är blott den, att förbrytarne enligt det nya förslaget
skulle komma all sältas i fängelse först sedan de gjort brotten,
och derföre blifvit lagligen dömde, i stället för att de hittills
hållits fängslade innan de gjort något brott, eller åtminstone innan
de gjort sådant brott, som icke med lagligt straff på annat
sätt förut blifvit bestraffadt. Derigenom har följden blifvit, att, just
genom vårt fängelsesystem, brotten grundlagts, i stället för alt
de, enligt det nya, skulle komma att bestraffas och, så vidt
möjligt vara kan, förekommas. Det är denna förändring af fängelsystemet,
som jag tror vara af hufvudsaklig vigt. Chefen
för Fångstyrelsen har redan fästat uppmärksamheten dervid, alt
det vore i ekonmiskl hänseende vida mindre beräkneligt till
hvilka kostnader ett fortfarande af det nuvarande fängelsesystemet
skulle leda, än huru mycket som kunde fordras för införande
af det nya. Uti det såkallade latiludssystemet har man
vidare velat se en väsendtlig nyhet, och förklarat det såsom
ett fullkomligt införande af godtycket. Såsom antagen regel för
sjelfva lagstiftningens form är visserligen latituden af domarens
rätt lill straffmätning ny, men sjelfva saken, eller latituden af
nära de vigtigaste straffbestämmelserne, och ännu mera af sjelfva
brottsbestämmelserne, hvarigenom brotten efter domarens
pröfning kunnat hänföras till de olikaste straff, är ganska gammal,
och har varit vida mera utsträckt, än efter nya förslaget,
hvaruti, just derföre att man lemnat friare händer för straffens
mätande inom vissa gränser, man kunnat genom bestämdare föreskrifter
inskränka sjelfva brottmätningen, eller möjligheten af
ett förekommande falls subsumtion under olika lagrum. Lalitudssystemet
är således en nyhet, om man vill, pä samma sätt
som realisationen var en nyhet, då den af R. St:s beslut och
det som i verkligheten förut existerade och länge existerat erkändes
såsom regel. Något egentligt godtycke bör lika litet enligt
detta förslag kunna befaras, som sådant kan hafva varit
medgifvet genom hvad som förut gällt. Visserligen vore det
bättre om i lagen straff kunde uttryckligen bestämmas för alla
29i
Den 28 April.
möjliga händelser och variationer af brottslighet, sfi alt det
endast vore lagen som dömde hvarje brottsling omedelbart och
domaren endast förklarade honom Skyldig; men sådant är omöjligt,
och derföre måste åt domaren öfvcrlemnas att supplera
lagstiftningen vid de förekommande fall, för hvilka föreskrifter
icke finnas bestämda, och lagen måste till stor del, på sätt som
de Engelska juristerne uttrycka sig' uti en af dem antagen grundsats,
ligga inom domarens bröst.
Jag förbigår, för alt ej uppehålla tiden, som nog långt framskridit,
åtskillige andre anmärkningar, dem jag eljest hade ämnat
framställa, och skall endast fästa mig vid det af Hr Lagerhjelm
väckta förslaget, hvilket jag väl icke finner innebära någon
egentligen juridisk vidunderlighet. Såsom särkiid lagförändring
skulle det visserligen kunna af Stäuderne antagas, men
på det sätt det blifvit framsläldt,, företer det, efter min tanke,
en lika constitutionel vidunderlighet som någonsin PresleShs beslut.
Afven detta förslag afser nemi. att definitivt skulle nu i
ämnet beslutas, och det är eli sådant definitivt beslut, som jag ej
kan finna att Stäuderne äro enl. grundlagen berättigade att lätta.
Utsk:s betänk, innehåller blott en framställning af vissa principer,
hvaröfver Stäuderne anmodats att uttala sina tankar, hvarefter
Utsk. förbehåller sig att få inkomma med förslag till slutlig
åtgärd i ämnet, med anledn. af den åsigt, som kan komma
att göra sig inom pluralilelen af Stäuderne gällande. Skulle nu
ett beslut om sådan slutlig åtgärd icke destomindre lättas, så
hade Stäuderne derigenom företagit behandlingen af målet till
slutligt afgörande innan Utsk. slutat sin handläggning vid ämnet.
dag tror således, alt det enda, som nu kan förekomma
såsom beslut vid detta tillfälle, blir antingen bifall eller afslag
å betänk., med försändande, i båda händeiserne, af saken tillbaka
till Utsk. för att föreslå det utlåtande, som jag förut nämnt.
Skulle förslaget godkännas af pluraliteteu inom RiksStm, så instämmer
jag med Hr Cederschjöld uti tillstyrkan, att utlåtande
må af Utsk. så uppställas, att det, genom en af Konungen meddelad
sanetion, kan erhålla kraft af lag, ehuru blott angående
sjelfva principerne.
Jag slutar med den förklaring, att, om äfven detta förslag
skulle inuebära ett fullkomligt nytt lagsystem, om det skulle
vara så skildt från det gamla, att detta skulle kunna anses begrafvet
genom antagandet af det föreslagna-nya, så skall jag
ändå med fredadt samvete, på sätt en annan ledamot yttrat, sluta
mig till begrafningsprocessionen efter detta gamla system,
under hvilket jag lefvat och i min mån verkat; instämmande i
det gamla royalistiska utropet: Konungen är död, lefve Ko
nungen
!
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag har begärt or
det,
icke för att ingå i någon detaljgranskning af ifrågavarande
vigliga förslag, en granskning den jag visserligen icke är
vuxen, och som säkert icke här kan verkställas af andre än de
Den 28 April.
295
Husets ledamöter, som anlingen äro till yrket jurister, eller genom
elt längre studium af lagfarenheten oell fängelseförfattningar
kommit i tillfälle att kunna bedomina det ifrågavar. vigliga
ämnet. Jag skulle föröfrigt anse all granskning ifrån min sida
så mycket mera öfverflödig, förutsatt nemi. att en sådan af mig
kunde åstadkommas, som, efter den särdeles sakrika discussion,
som ägt runi, troligen hvarje ledamot af delta Hus bestämt sig
för det votum han kommer att afgifva; men då så många af
de talare, som vanligen deltaga i här förekommande discussioner,
ansett sig böra öppet uttala hvar sin öfvertygelse, så har
jag äfven för min del ansett mig pligtig att icke stillatigande
nedlägga min röst i urnan. Jag anhåller sålunda alt likaledes
öppet få förklara, det jag, med ali den uppmärksamhet, sorn
varit mig möjlig, sökt att intränga, icke allenast i det ifrågavar.
lagförslaget, utan äfven i Utsk:s deröfver afgifna betänk,
och den polemik, som i föld deraf uppstått, och bekänner då
lika öppet, alt denna polemik och de reservationer, som åtfölja
detta betänk, hade, när frågan här förekom och så många betänkligheter
framställdes deremot, på mig gjort det intryck, att,
derest votering deröfver förliden Lördag kommit att äga rum,
jag trott mig pligtig att böra rösta mot detsamma; men jag måste
numera erkänna, att den särdeles sakrika, upplysande och
talentfulla discussion, som här förts, synnerligen af någre af de
talare, som försvarat LagUtskis betänk., till större delen liäft
alla de betänkligheter, som hos mig, emot detsamma, uppstått.
Jag har derunder funnit, att en stor del af de inkast, som kunnat
framställas mot nämnde betänk., varit af beskaffenhet att,
vid närmare skärskådande deraf, helt och hållet förfalla, och
att de Öfriga af dessa inkast äro sådane att, med antagande af
detta principbetänkande, ingenting förhindrar Ständerne alt, då
lagtexten vid en blifvande riksdag kommer alt undergå granskning,
då införa de modificationer, som möjligen kunna anses af
behofvet påkallade. På dessa grunder ämnar jag rösta till bifall
å förslaget.
Ilr Rosenblad, Bernh.: Otvifvelaktigt finnes ingen på
detta rum, som ej, lika med mig, med förvåning åhört Gr. Anckarsvärds
försök i sista Lördagsplenum, alt, genom framskjutande
af en för oss alla dyrbar personlighet, beröfva den fria öfverlygelsen
sin pröfvande räll vid afgörandet af den vigtiga,
nu under öfverläggning varande frågan, en förvåning, som ej
minskas, då man erinrar sig hvad den värde talaren fordom
så ofta yttrat om det conslitutionella samhällsskickets fordringar
i detta hänseende. Gr. Anckarsvärd känner troligen icke
lifligare båg, än vi alla, att gå en älskad Konungs önskningar
lill mötes, men vi äro förvissade derom, — och handlingar hafva
visat, — att Han, som till valspråk antagit den skönaste
Konungaregel i vära gamla lagar, Sanning och Rätt, också vill,
att folkrepresentantens rätt att utan andra band än lagarnes och
sansens, efter bästa förstånd och redligaste vilja, pröfva hvad
290
Den 28 ‘A pril.
detta vigtiga kall tillhörer, under Hans regering skall förblifva
en sanning.
Saknande de insigter och den omfattande sakkännedom i
delta ämne, sorn kunde gifva mig anspråk att i ringaste mån
verka på någons öfvertygelse, hade jag ämnat att iakttaga tystnad,
men efter jag äger ordet, tror jag mig böra begagna tillfället,
att öppet uttala mina tankar.
Först får jag förklara mig på det högsta ogilla de åsigter,
som betrakta denna fråga såsom politisk. Det är en stor olycka,
när de stora samhällsfrågorna, hvarpå en hel framtids väl
beror, och hvars lösning fordrar de förenade krafterne af alla
upplyste och vältänkande mäns hela förstånd och fördomsfria
vilja, göras till föremål för politiken, d. v. s. för partisinnet.
På denna väg kunna aldrig för Konung och fädernesland nyttiga
resultater frambringas. Beträffande sjelfva saken, tror jag,
att den nya strafflagen är foster af kunskapsrike mäns mångåriga
nitiska mödor, och att ingen, som tagit kännedom, huru
det närvarande corrections- och fängelse-systemet, fastän på sin
lid otvifvelaktig! Iramkalladt af den renaste välmening, blifvit
en förfärlig uppfostringsanstalt för brott och laster, kan annat
än erkänna, alt den ädlaste, den christIigasle afsigt ligger till
grund för det fängelsesystem, hvilket afser att skilja den mindre
brottslingen från de gröfre, lemnande honom lill uteslutande
sällskap med sitt samvete, sin religionslärare och några få
ädlare menniskor. Men om jag sålunda gör all rättvisa åt motiverne
för de ifrågavar. lagarne, må det förlåtas mig, om jag
äger tvifvel, huruvida sjelfva lagförslagen, i fall de nu antogos,
skulle frambringa de åsyftade verkningarne, brottens förminskning
och de brottsliges förbättring, lin i det närmaste med den
nu föreslagna strafflagen likartad lag har, för få år sedan, blifvit
införd i Norrige, ett land i så många hänseenden med oss
närslägtadt. Månne det ej vore rådligt, att först se verkningarne
der, för att erfara, om det verkligen går an att hos oss
alldeles borttaga de s. k. afflictiva eller kroppsstraffen? I Norrige
är dock, om jag ej irrar mig, vatten- och brödstralfet bibehållet,
likväl på ett sätt, som gör den noggranna verkställigheten
mindre menlig för helsan (genom afbrott med vanlig kost).
Månne ej bebofvet af denna Nordiska erfarenhet bekräftas, då
man erinrar sig, att sjelfva Lagcomiteen ej gått så långt i afskalfande
af de gamla slralfartcrne som det nu framlagda lagförslaget?
Man
har ansett den redan vunna erfarenhet af det föreslagna
nya fängelsesystemet vara sä tillräcklig, att all ytterligare
pröfning, i afseende på möjligen erforderliga jemkningar,
vore öfverflödig, och att således R. St., utan betänklighet, kunde
derå sätta pregeln af deras godkännande. Men må det förlåtas,
om den enskilde riksdagsmannen är tvifvelaktig, huruvida
det nya systemet ännu kan anses vara så fullständigt utveckladt,
att det nu kan antagas, utan att genom möjligen ägande
bri
-
Den 28 April.
297
brister, hvilka med litet mera erfarenhet lättligen kunde undanrödjas,
mot dess användbarhet på det hela väcka misstroende;
ina, säger jag, detta förlåtas den enskilde riksdagsmannen, då
han sett sjelfva männen af facket, sjelfva de ursprunglige författornc
till strafflagsförslaget, betydligt jemka sina åsigler,
hvarje gång de å nyo handlagt frågan. Oå Lagcomitéen 1834
framlade sitt förslag till strafflag, tillstyrkte den fängelsers inrättande
endast efter det s. k. Auburnska eller gemensamhetssystemet;
då denna comité' 1839 afgaf sitt granskade lörslag,
fortfor den att i allmänhet tillstyrka gemensamhets-fängelser,
men medgaf ensamhets-fängelser, eller det. s. k. Philadelphia*
systemet, endast för ett enda fall oell för en lid af högst 90
dagar. Nu deremot har Lagberedningen, som bland sig räknat
en af den fordna Lagcomiléens verksammaste ledamöter, tillstyrkt
sistnämnda systems antagande för 2:ne straffgrader och
utsträckt tiden till 2 år. Äfvenledes hemställer jag till de mera
sakkunnige, om ej i afseende på sjelfva detta system en
vigtig förändring just nu är under pröfning, och om ej i Frankrike
försök föregå med ett inodifieradt Philadelphia-systcm, egnadt
att undanrödja dettas brister, med bibehållande af dess förtjenst
alt befria den nyss fallne från den förfärliga skolan af de stora
brottslingarnes sällskap. Månne det i så fall skulle vara så
olämpligt, alt innan vi i vår lag införa delta fängelsesystem,
vinna frukterne af denna ytterligare erfarenhet? och månne det
är så omöjligt, som man här påstått, att dessförinnan äfven
vinna frukter af Svensk erfarenhet? Så vidt jag vet, bestämmer
icke nu gällande lag, huru ett fängelse skall vara beskaffad!.
Om så är, möter ju intet hinder för Konungen alt, på
R. St:s begäran, för vissa brott och för viss tid, begagna fängelser,
inrättade efter cellsystem?
Men andra vigtiga förhållanden förekomma, innan man af
det nya straffsystemet, de nya fängelserna, huru fullkomliga de
än mande vara, kan vänta den åsyftade verkan, brottens aftagande
och de brottsliges förbättring. Det är icke brott, sorn
gifvit den största personalen åt våra mest befolkade fängelser —
corrections-inrätlningarne, det är icke den oförminskade hågen
för brott, som alltid dit återfört lösgifne fångar. Innan några
corrections-inrältningar funnos, voro de föga rymliga vanliga
fängelserne tillräckliga för dåvarande fångars antal, och säkerheten
till lif, lemmar och egendom, i stad och på land, var
större än nu. Del är således icke värt gamla straffsystem, hvilka
brister det än kan anses äga, som vållat brottens tillökning.
Men det krig, hvarje socken i vårt land, med tilltagande ifver,
fört och förer mot öfriga socknar, för att undgå vådan, att i
en framtid nödgas försörja en fattig familj, hvars hufvudmans
enda förmögenhet är hans arbetskraft, har gifvit vår lagstiftning
en förfärlig utväxt i en massa af författningar rörande s. k.
laga försvar, och som kräfver en skyndsam hjelp. Det är i
till intet brott förvuune, men s. k. laga försvar saknande per10
II. SS
298
T) e n 2S April.
söner, correclions-inrältningarne fått sina fleste rekryter, hvilka
sedermera ur dessa lasternas stora vexelundervisningsanstalt utgått
såsom utbildade brottslingar.
Vidare kan man icke neka, alt i våra sociala förhållanden
förändringar inträdt, som, i hög grad tärande på samhällslifveis
safter, äfven gifvit ökad näring ål nöden och brotten. Egoismen
har i hög grad slappal de fordna ,banden, sorn, nied en omärklig
men stark kedja af ömsesidigt biträde och ömsesidig tillgifvenhet,
förenade alla samhällsclasser frän den lägsta till den
högsta. I städerna hafva gesäller och lärgossar uteslutits från
mästarens bord och värd, samt hänvisls till krogarne; den enskildes
tjenare, försedd med kostpenningar, har ofta visats åt
samma förfärliga plantskola för liderlighet, nöd och brott, och
hvad som måhända är värst, genom det i sednare åren starkt
tilltagande bruket, alt frän de större godsen bortjaga alla landtbönder
och jordtorpare, samt att der införa statdrängs-systcinet,
har både de nödlidandes, de försvarslöses antal ökats och en ny
folkclass i Sverige uppstått, hvilken väl efter lagens bokstaf
äger ali frihet, men i verkligheten är ofriare än den lifegne i
många länder. Så länge dessa förhållanden lemnäs ohulpna och
få fortgå med ohejdad fart, skall äfven den fullkomligaste strafflag,
det bästa fängelsesystem icke kunna förhindra brottens tillökning
elier förekomma den förbättrade brottslingens återfall;
och månne ej, om den nya lagen antages, utan samtidigt afhjelpande
af de ofvan antydda förhållanden, klandret fiir det
otvifvelaktig! derefter fortfarande tilltagandet af brott skall —
ehuru orättvist — komma att riktas mot den nya lagen och
dess upphofsman?
Jag vågar således, just i den nya lagstiftningens eget intresse,
hysa den öfvertygelse, att ett uppskof — som både tillåter
att, för sjelfva lagförslagens möjligen erforderliga förbättring,
begagna en ökad erfarenhet, och lemnar tid att utarbeta
de öfriga lagar, hvilka oundgängligen fordras för alt vinna de
åsyftade verkningarne, — skall, säkrare än ett antagande nu,
föra till det stora, af alla önskade målet: brottens förminskning,
de brottsliges förbättring. Om härföre skulle erfordras tiden
till nästa lagtima riksdag, eller äfven den lill den påföljande,
så betyda i Staternes lif 2 eller t. o. m. 5 år föga, men på
detta sätt skola vi ät den Konung, hvars namn jag hoppas, att
den en gång blifvande lagen skall komma alt bära, bereda
samma olörgängliga åminnelse, som äunu efter århundraden är
vidfästad hugkomsten af en utaf Hans Norske företrädare, K.
Magnus Lagabäter, Lagförbättraren. På detta sätt kan man
vänta, att samtid och efterverld skola säga om Konung Oscars
lagar, som de sagt om en af Hans Svenske företrädares, K.
Magnus Birgerssons, att de satt lås för bondens lada, nied tillägg,
att de gifvit trygghet åt den fredlige medborgaren i hans
hus, på vägar och gator, och att de i samhällets sköte återfört
mången vilseförd son.
Den 28 April.
209
På dessa grunder tror jag mig — med ganska lugnt samvete
— kunna och höra rösta för uppskof.
Starka rop på propos. hördes åter.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Det förvånar mig
icke, alt efter en så långvarig discussion, sorn den förevarande,
någon otålighet bland Husets ledamöter förmärkes; men jag
får anhålla om öfverseende alt jag denna gång icke kan derpå
fästa afseende, ulan måste utbedja mig att, sä fullständigt
i min förmåga slår, få utveckla mina åsigter i det ämne, som,
nu är oss förelagdt. Detta ämne är af för mycken vigt och ingriper
för djupt i Svenska folkets framtid, alt icke den, som,
till följd af det honom gifna uppdrag att deltaga uti granskningen
af lagförslaget, mäst söka göra sig en tanka derom, äfven
skulle framlägga den, och icke, gifvande vika för ögonblickets
otålighet, låta förmå sig till tystnad, och sålunda utsätta
sig för förebråelsen att icke ens i prol. hafva nedlagt
en lankeytlring, som möjligen i en framtid kan freda för misstankan
att hafva delat stundens förvillelser. En talare har
under discussionens lopp lagt mig till last att icke i mitt förra
yttrande hafva tillkännagifva hvad jag ville. Jag skall,
i hvad jag nu går att yttra, beflita mig om ali vara så mycket
mera tydlig, och af sådan auledn. anhåller jag att punktvis
fä genomgå den framställning, som LagUtsk. gjort, och att
vid de särskilda punkterne fä föreslå de förändringar, jag anser
vara af behofvet påkallade.
Utsk. har i dess förslag mom: litt. a) yttrat, att allmänna
slrnffarlerua höra vara följande, nemi.: l:o dödsstraff,
2:o fängelse i 7 grader och 3:o böter. Mot den första af dessa
slralFarler har jag ingen anmärkning all göra; men emellan
den oell nästföljande stralfarlen, fängelsestraffen, skulle jagvilja
inpassa en tredje, nemi. landsförvisning, hvilket straff,
efter min öfvertygelse, är efter dödsstraffet det svåraste.
Man har sagt, att delta straff vore olämpligt, derföre alt det
skulle kunna finnas stater, sorn ej ville emottaga den till
förvisning ur landet dömde förbrytaren. Landsförvisning sönderfaller
i 2:ne calhegorier, nemi. landsförvisning till bestämd
och till obestämd ort. Landsförvisning till bestämd ort, är
deportation, och begagnas ännu på många ställen. Vi haf
va
icke tillfälle dertill, men möjligen skulle något sådant
kunna beredas. Beträffande åter landsförvisning till obestämd
ort, så är jag icke ensam om äsiglen af lämpligheten
utaf detta straffs bibehållande i lagen; jag har till skäl
för densamma att åberopa äfven andras auetoritet. De reservationer,
som utaf Lagberedningens egna ledamöter äro vid
lagförslaget afgifua, utmärka, att enahanda åsigt hyses af Professor
Schlyter. Jag har i min vid Utsk:s betänk, fogade reservation
uppgifvit de skäl, på grund af hvilka jag anser nämnde
straff kunna och böra bibehållas; och anhåller alt fa uppläsa
desamma. De lyda sålunda: ”Emot användande af lunds
-
300
Den 28 April.
förvisning liar nian anmärkt, atl detta straff skulle vara föga
verksamt och ej afse brottslingens förbättring; att det skulle
drabba olika individer olika strängt; att det vore orättvist
emot den främmande stat, som finge emottaga missdådaren,
och att det skulle vara opolitiskt, såsom föranledande ett utbyte
af brottslingar, slaterne emellan. Af alla dessa skäl synes
mig intet enda vara antagligt, då det är fråga om alt emot
politiska förbrytare tillämpa landsförvisning. Då den, som velat
kullstörta den i staten bestående ordning, eller emot densamma
förehaft fiendtliga stämplingar, alingsnäs från samhället,
är ändamålet med straffet vunnet; och det kan således anses
för Statens väl tillräckligt verksamt; beskaffenheten af brottet
behöfver deremot ej nödvändigt antyda på en förderfvad eller
emot bepreppet af rätt förhärdad natur hos den brottslige;
straffets verkan blir ej eller här mera olika, än vid ti 11-  lämpningen på olika individer af hvarje annat straff, hvilket
naturligtvis alltid vinner i intensitet i samma mån, som individen
är derföre mera känslig; och någon orättvisa begås slutligen
ej eller emot någon annan Stat, då det beror af denna alt
bestämma, huruvida den vill eller icke vill emottaga landsflyktingen,
hvilken, ehuru lian är brottslig enligt sitt eget lands lagar,
kanske dock ej åsyftat annat, än hvad som är i fullkomlig
öfverensstämmelse med det lands statsförfattning, dit han
sig begifven, och der lian således icke bör anses blifva i någon
män vådlig för samhällsordningen.” Dessa skäl hafva, så
vidt jag kunnat fatta, icke af någon föregående talare blifvit
vederlagde, och jag vidhåller dem således oförändrade. Vid frågan
om landsförvisningen bar man medgifvit, alt detta slag af
straff skulle kunna vara tillämpligt i afseende på religionsbrott,
men sagt, att sådant vore af föga vigt, enär detta slag af brott
ej förekom i den nya lagen. Till vederläggning härutaf täger
jag mig friheten hänvisa lill 12 cap. af samma lag, som handlar
uteslutande om religionsbrott.
Fängelsestraffen äro föreslagne alt indelas i 7 grader:
deruti instämmer jag; men vill hafva benämningen straffarbete
bibehållen för de högre graderne, samt, straffarbete eller fängelse
införd för de två lägsta, såsom utmärkande, att fängelsestraffen
äro af olika natur.
Vatten- och brödstraffet skulle jag för min del önska bibehållet
såsom det 10:de i ordningen. Skälen hvarföre jag yrkat
bibehållande af sistnämnde slags straff har jäg i min reservation
sökt mera fullständigt utveckla, och jag anser mig icke
hafva gilltig anledning att frångå deni. Frih. Stael von
Holstein har sagt, alt detta straff vore antingen för strängt, då
det verkställdes med allvar, som då medförande förlust af lif eller
helsa, eller för lindrigt, om det ej verkställdes efter ordalydelsen, då
det icke verkade något. För min del måste jag erkänna min okunnighet,
att icke veta ett enda fall, då berörde straff för brottslingen
medfört lifvets förlust. Förmodligen härleder sig min
okunnighet ifrån bristen på offentliga uppgifter i detta hänse
-
