# ID: svediakorp-gov524
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 147,860
# sentences: 4,451
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adelil,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Nionde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, i84i.
Onsdagen den i Juli i84o.
Plenum kl. g f. m.
I
Justerades 6 prot.uldr. för den 27 sistl. Juni e. ni.
Justerades pleni-prot. för den 20 sistl. Juni f. m.
Öppnades Hrr Bankmäns lista till val af 2:ne electorer
efter N:o44‘ Frih. Wrede, Fabian Jacob, och N:o223. Frih.
von Nolcken, Erik Axel; och befunnos dertill hafva blifvis
utsedde:
N:o 342. Frih. von Stedingk, fullm. Frih Åkerhjelm, Fritz;
N:o 4°8. Hr Danckvardt Liljeström, Jaeob Malcolm.
Hr Rosenblad, Bernhard, hade inlemnat ett anförande,
så lydande:
För första gången efter 3o års tillvarelse och stora uppoffringar
för ett stort fosterländskt föremål, uppbär Götha
canalbolag i denna månad en utdelning af 1 proc. af actiecapitalet
för r:sta classens nctier och ^ proc. för 2:dra dassens.
Det torde vara öfverflödigt för R. St. återuppräkna
beloppet af de summor, Götha canalbolag sammanskjutit,
vida öfversligande hvad för något annat företag af allmännare
nytta ägt rum; men måhända torde det ej vara öfverflödigt
erinra , att de 2 enda utdelningar, sorn erhållits å actierna—med
2 proc. år 1828, och 1817 med 2 proc. å ena
och 1 proc. å 2:dra classens actier, — verkställts medelst löpande
obligationer, vid hvars förvandling till contant, qctieägare
stundom förlorat 3o ä 4° proc. i nominal-capitalet,
ehuru detta till sitt hela belopp förblifvit en bolagets skuld,
således i samma mån miskande actiernas värde.
På ofvan anförda grunder, och med anledn. af den efter
motionstidens slut bestämda och helt nyligen började
actie-utdelning, får jag vördsamt föreslå:
1:0 att den i år utfallande utdelning å actier i Götha
canalbolag med 1 proc. af capitalet för i:sta, och £ dito för
a:dra classens actier, befrias från bevillning;
2:0 all i nya bevilln:s-förordn:n intages det stadgande,
att så länge utdelningarna i nämnda bolag icke öfverstiga
4
Den i Juli f. m.
i proc. af capitalet, för år räknadt, de befrias från bevillning.
Remitterades lill Revil 1 n.Utskottet.
Företogos till pröfning Const.Utskls den 10 och 17 sisth
Juni på bordet lagda memorial JN':o i3, angtde anmärkntr,
gjorda under granskningen af Statsrådets prot., samt samma
TJtskrs den 20 sistI. Juni på bordet lagda mern. N:o 17, med
lättelse i mern. N:o 13, bilagan.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Till undvikande afen alltför
lång discussion, rörtde formen för behandlingen af detta
betänk., skulle jag för min del vördsamt tillstyrka, att llr
Frih. o. Landtm, täcktes tillkännagifva , huru Hr Landtm,
ämnar föredraga samma betänkande. Mig synes, att fråga
icke bör eller kan uppkomma om detsammas behandling
punktvis, enär Const.Utsk:s betänk, icke i någon punkt innebär
något förslag till åtgärd. Detta betänk, är endast att
anses såsom ett tillkännagifvande af Const.Utsk:s uppfattning
af Statsrådets prot., eller en helt enkel anmälan af de nmärknrr
Coust.Utsk. funnit sig böra göra, på grund af 106
och 107 §§:na Reg.F:n. Jag skulle således tro, att här 2:ne
särskildta behandlingssätt kunna äga rum, eller att afgöras
bör, huruvida betänk, kan godkännas sådant det är, eller
också för få upplysningar anses vara lemnade, och således
ännu flera från Coust.Utsk. önskas, i hvilket fall delta betänk,
naturligtvis borde återremitteras. Skulle åter ytterligare upplysningar
ej äskas, så synes mig intet annat vara att göra,
än att, sedan discussionen vändt sig öfver betänk, i dess
helhet, detsamma lägges lill handlingarna; hvarefter R. o.
Ad. bar sig öppet alt besluta de åtgärder, som det enl. 107
§:n Reg.Fm och 29 §:n Riksd.Ordn. tillkommer hvarje särskildt
RiksSt. att bestämma.
Frih. Boyej Ludv.: Jag var icke oberedd på det förslag
den siste värde talaren framställt, men kan icke instämma
i hans tanke, hvarken hvad formen eller ändamålet angår,
och tröstar mig dermed , alt det hvarken står i Hr
Landtm:s eller ens i R. o. Ad:s makt att förhindra hvilken
af Ståndets ledamöter som helst, att behandla ämnet på det
sätt, han efter sin öfvertygelse anser nödigt. Jag motsätter
mig all fråga 0111 inskränkning i min yttranderätt, och anhåller
om bevarandet af min frihet, så mycket mer, som
jag för min del icke ämnar medgifva den af den siste talaren
ifrågasatta slutpropos. om betänkts läggande till handlingarna,
emedan jag anser den icke vara laglig.
Gr. Horn: Långt ifrån att vilja inskränka någon ledamots
yttranderätt, har min afsigt varit att göra den så vidsträckt
som möjligt, emedan jag yrkat, att betänk, ej må punktvis
föredragas, utan att hvarje ledamot måtte äga full rättighet att
Den i Juli f. m
5
yttra sig öfvér betänk. i dess helhet ; men jag ansåg delta
betänk, icke föreskrifva oell ej kunna föreskrifva någon form
för IL o. Aids beslutanderätt, rör:de de åtgärder, hvilka kunna
komma i fråga enl. föreskriften i Reg.F:ns ioy:de §.
Mitt yrkande är helt enkelt, att detta betänk, må af hvarje
ledamot så vidsträckt, man någonsin kan önska, få granskas,
och att anmärkntr dervid må göras, men att icke Hr Landtm,
måtte anse sig förbunden att föredraga betänk, punktvis,
hvilket jag skulle anse lika ändamålslöst, sorn tidsödande och
saknande all naturlig orsak.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, i anleda af Gr.
Horns yttrande, sin åsigt vara den, att då de särsk ilda punkterna
i Gonst Utskrs mern, icke gerna kunde blifva föremål
för särskildta beslut af R. o. Ad., syntes Hr Landtm ämnets
föredragning lill discussion punktvis icke vara lämplig
eller ledande till ändamålet, utan ansåg Hr Landtm, lämpligast
vara, om R o. Ad. företoge detta meni. till discussion
i sin helhet, med öppen rätt för hvar och en att yttra sig
öfver hvarje punkt särskildt, öfver alla i ett sammanhang,
eller betänkts syftning i sin helhet, på det sätt hvar och en
ansåge sig tillkomma; hvarefter, sedan discussionen fortgått,
och då R. o. Ad. funne propus af Hr Landtm, böra framställas,
det först torde blifva lämpligt alt yttra sig öfver formen
för de propostr, som kunde komma i fråga; och hemställde
Hr Landtm, nu alltså, örn R. o Ad. ansåg Const.-  Utsk:s förevar, mern. böra i sin helhet discuteras.
Ropades ja.
Frih. boye: Måhända skulle den nu af Hr Landtm,
till R. o. Ad. ställda och af Ståndet besvarade fråga kunna
missförstås ända till den grad, att talarne ej ägde rätt att
för sina åsigter öfver det hela af betänk, hemta bevis från
delarna; och då protesterar jag både emot frågan och det
deraf föranledda beslutet
Gr. Frölich, David: Jag får såvida förena mig med
den siste talaren, att, ifall meningen med Hr Landtnäs framställning
vore någon annan än den, att förklara hvarje ledamots
rättighet att behandla förevar, memorial utan inskränkning
genom något förut fattadt beslut, så nödgas äfven
jag protestera deremot; men då jag ej kunnat tinna någon
annan mening innefattad i Hr Lnndtm:s framställning, än
ett tillkännagifvande af en sådan rättighet att yttra sig öfver
betänk punktvis eller i dess helhet, så liar jag ingenting
ali deremot erinra.
Hr von Heyne, Georg: Jag har ej kunnat fatta llr
Landtnäs mening annorlunda, än att detta betänk, må discuteras
i sin helhet, roen att punkterna såsom motiver kunna
framdragas vid del helas diseuterande , såvida man för sin
uppfattning eller utvecklingen af sina åsigter anser sådant
f.
Den i Juli f. ra.
nödigt, och att likaledes, derest någon af punkterna skulle
föranleda någon särskild framställning , något hinder ej kan
uppstå för erhållande af den särskilda propos., som på grund
deraf kunde finnas behöflig. Jag har ej i betänk, funnit någon
punkt, som synes mig erfordra en sådan särskild propos.;
inen efter min uppfattning kan något binder deremot icke
genom Hr Landtnäs framställning hafva uppkommit.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag kan för min
del icke se, hvartill en vidlyftig discussion öfver detta mentor,
skulle tjena, eller till hvad resultat den kunde leda. Det är
första gången detta mentor, är inne från Utsk., och således
kan det, enl. 56 §:n Reg.F:n, icke antagas med någon förändring
eller tillsats, utan mäste antingen oförändradt antagas
eller återremitteras. Men nu är det icke stäldt i sådan
form, att det kan bifallas, utan innehåller blott lösa
momenter, utan något resultat eller ledning för RiksStm.
Jag anhåller derföre, att det må blifva återremilteradt, med
anmodan till Coust.Utsk. att uppgifva förslag till det beslut,
som Utsk. anser R. St. böra fatta. Om nian nu discuterar
aldrig så länge, så kan man ej komma till något definitivt
beslut. De särskilde personernes debet, om jag så får säga,
är icke ens uppsunnneradt, och innan sådant skett, kan man
väl icke yttra sig mot hvilka af rådgifvarne 107 §:n tilläfventyrs
bör tillämpas. Jag vågar derföre till tidens vinnande
vördsamt hemställa, huruvida det ej vore bäst, att betänk.
med så liten discussion som möjligt blefve återremitterad
t.
Hr Skogman, Carl David, hade inlemnat följande:
Hos H. R. o. Ad. anhåller jag vördsamt att få till
prot. aflemna yttrande i anledn. af de uti Const.Utsk:s mern.
N:o 13 förekommande anmärkn:spunkter, som röra åtgärder
och beslut, Iivari jag, i egenskap af stats-secreterare för
handels- och fmance-ärendena deltagit sedan sista riksdag,
under en tid af fyra och ett halft år. Jag skall söka att
vara så kort som möjligt.
JNT:o 1 1. Anifiärkntr emot rådgifvande åtgärder vid tillsättandet
af alne reseinspectorer vid Tullverket.
Svar: Anmärkningarnes befogenhet erkännes. Afseende
bör dock göras pä de särskilda omständigheterna vid
ifrågavar. tjensters tillsättande.
-N:o i5. Anmärkn. emot dispositionen af de lotter i Coromercerådét
Paul Ed. File'ens qvarlåtenskap, som han genom
testamente anslagit till civile embets- och tjenstemäns samt
deras enkors och barns underhåll i sammanhang med den
allmänna pensions-reglering, som då var under arbete.
Svar: De donerade medlen voro af testator ställda under
K. M:s disposition. Det obestämda istiftningens uttryck gifver
Den i Juli f. m.
full frihet i afseende pä sättet huru ränteafkastningen
må användas till underhåll för civile embets- och tjenste*
män samt deras enkor och barn. Om beloppet hade ingått
till Civilstatens pensionscassa, såsom förstärkning i dess fond,
så hade verkan deraf på pensioneringen i det hela varit ringa;
hvaremot det vid flera tillfällen är af nytta, att särskildta
medel finnas, deraf understöd ina kunna lemnäs dels sådana
civila embets- och tjenstemän, sorn äro från delaktighet i
pensionscassan uteslutne, dels enkor och barn, för hvilka
särdeles bevekande omständigheter förekomma. På delta
sätt vinnes ock bäst testators afsigt, att de anslagna medlen
skulle hilda afskiljda räntebärande fonder, under benämning
af Jonas och Paul File'ens donerade capi tal -  fonder.
N:o 18. 2 mom. Anmärkt!, ronde ett i handels- och
sjöfartsfonden år i83y upptaget lån för ön St. Barthelemy,
under garanti af K. M:s handcassa.
Svar: Något beslut om villkoren för länet fattades ej i
Statsrådet. Lånet utgafs af Cpnvoj-commissariatet emot den
förbindelse, som K. M. lät aflemna. Så väl ränta som bestämda
afbetalningar af 5ooo r:dr hvarje halft år hafva
blifvit ordentligen erlagda. Denna anmärkn.‘spunkt synes
sålunda vara både öfverflödig och olämplig.
N:o ar. Anmärkn. alt ersättning af lullmedlen blifvit
vägrad för inqvartering af befäl oell manskap, commenderade
till tullbevakning inom Malmöhus län år 1835.
Svar: Dä den ifrågasatta ersättningen blifvit afslagen
med tillämpning af föreskrifterna uti inqvarterings- och
tågordningarna , synes skälig anleda, till anmärkn. hafva
saknats.
N:o s5. Särskilda anmärkntr , i atiledn. af de åren
i834 och >838 afslutade handelsfördrag med Ryssland.
Svar: Om de af föredraganden för handels- och financeärenden
vid dessa tillfällen afgifna underd. yttranden hade
blifvit fullständigt anförda, så skulle de hafva ådagalagt
hans omsorg att befrämja Rikets fördel och att successive
uppnå det mål, som R. St. uti deras till K. M. aflåtna
underd. skrifvelser i ämnet åsyftat, nemi. att handeln emellan
Sverige och Finland må, utan särskilda undantagsbestämmelser,
ställas på samma fot, som Sveriges handel med
främmande länder i allmänhet. Detta mål är nu nära att
uppnås, och önskligt blir, att, ehuru det otvifvelaktig! kommer
att verka menligt på Stockholms handelsförhållanden,
all den fördel för Riket på det hela, som man sig deraf
väntat, må vinnas.
N:o 26. Särskilda anmärkn:r i anledn. af beviljade undantag
ifrån gällande författningar.
8
Den i Juli f. in.
Svar: I alla tider och i alla lander hafva undantag
ifrån ekonomiska författningar mast aga runi, emedan det år
omöjligt alt, vid deras ntfardande, förutse alla särskilda omständigheter.
Dispensationsrätten i administrativa målar jemförlig
med benådningsrätlen i brottmål, utan hvilken högsta
rätt kan blifva högsta oförrätt; och då undantagen, utan alseende
på söknndernes peisonligbet, beviljats efter samma grunder
lika för alla, som befunnit sig i lika förhållande, så
synes skälig anledn. till klagan ej förekomma.
Hvad särskildt beträffar anmärknm om olämpligheten
att den 7 April [837' bevilja tullfri utförsel af spanmål,
och derefter den 2 November samma år nedsätta införseltullen
å vissa sädesslag, samt att år i838 på särskilda
korta terminer förlänga nedsältningarna uti införseltullen;
så bör härvid märkas, att den första åtgärden grundade
sig på resultatet af i83ö års skörd, den andra på 1837 års
ofördelaktiga skörd, den tredje på sorgfälligheten att, under
afvaktaii af utslaget af 1838 års skörd, icke föranleda en
alltför stor införsel af utländsk spanmål. Alla åtgärderna
vittna således om en oafbruten omsorg för jordbrukets bästa.
Den dävar. föredraganden af handels- och finance-ärenden
har numera ej tillgång till Statsrådets prolocoll; men
han vill minnas, att han, af önskan att få principen om fix
spanmålstull tillämpad, i underd. afstyrkte alla de här ofvan
anmärkta Iiedsättningarnä af införseltullen, ehuru säd.
mt icke är af Const.Utsk. anfördt hvarken i mein. N:d
13, eller det under N:o 17.
N:o 27. Anmärkn. om dröjsmål med afgörandet af frågan
0111 näringsfriheten: kunnande härvid tillika anföras
de lika beskaffade anmärknrs-punkterna :
N:o fi3, att klagomål öfver oförrätt, liden af en förman,
törst efter nära 3 års förlopp blifvit lill slut befordrade;
N:o 67, att frågan om Convoj-commissariatets upplösning
ej blifvit afgjord;
samt N:o 69, att en föredragande låtit frågorna, rör:de
indelta räntorna och förändrade grunder för märkegångssättningen,
hvila på obestämd tid.
Svar: Det är alltid obehagligt för en föredragande att
få mål uppskjutna.
Statsrådets protocoller utvisa, att alla de anmärkta målen
blifvit af föredraganden handlagda och i underd. anmälta
med hans yttranden. Uppskofvet med afgörandet har
härrört af orsaker, som det icke berott af honom att undanrödja.
Hvad särskildt beträffar frågan örn indelta räntorna, så
hafva svårigheter dervid uppstått genom den protest, sorn
ett RiksSt., under åberopande of sina privilegier, vid sista
riksdag lill K, .31. ingaf emot de 3 andra Ståndens beslut i
äni
-
D e ii i J u 1 i f. m
9
ämnet; och den då var. föredraganden för handels- och finance-ärenden
kan numera ej vara ledsen öfver dröjsmålet
med frågans afgörande, sedan anledn. är för handen, att den,
i följd af StatsUtsk:s öfverläggningar och tillstyrkanden derom
vid denna r iksdag , skall blifva slutligen afgjord på ett
bättre och fullständigare sätt, än som förut var föreslaget.
N:o 28. 1 morn. Anmärka, emot beviljadt anstånd med
återbetalningen af förskott lill enskild man för undsättningsåtgärder
i de norra länen.
Svar: De sedan år i8:>4 vidtagna åtgärder för de norra
länens undsättning åsyftade , dels att befria Staten ifrån sådana
förluster, som directa understöd från dess sida medfört
under föregrde raissvextår, dels alt för innevånarne bereda
nya tillfället, till arbetsförtjenst. Det förra af dessa
syftemål liar uppnåtts genom de förskott, som lemnades enskild
man , emot förbindelse att anskaffa och tillhandahålla
vissa qvantiteler spanmål, det sednare genom hans åtagande
att befrämja industriella företag inom norra orterna. Genom
flera på hvarandra följande missvexter derstädes , och
för att hindra en brådstörtad iodrifuing af de försträckningar,
som entreprenören lemnat allmogen, blef det nödvändigt
att medgifva anstånd med återbetalningen af de förskott,
han af Staten erhållit, och för hvilka säkerhet var
ställd. Då man erinrar sig den betydliga afskrifning, R. St.
vid sista riksdag nödgades bevilja å undsättningarna till Norrbottens
och Westerbottens län, efter i83o, i83t, 1832 och
i833 årens missvexter, så måste de sedermera vidtagna åtgärderna
för understöds meddelande åt nämnda läns innevånare
anses innebära en verklig förbättring.
N:o 3o. Anmärkn. emot beslutet, att förseglade bref
icke må med ångfartyg och seglande fartyg samt diligencer
fortskalfas annorlunda än för Postverkets räkning.
Svar: Detta beslut föranleddes af omsorg för postuppbördens
oförminskade belopp. Långt ifrån alt medföra någon
olägenhet för allmänheten, bereder det beqvämlighet
och säkerhet för densamma, och synes snarare förtjena gillande
än klander , helst enär Öfver-postdirecteurs-embetets
förslag att utsträcka förbudet emot brefs förande äfven till
resande och passagerare icke blef antaget.
N:o 3r. Anmärkn. emot beslutet att personer må ifrån
correct.inrättn:r till sjötjenst utlagas, ulan uppfyllande af
vissa formaliteter.
Svar: Då ett stort antal af de på correct.-i mätt nina
insatte personer endast i följd af bristande försvar der qvarhållas,
och det icke kan förmenas hvarken skeppare eller
någon annan, att i sin tjenst antaga sådana personer,
9 H.
1 o
Den i Juli f. m.
eller lill oell med dem, sorn efter utståndet straff ställas på fri
(ut; så synes det, uppå Fångstyrelsens hemställan, tillkomna
upphäfvande af vissa formaliteter vid correctionisters uttagande
till sjötjenst och deras förhyrande så mycket mindre
kunna leda till de deraf befarade vådliga följder, som
nyttan af dessa formaliteters bibehållande i öfrigt ar tvetydig.
N:o 17. Anmärka, emot beslutet af den 16 Maj 1835,
att behållna öfverskott å statsverkets inkomster ej skola till
Riksg.cont. levereras , förrän , efter rikshufvudbokens afslutande,
liqvid om samma öfverskott blifvit uppgjord,
Svar:
ledn. detta beslut tillkommit. Sedan nemi , i följd deraf
att statsreglerm vid sista riksdag, hvad utgifterna beträffar,
tog sin början med år 11> >5, ehuru den påräknade högre
inkomsten af tull- och hrännvinsbrännings-afgifterna icke
erhölls förrän ifrån och med år ;B16, det blifvit nödigt att
å Riksg.cont. anvisa ett extra-statsanslag af 570,000 r:dr för
år 18 >5, och R. St, hos K. M. anmälte beslutet om detta
anslag, hvilket likväl ej fick af Slat-scont. lyftas, förrän under
Januari och Februari månader 18 >6 med hälften under
hvardera månaden; så uppstod omsorgen att tillse, det medel
ej måtte saknas för Stats eont:s utbetalningar under sista
qvartalet af 1835, för hvilket ur i aila fall en betydlig del
af inkomsten icke förrän det påföljande året inflöt Föröfrigt
hör märkas, att vid sisla riksdag ingen tillgång
för Riksg.cont. beräknades eller ens förväntades,
genom ö f v e r s k o 11 s m e d e I ifrån statsverket,
men att sådana likväl blifvit dit aflemnade till ett belopp
af mer än 1,5 00,0 o o rtdr, lill och med för året 1837, hvarigenom
Riksg.cont kommit i tillfälle att med betydlig besparing
af räntor uppsäga och inlösa sina utelöpande obligationer,
N:o 3g. Anmärkt!, emot anvista anslag å andra hufvudtilelns
besparingar till aflöning för öfvertalig» tjenstemän
inom K. M:s Cancelli.
Svar: det genom Handels och Finnnce-expeditionen derom
utfärdade beslut härrörde ifrån de uli andra statsexpeditioner
vidtagna åtgärder i afseende på personella reglertn ,
hvarvid omsorgen för ärendenas behöriga gång hade fordrat
anställning af fullt tjenst bara personer, ehuru de äldre tjensternännen
icke kunde beröfvas deras förut innehafda lönevillkor.
JM:o 43. Anmärkt!, emot beslutet alt, vid skeende anvisningar
å handels- och sjöfartsfonden, K. M. i hvarje särskildt
fall ville pröfva , huruvida, det må vara nödigt alt i
ämnet höra Commerce-colhm och handels-societeterna i Rikets
större stapelstäder, samt emot åtskilliga, utan sådant hörande,
gjorda anvisningar.
Den i Juli f. rn.
Svar: Pröfningen huruvida i mål, soui ej utgöra rätts
fiågor,
det må vara nödigt att inhemta upplysningar ifrån
embetsverk eller societeten, har hittills berott i första rummet
af föredraganden, dernäst af K. M. Genom Commercecollegii
och handels-societeternas hörande i de uppgifna fallen,
hade ingen förut saknad upplysning vunnits. Några
vederbör, hade tilläfventyrs afstyrkt vissa anslag, andre tillstyrkt.
Möjligtvis kunde det hafva inträffat, alt handelssocieteter
i en del af Rikets städer hade afstyrkt företag,
sorn de ansågo närmast leda till fördelar för städer, belägna
i annan ort. Dessutom bör märkas, att K. M., sedan år
iSoij, utan anmärka, i constitutionsenlig väg, förordnat så
viii om sältet för collvoj-afgiftens utgörande och dess belopp,
som anglde anslag och utgifter af couvoj-eassan, samt
att, då vid 1828, 1829 och i83o årens riksdag denna cassas,
eller numera handels- och sjöfartsfonden* räkenskaper först
lemnades till granskning af R. Sl:s StalsUlsk. och deras revisorer,
K. M. bibehöll och alltsedan ulöfvat samma dispositionsrätt
öfver dessa medel, som tillförene, så att det hade
berott af K. M. att, äfven utan R. St:s skrifvelse af den
Febr. i835, förordna 0111 den utsträckning af föremålen för
dessa medels användande, som R. St. i samma skrifvelse anmälte,
enligt hvad de, såsom orden i skrifvelsen och riksdagsbeslutet
lyda, för sin del beslutat. Uppgiften, sorn
skulle någon viss lid för fortfarandet af handels-och sjöfartsfondens
tillgångar vara bestämd, saknar stöd af offentliga
handlingar: och åtskilliga utgifter äro tydligen af den beskaffenhet,
alt de lör allmän nytta måsfe på en längre tidrymd
fördelas.
N:o 46. Anmärkn. emot förklarandet att tolagsafgifterna,
hädanefter såsom hittills, böra anses beroende af K. Alts
pröfning oclt beslut.
Svar: Sedan 180g hafva mångfalldiga beslut öm förändring
eller förhöjning af städernas lolag blifvit fattade,
utan anmärkn. deremot af föregtde Const.Utskott. Någon af
Konung och Ständer gemensamt åstadkommen reglering af
tolagen finnes veterligen icke. Ansvarighetslagen för Konungens
rådgifvare innehåller i å:dje §:n ett undantag i afseende
på afgifler, sorn ej äro omnämnda uti 60 §:n af
R e g. F: n, hvilkas föremål äro inrättningar lill enskildes
gemensamma nytta och beqvämlighet, såsom b å k -, bro-,
färj- och andia afgift er af dylik beskaffenhet;
och till denna cäthegori hafva de afgiftev, som af staderna
uppbäras, hittills ansetts höra.
N:o 47- Särskilda aumärkmr vid åtgärder för utvidgning
och ombyggnad af Trollhätte canal och slussar.
Svar: Till svar på dessa anmärknlr anföres:
1:0 alt, sedan vid sista riksdag motion blifvit gjord först
12
D e 11 i Juli f. m.
af frami. Gr. Cronhjelm, och derefter af Commerce-rådet
Santesson om nyttan och nödvändigheten att bringa Trollhätte
canal och slussverk til! lika dimensioner med dem Götha
canal äger, samt att för detta ändamål 5 proc. årlig
ränta måtte af allmänna medel anslås på i million r:dr, med
hvilket bidrag arbetet skulle utföras af Trollhätte canalbolag,
eller, i annat fall, ett nytt bolag kunde bildas,
som verkställde företaget efter inlösen af actierna i det
förra bolaget; så hafva R. St., som funno detta företag vara
af ett stort nationelt intresse, uti skrifvelse af den 23
Febr. 1835 (N:o 4°4) *dl K. M. öfverlemnat att, utom
den K. M. i allmänhet medgifna dispositionsrätten
af ö f v e r s k o 11 e r n a å n f g i f t e n till handels- o c h
sjöfartsfonden, å dessa öfverskott anvisa medel för befrämjandet
af Trollhätte canals och slussverks bringande till
lika dimensioner med Götha canal;
2:0 att en af K. M, år 1835 förordnad comité' för
ärendets behandling tillstyrkte ett årligt anslag af 5o,ooo r:dr,
som skulle utgå af handels- och sjöfartsfonden och, enligt
uppgjord beräkning, kömme att fortfara i några och trettio
år, sålunda till sammanlagdt belopp öfverskjntande det anslag
af 60,000 r.‘dr i år, som slutligen blef för arbetets
fullbordande beviljadt, sedan gamla Trollhätte canal-bolag
afsagt sig att dermed taga befattning och en, genom allmän
kungörelse af den 9 Dec. i836, öppnad subscriplion fruktlöst
aflupit;
3:o att erbjudandet att utföra arbetet för Götha canals
räkning icke skedde af sjelfva bolaget, som kort förut hade
varit församladt, utan af ordform, på begäran af några
actieägare;
4io att villkoren dervid å bolagets sida voro endast i
obestämda ordalag uppgifna, samt att bolagets financiella
ställning, åtminstone den liden, var sådan, att dess förmåga
att inlösa actierna i gamla Trollhätte bolag och anskaffa
medel till ombyggnads-arbetet, kunde med skäl betviflas;
5:o att utvidgningen af den sprängda canalen , som endast,
då farten är stängd, kan verkställas, gör en några dagars
längre stängning under arbetstiden nödvändig, för ali
kunna på möjligaste korta tid fullborda hela arbetet;
6:0 att först efter de nya slussarnas fullbordan, det synes
kunna med säkerhet afgöras, 0111 de gamla slussarna kunna
och böra bibehållas;
7:0 att utväg att i framtiden nedsätta afgifterna å Trollhätte
canal ej saknas, om man dertill använder den årliga
afgift och de öfverskottsmedel, som det nya bolaget bör till
Slaten lenina, enligt villkor, sorn icke voro stadgade i det
första beslutet af den g Dec. i836, utan i det sednare af
den 27 Aug. 18 >7, blefvo tillagda; men att för öfvertagandet
af ett arbete, dervid kostnaderna kunna betydligen öfverstiga
de uppgjorda förslagen, det är alldeles nödvändigt,
Den i Juli f. m.
i3
att, genom bestämd taxa för afgifterna, äga åtminstone en
säker grund för beräkningen.
N:o 5i. Anmärkn. emot åtgärder och anslag för Statstidningens
utgifvande.
Svar: Ingen lärer bestrida behofvét och nyttan af en
officiel tidning. De om medel dertill genom Handels- och
Finance-expeditionen utfärdade beslut innefatta egentligen
blott verkställiglietsåtgärder.
N.‘o 52. Anmärknlr emot anslag för K. Tbeaterns upprätthållande.
Svar: Den anordnade utbetalningen af 3ooo r:dr, un
der
den 22 Febr. i834, v0r blott verkställighet af ett förut
lattadt beslut, som af föregtde Const.Utsk. blifvit lemnadt
utan anmärkning.
Det under den 4 Oct. 1834 anordnade förskott af 10,000
r:dr gafs vid det särskildta förhållande, att, i följd af cholerasjukdomens
härjande i hufvudstaden, spektaklerna måste under
en längre tid inställas, och att tbeaterns personal, som
med de öfriga innevånarne delade faran till helsa och lif, såg
sig derjemte beröfvad utvägarna för den tarfligaste bergning.
I memor. N:o i3 lägges det dåvar. föredraganden för
handels- och finance-ärenden till last, att han afstyrkt
ett förslag om K. Tbeaterns upphörande, ehuru han, efter
hvad han vill minnas, både vid frågan om denna theaters
förändrade organisation hade i underd. afstyrkt, att de densamma
rörtde ärenden skulle blifva föremål för Konungens
pröfning i Statsrådet, och sedermera, betraktande saken
blott ur den financiella synpunkten, i underd. tillstyrkte
förslaget om K. Theaterns upphörande, såsom det bästa medel
att snart afbetala den uppkomna bristen och undvika
framtida anslag för dess upprätthållande. Också har sistnämnda
anmärkn.punkt blifvit i Const.Ulskls betänk. N:o 17
återkallad.
N:o 53. Anmärkn. emot försöket att tillvägabringa gemensam
communal-ansvarighet för kronoutskylder.
Svar: Det skulle utan tvifvel i flera hänseenden vara
önskligt, om en sådan ansvarighet kunde tillvägabringasj och
då åtagandet deraf var helt och hållet frivilligt å de skattskyldiges
sida, med erbjudande af vissa lättnader vid skatternas
erläggande, är det svårt att inse, hvarföre förslaget
väckt så mycken vrede. Det måtte ej vara mera oförenligt
med tänkesättet i vårt land eller med folkets vanor, än
Stats- och Ekon.Ulsktns vid denna riksdag gjorda hemstäl
lan,
att afgifterna för brännvinsbränningen skola prenumerations
vis erläggas.
N:o 56. Anmärkn. emot nedsättning i stämplade pap
persafgiflen
å grefve-, friherre- och adels-bref, samt å corn
-
Den i Juli f. m.
mendeurs- och riddare-bref, tili samma belopp, som afgiften
utgjorde innan en af R. St, vid sista riksdag beslutad
förhöjning.
Svar: Skälen för det und. tillstyrkandet Uro i Stalsråds-prot.
fullständigt anförda och äfven uti bilagan till
Utsk:s mern. N:o ij intagna. Utsk. har icke funnit förklarandet
vara grundlagsvidrigt, utan inskränkt sitt klander till
beslutets moraliska syftning. Det är emedlertid just
denna syftning, upprätthållandet af Konungens grundlagsenliga
praerogativer, som utgör förljensten af (örklarandet.
Jag har nu genomgått de 23 anmärkn.punkter, som röra
ämnen, tillhörande min befallning såsom f. d. Statssecrelerare
för handels- och finance-ärendena. Af 17 års mödor
och bekymmer i utöfningen af ett embete, Irvars verkningskrets
stått i beröring med många olika, ofta stridiga, intressen,
äger jag den tillfredsställelsen, att, samtidigt med min
förvaltning, det factum inträffat, att Rikets ekonomiska och
fihanciella tillstånd betydligen förkofrats under successiv utveckling
af större frihet i handel och näringar, samt att jag,
under den sednare tiden, fått medverka till grundvalens läggande
för ytterligare förkofran genom besluten örn myntbestämningen
och dess verkställighet.
Or Danckwardt, Magnus Georg, uppläste följande:
Af Const.Utsk:s nu förevar, mern. ang:de anmärkn:r, gjorda
under granskningen af Statsrådets prot., har jag inhemtat,
huruledes Utsk., ehuru jag redan för 2:ne år sedan,
efter egen begäran, afgått från det af mig innehafda statssecret.
-embete vid Kammar-exped:n och blifvit ur Rikets
tjenst förafskedad, till den påföljd 107 §:n R.eg.F:n anvisar,
eller en anmälan från R. St:s Gonst Ctsk. om mitt endtledigande
från nämnda embete, ett endtledigande, som sålunda
för 2.‘dra gången skulle äga rum, anmärkt några af de regeringsbeslut,
vid hvars fattande jag såsom statssecrelerare
tjenstgjort. Jag förmår väl icke inse riktigheten eller lämpligheten
af denna Utsk:s åtgärd; men det är icke min afsigt
att ingå i någon undersökning derom, än mindre att
undandraga mig den pröfning, Utsk. åsyftat; jag utber mig
endast, att, med begagnande af min riksdagsmannarätt, fä
inför fl. R. o. Ad. till dess prot. och utan allt deltagande
i öfrigt i förevar, öfverläggning, något närmare upplysa och
förklara dessa anmärkn:r, som Utsk., efter hvad mig synes,
mindre riktigt eller ofullständigt framlagt, på det att H. R.
o. Ad. samt de öfriga RiksSttn, likasom den allmänhet, hvilken
lager kännedom af riksd.ärendena , må blifva i tillfälle
att behörigen bedomina beskaffenheten och vigten af samma
anmärkn:r, och deraf formera sig ett begrepp om de grunder,
på hvilka Utsk. ansett mig såsom statssecrelerare icke
med oväld, nit, skicklighet och drift hafva mitt förtroendeeinbete
utöfvat.
Den i Juli f. ra.
Anmärkn.punkten N:o 8 i Utskts mern. innefattar, alt
Konungens rådgifvare stillatigande eller tillstyrkande
låtit högre civila embeten förvaltas
genom tillförordnade embetsman; och an föres för
tiden sedan sista riksdag 10 särskildta exempel dera. Af
dessa tillhöra 3:ne min tjenstgöringstid: det första, david
Utrikes-Statsministern, Ii. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts död,
såsom vanligen tillgått, en af Statsrådets ledamöter, H. Ex.
lir Gr. Möi ner genast d. 18 Maj 1837 förordnades att detta embete
bestrida, hvilket, troligen derföre att han ämnade ur Statsrådet
afträda, fortfor till hans i böljan af löljande året inträffade
död, då niivar, Statsministern för utrikes-arendena
d. g Mars 1838 till samma embete utnämndes; det andra,
då Häradshöfd, och t. f. Polismästaren i Stockholm Nerman
d. 21 April 1837 förordnades att bestrida Just.cancellerstjensten;
och det tredje, då f. d. Stals-secrettn vid Eecles,-  expedit:n von Hartmansdorff, vid förre Hofcancelleren, Frih.
von Schulzenheims utnämning till Statsråd d. 9 Mars 1838
förordnadés att bestrida Hofcancellers-embetet, dock utan att
vara ledamot af Statsrådet eller upphöra med sin befattning
som Stats-secret. vid Eceles.expedtn. — Att jag vid dessa
tillfällen bort påyrka ifrågavar personers utnämning och förseende
med fullmakter, lär väl knappt få anses rimligt.
II. Ex. Hr Gr. Mörner var redan en med fullmakt försedd
Stalsråds-ledamot, som förut särskilda gånger Statsmioistersembetet
bestridt; t. f. Polismäst Nerman ansåg jag icke vara
en tjenlig och lämplig person till Just.cancellers-embetet,
såsom Coust Utsk. ock särskildt i 58 punkten af memorialet
upptager, och jag borde väl då icke påyrka hans förseende med
fullmakt å detta embete och hans i följd deraf närmare fästande
dervid; och Stats-secret:n von HarlmansdorlFs uppdrag
att handlägga de Hofcancellers-embetet såsom särskildt
auetoritet tillhörande ärenden , innefattade icke en särskild
tjenst, hvarå fullmakt kunde utfärdas.
Uti anmärkn.punkten N:o 9 upptages, ali jag, lika med
Statsrådets ledamöter, til/styrkt, att K. M. icke. för närvar,
skulle bifalla />. St.s förnyade anhållan om landsfiscalernes
indragning, enär enahanda skäl, sorn förut jöranledl lill afslag
å denna anhållan, ännu fortforo.
Det var vid 1821 års riksdag R. St. först afiäto i delta
ämne en skrifvelse till K. M., deri R. St. väl ansågo bibehållandet
af tjenstemän utan lön icke vara väl beräknadt,
utan ledande till prejeri och förtryck, men dock trodde
landsfiscals-tjensterna icke i allmänhet kunna ställas
till indragning, och derföre hemställde, att i de län,
der kronobetjeningen icke hade vidsträcktare district, än att
den utan försummelse i öfriga göromål kunde medhinna utförandet
af åtal å alla förbrytelser allmän åklagare ålågeatt
beifra, dessa tjenster måtte vid innehafvarnes afgång indragas.
öfver denna R. St:s hemställan afgaf Just.cancellers
-
Den i Juli f. m.
embetet infordradt and. utlåt, oell ansåg bedömmandet af
frågan bero derpå, dels om Just.cancellers-embetet kunde för
utöfningen af dess embete umbära af embetet omedelbart
beroende, öfverallt i Riket stationerade, tjenstemän, och dels
om krönöbetjeningen skulle kunna, med ändamålet motsvarande
nytta, uppfylla desse tjenstemäns åligganden. Just.-  cancellers-embetet fann intetdera vara förhållandet. För Just.-  cancellers-embelet, som å Kronans vägnar måste anställa rättegångar
samt vaka öfver att domare och embetsman uppfylla
sina skyldigheter, vore det nemi. oumbärligt att hafva under
sig omedelbart lydande och endast af Just.cancellers-embetet
beroende tjenstemän, för att, efter den ledning Just.cancellersembetet
föreskrefve, utföra och bevaka rättegångar och åtal,
samt om dessa måls fortgång meddela underrättelser, som
kunde föranleda Just.cancellers-embetets åtgärd, samt genom
arbetsförteckningars afgifvande hvarje halfår lemna en allmän
öfversigt af polis- och brottmåls behandling och gifva anleda,
till åtal mot domare och embetsman för oriktigt förfarande
vid utöfningen af deras embeten. KronoPetjeningen ansåg
Just cancellers-embetet icke kunna i allmänhet begagnas i
landsfiscalernes ställe, helst de sednares göromål äfven bestodo
i att vaka öfver vissa tjenstemäns, särdeles sjelfva kronobetjeningens,
förhållande i tjensten, och vid befunnen felaktighet
sådant åtala. Att landsfiscalerne icke ägde lön på stat,
vore väl att beklaga; men skicklige sökande skulle som hittills
dock icke saknas till dessa tjenster, med hänsigt till det
förtroende och deraf följande enskildta uppdrag, desse personer
ofta vinna, samt de inkomster tjensterna i öfrigt lemnade
en nitisk och vaksam innehafvare. Just.cancellers-emb:t
ansåg på dessa skäl landsfiscals-tjensternas indragning icke
kunna tillstyrkas.
Emot detta Just.cancellers-embetets yttrande ansåg jag,
lika med Statsrådets ledamöter , hvaribland då var den för
sin utmärkta skicklighet, erfarenhet och redlighet oförgätlige
Just.Statsministern Gr. Gyllenborg, som många gånger Just.-  cancellers-embetet förvaltat, betänkligt för närvar, gifva anledn.
till bifall å R. St:s ofvanberörde begäran , särdeles
så länge den lägre krönöbetjeningen, länsmännen, hvilka
egentligen skulle uppfylla landsfiscalernes tjenslepligter, icke
voro försedde med de lönevillkor, attén större bildning och
kunskapsgrad hos dem kunde fordras och föreskrifvas Och
K. M. fann äfven sig icke kunna R. St:s begäran bifalla.—
Vid de påföljande 2tne riksdagarna inkommo R. St., i följd
af hvad 3:ne Stånd beslöto , med förnyad önskan i ämnet,
och utsträckte då denna önskan derhän, alt alla landsfiscalstjensterUa
måtte vid nuvar. innehafvares afgång indragas ;
anförande R. St. härvid bland annat de skäl, alt andre tjenlige
personer antingen bland den lägre krönöbetjeningen eller
andre personer kunde till actoraters utförande på Kronans
väg
-
Den i Juli f. ni.
•7
vägnar förordnas, somt den tillsyn och controll i afseende
på författningarnas efterlefnad, landsfiscalerne ägt, ändamålsenligare
af luonobetjeningen utöfvas. Då likväl enahanda
skäl, som förut föranledt lill afslag å ifrågavar. förslag, ännu
fortfore, ansåg jag, lika med Statsrådets ledamöter, mig böra
afgifva enahanda und. tillstyrkande i frågan; och K. M. meddelade
äfven deri enahanda beslut. Sådan är historiken af
delta ärende. Jag bör för öfrigt härvid tillägga, att af hvad
jag i de orter, der jag vistats eller som jag besökt, kunnat
erfara, jag icke försport annan missbelåtenhet med ifrågavar.
tjenstemän, än den vanliga vid andra dylika, som äro
tillsatta att vaka öfver lag och rätt och beifra afsteg derifrån.
Atskillige landshöfdingar, med hvilka jag i ämnet samtalat,
hafva väl yttrat sig anse landsfiscalerna kunna umbäras,
andre åter varit af alldeles motsatt lanke. Ensamt af R.
St:s förnyade önskan i ämnet har jag icke funnit gilltigt skäl
böra hemtas att frångå min opinion deri, än mindre att anse
den alldeles felaktig, då, såsom ofvanberördt är, dels R.
St. ena gången ansett dessa tjenster i allmänhet icke kunna
indragas och sedermera funnit sådant höra allmänt verkställas,
dels olika meningar derom vid frågans behandling inom
RiksStm förekommit. Man må i öfrigt hafva hvad tanke som
helst i denna fråga, betviflar jag högligen, att den kan anses
vara af någon stor riksvårdande natur; och minst hade jag
föreställt mig, att ett afstyrkande å landsliscals-tjensternas
indragning för närvar., och så länge länsmännen icke vore:
försedde med sådana löner, att en större grad af bildning
och kunskap för dem kunde fordras och föreskrifvas, skulle
citeras som ett af bevisen, att en stats-secret. icke med oväld
nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat.
Uti iijtde anmärkn.punkten, sednare morn., anföres, att
under den 1 ej dug. 18 oj, af andra huj vildt ilelns besparingar
ett arfvode blifvit för 3:ne månader anslaget ät en person ,
sorn förrättat en tjenstledig landsliöfdings embete.
Detta arfvode ti Ildeltes åt en vice-landshöfding i Jemtland,
som förordnades att under gifven tjenstledighet åt ordin.
landshöfdingen derstädes bestrida landshöfd.t jensten. Anledningen
härtill var den, att, i följd af en i Svea Hofrätt
anhängig fråga, som syntes nära verka på sistnämnde landshöfdings
enskilda ekonomiska ställning, betänklighet förekom
emot hans fortfarande utöfning af landshöfd.tjensten,
hvarföre han äfven sjelf fann sig befogad begära tjenstledighet,
tills frågan blifvit närmare utredd. Angelägenheten fordrade,
att en vice-landshöfding då i hans ställe förordnades;
och som nämnde landshöfding vid berörde förhållande lagligen
icke kunde fråntagas alla sina löneinkomster, och dessa
då utgjorde endast det högst ringa beloppet af inalles 2,280
r:dr, eller ungefär hälften af hvad en landshöfding derstädes
ansågs böra åtnjuta, och äfven för honom sedan blifvit
faststäldt, kunde det icke skäligen fordras, att ordin.-landsh.
9 H. 3
Den i Juli f. m.
skulle under permissionstiden aflöna vicariat) , hvilken icke
heller kunde åtnöjas med mindre äu hela lönen, då ock ordin.-  landshöfdingen icke sjelf fått behålla det ringaste. Ur sådana
skäl tillädes den tillförordnade vice-landshÖfdingen af
medel , sorn för dylika fall liro under K. M:s disposition, ett
arfvode, svarande mot då var. lundsli, lönen. —- Detta förordnande
förnyades ytterligare någon tid och upphörde , sedan
den omnämnda frågan i Hofrätten på ett tillfredsställande
sätt blifvit afgjord, då ordin.-landshöfdingen åter inträdde i
sin tjenst. —• Genom bristande upplysning om sammanhanget
härmed och om lönevillkoren vid landshöfd.ljensten i
Jemtland, blef detta arfvode anmärkt af R St:s år 1835
församlade revisorer; men i8?7 års revisorer, hvilka äfven
hade denna fråga, eller just för den lid Coust.Utsk. nu anmärkt,
under deras granskning, och om sakens förhållande före afgörandet
tagit kännedom, funno deremot intet alt härvid
erinra, hvilket icke synts hafva bort undfallit Const.Utsk:s
uppmärksamhet och föranledt en närmare , lätteligen vunnen,
utredning af saken, innan den, på sätt nu skett, blifvit
framförd, och hvartill i allt fall dess mindre vigt näppeligen
synts hafva kunnat föranleda.
i y:de anmärkn.punkten har till föremål åtskilliga lidningsindragningar.
Huruvida jag sorn föredragande öfvervarit
någon af dem, synes icke af Ulsk:s memor.,och jag är
således icke i tillfälle att derom afgifva någon förklaring,
hvilket i allt fall varit öfverflödigt, då allmänheten haft tillfälle
b ed örn ma föt hållaudet; och jag hoppas , att icke under
min tjenstetid hafva gjort mig känd såsom fiendtligt sinnad
mot en sansad tryckfrihet, hvarom jag äfven kan åberopa
Const.Utskis vid föregtde riksdagar till R. St. afgifna
yttranden.
Uti 3g:de anmärkn.punkten citeras såsom bevis påföljderna
af andra hufvudlitelns besparingars anlitande, huruledes
Konungens rådgifvare, i brist af medel å dessa besparingar
, måst afstyrka en extra-ordin. kammar skrif var es billiga
begäran alt Jör förrättad hdradskrif vare-ljenst i något
öfver 2:ne år undfå hälften af den vid tjensten besparda
lönen.
Då detta Ulskts anförande icke innefattar någon mot
berörde åtgärd riktad anmärkn., hvilken också icke kan med
skäl äga rum, då någon laglig rätt till berörde arfvode i
förevar, fall icke linnes; så torde någon förklaring i anledn.
deraf icke vara erforderlig.
Uti 58:de anmärkn.punkten anföres, alt bland öfriga Körningens
rådgifvare äfven jag fortfarit all gifva H. M. råd,
ehuru dessa råd hos H. M. njutit så litet förtroende, att fl.
M. till ett högt embete och deltagande i en del af de inför
H. M. hållna rådslag förordnat en man, om hvilken jag yttrat
att jag äfven för min del fann honom icke kunna anses vara en
tjenlig och lämplig person till samma höga och vigliga embete.
Den i Juli {. ra.
Jag behöfver icke bär ingå i någon förklaring , ty det
ligger öppet för en hvars bedömmande, huruvida jag, liksom
liela Statsrådei, enl. vara grundlagar eller deras anda, hort i
följd af ifrågavar. befordran genast afträda; men det kan
ej undgå fasta särskild uppmärksamhet, att ehuru jag, året efter
det denna befordran skett, på egen begäran afgått, Utsk.
dock lagt äfven mig detta till last och åberopat det såsom
eli bevis på bristande oväld, nit, sk eldighet och drift
i min e m b e t s f ö r v a I t n i n g.
Ytterligare anmäldes i 71 :a punkten, ali frågan om en
ny administrativ och kameral indelning i dc delar af Riket,
der en sådan kunde befinnas behöflig, hvilken finga R. St.
nied anleda, af en annan hos K. M. framställt och sorn K.
M 1 medlet af år 183f förklarat sig vilja till pröfning
företaga, 1 sammanhang med ett 'aldre förslag till ändringar
i indelningen af län, härader, domsagor och socknar, stift,
proslerier och pastoratcr i Riiket, icke sedermera fält någon
handläggning.
Denna anmärkn., hvilken egentligen synes vara riktad
mot mig, saknar behörig grund. Det omnämnda, af Cancellirådet
Nikander afgifna förslag lill åtskilliga ändringar
i Rikets civila och ecclesiastika indelning föranledde en befallning
till samtliga landshöfdingar och consistoriel' om deras
jemte liei e tjenstemäns i orterna hörande. Då deras vidlyftiga
betunktn och förslag omsider inkommit, hvilka tillsammans
upptaga en act af mera un ^ alns höjd och ur att
beskåda i civil-departementet, upprättades deröfver fullständiga
berättelser och sammandrag, som sedan af mig måste
med handlingarnas genomgående granskas, rectifieras och, till
en del genom brefvexling med vederbör., coinpletteras, hvilket
allt för en föredragande, under de öfriga dagliga göromålens
skötande, icke så snart lät sig verkställas.; och det befanns
vid detta förberedande arbete, med huru stora, att icke. säga
lör närvar, nästan oöfvervinnerliga, svårigheter, verkställigheten
af större delen af dessa förslag var förknippad. Under
min sjuklighet åren iS35 och 1Ö36 fullbordades af mig
berörde arbete, så att det, jemte ett af mig deri för fa t la dt
betänk., i Maj månad sistnämnda år eller i836 anmälles i
den s. k. Statsråds-lieredn:n, då det beslöts, alt handlingarna
skulle lill närmare granskning — hvilken icke vid en
föredragning kunde behörigen verkställas, —■ emellan Statsrådets
ledamöter circulera; och hade denna granskning icke
före det jag upphörde med statssecret.embelets utöfning medliunnils.
Häraf lärer således vara uppenbart, att detta ärende
af mig icke saknat handläggning , hvarom Utsk., genom
efterfrågan i civil-departementet, kunnat erhålla nödig upplysning
af den förteckning på oafgjorda ärenden, som jag
vid mitt afträde ur tjenstgöring till min efterträdare aflemnade
och af oss begge undertecknades,
20
Den i Juli f. m.
Och härmed har jag afgifvit min förklaring öfver livad
mot min embetsförvallning såsom statssecret. af Const.Utsk.
blifvit med anledn. af 107 §:n Reg.Fm anmärkt. Jag öfverlemnar
nu till H. R. o. Ad. att pröfva, huruvida i det omdöme
om denna min förvaltning Const.Utsk. uttalat, rättvisa
mig vederfarits.
Hr Ulfsparre, Georg, anförde skriftligen följande:
Äfven jag anhåller att få yttra några ord i anledn. af
det nu föredragna Const.Utskts memorial. Jag skall endast
hålla mig till de punkter deruti, som röra mig eller de
mål, deruti jag såsom föredragande deltagit.
13 punkten i Const.Utsk:s mern. innehåller: ”En föredragande
har tillstyrkt, att af särskilda anledn:r verkställig—
"heten af en besluten reglering af lönerna för en på Ri"kets
väl mäktigt verkande embetsmanna-corps skulle för
"speciella fall uppskjutas."
När man nu går till bilagan N:o i3, för att få reda på
vid hvilket tillfälle detta skulle hafva skett; så innehåller
den: "Den 27 Febr. 1835 utnämndes landshöfding i Malmöhus
län, och den 26 Oct. s. å. landshöfding i Jönköpings
"län, hvardera med af särskilda an!edn:r medgifven rättig"het
att de till nämnda Landshöfdinge-embeten då hörande
"löneförmåner uppbära och åtnjuta.”
Detta skulle således innebära, att jag, som var den här
omnämnde föredraganden, tillstyrkt uppskof med verkställigheten
af en besluten reglering af landsh.lönerna. Nu är
likväl förhållandet, att då de begge landshöfdingarne utnämndes,
var ännu icke reglertn af landshdönerna afgjord;
den var endast påtänkt och under arbete. Beslutet om densamma
togs först den 17 Febr. 18 >7, således nära 2 år efter
den ena utnämningen och 1^ år efter den andra. Ulsk:s
anmärkn. synes således vara tillkommen af misstag. Upplysningsvis
får jag äfven nämna, att orsaken hvarföre, vid
de begge landshöfdingarnes utnämning, det utsattes, att de
skulle uppbära och åtnjuta de till dessa embeten då hörande
löneförmåner, hvilket eljest skulle kunna ansetts hafva
följt af sig sjelft, enär ingen förändring i löneförmånerna
då ännu var beslutad, var den, att när frågan om en
lämpligare fördelning af landsh.lönerna först uppstod, hade
K. M. uti bref till Kammar-colhm och Stats-cont., jemte
befallning att, så snart någon landsh tjenst genom innehafvarens
afgång blifvit ledig', lill K. M. inkomma med en noga
och specifik uppgift på alla de vid tjensten varande löneförmåner,
förklarat, alt K. M. då ville, i enlighet med de
grunder för en allmän reglering af landsh.lönernas belopp,
som K. M. var betänkt att fastställa, i nåder bestämma de
löneförmåner, som vid den lediga landsh.tjensten komme att
af innehafvaren åtnjutas. Det var således nödvändigt, att K. M.
vid de begge omnämnde landshöfdingarnes utnämning bestäm
-
Den i Juli l. m
n
de hvad löneförmåner de skulle komina att under sin tjenstetid
åtnjuta. Orden ”af särskilda anledningar” åter, som
förekomma uti det klandrade beslutet, bade afseende på
amortering af de vid dessa embeten varande aecorder, hvilka
allmänt ansetts olämpliga, och som borde, så fort ske
kunde, försvinna, till vinnande af hvilket ändamål beslut då
äfven togs.
Uti 3g:de punkten har Utsk., i sammanhang med frågan
om bristen i andra hufvudlitelns besparingar, gjort anmärka.
vid beslutet ronde Kammar-collegii lönereglering.
Före sista riksdag hade alla Rikets collegier, genom för
hvardera särskildt fastställda regleringar, erhållit förbättrade
aflöningsstaler; Kammar-collrm ensamt återstod. K. M. aflat
då till R. St. vid nämnda riksdag propos. om ny stat
för detta collegium enligt ett, i sammanhang med ny organisation
af collegium, uppgjordt förslag, leke mindre än
7 tjenstemän inom collegium föreslogos till indragning, och
lönerna för de öfriga skulle ökas till samma belopp, som
motsvarande tjenster i de andra collegierna redan lätt sig
tillagda. Collegii gamla stat upptog 29,117 r:dr 16 sk. 1
r:st, och dessutom hade collegium genom särskildta förordnanden
af år i8o> och 1826 ett extra anslag af 4°°o r:dr
årligen, då beviljadt såsom alldeles oundgängligt för ärendenas
behöriga gång. Enligt det uppgjorda förslaget till den
nya staten, erfordrades utöfver berörde summa, 4>332 r:dr
31 sk. 11 rist., eller tillsammans 37,45o r:dr, till hvilket belopp
K. M. begärde att R. St. mätte fastställa Kammarcollegii
nya stat. R. St. afslogo det, under yttrad öfvertygelse,
att collegii organisation, ändamålsenligt verkställd,
borde med redan ägande t i 11 g å n g a r kunna för sig gå.
K. M. befallte då Kammar-colllm att afgifva underd.
utlåt, om, och hvilka ytterligare förminskningar i collegii
personal möjligen kunde göras, eller hvad utvägar kunde
vidtagas för löneregleringens hos collegium lillvägabringande
på möjligen bästa sätt med de då befintliga tillgå n—
.garna. Collegium inkom, till följd häraf, och yttrade, att
så vidt ärendena skulle kunna skötas och icke ligga neder,
vore det alldeles omöjligt att minska personalen utöfver de
7, som, enligt det sist uppgjorda reglcrisförslaget, blifvit
till indragning föreslagna; och hvad lönerna angick, så
hade collegium uppgjort och insände till K. M. ett förslag
till en interimsstat, inskränkt inom dåvar. tillgångar, d. v.
s. beloppet å gamla staten 29,117: 16. 1. och det sedan
längre tid tillbaka till collegii disposition ställda extra-anslaget
4000 r:dr. Denna interimsstat gillades af K. M. att
tills vidare tjena till efterrättelse; och det är delta, som nu
af Consl.Utsk. klandras.
Till hvarje opartisk hemställer jag, örn detta är rättvist,
om det är billigt. Antalet af de ärenden, som af Kammar-coll:m
skulle behandlas, hade den sednare tiden be
-
•11
D c n i Juli f. ra
tydligt ökats; al! således minska personalen utöfver hvad
redan skett var omöjligt, såvida man icke anser det vara
likgiltigt, huruvida allm. ärendena kunna hinna skötas och
afg öras eliel' icke. Alla andra collegiers cmbets- och tjenstemän
hade fått ökade löner, Kammar-collegii icke. Ännu
i denna stund, och oaktadt den nya interimsstaten, är förhållandet
att detta collegii tjenstemän måste nöja sig med
mindre löner än deras vederlikar i de öfriga collegierna.
Interimsstaten öfverskred icke med en skilling de tillgångar,
sorn redan sedan många år tillhaka varit under collegii disposition.
När K. M. gillade berörde stat att tills vidare
tjena lill efterrättelse, hade K. M. icke någon annan utväg,
än att antingen göra hvad sorn skedde, eller också låta hela
frågan om ny organisation förfalla. Att fråntaga collegium
det extra-ansla get, 4000 r:dr, hvaraf collegium i så
många år och till en del före vårt nuvar. statsskick oanmärkt
hade varit i disposition, hade troligen varit detsamma som
att försätta collegium i inactivitet, i brist af tjenstemän; ty
svårligen hade någon velat åtaga sig så litet lönande tjenstebefattningar,
som de lill collegium hörande då hade blifvit.
Uti 55:te punkten har Utsk. klandrat, att Regeringen
ansett någon åtgärd icke erforderlig ronde den af R. St. vid
sisla riksdag framställda önskan, att, i anledn. af den ifrågasatta
förenklingen af räntepersedlarna, ett efter granskning
af skattläggningsförfattningarna upprättadt förslag till
de rättelser derutinnan, hvartill förenklingen af räntepersedlarna
jemte öfriga omständigheter kunde föranleda, matte
för R. St. framläggas.
De skäl, som föranledde Regeringen att förklara någon
åtgärd i anledn. af R. St:s i denna punkt omnämnda hemställan
icke erforderlig, igenfinnas till en del uti bilagan N:o
55. Const.IJtsk. har likväl icke ansett nödigt atl äfven omnämna
de öfriga, ehuru äfven de igenfinnas uti Regeringsprotocollet.
De voro följande: Det af vederbör, uppgjorda
och af R St. godkända förslag till räntepersedlarnes förenkling
och förvandling till ett färre antal, utgick icke från
den åsigt, att samma reduction skulle åstadkomma någon
förändring uti sjelfva skattläggnings-metoderna eller grunderna
för skattläggning. Persedlarnes förenkling och förvandling
till ett färre antal kunde ske utan någon sådan
förändring. Sältet att i detta afseende vid skattläggningen
gå till väga, var af Kammar-colhm uppgifvet, och föreskrifterna
derom, skulle meddelas, på samma gång beslutet om
persedlarnes förenkling Liefve till verkställighet anbefaldt,
utan att någon rubbning uti sjelfva metoderna dervid gjordes,
hvilket icke var behöflig!, men deremot, på de skäl
bilagan N:o 55 upptager, syntes ganska betänkligt.
Slutligen har Utsk., såsom bevis på bristande nit och
drift, uti punkten N:o 6r anmärkt, att jag icke, förrän
den i5 Januari innevar. år. föredragit flera mål, om hvil
-
D c ii i Juli f. ui.
u3
lia framställning uti K. M:s propos. tili R. St. om statsverkets
tillstånd och behof borde ske.
Då det icke med säkerhet, förrän kort före en riksdags
början, kan förutses, om icke frågor om anslag tili förut
icke kända behof kunna uppstå, samt det torde vara rättast,
att alla frågor om nya eller ökade anslag förekomma i ett
sammanhang, och sedan tillgångarna blifvit kända och bestämda,
emedan det icke skulle tjena till något, att förut,
utan kännedom deraf, besluta framställningar om anslag,
som män sedermera, när vigiigare behof uppstått, måste
frångå och återtaga; så, och då dessutom de i fråga val’, målen,
ehuru beslut i desamma först den [5 Jan. fattades,
långt förut på anmälan af mig varit föremål för öfverläggning
uti Statsrådet, synes det, som det i denna punkt af
Utsk. mot mig gjorda klander rättvisligen kunnat uteblifva.
Delta är hvad jag i nu förevar, ämne ansett mig böra
nämna; och öfverlemna]’ jag nu till R. o. Ad. att i saken
fatta det beslut, som med Rikets grundlagar och R. o. Adts
öfvertygeise öfverensstämmer.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: uppläste till pro t.
följande:
Coust.Utsk. har för R. St. anmält, hurusom det funnit
106 §:n Reg.Ftn tillämplig på Konungens rådgifvare i 3i
full, och den 107 §:n uti 72, tillsammans io3 särskilda händelser.
De 3i första höra ej hit, utan till Riksrättens pröfning.
Men äro de öfriga befogade? det är frågan för hvarje
riksdagsman att utreda men företrädesvis för en af dem,
som är anmärkningarnas föremål.
För ConstUtsk., likasom för hvarje anmärkare, är det,
om laga påföljd af dess åtgärd skall äga rum, icke nog att
hafva rätt i sak; anmärknm bör äfven vara sådan, att hon
kan till pröfning upptagas. Hon är eljest blott ett löst tal,
för hvars fruktlösa afhörande R. St. icke äro samlade, eller
är på sin höjd ett bidrag till Styrelsens historia, hvilken
Utsk. sjelft förklarat grundlagarne hvarken ålägga eller berättiga
det att skrifva. Innan man bedömmer riktigheten
af Utsk:s anmärknlr, är det således nödigt att tillse hvilka
och huru många af dem Utsk. varit berättigadt att göra,
eller med detsamma, hvilka och huru många af dem angå
rådgifvare, som ännu äro föremål för 107 §:ns tillämpning.
Detta torde lättast ske, förmedelst de obehörigas afräkning,
ifall några sådana finnas. På det att denna åtgärd ej måtte
blifva alltför långvarig och tröttande, torde det tillåtas mig
att gora henne i vissa fördelningar, då J, mine herrar! kunnen
på en gång bedomina foget eller obehörigheten af en
hel skock.
• *
Den första afdelningen, som jag vill underställa eder
pröfning, beträffar döda rådgifvare. Kunna anmärkn:r,
Den i Juli f. m.
åsyftande deras etil ledigande, vara behöriga? Om Utsk.
säger ja, så säger verkstallbarheten nej. — Om Disk. förklarar,
att det ej mol dem velat göra någon anmärka., så
frågar jag, hvarföre Utsk. då uppräknat deras namn. Svalar
Utsk., att dt t, för fullsländighelens skull, ej velat dem
förbigå; så spörjer jag vidare: hvarför har då Utsk. i ig
särskilda punkter, nemi. jV:ris 4, 7, 12> *3, 35, 44) 4“b 413,
61 , 62, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 69, 71 oell 72, förtegat
namnen på alla andra rådgifvare, lefvande eller döda, utom
föredraganden? Och livad skulle i alla fall vara ful Iständig—
helens ändamål? För historiens skull kan uppräknandet icke
hafva skett på grunder, som Utsk. sjelft omtalat. Att vara
angifvare på dem, som ligga i grafven och ej kunna försvara
sig, är hvarken lagligt, eller ett Utskott värdigt. Att ändamålslöst
klandra dem på deras döda mull, kunde Utsk. tryggt
öfverlemna åt de liberala tidningarna, som både fullständigare
och skickligare sjelfmant utföra sådana värf utan tillökning
i riksdagens längd eller kostnader. Skulle II. R. o.
Ad. finna , att Utsk:s nitälskan i detta hänseende gått för
vida; så böra fördenskull afräknas anmärknlna Nilis 1, 2,5,
9, 10, 11, 14, i5, 16, 18, 19, 20, 21, 22, 2 3, 24, 27, 29,
3o, 31, 3a, 34, 3y, 38, 3g, 4', 4h 46, 47, 51, 53, 54,
eller tillsammans 32
der de döda äro nämnda , i sällskap med andra rådgifvare,
som jemväl äro afgångna och fördenskull ej
heller kunna entledigas. Men äfven i i5 andra mål,
der Utsk. kunnat komma fram med anmärknlna i sak,
utan att nämna afgångna personer, emedan tjenstgörande
rådgifvare funnits att anmäla, nemi. i målen 3, 8,
25, 26, 28, 36, 40, 43, 49, 52, 55, 56, 57, 5g och 60,
har Utsk. likväl dessutom framdragit de döda ur sina
livilorum. Men som Utsk., fastän dessa i5 anmärknlr
äro obehöriga mot de döda , dock varit formelt berättigadt
att göra dem mot de lefvande ; så vill jag, likasom
vi gjort med vissa af Riksg contts skulder, blott föra
dem inom linien, såsom ytterligare bevis på Utsk:s nit
att sträcka sitt anmärkningsvulde öfver lifvets gräns.
2.
Den andra afdelningen beträffar lefvande , men afskedade,
eller eljest afgångna rådgifvare. Om overkställbarheten
af deras entledigande, och följaktligen om
obehörigheten af anmärkn:r, sorn ej hafva någon laglig
åsyftning, gäller för det mesta hvad som redan är sagdt
om anmärknlr mot ^ aflidna. Då historieskrifning och
ändamålslöst klander böra på redan anförda skäl undantagas;
så kunna anmärkn:r, efter 107 §:n, mot redan afgångna
rådgifvare icke rimligen hafva något annatsyfte,
Transport 32.
Den i Juli f. m
a5
Transport 32
än det af Riksdagsmtn Hans Jansson i hans reservation
sid. 4 oförstäldt uttalade, att förekomma deras återkallande
i Konungens råd. Men denna åsyftning har det
felet att vara lagstridig. 90 §:n Reg.Frn förbjuder R.
St. att befatta sig med embetsmäns tillsättande i andra
fall, än grundlagen föreskrifver, och bland dessa är det
ifråga var. icke upptaget. 10 §:n ansvarighetslagen, som
handlar om afskedade eller entledigade rådgifvare, stadgar
för dem enahanda ansvar, som för tjenstgörande, —
deribland är ock ovärdigheten att vidare nyttjas i Rikets
tjenst, — äfvensom 102 §:n Reg.Fm förklarar, att
Konungens benådningsrätt icke sträcker sig till deras
återinsättande, hvilka Riksrätten dömt embetel förlustiga.
Men i begge fallen skall dom hafva föregått , och
någon sådan varder icke ens begärd, om än R. St.
skulle gilla Utsk:s samtliga efter 107 §:n gjorda anmärkntr.
Följande mot lefvande, afgångna rådgifvare,
der de aflidne icke äro nämnde , böra följaktligen ytterligare
afräknas, nemi. N:is 7, '2, 13, 33, 35, 44*
45, 48, 61, 62, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72,
tillhopa
. . . . . . . . . 21
Alla dessa, med undantag af N:o 33, höra till de
förstnämnda inom linien förda ig, hvarest Utsk. blott
nämnt en' rådgifvare af samtliga. Om nu alla de öfrige
instämt i hans mening, hvarföre har icke Utsk. äfven
framdragit dem till R. Sl:s ogillande i dessa hänseenden,
så väl som i andra dylika? Har Utsk, velat låta hörsamma
förseelse fälla en, men fria alla öfriga, som deri deltagit;
så är det, efter min förmening, väld. Jag öfverlemna!'
till R. o. Ad. alt afgöra, om det är något annat.
3.
Tredje afdelningen innefattar blott ett mål, ... 1
N:o 17, men anmälan deraf är desto märkvärdigare,
som hon angår någon, hvilken vid ärendets föredragning
hvarken hade, eller följaktligen kunde yttra någon rådgifvande
röst , nemi. mig sjelf, i egenskap af t. f. Hofcanceller.
Tidningars indragning och inställandet af deras
vidare utgifning, äro 2:ne särskilda åtgärder. Den
förra gjordes utom Statsrådet af Hofcancelleren, den sednare
inom Statsrådet af Konungen, till d. v. Kammarexpeditionens
prot. uppå den närvar. Hofcaneellerens
anmälan. Uti det anmärkta inställandet d. 3 Aug. i838
af 6 tidningars lifgifvande, kunde jag destomindre med
min rådgifning deltaga , som jag då ännu tillika utöfvade
mitt statssecret.embete, och hittills ingen rådgif
Transport
54
4
Den i Juli f. ni.
Transport 54
vare samtidigt innehaft 2tne röster i Statsrådet. Om
Ulsk:s ledamöter skulle behaga närmare genomläsa prot.
för nämnda dag, så skola de förnimma, att endast andra
än jag gifvit råd i saken. Lika liket Const.Utsk.
varit behörigt att klandra mina åtgärder, såsom t. f.
landshöfding, lika litet ägde det att befatta sig med mina
lidningsindragningar, såsom t. f. Hofcanceller. Men
i sin ifver mot mig, har Ulsk. icke allenast misstagit
sig om personen, utan äfven glömt att nämna de sannskyldiga,
så att desse, likasom jag, lära undslippa all påföljd
af anmärkntn, alldenstund Utsk. icke upptagit denna
händelse i den förteckning på misstag om data, om
personer och deras lill- eller afstyrkanden, hvilken Utsk.
i sitt mern. N:o 17 inlemnat såsom fulländning af dess nu
förevar, betänkande. Sådant synes röja någon brist på
skicklighet alt uppfylla R. St:s förtroende, 0111 ej
något ännu värre, eller uppsäll ig t fördöljande af
någon upplysning, emedan Hr Biskopen, Doctor
Holmströms reservation, sid. 7, punkten 2, ådagalägger,
alt lian på förhand varnat Utsk. för sitt misstag
och visat hvari dess fel bestod.
4-
General-adjutanten för armeen har Utsk., i anmärkntn
N:o 5o, anmält lill ansvar efter 107 §:n. Meri
som han omförmäles blott i den 106 och icke i den
107 §:n , så är icke heller den sednare på honom tillämplig.
Biskop Holmström och Gr. Spens hafva redan
i deras reservationer, sid. 7, 18 och 19 gjort denna anmärkn.
, och Hr Grefven har jemväl sökt vederlägga
Utskts misstag, att 6 §tn ansvarighetslagen skulle i detta
hänseende gifva Ulsk. vidsträcktare rätt, än 107 §:n
Reg.Ftn. Men som nämnda 6 §, hvars begynnelse
verkligen är tvetydig, dock endast medgifver Ständerna
sådan anmälan hos K. M., hvartill 107 §tn af Reg.-  F:n dem berättigar; så kunna de, jemlikt 83 §tn
Reg F:n, icke sträcka tillämpningen längre, än dennas
ordalydelse tillåter. 2tne särskildta efter ansvarighetslagens
utfärdande d. 10 Febr. 1810 gjorda, men ogillade
förslag, att i 107 §tu Reg.Ftn införa General-adjutanterna,
bevisa, på sätt Grefven redan antydt, att Ständerne
sjelfve varit, likasom förra Const.Utsk. , af annan
mening, än det nuvarande. Till närmare utredning,
af förhållandet, får jag upplysa, att R. St. år 1818
till grundlagsenlig behandling godkände ett förslag,
som, enl. Coust.Utskts betänk. JXto 6, vid 1823 års riksdag,
då förekom af följande lydelse: ”Stals-secret. eller
Transport 54
B o u i Juli f. m.
*7
Transport 54
”föredragande af corn mandomål icke med oväld”
etc. När detta afslogs, uppgjordes ett annat förslag, som
livi lade till 182g års riksdag, hvilket, jemlikt Coust.-  Utskts då afgifna betänk. N:o 3, lydde som följer: —
”sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke
”med” etc. Men äfven detta ogillades. Utsk. har sålunda
handlat i strid med ordalydelsen of 107 §:n samt
II. Sits vid flera föreg:de riksdagar uttryckta mening.
Jag var icke af dem, som rådde 1823, utan förlorade
voteringen örn saken på detta rum d. a3 Apiil f. m.
Då frågan härstädes afslogs andra gången år 182g d. 23
Februari e. m., yttrade jag mig ej 0111 107 §:n. Nu sedan
stats-secreterare och general-adjutant äro förenade
i samma person, anser jag olikheten i påföljd å de särskilda
föredragnma vara ännu oriktigare. Men så länge
grundlagen icke är förändrad, mäste vi följa hans
ordalydelse. Tillräckliga skäl synas sålunda vara för
handen att från behöriga anmärkntr afföra denna . . 1
5.
Utsk. har slutligen i N:o 58 framställt till R. St.
alt hos Konungen anhålla, det Han måtte entlediga 8
rådgifvare, derföre att de ej sjelfmant begärde sitt afsked,
då Konungen emot deras enhälliga afstyrkande
begagnade sin lagliga rätt alt förordna någon till ett
högt embetes förvaltning. Dessa ordalag återfinnas väl
icke i Utsk:s yttrande; men reservationerna bekräfta,
att sådan är meningen. I yttrandet finnér man blott
orakelspråk i angifvelserna, och då man hoppas träffa
riksdagsprosan i bilagorna, är äfven hon så förblommerad
eller förbehållsam, att man nästan aldrig får r iktigt,
besked på de anklagades sida. Här hafva väl skälen för
deras handlingssätt blifvit såsom ett undantag framdragna,
men deremot förtiger Utsk. hvem denne någon ar,
och hvad det månde vara för ett embete. Utsk. synes
således anmoda R.St. att gissa hvilket embete och hvem
embetsmannen varit. Har någonsin en åklagare, eller
andra angifvare, än de hemliga, framkommit med så
ofullständiga uppgifter? Och likväl vill Utsk. att R. St.
skola, efter de gissningar som derpå kunna grundas,
frambära en önskan till Konungen, och hvilken ? Joden,
att Han måtte ur Statsrådet skilja 8 personer, af hvilka
2:ne voro döda och alla de öfrige jemväl afgångne från
rådgifvarekallet, innan Utsk. afgaf sitt utlåtande. Men
kanske Utsk., väl vetande allt detta, med sin anmärka,
åsyftade att aflägsna den föiordnade från det onämnda
vigtiga embetet? Ingalunda; om jag ej gissar orätt,
så blef äfven han aflägsnad derifrån vid samma tiil
Transport
55
28
Den i Juli f. tn.
Transport 55
fti 1 le, då åtskilige af de nu klandrade rådgifvarne afskedades.
Utsk. torde då hafva velat genom sin åtgärd
erinra på lindrigare sätt, än genom 106 §lns tillämpning,
om iakttagande för framtiden af något uraktlåtet grundlagssladgande?
Icke det heller. 28 §:n Reg.F:n berättigar
Konungen att i Statsrådet utnämna embetsman ; g
och 33 §:na förpligta och berättiga [lans rådgifvare alt
öfver dessa utnämningar afgifva und yttranden och påminnelser,
men g §:n förbehåller åt Konungen att allena
besluta. Rådgifvarne hade sålunda uppfyllt deras
pligt, och Konungen begagnat sin rätt. Hvad vill
då Utsk. mera? Vill det att rådgifvarne skolaga längre
än grundlagärne medgifva, eller dit ansvarighetslagen
förbjuder dem att stiga — på sjelfva th ronen? Vill
det på en gäng både inskränka konungamakten och gäckas
med hennes innehafvare? Det förra vore i sådan väg
lagstridigt, det sednare en brottslig förmätenhet. Val
har jag hört, det Utsk. ämnar föreslå oss borttagandet
ur 4 §:n Reg.Ftn af Konungens rätt att allena styra
Riket. Men innan detta förslag blifvit antaget tili lag,
borde Utsk. dröja med dess tillämpning.
6o:de anmärka.punk ten är af lika beskaffenhet med
den 58:de, såsom jag längre fram skall utreda. Om
emedlertid denna och den 58:de afföras såsom olagliga, 2
så återstå formel t behöriga, d. v. s. emot sådana rådgifvare,
hvilka ännu äro tjenstgörande och följaktligen
kunna entledigas, om Konungen så för godt finnér, blott
W:is 3, 6, 8, 25, 2(3, 28, 36, 4°> 49> 52, 55, 56,57
och 5g eller i5
summa 72,
hvaribland 3:ne, nemi. N:is 3, 52 och 5y jemväl äro Riksrätten
underställda. Rena anmärkn:r efter 107 §:n äro således
blott 12, mot hvilkas befogenhet i sak vederbör., som
de angå, dels redan lemnat, dels ännu torde lemna H. R. o. Ad.
tillfyllestgörande vederläggningar. Wto 6 företer den särskilda
märkvärdigheten, att det är den fullständigaste gåtan,
emedan ingen rådgifvare är nämnd. Den riksdagsman, som
icke har K. Mts nåd. skrifvelse af d. 1 Fehr. delta år på
fickan, jemte thy åtföljande protutdr., och möjligen icke för
ögonblicket minnes hvilka rådgifvare, som den dagen voro
afgångne eller qvar, tillstädes eller icke, är således obehindrad'att
gissa på dem allesammans, under sin önskan alt
fria eller fälla.
J skolén ej tro, mine herrar! ali jag gjort dessa invändningar
mot behörigheten af Utskts anmärktr, för att derigenom
undandraga mig allt annat svaromål på dem , som
emot mig blifvit gjorda. Ehuru ingen af dem efter 1075:11
lärer kunna upptagas till någon pröfning än mindre till nå
-
D c n i J u I i f. m.
39
gon lagn påföljd ; så vill jag dem likväl genomgå, Att söka
ytterligare upprättelse är ej mitt hufvudändamål; ty svårligen
kan en missfirmad embetsman begära någon bättre, än
den jag fått. Oaktadt allt det klandrande gny, som tidningar
af alla färger under hela min rådgifvarebana höjt emot
mig, änskönt åtskilliga riksdagsmän dels instämt, dels gått
ännu längre deri, och ehuru jag, såsom J väl veten, ej sökt
deras gunst, som varit rådande i Const.Utsk. ; så har jag likväl
både efter 106 och 107 §:na fått, i förhållande till längden
af min tjenstetid och till mängden af de mål jag öfvervarit,
flir re och ringare anmärkntr, än man i allmänhet förmodat. Men
jag vill, för en stund, bryta den långvariga tystnad , med
hvilken jag burit mångåriga oförrätter, för alt, då officiella
anmärkncr ändtligen göras, söka, genom framdragandet af
deras obefogenhet, ådagalägga inför eder, mine herrar! att
jag ej varit ovärdig det förtroende, de fleste af mitt Stånd
visat mig äfven under vidriga skiften, och dymedelst betyga
R. o. Ad., på det enda sätt jng förmår, min li jert liga tacksamhet,
derföre att Ståndets fleste ledamöter ej fördömt mig
ohördan, då så mången, hvilken bort vara närmare underrättad,
likväl befunnits färdig att göra motsatsen. De pilar
Ulsk. kastat efter mig, sedan jag redan är utom dess skotthåll,
skall jag upptaga och förevisa eder, efter ordningen af
de siffror, hvarmed Utsk. sjelft numerera t dem.
N:o 3.
Mig lägges till last, alt jag inom mindre än 3 månader,
efter utfärdandet af författningen om .ludarnes vidsträcktare
rättigheter, rädt Konungen att göra väsendtliga
ändringar deruti. Som det hvarken är Konungen förbjudet
att göra, eller flans rådgifvare att tillstyrka ändringar i beslut
inom 3 månader efter deras kungörande; så lärer anmiirkntn
helt enkelt betyda, att ändringen gjordes för snart.
Men som Utsk. ansett författningens utfärdande för ett så
svårt fel, att Konungens rådgifvare fördenskull blifvit dragne
för Riksrätt, så måtte ändringar deri böra betraktas såsom
rättelser. Att någon felande kan rätta sig för snart,
s/iger åtminstone icke christendomen. Det förundrar mig
följaktligen, att inom Const.Utsk. linna så få reservanter mot
denna anmärkn., så vidt hon rörer de rådgifvare, hvilka
deltogo både i författningens och i ändringarnas tillstyrkande,
1 den torra åtgärden dellog icke jag Utsk. kan således icke
veta hvad jag derom tänkte, eller om jag verkligen ändrade
mina tänkesätt, då jag tillstyrkte ändring i författningen.
Om jag derigenom tvertom vidhöll mina egna, så kan ju ingen
oloflig omvändelse, än mindre en alltför hastig, eller s.
k. vankelmod påbördas mig? Hvarigenom har jag då felat?
Hade jag gjort motsatsen, hvad skulle väl Utsk. då hafva
företagit sig? Svårligen hade det kunnat underlåta att under
Riksrätt ställa älven mig, sorn, när de fleste andre ville
Den i Juli f. m.
rätta författningen om Judarna, likväl hade satt mig deremot.
Om följdriktigheten fordrat, alt jag i sådan händelse
fastnat för 106 §:n, och nu ändock är underställd 107 §:n
för den motsatta meningen om samma sak ; så synes det
klart, att Utsk. skolat befinna mig skyldig, antingen jag yttrat
mig för eller emot. Denna utsigt är, ehuru bedröflig
för mig, dock i så måtto lärorik för mina efterträdare , att
för dem, sorn skola hafva orätt, är det likgilltigt huru de
yttra sig.
Men Utsk. tillägger: ''Föredraganden har i denna lag
”infört obestämda stadganden, hvilka i lagskipningen klinga
föranleda oreda, som med måttlig omtanka kunnat und”vikas.
’’ Hvad Utsk. menar med denna lag är ej rätt säkert,
emedan ingen sådan, utan blott ett beslut och ändringar
deri äro förut i stycket omtalade. Men, eftersammanhanget
i det hela, måtte det vara ändringarna eller K.
kungörelsen af den 21 Sept. 1SJ8, som orakelspråket åsyftar.
Det ser ock ut, som Utsk. här ej velat åt någon annan, än
föredraganden. Men då han i kungörelsen icke infört andra
stadganden, än som blifvit Statsrådet underställda och
finnas intagna i det vid Statsråds-prol. häftade af Konungen
gillade förslaget; så nödgas jag, jemlikt g §:n Reg.F:n,
taga anmärkntn jemväl åt mig. Dock är jag äfven här i
ovisshet, om hon åsyftar de obestämda stadgandena, eller
den möjliga oredan, som med måttlig omtanka kunnat undvikas.
Det kan ock vara likgilltigt, ty då inga exempel äro
uppgifna, har jag icke heller något att vederlägga.
N:o 8.
Här skall jag arne gånger hafva uraktlåtit Rikets sannskyldiga
nytta, genom tillstyrkan af arne expedit.secreterares
förordnande att förvalta statssecret.-embeten. Det som
blef ledigt den 21 Sept. 18 >8, var efter Hr Skogman, hvars
afskedsansökning redan länge hade legat inne. Att hon den
dagen skulle bifallas, var mig, före inträdet i Statsråds
rummet,
icke bekant. Äfven om så varit, skulle jag hafva
befunnit mig i bryderi att uppgifva, särdeles för ögonblic
ket,
någon efterträdare, som ineehade alla de för embetet
erforderliga egenskaper. Att jag under sådana förhållanden
tillstyrkte, alt Hr Munthe skulle förordnas, icke tills vidare,
utan under ledigheten, såsom det uttryckligen står alt
läsa i prot., måtte ej hafva varit så orätt, emedan erfarenheten
sedan visat, att han bibehållit föredragnrn af finaiiceärenden
längre än någon kunnat sig föreställa.
Under ledigheten efter Slatssecretm Danckwardt,
var del som jag, d. igOct. 1818, jemväl tillstyrkte förordnandet
af Hr Ulfsparre, hvilken redan länge förvaltat embete!
under den afgångnes sjuklighet, och genom sin ställning
var den närmaste att öfvertaga det. Sedan deltog jag
icke i mera un ett Statsråds öfverläggningar, nemi. den 26
Den i Juli f. m.
3i
Oclobel'. Att jag, den afgående ledamoten, icke begagnade
denna sista stund till ett försök att få rådgifvare-platserna
återbesatta efter min önskan ,, lårer icke behöfva ursägtas.
Men afven om jag, emot förmodan, lyckats att befolka Statsrådet
eller mitt sinne, hvad bade dermed åstadkommits
Utsk. till nöjes? Troligen icke annat än flera anledn:r till
106 och 107 §§:nas tillämpning; ty om Utsk. tyckt så illa
0111 inig, alt det, ulan annat ändamål än att gifva sin ve
dervilja
tillkänna, ansett mig hafva i5 gånger förskyllt att
entledigas; så hade väl statssecreterare efter mitt förslag icke
blifvit Utsk. stort bättre i lag. Det borde således, om för
tjenster
finge gå i qvittning mot fel, snarare afräkna några
af de sednare för denna min underlåtenhet, särdeles att tillstyrka
Hrr Munlhes och Ullsparres ordin.-utnämning, hvilka
då, i händelse de undgå de mot dem äskade Riksrätters
fördöimnelse, skolat hafva samma anspråk, som Hr Grip och
jag på bibehållandet af lönerna vid de indragna statssecret.-  einhetena.
N:o 16.
Denna punkt innehåller 2:ne anmärkntr, af hvilka den
sednare är riktad emot mig, derföre att jag tillstyrkt K. M.
”tillstädja öfverlåtelsen af ett privilegium, om hvars förver’
kande fråga var väckt." Hvarken den förevar, saken eller
målsägaren äro namngifna. Men som beslutets dag är nämnd,
och tidningarna bland styrelseåtgärderna för densamma särdeles
klandrat behandlingen af frågan om privilegiet å Ladugårdslands
apothek, Hvita Björnen kalladt; så kan man
deraf sluta, att Utsk. vill efter vanligheten instämma i tidningsklandret.
.Sorn jag af dagbladen förnummit, att Hr Biskopen
Doctor Heurlin visat mig den vänskapen, att inom
PresteSt. försvara denna honom icke drabbande åtgärd, men
riktigheten af hans uppgifter blifvit bestridd; så anser jag
mig böra närmare utreda förhållandet. Den 2 Dec. 1835,
vid den vanliga visitationen på Ladugårdslands apothek ,
anmärktes några sammansatta läkemedel vara underhaltiga.
Den 12 i samma månad anmälte apothekets ägare Magdelo
och hans provisor Hornung hos Sundhets-colhra, att den förre
till den sednare försålt berörde apothek, hvarå de begärde
att collegium vilie utverka K. M:s privilegium för Hornung.
Men då collegium, i anseende lill nyssnämnda outredda förhållanden,
ansåg sig ej kunna göra det, vände sig Magdelo
omedelbart till K. M., med anhållan att, för sjukdom och
ålderdomsbräcklighet, få öfverlåta privilegiet på Hornung.
Sundhets-collan hördes, och förklarade den 11 Jan. 1836,
att apotheket i det hela varit försedt med ett tillräckligt
förråd och i godt stånd varande droguer, och att de sammansatta
preparat, hvilka vid förenämnda visitation, och vid
förnyad undersökning inför collegium, befunnits oriktigt beredda,
vore af den art, alt menliga följder för derus helsa,
32
Den i Juli f. m.
hvilka deraf möjligen sig begagnat, icke kunde uppkomma.
Men som Magdelo förut blifvit varnad för dylik felaktighet,
och nu föra n led t underhaltiga läkemedels försäljning, ehuru
både han och provisoren förnekat sig hafva haft någon befattning
med deras tillredning; så hade coll'egi-um ansett målet
böra öfverlemnas lill Just.cancelleren. Emedlertid, och
enär bufvudundainålet skulle ernås, det nemi., att detta enda
på Ladugårdslandet belägna apothek skulle, om det genast
erhölle en annan ägare, återvinna förtroende, hvilket
val möjligtvis skulle, dock mindre skyndsamt, kunna ske,
om Magdelo blefve lagligen tilltalad; så bade collegium, af
omtanka att snarast återställa ordning vid ifrågavar. apothek,
ansett sig böra hemställa, huruvida icke Magdelos lind. anhållan
matte beviljas För sådant ändamål hade collegium
granskat köpeafhandlingen med Hornung, utan att någon
anmärkn. dervid förekommit. Under förbidan af K. M.‘s
beslut, lät collegium anstå med handlingarnas öfverlemnande
till Just.cancelleren. Den i3 Februari 1836 medgaf E.
M., att Magdelo måtto till Provisoren Hornung få öfverlåta
sitt privilegium å apotheket Hvita Björn, .dock utan att åtaletmot
Magdelo inställdes. Handlingarna i målet borde
följaktligen till Just.cancelleren öfverlemnas.
Efter detta svars erhållande, inkom collegium den 8
April och anmälte Hornung till privilegii undfående. Denna
hemställan föredrogs af mig, och åfgörandet uppsköts af K.
M., den 23 April i836. I samma skick befinner målet sig
ännu. Skulle någon betvifla dessa uppgifter, så har jag här
i min hand den handling, som bekräftar dem.
I begge de förenämndä besluten har jag, med mitt tillstyrkande
, deltagit. Hvad är derutinnan fehidt? Vanligen
plägar Konungens rådgifvare låta bero vid Sundhets-collegii
hemställningar i dylika mål. Om de det hade gjort äfven
nu, så skulle Hornung genast hafva fått privilegium på apotheket,
och åtalet mot Magdelo antingen hafva varit nedlagdt
eller fruktlöst. Tvänne gånger hafva således Konungens
rådgifvare varit försigtigare än collegium. Nu, då Magdelo
är fråndömd sitt privilegium, är ingen annan innehafvare
deraf än Staten, hvadan Konungen när som helst kan
förläna det åt hvilken behörig person Han behagar. Men invänder
man: hvad betydde då öfverlålelsen åt Hornung? Intet
annat än rättighet för denne alt utöfva Magdelos privilegium
intill dess domstolarne afgjorl, om han det förverkat
eller icke. Men hvarföre lemnades detta förtroende åt Hornung,
hvilken måhända tillredt de felaktiga läkemedlen, eller
genom bristande tillsyn vållat deras underhaltighet? Jo,
emedan Magdelo, som var berättigad att disponera sin egendom
intill dess den var honom lagligen frånvunnen, begärt
att få Hornung till dess förvaltare; emedan Sundhets-colkm
ansåg denne skicklig och föreslog honom dertill, samt erne
-
Deu i Julif. m.
33
dan Konungens rådgifvare, som hvarken känna eller äro
förpligtade att känna hvilka apothekaresvenner äro skicklige
eller ledige alt förestå andras apothek, måste i sådana
mål förlita sig på Sundhets-colkm.
Om Utsk. eftersinnat eller haft reda på dessa förhållanden,
så hade det förmodligen underlåtit anmärktn eller åtminstone
utbytt henne mot den, att frågan om detta apotheks-privilegium
blifvit uppskjuten och hvilat öfver 4 år
oafgjord, eller lika länge som rättegången mot Magdelo varat.
Men som denna omständighet icke blifvit omförmäld i
tidningarna, så lärer hon äfven undgått Utsk:s uppmärksamhet,
vid protocollernas genomläsning.
N:o 17.
Ehuru anmärkn:n mot mig vid denna punkt är, enligt
det föregrde, i dubbelt hänseende obehörig, vill jag likväl
upptaga henne till besvarande. Sednare delen, som angår t.
f. Hofcancelleren, d. v. s. mig, innehåller i enklare ordalydelse,
alt ehuru sträng jag varit att utöfva indragningsmakten
till hämmande af tryckfrihetens missbruk, hade jag deremot
underlåtit att vederbörligen begagna åklagaremakten,
hvilken, såsom eftertryckligare och mera öfvertygande, Ulsk.
förmenar skola hafva bättre bidragit att återföra saknad
måtta och sans. Ehuru skrufvade Utsk:« egna ordalag äro,
så säger det dock verkligen, att jag ej varit sträng nog mot
den liberala pressen. Hvem skulle hafva trott det? Anmärknm
är likväl riktig i sig sjelf, och jag skulle fördenskull,
om hon ej vore dubbelt obehörig i formelt hänseende,
icke hafva något emot, att hon af R. St. godkändes och
frambures till K. M. Det vore för mig en ännu större
upprättelse, än den jag, genom Utsk:s anmärkn., redan fått
emot andras beskyllningar för öfverdrifven stränghet i
tryckfrihetsmål. I alla fall vill jag i denna sak yttra mig
lika uppriktigt, som i de öfriga ang:de grunderna för mitt
handlingssätt. Mitt första tillitande af domaremaklen verkade
visserligen eftertryckligare än indragningarna, men
ingalunda, såsom Utsk. äfven förmenat, mera öfvertygande
eller återförande till måtta och sans hos det allmänna tänkesättets
ledare. Tvertom tycktes de, från den betan, hafva
förlorat begge två. Sedan stormen följaktligen brutit
lös, sedan domrarne blifvit förnärmade på deras embetsrum,
sedan både desse och jurymännen blifvit af tidningarna
bannlyste från samqväm med andra menniskor, från fred
både hemma och borta, sedan deras namn blifvit uppspikade
på den liberala pressens skampåle, der deras goda rykte
dagligen gisslades af tryckfräckhetens mästerman, och sedan
en hvar, som befattade sig med ofogets hämmande, äfventyrade
att stenas i sitt lius; så hade domaremaktens tillitande
icke tjenat till något annat, än att öka martyrernes antal.
9 H. 5
34
Den i J u I i f. m.
Jag begagnade derföre, under den allmänna yran, hufvud*»
sakligen ingen annan hämmande åtgärd, än indragningarna,
för hvilka illskan hade mig allena att hålla sig till. Likväl
anmälde jag, på försök, ett par mål till åtal under sjelfva
oväsendet. Utgången blef sådan jag förmodat. Mén hvad
som undertiden var gömdt, var icke glömdt. Jag hade, allt
ifrån Maj månad, då sanslösheten började utbryta, samlat
de tryckta vedermälena deraf; och som jag, enligt 4 §;n G
mom. Tryckfr.lagen, hade rådrum med de äldstes åtalande
ända till November månad; så ämnade jag låta anstå med
jurymäns och domares tillitande, intill dess lugnet under
tiden hunnit återkomma. Men just som jag skulle lägga
handen vid verket, tog mitt välde slut. 1 annat fall hade
jag säkerligen undgått Utsk:s anmärkn. för en efterlåtenhet,
den jag hoppas, att R. o. Ad. nu måtte finna urskuldad.
N:o 22.
Denna anmärkn. rörer ett militärmål förklaringen; borde
derföre måhända öfverlemnas åt någon af yrket, sorn
bättre kunde utföra henne. Men för att ej brista i fullständighet,
och emedan frågan icke är mera invecklad, än
att hon äfven af en civil rådgifvare kan, på grund af eget
omdöme, pröfvas; vill jag i korthet upptaga äfven denna,
af innehåll: att Konungens rådgifvare tillstyrkt en för rotehållare
betungande ändring i stadgandet om den för en infanteri-rekryt,
vid antagandet, tillåtna högsta ålder.
Emot ali vana, äro skälen för det klandrade tillstyrkandet
i bilagan upptagna så fullständigt, att föga behöfver
tilläggas. Förloppet var följande: Öfversten för Dal-reg:tet
föreslog, alt ingen karl öfver 20 högst 28 år måtte få antagas
till rekryt. Gfeneral-befälhafvaren i 5:te militär-districtet
instämde i meningen, men föreslog i tillämpningen 28
högst 3o år, samt ansåg henne icke böra inskränkas till
Dal-reg:tet allena. I öfverensstämmelse härmed, infordrade
General-adjutanten för armeen utlåtanden från irsta, 2:dra
och 3:dje districtens General-befälhafvaré, hvilka ytterligare
utvecklade skälen för samma sak, hvarefter General-adjutanten
tillstyrkte 28 år. Krigs-colhm, som slutligen hördes,
föreslog 3o år, hvarigenom likhet vunnes med redan gällande
föreskrifter för indelta och värfvade cavalleriet samt artilleriet.
Sistnämnda hemställan förordades af Statsrådet
och gillades af K. M. De sammanlagda, af vederbörande
anförda skälen voro: a) i hänseende till tjensten, att rekryten
vore, vid yngre år, lättare att bilda, kunde längre
bibehållas såsom soldat, och gjorde derigenom armeen i allmänhet
dugligare än då tätare mottagning och besvärligare inöfning
af nyskrifvare ägde rum; b) i hänseende till karlen,
att han, genom tidigare inträde i tjensten, kunde före afskedstagande!
.uppnå de tjenstår, hvilka för underhåll på ålderdomen
erfordrades, men hvilka han eljest alltför ofta
Den i Juli f, ffif.
35
lomme att sakna; och c) i hänseende tii! roten, att denna
utsigt för soldaten och den mera sällan påkommande rekry-?
teringen skulle, i det hela, nedsätta legan. Det är den sista
följden, som Utsk. nekar, dock utan att anföra skälet dertill.
Jag gissar, att det måtte vara förutsättningen, att antaglighetens
inskränkning inom färre personer nödvändigt
skulle höja legan. Men det är icke fallet. Stundom är begärligheten
efter bostad och utväg att sätta hushåll sä stor,
att roten får soldat för intet, eller kan till och nied välja
bland flera unga drängar. Detta förhållande måste, med
folkökningen, tilltaga. Men äfven om lega betaltes, och
om hon, för tillfället, än stege något högre; så b lefve skilnaden
ulan tvifvel icke så stor, att ju roten icke vunne i
längden. Inom några år torde erfarenheten redan hafva bekräftat
det. I alla fall är det misstag af ett
ätt, i fråga örn Rikets sannskyldiga nytta, icke tänka på Rikets
tjenst, ulan betrakta saken så inskränkt efter roteböndernes
förmenta fördel, att mångå bland dem förmodligen
gjort dét vidsträcktare. Hade vi förnärmat deras rätt, så
borde ju Utsk. hafva begärt 106 §:ns tillämpning? Att den
toytde icke är användbar, det är jag förvissad alt R. oi Åd.
nogsamt inser.
N:o 38.
Här anser Utsk. inig hafva förskyllt både ip6 och 107
§§:nas tillämpning för samma mål.
Jag efterskänker Utsk. omständliga anmärknrr, vid begge
§§:nas tillämpning på samma person för samma sak,
hvarigenom det kunde hända, att R. St. begärde entledigande
af den, sorn Riksrätten, om han skyndar sig, möjligen
kunde hafva på förband dömt ifrån tjensten, eller att R-.
St., om de komma först, anhölle om dens afskedande, hvilken
Riksrätten sedermera förklarade oskyldig. Men jag öfverlemnar
denna utredning åt andra, särdeles åt de lagfarna,
för att fortsätta mitt åtagande att svara på likt och
olikt. — Dock, en tanke faller mig in. När det religiösa
Påfvedömet herrskade, i stället för det politiska, som nu
vill göra sig gällande, och blott tillåta eti enda saliggörande
tro i statssaker: då brukade den inqvisitoriska makten
att inför andelig domstol, efter canonisk lag, tilltala den,
som hon ville åt, och som, förut anklagad efter verldslig
lag, dock blifvit af rätten frikänd. Månne våra politiska
ifrare nu hafva samma syfte med deras dubbla anklagelser?
Huru jag kunnat uppenbarligen handla mot Reg.Ftns
tydliga föreskrift, eller öfverträda någon annan Rikets gällande
lag, genom mitt tillstyrkande att Konungen målto af
3:dje hufvudtitelns besparingar anslå ett arfvode för utöfningen
af presidents-embetet i Krigs-coll:m — det lärer
Utsk. utan tvifvel säga Just.ombudsmannen; och då får jag,
tids nog veta det af honom Emedlertid får min gissnings*,
förmåga hvila sig i det hänseendet; och lion behöfver det
36
Den i Juli f. m.
ock, för att söka utgrunda, huruledes jag genom samma
rådslag kunnat motverka Rikets sannskyldiga nytta, och
således, på denna af Utsk. uttryckligen åberopade grund,
ådraga mig tillämpning jemväl af 107 §:n, hvarom nu öfverlägges.
Följande omständigheter förekomma i detta mål:
Tillförordnade Presidenten i Krigs-eoll:m hade blifvit förflyttad
till Öfverståth.-embetets utöfning. Generalen af Melin,
sorn, enligt gällande föreskrifter, borde föra ordet, förmälte
sig icke kunna, under en lägre tid, förena nyssnämnda
åliggande med chefskapet för Ingeniör-corpsen. Generaladjutanten
för arméen hemställde, huruvida K. M. funne
för godt förordna någon annan generalsperson, emot det
arfvode K. M. täcktes bestämma, att förestå presidentembetet,
intilldess det af den förstnämnda återtoges. Jag
instämde i de öfrige rådgifvarnes tillstyrkande, att General-majoren
Peyron måtte tills vidare förordnas emot
2000 rtdrs årligt arfvode. Här fanns icke annat val, än
att antingen förordna en president med eller utan arfvode,
eller ock att lemna embetet obesatt. Det sistnämnda
alternativet kunde jag icke välja, emedan jag anser cojlegium
väl behöfva en president. Äfven om jag varit af motsatt
tanke, skulle jag hafva funnit mig oberättigad att afstyrka
återbesättandet, så länge lieg.Ftn förutsätter embetets tillvaro,
och förordnar dess innehafvare till ledamoten i den
Riksrätt, som nu skall dömma mig. När förordnande skulle
äga rum, så kunde det ej falla mig in att begära, det någon
måtte utöfva embetet för intet; ty dels var det icke troligt,
att någon tjenlig person skulle vilja åtaga sig en så ansvarsfull
befattning, utan någon vedergällning, dels erinrade jag
mig, det R. St. sjclfve anse lönlösa tjenstemän så förkastliga,
äfven då desse ingen penningeförvaitniug örn händer äga,
att Sländeroe vid flera riksdagar till K. M. framburit den
und. önskan, att hellre än att hafva Iandsfiscaler utan lön,
borde hela corpsen indragas. Då nu en motsvarande åtgärd
icke kunde vidtagas med förenämnda presidents-embete,
och det kunde blifva af en skicklig generals-person utöfvadt
för lika belopp, hvarmed ett kriksråd a lionas; så ansåg
jag mig icke uraktlåta, utan i dubbelt hänseende befrämja
Rikets sannskyldiga nytta, genom mitt klandrade tillstyrkande.
Penningarne, som användes, togos ej af orätt titel, utan af
den 3:dje, der Krigs-colltm står främst; ej heller af orätta
medel, utan af besparingarna, dem R. St. för tillfälliga behof
inom hvarje titel till K. M:s begagnande öfverlåtit.
N:o 49.
angår medels anvisande till aflöning för de trupper, som
voro commenderade till hufvudstaden under oroligheterna
j838, I anmärkningens första afdelning besvärar LJtsk. sig
deröfver, att Statsrådets medlemmar, under nära 3 månaders
tid, dels tillstyrkt , dels icke bestämdt afstyrkl utgifterna
Den i Juli f. m.
37
för ifrågavar. militäranstalter, utan att begära upplysning om
deras anledning. Denna upplysning erfordrades åtminstone
icke för mig. Jag hoppas således att ej vara med den delen
af anmärknm åsyftad. Om någon annan rådgifvare gjort
Konungen en så enfalldig fråga, skulle H, M. väl ieke hafva
behöft påminnelse från R. St., för att honom entlediga.
Anmärkn:ns a:dra afdela, innefattar 2:ne klagopunkter, a) deröfver
att rådgifvarne genom tystnad erkänt riktigheten af
H. M:s tanke om dessa oordningars farliga beskaffenhet; och
b) deröfver att rådgifvarne icke gjort någon framställning om
nödvändigheten af, och medlen lill, landets frälsning utur
denna ställning. Om oordningarnas farlighet hade jag förmodligen
ansetts jäfvig att yttra mig, emedan jag var en af
dem, som företrädesvis skulle stenas. Att rådgifvarne insågo
nödvändigheten af landets frälsning ur denna belägenhet,
och att de gjorde framställningar både derom och om
medlen dertill, bevisa just deras klandrade rådslag om truppernas
begagnande och aflöning, sedan det kraftigaste medlet,
nemi. bemödandet att bringa tidningsskrifvare och andra
tryckfrihetens missbrukare till sansning, befunnits overkställbar!,
förrän paroxysmen hunnit lägga sig genom patienternes
egen trötthet.
N:o 51.
Af de flera klandrade rådslagen rör:de Statens öfvertagande
af Post- och Inrikes-tidningarnas utgifning emot arrende-afgift
till Svenska Academien, äro det blott 2tne som
angå mig, nemi. af den 5 Juli i834, då första beslutet om
detta öfvertagande fattades, och af den 26 Oct. 1838, då
återlemnandet afstyrktes, och åt Hofcancelleren uppdrogs, att
med vederbör, betinga de blifvande villkoren samt med fullständigt
förslag i ämnet inkomma, förrän uppsägningstiden
inträffade. Skälen för det sednare beslutet voro, på sätt bilagan
till Utsk:s anmärkn. jemväl antyder, desamma, som
vid första öfverläggningen, nemi. å ena sidan, att Svenska
Academien, som saknade andra allmänna understöd, än detta
privilegium, blefve, om hon ej finge öfverlåta det mot en
viss, alltid säker och påräknelig summa, de begärda 5,200
r:dr, urståndsatt att uppfylla sina i ekonomisk väg åtagna
förbindelser, samt å andra sidan, att Sverige, under dåvar.
omständigheter behöfde en officiel tidning, som, efter en mera
vidgad och ordnad plan än Post- och Inrikes-tidningen,
med fullständighet omfattade Regeringens åtgärder och med
ovald upplyste derom. Råde för detta ändamål och försvenska
Academiens upprätthållande vid ostörd verksamhet,
ansåg jag, och anser ännu Staten böra, örn det behöfves,
göra ännu större årliga uppoffringar än de 2000 r:dr, som,
efter första planen , möjligen skulle erfordras. Bristen uppgick
år i836 till 3,292 r:dr, år 1837 till 3,216 r:dr, och år
1838 till 3,883 r:dr. Jag förbigår December månad 1834
3-8
Den t Juli £ m.
och år i835, linder hvilken tid tryckeri och snällpress inköptes,
de der icke höra till de årliga utgifterna. Att, under
dåvar. omständigheter, när Regeringen från alia håll anfölls
af tidningar, icke vilja bereda henne någon organ till
sitt försvar, det kunde svårligen någon annan än den , som
önskade hennes undergräfvande genom ovederlagdt tadel.
Utförandet kan vara lyckligare, än det som Statstidningens
redaction åstadkommit, om orsakerna hvartill det klefve för
vidlyftigt att här göra någon utredning; men oberoende deraf,
är saken i sig sjelf lika riktig. Att lemna Statstidningen
åt andra än af Styrelsen beroende utgifvare , skulle hafva
ledt till samma förhållande, som med den tillämnade poiistidn
ingen Stockholms Dagblad, hvilken, under oroligheterna
i8>8, i stället för att understödja ordningens upprätthållande,
nära nog instämde med rabulisterna, emedan det
lönade sig bäst. Hade penningar icke kommit i fråga, hvilka
för officiella tidningar behöfvas i andra länder lika så väl
som här, och gifvas ännu mera; så hade Const.Utsk. förmodligen
saknat all anledn. att göra siri anmärkning. Men
med penningarnas anskaffande hade jag såsom stats-secret.
för eccles.ärender intet alt göra vid första föredragntu, den
5 Juli i8>4i såsom prot. äfven ådagalägger, der penningefrågan
hänvisades till Finance-expedtn. Den 26 Qct. 1838
bestämdes ej heller något anslag, utan anbefalltes blott Hofen
neel lers-em be te t att före uppsägningstiden uppgöra förslag
till nya villkor, åsyftande förminskning i kostnaderna. Den
vanns också, ty år 183g förringades bristen tili t ,c)^5 r:dr.
Det är således sannolikt, att an märk 11:11 knappast eller aldraminst
kan drabba mig, ehuru milt namn äfven blifvit uppräknad
t.
N:o 54.
Här anmärkes , att 'hinder det Konungens rådgifvare på
"ofvanuppgifna sätt vållat Staten utgifter, sorn utan svårighet
”kunnat undvikas, hafva de dels .... dels afstyrkt bifall till
"It. St:s anhållan om undersökning rörtde Statens äganderätt
till ett stort antal hemman, ehuru en sådan undersökning
... . år i83o af 5 bland Konungens dåvar. rådgifvare
”tillstyrktes.” Af bilagan upplyses, att härmed menas de
Halländska kyrkoheinmanen. Den sista erinran angår väl
icke mig, emedan jag ej blef rådgifvare förrän åri83i;men
jag har måst intaga henne, för att bringa Utskts mening till
slut. Den förra delen af dess framställning liar jag, för att
utbekomma min andel, nödgats transsumera, emedan Utsk.
haft munnen så full af anmärkntr, att det ej hunnit sätta
punkt emellan hvardera, utan en förebråelse innefattas merendels
i försatsen, 2 eller 3 i mellanmeningarna , och vanligen
i eftersatsen någon eftersläng, hvilken, i närvar, fall,
sträcker sig 2 riksdagar tillbaka. Vederbör, få derefter, enl.
noterna vid bilagorna, utplocka hvar sitt stycke; oclr- hade
Den i Juli f. m. 3g
ej TJtsk. 'baft den omtankan att sjelft numerera sina anroärknfr,
så torde något hvar hafva kommit i bryderi att utgrunda
hvad som utgjorde sak för sig.
Innan jag inlåter mig i förklaring öfver sjelfva ärendet,
hör jag betyga min fägnad deröfver, att Const.Utsk. , utan
reservation, erkänt kronohemman för att verkligen vara Kronans,
och att mitt påstående derom, vid början af denna
riksdag, hvilket så mycket blifvit klar.dradt inom ett annat
Stånd, icke förty vunnit bekräftelse af grundlagens uttolkare.
Genom den ifrågavar. skrifveisen af den 10 No v. i834,
hvilken PresteSt. i särskild und. framställning af den i5 i
samma månad afstyrkt, anhöllo de 3:ne öfriga Slånden, "att
’’en allmän undersökning rörtde de s. k. kyrkohemmanen i
"Malland måtte verkställas, hvarigenom på en gång kunde
"utredas och urskiljas om och hvilka af dessa hemman till—
”höra K. M. och Kronan, samt böra med åboer af Kronan
”förses, eller äro af den beskaffenhet, att kyrkorna till dem
"hafva äganderätt, och lagligen kunna dem bortstädja.’' —
Obehörigbeten afen dylik undersökning torde jag lättast
kunna ådagalägga genom ett exempel. Det finnes bland andra
kronohemman, sorn äro i enskilda personers händer, äfven
s. k. kronosäterier. Örn nu K. M. anbefallte en allmän
undersökning, huruvida de befunnos i rätte innehafvares besittning,
eller om desse icke borde från hemmanen vräkas,
och andra åboer antagas; månne det icke skulle anses såsom
en inqvisition? Konungen hade redan, under d. 9 Juli i83o,
förklarat, att undersökning vid domstol om äganderätt utan
stämning och ordentlig rättegång icke vore med lag förenlig,
och att det icke öfverensstämde med omsorgen för annans
rätt, alt, utan pröfning af hvarje särskildt fall, föreskrifva
rättegångs anställande blott derföre att tredje man
så äskade. Att kyrkor äro innehafvare, i stället för enskild
man, förändrar icke saken eller förbättrar åtgärden. PresteSt.
hade ock åberopat, att kyrkornas eller församlingarnas
rätt vore lika god som andra Svenska medborgares. Vill
någon frånvinna en annan ett hemman , så är det hans sak
att kära; emedlertid förblifver innehafvaren , såsom svarande,
i besittning af jorden, intilldess hon honom fråndömmes.
Om Konungen vidtagit någon åtgärd , åsyftande att rubba
detta förhållande, och ålägga kyrkohemmanens innehafvare
att börja med bevisningen af deras rätt, för att få sitta i ro,
hvad skulle alla, jag vill icke säga lagfarne, men fastighetsägare,
hafva tänkt om en sådan regeringsåtgärd?
Nto 60.
Anmärkntn lyder så här: ”1 flera andra frågor synas
”Konungens rådgifyares föreställningar hafva saknat den bestämdhet
och det eftertryck, som folket har rätt
"att vänta af de män, hvilka åtagit sig ett så ansvars*
"fullt kall.” Af bilagan förnimmes, att jag, d. igOct. 1838,
4°
Den i Julif. m.
då Konungen ville tillsätta en rese-inspector för tulibevakgen
i Skåne, felat genom yrkande i allmänhet, att General-tullstyrelsen
borde höras om en sådan tjenst (eman ?)
verkligen behöfdes. I min hemställan låg intet obestämdt.
Men under Utsk:s obestämda tal om yrkande i allmänhet
ligger förmodligen den meningen , att jag, utan vederböra
hörande, bort afstyrka Konungens önskan. Om det går
a n för riksdagsmän , särdeles när de vilja undanrödja Konungens
rådgifvare, att, utan undersökning om behof och
tillgångar, utan afhörande af skälen för och emot, vägrade
utgifter, Konungen för Rikets tjenst äskar; så betviflar åtminstone
jag, att sådant anstår Hans rådgifvare. I öfverensstämmelse
dermed har jag vid berörde tillfälle handlat. Den
andra förebråelsen innebär, att min föreställning saknade eftertryck,
emedan Konungen gjorde tvertemot min tillstyrkan.
Det var icke mitt fel, men Utsk:s är, att hafva gjort en nriimi
rkn. , som sträcker sig utöfver dess rätt att tadla, på sätt
jag förut erinrat, i fråga om rådgifvarnes pligt att begära
afsked, när de icke få sin vilja fram. Men huru vet Utsk.
hvad jag gjort? jag, som begärde mitt entledigande dagen
efter sedan beslutet om rese-inspectoren justerades, och framgången
af min mening var ohjelpligen förlorad. Hvarföre
skall Utsk. uttyda all ting till det värsta och icke antaga,
att jag någon gång, t. ex. vid detta liögvigtiga tillfälle, haft
den käckhet mot Konungamakten, hvilken Utsk. anser för
så riksgagneiig?
N:o 64.
Utsk. anmärker, alt ”besvär öfver tillsättning af en tjenst
”hafva först 2 år efter det de i Allm. Ärendenas Beredning
"förevarit blifvit i Statsrådet föredragna, hvarefter de ännu
"ett år blifvit oafgjorda.” Bilagan till Utsk:s yttrande visar,
att denna anmärkn. främst rörer dröjsmål med föredragning
från d. 19 Mars i832 till den 7 Maj 1834» således
tider före sista riksdag, med hvilka Utsk. ej varit berättigadt
att sig befatta. Men för Utsk. är det ingen omväg att
gå så långt tillbaka, när det gäller att träffa mig. Fdiuru
jag ännu mindre är skyldig att svara på denna anmärkn. ,
än på de öfriga, så vill jag likväl göra det.
Förhållandet med detta och andra öfverklagade uppskof
har Varit, att målen blifvit uppskjutna, antingen på
rådgifvarnes tillstyrkan, såsom förhållandet var med det omtalade
apolheks-privrlegiet för Hornung, eller på grund af
Konungens godtfinnande, för skälen hvartill Han ej varit
skyldig alt göra sina rådgifvare redo. Men i hvilketdera
fallet som helst har i prot. vanligen antecknats blott ordet
"uppskjöts." I början af min statsseciet.-tid , till hvilken
detta mål hörer, underläts äfven detta försigtighetsmått; och
det är skälet, hvarföre anteckna- derom fattas för de 2 första
-
D c n i Juli fm.
4'
sta åren. Men här i min hand håller jag min föredragntslista
för den 14 April i832, som bevisar, att målet då föredrogs
i Statsrådet, d. v. s. inom mindre än en månad efter
föredragnm i Rikets Allm. Ärenders Beredning. När tidningarna
började klaga, och någon af mina embetsbroder erinrade
mig om nödvändigheten att skydda mig mot anmärknlr
af Coust.
antecknadt. Sedan anmärkn:n nu är gjord både mot andra
föredragande och mig, är jag förvissad, att de nuvar. och
blifvande skola bevara sig mot dylika för framtiden, genom
det lätta skyddsmedlets användande. Om Riket på denna
anmärkn. vinner mera nitiska föredragande, eller mera påpassande
ögontjenare, det öfverlemna!- jag lill H. R. o Ad. alt
bedömma. Vill Utsk. icke åt föredra gander na, utan sträcker
sina anmärkn:r till den beslutande, så höra alla dessa frågor
lill afdelntn N:o 3 , hvars djerfva obehörighet jag här ofvan
utredt.
N:o 65.
Utsk. säger: ”att RiksStånds begäran om en K. förklaring
i ett samma Stånd nära rör:de ämne har, ehuru före”komna
fall visat behofvet af frågans snara afgörande, blif”vit
af föredraganden lemnad till mera än 3:årig hvila.” Bilagan
upplyser, att härmed menas PresteSt:s "begäran om
"rätt för klockare-enkor att söka extra nådår,” hvilken d.
26 April i834 i Statsrådet förekommit, och livarefter 2:ne
anhållanden om sådan förmån blifvit, ”på grund af i författa
”ningarna saknad tillåtelse till dylika ansökningar, afslagna.”
Att göra ansökningar, hvilkas beviljande ej är med Rikets
gällande författningar förenligt, är, på sätt flere än en af Utsk:s
medlemmar nog torde påminna sig, ingen Svensk undersåte,
således icke heller klockare-enkor betaget. Tillåtelse att begära
del författningsvidriga behöfves således icke här i Riket.
Men med anspråken att få ansöknlna bifallna, när billighetsskäl
förekomma och med detsamma få författntna ändrade,
är det en annan sak. Derom handlade ock PresteSt:s
anhållan; ty der står uttryckligen, att dessa ansökningar
skulle få ingifvas, ”på sätt som för nådärsansökningar i all”mänhet
vore stadgadt.” Efter sättet luiru ansökningar med
dylik förmån tillförene blifvit behandlade, kunde ingen rättelse
tagas. Inom Eccles.expedit! var, när jag emottog statssecret.
-embetet, pnejudicat både för och emot. Men som
jag hade den ensidigheten att vilja vidhålla enahanda tillstyrkande
i enahanda mål, så såg jag efter hvad förfaltningarna
stadgade, och förnam alt i3 §:n Presterskapets privilegier
säger: ,JVi vele ock nådigst efterlåta alla preste-,
”1 äsemästare- och s k o 1 b e t j e n t e r s enkor med sina egna
”så ock den dödes omyndiga och oförsörjda barn, sig till
”tröst och uppehälle, alt få njuta och behålla , efter deras
9 H. 6
Den i Ju 1 i f. ra.
”mans affall, ett nådår efter gammal plägsed” etc. Här nämnas
inga klockare, och nådårsförmån blef dem ej tillerkänd,
förrän genom K. brefvet den 27 Mars 1798, hvilket äfven
är intaget i kyrkolagsamlingen. Ehuru det blott angick
Wexiö' stift, och endast förklarade, alt med nådår för klockares
och organisters enkor och oförsörjda barn måtte dädanefter
förhållas, såsom dittills å de flesta ställen vanligt
varit, nemi. att de måtte njuta nådår; så har jag
städse tillstyrkt, att de i alla stift måtte få privilegii
nådår. Sterbhusen hafva således alltid åtnjutit 1 och ibland
2 års inkomster, genom tjensleårets, vid hvars början klockare
understundom äfven aflida. Men här var fråga om extranådår.
Både före och straxt efter utfärdandet af 1798 års
bref, fattade K. M. vägrande beslut i detta hänseende. I)e
hufvudsakligaste aro: a) K. brefvet den 29 Juli 179J» då
K. M. fann betänkligt att lemna nåd. bifall till klockareenkan
Söderbergs ansökning (opi 1 extra-nådår) såsom stridande
mot författningarna, och b) K. brefvet den 8
Oct. 1799, då K. M., i anledn. af klockare- och organistenkan
Hjelmgrens anhållan om samma förmån för sig och 7
omyndiga barn, jemväl fann betänkligt att till berörde und.
begäran, såsom saknande grund i författningarna,
lemna nådigt bifall.
Enär den mening, privilegier och konungabref inneburo
till förmån för läsemästare, var öfverensstämmande äfven
med församlingarnes fördel , att i sina klockare hafva
skolmästare för sina barn; så antog jag den såsom både lagligast
och klokast, samt tillstyrkte följaktligen extra-nådåt
åt fattiga klockare-enkor eller barn, när den aflidne verkligen
varit skolmästare, men afstyrkte i motsatt händelse. Jag
trodde nemi. att sådana uppmuntringar till barnaundervisning,
hvilka ej kosta Staten några anslag, desto hellre borde
begagnas, som inga medel då funnos att i stället använda,
och som nådår nästan alltid uro till skada för tjenst och
boställe. Jag yrkade, att klockarens enka och barn icke
skulle ernå alla presterliga nådårsförmåner, utan att han verkligen
fullgjort sin lagliga skyldighet att äfven vara undervisare.
För Utsk. synes hafva varit likgiltigt, 0111 klockarne
uppfyllt alla deras pligter, blott de samt deras enkor
och barn komme i åtnjutande af alla möjliga förmåner. För
mig var församlingarnas, för Utsk. var klockarnes bästa det
högsta syftet. Om Utsk. för Konungens rådgifvare haft
blott en del af den bevågenhet , som det egnat åt Rikets
klockare; så hade jag troligen sluppit både denna och alla
andra anmärkn:r. Dock, Utsk. kan trösta sig. Om det än
lyckades mig att göra min grundsats gällande, så länge jag
hade portfeuillen i mina händer; så var det ock genast derefter
slut. Huru denna förändring verkat till Rikets sannskyldiga
nytta, det visar den K. propos:n om medel till folkskolorna.
Jag säger ej, att anslagen dertill skulle genom
Den i Juli f. m.
43
Vidhållandet af min mening blifvit umbärliga; men troligt
är, att mindre summor kunde hafva förslagit än nu, då en
hållhake gagnlöst är bortkastad.
N:o 66.
”En R. Sils skrifvelse — säger Ulsk. — i en fråga, som
''för ett RiksSt:s samtliga medlemmar var af stor vigt, har
"först efter 5 år blifvit föredragen.” Af bilagau inhemtas,
att fråga är om den förhöjda tjenstårsberäkningens afskaffande,
deiom R. St. skrefvo den 24 Sept. 1834, men hvaraf
föredragningen icke skedde förrän öfver 1 år efter min
afgå ng.
Om Utsk. någon gång målar för starkt, så har det här
målat för svagt Hade jag uppsatt TJtsk:s yttrande, så skulle
jag hafva skrifvit: en fråga, som var af största vigt
för Svenska kyrkan och läroverken, ty beggedera
lida deraf mera än man föreställer sig. Men IJtskrs ordalag
.»»o . ^
kunna vara goda nog, när det atnöjer sig med ett uppskofsbeslut,
såsom det of den 1 Nov. i83g, verkligen var. Ett
sådant hade jag troligen kunnat utverka i första föredragmn
efter målets ankomst, om jag ansett Riket belåtet med en
sådan ögontjenst. Frågan kunde, såsom det sista beslutet bekräftar,
icke afgöras utan i sammanhang med läroverkens
allm. reglering, och denna det käraste syftet för min verksamhet
såsom stals-secret. måste jag lemna outförd. Hvarföre?
Jo, emedan det stora motstånd, som de fleste biskopar
och skollärare gjorde mot förändringen , fördubblades
förmedelst tidningarna, hvilka i deras tanklösa hat till mig,
beröfvade mig, äfven i en fråga , der våra önskningar voro
gemensamma, förtroende och stöd af den stora menniskohop,
hvars tänkesätt de leda och beherrska. Derföre ligger saken
nere, nu och sannolikt för flera Ar. Lyckas det mina
motståndare att äfven tillintetgöra den nya elementarskola!,
livars frukter praktiskt och årligen vitsorda riktigheten af
den läroverks-form, som jag förfäktar, och den jag icke älskar
såsom min uppfinning, ty hon är eu krigares, är General
Lefre'ns;.så skall förbättringen ännu längre uteblifva.
Alt jag ej fick utföra henne, det förlåter jag tillintetgörarne
af min verksamhet; ty för Riket är det likgiltigt hvad verkmästaren
heter. Men 0111 det långa uppskofvet vållar, alt
den allmänna uppfostran sliter sig lös från kyrkan, och med
detsamma undandrager sig Regeringens ledning; så lägger
jag det på mina motståndares samveten.
A:o 68.
Denna sista emot mig riktade anmärkn. är ock den
bittraste. Hon lyder som föijer: ”R. St:s lind. skrifvelse om
”fattigvårdsjnstalterna, den g Maj 1B'55, föranledde den 17
"Mars 1837 beslut om sammankallande af en comité', hvil”ken
dock icke förrän år derefter förordnades och först
”år i83g sammankallades. Det i hela Europa lifliga bekym
-
44
Den l Juli f. ra.
”ret för tillvexten af en, i följd af sin ställning, till fiendskap
”mot ordning och äganderätt lätt retad dass , synes dock
”hafva hort hos en man med sinne för sitt kall väcka ett
”värmare nit för en sådan fråga.” Uti bilagan äro både Biskop
Heurlin och jag nämnde. Men som han ernottog föredragntn
i medlet af September, och föredrog saken 6 veckor
derefter, i slutet af Ociober; så är det klart, likasom af
ordställningen, att icke flere än en föredragande menas,
nemi mig.
Förhållandet med detta mål är följande: R. St:s und.
skrifvelse af d 9 Maj i835 kom in den i3 i samma månad,
föredrogs den ig Juni och remitterades under justeringsdagen
den Jo Juni till Kammar-collrm. Under- väntan på dess
utlåt., anbefallde K. M., genom circulär af d. 3o Dec. 1835
(Statsråds-prot för d. 19 i samina månad), samtliga landshöfdingarna
och öfverståthållaren att inom d. 1 April 1836
inkomma medförslag till berättelser om fattigvårdens tillstånd
och förbättring. Till ledning för dessa förslag, och på det
att svaren så mycket säkrare skulle medhinnas inom den
föreskrifna tiden, fogade jag vid dessa circulär af mig utarbetade
förslag till tabellarisk uppställning af de uppgifter,
som i sådan form kunde sammanbringas, och hvilka äfven
legat till grund för de berättelser, som K. M. erhållit och
åt R. St. meddelat. Men det oaktadt, inkommo i5 eller
■|:delar af Konungens Bef:h:de icke med deras svar, förrän
efter den 1 April, och det sista deribland anlände icke förr
än den 1 Sept. i836. Först när Kammar-collegii und. utlåt,
af den 7 påföljande Oct. kommit in den 1 Dec. 1836 var
målet fullständigt till föredragning. Den i3 Jan. i83y föreslog
jag förordnandet af den comité, som sedermera nedsattes
i slutet af 18 ig; men berättelserna ansågos böra vara
förut inkomna lill hans vägledning. Att genomläsa och till
enhet sammanbringa de flera olika meningar landshöfdme
yttrat, var ej ett ringa arbete. Svårare var dock att göra
en uppställning af sådana rubriker, hvarunder de många olikartade
uppgifterna skulle kunna sammanföras. Likväl och
fastän en stats-secret. aldrig får ostörd egna sig åt en sak i
sender, skedde det, i förening med andra göromål, lill den
17 Mars 1837, eller inom 3^ månader. I det circulär, hvarigenom
de fastsställda formulären meddelades Konungens
Bef;h:de, anbefalltes dem att inom den 1 Dec. 1817 ingifva
deras fattigvårdsberättelser. Till och med.den dagen hade
blott 4 aflemnat dem. 5 begärde uttryckligen anstånd. Deras
och de öfriges berättelser inkommo efter hand , till och
med den 6 Aug. 1838, då den sista anlände. Utan att afvakta
målets fullständighet , emedan tillräckliga ämnen för
comitéens verksamhet redan ftin nos, föreslog jag ledamöterna
i comite'en den <3 Juli 1838, på sätt den föredragn:s-lista,
jag här håller i handen, kan vitsorda, fastän hvarken det
sista uppskofsbeslutet eller flera föregrde finnas antecknade t
Den lJuti f. m.
45
proloeollet. Hvad var härutinnan mitt fel? Påminte jag ej
vederbörande? Härvar. landshöfdingar, ifall någon af de dröjande
är tillstädes, kunna derom upplysa. Vanligen svarade
de, att presterskapet dels uteblifvit med uppgifter, dels ingifvit
felaktiga, som måste rättas. Jag tror mig till och med
ännu hafva bref från en landssecreterare, der han underställde
mig förslag till en kungörelse, som i sådant hänseende skulle
utfärdas. Hvad var då för mig att göra annat än förbida
tiden? Huru besväradt presterskapet var af dessa berättelser,
som hvart tredje år skulle afgifvas, kan bäst slutas deraf,
alt Ståndet under innevar. år, då de för andra gången
skulle insändas, bedt K. M. att slippa dem för alltid, oell
redan den 2 sisth Juni vunnit sin önskan, åtminstone för en
gång att börja med. Kommande Coust.Utsk. torde således,
iika med presterskapet, blifva befriade från allt besvär med
den saken, och fattighjonen få tillväxa, utan alt någon liar
fullständig reda på deras förökelse.
Att mina förra underlydande ansett mig både i denna
och andra frågor hafva haft för mycket nit, det visste jag.
Att mina åtgärders granskare skulle finna mig hafva baft för
litet, var mig oförmodadt. Men om dessa stridiga omdömen
finge mot hvarannan qvittas , så torde le juste milieu
tillerkännas mig af oväldiga domare. Det säkra synes vara,
att den föredragande, som ingen önskan har att något uträtta,
som således gör det minsta möjliga och följaktligen
leuman både sina underlydande oell andra i möjligaste måtto
obesvärade; han varder sjelf minst besvärad af Const.Utskts
anmärkn.T. II dolce far niente skall då blifva regeln för
Konungens föredragande i Sverige; oell det är sättet hvarpå
Coust Utsk. behandlar dem, som velat något uträtta, hvilket,
skall bringa dem samtliga derhän,
Då man granskar Utskrs förhållande, så finner man både
af detta och andra mål, att Utsk. icke ens läst protrn
med uppmärksamhet, än mindre handlingarna rör:de de åtgärder
som klandras. Sådant bekräftas ej mindre af dem,
som handlingarna förvara, hos hvilka inga sådana blifvit af
Utsk. äskade, än af andra. Om något bevisar brist på nit
för sitt kall, så måtte det vara ett dylikt förfarande. Det
synes nemi. hafva tillgått på det viset, att någon eller några
ledande ledamöter till riksdagen medhaft promemorior på
anmärknls-anledntr, sammandragna, till och med hvad ordalagen
beträffar, un tidningar och andra i tillförlitlighet dem
motsvarande källor; att protocolls-läsningen begagnats till att
samla data och verificationer på promemorian, men att denna
i grunden blifvit bibehållen, blott med den skilnad, att de ursprungliga
hänvisningarna till data och namn på tidningsbladen
blifvit förändrade till data på prot. och namn på
rådgifvare. Om så förhåller sig, begriper man ock , hvarifrån
det öfverspända språket kommer, hvilket förkunnar sig
såsom innebärande större och v ig t i gare hemligheter, än sorn
46
Den i Juli f. m.
på vanlig riksdagsprosa kunna omlalas. Då förstår ilian
äfven, hvarföre detta Utsk. kallar sitt yttrande för memorial
och icke, såsom andra och såsom grundlagarna göra,
för ett betänkande, det man ock förgäfves söker
deri. Utsk. borde dock ihågkomma , alt det är föredragande
inför R. St. Om Konungens föredragande läste handlingarna
såsom Utsk. gjort, om deras framställningar vore
så ofullständiga som Utskts, särdeles på den anklagades sida;
om deras slutsatser vore så obestämda som Utsk:s; om
de till den grad misstoge sig om personer och data; hvad
skulle Sveriges Konung och folk, hvad skulle Utsk. sjelft
hafva skäl att säga derom? Bland 48,000 mål, — jag antager
ett uppgifvet antal, — som under 6 år blifvit afgjorda,
liar Utsk. funnit anledn. till io3 anmärkntr, hvaraf 8 äro
räknade 2 gånger, eller efter både 106 och 107 §:na. Men
örn vi, för jemn räknings skull, antoge dem tili 100; så har
bland 480 åtgärder 1 befunnits anmärkningsvärd; och hurudan
är anmärkntnas halt? Den har jag, så vidt de mig beträffa,
sökt för eder ådagalägga. Under 5 månader har
Utsk. inkommit med 17 memorial, hvaraf 2, nemi. N:o 4
och N:o 17 blott innehålla uppgifter på misstag; ty ett bihang
af sådana har hittills åtföljt hvarje större mål ifrån
detta Utsk. Afdragas berörde bihang, så återstå i5. Utsk.
har följaktligen expedierat 3, under det att Konungens föredragande
i medeltal expedierat 666 mål i hvarje månad.
Om man på alla i5 af Utskrs utlåtrn fördelar de 57 fel, som
jag anmärkt vid ett enda, och de misstag, som Utsk. sjelft
angifvit; så belöpa 4 till 5 fel på hvarje af Utsk;s mål, under
det att Utsk. endast anmärkt 1 fel bland 480 mål, som
Konungens rådgifvare handlagt.
Mig har Utsk. anklagat både efter 106 och 107 §§:na,
utan att bestämdt säga, på det bristande nitet när, hvari mina
fel bestått. Måhända menar det, att jag är saker till
alla der uppräknade förseelser. Detta är äfven min mening
om Utskottet. Jag anser det, enl. hvad jag ofvan sökt ådagalägga,
hafva öfverträdt grundlag, hafva uraktlåtit Rikets
sannskyldiga nytta, och hvarken hafva med oväld, nit eller
skicklighet utöfvat sitt förtroendekall. Utsk. stämmer mig
inför Riksrättens och inför R. St:s dom. Jag stämmer Utsk.
inför alla rättsinnige medborgares, förvissad , såsom jag är,
att Utsk. inför deras omdöme ej torde stå sig bättre än jag.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum konime
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Riben, Garl Wilh., uppläste följande:
Utsk. har klandrat Konungens rådgifvare för det de
hafva tillstyrkt, att en BondeSlts skrifvelse måtte utan afseende
lemnäs.
7,'de punkten. BondeSt. anhöll uti und. skrifvelse
af d. 9 Mars »835, att K. M. ville låt^ utarbeta och lill
-
Den i Juli f. m.
47
handaliålla en tabellarisk öfversigt, ang.*de alla de förhållanden,
som kunde erfordras för att inför nationen ådagalägga,
huruvida de af R. St. alltsedan år 1814 beviljade contanta
anslag, samt de tillgångar i förråderna, som varit användbara
för beväringens beklädnad och utredning, varit af
den beskaffenhet att uppfylla de nödiga behofven.
Så väl af den lind. skrifvelsen, som af densamma bifogade
prot.utdrtn inhemtades:
alt motion inom BondeSt. hade blifvit väckt om åläggande
för StatsUtsk. att till Stånden inkomma med en tableau
af ofvansagda beskaffenhet;
alt StatsUtsk. (se betänk:na N:is 368 och 3gg) förklarat
sig ej kunna härom meddela vidsträcktare upplysning, än
om ungefärliga antalet af de munderingspersedlar , som sedan
1820 blifvit anskaffade, jemte det närvar, oundgängligasle
behofvet af nya munderingar, samt hvad K. M. under
de 10 sist förflutna åren för beklädnaden anvisat;
att Utskcs häröfver under N:o 368 afgifna betänk blifvit
af Adeln, Preste- och BorgareStln bifallet, men återremitteradt
af BondeSt., hvarefter StatsUtsk. i mern. N:o 32g
anmäler att saken var afgjord genom 3 Stånds beslut;
att en riksdagsman af BondeSt. derefter ånyo väckt motion
i ämnet, hvilken motion nu remitterades till Ståndets
enskildta BesvärsUtsk., som föreslagit den und. skrifvelsen,
hvilken ändtligen den g Mars 1835 med 49 röster mot 35
af BondeSt. gillades.
Häraf synes, att Konungens rådgifvare uti detta mål
handlat i fullkomlig öfverensstämmelse med R. S t: s, genom
3 Stånds sammanstämmande beslut, uttalade åsigt. Detta afseende
på R. St:s mening kallas nu af deras eget Const.-  Utsk. för ett förbiseende af det förhållande, som
af ålder ägt rum mellan Svenska folket oeh dess
Konung.
33:dje punkten. R. St. hade i und. anmält, som
också Utsk. rätteligen upplyser, att något hinder icke
mötte att, i händelse K. M. så för godt funne, de
af nya passevolance- och armeens tross-passevolance-cassors
medel, som lago ofruktbara, finge mot ränta insättas på
lånebankens upplånings-räkning för handels-disconten. I nya
passevolance-cassan finnas inga medel att utlåna, hvadan någon
insättning för handels-disconterna af samma cassas medel
icke kunde ifrågakomma.
Beträffande åter tross - passevolance - cassan , så hade
Krigs-eoll:m upplyst, att under den tid, som förflutit sedan
bevärts-manskapets underhåll under de årliga vaperiöfningarna
åt collegium uppdrogs och nya passevolance-inrättn:n infördes,
erfarenheten ådagalagt, huru högst angeläget del vore
, alt collegium till sin disposition ägde en fond, som vid
inträffande tillfällig brist af medel för ej uppskof tålande
48
Den i Juli f. ra.
utgifters bestridande, kunde på kortare tid anlitas om lånebiträde,
och collegium afstyrkte derföre all insättning på lånebankens
räkning äfven af tross-passevolanee-cassans medel.
— Likväl och derest K. M. skulle finna lämpligt att trosspassevolance
fonden finge åtnjuta någon ränta för den behållning,
som i banken för dess räkning innestode , tillstyrkte
collegium, att när fonden icke behöfver anlitas , utlåning
måtte få ske mot 3 proc., och återbetalning vid anfordran
till ganda passevolance-cassan. — Konungens rådgifvare funno
sig, vid målets afgörande, icke af R. St:s i obestämda ordalag
affattade skrifvelse hindrade att, på grund af Krigscollegii
väl grundade hemställan, medgifva, att tross-passevolance-cassans
disponibla medel finge göras fruktbara genom
utlåning, antingen till gamla passevolance-cassan eller till
handels-disconten; och att denna åtgärd icke skäligen bort
föranleda till någon anmärkn., är redan till fullo ådagalagdt
af de Utskts betänk, åtföljande reservationer.
36: te punkten. Konungens rådgifvares förfarande i
afseende på afskrifningen af en Jemtlands reservmedels-cassas
fordran har blifvit förklarad stridande mot gällande författningar;
men så är dock icke förhållandet. Som Utsk. icke
uppgifvit hvilka de författningar äro, som skola blifvit öfverträdda,
saknar jag anledn. att ingå i någon utförlig vederläggning.
De vidlyftiga och antingen till sitt innehåll i Statsrådets
prot. intagna eller detsamma bilagda handlingarna gifva vid
banden, att ingenting blifvit uraktlåtet för bevarande afcussans
bästa, äfvensom att afskrifningen beviljades för undvikande
af en onödig balancering i räkenskaperna; och då den
ifrågavar. cassan aldrig stått under R. St:s eller deras revisorers
granskning, torde allt vidare yttrande i ämnet vara
öfverflödigt.
Uti 38:de punkten anmärkes bland annat en anvisning
på 3:dje hufvudtilelns besparingar till arfvode åt t, f.
Presidente'n i Krigs-coll:m; men som denna fråga är öfverlemnad
till Riksrätt, lärer dél icke vara på sitt ställe att
här ingå i någon förklaring deröfver.
44:de punkten. En af flottans commendeur-capilainer
eommenderade fregatten af Chapman under en expedition
till Brasilien åren 1831 och i832. Vid hans i öfrigt
oklanderliga redogörelse gjordes en anmärkn , som hade till
påföljd, att han genom befälhafvande Amiralens och Kammarrättens
sammanstämmande beslut ålades en återbäring,
och det på grund af i8o5 års då gällande sjöaflönings-reglemente.
Deröfver anfördes und. besvär, och uti deröfver afgifvet
und. utlåt, tillstyrkte befälhafvande amiralen att commendeur-capitainen
måtte från återbäringen af nåd förskonas;
och det dels derföre, att återbäringen i sista hand skulle
till en del drabba en till den lägre handtverksclassen hörande
-
Den i Juli f. m.
49
de person, dels ock derföre, att om det under tiden utkomna
nya aflöningsreglementet af 1833 fått tillämpas, så hade
återbäringen icke kunnat ådömmas; vid hvilket förhållande
en vid delta tillfälle beviljad nåd omöjligen kunde blifva
elt praejudical för framtiden. Kammar-rätten öfverlemnade
till K. M:s godtfinnande hvad afseende detta förhållande
kunde anses böra medföra; och Konungens rådgifvare tillstyrkte
befrielsen.
I 4'ta punkten anmärkes åtskilliga anvisningar på
nya passevolance-cassan, för bestridande af kostnaderna för
instructions-bataljonerna vid Drottningholm och för corporalskolor.
Några af K. M. härom meddelade föreskrifter
äro contrasignerade af mig, och det är derföre jag äfven
om denna anmärkn. vill yttra några ord.
Nya möles-passevolance-cassan existerar just för indelt
trupps instruction och öfning i vapen; till något annat har
den icke heller genom de klandrade åtgärderna blifvit använd.
En besynnerlig motsägelse förekommer i denna anmärkn.
i så måtto, att Utsk. slutar med att på det högsta
loforda och berömma både instructions-bataljonerna och corporalskolorna;
och Utsk. försäkrar, att de på dem använda
medel skola komma att bära både nytta och frukt
för framtiden. Huru Utsk. med en sådan öfvertygelse om
instruct.-bataljonernas och corporals-skolornas förträfflighet
kunnat förena den öfvertygelsen, att de rådgifvare, som för
dessa inrättningars tillvägabringande tillstyrkt användande af
de enda för sådant ändamål befintliga tillgångar, handlat
mot Rik-ets sannskyldiga bästa, öfverlemnar jag åt andra att
utreda.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Ehuru frågan om
Reg.Ftns 107 §:s tillämpning icke numera emot mig är användbar,
är jag dock af pligt uppmanad att begagna min
rätt, att inför det Stånd, hvaraf jag har äran vara ledamot,
rättvisa de åtgärder, hvilka med afseende på mig i Const.-  Utsk:s mein. blifvit anmärkta, och med anledn. hvaraf äfven
emot mig blifvit framställd eller åtminstone afsedd den
besynnerliga påföljd, att jag borde skiljas från det embete
jag innehaft. Jag ämnar, i likhet med de föreg:de talarne,
icke ingå i något yttrande om det sätt, hvarpå förevar,
mern. bör afgöras. Jag ämnar endast att i afseende på de
punkter, som röra beslut, hvari jag deltagit, och dem, om
hvilka jag i öfrigt har kännedom, samt hvilka ej redan varit
föremål för den utredning, som inför detta Stånd ägt
rum, upptaga och utveckla de motiver, som föranledt mig
att af- eller tillstyrka de beslut, hvilka blifvit fattade och
här såsom svårt klandervärda uppgifna.
Utsk:s mern. börjar med en anmälan om 3i föremål
för Riksrätts pröfning, hvilka Utsk. uppgifvit sig hafva till
9 «. 7
Den i J u I i f. m.
Just.ombudsmannens handläggning öfverlemna!:. Ulsk. begagnar
dervid peremtoriskt det uttryck, att Konungens rådgifvare
i dessa 3i mål handlat grundlagsvidrigt, försummat
att gora de i grundlagen deni ålagda föreställningar och i
sina rådslag afvikit från för dem gällande lagar. Detta omdöme
vore visserligen ganska betänkligt, om icke lyckligtvis
det återstode att inför Riksrätt reda verkliga förhållandet i
dessa frågor, hvilket då af ett annat forum än Const.Utsk.
blir pröfvadt och hedömdt, sedan de anklagade haft tillfälle
att försvara sig, att utveckla sina skäl och framlägga de
begrepp om grundlag och andra lagar, som de hysa, och
som de trott sig hafva samvetsgrann! iakttagit. Derefter
får man se, om i något eller några af dessa mål verklig
grundlagsvidrighet blifvit begången eller icke.
Jag öfvergår nu till den del af memor., som är föremål
för R. o. Ad:s upplysta och benägna pröfning. Den
första anmärkmn, sora ingår såsom skäf och grund att bereda
de i frågan opinerande Statsråds-ledamöters afsättning,
rörer frågan om behandlingen af lagverket. Jag är icke
bland de i delta afseende af Utsk. uppnämnda personer
och har också icke deltagit i det anmärkta beslutet. Jag
kan således med opartisk blick beskåda saken. Mig har det
förekommit, som vore hvad Statsrådet då tillstyrkte just det
lätta af saken, och således äfven det med Rikets sannskyldiga
nytta bäst öfverensstämmande. R. St. hade vid i8>4
års riksdag begärt, alt en comité skulle hildas, för att utreda
skilnaden emellan den gamla nu gällande lagen och det
nya lagverket. Denna comité' skulle äfven särskildt utmärka
de ekonomiska frågorna och derigenom försätta R. St. i
tillfälle att sedermera, under en eller flera riksdagar, såsom
orden föllo i R. St:s lind. skrifvelse härom, kunna granska
det vigtiga lagförslaget, innan R. St. för deras del föreslogo
detsamma till antagande såsom gällande i detta land. Denna
nya comité' organiserades år 1835 och inkom till K. M.
med und. hemställan om en inskränkning i comiteens åtgärder.
Denna hemställan synes af comitéen ganska väl motiverad,
såsom grundad derpå, att 0111 icke comitéens förslag
antogs, skulle större tidsutdrägt uppkomma vid sakens behandling,
och ytterligare svårigheter förete sig. Comitcen
bestod af 3:ne erfarne jurister. Desse åberopade äfven sin
likstämmighet i åsigter med den gamla Lag-eomiteen, hvars
kunskaper i ämnet ingen lärer vilja förneka. I Statsrådet
befunno sig också vid detta tillfälle 3:ne kunnige och lag—
färne män. Man kan således säga att 6 upplyste och sakkunnige
män tänkt lika i saken och ansett den föreslagna
förenklingen mest ledande till det åsyftade vigtiga ändamålet.
För mitt begrepp ligger det derföre ofattligt, huruledes
denna Statsrådets mening kunde föranleda till en aumärkn.
, som borde grundlägga desse embetsmäns utsättande;
D e n i J u L i f. m.
celi enda grunden derför synes också vara Const.Utsk:s
olika opinion med deras.
Utsk. har i 3:dje punkten anmärkt vid det för s. k.
Mosaiske trosbekännare utgifna reglemente, hvarförutan Utsk.,
i afseende på utfärdandet af detta reglemente af d. 3o Juni
18)8, öfverlemnat frågan till Riksrätts behandling, hvarföre
nu i lmfvudsaken ej erfordras någon större utveckling,
Utskrs ifrågavar. anmärkn. är riktad emot den af Konungens
rådgifvare, som tillstyrkt s. k. väsendtliga förändringar
i detta reglemente, och mot den föredragande, som deri
infört obestämda stadganden. Jag var icke bland dessa rådgifvare,
som tillstyrkte förändringarna , och en föregrde talare
och f. d. stats-secreterare har utredt förhållandet. Jag
fäster mig blott vid den benämning af lag, Utsk. gifvit detta
reglemente. Samma reglemente var ett utbyte mot ett förut
varande reglemente, tillkommet i enahanda administrativ
väg, som det nu ifrågasatta. Det förra innebar i vissa hänseenden
en stor frihet för den Corporation, livilken det afsåg;
det sednare, med undantag af en utsträcktare frihet i
afseende på bosättningsorten, innebär en stor inskränkning;
tv då det förut var Judarna tillåtet, att efter ankomsten lill
Riket utöfva hvad näringsfång eller yrke de behagade, utan
några fästade villkor dervid, innefattar det sednare, att de 1
hvarje yrke och näringsfång äro ställda under landets allmänt
gällande lagar, så i juridiskt som i ekonomiskt af7
seende; och vid sådant förhållande borde man rättvisligen
ej kulla det nya reglementet en emancipation, såsom det med
betänklig verkan blifvit i allmänhet benämnadt, utan låta det
vara hvad det är; en ordnings-stadga, som hänvisar till
Jagarna.
Uti 4:de anmärkn:n fäster Utsk. sig dervid, att en i
anledn. af R. St:s skrifvelse föreslagen undersökning oell
reglering rörtde soldaters skyldighet eller icke skyldighet att
utgöra dagsverken vid kyrkobyggnad ansetts kunna förfalla
och icke vidare upptagas. När Ständernes und. skrifvelse
härom inkom år i834, remitterades den till vederbör, collegier
och consistoriel'. Deras utlåt:n inkommo, såsom Utsk.
sjelft upplyst, icke förr än år 1836, då Ständerne voro åtskiljde;
och när frågan sedermera föredrogs, hemställdes,
huruvida icke lämpligast vore, alt för närvar. låta henne
förfalla. Vid en sådan behandling synes väl icke skäl vara
förhanden, att anse ett uraktlåtande vara begånget, sorn
borde föranleda till den föredragandes och rådgifvarnes skiljande
från deras embeten; ty frågan blef ju icke begrafven
utan endast uppskjuten för tillfället.
Utsk. liar i 5:te anmärkntn fästat uppmärksamhet derpå
samt yrkat ansvar derför, att Konungens rådgifvare gifvit
alltför bestämda föreskrifter i afseende på bevakandet af
Kronans talan. Frågan rörde en leverance af sadlar för cavalleriet.
Uu process hade uppkommit emellan leverantö
-
Den i Juli f. m.
ren och Kronan, leverantören hade förnekat alt uppfylla
sin förbindelse, och det blef nödigt att derför instämma
honom för domstol. Frågan utreddes, och det visade sig
klart för begreppet, hvars pröfning af sakens beskaffenhet
och icke af lagens bokstaf då endast kom i fråga, att
han uraktlåtit uppfyllandet af contracts-förbindelserna , och
derföre borde i laglig väg tillförbindas att hålla Kronan
skadeslös, destomera , som särskilda kostnader måste användas
för att uppfylla det med contractet afsedda ändamål.
Under medgifvande att ordalagen i föreskriften till advocatfiscalen
i Krigs-colhm utan tvifvel äro ovanligt utsträckta
och ingå i minutier, samt att det varit nog att anbefalla honom
att bevaka Kronans rätt, skulle jag, då saken gäller
Statens rätt och afseende fästes på vederbörandes skyldighet
att beifra förnekelsen deraf, likväl tro, att detta ej kan rimligen
karakteriseras såsom ett så beskaffadt misstag, att det
borde medföra en så sträng påföljd, som Utsk. afsett.
Uti 6:te anmärka.punkten har Utsk., i afseende på K.
M:s skrifvelse rörtde fattigvården i Riket, fästat sig vid hvad
här genast, vid det tillfälle då denna skrifvelse föredrogs,
blef anmärkt, nemi. att densamma icke var ställd i den form
den ansågs böra hafva; hvaraf, såsom Utsk. säger, äfven
kunnat följa oformligheter vid dess behandling hos R. St.
Jag får dock anmärka, att i 27 §:n 2 mom. Riksd.Ordn. är
öppnadt ett tillfälle för K. M. att lemna R. St. meddelanden
i annan form än medelst propostr till stiftande af lagar;
och detta ämne, som rörde fattigvården och innefattade
en mängd vidtutsträckta och af local-förhållanden beroende
intressen, trodde Konungens rådgifvare lämpligast böra meddelas
lill Sländernes kännedom i sådan form, och deras mening
i ämnet inhemta?, innan förslaget derom såsom lagpropos.
till dem öfverlemnades. Då således grundlagen lemnar
anledn. till ett sådant meddelande, ehuru Const.Utsk. det
förnekar, och afsigten ej bort misskännas, synes det ej vara
i någon grad billigt, att dervid hafva fästat en sådan anmärkn.
, som den ifrågavarande.
Utsk. har äfven gjort anmärkn. vid åtgärderna, att
uppdraga åtskilliga embetens bestridande åt tillförordnade
embetsmän. Denna fråga har redan af föregtde talare blifvit
upptagen och utvecklad. Jag vill blott såsom allmän
sats anföra, att det visserligen är öfverensstämmande med
vår statsförfattning, att, så vidt möjligt är, med verkligen utnämnda
personer besätta Rikets embeten ; men å andra sidan
måste det ej kunna förnekas, att det är alldeles omöjligt,
att ej vid vissa tillfällen låta dem bestridas af tillförordnade.
Då tjenstledighet temporärt medgifves, och embetet
är af beskaffenhet, att det, såsom t. ex. chefsskap, behöfver
under enahanda form oafbrutet utöfvns, måste man
medgifva, att sådana tillförordnanden äro alldeles nödvändiga.
Vid dessa förhållanden hafva också Statsrådets ledamö
-
Den i Juli f. ni.
53
ter tillstyrkt denna utvägs begagnande; och detta mätte icke
vara stridande emot Rikets sannskyldiga nytta. Jag föreställer
mig dessutom icke, att, såsom Utsk. antydt, tillförordnanden
böra leda till minskning i säkerhet samt juridisk
eller moralisk ansvarighet vid embetsförvaltningar. 1 g §:n
Reg.Ftn är särskildt utsatt, att stats-secreterarne, eller de
som deras tjenster förrätta, skola vid målens föredragning
i Statsrådet sina meningar yttra och förklara. Man har
således der förutsatt hvad som oundvikligen måste hända,
att någon gång en tillförordnad skall inträda äfven i sjelfva
Statsrådet, för att naturligtvis med ansvar och icke ansvarsfritt
behandla de der förekommande ärenden, och inför lagarna
i allmänhet måste väl en tillförordnad stå för sina i
embetsväg begångna förbrytelser likasom en ordinarie.
Uti anmärkn:n N:o 10 har Utsk. fästat sin uppmärksamhet
vid öfverflyttningen af öfverinseendet öfver Myntverket
ifrån Bergs-coll:m till Stats-contoret. Utsk. anmärker
härvid, att Konungens rådgifvare med stillatigande afhörde
detta beslut och förklarade sig icke mot dess verkställande
finna något hinder. Myntverket har i långvariga tider, till
och med under mer än ett sekel, varit släldt tinder Kammarcoll:m.
Det öfvergick i83o derifrån och ställdes under statssecretm
för finance-ärendena, samt försattes således i samma
förhållande som myntverken i andra conslitntionella stater.
Under den tiden ombyggdes alla de verkstäder, sorn der nu
finnas, äfvensom inredningen och de mekaniska inrättn:na
deri förnyades. Verket fick en ny riktning, och tillverkningen
blef sådan, att man numera, i afseende på konstvärde
och technisk skicklighet, kan jemföra Svenska myntet med
andra nationers mynttecken, utan att, såsom förut, behöfva blygas
för sitt eget. Det samband, man vill finna emellan Myntverket
och Bergs-collrm, kan jag ej fatta. Det förra är ett
praktiskt och techniskt verk. det sednare åter fordrar veltenskapligt
och egentligen theoretiskl bildade embetsman.
Det praktiska verket måste styras af en chef och dermed ensamt
sysselsatt embetsman, samt kan icke under collegiala
former föras med den kraft sorn vederbör. Man har äfven
härvid anmärkt, alt icke vederbör, collegier blifvit hörda
öfver flyttningsfrågan. — Redan år 1837 inkom öfverdirecteuren
vid myntverket till K. M. med en und. hemställan
om åtskilliga förändringar i Bergs-collegii instruclion,
relativt till collegii befattning med myntet, och föreslog dervid
några jemkningari denna instruclion af mindre väsendtlig
beskaffenhet. År 1838 inkom han åter med fullständigare
förslag till förändringar i förenäinnda hänseende. Presidenten
i Bergs-colhm hördes deröfver, och ansåg dessa förändringar
icke behöfliga. Statsrådet åter fann , att, vid betraktande
af della verks olika natur med de föremål, som
tillhörde den med collegiala former förenade förvaltningen,
ändringar borde ske i instruetionen, samt tillstyrkte ut
-
54
Den i Juli f. ni.
skilliga, men K. M. beslöt, att öfverinseende! öfver Myntverket
skulle tillhöra Stats-contoret. Bergs-collun likasom
Stats-cont. blefvo dervid visserligen icke hörda , men öfver
instructions-förändringen bade Bergs-collegii president, såsom
jag nämnt, redan blifvit hörd, och då fråga nu endast var ,
huruvida Bergs-colltm kunde vara utaf med Myntverket, och
om det i Stats-cont. kunde beredas möjlighet för myntchefen
att en dag i veckan inför delta verk föredraga de slags mål
han förut föredragit inför Bergs-coll:m, syntes detta så enkelt,
att upplysningar härom ej borde med skäl anses nödiga,
och om andra upplysningars infordrande från emhetsverken
än sådana, talar ej Reg.F:ns io:de §. Emot beslutet
gjordes derföre ej erinringar, helst Myntets ärender, inför
Stats-cont. föredragna, träffade ett med deras praktiska natur
mera öfverensstämmande embetsverk; men en ganska
noggrann samt till och med sträng instruction lemnades öfverdireeteuren
vid Myntet då han ställdes under Stats-contoret.
Hvarje halft år skulle inventering ske. Ingen assigbering
fick äga rum utan Stats-cont:s vetskap och annotation, och
advocat-fiscalen i Stats-cont. skulle hålla hand öfver Myntverkets
behöriga gång. Hvarje halfår skulle und. berrättelse
till K. M. afgifvas. Detta har också blifvit verkstäldt; och
hittills har det visat sig, att Myntets förvaltning , efter förflyttningen
af förmansskapet deröfver till Stats-cont. , motsvarat
hvad man kunnat önska och lemnat flera tillfredsställande
resultatef. Jag tror således icke , att denna förflyttning
åstadkommit någon rubbning i förvaltnings-systemet,
utan blott en förbättring, och finner, såsom jag bär visat,
nnmärkntn i afseende på collegiernas icke hörande, eller den
egentliga formfrågan, hilligtvis ej kunna hänföras till sådan
påföljd, som UUk. framställt.
I afseende på i5:de punkten, rör:de en afliden enskild
mans, frami. Commercerådet Fileåis, testamente, har redan
en värd talare Hr Skogman utvecklat förhållandet. Jag vill
blott tillägga, att då de pensioner testator anslagit till civile
embelsmäns enkors och barns underhåll böra i sammanhang
med civilstatens pensionsförvaltning regleras och bestämmas,
och K. M. väl beslutat att dessa pensioner skola vara oberoende
i sin utdelning af de pensioner , som dervid ifrågakommande
personer tilläfventyrs kunde få af civilstatens pensionsinrättning
, men derjemte öfverlemnat fondens capital,
vård, förräntning och redovisning till civilstatens pensionsinrättnings
förvaltning; så synes ett vederbörligt sammanhang
mellan dessa fonder derigenom vara bestämdt. Det är likväl
ej omöjligt, att det uti nämnda testamente kunnat, vara
testators afsigt hvad Ulsk. antyder; men då en sådan afsigt
ingalunda i detta testamente var uttryckt, hade det varit
en innovation att gifva det en tydning , som dess ordalag ej
innefattar. I öfrigt har, såsom nämndl är, Hr Skogman ut
-
Den i Juli f. m.
55
fedt förhållandet och visat nyttan af beslutet, mot hvilket
det icke kan sägas att testamentet lagt hinder i viigen.
Uti i6:de punkten har blifvit anmärkt, att en kronofogde
af nåd åter erhållit den honom fråndömda tjernsten.
Hans fel var att hafva mottagit en ringa lösen vid handlingars
ulgifvande. Af Högsta Domstolens tillstyrkande af nåd
för honom inhemtades, alt han sjelf erinrat och påbjudit
rättelse i detta misstag, och att alla, eller åtminstone de fleste
af ortens innevånare anhållit, att han måtte få bibehålla
sin tjenst, emedan han deri visat sig särdeles utmärkt och
skicklig. På denna grund tillstyrkte Högsta Domstolen och
äfven Konungens rådgifvare, att han måtte återfå tjensten af
nåd, hvarvid han likväl fick stå till ansvar med en skäligen
hög plikt och ersätta den skada som skett, hvilken dock var
ganska obetydlig. Hade här varit fråga om laga rätt , så
linde tillstyrkandet variL oriktigt; men då fråga varom nåd,
och dess medgifvande äfven hvilar på laglig rättighet, så synas
motiverna för den tillstyrkta nåden hafva varit skäligen
gilltig,a och tillstyrkandet ingalunda anmärkningsvärd!.
I punkten N:o 18 har Utsk. anmärkt, att Konungens
rådgifvare försummat alt upplysa Konungen i frågor, som
rörde Hansenskildta intressen. Detta föranleddes hufvudsakligen
af utåt renderingen af beckaskogs boställe. Statsrådet
bade vid dåvar. boställsledighet, med anledn. af en inkommen
skrifvelse, tillstyrkt, att Konungen måtte få öfvertaga
detta boställe på 3o års tid, likväl med villkor alt årligen
tillägga lill régttets löningsfond hela den afkastning, hvartill
bostället var uppskatladt, och att frånträda detta arrende,
då regztet så påfordrade. Strängare villkor mot en arrendator
torde väl knappast kunna upptänka», och något slags
förbiseende af upplysningar i den delen kan väl icke anses
hafva ägt runi i denna sak, som ingalunda ledt lill förlust,
utan snarare till gagn för reg:tet. Jag kan således ej finna,
ätt i detta tillstyrkande ligger något lycksökeri eller försummelse
af Statens nytta, och anser anmärkntn derföre oförtjent.
I anmärkntn N:o 19 har Utsk. fästat sin uppmärksamhet
dervid alt, oansedt landshöfdingarne i åtskilliga län
uppgifvit, att länen lidit af missvexter, möten likväl icke,
hvarken för bevärts-manskapet eller för indelta regttena,
blifvit inställda. I fråga härom upplystes först och främst
af Konungens General-adjutant för ar indien uti afgifvet mein.,
alt mötena ej utan förlust för tjensten kunde inställas , att
bevärts-classerna i bestämd tur och ordning borde exerceras,
och alt den ordin -stammens förlust af ett års exercis vore
betänklig för försvarsverket. I ekonomiskt afseende förekom
jemväl, att då desse soldater och bevärts karlar i alla fall
skulle lefva af provinsens tillgångar, så uppkom ingen annan
olikhet, än alt de i ena fallet förtärde deni på spridda ställen
och i det andra fallet på ett enda ställe, och detta en
-
56
Den i Juli f. m.
dast under loppet af 2 till 3:ne veckor. Emot bristen på
lifsmedel vid mötesplatsen begagnades det correctivet, att entreprenad-auction
utsattes, och derigenom uppkom intet hinder
för uppköpens utsträckande till andra Jan med bättre
tillgångar af födoämnen, samt lifsmedlens införande till det
län, der brist förefanns. Penningar komrao dymedelst i
större omlopp uti provinsen, och dessa fördelar kunde idet
hela fullt uppväga de olägenheter, man trodde uppkomma
för den ort, der trupper under slikt förhållande sammandrogos.
Derjemte reglerades äfven så, att vid inqvart:s-ställena
proviant var anskaffad till lättnad i inqvartrs-besväret. Hade
dessa upplysningar, som finnas att tillgå i de till Utsk. afgifna
prot., begagnats; så hade kanske denna anmärkn., såsom
nog litet grundad för att leda lill den åtgärd Utsk. afsett,
kunnat uteblifva.
En värd talare har redan , vid anmärknm N:o 22 om
rekryters antagande vid en mindre framskriden ålder än förut
varit tillåtet, utvecklat förhållandet och dervid herntat
skäl af handlingarna, hvilka jag äfven undersökt. Jag har
derföre i detta afseende intet annat att tillägga, än att denna
reglering ännu, likasom då frågan förevar, förekommer
mig såsom snarare en lättnad än en tunga för rotehållarne.
Anmärknm N:o 25 är riktad mot handelstraetaten med
Ryssland. En af negoeiatörerne dervid , Hr Skogman , har
redan framställt hvad en närmare sakkännedom gifvit honom
vid handen för ämnets utredning, och af Frih. von Schulzenheim,
som också deltagit i denna negociation, är att förvänta
en fullständig utveckling af saken, i hvad som möjligen
icke af Hr Skogman blifvit utredt.
Utsk. liar i 2Ö:te punkten gjort anmärkn. emot beslutade
undantag i tullafgifterna samt medgifven tullfrihet vid
spanmåls in- eller utförsel allt efter tidsförhållandena. Hr
Skogman har äfven upptagit och utvecklat denna fråga. Jag
vill blott nämna, att bland dessa undantag förekomma äfven
de fall, då Regeringen ansett sig böra fästa uppmärksamhet
på så beskaffade fabrikers behof, hvilka, under en
med mycken kostnad förenad utveckling af sin rörelse, bort
få mot lindriga villkor införskrifva råämnen, der sådana inom
landet saknas eller endast i otillräcklig qvantitet förefinnas.
Utsk. har bland sina exempel åberopat tillåtelsen för postlinsfabriker
att införa en för deras bedrifvande vigtig rudimaterie,
tullfritt för små, och mot half tull för större qvant
i le te r. Hvar och en känner, att just dessa fabriker, som
äro få till antalet , hafva under sednare åren gjort stora
framsteg. Dessa framsteg hafva kostat fabriksägarne mycken
möda och mycket penningar. Derigenom sysselsättes emedlid
en mängd menniskor af den fattigaste classen, och deras
deraf uppkommande tillstånd kan med verklig tillfredsställelse
åskådas; ty icke blott fullväxte män och qvinnor, utan
Den i Juli f. m.
57
äfven barn äro vid dessa och fabriksarbeten i allmänhetanvända,
och hela familjer njuta ofta vid dessa och de flesta af våra med
omsorg bedrifna fabriker deras utkomst, för hvilken eljest
fattigvården och correctcs-husen behöfde anlitas. Under sådana
förhållanden hafva också Konungens rådgifvare vid de
få tillfällen, då så beskaffade undantagsfrågor förekommit,
ansett sig böra med en viss liberalitet gå till väga, och hafva
således dervid begagnat undantags-systemet. Det är för
öfrigt alldeles omöjligt att kunna belt och hållet undvika
detta systeme utan att bereda menliga påföljder. Hr Skogman
har ganska riktigt yttrat , att det gifves tidsförhållanden
, hvilka påfordra förändringar eller undantag från ett
förut bestämdt stadgande, enär de deri ej kunnat vara förutsedda;
hvarföre det bör bero af statsförvaltningen att med
urskiljning och försigtighet få begagna den undantagsrättighet,
som åtminstone hittills icke varit densamma nekad, men
som nu blifvit anmärkt, såsom bevisande ett skadligt systeme,
hvilket måste bero deraf, huruvida undantagen saknat gill—
tiga skäl och anledntr, hvilket af anmärkntn ej inhemtas.
Uti 3o:de punkten har Utsk. anmärkt att, i anledn. af
Öfver-postdirecteurs-embetets förslag , att bref ej måtte få
medföras af enskilda resande och allmänna transport-inrättntr
till lands och sjöss, Konungens rådgifvare väl icke tillstyrkt,
att i afseende på de förstnämnda ett sådant förbud skulle
äga rum, emedan det hade innefattat en inskränkning i den
enskildes frihet, men i afseende på diligencer och ångbåtar
ansett, att en bestämd gräns borde utsättas för deras rättighet
att framföra bref. Såsom motiver för detta tillstyrkande
torde få andragas, att dessa forslingsinrättntr äro ämnade
för passagerare och större paketers förande, och det ingår
således icke i deras ändamål att blifva postförare. Det är
också alldeles gifvet, att de inkomster Staten och således R.
St. af Postverket beräkna, skulle betydligt förminskas, om
brefföringen blefve fri för alla sådana transport-inrättntr,
som för andra ändamål tillkommit. Konungens rådgifvare
gingo emedlertid en medelväg och föreslogo, att paketer af
viss vigt skulle af diligencer och ångbåtar få föras emellan
orterna; och jag föreställer mig, alt de derigenom tillstyrkte
hvad rättast och nyttigast var ; — hvarföre skulle de då
derföre anmärkas och afsättas?
Hr Skogman har i afseende på 31 :sta anmärkntn utredt,
att det var uppå Fångstyrelsens förslag, som den coopvaerdiskeppare
lemnade tillåtelse alt uttaga correctionister tillstyrktes
af Konungens rådgifvare ; men han har dervid icke nämnt,
att i i833 års författning för lösdrifvare är, enl. i4§tn, hvar
och en sådan person tillåtet att utträda för att skaffa sig
laga tjenst eller laga näringsfång, och enl. 17 §:n är det
Fångstyrelsen ålagdt alt beflita sig derom , att så beskaffad
frihet anskaffas åt dessa på obestämd tid insatta, till en del
„ 9 H. B
58
Den i Juli f. a.
obrottsliga personer, enär de vid inrättningen uppfört sig
väl. Uti en redan gällande författning var således i hufvudsaken
medgifvet hvad här emot det speciella stadgandet är
anmärkt. Ifrågavar. förordnande, som sedermera undergått
en förändring i anseende till den farhåga, man kunde hafva,
att desse på utrikes ort möjligen qvarblifvande personer
skulle kunna förminska det förtroende man der hade för
Svenska sjöfolket, har likvisst under den korta tiden af dess
existens icke föranledt till något ondt; ty mig veterligen
bar blott en enda gång en sådan reqvisition ägt rum , och
denna reqvisition har icke fört till några skadliga påföljder.
38:de anmärkn:n innefattar, att Konungens rådgifvare
visat obenägenhet att fullgöra R. St:s önskningar i afseende
på indragning af vissa tjenster och corpser, hvarvid gardesregttenas
bibehållna organisation hufvudsakligen framställes
såsom exempel. Kort efter det R. St. sednare gången afslagit
alt på ordin.-stat uppföra de intcrimsslater för vissa
militär-corpser, som uppkommit genom en reglering af deras
organisation, för hvilken interimsslat tillgång beräknades
af 3:dje hufvudtitelns besparingar, likasom enahanda behof
för de enl. Rikets föregtde Ständers flera gånger itererade
begäran organiserade civila embetsverk beräknats att utgå
af ardra hufvudtitelns besparingar, företogs, till följd af K.
M:s nåd. beslut, en noga granskning för att tillse om dessa
militära organisationer kunde omgöras , och sakerna återställas
i deras förra skick. Genom denna granskning utreddes,
såsom äfven Statsrådets i Const.Utsk. befintliga prot.
upplysa, att gardes-reg:tenas återförande till deras förra skick
bade medfört ganska stora kostnader. Det hade förminskat
den i hufvudstaden befintliga redan otillräckliga garnisonen,
som ej kunde åläggas en strängare tjenstgöring än krigsartiklar
och passevolance-contract medgifva ; det hade grundlagt
skyldigheten att vara betänkt på löue-ersätlningar för
dem, hvilka dervid skulle förlorat dem tillagda löner; det hade
verkat menligt på deras pensionsrätt; det hade förändrat de
vid regttena anställde officerares villkor och gifvit dem anleda.
att i laga väg fordra ersättning; det hade gjort kostsamma
incommenderingar af indelta armeen lill biträde vid
vaktgöringen i hufvudstaden ganska nödiga, för att icke säga
oundvikliga, samt hade med ett ord så ökat kostnaderna
för 3:dje hufvudtiteln, att det varit ganska betänkligt att
vidtaga en dylik förändring. På denna grund och vid sådant
förhållande, ansåg man ingen annan utväg vara förhanden ,
än att fortfarande låta de för interims-staten nödiga anslag
utgå på besparingarna ; och man fann sig derigenom åtminstone
hafva undvikit en i annat fall oundviklig vida större
kostnad för Staten. Hvilkendera af dessa utvägar innebar
Rikets sannskyldiga nytta, bibehållandet eller indragningen ,
lärer häraf lätt finnas.
Vid åytde anmärkntn ronde K. Cancelliels lönereglering,
D e u ilJ u 1 i f. ra.
59
har Hr Ulfsparre redan upplyst, huru dermed sig förhåller.
De här omlalda 8000 r:dr, som för cancelliet å 2:dra hufvudtitelns
besparingar utgått, oaktadt R. St. lemnat sådana
anslag j sou) K. M. begärt, äro ingen ny anvisning. Å dessa
besparingar hade i mångfalldiga år, till éxpeditionshjelp, till
aflöning för det i följd af göromålens tillvext behöfliga tjenstemanna-antal,
en större summa än denna redan varit anvisad,
och det anmärkta förhållandet var således ingenting
annat än en reglering af en s. k. indragn.stat för de 2lne
expeditioner, som hade åldriga embetsman och der yngre
tjenstemän måste användas i deras ställe, hvilken stat upphör
i mån af de förres afgång. I stället för en tillökning i
utgift från besparingarna, uppkom således i sjelfva verket
härigenom en förminskning. I afseende på de 4°°° rtdr
Kammar-coll:m åtnjutit, så har denna summa under en längre
följd af år oanmärkt, likasom alla dylika anvisningar, af besparingarna
utgått, och var således icke heller något nytt
anslag. Dispositionen till Presidenten derstädes af de möjligen
ledigblifvande lönerna för några underordnnde tjenstemän
var så mycket nödvändigare att medgifva, som denne
President ännu för närvar, icke står i afseende på lön i
bredd med åtskilliga af de öfriga; och likväl befinner han
sig i spetsen för ett af de mest onerösa och med göromål
öfverhopade embetsverk.,
Utsk. bar anmärkt, att nya passevolance-cassan blifvit
använd! till bekostande af instructions-ba tal joner och corporalskolor.
Hr Riben har i della afseende ntredt förhållandet.
Jag vill blott nämna, att denna cassa är bildad just för manskapets
vapenöfningar, och att här endast varit fråga om
manskapets aflönande, hvaremot kostnaderna för befälets utgått
af gamla passevolance-cassan. Det synes således hafva
varit öfverensstämmande med det rätta, att Konungens rådgifvare
tillstyrkt, alt för dessa, af Utsk. såsom nyttiga
erkända öfnings- och b i I d n i n g s-a n s t a 11 e r, använda
till soldatens aflönande hvad som dertill varit behöfligt af
den just derföre bildade cassa.
Uti 4^;dra anmärkn.punkten har Utsk. fästat uppmärksamhet
vid dispositionen af lilla creditivet för befästningsarbeten
vid Waxholmen. 63 §:n Reg.Fm stadgar, att för
oförutsedda händelser afsättas 2:ne summor, en mindre och
en större; den förra, alt till Rikets försvar eller andra högst
vigtiga och angelägna ändamål, och den sednare alt i händelse
af krig användas. Här är således frågan: var detta en
oförutsedd händelse, d. v. s. hade ett fall inträffat, sorn påkallade
credilivets användande, och var ändamålet vigtigt
och nödvändigt för Rikets försvar? I förra händelsen finnes
i Const.Utsk. ett Statsråds-prot., som visar, att från den
ståndpunkt, der både det politiska och militäriska i främsta
rummet skall bedömmas, ett meddelande lemnades Statsrådet
af den vigtiga beskaffenhet, att det ej borde lemnäs utan högsta
6o
Den i Jullf. m.
afseende. Konungens rådgifvare hade kunnat ådraga sig en
mycket tyngre förebråelse, än den nu ifrågasatta, om de icke
afsett vigten af detta meddelande, som påkallade ett snart
iståndsättande af nämnda fästning , samt befästande af inloppet
till hufvudstaden; och Konungens rådgifvare tvekade
således icke att anse detta förhållande alldeles adaeqvat till
hvad i nyssnämnda grundlags-§ är såsom anledn. till lilla
creditivets begagnande uppgifvet. Hvad vigten och angelägenheten
af ändamålet angår, lärer således ej behöfva tilläggas
något, helst det visserligen ej finnes någon, som ej
inser, att af allt, som bör befästas och bevaras emot en s. k.
coup de main, måste hufvudstaden stå i främsta rummet.
Utsk. har vidare fästat sin uppmärksamhet vid användandet
af handels- och sjöfarts-fonden. Hr Skogman har
också utredt denna fråga och dervid jemväl omnämnt föremålen
för detta användande, nemi. canal- och slussbyggnader.
R. St. hafva i afseende på canal-byggnader i de mest
positiva ordalag i en formlig skrifvelse till K. M. uttryckt
sin önskan, att K. M. just för den omtalta Trollhätfe-canalen
måtte använda de medel, som af öfverskotten på handels-
och sjöfarts-fonden kunde lemnäs till detta af stort
nation elt intresse ifrågasatta arbete för handelns
och sjöfartens befrämjande; och Ständerne
hemställde, att K. M. , såsom de för deras del ansett,
måtte låta dessa medel blifva sålunda använda efter vederbörandes
hörande, hvilket hörande K. M. också förklarade
sig vilja anställa, när K. M. så nödigt pröfvade.
Denna nödvändighet funno Konungens rådgifvare icke, der
Konung och Ständer ansågo , såsom här var fallet, saken,
för hvilken medel af en under Konungens disposition och
Ständers granskning varande fond skulle utgå, vara af ett
stort nationel t intresse för handelns och sjöfartens
befrämjande, och der det icke rimligen kunde förväntas,
att någon upplyst Corporation eller auctoritet kunde
framlägga och bevisa en motsatt åsigt. Hela förloppet af
denna fråga är för öfrigt ganska väl kändt. Den genomgick
liera stadier. Entreprenad erbjöds offentligen, och utvägen
misslyckades. Enskildt anbud skedde, men delta var både
nog drygt och äfven obestämdt. Ett annat anbud skedde
på lindrigare villkor, och det antogs, hvarvid jag ej var
närvarande. I afseende på frågan om accepter, lemnade Trollhätte
nya bolag, har den blifvit föremål för Riksrätt, i följd
hvaraf alla detaljerna der fullständigt få i ämnet utredas;
och Konungens rådgifvare, hvar och en i sin man och för
sitt deltagande i de beslut, som i och för denna sak fattades
, erhålla då tillfälle att inför denna domstol visa, med
stöd af Statsråds-prottns innehåll , huruvida de öfverträdt
grundlag eller andra gällande lagars föreskrifter, eller om de
dem iakttagit. Jag önskar denna pröfning.
4g:de anmärk:n har Utsk. riktat emot Konungens råd
-
De n i J u l i f. m.
Gi
gifvare, derföre att de tWlstyrkt utbetalningar till aflöning
för trupper, som under sommaren i838 dels commenderades
att lmr qvarstanna efter mötet, och dels incommenderades
till hufvudstaden. Dessa utbetalningar föranleddes af i coramandomålsväg
fattade beslut. Anmärk:n N:o 5o företer alla
dessa beslut. Jag vill dock nämna, alt då så beskaffade mål
som dessa i Statsrådet förekomma, sker det visserligen icke
för att underkänna de i commandomåls-väg derom redan
fattade beslut, utan endast för att tillse, huruvida
de föl' verkställigheten deraf nödiga kostnader kunna
grundlagligen af de under Styrelsens disposition ställda medel
utgå. Ett afstyrkande i Statsrådet rörer således endast
den sednare frågan , och kan icke rimligtvis röra
det redan fattade och till sin början vanligen i verket
satta beslutet. Utsk. har i detta afseende likasom velat
förebrå Statsrådets ledamöter, att de icke gjort observation
vid föremålen för dessa commenderingar, och icke förskaffat
sig upplysning om hvad som egentligen motiverade
dem. Hr von Hartmansdorff har redan förekommit mig med
sin framställning i denna del af frågan. Något har jag dock
att tillägga. Att någon särskild upplysning i detta fall icke
var mera nödig för Statsrådet än för bela Stockholms publik,
hvaraf väl ingen till begreppets ålder hunnen person
fanns, som icke såg, att dåvar. uppträden kunde leda derhän,
att enskild och allmän säkerhet sattes på spel, derest
den svaga garnisonen ej erhölle förstärkning, torde emedlertid
ej behöfva bevisas. Icke destomindre meddelade K.
M. Statsrådet i en formlig förklaring, då frågan om de hufvudsak
liga anordningarna för garnisons-förstärkningens aflöning
förevar och beslutades, alt just dessa omständigheter,
nemi. de syn- och hörbara oroligheterna och uppträdena på
gator och torg voro orsaken lill truppers incornmendering,
och således till den temporärt inträffade högre kostnaden.
Utan att afhandla sättet för dessa truppers användande, med
hvilket Statsrådet haft platt intet att skaffa, skulle man likväl
kunna jemföra styrkan och tiderna för de incommenderingar
till hufvudstaden, som skedde 1818, med deni,
hvilka af likartade anledntr skedde år 1810; man skulle då
finna en betydlig olikhet, så väl i afseende på orsakens, nemi.
oroligheternas uthållighet, sorn i afseende på den styrka man
trodde sig böra sammandraga för hufvudstadens säkerhet ,
och på den tid förstärkningen der qvarhölls. År 1810 börjades
oroligheterna den 10 Juni kl. 4 e. 111. och slutades kl.
i till 1 1 om aftonen, hvartill ej litet bidrog det särdeles välgörande
slagregn, som då inträffade och gjorde gatufejden
för obeqväm. De trupper, som i följd häraf efteråt incommenderades,
bestodo af icke mindre än 2 bela iufanteriregtten,
1 bataljon Finnar, 1 husar-reg:te, flera sqvadroner
dragoner och ett särskildt mindre detachement husarer. Dessa
trupper q-varblefvo dels lill fram i September och dels till
62
Den t Juli f. m.
ända in i December. År 1838 voro trupper af landtregMena
samlade till möte å Ladugårdsgärdet, bestående af 2.‘ne infanteri-bataljoner,
Lifbevärtn och Lifreg:ts dragoner. Dessa
qvarhöllos visserligen några dagar öfver mötestiden, men Lifbevär:s-reg:tet
åtskiljdes den i Juli, 4 sqvadroner dragoner
bortgingo den 7tde, och den öfriga garnisons-förstärkningen
förminskades successive och upphörde alldeles d. 20 October.
Tillståndet af våld och upplopp 1810 varade såleles omkring
6 timmar; samma slags tillstånd i838 varade, som
något hvar vet, med mellantiderna af materiel frid, omkring
3:ne månader, under hvilka mångens hemfrid och lugn både
hotades och stördes. Utskts förebråelse mot Konungens
rådgifvare, för det de ”ej ansett sin pligt fordra någon framställning
om nödvändigheten af och medlen till landets rädd”ning
ur denna ställning,” träffar ej rättvist; ty första pligten,
likasom enda sättet att bevara allmän ordning och säkerhet,
när de hotas och våldföras, och rädda landet ur sådan
ställning, måste vara att i tillbörlig ordning och med
tillbörlig skyndsamhet och kraft mota faran, motiverna till
våldet må vara hvilka som helst.
Oberäknadt att Const.Utsk. funnit för godt ställa Konungrns
rådgifvare under Riksrätt i följd af utvägar vidtagna för
K. theaterns bibehållande, har Utsk., efter ett specifikt och
historiskt upptagande af hvad som troligen skall tjena till
grund för frågan inför Riksrätt, tillämpat 107 §:n Reg.Ftn
mot dessa rådgifvare, derföre att de tillstyrkt den med betydlig
skuld behäftade K. theaterns bibehållande , ”i stället
”för att ingå uti och vidare utveckla” K. M:s längre tid förut
framställda förslag om en national-theaters upprättande.
Statsrådets klandrade tillstyrkande, att K. theatern borde reorganiseras,
och en undersökning ske, för att utröna huruvida
och på hvad sätt dess skuld kunde genom lämpligt
reglerade afbetalningar godtgöras, åtföljdes, när frågan sedan
kom till handläggning, likväl af den bifallna hemställan, alt
en comitd skulle nedsättas, för att utreda frågan om K. theaterns
bibehållande eller upplösning, med åliggande att upplysa
följderna af den sednare åtgärden , och hvad då stöde
att vidtaga för theaterskuldens godtgörande. Likasom förut,
upplystes äfven då, att theaterns upplösning skulle förorsaka
ganska betydliga utgifter. Oberäknadt den tillvexla
skuldens godtgörande, skulle alla ingångna contracter,
så länge de varade, till fullo godtgöras, hvilket erfordrade
en icke ringa summa. Dernäst skulle de flera pensioner,
sorn voro ställda på theater-cassan , fortfarande utgå. Vidare
komme capellets aflöning, åtminstone för den del deraf
som bibehölles, fortfarande att utgå. Ytterligare skulle
de af hofvet begagnade platserna, ifall theatern Klefve en s.
k. national-theater i enskild mans hand, godtgöras med motsvarande
värde, hvilket föranledd ganska betydlig kostnad,
och slutligen återstod att besörja mera än hundrade indi vi—
Den i Ju Ii f. m.
63
ders underhåll, sorn, förut nnställde vid K. theatern, genom
dess upphörande förlorat en påräknad bergning. Då nian
för öfrigt går till erfarenheten i afseende på denna theaters
upplösning, finner man flera exempel, som afskräcka från en
sådan utväg. År 1807 upplöstes den lyriska theatern, och
följden blef en årlig pensionsstat af 16,000 r:dr för de sujetter,
sorn ej kunde eller ville reengngeras vid den qvarblifna
dramatiska theatern. Ar 1818, då det 2:åriga anslag af 3o,5oo
r:dr om året, som K. theatern erhållit, upphörde, och denna
inrättnings totala upplösning deraf blef en oundviklig
följd , nödgades dess davur, snillrike och verksamme chef
föreslå en annan utväg, i afsigt att förekomma de förluster
för theaterns personal, som i trots af lagligen gällande contracter
skulle trälfa den, och den saknad för publiken af
en upphörd skådeplats, som skulle uppkomma, om ingen
theater af större värde, d. v. s., om intet surrogat för den
upphörda, i hufvudstaden förefunnes. En theater-entrepi enad
uppgjordes då , och en firma af de mest skickliga personer
derför sammansattes af honom, för att i möjligaste målto
garantera den framgång, hvarom man ville göra sig förhoppning.
Denna entreprenad-förvaltning trädde i verksamhet
den 1 Juli samma år, och öppnade på vanlig lid med några
engagerade sujeller af den fordna K. theatern tal-scenen ,
men den lyriska förmådde denna styrelse icke öppna. Önskningarna
hos publiken för den K. theaterns återupprättande
blefvo nu allmänna, högljudda och klagande; och K. M. anslog
då en summa af egen handcassa, hvilken, i förening med
ett anslag af H. K. H. Thronföljaren, skulle bereda K. theaterns
återupprättande. Jag, som nu har den äran i minnet
återkalla dessa förhållanden såsom argumenter i mitt raisonneinent,
blef då kallad, och jag kunde säga, förbindligt öfvertalad
att utföra theaterns beslutade återupprättande och
styra den i egenskap af chef. Genom K. M:s gjorda uppoffring
och flera vidtagna ekonomi>kt verkande åtgärder,
öppnades då och bibehöllos i verksamhet begge scenerna,
försvunna undervisningsanstalter upprättades, och varande
contracter åtnjöto laglig helgd. K. theatern har ock sedermera
fortgått, till det mesta under vanskliga skiften, men
dock från 1823 med betydligen ökadt understöd af K. M.
Då under en sednare tid fråga uppkom att reglera theaterns
under denna tid tillkomna, utan tvifvel betydliga skuld, visade
den i sådant afseende nedsalta comité', å ena sidan,
möjligheten att liqvidera denna skuld medelst theaterns upplösning,
och å den andra, de stora kostnader och förluster
för enskilda och menliga verkningar , så i afseende på konsten,
som i afseende på uppoffringen af publikens billiga förväntan
om bibehållandet af en större skådeplats, som skulle
följa af den K. theaterns upphörande Då upprättades, i enlighet
med K. M:s derom afgifua befallning, ett förslag till
theaterns reorganisation , samt en plan att genom successiv
64
Den i Juli f. m.
amortering komma till skuldernas godtgörande, hvarvid
theaterns, genom den nya organisationens grunder och villkor,
möjliggjorda blifvande öfverskott skulle såsom en åtminstone
indirect tillgång kunna äfven användas. K. M.
gillade denna plan och beslöt, i anledn. deraf, att de redan
sedan längre tid existerande af föregtde Ständer oanmärkta
lemnade anvisningarna på extra-utgiftsmedlen skulle för
detta ändamål till en viss bestämd tid fortfarande utgå.
Denna del af frågan är föremål för Riksrätts bedömmande,
och man får då se, huruvida ett uttryck eller s. k. förbehåll
i en R. St:s för ett specielt fall afgifna skrifvelse kan
äga kraft och verkan framför en 3o års gällande, med
grundlagen öfverensstämmande statsreglering.
Under så beskaffade förhållanden, som de här framställda;
med säkra beräkningar, som visade att theaterns
upplösning för en längre tid åtminstone föranledde till större
utgifter än dess bibehållande, och med de varningar mot
en slik åtgärd, som erfarenheten lemnat, var det i sanning
betänkligt att densamma tillstyrka, ehuru medgifvas bör,
att K. theaterns upphörande, och drömmen om ett surrogat
i en enskild entreprenad-theater bade beredt Konungens
rådgifvare måhända befrielse från både 106 och 107 §§:nas
tillämpning i detta afseende. Pröfningen af denna sednare
fråga tillhör nu R. o. Ad., och för min del underkastar jag
mig gerna denna pröfning af mitt, på en mognad öfvertygelse
grundade, tillstyrkande i saken. Ett ord torde jag
dock böra tillägga. Hvad bör egentligen kallas nationaltheater?
Jag svarar: en skådeplats, som är understödd af
nationen, d. v. s. som har ett ändamålsenligt anslag på statsbudgeten.
T Frankrikes hufvudstad, der publiken är talrik
och vän af skådeplatsen, finnas icke mindre än 4 nationaltheatrar,
hvilka af hamrarne erhålla, hvar och en, en årlig
ingalunda obetydlig summa, sorn är uppförd på statsbudgeten.
Med detta extra-understöd och recetten bära de sig i
allmänhet. En K. Theater med ett statsanslag såsom hos
oss, ej motsvarande hvad theatern ger i bevillning, likasom
våra privat-theatrar utan understöd, öro visserligen nationella,
ty landels språk talas der och landets historiska minnen
föreställas der; men national-thealrar äro de icke derföre.
Utsk. har i sin anmärkn. yttrat, att theatern bör bära
sig sjelf, och kan det, så snart den måste. Ingen tids erfarenhet
i något land har visat, alt en skådeplats af det
större omfång, som den liärvar. äger, burit sig ulan särskildt
understöd. Med ett sådant har under line år, sedan
i8a3, den ifrågavar. theatern lemnat öfverskott, men dessa
åtgingo, för att fylla bristerna under de 2tne nästföljande
åren. En utmärkt skicklig administration, och ett af tillfälliga
omständigheter ökull tillopp af åskådare, vållade
della; men samma goda administration utsattes icke desto
♦ min
-
Den i Juli f. m.
65
mindre för bristerna. Detta sednare öde blef sedermera det
årliga, och en ny organisation erfordrades. Denna har nu
inträffat, grundad på noggranna beräkningar och icke på
blotta önskningar; och första året af deras tillämpning har
skäligen rätlvisat dem.
Jag hade visserligen antecknat till upptagande ännu
flera af Const.Utskts anmärknts-punkter, men finner tiden
så framskriden, att jag ej vill för andra talare borttaga något
af den återstående. Ett raisonnement af Utsk. måste
jag dock upptaga.
Utsk. framställer såsom anmärkningsvärd!, enligt 107
§:n Reg.Fm, att Konungens rådgifvare fortfarit att gifva H.
M. råd, oansedt de, uti fem, såsom det vill synas mig, af
Utsk. uppgifna fall funnit H. M. besluta olika med deras
mening, och Utsk. anser detta vittna om litet förtroende
till dessa rådgifvare, och fäster sig isynnerhet vid ett specielt
fall. Hr von Hartmansdorff har medelst en arithmetisk
beräkning upplyst, att inför K. M. sedan sista riksdag i
Statsrådet blifvit behandlade 48,000 mål, ett antal , som
möjligen torde vara det rätta , ehuru jag förmodat det
vara något mindre. Om nu, enligt Utsk:s uppgift, K.
M. i 5, ja! antagom i (O af dessa mål, begagnat sin grundlagsenliga
rätt att besluta på grund af sin öfvertygelse i
olikhet med Statsrådet, kan jag icke begripa, att detta, om
man arithmetiskt beräknar och moraliskt betraktar saken,
vittnar om Konungens misstroende till sina rådgifvare, och
för att draga denna slutsats af ett enstaka fall ända derhän,
att afskedstagande blir en pligt, synes väl beslutet till det
minsta bort vara såsom 9 §:n Reg.Fm säger: ”uppenbarligen
stridande mot denna Reg.F. eller Rikets allmänna
”lag." Då Konungen emedlertid instämt med sina rådgifvare
i t. ex. 47,99° mål, måste delta mera tala för det förtroende
Konungen hyser till dem, än de 10 målen, der H.
M. varit skiljaktig, skulle tala för det misstroende, Konungen
derigenom visat dem. För öfrigt är det en grannlaga
fråga alt afgöra, när en Statsråds-personal, isynnerhet sammansatt
efter de grunder, sorn före sista organisationen af
vårt högsta styrelseverk gällde, bort anse sig ovillkorligen
moraliskt och politiskt pligtig att afträda från sina platser
och upphöra att gifva sin Konung råd. Stadgas såsom regel
härföre, att så snart den mening jag i min Statsrådsegenskap
yttrat ej blifvit antagen, är tiden inne för mig att
frånträda min plats, så är ju motivet dertill synbarligen en
sårad egenkärlek, och sådant belöjligar rättvisligen den afskedstagande.
Står detta fast i afseende på det individuella
Statsrådet, är det äfven tillämpligt på det collectiva; jag
tror derföre, att Statsrådet i allmänhet hade handlat orätt,
om det, för de ytterst få af Utsk. uppgifna fall, frånträdt
sina platser, och föreställer mig, att den här uppgifna be9
H- 9
GG
Den i Juli f. m.
rakningen af mål, der II. M. beslutat emot deras mening,
lika väl bör kunna rättvisa dem för hvad de icke gjort, som
antalet af Const.Utskis gilltiga anmärkn:r i förhållande till
målens mängd bör kunna bereda dem ett billigare omdöme
för hvad de gjort, än det Utsk. synts åsyfta.
Jag öfverlemna!' nu denna fråga till den henne förestående
pröfning, och ingår naturligtvis icke i någon discussion
öfver hennes afgörande. Den tillfredsställelsen äger jag
dock och bör ej nu förtiga, att för den långa tid jag lillbragt
i mitt fäderneslauds tjenst, fredar mig mitt samvete
från att någonsin hafva handlat i annan än god afsigt; och
jag skulle, opåkallad af någon anmärkn., sjelf hafva gjort
mig sådan förebråelse, om jag funnit skäl dertill. Det är
med detta betryggande medvetande, jag nu träder ur elis—
cussionen; och jag gör mig den förhoppning, att det upplysta
Stånd, hvartill jag hörer, bedömmer mina handlingar,
som de förtjena, — mera begär jag icke.
Frih. von Schulzenheim, David: Äfven jag har
känt mig uppmanad att vid detta tillfälle yttra några ord
till R. o. Ad. Praxis har visserligen vid föregrde riksdagar
varit den, att, då Const.Utsk:s, med anledn. af Statsråds-protocollernas
fullbordade granskning, afgifna memor. förekommit
till pröfning hos R. o. Ad., Konungens rådgifvare icke
varit närvar, vid öfverläggningarna. Jag befinner mig likväl
nu ibland dem, som trott sig böra frånträda denna
praxis. Anledn:n dertill har varit, dels min egen förändrade
ställning, dels äfven, och hufvudsakligast antalet och beskaffenheten
af de mot Konungens rådgifvare nu riktade
anmärkntr. Ofelbarhet och fullkomlighet, mine herrar! lära
icke hafva fallit på någon dödligs lott, minst på min
egen. Oförstäldt vill jag således bekänna, att jag alldeles
icke tror mig kunna eller böra underkänna befogenheten af
alla Utsk:s anmärkntr, ehuru jag ej anser dem nog vigtiga,
att rättvisligen böra leda till den antydda påföljden. Många
ibland dem hafva deremot förefallit mig vara af den
beskaffenhet, att de påkalla upplysningar och förklaringar,
ledande till vederläggning så i form som sak ; och jag har
ansett det vara både en pligt och en rättighet alt för Ro.
Ad. framlägga sådana upplysningar och förklaringar, som
jag trott mig kunna åstadkomma.
Då jag anmälte mig att tala, var jag den 7:de i ordningen,
och då jag nu i denna ordning blifvit uppropad, är
det naturligt, att jag af föreg:de talare i många afseenden
blifvit förekommen. Jag vill söka undvika alt trötta R. o.
Åd. med onödigt upprepande af det som redan blifvit sagdt;
men någon efterskörd torde dock vara möjlig, äfven örn
den skulle blifva fragmentarisk, och det är för denna, som
jag nu vördsammast anhåller örn R. o. Ad:s benägna uppmärksamhet.
Den i Juli f. m.
67
I afseende forst å de mål, hvilka Utsk. anmält sig hafva
ansett påkalla tilltal inför Riksrätten, får jag till alla
delar instämma i den af Frih. Åkerhjelm gjorda anmärkntn.
Utsk. säger här, att grundlagarna varit öfverträdda.
Detta betydelsefulla ord, mine herrar! anser jag, lika med
den förre talaren, tillhöra Riksrätten ensam att uttala, och.
protesterar således med honom mot det alltför axiomatiskt
uttryckta och anticiperade domslutet.
Vidkommande dernäst de punkter, hvaruti Utsk. för
R. St. anmäler de anmärkntr, sorn blifvit gjorda enligt 107
§:n RegF:n; så är jag i afseende å den första redan af eu
annan talare förekommen. Den andra anmärknm deremot
tillkommer mig så mycket mera att bemöta, som jag sjelf
var föredragande af detta mål. Frågan var om de rådslag,
som föregingo K. M:s beslut i anledn. af R. St:s framställning
om en förändrad redaction af 11 §:n Riksd.Ordn.
De motskäl, sorn föredraganden och K. M:s närvar, rådgifvare
trodde sig böra för K. M. framlägga, voro följande: man hade
väl ansett, och detta med rälta, att 1 1 §:n Riksd.Ordn. vore
nog obestämd, men den föreslagna nya redactionen motsvarade
icke ändamålet, ty att antaga den, hade varit att sätta
en annan lika stor obestämdhet i stället för den förra. Af
den obegränsade frihet i afseende på utsättande af tid för
valens anställande, som föreslogs, kunde antingen blifva en
följd, att dessa val blefve utsatta så sent, att riksdagsmannen
icke kunde hinna i tid infinna sig; samt att besvär öfver
riksdagsmannavalen icke skulle kunna anföras och vederbörligen
fullföljas, eller också alt valen utsattes så tidigt,
att, genom inträffade dödsfall och incompetencer bland de
valda, åtskilliga nya val kunde behöfva anställas. Det är
ganska möjligt, att antagandet af den föreslagna förändrade
redactionen af 11 §:n Riksd.Ordn. icke skulle hafva medfört
i verkställigheten alla dessa olägenheter; men jag vågar lik-»
väl påslå, att de af Konungens rådgifvare andragna skäl för
afstyrkande deraf äro nog vigliga för att förtjena tagas i
betraktande, och alt Rikets sannskyldiga hästa i denna fråga
åtminstone icke kunde anses vara åsidosatt. Dertill kommer
ett skäl, som Gr. Spens anfört i sin reservation, hvilket
ej blifvit till prot. andraget, men som likväl synes visa, att
åtminstone till sitt resultat beslutet icke var så skadligt. I
4-'de punkten har anmärkn. blifvit gjord deröfver, att en af
R. St. vid sisth riksdag begärd lagförklaring har tills vidare
blifvit uppskjuten. Jag tror mig böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, alt då denna lagförklaring skulle hafva
till föremål 26 cap. 1 §:n Byggn.-b:n och således en del af
Sveriges allm. lag, så kunde ej någon förklaring af ofvanberörde
lag-§ annorlunda åstadkommas, än på sätt 88 §:n
lkeg.Fm, jemförd med den 87 §:n af samma grundlag, föreskrifver.
Hvar och en torde jemväl inse, att sådant ej var
verkställbar^ sedan R. St. åtskiljts, och att frågan således
68
Dea i Juli f, m.
mäste uppskjutas. Det torde vara öfverflödigt att nämna
det en så beskaffad lagförklaring, som 19 §ln Reg.Fin afser,
icke kunde komma i fråga, då denna § förutsätter inkomna
förfrågningar af vederbör, domare om lagens rätta mening;
oell några sådana förfrågningar röride ifrågavar. lagbud hade
icke inkommit.
I besvarandet af 5:te, 6:te och 7lde punkterna äfvensom
af den gide är jag redan af andra värda talare förekommen.
Vid iölde punkten torde jag blott få anmärka, att sällan
så många skäl till nåd torde hafva förefunnits, som uti
det nu anförda fallet, der samtlige målsägarne begärt nåd,
hvilket äfven af Högsta Domstolen tillstyrktes.
Beträffande 1 y:de anmärknlspunkten, röride indragning
af åtskilliga tidningar, vill det synas, som vore anmärknin
äfven riktad emot den tillförordnade Hofcancelleren eller
mot den verkliga, under början af den tiderymd, som ligger
inom R. Stis pröfning. Hofcancelleren kan dock icke rätteligen
blifva föremål för någon så beskaffad anmärkning.
Han handlar såsom underordnad auctoritet ocli kan icke i
Statsrådet afgifva något yttrande öfver sin egen åtgärd;
men det är likväl endast de rådgifvande åtgärderna, sorn
kunna blifva föremål för anmärkning. Jag har vid tvänne
riksdagar på detta rum talat för indraga.maktens villkorliga
upphäfvande och andra ändamålsenligare institutioners
sättande i dess ställe. Jag bör således icke kunna anses såsom
försvarare af denna s. k. makt, hvilken jag ej tror
motsvarar sitt ändamål; men så länge den finnes, kan jag
dock ej begripa, huru dess blotta användande kan gifva an*
ledn. till anmärkn., utan vidare undersökning af motiverna,
såsom här synes vara fallet. Då Utsk. här säger, alt det
ålegat Konungens rådgifvare ”att upplysa K. M. 0111 det
”ringa deltagande, som den periodiska pressens afsteg från
”det sanna, rätta och passande funnit hos nationen ;” så tror
jag mig icke behöfva vara vidlyftig i vederläggningen. I
detta ämne kunde oändligen mycket skrifvas och dagar igenom
talas. Jag vädjar blott till allas erfarenhet. Den talar
tillräckligen högt.
Den 25:te anmärknispunklen torde det åligga mig att
behandla med något mera utförlighet. Den rörer de rådslag,
som föregingo och grundläde den sednast med Ryssland
afslutade liandelstractaten.
Jag får 1 lär först anmärka, att föredraganden, vid uppgörandet
af den instruction, som låg till grund för negociationerna
örn 1834 å''s handelstractat, alldeles icke, såsom anfördt
blifvit, försummat att tillstyrka K. M. att begagna
det af Ryska Regeringen föreslagna rådrum, under hvilket
Riksens då församlade Ständers tanke i ämnet kunnat inhemtas,
hvarmed troligen lärer menas förslaget, att under 6 månaders
tid prolongera den gamla tructaten. Han har deremot
Den ( Juli f. ca
g9
med skäl, som synas mig ganska gilltiga, vederlagt och afstyrkt
detta förslag. Med denna i834 års Iraetat inträffar vidare det
förhållande, som jag tror mig böra upplysa, att samma dag
som R. Sirs und. skrifvelse af den 17 Juni 1834 ang:de
handelsförhållandena med Finland inkom till Finance-expedtn
har i Stockholm, samma dag afslöts tractaten i Petersburg.
Dm und. skrifvelsen kunde således omöjligen på denna tractat
hafva något inflytande. Då nu emedlertid de båda traetaterna
af år 1834 och år 1838 ligga inom den granskningsperiod,
som tillhör Rikets nu församlade Ständer; så torde
det tillåtas mig att, med anledn. af båda dessa nu så mycket
klandrade tractater, kortliden framställa en allmän öfversigt
af handelsförhållandena mellan Sverige och Finland
efter 1809. Först torde då få anföras, att det vore i högsta
måtto ensidigt att anse de särskilda stipulationerna för
handeln mellan Sverige och Finland , såsom endast fördelaktiga
för sistnämnda land, eller på sin höjd för Stockholm.
Dessa lättade handelsrelationer hafva gynnat consument-intresset
i allmänhet, äfven om de skulle kunna
anses hafva stått i strid mot en del af det direcla producent-intresset.
Det sistnämnda torde icke heller vara det
enda, hvarpå bör göras afseende; consument-intresset lärer
väl äfven förtjena att tagas i beräkning, då detta ostridigt
är allas intresse, enär hvarje producent af en vara tillika
alltid är consument af mångfalldigt flera varor. Dessutom
har lättnaden i Finska handeln på Stockholm åstadkommit
afsättning af Svenska fabriksvaror på Finland, oberäknadt
den ganska betydliga transito-handeln på Finland, som härigenom
uppstått. Erfarenheten visar också — jag har tullspecialerna
i min hand — att i samma mån som importafgifterna
för Finska varor blifvit höjda, i samma mån har
också exporten från Sverige till Finland aftagit; hvilket genom
ett ytterligare erfarenhetsbevis bestyrker falskheten af
den sats, att hvad den ene förlorar alltid skall blifva vinst
för den andra. Så t. ex. gick Svenska exporten på Finland
år i832 till ett värde af 1,013,000 r:dr, år i833
till 1,119,000 r:dr, och år i834 till 1,099,000 r:dr. Då
inträdde följderna af 1834 å*'s förhöjda tull på Finska varor,
och år 1835 föll Sveriges export på Finland från ett
värde af öfver i million r:dr till 657,000 r:dr och 1836 till
623,000. Skälet dertill är lätt att inse, ty i samma mån,
som Finska varuimporten blef belastad med högre afgifter,
i samma män aftog den, och med detsamma minskades äfven
afsättningen af Svenska produeter på Finland. Jag
tror mig härigenom hafva ådagalagt, att om äfven vissa
producent-intressen förlorat på concurrensen med Finska
varorna, hafva dock andra producent-intressen, likasom
consumenl-intresset, lidit på den Finska importens successiva
minskning.
Dernäst torde böra tilläggas, att då sekelgamla förhål
-
70
Den i J u 1 i f. m.
landen uti handels- och industriväg skola rubbas, bör det
åtminstone ske långsamt och med afseende på alla de intressen
och vanor, hvilka derigenom rubbas. Så tillgick t.
ex. då Pommern afsöndrades från Sverige. Under a5 års
tid bibehöllos då handelsrelationerna på den gamla foten
emellan båda länderna, utan att detta varit på minsta sätt
klandradt. Sådant har deremot icke förhållandet varit i afseende
på Finland; men likväl har man klandrat! Kastar
man nemi. en blick redan på Regeringens äldre systeme i
detta fall, så skall man finna, att från och med år 18(7
till år i838 har den Finska handeln successivt blifvit betungad
med allL högre och högre afgifter, hvilka, sådana de år
i858 fastställdes, betydligen närma sig till den allmänna
tulltaxans bestämmelser, allt sådant i afsigt alt gynna den
Svenska produetionen utau att alltför tvert förnärma consument-intressets
billiga anspråk. Vid fredsslutet i Fredrikshamn
bibehöllos de Svenska handelsrelationerna med
Finland på samma fot, som de varit före krigets utbrott,
d. v. s. att de betraktades som inrikes trafik, endast underkastad
1779 års lindriga tull- och accis-stadga. Delta fortfor
till år 1817. Sedan höjdes småningom tullen i 1828,
i834 och 1838 års tractater, så att, om jag nu jemför
afgifterna före år 1817 med dem som år i8j8 stipulerades
för perioden från och med 18.42, till ock med i844,
och dervid tager förnämligast landtmanna-produeterna till
föremål för jemfÖrelsen, så uppkommer följande resultat: t. ex.
Ställer man nu tillsammans i834 och 183S års tractater
och jemför deras stipulalioner; så finner man för det
första, att uti i838 års tractat alla speciella stipulalioner
för Finska handeln äro oberoende af den allmänna tracta
ten,
och utgöra föremål för en särskild öfverenskommelse,
annexerad till den allm. tractaten. De upphöra alldeles
med år 1844, och den sista gradationen är således på förhand
bestämd uti den kedja af successiva tullförhöjningar,
som hittills ägt rum, och som år 1844 öfvergå till lika förhållande
med den allm. tulltaxan. — För det andra visat
det
sig, att de artiklar, som år 1834 till ett antal af 32 voro
upptagna uti den särskilda tariffen, uti iB38 års tractat
blifvit reducerade till 10. Bland dessa 10 finnas vissel ligen
de vigtigaste qvarstående, nemi. afgifterna å ladugårds- och
före 1817
r:dr sk. r:st
i838 sen. perioden
r:dr sk. r:st
Smör 1 lisprd „ 1. 1
Ost 1 d:o „ „ 8.
Oxar 1 „ 16. „
Kor 1 ,, 10. 5.
Svin 1 „ 6. 11.
Kött 1 tina „ 4. 6.
Fläsk 1 lispld „ „ 9.
o. s. v.
Don i Juli f. m.
landtmanna-producter; men dessa hafva dock nila blifvit
betydligt höjda, med undantag likväl af tullen å utsädes
råg. — För det 3:dje visar det sig, att alla Finska varor,
utom de uti special-tariffen uppräknade, nu äro underkastade
den allmänna tulltaxan. Före är 1833 voro deremot
alla till införsel tillåtna varor af Finskt ursprung underkastade
endast half tull, och i allmänhet förbjudna varor voro
fria till införsel från Finland, emot 10 proc. af värdet.
Dessa båda sistnämnda stadganden hafva nu försvunnit och
blifvit uteslutna ur i838 års additionelia convention. —För
det fjerde synes, att Finska varor, som till är 1828 ej erlade
tolag- och convoj-afgifter, och som sedan endast erlade
dessa afgifter till hälften, nu erlägga dem efter allm. taxan;
och om man lägger dessa afgifter till den egentliga tullen,
skall man finna, att de Finska varorna äro nära nog så
högt chargerade, som om de vore underkastade den allm.
taxan. — För det femte finner man, att span mål, obcräknadt
6,000 tunnor till utsäde, är underkastad den allm.
tulltaxan. Denna punkt är vigtig. En af de hufvudsakligaste
anmärknrr, som blifvit riktade mot det speciella i handelsförhållandena
emellan Sverige och Finland, var just att
Finsk spanmål kunde inkomma mot half tull och alt en
länge önskad förbättring i våra spanmålslagar derigenom
blef omöjlig. Detta insågs och förekoms vid afslutandet af
i838 års tractat.
Sådan, mine herrar! är i kort öfversigt denna så myc«
ket klandrade diplomatiska transaction. Det synes som Utsk.
hufvudsakligen skulle hafva ogillat den derföre, alt den icke
stod i full öfverensstämmelse med R. St:s år 1834 till K.
M. yttrade önskningar, och Utsk. framställer omsorgsfullt i
sådant afseende såsom hvarandra motsatta antipoder dessa
önskningar och den a-fslutade tractaten. Utsk. säger, ”alt
”man slutade en ny handelstractat i stället för’’ etc. etc.
Den sorn läser dessa ord, utan att närmare pröfva förhållandet,
skall tro meningen vara, att denna tractat var en
förnyelse af den gamla. Den betydliga skilnaden emellan
1834 och i838 års tractater har nu likväl af mig blifvit
tillfyllest ådagalagd.
Utsk. säger vidare, att handelstractaten ”afslöts på ro år
’’i stället för de trenne, som utgjorde den fastställda tiden för
”den förra.” Det är just i öfverensstämmelse med R. St:s önskan,
som den io:åriga tractaten blef afslutad, ty den innehåller
endast allmänna reciprocitets-stadganden för handelsförhållanden
emellan Ryssland och Sverige. Den speciella öfverenskommelsen
deremot rörtde Finland, som är annexerad till hufvudtractaten,
och derifrån utgör ett temporärt undantag,
upphör med 1844 års slut. Utsk. hade således här åtminstone
bort säga 6 år i stället för 10. Af Utskts hela framställning
vill sålunda synas, som örn dess afsigt endast vöre
att visa, huru R Sits önskningar allesammans blifvit åsido
-
73
Den i Juli (■ m.
satta. Detta tvingar mig, å min sida, att i en vigtig del
complettera Utsk:s uppgifter, och att för R. o. Ad. framlägga
ett factum, som Utsk. fullkomligen förbigått, oaktadt
det finnes utförligen relateradt i de prot., som ännu ligga
på Utskts bord. De Svenska plenipotentiärernes första instruction
var att föreslå de Ryska en vanlig reeiprocitets-tractat,
utan specialiteten för Finska handeln, ungefär!, sådan som
den allm. tractaten af år i8>8 sedan blef uppgjord; men
de Ryska plenipotentiärerne förklarade då såsom ett conditio
sine qua non, hvarförutan Ryska regeringen icke
kunde ingå uti några negociationer om handelstractat med
Sverige och Norrige, att de speciella stipulationerna rör:de
handeln med Finland, den man icke ännu ville i allo afbryta,
utien additionel act blefve bestämda; öppet lemnadt
att underhandla om undantagens mängd och afgifternas belopp;
och Konungens rådgifvare hade ingalunda , såsom
man af framställningen i Utsk:s mern. kunde tro, att välja
emellan alternativerna att sluta en tractat sådan som R. St.
önskat den, eller en tractat sådan den blef, utan valet var
emellan ingen tractat eller en tractat, sådan som den nu
afslutade. Und. anmälan örn delta förhållande gjordes till
K. M. af den embetsman, som då hade utrikes portfeuillen;
och K. M:s rådgifvare ansågo sig under sådana omständigheter
böra tillstyrka antagande af den å Ryska sidan framställda
basis med de modificationer i tillämpningen, som
uti de underhandlarena meddelade ihstructionér finnas noga
upptagna. Jag skulle tro mig icke gå för långt, då jag vågar
påstå, att all enkel rättvisa hade fordrat, att denna
hnfvudsakliga vändnings-punkt i negociationen, som också
utgör den egentliga stödjepunkten för bedömmandet af vårt
förhållande, af Utsk. icke hade lemnats så alldeles å sido,
isynnerhet då Utsk., i bredd med denna tystnad, kunnat gå
så långt i minutier, att det fästat sig vid ett måhända för
starkt, fastän möjligen rättvist, uttryck af en föredragande.
De liedömmandes rätt, RiksSt:ns nemi., och vår rätt, de anklagades,
har här icke, som sig bort, varit iakttagen. Det
var naturligt, att vid öfvervägande i ett helt af de politiska
och commerciella förhållandena skulle Konungens rådgifvare
föredraga att tillstyrka hvad som beslöts. Det är ej förgäfves,
som handelstractater vanligen benämnas handelsoch
vänskaps-tractater. De kunna ej isoleras från de politiska
relationerna. Så beskaffade förhållanden ensamt med
grannriket, och olika med våra bandelsrelationer till nästan
hela det öfriga Europa, Frankrike undantaget, att Svenska
och Ryska skepp och handelsvaror skulle reciprok t vara
underkastade ofria umgälder, hade icke stått tillsammans
med de politiska relationer, som böra äga rum emellan de
begge grannrikena; och att dessa politiska relationer skulle,
om icke alldeles uppoffras, likväl betydligen åsidosättas för
en
D c n i J u 1 i f. m.
en blott theoretisk åsigt, som uti tillämpningen redan var i
betydlig mån uppfylld och var ämnad att än ytterligare
uppfyllas, — sådant trodde man sig icke böra tillstyrka.
Ulsk. slutar denna punkt med en anmärkn. rör:de fördelningen
af rättigheten att mot nedsatt tull införa 6,000
tunnor råg från Wasa och Nyland; men dervid bör märkas,
att vinsten för Sverige af att få god utsädesråg torde
vara densamma, om den kommer på Svenska eller Finska
fartyg, och att vinsten för Finland måste blifva densamma,
örn exporten derifrån göres på Svenska fartyg eller på Finska.
Det är således endast frakten, som utgör skilnaden.
Skulle detta obetydliga ämne hafva kommit att utgöra föremål
för ompröfning vid negociationerna; så är jag öfvertygad,
att ingen annan bestämmelse i denna del hade kommit
i fråga, än just densamma, som nu blifvit gjord, nemi. repartition
af införselrätten till hälften på hvardera contrahenten.
Rikets sannskyldiga nytta lärer således icke heller
häri vara åsidosatt.
43:dje och 46:te punkterna torde jag få sammanslå. En
annan talare, Hr Skogman, har visat, att de här ifrågavar.
afgiftei nas både användande och belopp, åtminstone till följe
af hittills antagen praxis och i enlighet med hittills antagen
grund lagstolkning, alltid tillhört K. M. att bestämma.
De finnas icke upptagna uti 60 §:n Reg.Ftn, och 3 §:n af
ansvarighetslagen gör för dem och afgifter af enahanda beskaffenhet
ett bestämdt undantag. Det torde således icke
med fog kunna sägas, att de å handels- och sjöfarts-fonden
gjorda dispositioner sträckt sig utöfver den tid, för hvilken
fondens tillgångar af R. St. blifvit bestämda. Convoj-taxan
har alltid varit utfärdad af Konungen på obestämd tid, och
i R. St:s skrifvelse till K. M. vid sisth riksdag, i anledn. af
convoj-cassans fullbordade granskning, fattade icke R. St.
något beslut, annorlunda än för deras del, som orden lyda i
skrifvelsen, och gjorde i öfverensstämmelse härmed endast
en und. anhållan till K. M. Detta ämne, mine herrar!
kunde visserligen gifva anledn. till en vidlyftig utredning;
men tiden är kort, och jag är öfvertygad att här icke finnes
någon, som icke sjelf sträckt sin forskning till detta
ämne, då handlingarna äro tillgängliga för en hvar. I denna
anmärkn. torde det äfven tillåtas mig att få inbegripa
48:de punkten.
Den 54:de punkten har redan af en annan talare, Hr
von Hartmansdorff, blifvit utvecklad; jag får blott tillägga
några ord, för att fasta uppmärksamheten på den allmänna
rättsprincipen, som åtminstone hittills varit gällande, nemi.
att om någon vill frånvinna en annan en egendom, som
denne innehafver, så måste bevisningsskyldigheten ligga, om
jag så får säga, på kärandens sida och ej på svarandens, d.
v. s. att den, som vill frånvinna en annan något, måste be9
H. 1 10
Den i Juli f. ro.
visa sin rätt dertill, men att den andre ej behöfver bevisa
att han är rätter innehafvare af den omtvistade egendomen.
Ali annan ordning vore inqvisitorisk.
Uti 57tde punkten har en anmärka, af ömtålig natur
blifvit riktad emot dem ibland Konungens rådgifvare, sorn
ej äro medlemmar af Dess råd i ministeriella mål; men dä
hufvudfrågan, mine herrar! är öfverlemnad till Riksrätt,
vore det mig icke ens tillständigt att här vidröra den, om
jag an ägde alla de upplysningar oell underrättelser, som
lunde göra sådant för mig möjligt. Jag torde derföre blott
böra fästa Ståndets uppmärksamhet på t i §:n Reg.Fm, som
föreskrifver huru de ministeriella målen skola inför Konungen
behandlas. Deraf inhemtas bland annat, att af dessa
mål inga andra komma till hela Statsrådets kunskap, än dc,
hvilka K. M. pröfvar nyttigt alt meddela. Utsk. synes
dock här vilja ålägga dem af Statsrådets ledamöter, som ej
tillhöra den ministeriella Conseljen, en art spejarepligt utöfver
deras grundlagsenliga både rättigheter och skyldigheter.
Det är emot detta arbiträra åläggande af pl ig ler, hvilka ej
äro i grundlagarna föresk rifna, som jag protesterar. Jag
anser Konungens icke ministeriella rådgifvare, långt ifrån att
vara dertill förpiigtade, helt och hållet oberättigade att på
några lösa rykten eller några fragmentariskt uppfattade anlednrr
göra, vare sig accusatoriska eller provocatoriska,
anmälanden till Statsrådets prot. rörtde dem icke meddelade
ministeriella mål.
Den 58:de anmärk ntspunktcn innebär ett lika arbiträr!
åläggande af nya pligter för Konungens rådgifvare. Man har
nemi. här yrkat, att de bort frånträda deras embeten, derföre
att uti ett här framstäldt specielt fall deras råd icke
blifvit följdt. Jag tror deremot deras constitutionella pligt
vara uppfylld, då de till prot. enligt grundlag och samvete
uttalat deras råd. Det tillhör Const.Utsk. att tillse, huruvida
de uti dessa rådslag iakttagit Rikets sannskyldiga nytta;
men derutöfver torde icke Utsk. äga rätt att utsträcka siri
pröfningspligt. All gå längre, att frånträda det rum, der
rådslagen plägas, sådant är icke mera rådslag, det är
handling. Den enskilda öfvertygelsen, det enskildta samvetet,
den enskilda känslan af det lämpliga och rätta, måste
få afgöra när ögonblicket är inne till en sådan handling;
detta är af ingen grundlag föreskrifvet, kan af intet Utsk.
bestämmas, och inträder helt och hållet på de moraliska
pliglernas gebit.
I afseende på det s. k. bristande eftertrycket uti rådslagen,
hvarom 5g:de och 6o:de punkterna handla, torde jag
blott kortligen få nämna, det jag, för min del, hade trott
rådgifvarens pligt vara fullgjord, då han före besluten
anfört de skäl, hvarpå lian stödt sitt till- eller afstyrkande.
Ordalagen, hvaruti han framställer detta afstyrkande eller
tillstyrkande, måste få bero af honom sjelf och af hans eget
D c 11 ■ Juli f. m.
omdöme. Dessutom kan intet pro t. sä föras , att hvarje i
Statsrådet lillahult ord deri skulle intagas, då ändamålet
nied prot. endast är att upptaga hvad sorn uti sak blifvit
anfördt. Annat ar den pligt, sorn för rådgifvaren inträder,
att efter ett beslut uttala sin reservation, örn han finner
detsamma stridande mot grundlag eller allmän lag. cpde §:n
Reg.F:n bestämmer uttryckligen de tillfallen, då denna pligt
inträder; men dessa bestämmelser kunna ej tillämpas på de fall,
hvarom 5g och 60 punkterna uti Const.Utskts mern. handla.
Slutligen torde man alltid, och mest då man talar inför sin
Konung, göra väl, att påminna sig den gamla regeln: ”forti
t e r in re, suaviter in v e r b i s.”
Här sluta Utskts anmärknrr mot Statsrådets ständiga ledamöter,
och här slutar äfvenväl min förklaring.
Jag har nu uppfyllt hvad jag trott vara min pligt, såväl
emot detta högaktade Stånd, som emot mig sjelf, och
äfven begagnat hvad jag trott vara min rätt, nöjd 0111 på
den mörka, och endast mörka taflan, äfven jag kunnat lyckats
alt anbringa någon sanningsenlig upplysande dager ibland
massan af skuggorna; lugn i medvetandet af ett rent samvete,
0111 också derbredvid skulle slå en inskränkt förmåga;
lugn slutligen, då jag vet, att de, som skola mig bedomina
och stadga sin öfvertygelse, huruvida jag i mina rådslag
åsidosatt Rikets sannskyldiga gagn, bestå af Sveriges Ridderskap
och Adel.
Gr. Hård, Garl, hade inlemnat ett anförande, sorn
upplästes, så lydande:
Riksd.Ordn:s 29 §, som, i öfverensstämmelse med Reg.-  F:ns 107 §, föreskrifver, att 0111 Coust.Utsk., under granskning
af Statsråds-protocollerna, skulle anmärka, att Statsrådets
ledamöter samfäldt, eller en eller flere af dem, uti
deras rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta, eller att någon stalssecreterare icke
med ovald, nit, skicklighet och drift sitt förlroende-embete
utöfva t, Utsk. då skall sådant för R. St. tillkännagifva, liar,
såsom följd af detta tillkännagifvande, endast bestämt den
åtgärd å 11. St:s sida, atl, örn de finna Rikets väl det kräfva,
hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan, att lian
ville utur Statsrådet och från embetet skilja den eller dem,
mot hvilken anmärkntn blifvit gjord; hvaraf den slutsats
måste dragas, att Utsk:s så beskaffade anmärkntr icke böra
utsträckas till de personer, som upphört att vara ledamöter
af Statsrådet, enär i afseende jiå dem icke kan äga rum den
enda åtgärd, som, ifall af anmärkningarnas godkännande,
kan af R. St. vidtagas. Derjemte, och sorn ändamålet med
berörde grundlags-stadgande är, att R. St. skola sättas i
tillfälle att bedömma, icke egentligen nyttan eller skadan af
regeringsåtgärder, hvilka för det mesta äro genom expedierade
beslut kända, utan hufvudsakligen de särskilde Stats
-
Den i Juli f. m.
råds-ledamöternes rådslag vid behandlingen af dessa ärenden,
i hvilket afseende granskning af protocollerna är nödig; så
synes mig också Const.Utskts åliggande vara, att emot hval
och en af Statsrådets ledamöter framställa de anmärkn.T
ronde bristande iakttagande af Rikets sannskyldiga nytta,
hvartill Utsk. finner anledn., så att R. St. må kunna i ett
sammanhang bedömma hvars och ens åtgärder.
Const.Utsk:s härifrån afvikande förfarande vid behandlingen
af ifrågavar. ärende må ingalunda anses likgiltigt.
Jemte anmälan om 3i mål, hvilkas behandling Utsk. ansett
böra föranleda tilltal af Just.ombudsmm inför Riksrätten,
upptager det förevar, betänk. 72 särskilda anmärkntspunkter.
1 de flesta af dessa omförmälas Konungens rådgifvare
collectivt, och i hela betänk, jemte bilagorna finnes icke
någon åtskilnad gjord i afseende på de i rådslagen deltagande
personerna. Alla synas hafva varit, i Utsk:s omdöme,
lika felaktige; och ehuru noter till bilagorna upplysa hvilka
som deltagit i rådslagen om det ena eller andra ärendet,
fordras det dock en mera noggrann och mödosam granskning
och beräkning, än som af hvar och en representant
kan förväntas, för att urskilja det olika förhållandet för
särskilda rådgifvare, i afseende på mängden och vigten af
de frågor, hvilkas behandling klandras, och den längre eller
kortare tid, som de i rådslagen deltagit; och likväl är det
icke efter ett eller annat rådslag, utan efter riktningen af
rådslagen i allmänhet, som det bör af R. St. bedömmas,
huru en Konungens rådgifvare uppfyllt sitt vigtiga kall. I
afseende på de genom afskedstagande eller entledigande
redan ur Statsrådet skiljda personer , uppkommer ännu ett
annat för dem menligt förhållande. De äro nemi., lika med
de i sina embeten bibehållne, af Utsk. anklagade för uraktlåtenhet
att iakttaga Rikets sannskyldiga nytta. R. St. kunna,
om de finna Rikets väl det kräfva, hos Konungen anhålla
om de sednares skiljande ur Statsrådet; och om sådan
åtgärd uteblifver, äro de derigenom förklarade icke ovärdige
nationens förtroende. R. St. kunna deremot icke, i afseende
på de redan ur Statsrådet afgångne, vidtaga berörde åtgärd;
men uteblifvandet deraf kan, såsom varande en nödvändig
följd af deras förut inträffade afgång, icke för dem innefatta
något rättfärdigande eller frikännande från Utskts anklagelse.
Flere bland de af Utsk. framställda anmärkntr röra
ärenden, vid hvilkas behandling i Statsrådet jag varit närvarande.
Jag är sålunda inför R. St. anklagad, såsom den
der i mina rådslag icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta;
och denna anklagelse skulle, om den funnes grundad, beröfva
mig mill anseende såsom redlig och duglig medborgare
och embetsman. För att icke se äfven detta, genom mitt
inträdande på embetsmannabanan, förspildt, måste jag påkalla
en dom; och det är för att sätta R. o. Ad. i tillfälle
Den i J u 1 i f. m.
n
att meddela den, som jag nu går att yttra mig öfver de af
Utsk. framställda anmärkntr, sävidt de afse mitt förhållande
såsom ledamot af Statsrådet.
Uti 6:te punkten anmärkes, att Konungen^ rådgifvare
tillstyrkt, att till Rikets nu samlade Ständer, utan någon K.
propos., men med en K. M:s nåd. skrifvelse, öfverlemna ett
comite-betänk., — en oformlighet, till hvilken ingen anledn.
skulle gifvas af grundlagen, och som, vid den högst vigtiga
frågans behandling, hos R. St. kunnat föranleda nya oformligheter.
Härmed afses det betänk, och förslag rörtde
fattigvården i Riket, som blifvit af särskilda eomiterade afgifvet.
Den anmärkta oformligheten torde finna en ursägt
uti R, St:s und. skrifvelse den 9 Febr. 1835, deri R. St. anhållit,
det K. M. täcktes åt eomiterade för kyrkolagens öfverseende,
eller åt andra sakkunniga män uppdraga utarbetandet
af förslag till en fullständig författning angide sockenstämmor
och kyrkoråd i städerna och på landet, samt
berörde förslag till R. St:s bedömmande vid nästa riksdag
öfverlemna. Ett sådant förslag utarbetades och öfverlemnades
till R. St., med en K. M.‘s nåd. skrifvelse. R. St. hade
icke begärt någon K. propos. i detta ämne. Förslaget
gick ut på, att från sockenstämmas behandling skilja församlingarnas
blott ekonomiska angelägenheter. Den comité',
hvars betänk. Const.Utsk. nu omförmält, hade bland annat
uppgjort förslag lill en communal-lag, som afhandlade tre
aldelningar af comrnunal-styrelse, nemi. sockenstämma, sockennämnd
och länsnätnnd. At sockennämnden skulle, enligt
comiterades förslag rörtde fattigvården, denna uppdragas.
Frågan om fattigvården var härigenom så sammanblandad
med frågan om de ekonomiska ärendenas skiljande från
sockenstämmas behandling, att den icke kunde särskildt hos
K.. M. komma i öfvervägande, och R. St. hade förbehållit
sig att sjelfve först bedömma denna sednare fråga. Det var
således icke svårt att inse, att afsigten med öfverlemnandet
af hela betänk, rörtde fattigvården, jemte dermed sammanhängande
ämnen, icke var någon annan, än att derom lemna R.
St. kännedom; hvaraf de voro oförhindrade att yttra sig öfver
förslaget, men ingalunda borde anses förledde till någon
oformlighet.
8:de och 2.6:te punkterna röra allmännare styrelse-principer.
Det anmärkes i den förra, att åtskilliga högre beställningar
längre tid varit innehafda af endast tillförordnade
embetsmän, och att Konungens rådgifvare stillatigande eller
tillstyrkande låtit detta systeme fortfara och utbilda sig; och
i den sednare, att rådgifvarne i afseende på handel och näring
befordrat ett systeme af undantag från gällande författningar.
Den första af dessa anmärkn:r lärer, enl. hvad betänk,
upplyser, redan af 182'å års Const.Utsk. varit framställd,
men troligen, emedan icke någon R. St:s åtgärd i detta af
-
73
Den i J n 11 f. m.
seende omföl mäles, då funnits icke förtjent af någon uppmärksamhet.
Anmärk:n liar icke heller, vid de påföljande
riksdagarna, blifvit förnyad. Konungens rådgifvare hafva
således icke kunnat af förstbemälda Coust.Utskrs betänk,
hemta anledn. till något deras bemödande alt söka hindra
tjensters bestridande genom tillförordnade embetsman ; och
för min del får jag erkänna, att, äfven 0111 icke det anmärkta
systemet under 27 år, som, efter grundlagens antagande,
redan förflutit vid mitt inträde i Statsrådet, skulle
hunnit så utbildas, att jag borde anse mitt enskildta bemödande
att förändra detsamma fåfängt, jag i allt fall icke
skulle funnit någon betänklighet vid, att, der tjenster blifvit
lediga, eller innehafvarne begärt tjenstledighet, låta desamma
bestridas af tillförordnade personer, enär desse funnits
dertill behörigen qvalificerade ; och i detta afseende har
hvarken anmärkn. blifvit af Utsk. framställd eller af de tillförordnade
tjenstemänr.ens förhållande kunnat hemtas. Den
sednare anmärkntn lärer icke tillförene blifvit af något Coust.
Utsk. framställd; men det anmärkta förfarandet har säkerligen
ägt rum lika länge, som det förra. Grundlagen förbjuder
icke K. M. att medgifva tull-lindring äfven i speciella
fall, icke heller att tillåta undantag från de författningars
föreskrifter, som det beror af Konungen ensam att stifta,
förklara eller upphäfva. Då således ansökningar i sådana
ämnen förekommit, och K. M. ägt makt att dem bifalla,
har jag icke bort anse mig förhindrad att tillstyrka bifall ,
der jag ansett omständigheterna dertill föranleda.
Det må visserligen medgifvas, att tjensters bestridande
genom tillförordnade embetsman och undantag från gällande
författningar skulle kunna medföra en menlig verkan, 0111 ett
sådant förhållande allmänt ägde rum ; men , vid jemförelse
af de fall, då ett annat förhållande blifvit iakttaget, skall
det säkert finnas, att undantagen icke varit flera, än som
lofligen må äga rum, då fråga är om tillämpning af en allmän
regel.
Uti igtde punkten anmärkes, att Konungens rådgifvare
afstyrkt inställande af truppers öfningsmöten i orter, som lidit
af missvext, nemi. Wermland och Gefleborgs län. Då
manskapets underhåll under öfningsmöten bestrides af leverantörer,
som sannolikt icke göra sina uppköp af spanmål
inom en af missvext lidande provins , der mindre tillgång
och högre pris försvåra och fördyra anskaffningen, samt manskapets
frånvaro från deras hemorter gör förrådet af födoämnen
der mera tillräckligt, är det svårt att inse i hvad
hänseende mötenas inställande skulle kunnat lindra följderna
af öfvergångna missvexler. Jag fann således de af landshöfdingarne
anförda skäl för mötenas inställande icke gilltiga
och afstyrkte bifall till framställningen , så mycket hellre,
som jag icke kunde anse del i militäriskt hänseende likgiltigt,
om manskapet under ett år saknade öfning. Utsk har
Den i Juli f. ni.
7»
icke närmare utvecklat sin åsigt af ämnetj och borde icke
utan anförande af bestämda grunder hafva bärledt afstyrkandet
från obenägenhet. Besynnerligt nog klandras här,
att undantag från gällande föreskrifter ej blifvit tillstyrkt.
Föremålet för 2o:de anmärkntn är afstyrkandet al bifall
till R. Sits begäran örn stadgande af en billig grund till betalningen
för den särdeles ojemnt tryckande tungan att med
proviant och fourage förse tågande trupp. R. Sits i ämnet
aflålna skrifvelse innehåller den begäran, att K. kungörelsen
den 27 Aug. 1816 måtte så ändras, att R. Stts deputerade
vid de årliga markegångstaxornas upprättande skulle i taxan
uppföra värdet, i rund summa, af så väl dagportionen, inheräknadt
brödet, som rationen för tågande trupper och
hästar, på det sätt, att i dagportionens värde skulle ingå ej
allenast hvad beståndsdelarna af portionen verkligen kosta ,
utan äfven kostnaden för vedåtgången , kärlens begagnande
m, m., samt alt det portions- och rations-värde, som sålunda
bestämdes, skulle vara oberoende af den, enl. K. kungörelsen
den 20 Sept. 1815 , Kammar-colhm tillkommande
gransknings- och pröfningsrätt af mai kegångslaxorna, i hvad
K. M:s och Kronans rätt rörer, samt följaktligen ej kunna
af Kammar-colhm jemkas och nedsättas. Huruvida en sådan
grund för betalningens bestämmande skulle i sin tillämpning
funnits billig, må hvar och en opartisk bedömma. Jag fann
den icke billig,, då fråga icke var om frivillig gästning, och
ansåg mig dessutom så mycket mindre böra tillstyrka bifall
till R. St:s begäran, som följden deraf, i anseende till den
betydliga förhöjningen i kostnaderna för tågande trupper,
skulle blifvit, att ej blott passevolance-fondens tillgångar, utan
isynnerhet anslaget för beväiingens exercis skulle funnits
otillräckliga för sina ändamål, och att således antingen andra,
härtill icke afsedda medel skulle användts eller ock
truppernes och beväiingens vapenöfningar inskränkas.
Uti 22:a punkten anmärkes tillstyrkandet af en för rotehållarne
betungande ändring i stadgandet om den för en infanteri-rekryt
vid antagandet tillåtna högsta ålder, att den
nemi. skulle nedsättas från 36 till 3o år. De uti bilagan anförda,
af Statsrådets ledamöter åberopade skäl för deras tillstyrkande
äro icke af Utsk. med ett enda ord vederlagda,
och torde icke kunna vederläggas. Svårligen lärer man ock
kunna föreställa sig, att rotehållare i allmänhet funnit anleda.
lill obelåtenhet med K. M:s beslut i detta amne.
Utsk. har i 25:te punkten framställt anmärka, dervid,
dels alt Konungens rådgifvare år 1838 tillstyrkt afslutandet
af en ny handelstractat ined Ryssland , på andra grunder ,
än R. St. år 1854 föreslagit; dels att, när, en längre tid efter
afslutandet, fråga å Ryska sidan blifvit väckt om en från
det förra förhållandet afvikande tolkning af en i den särskilda
tariffen förekommande punkt, Konungens rådgifvare
8o
Den i Juli f. tu.
synts icke hafva inför K. i\I. i Statsrådet gjort de skål gällande,
hvilka emot en sådan tolkning kunde anföras.
R. St:s den 17 Juni 18J4 aflåtna und. skrifvelse rör:de
tullafgifter ;i från Finland inkommande varor , innehåller
den begäran, att något särskildt undantag för detta land icke
vidare måtte aga rum; men denna begäran grundar sig tydligen
på den förutsättning, att, i anseende till förändrade
förhållanden , tillförseln af nödvändighetsartiklar för Rikets
hufvudstad icke skulle dädanefter förminskas genom borttagande
af de förut åt Finska handeln beviljade förmåner.
Om än det bör medgifvas, att, genom de inom landet
lättade vattencommunicationerna, äfven aflägsnare provinsers
alster införas till Stockholm, och att således behofvetaf Finska
producters införande är i någon mån minskadt, har jag
dock ej kunnat öfvertygas derom , att tillförseln af dessa
sednare producter kan umbäras. Prisen å victualievaror
hafva i landsorterna blifvit stegrade och i hufvudstaden oförminskade;
och detta förhållande, jemte den temmeligen allmänt
kända omständighet, att ladugårdsskötseln hittills icke
gjort särdeles betydliga framsteg, bevisa, att provinserna icke
ännu, åtminstone icke alla år, hafva af dylika vaior sådant
öfverskott, att hufvudstadens behof dermed kan fyllas. När
härtill kommer, att de åt införseln från Finland beviljade
förmåner motsvaras af fördelar för Sveriges utförsel till nämnda
land, borde jag icke tveka att tillstyrka afslutandet af
den sednaste liandelstractaten med Ryssland på de grunder,
som i bilagan till Utsk:s betänk, finnas upptagna, eller ett
successivt höjande af tullafgifterna, intilldess det allmänna
förhållandet, efter vissa års förlopp, blir gällande, äfven i
afseende på Finska handeln, då derigenom hufvudstaden
tryggades mot vådan af bristande tillförsel, utan att provinserna
skulle komma att sakna förmånlig afsättning för de
varor, de kunde hafva alt aflåta.
Hvad den sednare omständigheten beträffar, eller tolkningen
af en punkt i den särskilda tariffen , rörtde införsel
af Wasa- och Nylands-råg, finnes det lätteligen, att, då tractaten
icke uteslutande medgifver införselsrätten deraf åt Svenska
undersåtare och icke gör införseln beroende af särskildt
tillstånd, någon för Sveriges handel förmånligare tolkning,
än den, som tillstyrktes, icke kunde äga rum.
Anmärkn. är i 28:de punkten framställd derom, att ett
förut i annat hänseende anmärkt systeme af undantag, ej
mindre från allmänna författningar, än från ingångna öfverenskommelser,
äfven gjort sig gällande vid privat-rältliga
förhållanden emellan Kronan och enskilda personer, i det eu
enskild man erhållit uppskof med fastställd inbetalning å sin
skuld till Kronan, på det han icke, genom stränghet i utöfningen
af Kronans rätt, skulle tvingas till dylik stränghet
emot de af honom undsatta innebyggarne i en ort, der en
upp
-
Den i Juli f, ra.
81
uppbördsman icke, till undgående af nödvändigheten af utestående
resters indrifning, kunnat erhålla ett kort anstånd
med en liqvid.
Utskrs mening kan väl icke vara, att klandra både det
bifallna och det afslagna undantaget; ulan förmodar jag, alt
det förra ar egentliga föremålet för anmärkntn, och det sednare
omförmäldt endast för att gifva en svårare färg åt förhållandet.
Sedan en enskild person, sorn på vissa villkor åtagit sig
undsättningsåtgärder uti några af de norra länen , åtskilliga
gånger erhållit anstånd med liqviden till Kronan för uttagen
spanmål och uppburna lån, deltog jag i tillstyrkandet
att vissa förändrade albetalningsterminer skulle bestämmas.
Frågan var här 0111 en enskild mans skuld, till ett belopp af
något öfver 90,000 r:dr, som, åtminstone till en betydlig del,
skulle af en genom flera missvexter lidande orts innevånare
indrifvas, och säkerhet var gifven. Kronan förlorade intet och
äfventyrade intet genom uppskofvet, men den nödställda orten
vann lättnad. Med det af en uppbördsman sökta anståndet
var deremot förhållandet helt olika. Uppbördstiden
var längesedan förfluten. Konungens Bef:h:de hade, på grund
af författningarna, dömt uppbördsmannen att sjelf betala beloppet,
något öfver 6000 r:dr. Han hade icke ställt någon
säkerhet,’ och någon restransakning hade icke cohstäterat hans
uppgift derom, alt rester hos de skattskyldiga verkligen funnos.
Det hade, vid sådant förhållande, varit högst klandervärd!
och, i afseende pä praejudicatet, vådligt, att bevilja det
af uppbördsmannen sökta anståndet.
dita punkten anmärker, att Konungens rådgifvare tillstyrkt
en författning, vådlig för Svenska sjömäns moralitet och
välförvärfvade anseende, derigenom äfven menlig för handeln,
och som dessutom, genom det obestämda i dess ordalydelse,
kunde ådraga Svenska män ett lidande, som lagstiftaren
hvarken velat eller kunnat ålägga dem.
Denna anmärkt!, har afseende på K. Mts af Statsrådets
ledamöter tillstyrkta förordnande rör:de correctionisters förhyrande
till sjömän. Om man ihågkommer, att hvär'Öclien
för försvarslöshet å correct.inrättn. insätt person kän nät’söm
helst emottaga erbjuden årstjenst eller annät laga förkVär,
och således äfven af skeppare förhyras, finner man , att det
anmärkta förordnandet icke innehöll någonting nytt, utom
förkortandet af den vanliga proceduren och befrielsen för
skeppare från i allmänhet stadgadt ansvar för Uraktlåtenhet
alt till fäderneslandet återföra manskap, hörande tiU besättningén.
Någon större våda för Svenska sjömäns moralitet
och anseende kunde således af det ifråga var. stadgandet icke
uppkomma, än sora redan existerade både för dem och för
samhällsmedlemmar i allmänhet, genom det möjliga sammanträffandet
och umgänget med i tjenst uttagna correctionister.
9 11. 11
82
Bön i Juli f. ni.
Deremot ansåg man en fördel beredas det allmänna, om lill
sjömän passande och fallne försvarslöse personer kunde lättare
erhålla utväg till laga försvar, och alt således återvinna
friheten och blifva nyttiga medlemmar i samhället. Ett oriktigt
begrepp om qvalificationen af en correctionist, äfvensom
om författningens syftning, kunde väl väcka farhågor bos den
mindre upplysta, men borde icke föranleda en anmärkn. af
R. St:s Const.Utsk. emot Konungens rådgifvare. I förbigående
må nämnas, att, under den tid författningen var gällande,
icke en enda correctionist förhyrdes till sjöman.
Hvad angår den anmärkta obestämdheten i ordalydelsen
och det lidande, som deraf skulle kunna uppkomma,
förstår jag icke hvad dermed menas.
Anmärkntn i 32ta punkten har en särdeles märkvärdighet.
Konungens rådgifvare sägas hafva tillstyrkt att påtvinga
en stad högre afgifter af sjöfarten, än den sjelf önskat.
Utsk. angifvet*, såsom motiv för detta tillstyrkande, något
som icke lärer vara hemtadt ur Statsråds-ledamöternes yttrande,
nemi. att det skett för att skydda en annan stad i
besittningen af en handel , som läget anvisade den ifrågavar.;
och såsom resultat af den tillstyrkta åtgärden uppgifves, att
den bidragit att hämma den sednare stadens förkofran, och
att undanrycka hela Riket fördelar, som det med full rätt
påräknade af en med betydliga allmänna medel understödd
canal.
Före mitt inträde i Statsrådet hade K. M. förunnat staden
Söderköping rätt, att för de varor, som förtullades vid
Mems tullkammare, få uppbära tolag, till lika belopp som i
Norrköping utgjordes, och K. M. hade derefter, i anledn.
af Riksd.fullmtns för Söderköping anhållan, att staden måtte
anses berättigad att nedsätta tolagen under det af K. M.
bestämda belopp, förklarat, att förra resolutioner skulle tills
vidare lända till efterrättelse.
Sedermera förekommo till pröfning särskildta förslag till
taxor för våg- och stämpelpenningar m. fl. afgifter till stadens
cassa, uppgjorda dels af magistraten och dels af stadens
äldste; och K. M. beslöt, på mitt och öfrige närvar. Statsråds-ledamöters
tillstyrkande, att dessa afgifter skulle i Söderköping,
på samma sätt som förut var för Norrköping stadgadt,
tills vidare utgå under de titlar och till det belopp,
sorn af Commerce-colltm uti afgifvet utlåt, tillika blifvit
föreslaget.
Att afgifter af handel och sjöfart för två så närbelägna
städer, som de ifrågavar., bestämmas lika, torde finnas temmeligen
naturligt; äfvensom att sådana afgifter, af K. M.
fastställda, icke få af den ena eller andra staden efter godtycke
nedsättas. Att åter dessa afgifter, bestämda för Söderköping
till icke högre men lika belopp som för Norrköping,
skulle kunna utestänga den förra staden från en handel,
som läget åt densamma anvisade, är icke rätt futtligt.
Dea i Juli f, m.
83
Om Söderköping icke drager fördel' af sitt lage oell icke
vunnit någon särdeles förkofran, bor sådant säkerligen lillskrifvas
helt andra förhållanden, än de ifrågavar. afgifternas
större eller mindre belopp.
I afseende på hvad som i 38:de punkten blifvit anmärkt
iör:de dels reglering af Lifbevär:s-reg:tets stat, dels Presidentens
i Krigs-coll:m arfvode, torde jag icke behöfva här
afgifva någon förklaring, enär mitt deltagande i rådslagen
härom blifver föremål för Riksrättens pröfning, och R. o.
Ad. icke lärer vilja, genom något yttrande, gå denna pröfning
i förväg.
Utsk. har i 4°^e punkten anmärkt, att på 3:dje hufvudtiteln
ett systeme af anticipationer blifvit fullföljdt, sorn
svårligen kan anses förenligt med en god hushållning ; och
såsom exempel härpå uppgifvas tre K. M:s beslut, af hvilka
2tne blifvit af mig tillstyrkta. Det ena afser ersättning till
Krigs-collrm af 3:dje hufvudtitelns anslag för 1837 till
oförutsedda utgifter, för omkring 18,000 r:dr, som blifvit
utöfver anslaget utbetalda till skjuts- och tractamentskostnader
år 1835. Då anslaget till dessa kostnader, hvilka
icke kunna i förväg calpuleras, icke var tillräckligt,
måste särskild utväg till kostnadernas bestridande begagnas.
Krigs-coll:m hade tillgångar att förskjuta. Dessa användes
och förskotten ersattes af medel, som dertill kunde disponeras.
Då åtgärden varén följd af nödvändighet, bör tillstyrkandet
deraf ej kunna klandras.
Det andra beslutet, af den 12 Oct. 1839, innefattar befallning
till Krigs-coll:m, att af under händer hafvande medel
förskjuta i5,ooo r:dr för innevar. års byggnadsarbete å
Carlsborgs fästning. Äfven här torde nödvändigheten få tjena
till förklaring af åtgärden. Vid Carlsborg underhållas
omkring 4°° pionnierer, hvilkas enda sysselsättning är arbete
vid fäslningsbyggnaden. R. St. hade icke anslagit medel härtill
för längre tid, än till 183g års slut. Om icke förberedande
åtgärder för arbetets fortsättande under innevar. ar
hade i lid blifvit vidtagna, hade intet arbete kunnat äga
rum och följaktligen pionniererne saknat sysselsättning. Derigenom
hade Rikets sannskyldiga nytta kunnat anses åsidosatt,
men icke genom användande för delta ändamål af ett
förskott, som icke medfört någon olägenhet.
42:dra punkten anmärker, att Konungens rådgifvare tillstyrkt,
att till vidsträcktare fästningsarbeten måtte användas
den för Rikets försvar bestämda andel af lilla creditivet,
ehuru detta creditiv, såsom ärnnadt för oförutsedda behof,
icke kan vara bestämdt för sådana företag, hvilka måste vara
frukter af en länge genomtänkt, bestämd plan.
Efter i Statsrådet erhållen kunskap derom, alt Waxholms
fästning befanns i det förfallna skick, alt densamma,
icke i någon mån kunde uppfylla dess ändamål, att försvara,
inloppet tili hufvudstadeu och såmedelst betrygga densamma
84
Den i Juli f. in
-
för ett fiendtligt anfall; och sedan plan till fästningens iståndsättande
blifvit uppgjord och framlagd, tillstyrkte jag användandet
för detta ändamål af den till Rikets försvar bestämda
andel af lilla creditivet. Jag hade icke förutsett det anmälda
behofvet, och sådant torde ej böra läggas mig till
last. Jag ansåg också ingenting angelägnare, än att få detta
behof så skyndsamt som möjligt afhjelpt, och jag tvekade
icke att tillstyrka användandet af den enda tillgång, som
fanns, och som icke var för något annat ändamål erforderlig.
Jag vill icke tro alt jag skall anses hafva derigenom
åsidosatt Rikets sannskyldiga nytta, om än creditivets användande
för detta ändamål icke varit af R. St. afsedt.
Det har i 4-^-dje punkten blifvit anmärkt, att, å öfverskotten
af Sveriges bidrag till handels- och sjöfarts-fonden,
dispositioner blifvit gjorda, utan att, på sätt R. St. begärt,
Commerce-colltm samt Handels-societeterna i de större stapelstäderna
blifvit hörda. Sådana dispositioner hafva blifvit
af mig tillstyrkta, den 16 Nov. i838 och den 5 Oct. i83g,
den förra gången till ett belopp af 2,5oo r:dr. Hamb. b:co,
såsom tractamente under ett år åt en i Södra Amerika bosatt
Svensk man, som anbefalldes att företaga en resa till
Venezuela och derifrån meddela underrättelser om der var.
commerciella och politiska förhållanden, samt jemväl att söka
enahanda upplysningar i afseende på andra uppgifna stater;
och den sednare gången till ett lika belopp för samma
ändamål, dock med föreskrift, att arfvodet skulle under ett
års tid qvartaliter utbetalas, såvida icke general-consulsbeställningen
i Caraccas blefve före årets utgång tillsatt, då
arfvodet genast skulle upphöra.
Då K. M. förut hade förklarat, att det af R. St. begärda
Commerce-collegii och Handels-societeternas hörande
skulle äga rum, der K. M. pröfvade nödigt att deras yttrande
inhemta; och jag fann mig, utan sådant yttrande, kunna
bedomina, att det skulle vara af vigt för Svenska handeln,
alt de åsyftade upplysningarna vunnes, helst inga liandelsrelationer
mellan Sverige och de uppgifna orterna förut existerat:
ansåg jag mig icke åsidosätta Rikets sannskyldiga
nytta, då jag tillstyrkte K. M:s beslut i ämnet.
Bland de i 47;de punkten anmärkta beslut i afseende
på Trollhätte-canaleos utvidgning, förekommer blott ett,
hvartill jag med mitt tillstyrkande bidragit, nemi. det. hvarigenom
K. M. samtyckte , att , då omständigheterna så fordrade,
den gamla Trollhälte-canalen finge, för ombyggnadsarbetets
fortgång, från och med år i83g hållas slängd , från
d. i Nov. det ena till d. 3o April det andra året , hvarom
kungörelse för hvarje år borde af directionen för det nya
canal-bolaget utfärdas.
Enär en betydlig del af Trollhälte-canalen går genom
berg, der utvidgningen måste ske genom sprängning, hvilken
icke kan verkställas under det caualen för skeppsfarten hål
-
Den i Juli f. m.
85
les öppen, måste ermålen , om ändamålet skulle vinnas , någon
tid hållas stängd; och för arbetets fullbordande inom
elen bestämda tiden af 7 år, var det nödvändigt, att arbetet
oafbrutet fortsattes. Således borde den tid, då slussbyggnad
icke kunde verkställas, användas till bergsprängning. Att
slussbyggnadsarbetet icke kunde med arbetscommenderingen
börja förrän den 1 Maj, eller fortsättas längre än till d. 1
Nov. , borde väl i allmänhet antagas, äfvensom att segelfarten
under den öfriga tiden skulle i anseende till vintern upphöra.
Att annat förhållande något år kunde inträffa, förutsägs
väl; men för bolaget, som skulle öfvertaga arbetet, var
det nödvändigt att i förväg veta hvilken tid, som finge till det
ena eller andra arbetet användas. Om , genom ifråga var.
beslut, det inträffat, att binder af den medgifna stängningen
uppstått för segelfarten , då den annars kunnat fortsättas,
torde sådant böra anses af ringa vigt, i jemförelse mot den
större fördel för trafiken, som genom arbetets hastigare fullbordan
vinnes, och i allt fall må förhållandet i denna del
icke rättfärdiga det omdöme, att Konungens rådgifvare vid
detta nationalföretags behandling icke iakttagit den omhugsan,
som dess vigt förtjent.
Anmärkntn i 49:^e punkten afser rådslagen i fråga om
de betydliga utgifter, hvilka de år 1838 i hufvudstaden vidtagna
militäriska anstalter förorsakat, dervid Konungens rådgifvare
dels tillstyrkt, dels icke bestämdt afstyrkt dessa utgifter,
utan att ens begära någon upplysning om dessa anstalters
anledning; samt, då Konungen slutligen uppgaf denna
anledn. vara de i hufvudstaden förefallna oordningar, genom
deras tystnad erkänt riktigheten af H. M:s tanke om
dessa oordningars farliga beskaffenhet, ehuru de vid intet
föregtde tillfälle ansett sin pligt fordra någon framställning
om nödvändigheten af och medlen till landets räddning utur
denna ställning.
Jag förbigår den sednare delen af anmärkn:n. Utsk.
har alltför litet utredt det förmenta sammanhanget emellan
landels ställning och de fridstörande uppträdena i hufvudstaden
, för att jag skulle våga inlåta mig i någon förklaring
rörtde denna del af anmärkntn. Jag vill blott fästa uppmärksamheten
derpå, att det icke tillhör Statsrådet att pröfva
Konungens i commandoväg fattade och i verket satta beslut,
och att således Statsrådets tystnad icke får tydas som
hvarken gillande eller ogillande af Konungens tankar.
I afseende åter på utgifterna, så finnes jag hafva, vid
särskildta tillfällen, tillstyrkt besluten om anvisande af medel
till betäckande af kostnaderna för truppernas underhåll
m. m. Såsom frånvar., då oordningarna egentligen kunde
anses hafva tagit sin början, kunde jag icke bedömma förhållandet
då ; men de fortforo efter min återkomst till hufvudsladen,
och ehuru de för mitt omdöme icke syntes vara
af ueu betänkligaste art, ansåg jag dock lugnets upprätthål
-
86
Den i Juli f. ni.
lande i liufvudstaden vara af större vigt, än att det borde,
för besparing af en icke särdeles betydlig utgift, i vidsträcktare
mån än sorn redan ägt runi, äfventyras. Jag kunde icke
åtaga mig ansvaret för någon uraktlåtenhet i detta hänseende,
då jag icke kunde ansvara derför, att det redan ådagalagda
föraktet för lag och ordning skulle, genom närvaron
af blott den vanliga garnisonen och den alltför ringa polispersonalen,
hindras att öfvergå lill ännu vådligare utbrott
af öfverdåd och våldsamhet.
Uti 5i:sta punkten anmärkes bland annat det jemväl af
mig tillstyrkta beslutet, att utgifvandet af den officiella tidningen
icke borde, vid det ingångna contractels slut, till
Svenska Academien återlemnas, utan att det skulle åt Hofcancellers-embetet
uppdragas, att med vederbör, betinga de
blifvande villkoren och, förrän uppsägningstiden inträffade,
inkomma med fullständigt förslag i ämnet. Äfven för den,
som icke med nöje läser Statstidningen, skall det blifva svårt
att i detta tillstyrkande finna något åsidosättande af Räkets
sannskyldiga nytta.
Anmärkntn i 52ta punkten synes afse ett klander af rådgifvarnes
uraktlåtenhet att ingå uti och närmare utveckla
ett af K. M. sjelf framstäldt förslag om den K. theaterns
förvandling till en national-tlieater, ehuru theaterns skuld,
vid medlet af år 1837, oberäknadt 10,000 r:dr, som i834 af
Staten försträcktes, öfversteg gi,ooo r:dr, och att rådgifvarne
i stället tillstyrkt theaterns bibehållande i dess dåvar.
skick, hvarigenom Staten skall blifvit inledd i högst betydliga
utgifter för en inrättning, som bör bära sig sjelf, och
kan det så snart den måste.
Jag får bekänna, dels att jag först vid genomläsningen
af förevar, betänk, erfarit, att K. M. täckts framställa i
Statsrådet ett förslag i ett ämne, der H. M. hade rätt att
besluta, dels att jag icke rätt fattar skilnaden emellan en
kunglig och en national-theater i Sverige; men jag har icke
deltagit i något utlåt, om K. M:s förslag eller om theaterns
bibehållande i dess förra skick. Jag har endast vid åtskilliga
tillfällen deltagit i tillstyrkanden , att , medelst anslag af
extra-utgiftsmedlen, reglera K. theaterns skulder; och som
denna åtgärd blir föremål för Riksrättens pröfning, afhåller
jag mig för närvar, från allt yttrande härom.
Utsk. anmäler i öytde punkten, att Utsk. funnit sig böra
under tilltal inför Riksrätt ställa dem bland Konungens
rådgifvare, hvilka , i kraft af deras embete , måst äga kunskap
om cabinetts-cassans den 7 Nov. 182.6 inledda borgensförbindelse,
för uraktlåtenhet, att, vid beslutens fattande om
K. M:s till R. St. eller deras StatsUtsk. vid sist hållna och
innevar. riksdag afgifvande nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof, erinra derom, alt, enl. Reg.Frns 58 §, i
samma propos. äfven böra uppgifvas statsverkets skulder;
hvarjemte Utsk, emot öfriga rådgifvare anmärker, att flera
Den i Juli f. tu.
87
anledntr bott väcka deras uppmärksamhet på sannolikheten
af en sådan skuldsättning och förmå dem, att, vid
nämnda tillfällen, antingen till prot anmäla hvad de möjligen
haft sig bekant, eller åtminstone affordra dem bland
Statsrådets ledamöter, hvilka ägde kännedom om förhållandet,
en fullständig och tillförlitlig uppgift derom.
Denna nnmärkn. är i sanning anmärkningsvärd. Utsk.
uppgifver icke hvilka de anledntr varit, som bort väcka
rådgifvarnes uppmärksamhet på sannolikheten af cabinettscassans
skuldsättning; och jag har hvarken haft kännedom
om denna skuldsättning eller någon anledn. att misstänka
den, enär cabinetts-cassans utgifter, under en längre tid,
icke blifvit ökade, och de af extra-utgiftsmedlen till nämnda
cassa lemnade bidrag icke öfverstigit hvad som, långt
före mitt inträde i Statsrådet, för samma föremål varit använda
Jag har således ingenting kunnat till prot. anmäla
om denna för mig okända och ännu alldeles outredda skuldsättning,
och jag har af grundlagens föreskrifter icke kunnat
hemta någon anledn. för en Statsråds-ledamot att affordra
Utrikes Statsministern en upplysning om cabinetts-cassans
tillstånd, eller någon skyldighet för honom att en sådan i
Statsrådet meddela, enär cabinetts-cassans förvaltning icke
beror af K. M:s beslut i Statsrådet.
I den 58:de punkten anmärkes, att Konungens rådgifvare
fortfarit att gifva H. M. råd, ehuru deras råd hos H.
M. njutit så litet förtroende, att H. M. till ett högt embete
och deltagande i en del af de inför H. M. hållna rådslag
förordnat en man, som rudgifvarne, af särskildta uppgifna
skäl, ansett dertill icke tjenlig.
Denna anmärkn. synes åsyfta, att Konungens rådgifvare,
då K. M. fattade ett emot deras mening stridande beslut,
bort nedlägga deras embeten. Då likväl Reg.Frn i 9 §:n
inskränker Statsrådens pligt till att yttra och förklara sina
meningar, samt att, der Konungens beslut vore uppenbarligen
stridande emot Reg.Fm eller Rikets allmänna lag, deremot
göra kraftiga föreställningar, men icke på något ställe
omförmäler embetets nedläggande såsom pligt för någon annan,
än den föredragande, då han finnér sig böra vägra
contrasignation; skulle en sådan åtgärd af en blott rådgifvande
ledamot af Statsrådet icke stå tillsammans med en
riktig uppfattning af vår grundlags anda.
Uti 5g:de punkten anmärkes, att, sedan Konungens rådgifvare
afstyrkt bifall till ett framstäldt förslag, att till lugnets
tryggande i hufvudstaden, återköpa några från Kronans
förråd åt enskild man sålda gevär, de stillatigande afbört K.
M:s i ämnet tillkännagifna särskildta förordnande, och icke,
på sätt g §:n Reg.Ftn föreskrifver, uttryckligen förklarat sin
mening, och ännu mindre fästat K. M:s uppmärksamhet på
de af Utsk. antydda följderna af det fhtlade beslutet. Utsk.
medgifver dock, att rådgifvarnes afstyrkande yttrande vörtde
88
Den i J u 1 i f. m.
<let förstnämnda förslaget kunde anses såsom ett bevis, att
de icke delat K. M:s tanke om de af K. M. beslutade föreskrifters
nödvändighet.
Jag förmodar, att Coust.Utsk:s ledamöter af egen erfarenhet
veta, att, der prot. vid en öfverläggning föres, detsamma
icke fullständigt upptager hvarje yttrande, som fälles;
och Utsk., som i dess betänk, förutsatt hvarjehanda,
som protocollerna ieke innehålla, skulle väl oek här kunnat
förutsätta, att K. M:s beslut icke tillkom utan en föregtde
discussion, ehuru rådgifvarne, som redan förklarat deras
mening i afseende på den egentliga frågan, och funno K.
M:s beslut icke uppenbarligen strida emot Reg.Fm eller Rikets
allmänna lag, trodde sig här kunna iakttaga den grannlagenhet,
att icke i prot. införa en mening, som skulle innefattat
ett ogillande af K. M:s tillkännagifna tanke och
beslut.
Utsk. anmärker i 6o:de punkten, att i flera frågor rådgifvarnes
föreställningar hafva saknat den bestämdhet och
det eftertryck, som folket har rätt att vänta af de män,
hvilka åtagit sig ett så ansvarsfullt kall. De exempel, sorn
i afseende på mitt förhållande i detta afseende förekomma,
äro : 1:0 K. M. beslöt inrättandet af en extra-reseinspectorstjenst
vid Tullverket, sedan jag sådant afstyrkt. Generaltullstyrelsen
anmälde, i följd häraf, en person till emottagande
af denna tjenst, och Konungens rådgifvare förklarade
sig ingenting hafva att erinra emot denna person, hvilken
också af Konungen utnämndes; 2:0 En embetsman vid postverket
begärde, sedan en åtnjuten sportelinkomst upphört,
en årlig, deremot svarande ersättning af postmedlen. Rådgifvarne
afstyrkte bifall, som likväl af K. M. lemnades. 3:o
K. M. beslöt, emot rådgifvarnes afstyrkande, en förändrad
disposition af en i project-staten för 4;de liufvudtiteln uppförd
summa. 4:° Ett canalbolag hade anhållit om fortfarande
bidrag af statsmedlen til! räntans godtgörande för ett
åt en dess större verkstad af Landtbruks-academien meddeladt
lån. Rådgifvarne afstyrkte, men K. M. biföll.
Att rådgifvarnes afstyrkande i de tre sednare frågorna
saknat bestämdhet, kan icke med fog sägas. Ett nej, ehuru
kort, är bestämdt; och grundlagen föreskrifver icke, att
rådgifvarnes meningar skola framställas med något särskildt
eftertryck, och vill icke, att de skola antaga form af föreställningar,
utom när öfverträdelse af grundlag eller allmän
Jag är i fråga. Ilvad det första af de anförda målen angår,
kunde icke något annat yttrande komma i fråga, än om
personen; och i sådant fall nödgas man ofta inskränka sitt
omdöme dertill, att man icke har något att erinra mot
den, man icke noga känner, och om hvilken man åtminstone
icke känner något klundervärdt. Sådant var här förhållandet.
Jag
Den i Juli f. m.
Jag har tili sökt utreda förhållandet i afseende på de
punkter, der Utskis anmärkn:r kunnat anses röra mig, såsom
i de omförmälda ärendenas behandling deltagande;
och om R. o. Ad. behagat åt det anförda lemna någon uppmärksamhet,
torde det finnas, att en stor del af de anmärkta
åtgärderna hvarken angått allmänna mått och steg, eller
varit af den vigt, att deras afgörande kunnat hafva något
inflytande på landets väl, samt att i allmänhet det utredda
förhållandet icke vittnar om sådant åsidosättande af Rikets
sannskyldiga nytta eller om sådan oskicklighet i rådslagen,
som Utsk. velat med dess, under åberopande af ag §:n
Riksd.Ordn. och 107 §:n Reg.F:n, framställda anmärkntr
antyda. Misstag kunna äga rum; felaktiga åsigter kunna
göra sig gällande för öfvertygelse!), och beslut kunna medföra
följder, dem man ieke förutsett; men sådant förtjenar
icke att stämplas såsom bristande nit för fosterlandets väl,
eller såsom oförmåga att bedömma hvad detta kräfver; aldraminst
då fråga är om rådgifvare, som haft förpligtelsen
att yttra sig öfver alla förekommande regerings-ärenden,
ehuru dessa till mängd och föremål Uro alltför måogfalldiga,
för att någon skulle finnas, som ägde den fullständiga
insigt i detaljen af alla lagstiftningens och administrationens
grenar, att hans omdöme i hvarje ämne skulle vara ofelbart.
Jag emotser af R. o. Ad. ett rättvist omdöme, och är
trygg i medvetandet, att mitt fäderneslands bästa varit föremålet
för mina bemödanden, att jag icke saknat förmåga
att dertill medverka, och att jag samvetsgrannt iakttagit
grundlagarnes föreskrifter, utan tydning efter enskilda åsigter.
Då många ledamöter ännu anmält sig att i detta ämne
få ordet, och tiden var långt framliden, beslöt R. o. Ad.,
att till eftermiddagen uppskjuta fortsättningen af delta måls
pröfning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 4 e> m*
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
9
12
9°
Den i Juli c. in.
Onsdagen den i Juli i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. i prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den 20 sistl. Juni e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Nordenfalk
anmält sig om några dagar vara nödsakad att för någon
så lång tid, att ledighet från Utsk. icke finge honom
derunder beviljas, afresa från riksdagen, hvarföre han afsagt
sig sin befattning såsom ledamot i BancoUtsk.; hemställande
Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla hans
tillika gjorda anhållan att det oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf äfven, att Hr von
Qvanten, Carl, afsagt sig det rum i StatsUtsk., hvartill han
blifvit vald under den åt en ledamot lemnade ledighet; och
anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer att vid det blifvande
sammanträdet utse en ledamot i StatsUtsk., för att inträda
under beviljad ledighet, samt en ledamot i BancoUtskottet.
Fortsattes den på f. m. började pröfningen af Const.-  Utskts den 10 och 17 sistl. Juni på bordet lagda meni. N:o
i3, angtde anmärkn.T, gjorda under granskningen af Statsrådets
prot., samt af samma Utsk:s den 20 sistl. Juni på
hordet lagda mern. N:o 17, med rättelse i Utsk:s mern. N:o
i3, bilagan.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Const.Utsk.
anmärker, att brefföring blifvit ångbåtar och diligencer förment.
Regeringars postanslalter äro omöjliga utan sådana
förbud, och skulle uppenbarligen icke bära sig. Conseqvent
vore då, att K. Postverket hos oss indroges. Men utan ifrågavar.
förbud skulle icke heller enskilda brefpost-entreprenader
kunna bära sig. I alla civilicerade länder har längesedan
blifvit insedt, att örn brefposten icke är och förblifver
ett lagligt monopolium af exclusivaste beskaffenhet, kan allmänheten
icke äga den så maktpåliggande säkerheten, så
väl för sjelfva brefven, som för correspondancens regelmessiga,
skyndsamma och i alla afseende behöriga förskaffande;
och i de friaste länder blifva t. o. m. enskilde resande
visiterade och pliktfällde, om de beträdas med brefföring.
De af Const.Utsk. anmärkta förbuden äro oundgängliga och
således högst behöriga.
Const.Utsk. anmärker Regeringens beslut rör:de nya
Den i Juli c. m.
9i
Trollhälte-canal. Alltsedan 1833 har jag begagnat hvarje
tillfälle att å högre ort förorda detta företag; och jag tror
att, jemte min aflidne sä fosterländskt sinnade vän, Gr. Axel
Rosen, har jag, 1834 vid riksdagen, väsendtligen bidragit
till beredandet af det beslut, hvarmedelst åt Regeringen
öfverlemnades att för ändamålet anlita handels- och sjöfartsfonden.
Deraf anser jag mig förpliglad till ämnets utveckling
och till ärendets försvar; ty det är icke min art
att inför offentligheten lemna i sticket hvad jag i enskild
väg befordrat.
Länge hafva vi besjungit de båda håfvens förening, medelst
Sveriges ’’blåa band”. Med många artiklar derom har
jag sjelf rosat oss i utländska blad. Men, vi hafva anliciperat.
Tvänne haf kunna icke sägas förenade genom en
canal, på hvilken trafikeras medelst omlastning. En sådan
canal är endast en mer eller mindre intressant inrikes
communication. Nu först bl ifver ifrågavar. canal-linie
hvad den länge hetat; och dermed hildas Riket ett obestridligt
och obestridt politiskt, militäriskt och commercielt
gagn, — nu nemi. när skeppslaster snart, utan rubbning, blifva
flyttade ur det ena hafvet i det andra, och en stor
transito genom Sverige öppnad; — och likväl möttes
delta företag med ovilja, som före denna riksdag uttalade
sig. Jag sade före riksdagen; ty inom detta rum har jag
om saken icke hört annat än uttryck af upplyst gillande.
Endast medlen och formen äro i fråga.
De klandrade anmärkntr, hvilka, dels inom Stånden,
dels genom pressen sports, äro:
1:0 Canal-linien emellan Nordsjön och Östersjön
förvaltas icke af en och samma di reel ion.
Skäl för denna förening hafva aldrig blifvit uppgifna; och
jag anser, att inga finnas. Enär båda canalerna lyda under
en Regering, finnes hos denna all nödig concentration och
all önsklig enhet i ledningen af denna canalisationens ärenden.
2:0 Gamla Trollhätte-canal b i be hålles icke.
Dertill finnes ett skäl så peremtoriskt, att flera icke skulle
behöfvas. En del af gamla canalen och af dess betydligaste
slussar, (såsom exempelvis vid Brinkebergs slussar) blifva
nemi. af den nya dränkta. Men dertill kommer, att enär
trafiken på nya canalen blifver ojemförligen fördelaktigare,
och Svenska industrien måste tilltros den måttliga grad af
verksamhet, att hela den på canal-linien trafikerande flottan,
inom kortaste behöfliga tid, ombygges efter de större dimensioner
Götha canal äger ocH nya Trollhätte canal erhåller,
blifver den gamla ofarbar för dessa nya skepp och obehöflig
för trafiken. — Likväl, och enär denna sistnämnda
farled, under vissa möjligen inträffande exceptionella förhållanden,
kan såsom surrogat blifva nyttig, har nya bolaget,
ehuru dertill ingalunda förpligtadt, utföst sig alt underhålla
denna sin egendom. I hvad denna och flera anmärkta för
-
9*
Den i Juli e. m.
hållanden i öfrigt angår, hänvisar jag den noggrannare forskningen
till nya bolagets underd. inemor., hvilket finnes in
ertenso aftryckt i hihanget till AftonLdadet för den 14
Mars 183g.
3:o De namnkunniga accepterna; denna så högst
obetydliga omständighet, hvilken väckt ett så sällsamt uppseende!
— Det är ju blott under en enda synpunkt, den
af säkerheten för Statens medel, frågan om dessa accepter
kunnat äga någon financiel vigtighet. Men Statens medel
voro ju, genom eontractet med bolaget, som försäkrat detta
om uppbärandet å handels- och sjöfar ts-fondeu af de anslagna
summor, redan så fullkomligen engagerade som statsmedel
möjligen kunna någonsin blifva, och blefvo det således
icke i ringaste mån derutöfver, genom de, medelst K. brefvet
af 2 Februari 1838, för 7 år anbefallda aeceptationer, och
hade lika litet blifvit det, om dessa, enligt första uppränningen,
på en gång för alla 25 åren blifvit beviljade. Lika
litet som ett handelshus blifver ytterligare förbundet genom
sin casseurs aeceptationer, lika litet ökas Statens förbindelse,
derigenom att Regeringens dispositioner accepteras af dess
tjenare; af ett embetsverk, som icke existerar längre än
Konungen vill, och som redan icke fanns, om H. M. funnit
för godt att, på sätt R. St. föreslagit, till Commerce-colUtn
öfverlemna styrelsen af handels- och sjöfarts-fonden. Men
— ”om bolaget icke uppfyller sina förbindelser i anseende
”till canal-arbetets fortgång och beskaffenhet?” — Då rapporteras
sådant af de inspections-officerare, hvilka styrelsen
öfver hamnbyggnader årligen utsänder; och de lemnade accepterna
honoreras icke; ty de åberopa K. brefvet, som
åberopar eontractet, hvilkels brytande på bolagets sida löser
Kronan ifrån sina förbindelser. Ett af två således, bolaget
uppfyller sina förbindelser, och då har Staten för sina
penningar den canal Staten beställt, och sådan den beställts;
eller uppfyller bolaget icke sina förbindelser, och då är Staten
de sina qvitt och behåller sina penningar. ”Men, säkerheten
då för redan honorerade accepter?” Denna finnes
contractsenligt och öfverflödigt i gamla canalen, hvars adier,
inköpta af nya bolaget för circa 42o,ooo rtdr b:co, ligga
deponerade i Stats-cont.; i denna gamla canals årliga afkastning
af circa 75,000 r:dr b:co netto; och, och till ytterligare
öfverflöd, i nya bolagets arbeten, jord, byggnader och
inventarier. ”Men, enar detta accepterande är så likgilligt
"för Staten, huru kunde det vara för bolaget så v ig t ig t ?”
Jo, genom sin egenskap alt göra obligationerna transportabla
ifrån man till man, och såmedelst begärligare. Accepten
gifver visshet alt medlen icke blifva till obehörig man
disponerade; och många af oss, mine herrar! minnas ju hurusom,
i vår ungdom, de hjelpsamma af båda trosbekännelserna
förbehöllo sig reg:ts-qvartermästarens accept, utan
att vi funno oss deraf sårade.
Den i Juli e. m.
93
Men ofvannämnda för 7 år, och således för en tid längre
än den sora återstod till riksdag, iemnade accepter äro
äfven såsom grundlagsvidriga anmärkta. Att Ständer, icke
annorlunda än grundlagen uttryckligen föreskrifvit, bindas
af äldre riksd.beslut , är en grundsats, som hör lill sjelfva
väsendet af det representativa statsskicket, som annars icke
vore sannt representativt. Men det finnes något , som begränsar
bruket af all rättighet. Det är sunda förnuftet, som
utvisar hvad gagneligt är, och rättskänslan, som, i fråga om
tredje mans rätt, säger hvad billigt är. Obestridligen äro
alla utländska parlament af ofvannämnda grundsats, och i
hvarje session constitutionelt berättigade att afslå medel till
betjenande af räntan för statsskulden; och likväl sofva dennes
obligationers innehafvare fullkomligen tryggt; och ändå
ila capitalislerne fram med sina anbud, när nya lånebehof
förkunnas. Större publika företag äro icke möjliga, medelst
anslag blott till Representationens nästa sammankomst. —
När i Frankrike beslöts den canalisation, som nu så yppigt
gagnar det landet, föreslogs icke Hamrarne, och icke hade de
samtyckt, att med de erforderliga många hundra millionerna
belasta det samtida slägtet. Det ansågs, att på kommande
släglen borde fördelas kostnaden för arbeten, af hvilka gagnet
skulle från tid till tid jemväl blifva deras. Hamrarne
anslogo fördenskull de årliga bidrag, som höfdes till ränta å
och amortering af de capitaler, hvilkas upplånande canalisationen
erfordrade; och de capitalister, som då framstego, oroas
sannerligen icke af ringaste fruktan att kommande kamrar
skola begagna sin, dock constitutionelt obestridda, rättighet
att inhibera dessa anslag. Endast så kan arbetas med capitaler,
d. v. s. fort, väl och för bästa köp. Endast sä komma
vi ifrån vår äldre, förderfliga metod att arbeta med det
årliga anslaget. Må jag såsom exempel anföra garnisonssjukhusbyggnaden.
Ständer hade anslagit 16,000 r:dr b:co
årligen. När denna summa var åtgången, upphörde arbetet
föi- året, ofta ännu under bästa arbetstiden; de begynta murarna
påkostades en årlig betäckning, som illa bekyddade
dem emot elementerna; och så fortfor man i 17 år! Huru
ojemförligen fördelaktigare det varit alt upplåna 35o,ooo
r:dr, hvarå ränta och amortissement bestridts af anslaget,
derom kan en hvar öfvertyga sig genom uppställande af
enklaste conto fin to och upptagande i räkningen af den
ränta, som den färdiga byggnaden i3 ä i4 år tidigare afkastat,
och som hvarje publikt arbete bör i penningar eller
natura representera; eller var företaget oklokt, och hade icke
dertill en enda skilling bort voteras. — 1 Minerva för d.
3 April i838 har jag nedlagt en utförligare utveckling af
fördelarna vid detta arbetssätt. Väl oss, om Götha-canalarbetet
företagits enl. detta systeme. Canalen hade blifvit
bättre gjord, och vårt statsverk och äfven actionärerne mått
olika väl dervid. Och hvad högre risk bildas väl för stats
-
9i
Dea i Julie. ui.
verket genom sådant förfarande? Är det tänkbart, att, begagnande
principen , en riksdag hade beslutat att lemna
Götha-canal halfgräfd och garnisons-sjukhuset halfbygdt?
Och — om icke — i hvad mån hade väl statsverket blifvit
tyngre anlitadt, om i dessa fall förfarits såsom i det närvar,
skett, för att försätta bolaget i tillfälle att arbeta med capitaler.
Det vissa är, att enl. gamla systemet, nemi. årligt
arbete för årligt anslag, hade nya Trollhätte-canal förblifvit
så väl af Staten som af bolag obyggd. För öfrigt hafva
Ständer ofta beviljat och Stats-cont. accepterat för tider,
längre än till nästa riksdag; och om jag ej irrar, har sednast
så skett för Helsingborgs och Halmstads hamnbyggnader,
och för Seffle canal, m. 11. dylika företag; och för mig
är uppenbart, att statsverket ingen skada någonsin ljuta kan
af detta, med nyss beskrifna försigtighet använda, acceptations-systeme,
hvilket tvertom högst rationelt och sakenligt
befordrar Ständers afsigter med beviljande af perenna anslag
till likartade allmännyttiga företag.
4:o Regeringens brådska att con trall era i838,
när endast 2: ne år be hofde väntas, för att göra
det med Ständers sanction. Men då hade arbetet först
1842, eller tidigast 1841, kunnat begynnas. Men är ett onödigt
uppskof af 3:ne år ingenting i fråga om förelag af denna
beskaffenhet? Men blifver nu affären icke för Staten
jemnt så mycket bättre, som vinsten för landet af dessa nu
begagnade, annars försummade, 3:ne eller 4 åren? Är detta
icke än sannare i mån af det så billiga, och just nu så häftigt
och bittert sig uttalande missnöjet öfver missbruken vid
uppbärandet af Sundska tullen, hvilken, när nya Trollhätte
canal hunnit blifva farbar, skall så betydligen mindre betunga
vår sjöfart? Ty innan canalen blir färdig, hafva Engelsmän
och Amerikanare redan byggt skepp enkom för denna
trafik.
5:o Det colossala anslag, som bolaget beviljats.
Regeringen, heter det, hade kunnat fördelaktigare för
statsverket tillvägagå; derom vet jag blott, att Statens omedelbara
bedrifvande af slika företag icke såsom fördelaktigt
vitsordas af erfarenheten; att intet annat bolag anmälte sig
under de 3:ne år, som ärendet visstes vara å bane; och att
den offentligen anställda subscriptionen alstrade anteckning
för blott 70,000 r:dr. ”Medgöriigare bolag bade anmält sig,”
heter det, "om bekant varit, att så förmånliga villkor kunde
”erhållas; men sedan Ständer vägrat ett lån af blott 1 roil”lion,
kunde icke förmodas att 1^ million skulle beviljas.’’
Härvid anmärker jag, att dessa r,5oo,ooo r:dr, utgående med
60,000 r:dr årligen, motsvara icke 800,000 rtdr på ett bräde;
ett förhållande lätt alt uträkna, och för öfrigt af financemän
nogsamt kändt, samt att de genom K. kungörelsen af
d. g Dec. 1836, vid då öppnad allmän subscription , utlofvade
5o,ooo rtdr årligen, till dess en upplåning af 1 million
Den i Juli e. m.
r:dr blifvit betäckt, hade, enl. gjord uträkning, kommit alt
fortfara i mer än 3o år, och att således anslaget, på det
liela, skulle hafva öfverstigit den nu anmärkta summan af
i,5oo,ooo r:dr b:co.
6:0 De betydliga fördelar, som bojaget blifver
skördande af detta företag. Dervid skulle jag
ieke finna att utropa annat än: ”så mycket bättre!” Icke
derföre att jag äger actier; och jag vet, att ingen inom Ståndet
härleder det försvar, jag nu förer, ifrån en sådan omständighet.
Men det bör ju vara allom ganska fägnesamt
att ändtligen en gång ett större fosterländskt företag utfaller
fördelaktigt för dem , som det i första handen bedrifvit.
Eller vore det så särdeles tillfredsställande, om det gick nya
Trollhälte-canal-bolag, som det gått Götha-canal och Motala
verkstad och Höganäs, och flera fosterländska företag? Är
det då så glädjande, att i Sverige uppbofsmännen alltid blifva
ruinerade och finnas hafva arbetat endast för att rikta
de speculanter, som i 5:te eller 6:te hand komma och skörda,
utan annan förtjenst än de penningar, med hvilka de
vetat vänta tills anläggningen kunde inropas till /jtde- eller
5:tedelen af derå påkostade capitaler? Ingår då icke i våra
affär-åsigter den annorstädes så allmänt antagna sats, att i
man af Inpen risk, växer rättigheten tillfördel? Och har bolaget
då icke lupit, löper det icke ännu en verklig risk?
Bygger det då icke ytterst på sin åt Hr Major Ericssons beräkning
skänkta tillförsigt? — hvaruppå hvarken gamla bolaget,
eller den till subscription inbjudna allmänheten vågat
bygga. — Denna tillit är lika orubblig som förtjent. Men
hvilket snille förmår att i slik ting beräkna de naturhinder,
som icke kunna af vettenskapen förutses? Och ankommer nu
emedlertid icke nya bolagets framgång eller deconfiture ytterst
på kostnadsförslagets slutliga inslående med det erforderliga
kostnadsbeloppet ? Men, undantagande blott Hjelmarecaual-byggnad;
månne vi afveta, att någonsin kostnadsförslag
till likartade företag sålunda slagit in ? Afveta vi icke tvert
om många fall, der kostnaden mångdubbelt öfverstigit calculen?
Och är då icke obestridligt, att nya bolaget lupit och
än löper lisk? Man har, såsom ett dystert mysterium, karakteriserat
bolagets första aclie-teckningslista och derå stipulerade
öfverenskommelse. Men att bilda denna huru dem
behagade, var actie-ägarnes ensak, för hvilken de inför ingen
hafva att redogöra. Äfven om de haft något att dölja,
hade de väl icke varit nog enfalldiga att lita på förhemligandet
af en act, känd af några och 3o åtecknare och af
bolagets hela cancelli. Om jag anlitats, skulle jag längesedan
hafva betjenat med detta hemliga document, och skall göra
det ännu, om skrocket dermed fortfar. Alltsammans är enl.
med hvad ganska redligt och öppet sker allestädes, der industriella
företag af detta slag äro gängse. Att någon inhemsk
modell icke förefanns, är icke bolagets skuld; nu fin
-
Den i Juli e. di
-
nes den att efter behag antaga eller icke. Det ar ganska
sannt att dä voro 4^0 actier tecknade och 20 proc. blott
erlagda. Nu äro 60 proc. insatta; och vid dessa förhållanden
stannar det visst icke ; men allt detta — jag upprepar
det — är bolagets ensak.
Jag tror mig nu hafva besvarat allt hvad emot tillgången
med förelaget öppet anförts En historisk på bifogade
officiella documenter grundad vederläggning finnes i de af
bolaget på trycket utgifna och utdelta upplysningar rörande
Trollhätte canals och slussverks ombyggnad.
De mystiska insimulationerna af vissa insändare i dagbladen
undfalla all annan vederläggning, än uppmaning att
de behaga ”sjunga ut.” Blifve mig bevist, att orätta vägar
vandrats, och icke längre än till nästa börs skall jag äga
actier. Men jag befarar icke sådan bevisning.
Jag slutar med uttrycket af den smärta jag röner vid
att i ena örat hafva det idkeliga ropet på framsteg — i
hvilket jag hjertligen deltager — och i andra örat lika ständigt
rop emot medlen till dessa framsteg.
Frih. Boye, Ludvig, uppläste följande:
Jag uppträder ingalunda för att försvara alla de tilldragelser,
som äro i förevar, betänk, framställda , och i mitt
egentliga ändamål ingår icke heller det försvar, som Konungens
för detta eller ännu varande rådgifvare äga att sjelfve
fullgöra; men, om i den undersökning jag går att anställa,
ang:de betänk:s öfverensstämmelse med de grundlagsbud, som
gifva, men också begränsa både Const.Utsk:s tillständighet
och R. St:s makt; om i den bevisning, som betänk, erbjuder,
ang:de Utsk:s sätt att gå tillväga i utöfningen af sitt
kall, såsom referent inför nationen; om i allt detta ligger
en motsägelse till betänk:s syftning, så utgör dock icke,
hvarken undersökningen eller bevisningens upptagande någonting
annat, än ett oväldigt uppfyllande af den ovillkorliga
pligt, som tillhör Representationen i dess kall af domare.
Betänk, äger blott 2:ne afdelningnr: den ena innebärande
ett tillkännagifvande att Utsk. till Riksrätts handläggning
hänvisat åtskilliga emot rådgifvarne förekomna anmärkrr;
och den andra, ett anmälande af 72 särskilda anmärknrr,
hvilka Utsk. ansett påkalla R. St:s pröfning , till den påföljd
, sorn Rikets väl kan fordra. Den förra af dessa afdela:!'
kan, såsom endast ad notitiam meddelad, icke föranleda
till något yttrande af Representationen; men då den
sednare icke medgifver någon skilnad i förhållanden emellan
de rådgifvare, som redan afgått från embetet, och de, hvilka
deri ännu qvarstå, utan framställer en lika syftning emot
dem alla; så anser jag mig böra till pröfning först upptaga
den preliminära fråga, om i grundlagsenligt afseende en skilnad
deremellan bör iakttagas, eller ej, samt derefter, och i
förra
Dtu i Juli c. m.
97
förra fallet, hufvudsakligen yttra tnig , angrde betänkts tillämpning,
särskildt till hvardera af de cathegorier, hvari rådgifvarne
på förberörde sätt sig befinna.
I preliminära frågan gäller grundlagens generella föreskrift
, alt alla dess bild böra förstås elter ordalydelsen.
Riksd.Ordms 29 § och Reg F:ns 107 § äga, i hvad della
ämne angår, en ordagrannt lika uppställning, och lyder som
följer: ”Skulle TJtsk. anmärka , att Statsrådets ledamöter,
"samfäldt eller en, eller flere af dem, uti deras rådslag om
”allmänna mått och steg icke iakttagit Rikets sannskyl”diga
nytta, eller att någon stats-secret. icke med oväld, nit,
"'skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat , skall
”Utsk. då sådant för R. St. tillkännagifva, hvilka, 0111 de
”finna Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen skriftligen
anmäla deras önskan, att Han ville utur Statsrådet och
"ifrån embetet skilja den eller dem , mot hvilka anmärkn.
”blifvit gjord.”
Då man nu besinnar , att dessa lagbud , af hvilka det
förra föreskrifver hvad Const.Utsk. har att iakttaga för alt
bereda verkställighet åt det sednare, äga båda ett gemensamt
ändamål och jemväl ett gemensamt villkor; så synes också
tydligt och klart, att der det fall, det ändamål , för hvilket
dessa lagbud äro gifna, icke mera existerar, der kunna de
icke heller få någon tillämpning. Vore en till Konungen
framburen begäran om de personers aflägsnande från Statsrådet,
hvilka redan afgått derifrån, — vore ett sådant steg
inför allmänna vettet nära nog en löjlighet; så kan icke heller
den beredning dertill, som betänk, lemnar, erhålla någon
tillämpning till dessa personer, och Utsk. har således haft
orätt deri, att förberörde skiljaktighet icke blifvit respecterad.
Betänk, innehåller icke något anspråk på rättighet att
utsträcka de åberopade lagbudens ändamål utöfver hvad deras
ordalydelse antyder; men, måhända har Utsk:s förfarande
gifvit anleda, till den tanke, alt den i berörde lagrum R.
St. tillagda makt skulle kunna begagnas, i ändamål att förekomma
de afgångne rådgifvarnes ateria kallande till ledamöter
i Statsrådet. Till vederläggning af en sådan villomening
behöfves då icke mera, än blott den erinran, att våra
grundlagar icke innehålla ett ord af sådan syftning.
Då jag, på alla dessa skäl, anser de afgångna rådgifvarne
icke kunna — anmärkntna emot dem må betraktas
huru som helst — träffas af någon annan grundlagsenlig påföljd,
än den, som endast tillkommer Riksrätten att pröfva
och bestämma, samt att Reg.Ftns 107 § alltså icke kan emot
dem användas; så måste jag, som för min del icke anser de
anmärkmr, hvilka blifvit gjorda emot de ännu qvarvarande
rådgifvarné, vara af sådan beskaffenhet, att Rikets väl brafver
deras aflägsnande utur Statsrådet, motsätta mig ali annan
propos., såsom påföljd af betänk., än denna: Anser R.
9 Ii. i3
Dc n i Juli c. m.
o. Ad. Rikets väl kräfva, att Statsministern Frih. Stjerneld,
Samt Statsråderne Frih. Lagerbjelke och Hr Ihre skiljas
ifrån Statsrådet?
Men, sedan jag nu yttrat mig ang:de den påföljd, som
betänk., enl. min tanke, endast kan erhålla, ålägger mig min
rättskänsla ännu den ytterligare pligt, att inför det Stånd,
hvaraf jag är ledamot, frimodigt uttala det intryck, sorn
Utskts sätt att gå tillväga hos mig åstadkommit. Beredvillig
alt lemna aktning åt andras öfvertygelse, får jag skilja
inig ifrån, men icke klandra den åsigt Utsk. följt i frågan
om lagbudets tillämpning; men granskningen afanmärkntnas
beskaffenhet har tillhört håde min rättighet och min skyldighet.
Dervid har jag med bekymmer tyckt mig saknaden
oväld, den billighet, och framför allt, den fullständighet,
som nationen haft rätt att i anmärkntna förvänta. För att
på egen öfvertygelse grunda ett omdöme, ang:de rådslagens
egenskap af underlåten pligt, behöfva R. St. upplysning
ang:de så väl de skäl, på hvilka rådslagen varit grundade,
sorn äfven de skäl, på hvilka Utsk. stödjer sitt ogillande;
och det kan då icke vara nog att till ansvnrspåföljd framställa
blott och bart facta, beledsagade af ingen sådan upplysning.
Det är sannt, att Riksd.Ordn. ålägger icke Utsk.
att infordra rådgifvarnes förklaring; men då sådant måste
härröra deraf, att lagstiftaren ansett Utskls utväg till ali
upplysning ligga ofelbar, dels i prottna, dels i handlingar,
som stå att erhålla; så har det förundrat mig att i de flesta
af anmärkntna finna ingen sådan upplyssning. Jag kan
icke föreställa mig, att just alla de Statsrådets prottr, utur
hvilka Utsk. hemtat sina anmärknrr, skulle vara så ofullständigt,
så klandervärdt construerade, att blott skälen å ena,
men icke å andra sidan, skulle stå att der uppfattas; och
då jag tillika besinnar den ringa betydenhet, hvartill de flesta
af de facta måste hänföras, hvilka utgöra föremål för
anmärkntna ; så nekar jag ej, att intrycket häraf fört mig till
en viss tvekan, om icke Utsk:s pluralitet, under nitet att
framställa rådgifvarnes brister, kommit att lemna för liten
uppmärksamhet åt sin egen pligt, att icke, genom ofullständiga
uppgifter, föranleda lill förvillelse i beslut.
Enär jag sålunda tillåter mig anse betänk, i sin uppställning
icke öfverenstämma hvarken med grundlagens andemening
eller ordalydelse, känner jag min pligt att gifva skäl
för mig; och jag öfvergår alltså till bevisningen.
Utsk. lägger rådgifvarne till last det tillstyrkande, med
anleda hvaraf Konungen d. 4 Jan- 1836 gifvit sitt nåd. bifall
till en uppgifven und. hemställan af nya Lag-eomiteen,
med förklarande att den var väl grundad. Förhållandet
dermed var sådant, att sedan R. St. hade i und. begärt, det
comiteen skulle i sitt arbete icke allenast utmärka sådana, i
17.J4 års lagbok befintliga, föreskrifter, som förra Lag-comite'en
ansett vara af ekonomisk beskaffenhet och derföre utur
Den i Juli e m.
99
lagförslaget uteslutit, utan äfven uppgifva förslag lill stadganden
i samma ämne, tjenliga att, em så nödigt ansågs, i de
förras ställe i lagförslaget införas; och K. M. jemväl anbefallt
nya Lag-comiteen att verkställa hvad Ständerne hegart; möttes
comite'en af samma betänklighet, som hade föranledt förra
comite'ens förfarande, nemi. alt 1809 års Feg.F. tillägger
Konungen ensamt den ekonomiska lagstiftningen. Atti 1734
års lagbok ekonomiska lagbud voro intagna, ägde sin grund
deri, att den tiden var den ekonomiska lagstiftningen Konung
och Ständer gemensamt tillhörig; men då förhållandet, efter
1809, icke mera är sådant, och comiterade voro pligt ige att
antaga, det Ständerne i deras förberörde begäran icke afsägo
ett ti 11 falle att intränga på den andra Statsmaktens lags ti ft—
ningsområde; så hemställde comite'en denna betänklighet ti IL
K. M:s afgörande, och anförde i sin und. skrifvelse äfven andra
understödjande skäl, hvilka äro de enda i anmärknm
framställda. Hade nu comite'ens utan allt tvifvel i Statsråd
dets prot. omförmälda hufvudsakiiga skäl fått ett rum i
anmärknm, så hade rådgifvarnes tillstyrkande icke gerna kunnat
klandras, såvida dem otvifvelaktigt åläg alt också vårda
grundlagens fördelning af lagstiftande makten; men derigenom
att just den omständighet, sorn innebar frågans rätta
karakteristik, blifvit utelemnad , lät det göra sig att framställa
förhållandet såsom föremål för laglig anklagelse.
De flera punkter i betänk., som ådagalägga en märkvärdig
ofullständighet i sådan upplysning, hvarförutan, efter
min öfvertygelse, något säkert omdöme icke kan, fattas, äro
de flesta, men synnerligen de, som framstå sub JM:is 2, 3, 5, 6,
8, 9 och to. I dessa punkter äro val facta uppgifna, till
en del åtföljda af frågornas historik; men ingen enda af dem
upplyser de skäl, som föranledt rådslagen, eller hvari rådgifvarnes
underlåtna pligt egentligen bör anses bestå. Slutligen
kan jag ej undeilåta alt uppkalla Ståndets uppmärksamhet
på den brist af rättvisa och grannlagenhet, som Utsk.
ådagalagt, derigenom att i punkterna 3, 38, 47, 4^> 5a och
70 samma ämnen äro framställda lill Ständernes opinionsdom,
hvilka äro i första afdelningen hänvisade till Riksrätts afgörande.
Grundlagen ger icke anleda, eller rättighet lili en
sådan dubbel ansvarspåföljd , stridande emot all rättsprincip.
Jag fritager gerna Utsk. från all beräkning, att på sådant
sätt, genom Ständernes föregående omdömen och popularitetens
makt, inverka på Riksrättens beslut; mea jag tror,
att aktningen för båda dessa myndigheter hade varit bättre
iakttagen, om allt tillfälle för skiljaktighet dem emellan varit
dem besparadt. Att för ett så ofullständigt, så ensidigt betänk.
begära bifall, är sannerligen djerft ; ty det är att begära
ett förtroende, sä blindt, att, så vidt jag förslår, ingen
riksdagsman, med känsla för sin pligt alt i sin dom iakttaga,
rättvisa, kan deruppå ingå,
100
Den i Juli e. m.
Hr Dalman, Willi. Fredr., anförde, skriftligen: .
Ehuru gerna jag erkänner det förtjenstfulla nit och den
noggrannhet, hvarmed Consl.Utsk. tillvägagått vid granskning
af Statsrådets prot., och hvaraf det nu föredragna betänk.
lemnar så ojafaktiga bevis, hade iag dock önskat en
annan plan för uppställningen af anmärkntna och framför
allt ett af Coust Utsk. uttaladt omdöme öfver Styrelsens
allmänna karakter, så vidt denna kan inhemtas af Statsrådsprotm.
Jag kan omöjligen tolka 107 §:n Reg.F:n på det sätt,
att Utsk. endast ulåge att lemna en förteckning pä de särskilda
punkter, Utsk. funnit anmärkningsvärda. Tvertom
skulle jag snarare anse Utsk. berättigad! alt utelemna denna
speciella förteckning, än att underlåta följa 107 §:ns ordalydelse,
nemi. ’’att för R. St. tillkännagifva, huruvida Utsk.,
”vid granskning af Statsråds-prottn, anmärkt, alt Statsrådets
"ledamöter samfäldt eller en, eller flere af dem, uti deras
"rådslag om allmänna mått och steg” (det gäller således både
personerna och sakerna) ”icke iakttagit Rikets sannskyl”diga
nytta, eller att någon föredragande icke med oväld,
’’nit, skicklighet och drift sitt förtrocnde-embete ulöfvat."
Detta bestämda lillkännagifvande förutsätter ovillkorligen
[Jtsk:s rätt och pligt att afgifva ett motiveradt omdöme,
rörlde Styrelsens och de särskilde rådgifvarnes förfarande,
hvarefter det först tillhör R. St. att tillse, huruvida Rikets
väl kräfver någon anmälan hos K. M. om den ene eller andre
rådgifvarens entledigande. Uti förevar, betänk, saknas
emedlertid ett sådant omdöme; och ehuru rika materialierna
dertill än må vara, lärer del dock icke stå tillsammans med
56 §:n Reg.F:n, alt R. o. Ad., första gången betänk, föredrages,
antager detsamma med förändringar elfer tillsatser,
hvilket dock biifver oundgängligt, såvida någon annan åtgärd
dermed åsyftas, än dess läggande till handlingarna, d.
v. s. att del blir utan all åtgärd.
För min del önskar jag likväl icke, att frågan måtte
taga denna nog snöpliga vändning. Landet har sina ögon
fästade uppå oss. Det medgifver icke att folkets representanter
stå stillatigande, att de af menniskofruktan eller considerationer
draga sig tillbaka, just då det gäller att sätta
Representationens insegel på det allmänna tänkesättet rörtde
legerings-systemet och de K. rådgifvarne.
Jag har hört sägas, att debatten i detta ämne skulle
tillfyllest utmärka opinionen om Styrelsen och göra allt vidare
omdöme öfverflödigt. Jag tror dock föga på styrelsernas
ömtålighet i detta fall. Om de nödgas höra hårda
ord från en talare, så få de dem desto mildare och vackrare
från en annan, och de räkna sig dessa sednare tio/allt
tillgodo. De fleste ledamötcrne yttra sig också oftast endast
genom voteringssedel!), och det är således af vigt att skaffa
dem tillfälle dertill.
Den i Julie. m.
101
Jag har vidare hört sägas, att R. St. hafva sig öppet att
emot någon ledamot i den nu var. Regeringen, som äfven tillhört
den gamla, och emot hvilken några väsendtliga anmärkntr
förekomma, tillämpa 107 §:n samt således begära hans entledigande
ur Statsrådet. Jag erkänner, alt vi äga denna rätt,
och att jag tinner begäran oiu denne ledamots entledigande
tillräckligt motiverad af hans åtgöranden vid i838 års Finska
tractat, men tror ej, att det är lämpligt, att, innan vi
äga ett bestämdt omdöme från Const.TJtsk. öfver del hela ,
företaga pröfning af denna speciella fråga; ty jag föreställer
mig, att vi nu böra behandla saken så, att oss beredes tillfälle
att afgifva vårt omdöme öfver hela den gamla råd
gifvare-personalen,
dess systeme och handlingssätt.
Den åtgärd, som jag således under närvar, förhållanden
anser mest lämplig och till ändamålet ledande, är ett R. St:s
beslut, hvarigenom, i enlighet med ordalydelsen i 107 §:n
Reg.Ftn , R. St. förklara, att de, efter pröfning af hvad
Const.TJtsk. anmärkt vid de rådgifvande åtgärderna under
den och den tidrymden , finna , att Konungens rådgifvare
samfäldt — eller blott vissa namngifne af dem, nb. som ännu
lefva, — icke uti deras rådslag angtde allmänna mått och
steg iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, samt att de och de
stats-secret:ne eller föredraganderne icke uti uppgifna fall
med oväld, nit, skicklighet och drift sina förtroende-embeten
utöfvat; men att, då de fleste af bemälde rådgifvare blifvit
från sina embeten i nåd. entledigade, R. St. af denna anleda.
icke finna någon annan åtgärd lämplig, än att låta till
K. M:s kunskap komma hvad emot ofvanbemälda rådgifvare
vid granskning af Statsrådets prot. blifvit i grundlagsenlig
ordning anmärkt, i hvilket afseende de särskilda anmärkn:na,
hvarpå R. St. grundat ifrågavar. utlåt., borde under vissa
dassificationer upptagas.
Det är för att vinna utväg till en ”tillsats” till betänk,
uti denna syftning, som jag för närvar, anser återremiss vara
oundviklig, och som jag nu icke finner nödigt att vidare
motivera eller specialicera mitt ofvanberörde omdöme, än under
åberopande af de i Utskrs betänk, upptagna öfver etthundrade
anmärkn;r, hvilka tvifvelsutan mer än tillräckligt
visa, huruvida Styrelsen fullgjort sitt kall sä , som nationen
haft rätt att fordra.
Då jag fördenskull, hufvudsakligen för att under närvar,
omständigheter komma till något resultat, begär återremiss
af betänk., kan jag ej undertrycka min önskan, att Const.r
Utsk. måtte åt detsamma gifva en form, som underlättar vinnandet
af ett sådant resultat, genom anmärkntnas hänförande
under vissa allmänna principer och deras mer concentrerade
motivering. Önskligt vore äfven , 0111 Utsk. något
närmare utredde vissa förhållanden, t. ex. med Trollhätteaffären,
som tyckes för läsaren sväfva i dunkel, särdeles
hvad angår den af convoj-commissuriatet vägrade uccepten
102
De n i Juli e. ra.
af de första obligationerna, och det beslut, som i anledn.
deraf fattades i Conseljen jemte hvad dervid föreföll. Äfven
torde det vara nödigt att, i frågan om Konungens rådgifvares
behandling af tryckfriheten, hvilken blifvit af
Utsk. med särdeles lätt hand vidrörd, erfara, icke blott hvad
t. f. Hofeancelleren Hr von Hartmansdorff tillstyrkt, utan
ufven hvad Konungens öfrige rådgifvare yttrat vid det citerade
tillfället af de sex indragntna å samma dag den 3 Aug.
IÖ38; hvarförutan de flera af sedermera Statsrådet von Schulzenheim
verkställda, lika litet, om ej mindre af omständigheterna
ursägtade tidningsindragningar icke synas, då nemi.
åtgärden blifvit föremål för anmärkn., hafva bort med fullkomlig
tystnad af Utsk. förbigås. Likaledes lärer det vara
ett billigt anspråk, att R. St. af Const.Utsk. erhålla officiel
uppgift på namnet å den rådgifvare i commandomål,
mot hvilken de efter mitt omdöme högst besvärande, ehuru
af Utsk. med mer än vanligt öfverseende bedömda anmärkntr,
som förekomma i 5o:de punkten, äro riktade, i anledn. af
beinälde rådgifvares utöfning af sitt embete under 1838 års
s. k. ”oroligheter.’’ Man förmodar, att denne rådgifvare var
H. Ex. Hr Gr. Brahe; men man kan icke på denna förmodan
grunda någon anmälan, helst just under samma tid från
åtskilliga håll det ryktet sattes i omlopp, att II. Ex. till och
med vid ett tillfälle, i anseende till vägrad verkställighet af
en hög befallning, nedlagt sitt embete och anhållit, att
General-adjulants-käppen måtte öfverlemnas till någon annan,
hvilket icke väl står tillsammans med Utskts uppgift
om denne rådgifvares underlåtenhet alt i c o u s t i t u t i o n e l
ordning ens upplysa K. M. ang:de skadligheten af de vidtagna
militär-åtgärderna och deras retande intryck på sinnena.
Vid en annan punkt, den 6:te, deri en af mig anmäld
anmärkn. blifvit godkänd — angtde öfverlemnande! af fattigvårds-comitc-betank.
utan alt meddela propos. i ämnet —
saknas äfven uppgift på de rådgifvare, som i rådslaget härom
deltagit.
Vidare vore det utan tvifvel för R. St. upplysande att
erfara, huruvida Const.Utsk. funnit Konungens rådgifvare
vid alla tillfällen hafva i enlighet med 20 och 33 §§:ua
Reg.Ftn gjort und påminnelser emot Konungens utnämningar
lill embeten och tjenster, eller om delta endast inträffat
vid det enda tillfälle, då, enl. 58:de punkten, en person blifvit
förordnad till ett högt embete, om hvilken Konungens
samtlige rådgifvare yttrat, att han hvarken innehade de egenskaper
eller det anseende i del allmänna, som erfordrades att
förvalta samma embete. Ulsk:s fullkomliga tystnad i förstnämnda
fall synes ådagalägga , att Utsk. i öfrigt icke haft
något att anmärka emot det följda be f o rd r i n g s-s y s temet,
hvilket eljest i det allmänna utgjort ett bland de mest
påfallande skälen till missnöje.
Men min afsigt är ej att ingå i en speciel kritik af
Den i Juli e. m.
io3
Utskrs betänkande. Jag har blott velat visa, att äfven ifrån
den sida, som i öfrigt lemnar Utsk. full rättvisa för dess
fosterländska bemödanden att en gång söka göra den ministeriella
ansvarigheten till en sanning, ytterligare upplysningar
viii kunna tarfvas, innan det vigtiga ärendet slutligen afgöres.
En anmärkt), af vigt återstår i delta full, som ej bör
förbigås. Det angår sista slutmeningen af betänk., der det
heter, ”att Utsk. härmed anser sig hafva besvarat de an”märkntr,
hvilka från R. St. blifvit till Utsk. remitterade,
”och om hvilkas föremål, så vidt Utsk. funnit dem
”föranleda någon dess åtgärd, yttrande i betänk, blif”vit
afgifvet.’J För min del befarar jag, att Utsk. icke härvid
tillräckligt noga genomläst 107 §:ns Reg.Ftn sednare moment,
eller rätt besinnat till hvilka följder en dylik Utsk:s
makt att undertrycka de i RiksStm ”uti detta ämne” väckta
”frågor” skulle leda. 107 §:n 2 mom. förbehåller ovillkorligen
11. St. den rätt att, sedan Const.Utsk. blifvit hördt,
afgöra de anmärkntr, hvartill anledntr blifvit i RiksStm anmälda
och endast inför Const.Utsk. uppgifna. När nu dessa
anmärkr>:s-anledn;r lill Utsk. remitteras, för att Utsk. må
deröfver höras; så måtte väl deraf vara en ovillkorlig eonseqvens,
att de icke kunna i Utsk. begrafvas, utan att Utsk.
är förpligtadt deröfver afgifva sitt utlåt., hvarförutan den
R. St. tillkommande a fg drande rätt icke kan utöfva». Om
Utsk. godkänner den i RiksStm anmälda anmärkn:n och
framlägger den i sitt slutliga betänk., så är det visserligen
öfverflödigt att deröfver afgifva särskildt utlåt., ehuru
Utsk. för controllens skull alltid tyckes böra lemna upplysning
om hvilket Utsk. eller hvilken ståndsledamot anmärkntn
hos Utsk. anmält. Men förutsatt, att Utsk. icke godkänner
onmärkn:ns-anledn:na, skall då Utsk. äga rätt alt, utan att
ens uppgifva hvari anmärkntna bestålt, än mindre skälen deremot,
med ett maktspråk förklara, det Utsk. funnit dem icke
föranleda någon åtgärd, samt helt och hållet afskära R. St.
deras pröfningsrätt öfver anmärknmas behörighet —ja rent
af förhemliga dem. Uti det n. v. Const.Utsk. befarar jag
visst icke, alt någon uppgifven anmärkn. af vigt blifver af
Utsk. förkastad; men ett i en annan syftning sammansatt
Utsk. skulle, om ett sådant prasjudicat vunne fasta från den
sida , som yrkar ansvarighet, kunna helt och hållet eludera
denna, derest Utsk. kunde helt cathegoriskt och utan rätt
till appell å RiksSt:ns sida hos R. St. anmäla, att Utsk.
hvarken sjelft funi it något att anmärka mot Styrelsen, ej
heller ansett de anmärkntr, hvilka från RiksStm blifvit till
Utsk. remitterade, föranleda någon Utskts åtgärd. Då jag
för min del anser anmärkn:s-rätten inom RiksStm och dessas
afgöranderätt deröfver af vida större constitutionel vigt,
än den under hemlighetens slöja af Const.Utsk. förrättade
prot:s-granskningen, då nemi. det förra är den enda och sä
-
D e n i Julie. m
ira controllen att, med publicitetens tillhjelp, intet anmärkningsvärd!
af vigt undgår en offentlig discussion inom
Representationen; så har jag ej stillatigande kunnat antaga
Const.TJtskrs i fråga var. åsigt, den jag tvertom hoppas att Utsk.
i sitt förnyade betänk, på det sätt förändrar, att Utsk. särskildt
besvarar de anledntr lill anmärkntr, sorn blifvit från
RiksSttn till Utsk. remitterade och icke utgjort föremål för
TJtskrs anmärkn. i det nu föredragna betänk., om hvars återremitterande
jag förnyar min vördsamma anhållan.
Hr Dalman tilläde derefter muntligen:
Medan jag har ordet, anhåller jag att få upptaga några
af de anmärkn:r, sorn på f. m. blifvit framställda. En bland
dem, som de fleste talare sökt göra gällande, går derpå ut,
att Const.Utsk. icke skulle äga rättighet att, med anledn. af
107 §:n Reg.F:n, anmärka något mot de rådgifvare, hvilka
redan afgålt ur Statsrådet. Jag anser för min del det icke
vara nödigt att nu afgöra, huruvida Ständerne kunna till
Konungen ingå med begäran om dessa rådgifvares entledigande;
derom är icke heller nu fråga, och Const.Utsk. har
icke framställt en sådan till Ständernes bedömmande , men
Const.Utsk. har haft både rättighet och pligt att hos Ständerna
anmäla allt hvad Utsk. under granskningen af Statsrådsprot:n
funnit anmärkningsvärd!, oansedt att dessa anmärkntr
gällde under tiden afgångna rådgifvare , de må nu vara lefvande
eller döde. En annan sak är den påföljd, hvartill
efi sådan anmälan kan föranleda
Den politiska syftningen af 107 §:n synes mig, nemi. ingalunda
hufvudsakligen, vara den, att Ständerne skola hos
Konungen direct anmäla vissa rådgifvare till afsked, utan
ändamålet med denna §, hvilken jag önskat alt Utsk. från
en högre synpunkt uppfattat, föreställer jag mig vara det,
alt nationen skall från Const.Utsk. erhålla en, på tillförliga
facta grundad, öfversigt af r ege rings-systern
e t under den tid, som förflyter mellan riksdagarna
Tager man de anmärkn:r, som af Const.Utsk.
blifvit gjorda, hvar för sig ; så skall man visserligen finna
flera af den beskaffenhet, att de icke isolerade torde kunna
föranleda till begäran om någon rådgifvares entledigande,
äfven om den gamla rådgifvare-personalen kunde anses hafva
colleetiv ansvarighet; meri jag tror, att dessa spridda drag
kunnat och bort framställas till en hel tafla, som visat, lika
som i en spegel, hela systemet och dess olika uppenbarelsesätt
inom de skiljda förvaltningsgrenarna. Jag beklagar således
på det högsta ett uttryck i Utsk:s betänk., hvilket jag
måste tro hafva af misstag deruti influtit , nemi. att Utsk.
icke ansåg sig berättiga dt alt skrifva Styrelsens historia.
Jag frågar eder, mine herrar! hvar det finnes i grundlagen
förbjudet för Utsk. att säga sin tanke 0111 Styrelsen? Jag frågar
-
Den i Ju 1 i e. ni.
io5
gar, om detta icke tverlom uti 107 §:n uttryckligen ålägges
samma Utsk.; och om en framställning af Styrelsens handlingssätt
ligger inom Utskrs behörighet, så kan jag icke inse, att
någon lag förnuftigtvis kan förbjuda Utsk. eller den enskilda
representanten, eller R. St.: att deraf draga slutföljder
eller deröfver fatta ett omdöme. Jag tror, att, om så skett,
vi undvikit en dylik discussion, som i dag; det hade då icke
blifvit möjligt att gå parlielt till väga, utan man hade å
ömse håll nödgats betrakta det vigtiga ärendet i dess stora
sammanhang, att bedomina principer och resultaterna i det
hela, icke blott enstaka, isolerade fall, utan något vare sig
föregående eller efterföljande. Jag erkänner, att jag väntat
detta af 1840 års Const.Utsk. och ännu väntar det, om R.
o. Ad., som jag hoppas, beviljar en återremiss af betänk.,
hvilken Borgare- och BondeSttn redan medgifvit. Del måtte
icke vara meningen med en politisk debatt, att rådgifvarne
»lutte likasom på stämningen från cn kämnersrätt svara punkt
för punkt med data och siffror, utan meningen måtte vara
att utveckla en strid om styrelse-maximer, eller rättare om
resulta ler. Der hafva vi en parlementarisk basis att agera
uppå, och, mine herrar! hvar finnas de resultater, som kunna
försvara den n. v. Styrelsen , sorn kunna ursägta dess
misstag, af hvilka visst flera eljest kunde vara ursägtliga ?
Åtskillige af Konungens f. d. rådgifvare hafva haft särdeles
omhugsan att bevisa, att det icke kan vara Konungen
förment att i Rådet återinsätta de rådgifvare, mot hvilka
Const.Utsk. gjort anmärkntr. Jag har icke af någon talare
inom Huset hört ifrågasättas, att Ständerne skulle kunna
förbjuda eller hindra detta; men det förundrar mig, att man
genom sådana yttranden likasom väcker björnen som sofver,
emedan det deraf ser ut, som vissa vederbör, hyste den förhoppning
att blifva ånyo inkallade i Conseljen, när man väl
vore af med Ständerna. För min enskilda del finner jag
också det svårligen kunna förlikas med 90 §:n Reg.F:n, att
R. St. hos Konungen begära, det han ej måtte inkalla vissa
personer i Rådet; men jag kan icke föreställa mig, att Konungen
skulle så besynnerligt bedomina sin egen och sin Regerings
ställning, att Han till sina rådgifvare återkallar män,
mot hvilka så betänkliga anmärkntr blifvit gjorda och ett
så betänkligt missnöje i åtskilliga former yttrat sig. Jag tror
således icke, att efter de sednare årens erfarenhet man kan
befara, att konungamakten till den grad skulle äfventyra
sig sjelf, att hon gjorde ett sådant försök. —- Hr f. d. Hofcancelleren
von Hartmansdorff har yrkat en annan sats, den
jag äfven ber att få skärskåda, den nemi att Hofcancelleren
icke enl. grundlagen skulle vara ansvarig inför Ständerna för
sina åtgärder emot tryckfriheten.
Deltä vill ingenting annat säga, än att han skulle vara
oansvarig, ty jag ser icke för hvilken annan lian skulle
9 H. 14
ldG
Den i Ju li c. m.
vara ansvarig, när nemi. hans yttranden och råd uro dolda
i det endast för Const.Utsk. tillgängliga Statsrådets protocoll.
Jag föreställer mig icke möjligheten af, att de yttranden flofcancelleren.
såsom ledamot af Konungens Conselj afgifvit till
Statsrådets pro t. skulle kunna vara undandragna granskning
derföre att de arigingo de ömtåligaste af alla frågor, nemi.
rörtde tryckfriheten. Också har vid de förändringar i Conseljens
inrättning, som vid denna riksdag blifvit beslutade,
Hofcancellerens befattning öfverflyttals på Just.Statministern;
och det är svårt föreställa sig, att denne embetsman skulle
kunna med iner fog än sina colleger undandraga sig constitutionel
ansvarighet för sådana mått och steg, angtde tryckfriheten,
som i Conseljen anmälas och kräfva dess sanction.
Jag förundrar mig öfver och gillar icke, att Const.Utsk., hvad
tidnings-indragningarna (1838) angår, kastat skulden ensamt
på f. d. tillförordn. Hofcancelleren von Hartmansdorff; ja,
jag skulle till och med vara färdig att till en viss grad ursägta
Hr f. d. t. f. Hofcancelleren mer än kamraterna; ty i
den oroliga sinnesstämning, hvaruti han på den tiden befann
sig, var det visst icke underligt eller besynnerligt, om han
kunde vara villrådig och icke rätt besinnade hvad han gjorde,
då, enl. hvad den värde ledamoten sjelf på f. m. nämnde,
han hvarje ögonblick fruktade att blifva stenad ; men
detta gällde icke den öfriga Conseljen, den hade deremot
hort hafva mera lugn och sans, samt således funnit okloklieten
uti Hr t. f. Hofcancellerens messurer. För öfrigt instämmer
jag fullkomligt med Hr von Hartmansdorff i den
åsigt , att saken visst icke blifvit förbättrad , om Hr t. f.
Hofcancelleren, i likhet med hvad Utsk. föreslagit, åtalat
tidningarna i stället för att indraga dem. Det förra
hade varit ett lika opolitiskt och oklokt steg, som det sednare.
Det förbiseende af Rikets sannskyldiga nytta, sorn
härvid kan läggas Conseljen till last, var, att den icke insåg
att alla hämmande åtgärder emot tryckpressen i allmänhet,
och under denna spänning i sinnena isynnerhet , motarbeta
sitt eget ändamål, och endast förvärra det onda, särdeles då
det haft sin närmaste orsak just i en af opinionen förhatad
förföljelse mot pressen. Jag torde väl anses partisk att yttra
mig om pressens inflytelse på 1838 års händelser, men jag
torde ej vara mera partisk å min än Ht von Hartmansdorff
å sin sida, och jag får åtminstone förklara det vara min lifliga
öfvertygelse, att det just var pressen, som lugnade sinnena
och räddade Styrelsen vid detta tillfälle.
Vid detta yttrande hprdes skralt af många utaf Ståndets
ledamöter.
Hr Dal m a n fortfor :
Ja skratten, mine herrar ! skratten bäst J behagen, men
jag påstår fortfarande att, på det sätt Styrelsen under den
tiden behandlade sakerna och betedde sig, hade det kunnat
Dcu i Juli t. m.
flör henne blifva ytterst farligt, om pressen velat begagna sig
af händelserna och sinnesstämningen. Vi minnas ännu dessa
tilldragelser, och jag liemsiäller hvad sorn handt, om tidningarna
följt Styrelsens råd och indragit sig, t. ex. på i4
dagar. Jag hemställer hvad det skulle åstadkommit för oro
i landsorterna. Ja, mine herrar! haden J varit här den tiden,
så kanske skullen J hafva skrattat lagom, om så skett.
Den tid kan komma, då detta erkännes.
Man har vidare påstått, att General-adjutanten för armeen
icke skulle vara ansvarig enl. 107 §:n. Jag åberopar
i detta fall den tydliga ordalydelsen af 6 §:n, ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter, hvilken Hr von Hartmansdorff
visserligen äfven åberopat, men som han icke gjort sig
mödan att uppläsa. Denna § lyder sålunda: ”Uraktlåter
”Statsråds-ledamot eller Konungens rådgifvare i eomina
an do mål, att de öfriga dem i grundlagen uttryckligen
”föreskrifna, men i denna ansvarighetslag icke särskildt upp'Väknade
pligter och föreskrifter iakttaga och fullgöra , antomine
det på R. St. att hos. Konungen göra sådan anmä”lan,
hvartill 107 §:n af Reg.Ftn dem berättigar, med iakttagande
af de villkor samma § i dess sednare inom. stadgar,”
Jag frågar, om icke detta tillräckligt förklarar hvad som kan
synas dunkelt i 107 §:n oeh uttryckligen berättigar Const.-  Utsk. att mot föredraganden i comraandomål enl. 107 §:n
anmärka sådana uraktlåtanden af grundlagens föreskrifter,
som icke äro hemfallna under Riksrätt.
Hr von Hartmansdorff har, i sammanhang med
försvaret för sig sjelf, gjort åtskilliga bittra utfall mot den
constitutionella pressen: tryckfriheten är. visserligen en sak,
som jag anser böra ligga representanten mest om hjertat och
ömtåligt af honom behandlas, ty den är dock all annan politisk
frihets värn ; men jag tillräknar mindre den värda ledamoten
på andra sidan hans utfall deremot; ty då fråga
uppstår örn tidningar och deras utgifvare , tyckes han likasom
anfäktad af någon sjukdom, ett slags hydrophobie, som
kommer honom att förlora åtskilligt af sin eljest humana natur;
till bevis på hans exclusiva förskräckelse behöfves ej
anföras mer än att den värde ledamoten i f. m. anklagade
till och med det oskyldiga Stockholms Dagblad — gemenligen
polisbladet kalladt — för rabulism.
Samme talare har förebrått tryckpressen att hafva hindrat
honom att drifva igenom läroverksfrågan , ehuru pressen
i delta ämne yttrat samma önskan och åsigt som han
sjelf. Jag hemställer, huruvida man kan sägas hindra en sak,
som man arbetar för, och som man önskar mätte vinna
framgång.
De öfrige Konungens f. d. rådgifvare hafva äfven afgifvit
försvars-anmärkntr vid Utsk:s betänk., hvilka jag förmodar
att Consl.Utsk. kommer att efter förtjenst upptaga , då
jag föreställer mig att R. o. Ad. skulle anse det särdeles de
-
Den i Julie. tu.
loyalt att nela dessa anmärka', — som visserligen kunna
hafva ett och annat skäl för sig , och som meddelat några
upplysningar, hvilka saknats i Utsk:s betänk. — att komma
så väl till Utsk:s som de öfriga Ståndens kännedom. Inrättningen
af vår representation är nemi. så oformlig , att det
ifrågavar. Regeringens försvar endast blir bekant inom det
Stånd, der det blifvit framstäldt, så framt nemi. det ej föranleder
till betänkts återremitterande. Detta försvar kan således
inom de andra Stånden icke verka till mildring i omdömet.
Jag hemställer således äfven ur denna synpunkt, om
icke ifrågavar. betänk må till Const.Utsk. återförvisas. I
hopp härom vill jag ej särdeles sysselsätta mig med f. d.
rådgifvarnes försvar; men jag kan likväl ej underlåta att yttra
min förundran deröfver, att Frih. Å k e r h j e I m , som, enl.
hvad vi veta af Statstidningen, vid början af riksdagen begärde
afsked från sin rådgifvare-befattning, under uppgift af
det skäl, att han i följe af den allmänna missbelåtenheten ,
som genom utsk:s-valen gaf sig tillkänna , ansåg sig sakna
R. St:s förtroende, nu kunnat yttra en så stor tillfredsställelse
med sitt eget handlingssätt och förekasta Const.Utsk.,
att det saknat skäl att emot Hr Frihrn göra anmärknrr.
Det erfordras eljest en egen slags slutkonst, för att från
föreställningen hos Hr Frih:n sjelf, att nationen vore med
honom så missnöjd, att detta missnöje förmådde honom resignera
från sitt embete, komma till tanken om sådan ofelbarhet,
att Frih:n icke rättvisligen förtjenade någon anmärkning.
Jag befarar dock, alt detta icke rimmar sig. Const.
Utsk. bör ju vara en organ för allmänna tänkesättet i afseende
på Styrelsen, och ur denna synpunkt uppfatta sitt åliggande;
då fördenskull ett sådant missnöje finnes, som Frih.
Åkerhjelm beskrifvit, måtte ju Const.Utsk. anses hafva handlat
rätt, då det i Statsrådets prot. dertill sökt anledntna.
Frih. von Schulzenheim har förnämligast sysselsatt
sig med försvaret för den sista handelstractaten mellan Ryssland
och Sverige. Hufvudsumman af detta försvar tyckes
mig vara, att om tractaten icke då blifvit afslutad på sätt
som skedde, så hade det icke blifvit någon tractat utaf. Nå
väl! var det Sverige, sorn' skulle hafva deruppå förlorat?
ty hvad beträffar vår fördel af det vänskapliga förhållandet
med Ryssland, så hafva vi derpå i dessa dagar fått från
Ryska sidan emottaga ett färskt bevis, då nemi., genom en
vänskapsfull ukas, Svenskt sedelmynt blifvit snart sagdt förbjudet
att till Finland införas; förmodligen ett förebud till
allmän aflysning af det Svenska sedelmyntet derstädes, och
en deraf följande utskeppning af vårt silfver , såsom betalning
för de producter, som, till mehn för vår egen landtmanna-indlistri,
Finnarne nu uppmuntras att hit införa.
H. Ex. Hr Gr. L owen hjelm har sökt reda förhållandet
med den vidt beryktade Trollhätte-affären: jag Ieinnar
derhän det svar han gifvit Utsk. i anledn. af dess an
-
D e ii i Jul i. c. m.
anmärk n:r, men det finnes något, som Utsk. icke i detta
betänk, anmärkt, men som troligen är Gr. Löwenhjelm bekant,
nemi. att vid sista riksdag Ständerne beslutade afslag
å just en sådan fråga sorn den, hvilken sedan blifvit af Regeringen
bifallen. Regeringen begärde nemi. då en millions
credit för ombyggandet af Trollhätte-canal; men Ständerne
afslogo detta och bi föl lo blott alt, såvida något öfverskott
pa handels- och sjöfarts-fonden lomme att finnas , dessa öfverskott
intill nästa riksdag skulle få för ändamålet användas.
Ett anmärkningsvärd! fel ligger således efter min tanke
deruti; att Konungens rådgifvare fattat ett mot Ständernes
rakt stridande beslut; jag förbigår för öfrigt den delen af
anmärknm, sorn angår sjelfva anslagets förskrifning på 25 år;
den har blifvit Riksrätten underställd, och kan, enl. min
uppfattning, icke grundlagsenlig! försvaras, då denna förbindelse
å Statens sida, utan motsägelse, innefattar en Statefis
Skuldsättning. Deremot tror jag visst, att denna alfar, sedd
från åtskilliga synpunkter, kan vara ganska nyttig och fördelaktig
sorn affär betraktad, å t m i ns töne för bolaget,
hvaraf H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm är en medlem ; men jag
ser alldeles icke, att Konungens rådgifvare beliöft hafva så
brådtom i detta mål, utan hade de alltför väl kunnat derutinnan
afvakta Ständernes beslut vid denna riksdag, ty något
periculum in mora med ombyggnaden var ej för handen.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkn!r må åtfölja den
återremiss af betänk, till Const.Utsk., hvarå jag förut begärt
proposition.
Gr. Frölich, David, uppläste följande!
Da jag hört åtskilliga klandrande omdömen fällas öfver
Const.Utsk:s förevar, mern. JX:o i3, så utom som inom Representationen,
har det synts mig naturligen böra blifva den
första frågan vid dess föredragning, om man möjligen skulle
kunna hafva skäl till eller önska memorialets återremitterande.
Under bemödande att så noga sorn möjligt utforska
anledn!na till dylika åsigter, tror jag mig hafva funnit, alt
kjandret och önskningarna härrört, dels från den olika uppställningen
af Coust.Utskis utlåt, i samma ämne vid denna
och föreg:de riksdagar, dels af den för mångas uppfattning
saknade concentrering af anmärkntna i form af Coust.lilskts
ultimata tillstyrkanden till R. St., hvilka, under denna åsigt,
ansetts nödiga för att inom RiksSttn komma till bestämda
-resultater och tjena till grund för de proposir, man af Landtmarskalk
och Talmän kunde yrka. Sedan jag likväl öfveytygat
mig, alt ehvad utsträckning utöfver sin i grundlagarna
bestämda befattning Const.Utskm vid fordna riksdagar må
hafva tillåtit sig, då de, påtagligen för att inleda R. St. till
öfverseende med de anmärknir mot Statsrådets ledamöter,
som de omöjligen kunnat förbigå, icke stannat vid blotta
anmärka!!' eller upplysningar ur de af Utsk:n granskade
Den i Julie. m.
protln, utun äfven bifogat sina omdömen; sä hade dock,
om sådana prsejudieater blifvit följda af närvar. Const.Utsk.,
intet annat resultat kunnat eller bort uppstå, an att, då man
så väl af Reg.F:n som Riksd.Ordn. tydligen kan inhemta,
det lagstiftaren velat inskränka Const.Utsk. för detta speciella
ämne till blott upplysande och granskande, men alldeles
icke utsträckt dess verksamhet till någon föreslående beredning,
Utsk:s försök skulle hafva blifvit med triumf oeh rättmätigt
klander tillbakavisadt eller såsom ett hors d’oeuvre
lagdt till handlingarna. Följaktligen , och då jag för min
del ej kan annat finna , än att Const.Utsk:s form för sitt
anmärknts-memor. är den enda grundlagsenliga, äfvensom alt
den är deu enda rntionelt rätta , emedan jag för ingen del
skulle vilja, om jag än hade makten, stifta ny grundlag i
detta afseende, att den opinionsyttring om hvad Rikets väl
klafver, Ständerne fått sig ålagd att fälla, skulle vara liksom
understucken af någon auetoritet eller någon delegation hur
aktningsvärd som helst; utan tvertom , för att vara genuin
och medförande moralisk kraft, ovillkorligen och omedelbarligen
borde härflyta från Ständerna sjelfva i massa; då
nu derjemte denna slags opinionsyttring i ingen måtto kan
anses för, eller jemföras med en juridisk dom, hvars fullkomlighet
och speciella lagbehörighet skulle vinna genom den
ytterligare granskning den underkastades i alne instanser,
den ena öfver den andra: så har jag icke föreställt mig, att
någon ålerremiss af neinor, kunde eller fick ske , såvida ej
Husets majoritet, med kännedom om flera föremål för anrnärkntr,
deni Const.Utsk. icke upptagit, skulle äska återremiss
för att derom erhålla upplysningar genom en ytterligare
granskning af Statsiåds-prot:na, hvilka endast för Utsk.
ära tillgängliga. Jag tillstår, att jag sjelf saknar omnämnande
och upplysning rör:de en eller annan sådan omständighet;
men då jag tager för afgjordt, att Ståndets majoritet ej delar
samma behof, vill jag för min del afstå från allt yrkande
af återremiss, under förbehåll likväl, att man då måtte
förskona oss från allt vidare tal, som endast går ut på att
klandra Utskts tillgöranden, hvilket åtal, när det icke har
för afsigt återremiss, icke kan äga någon annan skälig grund
än att onödigt upptaga tiden och uppmärksamheten från hufvudföremålet
för discussionen, hvilken icke kan vara det H.
Utsk., dess personal och åtgärder, utan Statsrådets, samt
slutligen Rikets sannskyldiga väl.
Sedan jag sålunda, medelst försök att närmare bestämma
egentliga ämnet för discussionen, sökt förekomma en tidsödande
splittring derutinnan, hvilken splittring för Husets
båda sidor borde vara oangenäm, men hvarpå den sida jag
tillhör egentligen har till dess effect och sitt eget anseende
något att förlora — må jag äfven bjuda lill att bestämma hvad
som kan och befr vara yttersta resultatet af discussionen.
Detta resultat sönderfaller naturligen i 2:ue syftningar, nemi.
Den i J u I i e. m.
ut
den ena: det slut hvaruti vi, med afseende på hvad Rikets
viii kräfver, och de af Const.Utsk. oss lemnade upplysningar
vid handen gifva, skola stanna, då vi samfäldt slutligen gå
att äska proposition af Landtmarskalken; — den andra:
hvad purt moralisk påföljd, hvar och en ståndsledamot för •
sig tror sig kunna åstadkomma genom individuella yttringar
så väl öfver systemet af regerings-åtgärderna i allmänhet,
som öfver speciella och till vissa personers, inom Konungens
rådkammare vållande, hänförbara, i Const.Utsk:s mein. befintliga,
sakförhållanden.
Det ligger en himmelsvid skilnad emellan dessa begge
syftningar, när man närmare betraktar saken; och som jag
ingenstädes i våra fordna riksdagsprotocoller funnit den
fullständigt theoretiskt utredd, deremot funnit den städse
praktiskt förbisedd, och sednast af det RiksSt., sorn redan
för sig absolverat hela ärendet; så torde JR. o. Ad. benäget
itrsägla om jag upptager någon tid, som håde nu och för
en framtid kan blifva ersatt, ifall man blefve ense om åsigterna.
Under både juridiskt och moraliskt tvång att härvid
söka rättesnöre i grundlagarna, är det icke utan tillfredsställelse
jag denna gången finner mig kunna erkänna, att
grundlagarnas bud fullkomligt i min tanke öfverensstämma
med rationella anspråk. Lika litet som 107 §:n Reg F:n
och 29 §:n 2:dra mom. Riksd.Ordn. i deras bestämda ordalag
om hvad R. St. ägde att besluta, leinnat rum för någon
vackling eller utsträckning i det formella af RiksStms inom
sig fattande samfäldta beslut, ja icke ens i rättigheten af
deras motivering; lika litet lärer det inför statsklokt förnuft
kunna gillas, det Representationen, då den samfäldt eller
ståndvis yttrar sig colleetivt, får söka sig en inellanväg
emellan de bestämda alternativa, att antingen genom lind.
skrifvelse "anmäla deras önskan, att Konungen ville
ur Statsrådet och från em betet skilja en eller
flera af dess led a mö t er” — eller, såsom dess enda
rimliga motsats, låta de gjorda anmärkningarna förfalla,
hvilket ock kan uttryckas genom beslutet, att lägga
Cons t. Utskrs memorial till handlingarna. Att,
såsom det Högv. Ståndet förfarit, inlägga ett obestämdt och
besvärande klander i premissen, derefter åberopa såsom motiv
till deras natur lika obestämda ''omständigheter,”
derom ingen, som icke afhört discussionen, rätt kan göra sig
begrepp, om de varit subjectiva eller objectiva, kan jag icke
anse vara tjenligt till efterdöme, hvarken i den händelse
resultatet af beslutet blifvit "underdånig anmälan,”
och ännu mindre, när det blifvit — att lägga memorialet
till handlingarna. Skälen, hvarföre alla möjliga slags
tillsatser böra uteslutas från det formella beslutet, ber jag
få ytterligare specificera.
Den i J ul,i c. ra.
Det förs.ta anser jag, vara, att R». St. alldeles icke må
anse sig såsom en juridisk domaremakt, den der, under'afvägande
af de speciellå anmärkta lag-öfverträdelsernas beskaffenhet
eller de; till lo lades mer eller mindre ansvarsfullhet)
behöfver eller får fälla utslag och dom, än mindre må
anse sig .tillständig! yttra, likt en domstol, att ehuru de finna
besvärande facta hafva förekommit, de likväl äro benägne
låta nåd gå för. rätt, hellre vilja fria än fälla o. ro. d.
Icke heller, för det andi a, är R. St:s rättighet lik en polismästares,
att näpsa peli släppa, utan helt simpelt, att i
en. gång för alla af grundlag bestämda ordalag uttrycka, såsom
en politisk corps, hvad de anse Rikets sanna väl kräfva.
I Ständernes uttryck får sålunda icke ens inläggas något
sorn har till föremål regerings-systemet i allmänhet, utan
må de endast hålla sig till personerna bland rådgifvarne.
Det vore, för det tredje, i högsta målto icke allenast småaktigt,
utan i politiskt hänseende kortsynt och skadligt, om
Representationen,, inför nationens och liela den civiliserade
vei Idens ögon, skulle liksom med löst krut, och som det
ofelbart skulle tydas, af enskilda personliga motiver , rikta
obestämda skott åt samtliga Statsrådets ledamöter, då för
hvarje statsmanna-omdöme ingen annan begriplig effect kan
uppstå, än att på. en gång Ständerne skulle förråda deras
egen oförmåga att beräkna erforderlig kraft åt sina missiler,
och derjemte lemna Konungens thron oingifven med en rådgifvande
personal, hvars anleten äro fläckade af den fruktlösa
explosionen. Med en så beskaffad conselj borde ingen,
aldraminst de sorn ifra mot al.Iena-styrandet, vara belåten, —-  och dessa skäl sammantagna tycker jag borde öfvertyga en
hvar, huru stridande det vore, både mot samhällsinrättningens
sanna väl, ja emot alla begrepp om nödvändigheten
och. fördelen af en ansedd Styrelse, äfvensom mot all upphöjd
moralisk känsla, 0111 R. St., utan att strängt begränsa
sina officiella yttranden till hvad deras pligt och ändamålet
med 107 §:n egentligen kräfva, tillåta sig några afvikelse!-  derifrån. Som redan sagdt är, både grundlag, statsklokhet
och rättsbegrepp förbjuda att någon samfälld opinionsyttring
mot Statsrådets ledamöter får äga rum, annorlunda än
af R. St., medelst lind. anmälan; och derföre är det rätt,
att äfven Const.Utsk. afliållil sig från all sådan yttring, sorn
icke var oundgänglig för att qvalificera anmärkningarna.
Hade Ulsk., lika med sina företrädare, förbisett denna nödiga
distinction, ,så hade det kunnat inleda R. St. på den
fulska, banan, att antingen tadla eller berömma, hvilket är
nätt opp lika obehörigt, lika grundlagsvidrigt.
Det är af högsta angelägenhet att bibehålla ansvarighefis-ideen
efter 107 §:n i sin renhet, och att etablera en
bestämd typ lör dess utöfning. Det finnes nog mångå, sorn,
under öfvertygelse att hela ändamålet dermed är en orimlig
-
D c u i Juli c. ra.
i > 3
lighet, en illa uttänkt, i andra constitutionella länder okänd,
utvext pä detta systeme, tillåta sig alt på sådan grund, eller
lik godt på hvad grund som helst, tillintetgöra, i hvad
de förmå, denna grundlagsenliga controll på Styrelsemakten.
För dessas räkning må jag sanningsenligt tillstå äfven min
mening vara, att hela anstalten är nära nog oförenlig med
det rena constitutionella systemet eller åtminstone att den,
såsom alldeles öfverflödig, borde upphöra samma stund vi,
med en annan representation och tätare riksdagar samt total
reorganisation af Riksrätten, närmade oss det mera ideelt
rätta; men medan vi hoppfulla emotse så beskaffade reformer,
månne det under tiden kan vara närvar. Representation
lofgifvet eller i något afseende tillrådligt, att antingen
directe motarbeta lagens bud, eller indirecte, genom bortfuskning
af dess ide'e, tillintetgöra den? Orsakerna, hvarföre
jag för min del icke kan medgifva en sådan procedur,
skola ytterligare i det följande blifva synliga; men jag bör
först lemna förklaring öfver meningen med den omnämnda
andra syftningen med discussionen , eller, som grundlagen
sjelf säger, R. St:s ö f v er 1 äg gn i nga r om sådana
frågor.
Det är klart, att inom rådslående församlingar, der beslut
skola fattas, motiveringen måste bero på individernes
subjectiva uppfattning och följaktligen vara af åtskillig halt
och natur, äfven der de äro förbundne att inskränka beslutet
inom gifna, okränkbara, alternativa formler. Här är
således ett fritt fält för alla möjliga slag af opinionsyttringar
för eller emot Konungens rådgifvare, om hela systemet,
om aspecterna för framtiden, bedömda efter anlecedentia,
och om hvad Rikets väl, med afseende å allt detta, af en
hvar anses kräfva. Dessa opinionsyttringar, ehuru de naturligtvis
borde grundlägga det ena eller andra slutliga resultatet,
— d. ä. antingen und. anmälan, eller läggande till
handlingarna — äga ingen annan inskränkning, än dels, hvad
materialierna beträffar, de af Const.Utsk. anmälda Riksrättsaetionerna
och anmärknts-punkterna, dels, i afseende på ordalagen,
hvad särskildt derom är före.krifvet så väl af lag
som begreppet om skick och anständighet; men intet ord
af alla dessa opinionsyttringar eller motiver få gå in uti
sjelfva propositionen till beslut, utan nödvändigt stanna inom
argumentationen. Der denna nödiga distinction iakttages,
verkar hvarje yttradt klander hvarken mer eller mindre
än det genom sin egen halt kan verka, och klandraren
har endast skadat sig sjelf och icke den offentliga man han
klandrat, om han tillåtit sig öfverdrift och af misstag eller
med flit afvikit ifrån sanning och riktiga slutsatser. Den
offentlige mannen, således icke mera blottställd under dessa
öfverläggningar för klander, än utom Representationen, har
för hvarje sårande, hvarje orättvist ord eller omdöme, en
9 H. f i5
Den i Juli c. m.
man eller flere individuelt ansvarige inför sig, och det beror
alltså på honom sjelf, att å bestämda anfall från bestämda
personer bjuda ett sådant försvar, att han, derest resultatet
icke blir underdånig anmälan, star rentvagen inför
thronell och det allmänna, elier åtminstone endast har
sitt eget samvete, men ingen utom sig att liqvidera med; då
han deremot, äfven under förutsättning af oförvitlighet både
till afsigter och förmåga, aldrig kunnat frigöra sig från
en obestämd delaktighet i ett sådant omdöme, som af en
politisk corps obestämdt blifvit slungadt mot honom och
hans kamrater i klump. Härtill må ändtligen läggas, att
hvad som alltid vore orätt och oformligt, när det emanerade
från någon politisk corps, blef till verkställigheten nära
en omöjlighet, när hvad som i form af beslut kommit från
de fyra Stånden, skulle hopfogas i ett enda beslut eller
underd. skrifvelse. Huru nemi. skulle Exped.Utsk. affatta
en sådan, hvaruti motiver och omdömen varierade möjligen
på fyra olika sätt? Hvilken splittring, hvilken löjlighet
skulle till slut kringhvälfva hela anstalten!
Jag beklagar, om jag genom ofvanstående utveckling
alltför starkt pröfvat R. o. Ad:s tålamod; men efter flera
försök har jag funnit fullständigheten icke medgifva någon
förkortning. Tvertom nödgas jag, innan jag öfvergår till
behandlingen af sak, i afseende på det formella ytterligare
vördsamt förklara, att, med de åsigter om tillämpningen af
107 §:n hvarföre jag nu redogjort, jag ingalunda kan förena
begreppet om nödvändigheten att observera en absolut
demarcations-linie emellan ämnen för Riksrätts actioner enligt
io6 5:0 och för tillämpning af 107 §:n Reg F:n , på sätt
en och annan reservant inom Const.Utsk. gjort, och jag särskildt
hört förfäktas i ett annat RiksStånd. Yäl är det
sanni, att icke alla eller flera anmärkntr kunna blifva föremål
för Riksrätls-actioner, än der bestämd öfverträdelse af
lag ägt rum; men deraf följer icke, hvarken att de till
Riksrätt hänskjutna ämnen äro undandragna RiksStms uppmärksamhet
såsom motiver för deras beslut enligt 107 §:n,
ej heller att någon anmärkn. skulle vara till sin natur så
beskaffad, att den antingen bort föranleda till Riksrätt eller
alldeles förfalla från uppmärksamhet enligt 107 §:n. Sådana
meningar härflyta uppenbarligen från hvad jag anser en
missuppfattning af grundlagens mening med 107 §:n, hvilken
liar absolut ingenting att skaffa med juridiska qvalificationer,
och derföre icke ens bestämdt leder till något aflägstiande
från rådgifvare-embetét, emedan det alltid beror på
Konungen, äfven efter Ständernes tind. anmälan, att, om han
så tjenligt anser, bibehålla den eller dem, mot hvilka anmälan
blifvit riktad. Då resultatet af 107 §:ns tillämpning icke
kan anses vidare sträckt, än till en politisk protest mot Regerings-systfemet,
derigenom uttalad att und. anmälan göres
emot dess handhafvare — lemnande i öfrigt åt sin gilla
ID c n i Juli c. ta.
gäng det ansvar och stundom den ersättning, som vid juridisk
behandling inför Riksrätt kan ådömmas; sä synes det
väl föga rimligt att påstå, det beslutade laga åtal inför
Riksrätt eller rättare de anmärkntr och upplysningar ur
Statsråds-protocollerna, som föranledt dem, icke skulle vara
goda skäl att considerera i afseende på bestämning af R.
St:s opinion om sammanhanget emellan hvad Rikets väl
krufver och deras lätt att proteslera lill fördel derföre så
långt de förmå. Allt ordande om möjligheten och obehörigheten
deraf, att en Statsråds-ledamot skulle kunna blifva
fälld 2:ne gånger af olika domstolar för en och samma sak,
bör således lemnäs ät det föga värde det förljenar, huru
ren och samvetsgrannn än den källa må vara, ur hvilken
det flutit. Också har Const.Utsk. i min tanke riktigt förfarit,
då det satt listan å remitterade anmärkntr främst i sitt
memorial.
Detta är hvad jag till en början i afseende på det formella
ansett nödigt andraga. Jag är äfven beredd till enskild
opinionsyttring, så väl om systemet, som dess constitutionella
vårdare; men då, hvad jag derom har att yttra, äfvensom
den propos. jag slutligen af Hr Frih. o. Landtm,
måste äska, troligen skulle vinna föga uppmärksamhet, innan
R. o. Ad. under discussionen stadgat sitt omdöme om
rätta behandlingen af meni., torde jag längre fram få begära
ordet ånyo.
Gr. Frölich fortfor derefter muntligen:
Medan jag har ordet, anhåller jag fa fästa några observationer
vid hvad alne talare yttrat i afseende på detta
föremål. Frih. boye har egentligen instämt med mig i eh
åsigt, nemi. den, att Const.Utsk. icke bort göra något annat
än att anmärka; men lian har tillika yttrat, att Utsk.
icke bort göra några anmärkmr mot de redan ur Stalsrådét
afgångna Statsråds-ledamöterua. Så har jag fattat betydelsen
af hans ord, det Utsk. icke behöfde ”bereda” hvad omöjligen
kunde leda till någon påföljd. Dervid ber jag få erinra
först och främst, att Const.Utsk. icke, efter min lanke,
kan anses skyldigt lyssna till huruvida någon af de rådgifvare,
om hvilka de skulle inhemta upplysningar ur Stutsrådsprotm,
hade blifvit den ena eller den andra dagen flyttade
ur Konungens Conselj Skulle en sådan skyldighet antagas
existera, så blefve följden, att sedan Utsk. börjat sin
forskning i prol:n, först en, så en annan, men slutligen allesammans,
möjligen å sista dagen, innan Coust.Utsk:s mern.
aflemnades, afgingo från Statsrådet, och liela Utsk:s arbete
med granskningen alltså blefve ulan ändamål. Utur en annan
synpunkt synes också orimligheten af ett sådant påstående:
det är nemi. icke alldeles omöjligt, ehuru jag anser
det otroligt, att ett Statsråd, som kände med sig alt sedan
sista riksdag hafva gjort sig oförtjent af Ständernes fortfa
-
Den i Juli e. ra.
rande förtroende, och vore öfverlygädt om att starka och
ansvarsfulla anmärkn.T skulle mot honom komma att framställas,
just i det ögonblick då Sländerne sammanträdde begärde
och fick afsked. Om då ingen slags anmärkn. mot
en sådan person skulle få göras, hvartill skäl eljest funnos i
Statsråds-protm; så skulle han äfven vara fredad, icke allenast
från anmärkn:s-anledn:r, ulan äfven opinionsyttringar.
Efter Fri luns teckning af §:n skulle ju ett ypperligt tillfälle
visa sig att blankt med ens eludera ansvarigheten riksdag
efter riksdag. När riksdagen väl vöre slut, ingen anmärkn.
af Const.Utsk. gjord, icke heller någon opinionsyttring inom
Stånden uttalad; så fick man kanske se densamma personen
åter inträda i Conseljen; och i juridiskt afseende vet jag
icke hvad någon deremot skulle kunna anmärka.
Hr Dalman har begärt återremiss: herrarne hafva redan
hört af milt skriftliga anförande, att jag ansett återrerniss
väl icke af natur att kunna hindras; men jag trodde,
att den icke skulle komma i fråga. Jag får likväl bekänna,
att det endast är under ett villkor, som jag anser en sådan
återremiss möjlig och riktig; alldeles icke om det vore fråga
om att tvinga Utsk. att derigenom förändra formen för
sitt mern., alldeles icke för att tvinga Utsk. att göra flera
anmärkntr, utan speciella remisser, eller alt afstå från sådana,
sedan Utsk. i detta fall anmärkt hvad de funnit
anmärkningsvärd! och i allo äga rätt att i afseende på anmärknma
blott lyda sitt samvete; men är det så, att enskilda
remisser ägt rum till Const.Utsk., hvilka icke hafva blifvit
besvarade eller icke kunna så anses, genom de anmärkntspunkter
Utsk. upptagit i 'sitt mern., således icke hafva fått
någon handläggning; då måste en återremiss äga rum, eller
då borde åtminstone en sådan icke nekas. Den omständighet
likväl, hvarföre Hr Dalman egentligen önskar återremiss,
synes vara, att Utsk. skulle uppdraga Styrelsens historia, eller,
som han yttrat sig, på det Utsk. måtte afgifva en tillförlitlig
öfversigt af Styrelsens systeme sedan sista riksdag. Jag
får bekänna, och herrarne hafva redan funnit det af det
upplästa skrifti. anförandet, att jag icke kan uppfatta en
sådan mening utur 107 §:n eller känner någon önskan eller,
behof deraf att Const.Utsk. skulle sammanskrifva en så beskaffad
historia. Dertill fordrades först och främst, — vare
detta sagdt med all aktning för de nuvar. ledamöterna af
Utsk. — att enkom 24 historiographer skulle af de 4 Stånden
kunna sammanletes, för att bilda detta Utsk.; men i
alla fall ville jag knappt sätta tro till resultatet af de forskningar
om historiken, som under en så kort tid, under sådana
debatter samt slutligen såsom resultat af voteringar,
blefve den synliga produeten. På det sättet skrifves ingen
historia, mine herrar! Jag har väl aldrig försökt att skrifva
någon historia, men under uppmärksam läsning af de arbeten,
som förtjena benämnas så, och icke aro blolta krö
-
Den i Jul i e. m.
117
nikor, kan jag nogsamt förstå, att med författandet icke får
tillgå på det sättet. Att Utsk. skulle generelt framställa
Styrelsens karakter, det vore åter att fälla en opinion på
förhand för R. St.; och J håfven redan hört, mine herrar!
att det vore, efter inin tanke, att alldeles bortfuska all effect
af 107 §:n. Då, på sätt jag förut skrift!, yttrat, jag icke
kan anse meningen dermed vara annan än den, att, der behofvet
anvisar, göra en protest mot styrelse-systemet,
i följd af de upplysningar man fått, men att
denna, för att icke sakna moralisk kraft, bör härflyta från
Standernes subjectiva känsla med afseende till det objectiva
de funnit i anmärknlna; så vill jag för min del icke hafva
någon annan grund för denna yttring än — blotta upplysningar.
Slutligen får jag öppet förklara mitt ogillande af det
skratt, hvarmed man har mött Hr Dalmans yttrande om
den möjliga effecten af tidningarnas afstannade utgifvande
183S; ty, efter min åsigt, hade det icke föranledt till ämnen
för fägnad om redactionerna vidtagit inställelse af sina
dagblad under nämnda tid.
Frih. Cederström, Jacob: Jag ämnar icke fortgå
på den bana, som hittills varit följd af de flesta, nemi. att
upptaga de särskilda anmäl kn:spunkter, som Utsk. framställt;
men jag ämnar i främsta rummet upplaga Utsk:s sätt att
fullgöra sitt af grundlagen ålagda värf att granska Statsrådets
prot. och hvad deraf följt. Utsk:s besynnerliga betänk,
i detta afseende har varit följdt af ett annat under N:o 17
afgifvet meinor. med åtskilliga rättelser af så väl namn som
former. Deraf kan man lätleligen komma till den slutsats,
alt när det förra betänk, icke blifvit pålitligare expedieradt,
än att ett annat med rättelser behöft afgifvas, det öfriga,
som icke finnes i det sednare upptaget, men som qvarstår,
icke heller kan vara särdeles tillförlitligt; men med åsidosättande
deraf, vill jag directe fästa mig vid det oformliga
deruti, att Const.Ulsk. i sitt betänk. rör:de granskningen af
Statsrådets prot. för anmälan enligt 107 §:n Reg.Fm, upptagit
de remisser, som Utsk. beslutat enligt 106 §:n R.eg.F:n.
Delta Utsk:s förfärande, mine herrar! medförer icke mindre
och icke mer, än att om Ständerne i sina plena upptogo till
granskning dessa 3i punkter, som i detta betänk, finnas och
tilläfventyrs ogillades, skulle tvekan kunna uppslå om hvad
verkan sådan R. St:s åtgärd månde hafva; och om detta
skedde af en eller flera af dem, som efter grundlagens 102
5 såsom ledamöter af Riksrätt skola deruti deltaga, så skulle
desse ledamöter göra sig jäfvige, och följden deraf blifva,
att Riksrättens sammanträde blefve omöjligt i brist af tillräckligt
antal ojäfvige ledamöter. Sådan har väl icke varit
afsigten; men hade Utsk. läst 106 §:n med uppmärksamhet,
så hade det funnit, alt i 106 §:n icke finnes ett ord, som
medgifver Utsk. rättighet att framlägga sådant för Ständerna.
Hade samma Utsk. ytterligare, i afseende på tillämp
-
Den i J u 1 i e. m.
ningen af 107 §:n Reg.F:n för de åtskilliga anmärknir, dervid
Utsk. pröfvat, att Statsrådets ledamöter, en eller flere,
livar för sig eller samfäldt, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta i sina rådslag, läst denna § till slut i 2 morn.; hade
Utsk. bort finna, att der står bestämdt förbud att ens
nämna Konungens beslut ronde corporationer och enskilda
personer: likväl finnas i dessa punkter uppgifna åtskilliga
sådana, och bela f. m:s öfverläggning visar, att ehuru 107
§:n och 2g §:n Riksd.Ord. för detta speciella fall innehåller
förenämnda bestämda stadgande, och go §:n Reg.F:n jemväl
i allmänhet innefattar enahanda inskränkning uti RiksSttns
öfverläggningsrätt och således sådant förbjuder, har likväl,
genom en oriktig framställning från det Utsk., som är satt
att vaka öfver grundlagens efterlefnad, och med förbiseende
af 8 3 §:n R.eg.F:n, en sådan grundlagsvidrig behandling fått
äga rum. Detta är Utsk:s enskildta fel. Utsk. har ytterligare,
på grund af ansvarighetslagens 6 §, trott sig berättigad!
att upptaga anmärkn:r efter 107 §:n emot Konungens
rådgifvare i commandomål: der har Utsk. förbisett 85 §:n
Reg.F:n, hvarest samma ansvarighetslag icke finnes omnämnd
bland Rikets öfriga grundlagar, och efter hvilken följaktligen
icke heller några anmärkn:r kunna komma i fråga att upptagas,
såsom varande en enskild lag, hvars sättande i conformitet
med öfriga lagar visserligen varit meningen genom föreslagna
ändringar i 107 §:n Reg.F:n, men som blifvit afStänderna
afslaget. Utsk. har ytterligare gjort sig skyldigt till
den lättsinnigheten att framställa anmärkn:r efter 107 §:n
Reg.F:n, hvilka det efter 106 §:n remitterat lill Riksrätt.
Detta förfarande — om speciella frågor kunde blifva föremål
för Sländernes pröfning — skulle leda till så besynnerliga
förhållanden, att man komme vida längre än hvad talarne
på f. m. behagat anföra; man skulle komma ända
derhän, att Riksrätten funne sig förhindrad att dömma i de
mål der Ständerne sjelfve dömt. Men 107 §:n innefattar
icke något annat, än att då Utsk. funnit alt Statsrådets ledamöter
i sina rådslag icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon Statssecreterare icke visat nit, skicklighet
och drift, så äger Utsk. att sådant anmäla för Ständerna.
Nåväl! hvarifrån har Utsk. inhemtat, att en sådan
anmälan skall ske genom uppräkning af alla punkterna, af
hvilka, om man läser deni, man finner att man skall komma
att öfverlägga om Regeringens åtgärder rörtde enskilda personers
och corporationers förhållanden ? Dessa olagligheter måste
man nu, sedan målet ar inom Utsk. utageradt, afhjelpa; och
Ständerne hufva i sådant full icke annat att göra än att
fullgöra hvad lagen bjuder, nemi. att då Utsk. förklarat,
att det anser rådgifvarne i de 72 anmärkn:s-punkterna icke
hafva iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, tillhör det Ständerna
att besluta, 0111 de finna Rikets väl kräfva alt hos
Konungen begära entledigande af de rådgifvare, som Konuu
-
Den i Juli e. m.
•'9
gen ännu äger qvar af dem, emot hvilka anmärkn:r blifvit
gjorda. Desse liro Frihrne Stjerneld och Lagerbjelke samt
Statsrådet Ihre. En talare på f. m., sjelf ledamot af Const.-  Utsk. , Hr Cederschjöld, har önskat, alt delta betänk, borde,
såsom varande ett oformligt opus, till Utsk. återremitteras,
med den anmiirkn. bland annat, att Utsk. borde föreslå
hvad Ständerne i anledn. deraf borde besluta, samt som
grund för sitt påstående åberopat 56 §:n Reg.Frn, sorn förbjuder
Ständerna alt med förändringar afgöra ett Utsk:s
betänk, första gången det förekommer. Den värde ledamoten
har dervid förgätit, att 56 §:n Reg.F:n angår allmänna frågor,
som i Ståndens plena väckas; och derom får den behandling
ensamt äga rum, som han yrkat, då deremot en anmälan
enl. 107 §:n innefattar ett specielt fall, och enl. grundlagenen
naken anmälan om Utsk., vid granskningen af Statsrådets
prot., funnit någon eller några af rådgifvarne icke i
rådslagen iakttagit Rikets sannskyldiga nytta; denna anmälan
kan således icke utan oformlighet behandlas efter 56 §:n,
alldenstund Utskts tillgörande endast bör bestå i ett enkelt
tillkännagifvande af hvad Utsk. funnit vid granskningen af
Statsrådets prot.; och 107 §:n bestämmer hvad inom Stånden
kan i anledn. deraf beslutas. Hvartenda fjät Utsk. tagit
derutöfver, visar inför nationen, att Utsk. varit oförmöget
att uppfatta sin bestämmelse. Nu har Utsk. saknat förmågan
att inse den stora makt, som grundlagsstiftaren velat
lägga i dess hand, då Utsk. tillåtit sig något annat än ett
enkelt yttrande , att den eller de af Konungens rådgifvare
icke hafva iakttagit Rikets sannskyldiga nytta i sina rådslag,
och det utan att nämna något enda beslut, enär sådant
efter go och 107 §§:na Reg.Ftn samt 29 §:n Riksd.Ordn.
är förbjudet. Skulle väl ändå någon representant inom hvartdera
af de 4 Stånden icke veta och begripa hvarom fråga
vore, hvaråt Utsk syftade; eller tror man , att Representationen
är okunnig om hvad i landet inträffar?
Med detta betänk., mine herrar! finnes i min öfvertygelse
intet annat att göra, än lägga detsamma till handlingarna,
och att derefter öfvergå till det beslut Gr. Frölich
framställt, att nemi. afgöra om man anser Rikets väl kräfva
att hos Regeringen begära entledigande för dem bland dess
rådgifvare, mot hvilka anmärkn. blifvit gjord.
Innan jag slutar, anhåller jag få yttra några ord i afseende
på särskilda framställningar. — Hr Dalman har ansett
Coust.Utsk. hafva både rättighet och pligt att uppgifva
orsakerna till anmärknts-anledntrs remitterande från Ständerna,
och att redovisa hvarföre Utsk. ansett dem grundade
eller icke. Hr Dalman har deruti, likasom Utsk. här, förbisett
hvad lagen härom stadgar, eller den ordformel, hvilken
icke får med en bokstaf hvarken tilläggas eller förminskas.
Nå val! Detta medförer intet annat, än att, sedan Utsk.
pröfvut ett sådant mål i sammanhang med granskningen af
120
D e n i Juli e. m.
Statsrådets prot., det, om anmälan sker enl. 107 §:n, subsumeras
under TJtsk:s anmälan. Gör TJtsk. ingen anmälan efter
107 §:n , äro jemväl de remitterade anledntna subsumerade under
tystnaden. Om åter TJtsk., i följd af en sådan anmärkn:sanledn.
, remitterar målet till Riksrätt, kommer heller icke
något svar till Ständerna oell får icke komma i grundlagsenlig
ordning. Iir Dalman har äskat fiterremiss, på det att
derefter Ständerne skulle kunna besluta en skrifvelse till
K. M., för att låta till dess kunskap komma hvad som mot
de afgängna rådgifvarne förekommit. I sanning, jag har svårt
att begripa från hvilken grundlags-^ Hr Dalman vill leda
sig till denna skrifvelse. Väl innehåller 107 §:n rättighet
för Ständerna att, på grund af Coust.Utsk:s anmälan om rådgifvares
uraktlåtenhet vid uppfyllandet af sitt kall , begära
deras entledigande; men att skrifva till Konungen för att
lemna någon kunskap om hvad som mot afgångna rådgifvare
förekommit, — det är något, hvarom jag ej funnit att grundlagen
nämner ett enda ord, och hvarom således Hr Dalman
får i den ordning grundlagen föreskrifver — om han nemi.
önskar att det för framliden må beredas — hos Const.Utsk.
väcka fråga, på det han framdeles må kunna vinna sin önskan,
ifall nemi. Ständerne vilja taga till godo och Konungen
sanctionera en förändring i grundlagen , som skulle få
till följd en likaså oformlig som ändamålslös framställning.
Frih. Klingspor, Mauritz Philip, anförde skriftligen:
Det
åliggande Representationen nu går att fullgöra är
stort och betydelsefullt. Styrelsens handlingar framläggas nu
till pröfning och bedömmande. Till denna vigtiga rättighets
utöfvande hade Representationen hort vänta sig en säker
handledning, då Const.Utsk. för första gången blifvit
tillsatt i sjelfständig anda. Med stor förundran finner man
då detta Utsk. ingenting annat hafva att tillbjuda, än ett
det torraste sakregister, visserligen med ospard möda hopsamladt,
men som illa svarar mot sitt ändamål, och det sätt,
hvaruppå jag anser Utsk. hort uppfatta sitt vigtiga åliggande.
Jag åberopar i detta hänseende de åsigter, Frih. Rantzou
i sin reservation gifvit tillkänna, hvari jag hufvudsakligen
instämmer, och hvartill jag endast har föga att tillägga.
Det under discussion varande betänk, skulle man tro vara
framalstradt under en inflytelse, som bort vara främmande
åtminstone för 1840 års riksdags Const.Utsk., då det genom
sitt uppställningssätt inleder representanterna i en anmärkn:soch
specialitets-labyrint, hvari de oundvikligen måste förirra
sig och alltid skola kämpa med underlägsna krafter. Nuvar.
Const.Utsk. begår samma fel, hvarföre föregtde riksdagars
Const.Utsk. få uppbära så stränga tillvitelser från oppositionens
sida. Då jag anser alt Const.Utsk. utöfvar det
kall i anseende till handlingen, som St:s revisorer utöfva
-
Den i Juli c. m.
öfva i anseende lill siffran, är det icke min mening att
klandra, det Const.Utsfe. till fl. St:s pröfning framlagt
alla de anmärkn:s-an!edn:r, hvilka grunda sig på de historiska
upplysningar och factiska bevis, sorn varit (Jtsk.
tillgängliga; men jag hade önskat, ali Utsk., medelst
dessa materia liers grupperande i vissa hufvudpunkter , hade
gjort en mera åskådlig tableau öfver styrelse systemet, än
det detta betänk, erbjuder. Genom det nu följda uppstaIIningssättet
försvagas total-intrycket af det hela; ty, då af
en sådan massa anmärkntr mångå naturligtvis skola röra
formfel af mindre betydenhet, och då icke mera vigt lägges
på de stora än på de små, får Utsk., i följe deraf, en anstrykning
af småaktighetsanda i anmärkningsväg , som nedsäller
värdet af det constitutioneila statsskicket och den constitutionella
ansvarigheten; mången förbiser de stora anmärk
n:na , fäster sig mera uteslutande vid de små; man
skall då med förundran utropa : var det ingenting värre man
hade att förebrå Styrelsen? Jag öfverlemna!- åt dem, som
hafva mera förtroende till sina krafter och sin förmåga, än
jag, att handlöst inkasta sig på en bana, hvartill Const.Utsk.
öppnat ingång, men ingen utgång, och inskränker mig alt,
dels på grund af den mängd besvärande facta, delta betänk,
innehåller, dels med ledning af andra förhållanden, utpeka,
om icke utveckla, de hufvudsak ligaste gravamina, hvilka,
enl. min åsigt, legat Styrelsen till last. Som inledn. dertill
anser jag mig böra kasta en kort blick på Europas allmänna
samhällstillstånd.
Det politiska och borgerliga statsskicket antogs fordom
af nationerna som ett factum, det man uoderkastadé sig utan
att undersöka rättsenligheten deraf. Denna en forntids
blinda tro finnes icke mera. Från religionens fält har protestantismens
anda inträngt äfven på det politiska. Nationerna
antaga numera ingenting, utan att veta skälen dertill;
de afväga noga rättigheter och skyldigheter, samt erkänna
inga andra myndigheter, än deras, som uppvisat sina diploroer
och fått dem undersökta och sanclionerade
Denna nyare tidens anda har lossat alla den fordna
samhällsbyggnadens fogningar, den har skapat belt nya samhällsförhållanden,
hvilka borde inses och erkännas af alla.
Olyckligtvis hafva styrelserna, särdeles regenterne , icke rätt
insett detta Regenterne tro sig kunna bibehålla sin fordna
upphöjda ställning, de förbise, att de bidragit att undanrycka
fotfästet dertill, då de, ledde af en slags Österländsk
instinct, sjelfve fört jemlikhetens talan; de bländas fortfarande
af förhoppningarna att kunna återföra den royalistiska
hänförelsens gylldene tider; de inse icke, att det, som
förr var en ridderlig och oegennyttig känsla, nu endast bluen
låghetens och beräkningens handling , som måste köpas
och underhållas med guldvigt. Utan att vinna sitt ändamål
9 H. 16
IM
Den i Juli e. m.
utså regenterne endast derigenom ett demoralisationsfrö bland
de högre classerna, som betaga dessa all moralisk kraft, all
inflytelse, all förmåga att försvara sig sjelfva och andra.
Dessa fortfarande illusioner afhålla regenterna från att ärligt
antaga det under närvar, samhällsförhållanden enda möjliga
statsskicket, det monarkiskt-constitutionella, hvilket, sorn eri
känd tänkare och författare yttrar, befinner sig midt emellan
de begge ytterliga tendenserna, som arbeta ali draga samhället
antingen baklänges eller för brådstörtande framåt Det
constitutionella statsskicket skulle länge kunna uppfylla sin
bestämmelse, om regenterne, lika ärligt som folken , underkastade
sig dess villkor; men tjuste af en forntids smickrande
och behagliga drömmar, sträfva regenterne att med ena
handen återtaga det de gifvit med den andra; de inse icke,
att det constitutionella statsskicket sätter dem i den aldra
angenämaste ställning, då de få uppbära förtjensten för det
goda, det nyttiga som sker, och tadlet deremot uppbäres af
andra. I det constitutionella statsskickets barndomstillstånd
åtnöja sig dessutom nationerna med ganska litet, med den
constitutionella fictionen, med blotta frasen, men fortfara
regenterne envist i att äfven icke vilja medgifva denna, torde
de, förrän de sjelfve föreställa sig, icke allenast blifva
tvungne att medgifva sjelfva verkligheten , utan kanske till
och med efterskänka hela monarkiska principen.
Mången torde anse de anställda politiska betraktelserna
som något främmande för ämnet, men det Europeiska statsförbundet
är en kedja, hvaraf den ena länken icke kan vidröras,
utan att den andra har känning deraf. Alt Svenska
Styrelsen icke uppfattat det constitutionella statsskickets fordringar,
intygas till den fullständigaste evidens af de många
besvärande facta, detta betänk, innehåller. De utvisa dels
förbiseende och öfverträdande af de constitutionella formerna,
dels förbiseende och, som det tyckes, ett slags förakt för
R. St:s önskningar och beslut, m. e. o. ett förfarande, så
fullkomligt inconstitutionelt, att det naturligtvis måst ådraga
sig Representationens högljudda ogillande. Det constitutionella
statsskicket är bygdt på ett contract, ingånget och underskrifvet
af begge statsmakterna; den juridiska äfvensom den
moraliska känslan borde således tillhålla dem att icke bryta
detsamma. Från den ena statsmaklens sida tyckes man dock
anse det som ett document, hvilket endast ålägger den ena
parten skyldigheter utan motsvarande rättigheter.
Hvarje Styrelse bör noga besinna sig, innan den beträder
lagstridighetens betänkliga bana ; ty då den ena parten
träder utom lagliglietens område, må man icke vänta sig att
den andra håller sig inom detsamma. Styrelsen öppnar dermed
en strid, der den kämpar med olika vapen och olika
förmån, der de starkaste armarna alltid skola göra sig gällande;
och man känner alt under närvar, period folken icke
tveka alt vädja till detta kraftfulla argument. I aktning för
Den k Juli e. m.
133
lagar och former bör dessutom Styrelsen vara en föresyn;
de exempel, som komma frän detta upphöjda håll, inverka
mäktigt, vare sig till godt eller ondt.
Redan i början af mitt yttrande har jag antydt, alt jag
icke ernar inlåta mig på detaljernas bana; jag inskränker mig
således till dessa allmänna reflexioner; att de icke sakna grund,
intygas tillräckligen af de i Consl.Utskrs betänk, anmärkta
och bevisade formöfverlrädelser. Min afsigt är icke heller
att aflyfta den hemlighetsslöja, som för Styrelsens juridiska,
moraliska och intellectuella heders bevarande för alltid borde
betacka i838 års händelser. Ingen har dessutom dyrare
fult plikta derför än sjelfva Styrelsen; jag ville blott önska,
alt icke följderna deraf äfven återföllo på den oskyldiga, på
nationen; ty verkningarna al denna tilldragelse, med alla dess
anmärkningsvärda episoder, äro svåra att förutsäga och beräkna;
den torde för decennier hafva betagit Styrelsen all
förmåga att befordra sitt eget och landets bästa.
Den fortfarande missaktningen och förbiseendet af R.
St:s beslut och önskningar, är ett ytterligare bevis på Styrelsens
inconstitutionella riktning. Den har vaggat sig i den
olyckliga illusionen att, utan våda för sig och landet, kunna
trotsa den allmänna opinionens oemotståndliga kraft; den har
ansett det materiella stödet för allt, det moraliska för intet;
den har trott sig fortfarande kunna umbära national-representationens
understöd och sympathier; den har ännu icke
hunnit lära sig hvad som anses som abed i andra constilutionella
länder: att den Styrelse, som saknar understöd af
majoriteten inom Representationen, ingenting förmår uträtta
till landets bästa, och att nu för tiden ali Styrelse, vare sig
despotisk eller constitutionel. upphört att regera, åtminstone
moraliskt, i samma ögonblick den fått allmänna opinionen
emot sig.
Ilvad särskildt detta förhållande i Sverige beträffar, är
det en följd af Styrelsens fortfarande antipathier och förföljelse
mot pressen. Här är hvarken frågan eller min mening
att uppgöra en historik öfver tryckfriheten; jag vågar
endast påstå, alt tryckfriheten numera, den må vara nyttig
eller skadlig, är en nödvändighetens lag, som Styrelsen måste
underkasta sig. Då alla försök att inskränka tryckfriheten
ovillkorligen skola stranda, återstår för Styrelsen ingenting
annat, än att rätta sig derefter och skapa sig sympathier,
der den förut endast skapat antipathier. Att pressen
vuxit Styrelsen öfver hufvudet är dessutom dess eget fel, sorn
icke förstått uppfatta dess vigt och betydenhet. Di t torde
dessutom icke vara så svårt , som Styrelsen tyckes föreställa
sig, att finna understöd hos pressen, då mera sans och mera
försonande och conservativ anda under sednaste period utmärkt
sjelfva oppositionspressen; och detta har inträffat i en
tidpunkt, dä, i följd af >838 års händelser, tryckfriheten de
facto, om icke de jure, varit oinskränkt. Detta styrker den
134
Den i Juli e. m.
öfvertygelse jag alltid hyst, att hos de lugnare, laglydiga och
ordningsälskande nordiska nationerna tryckfriheten är oskadligare,
ju friare den är.
Styrelsen har blottställt sig för beskyllningen att vara
inconstitutionel; den har gjort sig skyldig till en annan föga
mindre besvärande, den, att vara innationel. Hos hvarje nation
finnes vissa sympathier, vissa fördomar, dem ingen Styrelse
ostraffadt trotsar; att Svenska Styrelsen förbisett detta —
är, jag medgifver det, en slags ovillkorlig följd af en tilldragelse,
som spelat den märkvärdigaste röle i nuvar. Styrelses
annaler, nemi. iSt2 års politik. Här är icke tillfället att
politiskt bedomina densamma , jag inskränker mig till det
yttrande, att den varit mindre olycklig och tadelvärd i sjelfva
saken, än den blifvit genom följderna , samt nödvändigheten
och sättet att försvåra densamma; denna politik, riktig
eller oriktig , kunde icke undgå att vara inpopulär hos
nationen, den mördade på sätt och vis hela vår gamla historia,
den öppnade en ny epok, den vi hvarken kunnat eller
velat uppfatta.
En nation, som på en gång spelat en så skön , så lysande
och så mäktig töle , skall naturligtvis länge bländas
deraf; en vis Styrelse hade vördat och menagerat detta förhållande;
omöjligt blir det i alla händelser att förmå nationen
alt älska det de hata, att uppväcka sympathier, der
endast antipathier anträffas.
Denna ihärdiga kamp mot det dyrbaraste en nation
äger, är i så många afseenden tadelvärd; ty nationaliteten
är det enda och hufvudsakligaste villkoret för svagare folkslags
sjelfständiga existens. 1 högsta grad hårdt och påkostande
skall det förefalla nationen att icke cn gång få behålla
minnena kara, att icke få uppfriska sitt sinne i de
poetiska illusionernas verld, utan nolens volens tvingas att
återvända till dagens bedröfliga prosa.
Besynnerligt nog tyckes Const.Utsk. hafva förbisett ett
förhållande, hvaröfver den mest högljudda och rättvisa klagan
blifvit hörd, och som således icke bort vara obekant för
någon, minst för Const.Utsk., nemi. befordrings-systemet.
Enl. min åsigt, är detta den enda säkra värdemätaren
på den grad af förtroende en Styrelse förtjenar; der embetsroanna-dugligheten
finnes, är Styrelsen vuxen sitt kall, der
den saknas, ovärdig detsamma; hela landets icke blott materiella
utan afven moraliska väl eller ve hvilar härpå; ty
af missaktning för lagarnas verkställare följer missaktning för
sjelfva lagarna; ett anarkiskt frö utsås på detta satt i samhället,
som oundvikligen mäste bära bittra frukter. Det är
icke nog, alt den fordna embetsmanna-dugligheten numera
saknas, sjelfva plantskolan dertill finnes icke mera.
Ingen, sorn länner förhållandet, kan förundra sig deröfver,
då slagtförhållanden, godkända politiska opinioner och
ömmande ekonomiska omständigheter utgjort deu mest gal
-
Den i Juli e. ra.
lande reconrmendationen. Embetsmanna-duglighelen, särdeles
om den varit åtföljd af en sjelfständigare karakter, tyckes
varit ett hinder, men visserligen icke ett medel till belordran;
ty icke nog dermed, att man underlåtit att uppsöka
förtjeusten; man tyckes likasom hafva fruktat att använda
densamma. Genom ett sådant förfaringssätt har Styrelsen
lyckats qväfva all embetsmanna-ambition, då den derjemte
på ett förunderligt sätt förstått betaga embetena hela
deras fordna anseende. Delta befordriogs-systéine är äfven
ett bevis, huru illa Styrelsen uppfattar tidens anda och fordringar.
Alla Styrelser måste numera lemna sin gärd åt
den sanna, äfven obemedlade och obetittlade förtjensten; det
är villkoret för alla Styrelsers existens, de despotiskas äfven
så väl som de eonstitutionellas. Här är nyckeln till Konung
Philips hittills så lyckligt utförda röle; han har dels begagnat,
dels corrumperat och moraliskt mördat alla förmågor,
men erkänt dem har han. Hvilka embetsmanna-corpser framvisa
icke äfven de despotiska länderna Österrike, Preussen
och sjelfva Ryssland ; ty ingenstädes torde all slags förtjenst,
vare sig utländsk eller inländsk, så lätt bana sig väg till Statens
högsta äreställen, som i det sednaste landet; dugligheten
söker alltid på ett eller annat sätt att göra sig gällande;
användes den icke i Statens tjenst, kastar den sig in i frondeurernes
talrika leder, der den skadar samma Styrelse, för
hvilken den kunnat och önskat vara nyttig.
De contourer jag här uppdragit till Styrelsens karakteristik
äro, jag inser det, i högsta grad ofullständiga , då åtskilligt
dertill varit att tillägga. Afskräckt af betänkts uppställningsform,
Lief beslutet att yttra mig deröfver så sent
fattadt , att produclen naturligtvis skall bära ytlighetens
pregel och sakna den fulländning ämnets vigt hade fordrat.
Ytterligare och fullständigare bidrag till Styrelsens
karakteristik komma dessutom icke att fattas. Då anfallen
numera kunna ske ulan särdeles våda, lära de icke uteblifva;
alla tyckas nu vara fardiga att löpa till storms mot den
fästning, som redan är intagen.
Frih. Klingspor tilläde muntligen:
På grund dels af dessa anmärkntr , dels af de utaf Hr
Cederschjöld anförda skäl, förenar jag mig om återremiss och
anhåller örn Hr Landtnäs propos. derå.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., uppläste följande:
Då jag vid bör jan af detta riksmöte erhöll det smickrande
uppdrag att blifva ledamot af R. St:s ConstUtsk.,
kunde det visserligen icke undfalla mig, huru otaliga svårigheter
skulle uppkomma, vid fullgörandet af detta, lika
lii iktpåliggande som ansvarsfulla, förtroende,
Om jag härvid hade ansett mig böra rygga, vid föreseende!
af det klander ett Coust.Utsk., som redligt ville fylla
sina pligter, hade att vänta sig; sä hade jag icke tvekat vid
Deni Julie. tn.
valet att emottaga det förtroende, som lemnades mig, eller
att genast afsäga mig det; men då jag sökt vid alla tillfällen,
såsom ledning för mitt politiska handlingssätt, göra mig
till grundsats, att låta känslan vika, då den kommer i strid
med pligten, må det härifrån förklaras, hvarföre jag icke
undandragit mig delaktighet uti de mera eller mindre bittra
anmärkntr, hvarmed Const.Utsk. redan inom PresteSt.,
och nu inom detta Stånd, blifvit öfverbopadt.
Di-t torde härvid likväl icke böra undfalla någon, huru
nationen, på den ena sidan, missbelåten med ställningar och
förhållanden, kräfver handling, och att en gång få erfara
åtminstone en början till verkliggörande af dess uti grundlegen
bestämda rättighet att granska och bedömma rådgifvare-personaiens
handlingssätt.
Det torde äfvenväl få medgifvas, att majoriteten inom
detta Hus ifrån en annan sida ser förhållandena; och nekas
torde det ej kunna, att denna majoritet befinner sig uti
en ställning, som måste betydligt inverka på omdömet, på
sättet att uppfatta föremålen, och på slutsatserna vid dessas
bedörumaude.
Jag påminner mig, huru en, för länge sedan hädangången,
parlamentarisk notabilitet inom detta Hus, skådande omkring
sig, frågade sig sjelf, hvad han såg! Jag påminner mig äfven
det svar, han lemnade sig sjelf på frågan. Ett svar, som
anstod det öfverlägsna snillet, den erkända talangen, den
mångsidiga kunskapen och den bepröfvade statsmannen, men
som icke skulle anstå mig; då jag deremot, vid ögats flyttning
öfver Huset, i mening att öfverskåda dess beståndsdelar,
måste finna mig omgifven af hvad det goda, tålmodiga,
fördragsamma, beskedliga Svenska folket ännu tillåter att
kallas Rikets Herrar; af hela den maktutöfvande hierarchi,
hvars ehefskapsförhandlingar det åligger Const.Utsk. att
granska och bedömma; af Hofstatens nästan alla utgreningar,
derjemte af Regeringsmaktens snart sagdt hela clientel, och
af blott en och annan, likasom af händelsen införd, utom
Regeringsringens förhållanden stående individ.
Min ställning måste, under sådana omständigheter, medgifvas
vara ganska ofördelaktig vid försvaret för det Const.-  Ulskts betänk., hvilket, enligt grundlagens föreskrift, har
till föremål att grundlägga R. 5t:s omdöme öfver den högre
Styrelse-personalens anspråk på nationens förtroende, eller
lemnade anledntr lill R. St:s, å Svenska folkets vägnar, uttalade
missbelåtenhet.
Att Svenska folket i8<>g ville öfvergå ifrån envälde,
eller ifrån allenastyrande , till ett genom en lagbunden regent
modereradt folkvälde, är påtagligt. Detta förhållande,
denna sanning, intygas tillräckligt af iagstiftningsmotiverna
till 1809 års Reg F , af den 86 §:n Reg.Ftn, som förklarar
tryckfriheten vara hvarje Svensk mans rättighet att, utan
något af den offentliga makten i förväg lagdt hinder, utgif
-
Den i Juli c. m.
117
va skrifter; af Just.ombudsmans-embetet, såsom väktare öfver
lagens oväldiga tillämpning, och såsom försvarare af
folkets fri- och rättigheter, oell såsom en antydare af, och
anmärkare emot de misstag, som af Regeringsmakten, i afseende
å den allmänna hushållningen, kunde komma att
påkallas; af opinionsnämden, som, frånträdande den i andia
länder stadgade grundsatsen af domaremaktens absoluta oafhängighet,
underkastar Konungens flogsta Domstol den allmänna
opinionens genom R. St. uttalade förtroende-votum,
i syftning att afven härigenom främja den oväld, som hos
den i sista instansen dÖmmande domaremakten är af ett så
stort, så maktpåliggande och så oeftergiflig! intresse för folket;
af Reg.Fms 106 §, som tilIstädjer R. St:s Const.Utsk.
att ställa Konungens rådgifvare under tilltal af R. St:s Just.-  ombudsman inför Riksrätt; och af 107 §:n, som ålägger
Const.Utsk. att vägleda R. St:s omdöme, vid de fall, då någon
anledn. vore för handen att hos K. M. begära dess rådgifvares
skiljande från embetet.
Innan jag går alt vederlägga de inkast, som blifvit
gjorda emot Const.Utsk:s betänk , torde det tillåtas mig att
fästa uppmärksamhet på nödvändigheten att betrakta det
constitutionella statsskickets villkor: regentens oantastlighet,
hans rådgifvares ansvarighet, nationens rätt att yrka
denna ansvarighet, och national-representationens skyldighet
att göra denna rätt gällande; hvarvid särskildt bör
afses vårt fäderneslands närvar, förhållanden, och det skick,
hvari frågan kommit genom största delen af de klandrade
rådgifvarnes afgång, innan R. St. hunnit pröfva deras förhållande.
Regentens oantastlighet är antagen såsom grundval
för den constitutionella Regeringsmakten.
Den är villkoret för den ärftliga monarkiens tillvarelse,
hvilken anses betrygga samhället mot rikedomens, personliga
inflytelsens möjliga försök att tillrycka sig en högsta makt,
den nationerna sjelfva ännu synas tro sig icke på annat sätt
kunna med fördel öfverlåta till valda organer af deras egen
vilja och opinion.
Den måste, hvad tanke man än kan hysa om denna
fictions nödvändighet och nytta, respecteras, så länge den
utgör en sådan grundval, och således måste regentens personlighet
helt och hållet ställas utom gränsen för de garantier,
som folket söker i den representativa och constitutionella
statsförfattningen.
Detta kan vid första påseendet synas innebära svårigheter,
att ej säga omöjligheter, dä nästan alla constitutionella
statsförfattningar måst åt regenten lemna en full beslutande
rätt i regeringsärendena sedan han hört sina rådgifvare, och
till och med lemnat åt honom vissa rättigheter, på hvilkas
utöfning desse rådgifvare, till följd af sakernas beskaffenhet,
Den i J 111 i e. m.
icke egentligen kunna eller böra inverka, såsom t. ex. sjelfva
valet af rådgifvare, då detta, såsom nu hos oss, tillhör
majestätets prerogativ.
Men, förhållandet blifver mera fattligt, om man antager
samma moralUka begrepp för sambandet emellan Konungen
och bans offentliga rådgifvare, som emellan att taga
och gifva råd i allmänhet; m. e. o., om man återför
samhällsfördragets mening till den naturliga, som lagstiftaren
trott sig verkliggöi.a.
Då framstår det klart och tydligt, att försmådda råd
äro oförenliga med fortfarande förtroende, och Konungen
blifver ovillkorligen beroende af rådslagen, utan att derföre
majestätets prerogativ att besluta anses upphäfdt; ty hans
beslut ar resultatet af pröfningen , rättsbegreppet och nödvändigheten,
utredda och vitsordade under ansvarsskyldighet
af rådgifvarne eller ministrarna.
I sådant fall innefattar vår Svenska statsförfattning allt
hvad som behöfves, dä den såsom Konungens ovägerliga
pligt ålagt honom att inhemta underrättelse och råd
af ett Statsråd, samt gjort hvarje Hans regeringsåtgärd overkställbar,
såvida icke en rådgifvare, genom contrasignationen,
åtager sig ansvaret.
I det ögonblick, då den allmänna opinionens moraliska
kraft kunnat öfvertyga Konungens rådgifvare, att deras eget
moraliska värde af dem fordrar att icke, såsom träiar för
lönen, råda, utan att aktas; i det ögonblick då, med nationens
införlifvade begrepp, den gjort rättsprinciperna hos
dessa rådgifvare till deras ledare och allmänna nyttan till
deras orubbliga motiv; då är således egentligen icke mer
den constitutionella konungamakten en fiction. Då är det
tänkbart, att ett uppdrag i samhället kan finnas, som, verkande
genom andra — ty, på annat sätt kan ingen dödlig
styra — gifver åt allt sin riktning till det mål, som nationalkraften
söker, derest den, som innehar det högsta
uppdraget, äger förmåga att uppfatta denna riktning, men i
annat fall, eller om en falsk riktning tages, förblifver utan
kraft, hämmad i sitt framgående, tvingad till besinning, och
att återförsätta sig på den bana, som leder till det allmänna
målet, samt slutligen måste underkasta sig att göras
overksam, om uppdraget alldeles icke kan af innehafvare»
uppfyllas. Sådan måste det constitutionelt monarkiska regeringssättets
princip vara; men den svikes, så snart den
ministeriella ansvarigheten förvandlas till en skuggbild. Finnes
icke rådgifvare-ansvarigheten såsom en verklighet, emellan
regenten och folket, då skall national-representationen
alltid befinnna sig i öppen strid med Regeringsmakten, och
endera nödvändigt undertrycka den andra. Segern kan för
ögonblicket väl tillfalla Styrelsen, men historien utvisar, att
den
Den i Juli e. m.
129
den förr eller sednare måste tillfalla nationerna — illa nog,
om den måste med onaturliga strider köpas.
Den allmänna opinionens kraft på Regeringsmaktens
utöfning liar beständigt sökt att göia sig gällande i alla tider
oell alla stater. Der den icke kunnat det på lagligt
sätt, har det skett medelst våldsamma medel. Der den icke
lyckats alt under upplystare och mildare former framträda,
hafva nationerna fordomdags, till och med i lagarna, förbehållit
sig rättigheten att döda den Styrelse, som ej fullgjorde
sina pligter; och historien utvisar, att under civilisationens
framsteg, blodsdomar, landsförvisningar, ostracismen,
m. m. endast efter liand kunnat vika för de lindrigare ansvarspåföljder,
hvilka i samma mån blifvit mera kraftiga
xich tillfredsställande för nationerna, som moraliteten hos
maktens innehafvare erkänt nödvändigheten af Regentens
och folkets inbördes förening och förtroende. Så ser man
exemplet af England, genom det der antagna begreppet 0111
nalional-represenlalinneus nödvändiga samverkan med Regeringsmakten,
utan behof af ansvarighetslagar för Regentens
rådgifvare, och detta exempel talar sannerligen, mera än
allt annat, för den moraliska kraften hos Britterna.
Vissa olikartade förhållanden hafva försatt oss på en
annan ståndpunkt i detta afseende. Vår politiska ställning
Jiar gjort det nödvändigare för oss, än för stora mäktiga
nationer, att söka genom ansvarighetslagar afvända främmande
inflytelse, påminna oni landets intresse vid möjligheten
af collision med något dynastiskt, och mana till verksamhet
för Rikets gagn och bästa.
Den ekonomiska lagstiftningens beroende, uteslutande af
.konungamakten; administrationens domsrätt i en mängd
frågor, som naturligast bör tillhöra domstolarna; den ytterligare
makt vår Regering äger alt tillsätta embeten, ända
ned till de lägsta befattningar, och oftast efter godtycke;
det obestämda i lagarna 0111 medborgarerält och privaträttens
ännu ofullständiga utveckling; försvarsväsendels sammanblandade
förhållanden med jordbiuksekonomien och per.
sonliga friheten; beskattningsväsendets ännu in vecklade skick
i afseende till den, under Regeringen lydande uppbördsadministralionen;
yttranderättens hämmande genom tvångslagar;
detta och mera annat har vållat, att grundlagens
stiftare sökt uppställa garantier i en bestämdare ansvarighet,
iin något annat Europeiskt lands lagar stadga; och det behof
af reformer, som allmänt erkändes vid regementsförändringen
1809, och hvarpå man finnér bevisen i R. Sits då
vidtagna beslut inom snart sagdt alla delar af statsbestyren,
gjorde, att lagstiftaren till och med införde sådana stadganden
i toytde §:n Reg.Ftn, som icke något annat land ännu
äger i lag intaget; nemi. att national-representationen skulle
kunna hos Konungen anhålla om rådgifvarnes aflägsnande,
9 H. '7
l3o
Den i Juli c. m.
då desse, en eller flere, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller icke med oväld, nit, skicklighet och drift deras
förtroende-embeten utöfvat.
Om man å ena sidan kan säga, att denna i lag bestämda
form för ådagaläggandet af nationens tänkesätt om rådgifvarne,
dels synes öfverflödig, då beskattningsrätten tillhör
nationen genom R. St., och en nedsättning af anslag, eller
en vägran af beviilningen vore vida mer afgörande; dels
innebär under olivar, national-representations brister och dess
sammansättning i stånd, med splittrade intressen, en rättighet,
som kan blifva vådlig för samhället, derigenom att den
afskräcker sådana män, som skulle vilja arbeta för allmän
lätt, ifrån rådsplatsernes emottagande, och kunde lemna nitet
för det allmänna till offer för enskildta öfvervägande
intressen; måste likväl å andra sidan tagas i betraktande,
att dels beskattningsrätten icke ännu med full kraft kan utöfvas
af nationen, genom national-representalionens nyssnämnda
bristfälliga skick, dels att grundlagen, måhända af samma
skäl, endast gifvit åt Ständernes beslut, vid 107 §:ns
tillämpning, formen af en önskan, hvilkens uppfyllande beror
af konungamakten, och dymedelst lemnat denna angelägenhet,
som eljest synes böra tillhöra national-representationens
prerogativ, till en påföljande pröfning hos Konungen,
som således kan sjelf afgöra med sig, huruvida Ständernes
begäran kan anses vara grundad på enskildta och
ståndsintressen, eller om vigliga, nationens allmänna fördel
och Rikets nytta förnärmande, felsteg och uraktlåtenheter
påkallat densamma.
Det torde derföre få antagas, att den rättighet, som §
107 lemnar Svenska nationen, att genom dess representanter,
R. St., fordra ansvar af Konungens rådgifvare, är under
våra närvar, representativa former enlig med nationens
behof, med tidens fordringar, och med våra samhällsförhållanden;
samt att dess iakttagande i samma mån är af ökad
vigt, som nationen känner sig obelåten i sin ställning, hindrad
i sin industri, osäker i sin hushållning, och anser sina
institutioner ofullkomliga, sina kostnader för statsskicket ingripande
i enskilda välmågan, lagarna kraftlösa, förhållandena
emellan Staten och de enskilda obestämda, godtycket
alltför mycket rådande inom förvaltningen, och föga eller
intet uträttadt för de stora förbättringar, som alltsedan revolutionen
1809 icke endast blifvit allmänt yrkade, utan till
stor del redan förberedda och handlagda af national-representationen,
comiteer och embetsverk, men ännu befinnas
af Regeringen oafgjorda eller förfelade. Är detta sannt! Är
det bättre att begagna upplysta lagars lugna medel, än revolutioners
sorgliga nödvändighet! Är det förkastligt att
låta enskildta intressen, i förening med fördomar och maktlystnad,
sönderslita fäderneslandet; att låta egoismen hos de
maktägande omgärda sig med Majestätets oantastlighet; alt
Den i Juli c.m.
Lita rättvisa bero af nåd; att låta sanningen undanhållas
Regenlen, oell att låta den offenllighetsanda, som grundlagarna
gjort till grundval för allmän och enskild säkerhet
oklandradt undertryckas af några mörkrets och godtyekets
tjenstenndar; är det oklokt alt låta en hel nations trängtan
efter verksamhet, enkelhet i sina lagar, bestämdhet i sina
bushållsangelägenheler, frihet i sina privatförhållanden och
säkerhet i sin äganderätt så länge återhållas, att det länge
närda missnöjet måste utbryta genom olycksbringande söndringar;—
då synes det vara hög tid, att R. St. erkänna såsom
deras pligt, att begagna den formella rätt grundlagen åt
dem öfverlemna t, och alt i detta hänseende uppfylla nationens
allmänna förväntan.
Vi böra icke förbise , mine herrar! alt denna nationens
rätt redan till en del tyckes erkänd af Regeringsmakten;
men sältet, hvarpå den blifvit det, synes ej tillfredsställande.
De fleste af för detta rådgifvarne hafva afliigsnat sig
utur Konungens Statsråd. Men det synes mera hafva skett
såsom en utväg att förebygga någon Ständernes opinionsyttring
i denna del, än såsom ett erkännande af nationens
missbelåtenhet med styrelsegrundsatserna och behofvet af
nya organer för dessas tillämpning till öfverensstämmelse
med folkets belåtenhet och bästa; och man torde med skäl
kunna sätta i fråga, om alla afliigsnat sig af samma conslitutionella
motiv, som i afskedsansökningen utaf en ibland
dem finnes framställd. Man torde kunna fråga sig: har detta
rådgifvarnes nflägsnande utgått ifrån Regentens stadgade
grundsats alt förena sig med Svenska folket, att sammangjuta
sina och sin dynastis intressen med Svenska nationen,
att göra folkets representanter och sina rådgifvare i framtiden
till samverkande krafter, i stället för fiendtliga partier?
Är det ett bevis på ett allvarligt beslut att låta de
inskränkta, ifrån andra länder och regeringssätt lånade, stabilitets-,
prohibitiv—, monopol- och privilegii-grundsatserna,
och det centralt administrativa systemet utbytas emot det
ärligt representativa statsskicket, hvars förbättrande ändå
aldrig hvilar; emot friheten, som ingjuter kraft i alla samhällskroppens
lemmar; emot jemlikheten inför lagen, som
uppmuntrar alla till gemensamt sträfvande för fosterlandets
skydd; emot folkets deltagande uti sina hushålls- och ordningsbestyr,
som underhåller allmänna andan och gör kunskaperna
och redligheten till mål för hvarje mans sträfvanden
och ärelystnad ? Jag befarar att så icke är! Jag
fruktar, att de många omständigheter, som gjort 25 års sidor
i vårt lands historia i åtskilliga meningar så betydelselösa,
ännu verka med samma kraft att förlänga vår svaghet
och vår vanmakt. Jag ser det önskvärda målet icke närmas
våra blickar! Måhända dömmer jag orätt; men mig
synes ännu a 11 en a-s t y ra n det med alla sina orimligheter,
i32
Den i J u 1 i e. m.
sill godtycke, si tL förbiseende af landets kraf och sina medgörliga
försvarare, omgifva oss.
Skulle det så vara, — och man måste befara delaf den
fårglöshet som utmärker den s. k. nya minislcren, vid be-'
traktandet af det nu pågående bemödandet att undertrycka1
national-representationens försök alt under sina ändamåls—
vidriga former genom någon allvarligare opinionsyttring likväl
fullgöra sin pligt emot Svenska folket, oaktadt det redliga
nitets djupa smärta torde nödgas erkänna oförmågaU
alt kunna i sådant hänseende fullkomligt motsvara nationens
billiga fordringar; — skulle ännu samma olyckliga hinder
för Regenten att tala landets språk vålla samma oformligheter
i denna massa af ärenders behandling, som maktbegäret
ryckt under sig med en tantalisk törst, och som derigenom
blifvit dragna ur de kretsar, der kännedomen af saker
och personer eljest stått färdig att besluta, eller välja tilldet
allmännas fördel: skulle ännu samma rädsla råda för
sjelfständighet i tänkesätt, som inkastat så många bränder
i sinnena, bjudit misstroendets tystnad uti våra samqväm
och väckt harmen och hatet inom slägtförhållanden och
vänners kretsar: skulle ännu den allmänna nationalkraft,
som våra grundlagars stiftare tänkte sig stadgad och underhållen,
genom yttranderätten anses såsom konungamaktens fiende,
och denna rätt förföljas såsom en lockspion (agent provocateur)
åt utländska makter, då den borde betraktas såsom värnet
för vår frihet: skulle vi skåda samma sträfvande att draga
allt under Styrelsens inflytelse och afgörande; att inkräkta
på så väl folkrepresenlationens som domaremaktens gebitj
och att, i stället för allmänna rättigheter och skyldigheter,
ordnade genom bestämda för alla och en hvar gällande
stadganden, afgöra allt genom beslut i hvarje särskildt fall,
som lemna alla och en hvar beroende af styrelsegodtycket:
skulle den med ingen föregående tid jemförliga utvidgningen
af Konungens hof fortgå, och dessa rang- titel- och
ordens-utdelningar fortfara att sprida flärd ibland nationen,
under det att national-representationens bemödanden att genom
beskattning hämma detta fåfängans öfverflöd godtyck-'
ligt motverkas af Styrelsen: skulle vi ännu blott se nya
ministrar med alla de fordnas oförmåga att framtvinga afseende
på nationens behof, att förena dess krafter, och leda
dess angelägenheter: —hvad hade väl då Svenska folket vunnit
med alla de uppoffringar de nödgats göra, för att tillfredsställa
regeringsmaktens fordringar, att under djupa freden
hålla en lika stor krigsmakt, som fordom ansågs tillräcklig
under kriget; att öka ett embetsmanna-antal, som,
med en ändamålsenlig organisation och frånskiljandet af
mångfalldiga onödiga och principvidriga bestyr, eljest varit
mer än tillräckligt och att förse detsamma med löner, som,
otillfredsställande för de lägre tjenstegradernes behof, erbjuda
öfverflödets retelser åt de högre, alltså verka på begge
Den i Juli e. m.
sälten emot Statens sannskyldiga fordel, och fordra större
kostnader, än som behöfdes? Hvad blir då folkets ersättning
för alla de ökade bördor det åtagit sig för bevartspligtens
fosterlandska offer, för extra-roteringens villiga erbjudande,
för indelta truppernas kostsammare öfning oell
utrustning, för krigsbefälets ökning oell löneförbättring, för
underhållet af en flotta, i hoppet att Regeringen en gång
sjelf skulle fatta sitt beslut i frågan om dess organisation?
Hvilka fördelar kan nationen då vänta sig af det tålamod,
hvarmed hon under ständiga uppoffringar afbidat Regeringens
lörvaltningslek meri landels handel och näringar, genom
förbuds- och skydds-systemet, och de i sammanhang
dermed slående statsekonomiska experimenter med fabriks-'
monopolier, utförsels-prsemier m. m. ? Hvilka ersättningar
skall nationen hemta för sina betydliga utgifter till canaler,
hamnbyggnader och communicationer, om näringslifvet
dömmes att qvarstå i samma obestämda industrien och
speculationen afskräckande skick sorn nu? Och den vigliga
allmänna undervisningen; hvad skall belöningen blifva
för redan dertill ändamålslöst gjorda offer, och hvad
ledning, hvad hopp om framgång skall väl den hos menigheterna
rådande goda viljan för dess befrämjande emotse?
Ar det under sådana förhållanden, under en tid af en allmänt
utbredd missbelåtenhet med det närvar., af de stränga
fordringar på Styrelsen för det tillkommande, hvilka ett
långvarigt förbiseende af folkets behof alltid alstrar; under
en jäsning i sinnena, som, länge väckt genom de inre styrelsebristerna,
stegrats genom kännedomen om det fordom f
Sveriges annaler oerhörda handlingssättet med provinshandel
och subsidiers förhemligande, och börjat taga en riktning,
som kunde medföra de betänkligaste följder, om missnöjet i
den ministeriella ansvarigheten blott anträffade en skuggbild
emellan nationen och majestätet; —är det då man väl bör
lemna Konungen i osäkerhet om det allmänna tänkesättet
och lemna folket i ovisshet om hjelp och rättelse någonsin
står att vinnas under närvar, statsskick? Är det då man
bör betrakta nationens sak tillfredsställd, genom några dess
vedersakares flykt ur Rådet, vid åsynen af missnöjets åskmoln,
en flykt, som kanske ännu kunde förklaras såsom en
slughet af cotteri-politiken, och måhända till och med bör
af den allvarliga fosterlandsvännen betraktas såsom ett bemödande
att qvarhålla regeringsmakten i samma intressen,
samma principer och samma hemlighetsfulla bäfvan för sin tillvarelse,
dessa olyckliga förhållanden, som ofta tillintetgjort och
ännu aflägsnar allt hvad nationen önskar och hoppas? Är det
då, som Sveriges fyra RiksStånd böra splittra sina domslut
öfver det systeme eller den brist på systeme, det förbiseende,
af Rikets sannskyldiga nytta, som vållat, att Regeringen allmänt
i hela landet klandras? Och är det då, är det i en,
fråga, der fosterlandets framtid manar Pt. o. Ad. att dela
134
Den i Juli c. ra.
folkets allmänna tänkesätt, emedan delta folk, måhända icke
utan alla skäl, misstror, att deras bekymmer hafva en grund
ifrån adels-inflytelsen, och från det af blinda lydnaden stundom
förvillade tjenstenitet, som detta Stånd skulle kunna
misstaga sig om sin rätt och sin pligt att uttrycka en opinion,
hvilken afgör, huruvida den ministeriella ansvarigheten
skall i Sverige blifva en garanti för Konung och folk,
eller om den ännu skall fortfara att drifva gäck med folket
, för alt i sin ordning sedan drifva det med konungamakten
?
Den som, utan att förneka sin öfvertygelse om våra
stånds-formers otjcnlighet, och utan alt dölja sin smärta öfver
den splittring i nalional-representationens kraft, som deraf
uppkommer, likväl af fosterlandskänslan manas, att med
redligt nit söka verka i dessa former hvad han förmår; han
måste med bedröfvelse böra, att bestämda lagöfvertradelser
kunna inom Representationen finna försvarare: och det borde
sålunda icke förundra honom , om de för det allmänna
skadliga mått och steg, som rådgifvarne tillstyrkt, kunde finna
ännu flera , såsom mera beroende af begreppens utveckling
oin det nyttiga oell nödvändiga.
Men, — jag hyser ännu ett hopp att det finnes en kraft
inom detta Hus, som, om den ock icke i hvarje fall kan afskudda
sig ställningarnas och förhållandenas inverkan , dock
liemtar tillräcklig näring ur det Svenska bröstet, för att
i samhällets stora frågor lifvas af nationens allmänna anda.
Mine herrar! det är ej tvifvel underkastadt, att nationen fordrar
förändrade styrelsegrundsatser och förbättringar i statsinstitutionerna.
Det gifves i detta hänseende blott en enda röst i
hela landet, då man härifrån undantager några vid maktmissbruken
fästade individer, och den besoldade tidningspressen,
ang:de skadligheten af de hittills afgifna rådslagens klandervärda
svaghet; och det är min innerliga öfvertygelse, att R. St., såsom
nationens representanter, genom underlåtenheten att göra
hennes rätt gällande, skulle ådraga sig ett allmänt missnöje,
som, mer än klandret af många deras föregrde misstag,, skulle
blotta deras olyckliga splittring, till föga båtnad för fäderneslandet.
Det är under dessa åsigter jag tror det böra vara för
R. o. Ad. betänkligt att underkänna Gonst.Utskrs betänkande.
Hvad de anmärkn:r vidkomma, sorn emot Utsk:s utlåt,
blifvit i de speciella fallen framställda, torde jag fä upptaga
del väsendtligaste, för att, i så vidt jag förmår, söka att ådagalägga
och förklara förhållandena.
Gr. Anckarsvärd tilläde muntligen:
Mot formen af delta betänk, har man anfört, alt den
skulle vara grundlagsvidrig: af det skäl, att grundlagen icke
skulle tillåta Coust.Utsk. att lemna RiksStånden kännedom
om de anmärknts-punkter, hvilka föranledt Const.Utsk. att
Den i Julie. m.
»35
besluta Riksrätt. För min del liar jag icke kunnat finna
något ställe i grundlagen, som antyder ett stadgande af sådan
beskaffenhet; hvarföre afven Const.Ulsk., som af RiksSttn
erhållit uppdrag att utreda förhållandet, sådant det vid
granskningen af Statsrådets prot. befunnits, ansett för dess
bestämda åliggande och ovillkorliga pligt, att inför RiksStln
tillkännagifva hvad som af detsamma blifvit tillgjordt. För
mig, som visserligen icke kan skryta af någon djup insigt i
lagfarenheten, har det dock varit förvånande att höra Frih.
Cederströms yttrade förmodan, att en laglig discussion öfver
dessa frågor inom Stånden skulle framkalla jufsförhållanden
för de personer, som yttrade sig derom. Efter denna åsigt
skulle, så vidt jag kan förstå, våra hittills gällande begrepp
0111 jufsförhållanden hafva erhållit en ganska besynneriig
riktning, som öppnat vägen för tolkningar, der måhända
ingen gräns mera vore att finna. Såsom en stor felaktighet
har man mot Utskts. mern. anmärkt, att Ulsk. icke dragit
i betänkande att rikta anmärkare mot rådslag äfven af de Konungens
rådgifvare, hvilka numera antingen äro aflidna eller
eljest ur Conseljen algångna. Utsk:s ledamöter hafva lika
med mig, efter noggrannt öfvervägande af grundlagens
ord och mening och efter det sätt, hvarpå vi ansett den
constitutionella ansvarighetens grundidee böra uppfattas, trott
oss hafva rätteligen förfarit, då vi i detta hänseende gifvil
framställningen den omfattning, hvarförutan Stånden skulle
sakna erforderlig upplysning och vägledning för sitt omdöme.
Const.Utsk., hvars åliggande det nemi. har varit, att
inför RiksSt:n redogöra för resultatet af dess anställda granskning
utaf Statsrådets prot. för de 6 år, sorn förflutit sedan
sista granskningen, och alt lenina Stånden alla de, för ett
grundadt och säkert omdöme om det iakttagna stats-systemet
erforderliga upplysningarna 0111 det sätt hvarpå rådgifvarne
uppfattat, fullgjort eller brustit uti sina åligganden,
torde sålunda svårligen kunna vidkännas beskyllningen att
äfven hafva åsyftat de dödas entledigande från rådgifvareplatser.
Gr. Frölich har före 111ig så utförligt utvecklat denna
fråga, att något ytterligare ordande derom icke utan
skäl skulle ådraga mig förebråelsen att dermed onödigtvis
upptaga R. o. Ad:s dyrbara tid. Frih. Cederström har
förebrått Utsk. lättsinnighet vid behandlingen af detta ämne.
Denna förebråelse anser jag vara bland de aldra minst
lämpliga; emedan ganska långvariga och betänkta öfverläggningar
legat lill grund för de beslut, hvaruti Utsk. stannat
och hvarom en och hvar, som sådant önskar, bäst kan öfvertyga
sig, genom de för dem offentligen tillgängliga cl is—
cussions-protocoller. Hvad åter den tillvitelsen vidkommer,
att Utsk. skulle varit ledt af hämndlystnad och särdeles af
klandersjuka; så får jag, jemte det tillkännagivande, att
det vid denna riksdag varit första gången, sorn R. St:s Const.
Utsk. tillåtit minoriteten bifoga dess reservationer emot ma
-
D c n i Julie. m.
joritctens beslut, på det ingenting må undanhåll.is R. Stis
pröfning, tillika upplysa, alt namnen på den- rådgifvarepersonal,
mot hvars rådslag anmärkn. förekommit, för ingen
del ingått i beräkningen vid anmärkninas bestämmande;
och det till den grad, alt de fel på namn lili mern.
Nio 13, vid hvilka Frih. Cederström fästat sig, och som blifvit
rättade i meni. N:o 17, liärledt sig derifrån, att Utsk.
icke uppehållit sig vid personligheten, utan låtit det blifva
en cura posterior för cancelliet att, sedan anmärknina blifvit
fastställda, utsätta namnen på de rådgifvare, hvilka deltagit
uti de anmärkta besluten. De fleste ledamöterme af
Utsk., lika med mig, hafva icke känt hvilka rådgifvare
deltagit i de anmärkta besluten, då Utskls omdöme om rådslagen
fattades, och säkert de fleste icke, förrän betänk, var
färdigt till underskrift. Det skulle blifva myckel tidsödande
och äfven tröttsamt för R. o. Ad. att afhöra en vederläggning
af alla de klandrade punkterna i Ulskts betänk-, hvilken
äfven synes öfverflödig i många fall, då anmärkningarna i
bilagan finnas tillräckligt motiverade. Jag torde likväl lå
göra det så kort som möjligt.
Jag är öfvertygad, att det alldeles icke är genom lag
fnreskrifvet, huru och på hvad sätt Utsk., i fråga 0111 tillämpningen
af § 107 Reg.Frn, bör i sitt betänkande framstäl
la
anmärknma. Någon sådan föreskrift finnes ingenstädes.
Frih. Cederström må åberopa hvilken grundlags-§. som helst,
så kan jag försäkra, att Utsk. tagit kännedom om dessa §§
lika väl sorn han; men min enskilda öfvertygelse är, att
Utsk. ingalunda varit förbundet att ingå lill Stånden med
alla de specialiteter, som betänk, och bilagan innehålla. Jag
får likväl förklara, att det varit majoritetens rättskänsla,
som för memorialets uppställning förestafvat den form, detsamma
äger. Det har icke ett ögonblick kunnat falla Utskrs
ledamöter in, att det skulle vara Utsk. tillständigt, eller att
Utsk. skulle äga hopp om framgång, då så många anmärkjitspunkter
förekommit, att helt enkelt tillkännagifva Stånden,
att Utsk. funnit Rikets sannskyldiga nytta icke hafva
blifvit iakttagen. Utsk. skulle i sådant fall rättvisligen hafva
ådragit sig beskyllningen att hafva åsyftat hemlighet och
egenmäktighet. Dä regeringsmålens antal, enligt de här meddelade
statistiska uppgifter, hvilkas riktighet jag likväl hvarken
kan garantera eller bör betvifla, på dessa 6 åren utgör
omkring 48;000> finnér man lätt hvad möda, som deras
granskning erfordrat på den korta tid, Utsk. haft att derpå
använda. Ulskts majoritet har ansett sig böra uppgifva de
speciella fallen, för att sälla R. St. sjelfva i tillfälle att
grunda sitt omdöme, huruvida Rikets sannskyldiga nylla
krafvel', att en eller flere rådgifvare anmälas till entledigande,
och ansett sig dermed hafva uppfyllt grundlagens
fordringar. Jag vill alltför gerna medgifva, alt siulmenin
60n
-
Den i Julie. m.
gen i Utsk:s betänk, kunnat vala annorlunda; att den kunnat
innehålla ett positiv t utlåt., hvars uteblifvande varit så
mycket klandradt. Men på samma gång jag icke helt bör
förneka riktigheten af denna anmärkn., vågar jag dock påstå,
att det varit en snarare berömvärd än tadelvärd grannlagenhet,
som afhållit majoriteten att ingå i någon bestämdare
förklaring; emedan den föreställt sig, att Ständerne
sjelfve, med dessa anmäi kntspunkter för ögonen, kunde fatta
deras beslut och begära propos. på hemställan till K. M.
rörande entledigande af en eller flera rådgifvare, om Sländerne
dertill funno anledning Hvad de bortgångna rådgifvarne
beträffar, så har Utsk:s majoritet icke ansett sig, efter
ordalydelsen af grundlagens stadgande, kunna mot dem rikta
en begäran om deras entledigande, efter de redan äro borta;
och Utsk. har ej ansett sig böra sträcka sina åtgärder
derhän, att tillstyrka en und. anhållan, det de icke måtte
åter insättas i utöfning af de embeten de innehaft, emedan
Utsk.’s majoritet trott det föga öfverensstämmande med det
förtroende nationen bör hysa för Regeringsmakten, att, efter
så många och grundade anmärknlr, ett sådant förhållande
kunde komma att äga rum, och att rådgifvare, hvilka
icke ägde nationens förtroende, det oaktadt skulle kunna
åter insättas i de embeten, från hvilka de voro afgängne.
Vidkommande den anmärkn., att Coust.Utsk. har i några
fall anmält efter 107 §:n förhållanden, som äfven blifvit hänskjutna
till upptagande af Riksrätt, så har Const.Utsk. utgått
från den åsigt, sorn af en annan talare redan blifvit utvecklad,
nemi. att samma förfarande kunde innefatta , jemte öfverträdelse
af allmän lag eller grundlag, tillika sådana omständigheter,
som gåfve R. St. anledning att anse rådgifvaren
hafva handlat mot Rikets sannskyldiga fördel. Dessa
fall äro ej flera än 6, hvilka låta ganska lätt förklara sig,
och bland hvilka jag påminner mig den märkvärdiga Trollhätte-affären,
hvilken af åtskilliga talare pä andra sidan blifvit
utförligen omtalad. Riksrätts-målet i denna sak hör icke
hit, och kan icke. blifva föremål för denna öfverläggning;
men orsaken hvarföre Utsk. i denna fråga äfven funnit sig
böra göra anmälan efter 107 §:n har varit den, att det, enligt
Statsråds-proUns föranledande, varit K. M., sorn måst
påminna rådgifvarne om iakttagande af Rikets bästa, och
sjelf nödgats förebrå dem, att de icke fästat Hans uppmärksamhet
på de nödvändiga säkerhetsmått, som borde tagas i
afseende på det nya bolagets uppfyllande af sina förbindelser
samt åtskilliga detalj - förhållanden, sorn äro af natur,
att Utsk funnit förfarandet icke öfverensstämmande
med Rikets sannskyldiga nytta. Äfven har man gjort anmärkning
mot a:dra punkten, der det heter: ”Konungens
''rådgifvare hafva vidare afstyrkt bifall till R. St:s vid förra
”riksdagen fattade beslut rör:de bestämningen af tiden för
9 H. .8
338
Den ■ Juli e. m.
”riksdagsmannn-valen, ehuru detta beslut var föreskrifvet af
”'behofvet för de valda, att kunna batt re bereda sig lill sitt
”ansvariga värf, — ett behof, större i den mån Sverige sak”nar
en dass, som uteslutande egnar sig åt representantkallet.”
Jag vågar påstå, att denna anmärkn. är af stor vigt och grundad.
Det ar kändt , alt om ej i alla, åtminstone uti de Hesla
constitutionella länder, der det konungsliga veto linnes,
detsamma med sparsamhet begagnas. Efter hvad jag tror
mig veta, har i England sedan 1698 detta veto blott en enda
gång blifvit användt. Jag tror, att konungamaktens rättighet
att mellankomma med sitt afslag på nationens representanters
framställningar bör sparsammare begagnas, än hos
oss har skett. Såsom gilltiga skäl för afslagel å den föreslagna
förändringen uti 1 1 §:n Riksd.Ordn., kan jag omöjligen
antaga de grunder, som af en Konungens 1. d. rådgifvare
blifvit på f. m. anförda; ty jag är öfvertygad , att ingen
grundlagsförändring blifvit föreslagen under större behof att
vinna bifall, så länge vi bibehålla våra gamla , med folkets
fördel alldeles oförenliga former.— Hvad Jude-reglementet
beträffar, har en talare på f. m. anmärkt, att Utsk:s anmärkn.
troligen gått derpå ut, att förklaringen af reglementet
skedde för sent, och att man blifvit ansedd skyldig till
anmärkn., huru man burit sig åt, om man yttrat sig för eller
emot förklaringen. Förhållandet är icke sådant. Men det
har förekommit Etsk. först och främst, att mångfalldiga uraktlåtenheter
ägt rum vid reglementets utfärdande, som icke
bort vara förbisedda af Konungens rådgifvare; och vidare
har Utsk. fästat sig vid förhållandet, rörrde de förändringar
i allmänna lagföreskrifter, sorn uppkommo genom det outredda
skick, i hvilket författningen framträdde. Bland sådana
voro t. ex. stadgandena att Svensk lag skulle gälla för
Judarna, utan att uttryckligen blifvit bestämdt, om icke
Mosaiska lagen vidare skall gälla för dem i åtskilligt, såsom
äktenskaps-, förmynderskaps- och arfs-förhållanden. Det är
en egenhet, som varit förbehållen Judiska nationen , att få
begagna personal-rätt i stället för territorial-rält, hvilket
är alldeles stridande mot förhållandet hos andra nationer;
ty om en främling inkommer i hvad land som helst, så är
han underkastad terrilorial-rätt; men sådant är ej förhållandet
med Judarna, hvilka bibehållit deras personal-rätt.
Derjemte förekom det Utsk. såsom stridande mot Rikets sannskyldiga
nytta, att så beskaffade förändringar uti hvad som
hittills varit gällande för Judarna, sorn de , hvilka innefattas
uti Jude-reglementet , tillkommit utan samråd med R.
St. Man föreställde sig, att tidpunkten, då för fattningen utkom,
var illa beräknad att inrymma åt främmande trosbekännare
förmåner, som de hittills icke ägt; och att Konungens
rådgifvare brustit i det förutseende man bort kunna
vänta af dem, då de bort vara bättre underrättade om ställningar
och förhållanden och de sympathier deras åtgärder
Den i Juli e. m.
>59
kunna väcka inom nationen, än som visade sig uti den kort
efter författningens lifgifvande, tili följd al' allmänna opinionen,
utfärdade förklaringen, hvarigenom reglementet uti de
vasendtligare delarna återkallades. Utsk. liar visserligen icke
ansett det vara oriktigt, alt förklaringen utkom; tvertom erkände
Utsk. nödvändigheten deraf; meri man kunde icke underlåta
att anse såsom stridande mot Rikets sannskyldiga
nytta, att så illa betänkta författningar utkoramo, så att genom
den allmänna opinionens höga yttrande Regeringen skulle
blifva tvungen alt kort tid derefter återkalla dem. Detta
har varit grunden hvarföre Utsk. anmält äfven denna anmärkn.
efter 107 §:n , enär dessa förhållanden icke lagligen
kunna komma under Riksrätts pröfning, emedan här icke är
fråga om öfverskridande af allmän lag eller grundlag , utan
endast om ett oförståndigt handlingssätt , stridande mot Rikets
sannskyldiga nytta. På sådan grund anser jag äfven den
mot Utsk. riktade beskyllningen, att i delta hänseende hafva
handlat emot grundlagen, vara högst obefogad.
Af fruktan att för mycket trötta R. o. Ad., om jag så
fullständigt, som jag rätteligen borde, skulle genomgå och
till besvarande upptaga alla de anmärkn;r, som i dag blifvit
gjorda mot Utsk:s inemot'., vill jag, enär tiden nu så långt
framskridit och de gjorda erinringarna förmodligen komma
alt föranleda ålerremiss, då jag sedermera kommer i tillfälle
alt utförligare och grundligare utveckla hvad jag nu haft
äran anföra , inskränka mig till att endast ur minnet upptaga
ännu en och annan anmärkning.
Man har mycket vidlyftigt och omständligt utbredt sig
öfver anmärkntn rörrde anslaget till K. theatern. Den delen
af frågan, som är hänskjuten under Riksrätts behandling,
ligger utom gränsen för discussionen; men hvad som grundlagt
Utskrs anmälan efter 107 §:n, har varit, att Konungens
rådgifvare och föredragande icke fästat vederbörligt afseende
på den propos., som Konungen sjelf framställt, att, genom
en ganska betydlig egen årlig uppoffring, anslagen såsom ränta
och amortissement på K. theaterns skuld, bereda densammas
afbetalning i sammanhang med theaterns upplösning; då
likväl theaterns bibehållande i sitt närvar, skick måste leda
till sä stor kostnad för K. M., och möjligen i framtiden
kunde leda till kostnad för statsverket.
Anmärkntn har således ägt rum gå den grund, att Statsrådets
ledamöter icke fästat tillräckligt afseende på detta
förhållande, utan tvertom afstyrkt Konungens egen propos.
och sålunda befrämjat theaterns fortfarande skuldsättning.
Denna skuldsatt ning har dessutom ngt rum på ett salt, som
Coust Utsk. omöjligen kunnat förbise såsom olagligt. Regeringen
liar nemi. på extra-utgiftstiteln anordnat medel för
en tid, som går långt på andra sidan om R. St:s sammankomst;
och detta är ej öfversstämmande med det represen»,
tativa statsskicket och R. St:s förut yttrade åsigter.
D c 11 i Juli e. m.
Man liar vidare anmärkt mot Utsk., att det framställt
erinran i afseende på Konungens rådgifvare i commando,-  mål, ehuru han ej finnes omnämnd i 107 §:n. Det vore ett
besynnerligt förhållande, om den ansvarighetslag, som gäller
för Konungens samtliga rådgifvare, icke utgör eli rättesnöre
för rådgifvarnes handlingssätt; och örn det Utsk., som har
att pröfva rådslagen, finner, alt en rådgifvare i commandomål
har handfat emot Rikets sannskyldiga nytta, så kan jag
icke finna, att det skulle vara grundlagsstridig! alt ställa en
sådan person under 107 §:n, då denna §, enl. 6 §:n ansvarighetslagen,
kan mot honom tillämpas.
Uti 49;de punkten af betänk heter det: ”Konungens
”rådgifvare hafva vid flera tillfällen under nära 3 månaders
”lid år 1838 dels tillstyrkt, dels icke bestämdt afstyrkt de betydliga
utgifter, hvilka de då i Stockholm vidtagna militä”riska
anstalter förorsakat , utan att ens begära någon upplysning
om dessa anstalters anledning. Då Konungen slutligen
uppgaf denna anledn. varade i hufvudstaden förefall”na
oordningar, synas nämnde rådgifvare genom sin tyst—
”nåd hafva erkänt riktigheten af H. M:s tanke om dessa
”oordningars farliga beskaffenhet, ehuru de, vid intet föreg:de
”tillfälle, ansett sin pligt fordra någon framställning om nödvändigheten
af och medlen till landets räddning utur denna
”ställning.” Mot denna Coust.Utskrs anmärkn. hafva många
yttranden blifvit afgifna. Jag skulle föreställa mig, att om
någonting vore klandervärdt i detta fall, vore det den verkliga
grannlagenhet, hvarmed framställningen blifvit gjord ;
ty skulle Utsk. följt sin känsla för att commentera dessa förhandlingar,
så skulle säkerligen tyngden i anmärkn:s-punkten
blifvit större; och jag hemställer till hvarje opartisk domare
öfver Utskrs handlingssätt, om man från en anmärkn. af denna
art kan hemta anledn. för att tillvita Utsk. någon hämndlystnad
eller skadeglädje. Jag tror att en sådan tillvitelse
förfaller af sig sjelf, utan att förhållandet, som denna § omförmäler,
behöfver närmare utvecklas särdeles fördetta Hus,
emedan här troligtvis icke finnes någon, som ej känner förhållandena
och kan compleltera och bedömma dem från början
till slut. Här har af en talare mot Utskrs betänk, blifvit
anmärkt, att Utsk. icke yttrat sig öfver befordrings-systemet.
Denna anmärkn. är lättare sagd än gjord. För Utsk.
bar det varit omöjligt, utan att öfverskrida lagens gränser,
att komma till det resultat, hvartill enskildia omdömet kan
vara böjdt att komma. Våra befordringslagar, mine herrar!
äro af den natur , alt jag knappast ser, huru från Statsrådsprotrn
någon grund för nnmarknrr i afseende på hefordringssystemet
skall kunna bernias. Det enda förhållande, i afseende
hvarå anmärkn. skulle kunna ifrågakomma, vore vid
tillsättning af prester eller förslag, och om vid ett eller annat
tillfälle någon mannamån dervid kunnat äga rum; men
Utsk. fattade den allmänna principen alt icke vidröra så be
-
Den i Juli c. ra.
skaffade förhållanden, emedan de blott utur individuella syn?
punkter kunde bedömmas; och hvad militära och civila embetsmanna-befordringen
i allmänhet vidkommer , så får jag
förklara, att sjelfva det klandervärda deruti icke är möjligt
att utfinna ur Statsrådets prot., utan måste äga sina orsaker
djupare i samhället. De torde kunna hemtas till stor dej
från vår fyrsplittrade representativa statsförfattning , hvari?
genom vi hafva ett sjelfskrifvet Stånd, utur hvilket hufvudsakligen
de högsta embelsmanna-platserna besättas, hvilket
icke skulle blifva händelsen, om Representationen vore annorlunda
sammansatt. För Utsk. har det ej varit möjligt att
ingå i kritik öfver befordrings-systemet, emedan sådant för1-  utsätter, att Utsk. skulle ingå i bedömmande om hvilken som
varit skickligast, i händelse Utsk. af prottn funne att någon
klagat deröfver, att han blifvit förbigången ; men sådant är
både oförenligt med våra förmer och äfven omöjligt att verkställa,
med den ringa ledning ett R. St:s Utsk. kan äga för
ett sådant bedömmande i offentliga handlingar. Sedan rege?
ringsmakten dragit under sig steg för steg hela befordringsväsendet,
är det billigt, alt hon blir ansvarig för de an*
märkntr, som i detta hänseende kunna göras; men att ur
Statsråds-prottn utdraga dessa anmärkntr , ar och förblir en
omöjlighet. — Jag ville gerna få rätt på några anteckningar.,
som jag på f. m. gjorde af åtskilliga utaf Hr von Hartmansdor
ffs erinringar mot memorialet; men jag är nu ej i stånd
dertill, emedan min svn ej tillåter mig att vid lampskenet
utreda dem. Jag nödgas derföre afstå från desammas besvarande.
Men då Representationen, fastän den är fördelad
på 4 särskildta rum, icke får betrakta de särskilda afdelningarna
såsom icke ägande sammanhang med hvarandra, så
anser jag ej heller obehörigt, att yttranden uti ett .Stånd,
såvidt de komma till någons kännedom i ett annat Stånd,
der upptagas och besvaras; hvarföre jag också nu tillåter mig
alt vidröra ett yttrande af en ledamot inom PresleSt. emot
Const.Utskts förevar, memorial.
Gr. Anckarsvärd fortfor derefter med uppläsningen
af sitt skriftliga anförande, så lydande:
Inom PresteStåndet har Ur Biskop Tegner, med en ifrån
delta Stånd oväntad bitterhet, utfarit uti klander, ej allenast
emot Const.Utsk:s betänk., utan äfven emot ledamöternes
personligheter.
Ur Biskopen har yttrat : ”alt Utsk.-s ledamöter , såsom
Jl söner af sin tid, och tryckte af dess, tilläfventyrs förJJskämda,
luftmassa , snarare uppträdt som partisinnets , än
’’som grundlagens och sansningeus ordförande
Om llr Biskopen af händelserna blifvit försatt uti en sä
lycklig ställning, att tidens förskämda luftmassa, — ifall den
eljest är så förskämd, — icke äfven trycker honom, så är lian
verkligen att lyckönska; men mången torde likväl ifrån ett
Dea i Juli c. m.
sådant föl hållande vilja hemta några anspråk å anständighetens
fordringar vid bedömmandet af oss andra tidens söner,
sorn af det allmänna icke kräfva någon lön för uppfyllandet
af våra pligter; och hvad partisinne och sanslöshet
vidkommer, så öfverlemnas åt den Svenska allmänhetens
oförvillade och oegennyttiga begrepp, att i sådant hänseende
afkunna domen emellan Hr Biskop Tegnér och Const.-  Utskts majoritet vid 1840 års riksdag.
Hr Biskopen har yttrat: "att Const.Utsk.s betänk, i ton
J“är bittrare, än som höfves domaren, och mera klandersjuki
och minutiöst, än man väntat sig af Svensk medborgare
“emot sin Regering.’1
1 detta afseende torde ingen vederläggning vara utaf nöden,
då de, som göra sig den mödan att läsa betänk., utan
tvifvel skola finna, att det blott omfattar den enklaste framställning
af de anmärkta förhållandena ; och hvar bitterheten
igenfinnes uti Utsk:s betänk., har för mig varit alldeles
omöjligt att upptäcka.
Hr Biskopen hade önskat, "att Vtsk.s skarpa pröfning
11hade blifvit förmenskligad och adlad genom fördragsamhet
JJoch välvilja emot de anklagade.“
För Hr Biskopens snille hade det måhända varit möjligt
alt adla föremålen för Coust.Utsk:s anmärku:r; men för oss
andra tidens söner har sådant icke varit görligt ; och tvifvel
torde äfven vara underkastadt, huruvida adelskapet , genom
försöket, hade något vunnit. Const.Utsk:s majoritet har för
sina tillgöranden icke antagit någon annan ledning, än öfvertygelsen
om dess pligt att handla, utan afseende på personligheter
och utan att anse sig tillständigt att låta den
enskilda välviljan och fördragsamheten tala, då dessa känslor
ej sällan kunnat befinna sig i strid med pligtens.
“IIr Biskopen har vid de tillfallen, dä han funnit den
JJklandradc regeringsåtgärden kunnat och bort vara annor^lunda,
likväl vid alla tillfällen ansett den af så ringa be”tvdenhet
och så ulan allt inflytande på landets bästa , att
’ del icke varit passande för någon vältänkande, man alt an■"//lärka
den till åtal, vare sig efter to6 eller io~] %:n.
Hr Biskopen torde gått väl långt, då han uti sin andeliga
ifver frånkänner Utsk:s majoritet att få vara vältänkande
män , på den grund , alt de icke skåda föremålen i likhet
med Hr Biskopen, som jag fruktar icke skulle finna sig
belåten, om man, till följe af åsigternas olikhet, skulle emot
Hr Biskopen använda enahanda slutsatser ; men för oss, tidens
söner och lekmän, skulle det icke anstå, att emot våra
motståndare nyttja ett sådant språk, som det Hr Biskopen
ansett passande både för sig och kyrkan.
Hr Biskopen har yttrat: "att Konungen äger efter grundJ'lagens
egna ord allena styra Riket, — och alt dessa ord
"äro heintade ur Svenska folkets hjeltan, och äfven ifrån
I’åIder varit nationens lösen och föreningsord."
Den i Julie. m.
Det ur just delta Hr Biskopens oförtäckt uttalade begrepp
om allenastyrandet lins oss, som sedan 3o år orsakat
missförhållandena, varit anledntn till striderna, och påkallat
den närmare utveckling Coust.Utsk:s så mycket klandrade
betänk, redan åstadkommil, och hvarvid det uträltat mycket
om det förmått försätta frågan uti en klarare åskådlighet, för
att såmedelst omsider bringa ilen till ett slutligt afgörande.
Jag har redan i det föregtde, efter min uppfattning, sökt
förklara allenastyrandets princip, sådan den i våra grundlagar
förefinnes, och såsom den uti alla constitutionella länder
anses och förstås; och jag har under hela min parlementariska
bana troget iakttagit alt läsa 4 §:n Reg.Ftn, såsom den
bör läsas, då man med dess tolkning menar ärligt.
Påståendet alt allenastyrandet är eli ord, herntadt ur
Svenska folkets hjerton, och alt del äfven ifrån alder varit
nationens lösen och Jöreningsord , ljuder alltför vackert för
dem, sorn möjligen göra devouementet eller underdånigheten
till sitt förnämsta åliggande; men för dem, som afse sanningen
företrädesvis för smickret, så vill påståendet icke uthålla
pröfningen, då det jufvas af historiens vittnesbörd om
tilldragelserna, ända ifrån Lagman Thorgnys tal, till Olof
Skötkonung; och till och med 180g års revolution, som lemnade
ett temmeligen nära för handen varande exempel på
allenastyrandets verkningar å folkets hjel tan , äfvensom å
den föreningspunkt och lösen, hvartill Svenska folket genom
allenastyrandet äfven i sednare tider blifvit fördt.
Den episcopale talarens förmenande , att den kungliga
personligheten nödvändigt måste öfva ett märkbart inflytande
på de constitutionella rådgif värne , utgör en särdeles uppfattning
af det constitutionella statsskickets grundide'e, och
af de garantier det constitutionella rådgifvare-kallet är bestämdt
att föreställa.
Vare långt ifrån mig att på något vis vilja underkänna
de lysande egenskaper, hvilka den episcopale talaren tillägger
EJ. M. Konungen; men att de kunna innebära någon högre
grad af ofelbarhet, än lios andra menskliga varelser i
allmänhet, det kan jag icke medgifva; och när härtill kommer
den särdeles omständigheten , att landets Konung icke
talar landets språk och sålunda är underkastad att emottaga
intrycken, underrättelser och upplysningar om ställningar
och förhållanden, genom fåtalet, eller endast genom dem,
Eivilka mera eller, mindre väl kunna uttrycka sig på Hans
tungomål ; så uppstår måhända härigenom eri ännu mera
stegrad fordran på dessa rådgifvares oafhängighet utaf de lysande
egenskapernas inverkan, när åsigterna möjligen någon
gång kunde påkalla den rådgifvande sakkännedomens mellankomst,
såsom ledare till det mest ändamålsenliga resultat:
oell att det ingalunda kunde komma att uppskattas såsom
någon e/i Svensk man ovärdig och småaktig fåfänga, om Konungens
rådgifvare, Jill följe af ofta förekommande olikhet
Den i Julie. m.
i åsigter med H. M., skulle funnit sig föranlåtp.e att resignera;
derom anser jag mig redan Lafva sä fullständigt yttrat
mig, att jag ingenting mera Lar att tillägga, om ej att,
efter den episcopale talarens åsigter, all missbelåtenhet med
styrelse-åtgärderna skulle fästa sig vid Konungen, sedan den
värde talaren uti Dess personligLet funnit ett så naturligt
skäl till ett märkbart inflytande på rådgifvarue , som närmast
omgifva den; i stället för att lagstiftaren omisskänneligen
velat, att rådgifvarue skulle på den kungliga personligheten
utöfva allt det inflytande, som Rikets rätt och bästa
utaf deras sjelfkrafda påminnelser kunde kräfva.
Den episcopale talaren frågar: om det liela af H. M.s
regering, som snart omsluter en hel mansålder, visar, att
flans rådgifvare liand/at emot Rikets sannskyldiga nytta ,
derigenom att de slålll sig under Hans inflytande och slutit
sig till hans åsigters samt om Han ingenting gjort för
landets ära, sjelfständighet, och förkofran.
Frågan är lättare att framställa, än svaret är att afgifva,
men — då ingen af den constitutionella tidens söner
skulle ansett lämpligt, att, såsom Hr biskopen gjort, blottställa
Majestätet för en ransakning, hvilken den constitutionella
principen förbjuder; så torde det vara tillfyllestgörande
alt gå Hr Biskopens önskan till mötes med det svar: altoni
La fosse histoire de Charles Jean blifver af efterverlden läst,
så komma äfven tidsförhållandena att intygas utaf andra samtidiga
skrifter , såsom bidrag till den opartiska historiens
complettering; och vi andra tidens söner anse oss i detta hänseende
hafva nog af skaldens egna ord: ”ali Kungar skola
också svara på häfdemas allshärjarling.”
Den episcopale talaren frågar ytterligare, hvarest Svea
Konung skall taga sina rådgifvare, och hvar landet kall finna
vårdare af sin frihet, om ansvar yrkas på sätt här skett.
Han frågar, om de skola sökas bland dem, som förena sig
med Konung mot folk, eller bland de färglösa, — efter hans
förmenande, — de sämsta bland alla.
I så vidt önskningsvägen härvid anses vara öppen, skulle
jag vilja föreslå, att man för ombytets skull gjorde ett försök
att välja bland andra, än de färglösa.
Den episcopale talaren fruktar för en förestående rubbning
af Statens tyngdpunkt , och föreser dess sammanstörtning
såsom följd; men — stater ragla ej så lätt som individer,
och siareblicken visar sig här, Gudi dof! så försvagad,
att den icke ingifver några särdeles farhågor, åtminstone låta
icke tidens söner skrämma sig af dylikt skrän.
Hr Biskop Tegne'r har kallat Const.Utsk:s betänk.: klanclersjukans
och småsinnets riksact, splitets fröhus; och allmänheten
torde härvid få tillfälle att bedomina hvar bitterheten
varit störst, — uti Const.Utsk:s på stöd af grundlagens
bud framlagda betänk., eller uti Biskopens anmärkn:r
deremot. «
Hr
D c 11 i Julie. m.
i j S
Hr Biskopen befarar , att de bådif flåts makter na fran
denna olyckliga dag söndra sig och uppträda fiendtligt emot
hvarandra. Kan meningen härvid väl hafva varit, att det
är närvar. Const.Utsk. , som orsakat denna söndring ; eller
månne den ej snarare kari skrifvas på rakningen af fordna
Const.Utsk., som ej försökt alt hejda den?
Hr Biskopens påstående, att vi kasta ifrån oss förståndets,
sanningens och samdrägtens ära, lärer icke utaf alltför
många inom folket delas; och alt numera på bekostnaden
af vår frihet köpa den samdrägt, sorn Hr Biskopen troligen
afser, lärer icke vara att förvänta, dä folket synes med
allvar fordra, att dess constitulionella statsskick mätte blifva
en sanning, och då det börjar visa öfvert ygelsen. att villkoret
för denna sanning uteslutande innefattas uti de constitutionella
rådgifvarnes ansvarighet.
Hr Biskopens fruktan att Const.Ulsk.s betänk, blottställt
sig för sansade landsmäns ogillande, torde redan vara jäfvad
genom bedömmandet inom dess eget Stånd; och om betänk.
skulle ådraga sig det bildade Europas åtlöje, så är det
ännu rnycket tvifvelaktigt hvem det drabbar, antingen betänk.
eller dess föremål; och jag kan endast ömka och beklaga
Hr Biskopens mörka fantasi, som uti utöfningen af en
Svenska folkets constitutionella rättighet ser ett närmande
till det försvunna Polens öde; hvarifrån bevare oss milde
Herre Gud!!!
Mine herrar! Sedan jag nu sökt, så godt jag kunnat,
bemöta de emotUtskts betänk, gjorda speciella anmärkntna,
torde jag få taga mig den friheten förklara, att säkerligen
hela den Utsk:s majoritet, som grundlagt Const.Utskts betänk.
, hade önskat kunna åstadkomma ett mera vidtomfattande
resultat af Statsrårfs-prottns granskning; men manbar
likväl trott sig hafva i möjligaste måtto uppfyllt grundlagens
stadganden, då man inför R. St. framlagt de mest i ögonen
fallande anmäi kn:s-punkterna, utan att man derföre torde
våga påstå, alt icke ganska många, måhända lika vigtiga,
dels kunnat undfalla Utskts uppmärksamhet, dels, såsom följd
af de olika åsigterna vid granskningen, blifvit underkända;
och jag tager mig friheten vädja till dem sjelfva , som här
klandrat Const.Utsk:s obeslöjade framställning af den mängd
facta, som finnas i betänk, uppgifna, huru belåtne de skulle
blifvit, om Utsk. skulle classificeral dem , på sätt möjligen
kunnat ske, under sådana allmänna rubriker, som genast låtit
falla i hvarje mans öga det principlösa, klandervärda,
och understundom olagliga i åtgärderna.
Om Utsk., i stället att inskränka sig till blott framställningen
af de felaktiga rådslag, som Stadsråds-prottn
innefatta, hade tilltrott sig att utföra den vigtiga kritiska
granskning af rådgifvarnes underlåtenhet, ’ att sjelfkrafde på’’minna
otn Pukets rätt och bästa,” hvartill ansvarighetslagen
9 H- '9
Den i Juli e. m.
föranleder, och utan hvilken meningen af 107 §:n Reg.F:n i
min lanke blott ofullkomligt uppfylles: hvad skulle väl desse
herrar då hafva haft att säga, — om Utsk. t. ex. inberättat,
att det under granskningen af sex års Statsråds-proUr
icke sett ett enda bevis, att rådgifvarne sjelfkrafde erinrat
om vigten att påskynda de reformer, sorn alltsedan det nya
statsskickets införande år 1809 varit önskade och länge förberedda
, — att det deremot funnit rådgifvarne hafva afstyrkt
Konungen att egna uppmärksamhet åt talrika och aktningsvärda
menigheters petitioner om representations-förändring;
afstyrkt att mildra onaturliga straffbestämmelser, under
åberopande af ett nytt lagverks förväntan , på samma
gång de underlåtit att påskynda nya lagförslagets granskning;
fördröjt afgörandet af beskattningsväsendets förenkling; förhemliga!
gjorda undersökningar om skatteväsendet i Rikets
provinser, och afstyrkt fortsättning af dylika undersökningar,
oaktadt R. St. sådana yrkat: om Utsk. intygat, ali intet
bemödande varit synligt att bereda minskning i Stålens
utgifter genom ändamålsenliga organisationer; att handelns
och näringarnas angelägenheter varit behandlade med en
klandervärd likgiltighet; alt jordbrukarne, med sina tryckande
bördor och onera, arbets- och tjensteskyldigheter, icke
rönt det ringaste deltagande af Konungens rådgifvare, utan
tvertom sett de åtgärder, R. St. och BondeSt. enskildt i detta
afseende hos Konungen begärt, afstyrkta och lemnade utan
uppmärksamhet: om Utsk. yppat del betänkliga förhållande
att de föredragande icke måtte ägt Konungens förtroende,
så att i flera fall af vigt icke de fått väcka frågorna i Statsrådet,
utan Konungen directe der tillkännagifvit sitt beslut,
så att dolde rådgifvare synas hafva varit anlitade , och de
ansvariges rådslag derigenom blifvit förvandlade i reservationer:
om Utsk. framlagt alla bevis, som möjligen kunnat
ur prot:n framletas, att rådgifvarne icke med nog kraft ådagalagt
följderna af flera ifrågasatta beslut; icke sjelfve synts
hafva förskaffat sig tillräckliga upplysningar i ämnena; icke
vid tillstyrkandet af vissa anslag, creditiv-upptagning m. m.
ägt fullständig del af Konungens afsigter dermed , och derföre
sedan funnit medlen ifrågaställas till helt andra ändamål
än de uppgifna; eller om Utsk. skulle hafva ansett sig
böra framlägga för R. St. de fall, då Konungen sjelf ansett
sig kunna förebrå rådgifvarne, att icke hafva nog upplyst
honom omförhållandena;— hvad skulle väl då desse för detta
rådgifvarnes förespråkare hafva sagt om Utskottet? — De
skulle förmodligen sagt hvad de nu möjligen komma att i
anledn. häraf yttra emot mig, att-endast partisinnet och bitterheten
kunnat framställa dylika anspeglingar.
Men, mine herrar! det är icke så! partisinnet fordrar
en lifsprincip , sorn icke finnes hos mig , nemi. begäret att
sjelf utöfva makten, — ett begär som jag ej känner, och som
hos mig för alltid måste lemna rum åt den enda önskan,
Den i Juli e. m.
>47
att ibland folkets män såsom representant kunna verka lill
(ostei landets basta; bitterheten liar åtminstone jag endast
funnit hos dem, som, öppet och äiligt antastade uti deras
maktulöfning, ansett offentliga varningar såsom kränkande
beskyllningar, oell klandret af deras skadliga styrelse-åtgärder
såsom begär efter deras löner, taffelpenningar och euioI
umen ter.
För min del har jag i den mera än tjuguåriga striden
emot en Styrelse, om hvilkens förbiseende af Rikets sannskyldiga
nytta och bristande oväld, nit, skicklighet och
drift, numera något tvifvel ej lärer finnas, sett det renasle
nit för fosterlandet ofta förenadt med en uppriktighet i
framställningen om medlen, som bäst af allt visat, att icke
afsigten varit egoistisk eller egennyttig. Och om detta nit
icke alltid varit understödt af nog sakkunskap och praktisk
blick, har det i alla fall varit förtjent af uppmärksamhet
och aktning. Säkert är, att hade motståndet emot styrelsesystemet
ifrån rudgifvarnes sida vunnit den rättvisa det
förtjenat, skulle landet nu sett sig i en helt annan belägen
het; och många arbeten hade redan varit utförda, som nu
beklagligtvis återstå att fullborda.
Slutligen må det tillåtas mig yttra några ord, rörrde
de olika åsigter, som här blifvit framställda i afseende å det
resultat, hvartill Coust.Ulsk:s betänk, borde föranleda.
Jag har från den ena sidan hört yrkas återremiss utaf
betänk , i mening att utaf Utsk. få förslag lill den und.
skrifvelse, hvartill Coust.Utsk:s betänk, synes böra föranleda,
och en så beskaffad återremiss kan tvifvelsutan äga ruin;
och får då Utsk. efter sill bästa förstånd söka att tillfredsställa
R. o. Ad:s önskan ; men behöflig anser jag visserligen
icke en sådan återremiss, då åtminstone i min tanke Ulskts
betänk, borde vara fullkomligt vägledande för R. o. Ad:s
beslut 0111 hvad Rikets väl i detta hänseende kail kräfva,
men hvarom jag icke anser mig böra fälla något enskildt
omdöme, då jag i min egenskap af ledamot utaf Coust Utsk.,
i händelse utaf en återremiss, kommer i tillfälle att handla
efter min öfvertygelse, under ledning af de åsigter, hvilka
inom Utsk. kunna komma att göra sig gällande.
Slutligen tilläde Gr. Anckarsvärd muntligen:
Med anledn. af de (lera yrkanden på återremiss, sorn
ägt rum, linner jag mig icke tillständigt att motsätta mig
denna begäran, ehuru jag icke ser, alt den kan verka något
annat, än att, till följd af den återremiss som jemväl
ägt rum från ?:ne andra Stånd, Utsk. möjligen kan blifva
föranledt alt afgifva en sådan positiv vägledning för RiksSttns
bedöinmande af frågan, som af dessa blifvit yrkad.
Jag anser mig således icke böra motsätta mig återremiss;
icke heller vill jag binda mig vid en åsigt, i strid med hvad
som kan blifva beslutadt, då ärendet återkommer till Utsk;s
343
D c n s Juli c. m.
behandling. Jag hade gerna sett, att tiden medgifvit, att
jag kunnat genomgå alla de antnärkntr, som blifvit gjorda
mot Utsk:s betänk ; men af grannlagenhet för R. o. Ad:s
tid och i anseende till den trötthet, som intager oss alla,
inskränker jag mig till hvad jag yttra t; och ifall betänk,
återkommer till Ulsk., blir der tillfälle att ytterligare besvara
de gjorda anmärkningarna.
Hr C ederschjöld, Pehr Gustaf: En värd talare
har bestridt laglighcten af mitt påstående, alt Const.Utsk:s
nu under öfverläggning varande inemot-, icke blifvit, enligt
56 §:n Reg.Ftn, i tillbörlig lorm uppsläldt, för att kunna af
R. St. antagas utan förändringar eller tillsatser och i vidrigt
fall återremitteras; och har den värde talaren till en början
påstått, att det ämne, sorn afhandlas i detta betänk ,
icke skulle vara en sådan allmän fråga, hvarom nämnda §
handlar. Men jag hemställer till honom sjelf och en hvar
af detta Stånd, om någon fråga kan vara allmännare än
denna, sora rörer just grannskapet af hela statskroppens
bjerta. Dessutom, om detta ej antages för tillräckligt bevis
för min åsigt i detta hänseende, hänvisar jag till 44 §:n
Riksd.Ordn., der det heter i i:a morn.: '”Konungens propositioner,
äfvensom a 11 m ä n n a frågor, hvarmed förstås
”sådana, som kunna eller höra komma under
”samtliga RiksSt:ns öfverläggning och pröfning.”
Hvad som kan komma under samtliga Riks.Strns öfverläggning
och pröfning är således, enligt denna definition, en allmän
fråga. Och då den ifrågavar. både kan oell måste
komma under samtliga Ståndens pröfning, är den följaktligen
allmän. Vidare har samme talare sagl, att ötsktns förslag,
hvarom talas i 56 §:n, afser blott sådana frågor, som
blifvit väckta i Stånden; emedan orden lyda sålunda: ”Alllmänna
frågor, som uti R. St:s plena väckas, må ej till
”ett omedelbart afgörande der upptagas, utan skola öfver”lemnäs
till behörigt Utsk., som äge alt dem utreda och
”deröfver sig yttra. Utskottens förslag skola först i Stån”dens
plena framställas till antagande eller föi kastande utan
”förändringar eller tillsatser.” Den värde talaren har trott,
att den sista perioden, sorn börjas med orden: ”Utskottens
förslag,” är en omedelbar fortsättning af den förra,
så att det endast skulle vara sådana frågor, som blifvit
väckta i Ståndens plena och efter remiss derifrån af Utsk.
behandlade, med hvilka förhållas skulle på sätt §:n vidare
omförmaler. Men jag vädjar till grammatikan för att afgöra
saken. Hade nemi. grundlagsstiftarehs mening varit den,
som den värde talaren förmodat, så skulle der statt Utskottets
förslag, nemi. det Utsk:s, till hvars handläggning
saken blifvit remitterad; men nu heter det Utskottens
förslag, hvarmed desto säkrare måste afses icke blott de
föislag, hvilka äro en följd af från Stånden erhållna remis
-
Den i Juli e. m.
M9
ser, utan äfven de förslag, som de Utsk , hvilka äga egen
motionsrätt, utan någon från Stånden derom erhållen remiss,
framlägga, som i annat fall ingenting vore stadgadt om behandlingen
i Stånden af sistnämnda förslag i allmänhet. Ingen
kan likväl neka, att de ämnen, som omedelbarligen,
eller utan att frågan först blifvit väckt i något Stånd, inkomma
från Banco- och StatsUlskm, hvilka Utsk. , likasom
Coust.Utsk. och Bevilln.Utsk. rör:de grunderna för bevillningens
fördelning, äga motionslätt, kunna återremitteras
och äfven mäste det, ifall Stånden ej finna framställningen
kunna utan förändringar eller tillsatser antagas: och då undanlag
ifrån hvad som i allmänhet är föreskrifvet rör:de
behandlingen i Stånden af de frågor, som blifvit väckta
inom Ulsk:n, icke äger rum för Coust Utsk., hvad återremissens
möjlighet angår i ett så beskaffndt mål som detta;
så följer deraf alt återrerniss till Const.Utsk. icke kan lagligen
förvägras, utan måste äga rum, då Utsk:s förslag är sådant,
att man finner någon ändring eller tillsats böra äga
rum. Man har sagt, att sådana memorial, sorn det ifrågavar.
, hvilket angår anmärkntr mot Konungens rådgifvare,
hittills icke fått återremitteras. Jag medgifver, att förhållandet
hittills varit sådant; men just derföre är jag mån
om att R. St. blifva lossade från det förmynderskap, hvaruti
de hittills blifvit hällne af Const.Utsk., äfvensom jag
anser tidpunkten nu vara inne att frigöra sig derifrån Om
Ständerne ej kunna vinna annat, af Const.Utsk., vore denna
vinsten, i ruin lanke, ganska stor och måhända viisendtligare
än hvad Utsk. denna gång yttrat i sjelfva saken. Allt
sedan i8rö års riksdag har jag kämpat för denna rättighet,
ehuru hittills utan framgång. Men nu anser jag tiden vara
kommen för vinnandet af delta mål. Vi skola nemi. komma
ihåg, att den grundlag, som stiftades 1809, blef blott
med trycksvärta fästad på papper, utan alt egentligen göras
lefvande i praktiken, och redan vid samma riksdag börjades
en reaction i opinionen, hvilken allt mer och mer utbildade
sig ända till i8?3 års riksdag, då män egentligen började
väcka den döda grundiagsbokstafven till lif, åtminstone uti
allt, som rörer ansvarigheten för Konungens rådgifvare.
Jag vill ej påstå, att det skett med afsigt, utan var det måhända
slumpen, som gjort att Const.Utsk. redan vid det
nya statsskickets början uppgjorde sitt mentor. ang:de granskningen
af Statsråds-prot:n i form af lösa anmärkn:r, som
icke kunde leda till ett sådant resultat, som öfverensstämmer
med grund-idcen för den constitutionella ansvarigheten;
isynnerhet som talmännen, när ett sådant mentor., deruti anmärkn:na
blifvit punktvis uppräknade, lill afgörande förekom
inom Stånden, framställde prnpos. först huruvida anmärkn:n
N:o 1 ansågs af beskaffenhet att böra föranleda
en anmälan till K. M. efter 107 §:n Reg.F:n. En sådan
propus, besvarades med nej, derföre att en enda anmärkn.
i5o
Den i Juli e. tn.
icke rimligen Loide leda till någon anmälan. Då derefter
anmärkn:» N:o i till öfverläggning förekom, blef, uppå framställd
enahanda propos., svaradt, af samma anledn. som gällde
vid första anmärkn:n, detsamma, o. s. v. vid alla anmärknls-punkterna.
Hade deremot alla anmärknts-punklerna
varit hopsummerade, så alt man kunnat se hvad som i sin
helhet förekommit mot hvar och en af rådgifvarne; så
hade måhända resultatet blifvit annorlunda. De af Ståndens
ledamöter, som ansågo målet böra behandlas på sätt
jag nu förklarat vara det rätta, begärde återremiss, på det
memor. måtte blifva uppstäldt i riktig form; men sådant
vägrades, och Consl.Utsk. har ända hittills varit nog beskedligt
för att godkänna talmännens förfarande i delta fall.
Men nu hoppas jag den tiden är förbi, och alt man skall
få utöfva den rättighet Stånden äga. Min mening är likväl
ingalunda att göra denna rätt gällande på ett sådant
sätt eller af sådan anleda., som ansåge jag annan åtgärd i
hufvudsaken böra äga liim, än memorialets läggande till
handlingarna; utan jag vill blott, att Stånden skola hafva
rättigheten att återremittera ett sådant memor. som detta.
Det är endast för formens skull jag yrkar återremiss; ty
om memor. icke återremitteras och erhåller en annan uppställning,
skulle ingen annan grundlagsenlig utväg för Ståndet
återstå, än att lägga memor. till handlingarna. Jag sörjer
således icke deröfver, att ingen af Konungens rådgifvare
blir anmäld till entledigande; men jag skulle beklaga, om
R. St icke skulle kunna lå utöfva den rättighet de enl.
grundlagen äga; och det är derföre jag anser det vara af
yttersta vigt, att memor. blir återremitterad!. Jag får dessutom
erinra, att ett Stånd har lagt memor. till handlingarna,
och att 2 Stånd återremitterat detsamma. Hela nationens
uppmärksamhet är således fastad på detta Hus; och
jag skulle önska, att R. o. Ad., som vid detta tillfälle är så
talrikt samladt, ville gifva rättvisa åt den sats jag så ofta
yttrat, att ju talrikare Ståndet är, ju mera sansade, frisinnade
och välbetänkta äro dess beslut. Om derföre i denna
fråga beslut skulle fattas mot min öfvertygelse, så tillräknar
jag det endast brist på förmåga hos mig att kunna
verka på dess öfvertygelse.
Innan jag ietnnar ordet, anser jag mig böra förklara,
alt det sätt, hvarpå den siste välde talaren yttrat sig öfter
hvad sorn passerat uti ett annat Stånd, icke är rätt öfverensstämmande
med min föreställning om parlementariska
former. Så mycket jag kan minnas, är sådant förbjudet i
det land, der dessa former äro mest utbildade, och hvarest
i det ena Huset icke får på dylikt sätt vidröras hvad som
passerat i det andra. Till min kunskap har icke kommit, att
hittills en sådan oformlighet blifvit begången inom delta
Stånd, och jag är verkligen orolig öfver följderna, om man
börjar i det etta Ståndet att klandra hvad sorn blifvit ytt
-
Den i Juli c. ni
rädt uti ett annat. Slutligen får jag hemställa, emedan ännu
mänga ledamöter lära anmält sig att tala, om ej öfverläggningen
kunde uppskjutas till en annan dag. Man harjunder
föreg:de riksdagar klandrat R. o. Ad. för dess naltsessioner
och kallat vära beslut om nätterna för mörksens gerningar.
Jag hemställer derföre vördsamt, om ej delta plenum kunde
slutas åtminstone klockan 12, särdeles som anslaget är utfärdadt
till sammanträde den 1 Juli, och den 2 Juli ingår
efter tolfslaget.
Älsk11lige hördes i anleda, häraf ropa på proposition.
Hr Rosenblad, Bernhard, uppläste följande:
I hvarje stat, der samhällsordningen vunnit någon högre
grad af utveckling, måste olika åsigter i afseende på sättet
för dess ledning, d. v. s. för regeringsåtgärderna, uppkomma.
Vidröra dessa — hvilket oftast måste vara förhållandet,
— de enskildta intressena, passionerna o d. m., blifva
de olika åsigterna så mycket skarpare till sin omfattning
och häftigare till sina uttryck. Äger Staten representativa
former, är det naturligt, att bland de hufvudsakligaste striderna
emellan opinionerna skall vara den, der de mötas,
för att göra sina åsigter gällande rör:de de förflutna regeringsåtgärderna
och i och med detsamma antyda deras önskningar
för det kommande. Formerna för denna strid kunna
vara olika. Enl. vår grundlag, hvars stiftare, med bibehållande
af den constilutionella ansvarigheten, ville, varnade af
forntida sorgliga minnen, undvika att göra granskningen af
regeringsåtgärderna till ett stridsfält för de enskilda passionerna,
hafva skarpt inskränkande former blifvit införda.
Dock måste jag bestrida, att de äro så inskränkande, som
Frih. Cederström påstått. Väl stadgar 107 §:n Reg.Fin i
dess sednare morn., att ”under R St:s öfverläggningar” —
rörrde frågor om Statsråds-ledamöters uppfyllande af deras
rådgifvarekall — ”skola icke Konungens beslut uti mål ,
"sora röra enskilda personers eller corporationers rättigheter
och angelägenheter kunna ens nämnas, ännu min’’dre
någon R. St:s pröfning underställas;” och sålunda instämmer
jag med honom , att alla de Const.Utskrs anmärkntr
efter 107 §:n, hvilka angå enskildta ärenden,
äro obehöriga; men deremot kan jag ingalunda utsträcka
en dylik tillämpning på Statsråds - ledamöternes ”rådslag
om allmänna mått och steg, hvilka just efter 107 §:n
1 mom. utgöra föremål för den deri medgifna granskning,
och ej heller instämma i dén orimliga sats, att de anmärkn:r,
som i afseende på dessa rådslag kunna göras, icke finge motiveras,
utan skulle såsom orakelspråk underkastas RiksSt:ns
godkännande eller förkastande. Vår grundlag har nog af en
ostracism , som , tvertemot Svensk sed och Svensk rättskänsla,
insmygt sig der. Att godtyckligt ytterligare utsträcka
denna godtyckets makt, vore bland annat en orättvisa emot
Den i Julie. m.
de embetsman, sorn voro föremål för anmärkning , och som
derigenom skulle beröfvas försvarets heliga rutt. Men äfven
i afseende på de gränser, vår grundlag verkligen stadgat
för .Ständernes granskning af regeringsåtgärderna, vill jag
lemna osagdt, huruvida grundlagens syftemål i verkligheten
blifvit vunnet , eller 0111 det icke lyckats spetsfundigheten
och tilltagsenheten att kringgå dess hud. Endast den önskan
vill jag i anledn. häraf tillägga: mätte vid begagnandet af
en af de vigligaste rättigheter, vår grundlag lemnat nationens
ombud, dessas egen sans alltid förmå dem att iakttaga
det lugn, deri rättvisa och den oväld, hvarförutan samma
rättighet endast skulle blifva ett medel för de enskildta syftemålens
tillfredsställande , och sålunda snart nog för nationen
förlora allt värde! Vår historia är i detta fall rik på
varnande exempel.
Då man vid tillsättandet af närvar. Const.Utsk. såg ditkallas
män , icke endast med de mest bestämda opinioner
emot K. M:s regering, ulan äfven kända för häftigheten i
deras uttryck, och som, till och med efter kallelsen till detta
Utsk., funno lämpligt alt i sina Stånd anmäla anmärkntsanledntr,
d. v. s. att framträda med anklagelser, öfver hvilka
de sjelfve skulle dömma; så hlef uppmärksamheten på
det blifvande decharge-betänk. mer än vanligt spänd. Att
dess färgton skulle grundas på ledamöternes förut fattade
omdömen, var lätt att förutse. Äfven den ädle mannen har
svårt, särdeles i politiska frågor, att hindra sig från ett ofta
oanadt inflytande af förut fattade meningar; men när frågan
från sak vänder sig till dom öfver person , då väntar man
sig af honom, att han icke endast skall erinra sig den gamla
domareregeln, alt dömma utan all väld, utan ock, att 0111
föremålet för hans dom är en motståndare eller fiende, han
skall känna sig så mycket mera uppmanad att vid fördömelses
uttalande noga undersöka, om ej, fastän omedvetet , något
missledande intryck af de personliga känslorna försökt
att göra sig gällande. Huruvida H. Const.Utsk., vid afgifvande
af nu under öfverläggning varande betänk., uppfyllt
detta kraf af de män, hvilka nationens representanter uppdragit
det ypperliga förtroendet att i deras namn bedömma
landets regering, — deröfver tillhördomen en oväldig framtid.
Hvad mig sjelf beträffar, finner jag i min enskilda ställning,
mina politiska åsigter och mina sympathier, en uppmaning
att helst ur den möjligen bästa synpunkt bedömma
mäns handlingar, som stå på en mot min alldeles motsatt
bana. Men om jag sålunda älskar att kunna godkänna bevekelsegrunderna
till Utsk:s förfarande , — hvarken kan eller
bör detta hindra mig att anmärka hvad, efter min åsigt,
deri är oriktigt, skadligt och Jor fäderneslandets framtid af
en vådlig riktning.
106 §:n Reg.Fm bjuder, att om Const.Utsk. af de i Statsrådet
-
Den i Juli c. ra.
153
rådet förda prot:r funnit, att någon ledamot af Statsrådet
eller rådgifvare i commandomål ”uppenbarligen handlat
”emot Reg.Fms tydliga föreskrift eller tillstyrkt någon öf”verträdelse
deraf oell af andra Rikets gällande lagar, eller
”underlåtit alt göra föreställningar emot sådana öfverträdelse!-
eller dem vållat och befrämjat genom uppsåt lig t fördöl”jande
af någon upplysning , då ager Utsk. alt ställa en så”dan
under tilltal inför Riksrätt." Huruvida casus verkligen
inträffat, tillhör Utsk. ensamt att efter förgodlfinnande bestämma,
utan något juridisk t ansvar, om ock möjligen rättvisans
och billighetens fordringar härvid uppenbarligen
skulle blifva öfverträdda. I närvar, betänk har Utsk. anmält,
alt det funnit sig böra till behandling inför Riksrätt
öfverlemna 3i särskilda rådgifvare-åtgärijer, Då de anklagade
äga förmånen att vid domslutet få tillgodonjuta Svensk
lag och laga rättegängsformer, vore det olämpligt, om äp
det kunde anses tillåtet, att här närmare undersöka de förmenta
3i uppenbara öfverlrädelserna af tydligt lagbud.
Men innan jag lemnar Riksrätts-actionerna, tillåter jag mig
att till Utskts härvar. ledamöter ställa en fråga. Den rörer
ett ämne, som icke torde sakna vigt för historiens dom, huruvida
innehafvarne af det utmärkta R. St:s förtroende att
granska Konungens rådgifvares oväld, nit, skicklighet och
drift, sjelfve dervid gått tillväga med oväld, och således
utan att afse hvilken, vän eller ovän, deras dom komrae att
drabba. Med ett ord, jag frågar, är det sannt eller ej hvad
allmänneligen varit omtaladt, att vid pröfningen af rådgifvareålgärden
år t838, att tillstyrka K. M. lyftande af en del af
lilla creditivet, ehuru några platser i Statsrådet då voro lediga,
och sålunda, efter någras förmenande, icke hela Statsrådet,
på sätt 63 §:n Reg F:n bjuder, deröfver blifvit bordt,
skall Const.Utsk., — icke någon afdelning deraf, — genom alne
voteringar hafva beslutat, först anmärknts-åtgärd, och sedermera
efter h vilkendera, 106 eller 107 §:n , den borde äga
rum, men att, sedan en ledamot af Utsk., sorn i öfverläggningen
icke deltagit, emedan han såsom fullmäktig i Riksgtscont.
godkänt den äskade lyftningen, efter erhållen del af
beslutet, upplyst, alt om den deri uttryckta åsigt vunne bifall,
vore han, sorn då måste anses hafva i olaga ordning
medgifvit utbetalning af creditivet, enl. ansvarighetslagen för
fullmäktige i Riksg.cont. , förlustig icke endast detta uppdrag,
utan för framtiden oberättigad till allt medborgerligt
förtroende, — så skall Utsk., på ordförandens hemställan;
hafva, öfverenskomma ali lala de f'aliade besluten förfalla och
hela öfverlåggningen utgå ur prolocollet. Jag anhåller om
ett bestämdt svar, och förklarar, att jag så mycket mindre
kan åtnöja mig med hänvisning till protzna , som dessa
numera icke kunna om en dylig hjjndelse innehålla någon-:
9 II. 0,0
154
Den i Juli e. ro
-
ting , utan mäste, — om ej svaret blifver ett oförbehållsamt
nej, —■ anse händelsen säsom erkänd.
I öfverensstämmelse med lagbudet i 107 §:n Reg.F:n, att
om Utsk. skulle anmärka, 'att Statsrådets ledamöter, samfäldt
"eller en eller flere af dem , uti deras rådslag om allmänna
’Jmått ocli steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller
"att någon statssecret. icke med oväld, nit, skicklighet och
"drift sitt förtroende-embete utöfvat,” Utsk. då äger att sådant
för R. St. tillkännagifva, har det trott sin pligt fordra,
att under denna cathegori anmäla 72 särskilda punkter. Lemnande
å sido, huruvida den betydliga del af dessa, som omfatta
"beslut i mål som röra enskilda personer och corporationer,
” kunna hänföras till de allmänna mått och steg,
som efter 107 §:ns ordalydelse under densamma innefattas,
får jag fästa uppmärksamhet å den högst otydliga redovisning
för de anmärkta rådgifvare-åtgärderna,Utsk. för godt funnit alt
meddela. Skola RiksSttns ledamöter sättas i tillfälle bedomina,
huruvida Utsk. ägt anledn. till de gjorda anmärkntna,
är väl första villkoret, att verkliga sakförhållandet noga utredes
och fullständig redovisning lemnäs för de skäl, hvarpå
vederbör, rådgifvare grundat sina afgifna råd. Men i
detta hänseende har Utsk. i de Resia fall varit särdeles njuggt
i sina meddelanden. Beträffande sjelfva anmärkn.punkterna,
så, då de flesta dels torde finnas för obetydliga för att kunna
tjena till någon ledning för omdömet, huruvida rådgifvareåtgärderna
på det hela befrämjat Rikets sannskyldiga nytta,
dels redan blifvit fullständigt upptagna, vill jag bland de få,
jag antecknat mig till minnes, endast yttra mig öfver följande,
numrerade i samma ordning Utsk. följt.
Hr Rosenblad fortfor derefter muntligen:
N:o 2. Utsk. anmärker här rådgifvarnes afstyrkande af
Konungens bifall till en af R. St. 1834 antagen förändring
af ii §:n Riksd.Ordn. , åsyftande att berättiga dem att utsätta
tiden för riksdagsmanna-valen till en följande riksdag.
Denna anmärkn. torde finnas obehörig, både i formelt och
sak-hänseende. I det förra, emedan genom ett dylikt indirect
försök att tillintetgöra det kungliga veto, grundlagens
visa stadgande, att för förändringar i densamma fordra mogen
pröfning och gemensamt godkännande af alla statsmakterna,
skulle tillintetgöras-, i det sednare, emedan, på sätt
en reserverande ledamot af Utsk., Gr. Spens, anfört, genom
antagande af den föreslagna förändringen och sålunda riksdagsmanna-val
på förhand, Konungens rätt att vädja till nationen
emot möjliga factions- eller cotteri-inflytanden , skulle
ytterligare inskränkas, — att denna rätt, som i de länder,
hvars constitutionella förhållanden bruka hos oss anföras såsom
mönster, är oinskränkt, i Sverige deremot under de första
4 månaderna af en riksdag är suspenderad, behöfver jag
ej erinra, — oberäkuadt alt sjelfva satsen, att de utsedde
Den i J «1 i c. m.
133
riksdagsmannen under en lång väntelid skulle bättre förbereda
sig till ulöfningen of derus nya kall, äfven kan anses
ganska problematisk.
JNT:o 8. Denna anmärka, rör det s. k. tills vidaresyslemet,
hvarvid de anförda exemplen samtligen äro hemtade
från de högre förtroende-einbelena, särdeles dem , som
äga plats i Statsrådet. De afseenden, som framkallat de klandrade
åtgärderna, äro dels behofvet vid Rikets vigtigaste embetens
tillsättande för både den som gifver och den som
cmottager förtroendet alt pröfva förhållandena, innan den
utsedde närmare fästes vid embetet , dels svårigheten i vårt
land, der embetsmännen sällan äga enskild förmögenhet och
rikedomen icke ofta linnes förenad med egenskaperna för de
högre förtroende-embetena , att utestänga inneliafvarne af
dessa från all utsigt lill tarflig bergning, i händelse omständigheter
skulle föranleda deras afgång från förtroende-embetet
innan de uppnått den för pensionsrätt stadgade ålder; och
om riktigheten af dessa afseenden behöft ett vitsord, bar det
aldrig kunnat fått ett fullständigare, än i närvar. Ständers
beslut, att de nya expeditions-cheferne skola tjena på förordnanden,
med öppen lätt att återgå till deras förra Ijenster,
när förordnandet upphört. Jag öfverlemna!- till H. R.
o. Ad. all bedomina i hvilken öfverensstämmelse med detta
nyss lättade beslut en anmärkn. af samma Ständer skulle
komma att stå, riktad emot tillämpningen någon gång af samma
systeine på statssecret.-embetena, embeten, som äro underkastade
den constitutionella ansvarigheten, hvilket icke är
förhållandet med expedilions-cheferna.
N:o 18. Såsom ''särdeles anmärkningsvärd anser Utsk.
”den underlåtenhet, K. M:s rådgifvare ”skola” visat, att i
' frågor, som röra K. M:s enskilda angelägenheter i förhållande
till Slaten, lemna alla de upplysningar, hvilkas meddelande
grannlagcnheten här framförallt synes fordra,
”utan afseende derpå att det allmänna icke i sådana förhållanden
kan anses något äfventyra.” Mången med gammalsvenska
begrepp om betydelsen af ordet "grannlagenhet,”
när det är fråga om den personlighet i samhället, vid hvilken
våra grundlagar och våla seder fästa det nationella majestätet,
torde lika med mig hafva vid läsningen af dessa
anmärkntr och några likartade, som innevar. riksdag sett ljuset,
förundrat sig öfver deri nymodiga betydelse, ordet grannlagenhet
erhållit; men lemnande detta å sido, kan jag icke
undgå anmärka den högst ofullständiga redovisning för verkliga
sakförhållandena, Utsk. leinnat, och som, om någonsin,
väl här grannlageuhelen gjort till en ovillkorlig pligt. De
anmärkta åtgärderna äro 2:ne , den ena , utarrenderandet af
militie—bostä11et Backaskog till K. M. på 3o år; den andra,
utlåningen af 5o,ooo r:dr af handels- och sjöfarts-fonden,
såsom lån för colonien S:l Barthelemy, emot ansvarighet af
K. M:s handcassa. 1 afseende på den första frågan, kan det
Den i Juli e. rti.
såsom i något hänseende emot Rikets sannskyldiga nytta sfri,-  dande anmärkas, alt H. M. Konangen, genom öfvertagande
al Beckaskogs indragna Öfverste-bostalle, mot full ersättning
till régltets loningsfond, med troligen enskild uppoffring, från
förfall och undergång räddat en af Kronans få, på dess
kungsgårdar ännu väl bibehållna större byggnader. Beträffande
den andra, har Utsk. alldeles förgätil anföra, att de
lanta 5o,ooo r:dr af K. M. användes till understöd för dess
undersåtare på ön Barthelemy, hvilka genom en förfärlig orkan
varit underkastade en nära total förstöring af deras egendom.
Månne jag för bedömmandet af denna rådgifvare-åtgard, der
Statens biträde inskränkte sig till att för ögonblicket, e mot
ränta af en ofruktbar fond, förskjuta hvad K. M. enskildt
uppoffrade för nödställda undersåtare, behöfver tillägga, att
sedan R. St lill K. M:s egen disposition öfverlemnade behållningen
of colonien S:t Barthelemy, K. M., medan ännu
sådan behållning fanns, till Rikets allmänna behof från den
s. k. Barthelemy-fouden anvisat större summor, än alla de
förluster statsverket sedermera, under hvad form sorn helst,
kunnat underkastas, — icke blott dem det verkligen lidit,
— på sina transactioner af hvarje art med denna fond ?
N:o -26. Denna anmärkn. innefattar, att ''Konungens
”rådgifvaie hafva i afseende på handel och näring befordrat
”ett systeme af särskildta undantag från gällande författnin”gar,
ett systeme, som, då det hänvisar näringsidkaren på
"nåd i stället för på egen ansträngning såsom villkor för
"hans välstånd, måste qväfva den fria idoghetens lust och
"förderfligt inverka på nationens moralitet.’’ Det torde icke
fordras mycken bekantskap med lagstiftning i näringsvägoch
dennas tillämpning, för att (inna alt de absoluta grundsatserna
här fordra undantag, om icke de ofta skola verka motsatsen
af deras syftemål, och att bestämmelserna i lagbuden
aldrig kunna blifva så fullständiga, att icke jemkningar vid
tillämpningen mäste medgifvas. Endast då kan man med
skäl säga, att i näringsförvaltningen nåd eller godtycke t rädt
i stället för rätt, när gilltiga skäl saknats för de beviljade
undantagen, eller alldeles likartade frågor olika afgjorts; men
dertill lemna de af Utsk. anförda exempel ingen anledning.
Jag torde endast behöfva erinra, att det ej är samma förhållande,
örn tull-lindring beviljas ett hushål Is-sällskap , sorn
för förbättring af ortens utsädessort införskrifver ett mindre
parti säd af ulmärktare art , eller om denna lindring 111—
sträckes till all införsel af samma sädesslag,— om lindring i
afgifter eller friheter vid införsel af vissa skeppsinventarier
beviljas för byggande viii Svenska skeppsvarf af fartyg för
utländsk räkning, hvilka i annan händelse blifvit obyggda.,
eller om samma lindring och frihet blifvit utsträckta till den
inhemska consumlionen. Mea deremot underställer jag II.
R. o. Ad:s omdöme, hvad inflytelse på den politiska moraliteten
det skulle äga, om nationen vande sig att se dess
B en i J u Li e. in.
ombud, såsom ledamöter af Const.Utsk., anmärka' eller åtminstone
stillatigande låta passera anmärknrr öfver åtgärder,
af alldeles lika beskaffenhet med dem de sjelfve till egen förmån
yrkat. Derföre måste jag uttrycka min förundran öfver, att
bland reservanterna sakna 2:ne medlemmar af Utsk., hvilka, på
sätt de 4 afskriften af K. resolutioner utvisa, jag härhos får
till prot. aflemna*), sjelfve sökt och vid de 3 tillfällena erhållit
dylika undantag ifrån allmänna näringsstadganden,
hvilka af Utsk. blifvit så skarpt klandrade. De 3 ansökningarna,
som af K. M. biföllos, och som ieke upptagas bland
de af Utsk. anförda exempel, voro visserligen, efter min
åsigt, grundade på gilltiga skäl; den 4;de, som afslogs, begärde
naturalisation af ett utrikes köpt fartyg, utan anförande
af något annat skäl än att sökanden köpt det,
hvaremot det af Utsk. exempelvis anförda och klandrade
beslutet om en dylik naturalisation grundade sig på
det styrkta förhållandet, att inrikes icke med erforderlig
skyndsamhet kunde erhållas ett lika passande fartyg för en
vigtig ångbåts-förbindelse. Men förhållandena måtte varit
hvilka som helst, så anser jag det vara en pligt för de
män, som tro sig såsom enskilde näringsidkare tillständigt
att hos Regeringen söka undantagsförmåner, att såsom ledamöter
i ConstUtsk., när fråga väckes att fördämma alla
sådana, allvarligen upplysa sina medbroder, alt förhållanden
kunna finnas, då dylika bi I lig tv is böra medgifvas, (ty såsom
sådana måtte de väl ansett de i deras egna ansökningar förekommande)
samt, om detta bemödande icke skulle lyckas,
dock i en bestämd reservation öppet visa, att emellan deras
handlingssätt såsom enskilde och offentlige män ingen stridighet
finnes.
N:o 27. Utsk. har anmärkt rådgifvarnes underlåtna
handläggning sedan medlet af i836, för slutliga afgörande!
af den från längre tid tillbaka väckta frågan om näringsfriheten.
Jag har vid ett föregtde tillfälle yttrat, huru djupt jag för
min enskilda del beklagat hvarje dröjsmål med denna vigtiga
frågas afgörande, hvarigenom de demoniska makter,
som bemöda sig alt sönderslita elementerna för vårt samhällsbestånd,
fått ypperliga bundsförvandter i intressenas
lätt uppskrämda farhågor; men om den betänklighet, sorn
hittills afhållit Regeringen från ett definitivt afgörande af
en fråga, der så motsatta, men dock lika pockande anspråk
från olika delar af nationen framträdt, behöfde en ursägt,
toide den finnas i det af de 3 RiksSttn och således af R.
St. nyligen godkända BesvärsUtskrs betänk., der man så
uppenbarligen icke vågat — för alt ej stöta mäktiga intressen
— uttala någon egen Opinion, och sålunda velat kasta
på Konungens rådgifvare allt det förhatliga, det beslut man
begärde, det måtte blifva hvilket som helst, för något in
-
*) Sc Bilagorna.
15 S
Den i Juli c. m.
tresse till en början måste äga; oell dock äro RiksSltns
ledamöter icke underkastade hvarken några Riksrätter eiler
någon toyla, och — om mitt minne ej bedrager mig
— räknade detta behandlingssätt Gonst.Utskts ordför. bland
sina försvarare, när frågan här afgjordes.
N:o 28. Utsk. har såsom bevis, huru samma systeme
af undantag, ej mindre från allmänna förfallningar, än från
ingångna öfverenskommelse!’, ”äfven gjort sig gällande vid
”privaträttliga förhållanden emellan Kronan och enskilda
''personer, anmärkt, att en enskild man erhållit uppskof med
"fastställd inbetalning å sin skuld till Kronan, på det han
"icke genom stränghet i utöfningen af Statens rätt skulle
"tvingas till dylik stränghet emot de af honom undsatta inne”byggarne
i en ort, der en uppbördsman icke lill undgåen"de
af nödvändigheten af utestående resters skyndsamma iu'drifning
kunnat erhålla elt kort anstånd med en liqvid."
Hvad afslaget på oppbördsmanneus ansökan beträffar, är
Utskts redovisning för sakförhållandet alltför ofullständig för
att sälla den, som känner våra uppbördsförfattningar, i stånd
alt bedomina hvad samband denna ansökan kunde äga med
anstånd för de skattskyldiga. (För dem borde hemställan
hafva gjorts, om det afsågs, att anståndet skulle komma dem
till godo.) Men beträffande de en leverantör af spanmålsunderstöd
för Norr- och Vesterbotten tid efter annan beviljade
uppskof med återbetalningen af uppburna förskotter,
fruktar jag, alt delta varit ett of de många fall, då det kan
lyckas det enskildta intresset, att, under manteln af allmänna
afseenden, göra sig gällande och missleda de goda afsigterna.
Men om, efter hvad jag har anledn. förmoda, ifrågavnr.
förskott stå i nära sammanhang med en vid denna
riksdag väckt och af den fria pressen starkt förordad afskrifning
af — om jag ej minnes orätt — 42;000 r:dr, hoppas
jag att, när sistnämnda fråga till afgörande inom RiksSttn
förekommer, Const.Utskts ledamöter med hela kraften
af sin pariementariska förmåga skola uppträda emot eftergiften
af en summa, hvars uppskjutna betalning de anmärkt
såsom obehörig.
Nlis 33 och 34 Utsk. har under dessa nummer anmärkt,
dels att, sedan R. St. beslutat, att när lån för flandels-disconten
upplogos, trosspassevolance-cassans behållningar
derå finge insättas, rådgifvarne tillstyrkt K. M. föreskrifva,
att denna cassas disponibla medel äfven finge utlånas
till gamla passevolance-cas-san, dels att de d. 3o Maj
i834 tillstyrkt bifall till ett af några officerare hegardt lill-'
stånd att betala 33,000 r:dr skulder till sistnämnda cassa med
armeens accords-amorterings-obligalioner. R. Sits beslut om
lii t tig heten för trosspassevolance-cassan att insätta penningar
på Handels-discontens upplåningsräkning, (hvilket i allmänhet
för Statens cassör var förbjudet) innebar ingen
skyldighet för denna cassa att endast i denna väg utlåna
Den i Juli c. m.
sina behållningar. Genom rättigheten för officerare att återbetala
sina skulder lill gamla passevolance-cassan med armeens
accords-amorterings-obligalioner, i en tidpunkt, då
dessa obligationer utgåfvos till en stor del af armeens officerare
såsom full liqvid för deras occorder, linder det att
tillfälliga orsaker nedtryckte dessa obligationers försäljningspris
lill 83 proc. oell derunder, oell genom förstärkandet af
en cassa, som under denna conjunctur kunde komma de
innehafvaie till biträde, hvilka ej ägde styrka att bålla på
sina obligationer, till den snart inträffande tid, då de uppgingo
till pari och deröfver, förekoms, med biträde af Konungens
och Kronprinsens enskildta bemödanden, ett ytterligare
fall, och lindrades i någon mån deltas följder. Jag öfverlemna!'
åt arme'ens officerare alt bestämma hvilkendera
åtgärden mest afsett Rikets sannskyldiga nytta, denna af Re ■
geringen, eller Ständernes samtida beslut att neka ett temporärt
förskott af banken af 100,000 r:dr för belåning *hf
dessa obligationer, i ett ögonblick då banken på 2:ne år indragit
2 millioner r:dr af dess sedelstock.
N:o 47- Då i anledn. af K. M:s beslut rörrde nya
Trollhätle-bolaget Konungens rådgifvare af Ulsk. blifvit
ställda inför Riksrätt, vill jag bär endast till besvarande
upptaga den anmärkn , att Konungens rådgifvare här sinäs
icke ”hafva tillräckligt uppskattat vigten af Götha- och
”.Nya Trollhätte-canalernas förening i samma ägares hand.”
Här synes Utsk. alltför lättroget hafva afskrifvit en på annat
häll väl känd anmärkares, af välbekanta orsaker, framställda
satser; ty af Statsrådets protocolhr bade Utsk. bort
inhemta, att Götha-canal-bolag, samtidigt med frågas väckande
om öfvertagande af Nya Trolihätte-anläggningen,
nödgades hos K. M. dels söka lån för sina löpande behof,
dels begära anstånd för derå förfallna afbelalningar, samt
deraf funnit anledn. betvifla, huruvida detta bolag, helst i
sin dåvar. ställning, kunde erbjuda någon garanti för nya
Trollhätte-canalens fullbordan. Hade Utsk., innan det nedskref
sin anmärkn., funnit lämpligt alt taga kännedom af
för allmänheten tillgängliga handlingar, rör:de Götha-canalbolag,
skulle det vidare erfarit, att då några actieägare i
detta bolag hos K. M. föreslogo att till detsamma öfverlåta
Trollhättans ombyggnad, detta bolags credit var så sjunken,
att det icke kunde negociera äfven smärre summor, annorlunda
än på enskildta namn. Deremot visa privilegierna för
det nya Trotthätte-bolaget, att det grundats på ett actiecnpital
af 7.10,000 r:dr, och att hela gamla bolaget måst
(med omkring 420,000 r:dr) vara utlöst, innan det nya
kom i åtnjutande af de dem beviljade förmåner.
N:o 54. Till hvad Hr von Hartmansdorff anfört, rö.:de
Halländska kyrkohemmanet), vill jag endast lägga, alt man
ej behöfde större bevis för orättvisan och obilligheten af de
Den i Juli e. m.
anspråk, hvars förmån elen af R. St. begärda undersökning
afsåg, än att man derföre måtte söka Kronans mellankomst,
saknande till oell med hvad som fordrades för att grunda
ett eget käromål. Om t. ex. åboerne å de s. k. Schlegelska
godsen i Halland, hvilka nu tillhöra flera enskilda personer,
för att genom skatteköp åtkomma besittningen af
dem, begärde, att K. M. måtte låta undersöka, huruvida
Kronan ej till dem ägde någon rätt (och anleda, att sådan
finnes är mycket större än i afseende på kyrkohemmanet]);
så vore visserligen väckandet af en sådan fråga den största
obillighet emot de enskilda innehafvarne, som på god tro förvärfva!
dessa hemman. Men månne obilligheten varit mindre
mot Halländska kvrkorna, eller är kyrkors egendom —
i vår tid användbar för så många vigtiga, välgörande ändamål
— mera ställd utom lagens skydd än annan?
N:o 58. Utsk. har anmärkt, att Konungens rådgifvare
fortfarit alt gifva H. M. råd, (d. v. s. icke nedlagt sina embeten)
ehuru H. M. till ett högt embete, emot deras afstyrkande,
gjort en utnämning. Jag erkänner den grundsats,
att innehafvarne af de ypperliga förtroende-embeten, alt
vara Konungens rådgifvare i regeringsärenden, böra nedlägga
sina embeten, när de finna sig der ej mera kunna vara
sin Konung och sitt fädernesland nyttige; men när detta
fall inträder, kan intet lagbud bestämma, — det måste öfverlemnas
åt det egna omdömet och samvetet. Men lika
bjuder pligten dem att icke tyckmycket frånträda deras vigtiga
embeten hvar gång de icke lyckas att göra deras åsigt
till Konungens, d. v. s. såvida de icke från rådande förvandlas
till regerande. Beträffande ifrågavar. fall, så måhända
funnos bland dem rådgifvare, man kanske tyckt deraf
hafva bort hemta anledn. att bortgå, men för hvilkg
qvarståendet under ingen synpunkt var förenadt med egen
fördel. Innan jag lemnar de gjorda anmärkningarna, må
det tillåtas mig alt emot Utsk. sjelft framställa en anmärkning.
Man har på förmiddagen med upplästa handlingar
styrkt, att Utsk., vid fattande af sina beslut rörtde de anmärkta
rådgifvare-åtgärderna, icke kan hafva läst de handlingar,
hvarpå dessa åtgärder grundats; och Utsk. har sjelft
i ett utlåt., afgifvet sednare än den tid, inom hvilken de'-  charge-betänkandet hade kunnat vara af samtliga RiksStrn
afgjordt, erkänt, att deri inkommit oriktiga uppgifter på
hvilka personer, sorn i vissa anmärkta rådgifvare-åtgärder
deltagit. Nu fiågas, huru hade Utskts yttrande i afseende
på nit, skicklighet och drift månne utfallit för den
statssekreterare, som, vid föredragning inför K. M. af vigtiga
mål, förgätit att läsa de dem rörtde handlingar, eller
för den föredragande i nådefrågor, som vid expedierande af
något Konungens beslut, bibehållande dödsdom för vissa och
Den i Juli e. m.
i(51
beviljande nåd för andra, tagit miste om namn, först upptäckande
misstaget 16 dagar efter expeditionens afgång?
I afseende på behandlingen af ifrågavar. betänk, ämnar
jag icke yttra mig, ej heller deltaga i afgörandet, ehuru lagligen
dertill oförhindrad. Förenade band af skyldskap,
tacksamhet och vördnad fästa mig val vid en af de klandrade
rådgifvarne, men hvarken har delta hindrat mig, såsom jag
hoppas, att sine ira et studio nu yttra mig, och ej heller
är det derföre det fattande beslutet synes mig vigtigt.
Visserligen kan det smärta den gamle mannen, hvars 65:åra
embetsnranna-verksämhet, oaktadt den beskyllning man gjort
honom för afvoghet emot alla reformer, icke torde sakna
verksam andel i de nyttigaste, som i vårt land under det
sista halfva århundradet ägt rum, alt vid slutet af sin långa
embetsbana framdragas inför Riksrätten; visserligen skulle
det ej vara honom likgiltigt, om hans fäderneslands representanter
förklarade honom i sina rådslag icke hafva iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta; men trygg vid sina afsigters
renhet, skulle han dock för erkännandet deraf med tillförsigt
motse framtidens oväldigare pröfning, och hans varmaste
önskan är — det vågar jag försäkra — att de rådgifvare,
sorn nu omgifva el ler komma att omgifva Sveakonungathron
— hvilken politisk färg de förut än kunde hafva burit,
— måtte lyckas att i rikare mått, än det varit hans lott,
stödja en älskad Konung och gagna ett kärt fädernesland.
Men, mine herrar! en vigligare betydelse än ogillandet af de
gamle rädgifvarnes åtgärder skulle eli beslut i andan af Utskts
betänk, innebära; det skulle antyda ett erkännande af det
syste me för betraktande af Rikets sannskyldiga nytta ur
en ny och med våra grundlagar samt fäderneslandets verkligen
sanna bästa visserligen icke öfverensstämmande synpunkt,
som, med anspråket att vara uttrycket af nationens
önskningar, nu söker att göra sig gällande, och hvaraf jag
anhåller att få teckna några drag.
I hvarje samhälle, helst de lagbundna, är aktningen för
beståndande lagar och vården om de grundvalar, hvarpå den
lagliga ordningen hvilar, första villkoret för Rikets sannskyldiga
nytta. Bland Sveriges grundlagar, med lika rätt till
ovillkorlig efterlefnad, som de andra, är Successions-ordningen
af d. 26 Sept. 1810, hvilken tillerkänner vår nu regerande
Konung, Carl XIV Johan, och hans manliga ätt Sveriges
konungathron. Alt icke omtala de pligter, tacksamheten
ålägger emot en Furste, under hvilken Sverige åtnjutit
längre fredslugn och gjort större framsteg i ekonomiskt
välstånd än under någon förutgående regering, bjuder vår
grundlag äfvensom öfriga lagar helgd åt majestätet, hvars
gerningar äro fredade från åtal. Nå väl, mine herrar! för
hvilken af eder, som med någon uppmärksamhet följt sednare
årens händelser , är det obekant, att i den s. k. fria
9 H. 2!
Den i Juli e. m.
pressens annaler, — denna press, sorn påstår sig uttrycka
nationens allmänna opinion och yrkar att leda både Regeringens
och Representationens beslut , — ett stående thema
varit den konungsliga personlighetens nedsättande, förenadt
med ett aldrig hvilande bemödande alt i en fiendtlig dager,
i en med kända allmänna sympathier stående motsats söka
framställa Hans enskilda handlingar, äfven dem, hvilka
man har att tacka för att ännu Svenska Ständer kunna
öfverlägga om hvad som är Sveriges sannskyldiga nytta ? Vill
man hafva ett exempel, huru långt detta sätt att behandla
den konungsliga personligheten sträckt sig inom Representationens,
inom Const.Utskts höjder; behöfver man mer än
erinra sig det ryktbara statsreglerts-förslag , sorn motionerades
i början af denna riksdag, och hvari en nedsättning i det
K. apanaget grundades på det förmenta ouppfyllandet af vissa
förhoppningar man skall hafva gjort sig, då en motsvarande
tillökning blifvit beviljad, — ett eget sätt att tillämpa'den
så ofta från samma håll yrkade lära, att allt kläder för regeringsåtgärder
i constitutionella länder endast kan afse rådgifvarne?
Från
uråldriga tider har grundvalen för Svenska sam
hällsordningen varit en tät sammanfogning af lagbunden konungamakt
och lagbunden folkfrihet. Men hvem af oss, mine
herrar! har dock ej läst de framställningar, hvarmed den
fria pressens heroer undfägnat Svenska allmänheten om nödvändigheten
att utbyta den monarkiska statsformen emot den
republikanska, äfven om derföre behöfdes en liten tid af
anarki, — eller de förutsägningar, som förkunnat oss, att
inom en mansålder i Sverige republiken skall hafva efterträdt
monarkien, — eller de råd , som visat Representationen
vägen, huru den skulle göra konungamakten omöjlig,
och sålunda i en slags laglig ordning förbereda förändringen,
— råd, som beklagligen icke tyckas öfverallt hafva blifvit
utsådda på hälleberget? Månne denna slags loyaute'blifvit
något upphjelpt med de förklaringar , hvarmed den någon
gång omvexlat , att under Europas närvarande förhållanden
det vore löjligt alt tänka sig der någon annan
statsform än den monarkiska , — förklaringar, som merendels
varit åtföljda af yrkanden, att den konungamakt , man
för det närvarande täcktes vilja bibehålla, skulle blindt
följa de föreskrifter den s. k. allmänna opinionens organer
behagade lemna, —.eller med den smekning, hvarmed den
stundom omfattat den s. k. framtiden, likasom den upphöjda
personlighet, som derunder brukar förståts, icke visste att för
honom och hans ättlingar icke finnes något intresse, skiljdt
från deras ädle Stamfaders.
Ett annat villkor för laglig ordning i ett samhälle , för
undvikandet af godtycket i dess för de medborgerliga intressena
mest vådliga skepnad, är aktningen för laga domslut
och för domrarnes sjelfständighet. Huru det nya systemet
Den i Juli e. m.
förstår detta villkor, det antydes tillräckligt af dess bemödanden
att, särdeles vid politiska rättegångar, inverka på
domare och nämnder, och när dessa ej förstått de gifna vinkarna
af de mot de ohörsamma riktade förföljelserna till
nödig varning för framtiden.
Vill man bedomina det nya systemets sätt att betrakta
Rikets sannskyldiga nytta i afseende på den yttre politiken,
så saknar man der icke heller ganska fullständiga data. Jag
har vid ett annat tillfälle erinrat, huru en af de vackraste
frukter af christendotnens och civilisationens inflytande på
den yttre statsrätten varit erkännandet för denna af samma
förpligtelse att akta beståndande rätt, som gäller för enskilda
personer. Utan erkännande af denna allmänna grundsats
för statsrätten, skulle med de olika förhållanden i afseende på
religion, statsförfattning m. m., som äga rum emellan staterna
och de frön till agg deras minnen oftast i rikt mått innehålla,
sällan fred, grannsämja eller vänskapliga, ömsesidigt
välstånd befrämjande handelsförbindelser kunna äga rum.
Nå väl ! denna af den odödlige Hugo Grotius framställda
och af a:ne århundradens störste statsmän erkända grundsats
jäfvas af det nya systemet. Vädjande till sympathierna,
vill det i passionernas tillfredsställelse se sättet all i
den yttre politiken befrämja Rikets sannskyldiga nytta ; och
ett ytterligare bevis, huru det afser medlen att befrämja denna,
är det factum , att på samma gång som det i Svenska
statsrätten ville i stället för erkänd l ätt sätta sympathier och
aggets minnen , samt med oaflåtlig omsorg söker att framkalla
dessa emot Rikets mäktigaste granne, så söker det med
lika omsorg att beröfva landets regering medlen alt med
kraft tillvägabringa landets försvar.
Mina anteckningar innehålla ännu många punkter rörtde
det nya systemets sätt att betrakta Rikets sannskyIdiga nytta;
men då tiden på natten är så långt framskriden , torde det
redan anförda få tillräckligt vitsorda behofvet att afböja ett
systeme, som, om det fick intränga i ledningen af Rikets
ärenden, snart skulle bringa det gamla, för oss alla kära,
Sverige på branten af undergång.
Vida farligare tider för detta dyrbara föremål för vår
tillgifvenhet hafva funnits; måtte vi blott äga deras kraft alt
möta det onda! Då den store Gustaf Adolph steg på Sveriges
thron, emottog han styrelsen öfver ett i verkligheten
utarmadt folk, med härjade gränsorter, med knappast börjande
näringar, med ett tredubbelt krig och med färska inhemska
blodiga minnen, och när 34 år sednare, efter oafbrutna
krig, hans dotter sjelf emottog riksstyrelsen, voro
Svenska Statens och Svenska namnets ära och anseende
bragta till den högsta böjd; och oaktadt de verkligen
tryckande skatterna, hade jordbruk och näringar gjort större
framsteg än under något förutgrde tidehvarf. Men från kojorna
lill thronell bildade Svenske män en kedja, fast i ge
-
Den i J u I i e. m.
mensam kärlek för fäderneslandet och i förmågan att derföre
offra egoismens alla fordringar och minnen. Vill man erinra
sig elt exempel deraf, behöfves väl något annat, än det
att af sönerna till den samme Gustaf Bane'r, hvars blod flutit
på Linköpings torg för Carl IX:s bödelsyxa, den ene,
hedrad med sin konungsliga herres, samme Carl IX:s sons
vänskap, under hans Skånska fälttåg erhöll förtroendet att
under hans hvila vaka vid dess sida; och den andre, den
store Johan Bandi', genom sina segrar åter befastade Carl
IX:s sondotters, genom slaget vid Nördlingen, skakade thron?
Mätte vi i dessa efterdömen af stora fäder finna en uppmaning
att besegla våra små aggets minnen; må vi alla,
som älska fäderneslandet, ehvad vi hafva burit liberalismens
eller conservatistnens färger, ehvad vi gifvit företräde åt fria
handels- och närings-författningar eller trott prohibitiva bättre
gagna vårt land, med förtroende förena oss kring .Sveriges
tvåtusenåriga konungathron ; och Sveriges lika gamla
folkfrihet och sjelfständighet skola då icke behöfva frukta
skakningar hvarken inifrån eller utifrån, och dess representanter
skola då i enig samdrägt kunna med dess konungamakt
rådgöra om hvad dess sannskyldiga nytta i hvarje ämne
kan finnas fordra.
Bil. Litt. A.
Afskrift af K. M:s nåd. bref lill General-tullstyrelsen
af den j5 Mars 1834-
CARL JOBAN &c.
Uti en till Oss ingifven skrift har Handelsbolaget i
Stockholm Rantzou (k Biel underdånigst anhållit, att, som
nämnda bolag, med beräkning att dess skepp Calcutta, hvilket
mot slutet af år (832 ifrån Sverige afgått till Ostindien,
skulle komma att derifrån till Stockholm återvända, införskrifvit
till afyttrande härstädes elt mindre parti silkesnäsdukar,
nankin och postlin, men skeppet likväl, dels i anseende
till ett oförmodadt, långvarigt uppehåll i Ostindien och
dels genom ovanligt långsam återresa till Europa, icke förrän
1 sista dagarna af nästförflutna December månad anländt til!
Engelska canalen, då årstiden nödgat handelsbolaget att förändra
destinationsort och låta det inlöpa i Hamburg, der den
medförda lasten till det hufvudsakligaste redan blifvit lossad
och komme att försäljas, hvarefter skeppet, utan att besöka
Stockholm, skulle en annan resa företaga; Wi alltså
måtte i nåder tillåta, att de för Svenska marknaden särskildt
bestämda ofvanomförmälda varor, hvilka nu ej kunde, på
sätt författningarna stadga, directe importeras, och som skola
utgöras af:
2 lådor, innehållande 120 stycken s. k. chopahs-sidennäsdukar,
7 dukar i hvarje stycke,
160 d:o bandanannvis d:o d:o,
4o d:o mumoy-chopahs d:o d:o,
D c n i Juli c. m.
4 lador, innehållande 4°o st. nankin; och
5 lådor nied 112 dussin caffe- och Ihekoppar med fat,
linge emot sådana lullafgifter, sorn erläggas för varor, directe
inkomna från Ostindien, införas med annan lägenhet
från Hamburg, eller öfver Lubeck, sedan War consul i Hamburg
behörigen styrkt, alt varorna äro desamma, som ditkommit
från Ostindien med skeppet Calcutta.
1 betraktande af de särskilda omständigheter, handelsbolaget
Rantzou & Biel lill stöd för denna ansökning i und.
anfört, bafve Wi funnit skäl i nåder bifalla, alt ofvanuppgifna,
till nämnda skeppsladdning hörande, mindre partier
silkesdukar, nankin och postlin må här i Riket få förinIlas
emot enahanda nedsatta ofgifter, som erläggas för varor direete
ankomna från Ostindien, under förbehåll likväl, att
nyssberörda varupartier från Hamburg elter Lubeck bit afgå
med Svenskt fartyg samt åtföljas af vederbör. Svensk och
Norrsk consuls betyg derom, alt varorna med skeppet Calcutta
från Ostindien lill afsändningsorten ankommit. Hvilket
till behörig efterrättelse eder i nåder meddelas. Och
befalle Wi &c. Stockholms Slott den i5 Mars 1834-
Bil. Litt. B.
Arskrift af K. M:s nåd. bref den 5 Juli 1S34 till General-tullstyrelsen.
CARL JOHAN &c.
Hos Oss har Handelsbolaget Rantzou & Biel i und. anhållit,
att då bolaget, med beräkning att dess fartyg Calcutta,
hvilket mot slutet af år i832 ifrån Sverige nfgålt till
Ostindien, skulle komma att till Stockholm återvända, införskrifvit
till afyttrande härstädes, bland annat, 700 säckar
Benares-soeker, vägande circa 120,000 skalp.; men skeppet,
i anseende till långt uppehåll i Ostindien , långsam återresa
och deraf förorsakad sen återkomst lill Europa under sjelfva
vintern, måst beordras till Hamburg för upplossning af den
medhafda, sökanderna ensamt tillhöriga lasten, Oss täcktes,
i likhet med hvad förut, i afseende på en del af berörde
last blifvit medgifvet, i nåd. tillåta att omförmälda 700 säckar
socker, som i Hamburg icke kunnat med fördel afsätta*
och derföre nu komme att hitsändas med Svenska briggen
Ceres, förd af Capitaine Klingstedt, må, ehuru sålunda omlastade
i annat fartyg, få härstädes förtullas, med den lindring
i afgifter, som är medgifven vid direct varu-införsel från
orter, belägna på andra sidan Goda Hopps udden; och sorn
Wi, med afseende å de särskilda omständigheter, som föranledt
skeppet Calcuttas förändrade destination vid återresan
från Ostindien, funnit godt i nåd. bifalla, att ofvanuppgifna
till nämnda fartygs retourlast hörande qvantitet socker må
här i Riket förtullas emot enahanda nedsalta afgifter, som
erläggas för varor direcle inkomna från Ostindien , under
villkor att sockret, på sätt sökanderne uppgifvit, från Hara
-
i GG
Den i Juli e. ni.
burg hitsändes med Svenskt fartyg och åtföljes af Svenske
och Norrske consulens bevis, att detsamma med skeppet Calcutta
från Ostindien till afsändningsorten ankommit; så gifve
Wi edei- det härmed till vederbör, efterrättelse i nåder
tillkänna. Befallandes &c.
Bil. Litt. C.
Afskrift af K. M:s nåd. bref d. 12 Dec. i835.
CARL JOHAN &c.
Hos Oss har Handelshuset i Carlshamn Winberg Sc
Meyer, genom Grosshandlande!! i Stockholm Mart. T. Morsing
Thtsou, i underd. anhållit, att, sedan bemäldta handelshus,
vid förtullning af 211 t:r råg, utgörande en del utaf en för
sökandernes räkning fran Sonderburg till Carlshamn, i saknad
af Svenskt fartyg , uti Danska galeasen Flora , förd af
skepparen Paulsen, i sisth Augusti månad inbekommen råglast,
måst, på den grund att skepparen icke medfört Svensk
consuls attest, derföre erlägga ofria afgifter , Oss måtte täckas,
med afseende derå att skepparen af okunnighet om tullförfattningarnas
i Sverige föreskrift i denna del, icke medtagit
slikt consuls-betyg , och att ett sådant sedermera blifvit,
före fartygets återgående från Carlshamn, anskaffadtoch
dervar. tullkammare meddeladt, ej mindre bevilja sökänderna
restitution af 177 rtdr 11 sk. b:co, utgörande ofria delen
af den tull- och convoj-afgift, som af dem blifvit erlagd för
de af meranämnda last redan förtullade 211 t:r råg, än äfven
tillåtelse att eller helfri beräkning få förtulla den återstående
på nederlag upplagda delen af lasten.
Efter inhemtande af edert utlåt., håfve Wi låtit Oss
denna und. ansökning föredragas, och i sammanhang dermed
till pröfning företagit Danske Skepparen Nils Paulsens , genom
Grosshandl. Mart. T. Morsing Thtson , i underd. gjorda
anhållan om restitution af belöpande ofiihets tillökning, i5
rtdr 27 sk., å skepps- och båk-umgälderna för ofvannämnda
af honom förda, utan consuls legalisation å handlingarna
öfver fartyg och last till Carlshamn ankomna fartyg, tillika
med edert öfver sistberörde ansökning jemväl afgifna utlåt.;
och då del i Wår nåd. kungörelse af den 23 Jan. 1827 föreskrifna
villkor för tillgodonjulande af de,-genom 1826 års
handels- och sjöfarts-tractat med Danmark, detta lands fartyg
förunnade förmåner i Svenska hamnar blifvit i afseende
å galeasen Flora i så måtto fullgjordt, att behörigt consulsbetyg
rörande skepps- och lasthandlingarna blifvit, före fartygets
afsegling från Carlshamn , anskaffadt och vid dervar.
tullkammare föreledt; håfve Wi, med afseende tillika å införselsortens
tillfälliga behof af spanmål , funnit godt i nåd.
medgifva, ej mindre restitution af den för nämnda fartyg och
pn dej af dess medförda spanmålslast redan erlagda pfrihetstillökning
i skepps- och lullumgälder, utan ock att den återstående,
på nederlag upplagda delen af spanmålslasten må
Den i Juli c. m
efter helfri beräkning förtullas. Med förständigande hvaraf
till nåd. svar samt egen och vederbörandes efterrättelse, Wi
befalle &c.
Bil. Litt. D.
Afskrift af K. M:s nåd. bref den >4 Sept. 183g till
Commerce-coll:m.
CARL JOHAN &c.
Hos Oss har Grosshandlaren i Stockholm, Mart. T. Morsing
Thtson , underdånigst anhållit, alt edia helfrihetsbref
och s. k. Turkiska passhandlingar måtte få utfärdas för ett
på Chrislinestads varf i Finland bygdt fartyg, förut benämdt
”Fäderneslandet,” numera "Eleonora,” af 338 Finska
lästers drägtighet, hvilket fartyg sökanden inköpt och hit till
Riket in förtu I la t, enl. den särskilda tariffen lill Wår nåd.
kungörelse den 24 Aug. sistI.Sr, om hvad i afseende på handeln
och sjöfarten emellan Sverige, Ryssland och Finland
iakttagas bör.
Efter inhemtande af edert den 1 innevar. månad afgifna
und. utlåt., bafve Wi förevar, und. ansökning Oss föredragas
låtit, men icke funnit skäl att, med undantag från
de om villkoren för utländska fartygs naturalisation meddelade
allmänna föreskrifter, samma ansökning bifalla. Hvilket
Wi &c.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då ännu i3 ledamöter
vore anmälde att få ordet i nu förevar, ämne , men
liden vore långt framliden, och R. o Ad. efter en så lång
discussion förmodligen vöre trött, han ansåg sig, enl.HrCederschjnlds
framställning, 1111 böra hemställa, om R. o. Ad.
behagade uppskjuta fortsättningen af denna discussion till
nästa plenum och nu åtskiljas.
Ropades starka ja, blandade med ett och annat nej.
Gr. Frölich: Jag förutsåg redan i f.m., att det skulle
blifva fråga om ett plenum på natten. Jag hade då för afsigt
att hemställa till Hr Frill. o. Landtm, samt R. o. Ad.
att vi icke skulle göra intervallen emellan f. och e. m. så
lång; men jag lät öfvertala mig. Nu deremot afstår jag ej
utan votering från mitt påstående att plenum måtte fortsättas.
Jag ber herrarna ihågkomma hvad följden skall blifva,
0111 vi åtskiljas.
Under hela f. m. upptogs tiden af de förklaringar, sorn
Konungens f. d. rådgifvare funno sig befogade att afgifva.
Nu har på e. m. tiden blott ofullkomligen medgifvit anmärkarne
inot det försvar f. d. rådgifvarne afgifvit , alt komma
till någon sak. Skulle nu öfverläggningen uppskjutas till,
icke morgondagen, utan Fredagen; så skulle inträffa, att man
skulle rida upp på ett eller annat uttryck i våra skriftliga
anföranden, hvilka komma att ligga på bordet, och hvar
skulle då discussionen stanna örn Fredag? Jag vet att i an
-
Den i Juli c. m.
dra lii tulei' det ofta händer, att man får fortsätta ett måls
diseussion natten igenom. Så må vi också göra, när det är
nödvändigt, och denna gången anser jag det nödvändigt. Jag
får derföre ånyo förklara, att jag ej, utan votering om den
(rågan, kan medgifva att II. o. Ad. åtskiljes.
Hr Hjerta, Lars: Jag anser det skäl, Hr Cederschjöld
anfört, icke vara gällande Han har nemi. sagt, att som
It. o. Ad. är sammankallade till d. i Juli; så borde plenum
slutas kl 12, emedan d. 2 Juli då börjar. Men 1111 heter
det på anslaget blott, att R. o. Ad. behagade sammanträda
den 1 Juli, och derifrån följer ingalunda bestämdt,
att Ståndet äfven skall åtskiljas den 1 Juli. För min enskilda
tiel har jag ej mycket att säga, men skulle önska få
vltra mig i afton, och skall ej länge upptaga tiden. I andra
länder räcka öfvei läggningar oin ett ämne ej sällan flera
dagar. Vi hafva nyligen af utländska bladen sett, att i
congressen i Washington räckte ett plenum 3:ne dygn. Om
deremot R. o. Ad. nu behagade gifva sig tålamod blott till
kl. 6 i morgon bittida, så torde öfverläggningen till dess
vara fulländad.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Under loppet af hela dagen
har jag ansett min pligt vara alt icke begära ordet, då så
många andra begagnat deras rättighet alt tala; men mångå
hafva ännn anmält sig, och vi måste betänka, att desse herrar
icke böla sättas i den ställning att, vid hvarje ord sorn
de yttra, de skola äga en inre känsla, sorn säger dem, att
R. o. Ad., är trött. Att förneka uppskof med fortsättningen
af detta plenum lill en annan dag, är att indirect
tvinga dem, som vilja yttra sig i sak, att icke yttra hvad
de hafva att säga, för att ej trötta R. o. Ad:s tålamod. Till
herrarna på den liberala sidan hemställer jag, om de ej vilja
vara nog liberala och tillåta oss, som ännu icke haft ordet,
att äfven få yttra något i saken. Nekas det, så innefattar
sådant en ytterligare bekräftelse derpå, att man är
liberal i ord men ej i handlingar.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Det är ostridigt, att
till andra länders bruk äfven höra nattplena, och att i
Washington nyligen händt, att en session läckt 3 nätter å
rad, men derifrån böra vi ej hemta våra efterdömen; ty
under samma långvariga plenum uppstodo ganska häftiga
uppträden af mer än handgriplig beskaffenhet, och så långt
torde vi ej böra följa andra länders exempel på reformernas
bana. Hvar och en äger naturligtvis att begära votering
i hvarje fråga; men jag hemställer till dem, som, under
önskan att plenum måtte fortsättas, begära votering
derom, om det är rätt och tillständigt att under en stor
trötthet sluta en diseussion af sådan beskaffenhet som denna.
Många, som nu äro här, skulle ej höra derpå; Huset skulle
b lif
-
D c n i J u 1 i e. m.
blifva allt mer och mer fåtaligt, och slutligen fick man tala
så godt soin för tomma väggar, hvilket äfven de böra
finna, ii vilka önska fortsätta plenum.
Gr. Frölich: Jag har ej funnit mig öfverlygad af de
2!ne sista välda lalarne. Jag har icke förnummit någon
trötthet hos R. o. Ad. Någon trötthet röjdes icke hvarken
i den ledamotens tal, som nyss trakterade oss med sitt långa
yttrande, icke heller vid åhörande af den siste värde ledamotens
nyss lemnade upplysning, som inom Huset väckte
så mycket nöje. Då det finnes tillräcklig nervstyrka qvar
för att skralta, torde det äfven finnas någon för allvarsamma
saker, särdeles då fråga är om ett för fäderneslandet så
vigtig! ämne som detta. Skulle det roa 11 o. Ad. att hellre
fortsätta en discussion sådan som den hvilken nu uppstått,
så måste jag underkasta mig det; men jag (ager ej
mina ord tillbaka, ty jag anser ej Ståndet värdigt att åtskiljas,
förrän detta vigtiga ärende är afgjordt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Till den sista
värda talaren hemställer jag, huru behörigt det kan vara
att, då flere ledamöter, hvilka redan vid sammanträdets
början i dag hos Hr Frih, o. Landtm, anmält sig att tala
Öfver ämnet, ännu icke erhållit ordet, derföre att de råkat
att blifva antecknade efter Gr. Frölich och andra, hvilka
redan yttrat sig, afklippa dem rättigheten att få yttra sig
inför Ståndet, sådant det är att förvänta, då sammankomsten
ej hålles om natten. Jag hemställer derföre till Hr
Grefven, om han ej skulle vilja afstå från sin anhållan om
votering, helst hans yrkande synes mig mindre liberalt mot
de ledamöter, hvilka råkat att blifva antecknade efter honom
till erhållande af ordet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde ånyo, om R. o. Ad.
behagade åtskiljas.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverröstat nej.
Gr. Frölich hegärde votering
Hr Frih. o. Landtm, begärde, att Gr. Frölich måtte
uppgifva hvilken contra-propos. han önskade.
Gr. Frölich trodde, att fortsättningen af plenum icke
borde kunna förnekas, då den af någon äskades, och ansåg,
att om votering skulle äga rum, borde conlra-propos:n innehålla
pleni fortsättande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han ansåg sig fullt
berättigad att göra den propos., hvarom votering nu vore
begärd; hvad åter contra-propos:n beträffade, så vöre det
9 H. 2*
*7°
Den i Juli c. ra.
nödvändigt, att den Liefve tydlig, fattlig för alla och bestämd,
så att, om den lyckades alt göra sig gällande, man
visste livad man hade att rätta sig efter; och förnyade Hr
Landtm, alltså sin begäran, att Gr, Frölich måtte uppgifva
en bestämd contra-proposition.
Åtskilliga röster i salen hördes önska, att Gr. Frölich
måtte afstå från sin begäran om votering.
Gr. Frölich: Jag tillstår, att herrarne sätta mig på
ett hårdt prof att ej förnya hvad jag nyss ansåg vara min
pligt; om herrarne vilja medgifva, att vi få fortsätta plenum
i morgon, så skall jag afstå från mitt yrkande 0111 votering,
om detta kan anses innefatta ett förlikningsförslag.
Min mening är blott att förekomma tidsutdrägt med nya
skriftliga anföranden; ty det är ett gammalt Engelskt ordspråk,
som bjuder oss att omsider komma ’’from sounds to
tliings.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan votering vore
begärd, den enligt grundlagen genast borde äga rum, och
återstode endast att afgöra contra-propos:ns lydelse; någon
vidare discussion om några villkor eller öfverenskommelse!-  huruvida votering skulle ske eller icke, kunde icke vidare äga
rum, emedan det vore stridande emot Riksd.Ordnts föreskrift.
Gr. Frölich: Ifall icke mitt jemkningsförslag antages,
och vi derföre skulle komma till votering, är det klart, att
contra-proposln ej kan blifva någon annan än fortsättning
af plenum.
Då Hr Hjerta 1111 anmälte sig, frågade Landtm., om
det vore i afseende på frågan örn contra-propos:n, som han
önskade yttra sig; och då Hr Hjerta härtill svarade ja,
Lief han af Landtm, uppropad och yttrade:
Jag vill påminna mig, att praxis vid föreg:de tillfällen
alltid varit den, att då den ledamot, som begärt votering,
sjelf afstår från sin anhållan derom mot något villkor, hvarom
Landtm:s åsigt förväntas, så beror den begärda votertn
på det svar, som Landtm, lemnar angtde detta villkor. Ingen
mer än Gr. Frölich har begärt votering derom, huruvida
plenum skall fortsättas och Hr Grefven har sjelf afstätt
från denna anhållan, såvida öfverläggningen kommer
att fortsättas i morgon. Voteringens företagande beror sålunda
på det svar Hr Frih. o. Landtm, täckes lemna på Gr.
Frölichs framställning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ehuru han spänt
sin uppmärksamhet så mycket sorn honom möjligt varit, för
att fatta Hr Hjertås yttrande, hade han likväl icke deruti
kunnat finna något förslag till contra proposition.
Frih. Cederström, Jacob: I händelse det villkor
Gr. Erölich fästat vid sitt medgifvande alt afstå från votering
vore förenligt med 46 §:a Rdisd.Ordn., hade votering
Den i Juli e. m.
kunnat undvikas; men då 4^ §:n tydligen bestämmer, att
anslag till plenum skall vara utfärdadt före kl. 6 dagen
förut, så lärer icke Hr Grefvens villkor kunna antagas,
utan vi nödgas votera.
En mängd af röster i salen hördes anhålla, att Gr. Frölich
ville afstå från sin begäran om votering.
Gr. Frölich: Jag har yrkat fortsättning af öfverläggningen
, så långt jag tror att en man bör yrka öfver en
liklig sak. Het vare långt ifrån mig alt vilja störa herrarnes
nattro, när jag finner att derpå lägges så mycken vigt.
Jag har gjort hvad en hederlig karl bör göra , och afslär
från min begäran om votering, då jag finner af det motstånd
jag rönt, alt ingenting dermed skulle uträttas i sak.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att då Gr. Frölich
nu afstått från sin begäran om votering, och lian ej hört
någon annan ledamot begära den , ansåg Hr Landtm, den
gjorda propostn att åtskiljas vara af R. o. Ad. bifallen.
R. o. Ad. hördes häruti instämma och åtskiljdes kl. |
till 12 på natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 3 Juli i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i
Bcvilln Utsk. , efter N:o 1 13. Gr. Ehrensvärd, fullm. Gr.
Hamilton, Jacob; tvänne ledamöter i BancoUtsk., efter N:o
3rjo. Frih. Nordenfalk, Johan, och N:o 1753. Hr Hederstjerna,
fullm. Gr. Hamilton, Malcolm; samt i Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk., efter N:o 1626. Hr Olivecrona, Hans Aug.; och
befunnos hufva blifvit utsedde till ledamöter i
BevillningsUtskottet:
N:o io53. Hr Hammarberg, Carl Axel;
B ancoUts kottet:
N:o i4i. Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor,
„ io55. Hr, Bråkenhjelm, Pehr Reinhold;
Allm. Besvärs- och Ekon. Utskottet:
N:o 1774. Hr Berch, fullm. Hr Tornerhjelm, Erik.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val al ledamöter
ali under peruiitterade ledamöters frånvaro inträda.
Den 3 Juli f. m
-
i nedannämnda Utsk.; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde
i Constitu tio 11 sUtskottet:
N:o 2248. Hr af Forsell, Carl,
under den ledighet, som blifvit beviljad åt N:o 107. Hr
Ul fsax , fullm. Frih. Hermelin, August Söderling, från och
med den 29 sisth Juni;
i StatsUlskottet:
N:o 341. Frill. Lagerheim, fullm. Hr von Wahrendorff,
Martin,
efter N:o 5o6. Hr von Qvanten, Carl, hvilken afsagt sig
att i permitterad ledamots ställe inträda i detta Utskott;
i Da 11 coUtskottet:
N:o 2170. Hr Lidströmer, Fredr. August,
under den ledighet, som blifvit beviljad ål N:o 2161. Hr
af Zelle'n, Nils Wilh., från och med den i:a i denna månad.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskls under
N:o 33 afgifna förslag lill R. St:s förordnande för de
utsedda ledamöterna i comiteen till tryckfrihetens vård.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Expt d.-  Utskts förslag till R. St:s und. skrifvelse!' till K. M.:
N:o 34, ang:de Stadsmäklaren J. Nordblads ansökning
alt till skatte få lösa den under Ulriksdals kungsgård hörande
lägenheten Stocksund;
N:o 35, angtde Grosshandlaren L. Thydeåis ansökning
om skatteköp at den under Ulriksdals kungsgård hörande
lägenheten Sweden;
N:o 36, ang:de nådig förklaring af författningarna om
Jumpsamling.
Foitsattes den sisth plenidag började pröfningen afConst.-  Utskls meni. N:o 1 3 , ang:de anuiärknir, gjorda under granskningen
af Statsrådets prot., samt samma Utskls mern. N:o
17, med rättelse i nyssnämnda mern., bilagan.
Frih. Rantzou, Joli. Alliert, uppläste följande:
Det var icke oväutadt, att Coust.Utsk. inom detta Hus
skulle mötasaf stränga anmärkn:r. De emottagas dock med lugn
af de Ulskrs ledamöter, som finna sig endast hafva fullgjort
den pligt, grundlagen och fosterlandskänslan dem ålagt. Jag
har åtminstone för min del icke kunnat underlåta att biträda
de flesta af de framställda aniiiärkirtr, hvilka, i deras
helhet tagna, gifva ett resultat för omdömet öfver Styrelsen,
som icke kan annat än bekräfta det missnöje och det misstroende
, hvaraf symtomerna varit mer oell mindre oroande
så väl före som under riksdagen. Det ålåg Coust.Utsk. att
opaitiskt undersöka skälen till detta missnöje, oell alt säle
-
Den 3 Juli f. ra.
des icke dölja de anledntr, som dertill uti Statsfåds-prol:»
kunde upptäckas. Det i sina följder obetydliga kan derföre
i sin princip betyda oändligen mycket. En Styrelse, som t.
ex. till folket kan framställa ett förslag , — om gemensam
ansvarighet för skatterna, — sorn mötes af enhälligt nej
lian alla socknar i hela Riket, har visst ej i följd deraf gjoivt
något ondt; men den har dock visat, att den så litet känner
folket och landet, att den icke kan förtjena förtroende; en
Styrelse, som icke visat sin förmåga af constitutionelt motT
stånd i någon enda sak; som under förhållanden af oro och
jäsning i sinnena icke haft något annat råd att gifva än det
att indraga tidningar och på hvad sätt som helst anskaffa
medel för underhållet af en soldatesk , som blott retade i
stället för att lugna; som i frågan om administrationen, långt
ifrån att föreslå en med Representationens önskan öfverensstämmande
reglering, tvertom vid alia tillfällen endast reglerat
så, att behofven blifvit ökade i stället för minskade; som i
hushållning med statsmedlen snart sagdt trotsat R. St:s beslut
och alstyrkt dem i ordalag, som förnärma den andra Statsmakten;
som förhemligat Statens skuldsättning och, under
förtegenhet deraf, begärt anslag, under föregifvande af behof
för helt andra ändamål; som beviljat anslag lill millioner för
en tid långt utöfver den grundlagen inedgifver; som i de
vigtiga närings- och handelsfrågornn icke kunnat bestämma
sig för något, utan låtit den gamla byggnaden alltmer och
iner sammanfalla, utan att knappt samla materialier till en
ny; som med sitt envälde i den ekonomiska lagstiftningen
dock deruti icke sjelf kunnat gifva R. St. ett eget förslag,,
utan skjutit framför sig än den ena, än den andra comitéen;
som i sitt förhållande till Representationen visat sig nära
nog fiendtlig mot de Stånd som bilda folkets kärna, under
det att de privilegierade classerna , särdeles Adeln, varit dess
uteslutande stöd vid riksdagarna och dess skötebarn dei'r
emellan vid befordringar till de flesta iudrägtiga eller höga
embeten; som, efter a5 års fred, framställer behofvet af ökade
extra anslag, för att iståndsätta våra fästningar, fylla våra
förråder etc.; som i sina för hållanden till grannriket Ryssland
visar sig till den grad eftergifven och innationel , som
den sista Finska trädsten med dess appertinentier utmärka,
att förtiga de mindre förbiseenden Const.Utsk. anmärkt. —
Jag frågar, mine herrar! en Styrelse, mot hvars åtgärder
allt detta, i mer eller mindre mån, blifvit erinradt, har den
kunnat af Const.Utsk. lofordas? Har den hort behandlas med
mer grannlagenhet an som skett? Eller krafvel- icke Rikets
val att den skiljes ifrån sitt förtroende?
För min del kan svaret på denna fråga endast blifva ett
oåterkalleligt ja; men då R. St:s önskningar i hufvudsaklig
mån i delta fall äro förekomna genom flera af de gamla
rådgifvarenas entledigande , så torde en direct anmälan icke
finnas lämplig. Deremot är det af hög vigt, alt någon an
-
Den 3 J u 1 i f. in.
nan åtgärd vidtages med betänk., än detsammas läggande till
handlingarna, och då så många anmärkn:r blifvit emot detsamma
framställda,— och jag tillägger, alt en billig rättvisa
äfven påkallar uppmärksamheten på de många, som de förra
rådgifvarne till sitt försvar framlagt; — så förmodar jag att
en återremiss ej förvägras, dåUlsk. blir i tillfälle att besvara
desamma, och då jag tillika, såsom ledamot af Utsk., skall
söka att för en förändrad uppställning af betänk., göra gällande
den åsigt, jag uttryckt i min reservation.
Hr Rosenblad är jag, såsom ledamot af Utsk., skyldig
ett svar. Han har beskyllt Utsk. för partiskhet, eller något
ännu värre i afseende på en anmärkn , som skall först varit
beslutad, men sedan återtagen, i anseende lill någon oförmodad
upptäckt, att en af Utskts egna ledamöter skulle deri
vara comprometterad. Till upplysning härom får jag bifoga
ett utdrag af TJtsk:s prot. för den 10 April (se bilagan), deraf
upplyses att den ifrågavar. ledamoten, innan ännu något
beslut fattades, gifvit tillkänna, alt saken till en del angick
honom, hvaraf följer att Utsk. icke vid någon af voteringarna
var okunnigt om detta förhållande. Att dessa slogo
ojemnt ut, så att anmärkntn slutligen förföll, kan fördenskull
ingenting annat bevisa, än att ett par af Utsk:s ledamöter,
under debatten om de enskildta tillämpningssätten, funnit
anmärkntn icke passa till någondera, och således derefter ändrat
sig — och hvilket icke är detsamma , som alt Utsk.
upprifvit ett redan fattadt beslut. Hr Rosenblad har vidare
beklagat sig öfver, att Utsk. skall hafva visat considerationer
mot någon af Utskts ledamöter , hvilka erhållit restitution
af quarantäns-afgifter, utan att sådant funnits anmärkningsvärd!,
då deremot anmärkn. blifvit gjord mot en restitution,
beviljad åt en person utom Utskottet.
Från ett det gamla considerations-systemels skötebarn,
en som sjelf i så sorglig lon påkallat consideration för en
embetsman, hvars politiska dom beklagligen kommer att utfärdas
4° år för sent, är det visst ej förvånande alt höra
insinuationer om lumpna considerationer afven hos andra.
De hafva likväl inom Utsk. icke gjort sig gällande vid något
enda tillfälle. Det blir mitt cathegoriska svar.
Förhållandet med de ifrågavar. restitutionerna är nemi.
helt enkelt det, att anmärkntn skedde emot en af dessa,
emedan fartyget på resan anlupit främmande hamn och ej
derifrån medförde sundhetsbevis, samt fördenskull, författningsenligt,
var skyldigt erlägga quarantäns-afgifter. De andra
restitutionerna lemnades deremot, emedan fartygen medförde
sundhetsbevis och således författningsenligt voro
från quarantäns-afgift befriade, ehuru quarantäns-hefälhafvaren
på den grund vägrade respectera sundhetsbevisen, att
Commerce-colhm underlåtit alt i tid förklara dessa orter
fria från smitta.
Den S Juli f. m. iy5
Jag har ansett mig böra lemna denna upplysning, ehuru
icke sjelf för sjuklighels skull närvar, i Utsk., då dessa sed*
nore frågor discuterades och afgjordes.
Bilaga.
Transumt af prot., hållet hos R. H. Sils Const.Utsk.
vid lagtima riksdagen i Stockholm d. 10 April 1840.
Likaledes hade StatsIJtsk. ansett sig i sammanhang härmed
böra särskildt fästa Coust.Utskts uppmärksamhet på den
omständigheten att oaktadt, enl. 63 §:n Reg.Fm , vid förekommande
frågor om lyftning af ofvanberörda credit!v, hela
Statsrådets tankar deröfver borde inhemtas, endast sju af
de i Reg.Fms 5:te § uppräknade nio Slatsråds-Iedamöter,
nemi. Just.Statsministern, fem Statsråd och Hofcancelleren
futmos uti det fullmäktige meddelade prot. upptagne såsom
närvar., då K. M:s beslut örn lyftningen af den till Rikets
försvar afsedda andel af mindre creditivet, den 2 Mars
18)8, fattades. — — — — — — — —
Då härefter discussionen förklarades slutad och propos.
skulle framställas, gaf Hans Jansson tillkänna, att enär han,
såsom fullmäktig i Riksg.cont., deltagit i fullmäktiges beslut
alt, på grund af K. M:s nåd. bref den 2 Mars (838, utlemna
den äskade delen af mindre creditivet; så och då, ifall
nu i fråga var. anmärkn. blefve afTJtsk. fastställd, ansvarstalan
möjligen kunde komma att mot fullmäktige anställas, och
han således skulle äga nytta eller skada af det beslut Utsk.
nu gick att fatta, funne han sig icke böra i detta beslut taga
del, likasom han, under den nyss förefallna discussionen, af
enahanda skäl ansett sig kunna endast lemna en upplysning,
men icke yttra någon mening rör:de sjelfva anmärkningen.
Grefven och ordform framställde till muntligt besvarande
propos. på godkännande af förevar, del af StatsUtsk:s i dess
prot.utdr. för deri i3 Febr. meddelade anmärkn:s-anledn:r;
men som derpå svarades: ”ja, nej, votering,’’ blef för omröstning
med slutna sedlar en så lydande propos. skriftligen uppsatt
och justerad:
”Den som vill, att anmärkn. skall äga rum deremot,
”att endast sju ledamöter voro närvar, i Statsrådet, då K.
”M:s beslut om lyftning af den till Rikets försvar afsedda
”andel af mi.ndre creditivet den 2 Mars 1838 fattades, rö”star
ja; den det ej vill, röstar nej;
”Vinner nej, kommer icke någon anmärkn. i berörde afseende
att äga rum.”
Voteringen häröfver utföll med
tolf ja mot nio nej.
Vidare företogs begärd votering öfver nedanstående 2:ne
i;6
Dea 3 Juli f. m.
efter hvarandra framställda, skriftliga, behörigen justerade
propositioner:
i :o ”Den, som vill att, till följd af Utsk:s nyss fattade
”beslut, 106 §:n Reg F:n i förevar, fråga skall tillämpas,
”röstar ja,
”den den det ej vill, röstar nej;
”Vinner nej, kommer anmärkn. efter 106 §:n icke att äga
”runi.”
Sedan en till denna votering leninad dubbel sedel blifvit
casserad, funnos de öfriga utgöra
ett ja och nitton nej.
2:0 ”Den som vill, att 107 §:n skall i denna fråga tillämpas
efter cathegorien, mot föredraganden för krigsVarenderia,
röstar ja,
”den det ej vill, röstar nej;
”Vinner nej, kominer all anmärkn. i denna fråga att förfalla.”
Voteringen utföll med
åtta ja och tretton nej.
Grefven och ordform förklarade, att den oformlighet, som
inträffat, då ett genom votering fatladt beslut blifvit till
följd af tvänne andra voteringar upphäft , tillkommit genom
ett förbiseende af Grefven vid de tvänne sista voter:sproposi
tioner näs framställande.
Hr Adlerstam, Gust. Ulrik, hade inlemnat ett
anförande, som upplästes, så lydande:
Uti ett så grannlaga och vigtigt ämne som det, hvilket
nu här kommer att behandlas, nemi. att bedömma huruvida
Konungens f. d. rådgifvare och föredragande, collectivt eller
enskildt, uppfyllt sina åliggande pligler, torde vara iner än
vid något annat tillfälle nödvändigt att med sans och oväld
gå tillväga.
Om således medgifvas skulle, att just icke alltid den
döda bokslafven af rådgifvare-personalen och föredraganderna
blifvit eflerlefd; så måste dock äfven erkännas, att inga
sådana för landet skadliga följder deraf inträffat, som kunna
efter min tanke föranleda till den påföljd 107 §:n Reg.F:n
i dess högsta potens utsätter.
Nämnda § är dessutom efter mitt omdöme, åtminstone
livad de första mom:n beträffar, högst relativ, och sednare
mom. af samma § oberättigar R. St. till någon pröfningsrätt
i sådana mål som der omtalas. Af sådana anledn:r vågar
jag föreslå såsom det lämpligaste , att H. Const.Utsk:s
de'charge-betänk. blifver lagdt till handlingarna. Må sedermera
nationen i allmänhet, och de isynnerhet, som varit
missnöjde med förra Ministeren , glädja sig i hoppet om
bättre förhållanden af den nya rådgifvare-personal Konungen
behagar utse.
Hr
Den 3 Juli f. m.
*7?
Hr Hjerta, Lars: Jag tillhör dem, hvilka önska återremiss
af betänkandet. Jag beklagar, att R. o. Ad:s sista
plenum icke koni alt fortsättas till dess detta ärende hunnit
afgöra». Det H. Ståndet linde troligen eljest af de grundade
skäl, som Hr Cederschjöld anfört, funnit sig öfvertygadt,
att en återremiss är den enda ratta Och lämpliga åtgärden.
Jag anser deri utvägen dessutom påkallad, dels deraf
alt 2 Stånd redan hafva följt den, och dels emedan en af
Konungens f. d. rådgifvare här yttrat att han, sorn blifvit af
Const Utsk. stämd inför RiksStrn, stämde Ulsk. tillbaka inför
alla rättsinniges domstol. Tillfälle bör således lemnäs
Utsk. alt få förklara sig öfver stämningen, icke mindre än
Konungens rådgifvare att få de anmärkn:r , som de gjort
mot Ulsk:s memorial, tagna i betraktande af samtliga RiksStrn
; enär rådgifvarne sjelfve ansett sådant nödvändigt fölen
oväldig doms fällande.
För öfrigt får jag vördsamt förklara , att jag icke har
begärt ordet för att utlåta mig öfver den mängd särskilda
punkter, som betänk, innehåller. En annan värd talare, Hr
Dalman, har redan i förra plenum anfört de skäl, hvarföre
äfven jag tror, att detta icke är det rälta sattet att tillväga —
gå, nemi. att man icke står här såsom parterne inför en
kämnersrätt, när de skola utföra talan uti ett skuldfordringsmål,
eller tvista om tydningen af ett arrende-contract eller
något dylikt. Jag tror dessutom, att en hvar, som här ämnar
yttra sig i detta mål, har så pass på förhand bestämt
sin opinion, att den ej kan i väsendtlig mån rubbas af hvad
andre kunna anföra, emedan underlaget till denna opinion
redan måste finnas uti den uppfattning af styrelse-åtgärdernas
karakter, som genom de förflutna årens händelser och erfarenhet
småningom hunnit hos hvar och en rotfästa sig. Men
det har förekommit mig, som skulle sjelfva försvarets beskaffenhet,
äfvensom några af erinringarna mot formen af
Const.Utskrs betänk., påkalla en närmare uppmärksamhet.
Jag vill börja med det sednare, och får, i afseende å den af
Frih. Cederström gjorda invändning deremot, att Utsk. upptagit
i sitt memor. förteckningen på Riksrätls-målen, erinra,
att i min öfvertygelse skulle en för R. St. framlagd tafla
öfver Styrelsens missbruk af grundlagen , innefattande en
mängd anlednrr till åtal inför Riksrätt, äfven kunna utgöra
ett gilltigt skäl för R. St. att begära de rådgifvares entledigande,
som sålunda anses böra tilltalas inför Riksrätt, till
och med om andra anmärkntr mot dem icke förekommit;
men kan i alla fall icke finna, att vigten af de öfriga anmärknma
minskas derigenom, att upplysningar om påtagliga
öfverträdelse!- af grundlagen finnas tillagda hvad som i öfrigt
kan hafva mot rådgifvarne förekommit, i afseende på
bristande nit, skicklighet och drift. En annan värd talare,
9 H.
D e ii 3 Juli f. ra.
en af Konungens f. d. rådgifvare, har mot Utsk. anmärkt,
att det uti bilagorna Iliand förteckningarna på de ledamöter,
hvilka öfvervarit målen, äfven upptagit namnen på dem,
som sedan allidit. Denna anmärkt), är visserligen af föga
eller intet inflytande på det hela ; den är ock förmodligen
framställd, förnämligast i det ändamålet, att medlidandet med
de döda, för det de aro döda, äfven lill någon del må komma
de lefvande och bland dem den värda talaren sjelf till
godo. Men jag hemställer till den värda talaren . om det
varit lämpligare, alt Utsk. hade begagnat den ordställning,
han synes önska, och i framställningen om hvilka som öfvervåld
de anmärkta målen, i hvilka Rikets sannskyldiga
nytta ej blifvit iakttagen, uppgifvit: ”De döde och statssecret:n
von Hartmansdorff; de döde och StatssecreCn
Grip,” o. s. v. Jag tror, att Utsk. handlat vida
formenligare på sätt som skett, då det öfverlemnat åt Stånden
att tillse och afgöra hvad följden bör blifva af de anmärkta
förhållandena.
Jag skall nu anhålla att få öfvergå till några få af de
punkter, öfver hvilka åtskillige Konungens rådgifvare förklarat
sig. Härvid torde i förbigående böra anmärkas, att
då dessa punkter blott äro några, så äro de långt flera, öfver
hvilka Konungens rådgifvare icke afgifvit någon förklaring;
och om man genomgår Utsk:s betänk, från början till slut,
skall det befinnas, att just de punkterna, öfver hvilka inga
förklaringar äro afgifna, äro de vigtigaste och innefatta de
allmännaste, vidsträcktaste och mest grava anklagelserna i afseende
på principerna och det hela af Konungens rådgifvares
handlingssätt. Dessutom, ehuru detta ingående i förklaringar
visar en aktning för opinionen att förklara sig, åt
hvilken rättvisa måste göras, anser jag likväl sjelfva sättet,
hvarpå förklaringen skett, gifva ännu mera vigt åt den handling,
som R. St. hafva att utöfva, och påkalla tillämpningen
af 107 §:n Reg.F:n; för hvilken åsigt jag längre fram skall
närmare redogöra.
En värd talare, Hr von Hartmansdorff, har anställt en
jemförelse emellan de 48,000 mål, — jag tror denna siffra
uppgafs.— sorn Regeringen haft att afgöra under de 6 år,
som förflutit från den tid, Const.Utskrs gransknings-skyldigliet
af Statsrådets prot. vid denna riksdag omfattar, samt de
vid pass too anmärkntr, hvartill Utsk. under denna granskning
funnit anleda.; äfvensom talaren dragit en, som han
tycker, särdeles fördelaktig jemförelse emellan det antal af
nämnda 48,000 mål, som belöper sig pä den tidrymd som
förflutit af innevar. riksdag och de 17 mål Const.Usk. under
riksdagen lill RiksSt:n expedierat, hvilken jemförelse,
om jag rätt minnes, slog så ut, att Regeringen hunnit afgöra
6uo mål under lika lång tid som Utsk. blott skulle
hafva medhunnit 3. Denna jemförelse skulle vara rätt piquant,
om den ej råkade vara lånad från ett qvickhufvud i
Den 3 Juli f. m.
1 79
ett annat Stånd och således förlorat hela den delen af sitt
behag, som tillhör nyheten; men jemförelse!) är dessutom
falsk, och saken får ett omvändt förhållande, då man besinnar,
att Const.Utskts mern. N:o i3 omfattar alla nyssnämnda
48,000 fegeringsmål, samt att Utsk. måst, på de få
månaderna af riksdagen, genomgå, granska och utlåta sig öfver
detsamma, för hvilket Regeringen haft sex år på sig.
llr von Hartmansdorff har sökt försvara den rådgifvande
åtgärd, i följd hvaraf en apothekare, ehuru tilltalad för
förbrytelser, hvilka medföra förlust af privilegierna, fått öfverlåta
dessa på annan person innan rättegången var afgjord.
Frågan om utlärdande af nytt privilegium åt den efterträdande,
har, s iger den välde talaren, sedan det fråndömdes
den förra, fått hvila i afbidan på rättegångens slut; och
dermed anser han den olagliga tillstyrkan , hvarigenom en
administrerande embetsman på förhand lillintetgjoi de verkan
af en domstols beslut, vara godtgjord. Utan att förundra
mig att höra ett sådant skäl från den värda ledamoten, ber
jag blott få fråga honom, om icke apotheket i alla fall varit
hela tiden öppet, samt således det här uppgifna dröjsmålet är
helt och hållet illusoriskt, samt om icke förhållandet på det
hela ändock blir sådant som Const.Utsk. uppgifvit,
I afseende på io:de punkten i memorialet, handlande
derom, att Konungens rådgifvare stillatigande åsett dels en
hastigt beslutad, alldeles oväntad rubbning af ett embetsverk^
förut af K. M. beslutade, af R. St. önskade ställning i
förvaltnings-systemet, hvilken rubbning dessutom verkställdes
utan de i frågan intresserade collegiernas hörande,, torde
R. o. Ad. påminna sig Frih Akerbjelms. förklaring , hvaruti
jag åtminstone icke kunnat finna något enda verkligt skäl
tili anmärkntns vederläggning; och Hr Frih:n invände ingenting
mot hvad Utsk. här anfört, nemi. att, sedan Myntverket,
i följd af K. brefvet den 24 J’8' i83o, Bergs-collegii
instruction den 28 Dec. 1802, och K. M.'s, i anleda of R.
St:s tind. skrifvelse den 19 Jan. 1835, i Statsrådet den 6 Maj
sistnämnda år fattade nåd. beslut, blifvit s t ii I cl t under BergscoIlegii
inseende; så behagade den i3 Juli 1838 , vid föredragning
af Öfver-directeuren Aimrolhs framställning om ett
närmare bestämmande af gränserna emellan Bergs-collegii
och Öfver-directeurs-embetets befattning, jemte Presidenten i
Bergs-coll:m Frih. af Nordins häröfver infordrade und. utlåt,
K- M. förklara sig Hnna lämpligt, alt det allmänna öfverinseende!
öfver mynt- och controll-verken öfverflyttades från
Rergs-colkm lill Stats-conloiet. Ingen enda omständighet
har blifvit andragen, hvarföre Konungens rådgifvare icke tillstyrkte
K. M. att åtminstone inhemta Bergs-collegii yttrande,
innan R. St:s önskan och K. M:s eget föregående
beslut sä plötsligt frångicks. Jag tror och tillåter mig här
yttra den lanken, all det verkliga skälet icke var något annat
än Öfver-directcurens i Myntet egna önskan att komma
i8o
D e n 3 Juli f. ni.
ifrån Bergs-collegii öfverinseende och controll, som måhända
är honom mera besvärligt än Slals-contts , dels emedan det
förra coll;m har sina sessioner i samma hus och således närmare
lill hands, dels emedan Alskillige af collegii embetsman
sjelfve tjenstgjort i controllverket och således äga en personlig
insigt om mycket, som ligger långt mera aflägse från
Stats-conlts ledamöters befattning. Öfverflyttningen var således
i de verkligt sakkunniges ögon icke blott opåkalladoch
oformlig, utan äfven i hög grad olämplig ; och detta omdöme
(är icke förminskas af hvad Frih. Åkerhjelm andragit till
dess försvar.
Angrde i i punkten , deruti Utsk. anmärkt om extra
tjänsters tillsättande vid Tullverket med högre lön än de ordinarie,
utan att vederbör, embetsverk iör:de behofvet blifvit
bordt, förekommer den ganska märkvärdiga omständigheten,
att en af Konungens rådgifvare oinskränkt tillstått,
alt Const.Utsk. haft rätt i sin anmärkn., hvars beskaffenhet
närmare inhemtas af bilagan, som icke torde behöfva upprepas.
I afseende på anslaget för den K. theatern bar
Hr Statsrådet Åkerhjelm åberopat åtskilliga considerationsskäl,
hemtade från förbindelsen att icke lemna de vid theatern
engagerade sujetterna alldeles på bar backe. Jag lemnnr
derhän hvad afseende, som biliigtvis kan böra fästas vid
denna omständighet i sig sjelf, men kan ej lemna obemäldt,
att den värde talaren alldeles glömt laga i betraktande, att
den icke på något sätt hänger tillsammans med anmarkn:n,
enär Staten icke har det ringare alt göra med den K. theatern,
sorn är K. M;s egen inrättning. Tillsättandet af tbeaterns
embetsmäo eller sujetter är icke slaldt under någon
constitutionel ansvarighet ; icke heller revideras theaterns
cassa , eller granskas dess förvaltning af R. St:s revisoier,
hvilket naturligtvis, skulle ske, om den vore att anse såsom
en Statens inrättning. Jag beklagar, att Frih, Åkerhjelm nu
icke är här tillstädes. Hr Frihtn skulle nemi. då kunnat
upplysa, huruvida han icke sjelf vid 1823 års riksdag, då fråga
var om en tillökning af 100,000 r:dr i Konungens apanage,
såsom skäl för den tillökningen, anförde K. M:s förbindelse
att ensam underhålla theatern, — ett yttrande, sorn många
då på Riddarhuset närvar, ännu vilja erinra sig, ehuru det
sedermera, af någon tillfällig glömska, aldrig kom att inflyta
i pro.togollet. Här torde likväl finnas åtskillige ledamöter af
R. o. Ad,, hvilka erinra sig detta yttrande af Frih. Åkerhjelm,
R.ö>:de 3o punkten i afseende på författningen om Postverkets
monopolium på biefföring, har en talaie, fl. Ex. Hr
Gr. Löwenhjelm, till försvar för åtgärden åberopat andra länders,
såsom Frankrikes och Englands exempel, och det vida
strängare förbud, som der äger rum för enskilda alt medföra
bref. Men jag hemställer till den värda talaren och lill
D c ii 3 J ii I i f. ni.
iSi
R. o. Ad., om icke afhändandet af en dylik rättighet ifrån
Svensk man innefattar en sådan civil fråga , sorn åtminstone
förutsätter R. St:s hörande, om det ens med ett sådant hörande
kunde ske emot grundlagens tydliga föreskrift, hvilken
icke medgifver något monopoliurn.
Hvad tractaten med Ryssland beträffar, så har Frih.
von Schulzenheim anfört åtskilliga, om jag så får säga, utiJitets-skäl
för Konungens rättighet till de åtgärder Han i
detta hänseende vidtagit; men Hr Frih:n liar icke vederlagt
det minsta af hvad som finnes anfördt i bilagan till Utskts
betänk., nemi. att Statssecrettn tillstyrkt K. M. att förlänga
denna tractat några få dagar, förrän R. St:s und skrifvelse i
ämnet till K. M. införväntades. Delta visar en missaktning
för R. St., hvars täta uppenbarelse i Regeringens åtgärder
jag anser för en af de hufvudsakligaste anmärkntr, för hvilka
Konungens rådgifvare under den sednare lidens förvaltning
utsatt sig.
Hvad frågan om Waxholms befästningsarbeten beträffar,
som förekommer i 4?- punkten, så bär Frih. Åkerhjelm såsom
skäl för Konungens rådgifvares tillstyrkande åberopat,
att ”ett vigtigt yttrande’’ blifvit lemnadt till Statsrådets prot.,
hvilket föranledt dem att icke deremot protestera. Om detta
yttrande varit af sådant innehåll, som ryktet derom allmänt
berättat, nemi. alt pressens anfall mot utländska
makter skulle hafva föranledt ett missförstånd med någon
af dessa makter, som gjorde det nödvändigt att befästa inloppet
till Stockholm; så bekänner jag, att det högligen förundrar
mig, att Konungens rådgifvare icke funnit sig fela i
sina pligter, då de icke haft något häremot att invända. Det
hade nemi. varit lätt för dem, att med det allvar, som höfts
vid ett sådant tillfälle, fästa Konungens uppmärksamhet derpå,
icke blott i allmänhet, att Styrelsen gjort allt hvad den
kunnat på godtyckets väg, för att genom indragn.T och åtal
visa, att den icke älskade tryckfriheten, ifall detta kunnat
tillfredsställa de utländska makterna, utan äfven alt upplysa
Konungen hurudant förhållandet specielt varit med pressens
härstädes anfall mot utländska makter. Delta förhållande,
mine herrar! har nemi, varit sådant, alt vid ett tillfälle,
då en tidning tillät sig några ganska allmänliga och föga
sägande reflexioner rörtde vår östra grannes förhållande till
Polen, hvilka reflexioner icke innefattade några calomnie!' mot
Ryska Kejsaren, utan blott ett uttryck af redacteurens smärta
för det hjellemodiga folkets olyckor och förtryck — en
känsla, som af hela allmänheten delades; så blef tidningens
ansvarige redacteur derföre tilltalad och dömd till g månaders
fästning. — Vid ett annat tillfälle , då tidningspressen
ansågs hafva gjort sig skyldig lill missfirmliga omdömen om
utländska makter, ansågs detta hafva skett medelst några reflexioner
ang:de Österrikes förhållande till de Italienska staterna
celi tillståndet i de sednare. Dessa reflexioner voio
lS2
D c n 3 Juli f. m.
öfversätta ur en Fransysk tidning, mot hvilken icke ens en
påminnelse i andra Fransyska blad blifvit gjord för artikelns
innehåll. Det oaktadt blef artikeln här åtalad, och
ansvarige redacteuren dömd till 6 månaders fästning. Hurudan!
missförstånd som nu verkligen uppkommit i följd af
denna artikel, och hvad Regeringen derpå vunnit i utländska
makters omdöme, kan inhemtas deraf, att då någon förundran
i några blad yttrades deröfver att (Merrikiske ministern
kunnat bry sig om en sådan öfversättning ur en utländsk
tidning, lät denne minister genom officiella bladet tillkännagifva,
att han alldeles icke haft någon del uti den saken
eller* begärt åtalet; och jag tror, alt de, som följt med
tidningspressen under de förflutna sex åren, skola erinra sig,
att det varit nästan de enda fall, i hvilka någonting blifvit
under den tiden yltradt emot utlänska makter. Detta inträffade
före 18)8. Om Konungens rådgifvare gjort sig den
mödan att upplysa K. M, om ett sådant förhållande, sä hade
utan tvifvel dessa extra-kostnader , som Siänderne ansett
icke utan största behof böra äga rum, icke kommit i fråga.
Hvad 46 punkten ang:de tolagen beträffar, så har Frih.
Åkerhjelm ganska riktigt anfört, att K. M:s uteslutande befattning
dermed har ett historiskt skäl för sig , deruti , all
Regeringen tillförene utfärdat författningar angtde tolagen.
Men jag hemställer, om ej förhållandet bör vara annorlunda
efter nu gällande grundlagar, och om det icke varit skäl för
Konungens rådgifvare och föredragande att, när sådana frågor
förekomma, erinra om §:n Reg.F:n, sorn säger, att
Svenska folkets urgamla rätt att sig sjelft beskatta utöfvas af
R. St. vid allmän riksdag. Med denna grundlags-§, som i
sednare tider tillkommit efter deri gamla historiska häfden
med tolagen, kan icke stå väl tillsammans, att Regeringen
skulle äga uteslutande rätt och R. St. ingen i en så vigtig
del af beskattningen.
I afseende på det i 49 punkten anmärkta stillatigande,
hvarmed Konungens rådgifvare åsett vissa anordningar rörtde
truppers inkallande till qväsande af 1838 års oroligheter i
hufvudstaden, har Frih. von Schulzenheim här haft ett yttrande,
som lemnar ett ganska vigligt bidrag till bedömmandc
af rådgifvarnes handlingssätt här i landet. Han har nemi.
sagt, att lian icke ansåg lämpligt för Konungens rådgifvare
att speja efter Konungens åtgärder i commandoväg. E11
annan rådgifvare, Hr von Hartmansdorff, har då varit uppriktigare,
i det han sagt, att bela staden kände anledntn till
de vidtagna åtgärderna. Yi kunna också något hvar vitsorda
, att anledntn icke kunde vara obekant. Jag frågar ,
hvad slutsats man skall draga af en sådan, af ett corisultativt
Statsråd framställd princip, och hvilken uppfattning och
känsla det hos en sådan embetsman uppenbarar af sina plister,
alt de, hvilkas åliggande det enl. grundlagens uttryckliga
föreskiift är, att sjelfkrafde erinra om Rikets rätt och
Den 3 Juli f. m.
i83
bästa, icke ens skulle anse sig berättigade att taga notice
om hvad K. M. behagar företaga i commandoväg, äfven om
det är af den art, att sjelfva thronens eller Rikets säkerhet
dymedelst sättes i våda.
Beträffande 5i punkten angide Statstidningen skall jag
ej yttra mig öfver principfrågan, emedan jag kunde anses
partisk deri. Jag vill blott hemställa till Ur von Hartmansdorff,
sorn ordat om nödvändigheten för Regeringen alt äga
denna organ, hvarföre han dä ej sjelf begagnat den för att
söka göra gällande det mouvement, för hvilket han har
underrättat oss, att han inom sin styrelsegren arbetat. Om
den värde talaren begagnat Statstidningen på det sättet,
skulle lian måhända både för sina bemödanden haft mera stöd
uti allmänna tänkesättet, och äfven kunnat med sin polemiska
ifver gifvit en fart åt tidningen, som den nu saknar.
I anledn. af hvad jag nyss yttrade, kommer jag nu till
ett ämne, som kanske mera speeielt kan anses angå mig sjelf
något närmare. Det är den i7tde punkten, sorn anmärker
den stränghet, hvarmed Konungens rådgifvare ansett den år
1Ö12 medgifna indragningsmakten böra utöfvas; såsom exempel
hvarpå Ulsk. nämnt, "att på en enda dag under år
18 353, t. f. Hofcancelleren föreslog förbud af fortsätt utgifning
för icke mindre än sex tidningar, utan att t. f. Hofcancelleren
ens väckte fråga om laga rättegång emot de tryckfrihetens
missbruk, hvilka dock, enligt hans egen framställning,
syntes just påkalla åtgärder, som på en gång eftertryckligare
och mera öfvertygande, än indragningsmakten,
kunnat bidraga att återföra den sans och måtta, roan trodde
sig sakna.
Den Konungens rådgifvare, som varit närmaste föremålet
för denna anmärkn., har, besynnerligt nog, haft den
dristigheten att till och med rakna sig denna punkt i Utskts
betänk, till godo, pä så sätt, som skulle Utsk. förmenat, alt
han icke nog strängt förfarit mot tryckfrihetens missbruk,
utan att han bort anställa flera åtal än han gjort. Om man
läser betänk., finner man dock, att den värde ledamoten
smickrat sig med en alldeles oriktig föreställning; ty Utsk.
säger: "utan att t. f. Hofcancelleren ens väckte fråga om
"laga rättegång emot de tryckfrihetens missbruk , hvilka
"dock, enligt hans egen framställning, syntes just
"påkalla åtgärder etc.” Utsk. utgår således från talarens
egen förutsättning om de missbruk, som skulle hafva ägt
rum med yttranderätten; och Utsk. lägger honom till last,
att han icke anlitat lagen utan godtycket, om han ansåg
missbruk verkligen vara för handen. Utsk:s mening, så vidt
jag kunnat finna, är derföre ingalunda, att yttranderätten
vid dessa tillfallen blifvit missbrukad. För öfrigt hafva
Konungens rådgifvare samt och synnerligen, dels genom
directa yttranden, och dels genom sin tystnad, icke blott
erkänt hvad Const.Ulsk. lågt dem till last, utan en bland
184
D e 11 3 Juli f. in.
drm har till och med omtala! för R. o. Ad., att sedan lian
insåg indragn.-maktens otillräcklighet att kufva yttranderätten,
så hade han länkt att under en längre tid samla
ihop materialier, för att sedermera pä en gång gifva dödsstöten
åt pressen. Detta är ett ganska naivt erkännande;
och när man sammanställer det med hans aldrig försummade
anfall inom detta Hus mot tidnings-pressen, hans moliver
för sina tidnings-indragningar, hans bemödande att framställa
sig såsom martyr för sitt hat mot denna press, genom
den rörande upplysning, som här blifvit leornad, att han
var den förste, som skulle stenas; så kommer man ovillkorligen
på den tanken, att den varde talaren förmodat sig
kunna derigenom samla en ära och ett slags romantiskt
skimmer omkring sitt namn och sin person, samt blifva elt
föremål för det allmänna deltagandet. Om det nu hade
förhållit sig så som den värde ledamoten uppgifver; om
Riddarhusets trappor i detta ögonblick voro uppfyllda af
en ursinnig folkhop, som ropade på den värda ledamoten
och verkligen ville stena honom; eller om han ifrån början
alltid hyst samma tänkesätt; om de varit en följd af ett
slags instinct, ja äfven af en religiös fanatism, sorn hade
hindrat honom att sjelf inse det orimliga och för det allmänna
vådliga i hans förfarande; då hade det legat någonting
älskligt uti detta mod, att utan andra bevekelsegrundcr,
än af en idee som han ansett för rätt, trotsa hela nationens
tänkesätt och den allmänna oviljan; men då man
vet, alt den värde ledamoten dels icke alltid hyst samma
tänkesätt, och dels, oaktadt den skenbara motgången att
nödgas lemna "väldet”, såsom han sjelf yttrat sig, straxt
derefter erhöll en belöning för sitt ådagalagda nit mot pressen
uti ett annat inflytelserikt och fördelaktigt förtroendeembete,
och sedermera, långt ifrån att förlora, snarare stigit
dag från dag uti maktens ynnest; så lärer det romantiska
skimret temmeligen förblekna. Den värde talaren har
sagt, att pressen icke gjort honom rättvisa ens uti det nit
han ådagalagt för undervisningsverken. Detta påstående vågar
jag stiga fram och å hela pressens vägnar bestrida; ty
den liar verkligen gjort honom rättvisa i den delen, och det
är ett osvikligt bevis på pressens moralitet, att den, äfven
förföljd af hans blinda harm, ändock icke underkänt det
goda han i ett annat faell sökt att befrämja. Men det är
icke häröfver, som den värde ledamoten i sjelfva verket
klagar. Icke heller kan han med skäl besvära sig öfver
pressens, åtminstone icke den periodiska pressens öfverdrift
uti vidrörandet af personliga förhållanden. De ledamöter
af detta Hus, som känna pressen i England, Frankrike eller
andra länder, der tryckfrihet finnes, kunna bedomina, om
det gifves någon jemförelse emellan det s. k. sjelfsvåld, öfver
hvilket man hos oss klagar i nyssnämnda hänseende och
hvad
Den 3 Juli f. m.
185
hvad den periodiska pressen i dessa Kinder tillåter sig; om
det finnes någon Konungens rådgifvare, hvars politiska sysleine
pressen fördömt, sorn derföre till sin enskilda vandel
blifvit angripen på ett förrädiskt eller sårande sätt, som
åsyftat att satta honom såsom enskild man i vanrykte eller
framställa honom till ett åtlöje för allmänheten, äfven då
anledntr lill sådant möjligen någongång förekommit. Vi veta
likväl, mine herrar! huiu det härmed går till i andra
länder, der pressen går så långt inpå området af den enskilda
leFnadens företeelser hos betydande män i samhället,
att till och med deras fruntimmers lefnadsförhållanden göras
till för emål för tidningsartiklar. Sådant liar ej skett
hos oss; men det är ej heljer sådant man skulle mest förebrå
pressen; man skulle kanske till och med i många kretsar
gerna tåla det, blott den ville alldeles afhålla sig ifråjj
ett annat gebiet, nemi. det politiska. Delta är det, som
egentligen verkar godtyckets och dess blinda anhängares hat
och förskräckelse; det är, att de ändtligen måste inse, att
allmänna tänkesättet genom pressen växer till en makt,
hvilken de icke i längden kunna trotsa; det är den ständiga
uppmärksamheten, som derigenom fästats på Styrelsens obehöriga
bemödande att arrondera den verkställande makten
på bekostnad af folkets frihet och landets grundlagar; det
är detta, mine herrar! som väcker den värde ledamotens,
om hvilken jag nyss talade, och några andres förtviflan.
Jag deremot vågar tro, alt pressen kan anse detta för sin
stolthet; och då det är just sådant, som man velat göra
den till ett brott, så dristar jag mig återskicka det oblyga
yttrandet om tryckfrihetens mästerman såsom en
värdig benämning åt den värda ledamoten sjelf, som tillåtit
sig detsamma, samt åt de Konungens rådgifvare, hvilka jemte
honom, antingen genom direet tillkännagivande eller genom
sin tystnad, visat sig icke hafva något emot, att bödelsyxan
anlitades såsom hotelse, för att tillintetgöra klandret
mot Regeringens åtgärder, under det de sjelfve sökt
skydd för sina tillgöranden bakom majestätets helgd. De
vopa nu, desse herrar, på billighet och rättvisa; men jag
frågar, om de sjelfve visat dessa egenskaper, vid de tillfällen,
då de hvarken gjort afseende på R. St:s önskningar
eller grundlagars bestämda föreskrift eller ett fattigt folks
anspråk på hushållning med Statens medel.
Uti hvarje samhälle måste, emedan det är sammansatt
af så många olika elementer, alltid några missförhållanden
linnas; under den oupphörliga striden emelian de krafter
och intressen, som kämpa med hvarandra, måste alltid någon
class blifva underlägsen och lidande. Detta är lika
oskiljaktigt från samhällsförhållandet, som det är naturligt,
att den lidande klagar. Sjelfva brottslingen, som ligger under
torturens piska, har man hittills aldrig förmenat att åt
9
H. 24
i86
Den 3 Juli f. m.
minstone gifva luft åt sin smärta. Det är endast en eröfrande
fiende, när lian sätter svärdet på den kufvades nacke,
som kan hindra honom att klaga; ty det Ur den naturligaste,
den okränkbaraste af alla rättigheter. .Skulle det val
då, — jag frågar det, — vara ett helt samhälle eller ett
folk förment, mera än individerna, att beklaga sig öfver
missförhållanden, af hvilka detta folk lider, helst om de anses
kunna afhjelpas genom ett uppriktigt användande af de
krafter, samhället sjelft erbjuder, och genom en bättre styrelse?
Det talas väl om, att allt sådant kan gå an, blott
det sker i en moderat ton och i afmätta ordalag; men jag
tager mig friheten fästa uppmärksamheten derpå, att det
icke är genom complimenter, som man gifver tillkänna, att
man plågas; och det hafva likväl Konungens rådgifvare fordrat,
då de trott sig kunna behandla hvarje mera bjert
framställd skildring af samhällsbristerna, hvarje öppet uttryckt
missnöje med styrelseåtgärder, äfven sådana, hvilka
vederbör, sjelfve ej tilltrott sig försvara, såsom ett missbruk
af yttranderätten.
Sedan jag nu i korthet vidrört några al de punkter, i
hvilka Konungens rådgifvare trott sig kunna gendrifva
Utsk:s anmärkntr, uther jag mig att få fästa det H. Ståndets
uppmärksamhet på några andra, öfver hvilka de icke
förklarat sig. Men jag kan, i sammanhang härmed, icke
underlåta alt upptaga ett inkast, som jag hört göras emot
Utsk. , nemi. att det för mycket fästat sig vid småsaker och
för litet vid det stora hela. Jag har visserligen icke här
uppträdt, för att föra Utsk:s talan; men delta inkast tror
jag likväl är orättvist. Det är i sanning icke brist äfven
på större och allmännare anmärknrr i betänk., och frågan
blifver då, huruvida verkan af dessa kan blifva mindre
derföre, att äfven några, om än till sin princip lika väsendtliga,
likväl till ämnenas materiella vigt mindre betydande,
tillkommit. Hvad man kanske skulle kunna lägga Utsk. till last
är således icke, att någonting fattas i materialierna för R. St:s
omdöme, utan endast, att Utsk, kanske icke grupperat dessa
materialier så, att de framträda med den åskådlighet och
effect, som kunnat åstadkommas. Denna brist är likväl
ytterst lätt att afhjelpa; och för att söka sälta R. o. Ad. i
tillfälle att inse, huru en verklig tableau öfver det allmänna
af styrelsens karakter derigenom kan bildas, skall jag
blott bedja att här få uppläsa några af dem, endast rangerade
i en annan ordning:
”Konungens rådgifvare hafva motverkat R. St:s uppre*
pade önskan om vissa såsom ändamålsstridiga ansedda tjenstelös
indragning. De hafva stillatigande åsett dels en hastigt
beslutad, alldeles oväntad rubbning af ett embetsverks förut
af K. M. beslutade, af R. St. önskade ställning i förvaltnings-systemet,
hvilken rubbning dessutom verkställdes utan
de i frågan intresserade collegiernas hörande; dels inrättning
D e n 3 J u 1 i f. m.
187
af extra tjenster med högre lö'n än de ordinarie, utan att
vederbör, embetsverk, rörtde behofvet, blifvit bordt, och
dessa tjensters tillsättning efter temmeligen tvetydiga yttranden
af vederbör, om de föreslagnes skicklighet.
•Sällsam är den stränghet, med hvilken Konungens rådgifvare,
i stället för alt upplysa K. M. om det ringa deltagande,
som den periodiska pressens afsteg från det sanna,
rätta och passande funnit hos nationen, till och med sednare
delen af år i838 ansett den år 1812 medgifna indragntsr
makten böra utöfvas.
Särdeles anmärkningsvärd anser Utsk. den underlåtenhet
K. M:s rådgifvare visat, alt i frågor, som röra H. M:s
enskilda angelägenheter, i förhållande till Staten, lemna alla
de upplysningar, hvilkas meddelande grannlagenheten här
framför allt synes fordra, utan afseende derpå, att det allmänna
icke i sådana förhållanden kan anses något äfventyra.
Konungens rådgifvare hafva afstyrkt inställande af
truppers öfningsmöten i orter, som lidit af missvext, då fråga
om sådan inställelse blifvit väckt af landshöfdingarna,
hvilka såsom skäl dertill anfört den stegring, som dessa möten
skulle förorsaka i den redan varande nöden, och ehuru
dessa föreställningar varit beledsagade af öfverlygande skäl.
De hafva afstyrkt bifall till R. St:s begäran om stadgande
af en billig grund till betalningen för den särdeles ojemnt
tryckande tungan, att med proviant och fourage förse tågande
trupp, ehuru vederbör, collegier och Konungens rådgifvare
sjeifve erkänt rättvisan af R. St:s anhållan. De hafsva
såsom skäl för detta afstyrkande åberopat brist på medel,
ehuru sådana funnits för andra behof, hvilkas
företräde framför det ifrågavar. åtminstone är
tvetydigt.
De hafva tillstyrkt en för rotehåilarne betungande ändring
i stadgandet om den för en infanteri-rekryt vid antagandet
tillåtna högsta ålder; men afstyrkt bifall till ett,
rör:de ett indelt cavallen reg:tes remontering af R. St. väckt
förslag, som för rusthållarnes ekonomiska bestånd och truppens
tjenstbarhet syntes lika fördelaktigt.
De hafva, utan alt deremot göra någon föreställning,
uttryckt den förmodan, att K. M. för ett landskap, som
med hardt luftstreck, men med en jordmån, som till en del
ersätter det ofördelaktiga läget, under den korta sommaren,
har mer än vanligt behof, men oek kan draga mer än vanlig
nytta af ammen, skulle afsiå den redan år 1806, för
den der förekommande nya rotering erkända, af R. St. äfven
för den gamla yrkade och af landshöfdingen understödda
grundsatsen, alt denna rotering borde nedsättas till
jeinlikhet nied det öfriga Rikets : en grundsats, genom hvars
antagande på en gång ortens ekonomiska framsteg skulle
påskyndas, och Riket erhålla en för sitt allmänna försvar
användbar styrka, i stället för en, som icke utan brott mot
188
D e n 3 Juli f. ni.
gifna löftens helgd kan dragas från orten, hvilken numera
icke behöfver dess skydd.
Konungens rådgifvare hafva i afseende på handel och
näring befordrat ett systeme af särskildta undantag från
gällande författningar, — ett systeme, sorn, då det hänvisar
näringsidkaren på nåd, i stället för på egen ansträngning,
såsom villkor för hans välstånd måste qväfva den fria idoghetens
lust och förderfligt inverka på nationens moralitet;
och härunder hafva samme rådgifvare utan anmärkn. låtit
den redan för 17 år sedan af R. St. framställda, genom R.
St:s vid sista riksdag aflåtna und. skrifvelse ånyo i minnet
återkallade, frågan om näringsfriheten allt sedan medlet af
år i836 sakna ytterligare handläggning: ett öde, soirr den
enkla frågan om skråordningarnes upphäfvande för några
allmännare kända och utöfvade yrken fått dela
Konungens rådgifvare hafva deremot afstyrkt bifall tilt
R. St:s begäran om en, till handelns lättnad tjenande, ändring
i skyldigheten att förnya vissa skeppsdocumenter , och
i stället för den af R. St. begärda ovillkorliga utsträckningen
af en annan förmån till alla stapelstäder, blott tillstyrkt
kungörande af tillåtelsen för sådana städer, att, efter särskild
ansökning, ifrågasatta förmån erhålla.
De hafva tillstyrkt, att öfverskotten på statsverkets inkomster
längre tid än hittills i Stats-cont. skulle qvarhållas,
hvarigenom Riksg.cont. gått miste om påräknade tillgångar
och, till alla skattdragandes lidande, nödgats upptaga lån,
hvilka det eljest ej skulle behöft ; och de hafva grundat
detta tillstyrkande på det temmeligen lösa skäl, att en genom
statsinkomsternas fördröjda inleverering t i 11 ä f v en t y rs
föranledd brist, genom detta qvarhållande af öfverskotten,
skulle i någon mån förekommas. De hafva gifvit flera bevis
på sin obenägenhet alt inskränka verks och corpsers anslag
inom de af R. St. fastställda stater.
På 3;dje liufviidtiteln har, under hela tiden, ett systeme
af anticipationer blifvit fullföljdt, som svårligen kan anses
med en ordentlig hushållning förenligt.
Konungens rådgifvare hafva tillstyrkt, att en cassa,
hvars öfverskott blifvit högtidligen förklaradt vara deras
egendom, genom hvilkas bidrag den bildas, skulle användas
till ändamål, visserligen nyttiga och fruktbringande, men
hvilka likväl hvarken vid beslutet örn cassans bildning varit
afsedda, eller kunna anses såsom den egentligen tillhörande.
Konungens rådgifvare hafva tillstyrkt, att till vidsträcktare
fästningsarbete!! måtte användas den för Rikets försvar
bestämda andel af lilla creditivet, ehuru della creditiv, såsom
ämnadt för oförutsedda behof, icke kan vara bestämdt
för sådana företag, som det nämnda, hvilka måste vara
frukter af en länge genomtänkt plan.
Den 3 Juli f. in.
Konungens rådgifvare hafva, vid föredragningen af R.
St:s und. begäran , att öfverskotten af Sveriges bidrag
till handels- och sjöfarts-fonden måtte, efter Commercecollegii
och handels-societeternes i de större stapel- oell
sjöstäderna hörande, användas till handelns och sjöfartens
utvidgande och befrämjande, tillstyrkt, att K. M. måtte
förklara, all detta hörande blott skulle äga ruin i hvarje
fall, der K. M. pröfvade nödigt att nämnda co I leg i i och
societeters yttrande inhemta. I följd häraf hafva till en del
högst betydliga anslag utan sådant hörande blifvit anvisade
på denna fond, till och med för längre tid än den, för
hvilken fondens tillgångar af R. St. blifvit bestämda;
hvaremot R. St:s anhållan om tjenliga åtgärder till utredande
och bestämmande, huruvida åtskilliga vid convoj-medlens
förvaltning gjorda amnärkntr kunde föranleda någon
ersättnings- och ansvarspåföljd, Const.Ulsk. veterligen, icke
ledi till någon följd.
Emot R. St:s uttryckta önskan har, till följd af föredragandens
tillstyrkande, eftergift blifvit beviljad af medel,
hvilka, efter laga kraflvunnet beslut, statsverket tillkommit;
och gällande beskattnings-författningars tillämpning enligt
deras ordalydelse har på en föredragandes tillstyrkande blifvit
undanröjd.
Med förbigående på en gång af den s. k. tolagens natur
och af angelägenheter af en allmän, af Konung och
Ständer gemensamt åstadkommen reglering deraf, har, på
den grund att den ingick till städerna, föredraganden, understödd
af Statsrådets ledamöter, förklarat denna skatt vara
helt och hållet beroende af K. M:s godtfinnande.
I öfverensstämmelse med den åsigt, som föranledt Konungens
rådgifvare alt tillstyrka anslag af handels- och
sjöfarts-fonden för längre tid än den, för hvilken dess inkomster
äro bestämda, står ock föredragandens åtgärd, att,
efter början af innevar. riksdag, föreslå betydliga anslag af
handels- och sjöfarts-fonden, utan att ens fästa K. M:s uppmärksamhet
på, huruvida R. St:s tanke i frågan lämpligen
kunde inhemtas.
Konungens rådgifvare hafva vid flera tillfällen under
nära 3 månaders tid år i838 dels tillstyrkt, dels icke bestämdt
afstyrkt de betydliga utgifter, hvilka de då i Stockholm
vidtagna militäriska anstalter förorsakat, utan att ens
begära någon upplysning om dessa anstalters anledning. Då
Konungen slutligen uppgaf denna anledn. vara de i Inifvudstaden
förefallna oordningar, synas nämnde rådgifvare genom
sin tystnad hafva erkänt riktigheten af II. M:s tanke om
dessa oordningars farliga beskaffenhet, ehuru de, vid intet
föregrde tillfälle, ansett sin pligt fordra någon framställning
om nödvändigheten af och medlen till landels räddning utur
denna ställning.
Den 3 J u 1 i f. m.
Under det Konungens rådgifvare på ofvanuppgifna sätt
vållat Staten utgifter, som utan svårighet kunnat undvikas,
hafva de försökt att vid uppbörden af Kronans inkomster
få antagen en gemensam communal-ansvarighet: ett försök,
hvars oförenlighet med vårt närvar, samhällsskick, så väl
som dess upphofsmäns fullkomliga obekantskap med tänkesättet
i det land , hvars Konung de åtagit sig att gå tillhanda
med råd, utgången till öfverflöd ådagalade.
Konungens rådgifvare hafva fortfarit alt gifva H. M.
råd, ehuru dessa råd hos H. M. njutit så litet förtroende,
alt H. M. till ett högt embete och deltagande i en del af de
inför H. M. hållna rådslag förordnat en man, om hvilken samme
rådgifvare förklarat, dels att han hvarken innehade de
egenskaper eller det anseende i allmänhet, som fordrades att
förvalta ifrågavar. embete ; dels att villkoren af anseende,
förmåga och en närmare bekantskap med den högre administrationens
praktiska beskaffenhet, ej uppfylldes genom den
ifrågaställde embetsrnannens inträde i den högre administrationen;
dels alt nämnde embetsman icke kunde anses vara
en tjenlig och lämplig person till ifrågavar. höga och vigliga
embete.
En af R. St. väckt fråga om ett af dem, såsom öfverflödigt
ansedt embetsverks upplösning, har af föredraganden
blifvit lemnad till en hvila, som föga synes motsvara hvad
R. St. haft rätt att vänta.
R. St:s und. skrifvelse om fattigvårdsanstalterna den g
Maj i835 föranledde den 17 Mars 1837 beslut om sammankallandet
af en comité', hvilken dock icke förr än ijj år derefter
förordnades och försl år i83g sammankallades. Det i
hela Europa lifliga bekymret för tillvexten af en, i följd af
sin ställning lill fiendskap mot ordning och äganderätt , lätt
retad dass , synes dock hafva bort hos en man, med sinne
för sitt kall, väcka ett varmt nit för en sådan fråga.
En föredragande har låtit frågor, sorn för alla innehafvare
af skattskyldig jord äro af väsendtlig vigt, och hvilka
R. St., med ledning af K. M:s i ämnet afgifna nåd. proposrr,
pröfvat, på obestämd tid hvila. En annan har så illa beräknat
och så litet påskyndat ärendenas gång, att en fråga
om högst betvdliga utan uppskof erforderliga utgifter, inför
K. M. blifvit föredragen så sent under sisthållna riksdag, att
någon framställning i ämnet till R. St. icke blef möjlig;
hvaraf följden ock blef, att man tog sin tillflykt till utvägar,
hvilkas laglighet Utsk. till en del ansett sig till Riksrätts
pröfning böra öfverlemna.
Frågan om en ny administrativ- och kameral-indelning
i de delar af Riket, der en sådan kunde finnas behöflig, hvilken
fråga R. St., med anleda, af en annan, hos K. M. framställt,
och som K. M., i medlet afår 1834, förklarat sig vilja
till pröfning företaga, i sammanhang med ett äldre förslag
till ändringar i indelningen af län, härad, domsagor och
Den 3 Juli f. m.
•9'
socknar, stift, prostener och pastorat i Riket, har sedermera
icke fått någon handläggning; och den för skjuts- och inqvarterings-skyldiga
så vigtiga frågan om fortskafFande sjöväg så
väl af Kronans manskap i allmänhet, som af krono-effecter,
har anda till förlidet år varit hvilande och vid då skedd
föredragning ånyo blifvit uppskjuten.”
Jag hemställer nu lill en hvar, om ej förestående punkter,
på detta sött sammanförda, utgöra en tafla, som innefattar
en temmeligen tydlig karakteristik på Konungens rädgifvares
handlingssätt; men jag anhåller ännu att få yttra
mig öfver en punkt, som jag nyss glömde. Den angår Trollhätte
canalbyggnad. Det är allmänt bekant, att sedan fråga
uppstått om Trollbätte-canals ombyggnad oeh allmänheten
blifvit inbjuden till actie-leckning dertill , som likväl ej
skedde lill eiforderligt belopp, erhöll man på en gång kunskap
om, att ett nytt bolag uppstått, som åtagit sig ombyggnaden.
Uti den i Statstidningen införda kungörelsen om
Regeringens beslut rör:de villkoren för arbetets öfverlåtande
åt detta bolag, tillkännagafs, att ingen väsendtlig skilnad ägde
rum emellan de förmåner oell villkor, på hvilka allmänheten
förut blifvit till aetie-teckning inbjuden, och dem,
som blifvit beviljade det nya bolaget. Jag utber mig nu
att få fästa uppmärksamheten derpå, i hvad mån denna uppgift
var grundad. Det första bolaget inbjöds med löfte om
5o,ooo r:drs årligt statsbidrag, men utan alt tiden var närmare
bestämd, huru länge delta statsbidrag skulle få åtnjutas.
Det nya bolaget deremot erhöll löfte om 60 000 r:dr
årligen i 25 år, atl utgå qvartaliter, med rättighet för bolagsdirectionen
att å qvartalsbeloppet utfärda anvisningar, pä
hvilka convoj-commissariatet borde meddela accept, hvarigenom
Staten anticiperade sin förbindelse att honorera detta
anslag för de 2.5 åren. Denna förmån, hvilken innebar nästan
detsamma, som om hela capitalet blifvit skänkt på en
gång, kunde vid den första inbjudningen icke anas. Härtill
kommer, att det gamla bolaget obligerades på ett sätt, som,
i min tanke, står nära till ett slags tvång, att sälja sin herrliga
egendom för 4'9>7°5 rtdr btco. Denna egendom gaf
likväl i fjol en afkastning af nära 100,000 r:dr. Detärsannt,
att det gamla bolaget kunde sälja för det priset, emedan det
var förbundet att icke taga mer än g proc. för sina actier;
men på sätt transaclionen skedde, var köpet en utomordentlig
förmån för det nya bolaget. Hurudan presenterar sig nu
calculen i det hela för det nya bolaget?
Hr Frih. o. Landtm, afbröt här talaren , hemställde
lill honom, om icke hvad han nu sednast yttrat anginge en
enskild corporations angelägenheter och icke Staten , samt
fästade hans uppmärksamhet deruppå, att, enl. 107 §:n Reg.-  F:n och 29 §:n Riksd.Ordn.., enskilda corporationers angelägenheter
ej finge komma under discussion af Stånden.
Den 3 Juli f. ni.
Hr Hjerta: Jag tager mig den friheten vördsamt hemställa
till Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad., huruvida
icke en värd talare, H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, i sista plenum,
under sitt yttrande ang:de Trollhälte-bolag, lemnade
upplysning om åtskilliga enskildta förhållanden dermed, såsom
att han sjelf varit en af stiftarne af detta bolag , och
om andra omständigheter, som dermed ägde sammanhang.
Äfven hemställer jag, om icke f. d. Statssecrettu Hr von
Hartmansdorff i afseende på frågan om ett privilegium, rörtde
hvilket Utsk. icke nämnt några enskildta förhållanden, upplyste,
att det angick ett apothek, om han ej till och med
nämnde apothekarens namn , och i öfrigt omförmälde hela
förhållandet roed detta mål. Jag kan således icke finna, att
en blick, kastad på egenskapen af ifrågavar. transaction, ämnad
endast att underlätta vårt omdöme om Konungens rådgifvares
handlingssätt, så vidt de dermed haft befattning, kan
vara på något sätt uti go §:n Reg.F:n förbjuden , enär det
ej kommer i fråga, att R. o. Ad. skulle ingå i någon öfverläggning
eller pröfning af sjelfva saken, utan afsigteu endast
är att upplysa, huruvida vederbör, å Statens vägnar handlat
till Rikets sannskyldiga nytta. Sådana upplysningar gålvos
ock i förra plenum af Konungens rådgifvare uti en mängd
mål. Af samma skäl som nu skedde, borde Hr Landtm, då
slagit klubban i bordet, och förbjudit Frih. Åkerhjelm att
nämna summor i afseende på anslaget för K. theatern , äfvensom
dervid anställde personers förhållanden. Med mindre
R. o. Ad. förbjuder mig att nämna derom, i hvilket fall
jag är tvungen att vika för öfvermaklen , kan jag derföre
icke se min rätt kunna stängas att yttra mig i den syftning
jag börjat. Sedan jag nu emedlertid hört flera ledamöter
hafva begärt ordet, torde Hr Frih. o. Landtm, låta dem först
få yttra sig i denna sak , hvarefter mig torde tillåtas att
fortfara.
H. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag får endast
tillkännagifva, att jag för min del icke har något emot, att
Ilr Hjerta fortfar såsom han börjat.
Gr. Frölich, David: Jag vill för min del hafva äran
förklara, att då jag blir uppropad, ämnar jag begagna samma
rättighet, som Hr Hjerta begärt att för sin del få tillgodonjuta,
och att jag således icke kan annat än instämma
med honom i hans åstundan att få fortsätta såsom han börjat.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag utber mig, att Ståndet
täcktes afhöra och begrunda den 107 §:ns sednare mom. uti
Reg.Ftn. Det lyder som följer: ”Frågor uti detta ämne”
(som nu är i fråga) "kunna i R. St:s plena väckas och af
”andia R. St:s Utsk. än Const.Utsk. hos Stånden anmälas,
”men icke af R. St. afgöras, förrän sistnämnda Utsk. deröfver
blifvit hördt. Under R. St:s öfverläggningar derom,
”sko
Den 3 Juli f. in.
”skola icke Konungens beslut uti inål , som röra enskilde
.^personers eller corporationers rättigheter och angelägenheter
kunna ens nämnas, ännu mindre någon R. St:s pröfning
”underställas.” Grundlagen har sålunda fullkomligen cathegoriskt,
alt uti ingen öfverläggning ina man i Stånden komma
in på enskilde personers eller corporationers ratt eller
vidröra det sätt, hvarpå denna rätt blifvit af Konungen skipad.
Denna omständighet hindrar ej, att öfverläggningarna
kunna vara fria i alla sådana mål, hvilka icke gro inskränkta
af denna cathegori; och hvilka äro de? Jag läser igen:
”Under R. St:s öfverläggningar derom, skola icke Konungens
beslut i mål, sorn röra enskilde personers eller corpo”rationers
rättigheter och angelägenheter kunna ens nämnas.”
Således alla andra mål än de, som röra enskilde personers
eller corporationers rätiigheter. I alla andra mål har grundlagen
icke lagt hinder i vägen för de aldra utförligaste
discussioner; men just i de nämnda målen har grundlagen lågt
hinder. Om man nu vid discussionens början trott sig böra
och velat inskränka discussionen på det sättet, så hade
det öfverläggningsämne, som nu är före, kunnat undvikas.
Likväl vill jag icke påstå, att de utaf R. o. Ad:s ledamöter,
hvilka uppträdt för att försvara sig sjelfva eller sina åtgärder,
ej ingått på ett fält, som var det enda för deras försvar,
sedan de blifvit af Const.Utsk. angripne; men detina
icke berättiga andra att inträda på samma bana emot grundlagen,
hvars bud måste respecteras, intilldess man kan åstadkomma
en förändring deruti.
Hr Tersmeden, Gnst. Reinh.: Jag anhåller att få
förena mig med H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm och Gr. Frölich
uti det förklarande, alt jag anser Hr Hjerta böra få
fortfara med de citationer, hvarmed han vill bevisa, att de
uti Const.Utskts memor. anmärkta förhållanden verkligen varit
af beskaffenhet att böra anmärkas. Hr Lagerhjelm har
trott, att det endast vore förden anklagade en rättighet att
citera sådant, som andra icke skulle få vidröra, emedan det
nära nog skulle vara omöjligt för den anklagade att kunna
försvara sig, om han ej ägde den rättigheten. Men jag hemställer
till en hvar, om det ej är nödvändigt, då anmärkntspunkterna
blott innehålla nakna fada, att nämna de åtgärder,
som legat till grund för anmärkntna. Jag förbehåller
mig rättigheten, ifall jag kommer att yttra mig, att, såsom
bevis för anmärkntnas riktighet, få nämna sådana omständigheter,
som Hr Hjerta vidrört.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Genom Hr Frih. o.
Landtnäs klubbslag hafva vi åter kommit in på en af dessa
formfrågor, som hafva till följd att afleda discussionen från
ämnet och upptaga en dyrbar lid för R. o. Ad:s öfverläggning
i vigtigare fall. Det kan icke förundra mig, att en af
9 H. 25
Den 3 Juli f. m.
Siandet tillsatt consult till Hr Landtm, i Talmans-conclnven
instämmer i Landtmls åsigt; men det torde tillåtas mig få
förklara, att jag under en mer än 25-årig utöfning af representant-kallet
aldrig kunnat lara mig att förstå den upprepade
grundlags-§:ns innehåll på sätt, som med Hr Landtmrs
klubbslag och Hr Lagerhjelms biträde dertill varit afsedt.
Jag har icke förnummit, alt fråga varit att öfverlägga om
något K. M:s beslut ronde enskilde personers eller corporationers
rättigheter, i afsigt att inverka på beslutets kraft och
tillämpning; men jag kan icke finna , huru det skall blifva
möjligt att, utan att nämna förhållandet, granska de Statsråds-ätgärder,
hvilka föranledt besluten. Ehuru jag med
■uppmärksamhet afhört Hr Hjertås yttrande, har jag icke
kunnat finna, att han öfverskridit den gräns för yttranderätten,
inom hvilken man måste kunna få röra sig, såvida
man ej skall sakna tillräcklig upplysning för ett grundadt
omdöme öfver rådgifvarnes handlingssätt. Jag anhåller derföre
att få förena mig med H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm,
emedan jag icke finner hinder af grundlagen för talaren alt
fortfara som han börjat.
Hr von Heyne, Georg: Frågan, som blifvit för R.
o. Ad. föredragen , var Gonst.Utskrs betänk. rör:de granskningen
af Statsrådets protocoll. Midt under discussionen derom
hafva vi kommit in på en extra-discussion. Den har varit
nyttig, emedan den varit upplysande; men den har likväl
afvikit från ändamålet; och jag skulle derföre önska, att
vi ej kommit in på denna bana. Jag förenar mig med dero,
hvilka ansett Hr Hjerta icke hafva öfverträdt sin yttranderätt
såsom representant, och önskar att han malte blifva
åter uppropad för att fortsätta. Det blir hans eget ansvar,
om han går längre än grundlagen tillåter; men derifrån afhållen
honom nog hans egen urskilning.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Jag skulle icke kunna
föreställa mig, alt hvad som var grundlagsenlig! för 2
dagar sedan, då Konungens f. d. rådgifvare yttrade sig, skulle
i dag kunna vara grundlagsvidrigt, då den motsatta sidan
yttrar sig. Jag förenar mig derföre med Gr. Frölich och
Gr. Anckarsvärd, och anhåller, att Hr Hjerta måtte få fortsätta.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Af skäl, som torde
ligga öppna för hvar och en, och således icke torde behöfva
omnämnas, hade jag icke ämnat deltaga i denna öfverläggning;
men då den numera öfvergått endast till frågan om
formen, tror jag mig vara oförhindrad att derom gifva min
tanke tillkänna.' Jag är af den mening som Hr Lagerhjelm,
att nemi. sednare mom. af 107 §:n Reg.F:n bestämdt förmår,
att enskildta mål här icke böra få omnämnas; och jag
har således under öfverläggningens fortgång sista plenidagen,
icke utan obehag, förmärkt, huru öfverträdelse)'skett af detta
Den 3 Juli f. m.
grundlagsbud. Jag har likväl ansett det såsom ett oundvikligt
ondt, ty de enskilda sakerna hafva blifvit, oni icke i sina
detaljer upptagna i Const.Utsk:s betänk., dock så vidt
antydda, att man å ena sidan icke torde förvägra de anklagade
att försvara sig och icke heller å andra sidan deras
motståndare att upptaga de anklagades försvar. IVfig synes
således frågan blott vara den, huru roan skall kunna sammanjemka
hvad som nu är för handen med hvad som föiut
tilldragit sig. Om jag icke för mycket misstager mig, har
Hr Frih. o. Landtnäs klubbslag härrört derifrån , att Hr
Hjerta syntes ingå uti en enskild corporations enskilda ekonomiska
förhållanden. Jag tyckte nemi., att Hr Hjerta icke
inskränkte sig till att fästa uppmärksamheten på de förhållanden
, sorn han ansåg Styrelsen hafva bort öfverväga vid
frågans afgörande, utan att han äfven började framställa en
tableau angtde den ifrågaställda enskilda corpoiationens ekonomiska
ställning. Om detta var orsaken, sorn föranledde
Hr Frih. o. Landtm, att afbryta talaren; så är saken hjelptdermed,
att Hr Hjerta icke vidrör den sistnämnda omständigheten,
utan endast den delen af målet, som han anser
hafva bort komma under öfverläggning hos Styrelsen.
Hr Lagerhjelm: Jag yrkar ingalunda såsom någonting
vigtigt, att afskära Hr Hjerta hans tal. Jag har yttrat
den önskan, att man noggrannare följde grundlagen. Må
han gerna fortfara för mig. Jag känner , att när man en
gång kommit in på det fältet, vill det mycket till för talaren
att draga sig tillbaka inom den gräns, som vederbör.
I anledn. af hvad en värd talare yttrade, då mitt namn
nämndes, får jag tillkännagifva, att ingen slags öfverläggning
ägt rum emellan Hr Frih. o. Landtm, och mig, rör:de denna
sak. Jag får likväl lill Hr Hjerta, ifall han fortfar,
hvilket jag önskar att han måtte göra, göra den hemställan
alt han så mycket som möjligt ville draga sig tillbaka från
det enskildta af denna affär till det allmänna deraf; ty den
har verkligen både en enskild och en allmän sida.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. förmodligen
funnit under sisll. plenidags långa discussion, äfvensom
under den discussion , som i dag förelupit, att Hr
Landtm, icke tillämpat hvarken 90 eller 107 §§:na Reg.F:n
i den stränga mening, som ålskil lige af R o Ad:s ledamöter
vid andra tillfällen yrkat, och att Hr Landtm, ansett
Coust.Utsk:s mein. i anledn. af granskningen af Statsrådets
protocoller vara af d<n beskaffenhet, att en discussion deröfver
nödvändigt mäste innefatta och vidröra Konungens
beslut i mångå enskilda corporationers angelägenheter, hvarföre
Hr Landtm, icke ansett sig i giundlagen finna något
hinder för diseussionens fortgående på sätt sorn skett, för
så vidt som denna discussion rört de förhållanden , hvilka varit
af en allmän beskaffenhet och inverkat på Statens ange
-
Den 3 Juli f. m.
lägenheter. Hr Landtm, hade likväl trott sig finna, att Hr
Hjertås yttrande nu börjat ingå på det enskildta området
till den grad, att Hr Landtm, icke ansett sig kunna undgå
att täll talaren sjelf hemställa, om han ej funne, att hans
yttrande ginge öfver de gränser, sorn våra grundlagar bestämma.
' Hr Landtm, hade ej afbrutit talaren, för att hindra
honom att fortsätta, men hade ansett det vara sin skyldighet
att fusta hans uppmärksamhet derpå, att det lätt
kunde hända en talare att af sitt ämne hänföras längre än
han sjelf ämnat. Hr Landtm, uppropade derefter:
Hr Hjerta, som yttrade:
Jag får först uttrycka min förbindelse för den loyaute'
och beredvillighet, hvarmed åtskillige af Husets ledamöter
behagat understödja mig. Jag medgifver, att ett uttryck,
som jag begagnade rörande ”det sätt, hvarpå det
nya Trollhälte-bolagets calcul presenterade sig,” kunde, såsom
H. Ex. Hr Gr. Posse yttrade, ingifva Hr Frih. o.
Landtm, en skälig farhåga, att jag skulle helt och hållet
rycka in på det enskildta gebietet; men sådan var icke min
mening. Jag ämnade icke och kommer ej att hålla mig vid
denna en enskild Corporation rörande fråga, i annan mån ,
än så vidt den äger sammanhang med frågan om Konungens
rådgifvares skyldighet, att, i afseende å densamma,
sjelfkrafde påminna om Pikets rätt och bästa. Jag har tillförene,
under denna riksdag, yttrat den öfvertygelse, att
jag anser föreskriften i 90 §:n Reg. F:n, som förbjuder alt
draga K. M:s beslut rörande enskilda personer eller corporationer
under RiksSt:ns öfverläggning, icke kunna afse annat
än förbud för R. St. att tillvälla sig någon beslutande rätt
i sådana mål, och dermed gripa in på verkställande eller
domaremaktens område. Jag tior, att det ej är möjligt eller
görligt, — och erfarenheten har bekräftat sanningen
häraf, — att antaga, att man, för upplysningars meddelande
i allmänna ärenden, ej skulle få gå in på enskilda
personer rörande frågor så långt, som de äga sammanhang
med de allmänna ärendena. På sådan grund anhåller jag
alt få återtaga mitt yttrande vid den punkt, der jag stannade,
nemi. huru calculen för det nya bolaget bort presentera
sig för Konungens rådgifvare, om de velat se på verkliga
förhållandet. Det är sannt, alt den nya canal-byggnaden
skulle, efter förslaget, kosta i,y5o,ooo r:dr. Det gamla
bolagets egendom fick köpas för 4t9>o°o r:dr, utgörande
det af Staten gjorda anbudet. Detta tillsammans med det
förra, utgör något mer än 2,100,000 r:dr. Fem proc. på
den summan vore 126,000 r:dr; men nu erhöll det nya bolaget
först och främst 60,000 r:dr årligen af Staten och sedermera
100,000 r:drs inkomst af den gamla canalen, eller
tillsammans 160,000 r:dr, och hade således hela byggnadsföretaget
till skänks. Det kunde då utan tvifvel hos hvil
-
Den 3 Juli f. m.
>97
ken utländsk bankier sorn helst erhålla ett lån utan att behöfva
tillskjuta en enda skilling för att få tillräckligt capital
till byggnadens företagande. När en sådan calcul presenterade
sig för Konungens rådgifvare, hemställer jag, om
det ej varit skäl att taga saken i närmare betraktande. En
värd ledamot, som nyss med mycken beredvillighet uttryckte
den Önskan, att jag måtte få fortfara, har uti förra
plenum förordat företaget, och förklarat att det var alldeles
öfverensstämmande med det sätt, som i dylika fall iakt—
tages i Frankrike. Mig synes då, att det Franska sättet att
i sådana afseenden tillvägagå icke förtjenar särdeles förtroende;
ty om Konungens rådgifvare insågo, att den, som
öfvertog arbetet, skulle, genom de förmåner som dermed
förenades, kunna göra arbetet för intet; så hade de ju med
vida större skäl bort tillstyrka, att Slaten behållit det sjelf,
än att det skulle skänkas till enskilda. För att gifva ännu
tydligare begrepp om företagets fördelaktiga beskaffenhet,
vill jag nämna, att actie-teekningen skedde till fulla beloppet
på en enda dag, så att när, dagen efter det organisationen
af nya bolaget blef bekant, efterfrågan om adier
skedde på börsen, fanns ingen enda qvar. Månne det då
icke åtminstone varit skäl för Konungens rådgifvare att tillse,
det nödiga controller vunnits för uppfyllandet af bolagets
förbindelser till Staten. Ett villkor för bolaget var visserligen,
att i,5oo adier skulle utfärdas, och att så snart
bolaget erhållit 10 proc. på dessa adier, skulle det öfriga
återgå till Staten. Men när en så fördelaktig plan visade
sig för sjelfva företaget; månne det icke varit en oafvislig
pligt för Konungens rådgifvare att stadga sådana controller,
att det allmänna kunde vara försäkradt att antingen, om
dessa i,5oo adier behöfdes, de ock blefvo tecknade, eller
också hvad som icke behöfdes under dessa adier malte
komma Staten till godo. Det hafva Konungens rådgifvare
icke gjort. De hafva icke yrkat offentlighet i räkenskaperna
öfver kostnaden för canal-byggnaden; icke ens till försett
Staten, det allmänna och de trafikerande den säkerhet, att
taxan ej kan komma att förhöjas; — ett villkor, som likväl
ålåg det gamla bolaget, och som äfven var afsedt vid
arbetsföretagets första utbjudande. Nu deremot står det i
nya bolagets skön att stänga farleden, om det ej för genomfarten
erhåller hvad det behagar föreskrifva, och det
förslag Hr Skogman uti sitt skriftliga anförande uppgifvit till
botemedel häremot, nemligen att på en omväg åstadkomma
hvad som blifvit försummndt, är, så vidt jag vid uppläsningen
kunde fatta det, så raffineradt, att jag åtminstone
icke anser det verkställbart, sedan man försummat att betinga
sig villkoret vid oclrojens afslutande.
Den värde talaren, som yttrade sig öfver denna punkt
uti förra plenum, behagade nämna, att en insinuation varit
framställd i allmänt tryck angående något hemligt contract *
D e ii 3 Juli f. m.
som skulle finnas emellan actieägarne. Åtskillige af R. o.
Adis ledamöter torde förmodligen känna, att ett rykte om
ett så beskaffadt hemligt contract verkligen circulerat. Den
värde talaren tycktes också medgifva det, då han förklarade,
att afskriften af detta contract funnos hemma hos honom
och der stodo att få se. Jag har nu i min hand en
afskrift af detta contract, sådant det allmännast är spridt.
Jag tillstår, att med afseende på den värde talarens då lernnade
upplysningar, hade det varit min tanke att nu uppläsa
detsamma för R. o. Ad , för att få inhemta hans tanke,
om det var det rätta; emedan det är ett högst intressant
document, ett document af så stor märkvärdighet, att man
troligen icke på långliga tider sett ett sådant contract. Men
för att icke fela mot den grannlagenhet, jag bör ålägga mig
sjelf, efter hvad här nyligen passerat, och för att ej åter
oroa någons ömtålighet om 90 §:n, skall jag afstå från dess
uppläsande. Jag vill blott nämna, att det går derpå ut,
att, till följd af de fördelaktiga villkoren, aldrig mer än
45o adier blefvo tecknade i stället för i5oo, och på dessa
45o adier endast 20 proc. lemnade; det öfriga skulle, om
det ej behöfdes, blifva en benefice åt de nuvarande actieinnehafvarne
på vissa vilkor. Jag öfverlemna!' då till eder,
mine herrar! att bedömma hurudant” det nya Franska viset”
i dylika transactioner med Staten presenterar sig. För min
del tror jag, att det finnes ett kort Engelskt ord, som vida
närmare svarar emot den rätta beskaffenheten.
Jag har nu genomgått åtskilligt af den tafla Const. Utsk:s
memorial omfattar, äfvensom åtskilliga af de svar Konungens
rådgifvare derpå afgifvit. R. o. Ad. tillhör det att
bedömma, huruvida desse rådgifvare varit sådana, som de,
enligt grundlagens mening, bort vara. Man kan härvid icke
underlåta att vid delta tillfälle erinra sig, huru flere af dem
i förra plenum förklarade, att de ingalunda tro sig äga de
förbindelser man vanligen vill fästa vid en s. k. ministere;
att de anse sig fullkomligen oansvarige för de mest ingripande
åtgärder i vårt allmänna samhällsskick; huru de ännu
upprepa och söka förskansa sig bakom de lösryckta ordalagen
i 4 §:n 1 mom. Reg.Fm, att Konungen äger allena,
styra Riket; och huru de ändtligen, genom sin afgifna trosbekännelse
om samhället och regeringssättet i allmänhet,
förflyttat ämnet in på det generella området, att inan måste
göra sig den frågan, huruvida desse rådgifvare anse Regeringen
vara till för folkets skull, eller tvertom, folket för
Regeringens skull. Jag tror, alt deras mening i detta fall
jäfvas, icke hlotl af det factum, alt det var Svenska folket
sjelft, som med sin egen kraft iSogafsatte en Regent, just för
det Han genom sitt envisa allena-styrande hade bragt landet till
branten af dess undergång, och att meningen med den statshvälfning,
som då skedde, icke kunde vara alt genom al le—
nastyrundels bibehållande möjligen blifva utsatt ännu en gång
Den 3 Juli f. m.
>99
för samma vådor; den jäfvas äfven af de motiver, med hvilka
1809 års lagstiftare beledsagade Reg.Ftn , och hvilka af
R. St. då allmänt antogos. Dessa motiver hafva kanske någongång
förut inom detta Hus blifvit upplästa; men jag utber
mig, det oaktadt, att få upprepa några uttryck derutur,
emedan det ej kan ske för ofta, då man så ofta ser
dem vara förgätna, oaktadt de förtjenade och behöfde att
inskärpas i minnet lika väl som vissa kungörelser, hvilka årligen
uppläsas från predikstolarna. Det heter uti dessa motiver,
ibland annat, att ”Konungens beslut icke skola kunna
”jorhasla.de
”leiser,- att Statsråden, ställde under ansvarighet, icke blott
Jför deras yttrade rådslag, utan äfven för deras tystnad,
J1då de bort råda, måste sjelfve sorgfälligt söka upplysnin”gar,
för att bevara sitt lif, sin välfärd och sin heder, och
”alt på detta sätt och genom de öfriga medel, som äro fö”reskrifna
i afseende på ärendenas beredande, bör Konungen
icke i något fall kunna missledas, och allmänna rösten
-”icke kunna hindras att genom någon organ tränga fram
”till honom; att den oafbrutna vanan att höra råd, allvar"ligt
och högtidligt gifna , skall i hans sinne stadga aktning
"för sanning och rätt; och att” (äfven i det värsta fallet,)
"om ännu en gång ett oblidt öde skulle på Sveriges thron
”uppsätta en egenmäktig Konung, skall dock den förenade
”kraften af hans lådgifvares föreställningar, af nationens
’fritt yttrade tänkesätt och af vissheten om kommande Stan”ders
ovilja tidigt bryta hans våldsamma lynne.” Men det
är icke blott i denna act man finner nedlagd en ledning
för de förhållanden, som böra äga rum emellan Konungen
och rådgifvarne och emellan Regeringen och Ständerna.
Det förekommer äfven i andra. Det kan icke anses ligga
utom ämnet för en så vigtig handling, som den Ståndet i
dag har att utöfva, om jag ber att jemväl få erinra om ett
document, som lärer få anses för ett af de vigtigaste, som
kunna ligga till grund för hvars och ens tanke i detta fall.
Det är Prins Johan Baptist Julii försäkran till Svea Rikets
Ständer den 31 Oct. år 181 o, sedan H. K. H. genom deras
val och förening blifvit förklarad för Svea Rikes Kronprins;
och lyder sålunda : ”Alldenstund Ri St., genom ett fritt
val, utkorat och förklarat Oss för Svea Rikes Kronprins,
att efter H. K. M:s, den allernådigste Konungs och Herres,
Carl XIIl:s, nu jemväl vår allernådigste Konungs och Herres,
dödliga afgång, Svea Rikes regering tillträda, till Sveriges
Konung krönas och hyllas samt Riket styra efter den af R.
St. den 6:te Juni 1809 fastställda samt af Konung och Ständer
antagna Reg.Fts bokstafliga föreskrift och Rikets öfriga
gällande så väl grundlagar som allmän lag och laga stadgar;
alltså emottage Vi med uppriktig erkänsla denna Oss
betedda ära, och försäkre, att vårt fasta uppsåt och oryggliga
beslut äro och alltid vara skola, att efter vår yttersta
200
Den 3 Juli f. m.
förmåga emot ett fritt folks så oinskränkta förtroende svara,
på sätt detsamma äger rätt att af oss fordra och vänta.
Detta allt vele och skole Vi oryggeligen hålla, sä kärl det
oss vara må att Svea li. St. och innebyggare skola vara pliglige,
alt deras af gifvande tro- och huldliets-ed emot oss efterkomma
och fullgöra. Tili yttermera visso förbinde vi oss
härmed och bekräfte med vårt namns egenhändiga underskrifvnnde
och med liflig ed, att Vi allt detta obrottsligen
skola fullgöra; så sanni mig Gud hjelpe till lif och själ.”
Jag skall anhålla att härtill få lägga ännu ett annat
document, nemi. ett tal vid riksdagens afslutande 1S10, å
hvilken grundlagen hade blifvit antagen. Konungen yttrade
deruti: ”Men sedan farorna flytt, sedan fäderneslandets tillkommande
öden klarnat för våra blickar, tillhör det eder,
gode herrar och Svenske män, att fullborda, att underhålla
det verk, J så lyckligen grundat. Återfören till edra hemorter
de tänkesätt, som ledt edra rådslag, visen med edert
efterdöme, att endast genom uppoffring af alla enskilda böjelser
åt Statens allmänna fordringar, genom försakelse af
egen fördel till förmån för fäderneslandets, genom förtroende
till egen krafts sorn mångdubblar den, genom mod att
våga allt hellre 'än att bära träldomens ok, genom detta
varma nit, som vidgar hjertat och gjuter rörelse och lif i
hvarje förelag, skall Sverige bibehålla sin ära och sin sjelfständighet.
” Jag skall bedja alt ännu få citera ett par handlingar
, nemi. Konungens tal till Preste- och BondeSt:n vid
1809 års riksdags början. Till Preste-St. yttrades: ”Svenska
folket har återtagit sin urgamla anda, det har åter
visat sin egna fordna kraft, för att åt fosterbygden gifva
fred, frihet och vältrefnad; hvarje steg till detta stora ändamål
har varit synbart fortskyndadt och underhjelpt af
Försynens mäktiga hand.” Till BondeSt. yttrade Konungen:
’’Så ofta jag betraktat mitt fäderneslands och andra
samhällens stätshvälfningar, har jag alltid dervid gjort mig
den frågan: Hvad hafva de talrikaste classerna, hvad hafva
de lägre närings staude n, och framför allt, hvad har den
arbetande jordbrukaren dervid vunnit? Under denna synpunkt
har jag snart upptäckt hvarje skedd förändrings skadlighet
eller fördelar. När mitt älskade fädernesland nyss
rycktes ur olycksdjupet, frågade jag mig åter: Hvad vinst
kan Sveriges allmoge enskildt deraf hemta ? Svaret var detta:
Dess söner skola ej mer blöda och förgås i ett fruktlöst
krig; dess förmögenhet skall ej mera med hårdhet utkräfvas
och förskingras; dess otaliga bördor och besvär, oskiljaktiga
från ett förstörande och onödigt krig, skola upphöra;
utländska krigshärar skola ej föra Sveriges allmoge i det slafveri,
som vid sådana tillfällen är jordbrukarens hårda lott
i andra länder; dess urgamla frihet och sjelfständighet skall
vid ett riksmöte, der fäderneslandets räddning och vältrefnad
-
33 e n 3 Juli f. m.
a oi
liad äro de enda föremålen , ytterligare beredas och befästas;
allt hvad sorn ännu trycker, försvagar, förfördelar
moder jordens närmaste fosterbarn skall der till Rikets sanna
val afhjelpas och förbättrasOm Konungens rådgifvare
låst dessa tal eller erinra sig deras innehåll, ställer jag lill
dem den fråga: om de bördor, som då tryckte fäderneslandet
kunna anses i den man afhulpna , alt den vältrefnad
ännu efter trettio år inträdt, som Konungen då trodde sig
förutse, och om de gjort hvad de för sin del kunnat och
bort göra, för att komma till detta mål? Det ligger något
eget hos det Svenska folket, att under det sekelgamla betryck,
för hvilket den stora massan ständigt varit utsatt under
nästan alla de olika skiften vårt fädernesland undergått,
har man likväl alltid sett dess allmoge ständigt med ny
kraft och nytt förtroende skynda hvarje styrelse till mötes,
sorn förstått att väcka och begagna det egentliga folkelementet
vid sina företag. Det är kanske ofta slumrande, men
den äfven under de svåraste belägenheter ännu icke utdöda
föryngringskraft, som man kan tillskrifva orsaken till det bekanta
yttrandet redan för 5o år sedan, att Sverige vore det
rikaste land i verlden, emedan det redan i 4° år arbetat
på sin undergång ; och det nr de drag man kan hemta från
denna del af nationens lif, som jag anser utgöra Svenska
historiens poesi. Om vi påminne oss, när vi sjelfve som
hain läste fäderneslandets historia, vid hvilka ställen våra
känslor med mesta förtjusning fästade sig; hvilka voro de?
Det var Engelbrechts och Slurarnes tid ; det var vid den
första perioden af Gustaf den förstes; det var äfven vid vissa
delar af den annars så grymme Carl IX:s och Carl XI:s.
— Och hvarföre? Jo! emedan de förstodo att närma sig till
Svenska folket och vädja till dess egen kraft och dess frivilligt
lemnade bistånd åt sina företag. — Men vi finne i
sednare tider ett nästan ännu mer förvånande bevis på sanningen
af hvad jag har omnämnt. En furste hitkom, vald
att en gång bestiga Sveriges thron , ulan att tillförene hafva
gjort sig känd för några lysande egenskaper. Han vistades
här blott några få månader; men tog dock med sig i grafven
en sorg och en kärlek af hela Svenska folket, så stor
och allmän , att något motsvarande exempel derpå loi de saknas
i vår historia. Hvad var då orsaken till detta utomordentliga
förhållande? Jo! att denne furstes tänkesätt uppriktigt
nitälskade för folkets bästa och var lifvadt af de
grundsatser, som jag nyss uppläst ifrån början af vårt nuvar.
statsskick. Om Konungens rådgifvare hade oftare erinrat
sig hvad dessa tal innehålla och de vackra fosterländska åsigter,
som deri hyllades af den Regent, hvilken beseglat
iöog års Reg.Form; så skulle de icke hafva handlat eller
yttrat sig så i sina rådslag, som de, enl. Const.Utskrs vittnesbörd
gjort, rörande Svenska folkets dyrbaraste intressen.
9 H. a6
a 02
Den 3 Juli f. m.
Hr Lagerhjelm, Pehr, uppläste följande:
För de kunniga och skarpsinniga män, som författat
vår grundlag, var det icke okändt, att den makt, som 107
Jin Reg.Ftn tillerkänner Svenska National-representa tionen,
är egen i sitt slag och finnes icke lagligen tillhöra något
annat constitutionelt land. Detta moment är ej det enda
inom vår grundlag, som ger densamma ett afgjordt företräde
framför mångå, länders. Men, hvad är makt utan sans?
— Ett fai ligt vapen i osäkra händer! Grundlagens stiftare
erkände det stora behof af reda i begrepp och äfven af upplysning
för bildandet af ett sjelfständigt tänkesätt» som,
minst sagdt, går i bredd med folkens stigande inflytelse på
allmänna ärenden, om den hastiga utveckling friheten skapar
skall verka välgörande för mensklighetens stora sak.
Den lagstiftande makt, de närmare än någon förutbestämde
åt folkets ombud, skulle (som orden lyda) göras visltgl trög
till verkning, ej rörlig för vindkasten af den konstgjorda
opinionen, som griper omkring sig mer oell mer, förklarande
sig sjelf för ofelbar och historien för ett föråldradt
tråk, hvars råd blott äro till hinders vid de nya skapelser,
som en irrande fantasi lätt alstrar. Denna återhållsamhet,
som grundlagens stiftare uttryckligen förklarade sig vilja
gifva åt Sveriges demokratiska samhällselement, uppenbarar
sig uti sjelfva lagen, medelst den grannlagenhet, hvarmed
detta element constitueras till statsmakt. Jag åberopar nu
107 §:n 1 mom. Reg.Ftn. Under R. St:s öfverläggningar
lörtde anmälan hos Konungen, att Han ville ur Statsrådet
skilja någon dess ledamot, skola — (så lyda orden) —
icke Konungens beslut uti mål , som röra enskilda personers
eller corporationers rättigheter och angelägenheter, kunna
ens nämnas. Att lagstiftaren ansett budorden vara af
vigt, ser man uti 83 §:n Reg.Fm, som stadgar, att grundlagen
efter dess ordalydelse skall i hvarje fall tillämpas.
Likväl mäste RiksSttn pröfva ej blott foget af anmärkm,
utan ock huruvida Rikets väl klöfver att deraf göra sak!
Kännedom uti mål rörrde enskilda personers eller corporationers
rättigheter och angelägenheter, vill således icke
grundlagen att Const.Utsk. skall meddela RiksStm; hvaraf
tydligen följer, att Utskts meddelanden lagligen endast kunna
upptaga mål af allmännare art. Att Const.Utsk. härutinnan
till en del iakttagit grundlagens mening, kan man
finna deraf, att ehuru Utsk. uti 26 punkten anmärkt att
Konungens rådgifvare, i afseende på handel och näring, befordrat
ett systeme af särskildta undantag från gällande författningar,
flera licencer till stora belopp skola, enligt hvad
en föregrde talare uppgifvit, blifvit meddelade, som likväl ej
förekomma uti bilagan, ehuru de så mycket mindre kunnat
undgå att af Utsk, vara kända, som de blifvit meddelade
äfven åt ledamöter af sjelfva Utskottet. Men huruvida detsamma
iakttagit denna grannlagenhet genom meddelandet af
D c n 3 Juli f. m.
2o3
de uppgifter, som förekomma i N:is 16, 26, 32, 39. 44, 45,
48, öfverlenniai' jag åt livar och en att bedomina. — Äfven
i andia hänseenden har jag icke kunnat uti Const.Utsk:s
meni. återfinna den anda, som grundlagen uppenbarar i
dess vigtigaste sladganden. Uti 58. punkten anmärker, att
Konungens rådgifvare hort afgå, enär deras råd hos K. M.
njutit så litet förtroende, att en utnämning skett emöt Statsrådets
tanke. Låtom oss se till hvilka följder denna grundsals.
leder. Jag viii då antaga, att RiksSttn följde denna
anvisning, från grundlagens väktare gifven, och idkeligen anmälde
Statsråd till entledigande, som i sådant fall icke afiägsnat
sig. Antingen skulle Konungens beslut lämpas efter
Statsrådets tanke, eller måste ifrågavar. Statsråd vika från
sin plats. 1 förra fallet npphafdes 4 och 9 §*j:na Reg F:n,
enligt hvilka - Konungen äger att allena styra Riket, att allena
besluta. I sednare händelsen åter, ålades Statsrådets
ledamöter en ny ansvarighet för alla de fall, der Konungen
ej antoge deras råd. Ty nu förmår 9 §:n Reg.Fln, att
Statsrådets ledamöter skola sina meningar yttra och förklara;
och endast för den oförmodade händelse, att Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande emot Reg F:n eller
Rikets allmänna lag, skola dc klaf tiga fört ställningar göra
Ej ens i denna händelse fordrar grundlagen att de skola
draga sig undan. Ansvarigliets-lagen bjuder Statsi åds-leda,-  mot att sjelfkrafd påminna om Rikets rätt oell bästa ; dock
endast Konungen råd gifva, men ej jemte honom regera.
Vill man se, såsom uti en camera obscura, en skymt
af den s. k. frihetstiden, så bereder 1840 års Coust.Utsk.
ett tillfälle dertill. Viljen J, mine heirnr! kalla denna tid
tillbaka? Sen och betanien Polens öde! — Men jag glömmer,
att Coust.Utskts ord för. förklarat, alt det icke vore så
farligt! — — — Om, emot Ständers vacklande meningar,
en jernvilja sutte på timonen, som ej af fruktan återhölls
alt nyttja sitt veto; hvilket ombyte af personal! — Vöre
den ovana vid ärendena, som de fleste nykomne ledamöter af
Statsrådet troligen måste vidkännas, så önskansvärd? —-  Kunde mati alltid påräkna tillgång på tjenliga män inom en
liten nation, hvarest blott några få äga förmögenhet nog att
egna en oafbruten uppmärksamhet åt stalsmannavärf? Eller
skulle ej denna innovation i Sveriges statsskick förr eller sednare
blifva omöjlig att vidmakthålla? Man erinre sig, alt det
är vid tillsättandet af ett embete, som denna resignation ej
blott yrkas såsom princip; utan då Coust Utsk. icke finner
Statsrådet hafva tillämpat denna för vår grundtåg främmande
sals, vill man att Stnnderne skola bära (ram den till
Konungen, för att derigenom begära entledigandet af rådgifvare,
hvilka samtlige äro afgångne, antingen genom död
eller afsked! Kraf ver Rikets sanna väl denna åtgärd, eller
är det en njutning för den, sorn händelsevis fått vapen i
sina; händer, att svänga deni i luften, utan att äga någor».
Den 3 J u 1 i f. ra.
motståndare? I sjelfva saken ser man Utsk., under åberopande
af 107 §:n Reg F:n och 2g §:n Piiksd.Ordn., framlägga
sina anmärknr. vid Rikets styrelse sedan sisth riksdag och
öfverlemna till RiksSttn att sjelfva pröfva om Rikets väl
kräfver någon vidare åtgärd. A andra sidan hafva de fleste
af Konungens f. d. rådgifvare, som tillhöra delta Stånd,
under discussionen meddelat upplysningar och redovisat för
skälen lill sina åtgärder, samt likaledes hänskjulit saken lill
H. R. o. Ad:s pröfning. Måtte grundlagens helgd och Rikets
sanna väl leda den!
Anmärkningarnas antal är förvånande. En stor del af
dem falla likväl bort för de upplysande reservationer, sorn
Prosten Hallström, Biskop Holmström och Gr. Spens afgifvit;
och discussionen inom detta Stånd har ej allenast upplyst
oss om flera af Utsk. begångna misstag, utan äfven
lemnat många fullkomligt tillfredsställande förklaringar. Jag
är ock skyldig deras rätt, som det här gäller, att icke hålla
mitt omdöme tillbaka i de få ämnen, hvaruti jag har en,
ifrån meddelanden inom detta Hus oberoende öfvertygelse, stadgad
under min personliga närvaro vid ifrågavar. tillfälle. Utsk.
anmärker i lytde punkten den stränghet, med hvilken Konungens
rådgifvare, i stallet för att upplysa K. M. om det
ringa deltagande, som den periodiska pressens afsteg från
det sanna, rätta och passande funnit hos nationen lill och
med sednare delen af år 1838, ansett den år 1812 rnedgifna
indragningsmakten böra utöfvas. Jag gillar icke tillkomsten
af denna makt; och måhända finner jag få ledamöter inom
detta Stånd, som, lika med mig, stredo emot dess införande
vid 1812 års riksmöte. Jag kan ej heller med fullkomlig
säkerhet bedömma 0111 verkningarna af dess utöfning under
hela den sednare delen af 1858, eller den tidrymd Utsk.
fäster sig vid. Men jag var närvar, i hu fvudstaden under
Juli och en del af Augusti månad; jag kan ej inse någon
den ringaste skada för Riket, att en tidningspress ryktes ur
sin verksamhet, som, för att låna orden af en bland Const.
Utskts egna ledamöter, ”framställde dagens händelser så,
sorn kände, den ej forsin villkor el för laglig ordningDet
är en sanning att samma tidningspress syntes, ej långt efter
dessa mest oroande uppträden, börja förstå att den satt
krafter i rörelse, som den ej sedan mäktade hämma — en
anmärkn., så ofta gjord och återigen omgjord, att dess vigt
ej hade bort undfalla författaren; och hvilken tidningsredacteur
vill icke, äfven i Sverige, anses vara en författares vederlike
? — Om 1111 äfven tidningspressen haft i sin förmåga
att, ulan truppers mellankomst, dämpa oredan; så stod likväl
detta både ordningens och oordningens redskap icke till
den verkställande maktens disposition, ännu mindre hade
denna press visat sig vara Styrelsen tillgifven. Huruvida
den sednare hade skäl att förtro sig till den förras goda vilja,
kunnen J, mine herrar! lätt bedömma deraf, att en af
Den 3 Juli f. ra.
2o5
de stora tidningarna, jag tror den största, förklarat konungamakten
vara ett malum nccessarium. Likväl klandrar
Utsk. förstärkandet af hufvudstadens garnison ! Jag tänker likväl,
att den verkställande makten handlar i den lagsliftandes
anda, då den utkräfver lydnad inför lagen; och fastän jag,
lika med en bland reservanterna, Gr. Spens, ville öfverlemna
minnet af de sorgliga händelser, som framkallat åtgärden,
ensamt åt historien, kan jag dock, sjelf ett vittne, ej undgå
vid detta tillfälle att, för sanningens skull, omtala de intryck,
de reflexioner, hvilka af omständigheterna framkallades
hos mig. Det är vanskligt att, på afstånd från skådeplatsen,
bedomina bvad som kunnat ske af hvad som skett.
Det fordras dessutom både skarpsinne och lugn att taga
sanningen utur invecklade händelser, efter berättelser. Jag
bedöinmer ingen annans sätt att se! Men, mine herrar! för
mig syntes gäsningen vara allmän inom hufvudsladen bland
den lägre classen , ej utan spår i någon enda landsort och
af en högst egen och, om uttrycket tillåtes, epidemisk art.
Thorsdagen den ig Juli 1838 skref jag följande ord till en
af mina vänner: ’’Så långt har det nu kommit: trycksvärtan,
som i Frankrike och flerestädes öfvergått i den röda färgen ,
har nu äfven gjort början dertill i Sverige.” Dagen derpå
var en sorgedag! — Må detta sannfärdiga förhållande ådagalägga,
huru en enskild bedömde ställningen. Att Statsrådets
ledamöter lära hyst ungefärligen samma åsigter vid
den tidpunkten, synes nu af Utsk:s meddelanden. Jag var
således icke ensam i delta förutseende, och kan väl beklaga
men ej neka nödvändigheten alt vidtaga de åtgärder, som
nu anmärkas.
Vid innehållet i öfrigt af Utsk:s mern., har jag redan
bemärkt, hurusom, i min tanke, många anmärkn:r för»
lorat sin kraft igenom reservationerna, äfvensom att discussioneu
inom detta Hus ådagalagt stora misstag och lemont
upplysningar, hvarigenom anmärkn:r dels förfallit dels blifvit
förklarade. Visserligen förekommer en eller annan, som förtjena!’
representantens uppmärksamhet! Men, mine herrar!
samma skarpsinniga uppfattning af Svenska folkets sanna behof
och flärdlösa frihetssinne, som stiftat vår grundlag och
uppenbarar sig för den uppmärksammes öga; denna höga
auda manar oss att endast till stora och för Rikets sanna
•väl vigtiga föremål rikta våra steg på den bana, som 107
§:n Reg.F:n för oss öppnar. Grundlagens anda är ock en
makt! Uti helgden bor dess kraft. Försvagen den ej! På dess
fall stiger oredan upp, och förödelse tecknar dess spår. Måtte
dessa sanningar aldrig förgätas vid våra öfverläggningar!
Aterremiss anser jag hvarken lämplig eller nödig. Hvad
Utsk. funnit anmärkningsvärd!, har det framlagt för oss,
hvarefter vår pröfning vidtager. Jag har icke funnit Rikets
väl kräfva, att entledigande af någon bland Konungens rådgifvare
begäres. I afseende på föredragningen af detta åren
-
2oG
Den 3 Juli f. m.
de tillstyrker jag H. R. o. Ad. att lägga Const.Utsk:s iriemlr
JN:is i3 & 17 till handlingarna samt derefter besluta om H.
R. o. Ad. finner Rikets väl kräfva, att någon eller någre
bland Konungens rådgifvare från embetet skiljas. På delta
mitt förslag utber jag mig Hr Frih. o. Landtnäs proposition.
Någon föreg:de talare bar velat ställa en den 3 Aug.
1838 tillförordnad Hofcanceller till ansvar för indragningen af
tidningar, som samma dag ägde rum, och har sålunda öfversett
Biskop Holmströms reservation N:o 2 pag 7. Ifrågavar. t. f.
Hofcanceller ägde den 3 Aug. 1838 ingen röst i Statsrådet
såsom Hofcanceller. I egenskap af Statssecrelerare för ecclesiastik-äiendena
ägde han val röst vid dessa ärendens föredragning,
men alldeles ej vid kammar-ärendens föredragning,
hvartill indragningen af tidningarna hörde. Äfven örn
han haft röst såsom Hofcanceller, inser likväl icke jag, huru
han kunnat yttra sig öfver sin egen åtgärd. Måhända gärdet
an för en tidningsredacteur, som kan försäkra H. R. o.
Ad. om det höga beskydd, hvarmed tidningspressen omfattade
Styrelsen under oroligheterna 1838. Denne talare har
tillåtit sig uttryck emot ifrågavar. f. d embetsman af sådan
art, att Svenska språket ej erbjudit ord 110g för hans mun.
Det är icke jag, som skall föra talaren tillbaka inom gränsen
af det tillbörliga; men, vare allt hat, all bitterhet bannlyst
ur detta rum! Måtte fäderneslandets heliga sak så fästa
alla våra tankar, att ingen blir öfrig för splitel!
Den stora clientel, säger en annan talare, som Regeringen
har på Riddarhuset, hindrar detta Stånd från att
fatta sjr.lfstundiga beslut. Satsen kommer något oväntadt
från en ledamot, som af H. R. o. Ad. blifvit salt till ordför.
i Gonst.Ulsk.l Ännu mera oväntadt förekommer det
likväl 111ig, alt samme talare, som beskärmar sig deröfver
att Sveriges Konung icke talar landets språk , likväl icke
finner något hinder för en bonde att träda in i Statsrådet !
Det måtte väl icke vara en Fransysk danneman, som ordföranden
i Coust.Utsk. ville sätta dit?
Hr Lagerhjelm tilläde derefter muntligen:
Jag utber mig äfven få upptaga något, som förekommit
under loppet af discussionen. En talare har såsom skäl för
återremiss sagt, att Const.Utsk. borde lemnäs tillfälle att
svara på den stämning, som blifvit uttagen till den domstol,
som består uti alla rättsinniges omdöme. Jag hemställer
till talaren, om ej svaromålet kunde lemnäs antingen i
Aftonbladet, i Minerva eller i Statstidningen.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, anförde
skriftligen:
Den tidpunkt har inträffat, — jag beklagar, att den
gjort det, — då Sveriges Rikes Ständer blifvit försatte i nödvändighet
att tillämpa den i detta Rikes grundlagar fastställda
ansvarighetslag för Konungens rådgifvare, tillvägagå
Den 3 Juli t. m.
207
på det siitt dessa grundlagar bestämma för det fall, då desse
rådgifvare icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, icke med
oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete ut*
öfvat; eller också genom uraktlåtenhet deraf öppet erkänna,
att de, Sveriges Ständer, icke vilja eller icke kunna befordra
Konungens rådgifvare lill det ansvar grundlagarna föreskrifva,
Rikets oell folkets väl, ett orubbad! förtroende mel.
lan Konung och folk kräfva, — öppet erkänna, att någon
constilutionel ansvarighet i Sverige finnes icke annorlunda,
än till formen och på papperet. Val, då Konungens rådgifvare
respectera denna; men ve folket! de.hafva icke gjort
det; hvem skall det klaga, om sjelfva dess ombud visa sig
vara män utan hjerta, utan mod, fulle af considerationer,
handlande med mannamån, undseende, darrande för måklén,
för enskild gunst glömmande fäderneslandet? Olycklig
framtiden! Lagen skall icke mera hafva någon helgd. Uppå
grundlagens ord om ansvarighet, om straff för Konungens
rådgifvare, glömska af sin pligt, sin Konungs, Rikets och
folkets sannskyldiga nytta och väl, skall ingen akta; dessa
oid skola vaia tomma och betydelselösa, de skola likna dessa
nattens skuggor, hvilka icke finnas till för andra, än för
den, som dem fruktar. Olycklig en kommande generation!
Den skall under en Konung utan makt, under grundlagar
utan helgd, vara hemfallen under embetsmanna-despolismens
tyranni; folkets böner, önskningar och rättigheter skola
vara de, som djupast trampas i stoftet, och slutet —? Mine
herrar! Jag vågar icke tvifla på, att detta Hus, som sekler
timrat af fosterländska dygder, skall vara fäderneslandets
ära äfven i ruiner; jag vågar icke tvifla på, att detta
Stånd, hvars lifsprincip är fäderneslandets väl, skall kunna
tillegna sig Crassi ord, "att det äfven döende, med afsku”ren
tunga, skulle med sjelfva andedrägten söka motsätta
”sig enhvar, som ville fäderneslandets ofärd;’' jag skall alltid
vara öfvertygad om, att delta Stånd, pelaren, ulan hvilken
statsbyggnaden redan för sekler tillbaka hade ramlat,
mot hvilken Segraren i Germanien stödde sin thron, på
hvilken han af tacksamhet hängde sin segerkrans och sina
byten, hvilken Carl XI kullstjelpte, — och tiden såg med den
Sverige och dess ära i gruset; — jag är fullkomligt öfvertygad,
säger jag, att detta Stånd, som alltid haft ospardt
sitt blod, sitt allt för fäderneslandet, alltid visat sig hafva
hjerta i bröstet för dess väl, som i sekler upprätthållit och
försvarat dess frihet så väl mot utländskt som inländskt
våld och förtryck, som mest kan handla med beräkning på
framtiden, äfven nu skall handla sig värdigt, värdigt sina
förfäder, lemna en värdig föresyn åt efterkommande, att
det icke skall lemna utan uppmärksamhet hvad Rikets väl
kräfver, hvad folket önskar och har rätt att fordra af sina
ombud.
Nationens uppmärksamhet är. bunden vid dess. represen
-
Dcu 3 Juli f- ui.
tanter i detta ögonblick; den tidpunkt har inträffat, då den
ej längre kan undfägnas med prat; den fordrar handling,
ett exempel för framtiden, som både rättvisar dess klagan
och obelåtenhet med det som varit, och gör den lugn för
det närvarande och betryggar den för det tillkommande.
Mine herrar! vore blolt fråga om närvar, förhållanden,
blott om de mot nu ifrågavar. Konungens rådgifvare
gjorda anmärknrr, ehuru många de äro och manga af dem.
ganska svåra*); så vore det en sak af ringa betydenhet: men
mine herrar! det gäller en hel framtid! Låtom dessa
fria, — och vi veta icke huru långt kommande rådgifvare
skola gå i glömska af sin pligt, uti missbrukandet af sin
Konungs förtroende och förakt för folkets rättigheter; kanske
så långt, att inga Ständer skola finnas mer att straffa
dem derför. Jemte
*) Såsom N:o 3. förordningen, hvilken på visst sätt gaf Judarna
rättigheter framför och större än andra Svenska medborgare: —
25. förnyandet af handclstractatcn med Ryssland , hvars menliga
följder isynnerhet för Rikets södra provinser redan innan
förra tractatcns slut inför throncn voro öfverklagade, och hvars
riksförderfliga verkan, genom en nyligen af Ryska Regeringen
utgifven förordning i afseende på införsel af utländskt sedelmynt,
blir ännu större: — 3o. en förordning, åsyftande att monopolisera
breftransporten , rakt stridande mot 6o §:n Reg.Fin:
3i. förordningen, som gaf skeppare icke blott rätt att förhyra
correetionistcr, utan, i strid mot Svensk mans rätt och allmän
folkrätt, tillät deni att samma personer å utländsk ort förafskeda;
utom alla andra menliga följder detta stadgande kunde medföra,
skulle äfven den blifva oundviklig, att alla Svenska sjömän
hos utländningen skulle anses för uttagne brottslingar; —
Preussiska Regeringen hade redan stadgat ett högt vite för hvarje
man, som af besättningen på Svenskt fartyg, vid dess afresa ur
Preussisk hamn, saknades: — 5g. ett påbud, som tilt den grad
åsyftade att tillintetgöra och förkolna kärlek och förtroende mellan
Konungen och det folk, hvars förtroende lyftat honom på
thronen , att man ej skulle våga till enskilda medborgare försälja
för Kronan obrukbara vapen , utan Staten till förlust förstöra
dem; och hvilket skulle haft till följd, att om, oaktadt
en snart trettioårig fred och stora anslag för vapens anskaffande,
en gång, när fienden stod i landet och folket skulle försvara
sig sjelft, inga vapen i förråderna skulle finnas, skulle man äfven
hafva beröfvat Svenska folket rättighet att sjelft äga hvar
ett rostigt vapen, skarpt nog för den, som strider för frihet
och fädernesland,— en rättighet, som ännu icke någon despot vågat
betaga Svenska folket; — 7. Statsrådets tillstyrkan att lemna
utan afseende Hederv. BondeSl:s anhållan om en lableaus
upprättande öfver de medel , hvilka sedan 1814 blifvit använda
för bevär:s-manskapets beklädnad och utredning; jag tror ingen
med hjerta för fäderneslandets frihet och sjelfständighet, och
ett oegennyttigt förvaltande af Statens medel, helst då de blifvit
bestämda för så vigtiga ändamål, kan annat än anse Statsrådet
äfven härvid i högsta grad hafva åsidosatt Rikets väl och nytta
och med förakt behandlat folkets önskningar, framburna inför
thronen, det må då hafva skett under hvad form som helst; sed
longum est enumerarc edmina, — jag måste sluta med m. fl.!
Den 3 Juli f. m.
209
Jemte det jag för min ringa del betygar Const.Utsk.
min uppriktiga och odelade tacksamhet för det nit, den fosterlandskärlek,
den oförskräck thet och oväld, hvarmed det
fullgjort sitt vigtiga kall, — min gärd är iinga, att dess
ledamöter deruppå skola akta, jag kan icke mera! jag hoppas
de måtte skörda nationens, samtidens och efterverldens!
— anhåller jag på grund af de anmärkntr, som af
Const.Uisk. mot Konungens ansvariga rådgifvare intill den
i:sta Fehr. i8.{o äro gjoida , om Hr Frih. o. Landtnäs propos.
att Ståndet, pii grund af 107 §:n Reg.Fm och 29 §:n Riksd.
Ordn., ville besluta, att hos Konungen skriftligen anmäla sin
önskan, alt flan ville nr Statsrådet och ifrån embetet skilja
ulla dem, root hvilka Const.Utsk., uti sitt nu föredragna
mein., uti sjuttiotvå punkter anmärkt, alt de uti deras rådslag
om allmänna mått och steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, icke med oväld, nit, skicklighet och drift
sitt förtroende-emhete utöfvat. Är större delen redan entledigad
; väl det! jag anser R. St. icke skyldiga taga kännedom
derom; hvad en gång skett, lärer då ej blifva omgjordt;
äran blir dock för dem lika stor; — hvile de på
sina lagrar! Är någon hädangången, slumre han i sin ära!
Men en sådan anhållan gifver dock Konungen upplysning
om, att desse entledigade rådgifvare förlorat nationens förtroende,
— gifver en garanti för, att de icke mer skola af
Konungen såsom rådgifvare begagnas.
Jag har ansett såsom en pligt mot mitt fädernesland
och mig sjelf, alt öppet och oförstäldt framställa hvad jag
anser fäderneslandets, Sveriges framtida väl kräfva; fruktan
har jag aldrig ägt; den som, när det gäller fäderneslandet,
vill handla för gunst och med mannamån, njute sjelf äran
derför; fäderneslandet begär rättvisa, vi skola höra dess
bön, — nationen, så samtid som efterverld, skall tacka oss
derför; motsatsen har blifvit de flestes lott, den kan äfven
blifva vår! — Dock må det vara skönt att med Drusus offra
sig äfven för ett otacksamt fädernesland, och låt,om oss ej
glömma Carthaginensarens ord: ”skönast är att dö för ett
”tacksamt, dernäst för ett otacksamt fädernesland!”
Jag har anhållit om propos. på bifall till Coust.Utskts
nu föredragna mern. N:o i3; d. v. s , jag har anhållit, att
Hr Frih. o. Landtm, till Ståndet ville framställa följande
proposition: ”Anser R o. Ad., på grund af de anmärknjr,
hvilka mot Konungens rådgifvare i Const.Utsk:s nu föredragna
mern. N:o i3 äro gjorda, Rikets väl kräfva, att enl.
107 §:n Reg.Fm och 29 §:n Riksd.Ordn. hos Konungen
skriftligen anmäles den önskan, att Han ville ur Statsrådet
och ifrån embetet skilja alla dem , mot hvilka anmärkt blifvit,
att de i sina rådslag om allmänna mått och steg icke
iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, icke roed oväld, nit,
skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat;’’ och
9 H- «27
Den 3 Juli f. ra.
jag begär för denna propos. votering! — Conlra-proposlo
torde, enär anrnärkn:r emot Ulsk:s meni., hvilka tilläfventyrs
hindra antagandet, under discussionen blifvit gjorda, på
grund af 56 §:n Rcg.Frn blifva återremiss af memcrialet.
Skulle,— jag vågar icke förmoda det, — Ståndets beslut blifva
att utan vidare åtgärd lägga memorialet till handlingarna,
så, utom detattdet är grundlagsvidrigt, skall jag, hvad
mig sjelf beträffar, anse för ett brott mot fäderneslandet,
för en vanära, om jag icke reserverade mig deremot. —-  Nationen domme skonsammare om hvar och en annan!
Af de anmärkntr, som vid Coust.Utsk:s mern. i afseende
på formen blifvit gjorda, vill jag blott fästa mig vid den,
att det skulle hafva ålegat Const.Utsk. skrifva Styrelsens
historia; jag anser för min del det förfarande, som IJtsk. i
afseende på formen iakttagit, såsom ett exempel af grannlagenhet
och oväld, då det blott framlagt sjelfva facta och
icke med några omdömen deröfver velat gå Ständernes
domsrätt i förväg. Hvad skrifvandet af Styrelsens historia
angar, så är den dagens; vi känna den alla, tidningarna hafva
skrifvit den in concluso, och det står öppet för hvar och
en annan, som kan och vili, att göra det fullständigare;
men att Const.Ulsk. skulle constituera sig till ett historiskt
collegium, är hvad jag icke trott någon skulle önskat, långt
mindre skulle anse för behöfligt; dessa sjuttiotvå anmärkn.-  punkter, hvilka memorialet innehåller, dessa sjuttio uttolkare
af det nit, den oväld, skicklighet och drift, hvarmed Konungens
rådgifvare sitt vigtiga kall utöfvat, huru de iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta och väl, — torde vara nog
för hvar och en, för alt bedöm ma hvad fäderneslandets val
krafvel’, om vi vilja skönja deruppå.
Hr Munck af Rosenschöld tilläde muntligen:
Då sista plenum afhröts innan jag hade fått tillfälle att
yttra mig, helst jag icke blef uppropad uti den ordning jag
mig anmält, torde jag få fästa mig vid några då fällda yttranden,
och muntligen få tillägga följande:
Det sätt, hvarpå Hr von Hartmansdorff sökte urskulda
sig från de af Const Utsk. mot honom gjorda anmärkntr kan
jag icke underlåta att karakterisera med några få ord. Det
refererar sig nemi. fullkomligt till ett yttrande, som en hans
namnfrände haft, hvilken, då han såsom fänrik af sin chef
för sina dåliga affärers skull erhöll förebråelser med orden;
”Bevars! fänriken är ju skyldig Gud och alla menniskor!”
svarade: "Åhl Det är ej så farligt. Hvad jag är skyldig
”Gud, hoppas jag få anstånd med till domedag. Hvad men”niskorna
vidkommer, så är jag väl skyldig många, men äti”nu
många flera är jag ingenting skyldig.” Vidare: då jag
hort, att en ledamot af ett annat Stånd, vid föredragandet
af detta Const.Utsk:s mern., jemte andra mindre sansade invectioner
mot Utsk., äfven yttrat den förmodan, att Utsk:s
Den 3 J u 1 i f. tn.
21 I
ledamöter måtte hafva varit tryckte af "tidens förskämda
luftmassa;’’ så anser jng H. Const.Utsk:s ledamöter och hvar
och en annan icke böra fästa annat afseende vid detta yttrande,
än att hysa den reciproka förmodan, "att tidens förskämda
vattenmassa mätte hafva öfversvämmat Hr Biskopen.”
Gr. Frölich, David: Jag börjar med att hembära K.
o. Ad. min uppriktiga tacksamhet för det motstånd jag uti
lörl. plenum erfor i min ifver att få detta ärende afgjordt
samma dag; icke derföre, att jag ej nu likasom då anser att
det varit Ståndet värdigt att uppoffra en natts hvila för att
fullborda det påbörjade ärendets handläggning; icke derföre,
att jag anser det vara i allmänhet rätt, att, då man fordrar
kraft och sinnesstyrka hos andra, man äfven sjelf ådagalägger
dessa egenskaper i hvad man förmår; men derföre att
denna tiden i sin framfart är diger på händelser, och derföre
att jag under dessa begge dagarna varit i tillfälle att
ytterligare rotfästa bos mig den Öfvertygelse, hvarifrån jag
utgått i det skriftliga anförande, som jag kommer att för R.
o. Ad. uppläsa, och som redan 8 dagar varit på papperet. —
Innan jag med dess uppläsning kommer att besvära Ståndet,
måste jag söka att något yttra mig i aniedn. af den discussion,
sorn förevarit, sedan frågan till öfverläggning företogs.
Jag beklagar dock, att en ledamot, till hvilken jag ämnade
rikta ett svar, afiägsnat sig. Det är H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm.
Min afsigt kan icke vara att saga någonting skymfande,
hvarken mot någon frånvar., ännu mindre mot en
så aktningsvärd person, som han. Jag ber att i bans frånvaro
få tillkännagifva, att jag redan vid 19 års ålder med
hänryckning såg honom i den landsbygd, der jag är född,
i spetsen för sina krigskamrater sprida en enthusiasm, som
gjorde sin verkan äfven på den öfriga ungdomen. Hans
sallsynta kraft, i förening med hans lifliga temperament
samt glada och lätta umgängessätt, stämde till samina känslor
hos ungdom och kamrater, utan alt minska den beundran,
man så rättvist egnade hans stora kunskaper och vidsträckta
erfarenhet. Jag har sedermera vid flera tillfällen
känt hos mig samma känsla upplifvad, då jag varit i tillfälle
se och höra honom yttra sig. Likväl måste jng beklaga det
sätt, hvarpå han under våra discussioner blandar lek med
allvarsamma saker; hvilket möjligtvis föranleder mången att
anse detta ärende i sig sjelft såsom endast föremål för gyckel.
Jag har hört honom här många gånger förklara, att han
modifierar sina åsigter om sitt fädernesland efter hvad han
utomlands sett och erfarit. Jag har i många fall funnit, att
han begagnat tillfället för att till sitt fädernesland hembära
skörden af den upplysning, som han ansett vårt fädernesland
sakna. Det är således med verklig ledsnad jag nu funnit,
att han, i fråga om vår lagstiftning och vår administration,
uppstått till försvar för rådgifvande åtgärder, på ett sätt,
sorn jag omöjligen kan låta blifva obesvaradt, H. Ex. har
312
D c ii 3 Juli f. m.
nemi. förklarat, alt hail erkänner den grundsats, alt hvarken
Konung eller Ständer äga bestämma öfver statsmedel
längre än från riksdag till riksdag. Han har erkänt det icke
allenast vara juridiskt rätt efter våra lagar, utan äfven en
lifsprincip i alla constitulionella länder. Efter detta förklarande
har jag ined förvåning hört honom yttra, alt det gifves
en högre åsigt, än denna lag, nemi. sunda förnuftet,
sådant han uppfattar detta, som man borde hoppas i en
hvars ägo till någon del befintliga väsende, eller som åtminstone
en hvar anser sig berättigad att använda. Skulle nu,
under utvecklingen af hvad sundt förnuft skulle innebära,
det visa sig vara sådant, att när ett företags vigt syntes
fordra det, såsom t. ex. i fråga om ombyggnad af Trollhättecanal,
man ägde lof, oaktadt R. St. vid en föregtde riksdag
vägrade bifall till det anslag, som Styrelsen eller enskild
motionär dertill begärt, angrde detta sunda förnuft vara
mäktigare än R. St:s nej till företagande af arbetet med sådana
uppoffringar för Slaten, som man dertill ansett erforderliga,
men Ständernc afslagit; så ville jag fråga, hvartill
lagar och i enlighet dermed gifna föreskrifter alls skulle
tjena. Mot en sådan ide'e är det, som jag måste högligen
protestera. Den må vara hemtad från hvad land som helst.
Inom Sveriges landamären skulle jag icke tro, del sådana
grundsatser låta fortplanta sig.
Då jag nu ser H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm vara uppkommen,
anser jag mig böra gifva Hr Grefven tillkänna, alt
detta svar är riktadt mot ett yttrande af H. Ex. i förra
plenum; att jag gjort Hr Grefven den rättvisan, att jag helt
och hållet bedömmer bans afsigter så, som de måste uppfattas
af en hvar, som känner Hr Grefven, nemi. alltid åsyftande
fosterlandets väl; men att jag nödgas protestera
mot det sätt, hvarpå Hr Grefven förklarar, alt det s. k.
sunda förnuftet skulle äga högre kraft än den princip, som,
enligt bans medgifvande, ligger till grund för allt constitutionelt
samhällsskick, nemi. att hvarken Konung eller Ständer
äga att längre än från den ena riksdagen till den andra
disponera öfver statsmedlen. För att kunna bedöinma
i hvad mån Konungens rådgifvare och isynnerhet föredraganden
visat oväld, nit, skicklighet och drift uti Trollhätteaffären,
nödgas jag ingå uti en mera detaljerad undersökning,
hvarvid jag lagger föredragandens egna ord i föreg:de
plenum uti hans försvar mot Coust.Utsk:s anmärkn. till grund
för min argumentation. — På förhand får jag tillkännagifva,
att om detta hans yttrande hade funnits i Statsrådets
prot., och jag varit ledamot af Const.Utsk.; så skulle jag
lagt detta yttrande honom till last, emedan denna argumentation
Ur sådan, att den nogsamt kommer att motivera hvad
jag uti mill för 8 dagar sedan skriftligen författade yttrande
kommer att om honom anföra. Hr Presidenten Skogman
har nemi. uti sitt skriftliga yttrande tillkännagifva , att det
Den 3 Juli f. in
-
var R. St:s skrifvelse af år 1835, hvarigenom R. St., utom den
K. M. i allmänhet medgifna dispositionsrätt af öfverskotten
å afgiflerna till handels- och sjöfarts-fonden , öfverlemnat
åt K. M. att å dessa öfverskott anvisa medel för befrämjandet
af etc. Förut har den värde ledamoten upplyst,
att det var i83o först, som K. M. öfverlemnade lill granskning
af R. St:s revisorer allt hvad som rörer handels- och
sjöfarts-fonden, hvilken förut, under namn af convoj-cassan,
alltsedan 1809 utan anmärkning af Const.Utsk. fått af
Konungen disponeras, så väl i afseende på sättet för afgifternas
utgörande, som hvad angår anslag lör utgifterna derå.
Om herrarne behagade lemna uppmärksamhet dertill, skulle
herrarne finna, huru man här i landet förfarit, för alt förvandla
statsmedel, sorn alltid borde vara underkastade R.
St:s granskning, till sådana cassör, hvaröfver K. M. äger att
ensam disponera. På den grund att 1809 en sådan praxis
blifvit införd, på den grund, att då räkenskaperna 1828
blifvit öfverlemnade, StatsUtsk. likväl tillstyrkt och R. St.
medgifvit, att K. M. ägde att disponera öfverskotten på den
först benämnda convoj-cassan, numera kallad handels- och
sjöfarts-fonden, har Hr Presidenten Skogman af i835 års
skrifvelse dragit den conclusion, att K. M. kunde sedermera
på q5 års tid anslå afgifter på denna fond, hvarför det likväl
medgifves att tillgångar kunde saknas. För att likväl
komma till ett sådant slut, hade en comité' blifvit nedsatt
under samma föredragandes auguration, hvilken sammanträdde
i835, för att tillse huru verket skulle kunna utföras.
Besynnerligt nog fann man samma föredragande vara ordför.
i denna comité'; och nu har denne föredragande stödt
sitt försvar på denna comite's utlåtande. Det är på det sättet
en föredragande ansett sig kunna gå tillväga, för att bereda
sig motiver och skenbart lagliga stöd, då han i vigtiga
ärenden vill föranleda Regeringens beslut till företag, alldeles
stridande mot hvad R. St. föreskrifvit!
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm har väl sagt, att det skall
finnas en ansvarighet inom bolagsreglorna och inom hela
företagets uppställning för allmänheten; men sedan jag förskaffat
mig alla de handlingar, som bolaget sjelft låtit till
trycket befordra, och som skola omfatta allt hvad lill ämnet
hörer, och kallas: upplysningar örn Trollhätte canal
bolag,
liemtade ur officiella handlingar/" så letar jag förgäfves
efter någonting likt garantier, som för ett sådant företag
borde allmänheten beredas. Det är nemi. vanligt, då
el t bolag stiftas, som kommer att hafva med allmänheten
att göra, att det finnes i bolagsreglorna bestämdt, huru detta
bolag, som uppträder såsom medlem i samhället, icke allenast
har rätt att tala eller kära, utan äfven borde vara
förpligtadt att lill ansvar stånda eller svara. Härom finnes
icke ett ord i bolagsreglorna. Uti ?.:dra artikeln står väl
taiadt 0111 bolags-directioneus rättighet all gora och låta
DenSJuiif ra.
men ingenting om dess skyldighet att svara. Om det således
i en framtid befinnes, att bolaget uraktlåter sina skyldigheter
mot det allmänna, med hvars medel bolaget byggt
canalen; så står detta bolag nästan undantaget från den
ansvarighet, som hvarje Corporation bör hafva till det allmänna.
Det står väl sagdt på ett ställe, att ordform är ansvarig
för arbetets utförande, för uppfyllandet af bolagets
åtagna förbindelser i afseende på ai betets verkställande och
underhåll; äfvensom det på ett annat ställe heter, att Storamirals-embetets
3:dje afdelning äger vaka deröfver. Men
jag hemställer till eder, mine herrar! hvad garantier den,
som i framtiden kunde finna sig förorättad af detta bolag,
skulle kunna finna hos en ord för. eiler hos Stor-amiralsembetets
3:dje afdelning? Jag har åtminstone sjelf en beklaglig
erfarenhet utaf, huru ringa garantier man äger, då
man vill söka rättelse uti hvad 3:dje afdelntn af Stor-amiralsembetet
låter passera eller sjelf vidtager uti sina ernbets
manna-åligganden.
— Jag har väl hört H. Ex. Hr Gr. Lö
wenhjelm
förklara, att han är provisorisk ordförtde. Jag
skulle kanske vara på sätt och vis för min del belåten, om
lian vore ständig ordför.; men då jag nu hört med smärta,
att äfven han är en ibland de ''tills vidare,’’ eller provisoriske;
så upphör ju naturligtvis hans befattning, då han öfvergår
till sin utrikes post. 1 denna stund vet jag icke, och
knappt nog allmänheten, hvem som är den verklige ordform.
Offentligen har det åtminstone icke varit gjordt bekant, lika
litet som bolagets personliga incarnation. Således uppstår
det märkliga förhållandet, mine herrar! alt en million af
statsmedlen användas för ett bolag, som deraf sköldar vinsten,
utan något motsvar. ansvar för användandet. Hr Hjerta
har före mig upplyst en stor del af förhållandena i denna
sak, så att jag anser mig härmed kunna sluta milt svar på
den nämnde föredragandens temnade försvar för sig och de
rådgifvare som öfvervarit beslutet.
Uti ett annat ärende har samme föredragande jemväl
varit delaktig. Det rörer dispositionen af afkastningen af de
s. k. Filenska medlen. Hans försvar för denna åtgärd har
jag antecknat. Det lyder så här: ”Det obestämda i stiftnin—
”gens uttryck gifver full frihet i afseende på sättet , huru
”ränte-afkastningen må användas till underhåll för civila
”embetsmän.’'’ Jag anser mig icke behöfva några eommentarier
öfver detta uttryck. När man på ett sådant raisonnement
kunnat tillstyrka användandet af afkastningen på sätt
som skett, finner man att tolkningsförmågan går så långt
den kan sträckas. Men R. o Ad torde haft nog af detaljer.
Jag skyndar att gå närmare på saken, Qch anhåller alt
få uppläsa följande.
Gr. Frölich uppläste derefter följande:
Grundlagen har tillåtit R. St. hålla öfverläggningar i
anleda af de upplysningar Const Utsk. vid hvarje riksdag
Den 3 Juli f. m.
2l5
meddelade om anmärkningsvärda förhållanden, som delta
Utsk. upphemtat ur Statsråds-prottna, och jag har redan haft
tillfälle uttala, till hvilket mål i afseende på beslutet dessa
öfverläggningar i min tanke slutligen mäste tendera; men jag
har tillika, sorn jag tror, ovedersägligen bevisat, alt dessa öfverläggningar
tillåta en grundlagsenlig räfst med det framfarna.
Hela proceduren är, såsom förut blifvit anmärkt,
något egen ; typen derför sökes förgäfves uti något annat
constitulionelt samhälles lagar. Den hvilan på rent fosterländsk,
historisk grund, och är påtagligen en återgång till de
fordna allshärjar-tingens mane'r, ifrån den under förra seklet
otjenlig befunna inrättningen af SeeretaUtsk.; med den skilnad
likväl, att det icke äro Konungarne, som med folket i
massor bevista mötena, utan i stället, under modification efter
en annan, äfvenledes historisk, fastän i annan afsigt gagnad
ide'e, — jag menar räfsttingen, — är det nu folkets representanter,
sorn med Konungens rådgifvare hålla räfst-tinget.
Lagstiftarne hafva troligen insett, år 1809, vid öfvervägande
af detta folks egna skaplynne, alltsedan Thorgnys tid, —
nemi. saktmodigt, ja man skulle kunna säga långmodigt, —
så länge det har öfvertygelsen att vara väl och ärligt styrdt,
eller så länge det har aktade förmän i spetsen, som inför
thronen göra dess talan och rätt gällande, men som, stördt
i denna sin enfalldigt uppriktiga tro och tillit, med väldig
oro ofta brukat gifva uttryck ät sin rättskänsla, och som icke
gerna förr later stäfja sig, än de trott allting åter vara stäldt
till rätta, och det skadliga inflytandet undanröjdt, —• insett,
säger jag, att detta folk icke vore belåtet med SecretaUtskrs
hemligt utförda ransakningar och domslut, dem ståndspartierna
nästan blindvis bekräftade; derföre hafva de, då Reg.-  F:n omgjordes, utom rättigheten att anmäla till Riksrätt, velat
inskränka och förändra det fordna Utskrs verksamhet till
upplysningar, men förbehållit representanterna, före beslutens
fattande, öppna öfverläggningar. Hvad nytta skulle
likväl dessa öfverläggningar afse, om ej meningen dermed
vore en moralisk eller opinions-räfst med vårdarne af administrationen?
Här är således den rätta grundlagsenliga tid och
ort, hvarest folket väntar, att, i stället för tissel och tassel
från personer som icke gifva sig tillkänna, från sina egna representanter
få höra deras pligtmessiga omdömen uttalas;
bär måste således representanten veta att tala så, att intet
tvifvel uppstår om hans sannfärdighet, om hans uppriktighet
och om hans för fosterlandets väl allvarligt stämda sinne.
Anstalten må icke behandlas såsom ett politiskt gyckel, om
detta allvarliga folk skall låta sitt en gång väckta missnöje
åter falla. För att lugna det, fordras icke blodsdom, icke
hämndyttring, ingenting som har det minsta sken af hat eller
orättvisa; men det vill veta på hvad sätt de väcktare, som
suttit vid thronen, uppfyllt sitt kall, och i hvad mån det hädanefter
kan sälta tro och lit till dem , hvilka , i den hän
-
Den 3 Juli f. m.
delse de undgått räfstens påföljder, ämna sitta qvar i Rådet
eller intaga andra platser, derifrån de inverka på liela samhällets
väl.
Så har jag uppfattat grundlagens anda och mening. Regeringens
ställning till Svenska folket i närvar, tidpunkt är
allmänt känd, och nu gäller det för en hvar af dem , som
här finnas församlade , att efter samvete fullgöra sin pligt
emot fosterlandet. Jag måste beklaga, att vid detta tillfälle
icke se ens så många af R. o Ad:s ledamöter tillstädes, sorn
i början af riksdagen, och isynnerhet så få af dem jag trodde
dela öfvertygelse med mig om vigten af detta grannlaga ämnes
värdiga behandling; men lika godt, en hvar åligger att
städa för sin port, och då jag gör det för min, ser jag mig
icke vidare om, huru många som äro af samma tro.
En vigtig omständighet framstår i första rummet att betrakta.
Ur Statsrådet hafva redan, utom de med döden afgångna,
hvars handlingar och rykten tillhöra historien, en
stor del af de Konungens rådgifvare, hvilkas åtgärder af Const.-  Ulsk. blifvit granskade, redan sjelfvilligt afträd!. Några hafva
till andra platser blifvit förflyttade; en annan del torde snart
äfvenledes inträda i underordnad tjensteutöfning , och blott
få, icke långt före riksdagens början i Statsrådet uppstigne,
befinnas ännu derstädes qvar. Utur en synpunkt, nemi. i
afseende å den under öfverläggningen eventuelt uppkommande
tillämpning af 107 §:n RegF:n, är det väl tydligt, alt
sådan icke kan komma i fråga för de frivilligt afträdde. Och
jag kan för min del alldeles icke inrymma något tadel, och
än mindre något begär att utsträcka den påföljd grundlagen
antydt, ifall de ännu funnits bibehållne vid sina platser, emot
dessa herrar, med mindre jag skulle antaga, att de endast
för tiden, medan stormen rasade, trädt afsides, för att ånyo,
när den är förbi, ställas på samma punkt. Härtill saknar
jag dock någon säker grund, enär H. M. Konungens benägenhet
för den vid riksdagens början af Ständerna allmänt
hyllade prospecten att få en ny organisation af Statsrådet
möjligen för rådgifvarne varit i god tid synbar, och de således
kunnat beräkna en förändring att inträffa, dervid de
icke funno sig sjelfva lika qvalificerade till departementschefer,
som till rådgifvare efter den gamla författningen. Och
om någon häremot vill invända, attén Slatsråds-ledamot sjelf
till råds-prot. afgifvit samt till Ständerna låtit medfölja sitt
yttrande, utmärkande för honom enskildt ett motiv, hemtadt
från utskts-sammansättningen, hvilket ingredierat i hans beslut
att begära afsked; så kan jag icke inse något ondt deri,
att Statsrådets ledamöter gifva akt på hvad tiden lider och
frivilligt bestämma öfver sig sjelfva. Ingenting är dermed
förloradt, och ingenting återstår således för Representationen
samfäldt att härvid åtgöra; men den enskilde må icke underlåta,
så vidt han har det ringaste hopp att lyckas, att genom
Den 3 Juli f m.
sin opinionsyttring söka hindra från makfutöfning af annan
embetsmanna-art dem, hvilka han af deras antecedentia på
rådsplatserna funnit ådagalägga sådana egenskaper eller tänkesätt,
som äro oförenliga med Rikets sannskyldiga nytta,
ehvar de än mätte få tillfälle att verka.
Det sannerligen invecklade i allt detta har emedlertid,
efter allvarligt bemödande att utfinna det rätta, visat mig
nödvändigheten af att strängt classificera olika förhållanden
och olika företeelser till bestämda cathegorier hvar för sig,
med sina egna skäl, hvarpå omdöme och yttringar böra fotas.
Dessa cathegorier, samtligen ytterst bestämda ur det
nllmängillliga motivet af Rikets sannskyldiga väl, synas mig
böra indelas med afseende:
1:0 ä handlingar och ådagalagda tänkesätt hos sådana
rådgifvare, hvilka, från Statsrådet afgångne , redan emottagit
eller anses komma i fråga att emottaga andra embeten, men
hvilkas inflytande på allmänna ärendena måste under alla
hänseenden anses vådligt;
2:0 å sannolikheten att de afträdde rådgifvarne i annan
embels-utöfning kunna vara Riket gagnelige, fastän de, i
■egenskap af rådgifvare, icke kunnat undgå grundade anmärkningar;
3:o
å sannolikheten att Rikets väl ieko under någon
egenskap mera kommer att bero på deras tänkesätt och åtgärder
såsom embetsmän, i hvilket fall alltså allt ändamål
med opinionsyttring måste anses bortfallet;
4:o å dem, hvilka såsom tillförordnade föredragande numera
äfven äro ur tjenstebefattning inom Conseljen, och om
hvilka yttrande för närvar, icke påkallas; samt
5:o beträffande uti Statsrådet, sedan gamla organisationen
qvarvarande rådgifvare , om hvilka , ehuru till sina åtgärder
enskildt bedömde från enahanda synpunkter med de
afträdda, yttranden, åtminstone collectiva, antingen böra förbigås,
i den händelse inga anmärkntr förekommit, som inverka
på Rikets val, eller, efter närmare upphemtade motiver
från en förutgrde, vidsträcktare betraktelse öfver systemet
i det hela och personernes förmåga att derå inverka,
under den nuvar. Statsråds-organismen , böra föranleda till
R. St:s åtgärd.
Jag tänker nu fortgå i den utstakade ordningen, och
till en början yttra mig om dem bland de afträdda, dem
jag måste öedömma under den ofvannämnda första classen;
och jag kan icke hjelpa, om jag under utvecklingen kommer
att inträda på gebietet af afsigter, enär det är naturligt alt
■dylika, mer eller mindre rena, uti upprepande tillstyrkanden
af en och samma dubiösa halt, omisskänneligen mäste sjelfva
framstå och stämpla karakleren. Dessa sednare slags iakttagelser
äro egentligen de smältande, ja lill den grad, att jag
önskade kunna göra för mig begripligt, huru ett ”s ti Hat i9
H. 28
Den 3 Juli f. m.
gande ogillande,” deraf vore möjligt eller tillfyllcstgöran*-  de, på sätt en fräjdad mani ett annat RiksSt. yttrat sig vilja
iakttaga. Olyckan vill nu, alt jag haft Jange tillfälle egna
uppmärksamhet åt en tendens och en förmåga att så väl inom
grundlagens mest bestämda förhud, som R. St:s beslut och
föreskrifter, i afseende på statsmedels disposition, ja tili oell
med rör:de enskilde personers förordnande om sin egendom
och villkoren för dess öfverlemnande, alltid stå till tjenst, i
början med tydningar af ordalag, så långt de någonsin kunnat
sträckas, derefter, i den mån tilllagsenheten blifvit utan
påföljd något längre, och som slutligen, med den härdade och
säkra godtycklighetens öfvermod, liksom i ett ständigt elimas
vid hvarje ny föredragning öfverträffat sig sjelf. Således, i
den mån man jern för data af föredragandens äldre tillstyrkande
med de af en sednare, finner man honom hafva alltmer
utvecklat sig till en man, som vetat råd för alla behof,
hvilken icke mer hejdades af några former, af några förut
fattade beslut, af positiva eller negativa föreskrifter; men hvars
rika uppfinningsförmåga, äfven i konsten att anlägga planer
till hemliga operationer, och att utsträcka sin verksamhet
till nästan alla vitala frågor, der penninge-intressen förekommit,
icke allenast varit ett farligt redskap, utan synbarligen
varit en spiritus rector, af hvars affärsvana, skicklighet
och routine den ene af Konungens öfriga rådgifvare efter
den andra synes hafva blifvit inledd till delaktighet i eltsysteme,
som troligen få af dem eljest på egen hand skulle
hafva uttänkt eiler befordrat.
För att bevisa denna min opinionsyttring, hvilken endast
derföre synes sträng, att den är concentrerad, likväl icke så
mycket som den kunnat och bort vara, om jag i samma period
kunnat inrymma åtskilliga andra utmärkande egenskaper,
hvilka äfven synnerligen måste falla samma föredragande
till last, såsom ogenhet mot Representationen och dess å
folkets vägnar framburna önskningar , obestämdhet i åsigter
ledande till orättvisa och undantags-systeme vid behandling
af frågor rör:de handel och näring, m. e. o., en sådan oefterrättlighet,
som påtagligen innefattat en uppmaning åt de
mera förmögna inom handelsclassen alt försöka sin lycka med
ansökningar om licencer, — behöfver jag endast åberopa
Const.Utskts remisser till Riksrätt, nemi. N:is i, 8, 11, 14,
16, 18, i g, 20, ai, 2g, 3o och 3i, samt vidare Utskts anmärkntr
underJN:is3, io, i i, i5, 18, 2t, 25, 26, 27, 28, 3o,
31, 32, 33, 37, 3g, 43, 4^, 47) 5i, 52, 56, 63, 67 och 6g.—
En hvar kan i sitt exemplar af Const.Utskts mern. efterse
hvilka åtgärder under dessa numror äro upptagna. Jag inskränker
mig blott att nämna, alt deribland finnas frågorna
om Jude-reglementet, om nya Trollhälte-canalbolaget, om
tolagen, om K. myntet, om bank-associationer, om cabinettscassans
sammanparande med Barthelemy-fonden , och om
disposition af Filenska medlens afkastning. Öfvcrtygad som
Den 3 Juli f. m.
319
jag är, att den Regering, som framgent bibehåller i Rikets
tjenst en person, hvars offentliga handlingar aro så talande
emot honom, icke inser och följaktligen behöfver upplysning
om de slutsatser en hvar medborgare deraf mäste anse sig
berättigad att draga, har jag sålunda måst yttra mig om
den nu var. Presidenten i K. Commerce-colkm.
Fullgörandet af denna obehagliga pligt att uttala opinion
emot afsigter, inskränker sig lyckligtvis till blott ännu
en person, nemi. den äfven nu afträdde Statssecretzn för
krigsärender; men karakteren af hans tillstyrkande vill synas
vara af en hel annan art, nemi. af ett, i förening med trotsande
af R. St:s rätt i statsregleris-frågor, tydligt framstående
bemödande att utvidga det s. k. K. prserögativet, och
således undergräfva det constitutionella systemet. Sjelfva ordet
prerogativ, som icke finnes i vår Regeringsform, innebär,
i den mening det blifvit nyttjadt och allmänneligen nyttjas,
ett begrepp ledande till obehörig utsträckning af den
konungsliga makt och myndighet Svensk Konung efter lag
tillkommer. Bevisen för mitt yttrande ligga i JV:is 2, 3, 4,
5, 6, 7, 12, i5, 25 och 26 af de till Riksrätt anmälda åtgärder,
samt uti N:is 5, 14, 18, 19, 20, 22, 23, 24, 28, 34,
35, 38, 4°, 415 42, 49, 60, 61, 62, 70 och 72.
Dernäst må jag yttra om den närvar. General-tulldirecleuren,
att jag önskade han kunde på ett tillfredsställande
sätt för allmänheten ådagalägga, alt han i den dubbla
egenskapen af ord för. i Götha-canalbolag och af Statsråd
icke lernnat någon tvetydighet efter sig i afseende på den
förra och på den hemlighetsfulla operationen med stiftelsen
af det nya Trollhätte-canalbolaget. Jag skyr villigt att gå
längre på dunkla företeelser; men uppenbart är, att det ålegat
honom i främsta rummet jemte föredraganden , vid de
tillfällen när besluten af den 25, Aug. 1807 och d. 2 Febr.
18 58 fattades, inför Konungen och sina medbroder utreda,
utom andra omständigheter, åtminstone det förhållande med
det allmännas naturliga och på aftal med förra Trollhälteslussverks-bolag
grundade rätt och förväntan, att nemi. i
framliden få canalafgifterna nedsatta, hvilket numera icke
utan det nya bolagets medgifvande får äga rum , och att
han för alla händelser bort såsom Götha-canalbolagets ordför.
stå fri och främmande från ens medvetenhet af några, inom
det nya bolaget hemligt träffade aftal eller contraeter, när
de icke voro af natur att kunna inflyta i bolagsreglorna och
läggas öppna för allmänhetens ögon. Äfven jag har någon
erfarenhet om Stiftelsen af slussverks-bolag; men hemliga aftal,
när Statens medel äro i fråga att vinnas , när bolagetspersonal
måste svara inför allmänna domstolar till sina förbindelser,
äro för mig och mitt begrepp om juridisk påföljd
lika ofattliga, som moraliskt motbjudande. Delta borde alla
stiftare besinna. Den ifrågavar. f. d. Canal-directcuren och
Statsrådet har nu beklädt ett af Rikets vigtigare embeten ,
320
Den 3 Juli f. al
-
der stora summor rullera och stora intressen komma i fråga.
Om jag af mannens takt och förmåga alt aktgifva på för—
ändrade ställningar och förhållanden vågar draga icke absolut
vådliga slutsatser för hans blifvande embetsåtgärder; så
tror jag mig dock bestämdt kunna och böra yttra , att de
upplysningar Const.Utskrs mern. lemnat om hans flera an-,
märkningsvärda tillstyrkanden såsom rådgifvare, under den
relativt korta tiden han fungerat, icke äro af någon särdeles
tillfredsställande art.
Om f. d. Konungens rådgifvare i commandomål samt
Statsråden, Frihtne Åkerhjelm och von Schulzenheim , Gr.
Hård, äfvensom Stalssecrettne Dankwardt och von Hartmansdorff,
får jag förklara, att jag anser det ganska sannolikt,
att, med afseende på hvad jag redan yttrat om exemplet
och inledntn i ett systcme, — hvarom jag kommer att ti 1-^
lägga några ytterligare reflexioner här nedanföre, — desse
herrar under andia yttre förhållanden troligen skolat , på
grund af de inre jag varit i tillfälle bedomina, lemnat helt
andra yedermälen till prottna af sin närvaro i Rådet, än sorn
nu varit synliga. Jag tror mig derföre på goda skäl kunna
hänföra dem allesammans under den andra cathegorien
och får särskildt bekänna, att om jag i afseende på den för
längre lid sedan afträdde Statssecreteraren för kammarärendena
Hr Dankwardt måste beklaga, om hans helsa eller
andra förhållanden hindra fäderneslandet från att få vidare
draga fördel af hans rättrådighet och ovanliga arbetsamhet,
en känsla den jag förmodar att hela landet och äfven Const.-  Utsk:s ledamöter dela , fastän de af sin stränga pligt varit
förhindrade att dölja befogade anmärkntr; så tvekar jag icke
heller, i anseende till Hr Statssecretm von Hartmansdorff
lemna den opinion, att hans oförvitliga enskilda karakter ,
hans utomordentliga arbetsförmåga och vidsträckta insigter
endast kunna jern förås med hans nästan fanatiska ifver emot
tryckpressen och hans för mig obegripliga ihärdighet att
fortfara i en syftning, stridande mot hela landets och större
delen af hans fordna vänners sympathier, dem hans ljusa
förstånd längesedan bort kunna urskilja, och hvilken syftning
såsom samhällsvidrig, falsk och dertill gammalmodig , han
numera borde lägga bort.
Tronne äldre ledamöter af Statsrådet, hvilkas namn
igenfinnas i Const.Utsk:s mern. bland de lefvande , behöfver
jag icke här upprepa; nog af, de hafva afträdt, och befinna
sig i den tredje cathegorien. Och om också den enes
inflytande i en viss inskränktare del af det allmännas angelägenheter
står qvar, så synes dock detta af sig sjelft dagligen
aftaga och icke mer vara eller blifva föremål för det
allmännas eller representantens farhågor.
Om systemet, jag menar regerings-systemet på det hela
unfler den nästförflutna tiden, skulle jag yttra några ord,
fastän jag derom kan föga annat säga, än hvad jag på detta
Den 3 Juli f. ra.
221
rum tillförene, ja längesedan, i spridda drag bjudit till att
teckna. Systemet är det gamla af mig och flera med mig
länge beklagade; det har endast blifvit ännu aldre och förty,
efter naturens ordning, visat sig tilltagande i alla sina
brister, men aftagande i alla sina företräden. Dess karakter,
som, ifall den med få ord skulle kunna skildras, svårligen
kunde inrymmas i andra termer, äro begär efter fåfänglig
prakt och paradsjuka, så i afseende på Statens functionärer
och tjenstemän af alla classer, som på allmänna företag,
utan tillräckligt fästadt afseende på nyttan ; ett deraf
härrörande slöseri med Statens medel, när de blifvit undfångna,
och begäret efter flera medels uttagande af folket,
när de undfångna aldrig velat räcka till; sträfvandel att centralisera
förvaltningen och att med detsamma från constitutionella
former lösgöra Konungens makt; begagnandet för sådant
ändamål rätt ofta af otillåtna utvägar, såsom att tillstyrka
directa befallningar till embetsverken att handla i
strid med deras embetspligt och med grundlag, godtyckligt
qväsa yttrande-rätten, att af Statens medel bilda sigoafluingiga
och redovisningsfria cassör, dels undandraga för grundlagsenlig
publicitet, dels fördölja för R. St. hvad som utan
deras vetskap och medgifvande aldrig bort kunna ske, såsom
att utöfver mellantiden för riksdagarna utsträcka disposition
af Statens medel och för en framtid skuldsätta densamma;
litande i sådana fall antingen på folkets fromhet
eller på dess begrepp om nödvändigheten att upprätthålla
Statens anseende, äfven der förbindelserna, såsom rakt utöfver
lagbehörighet tillkomna, borde anses såsom nullileter.
Och slutligen, när, under synbar liknöjdhet om folkets bildning
och upplysning i allmänhet, och försummande alt genom
officiella organer uttala någonting likt ett nalionelt regerings-sysleme,
eller alt, genom urval af embetsman med
erkänd duglighet och fosterländskt sinne ådagalägga det frukterna
af delta systeme, ifall det så kan kallas, börjat mogna
till ett för allom uppenbart och vida sprid t missnöje, <lå man
boit förvänta att detta systemes äldre och yngre handhafvare
med uppmärksamhet härå skulle hafva insett nödvändigheten
af att vända om, försöka mera förnuftsenliga utvägar
till missnöjets undanrödjande; lyssna till förnyade rop
örn reformer och om frånskiljande af det odugliga; nej, då
blottställer man sig för misstanken att hafva velat oskära
domaremakten ; man tvingar derigenom missnöjet att utbrista,
och när detta skett, vet man icke att på ett värdigt sätt
motstå det; man bjuder det endast trots, och allt detta,
icke för ett möjligen förhastadt och snart försonadt ögonblick,
ulan för månader, under hvilka intet tecken visat sig lill någon
högre statskonst eller till den mildhet, sorn förut varit lagd
i smekande ord. Men nog! jag har icke för afsigt att måla,
utan blott att motivera. Det jag yttrat om det inre
322
Den 3 Juli f. m.
förhållandet af styrelse-systemet och om ställningen i följd
deraf emellan Styrelse och folk, tror jag icke skall kunna
jäfvas. Jag har icke tillåtit min fantasi att sväfva ut i betraktelser
öfver hvad fosterlandet under 3o års fred vid andra
förhållanden kunnat blifva, jag har icke utbredt mig
öfver de flera saknade nyttiga lagar, dem nationen högt
men förgäfves påkallat, emedan jag väl finner, att sammankedjande
deraf med ett sådant systeme, som det uppenbarade,
är otänkbart; icke heller skall jag mer än blott alludera
till Rikets yttre politiska, mest intima, men mot nationens
sympathier stridande förbindelser, men jag tror att
de, under stillatigande, allvarligt böra fästa uppmärksamheten.
Och då jag sålunda sagt allt hvad jag icke kunnat
undvika, men qväft mycket mera, hvars uttalande Rikets väl
icke klafver, kommer jag till den conclusion, — synnerligen
med afseende på de under närvar, förhållande vigtiga
Rikets intressen, beroende på Utrikes Statsministerns antingen
omedelbara eller från det öfriga Statsrådet af grundlagen
afskiljda embetsbefattning, hvartill erkänd redlighet,
sakkännedom och enskild oförvitlighet dock icke göra tillfyllest,
utan hvartill jemväl, mera för den närmaste framtiden
iin någonsin, fordras sällsynt uppmärksamhet, sinnesstyrka
och frimodig orubblighet, — att jag måste föra den nuvar.
innchafvaren af detta ansvarsfulla embete till last saknadt
ådagaläggande af dessa egenskaper, helst det nemi. dels
af Coust.Utsk:s meni., dels af andra för StatsUtsk. uppvisade
documenter blifvit kunnigt, att han icke i något väsendtligt
emotstått det äldre systeme, hans företrädare inledt, icke
skyndat tillbaka från landsorten till sin, näst den främsta,
plats i Statsrådet, och der förblifvit, då oroligheterna i hufvudstaden
år i818 utbröto; icke afhöljt och tillintetgjort
ofoget alt låta Statens medel år efter år medtagas, utan
Ständernes vetskap och medgifvande till amorterande af en
skuld, som icke var Statens, utan i stället låtit öfvertala
eller befalla sig att, i egenskap af ostensibel disponent af
minister-cassan , hvilken dock berodde på R. Sirs förnyande
anslag vid hvarje riksdag, lemna, genom sina påskrifter, en
garanti, om änskönt tvifvelaktig, åt obligationer, hvilkas
totala belopp, äfvensom det afsedda eller erforderliga fortfarandet
af successiv inlösen, ännu har förblifvit under hemlighetens
slöja; och slutligen, nit Hr Utrikes Statsministern,
med sitt skriftliga anförande på detta rum,när2:dra hufvudtitelns
reglering förevar, icke sökte att uppenbara och bringa
till slut, utan snarare att bibehålla detta ämne i dess
Jörutvar. för R. St. möjligen missledande skick. Jag yrkar
derföre vördsammast af Hr Frih. o. Landtm, propos. att 107
§:u Reg.Ftn mot bemälde Hr Statsminister matte tillämpas.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, alt plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
D e n 3 J ti I i f. m.
Gr. Frölich fortfor derefter muntligen:
Jag återgår nu för ett ögonblick tillbaka till den argumentation
i afseende på den framställda behandlingen af
delta ärende, som jag förut tagit mig friheten vidröra. Sedan
jag sist yttrade mig, har man ytterligare påyrkat återremiss
af betänk.; jag ber nu att få förklara och förtydliga
hvad jag menade, då jag i dag började mitt anförande ined
att tacka R. o. Ad., hvars motstånd mot min önskan hindrade,
att sista plenum längre fortsattes än som skedde. Jag
Ilar nemi. sedan dess haft tillfälle att taga närmare kännedom
af egentliga syftningen af de återremisser, som i Borgare-
och BondeStm ägt rum. Så långt dessa upplysningar
kunnat gå, har jag deraf funnit, att den gäsning i sinnena,
mine herrar! som så småningom längesedan börjat visa sig,
ännu tilltager, att detta rop på återremiss inom de begge
Stånden, då intet annat rimligt ändamål i sak dermed kan
vinnas, är, efter min öfvertygelse, ett tydligt bevis derpå,
att de, likasom mången annan, icke anse sig ännu hafva fått
några garantier för ett förändradt styrelse-systeme, att
nemi. de icke erkänna annat medel för att vinna dessa garantier,
än att så långt som möjligt visa sitt missnöje, och
att de, med en uppfattning af grundlagens föreskrifter i
detta fall, som jag icke delar, likväl finna många anlednrr
att få andra förklaringar än de redan gifna, t. ex. i afseende
på personer, som afträdt från Konungens Conselj , men
hvilkas återinträdande deruti de anse åtminstone möjligt;
och det är denna vidare gäsning roan borde söka förekomma,
samt derpå göra slut. Det är derföre jag vågar vädja
till detta Stånds allvarliga besinning, om icke detta Stånd,
nu som förr, bör visa, att dess så väl ändamål som fosterländska
syftning, sådan den varit i fordna dagar, och sådan
jag hoppas den fortfar att vara, är, alt utgöra en ledare loide
andra Stånden i constitulionel riktning, en ledare att återställa
hvad af delta urgamla folks fri- och rättighet, som
möjligtvis det ena seklet efter det andra fått afkortning.
Denna ledning behöfs, efter min tanke, oundgängligen , åtminstone
tilldess en annan Representation blir uppställd,
hvartill jag för min del länge varit beredd och villig — om
man vill på laglig väg komma till reformer. Om R. o. Ad.
derföre instämmer i en åtgärd af återremiss, som, efter hvad
jag haft äran utveckla så godt jag kunnat , är mindre laglig,
d. v. s. den är icke bestämdt hänlydd, icke föreskrifven
i grundlagen; så gör Ståndet sig skyldigt till att, genom sin
åtgärd, antingen visa vankelmod i uppfyllandet af sin pligt,
eller ock göra sig delaktigt i ansvaret för de resultater af
fortfarande gäsning , hvilka ingen ännu kan förutse, hurndana
de skulle blifva, derest den icke på ett grundlagsenligt
och värdigt sätt skingras. Det ligger i sakens natur, all detta
folk önskar se ett resultat af den ansvarighet, de veta att
grundlagen bestämmer för Konungens rådgifvare; får det
224
Den 3 Juli f. m.
inom delta Stånd icke se nnnat, än att detta mern från
Const.Ulsk. lägges till handlingarna, eller att åtminstone icke
minoriteten af Huset påyrkar någon bestämd åtgärd; så säger
jag, för min del, att, ehuru jag icke låtit uppskrämma
mig af de rop om revolution, som en ledamot inom detta
Hus åtskilliga gånger vid förra riksdagar och äfven nu slungat
ut sorn det mål , hvartill jag och mina vänner skulle
vilja arbeta , vill jag dock hafva städat för min port. Minoriteten
måste alltså bestämdt visa, att den vill skrida från
ord till handling. Jag bekänner, att jag vid detta tillfälle,
som jag anser vara det grundlagsenliga för att gå till räfst
med alla offentliga personer, äfven här nödgas uppträda med
en anmärkn., som troligen skall bland flera ft. o. Ad:s ledamöter,
och mest hos den, mot hvilken den riktas, väcka någon
förundran. Denne ledamot är Hr Hjerta, med hvilken jag
sedan mångå år tillbaka lefvat i förtrolig vänskap. Det olunder
ett sådant förhållande, och då vi i de flesta allmänna
ärenden delat samma åsigter, som jag med ledsnad funnit en
artikel hafva influtit i den tidning Hr Hjerta utgifver, hvilken
jag högligen måste ogilla. Jag är öfvertygad om , att
den undfallit hans uppmärksamhet; men sedan den influtit,
och då det är möjligt, att den kan fortplanla och utbreda
gäsningen, äfven till dem, som icke böra deltaga i statssaker,
så bör den icke lemnäs ohejdad fart. Det är möjligt, att
artiklen kan blifva ansedd af dem, som icke känna utgifvaren
eller icke vilja inse den goda tendensen af hans tidning,
sådan den under manga år visat sig, såsom med afsigt incendiaire,
och jag har derföre velat bereda Hr Hjerta tillfälle
att förklara, det han förbisett tendensen af ofvannämnda
artikel ; hvarjemte jag nu på förhand vill betyga
honom min varma tacksägelse för det sätt, hvarpå han ådagalagt
sin af mig aldrig betviflade fosterländska känsla. Jag
har hört en annan ledamot af detta .Stund, Hr Lagerhjelm,
i dag förklara, att han funnit det sätt, hvarpå Aftonbladet yttrade
sig under i858 års händelser, varit af beskaffenhet, alt
lian väntade att orden skulle komma alt tryckas med blod
eller, som jag tror det sades, med röd i stället för svart
färg: jag får deremot tillkännagifva, alt ehuru jag med
uppmärksamhet följt samma tidning i landsorten på samma
tid. fann jag deri ej annat än uppmaningar till Styrelsen
att akta på lidens tecken, men tillika kraftiga uppmaningar
till den orofulla allmänheten att iakttaga malta och
sans; och denna rättvisa har jag ansett tnig skyldig all offentligen
meddela. Den i gårdagens Aftonblad deremot influtna
artikel (med hvars omnämnande jag visserligen icke
skulle befatta mig, om ilen icke hade till titel: Representantens
Syn j) aftvingar mig förklaring, alldenstund jag är
representant, och denna förklaring ar: alt med sådana syner
kommer jag ej att hafva någon gemenskap. Den första
delen c uilikeln ådagalägger väl på ett åskådligt oell jemväl
-
Den 3 Juli f. m.
viii ganska oskyldigt sätt, huru det går till, att en fattig
man, ägare af en liten jordtorfva, blir densamma 'beröfvad
genom våra olyckliga näringslagar, stora skatter o. s. v. —
detta är den vackra delen deraf; men mot slutet har artikeln
den tendens, som skulle de rike inom landet, och de
sorn äga prserogativer, med hånlöje betrakta den fattiges
jämmerfulla belägenhet, och vara färdige att, efter utländsk
inkräktning af detta land, skynda sig att knäböja för sjelfherrskaren.
— Jag uppmanar ännu en gång Hr Hjerta att
förklara sig häröfver, och att han, som jag hoppas, ej haft
någon hänsyftning på Representationen. Jag för min del
är öfvertygad om, att hans afsigt ej varit sådan; och då
jag det är, så återgår jag tillbaka till ämnet, då jag uppmanar
R. o. Ad. att, betraktande det egentliga ämnet för
vår sammanvaro i dag, från sin sanna och djupa synpunkt
förvissa detta folk, alt det icke är förgäfves, som delta Stånd
från långliga tider tillbaka kallats Rikets första Stånd, och
att R. o. Ad. bör så skyndsamt som möjligt afhjelpa den
gäsning i sinnena, som för närvar, finnes inom vår samhällskropp.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag beklagar,
att jag icke var närvar., då den siste värde talaren begynte
sitt anförande. Jag vore då bättre i tillfälle att uppfylla
en tacksamhetspligt för det beröm han behagat skänka mig,
och den rättvisa han gjort mina afsigter.
Den värde talaren har anmärkt den slags fanatism för
allt utländskt, som han tyckt sig hos mig förmärka. Jäg
tror icke, att man i allmänhet anser mig brista i svenskhet;
och från en sådan brist härrör verkligen icke, att jag i mina
anföranden ofta alluderar på hvad utomlands prakticeras.
Jag har en djupt resonerad öfvertygelse om vådan i alla
förhållanden och isynnerhet i statsförhållanden, att vilja
gå sin egen obanade, af alla öfriga länders erfarenhet obelysta
väg. Detta har jag trott mig hos oss finna i alla vägar,
i lagstiftnings, i lagskipnings, i statsekonomiens m. e.
o. i alla vägar; och jag har icke sett, att det oss val bekommit.
Jag anser såsom en sats, den der låter ganska val
försvara sig, att alla veta bättre än en. Försöket att få
ensamt rätt mot alla, lyckas sällan. Det är mig kärt att
ånyo hafva fått tillfälle utveckla min redan i början yttrade
öfvertygelse, då jag sade, att det visserligen funnits åtskilige
i verlden, som på slutet befunnits hafva haft rätt mot
alla, men tilläde att de voro högst få, och, efter nämnande
exempelvis en Newton, en Columbus, en Galile', att oni sådana
män funnos bland oss, så hade olyckan fogat så, att
jag ej fått göra deras bekantskap. Jag åberopade ett stort
exempel, nemi. Roms, som under sin mest fosterländska
epok, under epoken af sitt hastiga stigande till sitt oerhör9
H. 29
Den S Juli f. m.
da välde, aldrig underlät att tillegna sig alla utländska, som
goda befunna inrättningar; och likväl ägde Rom på den tiden,
och relativt lill den öfriga vcrlden, en upplysning sorn
kunde mäla sig med vår öfverlägsenhet. Visserligen linnas stater
oss i detta afseende underlägsna. Men andra linnas, der
seklers praktik bildat en erfarenhet, den vi icke hunnit förvärfva,
och som förtjenar alt rådfrågas. — Af sådan min
åsigt härrör äfven, till en del, mitt nu anmärkta sätt att
yttra mig på bänken. Jag befarar icke, att de som t jent
med mig i många olika vägar, funnit mig sakna allvar i
sak. Men när en Canning, en Dupin, och andre parlementära
män, med hvilka jag icke kan nämna mig på samma
dag, stundom lifva det tunga af eli lång parle mental isis.
debatt, liar jag trott, att det äfven kunde vara (ihålligt
bos oss. Nu mera skulle blifva mig svårt att ändra detta, se
dan
jag i så många år talat här i verlden ; och visst är härjemte
att hvar fogel sjunger bäst efter sin näbb. Likvisst
är del min önskan och min pligt alt vara Ståndet till lags;
men de parlementära lärorna trogen, vill jag först blifva öfvertygad
om majoritetens smak.
Nu var. Statsministern för utrikes ärendena har blifvit
här åtskilliga gånger nämnd i anleda, af sista traclaten med
Ryssland; jag anser det vara rätt att anföra, att denne Statsminister
bland alla sina kamrater haft minsta delen i denna
tractat. Enl. min åsigt af denna, vore sådan andel honom
visst ingalunda menlig. Jag vill blott anmäla det verkliga
förhållandet, nemi. alt traktaten var uppgjord före Frih.
Stjernelds inträde i Conseljen; att den undertecknades en
eller två dagar derefter, och att ratilicationerna icke af honom,
som då var permitterad, contrasignerades; men att denna
formalitet uppfylldes, på nådig befallning, af Statsrådet
Gr. Carl Löwenhjelm.
Om Götha canal har i dag åter mycket blifvit ordadt, och
af skäl, som jag förut anfört, anser jag mig pligtig att upptaga
och efter förmåga besvara anmärkntna mot detta foretag.
Den första och på sätt och vis den obetydligaste, men
som hufvudsakligen hör till riktigheten, är, att jag icke är
ordför. i bolaget för nya Trollhätte-canalbyggnad. Att Gr.
Frölich så förmenat, härrör utan tvifvel af det mindre tydliga
i milt yttrande, då jag i går omtalade mitt ordförandeskap.
Förhållandet är, att jag 1838 var ordför. de 10 a
12 dagar, som åtgingo innan Hr Presidenten Westerstrands
utnämning i Conseljen hann ske. Jag är icke documenterad,
för att kunna följa alla de anmärkn:r, som blifvit gjorda
rörtde det kamerala med hänseende till Trollhätte canalalFären;
jag vet blott, att hvad angår det påståendet, att
bolaget får canalen till skänks, så är förhållandet, enl. hvad
mig inom bolaget förelagdt blifvit, och jag i öfrigt känner,
att den nya canalen, inclusive inköpet af den gamla Trollhätte-canalen,
skall kosta 2,000,000 r:dr b:co; och jag har
Den 3 Juli f. ra. 227
t
ledan anfört, hurusom statsbidraget, efter afdrag af räntan,
motsvarar 800,000 r:dr; på de utgifna aetierna sirö Gu proc.
inbetalda och mänga flera adier mäste ofelbart tagas, innan
arbetet blir fullbordadt. Antalet af adier är bolagets billiga
och lagliga ensak likasom risken; och likaså blir vinsten,
0111 nägon sådan uppkommer, bolagets billiga ensak. —
Piörlde den offentliga behandlingen af detta mål, refererar
jag mig ånyo till den förklaring Hr Presidenten Skogman
liär låtit uppläsa, och detta måste jag så mycket mera, sorn
jag, först när ärendet förevar i Conseljen och i det närmaste
var afgjordt, hemkom till Sverige; och i begge förenämnda
afseenden, sä väl anglde det kamerala som sjelfva
ärendets behandling i embetsverken, refererar jag mig till
den redogörelse, som bolaget nyligen låtit trycka och utdela.
— Beträffande accepterna, itererar jag mitt påstående,
att de ingalunda engagerat Statens medel utöfver hvad genom
contractet och K. brefvet redan skedt var; till öfverflödigt
bevis länder att, om bolaget uppfyller sina förbindelser,
förblifver Staten, efter de nu löpande 7 accepterna,
lika förbunden som förut. Tvånget å gamla Trollhätlecanalbolag
bestrider jag, intilldess det för mig kan blifva
faltligare, hvaruti detta tvång bestått; och jag tror också,
alt tillvaron af ett sådant tvång bestrides af den så högt
och allmänt aktade och redliga man, sorn väsendtligen förde
ordet och gaf rådslag åt gamla Trollhätte-bolag,— denne
man, sorn jag icke här bör nämna, i anseende till hindret
af cn ofta omtalad grundlags-§, men tillfyllest betecknar,
då jag säger, att det är en nian, som egnat största delen
af sin verksamma lefnad åt gamla Trollhätte-canalbolags
fördel och välgång. Oförklarligt föreföll derföre mig yttrandet,
alt ett talrikt bolag lidit ett våld och aldrig uppliäfl
en enda röst till offentlig klagan. — Sist må jag nämna,
att jag ingalunda tillagt mig den hedern alt vara förelagets
uppfinnare eller stiftare. På sätt jag i ett löreglde
plenum anfört, reclamerar jag endast den förtjensten att
allt ifrån i833 hafva varit företagets äldste, tror jag, och
säkert ifrigaste förespråkare; och detta fortfar jag ali räkna
mig lill förtjenst. lag förblifver öfvertygad, att Pvege1
ingen i denna fråga handlat rätt. Vidkommande bolaget,
så var det berättigadt alt uppgöra sina villkor, oell det
skall hafva rätt handlat, då det uppfyllt sitt conlract enl.
dessa villkor. — Het med föga förtroende lill detsamma
omtalda Fransyska sältet består i 2 enkla punkter: det ena,
alt arbeta med capitaler och icke med årliga anslag. Fördelen
af detta sätt utvecklade jag i förra plenum, den kan
bevisas mycket lätt för en hvar, som gör sig mödan att låta
åt sig uppsätta en conto Jirilo öfver något af våra allmänna
företag, t. ex. allm. garnisons-sjukhuset. I afseende på sättet
alt arbeta medelst ca p i t a I e r eller medelst årliga anslag är
skilnaden den, att det sednare sättet medför en större läng
-
228
Deu 3 Juli f. m.
samhet i arbetets fullbordan och följaktligen långt sednare
inträffande fördelar; tilläggande jag den önskan, att Götha
canal bort blifva företagen efter den förstnämnda metoden.
Om den metod åter, som följdes, kunna actie-ägarne säga
sin tanke vältaligare än jag. Det andra Fransyska villkoret
eller sättet, som väl är mycket enkelt och ändå har sina
svårigheter, är, alt åt allmän-nyItiga företags upphofsman
unna att dervid icke ruinera sig och andra. För öfrigt,
tänker jag, att när om 3 eller 4 år härefter canalen är
färdig och Östersjöns och Nordsjöns skepp på densamma
föra sina laster begge håfven emellan, — då, säger jag,
blir Trollhätte-canalen allt bra ansedd, och af det vi nu i
denna felsökande lid derom ordat, deraf är troligen ganska
litet qvar i minnena.
Innan jag för denna gång nedstiger ifrån bänken, har
jag en hederspligt att uppfylla.
Under discussionen i förra plenum, blef oväntadt nog
1812 års politik afhandlad. Enär jag är sjelf en af de 2
första, som vetat denna politik vara i fråga; enär jag sedan
i all den mån, som en extra-ofliciel ställning medgifvit, bidragit
till denna politiks beslutande; enär jag sedan, då
den fullföljdes och verkställdes, varit, visst icke det väsendtligaste,
men ganska säkert det mest använda verktyget;
— då befaller hedern mig, att hvarje gång denna politik
antastas, så offentligen som möjligt, och, som jag nu gör,
framstå med tillkännagifvande af hvad jag nu anfört, och
ined denna politiks försvar. Helst gjorde jag det med den
behörighet, som detta tillfälle saknar, och saknar lill den
grad, att jag medgifver mig behöfva Ståndets undseende och
Hr Frih. och Landtnäs tillstånd, för att öda io secunder af
Ståndels lid med auförande, ilo alt den motsatta politiken
var omöjlig i närvaro af den sjömakt, sorn nära allsvåldigt
beherrska!1 alla huf, och aå äfven beherrskade våra haf;
2:0 att försöket lill en motsatt politik ofelbart kostat oss
hela vårt sjöförsvar, hola vår handelsflotta, alla medel till
rörelse och förtjenst, och således äfven så väl statsverkets
som enskildes bestånd; många som ännu lefva, ja, som kanske
nu höra mig, och som bibehållit eller ärft egendom,
vore nu utfattige, 0111 en annan politik blifvit följd; samt
3:o att äfven om genom underverk, ty annorlunda kunde
det icke tänkas, detta försök till en motsatt politik lyckats,
så hade vi vunnit det continentala Europas dåvar. sjelfständighet,
nemi. af en proefectur, men icke den (ehvad derom
må af icke fullt sakkunniga och måhända alldeles icke sakkunniga
påstås) sjelfständighet, som aldrig upphört alt vara
så hel och oantastad, som i tiderna af Svenska monarkiens
högsta sjelfständighet.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: I en fråga af så mycken
vigt, som den nu under öfverläggning varande, anser
D e u 3 Juli f. m.
jag mig som representant böra yttra några ord. Jag anmälde
mig härtill middagstiden i sista plenum, och sedan
dess har detta betänkande blifvit så fullkomligen behandladt
af flera värda talare, alt jag kan inskränka mig i afseende
på det hela att förena mig med Gr. Frölich i dess
lie; i äran om propos. till anmälan af Konungens rådgifvare
efter 107 §:n, enl. de af honom fullständigt utvecklade moliver.
Det är dock en anmärkn., som jag icke anser mig
höra förbigå, den nemi. som angår cabinetts-cassans borgen
för Bartlielemy-fondens obligationer. När dessa obligationer
först förseddes med cabinetts-cassans borgen, skedde det i
rak strid mot 76 §:n Reg F:n. Mången torde häraf draga
den slutsats, att Sländerne alldeles icke behofde befatta sig
med liqviden af desamma. Detta anser jag dock vara falskt,
emedan de lån, som Styrelsen i vanlig form upptager af
den enskilda, bör och skall Staten betala. Med deri grundsats
0111 förhållandet mellan Styrelse och folk jag hyser,
och hvilket bör hvila på ömsesidigt förtroende, kan jag ej
annat än på det högsta räkna Konungens rådgifvare tili
last, att de icke inför Ständerna öppet framlagt förhållandet
med denna skuld, och tillstyrkt Konungen att hos Ständerna
begära anslag för densammas gäldande. Här hafva
visserligen, som jag hört, insinuationer blifvit framkastade
om att bibehålla cabinetts-cassan vid dess förra anslag, för
att dermed amortera hennes skuld; men detta handlande i
smyg anser jag oriktigt, äfven om förslaget skulle komma
från någon af Konungens rådgifvare, hvilket jag icke påstår,
och illa står tillsammans med Hr Statsministerns yttrande,
då statsreglertn förevar och fråga uppstod om anslag till
förevar, minister-cassa. Något vidare har jag icke att tillägga,
äu att förena mig med Gr. Frölich i detta fall. —
Åtskilliga talare hafva yrkat återremiss af betänk., hvilket
måhända kommer att blifva R. o. Ad:s beslut; jag får då,
om så sker, anhålla, att Const.Utsk , vid frågans ytterligare
behandling, ville mera utsträcka de anmärkntr, -sorn kunna
hänföras under 107 §:n, d. v. s. icke allenast till hvad
Konungens rådgifvare gjort, som icke ländt Riket till sannskyldig
nytta, utan äfven till hvad de underlåtit till befordrande
deraf, och dymedelst förekomma det il dolce far
melite, sorn en af Konungens rådgifvare framställt såsom
enda sättet att undgå anmärkntr. Onekligen äger Const.-  IJtsk. anledn. till armärkntr af sådan beskaffenhet; ty då
106 §:n Reg.Ftn föreskrifver hvad Const.Ulsk. bör göra, då
rådgifvare handla mot grundlagen eller öfriga gällande lagar,
hvilket allt hänföres till juridisk behandling inför Riksrätt;
så föreskrifver deremot 107 §:n, huru förhållas bör,
då desse rådgifvare icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,
icke med nit, skicklighet ooli drift sina förtroende-embeten
utöfvnt. Dessa sednare ordalag bevisa påtagligen, att lagstiftaren
mera, åtminstone fullt ut lika så mycket, afsett
a3o
Den 3 Juli f. nr.
det negativa som det positiva i en handling, Det lärer
icke heller kunna bestridas, att en Styrelse, som gör intet,
vida mera bidrager till Rikets skada och vantrefnad, än en
mera verksam, 0111 Ufven denna sednare skulle någon gång
göra sig saker till en lagöfverträdelse. Jag säger: någon
gång; ty blifva öfverträdelserna många, ehuru af obetydlig
beskaffenhet hvar för sig, så utgöra de dock slutligen
ett stort helt, derigenom att de utvisa en syftning alt öfverträda
lagen, som icke bör lemnäs oanmärkt.
Jag anhåller, att dessa anmärkntr mätte åtfölja till Const.
Utsk., i händelse dess nu föredragna betänk, varder återreinilterud
t.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den uppmärksamhet,
hvarmed H. R. o. Ad. behagade åhöra mig i sista plenum
under det långa anförande jag då uppläste, ålägger 111ig såsom
en pligt, att i dag vara desto kortare i mili framställning.
Jag skall således förbigå många af de anteckningar
jag gjort, och blott fästa mig vid några. — En värd talare,
(en Friherre på andra sidan) behagade i sisla plenum med
mycket stora och förskräckliga ord söka, ej mindre kärki
■ossa Konungens rådgifvare, än förfära eder, mine herrar!
Jag tror dock, att de som gåfvo närmare akt på innehållet
funno, att det mesta icke var lämpligt till delta rike, an
mindre till de saker, som voro under öfverläggning En af
de ledamöter, som sutlo i mitt granskap, förklarade sig i
Friherrens yttrande igenkänna något af Tocqueville om Norra
Amerika. Andre ledamöter hafva måhända igenkänt andia
sammanbragta barn från flera författare och främmande
verldsdelur, der förhållandena ingalunda äro jemförliga med
våra, eller med de mål, som tillförene hörde till min föredragning,
såsom frågan om nådår för klockare-enkor m. fl.
dylika Jag skulle tro, alt man i frågor, sådana som dessa,
gjorde rättast alt icke breda sig ut i den obegränsade rymden,
der allt kan sägas och ingenting vederläggas, emedan
intet har bestämd tillämplighet på våra förhållanden.
En annan talare, likaledes på andra sidan (en Grefve)
indelade sitt yttrande i 3:ne delar, hvaraf den första och
sista icke hörde till saken, och den medierstavar af beskaffenhet
att icke fordra vederläggning, åtminstone af mig,
hvars förklaring han icke upptog. En värd ledamot bar
redan anmärkt obehörigheten af den 3:dje afdelningen. Jag
skall således blott fästa mig vid den i:sta Den innehöll, likasom
förbemälde Friherres framställning, mycket storordiga
och skarpa talesätt, dem R. o. Ad. väl torde erinra sig.
Jag har under denna riksdag hört dem så mångå gånger
och så ofta upprepade nästan samma ordalag, alt det förekommer
mig, som hade den värde ledamoten eli stående
formulär till klagovisa, hvilket han begagnar vid alla tillfällen,
då han anser en stor verkan böra åstadkommas.
Den 3 Juli T m.
Delta formulär syne», likasom andra dylika, liafva, mellan
lie slående kraftorden, tomma öppningar, hvaruti talaren efter
omständigheterna insätter frågor än om hemmantalsränta!],
un om skjutsen, än 0111 f. d. Konung Gustaf Adolphs familj
och nu sednast om 107 §:n. För dem af eder, mine herrar,
som öfvervarit alla dessa ärenden, är delta ingen nyhet.
J kännen formuläret lika val som jag. Men för dem, som
måhända första gången åhört dessa mustiga ord, bör jag
tillkännagifva, alt de höra till ett formulär, på det att en
hvar må veta värdera dem derefter, jemväl vid detta tillfälle.
Äfven denne talare liar en förkärlek för det obe-,
stämda, såsom bevis hvarpå bland annat kan anföras hans
yttrande för några dagar sedan, i fråga om näringsfriheten.
Då Gr. Posse och flere ledamöter, hvaribland Hr Hjerta,
yrkade att derutinnan få ett bestämdt uttryck af R. o. Ad:s
mening, på det alt Styrelsen mätte veta hvad Representationen
i detta fall verkligen tänker; så tillstyrkte Hr Grefven
antagandet af de hala och obestämda ordalag Utsk. begagnat,
och hvartill jag åtminstone ej kunde finna annat skäl,
än att få desto öppnare tillfälle att vid nästa riksdag fördämma
Konungens rådgifvare, ehvad de nu må yttra i
nämnda fråga.
En Friherre på samma sida, som jag, har i dag yttrat
sig på ett sätt, som gör, alt jag nästan tror, det han fått
låna det omtalta formuläret. Om hufvudinnehållet har
jag ingenting vidare alt säga. Men ibland bisakerna yttrade
lian, att Styl elsen hade sitt uteslutande stöd hos R. o. Ad.
och icke hos de öfriga Stånden. Om så förhåller sig, lära
Konungens rådgifvare hafva blind Adelns ledamöter inom
Cons!.Utsk. och följaktligen äfven hos Frilitn sjelf haft deras
förnämsta stöd. Jag beklagar då, alt han icke fortfarit
alt lemna dem det inom Ståndet.
En annan talare i hans grannskap har ansett det vara
onödigt att ingå i öfverläggning om 107 §:ns tillämpning,
emedan en hvar troligen fattat sin mening derom, innan
han uppträdde på detta rum. Jag frågar då: hvarföre uppträdde
lian sjelf såsom talare? och hvarföre yttrade han sig
så länge? Han sade, att Regeringens historia vore redan
skrifven förut, och att, af sådant skäl, inga vidare bidrag
dertill behöfdes. Men just emedan denna historia är skrifven
så partiskt, och af dem, som visat sig vara Regeringens
uppenbara fiender, är det nödigt, att bidrag dertill lemnäs
äfven från andra håll, så att Svenska folket nu och framdeles
må hafva tillfälle anställa jemförelse!* och att egna sitt
förtroende åt dem, som bjuda de hästa skälen för deras
utsago.
Samme talare har återkommit till frågan om apotheket på
Ladugårdslandet, och sagt, att detta borde hafva tillslutits,
när sådana fel blifvit anmärkta, som der förekommit. Jag
får deremot siiga honom, att så länge ett apotlieks-privile
-
232
Den 3 J n I i f. ni.
legitim icke är förverkadt, anses apotheket ej kunna eller
böra tillslutas, emedan det strider mot en faderlig Styrelses
omvårdnad alt, så länge läkemedel finnas, inläsa dem
och låta folket dö så godt det kan. Men antagom, att apotheket
lillslulits, och att försäljningen af medicamenter upphört
under de 4 ur, rättegången varat, men att apothekaren
slutligen blifvit af Högsta Domstolen frikänd, — ty mari
är icke saker derföre att man är fördömd af tidningarna —
hvem skulle hafva godtgjort apothekaren förlusten af 4 års
inkomster, den han, såsom oskyldig förklarad, naturligtvis
icke bort vidkännas?
Jag anmärker såsom en olaglighet af samma talare, alt
han gjort 2:ne anmärkningar, hvilka Const.Utsk. icke anmält.
Dertill är han icke berättigad i annan form än
grundlagen förskrifver, nemi. det ar anledning lill anmärkning
&c. Hans anmärkn:r iiro desto mera obehöriga, som
de angå åtal i tryckfrihetsmål, hvilka icke anbefallas i Statsrådet
och således icke höra hit. Han förevitar mig att icke hafva
begagnat Statstidningen lör det ändamål hvartill lion borde
användas, nemi. att vederlägga förtydning af Regeringens
åtgärder. Men jag uppmanar honom att tillslå, om icke
de flesta vederläggande artiklar i Statstidningen inllöto just
på den tid jag var t. f. Hofeanceller. Hvarken förut eller
efteråt har jag liaft något med henne att skaffa. — Samme
talare har förmodat det jag skulle åtrå skimret af en romanhjeltes
gloria. För en så prosaisk person, som mig, har
detta ej kunnat utgöra ärelystnadens föremål. Men jag önskar,
alt Hr Hjerta malte så tro; ty då han vanligtvis handlat
mot mina önskningar, så hoppas jag, att följden deraf
nu skall blifva, det jag så sent som möjligt kommer att synas
i Läsebibliolheket. Han har äfven sagt, att bland andra
fel, som ligga Konungens rådgifvare till last, vore äfven
det, att de gjort för litet afseende på Ständernes önskningar.
Jag anhåller att få erinra Ståndet om den anmärkning,
som jag gjorde för några plenidagar sedan, då samme
talare, i fråga om ett beslut, som här skulle fattas öfver
ett önskningsmål, yttrade, alt R. o. Ad. väl kunde antaga
det framställda förslaget, oaktadt anmärkta brister deri, emedan
det i alla fall berodde på Konungen att rätta hvad
Ständerne felade. Jag anmärkte uttrycket genast , på det
att det skulle vara ett slags nota bene både för denna och
kommande riksdagar, till rättfärdigande för Konungens rådgifvare,
om de tilläte sig tillstyrka några ändringar i Ständernes
önskningar. Jag trodde knappt att så hastigt få anleda.
påminna Hr Hjerta om hans sätt att tala, den ena
dagen så och den andra Ivertom.
En talare har uppmanat Hr Hjerta att redogöra för en
tidningsartikel, som förliden gårdag influtit i Aftonbladet.
Jag vet bättre än den värda ledamoten, huru oskyldig dertill
-
D e ii 3 Juli f. m.
a33
till Hr Hjerta Sr. Jag har redan sagt eder, mine herrar!
hvilka de ansvarige tidningsutgifvai ne äro, och bland dem
befinner sig icke Hr Hjerta. I alla fall är nn icke fråga
0111 att rättfärdiggöra tidnings-skrifvare, utan att fria eller
fälla Konungens rådgifvare. Jag hoppas att R. o. Ad. icke
förbiandar dessa personer med hvarandra; åtminstone skulle
jag anse sådant för den hårdaste loit, hvilken kunde drabba
mig på detta rum.
Hr Ribbing, Bengt, uppläste följande:
Det är ett ömtåligt åliggande för hvarje representant
att deltaga i det beslut, hvarom 107 §:n Reg.F:n handlar.
Att till följe af Const TJtsk:s nu föredragna betänk, be
stämma
huruvida Statsrådets ledamöter i sina rådslag om
allmänna mått och steg iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,
torde väl icke vara så alldeles svårt; men om Rikets väl
kräfver, alt hos Konungen för de af Coust.Ulsk. anmärkta
felaktigheter anmäla en eller flera rådgifvare till entledigande
från sina embeten, derom förefaller det åtminstone
mig icke vara så läll att besluta. — Att här afväga hvad
man är skyldig det allmänna, å ena sidan, och personligheten,
å den andra, fordrar det allvarligaste begrundande. Den
sednare måste naturligtvis stå tillbaka för det förra, om det
anses nödvändigt; men det är ej nog att aflägsna personerna,
man måste afven komma ihåg att deras platser skola,
så vidt det ej redan skett, fyllas med andra, som man tror
bättre kunna svara mot Konungens och nationens förtroende,
Hvilket jag ej heller anser vata omöjligt. Const.Utsk:s
nu föredragna betänk, innehåller flera anmärkn:r af allvarsam
beskaffenhet Icke vill jag påstå och tror icke heller
att Statsrådets ledamöter i sina rådslag med uppsåt förbisett
Rikets sannskyldiga nytta; men icke heller kan jag dölja,
att jag vid flera af de anmärkta tillfällena tror mig hafva
funnit bristande nit och skicklighet vid rådslagen, såsom
vid frågan om förslag till förnyadt reglemente för de här i
Riket bosatta Judar; inställande af truppers öfningsmöten
i de orter, som lidit af missvext; fördröjande med näringslagstiftningen;
vid frågor rörtde disposition af Statens
medel, som jag tror bafva skett utöfver den grans R. St.
antydt och lill ändamål som icke af R. St. varit afsedda;
vid frågan om slopning af de på förråden befintliga casserade
vapen och, utom vid andra tillfällen, äfven vid underhandling
och afslutande af Ryska handelstractaten, hvilken aloch
har efter min tanke varit af en högst skadlig inverkan
på landets ekonomiska tillstånd, samt är och blir det äfven
efter min förmodan i politiskt hänseende, då man tager i
betraktande den vid samma underhandling ådagalagda svaghet
och eftergifvenhet, hvilken ingalunda synts mig anstå ett
fritt och sjelfständigt Rikes ombud. Följden i ekonomiskt
9 H 3o
234
Den 3 Juli f. ra.
hänseende liar, enl. 18^7 års export- och import-listor, varit
sådan, att då från Ryska området importerats för öfver
1,000,000 r:dr, har endast exporten härifrån och dit upp
gått
till ett värde af emellan 3 och 400>000 '.dr.
Det är kanske ändå icke alltid den ekonomiska förlusten,
föranledd af felaktiga rådsag, som är mest att beklaga,
utan måhända fastmer det exempel af förmodad bristande
omtanka för folkets väl och bristande aktning för gemensamt
antagna och besvurna lagar och författningar, som
menligt inverka på hela statsbyggnaden och dess bestånd;
— då motsatsen eller kraft, stadga och frimodighet i rådslagen
med åtföljande moraliskt och religiöst lefnadssätt bos
Rikets högslbetrodde män verkar välgörande på hvarje särskild
personlighet i samhället, hvilket icke gerna, åtminstone
ej länge, misskänner dessa dygder och deras vårdare.
För min egen del önskar j>g att Coust.Utsk. hade i sitt betänk.
afgifvit ett bestämdt yttrande i afseende på följden af
de gjorda anmärkntna. Jag behöfver detta stöd för mitt
beslut, då det skall fattas. Det är icke möjligt för den, som
icke baft tillgång till Statsrådets prot:r, att så väl kunna
bedömma alla omständigheter vid de anmärkta tillfällena,
som för dem, hvilka det baft; — och då jag har ett stort
förtroende för de mäns oväld och skicklighet, som utgöra
1840 års Const.Utsk , begär jag återremiss af betänk., på
det Utskts ledamöter må komma i tillfälle att tillstyrka R.
St., af hvilka jag har den äran vara en medlem, livad de
anse vara af behofvet påkalladt i afseende på tillämpningen
af 107 §:n Reg.F:n.
Hr Ribbing tilläde muntligen:
Det har på mig gjort ett obehagligt intryck att höra
en värd talare, af mig högaktad, ehuru af olika politiska
tänkesätt, sedan han yttrat den önskan, att allt split måtte
blifva aflägsnadt till befordrandet af fäderneslandets väl —
straxt efter denna yttrade önskan sjelf utså frön till ett sådant
split. —- Den samme talaren har äfven sökt förfära
oss med framställandet af Polens öde. Hvartill tjenar sådant
? Jag önskar, alt de som tänka och tala lika med honom
måtte begrunda hvad godt de uträtta med att i tid
och otid försvara den högre personalens mer eller mindre
förlåtliga felsteg. Skulle de än en kort tid kunna qväfva
en eld, som, väl vårdad, värmer och lyser, skall denna eld
dock slutligen, om den vanvårdas och föraktas, förtära dem
som icke velat vårda sig om honom — Satirens demon har
åter insmugit i detta hus. Väl, om de personer, mot
hvilka udden blifvit hvässl, ville lemna dessa anfall obesvarade;
jag tror det skulle lända R. o. Ad. till heder och
ära.
Hr Bogeman, Carl Adolph, uppläste följande:
Jag beklagar, att R. o. Ad:s tid redan blifvit starkt
L) c ii 3 Juli f. m.
a35
medtagen, men anhåller dock om några ögonblicks uppmärksamhet;
jag skall vara kort. Utan anspråk på djupare statsmannainsigter,
anser jag mig, såsom representant, pligtig
att i ett ämne af så stor constilutionel vigt, som ifrågavar.,
öppet uttala min opinion.
Under föl klarande af min tillfredsställelse och tacksamhet
för Coust.Utsk:s ådagalagda osparda möda att noggrann!
granska systemet sedan nästl. riksdag, och lemna nationen
proejudicatet af att hafva, utan menniskofruktan och considerationer,
lagt i dager de rådgifvare-åtgärder, som Utsk.
funnit anmärkningsvärda, instämmer jag i deras åsigt, som
anse, atl. sedan en del af den gamla Ministeren med döden
afgått, en annan del redan undfått afsked och endast 3 ledamöter
bibehållits såsom deltagare i sakernas nya ordning,
saint desse trenne män, relativt till de öfriga, endast en kortare
lid varit rådgifvare, Const.Utsk:s ifrågavar. memor.
icke må, under nyssnämda omständigheter, föranleda till annan
åtgärd, än den att läggas till handlingarna. Och jemte
det jag sålunda härom framställer yrkande, medgifver jag
gerna, såsom en rättvis gärd åt sanningen, att jag, under
uppmärksamt åhörande af f d. rådgifvarnes sistl. Onsdag
här lemnade muntliga och skriftliga yttranden, med stor
tillfredsställelse, fann att flera af de emot dem framställda
anmärkntr i min tanke blifvit nöjaktigt förklarade.
Jag påminner mig Hr von Hartmansdorffs förklaring
öfver frågan rörtde Apothekaren Magdelos privilegium, hvilken
förklaring åtminstone öfvertygade mig och visade för
alla dem, som vilja se, utan hat och bitterhet, saken i en
för Hr von Hartmansdorff fullt rättfärdigande dager. Pressen,
hvaraf jag om nämnda fråga haft kunskap, har dock
framställt Hr von Hartmansdorffs och rådgifvarnes handlingssätt
uti den mörkaste och orättvisaste färg.
Slutligen och för att freda mig från misstanken att,
genom nu gjorda tillstyrkande, godkänna systemet i allmänhet,
eller på det hela, förklarar jag uttryckligen, att jag
högt ogillar det, synnerligen i hvad det rört hushållningen
med allmänna medel och dessas användande tvertemot
R. Sl:s bestämda föreskrifter och önskningar, samt det bedröfliga
befordringsväsendet. Gr. Frölich har yrkat, att 107
§:n måtte tillämpas emot Hr Statsministern för utrikes ärendena,
i anseende till hans förfarande med cabinetts-cassans
förvaltning; men då bemälde Hr Statsminister af Const.Utsk.
redan blifvit ställd inför Riksrätt i anmärkta hänseendet,
synes mig Hr Grefvens yrkande icke böra biträdas, utan
Riksrättens dom åtminstone föist afbidas.
Hr Hallenborg, Carl Joli., anförde skriftligen:
ConstUtsk:s nu under discussion varande betänk, ådagalägger,
att Svenska folkets angelägenheter icke varit vårdade
a36
D e ii 3 Juli f. ra.
med nit, skicklighet och drift af de män, sorn haft sig uppdraget
det vigtiga rådgifvarekallet ; och 0111 ibland de 72
anmärknrspnnkterna finnas en eller annan af mindre betydenhet,
ehuru upptagna för alt göra granskningsbrrätlelsen
fullständig, så finnas deremot många af så mycket svårare
beskaffenhet, hvilka gifvit nationen anleda, till den största
missbelåtenhet. Att yttra mig nu om alla dessa, vore att
omsäga hvad så många talare redan på ett så förtjenstfull!
sätt framställt för H. R. o. Ad.; jag inskränker mig således
att förena mig med dem, hvilka yrkat återreiniss af betauk.,
på det Utsk. måtte blifva i tillfälle inkomma med en omarbetning
deraf, som kan blifva en ledning för R. St. att
taga ett ändamålsenligt beslut i denna vigtiga fråga, på
hvars afgörande folket med spänd uppmärksamhet väntar;
och får jag således motsätta mig den af en och annan talare
yttrade mening att lägga betänk, till handlingarna utan
någon vidare påföljd, hvilket vore detsamma som att skänka
en hyllning åt det systeme, som i decennier minskat folkets
trefnad och hindrat det constitutionella samhällsskickets utveckling.
Frih. Cederström, Anders, uppläste till prot. följande:
I
ett ämne af det allmänna intresse och vigt som detta,
torde det förlåtas, att äfven jag för en ringa stund upptager
R. o. Ad:s tid, och med några ord gifven mina åsigter
tillkänna.
Svenska (diket, hvars representanter vi äro, är ej i tillfälle
att granska de >nmärkn:r, som af Const.Utsk. äro gjorda,
än mindre bedomina, 0111 de äro grundade eller ej; men
detta folk känner dock alltför väl verkningarna nf Styrelsens
åtgärder — nyttigu eller skadliga. Det är med ledning
af nationens öfvertygelse och kännedom af dessa verkningar,
som man bör och måste förutsätta, att den väljer sina representanter
för alt bevaka dess intressen samt utföra dess
talan inför thronen. Representanten, installerad i sina functioner,
och utöfvande desamma värdigt, måste främst göra
afseende på sina committenters önskningar och sanna intressen.
Med kännedom af dessa måste han handla. Skulle
nationen således hafva skäl att (inna sig obelåten med sin
stallning; skulle ett allmännare högljuddare knot låta höra
sig öfver ställningen i landet, då är det ock representantens
ovillkorliga skyldighet att upplysa Konungen om denna nationens
missbelåtenhet; och då ingen annan constitutionel
utväg dertill finnes än i den ordning 106 och 107 §§:na
Reg.Frn föreskrifver, så lärer det tillfälle, som nu erbjuder
sig, vara det enda gynnsamma ögonblick under riksdagen,
då representanten är i tillfälle att inför thronen värdigt och
sanningsenligt utföra sina committenters uppdrag.
Det är med dessa åsigter jag anser, att man i afseende
D11) 3 Juli f. in.
å decharge-betänk, mindre bör tåsta sig vid enstaka fall
oell lösryckta specialileter, an vid styrelse-systemet i allmänhet,
såsom utgörande den enda möjliga claven lör nationen,
att följa och bedomina.
Har representanten den moraliska visshet, att Styrelsen
ej motsvarat nationens lältvisa fordringar, ej varit välgörande
för landel, ej bevakat dess sanna intressen, ej hållit sig
samvetsgrann! vid de former som i constitutionen uro utstakade,
ej tillsett att oväld och rätt blifvit utöfvade vid domstolarna,
ej i befordringsväg bevakat landets sannskyldiga
nytta, ej i den allmänna hushållningen med Statens medel
galt tillväga med tillbörlig sparsamhet och försigtighet, ej
ulan considerationer och med tillbörlig stränghet sökt befordra
försumlige och vårdslöse högre embetsmäns tilltalande
och bestraffande, och slutligen ej sökt, så vidt som möjligt,
rätta sig efter nationens allmänt utlalade önskningar;
— har representanten denna visshet, säger jag, så torde
allt uppräknande af specialiteter och enstaka faeta samt
granskningen deraf och omdömet derom ensamt tillhöra R.
•St:s Coust Utsk.; men det är systemet i sin helhet, sorn bör
utgöra föremålet för R. St:s deliberationer och beslut i detta
ämne.
R. St. utöfva efter 107 §:n Reg F:n ingalunda något
domarekall, utan endast en jury-befattning, den nemi. att
tillämpa Coust.Utskrs anmärknrr, och utsäga orden skyldig
eller icke skyldig till nationens misstroende och ogillande;
Samt i förra fallet, eller om ordet skyldig blifvit uttaladt,
hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan, att Han
ville ur Statsrådet och från embetet skilja den eller deni,
emot hvilka sådana anmärknrr blifvit gjorda.
Det är denna jury-befattning, som nu åligger R. o.
Ad., och jag anser, till följd deraf, hufvudfrågan vara, hu1
livida Ståndet linner skal att, i anledn. af Coust.Utsk:s betänk.
, uttala oiden skyldig eller icke skyldig; skulle likväl
Utskrs anmärknrr vara sä ofullständiga och »å illa motiverade,
att R. St., oaktadt ett allmänt erkändt missnöje med
Styrelsen eller någon af dess ledamöter, ej i anledn. af betänk.
finna till räck lif» anledn. att uttala det fällande ordet,
sä lärer vissei ligen återremiss vara det enda rätta; men jag
för min del får likväl tillstå, att jag ej kan inse behofvet
af denna återremiss, hvilken jag likväl ingalunda vill motsätta
mig, sedan jag hört densamma mera allmänt äskas.
Jag får tillstå, att jag enligt tro och samvete, utan alla slags
considerationer, anser mig hafva fullt fog samt vara skyldig
att uttala det fällande ordet, visserligen ej för något visst
fall eller någon viss person, utan för systemet i allmänhet
och hela Rådkammaren colleclivt; ty jag anser nationens
billiga fordran varit, alt den eller de rådgifvare, hvilka ej
funnit sig kunna verka till nationens sannskyldiga nytta oell
belåtenhet, eller hvars rådslag i allmänhet ej utöfva! något
a38
Den 3 Juli f. m.
inflytande, ofördröjligen bort ur rådkammaren afträda; och
att en allmän missbelåtenhet existerar, derom torde måhända
tyvärr endast Konungen och det fordna Statsrådet sakna
kännedom, — och det är just denna obekantskap om nationens
verkliga ställning och tänkesätt saint deraf följande
försummelse att i detta hänseende upplysa Konungen, hvilket
måhända är för den förra Rådkammaren mest graverande.
På nu anförda grunder tror jag mig hafva fullt skäl
att äska Hr Frih. och Landlm:s propps., huruvida R. o.
Ad. anser de af Const.Utsk. gjorda anmärkmr vara af den
beskaffenhet, alt det H. Ståndet önskar tillämpandet af 107
§:u Reg.F:n uppå antingen hela eller ock någon del af
Statsrådet, samt till följd deraf beslutar att hos Konungen
skriftligen anmäla dess önskan, att Flan ville ur ministeren
skilja den eller dem af Rådskammarens ledamöter, mot hvilka
Ståndet funnit att sådana anmärkmr blifvit gjorda, hvilka
föranleda R. o. Ad. till en dylik skrifvelse. Skulle R.
o. Ad. besvara denna fråga med nej, så återstår alltid propos.
huruvida R. o. Ad. anser de vid betänk, gjorda anmärkmr
föranleda till dess återremitterande. Om denna
åter besvaras med ja, så återstår att hemställa, hvilken eller
hvilka Ståndet anser böra hos Konungen i underd. till
entledigande anmälas. Förr än dessa begge propostr äro
gjorda och besvarade med nej, anser jag den af det Högv.
PresteSt. vidtagna, och af åtskilliga talare här äskade, åtgärden
att lägga betänk, till handlingarna vara lika så constitutionsvidrig
som olämplig.
Frih. Cederström, Jacob: Med åberopande af mitt
yttrande i förra plenum i anseende till det afsteg från formen,
som under discussionen ägt rum, och som då af Gr.
Anckarsvärd utsträcktes till riksdagsmän i andra Stånd, får
jag öfvergå till upptagande af några yttranden, så väl af bemälde
Grefve, som åtskilliga andra ledamöter, och hvilka
äro af beskaffenhet att böra upptagas, emedan de kunna
lända till spridande af något ljus olver Coust.Utskts behandlingssätt
af detta ämne. — Gr. Anckarsvärd har besvarat
min anmärka. mot oriktigheterna i mern. N:o i3, justerade
i mern. N:o 17, att sådant kommit sig deraf, att Utsk.
sett på sakerna, men icke på personerna, och att det öfverlåtits
åt Utskrs cancelli att besörja utredningen af namnen
på de personer, som varit föremål för anmärkntr. Jag öfverlemna!'
till en hvar alt bedomina hvad verkan det skall
göra, hvilket förtroende för Utsk. det skall ingifva, då man
hör skulden för dylika felaktigheter skjutas på cancelliet,
helst Const.Utsk:s granskningsrätt af Statsrådets prot. innebär
skyldigheten att tillse hvad hvarje rådgifvare till- eller
afstyrkt. och huruvida Rikets sannskyldiga nytta städse blifvit
iakttagen af en hvar bland den rådgifvande personalen.
Den 3 Juli f. m.
Del passar sig då illa att blott hafva sett på rubriken af
målen och möjligen genom att sätta en pipa i bredden af
prot. som tecken till anmärkn. öfverlemna åt cancelliet att
utskrifva anmäi kn:sanledn:r, antingen rådgifvarne af- eller
tillstyrkt eller ock icke ens varit närvar., då beslutet blifvit
faltadt. Grundlagen bestämmer dock tydligen huru rådslagen
skola pröfva».
Jag kan således ej annat än rent af ogilla detta mer
än oförväntade förhållande från Utskts sida, helst i en så
grannlaga sak, der det rörer personers välfärd och anseende
inom samhället, och som våldför den rättighet, hvilken
hvarje menniska inom samhället äger af skydd under lagen
emot otillbörliga ogrundade tillmålen, tills han blifvit förvunnen
till brott eller förbrytelse.
Jag öfvergår nu till yttranden angtde formen för behandlingen.
En ledamot, Hr Cederschjöld, har för oss framställt
en betänklighet i grundlagen, honom alldeles egen,
och som inå vara honom fullkomligen förbehållen; han har
nemi. yttrat, att 56 §:ns Reg F:n innehåll borde, genom
jemförelse med 44 §:n Riksd.Ordn., tydligen visa, att allmänna
frågor voro sådana, hvilka under Ständernes pröfning
skola komma; att således alla frågor, som voro af denna
beskaffenhet, voro också af den att kunna återremitteras,
om man ej kunde i sin helhet antaga eller förkasta dem.
Af en person, flera riksdagar ledamot af Const.Utsk., som
sysselsatt sig att sammandraga och särskildt genom trycket
utgifva våra grundlagar, hade man minst bort vänta så alldeles
grundlagsstridiga grundsatser, som han häri framställt.
Man har svårt att fatta, huru en person, som sjelf deltagit
i stiftandet af •>. mom. 56 §:n Reg F:n har kunnat förgäta,
att ända till dess det skedde, var det icke ens möjligt att
i frågan om jemkning af ett grundlagsförslag från Consl.Utsk.
begära och erhålla återremiss. Nu får man det visserligen
i detta fall på frågor, som hos Const.Utsk. blifvit väckta,
eller som af Const.Utsk. sjelft blifvit framkastade; men den
värde ledamoten hade icke bort, då han här analyserade
frågan om rättighet till återremiss af detta betänk., förgäta,
att i 8i §:n Reg.F:n jemväl finnes stadgadt, huru med de
förslag, som från Konungen emanera till ändringar i grundlagen,
skall förhållas. Han hade deri funnit, alt om Utsk.
tillstyrker hvad Konungen föreslagit, så skall frågan hvila
till nästa riksdag, då Ständerne skola derom besluta, och
det utan att återremiss får äga rum, ifall det föll Hr Professorn
eller någon in att icke vara nöjd med Utsk:s tillstyrkande.
Samma ^ innehåller äfven: ’’Afstyrker Utsk.
Konungens propos, då må R. St. genast kunna antingen
denna propos. afslå eller ock afgöra, att de vilja öfver densamma
å nästföljande riksdag besluta; gällande i detta fall
etc.” Äfven då äga Ständerne icke den ringaste rätt att
återremittera utlåt, till Utsk. för att få detsamma förän
-
Den B Juli f. m.
dradt. Utsk:s skyldighet är uppfylld genom aflemnandet af
sitt utlåt., Ständernes inträder derefter att pröfva, om de
vilja afslå eller låta frågan hvila intill nästa riksdag. Af
dessa förhållanden hade Hr Professorn ock lätteligen bort
finna, att de i 56 §:n omtalade allmänna frågor icke tillhöra
dem, hvarom grundlagen anför speciella stadganden i spe
cielia §§, ibland hvilka också är den 107 §:n Den bestämmer
Utsk:s skyldighet att, efter granskning af Statsrådets
prot., för Ständerna tillkännagifva, om de utvisa att Statsrådets
ledamöter, en eller flere, i sina rådslag icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, — om de utvisa att någon Statssecreterare
icke med nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete
utöfvat; — och derefter inträder Ständernes
skyldighet att pröfva, huruvida de finna Rikets väl kräfva
att hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan, att Han
från Statsrådet ville skilja den eller dem, mot hvilka anmärka:!'
blifvit gjorda. Huru vill nu deri värde ledamoten
förena sin framställning om förslaget att återsända en sådan
anmälan med begäran att få från Utsk., icke en anmälan 0111
anmärkntr, nej, ett allmänt omdöme, ett omdöme öfver Slyrelsen
i allmänhet, alldeles icke omnämndt i 107 §:n fieg.F:n, som
dock efter den 83 §:n i samma grundlag efter ordalydelsen
skall tillämpas? .lag bestrider lagligheten af den af Hr
Professorn begärda propos till återremiss, hvaruti flere ledamöter
med honom instämt; Ständernes rätt förbehållen
att pröfva de anmärkte rådgifvarnes förhållande, i den ordning
som §:n tydligen bestämmer. Här har blifvit yttiadt
denna dag af Frih. Rantzou, att Utsk. borde åläggas att
utreda anledntn till den oro och obelåtenhet med Styrelsen,
som visat sig sä före, som under riksdagen; och på sådan
grund har lian instämt i deras begäran, som yrkat återremiss,
synnerligen på grund af Hr Cederscbjölds, efter hans
tanke, fullständiga argumentation.
Jag känner icke af Riksd Oidnts 2g § något åliggande
för Con^t Utsk. att befatta sig med utredning af anledningarna
till oro och obelåtenhet med Styrelsen. Att yttra sig
om något annat än denna §, hvari Utsk:s functioner bestämmas,
vore icke mer och icke mindre än revolutionärt,
och skulle förflytta Utskts ledamöter under den ansvarighet
af tilltal, som 1 10 §:n Reg.Ftn lemnar Ständerna rätt att
besluta. I samma stund, som ett sådant Utsk. som Const.-  Utsk., med förgätande af de functioner lagen för dess verksamhet
bestämt, ger sig in att blifva en politisk myndighet,
som vill leda opinionen för eller mot Regeringen, för eller
emot lagarnas rätta tillämpning, — i samma stund inträder
Ständernes skyldighet att öfverlemna Utsk:s ledamöter till
åtal inför laga domstol.
Hr Hjerta har i dag yttrat, att om också Const.Utsk.
icke anmält någon anmärknts-anledn. mot Statsrådet efter
107
Den 3 Juli f. ra.
107 §:n; så skulle taflan af Riksrätts-målen vara tillräcklig
att för Ständerna medföra anledn, att begära rådgifvarepersonalens
skiljande från embetet: detta målte vara en förflugen
ide'e, bärrörande deraf, att den värde ledamoten förbisett
möjligheten för Ständerna att få yttra sig om sådant,
derest icke Utsk. anmäler att anledn. förefinnes i sådant fall.
Jag har velat upptaga detta, för att visa hvad det vill säga,
att i en anmälan efter grundlagen inflicka frågor på sidan
om grundlagen, hvilka densamma icke tillåter; och jag öfvergår,
i anledn. af detta Hr Hjertås yttrande, till det af
Gr. Anckarsvärd i förra plenum framställda, nemi. att han
icke kunde begripa, huru man kunde göra sig jäfvig, genom
att man yttrade sig i anledn. af de punkter, som finnas
upptagna som remisser till Riksrätt. Jag hänvisar Hr Grefven
till i3 cap. 1 §:n Rätteg.b:n; der kan han få veta hvad laga
jäf vill säga; der kan han finna, att den, som i förväg
yttrar sig i ett ämne, icke mer är ojäfvig att som domare
öfver saken sitta; och det kunde man här ledigt göra öfver
alla dessa 3i punkter.
Gr. Frölich har i dag yttrat en hemställan till Ståndet,
åsyftande, — icke, efter hvad jag vill förmoda, att
skrämma, ty så lätt skrämda äro vi icke, — att Ståndet ej
måtte göra sig delaktigt i den allmänna gäsning, som skall
råda i sinnena, derigenom att icke behjerta densamma och
begära entledigande af en af honom uppgifven rådgifvare,
Statsministern Frih. Stjerneld; och han har derjemte ställt
till Ilr Bjerta en pathetisk uppmaning att förklara en artikel
i dess tidning. Mine herrar! det är icke efter ljuden utom
detta Hus, som Huset bör handla, då frågan är att tillämpa
grundlagarna; stormen utanför ma vara stark eller ingen,
så hör det mannen till att besluta enligt lagen och
förakta allt som omgifver honom.
Hvad tidnings-artikein beträffar, förmodar jag, att den
ej kan blifva föremål för något Ståndets beslut; emedan det
finnes lagar och åklagare i landet, som kunna beifra hvad
som i rätter ordning bör upptagas och beifras; men det är
under folkets och Ständernes värdighet att upptaga tiden i
Stånden med dylika framställningar. — Jag slutar med den
önskan, att R. o. Ad. ville besluta alt lägga till handlingarna
Const.Utsk:s mern. N:is i3 och 17, och derefter skrida
till beslut, huruvida Ståndet finner Rikets väl kräfva att
ingå till Konungen med skriftlig anhållan, alt Han från innehafvande
embeten måtte skilja den eller dem, på hvilka
Stäuderne finner tillämpning af 107 §:n böra äga rum bland
dem, mot hvilka anmärkn.T blifvit gjorda.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag står hos Frih.
Cederström i stor förbindelse, då han haft den godheten alt
upptaga ett yttrande af mig i sista plenum, som troligen
9 H. 31
De n 3 J u 1 i f. in
-
matte varit ganska ofullständigt, då det kunnat gifva Friherren
anledn. till de slutsatser, hvartill han derifrån sökt
komma mot betänk , Const.Utsk. och mig. Frih:n upptog
med en obeskriflig begärlighet den tilldragelsen inom Const.-  Utsk., att några namn, dels genom misstag hos cancelliet,
dels i följd af tryckfel, hade blifvit oriktigt, alldeles icke,
eller illa observerade i betänkandet. Att jag, på grund
deraf, yttrat som ett bevis på huru lätt Utsk. gjort sig skyldigt
till den tillvitelsen, att Utsk. skulle handlat med afseende
på personliga känslor af hämnd och Gud vet hvad
annat som i sista plenum derom anfördes; så får jag till
Frihtns tillfredsställelse förklara, alt vid hvarje fall, då
en anmärkn. i Const.Utsk. rfrågakommit, har den anmärkte
rådgifvarens namn influtit i dagens prot., antingen som tillstyrkande,
afstyrkande eller stillatigande, men utförandet af
rådgifvarnes namn i noterna till betänk, har blifvit öfverlemnadt
till cancelliet; och med den sakkännedom, som
Frih;n äger om behandlingen af så beskaffade mål, torde
det icke lämpligen kunna begäras af Utsk. att annorlunda
än som skett, genom ett lemnadt förtroende till betjeningen
inom Utsk:s cancelli, tillse att namnen infördes i betänk.
och vid collationeringen observera att namnen blifvit
behörigen iakttagna. Jag tror likväl, att anmärkntn för öfrigt
är af så litet ingripande natur, att den verkar till ingenting,
isynnerhet som det visat sig, att inga olägenheter
deraf uppkommit, ehuru visserligen jag, likasom Utsk:s cancelli,
hade önskat att dessa felskrifningar icke kommit att
äga rum. Hvad Frihms yttrande i öfrigt angår, anser
jag mig icke böra ingå i någon vederläggning deraf, såsom
dessutom mest riktädt mot Hr Cederschjölds anförande.
En annan värd talare, Hr von Hartmansdorff, har troligen
menat mig med den Grefven på denna sidan, hvilken
yttrar sig efter ett stående formulär. Jag vågar ingalunda,
i likhet med Hr von Hartmansdorff, stödja mig på tron om
R. o. Ad:s uppmärksamhet för mina långa anföranden, för
att begagna den till att ytterligare taga tiden i anspråk,
och utber mig således endast i afseende på Hr von flartmansdorffs
yttrande få förklara, att jag aldrig, och ingalunda
tilltrott mig en sådan rikedom i ordställningar och synnerligast
på förändringar i åsigter, hvaraf han är mäktig.
Hvad beträffar formuläret, som Hr von Hartmansdorff behagat
kalla det sätt, hvarpå jag yttrar mig, att det skulle
räckt från 1815 till nu, och vara passande både i fråga om
skjuts, r8i2 års författning, 107 §:n och Gud vet allt hvad
talaren nämnde, hvartill det vore passande; så får jag för
min del säga, att om jag icke ager den lyckliga gåfvan, som
Hr von Hartmansdorff, att omvexla med att ömsom trötta
Huset och ömsom uppväcka den munterhet, som dess spetsiga
anmärknrr någon gång kunna föranleda, beklagar jag
mig icke öfver bristen på denna förmåga; ty det är osäkert,
Den 3 Juli f. m.
243
om jag lunde använda den med det fog, som behöfdes i
anseende till Hr von Hartmansdorffs nog egna framställningar.
Klockan lider nu till 3; om jag skulle begagna mig af
min rättighet att uppehålla R. o. Ad. med alt ånyo genomgå
mina anteckningar öfver de gjorda anmärkntna, och söka
försvara Utskts betänk.; så fruktar jag att Huset icke med
mig skulle hafva samma öfverseende, som med Hr von
Hartmansdorff, i anseende till att föredraget blef mindre angenämt
och mindre behagligt, hvarföre jag inskränker mig
till hvad som redan är sagdt, under förklarande att jag, i
anseende till det blifvande resultatet af denna öfverläggning,
helt och hållet instämmer i den åsigt som Gr. Frölich yttrat.
— I afseende åter på frågan om den tidnings-artikel,
hvarom Gr. Frölich ordat, så instämmer jag med de ledamöter,
som trott saken icke tillhöra Husets bedömmande;
och jag gör det så mycket hellre på den grund, att om jag
skulle instämma i något klander eller ingå i någon slags
censur öfver ifrågavar. tidnings-artikel, skulle jag hafva påtagit
mig ett godkännande af en otalig mängd andra, hvilka
jag ingalunda godkänner, lika litet som jag godkänner eller
underkänner denna eller någon annan. Jag afstår nu från
allt vidare yttrande i saken, då jag anser det vara ändamålslöst
och icke kunna inverka på någons öfvertygelse hvad
som vidare kan anföras i afseende å detta betänk., och troligen
hvar och en bestämt sin voterrs-sedel, sådan den kommer
att blifva.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag hade ämnat att icke
deltaga i discussionen öfver förevar, ämne, men några särdeles
djupt skakande målningar i sista plenum hafva föranledt
mig att begära ordet för några allmänna framställningar.
Min mening är hvarken att klandra eiler ifrigt försvara
det s. k. systemet; jag afser egentligen alt upplysa
frågan från en sida, som hittills icke under discussionen varit
vidrörd, emedan det icke plägar skada, alt en sak betraktas
från flera än blott en punkt.
Här talas om ett systeme, här klandras delta systeme.
Mine herrar! finnes det blott ett systeme? Jag har upptäckt
två. Det är det hittills ovidrörda systemet, som jag
vill karakterisera, för att deraf draga några enkla slutsatser
med hänseende till det klandrade systemet. Det är nära
lika gammalt som vårt statsskick, nära lika gammalt som
oppositionens systeme. Jag gör, som jag förmenar, oppositionen
rättvisa, då jag tillräknar henne ett systeme; det
kommer troligen alt visa sig, att icke någon särdeles conseqvens
deri kommit i fråga, men jag vill först försöka en
kort framställning om detta systemes natur och egentliga
färg. Vi minnas nog i många afseende!) med saknad en här
allmänt vördad, redan hädangången ledamot, en bland de
verksammaste och aktningsvärdaste af detta Hus; jag har
244
Den 3 Juli f. ta.
delat med honom åsigter i finance-frågor, jag har vördat
honom som en ledare i dem, och har icke att förebrå mig
att ensidigt hafva deltagit i de ärenden, deri jag af honom
kunnat upplysas; jag har sökt följa honom, erkännande
hans förtjenster, men jag har icke kunnat följa honom i
fråga om bedömmandet af vårt statsskick och det systeme
af opposition, hvarför han ställt sig i spetsen, isynnerhet
vid 1815 och 1818 årens riksdagar, —jag menar den värde
Gr. von Schwerin. Det var han, som här första gången
uppträdde med den sats, att Sverige var genom sin constitution
ungefärligen på samma punkt som England. Det är
nogsamt kändt, att han hade en stor förkärlek för den Engelska
statsförfattningen, och det är likaledes nogsamt bekant,
att han sträckte den ända derhän, att han trodde den
Engelska formen vara nedlagd i våra grundlagar. Det är
derifrån, mine herrar! som oppositions-systemet daterar sig.
Detta systeme har gått ut på att bevisa i ord, och så långt
möjligt varit i handling, att Sverige ägde redan ett ministerielt
systeme, nemi. ett ministerielt styrelsesätt, der ministrarne
äga fullständig politisk myndighet, jemte den administrativa
makten. Ur denna synpunkt har Regeringsmaktens
motstånd mot detta systeme blifvit bestämdt. Det
är detta motstånd, mine herrar! mot oppositionens systeme,
(ett systeme, icke grundadt på våra grundlagar, hvilket man
länge framställt, och hvari man slutligen lyckats, som vore
Regeringen stadd på en väg att icke vilja följa grundlagarna,
utan styra emot desamma,) som Regeringen måst iakttaga,
ehuru Svenska folkets senhet att icke vilja mycket
hastigt låta påbörda sig tänkesätt, har gjort att det åtgått
nära ^-tdels sekel, innan vi kommit på den punkt, der
vi oss nu befinna. Mången är, genom de dagliga ropen om
bristande systeme hos Styrelsen, redan, om icke öfverlygad,
åtminstone öfvertalad att tro, att här blifvit styrdt tvert
emot
grundlagarna; detta sätt att gangrenera, att kasta en
kräfta i djupet af folkets tänkesätt, har utgjort oppositionens
systeme. Genom detta förhållande har Styrelsen blifvit föranledd
att ställa sig på försvarssidan; och all den overksamhet, all
den oförmåga man förebrår Styrelsen att åstadkomma landets
utveckling i hvarje af administrationens utgreningar, har sin
grund i det defensiva läge, hvaruti Regeringen blifvit kastad.
Dess förnämsta pligt har varit att styra efter grundlagen,
men då man det ej velat, fordrar billigheten att äfven
den omständigheten inkttages. Att detta icke är en
fiction af mig, utan att denna plan verkligen finnes, skall
jag bedja att få bevisa genom en auetoritet, som kanske
icke är så alldeles jäfvad af dem, som öro af motsätta tänkesätt
med mig. Vi påminna oss, att inom detta Hus varit
många strider mellan oppositionen och Konungens rådgifvare;
vi påminna oss, att 4 §:n Pieg.Fm, der det s. k. allenastyrandet
förekommer, utgjort ett af hufvudmomenterna för
Den 3 Juli f. m.
a45
dessa strider; vi påminna oss detta, säger jag, ganska lifligen,
och jag ber att få läsa upp en kort framställning från en
auetoritet, och att R. o. Ad. med tålamod ville åhöra mig
på ett pär minuter.
”De fleste af våra läsare erinra sig utan tvifvel ett uttryck
om "det constitutionella lifvets första menlösa dagar,
” som först begagnades af Prosten Gr. von Schwerin under
en diseussion om bänkmansvalen på Riddarhuset vid
1828 års riksdag, och sedermera varit många gånger upprepadt.
Betydelsen af detta uttryck Ur ingenting annat, än
den år 1809 uppväckta patriotismens vackra tro, att verkligt
constitutionella garantier skulle kunna åstadkommas med
de föreskrifter och controller, som ledamöterne i 1809 års
Const.Ulsk., eller de med andra ord s. k. "1809 års verkliga
män" nedlade i Reg.F:n och Riksd.Ordn. Att man år 1828
redan hade kommit till medvetande deraf, att denna tro
icke i allo var tillräcklig, och att det icke förhöll sig så
helt med garantierna, det visar sig deraf, att det nämnda
uttrycket om menlösheten användes af Gr. von Schwerin,
hvilken onekligen var en bland dem, som mest studerat sig
in i våra former, likasom af ett annat bekant uttryck af
samma talare: "Jag går icke till Const.Utskottet!” Men alla
nya rön hafva sin pröfningstid att genomgå, innan äfven de
klokaste U10 fria från misstag dermed; och detta har kanske
mer än något annat inträffat på experimentet med den
constitutionella monarkien äfven här i Sverige. Sålunda
hände det just samma Gr. von Schwerin, som talade om de
första menlösa dagarna och redan hade uppgifvit hoppet på
Const.Utsk., att han sjelf befann sig utsatt för en annan menlöshet,
som ledde precist till samma förvillelse. Han fästade
sig nemi. oftast med förkärlek vid den Engelska uppställningen
af samhällsmakterna och vid ide'en om de parlamentariska
majoriteternas inflytande i England; och hans fantasi,
som gerna umgicks med det stora och bländande uti de
Brittiska parlaments-scenerna, föreställde sig dem redan sfsom
omedelbart införliga äfven hos oss, och att hvad som
icke kunde vinnas genom Const.Utsk. medelst 106 och 107
§§.‘na, skulle kunna erhållas genom allmänna tänkesättets
omedelbara makt och inverkan på rådgifvarne sjelfva. Det
var derföre han alltid benämnde Konungens rådgifvare härstädes
med det collectiva namnet Ministeren; någonting
hvari han äfven efterföljdes af hela den tidens opposition.
Detta försök att äfven här föreställa sig ett verkligt styrande
och ansvarigt cabinelt, i likhet med det Engelska, var,
om vi ej bedrage oss, egentliga orsaken till tidningen Den
objudne Gästens födelse till verlden; hvilken tidning, utgifven
af den nu var. redacteuren af Svenska Minerva, hufvudsakligen
tillkom för att icke låta en sådan ministerial-theori
taga för stark fart Ufven här i Sverige. Det var också
samma orsak, som föranledde den famösa skärmytslingen på
Den 3 Juli f. m.
Riddarhuset vid samma riksdag, emellan Exeellencerne
Wetterstedt, Mörner och Löwenhjelm å ena, och den dåvar.
oppositionens ledamöter å andra sidan, ang:de rätta sättet
alt läsa grundlagens 4 §> som handlar om ”Konungens
rätt att allena styra Riket, på sätt denna Regeringsform
för e skri fver." Det var då, som de nyssnämnde
Exeellencerne yttrade, att Representationen icke hade
rätt att attackera Konungens rådgifvare för Regeringens
handlingar, eller af dem fordra något helt regerings-systemé,
på samma sätt som af verkliga cabinettsministrar. De skäl
de härvid nyttjade, innefattades i få ord deri, att ”Konungen
allena styrde Riket,” och att de efter grundlagen alldeles
icke hade någon rätt att sätta sig emot hans vilja.
Medan de på detta sätt förfaktade den oblandade royalismens
sak på Riddarhuset, höll Den objudne Gästen tal för
allmänheten utanför, ungefär af samma skrot och korn, som
man sedermera i allmänhet funnit i den historiska skolans
utbredelser öfver samma ämne, med tillägg af åtskilliga fraser
om huru Svenska folket icke ville hafva någon annan
än Konungen att styra sig m. m. Ungefär enahanda var
äfven ursprunget till den efter samma riksdag utkommande
brochuren om Ministére och Opposition, som innehöll
åtskilliga brask ande och frimodiga yttranden emot den gamla
Svenska aristokratiens makt (som längesedan är död) och
några prunkande rhetoriska fraser om, huru ingen borde stå
mellan Konungen oell folket, huru Konungen borde kasta
sig i folkets armar, med en hop andra uttryck, som, när de
lomma dunsterna bortblåstes, helt simpelt utgjorde en advocatur
för det krafsa enväldet. Å andra sidan bad oppositionen
på Riddarhuset Deras Excellencer alt läsa den \ §:n
Reg.Frn till slut, för att se, att derstädes äfven stodo orden:
’’på sätt denna Reg.F. föreskri fver,” i hvilket tillägg oppositionen
sökte ett stöd för sitt yrkande om rådgifvarnes an
svarighet.
Tio år äro nu snart förflutna sedan denna tid, och
dunsterna både på den ena och andia sidan äro temmeligen
försvunna. Man kan således opartiskt betrakta de olika påståendena
i sin helhet, för att komma till hufvudsaken.
Sanningen måste till slut taga ut sin rätt, och det är i dess
intresse, och för att icke en gång återfalla i nya ”illusioner”
sorn det är en skyldighet att öppet medgifva, hvad erfarenheten
under den påföljande tiden lärt nationen att inse, det
Deras Excellencer och Den objudne Gästen den gången hade
rätt, och oppositionen orätt. Man må läsa den 4 S'n
huru man behagar, och just med uppmärksamhet till orden:
”på sätt denna Regeringsform föres k ri f v erså
skall det nemi. befinnas, att det verkligen är Konungen,
som allena styr Riket, så vidt det är sanning att någon
verklig ansvarighet å rådgifvarne icke kan till vägabringas
under de närvar formerna, eller så länge rådgifvarne blott
D cn 3 J ii I i f. m.
behöfva begagna den klokheten att vid alla kinkiga tillfällen
reservera sig, för alt låta Konungen allena stå för allt
hvad som göres eller låtes. Felet på oppositionens sida var,
såsom vi förut nämnt, just den menlöshet, som gjorde att
ledamöterne af denna opposition sago i Reg.F:ns föreskrifter
mera hvad de önskade att deri finna, än hvad dessa föreskrifter
verkligen inneburo, och således fortlefde i samma
förvillelse, hvaraf 1809 års män mera förlåtligt varit beherrskade,
då de skrefvo de vackra och vältaliga motiverna till
106 och 107 §§:na, hvari de grundade så sköna luftslott af
förhoppningar på ”kraften af mogna rådgifvares förenade
rådsla g.’’
Vi äro här vid en vändpunkt af undersökningen, och
vid öfvergången till dess andra afdelning. Då den satsen,
att någon vei k lig ansvarighet för rådgifvarne för närvar,
icke finnes efter grundlagen, elier med andra ord, att Sverige
för närvar, icke har något constitutionelt regeringssätt,
sådant man tänker sig det hvilande på stödet af majoriteten
hos folket eller dess ombud och beroende deraf, öfverensslämmer
med både hvad rådgifvarne sjelfve och deras
hjelpare Den objudna Gästen, samt sedermera Svenska Minerva
predikat, och vi således hafva samma utgångspunkt
som de, så förmoda vi, att några strider öfver denna punkt
icke vidare skola behöfvas. Denna öfverensstämmelse i premisserna
är så mycket fördelaktigare, som den lemnar oss
tillfälle att odeladt kunna skänka uppmärksamhet åt den
sednare afdelningen, hvilken innefattar den vigtiga frågan:
Huruvida det icke vore nyttigt att ett verkligt
constitutionelt regeringssätt funnes i Sverige, i
fall sådant kunde införas genom en lätt vidtagen reform,
utan några skakningar, utan rubbande af ett enda ibland
samhällets grundelementer, och ulan någon minskning, hvarken
i konungamaktens constitutionella praerogativer eller
dess anseende hos folket. Vi shola söka utreda denna fråga
i några påföljande artiklar.”
Mine herrar! Som det skulle synas att det varit en af
den ministeriella sidans försvarare, som skrifvit detta, sorn
här öppet erkänner, att oppositionen bjudit till att i grundlagen
lägga annat än hvad deri ligger, och att den s. k.
ministeren haft rätt; hvem är då denna auetoritet? Jo,
Aftonbladet för den a5 Oct. 1837. Man hör nu huru likgiltigt
det är för dem, som uppfostra tänkesätten för dagen,
alt vara conseqventa; det vore likväl skäl, alt någon aktning
för conseqvens och en bestämd öfvertygelse ägde rum;
men att den ena dagen hafva en tanke i de stora grundsatserna
för Statens styrelse, och en annan dag hafva en annan och
predika dessa grundsatsers tillämplighet, än på ett sätt och än
på ett annat, för en menighet, som fordrar att man ärligt går
tillväga med dess politiska uppfostran, förklarar den djupa
2/(8 Den 3 Juli f. m.
smärta, jag alltid gifver tillkänna, da fråga är om tidningarna.
Jag hatar icke tryckfriheten, men jag erfår djup smärta,
då man förvillar med ljuset som är gifvit att lysa med.
Då ännu 8 ledamöter anmält sig att få ordet i detta
ämne, och tiden var långt framskriden, beslöt R. o. Ad. att
uppskjuta med fortsättningen af nu förevar, ämnes pröfning
till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocotli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 3 Juli iSzjo.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Gonst.Utsk. mern. Nro i3,
ang:de anmärkntr, gjorda under granskningen af Statsrådets
prot., samt af samma Utsk:s mern. N:o 17, med rättelse i
Utsk:s mern. Nro i3, bilagan.
Gr. Spens, Garl Gust.: Då jag anmälde mig, hade
jag ämnat besvara åtskilliga af de anmärknrr, som här blifvit
gjorda mot detaljerna af Utsk:s betänk., dels af Or Skogman,
dels af Hr von Hartmansdorff, Frih. Åkerhjelm , Gr.
Löwenhjelm, m. fl.; men det har redan under tvänne förmiddags-
och ett eftermiddags-plenum varit sä långa discussioner
i detta ämne, alt jag tror det vara en billig fordran
afR. o. Ad., att äfven den Const.Utskrs ledamot, som kunde
anse sig böra för egen tillfredsställelse till sitt försvar anföra
några ord, icke uppehåller R. o. Ad. längre. Jag vill
derföre blott anföra i afseende på hvad Hr Dalman yttrat,
att Utsk. gjort orätt uti att icke särskildt besvara de anmärknrs-anlednrr,
som blifvit från RiksStm inlemnade, utan
inneslutit svaret, så väl på dem som blifvit afslagna, som på
dem, hvilka blifvit bifallna, i det nu framlemnade de'chargebetänkandet,
— att detta är ett förhållande, som verkligen
undfallit mig, och der jag erkänner att Hr Dalman har rätt;
hvarföre jag förenar mig med honom i afseende på anhållan
om återremiss af betänk., isynnerhet som jag förmodar,
att på samma gång Gr. Frölichs och de öfriges anmärknrr
blifva till Utsk. remitterade. Gr. Frölichs anmärknrr i sista
ple
-
Den 3 Juli e. ni.
plenum innefattade i min tanke så mångå ganska l iktiga idéer
i afseende på nödvändigheten deraf, att Utsk. icke framstår,
såsom det der på något sålt skulle vilja styra R. St:s plena
eller gå deras yttranden i förväg i en så angelägen sak som
denna, att jag hoppas att, ifall betänk, blir återremitteradt,
de ma blifva en ledning för Utsk., så att Utsk. i afseende
på förmen, så mycket som möjligt går de återremitterande
Ständerhes önskan till mötes. Utsk. må likväl icke sträcka
sin åtgärd derhän alt yttra något i afseende på hvad Rikets
väl klöfver, hvilket jag fortfar alt anse tillhöra R. Sl:s plena
ensamt, och tror att det vore ett farligt proejudicat , om
Utsk. skulle derom yttra sig, så länge Reg.Fm uttryckligen
säger, att det tillhör R. Sits plena ensamt.
Hr von Strussenfelt, Adolph Ludv.: Då jag icke
tillförene under innevar. riksmöte deltagit i någon debatt
inom detta rum, torde det ursägtas mig, om jag nu vågar
att för några ögonblick påkalla R. ö. Ad:s uppmärksamhet.
Det är ingalunda min afsigt att ingå i någon granskning af
nu förevar, betänkande. Om dess många och stora bristfäl—
ligheter torde icke vara mera än en mening, enär äfven de
ledamöter, som tillhört majoriteten inom Utsk., yrkat på
återremiss, förmodligen för att försöka åstadkomma något
mindre bristfälligt. Det är egentligen vid några under denna
debatt fällda yttranden och framställda åsigter , som jag
velat göra erinringar. Sedan man synes hafva funnit att
Utsk:s anmärkntr äro dels grundlösa, dels olämpliga, för att
icke säga något Värre, har man tagit sin tillflykt till några
allmänna, obestämda beskyllningar mot KohUngens rådgifvare,
Och derjemte påstått att R. St. icke behofde stödja sig vid
några bestämda fada, för alt enl. 107 §:n anmäla dem till
entledigande; samt att en dylik anmälan blott vore en opinionsdom,
sorn ej behöfde motiveras. Denna åsigt bestrider
jag på det högsta, såsom enl. min tanke rakt stridande emot
grundlagen. Der finnes blott å ett ställe omnämndt en dylik
opinionsdom, eller den som R. St. fälla öfver Högsta
Domstolens ledamöter. Att Utsträcka denna östracism
äfven till Konungens rådgifvare har så mycket mindre kunnat
vara meningen, som grundlagen föreskrifver, att Statståds-protm
skola utgöra ledningen för Const.Utskts omdöme
om Konungens rådgifvare , och derjemte stadgat att R. St.
icke få fälla något omdöme i berörde afseende, förrän detta
Utsk., för hvilket ensamt Statsråds-pi'ot:n äro tillgängliga,
pröfvat anmärkn:s-an!edn:ns beskaffenhet. För den som läser
grundlagen i sitt sammanhang och ej föresätter sig att
förvrida dess mening, lärer det vara tydligt, att så väl Const.-  Utsk. som R. St. endast böra grunda sitt omdöme om Konungens
rådgifvare på verkliga facta eller slutledningar derifrån.
Till de obestämda beskyllningar man motdemframg
H. 3a
200
Den 3 Juli e. m.
ställt, hörer isynnerhet den brist på systeme, man troll sig
finna hos Regeringen. Härå har man lagt synnerlig vigt,
väl vetande, att en så naket framkastad beskyllning, i följd
af sin obestämdhet och negativa beskaffenhet, svårligen kan
till vederläggning upptagas. Det är visserligen lätt att klandra
äfven de utmärktaste personers handlingssätt ; men vid
bedömmande af det systeme de följt, kan man icke ensamt
hålla sig till deras handlingar; man måste äfven fästa sig
vid deras afsigter, vid de motiver, som föranledt deras handlingar.
Dessutom bör man erinra sig den sanning, att systeme,
i sann och verklig mening, icke fullkomligen kan finnas
uti menskliga handlingar, emedan sådant skulle förutsätta,
att den handlande ägde alla yttre förhållanden i sin
makt, äfvensom följderna af sina handlingar. För öfrigt tror
jag, att flere ledamöter hafva sträckt anmärkntna alltför vida,
ty de hafva äfven upptagit sådana anmärknir, som utgöra
föremål för Riksrätts pröfning, och efter min tanke
kan man ej göra dessa anmärkntr till föremål för anmälan
enl. 107 §:n Reg.Fm.
Gr Frölich har vidare omtalat en jäsning, som skulle
finnas. Huru dermed förhåller sig, vet jag ej Måhända är
det sannt, men jag skulle tro, att, ehvad det så förhåller sig
eller ej, så kan man icke grunda något domslut om en menniskas
anseende och värde på yttre förhållanden. Det sanna
och det rätta måste ligga till grund för domslutet. Att så
till sågandes vilja göra Konungens rådgifvare till ett slags
försoningsoffer för att hindra utbrottet af en jäsning , vore
icke rätt; det vore att behandla menniskorna såsom blotta
medel till vinnande af yttre afsigter, — ett handlingssätt,
som icke kan rättfärdigas, hvarken af förnuftet eller rättvisan.
— Man hor klandrat Styrelsen derföre , alt den stundom
återkallat de näringslagar, som blifvit utfärdade och att
uti vår ekonomiska lagstiftning ej finnes något systeme. Anmärkningsvärd
är verkligen denna beskyllning, på samma
gång som man klandrat Styrelsens ogenhet att gå R. St:s
önskningar till mötes. De fleste ledamöterne af Ståndet kunna
ej vara okunnige derom att R. St ofta begära upphäfvande
af författningar, som vid en föregtde riksdag blifvit
antagna. Sålunda har man sagt mig, att sammansatta Lagoch
Ekon.Utsk. föreslagit upphäfvande till och med af det
vitsord, hvilket blifvit tillagdt den, som vill söka skifte. Jag
erinrar mig, att så äfven var förhållandet vid sisla riksdagen.
Huruvida skrifvelse verkligen derom afgick till K. M.,
kan jag nu ej påminna mig; men en mängd exempel kunde
lätteligen framdragas derpå . huru åsigterna hos R. St. förändrats
från den ena riksdagen till den andra. — Man har
vidare sökt på sätt och vis att rättfärdiga TJlsk. derigenom,
att, om också en del af anmärkntna voro obetydliga, skulle
dock en mängd vigtiga finnas, som man ej lagt Konungens
rådgifvare til! last. Det är verkligen underligt nog, om en
Den 3 Juli c. m.
ledamot, som ej haft tillgång till Statsråds-proCna, kim veta,
huruvida ytterligare anmärkn:r der kunna förekomma,
än de som Utsk. lagt Konungens rådgifvare till last. Emedlertid
synes detta försvar för Utsk. tillika innefatta en svår
beskyllning mot detsamma ; ty ingalunda kan det vara rätt
gjordt af Utsk. alt åsidosätta de vigtigare anmäiknrna och
deremot upptaga de mindre vigtiga.
Gr. Anckarsvärds försvar för Utsk. har jag funnit synnerligen
märkvärdigt. Delta försvar har, såsom Hi von
Hartmansdorff anmärkt, bestått i 3:ne delar: den första delen
innehåller allmänna talesätt, allmänna fraser, såsom att
man i hela landet visste, huru obelålet folket vore med Konungens
rådgifvare, med Regeringens åtgärder; att Konungens
rådgifvare förlorat folkets förtroende; och om derasskiekligliet
vore blott en mening, o. s. v. Det synes sorn sådana
skäl aldraminst af Utsk:s ordför. borde framdragas till stöd
för hvad Utsk. anfört mot Konungens rådgifvare; ty sådana
obestämda omdömen tror jag att man ej gerna kan komma
med, utan i brist på bättre skäl. Deremot har Grefven alldeles
underlåtit alt besvara de många och vigtigaanmärkn:r
Ilr von Hartmansdorff gjort emot Utskts förfarande , ehuru
Grefven synts ifrigt sysselsatt att derom göra anteckningar,
då Hr von Hartmansdorff talade. Grefven har vidare påstått,
att landet skulle varit uti ett helt annat skick, om Konungens
rådgifvare fullgjort hvad dem ålegat. Det är visserligen
nära nog omöjligt att veta, huru händelsernas gång skall
blifva, och jag betviflar att det står i någon mensklig makts
förmåga, icke en gång i Const.Utskrs ordförandes och i de
af honom s. k. tidens söners, att bestämma händelsernas följder;
ty de bästa afsigter kunna i verkligheten blifva helt annorlunda
än hvad som varit åsyftadt. Detta Grefvens yttrande
är således blott en tom fantasi , som icke äger någon
den minsta verklighet.
Grefven har vädjat till historien om Svenska konungadömet
och hemtat exempel ur historien alltifrån Konung
Olof Skötkonungs tid ända till Gustaf Adolphs sista regeringsår,
för att visa huru Svenska folket uppträd t emot regeringsmakten.
Det fägnar mig att Grefven aktar på historiens
lärdomar. Grefven skall deraf finna, att Sveriges makt, anseende
och politiska inflytande stodo aldra högst under tiden
från den store Konung Gustaf Adolphs död intill Konung
Carl den XI!:s sista regeringsår. Under denna tiderymd var
Sverige en bland de första makterna i Norden. Jag frågar:
var detta R. St:s, deras utskotts eller deras commissioners
skapelse? Nej! det var en skapelse, som utgick från Svenska
Konungar och de Svenska män, som då stodo vid deras sida,
samt från det Svenska folk, som ifrigt, utan knot och klander,
understödde sin Regering. Grefven har erinrat oss om
den sanning, att Konungar skola svara inför häfdernas aIIs—
härjarting. Detta är sannt, men det är icke mindre sannt,
Den 3 Juli e. ni.
och jag ber Hr Grefven lugga märke dertill , att äfven den
sorn i dag upplyftes utaf folkgunsten, om det ock vore så
högt, att hans hufvud dervid skulle fattas af en svindel, mäste
likväl undergå historiens dom; såvida han ej derifrån
disppnseras genom sin egen medelmåtta.
Om Grefven ej varit vidlyftig i att besvara hvad sorn
blifvit anmärkt emot Utsk:s förfarande, så har Grefven varit
sfi mycket vidlyftigare uti att commenlera ett yttrande af
en ledamot, som tillhör ett annat Stånd- Jag betviflar icke,
att Hr Grefven och Hr Munck af Rosenschöld, som med honom
delar äran af ett dylikt anfall mot den frånvar. , anser
det ganska hjeltemodigt, men jag lemnar derhän, huru rätt
och passande det kan vara, att på detta sätt anfalla en person,
som icke ens äger rätt att till sitt försvar uppträda på
detta rum. Dock tror jag, att den fröjdade man, emot hvilken
dessa anfall varit riktade, kan vara ganska lugn- Ljuden
af hans sköna, fosterländska stämma skola säkerligen
Jange tinna genljud i hvarje verkligen Svenskt bröst, äfven
Sedan namnet på mången, Som för dagen äger stora anspråk,
blifvit lemnadt åt en välförtjent förgätenhet, hvarifrån icke
en gång den ögonblickliga folkgunsten skall kunna rädda
honom.
Jag förenar mig med de värda ledamöter, som yrkat,
att betänk, måtte läggas till handlingarna , samt åberopar
härvid de skäl, som af dem blifvit anförda; och jag vill dertill
lägga ett nytt, nemi. utan att träda Const.Utskrs anseende
för pära, skulle jag likväl tro, att det vpre nyttigast för
D. St. och för Qonst.Utskrs egen majoritet, att man ej för mycket
toge dess verksamhet under denna riksdag i anspråk. Det
är visserligen ej underligt , om Konungens rådgifvare här i
mångå stycken fått uppbära oförtjent klander. Sådant har
inträffat Öfverallt, och äfven med de mest utmärkta, lill och
med vefldshistoriska män, sådana sorn en Washington. Den
lidens publicister och folkledare förföljde och sårade honom,
äfven denne store statsman, skaparen af Norra Amerikas sjelfständighet.
Konungens rådgifvare må således trösta sig. Dessutom
hafva möjliga sympathier för dem visat sig inom a:ne
Stånd, hvilka uti humanitet och insigter torde kunna mäta
sig med de a:ne andra. Jag förnyar min begäran, att betänk,
måtte läggas lill handlingarna.
Hr von Heyne, Georg: Ingen lärer bestrida, att den
längre tid, som förflutit emellan denna riksdag och den nästföreglde,
utmärkt sig för en otrefnad, sorn genomträngt nationen.
Denna otrefnad har ej kunnat verkas af några yttre
orsaker; vi hade fred och lugn, och inga andra händelser
hade stört vår lycka. Det var således en obelåtenhet med
styrelse-åtgärder i många fall, ehuru dessa visst icke kunna
sägas hafva beredt några olyckor af betydenhet för landet ,
men de hafva icke beredt den lycka, soin landet kan fordra
D e n 3 J u I i c ni.
2.33
af sin Styrelse. Man har hort påstås, och äfven jag tror, att
ilenna otrefnad, sorn finnes i landet, inycket härrört derifrån
alt K. M:s rådgifvare sökte hvalfva skulden ifrån sig och
sade att Konungen äger allena slyra Riket. Om de deraf
draga den slutsats, som jag äfven i dag här hört yttras; lill
hvem skulle nationen då vända sina blickar med önskan efter
något bättre? Jag vill icke nämna det; jag är för mycket
trogen undersåte för att vilja vara annorlunda, än Svenska
nationen alllid varit; den har alllid varit lif vad af kärlek
till sin Regent. Jag vill således icke i dessa åtgärder se
något annat, än en önskan för allt som kan bidraga till landets
välstånd och välfärd. Om det således är något, som
bedröfva'!' nationen, så skall det sökas uti Konungens rådgifvares
antingen felaktiga eller bristande råd eller uti deras
bristande upplysning. Coust Utsk. har med aktningsvärd arbetsamhet,
skicklighet, nit och drift sökt att utreda förhållandet.
Det är sannt — vi hafva endast fått hvad jag vill
kalla ett register öfver en mängd af, såsom det vill synas,
mindre väl betänkta åtgärder; men inånga upplysningar konna
likväl deraf inhemtas, och det kan tjena till en ledning
för ett beslut af RiksSttn, äfven utan någon sådan conclusion
å Utsk:s sida, som jag för min del skulle hafva önskat
finna tili dess betänkande. Jag behöfver icke yttra något
vidare, för att komma till den korta slutmening jag åsyftar,
nemi. att betänk, måtte återremitteras, icke på det alt Const.-  Ulsk. skall bestämma , huru R. St. böra besluta i afseende
på Konungens rådgifvare, men på det Utsk. likväl må lemna
en summarisk uppgift lill vägledning för de tvänne Ständ,
sorn hafva återremitterat betänk., och äfven i händelse, såsom
jag hoppas, R. o. Ad. finner samma utväg nödvändig,
att enhet mätte åstadkommas i tankarna om rätta sättet för
anmäi kntnas behandling. Detta är så mycket angelägnare,
sorn en anmälan enl. 107 §:n Reg F:n 0111 entledigande af
Konungens rådgifvare, efter min öfvertygelse icke är lämplig,
då ganska få af dessa rådgifvare öro qvar i Konungens
Råd, och de som äro derutur afgångna icke vidare kunna
entledigas. Ett yttrande öfver deras handlingssätt i allmänhet,
de må vara bortgångna eller qvarvarande, är dock nödvändigt,
på det nationen må kunna finna, att R. St. Icmuat
uppmärksamhet åt det missnöje och den oro , som föregick
riksdagen. Att en sådan oro verkligen fanns, behöfver intet
annat bevis, än valen till representanter i de ofrälse Stånden.
Dessa val hafva sällan eller aldrig så mycket intresserat
nationen; sällan, om någonsin, hafva de blifvit med så
mycken uppmärksamhet verkställda. Resultatet af dessa val
hav varit, att ett allvar under denna riksdag visat sig, sorn
ej yid föregtde riksdagar ägt rum. Jag anhåller således att
få förena mig med de ledamöter, sorn begärt återremiss af
detta betänk., pä det att Utsk. må litet närmare bestämma
'254
D b n 3 Julie tu.
sin tanke om det hela af Regeringens åtgärder under de
sistförflutna 6 åren.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd talare vid min
sida har under förmiddagens plenum yttrat, att det ej vore
värdigt Riddarhusets ledamöter att lyssna till den storm, sorn
rasar utom våra murar. Jag erkänner, att jag värderar detta
stoiska mod, och förklarar, att jag skulle deltaga lili den
manliga handling, som Frih Cederström anser sig färdig att
utföra, samma stund den skulle behöfvas för alt mola en
storm, som vore alstrad af en missledd eller falsk opinion
hos den oupplysta massa af folken , hvarom här kan vara
fråga; äfven erkänner jag, att under och äfven före detta
riksmöte den anklagelse, det missnöje, som drabbat Regeringen,
skulle i många afseenden kunna anses innebära en
sådan storm, emedan detta missnöje mången gång yttrar sig
i den art, att jag anser det på visst sätt kunna undergräfva
hela vår statsförfattning. Jag skulle utaf denna känsla måhända
mången gång anse mig uppman id att taga denna Regerings
försvar; men detta är mig alldeles omöjligt, då jag
inom mig nu, mera än ti 11 fölene, måste ogilla det systeme,
som denna Regering följt under 3o års tid. Jag anser mig
för detta mitt omdöme icke behöfva anföra några bevis eller
styrka mina uppgifter genom juridiska skäl, emedan den allmänna
missbelåtenheten i landet derförulan är tillräckligt
känd. Om denna missbelåtenhet äfven mången gång skulle vara
ogrundad, så är den dock tillfyllestgörande , för att , såsom
existerande, ådagalägga de stora brister, det verkliga förbiseende
af Rikets sannskyldiga nytta, hvarunder denna Regering
måste hafva handlat och verkat , för att numera vara
så kraftlös och så misstrodd som den är.
En annan talare, äfven på denna bänk, hvars politiska
åsigter jag gör mig en heder af att i manga fall dela och
af hvars stiilles ljus jag skulle önska att kunna tillegna mig
några strålar, har sjelf yttrat detta ogillande af våra förmer,
har sjelf funnit stora felaktigheter i våra lagar och institutioner,
— ja! i allt, om jag icke bedrager mig. Jag delar
denna åsigt. Det är våra föråldrade eller felaktiga institutioner,
som jag anser vara landets olycka, emedan de icke
beredt dess fullkomliga lycka, såsom jag anser att de utvecklade
bort kunna göra. Detta systeme , som Styrelsen följt,
att temporisera, att under constitutionella former hylla enväldets
principer, att vilja ett fritt statsskick, utan att uppfatta
dess grundidce och ihärdigt arbeta på dess utveckling,
tillräkna!’ jag ali den missbelåtenhet, all den ovilja, allt det
klander, all den anklagelse, som för närvar, drabbar dess
handhafvare. Jag tillräkna!' dessa handhafvare, att de kunnat
så länge blindt åse utgången af detta systemes begagnande,
att de icke vidtagit några positiva mått och steg för
att åstadkomma förändring härutinnan. Lika uppriktig som
Deii 3 Juli c. ra.
a55
denna förklaring, iir äfven den, att jag delar den opinion,
sorn af en annan värd talare i förmiddagens plenum blifvit
klandrad, att äfven ett annat systeme, nemi. oppositionens,
torde behöfva granskas. Jag har visserligen delat det misstag,
att tro det vara möjligt alt tillvägabringa eller fordra
en verklig ministeriel ansvarighet i Sverige, under de constitulionelbi
bestämmelser, som derför i grundlagen stadgas;
men jag har långt för detta afsvurit denna villfarelse, och
jag liar då sagt hvad jag äfven nu upprepar, alt jag tilli äknar
de verkande personerna i detta samhälle för ett fel, att
de icke åstadkommit andra former, icke insett huru nödvändigt
det var att afböja de tilldragelser, hvartill vi i denna
stund äro komna; ty hvad man än må säga, så är det numera
förgäfves att vilja neka tillvaron af ett allmänt missnöje
i landet, hvilket missnöje har sin rot uti känslan af gäckade
föt hoppningar på en fri utveckling af de nationella
kraller, som lösgjordes 1809. Jag skulle hafva önskat, att
de Svenske män, som inom vår administration hittills verkat,
med sin kännedom af Sverige, sina — såsom jag icke
betvifla!- — Svenska hjeltan och sin goda vilja för detta
land, äfven förenat nog kraft för att här åstadkomma ett
verkligt Svenskt tillstånd. Det är tillbakahållandet af det
constitutionella systemets utveckling på Svensk grund, sorn
jag högtidligt klandrar. Hvarföre skulle vi hafva inträdt på
denna bana, om ej för alt gå ända fram till målet, i stället
för att på halfva vägen stanna uti ett outbildadt skick. Jag
klandrar således det steg 1809 års lagstiftare och dess efterföljare
tagit på denna bana, då det icke tagits fullt ut. Jag
tror, lent ut sagdt, att della systeme af t i I Ibaka hå Ilande har
varit ett verkligt förräderi emot den constitutionella friheten.
Della må nu hafva varit medvetslöst så handladt, det
må vara handladt onder helt andra åsigter och under förutsättning
af fullkomligt motsatta resultater mot dem som inträffat;
nog af, det har icke lyckats att bringa detta land
framåt till det mål, hvilket afsågs med 1809 års statshvälfning.
Mine herrar! jag ber att få uttryckligen förklara , det
jag anser allt hvad klandras bör hufvudsakligen ligga i vidhållandet
af det outvecklade constitutionella systeme , hvaruti
vi ännu till stor del befinna oss, — ett skick, som icke
inneburit de minsta garantier i något fall, vare sig uti politiskt,
ekonomiskt eller moraliskt hänseende. Det är i sanning
nedslående att begrunda vår politiska mopal , så mäktigt
inverkande på den enskildes. Jag vågar säga , att deu
tagit ett stort steg tillbaka, alt Statens moral således i alla
afseenden är djupt sjunken, och att det fordrar de kraftigaste
steg, den allvarligaste vilja alt rycka nationen från brädden
af den branta afgrund, dit vi kommit. Jag tillräkna!-  Konungens fordna rådgifvare deras oförmåga att skåda denna
brant så nära framför sig som den är; deras rädsla för
häfstången lill en conslitutionel kraftyttring har verkat miss
-
Den 3 Juli e. m.
ledande på publicitetens stora maktinflvtelse; och jag tillraknar
vår Styrelse, att den icke sökt att föradla denna
kraft. Den har t ver torn gjort allt tor alt förnedra densamma
och göra den mera skadlig ån gagnelig för landet. Om
nu verkningarna hafva ett återslag, och jag vill ej neka alt
de kunna hafva det, så är jag Öfvertygad om, att desse män,
sorn måhända verksammast bidragit till denna ståndpunkt,
skola sjelfve med samma grämelse åse detta tillstånd , sorn
någon af deras klandrare kunna göra; men det är för sent
att numera klandra hvad som skett, och det återstår således
endast att söka hjelpa detsamma, så vidt man kan. Jag kI;i 11 -  drar, att Regeringen ända till närvar ståndpunkt icke vidtagit
något bestämdt steg för att återföra tryckfriheten till
sin nyttiga tillvaro ; att den icke befriat denna publicitet
från aila de band, hvarigenom dess utveckling och förädling
varit hindrad. Detta är ett positivt fel, som kan tillraknas
denna Styrelse. Då jag nu utsagt min opinion om systemet,
så har jag likväl äfven med tillfredsställelse funnit,
att sent omsider den constitutionella andan börjat Uppenbara
sig; och jag bör icke neka, det jag anser att denna uppenbarelse
hos den klandrade Regeringen varit liktidig med de
vaknande politiska begreppen hos nationen , som skönjas uti
den sent omsider antagna departemental-styrelsen ; och då
några af Konungens rådgifvare på ett förtjenslfullt sätt, underkastande
sig opinionens makt , ansflgo sig böra frånträda
en plats, der deras verkningskrets numera icke kunde leda
till något mål; så anser jag dessa Konungens rådgifvare alldeles
hafva uppfattat hvad dem ålegat. Detta afträdande
ur Conseljen hedrar och gör dem mera förtjente af nationens
aktning än af dess klander: synnerligen värderar jag
det rent constitutionella förklarande, som en af Konungens
rådgifvare bifogat sin afskeds-ansokan. Jag anser det nu icke
möjligt att mot dessa afgångna rådgifvare kunna tillämpa
den opinionsdom, som afses med 107 §:n Reg.Ftn; ochjrent
af att ställa Svenska nationen Uti en löjlig dag, vore det att
vilja ens begära en tillämpning, der denna alldeles icke hav
några föremål att rikta sig emot. Jag medgifver visserligen,
att det ännu finnes qvar bland Konungens rådgifvare Rne,
mot hvilka det vore möjligt att göra en sådan tillämpning;
och en värd talare har midt emot, hvars anförande pä förmiddagen
innebar en fullkomligt conscqveut och parlementarisk
utveckling af talarens begrepp, har yrkat tillämpning
af denna § mot en af de rådgifvare från den förflutna tiden,
som ännu står vid Konungens sida. Jag medgifver den
värda talaren och dem, sorn dela hans åsigter, alt han fullkomligt
logiskt och parlementariskt ledt sig till denna punkt,
och jag kan icke bestrida all möjlig anledn. till det yrkande,
som af dem blifvit gjordt; men jag bekänner uppriktigt,
att jag ej kan biträda denna mening , ehuru den måhända
skall
Den 3 Juli e. ra. 2S7
stall af den större allmänheten anses riktig. Olyckan vill,
— jag anser det verkligen för en olycka, — att jag om
denne statsmans förhållande i de klandrade åtgärderna äger
en kännedom, som det icke är mig tillåtet att meddela. Jag
vet, att denne statsman, så mycket hans krafter medgifvit,
sökt afvända allt det obehag och allt det inconstitutionella ,
som nu lägges honom till last uti en viss fråga, och jag beklagar
högeligen, att denne ministers förmåga icke har sträckt
sig nog långt, för att tillåta honom här lika otFeniligt uppträda,
sorn denne person har ansett det för sig önskligt vara.
Örn så vore, — och hvarföre skulle det icke kunna
så vara, — så hade måhända mot honom undanfallit den
enda anmärkn.punkt, hvarföre man mot honom yrkat den
hårdaste dom, som någonsin träffat en Konungens rådgifvare
från detta rum. Min känsla säger mig, att denna dom, för
första gången tillämpad, icke bör träffa Frih. Stjerneld , en
raan, om hvars ärligt Svenska och redliga tänkesätt jag anser
mig öfvertygad; men uppriktigt beklagar jag, att denne
man förenat sin politiska existens med ett systeme, som rättvist
måste förkastas af nationen •, och såvida det icke kan
blifva möjligt för denne Statsminister att här uppträda för
att försvara sig, så fruktar jag, att han måste underkasta sig
den politiska dom, som bör drabba en politisk Corporation
samfäldt.
Hvad åter beträffar den egentliga behandlingen af Const.-  Utsk:s betänk., hvarom nu egentligen är fråga, så instämmer
jag med Gr. Frölich i den åsigt, att Const.Utsk. hur
icke kan uppträda med någon bestämd opinionsyttring till
ledning för R. St:s beslut, och att Utskrs betänk, således
svårligen på några lagliga skäl kan klandras. Dermed vill
jag visserligen icke säga, att icke mycket uti detta betänk,
kunnat vara annorlunda än det nu företer sig; men detta
må ej blifva ett skäl att underkänna betänk, dess lagliga existens.
Alt återremittera betänk, skulle innebära ett klander
of sjelfva formen, och deruti kan jag således icke instämma:
men då samme värde ledamot har ansett, att detta
betänk, icke tillfyllest upplyser de förhållanden, som hvarje
ledamot för sig kan anse nödiga till ledning för eget omdöme
och lill ledning för den röst han bör afgifva i det
vigtiga ögonblick, då han går att besluta öfver den propos.
som skall följa; så anser jag visserligen lagligt och riktigt,
att betänk, kan återgå, — men begär man med denna återremiss,
att Const.Utsk. skall uppträda med bestämdt förslag
till opinionsyttring, så anser jag en sådan begäran af Const.-  Ulsk. vara en helt ny motion, väckt i anledn. af denna fråga,
och stående nied densamma uti omedelbart sammanhang.
1 sådant fall tror jag visserligen , att det kan för R. o. Ad.
vara laglikmätigt att af R. Sils Const.Utsk. begära ett sådant
betänk., hvarigenom R. o. Ad. önskar få någon viss
y !J. 33
a58
Den 3 Juli c. ra.
princip utredd och uttalad; men jag ber dock, att vid ett
sådant tillfälle de ledamöter af R. o. Ad , som äska återremiss,
icke måtte anse att ett sådant betänk., sorn Const.-  Ulsk. till följe deraf skulle komma att aflåta, utgjorde en
förändring af förevar, inemot1., hvilket äger sin grund uti
Statsråds-prot:s granskning, men att denna åtgärd måtte
anses såsom ett särskildt åläggande för Const.Utsk., likasom
det kunde vara för något annat Utsk., hvilket Utsk. som
R. o. Ad. för sin del ansåge dertill lämpligare eller lämpligast.
Alt Const.Utsk. är lämpligt, faller af sig sjelft, och i
händelse en sådan piopos. äskås af Hr Frih. o. Landtm., så
vill jag visserligen icke sätta mig deremot; men jag tror likväl,
att R. o. Ad. är ett så fullmyndigt Stånd, att det icke
skall behöfva en sådan förestafning för sina egna opinionsyttringar,
som det synes för en och annan af dess ledamöter
vara af nöden att inhemtas från Const.Utskottet. Jag
tager mig friheten att på denna särskilda omständighet fästa
.Ståndets uppmärksamhet, och anser till följe af densamma
i alla hänseenden lämpligt vara, att detta memor., ad
notitiam lemnadt till Ståndet, lägges till våra handlingar,
med frihet för Ståndet alt fatta hvad beslut som grundlagsenlig!
deraf kan föranledas, och som med detta betänk,
kan ställas i någon förening.
Hr Tersmeden, Gustaf Reinhold: Jag hade troligen
icke kommit att uppträda, om icke en auctoritet inom
detta Hus, som har majoriteten på sin sida, hade förklarat
ett yttrande af en Friherre på denna sida, med hvilken jag
tror, att han mente Frih. Klingspor, vara af ringa eller
intet innehåll och således icke förtjena något svar. Jag deremot
anser att Frih. Klingspor, mer än de fleste och kanske
mer än någon, tagit denna fråga ur sin rätta synpunkt,
nemi. den att betrakta i afseende å Konungens rådgifvares
ansvarighet, mindre de af Const.Utsk. i anmärkn:s-memor.
uppgifna 72 punkterna, än det systeme som denna Regering
följt. Jag delar med Frih. Klingspor den tanke, som jag
för min del icke tror vara hans ensam , utan äfven de fleste
oprivilegierades, men derför icke mindre upplysta medlemmars
inom vårt samhälle, nemi. att hvad som mest ligger
den afträdda Styrelsen lill last, är dess brist på sympathi
för det conslitutionella systemet och de ide'er, som till
följe af detta systeme gjort sig gällande. Bevis för denna
brist på sympathi, är Regeringens förfarande i afseende på
befordringar och yttranderätten. Hvad det förra beträffar,
så har Frih. Klingspor, som jag tror, ganska riktigt sagt,
att grunderna för befordringar i allmänhet varit favoritism
och hvarjehanda considerationer. Denna tro är äfven allmän,
och en allmän klagan har försports deröfver; men
hvad jag tror ännu mera i detta afseende böra läggas Styrelsen
till last, är, att den vid flera befordringar hyllat yp
-
Den 3 Juli e. m.
25g
pigheten, flärden och medelmåttan, — är, att den ej begagnat
sin helsosamma rättighet att från förtroende-embeten
skilja personer, som, efter det de fått detta höga uppdrag,
icke allenast ådagalagt mindre skicklighet vid embetets utöfning
, utan, hvad ännu värre är, gjort sitt uppförande
tvetydigt i afseende på sedlighet och redlighet. Man talar
vanl. om, att det är en brist på ämnen. Från alla sidor
har jag hört en sådan klagan, som jag anser vara riktig
och en naturlig följd af ett befordrings-systeme, så beskaffadt
och så länge följdt, som detta varit. De fleste menniskor
äro dugligare, bättre eller sämre, mindre ofta af kärlek
för det rätta och goda eller för dess motsatser, än af
beräkning huruvida det skänker mer eller mindre aktning
af att vara det eller det; och jag anser det vara helt naturligt
att, om medelmåttan går i bredd med den anspråkslösare
dugligheten, så blir deraf en följd,— isynnerhet då det
är lättare och äfven ofta roligare, att under de yngre åren
lefva endast i nöjen, än att utbilda sig till duglighet, så
inom som utom tjensten, — att en brist på verkligt dugliga
ämnen skall uppstå.
Det klagas äfven allmänt öfver en aftagande aktning
för höga värdigheter. Jag tror äfven, att en sådan klagan
äger sin riktighet. Det existerar verkligen ett sådant aftagande;
men äfven detta liar sin orsak uti de högre embetsmännens
tillsättning; och denna missaktning för höga embeten
är en följd af den mindre aktningen för de personer,
som beklädt desamma.
f afseende på yttrande-rätten har man mindre att klaga
öfver den godtyckliga lagstiftningens användande i afseende
på tidningarna; ty så länge densamma finnes, börden
äfven kunna begagnas; men hvad man har skäl att klaga
öfver, är den mannamån, den orättvisa, hvarmed den blifvit
begagnad, då den högst sällan varit använd mer än mot
den ena sidan , då man likväl icke kan neka, att den andra
sidan, ehuru mot olika personligheter, mången gång gjort
samma missbruk af yttrande-rätten. Då actioner mot tidningarna
gjorts, har det sällan skett för smädliga uttryck
o. m. s., hvarom Tryckfrihetslagen talar; dessa actioner
hafva oftast varit ett letande efter hvad som på det aflägsnaste
sätt kunnat tydas såsom majestäts-brott, — och
det är denna svaghet, som jag tror allmänt har väckt både
löje och förargelse.
Jag hörde här i förrgår en af Konungens rådgifvare,
Frih. von Schulzenheim, yttra, att han vid tvänne riksdagar
talat för indragningsmaktens afskaffande; men jag frågar då,
huru Konungens rådgifvare utöfvat sitt förtroende-embete,
när de icke kunnat tillvägabringa en K, propos. om upphörande
af denna arbiträra makt, som säges vara tillkommen,
bland annat äfven af det skäl, att den skulle bereda
vägen till throneu för dåvar. thronlöljaren. Ku är icke al
-
Den 3 Juli e. ra.
lenast vägen till en thron beredd, utan tvänne thronet- äro
vunna; och 3o år efter sedan denna indragningsmakt föreslogs
och på ett grundlagsvidrigt sätt antogs, har ännu icke
någon K. propos. om upphäfvande deråt kommit till R. St.,
oaktadt det vid riksdagen år 1812 lofvades, att detta med
det första skulle inträffa. Jag lägger den afgångna Styrelsen
till last, att om än — hvilket jag ej tror — den inskränkning
i yttrande-rätten, som vid 1812 års riksdag antogs, har
banat vägen till thronen, de ej ihågkommit, att inskränkningar
uti yttrande-rätten och ännu mera svikna löften ofta
beredt vägen från thronen. Detta är något, som
jag skulle önskat att desse rådgifvare haft i minnet.
Genom det systeme, som den gamla Styrelsen följde i
afseende på befordrings-systemet och genom dess förfarande
med yttrande-rätten, hafva dess medlemmar förlorat förtroende
inom landet och väckt ett allmänt missnöje. Med undantag
af 3:ne, äro de nu alla borta ur Styrelsen, och således
är allt vunnet hvad man kunnat vinna med de 72
anmärkningarna efter 107 §:n Reg.Ftn; men då ännu 3:ne af
dessa rådgifvare sitta qvar uti Regeringen, och då jag anser
att en Styrelse bör dömmas mera collectivt än individuelt;
så tror jag, att äfven desse hafva gjort sig skyldige till del
klander, som drabbar det systeme hvaruti de inträdt. Frih.
Stjerneld har i 2:ne år varit ledamot af Konungens Conselj
och icke under denna tid kunnat eller ens sökt tillvägabringa
en förändring uti detta systeme; — af detta skäl, oberäknadt
de i betänk, uppräknade särskildta gravamina, anser
jag 107 §:n på honom vara tillämplig.
Hvad de öfriga tvänne ledamöterna beträffar, så har
Frih. Lagerbjelke alltför kort tid varit inne i denna Conselj,
alt jag skulle anse 107 §:n på honom i detta afseende
vara tillämplig. Detsamma gäller om Hr Ihre, hvilken
dessutom genom sitt moderata handlingssätt i afseende på
tryckfriheten, i motsats mot det snart sagdt fanatiska som
före honom ägde rum, visat den symputhi för constitntionella
ide'er, som jag skulle önskat att Konungens rådgifvare
i allmänhet ådagalagt. Om det är nödvändigt för landet,
på det att icke ansvarigheten må anses för en barnlek , att
107 §:n Reg.Ftn tillämpas på den eller dem af den förra
Styrelsens medlemmar, som dertill verkligen gjort sig skyldige;
så är detta äfven angeläget såsom en vink åt de nu i
Styrelsen inträdda ledamöterna, på det de må veta hvad R.
St. i detta afseende fordra och önska. Vi hafva för några
dagar sedan hört en af Konungens rådgifvare yttra angtde
näringsfriheten, att han, såsom ett villkor att tillråda Konungen
en ändring deruti, önskade alt hafva Sländernes
önskan bestämdt uttryckt. Huru mycket mera angeläget är
det icke för denna rådgifvare och hans embetsbroder, att
i en så vigtig politisk fråga som denna hafva R. St.“s opinion
tydligt och strängt uttryckt. Jag tror likväl och hoppas,
Den 3 Juli c. m.
261
att de nu ingångne rådgifvarne (jag har sagt detta en gång
förut) ej skola gifva dementi åt de förhoppningar, man
gör sig om dem, och jag uppmanar dessa rådgifvare att innan
denna riksdags slut söka tillvägabringa en K. propos.
till R. St. om indragningsmaktens upphörande. Detta vore
ett steg, hvarigenom de skulle visa, att de vilja beträda den
constitutionella hanan, och hvarigenom de äfven, i stället
för den missbelåtenhet, som finnes i landet, skulle återföra
belåtenhet. Jag skulle äfven önska, att den gamle Konungen
genom en sådan åtgärd blefve i tillfälle att återskänka
åt nationen ren och oförfalskad den tryckfrihet, som 8(5 §:n
Reg F:n erkänner, och som år 1812 för hans skull inskränktes.
Derigenom tror jag, alt den enthusiasm för denne Konung,
som under de sednare åren tyckes hafva varit mindre
än den var i början af hans regering, skulle helt och hållet
återkomma; och jag skulle önska, att den gamle Konungen
finge nedstiga uti grafven lika älskad af nationen, som Han
uppsteg på Sveriges thron.
Frill. Klingspor, Mauritz Philip: Några an
märkntr
emot mitt skriftliga anförande i sista plenum hafva
åter uppkallat mig på bänken. En ädel Grefve har ansett
sig böra ingå uti motiverad! försvar af 1812 år politik. Jag
anser mig försl böra göra Hr Grefven uppmärksam på, alt
jag föga vidrört den saken. Till bevis derpå anser jag mig
böra uppläsa en liten strof af milt betänkande; den lyder
sålunda:
”Här är icke tillfället att politiskt bedomina densamma,
jag inskränker mig till det yttrande, att den varit mindre
olycklig och tadelvärd i sjelfva saken, änden blifvit genom
följderna, samt nödvändigheten och sältet att försvara densamma.
”
Detta är allt hvad jag yttrat i saken, och jag hade
väntat, att icke detta ömtåliga ämne skulle återigen upprifvas.
Efter jag är den som först vidrört detsamma, och Hr
Grefven utkastat stridshandsken ; så anser jag mig skyldig
att upptaga den, ehuru det kan synas egenkärt att ingå uti
en politisk discussion med en person, hvars diplomatiska
skicklighet är allmänt erkänd, och hvilken äfven jag haft
tillfälle alt inse och värdera under en se'jour i Paris straxt
efter sisla Juli-revolutionen. Hvad nu 1812 års politik beträffar,
så bör man betrakta den under tvänne synpunkter,
nemi. saken och stipulationerna. Hvad sjelfva saken vidkommer,
så antager Grefven, alt vi på sätt och vis voro
tvungna att antaga denna politik, för att icke löpa fara att
blifva förvandlade till en Fransysk prsefectur. Jag vill antaga,
att om på spillrorna af den Ryska colossen en universal-monarki
hade uppstått, så hade likväl Sverige, till
följe af sitt insulära läge, kunnat länge försvara sig, och
dels skulle denna universal-monarki, till följe af dess ele
-
a6a
Den 3 Juli e. ra.
menter, oundvikligen hafva sammanfallit efter stiftarens död
och hvarje särskild nation då återtagit sin sjelfständighet;
men derigenom att en annan politik följdes, har kanske för
seklet tillfallet förfelats att förstöra en coloss, som i materielt
och intellectuelt afseende nu är vida farligare för det
civiliserade Europa.
Nu återstår att nämna något om stipulationerna. Här
uppstå tvänne frågor, nemi. om vi borde återtaga Finland
och om vi kunde återtaga det. —
Hr Frih. o. Landtm, afbröt här talaren med klubban
samt yttrade, att han ansåg sig böra fästa Frih. Klingspors
uppmärksamhet derpå, att det ämne, som nu blifvit för
R. o. Ad. föredraget, icke tycktes äga någon gemenskap
med det ämne, som Frih. Klingspor i sitt yttrande sist
afhandlat. 5o §:n Riksd.Ordn. tilläde hvarje stånds-ledamot
rätt att i plenum till prot. fritt tala och utlåta sig i alla
frågor, som under öfverläggande komma; men frågan om
1812 års politik hade icke kommit under öfverläggning.
Det vore visserligen långt ifrån Hr Landtm, att i någon
mån bjuda till eller önska att inskränka någons yttranderätt,
men å andra sidan vore Hr Landtm, skyldig Ståndets
alla ledamöter i allmänhet den uppmärksamhet att icke
med tystnad låta discussionen fortgå utöfver de gränser,
som de föredragna ämnena sjelfmant erbjuda. Hr Landtm,
hemställde således till Frih. Klingspor, huruvida han icke
skulle finna skäligt att, om icke afbryta det yttrande han
begynnt, dock inskränka det lill det nödvändigaste, som
kan anses äga sammanhang med det ämne, hvilket nu blifvit
föredraget, och som sysselsatt R. o. Ad. i snart tvänne dagar.
Frih. Klingspor: Jag hemställer till Ståndets pröf
ning,
huruvida mig bör blifva betagen en rättighet, som
blifvit lemnad Gr. Löwenhjelm. Jag hade trott, att samma
rättighet, som blifvit honom medgifven, icke heller hade
bort betagas mig. Jag anser mig således böra fortfara.
Jag ansåg det vara tvänne frågor att betrakta, nemi.
om vi bort återtaga Finland, och om vi kunnat återtaga
Finland. Att vi kunnat återfå Finland anses vara temmeligen
gifvet, men är dock obevist. Jag för min del tror
att mycket talar för denna åsigt och anser det troligt, att
vår thronföljare, med sitt utmärkta krigaresnille och sin erkända
militäriska talang, hade för ögonblicket kunnat föreskrifva
hvad villkor han behagat.
Hvad åter angår frågan om vi bort återtaga Finland,
så beror omdömet derom på huru man betraktar frågan.
Betraktar man den ur politiska och cornmerciella åsigter,
så måste frågan besvaras med nej! Betraktar man den
åter ur en varm fosterlandskärleks synpunkt, så blir svaret
ja!
D e n i i u 1 i e. m.
aG3
När man då ansåg sig icke böra eller icke kunna återtaga
Finland, så uppstår fråga om hvilka garantier Sverige
hade för att skaffa sig ersättning derför. Här framställer
sig åter frågan om Norrige, nemi. så, att Sverige skulle kunna
erhålla någon ersättning för Finland genom Norriges besittning;
men hade Sverige verkligen någon garanti att få
Norrige? Jag besvarar åter denna fråga med nej! ty det
stod ännu i vida fältet, huruvida de allierade makterna
skulle lyckas att störta Napoleons öfvervälde. De historiska
documenlerna visa ju också, att man ville afspisa oss med
Trondhiem, och att vi måste ålereröfra Norrige på egen bekostnad
och med uppoffring af den sista öfverlefvan utaf
den store Gustaf Adolphs eröfringar och af våra stora historiska
minnen; men sedan återstår ännu en fråga, nemi. på
hvad sätt Sverige borde begagna besittningen af Norrige, —
underkufva Norrige eller bibehålla det under en foederativ
författning. I detta afseende får jag uppriktigt bekänna,
att jag anser den politik, som följdes, vara den riktiga. Jag
anser det vara gifvet, att uti den fcederativa författningen
ligger den säkraste borgen för dessa nationers lycka; och
min öfvertygelse är, att en stat, bestående af tvänne nationer,
der dessa få bibehålla sin individualitet och sin nationalitet,
har mera kraft, än om den ena vore införlifvad
uti den andra. Således när jag ser saken ur denna synpunkt,
så beror värdet af Norriges besittning på harmonien
emellan de begge staterna. Denna åter har blifvit störd
genom ett slags Machiavellislisk politik, hvarigenom man
sökt reta Svenskar mot Norrmän och Norrmän mot Svenskar.
Jag har redan anfört alt jag vidrört 1812 års politik
endast såsom en premiss. Jag ville dermed endast antyda,
att det ar farligt att trotsa ideer, mera farligt öfver hufvud,
än att sätta de materiella intressena i jäsning. Bevis
alt så är, torde icke vara svårt att framlägga. Jag har redan
antydl en del deraf, men vill icke fortgå på denna ömtåliga
bana. Ett enda bevis derpå vill jag dock framdraga:
nödgades icke Sverige officiera vid uppvisande af monumentet
öfver Finlands eröfring ? — Men då monumentet upprestes
åt vår på en gång störste Konung, störste hjelte och
ädlaste menniska, då officierade ingen Svensk.
Af en annan värd talare har jag fått uppbära åtskilliga
sidohugg ; bland andra beskyllningar alt lysa med lanta
fjädrar, och alt mitt anförande skulle innehålla stycken, som
vore tagna ur en utländsk författare, nemi. Tocqueville. Till
en början får jag erkänna, att jag visserligen läst och värderar
denna förfaltare; men sedan jag läste den, är nu redan ett
helt år förflutet, och jag har ett ganska kort minne. Jag
erkänner emedlertid, att det finnes en strof uti mitt anförande,
som är öfversatt ur en utländsk förfaltare; men den
är icke tagen ur Tocqueville ulan ur Sismondi.
I allmänhet får jag erkänna, att jag både samlar oell
264
Den 3 Juli e. m.
läser allt sorn kommer ut, både i politiskt och statsekonomiskt
hänseende. Jag anser detta så mycket nödvändigare,
som man hittills lärer hafva föga att lära af våra Svenska
statsmäns politiska takt och handlingar.
Samme talare har äfven beskyllt mig för att med mitt
anförande hafva velat skrämma R. St. Min afsigt har på
sätt och vis varit, icke att skrämma R. St., men att afskräcka
Styrelsen från att fortgå på inconslilutionalitetens och
innationalitetens bana, som densamma hittills beträdt. Denna
förändring tror jag, alt hvarje god medborgare måste
söka tillvägabringa, då man betraktar det gäsningstillstånd,
som nu äger rum, och jag är öfvertygad att det kommer
en tidpunkt, då man skall lyssna dertill.
1 allmänhet har blifvit mig förebrått, så här i Ståndet,
som utom detta Hus, att tonen uti mitt anförande varit
något för skarp. Det är möjligt alt den varit skarp, men
den har varit sann — här är mitt vittne derpå! — (Talaren
slog sig härvid för bröstet.) — och jag är säker, att detta vitnesbörd
ej kan af någon jäfvas. Man skall föra ett moderat
språk, predikas det med sällsam enighet af alla opinioners
organer; men detta är ej uti oppositionens intresse;
dess sak skall vinna mera på att få fram sanningen på ett
kärnfullt språk, hvilket mera talar till öfvertygelsen än ett
moderat, sorn ofta endast är producten af en ljum öfvertygelse;
ty den som lifligt älskar sitt fädernesland, kan icke
undgå att blifva varm, ja glödande het, och det varmt
kända blir också det varmt sagda.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Innan jag öf
vergår
till sjelfva ämnet, vill jag, i hvad angår det som om
”vår historias mördande’’ anfördt blifvit, blott yttra, att
alla länders häfder uppvisa talrika skiften ifrån fejd till förbund
ett vice versa ; och att vid Grossbeeren, Dennewitz och
Leipzig mördade vi våra minnen af Narwa, precist såsom
Engelsmännen vid Navarino mördade sina af Trafalgar och
Abukir.
Och nu — till dccharge-betänkandet, hvilken benämnelse,
i förbigående vare det sagdt, är sällsamt vald, varande
af helt egen art den decharge, som Const.Utskts betänk.
åsyftar. Men blott vi förstå hvarandra, aro vi i vårt
politiska språk ej så noga med ordval. Jag åberopar dervid
min ofta uttryckta öfvertygelse att oriktighet i benämnelser
alstrar oriktighet i begrepp.
Betraktande detta betänk, och de debatter det föranledt,
nödgas jag främst gifva luft åt den smärta, med hvilken
jag ser mina landsmän och mina med-representanler
slösa sin politiska kraft i mieroscopiska bemödanden och i
labyrinther af omvägar till mål, hvilka andra landers representationer
på så enkel, lätt och redbar väg upphinna.
Högst
Den 5 Juli e. m.
205
Högst orättvist skulle denna min oro tillskrifvas en mig
sannerligen icke vidlådande fanatism för det utländska; ty
det som oroar mig är lika afvikande ifrån den äldre Svenskheten.
Lika oriktigt skulle jag förmenas förbise de oss egna
Jocala eller annars nationella förhållanden, som rättfärdiga
i flera fall, och t. o. m. påbjuda oss egna institutioner och
sätt att förfara. — Men i alla stater återfinnas dylika, hvarje
af dem egna, och sålunda befallande förhållanden. Men
vandras icke derföre en egen väg i allt; och de oss egna
vägar, hvilka bekymra mig, äro de vi, utan tvång, ja ofta
utan anledning ens af sådana oss egna förhållanden, åt
oss banat och följa.
Mig undfaller icke heller, alt vårt 1809 grundlagda
statsskick, (inclusive styrelse-organisationen) under de första
åren uppfyllde alla fosterländska anspråk; och jag tror uppriktigt,
att det länge hade fortfarit alt så fungera, om vi
fortfarit alt prakticera det enligt de högt dygdiga och högt
intelligenta verkmästarnes idee. Men — uppställningen befanns
alltför compliquerad. Endast det enkla förmår uthärda
tidsandans skiften, och lydig yttre signaler, har vår betydligen
skiftat. Oss göres behof af förenkling, som bland
tvedrägtsfrön qväfver åtminstone ett, nemi. grundlagars otydlighet
och derföre olika uppfattning. Dessa mina åsigler,
sade jag, äro Ståndet icke obekanta, och särdeles har jag
ifrån bänken sedan 1810, och medelst pressen sedan i83o,
utvecklat mina betänkligheter vid den af oss 1809 utfunna
och sedan af oss ensligen till politiskt ansvarighetskraf
vandrade väg, hvilken Reg.F:ns §§ ifrån o. m. den g6:te
t. o. m. den loytde utstaka — en väg, den jag aldrig ansett
leda till ett redbart och controll-fruktbärande systeme. Må
detta milt dröjsmål vid allmänna betraktelser mig lillgifvas.
De bildade en mig nödig ingress.
Att vida värre ciri ofullkomlighet i lagar är sjelfsvåld
digt umgänge med de lagar man har, är en trosbekännelse,
den jng aldrig frånvikit, och som alltid skall af mig försvaras,
Men, ulan betraktande a? lagstiftningen, kan rätta
lagskipningen icke grundligen afhandlas.
Minister-ansvarigheten är tvefald: den juridiska och
den politiska.
Den förstnämnda är den som vår 106 § afser. Om
denna hafva vi väl icke att öfverlägga. Men med det oss
af Const.Utsk. skedda meddelande af de 3i besluten, mäste
meningen hafva varit, att derom bland oss ordas kunde hvad
oss nyttigt synas skulle. Trettioett (sager 3i) Riksrättsimål!
Har då rådgifvare-naturen urartat? eller representantnaturen
stigit till högre fullkomlighet? Svaret skulle en
granskning af sednare 3i årens Statsråds- och Stånds-prot.
bereda.
9 H. 34
366
O e 11 3 Juli c. m.
Samtliga Europeiska constitutionella läror sammanstämma
deri, att juridiska ansvarigheten måste vara af högt imponerande
effect, eller faller den till ingenting. (Den namnkunnige,
högt liberale, i grundlags-ämnen classiskc, Engelske
juristen Mackintosh gick än längre , och längre än jag vill
gå, då han 1792 skref, att statsprocess är en förföljelse
eller ett gyckel). Men hos oss är nyssnämnda elfect förringad,
1:0 enär tilltalet beslutes af ett Utsk.; ty ett är a4
riksdagsmäns action, och ett annat hela representationens;
men nu är det så, att, medelst detta och månget annat,
grundlagen uppsatt Const.Utsk. till en 3:dje, ehuru icke
så titulerad statsmakt; 2:0 genom slöseriet med tilltal inför
Riksrätt.
Sedan Engelska revolutionen 1688 hafva 2:ne sladsprocesser
blifvit i England förda emot ministrar, nemi. i
början af förra århundradet emot Drottning Annas Ministrar,
Lorderne Oxford och Bolingbroke, hvilka beskylldes
för stämpling till Pretendentens fördel; och 1815 mot Lord
Melvil, förste Lord af amiralitetet (Sjö-minister) för påstådd
försnillning; och han frikändes. (Yäl har en 3:dje statsprocess
under tiden blifvit anställd emot Generalgouverneuren
i Ostindien Lord Hastings; men han var icke minister).
Sedanden första Franska revolutionen, 1789, gafFrankrike
sin constitution har, — med undantag af den terroristiska
slagtarbänken i Orleans 1798— en statsprocess varit, nemi.
den emot Carl X:s ministrar, som contrasignerat de beryktade
Juli-ordonnancerna.
I England finnes ingen skrifven ansvarighets-lag. I båda
bemälta länder äro riksförräderi, våld å besvuret statsskick
, och grof concession de enda statsprocess-föremålen.
Öfriga öfverträdelse!- äro majoritets-sak. Plär dessa representationer,
efter en frånvaro, icke af flera år, som hos
oss, men af få månader, åter sammanträda, finna de ofta
framför sig ministrar, de der under tiden handlat extra»
Jegalt — ja anti-Iegalt. De gillas eller ogillas. I förra fallet
är allt väl, och ministeren hade tvertom iråkat ansvar,
om han, af rädsla för ansvar, återhållits. I det sednare affaller
den majoritet, förutan hvilken ingen ministere kan bestå.
Men utom de 3:ne förenämnda grofva fall, biifver icke
fråga om statsprocess.
Annorlunda måste vi enligt våra institutioner förfara.
Vår 106 § föranlåter till Riksrätt öfver hvarje öfverträdelse,
ej blott af grundlag, men af hvarje an
nan
bland Rikets gällande lagar. Men dessa andra
gällande lagar, med deras varianter och förklaringar,
äro legio; och 7 å 8000 mål årligen: således 4° &
5o,ooo emellan tvänne lagtima riksdagar bilda lika många
vådor, att någon af dessa många andra gällande
lagar öfverträdas. Men lagstiftaren har icke hos rådgifvare
och föredragande förutsatt öfvermensklig förmåga och
Den 3 Juli c. m.
367
fullkomlighet. Ej heller liar lian afsett Riksrätt som nödvändigt
appendix till hvarje riksmöte, hvilket den likväl, vid
nyssnämnda förhållande å ena sidan, och å den andra frånvaron
af denna omöjliga fullkomlighet, nödvändigt skulle blifva.
Och icke heller har lagstiftaren förbisett den opinionsskada,
som tilltalet alltid, äfven ifall af frikännelse, tillfogar
den tilltalade. Han har således lillforsen sig sparsamhet
med anställandet af tilltal inför Riksrätt. Han tänkte
sig således säkerligen icke denna höga domstols kallande att
sitta öfver lörnekadt Theater-privilegium eller öfver användande
lill putsning af rum i en mindre K. byggnad af medel
anslagna till underhåll af en större; eller öfver fribrefsbok
förunnad åt Konungens utländska missioner i likhet med
den som öfriga embetsverk åtnjuta, m. m. d.
Flera af öfriga beslutna tilltal angå öfver-assigneringar,
hvilkas sammanräknade belopp uppgår till en ganska måttlig
summa, af hvilken ingen skilling anmärkes som försnillad.
Men att dessa öfver-assigneringar varit, vid yttersta
uppmärksamhet, oundvikliga, har länge varit okändt, och
var det nu till den grad, att närvar. SlatsUtsk., högst berömligen,
föreslagit beredande af den bredare margina,
hvarmedelst de framdeles kunna uteblifva. Och sålunda
äro ej mindre än 3i Riksrättsmål nu anmälta! Mine herrar!
derom tänker jag, att grundlagens svärd slipades icke
att dermed tälja stickor.
Jag kommer nu lill den anmälan, som 107 §:n afser.
Denna form motsvarar dock andra Europeiska representationers
adresser till Kronan, i hvilka de förklara ministeren
hafva förlorat deras förtroende. Men sällan anses
dessa adresser behöfliga, enär de förutsätta en missnöjd majoritet,
emot hvilken, i dessa statsskick, ministeren, antingen
adress beslutes eller icke, ändå omöjligen kan hålla sig. Att
alltid i thy fall denna majoritet ganska bittert blifver af
ministeren klandrad, är ganska naturligt och således lika
förlåtligt, ja stundom kan det vara ganska billigt. Lika
ofruktsamt som riktigt har ofta framställt blifvit, att hög
oväld och djup insigt äro i minoritet på jorden, och ordspel
bar drifvits ända till påståendet att följaktligen borde
minoriteterna råda. Skada blott att ännu icke kunnat utfinnas
huru, medelst minoriteter, de må vinnas, de voteringar
om lagar och skatter, uppå hvilka omröstningar, således
representativ styrelses lyckosamma fortgång — ja
fortgång alls — ända ytterst ankommer.
Må således majoritetens missbelåtenheter högt uttala sig.
Del före äro representationer instiktade. Men må de icke
nedstiga till detalj-granskning, vida under det höga verkningssätt,
som lagstiftare afsett och som anstår en statsmakt.
Detta skedde icke heller hos oss, om 107 §:ns föreskrift
verställdes enligt den af Frih. Jacob Cederström uttalade
uppfattning, i hvilken jag till alla delar instämmer.
aG8
Den 3 Juli e. m.
Jag deltager uppriktigt i hvarje, äfven ringaste, rättsökandes
obehöriga lidande, och således afven i klockare-enkornas
här förklarade gravamina. Men, i det gamla Rom hette
det: ”de mi ni niis non curat pr se t or;” och R. St. anstår
ganska väl att handla likmätigt denna aphorism.
Nu hafva vi 72 anklagelsepunkter för oss. De hafva
alla blifvit af herrar rådgifvare och föredragande besvarade,
och, efter min uppfattning, nöjaktigt förklarade. Men i
anseende till de flesta af dessa punkter hade mig, för bestämmandet
af mitt votum, varit nog att jemföra anklagelserubrikerna
med 107 §:ns ord — ”Rikets sannskyldiga
nytta.” Jag kan sannerligen icke tro, att statsförvaltningen
var af lagstiftaren ment som ett filigramsarbete, det
der af Ständer borde under microscopet läggas och mönstras;
och längesedan skrefs: ’’n o n ego paucis offendar mati
lilis, ubi plurima ni lent.” Må mig öfverses med slika
citationer. Vishet ligger i sägner, som genomgått sekler.
Dernäst, och likaså som jag redan i fråga om 106 §:n
anfört, förvånas jag vid den stora olikheten emellan närvar.
copiösa, och vid förra riksmöten så tarfliga användande
af denna 107 §. Icke förmår jag öfvertyga mig, att, i
proportionen af mertalet af nu anmärkta mål, nit och förmåga
aflagit i Conseljen; och icke heller att i samma proportion
vi riksdagsmän, 1840, äro våra företrädare i patriotism
och skarpsynt omdöme öfverlägsna.
Landet har obestridligen och obestridt gått framåt linder
dessa 6 sednare år, liksom under de förutgående 2:ne decennierna.
Men se — obelåtenheten har stigit. Äfven jag
har i min drift framåt ofta varit hjertligen missbelåten.
Förstnämnda obelåtenhet tillräknar jag icke pressen allena.
Mest skyller jag dock en, sjelf så ganska matt, och sina
verkställare förlamande organisation. Det är ju uppenbart,
och icke motsägligt, det redan för 10 år sedan af mig,
och åter i dag af en rådgifvare anförda förhållande, att i
samma mån en föredragande var verksam, i samma mån
motgick han högre ansvarsprobabilitet. De inför grundlagen
ansvarige conselj-ledamöterne voro maktlösa; och de i
embets-hierarchien maktägande voro constitutionelt ansvarslösa.
I Hr von Hartmansdorffs förklaring vid N:o 68 hafva
vi ju hört, huru det icke stått i hans statssecreterare-makt,
att inom den flera resor förelagda tid erhålla äskade embets-uppgifter.
Men ansvarskraf utöfver maktkretsen är en
af de högst lill himmelen skriande orättvisor. Ja! vi komma
aldrig till full verklighet i ansvarighets-systeme, så länge
vi vidhålla oafsättligheten enl. 35 §:n Reg.F:n. Må
mig tillåtas åberopa mig en liten skrift, betitlad: ”Om
Styrelsens organisation i Sverige, hvilken utförligare
än tiden nu och Ståndets tålamod kunna medgifva, utvecklar
min öfvertygelse, att vid den nu lyckligen afskaffade
organisationen var vårt ansvarighets-systeme illusoriskt;
Dea 3 Juli c. ra.
ty dess verklighet kati ej existera utan dess rättvisa5 och
denna existerade icke mot maktlösa rådgifvare.
Den nya organisationen är ännu icke fulländad; ej
heller har grundlagsförändringen lemnat full möjlighet till
denna fulländning. Men, det väsendtligaste är gjordt. Hufvudprincipen
är vunnen. Miuistrarne äro maktägande. (Jag
försade mig nu; men den officiella benämningen är långtrådig.
Hvi skulle för öfrigt ortbodoxien taga vid sig? Sedan
1809 hafva vi ju Ministrar, nemi. för de a:ne departemenler
der ingen egentlig administration förekommer.)
Så långt äro vi dock komna, sade jag — och längre i minister-systeme
har jag aldrig velat se oss gå — att de 7 Porlefeuille-Statsråden
äro utrustade med förmäns makt i alla
af lag bestämda, och af Konungen i g r u n d I a g 1 i g
väg beslutna mål (ty om jag ej oriktigt lärt vårt språk,
är ordet föreskrifter alldeles synonymt med befallningar);
och nu blifver, utan undantag, hvarje embetsverk i
Itiket lydande under en af dessa 7 rådgifvare; så att icke
en enda fristående myndighet mera i Riket finnes. Och
deråt gläder jag mig innerligen. Sålunda äro vi nu inne
på Europas allmänna, så dess lagbundna som öfriga statsskick
alltid och samfäldt vandrade stråt. Maktägande rådgifvare
och ansvariga, eller maktlösa och ansvarslösa, så
talar den redbara organisationsläran. Högstsalig Drottning
Disas systcme må anstå enväldet. Lagbundenheten vill hafva
allting klippt eller skuret.
Länge kanske och ganska billigt har Ståndet synts tider
vara att jag omsider begynte orda till det klandrade
systemets och till den öfverklagade Conseljens speciellare försvar.
Men dermed kan jag förfara så fåordigt, som denna
debatts redan vunna längd och den långt lidna timman
tyckas äska.
Jag har redan på detta rum vitsordat förvaltningen af
landt- och sjöförsvaret. Den Svenska lagskipningen innehar
ostridigt en hög rang bland Europas justitia;-väsenden, och
kan mäta sig med de yppersta. Åt våra öfriga embetsmanna-corpser
har jag ofta på detta rum egnat det beröm, om
hvars rättvisa jag är öfvertygad.
Men sålunda återstår åt försvaret ett temmeligen afskördadt
fält.
Jo! nominations-systemet finner jag der ännu. Det beskylles
för aristocratisk princip. Ack! aristocrati och vår
statscalender sammanförda!!! Börd och rikedom i förening
äro ju det, som i det öfriga Europa anses bilda aristocrati.
Men att bland oss statstjenare se Pluli gunstlingar
vore ju att bittert skämta öfver våra förmögenhetsvillkor.
I Sverige är ju regeln, att ingen tjenar, som ej för
torftighet mäste; och motsatsen är ju undantaget. Menas
åter nobiliär-syslcme, skulle anklagelsen röja tota! frånvaro
pä beskedet hvad detta är. Det råder i laud der de högre
2J0
Den 3 Juli c. m.
slatstjensterna uro tillgängliga blott för den historiska adeln,
sorn icke furstars gunst men tiden allena mäktar bilda.
Nåväl! tinnes ringaste gemenskap emellan detta sysleme och
vårt, nemi. det, enligt livilket, redan under många Regeringar,
adelsbrefvet kunde vara blott 24 timmar äldre än fullmakt
på högsta statstjenst; och enligt hvilket nu denna setts
och ses vara t. o. m. utan detta diplom tillgänglig. Åro
icke båda allom tillgängliga i Sverige? — Granske man blott
slatscalendern, säger jag.
Men nog ser jag hvartut det velter. Man vill hafva
Conseljen rekryterad utom embelsmanna-classen; och jag
tror nog, att så omsider sker — och dertill önskar jag uppriktigt
lycka; men mina förhoppningar om blifvande belåtenhet
motsvara på långt när icke mina fromma önskningar,
nemi. i hvad på förmågan ankommer.
Endast uppsåten tror jag kunna blifva lika redliga.
Jag tillhör icke dem, som förkättra dessa hos politiska vedersakare,
och lider derföre icke försök till mitt och mina
politiska vänners enahanda moraliska förkättrande. De som
drifva sådan fanatism äro missledare eller missledda. De
sednare öro politiska barn, egnade att i all sin lid ledas och
narras — eller hafva de gulsolen. De som med denna sjukdom
äro behäftade, se allting gult, och sin nästa sådan som
de medveta sig vara sjelfva.
Mine herrar! jag har skådat många ministrar och många
mäktiga oppositionsmän. Jag har sett deras uppgående
sol, och deras middagssol, och omsider mångas skumrask;
ty dertill nedgår omsider all icke egen glans. Samma sålunda
upphöjda män har jag sett ömsom i minisleren och ömsom
i oppositionen. Till och med hos oss har jag sett, huru
utur denna inflyttats i Rådet. Nåväl! jag har funnit att
de alla ifrån bänken till tabourelten, och ifrån denna åter
till bänken, alltid med sig flyttat sina goda och sina onda
egenskaper; sina samma förmögenheter och sina brister, —
hvad menniskan moraliskt och intellecluelt är, det vexlar
icke med politiska ställningens skiften, ej heller åverkas det
till hvarken godt eller ondt af utkorad politisk fana.
Jag har af de flesta ministrar jag känt, och enkannerligen
af samtliga våra rådgifvare och föredragande sedan
180g, behållit det intryck, att de kunnat, med den för sin
öfverlägsenhet så namnkunniga Rivarol säga: ’’jag blir modest
när jag prof v ar mig; jag blir trygg när jag jemförer
mig.”
Jag röstar för läggandet till handlingarna af Const.-  Utsk:s betänktn N:is i3 och 17, såsom till ingen åtgärd föranledande.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Om den närvar, discussionen
endast hade till föremål det beslut R. o. Ad. skulle fatta i
anledn. af Coust.Utskis nu föredragna mein., så skulle jag
Dea 3 Juli o. m.
271
visserligen icke liafva uppstigit att yttra mig; men här är
i min tanke mindre fråga om deu närvar, stunden än om
framtiden; och jag har derföre trott, att hvar och en, som
kunde något bidraga till hvad som möjligen kan leda lill
allmän nytta, holde frambära sin skärf på fäderneslandets
altare. Det är derföre jag begärt ordet, och anhåller 0111
några ögonblicks uppmärksamhet.
Jag hörde på förmiddagen en talare, Hr Lefre'n, yttra
sig, och fann, för min del, hans yttrande riktigt, samt instämmer
deruti till det väsendtligaste, nemi. deruti ali
grundlagens stiftare år 180g icke åsyftade sådana conslitutionella
former, som i åtskilliga andra länder utbildat sig;
man afsåg icke då möjligheten ens deraf att en nationalrepresentation
skulle kunna genom utöfningen af sina rättigheter
af- eller tillsätta Konungens rådgifvare; man ville
icke, att densamma derigenom skulle kunna hafva den
egentligen styrande makten i landet. Exemplet från deri
föregående s. k. frihetstiden var icke inbjudande, att beträda
en sådan bana. Sverige har alltid varit styrdt af en
Konung, från hvilken, om jag så må uttrycka mig, sjelfva
lifskraften uti Rikets styrelse utgått. Detta ansåg man vara
den egentliga grundprincipen för den Svenska monarkien,
vara det för denna monarki egendomliga, som man icke dä
hade för afsigt att afskaffa. Man ansåg likväl, att åtskilliga
controller borde äga rum, och då man skref 107 §:n i
Reg.Ftn, hade man hufvudsakligen för ögonen den förflutna
tiden. En Konung hade suttit på thronen, som genom sina
åtgärder bragt Riket nära branten af sin undergång. Man
trodde sig finna att, om de personer, som närmast omgåfvo
honom, förklarat, att de under sådana förhållanden ej kunde
fortfara att deltaga i styrelsen, så hade det för honom
skolat vara den starkaste väckelse att icke fortfara på den
bana, som ledde till förderfvet. Detta var hvad man egentligen
menade med att Konungens rådgifvare icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, och det var för sådana fall man
ansåg 107 §:n Reg.Fm böra användas. Icke var man obekant
med de constitutionella former, som då redan sedan
längre tid annorstädes och hufvudsakligen i England gjort
sig gällande; men att bilda ett dylikt förhållande i Sverige,
dertill funnos inga elementer och ej heller tycktes hehofvet
deraf då hafva inträdt. Hvad jag deremot icke kan medgifva,
är att 180g års Reg.F. verkligen skulle lägga något hinder
i vägen för en constitutionel styrelse. Reg.Ftn antager väl
såsom grundsats, alt Konungen allena beslutar, men den
yttrar sig icke derom, huruvida de rådgifvare, som omgifva
honom, skola hafva någon för sig eller gemensamt med
Konungen uppgjord plan, efter hvilken Riket skall styras.
Frå gan derom var 1809 ännu ganska litet utvecklad; rull
om man tänker sig tillbaka den tid, då grundlagen sk reis,
så mäste man medgifva, alt den var sådan, alt man då icke
Den B Juli e. m.
kunde föreställa sif» möjligheten af ali uppgöra en fullständig
plan, som verkligen skulle kunna FöIjas i Rikets styrelse.
Bland de personer, sorn då inträdde deruti, voro likväl
män, hvilka jag tror att Sverige alltid med aktning oell
vördnad skall ihågkomma. Der var Platen, hvilken först
såsom ledamot af Const.Utsk. sjelf deltog uti grundlagens
stiftelse, och sedan inträdde i Regeringen. Der voro Adlercreutz,
Adlersparre, Adlerbeth och Wetterstedt, —allt män,
hvilka jag tror, att man måste tillerkänna stalsmanna-kunsknper
och förmåga att, om lämpligt varit, framdeles bringa
å bane frågan att uppgöra en så beskaffad plan; men troligen
hafva de då ansett densamma icke vara möjlig. Sedan
liar under tidernas lopp det fortgått på samma, sätt; en ledamot
har afgått, en annan kommit i stället. Hvilken helst
som inträdt har troligen ansett sig sjelf oförmögen, och säkerligen
icke heller varit mäktig att ensam uppgöra en sådan
styrelseplan. Att utstaka tidpunkten när sådant med
fullkomlig rättvisa kunnat påfordras, torde blifva nära omöjligt.
Man kan således svårligen tillvita hvarken dem som först
beträdt banan, eller någon af deras efterträdare, att de icke
hafva påyrkat någon sådan plan, som skulle kunnat vara
ett rättesnöre uti regeringsärendenas behandling. För min
del anser jag det likväl böra medgifvas alt, innan vi äga en
sådan plan för Styrelsen, efter hvilken man skall handla,
är det alldeles omöjligt att kunna tillvita någon att hafva
frångått grundsatser, som ännu icke äro erkända eller förut
till efterrättelse antagna. När jag första gången läste IJtskrs
betänk , så trodde jag mig icke heller kunna uppfatta någon
bestämd mening deraf; men sedermera tyckte jag mig
af uppställningen finna, att egentliga afsigten var att uppställa
sådana grundsatser, hvilka Utsk. ansåg hafva bort tjena
till efterrättelse, och att det var frånträdande! deraf, som föranledt
Utsk. att göra anmärkntr emot de klandrade åtgärderna.
Möjligen har jag misstagit mig, men den enda uppfattning
af Utskts mening, som syntes mig antaglig, vardén,
alt det egentligen är öfver den uteblifna utvecklingen af
ett bättre samhällsskick som man klagar. Dessa klagomål
äro likväl af en högst egen art. Det kan icke nekas, att samhället
är i något lidande och sjukligt tillstånd; men hvaruti består
då dess sjukdom? Läkarne dela sjukdomar uti kroppsliga-och
sinnes-sjukdomar. Det är ingen materiel sjukdom, som gör
sig gällande uti Sverige, inga stora förluster, inga stora olyckor
och lidanden hafva drabbat oss; det skulle kanske snarare
vara en sinnessjukdom, snarare en obelåtenhet öfver
någonting, som man icke har och som man önskar sig. Afbjelpandet
häraf erkänner jag mig anse för närvar, böra ligga
tili den styrelseplan, efter hvilken Regeringen bör handla;
och det är endast derigenom, som Regeringen kan komma
från sin nuvar. passiva ställning till en activ, hvarigenom
-
Den 3 Juli e. m.
273
nom den kan verka och komma lill det mai, som bör sökas.
Det är derföre jag trott det vara nödvändigt att fästa uppmärksamheten
pä delta ämne, såsom det enda väsendlliga
medel, hvarigenom, enligt milt omdöme, Sverige för närvar,
kan komma från en obelåtenhet, som synes vara bekymmersam,
men som kanske lätteligen kan afhjelpas, 0111 man
vill allvarsamt företaga de frågor, hvilka mäste vara afgjorda
för alt gifva regeringssättet fasthet och styrka. Likväl
måste jag medgifva att svårigheterna äro mångahanda, och
att det kanske dertill erfordras mera än man i första ögonblicket
föreställer sig. Man skulle kanske tro, alt det vore
tillfyllestgörande att framställa några allmänna satser, och
att bringa å hane några stora reformfrågor, såsom man ofta
hört yrkas. Reformer äro visst lätta att påfordra, men
att verkställa dem är något helt annat.
Jag har ofta hört nämnas samhällets höjder, och denna
liknelse anhåller jag att få begagna. Jag föreställer mig
samhället såsom en hög kulle. Öfverst står Regenten omgilven
af sina rådgifvare och nedomkring i allt lägre och
lägre kretsar står folket. Kan man väl föreställa sig, att
den, som står vid foten, skall kunna skåda allt lika klart,
som den, hvilken står på höjden. Det är ej möjligt. Hvar
och en känner på den punkt, der han befinner sig, de olägenheter,
hvaraf han orngifves, men icke de som äga rum
på andra ställen. När man sedan stiger uppför kullen, så
vidgar sig utsigten allt mer och mer; och först då man
kommer öfverst upp på höjden, kan man öfverskåda allt.
Derigenom händer det, att man förändrar sina tankar, när
man kommer högre upp, och alt man derifrån ser saker,
som man icke kunde se från den lägre ståndpunkten, samt
alt man förändrar omdöme emedan man förut icke kunnat
se saken på det sätt, som den sedan visar sig. Derigenom
händer äfven, att den, som förut mera tillhört den ena sidan,
blir mera tillgifven den andra, då han finner sig hafva
orätt ; oell då har man velat kasta skulden på de moraliska
egenskaperna för hvad som blott är en följd af de förändrade
förhållandena. Det är således icke underligt, att
mången, som befinner sig på en lägre ståndpunkt, tror, att
de stora reformerna äro lätt genomförda. Mången har
troligen icke rätteligen öfvertänkt hvad som fordras till en
reform. Dertill fordras icke blott att inse behofvet och alt
vilja saken; det fordras att genomskåda densamma i sin helhet,
att känna hvarje detalj i dess utveckling och dess resultater.
Dertill fordras äfven att öfverväga det motstånd,
som man alltid får vänta sig. I Sverige hafva vi sett, att
mot försök i denna vägen reactionen funnits starkare än
man kunnat förutse. Den statsman, som företager reformer
utan alt beräkna reactionens kraft, lärer svårligen kunna
komma alt utföra dem på ett sätt, som verkligen leder till
9 H. 35
Den 3 Juli c. m.
fäderneslandets nytta. Vöre det blott fråga om att uppstalla
allmänna theorier, så vore en plan lätt uppgjord. Jag
påminner mig i delta afseende några strofer, som finnas i
ett verk, hvilket utkom i början af 1790-talet, nemi. läsning
för landtman, der man rimmade politik och philosophi. Der
står :
”Till höjden af fullkomlighet att menskans krafter drifva,
Att frihet, dygd och idoghet uti dess hjerta lifva,
Att hvarje enskild nlenskas väl i Statens sammanfatta —
Se der de värf en högre själ sig finner föresätta!”
Om det vore nog att antaga ett så omfattande uttryck,
som det nemi., ’’att hvarje enskild menskas väl i Statens
sammanfatta;” då vore det ganska lätt att uppgöra en plan
för Piikels styrelse; men när den skall uppgöras i detalj,
och detta uti en öfvergångsperiod, sådan sorn den närvar.,
så är sådant en ganska svår uppgift, och dertill fordras mera
än mången tror. En sådan plan och bestämda grundsatser
är likväl det enda, hvarpå man kan grunda ansvarighet
hos Konungens rådgifvare; ty i händelse bestämda
grundsatser äro antagna, men ej iakttagas af Konungens
rådgifvare, så kan man med skäl säga, att desse rådgifvare
icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta. Der åter inga sådana
grundsatser finnas antagna; huru skall man då kunna
tillvita någon att hafva Irånträdt dem? Först sedan vissa
grundsatser för Rikets styrelse äro bestämdt antagna, kan
man ålägga dem, som åtaga sig att vara Konungens rådgifvare,
att dem iakttaga och förebrå dem att hafva desamma
frånträdt, i händelse sådant skulle inträffa. Jag har här förut
vid ett tillfälle yttrat, att dessa grundsatser böra utgå från Regentcn
sjelf och vara af honom erkända såsom det rättesnöre,
hvarefter han vill styra Riket; äfvensom de personer,
hvilka skola vara Konungen dertill belijelplige, böra erkänna,
att de vilja på dem ingå.
Jag skulle kanske hafva mycket mera att säga i delta
ämne, men det skulle kanhända nu onödigtvis borttaga tiden.
Mycket har jag väl vid föreg:de riksdagar hört talas
derom, men aldrig hört frågan framställd nr den synpunkt,
som jag anser för den rätta, nemi. alt denna styrelseplan
bör utgå från Regenten sjelf, hvilken till sitt biträde antager
rådgifvare, som förbinda sig att följa de af honom antagna
grundsatserna, och hvilkas vårdnad skall ligga derå,
att dessa grundsatser icke frånträdas. Skulle man nu på de
för handen varande fall vilja tillämpa detta, så blefve omdömena
olika; emedan de grundsatser, som kunde anses
frånträdda, äro obestämda, icke allmänt godkända, och således
måste ansvarigheten derför förfalla.
Hvad det blifvande beslutet beträffar, så tror jag, att
sedan Utsk. uttalat sin mening alt Rikets sannskyldiga nytta
icke är iakttagen, „så finnes ingen annan constitutionel
D c ii 3 Juli c. m.
utväg vid afgörande!, än alt framställa den frågan, huruvida
de Konungens rådgifvare, sorn nu äro qvar, hafva förverkat
nationens förtroende och 0111 de ej boil i deras befallningar
fortfara. Jag tillstår dervid, att jag icke kan
lägga dem till last, att de hos Konungen varit närvar, vid
rådslag och beslut, som ej egentligen tillhört deras befattning
Hade en allmän styrelseplan varit uppgjord oell de
frånträdt densamma, då vore anmärkntna mot dem gilltiga;
men så länge man icke kan visa, att de frånträdt sådana
bestämdt antagna grundsatser, så tror jag icke att dem kau
räknas till last att hafva varit närvar, vid beslut, som fattats
på andra personers föredragning och tillstyrkanden.
För min del skulle jag derföre anse orättvist, 0111 man mot
dom skulle framställa något påstående om deras »frånträdande
af deras embeten; men att blott lägga betänk, till handlingarna,
utan alt afgifva ett bestämdt yttrande, anser jag
ej vara öfverensstämmande med våra constilutionella former.
Hr Edenhjelm, Gillis: Äfven jag var beredd att
något utförligare yttra mig öfver detta ämne , men jag är
förekommen af flera vårda talare, hvilka anföit ungefärligen
detsamma, som jag skulle hafva sagt; och jag skulle anse
det för onödig tidspillan att ånyo upprepa detsamma. Denna
discussioo har nu räckt i 2 hela dagar, och jag skulle
anse mig handla orätt, om jag bidrog dertill , att den äfven
räckte in på den 3:dje dagen, emedan jag tror, att det i
ekonomiskt hänseende icke skulle lända till Rikets bästa.
Jag inskränker mig således lill en anhållan, alt Hr Frih. o.
Landtm, täcktes framställa den propos. , att detta betänk,
utan vidare åtgärd mätte blifva lagdt till handlingarna.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hade hoppats
alt kunna undvika att ännu ytterligare uppträda uti denna
redan alltför långa discussion; men den talare, som yttrade
sig näst före den sisla, har tvingat mig att åter uppträda,
lör alt icke genom min tystlåtenhet göra mig delaktig i något
godkännande af de politiska grundsatser, hvilka af honom
blifvit framställda. Först och främst får jag yttra 111111
tillfredsställelse att, lill följe af hans nu afgifna yttrande,
hafva funnit det af Frih. Cederström antydda jäfsförhållande
helt och hållet undanröjdt , då en ledamot af Konungens
Högsta Domstol, som möjligen kan blifva ledamot af
Riksrätten, så offentligen och så högtidligen tillkännagifva
sitt försvar för Regeringen, för de åklagade Regeringens ledamöter,
och för systemet i allmänhet. Detta måtte bevisa,
alt det ej förhåller sig så alltför tydligt med de af Frih.
Cederström uppgifna jäfsförhållanden.
Här har af Hr Stråle blifvit antydt, att 1809 års lagstiftare
icke åsyftat det juridiska ansvar, som Reg.Ftn i 106 och
107 §§:na stadgar, all della blott vore en tillfälligtvis påkommen
åtgärd till följe af de närmast för hunden varande till
-
Den 3 Juli e. ni.
dragelserna. Jag bibehåller ett gansia lifligt minne af år
r8og och dess tilldragelser, men kan icke påminna mig att
något enda ord i våra grundlagar, som åsyftat garantier, icke
varit ganska vlilgrundadt med fullkomligt afseende på
framtiden, emedan det förflutna redan var till den grad flydt,
att icke några försigtighetsmått deremot behöfde stadgas.
Jag tror, att om man behagar liisa moliverna för idog års
grundlag, så skall man deraf finna hvad lagstiftarne menat
med sina garantier för framtiden.
Här har af den värda talaren blifvit ytlradt, att tänkesätt
och åsigter förändras, dä man stiger nerifrån dalen upp
på höjden. Jag beklagar innerligen, om förhållandet så är. %
Jag skulle föreställa mig, att den, som i sin egenskap af
statsman, t»ll följe af ödet, af händelserna, jag skulle till och
med vilja förutsätta, ehuru visst icke medgifva det, till följe
af sina förtjenster, vore uppsatt pä den högsta höjden, just
derigenom erhållit en större förmåga att uppfatta de föremål,
som omgifva honom nel i dalen , och hvilkas åskådning
för honom är ojemförligt mycket lättare, än för den som
står nedanför.
I afseende på den missbelåtenhet , hvarom man här så
mycket ordat, och som man sökt vända till ett invectiv mot
den som omtalat densamma, så vädjar jag till en hvar af er,
mine herrar! om här ej veikligen finnes en sådan missbelåtenhet,
om den icke länge funnits, och om denna missbelåtenhet
kan äga sin grund uti något annat, än just uti det
systeme, som den värde talaren sökt ådagalägga , nemi. att
det vore fran Konungen och från hans öfvertygelse, som systemet
skulle utgå, till följe hvaraf det i tillämpningen skulle
blifva just sådant, som det nu är. I motsats till den värda
talaren får jag taga mig friheten förklara min öfvertygelse
vara, att det är från folkets behof, som systemet skall utgå;
det är folkets behof, som skola uppfattas på höjden, och när
dessa folkets behof under loppet af 3o år blifvit åsidosatta
genom fullföljande af ett systeme, sorn från höjden har trott
sig icke behöfva se ner i dalen, utan blott tror, att allt slår
val till, derför att på höjden icke några missförhållanden
äro kända; så uppkommer alltid det resultat, hvilket måste
blifva en följd af tingens natur. Mine herrar! det är numera
verkligen icke på höjden någon tvekan om behofvet af
reformer inom vårt land. Jag tror, att man på höjden mer
än på något ställe uti dalen börjar komma i erfarenhet af
alt det just är dessa invecklade former, vårt tunga systeme,
vårt lunga machineri, vår tunga organisation, som göra missbelåtenhet,
och som hindra Representationen och Styrelsen
att fritt samverka; och det är detta systeme, som jag lagger
Styrelsen lill last att ej under dessa 3o år hafva uppfattat,
och att den ej gått de allmänna behofven i förväg och förberedt
dessa ändringar, samt förekommit att behofvet deraf
skulle låta kunna sig ned i dalen och att man derifrån skulle
D e 11 3 J u 1 i e. ni.
börja att yttra sin missbelåtenhet, i stället att man bort vänta
sig, alt Styrelsen, — och det är detta jag isynnerhet tillvitar
Konungens rådgifvare, — i tid gifvit tillkänna från höjden,
huru det stätt till i dalen. Det får jag inför It. o. Ad.
och hela nationen högtidligen förklara, att under granskningen
af 6 års Statsråds-proltr har ej för mig blifvit synbar
någon enda tanke på vårt behof af reformer; ty jag kan icke
här tala om dem, sorn. blifvit verkställda uti små. detaljer,
synnerligen som dessa blifvit på så sätt utförda, att de
endast varit hal{gjorda. Detta är förhållandet med löneförhöjningen
och nästan allt hvad som blifvit gjordt.
Jag är öfvertygad att, så länge våra nuvar. former, så
länge de 4 splittrade stånds-föi hållandena skola äga, rum, så
länge Styrelsen skall underhandla med en sådan Representation
som denna, genom sin sammansättning så litet mäktig
af kraft, men så förträffligt inrättad till split emellan Regering
och folk; så är här icke att förvänta någon förbättring.
Man torde vilja åberopa det motstånd, sorn skulle rönas,
då ingen ville släppa sina fördelar elter frånträda sin
plats: men uti delta afseende mäste jag tillräkna Styrelsen,
att den icke från höjden sökt teda förhållandena till ett annorlunda
beskalfadt resultat än detta.
Detta är hvad jäg anhåller alt få anföra till svar å den
siste värde talarens yttrande; men efter jag har ordet, så
toide jag få tillägga ännu några ord, sorn. jäg har osagda
mot en annan värd talare, Hr von Hartmansdorff, som stämt
Coust Utsk. inför opinionens domstol:. J.ag antager stämningen
och skall utan tvekan inför densamma inställa mig jemte
mina colleger» och tror, alt jag der skall bestå fullt ut så
val sorn Hr von Hartmansdorff kommer att består inför samtid
och efterverld för de åtgärder , till hvilkas vidtagande
han, såsöm ledamot af Konungens Statsråd, kan hafva bidragit.
Jag menar, mine herrar! i838 års förhållande, jag
menar l^let förhållande, att Svenska folket fått skåda en syn,
sorn för dem varit i så högsta målto motbjudande, att de
aldrig i tidernas tider velat underkasta sig det, nemi. att Konungens
rådgifvare blifvit ställde under majestätets helgd ,
och att man antagit såsom majestätsbrott att yttra sig om
förhandlingarna i Konungens Conselj, hvilket har varit anlednrn
till största delen af de förhållanden, sorn sedermera
utvecklat sig. Jag ställer mig således alltför gerna i bredd
med Hr von Hartmansdorff inför hvilken slags opinionsdomSlol
han än behagar kalla mig.
Hvad nu sjelfva saken beträffar, så anser jag mig, såsom
ledamot af Const.Ulsk., ingalunda hafva ett åliggande af något
actorat, så att jag i följd deraf skulle behöfva göra något
ytterligare påstående i afseende på detta föremål, Jag
har yttrat, alt jag instämmer uti Gr. Frölichs yttrande.
Jag skulle vissrrligen på det högsta önskat, alt detta Coust.-  Dtsk:s betänk., hvars ofullständighet jag är den förste att
Den 3 Juli c. m.
erkänna, hade kunnat vara bättre och fullständigare, och
ställer mig i detta hänseende under skölden af det Latinska
ordspråket: ultra posse nemoobligatur. Vi hafva gjort så godt
vi kunnat; vi hafva ej föYmåtl åstadkomma något bättre, och
det må gerna af Frih. Cederström antagas såsom ett bevis
på okunnighet och oförmåga hos oss; men, mine herrar! jag
vågar säga, alt det vore högst olyckligt för Staten , örn It.
St. vid så beskaffade förhållanden, som dessa, skulle helt enkelt
lägga betänk, till handlingarna ; ty jag tror, att vi ej
bär äro representanter för oss sjelfva, utan för Svenska folket,
och då en värd talare på förmiddagen här förklarat,
att han alldeles icke fruktar hvad sorn passerar utomkring
eller tager intryck af den allmänna rösten, så får jag i motsats
deremot förklara, att i fråga om så beskaffade förhållanden,
så mottager jag sådana intryck, och är öfvertygad
om, att ett så beskaffadt handlingssätt af Huset, som det att
lägga betänk, till handlingarna, skulle vara stridande mot
Rikets sannskyldiga nytta och mot de opinioner, för hvilka
vi åtminstone böra anse oss vara representanter. På denna
grund anhåller jag hos Ilr Frih. o. Landtm, om proposition.
Hr Stråle: Det var mig fullkomligt oväntadt, att den
siste talaren skulle förebrå mig att jag yttrat mig i denna
sak, på ett sätt, som skulle utvisa , buru jag , som möjligen
kan blifva kallad till ledamot uti Riksrätten, der skulle utlåta
mig. Jag trodde icke, att jag hade yttrat mig om någonting,
som kunde blifva föremål för Riksrättens behandling
och afgörande. Jag har yttrat mig blott om hvad sorn
nu är i fråga, nemi. om användande af 107 §:n Reg.Ftn, och
jag trodde icke, att någon hade den tanken om mig, att,
der det ar fråga om lagarnas tillämpning, jag skulle hafva
något anseende till personen eller, när det gäller, svika uti
att använda dessa lagar, örn de verkligen böra användas.
Jag har yttrat mig om nödvändigheten af en styrelseplan,
och om de svårigheter, som framställt sig mot bildandet
deraf allt från ur 1809 till närvar, tidpunkt, Svårigheter
finnas ännu att bilda densamma, men jag har stadgat min
öfvertygelse derom, att bildandet deraf är det enda, som kan
frälsa vårt fädernesland från kanske mångfalldiga olyckor, och
det är derföre jag tagit ordet att offentligen uttala denna
min öfvertygelse. Har jag orätt deruti, så må det drabba
mig; men denna öfvertygelse är min, att det är upprättandet
af en sådan styrelseplan, som Konungen godkänner, och
då lian säger till de personer, hvilka han ämnar kalla till
sina rådgifvare: Viljen J, med antagande af dessa grundsatser
för Rikets styrelsederuti biträda mig med eura rådslag,
- så ankommer det på dem att svara ja eller nej: och
kan en Regent icke uti sitt Rike finna personer, som, med
antagande af sådana grundsatser, inträda i Rikets styrelse;
så måtte de ej vara riktiga, utan man måste då antaga andra,
sorn verkligen öfverensstämma med folkets sannskyldiga
D c ii 3 Juli c m.
nytta. Det är ur denna synpunkt , sorn jag talat, och jag
hade trott, att Coust.Utsk:s ledamöter skulle vara ense med
mig uti den öfvertygelse att så borde tillgå; ty det erkänner
jag, att den motsatta meningen, nemi. alt sjelfva initiativet
skulle komma nerifrån , att grundsatser för Rikets styrelse
derifrån skulle komma, det kan jag ingalunda gilla , ehuru
jag visserligen medger, att till en viss del , i fråga om detaljer,
de som befinna sig i dalen oftast veta mer, ändesom
äro på höjden, huru det der står till; men de kunna ej öfverskåda
hela Rikets ställning och öfverväga alla de omständigheter,
som der böra komma i betraktande innan raan kan
handla. Der inträder öfversigten af mårigfalldiga intressen,
och man måste noga öfverväga hvilka som mäste afses och hvilka
som måste uppoffras; der mäste man öfverse helt annat än
livad som kan ses i dalen. Jag tror, att alla de sorn inträdl i
ett Rikes styrelse, de må vara huru kunnige och skick lige som
helst, måste^medgifva, alt innan de kommit med uli Styrelsen,
hade de ej kunnat föreställa sig alla de omständigheter, som der
förefalla, alla de ofta till utseendet små, men till sina följder
betydliga omständigheter, som böra komma i öfvervägande.
Ofta äro hindren ganska ringa och hade lätt kunnat
undvikas, om man genast velat afböja dem och rikligt
bereda sakens framgång. Det är för mig verkligen smärtande
alt af den värde talarens yttrande finna, alt Utsk. i sitt
betänk, icke afsett att för framtiden bereda en sakernas ordning,
som kunde i verkställigheten lända till allmän belåtenhet
och allmänt väl.
Alskillige hördes yrka proposition.
Hr Ribbing, Arvid, uppläste följande:
De få ord jag har att yttra angrde Const.Utsk:s betänk,
röra hufvudsakligen icke personerna, som der äro föremål
för anmärknlr, och icke den, med hvilken jag är skyld, åtminstone
icke i afseende på de frågor , sorn föranledt anmärkning.
Jag torde derför ej anses jäfvig att tala något
i saken.
Den del af betänk., som angår öfverlemnande af styrelse-åtgärder
till Riksrätt, är redan af Const.Utsk. afgjord
och hörer ej till våra öfverläggningar ; utan endast den del
deraf, som angår Styrelsens nit, skicklighet och drift. Men
föremålet är derför icke mindre vigtigt; ty, elter min öfvertygelse,
förljenar att anmärkas mera hvad Styrelsen underlåtit,
än hvad den gjort. Ja! den allmänna sinnesstämningen
är mera benägen alt öfverse med dem, som gjort något,
än med dem, som blott aktat sig och gjort intet; skulle
än bland tillgörandena finnas så betänkliga afsteg från
vården om det helas bestånd, som det, att i ett rike, nog
söndradt genom indelningen i fyra Stånd , men der ändock
dessa älska hvarandra så pass, som den gamla fördomen och
underblåsta afunden kan medgifva, eller som Kellgren ytt
-
Den B Juli e. m.
rar: ”så högt som någon högvälboren kan älskas af en
ofrälse man” — att i ett sådant like fullkomna söndringen
med införandet af ett folk, som beskylles att icke älska något
fädernesland, utan endast penningen , och som följaktligen
måste vara de tjenligaste att för penningen i kritiska
Ögonblick göra hvad som helst mot fäderneslandet, synnerligen
när, såsom genom de nyaste från Finance-expedtn
komna författningar inträffar, man skiljer Judarna från hvad
som af ålder här varit deras lagliga rättigheter , och sorn i
någon mån kunnat fästa dem med förtroende vid vårt land
och dess lagar, och låter allt hvad man gifvit dem hero på
undantagslagar, K. nåd för hvarje särskildt fall, med ett ord
— på en vacklande ovisshet. Men Const Utsk. och dess ledare
hafva icke tagit denna sak ens så allvarsamt , hvilket
vi också hört inom detta rum muntligen förklaras; och
hvad kan kraftigare ådagalägga mitt påstående, att undseende
med misstag äger rum för den, som gjort något och kanske
velat och haft förmåga att göra ändå mera? De svårigheter
, sorn möta för införandet af förbättringar, äro för
hvar och en kända; men när denna väg icke heträdes,
så blir den, liksom andra vägar, hvilka sällan trampas, bevuxen
med tistlar och törnen; och det blir ännu svårare att
gå framåt. Undseende för den, sorn bjuder till , är derför
på sitt ställe. Tillbaka hade den förra Styrelsens medlemmar
och hennes förespråkare bort visa undseende med Pr;
St. och med vår granskning genom Const.Utsk., och ej uppskattat
för hat och väld, att detta Utsk. endast förtecknat
de facta, sorn skulle grundlägga vårt omdöme om nit och
drift hos Styrelsen, utan alt Utsk. ens sjelft lemnat ett bestämdt
tillstyrkande, att anmäla till skiljande ifrån tjensten
hvarken den ena eller den andra af dess ledamöter, hvilka
under tiden och äfven på detta rum haft tillfälle att närmare,
innan beslut fattas, förklara sig öfver hvarje punkt.
Kommen ihåg, mine herrar! att om icke domarens, så är
åtminstone den pligtsky Idige åklagarens vanliga lön, att med
ovilja mötas af dea åklagade; mendet är nog tidigt alt lemna
honom denna lön, då han så godt som blott framlagt
handlingarna på domarens bord , handlingar , hvilkas ofullständighet
J håfven haft tillfälle compleltera, innan ännu
åtalet är uttryckt. Att framläggandet skett ensidigt, såsom
en talare, Frih. Boye, här yllrat, det vederliigges af
sjelfva uppställningen i de särskilda punkterna, äfven de
obetydligare, hvaraf jag exempelvis anför den a i, der Styrelsens
skäl äro så utvecklade för det anmärkta beslutet,
att jag hemställer till livar och en, sorn det läser, 0111 ej
anmärkningens tyngd derigenom ur för det mesta aflyftad.
Manne icke de, hvilka anmärkmna angå, hade bort komma
ihåg, att det icke är eller kan vara öfvade statsmän, iin
mindre klyftiga advocater, som granskat och anmärkt, då
fast—
Den 3 Jul'i e. m.
Tustin er Crinst.Utsk., såsom representant af det allmänna sunda
vettet, lemnat ål detsamma, att sjelFl ur del framlagda
uppsöka källan, från hvars stillastående valten det förskämda
och osunda utgått. Det ur emedlertid ej ondt uti, att i
fått förklara eder, och ödet har så velat, att del skulle ske
innan ännu något annat har kunnat proponeras om Utsk:s
betänk, än återremiss. Det sanna i edia förklaringar lemnar
TJtsk. mera sakkännedom , och denna alltid tillfälle för
ett rättvist bedömmande ej mindre af Utsk än de öfriga Stånden.
Den slutliga åtgärden med Ulsk:s betänk, vill jag icke
gå i förväg, och hvad jag yttrar är blott en ringa, återhållen
inledning till allt hvad jag känner, vid betraktandet af ett
älskadt fädernesland i hvad Styrelsens stämning till detsamma
angår. Då andra länder under fredstider icke låta tiden
gå förlorad, utan liksom löpa kapp på odlingens och förkofringens
bana; hvad göra vi? Sedan decennier har vårt i
Ständer söndrade folk dock begärt t. ex. näringarnas bana
utstakad; och ännu hafva vi ej af Styrelsen fått veta, hvar
delta utstakande skall ske: om det skall blifva inom stadens
stakel, — svarande mot stadsmuren i andra länder, — eller
om hanan att tälla får gå friare ut på landsbygden. Frukter
hafva under sådana förhållanden icke kunnat skördas,
hvarken efter det prohibitiva eller det liberala systemet; ty
intetdera har vunnit stadga- Detta stillastående, nej, detta
lillbakadrifvande, allt i brist af en Styrelse, som med friska
steg går framom i spetsi n för de enskildta intressena, har
ock menligt verkat på modernäringen, vårt landtbruk. Exempelvis:
jordens kraft spilles fortfarande, ja, uppbrännes tillika
med skogarnas rikedomar för del enda som fabriksmessig!
och med luistlit tillverkas; att bränna consumentens inelfvor,
och ur hans trasiga ficka flytta skillingen till förlagscnpital
för hvad som skall ytterligare förderfva Iand och
folk. Ack! har någonsin ett öfverskott i statsinkomster funnit^;
när har det bättre kunnat användas, än alt frigöra
Styrelsen från statsbehofvets och brännvinsbeskattningens bojor,
så att denna Styrelse, alldeles fri i handling, efter en stadgad
plan åtminstone stadigt kunnat hålla hydran inom sina
gränser!
Undervisningsväsendet , handhaft af ett privilegieradt
Stånd, har egentligen varit föremål för Styrelsens åtgärder,
medelst bortskrapande af den gamla massa, som i allmänhet velat
öfvertäcka den åldrade statsbyggnaden, och äfven den del
deraf, der öppet rum skolat beredas för ljusets inträde, men
verktyget har varit för liårdhändt , och massa med godt
gräs gror åter. All denna herrlighet skyddas af eli stående
här, sorn deltager i verksamheten med att stå.
Se vi nu i registret på de af Const.Utsk. endast S. k. anmärkningsvärda
styrelse-åtgärder, så finna vi dala och facta
på livad jag, med möjligaste sammanpressning af ord, kort
9 11. 36
282
Den 3 Juli c. m.
velat andraga. Eller för alt äfven här taga ett exempel;
är icke sjelfva landet ännu oförändradt till sin indelning,
oaktadt nådigt löfte att göra detta i sammanhang med en
redan då gammal plan för en möjlig bättre tillsyn å undervisningsväsendets
dömmande och annan styrelse. Indelningen
är icke allenast ogjord, utan hinder hafva blifvit lagda
derför, genom oförbehållet tillsättande af tjenster med omfång
efter den gamla indelningen. Dagligen sysselsattes Utsk.
med förslag i dessa och andra hänseenden , som för 20 år
sedan blifvit fullfärdigt utredda. Man klagar öfver det onda,
men vet icke hvad som vållar, att det ej vill blifva
bättre; man arbetar på brädden och djupet, men makten
inom samhället, som skulle uppfatta och gifva lif och välsignelse
åt arbetet, ser sig på sidorna och tillbaka , och vill
icke framåt.
Under det jag nu begär återremiss, erinrar jag mig tills
vidare och tills ärendet återkommer det décharge-betänk.
han fick emottaga, som grof ned det till förvaltning emottagna
pundet, för att, som han sig sedan urskuldade, lill
den stränga husbonden lemna det oskadadt åter.
Hr Lefre'n har förmenat, att hvad man egentligen har
emot Styrelsen, vore en viss benägenhet att styra emot grundlagarna;
men skulle jag, efter mitt omdöme, göra ett öfverslag
af hvad som så omständligen inom detta rum emot Styrelsen
blifvit yttradt , så vore det för att hon styr alldeles
icke, utan lemnar vårt samhälle med dess åldrade inrättningar
derhän, att bära sig så godt det kan, eller förgås.
Ropen å proposition förnyades.
Hr Hjerta, Lars; De starka rop på propos., som Ståndets
ledamöter låta höra, uppmana mig att vara så kort
som möjligt.
I anledn. af den uppmaning Gr. Frölich till mig gjort,
får jag äran nämna, att jag skall söka att besvara densamma
på ett annat ställe så nöjaktigt som möjligt, och lika offentlist
som här; emedan jag icke anser detta vara rätta tillfället
att företaga någon tidningspolemik, utan endast att
discutera om Konungens rådgifvare.
Jag ber således blott att, om jag så får säga , få göra
några anmärknlr i brädden vid en värd talares, Hr Gr. Löxvenhjelms
yttrande. Jag tager mig friheten att göra dea
varda talaren den compliment, att jag anser honom såsom
den farligaste af alla talare här på Riddarhuset , betraktad
såsom motståndare till de meningar jag förfäktar; emedan
det tillhör hans speciella talang och förmåga att, under ett
captiverande föredrag, stundom framsmyga ganska vådliga
satser. Det är mot ett par af dessa jag ber att få göra
några anmärknir. Hr Grefven liar bland annat yttrat, att
uti Frankrike anses det till och med såsom ett fel af Styrelsen
örn den af fruktan för ansvar låter afhålla sig ifrån
Den 3 Juli e, m.
gagneliga förelag. Jag tager mig i nnledn, häraf friheten
att fiisla elen värde talarens och Standels uppmärksamhet
pä, att frågan, huruvida sådana handlingar, som företagas
mot lag, äro gagneliga, helt och hållet måste blifva beroende
af suhjectivt tycke hos den som handlar. Jag tror derföre,
att den sats, hvartill H. Ex:s anförda jemförelse leder, innefattar
den vådligaste moral man kan framställa. Den innebär i sig
sjelf ingenting annat, än hvad man vanligen benämner med
uttrycket machiavellism, nemi. att ändamålet helgar medlen;
och hvarje godtycklig handling, ja äfven den värsta despotism
kan deruti tro sig finna en undskyllan för sina handlingar;
ty det har troligen ännu icke funnits någon despot,
som ej, efter sitt sätt att se, trott att han handlat nyttigt och
väl i det hela. Fl. Ex. har äfven med mycken fyndighet ,
för att visa den småaktighet — om jag så får säga, —• som
röjt sig i Utsk:s betänk., uppsökt ordet kloekare-enkor, och
dervid erinrat om den i Rom gällande satsen: ”de minimis
non cura t pra;t or.” Detta är nu i dag för andra gången,
som den värde talaren täckts begifva sig till Rom och
derifrån hit tillbaka igen, för att gifva oss en nyttig lärdom.
Jag tror likväl icke att man behöfver gå till Rom för att
finna tillämpningen af den sats, lian framställt, nemi. att man
icke bryr sig om de ringares sak; men det måste likväl vara
en sanning, att endast uti det land är rättvisan fullkomlig,
der den gäller lika till förmån för den ringaste, som
för den högsta.
Samme värde talare har med mycken utförlighet anfört
till Styrelsens försvar, att den ej kan uppfylla nationens önskningar,
så länge den ej får mera obehindradt till- och afsätta
sina underlydande. Jag tror det föll sig så. Jag ber
da alt få fösta hans uppmärksamhet derpå , att Konungens
rådgifvare här icke äro anklagade för underlåtna verkställ ighels-ålgärder,
åtminstone har detta icke skett mer än uti ett
eller tvänne fall bland 100; och i dessa fall hade deras åtgärder
visserligen ej varit i annat skick, om de ock kunnat
efter behag till- och afsätta sina underlydande. Const.Utsk.
har endast gjort anmärkntr mot de råd , som desse rådgifvare
lemnat åt sin Konung, eller anmärkt tillfällen, då de
uraktlåtit att gifva råd. St undernes omdöme bör således icke
kunna bero af den omständighet, som den värde talaren
anfört.
Den värde talaren säger slutligen, att han' äfven här i
Sverige uti Conseljen sett personer, som förut tillhört oppositionen;
men, mine herrar! månne ej detta varit den sig
så kallande oppositionen ? Jag tror, alt den som verkligen
insett sakernas ställning här i landet och uttalat sin opinion
derom utan förbehåll, han har hittills icke kommit in uti
Consél jetr.
Jag skall vidare blott yttra mig öfver en anmärka, af
Hr Stråle, Han har anfört lill Styrelsens ut sägl de ökade
aS (
Den 3 Juli e. m.
svårigheter och hinder mot reformerna, sorn visa sig, nar man
kommer upp på höjden, och som man ej är i stånd altför*
nimma nere i dalen. Jag nekar icke, att han till en viss
grad kan hafva rätt häruti. Jag tror nemi. lika med honom,
att det alldeles icke är någon lätt sak att till vägabringa
reformer, om de skola blifva ändamålsenliga; men det är,
uti vårt närvar, statsskick en utväg beredd, som i detta fall
mycket lättar Styrelsens möda, nemi. att stödja sig på Re-,
presentationens majoritet. Det är likväl en anmärkning,
som genomgår de flesta punkterna uti Const.Utsk:s memor.j
att Konungens rådgifvare underlåtit att fasta afseende äfven
på önskningar, som alla fyra Stånden vid flera tillfallen yttrat
i afseende om reformer och sådana reformer, hvilka alldeles
icke varit svåra att verkställa, eller haft att möta andra
hinder än i Styrelsens egen obenägenhet; oell detta hail
skett under det Styrelsen på andra sidan visat, att den alldeles
icke varit rädd för reformer i sådana fall, der det behagat
Styrelsen att förfara efter sin egen ingifvelse. Det är isynnerhet
förbiseendet af folkets önskningar och begäret att
handla endast af egen maktfullkomlighet, som synes hafva
varit ett utmärkande drag hos denna Styrelse.
Om R. o. Ad, skulle hafva tålamod, så ville jag anhålla
att få besvara ännu en annan talare, hvilken riktat sitt hnfvudsakliga
argument mot en artikel uti en här i staden utgifven
tidning, för hvilken jag har ett stags moraliskt ansvar,
emedan han trott sig deruti finna ett försvar för deni
af honom ofta upprepade satsen, att ''Konungen skall allena
”styra Riket,” och att någon verklig rådgifvare-ansvar ig lie t
här i landet ej kan finnas. Jag erkänner mig vara förfat-;
tare till denna artikel, men ber alt få fästa hans uppmärksamhet
derpå, att om han läser denna artikel ännu en gång,
så torde det visa sig, att saken är annorlunda än han uppfattat
densamma. Då denna artikel för öfrigt står i omedelbart
sammanhang med den fråga, som här är för handen,
så torde R. o. Ad. tillåta, att jag uppläser den.
Härefter uppläste talaren enahanda utdrag af Aftonbladet
för den a5 Oet. 1837, sorn finnes införd t uti prot. för
denna dag, f. m., sid. 2^5-, hvarefter Dr Hjerta fortfor sålunda:
Den sals, som här uttryckes, vidblifver jag ännu i dag.
Det bör endast observeras , att den var skrifven under förutsättning
af de förhållanden , som ägt rum under nästan
alla föreg:de riksdagar, då Const.Utsktn varit tillsatta i den
anda, att de förqväft nästan alla anmärkn:r, och låtit rådgifvarnes
blotta reservationer i alla händelser gälla till deras
urskuldande. Nu är likväl förhållandet annorlunda. R. St.
hafva nu fått ett Const.JJtsk., som åtminstone framburit hvad
de anmärkt under läsningen af Statsrådets protoco!!. Det
beror således nu på R o. Ad. och de öfriga Stånden, huruvida
någon verklig ansvarighet skall finnas uti 107 §:n Reg.-  F:n. Jag hemställer till dem, som tolka denna § så, alt ic
-
Den 3 Jul i e, m.
le någon verklig ansvarighet skalle kunna tiga ram , hvad.
utväg de tänka sig för den händelse, som åtminstone måste
anses möjlig, nemi. att sådana regeringsåtgärder tilläfventyrs
kunna inträffa , som väckt ett stort och för hela samhället
vådligt missnöje? Jag tager mig friheten fråga dero, om det
icke då, för att gifva ett sådant missnöje en afledare, vore
bättre alt tillämpa 107 §;n Reg,F:n, än alt ännu en gång
blottställa det allmänna för faran af samma utväg, sorn
mäste vidtagas år 1809.
En mängd ledamöter hördes åter yrka proposition.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, ani
förde skriftligen;
Jag har redan en gång yttrat den åsigt, alt det alldeles icke
kan vara R. St:s skyldighet att taga kännedom om, i hvilket
förhållande de Konungens rådgifvare sig befinna, mot hvilka
ConstUtsk. anmärkt, alt de uti sina rådslag om allmänna
mått och steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, icke,
med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-emhete
ulöfvat, — om desse rådgifvare ännu innehafva sitt vigtiga
kall, äro döde eller entledigade. Det är öfver fada, icke
öfver personer och namn vi skola dömma. Jag anser det
icke en gång hafva varit behöflig! för Const.Ulsk. att uti
sitt memorial hafva utsatt namnen på de rådgifvare, hvilka
deltagit uti de klandrade rådslagen; sedan anmärkningarna,
blifvit godkända och den skriftliga anmälan lill Konungen
besluten, att Han ville ur Statsrådet och från embetet skiljas
alla dem, mot hvilka anmärknma blifvit gjorda, kunde namnens
utsättande på dessa personer mycket godt vara en sednare
åtgärd. Det förslag en del talare gjort, att man skulle
besluta den skriftliga anmälan blott för vissa ännu i Statsrådet
qvarstående rådgifvare, kan jag icke annat än reservera
mig emot, såsom både grundlagsvidrig till följe af 56:te
§:n Reg.Fai och 107 §:n samma grundlag, af hvilka den ena.
j;n ej medgifver någon ändring af meiner, ulan i fall af
ålerremiss. Den andra säger ; ’ R. St. kunna hos Konungen
skrif tligen anmäla den önskan, alt Han \ ille ur Statsrådet och.
ifrån embétet skilja den eller dem, mot hvilka anmärkn. är
gjord;’’ den säger icke någon af deni, mot hvilka aumärkntr
irvo gjorda;—orättvist, jag kan icke finna den af Konungens
rådgifvare, hvilken fortfar uti delta sitt kall, lugnt aflii-’
dande R. St:s dom, hafva derigenom än ytterligare eller
framför sina colleger förverkat nationens förtroende; tvertom
skulle detta snarare kunna berättiga lill den slutsats,
att han efter sin egen öfvertygelse tror sig hafva iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta och väl, och tror sig ej hafva något
alt frukta vid att underkasta sig nationens domsrätt, utöfvad
af dess representanter; ändauiåislöst, om hvarje Kontin-,
gens rådgifvare vore fri från allt ansvar efter 107 §:n, — blott
han på behaglig tid lemont Statsrådet, så kunde ju en så
-
286
Den 3 Juli c. m.
dan rådgifvare handla och rådslå temmeligen sorglöst tills
några dagar före décharge-betänkandet i RiksSttn föredrogs;
och hvartill gagnade då 107 §:n ? Slutligen anser jag ett
sådant förslag att blott besluta om några vissa rådgilvares
entledigande af dem, mot hvilka anmärkntr äro gjorda, ledande
till väld. Jag vidblifver derföre och förnyar min
anhållan om Hr Frih. o. Landtm:s propos.,’’huruvida Ståndet
anser Rikets väl kräfva, att hos Konungen skriftligen
anmäla den önskan att Ilan ville från embetet och ur Statsrådet
skilja alla de ledamöter, mot hvilka Const.Utsk. uti
sitt mein. N:o i3 anmärkt, att de uti sina rådslag om allmänna
mått och steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,
icke med ovald, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeernbete
utöfvat”. Några talare hafva yttrat den önskan,
att memorialet måtte läggas till handlingarna; jag vet icke
hvad jag skall säga derom att de anse Rikets väl fordra en
så kraftig åtgärd; det förundrar mig emedlertid, att Frih.
Jacob Cederström befunnit sig bland dessa, Friherren, som
alltid ifrat för ett strängt följande af grundlagens bokstaf;
ty för min del finnér jag icke någon sådan åtgärd der föreskrifven
, och icke tillåten på annat sätt än att den icke är
förbuden. Att det Högv. PresteSt. ansåg Rikets väl icke
kräfva annan åtgärd än att memor. lägges till handlingarna,
är både ursägtligt och förlåtligt: ursägtligt, ty det tillhör
det andeliga Ståndet öfver hela verlden att icke blanda sig
i politiska strider, utan då antingen frågan är om att det
derigenom skall vinna eller förlora några fördelar; dessa
andans män fästa sig i allmänhet litet vid materien, de anse
sig hafva ombytt fädernesland hvarje gång de från ett
sämre prestbol förflyttas till ett bättre, de byta, om icke
hufvud, åtminstone tänkesätt, när de byta doclorshatlen
mot biskopsmössan; — förlåtligt; jag tror att ledamöterna
af detta Stånd, så väl till följe af sitt kall, som af vana,
anse för en helig pligt, äfven då de äro representanter, att,
sedan syndabekännelsen är gjord, meddela absolution.
Hr Munck af Rose nschöld tilläde, att då han ej
hört någon talare anmäla sig efter honom, han anhöll att
4i §:n Riksd.Qrdn. matte uppläsas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Gonst.Utsk:s
mera. N:o iå, hvilket vore det som egentligen vore föredraget,
enär N:o 17 endast innefattade några rättelser, icke
innehölle något tillstyrkande, funne säkerligen R. o. Ad.,
att propos. icke kunde framställas till bifall på detta betänk,
eller lill afslag å detsamma; också hade ingen ledamot under
dessa tvänne dagars discussion begärt en sådan propos.;
hvaremot, ifall Hr Landtm, riktigt uppfattat de yttrade me
-
Den 3 Juli e. m.
287
ningarna, propos. blifvit begärd af flera särskilda ledamöter,
först att Const.Utskls mern. skulle luggas till handlingarna,
hvarefter R. o» Ad. skulle besluta, huruvida någon
eller några af Konungens rådgifvare skulle anmälas att ur
Statsrådet och från ernbetet skiljas; dernäst bade flere talare
yrkat återremiss af betänk.; dernäst hade en talare, hvilken
nu äfven slutat med alt nämna hvad han förut anfört, yrkat
att aliade personer, mot hvilka anmärkn. i Const.Ulsk:s
meni. N:o i3 blifvit gjord, skulle hos Konungen anmälas
att skiljas ur Statsrådet och frän ernbetet, utan afseende
på, huruvida de med döden vore afgångne , förut afskedade,
eller qvarvarande. En fjerde mening hade varit, att meni.
endast skulle läggas till handlingarna utan vidare åtgärd.
Om R. o. Ad. godkände Landtnäs uppfattning af' de framställda
meningarna, torde R. o. Ad. funnit, att de meningar,
hvarom först borde utrönas huruvida de delades af R. o.
Ad:s majoritet, vore om mein. borde läggas till handlingarna
nied öppen rätt för R. o. Ad. att sedermera besluta huruvida
R. o. Ad. funne någon åtgärd höra vidtagas, eller om
återremiss borde äga rum, emedan om återremiss blefve
den mening, som delades af R. o. Ad:s pluralitet, öfverläggningen
och saken för denna gång vore slut, och ingen vidare
pröfning förekornme, förrän Const.Utsk. yttrat sig.
Blefve åter den förstnämnda meningen den, som delades af
R. o. Ad:s pluralitet, finge de båda andra framställda meningarna,
nemi. att alla personer, som voro nämnda i
mern., skulle kunna anmälas till Konungen, äfvensom den,
att mein. skulle läggas till handlingarna, sedermera öppen
talan att göra sig gällande, sedan R. o. Ad. fattat det första
beslutet, och då vore ingen mening förqväfd. På detta
sätt trodde Hr Landtm., att man ordentligast och fortast
skulle kunna komma till sakens slut, om R. o. Ad. gillade
denna ordning för målets afgörande.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Gr. Frölich, David: Jag afhörde med mycken uppmärksamhet
H. Frih. o. Landtints framställning och fann den
i allo riklig, utom i den omständighet, att Hr Landtm, icke
bland de äskade proposma omnämnde den af mig framställda
mening, att tillämpning af 107 §:n borde ske blott mot en
ledamot af Statsrådet. Jag finnér alltför väl, alt denna
mening vid det nu föreslagna behandlingssättet äfven har
tillfälle att göra sig gällande; men jag har likväl ej velat
försumma en erinran derom, att äfven denna mening blifvit
framställd och åtminstone måtte vara förtjent af en proposition.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, under erkännande
af riktigheten utaf Gr. Frölichs anmärkn., att Landtm, vid
föredragningen af de särskilda meningarna öfverhoppat den
anteckning, lian gjort af Gr. Frölichs mening, hvilken vöre
?88
Den 3 Juli e. m.
den 3:dje i ordningen, Och innehölle, alt Moll Utrikes Stats*4
ministern Frih. Stjerneld skulle hos Konungen anmälas*
hvilken mening likväl, på satt Gr. Frölich erkänt, äfven
hade sin talan öppen att gora sig gällande, såvida it. o. Ad.
antoge det salt att tillvägagå vid sakens afgörande, som Hr
Landtm, föreslagit.
Hr Ribbing, Bengt: Då jag anser, att hvarje Ulskiä
betänk, bör inkomma till RiksStln i det skick , att Landtm,
och Talmännen böra kunna göra bestämd propos. till bifall
eller afslag derå; så anser jag detta Consl.Utskts betänk.
vara af den beskaffenhet, att det ej kan utan föreg:de
återremiss afgöras.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Hr Ribbing, och yttrade
sig hafva förmodat, att det vore om sättet att komma till
afgörande af detta betänk., som Rr Ribbing ämnat tala,
samt fästade hans uppmärksamhet deruppå, att R. o. Ad.
vedan förklarat öfverlaggtiingen i öfrigt vara slutad.
Ilr Ribbing: Min mening var icke att återgå till öfverläggning
i sjelfva saken, utan blott att yttra mig öfver
Sättet för proposts meddelande.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag tror alt på grund
af 56 §:n Reg.Ftn eli Utsk:s mern. skall först framställas till
bifall, och då jag begärt propos. på hvad jag anser vara
detsamma, nemi. den propos., huruvida R. o. Ad. anser Rikets
väl kräfva, att, på grund af de anmärkntr Coust.Utsk:s
mein. innehåller, R. St. hos Konungen anmäla deras önskan,
att anmärkmna må föranleda den påföljd, sorn grundlagen föreskrifver;
så tror jag att denna propos. bör blifva den första.
Hr Frih. o. Landtm yttrade, alt han nu finge framställa
propos. i den ordning som han förut förklarat sig
anse vara den rikligaste, och hvilken R. o. Ad. äfven i allmänhet
tyckts gilla, åberopande sig i öfiigt på sin rättighet
att leda öfvei läggningen till beslut. Den första propos.
hvilken Hr Landtm, först ville för Ståndet uppläsa innan
den framställdes, vore följande: Bifaller R. o. Ad. att Const.
Ulskls nu föredragna mein. N.is i3 och 17 läggas till handlingarna,
och alt R. o. Ad. derefter beslutar om R. o. Ad.
finnér Rikets väl kräfva alt R. St. bos Konungen anmäla
deras önskan, att Han ville ur Statsrådet och från embetet
skilja någon eller några af dem, emot hvilka anmärkn. blifvit
gjord.
Då ingen erinran härvid gjordes, framställde Hr Landtm,
nu denna propos., hvilken besvarades med starka ja, blandade
med gunika många nej.
Då Hr Fr i h. och Landtm, förklarade, det han trott
sig finna att ja öfverröstat nej, begärdes votering af Hr Cederschjöld
, Pehr Gustaf. «
Den 3 J ti 1 i c, m.
389
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att dä votering blifvit
begärd af en ledamot, hvilken förut yrkat aterremiss, ansåg
sig Hr Landtm, böra föreslå, att contra-propos. borde
innehålla aterremiss.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag redan yttrat
mig om den ordning, i hvilken propos. enligt min tanke
grundlagsenlig! borde framställas; får jag reservera mig emot
det sätt, hvarpå saken nu euligt Hr Landtnäs framställning
behandlas. Och då nu votering kommer att för sig
gå, så tager jag mig friheten till Hr Landtm, och H. Ståndet
hemställa, huruvida icke i afseende å rösträttigheten dervid
samma jäf skall gälla, sorn allmänna lagen stadgar, såsom
slägtskapsförhållanden rn. ni., och följaktligen de ledamöter,
hvilka stå i närmare slägtskap med ifrågavar. personel’,
böra afhålla sig från deltagande i voteringen.
Gr. Frölich: Jag anser mig böra upplysa den sista
talaren, att det är ett misstag, att några sådana jäfsförhålianden,
som han omnämnt, kunna enl. nu gällande grundlag
och Ridd.Ordn. vinna tillämpning. Det har väl tillförene
i Ridd.Ordn. funnits en sådan §, som förklarade, att
skylde personer till dem, liviIka vid beslut inom Ståndet
komrno i fråga, icke skulle få i samma beslut deltaga, men
denna § har försvunnit vid fordna riksdagar, i anledn. deraf
att samma stadgande icke fanns i Riksd.Ordn. och således
ej gällde för de öfriga Stånden. Det är följaktligen alldeles
ändåmålslöst att framställa något yrkande i detta afseende.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Det kan naturligtvis
icke falla mig in att yttra mig i hufvudsaken, då
jag icke begagnat rätta tiden dertill; men jag anser mig
såsom ledamot af LagUtsk. skyldig att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på en omständighet, som i juridiskt-formelt
hänseende måhända kunde medföra följder, som icke i grundlagen
äro beräknade. R. o. Ad. hav af ifrågavar. betänk,
inhemtat, att Const.Utsk., jemte li 11 kä 11 nogifvande af åtskilliga
anmärkntr, på grund af Riksd.Ordn:s 107 §., ställt Konungens
rådgifvare under tilltal inför Riksrätt.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Ilr Cederschjöld, och
yttrade, att då Hr Cederschjöld nu ingått i pröfning af
Sjelfva ämnet, finge Hr Landtm, erinra honom, att R. o. Ad.
förklarat öfverläggningen slulad, så att afgifvande af något
yttrande i sjelfva frågan icke öfverensstämde med den ordning,
som enligt grundlagen borde äga rum.
Hr Cederschjöld: Jag har på förhand gifvit tillkänna,
att det ej kunde falla mig in alt yttra mig i sjelfva
saken; men mitt yttrande ät" så mycket mera på sitt ställe,
9 H* 37
Den 3 Juli e. m.
sorn det angur ett jäfsförhållande för de personer, som efter
mitt omdöme —
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad jäfs-förhållandet
anginge, det icke torde bero på något beslut af R. o. Ad.,
utan af grundlagens lydelse i detta fall; och ålåge det Hr
Landtm, alt, jemte de personer som vid bordet sitta, tillse
det denna lydelse blefve iakttagen.
Hr Cederschjöld: Hr Landtm, har missförstått mig.
Det har icke varit min mening att göra någon framställning
om det jäfsförhållande, som här blifvit ifrågasatt på
grund af åtskillige ledamöters slägtskap med de Konungens
rådgifvare, som (Jtsk:s betänk, afser. Men Konungens rådgifvare
äro ställde under åtal äfven inför Riksrätten, och
det är nogsamt bekant, att Riksrätten knappast kan blifva
fulltalig. Jag tror derföre, att det är R. o. Ad:s skyldighet
att tillse, eller åtminstone hvarje till Riksrätten hörande ledamots
åliggande att afse, att han ej, genom deltagande uti
nu ifrågavar. beslut, må göra sig jäfvig i Riksrätten. Min
mening har icke varit att underställa detta R. o. Ad:s beslut,
utan bar jag blott velat fästa Riksrättens härvar. ledamöters
uppmärksamhet på frågan, huruvida de icke böra
afhålla sig från ait deltaga i det här nu förekommande beslutet.
Jag anser detta visst icke vara maktpåliggande eller
inverkande på sjelfva saken; men då frågan kommer till
domstolen, blifva troligen alla möjliga invändningar gjorda,
och derföre tror jag man lior vara beredd derpå. Jag hemställer
derföre till de ledamöter af detta Stånd, som tillika
äio ledamöter af Riksrätten, huruvida de ej anse sig böra
afhålla sig från deltagande i Ståndets beslut, och jag anser
nödigt att till prot. antecknas, huruvida de deri deltaga
eller ej, emedan i annat fall icke någon laglig handling finnes,
som styrker förhållandet, då upplysning derom kan anses
behöflig, ifall ett sådant jäfsförhållande anmärkes uti
Riksrätten.
Frih. Boye, Ludv.: Hr Cederschjöld har ganska rätt,
ty om nu det skulle hända, att de af R. o. Ad:s ledamöter,
som också blifva ledamöter af Riksrätten, dömde i denna
sak, så hafva vi en § i Rätteg.b:n, sini säger, alt de icke
i Riksrätten få domina, emedan de redan yttrat sig i frågan.
Hr Cederschjöld har således rätt, men detta leder i
min tanke alldeles icke till någon propos. af Hr Landtm.,
utan blott till den påföljd att de, som veta sig blifva
ledamöter af Riksrätten, böra afhålla sig från deltagande i
R. o. Adis beslut.
Frih. Cederström, Jacob: De personer, som enligt
grundlagen äro berättigade och pligtige alt blifva ledamöter
i Riksrätten, äro förmodligen icke lika obekante med i3
Cap. i §:n Rätteg.b:n, sorn Gr, Anckarsvärd, och lära så
-
D e 11 3 Juli e. m.
291
ledes icke underlåta att undvika att göra sig jäfvige i förväg.
Således är Hr Cedersclijölds framställning ganska riktig,
men lian bade kunnat vara trygg i afseende på iakttagande
af det förhållande han omförmält. Jag har likväl
intet emot, att han gjort sin anmärkn., emedan det är
klart, att det prot., som hålles vid hordet under voteringen
och utvisar hvilka personer i omröstningen deltaga, bör
upplysa att de ledamöter, hvilka tillhöra den blifvande Riksrätten,
icke deltagit i voteringen.
Gr. Frölich: Jag afstår från vidare ytlrande, i allo
gillande den åsigt Hr Landtm, framställt att icke någon vidare
discussion härom bör äga runi.
Hr Munck af Rosenschöld: Tillsvar å Gr. Frölichs
yttrande får jag nämna, att det ar mig fullkomligt bekant,
att i grundlagen icke finnes någon annan §, ronde jäfsförhållanden,
än/ji S:n Riksd.Ordn., som i sista punkten säger:
”Ej må någon, af hvilken R. St. kunna fordra redo och
ansvar, inväljas i IJtsk., der redovisning för hans egna göromål
och embelsåtgarder kan förekomma; börande för öfrigt
och i allmänhet iakttagas, att i mål, som personligen
röra en ledamot af något Riksstånd, må han väl i pleno
och ulsk:s-öfverlä'ggningarna, men ej besluten öfvervara.”
Men orsaken hvarför jag hemställde, huruvida icke här jäf
inträffade för de personer, som enl. allmänna Jagen förklaras
jäfvige, var, att grundlagen icke innehåller något stadgande
derom; och jag ville inhemta Ståndets mening, om
man kunde anse deni berättigade all deltaga i omröstningen
eller icke.
Hr Stråle, Nils Wilh.: i3 cap. r §:n Rätteg b:n innehåller
såsom jaf mot domare, att man i samma sak i annan
rätt domare vaiit eller bidragit till något beslut, sorn
den saken lörer, hvaröfver dömmas skall. Då det nu är
alldeles stridande emot grundlagen att bär i ett RiksSt:s
plenum skall kunna afgöras, huruvida någon af Konungens
rådgifvare öfverträdt grundlagen eller andra Rikets gällande
lagar, och derigenom ådragit sig det ansvar, som ansvarighetslagen
utstakar; så vet jag icke, att här skall kunna till
afgörande förekomma någon fråga, som sedan kunde blifva
föremål för Riksrättens bedömmande. Jag kan således icke
inse, att här något jäf kan uppstå, men då möjligen någon
kan hafva en sådan öfvertygelse, vill jag gerna afhålla mig
från alt deltaga i voteringen, ehuru jag anser mig alldeles
icke kunna jäfvas såsom domare i fråga om åtal enl. 106
§:n, derföre att jag hade deltagit i beslutet om tillämpning
af 107 §:n, som är en helt annan sak, än att dömma efter
106 §:n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan votering
blifvit begärd och voterls-propos. uppsatt, borde voterm ge
-
Den 3 Juli e. ni.
nast enl. grundlagen företagas, hvarföre ingen öfverläggning
nu vidare kunde äga rum, emedan den vore stridande
emot grundlagen; och lut Hr Landtm, derefter till justering
uppläsa följande voterings-proposition:
Den som anser, att Const.Utsk:s memorialer Nlis i3
och 17 böra läggas till handlingarna, och att R. o. Ad.
derefter beslutar, om det finner Rikets väl kräfva att R.
St. hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville utur
Statsrådet och från embetet skilja någon eller några utaf
dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord, voterar
)a’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid Coust.Utskts mein. Nlis
i3 och 17 gjorda anmärknlr föranleda deras återremittera
ude.
Uppå framställd propos. blef denna voterts-propos. af
R. o. Ad. godkänd.
Efter voteringens slut, befunnos rörsterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — i3g.
Nej — 111.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, till följe af denna
votering, R. o. Ad. nu korarae alt pröfva och besluta, huruvida
R. o. Ad. ansåge Rikets väl kräfva, att R. St. hos
Konungen anmälde deras önskan, alt Han ville ur Statsrådet
och från embetet skilja någon af dem, emot hvilka anmärkt].
blifvit gjord i Const.Utskis mern. N:o 10. Dervid
förekomme,-att så väl Frih. Cederström, som Gr. Frölich
begärt framställande af propos. till R. o. Ad., att anmälan
måtte göras till Konungen, att Statsministern för utrikes
ärendena Frih. Stjerneld måtte skiljas ur Statsrådet och från
embetet. Sedermera vore yrkad propos. om flere rådgifvares
skiljande från embetet, och finge Hr Landtm, först framställa
den, som först blifvit begärd; hemställande Hr Landtm,
alltså, om R. o. Ad. ansåg Rikets väl kräfva, alt R. St.
hos Konungen anmäla deras önskan, det Statsministern för
utrikes ärendena Frih. Stjerneld skiljes från Statsrådet och
från embetet.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han funnit nej
vara öfvervägande, i anledn. hvaraf votering begärdes.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, att voterts-proposln
måtte komma att innehålla, i ja-propos. den propos. Landtm,
sist framställt, och i nej-propos., alt R. o. Ad. ansåg Rikets
väl icke kräfva någon åtgärd i afseende på Frih. Stjerneld.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-proposition:
-
Den 3 Juli e. m.
Den som anser Rikets väl kräfva, att R. St. hos K. M.
anmäla deras önskan det Statsministern för utrikes ärendena
Frih. Stjerneld måtte ur Statsrådet och från embetet skiljas,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. Rikets väl icke kräfva någon
sådan åtgärd i afseende på Statsministern Frih. Stjerneld.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 47.
Nej — i37.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
ålskillige ledamöter framställt den meningen , att Const.
Utsk:s mein. N:o i3 icke borde föranleda till någon åtgärd;
och hemställde alltså Hr Frih. o. Landtm., om R. o. Ad.
behagade instämma i denna mening.
Ropades ja.
Hr Frih, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
åtskiljas.
Ropades i allmänhet ja, men Hrr Westfelt och Munck
af Rosenschöld anmälde sig att tala.
Hr Westfelt, Nils: Då jag icke deltagit i diseussionen
öfver ifrågavar. betänk., så anhåller jag alt i prot. få
nedlägga min reservation och min protest emot det beslut,
som nu blifvit faltadt.
Hr Munck af Rosenschöld: Då bland de propostr,
som Hr Landtm, i sin första framställning uppgaf, äfven var
den af mig begärda, om R. o. Ad. ansåg Rikets val kräfva att,
på grund af de anmärkn:r, Const.Utsk:s betänk, innehåller,
anmäla den önskan, alt Konungen täcktes ur Statsrådet och
ifrån embetet skilja dem, emot hvilka anmärkt!, blifvit
gjord, och då jag i afseende derpå begärt votering; så tror
jag icke, att den kan annat än för sig gå.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han ej kunde
framställa mera än en propos. i sender, och han nyligen
framställt den propos., som af flera talare blifvit begärd,
att R. o. Ad. måtte anse Const.Utsk:s mein. N:o i3 icke
föranleda till någon åtgärd, och vid besvarandet af denna
propos. Hr Munck af Rosenschöld ägt tillfälle att svara nej,
begära votering och till contra-propos. framställa det förslag,
han förut afgifvit, men han ej begagnat detta tillfälle på
grundlagsenlig! sätt, R. o. Ad. torde finna, att Hr Munck
af Rosenschölds mening förfallit sedan R. o. Ad. besvarat
den första propositionen med ja.
Ropades ja.
Deli 3 Juli e. ra.
Hr Frih. o. Landtm, tilläde derefter, alt dåden omtalade
proposth blifvit med ja besvarad, utan att votering
blifvit hegard, kunde ingen propos. i ämnet vidare af Hr
Landtm, framställas.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Så vid t jag fattade Hr
Frih. o. Landtnäs propos. efter slutet af den första voter:n,
innehar den, att af Frih. Cederström framställning blifvit
gjord om entledigande af Utrikes Statsministern Frih.
Stjerneld, Statsrådet Frih. Lagerbjelke och Statsrådet Ihre.
Hr Landtm, slutade med det yttrande, att Hr Landtm, ville
till en början framställa propos. huruvida R. o. Ad. ansåg
Statsministern för utrikes ärendena Frih. Sjerneld böra
skiljas fran embetet. Det återstår således alt framställa denna
propos. i afseende på de af Frih. Cederström nämnda
återstående ledamöterna i Statsrådet. Ehuru jag för min enskilda
del ämnar svara nej på en sådan propos., så kan jag
icke finna, huru Hr Landtm., utan att bryta mot conseqvenseii,
kan underlåta att till R. o. Ad. äfven framställa propos.
, huruvida de öfrige qvarvarande ledamöterne af Statsrådet
böra från embetet skiljas. Det är till följe af Hr
Landtnäs egen framställning och propos. efter slutet af den
första voter:n, som jag yttrar denna åsigt.
Ur Munck af Rosenschöld: Då jag förmodat, att
Ur Landtm , enl. hvad Hr Dalman yttrat, skulle fullfölja propus
ang:de de två sist ifrågas ta II de personernes entledigande
ur Statsrådet; så kunde jag icke föreställa mig, att Hr
Landtm, skulle beröfva mig min rätt att yrka votering öf
ver
den propos., som Hr Landtm, i sin föreg:de framställning
yttrade sig äfvenledes vilja framställa. För det andra
kunde jag icke begära votering, då Hr Landtm, under det
sorl, sorn följde på proposm att Coust.Utsk:s mein. ej skulle
föranleda till någon åtgärd, genast slog klubban i bordet
under det jag begärde ordet. Jag tror således, alt Hr
Landtm, icke kan grundlagsenlig! frånkänna mig min rätt
att få den propos framställd, som jag begärt, samt att få
votering derom.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, i afseende på Hrr Dalmans
och Munck af Rosenschölds nu afgifna anföranden,
att R. o. Ad. torde finna Hr Landtnäs förklaring tillfyllestgörande,
då Landtm, ej kunnat framställa mera än en propos.
i sender, och det varit hvar och en ledamots rättighet
att antingen begära en annan eller yrka votering och framställa
den contra-propos. han ansåg nödig, hvarvid, om flera
eontra-propos:r blifvit föreslagna, man fått urskilja dem emeilan;
men sedan R. o. Ad. på den framställda proposm,
att ingen åtgärd vidare skulle vidtagas, svarat ja, kunde
Hr Landtm, icke vidare framställa någon propos. uti i fråga
var. ämne; och hvad särskildt anginge Hr Munck af Rosenschölds
förklaring, alt han ej under sorlet kunnat begära
Den 3 Juli e. m.
propos., torde R. o. Ad. vara Hr Landtm, ett mångtaligt
vittne, att Hr Westfelt sedan hade ordet, hvarföre icke något
tillfälle saknats för Hr Munck af Rosenschöld att begära
votering, om han det i behörig ordning velat göra.
Ilr Dalinan: Jag anhåller, att Hr Ridd.Secret:n måtte
uppläsa den framställning Hr Landtm, lemnade till R. o.
Ad. efter slutet af den votering, som föregick den propos. ,
att Utrikes Statsministern Frih. Stjerneld skulle skiljas från
embetet.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag får, med anIedn.
af den siste värde talarens begäran, äran vördsamt anhålla,
att Hr Landtm, vid samma tillfälle äfven täcktes
låta Hr Ridd.Secrettn uppläsa det yttrande, hvaruti Hr
Landtm, förklarade sig ämna framställa propos. i den ordn.
de blifvit begärda.
Då någon stunds uppehåll uppkom, medan lindert.
Ridd.Secret. sökte att dechiffrera det yttrande af Hr Landtm.,
hvars uppläsning blifvit begärd af Hr Dalman, anmälde sig
Hr H j e r t a, Lars, och yttrade: Kanhända de! torde tillåtas
mig hemställa till R. o. Ad:s minne, huruvida icke Hr Frih.
o. Landtm, uti det yttrande, som föregick propositionernas
framställande, uppfattade de särskilde ledamöternes begäran
om propos., och, efter upprepande af de 4 olika propos:r , som
blifvit begärda, hemställde, huruvida icke R. o. Ad. tillät att
först finge framställas, antingen betänk, skulle läggas till
handlingarna, med förbehåll att sedermera särskildt finge
afgöras om de Konungens rådgifvare, som kunde komma i
fråga alt anmälas till entledigande, eller också borde återremitteras;
hvarvid Hr Landtm, slutligen tilläde: härigenom
tror jag allas mening vara så uppfattad, att ingen kan få
sin mening förqväfd. Annorlunda kunde jag ej fatta Hr
Landtnäs mening.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då den nu uppkomna
öfverläggningen egentligen anginge honom personligen
samt hans förhållande, och detta ämne för öfrigt icke
för ögonblicket kunde vara af någon vigt, lian hemställde,
om R. o. Ad. nu längre dermed ville uppehålla sig, eller
hellre dermed dröja, tills protocollet blifvit uppsatt. Hvad
Hr Hjertås anmärkn. anginge, så kunde icke Hr Landtm, finna
att någons mening blifvit förqväfd genom Landtmts proposition.
Hade någon mening blifvit förqväfd genom R. o.
Ad:s svar å proposm , så vore det en händelse, som skall inträffa
hvarje gång olika meningar inom Ståndet uppstå, då
icke alla kunna blifva gällande; och den som får sin mening
förqväfd, måste låta nöja sig dermed, när R. o. Ad:s pluralitet
förklarat sin mening.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle tro, alt det
enda riktiga rättesnöret här är att hemta ur den voter:s
-
D en 3 Juli c. ra.
propos. , hvarom första votertn handlade. Deri bestämmes
tydligen hvad som följa bör, och jag anhåller att den må
blifva uppläst.
Undert. Rid d.Secret.: Ehuru svårt det är alt för ögonblicket
kunna fullständigt antyda de ordalag, som äro
framställda, får jag dock tillkännagifva, att Landtnäs yttrande
vid det ifrågasatta tillfallet var af hufvudsakligen följande
lydelse: ''Till följe af den votering, som nu ägt rum,
kommer R. o. Ad. alt pröfva och besluta, huruvida R. o.
Ad. anser Rikets väl kräfva, att R. St. hos K. M. anmäla
deras önskan, att Han ville ur Statsrådet och från embetet
skilja någon af dem, emot hvilka anmärka, blifvit gjord.
Härvid förekommer, att så vä! Frih. Cederström som Gr.
Frölich begärt, att propos. skall framställas till It. o. Ad.,
det anmälan till Konungen måtte göras, alt Statsministern
för utrikes ärendena Frih. Stjerneld måtte skiljas från Statsrådet
och från embetet. Sedermera Sr yrkad propos. oin
flere rådgifvares skiljande från embetet. Jag får först framställa
den som först blifvit begärd.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. häraf
torde finna, att lian icke förklarat sig vara sinnad eller skyldig
att framställa propositionerna i annan ordning än som skett.
Hr Dalman: För min del drager jag en helt annan
slutsats af det yttrande Hr Ridd.Secret:n uppläst. Jag finner
deraf, att Hr Landtm, för det första lagt till grund för
sin propos,, att alla de personer, mot hvilka anmärkn. blifvit
gjord, voro underkastade votering, och Hr Landtm, har
derefter förklarat, att som propos. först blifvit begärd
angtde Frih. Stjerneld , så skulle den först framställas, hvaraf
äfven, såvida jag har någon förmåga att logiskt uppfatta ett
yttrande, måste följa, att de öfrige i deras ordning skulle
underkastas votering, i händelse sådant yrkades; och då en
ledamot nu äskat, att de skulle underkastas votering, så kan
jag icke finna att Hr Landtm, äger någon rättighet att genom
framställning af den propos., att Const.Utsk:s meni.
icke må föranleda till åtgärd, afskära någon ledamots rätt
att äska votering öfver de i Conseljen qvarvarande rådgifvare,
mot hvilka anmärkn. blifvit gjord. För min del har
jag förklarat, att jag icke anser några sådana anmärkntr förekomma
emot dessa Stätsråds-ledamöter, att jag för min
del önskar, att R. St. ville begära deras entledigande från
embetet; men jag tror likväl, att hvarje ledamot af Ståndet
bör hafva sin rätt oförkränkt, att i detta fall tillkännagifva
sin öfvertygelse och derom erhålla R. o. Ad:s beslut. Jag
kan således ej inse annat, än att Hr Frih. o. Landtm., just
till följe af sitt eget yttrande, äger förbindelse att göra
propos. äfven i afseende på öfriga i Statsrådet qvarvarande
ledamöter.
Hr
D e n 3 Juli e. m.
a97
Hr Munck af Rosenschöld: För det första får jag,
i anledn. af Hr Landtnäs yttrande att jag ägt tillfälle att
begära votering, då Hr Westfelt blef uppropad och reserverade
sig, äran nämna, att jag hade anmält mig före Hr
Westfelt, men icke blef uppropad förrän efter honom; för
det andra får jag fästa Hr Landtnäs och Ståndets uppmärksamhet
derpå, att min mening icke kunnat blifva förqväfd
genom något Ståndets beslut, alldenstund denna min mening
icke blifvit till Ståndet framställd; och för det tredje tror
jag mig påminna mig de proposri', som Hr Landtm, från
början framställde. Den första, sorn af någon ledamot blifvit
begärd, var, att Const.Utsk:s mern. skulle läggas till
handlingarna och det sedan stå Ståndet öppet att besluta
till hvad åtgärd det kunde föranleda. Deri andra var, att
då Frih. Cederström och Gr. Frölich begärt Frih. Stjernelds
m. fl. Stätsråds-ledamöters entledigande ur Statsrådet, skulle
propos. om deras entledigande framställas. Den tredje
propos., som Hr Landtm, sade sig vilja framställa, var den
af mig begärda, huruvida R. o. Ad. ansåg Rikets väl kräfva,
att framställa den önskan, att Konungen ville ur Statsrådet
skilja alla de ledamöter, emot hvilka anmärkn. blifvit
gjord, utan afseende på om de voro redan entledigade
eller döde; och den sista propos. Hr Landtm. Sade sig vilja
framställa var den, att Const.Utskrs mern. skulle icke föranleda
lill någon annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Då nu Hr Landtm, icke framställt mer än 2 af
dessa proposrr, tror jag att det vore i högsta grad grundlagsvidrigt,
alt de andra skulle lemnäs derhän; och får jag
i anledn. deraf för min mening yrka proposition.
Hr Frih. ö. Landtm, yttrade, att R. o. Adis minne
samt det upplästa prot. torde vittna , att Hr Munck af Rosenschöld*
nu afgifna anförande icke fullkomligt öfverensstämde
med hvad söm tilldragit sig. Hr Landtm, hade icke
sagt sig skola framställa alla de propos:r, som varit begärda
Under discussionen, helst han ansett den af Hr Munck af
Rosenschöld föreslagna propos. vara af den beskaffenhet, att
deri icke kunde framställas, hvarken med afseende på grundlagens
innehåll eller med afseende på sunda förnuftets föreskrifter.
Om äti Landtm, hade förklarat och hade ämnat
framställa alla de proposrr, hvilka under discussionen blifvit
begärda , torde R. o. Ad. likväl finna, att om R. o. Ad. vid en af
dem fattade ett beslut som stöde i strid med de öfriga, Hr
Landtm, icke ägde rättighet att sedan framställa någon af dessa.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har intet att tillägga och
ville blott säga , att om jag icke fattade orätt, framställde
Hr Landtm., innan propos. om R. o. Ad:s åtskiljande gjordes,
ungefärligen följande mening; ”R. o. Ad. lärer finna,
att ingen vidare åtgärd är att taga vid detta Const.Utskrs
9 H. 38
D e u 3 Juli e. ut.
betänk.” Nej! svarades det allmänt. Så tyckte jag mig
uppfatta förhållandet.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag vågar hemställa till
detta H. Stånd, huruvida icke den uppgift om de af Hr
Landtm, framställda propos:r, som jag hade äran afgifva, vur
öfverensstämmande med verkliga förhållandet. För det andra,
eller i afseende på det oriktiga i den af mig begärda
propos., så tror jag, att det ej kunnat vara mer oriktigt af
mig att begära propos. på alla dessa Statsråds-ledamöters
entledigande, än af Const.Utsk. att göra anmärkn:r emot
dem, som borde leda till deras entledigande; ty desse ledamöter
voro lika så väl döde eller skiljde från Statsrådet,
då Const.Utsk. gjorde sina anmärkntr, som då jag yrkade
proposition.
Hr Dalman: Ehuruväl jag visserligen icke vill i anseende
till denna fråga hindra R. o. Ad:s ledamöter alt gå
hem till sig, för att lägga sig att sofva, får jag likväl lill
prot. anmäla min protest emot Hr Landtm:s sätt att i detta
fall förfara. Jag tror visserligen, alt Hr Landtm, har rättighet
att framställa hvilken propos. som helst; men jag tror,
att ordningen, eonseqvensen och Ståndets värdighet fordra,
att Hr Landtm, framställer propositionerna i den ordning,
som Hr Landtm, sjelf förut bestämt och Ståndet beslutat,
då det genom votering förbehållit sig öppet att afgöra, huruvida
anmärkn. borde ske om någon eller några ledamöters
skiljande från embetet. Om Hr Landtm, framställer
en propos. sådan som den nyss gjorda, eller att R. o. Ad.
således, d. v. s. i följd af den med nej besvarade propos.
örn Frih. Stjernelds entledigande, skall anse ingen af de
öfriga rådgifvarne böra från Conseljen entledigas, så tror
jag att detta innefattar ett stort logiskt misstag; och om
svaret på denna propos. skulle af Hr Landtm, och Ståndet
så uppfattas, att Ståndet derigenom afskurit sig rättigheten
att votera om öfrige rådgifvarnes entledigande, så beklagar
jag på det högsta, att en sådan öfverraskning varit möjlig
inom ett Stånd, som vill passera för att vara så upplyst,
som Sveriges Ridderskap och Adel.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke kunde fullt
inse Hr Dalmans afsigt eller grunden för hans missförstånd
af Hr Landtm:s förklaringar, propositioner och ord, hvilka
han icke afgifvit, framställt eller sagt i den mening Hr
Dalman dem uppfattat. Hr Landtm, inläte sig med Hr
Dalman här icke i någon tvist, utan ansåge sig hafva afgifvit
tillräcklig förklaring för de ledamöter af R. o. Ad.,
som velat förstå Hr Landtm, och icke hafva för afsigt att
klandra det sätt hvarpå han ledt denna discussion.
Hr Bråkenhjelm: Det stora logiska misstaget, som
nyss omförmältes, torde försvinna, när man besinnar, att,
D e n 3 J n 1 i e. m.
299
åtminstone såvidt jag kunnat höra, ingen af R. o. Ad. hegart
propos., huruvida Ståndet anser skrifvelse böra afgå
till Konungen, ang:de Statsråden Lagerbjelkes och Thres
entledigande, mer än Hr Munck af Rosenschöld; och då
han i sin begärda propos. inblandat äfven de öfriga genom
afsked eller död afgångna Statsråds-ledamöterna, samt Hr
Landtm, ansett denna propos. vara grundlagsvidrig: så halde
facto den af Hrr Dalman och Munck af Rosenschöld nu
påstådda och begärda propos. icke blifvit af någon bland R.
och Ad:s ledamöter begärd, och har den således ej kunnat
af Hr Landtm, meddelas.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag instämmer fullkomligt
i den af Hr Dalman afgifna reservation. Tillika får
jag nämna, att ifall saken skall anses hafva blifvit så afgjord,
att Utskts meinor. skall utan vidare åtgärd läggas lill
handlingarna, så anhåller jag att få mig deremot reservera.
Derjemte vill jag hafva till prot. antecknadt, att jag, ehuru
här närvar., icke deltagit i den omröstning, som rörde blott
en ledamot af Statsrådet, emedan jag ansett denna omröstning
både grundlagsvidrig, orättvis och ledande till väld,
alldenstund Const.Utsk:s anmärkntr icke varit riktade emot
en enda ledamot af rådgifvarepersonalen, utan, om jag ej
misstager mig, emot 24.
Frih. Stael von Holstein, F abian Wilh.: Jag får
blott instämma i den reservation, som af Hr Dalman blifvit
afgifven. Jag har åtminstone uppfattat den framställning
Hr Landtm, gjorde efter första voter:n alldeles lika
med Hr Dalman och kan således ej anse saken rätt behandlad.
Hr L öwenström, Jofa. Jacob, förenade sig i hvad
Hr Dalman yttrat.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 oro morgonen den
4 Juli.
}n fidem protocolli»
F. O. Silfverstolpe.
3oo
D c 11 4 3 u I i
Lördagen den 4 Juli i84o.
Plenum kl. g f. m.
Justerades i prot.utdr. för förliden gårdag.
Justerades pleni-proltn för den 27 sisth Juni f. och e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkiinnagaf, att sedan Hr Grundelstjerna,
Axel Wilh., blifvit vald till elector, hade derigenom
hans befattning såsom bänkman upphört, och komma
yal af en bänkman efter honom för i7:de bänkm:s-afdelningen
att förrättas vid början af nästa plenum. Af StatsUtsk:s
ledamöter hade Hr von Wahrendorff, Martin, hvilken
blifvit vald att under Hr af Harmens’s ledighet intaga plats
i Utsk., afsagt sig detta förtroende, och Hr Tersmeden,
Garl Reinhold, erhållit ledighet på 3 veckor från den 10
Juli. 1 Bevilja.Utsk. hade Hr Hammarberg, Carl Axel, afsagt
sig sin plats, och Hr Roos, Bo Christian, hvilken varit
invald i Utsk. i permitterad ledamots ställe, anmält, att då
i dessa dagar den tid vore förfluten, då den permitterade
ledamoten skulle återkomma, och Hr Roos vore nödsakad
att resa från riksdagen på en tid, han anhöile att från befattningen
blifva entledigad med rättighet att bibehålla sin
riksdagsmannarätt; och hemställde Hr Landtm,, om R. o.
Ad. dertill behagade lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Vidare anmälde Hr Frih. o. Landtm, att i Banco^
Utsk. Hr Skytte, Carl, afsagt sig sin plats, Hr Lidströmer,
Fredr. August, afsagt sig att såsom ledamot inträda under
flen Ht' af Zelle'n jtevjljade ledighet, och Hr Nordenanckar,
Fredr. Wilh., erhållit ledighet på 3 veckor från och med
den 1 1 dennes. I Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. hade äfven
Frih. Hamilton, Hugo, erhållit ledighet från den 8 dennes;
och anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer, att innan
nästa plenum välja ledamöter, att i de afgångnes ställe och
under den ledighet, som blifvit åtskilliga beviljad, i Utskrn
inträda.
Föredrogs ånyo LagUtskrs den 20 och 27 sisth Juni
på bordet lagda betänk. N:o 66, i anleda, af väckt fråga om
förtydligande af 1 cap. 2 §:n StrafF-b:n och K. brefvet den
25 Sept. 1777.
På begäran af Frih. Boye, Ludv., blef Hr Cederschjölds
betänk. N:o 66 åtföljande reservation uppläst:
Frih. Boye, Ludv.: Jag anser mig böra här begära
uppmärksamhet, särskildt för saken, och särskildt för re
-
