# ID: svediakorp-gov523
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 81,799
# sentences: 2,477
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dea 17 Juni f. m.
nugot, som lainde tjena tili ledning för K. M. i afseende på
It. St:s mening, örn ej detta slut innebure en motsägelse,
Iler begäres nemi., att K. M. , i öfverensstämmelse med så
väl de 3 RiksSttns, som afven Borgare,Sits särskildt, tid efter
annan, samt särdeles vid liksdagen åren 1829 oell i83o,
i lind. aflåtna önskningar, täcktes i nåder ju förr dess hellre
utfärda de allmänna författningar, sorn s1 ola i förevar, ämne
till efterrättelse lända — Nu är förhållandet likväl, alt
de 3 Ståndens mening är stridande mot BorgareStts. Huru
skall K. M. kunna utfärda författningar, sorn äro öfverensstämmande
med 1 stridiga meningar? Detta bör Ekon.Utsk.
upplysa, på det föredraganden må äga någon rättelse och
reda för sin framställning till K. åi. Jag anhåller derföre
örn ålerrerniss, på det frågan må återkomma i det skick,
att någon bestämd mening deraf är alt hemta.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Det är med verklig
tillfredsställelse, jag medverkat till ett beslut, som icke gått
efter gammalt formulär. Utsk. bär haft för afsigt att antyda
den ställning, uti hvilken näringsfrågan för närvar, befinner
sig. Denna, ställning iir verkligen invecklad, derföre
att den bellöft 3o år för att utredas. Utsk. har, som jag
tror, tydligen förklarat den mening, alt det önskar näringsfrihet.
Utsk. har af grannlagenhet för ett Stånd, som alltid
stått afdeladt frän de öfriga 3 Stånden, fästat det afseende
å detta Stånds önskan, att Utsk. tillstyrkt R. St. alt
icke ensidigt begära ett ovillkorligt antagande af R. St:s vid
182.3 års riksdag nfgifna förslag. Under loppet af 17 år
har förmodligen denna, såsom andra statsangelägenheter,
undergått betydliga modificatiouer. Hvad som gällde 1823,
gäller ej 1840. Men näringsfrihets-fragans egentliga karakter
eller definition står qvar. Utsk. har velat utmärka den
anhållan, alt K. M. läcktes, med ledning af de mångfalldiga
handlingar, sorn finnas i ämnet, de olika opinionsyttringarna
och de mångfalldiga förhållanden, sorn under tiden utvecklat
sig, begagna den rätt, K. M. förklarat sig äga och äfven
detta betänk, tillerkänt honom, att utfärda de författningar,
som omständigheterna påkalla, och lämpligen kunna verkställas.
Ekon.Utsk. liar icke tilltrott sig göra bättre än föregående
Ständer. Del hade visserligen kunnat inkomma
med refererandet af en eller annan §; men jag hoppas, att
den mening gillas, som åtminstone jag hyser, alt det svårligen
kan tillhöra Stånden att paragrafera ekonomiska författningar.
Det lärer vara den andra Statsmakten, sorn bör
göra det. Sedan vi hafva fått en förändrad form för ärendens
behandling hos Högsta Makten, så gör jag mig derom
förvissad, att den nuvar. Ministern för inrikes ärendena
äger så öfverlägsen skicklighet och så varmt nit att bringa
saken till ett önskadt slut, att det skulle vara alldeles obehöfligl
att inkomma med något förslag, hvilket Utsk. velat
♦
3oa Den 17 J u n i f. m.
undvika, äfven för att förekomma ytterligare tidsutdrägt,
emedan ett sådant förslag förmodligen icke blifvit genast
antaget. Nu är det deremot möjligt att få slut på frågan;
och jag tror, att hvar och en, som intresserar sig för näringsfriheten
i sin egentliga och högre betydelse, är glad,
att Ständerne ej belätta sig med denna lagstiftniugsgren i
partielt hänseende. Jag får derföre anhålla, att betänk,
måtte bifallas, eller ock alt de, sorn begära ålerremiss, tydligen
utsätta, hvilken utgångspunkt Utsk. skall taga; ty i annat
fall förutser jag, att Utsk. ej gör annat än såsom bilaga
till sitt utlåt, vidfogar en tryckt bok, som innehåller alla
förslag.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Den fråga, som nu är
föremål för It. o. Ad:s öfverläggning, är, efter mitt omdöme,
nära nog den vigtigaste, som vid denna riksdag kan
förekomma till Ståndens bedömmande, ty den inverkar directe
på nästan alla samhällsförhållanden. Mina åsigter uti
ämnen af förevar, beskatfenhet torde jag knappast behöfva
utveckla, emedan jag tror mig berättigad att taga för afgjordt,
alt de äro allmänt kända, enär jag både såsom ordförande
i Ekon.Utsk. vid flera riksdagar haft tillfälle alt
gifva dem tillkänna och äfven nu, snart sagdt, dagligen ser
dem framställda i offentligt tryck, jag medgifver, uti en klandrande
afsigt; men detta klander har ingalunda kunnat rubba
min öfvertygelse om det rätta; tvertom, har pröfningen
af de skäl, som anförts mot mina åsigter, stärkt min tro,
att uti de samhällen, der den enskilde medborgaren af lagstiftningen
hindras att begagna de medel och utvägar, hvilka,
betraktade ur den moraliska synpunkten, äro lofliga,
för att bereda sin utkomst och trefnad, framskrider det
allmänna långsamt samt med osäkra och ojemna steg till
förkofran och välstånd; men från dessa åsigter har man,
af skäl, som jag vid detta tillfälle undviker att vidröra,
sökt draga den slutsats, att jag skulle önska en hastig och
obetänkt omstörtning af närvar, förhållanden. Det är derföre,
som det är mig angeläget att vid detta tillfälle bestämdt
förklara, att detta omdöme om mina åsigter är lika
grundlöst och oriktigt, som det till syftningen är klandervärd!.
Jag önskar visserligen både varmt och uppriktigt,
att den tid icke måtte vara aflägsen, då Svenska näringsfriheten
är en verklighet och icke blott ett tvisteämne för
särskildta intressen; men det oaktadt kan jag icke förbise,
att de hafdvunna institutionerna i detta land, ja! t. o. m.
de fördomar, som dermed äro sammanvuxna, måste varsamt
behandlas; att man ej må försöka att införa de af behofvet
påkallade förändringar i vidsträcktare mån, än man lyckats
bibringa allmänheten öfvertygelse derom, att de gamla institutionerna
icke äro lämpliga, och att man således ej mer
i detta än alla andra fall må försöka att mot nationens vil
-
Den 17 Juni f. m.
3o3
ja påtvinga benne ett förändradt skick. Frun elen synpunkten
anser jag af aldra högsta vigt, alt Ständerne vid detta
riksmöte, uti skrifvelse!) till K. M., i de mest bestämda orda
lag
tillkännagifva hvad de önska eller icke; ty jag förklarar
att, livad mig angår, och iner än om mig kan jag ej vid
detta tillfälle grundlagsenlig! tala, så, ehuru jag bär obe
tingadt
talar för näringsfriheten, skall jag dock i Konun
gens
rådkammare ej tillstyrka densamma i vidsträktare mån,
än jag finner den af nationen genom dess ombud begärd.
Då jag gick hit, hade jag för afsigt att tillstyrka bifall till
betänk., emedan mig syntes, att det innehöll, bestämdt uttryckt,
den tanken, att man önskar näringsfrihet; men då
jag hör, att man tyder det annorlunda, så kan jag icke unnat
än begära återremiss, endast af den anledn. jag nu
nämnt, men icke på det Utsk. skälle inkomma med något
förslag i det reglementai iska; ty då grunden är lagd, må
det vara Regeringens omsorg att tillämpa densamma!
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: I motsats med hvad
den siste värde talaren yttrat, kan jag icke föreställa mig,
att ens någon tvekan för Regeringen kan äga rum i afseende
å nationens önskan i fråga om näringsfriheten. Jag tager
mig friheten hemställa till den värde talaren, huruvida ej
nationen, alltifrån 1809 ända till närvar, tid, genom dess
ombud uttryckt sin önskan så positivt som möjligt att vinna
en allmän näringsfrihet. Det vore således för den minsta
fraetionens af nationen, i dess samhällighet taget, illa förstådda
och ensidiga intresse, som man nu längre skulle uppskjuta
med frågans afgörande. Jag kan icke förstå, att uti
detta Ekon.Ulsk:s betänk, icke finnes bestämdt uttryckt allt
hvad Regeringsmakten behöfver för att åstadkomma ett resultat
af R. St:s ofta och nära nog vid alla riksdagar förnyade
önskningar i detta hänseende. Jag tror, att då Utsk.
föreslagit Ständerna att till K. M. ingå med en und. skrifvelse,
med begäran att erhålla verkställighet af hvad de 3:ne
Stånden och jemväl BorgareSt. vid 1829 och i83o årens
riksdag begärt, så ligger deruti den ledning för Styrelsen,
som kan erfordras. Det är ej R. St., som äga makten
att besluta i detta hänseende. Ständerne äga endast önskningsrätt,
och denna önskningsrätt hafva Ständerne begagnat,
ehuru beklagligtvis ganska fruktlöst, allt sedan 1809.
R. o. Ad. gjorde, som mig synes, tillräckliga uppoffringar
vid 1809 års riksdag för alt vinna det afseende på dess fordran
om en allmän näringsfrihet, att man 3o år derefter
kunde hoppas att se slut på denna tvistefråga. Brådstörtande
kan man ej kalla den behandling, sorn näringsfrihetsfrågan
vederfarits under denna tid. För min delfkan jag icke finna
lämpligt, att Ekon.Utsk. skulle bestämdare och positivare
uttrycka dess önskan, än Utsk. gjort i detta betänk. Jag
anser Utsk. hafva handlat med all vederbörlig grannlagen
-
3o\
Den i 7 Juni f. m.
het, då det blott hänvisat tili förut i ämnet framställda
önskningar och, tinder åberopande deraf, i önskningsväg begär
alt någon verkställighet derpå mätte följa. Beträffande
Hr Just.Stalsministerns meddelta yttrande om hvad H.
Ex. kommer att tillstyrka, så bet villar jag för min del ingalunda,
att Gr. Posse vid ett sådant tillfälle kommer att
handla i full öfverensstämmelse med dess åsigter i afseende
på handel och näringar i allmänhet, äfvensom jag är öfvertygad,
alt Hr Grefvens uti Konungens rådkammare uttalade
åsigter skola utgå från samma synpunkt, hvarifrån Hr Grefven
på detta niro betraktat sättet, hvarpå frågan om frihet i
näringarna bör behandlas, enär det numera ingalunda bör
kunna anses tvetydigt hvad nationen i delta hänseende önskar
och anser med landets fördel förenligt; ty en obetydlig
fraction af nationen får väl ej förblandas med hela nationen
eller efter 3o år vänta sig större afseende å sitt ensidiga
intresse, än bela nationen har rätt att fordra för sitt
så tydligt uttalade och så obestridligt rättmätiga anspråk,
På dessa grunder yrkar jag bifall till betänkandet.
Hr Ribbing, Bengt, uppläste följande:
Det är, efter min åsigt, ett svårt uppdrag alt efter tidens
kraf försöka uppställa ett antagligt förslag till en ny
tulltaxa, innan en författning ang:de näringsfriheten blifvit
utfärdad. Af så mycket större vigt synes således vara, att
den Statsmakt, som verkligen har makten i sina händer, begagnar
densamma för alt medelst en utgifven författning
gifva stadga och säkerhet för näringsidkare af alla slag.
Del är icke möjligt att, innan sådant blifvit verkstäldt på
de liberalare grunder, som tiden och den framskridande civilisationen
fordrar, fastställa de grunder, hvarpå en friare
handel emellan egna medborgare samt emellan dessa och
ulländningen bör grundas, — ty så länge närings- och handelstvång
fortvarar inom landet, vore det alltför'oförsigtigt
att öppna våra hamnar för all utländsk fabrikation, det vore
att förbjuda egna medborgare att concurrera med utländningen,
och vi vore då att anse sorn en eröfrad provins,
hvilken man hade för afsigt att plundra och sedan lemna
åt sitt öde.
Det är således icke möjligt, att näringarne längre kunna
lemnäs i denna osäkerhet, såvida man vill förekomma
den olyckan alt se fattigdom och brott tilltaga. Till förekommande
af dessa olyckor är dock nödvändigt, att de
bojor och band lossas, sorn fängslat den förvärfvade skickligheten
och medfödda fallenheten för det ena eller andra
yrket, och att det icke måtte förmenas hvar och en att på
hvad ärligt sätt och hvarhelst honom godt synes förvärfva
dagligt uppehälle för sig och sin familj.
Den nya organisationen af Statsrådet berättigar oss att
hop
-
D c ii 17 Jn n i f. m.
hoppas en kraft full åtgärd i ordnandet af denna angelägenhet,
oell jag vill ej förmoda, att nationen skall blifva sviken
i sina rättmätiga fordringar och förhoppningar härutinnan.
Hvarje dag, suni härmed dröjes, försvårar ordnandet af denna
angelägenhet, oell jag fruktar, ali 0111 man skulle låta lörespegla
sig tillståndet i landet mindre brydsamt, än det verkligen
är, Angren öfver försummelsen att hafva lyssnat till
väktarens rop kan komma lör sent.
Hr Ribbing tilläde derefter muntligen:
Jag instämmer fullkomligen uti den slutsats, Gr Anckarsvärd
dragit nf betänkandet. Jag ser ieke någon osäkerhet
för Regeringen alt taga beslut i öfverensstämmelse med
landets opinion i denna Irägir; ej heller linner jag att liorgareSt.
helt och hållet motsatt sig de öfriga Standens åsigt
af ämnet, tv på liera ställen har det afgilvit sådana förklaringar,
att del i de hufvudsak I igasle delarna öfverensslämmer
med de öfriga Stånden; och j ig kan således icke se,
att ålerrerniss behöfves, utan förenar mig uti anhållan om
bifall till betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle önska all kunna
instämma med Gr. Posse uti åsyftningen af en bestämdare
förklaring af Ekon.Utsk. till ledning för RiksStms beslut i
frågan, emedan det synes mig, som närvar. Regering skulle
kunna vara i behof af ett bestämdare yttrande, ett yttrande,
sorn jag likväl anser afgifvet för (lera riksdagar tillbaka
i så bestämda termer, att svål ligen numera någon tvekan
borde uppstå 0111 den egentliga åsigten för frågans behandling.
På sätt Gr. Posse yttrat, hafva visserligen, vid detta
ärendes behandling inom Ekon.Utsk. under förflutna riksdagar,
åtskilliga nuancer förefunnits i afseende på omfånget fölen
utvidgad frihet i näringarna; men de skiljaktiga tankarna
hafva dock sammanstämt uti den åsigt, att tillstyrka näringsfrihet
så obegränsad, som möjligen sig göra låter. Att näringsfriheten
inom vårt land skulle kunna lemnäs fullkomligen
obegränsad och frigjord från all inskränkning är icke
tänkbart. En sådan öfvergång från näringstvång till oinskränkt
näringsfrihet hvarken kan eller bör tänkas såsom
verkställbar. Lika med Gr. Posse äger äfven jag en, visserligen
ej så lång, men likväl sednare tids erfarenhet från
Ekon.Utsk., som gifver mig en temmeligen grundad anledn. för
det omdöme, att en mera speciel behandling af denna fråga
sannolikt skulle emellan Stånden uppväcka ett split, sorn
alltid, men synnerligast under närvar, förhållanden, med
sorgfällighet bör undvikas. Jag förutser nemligen, att, om
frågan återgår lill Utsk. rnfed anmodan att något bestämdare
yttra sig ang:de den gräns, som man i närvar, tidpunkt
anser för näringsfriheten lämpligen böra utstakas,
summa om ej svårare följder deraf skola uppkomma, än de,
B H. 39
Den »7 J 11 n i f. ni
hvarmed Ekon.Utsk. hotades vid sista riksdagen, då delta
ii in ne der handlades* Näringsfriheten var inom Ekon.Utsk.
antagen neli g inska vidsträckt afsedd, men dervid uppkomma
från ett Stånds sida sådana betänkligheter, som hotade
att tillbakakasta på de öfriga samhällsclassei na andra svårigheter
än dem, som BorgareSt. sjelft önskade alt för tillfallet
undvika. Jag ber R. o Ad. vid detta tillfälle noga besinna,
hvartill det kunde leda, om ett sådant stridsfrö åter
inkastades bland de särskildta Stånden inom Ekon.Utskottet.
Vi böra påminna oss, att då denna fråga tillförene behandlades,
så var ännu icke den olyckliga brannvinsfrågan på
den ståndpunkt, dit den blifvit ledd genom en felaktig lagstiftning
under liera liksdagar. Frihet inom denna näringsgren
kommer också i fråga, och dä anspråken på frihet i
delta fäll uppkastades mot anspråk på frihet uti andra frågor,
fruktar jag för, att hufvudamnet, eller frågan om näringsfrihet
i allmänhet, kunde blifva så inveckladt och bortblandad!,
att största svårighet skulle uppkomma för Ständerna
att tili bestämd i termer f ramställa deras önskan lill
Begeringen. Då likväl, såsom af en värd talare har midt
emot blifvit vttradt, nationens tanke i eleona vigtiga angelägenhet
för Regeringen icke kan vara främmande, och denna
Regering nu är organiserad, så att dess verksamhet kan
motses, förmodar jag. alt frågan blir af denna Regering
behandlad, utan att hon behöfver stödja sig vid några mer
i detalj gående uppgifter från S ändernes sida. Jag får således
afstyrka ålerremiss af betänk, och önskar, att R. o.
Ad. måtte bifalla detsamma så unanimt som möjligt.
fl. Ex. Ur Gr. Posse: Jag befinner mig tili en ganska
besynnerlig ställning, ty jag är i sjelfva saken fullkomligen
af lika tanke med dem, hvilka gjort anmärkntr mot mitt
yttrande Frågan är således endast den, huruvida Ekon.-  Utsk. i detta betänk, uttryckt den önskan, sorn vi gemensamt
hysa, nemi. näringsfrihet med sådana modificationer,
som öfvergången från skråtvång till näringsfrihet kan erfordra.
De, som gjort anmärkn:r mot mitt yttrande, hafva
trott, att Ekon.Utsk:s betänk, i detta fall vore ganska tydligt.
Jag får upprepa, hvad jag nyss sade, att om det upplyses,
att betänk, i detta hänseende är tydligt, så har jag
ingen anmärkn. alt deremot göra, och yrkar icke återrerniss;
men ännu har ingen ulredt delta förhållande. Man
liar sagt, att Regeringen, i hvad form frågan än framställes
af nu församlade Ständer, icke kan vara tvehågsen om
hvad som är nationens önskan i afseende på näringsfriheten.
I detta fall får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
Regeringen icke har annat att rätta sig efter än hvad vid
föregående riksdagar skett; och tyvärr har erfarenheten nogsamt
ådagalagt, att hvad som vid den ena riksdagen varit
emtahult såsom nationens önskan, har vid en påföljande
Den 17 Juni f. lil.
riksdag ansetts alldeles tverlom Jag vill icke sträcka 111ig
längic än till innevar. riksdag. Hurudan var nemi. opinionen
i fråga om handelsfrihet vid höljan af riksdagen, och
hurudan ar den nu? Jag tror tiri löre, alt en ledning för
Regeringens ålgård ovillkorligen erfordras, och att Ständerncs
åsigt i frågan hör bestämdt uttalas, och jag stödjer denna
tro på det skal, som anförts mot Ulin framställning,
nemi. att, om betänk, åtel förvises, mycken split kan uppstå
emellan de särskildta Stånden i Etsk.; ty 0111 saken ej återförvises
och Regeiingen vidtager åtgärder utan att känna
Representationens bestämda tanke i ämnet, hvar kommer
splitel att uppstå, om ej emellan Regeringen och de särskildta
Stånden; och hvad man derpå vinner, det öfverlemna!'
jag till R. o Ad. sjelf att bedomina.
Frih. Cederström, Jacob: I följd af den behandling,
Irågan erhöll vid sista riksdagen, allälo Standerne till
K M. en skrifvelse, så lydande: ”Sedan E. K. M. uti nådig
”skrifvelse till R St. den ig Februari 182a förklarat, alt,
"fastän den för Rikets allmänna hushållning vigtiga frågan
”0111 eri vidsträcktare frihet i utöliiingen af handel och handtverk,
såsom af ekonomisk beskaffenhet, vöre beroende af
”E. K. M:s eget nådiga afgörande, E. K. IM. likväl, med
”tillämpning af Reg F:ns 81) §., ville till R. St. öfverlemna
”att, i likhet med hvad ang:de lagfrågor är vordet stadgadt,
gemensamt med E. K. M. derom afgöra och besluta,
”samt derföre till R. St:s granskning hänskjulit de af en
”särskild comité' utai betade förslag till författningar i äm”net
; så hade R. St. vid 182a års riksdag, uti lind. skrifvelse
den 12 December samma år, till E. K. M:s nådiga
"pröfning öfverlemnat förändrade förslag dels till förordning
”om handtverkerierna, dels till författning 0111 gerningsmäns
”antagande på landet och dels till handelsordning; men då,
”så vidt Pi. St. hafva sig bekant, dessa omfönualda förslag
”ännu icke kommit under E K. M:s nådiga pröfning, och
”enär orsaken dertill torde kunna härledas derifrån, alt R.
”St:s vid i8?.3 års riksdag »flatna underd. skrifvelse icke blifvit
så tidigt expederad, att, efter föregången pröfning hos
”E. K. M., sedan Högsta Domstolen blifvit hörd, svar derå
”kunnat meddelas i den ordning 87 §:n Reg F:n föres kr-ifver,
”hafva R. St., med anleda, af inom RiksSt:n nu gjorda fram”ställningar
i ämnet, skolat hos E. K. M i underd. anhålla,
”att de vid 1823 års riksdag i und. öfverlemnade förslag
”till förordning örn handtverkerien, till författning 0111 ger”ningsmäns
antagande på landet och till handelsordning mål■”te,
efter föregången nådig pröfning och sedan de rättelser
”och förändringar, som uti berörde förslag kunna anses nö”diga,
blifvit verkställda, varda före nästa riksdag, såsom
”allmän lag, till efterrättelse utfärdade.” Det var den 7. i
Mars i8j5. K. M. har, på sätt Standerne vid sisth riksdag
D c n 17 Juni t. m.
vitrut, icke kunnat medhinna att erhålla Hogsta Domstolens
j . .
svai eller lemna svar i enlighet med 87 §:n Reg.F:n i afseende
på de förändringar oell rättelser, som kunde komma
i fråga. Af sådan anledn. och då ämnels behandling enligt
grundlagen måste föregå författnings utfärdande, men sådant
icke medhanns vid förra riksdagen, liar äfven från förra till
denna riksdag författning uteblifvit. JNu har Utsk. i sitt betänk.
helt enkelt föreslagit, att Ständerne skulle i underd.
lios K. M. tillkännagifva den förmodan, att numera alla
upplysningar vunnits, sorn kunnat anses nödiga i afseende
pä rättelser iller tillägg vid R. Sits förslag till lagstiftning
0111 näringsfriheten med hvad dertill hörer, samt att K M.
följaktligen, i öfverensstämmelse med så väl de tre RiksSt:ns,
som äfven BorgareStts särskildt, tid efter annan, samt särdeles
vid riksdagen åren 1829 och 18 >0 i underd. aflålna
önskningar, täcktes i nåder, ju förr dess hellre, utfärda de
allmänna författningar, sorn skola i förevar, ämne till efterrättelse
landa, .lag kan icke neka, all jag med H. Ex. Hr
Gr. Posse instämmer deruti, att jag skulle önskat, att Utsk.
föreslagit, alt Sländerne, uti deras underd. skrifvelse till K.
M., anhöllo, att K. IM. vid denna riksdag ville, i den ordning
87 §:n Reg.Fm föreski ifver, lemna sitt» svar på det förslag,
som Sländerne vid i8i3 års riksdag afgifvit; men vi
böra icke förbise, alt, sedan K. JM. velat höra Ständerna
uti delina ekonomiska fråga, hvarom de äga alt besluta i
den ordning, sorn för allmänna lagstiftningsfrågor är bestämd,
frågan således vid 1823 års riksdag blifvit förvandlad
från en ekonomisk till en allmän civil lagstiftningsfråga
och bör såsom sådan behandlas. Jag får derföre förena mig
uti anhållan omåteriemiss och begär, att Utsk., vidblifvande
i öfrigt siu framställning, endast malte tillägga ett tillstyrkande
att hos K. M. anhålla, det K. M. vid denna riksdag
täcktes meddela det svar, som, af förenämnda anledn., icke
lemnades vid sisllidne riksdag.
Frih. Hamilton, Hugo: Då jag vid riksdagens början
åter väckte denna fråga inom delta Stånd genom en motion,
för hvilken jag t. o. m. af mina bekanta måste uppbära
ett slags klander, emedan de ansågo en fråga upprifvas,
som var afgjord vid föiegående riksdagar, så tror jag det
vara min skyldighet att redogöra för mitt handlingssätt i
denna fråga. Då jag väckte motionen, ansåg jag ämnet icke
vara nog tydligt utredt vid föregående riksdagar, enär vi,
oaktadt 6 eller 7 riksdagars yttrade önskan i ämnet och
oaktadt de isynnerhet vid de 3 sista riksdagarna af Irenne
Stånd så tydligt uttalade tankar, likväl saknade någon Regeringens
åtgärd, för alt få slut på delta tillstånd af oreda,
som vuxit allt mer och mer, under det frågan varit
oafgjord. Af sådan anledn. ansåg jag min motion vara
of behofvet påkallad; ty jag ansåg det vara hög tid att
D c ii 17 Juni f . 111.
3og
fä slut pä oredan, och jag bekänner, att min mening äfven
var, att IJtsk. skulle lenina ett yttrande så cathegoliskt
sorn möjligt, hvilken lanke hviiade pä en icke fullt
tillräcklig kännedom i detalj af de föregående riksdagarnas
yttranden i frågan. Om jag således skulle följa min enskilda
känsla och lanke, isynnerhet den, som ledde mig, då
jag sair.manskref motionen, skulle jag visserligen, i likhet
med H Ex. Hr Gr. Posse och Frih. Cederström, önska, alt
Sländerne matte afgifva ett mern calliegoriskt och bestämdt
utlåtande i denna vigtiga fråga; men under riksdagens framgående
liar jag icke kunnat förbise, alt denna fråga, om flen
åter skulle upprifvns sålunda, alt den i detalj skulle behandlas,
att de engång utkämpade frågorna om stridiga 1 ätli
g 11 e 10 r skulle ånyo uppstå såsom sli idsämnen, skulle snarare
leda till skada än gagn. Med den sammansättning af
4 Stånd, sorn vår representation för närvar, äger, kan den,
som ifrnr för en god sak, icke förutse hvad slut frågan
skall erhålla, 0111 den kommer att blifva föremål för de olika
tänkesätten. Het var derföre jag trodde, när jag läst
det betänk., hvilket den andia afdelningen af Ekon.Utsk.,
som hade sig anförtrodt utarbetningen af detta ämne, bade
afgifvil, att frågan var tillräckligen löst i detta betänk, för
att leda Styrelsen till inseende af hvad äfven nuvar. Representations
tanke i ämnet verkligen är. Utsk. har nemi. först
och främst tydligen och klart uttalat sin öfvertygelse, att
den punktea är tillräckligen utredd, att ämnet icke innefattar
en privilegiilråga för BorgareSt., utan en allmän ekonomisk
fråga, som beror på K. M. alt i sista hand afgöra,
på sätt K. M. finnér för Riket gagneligt och nyttigt. Uti
detta bestämda förklarande, om del antages, såsom jag hoppas
af alla eller åtminstone af 3 Stånd vid denna riksdag,
tror jag, att Regeringen har full och säker ledning att afgöra
frågan så, sorn lion finner riktigt och nyttigt. Sedermera
yttrar Utsk,, alt det funnit, alt 1823 års Ständer afgifvit
ett så fullständigt utlåt, i ämnet, hvilket utlåt, vidhållits
vid 1828 års och vid sisth riksdag, d. v. s. af 3
Stånd, och af det 4:^e ' s;> måtto, att det frångått den gamla
skrå-inrättningen rörrde läro-år och gesäll-år, ehuru samma
Stånd i fråga om de band, som skulle qvarblifva på näringarna,
gått längre än de 3 MedSlånden, hvilket bör ursägtas
detta Stånd, enär frågan så nära rör dess enskildta intresse.
Sjelfva principen eller hufvudfrågan är likväl tydligen
erkänd af alla 4 Stånden genom desammas, hvarandra
efterföljande, yttranden. Det var derföre, sedan jag, genom
liogare genomgående af handlingarna, erhållit närmare upplysning
i ämnet än jag ägde, innan jag emotlog representantkallet
oell särdeles förtroendet alt vara ledamot i Ekon.-  Utsk., sorn jag blef öfvertygad, att målet skulle vinna derpå,
alt det icke ytterligare framkastades såsom en stridsfråga,
hvad detaljerna beträffar, utan var jag fullkomligen
IX e n i y Juni f. m.
tillfredsställd, om <le hufvudprinciper, hvilka viii före"ående
riksdagar blifvit uttalade, vid denna riksdag nntogos och 1
öfverensstämmelse dermed en lind. anhållan IVamstalldes till
K. M , alt K. M. tacktes skänka ett slut i denna fråga och
derigenom gifva landet det lugn i näringsfrågan, sorn del alltför
länge saknat. Ytteiligare yttrar Utsk , sidan 10, följande
mening: ”så skulle tvifvelsutan näi ingsfrihetsfrägnii ledan
upphört att vara ett ämne för missförstånd eller »belåtenhet
inom RiksSCn, och följderna af en genom ändamålsenliga
ordningshestämmeher medgifven sjellförsörjniugsfrihet hade
lika säkert redan burit en god skörd af Ivekliggörande
Ii ulster samt såmedelst öppnat utvägar att afleda åtminstone
någon del af del armod, den sysslolöshet och det sedeförderf,
som fortfarande mångenstädes sprider sin förstörande
inflytelse ibland nationens ringare classen, i stället alt ännu
saknas en i nära jn år begärd och af behofvet högt påkallad
nät ingsfriliet.” Jag hemställer till R. o Ad., om icke
Uisk i (hnna punkt vllrat »ig så bestämdt sorn möjligt för
nät ingsfriliet och lör behofvet af densamma. Åtminstone
har jag deraf funnit mig tillfredsställd och derföre äfven
ansett det vara min skyldighet alt gå Utsk:s enhalliga önskan
lill mötes och antaga betänk. Om K. Al. läcktes besluta
i ämnet, har R. Al., efter mitt förmenande, tillräcklig
b-dning för Sitt beslut uti de af Utsk. citerade föregående
riksdagarnas åsigler i ämnet. Om man ville ingå i några
vidare detaljer, skulle svårligen någon enstämmighet kunna
åstadkommas emellan de 4 Stånden, — ja! kanske icke ens emellan
de 3 Stånden, sorn hittills varit öfverens, ty man
kan aldrig beiäkna, huru majoriteten skall utfälla. Jag tror
derföre, alt del ej skulle lända till nytta för saken, om man
ville gå in i detaljer; och hvad principen beträffar, tror jag,
att den är tillräckligen uttalad, ehuru jag måste bekänna,
att jag numera har svårt alt vidhålla denna tro, sedan en
af Konungens rådgifvare yttrat, att den icke är det. Jag
har icke någon anledning att betvifla, alt elt bestämdare
utlät, skulle behöfvas, och om derföre Ståndet vill besluta
en återreiniss, skall jag visserligen söka göra yttrandet så
bestämdt sorn möjligt. Jag ber dock af skyldig grannlagenhet
i afseende A den förändring, som målet kunde undergå,
om det ytterligare i detalj behandlades, att Ståndet ville
tänka på, om icke detta betänk, tillräckligt uttrycker hvad
behofvet påkallar. För min del tror jag det och begär
derföre bifall till detsamma.
Frih Leijonhufvud: Såsom ursägt derför att Utsk.
summariskt behandlat denna fråga, får jag lemna den upplysning,
att de arne motionärer, hvilka afgifvit de mest skarpa
framställningar i frågan om näringsfriheten och yrkat
densamma obegränsad, voro ledamöter uti Ekon.Utsk. och
funno sig tillfredsställde af förslaget. Den ene af inotio-t
Den 17 Juni f. ra.
närerna var äfven ledamot i afdelningen, som utarbetade delta
betänkande. Ledaniöterne af BorgareSt. funno förslaget vara
ett försoningsförslag, som, efter livad de och afven pluraliteten
inom Ulsk. trodde, åsyftade alt afleda schismer och
missförhållanden. Jag tror således, att Uuk. i sjelfva motionerna
haft en anledn. att icke ingå i detaljer. Utsk. hur
gjort sig den förhoppning, alt betänk, skulle tydligen innehålla
den lanke, alt det är stort behof af näringsfi ihet; men
Ulsk. har ansett betänkligt, att i detalj framkasta en enda
ide'e, en enda ventilations-]}., emedan betänk, då varit utan
ändamål. Vi hade då kommit till detaljer om skråförfattningar,
0111 mästerskap, 0111 gesallbref 111. 111., som vi velat
undvika, af anledn. som jag redan nämnt. Vi hafva trott
oss genom de yttranden, som ligga lill grund för det slutliga
tillstyrkandet, hafva tydligen utmärkt frågans stallning.
Jag anhåller att få uppläsa några moment af betänk., emedan
troligen åtskillige ledamöter icke genomläst ingressen.
Sidan fi heter det: 'Vid riksdagen 182! förklarade K. M.
”i skrifvelse: alt ehuru K. M. funnit den för Rikets allman”na
hushållning vigtiga frågan örn en vidsträcktare frihet i
'”utöfning af handel och handtverk varu af ekonomisk beskaffenhet
och följaktligen beroende endast afK.M:s nådiga
pröfning och afgörande, K. M. likväl icke velat derom
' besluta, utan efter föregången öfverläggning med R. St.,
''hvarföre ock K. M., med tillämpning af Reg.F:ns 89 §., i
"nåder för godt funnit till R.St. öfverlemna, att frågan om
"näringsfriheten, i likhet meri hvad ang:de lagfrågor är stad"gadt,
gemensamt med K. M. afgöra; och hade K. M., i
"förenämnde afseende, till R. Sirs pröfning hiinskjulit de af
"en i nåder tillförordnad comité år 1816 författade förslag
"till handtverkeri- och handels-regleinenten samt till en
"förordning ang:de gerningsmäns antagande på landet. I
"anledn. häraf yttrade R. St., i lind. svar den 12 Dec 1823:
"då detta ämnes behandling, i likhet med lagfrågor, ålagt
"R. St. förbindelsen alt i detalj utarbeta de sladganden, för
"hvilka hufvudgrunderna nu blifvit föreslagna, erkänna R.
"St. med tacksamhet den ledning, som dervid erhållits af de
"utaf E. K. JVI. nådigst förordnade comiterades förslag, der"af
ej allenast uppställningen, utan ock i många fall åsig"terna
och de deraf härledda föreskrifterna blifvit begagnande
i de förslag lill förordning om handtverkerien, till författning
om gerningsmäns antagande på landet och till
"handelsordrring, som R. St. tili i und. få till E. K. M:s
"visa och nådiga pröfning härjemte öfverlemna."
Detta antyder en pröfning och alldeles icke fråga om
någon propos. Vid 18 >5 år s riksdag betedde sig Ständerne
på samma sätt, mati föreslagit att nu skulle ske. På 7:de
sidan innehåller betänk, derom följande: ”Sedan näringsfrågan
åter blifvit väckt vid sistförflutna liksdag, afgåfvo
"R. St. den 28 Mars 1835 en und. skrifvelse, deruti, efter
3 ii
Den 17 Juni f, m.
''upptagande af livad sorn sig tilldragit under 1823 Ars
''riksdag, R. St. anhålla, att de då i lind. öfverlemnade för”slag
till förordning 0111 handtverkerien, lill författning om
"gertiingsmä ns antagande på landet och till handelsordning
"matte, efter föregången nåd. pröfning, och sedan de rättelser
och förändringar, sorn lili berörde förslag kunna anses
’’nödiga, blifvit verkställda, varda, löre nästa riksdag, såsom
''allmän lag till efterrättelse utfärdade.” Genom della lind.
yttrande hafva Ständerne i min tanke en gång för alla
undanbedt sig all reglementarisk befattning nied näringsfrågan
och i und. öfvei leninat tlen till K. M, som också
på det sättet betraktat saken; ty genom skrifvelse den 19
Juni 1835 har K M., jemte öfverlemnande af de till näringsfrihetsfrågan
hörande handlingar, i nåder anbefallt K.
C0111 merce-c<dl:in ali, efter pröfning af de förändringar och
jemkningar, som sednare tiders erfarenhet och ombytta förhållanden
kunde påkalla i det af särskild comité utarbetade
och vid i8a5 Ars riksdag til! R. .Sits granskning öfverlemnade
förslag till författningar rörtde utöfning af handel
och handtverk, afgifva und. förslag till förnyade författningar
i dessa ämnen och dermed sA tidigt inkomma, alt K.
M. mätte blifva i tillfälle att före slutet af i8>5 i nyssnämnda
af ekonomisk beskaffenhet varande frågor nådigt beslut
fatta. Jag hemställer till R. o. Ad., om icke Utsk. tydligen
uttryckt den önskan, att näringsfriheten en gång
måtte blifva etablerad. Jag kan icke föreställa mig, att saken
kommit i det bakvända skick, om jag så får säga, att
Ständerne behöfva begära särskild propos. till lagförändringar
eller förklaringar. Ständernes ändamål är att begära,
det K. M. täcktes utfärda förslag. Propostn kommer af sig
sjelf. Om Frih. Cederströms förslag skulle gå igenom, så
stodo vi på samma punkt, som när vi böjade; ty skulle
frågan ytterligare behandlas särskildt som lagfråga och särskildt
som ekonomiskt mål, så ser jag ej, huru det skulle
slutas. Jag förnyar min anhållan, alt R. o. Ad. icke måtte
återremittera betänk., emedan derpå ingenting är alt vinna.
Hr Hjerta, Lars: Jag beklagar, att jag af de flera
skäl, som här utaf åtskilliga ledamöter på andia sidan blifvit
framställda, ej kunnat finna mig föranledd att instämma
i deras önskan om bifall lill betänk., ulan att jag tvertom
vid detta tillfälle måste instämma uti den mening, sorn af
H. Ex. Hr Gr. Posse blifvit yttrad. Jag handlar härvid i
öfverensstämmelse med hvad jag förut några gånger under
riksdagen uttalat, nemi. att jag anser det vara R. St:s ovillkorliga
pligt att, i samma mån de fordra sträng räkenskap
af Styrelsen, dertill de äga bade rättighet och skyldighet,
gifva Styrelsen ett stöd, då hon begär det, genom
alt uttala den generella riktning, i hvilken de önska att
Stv
'
*f
Den 17 Juni f. m.
3.3
Styrelsen måtte framgå. Det tior jag ej, att Ekon.bitsk,
tillräckligen gjort vid detta tillfälle. Man kan vissei ligell
af Utsk:s betänk sluta, såsom Frih. Hamilton nyss anfört,
att R St. och nationen önska och redan länge önskat någon
näringsfrihet; men dervid har man yttrat sig alltför
ofullständigt och uti så allmänna uttryck, som jag icke tror
hufva varit behöflig t. Det ligger i makten af vissa grundsatser,
sorn äro på förhand anordnade af den eviga rätts i—
san, alt de till slut måste tillkämpa sig allmänt erkännande.
Så är det med näringsfriheten, och så förhåller sig äfven
med pressens frihet. Det ligger så klart för menniskans
tanke, att det slutligen icke linnes någon, ej en gång dess
värsta fiender, som rent ut säga: vi äro fiender lill dem;
men det förhåller sig med näringsfriheten som med pressens
frihet. Hvar och en säger: jag är vän af tryck friheten;
men den ene alser en oinskränkt tryckfrihet, och den andre
ställer den inom de trångaste gränser. Så är äfven förhållandet
med näi ingsfriheten. Den ene vill, att hvar oell
en, oberoende af alla band och föreskrifter, skall få egna
sig åt hvilken näring som helst. Andra åter vilja hafva
denna frihet så omhunden af föreskrifter, att det blir nästan
omöjligt att bibehålla namnet näringsfrihet. Det är i
detta afseende jag finner Ulsk:s betänk, ofullständigt. Min
mening är likväl icke, alt IJtsk. vid en ålerremiss skulle föreslå
Stånden att pröfva och i detalj reglementera något ang:de
mästerskap och gesällskap m. m.; ty jag tror, alt Regeringen
i detta fall har til Ira Is. lig ledning uti de utlåtanden, sorn
blifvit leinnade af föregående Ständer, och att den oordning
och cliaoljska förbistring, som ägt rum bland näringarna
under förflutna åren, hafva visat sig så stora och af
så stort mehn, att det icke är möjligt, alt ej något deraf
skall blifva afhulpet, så snart vi få en regering, inom hvilken
icke en lika stor chaotisk förbistring existerar, så att
den ene af Konungens rådgifvare är vän af näringsfriheten
och den andre af skråtvånget Jag tror ej, att frågan om
näringsfrihet får så inskränkt behandlas, som Utsk. har gjort
det, hvilket äfven visar sig af ingressen till betänk., der
Frih. Hamiltons och Hr Oxehufvuds motioner finnas resu
inerade. Vi mäste bemärka, mine herrar! att under näringsfriheten
innefattas icke allenast den frågan om frihet inom
borgerskapet, emellan gesäller och mästare, eller huruvida
jag får försörja mig med mina händers arbete, utan afven
frihet alt egna sig åt modernäringarna, jordbruket, skogshushållningen,
bergsrörelsen, qvarnanläggningar m. 111., som
ingriper i lagstiftningen för sjelfva landet. Jag tror således,
alt i närvar, ögonblick är hufvudfrågan, som skall utkämpas,
icke egentligen en regleringsfråga emellan städerna,
utan emellan städerna och landet. Det är här, som Regeringen
behöfver stöd af Sländernes majoritet, om hon skall
8 H. 4°
Den 17 Juni f. m.
våga taga ett steg, emedan det är här, sorn de mäktigaste
intressena stå spända emot hvarandra. Vidare skulle jag tro,
att det linnes en omständighet, i hvilken det vore väl om
Ständerne kunde uttrycka deras mening till stöd för Regeringen,
i afseende på del särskildta runi, som nordens natur
och klimat anvisat vårt fädernesland i hänseende till näringarna.
Vi hafva långvariga vintrar, under hvilken tid en storde!
af befolkningen är sysslolös, då något arbete icke kan.
företagas vid jorden. Jag tror derföre,, att Regeringen borde
rikta sin uppmärksamhet, derhän, alt söka sprida och befrämja
handaslöjder och folknäringar på landet, Städerna,
kunna och böra icke i vårt land blifva stora fabriksstäder,,
utan böra hufvudsakligen blifva stapelplatser för landtmunna-industrien.
På det sältet ur det, som industrien spridt sig i Schweitz.
Ilos oss gifver naturen ännu mera anvisning dertill; men på
åstadkommandet deraf har, i min tanke, förhållandet emellan
städerna och landet det vigtigaste inflytande. Vidare
förekommer fråga om förändring i städernas beskattning, ett
ämne hvarpå jag tiger mig friheten fasta Utskts uppmärksamhet,
såsom det der nödvändigt hör betraktas i samman- „
hang med hnfvudfrågan. Det är ej nog att hafva en allmän
theorelisk princip. Ett helt sysleme måste införas, och
då är det af stort inflytande, att Regeringen har någon ledning
of Ständerna, hvilka utgöra den allmänna beskattningsmaklen.
Ytterligare förekomma förändringar i allmänna
civil-lagen, såsom om landsköp ni. 111. ålit sådant kan man
icke på slump öfverlemna åt Regeringen utan något yttrande
frän Ständerna, hvilket likväl ej behöfvcr innehålla något
reglemente! ande; men är det väl skäl att, i afseende på
dessa vigtiga ämnen, handla så, som det står uti en riksdagsvisa,
0111 jag minnes rätt, under i8t5 års riksdag, uti
hvilken det heter: sist togo de hela luntan och skrefvo deruppå:
E. i\l ! var nådig och hjelp oss härifrån. Jag tror
det vara skäl att gå närmare på saken. Det är sanni, man
bör visserligen akta sig för att upprifva de motsatta intressena,
emedan de skola göra allt för alt sönderrifva hela arbetet;
men 0111 en pluralitet linnes för hufvudsaken inom
nationen, så bör den äfven, åtminstone i de allmännaste hufvudgrunderna,
kunna göra sig mera gällande inom Ulsk.,
än alt blott öfverlemna till Stånden en resumé'. Dessa äro
i korthet de grunder, hvarpå jag stödjer min önskan, att
återremiss måtte beviljas.
Gr. Frölich, David: Disgussionen har fått en an
nan
vändning, egentligen genom den siste värde talarens yttrande.
Dessförinnan ansåg jag mig endast böra yttra mig
i samstämmighet med dem, hvilka funnit måttet af und.
önskningar tillräckligen fullt, för att våga hoppas alt få
frågan afgjord i enlighet med de flera Under föregående
Den 17 Juiri f. m.
315
lifsdagar i lind. gjorda framställningar. Jag anser det icke
vardt att skalla någon ytterligare råga till detta mått af
lind. önskningar, och ehuruväl H. Ex. Hr Gr. Posse förklarat,
alt en ytterligare och mera bestämd framställning af
Ständerna stadie åtminstone förskaffa B. St. viglen af Hr Gref—
vens tillstyrkande inom Conseljen, har jag dock troll mig
böla närmare undersöka och calculera, huruvida viglen af
eli sådant hiding för R. St. till vinnande af deras önskan
vore jemförlig med den våda, som kunde vara förenad med
frågans återskickande till TJi'k:s ytterligare behandling. Jag
kan nemi. svårligen anse värdet af Gr. Posses tillstyrkande
så stort, då jag dels känner, alt II. Ex. egentligen ej är
föredragande i sådana ärenden inför H. M. och dels hört
Hr Grefvens sednare yttrande, deruti Hr Grefven tydligen lillkännagifvit,
att såvida ej Ständerne, tydligen uttryckt hvad
de önskade oell det sammanstämmande, så skulle resultatet
icke gerna kunna blifva sådant, sorn han och vi önska. Jag
bekänner, att jag hakade mig egentligen vid delta yttrande.
Deruti ligger, efter mitt förmenande, den föreställning, alt
Ständerne lili sådana ämnen, der de, i anseende till frågornas
natur, hafva svårt att komma öfverens, skulle de minst
hafva att vänta någon sådan skiljedomare inom Conseljen,
som just i sådana fall bäst behöfdes. Jag tillstår, att della
yttrande, aldramest i en fråga, sorn denna, deruti Ständerne
endast äga önsknings- och icke beslutande rätt, väckt min
farhåga och föranledt mig att söka protestera deremot såsom
princip. Skulle det nemligen vara så, att K. M. icke
anser det tillhöra Dess höga [digt att vara skiljedomare emellan
nationens intressen, då de collidera med hvarandra,
så försvinner för mig ett af de första villkoren för behöfligheten
af en Regering. Är det Konungens rådgifvares
tanke och lyckas det dero, genom deras rådslag, förmå K.
M. till Ständerna öfverlemna beslutande-rätten i sådanu frågor,
som röra deli ekonomiska lagstiftningen, så är det Ständer
ries skyldighet att utkämpa striden lill slut; men i förevar,
fall, då fråga endast är att råga måttet af nild. önskningar,
ser jag ej behofvet att råga detta mått. Likväl har talaren,
som yttrade sig näst före mig, npplrädt i en hel annan tanke.
Han har nemi. ansett nödigt, att Ständerne skulle genom
opinionsyttringar understödja Regeringen, för att förmå
henne att bifalla nationens önskningar. Jag tillstår, alt
hela tendensen af den värde talarens yttrande förvånar mig.
Han har bland annat sagt, att han fruktade, alt Regeringen
icke skulle våga att sätta sig emot ett intresse, som blifvit
kraftigt understödt. Jag äger icke så lycklig erfarenhet, att
jag kunnat finna, att Regeringen någonsin visat den ringaste
fruktan att sälta sig emot Representationens uttalade lanke.
Deremot tror jag, att vi hafva mångå exempel derpå, att
Regeringen icke fästat ringaste afseende på Representationens
und. önskningar. Jag vet således ej, hvarifrån man
3 iG
Den 17 Juni f. m.
nu i hist kan hemta anledn. förden tro, att, blott nationen
uttalar sin önskan, man med säkerhet skall kunna påräkna,
alt Regeringen skall rätta sig derefter, hvilket aldraminst
torde äga rum i denna fråga, uti hvilken, på sätt flere talare
redan anmärkt, det synes mig svårt att beräkna någon
absolut öfverensstämmelse emellan Stånden, helst det är säkert,
att så snait man nedgår till detaljerna, hvilket Ulsk.
försigtigt vis undvikit, skall man finna mer än ett tillfälle för
tillämpning af den gyldene regeln: divide el irnpera! E11
värd ledamot, Frih. Cederström, liar framkastat en upplysning,
sorn, om jag fattade densamma rätt, skulle innebära,
att K. ;\1, genom en nådig skrifvelse af år iöä3, till R St.
skulle hafva öfverlemnal beslutanderätt i vissa delar af frågan.
En sådan uppgift har jag icke haft tillfälle att controllera;
men äfven om det vore möjligt, faller mig likväl
in, att en dylik skrifvelse vid en föregående riksdag, hvilken
icke föranledt till immediat beslut af Ständerna, icke
kan anses som bindande för Regeringen vid denna riksdag.
Hade K. M. vid denna riksdag förnyat sin framställning derom,
di hade man haft en säker grund för sitt tillgörande;
men nu måste jag tills vidare, och intill dess jag blir upplyst
om motsatsen, anse en sådan under en förfluten tid
afgifveu skrifvelse såsom en opinionsyttring af Regeringen,
hvilken opinionsyttring jag saknar all anledn. att betrakta
annorlunda, äti som sådan, att Regeringen, om hon så vill,
vid denna riksdag kan frånträda densamma. I följd af alla
dessa skäl kan jag icke öfvergå på den af flera talare yrkade
satsen, att det vore en fördel att återförvisa ärendet till
Ulsk., aldraminst som en sådan återremiss icke kan inskränka
sig lill någon viss yttrad mening, utan blir en generel
återremiss af allt hvad här blifvit sagdt; och då en ledamot,
nemi. Hr von Hartmansdorff, yttrat sig i saken, innan
jag kom tillstädes, och jag skulle förmoda att i detta yttrande
anmärkntr förekommit mot näringsfriheten, hvilka jemväl
komma att medfölja till Utsk., så skulle man sätta Utsk,
i tvifvel 0111 hvad för mening R. o. Ad. hade till Utsk.
återremitterat, och följaktligen skulle resultatet säkerligen
blifva en ovisshet inom Utsk., huruvida R. o. Ad. vid i84o
års riksdag lika varmt och lika allmänt, som vid föregående
riksdagar, ifrade för näringsfriheten. Dessutom anser jag
mig höra fästa uppmärksamheten på det tillstånd, hvaruti
frågan sig befinner, och jag anhåller, alt Hr Ridd.SecreCn
behagade upplysa om prot.utdr. från de öfriga Stånden ankommit,
med tillkäunngifyande af den behandling ärendet
der erhållit. Skulle, sorn jag förmodar, betänk, redan vara
af ett Stånd bifallet, så vore det ett ytterligare skäl för R.
o. Ad. alt äfven bifalla det.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ännu ingen underrättelse
ankommit, huru detta mål hos något af de öfriga
RiksStånden blifvit afgjordt.
Den 17 Juni f. 111.
3'7
Gr Horn: Flere värde talare hafva delat min åsigt,
alt en återreiniss till Ekon.Ulsk. af delta betänk, der ma
handa
skulle uppväcka split och stiidigheter mellan ledamöterna
derinom af de särskildta Stånden, om an det ej skulle
sprida sig till de särskilda ståndsförsamlingarna, och Gr. Posse
har visserligen invändt, alt om än en sådan stridighet uppstod
mellan Stånden under denna riksdag, så vore det dock
fördelaktigare, än örn denna stridighet skulle uppstå mellan
Konungen och R. St. Jag skulle visserligen dela den värde
talarens tanke, örn meningen vore att uppväcka strid mellan
Konungen oell R. St., derföre alt man söker afböja splittring
inom Stånden enskildt; men den värde ledamoten torde tillåta
mig få erinra derom, att en stor, en ofantlig skilnad uppstår
, då en Regering framgår conseqvent i handling, stödd
på en bestämdt uttalad åsigt inom representationen i all
mänhet
oell dermed möjligen stöter ett eller annat mindre
intresse, än 0111, under pågående riksdag, en sådan stridighet
och splittring skulle sprida sig inom den rådslående församlingen.
handlande conseqvent och lill (öije af R. Sits redan
yttrade önskningar, skall Regeringen visserligen stöta några
mindre intressen, hvilket otvifvelaktigt i alla frågor skall
uppslå, om Regeringen än går aldrig så vist och lyckligt
lill väga; men detta motstånd är så ringa, att jag ej kan
tänka mig någon regering, som skall anse sig behöfva undvika
en sådan strid, örn den så ens kan kallas. Frih. Cederström
har önskat återremiss af betänk., blott på det att Utsk.
malte tillägga den önskan att Konungen må så fort sorn
möjligt utfärda en författning i ämnet i öfverensstämmelse
med hvad i8a3 års Ständer föreslogo och i835 års Ständer
detsamma biträdt. Om det vore behöflig!, skulle visserligen
äfven jag instämma i Frih:s åsigt i detta fall; men jag tror
att Utsk:s föreslagna skrifvelse med dess till grund lagda
moliver innehåller detsamma, och jag tror, lika med en föregående
talare, att om återremiss äger rum, så blir det
icke det skälet, som kommer att upptagas inom Utsk., utan
troligen det, som man ingalunda här inom Ståndet önskar
göra gällande; och jag fruktar, att långt ifrån att få denna
skrifvelse så föreslagen, som Frih. Cederström afsett, kommer
den att blifva mycket mindre båtande för det helas framgång.
Jag kan således ej annat än vidblifva min anhållan,
att R. o. Ad. täcktes bifalla detta betänkande.
lii’ Dalman, Wilh. Fredr.: Sedan jag anmälde mig
att erhålla ordet, hafva redan flere talare yttrat de åsigter
jag ville framställa. Jag hade visserligen ansett det vara
önskligt, 0111 man kunde föreställa sig, att alla 4 Stånden
kunde öfverenskomma 0111 en anhållan hos Konungen om
ett sådant svar, som Frih. Cederström önskat, nemi. att Konungen
måtte under riksdagens lopp öfverlemna ett förslag
till lag om «n slöfre, näringsfrihet; men jag betvifla!’ myc
-
3iS
Den ij Juni f. m.
ket att från Rikets 4 Stånd kunna erhålla en sådan skrifvelse,
hvaremot jag förmodar, att blotta bemödandet att
erhålla en sådan skulle uppväcka split och tvedrägt inom
Stånden och sålunda mera skada än gagna sjelfva saken.
Jag kan icke med Gr. Posse finna, att betänk, ej är tydligt
och klart i sjelfva frågan, och Frih. Hamilton har med citation
ur detsamma visat, att ingen annan slutsats deraf kan
dragas, än att näringsfrihet bör införas. Om Regeringen
behöfver en ledning för sina åsigter, om hon behöfver en
opinionsyttring, så har en sådan uttalat sig alltsedan 180g
viii de flesta riksdagar. Jag tror således icke, att den nya
Styrelsen äfventyrar att misstaga sig om nationens mening
genom att följa Utskts förslag. Det finnes visserligen några
få intressen inom Representationen och inom Rikets småstäder,
som motsätta sig näringsfriheten; men dessa kunna
ej öfvertygas af de skäl, som under de 4° sistförfluten åren
öfverallt gjort sig gällande, och det är fara värdt , att Ekon.-  Utsk. derutinnan skall bättre kunna lyckas genom en återremiss
af ifrågavär. betänkande. BorgareSt. har gjort vissa
coneessioner, hvilka, om Regeringen vill förstå dem rätt,
ganska väl kunna sammanställas med den allmänna principen
af näringsfrihet, hvars erkännande är hufvudsak, och
som kunna verka till utfärdande af en lag derom. Jag yrkar
derföre bifall och tillägger det skäl för detta mitt yrkande,
att jag har mig bekant, att det Stånd, hvars hufvudsakliga
intresse beror på näringsfrihet, nemi. BondeSt..
bifallit detta betänkande.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag röstar
ovillkorligen för näringsfrihet. Vår Stat plågas af 2:ne
högst betänkligen tilltagande kräftsår, nemi. criminalileten
och pauperismen. Jag vet, att sådana skador icke
botas ef ett medel; men jag påstår, att hvarje kurmetod,
som ibland medlen icke främst upptager arbetsförtjenstens
bredaste tillgänglighet, skall ofelbart befinnas kraftlös.
Skråordningen hade en vacker sida på den tid, då mästaren
utöfvade öfver sina gesäller och lärgossar en patriarkalisk
makt, skötte dem i religiöst och sedligt hänseende,
och kunde ansvara för dem inför samhällsordningen. Men
roästarnes förmåga dertill har upphört med det lefnadssätt,
som bildade den, och numera blifvit ganska sällspord!. Ej
nog att näringsfrihets-principen nu hyllas. Vi böra hasta
utur det närvar, tillståndet. — Alla förhållanden, såväl staters
som individers, lida och aftyna i det obestämda, det
oafgjorda, — det dunstiga. Jag rättvisar fullkomligt den hittills
iakttagna varsamheten, men jag anser tiden till afgörandet
nu vara för handen. Någre blifva till efi början
misslvnte. Men om sådant borde bilda hinder, kunde aldrig
något framsteg beslutas; hvarje förbättring af detta slag skadar
i begynnelsen något intresse. Sålunda skulle nya vägar,
D c b i j Jani f, n.
3ig
canaler och ångbåtslinier icke anläggas; ty allt detta förfördelar
dem, sorn hade fördel af gamla trafiken. — Nu är
det icke några, sorn äro missnöjde. Alla äro det; och den,
medelst de s. k. frihetsbrefven, provisoriskt anträdda början
har å båda sidor ökat bitterheten. Splitet ses icke
blott emellan de aine hufvudmeningarna: den prohibiliva
och den liberala. Det lefver emellan särskildta yrken. Vi
hafva ju förliden vinter sett kramhandlarne, skräddarne, lärftskrämarne
m. fl. förfölja hvarannan, och åtföljde af beslagsmiin
anställa confiscationståg till hvarandras ruinerande. —■
Men huru skadligt är icke det sakskick, som alstrar sådant
tillstånd? Hvad blifver dervid den inbördes välvilja och medborgerliga
samdrägt, hvaruti stater hemta så hufvudsaklig
styrka?— Concordia res parva: crescunt är icke min,
det är en gammal vishet; och hvem har någonsin betvifla!,
att en stat kan icke säkrare och verksammare försvagas än
genom inbördes split! Undersöker man närmare våra handt—
verkeriers närvar, förhållanden till hvarandra, ja hvarje inom
sig, så lockas man till ett bedröfvelsens skratt. Manerfar
t. ex,, att tapetmålaren och barnskomakaren lyda under
Hallen, medan deu andre målaren, sorn stryker portar
och luckor, och skomakaren för fullvuxna, lyda under
embetet— hvaraf följa olika förplig leiser och intressen. Jag
öfverlemna!' till mera erfarna att föreslå de åtgärder, som
skyndsammast leda till det resultat, för hvilket jag röstar —
nemi. näringsfrihet.
Hr Edenhjelm, Gillis: Som jag tyckt mig finna, att
några af R. o. Ad:s ledamöter fatlat mitt för en stund sedan
afgifna yttrande så, som skulle jag icke hafva genomläst
Utsk:s betänk., så får jag förklara, att jag icke en, utan
flera gånger genomläst detsamma, men deruti icke funnit
någon ledning för mitt bedömmande; till vinnande hvaraf
jag aktat nödigt att få läsa 1023 års Ekon.Utskls utlåt, i
ämnet. Jag har likväl ännu icke lyckats att få se detsamma,
och förklarar jag alltså, alt jag ej kan yttra mig hvarken
för eller emot Utsk:s betänkande.
Hr von Qvanten, Carl: I i8to års riksdagsbeslut
ser man de orden, att hvarje medborgare skall äga rätt att
idka hvilket näringsfång han behagar, emot erläggande af
en deremot svarande medborgerlig tunga. Dessa ord ligga
till grund för den näringsfrihet, hvaröfver vi tvistat sedan
den tiden, eller i 3o år, och man talar likväl här om den
strid, som uppstår Stånden emellan, om man antager eller
icke antager Utsk:s förslag. Jag tror, alt, för att kunna
domina i denna sak, bör man göra sig redo för hvad som
menas med näringsfrihet och näringstvång, och hvilkendera
delen som i vårt fädernesland är rådande; hvarföre
det torde tillåtas mig att derom yttra några ord. Vill man
undersöka huru Sverige i fabriks- och näringsväg framskri»
3ao
D c n 17 Juni f. m.
dit sedan 1810 eller under den tid vi haft s. k. näringstvång,
så måste man medgifva, att mycket ar gjordt och att
mycket ännu kan göras, utan att det s. k. näringstvånget
det före lagger något hinder i vägen. Vill man undersöka
köpenskapen, så går handeln i afseende på de stora handelshusen
sin jemna gång, och om man äfven skulle medgifva
större handelsfrihet, skulle de deraf erfara hvarken någon
skada eller nytta. Vill man se, huru det tillgår i småstäderna,
så uppträda der många tjenstemän och handla liera
1000 t:r spanmål utan att för en sådan handel betala en
skilling. Kan man kalla detta näringstvång?— tvertom, jag
fruktar det är alltför mycken näringsfrihet. Gårdfarihandlande—
t. ex. få de ej resa öfver land och rike och sälja sina
varor, — är detta handelstvång? Vill man gå till de större
städerna, der d<-1 s k näringstvånget egentligen hvilar, så
har en hel hop saker der upphört att vara tvång underkastade.
Der finnas visserligen bagare och slagtare, men detta hindrar
ej enskilda att förse staden med hvad de kunna åstadkomma
i samma väg, eller både med kött och bröd. Vill
man gå till landet, så ser man der alla slags handtverkare,
snickare, vagnmakare, smeder, skomakare, slutligen allt hvad
det vara må, hvilka der arbeta och ganska ofta inresa till
städerna för att der sälja sina arbeten. Om man derföre
med mera noggrannhet undersöker förhållandena, så torde
del spöke försvinna, hvarföre man skrämmer hvarandra.
Jag tillstyrker vördsammast återremiss och att Utsk. närmare
må bestämma sig i afseende på hvad som menas med den
mycket omtalade näringsfriheten.
lii’ von Hartmansdorff: En talare har sagt, att om
betänk, skulle återremitteras, så skulle man komma att yttra
sig inom Utsk. ang:de sjelfva hufvudsnken, och icke kunna
undgå del såsom nu. Han har äfvenledes förmodat, att jag,
som yttrat mig före honom, sagt något, som måhända kunde
föranleda Utsk. att nödgas säga sin mening. Jag får deremot
erinra, att som Utsk. icke utsagt sin mening, så har
jag icke heller uttalat min,, emedan jag icke vetat, huruvida
Utsk. och jag sammanstämt, eller om jag haft något att
opponera på. Men antingen jag säger min mening eller icke,
så inser jag icke, huru Utsk. kan undgå att uttala sin, ifall
betänk, för sin obestämdhet återremitteras. En ledamot af
Utsk. har trott mig åstunda en bestämd redaclion till näringsförfattning;
detta är visserligen sannt, såvida som ingen
mening kan uttalas utan i bestämda ordalag; men ingalunda
sträcka sig mina anspråk derhän, , att här få höra en omständligt
utarbetad författning. Den värde ledamoten vet
ganska väl, att det är en stor skilnad emellan att säga sin
mening i grundsats och att säga ut den i en reglementerande
förordning. Det är blott i förra afseendet, sorn jag önskat
se meningen i detta ämne uttalad. Hvarföre skulle ej
Slän
-
Dm i -j Juni f. ra.
Ständerne säga deras mening i denna fråga, synnerligen som
Konungen, på salt Frih. Cederström redan anmärkt, genom
de åtgärder, som förut i della hänseende blifvit vidtagna,
lillkännigifvit sin önskan att veta Ständernes mening? Om
nu Ständerne blott afgifva gåtlika yttranden, sådant som
delta,— hvad innebär det väl annat än, såsom Hr Hjel ta så
riktigt sagt, en begäran att Konungen måtte hjelpa dem
ifrån deras bryderi? Månne det vore Representationen värdigt
att så svara? Meningarne må falla ut hurusom helst, på
ena eller andra sidan, så är det dock en pligt ali uttala
dem för Konungen. Om man underlåter detta, kan det synas,
sorn ville man endast sätta Konungens rådgifvare i sticket
för alt vid nästa riksdag få skäl lill klander, huru saken än algjordes.
Om näringsfrihet infördes, så kunde man påstå
att af Ständernes ordalag bort slutas till motsatsen eller
tvärtom under andra förhållanden, så ali man från hegge
sidorna linge öppet tillfälle alt klandra. Jag kan icke ime
någon annan alsigt med denna underlåtenhet alt säga sin
mening. Visserligen förutser jag, att den mening, som af
Ständernes flertal varder uttalad, torde strida mot den jag
förfäktar; men jag anser det ändå vara bättre att de säga
det rent ut, än i förtäckta ordalag, hvarigenom endast split
skall föranledas. Jag tror ytterligare, att denna mening bör
uttalas, på det att näringsidkare ej må längre sväfva i ovisshet
om näringstvång eller näringsfrihet verkligen föreslår
deni. Premisserna afhjelpa icke otydligheten i slutet,
ty om dessa äro aldrig så talande för en mening, men
icke motsvaras af sjelfva förslaget, så tjena de till intet.
Hvad innebär väl denna hemställan? Icke ens en önskan,
utan endast en förmodan. Detta är ett sätt att uttrycka
sig, sorn jag icke sett vara brukligt i önskningsmål, än mindre
i sådana, som antagit en annan form. Utsk. säger
dock sålunda: att de till Utsk. remitterade motioner icke
böra föranleda till annan åtgärd, än att R. St. i und. tillkännagifva
den förmodan, att numera alla upplysningar
vunnits, som kunnat anses nödiga i afseende på rättelser eller
tillägg vid R. Sits förslag till lagstiftning om näringsfriheten,
med hvad dertill hörer, samt att K. M. följaktligen i öfverensstämmelse
med så väl de 3 RiksSttns som äfven BorgareSt:s
tid efter annan etc. Således uttrycka Ständerne på
detta sätt ingenting annat, än en förmodan att Konungen
skall förena motsatta önkningar, d. v. s. göra det omöjliga.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller att få fästa
niig vid etf uttryck, jag hört fällas af en värd ledamot, och
hvilket jag icke kan godkänna, ulan hvaremot jag på det
högsta protesterar. Jag hörde nemi. omtalas vår nya Styrelse:
jag känner ingen sådan. Sedan Högstsalig H. M.
Konung Carl XIII:s den 5 Febr. 1818 timade dödliga från8
H. 41
'i i 2
D e 11 17 .( u n i f, m.
fälle, uppi t.eg yår nu regerande Allernådigste Konung ‘Carl
XIV Johan |iå Svenska thronell, oell nåifln annan regent i
Sverige känner jag för min del icke. Skulle åter den värde
talaren med den nya styrelsen mena de nya rådgifvare,
hvarmed Konungen oingifvit sig, då är förhållandet helkanna!,
och dä blir jag af den tanken, alt det är Slä-nderpes,
pligt ali i en fråga, af så mycken vigt som denna, gifva en
bestämd ledning åt denna rådgifvarepersoual om hvad sorn
utgör Sländernes önskan i (letia hänseende, örn de gilla olen
ena eller den andra meningen, den fria eller prohibitiv».,
principen. Med den siste talaren instämmer jag i ogillande
deraf, att Ekon.Disk. i en fråga, deioin tankarna äro så delade
sorn i denna, och hvarföre man så mycket förebrått
de afgången rådgifvarne att icke hafva bragt den till slut,
icke afgilvil något bestämdt yttrande utan endast en hemställan,
hvilken icke innefattar något annat, än att Kontin-:
gen matte afgöra frågan, utan att säga, huru den bör af
göras Jag tror ingalunda det varit svårt för Ekon.Utsk.
att, med ilen tillgång på handlingar i delta .(unne, sorn Disk;
äger, gifva Styrelsen all behöflig ledning för sitt handlingssätt
härutinnan, ty jag delar en föregående talares åsigt;
alt det är hvars och ens pligt att, så mycket möjligt är, göra
slut på stridigheterna mellan de särskildta intressena i vårt
land; ty dylika stridigheter bidraga mer, un någon skulle
tro, alt splittra saluhallen.! oell de krafter, sorn ensamma
borde utgöra thronens, lagarnes och statens bestånd. Det
är alltså i min tanke en helig pligt att söka bidraga alt
göra slut på alla stridigheter, och när striden en gång är
slutad, så hoppas jag, att samma lugn skall inträda i detta
afseende, sorn efter det realisationen åvägabragtes, till
vinnande af hvilket lyckliga och efterlängtade mål man hade
så många stridigheter att utkämpa mot alla deni, som fruktade
för densamma. I afseende på sjelfva siken instämmer
jag i Commerce-collegii förslag, hvilket är afgifvet förr, än
jag blef ledamot af nämnda collien, hvarföre jag äfven torde
kunna få yttra mina tankar deröfver. Jag godkänner,
säger jag, Commerce-collegii förslag utom i en punkt, nemi.
den vigtiga deruti, som definierar hvad som är Svensk husslöjd,
ty enligt den skulle stora fabriksinrältningar kunna
uppslå under namn af Svensk husslöjd.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag instämmer i det
af Gr. Posse afgifna yttrande, så väl i afseende på quaistio
an, som epiaestio quomodo. Jag anser, att näringsfriheten
är af behofvet påkallad; men varsamhet hör användas vid
dess införande. Alt sätta en Regering i mellanhand är olämpligt;
ehuru Regeringen är, efter min tanke, berättigad
och äfven pligtig att vara medlaren mellan de intressen, sorn
inom Staten vilja göra sig gällande. Dtsk:s tillstyrkan synes
mig ganska larn; jag hade önskat, att den slutats nied
Den 17 J u 11 i f. m.
3i3
de olden: "ali K. M matle utfärda en allmän författning,
'”hvaraf Ständerne anse nationen vara i flängande behof.”
Regeringens verksamhet stimuleras genom tydlighet, bestämdhet
och kraft hos Representationen. Jag instämmer i begäran
om återrrmiss.
flr Hjerta: Jag anhåller att blott fa yttra några ord
till imdanrödjande af vidare missförstånd, då jag funnit, att
en talare orätt fattat min mening, att Regeringen brhöfde
en ledning från Ständernas sida lör alt kunna latta sitt beslut
i detta amne. Den värde talaren har anfört, att Regeringen
vid manga tillfällen visat sig icke fästa afseende ä Representationens
framställningar: häruti instämmer visserligen
j.ig; men just derutaf vill jag hemta stöd för hvad jag anföi
t. Jag tror nemi. icke, att det är på något sätt gifvet,
att Regeringen är fallen för näringsfrihet i närvar, moment,
och att man icke i det hänseendet kan draga någon bestämd
slutsats från ett yttrande utaf en af Regeringens härvar. ledamöter.
Vi hafva hört en ledamot säga, att någon annan
styrande erkännes icke an Konungen, och att man ej får göra
afseende A hvad en Regeringens ledamot här yttrar. Nåväl,
mine herrar! om man betraktar Konungamakten handlande
colleclivt, hvilka slutsatser skall man deraf draga? En talare
har omnämnt det krig, som fördes mellan kramhandlare och
skräddare här i Slockholm: detta påminner mig 0111 något
annat, nemi. att i slutet af 18J7 läste man i tidningen Journalen,
— jag tror det var i dess sista nummer, ty tidningen
sotdog med det aret,—v en mycket blomstrande föihoppning
och de gladaste utsigter i anleda, deraf, alt nämnde medborgares
angelägenheter blifvit lill Konungens omedelbara
afgörande af societeterna öfverlemnade, och att man kunde
vara förvissad att se ett snart slut på tvisteämnet. Sedan
dess hafva vi nu upplefvat 2^ år, och ännu står saken på
samma punkt som tillförene. Se vi på andra näringsförhållanden,
t. ex. Regeringens beslut i fråga arn smidesfriheteri,
finna vi, alt det förslag Bergs-colhm afgaf 0111 en utvidgad
smidesfrihet, blef genom Regeringens beslut förändrad t, hvarigenom
den föreslagna friheten inskränktes. Gå vi nu öfver
till hvad man skall domina om de personer, som äro ledamöter
af Regeringen, så hafva vi här 1 af dem tillstädes;
den ene, Ministern för finance-ärendena, har icke yttrat sig;
den andre, Just.Statsministern, har väl förklarat sig vara vän af
näringsfrihet, men har icke uppenbarat sina åsigter i afseende
på hvad jag anser vara det vigtigaste, nemi. om förhållandet
mellan landtmanna- och statsmanna-näringar, eller
om det skall vara hvar och en tillätet att nedbryta de skrankor,
hvaraf den egentlige s. k. borgaren ansett sig omgärdad,
så att den, som bor å landet, äger rätt att nedsätta sig
i staderna, men borgaren deremot vara betagen rättigheten
att nedsätta sig på landel och eoucurrcru med dem, som der
-
Den 17 Juni f. m.
stiidrs drifva liandtverkerier. Delta är likväl en ganska vigtig
sak, sorn förtjena!' all uppmärksamhet. Vi hafva hört
en ledamot, som med stor skicklighet och talent uppträder
sorn Regeringens förste talare, säga, att han ovillkorligen röstar
för näringsfrihet: detta är vackert, ja, man kan säga
det vara för godt köp; men han har icke yttrat sig, huruvida
han med sin ovillkorliga röst för näringsfriheten äfven
omfattar den mening, att hvar och en får på landet anlägga
jernsmiden och köpa saker af hvem han behagar. Jag
önskar, att talaren, som har så mycket inflytande på Ståndet,
må uttrycka sin mening, på det att Utsk. deraf må
hemta någon ledning. En annan talare har sagt, att här
icke existerar näringstvång för andra än skräddare och skomakare
i småstäderna: det är en annan fråga. Åter en annan
talare har yttrat, att rör:de näringsfrihetsfrågan Commerce-collegii
betänk, borde antagas, hvilket betänk, jag hört
andra personer säga vara föremål för mycken kritik och andra
åter påstå vara under ali kritik. Detta visar, huru obestämda
tankarna 0111 näringsfrihet äro. Det bestrides ingalunda,
att Ulsk:s betänk, är ganska fullkomligt och bra, i
så måtto det endast omfattar liandtverkerier och handel i
städerna; men jag skulle tro, att Sländerne i det fället ej
behöfva yttra annat, än att Regeringen tiicktes lägga 182J
års betänk, till grund, men att Utsk. derjemte mätte blott
som generel grundsats öfvertyga derom, att näringsfrihetsgrund-alsen
måste tillämpas äfven på andra näringar, eller
på rättigheten alt försörja sig på annat sätt, än som blott
angår egna händers användande.
Frih. Cederström, Thure: Då jag uppstiger för
att yttra mig i denna fråga, får jag anhålla om R. o. Ad:s
öfverseende, alt äfven jag vågar upptaga tiden med ordande
i ett så grannlaga ämne som det, hvilket innefattas i Ekon.-  Utsk:s betänk. N:o 3g; och får jag tillkännagifva, att jag
icke tillåter mig något omdöme derom, huruvida det vore
rättast att antingen bifalla eller återremittera detta betänk.
Men då många talare yttrat, alt man yrkat näringsfrihet allt
sedan 1809, utber jag mig R. o. Ad:s öfverseende, att jag
till den framställningen vågar lägga, alt Sländerne icke blott
efter nyssnämnda år önskat en allmän näringsfrihet, utan
att frågan är så gammal, att den blifvit afsedd och tillstyrkt
af Sveriges störste statsman, Axel Oxenstjerna, för 200 år
sedan i hans ryktbara memorial, daleradt Frankfurt arn
Mayn d. 8 October 1633, om hvars uppläsande jag anhåller
om R. o. Ad:s tillåtelse.
Efter den store Guslaf Adolphs död skrifver Axel
Oxenstjerna i det märkliga memorialet från Frankfurt am
Mayn den 8 Oct. i633, hvilket på en gång innehåller grunddragen
till en fullständig försvars- och finance-plan för Sverige:
”Ändock den införde handels-ordinantien hade sina skäl på
den tid, da den gjordes, så är likväl nu klart och ögon
-
D c 11 17 J u n i f. m.
3a5
skenligt, att handeln är derigenom förminskad såsom den der
alltid älskar frihet, efter som städerna ej heller deraf vexa,
att en man, två eller tre hafva näring allena och sätta köpet,
tilan tillvexten kommer af folksens myckenhet och sammanlopp,
och deriveras derifrån på alla statens ledamöter,
hvarföre ock större delen af ämbeternes skrän och deras
stranga leges, särdeles de med fåfänge omkostnader, borde
remitteras, ålan ser hvad utländske stader, och äfven Götheborg,
vunnit på en fri marknad för ut- och inländske på
en beqvämlig tid 0111 året, och ändock några få krämare
skole säga deremot, och det kunde synas, som den fria handeln
skulle försvaga borgerskapets näring, så skall likväl
den, sorn saken med förnuft och utan passion anser, och
skådar det belas välstånd, finna att våra inländska varor
derigenom skola, blifva begärlige. — — — — — —
Bäst är således att Kronan sätter sin profit i en
riktig tull, och g i f v e 1' handeln i under såta ines
li ände r.’'
Hr Ribbing, Bengt: Jag skulle visserligen icke mot
sätta
mig en återremiss af detta betänk., om jag ej fruktade,
alt man derigenom gjorde frågan än mer invecklad för
den makt, som slutligen skall densamma afgöra. Det är
icke så lätt, att i sådana saker som denna kunna förena de
olika intressenas åsigler; men jag tror, att som saken nu står
och med de yttranden, som föregående Ständer i ämnet afgifvit,
det icke bör blifva särdeles svårt för Regeringen att deraf
draga sådana slutsatser, att hon kan uppsätta och utgifva
en tillfredsställande författning i ämnet. Jag föreställer mig,
att om återremiss beviljas och Utsk. ingår mera i detaljer,
än det gjort samt tillstyrker en och annan åsigt i ämnet,
detta kunde blifva orsaken till sådana tvistefrön, att möjligen
Ständerne icke vid denna riksdag kunde komma så väl öfverens
som vid de föregående. Och i hvilken ställning komme
väl Regeringen? Jo, visserligen i en ännu större villrådighet
0111 hvad lion skulle göra, än vid förra riksdagen,
ålan har sagt, att Regeringen icke kan förlika de olika åsigterna:
jag deremot anser, att i frågor, som denna, Regeringen,
med den makt hon äger i den ekonomiska lagstiftningen,
just är skyldig att förena de olika åsigtcrna, för att
deraf göra ett helt. Det är ej rimligt att begära, att någon
fullkomlig enstämmighet mellan alla 4 RiksStm skall
kunna tillvägabringas i en fråga af denna natur, ty sådant
■vore ett verkligt underverk. Regeringen blir således alltid
satt i den belägenhet, alt hon måste förena de olika intressena,
och deraf, som sagdt är, göra något helt. På grund
af detta, och då jag önskar, att denna angelägna sak icke
måtte längre fördröjas från riksdag (ill riksdag, ville jag,
att R. o. Ad. mätte noga besinna sig, innan en återremiss
3a6
Den 17 J it 11 1 f. m.
af detta bet ii n k. beviljas. Det förundrar mig likväl ganska
mycket, att då man ofta lior klagas öfver Ständernes bristande
förtroende till Regeringen, nu, da ett verkligt förtroende
visas henne —■ ty jag kan ej anse detta annat än
sorn ett verkligt förtroende — man ej är nöjd dermed, utan
talar örn bristande föreskrifter, om farhåga alt utsätta sig
för klander och dylikt mera. Gud vet, när det på detta
viset skall blifva lagom! För min del kan jag ej inse, att
Utsk. kunnat yttra sig mera bestämdt än det gjort, och
skulle återremiss beviljas, önskar och hoppas jag, att Ekon.-  •Utsk. mätte yttra sig lika försigtigt, som det nu gjort, på
det alt icke något nytt tvistefrö må inkastas, Utan att saken,
i hvad på Ständerna ankommer, må vara utagerad.
Hr Frih. ö. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Allm. Besvärs- och Ekon.Ufsk:s betänk. N:o 3g.
Ropades siarka ja, blandade med många nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott
sig tinna, att ja öfverrösta! nej, begärde Hr von Hartmansdorff
votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskts betänk.
N.o 3g, voterar
ja;
den det ej vill, voteier
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda betänk,
gjorda anmärkntr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 67.
Nej — 4g.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Enär vid slutet
af förra discussionen Hr Hjerta önskade af mig upplysning 0111
min egentliga mening med ordet näringsfrihet, var jag stadd
i ett samtal, som för ögonblicket hindrade mig att besvara
bans anmärkn., hvarefter discussionen slutades och votering
begärdes. Jag anhåller nu för fullständighetens skull få anföra,
att jag trodde ämnet vara, efter 3o-årig ventilation,
hunnet till det skick, att definitioner numera icke återstodo
att afgifvas; att jag för öfrigt menat detsamma, som i<3?,3
års Ständer menat, detsamma som Ekon.Utsk. i sitt betänk,
menat, och detsamma som jag trott mig finna att enhälligt
nu af Ståndet menats, eller att jag visserligen och enkannerligen
menat näringar och slöjder. Min mening förändras
icke, om friheten utsi räckes till bergsbruk, handel och sjöfart,
men jag anser, att hon derigenom bloltställes för en
3o-årig ytterligare ventilation.
D c n 17 Juni f. ni.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att vid ett
annat tillfälle få afgifva en omständlig reservation mot det
beslut, R. o. Ad. 1111 fattat.
Ilr Westfelt, Nils: Till H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm
frambär jag enskildt, sorn ledamot af Ekon Ulsk,, min tacksamhet
för det stöd han lemnat åt Utsk:s betänk , och hoppas
jag, att han äfven inför Konungen må söka göra gällande
hvad han här i dag anfört.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s den i3 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 15^, i anledn. af väckta frågor om upphörande
af den skatllagda qvarnar och sågverk åsätta grundränta.
Ilr von Qvanten, Carl: Della utlåt, innehåller j:ne
frågor, af hvilka jag anser den förra böra behandlas på siilt
Ulsk. föreslagit; men hvad den sednare angår, eller Måns
Månssons motion 0111 tull-mjölqvarnars beskattning till ö proe:s
bevillning af behållningen, kan jag ej instämma med Utskottet.
Mäns Månsson har icke vidrört någon grundränta, —-  alldeles icke, han anser den tvertom böra bibehållas, men
föreslår att hädanefter icke någon grundränta bör läggas på
qvarnar, som framdeles byggas Denna begäran synes billig
derföre, att en sådan frihet är medgifven städernas jord.
Jag kan ej finna något skäl, hvarföre städernas jord skall
hafva en rättighet, som Sveriges öfriga jord saknar. i835
utfärdades en sådan författning, och jag skulle önska, alt
Utsk. underrättade sig 0111 förhållandet med städernas jord
och föresloge, att samma friheter må äga rum för all jord,
så alt stads- och landljord må komma i samma cathegori.
Här är, som jag förut nämnt, icke fråga om att borttaga
någon grundskatt, utan frågan är alt för framtiden för sådana
qvarnar få betala bevillning och icke grundskatt. Samma
förmån har blifvit beviljad sågägare, så att de nu betala
bevillning till 5 proc. utaf den årliga afkastningen. Det
är samma fördel, som nu sökes för mjölqvarnar, och då
ändringar behöfvas, böra de också göras. Att förändra principen
för qvarnars skattläggning, är icke att förändra en
grundränta. När man besinnar, att Kronan skall hafva i
skatt af en qvarn ^ af brutto-inkomsten, att qvarnens underhåll
fordrar och att qvarnägarens arrendator skall hafva^;
så har dess ägare qvar blott den sista ^:delen, och en
sådan beskattning lärer väl intet annat Iand kunna uppvisa
än vårt kära fädernesland. Jag anhåller om åtprremiss, på
det att Utsk. må taga Måns Månssons motion i närmare öfvervägande,
jemte de författningar, sorn röra qvarnars skattläggning
och grunderna derför.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt. N:o i5y.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
3 28
Den 17 J u 11 i f. m.
Då Hr Frill o. Landtm, i anleda, häraf förklarade,
det han trott sig finna, att ja öfverröstat nej, begärde
Hr von Qvanten votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
alt ja-propositionen borde innehålla bifall samt nej-propositionen
återremiss af StatsUtsk:s utlåt. J\:o 157.
Bifölls.
Hr von Qvanten: Eftersom jag finnér, alt R. o. Ad.
icke vill understödja min begäran, så afslår jag från yrkandet
om votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, sedan Hr von Qvanten
nu afstålt från votering, om R. o. Ad. ansåg den af Hr
Landtm, framställda proposition vara af Ståndet bifallen.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 11 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 158, i anledn. af väckt motion om eftergift
af hemmanet Rannäs Holstagård påförd ränta.
Hr Danckwardt, Carl: Jag ber att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på den omständighet, att Bredaryds församling,
som med Torskinge och Forsheda utgör pastorat,
der jag inom sistnämnda socken har egendom, uppsändt till
sin riksdagsman utmätnings- och värderings-instrument öfver
hemmanet, nyligen upprättadt, för uttagande af de skatter,
Kronan retroactivt fordrar, och att, enligt samma värdering,
hemmanet rätt och jernnt förslår alt gälda dessa. Denna
handling är emedlertid först hitkommen, sedan StatsUtsk.
fattat sitt beslut, hvarföre jag anhåller, att betänk, må återremitteras,
på det StatsUtsk. må komma i tillfälle att öfverväga
de nya skäl, som sålunda förekomma till stöd för socknarnes
framställning. Hvad sjelfva saken angår, skulle jag
tro, att K. Kammar-coll:m gifvit R. St. och deras StatsUtsk.
fullkomlig anledn. att bifalla motionen, helst coll:m på anförda
skäl tillstyrkt, att församlingen måtte hållas skadeslös
för omtvistade räntan. Detta sker icke på sätt Utsk, föreslagit
medelst återgäldande af löseski11ingen; hvaremot det
lämpligast synes mig böra vinnas på det sätt, att, med undantag
af den lilla obetydliga räntepost, som comminister
crlade till Kronan och den hemmanet derefter oanmärkt utgjort,
det återstående comminister!] på lön anslagna beloppet,
hvilket Kronan icke kunde beröfva honom genom skattebrefvet,
men som han i tvist med församlingen förlorade,
må under egenskap af frälseränta åt församlingen behållas.
Frih. Cederström, Jacob: StatsUtsk. har ganska
riktigt uppfattat hvad Kammar-coll:m anfört i sitt till K.
M. i frågan afgifna und. utlåt., nemi. att Staten opåräknadt
vunnit skatte-köpeskillingen för Rannäs Holstagården och
in
-
Den 17 Juni i’, m.
ingenting annat. På denna grund har Utsk. jemväl rätteligen
tillstyrkt, att af Riksg.contorets medel samina köpeskilling
skulle socknen återställas. Hvad angår deu föregående
talarens framställning, sorn skulle man förvandla en
kronoskatte-ränta till frälse-ränta, socknarna tillhörig, så
finner jag ingen anledn. dertill. Kainmar-collegii utslag i
målet är af Konungen faststäldt och lärer alltså ej kunna
rubbas. Jag tillstyrker bifall lill betänkandet.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehvad man betraktar rätts
grund
eller billighetsgrund, så är StatsUtskts ifrågavar. utlåt,
bygdt på så goda skäl, att jag ej kan annat än instämma
med Frih. Cederström i begäran om bifall å detsamma.
Vill man se den stränga rättsgrunden eller sora förhållandet
är, så befinnes, att detta hemman varit tillhörigt Kronan,
men att åbo-rätten deraf var öfverlemnad comministern i
församlingen jemte en del af hemmanets ränta, hvarjemte
detta boställe åtnjöt de vanliga förmånerna af befrielse från
rotering och dylikt. Nu har församlingen köpt ett annat
hemman, sedan delta först blifvit förvandladt till skatte, och
man bör väl veta, att ett skattebref medför besittningsrätt
af ett hemman, med villkor att utgöra räntan, så att ingalunda
kan föisamlingen förebära sig icke hafva afvetat något
dylikt. Dock, och som församlingen gjort verkliga uppoffringar
för att förbättra sin comministers lön, fordrar också
billigheten tillbaka, att ersättning lemnäs från Statens sida,
och att således skatte-köpeskillingen lemnäs för intet, men
ingalunda kan sådan ersättning sträcka sig till Kronans grundräntor.
Jag kan ej anse annat, än att StatsUtsk:s utlåt, är
grundadt både på billighet och rättvisa.
Hr Danckvardt: Just den åsigt af billighet, från
hvilken Hr Rosenblad önskar utgå, torde förmå honom att
ändra tankar, då han får någon ide'e om den sak, hvarom
han talat. Församlingen kunde ej ana följden af löseskillingens
lifgifvande, ty den ornförmäles icke i K. M:s nådiga
utslag; och då den öfverlemna! till boställe åt comminister
a:ne rå och rörs fjerdingar ulan ränta, hvardera fullgod
med den enda fjerding bostäilsnatur, som den förbehöll sig
vid erbjudandet, så lärer den afhandlande, endast af allmoge
bestående församlingen, förlitande sig på Styrelsens rättvisa,
varit fullt befogad att icke betrakta sig i skuld hos
Kronan för någon ränta, då den fastställda rätteligen haft
den att fordra för en hel fjerdings öfverskott. Löseskillingen
ulgaf den utan anmäldt knot, huru obillig den syntes,
efter det halfva rå och rörs hemmanet redan var inköpt
och prosten deri inrymd, för att kunna sälja hemmanet och
få något åter. Löseskillingen har den ej heller återfordrat.
Det är endast den förlust, församlingen icke anat, hvarifrån
den vili förskonas, sedan yrkandet om återgång blifvit ogil8
H. ‘ 42
33o
Den ij J un i f. nt.
Indi. Att klandra livad sorn skei t, är ieke motionärens
mening oell icke heller min, endast att tillse, huru saken
numera må kunna elter rättvisa och billighet hjelpa*, och
jig har allt skäl att förmoda, det hemmanet, i anseende till
blifvande innehafvare* oförmåga att utgöra den pålörda räntan,
alldeles orimlig derjemte lör ett så svagt hemman, loir
eller sednare hemfaller lill Kronan såsom skattevrak.
Emot Frih. Cederström* uppfattning af K. K amma rcollegii
hemställan åberopar jag hvad StatsUtskts betänk, i
delta afseende innehåller. Det upptager ordagrannt, att
co11:ni hemställt, det församlingen måtte på annat lämpligt
sätt hållas skadeslös för omtvistade räntan. Om löseskillingen
har aldi ig någon tvist varit.
Hr Rosenblad: Det är af sjelfva utlåt, som jag in
herotal
kännedom af de handlingar, som ligga til! grund
för sakens bedömmande, och då jag icke kan ifrågasätta
riktigheten af desamma, anhåller jag blott alt få uppläsa
första hälften af i :a punkten i betänk., för att visa, all jag
ej mätte hafva betraktat förhållandet oriktigt. Det heter
nemi. ’’sedan Forsheda, Bredaryds och Torskinge socknar i
Jönköpings län hos K. M. i lind. anhållit, att i anseende
tili cap< llansboslällets, Rannäs Holslagårds, olämpliga läge
på en mils afstånd från annexkyrkan Breda ryd, med besvärlig
väg, hvarigenom hinder för capelianens tjensteulöfning
uppkomma, detta boställe, beslående af m:tl krono, hvaraf
räntan vore dels lill capelianen anslagen, dels Kronan
behållen, kunde få utbytas emot rå och rörshemmanet klafreda
Ågården, m:t! i sistnämnda socken, hvilket socknemännen
i sådant ändamål inköpt, och K. M., som vid pröfningen
häraf, med afseende å de vid ett sådant hemmanshyte
förekommande svåiigheler, genom nådigt bref den 27
Febr. 18J0, tillåtit, att hemmanet klafreda Ågården, som ansågs
fullt motsvara, om icke i godhet och värde öfverstiga
Hannäs Holstagård, finge, 0111 församlingarna det åstundade,
stallet för sistnämnda hemman användas till capellansbostalle
med bibehållande af sin rå- och rörs-natur” etc. Här
är således icke något byte skett, i den mening som byte i
kameralspråk vill säga, mellan dessa hemman. Hade det
skett, då hade Rannäs Holstagården räntefrilt, som ett råoch
rörshemman, tillhört församlingen, och det andra deremot
varit ett kronohemman med sin ränta, hvilken ränta
varit comriiinistern tillslagen. Nu är förhållandet annorlunda,
ty klafreda Ågården är ett rå- och rörshemman, tillhörigt
församlingen, men anslaget till comministerns underhåll;
dei em t är Rannäs Holstagård ett Kronans hemman, hvaraf
skattemannarätten af Konungen är öfverlålen lill dessa församlingar.
Att då eftergifva räntan, d. v. s. att förvandla
detta hemman till ett frälsehemman, det tior jag vara olämpligt,
utan forde det vara rättast att efterskänka skatte
-
D e 11 i j J ii 11 i f. m.
331
rällen, hvarigenom delta hemman i godhet och värde kunde
motsvara om icke öfverstiga det andra hemmanet.
Frih, Cederström: Det lärer förmodligen synas H.
o. Ad. skäligen öfverflödigt, att man vidare yttrar sig i [lenna
fräga. Hr Danckwardt har förespeglnt oss trefligheten af,
att Rannäs Höltagården skulle förfalla till skattevrak, derest
icke R. St. skulle vilja afskrifva räntan och förvandla
sjelfva hemmanet lill frälse. Han har dä glömt, den värde
ledamoten, författningen örn skattevrak, alt nemi. sådana i
Sverige ej mer kunna uppkomma; ty om räntan iele utgöres,
så förloras besittningsrätten, hemmanet utbjudes på auction
oell öfverlemnas till den person, som emottager detsamma
mot räntans utgörande. Blir åter ett hemman genom
vådeld eller andra detsamma öfvergående olyckshändelser
eller genom borlmistade förmåner sä svagt, att det
ej kan utgöra räntan, så blir ett slikt hemman förmedladt.
Men för alt få ett slut på denna öfverläggning, ber jag att
fa fortsätta med några ords uppläsning, derifrån böljandes,
der Hr Rosenblad slu'ade, nemi. efter det han åberopat i8io
års K. bref angtde hemmanet Hafrida Ågårdens bibehållande
af sin rå- och rörs-natur, der det heter: ”meri försam''(ingarne
deremot äga att köpa hemmanet Rannäs Holstengården
till skaile emot erläggande af tio års ränta och på
”sådant sätt äganderätten lill samma hemman sig förvärfva.”
Detta beslöt Konungen; med anledning hvaraf socknen, som
förmodligen kände detta hemman, efter den ville återlörvärfva
detsamma med 10 års ränta, anmälde sig till köp deraf
och erhöll också skattebref. Utsk:s utlåt, innehåller för
öfrigt en så fullständig utredning af förhållandet, att jag ej vidare
vill trötta Ståndet med att ungefär upprepa detsamma, sorn
der står; och då Utsk. föreslagit, alt den opåräknade vinst
af skatle-köpeskiliingen, som Staten tillkommit, må socknen
återställas, liar denna sistnämnda ingenting att klaga, hvarföre
jag tjllstyrker bifall å betänkandet.
Hr Danckwardt: Jag anhåller fortfarande om åter
remiss,
utan afseende å de begge fafirnes yttranden, på det
StatsUtsk. må komma i tillfälle att pröfva den handling,
sorn jag förmodar genom BondeSt. inlemnas, och derefter
utöfva billighet och rättvisa i öfverensstärpmelse med R. St:s
och Kronans värdighet; och vill endast ånyo upplysa Hr
Rosenblad, att församlingen icke vidare äger något hemman
att sälja, utan är det långt för detta upplåtet lill en familj,
som till följe af Kronans kraf nu är färdig alt hemfalla till
pauperismen.
Jag tror för öfrigt ej på sätt Frih. Cederström anfört,
att landshöfdingen ägt antaga åbo, om skatleköpeskillingmi
ej blifvit utgifven. Då hade hela pastoratet mellanträdt med
sin protest; och det lärer få antagas, att hvarken landshöfdingen
eller colhm från början betraktat afhandlingen såsom
33a Deli i; Juni f. in.
ett vanligt skatteköp, ty då hade ej presten kunnat fråndömmas
lii nian: och hemmanet liar ej egenskapen af ett
kronoskatte-hemman, när Kronan ej kan, vid uppstående
rättsfråga, hemula sin åtkomst till räntan, då den en gång
var clereciet föjtinnad. Kronan kan ej roed ett skattebref
säga: Jag lönar ej vidare presten, utan församligen skall ensam
göra det; men församlingen agdi' saga till presten: jag
ger er a räntefria fjerdingar för en, och behåller räntan sjelf
af den fjerding, ni afträder; och derföre ogillades med rätta
prestens påstående.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt. N:o 158.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om Ståndet ansåg de vid utlåt,
N:o 158 gjorda anmärkntr föranleda dess återremitterande.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, i anledn, häraf förklarade, att han
trott sig linna, det nej vid svaren å den sista propos:n öfverrösta
t ja, begärde
Hr Danckwardt votering.
Hr Rosenblad: För att slippa votering, hemställer
jag, örn man ej alltför gerna må medgifva en återremiss,
hvilken troligen icke kommer att medföra någon annan utgång
på saken.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-proposition:
Den,
som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o i58, voterar -
d;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda utlåt, gjorda
anmärkn:r föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — iy.
Nej — 3.
Lades på bordet nedannämnda från Utskotten inkomna
utlåt:n, memorial och betänkanden, nerol, från
StalsUtskottet:
N:o 165, i anledn. af väckt motion om afskrifning af
i836 års arrende för Ryda kungsgård, eller nedsättning i
arrendets belopp;
N:o 166, i anledn. af väckta motioner, dels om rättighet
för arrendatorer af kronohemman och boställen att undfå
prolongation af innehafvande arrenden, dels om förändring
i villkoren för dylika egendomars utarrendering;
D g ii 17 Juni f. m.
333
N:o 167, i fråga om upphörandet af nedsättningen i
qvarnräutor;
N:o 168, i anledn. af erhållna återremisser å utlåt. N:o 3i;
N:o 169, ang:de bestämmandet af allöningen för den vid
RiksStms och Utskottens cancellier anställda personal;
Rev i lin. samt Allm. Besvärs- och E k o n. U ts k o 11 e n;
N:o a, ang.’de grunderna för förändrade föreskrifter om
brännvinsbränningens utöfning i städerna och på landet;
N:o 3, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till 13. St.,
ang:de ersättning till kronolänsmannen för resor, som af
dem anställas lill försegling af brännvinsredskap.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr af Harmens,
Henrik Otto, erhållit ledighet på 3 veckor från den 23 dennes
från sin befattning såsom ledamot i StatsUtsk., och anmodade
Hrr Electorer att utse en ^nnan ledamot i hans
ställe under ledigheten,
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. 111.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 17 Juni i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista till val af tre electorer
efter N:o 318. Frih. Lilljehorn, Gustaf, N:o 2145 A. Ilr af
Nordin, fullm. Hr Skjöldebrand, Carl, samt N:o 1703. Hr
Blomcreutz, fullm. Frih. Leijonhufvud, Gustaf Alexander;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 446- Hr Netherwood, Wilhelm,
„ 1612. „ Grundelstjerna, Axel Wilhelm,'
,, i655. „ Tornerhjelm, Johan Abraham.
Företogs val af ordförande i Riddarhus-directionen samt
dess suppleant; och befunnos, efter valförrättningens slut, hafva
blifvit utsedde, till
Ordförande:
Gr. De la Gardie, Jacob, En af Rikets Herrar m. m. 182 röster.
Suppleant:
Gr. Brahe, Magnus, En af Rikets Herrar m. m. 13o „
334
Den 17 Juni c. in.
Vidare företogs val af sex ordinarie ledamöter i Riddarhus-directionen
samt tre suppleanter; och befunnos, vid
valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde, till
Ordinarie Ledamöter:
Frih Koskull, Claes Ullik, Cabinetls-kammurherre 82 röster.
„ Boye, Fredrik, Kammarherre ..... i/fi ,,
Hr Ulfsparre, Georg, Cancelliråd 108 ,,
,, Cederstråhle, Johan Casimir, Assessor ... 88 ,,
„ Tornerhjelm, Joli. Abrah., Öfvei sle-lieutenant 110 „
,, Brakel, Gustaf Anton, Banco-eommissarie . .122 „
Suppleanter:
Frih. d'Albedyhl , Carl Gustaf, Öfver-cerenioni
mästare
80 ,,
Hr Netherwood, Wilhelm, Banco-eommissarie . 74 »
„ Sandels, ClaesSamuel, Öfverste-lieutenant . . 71 ,,
H. R. 0. Ad. åtskiljdes kl. 11
om aftonen
lil fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 20
Juni 1840.
Plenum kl. 9
f. m.
Justerades 1 prot.uldr. för den 17 dennes f. 111.
Justerades pleni-prot. för den
10 dennes e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i
Bevilln.Utsk. efter N:o ig55. Hr von Oelreich, fullm. Hr von
Post, Ernst Jacob; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1726. Hr Marcks von Wurtenberg, Gotthard Wilhelm.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot för att inträda i StalsUtsk. under den ledighet,
sorn från och med den 28 dennes blifvit beviljad N:o 220g.
Ilr af Harmens, Henrik Otto, och af en ledamot för att inträda
i BancoUtsk. efter N:o io33. Hr Hammarhjelm, Carl
Fredrik, hvilken afsagl sig att i permitterad ledamots ställe
i nämnda Utsk. inträda; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde i
StatsUtskoltet:
N:o 1713. Hr von Boisman, fullm. Hr Lode, Torsten; och
Ba ncoUtskottet:
N:o 141 -• Hi- Danckwardt, Carl.
Den 20 Juni f. m.
335
Hr Danckwardt, Carl: Hindrad att bevista riksdagen
på det sätt att jag kan deltaga i BancoUtsk:s arbeten,
nödgas jag afsäga mig detta förtroende.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade i anleda, häraf Hrr
Electorer att innan nästa plenum sammanträda, för att utse
en ledamot att i stället för Hr Danckwardt inträda i BancoUtsk.
, under den ledighet, som blifvit en af Utskts ledamöter
beviljad.
Upplästes och gillades nedannämnda från Exped.Utsk.
inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse!- till K. M.,
nemligen:
]V:o 22, i anledn. af gjord ansökning om nedsättning i
arrendet af hemmanet iNeder-Jei fva N:o 2;
JN:o 23, nng:de f. d. Arrendatorn af Rinkeby hemman
i Stockholms län, Kamererare!! fl. H. Krutmeyers ansökning
0111 befrielse från skyldighet alt ersätta den genom hemmanens
sed nate utarrendet ing Kronan tillskyndade förlust;
N:o 24, ang:de tillåtelse för sällskapet till vexelutidervisningens
befrämjande, att bibehålla den åt normalskolan
upplåtna Mariae f. d bränneri-byggnad;
N:o i5, ang:de anslag af allmänna medel till cathedralskolan
i Lund, i stället för dertill anvisade 1047 tunnor
klockare-h elgon sky I ds-koin ;
N:o 26, ang:de öfverlåtande till Malmö faltigarbetsinrättning
af Kronans rätt till ett derstädes fallet danarf;
N:o 27, ang:de väckt fråga om arfvode!) åt rådhusrätterna
lör behandlingen af tullmål;
JN:o 28, i anledn. af Majoren H. E. von Konows ansökan
om åtnjutande af pension;
N:o 2g, ang:de beräkningen af tractamenten till städernas
magist 1 atspersoner oell borgare vid syner och andra förrättningar
för Kronans läkning;
N:o 3o, ang:de Lagmannen J. Wulffs ansökning om rättighet
att vid afskedstagandet erhålla pension till fulla beloppet
af innehafvande lön;
N:o 31, ang:de ändring och förklaring i 2 och 3 §§:na
af 12 cap. Rättegångs-balken;
N:o 32, om indragning af vexelcontrolleurs-befattningarna.
Hr Danckwardt, Carl, uppläste följande:
Högled. StatsUtsk. har i dess betänk. N:o 108 förmält,
att K. Kaininar-colkm i und. utlåt, öfver Bredaryds församlings
besvär, i anledn. af den ränta, sora blifvit påförd förra
comministers-bostället Rannäs Holstagården, på anförda
skäl, hemställt, att Kronan måtte på annat lämpligt sätt
hålla församlingen skadeslös för omtvistade räntan: och återgäldandet
af skattelöseskillingen, det enda H. StatsUtsk. föreslagit
i förenämnda af R. o. Ad. bifallna betänk., kan icke
D e n iu Juni f .ra.
hålla församlingen skadeslös för en stadigvarande ränta, den
Kronan före böstil I Isby let icke uppburit och för hvars eftergifvande
till förmän för församlingen, på sätt dess ombud
Riksdagsmannen Petter Mårtensson yrkat, hinder anses uppstå.
Under åberopande af Karamar-collcgii tillstyrkande för
Kronans räkning, uppmanas jag derföre både af rättvisa och
billighetskänsla, med önskan derjemte, att R. St. hellre i
dessa afseeuden gifva eflerdömen till administrationen, än
försaka att antaga ett derifrån meddeladt välbetänkt förslag,
till rättande af ett inträffadt missförstånd, väcka den
nya motion, att ett capital, svarande emot den årliga nya
ränta, sorn blifvit påförd hemmansdelen efter skatteköpet ,
utraknadt efter persedlarnas medelvärde för tre eller flera
skatteår, må af Riksg.-cont., efter R. [J. St:s anordning, till
församlingen eller dess länsinnehafvare utbetalas.
Begärdes på bordet af Frih. Cederström, Jacob.
Föredrogs ånyo Const.Utskrs den 4 ocb 10 dennes på
bordet lagda mein N:o 11, i anledn. af väckta förslag om
ändring i 49 §’M Reg.Ftn och 2 §:n Riksd Ordn., med afseende
å förkortande af tiden emellan riksdagarna.
[I. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jag instämmer med
Const.Utsk. i den åsigt, att tiderymden af ö år emellan
riksdagarna är för lång och lämpligen bör förkortas till den
af Utsk. föreslagna tid af 3 år; men jag tror, att Const.-  Utsk. icke fullständigt behandlat ämnet, ty jag anser, att
den lagtima riksdagens återkomst på bestämd lid bör vara
alldeles oberoende af dea omständighet, att urtima riksdag
under liden kunnat inträffa. Jag får derföre, med hemställan
att R. o. Ad. måtte förklara denna min anmärkn. såsom
dess gemensamma lanke, föreslå, att, till densammas öf
vervägande, målet måtte till Utsk. återgå, och jag tror mig
icke handla i strid med formerna, då jag begagnar detta
tillfälle för att tillkännagifva, att R. St. hafva att af K. M.
förvänta en propus, i ämnet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om jag också för min del
skulle önskat, att Const.Utsk. utsatt riksdagarna att återkomma
hvart annat år, hvilket i min tanke varit lämpligast, så
måste dock denna önskan vika för den förklaring, som nyss
af Gr. Posse blifvit afgifven. Med stor tillfredsställelse erfar
jag deraf, att vi från K. M. hafva att förvänta en propos.
, som rörer tätare riksdagar, och att urtima riksdagar
icke må rubba den tiderymd, hvilken bestämmes såsom intervall
emellan de lagtima riksdagarna. Jag kan således ej
annat än med nöje instämma i Gr Posses yrkande, alt denna
mening, sådan den af Hr Grefven blifvit uttryckt, måtte
blifva R. o. Ad:s gemensamma tanke, helst jag är öfvertygad
att, då vi sålunda gå Regeringens önskan till mötes, vi
äfven kunna vara säkra att vinna ett resultat.
Gr.
Den 10 Juni f. *1.
Gr. Frölich, David: Jag förenar mig lill alla delar
i Gr. Horns yttrande och gör det så mycket hellre, som jag
anser nödvändigt, att, vid bestämmandet af den tid af 3 år,
sonl Const.Utsk:s förslag afser, ett tillägg göres, ledande derhän,
ali det ej vidare må kunna hända, att man kan komma
i ovisshet 0111 hvad som verkligen är det tredje året,
då det besynnerliga förhållandet äger rum i afseende på talesätten,
som begagnas till uttryckande af tiderna, att det
icke är obestämdt hvad som menas med hvarje år, icke heller
obestämdt hvad man menar med hvarlannat år, men att
sedermera, då det är fråga om hvart 3:dje, 4:^e eiler 5:le
år, olika meningar och beslut rörande rätta förståndet deraf
kunna uppstå, på sätt erfarenheten visat. Det är således
nödvändigt alt förekomma en sådan olika tolkning af en så
vigtig grimdlags-ij, sorn den ifrågavar., och det är för mig
ett ytterligare skäl lill instämmande i den önskan om äterreiniss,
som blifvit yttrad.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag ämnar visser
ligen
icke motsätta mig den återremiss, som nu är i fråga,
emedan det från Const.Utsk. inkomna förslaget icke lärer
vid denna riksdag kunna alldeles ogillas. Det vore således
fåfängt alt vilja förkasta det. Men jag anser mig böra yttra
min mening nu, på det att vid en kommande riksdag,
om jag då lefver och är här tillstädes, man icke må anse
mitt stillatigande, såsom hade jag godkänt Const.Utskts ursprungliga
förslag eller det modifierade, hvarom fråga uppstått.
Ulsk. uppger såsom skäl, hvarföre det vill hafva riksdag
hvart 3:dje år, "att de langa mellantider, som nu skilja
”Svenska National-representationens möten, naturligen bringa
”handlingar och meningar från den ena riksdagen till den
”andra i glömska,” Jag deremot tycker mig finna, att vi vid
hvarje riksdag återfå samma förslag, sorn vi hört vid en
föregående, t. o. m. ofta i samma ordalag. Vanligtvis är
det samma personer, som framställa dem. Jag bestrider således
alldeles detta af Utsk. anförda skäl. Dernäst förekommer,
alt de långa mellantiderna, ”genom det större ombytet
af personer, dels öka arbetets svårigheter” etc. Vid
ingen af de riksdagar, jag bevistat, har jag sett Riddarhuset
så talrikt, som vid denna. Jag tror, att vi vid riksdagens
början voro öfver 5oo personer tillstädes. Jag kan likväl
ej erinra mig, att, oaktadt detta stora antal, flere än 5 personer
här yttrat sig, hvilka vi tillförene icke hört; nemi. Hr
Rääf, som dock var här år i8og, Hrr Mannerskantz och
Gripenstedt, Gr. Mörner och Frih. Hamilton, Hugo. Således
en på hvart hundrade af Adeln, hvilket icke lärer vara
för mycket. Hr Cederschjöld d. y. lärer vara den 6:te, ty
jag tror, att lian ej vid någon föregående riksdag upptrndt
såsom talare. Vidare säger Utsk., att samma mellantider,
8 H. 43
33S
Dea so Juni f. m.
*'i stället för enhet och sammanhang;, förorsaka olikhet och
"vacklande i grundsatser, stundom t. o. m. kunna leda till
"en vådlig reaction." Delta har jag icke heller förmärkt*
Tvertom tyckes hvar och en vidhålla sina grundsatser från
den ena riksdagen till den andra, med ett enda stort undantag,
sorn jag ej torde behöfva nämna, En svala gör dock
ingen sommar, såsom ordspråket säger. Således bestrider
jag jemväl det skäl, Utsk. i detta fall uppgifvit. En jemnare
verksamhet för National-representationen tror Utsk. skulle
uppkomma derigenom, alt riksdagarna blefvo lätake. Om
jemnare verksamhet skall betyda detsamma som oafbruten
verksamhet, så torde detta uttryck innefatta en sanning; ty,
i händelse vi finge ordinarie riksdagar hvart tredje år
och urtima riksdagar emellanåt, utan att de sednare eflägsnade
de lagtima: så skulle vi troligen hugnas med riksdag
hvart eller åtminstone hvartannat år. Denna följd kunde
visserligen för Stockholmsboerna vara likgilltig; kanske för
mången, som kan vilja afhöra öfverläggningarna utan att
göra sig besvär med deltagande deri, ej vara obehaglig, men
att få landtadel:) hit hvartannat eller hvart år anser jag
ogörligt. Så länge nuvar. representationssätt fortfar, kan jag
följaktligen ej se någon annan säker påföljd af förändringen,
än att Riddarhuset blefve tomt på andra ledamöter än dem,
som bo i hufvudstaden ellef som äro så förmögne, alt det
är dem likgilltigt, om de befinna sig här eller hemma. Min
mening är följaktligen i korthet den, att så länge nuvar.
representationssätt fortfar, är det oriktigt att vilja sammanflytta
liksdagstiderna tätare, än de hittills varit. Jag säger
detta, såsom jag förut yttrat, på det ingen må laga mitt
stillatigande för ett gillande af den ifrågasatta förändringen.
Gr. Anckarsvärd, Cari Henr.: Jag tager mig fri
heten
att börja med den förklaring, att jag för min del ingalunda
ämnar anföra några skäl emot den af Gr. Posse yrkade
återremiss af detta betänk.; men med anledn. af de
intressanta statistiska uppgifter, som Hr von Hartmansdorff
bär meddelat, såsom mycket inverkande skäl emot Utsk:s
förslag, nemi. att här icke skulle vara flera än 5, säger en
för ioo:de af R. o, Ad:s ledamöter, som icke förr än vid
denna riksdag yttrat sig, skall jag utbedja mig att i största
hast få lemna ett litet bidrag till listan på de ifrågasatta
personerna, ehuru den nu icke kan af mig fullständigt completteras.
Jag ser nemi. här Hr Ribbing, Bengt, minst 2:ne
Frih:r Cederström, Frih. Fleming och Hr Munck af Rosenschöld,
hvilka icke vid föregående riksdagar här yttrat sig.
Detta gör 5 personer, och således har jag med ett lika antal,
som Hr von Hartmansdorff', bidragit till uppgiften på
vid denna riksdag tillkomna talare, och om några flere ledamöter
ville göra sig mödan att göra uppgiften fullständigare,
tror jag, att en sådan närmare upplysning af förhål
-
Den 20 J u n i f. ni.
Jandet skulle betydligt inverka på detta skäl emot Utskts
framställning.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Den
bästa vederläggning af den af Hr von Hartmansdorff förda
sats, att meningarne under de långa mellantiderna mellan
riksdagarna icke skulle ändras, torde vara Hr von Hartmansdorff
sjelf. Det är allmänt kändt, roine herrar! att då
Hr von Hartmansdorff vid den ena liksdagen uppträdde såsom
tillra liberal och var en varm van af friheten,
så uppträdde han vid riksdagen derpå såsom en frihetens
affaliige son, hade glömt både principer och handlingssätt,
och var hvad man kallar ultra servil.
Frih. Raab, Adam Christ.: Det torde äfven för
den insigtsfull statsmannen vara svårt att förutsäga följderna
af ifrågavar. förändring, ehvad man afser det af Utsk. nu
gjorda förslag eller de olika åsigler, som uttalas i reservationerna.
Det vore således förmätet af mig att tilltro mig
ett ofelbart omdöme i detta hänseende, men jag har likväl
derom fattat ett omdöme och anser mig skyldig att
yttra det. Jag har med noggrannhet genomläst reservationerna
och biträder för min del Prosten Hallströms mening,
nemi. orri riksdagarnas återkomst hvartannat år. Betraktar
man de skäl, Gr. Spens och Biskop Agardh framställt för
sina olika åsigter, den erie för en treårig mellantid och den
andre för riksdagarnas återkommande hvarje år; så skall
man finna, att intet af deras skäl består emot den tredje meningen,
som yrkar riksdagar hvartannat Ar. Sålunda, om
man med Biskop Agardh vill antaga, att en Styrelse, sorn icke
har majoriteten för sig inom Representationen, ej kan bestå,
och således för befrämjande af det ändamål, att opinionerna
ej må ombytas, vill söka närma sig continuitelen eller permanensen,
såsom reservanten uttryckt sig, torde det vara
tillräckligt, att riksdag förekommer hvartannat år lill undvikande
af ombytt personal och opinion hos Representationen.
Vill man åter med Gr. Spens antaga motsatsen, eller
att Styrelsen kan beslå emot Representationens opinion under
loppet af (lera riksdagar, så är det nödvändigt, alt riksdagarna
oftare förekomma, ty derigenom skall förespeglingen
af räkenskapsdagen vara närmare för ögonen. Men jag
går att vända mig emot Hr von Harlmansdorffs yttrande,
dä han sagt, att riksdagarna ej böra återkomma oftare än
hvart 5:le år. Hr von Hartmansdorff bar såsom skäl uppgifvit,
att landtadeln säkerligen icke skulle uppkomma till
riksdagarna, om de inträffade tätare, än nu är förhållandet.
Jag tror tverlom. Om riksdagarne inträffade så ofta som
hvartannat år, kunde man, efter min förmening, gerna såsom
ett villkor derföre och i öfverensstämmelse med det
beslut, som fattades vid sista riksdag örn förändring i iog
§:n Reg.Ftn, bestämma, att riksdagens längd ej finge utsträc
-
Dea i» Juni f. m.
las lill mer än 4 månader; och jag får förklara, det jag
tror, att de fleste i landsorterna skola hellre vilja vara här 4 å
5 månader hvartannat år, än de vilja hela året om vara
ifrån- sitt hem det 5:te året. Det har också visat sig vid
denna riksdag, att af de 6oo representanter, som iippkommo
vid början af riksdagen, har en stor del rest hem under
sommaren, och andre ledamöter hafva kommit i stället. Jag
tror att ett sådant ombyte är menligt för ärendenas gång,
isynnerhet i afseende på deras behandling inom Utsk:n,
oell det kunde förekommas genom kortare riksdagar. Jag
får således för min del yrka, såsom ett villkor för riksdagarnas
återkommande hvartannat år, att iog §:n Reg.Ftn
må så andras, alt riksdag ej må räcka längre än 4 månader,
och att, på R. Sits anmälan om behofvet af högst en månads
förlängning, Konungen må göra det afseende [Ian tjenligt
pröfvar. Vid sista riksdag föreslogs och yrkades af
mångå, att riksdagen borde få fortfara 6 månader oell med
högst a månader förlängas. Då man sålunda ansett, alt, då
riksdagen inträffade hvart 5:le år, göromålen kunde medhinnas
på 6 högst ö månader, så vill jiig laga för afgjordt,
att riksdagsgöroinålen, när de icke omfatta längre period än
3 år, skola kunna medhinnas på 4 månader. Man skulle
derigenom göra den bestämda vinst, att revisionerna blefvo
umbärliga. Revisionerna kunna nu vara behöfliga för att
göra undan arbetet för Ständerna, men revisionsarbetet behöfver
dock genomgås, hvilket erfordrar nära lika lång tid
som sjelfva revisionen. Hr von Hartmansdorff har vidare
sagt, att denria förändring vore ändamålslös, så länge nuvar.
representationssätt fortfar. Jag medger, att om denna reform
vore den enda vi skulle antaga, så blefve den ändamålslös;
men man skall med något börja, och vill man representations-förändring,
så tror jag det första medlet vara att
förkorta tiden mellan riksdagarna, så att opinionerna ej må
hinna undergå den förändring, alt hvad vid ena riksdagen
godkännes, blir förkastadt vid den följande. Hr von Hartmansdorff
vidrörde, efter hvad jag vill erinra mig, äfven allmänna
opinionen. I det fallet får jag säga, alt min öfvertygelse
är, att det för sjelfva opinionen vore af högsta värde,
att riksdagarne oftare återkommo. Det är obestridligt, att
opinionen beherrska!- menniskorna i allmänhet och t. o. m.
till en viss del Representationen. Men hvem har ledt och
beherrskat opinionen emellan riksdagarna? Det hafva tidningarne
gjort. Om nu riksdagarna inträffade oftare, såsom
jag föreslagit och önskar, hvartannat år, så vore det äfven
att hoppas, alt R. St. sjelfve blefvo mästare af opinionen
och tidningarna återgingo till hvad de borde vara, nemi.
ett echo af den allmänna opinionen, som gjort sig gällande
vid riksdagarna, hvars anmärkntr afsågo det som kunde vara
stridande emot Representationens beslut. Jag tror att Hr
von Hartmansdorff ej kan ogilla detta, och att han minst
✓
Den 20 Juni f. m.
34i
bör sälta sig emot en sådan inskränkning i tidningarnas
makt. Detta är i allmänhet de anmärkn:r, hvarpå jag grundar
den önskan, att detta betänk, måtte återremitteras, för
alt vid återkomsten innefatta det förslag, att liksdag må
hållas hvartannat år. Att dermed må förenas det förslag,
Gr. Posse framställt, att de må på bestämda tider återkomma,
deremot har jag ingenting att invända, utan instämmer
jag deruti.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug,, uppläste följande:
Historien tyckes bevisa sanningen af den sats, att mensklighetens
öden fortgå efter en viss lag, och att denna lag
är fortskridandets. Med olika hastighet hafva de särskildta
folken under olika tidskiften framgått på denna bana; men
hvilket land och hvilken tid man än betraktar, så är rörelsen
dock märkbar och oföränderlig i sin riktning. Dess inverkan
på samhällsformen är utan gensägelse den, att hafva
utvecklat jemlikhetens princip, samt hafva väckt och utbildat
folkens slumrande känsla för sina rättigheter och sitt
menniskovärde. Under tusenårig strid har denna princip
småningom sträfvat att "jemna höjderna och fylla djupen”
bland samhällets classen, samt har från en fåtalig, ensamt
herrskande adel ryckt prerogativet af makt och anseende,
för att visa och förkunna förmågans lätt härtill framför
födselns. Ännu alltjemt fortgår denna utvecklings-process
i staternas inre, och verkningarna deraf äro synbara för
oss alla. Men de bedömmas derföre ej lika. Annu finnas
de, som tro, att dessa betänkliga tecken endast äro en oro
för dagen, ett eftersvall af de verldsomhvälfningar, som den
nyaste tiden frambragt, hvilket ännu kan lugnas och återföras
till sitt förra tillstånd. Ingalunda förhåller det sig så.
Det är spåren af densamma, hela slägtet omfattande, rörelselagen,
som med oemotståndlig makt arbetar sig fram och
öfver besegrade hinder och krossade throner framgått och
framgår. Hvarthän den en gång skall föra menskligheten,
det betviflar jag att någon förmår förutse; men att denna
flod, som i så många århundraden segrande fortsatt sitt lopp,
som i sitt sköte fostrat och samlat upplysningens och civilisationens
välsignelser, som äfven öfver bondens tröskel spridt
säkerhet och belåtenhet, hvilket förr blott fanns inom feodalherrens
borg,— att den nu icke mera står att hejda i sin
fart, det är min - innerliga öfvertygelse. Och de som vilja
bjuda till att göra det, må de se sig väl före och noga beräkna
sin kraft före försöket!
Delta framskridande har ej gått jemnt, utan vid vissa
tidpunkter hafva de småningom mognade ide'erna i mer eller
mindre våldsamma catastropher uttalat sin makt; det
visar oss en blick på det förflutna. Att vår tid är en sådan
brytningens period, det visar oss en blick på det närvarande,
hvarthelst man ser i den politiska verlden. Att
342
Den 20 Juni f. in.
bildandet af de nya förhållanden, dem tiden ännu fordrar
med foglighet, men säkert en gång, i händelse af fortsatt
vägran, skall yrka med befallande röst, verkar symptomer
af oro och kastningar i samhället, — icke bör det förundra
någon; men det bör lära oss nödvändigheten att icke åt
sig sjelf öfverlemna denna tysta, på djupet gående, revolution,
utan att införlifva oss med densamma, för att styra
den, leda dess rörelser och förbyta dess vådor till ett för
menskligheten välgörande resultat. Ännu hafva vi vårt öde
i våra händer; men en tid kan komma, då vi icke hafva
det mera.
Det är tydligt, att Staten måste förändra de organiska
foi merna allt efter beskaffenheten af sitt inre tillstånd, och
detta tillstånd är icke mera detsamma sorn fordom. Vi hafva
frångått våra fäders statsskick, ide'er och äfven seder,
religionens band börja att förslappas, den mystiska känslan
af gudomlig vördnad för konungamakten har försvunnit;
och om äfven en viss sväfvande stolthet öfver försvunnen
ära ännu finnes qvar, så fruktar jag likväl, att den friska,
lefvande patriotismen, beredd till hvarje försakelse, stödd
på kärlek till sina lagar och samhällsformer, äfven börjar
att svigta. — Visserligen finnes det ett slags fosterlandskärlek,
som aldrig lemnar menniskan, en ofrivillig, oegennyttig
och obestämbar känsla, som binder hennes hjerta vid de
ställen, der hon föddes och uppväxte. Denna instinktmessiga
kärlek sammansmälter med smaken för gamla vanor,
med vördnaden för fädren och minnet af det förflutna.
Man älskar enligt denna känsla sitt fosterland, så som man
älskar sitt fädernehus. Någongång är denna kärlek till fäderneslandet
uppjagad genom religiöst nit, och då ser man
den göra underverk. Den är sjelf ett slags religion; den
öfverlägger icke, utan tror, känner och handlar. Men, liksom
alla dunkla, obetänkta lidelser, framkallar en sådan
kärlek till fosterjorden väl öfvergående kraftyttringar, men
sällan några ståndaktiga ansträngningar. — Efter att under
en vådlig tidpunkt hafva räddat Staten, hastar den ofta att
bortdunsta och förlora sig i fredens sköte. Så länge folket
ännu är enkelt i sina seder och brinnande i sin tro, så länge
samhället lungt hvilar på en sakernas urgamla ordning,
hvars duglighet ännu icke är bestridd; så länge ser man
denna instinktmessiga känsla vara rådande. Men det kommer
någongång under folkens lif en tidpunkt, då de gamla
vanorna blifvit förändrade, sederna rubbade, troslärorna
mindre lifvade, då minnenas bländverk börjar att förblekna,
då upplysningen ännu är ofullständig, de politiska rättigheterna
illa förstådda och bevarade. Då börja metiniskorna
att betrakta sitt fädernesland blott i en matt och
tvifvelaktig dager; de finna detta fosterland hvarken i den
jord, som för dem icke är annat än en liflös massa, eller
uti lädrens vanor, hvilka de begynna att missakta, icke
Den 20 J un i f. m.
343
heller i religionen, hvarpå de tvifla, icke heller i lagarna,
dem de ej känna, eller i lagstiftaren, den de frukta. De
finna det ingenstädes.
Om ett sådant samhällets tillstånd äger någon likhet
med förhållandet i vårt land — och jag fruktar att så är —
hvad är då att göra? Alt gå tillbaka? Men folken återvända
icke till sina ungdomskänslor mera än enskilda menniskor
till de oskyldiga tyckena, de glada lekarna under deras
första ålder; de kunna sörja öfver försvinnandet af dessa
sköna tider, men återkalla dem kunna de icke.
Det finnes dock en annan fosterlandskärlek, än den jag
nyss beskrifvit, mera än denna stödd på föinuftsgrunder,
måhända mindre brinnande, mindre sjelfuppoffrande, men
mera fruktbärande och varaktig. Denna sednare är ett barn
af upplysningen, den utvecklas med tillhjelp af lagarna, den
tillväxer under utöfningen af rättigheter och införlifvas slutligen
på ett eller annat sätt med det personliga intresset.
Medborgaren lär sig att inse den verkan landets välstånd
kan utöfva på hans eget; han vet, alt lagen tillåter honom
bidraga till frambringandet af detta välstånd, och han arbetar
för sitt fäderneslands lycka, först såsom en sak, hvilken
är honom nyttig, och slutligen såsom för sitt eget verk.
Det är på denna väg man derföre måste framgå, och
skynda sig att i folkets ögon förknippa de enskilda fördelarna
med fäderneslandets, ty den fullkomligt oegennyttiga
fosterlandskärleken har i allmänhet flytt och kommer säkert
aldrig mera åter.
Det är djupt beklagansvärd! att .så är, men man kan
icke dölja för sig, att i vårt materiella, beräknande tidehvarf,
hafva dessa folkens poetiska grundkänslor förstummat,
och egoismen har blifvit den centralpunkt, kring hvilken
alla deras tankar och handlingar gravilda. Hvad helst man
derföre nu vill uträtta, så skulle jag tro, att det blir ett
oundgängligt villkor för framgång, att ställa detsamma i förening
med denna tidsandans riktning.
Ett medel att på detta sätt fastare tillknyta samhällsbanden
äga vi äfven, men efter min tanke också blott ett,
och det är att genom en ordnad communal-förvaltuing lemna
folket tillfälle att deltaga i sin egen styrelse. Derigenom
fästes medborgarens cnskildta intresse vid Statens, och
i det insedda sammanhanget deremellan skall man finna den
mäktigaste häfstången till nitälskan för det allmänna bästa.
Men lika oklokt och brottsligt som jag anser det vara, att
genom en blind protest mot framtiden, dess behof och fordringar,
söka motverka ett fortskridande, som ingen menniskokraft
mera hejdar, lika nödvändigt tror jag det också vara,
att hvarje ny organisation ej ställes utom sammanhanget af
det förllutna, och att man ej genom språng, eller lösryckande
från sin bildningspunkt, utan genom successiv utveckling,
söker närma sig målet.
344
D c n ao Juni f. m.
Jag vet icke, om Sveriges folk ännu är moget till en
sådan delaktighet i ordnandet af sina närmaste angelägenheter,
men att hågen och intresset för offentliga förhandlingar
ej mera slumra, derom vittnar mycket, och mest den
spända uppmärksamhet, hvarmed nationen nu följer sina
representanters arbeten. Må man derföre utan fruktan söka
att utveckla denna håg, upplysa folkets dunkla dch orediga
föreställningar, småningom förbyta dess oerfarenhet i statsangelägenheter
till kunskap derom, och till insigt och om1
tanka för dess sanna bästa vända de blinda önskningar, det
nu hyser. Må man vänja detsamma att betrakta lagen såsom
sitt eget verk, och derföre älska och underkasta sig den;
att älska monarken med lugn och orubblig tillgifvenhet, att
vörda Styrelsen såsom nyttig och nödvändig, om också icke
som gudomlig, att känna sina rättigheter och sitt kall att
dem beskydda, alt befästa ett manligt förtroende emellan
samhällsclasserna, utan öfvermod eller kryp, och att på
detta sätt lära sig inse nödvändigheten att underkasta sig
samhällets bördor, för att njuta dess välsignelser.
Const.Utskts förslag till riksdagarnas hållande med mindre
mellantider, är, efter min tanke, ett stort steg till fullbordan
af denna folkets politiska uppfostran, och derföre
förtjent af nationens tacksamhet. Derigenom skall också snart
hågen för allmänna och communala bestyr uppstå, äfvensom
duglighet dertill; och detta är, såsom jag förut nämnt,
enligt min tro, det enda återstående medlet att uppväcka
ett lifligare intresse för fäderneslandets öde, samt att mana
de slumrande krafterna att med nytt och friskare lif genomströmma
nationen.
På dessa grunder, till större delen hemtade ur Tocquevilles
förträffliga afhandling om Amerika, anser jag förevar,
förslag medelbarligen vara af oberäknelig vigt och nytta.
Hvad åter dess omedelbara inflytande på lagstiftning
och styrelse angår, sä inskränker jag mig att i allo biträda
Hr Prosten Hallströms reservation, och yrkar således återremiss,
på det att förslaget till grundlagsförändringen måtte
komma att bestämma R. St:s lagliga sammankomst till hvartannat
år.
Hr Ribbing, Bengt: Ingalunda vill jag motsätta mig
den yrkade återremissen, men jag kan ej neka, att jag mycket
drager i betänkande att biträda den mening, som många
hafva uttryckt, i afseende på det hopp för fäderneslandets
väl, de tro kunna realiseras derigenom, att under nuvar.
representation riksdagarna blefvo tätare. Jag tror lika med
Hr von Hartmansdorff, alt Riddarhuset skall blifva ganska
tomt, då riksdagarna oftare återkomma. För mindel,—och
man dömmer gerna andra efter sig sjelf,— får jag saga, att jag
börjar blifva mätt på denna riksdag. Jag anser mig skyldig,
se
-
Den jo Juni f. m.
sedan jag kommit hitj att hålla ut så Ilinge jag möjligen
Län, men jag har ej särdeles stört hopp om några genomgripande
följder af våra arbeten. Gud, som slyrer allt, kan
också styra detta till det bästa, men för mennisko-ögon
tyckas följderna ej blifva betydande. I förening med en representalions-förändi
ing, skulle jag med uppräckta händér biträda
de oftare blifvande riksdagarna, men utan densamma
anser jag dem såsom en ny lapp på ett gammalt kläde. Jag
tror icke, alt allmänheten skall blifva särdeles belåten med
alt så ofta välja och betala sina riksdagsmän, då lion ser
och förnimmer sig, på så sätt representerad, icke hafva alt
vänta särdeles stora och nyttiga följder af riksdagsöfverläggriingarna.
Skulle möjligen dé oftare blifvande riksdagarna
kunna påskynda tillfredsställandet af det numera allmänt insedda
behofvet af representations-förändring, så skulle jag
icke ett ögonblick tveka att bit räda dem, som önska representationens
tätare sammanträden; men jäg skulle tro, att,
då den allmänna opinionen riktigt har gjort sig gällande
för en representations-förändring, Regeringen icke heller faier
blifva döf för folkets önskan i denna fråga, och jag kan
så mycket iner göra mig förhoppning derom, söm Konungen
sji If i Sitt throntal gifvit oss ett bestämdt hopp, att Han
ej vill motsätta sig en klok represenlations-förändring. Den
skall göra sig gällande och jag beklagar mitt arma fädernesland,
otn opinionerna hos de båda Statsmakterna icke
skulle i delta fall förena sig, för att göra landet lyckligt.
Jag vill icke uttala de följder, jag af en sådan stridighet
förutser, och ber Gud bevara oss derifrån, samt kan ej förmoda,
att det kunde inträffa att, sedan Representatiofien
blifvit enig om behofvet af en representations-förändring,
den skulle möta motstånd af den andra Statsmakten. Det
är under detta hopp jag velat uttrycka den opinion, att jag
fruktar, alt, utan villkoret af representations-förändring, ett
tätare sammanträde af Ständerna icke skulle blifva gagnéligt
för Riket. Hvad Riddarhuset angår, är jag fullt och fast
öfvertygad, att det blefve glest besatt. En numera fattig
landtadel har ej tillfälle att hvartannat eller hvart tredje år
göra flera resor från och lill riksdagarna. Man kan ej binda
sig så vid liksdagen, altman icke några gångOr under densamma
ser till sitt hem, hvilket återigen icke låter sig göra
för de flesta. Några få rika män behöfva ej se på denna
kostnad, men man måste afse större delen, som är mindre
förmögen. Jag hoppas, att mina medbroder här, vid närmare
eftersinnande, skola finna, att följderna blifva sådana, som
jag anlydt dem; men jag vill icke gifva något bestämdt råd
i detta hänseende, utan har endast velat framlägga mina
betänkligheter och stannar dervid tills vidare.
Frih. Cederström, Jacob: Då tidpunkten att fram
8
H. 44
34fi
D e il 20 Juni f. m.
lägga skälen för bifall eller afsiag å förslaget att förändra
tiden för nksdngarnes återkommande ej inträffar förr än vid
nästa riksdag, har jag egentligen ingenting att invända hvarken
emot återremissen eller de förslag till gemensamma tankar,
sorn dels af Gr. Posse och dels af andra ledamöter blifvit
afgifna; ty det kan vara mig likgiltigt, i hvad skick förslaget
vid denna riksdag kommer att hvila ; men jag skullet
tro, att Ståndet ej borde borttaga för mycken tid vid denna
riksdag med discussion Om beredningen af ämnet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust : Till de skäl, Ulsk.
anför för riksdags återkommande livart tredje år, skall jag
utbedja mig att få lägga ännu ett, nemi att man derigenom
vunne likhet med förhållandet hos Brödrafolket. Jag tror
det kan vara ganska nyttigt, alt riksdagar förekomma här
på samma tid som storting i Norrige, på det folkens representanter,
i händelse af behof, må kunna båttre communicera
sig med hvarandra. En värd talare har yrkat, att riksdag
må återkomma hvartannat år. Det skulle jag ej hafva något
emot; men jag vill dock erinra, att den fördel han deraf
lofvat sig, nemi. att revisionerna skulle kunna upphöra,
icke synes mig lämpligen kunna ei nas. J.ig troi- nemi., att
det icke blott för riksdagsgoromålens förkortande är nyttigt
och nödigt, att dessa revisioner ske, utan jag tror det också
vara ganska vigtigt, att en annan personal, d. v. s. StalsUtskts
ledamöter, pröfvar anrnärknla, än den som sjelf gjort
dessa anmärkn.T. Jag skulle tvertom, i öfverensstämmelse
med denna åsigt, vara benägen att önska, det Const.Utsk.
kunde slippa att läsa Statsrådets protocoll, och alt deremot
denna läsning Lomme att verkställas af särskilda revisorer
före riksdagens början, på det att en annan personal, nemi.
Const.Utsk., finge pröfva halten af atimärkn:a. Hvad för
öfrigt beträffar den af en värd talare gjorda anmärkn., att
uttrycket ”hvart tredje år” ej vore nog klart, så bekänner
jag uppriktigt, att jag ej förstår Svenska språket, så framt
ej uttrycket hvart 3:dje, hvart 4’^e eller hvart 5:te år o.
s. v. är likaså tydligt som uttrycket hvart och hvartannat
år; och den, som vill bestrida tydligheten af ett sådant uttryck,
skall icke sakna möjlighet att bestrida tydligheten af
ett stadgande, som innefattar flera ord. Jag tror, att ju flera
ord man hopar tillsammans för att uttrycka en mening,
ju lättare är det att förtyda den; och jag kommer i anleda,
häraf ihåg en bonde, som ville hafva ett confract upprältadt,
och anmodade en jurist alt uppsätta det, men förbehöll
sig, att det ej skulle få innehålla iner än en rad; ty,
sade han, blifva de tvänne, så kan fan skrifva några ord
emellan, så att contractet kan misslydas. Så vidt jag vet,
har också intet af de Stånd, som vid de föregående riksdagarna
antagit en längre tid än det 5:te året för riksdags
återkomst, egentligen åberopat grundlagens bokstaf, utan
p c li J <4 11 i f. lil,
gått den i tysthet förbi, och jag tror ej att de kunnat missförstå
dess mening.
Frih. Nordenfalk, Joli.: I valet emellan de olika
meningar, som blifvit i detta amne yttrade så val inom
soni nu lius it. o. Ad,, tillhör jag dem, hvilka önskat riksdagar
hvartannat år. Jag hade ännu icke tillfälle att deltaga
i denna riksd igs lörhaudbngar vid den tidpunkt, då
fråga var oell beslut fattades om de gi undlagsförändringar,
som beredde en annan organisation af Statsrådet och införandet
af d' partemental-styrelse. Jag skulle då med glädje
velat biträda detta beslut, såsom ett steg lill utbildande af
ett constilnlionelt samhällsskick, men jag skulle t ilika hafva
nedlagt den förklaring, att jag bade ansett detta ena steg
af iinga värde och inflytelse, om man icke omedelbart derefter
tog det andra, som rörer en förändrad organisation af
representationen; ty att ombilda och förbättra den ena samhällsmakten,
utan att samtidigt eller omedelbart derefter
göra det i afseende på den andra, kan man knappt kalla
,en halfmesure. Frågan om en löi bättrad representation sönderfaller
i (vänne delar; den ena rörande representationens
sammansättning, och deri andra rörtde dess verksamhet. 1
sednare afseendpl förekommer i främsta rummel tiden för
representationens sammanträden. Man må bilda en Styrelse
så väl som helst, ej mindre till organism än till personal,
så skall dess verksamhet i längden ovillkorligen blifva förlamad
och tjllbakahållen, om den måste sakna stöd och upplysning
af folkets ombud Derföre mäste det för Styrelsen
vara af vigt att, ju oftare ju bättre, fä rådfråga Representationen.
Man har invändt deremot, att under mellantiden
för riksdagarna skulle den periodiska pressen utgöra ett supplement,
hvar genom Regeringen kunde få erfara nationens
önskningar och behof. Till någon del kan detta vara sanni,
men denna utväg är i alla fall högst ofullkomlig. Äfven
under förutsättning, att den periodiska pressen med den fulI —
koiidigaste redlighet och efter bästa öfvertygelse skulle söka
att upplysa Regeringen om nationens önskningar och behof,
så kan man icke hos densamma antaga större ofelbarhet
eller upplysning, lin hvar och en annan individ skulle kunna
förskaffa sig efter samtal och conferencer med andra medborgare.
Om det således i allmänhet mäste antagas, att det
i ett constitutionelt samhälle är af hög vigt, att täta samråd
äga rum emellan Regeringen och Representat jonen, så måste
detta isynnerhet vara fallet i ett iand, der den ekonomiska
lagstiftningen ligger ensamt i Regeringens händer.
Under en tidpunkt, då industrien framgår med jättesteg och
nästan dagligen i alla riktningar framter bevisen på en utveckling,
sorn ingalunda bör vara främmande för Regeringens
uppmärksamhet, utan föranleda derefter lämpade beslut och
åtgärder, måtte det ytterligare vara af hög vigt att örn na
-
Den jo Juni f. m.
tionens verkliga intresse inhemta dess tankar, hvilka i alla
full måste bast kunna uttryckas och göra sig gällande genom
nationens ombud eller representationen. Med ettord, huru
inan än vill se saken, antingen inan betraktar den från Regeringens
synpunkt, hvars verksamhet måste vara mera tryggad,
och sakrare fortgående under tätare tillfällen lill samråd
ined Representationen, eller man betraktar saken fran
Synpunkten af na'ionens intresse, — och dessa båda intressen,
väl förstådda, borde aldrig kunna länkas åtskiljda — så mäste
man, i hvilket full som helst, komma lill den slutsats, att
tiden emellan riksdagarna hitintills varit alltför lång, och
att den bör förkortas Coust Utsk. har visserligen föreslagit
en förbättring i denna del, i så måtto, att den alltför länga
tidrymden af 5 år emellan riksdagarna blifvit förkortad
till 3 är; men jag anser detta, ehuru något bättre än förut,
icke uppfylla hvad man kunde fordra. Från de skäl, j•>g
lili haft äran anföra, skulle jag visserligen, i rak conseqvens,
kunna leda mig till den slutsats, att riksdags hållande hvarje
år inom en begränsad lid vore bäst; men en sådan öfveiv
gång skulle kanske af majoriteten inom RiksStm anses för
skarp, och jag medger att den kan vara det, innan alla de
förhållanden blifvit jemkade, som dermed stå i sammanhang.
Men deremot anser jag ingen våda för linndén, 0111 man
Skulle antaga R. St:s sammanträden till hvartannat år. Dervid
ville jag dock fästa det förbehåll, att riksdagarnas längd
skall varu bestämdt beguinsad och icke kunna utöfver denna
gräns af någondera statsmakten förlängas. Jag ville i
detta fall antaga riksdagarnas längd till 6 månader, beräknad
från någon tid om hösten till motsvarande tid på våren, under
hvilken tidrymd det är lättast för representanterna i
landsorterna alt aflägsna sig från deras hem för att bevista riksdagen.
Under antagande deraf tror jag icke, att det, såsom flere
talare förespegla!, skulle inträffa, att Riddarhuset, vid hvilket
man särskildt fästat sig, skulle blifva alltför fåtaligt besatt under
riksdagarna. Blifva riksdagarna bestämda till 6 månader
hvartannat år, så tillstår jag för min del, att man visserligen
skulle vara här hellre 6 månader hvartannat år, antingen från d.
i:a eller i5:e October eller också d. 1 November till den
1 eller i5 April, eller ock den 1 Maj, än man är här 12
å 15 månader hvart 5:te år. Tager man kostnaden i betraktande,
så är det visserligen min mening, den jag ej skall
underlåta att framdeles i vederbörlig ordning söka göra gällande,
att riksdagskostnaderna böra utgå af statsmedlen, hvarförinnan
dock fordras åtskilliga förberedande åtgärder, framförallt
att representationen bringas derhän, alt verkligen
kunna anses vara nationens ombud, hvilket icke inträffar under
dess nuvar. sammansättning; men i alla fall, huru man
än antager, att riksdagskostnaden utgår, så blefve, med undantag
af resekostnaden, som utgör den minsta delen, beloppet
detsamma, antingen man hvart 5:te år på riksdag
1) c 11 'io Juni f. in.
använder i5 mannder, såsom lii(itili 1 Is varit händelsen —•
någon gång liar den älven varit i-£- år — eller hvartnnnat
nr 6 månader. Samma beräkning gäller för tidspillan; men
för livar oell en, som liar hem oell enskilda angelägenheter
i landsorterna, är»det högst olika oell af vida mindre olägenhet
alt vara från sitt hem vintertiden 6 månader livart-,
annat år, emot att uppehålla sig bär livart 5: t c Ar i5 månader
med ens. Jag anser denna fråga vara of oberäknelig
vigt, och ehuru den i förening med frågan om en icpresentalions-föiändring
är oändligen mera maktpåliggande, så
synes den mig, äfven skiljd derifrån eller innan en sådan
förändring lian äga runi, vara af ganska stor betydenhet.
Dessutom äro den nuvar. tidpunktens politiska omständigheter
sådana, att de, allvarsamt betraktade, synas mig också
tyda på behofvet att i vår grundlag och i våra institutioner
nedlägga en bjudande nödvändighet för de båda .Statsmakterna
att närma sig hvarandra och med förenade krafter fortgå
till målet, fäderneslandets väl, ett mål, som endast med
förenad styrka kan uppnås, men sorn under den förderfliga
inflytelsen af splittringens anda blir i evighet oupphunnet.
Hr von Hartmansdorff: Förra gången jag hade
ordet, yttrade jag, att det var under nuvar. representationsform,
som jag ansåg sammanflyttningen af riksdagarna
ej böra tillstyrkas. Sedan jag talade, hafva flere ledamöter
föreslagit, att riksdagarne skulle ännu tätare sammanflyttas,
nemi. från hvart tredje till hvartapnat år. Jag anser detta
vara ännu oriktigare än det förra förslaget, och anhåller
alt få uppgifva mina skäl dertill. Om man skulle
stanna vid det första förslaget, att nemi. hålla riksdag
hvart tredje år, utan afräkning för de urtima riksdagarna
emellanåt, på samma sätt som det nu tillgår i Norrige,
så blefve förhållandet i verkligheten troligen det, att
vi hade riksdag hvartannat å>’. Då vunne de ledamöter,
seni sådant önskat, i alla fall deras syfte. Jag får i det fair
let åberopa erfarenheten i Norrige, emedan förhållandet der
är alldeles sådant, som Gr. Posse föreslagit åt oss. Om jag
afräknar stortingen år 1814. både i Eidsvold och Christiania,
emedan dessa voro organisationsmöten, och jag sedermera
beräknar de ?.5 år, som förflutit intill innevar. år, så äro i
Norrige hållna 12 storting, lagtima och urtima sammanräknade,
d- v. s. i det närmaste ett hvartannat år. Skulle vi
åter i Sverige hålla ordinarie riksdag hvartannat år, så är det
troligt, alt vi finge riksdag hvart är. Till lättnad dervid
har en ledamot föreslagit, att riksdagstiden skulle inskränkas
till 4 månader och en annan till 6 månader. Om riksdagstiden
med nuvar. representation inskränktes till (j
månader, så är det föga troligt, att ärendena hunne afslutas;
inskränkes han åter til! 4 månader, så kan man taga
för afgjordt, att, då man har eli månads motionstid, man
icke hunne afsluta ärendena förr äti riksdagen afblåstes,
35u
D o it 20 Juni f. cn.
DA skulle vi "cnoin förändringen endust vinna att blifva
snma) inknlluje till tjksdag livartnnnnt nr oell livnrje gun"
åtskiljas med olYin ältade ärenden Ur Cederschjöld linr redin
upptagit framställningen om bespating af statsrevisionerna,
J ig ijr förvissad, alt om rikslag intra.Tade hy,utanö
>1 år oell StalsUlsk. du skulle jemväl förrätta statsrevisionen,
sn medhiinne del icke alt dm jonte behörigen skola
öfriga ärenden. Ännu m ndre skulle Sländerne hinna alt
behörigen pröfva både de anmärkn:r, som gjordes, och de
förklaringar, sorn deröfver algufvos. Den nyttiga inrullningen
af statsrevisioner skulle derigenom ulan tvifvel förfela
sitt and.imul; man vunne intet annat än förhastade anniijrkn:r
och förklaringar, sorn ej hunne pröfva*. — Man har
äfvenledes omtalat, huru nödigt det vore, med afseende
på den ekonomiska lagstiftningens vigt, all hafva R. St så
ofia tillsammans, på det Regeringen malte kunna rådföra
sig rijed dem, innan för f;j 11 ni n gar i dessa angelägna ärenden
yidtogos. Jag erkänner med den värde ledamoten, som erinrat
härom, alt den ekonomiska lagstiftningen i närvar,
tid är af en sådan vigt, alt jag skulle önska, det hon bär,
likasom i Norrige, delades emellan Konung och folk. Mgu
dertill fordras en grundlagsförändring, hvilken mig synes
att Gunst. Utsk. med mera skäl huit framlägga ari delta
förslag. Men äfven om denna lagstiftning delades mellin
begge statsmakt?) na, så skulle jag likväl tro, alt både i näringsfrågor
och i de flesta andra samhällsangelägenheter belipfvpr
man mera än ett års erfarenhet, för att bedomina,
huruvida en vidtagen ändring verkar till föi bättring ejler
försämring; äfven i sådant fall, anser jag de täta saniniankomslerna
snarare föranleda misstag än nytta. När man t.
ex. i Frankrike ser frågan om sockerodlingen af hvilbetor
behandlas på den eng årssammnnkomslen så och på den andra
tvertou), så att näringens idkare ej veta, hvarefter de
skola rätta sig,— m inne vj då kunne vania oss större nytta
af de täta sammankomsterna ? Man har också yttrat, alt
pni R. §t. sammanI rädde oftare, så sku|le icke tidningarne
komma att utöfva eif så förvändt inflytande på allmänna
tänkesättet sorn för närvarande. Om detta inflytande kunde fölekommas
med lälgre riksdagar, sä vore visserligen mycket derigenom
vunnet; meli jag öfverlemna!' till eder, mine herrar!
pcb till den värde ledamoten sjelf, som gjort anmärkntn,
huruvida lian icke under sjelfva riksdagens lopp förmärkt,
på mera än ett håll, något sådant förvändt inflytande? Hvad
beträffar sjelfva förslaget att hålla riksdag hvartannat år
peli låta honom fortfara högst 6 månader, så skulle i defta
fall minst 3 månaders riksdag belöpa sig på året; och likväl
limipe man ändock ej fullända något. Under vår sedpast
genomlupna riksdagsbuna af 3o år, då jag undantager
äfven våra organisationsmölen 1810, och derefter räknar t.o.m.
>8 jo samt inuevar. riksdag till slutet af September, så be
-
D e n 2ö .T (i n i f; in.
löpa si» på dessa 3ö år 7 riksdagar samt 5 års oell 10 mått
aile Is liksdag. Della är precist lika lång lid, som Norrmännen
Imf! storting under a5 år. Vi hafva således under
dessa io år haft mindre nationalföl samlingstid än de, ehuru
vi ändock haft ungefär månader på året [Ivad liks
dagskostnaden
LiCliäIlar, sä är del visserligen riklig), att, i
händebe representationen heslode endast af valda ledamöter,
kostnaden ulginge af statscassan, Och att hort i sådrinl läll
ej Idefve så slör, 0111 hon ens klefve någon för somliga ledamöter.
Jag har åtminstone selt på andra ställen; att riksdägskostnaderna
, helälta af statscassan, varit mer än tillräckliga
för vbsa representanters underhåll; och all riksförsamlingars
bevislande således varit é't säll att förtjena
penningar. Da blir det också en speeOl ilion alt få riksdagarna
sä långa sorn möjligt, lör att derunder lägga ihop
mera penningar. S diant hör man laga i betraktande. L
det hela synes mig alt man borde underlåta sådana förslag,
lills mait fåll Cu lepresenlnllons-fni ändring, IV dessförinnan
tjena de till intet annai nn alt förlöpa tiden på öfverlag'"—
ningar derom. Om nu II. o. Ad. skall välja mellan två eiler
lie år, och elidera valet ej kan undvikas, så anser jag likså1,
på redan anförda grunder, del Vara bättre att hålla sig
till livart tredje, än lill liva: (annat år.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anhåller alt få förena
mig i de åsigtef, söm af Piili, Nordenfalk och äfven af
Frill. Raab a ro framställda för ehn önskan, alt riksdag (nå
återkomma b vartannat år. Skälen derföre arn, eller min
förmening, så klart och bevisande anförda af Frih. Nordenfalk,
alt jag dertill har lilet eller intet ält tillägga. Jag
önskar likväl yttra, alt jag hell och hållet biträder den af
samme värde talare yltrade tanke, att meningen med ett
Väl ordnad! samhällsskick icke måtte vara alt införa elt
stridstillslånd emellan Statsmakterna, ulan elt tillstånd af
samdrägt och gemensamt arbetande till fäderneslandets väl.
Vi hafva af erfarenheten lärt, och det är naturligt, då man
närmare betraktar saken, att vid del (invar. förhållandet,
då de båda Statsmakterna blott sällan eller hvart femte år
råkas, har en mängd ärenden hopats, vid hvilkas behandling,
enligt Representationens åsigt, misstag skett, hvarigenom passionerna
retas och ett stridstillslånd uppkommer. Om åter
de båda Statsmakterna mötas oftare, enligt min enskilda önskan
årligen, så bortfaller détia hopande af göromål och
deraf följande klagomål. Rättelserna inträffa oftare, oell derigenom
kan en större enhet råda emellan Statsmakterna.
Detta anser jag vara hufvudvillkoret för alt Staten skall
kunna utveckla sig, såsom den bör, till ett tillstånd af ömsesidigt
förtroende och allmän belåtenhet, hvarföre jag också
tror, att årliga riksdagar vore de för samhället lyckligaste.
Jag måste dock medgifva, alt de, med den tunga form,
som blifvit gifven åt vår representation, skulle vara besvär
-
r>*
D c n ao Juni f m.
liga och IryekanJe för landet, men alt riksdagarna äfven nu
kunde hållas livaitannnt år, det tror jag; ty derigenom mäste
deras längd så mycket förkorta», att den fullkomligt uppväger
svårigheten att något oftare resa lill riksdagarna. För
livar oell en tror jag, alt (lomma af mig sjelf, alt det klefve
lättare alt resa lill riksdagen och vistas i hufvudstaden hvartannat
år under en lid af 4 & 5 månader, än att uppehålla
sig här hvart femte år och under så lång lid slita sig lös
från tillsynen öfver sina egendomars skötsel samt andra angelägenheter,
att sådant omöjligen utan betydlig uppoffring
kan ske, Pä ilen grund tror jag, alt förändringen äfven loide
flesta enskilda riksdagsmän klefve fördelaktig, oell att
icke någon betydligt större tomhet å Riddarhuset skulle
uppkomma, än den, sorn nu visar sig. Hvad beträffar deri
siste talarens yttrande, att, ifall vi finge en ordinarie riksdag
hvart tredje år och en extra supponerades emellanåt, riksdag
skulle Inträffa hvartannat år, så kail jag ej fatta, hunt
följden skulle blifva sådan; men visst kunde det hända, att
vi då sammankallades 2:11c år å rad och endast livart tredje
år blefvo utan riksdag Samme värde talaiö har äfven sagt,
att örn lagtima riksdag inträffade hvartannat år, skulle riksdag
komma alt hållas hvarje år. Detta är för mig ett skäl
att tillstyrka en sådan förändring, och anhåller jag således
om återremiss.
Hr Hjerta, Lars: Jag anhåller alt äfven få helt och
hållet instämma i det förtjenstfulla anförande, som är afgifvet
af Frih. Nordenfalk. I delta ämne äro för öfrigt argumenterna
för och emot så tillräckligt discuterade både inför
allmänheten och inom Representationen vid föregående
riksdagar, alt jag troi- föga vara alt derom tillägga. Jag
vill derföre blott nämna, att jag tillhör dem, som tro, att
individerne i none samhället icke blott anse sig mera sammanbundne
med detsamma, utan äfven äro mer hildiga alt
derför göra uppoffringar, i samma mån de (inna sig, genom
väl utvecklade representationsförfattriingar och oftare återkommande
riksmöten, i tillfälle alt sjelfva deltaga i uppmärksamheten
på styrelsens och lagstiftningens gång ; men jag
ber att fä tillägga några ord i anledn. af en värd talares
framställning, att ett beslut i detta ämne ej borde fattas,
innan en representations-förändring föregått. Jag tror nemi.
för min del, att riksdagarnas tätare återkommande blir nästan
det enda möjliga sältet alt åstadkomma någon verklig
förbättring i våra representativa författningar. Opinionerna i
fråga om representations-förändring äro kanske mera splittrade
än i någon annan fråga, oaktadt det knappast lärer
finnas någon, han må vara ultra eller liberal, som icke anser
vår ouvar. representation vara i något afseende bristfällig,
och önskar att efter sin åsigt få bristerna afhulpna, men
att
Den 20 J u n i f. m.
att komma till detta afhjelpande, att kunna sammanföra
meningarna, tror jag, att kanhända äfven denna riksdag
skall visa vara hörande till pia desideria,stills R. St. kunna
komma oftare tillsammans och jemka de särskilda tankarna
med hvarandra. Samme värde talare har anfört farhågan
För vacklande emellan motsatta opinioner i den ekonomiska
lagstiftningen såsom ett skäl, hvarföre han ville afstyrka tätare
riksdagar. Jag täger mig friheten fästa talarens Uppmärksamhet
derpå, att det alldeles icke är och ej beböfver
blifva fråga om att vid hvarje riksdag öfvergå från ett sysleme
till ett annat, men deremot beböfver Regeringen veta,
huru ett antaget systeme verkar i den praktiska tillämpningen
och derom kan, efter min tanke, Regeringen icke af
någon annan inhemta en så sann upplysning, söm af nationens
ombud. Man bör dessutom i detta afseende observera,
att om ett vacklande uppstår, om representationen någongång
kastar sig in på ett förändradt systeme* som vore förderfligt
för landet, så äger Regeringen, om den ekonomiska
lagstiftningen är fördelad emellan Statsmakterna, sitt veto
för att sätta sig deremot, och ännu mindre måtte faran
deraf vara i ett samhälle, der, såsom hos oss, denna lagstiftning
helt och iiållet ligger i Regeringens händer. Utomdess
hafva vi just uti för ögonen, att Ständerue äro sysselsatte
med ordnande af tullbevillningen. Detta är ett ämne,
som angår den ekonomiska lagstiftningen, och som redan i
och för sig sjelf, vid frågan om nästan hvarje artikel, klöfver
någon insigt i statshushållningen eller åtminstone tillämpning
af några vissa grunder. Det är klart, att om riksdagsmännen
kunna återkomma oftare och hafva afnött sina
opinioner emot hvarandra samt fått sina farhågor skingrade,
så skall systemet kunna bringas till något mera helt, än om
de sammanträda hvart 5:le eller G:te år och skola i hast
inom en eller ett par månader bestämma öfver så vigtiga
äfender, hvilkas felaktiga behandling kunna på slöjder och
handel hafva det svåraste inflytande under de påföljande
fem åren. Detta anser jag för ett af de Vigtigaste skäl,
hvarföre riksdag borde hållas hvartannat år. Vi finna äfven,
då vi rådfråga resande från de länder, der representationen
sammanträder hvarje år, att man sällan eller aldrig
'får höra någon, som önskar mindre täta sammanträden;
men deremot hör man, huru nästan alla de nationer, hvilka
sakna årliga sammankomster för representationen, lifligt önska
att erhålla sådana. Det samband, som derigenom uppkommer
emellan Regeringen och folket, har blifvit så väl
utveckladt, att jag icke derom behöfver yttra något vidare.
Hvad kostnaden beträffar, har en värd talare sagt, att man
kunde äfventyra, det en mängd riksdagsmän skulle önska
riksdagarna så långa som möjligt, endast för att derunder
lägga ihop penningar; men jag hemställer till hvar och en,
8 H. 45
354
Den 10 Jon! f. m.
sora har affärer af något slags betydenhet, om lian kan
anse för någon vinst det arfvode, sora kan honora såsom
riksdagsman tilldelas. Jag tror, att nästan aldrig någon enskild
vinst kan af riksdagsmannen påräknas, utan att det
måste vara af patriotism han åtager sig sitt kall. I öfrigt
har jag intet att tillägga.
Frih. Raab: Jag vill, för att icke trötta med upptagande
af hvad som förut blifvit besvaradt, endast fästa mig
vid några emot mitt anförande gjorda antnärkn:r. Hr von
Hartmansdorff har yttrat, att det vore föga troligt, att riksdag
hvartannal år kunde slutas inom 6 månader, och påstått,
att Ständerne fingo åtskiljas med oförrättade ärenden,
om tiden inskränktes till 4 månader. Hvad som mest upptager
tiden vid våra riksdagar, är dels motionernas mängd,
dels statsregleringen och dels Const.Utskts arbete att genomgå
Statsrådets protocoll. Hvad motionernas mängd beträffar,
så skulle jag anse, att då en representant visste, att en ny
riksdag åter börjades inom i-J år, skulle han kunna uppskjuta
mången mindre vigtig motion, hvarifrån han nu ej
tror sig kunna afstå, då han förespeglar sig, att Ständerne
ej skola sammankomma på fem år. Likaså kunde Ständerne
lemna oafgjorda många göromål, då de visste, att de åter
skulle sammanträda om i-J år. Hvad statsregleringen angår,
så är det väl icke sagdt, att den, om riksdag hvartannat år
inträffade, skulle vara i afseende på hvarje utgiftstitel inskränkt
till i:ne år; den kunde och borde, efter mitt förmenande,
vara utsträckt i flera delar utöfver flera riksdagar,
och derigenom skulle arbetet i den delen betydligt underlättas.
Slutligen, hvad Oonst Utsk:s arbete beträffar, är det
klart, alt revisionen af 2:ne års protocoll icke skall upptaga
mer än |:delar af den tid, som åtgår vid revisionen
för fem år. Man har sagt, att det vore rakt omöjligt, alt
statsrevisionen kunde medhinnas under riksdagen, och att således
dess bibehållande såsom hittills vore oumbärligt. Jag
äger visserligen icke den riksdagserfarenhet, att jag derom
vill tvista. Jag har grundat mitt omdöme derpå, att i andra
constitutionella lander, der folkrepresentationen sammanträder
oftare än hos oss, brukas inga särskilda statsrevisioner;
men om de äfven skulle vara oundgängliga, så förefaller
det mig bättre, om de skedde kort före riksdagarna,
på det revisorerne dervid må vara tillstädes och meddela
representationen de närmare upplysningar, sorn kunna erfordras.
Hr von Hartmansdorff har hemställt till mig, om
jag icke vid denna riksdag märkt, att tidningarna haft ett
förvändt inflytande. Jag har redan sagt, att tidningarna
måhända utöfvat för mycket inflytande, och då Hr von
Hartmansdorff sagt, att deras inflytande varit förvändt, så
bevisar detta min sats; ty just genom den länsa tiden emellan
riksdagarna få de det stora inflytande, sorn skulle dem
D c n 20 Juni f. in.
355
beröfvas, om tiden emellan riksdagarna vore kortare. Något
måste snppleera Ständerna, och det gör pressen, hvilken
får desto större makt, ju mera sällan Stund enie sammankomma.
Hr Ribbing sade, att den fattiga adelil ej hade råd
att komma hit hvartannat eller hvart tredje år. Jag tror
mig i mitt förra yttrande hafva vederlagt denna mening,
då jag anförde, a!t jag ansåg det i allmänhet vara mindre
kostsamt att vara från sin hushållning några månader, om
det också vore hvart år, än att skilja sig derifrån för hela
året hvart 5:te eller 6:te år. Men jag vill dertill lägga ännu
en sak. Det finnes många adelsmän i landsorterna, som
hafva godt omdöme och kunde göra mycken nytta, om de
kommo hit, och de skulle säkert komma till riksdagen, om
de visste, att den vore inskränkt till en viss tid, inom hvilken
arbetet måste afslutas; men de vilja icke begå den inconseqvensen
att här börja handläggningen af riksdagsärendena
och sedan, innan de hunnit slutas, resa härifrån. Jag
vidhåller mitt yrkande om återremiss, på det vi, med den
förändring i 109 §:n Reg.Ftn, som jag föreslagit, måtte få
riksdagar hvartannat år.
Hr Ribbing: Jag vill hafva äran fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
uppå, huruvida det Högloft. Ståndet anser det
vara ens en möjlighet att lösrycka förordnandet ang:de riksdagarna
till ett från de öfriga delarna af grundlagen isoleradt
stadgande. Huru skulle det blifva möjligt att, såsom
här är föreslaget, hafva riksdag hvartannat år? Huru skall
man kunna tänka sig, att riksdagarna, i enlighet med vår
nu gällande grundlag, skola kunna fortgå så ofta? Såsom
exempel på hinder derföre vill jag anföra, huru vid hvarje
riksdag erfordras ny bevillningsförordning, ny statsreglering,
öfverseende af tulltaxan, vulet af en nämnd, som skall domina
öfver Högsta Domstolens ledamöter, granskning af Justitiai-ombudsmannens
berättelse m. m., åtskilliga val till
fullmäktige o. s. v. Är det möjligt, är det rimligt alt på
detta sätt sönderslita vår nu var. grundlag? Jag är visst icke
emot, utan inser nyttan af tätare riksdagar och önskar, att
de må införas, men dock med det villkor, att de öfriga delarna
af grundlagen rättas efter en sådan institution. Isynnerhet
skulle den vara nyttig efter en representations-förändring.
Jag har velat erinra härom och anser icke nödigt
vidare yttra mig i saken.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Jag förenar mig med
Frih. Nordenfalk deruti, att riksdagarna hädanefter må hällas
hvartannat år, på de skäl den värde ledamoten uppgifvit.
Jag vill icke vidare uppehålla discussionen i detta ämne
i annat ändamål, än för att besvara en värd talare, sorn
yttrat, att representalions-förändring bör föregå riksdagarnas
tätare hållande. Jag tror, att ju oftare riksdagarna komma
alt hållas, ju mer skall öfvertygelsen om representationens
356
D c n ao Juni f. in.
oformlighet utveckla sig och en allmän önskan om dess förändrande
uppstå. Ju nier man arbetar med en tung och
ovig machin, ju mera öfvertygas man om dess oduglighet
och behofyet af en annan. På de här af flera talare anförda
skäl yrkar jag återremiss af betänk., på det Utsk. må
inkomma med förslag till riksdags hållande hvartannat år.
Jag anser, att detta förslag äfven bör utsätta en bestämd
tid på året för Sländernes sammanträde, hvartill jag skulle
tro, att hösten vöre bäst passande, emedan riksdagsmännen,
åtminstone från landsorterna, under vintern lättare kunna
lemna sina beni och sina vanliga göromål, än under sommarmånaderna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om 11. o, Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad anginge Fril»,
Raabs framställning om en förändring i iog §:n Reg.Fm, så
vore det en annan fråga om förändring i grundlagen, hvil—,
ken ej i ett Stånds plenum finge väckas, utan ägde den riks-,
dagsman, som ansåge en sådan förändring nödig, att, till följe
af 8i §m Reg.Fm, derom till Const.Utsk. anmäla sin tanke,
Frih. Raab: Jag erkänner visserligen, att det var ett
förbiseende af mig att icke finna, att det af mig uppgifna
villkor nu ej kan upptagas, men jag får vördsamt hemställa,
huruvida det villköl-, Frih. Nordenfalk framställt om riks-,
dagstidens inskränkning till 6 månader, icke jemväl är af
beskaffenhet att ej kunna upptagas.
Frih. Nordenfalk: Det förefaller mig ganska gifvet,
att om detta betänk, blir återremitteradt, så kommer den
propos., som derom göres, icke att upptaga annat än frågan
om den §, hvilken nu är under öfverläggning; men
detta synes ej kunna hindra Const.Utsk., att, vid en förnyad
handläggning af detta ärende, i sammanhang dermed taga i
betraktande alla de villkor och förändringar, som bär blifvit
föreslagna och med hufvudfrågan stå i samband.
Frih. Cederström: Att domna af Frih. Raabs och
den siste talarens yttranden, synas desse herrar föreställa
sig, att till Const.Utsk. skulle komma att afgå den discussion,
som nu inom Riddarhuset ägt rum; men då grundlagen
bestämdt innehåller, att ingenting annat kan föranleda
till återremiss, än det som Ståndet förklarar såsom dess gemensamma
tanke, och således hvarje till Utsk. afgående
framställning mäste efter derom af Hr Landtm, gjord propos.
vara godkänd såsom Ståndets gemensamma tanke, lärer icke
något annat kunna blifva upptaget än hvad som inbegripes
inom det af Utsk. gjorda förslag. 56 §m Reg.Fm är i detta
fall så tydlig och oförtydbar, att jag ej kan sälta i fråga, att
något annat förhållande möjligen kan eller får äga rum.
Den ‘io Juni f. m.
Hr Fril), o. Landt m. yltrade, att under discussionen
blifvit framstäldt af Gr. Posse det förslag, att R. o. Ad.
måtte såsom sin gemensamma tanke förklara, att lagtima
riksdagar böra å bestämd dag återkomma hvart tredje år,
oberoende deraf, huruvida K. M. sammankallar R. St. till
urtima riksdag under mellantiden, uti hvilket förslag flere
talare sig förenat; det andra förslaget vore af Frih. Raab,
vidare utveckladt af Frih. Nordenfalk, med hvilka flere talare
sig förenat, af innehåll att lagtima riksdagar borde återkomma
hvartannat år. I den ordning dessa förslag blifvit
afgifna, ville flr Frih. o. Landtm, nu framställa proposition,
huruvida R. o. Ad. antog något af dem såsom sin gemensamma
tanke; och hemställde Hr Landtm, alltså nu först,
om R. o. Ad. behagade antaga Gr. Posses förslag såsom sin
gemensamma tanke.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade såsom sin gemensamma tanke antaga Frih.
Raabs förslag.
Ropades ja, blandade med ganska många nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att ja öfverröstat nej vid svaren å den sednast framställda
propositionen.
Hr von Hartmansdorff: När man måste välja e
mellan
två onda ting, tager man naturligtvis det minsta.
Jag önskar således, att vi måtte få votera för att få hvart
tredje år.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den, som förklarar såsom Ståndets gemensamma tanke
Frih. Raabs förslag, att riksdagarna böra återkomma hvartannat
år, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. såsom dess gemensamma
tanke Gr. Posses förslag att lagtima riksdagar böra å bestämd
dag återkomma hvart tredje åt', oberoende deraf, huruvida
K. M. sammankallar R. St. till urtima riksdagar under
mellantiden.
Frih. Cederström: Jag anser mig böra till prot. för
klara,
att vid den votering R. o. Ad. nu går ali, i följd af
den upplästa volerings-proposm, företaga, kan deras tanke
ej göra sig gällande, hvilka möjligen vilja till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag godkänna Utsk:s förslag
samt ogilla de båda anmärkningarna.
Hr von Hartmansdorff: Då ingen af Ståndets le
-
3’S
D c n ao Juni f. m.
damöler yrkat bifall till Utsk:s betänk., så anser jag ingens
rätt vara förnärmad genom den nu justerade voterings-propositionen.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 34.
Nej — 85.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att den nu beslutade
gemensamma tanke komme, till följe af 56 §:n Reg.Fm,
att hänvisas till Gonsl.Utsk. jemte återlemnande till Utsk. af
dess memor, iV:o 11.
Föredrogos ånyo och bi fö 1 lös StatsUtsk:s, den 13 dennes,
på bordet lagda utlåtanden:
N:o i5g, i anledn. af föreslagna förändringar uti uppbördsförfattningarna,
i livad de angå afskrifning af efterlyste
personers skatter och ådömda böter;
N:o 160, i anledn. af väckt motion, dels 0111 anstånd
för innevånarne i vissa orter af landskapet Dalarne med
betalningen, dels afskrifning af skuld för undsättningsspanmål;
N:o
161, i anledn. af motion om öfverlåtelse till staden
Falkenberg af Kronans tullbro öfver Etlhraströmmen ;
N:o 162, i anledn. af motion ang:de användandet och
förvarandet af öf' erskottsmedien ;
N:o 163, i anledn. af väckt motion om nedsättning i
lösen för dränge- och ökedagsverken till å Svartsjölandet
belägna kungsladugård och hofstallängar;
N:o 164, i anledn. af väckt motion om kronoparken
Ombergs försäljning till skatte.
Företogs till pröfning Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s
den i3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 4o, i anledn. af
väckt motion 0111 förändrade anstalter för vakthållningen
vid corieetions-inrältningen å Långholmen.
Frih. Cederström, Gust. Bror, hade inlemnat följande
anförande:
Mot det nu föredragna utlåt. N:o 4°, torde jag få göra
några anmärkntr, hufvudsakligen öfverensstämmande med de
mot detsamma afgifna reservationer, af hvilka den af Frih.
von Kraemer gifvet- upplysning om den olika åsigt, som gjort
sig gällande vid frågans afgörande uti Utsk., emot den, som
grundlagt betänk, från den afdelning, som haft sig uppdragen
behandlingen af ärendet, och der bedömmandet säkerligen
varit stöd t på ett djupare inträngande i detaljerna.
Sjelfva tjenstgöringen vid Långholmen är af den natur
pch har det inflytande på säkerheten inom hufvudstaden,
att den för densamma erforderliga styrka icke får beräknas
Den ao Juni f. di.
endast eftei; antalet af poster. Der finnes dessutom en särskild
s. k. extra bevakning, som, lika maktpåliggande som
mödosam, försvårar tjenstgöringen till den grad, att för trupp,
som ej, såsom nu, flera gånger om året finge aflösas, borde,
till följe af tjenstgöringens trägenhet och den oaflåtlig^ uppmärksamhet,
som dervid påkallas, den för fångbevakningen
erforderliga styrka beräknas vida högre, än som nu är händelsen.
Jag antager likväl för gnrnisonstjenstgöring å Långholmen
endast den för det närvar, der befintliga styrkan, 140
man, hvilken, tillagd den, som af Utsk. blifvit medgifven
såsom behöflig för den dagliga vaktgöringen inom staden,
eller 800 man, gifver en summa af q4° man. Ännu har då
likväl icke tagits i beräkning ordonnancer, sjuka i casei n och
på sjukhus, samt rekryter, hvilkas sammanräknade belopp
nästan lågt upptages, om det utföres lika med hvad Utsk.
antagit eller med tillsammans 23o man. Emedlertid visar
sig härigenom, alt den minsta styrka, som måste hållas effecliv,
uppgår till 1170 man corporaler och gardister.
Gai des-regementenas till fot sammanräknade styrka utgör
i552 man, oberäknadt spelet. Enligt föregående strängare,
och på högst 3:ne nätters frihet grundade calcul, skulle
således blifva fria från tjenstgöring 382 man, hvilket belopp
med säkerhet kunde nedsättas lill 3oo man, eller i5o man
på hvartdera regementet.
Utom det att permissionslidens förändrande från 10 månader
lill endast 2 0 3 månader 0111 året, skulle, beträffande
de från tjenstgöring fria, föranleda hvad motionären trott
sig hafva att öfverklaga, eller gardistens permitterande "till
att kringvandra i landet,” så skulle derjemte ytterligare svårighet
för gardisten uppstå i fråga om alt kunna taga permission,
då tjenstgöringen ovillkorligen påkallade ett regleradt
ombyte af tjenstgörande manskap, och han ej, såsom
nu, kunde äga hoppet att, för mera stadigvarande husliga
sysselsättningar och näringsfång, få använda en tillräckligt
lång tjenstefrihet.
Della förhållande, tillika med nedsättningen af de permilterades
antal från r]5'). (376 man på hvarje regeinenle) till
382 h 3oo, skall, så förekommer det mig, medföra den menligaste
inverkan på rekryteringsbesväret, sä väl i hvad angår
möjligheten att anskaffa brukbart och välfräjdadt folk, som
ock i afseende på värfningsafgiften; och då härtill kommer
den, genom passevolance-contractet, compagni-cheferna tillförsäkrade
beklädnads-slitningsersättning, samt reglering af
beklädnadsvillkoren, då en större styrka, än den i passevolance-contractet
bestämda, pröfvas för Rikets tjenst angelägen
alt i tjenstgöring qvarhålla, så synes mig, som i pecuniärt
hänseende snarare förlust än besparing skulle genom
antagandet af Utskts förslag vara alt einotse, äfven om, som
ingalunda kan tagas för afgjordt, passevolance-contractet icke
36o
Den ao Juni f. ra.
från regementenas sida blifver uppsagdt, i hvilket fall contractet
skall upphöra med nästpåföljande qvartals utgång.
Detta om manskapet Hvad befälet angar, så skulle det
genom öfverlagandet af fångbevakningen å Långholmen erhålla
en tillökning uti tjensteåligganden och kostnader, som*
i förhållande till samma befäls antal och aflöniugsförmåner,
synes nog långt utsträckt och betungande.
Garnisons-tjenstgöringen vid Långholmen, som för hvarje
af de till 4:e och 5te militär-districtena hörande regementen
påkommer med ungefär 2^ års mellantid, har deremot på
dessa delar af den indelta armeen ett ganska fördelaktigt
inflytande, och utgör ännu en bland möjligheterna att, om
äfven endast i ringa mån, förskaffa åt dessa trupper den
inslruction, som genom de föreslagna och inom armeen önskade
exercis-compagnierna åsyftas.
Det sätt, hvarpå detta ämne blifvit af Utsk, behandladt,
synes åtminstone påkalla betänkts återremitterande till handläggning
äfven af StatsUtsk.; men då jag ej allenast på af
mig anförda skäl förenar mig i de af reservanterna yttrade
åsigter, utan tillika anser, att valet af de trupper, som till
särskilda tjensteförrättningar skola beordras, utgör en fråga,
som, på grund af 14 §‘n Reg.Ftn, ligger utom föremålen
för R. Stts förhandlingar, så anser jag mig böra anhålla örn
propos. å afslag å Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts ifrågavaG
betänkande.
Frih. Sparre, Sixten, hade ingifvit ett yttrande, som
upplästes, så lydande:
Emot Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts utlåt. Wto
får jag opponera mig. Utsk. tillstyrker, att R St i und.
”anhålla, att till besparing af kostnad för statsverket och
”för undvikande af de flera olägenheter, sorn äro förenade
”med den indelta armeens commenderande, K, M. täcktes
”förordna, att den erforderliga vakthållningen å corrections”mrältningen
vid Långholmen må bestridas af gardes-infan»
”teri-regementena” etc. etc.
Hvad besparing och kostnad för statsverket beträffar,
så lärer den icke blifva någon, eller åtminstone högst obetydlig,
då meningen icke måtte vara att ålägga de så högst
ringa aflönta subaltern-officerarne och underbefälet en ytterligare
tillökad tjenstgöring, utan aflöning; det vore då endast
besparing af marschkostnad, som skulle påräknas; men
då deremot slitningsersättning för gardets munderingar blir
dyrare än för soldatmunderingar, så torde härigenom icke
blifva någon vinst.
Men äfven om någon besparing skulle kunna vinnas,
sorn jag icke tror, så låter detta förslag för det närvar, icke
verkställa sig.
Subaltern-officerarnes tjenstgöring vid gardes-regemen
tena
-
Den 20 Juni f. m.
tenn är sä tragen, ntt de nio månaderna af året mellan exereisetiden,
då befälet är berättigadt till semestrar, skulle
icke vakter oell caserntjenst kunna bestridas utom de lönlösa
underlieutenanternes deltagande i commenderingarna,
hvilka genom särskildt arrangement ijenstgöra, ty de 5ro
eljest fria från tjenstgöring, utom exercistid och generalmönstringar,
tills de komma i åtnjutande af lön.
Vidare, hvad truppen beträffar, är den anväffd
med villköl- af permittering, och utom dess vaktgöring med
trenne nätter fria, har t jenstgöringen redan blifvit tillökt
med nattpatruller och vaktförstärkningar 0111 nätterna.
Och kommer härtill slutligen, att compagni-chefernes
passevolance- och capitulations-conlracter icke kunna rubbas,
förrän de li 1 lundal 11 pit.
Med afseende å allt detta, får jag anhålla om afslag på
ifrågavarande utlåtande.
Frill. Pia a b, Adam Christ.: Jag ber att få åberopa
den reservation emot delta betänk., som jag inom Utsk. afgifvit,
så lydande:
”Den af Ulsk. föreslagna inskränkningen af den hittills
vanliga permitteringen för manskapet vid gardesregementena
anser jag vara betänklig, dels derföre, att, då allmänt är
kändt och erkändt, att t jenstgöringen är så stiling, att man
t. o. 111. trott sig deruti finna en orsak till den större sjuklighet
och mortalitet, som visat*sig inom garnisons-trupperna,
än inom hufvudstadens öfriga befolkning, torde manskapet
vara i behof af någon längre tids ledighet hvarje år.’’ etc.
I detta afseende täger jag mig friheten åberopa hvad
StatsUtsk. yttrat vid frågan 0111 anslag till J:e lmfvudtitein,
der nemi. StatsUtsk. förklarade, att (jenstgöringen för gardesregementena
redan vore sträng, och att, om någon indragning
kunde ske af manskap, så vore det för ntt för mycket
betunga de qvarvarande; med ett ord, StatsUtsk. förklarade
deras tjenstgöring vara för sträng.
I afseende på mortaliteten har jag mig bekant, ait af
dessa regementen årligen omkring 5o dö af dessa 800, således
6 proc., en större mortalitet, än som finnes inom någon
annan befolkning här i landet. Detta kan icke härröra af
något annat än att manskapet har så sträng tjenstgöring.
De måste vara på vakt hvar 3:dje dag och icke hafva iner
än 2 nätter fria emellan hvarje vakt.
Jag har reserverat mig äfven derföre, ”att, om manskapet
icke skulle få begagna den nu medgifna permissionstkden,
för att derunder förvärfva sig något understöd, jemte
det ringa gage, hvarför de tjeno, förutser jag, att rekryteringen
af välfrajdadt manskap skulle ansenligen försvåras.”
Det förefaller mig sannolikt att om manskapet med så litet
gage, som de nu hafva, skulle tillförbindas till en strängare
8 II. 46
*
36a
Beti ao Juni f. na.
tjenstgöring, vöre det icke tänkbart, att någon bättre fräjdad
skulle gå in på sådana villkor, utan gardes-regltena blefve
då orekryterade eller nödsakade att taga mindre välfräjdadt
manskap.
’'Den indelta truppens commendering till ifrågavar.
”tjenstgöring verkar deremot fördelaktigt på dess tjenstbarhet
”genom den öfning och undervisning, som derunder blifva
”densamma meddelade, och ar det af vigt att, då vi äro i
”saknad af exereis-compagnier, ej upphäfva denna välbetänkta
utväg att i sin mån ersätta dem." K. M. har vid
flera föregående riksdagar begärt anslag till exercis-compagnier.
I brist på sådana har bevakningen vid Långholmen
blifvit så inrättad, att den ersätter exereis-compagnier.
Den, som tjenar vid indelta armeen, måste erkänna, att
denna åtgärd är en bland de mest välbetänkta åtgärder,
som den afgående ministeren vidtagit. Det faller sig klart,
att hvilket manskap, som lie Ist, som ligger här på tjenstgöring,
måste hafva gage. Det är så mycket ändamålsenligare
att gifva det åt sådana, som öfva sig.
Jag har slutligen sagt, att jag icke kan instämma i det
beslutade betänk., ulan anser mig för min del böra afstyrka
bifall till motionen; till följe hvaraf jag äfven nu yrkar
afslag på ifrågavar. betänkande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel; Äfven jag instämmer
med dem, som ogilla förevar, förslag. Jag har vid flera
tillfällen förklarat mig för en varm vän af beväringssystemets
successiva införande i Svenska armeens organisation.
Närvar, förslag strider emot detta systeme, ty beväringssystemet
innebär, att hvarje medborgare skall så mycket som
möjligt göras till soldat. Det är naturligt alt, då en soldat
så mycket som möjligt förhindras att vara medborgare, så
strider delta fullkomligt emot en af de principer, hvarpå
beväringssystemet grundar sig. Om det förslag, som detta
betänk, innehåller, .skulle blifva antaget och tillämpad!, så
Liefve deraf en följd, att de personer, hvaraf garnisonerna
Lomme att bestå, skulle under io ä 12 års tid komma att
vara skiljda från alla andra medborgerliga befattningar. Det
arbetsfolk, som toges från plogen, skulle stanna inom städerna
och der glömma bort de yrken de förut lärt och idkat,
Detta skulle åstadkomma, att, sedan de efter en längre
tid åter blefvo utsläppta på landet, skulle de icke kunna
försörja sig, och i samhället hade derigenom skapats en
mangd af endast tärande medlemmar, som icke skulle kunna
göra samhället någon nytta.
De skäl, Utsk. framställt för detta förslags antagande,
anser jag dessutom gynna den alldeles motsatta åsigten ; ty jng
tror det icke tjena lill något att hålla en stor armee, om
man icke ger den öfning, hvarföre de utgifter, som tillskyndas
Staten derigenom, att de indelta trupperna hållas
Den i» Juni f, ro.
i tjenstgöring inom garnisons-compagnier, af mig anses fullkomligt
motsvarande derigenom, att de förvärfva en öfning,
som de annars blifvit utan, och i saknad af hvilken all öfrig
på deni använd kostnad hör betraktas såsom helt och
hållet bortslösad.
Det andra skälet, som man förebär för antagande af
detta förslag, är, att marsch-kostnaderna derigenom skulle
blifva förminskade, men jag anser på samma grund, som
jag nyss uppgaf, dessa kostnader ganska väl använda, ty
derigenom lärer sig soldaten alt tåga från ett ställe till ett
annat, en öfning, som är af högsta vigt för en armee.
Sanningen deraf äp erkänd inom de flesta andra länder, och
så i Frankrike, att trupper der uro oupphörligt i rörelse,
från Algier till Paris vexlande garnisoner beständigt.
På alla dessa skäl tillstyrker jag högligen, att Utskls
förslag icke måtte blifva bifallet.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag röstal
bestämdt
emot Utsk:s förslag. Stockholms garnison är ledan
utom allt förhållande svag, såsom jag redan en gång
förut haft äran för Ståndet utveckla. Garnisonen är för
svag uti en hufvudstad, som är gränsort och således en
högst vigtig punkt; den är utom allt förhållande svag uti
ett residens, der K. slottet föranleder lill en trägen vakthållning,
och sorn för öfrigt genom en befolkning af 80,000
menniskor och genom sin topographiska belägenhet fordrar
en vidsträckt och tröttsam tjenstgöring. För gardes-reg:tena
skulle uppkomma en ganska svår ställning genom Utsk:s förslag,
ty deras ekonomiska tillstånd tål icke att ytterligare
försämras. Dessa gardes-regtten äro nu en prydnad för Svenska
arméen. De kunna ställas bredvid alla utländska gardesreg:ten
, och likväl äro de Svenska gardes-reg:tena de enda,
som rekrytera sig endast genom värfning, då alla andra
gardes-regtten uppställas genom urval ur liela arméen. Detta
oaktadt äro våra gardes-reg:tec, såsom jag nämnt, en
prydnad för arméen, för lnrfvudstaden och nationen, så väl
i anseende till militärisk brukbarhet, soln anseende och fräjd.
För deras compagni-chefef blir det omöjligt , att fortfarande
genom värfning bibehålla deni i detta skick, om soldatens
villkor än ytterligare försämras, hvilket vore en tydlig följd
af Utsk:s förslag. Jag förenar mig derföre hell och hållet
uti den åsigt, som Hr Mannerskantz framställt. Den ifrågavar.
commenderingen af de indelta trupperna innebär för
deni en verklig fördel, ty de vinna derigenom en eljest saknad
öfning, sorn verkligen är det enda, som brister vår indelta
aimée. Denna vunna öfning ersätter fullkomligt den
dermed förenade kostnaden. Denna, så väl sorn besväret för
allmogen, kan äfven minskas derigenom, att commenderingarna
fortskaffa^ genom ångbåtar. Jag röstar alltså erno
Utsk:s förslag och tillstyrker afslag derå.
304
J) c 11 20 Juni f. m.
IIr T c r s meden, Gustaf Beinhold : Om jag, lita med
Hr Mannerskantz, trodde, att Ekon.Utsk:s ifrågavar. betänk,
skulle lägga binder i vägen för conscriptions-systemets införande,
så skulle jag lika med honom icke allenast aldrig
hafva tillstyrkt detta betänk., ulan äfven yrkat afslag derpå;
men jag kan icke latta, huru delta betänk, kan åstadkomma
hvad Hr Mannerskantz deraf fruktat. Den , egentliga
•vinsten af landtregrlenas cornmendering till Långholmen är
utan tvifvel den dervar. corporal-skolan och den instruclion,
som deruti meddelas; men jag anser, att denna instruction
kan och bör vinnas på annat sätt inom regementena, och jag
tror, att den närvar. Styrelsen skulle gifva förhoppningarna
i landet en stor dementi, om icke vid nästa riksdag reformförslag
i alla frågor och således äfven inom kiigsadministrationen
blefve för R. St. framlagda, för att med de tillgångar,
som för arme'en redan finnas, äfven bilda sådana corporal-skolor
inom regrtena. Man vet, att inom regttena
finnas medel till sådant, som icke egentligen är föremål för
regttenas instruction, och att t. o. m. ioo nummer på 1200
man stundom användas till ändamål, som icke äro jemförliga
med instructions-bataljonerna. Jag anser derföre, att
det icke vore olämpligt, att 100 nummer af hvarje reg:te
användes för sådana instructions-skolors inrättande, eller att
åtminstone hälften af de indragna nummerna för detta ändamål
användes. Jag tror ej, att den instruction, som är
både nyttig och nödvändig, bör på detta sätt genom commenderingar
till Långholmen beredas, ty såsom indelt officer
kan jag försäkra, att det väcker icke obetydligt missnöje
hos rust- och rotehållare. En officer vid indelt regemente
vet, att vid dylika comrnenderingar man blir alldeles öfverlupen
af de indelta rotehällarne; den ene har ett, den andre
ett annat skäl för att få sin karl fritagen från commenueringen,
och man är uti en ganska obehaglig ställning. På
delta skäl borde visserligen icke göras något afseende, så
framt man icke funne, att det vore betydande för roten,
att en så lång tid som 4 månader vara af med en kail, som
fått förskotter på det arbete, som han under sommaren borde
verkställa, såsom det vid sådana tillfallen är brukligt.
Jag anser att uti en sådan fråga äfven en mililärperson icke
blott bör tala såsom militär, utan han bör äfven tänka och
tala såsom lagstiftare i landet, d. v. s., äfven taga ett annat
intresse än sitt eget i skärskådande. Jag är öfvertygad,
alt detta förslag förr eller sednare skall leda till hvad visserligen
äfven jag önskar — ehuru på annan väg — nemi.
att man kommer under fund med den onaturliga constructionen
af vår indelta armee; helst då man önskar conscriptions-systemets
tillämpning , som jag för min del icke tror
vara möjligt i närvar, ögonblick. Jag anhåller om R. o.
Ad:s bifall å betänkandet.
Den 20 Juni f. in.
365
Frill. Leijonhufvud, Abrah.: Inom Utsk. har jag
tillhör! minoriteten, och den bestod af åtskilliga ledamöter.
Jag har icke blif vit införd bland reservanterna och anhåller derföre
att nu få yttra några ord uti denna fråga. Då jag inom
Utsk. talade mot betänk., så framställde jag äfven mina
skäl dertill och tror verkligen, att goda skäl finnas. Det är
knappt behöfligt att framdraga dem, efter de ligga tydligt
och klart för hvar och en, som i en sådan fråga vill se
skäl. Jag tror, att gardes-reg:tenas tjenstgöring svårligen kan
sammanblandas med vakthållningen på Långholmen Jag
tror, att man bör tillerkänna de i Stockholm garnisonerande
regttena något företräde framför de öfriga, emedan deras bestämmelse
är af helt annan natur än dessas. Det tor knappt
nog vara verkställbar^, afven om man vill afskaffa all permittering,
alt med 100 man bestrida vakthållningen vid
Långholmen, ty det inträffar vissa förhållanden uti hufvudstaden,
då det är alldeles omöjligt att kunna aflägsna 100
man. Sådant inträffar vid ceremoniella tillfällen, vid läger
på Ladugårdsgärdet och kanske ännu oftare. Jag medger
visserligen, att vakthållningen vid Långholmen kanske är
oförenlig med indelta arnicens egentliga bestämmelse, enär
krigarens egentliga föremål naturligtvis är alt försvara fäderneslandet
och i fredstid öfva sig för detta ändamål; men
jag för ulin del tror ej, att deruti ligger någon obillighet,
att man äfven under fredliga tider foidrai tjenstgöring icke
blott af indelta armeen, utan äfven af dem, som bekosta
densamma. Jag vill taga för gifvet, att tjenstgöringen vid
Långholmen, likasom tjenstgöringen uti krig, går på lif och
död. Den är således mycket motbjudande, och jag skulle
önska, att den kunde undvikas; men det tyckes snarare,
som det skulle blifva nödvändigt att öka denna garnison för
att hindra correctionisternes rymning, än att det skulle blifva
någon möjlighet att minska den. Jag tror derföre, att
hvarje försök från Representationens sida att försvåra denna
bevakning är oförenlig med hvad ett sådant behof fordrar,
och tror icke, att deruti ligger någon orättvisa, att man tid
efter annan incommenderar något regemente, för att fullgöra
detta högst vigtiga medborgerliga åliggande.
I afseende på den ekonomiska delen af frågan anser jag
mig icke behöfva vara vidlyftig. Jag tror, att den besparing,
som Utsk:s förslag skulle medföra, vore ganska ringa.
Således återstår blott den mildhet, man velat bevisa mot
indelta armeen och dess rotehållare genom befrielse från
ett sådant åliggande. Jag för min del tager mig friheten att
anhålla om afslag på ifrågavar. betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med dem,
som yrkat afslag på Ekon.Ulsk:s betänkande. Det kan icke
vara obekant för Ekon.Utsk:s ledamöter, att correctionsiurättningen
å Långholmen är belägen nära till hufvudsta
-
3 or.
Den 20 Juni f. m.
elen, oell att således bevakningen der nödvändigt måste vara
så stor, att icke vid en möjlig oordning i hufvudstaden de
på corrections-inrättningen förvarade personer kunna bryta
sig ut och öka en sådan oordning. Jag ber eder, mine herrar!
betänka, att vid ett sådant tillfälle garnisonen i Stockholm i allt
fall är iner än otillräcklig; om den blefve minskad med dessa
100 man, hvad blefve väl då förhållandet? Det ärickenog
att tänka sig sådana förhållanden,— man måste äfven vara
beredd på att möta dem, så att icke i nödens stund tiden
blir otillräcklig för att förekomma det onda. Föröfrigt kan
Utskts förslag, i anseende till gardes-regrtenas inskränkta personal,
icke utan största svårighet verkställas, och då, enligt
hvad Gr. Löwenhjelm redan nämnt, värfningskostnaden härigenom
skulle mångdubblas, så kunde compagni-cheferne naturligtvis
icke fortfara att bestrida den med samma medel,
som Staten hittills bestått, utan deras passevolance måste
då af Staten ökas, emedan det i annat fall blefve alldeles
omöjligt att få rekryter af välfräjdade personer.
Det bär blifvit yttradt af en ledamot, att man, i fråga
om indelta arméens tjenstgöring, borde hafva afseende på
rust- och rotehållare-intresset. Det är sannt att, om man
årligen skulle taga samma rotars karlar till tjenslgöringeu
och de blefvo permanenta der, så skulle dessa rotar blifva
ganska hardt betungade genom förlusten af de fördelar, de
bade, 0111 soldaten vöre hemma, isynnerhet sommartiden;
men detta är ett förhållande, som är alldeles oskiljaktigt
från institutionen af indelningsverket, Soldaten underhålles
af hemmanet, men till Statens disposition, hvar- när- och
hnruheist Staten behöfver den; det må vara till bevakning
af arrestanter, till allmänna arbeten eller hvad annat allmänt
ändamål som helst, hvilket Statsmakterna besluta skall
genom dess arbete fullbordas. Sålunda kan man visserligen
icke säga, alt vakthållning, vare sig på fästning, vid correctionshus
eller annorstädes, är främmande förden indelta
armeens bestämmelse. Så länge den utgör en del af Sveriges
stridskrafter, så mäste den kunna disponeras, der den
behöfves. Jag kan icke annat än anse betänk, böra i alla
afseenden afslås.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har egentligen begärt
ordet derföre, alt jag hört en värd talare till försvar för
betänk anföra, att han hoppas, att den tid vore nara, då
man skulle inse det oformliga och onyttiga i vårt nu bestående
indelningsverk , så framt man önskade conscriptionens
Utvidgning. Denna sats måste jag högeligen ogilla. Jag förmodar,
alt Garl XI och Carl XII och likaså Carl XIRs fiender
icke skulle anat, att inom Sverige någonsin den tanke
skulle uppstå, att Svenska indelningsverket vore en olycka
för Sverige. Hvad är det man egentligen anser vara villkoren
för en annee, och en stam för den conscription, hvil
-
Den ao Juni f. ra.
ken anses vara erforderlig för landets försvor? Jo, det ena
är, att denna stam skall kunna äga den nationalitet, sorn
man icke kunde linna hos de efter gamla tidens sysleme hoprafsade
härar. Det andra villkoret är, att denna stam skal!
vara förenad med den minsta möjliga kostnad för samhället.
Dessa fördelar äro förenade hos vår indelta annee på e!t
satt, sorn man i det öfriga Europa afundas och som alllid
måst erkännas och beundras af de fiender, som i 20 år stridde
mot Sveriges indelta soldater. Del finnes hvarken inom
Europa eller Amerika någon annee, som kostar så litet, sorn
den Svenska indelta soldaten; den kostar icke mern än
hälften af hvad den eljest minst dyra annee, sorn lärer vara
den Saxiska, kostar. Derjemte är det den förmånen med
indelta armeen, att hela den betydliga kostnaden för underhållet
af största delen af vår stam utgår in natura af
landet. I ett laud, sådant som Sverige, med så ringa afsättningstillfällen,
der ofta en enda liten stad är den enda afnämaren
för en hel trakt af i5 tili 20 mils omkrets; der är
det af vigt att emellan den, som skall uppbära statsutgiften,
och den, sorn skall betala densamma, icke finnes någon
mellanlänk, att den kan erläggas in natura och icke i contant.
Det är mycket sorn utgår till den indelta soldatens
underhåll, som man eljest icke skulle kunna använda till
något.
Äfven nationaliteten finnes hos den indelta soldaten.
Jag anser för en ära att i min ungdom hafva tillhört denna
officerscorps, och jag skall alltid anse såsom ett af de dyrbaraste
minnen från mia ungdom, att jag lärt känna den
utmärkt respectabla del af Svenska samhällets medlemmar,
som består af den Svenska indelta soldaten. I varm känsla
för fäderneslandet kan han täfla med hvilken annan samhällsmedlem
som helst, och i afseende på hans intelligens,
så erinrar jag mig huru regementschefen under öfningarna
lät regementet exercera för sig sjelf, endast anfördt af ett
ur truppens egna leder sjelfvaldt befäl. Vidare har det uti
det öfriga Europa nu införda systeme, att blott bilda en
slam för de conscriberade, äfven i sjelfva Preussen den olägenheten,
sorn icke indelningsverket medför, att det under
3 år och till en del t. o. m. under 5 år undanrycker en
stor del af samhällets medlemmar, från 20 till 23 års ålder,
från deras vanliga tjensler och yrken.
Slutligen ber jag alt få åberopa deras opinion, som
stridt emot den Svenska indelta soldaten. Peter den store
stridde mot vår indelta arraee i 20 år och slutade med att
besegra den. Bland annat yttrade han till en af de främmande
generaler, som omgåfvo honom, följande: ''Åtminstone
mätte jag val få mina trupper så goda, som de Svenska
bondhärarnamen lian slutade med att gifva sin beundran
ut den Svenska indelta arméen och försökte att införa det
uti det colonisations-systeme, som han inrättade, men som
368
Den 30 J u n i f. ra.
dock i alla fall ej kan ersätta livad Svenska indelta soldaten
är. För egen del ber jag att få uttala den tanke, sora
jag tror delas af både Svenskar oell utländningar, nerol, att
Sverige, så länge det vill bibehålla sin sjelfständighet, må
skatta sig lyckligt att äga en sådan trupp, sora den Svenska
indelta armeen.
Ilr Tersmeden: Om jag rätt fattade Frih. Ceder
ströras
mening, så ansåg han, att raan kunde antaga, att
tungan för rotehållarne att hulla sina soldater på denna coramendering
ej kunde vara betydlig, emedan den mindre ofta
påkommer; men jag får fästa Frih. Cederströms och Ståndets
uppmärksamhet derpå, att denna cominendering icke är
den enda, utan endast en bland den mängd commenderingar,
som den indelta armeen måste vidkännas. Vi hafva
arbeiscoinmenderingar vid canaler och strömmars rensning,
vid publika byggnader på flera ställen o. s. v. Det är dessa
commenderingar tillika med den nu ifrågavar., som utgör
en så stor lunga för rotehållarne.
Beträffande Hr Rosenblads anmärkning mot hvad jag
yttrat om indelta armeen, så får jag svara, att jag visserligen
är öfvertygad om, att, då, som jag hoppas, conscriplions-systemet
framdeles blir infördt, man icke kan undvara
en stam, men betydligt mindre, samt på annat sätt organiserad
och utbildad iin vår nuvar. indelta aimee, så att
denna stam ej skulle komma att få ligga på rotarna, utan
i garnisoner, der de skola erhålla öfning.
Hr Rosenblad har haft skäl, som han säger, att beundra
den indelta soldalen. Jag har det lika med honom;
men om Hr Rosenblad nu i sednare tider hade gjort tjenst
vid beväringen, så tror jag, att densamma skulle gifvit honom
samma anledn. till beundran, och jag tror, att den
Svenska conscriberade soldaten , om den hade i månads exercis
i år å råd, skulle vara lika goll med vår indelta soldat.
Det är klart, att hos en samling af jemnåriga menniskor
i de år, då yrket roar, skickligheten och nitet för detta
yrke skola vara mycket större, än förhållandet nu kan
vara inom den indelta armeen, der den ene har conscriptionsåldern
och den andre hans dubbla ålder. Jag vill ej
bestrida, att det är af stor nytta att hafva en och annan
veteran bland de yngre, men att hafva dem till så stor del
och uti det förhållande, som nu är fallet, anser jag icke
vara fördelaktigt.
Hr Rosenblad har äfven ansett att den indelta soldaten
kostar mycket mindre än den värfvade. Jag tror, att
man har svårt att uppskatta alla de kostnader, som en rotehållare
gör för sin soldat, och alt man derföre anser dem
vara ringa, emedan de till en stor del utgöras af naturaprsestationer,
hvilkas värde ofta är ganska svårt att beräkna.
En
D eli ao Juni f. ra.
En följd af vårt indelningsverk är äfven, att rotehållaren
får ensam pensionera soldaten, då lian icke mera orkar tjena;
ty lian kan icke se en karl, sorn så till sugandes varit
nli lians tjenst, när lian får afsked, lida brist på nö'digt underhåll.
Detta hör icke alldeles till undantagen, ty det finnes
rotar, som hafva iner än en sådan pensionär, under det
de hafva en annan att underhålla.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har begärt ordet för
att möta en sats, sorn visserligen icke nu för första gången
fia detta ruin blifvit uttalad, och som jag icke heller för
första gången nu motsätter mig, ~r- jag menar Frih. Cederslröms
yrkande, att den indelta armeen skulle vara skyldig
till ali den tjenstgöring, som .Statsmakterna kunde honom
ålägga. Jag vill visserligen icke bestrida, att Statsmakterna
hafva fullkomligt i sitt väld att göra med armeen
likasom med landet hvad de behaga, och det har också visat
sig, huru litet knekte-contractena gällt, då de båda
Statsmakterna fattat beslut rakt stridande emot dessa contracter
med rotehållarhe. Bestämdt är, att rotehållarne icke
hafva någon skyldighet att lemna sina soldater till hvarje
allmänt arbete, såsom Frih. Cederström påstått. Jag vet
visserligen att så skett och att så kommer att ske, och jag
Yi11 icke säga, att icke det i vissa fall bör ske; men då borde
man äfven vara betänkt på att i riktig väg ändra dessa
knekte-contracter och icke genom ett beständigt öfverflödande
af desamma väcka missnöje, ty detta missnöje skall
visserligen uppkomma, då rotehållarne blifva upplyste om
sina rättigheter. Före mig har en officer af indelta armeen
yttrat sig ungefär i samma anda, men med tillämpning
på närvar, fråga kan jag likväl icke dela Ekon.Utsk:s
åsigt. Jag tror icke, alt den nuvar. styrkan af Konungens
garde kan användas till tjenstgöring på Långholmen. Jag
tror, att Stockholms garnison redan utom en sådan tjenstgöring
är för liten, och jag skulle önska, att vår militärs
organisation kunde medgifva, att stridskrafterna så mycket
sorn möjligt ökades på en så vigtig punkt som Stockholm;
men jag inskränker mina förslag inom de tillgångar, som
tredje hufvudtiteln medgifver, och tror, att derinom medel
finnas att så öka Stockholms garnison, att denna vigtiga
punkt både i militäriskt afseende kan vara betryggad och
äfven betryggad mot Långholmen, hvarifrån man fruktar
lika mycket, sorn om fienden stod vid Rikets gränser.
En annan talare har i anledn. af denna fråga om indelta
armeens användande lill sådan tjenstgöring ingått på
ett helt annat fält, och jag fruktade verkligen, att han ej
skulle sluta med sina liknelser och historiska data, innan vi
kommit ända till Pultava; men efter han ingått på detta
stridsfält och yttrat, att Carl XI:s och Carl XIf:s krigare
8 H. . 47
3;o
Dcu 20 J u 11 i f. m.
skulle funnit sig högst förvånade öfver, att man nu vågar
ifrågasätta deras oöfverträfflighet, så vill jag deremot fråga,
om icke Gustaf Adolphs och Carl X:s krigare skulle kunnat
mäta sig i värde med dessa Carl XI:s och Carl XII:s trupper.
Äfven har den värde ledamoten sagt, att den indelta
armeen vore den minst dyra, och att, som den vore den
minst dyra, så borde den äfven bibehållas till alla dessa
ändamål, som blifvit ifrågasatta. Jag bestrider bestämdt,
att denna amice är den minst dyra, och skulle deremot vilja
bevisa, att den relativt är den dyraste, och om afseende
göres på hvad en Ryssk Sjelfherrskare yttrat i afseende på
vår indelta annee, enligt hvad mig af trovärdig man är
försäkradt, så torde jag få anföra, att då Alexander tillfrågades,
hvarföre han icke bibehöll den indelta armeen i Finland,
så svarade han, att Ryssland icke hade råd att hålla
en så dyr aimee.
Hvad beträffar den sjelfständighet, som denna armee
skulle betrygga, så skulle jag tro, att Sveriges sjelfständighet
börjat svigta just vid den period, då indelningsverket
infördes.
Frih. von Kraemer, Robert: Den afdelning afUtsk.,
som i första rummet behandlade denna motion, sökte skaffa
sig alla de upplysningar, som voro tillgängliga öfver gardesregementenas
vakthållning, äfvensom de contracter, som emellan
K. M. och Kronan och eompagni-cheferna blifvit upprättade.
Efter alla dessa upplysningars inhemtande stannade
afdelningen i det beslut, som detta betänk, innehåller, hvilket
jag nu tager mig friheten uppläsa:
''betänkande i anledn. af väckt motion, om förändrade
anstalter för vakthållning vid correctionsinrältningen
å Långholmen.
Uti ett från Hederv. DondeSt. till detta Ulkott remitteradt
memorial har Riksdagsfullmäktigen Jon Olsson från
Gefleborgs län föreslagit R. H. St., att hos K. M. i underd.
anhålla, det gardes-regementena hädanefter må bestrida vakthållningen
vid den å Långholmen varande correctionsinrättning,
och de indelta regementena derifrån befrias.
Såsom skäl för denna framställning är af motionären
anfördt, hurusom stort missnöje åstadkommes derigenom, att
den indelta soldaten skall ryckas från sitt hem och odlingen
af sitt torp, för att utgöra ifrågavar. för knektecontracten
okända vakthållning, under det gardisten permitteras
att kringvandra i landet, samt att det skall vara
utom allt tvifvel, att gardes-regemenlena äga nog styrka för
att kunna afsätta omkring 100 man till nämnda vakthållning,
hvarigenom de dryga kostnader, som åtgå till truppernas
transporterande från åtskilliga delar af landet, dessutom
kunna besparas, då deremot regements- och compagnicheferne
vid gardet ansetts åtnjuta gaget för de soldater,
Den ao J u 11 i f. m.
som permittera!; och hafva med motionären sig förenat Riksdagsmännen
Hans Pehrsson, Olof Pehrsson och Erik Pehrsson
från Gefleborgs län, Nils Pehrsson från Södermanland,
Nils Pehrsson från Örebro, Jan Pehrsson från Upsala, Didrik
Wiström från Stora Kopparbergs och Erik Jansson från
Stockholms län.
Afdelningen, som tagit kännedom om gardes-regementenas
nurnmerstyrka och nuvar. vaktgöring, får vördsamt upplysa:
att Konungens Svea och Andra Lifgarde tillsammans
utgöras af:
ElFectivt manskap i552.
Spel-nummer
48. i6oq raan
Att, enligt passevolance-contractet den 9 Mars 1833,
skola under tio månader afåret vara permitterade
för Kronans räkning vid hvartdera regementet
376 man eller tillsammans . . . 752.
SPelet  48- 800 —
Då egentligen återstå 800 man,
som äro för beständig tjenstgöring att påräkna.
Denna styrka användes sålunda: att 48 corporaler vid
hvartdera regementet äro i ständig tjenstgöring . . 96 man.
Till dagliga vaktstyrkan åtgå:
För högvakten 68.
För vakten vid Guslaf Adolphs torg . 2.5.
Södermalms torg . . . 33.
Förrådet 3.
Rosendal ...... 3.
Garnisons-sjukhuset . . 9.
4 Tullar 12.
Casernvakt 9, f
Efter beräkning af 1 dygns vakt och 3 dagars
ledighet, skulle för denna dagliga tjenstgöring
erfordras
684 —
Hvartill kommer
att under sommartiden, då hofvet är utflyttadt
till Drottningholm, utgöres vakten derstädes af
2:ne corporaler och 25 man 27,
att då H. M. Drottningen utflyttar till Haga,
bestrides vakten der af l4i
att Rosendals-vakten utgöres om sommaren,
så länge ponton-bron är utlagd och vasen
aftäckt, af nio man och således en tillökning
af .......... . . ■ 6 ^
Tillsammans 827 man.
På det icke den sålunda nödvändiga effectiva styrkan må
minskas genom sjuknummern, som vanligen uppgår till 140,
samt antalet af rekryter, vanligen utgörande 90, som böra
D e n ao Juni f. m,
exerceras och deraf hindras från vakthållning, måste permitteringen
i förhållande dertill inskränkas och de permitterades
antal utgör sällan mer än hälften af hvad passevolance-contractet
bestämmer.
Af hvad sålunda är anfördt lärer följa, att gardeslegrtena
äro fullt upptagna af den vaktgöring, som dem redan
tillhörer, och alt tjenstgöring derutöfver icke af dem
skäligen kan fordras; äfvensom motionärens förmenande, alt
besparingen af de permitterades gage skulle komma compagnicheféfna
tillgodo, är vederlagd genom upplysningen,
alt permitteringen sker för Kronans räkning; och då afdelningen
dessutom har sig bekant, att det manskap af indelta
armeen, omkring i oo man, som nu commenderas till en vid
Långholmen oundviklig vakthållning, derstädes endast tjenst—
göra under 4 månader, hvarefter ny commendering ingår,
samt att berörde tjenstgöring är förenad med en för indelta
soldaten nyttig militärisk undervisning, anser afdelningen
Jon Olssons ifrågavar. motion icke böra till någon R. H.
St:s åtgärd föranleda/'
Denna åsigt lyckades ej att göra sig gällande inom Utsk.;
roen jag för min del är af samma tanke, som afdelningen.
Hvad först beträffar Utsk:s behandling af frågan, så tror
jag, att då Utsk. stannat i den åsigt, att gardes-regttena
borde ersättas för den ökade kostnad, hvartill denna vakthållning
kunde föranleda, denna fråga boi t behandlas i förening
med StalsUtsk,, pfter det var fråga om en statsutgift.
Hvad sjelfva saken beträffar, så är det min öfvertygelse,
att vakthållning en blir dyrare för Staten, om detta förslag
skall gå i verkställighet; ty det är troligt, att gardesreg:tenas
compagni-chefer skulle uppsäga deras passevolance,
och detta skulle förorsaka betydliga kostnader för Staten.
Att compagni-cheferne, med en så betydligt ökad slitning
på beklädnaden, som genom detta förslags verkställande
skulle uppkomma, ej kunde vidblifva de gamla passevolancecontraeten,
faller af sig sjelf.
Dessutom tror jag, att då permittering ej vidare skulle
äga rum, så Klefve det omöjligt att rekrytera gardes-reg:tena
med välfräjdad! folk.
Jag tror, att denna commendering af ioo man årligen
ur de indelta regttena är ganska nyttig, då vi icke hafva
exercis-compagnier.
Slutligen får jag, för min del, i likhet med afdelningen,
yrka afslag på motionen, och att densamma icke måtte till
någon åtgärd föranleda.
Hr Mannerskantz: Det var egentligen det af Hr Rosenblad
afgifna yttrande, som föranledde mig att begära ordet.
Sedermera har detta af ett par andra talare blifvit besvaradt;
men då saken är så vigtig och rör en princip,
som för mig är af största värde, så kan jag icke underlåta
D c u ‘20 Juni f. ni.
3^3
alt säga några ord derom. Hr Rosenblad liar sagt, att den
satsen, att indelningsverket icke vore svarande mot tidens
fordringar och att det derföre vöre hällre att införa conscriplions-systemet,
af .lincoln högeligen ogillades. — Hr Rosenblad
har äfven sagt, latt denna sats skulle innebära ei»
hädelse mot de stora Svenska Konungarna Carl XI och
Carl XII. Jag tror alldeles icke, att detta ur förhållandet,
ty då indelningsverket inrättades af Carl XI, voro helt olika
principer gällande för ordnandet af de särskilda nationernas
försvarskrafter, emot dem, sorn nu b< kännas och tillämpas.
Då fanns inom alla andra Europeiska länder blott stående härar,
och conscript:ons-systemfet hade då sedan lange råkat i g I ö ini
ska och icke på sekler blifvit användt. När. således fråga
blef att äfven här i Sverige uppsätta en stående här, sorn
kunde mäta sig med öfriga staters stående härar, så var
det naturligt och ganska välbetänkt, att man inrättade den
för bästa möjliga pris, särdeles som dermed vanns den fördelen,
att krigaren icke uteslutande blef gjord till krigare,
utan äfven bibehöll samband med de öfriga elementerna inom
nationen, derigenom att lian icke blef helt och hållet
ryckt ifrån jorden, utan fortfor ännu att vara jordbrukare,
fastän han var blifven soldat. Detta sistnämnda förhållande,
som jag innerligen önskar alltid matte fortfara, motverkas
likväl på intet sätt af conscriptions-systcmels införande,
utan tvertom befiämias det derigenom i hög grad; ty efter
detta systeme blir hvarje medborgare soldat och ryckes
aldrig helt och hållet bort ifrån det yrke, hvaraf han lärt
sig finna sin bergning. Deremot är det icke möjligt, sedan
consci iptions-syslemet i alla andra stater bar fått en så hög
utbildning, att deras armeer derigenom blifvit så talrika som
de nu äro, att den Svenska indelta hären, om den också
vore den bäst öfvade, den mest krigsbildade, och så väl uti
disciplinärt, som moraliskt hänseende, öfverträffade alla de
öfriga, skulle kunna bestå en strid mot de öfriga nationernas
härar, med det stora antal folk, sorn dessa nu alltid räkna
under sina fanor församladt. Vi måste således äfven
öka vår annee, så vidt våra krafter det tillåta. Jag skulle
för min del ej hafva något emot, att vår stam för den couscriberade
styrkan vore så talrik som möjligt, men det finnes
naturligtvis gränser, som man icke kan öfverskrida.
Denna gräns bestämmes af våra statsinkomster, som ej kunna
förslå att på samma gång underhålla en så talrik stam
som vår närvar, värfvade och indelta stående här och tillika
hafva ett fullt utbildadt conscriptions-systeme. Ettdera
af dessa två olika slag af arme'e-organisationer mäste då
gifva vika, och detta tror jag förr eller sednare skall blifva
den stående hären; icke så alt den helt och hållet skall komma
att försvinna, men så att deraf blott kommer att återstå
så stor del, som till kärna för vår beväring oundgängligen
beliöfves.
3?4
Den 20 J u 11 i f. m.
För öfrigt har det blifvit sagdt af Hr Rosenblad, att
det skulle vara en fördel för Svenska landtmannen att in
natura få lemna sina produeter och att underhållet går directe
från honom lill soldaten. Jag deremot hyser en alldeles
motsatt öfvertygelse, ty jag tror, att det är just det
directa sambandet emellan den, som skall beslå kostnaden,
och den som skall uppbära densamma, som gör, att man finner
den Svenska jordbrukaren mycket mindre villig alt lemna
sin skärf till fäderneslandets försvar, än hvad önskligt
vore. Jag tror, att det vore mycket bättre, om vår arm des
organisation kunde så förändras, att kostnaden för soldatens
underhåll utgjordes lill Staten; åtminstone skulle jag önska,
att den skatt, som nu utgår genom indelningsverket, för
framtiden matte sålunda utgöras, att den inbetaltes till de
communal-styrelser, som jag hoppas innan kort inom våra
provinser mätte blifva satta i verksamhet, och hvilka sedan
skulle, med collectivt ansvar för hela provinsen bibehållet,
ombesörja alla för rustnings- och roteringsbesvärels fullgörande
nödvändiga åtgärders verkställande. Det är gifvet,
att när man betraktar den indelta armeen och den kostnad,
sorn densamma medför, så måste man tillika tänka på
det skick, hvaruti den sig befinner, och då tror jag icke den
kan jemföras med de armcer Hr Rosenblad citerade, åtminstone
hvarken med Preussens eller med Frankrikes; ty den
indelta armeen har icke lemnats tillfälle förvärfva sig den
öfning, som armeerne i dessa länder vunnit, genom den
omsorg man på dess bibringande användt. Men utan att
genom en sådan öfning bereda dess fullkomliga tjenstbarhet,
kan jag icke inse, att något ändamål vinnes, och då är all
derpå använd kostnad förspilld. Hvad för öfrigt sjelfva saken
beträffar, så är deruti redan så mycket å begge sidor
anfördt, att jag nu inskränker mig till att blott ännu en
gång begära afslag å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill vördsamt underställa
Hr Frih. o. Landtm, samt Ståndet, om icke vi hafva
gått alldeles ifrån vårt egentliga öfverläggningsämne. Om
någon kom in och hörde talas om Carl XII:s, Gustaf Adolphs,
Peter den Stores och Alexander I:s krigare, så skulle han
svårligen tro, att frågan endast anginge vakthållningen om
correctionislerna på Långholmen.
Jag anhåller således, att vi måtte återvända till ämnet,
och att jag i sjelfva saken må få säga några ord. Jag önskar,
att R. Sl:s framställningar lill K. M. icke måtte strida
mot hvarannan. Om detta betänk, bifalles, så skulle man
ju yrka ökad tjenstgöring för gardes-reg:tena. Nu är dock,
så vidt mitt minne ej felar, bland de ioo anmärkningspunkterna
mot Konungens rådgifvare, äfven den, att gardesreg:tena
hafva fått högre aflöning än vederbort. Derföre
skola Konungens rådgifvare äfven dragas till ansvar. Ytter
-
Den 20 Juni f. m.
3^5
Jigare har StatsUtsk., så vidt jag minnes, afstyrkt all löneförhöjning
åt gardes-reg:tena för framtiden , men tillstyrkt att
de skulle sammanslås. Allt åsyftar, såvida R. St. godkänna
hvad Utsk. föreslagit, att förminska aflöningen och styrkan
vid gardes-reg:tena, under det att Ekon.Utsk. icke tillstyrkt
någon motsvarande minskning i deras tjenstgöring,
utan tvertom yrkat utvidgning af den sednare •— Jag instämmer
således med dem, som begära afslag å betänk, och
anhåller, att vi måtte få afgöra saken ju förr ju hellre, oberoende
af alla andra för densamma främmande ämnen.
Hr Rosenblad: Instämmande med Hr von Hartmansdorff
uti begäran om afslag å det ifrågavar. betänk., vill
jag i öfrigt endast erinra, att vårt Svenska indelningsverk
icke började med Carl XI, utan med Erik XIV, och att det
redan under Gustaf Adolphs regering erhöll en betydlig utvigdning.
Frih. Hamilton: Jag har undvikit att deltaga uti denna
discussion, emedan jag, såsom icke varande militär, ej
kan med full sakkännedom bedomina detaljerna af frågan;
men jag har nu begärt ordet för att besvara Hr von Hartmansdorffs
anmärkning, att det ena Utsk:s betänk, står i
strid med det andras. Till en början torde jag få fästa uppmärksamheten
på, att det är svårt för det ena Utsk. alt
på förhand känna hvad alla de andra besluta. Utsk. kan
endast följa sin öfvertygelse, och beror det sedan på R. St.
att sammanjemka besluten, om de stå i strid med hvarandra.
Emedlertid anhåller jag, alt den värde talaren ville
läsa till punkt. Den värde talaren har sagt, att StatsUsk.
har afslagit någon tillökning i lönevillkoren för gardes-reg:tena,
och att Ekon.Utsk. på samma gång yrkat utvidgning af deras
tjenstgöring. Det fattas blott det lilla tillägget: med
tillstyrkande att deras löneförmåner måtte böjas, och skälig
ersättning åt compagni-cheferna beredas, enär deras passevolance-contracter
icke kunna anses vara tillräckliga förden
nya tjenstgöringen. Jag tror, alt saken derigenom får ett
helt annat utseende än förut. I saken är redan så mycket
taladt, att det föga tjenar till att tillägga något, då frågans
öde här lärer vara afgjordt. Jag anhåller dock, efter tvänne
ledamöter af Utsk. här yttrat, den ene, att om Utsk.
velat se skäl, så hade det haft skäl att icke förfara så, som
det gjort; och den andre, att afdelningen utredt frågan
så klart, att han trott, att Utsk. bort stanna uti ett annat
beslut, att derpå få svara, att det synes mig vara ett
något hardt tillmäle af en kamrat alt påslå, det Utsk fattat
sitt beslut utan att vilja se skäl, isynnerhet som Utsk:s
förslag hvilar på temmeligen goda grunder. Det var just på
grund af afdelningens utredning af ämnet, som Utsk. trodde
sig finna, att då afgardes-reg:tenas nuvar. styrka af 1600 man
55a äro permitterade, så skulle den ifrågavar. tjenstgöringen
Don 20 Juni f. in.
kunna bestridas, om man i stallet endast permitterade /[!>o
man, oell lemnnde full ersättning åt de personer, som derigenom
kunde blifva lidande. — Att Ekon.Ulsk. i lönnväg
icke beböfde något sammanträde med StatsUtsk. i och för
denna fråga, ansåg Utsk., på den grund, att Utsk. icke kunde
tänka sig, att kostnaden skulle blifva större, alt bestrida
denna vakthållning med en corps, som är förlagd i hufvudstaden,
än med en commeydering t. ex. från Wermland,
som ligger 4o mil härifrån. Det ar på detta skäl, sorn Utskts
betänk, är grundadt.
Sedermera äro tvänne tillvitelser gjorda mot Utsk.; den
ena att vilja minska Stockholms garnison, som redan förut
icke är stor nog. Det faller Utsk. svårt att begripa, att
garnisonen skulle minskas, 0111, då 55o man för närvar, äro
permitterade, 100 man af dessa 55o blefve tjenstgörande nära
Stockholm i stället för att begifva sig åt landsorterna;
vi ansågo, att den icke permitterade styrkan derigenom ej
skulle förminskas. Tvertom kunde någon del af de 100 man,
som sålunda skulle blifva förlagda vid Långholmen, vid hastigt
behof inkomma till staden.
Den andra tillvitelsen, att delta skulle leda till någon
minskning uti bevakningen vid Långholmen, kan jag ej begripa.
Jag har blott velat redovisa för TJtsk:s åtgärd i frågan,
och det är min verkliga öfvertygelse , att landet genom Utskrs
förslag kunde erhålla en lättnad i sina bördor, hvarföre jag
anhåller om Ståndets bifall till betänkandet.
Frih. Leijonhufvud: Det är motbjudande att åter
uppträda i denna fråga, men det är för mig af vigt att ej
blifva missförstådd. Jag förmodar, att Frih. Hamilton icke
hört mitt yttrande, ty jag är derom öfvertygad, att han
icke velat missförstå det. Jag har icke sagt, att Utsk. ej
velat se skäl, utan att de skäl, sorn jag anfört emot Utsk:s
förslag, ligga tydligt och klart för hvar och en, sorn vill se
dem. Det har för ingen del legat i min plan att yttra något,
som för Utsk. vore förnärmande. Jag har trott, att
Frih. Hamilton bort veta, det jag icke är bland dem, som
ifra för att göra sina egna skäl gällande, och att jag vanligtvis
nöjer mig med att säga mina skäl, utan att söka drifva
fram dem. Jag misstycker aldrig, att andra hafva olika
åsigler med mig. Således anhåller jag att få afskudda mig
denna misstanke.
Hr Schmidt, Georg Lars: Jag är äfven en bland
de ledamöter inom Utsk., som hörde till minoriteten, då
denna fråga afgjordes. Jag tog mig i Utsk. friheten upplysa
om omöjligheten för gardes-reg:tena att kunna bestrida
vakthållningen vid Långholmen. Då manskapet, istället för
att blifva permitteradt, måste ligga på Långholmen, så skulle
dessa
Den 20 J u n i f. m.
dessa regementers rekrytering derigenom betydligen föisvåras;
och då genom ifrågavar. vakthållning å manskapets beklädnad
en betydligen ökad slitning skulle uppkomma, så
blefve det snart sagdt omöjligt för compagni-cheferna att
fortfarande bestrida passevolancen efter de gamla contractena.
Jag får på dessa skäl afstyrka bifall lili belänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Ekon.Utskts ordförande
har yttrat, att Utsk. icke vore skyldigt att veta hvad StatsUtsk.
yttrat i dessa frågor. Det lemnar jag derhän, mea
förmodar, att en ledamot af detta Stånd, som deltagit i öfverläggningarna
om StatsUtsk:s första förslag till statsregleringen,
icke gerna kan hafva glömt livad som då upplästes
här, eller hvad lian sjelf yttrade i saken. Utskrs betänk,
är dateradt den i Juni; det är således blott en månad ungefär
sedan statsregleringen förevar på Riddarhuset. Skulle
den likväl vara alldeles glömd, så vore det väl, om glömskan
räckte intilldess att StatsUtskrs betänk, återkommer, så
att den värde ledamoten icke ihågkomme att vägra anslag
åt de begge gardes-reg:tena eller rösta för deras sammanslående.
Någon ersättning åt dem, som blefve lidande genom
en sådan åtgärd, finnes icke omnämnd uti Utsk:s betänkande.
Jag får deremot väl erkänna mitt fel att icke hafva
gifvit akt på den föreslagna ersättningen åt compngni-cheferna,
för vidsträcktare tjenstgöring, men anmärker att Ekon.-  Utsk. gått utom kretsen af sin befattning, då det sålunda
föreslagit ett statsanslag, hvilket tillhör StatsUtsk., och ett
obestämdt, hvilket ej är tillbörligt för något Utskott. Det
kan icke vara Ekon.Utskts ledamöter obekant, att de äro berättigade
begära sammanträde med StatsUtsk. Om Ekon.-  Utsk. underlåtit sådant, så lärer det äfven vara ett fel.
Hr Westfelt, Nils: Jag ber endast att få afgifva
det yttrande, att jag hvarken på afdelningen eller inom
Utsk. deltagit i frågan, men får förklara, att jag till alla delar
gillar Ulsk:s betänkande.
Allin. Besvärs- och Ekon.Utskts utlåt. N:o 4o blef af
R. o. Ad. afslaget.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna
memorial och betänktn, nemi. från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 17, med rättelse i Utskts mern. N:o 13, Bilagan;
Lagutskottet:
N:o 58, i anledn. af väckt motion, om ändring i 6 cap.
5 §:n Rälteg b:n samt K. förordntn om Stockholms stads
styrelse af den 12 December 1672;
N:o 5g, öfver väckta motioner om upphäfvande af en
del särskilda domstolar;
8 H. 48
r
3;8
D c n ao J u 11 i f m
N:o 6o, i anledn. af återremisser utaf åtskilliga från
Utsk. nfgifna betänkanden;
N:o 6i, i anledn. af väckt motion om förbud emot lifgifvande
af skuldsedlar, ställda till sedelhafvarcn, m. m;
N:o 62, i anledn. af väckt motion 0111 föreskrifts meddelande,
huru förhållas bör med ordförandeskapet i domstolar,
sorn bestå af både lagfarna och icke lagfarna ledamöter;
N:o
63, i anledn. af anmärkntr emot Ulskrs betänk. N:o
25, i fråga om upphörande af spö- och risstrafF för vissa
brott, m. m.;
N:o 64, i anledn. af gjorda anmärkntr emot betänk. N:o
i4, öfver väckt motion om rättighet för parter att deras till
domstol ingifna handlingar återbekomma;
N:o 65, i anledn. af väckt motion örn ändring i 25cap.
5 §:n Rätteg.btn;
N:o 66, i anledn. af väckt fråga om förtydligande af 1
cap. 2 §:n Straff-b:n och K. brefvet den 26 September 1777.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 20 Juni i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStm,
nemi. från PresleSt. af den 5, ro, i3 och 17 dennes; från
EorgareSt. af den i3 och 17 dennes; samt från BondeSt.
af den i3 dennes.
Lades till handlingarna.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att Hr Lode, Torsten
Wilh., hvilken blifvit vald att i permitterad ledamots
ställe intaga plats i StatsUtsk., afsagt sig detta förtroende;
och anmodade Hr Landtm, alltså Hrr Electorer att vid deras
nästa sammanträde utse en ny ledamot i den ledighet,
som uppkommit uti StatsUtsk. genom den åt Hr af Harmens
beviljade permission.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs den
13 dennes på bordet lagda betänk. Nto 4>> ang:de föreslagna
villkor och iakttagelser vid befordran lill embeten och
D e u jo Juni e. m.
tjenster, bestämmelser nm embetsmäns rang och upphörande
af fullmakters meddelande å tillar, utan motsvarande tjenstebefattning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Den första punk
ten,
angtde villkoren för befordran till civila embeten och
tjenste!', är af den beskaffenhet, att efter min förmening
boide yttrandet härom sammanfattas med det yttrande, som
är från Utsk. alt återförvänta, angtde de civila examina i
allmänhet. Jag är visserligen af samma mening, som Utsk.
här yttrar, att för vissa civila embeten examina icke böra
fordras; men deremot finnes det åtskilliga, der man borde
göra en dylik fordran, och hvilka hittills blifvit återbesatta,
utan att man af deras innehafvare begärt de kunskaper,
sora för embetenas utöfning äro nödtorftiga. Derutinnan
borde visserligen en rättelse iakttagas. Man har vid åtskilliga
förbättringar i vårt statsskick följt de föreskrifter, som
äga rum i Norrige: jag skulle önska, att man toge dem till
efterdöme äfven i fiåga om civila embeten och villkoren
för deras erhållande.
Hvad 6:te punkten beträffar, så tillstyrker Utsk., att
Ständerne skulle framställa den önskan till K. M., att inga
karaktersfullmakter må meddelas, lydande å annan värdighet
än den tjenst innehafvaren bestrider. Jag har förut, då
Bevilln.Utsk. föreslagit beskattning å dylika titlar, yttrat mina
anmärkn:r deremot. Jag förnyar dem vid detta tillfälle,
såvida, att jag afstyrker en dylik anhållan hos Konungen.
En Regering, hvilken är till den grad, som den Svenska,
blottad på medel att kunna belöna och uppmuntra, bör icke
betagas de få tillfällen, hon förut baft dertill, hvaribland det
att gifva titlar är ett. Utsk. begagnar, såsom skäl för sin
tillstyrkan, just den omständighet, att man lagt en så hög
beskattning på karaktersfullmakter. Ständerne hafva, som
jag förut anmärkt, haft orätt i denna beskattning; vill man
nu begagna ett misstag, som man redan gjort, för att öka
det med ett nytt, så gör man ännu värre. Af sådan anledn.
tillstyrker jag R. o. Ad. att återremittera betänk., på det att
ämnet måtte afhandlas i sammanhang med den fråga, jag
nyss omnämnt oell som är under behandling hos Utskottet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag förenar mig med
Hr von Hartmansdorff i yrkandet af återremiss å detta betänk.
, men jag begär tillika att få fästa uppmärksamheten på
Utsk:s tillstyrkan att hos Konungen anhålla, alt sedan Statens
embeten och tjenste!' blifvit ordnade i öfverensstämmelse
med den reglering, som ansetts nödig, K. M. täcktes genom
författning bestämma den hvarje embete och tjenst tillkommande
värdigheten, i förhållande till dess vigt inom statsförvaltningen
m. m. Jag hemställer, om icke Utsk. finner
detta vara ett bestyr, som Konungen, derest en omorganisation
af embetsverken inträffar löre nästa riksdags samman
-
35o
Den ao Juni c. ra.
träde, naturligtvis kommer att vidtaga opåmint, emedan det
blir en följd af sjelfva ordnandet utaf sådana embelstnyndiglieter,
alt sätta ut gränserna för hvars och ens särskilda
befattningar, och således blir äfven deras rang bestämd.
Hvad Ulsk. liar anmärkt rörtde höft i t lar och deras värdig?
bet, så mäste jag sägn, alt det ligger alldeles pä sidan om
Ständernes functioner att blanda sig deruti. De titlar, sora
inom hofvet äga rum, de kunna gerna vara orubbade och
befriade från något sorts förslag från Ständernes sida; hvarföre
jag skulle önska, att Utsk. frånginge sitt tillstyrkande i
denna del i det betänk., som återkommer.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs betänk. N:o 41 återremitterades.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. Hr
Munck af Rosenschöld*, Nils Rudolph, den i3 dennes på
bordet lagda motion orri rättighet för läkare, sorn, efter enskildta
aftal, äro anställde bos menigheter, vid hink, fabriker
eller andra sådana inrättningar å landet, att, under vissa
villkor, njuta lika befordringsrätt och tjensteårsberäkning
med läkare i Statens tjenst
Företogs till pröfning StatsUtskls den 17 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o i65, i anledn. af väckt motion orri
afskrifning af i836 års arrende för Ryda kungsgård, eller
nedsättning i arrendets belopp.
Hr af Geyer stam, Carl: Ifall betiink. redan an
ses
bifallet, så har jag naturligtvis förlorat ordet och får
ingenting säga, men i annat foll skulle jag, som på afdelningen
inom Utsk. deltagit i della ärendes behandling, samt
då afdelningen tillstyrkt ett annat beslut än det, som i Utsk:s
plenum blifvit vidtaget, anhålla att få fästa uppmärksamheten
å Biskop Hedrens, betänk, följakliga, reservation. Jag
har ej kunnat finna annat, än att det förhållande, som ligt
rum med Hr Stangenberg, icke bör hänföras under rubriken
af en tillfällig missvext, hvarföre en arrendator icke
kunde tilläggas skadeersättning. Här har nemi. den ovanliga
naturhändelsen inträffat, att bemälde Stangenbergs under
arrende innehafvande hela ängsmark i 3 på hvarandra
följande år blifvit förstörd af mask, hvarigenom hela höafkastningen,
deraf drygaste delen af arrendet skall utgöras,
gått förlorad, och Stangenberg nödgats köpa hö för alt kunna
erlägga arrendet. I den fulla öfvertygelse, att billigheten
fordrar att fästa afseende å detta förhållande och att
afskrifning af ett års arrende af de 3, som arrendatorn varit
lidand<, måtte beviljas, anhåller jag örn återremiss, på
det alt Ulsk. måtte komma i tillfälle alt noggrannare taga
saken i öfvervägande och afgifva ett mera med billighet
och rättvisa öfverensstämmande betänkande.
Den ao Juni e. m.
Frih. von Kr se mer, Robert: Jag anser mig böra
vitsorda, att Hr Stangenberg utmärkt väl skött kungsgården,
samt att ängarne i 3 år lidit af mask. Huruvida denna omständighet
kan leda lill den sökta afskrifningen, det lunnar
jag derhän, men nog är förhållandet ined Stangenbergs förlust
enligt med sanningen.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att få fä
sta
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att de olyckor, som
vid landtbruk i allmänhet inträffa genom hagelskurar, liost,
ängsm-ask och dylikt, omöjligen kunna föranleda Ständerna
att göra afskrifningar å arrenden, räntor eller hvilka onnia
sorn helst, hvilka efter fastställda författningar utgöras böra;
ty i annor händelse skulle ingen gräns linnas för afskrifningar,
och Statens räntor skulle blifva inga. Det tillhör
den enskilda omtanken att tillställa sådana föreningar inom
provinserna, hvarigenom följderna af sådana olyckor kunna
godtgöras och blifva mindre kännbara; men att tillstyrka
Ständerna att medgifva sådana afskrifningar som den ifrågav.;
det kan jag icke annat än afstyrka, emedan det inleder på
ett falt, der ingen gräns för missbruk kan finnas.
Frih. von Kraemer: Jag anser mig blott böra upp
lysa,
i anledn. af den siste talarens yttrande, att arrendatorer
af kungsgårdar icke få deltaga i sådana öfverenskommelse!1,
som t. ex. brandstodsförening^1 eller dylikt.
Frih. Cederström: Yäl finnes en författning, som
förbjuder, alt Kronans byggnader få brandförsäkras, emedan
massan af Kronans hus försäkra sig sjelfva; ty om de
skulle försäkras i brandförsäkringsverket, skulle praemierna
utgöra mera än ersättningen. Men jag känner ingenstädes
någon författning, som förhindrar innehafvarne af dessa
kungsgårdar alt ingå i dylika föreningar inom det län, der
egendomen är belägen, och som bevis derpå får jag åberopa,
att under den tid jag var landshöfding på Gottland och der
inrättade en brandstodsförening, ingick äfven Roma kungsladugård
deruti för samtliga sina och toipens byggnader,
glöda, inventarier och allt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt. ]NT:o i65.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Frih. o. L a n d t m. i anledn. häraf förklarade
sig hafva funnit, det ja öfverrösta! nej, begärde
Frih. Fleming, Herman Reinh., votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-proposition
:
Den, som bifaller StatsIJtsk:s utlåt. N:o 165, voterar
ja}
den det ej vill, voterar
nej;
38a
D c n ao Juni e. m.
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda utlåt, gjorda
anmärkntr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 26.
Nej— 12.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtskls, den 17 dennes,
på bordet lagda utlåtanden:
N:o 166, i anledn. af väckta motioner, dels om rättighet
för arrendatorer af kronohemman och boställen att undfå
prolongation af innehafvande arrenden, dels om förändring
i villkoren för dylika egendomars utarrendering;
N:o 167, i fråga om upphörandet af nedsättningar i
qvarnräntor.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den 17 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 168, i anledn. af erhållna återremisser å
utlåt. N:o 3i.
Hr Tham, Sebastian Mathias: Jag anhåller, att
detta betänk, ytterligare måtte få bvila på bordet, under
hemställan tillika, om det ej der må blifva, intilldess alla
Letänkm rörtde slatsregleringen hunnit inkomma.
Frih. Fleming, flerman Reinh., förenade sig med
Hr Tham.
Då Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf yttrade, att
StatsUtskis utlåt. N:o 168 komme att ytterligare hvila på
bordet, begärde
Hr von Hartmansdorff, Aug., ordet, och yttrade:
Jag tyckte, att Hr Tham yrkade, att betänk, måtte
hvila, intilldess statsregleringen förekommer i sin helhet.
Om så är, anhåller jag att få instämma med honom, ty på
samma sätt som statsregleringen företogs i sin helhet, då
betänk, örn i:a hufvud titeln första gången företogs; så synes
mig ock, att återremissen bör i sin helhet förekomma.
Jag anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, ville häröfver inhemta
Ståndets tankar.
Frih. Cederström, Jacob: Häruti får jag jemväl in
stämma.
För att få riklig ordning, är det angeläget, att R.
o. Ad. kommer i tillfälle att känna hvad StatsUlsk, i afseende
på statsregleringen föreslår i sin helhet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. af Hr
Thams förslag, hvilket af flera ledamöter blifvit linderstedt,
om R. o. Ad. ansåg, alt ifrågavar. StatsUtsk:s utlåt. N:o
168 borde hvila och icke företagas till afgörande förr, än
öfriga StatsUtskis förslag till utgiftstitlarna inkommit till
R. o. Ad:s pröfning.
Bifölls.
Den ao Juni e. m.
383
Uppå begäran af Hrr R å f e 11, Anlon, och K a I mberg,
Adam Erik, blef ånyo lagdt på bordet StatsUtsk:s
den 17 dennes första gången på bordet lagda utlåt. N:o
169, anglde bestämmandet af aflöningen för den vid RiksSltns
och Utsktns cancellier anställda personal.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.- samt Allm. Besvärs-
oell Ekon.Utsktns den 17 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 2, angtde grunderna för förändrade föreskrifter
om brännvinsbränningens utöfning i städerna och på landet,
blef samma betänkande ånyo hegardt på bordet af Frihtne
Cederström, Anders, samt Sprengtporten, Jacob
Wilhel m.
Likaledes lades ånyo på bordet, uppå begäran af Hrr
von Hartmansdorff, A11 g., samt Råfe It, Anlon,
Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns den 17 dennes
på bordet lagda memor. N:o 3, i a olefin, af K. M:s
nåd. skrifvelse till R. St., angrde ersättning till kronolänsmannen
för resor, som af dem anställas till försegling af
bränneri-redskap.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 8 om aftonen
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 27 Juni 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för den 20 dennes e. m.
Justerades ej mindre pleni-proCn för den i3 dennes
f. och e. m., än ock det särskildta prot. för samma dag f.
m., som, i anseende till jäf emot undertecknad, blifvit földt
af Notarien Munck.
Öppnades Hrr Eteclorers lista lill val af en ledamot i
StatsUtsk. och en ledamot i BancoUtsk. efter N:o 1713. Hr
von Boisman, fullm. Hr Lode, Torsten, samt N:o 1412. Hr
Danckwardt, Carl, hvilka afsagt sig att under permitterade
ledamöters frånvaro uti nämnda Utsk. inträda; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
i StatsUtskoltet:
N:o 5o6. Hr von Qvanten, Carl;
384
D e n 37 Juni f. m.
i BancoUtskottet:
N:o 897. Hr Löwenström, Johan.
Frih. Hamilton, Hugo: Uti min egenskap af äldste
ledamoten utaf detta Stånd inom Ekon.Utsk. får jag, jemlikt
föreskriften tili 9.4 §:n Ridd.Qrdn., anmäla, att de 9.:ne
sist invalde ledamöterne, nemi. Hr von Olthoff och Hr Olivecrona
ännu icke infunnit sig vid något sammanträde i Utsk.,
oaktadt Utsk. haft 5 plena sedan de invaldes. Jag anhåller
derföre, alt andre ledamöter måtte blifva i deras ställe i
Utsk. invalde.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att, i följd af 24
§:n Ridd.Ordn., de båda rummen i Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk. efter i fråga var. tvänne ledamöter vore lediga, hvai före
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att vid deras nästa
sammanträde välja Ivänne andra ledamöter i Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk. i de sålunda afgångnes ställe.
Ånyo föredrogs Hr Danckwardts, Carl, den 20 dennes
på bordet lagda motion, alt ett capital, svarande emot den
hemmanet Rannäs Holstagård påförda årliga ränta, måtte af
R. St:s Riksg.eontor till Bredaryds församling eller dess rättsinnehafvare
utbetalas.
Hr Danckwardt, Carl, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Då de ledamöter, hvilka talat mot återremiss af StatsUtsk:s
betänk. N:o 108, torde mot den nya motionen i det
ämne,-hvarom detta betänk, handlar, åberopa de af dem anförda
skäl för deras mening, när motionen till remitterande
förekommer; så anhåller jag, sorn då är hindrad att vara
närvar., alt följande till Hr Ridd.Secrettn under tiden ingifna
vederläggning må åtfölja motionen och deremot framställda
möjliga anmärkningar.
I sjelfva saken grundade så väl Frih. Cederström som
Hr Rosenblad sina omdömen derpå, att ett skattebref ovillkorligen
åtföljer skyldigheten att erlägga hela räntan efter
jordeboken; men af ett skattebref, hvilket icke inför lagen
är något annat än ett köpebref, följer ingen annan skyldighet
eller påföljd, än som grundar sig på aflalet mellan contrahenterna,
och egenskapen af skatteköp oell skattebref är
mångfalldig. Jag erinrar Frih. Cederström om det ang:de
Hofgården, som gjort Ombergs kronopark skattskyldig under
Hofgården, så i afseende på skog som bete; och detta
måste Kronan lemna, efter det var Kronans förbindelse, om
hvilken hon efteråt ej ägde säga: jag uppfyller den icke vidare.
På lika sätt är med Rannäs hemmanet. Deraf hade
Kronan endast en liten räntepost. Det öfriga var comminister
på lön anslaget, Efter presterskapets privilegier, hvilka
Den 27 J u n i f. m.
385
i afseende på inkomsterna för preslerskapet hela pastoratet
äger att räkna sif» lill godo emot Kronan, liar Kronan aldrig
haft någon rättighet att tillegna sig en ytterligare ränta
af Rannäs, och det finnes alldeles icke bestämdt i Kungabrcfvel,
att sådan skulle blifva följden af skatteköpet, hvarföre
också ingen klok menniska kunde ana detta, än mindre
en oerfaren allmoge. Val fruktade man för rotering, efter
hemmanet ej hlef rå och rör, och denna omständighet ansåg
man ock hafva varit hindret för ett formligt byte. Man
har fogat sig derefter, deröfver ej klagat, och borde också
häri anses tillräckligen beskattad för sin omtanke att vidkännas
stor enskild uppoffring för ett allmänt mål — prestens
bosättande inom den största annexen. Lika litet som
en enskild köpare, hvilken ägt räntan förut af ett hemman
eller andra fördelar deri, kan förlora dem för det han sedermera
löser skalteinannarätt, lika litet kunde församlingen
och clereciet förlora sin rätt till räntan af Rannäs Holstagården
genom skatteköpet, då det hvarken i tillbudet
eller bifallet blifvit bestämdt såsom något villkor; och om
författaren till ett enskildt köpebref skrifver det felaktigt
eller otydligt, icke förändrar det afhandlingens egenskap eller
köpecontractet, i öfverensstämmelse hvarmed hvarje säljare
är förbunden att hemula sitt salu. Så är det med de skattebref,
som K. Kammar-colltm utan uppmärksamhet utfärdar.
På hvad sätt kan Kronan vid ifrågavar. fall hemula sin åtkomst
till räntan? När gjorde han någon uppoffring för att
vinna den, och hvarmed förbröt presten eller församlingen
den? Del måtte vara klart, att Kronan icke ägde säga: jag
underhåller icke vidare presten, utan församlingen måste göra
det sjelf ensamt. Men församlingen kunde säga med clereciets
samtycke eller eftergifvande: jag ger presten 2 räntefria
fjerdingar för en, och behåller sjelf räntan af den han
afträder. Med rätta förlorade presten sålunda sitt påslående,
och församlingen, ej Kronan, förvärfvade härigenom rättigheten
att uppbära den ränta, som presten lagligen åtnjutit.
Allt hvad i målet derefter är tillgjordt är ett uppenbart
misstag, som på ett eller annat sätt bör rättas, för att
förekomma a:ne särskilda hemulsrättegångar inför vederbörlig
domstol, den ena mellan den under tiden utblottade köparen
och församlingen, den andra mellan församlingen och
Kronan, som måste hemula hela pastoratet, i öfverensstämmelse
med presterskapets privilegier, den en gång till comminister
upplåtna räntan, hvarföre församlingen gifvit honom
vederlag.
Man må icke tro, att församlingen genom R. St:s afslag
anser all utväg afskuren att vinna rättvisa; och K. Kammar-coll:m
har omsider visligen insett, att man bör väl tänka
sig för i denna sak. Om rådet icke aktades af Styrelsen,
8 H. 49
386
Den 27 ’ J u ii i f. in.
så följer deraf visst icke skål att det bör försmås af R. St.,
ty nlgångeu af hemuls-rätlegångarna kan på förband inses.
Frih. Cederström, Jacob: Jag bestrider remiss af
denna motion, hvilken alldeles icke föranlcdes äf någon under
riksdagen intiälfad händelse, sorn grundlagsenlig! kan
anses hafva föranledt densamma, och dessutom är i rak strid
med qo §:n Reg F:n, enar det icke tillhör R. S.t. att pröfva
de åtgärder, som inom ett collegium blifvit vidtagna i afseende
på skattebördorna, utan den missnöjde äger att i vederbörlig
ordning anlita domaremakten, i händelse af befogenhet.
Då Hr Frih. o. Landtm, började framställa propos.
till remiss af den föredragna motionen, anmälte sig åter
Frih. Cederström och yttrade:
Jag anhåller att få fästa Hr Frih. o. Landtmts uppmärksamhet
derpå, att remiss af Hr Danckwardts motion
kan föranleda upprifvande af det beslut R. o. Ad. redan
genom votering i ämnet fattat, emedan motionen kan bifallas
först inom Utsk. och sedermera af Ståndet.
Frih. Ridderstolpe Fredr.: Jag instämmer uti Frih.
Cederströrns protest, och skall göra det vid alla tillfällen,
då man försöker att af något RiksStånd skapa special-domstolar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han ej funnit
Hr Danckwardts motion innehålla något, sorn stridde emot
Reg.Fms eller Riksd.Ordn:s föreskrifter, hade han ej trott
sig kunna vägra propos. till remiss af densamma, beroende
det alltid af R. o. Ad. att denna remiss bifalla eller afslå.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag medgifver visserligen,
att ett sådant beslut, sorn motionen åsyftar, skulle i sjelfva
verket upprifva ett redan fattadt beslut; men för formens
bevarande tillstyrker jag, att motionen må blifva till vederbörligt
Utsk. remitterad. Såsom följd af det redan fattade
beslutet kommer den naturligtvis att afslås, emedan ordningen
uti riksd.-ärendenas behandling, så väl sorn möjligheten
att bringa ärendena till slut, förutsätter, att de under riksdagens
lopp väckta frågorna måste lämpas och afgöras i öfverensstämmelse
med de under samma riksdag af Stånden
fattade beslut, och ej tvertom, redan fattade beslut ändras
till öfverensstämmelse med nya motioner.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till StatsUtsk, remittera Hr Danckwardts nu föredragna
motion.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Sjelfva remissen
innefattar visserligen icke något upprifvande af det redan
fattade beslutet; men örn R. o. Ad. beviljar remiss, och
motionen derefter bifalles, så är ett redan fattadt beslut
1J c ii ay Juni t'. 111.
upprifvet. Jag hemställer till Ståndet, örn man kan håila
ut på den buna, hvilken man sålunda beträder? Jag tror
derföre, att, om Hr Frih. o. Landtm, icke ser sig af grundlagen
förhindrad att framställa propos. till remiss, vi åtminstone
böra med nej besvara propositionen.
Uppå derefter af Hr Fr ih. o. Landtm, förnyad propos.
bief Hr Danckwardt? nu föredragna motion af R. o.
Ad. remitterad till SlalsUtskottel.
Frih. Cederström: Jag anhåller att till prot, få anmäla
urin protest mot ett beslut, som kan föranleda upprifvande
af ett förut fattadt beslut; ty enligt grundlagen
får ingen försöka, att, genom ny öfverläggning, upprifva ett
redan fattadt beslut. Ifrågavar. beslut är fattadt genom votering,
uti hvilken votering nuvar. motionär endast tick en
ledamot med sig.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 1.7 och 20 dennes på
bordet lagda mein. N:o 16g, angtde bestämmandet af aflöningen
för den vid RiksSUns och Utsklns cancelliet' anställda
personal.
Frih. Hamilton, Hugo: Ehuru jag visserligen kän
ner,
att samma förhållande varit iakttaget vid föregående
riksdagar, kan jag likväl icke gilla hvad StatsUtsk. uti förevar.
betänk, föreslagit i det hänseende, att notarierne i
EondeSt. skulle erhålla högre aflöning än notarierne i de
öfriga 3:ne Stånden. Jag kan icke speciell känna det arbete,
som åligger notarierna inom Preste- och BorgareSlm; men
jag känner bestämdt, att BondeShs notarier omöjligen kunna
hafva ett trägnare och mera påkostande arbete än R. o. Ad:s
notarier. Vi äro något hvar i tillfälle att bedömma den
ihärdighet och ansträngning, som dertill erfordras och h varmed
de söka uppfylla sitt kall, och derföre de äfven af en
mera erfaren ledamot än jag nyligen erhållit ett välförtjent
loford. Då, man betänker, att nödig färdighet i snabbskrifningen
icke kan förvärfvas utan långvarig öfning, som således
medtagit en dyrbar tid emellan riksdagarna, hvilken kunnat
användas för bildning och framkomst på tjenstcmannabanan;
alt de personer, som till denna tjenstgöring antagas,
måste äga den erfarenhet, som förutsätter en ålder, vid
hvilken man vanligtvis erhållit någon tjenst i Staten, för
hvars bestridande under riksdagen större delen af löneinkomsterna
mäste afstås åt den som förrättar tjensten, och
att den ökade inkomsten för riksdagsarbetet desto mindre
kan anses motsvara det trägnare arbetet, som den fortsatta,
ofta öfverdrifna ansträngningen under en längre tid hastigare
än den mera lugna och jemna tjenstemannasysselsättningen
medtager både kropps- och själskrafter, oberäknadt
att riksdagstjenstgöringen aldrig betraktas såsom merit för
388
D«n 27 Juni f. m.
befordran i embelsverken; oell då härtill kommer, att arbetet
under denna riksdag, enligt de upplysningar jag erhållit,
i den mån ökats, alt vi denna riksdag haft 86
plena under lika lång tid, hvarunder vid förra riksdagen
72 plena inträffade, utan att anförandena nu hvarken varit
kortare eller lätlare att uppsätta: så anser jag både rättvisa
och billighet påkalla, att StatsUtsk. ville föreslå lika
arfvode för R. o. Ad:s som för BondeSt:s notarier; af hvilken
anledn. jag anhåller om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, A 11 g.: Jag instämmer med
Frih. Hamilton, hvilken uti sitt yttrande redan nämnt hvad
sorn kan sägas i förhållande till notariernes tjenstgöring inom
detta Stånd. Lika med Frih:n är jag öfvertygad, att Ijenstgöringen
inom detta det talrikaste Ståndet är besvärligare
än uti något af de öfriga, BondeSt. icke undantaget. Men
om jag äfven antager, att tjenstgöringen här icke vore be—
sväiligare än i BondeSt., så vore det ändock skäl att aflöningen
för cancelliet hos R. o. Ad biefve lika stor som hos
BondeSt. O111 man beräknar hvad BondeSt:s cancelli åtnjuter,
så utgör det 83 r:dr om dagen, nemi. Secreterare!!
i3 r:dr 16 sk., 3 notarier å 5 r:dr, i5 r:dr, 16 cancellister
a 3 r:dr, 4'3 r:dr, 5 vaktmästare a 1 r:dr 16 sk., 6 r:dr 32
sk; tillsammans 83 r:dr Beräknar jag för det antal notarier,
som finnes hos R. o. Ad., lika aflöning, som för BondeSt:s
notarier, men i öfrigt aflöningen för R. o. Ad:s cancelli
sådan som StatsUtsk. föreslagit, så utgör sammanräknade
beloppet 69 r:dr 32 sk., nemi. för secreleraren 10 r:dr, 7
notarier å 5 r:dr, 35 r:dr, 6 cancellister å 3 r:dr, 18 r:dr,
och 5 vaktmästare å 1 r:dr 16 sk., 6 r:dr 32 sk., eller tillsammans
69 r:dr 32 sk., och således temmeligen mycket mindre
än hvad som belöper sig för BondeSt:s cancelli. Jag
hoppas, att StatsUtsk. finner billigheten att göra den rättelse
uti sitt betänk., som jag lika med Frih. Hamilton tillstyrker.
Frih. Cederström, Jacob: Äfven jag instämmer uti
livad Frih. Hamilton yttrat. Jag anser billigheten deraf vara
så påtaglig, att något vidare yttrande derom icke erfordras.
Gr. von Platen, Baltzar: Det är visserligen icke
för att motsätta mig återremiss af detta betänk, som jag
liar begärt ordet. Jag vill blott lemna den upplysning, att
man vid frågans handläggning på den afdelning af StatsUtsk.
, sorn befattningen dermed tillkommit, har följt föregående
riksdags praxis samt de från Ståndens talmän och
ordföranderne inom Utsk:n aflemnade uppgifter. Då ingenstädes
någon önskan blifvit framställd om förändring uti det
aflöningsbelopp, som vid sisth riksdag bestämdes, har Utsk.
ej heller tillåtit sig någon annan än nedsättning af arfvodet
för BondeStis secreterare från 5oo till 4oo r:dr, som dock
är 100 r:dr mer än någon af de öfriga Ståndens secreterare
Deni; Juni f. in.
389
åtnjuter. Jag bestrider ingalunda, att R. o. Ad:s notarier
hafva lika mycket att göra som BondeStts, men skulle önska
att R. o. Ad. ville antaga den mening, att om förhöjning
för elt eller ett par Stand skall ägarinn, förhöjningen
bör siräcka sig till alla Stånden, emedan jag anser det mera
formenlig!, att aflöningen bestämmes lika för notarierna
inom alla Stånden.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer gerna med
Gr. von Platen uti hans anmärka, om jemlikhet emellan notarierna
i samtliga Stånden. Jag tyckte, att Frih. Hamilton
började med att göra denna nnmärkn.; men om så icke är,
förklarar jag mig i detta hänseende fullkomligen instämma
med Gr. von Platen.
StatsUtskrs mern. N:o 169 återremitterades.
Till pröfning företogs Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Ulskms den 17 och 20 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 2, ang:de grunderna för förändrade föreskrifter om
brännvinsbränningens utöfidng i städerna och på landet.
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste ett så lydande anförande:
Bevilln.
och Ekori.Utsk :ns gemensamma betänk. N:o 2,
angrde grunderna för föländrade föreskrifter om brännvinsbränningens
utöfning i städerna och på landet, synes mig
föranleda till väsendtliga anmärknir, hvilka jag anhåller att
få vördsamt nu framställa; och som, för min del, jag icke
kan i allmänhet antaga de förutsättningar om hittills gällande
föreskrifternas olämplighet eller otillräcklighet, hvilka
Utsktn synas hafva lagt till grund för föreslagna bestämmelserna
i ämnet, utber jag mig att till en början få redogöra
för mina skiljaktiga åsigter härutinnan.
Oaktadt jag, af erfarenheten derom öfvertygad, håller
före, att fyllerilasten under de sednare åren betydligen aftagit,
och att den öfverflödiga njutningen af brännvin ej
mera i allmänhet äger rum i lika hög grad sorn förr, medger
jag likväl, att förtäringen af denna vara ännu må anses
stundom öfverstiga behofvet för de fcliclasser, som sällan
kunna bestå sig något annat förfriskningsmedel, samt att
en förminskning i brännvins-consumtionen således är önskvärd.
Men för min del tror jag, att öfvergången bärtill
måste småningom och med varsamhet beredas, i bredd med
lemnadt tillfälle för det uppväxande slägtet att i folkskolor
inhemta den bildning, som, utvecklande förmågan hos detsamma
att gagna sig sjelft och samhället, tillika kan ingifva
begrepp om ädlare njutningar än brännvinssupande!, äfvensom
genom de upplystare folkclassernas mellankomst att genom
råd, varningar och andra frivilliga bemödanden, söka
bidraga till utrotandet af detta onda, der det tilläfventyrs
Deli 2j Juni f. ra.
visar sig i en förstorande gestalt, härvid oafsedt det inflytande
lossandet af de band, som hämma näringsfriheten och
en i följd deraf ökad industri, kan komma att utöfva på de
arbetande folkclassernas välstånd och sedlighet. Det erfalenhetsbevis
jag här ofvan oberopat, grundar sig egentligen
på förhållandena inom Elfsborgs län; men det är inhemtadt
under en längre embetsutöfning derstädes; och som detta
län hyser nära en fjortondedel af Sveriges hela folkmängd,
bör beviset anses vara af någon vigt för omdömet öfver frågan.
Hvad det uppväxande slägtet särskildt beträffar, kan
jag tillägga, att vid de sista årens beväringsmönstringar,
dervid omkring 35oo ynglingar hvarje år infunnit sig, har
en lika erfarenhet om fylleriets aftagande blifvit vunnen; ty
af detta stora antal har ej någonsin flere än 3 eller 4 vaiit
af starka drycker öfverlastade och blifvit derför pliktfällde;
ulan tvertom har ordning och anständighet i ynglingarnes
uppförande synbart tilltagit. Man må icke såsom något motbevis
antaga, att de uti Elfsborgs län för fylleri botfällde
varit, enligt Just.Statsministerns berättelser, flere än i merdelen
af öfriga länen, emedan detta förhållande kan förklaras
dels genom den relativt större folkmängden, dels ock
måhända genom en noga uppsigt, som föranledt till flera
åtal. Icke heller delar jag deras mening, hvilka, på grund
af några enstaka och locala iakttagelser, äro böjde tro att
folkets fysiska styrka i sednare tider aftagit, såsom följd af
omättligt brännvinssupande. Tvertom är det min öfvertygelse,
stödd på factiska erfarenhetsbevis, hemtade från de
årljga beväringsmönstringarna, att yngiingarne varit och-äro
i allmänhet både större, starkare och af hurtigare utseende,
än för io, 12 ä i5 år tillbaka.
Långt ifrån att underkänna förtjensten hos de medborgare
och menniskovänner, som i sednare tider, genom stift—
ningen af nykterhets-sällskaper och medverkan för dessas ändamål,
eller genom utgifna skrifter och andra enskildta bemödanden,
sökt motverka fyllerilasten och afskaffa brännvinets
öfverflödig» bruk, inser jag och erkänner det ädla
och nyttiga häri, önskande framgång åt alla sådana bemödandep,
värdiga ett fritt folk och ett upplyst samhälle; och
jag, för min del, förbiser således gerna den öfverdrift, som
någon gång antingen uppskattat det ondas höjd i allmänhet
utöfver verkligheten, eller misstagit sig örn medlen , att afhjelpa
det. Man mäste dessutom antaga, att den eller de
sorn tänka och handla uteslutande för ett sådant ändamål,
dertill manas af öfvertygelse om nödvändigheten och värma
-för saken, med ett ord, af ren och upplyst menniskokärlek;
och delta behöfves, ty det fäll, de hafva att rödja i moraliskt
hänseende, är ännu tillräckligen stort.
Deremot kan jag ej gilla om Rikets lagstiftare, som nu
äga att bestämma ang:de brännvinsbränningen, med hvad
dertill hörer, skulle låta hänföra sig af en sådan enthusiasm,
D c b 27 Juni f. m.
dervid afseende enda-st den moraliska sidan af saken. Deri
ekonomiska bör tillika så mycket hellre'på det nogaste öfverväg.
-rs, som den dels framstår med vissa rättsanspråk och
dels innebär vigtiga materiella intressen. — Från mer ari
ett halft sekel tillbaka liar rättigheter] att bränna brännvin
oafbrutet åtföljt besittningen af jord, viii ofta nog eller alltför
ofta, med förändringar i sätt och villkor för ritöfningen ,
men städse med lika grund för rättigheten dertill. Allt efter
de särskilda landsorternas behof och tillgången på rudimaterie]',
och isynnerhet sedan odlingen af potates blifvit
mera utbredd, har emedlertid brännvinsbränningen utbildat
sig till en binäring för hemmansbrukande- allmogen i åtskilliga
delar af Riket, under det den i andra delar fö r b I i f v i t
vid hvad den från början var, nemi. husbehofsbränning. —
Ibland de län, hvarest allmogen drifver brännvinsbränningen
såsom binäring och till afsalu, är Elfsborgs, der samma
binäring i Weslgötha-delen af länet år så betydlig, att den
villa mer än det, oafsedt pötatesodlingén, svaga och af jordens
magra beskaffenhet inskränkta jordbruket, bidrager till
folkstöckens underhållande, skattebidragens förvärfvande och
allmogens ekonomiska bestånd, inom åtta hela härader och
delar af några andra, tillhopa bebodda af minst 75,000 menniska!'.
Fy Deri låsten och brännvinssupande! äro dock' ej eli—
männare, eller till påföljden mera förskräckande i detta,
om jag så får kalla det, stora brännings-disfrict, än annorstädes;
ulan gäller äfven der hvad jag förut sagt om aftagandet
af den öfverdådiga brännvinsförtäringen , fastän inom
samma district många större och för en högre afverkning
beräknade bränneriet* äro till finnandes, oberäknadt
allmogens lyftpannor och enklare redskap. E11 hel landsorts
väl eller ve i ekonomiskt hänseende måste således, åtminstone
för mig, utgöra talande skäl alt motverka hvarje sådan
förändring uti hittills följda principerna för brännvinsbränningens
utöfning, som skulle gränsa till öfverdrift och i
tillämpningen följaktligen mycket inskränka eller alldeles tillintetgöra
möjligheten för allmogen att fortfarande idka ofvanbeskrifna
för dess bestånd oumbärliga binäring, — husbehofsbränningen
i öfriga delar af länet att förtiga. Jag tillåter
mig erinra, att något enskildt intresse ej kan motivera
min mening härom; ty ehuru såsom boställsinnehafvare dertill
berättigad, har jag icke någonsin bränt eiler låtit bränna
brännvin — ämnar ej heller att hädanefter göra det.
Inskränkning i allmänhet uti brännvinstillverkningen vore
visserligen alt önska, till sä vidt den kunde och kan förenas
med de jordbrukandes intresse, de störres såväl som de
mindres, med det ännu oafvisliga behofvet af varan och med
äfventyret alt se detta behof uppfyildt genom insaiugling af
brännvin från grannstaterna. Brännvinets fördyrande genom
förkortning i bränningsterminen samt genom högre afgifter
och ökade hinder i hvarjehanda andra hänseenden skulle väl
Den 27 Juni f. ra.
synns leda till inhemska tillverkningens hållande i ett högre
pris, lin hitintills: men går man dervid tillväga med den mindre
försigtighet, alt en återgång eller ett steg tillbaka kan
framdeles, eller vid annan riksdag, blifva nödvändigt, så har
nian allenast sökt bota ett ondt med hälften värre; ty, efter
min förmening, befordras brännvinssupande! icke så mycket
genom lågt pris på varan, när detta ur från år är någorlunda
jemnt, sorn genom en åstadkommen konstlad fluctualion
i priset, då det skulle än höjas och än sänkas, samt i sistnämnda
fall verka särdeles menligt lill ökande af förbrukningen.
Fluctualionen i pris skulle dessutom — man kan ej
undgå inse det — gynna den olofliga införseln, isynnerhet
som det är kändt, att denna ej kunnat alldeles förekommas
vid de lägre bräunvinspi iser, som några år bortåt varit gällande.
— Förgäfves, efter min tanke, söker man hos oss införa
det nya svsteine för brännvinsbränningen, som, lånadt
från Danmark och Preussen, saknar tillämplighet i det hela
för Sverige, der af ålder hälfdvunna egenheter i jordfördelningen
framkallat ett öfvervägande antal sjelfständiga små
jordbrukare, der desse i allmänhet äga större tillgång på
ved och torf för brännvinsbränningen, och der denna industrigren
flerestädes utbildat sig till en vigtig binäring, som
allmogen lärt sig anse från jordbruket oskiljaktig; ty lyckas
man än att genom författningar undertrycka eller ansenligen
förminska den lofliga bränningen i smått, eller med lyftpannor,
hvilket ej kan nekas skulle vara en nationalvinst i åtskilliga
hänseenden, om det läte sig göra ulan obotlig skada
för mängdens intressen; så befarar jag dock att dermed, till
en början och om det försökes utan nödig varsamhet, ej
skulle annat följa, än ökade förbrytelser emot samma författningar
och deraf härflytande demoralisation hos folket;
och detta måste man väl betänka, synnerligen som i föreskriften
stränga controller emot sådant missbruk ej kunna
noga och ovillkorligt handhafvas inom vårt vidsträckta land,
uppfyldt, såsom det är, med mer och mindre otillgängliga
skogstrakter, hvarest smygbränning kan med lätthet utöfvas.
— Ålerförom således icke med öppna ögon en sådan tidpunkt
af förakt för lagarna, villervalla och förtryck, som utmärkte
de fordna kronobränneriernas tillvaro, och som måhända
skulle inträda ånyo, om det möjligen kunde lyckas att concentrera
brännvinsbränningen i stora verk eller på alltför få
händer!
Visserligen kunde det blifva af någon vinst för de Rikets
innevånare, som icke directe vidkändes följderna af slika
förhållanden, om statscassans intrader af brännvinsbränningen
skulle dervid kunna ansenligen förökas, hvilket torde
vara möjligt, fastän ej säkert. Men hvad betyder väl denna
vinst, i jemförelse till mängdens lidanden och ofvanberörde
öfriga följder? Jag svarar — intet; och vågskålen lutar sale
-
Den 17 Juni f, m.
des ej till det nya systemets fördel. Jag vågar säga än mer,
då jag nu yttrar, att den lindring i skattebördorna, man vid
innevar. riksdag från flera håll söker bereda åt jordbruket,
förtjena)' icke att ens nämnas för vissa orter, i bredd med
den förlust, de af allmogen, som drifva brännvinsbränningen
såsom binäring, skulle tillskyndas genom alltför mycken
inskränkning i, eller alltför dryg beskattning å denna näringsgren.
Vanliga skatterna kan samma allmoge bära och
måhända äfven en något ökad beskattning på brännvinsbränningen
; men alltför mycken inskränkning deri eller alltför
liög beskattning derå måste verka till dess obestånd eller
undergång. Man må ej invända, att brännvinsbränningen,
synnerligen i smått, är för jordbruket skadlig, att tid och
arbetskraft kan i stället nyttigare egnas åt sjelfva jordbrukets
förkofran, att andra lämpligare binäringar kunna substitueras
brännvinsbränningen och mera sådant. I dessa allmänna
satser må finnas något sannt och äfven något möjligtvis
tillämpligt såsom undantag för vissa orter och särskilda
localer inom Rikets bördigare provinser; men den som
något närmare känner Westgöthadefen af Elfsborgs län, och
den som berest eller hört omtalas de s. k. Svältorna, deromkring
bränningen af potates såsom binäring flitigt bedrifves,
toide lätt kunna öfvertyga sig, att jordbruket der, om
det än förbättrades, aldrig kunde stiga till den höjd, att
befolkningen kan deraf ensamt berga sig, att binäringar följaktligen
äro nödvändiga, och att öfvergången från en binäring,
dertill råämnen produceras och finnas, till en annan,
dervid sådana skulle antingen genom omvägar beredas eller
utom orten upphemtas, knappast låter tänka sig såsom möjlig.
Andra binärigar idkas dessutom i flera orter af nämnda
länsandel; och dessa hafva behof af skydd, icke af medtäflan,
ty brist på afsättning allenast begränsar dem för
närvar.; — de kunde eljest mycket utvidgas.
Efter dessa allmänna betraktelser öfvergår jag till den
speciellare .granskningen af Ii. Utsktns betänkande.
I afsedt ändamål att förminska brännvinstillverkningen
inom Riket, föreslår Utsktn alt bestämma bränningstiden
endast till tre månader af äret, med en hvar lemnad rättighet
att dertill begagna hvilken af de 5 första och de 3
sista årets månader som helst, samt att anmäla sig till brännvinsbränning
äfven för i eller i månader, i förhållande
hvarefter beskattningen skulle komma att beräknas. — Bränningen
var i början af det halfva sekel denna handtering åtföljt
jorden obegränsad i hänseende till tiden, blef sednare
antagen till 8 månader och sednast fastställd till 6 månader.
Ofvanberörde ändamål, nemi, all den förminskning i till—
verkningsbeloppet, consumtion och efterfrågan af varan möjligtvis
medger, kan, efter min förmening, säkrast vinnas genom
bränningsterminens bibehållande vid 6 månader, och
8 H. 5o
3g4
Den 27 Juni f. m.
säkrare än med 3, genom dess inskränkande till 4 månader,
hvilket sednare dock redan är ett ganska stort, om ej alltför
stort afbrott emot förr. Men, vill man gå ända derhän
att förkorta terminen till allenast 3 månader, skall man
utan tvifvel begå ett äfventyrligt misstag, som, bland annat
ondt, måste föranleda, att utsigten till vinst genom förmodad
prisförhöjning å brännvinet, fastän troligen illusorisk,
dels uppmuntrade innehafvare af stora jordegendomar att
frånklyfva och försälja eller utarrendera lotter deraf, då,
i stället för en brännvinspanna af högst tillåtna pannerymden,
2tne sådana kunna begagnas, äfvensom innehafvare af
flera särskilda egendomar, hvilka hittills utöfvat bränning på
endera af dem, att'anlägga flera brännerier, och dels öppet
manade hvar och en, som dertill ägde insigt och förmåga,
att genast anskaffa och, begagna alla de hjelpmedel, konst
och industri i sednare tider uppfunnit och vidare lärer uppfinna,
för att fortskynda averkningen och öka produeten,
hvarmedelst ett betydligare brännvins-qvantum sannolikt skulle
tillkomma under 3 månaders bränning, än annars under
4 månaders, — ja till och med under 6 månaders afverkningstid,
isynnerhet som de tillika föreslagna höga afgifterna samtidigt
nästan skulle tvinga till vidtagandet af sist omförmälda
åtgärder för alla större verk. I begge dessa hänseenden
motverkar således förslaget nog uppenbart den förutsatta afsigten
dermed. Detta är likväl blott en missräkning, som
skulle drabba de mera bemedlade. Men emedlertid, om föreslagna
inskränkningen lill 3 månader godkändes, blefve
ofelbart följden deraf, att den allmoge i åtskilliga delar af
Riket, hvilken såsom binäring nu idkar brännvinsbränning
för afsalu med små lyftpannor af enkel sammansättning, och
hvilken allmoge hvarken förmår tillegna sig nämnda uppfinningar
eller förstår tillämpa dem, eller eljest kan fortskynda
afverkningen utöfver ett visst mått, måste till en
början förlora på inskränkuingen, efterhand afstå från samma
sin binäring och slutligen bringas i obestånd, ohjelpligen,
derest annat näringsfång ej kan substitueras, hvilket, efter
hvad förut är antydt, icke låter sig göra uti vissa trakter
af Elfsborgs län. Något tillfälligt godt, fastän ej motsvarande
detta djupt ingripande onda, kunde dock måhända
vinnas, om Utsktn, som åsyftat att utrota den verkliga hushehofsbränningen,
hade conseqvent hållit sig vid ide'en derom
och tillstyrkt, att hvar och en jordbrukare, som åstundar
bränna brännvin, borde anmäla sig oell betala afgift för
hela terminen; men när Utsktn föreslagit, att af de 3 bränningsmånaderna,
en, två eller alla skola få väljas bland åtta
namngifna månader på året, synes mig att Ulsktn äfven förfelat
detta syfte och med ena handen nedrifvit hvad det
med den andra uppbyggt; ty det ar klart, att mindre jordbrukare
kunna finna sin räkning vid att anställa forcerad
bränning för husbehof under en månads tid med för den
Den 27 Juni f. in.
395
belöpande afgift, ehuru calculen ej bär sig, om de skulle
betala afgiften för alla tre månaderna; och på sådant sätt
hafva följaktligen Utsktn jemförelsevis gynnat husbehofsbränningen
med småpannor, hvilken af mången anses vara
den relativt skadligaste, under det salubränningen med sådana
pannor blifvit för den allmoge, som deraf hcrutar sitt
uppehälle, mer än tillbörligt kringskuren.
I fråga om föreslagna brännings-afgifterna, erkänner jag
öppet mig sakna den kännedom af de olika brännings-apparaternes
verkan och mäktighet, som skulle sätta mig i tillfälle
alt bedömma uppgjorda classilicalionens mer eller mindre
riktighet classerna emella.n. Att åter samma afgifter äro
i allmänhet allför dryga, kan något hvar inse; ocb jag delar
meningen så väl derom, som om mycket annat, uttryckt
i de reservationer, Frihtne Oxenstjerna, Klingspor, Friesendorff
och Raab, Contractsprosten Nibelius och Riksdagsfullmäktige
af BondeSt. Lars. Larsson och Ephraim Larsson
från Elfsborgs län, Jon Olsson från Gefleborgs län, J. O.
Widegren och Anders Trysen från Östergöthland, Anders
Larsson från Westerås län, Matts Pehrsson från Stockholms
län och Ola Jeppsson från Blekinge län afgifvit vid Utskottens
betänkande. Särskildt tror jag mig likväl kunna och
böra yttra, att, då jordbrukande allmogens brännvinsbränning,
vanligtvis utöfvad med smärre redskap af den enklaste
sammansättning, städse varit lindrigare beskattad, än
bränningen med större och fullkomligare redskap, hvarvid
afseende tillika lärer fästats å jordbrukets öfriga bördor och
onera, som, ännu oförändrade, till det mesta drabba allmogen;
så synes man ej heller nu böra liknöjdt förbise allmogens
häfdvunna anspråk i detta fall, hvilket dock Utsktn
gjort, när t. ex. de föreslagit, att en 10 kannors enkel lyftpanna,
förut vid 6 månaders bränning beskattad till 1 r:dr
ii sk., hädanefter skulle vid 3 månaders bränning beskattas
med 9 rtdr, samt en 20 kannors lyftpanna, som för 6 månader
dragit 4 '.'dr i skatt, skulle hädanefter beskattas med
37 rtdr 24 sk. för allenast 3 månaders bränning, hvilket,
relativt till afverkningstiden, skulle öka beskattningen för
den förra nära i5 gånger och för den sednare nära 19 gånger
mot hvad vid i835 års riksdag bestämdes och ännu
gäller.
Af uppgifven anleda., att erfarenheten visat det personer
icke sällan af obetänksamhet anmäla sig till brännvinsbränning,
utan alt taga i beräkning den deraf utgående skatt,
samt till förekommande af de förluster, som Staten redan i
detta afseende fått vidkännas, hafva Ulsktn föreslagit, att
brännvinsbrännings-afgifterna skola förskottsvis erläggas, nemi.
vid mantalsskrifningstillfället, året förut (jemför pag. 10).
Mig tyckes att H. Utsktn härvid, af omsorg för de obetänksamma—
som, derest de i ofvanförmälda fall verkligen
finnas, dock höra till undantagen, — nog mycket förbisett
3g6
Den 27 J u n i f. m.
mängdens eller alla öfriga jordbrukares rättigheter och intressen.
Skatter i allmänhet ä rörelse och näring, ja till och
med consumtionsafgifter, utgöras icke förskottsvis, ulan någon
gång efterhand under sjelfva skatteåret, men merendels
året derefter, vare sig alt de utgå till Staten eller communen;
och den hittills åtnjutna förmånen att afbörda påförd
bränningsafgift i lika ordning, bör ej skäligen kunna indragas,
isynnerhet sorn, hvad den obemedlade eller mindre bemedlade
jordbrukaren angår, han vanligen icke ännu, vid
den tid mantalsskrifningen pågår, haft rådrum att genom
försäljning af jordbrukets öfverskotts-produeter, eller annorledes,
förskaffa sig penningar, efter det han ej långt förut
måst aflöna sitt tjenstefolk och bestrida andra för skördens
inbergning och tillgodogörande nödiga utgifter. Erläggandet
förskottsvis af bränningsafgiften, i ändamål att förekomma
förluster för statscassan, synes mig dessutom vara en obehöflig
försigtighet; åtminstone bär jag mig icke bekant, att
några sådana förluster af synnerlig betydenhet inträffat. Men
skulle de än någon gång hafva ägt rum, anser jag dock icke
äfventyret vara så stort, att man, till undvikande deraf,
bör frångå de principer i allmänhet, hvilka hittills varit
antagna och äfven hädanefter torde blifva gällande, med afseende
på skatters afskrifvande vid bristande tillgäng. Dessutom
är fara värdt, att de svårigheter, förslaget i denna del
innebär, med afseende på uppbördscontrollens handhafvande,
skulle, om detta antoges, komma att medföra vida större
förluster på annan väg.
Fastän jag, i följd af det föregående, nödgas för min
del ogilla 11. Utsktns förslag och tillstyrkanden i det hufvudsakligaste,
hyser dock äfven jag den mening, att allt
hvad som, med moget afseende på brännvinsbränningens ursprung,
utveckling och närvar, ståndpunkt, samt på folkets
behof och fordringar, de der icke med ens kunna upphäfvas
och afvisas, möjligen kan varda tillgjordt, för att efter
hand inskränka brännvinstillverkningen och förbrukningen,
också bör ske, medelst en förbättrad lagstiftning i sådant
ändamål. Jag kan likväl, oberäknadt öfriga redan antydda
svårigheter och betänkligheter, som dervid möta, icke förgäta
att täta förändringar i slika ekonomiska anstalter äro,
i och för sig sjelft, ett verkligt ondt, som icke utan nödtvång
och med visshet om något bättre, än det beståndande,
bör landet påföras; och, med hänsigt till brännvinsbränningen,
måste hvarje ingripande förändring särskildt åstadkomma
betydliga kostnader för bränningsredskapens inrättande
derefter, och andra enskilda förluster genom felslagna beräkningar
på det förut beståndande, hvilket en talrik och
öfvervägande mängd af landets jordbrukare lagt till grund
för deras hushållning. Det är fördenskull min på här anförda
förhållanden och omständigheter stödda öfvertygelse,
att brännvinsbränningen, fästad såsom hitintills vid jorden,
I) c 11 27 Juni f. m.
397
bör få utöfvas företrädesvis under sex, men aldraminst under
fyra på hvarannan följande månader af året, nemi. i
förra fallet från och med början, samt i sednare fallet från
och med medlet af November, med hufvudsakligen oförändrade
föreskrifter om redskapens beskaffenhet, om anmälan
vid mantalsskrifningarna till bränningsrättigheiens begagnande,
med mera dit hörande, och om afgiftens erläggande i
allmänhet vid de vanliga uppböidsslämmorna; och hvad
bränningsafgifternas belopp beträffar, så, .utan alt ingå i något
särskildt omdöme öfver de sammansatta större bränningsredskapens
rätta och ändamålsenliga classification och beskattning
efter deras relativa verkan och mäktighet, föranlates
jag allenast vördsamt yrka, att bränningen med enkla
redskap af 200 kannors rymd och derunder, bedrifven på
vanligt sätt, eller med eld, måtte beläggas med en lindrig
afgift, högst uppgående till dubbelt emot hvad som för dylika
smärre och enkla redskap nu erlägges, och sådant antingen
brännvinsbränning skulle hädanefter få utöfvas under
sex eller under fyra månaders tid af året.
Vid förslaget till förändrade föreskrifter angrde grun
der och villkor för brännvinsbränningens utöfning samt afgiften
derför, får jag särskildt anmärka följande:
Enligt 1 art. 1 §:n af K. förordningen den 19 Juni
1835, och, såsom jag vill minnas, jemväl efter förra författningar
i ämnet, har brännvinsdislillering under bestämda
brärmingstiden tillåtits för dem, som varit till brännvinsbränning
berättigade; hvarförutan det ankommit på K. M:s
nåd. pröfning i hvarje full, huruvida och på hvad villkor
omdistillering af rått brännvin fått på andra tider af året
och för andra personer, än de till brännvinsbränning berättigade,
under särskild controll tillåtas.
Som detta sednare undantag blifvit uteslutet från förslaget,
torde meningen vara att det ej vidare skall äga rum.
Men då, efter min tanke, nödvändigt är, att detsamma bibehålies,
så att rått brännvin må kunna, hädanefter såsom
hittills, konstmessigt renas och förädlas genom distillering,
hvilket både i Stockholm och annorstädes utgjort och utgör
en särskild från brännvinsbränningen afskiljd näringsgren,
som för uppfyllande af behofvet af finare brännvin
och likörer snarare bör utvidgas än undertryckas, är jag
föranlåten yrka, att nödiga bestämmelser i detta ändamål
måtte inflyta uti blifvande nya förordningen om brännvinsbränning,
med hvad dertill hörer.
I § 2.1 af förslaget förekommer: ”Beträdes justerare
"att hafva orätt stämplat brännvinspanna eller i stämp
el
i n g s be t y g e t hänfört b rännvinsb rännings re d”skap
till lägre dass än hvartill den rätteligen
,Jhörer, skall han böta 33 r:dr 16 sk. b:co och derjemte
"dömmas tjensten förlustig eller på längre eller kortare tid
"från utöfningen deraf skiljas, allt efter domarens pröfning,
3y8
Den 37 J u n i f. m.
"huruvida förseelsen härrört af uppsåt eller af större eller
”mindre vårdslöshet.”
Jemför man härmed § 20, så finner man föreslaget,
att innehafvaren af brännvinsbränningsredskap skall, vid ofvanförutsutta
händelser, vara från allt åtal i afseende på
dess beskaffenhet fri, derest den finnes i oförändrad enlighet
med justerarens betyg, och ej stå annat äfventyr, än
alt för löpande året påföras den högre afgift, som för redskapens
högre class i tariffen finnes bestämd. Huru åter
med ansvarsskyldigheten förhållas skall, när redskapen skulle
vara olika mot justerarens betyg, derom saknar man hvarje
stadgande
Hvad beträffar oriktig stämpling af brännvinspanna, är
ofvanföreslagna ansvarsbestämmelse derom rättsenlig, i så
måtto, som den otvunget följer af den lagliga ansvarighet,
justerare åligger för alla justeringsbefattningen tillhörande
göromål ; men när Utsk:n velat påbörda justeraren, som vanligen
är en stundom yngre landtmätare, ansvaret för bränningsredskapens
hänförande till behörig class, — en åtgärd, som
icke har gemenskap med hans yrke, eller kan grundas på
den kännedom han i och för detsamma varit skyldig sig
förvärfva — synas Utsk:n hafva öfverskridit billighetens
gräns och tillika felat mot den enkla rättsprincip, att icke
någon bör och kan böta för annans förgörelse. Jordägares
rättighet är att bränna brännvin och dervid välja bland de
i författningen tillåtna redskap, samt hans skyldighet att
anmäla sig dertill, med uppgifvande af den redskap han
vill begagna; hvaraf lärer följa, att han ensam är rätter
målsägare, och att det ansvar, som kan böra stadgas för
oriktig uppgift 0111 redskapens beskaffenhet, mäste honom
obetingadt åligga.
Bland nödiga föreskrifter saknas i förslaget alla de,
som, upptagna i 4:e a,'t* <835 års K. förord n., skola be
stämma
atig:de ansvaret för öfverträdelse af hvad rörtde
brännvinsbränningen varder i allmänhet förordnadt. Jag
förmodar II. Utsktns afsigt vara, alt i hänseende till dessa
oumbärliga föreskrifter göra särskild anmälan, i sammanhang
med förslaget lill reglementariska stadganden om
brännvinsförsäljning och utminutering, fastän sådant ej blifvit
uttryckligen antydt i Utsktns förevar, betänk. Emedlertid
får jag vördsamt erinra, att så val i Utsktns redan
algifna förslag till förändrade föreskrifter angtde grunder
och villkor för brännvinsbränningens utöfning, samt afgiflen
derför, som än mer uti ofvanförmälda tillämnade förslag
till reglementariska stadganden, ingå flera bestämmelser, sorn
öro af natur att antingen utgöra civil-lagslif tning eller tillhöra
Konungens ekonomiska lagstiftningsrätt; och synes mig
fördenskull angeläget, alt H. Utsktn, med urskiljande af allt
hvad som finnes vara af sådan egenskap, derå fästa R. 11.
Sits uppmärksamhet, till grundlagsenlig behandling.
D c 11 27 Juni f. m.
3 99
Slutligen, och på det H. Utsk:n måtte kunna taga detta
mitt anförande i behörigt öfvervägande, anhåller jag nu
vördsammast om återremiss af föredragna betänkandet.
Hr von Röök, Gust., anförde skriftligen:
Det finnes icke något så förstörande för ett land,
som att ofta förändra ekonomiska författningar oell bland
dessa hufvudsakligen de förordningar, som angå eller äro
ingripande uti och beroende af landlbrukets välstånd.
Våra nästan vid hvarje riksdag förändrade författningar
om brännvinsafverkningen bevisa uppenbart denna sats.
Alt Svenska jordbruket stått och slår i ett slags oskiljaktigt
samband med brännvins-afverkningen, lärer icke
kunna bestridas. Denna handtering, förståndigt begag
nad,
är ovillkorligt nyttig för jordbruket. Den lemna»-  landtmannen tillfälle att förädla spanmål och potates
samt anskaffa för vissa kreatur ett gödnings- och födoämne
af dranken, hvars värde theorier ännu ej hafva kunnat fullkomligt
vederlägga. Sveriges allmoge, som är den talrikaste
folkclassen och äger Sveriges mesta jord, skulle, såsom
jag troi-, anse sig för sina hemmansbruk på det högsta förnärmad
och förfördelad, om husbehofs-brännvinsafverkningen
motverkades, och jag trodde icke och kunde aldrig föreställa
mig, att en sådan författning i detta ämne skulle kunna
föreslås, som jag inhemtar af H. Bevilln- och Ekon.-  Utskms betänk. N:o 2, ang:de grunderna för förändrade
föreskrifter om brännvinsbränningens utöfvande i städer och
på landet. Jag anvisar till den i förslaget uppgjorda tariffen
på beskattningen för en månad. Allmogen begagnar
vanligen 25 kannors pannerymd, för hvilken pannerymd är
föreslaget i beskattning, då tillverkningen drifves med eld,
som är det vanliga, i första classen 16 r:dr 3a sk., och i andra
classen med mäskvärmare r:dr, som, då afverkningstiden
allenast är föreslagen till Irenne månader på året,
utgör för 2Ö kannors panna i första classen 5o r:dr och i
andra classen j5 r:dr. Stegringen på afgifterna går sedermera
uti gradationer till den ansenliga höjd, alt för en 5o
kannors panna, som drifves med eld, bör betalas i första
classen 100 r:dr och i andra classen i5o r:dr, samt slutligen
för en 90 kannors panna, som drifves med ånga, den
betydliga beskaltningssumtnan af 2880 r:dr, hvilken summa
är större än ett vanligt arrende af en egendom, som är värd
5o,ooo r:dr b:co, och med den särskildt föreslagna föreskriften,
alt afgiften skall erläggas i förskott innan brännvinstillverkningen
får påbörjas. Det hade, enligt min öfvertygelse,
varit vida bättre och ändamålsenligare, att föreslå ett
bestämdt förbud emot all brännvinsafvetkning, än att föreslå
en sådan beskattning, som föranleder dertill, att averkningen
af brännvin ej låter med fördel, utan deremot med
förlust, verkställa sig. Med en dylik orimlig beskattning,
4oo
Den Juni f. m.
som Utskln föreslagit, och oin denna beskattning af R. St.
och Regeringen gillas, så är det ganska säkert, att allmogen,
från hvilken största skattebidraget utgår, nedlägger ali brännvinsafverkning,
och hvarigenom den betydliga bevillning,
75o,ooo r:dr, som jag tror nu påräknas, blifver en summa
på papperet, men ej i verklighet. Att genom en dylik åtgärd
uppkalla ett verksamt medel till fyllerilastens hämmande,
vågar jag för min del betvifla, ty den, som är ohjelpligt
begifven på fyilerilasten, later ingalunda rätta sig
af brännvinets dyrhet, sora tros vinnas af den höga beskattningen.
Om denna lastbara person ej kan åtkomma brännvin,
så förskaffar han sig utländska rusgifvande drycker,
som i statsekonomiskt afseende äro mera skadande. Alt
brännvinsafverkningen förmedelst den föreslagna orimliga beskattningen
förminskas uti Riket, tyckes vara ganska säkert,
eller ock att brännvinet stiger till ett högt pris; men jag
befarar, alt den säkra följden deraf blifver, att brännvin införes
från våra grannstater och försäljes för lindrigare pris
än hvartill denna vara, som vanan gjort begärlig, om icke
till öfverflöd, åtminstone till dagligt måttligt bruk, härstädes
kan med uträkning tillverkas, och hvarigenom stora penningesummor
mäste utgå utur Riket för att rikta utländska speculanter.
Jag har hört omtalas, att i Preussen en kanna
brännvin får köpas för ett myntvärde, som hos oss svarar
emot 18 sk. riksg.sedlar, och om denna berättelse är en sanning,
må man vara öfvertygad, att millioner kannor brännvin derifrån
ganska säkert utskeppas hit, lofligt eller olofligt, ty begäret
efter vinst är gränslöst.
Det skulle allenast åstadkomma vidlyftighet att vidare
söka vederlägga Bevilln.- och Ekon.Utsktns nu ifrågavar.
betänk., som jag tror vederlägges af Utsktns egen uppgjorda
afgiftstariff, hvars like man aldrig förut sett tecknad i en
allmän handling, och som säkert afskräcker en hvar jordägare
att anmäla sig till brännvinsafverkning och derigenom
undandrager från Statens påräknade tillgångar en betydlig
bevilln.summa, som måste på annat sätt ersättas, och
hvarvid det förut öfver höfvan beskattade jordbruket får
vidkännas sin dryga lott. Jag åberopar nu allenast de flera
sakkunnige mäns reservationer emot Utsluns beslut, som åtfölja
betänk, och isynnerhet Frih. Mauritz Klingspors yttrande,
hvarmed flere ledamöter förenat sig. Men jag måste
tillägga och försäkrar, i följd af den erfarenhet jag haft
tillfälle inhemta under den mängd af år, eller 48 är, jag
såsom underdomare på landet varit och är ännu anställd
och kommit uti nära beröring med allmogen i en del af
Östergöthland, att fyilerilasten de sednare åren, då brännvin
fåtts för godt köp, 32 ä 36 sk. kannan, snarare liar aftagit
än tilltagit. Jag har med glädje och tillfredsställelse
funnit, alt bland allmogen stadgat sig den hederskänsla,
att
Den aj; Juni f. ni.
att man numera anser för skamligt att umgås med personer,
som öfverlasta sig af starka drycker. Under allmänna ting
och andra sammankomster är det nu, emot hvad som inträffade
i fordna lider, ganska sällsynt att upptäcka öfververlastade
personer, och jag har äfvenledes haft tillfälle bemärka
personer, som tillförene aldrig kunde bevista ett allmänt
ting eller en allmän stämma, ulan att intaga ett rus,
nu vara nyktra och skämmas för att visa deras begifvenhet
på en sådan oordentlig lefnad. Det bevisar en öfvergång
till förbättring, hvaröfver man med skäl bör förklara sin
sanna fägnad, och som jag hoppas kommer att fortfara. Jag
har jemväl enskildt den erfarenhet, att tjenstedrängar, i stället
för vanligt månadsbiännvin, utan att likväl afsäga sig
hinkel deraf, efter öfverenskommelse för tjensteåret begärt
och fått 10 r:dr riksg., och sådant är förhållandet vid min
egendom. Man kan således också trösta sig med, att brännvinsbegäret
hos den yngre och tjenande folkclassen är för—
minskadt; och jag tror, i följd häraf, att man icke hade beliöft
alt blott och allenast, till hämmande af fyllerilasten,
föreslå en sådan ekonomisk författning, som visar sig i det
oftaföi mälda betänkandet. Men jag vågar hoppas att detsamma
icke bifalles.
Om H. Utsktn deremot i de flesta delar hade bibehållit
i beskattningsväg den nu gällande K. kungörelsen rörtde
brännvinsafverkningen i Riket af den iq Juni i835 och endast
tillsett, att de nyuppfunna apparaterna med ovanlig
afverkningsförmåga, som äro de källor, hvarifrån den
öfverklagade brännvinsfloden utrinner, blifvit antingen beskattade
i förhållande till tillverkningen, och att sådana
brännvinspannor icke få begagnas af andra jordägare, än de,
hvars egendom ar i bevillntsvärde uppskattad minst till
5o,ooo r:dr b:co, eller ock om Utskrn föreslagit förbud alt
tillverka brännvin med annan redskap än sorn är upptagen i
tariffens första och andra classer, uti 1835 års stadga, så
linde sannolikt ändamålet med en inskränktare brännvinsafverlaiing
vunnits och brännvinsfloden blifvit stängd. Om
någon förändring i förslaget icke kan vinnas hos Utsk:n,
hvartill jag gör mig föga förhoppning, så har jag likväl den
säkra förtröstan, att Regeringen, som är den skyddande
Statsmakten, pröfvar med rättvisa Svenska folkets behof
och stadgar sådana afgifter på brännvinsafverkningen, att
denna kan verkställas med jordbrukets bestånd och till dess
fördel. Skulle ett annat förhållande inträffa, sorn jag likvit
I icke tror mig behöfva befara; så hafva vi ännu rättighet
innevar. år tillverka brännvin efler i8’>5 års K. kungörelse
öfver November och December månader, och således
kan man afverka så mycket brännvin derunder, att denna
vara räcker för hushållsbehofvet till nästa riksdag, då sannerligen
ett annat beskaIIningssysterne än det nu föreslagna
8 H. 5i
402
Den a; Juni f. n.
blifver gällande, i anledn. af den ombytlighet i ekonomiska
författningar vid hvarje riksdag, som erfarenheten sedan 180g
Lar visat. — Anhållande jag vördsamt, att betänk, malte återremittcras.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Under de vidlyftiga
och spända öfverläggningarna, som förefallit inom sammansatta
llevilln.- och Ekon.Utsktn, hor jag försökt utveckla de
skäl, på grund hvaraf jag befinner mig i fullkomlig opposition
mot så väl de uti detta betänk, uttalade principer,
som detaljerna deraf, hvilket jag ansett mig böra inför Ståndet
anmäla, efter ingen af mig afgifven reservation finnes
betänk, bifogad. Likväl skulle det vara mindre grannlaga
att på detta rum utförligare detaljera några anmärkntr mot
betänk., då jag, såsom ledamot af Ekon.Utsk., är i tillfälle
att, vid besvarande af återremissen, derom R. o. Ad. förmodligen
sig förenar, ytterligare söka göra gällande de åsigter,
till hvilkas framställande jag nu inskränker mig att reservera
mig rättigheten, med dessa ord, som torde blifva i prot.
uppfattade. Rörrde principerna anhåller jag dock att få tillägga
några ord. Frågan om brännvinsbränningen är icke
ny. Vi känna något hvar, att tvänne motsatta principer
uppträdt mot hvarandra i strid om företrädet. Jag menar
liusbehofsbränningen och den fabriksmessiga brännvinsbränningen.
Jag har uti ett föregående yttrande bekant mig
till den läran, som hyllar det sednare systemet; d. v. s. jag
strider mot liusbehofsbränningen, sådan den nu bedrifves,
af skäl, som jag uttryckt uti ett i officiel väg framlagdt tryckt
anförande, hvilka för mig varit så öfvertygande, att jag icke
bunnat rubbas i min åsigt af de uti delta betänk, anförda
grunder, hvilket i min öfvertygelse är på så sätt arnphibiskt,
att det hvarken biträder husbehofsbrännings-systemet eller
fabriks-systemet. Det äger begge dessa systemers fel, utan alt
äga någon af dess fördelar; men svårligen kan man begära
någon bättre produet af öfverlaggningar, sorn bedrifvas på
sätt, som i sammansatta Ulskrn tillgått, der detta betänk, är
resultatet af några dussin stridiga meningar och voteringar,
som utfalla efter de för ögonblicket närvar, ledamöternes
antal, eller de åsigter, som för tillfället lyckas göra sig gällande.
De principer, som uti betänk, äro uttalade, hafva
visserligen en anstrykning af liberalitet, men äro i sjelfva
verket i högsta grad illiberala; ty den frihet, som blifvit lemnad
uti en §, försvinner helt och hållet genom de begränsningar,
som blifvit utstakade i många påföljande §§, hvilka
innehålla controller, modifieationer och reglementeringar,
som i deras sammanfattning rent af äro detsamma som att
etablera brännvinsförbud, hvilket varit mera öppet och ärligt,
än att skryta af en tillåtelse, som i tillämpningen är
overkställbar och således ingen. Med dessa få ord har jag
till prot. velat nedlägga min protest mot betänk., förhehål
-
Den 27 Juni f. m.
4o5
landes mig att i Utsk. närmare få utveckla skälen för densamma.
Frih. Boye, Ludvig, uppläste följande!
Icke utan mycken förundran har jag läst ifrågavar. betänk.
, som jag finner oantagligt, 1:0 derföre att det utgår
ifrån en falsk princip, och af sådan orsak aldrig skulle kunna
föra oss till det ändamål, som dermed åsyftas; och 2:0 derföre
att jag anser dess antagande och verkställighet vådligt
för allmänna lugnets vidmakthållande i landsorterna.
Det är, i min öfvertygelse, grundfalskt att tro, det man
någonsin i Sverige förmår, genom inskränkning i brännvinsproduetionen,
verka till inskränkning i consumtionen. Man
följde denna falska princip, då man år 1812 förbjöd brännvinsbränningen;
men verkan deraf var ingalunda någon minskning
i consumtionen, utan blott att all den fördel, som produetionen
skolat gifva, fråntogs Svenska jordbrukaren och
skänktes ulländningen. Förbudet läckte till i8i5 års riksdag,
då en värd ledamot af detta Hus begärde dess upphörande
och här framlade bevis derpå, att under de föregående
3:ne åren hade icke mindre än 6 millioner riksdaler
gått utur landet till betalning af det utländska brännvin,
som i Sverige förtärts; under det att den Svenske medborgare,
som brutit emot förbudet, straffades såsom grof brottsling.
Det är bedröfligt att denna erfarenhet kunnat så snart
glömmas. Lika med en af det sammansatta Utskrs reservanter,
finner jag det vara utom allt tvifvel, att, i samma
mån man, på sätt Utsk. föreslagit, orättvisligen tvingade den
mindre och fattiga jordägaren att afstå frän brännvinsbränningen,
i alldeles samma mån skulle den större, rikare och
förmodligen derföre af det sammansatta liberala Utsk. särskildt
gynnade possessionaten finna vinstgifvande, att anstränga
all sin förmåga till brännvinsbränningens uppdrifvande
till all möjlighet, och i det hela skulle produetionen sålunda
snarare ökas än minskas; men om man också rimligen kunde
antaga en motsatt slutföljd, så skulle i alla fall consumtionen
icke sakna tillgång på brännvin; ty säker kan man
vara, att så snart, i rak följd af lagstiftande maktens egna
åtgärder, lurendrejeriet af utländskt brännvin blir en lönande
speculalion, skall den icke heller uteblifva. Jag vet rätt
väl, att förfaktarne af de s. k. liberala handelsprinciperna,
tagit alfär på den Svenska tullbevakningens ofelbarhet; men,
med åberopande af, icke allenast alla tiders erfarenhet,
utan äfven af sjelfva vårt geograpliiska läge, påstår jag, alt lurendrejeriets
fullkomliga afvärjande på Sveriges öppna kuster
är, och alltid förblifver, en absolut omöjlighet; och jag
är för gammal att af de opinionsorkaner, som partisinnet
förmår åstadkomma, låta påtruga mig grundsatser, sora
milt sunda förnuft säger mig vara re<nt af fiendtliga emot
mitt fädernesland.
4°4
D e 11 37 Juni t . rn.
I den öfvertygelse att lagstiftaren sviter sitt tall, da
han bjuder lagar, de der, öppet eller advocatoriskt, strida
emot folkets allmänna rättsbegrepp, vanor och behof, undfalla
mig icke de politiska och moraliska faror, som ovillkorligen
skulle uppstå, i följd af de beslut, med hvilkas
genomdrifvahde vid denna riksdag Svenska folket hotas. Man
bade måhända orätt, då man, efter fullbordandet af 180g
års revolution, allmänt sade, att revolutionen icke kunnat företagas,
derest icke kortsynte eller förrädiske rådgifvare hade
förut förmått f. d. Konungen att utfärda det s. k. krigsgärdspåbudet,
hvars innehåll var tillräckligt att hos Sveriges
allmoge uppskaka en allmän farhåga, ett allmänt missnöje;
men för mig synes det uppenbart, att om en politisk fraclion
kunde förmodas, som, efter att hafva länge predikat revolutionära
läror, kunde önska att "inom en mansålder” gifva
åt Sverige ett annat statsskick, hvilket, om också åtföljdt
af ”en kort tids anarchi”, dock innebar en förment större portion
af frihet och lycksalighet, än Svenska folket nu anses
äga; så skulle af förberedande anstalter till ett sådant ändamål
inga kunnat upptänkas af mera säker verkan till passionernas
uppskakande hos Sveriges allmoge, än antagande
af förevarande brännvinsbetäbk., eller hos städernes fabriksidkare,
än antagandet af Tul)-comite'ens betänk., som man
säger oss också skall vara af vårt Bevilln.Utsk. tillstyrkt.
Då man så ofta upprepar den sanning, att det Hederv. BondeSt.
betalar nio tiondedelar af statsurngälderna, och derföre
hör äga en motsvarande vigt i allmänna besluten; sä synes
försigtigheten fordra, att icke lättsinnigt behandla den fråga,
som Ståndet anser af yttersta vigt för sitt behof. Med allmogens
rättsbegrepp skall aldrig det tillkonstlide beskattningsrätt
stå att förena, som förevar, betänk, föreslår, och
hvaraf orättvisan är, på det mest öfverlygande sätt, bevisad
i flera reservationer. Men om man också tror, att antagandet
icke skulle medföra någon politisk våda; så huru kan
man förbise de moraliska farhågor, som ligga så uppenbara,
eller, tror man väl, att då den fattige jordägaren, för hvilken
detta beskattningssätt skall verka lika med ett bestämdt
förbud, ser den näring, som honom fråntages, utöfvasafden
rika, och göra denna rikare; tror man väl, alt den så behandlade
fattige jordägaren skall deröfver känna intet missnöje,
ingen harm? Tror man väl, att den enighet, den samdrägt
emellan alla folkclasser, sorn är för samhällets försvar
så högst angelägen, skall deraf uti ingen mån rubbas, eller
huru har man väl betänkt de allmänna följder, som åstadkommas
af alla förbud, stridande emot allmänhetens begrepp
om rätt och orätt? Har man då alldeles glömt de moraliskt
förderfliga påföljder, som Gustaf IH:s brännvinsförbud medförde,
eller kan man betvifla att lönnbrännerier skola skyndsamt
och till tusendetal uppkomma, med allt sitt tillbehör,
sina förrädiska angifvelse!- af barn emot föräldrar* af tjen
-
Stcfolk emot husbönder, af grannar emot grannar, af fafska
vittneseder och falska värjemå|seder? Har man val besinnat
beskaffenheten af det stöd man blir nödsakad att gifva St
förbudet, hvilket, sedan det en gång öfvergått till lag, måste
vidmak (hållas, så framt icke all laglydnad skall lemnäs åt liknöjdheten
och fö i a k tet, eller tror man sig väl lin kunna,
med samina lätthet, d. v. s. med lika säkerhet, som var fair
let under Gustaf JII:s regering, men troligen oftare än då,
kunna använda den beväpnade styrkan, dels till beskydd åt
beslagarne, hvilkas äfventyr till lif och lemmar troligen
icke blir mindre, än det var då, och dels till dampande af
det motstånd, de våldsamma upplopp, hvaraf exemplen då
gåfvos, och de der nu visserligen icke skulle vara mindre alt
befara? Har det sammansatta Utsk. väl till öfvervägande
upptagit möjligheten af alla dessa följder, för hvilka de bittraste
förebråelser ovillkorligen skulle drabba 1840 års riksdag,
icke mindre derföre, att man, genom det konstlade i
sältet, sökt att åt förbudet gifva ett utseende af frivillighet
åt den fattige jordägarens val att ingå uti, eller afsäga sig
brännvinsbränningen; ett utseende, som genast faller för
hvarje ärlig tankeförmåga.
På dessa, med de flera skäl, sorn läsas i Frih. Klin g—
spors och Prosten Nibelii lika grundligt tänkta som förträffligt
utvecklade reservationer, anhåller jag om propos.,
icke lill äterremiss af betänk., utan till afslag derå; men
skulle, emot min förmodan, återremiss bifallas, så anhåller
jag, att detta mitt anförande må få ål (öija remissen; hvarefter
jag hoppas, att sammansatta Utsk. skall, såsom utvägar till
sitt ändamål, inskränkning i brännvinsconsumtionen, ätnöjas
med de moraliska medel, hvari vi — tack vare den allmänna
afsky, hvari dryckeslasten redan fallit — äro på god
väg alt kunna vinna hvad som aldrig genom materiella medel
står att ernås.
Frih. Hamilton, Hugo! DS jag uti en vid Utsk:s
betänk, fogad reservation uttryckt min tanke i delta ämne,
gjorde jag måhända rättast, om jag endast, under åberopande
af de uti samma reservation utvecklade skäl, inskränkte
mig till att helt enkelt anhålla örn återremiss af betänk.,
på det sammansatta Utsk. måtte erhålla tillfälle att med
mera noggrannhet, än som nu har skett, öfverlägga och besluta
0111 de absolut riktigaste och för vårt land lämpligaste
grunderna för denna högst vigtiga och maktpåliggande gren
af den ekonomiska lagstiftningen. Men då ämnets stora
vigt påkallar detsamma? noggranna behandling, och denna
åter befrämjas i samma mån frågan mångsidigt betraktas,
så torde det tillåtas 111ig att nu något utförligare, än hvad
sorn är lämpligt i en reservation, uttala de skäl, hvarå jag stödjer
min öfvertygelse i detta ämne. Från att vara ett temmeligen
obetydligt, för landet föga vigtigt, ämne, för längre
4o6
Den 37 Juni f. m.
lid tillbaka, då brännvinsbränningen ännu icke var så allmänt i
landet kringspridd, som den nu är, har denna handtering
öfvergått till en af våra i statshushållningen djupt ingripande
lifsfrågor. ■Genom en felaktig lagstiftning och under
sednare riksdagarna ineddelta förklaringar, enligt hvilka
brännvinsbränningen betraktats såsom ett privilegium för jordbruket,
bär jordbrukaren vant sig alt omfatta denna fråga
med den värme, hvarmed livar och en faster sig vid ett privilegium,
hvarigenom frukterna deraf blifvit bedröfligare och
skadligare, än de skulle blifvit, om ej dylika förklaringar
gifvit anledn. till det stora intresse, hvarmed frågan blifvit
omfattad. Numera har det gått så långt, att Representationen
måste vidtaga fullt kraftiga mått och steg, om det
onda skall botas, alt densamma måste gå till grunden af saken
och söka att genom en bestämd, för alla gällande, lag
i denna väg upphäfva detta tillstånd af missbelåtenhet, osäkerhet,
lastbarhet och nedsättning af nationens moraliska
värde, som varit föranledt af den hittills följda lagstiftningsprincipen
i denna väg. Då man betraktar saken från
en mera upphöjd synpunkt och reducerar den lill sina enkla
grunder, finner man snart, att det ej finnes mera än 2Jne
rent rationella utgångspunkter, ifrån hvilka den måste
bedömmas. Den ena är förbud, den andra frihet. Endast
på dessa a:ne grunder kan man bygga ett säkert och
rättvist lagbud för denna handtering. Förbud önskar den,
som blott ser på det moraliska och tror att, när pligten
bjuder, ej något afseende på följderna får göras, utan att
man, blind för desamma, bör framgå sin väg lugn i den öfvertygelscn,
att målet är godt. Men jag tror icke, ali det
är statsmannen tillåtet att uti det, tyvärr mindre moraliska
skick, hvaruti frågan nu är, endast se densamma ur den
rent moraliska synpunkten. Han måste se på sättet huru
en öfvergång möjligen sig göra låter, utan att för mycket
såra de stridiga intressena. När detta antages, tror jag ej
att annat sätt gifvcs att tilivägagå, än alt förklara denna rörelse
för hvad den verkligen är, en näring af stor vigt för
landel, hvilken således bör åtnjuta samma frihet, som hvarje
annan af lagen tillåten näring. Skulle denna princip antagas,
hvilken äfven är uttalad uti ingressen till K. M:s nådiga
proposition, så kan, efter mitt förmenande, ingen klaga öfver
att han blifvit för nära trädd, då alla erhålla samma
frihet alt, efter godtfinnande och efter sin ställning, idka
denna näring och ställa den efter sina ekonomiska förhållanden.
Om denna frihet antages, skall denna näring ovillkorligen
småningom concentrera sig på färre händer, emedan
det blir omöjligt för den mindre näringsidkaren att täfla
med den större. Detta afser dock endast handeln med
brännvin, och ingalunda det behof, som erfordras för hushållet,
hvilket hvarje hemmansbrukare gerna sjelf kan tillverka,
enär tillverkningskostnaden, särdeles nied afseende på
D c n Ju ni f. ra.
den ringa qvantitet, sora behöfves af denna dryck för eget
och tjenslefolkets behof, under den kalla årstiden är så godt
sorn ingen. Den fria bränningen, sora sätter ägaren af den
mindre pannan ur stånd att i handeln täfla med den större
pannan, ingriper på intet sätt uti denna rättighet att tillverka
hvad sorn behöfves för hushållet. Att åter den mindre
pannan icke kan täfla med den större, då fråga är om
brännvinsbränning till afsalu, är visserligen ledsamt, trien för
denna näring gemensamt med alla andra, och dessutom något
som lagstiftaren icke bör afse, då fråga är om landets
fördel; ty det kan väl ingalunda antagas för en rimlig grundsats
i lagstiftningen för denna näring, att hindra alla från att
med fördel tillverka varan, på det några må kunna efter
oriktiga hushållsprinciper tillverka densamma; och att allmogen
med de små pannorna bränner med förlust, så snart
den tillverkar brännvin till afsalu, är lätt att bevisa. Då
den fria bränningen således icke är orättvis, enär den icke
ingriper uti någons rätt att efter behof och omständigheter
tillverka på hvad sätt och huru mycket eller litet lian behagar,
så återstår alt undersöka, huruvida den fiia bränningen
är nyttig för landet. Beviset härföre kan bernias
så väl från theorien som från erfarenheten. Them ien säger
nemi., att om tillverkningen sker efter vetenskapliga grunder,
hvilka endast äro tillämpliga på de större redskapen,
gifver råämnet nära dubbelt så stor afkastning, som då tillverkningen
sker med små, i följd af sin construction, olämpliga
pannor. Den enskilda vinst, som uppstår genom en
väl skött fabrikation af denna vara, är naturligtvis åter
en statsekonomisk vinst för hela landet, för hvilket det belopp
af råämne, som sålunda bespares, blir att tillgå för
andra nyttigare behof. Den andra statsekonomiska vinsten
består uti beskattningen å denna tillverkning. Ettoridt,som
ej kan helt och hållet utrotas, bör man, efter min förmening,
medelst beskattning draga den fördel af som är möjlig,
och sålunda tvinga det att ändå göra något godt; men
denna beskattning låter icke verkställa sig med små verk,
emedan controllen är omöjlig att tillförlitligen åstadkomma.
Med större fabriker är deremot förhållandet annorlunda, ty
der är controllen ganska möjlig. Bestämmes då skatten till
blott 4 sk. för hvarje kanna brännvin, som redskapen, efter
antagna grunder, kan afverka, och lillverkningsbeloppet i
Sverige, som, efter en approximativ statistisk uträkning, antages
till minst 3o millioner kannor om året, beskattas derefter,
så gifver denna skatt en statsinkomst, vida öfverstigande
hvad man hittills kunnat tänka sig; och jag är öfvertygad,
att Svenska allmogen skulle vara belåten, om genom
denna statsinkomst andra tryckande onera kunde förminskas,
oberäknadt den moraliska vinsten alt slippa tillverkningen
af denna förföriska drycken i sitt liera, då de ej så hushålla
dermed, som då de måste köpa densamma. — Jag har
4oS
Den a7 Juni f. m.
således ur theoretiska grunder sökt visa att det vore riktigt
alt antaga frihetsprincipen i denna näring; att det icke
inverkar på någons lagliga rätt, och att frukterna derafäro
välgörande för så väl den enskilda sona för det allmänna.
Det återstår att ådagalägga hvad erfarenheten i delta fall
bevisar, Man klandrar i allmänhet alt hemta exempel från
främmande länder; men då exemplet från början till slut
inträffar på alldeles enahanda förhållanden, som hos oss,
torde det icke vara orätt att åberopa ett sådant exempel
till stöd för sin öfvertygelse. Må vi dåga till den stat, som
till sin natur närmast liknar vårt land, och som för få år
Sedan var vida sämre lottad än Sverige 1111 är. Jag menar
Preussen, hvilken stat, efter de stora continental-krigen befann
sig i fullkomligt lägervall med ett förstördt jordbruk,
handel, fabriker och andra näringar lågt nedtryckta och
landet till utseendet bloltadt på alla tillgångar att åter kunna
höja sig. Den nu nyligen aflidne store Konungen och
dess fosterländske rådgifvare använde då alla de medel, sorn,
efter deras åsigter, kunde verka på landets uppblomstring.
Till en början proclumerades näringsfriheten 1810. De välsignelserika
frukterna deraf känner en hvar, som tagit någon
närmare kännedom om detta lands sednare öden.
Denna frihet tillämpades dock icke på brännvinsbränningen,
om hvilken de icke genast komtno lill några bestämda åsigter.
Samma mäktiga intresse, som här stridt deremot, talade
äfven der för husbehofsbränningen, som bedrefs med mera
än 200,000 pannor. .Styrelsen, ehuru kraftig lion var, tvekade
likväl att i denna väg taga det steg, som sedan skulle
så hufvudsakligen gagna fäderneslandet. Saken gick då alldeles
samma väg som hos oss. Den ena ekonomiska författningen
utkom efter den andra. Brännvinspannornas antal
tilllog, hvilka alla drefvos med förlust. Det onda blef
allt värre och värre. Folkets armod tilltog dagligen, och
moraliteten aftog. Jag har detta från säkra personer inom
landet, på hvilkas uppgifter jag kan lita. Jag har flera gånger
varit i Preussen och haft tillfälle att tala i detta ämne
med de mest tänkande och upplysta personer i landet, en
Thaer m. fl., och har af dem erhållit de upplysningar jag
nu tager mig friheten meddela. Dessa personer hafva sagt
mig, att under de förhållanden jag omnämnt, var det, om
jag rätt minnes, tBig, som den minister, hvilken hade denna
fråga om händer, gaf Konungen det rådet, all, som det
visat sig att denna vigtiga national-angelägenhet gick baklänges
i stället för framåt, gaf föga eller ingen statsinkomst,
och det moraliska onda dagligen ökade sig åt alla håll, en
gång äfven i denna sak försöka det theoretiskt riktiga. Konungen
tvekade ej längre, utan anbefallde frihetens tillämpning
på denna rörelse, och bestämde dervid skatten efter
mäskekarets kubik-innehåll, jemfördt med pannans afverk
nings
-
D e n i-j J u lii f. ra.
4°9
nfngsförmåga. Följden har blifvit, att der uppstått stora fabriker,
och all de små pannorna upphört, ej i följd af förhud, men
i följd afägarnes eget intresse. Om de farhågor, man framställt
för denna närings borttagande från hvarje koja, vore grundade ,
så skulle val landets välstånd aftagit. Hvar och en känner
likväl, alt just från den tiden började Preussen uppblomstra
till en grad, hvarå exempel saknas i hvarje annai land. Det
diar nu en sedan den liden med 3 millioner förökad foIk(-  mängd; det äger en mäktig handel, rika fabriker och elt i
hög grad förbättradt jordbruk, som, genom en ändamålsenlig
skötsel, lemnat en så stor afkastning af säd och andra
födoämnen, ali ej endast den tillökade folkmängden haft siri
rikliga bergning, ulan derutöfver tillgång funnits lill att
uppdrifva boskaps- och furskötseln lill en förut oupphunnen
grad, det bästa beviset, att ej denna del af landlhushållningen
behöfver gå under, för det alt brännvin ej mera
b: annes vid hvarje gård. Må det förlåtas mig, 0111 jag srr
för ljust, då jag tror, att mycket af delta välstånd hvital' pä
den författning jag nyss omtalat. Dess effect på sjelfva
brännvinsbränningsrörelsen har åtminstone varit den, att, oaktadt
de små pannorna från början skyddades, ty de erböllo
nedsättning i skatten till -|:del under den, som ei lädes
af de större, och sluppo äfven att beräkna afgiften efter
mäskekarens innehåll, de små pannornas antal till den
grad minskats, att Konungen för 3 år sedan kunde utgifva
en författning af innehåll, att som då mera ingen i Preus
sen
ägde nog litet begrepp om brännvinstillverkningen för
alt vilja drifva den med mindre än 100 kannors panna, så,
på det ingen måtte i framtiden inledas på den skadliga banan
att tillverka brännvin med mindre pannor, ville Konungen
förbjuda användandet af redskap om mindre än nyssnämnda
kannerymd. Att moraliteten förbättrats kan ingen
bestrida, sorn känner Preussiska folket, dertill likväl det förträffliga
uppfostringssystemét naturligtvis också i betydlig
mån bidragit. Jag skulle önska, att jag kunnat utveckla mina
skäl så sorn sakens vigt fordrar. Jag hoppas dock, att R.
o. Ad. finner vigten och nödvändigheten deraf, alt i denna
fråga taga elt kraftigt steg framåt, och i det fallet hoppas
jag, att de fleste ledamöterne af R. o. Ad. skola med mig
förena sig uti den anhållan, alt det sammansatta Utsk., vid
besvarandet af återremissen, måtte taga de af mig uti min
reservation uttryckta principer till grund för det riya betänk.
Utsk. kommer att utarbeta.
Hrr Mannerskantz, Carl Axel, Tersmeden,
Carl Reinh., samt Råfelt, Anlon, förenade sig med
Frih. Hamilton.
Hr von Qvanten, Carl; Om närvar, betänk, skulle
antagas, så hade jag visserligen ingenting att yttra deröfver;
1 8 H. • 5a
Deni; Juni I. ra.
men »om jag förmodar alt det blir återremitterad!, anhåller
jag att tili en början få göra några anmärkntr vid det reglementarisko,
och alt derefter få yLtra mig i afseende å
hufvudgrunderna för det betänk., som ur att förvänta i följd
af den förmodligen blifvande återremissen. 1 förbigående
får jag tillkännagifva, att jag är hufvudsakligen förekommen
af Frih. Hamilton, Jag anser nemi. frihet i näringarna vara
enda sättet alt uppnå allmän belåtenhet. Andra länder hafva
i detta fall föregått oss med exempel, som vi icke böra
försumma att följa; och jag tycker, utt man ej bör envist
vidhålla den gamla läran, att hvad man har är rätt, då man,
i jemförelse roed hvad andra lander visa, så länge handlat
orätt. Som jag förmodar, att husbehofsbränningen denna
gången ej kommer att upphöra, så tillåter jag ir.ig några
anmärkntr i detta hänseende. Ulsk. har visserligen, lika
med hvad Frih. Leijonhufvud yttrat, insett huru ofantligt
stora summor, som genom bristande uppmärksamhet å författningens
redactiou, gått ifrån den mindre producenten i
böter och executionsutgifter, och (ill undvikande deraf har
XJtsk. i §:n stadgat, att under den lid, innehafvare af
brännvinsbränningsredskap ej är till brännvinsbränning berättigad,
skall redskapen antingen genom innehafvarens försorg
inlemnas a allmänna förvaringsrum, hvilket bör ske å
första söcknedag efter den då rättigheten att redskapen begagna
upphör, eller, örn redskapen af inriehafvaren behålles
i enskildt förvar, förseglas genom deras försorg, som försegling
skola verkställa, utan att i sednare fallet panne-ägaren
sig derom anmäler. Om detta stadgande antages, blir förhållandet
enahanda som det hittills har varit. Jag anser
derföre vid slutet af §:n böra tilläggas orden: J’annorlunda,
ii/i 8 och II §§ma föreskrifva.” I 8 §:n är föreskrifvet, att
vid mantalsskrifningen skall uppgifvas redskapens beskaffenhet
i så måtto, som urskiljas bör, huruvida hon är inrättad
alt drifvas omedelbart med eld eller med ånga: men då till
rättelse för den som verkställer förseglingen nödigt är att
veta, huruvida pannan är inmurad eller ej, emedan han endast
i förra fallet, utan särskild tillsägelse eller annan rättelse
än uppgiften vid mantalsskrifningen, är förbunden utt infinna
sig vid gården, der pannan finnes, för att verkställa
förseglingen; så fordras, till undvikande af onödiga resor för
kronobetjeningen, som har med förseglingen att skaffa, att
denna § på så sätt förtydligas, att efter orden: huruvida
den är inrättad alt drifvas omedelbart med eld
eller med ånga, tillägges följande mening: samt om den
ar inmurad eller begagnas sorn lyftpanna.
Uti 19 S:n föreskrifves, att stämplingen alltid skall vara
synlig å en inmurad panna. Det måtte väl ej kunna anses
för ett brott, oni något murbruk råkat dölja stämplingen.
Äfventyret för en sådan händelse att stämplingen är dold
genom inmutningen bör derföre ej blifva böter; och anser
Den sy Juni {. m.
jag derföre, att uti denna § efter ordet ”synlig*’ bör tilläggas:
vid äfventyr att stämpeln uppsökes genom borIrifning
af hvad som döljer densamma.
Uti a6 §:n talas om huru förseglingen skall verkställas.
Efter min åsigt böra alla eller också intet afkylningsredskap
förseglas. Första mom. beskrifver huru redskapen skall förseglas,
nemi. så att afkylningsredskap m. m. skola sättas ur
stånd att begagnas, men slutar med att befria från försegling
de i smärre bränneriet' till ångornas afkylning begagnade
pipor. Likväl äro båda delarna afkylningsredskap.
Ägare af mindre lyftpannor hafva, till följd af detta sednare
stadgande, icke fört sina afkylningsredskap till förseglingsmölet,
hvarefter de blifvit tagna i beslag och ägaren dömd
att böta 33 r:dr 16 sk. b:co. Mig synes onödigt alt försegla
någon afkylningsredskap, enär förseglingen anbringas
på panna, hatt och reetificator. I afseende på tiden för
verkställande af förseglingen, bör Landshöfdinge-embetet, på
kronobetjcningens reqvisition, bestämma dagen, afpassad efter
kronobe!jeningens ledighet, för lyftpannornas försegling
uti utfärdade tryckta kungörelser, hvilka böra uppläsas minst
i4. dagar före bränningsterminens utgång. De inmurade
pannorna förseglas, der de, enligt 8 §:n äro uppgifna att
linnas, för hvilka förrättningar de uti 10 §:u föreskri Ina förteckningar
må tjena till ledning. Vidare bör uti denna §
eller 26 §:n tilläggas: Skulle ej alla uppgifna lyftpannor
blifva framlemnade till försegling den pålysla dagen, böla
den uteblifne 32 sk. b.co, och utsändes derefter vederbör,
att på pannc-ägarnes bekostnad verkställa försegling å da
pannor, sorn å den utlysta dagen icke blifvit till försegling
framhafda. Skulle anmäld inmurad eller lyftpanna blifvit
försåld, eller såsom bränrivinsredskap onyttig gjord under
bränningstiden, skall förseglaren derom underrättas, emot
bevis, vid utlyst förseglingsmöte. Sker det ej, ersätte den,
hvilken den uraktlåtna skyldigheten ålåg, förseglingsmannen
dess resekostnad, derest lian till försegling af sådan redskap
sig infinner.
Hvad derefter sjelfva hufvudsaken angår, så får jag i
allo förena mig uti hvad Frih. Hamilton yttrat. Jag anser
det vara enda sättet för brännvinsbrännarne att komma till
det mål, hvartill vi syfta, och dit vi icke komma, om vi
fortfara alt tillverka denna vara efter gamla systemet. Om
Svenska folket kunde afsäga sig allt bruk af spirituösa drycker,
vore det alltför lyckligt; men säkert gör man sig alltför
stora förhoppningar, örn man tänker sig möjligheten större
för den Svenska, än för andra nationer, att helt och hålö.
let bortlägga bruket deraf, särdeles hvad den lägre classen
beträffar. Men då Sverige behöfver ett spirituosum, som
till en del kommer från andra länder och till en del tillverkas
inom landet; så anser jag klokast vara alt laga sä,
att allt hvad som behöfves eiler consuraeras, tillverkas af
D e 11 37 Juni f. m.
oss sjelfva. Om Sverige kunde åstadkomma både vin,
arrack oell rom så val sorn brännvin, så vore det visserligen
en betydlig vinst för landet; men derföre att man icke
kan åstadkomma allt, bör man ej förbjuda tillverkningen af
hvad man förmår producera. I sammanhang härmed förekommer
en fråga, som är of mycken vigt, nemi. den frihet
uti brännvinshandel, som för narvar. äger rum emellan Sverige
och Norrige. Ända från Strömstad och 5o ä 60 mil
uppåt Norrska gränsen consumerns på Svenska sidan endast
Norrskt brännvin. Om nu skatten på brännvinet ökas, skulle
säkerligen ännu mera brännvin införas från Norrige, emedan
varan Lomme att stiga i pris. Jag skulle kunna anföra
bestämda facto till stöd för sanningen af hvad jag sagt.
Härpå vill jag fada Ulskrs uppmärksamhet, till ledning för
Utsk. att äfven i detta hänseende taga nödiga mått och steg
för att vinna ändamålet af ett högre pris; i hvilket fall
Utsk. torde böra tillstyrka RiksSCn alt ingå till K. M. med
und. framställning 0111 ändamålsenlig ändring uti den emellan
Sverige och Norrige i detta hänseende gällande öfverenskommelse,
enligt hvilken man äger att öfver gränsen
från Norrige medföra i5 kannor brännvin. En person kan ju
Juilia i5 drängar eller flera, sorn hvarje dag öfverföra hvardera
i5 kannor brännvin, och 0111 flera förfara på samma sätt,
skola inom år och dag många hundratusen kannor brännvin
kunna inpraktiseras. Jemte det jag anhåller om åkerren]
iss, får jag härmed tillika öfverlemna ett betänk, ifrån
erfarna tjenstemän vid tullverket på Norrska gränsen, innehållande
interessanta upplysningar i ämnet, som jag anhåller
mätte få åtfölja till Utsk., till hvars uppmärksamhet jag
recommenderar detsamma.
Bilaga.
Kammarherren Hr C. von Qvanten har anmodat mig
att lemna ett med sanna förhållandet öfverensstämmande utlåt.
om handelsförhållandena, isynnerhet rörande spirituosa
och colonialvaror emellan Sverige och Norrige inom mitt
bevakningsområde på Norrska gränsen; och får jag härigenom
äran lemna Hr Kammarherren de upplysningar, som
jag vet vara med rätta förhållandet öfverensstämmande.
På de tio sistförflulna åren, eller sedan K. M:s nåd.
förordn. angtde Sveriges och Norriges ömsesidiga sjöfarts- och
liandelsförhållanden af den 24 Maj 1820 hade till nåd. efterlefnad
utkommit, har under mitt bevaknings-område säkert
icke 20 kannor spirituösa varor från Sverige lill Norrige
blifvit utförda; deremot vågar jag tryggt påstå, att på
samma terrain, och under samma tid, flera hundratusen kannor
blifvit från Norrige till Sverige införda. Någon bestämd
beräkning på de införda qvantiteterna kan naturligtvis ej
bekommas efter närvar, förhållanden; men så väl jag som
manga andra hafva under resor vid gränsen gjort följande
ungefärliga calcul.
B e n aj Juni f. m.
4 13'
Rian har beräknat, att på de större och allmännare vägarna,
såsom Svinesund, Halle, Högen, Sandviken, Hån o.
s. v. per medium a5 till 3o hästar afgå till, och lika många
från Norrige hvarje dag uti 4^5 månader om året, och
på de mindie, men talrika vägarna är trediken äfven då ganska
lillig under de år nemi., då brännvinsbränningen hos
oss är förbjuden. De varor, som då allmänneligen till Norrige
utföras, uro äfven i missvextår: spanmål, trädvaror,
jern, kol och lefvande kreatur samt något kummin, Iinfrö
och viclualievaror, såsom smör, ost, talg och fläsk. Under
innevar. år är utförseln af spanmål det vanligaste; och jag
begagnar således denna, för att visa hos hvilketdera Riket
vinsten eller förlusten af denna handel skall stanna. Den
sprn vill tillbyta sig en ankare brännvin för varor af egen
afvel, medtager vanligast till Norrige en tunna råg Och 2!ne,
d:o hafre, för hvilket medelpriset i Norrska städerna är, för
låg q och för hafren 4 r:dr ‘iksg. tunnan —■ således
för lasset 12 r:dr b:co. Bonden köper sig först en ankare
brännvin, som kostar 10 r:dr b:co, och har nu öfver på
s.itt lass 2 r:dr, hvilket är otillräckligt för de nödvändigaste
behofverna under en resa af omkring från 8 till 20 och 3o
mil Iram och åter; men han kan ock icke hemkomma från
Norrige utan att i sina fickor medföra några vackra dukar,
band o s. v., samt i sitt skrin något få kaffe o. s. v., för
bvars uppköp han alltid måste medhafva en särskild cassa.
Hade det nu varit bonden tillåtet att sjelf få af sitt spanmålslass
tillverka brännvin, så hade han deraf erhållit 'ij
kannor. Arbetet vid tillverkningen, ved och nötning af
brännvinsapparaten är fullkomligt ersatt genom den besparade
långa resan; och dr a rik en må vara oberäknad, så
blir dock en vinst af 12 r:dr 3?. sk. på hvarje forslande.
Efter denna ganska lågt tilltagna beräkning, tillföres Norrige
en vinst af minst 3i6 r:dr 3?. sk. b:co dagligen på
hvarje större farväg, men som blir iida större, om man beräknar
alla de luxartiklar vår allmoge vant sig att, så obemärkt
och utan att kunna förhindras, hemplocka , hvilken
ovana nu kan anses vara hos den öfvergången till ett behof,
på alla mot Norrige tillstötande gränsorter. Det har
till och med lyckats Norrska köpmannen att inympa hos en
och annan Svensk bonde smak för vin, men den otroligt
större mängd kaffe, som, genom handeln med Norrige, kommit
i bruk i aila gränsorter, mot i Rikets inre provinser,
är dock mest synbar.
Efter mindre gynnande sädesskördar, då brännvinsbränningen
hos oss inslälles, märkes alltför väl, huru Norrska
brännvinstillverkningen med dubbel kraft forceras; och de
stora Norrska brännvinsfabrikanterne synas då genast hafva
i beredskap en mängd brännvinskärl , afpassade elter den
tillåtna införsels-qvantiteten hos oss, för att dermed förse
vår i mängd tillströmmande allmoge.
4 > 4
Den sj Juni f. ra.
Under mina många, mödosamma och nästan alltid fruktlösa
resor vid gränsen, i afsigt att kunna förekomma otillåten
införsel af brännvin m. m., har jag alltför ofta med
ledsnad fått erfara med hvilken färdighet vår allmoge lärt
Sig eludera tullförfattningarna emot Norrige, så att en otillåten
införsel opåtaldt och öppet sker, under skydd af samma
författning, som var ämnad alt förekomma den.
Jag, så väl som den vid gränsen posterade tullbevakningen
i allmänhet, har ofta fått erfara, att större brännvinsfastager
blifvit från Norrska städerna upptransporterade
till gränsen, och der påfyllda mindre kärl, samt af bönder,
torpare, drängar och pigor öfverförda, under föregifvande
att hvarje tillåten andel vore den forslande tillhörig, ehuru
det sannolikt och säkert varit, att hela foran var en enda
ägares tillhörighet.
Under sådana förhållanden blir alltid en nitisk tulltjenslemans
piigter ganska ledsamma; ty den oftast obildade trafikerande
roar sig åt att kunna bedraga, smäda och skymfa
den, som, oftast med uppoffring af vida öfver råd och lägenhet,
sökt visa mesta uppmärksamhet i tjensten, under
det att andra, hvilka icke lärt känna rätta förhållandet, likväl
torde anse den mest nitiska tjenstemannen för en efterlåten
oduglig tölper. Årligen tilltager i stor scala detta olyckliga
handelsförhållande, dock mest under de år, då brännvinsbränningen
hos oss är förbjuden, efter inträffade roissvexter.
I min tanke lärer denna från vana till snart sagdt behof
nu öfvergångna sed ej kunna förekommas, om icke införselstillåtelsen
af alla spirituösa varor nedsättes till högst arne
kannor; colonialvaror nedsättas till högst en tiondedel af den
nu tillåtna qvantileten, och det stadgande införes, att varor,
hvilka efter tulltaxa ej öro i Riket till införsel tillåtna,
icke i större eller mindre mängd få från Norrige införas.
Med en sådan ändring i den nu gällande nåd. förordningen,
skulle, i min tanke, allt missbruk med Norrska handeln
kunna förekommas laltasl på det sätt gränse-tullverket
nu är organiseradt, dock torde någon ökning af gränseridare-personalen
vara behöflig, och bevakningskedjan delas
så, att halfva personalen posterades vid gränslinien och andra
hälften vid vägarna emellan gränsestäderna, med skyldighet
för båda bevakningskedjorna att sträcka sina patrulleringar
till gränsen.
Qvantensburg den 18 Juni i835.
C. G. Lendahl,
Bevaknings-controlleur inom Dahlsland
samt Gillebergs, Normarksoch
Näs härad i Wermlands län.
Alt undertecknade hafva, under våra tjensteresor på
Norrska gransen, gjort enahanda observationer, som dem Hi
Den ij Juni f. m.
4.5
Controlleur Lendahl här ofvan har anmärkt, rörtde handeln
med Norrige, få vi äran äfven tillkännagifva.
Som ofvan
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Da
jag fullkomligt delar den åsigt i afseende på principerna fölen
blifvande lagstiftning för brännvinsbränningen, som Frih.
Hamilton, Hugo, nu och i sin reservation framställt, vågar
jag, i likhet med honom, anhålla om nu föredragna betänkandes
återremitterande, med den önskan, att Ulsk. för de
förändrade föreskrifter, hvilka det för denna näring kommer
att föreslå, ville taga till grund det al samme Frih.
Hamilton uti hans reservation framställda förslag. Då jag
trodde det varit länge och allmänt erkändt, att husbeliofsbränningen
är den kräfta, som tär Svenska nationen, förundrar
det mig, att Utsk. ej ingått på Frih. Hamiltons förslag,
att brännvinsbränningen skulle blifva en för hvarje
Svensk medborgare fri, från jordbruket skiljd och af detsamma
oberoende näring. Om så skett, skulle detta onda,
denna riksförderfliga husbehofsbränning, upphöra afsigsjelft,
utan att någon kunde klaga öfver fråntagna rättigheter,
helst uti en tid, då allmänna lösen är frihet; brännvinsbränningen
skulle blifva fabriksnäring, och husbehofsbränningen
skulle ej mer amma upp en notion af försupna. Det
är mer än troligt, alt ifall brännvinsbränningen blefve en
fri, en fabriksnäring, skulle priset på denna vara, äfven om
den blefve högt beskattad, ej fördyras; väl det! så länge
brännvin i Sverige förbrukas, bör det också i Sverige kunna
tillverkas uti behöflig mängd och till någorlunda jemnt och
billigt pris; blefve brännvinsbränningen antingen förbuden
eller priset på brännvinet mycket bögre än hos utländningen,
hade man visst icke vunnit det dermed åsyftade ändamålet,
att minska dryckenskapslasten — man hade blott
lagt dertill ett nytt brott, lurendrejcriet. Men blefve brännvinsbränningen
fabriksnäring, skulle vi dock derigenom vinna
tvänne stora nationalfördelar: den första och största, den
moraliska. Mängden af Svenska nationen, bondens söner och
tjenstehjon fingo ej sin uppfostran vid brännvinspannan, det
uppväxande slägtet skulle blifva räddadt, och en kommande
generation skulle gifva utländningen full orsak alt ändra den
tanke den fattat om Svenska folket, att det målte vara en
nation af drinkare. Jag vågar icke föreställa mig, att dryckensknpsbegäret
skulle mera vara ett nationalfel för oss Svenskar,
än för våra bröder Danskarna. Huru många af spirituosa
öfverlastade personer man dagligen kan få se här, känner
enhvar. Jag har vistats i Köpenhamn i tvänne år, och under
denna tid såg jag, ehuru brännvinet der ej är dyrare
och skall vara mycket bättre än hos oss, ty denna näring
O. Öman,
E. O. Gränsridare.
C. Larsson,
Tulluppsyningsman.
4»6
D e n sj J ii n i f. ra.
iir så tungt beskattad — efter miiskekarens kubikinnehåll —
alt man ej tinner uträkning vid nit bränna af annat än hvete*),
der icke iner än en enda öfverlastad person och hade
den hugnaden att höra: ”der går en Svensk!” Men i Danmark
är brännvinsbränning fabriksnäring, bondens tjenstehjon
oell söner hafva ej blifvit vande vid brännvin från barndomen
såsom här hos oss; ej heller ingår, såsom här, brännvin
uti den dagliga kosten; telet måste således ligga uti sjelfva
uppfostran. Den andra stora nationalfördelen var den
ekonomiska, ej heller att förakta uti ett fattigt land, hvilket
vårt är; dessa fabriker skulle dr ifvås med beräkning
och vinst. Det är allmänt kändt, mine herrar! att uti ju
större scala brännvinsbränningen drifves, ju mera behållning
lemnar den i proportion lill de råämnen, som dertill användas;
husbehofsbränningen lemnar intet annat än förlust.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Då man, liksom jag,
i sammansatta Utsk. haft tillfälle att deltaga i den discussion,
som der föregått; då man hört de korsande och olika
åsigter, der sökte alt göra sig gällande, huru det ena intresset
daglingade med det andra, och huru man omsider,
då ingenting på annat sätt kunde uppgöras, grep till voleringssedlarna
för att låta nummerstyrkan bestämma; hos den
bör ett sådant resultat, som det ifrågavar. betänk., ingalunda
väcka någon förundran, såsom jag här hört yttras. Men
det har ytterligare hos mig stadgat den öfvertygelse, att det
alltid måste gå så, då man uppgör en lag på andra än rationella
principer, oell att någon annan rationel princip för
denna lagstiftningsgren finnes än den Frih. Hamilton uti sin
reservation, äfvensom nu i sitt muntliga anförande så förtjenstfull!
framställt, är icke förenligt med min tro. Det
liufvudsakligaste skäl jag hört an dragas mot denna princip,
är, att supandet skulle tilltaga, derigenom att priset på
brännvinet föll. Dervid får jag blott anmärka, alt priset
åter kan höjas genom beskattning på tillverkningen, så långt
nian anser det rimligt och nyttigt, hvadan också hela skälet
således förfaller, — Vidare har man härstädes i dag in vandt
mot systemet, att det skulle föranleda smygbrännerier. Detta
förefaller mig besynnerligt att påstå, emedan smygpannorna
endast kunde vara små, och den lilla redskapen, efter
hvad man uppenbart känner, går med förlust i förhållande
till den större, som drifves mera planmessrgt, I afseende
■
') Måhända det för controllens skatt är nödvändigt att laga mäskekarens
kubikinnehåll till måttstock för beskattningen; det
torde dock, om skatten klefve hög, medföra det mehn, att man
till brännvinsbränning blott kunde använda de ädlare sädesslagen,
hvilka af minsta mäskmassa gifva mest sprit. I Danmark,
hvars provinser, såsom isynnerhet Lolland och Falster, frambringa
mycket mera säd, synnerligen hvete, än potates, betyder
. detta ingenting. . j
Den aj Juni f. m.
4*7
Seende på de mångå declamationerna, jag hört mot brännvinets
skadliga inflytande, är jag visserligen af den öfvertygelse,
alt brännvinet icke åstadkommit något godt, och
att man är skyldig att söka minska frestelsen till dess Ortiåttliga
bruk, så Vidt sig göra låter, ulan alt falla i etl ännu
Värre ondt genom sin nitiska öfverdrift. Men män bör dock
besinna, alt brännvinet i och för sig sjelf! icke är något Ondt,
utan blott ett medel, hvarmed det onda kan åstadkommas.
Det är Ined brännvinet Sorn t. ex. med krutet eller boktryckerikonsten.
Likasom dessa kan det missbrukas, men yttersta
grunden till detta missbruk ligger icke bos sjelfva materialet,
utan hos den , som använder detsamma. Om brännvinet
n ju tes Omättligt, så är skälet dertill Vanligen en brist
på mod Och lefnadslust, som man genott! den Stimulerande
drycken söker att ersätta. Huruledes åter en sådan slapphet
och svaghet i lynnet hos folket bör söka alt botås, det är
efter min tanke sjelfva problemet i fråga om nvkterhetens
befrämjande, men ligger utom gränsen för närvar, öfverläggning.
Jag bar blott velat antyda detsamma.
Jag förenar mig med dem, sorn yrka återrémiss, och
hoppas, att Utskrn komma att antaga frihetsprincipcn till
grund för sitt nya beslut. Förmår den ej att göra sig gällande,
så måste man naturligtvis in på den gamla vägen af
restrictioner m. m.; och liksom split och tvedrägt kominor
att hvila öfver dess uppkomst, så blir lagbrott och elände
de säkra följderna deraf.
Frih. Cederström, Anders: Vid föredragning af K.
M:s nåd. skrifvelse, som föranledde detta betänk,, bade jag
tillfälle att uttala mina åsigter i ämnet, hvilka hufvudsakligen
äro desamma som Frih. Hamiltons, hvarföre jag fullkomligen
instämmer uti hvad HrFrihm yttrat, så väl muntligen,
som tili den vid betänk, fogade reservationen. Jag
får blott tillägga några ord i anledn. af de anmärkmr, som
tiar i dag blifvit gjorda. Om jag ej missförstått Hr Sandelhjelm,
sade lian, alt binäringar äro för allmogen nyttiga och
nödvändiga, och alt brännvinsbränningen Vöre alt anse såsom
en binäring, utom hvilken innebyggarne i åtskilliga trakter,
enligt talarens förmenande, icke skulle kunna subsistera.
För min del anser jag åtminstone denna binäring mera Skadlig
än gagnande; och min öfvertygelse är, att så länge brännvinsbränningen
kommer att fortfarande tillböra landtbruket,
skall landtboo finna sin fördel uti sädesodlingen, men 1 samma
man landtbon mera vinlägger sig om sädesodlingen, blir
ängsodlingen eftersatt, ehuru man i sednare tider så väl i
Sverige som andra länder kommit under fund med, ätt ilugsodlingen,
Verkställd antingen genom circulation ellef den vanliga
temolhei-igenliiggningen är vida fördelaktigare än sudesproduetionen.
I Sverige är ängsodlingen fördelaktigare än
8 H. 53
Den 37 Juni f. m.
i andra länder, derföre att säden i Sverige, åtminstone i de
norra provinserna sällan mognar. Man har i dessa provinser
sett, att broddén om våren varit mycket vacker, samt
lofvat gifva goda skördar, meri ändock icke mognat, samt
att slutet blifvit total missvexf. Hade landtbrukaren i stället
begagnat ängsodlingen, hvilken aldrig till samma grad
är beroende af temperaturens omvexlingar, så hade de undsättningar
icke behöfts, som de norra provinserna åtnjutit.
Detta är ett ytterligare skal, sorn jag anser böra verka derhän
att skilja brännvinsbränningen från jordbruket. Vidare
bär man anmärkt, att ingen näringsgren i sednare tider gjort
så stora framsteg som jordbruket, just i följd af brännvinsbränningen.
Man har då icke betänkt, att Svenska folket
består af andra, än jordbrukare. Dessa utgöra visserligen
en del, men ej den största delen deraf. Skulle nu hela den
öfriga delen af Svenska folket, som ej äro jordbrukande,
nödgas vidkännas ett lidande, derföre att en del deraf skulle
hafva sin fördel af denna näring? Detta kan jag ej föreställa
mig hafva varit don värde talarens mening och afsigt.
Om det är en sanning, att brännvinssupande! i landet tagit
öfverhand, och att det ar skadligt; kan då landtmannens
fördel af denna näring blifva ett skäl för dess bibehållande
till alla öfriga inbvggares lidande? Man har anmärkt, att
så länge städerna uteslutande åtnjuta vissa näringsförmåner,
borde jordbruket äga något motsvarande uti brännvinsbränningsrättigheten.
Men näringsfrihet i allmänhet kan, och,
som jag hoppas, kommer att snart blifva införd, och något
undantag bör då ej äga rum i afseende på brännvinsbränningen.
Man har äfven anfört, att antagandet af detta betänk.
vore detsamma som ett generelt förbud mot brännvinsbränning.
Om så förhöll sig, skulle jag vara bland de första,
som tillstyrkte bifall dertill. Jag tror likväl fulla motsatsen,
nemi, att detta betänk, är det mest gynnsamma för
de små s. k. lyftpannorna. Uti betänk, heter det på 5:té sidan
: ”Som tillverkningskostnaden för hvarje kanna brännvin
■"blir relativt högre för de mindre pannerymderna, samt
”större delen af brännvinsbrännare, i följd af det mindre
”värdet å den jord de innehafva, äro nödsakade att för de”ras
brännvinsbränning begagna en mindre pannerymd, baf”va
Utskm trott billigheten fordra, att brännvinsbrännings”afgiften
för enkla pannor från och med 20 kannors rymd
”och derunder minskas med 5 proc. för hvarje enhet i brännvinspannans
kannerymd.” Pag. 9 §. 6 stadgar: ”På landet
”vare 2:11c eller flere åboer å samma eller särskildta herneman,
hemmansdelar eller lägenheter, då dessa äro inom
”samma socken och högst på en mils afstånd från hvarandra
belägna, obetaget alt, emot samfäldt erläggande afdén
”på gemensamma brännvinsredskapen belöpande brännvins”bränningsafgift
och behörig anmälan, deras brännvinsbrän”ningsrättighet
utöfva med en gemensam panna på den af
Den 37 Juni f. m.
”dessa lagenheter, som dertill uppgifves, hvilken panna dock
”aldrig må öfverstiga högsta tillåtna pannerymdcn.” Härigenom
har allmogen erhållit! 2tne förmåner: den ena, att
den, sorn bränner med mindre panna, erlägger mindre afgift,
än den större i förhållande till rymden måste erlägga;
och den andra, som består deruti, att om några vilja bränna
med större panna, kunna 2tne eller flere förena sig om
en sådan. Derigenom hafva de smärre jordbrukarne blifvit
betydligen gynnade. Följden blir utan tvifvel den, att de
blifva ensamme om brännvinstillverkningen i landet, och alt
fabriksbränningen och konstbrännerierna komma att alldeles
förqväfvas och upphöra. Huruvida det kan vara nyttigt för
landet, lemnar jag lill Ståndet att bedömma. För min del
måste jag afstyrka det, såsom, i min öfvertygelse, af ett
högst skadligt inflytande för landet i allmänhet. Jag förenar
mig således i anhållan om återremiss af betänkandet.
Hr Tornerhjelm, Rudolph Victor: Mot detta betänk.
är redan sa mycket ordadt, att jag icke vill upptaga
tiden med att ytterligare tillägga något, utan anhåller blott
att få förena mig med Frih. Hamilton; men som liden på
året numera så framskridit, att betänk, icke lärer kunna
återkomma och afgöras, förrän i September månad, och den
återstående tiden af året vore för kort för att medhinna apparaternas
förändring till öfverensstämmelse med den blifvande
författningen; så får jag hemställa, om ej R. o. Ad.
skulle vilja beluta, alt den nya brännvins fö r fa 1111 i n g e n ej må
taga sin början, förrän den 1 Januari 1842.
Hr Westfelt, Kils: Då jag inom Utsk:n deltagit uti
afgörandet af detta betänk., men ej aflemnat någon reservation;
anhåller jag få tillkännagifva, att jag fullkomligen instämmer
med Frih. Leijonhufvud, förbehållande mig rättigheten
att i Utsk:n vidare utveckla mina åsigter. Inom Utsk;n
har jag stridt för samma princip, som Frih. Hamilton; men
då den ej kunde göra sig gällande, ansåg jag dernäst Utsk:ns
förslag vara det enda antagliga. Likväl förenade jag mig
med Frih. Klingspor och de åsigter, han uti sin reservation
utvecklat.
Hr Bogeman, Carl: Det var lätt att förutse, det
många olika, hvarandra korsande meningar skulle, i ett så
kinkigt ämne sorn ifrågavar., komma att uttala sig. Sanni
är visserligen, att mycket i ett som annat afseende med
skäl kan anföras; dock tror jag, att går roan ut från de
grunder, som afse landets verkliga ekonomiska fördelar och
nationens moraliska lyftning, mäste man hylla de uti Frih.
Hamiltons, Hugo, reservation framställda åsigter, genom
hvilkas tillämpning brännvinet, efter min tanke, lomme att
ansenligen fördyras; hvaraf jag ock anser bestämdt kunna
antagas, att superiat skulle förminskas. Vill man ändumå
-
Pen i-j Juni f, lil.
Jet, superi-ts liiimniande, måste mnn ock vilja medlen, d. a.
sutta eii damm mot den eljest allt öfversväminande bränna
vinsfloden. — Man tror, att jordbiukarens intresse oafvislig
pen fordrar brännvinsbränning — ett förmenande, sorn jag
alldeles icke kan medgifva vara riktigt — den är lyertom
grundtal'-k, °cb skull, soin jag hoppas, såsom sådan med
hvarje år alft mer och mer förkastas, Pen s. k- husbehofsbränningen
är ej allenast icke för den större, som mindre jordbrukaren
nyttig, utan till och med ganska skadlig. De utaf
en vard talare, Frill, boye, Ludv., med så mycken värma
förespeglade politiska vådor, ifall betänk, icke genast afslogs,
skrämma icke mig; de kunna, på sin höjd, uppskrämma
mera luft rörda, -juka läntasjer.
Man bär ock fört jämmer deröfver, att Utsktn föreslagit,
det skatten mätte förskottsvis eiläggas. Visserligen är
saken ny i vårt land, och har olyckan att hafva praxis emot
sig; men, ingen regel utan undantag; för detta enstaka fall
torde projeetet likväl icke böra förkastas. Må man åtminstone
försöka härmed några år, intill nästa riksdag; erfarenheten
kommer säkert att då säga oss hvad vi vidare rationellast
hafva att för framtiden iakttaga. Jag yrkar återremiss
Gr.
Horn, Claes Fredr-5 En värd talare yttrade för
eli stund sedan sill förundran deröfver, att ett betänk., sådant
sorn det ifrågavar., kunnat till Stånden inkomma. Jag
kan, lör min del, så mycket mindre instämma uti hans förundran,
soin jag af erfarenheten känner svårigheterna att
inom sainmansalta fJtsk. kunna åstadkomma något ändamålsenligt
resultat, helst uti frågan om brännvinsbränningen,
der enskildta intressen oph passioner äga Sä fritt spelrum alt
verka, och der de icke underlåta att infinna sig, Jag ogillar
hela betänk., inen linner ingalunda besynnerligt, att
det hvarken äger uåg"n
stödt på föruultsgrnnder- Jag anser det i allo förkastligt,
och förenar mig till alla delar uti den reservation och det
yttrande, sorn blifvit af Frih. Hamilton afgifna. Lika med
honom anser jag full frihet i denna näring vara det sorn
inan hör Önska, och att lyckliga resultat deraf böra kunna
väntas, efler åtminstone det resultat nian åsyftar, och
sorn man sökt på en väg, rakt motsatt den Hr Frihjn utstakat.
Lifa med honom tror jag, att man bpr afse — jag menaiatt
Hr Frthtp ville att man borde taga föredöme af förhållandet
inom Preussen — att man, vid öfvergången till det
fria systemet, ipke på en gång rubbar eller förstör denna
näring i smått, sorn (ms oss vunnit burskap, och som, snart
sagd1, blifvit påtrugad Svenska jordbrukaren. Jag skulle
derföre önska, att om det är möjligt för det sammansätta
Disk. att ingå på ilen af Frih. Hamilton uttalade principen
af full frihet i ulöfningen af brännvinsbränningen, Utsk,
Den 37 J u n i f. ro.
dock ville besinna, att det vore opolitiskt, farligt ocb orättvist,
att, visserligen icke genom maktspråk, men genom lagstiftningens
beskaffenhet, belt ocb hållet borttaga husbehofsbränningens
möjlighet. Jag skulle således önska, att husbebofsbränningen,
nemi. den verkliga husbehofsbränningen,
målte få qvarstå, högst ringa beskattad, under det fabriksbränningen
finge drifvas med obegränsad frihet, och alt sålunda
enkla pannon om 10 kannors rymd kunde lemnäs i
det närmaste fria från skatt, och redskap af till oell med
20 å 3o kannors rymd, och under villkor att dessa brännvinspannor
äro hvad man kallar enkla, eller utan all annan
tillsats än afkylajngsqpparat, utan reclificationsförmåga,
mycket ringa beskattad. Skulle det åter vara omöjligt för
IJlsk. att öfvergå till denna princip för brännvinsbränningens
utöfning, skulle jag dock önska, att Utsk. ville fästa
något mera uppmärksamhet vid det teckniska af sjelfva
bandteringen, och icke föreslå sådana regulationer, som
hvarken innefatta åsyftade correctiv eller beskrifning på hvad
inan menar med brännvinsapparat eller riktig beräkning af
<feras afverkningsförmåga; ty jag vill åtaga mig alt factiskt
bevisa, alt den af Utsk. antagna beräkningen är oriktig.
Dessutom får jag, under förutsättning att det blir omöjligt
att åstadkomma något riktigt resultat, och att beskattningen
följaktligen kommer att fortfarande bestämmas efter redskapens
beskaffenhet, fästa Utsk:s uppmärksamhet derå, att
den åsigten, som skulle ångans tillämpning, i det förhållande
Utsk. synes hafva antagit, förhöja afverkningen, icke är
riktig, såvida ej ångan begagnas för sig att uppkoka mösket
uti stora trädkar eller bassiner; att ångans tillämpning på
annat sätt skulle kunna öka afverkningens större skyndsamhet
äger ingen grund. Betänk, afser en beskattning af
mäsk värmaren, som jag icke finner riktig. På i3:de sidan
beter det: ’’med mäsk värmare förstås en sådan inrättning
”vid en brännvinsbränningsredskap, i hvilken mäsken, genom
”den från pannan utgående ånga, förberedande uppvärmes,
"så att då den derefter slås eller tappas i brännvinspannan,
”uppkokningen och således afverkningen sker fortare än eljest,
”och lid således vinnes i operationen. Mäsk värmare vare tillåten
”af hvad form eller ämne sorn helst, men får ej innehålla mer än
’’i:del utöfver pannans rymd, ej heller så in lät t as, att
”den åstadkommer någon re c t i fi ca t i o n. Med rec’’t
i f i c a l i o n s - a p p a r a t förslås den del åfelt bränn''v
i ns redskap, hvarigenom en större eller mindre
”del af productens vattenhalt a f s k i 1 j e s tinder
”sjelfva brännvinsbränningen, så alt afrinningen ut”kommer
starkare eller mera spri t lia I tig, än då en sådan inrättning
icke begagnas.” Jag ber att Utsk. ville besinna,
att, huru än mqskvärmaren må construeras, åstadkommer
deli alltid någon reetification, emedan mäsken i sig sjelf innehåller
eli afkylningsämne; och således skulle, efter denna
D c n jj Juni f. m.
beskrifning, mäskvärmare aldrig kunna äga rum ulan att
beskattas såsom rectifications-apparat. Jag liar trott mig
isynnerhet böra fästa uppmärksamheten på denna missledande
beskrifning; men anser det omöjligt att beskrifva denna
kokapparat, så att föreskrifterna icke skulle kunna eluderas.
Rättast torde vara anse det ingen rectification inträffar,
då producten måste ånyo i brännvinsapparat omkor
kas för att blifva hvad raan kallar brännvin. Den rätta
beskattningsprincipen grundar sig på storleken af de kar
eller bassiner, hvaruti mäsken förvaras eller tillverkas, hvilken
princip likväl endast är tillämplig vid den större eller
fabrikationstillverkningen, men alldeles icke för de små pannorna,
emedan mäsken kan bäras från det ena huset till det
andra, oell någon controll å tillverkningen således icke åstadkommes
hvad de smärre pannorna beträffar. På grund af
hvad jag nu anfört, förenar jag mig med dem, hvilka begärt
ålerremiss af betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Med Frih. Hamilton in
stämmer
jag så mycket hellre i afseende' på den af
honom föreslagna enkla uppställning af författningar i ämnet,
som den står tillsammans med de grunder för den ekonomiska
lagstiftningen, hvilka redan vid 1809 års riksdag af
R. St. fastställdes, enligt hvad 9 §:n i riksd.beslutet den 2
Maj 1S10 utvisar. Med Hr Frihm instämmer jag jemväl
deruti, att denna näring, såsom all annan, bör vara fri och
kunna få utöfva? med hvad slags apparat som helst, och att
definitioner i sådant fall böra uteslutas på särskilda apparater
efter förm och öfrig beskaffenhet, äfvensom att det ej
är formen och tillverkningssättet, utan tillverkningsqvantiteten,
som bör beskattas; men med samme värde ledamot
kan jag icke instämma uti den åsigt, att i afseende å de
små pannorna under 20 kannors rymd det gamla beskattningssättet
efter kannerymden bör bibehållas, enär beräkningen
af tillverkningsqvantileten för de stora, efter mäskekarens
storlek, ej är svårare att utröna i afseende på desmå
pannorna genom den kunskap erfarenheten lemnat. Erfarenheten
visar, nemi. hvad de mindre pannorna angår, huru
mycket brännvin de kunna afverka, oin de drifvas natt och
dag; beräkningsgrunden är således gifven, och afverkningsqvantiteten
lika lätt att bestämma som för de större pannorna,
i afseende å hvilka sednare det är ett gifvet factum
att någon annan säker beskattningsgrund icke finnes, än efter
mäskekarens rymd. Om ägaren till apparaten icke vill
begagna sig af rättigheten att tillverka hvad möjligheten tillåter,
bör han likväl erlägga skatt för det belopp, som efter
antagna beräkningsgrunder med redskapen kan afverkas. Då
blir näringen fullkomligen fri, och beskattningsgrunden blott
en i stället för 2.-ne. I öfrigt får jag förklara, alt om vi
kunde komma till den af Frih. Hamilton hyllade grund
-
D«n a; Juni f. tn.
4a3
säfsen; så skulle, i fråga om bevillningens fördelning i allmänhet,
tilläfventyrs Bevilln.Utsk. jemväl lämpa sig efter
samma grundsats och bestämma bevilln.afgifterna efter productionen,
d. ä. inkomsten, och ej efter egendomsvärde och
capitalförmögenhet och diverse titlar. Endast derigenom
kunna vi successivt uppnå den jemlikhet i beskattningen
och det välstånd, sorn Frih. Hamilton så' riktigt visat oss
hafva uti ett grannrike varit en lycklig följd af det der tilltagande
tvingande eländet. Jag anhåller om återremiss af
betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då jag i detta ämne
hufvudsakligen instämmer med Frih. Hamilton, anhåller
jag att kortligen få redogöra för mina skäl dertill. K. M:s
i denna fråga nflåtna nåd. skrifvelse afsåg minskad förbrukning
af brännvin och således minskning i de olyckliga följder,
som äro oskiljaktiga från dess omåttliga förtäring. Såsom
medel dertill uppgafs varans fördyrande, hvilket åter
skulle vinnas, dels genom inskränkning i tiden för brännvinsbränningens
utöfning, och dels genom förhöjd skatt å
tillverkningen. Begge dessa föremål har Utsk. tagit i öfvervägande
och utgått derifrån i sina förslag. Jag befarar, att
intetdera'af dessa medel väsendtligen leder till ändamålet.
Den inskränkning i tiden, Utsk. åsyftat, har blifvit bestämd
till 3 månader. Troligen lärer det blifva svårt
att få tiden så inskränkt genom B. Sits beslut. Men äfven
om det skedde, om tiden vore ännu mera inskränkt, t. ex.
till 2 månader; så vinnes likväl icke ändamålet. Jag har
sett beräkningar uppgjorda dels i bufvudstaden och dels af
en i tillverkningen erfaren man i landsorten, hvilken numera
är nykterhetsvänj och icke idkar bränn vinsbränning, samt
således är oväldig, och på hvars ord jag derföre kan lita.
Enligt dessa beräkningar kunna, om bränningen anstränges,
med de pannor, sorn finnas i Riket, på en månad tillverkas
något öfver 4o millioner kannor brännvin och på 2 månader
således öfver 8o millioner kannor. Jag känner väl icke
huru mycket brännvin årligen förtärés i hela Riket; men
uppgifter, sorn man ansett någorlunda tillförlitliga, upptaga
förbrukningsbeloppet till 60 millioner kannor. Skulle man
än öka det med 20 millioner, så kunde likväl hela den årliga
förbrukningen motsvaras af 2 månaders tillverkning.
Under närvar, förhållande har man visserligen icke tillverkat
så myckel, på den tiden; men säkert är, att så länge
brännvin är en säljbar vara och på försäljningen kan förtjenas,
anstränger man bränningen i samma mån liden för
hennes utöfning inskränkes. Alla drinkare i Riket kunna
således få deras fulla bekomst, äfven om bränningstiden inskränkes
till 2 månader. Den andra frågan afser högre
skatt på tillverkningen. Utsk. har föreslagit en förhöjning i
skaften, Öfver hvilken reservantérne på det högsta besvärat
424
Den 37 J u n i f. m.
sig. Ledafnöter af detta Stånd hafva äfven yttrat missnöje
dermed. Men, om ock denna beskattning pålades, skulle
hon, efter all anledn., ej i någon betydlig mån höja priset
på varan; ty så länge man ej kan eller bör förekomma, att
tillverkningssättet varder genom vettehskapliga upptäckter
med hvarje år fullkomnadt: så kan äfven priset på varan
nedsättas, derigenom att tillverkningen sker hastigare och
för mindre kostnad. Men äfven om den ej kunde så ske,
skulle det dock vara en ofantlig beskattning, som kunde verka
ett runstyckes tillökning i priset på supen. Följden blefve
då ingen annan, än att drinkarne, som gerna erlade ett
eller annat runstycke mera för att få tillfredsställa deras
åtrå efter brännvinet, ruinerade sig något förr. Deras helsa
och moralitet blefvo ändock icke bevarade. När sålunda
de föreslagna utvägarna icke kunna hjelpa, så anser jag skäl
vara alt begagna ett sådant sätt till brännvinsbränningens
förminskning, sorn åt Riket besparar onödiga byggnader, onödigt
användande af koppar, jern, bränsle, potates, säd och
arbete. Detta kan, efter min förmening, icke vinnas på annat
sätt, än att medgifva bränningsfrihet, såsom Frih. Hamilton
föreslagit. Brännvinsbränningsrättig,beten anser jag
således börä tillkomma hvem som helst, och följaktligen äfven
andra äu jordbrukare. Det hindrar icke jordbrukaren
att bränna huru mycket han behagar. Han har alltid den
fördelen på sin sida, åtminstone i de flesta landsorter, att
äga skogen så lill sägandes för intet, i hvilket hänseende
han alltid ligger öfver stadsbon, som måste köpa bränslet.
Hvad tiden för brännvinsbränningens årliga utöfning beträffar,
så anser jag en hvar böra berättigas att bränna hela
året om eller huru lång tid deraf han behagar, med skyldighet
att betala skatt endast för så lång tid, han anmält
sig att bränna. Derigenom är intet tvång någon ålagd, och
ingen obillighet mot någon utöfvad. Jag anser jemväl en
hvar böra få begagna huru stor eller liten panna sorn helst
och af den beskaffenhet, han finner för ändamålet lämpligast.
Ju större och fullkomligare pannan är, ju större är
besparingen af alla de ämnen jag förut nämnt, och denna
enskilda besparing är en medelbar vinst för Riket. En man,
livars ord jag har anledn. att anse för trovärdiga, har sagt
mig, att Frih. Edelcrantz uträknade och uppgaf vid någon
riksdag, alt på den tiden, då man ännu icke använde potates
till brännvinstillverkning, förspilldes på dåliga brännvinsredskap
i Sverige lika mycken säd, som man årligen inforskref.
Nu har konsten att tillverka brännvin stigit så betydligt,
som vi alla känna. Men förlusten på dålig redskap synes
dock bäst af vettenskapsmäns påstående, att det enda
ämnet, som gör dranken närande, består uti de partiklar,
som, till följe af redskapens och behandlingens ofullkomliga
beskaffenhet, icke blifvit till biännvin afverkade. 1 afseende
-
D « n 27 J 11 n i f. m.
de på beskattningen ur jag af den mening, att för hvarje
tillverkad kanna brännvin bör betalas lika afgift, antingen
tillverkningen skett med stor eller liten panna. Skulle afgiften
blifva mindre för de små, så uppmuntrade man derigenom
begagnandet af de smärre redskapen, hvilket är förenadt
med den stora förlust för liela Staten, sorn jag redan
orntalat. Öfver någon obillighet derutinnan kunna de små panne-ägarne
icke beklaga sig, enär det är dem lika öppet lemnadt
som dem, hvilka förut ingen brännyinsredskap äga, att
förskaffa sig större pannor. Säger den mindre bemedlade,
att han är hindrad derifrån af brist på capital, så är det
ingen, som förbjuder honom att slå sig tillsammans med en
eller flera grannar eller med hela socknen om en betydligare
panna eller att drifva nalängen i stort. Det är dessutom,
på sätt Gr. Horn nyligen anmärkt, omöjligt att noga bestämma
beskattningen efter redskapens beskaffenhet; emedan
konsten under tiden emellan riksdagarna, för hvilka skatten
bestämmes, kan göra sådana framsteg, att hon vid riksdagen
näst efter ingalunda motsvarar den ökade production,
som en måhända kort efter förra riksdagen gjord uppfinning
medför. Öfverdirecteur Schwartz har, enligt hvad
jag hört, påfunnit en inrättning, hvarigenom pannan genast
lemnar starkare oell vida större afverkningsbelopp än hittills
kunnat erhållas. Denna inrättning skall vara af så enkel
beskaffenhet, att den, med obetydlig ändring i de nu brukliga
redskapen, är användbar på nästan alla brännvinspannor.
Af sådan anledn. anser jag bäst vara att lämpa skatten
efter afverkningsbeloppet. Hvar och en måste då se
till, att han, innan skatten förändras, erhåller sådan redskap,
som afvei kar det möjligen största beloppet. Är redskapen
dålig, blir afverkningen, och, i mån deraf, äfven beskattningen
ringare. Huru afverkningsbeloppet skall beräknas, tilltror
jag mig ej att bedömma. Det må veltenskapsmän och de
som äro kunnige i yrket uppgöra. Kågon yttrade, att för
distillering skulle särskildt betalas. Men 0111 nu pannorna
kunna inrättas så, att de genast lenina mera sprit, så vore
distilleringen i och med detsamma verkställd; hvadan det
vöre förgäfves att bestämma skatt å särskildt verkställd distillering.
Slutligen anser jag oriktigt att ingå lill Konungen
med någon und. anhållan, det Han ville afsäga sig rättigheten
att inställa brännvinsbränningen. Sådana omständigheter
kunna förekomma, då det vore en välgerning för
lhiket att bränningen inställdes, och då landets innevånare
skulle anse sig ganska olyckliga, om Konungen icke kunde
i behofvets stund begagna denna utväg. För min del afstyrker
jag således något tillägg härom.
Sedan jag nu yttrat mig om grunderna för denna författning
öfverhufvud, tror jag ej att det skulle gagna till
något att genomgå de detalj-bestämmelser Utsk. föreslagit,
8 II, " 54
Den a- Juni f. m.
helst jag anser de flesta af dessa stadganden komma att
förfalla, i händelse Utsk., vid besvarandet af den återremiss,
hvarom jag anhåller, skulle finna skäligt alt förändra sitt
hetänk. elter de grunder. Frill. Hamilton uppgifvit, och hvilkas
anlagande jag tillstyrker. Jag gör det af öfvertygelse,
att derigenom kunna säkrast förekomma den dryckenskap,
som härleder sig från brännvinstillverkning, snart sagdt i
hvarje stuga på landet. Sä vidt jag förstår, ar det nemi.
klart, att, i händelse genom bättre redskap och tillverkning
varan kan åstadkommas för bättre pris, än del, hvartill en
hvar med liten panna i sin spis kan åstadkomma det; så
skall den, som med liten panna tillverkar dyrt brännvin,
hellre sälja sin säd till den, sorn med stor panna tillverkar
varan för bättre köp, och för säden eller potäterna taga
brännvin eller penningar i utbyte. Med den köpta varan
hushållar han troligen bättre, emedan han bestämdt känner
det värde lion äger. Tillverkar han deremot brännvinet
sjelf, så förspiller han säd och potates, utan att så noga beräkna
hvad de varit värda. Då anser han sig hafva ingenting
förfarit, ulan betraktar brännvinet såsom andra Imshållsförnödenheter,
hvarmed han tycker sig ej behöfva hushålla
så noga, eftersom det kunnat åstadkommas inom huset
och ej kostat penningar.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komrne
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Hamilton: Jag hegärde ordet för att blott be
svara
ett inkast, som Frih. Cederström gjort mot mitt förslag,
icke derföre att jag tror att mitt förslag är så fullkomligt,
att det ej kan behöfva ändras och kunna blifva
mycket rikligare; men jag har trott mig böra förklara
hvarföre jag föreslagit en lägre skatt på pannor af 25 kannors
rymd. Jag tror visserligen, lika med Frihtn, att det
låter beräkna sig hvad som kan tillverkas med en .sådan
mindre panna under deri tid, för hvilken lion till bränning
blifvit anmäld; men jag tror, att om man antager samma
beräkningsgrund för de små, sorn för de stora pannorna, så
tvingar man ägarne af de förra in på en väg, som man
visserligen icke lärer önska att de skola beträda, ty de skola
då söka att täfla med de större verken och tvingas, som sagdt
är, in på en för dem äfventyrlig bana. Jag tror ej heller,
att det skulle leda till någon väsendtlig förlust för de stora
verken, 0111 lindring i beskattningen för de mindre medgåfves,
då productionen af ett litet verk i alla fall lemnar föga
eller intet till afsalu, sedan det egna behofvet blifvit fyldt.
Men jag vill sjelf göra en nedsättning i milt förslag, eller
att förmånen beviljas 18 kannors enkel panna i stället för
s5 kannors panna; och då lärer ingen farlig täflan kunna
uppstå, utan bör denna tillverkning anses som en verklig
husslöjd, lika med brygd och brödbakning, ty äfven detta
Den aj J u n i f. m.
4*:
är ju en tillverkning, sorn beskattas, så snai t elen ciri Ives
till afsalu, men lemnäs lii för skatt, så snart den endast
skötes för eget behof. Brännvinsbränning med så liten panna
sorn 18 kannors, anser jag derföre kunna oell böra fritt
tillåtas, lika väl sorn brygd oell brödbakning.
Med den siste talaren, hvilken jag lackar för hans fullständiga
och frisinnade yttrande i denna fråga, instämmer
jag i allt, och anser att han densamma utvecklat med ocedrrsäglig
klarhet och sanning; men jag anhåller blott att
i en enda punkt lå skilja mig från honom, den nemi. rör:de
bränn vmslijrbud. Jag anser nemi., att om den blifvande
bräimvinsförfattningen skulle byggas derpå, att Konungen
skulle kunna utfärda lörbud mot brännvinsbränning, så skulle
också bela ideén alt af denna industrigren utbilda en fabriksrörelse
ramla, ty trygghet är första villkoret för att
kunna förmå någon att ingå i hvilken speculalion som helst.
Ku fabriksrörelse fordrar i allmänhet ett stort capital, men
ingen skall våga använda ett så stort capital sorn erfordras,
så länge det beror på Styrelsens godtycke att förbjuda fabrikanten
att under längre eller kortare tid bedrifva sin rörelse,
hvarigenom denne urståndsättes alt draga ränta af sitt
capital Jag tror således, att brännvinsbränningsförbud aldrig
böra existera. Jag är äfven fullt öfverlygad, att ingen våda
derigenom skall uppstå, om nemi. en fix lagstiftning lör
spanmålshandel!! tillika varder införd, så att de handlande
på förhand äga en fullkomlig öfvertygelse derom att Styrelsen
ej ens tänker på att rubba dessa förhållanden. Jag
tror nied full visshet, att brist på säd då ingalunda skall,
kunna uppkomma; ty bristen har uppstått hittills just af
den orsak, att några spanmålshandlande aldrig kunnat uppkomma.
Skulle Konungen bibehålla rättigheten all kumm
utfärda brännvinsbränningsförbud, så skulle detta blifva skadligt,
så väl för den fabrikation man vill befrämja, som för
uppkomsten af all spannmålshandel, och, i sammanhang dermed,
äfven för all beräkningsgrund för landtmaniien, och
på sådan grund vidhåller jag milt yttrande inom Utsk., att
hos Konungen borde framställas eli lind. anhållan, att pä
samma gång som en fri brännvinsbränning tillätes, borde
äfven en fix lag för spanmålshandel utfärdas. Det är en
punkt i min reservation, hvarom ingen af föregtde talare
yttrat sig, men hvarpå jag anhåller att få fästa uppmärksamhet,
ifall någon skulle vilja understödja ulin åsigt, alt
genom exportpremier, eller s. k. drawback, bereda utförsel
af brännvin. Då det icke kan förhindras, alt tillverkningen
sker utöfver det verkliga behofvet, så lärer en hvar medgifva,
att det är nyttigt, att hvad som tillverkas utöfver
detta verkliga behof varder exporteradt, och dertill skulle
en sådan drawback blifva ett betydligt medel. Ett sådant
har blifvit vidtaget i alla länder, bland andia i Preussen,
hvarifrån brännvin, i följd deraf, exporterats ända till
Den 27 Juni f. ra.
Ostindien. Sädana exportpraemier, hvilka knöde utsättas
till -fjdelar af skatten, tror jag vöre nyttiga. Då vidare a Ila
äro ense derom, att det vore viii, om Svenska folkel så
mycket som möjligt afvätides från åtnjutandet af brännvin,
och enär det är gifvet, att meuniskan väl behöfver något
förfriskningsmedel, kunde oell bol de surrogat för brännvinet
tillvägabringas, hvilket kan ske på arne sätt. Det eria vore,
att, likasom i Bayern, uppmuntra till ölbryggeri, ty ölet stärker
kroppen; och det andra, att, vid behandlingen af tull
taxan,
nedsätta tullen på lätta viner så mycket som möjligt.
Det finnes nemi. Franska viner, hvilka, genom den dem nsatta
tullen, äro här mer än dubbelt dyra än hvad de kosta
på stället; men om tullen derå nedsntles, skulle en butelj
sådant vin här kunna fås för 12 a 16 sk. b:c6. Vill
man ändamålet eller ett förminskadt bruk af brännvin och
dryckenskapslastens aflagnnde, bör man ock vilja, medlen;
och vid sådant förhållande tror jag det vore väl, om vid
ett gladt lag vinet ininge brännvinets ställe. Man må säga,
att vin är en utländsk vara; jag ser ej derpå för det gotia
ändamålet; det leder i tilla fall till handel och en utvecklad
rörelse. Jag instämmer äfven i begäran om återremiss.1
Frih. Cederström: Den siste talaren har erkänt
möjligheten af att kunna beräkna lillverkningsbeloppet, jemväl
för de små pannorna. Nå väl! då måste det också, enär
det är hvars och ens rätt att uppgifva den tid, hvarunder
han vill drifva brännvinsbränning, vara möjligt alt beräkna
huru många kannor brännvin, som böra skattläggas utan att
tvingas utvidga tillverkningen, för alt få ersättning för skatten,
hvilken icke kan blifva betydlig. Jag kan således ej
annat än vidblifva hvad jag yttrat i afseende å de små pannorna.
Hvad åter angår frågan om förbud, så följer det
af sig sjelft alt från flen stund man förklarar näringen vara
fri, kan den ej vara underkastad förbud; ty man skulle då
äfven kunna af samma skäl förbjuda spanmåls-production
för jordbruket, som man förbjöd hvarje fri näring i allmänhet.
Beträffande åter förbud mot in- och utförsel af spanmål,
så lära vi få lof att komma ihåg, att något annat derom
icke kan sägas, så länge 60 §:n Ifeg.F:n är oförändrad,
än att Styrelsen äger rättighet alt höja och sänka tullen å
in- och utgående spanmål. I afseende å hvad den siste
talaren yttrat om exportpraemier eller s. k. drawback för
utförsel af här tillverkadt brännvin, och att man derföre
till exportören borde återbetala ända till J:del af skatten
för tillverkningen; så får jag säga, alt jag ej kan medverka
till fattandet af ett sådant beslut. Då näringen blir fri, och
den enskilde mannen kan begagna sina capitaler och göra
sina beräkningar; så ser jag ej hvad nationen hor ens för
rättighet, än mindre skyldighet, att genom nedsättning i den
enskilde mannens skattebidrag, medverka till hans perso
-
Den a 7 Juni f. in.
nelin för tjenst på bekostnad af alla andra, som ej kunna
exportera sin vara. Den fördel man i labellariska uppgifter
kan vinna på ut— och införsel af varor oell den stone
tullvinst, som uppkommer, är väl af beskaffenhet att i tullspecialerna
vara en sanning; men på sidan af den, en verklig
osanning, som folken få dyrt betala. Jag Ingar att
Utsk., som egentligen ieke liar med den frågan att skaffa,
i afseende pä brännvinsbränningen, måtte inskränka sig lill
den enkla, ämnet mera tillhörande, om frihet i denna när ing
och om rättigheten att använda hvad slags redskap som helst,
om skyldigheten att betala i mån af tillverkning, oell alt
med förslag till författning i öfverensstämmelse med dessa
grunder, inkomma.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag äger visser
ligen
intet anspråk, att någon af Huset skall hafva i minnet
hvad jag redan vid 1828 års riksdag yttrat i denna fråga;
meli då Reger ingen nu framkommit med en propus.,
som skall åsyfta att bringa brännvinsbränningsrättigheten till
ett sysleme, så kan jag ej afhålla mig från att yttra min
öfvertygelse att Regeringen systematiskt motverkat just hvad
man skulle vilja kalla sysleme. Det är helt naturligt att
från förändrade tidsförhållanden måste äfven uppkomma
förändrade åsigter i afseende å dessas bedömmande; och sä
är äfven nu förhållandet med brännvinsbränningen. Till
följd af i8i5 års författning, rörrde brännvinsbränning, sorn
räckte t. o. ra. 182g års riksdag, tog denna näring en så
beskaffad riktning, alt det blef de stora bi annei ierna, den
större tillverkningen, som så till sägandes nedtryckte priset,
så att ägare af de s. k. lyftpannorna icke mera funno sin
räkning vid att bränna brännvin, och detta till den grad,
alt sistnämnda år opinionen var sådan, att, om man erbjudit
befrielse från hemmansskatlen för brännvinsbränning mot
afträdande af rättigheten att bränna brännvin; så hade man,
i min tanke, eflergifvit densamma utan betänkande. .Striden
1829 fördes ingalunda mellan lyftpannorna och de s. k.
fabrikspannorna, utan striden fördes mellan den mindre jordbrukaren,
som ansåg sig böra få rättighet att tillverka just
jemnt så mycket sorn hans egen produetion möjligen tillät,
hvilket var ett stort afsteg från husbehofsbränning, och de
s. k, fabrikörerna af brännvin, hvilka nedtryckte priset derå.
Man torde påminna sig, alt under sommaren 1829, då de
flesta brännvinspannor icke mera voro i verksamhet, utkom
ett bränvinsbränningsförbud, öfver hvilken visa åtgärd man
var färdig att frambära en tacksägelse-adress, i anseende lill
den förmån, som derigenom tillskyndades dem, som hade
till afsalu några 100, kanske 1000 kannor brännvin; sedermera
hafva vid hvarje riksdag olika författningar utkommit,
grundade på mer eller mindre kännedom om förhållandet,
livad mina åsigter i afseende å brännvinsbränningen belräf
-
43o
Den 27 Juni f.. m.
får, liar jag fullständigt utvecklat dem vid 1829 års riksdag,
oell i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad Hr von
Hartmansdorff nyss yttrat, linde jag till 18 >4 ars riksmöte ulgifviten
skrift,innefattande förslag till en ny hrännvinsförfatlning,
hvilken dock ej förmådde ådraga sig den ringaste uppmärksamhet.
Följden af i834 års beskattnings-systeme, som varatt nedtrycka
brännvinsprisen, torde en hvar hafva sig bekant: det var
just frihet i rörelsen från l8l5 t. o. 111. 1829, som uppehöll prisen
i sin höjd; ty då var det någon verklig förtjenst alt
tillverka brännvin och att vinna det ändamål man åsyftade,
nemi. varans fördyrande. Vid den punkten, eller om denna
varas för dy ra n d e, anhåller jag att särskildt få yttra
några ord. Då det icke är med mina grundsatser förenligt,
hvarken i statsekonomiskt, eller rättsenlig!, eller ens i politiskt
hänseende, att genom konstlade åtgärder söka fördyra
en vara, värderar jag visserligen nitet att söka vinna minskning
i en öfverflödig och skadlig förbrukning deraf, och hatar
så mycket som någon fyllerilasten, men tror ej, att ändamålet
vinnes på denna väg. Att fördyra en vara, sorn
genom sjelfva naturinrättningen kan frambringas, och som
olgor ett behof i de kalla nordiska länderna, hvilka icke
äro begåfvade med drufvans välgörande safter, en vederqvickelse
för de lägre classcrna, som måste med något annat
ersättas, — att fördyra, säger jag, denna vara eller brännvinet,
anser jag ej ens vara moraliskt riktigt mot denna .samkällsctass,
oell den värde ledamot, hvars grundsatser jag i de
flesta delar, rörfde brännvinsbränning med hvad dertill hörer,
fullkomligen godkänner, får förlåta, alt jag ej med honom
kan instämma i det af honom väckta förslag att, genom
nedsättning i tullen å vin, söka skaffa vår Svenska menighet
en ersättning för brännvinet, hvarken ur en statsekonomisk
synpunkt eller i tron på möjligheten att kunna åstadkomma
den åsyftade verkan. Jag tror ej, att det vore statsekonomiskt
liktigt, om än det vore verkställbar!, alt uppmuntra
en så beskaffad omåttlig förtäring af vin, som motsvarade
brännvinets bruk, och hvilket då komme att utgöra
en öfverflödsvara bland den mängd af sådana varor, som
nog förut, ingalunga till fördel för delta land, tynga vår
handelsvåg; hvadan jag ock anser förslaget härom ej vara
verkställbar! eller förtjena afseende. Hvad biännvinets fördyrande
beträffar, ber jag herrarne taga i betraktande, huruvida
icke den praktiska erfarenheten bör vara ledaren för
omdömet äfven i den frågan, och då ber jag, att man mätte
eftersinna, om under alla de olika och förande! liga beskattningarna
på brännvin och förbuden derför, som på mellantiderna
ägt rum, brännvinsprisen särdeles fördyrats; ännu
i denna stund, då rågen står ganska dyr, och prisen derå
variera mellan 14 å 16 r:dr, är priset på brännvin ganska
lågt och har intet sammanhang med sädespriset. Dessa förhud
hafva dessutom verkat högst menligt och alldeles 1
Den 27 Juni f. m.
431
motsats lill <lel sökIn ändamålet; <le hafva ntgålt från beslniiicl
brist på kännedom om landels förhållanden, fiåubrisiande
förmåga alt beräkna jordbrukets linhof och ställning'.
Vi hafva ölvrrlefval bi änningsföi hild, förnlgnngna af ryktet
derom, men som ej kunnat göras gällande, (önan nära
i del ögonblick, då brännvinspannan, ihy förutan, bort liftas
från elden, och vi mäste påminna oss, ali så lunge brännvinsbränningen
är så nära förenad med jordbruksnäringen,
som den 1111 är; så borrie de styrande, som hafva alt behandla
frågorna 0111 brännvinsförbud, betänka, att det ur
under Juli, Augusti och September månader, som uppköpen
göras för hushållens och ladugårdarnas hellof, och att, när
dessa äro gjorda, i hopp att inga förbud skola äga rum, så
blifva jordbrukarn?, i stället att derigenom på något sätt
upphjelpas, försatta i ganska stora olägenheter, då de icke
kunnat förutse förbudet från Regeringens sida. Vi hafva
170,000 pannor uppgifna till brännvinsbränning; att vilja
komma till fabriksnäring, derigenom att lyftpannorna skulle
åläggas en så hög skatt, sorn vien i betänk, föreslagna, vore
visserligen ledande lill målet, men i min lanke numera
icke verkställbar!, såsom innefattande en tvångsåtgärd,
sorn jag icke anser vara lämplig, sedan i8>c) års författning
genom sina följder försatt frågan i ett annat skick,
då hvar och en med jordbruket närmare bekant måste
erkänna, att bönderne och de mindre jordägarne i allmänhet
efter denna tidpunkt betydligen lärt sig alt bränna
brännvin mot hvad de kunde förut, och lyftpannan har på
ganska manga ställen förvandlats till en inmurad panna och
sålunda antagit förändrad karakter. Att numera genom några
riktigt ingripande mått och steg vilja inverka på fSondeSt.
, rörtde nyttan för detsamma alt afstå från brännvinsbränningen,
är något som jag ej vill tillstyrka, ehuru jag
med godt mod 1829 skulle, genom att då hafva fullföljt
det sysleme, som från i8i5 var börjadt, hafva påtagit mig
alt tillstyrka det resultat, som blifvit en frivillig öfvergång
till fabriks-systemet, men hvilket jag numera ingalunda anser
rädligt, hvarken för Regeringen alt vidtaga, eller för
Representationen att tillstyrka, ty det låter icke verkställa
sig. Att åter, som Frih. Hamilton föreslår, lägga en så betydligt
högre skatt på den större s. k. fabriksrörelsen och
snart sagdt förunna skattefrihet eller lägga vida mindre
skatt på de smärre pannorna, är, efter min öfvertygelse,
alldeles oförenligt med vårt lands construction, och blotta
blicken på dessa 120,000 pannor visar omöjligheten alt åstadkomma
en rationel beskattning å en större brännerirörelse,
i bredd med en skatt för husbehofsbränning; och
dessutom, hvar äro väl gränserna för hnsbehofsbränningen
bestämda? Jag har åtminstone ingenstädes sett denna gränslinie
uppdragen, hvilken dock nödvändigt måste finnas, för1
all kunna rättvisligen åsätta en sådan olika beskattning,
4 3 i
Den 27 Juni f. m.
proportionerad till afverkningsbeloppet. Jag föreslog i8’4>
att alla bröder skulle ske lika rätt, att alla brännvinspannor
af hvad storlek som helst skulle upptagas, och hvars
och ens tillverkningsförmåga bestämmas och skatten erläggas,
allt efter hvad som ansågs kunna brännäs med hvarje
särskild panna efter dess olika kannerymd, och att hvarje
ägare af en dylik panna skulle äga rätt att anmäla sig till
brännvinsbränning för en eller för tolf månader, efter eget
behag, ehuru deråt ej lemnats afseende. — Hvad ångans
verkan på brännvinspannan beträffar, så är här ett teckniskt
misstag begånget under discussionen. Del lärer ej vara någon
med brännerihandtering bekant person, som företager sig att
vilja afdrifva en panna genom ångans släppande kring densamma;
ty derigenom skulle man komma att vidkännas en
så stor förlust i lid, att fyrdubbelt så lång tid då erfordras
för att vinna det resultat som erhålles, om ångan direete
ledes i pannan, och hvilket dessutom medför den fördelen
att drifva ännu fortare under vissa gifna förhållanden , men
långt ifrån till den grad likväl som Utsk. beräknat i sitt betti
ii k., hvilket är alldeles falskt, som jag af egen erfarenhet
kan intyga. Att ångaris capacitet är stor, det är ganska sanni;
likväl anser jag äfven ur denna synpunkt dess begagnande
icke böra beläggas med den högre beskattning man derför
vill påföra, under betraktande deraf, att bättre brännvin
derigenom beredes, ty ångan minskar sjelfva giftmassan
i brännvinet och afsätter icke så mycket kopparoxid, sorn
då eld är under pannan, samt frambringar icke den vidbrända
olja, som är af så menligt inflytande på helsan,
hvarförutan äfven bränsle bespares, så att man tvertom i
statsekonomiskt hänseende bör uppmuntra till ett allmännare
begagnande af ånga vid brännvinsbränning, och icke nu,
som vid förra riksdagar, hemta sina bestämmelser från de
mest lösliga grunder, så att deraf de nldrastörsta och orimligaste
förhållanden kunna uppkomma. Efter vår nuvar.
bränn vinsförfattning får man brännvin med 90 kannors panna,
då, ulan någon tillsats af mäskvärmare eller rectificator,
derför betalas go r:dr; örn jag bränner med en likartad 90
kannors panna utan tillsatser af mäskvärmare eller rectificator,
genom ångans biträde såsom afverkningsmedel, så kostar
det 8io r:dr. Detta är förhållandet oell derifrån uppkommer,
att på denna grund ingen kan bränna med ånga
utan att derjemte begagna mäskvärmare och rectilicator,
hvarigenom ett större resultat uppkommer, än om man bränner
utan dessa tillsatser; och pä detta förhållande önskade
jag, att Utsk. ville fästa sig vid den, som jag hoppas, nya
bearbetningen af frågan. — Hvad brännvinsbränningsförbud
vidkommer, kan jag icke instämma med den, värde talare,
som yrkat derpå, men med hvilken jag för öfrigt delar grundsatser
i afseende på brännvinsbränningen, emedan jag anser
dessa förbud helt ocj) hållet motverka sitt ändamål. Det
lig
-
Den 27 Juni f. in.
433
ligger i sakens natur och i menniskolynnet, alt inan begagnar
sig sä mycket som möjligt af den tillåtna inskränktare
tiden i beräkning af det större behofvet, som skall uppkomma;
man stannar ej vid hvad man eljest skulle stannat,
om man får vata helt ostörd, hvarpå som bevis må anföras
1826 och 1827 årens missvexter, då ingen brännvinsbrännings
inställelse ägde rum, det före ätt vi då ännu ägde en statsman,
som förstod hvad landtmannanäringar ville säga. Ingen olägenhet
förspordes då, och någon så stark missvext, som år 1826,
hafva vi icke haft. På denna grund anhåller jag, att Utsk.
ville fästa uppmärksamhet på Frih. Hamiltons yttrande i den
delen, förenande jng mig med honom derutinnan, under
fullkomlig öfvertygelse att dessa förbud skada mera än de
leda till det ändamål, som dermed åsyftas. — I betänk, förekommer
äfven en annan sak, som jag ej af föregtde talare
hört vidröras, nemi. frågan om brännvinspannornas försegling.
För min del tror jag, att denna försigtighets-åtgärd,
denna cöntroll kan helt och hållet uteslutas, och att man
bör beräkna kostnaderna för sådana allmänna ordningsstadgandens
vidmakthållande De äro icke af obetydligt värde
dessa !oo;ooo dagsverken, som försittas med redskapens förflyttning
från bostaden till det allmänna ställe, der förseglingen
skall verkställas. Uraktlåtenheten å en panneägares
sida att med sin redskap infinna sig på vederbörligt ställe
och utsatt lid, leder ofta till rättegångar och stora enskilda
förluster,* ofta nog vållade af okunnighet eller ren tro, att
ingen fara är på färde. Jag är ej bland dem, som tro, att
allmänna moralen står på en så låg ståndpunkt, som man
Stundom föreställer sig, icke heller att lönnbrännares antal
är särdeles betydligt; tvertom är jag öfvertygad, att deras
antal är ganska ringa, och de som finnas skola nog påhitta
utvägar att i våra bergstrakter kunna drifva sin rörelse.
Förseglingen af redskapen är alltså, i min tanke, én alldeles
onyttig och högst kostsam åtgärd, och den våda, sorn
äf lönnbrännerihandtering skulle uppkomma, ytterst obetydlig;
ty det ligger i sakens natur, att den ej kan, om ej
möjligen i den aldra minsta scala, bedrifvas, utan att grannar
och tjenstefolk derom skulle äga kunskap, och lönnbrännaren
skall alltså ständigt befara att blifva, och i de
flesta fall verkligen blifva upptäckt och sålunda förfallen till
ansvar. Jag skulle vilja hemställa till Utsk., huruvida ej
samma bestraffning kunde ådömmas lönnbfännaren, då han
med lönnbränneri, vare sig första eller än flera gånger dermed
beträdes, sorn den jag menar är bestämd för den som
beträdes med fade resan fylleri, att nemi. varda förklarad
förlustig medborgerligt förtroende, förlustig rättigheten att
få rösta i sockenstämmor, att deltaga i communal-angelägenheter
och dylikt mera. Jag skulle föreställa mig, att äfventyret
icke vöre särdeles stort att göra ett försök på den8
H. 55
43*
D c ii 27 J u 11 i f. in.
na väg och alt taga sin tillflykt till den allmänna moralen,
i stället för all vidtaga controllör, som äro allt för dyra och
mycket dyrare än man kan föreställa sig, och hvarföre kostnaden
ej får räknas i och för förseglings-besväret, utan för
transporten af redskapen till förrättningsorlen och deraf följande
tidspillan, särdeles under deri tid af året då ett förloradt
dagsverke är så dyrt, att det nära nog är för landtman!,
en oberäkneligt. — Ytterligare anser jag en sak hafva
undfallit de talare, som yttrat sig till förmån för den fria
brännvinsbränningen som princip; jag skulle önska, på grund
af denna princip, alt i det blifvande betänk, bestämdt uttrycktes
rättigheten för städerna att äfven bränna, och att
således brännvinsbränning icke ansåges såsom en, jordbruket
ensamt tillhörande, näringsgren. Vill man verkligen frihet,
så måste man vilja den allvarligt, och man tager då en riktig
utgångspunkt, för att visa att man vill något. För min
del skulle jag tro, att om Utsk. för denna gång inskränker
sig till att ungefärligen vidblifva den nuvar. brännvinsförfattningen,
med några smärre obetydliga förändringar deruti
, samt med iakttagande af minskning i den orimliga skatt,
som är lagd på begagnandet af ångapparat; så tror jag, att
detta vore hela det mål, hvartill man för det närvar, kunde
hoppas att komma, utan att väcka strider mellan för
många intressen och strider mellan de särskildta Stånden.
Jag tror, att man denna gång kan stanna härvid, under bibehållande
af 6 månaders bränningstid, ehuru jag visserligen
förklarar mig för 12 månaders, som princip betraktadt,
och såsom varande det enda rätta, men under nuvar. förhållanden
overkställbar!, ty det är icke möjligt, att denna
frihet här kan gå i bredd med den lindrigt beskattade husbeliofsbränningen,
och att nu höja beskattningen å denna
sednare, anser jag mig icke kunna tillstyrka. Derjemte anhåller
jag ytterligare få fästa Utskts uppmärksamhet på den
verkliga nödvändigheten i afseende å brännvins-lagstiftningen,
att hos Konungen begära dess nåd. begifvande alt icke
vidare utfärda förbud mot brännvinsbränning, såsom icke
ledande till ändamålet, utan tvertom i yttersta mån förfelande
detsamma, såsom menligt inverkande på den enskildes
ekonomi. På dessa grunder anhåller äfven jag om återrcmiss
af förevar, betänkande.
Gr. Horn: För den, som lika med mig yrkar de grundsatser
som af Frih. Hamilton blifvit föreslagna, tror jag det
vara nödvändigt att förena sig med honom i den åsigt, att
skilnad må göras i beskattningen mellan den föreslagna husbehofsbrännvjnsbränningen
och den s. k. fabriksbränningen.
Jag delar icke den siste talarens farhåga, att en sådan olikhet
i beskattningen skulle göra det omöjligt att införa fabriks-systemet
eller vara hinderlig för handleringen i stort,
att såsom högre beskattad kunna täfla med husbehofsbrän
-
Den -j- Juni f. m.
435
nerierna, 0111 dessa sednare också buro ingen skatt. E11
brännvinsapparat, beslående af en panna om 10 k:r, dertill
inga tillsatser fnnnos, hvarigenom någon reetilieution eller
påskyndande tillverkning agde ruin; en sådan bränning i
smått, 0111 den också lämpligen bedrefves, skulle åstadkomma
en så ringa production, och, jeuiförebevis med fabriks*
rörelse i denna näring, kosta så mycket, att jag ej kantänka
mig ens den minsta grad af taflan dessas produciioner
emellan, helst jag föreställer mig, att husl» hofsbranningen
i så liten scala, som jag tanker mig densamma, skall åstad
komma en vara af så dålig beskaffenhet, att consiiuitionen,
utan all fråga, icke kommer att omfatta en sådan; blifvande
alltså busbehofsbrännvinsbränningen mera att anse sorn
en nödhjelp, och dess production i handel icke komma
att hafva något värde. På grund häraf, oell pä grund af
den rättskänsla, som jag tror att hvarje lagstiftare bör hysa,
att nemi. beskatta tillverkningen efter dess verkliga värde,
tillstyrker jag, att en sådan skilnad bör aga 111111; ty obilligt
måtte det i alla fall vara att beskatta en vara lika högt,
sorn, producerad på det ena sättet, icke kostar T^g;del mot
samma vara, frambringad på del andra; och dä dessutom
öfvergången från de högst förderfliga, högst orimliga brånnvinslagar
vi hafva, till ett rent sy steine, måste ske försigtigt,
så att dermed icke sönderbrytes den äganderätt, att jag
så må säga, som det mindre jordbruket tror sig äga; så får
jag öppet bekänna, att jag icke kan tillstyrka, ulan i högsta
måtto afstyrka, att Ulsk. skulle genom eti hög beskattning
nedtvinga den s. k. husbehofsbrännvinsbränningen. Jag
ber likväl att få dela Gr. Anckarsvards tanke, att man mycket
frångått den rätta benämningen af husbehofsbränning,
och alt jag för min del icke kan dermed förstå annat, än
en simpel panna med afkylningsredskap, utan alt dertill få
begagna mask värmare eller 1 ectificator. Det bör vara ett
oeftergiflig! villkor, att endast en sådan tillverkning må kallas
husbehofsbränning, att denna brännvinsbränning åstadkommes
1 den minsta möjliga panna, och att den äfven i
det närmaste är skattefri. Må man sedermera, om så för
godt synes, än lindrigare ari som nu föreslås beskatta de
pannor, som afverka ett högre och äfven det högsta qvantum
brännvin; men icke tillstyrker jag, att man på en gång
skall öfvergå till fabriks-syslemets beskattningsprincip och
tillämpa den på en husbehofsbränning, som man nu genast
hvarken vill eller kan fråntaga den mindre jordbrukaren.
Frih.Raab, Adam Christian: Jagskulie ej ökat den •
na förut långa discussion, eller belastat proh med yttrande
från min sida, om icke här blifvit vidrörd en princip, den
jag icke kan gilla. Det är långt från mig att vilja försvara
ifrågavar. Utsk:s betänk-; min reservation visar, alt jag icke
dermed är nöjd; men jag kan icke heller gilla den af så
436
Dun 37 J 11 11 i f. m.
många talnre här yrkade fullkomliga frihet i brännvinsbränning.
Ändamålet med en sådan fullkomlig frihet i afseende
å denna näring skulle, efter uppgift, vara att sammanföra
brännvinsbränningen i några få, större fabriker, och villknfpt
derföre vore att låta mindre brännvinspannor af 10, 18
och jo k:ts rymd få begagnas till bränning mot en ringa
eller nedsatt skatt. Om det syftemål, som beräknas, skall
vinnas, nemi. brannvinssupandets förminskning, så vore visserligen
enda sättet att gå tillväga sorn sine värde ledamöter
föreslagit, att lägga lika beskattning på den minsta som
på den största parman, hvaraf följden skulle blifva, att ägare
af små pannor omöjligen skulle finna sin räkning vid att
bränna, utan alt bränningen endast kunde utöfvas med stora
pannor; men detta kan jag icke antaga, ty, lika med Gr.
Anckarsvärd, anser jag det skulle vara i högsta måtio obilligt
för en stor del af jordbrukare, som nu i mer än 3q år
arrangerat sin hushållning på brännvinsbränning. Jag tror,
att ändamålet, minskning i supande, icke vinnes så länge
man tillåter små pannor alt finnas jemte de stora brännerierna;
ty med full frihet förstår jag åtminstone rättigheten
att få anlägga sådana små bränneriet', icke allenast på bondgårdar
och i städer — del kunde icke vara så ondt deri —
men äfven i torparekojor och backstugor, och då skall säkerligen
hvarje brännmästare, sedan han förtjent sig några
hundra r:dr, falla på den speculalion att lägga sig till en
20 ä 3o k:rs panna, med hvilken han skulle kunna tillverka
omkring 700 å 800 k:r brännvin på 3 månader, och följaktligen
supandet i gårdarna blifva vida större än hvad det nu
är. Att åter söka till att concentrera brännvinsbränning i
stora bränneriet' som i Preussen, anser jag icke vara ändamålsenligt
i vålt glest befolkade land, som har endast 3 millioner
menniskor på en areal, vida större än hvarpå 13 mili
lionel- vistas i Preussen.
I afseende på näringsfrihet, hvarför jag, lika med många
andra, nitälskar, får jag säga, alt en sådan visserligen bör
äga rum för brännvinsbränning, såsom också varande en näring,
men att äfven en viss öfvergångs-period till det friare
systemet bör äga rum; den rätta öfvergången skulle jag tro
vara den att låta brännvinsbränningsrättighelen till ännu en
riksdag tillhöra jorden, men att utsträcka bränningstiden
ända till 12 månader; och då är jag förvissad om, att hvar
och en skall finna, att brännvinsbränningen ej är en lönande
näring, utom i en och annan för potatesodling särdeles
passande ort. Brännvinsbränningen torde också, genom denna
utvidgade frihet, till tiden concentrera sig uti ett mindre
antal bränneriet’. Denna öfvergång vore ej förnärmande för
någon, hvarken för de större bränneri-innehafvarne eller' för
de mindre, som kunde slå sig tillsammans att bilda större.
På denna väg kan man komma till full frihet vid en blifvande
riksdag; men för det närvar, anser jag det vara i hög
-
D c u 27 Juni f. m.
43;
sta måtto olämpligt att utsträcka bränningsrältigheten till
hvarje koja. — Några talare hafva yrkat, att det vore olämpligt
att beskatta brännvinspannorna, men bättre att beskatta
mäskekaren. I detta afseende får jag åberopa en vettenskaps*
mans yttrande, nemi. Öfverdirect. Svvartz's, som uppgifvit,
att man i Preussen funnit olätnplighelen deraf, dels derföre,
att man der i sednare tider uppfunnit en metod att göra
mäsken så tjock som en deg, hvarigenom en mycket större
production kunde åstadkommas, dels ock derföre, alt man
likaledes uppfunnit en annan gäsningsmetod, så att då man
förut för maskens jäsning behöfde 4 dygn, åtgår dertill numera
ej hälften så lång lid, hvadan det vore omöjligt att
åstadkomma nödig controli, om beskattningen bestämdes eitel'
mäskekaret.
En värd talare, Frih. Boye, har gjort Utsk. en beskyllning,
hvarföre jag anser mig böra taga Utsk. i försvar,
nemi. ingenting mindre än att Utsk. åsyftat en revolution.
Den värde Frihtn torde icke hafva läst Konungens nåd. propos.
, som i 4-de punkten lyder sålunda: ”Att lill grund för
”uttaxeringen af brännvinsbrännings-afgifterna icke, sorn hittills
skett, må antagas pannerymden, utan dei emot beskatl”ningen
lämpas efter den för hvarje fall möjligen högsta
”lillverkmngs-qvantiteten, sådan denna qvantitet varder gesnora
noggranna, vettenskapligen godkända, beräkningar ut11
rön t och af sakkunnige män pröfvad samt till siffran bestämd
;” d. v. s. att Konungen ansett, alt beskattningen bör
utgå, utan afseende på om pannan nr större eller mindre,
och detta är en princip, som Utsk. antagit. Jag skulle tro,
att den värde Frihln, när han läser detta och finner att
idden utgått från Konungen, varder afslående från den beskyllning
han tillvitat Utskottet. — Flere talare hafva yttrat
Sig mot brännvinsbrännings-förbud. Redan vid sistlidne riksdag
yrkade jag inom Utsk., att Utsk. borde tillstyrka Ständerna
att hos Konungen i lind. undanbedja sig dessa för landet
så skadliga brännvinsförbud; jag stannade då i en högst
fåtalig minoritet; men nu deremot har icke någon röst inom
Utsk. höjt sig, åtminstone ganska få, för bibehållande af
dessa förbud, hvadan jag tror, att man kan med full tillförsigt,
antaga, alt, äfven efter en blifvande återremiss, en sådan tillstyrkan
af Utsk. framställes, hvarå jag jemväl tillförsel- mig
Ständernes bifall. Med Frih. Hamilton instämmer jag deruti,
att en drawbaek mätte bestämmas för att från oss kunna
lättare afleda det brännvin, som kan fabriceras utöfver
landels behof; men, i motsats mot honom, anser jag det vara
olämpligt och skadligt att nedsätta tullen å vin, för alt
blifva ett surrogat för brännvin. Om något vin skulle kunna
lemnäs till 12 eller 16 sk. b:co buteljen; så, ehuru det skal!
helas vara s. k. lätt vin, är jng dock säker på, att det kornme
att undergå en sådan uppblandning med brännvin, alt
det blefve lika rusgifvande som detta sednare, och således
43S
Den i-j Juni f. m.
bl rive lika skadligt, hvarförutan man dä äfven galt miste
både 0111 tullintraden och penningarna för sjelfva vinet, utan
alt hafva åstadkommit det goda man åsyftat. Jag slutar nu,
linder åbeiopande af den reservation jag i ämnet afgifvit,
och som finnes betänk, vidfogad, anhållande likaledes om
återremiss.
Gr. Anckarsvärd: Mot en värd talares, Gr. Horns,
yttrande, rör.'de den af honom förstådda huskehofsbrännvinsbränning,
anhåller jag att få göra några anmärknlr. Hr
Grefven har förutsatt, att pannor af iok:rs rymd och derunder
icke borde draga någon, eller åtminstone en mycket
lindrig, beskattning, och alt husbehofsbränningen sålunda,
efter hans förmodan, borde och kunde bestämmas efter denna
grund, samt att den ringa production och den dåligt beskaffade
vara, som dessi i o-kannors-pannor kunna åstadkomma,
vore af så liten betydenhet, att desamma gerna
kunde vara obeskattade. Detta förhållande nekar icke jag;
men jag bestrider deremot helt och hållet den värde talarens
åsigt, att husbehofsbränningen kan uppfattas från en
sådan synpunkt, hvarutur han ser densamma. Om talaren
anser sig äga förmåga och makt att inskränka den nuvar.
husbehofsbränningen under sådana förhållanden, så har jag
visserligen ingenting deremot; men alt det klefve den aldrabet
ydligaste förändiing i förhandenvarande förhållanden och
en så ingripande förändring, alt husbehofsbränningen, efter
deri af Gr. Horn yttrade åsigt, vore de facto upphäfven,
är något, hvarpå jag ber att få fästa hans och Husets uppmärksamhet.
Husbehofsbränningen bediifves i allmänhet, efter
hvad jag har mig bekant, icke med mindre än i5 k:rs
pannor; men kanske äro 20 ä 2.5 k:rs pannor de, som mest
brukas på de mindre hemmansdelarna; att nu genom ett
penndrag förändra dem lill 10 k:rs pannor, är hvad jag tror
icke kunna lyckas.
Man har sagt, att mäskekaren borde beskattas, utom för
husbehofsbränningen; det måste, efter min öfvertygelse, i
hvarje lagstiftning vara det verkställbara, sorn bör komma
j betraktande framför det ändamålsenliga och rätta; och väl
vetande att beskattningens läggande på mäskekaren är den
rätta principen, tror jag den likväl icke användbar hos oss.
Man må öka massan till deg eller göra den så tjock som
helst, men i vårt land blir icke detta beskattningssätt verkställbart,
i anseende till brännvinsbränningens utsträckning
öfver hela landet, och snart sagdt till hvarje by och hvarje
koja; hvarföre jag tror, att man bör hålla sig vid pannans
beskattning såsom något alldeles tillräckligt ändamålsenligt.
Hvad en värd talares yttrande vidkommer, att om brännvinsförordningen
finge fortfara till nästa riksdag, ungefär på
gamma sätt sorn nu, hvilken mening jag biträder, skulle lindel’
liden tillfälle blifva för fabriksanläggningar att uppstå
Den Juni f. m.
4'9
i denna väg; så tior jag, att uppkomst af fabriksanläggningar
är oförenlig med osäkerheten för förbud; oell af erfarenheten
veta vi, att hvarje riksdag medfört förändrade förhållanden,
och redan medfört det till så betydlig tunga för
jordbruket, att om det riktigt skulle kunna uppskattas hvilka
kostnader dessa förändrade brännvinsförfatlnlr åstadkommit
genom redskapens förändring in. in , så skulle en verkligt
förfärande summa uppstå.
I öfrigt anhåller jag att få fästa Utskts uppmärksamhet
på beskattningen å s. k. pbloriska verk, som jag, i parenthes
sagdt, förklarar mig aldrig hafva ägt eller begagnat; att
nemi denna beskattning ieke är afsedd i proportion till verkliga
förhållandet, det är hvad jag, som kännare af yrket, kan intyga
, ty den pistol iska pannan är beskattad som en qo k:rs
panna, då hon likväl, efter författningens föreskrift, ej får
vara och ej är mer än 45 kir. — Hvad den af en värd talare
föreslagna drawback beträffar, så förenar jag mig med dem,
som äro af motsatt lanke med den värde talaren, då jag ej kan
finna någon billighetsgrund för densammas medgifvande. Och
hvem skulle väl i sjelfva verket få betala denna drawback?
Jo, den, som icke hade något brännvin alt utföra, blefockså
den, som i skatteväg lomme att, dertill bidraga. Lönar
det sig att exportera brännvin, så måtte detta kunna ske
utan prseminm; lönar det sig icke, så bör icke Staten i allmänhet
eller som är detsamma de skattdragande betala mellangiflen
mellan hvad utförseln inbringar i verkligheten eller
hvad deli genom detta medel kan medföra, t afseende
på nedsättning i tullen å vin, har jag redan förra gången
jag hade ordet yttrat mina åsigter; och beträffande framställningen
om uppmuntran till ölbryggeri sorn ett surrogat
för brännvinet, får jag blott nämna, att ehuru välgörande
denna dryck än kan vara, har dock ölet det emot sig alt
ej vara så iätl transportabelt, särdeles under en 20 graders
kyla, då det fryser, och att brännvinssupen för den arbetande
classen, på färdvägar och vid skogsarbete i vårt hårda
klimat, utgör en nästan oundgänglig vederqvickelse.
Hr von Qvanten: Det är egentligen rörtde förseglingen
af brännvinspannorna jag vill säga några ord. Förseglingen
af de mindre eller s. k. lyftpannorna bar verkligen
kostat Svenska allmogen i böter mycket mer penningar, än
de årligen betala i skatt till Staten; det tior jag mig nästan
med full säkerhet kunna påstå, hvarföre jag förenar mig
med Gr. Anckarsvärd i lians yttrande om obehÖfligheten af
denna försegling, som ingalunda svarar mot sitt ändamål,
och den kostnad densamma medför; ty, för det första,
kunna icke alla pannor förseglas på den dag som brännvinsbränningen
slutar; tvertom åtgår Sa 14 dagar, till och med
mera, innan denna förseglingsförrättning på hvarje ort hinner
verkställas, under hvilken tid en oloflig bränning skulle
44°
D t 11 J u 11 i f. m.
kunna äga linn. Det andra oell lmfvudsakliga skälet mot
all försegling består deruti, att den sorn verkställt förseglingen,
icke kommer att bryta densamma, hvarföre således
en panneägare kan sjelf bryta henne, snart sagdl när lian
behagar; ty man bar ingen controll på hvem som skall bryta
förseglingen, och huru den skall brytas, och likväl qvarstår
ansvaret för en förtidig brytning. Jag måste, i afseende på
frågan om det nu föredragna betänk, skulle vara behöfiiglj
tillstå, att jag tror, då man allmänt klagar öfver jordbrukets
bördor, öfver osäkerhet i näringslagstiftning och det
ena med det andra, öfver näringstvång och svårigheten alt
kunna beräkna tiden, hvarunder bränning tillätes, bäst vara
att förena sig med dem, sorn anse, att de föregtde årens
bränn vinsbrännings-förordn. ännu bör qvarstå i 5 år. Brännvinsbränningen
gör så stora framsteg, att jag skulle nästan
tro, alt på 5 år ytterligare hafva konstverken så förbättrats
och deras tillverkningsförmåga så utvecklat siy, att man
på den tiden nära nog förqväft möjligheten af de mindre
brännvinspannornas begagnande. Jag tillstyrker alltså, att
den förra författningen med några smärre modilicationer
må fortfarande blifva gällande för 5 år.
Hr Ribbing, Bengt: Då all lagstiftning bör stödja
sig på vissa principer, kan icke något undantag derifrån i afseende
på detta betänk, äga rum. Således, och oin man
fortfarande viii göra skilnad em»llan stats- och iandtmannanäringar.
och man anser brännvin nyttigt såsom föda,
bör brännvinsbränningen åtfölja jorden sorn husbehofsbränning
med små pannor och mot lindrig eller ingen beskattning.
Anser man åter brännvin oskadligt, sä bör brännvinsbränningen
anses såsom en näringsgren och vara alldeles
fri emot viss skutt. Anser roan deremot brännvinets bruk
skadligt, bör tillverkningen deraf hindras och förekommas
så mycket ske kan, och den ekonomiska vinsten vika för den
moraliska; men då bör den rike och förmögne föregå den
mindre bemedlade och den lägre lölkclassen med exempel,
och ej lagstifta så, att den ekonomiska vinsten faller ensamt
i den förres hand, ty då blir misstroende och egennytta en
gifven följd, hvilket motverkar det goda syftemålet. Ändringar
i författningar ensamt åstadkomma ej något godt, men
väl öfvertygelse, exempel och förtroende till lagstiftarens
oväld.
Jag har varit af den tanke att inskränkning i tiden för
tillverkningen och pannerymden samt förhöjning af skatten
skulle i betydlig mån förekomma det allmänt beklagade öfvermåltet
af brännvinets förtäring och deraf uppkommande
olyckor; men dels erfarenheten och dels studium af Wieselgren
afhandling om brännvinslagstiftningen under aoo år
har öfvertygat mig, alt allt i den vägen är försökt, och att
in
-
D c b aj Juni f. ra.
44'
ingenting sådant meia återstår. — Hvad är således att göra?
Jo, jng tvingas, ehuru med ledsnad, att öfvergå på deras
sida, som anse en fullkomlig frihet i brännvinsbränning för
det enda oförsökla medlet, hvilket möjligen kan leda till målet—
kuren blir troligen skarp, men det finnes sjukdomar,
sorn ej botas nied andra medel, brännvinssupande! är måhända
en sådan; troligen falla flere offer för denna kur, men
möjligen kan samhället på sådant sii 11 botas, och man öppnar
åtminstone härigenom ögonen på folket och gör det
myndigt att sjelft besinna hvad dess frid tillhörer. Jag föreslår
derföre:
fri brännvinsbränning för hvem det vara må i stad och
på land, med huru stor panna och af hvad beskaffenhet som
helst, samt utan inskränkning i lid;
beskattning för hvarje kanna brännvin efter livad högst
kan tillverkas utan åtskilnad för större eller mindre pannor;
försegling af redskapen, 0111 sådan anses nödig, på panneägarens
bekostnad ;
ingen drawback eller praemium för export af brännvin,
emedan det uppmuntrar brännvinsbränningen, hvilket ingalunda
är min mening, och jag dessutom anser orätt att påtvinga
utländningar, såsom mina likar, ett ondt, hvilket jag
önskar aflägsnadt från mig sjelf oell mina landsmän.
Att vilja bestämma en lägre skatt på den s. k. husbehofsbränningen
än för fabriksbränning, anser jag äfven orätt,
emedan ingen kan bestämma hvad qvantum, sorn är husbehof,
då en tycker en sup och en annan tio supar 0111 dagen
vara lagom till husbehof, och det i alla fall är fritt för
hvar och en att bränna litet eller mycket. — Något vidare
reglementerande synes för närvar, ej här böra komma i fråga,
emedan sådant tillhör TJtskm att föreslå.
Motiv till min öfvergång för den fria brännvinsfabrikationen
har vidare varit det, att jag genom samtal med några
af de öfriga Ståndens ledamöter liar tyckt mig med säkerhet
finna opinionen vara för densammas antagande, och jag tror
att en lag, som af allmänheten godkännes, gör mera gagn
än en förhatlig.
Jag anhåller om återremiss af betänkandet.
Gr. Horn: Då jag ingått i denna vigtiga debatt, så
önskar jag, att icke mina yttranden måtte missförstås. Jag
fruktar, alt Gr. Anckarsvärd icke uppfattat hvad jag menat,
då jag yrkade skilnad i skatt på den s. k. husbehofsbränningen,
och den, som borde kallas fabriksbränning. Min
mening var visserligen icke att, genom något lagstadgande
eller någon beskattning på husbehofsbränning, tvinga en
brännvinsbrännare att antingen stanna vid ett visst maximum
af husbehofsbränning eller öfvergå till fabrikation i
stort, och att således den fria näringen skulle upphöra. Jag
8H, 56
D e n 27 J u ni f.' m.
talade bio!t om hvad jag ansåg höra benämnas' husbehofsbränning,
oell i följd deraf bekaltns som sådan, och detta
var, atl jag antog som en ganska obestämd norm, att en
apparat, sorn endast innehöll en 10 kannors panna, oell
som icke viii- försedd med någon annan tillsats, hvarigenom
en fortskyndad afverkning skulle uppkomma, en sådan nnsåg
jag vara af så obetvdlig förmåga neli af så liten vigt
för rörelsen på det hel 1. atl den kunde i det närmaste lemnäs
obeskattad. Derefter ansåg jag, alt man k unde progi essivt
höja skatten, till dess man koni I II en verklig falniksr
näring. Jag anser allting vara relativt och vill kalla det
en fabriksbranning, der bria n liv i 11 sl i 11 verkningen t. ex. sker
genom en tillsats i apparat, då man åstadkommer lill försäljning
en vara, som man icke behöfver behålla inom hushållet.
Så snart en vara produceras till försäljning, så kallar
jag del fabrikshandtei ing, och då kan varan beskattas sorn
sådan, och då blifverock naturligtvis öfver en så beskaffad handtering
controllen helt annorlunda för beskattningen deraf,
än om tillverkningen sker utan tillsatser till apparaten för
averkningen* fortikyndande Jag förenar mig med G B.
Anckarsvärd deruti, att då a (verkning sker i större scala,
måste man mera afse lilhnäskningen, än apparatens construction,
och derefter tänka sig beloppet af' den högsta
möjliga tillverkning för skattens åsällande. Likaledes bör skatten
lämpas efter den högsta möjliga tillverkning, som med
den minsta panna kan åstadkommas; men just derföre, alt
man beräknar den högsta möjliga tillverkningen, så måste
också beskattningen blifva olika, 0111 någon billighet och
rättvisa skall äga rum.
Den siste värde talaren yttrade sig i motsats dermed
och trodde det icke vara riktigt att minska skatten för hvad
man menar med husbehofsbränning. Jag tror, att man i
detta fall kan tillämpa s imma sats, som skulle vara tillämplig
för t. ex. en skomakareverkstad och den, som gör sina
skor sjelf. Den som gör sina egna skor, om han skall skatta
som för någon handaslöjd, bör väl också skatta högst ringa
i jemförelse med hvad en mästare skall skatta för sin verkstad.
Ungefär efter denna grundsats har jag tänkt mig beskattningen
för den större och mindre brännvinsbränningen,
emedan jag icke tror det vara möjligt att genast kunna inkomma
på det rätta systemet, sorn jag ville se tillämpadt.
Jag kan således icke tänka mig möjligheten af att man på
en gång skulle vilja undanrycka, vare sig direct eller indirect,
brännviusnäringen från den mindre jordbrukaren, som
besitter denna rätt; jag talar nemi. allena om den obegränsade
friheten. Då jag nämnde obegränsad frihet, så måste
jag tillika tänka mig hvad elfect en sådan frihet skall hafva
på det närvar, tillståndet; ty jag måste anse öfvergången
till ett friare systeme i brännvins näring lika vigtig i och för
sig, som öfvergången $1 frihet i t. ex. bergshandtering och
Den Juni f. ni.-
443
hvarje annan rörelse, söm titt grundat' sig på res teie tioner;
oell då yrkar jag, alt Utsk,, med godkännande af' principen
0111 näringsfrihet, mätte afse den nuvar. lidens kraf och der-,
efter rälta det förslag lill författning i detta särk ilata ämne,
sorn kommer alt uppgöras.
Med Gr. Anckarsvärd instämmer jag i yrkandet, att
försegling af brännvinsredskap ieke vidare må äga rum, och
tror, att derigenom flera olägenheter skola upphora. Det
är onödigt att ingå i förklaringar häröfver; men hvar och
en, som vis ats på laedel, lärer nog veta hvilka vexationer,
hvilka brott oell laglöshrfer uppkomma genom denna författning
0111 brannvinsredskapéns försegling. Hvad drawback
beträffar, tror jag det vara nog tidigt att derom nu yttra
något, ty deli bör ifrågakomma och blifva en regulator då
faln iksröi elsen hotar att blifva för stor oell varan synes
vilja öfversvämma landet. I sådant fall delar jag ej en föreg:de
talares tanke derom, att den christiina pligten skulle
hindra att lemna öfvei flödet af denna vara äfven fil andra
nationer; tvertom tror jag det skulle göra nytta, då andra
nationer utskeppa sina förråder af starka drycker; och jag
har hört en Amerikansk sjöfarande försäkra, att godt Svenskt
brännvin nied mera fördel förtäres under linien och det
varmare luftstrecket än deras sämre rom.
Hr Ribbing: Jag anser mig skyldig att säga några
ord i anleda, af Gr. Horns anmärkn:r. Då jag icke kunde
godkänna principen att vilja lägre beskatta husbehofsbi änningen
än brännerirörelse i större scala, utgick jag från dea
öfvertygelse, att det icke finnes något husbehof af brännvin
i annat än medicinskt hänseende. Jag anser icke något hushåll
behöfva brännvin för annat ändamål, än för detta behof,
och är brännvinet af sådan orsak af nöden, så kan det
köpas för några s k il lingar på apotheket). — Beträffande
liknelsen mellan skor och brännvin, anser jag dessa ting
ej vara jemförliga med hvarandra. Skor behöfver hvar och
en, det är constateradt, men så är icke förhållandet med
brännvin, som bevis hvarpå kan anföras, att fartyg seglat
ut på långresor ulan att hafva haft något slag af spirituosa
om bord. För öfrigt är det icke min mening att vilja hindia
utförsel af brännvin; det må gerna utskeppas, men jag
vill ej befordra brännvinsbränning och deraf möjligen blifvande
utlranspoi terande af denna förderfliga vara, af orsak
att det sorn utgör en pläga för oss sjelfva, bör man ej vilja
meddela åt andra. Att låta den brännvinsförfattn., vi nu
hafva, ännu fortfara en tid, har äfven varit min öfvertygelse,
men jag vet och får med hvarje dag förnyad erinran 0111, att
man i landsorten med spänd uppmärksamhet afvaktar underrättelse
om hvad Ständerne skola göra för nykterhetens
befordrande. Jag har i dag med resande från landsorten
fått ytterligare bekräftelse derpå, huru man väntar att nå
-
444
D c n 'j-j Juni f. in.
got vid riksdagen måtte göras för den goda saken; later
man di t gå som hittills, så få nykterhetsföreningarna ej något
stöd. Mår måste tagas ett raskt beslut, och jag drager
ej i betänkande att tillstyrka Ständerna att genast sälta den
fria brännvinsbränningen i verksamhet.
Hr von Hartmansdorff: En talare har yttrat sin
önskan, att all försegling af brännvinsredskap skulle upphöra,
i anseende till den förlust af dagsverken samt de prejerier
och chikaner, som derigenom föranledas. Jag erkänner, att
min korta erfarenhet i delta full intygar ali dessa olägenheter
vidlåda nämnda förseglingsålgärd; men jag kan icke
destomindre anse densamma vara oumbärlig. Ty i den
händelse man finge anmäla sig att bränna för en eller 2
månader, men erhölle rättigheten alt behålla redskapen hos
sig oförseglad den öfriga tiden, så befarar jag, att frestelsen
vore alltför stark att öfvervinna, för alt mången ej skulle
begagna sig af tillfallet att biänna utan någon skatts erläggande.
Det är på denna grund jag anser nödvändigt alt
förseglingen bibehålies.
Hr von Knorring, Carl Henr., hade inlemnat ett
anförande, som upplästes, så lydande:
Bevilln - och Ekon.Utskms betänk. N:o 2, ang:de grunderna
för förändrade föreskrifter 0111 brännvinsbianning anser
jag böra till Utsk. återsändas för att redigeras i enlighet
med rättvisa, billighet och förnuftslut, hvilka oundgängliga
egenskaper synas vara förbisedda vid det lill RiksSt:n
aflemnade betänk, öfver denna efter min tanke den vigtigaste
ekonomiska lagstiftningsfråga. Det enda af hela delta
nya förslag, jag anser af nytta och värdi bibehålla, ar den
villkorliga rättigheten, som dervid är niedgifven hvarje
brännvinsproducent, att dertill få använda de 3:ne af uppgifna
8 månader han behagar. De mot denna del af förslaget
gjorda reservationer och anförda motskäl sakna ali
grund — rättigheten för brännvinsproducenten att få ordna
sin tillverkning å tider, omständigheterna medgifva i afseende
på rudimaterie!', bränsle, arbetskraft m. m. måtte vara
lika helig, som den bruksägaren innehar att få gjuta sitt
malm eller smida sitt jern efter tillgång och lägenhet.
Vid de öfriga delar förslaget upptager, fäster jag mig,
1:0 vid rättigheten. Dervid hafva Utsk:n väl vidhållit den
äldre principen örn viss pannerymd, tillerkänd hemman af
visst uppgifvet taxcr-värde, men tillika tillerkänt samma hemman
rättighet förvandla egenskapen af denna pannerymd lill
8 gånger större tillverkningsförmåga. Förgäfves försöker
man uppleta någon princip i denna del af förslaget, hvilken,
efter allt ordande om brännvinets skadliga öfverflöd och
menliga följder 'samt behofvet af inskränkning, står der
som ett bevis på pluralitetens i Utsk:n förmåga att, enligt
logiska grunder, ordna sina begrepp på ett sätt, att medlen
Den 27 J u n i f. m.
445
leda till det sökta ändamålet, hvilket sa väl i den K. propostn,
sorn i uf enskilda väckta motioner ovedersägligen nr,
den moraliska sidan, eller inskränkning i tillverkningen;
hvilket äfven af Utsk:n tyckes vara åsyftudt, ehuru dess förslag
leder till motsatt följd, äfvensom till indirecl motsägelse
af den delen i den nåd. K. proposm, som framställer
villkoret att undvika kostsamma ändringar i nu befintlig
redskap, enär den säkra följden af delta förslag blir, att de
fleste, i hopp 0111 förespeglade och inbillade fördelar, lill
följe af den kortare tiden, låta till högre classer förändra
sina enkla redskap, för att troligen åter efter nästa riksmöte
undergå den föländring slumpen då kommer alt göra gällande.
I den motion, jag i denna ekonomiska fråga vackt, har
jag, ehuru förgäfves, sökt framställa egenskapen att kunna
eludera den begränsade rättigheten, såsom enda orsaken lill
de öfvei klagade olägenheterna af brännvinets öfverflöd; och
har jag ej lyckats upptäcka ett enda skäl för bibehållande
af en sig sjelf motsägande grund.
2:0 Fäster jag mig vid beskattningen, i hvilken del af
frågan jag anser lämpligt nyttja ett uttryck af en af reservanterna,
nemi. att della förslag bär omisskänneliga spår af
el t det svagaste menniskoverk, och saknar ringaste spår af
statsekonomens eller den rättvisa opartiska lagstiftarens
handläggning.
F.11 aktningsvärd ledamot af detta Hus har i ett högst
sakrikt och elassiskt anförande, bland annat, omnämnt, altall
beskattning på en icke vinstgifvande industri är oriktig.
Med den utvidgade fabrikation af brännvin, hvartill Ulskzns
förslag slutligen leder, och hvarigenom uppstår ej allenast
icke vinst, utan säkerligen, hädanefter sorn hittills, ofta förlust
för den som bedrifver denna industri, anser jag den
föreslagna beskattningen alldeles för hög, och under sådana
omständigheter sakna större skäl för sin existens, än om man
ville lägga en beskattning på landtmannen för rättighet alt
få uttröska sin säd, baka bröd eller brygga dricka. Sålunda
redigerad, som förslaget innehåller, tål denna industrigren,
snart sagdt, ingen beskattning; och ville jag dervid
hellre föreslå den existerande beskattningen nedsatt till
hälften, än att 2, 4 a >8 gånger fördubbla densamma. Jag
hade deremot nu, likasom i min väckta motion, i denna del
godkänt Utskrns förslag, eller fastmer gillat än högre beskattning
än den föreslagna, såvida det systeme jag äfven då föreslagit,
eller något annat, ledande till samma ändamål, nemi.
brännvinets fördyrande — det enda villkor för möjligheten
af hög beskattning — hos de II. Utsk:n vunnit gehör. Vida
bättre hade varit, om Utskln helt enkelt hyllat fullkomligt frihets-sysleme,
då hvar och en vetat hvad han hade alt påräkna,
än att inträda på förmyndarebanan, med bibehållande af de
olägenheter frihets-systemet medför, ulan att i bredd dermed
framkalla de fördelar, förmyndare-principen eljest innebär.
4*6
D c n 27 Juni f. m.
Vid beskattningen hafva Utsl.m äfven föreslagit skattens
erläggande på förhand — en béskaltningsgrund, sorn man
kunnat vänta sig af den oerfarna despoten, såsom en frukt
af dess nyck, ej af den sansade oväldiga fria lagstiftaren och
medborgaren, hvars första pligt är att vårda hvarjes lika
lätt inför lagen. Utan att här olda om de olägenheter en
del reservanter framställt mot denna misslyckade ide'e, vill
jag blott fästa mig vid dess orättvisa sida, hvilken här (ramstår,
gynnande den lyckligare och förmögnare medlemmen
i samhället, då den deremot sätter den fattigare, ofta idoga,
redbara medborgaren utom lagen i denna del. Jag tror
mig med säkerhet inse, att mången, sorn beredt sig på brännvinstillverkning,
i brist på möjligheten att på förhand anskaffa
de, relativt lill dess omständigheter, höga skattemedel,
par surprise, blir utestängd från dess eljest lagenliga
rättighet. Någon afsigt med denna del af förslaget är svårt
att inse, om ej den, att på en försåtlig väg söka utestänga
den mindre bemedlade från en eljest påräknad rättighet.
Vöre detta dess syftemål härmed, beklagar jag de lagstiftare,
som ej kunnat uttänka en ärligare mesure att vinna ett
allmänt önskadt ändamål, nemi. inskränkning i fabrikationen.
Vidare fäster jag mig vid den del al beska tlningsfrågan,
som vidrör den progressiva förhöjningen för all med
ånga bedrifven redskap, antingen verket står inuti ångapparaten
eller, derifrån skiljd, uppvärmes medelst ett ångrör.
Dan förstnämnda utvägen anser jag fortskynda 5o å 60 proc.,
då den sednare icke fortskynda!' averkningen mer än hälften
deraf ellef med 25 å 3o proc. — en omständighet,
som jag anser Utskm böra fästa sig vid, till undgående
att ej dessa sednare antingen upphöjas lill den förra
egenskapen eller afläggas, för att återgå till den brännvinspannan
immediat med eld uppvärmande egenskapen,
hvaraf härflyter ej allenast en betydlig förlust i brunn*
malerialier, utan därtill en ganska betydande kostnad, orsakad
genom flera på eli bränningsår sönderbrända pannhotinar.
Inskränk hellre pannans storlek, än all inleda fabrikanten
genom halt- och ändarriålsfösa stadgande!! lill onödiga
kostnader, nu en följd af lagstiftarens lörmyndarc-åtgäfd,
men obehöflig och ej ifrågasatt, i händelse det eljest
Aaturenliga fri hets-systemet gjort sig gällande, i hvilken händelse
skatten äfven lämpas efter tillverkningen.
I enlighet med dessa mina anraärkntr får jag framställa
till det H. Utsk:s närmare uppmärksamhet, såvida renhiss
af denna fråga blir bifallen, behofvet af att följa ett sysleme
i helhet, för att undgå bristfäilighelerna af flera,
utan alt se dem ersatta med fördelarna af något; och får
jag, till följe häraf, föreslå, att förslaget för förändrade stadganden
för brännvinsfabrikationen antingen stödjes på fullkomlig
liberalilets- och frihets-princip, nemi. att det måtte
varda hvar och en tillåtet, att, när och hvarest sorn helst,
Den 27 Juni f. m.
4 17
saint med redskap, obegränsad lill form och 5,1,01 lek, lill■
veikn brännvin mot bestämd skalf, då jnq likväl, såvida
•(li nna,, efter mili lanke, lör Sverige olämpliga princip gör
sig gällande, ville sorn amendement till della sysleme föreslå,
alt hvarje hemmantal innehafvande jordägare eller
brnkaie malle, mot ingen eller högst ringa skatt, åtminstone
6 månader »I aiel, få tillverka brännvin med en t. ex.
i5 kannors enkel panna i ira classen; eller att lagstiftande
makten inträder med conseqvens på förmyndare-gebitet och
på så säll begränsar
lid, ort och redskap, så alt nationens allmännaste fordran
upplylles, hvilken ovi dt rsägligen är brännvinets fördyrande,
endast ernådd genom minskad fabrikation. Den förra åsigten
medför en hyllning för den naturliga rältighelen att bestyra
om sin egendom, och, i det den tillåter jordbrukaren
sjelf’ tillverka sitt h 11 sbehofsbränn v i 11 jemte den nyttiga dranken,
afleder den ovillkorligen deras rättighet att klandra
eller motsäga den beskattning lagstiftande måklén behagar
best mina för all öfrig eller fahrikshrnnning. Den sednare
eller begränsande åsigten har, enär den i enlighet med dess
grundidce och benämning uppfattas, den fördelen att ovillkorligen
genom inskränkning i fabrikation Indraga till undin,
rödjande af alla, med skäl öfvei klagade, fysiska oell
moraliska olägenheter, sorn öfyerflödet af brännvin bil lills
medfört, och vinnes, efter min tanke, endast genom följande
medel, nemi. 1:0 inskränkning i tid, från t- ex. 2 till 5
å 6 månader, tiden relativt lämpad eller hvarje hemmans
tippskatlningsvärde tillerkänd begränsad afverkningsrältighel;
så att, ju större medgifven redskap eller bcskatlningsrättighet,
ju kortare tid, och vice versa, ju mindi e medgifveu
patina eller tillverkningsmnjlighel dess längre lid, — m. e.
o. så alt plus et minus dervid göra enahanda resultat; och
2:0 anser jag rättigheten, bestämd i nannaps kanfield!, vara
oriklig och ändamålslös i bredd med egenskapens — af kannans
innehåll — förändrande i högre classer, ulan torde en
lämpligare, rättvisare och för ändamålets vinnande mer ledande
princip erhållas, otn hvarjes—till brännvinsbränning
berättigad — rättighet bestämdes i viss gifven beskattning,
hvarutöfver han ej må utsträcka sin tillverkning, men med
lemnad rättighet att inom denna beskattningens gräns välja
hvad redskap lian behagar, som i tariffen ej öfverstiger det
skattebelopp, hvartill han ar berättigad. Dermed vanns äfven
den outsägliga vinst, alt mången hellre använde en för
godt pris åtkomlig enkel panna med 4 gänget större kanneinneliåll
än dess nu medgifna rättighet tillåter, än alt med
en minös kostnad förvandla sin t. ex. till 3o kannors panna
begiän atle rättighet, lillen 3o kannors dubbel pistorisk med
ånga, hvars menliga följder i kostnad och öfverflöd af brännvin
ej alltid så noga calculeras af ägaren. Utan anspråk på
antagande, skulle jag tro, att 0111 t. ex. den medelväg bär
-
418
D c n 27 Juni f. ni.
vid anlogs, att den beskattning i Utsktris betänk,, som der
återfinnes i 3:dje classens för ånga, Liefve medgifven motsvarande
hemman der medgifna pannerymd, vore i denna
del redan mycket vunnet, som t. ex., att den, som enligt
Utsktns förslag äger rättighet tillverka brännvin med en 4°
k:rs panna, hvars motsvarande beskattning i 3:dje classen
med ånga är 106 r:dr 3?. sk. b:co, finge detta skattebelopp
såsom gräns för sin rättighet, pannan efter dess eget val,
antingen han önskade använda en 1G0 k:rs panna i i:sta classen
eller en 53 k:rs med ånga i 2:dra classen, eller en 20
k:rs utan ånga eller 10 k:rs med ånga i 5:te classen, hvilkas
hvardera beskattning utgör 106 r:dr 32 sk. o. s. v. ined 3:ne
månaders bränningslid, eller med \ mindre redskap för 4
månaders bränningslid, eller med f.dels minskad redskap för
5 månaders tillverkningstid.
Sedan det åsyftade ändamålet, brännvinets fördyrande
endast genom denna begränsade tillverkning ernådd, vunnits,
inser jag ej något skäl att förhöja skallen, enär denna förhöjning
egentligen drabbar den redan tungt belastade landtmanncn,
och ej som oundvikligt villkor dervid fästes, alt
denna på en del af landtmannanäringen pålagda förökning i
skatt kommer endast landtmannen till godo, medelst att inkomsten
genom denna förökning endast användes till minskande
af de utgifter indelningsverket orsakar jordbrukaren,
såsom mötespassevolancen, beklädnaden m. m.; ty bil I ig hets—
skäl tala ej för den idee att hela samhället finge åtnjuta
fördelarna af en ny beskattning, pålagd endast en del af
samhället. I alla hänseenden yrkar jag återremiss.
Bevilln.- samt Allin. Besvärs- och Ekon.Ulskms betänk.
N:o 2 blef af 11. o. Ad. återremitteradt.
Ånyo föredrogs Bevilln.- samt Allm. Besvärs-och Ekon.-  Utskrns den 17 och 20 dennes på bordet lagda mein. N:o 3,
i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. angrde ersättning
till kronolänsmännen för resor, som af dem anställas
till försegling af brännvinsredskap.
Hr Westfelt, Nils: Som det nu föredragna betänk,
har afseende på ett ämne, som förekommer i det nyss återremitterade,
hemställer jag, om ej äfven detta betänk. N:o 3
bör återremitteras.
Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns mern.
N:o 3 återremitterades af R. o. Ad.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 27 Juni e. un.
449
Lördagen den 27 Juni i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prottn för den 17 dennes f. och e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Hamilton,
Jacob, ordförande i Bevilln.Utsk., samt Gr. Hamilton, Malcolm,
ledamot i BancoUtsk., anmält sig, i anseende till enskilda
angelägenheter, vara nödsakade att afsäga sig sina
platser i ofvannämnda Utsk., anhållande likväl, för den
händelse att de framdeles skulle till riksdagen återkomma,
att blifva vid deras riksdagsmannarätt bibehålIne; och blef
denna anhållan, uppå derom af Hr Landtm, gjorda särskilda
propositioner, af B., o. Ad. bifallen.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf äfven, att Frih.
Hermelin, August Söderling, ledamot i Const.Utsk., samt Hr
af Zelle'n, Nils Wilh., ledamot i BancoUtsk., erhållit 3:ne
veckors ledighet, den förre från den 2g dennes, och den
sednare från den 1 instundande Juli; och anmodade Hr
Landtm. Hrr Electorer att i nästa vecka återbesätta de sålunda,
ej mindre genom afsägelse:1, än genom beviljad permission,
uppkomna ledigheter inom Utskotten.
Likaledes tillkännagaf Hr Frih. o. Landtm., att Frih:ne
von Nolcken, Erik Axel, och Wrede, Fabian Jacob,
i anseende till förestående bortresa från riksdagen på längre
tid , afsagt sig det dem lemnade förtroende att vara electorer,
hvarföre Hr Landtm, anmodade Hrr Bänkmän alt in-1
nan nästa plenum sammanträda för att efter dem välja tvänne
nya electorer.
Vid förnyad föredragning af Const.Utskts den 20 dennes
på bordet lagda mern. Nto 17, med rättelse i Const.Utskts
mern. N:o i3, bilagan, fann R. o. Ad. detta mern. N:o 17
böra uppföras på föredragn.listan, i sammanhang med Const.-  Utskts mern. N:o i3, hvilket först i nästa plennm kommer
att föredragas.
Bifölls LagUtskts den 20 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 58, i anledn. af väckt motion om ändring i 6 cap. 5 §:n
Rätteg.-b:n, samt K. förordn. om Stockholms stads styrelse
af den 12 Dec. 1672.
Föredrogs ånyo LagUtskts den 20 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 5g, öfver väckta motioner om upphäfvande
af en del särskilda domstolar.
8 H. 57
45o
Den jj Juni c. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Här är föreslaget,
all 11. St. måtte förnya deras und. skrifvelse om vissa särskilda
domstolars upphäfvande. I den förra skrifvelsen föreslogs,
”att bergstingsrätters, samt grofve- och bergsrätters
”domsrätt i alla de bruks- och bergshandteringen rörtde tvi”ste-,
brott- och utsökningsmål, hvilka genom K. förordn.
”den 17 April 1828 blifvit öfverflyttade från Bergs-colltm
”till Svea Hofrätt, måtte uppdragas åt vederbör, allm. un”derdomstolar.
” Jag befarar, att om Hofrätterna , för deras
domslut i dessa mål, icke hade någon ledning af sakkunniga
underdomstolars utslag; så skulle det för Hofrätterna blifva
svårare, än det hittills varit, att rätteligen afdömma Sådana
frågor, der det erfordras kunskaper i sjelfva bergshandteringen
eller i bruksrörelsen, för att kunna med säkerhet afgöra
hvad som är brott eller icke. Huru skall en domare,
som t. ex. icke har någon kännedom om sättet att drifva
en masugn, kunna bedömma, om dennas gång blifvit förderfvad
genom de arbetares vårdslöshet, hvilka dermed haft
befattning, eller genom deras uppsåtliga felaktighet under
handteringen? Jag tror det vara nödvändigt, att sakkunskap
i möjligaste målto finnes inom sjelfva domstolen, såvida
man vill hafva rikliga domslut. Jag kan således icke annat
än afstyrka de särskilda domstolarnes upphäfvande, så vidt
det angår bergstingsrätterna.
Ytterligare är föreslaget, att de academiska domstolarna
äfvenledes skola upphöra. Tvänne ledamöter af PresteSt.,
Professorerne Geyer och Thomander, hafva yttrat, att den
academiska jurisdictionen må upphöra i alla de mål, som
icke tillhöra den academiska disciplinen. CJtsk. har icke
gjort denna skilnad. Jag yrkar, att den måtte göras, men
tillika, att Utsk. måtte yttra sig bestämdare, än desse professorer
gjort, om hvad sorn menas med fel emot den academiska
disciplinen. Menas dermed icke andra förseelser,
än de, som begås mot lärare eller andra academiska medborgare,
eller menas dermed alla sådana förseelser, som de
studerande begå? Det händer t. ex. ofta nog, att ungdomen
slår in fönster hos personer, som äro bosatta i staden, men
ej tillhöra academi-stalen. Är nu detta ett disciplinsmål eller
icke? Om det ej är disciplinsmål, så önskade jag likväl,
att sådana mål, hädanefter såsom hittills, blefve handlagda
af academisk domstol. Om jag icke fått oriktiga underrättelser,
så är kämnersrätten i Upsala för närvar, sammansatt
af en vice häradshöfding, en glasmästare och en nummerlolleri-collcctenr.
En glasmästare, såsom domare, torde tilläfventyrs
icke anse förseelsen att slå in fönster vara så stor
eller förtjent att beläggas med något särdeles straff; och likväl
kan den, hos hvilken fönstren inslås, derigenom blifva
lidande i flera hänseenden. Icke heller torde en nummerlotteri-collecteur
anse spel med kort eller tärning vara värre
än med lottsedlar; och likväl äro de förra äfven bland de
D e ii 25 Junie, m
4äi
ungdomsförseelser, som icke sällan inträffa och som böra
rättas. R. o. Ad. torde ock lätteligen finna hvad aktning
sådane domare skola åtnjuta af den studerande ungdomen,
och huru det skulle gå med den academiska disciplinen, om
den borde vidmakthållas af sådana allmänna domstolar. Troligen
blefve de föremål för gyckel och åtlöje; och ordningen
vore försvunnen. Jag anhåller, att R. o. Ad. ej måtte bifalla,
utan återremittera detta betänkande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
detta LagUtsk:s betänk, uti en punkt innehåller en fråga,
som rör academierna, hvilka hafva sina representanter inom
PresteSt.; så atjhåller jag, att Hr Ridd.Secret:n måtte
upplysa, huruvida denna fråga förevarit hos PresteSt., och
huru den, i sådan händelse, blifvit af detsamma afgjord.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt ingen underrättelse
från de öfriga RiksSt:n ankommit, ang:de deras beslut
i denna fråga.
HrMunck af Rosenschöld: Då förenar jag mig med
Hr von Hartmansdorff, och tror ej, att den academiska jurisdictionen
kan blifva upphäfven, förrän academiernas institutioner
blifvit förändrade, och de privilegier upphäfna,
hvarigenom det blifvit academi-staterna förunnadt att hafva
sina särskilda jurisdictioner. På denna grund anhåller jag
om återremiss af ifrågavar. betänkande.
Frih. Cederström, Anders: Elvad beträffar Hr von
Hartmansdorffs anmärkn. rör:de bergstings-rätterna, att de
icke borde upphöra, och deras göromål öfverfiyttas till andra
domstolar; så skulle jag visserligen vilja godkänna den,
om icke samma anmärkn. äfven gäller i många andra fall. Så
t. ex. kan man icke förutsätta, att alla domare hafva en sådan
kännedom om brännvinsredskapen och dess beskaffenhet,
att han skulle vara säker att äfven i specialiteterna riktigt
bedömma förhållandet. Han måste således rätta sig efter
de upplysningar, som han af vittnen och i ämnet sakkunniga
personer kan inhemta. Så skall det också gå, om
mål rör:de masugnar komma under allmänna domstclars
pröfning. Domstolen får då inhemta sakkunniges utlåt, och
derefter rätta sitt domslut. Jag kan således ingalunda biträda
Hr von Hartmansdorffs skäl för bibehållandet af bergstings-rätterna,
och tror, att Utsk:s beslut i detta fall är
ganska välgrundadt.
Hvad åter angar anmärknln rör.‘de den academiska disciplinen,
så, då nu förtiden den academiska ungdomen hvarken
anses för eller i sjelfva verket är blotta skolepiltar, utan
fastmer kommit till den ålder, att de alltför väl skulle kunna
dömmas efter borgerlig lag, och då åtminstone, mig veterligen,
deras förseelser sällan blifva föremål för någon
handläggning vid academisk domstol; kan jag icke inse nå
-
Den a» Juni e. m.
gon våda af att här, sora annorstädes, alla af den academiska
ungdomen begångna förseelser af borgerlig domstol upptagas.
Jag anhåller om R. o. Ad:s bifall på betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att R. o. Ad.
ville fästa uppmärksamhet vid skilnaden mellan det exempel,
som Frih. Cederström anfört om brännvinspannan, och
det jag anfört om masugnen. Om en brännvinspanna, som
icke är af betydligare storlek än vi hittills känna här i landet,
skulle blifva illa afverkad, så är skadan icke jemförlig
med den, som skulle uppkomma, om en masugn, ämnad alt
gå ett halft år, i stället ginge ned de första 8 dagarna.
Jag känner icke bergsbruket så, att jag kati ga in uti detaljerna
af den skada, som skulle uppkomma, t. ex. af en
vårdslös grufsprängning; men så mycket vgt jag, att otti hon
vanskötes, kan hela grufvan instörta. Det är således icke
] i k gi 11 tig t för samhället, om sådana tvister blifva väl eller
illa behandlade. Utan tvifvel är det för att få sådana maj
sakkunnigt behandlade, som man har inrättat dessa särskilda
domstolar. När man nu har dem, så synes mig att man
gjorde mycket illa, om man borttoge dem, endast för elen
åsyftningen att göra, såsom man säger, alla backar släta och
alla vägar räta.
Hvad ungdomen vid universiteterna beträffar, så är det
nogsamt bekant, att studenterne snarare äro yngre nu för
tiden, än de fordom voro, och alt ungdom städse befinner
sig på samma grad af yra eller öfverdåd och obetänksamhet.
Detta måste en domare alltid ihågkomma, och icke jemföra
ungdomen med dem, som kommit till en mognare Alder,
och hos hvilka man således bör kunna förutsätta vidsträcktare
erfarenhet och mera stadga. När man kommer ihåg,
att den studerande ungdomens föräldrar måste anförtro sina
barn åt sig sjelfva, men att de göia det under förhoppning,
alt barnen äro faderligt vårdade af academiens lärare, hvilka
urskilja hvad som kan vara förlåtligt eller straffvärdt,
och det på helt annat sätt än en kämnersrätt, som icke står
till ynglingarna uti samma faderliga förhållande, som deras
lärare; så förmodar jag, att man icke kan jemföra detta
förhållande med det, som äger rum, i hänseende till bodlietjenter
och gesäller.
Frih. Cederström, Jaeob: Jag vill icke bestrida Hr
von Hartmansdorffs yttrande ang:de den academiska jurisdictionen,
intilldess academiernas reglementen blifva så ställda,
att rättsförhållanden kunna helt och hållet skiljas från
den academiska jurisdictionen och öfverlåtas åt domstolarnas
behandling: men i afseende på bergstings-rätterna tager jag
mig friheten anföra alt, om de anses nödvändiga, så skulle
af samma skäl särskilda domstolar inrättas för hvarje särskildt
yrke inom samhället, af hvad beskaffenhet som helst,
och vi skulle då komma in uti skråandans aldra innersta
D c 11 aj Juni c. m.
detaljer, hvarigenom hvarje särskildt yrkes lådor sjelfva sk olle
bedomina alla rättsförhållanden, som dermed ägde sammanhang.
I frågor om bergsrörelsen, mäste samma förhållande
äga rum, som vid alla andra rättegångar, nemi. att
käranden skall sitt käromål bevisa. Gitter han ej göra det,
sa varder svaranden frikänd. Det faller således afgigsjelft,
alt, om t ex, en hvtteägare anklagar folket vid hyttan att
hafva genom vårdslöshet åstadkommit förlust vid smältningen,
så måste han inför domaren bevisa ett sådant förhållande;
eljest blir folket befiiadt, och della kari en häradshöfding
bedomina likasåväl som en bergmästare. Det är
vigligt, att dessa domstolar, sorn endast medföra oordningar
och missnöje, komma att upphöra, och målen, i stället att
der handläggas, upptagas vid häradsrätten. Jag anhåller,
att detta yttrande mätte få medfölja den återremiss af ber
länk., hvilken troligen kommer att aga rum.
LagUtskrs betänk. N:o 5g återremitterades.
Vid förnyad föredragning af LagUtskrs den 20 denne?
på bordet lagda utlåt. J\:o 60, i anledn. af Aterremisser utaf
åtskilliga från Utskrn afgifna betänkm, fann R. o. Ad.
detta utlåt, icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till
handlingarna.
Ånyo föredrogs LagUtskrs den ?o dennes på bordet lagda
betänk. N.‘o 6r, i anledn. af väckt motion 0111 förbud
emot ingifvande af skuldsedlar, stadda till sedelhafvare!) 111. m.
frih. Gederström, Thure: LagUtskrs 1111 i fråga var.
Jietäpk, Nro 61 är af en ganska märkvärdig beskaffenhet,
hva;å jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet,
peli uther mig derjemte alt få utveckla de skäl, sorn föranleda
rpjg att yrka afslag å detta betänkande. Hr von Moltzer
har nemi. uti en motion, som till LagUtsk. blifvit remitterad,
yrkat, att förbud måtte utfärdas mot utgifvande
af skuldförbindelser, ställda till innehafvaren, samt att tillika
matte förordnas, att skuldsedel, utgifven till viss man
eller order, ovillkorligen skall, då den ombyter innehafvare,
nian från man särskildt transporteras. Utsk. säger sig icke
kunna tillstyrka bifall å någondera af Hr von Moitzers ifrågavar.
förslag i sin helhet; ”men,” säger Utsk., ”enär la”gens
stadgande i 4 cap. 4 §:n Utsökn.-b:n, som innehåller,
”att, om förskrifning är ställd lill någon viss man, och gä I”denären
deruti gifvit lof att låta den komma i annans
”hand, den, som förski ifningen i händer häfver, skall njuta
”full utmätning, varit underkastadt olika tolkningar af dotri”stolarna
i frågan, huruvida ett till viss man eller order
”ulhändigadt skuldebref, för att vara utmätningsgildt i au”nans,
än den visse personens hand, bör vara försedt metj
”den sistnämndes öfverlåtelse, eller om det derförutan är
Den ■*rj Juni e. m.
”uti hvarje innehafvares hand gällande; alltså och då Utsk.
”anser förra tolkningen öfverensstämma med lagens rätta me”ning
och förstånd, samt destohellre böra godkännas, som
”den lagger hinder i vägen för obehörig innehafvare af så
”beskaffadt skuldebref att deraf göra bruk, tillstyrker Utsk.,
”att berörde §. måtte, i enlighet härmed, förtydligas, samt
”i sådant afseende erhålla följande förändrade lydelse: Är
”förskrifning ställd att betalas till innehafva”ren;
njute han full utmätning, som den i hän”der
häfver. Finnes förskrifning ställd etc.”
Nu är förhållandet, att 4 cap. 4 §;n Utsökn.-b:n icke
talar om förskrifning, ställd till viss man eller order, utan
endast om förskrifning, ställd till innehafvaren, och den är
gällande i hvar mans hand. Sedan omnämnes der förskrifning
till viss man, hvilket är helt annat än förskrifning,
ställd till viss man eller order, då förskrifning, ställd på
viss man, ej kan på annan öfverlåtas, utan att sedelutgifvaren
gifver sitt lof och samtycke dertill; men förskrifning
till viss man eller order, om hvars executiva kraft K. förordningarna
af den 19 Maj iy56 och den 28 Juni 1798 bestämma,
gäller i hvilkens hand som helst, blott öfverlåtelse!!
derå finnes tecknad af den visse mannen, till hvilken förskrifningen
är ställd; och således bör, i min tanke, ingen
tvetydighet uppstå, huru ifrågakomna författning skall tillämpas,
och ej heller har, mig veterligen, någon sådan sig
yppat.
På grund af hvad jag således haft äran anföra, torde
med skäl mot Utskts betänk, kunna anmärkas, att Utsk:s
förslag icke sammanstämmer med premisserna, ty uti de
sednare talas om förskrifning, ställd till viss man eller order,
men i sjelfva förslaget talas blott om förskrifning till
viss man; hvarföre jag, helst den föreslagna lagförändringen
icke är af behofvet påkallad, fortsätter min begäran om ah
slag å betänk.; men ifall denna min mening ej förmår att
göra sig gällande, ämnar jag ej sätta mig emot betänkts
återremitterande.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: LagUtsk.
har ansett det vara betänkligt att i dess helhet bifalla den
motion, som Hr von Moltzer väckt, emedan den skulle inskränka
den rättighet, som tillkommer hvar och en att utgifva
en förbindelse, så vidsträckt som honom behagar; men
LagUtsk. har derjemte ansett, att en förskrifning, ställd på
viss man eller order, icke borde vara gällande i någon annans
hand än dess, på hvilken den blifvit behörigen transporterad.
Förhållandet är likväl sådant, att allm. lagens
stadgande i denna fråga till och med af Högsta Domstolen
blifvit så tillämpad, att en skuldsedel, ställd till viss man
eller order, som sedermera innehades af en 3:dje person,
blifvit honom till betalning ålagd, ehuru någon öfverlåtelse
Den 27 Juni c. m.
455
icke funnits derå af den visse mannen tecknad. Sådant kan
föranleda till stora bedrägerier, och det är detta sorn Utsk.
velat förekomma. Det ur ett misstag af Frih. Gederström,
att 4 caP- 4 §:n Utsöka.-b:n endast talar om skuldsedel,
ställd till viss man. Der står tillika: ”har gäldenär deri
”gifvit lof att låta den komma i annars liand;” och detta
vill just säga detsamma som order, ty ordet order innebär
rättigheten alt låta en sedel komma till annan man; men
Utsk. har ej velat ombyta ordalag uti redactionen, emedan
sådant icke var behöfligt, hvadan det uttryck, som finnes
i den gamla lag-§:n, blifvit bibehållet, endast med det tillägg,
som ansågs nödvändigt för att göra den tydlig. Efter
inin åsigt, var den visserligen äfven förut tydlig; ty det ligger
i sakens natur, att en sådan förskrifning ej kan vara
gällande i 3:dje mans hand, förrän öfverlåtelse blifvit af
den visse mannen påtecknad; men dä §:n emedlertid blifvit
annorlunda tillämpad, så var det LagUtskrs skyldighet att
undanrödja all tvetydighet. Jag tror derföre ej, att R. o.
Ad. bör fästa något afseende på Frih. Cederströms begäran
om afslag på betänkandet.
Frih. Cederström, Thure: Jag vill visst icke bestrida
Hr Cederschjölds framställning derom, att uttrycket: ”har
”gäldenär deri gifvit lof att låta den (förskrifningen) komma
”i annans hand” kan möjligtvis tydas derhän, som skulle
dermed afses detsamma som ”order;” men jag vidblifver icke
destomindre min sals att 4 caP- 4 §’n Utsökn.-b:n icke egentligen
handlar om förskrifningar, ställda till viss man eller
order, och icke heller i allmänhet komme af domstolarna
att i frågor härom tillämpas, utan att frågor derom egentligen
bestämmas af K. förordn:na af 17^6 och 1798. 1’å
denna grund anser jag icke bifall böra lemnäs till ifrågavar.
betänk., enär det icke föreslår någon förändring i de lagrum,
som egentligen afse, huru förhållas bör med förskrifning,
ställd till viss man eller order.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har intet emot
den förändrade redaction, som Utsk. föreslagit, utom hvad
ett ord beträffar, hvilket jag fruktar skulle komma att föranleda
många tvister och mycken ovisshet, i händelse det
bibehölles. Det står: ”vare lag samma, i händelse behörig
öfverlåtelse finnes å förskrifningen tecknad.” Hvilken öfverlåtelse
är behörig? Jag skulle tro, att det vore säkrast
att utesluta detta ord. Öfverlåtelsen kan vara styliserad på
flera sätt, och det må bero på domaren att pröfva dess innehåll,
ty genom ordet bellö)'i g vore ingen rättelse vunnen.
Jag yrkar således äfven återremiss.
Hr Cederschjöld: Äfven jag, för min del, har inom
Utsk. fästat mig vid det ifrågavar. uttrycket ”behörig öfverlåtelse,
” och önskat, att det i stället stått: ”derest
”den visse mannen öfverlåtit densamma.” Jag tior likväl
455
Deli a; Juni e. m.
nu, att detta ord ur nödvändigt; ty om det endast stod öfverlåtelse,
så skulle man kunna tillämpa det så, som förhållandet
var med de gamla transportsedlarna, alt endast
ordet transporteras tecknades bakpå sedeln, utan att någon
namnteckning fanns derunder. Meningen af ordet vbehöri
g” kan icke fattas annorlunda, än alt del skall finnas
den visse mannens namnteckning under öfverlåtelse!). Jag
medgifver likväl, att det hade varit bättre, och föreslog älven
att det skulle uttryckas, ätt den visse mannen borde
underskrifva ofverlutelsen, på det att domaren sålunda ej
skulle kunna misstaga sig om rätta meningen.
Hr von Hartmansdorff: Ståndets ledamöter torde
erinra sig att på de s. k transportsedlarna finnes under ordet
’’t rans po r terås" alllid namnet på den, sorn insatt
medlen. Således saknas icke den underskrift, som Hr Cederschjöld
trott icke skola linnas der. Är nu pi öfverlåtelse!)
af en skuldsedel också öfverlåtarens namn uiiderskrifvel,
så ser jag icke hvad som ytterligare skulle kunna erinras
deremot. Jag förnyar min anhållan om återreroiss.
Frih. Cederström, Anders: Orsaken, hvarför Utsk.
icke antog Hr Cedérsehjölds förslag, var, att dét skulle kunna
hända, att icke alllid skuldsedelns innehafvare vöre samme
person, till hvilken sedeln blifvit utgifven, emedan, i
händelse af denna sednares dödsfall, hans arfvingar voro
hans rättsinnehafv..re, och således behörige att transportera
densamma. Derföre trodde TJtsk., att ordet "behörig"
boide stå; men jag vill vissel ligen icke motsätta mig, att
det t 'ges bol t.
Frih. Cederström, Jacob: I öfverensstämmelse med
hvad Hr Cederschjöld sednast yttrat, skall jag begära att
orden "den visse mannen," insättas i stället för ordet
"behörig;’’ ty då man stiftar lag, bör man välja bestämda
uttryck , sorn icke kunna misstydas.
Hvad åter beträffar Frih. Anders Cederströms nu sednast
gjorda erinran, alt sedeln genom dödsfall kan komma
i annans hand än Sedélinnehafvarens; så kan jag ej finna det
behörigt att, under sådant förhållande, transportera den vidare
och göra den till annor mans ägo, utan må då sterbhuset
i laga ordning sjelf utsöka den. Detta är bättre, än
att, genom en otydlighet i lagstiftningen, gifva anledn, till
möjliga missbruk. Om ej den rätta personens namn skulle
stå der, så vore icke öfverlåtelsen behörig, derigenom att en
påteckning finnes. Del missbruk Hr Cederschjöld anmärkt,
alt bancotransportsedlar blifvit transporterade ulan namn,
endast med ordet transporteras, och att sådana sedlar blifvit
i banken inlösta af hvem helst, som dem innehaft, kan
jag vitsorda såsom fullkomligt sannt, meu detta är ett missbruk,
468
D c n 27 J u ii i e. m.
gillande. DS en person , som liär i staden en langve tid sysselsatt
sig med ombesörjande af commissioner ifrån landsorterna,
samt, för upplåning af penningar, cmottagit åtskilliga
skuldsedlar, ställda till viss man eller order, för ett eller par
ar tillbaka oförmodadt öfvergaf Riket, upptäcktes att åtskilliga
af nämnda skuldsedlar innehades af främmande personer.
De voro icke transporterade, men sedehitgifvarne, som
icke fått cn skillings valuta, hafva likväl blifvit ålagde att
utbetala deras belopp. Sådant kan icke inträffa hädanefter,
om Utskts förslag anlages; och jag tror, att R. o. Ad. icke
Lör alltför hastigt besluta hvad Hr Ribbing och Frih. Cederström,
Thure, yrkat, nemi. alt afslå betänk.; ty jag anser
det vara eil vinst för det allmänna, att det anlages. —
Ilvad beträffar deri anmärkningen, alt ordet ”behörig" borde
försvinna, såsom Hr von Hartmansdorff önskat; så fruktar
jag, att dervid icke är stort vunnet. Det är nemi. gifvet
att öfverlåtelsen, såvida den skall gälla, mäste vara bellöiig,
ufven om detta icke finnes uttryckt; och då inser jag
icke livad skada det kan göra, alt det får stå qvar.
Hr Ribbing: Det skulle sålunda vara på ett pnejudicat,
som R. o. Ad. skulle grunda sitt beslut att icke afstå
detta betänk., nemi. det praejudicat, som den siste värde talaren
anfört. Jag tror, att man i allmänhet ej bör mycket
fästa sig vid preejudieat. Det må väl vara, att en sådan
händelse inträffat, sorn den värde talaren anfört; men man
skulle få långt flera praejudicat eller domar, som vittnade
0111 de olägenheter, hvilka följde på antagandet af den lag
TJtsk. föreslagit, nemi. att då en mängd personer, som äro
okunniga uti skrifkonslen, utfärda sina skuldsedlar till viss
raan eiler order, utan att veta hvad det betyder, de som
mottagit deni skulle gå miste om betalningen eller blifva exponerade
för advocaternes invändningar, och sålunda hindrade
i utbekommande af sin rätt. Och i alla fall, om det
praejudicat .ägt runi,, som den värde talaren anfört; så torde
det icke hindra, att man dömmer annorlunda framdeles, ty
praejudicat får, enligt lag, icke gälla såsom lag. — Jag tror
visst, att det vore ändamålsenligt, att det gick så tiil sorn
Hr Cederschjöld anfört, och alt derigenom skulle undvikas
bedrägerier, som kunna inträffa, och som verkligen inträffat,
ehuru mera sällan; men då skulle också den allmänhet, som
utfärdar skuldsedlar, vara mera bildad, än den är. Under
närvar, omständigheter fruktar jag, alt man icke får vara
för sträng i sina fordringar, minst då man dermed lemnar
vapen i händerna på advocaterna, som vid landscancellierna
ooli domstolarna handlägga sådana mål.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill blott till svar
på den sista anmärkningen anföra, alt det just är ett bevis
för behöfligheten af den föreslagna författningen, att den
tillkommit på grund af ett praejudicat; ty förrän man kom
-
D c ii jj Juni e. m.
bruk, som Bancostyrelsen tillåtit, hvilket, enl. banco-författningarna,
aldrig borde få äga rum.
Frih. Cederström, Anders: Det skulle vara ganska
illa, om icke rätter innehafvare af en sådan sedel ägde räti
tighet att använda den. Om det t. ex. vore ett sterbhus,
som innehade den, och som ej hade andra tillgångar, men
skuldsedelns utgifvare ej vore i tillfälle att genast inlösa
densamma; huru skulle de då erhålla penningar, om de
icke ägde rättighet att utsätta den på annat håll? Om man
utsätter de ord, som Hr Cederschjöld föreslagit, så kan jag
icke deraf inse någon nytta, men väl mycken skada; men
deremot är det mig alldeles omöjligt att iförutse någon vådlig
följd af de nu begagnade ordalagen.
Hr Ribbing, Arvid: Jag tror, att man i allmänhet
måste akta sig för sådana författn:r, som hämma rörelsen,
och lemna tillfälle för advocater att göra invändningar, hvilka
redan äro mänga nog, då det är fråga om skuldsedlar.
Man Loide besinna, att de personer, som utgifva skuldsedlar,
icke alltid äro så särdeles skrifkunniga, och att man således
af dem icke får fordra. alltför många formaliteter och
icke för den, som går in på alt mottaga en skuldsedel i stället
för penningar, göra alltför svårt att återfå sin fordran.
Det händer ganska ofta vid domstolarna, att sådana sedlar,
sorn äro ställda till viss man eller order, upptes för att få
dem guldna. Invänder då utgifvaren någon gång att han ej
vill betala, i anseende dertill, att sedeln kommit i annan
mans hand utan transport; så blir vanligen den förste sedelemottagaren
eller den visse man, som i skuldebrefvet namnes,
hörd, hvarigenom uppehåll orsakas, men om den före»
slagna författningen skulle utfärdas, skola sådana händelser
ofta inträffa och allm. crediten genom långsamhet i rättegången
skadas.
Hr Cederschjöld: Det är visserligen sannt, att ganska
många af dem, som utgifva skuldsedlar lill viss man eller
order, ej veta hvilken våda de blottställa sig för; men
just derföre tror jag, att det är så mycket nödvändigare att
betrygga deras säkerhet, på det att de icke, såsom nu ganska
ofta är fallet, må blifva bedragne. Förhållandet är
nemi. sådant, att nästan hvar och en, som vill låna penningar,
måste lemna en löpande sedel eller en som är ställd
till viss man eller order. Nu händer det, alt denne visse
man är en slarf, eller blir bestulen, eller på annat sätt förlorar
den ifrågavar. sedeln, som är Iemnad till honom för
att belånas. Då kommer en sådan skuldsedel i 3:dje mans
hand och gäller der enligt den gamla lag~§:n, men ej om
LagUtsk:s förslag antages, nemi. att behörig öfverlåtelse
skall finnas å förskrifningen tecknad, så framt den skall vara
8 H. 58
4Go
D e n 27 J u n i c. ra.
om återremiss, med föreskrift för LagUtsk. att inkomma med
det förslag att, ifall LagUtsk:s betänk, om kämners-och lagmans-rätternas
upphörande icke antages, inga andra än lagfarne
personer må sitta såsom domare uti andra instansen.
Frih. Cederström, Anders: Det inträffar ofta uti
stadsdomslolarna, att deras bisittare alldeles icke äro lagfarne.
Vid sådana händelser kan icke någon lagfaren vara ordförande.
Om det nu skulle stadgas, att en lagfaren person
skall vara ordför., så skulle en sådan domstol icke kunna
hafva några sessioner, utan rätten måste ligga nere. Utsk.
har derföre icke trott sig för närvar, kunna tillstyrka ett
sådant stadgande. Så länge således rätterna kunna bestå af
olagfarna ledamöter, så måste äfven en af dem kunna vara
ordförande.
Hr Ribbing, Arvid: Hufvudsakligen instämmande med
Hr Cederschjöld, får jag mot den invändning, som den siste
värde talaren gjort, ställa det förslag, att om någon ändring
häruti skall göras, man måtte stadga att, derest bland ledamöterna
finnes någon lagfaren, denne bör hafva företrädet
att vara ordförande.
LagUtsk:s betänk. N:o 62 återremitterades.
Till pröfning företogs LagUtsk:s den 20 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 63, i anledn. af anmärkn:r emot Utsk:s
betänk. N:o 25, i fråga om upphörande af spö- och risslraff
för vissa brott, m. m.
På begäran af en ledamot, upplästes nu äfven den del
af betänk. N:o 20, som innehåller Utskls tillstyrkande.
Hr von Röök, Gustaf, uppläste följande:
Till alla delar har jag samma åsigter ang:de spö- och
ris-straffens inskränkning, som anförts uti H. LagUtsk:s återremitterade
betänk., den 2 förlidne April, och således deltager
jag äfvenledes uti det svar på återremissen, som LagUtsk.
har afgifvit och nu blifvit uppläst; men då jag saknar
bland de yttranden inför H. R. o. Ad., när Utsk:s betänk,
dersammastädes första gången föredrogs och föranledde lill
återremissen, det som Hr Landhöfdingen i Malmö Gr. Fredr.
Salomon Posse då afgaf, innefattande, att sådana bestraffningar
måtte hädanefter verkställas, icke, såsom nu sker,
i menighetens närvaro vid allm. tingsplatser och å allm. torg
i städerna, utan inom fånggårdarna vid läns- och stadshäkten;
så hemställes vördsamt, om icke oinförmälda yttrande
bör föranleda till särskildt utlåt, af H. LagCJtsk., ang:de de
ställen, som skola föreslås till verkställigheten af spö- och
risstraffen, för att undvika allmänhetens åsyn under dessa
vederstyggliga bestraffningar, hvilka, i följd af LagUtsk:s betänk.
, likväl ännu måste bibehållas. För min del förenar
jag mig med hvad Gr. Fredr. Salomon Posse anförde; och
Den 27 Juni e. ta.
45g
»nit i erfarenhet af att sådant inträffat, lärer icke en så beskaffad
förändring blifva ifrågasatt. Det är just, till följe af
sådana händelser, som man finner, att förändringar uti gällande
författningar äro af nöden; oell detta är i allmänhet
uppkomsten af och upphofvet till hvarje lagförändring.
LagUlskts betänk. N:o 6i blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo LagUtskts den 20 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 6?., i anleda, af väckt motion om föreskrifts
meddelande, huru förhållas bör med ordförandeskapet i domstolar,
sorn bestå af både lagfarna och icke lagfarna ledamöter.
Ur von Hartmansdorff, Au g.: Jag inser visserligen,
att det vore förgäfves nu yrka antagande och verkställighet
af hvad Hr Wijk begärt, emedan det alltför mycket skulle
rubba nuvar. förhållanden samt möjligen göra alltför högt
uppsatta ordförande oberättigade att föra ordet. Men jag
kan icke annat än förklara, att jag anser Hr Wijk hafva
aätt, och att jag önskar den dagen en gång komma i vårt
land, då ingen annan får vara ordförande i någon domstol,
än den som är lagfaren.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag anser
.mig böra gifva tillkänna, att jag delar Hr Wijks åsigter,
och att jag icke deltagit uti detta betänk, inom Utsk., hvilket
äfven är orsaken, hvarföre jag icke linnes antecknad såsom
reservant. — Jag finner, att uti LagUtskts betänk, det
ej är något sammanhang emellan conclusion och prsemisser.
LagUtsk. säger: ”då jemlikt 20 cap, 2 och 3 §§tna Rätteg.,-  ”b:n, med undantag af härads-och Iagmans-rätter, der näran”den
har endast en eollectiv rösträttighet, hvarje ledamot i
”andra domstolar äger en röst; måste ock i sistnämnda rätter
”den ledamot, sorn främst sitter, anses behörig alt ordet fö”ra,
antingen han är lagfaren eller ej, derest icke annorle”iles
särskildt stadgadt finnes. Utsk. kan derföre icke understödja
förslaget.”
Hr Wijk vet, lika med LagUtsk., ganska väl, att förhållandet
nu är sådant, men som han ej anser detta varå
rätt, så har han föreslagit en förändring deruti, och då måtte
man väl ej kunna åberopa det närvar, förhållandet såsom
ett skäl att afstyrka motionen. Jag anhåller derföre om återremiss
på betänk., med den föreskrift, alt LagUtsk. mätte
inkomma med det förslag, alt ingen må sitta domare i andra
instansen, sorn ej är lagfaren. Jag anser det vara nästan
löjligt, alt t. ex. här i Stockholm domina alltid 3 lagfarne
personer i i:a instansen, och örn man klagar öfver deras
utslag, så kan man få 3 icke lagfarna personer till domare,
hvilka då skola pröfva det beslut, som de 3:ne lagfarne
personerue fattat, samt kunna upphäfva detsamma.
Detta är orimligt i högsta grad, och jag anhåller derföre
46i
Den 37 Juni e. ra.
än,” eller ock antaga den redaclion Hr Cederschjöld i sirf
reservation föreslagit såsom varande långt tydligare iin Utsk:s.
Hr Cederschjöld föreslår nemi., att R. St:r för deras del borde
besluta: ”att genom utfärdande författning varder för”ordnadt,
det ej någon må häktas för brott emot 5 cap. i §:n
”Missg.-b:n, ehvad den åtalade förbrytelsen blifvit begån”gen
genom tal, skrift eller tryck, förrän K. M., i öfverensstämmelse
med dess nåd. bref af den 25 Sept. 1777, för”klarat
undersökningen böra fortgå, hvarefter vederbörande*
”pröfningsrätt i fråga om den tilltalades häklande inträder.”
Af denna redaction finner man tydligt, när häktning för
ifrågavar. brott får ske. Jag anhåller om återremiss af betänk.
, och att LagUtsk., vid ytterligare pröfning af ärendet,
måtte ändra sitt förslag i öfverensstämmelse med hvad jag
nu yttrat.
Frih. Cederström, Anders: Orsaken, hvarföre jag
icke kunde biträda Hr Cederschjölds förslag, har varit, att
alla stadganden om tryck höra till tryckfrihetslagen, hvilken
är en grundlag. Skulle nu fråga uppstå om ett förtydligande,
så borde ett sådant verkställas i grundlagsenlig form;
och Utsk. har derföre icke ansett sig böra antaga ordet
tryck, ulan blott hållit sig till hvad i 5 cap. 1 Jj:n Missgern.
-b:n finnes föreskrifvet, nemi.: ”hvar som lasteliga ta”lar
eller skrifver etc.” Jag yrkar derföre, att R. o. Ad.
måtte bifalla betänkandet.
Frih. Cederström, Gustaf Carl: Under förmodan
alt detta betänk, endast varit en gång hordlagdt, får jag hos
Hr Frih. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. vördsamt anhålla,
att det måtte än ytterligare få hvila på bordet.
Frih. Boye, Fredr., förenade sig med Frih. Cederström,
Guslaf Carl.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf, att
LngUlsk:s betänk. N:o 66 kotnme alt ytterligare hvila på
bordet.
Hr Cederschjöld, Robert Theoph ron: Sorn jag
icke vet, huruvida jag är närvar., då detta betänk, nästa
gång föredrages; så anhåller jag att, då jag redan begärt
ordet, få yttra något i anledn. af hvad Frih. Cederström
nyss anfört. Han har trott, att mitt förslag gick ut på en
ändring af Tryckfrihetsförordnin. Ifall förhållandet varit
sådant, så hade jag icke varit okunnig om, att formen icke
tillåtit att på detta sätt föreslå sådant för R. St.; men då
Tryckfrihetsförordnin icke innehåller ett enda ord om, huruvida
personen skall träda i häkte eller icke, så kan mitt
förslag icke angå någon förändring af denna grundlag. Jag
har endast föreslagit, alt förhållandet skulle blifva enahanda
om förseelsen begås i tryck, som i tal och skrift, nemi. att
D c i) 37 Juni c. ra.
403
tjVarliållande ur isynnerhet nödvändigt för administrativa
verk, der möjligen munga år efter, sedan ett mål blifvit afgjordt,
frågor kunna uppstå, hvilka grunda sig på handlingar,
som legat till grund för den dom, som blifvit fälld,
helst man äger visshet derom , att embelsverket, som icke äger
de handlingar, hvilka blifvit återlemnade, är uturslåndsatt
visn påståendets obefogenhet. Ett sådant förhållande skulle
medföra många svårigheter och förluster för samhället. Jag
kan icke annat än tillstyrka afslag å detta betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ståndet torde hafva
märkt, alt Utsk. alldeles förändrat sin mening, och uti sitt
sednare betänk, tillstyrkt hvad det afstyrkt uti det första.
Jag yttrade mig till bifall för det första betänk, och anförde
en mängd af betänkligheter mot ett annat beslut,
ibland andra äfven den, som Frih. Cederström nu andragit.
Jag förenar mig med reservanterna inom Utsk., hvilka äfven
varit af min mening. Jag anhåller således, alt R. o.
Ad. måtte bifalla det förra betänk, och afstå det sednare,
på sätt som de fleste af delta Stånds ledamöter inom Utsk.
och äfven andra medlemmar deraf tillstyrkt.
LagUtskts utlåt. N:o 64 blef af R. o. Ad. afslaget.
Vid förnyad föredragning, biföll R. o. Ad. LagUtskrs
don 2.0 dennes på hordet lagda betänk. N:o 65, i anleda, af
Väckt motion om ändring i 2.5 cap 5 §:n Rätleg.-b:u.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s den 2.0 dennes på hordet lagda
betänk. N:o 66, i anledn. af väckt fråga om förtydligande
af i cap. 2 §:n Straff-b:n och K. brefvet den ?.5
Sept. 1777.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: LagUtsk. har uti
ifrågavar. betänk, yttrat den åsigt, att det vore nödvändigt
bestämma, när häktning får äga rum för angifvet brott
emöt 5 cap. 1 §:n Missg.-b:u, och i sådant afseende föreslagit,
att ingen må för dylikt brott häktas, förrän K. M.
förklarat undersökningen böra fortgå. Ulsk:s tanke 0111 beliofvet
af ett lagstadgande i nämnda hänseende delar jag
fullkomligt, roen anser deremot det af Utsk. afgifna förslag
dertill icke vara nog tydligt, för att vid tillämpningen förekomma
möjligt missförstånd hos domaren. Denne kan nemi,
lätt råka i ovisshet, om meningen är att den tilltalade bär
genast häktas, så snart K. M. anbefallt ransakningens fortsättande,
eller om det derefter får ankomma på domaren
att pröfva, huruvida häktning bör ske eller ej. Jag skulle
således för min del hellre vilja antingen vid slutet af Ulskts
förslag tillägga orden: vederbör, domare pröfva t den
tilltalades häktande böra äga rum, i hvilket fall
ett (,) tillsättes vid det i förslaget förekommande ordet "förr’
40a
Den 27 Juni e. m.
-ställning, jag gjort, ehuru den var skriftligen uppsatt. Jag
har nemi. alldeles icke, på sätt Utsk. i sitt betänk, behagat
upptaga, framkommit med något sådant förslag, att den
som första gången föröfvade inbrott, stöld af kreatur ute
på marken, fickstöld samt mjölkning af annans ko, får eller
get, skall straffas endast med arbetsfängelse. Jag har
föreslagit att för den qvalification i brott, som särskildt belägges
med spö eller ris, t. ex. inbrott eller fickstöld, arbetsfängelse
skulle användas i stället för spö- och risstraffet.
Jag ansåg, alt straffet för sjelfva det ololliga tillgreppet borde
mätas efter stöldens belopp, som vanligt, men derför att
stölden skett genom inbrott eller utur ficka, skulle den
brottslige erhålla straffarbete, såsom den verksammaste bestraffningen
för den, som första gången beträder brottets
bana, såvida lian afskiljes från gröfre brottslingar; men
Utsk. har upptagit mitt förslag alldeles oriktigt och trott
min mening vara, alt hela straffet skulle bestå i fängelsestraff,
hvilket skulle strida mot grunderna för vår lagstiftning.
R. o. Ad. biföll LagUlskts i betänk. N:o 25 framställda
förslag, med den enda förändring, alt orden: eller tolf
dagars fängelse vid vatten och bröd, skulle utgå
utur 4;de punkten.
Frih. Cederström, Anders: Jag anhåller blott att
på de skäl, sorn uti betänk, finnas anförda, få lill prot. anmäla
min reservation mot det beslut, som R. o. Ad. nu
fattat. '
Uppå derefter framställd propos,, blef Hr von Rööks förslag
remitteradt till Lagutskottet.
Ånyo föredrogs LagUtskts den 20 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 64, i anledn. af gjorda amnärkntr emot betänk.
N:o 14 öfver väckt motion 0111 rättighet för parter alt
deras lill domstol ingifna handlingar återbekomma.
Frih. Cederström, Jacob: Mot detta sednare be
tänk.
, der Utsk. frånträdt sin förra mening, hafva Gr. Sparre,
Frih. Cederström, Hr von Röök, Doctor Wallin, Doctor
Elmgren, Hr Lagergren och Hr Hegardt, äfvensom sedermera
Hr Cederschjöld reserverat sig. För min del anser
jag delta förslag vara ganska betänkligt. Det följer af sig
sjelft, alt den domstol eller den embetsmyndighet, som i ett
mål dömt, måste för sin egen säkerhet äga handlingarna i
målet, emedan om, sedan en dom blifvit lagakraftvunnen,
handlingarna i målet öfverlemnas till parten, oell denne sedan
hos Just.ombudsmtn begär åtal, får domaren svårt att
afgifva svaromål derpå, då handlingarna saknas, på hvilka
domen är grundad, men hvilka icke kunna eller nu få i
utslaget eller domen fullständigt intagas. Handlingarnas
Den 27 J u n i c. m.
torde LagUtsk., i enlighet dermed, föreslå lampliga förändringar
i 5 cap. 2 och 3 §§:na Straff-b:n.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
afsigten med straff icke blott är, att det begångna brottet
skall blifva straffad t, utan äfven att det skall vara en varnagel
för andra; så anser jag olämpligt, att straffet verkstalles
enskildt, och tror tillika, att sådant kunde gifva anledn.
till godtycklig bestraffning. Således vågar jag i allo bestrida
Gr. Posses förslag, att spö- och risstraffet skulle verkställas
i något stadsfängelse, eller på annat ställe, skiljdt från allmänhetens
åsyn.
Hr Lagerbjelke, Carl Oscar: Sedan LagUtsk. hade
afgifvit sitt betänk. N:o 25, inkom från samma Utsk. betänk.
N:o 4i , deruti Utsk. tillstyrkte en förändring af 5 cap. 4 §:n
Stra(f-b:n. Genom denna förändring skulle en annan beräkning
antagas vid förvandling af bestraffningar till fängelse
vid vatten och bröd, än den som förut ägde rum. Således
motsvarar, enligt den föreslagna förändringen, 9 par spö eller
7 par ris 9 dagars fängelse vid valten och bröd, då de
förut motsvarade 12 dagars enahanda fängelse. Detta har
Utsk., då betänk. N:o 25 afgafs, icke kunnat iakttaga, men
i 4;de punkten af detta betänk, står: ”— — — att af de
"deruti utsatta två straffbestämmelser af nio par spö förman
"och sju par ris för qvinna, eller deremot svarande fängelse
”vid vatten och bröd, endast sistnämnda bestraffning, eller
"tolf dagars fängelse vid vatten och bröd, får tillämpas, då
"brottet första gången föröfvas.” Sedan nu tre Stånd antagit
LagUtsk:s betänk. N:o 41 > så blir icke 12 dagars fängelse
•vid vatten och bröd motsvarande q par spö eller 7 par ris,
utan dessa komma att motsvaras af g dagars fängelse vid
vatten och bröd; och då således orden: ”eller tolf dagars
fängelse vid vatten och bröd” äro öfverflödiga
och leda till inconseqvens; så anhåller jag, att den 4;de
punkten af LagUtsk:s betänk. N:o 25 måtte antagas, med
uteslutande af dessa ord, på det att icke ett praesumeradt
försök till brott måtte straffas högre än sjelfva brottet.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Ehuru
manvantecknat mig såsom reservant, var jag likväl icke närvar.
i Utsk., när detta betänk, för andra gången derstädes
förevar. Jag anser mig böra tillkännagifva detta, i anledn.
af den anmärkt!., som af den siste värde talaren blifvit gjord.
Ehuru jag icke beräknat det antal dagar; som skulle motsvara
antalet af spö eller ris, så är jag likväl öfveitygad,
att hans uträkning är riktig, och anser derföre ändamålsenligt,
att orden ”12 dagar’’ bortgå, så att det endast
kommer alt stå: ”eller deremot svarande fängelse
vid vatten och bröd.” Jag anser mig så mycket mera
böra tillkännagifva, att jag vid ifrågavar. tillfälle ej varit
närvar, i Utsk., som Utsk. har orätt uppfattat den fram
-
D e n 27 J un i e. m.
465
den anklagade icke får häktas, förrän K. M. beslutat, att
ätal skall äga rum. Jag tror således ej, att ;den anmärkn.,
Frih. Cederström gjort, kan gifva något stöd för ogillande
af mitt förslag.
Frih. Cede rstrorn, Anders: Ehuru det kan synas
mindre formenligt att nu, sedan bordläggning är ‘begärd,
ingå i någon discussion öfver detta betänk., så vill jag dock
med några ord besvara Hr Cederschjölds anmärkn., sedan
han förklarat sig tilläfventyrs vara förhindrad att komma
tillstädes vid nästa föredragning af detsamma.
Hr Cederschjöld har sjelf medgifvit, att domstolarna
olika tolkat Tryckfrihetsförordn:n i hvad den rörer detta
ämne, samt måste således medgifva att ett förtydligande eller
ändring deruti ur af nöden, om hans förslag eller tillägg
kan komma att antagas, såvida man ej kan eller bör förutsätta,
att någon domstol — minst en Öfverrätt •— med så
uppenbar vårdslöshet eller okunnighet gått tillväga, att densamma,
emot tydlig och bestämd lag, utfärdat någon dom.
Då dessutom Tryckfrihetsförordnm, såsom en fundamental-lag,
innehåller alla de stadganden, sorn röra tryckfrihetsmål,
och endast i grundlagsenlig ordning kan ändras eller
förtydligas; så torde hvar och en finna olämpligheten af,
att, såsom nu blifvit föreslaget, begränsa eller förtydliga
densamma genom en vanlig lagförändring.
Upplästes ankomna .prot.utdr. frun de öfriga RiksStm,
nemi. från BorgareSt., af don ao dennes, och från BondeSt.
, af den 17 och 20 dennes.
Lades till handlingarna.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
mem:r, utlåttn och betänkm, nemi. från
ConstitutionsUtskottet:
N:o i4, med förslag till ändring af 109 §:n Reg.Ftn och
80 §:r. Riksd.Ordn., rör:de tiden för riksdags fortfarande;
N:o i5, med förslag till ändring i 68 §:n Riksd.Ordn.;
N:o 16, med förslag om borttagande af 8:de mom. uti
4 §tn Tryckfr.förordningen;
StatsUtsk ottet:
N:o 171, ang:de väckt motion om upphörande af Kronans
rätt att, till utgörande in natura, utfordra räntedagsverken
på Wisingsö, m. m.;
N:o 172, i anledn. af väckt motion, ang:de revision öfver
förvaltningen af de för Minister-staten anslagna medel;
N:o 173, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de f. d.
Landshöfdingen, Statsrådet af Wingårds und. anhållan om befi
H. 59
466
Den 27 Juni e. m.
frielse från ränta för en del honom till ersättning ådömda
halance-medel;
N:o 174, i anledn. af K. M:s nåd. propos. örn upplåtande
till Upsala central-hospital af några kronoparken Asen
och Ulltuna kungsladugård tillhöriga jordar;
N:o 175, i anledn. af väckt motion, att åbo- och besittningsrätten
till kronohemmanet Sunnegata måtte återgå till
Fröken Anna Sophia Bratt, eller hon, i annat fall, erhålla
ersättning af statsmedlen;
N:o 176, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angtde öfverlåtelse
till kyrkoherde-bostället i Westra Tollstads socken af
kronoängen Skinnarvrån;
N:o 177, angrde väckt motion, i fråga om beskaffenheten
af den spanmål, som af tiondegifvare bör levereras;
N:o 178, i anledn. af väckt motion om rättighet för
skattskyldige inom Ölands Norra Mot, att uti Borgholms kronomagazin
få leverera kronotionde-spanmäl;
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 58, i anledn. af väckt motion om inskränkning i användandet
af kyrkomedel;
N:o5g, i anledn. af väckt fråga om rättighet för väveriidkare
i Stockholm att i husen få utbjuda och afyttra sina
väfnader, vare sig af bomull, linne eller ylle;
N:o 60, i anledn. af väckt fråga om inskränkning uti
gårdfarihandeln med Eskilstuna manufacturarbeten;
N:o 61, i anledn. af väckta motioner, att s. k. rusthållsvisitationer
icke må anställas oftare, än två gånger om året,
samt om nedsättning i det hitintills bestämda mål å manskap
och hästar, som vid cavalleri-regtten antagas;
N:o 62, i anledn. af väckt motion, att H. K. H. Prins
Carls palais måtte öfverlåtas till ett national-museum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl, i till 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
