# ID: svediakorp-gov522
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,726
# sentences: 4,983
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
lios
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adelil,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Åttonde Häftet.
STOCKHOL M.
H o' i- b e r g s k a Boktryckeriet, 1840.
Onsdagen den 3 Juni 1840.
Plenum kl. g f. m.
II Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande tvänne anföranden till prot.
1.
Jag har förut reserverat mig deremot, att R. St. befattat
sig med verkställigheten af de författningar, desamme
för förvaltningen af Statens egendomar föreskrifvit; d. v. s.
med förnyad utarrendering af kronolägenheter före arrendets
slut, eller s. k. prolongation af dylika arrenden, med nedsättning
deraf o. s. v, Hvad den nu i sista förmiddagsplenurn afgjorda
frågan angår, hvilken blifvit handlagd af StatsUtsk. i
dess mern. N:o 98, så var det en rättsfråga, Kronan och den
enskilde emellan 5 dom hade blifvit deröfver i högsta instansen
fälld; jag tror någon benådningsrätt i detta fall, eller
rättighet att tillintetgöra en kraftvunnen dom, icke tillkom
R. St.; jag får derföre reservera mig mot det i sista förmiddagspleuum
fattade beslut. Hvad Kamereraren Krutmejers
ansökning angår, så, — utan att vilja ingå uti någon undersökning,
huruvida hans begäran borde bifallas eller icke,
såvida hans anhållan gick derpå ut, att R. St. ville bevilja
afskrifning af en statsverkets fordran hos honom, — anser
jag detta vara en sak, som fullkomligt tillhör R. St:s beslutanderätt
och af dem kan afgöras. Ty hafva R. St. rätt
att besluta om afskrifning af Statens fordringar hos den enskilde,
måtte det vara detsamma., om de tillkommit genom
outgjordt krono-arrende eller genom förskingring af uppbördsmedel,
såsom den statsverkets fordran, hvilken genom
Landskamereraren Klemans förvållande blef för Landshrn
i Wermlands län till last och af Ständerna till afskrifning
medgifven.
2.
Då jag ingalunda kan anse de af StatsUlk. i dess utlåt.
N:o gg anförda skäl till afslag å Hr af Robsahms motion, — heinlade
endast derifrån, att ett förutgående StatsUtsk. haft samma
motion under handläggning, men ansett sig sakna anleda.
tillstyrka den, — i någon mån öfvertygande, titan
tvertom beklagar, att StatsUtsk. vid i335 års riksdag i afseende
på Ekolsunds gods i Upland ej vidtog samma åtgärd,
som StatsUtsk. 1840, vid frågan om Halltorps gods på Öland,
eller tillstyrkte R. St. ”att hos K. M. i und. begära, att be
-
4
Dcu 3 Juni f. m.
”hörigt ombud måtte varda förordnad!, för att i laga brönning
utföra den talan om kungsgården Ekolsunds återvin”nande
till K. M. och Kronan samt de ersättningsanspråk i
”öfrigt, hvartill anledn. kunde förefinnas”; så måste jag reservera
mig mot det i sista plenum lemnade bifall till StatsUtsk:s
utlåt. N:o gg. Då 1840 års StatsUtsk. uti sitt utlåt.
N:o i35 utlåtit sig, som ofvannämndt är, i afseende på en
motion, åsyftande återvinnandet af Halltorps kungsgård till
K. M. och Kronan, och såsom detta utlåt. N:o gg lyder öfver
en motion af lika beskaffenhet i afseende på Ekolsunds
gods, — så får jag tillstå, att det förundrar mig, att af samma
domare ej samma dom blifvit fålld uti en, åtminstone
till en del, likartad sak. Jag skulle på det högsta önska,
det StatsUtsk, lemnat samma tillfälle, att behjerta den lagliga
rätt, Sveriges Krona kunde hafva till ofvanbemälde
Ekolsunds egendom, som det lemnade med afseende på Halltorps,
på det K. M. och Kronan måtte densamma återvinna,
dock icke för att ånyo abalieneras, utan för att återgå till
hvad den ursprungligen varit, en kungsgård och Kronans
tillhörighet.
Justerades 6 protutdr. för den 3o sisth Maj e. m.
Justerades pleni-prot. för den 20 sisth Maj f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista, till val af en ledamot , i
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. efter N:o ig85. Hrr Nordenanckar,
Fredr. Wilh.; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o i4t3. Hr Råfelt, Anton.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot, att inträda i BancoUtsk., i stället för N:o 1749- Hr
Ehrenheim, Christian Wilh., hvilken afsagt sig att i permitterad
ledamots ställe i Utsk. ingå; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 1284. Hr Rappe, Johan Axel.
Upplästes till justering och godkändes Exped.IJtskts förslag
till R. St:s tind. skrifvelser till K. M.:
N:o 17, ang:de upphäfvande af R. St:s garanti för vissa
liypotheks-föreningars skuldförbindelser;
N:o 18, i anledn. af Landträntmästaren J. E. Bloms,
m. fl. ansökning om eftergift af 3:ne &rs> Ogulden ränta för
Örebro qvarn;
N:o 20, angrde ändring i K. förordningen den 16 Juli
1776, i fråga om straff för enskilda tjenare, m. fl.,-sorn försåtligt
våldföra husbondfolket.
Då till justering upplästes Exped.Utsk:s förslag N:o 19,
Dea 3 Juni f. ui.
5
till R. St:s lind. skrifvelse till K. M. ang:de upphäfvande af
den Hofrätterna lemnade tillåtelse att, under särskild omständighet,
i dråpmål (lomma till lottkastning emellan flera
anklagade, blef samma förslag hegardt på bordet af Hr von
Hartmansdorff, August.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Genom StatsUtskrs utlåt. N:o
149 har Utsk. tagit i öfvervägande K. M:s nåd. propos. N:o
3y, men, så vidt af föredragningslistan kan inhemtas, har
Utsk. ännu icke handlagt K. M:s propos. N:o 3b, hvilken
äger nära sammanhang med den förra, som rör ull-discontfonden.
Snart instunda 2:ne marknader, nemi. i Norrköping
den 9 och i Malmö den 10 Juli, dervid klädesfabrikanterne
uro afnämare, och på deras uppköp beror i hvad mån ullpriset
kan hållas vid en erforderlig höjd; men klädesfabrikanternes
stallning har blifvit försvårad, dels genom den a
bane bi ngta frågan 0111 borttagande af importtullen å kläden
och dels genom de kända, nyligen timade händelserna här i
Stockholm, nemi. 5 inträffade concurser, hufvudsakligen rörande
klädesfabfikationen. Ullproductionens afnämares credit
är sålunda försvårad, men deras rörelse är hufvudsakligen
grundad på betydliga försträckningar af rudimaterier, så
att den, som t. ex. tillverkar för 100,000 r:dr b:co, måste
negociera ett betydligt belopp råämnen, hvilket sker genom
reverser; mende äro icke ställda på 6 månader, och således
kan denna rörelse icke draga nytta af handels-disconten, utan
nödgas klädesfabrikanterne discontera på privata händer. Denna
discontering är försvårad genom den skakning, ifrågavar. industrigren
lidit af de orsaker, jag redan har nämnt. — Jag
tror derföre, att den propos., hvaruti K. M. föreslagit tillökning
för manufactur--discont-fonden, står i sammanhang
med propos:n N:o 3y, angrde tillökning uti det för beläning
af (Svensk ull anvisade creditivet, och i sådant fall borde
N:o 36 snart handläggas.' De ställen, der klädesfabrikation
äger rum, äro hufvudsakligen Stockholm och Norrköping, och
enligt hvad jag tror mig känna, har crediten på båda dessa
ställen blifvit störd genom de sednaste tilldragelserna; om
derföre Ständerne, till fördel för ullhandeln, skulle vilja öka
manufactur-discont-fonden, så borde sådant ske snart, och innan
marknaderna inträffa. Denna ökning är så mycket billigare,
som, genom den i sednare åren ökade produclionen
inom klädesfabrikationen, procenten, som numera får lånas,
betydligen minskats. Jag tror, att den icke går mer än till
18. K. M. har uti sin propos. föreslagit, alt fonden matie
ökas, så att vissa näringsgrenar kunde erhålla ända till 3o
proc., oell bland dem, som skulle blifva delaktiga af en sådan
förmån, är klädesfabrikationen. På de af mig nu anförda
grunder, hemställer jag, om icke R. o: Ad skulle finna
lämpligt, att anmoda StatsUtsk. att snart inkomma med utlåtande
öfver K. M:s nåd. propos. N:o 36, i och för det sam
-
6
Den 3 Juni f. na.
manhang den äger med N:o 3y, sorn livilar' pä R. o. A'd:s
bord,
Hr Anckarsvärd, Avig.: I anledn. af Hr Lagerhjelms
yttrande, anser jag mig böra meddela den upplysning, att
orsaken, hvarföre StatsUtsk. icke företagit K. M:s nåd. propos.
, ang:de förstärkning af manufactur-discont-fonden, alden,
att densamma borde beliandlas gemensamt med frågan,
ang:de användandet af bancovinsten , som åter bör handläggas
i sammanhang med extra-statsregleringen. Detta arbete
är numera färdigt inom sammansatta afdelningen af Statsocli
BancoUtsk:n. Föröfrigt instämmer jag med Hr Lagerhjelm
i afseende på behofvet, att svar från Utsk. skyndsamligen
meddelas, på det fabrikanterne till de instundande marknaderna
mätte på förhand veta hvad de hafva att påräkna,
utöfver hvad de hittills åtnjutit. Af sådan orsak önskar äfven
jag, att StatsUtsk. måtte åläggas från öfriga statsregleringen
lösrycka detta ämne och detsamma särskildt, och så
fört sig göra låter, till Ståndens pröfning öfverlemna.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh., samt Hr Lefre'n,
Joh. Pehr, förenade sig, den förre med Hr Anckarsvärd
och den sednare med Hr Lagerhjelm.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då äfven jag instämmer
uti det af Hr Lagerhjelm framställda förslag, anhåller jag,
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes proponera R. o. Ad., att
inbjuda de öfriga respective Stånden att med R. o. Ad. förena
sig uti beslut, att förelägga StatsUtsk. någon lämplig tid
för angifvande af utlåtande i den afsedda frågan.
Hr von Hartmansdorff, Aug,: Jag anhåller att få
nstämma med Gr. Horn, men önskar, att Hr Gr:n, såsom
ordförande i StatsUtsk., sjelf ville uppgifva den tid, inom
hvilken han anser Utsk. kunna medhinna utlåtandets afgifvande.
Gr. Horn: Om tiden bestämmes till i4 dagar, så torde
frågan hinna att inom Stånden afgöra* så tidigt, som man
för det uppgifna ändamålet ansett nödigt.
Hr Lagerhjelm: Af två skäl anser jag någon tid för
utlåtandets afgifvande icke böra StatsUtsk. föreläggas. Det
ena är, att StatsUtsk. nog lärer skynda sig, så vidt möjligt
är, särdeles då ledamöter af StatUlsk. här yttrat sig i samma
åsigt, som jag; — och det andra skälet består deruti,
alt om Utsk. förelägges en tid af 14 dagar, en sådan tidrymd
vore längre, än jag förmodar att Utsk. behöfver, ty Utsk.
lärer troligen kunna medhinna betänkandet inom 8 dagar.
Hr von Hartmansdorff: Då ett beslut af Stånden,
enligt hvilket StatsUtsk. förelägges, att inom i4 dagar besvara
den K. propos:n, icke hindrar det, alt, om sådant sig
göra later, inom kortare lid fullgöra åliggandet, och enär
Den 3 Juni f. m.
1
nödigt är, alt någon lid bestämmes, såsom den yttersta för
betänkandets afgifvande, emedan marknaderna inträffa redan
i början af Juli månad: så vidblifva? jag. min anhållan, alt
viss tid måtte bestämmas, hvilken icke torde bora tilltagas
längre än 14 dagar, såvida det afsedda ändamålet skall
vinnas.
Gr. Horn: Då jag tog mfg friheten hemställa, att de
Öfriga Stånden måtte inbjudas att sig med R. o. Ad. förena
uti anhållan till StafsUtsk., att skyndsamt behandla ärendet,
så gjorde jag det mindre i afsigt att skynda på StatsUtsk:*
handläggning af saken, än fastmer i ändamål att fästa de
respective MedStåndcns uppmärksamhet derpå, att skyndsamt
handlägga saken i sin helhet. Jag föreslog i4 dagar i
anseende dertill, att Pingstveckan kommer emellan, ehuru
jag är öfvertygad, att StatsUtsk., utan föreläggande af
någon bestämd lid, skall så fort som möjligt behandla
ärendet.
Frih. Sprengtporten: Jag får äran meddela den
upplysning, att ärendet behandlas af Stats- oell BancoUtsk:n
gemensamt; hvarföre påminnelsen jemväl torde böra meddelas
sistnämnda Utskott.
Efter derom framställda propostr, beslöt R. o. Ad. anmoda
Stafs- samt BancoUtsk:n, att, så skyndsamt sorn möjligt,
inkomma med utlåtande i afseende på K. M:s nåd. propos.
]M:o 36, ang:de ökade tillgångar för manufactur-discont-fondens
utlåningar, samt alt inbjuda de öfriga RiksSt:n att sig
i detta beslut med R. o'. Ad. förena.
Ånyo föredrogs Frih. Tersmedens, Wilh., den 3o sisi I.
Maj, på bordet lagda förslag om anställande af val till förstärkt
StatsUtsk., någon dag i veckan näst före Pingst.
Frih. Tersmeden, Wilh.: Till närmare bestämmande'
af mitt förslag, får jag hemställa, om icke Ilr Frih. o. Landtm,
täcktes till R. o. Ad. framställa den propos., huruvida 11. o.
Ad. skulle vilja verkställa valet lill förstärkt StatsUtsk. imorgon
f. nr.
II. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Om det yttrande, jag
nu afgifver, kunde anses såsom blott den enskilde represen--  tantens, skulle jag bestrida Frih. Tersmedens- förslag i sim
helhet, emedan behofvel att anställa ifråga var. val- icke är
för handen, samt följden af dess- företagande nu'ovillkorligen
skulle blifva, att mångå' af de ledamöter, son» b lefvo' valde,,
voro frånvarande, då votering öfver de vigtiga frågorna- konime
alt äga rum.; — men jag får ej glömma-, alt man sammanbinder
mitt riksdagsmannakall med min rådgifvarebefnt tning,
och jag nödgas således se saken äfven ur denna synpunkt.
Jag får icke förbise, att, om jag afslyrker Frih.
Tersmedens förslag, så skulle mången måhända tro, all or
-
8
Den 3 Juni f. ni.
saken dertill funnes i någon önskan hos Styrelsen alt uppskjuta
detta val till en tidpunkt, då, i anseende till den talrikare
personalen inom Riddarhuset, Styrelsen kunde äga
Större förhoppning om framgång för sina afsigter. Sådant
är ej förhållandet. Hvarken jag eller mina colleg.er önska
andra anslag än de, som äro ovillkorligen nödvändiga för
regeringsärendenas ändamålsenliga gång, för landets förkofran
och för betryggande af dess sjelfständighet; och vi böra
icke kunna föreställa oss, att så beskaffade anslag skola
vägras, då det är Svenska folkets ombud, som skola afgöra
det, och då ansvaret för de menliga följderna af sådana anslags
vägrande icke kan drabba styrelsepersonalen, utan folkets
egna ombud, som derföre måste stå till redo för sina
principaler. Vid ett sådant förhållande tillstyrker jag, att
valet till förstärkt SlatsUtsk. må ske nar som helst; dock
får jag, i anledn. af Frill. Tersmedens nyss gjorda amendement
till sin motion, fästa herrarnes uppmärksamhet derpå,
att det måhända skulle vara mindre grannlaga, icke blott
mot detta Stånd, utan kanske äfven mot nationen, om vi utsatte
detta vigtiga val just under Pingstveckan, som något
hvar af oss bör kunna äga anspråk på, att, likasom alla
andra, få använda för enskild räkning. Jag skulle tro, att
vi i detta fall böra handla fullkomligen opartiskt: och då
man å ena sidan icke bestrider, att valet sker oförtöfvadt,
torde man å andra sidan kunna inskränka sig dertill, att det
sker några få dagar efter Pingst, så alt de, som aflägsnat sig
för enskilda angelägenheter, må kunna deruti få deltaga.
Hr Lagerhjelm, Pehr; Uti sista Tahnans-conclaven
afgjordes, talmännen emellan, att uti denna vecka endast 2tne
pleni-dagar tomine att finnas, nemi. i dag och i morgon.
Att anställa valet i dag, kan ej komma i fråga; likasom det
svårligen låter sig göra i morgon, dels af de skäl, sorn redan
äro nämnda, och dels emedan ett annat val i morgon
kommer att äga rum, enligt hvad redan är bestämdt. Då
detta ämne hörer till dem, som ganska naturligt böra, så
vidt möjligt är, på en och samma gång företagas i alla Stånden,
så hör det äfven till Talmans-confercncen att sammanjemka
valförrättningen i de särskildta Stånden så, alt densamma
icke blir hinderlig för de öfriga riksdagsärendenas
handläggning. — Dessutom hafva de Stånd, som ännu icke
förrättat valet, väntat, att detta ämne skulle blifva föremål
för öfverläggning inom Talmans-conelaven. Om derföre icke
desto vigtigare skäl förefinnas för delta vals brådstörtande
anställande, anser jag rådligast att låta utsättande af dag
blifva föremål för öfverläggning inom Talmans-conelaven, innan
frågan afgöres inom Ståndet, hvaraf likväl ingalunda
följer, att valet skall lange uppskjutas; men följden deraf blir
naturligen, att det ej kan komma i fråga förr, än efter näst
kom
-
Den J Juni f. m.
«
.ömmande Onsdag. På dessa grunder anser jag den »f
•Vili. Tersmeden för valet* förrättande föreslagna tiden icke
vara lämplig.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag kan ingalunda
dela de talares åsigter, sorn anse grannlagenhetens fordringar
bjuda, att icke i enlighet med Frih. Tersmedens förslag
anslaIIn valet i morgon. Jag anser det ganska tvetydigt,
huruvida icke Riddarhuset nästkommande Onsdag blir ännu
fåtaligare än i dag, emedan jag föreställer mig, att manga
af de ledamöter, hvilka aflägsna sig under Pingstveckan, icke
återkomma till Onsdagen. Dessutom kan jag ej beräkna, på
hvilken tidpunkt hädanefter Husets fulltalighet skulle kunna
anses mest förenlig med grannlagenheten, helst, att domina
efter vanligheten, Huset under sommarmånaderna, med undantag
af ett eller annat tillfälle, som omöjligen kan på förhand
bedömmas, icke lärer blifva särdeles fulltaligt. Jag
förenar mig således med Frih. Tersmeden uti yrkande, att valet
mätte företagas i morgon, så mycket hellre, som dagen i
alla fall är till spillo gifven i och för det val, sorn redan
är utsatt till morgondagen. Valet till förstärkta StatsUtsk.
är redan färrättadt uti ett Stånd, och, enligt hvad man sagt
mig, skall det i dag företagas uti ett annat Stånd, eller åtminstone
ske före Pingst. Vi hafva redan pä vårt bord
förslag till voter:s-pi oposrr uti förstärkta utskottet. Af alla
dessa skäl finner jag behofvet i högsta grad påtvingande,
alt så fort som möjligt förrätta delta val, till hvars anställande,
A den af Frih. Tersmeden föreslagna tid, jag anhåller
om Hr Frih:s o. Landtnäs proposition.
Frih. Rantzou, Joh. Albert, instämde med Gr. Anckarsvärd.
Hr Hjerta, Lnrs: Jag instämmer med den siste värde
talaren och tror, att det skäl, som II. Ex. Hr Gr. Posse
anfört mot valets förrättande i morgon, är dit, som mest
tatar för den motsatta åsigten. Jag tror nemi., att då de
flesta Utskotten ännu i denna vecka haft ganska angelägna
göromål, och plenum dessutom blifvit utsatt tills i morgon,
så hafva alla de R. o,. Adis ledamöter, hvilka intressera sig
för riksdagsärendena, qvarstannat för att öfvervara samma
plenum; deremot är det ovisst, om ej de, sorn resa bort öfver
Pingsten, taga sig någon permission utöfver den tiden,
inom hvilken man påräknat deras återkomst. Dessutom
torde tiden för delta vals anställande nu vara ganska lämplig,
såvida man vill undvika hinder af detsamma för öfriga
riksdagsgöromålen; ty för närvar, vet jag icke något mål
på bordet af någon särdeles angelägenhet; men deremot är
decharge-belänkandet från Coust.Utsk. inom få dagar att
förvänta, med hvars afgörande förmodligen kommer att hasta.
Det vöre derföre väl, om en så vigtig aclus, som valet
D e 11 3 Jun i f, ra.
af fprstärkt StatsUtsk., vöre dessförinnan undangjord, och
livi)ket lämpligen kan ske i morgon, emedan det lill morgondagen
nisälla valet till Tryck frihels-eomite gerna kan
uppskjutas, utan någon derom förut Iräffad öfverenskommelse
emellan Talmännen.,
Frih. Boye, Ludv.: Mig förefaller det, att i huf
vudsaklig!
afseende kan del vara indifferent, om valet sker
i morgon eller längre fram;;men jag kan ej neka, alt jagar
förundrad öfver den brådska, som nu äger rum, i olikhet
med hvad förhållandet varit vid föregående riksdagar. Då
mat) besinnar, att på R, o. A:s bord för närvar, endast finnes
obetydligare mål, och då man vet att de hufvudsak Itgaste
ärendena äio alt framdeles förvänta; så torde man för
valet böta afbida den tiden, då man ej äfventyrar att välja
personer, som ej finnas, när de skola utöfva deras befattning.
Af sådant skal hegar jag, att valet matie uppskjutas
till dess Pingst ferierna äro förbi. Jag kan icke bättre bevisa,
huru indifferent frågan är för mig enskildt, än med
det förklarande, att jag icke kommer att deltaga i valet,
emedan jag ämnar resa bort på några veckor.
Hr von Hartmansdorff, A tig.: Det är oss nogsamt
bekant, att för närvar, icke finnas flera än 2:ne mål, hvilka
lonna komma i fråga att uti förstärkt
Det ena angår frågan om hyresmedel för Statsrådets ledamöter,
och det andra rörer det begärda anslaget för strömJensningär
m. m. Kär nu en af Konungens rådgifvare förklarat,
genom det yttrande han afgifvit rör:de obeböfiigheten
af valels snara företagande, alt det icke vore brådtom
med hyresfrågan; så torde jag, hvilken egentligen varit den
som här ifrat för strömi ensningsfrågans framgång,och som vanö
voteringen mot (edamöterue af StatsIJlsk. och den delen af
Husets ledamöter, hvilken nu liar så brådtom, — få förklara,
att, sedan sistnämnda fråga blifvit så ansenligen uppehållen
genom StalsUfsk:s dröjsmål att svara på återremissen, jag numera
finner densamma icke vara af så brådstörtande art,
ätt man icke kan hafva anstånd med densamma ännu i 8
dagar. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
om än Ståndet skulle vilja antaga Frih. Tersmedens förslag
och utsätta valet till i morgon; så kunde det hända, att
formella hinder tillintetgjorde förslaget. Då Frih. Tersmeden
gjorde sin framställning om valets förrättande, uppstod
nemi. fråga, i afseende på suppleanternes antal, huruvida
listorna skulle upptaga 36 eller 42 namn. Om det skulle
falla mig eller någon annan, t. ex. Frih. Cederström, in att
begära den frågan på bordet, så torde Hr Frih. o. Landtm,
svårligen kunna afstå en sådan begäran.. Då lage saken der,
och tiden öfverskredes. Bien äfven om den händelsen Icke
inträffade, utan R. o. Ad., sorn redan beslutat att i morgon
e. m. fört ätta valet till Tryck Irihets-comi let ns electoi er
D c 11 3 .! u lisi i m.
11
skulle öfverenskomma atl i morgon jf. ni. förelagd \äl alf
försläikt SlatisQJtsk ; så skulle ilitia troligen Tommi alt
upplaga icke blott hela Hiorgondagen, ulan älven en del af
påföljinide natten. Elrclorsvalet skulle då inträffa försl 6111
Fredag, eller sednare än man i Talmans-oTveriäggningeii beslutat,
på det att de, som det åstundade, skulle äga tillfälle ali,
utan riksdagsgöromalens försummande, vara lediga från oell med
Fredagen lill alt hemresa öfver Pingsthelgen. Hvar och en,
som vet, huru svårt det är att göra upp en lista på 4<*
eller 3G ledamöter, finner äfven, huru svårt det är atl medhinna
det lills i morgon, då vi hafva plenum hela den da-c
gen. Lika med Hr Lagerhjelm anser jag derföie häst vara,
alt öfverlemna åt Ur Landtm, att med de öfrige Talmännen
bestämma hvilken dag, efter Pingst, de anse lämpligast tilt
valets företagande. Skulle Ståndet icke vilja förena sig der-i
om, så och du jag, lika med Gr. Anckarsvärd och Hr Hjerta,
instämmer deruti, att det ej är troligt, alt de, som resa hein
före Pingst, återkomma tili Onsdagen derefter, utan tidigare
är, att de begagna ledighet till slutet af nästa verka;
föreslår jag Ståndet, alt till valets förrättande bestämma.
Måndagen efter Pingst, den i5 Juni, emedan man då kunde
vara säker på, att de, som rest hem, voro återkomne Ingen
kunde då klaga deröfver, att roan begagnat tillfälle, dä
de fleste varit frånvarande, att företaga della vigtiga val.
Gr. Frölich, David: Med ali äktning för'de yttranden,
som här blifvit fällda, och hvaruti mari sökt gifva motiver
för de stridiga åsigterria, får jag förklara, alt jäg uti
detta mål funnit större svårigheter än i något andal, ali för
andras öfvertygelse kunna framställa verkande‘motiver. Motivet
om grannlagenhet eller icke grannlagenhet är godt uti
hvarje annan fråga, men ej i denna. Jag vet icke, hvartill
dessa spegelfäk ferier om Lätta motivet skall tjena, hvilket
måste vara, att den ena eller andra sidan är öfvril ty god, att
den kan äga pluralitet en dag, och den andra sidan en annan
dag. Detta motiv malte ligga på bolten på hvardefå
sidan. Jag inser således icke ändamålet med atl genomi
skäl, som i sin grund icke äro några, söka öfvertyga ..tili en
fråga som denna, utan anhåller om propus, på Frih. Tersmedens
förslag, uti hvilket jag instämmer af det skäl, alt
jag tror det vara en möjlighet för den sidan, lill hvilken
jag hörer, ett bestämma valet, ehuru jag visserligen kari
misstaga mig. Om Hr Frih. o. Landtm, tillåter, att valförrättningen
börjas kl. 7 eller G i morgon bittida, i stället för
i), så tior jag ej, alt det skall råka i collman med det till
e. m. i morgon redan utsatta valet till Tryckfrihets-comite.
Ilr Lagerhjelm: Man säger, alt det är svårt ätt framställa
motiver i denna sak. Jag finner del icke, och jag
Skall bevisa det; ty då jag talar för detta ämnes afgörande
i den enkla ordning, sorn för de flesta riksdagsärender bHP
-
II
Den 3 Juni t', m.
▼il följd, nemi. i stillhet och lugn; så får jag tillika anmäla,
att jag med Hr Frih:s o. Landtnäs tillstånd ämnar resa
bort i denna vecka och således icke kan få vara med om
detta val, i händelse R. o. Ad. utsätter detsamma i den
ordning, sorn jag föreslagit; jag har således ej svårt alt
framställa mina motiver, enär jag ej kan verka på valet.
Jag afundas ingen, som ej kan framställa sina motiver. Det
blir för hans räkning. För mig är saken enkel. Då det
först och främst står i Riksd.Ordn., och man sedermera
vant sig vid en praxis, som ej har oskäl med sig, att talmännen
sinsemellan rådgöra om föredragningen och valförrättningarna
i Stånden, och då förevar, ämne mäste vara
ett af dem, som förtjena att behandlas med någon ordning;
så skulle jag önska att få höra skälen, hvarföre man skall
rycka detta ämne från den vanliga ordningen. Man måste
äga skäl för att så brådstörtande tillvägagå, likasom man
måste äga skäl för att upphäfva det af R. o. Ad. redan fattade
beslutet, att använda morgondagen till ett annat val.
Fredagen eller Lördagen kunna ej, användas för detta val,
emedan det i Talmans-confereneen afgjordes, att dessa dagar
skulle få begagnas af dem, som önskade aflägsna sig under
Pingsten. Man har sagt, att Onsdagen i nästa vecka icke
Lunde bestämmas till valdag, emedan troligen flere af dero,
som resa hero, till den tiden icke kommit tillbaka. Min
mening var ej, att,valet skulle ske om Onsdag, särdelessom
endast 2tne mål för närvar, finnas till afgörande i förstärkt
StatsUtsk. och med valet således icke behöfver brådstörta^; hvarföre
valdagen i vanlig ordning kunde bestämmas af Hr Frih. o.
Landtm., i samråd med de ledamöter, som tillhörn Talmansconferencen.
Jag ber att jemväl få fästa uppmärksamheten
på de af Frih. Boye anförda skäl att icke brådstörta med
valet, emedan följden kan blifva den, att man får anställa
nytt val, när förstärkta Utsk. skall träda i verksamhet, sedan
måhända flere af de utsedda personerna bortrest. Jag
önskade få höra de starka moliver, som tala för en motsatt
åsigt.
H. Ex. IIr Gr. Posse: Det var Gr. Frölichs yttrande,
som gaf mig nnledn. att begära ordet. Jag kan icke instämma
med honom i den åsigt, att det vöre öfverflödigt,
att vid detta tillfälle anföra andra motiver än de, hvarpå
lian stödt sitt omdöme. Jag vill dock icke bestrida, att det
motiv, han anfört, var det, som föranledde honom att yrka
valets utsättande till i morgon, — så mycket mindre sorn
det synes ganska sannolikt, att Grefven bygger sin förhoppning
om den utgång af valet, som lian önskar, just derpå, att valet
sker i morgon: men jag ber Grefven tillåta mig få försäkra,
att det icke var samma motiv, som föranledde mig att begära
uppskof med valet till nästa vecka; ty jag får öppet
förklara, att, efter mitt omdöme, skall Regeringen, om hon
Dea 3 Juni f. m.
i3
äger pluralitet inom R. o. Ad., äga det lika mycket i morgon
som efter Pingstveckan.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Hufvudsakligen instämmande
med den siste värde talaren, anhåller jag få tillägga, att
jag anser rättast vara att först fatta beslut om det antal
suppleanter, som skola väljas, och att derefter besluta om
tiden, när valet skall ske. Alt företaga detsamma i morgoh
linner jag alldeles ogörligt, enär det medtager minst hela
dagen, och ett annat val redan är utsatt att förrättas på
e. tn. i morgon, hvarom beslutet icke får upphäfvas, såvida
ordning skall bibehållas. Jag förenar mig derföre med dem,
hvilka vilja uppskjuta valet lill veckan efter Pingst och hyser
den öfvertygelse, att om den sidan, till hvilken jag räknar
mig, har pluraliteten i morgon, så skall den äfven hafva
den efter Pingst eller sednare; men detta är icke hufvudsakliga
grunden, hvarföre jag talar för uppskof. Jag
tror nemi., att R. o. Ad. bör bestämma sitt beslut, efter
hvad lätt fordrar, oberoende af alla andra considerationer;
och jag hemställer till de ledamöter, som i frat för valets företagande
i morgon, om icke, deruti ligger något för mygket
brådstörtande och icke försonligt.
Frih. Tersmeden: En värd talare har anfört såsom
hufvudsakligt motiv mot lämpligheten att utsätta valet till
morgondagen, att talmännen derom icke hafva träffat öfverenskommelse.
Det är sannt, att det är en form, som det
vore val, om den alltid blefve iakttagen. Men den är redan
bruten i denna fråga, då ett Stånd redan liar verkställt
detta val och ett annat Stånd, enligt hvad jag hört, förrättar
valet i dag; hvadan det således måtte bero af detta
Stånd ensamt att bestämma tiden, då det vill verkställa
valet. Det kan visserligen anses brådstörtande att i dag yrka,
det valet skall ske i morgon; men felet är ej mitt; ty
jag väckte fråga derom redan i Lördags och kunde ej föreställa
mig, att den skulle begäras på bordet; men sedan
uppskof ägt rum fyra dagar, hvarunder man kunnat bereda
sig till valet, så anser jag mig-skyldig att yrka', att detsamma
må ske i morgon, hufvudsakligen af det skal, att
det bör hafva försiggått före den ordinarie riksdagstidensutgång.
Dessutom veta vi något hvar, alt ju längre det'
lider på sommaren, ju glesare blir Riddarhuset. Till Pingst
resa måhända många bort, som troligen ej återkomma
så snart.
Hr Hjerta: I händelse R. o. Ad. har beslutat att i
morgon förrätta valet till Tryckfrihets-comilé’, så torde ett
sådant beslut svårligen kunna ändras. Jag har ej varit närvar.
från början af plenum och känner derföre ej, huru förhållandet
är, hvarföre jag anhåller att upplysning derom
måtte meddelas.
Pcb 3 Ju nj f, ro.
Undert. R i fld, Schrei.: Enligt pfotocollet får jag äran
meddela den upplysning, att det utaf den siste värde talaren
ifrågastaljda. val,. jemlikt R. o. Adis under sistl. vecka
fattade beslut, kommer att förrättas i morgon e. m. kl. 6.
Hr Hjerta: Jag kan icke bedömma, huruvida valet
till förstärkta StatsUtsk. kan medhinnas så tidigt, att det
tid e. m. utsatta valet till Tryckfrihets-comite' jemväl kan
försiggå i morgon. Kunna icke begge valen då medhinnas,
anser jag, att R. o. Ad. bör vidblifva sitt redan fattade beslut,
i hvilket fall uppskof med valet till förstärkta StatsfJtsk.
torde böra äga rum, icke tills i dag 8. dagar, utan
ännu längre, emedan det är ganska troligt, alt många utaf
dem, som resa bort, icke återkomma till nästa Onsdag, särdeles
de, som bo aflägse från hufvudstaden. För öfrigt anhåller
jag, att få till prot. anmärka, att jag är af motsatt
öfvertygelse med Gr. Frölich så tili vida, sorn jag, efter den
erfarenhet denna riksdags resultat på Riddarhuset redan
lemont, icke hyser någon förhoppning, att oppositionen skall
segra i detta val, ehvad det sker nu eller framdeles.
Hr Ribbing, Bengt: Man har så ofta upprepat, att
här vore fråga om alt biådstörta med valet. Jag kan icke
finna det, då motionen otn valets förrättande redan i sista
plenum blifvit väckt, oell det icke är motionärens fel utan
dens, som begärde motionen på bordet, att det dröjt med
algörandet. Då man å ena sidan sagt, att det ligger särskildta
motiver under detta brådstörtande, så torde det tillåtas
mig få erinra, att man å andra sidan synes vilja draga
ut på tiden med detta val, ehuru jag ej tilltror mig alt
kunna uppgifva motiverna dertill. Den som onödigt fördröjer
riksdagsförhandlingarna, måste äfven ansvara för en
sådan åtgärd. — H. Ex, Hr. Gr. Posse har sagt, att följderna
af för knappa anslag icke kan räknas Regeringen till
hist. Jag tror ej, att Sländerne vilja för sina företag och
följderna deraf kasta skulden på Regeringens ledamöter.
Hvad åter tiden för valet beträffar, så tror jag, att om det
börjas bittida i morgon, det icke skall blifva omöjligt att
sluta det så tidigt, att äfven det andra till morgondagen utsatta
valet kan medhinnas. För att icke riskera ytterligare
tidsutdrägt genom en ny frågas läggande på bordet, nemi.
anglde antalet af suppleanter, som böra väljas, anhåller jag
att Hr Frih. och Landtm, täcktes först framställa propos.,
huruvida valet skall ske i morgon, och sedermera till afgörande
framställa frågan om suppleantcrnes antal.
Hr Tersmeden, Carl Reinhold: Jag förenar mig
lill alla delar med Frih. Tersmeden och de ledamöter, som
yttrat den önskan, att valet till ledamöter i förstärkta StutsDtsk-
måtte ske i morgon. Lika med Hr Ribbing kan jag
icke finna, att något brådstörtande eller någon siw pi ise äger
rum, då motionen om valets förrättande redan 4 dagar
Kers 3 -J-iLni f. ris. j-5
liv ilai på R. o. Ad:s bord, odi en hvar således haft tillräcklig
tid att stadga sitt omdöme om de personer, på hvil-,
ka han vill välja.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling, förenade sig med
Hr Tersmeden.
Gr. Anckarsvärd: En värd talare har yttrat, att R.
o. Ad. i detta, såsom i många andra fall, borde med full
tillförsigt förlita sig på Talmännens och deras-rådgifvares omsorg
att befordra de i grundlagen bestämda ärenders behöriga
föredragning. I detta hänseende bekiagar jag, att en
af dessa talroans-rådgifvare sjelf väckt frågan i detta fall, och
således lemnat anledn., åtminstone för mig, alf beklaga, det
icke denne rådgifvare uppfyllt sitt kall så, att detta val ägt
rum för 6 veckor sedan, — nemi. inom den lid, grundlagen
bestämmer för R. St:s lagbestämda sammanvaro. Jag har
trott, att detta val bort hafva skett och lämpligen kunnat
ske under den tid, då Ståndet varit mindre besväradt af
vigtiga och maktpåliggande mål, som i närvar. Ögonblick upptaga
tiden. Hvad åter möjligheten af valets förrättande å
morgondagen beträffar, så får jag bestrida den påstådda omöjligheten
af 2:ne vals företagande på en dag; ty det är icke
länge sedan R. o. Ad. slutade ett vanligt plenum kl. om
natten, och inom den tiden skola utan tvifvel begge valen
kunna medhinnas. Hvad vidare beträffar sjelfva motiverna
för valets förrättande å morgondagen, uti framställningen
hvarom man velat finna en brådstörtande afsigt; så, — utom
det att tillvitelsen om ett brådstörtande till vägagående desto
mindre kan anses lämplig, som dels motionen om valförrättningens
snara företagande redan 4 dagar hvilat på R. o. Ad:s;
bord, under hvilken tid man ägt mer än tillräckligt rådrum
för iakttagandet af nödiga förberedande åtgärder i och för
valförrättningen, dels ock, såsom jag redan nämnt, valet redan
långt för detta bort hafva för sig gått, — får jag derjemte
bedja herrarne hafva godheten begrunda, alt hvarken
mig eller mina vänner, som väckt motionen, bör kunna tilläggas
så liten riksdagserfarenhet och så ringa verldskännedom,
att någon af oss skulle kunna föreställa sig, att vi i liom
detta Hus skulle kunna vinna den majoritet, vi önska.
Jag skulle med en värd ledamot af Styrelsepersonalen högeligen
beklaga, om Styrelsen vid detta tillfälle icke km de
disponera de röster, som erfordras för att få tillsammans 21
personer till StatsUtsk:s förstå 1 kning. I afseende på en vard
talares hot alt fördröja valet genom det infall, såsom hart
behagat kalla sin afsigt, att begära frågan om suppbanternes
antal på bordet; så vågar jag taga mig friheten, med
stöd af grundlagen, helt och hållet bestrida den värde talaren
möjligheten att åstadkomma någon framgång för sina
infalf, åtminstone uti förevar, hänseende; ty om ett sådant
påstående af honom skulle göras, kommer jag att vädja till Hr
Frih. o. Landtm., att grundlagen äfven vid detta tillfälle
l<>
Den 3 Juni f. m.
måtte blifva efter ordalydelsen tolkad, och uti grundlagen igenfinnes
icke någon föreskrift om val af suppleanter i detta fall,
hvilkas väljande jag i den förutsatta händelsen skall bestrida.
En värd talare har påstått att här funnes alldeles oöfverstigliga
materiella hinder för valets företagande å morgondagen.
Jag nödgas tillkännagifva min oförmåga att kunna
uppfatta något annat materielt hi tider i detta hänseende än
total brist på 21 personer inom 11. o. Ad.; ty örn blott detta
antal finnes, kunna de välja på sig sjelfva: men Huset
företer i närvar, stund ett tillräckligt antal både väljande och
valbare, och denna omständigheten kan således icke anföras
såsom skäl för uppskof med valet.
Man har afven beklagat sig öfver att de, sorn yrka valets
s. k. brådstörtande, icke handla försonligt. För mig
är det ofattligt, hvad man dermed egentligen kan mena.
Skulle detta yttrande afse någon försiggående brytning, i
Statsstyrelsen, så vill jag ingalunda bestrida, att en sådan
brytning existerat och ännu existerar, och att i afseende på
sinnesstämningen Otili meningarna örn ställningar och förhållanden,
brytningen kan vara ganska stor; men någon anledn.
till den af talaren framkastade frågan om försonlighet, sorn
skulle visa sig liti frångående af åsigten, att valet borde
ske inom den för R. St:s sammanvaro i grundlagen bestämda
tid, har ännu icke blifvit för mitt öga synlig eller af
mitt öra hörd. Jag vidblifver mitt yrkande, att valet, såsom
Frih. Tersmeden begärt, må komma att ske i morgon.
Gr. Anckarsvärds anförande hade blifvit afbrutet genom
ankomsten af en utaf Statsrådets ledamöter, Statsrådet m. m.
af Vingård, hvilken, å K. M:s vägnar, aflemnade 4 Dess nåd.
propositioner och skrifvelser.
Frih. Cederström, Jacob: Det var Ilr Hjertås ytt
rande,
som gaf mig anledn. att begära ordet. Hr Hjerta började
nemi., med alt förklara, att om R. o. Ad. utsatt val till
.elec torey i afseende på TryCkfrihets-comitéen, kunde R. o.
Ad. ändra detta beslut; men då samme värde ledamot sedermera;
sjelf funnit, ått någon ändring af det beslutet icke
kunde ske, så har jag.i det hänseendet ingenting att anföra.
— Tafseende på sjelfva saken har jag icke velat yttra mig,
ehuru jag var den, sorn begärde Frih. Tersmedens motion på
bordet, af den enkla grund, att jag förutsåg, det R. o. Ad.
borde finna, att då blott ett enda mål är beredt till förstärkta
StatsUtskrs afgörande, man icke borde upptaga tiden med
öfverläggning om detta val; men sedan jag, af den anledning,
jag nyss nämnde, begärt och nu erhållit ordet, anhåller jag
att få nämna några ord i anledn. af hvad som under öfvei'-  läggningen förekommit.
Gr. Frölich har framställt afsigten från olika sidor inom
Huset och aftecknat den sida, hvartill han hörer,
sorn
D ca 3 Juni f. m.
»7
sorn skulle den äga majoritet inom Ståndet. För min del
erkänner jag icke benämningen af sidor inom R. o. Ad. Jag
vet icke af någon annan benämning för Svenska folkets representanter
än den, som finnes i i §:n Riksd.Ordn. Hvarje
annan benämning, såsom grundlagsvidrig, må återfalla på
den ledamoten, som försöker att inom representationen inbilla
sig sidor såsom lagenligt. — I fråga om sjelfva saken
lärer det falla sig klart, alt, — enligt den kännedom R. o.
Ad. icke kan undgå att äga om den tid, som åtgår för val
of 21 ledamöter med det antal suppleanter, som erfordras
till undgående af sådana händelser som vid föregående riksdagar,
då förstärkta StatsUtsk. vid beslutade sammanträden,
i bl ist af ledamöter utaf R. o. Ad., ehuru suppleanternes
antal varit ganska betydligt, icke kunnat träda i verksamhet,
om hvilka händelser Gr. Anckarsvärd icke kan vara okunnig,
— valet kan räcka från kl. 8 om morgonen ända till
kl. 2, 3 på natten, eller ännu längre. Huru vill man då
tänka sig möjligheten af att afbryta detta val för att förrätta
valet till Tryckfr.comite'en. Hr Lefre'n har redan visat
omöjligheten deraf annorlunda än genom en sådan confusion,
att, under det sedlarna brytas i Riddarhussalen i afseende
på det ena valet, R. o. Ad skulle sammanträda uti Secreta
Utskrs-rummen för alt förrätta det andra, eller ock genom
att på en gång lemna in listor för båda valen; men sådant
är ingalunda formenligt och bör ej komma i fråga, — aldraminst
då någon brådska icke är af behofvet påkallad.
Men om valet ändtligen skall förrättas inom ordinarie riksdagstiden
eller före Pingst, så går det ju an att företaga
det i öfvermorgon. Gr. Anckarsvärd har, i anledn. af en
ledamots yttrande, att det vore hans och andra ledamöters rättighet
att göra valet omöjligt i morgon genom att begära
frågan om suppleanternes antal på bordet, förmodat, att sådant
icke kunde lagligen ske, emedan Hr Grefven i sådan händelse
skulla yrka, att suppleanter icke måtte komma i fråga. Jag.
hänvisar Grefven till grundlagen med det förklarande, att jag
kunde begära frågan, så väl om sjelfva valet, som huruvida
suppleanter skola väljas, och till hvad antal de skola utses,
på bordet, om någon sig dermed förenade, utan afseende
på den öfverläggning sorn ägt rum. Jag ämnar likväl icke
vara bland dem, som begära en sådan bordläggning, emedan
jag anser det öfverflödigt, och förmodar, att R. o. Ad., hellre
än att utsätta sig för den besynnerligheten att besluta ett
val, som icke låter förena sig med ett förut fattad t beslut,
uppskjuter valet till förstärkt StatsUtsk. till i öfvermorgon.
Hr Lagerhjelm: Jag uther mig, att till besvarande
få upptaga några af de skäl, sorn blifvit anförda af talare,
hvilka hysa olika åsigt med mig. Man har sagt, att valet
borde vara förrättadt före den ordinarie riksdagstidens ut8
H. 3
i8
Den 3 Juni f. m.
gång, eller inom den 7:de i denna månad; men hvartill tjenar
det att hafva förrättat valet, om riksdagen slutas den
7tde, då man icke hunnit göra något gagn af valet. Vi hafva
lika angelägna val, nemi. lill fullmäktige uti Banken och
Riksg.contoret, hvilka, enligt grundlagen, bort förrättas inom
ordinarie riksdagstiden, men hvilka icke kunnat företagas,
emedan fullmäktige ännu icke erhållit decharge. Man har
anmärkt, att frågan om val till förstärkt StatsUtsk. bort
väckas i Talmans-conferencen redan för 6 veckor sedan; men
för 6 veckor sedan kände man ej, att 2 Stånd skulle stanna
mot 2 i frågor, som utgöra föremål för förstärkt StatsUtsk,
och förmodligen lärer man hvarken af Talmännen eller de
personer, sorn tillhöra Talmans-conclaven, kunna fordra en
sådan förutseende förmåga. Hvad för öfrigt angår frågan,
huruvida suppleanter böra väljas eller ej, så lärer åtminstone
icke någon, som sjelf deltagit uti förstärkta StatsUtsk.
vid sista riksdagen, kunna neka behofvet deraf; ty oaktadt
suppleanterne voro 9 eller 10, gafs det likväl många tillfällen,
då förstärkta StatsUtsk. ej kunde träda i verksamhet i
brist på ledamöter af R. o. Ad. Man har anmärkt, att den,
som vill behandla detta ärende med litet mera tranquilitet,
an som äger rum på andra sidan, bör ansvara för utdrägt
med riksdagsärendenas afgörande. Jag hemställer till den
som yttrade detta, om det skulle leda till förkortning att
välja förstärkt StatsUtsk. för de line mål, som för närvarande
finnas beredda till afgörande af detta Utsk., och måhända
sedermera nödgas förrätta nytt val, sedan (lere af ledamöterna
afresl från riksdagen, — eller om ej tvertom tid
skall vinnas genom att uppskjuta voteringen öfver dessa 2lne
mål och valet af förstärkta StatsUtsk., till dess flera mål
finnas till afgörande i detta Utskott beredda.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag uti ett föregående
plenum förenade mig med Frih. Tersmeden uti anhållan om
val af förstärkt StatsUtsk., så ägde jag derföre ett motiv,
emedan jag svårligen kan bestämma mig för att i riksdagsärender)
handla utan motiver. Detta motiv var, att valet
borde ske inom den för riksdagen bestämda lagliga tiden.
När således frågan var väckt, ansåg jag mig skyldig att biträda
densamma, och det förundrade mig, att den väckte
motstånd, och ännu mer, att den blef hvilande på bordet.
Emedlertid föreställde jag mig, att frågan, en gång väckt, skulle
i den mån fästat uppmärksamheten, att den gifvit anleda,
till en Talmans-conference, derifrån man kunde vänta sig alt
få frågan, slutligen beredd, öfverlemnad till Ståndens gemensamma
afgörande; men jag tog mig äfven friheten tillkännagifva
den farhåga, jag billigt vis hyser, att om icke suppleanternes
antal blefve desto större, Ståndet kunde blifva nödsakadt
att förnya detta val, derest del sker så tidigt, som
man önskar. Då frågan härom nu är väckt, förnyar jag
Deu 3 Juni f. m.
•9
min anhållan, att R. o. Ad. icke må besinna sig att handla
grundlagsenlig!, och grundlagsenligt är det, att numera, så
fort som möjligt, förrätta valet; hvarföre äfven jag instämmer
med dem, som yrka att det må ske i morgon.
Hr Lefren: Hr Lagerhjelm har redan besvarat de le
damöters
framställningar, hvilka tro, att riksdagsärendenas
skynsamhet skulle befordras derigenom, att förstärkta StatsUtsk.
något tidigare komme tillsammans för att afgöra några
få mål, som icke äro af särdeles vigt: ty hyresfråganär
icke sådan, och den andra är nära nog försummad. Man
har här yttrat med särdeles bestämdhet, att valet till förstärkta
StatsUtsk. borde ske inom den för riksdagen bestämda
lagliga tiden. Förgäfves har jag eftersökt någon grundlags-§,
som säger det eathegoriskt. Dessutom (i ägar jag, hvad
som vore försummadt, om riksdagen skulle slutas den y:de
dennes, hvilket förmodligen ingen tror på, så att nämnda 2!ne
mål icke blefvo afgjorda. Till bedömmande af de herrar,
hvilka så ömtåligt tyckas vårda sig om hvad grundlagen
anses bestämma i afseende på detta vals företagande före
ordinarie riksdagstidens utgång, hemställer jag, hvarföre icke
samma omtänksamhet fått insteg i frågor om hvad som är
föreskrifvet uti 66 §:n Riksd.Ordn., hvarest bestämdt stadgas,
att R. St. skola välja sina bancofullmäktige så tidigt, att
desse fullmäktige kunna, medan R. St. ännu äro församlade,
sin befattning tillträda. ^ig skulle tro, att det varit mera
skäl att förrätta detta val, äfvensom valet till fullmäktige
uti Riksg.contoret inom den 7:de dennes, och jag begriper
ej, huru man kan så ifra för valet till förstärkta StatsUtsk.
inom nyssnämnda tid, då man förbiser stadgandet i den citerade
§:n af Riksd.Ordn. Jag vidblifver mitt yrkande, att
det ifrågavar. valet måtte uppskjutas; ty att bestämma sig i
dag att välja i morgon, är och förblifver ett brådstörtande.
Frih. Boye: Jag har sannerligen trott, att uti våra
öfverläggningar gjorde vi bäst, om vi afhöllo oss från allt, som
kunde upptagas såsom förebråelse. Jag trodde mig ej göra mig
saker till något sådant, då jag yttrade den åsigt, alt Frih. Tersmeden
motion visade en ovanlig brådska. Jag har från och med
1812 (års riksdag bevistat hvarje riksdag, och jag tror ej, att
jag felar mot verkliga förhållandet, då jag förklarar, att (åtminstone
kan jag ej påminna mig annat) valet till förstärkt
StatsUtsk. vid ingendera af dessa riksdagar varit förrättadt
inom de 4 första månaderna. Jag kan således icke tro, att
det är en ovillkorlig grundlagsförbindelse att för detta val iakttaga
nämnda tid, — helst jag ej kan föreställa mig, att oppositionen
vid de föregående riksdagarna skulle förbisett en
grundlagsvidrighet då mera än nu. I öfrigt får jag förklara,
att jag icke tror, det jag nyttjat ordet brådstörtande; men
att det är en ovanlig brådska måste man medgifva, då valet
begäres hastigare vid denna än vid föregående riksdagar.
Den 3 Juni f. m.
Gr. Frölich: Jag anmälde mig egentligen, för att för
söka
att förskottsvis vederlägga Frih. Cederström, som påstod,
att ett beslut af R. o. Ad., att verkställa valet i morgon,
icke skulle kunna gå i verkställighet, derest frågan om
suppleanternes antal begärdes på bordet. Men har R. o. Ad.
en gång beslutat, att valet skall ske i morgon, så kan ett sådant
beslut icke rubbas af frågan om suppleanternes antal,
hvilken endast är en verkställighetsfråga, som måste lämpa
sig efter hufvudsaken; och dervid grundlagen tjenar till efterrättelse.
Jag har ansett mig böra borttaga det skenfagra
i argumentationen, som ligger uti hotelsen att begära frågan
om suppleanternes antal på bordet. Då för öfrigt den värde
ledamoten åberopat sin okunnighet derom, att det finnes
några sidor inom R. o. Ad., så skulle jag, i anledn. deraf,
kunna använda det gamla ordspråket, att det kan skrifvas
stora böcker om hvad personer icke veta eller känna; men
Frih:n kan icke vara okunnig om att här, såsom i andra rådslående
församlingar, finnas 2tne sidor. Då jag nyttjat ordet
sida, i stället för opposition, har det skett af grannlagenhet
för Hr Frih:n och andra ledamöter, som jag tyckt mig
finna känsliga för vissa ord. Hr Hjerta har, oaktadt han,
såsom det är bekant, är stor dialecticus, förblandat orden
hopp och tro: då jag sade, att jag tror, att det vore en
möjlighet för den sidan, till hvilken jag hörer, att vinna
pluralitet, så qualificerade jag ordqrtro, så alt dermed icke
kunde menas annat än att jag hoppades ett sådant förhållande.
Hvarföre skall man hafva den grymheten att betaga
mig detta hopp. Det kan visserligen hända, att jag kommer
på skam med mitt hopp, men det må då vara för min räkning.
En annan värd ledamot, H. Ex. Hr Gr, Posse, har ingått
uti en kritik af det yttrande, då jag sade, att jag icke insåg,
hvarföre man skulle anföra så många skäl å ena sidan för
den önskan, att valet måtte, och å den andra, att det ej
måtte ske i morgon. Jag har ej satt i fråga, att det motiv,
Grefven anfört för sin åsigt, verkligen var Grefvens motiv; men
då Grefven sagt, att han tror, att det motiv, som jag anförde,
var det, sorn föranledde mig att yrka valets utsättande till i
morgon, så får jag blott vördsamt anmärka, att ett sådant
förklarande kunnat vara obehöfligt, emedan jag icke tror,
att någon tviflar om mina motiv, sådana jag bär framställer
deni. För öfrigt, mine herrar! hafva vi i dag till öfverflödighet
funnit, hurusom, när man icke uttalar de verkliga
motiverna, utan framställer andra, såsom brådska och dylikt,
man inleder den rådslående församlingen att flera timmar tala
om sådant, som icke inverkar på saken. Jag har hört
flera ledamöter säga, att man brådskar, och andra, alt man
icke brådskar. Huruvida någon blifvit öfvertygad af hvad
sorn för eller emot är anfördt, lemnar jag derhän. — En ledamot,
Frih. L. Boye, har, såsom hufvudmotiv för sin åsigt,
upprepat, att han icke vet, hvarföre denna riksdag skall biif
-
Den 3 Juni f. m.
21
va olik de föregående. Det har just gladt mig, att denna
riksdag icke är lik de föregående. Härom skulle vi ganska
länge kunna tvista, om det tjenade till något.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag var icke närvar, i sista
plenum, då Frih. Tersmeden väckte sin motion, och hörde
med förundran först den påföljande dagen hvilket motstånd
densamma hade rönt. Jag har visserligen icke bevistat
så många riksdagar som Frih. Boye, men har med oafbruten
uppmärksamhet följt förhandlingarna under de tvänne
sistförfluten. En discussion, sådan som denna, och den
sorn slutade nästlidne plenum, ligger dock icke inom gränsen
för min erfarenhet. Mig förekommer förevar, fråga af så
enkel natur, att den icke bort föranleda den ringaste betänklighet.
— Man har här visserligen uppgifvit tvänne skäl,
hvarföre icke valet skulle kunna försiggå i morgon : det ena
nemi., att ett annat val vore för morgondagen redan utsatt,
och det andra, att det nu ifrågavar. valet kommer att alltför
brådstörtande anställas. — Hvad det första skälet angår, så
kan jag omöjligen inse dess gilltighet: R. o. Ad. har väl beslutat,
att i morgon e. m. välja electorer lill utseende af
comiterade för tryckfrihetens vård; men detta val synes icke
höra utgöra något oöfvervinnerligt hinder att äfven samma
dag företaga ett annat val. Om äfven det nu omtalade
valet skulle medtaga hela f. m. plenum och jemväl en
del af den vanliga tiden för e. m., torde likväl, ehuru man
möjligen komme att inträda på den följande Magén innan
plenum slutades, hvilket vid förra riksdagar icke varit ovanligt,
äfven det lätt verkställda valet till Tryckfrihets-comiteens
electorer kunna under samma plenum företagas och afslutas.
Hvad åter angår det brådstörtande, så kan jag
för ingen del erkänna, att förstnämnda val bör kallas brådstörtad!,
då det företages på en af de sisla dagarna för R.
St:s grundlagsenliga sammanvaro. Enär dessutom detta val
redan är verkstäldt inom arne af de öfriga RiksStrn, och
frågan om företagandet deraf äfven inom detta Hus, redan
väckt i förra veckan, legat sedan dess på bordet, kan jag
således ej heller linna det, som i berörde hänseende blifvit nnfördt,
innebära något antagligt skäl, hvarför icke Frih.
Tersmedens motion kan och bör bifallas, — helst jag förmodar,
att hvar och en, under förutsättning af ett sådant
bifall, redan på förhand öfvertänkt åt hvilka personer han
i detta fall hör lemna sitt förtroende. — Det är för öfrigt
af stor vigt, att ett sådant val, deri Ståndets ledamöter böra
så mangrannt som möjligt deltaga, försiggår innan Pingsthelgen
inträder; och då denna helg och den ledighet från
riksdags-göromål, som under densamma och nästföregående,
samt efterföljande dagar med skäl fordras, eljest skulle föranleda,
att detta val ännu icke kunde företagas på 14 dagar,
kan jag ej annat än för inin del instämma i deras åsigt,
22
Den 3 Juni f. m.
som yrka valets anställande i morgon, hvarå jag alltså anhåller
om proposition.
Frih. Hamilton, Hugo: Till hvad förut är ordadt’
ber jag få tillägga, att jag förenar mig i Frih. Tersmedens
sista yttrande. Hvad åter sjelfva saken beträffar, nekar jag
icke, det jag betviflar, att, sedan R. o. Ad. beslutat, att ett
val, eller det af comiterade till tryckfrihetens vård skall
i morgon företagas, ett annat så på tiden utdragande val, som
det ifrågavar., skulle kunna på samma dag verkställas. Jag
instämmer derföre uti hvad Frih. Cederström nyss föreslog,
alt detta sednare val må försiggå i öfvermorgon, eller nästa
Fredag, på hvilken framställning jag anhåller om propos.,
med begäran, att i sammanhang dermed må afgöras frågan
om suppleanternes antal.
Ilr Hjerta: Jag utber mig blott att få framställa en
erinran vid den protest, Frih. Cederström gjort mot föreställningen,
att flera sidor skulle finnas inom R. o. Ad. Med
fullkomligt medgifvande af Frih:ns rätt att vindicera Ståndets
ensidighet, får jag dock påminna derom, att alla saker kunna.
betraktas på flera sidor och åtminstone på två, hvarom
denna discussion nogsamt vittnar. Dernäst tager jag mig
äfven friheten nämna, i afseende på hvad som blifvit ill—
vändt ang:de valets företagande inom den grundlagsenliga
riksdagstiden, — eller, att i sådant fall, äfven valen till fullmäktige
i Banken och Riksglcont. bort varit verkställda, —
att det ingalunda är deras fel, sorn nu vilja företaga det ifrågavar.
valet, att dessa val till banco- och Riksg.cont:s fullmäktige
icke redan blifvit verkställda. Man har äfven mycket
ordat om bruket vid föregående riksdagar och åberopat
bruket derunder, till förmån för uppskof äfven nu. Det
må vara, att med detta val uppskjutits under föregående riksdagar,
roen förhållandet lärer varit, alt man ej ifrågasatt att
verkställa detsamma tidigare än som skett. Nu deremot är
förhållandet annorlunda; en del af Huset önskar, att valet
måtte företagas i morgon ; denna del har sannolikt mängden
af R. o. Ad:s ledamöter på sin sida, då deras yrkande går
ut på att verkställa denna förrättning inom den för riksdagens
tillvaro grundlagsenliga tiden: hvad är då, som gör att
den andra delen af Huset icke kan villfara denna Önskan?
Denna del har ingenting annat att säga, än att man vill
brådstörta, ehuru frågan derom för flera dagar sedan blifvit
väckt, och Riddarhuset är nog fulltaligt både på väljande
och valbara, för att kunna finna det antal ledamöter, som beliöfves
till förstärkt Ulsk. När man det oaktadt på andra
sidan kommer med insinuationer om särskildta motiver, så
nödgas jag hemställa, på hvilkendera sidan dessa motiver
synas minst loyala, på den, som yrkar iakttagande af grundlagens
föreskrift eller på den motsatta? Jag håller blott
sannolikheterna emot hvarandra; Ståndet må sjelf élömrna.
Dea 3 Ju ni f. m,
— Sorn jag förut ej hade erinrat mig, att något val redan,
blifvit utsatt att hållas i morgon, vill jag öfvergå på det af
Frih. Cederström till förslaget gjorda amendement. Om sålunda
val till förstärkt StatsUtsk. sker nästkommande Fredagsmorgon
kl. 6, så kunna de, som tilläfventyrs ämna att
med ångfartygen härifrån afresa samma dag, likväl hinna att
vara ute på vattnet kl. 8.
Frih. Raab, Adam Christian: Under det att principen
af sparsamhet vill göra sig gällande, är R. o. Ad. likvisst
minst sparsamt på det dyrbaraste af allt, nemi. tiden.
Discussionen har redan räckt ett par timmar i denna fråga,
ehuru de, sorn varit af olika mening om dagen för valets
anställande, likväl förklarat, att de icke hafva större farhågor
eller ljusare förhoppningar om valets utgång, antingen
det företages före eller efter Pingsthelgen. För min del har
jag icke hört mer än a:nc skäl, hvarföre valet ej skulle kunna
företagas före Pingst; men båda äro endast tillämpliga
på morgondagen. Det ena nemi., att då ett annat val förut
är bestämdt, att i morgon hållas, det ifråga var. ej (tillika skulle
kunna medhinnas. Det andra skälet, att antalet af suppleanter
bör först bestämmas. Intetdera af dessa skäl är
nöjaktigt vederlagdt; hvadan jag anser, att valet omöjligen
kan företagas i morgon. Deremot hafva Frih:né Cederström
och Hamilton samt Hr Hjerta yrkat valets anställande om
Fredag, och med dem förenar jag mig; ty om valet uppskjutes
till efter Pingsthelgen, skall sannolikt personalen inom
Huset blifva mindre än nu, — ett förhållande, som fruktansvärd!
kommer att fortfara hela sommaren.
Frih. Cederström: Jag är uppkallad att yttra några
ord i anledm af Gr. Frölichs icke mångsidigt men högst
ensidigt upptagna referering af mitt anförande för en stund
sedan. Jag har aldrig, som den värde ledamoten framställt,
talat om, att jag ämnade begära på bordet frågan, hvarken
om valet skall ske i morgon eller någon annan dag, ej heller
frågan om suppleanternes antal, utan jag har blott sagt, att
det beror af 2:ne ledamöter af Ståndet, hvilka derom skulle
behaga förena sig, att begära dessa frågor på bordet, och
således tillintetgöra verkan af den långa discussion, sorn tilt
följe häraf ägt rum; ty så står det i grundlagen att läsa.
Jag har, tvertemot Grefvens påstående, sagt, att jag icke anser
dessa frågor vara af den vigt, att jag ämnar ånyo begära
dem på bordel. — Hvad angår Hr Hjertås framställning rör:de
sin bekantskap med R. o. Ad., tror jag densamma ej vara
riktigt uttryckt: ^hvarje ledamot af Huset utgör ett ting för
sig, en representant för Svenska folket, som äger att uttrycka
sin opinion öfver hvarje här förekommande fråga; och
Hr Hjerta lärer väl ej kunna begära, att samtlige ledamöter
skola med honom öfverensstämma i åsigter och viljor, om hvad
som ske skall. Samme värde ledamot har talat om mer
Den 3 Juni f. m.
och mindre loyala motiver för denna öfverläggning: det må
vara honom sjelf förbehållet att utveckla sina tankar härom,
men jag begriper icke, huru man kan, med hänseende till
förevar, ämne, tala om loyaute', Om med loyalt skall förstås,
att tillstyrka Ståndet fatta ett oförståndigt beslut; då
bekänner jag mig icke vara loyal, emedan jag ej kan instämma
deri, att nu ifrågavar. val skulle företagas i morgon, såsom
icke verkstälIbart.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle önska, att Frih.
Cederström ville afstå från sitt förslag att anställa valet om
Fredag, på skäl, som jag förut andragit. Om han det gör,
skulle jag ställa samma önskan till Hr Hjerta, hvilken också
föreslagit Fredagen såsom den tjenligaste. Skulle ingendera
vilja afstå, så komma vi troligen att votera öfver contrapropos.
; ty jag kan uppå anförda grunder icke afstå från
mitt yrkande, att valet bör uppskjutas till Måndagen d. i5
Juni. För att ej nu, likasom härom dagen, nödgas votera 5
särskilda gånger, skulle jag likaledes önska, att Frih. Hamilton
ville afstå från sitt yrkande, att i denna fråga inblanda
den om suppleanternes antal, ty då skulle man måhända få
rösta, om hela antalet skall vara 28, 36 eller 42.
Frih. Boye: Hr Hjerta har genom sitt yttrande tvungit
mig, alt, tvertemot hvad jag önskat, nu Ater uppträda.
— Hr Hjerta har tillagt sina motståndare alt misskänna motiverna
till Frih. Tersmedens framställning, såsom mindre
loyala, det vill i min tanke säga, oädla. Jag ber att få skjuta
ifrån mig en sådan beskyllning. Frih. Tersmeden har
för mycket godt folks aktning, för att icke äfven aga min ,
och jag skulle aldrig förlåta mig en så låg tanke, att i en,
efter min åsigt, obetydlig lapprissak, som denna, tro, att oädla
motiver skulle ingå. Jag har på sin höjd trott, att här vore
fråga om en öfverenskommelse att leda Ståndet; men sådant
tycker jag icke om ; och då jag sjelf icke hyser några
oädla motiver, ber jag endast att förskonas från alla tillroälen
att vilja finna sådana hos andra.
Frih. Tersmeden: Bland alla de skäl, man anfört
mot mitt förslag, bär äfven det af ett materielt hinder blifvit
omnämndt. Detta är också det enda, som jag kan antaga
såsom gällande; och på det ej detsamma må stå i vägen,
så afstår jag från mitt yrkande, att valet må ske i morgon,
utan önskar jag i stället, att det må försiggå om Fredag.
Hr Lager hjern: Sedan discussionen numera vändt sig
om valets anställande på nästa Fredag, ber jag få anmäla för
R. o. Ad. att i sista Talmans-conferencen försäkrades och
sades, alt under nu innevar. vecka andra dagar icke skulle till
plena inom RiksStånden användas, än Onsdagen och Thorsdagen,
på det att dc personer, som önskade tillbringa några
da
-
Den 3 Juni f. nu
dagni- på landet, dertill skulle hafva tillfälle; hvarföre, sedan
en sådan försäkran blifvit gifven, det vore önskansvärdt, att
man ej bröt densamma. Visserligen äger R. o. Ad. rättighet
alt utsätta hvilken dag Ståndet behagar för detta
vals förrättande, men jag tror ej skäl förefinnas alt frångå
hvad ibland Talmannen blifvit öfverenskomma!.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Då bär å ömse sidor
blifvit taladt 0111 motiver, torde det ock vara min rättighet
att tillkännagifva det motiv, som föranledt mig att understödja
Frih. Tersmedens förslag. Delta motiv är, att ingen
af Regeringens ledamöter här leiunat någon underrättelse,
huruvida riksdagen får fortfara öfver den i grundlagen utstakade
tid, eller den 7 .Juni. Vid sådant förhållande anser
jag det vara alldeles oundvikligt, att, då frågor finnas, sorn
kunna blifva föremål för votering i förstärkt StatsUtsk., R.
St., före den lagliga riksdagstidens slut, välja ledamöter till
denna nämnd; och ehuru jag enskildt önskat, att valet
anställes i morgon, förenar jag mig dock med dem, som medgifvit
uppskof till Fredagen, eller den 5 dennes, hvilken dag
äfven ligger inom den grundlagsenliga riksdagstiden, och således
medgifver nämndens sammanträde innan riksdagen afblåses.
Föröfrigt anhåller jag att i prot. få antecknadt, att
jag fullkomligen instämmer i de åsigter, Hr Stuart yttrat.
Frih. Hamilton: Hr von Hartmansdorff har till mig
behagat ställa en uppmaning, att icke med denna fråga sammanblanda
den om suppleanternes antal. Jag kan likväl ej
frångå mitt yrkande derom, att frågan i dag företages, ty den
kan visserligen begäras på bordet i dag för 2:dra gången, men
kan då förekomma till slutligt afgörande imorgon, och sålunda
beslut blifva fattadt innan valets början 0111 Fredag, ifall
R. o. Ad. skall bestämma denna dag till ifråga var. valförrättning.
Jag yrkar således fortfarande, att frågan om suppleanternes
antal må i dag förekomma till afgörande.
Hr von Heyne, Georg: Det var blott derföre jag
begärde ordet, för att göra den anmärkn., att om inom Talmans-conferencen
något sådant varjt i fråga, som Hr Lagerhjelm
nyss nämnde, att nemi. ett löfte blifvit gifvet, att plena
skulle i Stånden hållas endast om Onsdag oell Thorsdag i
denna vecka, så förmodar jag likväl, att ett sådant löfte icke
af Hr Frih. oell Landtm, blifvit så ovillkorligen gifvet,
att icke en ändring deri kunde ske för en så vigtig orsaks
skull som denna, och i en sak,- som rörer R. o. Ad. ensamt,
— synnerligast sedan 2 RiksStånd redan lära hafva förrättat
detta val, och R. o. Ad. dermed icke vill blifva efter
de andra Stånden.
Hr Le frön: Jag har väl en gång afstått från rättigheten
att hafva ordet, men sedan Hr Dalman yttrat sig, nöd8
H. 4
Den 3 Jju n i f. m.
gas jag åter uppträda, derföre anhållande om ursägt. Hr
Dalman yttrade, att som ingen af Regeringens ledamöter
framställt, huruvida riksdagen får fortfara, eller icke fortfara
utöfver den i lag bestämda riksdagstiden, så vore det
skäl att skynda med denna fråga. Jag, för min del, förundrar
mig högeligen, om Hr Dalman tror, att hvad en af
Konungens rådgifvare, som tillika är ledamot af detta Stånd
bär yttrat, skulle vara något annat än hans enskilda öfvertygelse,
i egenskap af ledamot af detta Hus; men Hr Dalman
tyckes derpå vilja lägga en annan vigt, och det ser
mig ut, som det skulle vara den vanliga, alt i opinionen
vilja innöta begreppet om ett annat regeringssätt, än grundlagen
utstakar. Det är icke så, som communicationer emellan
Styrelsen och Representationen skola ske. I en fråga, så
ringa som denna, betyder det platt intet, men icke så i de
vigligare.
Hr Dalman: Meningen med mitt förra yttrande var
visserligen icke att utsträcka discussionen ända derhän, att
afhandla naturen af värt regeringssätt. Jag hemtade anledn.
till mitt föregående yttrande, ang:de en af regerings-ledamöterna
uteblifven underrättelse, i afseende på riksdagens
fortfarande, derifrån, att Just.Statsministern verkligen
i dag afgifvit en förklaring, i egenskap af ledamot utaf Styrelsen,
nemi. att han i denna egenskap ansåg likgiltigt, när
det omtvistade valet skedde, ehuru han, såsom enskild representant,
önskade se detsamma något fördröjdt. Föröfrigt
skulle jag tro och hoppas, alt sedan vi fått, om ej ett nytt
regeringssätt, åtminstone en ny form för administrationens
verksamhet inom Regeringen, R. St. äfven måtte hafva kommit
på den grundhigsenliga basis, att kunna communicera
med Regeringen på annat sätt, än genom de Kongl, skrifvelserna,
och att de Statsrådets ledamöter, som tillika äro representanter,
icke i sistnämnda förhållande förneka det förra;
ty jag skulle icke kunna föreställa mig, att någon ledamot
af Konungens rådkammare skulle hysa det begrepp om
sina här afgifna yttranden i förekommande vigtigore samhällsfrågor,
att de endast vore att anse som hans enskildta
och personliga tänkesätt, och att man icke derifrån skulle
kunna draga några slutsatser, hvarken på den ena eller andra
sidan, till hans förhållande och tänkesätt vid rådsbordet.
Emot den åsigten att Regeringens härvarande ledamöter
skulle äga rätt yttra en tanke på Riddarhuset, och en
annan inom Conseljen, reserverar jag mig på det högsta.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
besluta, att val af förstärkt StalsUtsk. borde företagas
instundande Fredag den 5 dennes.
Ropades starka ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han icke af
svaren å den nyss framställda proposin kunnat få ett bestämdt
D c n 3 Juni f. m.
27
omdöme om hvilken mening varit den öfvervägande, ansåg
han sig nu höra framställa den propos., som dernäst
blifvit yrkad, och hemställde alltså, om ii. o. Ad. ansåg, att
valet till förstärkt StatsUtsk. borde företagas Måndagen den
i5 dennes.
Ropades starka ja och nej, hvarjemte votering hördes
begäras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt han nu ville förnya
den propos. han först gjort, och insåg icke, huru man kunde
komma till votering förr, an Landtm, förklarat, huru
han uppfattat svaren på propostna.
Hr Hjerta: För min del täger jäg mig friheten' an-®
märka, alt jag alldeles icke inser nödvändigheten af, att Hr
Frih. o. Landtm, yttrar, huru Hr Frih. o. Landtm, ansett
R. o. Ad:s svar hafva utfallit, när nemi. svaren är o så delade,
attHrFrihm icke är rätt säker på, om ja eller nej varit
öfvervägande. Under föregående riksdagar, då Deras
Ex:r Gr:ne De Geer och De la Gardie voro Landtmarskalkar,
hände det ganska ofta, att desse ordförander förklarade,
att de icke kunnat uppfatta, huru R. o. Ad. svarat, och att,
då någon ledamot begärde votering, verkställdes sådant omedelbart,
utan att några ytterligare propsrr framställdes. Det
är just för sådana fall, der svaren aro tvetydiga, som votering
isynnerhet synes kunna komma i fråga.
Hr Rosenblad, Bernhard: Fullkomligt ogillande
de kritiker, jag i allmänna blad läst öfver Hr Frih. o. Landtm:s
sätt alt uppfatta R. o. Ad:s svar å de propos:r, sorn framställas,
tror jag likväl, att nu, sedan votering är begärd, det
vore öfverflödigt att framställa någon ytterligare propos.
Hvad åter beträffar Frih. Hamiltons förslag i afseende å
suppleanternes antal; så, och då detta är en särskild fråga,
torde den lämpligast efter afgörandet af den nu ifrågavar.
böra förekomma, åtminstone må den afgöras, innan sjelfva
verkställigheten af det nu fattande beslutet kommer i fråga.
Gr. Frölich: jag vill icke låta inleda mig af den sista
talaren att yttra mig öfver del föremål han nämnde, utan
endast^ om, huruvida det kan finnas nödvändigt, att Hr
Frih. o. Landtm, skall tillkännagifva, huru han uppfattat
svaret på en propos , då votering hegäres. Jag är visserligen
bland dem, som yrka, att, sedan Landtmarskalk eller
Talman förklarat, att ja eller nej varit rådande, ingen må
försöka omändra propos:n till nej eller ja; men deraf följer
alldeles icke, alt det är nödvändigt, att Landtm, eller Talman
skall gifva tillkänna, om han hört, att ja eller nej varit
det öfvervägande svarsropet. Då meningarne äro så delade,
som de under denna discussion visat sig vara, och enär
votering blifvit begärd, lärer ej Hr Frih. o. Landtm- kunna
Den 3 Juni f. m.
tveka om proposrns uppställning, utan torde vi derföre få
skrida till votering.
Hr Dalman: Jag liar begärt ordet för att reservera
mig mot den uppfattning af grundlagen, som Hr Frih o.
Landtm, så väl i sista plenum som nu stadgat, att nemi. ledamot
af Ståndet skulle vara oberättigad att begära votering
förr, än Hr Landtm, förklarat, huru han uppfattat svaret
på den af honom framställda propos:n. Jag tror, att en
sådan ordförandens förklaring icke gör hvarken till eller
ifrån, ty man behöfver ej på propostn svara hvarken ja eller
nej, utan blott votering; åtminstone har det så tillgått vid
de förflutna riksdagar, jag bivistat, att när votering blifvit
begärd, den ock genast försiggått, utan afbidan af någon
onödig förklaring från Landtm., eller afseende på bans uppfattning
af svaren.
Hr Lefre'n: Min öfvertygelse är, att då votering blifvit
begärd, bör votering också äga rum; men jag ber en talare
här till höger om mig fästa uppmärksamheten på, att
det kan vara alldeles onödigt och likgiltigt, att här likasom
påpeka hvad som, lindrigast sagdt, har blifvit oanständigt
anmärkt i en tidning, som i allmänhet utmärker sig för en
särdeles kittslighet och regeringssjuka.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att discussionen tycktes
afvika från ämnet, samt förklarade, att Hr Landtm, ansåg
sig nu böra förnya den först framställda propostn; hemställande
alltså Hr Landtm., om R. o. Ad. ansåg valet till
förstärkt StatsUtsk. böra anställas instuudande Fredag den 5
dennes.
Ropades starka ja, blandade med ganska manga nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det har trott sig
finna, att, vid svaren å den sist framställda proposm, ja öfverrösta!
nej.
Frih. Boye: Jag menar, att votering är begärd, och
jag vill förmoda, att det icke måtte vara Hr Frih. o. Landtm:s
afsigt att vilja afskära den ledamotens rätt, som begärt voteringen,
att få sin tanke under omröstning. Det synes således,
som all vidare discurs kunde vara öfverflödig.
Hrr Lagerhjelm och Rosenblad begärde votering.
Frih. Hamilton: Som jag begärt votering, men afstått
från yrkandet derpå, så har jag visserligen ingenting,
att, i anseende till dröjsmålet med densammas företagande,
anmärka; men som votering af andra ledamöter sedermera
begärts, skulle jag gerna se att vi finge skrida dertill.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-proposition:
Den
som bifaller Frih. Tersmedens förslag, alt val af
D c ii 3 Juni f. m.
29
ledamöter uti förstärkt StatsUtsk skall anställas Fredagen
den 5 dennas, voterar
i*;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer nämnda val alt anställas Måndagen d.
i5:e dennes.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 96.
Nej — 85.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan Ståndet nu
beslutat, när valet borde anställas, återstode att bestämma
det antal suppleanter, som tillika borde väljas.
Gr. Frölich: På det att det icke måtte inträffa, hvad
en och annan ledamot föreställt sig, eller att, i anseende till
valets tidigare företagande, ledamöter af R. o. Ad. skulle
komma att saknas vid förstärkta StatsUtsk:ts sammanträden,
vågar jag vördsamt föreslå, att 28 personer, och följaktligen
7 suppleanter, måtte å vallistorna uppföras.
Frih. Hamilton: Jag har ingenting emot det antal
Gr. Frölich föreslagit, men vill blott hemställa, till undvikande
af behofvet att nödgas skrifva flera voleringslappar,
att de personer, som erhålla de flesta rösterna näst efter de
till ordinarie ledamöter valde, må anses såsom suppleanter
för att inträda vid de förres frånvaro.
Frih. Cederström: I anledning af den sista talarens
yttrande får jag säga, att det med god ordning öfverensstämmer,
att valet till ordinarie ledamöter och suppleanter
sker på samma gång, men icke att på listan bör anmärkas,
hvilka skola vara ord. ledamöter, och hvilka som suppleanter
i de förres ställe skola inträda; ty om endast 21 namn
på listorna skulle upptagas, och de, som efter dem erhöllo
flesta rösterna, skulle blifva suppleanter, blefve det minoriteten,
som tillsatte suppleanterna. I afseende på det af Gr.
Frölich föreslagna antal af 7, så lärer det ej förslå, för att
man skulle kunna hoppas att alltid kunna hålla antalet af
Adelns ledamöter i förstärkta StatsUtsk. complett. Jag föreslår
alltså att suppleanternes antal måtte blifva 12, och att
således 33 namn uppsättas på vallistorna.
I anledn. af hvad nu blifvit yttradt, lät Hr Frih. o.
Landtm, uppläsa 33 §:n i Ridd.Ordn., som stadgar, att
vid de val, då ett visst antal suppleanter tillika väljes, valet
skall ske på det sammanlagda antalet af ordinarie ledamöter
och suppleanter.
Hr von Ha r t m a n sd or ff: Jag befarar, att det föreslagna
antalet af 7 ledamöter till suppleanter är för litet, och tillstyrker
3o
Den 3 _ J ii n i f. m.
vördsamt, att R. o. Ad. måtte rösta på ett sammanlagdt antal
af 36. När man erinrar sig de många obehagligheter,
Ståndet vid föregående riksdagar haft deiaf, att dess ledainöter
i förstärkt SlatsUlsk. icke varit fulltalige tillstädes,
utan att vid omröstningen ofta händt, att de öfriga Ståndens
ledamöter fått gå sin väg med oförrältade ärenden under
högljudda klagomål öfver vårt Stånd, emedan ingenting
kunnat afgöras i brist af ledamöter af Adeln; så bör man
välja så mångå suppleanter, att slika obehagligheter må för
innevarande rikdag varda förekomna.
Gr. Frölich: Jag vill alldeles icke vara envis att yrka
propos. på mitt förslag, eller att siippleanternes antal endast
skulle utgöra 7, men att yrka ett så stort antal, som
Hr von Hartmansdorff, hvilket innefattar ej mindre-än i5
suppleanter, anser jag åter vara nog öfverdrifvet. Det ligger
något emellan mitt och Hr von Hartmansdorffs förslag,
nemi. det, som Frih. Jacob Gederström framställde, och detta
torde af Hr Frih. o. Landtm, framställas, då jag alltför gerna
afstår från det af mig yrkade antal af 7.
Gr. Horn: När man bland R. o. Ad:s ledamöter hötomta
las, huru många som ämna aflägsna sig från riksdagen,
så tror jag, att de ledamöter, som befara att förstärkta StatsUtsk.
skall blifva vacant på ledamöter af detta Stånd, dertill
hafva fulla skäl, i händelse man icke väljer ett större antal
suppleanter, än det Gr. Frölich föreslagit. Min erfarenhet
i delta afseende från föregående riksdagen är enahanda med
lii- von Hartmansdorffs, och jag tillstyrker, att ett så stolt
antal suppleanter, som han föreslagit, må väljas.
Hr Lagerhjelm: Det är alldeles gifvet, alt q suppleanter
är för litet; jag tror, att detta antalet valdes förr, och
då det var för litet, så är 7 ändå mindre. Om man vill
taga mer än 9, har man att välja mellan 12 och i5: det
kan man icke så noga bestämma på förhand. Måhända är
det klokast att taga den högre siffran; — det skulle jag tro,
för att vara så mycket säkrare att förekomma de svårigheter,
som blifva en följd deraf, om ledamöter af Adeln saknades
vid anställande voteringar inom förstärkta StatsUtskottet.
Gr. Frölich yttrade, att han afstod från anhållan om
propos. å det af honom föreslagna antal suppleanter.
Frih. Cederström: Jag har ingenting emot att förena
mig i Hr von Hartmansdorffs förslag, alt suppleanter
nes
antal bör vara i5, emedan det är en högst obehaglig
olägenhet, att R. o. Ad:s ledamöter icke skulle vara fulltalige
vid förstärkta StatsUtskts sammanträden.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
på samma gång, som förstärkt StatsUtsk. väljes, äfven välja
i5 suppleanter till detsamma.
D c n 3 Juni f. m.
3i
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då antalet af ordinarie
ledamöter, sorn studie väljas, vore 21, hvarje lista
således komme alt innehålla 36 namn. Ehuru R. o. Ad:s
närvar, antal visserligen något förminskats, vore likväl de
röstandes antal säkerligen ännu ett par hundrade; valet
komme således att räcka länge, och mycken svårighet kunde
möta att få erforderligt antal ledamöter, som födde prot.
vid valet, om icke R. o. Ad. behagade sinsemellan öfverenskomma
att biträda hvarandra så, att dess ledamöter aflösle
den ena den andra.
Gr. Frölich: Det är visserligen icke min mening att
göra något intrång i Hr Frih. o. Landtmrs rätt att utsatta
plenum till hvilken timma som helst; men som jag hört,
att älskilIige af R. o. Ad:s Hrr ledamöter erna resa från staden
under helgen, vågar jag hemställa, om ej plenum kunde
utsättas något tidigare än vanligt.
Hr Ribbin g, Reng t: Det var ungefär detsamma hvarom
jag ämnade anhålla. Om det skulle mig tillåtas, vill
jag hemställa, om icke plenum kunde utsättas till kl. ^ lill
7 på Fredags morgon.
Frih. Cederström: I afseende på tiden för pleni början
har jag aldrig ett ord att säga, ty det är Hr Frih. o.
Landtnäs ensak att derom förordna; men i afseende på den
af Hr Frih. o. Landtm, framställda fråga om svårigheten
att få personer, som sitta vid bordet och förrätta anteckningen
vid ifrågavar. val, så anser jag mig böra till Hr
Frih. och Landtm, hemställa, huruvida det icke vore lämpligt,
att Hr Frih. o. Landtm, tillkallar 6 personer för vissa
timmar i sender, och att en lista, upptagande så väl de tillkallade
personernes namn, som tiden, hvarunder de skola
vid bordet sitta, anslås här i Riddarhussalen före valets början;
ty det faller af sig sjelft, att hvarken Hr Frih. o.
Landtm, eller de, som vid början af valet förrätta anteckningen,
kunna, utan att afbryta förrättningen, dermed fortfara,
hvarföre det är angeläget, att förut är bestämdt, när
och hvilka personel', som böra aflösa de förutvarande. Jag
begär propös. på denna framställning.
Gr. Frölich: Ifall Hr Frih. o. Landtm, sjelf tinner
lämpligt alt antaga Frih. Cederströms förslag, så underkastar
jag mig detsamma alltför gerna.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle hoppas och önska,
att R. o. Ad. icke ville sysselsätta sig med några föranstaltanden,
som närmast tillhöra Ridd.fiscalen. Om han
skulle misslyckas i sina bemödanden att få ett tillräckligt
antal ledamöter att föra protocollet under valförrättningen,
då blir det tid nog för Hr Frih. o. Landtm, att uppmana
Ståndet till nödiga åtgärders vidtagande i den frågan.
För öfrigt synes detta talämne allena vara en tillräcklig uppmaning
för de ledamöler, som ej hafva särdeles förhinder,
32
D e ii 3 Juni f. m.
att sjelfmant infinna sig till biträde vid valprotrs förande,
utan att något särskildt beslut i anledn. deraf behöfver fattas.
I afseende på tiden för val-pleni början, synes det vara
nog mycket hegardt att utsätta den till kl. ,j 7 på morgonen,
helst (lere af Adelns ledamöter torde vara utflyttade
på landlställen bär omkring, hvilka då skulle hafva svårt
alt hinna till staden si tidigt. De ledamöter, som ansett
2 val kunna medhinnas på en dag. torde således böra vara
tillfredsställde, 0111 plenum börjar kl. 8.
Hr Rosenblad: Å de ledamöters vägnar, hvilka lika
med mig äro .Stockholmsboer, får jag anhålla, att i denna
dagens aftontidningar måtte införas annoncer 0111 hvilken
tid valet kommer att börja nästa Fredag, så att deras rätt
att göra sina röstey gällande icke må blifva försutten.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs, den 20
sisth Maj e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 2g, i anledn. af
väckt motion om upphörande af det s. k. Hemförare-båtgillet
i Götheborg.
Hr Hjerta, Lars: Detta betänk, har redan af 2.'ne
Stånd blifvit återrermtteradt, och jag anhåller, all R o. Ad.
äfven må vidtaga samina åtgärd dermed. Utsk. har grundat
sitt tillstyrkande, att motionen mätte förfalla, egentligen
derpå, alt de rättigheter och skyldigheter, som tillkomma
och åligga Hemförare-båtgillet i Götheborg, äro stadgade
genom äldre och nyare K. resolutioner, hvilkas rubbning icke
blott rörer innehafvaren deraf, utan äfven Götheborgs stads trafikerande
i allmänhet. Jag skulle tro, att samma skäl kunna
anföras mot förändring i alla slags rättigheter och privilegier,
tillkomna genom K. resolutioner, och det utgör
således icke något gilltigt skäl, — helst det icke är sannolikt,
att de personer, som hafva fördel af ett monopolium,
skola underlåta att i hvarje dylikt fall så mycket som möjligt
förskaffa sig hos Regeringen bekräftelse på besittnings-rotten
deraf, — hvarigenom rättelse aldrig skulle kunna vinnas i
några monopolier, så framt det skulle gälla såsom hinder
mot deras upphäfvande. Jag tror likväl icke, att tillvaron
af vissa resolutioner hindrar Ständerna att egna sin uppmärksamhet
åt ett mål, som är af den märkvärdighet, som
det ifrågavar. Det har så väl genom de handlingar, som till
Utsk. blifvit ingifna, som under discussionerna härom i de
andra Stånden, dem jag åhört, blifvit ådagalagdt, icke blott
att det ifrågavar. Hemförare-båtgillet i Götheborg är privilegieradt
för transporterande af de varor, sorn i Götheborgs
hamn inkomma, med uteslutande af andra dylika gillen,
utan delta privilegium går t. o. m. derhän, att det är förbjudet
för stadens egna handlande, att i egen farkost transportera
sina egna varor från eget fartyg till egna magaziner.
Detta tror jag i sanning går för långt utöfver
hvad
Den 3 Juni f. Ih.
35
hvad som är öfverensstämmande med den naturliga rättvisan
i ett lagbundet samhälle. Jag tager mig friheten fråga
hvar och en, hvad man skulle säga derom, ifall en författning
utfärdades, som ålade den, hvilken önskade betjena sig
af hästar och vagn för att transportera sig inom hufvudstaden,
att i sådant fall ovillkorligen vända sig till åkareeller
hyrkusk-societeterna härstädes, med förbud att begagna
sig af möjligen ägande eget equipage? Jemförelse!) kan
visserligen synas något öfverdrifven, men i principen är den
likväl fullt adseqvat. När man nu härtill lägger, att personer,
som med egna farkoster fört sina egna varor i land
från fartyg, blifvit derföre af detta gille lagsökte och dömde
till betalning af ganska betydliga summor, så synes det
vara skäl äfven å Ständernes sida, att någon påminnelse
härom göres; ty ett sådant förhållande strider mot de trall
k erandes första rättigheter.
Det har verkligen handt, alt en handlande blifvit af
gillet stämd att betala i,?.23 r:dr, för det att han, under
loppet af ett år, fört egna bräder om bord på sitt fartyg,
med förbigående af Båtlörare-gillet, samt att han måste anse
för en lycka att slippa med en del deraf i förlikning; och
under discussionen i Ulsk. är likaledes upplyst, att det kostade
i Götheborg att lossa ioo lästers fartyg lika mycket,
som att befrakta ett sådant fartyg till hvilken Svensk hamn
som helst vid Östersjön, söder om Stockholm. Detta monopolium
öfverklagas nu vid 3:e riksdagen, men för gillets
bibehållande har man anfört, alt i annat fall skulle de trafikerande
betagas den säkerhet, de nu kunna påräkna att
få sina varor transporterade: jag hemställer likväl till hvar
och en med den minsta erfarenhet i fråga om näringar,
huruvida det verkligen är tänkbart, att ett sådant äfventyr
borde uppstå i Rikets kanske mest befarna hamn, omgifven
af en skärgård, hvars innevånare äro till större delen fattige
fiskare och icke skulle önska något högre, än alt genom
slika transporter kunna öka sin arbetsförtjenst. Man har
här gjort sig den föreställningen, att båtgillet i Götheborg
skulle vara af samma egenskap som roddare-lagen här i hufvudstaden,
nemi. att ägas af fattigt arbetsfolk, som deraf
bade sin enda näring: sådant är likväl icke förhållandet,
enligt hvad af tillförlitlig hand blifvit mig berättadt. De
ägas tvertom, dessa båtar, nästan endast af personer, som
deri insatt sina capitaler, och deribland några bestå af de
rikaste köpmännen; hvilken fördel de draga af monopolet,
kan man ock sluta deraf, att sådana båtar, som kosta från
2,5oo lill 3ooo rldr, säljas icke under 7 å 8000 rtdr, blott
för privilegiernas skull.
I afseende å de olägenheter, som uppstå af detta monopols
tillvaro, har äfven blifvit upplyst, att gillet väl tillåter enskilde
alt betjena sig sjelfva med transporter af sina varor,
8 H. 5
34
Den 3 Juni f. m.
då frakterna icke äro förmånliga; men äro de åter förmånliga,
så förbehåller gillet sig att sjelft besörja samma transporter.
En annan olägenhet är äfven den, att om en sådan
gillets farkost uppehälles blott några timmar, utöfver hvad
som är stadgadt, så måste liggepenningar, hvilka kunna uppgå
ända till a5 r:dr b:co om dagen, betalas. Jag har hört
köpmän från Götheborg klaga deröfver, att de ofta icke
äro i tillfälle att kunna controilera uppgiften, huru länge
en sådan farkost fått vänta, — synnerligast när de skolat
använda dem för att biträda utländska skeppare, som icke
känt förhållandet med ifrågavar. transport-inrättning. Emedlertid
föidyras på detta sätt transporten, hvilken ökade
kostnad åter lägges på varan, som således också fördyras för
consumenten. Betraktar man det sistnämnda, så lärer det
finnas, att frågan icke endast angår Götheborgs stad enski! dt,
utan hela det omkringliggande landet.
Man kan slutligen anföra, att det är en äganderätt,
som uppkommit för detta monopolium genom de i betänk,
anförda K. resolrna, och alt rubbning i denna äganderätt
vore vådlig. Som jag nyss nämnde, kan verkligen samma
invändning göras mot ali slags rubbning i näringslagstiftning;
ty hvar och en, som haft en förmån af ett monopolium
eller inskränkning i täflan, skall nödvändigt lida af en större
näringsfrihet: hans äganderätt rubbas lika väl i alla andra
fall, som i detta enda. Regeringen har icke ansett denna
äganderätt hinderlig för ändring af författningarna i frågan
om rättigheten att transportera brukseffecter på Mälaren,
och jag vet ej, hvarföre icke samma princip äfven härutinnan
bör göra sig gällande, — helst om vi skola hafva
något hopp att se näringsfrihets-grundsatser något mera
conseqvent antagna.
Frih. Hamilton, Hugo: Genom Hr Ridd.Secrettn är
nu upplyst, att detta betänk, redan är af 2tne Stånd återremitteradt.
Jag har af säker hand inhemtat, att det äfven
blifvit det af det tredje, och kan således ej hafva något emot,
att det äfven af H. R. o. Ad. återremitteras. — Jag
anhåller likväl att få utveckla de skäl, som föranledt Utsk.
att behandla frågan, såsom det gjort, och hvarföre det åtminstone
för Utsk. fallit sig svårt, att å denna enskilda
fråga tillämpa den princip, som Utsk. i allmänna fall visserligen
anser böra gälla i och för monopoliers afskaffande. —
Vid undersökning af frågan har Utsk. nemi., i likhet med
de tvänne sista riksdagarnas Besvärs- och Ekon.Utsk., funnit,
att detta Hemförare-båtgille måtte vara af särdeles vigt
för de trafikerande i Götheborgs stad, då det existerat allt
sedan 16i5, och i flera sednare K. bref och resolutioner erhållit
nya och tillökade privilegier. Det är skyldigt att
Den 3 Juni f. m.
35
tillhandahålla de handlande större lastbåtar af en särdeles
beskaffenhet, för att med säkerhet kunna föra fram och åter
handelsvaror på Götheborgs riviere, och äro dessa båtar
värda 3 å 4°°° r:dr, således dyrbarare än hvad enskilde
med lätthet skulle kunna åstadkomma, hvarföre de också
genom ett K. bref af år 1752 blifvit förklarade lika med
fast egendom i fråga om arfsförhållanden. Den taxa, som
är bestämd för dessa båtar, beror på öfverenskommelse emellan
gillet och staden, och kan, om den skulle befinnas
vara för mycket tryckande, jemkas på samma väg. Då nu
detta båtgille bibehållit sig i en så lång följd af år, ulan
att ifrån de trafikerandes sida i allmänhet någon ändring
deruti blifvit sökt, har Utsk. trott sig deruti finna ett bevis,
att detsamma varit för staden behöfligt, och att detta
monopolium ej måtte hafva varit så tryckande för de handlande
i allmänhet, sorn den siste talaren, i likhet med motionären,
trott sig hafva skäl att anföra.—Utsk. har ytterligare
blifvit styrkt i denna sin tro derigenom, att någon
åtgärd icke blifvit vidtagen af Götheborgs handlande i allmänhet,
för att få detta onda afhjelpt på de sednare åren,
hvilket de säkert hade gjort, om det funnit det af nöden, sedan
de motioner, som af enskild man blifvit vid de föregående
t vän ne riksdagarna väckta, ej mött någon framgång
hos Ständerna. Alla fyra RiksStånden antogo nemi. både
vid 183o och i834 årens riksdagar, utan återremiss, de utlåt:n,
i hvilka dåvar. Ekon - och BesvärsUtsk. afstvrkte någon åtgärd
i följd af de motioner, söm då, likasom nu, blifvit af
en af representanterna för Götheborgs stad väckta. — Har
nu stadens intresse verkligen fordrat en förändring i detta
förhållande, så har Utsk. ej kunnat föreställa sig annat, än att
staden skulle hafva hos Konungen begärt undersökning derom,
eller ock att de trafikerande mera allmänt skulle hafva förenat
sig om en anhållan hos Rikets nu församlade Ständer,
att genom deras medönskan hos K. M. få det förmenta onda
afhjelpt. — Intetdera har skett; utan har denna fråga
endast genom en helt kort och nära nog omotiverad motion
blifvit ånyo framställd, utan någon slags uppgift, på hvilken
Utsk. hade kunnat stödja en öfvertygelse, att de tvänne sista
riksdagarnes Utsk. mindre rätt hade bedömt frågan.
Den har ej ens blifvit sedd lika af de trenne representanter,
som Götheborgs stad nu hitsändt; ty långt ifrån att,
som de eljest otvifvelaktig! hade gjort, förena sig om sjelfva
motionen, har den representant från Götheborgs stad, som
är medlem af nuvar. Ekon.- och BesvärsUtsk., förklarat, att
detta båtgille svårligen kan umbäras för trafiken derstädes,
och detta, ehuru han är en af dem, som skatta mest dertill,
och som skulle hafva det största men deraf, om dess monopolium
verkligen vore så tryckande.— Detta är det hufvudsakligasle
som jag i sjelfva frågan har att anföra, och
hvarföre äfven jag delat den öfvertygelse, att R. St. ej bor
-
3o
D e n 3 Juni f. m.
de vidtaga någon åtgärd, sorn möjligen kunde leda till stort
men såväl för enskildes rätt, som ett helt samhälles intressen.
Hvad åter det af någon, om jag ej misstagit mig, här
fällda yttrande beträffar, att Utsk. genom detta betänk, skulle
hafva visat sig äga någon förkärlek för monopolier i allmänhet;
så får jag för min enskilda del förklara, och tror
att äfven Utsk. delar denna åsigt, att jag är så stor hatare af allmänna
monopolier som någon, då jag anser dem för en fri
utveckling af all näring i högsta måtto skadliga, men att
jag trott, att ett annat förhållande ägde rum, då frågan rörde,
ej ett allmänt monopolium, som hvar och en kan till
dess skadlighet bedömma, utan ett enskildt samhälles, en enskild
corporations förhållande och rättigheter, i hvilka jag
befarat, att ett ingripande af R. St., utan föregående undersökning
och derpå grundad sakkännedom, skulle kunna
inverka menligt, om ock stödt på en i det hela fullkomligt
riktig princip. Jag har trott, att vid sådana enskilda frågor
den rätta vägen för dem, sorn önska ändring i saken,
vore att först vända sig till K. M. med und. anhållan om
undersökning af ämnet. Om sedan K. M. skulle finna saken
tarfva en ändring eller ett afskaffande af rättigheter, som
äro tryckande för andra medlemmar af samhället, och i
följd deraf ville meddela densamma till R, St., så vore R.
St., men också då först, i tillfälle att med sakkännedom
uttala sin åsigt i frågan.
Frih. Cederström, Jacob, begärde alt erhålla underrättelse,
huru detta mål hos de öfriga Stånden blifvit afgjordt,
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att detta utlåt, blifvit
återremitterad t af Borgare- och BondeStånden, samt att
ingen underrättelse ännu ankommit om PresteStåndels beslut
i ämnet.
Frih. Cede rström: Med den siste talaren kan jag ej
instämma deri, att, för det att detta båtgille tillhör en enda
stad i Riket, det icke skulle vara under cathegorien af
hvad Ständerne i önskningsväg äga att hos Konungen anmäla,
i händelse de funno detsaminas tillvaro menligt för
Götheborgs stad. I afseende på sjelfva frågans beskaffenhet
hänvisar jag den värde talaren jemte Utsk. till 9 §:n riksd,-  beslutet d. 3 Maj 1810. Vid tillämpningen af denna § är
jag öfvertygad, att Ekon.Utsk. skall finna, att denna, så väl
sorn alla öfriga särskilda skråinrättningar i Sverige, icke
bör uteslutande vara till någon viss Corporation öfverlåten,
Utan tillhör en hvar Svensk medborgare att sig dermed befatta.
Jag kan ej göra för mig fattligt, huru man kan anse,
att Götheborg numera skulle vara i behof af ett sådant skrågille.
Det är sannt, att då privilegierna för Götheborg utfärdades,
etablerades styrelsen derstädes efter Holländsk form;
staden ordnades under en senat, så till sägandes på sidan om
Den 3 Juni f. ra.
37
det öfriga samhället, och hade sin Burggrefve, som beslöt
öfver Svenska medborgares lif och egendom. Detta måste
icke långt derefter ändras, och successive har Götheborg
öfvergått att vara en vanlig stad i Sverige, underkastad
Svensk lag. Men kan väl detta qvarstående af Hemförarebåtgillets
sedan fordna dagar innehafvande rättigheter blifva
evinnerlig!, då det befinnes stridande mot de fri- och rättigheter,
som 1809 års Ständer, samt den § af riksd.beslutet,
jag nyss nämnde, tillförsäkrat hvarje Svensk medborgare?
För min del kan jag ej tro det. A andra sidan, i afseende
på båtarnes beskaffenhet, så är det klart, att vid en öppen
riviere, som vid Götheborg, är det af behofvet påkalladt att
hafva tjenliga fartyg för lossning och lastning af varor. Det
faller af sig sjelfl, att det enskildta intresset fordrar, att de
trafikerande uro försedde med sådana hjelpmedel. Man beliöfver
således icke frukta, att ju dessa båtar, som nu finnas,
skulle hafva sin fullkomliga förtjenst, ehvad flera båtar nybyggas
eller icke, och att icke flera nybyggas, än som kunna
finnas behöfliga, lärer man kunna få antaga som en naturlig
följd deraf, att man icke kastar sig in i ett sådant företag,
nied mindre man har hopp om förtjenst deraf. Jag kan
ej annat än förena mig med Hr Hjerta i begäran om återremiss
af detta betänk., och anhåller att Utsk. måtte betrakta
frågan, icke som en isolerad skråanstalt för Götheborg,
utan som en skråanstalt i Sverige, och tillse, huru den kan
Slå tillsammans med den af mig åberopade författning.
Hr Edenhjelm, Gillis: Som jag icke kan finna annat,
än alt Utsk:s beslut stödjer sig både på lagliga och billiga
grunder, så yrkar jag bifall å ifrågavar. betänk. Jag
skall medgifva, att en och annan gång en liten svårighet
möter de rikare handlanderne, som göra någon förlust på
att nödgas begagna ifrågavar. båtar för transporterandet af
sina varor; men denna förlust är ingalunda att jemföra med
de förluster, som skulle, ifall betänk, icke bifalles, drabba
ägarne af dessa båtar, hvilka, så vidt jag vet, icke uro andra
än enkor och faderlösa barn af arbetsclassen, hvars medel
förmyndarne användt på de omnämnda båtarna.— Skulle
nu Götheborgs Handels-societet hafva den olägenhet af Båtförare-gillet,
som man här påstått; så vet jag ej hvad som
hindrat de handlande, att med gillet söka träffa öfverenskommelse
i afseende å varu-transporten. Men att säga, det
båtgillets rättigheter nu skola upphöra, är orimligt, helst
dessa båtar i Götheborg anses som fast egendom. Jag tillstyrker
bifall å betänkandet.
Hr von Qvanten, Carl: Lika med Hr Edenhjelm
finner jag det besynnerligt, att ej Handels-societeten i Göthe-!
borg häröfver blifvit hörd, emedan jag ej finner något skäl,
att endast fästa mig vid en framställning af en ledamot
j BorgareSt., Hr Waem. Då återremiss å detta betänk.
38
Den 3 Juni f. m.
emedlertid af 2:ne Stånd blifvit beviljad, tror jag, att R. o.
Ad. borde medgifva detsamma.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Hr Hjerta har på anförda
grunder föreslagit en återremiss af detta utlåt., — Frih. Cederström
har understödt denna framställning, — jag understödjer
den också. Jag tror i allmänhet, att Ständerne böra begagna
hvarje tillfälle, som framställer sig, för att yrka större frihet i
våra inre näringsförhållanden. Det står alltid Götheborgs-boerne
öppet, hvilka troligen blifva hörde, att göra de invändningar,
som af dem kunna finnas behöriga, ifall något kan anföras till
skydd för en, som mig synes, orimlig förmån; men då jag
således instämmer med Hr Hjerta i begäran om återremiss,
så gör jag det visserligen icke af någon slags fruktan för
Staten, att näfrätten skall komma i stället, ifall man vågade
afslå den gjorda framställningen, på sätt en viss tidning yttrat
sig i denna fråga.
Hr Eden hjelm: Såsom tillägg till hvad jag nyss an
fört,
vill jag blott yttra, att jag tror handeln i Götheborg
aldrig hafva varit så liflig, som åren emellan 180g och i8i5,
men aldrig hörde jag under den tiden klagas, att det var
brist på båtar. Om gillets båtar icke skulle vara tillräckliga,
så finnes eLt stort antal fribåtar, sorn dock hittills icke
begagnats. Jag tror äfven, att det blefve omöjligt för enskilde
att anskaffa så stora båtar som de ifrågavarande.
Frih. Hamilton: Detta ämne har blifvit än vidare
utveckladt, sedan jag sista gången hade ordet, och jag vill
visserligen icke motsätta mig återremiss af det ifiågavar. utlåtandet.
Min enskilda tanke är visserligen, att monopolier och
dylika hinder må afskaffas, och tror, hvad denna sak särskildt
angår, att transporterna af varor till och ifrån fartyg
på Götheborgs redd nog skola gå lika bra som hittills, om
omsorgen derför lemnäs åt den enskilda omtanken. Det är
med tillfredsställelse jag hör den satsen hyllas inom detta
Stånd, men bekänner alt det är med särdeles glädje, jag
finner, att BorgareSt. återremitterat denna fråga, såsom för
mycket skråmessig. Jag ser deruti en försäkran, att en friare
princip kommer att i allmänhet göra sig gällande.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 29 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 20 sisth Maj e. m. på bordet lagda betänk. N:o
3o, i anledn. af väckt fråga om bestämmande af den afgäld,
under namn uf tullkappe, som ägare af skattlagda mjölqvarnar
må uppbära för förmälning af annans säd, blef samma
betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning LagUtsk.'s den 22 sisth Maj på
bordet lagda betänk. N:o 44) i anledn. af väckt fråga om
förtydligande af ?:dra §:n i 41 caP- Missg.balken.
Den 3 Juni f. m.
39
Uppå begäran af Frih. Cederström, Anders, Lief—
vo reservationerna upplästa.
Frih. Cederström, Anders: Då jag vid nogare ef
tersinnande
till alla delar instämmer i hvad Hr Lagergren
yttrat, så anhåller jag att få uppläsa Just.ombudsmannens
förslag i ämnet. Det lyder så här: ”Lockar någon eller
”bjuder öfvermaga att stjäla med sig, ehvad det är mycket
”eller litet; eller gör mannen det med sin hustru; föräldrar
”med sina barn; förmyndare med den omyndiga; förman
”med den, som står under hans lydno; husbonde eller mat”moder
med sitt tjenstefolk eller inhyseshjon; stånde samma
”lätt; som den der andia gången stulit. Varder han åter
”med sådan gerning funnen, straffes såsom för tredje resan
”stöld; och den, som var lockad eller buden att stjäla,
”straffes som annan tjuf, der han till mogen ålder kommen
”ar.” Detta brott torde vara ett af de grofsta, som finnes,
örn man afser den lockande; ty man kan väl ej länka sig
något vådligare för samhället, än då föräldrar eller förmyndare
förleda sina barn och pupiller att begå tjufnad; men
afser man brottsligheten hos den lockade, så blir förhållandet
alldeles motsatsen; och då ofvannämnda förslag är tydligare
än Utsk:s och mera enligt med lagens ordställning i
dylika fall, samt då man deraf ej förledes till den misstydning,
hvartill möjligen Utslits förslag kan föranleda, att nemi.
öfvermage, som af föräldrar, förmyndare m. fl. blifvit lockad
till tjufnad, derföre bör undergå offentlig bestraffning; så
anhåller jag om återremiss, under yrkande att Just.ombudsmts
redaction måtte antagas.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Jag anhåller att få
förena mig med Frih. Cederström uti de anmärkntr, som han
emot ifrågavar. betank. nu gjort, och begär jemväl återremiss
på betänk., pä det LagUtsk. måtte låta dessa anmärkntr
komma i noggrannt öfvervägande. På sätt af den sista talaren
är vordet antydt, innehåller 2 §:n af 41 caP- Missg.-btn
straffbestämmelser för 2tne brott, nemi. 1:0 det som begås
af den till tjufnad lockande, och 2:0 af den dertill lockade.
Det är nödigt tillse, att icke straffbestämmelserna för någotdera
af dessa 2tne brott blifva förvillande. Jag tror likväl,
att så inträffar, om man antager Utskrs förslag framför Just.-  ombudsm:s. Orden ”eller snatta med sig,” som Utsk. föreslagit,
i stället för orden ”ehvad det är litet eller mycket,”
som Just.ombudsm. nyttjat, skulle möjligen kunna leda till
en lindrigare åsigt af det förra brottet; och sådant anser jag
icke lämpligt, helst det ingalunda här är det tillgripnas värde,
utan endast det subjectiva lockandet eller bjudandet till
tillgrepp, som utgör sjelfva brottet. Hvad åter beträffar straffbestämmelsen
för den, som lockats att begå olofligt tillgrepp,
så tror jag, lika med Frih. Cederström, att LagUtskts förslag
i detta afseeude är ganska otydligt. LagUtsk. säger nemi.,
4°
D c n 3 Juni f. m.
att denne brottsling anses på sätt lag förmår. Om nu en
öfvermage blir förledd att begå snatteri, huru skall han då
anses? Skall han straffas efter 5o cap. Missg-b:n, der det blott
talas om öfvermage, som stjäl, men ej ett ord om den, som
snattar, eller skall han anses efter 47 cap- samma balk? —
Det kan väl ej nekas vara ganska obilligt, attén öfvermage,
som efter lockande begår snatteri, skall straffas lika med en
sådan, som sjelfmant så förser sig.
Hr Ribbing, Bengt: Ehuru icke jurist, vågar jag dock
underställa, huruvida det icke är nog äfventyrligt att
bifalla den redaction, Hr Lagergren och Just.ombudsm. föreslagit.
Jag instämmer deruti, att den, som icke till mogen
ålder kommen är, bör, då han första gången låter narra sig
att begå ifrågavar. brott, vara fri för straff, men att han
fortfarande skall låta narra sig, den ena gången efter den
andra, och sålunda ostraffadt begå stöld på stöld, — det
tror jag icke går an. Jag anhåller äfven om propos. till
återremiss, och att redactionen uppställes så, att den, sorn
andra gången låter narra sig att begå brottet, ehuru ej till
mogen ålder kommen, likväl straffas.
LagUtskts betänk. N:o 44 klef af R. o. Ad. återremitterad
t.
Ånyo föredrogs LagUtskrs, den 22 sistl. Maj, på bordet
lagda betänk. N:o 45, öfver väckta motioner om ändring
och förklaring i vissa delar af 12 cap. Rätteg-b:n.
Frih Raab, Adam Christian: Ganska välbetänkt synes
mig Utsk. i sina premisser uttryckt den mening, att i
händelse part skulle uteblifva första dagen, domaren skulle
äga rätt att kalla honom å annan dag till samma ting; men
jag fruktar, att en sådan rättighet icke blifvit domaren medgifven,
med antagande af den redaction, som här blifvit föreslagen.
Jag har genomläst 1 2 cap. Rätteg-b:n, men icke funnit,
att domaren förut haft denna rättighet, utan blott att
domaren, om part uteblifver från tinget, kan afgöra målet.
Om domaren ej skulle få rättighet att förelägga frånvarande
part att annan dag vid samma ting sig infinna, så skulle ändamålet,
nemi. rättegångars hastigare afslutande, förfelas. Jag
anhåller derföre om återremiss, ifall jag ej misstagit mig,
hvarom någon af Hrr jurister benäget torde upplysa mig.
Hr von Qvanten, Carl: Jag tror att detta betänk.,
sådant det nu befinnes, bör bifallas; ty när hvar och en,
som vid tinget har något att skaffa, blir upplyst om hvad
dess frid tillhörer, nemi. att om man uraktlåter att infinna
sig, så äro fatalierna förlorade, har han icke något att klaga
öfver. Om t. ex. en kärande part instämmer mig, medförande
flera vittnen och får af domaren det besked: "Ai
kan
Den 3 Juni f. m.
kan fara hem på en tid,’’ så år intet åndamåi med författa.
vunnet; hvarföre jag upprepar min begäran om bifall.
Hr Cederschjöld* Robert Theophron: Afsiglen
med det af LagUtsk. här framställda förslag har varit att
förekomma den öfverklagade olägenheten för rätlsökande
parter, att behöfva qvarligga vid tinget under hela den tid,
som tinget fortfar, eller att nödgas göra flera resor till tinget
med oförrättade ärenden Om LagUlskts förslag vinner
bifall, kommer denna olägenhet att försvinna; ty då äger
domaren att på första lättegångsdagen utsätta och bestämma
de dagar, då hvarje mål skall till handläggning förekomma,
och hvarje kärande eller svarande part vet då, när han bör
vara tillstädes för att få sitt mål afgjordt, och behöfver då
ej mer, som förut, möjligen qvarblifva till tingets slut. Om
domaren icke agde rätt att afgöra ett mål, då Svaranden
uteblef, ehuru dagen varit bestämd, då målet skulle förekomma,
Utan blott att förelägga vite, så vore icke ändamålet
vunnet, alt nemi. bespara den kärande parten onödiga
tingsresor.
Frih. Raab: Jag har blifvit missförstådd af Hr Cederschjöld:
min mening har icke varit att inskränka domarens rättighet
ända derhän, att blott kunna förelägga nya vitén, Utan
vill jag fullkomligen bibehålla honom vid den rättighet'LagUtsk.
här föreslagit. Jag vill dessutom öka denna rättighet
dermed, att, om domaren så för godt synes, kunna kalla
parten till samma ting, i händelse målet skulle vara af beskaffenhet
att ej kunna afdömmas, parten ohördan; men min
mening har visst icke varit att föreslå någon förändring,
som skulle leda till rältegångarnes försölande.
Hr Cederschjöld: Den rättighet, som Frih. Raab vill
tillägga domaren, tror jag, att han redan äger och skall fortfarande
äga, äfven med antagande af LagUtsk:s ifrågavar.
förslag. Det är gifvet, alt om svarande part icke kommer
tillstädes vid tinget på den bestämda dagen, och domaren
finnér, att målet icke kan företagas, med mindre han blir
hörd; så äger också domaren i lag grundad rättighet att förelägga
den bortovarande, att vid vite infinna sig vid samma
ting, så framt parten finnes så nära till hands, att sådant låter
sig göra. Jag tror alltså, att den scrupel, sorn Frih. Raab
hyser, icke förtjenar särdeles afseende, och att bifall tili detta
betänk, skulle medföra verklig nytta för rättsökande parter.
Frih. Raab: Då jag bör tro på Hr Cederschjölds upp
gift,
så försvinner också min scrupel; hvadan äfven jag tillstyrker
bifall å betänkandet.
LagUtsk:s betänk. N:o 4^ bifölls af R. o. Ad.
Upplästes och remitterades till StatsUlsk. K. M:s den8
H. 6
Den 3 Juni f. m.
na dag ankomna nåd. propos. ang:de fortfarande lills vidare
af anslaget för Rikets Allmänna Ärenders Beredning; gifven
Stockholms slott d. 26 Maj 1840.
Likaledes upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd.
propos., ang:de anslag till pensioner för f. d. Statsråden [Jr
Frih. Åkerhjelm och Gr. Hård; gifven Stockholms slolt d. 19
Maj 1840.
Begärdes på bordel af Hr D a 1 m a n, Wilh. Fredr.
Upplästes och remitterades till StatsUtsk. K. M:s denna
dag ankomna nåd. propos., i fråga 0111 utbytet emot ett årligt
anslag af lullmedlen af den s. k. föringen till hemkommande
lartygs besättningar; gifven Stockholms slolt d. i4Maj 1840.
Slutligen upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd.
skrifvelse till R. St., ang:de uppförande å indragningsstat af
låne-ersätlningar åt f. d. Statssecreterarne Grip och von
Hartmansdorff; gifven Stockholms slott d. 19 Maj 1840.
Begärdes på bordet af Hrr Dalman, Wilh Fred r., och
Westfelt, Nils.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protoeoHi,
F, O. Silfverstolpe,
Onsdagen den 3 Juni 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 20 sisth Maj e. m.
Justerades 6 prot. utdr. för denna dag f. m.
Företogs till pröfning LagUtskts den 22 sisth Maj på
hordet lagda betänk. N:o 4b, i nnledn. af väckta motioner om
ändring i 24 eap. 8 §:n, 34 cap. samt 35 cap. 1 §:n Missg.-b:n.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, blef Hr
Cederschjölds reservation uppläst.
Frih. Cederström, Jacob: Med Hr Cederschjöld instämmer
jag i dess reservation, och anhåller jag således om
återremiss af detta betänk. Det vore besynnerligt, om Utsk.
ej skulle vilja erkänna skilnaden emellan förbrytelser mot
person och egendom, då likväl den förlust, en person kan
göra genom förbrytelser emot hans egendom, är högst obetydlig,
jemförelsevis med hvad han förlorar, om han blir
Den 3 Junie. m.
43
lemliislad. Uti hvad Hr Cederschjöld anfört i afseende pä
tjenligare strafFinrättningar för dem, som till fängelse med
arbete blifva dömde, kan jag dock ej instämma. Jag skulle
tro, att förbrytelser, som beläggas med fängelse, åtföljdt af
arbete, icke påkalla annorlunda ordnade fängelser, än de,
som finnas på fästningarna, der ifrågavar. förbrytare icke behöfva
sammanblandas med tjufvar och andra skälmar, emedan
de i alla fall kunna få särskildta fängelserum och äfven
underarbetet kunna afskiljas. Ett särskildt undantag, i följd
af brottets beskaffenhet, anser jag olämpligt, till förmån för
den person, som begått brott, hvilka beläggas med arbetsfängelse.
Jag anhåller om återremiss till Lagutskottet.
Hr von Qvanten, Carl: Äfven jag förenar inig i
den åsigt, Frih. Cederström yttrat, och anhåller om åtterreiniss
på den grund, att jag finner den nu föreslagna förändringen
af straffet, för att här i Sverige afhugga sin nästas
lemmar, innehålla för godt pris, som verkligen tål att förhöjas,
åtminstone till hvad Hr Cederschjöld föreslagit. Jag
skulle snarare önska, att det måtte höjas mycket mer. Om
man jemför den Fransyska lagstiftningen i sådana mål med
den Svenska, så finner man, huru mycket högre dylika förbrytelser
betalas i Frankrike, och derföre skulle jag snarare
önska, att vi närmade oss till de lagarna i afseende på
strängheten, än till de fordna Svenska lagarna, som i det
fallet är» alltför milda. Jag begär således återremiss.
Frih. Cederström, Anders! Då jag varit bland deni
af LagUtskrs ledamöter, som deltagit i detta betänk., torde
det också vara nödigt, att jag redogör för dc åsigtcr, som
gjort sig gällande inom Utsk. Till den ändan vill jag uppläsa
några ord af hvad Utsk. andragit. Utsk. säger, att
Utsk. "får, beträffande så väl första mom. af Ilr Cederschjölds
molien, som Lars Rasmussons yrkande, vördsamt tillkännagifva,
att då böter för lyten, sår och blånader äga rum, och
det tillika inträffar, att knif eller svärd m. m. blifvit, på
sätt ofvan är nämndt, draget, den brottslige jemväl skall,
enligt K. brefvet den 20 Sept. 1786, fällas till de i 24 cap. 8
(Jin Missg.-b:n utsatta 20 dalers böter, samt att criminal-lagförslaget
stadgar 25 r:drs böter för den, som i vredesmod
mot annan drager knif eller svärd, spänner bössa eller annat
lifsfarligt vapen; och ehuru det måste medgifvas att sådant
begagnande af vapen, utan afseende derpå om skada jemväl
tillfogas eller endast hotelse dermed sker, fordrar särskild
och allvarlig näpst, i anseende till dc vådliga följder, som
deraf kunna uppstå, anser likväl Utsk., dels alt de af motionärerne
föreslagna straff äro alltför stränga i förhållande
till brottets art, helst i betraktande bör tagas, att, när personlig
misshandel tillkommer, särskildt ansvar för densamma
ålägges, dels ock att dessa straffs användande för ofvanbeskrifiia
fall skulle strida mot de grunder, sorn i nu gällande
44
Beil 3 Jun i c. m.
straff-sy sterne blifvit följda vid ansvars bestämmande för andra
brott, de der med det ifrågavar. äro jemförliga. Utsk. kan
alltså icke i vidsträcktare mån biträda motionärernes förslag
i denna del, än att Utsk. finnér en förhöjning af de i nyss
åberopade lagrum stadgade böter böra äga ruin.” Detta är
i anledn. af Hr Cederschjölds motion om ändring i 24 cap,
8 §:n Missg.-b:n.
Vidare säger Utsk.: ’’Hr Cederschjölds motion går i öfrigt
derpå ut, att de i 34 cap. 1, 2, 3 och 4 §§^ne Missg.-  b:n fastställda böter för den, som sårar annan i ansigte eller
hals, eller hugger af lern, eller slår ut tänder, måtte utbytas
emot de straffarter, sorn criminal-lagförslaget för dylika brott
utsätter; j anledn. hvaraf Utsk. bör anmäla, att förslagets 16
cap. i Straff-b:n, jemfördt med 2 cap. af samma balk, innehåller
dels i 23 §:n, att den som gör sådan misshandel å
annan, att denne deraf mister talförmåga, syn eller hörsel,
eller hand, fot eller näsa, eller blifver oförmögen till slägtets
fortplantning, eller faller i sådan sinnessjukdom, att vån ej
artill hans återställande, eller får annat stadigtvarande svårt
men å sin helsa, skall dömmas, om misshandel skedde med
berådt mod, till straffarbete, som bestämmes från 6 t. o. m.
12 år, och, om den skedde af hastigt mod, till sådant arbete
under 6 månader t, o. m. 6 år; dels i 24 §:n, att derest
den misshandlade blifvit annorledes, än i 23 §;n sägs, å någon
del af kroppen stympad, så att svårt lyte deraf kommit,
eller mistat bruket af någon lern, eller råkat i sjukdom, som
lifsfarlig varit, gerningsmannen skall dömmas, om misshandeln
skedde med berådt mod, till straffarbete, som utsättes från
3 till och med 9 år, och i annat fall till sådant arbete från
och med 6 månader till och med 3 år, eller fängelse; och
föreskrifves i 2 cap. 6 §:n samt följande §§:r af nyssnämnda
balk, huru straffarbete och fängelsestraff, hvilket sednare användes
såsom enkelt fängelse, ensligt fängelse eller fängelse
vid vatten och bröd, skola verkställas. Emot antagande af
Hr Cederschjölds sednare förslag finner Utsk. två väsendtliga
hinder möta, det ena, att det vöre olämpligt införa ett helt
och hållet nytt systeme för bestraffning af de i 34 cap. Missg.-  b:n omförmälda brott, så länge det gamla straff-systemet i
sin helhet icke omskapas; och det andra, att allmänna straffinrättningar,
tjenliga för verkställighet af de bestraffningar,
som lagförslaget antagit, icke för närvar, finnas; men fastän
Utsk. af dessa orsaker icke kan tillstyrka bifall å hvad härutinnan
blifvit hemstäldt, delar dock Utsk. motionärens tanke
om behofvet af skärpning i de straff, som äro bestämda
för ifrågavar. slag af brott, hvilka i sednare tider tilltagit i
antal samt utvisa en hög grad af vildsinthet hos gerningsmannen
och ofta till sina följder menligt inverka på den våldfördes
kroppsbeskaffenhet och helsa; och har Utsk. funnit
nämnda ändamål kunna vinnas, om, i stället för de i 1, 2
och 3 §§:na af j34 cap. Missg.-b:n utsatta såramåls-bö
-
De n 3 Junie. m.
45
ter, urbota bestraffning med fängelse vid vattén och bröd
stadgas.”
Häraf torde kunna finnas, att Utsk,, som icke för närvar,
ansett tiden vara inne, att införa straffbestämmelser i följd af
nya lagförslaget, nemi. sådana straffbestämmelser, som äro
förenade med långvarigt fängelse, emedan dels icke sådana
fängelser finnas, hvaruti brottslingarne kunna länge förvaras,
och dels icke i vår nuvar. lag Annas några sådana straffbestämmelser
införda, utan således med dera ett helt nytt systeme
skulle införas, har trott det vara bäst att vänta, till
dess nya lagen kommer under discussion. Utsk. bar likväl
gjort allt, hvad jag anser nu kunna tillgöras, då Utsk. föreslagit
urbota straff, der sådant ansetts nödvändigt, och sålunda
för såramålet bestämt från 8 till 12 dagars fängelse
vid vatten och bröd; och jag kan för min enskilda del icke
inse hvad med en återremiss skulle vinnas, då ingen af de personer,
som hafva uppträdt, framställt något nytt förslag. Jag
kan icke förmoda, att man önskar de fängelsestraff, som motionären
afsett, nemi. flera års straffarbete, emedan våra fängelser
för närvar, icke äro tillräckliga att inrymma de brottslingar,
som der finnas, utan correctionisterne ofta måste utsläppas
i brist på rum; mycket mindre hafva vi några fängelser
för att fylla dem med personer, hvilka kunde dömmas
för nu ifrågavar, brott. Hvar och en vet, huru ofta slagsmål
inträffa; skulle nu hvar och en person, som dervid begagnar
lifsfarligt vapen, blifva dömd till längre eller kortare tids
fängelse eller fästning, så skulle säkerligen många och stora
kostnader för Staten uppkomma för tillbyggnader vid fästningarna.
Jag får således anhålla om bifall till Ulskrs betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talarens argu
mentation
för bifall till Utsk:s betänk, är egentligen grundad
på bristande utrymme i våra fästningar för emottagande af ifrågavar.
våldsverkare. För min del måste jag bekänna, att om lagens
straffbestämmelser för sådana förbrytare skulle rätta sig
efter utrymmet i fängelsebyggnaderna, vore det rätt illa stäldt
med samhället, och jag förmodar, att om desse förbrytare
icke få bo så spatiöst, som man fordrar vid våra förbättrings-
eller corrections-anstalter, så måsteman betänka, att
här icke är fråga om förbättrings-anstalter ulan om strafffängelser,
der förbrytaren får åtnöja sig med det utrymme
och det arbete, som kan lemnäs. På denna grund kan jag
ej annat än förnya min begäran om återremiss.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Den redogörelse,
som Frih. Cederström, Anders, afgifvit öfver sitt tillgörande
inom Utsk, har egentligen endast bestått i uppläsning
af Utsk:s redan en gång upplästa betänk., och torde derföre
icke behöfva bemötas med svar, då jag tror mig redan i min
reservation hafva vederlagt hvad nu blifvit upprepadt. Jag
vill blott för dem, som måhända ej hafva så noga kännedom
46 D en 3 J uni e. m.
af förhållandet med denna fråga, erinra, alt det harvid alldeles
icke, såsom Frih. Cederström uppgifvit, behöfves någon
total omskapning af straffsystemet, emedan misshandel
af person är en förbrytelse af egen art, som icke står i något
oskiljaktigt sammanhang med öfriga i lagen förekommande
förbrytelser. Dessutom kan jag alldeles icke för
min del gilla den lagstiftningsprincip, som Frih:n uttryckt,
att lagstiftaren skall tänka på, huruvida fängelser finnas för
fångarnes förvarande. Frågan måste vara den: är straffet
lämpadt efter brottets beskaffenhet och svarande mot ändamålet
eller icke? Är det icke svarande emot förbrytelsen
och ändamålet, så måste ett nytt straff bestämmas. Att en
sådan motsvarighet icke finnes, är en åsigt, som LagUtsk.
medgifvit, och derföre hade Utsk. äfven bort föreslå ett nytt
straff. Om det af mig ifrågaställa ej är lämpligt, så måtte
det varit Utsk:s skyldighet att föreslå ett annat lämpligare.
Deruti har likväl Utsk. icke ingått, utan derföre att
Utsk. ej funnit mitt förslag till straffbestämmelse lämpligt,
synnerligast emedan brist på utrymme i fästningarna, der
fångarne emottagas, ansetts äga rum, har liela förslaget af
Utsk. blifvit lagdt å sido. Jag tror det icke vara rättsenligt,
att så knapphändigt behandla frågor, som kunna vara af
vigt för allmän säkerhet. Jag får påyrka återremiss af betänk.
, då jag föreställer mig, att, om LagUtsk. skulle envist
vidblifva dess yttrade åsigt, II. St. likväl ej skola rätta
sig derefter, utan vidtaga en åtgärd, som, om den också ej
blir sådan jag föreslagit, dock bör blifva sådan, att den leder
mera till ändamålet än LagUtsk:s betänkande.
Frih. Cederström, Anders: Alt icke LagUtsk. lagt
Hr Cederschjölds motion å sido, bevisas bäst deraf, alt IJtsk.
tillstyrkt ej allenast förökade böter, utan ock en urbota bestraffning,
och Utsk. har jemväl, uti den af mig upplästa
delen af betänk., sagt, att det väl ansåg nuvar. straff för
ifrågavar. förbrytelse alltför ringa, hvarföre äfven förändring
blifvit föreslagen; men att för närvar, ingå i ett nytt straffsysleme
och införa fängelsestraff, sorn förut icke existerat,
samt inympa dem på nuvar. lagsysleme, innan man visste
hvad förändringar fängelserna kunde komma att undergå,
det har LagUtsk. icke trott sig kunna göra.
På begäran af Hr von Röök, Gustaf, blef Hr Lagergrens
reservation uppläst.
Hr von Röök: Häraf kan inhemtas, det olika omdömen
afgifvits inom LagUtsk. öfver Hr Cederschjölds motion
om ändringar uti allmänna lagens stadganden i ?-4 caP- 8 §:n,
34 cap, samt 35 cap. 1 §:n Missg.-b:n; således och då
LagUtsk. icke kunde anse sig befogadt fullkomligt lösrycka
vissa delar af vår nu gällande brottmålslag, som Hr Cederschjölds
motion afser, så har LagUtsk. allenast funnit sig
Den 3 Juni c. m.
47
befogad! lemna den uppmärksamhet åt motionen, som betänk.
utvisar, och anhåller jag att detsamma måtte gillas.
Hr Cederschjöld: Frih. Cederström har tillkännagifvit,
att det väsendtliga skälet, hvarföre Utsk. ej kunnat biträda
mitt förslag, varit, att derigenom skulle införas ett
nytt straffsysteme. Jag har begärt ordet blott för att ingen
af detta yttrande skulle missledas. Förhållandet är icke sådant,
att derigenom ett nytt straffsysteme skulle uppkomma,
ty dylika straffbestämmelser äro redan stadgade för mångfalldiga
brott, hvaribland jag vill omnämna 5:te resan fylleri,
som straffas med års arbetsfängelse, och lurendrejeri
tredje gången, som bestraffas med j å i års arbete vid eorrectionshus.
Då en tjensteman vid Tullverket beträdes med
lurendrejeri, utgör straffet till och med 2 a 5 års arbete å
fäs!ning. Sådana straffbestämmelser äro således icke någonting
nytt, hvaraf något stöd kan hemtas för biträdande af
Utsk:s förslag, och förnyar jag derföre min anhållan om
återremiss.
Hr von Qvanten: Frågan är sannerligen af ganska
mycken vigt. Då 1734 års lag skrefs, kände Svenska "folket
icke de medel, det nu antagit, att med knifvar och andra
mordvapen liqvidera sina oförrätter sins emellan. Detta
bruk att använda knifvar har i de flesta delar af Sverige,
särdeles vid Götheborg och de orler, der sjöfolk finnes, så
tilltagit, att man svårligen kan göra sig begrepp derom. Vid
det minsta gräl emellan sådant folk, är genast knifven framme,
och ofta ske hugg och sårnader dermed för den minsta
småsak. Vi hafva ännu icke hunnit så långt, som söderns
folk, hvilka ofta med dolken hämna en oförrätt, men om
knifvar få fortfara att så nyttjas, utan att straffet skärpes,
så tror jag, att vi handla orätt; och om också nya lagförslaget
innehåller svårare straff i detta fall, hvilket jag ej
känner, så tror jag det icke vara skäl att invänta den tid,
då nya lagförslaget kan blifva antaget, utan anser jag klokast,
att detta betänk, återremitteras, på det att LagUtsk.
må taga denna vigtiga fråga i närmare betraktande och söka
ganska skarpt skärpa straffet för dem, som använda knifvar
och dylika vapen, för alt hämna en ofta obetydlig
oförrätt.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill blott hemställa
till Hr von Qvanten, hvad för straff Utsk. skall föreslå, om
det ej skall hålla sig till hvad motionären föreslagit.
Hr von Qvanten: Till en början måtte ej Frih. Cederström
hafva följt discussionen med särdeles uppmärksamhet,
ty jag böljade med att instämma i Frih. Jacob Ccderströms
yttrande och Hr Cederschjölds reservation. Således
har jag gjort temmeligen tydligt, hvad jag önskat, och för öfrigt
har LagUtsk. sig öppet att ställa frågan i det skick, som
48
Den 3 Juni e. ra.
Utsk, kan finna lämpligt och öfverensstämmande med R. St:s
åsigter, så att i detta fallet tror jag mig hafva uppfyllt
hvad den siste talaren önskat.
Hr Cederschjöld: Jag hal' ansett mig, i anledn. af
Frih. Cederström* råd till Hr Von Qvanten alt gifva ett
bestämdt förslag till bestraffningen, vid detta tillfälle ej böra
underlåta alt till en hvar af R. o. Ad:s ledamöter, som fram -  dt-les kunde vilja blifva motionär i lagfrågor, gifva det råd
att alldeles icke föreslå några straffbestämmelser. Delta mitt
råd grundar jag på den erfarenhet, jag inom LagUlsk. vunnit,
att om TJtsk. ej funnit ett föreslaget straff lämpligt, har
Utsk. icke alltid tilltrott sig äga rättighet att föreslå något
annat. Detta har varit stridande emot min princip, och jag
hal' verkligen varit förundrad öfver, att en sådan åsigt kunnat
göra sig gällande inom elt Utsk.; men derföre har jag
stadgat mitt beslut att, derest jag framdeles skulle blifva
motionär uti någon lagfråga, icke föreslå något speeielt stadgande,
utan till Utsk. öfverlemna, alt, ifall det gillar sjelfva
syftet, afgifva förslag till det lagstadgande, som, enligt
Utsk:s Öfvertygelse är närmast öfverensstämmande med det
rätta.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Jag skulle för min
del gerna bifalla förevar, betänk., emedan jag anser den föreslagna
förändringen i i\ cap. 8 §:n samt 34 cap. i, i och 3
§§:na Missg.-b:n, vara den enda, som lämpligen kan ske för
närvar., såvida man ej går in på ett nytt straff-systeme i
öfverensstämmelse med förslaget i nya lagen, der correctionella
straff äro upptagna, hvilka likväl erfordra sådana fängelser,
som vi ännu icke äga; men i delta betänk, har, efter
min förmening, en oliklig beräkning af fängelsestraffet
ägt rum i första, andra och tredje §§:na af i morn., som gör,
att jag för min del anser detsamma böra återremitteras, på
det LagUtsk:s ledamöter må komma i tillfälle att derutinnan
göra den rättelse, sådant påkallar. R. o. Ad., och, om
jag ej misslager mig, äfven de öfriga Stånden hafva för deras
del redan bifallit LagUtsk:s betänk. N:o 4>, om en förändrad
beräkning af straffet af fängelse vid vatten och bröd,
och jag skulle tro, att LagUtsk. bar behandlat nu förevar,
betänk., innan det ännu hade kännedom om, huru betänk,
om fängelsestraffet var afgjordt. Jag får således af detta
skäl anhålla om återremiss.
LagUtsk:s betänk. N:o 46 blef af R. och Ad. återremitteradt.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 21 sistl. Maj på hordet
lagda betänk. N:o 47, öfver väckt motion, om ansvars stadgande
för inslående af fönster.
Uppå begäran af Frih. Cederström, Jacob, blefvo
reservationerna upplästa.
Frih.
Den 3 Juni e. ni.
49
Frill. Cederström, Jacob: Af de nu upplasta reservationerna
lärer R. o. Ad. hafva funnit, att di t af LagUlsk.
afgifna betänk, icke kan bifallas. Så väl nied Hr Cederschjöld,
sorn med Frill. Cederström, Anders, instämmer
jag i nödvändigheten deraf, alt sätta 20 eap. 6 §:n Missgern
-b:n i öfverensstämmelse med det lagstadgande, som bär
är i fråga för fönsters inslagning ; och jag anhåller af sådan
anleda, om återremiss af detta betänkande.
LagUtsk:s betänk. JN':o 47 återremitterades.
Föredrogs ånyo LagUtskrs den 22 sisth Maj på bordet
lagda betänk. JN:o 2.8, öfver väckta motioner 0111 åtskilliga
ändringar i concurs-lagen.
Frih. Cederström, Anders! I della betänk, är af
LJlsk. föreslaget, att fatalie-timman i concursmål skall ändras
från kl. 7 till kl. 4 för domstolar på landet. Jag bar
emot detta beslut mig reserverat, och det vore således
kanske onödigt, alt här vidare säga några ord om den saken;
men jag gör det likväl, emedan jag anser förändringen mycket
oläglig för alla landtboer. som hafva fordringar, dem de
nödgas bevaka i eoneurser. Det är icke alla landtmät), som
bo så nära tingsstaden, att de på en dag kunna hinna dit
kl. 4- De måsie begifva sig på vägen flera dagar förut.
Hvad possessionaten och ståndspersoner angår, så kan det
icke göra så tnycket, men hvad allmogen beträffar, så gör
det mycket nog, emedan de blifva tvungne att uppehålla sig
vid tinget flera dagar och under tiden der bekosta sitt underhåll;
hvarförutan man vet, huru allmogen blir demoraliserad
vid tinget, genom dryckenskap och dobbel 111. m. På denna
grund skulle jag önska, att betänk, i denna del blefve återremitterad!.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är emot samma
del af betänk, som Frih. Cederström klandrat, som af
ven
jag får göra anmärkning, mindre på de skäl Frih. Cederström
anfört, hvilka jag ej anser vara af mycken betydenhet,
men mera på grund af ett annat skäl. Hvar och
en, som har några affärer, vet nu, att timman för bevakning
af fordringar uti concurs på landet inträffar kl. 7. De
fleste hafva en concurslag och känna derföre, alt denna bevakningstimma
är den vigtigaste för fordringsägarne, emedan
fordran är förlorad, om denna timma försummas. Om nu
ett nytt lagbud härom utkommer, så torde det vara osäkert,
om det blir så allmänt bekant, alt icke en och annan blefve
okunnig derom, och sålunda ginge förlustig af en fordran,
derföre att han ej visste, att en förändring i detta fäll
ägt rum. Af sådan betydenhet tror jag icke denna timmas
framflyttning vara, att icke skadan delaf kan vara större.
Jag får såsom ett exempel i detta afseende erinra, alt vid
8 H. 7
5o
Den 3 Juni e. m.
en föregående riksdag blifvit beslutadt att ändra föreskrifterna
om formuläret till riksdagsmanna-fullmakter. Detta
oaktadt hafva vid denna riksdag en mängd fullmakter varit
styliserade efter gamla formuläret och i följd deraf måst
casseras, derföre att icke de sednare föreskrifterna varit allmänt
bekanta. Samma förhållande kunde i detta fall inträffa
och medföra förluster, som icke motsvarades af de
åsyftade fördelarna. På sådan grund yrkar jag återremiss af
förevarande betänkande.
LagUtsk:s betänk. N:o 43 återremitterades.
Till pröfning föredrogs StatsUtskts den 16 och j3 sisth
Maj på bordet lagda utlåt. N:o 96, i anledn. af R. St:s åren
i8i5, 1837 och i83q församlade revisorers berättelser, ang:de
granskningen af de under K. M:s och Rikets Commercecollegii
förvaltning ställda fonder.
Frih. Cederström, Jacob: Vid StatsUtskrs betänk,
om samma revision, nemi. af åren 1835, 1837 och 183g har
jag gjort åtkilliga anmärkningar, och deribland jemväl en
emot den §, som angick Kammarrådet Brandels rättighet alt
bibehålla sin kammarskrifvare-lön, efter det han tagit afsked.
Berörde betänk, är af R. o. Ad. ålerremilteradt. Jag
•vet icke någon anledn., hvarföre samma fråga i båda dessa
betänkln förekommer, och tror det varit tillräckligt, att den
stålt i det ena af dem; men då denna fråga finnes upptagen
äfven i 8 §:n af förevar, betänk., måste jag jemväl nu yrka
betänkrs återremitterande, emedan jag anser Utsk:s förslag i
detta afseende alldeles obilligt.
Gr. von Platen, Baltzar: Det har förundrat den
siste värde talaren, att det af honom omnämnda ämne kunnat
förekomma i StatsUtsk:s utlåt., rörande revisorcrnes
berättelse. Om han haft godheten taga kännedom om revisorernes
berättelse, skulle sådant säkerligen icke vackt hans
förundran, utan skulle det naturligtvis förundrat honom mycket
mer, om StatsUtsk. tillåtit sig att öfverhoppa frågor,
som der blifvit framställda. Föröfrigt är här taladt om
Utsk:s förslag. Detta förslag innehåller dock endast, alt
Utsk. icke ansett någon åtgärd härvid vara att vidtaga; och
om detta ämne förekommer på ett annat ställe, så kan der,
om så påfordras, rättelse ske, äfven om man bifaller nu förevar.
betänk. Jag öfverlemnar till R. o. Ad:s eget upplvsta
omdöme, huruvida det för en sådan frågas skull lönar mödau
alt återremittera detta betänkande.
Frih. Cederström: Jag har icke gjort anmärkn. deremot,
att den af revisorerna anmärkta utbetalningen till Kammarrådet
Brandel blifvit i StatsUlsk:s betänk, upptagen, utan
deremot, att den blifvit upptagen i 2:ne olika betänk:n, har
jag gjort anmärkn.; och den siste värde talaren lärer väl fin
-
D e ii 3 J u 11 i c. ra. 5i
na, alt, i stället för alt nu samma ämne framställes i 2!ne
särskildta belänkm, nemi. så väl i detta, hvilket egentligen angår
de under Commerce-collegii förvaltning ställda fonder, som
idet generella betänk, om statsverkets fonder, bade det varit
lämpligare alt i det ena af dessa betänktn härom göra en
hänvisning till det andra; och nu, då saken förekommer på
i ställen, malte man väl medgifva att, sedan det ena betänk.
är återremitterad!, det andra erfordrar samma åtgärd.
Föröfrigt kan jag ej underlåta att påminna Gr. von Platen
derom, alt Utsk. gjort amnärkn. deremot, alt Kammarrådet
Brandel falt uppbära sin förra lön, under det lian afljenade
begrafningshjelpen, men att delta varit hans rättighet enligt
författningarna; ty om jag från en tjenst blir befordrad lill
en annan, så mäste jag, tills jag får tillträda lön för den
nya befattningen, vara berättigad alt uppbära den lön, jag
för min förut innehafda befattning åtnjutit. Af sådan anledning
gjorde jag anmärkning vid det förra betänk.,— och
jag förnyar den nu.
StatsUtsk. utlåt. N:o 96 bifölls af R. o. Ad.
Vid förnyad föredragning af LägUtskrs den 23 sisth
Maj på bordet lagda utlåt. N:o 49» i anledn. af vackt motion
om förändring af rättegångstimman vid härads-, bergsting-
och syne-rätter, blef samma utlåt, af R. och Ad.
bifallet.
Föredrogs ånyo LägUtskrs den 23 sisth Maj på bordet
lagda belänk. i\:o 5o, i anledn. af väckta motioner örn ändringar
i 17 cap. 2 § Rätteg.-b:n och de dertill gjorda
tillägg.
Hr Hjerta, Lars: Jag får hembära min tacksägelse
till Utsk., som i delta ^betänk, yttrat sin önskan, alt det
måtte kunnat biträda mitt förslag, såsom ”ländande till säkerhet,
ej mindre mot oriktiga kraf, än mot oredliga gälde”närers
försök att jäfva fordringsägares rätt”, d. v. s. ländande
till förmån för både borgenärer och gäldenärer. Jag
tror verkligen icke, att man åt ett förslag till lagstiftning i
fråga om skuldfordringar, kan meddela en bättre mention
honorablc, än alt det skulle gagna båda parterna, hvilka
denna transaction skulle angå, hvarom stadgandet handlar;
men "Utsk. har likväl funnit den betänklighet dervid möta,
”att de åsyftade lagförändringarne skola leda till rubbning i
"redan, under skydd af nu befintliga lagstadgande, uppkomma
förhållanden.” Det är i denna Utsk:s slutsats jag ingaingalunda
kan instämma. Jag finner icke några förhållanden,
sorn skulle rubbas af den lagförändring, jag föreslagit,
på annat sätt, än som måste åstadkommas af hvarje lagföriindring.
I hvilken lag-§ som helst jag vill föreslå en så
-
52
D c n 3 J u n i e. ra.
dan, så skall dén naturligtvis leda till rubbning af några
förhållanden, sorn uppkommit under skydd af äldre
stadganden. Den rubbning , som bär skulle uppstå,
är dock icke värre, än att borgenären får tillförse sig alt
bevaka sin fordran inom natt och år, eller inom denna tid
presentera den hos gäldenären, i stället för alt han nu har
längre tid sig medgifven. Det är en allmänt antagen sats,
alt lifvet i rörelsen och möjligheten för den idoge att förkofra
sitt välstånd bero af den säkerhet han kan påräkna
lör omsättningen af sitt capital, och af den credit, han på
grund deraf kan förskaffa sig. Det är äfven, såvidt jag genom
samtal med de kunnigaste affärsmän kunnat inhemta,
en hos dem allmännelig tanke, att detta försvåras genom
nu var. stadgande om prsescriptinnstiden för bevakning af
sådana fordringar, som endast grunda sig på handelsböcker
och räkningar, samt deras beedigande. Nu tiar Utsk. icke
kunnat komma ifrån denna motion, livars ändamålsenlighet
Utsk. så ampelt vitsordat, med annat än det svaga skäl, alt
den skulle leda till rubbning i andia redan existerande förhållanden.
iivari består då denna rubbning? Icke förändrar
den något i sjelfva transactionerna, ty dessa kunna i
alla fall stå lika fast; icke heller i förbindelserna till betalning;
utan endast i en, enligt Ulsk:s vitsord, för både gäldenär
oell borgenär nyttig föreskrift om nödvändigheten alt,
genom en enkel formalitets iakttagande, befästa krafvets gilltigbet.
Rubbningen är då icke i något redan existerande
förhållande, utan i något som framdeles skall inträffa, och
någon reaction kan ingalunda derigenom uppslå, än mindre
något äfventyr eller uppoffring. Jag får på grund häraf anhålla
om återremiss, hvarigenom Utsk. möjligtvis, så mycket mer som
jag tror alt återremiss af ett par andra Stånd är beviljad,
torde finna sig föranlåtet alt frånträda sitt afstyrkande.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag anser
mig, då jag icke i Utskrs betänk, linnes upptagen såsom
reservant, böra tillkännagifva, att jag icke deltagit i Utskrs
ifrågavar. utlåt, och icke gillar de åsigter, som deruti finnas
uttryckta. J.ig instämmer fullkomligt med den siste värde
talaren i fråga om lämpligheten af det lagstadgande, han
föreslagit, och förenar mig derföre äfven i hans anhållan
om återremiss.
LagUtskrs betänk. N:o 5o återremitterades.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs den 23
sisth Maj på bordet lagda utlåt. Nro 3i, i anledn. af väckt
motion om rättelse i den tullafgift, som K. Danska Regeringen
uppbär för fartyg, hvilka passera Öresund.
Frih. Rantzou, Joli. Albert, hade inlemnat följande:
Vid det nu föredragna Ekon.Utskrs betänk. Nro 3i anhåller
jag få framställa några anmärkningar.
Den 3 Juni c. ra.
53
I förhoppning om clt lyckligt resultat af de underhandlingar,
som i ministeriel viig lära vara mellan Svenska och
Danska Regeringarna öppnade, till återställande af truetaters
under en lång följd af är brutna helgd i afseende å Oresundska
tullen, har Utsk. ansett sig icke böra tillstyrka någon
It. Sits åtgärd i ämnet. För min del liar jag icke så optimistiska
föreställningar i detta fall, som Ekon.Utsk. Jag
äger tvertom, i anseende til underhandlingarnas långsamhet,
och de, oaktadt de handlandes protesten* fortgående olagligheterna
vid tullens debitering, den farhåga, att alltsammans
stannar vid blotta diplomatiska fraser, så framt icke ärendet
från Representationens sida omfattas med kraft och allvar,
— ja, om nationens representanter skulle lemna saken
utan åtgärd, skulle derifrån en anledn. kunna hemtas att
ännu ytterligare uppskjuta och fördröja afgörande!, under
förmenande att det vore mer likgiltigt för R. St., och hufvudsakligen
rörde blott några enskilda handlandes intresse.
Hr Utrikes Statsministern torde vara i tillfälle att upplysa
Uuk., på hvilken punkt underhandlingarne angtde Öresu
ner. T. ex. Preussiska tractaten med Danmark tilländalopp
redan i Juni i8j8, och vid dess prolongation lärer Preussiska
Regeringen säkert ej underlåtit att göra remonstrationer
emot så väl det rätlsvidriga sätt, hvarpå Christianopelska
Toldrollen blifvit tillämpad, som det, utan stöd af tractat,
utfärdade stadgande om en procents tull A alla i Toldrollen
icke upptagna varuarliklar. — Månne vår diplomati tagit
någon notice härom? Månne den förenat sina bemödanden
med den Preussiska, för att få förhållandena rättade? Åtminstone
vet allmänheten ingenting härom, och efter års
protester fortfara Sveriges handlande ännu att förgäfves yrka
befrielse från större afgifter, än dem tractalerna pålägga.
I afseende å de skäl och grunder, som skulle anföras
för en anhållan hos Regeringen om hennes kraftiga medverkan
i detta ärende, hänvisar jag tili den, af omkring i oo
handlande här i hufvndstaden, till Regeringen ingifna memoire,
hvilken jag förmodar är för Utsk. tillgänglig. Denna
act upplyser fullständigt de förnärmelser af slutna tractater
och de prejerier Danska auetoritetei na tillåta sig i afseende
på beräkning och uppbördssättet af denna i sig sjelf
onaturliga och folkrättsvidriga afgift. Deraf motiveras melan
tillräckligt R. St:s anhållan om allvarsamma mått och
steg å Svenska Styrelsens sida för att förmå Danska Regeringen
att till deras helgd återställa brutna fördrag och
medgifva restitution af olagligen uppburna tullmedel.
Detta anspråk å Sveriges sida tyckes vara desto mer
billigt, som Danska Statens inkomst af Öresundska tullen,
i följd af den ökade rörelsen, i allt fall blir högst betydligt
större, än vid dess medgifvande påräknades. Antalet af skepp,
som passera Sundet, utgör nu omkring i3,ooo, d. v. s. mer
54
Den 3 Juni c. m.
än fyradubbelt det antal, det utgjorde under Fredrik IV:s
regering, äfvensom fartygens drägtighet ansenligen ökats,
så att, då tullen, under förenämnde Konungs tid, endast
uppgick till 2 ä 3oo,ooo r:dr årligen, den nu uppgår till närmare
2 millioner riksbankdaler — och huru mycket den betungar
Svenska och Norrska sjöfarten, kan slutas deraf, att
Sundet år i838 passerades af 1142 Svenska och 1489 Norrska
fartyg.
I öfrigt torde det ej heller vara ur vägen att, i sammanhang
med detta ärende, och såsom ett motiv att icke
alltför tålmodigt underkasta sig en främmande makts godtyckliga
beskattning, fusta Regeringens uppmärksamhet dervid,
att Danska Regeringen frun den t Jan. 183g låter, utan
auetorisation af något fördrag, upptaga en dryg traosito-tull
för alla de varor, som från Hamburg och Lubeck öfver Holsteinska
territoriet passera till Sverige.
Jag anhåller att dessa mina anmärkningar må, enligt
56 §:n RegF:n, delgifvas Högl. Besvärs- och Ekon.Utsk., till
hvilket jag begär återremiss af betänkandet.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anhåller vördsamt, att
genom Hr Ridd.Secret:n få vela, huru detta betänk, blifvit i
de andra Stånden behandladt, ifall underrättelse derom inkommit.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att BondcSt. återremitterat
detta utlåt., men att ingen underrättelse om de
öfriga RiksSt:ns beslut i ämnet ännu ankommit.
Frih. Hamilton: Jag har enskildt blifvit underrättad,
alt äfven BorgareSt. återremitterat delta betänk., i hvars
egentliga utarbetning jag icke deltagit, ehuru jag varit med
om beslutet. Utsk. utgick från den synpunkt, att möjligen
en sak, som på detta vis var beroende af ministeriel eller
diplomatisk behandling, kunde vara af den grannlaga art,
att det vore svårt för Ständerna att mera calhegoriskt yttra
sig, emedan det kunde vara osäkert, huruvida sådant skulle
gagneligt eller skadligt inverka på negociationen. Jag har
sedermera enskildt fått höra, att negociationen fortgått temmeligen
betydligt med de öfriga makterna, som taga en ganska
valin del i denna fråga. Det torde då, åtminstone efter
min förmening, icke kunna vara annat än gagneligt, att
Ständerne yttra sina tankar deruti, och, om icke i de häftiga
ordalag, som i ett annat Stånd lära blifvit begagnade,
likväl sansadt och kraftigt uttrycka den opinion, att de missbruk,
som nu länge af en annan stat blifvit gjorda vid behandlingen
af tractat-förhållanden, måtte blifva så snart
som möjligt afhjelpla. Sverige har rättighet att fordra det,
och denna rättighet måste göra sig gällande, då alla förhållanden
för öfrigt synas vara sådana, att de medgifva det.
För min del kan jag ej annat än anhålla om den återreuiiss,
som redan blifvit begärd, och hoppas jag, att Utsk. du
D c n 3 Juni c. m.
55
skall tillstyrka, alt Ständerne tnå göra en sådan hemställan
hos K. M., som motionären åsyftat.
Hr Westfelt, Nils: Jag har på afdelningen inom
Utsk. öfvervarit detta mål till en början, och under dis—
cussionen yttrades då den tanke, att Utsk. skulle tillstyrka
R. St. att i kraftiga ordalag gifva stöd ät Regeringen förde
förhandlingar, som erfordrades i afseende på Öresundska
tullen. Jag ägde då en promemoria om förhållandet, sorn
klef Utsk. meddelad, men sorn upplysningar från Hofcancelleren
ansågos behöflig», beslöts, alt skrifvelse derom skulle
afgå och målet emedlertid hvila. Då sedermera dessa upplysningar
ankommo och målet i Utsk. afgjordes, var jag icke
närvar. Således fick jag icke tillfälle ali uttrycka den önskan,
jag nu framställer, alt Ständerne i en så vigtig fråga,
som denna, måtte uttala den opinion, som det är högst nödigt
för Regeringen att känna vid sakens behandling. Jag
får citera ett exempel, som upplyser ett förhållande, som
ägt rum nyligen, nemi. i vår. Ett fartyg, briggen Oberon, förd t af
Capitaine Hjort, ankom från Rio de Janeiro med en last af
3764 balar kalfe, hvarå facturabeloppen utgjorde i4o,4r4
r:dr Svenskt b:co. Således skulle derföre betalas en proc.
med i4o4 r:dr. I stället affordrades honom af auctoriteterna
i Elseneur, oaktadt deremot gjord protest, riksbanksdaler
6022, 56, som efter 67 sk. kurs utgör i Svensk b:co
8406 r:dr 3o sk. Han har således fått betala 7002 r:dr 3o
sk. mer, än han enligt tractaten varit skyldig att erlägga.
Deraf torde R. o. Ad. finna, att denna fråga är af betydlig
vigt och bör lill Utsk. återremitteras, på det Utsk. må för
Ständerna framlägga ett helt annat betänk, an detta, så att
Ständerne må gifva Regeringen det stöd, målets vigt fordrar.
Hr Hjerta, Lars: Jag instämmer med de värde ledamöter,
som önskat återremiss af detta betänk., och jag skall
bedja att såsom bidragande skäl dertill få uppläsa reservationen
af Hr Christierson: ”Efter granskning af de Utsk. till han -  dakomna handlingar, rörande Öresundska tullen, finner med
förvåning jag det vara utredt och bestyrkt, att denna tull
på mångfalldiga traclat-stridiga sätt uttages af Svenska handeln
i det oerhörda förhållande, att den stundom motsvarar
7 proc. af fartygets varuvärde, i stället för lätteligen 1
proc., hvarvid orättfärdiga reductioner af mått, mål och
vigt, jemte andra beräkningar, begagnas, samt hårda extra
afgifter godtyckligen påföras. Det mäste hänföras till det
otroliga, alt Danska embetsmännen vågat och kunnat lyckas
på slika vägar och under lång tid och till sådan höjd utbilda
ett ordentligt, alla transport-artiklar omfattande systeme
för uttvingande af pålagor, som helt och hållet både kunde
och borde vara främmande för Svenska handeln och sjöfarten.
Och ehuru på enskildes besvär frågan redan är föremål
för H. M:s nåd. uppmärksamhet och i ministeriel väg
56
Ben 3 Juni e. m.
beror på utveckling, hade jag likväl trott, att detta ärende,
som i sig innebär så ta!(rika och kännbara mångåriga förnärmelser
mot nalional-inli esset, hvilka inga tractater förmått
skydda, bort för sin vigt och allmänlighet upptagas af
Sveriges nu församlade Ständer, för att frambäras till Svenska
thronen med nnd. hemställan, i hela nationens namn,
alt 11. M. värdes fullfölja kraftiga förfoganden, hvarigenom
helgd återskaffas slutna, men å Danmarks sida hrutna fördrag,
restitution af olagligen uppburna tullmedel vinnas samt
allvarsamma mått och steg vidtagas, att Danska Regeringen
hädanefter åtnöjes med sin (illslandiga rätt efter tractater,
sorn, ehuru innebärande en för sjöfarten onaturlig och servil
skattebehandling, Sverige, af urgammal aktning för tro och
lofven, aldrig svikit. I följd häraf kan jag ej förena mig
med liögl. Utsk., som icke velat omfatta denna åtgärd, utan
i stöllet dylik och all annan afslyrkt.”
Sedan man genondäst denna reservation, är man verkligen
böjd att falla i förundran, att icke någon annan af
Utskts ledamöter deltagit uti densamma, helst när man vet
att dess innehåll till alla delar öfverensstämmer med det väl
utarbetade och på talrika facla stödda betänk., som Cornmerce-colltm
den 7 Maj sisth år afgifvit. Det är derföre
man med tillfredsställelse hört, att 2tne ledamöter af Ekon.-  Utsk. här yttrat sin önskan 0111 återremiss, och tillika att de
icke deltagit i pröfningen af detta betänk. Detta ämne synes
åtminstone för min öfvertygelse vara ett af de vigtigaste,
ehvad man afser dess inflytelse på Svenska handeln, eller nationens
ömhet om sin egen och Rikets värdighet. Vi hafva
stundom sett andra länders Regeringar, endast på klagomål
af enskilda individer öfver begångna förnärmelse!- af främmande
makters auetoriteter, vidtaga de allvarsammaste och
mest energiska steg till vinnande af den upprättelse, som
hvarje makts värdighet anses erfordra. Här har icke allenast
en taliik mängd af hufvudstadens handelscorps, utan
äfven handels-societeterne i Sundsvall, Hernösand, Umeå och
Söderhamn samt handlande och skeppsredare i Gefle, Carlshamn,
Calmar, Carlskrona, Norrköping, Malmö och Ystad
deltagit i dessa reclamationer. Man skulle då önskat och
nästan kunnat förmoda, att något mer kunnat under ett och
ett fjerdedels år åtgöras, än hvad hittills kommit lill R. Sits
kunskap. Så vidt bekant är, består detta till sitt resultat
hittills deri, att ett betäuk. skall vara afgifvet af Danska Regeringen,
men om hvars innehåll Ständerne ej erhållit någon underrättelse.
Sjelfva namnet betänkande är något eget
och betänkligt på eli svar från en Regering lill en annan
uti en diplomatisk underhandling. Jag kan naturligtvis icke
veta, hurudan! innehållet är, men jag tager mig friheten fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att det ovillkorligen ligger
i Danska Regeringens intresse, alt utdraga denna sak
så
Den 3 Juni c. m.
57
så liinge snm möjligt, emedan, om också sedermera de nu
^orättfärdigt” — (jag begagnar samma ord som reservanten)
— ”debiterade afgilterue” komma alt upphöra, del icke lärer
blifva lika latt att vinna lestitulion för de redan orättfärdigt
betalia. Jag kan också i sanning icke finna, hvaruti
den nationella sjelfständigheten och anseendet bland öfriga
makter skall bestå, hvaröfver man så ofta hör ordas, eller
det skydd skall bestå, som en Regering or skyldig att gifva
åt sina undersåtares egendom och isynnerhet deras bandel,
för hvilken nationen betalar en dyr diplomati, om det icke
skall bestå deri, att Regeringen bör äga förbindelse och vilja
och kraft at t förmå skydda ingångna trnctalers helgd och hindra
den andra cnntrahenlen att efter sitt behag egenmäktigt
öfverträda dem. IV1 in vördsamma tanke är således den, att
vid återremissens besvarande TJtsk. måtte föreslå R. St. alt
till K. M. ingå med tind. anhållan, att K. M. måtte vidtaga
så kraftiga mått och steg, att, utan afseende på den underhandling,
som kan komma att äga rum rörande den öfriga
delen af petitionen, nemi. om tillåtelse att få erlägga afgifterna
i Svenska tullkamrar, de afgifter, som utöfver tractaten
orättfärdigt uppbäras, må genast upphörn, och att K.
M. mätte viidägga sig om Svenska handelns skydd och intresse,
med all den kraft, som Regeringens värdighet och
nationens behof erfordra.
Frih. Raab, Adam Christ : Jag får öka den siste
talarens tillfredsställelse dermed, att jag uppträder såsom
den tredje ledamoten af Ekon.Utsk., som yrkar ålerremiss
af delta betänk. Dels hemrest, dels sjuk, bar jag ej deltagit
i della utlåt., utan har det blifvit beslutadt under min
frånvaro. Jag ber alt i detta afseende få åberopa hvad
Frih. Hamilton anfört, och förenar mig med honom. Men
då den siste talaren yttrat sin förvåning deröfver, att Ekon.-  Ulsk. kunnat inkomma med ett betänk, sådant sorn detta,
får jag fästa hans uppmärksamhet derpå, att, samtidigt med
afgörandet af della inål, hade Ekon.Utsk. fått emottaga motioner,
som gingo derpå ut att nu reducera den indelta och
värfvade ammen samt afskaffa all bevärings-exereis; och vid
sådant förhållande hade det måhända icke varit så välbetänkt
att från R. St. inkomma med skarpa påståenden i
detta hänseende.
Gr. Frölich, David: Om man något erinrar sig
hvad man i historien läst om behandlingen af sådana frågor
som denna, så finner man klart, att det är hvarje makts
vanliga taktik alt söka genom underhandlingar draga ut på
liden så länge som möjligt, då det gäller att försvara en dålig
sak. Frågan här ur således icke endast alt svagt understödja
Regeringen för att tillvägabringa en underhandling,
som kunde leda till ett önskadt resultat, utan att yttra sig
8 11. 8
58
Den 3 J 11 11 i c. m.
pä det säll, att det nr otvifvelaktig! livad nationens önskan
i detta fall är. Jag har ingenting emot tendensen af de
ordalag Hr Hjerta föreslagit, men jag tror, att man bör nyttja
kraftigare uttryck. Jag ville för min del säga ungefär
så bär: Såsom representanter af Svenska folket anse Pi. St.
icke någon uppoffring för stor, när det är fråga om att vindicera
sin sjelfständighet. De anse det tillhöra deras sjelfständighet,
att deras kölar få plöja det vatten, som naturen
lagt emellan Sverige och Danmark, och de kunna icke förstå,
hvarföre de skola fortfara .att erlägga en onaturlig tull,
aldraminst om det finnes, att denna tull icke är förenlig
med de tractater, som af fordno varit afbandlade. Hvad
jag enskildt här för några ögonblick sedan tillfälligtvis erfarit
i afseende på den af K. Danska Regeringen leninade
förklaring, är, all det ieke ar mindre än en liten hok, en
liel afhandling, sorn är oss tiilskickad från denna Regering.
Detta är ett temmeligen tydligt tecken dertill, att Danska Regeringen
ämnar göra explicalionerna invecklade och genom
negpciationer hala ut på tiden ; och då anser jag hvarken
värdigt eller ändamålsenligt för nationens ombud att yttra
sig, om de ej vilja yttra sig ungefär så, som jag haft äran föreslå.
Naturligtvis fäster jag icke någon vigt vid de speciella
termer, jag uppgifvit, de kunna visserligen förbättras, men
andan deraf tror jag vara lämplig och hoppas jag vara den,
sorn II. o. Ad. anser böra finnas i den framställning, Utsk.
efter erhållen återremiss bör afgifva.
Hr Hjerta: En värd ledamot har, om jag icke orätt
uppfattat hans yttrande, ansett, att det obestämda eller svaga
språk, hvaruti Ekon.Utsk. besvarat ifrågavar. motion,
skulle 11 örled t sig deraf, att Ekon.Utsk. icke vissle hvad
Ständerne ville göra i anslagsväg, i afseende på 3:e och 4:e
hufvudtitiarua, och med hvilka krafter man således skulle
kunna understödja en starkare ton i detta fall. Om jag
icke misstager mig, så var framställningen sådan. Jag
får göra den värde talaren uppmärksam uppå, att derföre
att man tager en deciderad ton, behöfver Sverige icke göra
någon krigsförklaring. Ifall det billiga yrkandet ej medgifves,
så behöfver Svenska Regeringen endast säga tillden Danska:
Så lange icke Svenska fartygen få njuta tractaten rättvisligen
till godo, så gå våra skepp er kust förbi till de Svenska
hamnarna, och J skolén sedan efter tractaten få afgifterna.
Vill icke Danska Staten åtnöja sig dermed, så vore
krigsförklaringen gjord å dess sida, och hvad följderna deraf
vidare kunde blifva, finge man sedan se. — Man har äfven
talat om — icke här, men jag har annorstädes hört den invändningen
göras — att Danska Statens bestånd skulle bero
derpå, att ifrågavar. afgifter skulle utgå till högsta möjliga
belopp. Jag tror dock icke, att någon stat kan grunda sitt
bestånd på orättmätiga inkomster, och jag kan ej förmoda
D c 11 3 Juni c. m.
59
att Danska nationen, — denna nation, som i sednare tider
visat Sverige så många prof på vänskap och grannsämja, —
skulle vilja grunda sitt bestånd på en orättfärdig, tractatslridig
pålaga för den Svenska handeln; men jag tror deremot,
alt denna, likasom hvarje annan nations intresse bjuder,
att, så länge ingen allvarlig invändning göres mot sådana
pålagors uppbärande, anse något slags rättsgrund för desamma
kunna hemtas från gammal häfd, och att således de
högre afgifterna ej komma att upphöra, förrän mera energiska
steg vidtagas. Härmed tror ]ag mig hafva tillräckligen
besvarat den så finlligt framställda farhågan för behofvet af
högre anslag åt 3:e och 4:e hnfvudtitlarna, såmm villkor
för möjligheten att kunna understödja en starkare reclamation
härutinnan från Sveriges sida.
Hr Lagerhjelm, Pehr: I delta ämne instämmer jag
lili Frih. Ilaabs och Gr. Frölichs yttranden; men jag ser
icke rätt, huru önskningarne i denna fråga hänga tillsammans
med förut yttrade önskningar. Man vill, att Styrelsen i
denna fråga skall föra ett kraftigt språk, hvilket älven jag
önskar; men huru hänger det tillsammans med att försvaga
armeen och förminska flottan? Huru man än må tala, då
frågor emellan nationer förekomma, så måste man hafva i
sin förmåga att ytterst stödja sig på styrkan, tv med bästa
rätt är det dock slutligen näfrätten, som bestämmer utgången.
Måhända har uti det sätt, hvarpå denna uppbörd förrättas,
beräkningar skett, som icke öfverensstämma med tractaten,
men det synes mig, som hela uppbörden kunde försvinna.
Om Svenska nationen vill yrka det, så föreställer
jag mig, att den kan göra detta yrkande gällande, men dertill
fordras en kraftig vilja, och den måste visa sig i annat
än blotta ord.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Öresundska tull
frågan
äv säkerligen ett af de vigtigare ämnen, hvarom dis—
cussion här kan uppstå, och enligt min lanke fordrar den
obestridligen en annorlunda beskaffad opinions-yttring från
Idepresentationen, än den Ekon.Utsk:s nu under öfverläggning
varande betänk, innefattar. Sjelfva frågan delar sig i 2:ne
frågor, nemi. ang:de dels den på tractater grundade afgiften,
och dels den afgift, som utöfver tractaterna utgår, och
hvilken, enligt livad en värd talare ådagalagt, är så ofantligt
öfverskridande det belopp, som efter tractater bortmedgifvas,
att den ovedersägligen bör och måste påkalla allvarsamma
föreställningar från vår Styrelse till den Danska.
Förhållandet lärer, efter hvad jag tror mig känna, vara det,
att någon speciel tractat emellan Sverige och Danmark om
Öresundska tullen icke äger rum; utan lära våra tractalsförhållanden
i detta hänseende grunda sig på en tractat med
Holländarne, i följd af hvilken Sverige, England och Ryssland
äro ställda i samma förhållande, som, efter diploma
-
6o
D e h 3 Juni c. ra.
tiskt språkbruk, kallas likhet med de mest gynnade nationer,
eller det förhållande, sorn af Ilollåndarne i Danmark
åtnjules. Det lärer visserligen blifva svårt för Sverige,
att, såsom man har yttrat, genom armee-förstärkningar och
förstärkt sjöförsvar tillkämpa sig tullfrihet; och går yrkandet
derpå ut, vill jag visserligen icke votera något krig för
att tillvägabringa en rättelse derutinnan. Så länge Ryssland
och England åtnöja sig med dessa förhållanden, lärer det
ilian tvifvel blifva ganska svårt för Sverige, att enskildt tillkämpa
sig en sadan fördel, oaktadt den synes stödd på rättvisa
och billighet. Likväl tror jag att sådant icke vore omöjligt,
oell att olla lämpliga åtgärder för sådant ändamål
böra vidtagas. Till det första hade jag trott, att EkonTJtsk.
bort underrätta sig om hvilka åtgärder i detta afseende
vid Kieler-tractatens uppgörande vidtogos, då .Svenska
makten hade så betydlig öfvervigt emot den Danska, att då
säkerligen lidpunkten var inne, att bereda några för framtiden
verkligen förmånliga resultater af de förhållanden, som
då voro för handen. Jag vill icke föreställa mig, att en så vigtig
fråga, som den 0111 Öresundska tullen, kunnat vid ett sådant
tillfälle rent of genom glömska eller förbiseende blifva
förbigången, likasom händelsen bestämdt var i afseende på
Svenska postföringen inom Danmark, i anseende hvartill resultatet
af vår vapenlycka vid tractaten i Kiel blef, att
den postföring, som förut kostade några tusen r:dr, sedermera,
efter den förmånliga Kieler-tractaten, kostade Svenska
statsveiket en summa af 100,000 r:dr. Detta är något som
jag med säkerhet vet, och som bela Huset känner, emedan
ämnet för längre tid tillbaka här blifvit discutcradt, och
derföre tillåter jag mig att nu omnämna det. Hvad som
blifvit gjordt i afseende på Öresundska tullen, vet jag icke,
och således är min önskan, att, ifall en återreniiss, såsom jag
hoppas, äger rum, det må uppdragas åt Ekon.Utsi;., att görn
sig underrättadt om huru förhållandet var vid Kieler-freden,
och hvilka binder då mötte för att komma till ett mera
bestämdt stadgande, än blott att Svenskarne skulle stå i
jemlikhet med de mest gynnade nationer, eller stå under
skydd af den för långliga tider tillbaka med Holländarne afslutade
tractaten. Men jag tror äfven, att när en folkrepresentation
af sin Regering begär några kraftfulla åtgärder,
så mäste man, såsom en talare yttrat, icke inskränka sig till
blotta ord. Således ville jag taga mig friheten hemställa,
huruvida det ej vore lämpligt att vid ett sådant tillfälle anmoda
Ekon.Utsk. att begära sammanträde med StatsUtsk ,
för att möjligen öfverenskomma om till livad grad en så kallad
supplementär credit för ministeren kunde beviljas och i
händelse af behof linge användas för de kraftiga åtgärderna,
hvilka visserligen, efter mitt förmenande, ej behöfde utsträckas
till uppbådande af den indelta armeen och beväringen
eller dylika luigsanstalter, men möjligtvis till utrustande af
D c n 3 Juni e. m.
61
elt lika antal vaktskap i Öresund på vår sida, sorn der af
Danskarne hållas, för att tillse, till hvad grad man behöfde
lemna våra fartyg del skydd, som erfordras för att passera
genom Sundet, utan alt erlägga en öfverdrifven lull. Jag
ber, att Huset ville taga i betraktande, att jag ingalunda
sträcker mina fordringar derhän, att jag vid detta tillfälle
begär eller önskar, att man nu, då vår grannstat Danmark
verkligen befinner sig i ett stort financiel t betryck, må yrka,
att den Öresundska tullen skall försvinna. Detta anser jag mig
hvarken från politisk eller annan synpunkt kunna eller böra
fordra; men hvad jag bestämdt anser nationen hafva rätt
att fordra af sin diplomati och sina underhandlare, är, alt
de må kunna bringa tullbeloppet till det lagbestämda förhållandet,
och alt icke ett så oerhördt missbruk må kunna
äga rum, som det för en stund sedan af en värd talare inför
Huset uppgifna, hvilket sträcker sig till flera hundra
proc, utöfver det rätta förhållandet. Det är dessa anmärkntr
jag anhåller få bifoga återreinissen, örn den af R. o. Ad.
beviljas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag visserligen instämmer
med dem, som anse nödvändigt, att kraftiga mått och
steg i diplomatisk väg vidtagas för att tillvägabringa elt
rättstillstånd för Sverige, som nu synes saknas i afseende på
den Öresundska tullen, kan jag dock icke dela den åsigt, som
blifvit yttrad, alt Sverige borde fordra full tullfrihet i Sundet.
En värd talare före mig har ådagalagt, alt sådant visserligen
icke vore alt påtänka, så länge de stora makterne
erkänna, att denna tull stödjer sig på folkrätts-grunder. Det
kan likväl icke glömmas, att Sverige verkligen haft tullfrihet,
och att således från vår sida ganska’’ kraftiga invändningar
emot nuvar. förhållande kunna göras. Det är
derpå jag tror, att Ekon Etsk. bör fästa hufvudsakligt afseende,
du det till R. St. inkommer med förnyadt betänk.
Härvid ber jag dock alt de värde ledamöter af Ekon.Utsk.,
som yttrat farhågor för elt kraftigt språk i denna fråga, då
de trott, att opinionen skulle samtidigt vilja desarmera
Riket genom indragning af dess krigsmakt — jag ber,
säger jag, att de värde ledamöterne mätte, långt ifrån att
dela en sådan opinion, söka tillvägabringa en alldeles motsatt,
och dervid väl skilja emellan att minska stridskrafterna
och att göra nödiga reö rga nisa t io ner, hvarigenom jag tror,
alt dessa krafter kunna betydligt ökas. Vid detta tillfälle
torde det dock icke vara ur vägen att erinra, huru nödvändigt
det är för Sverige, att icke blotta dess sjöförsvar och
att opinionerna derom må rätta sig efter det riktiga förhållandet;
ty det är väl kändt, att Danmark utgör en sjöstat,
som väl kan mäta sig med Sverige, och illa vore det, om
Danskarne kunde öfverträffa oss, i hvilket fall de kraftiga
reclamationerna snart kunde mötas med ett språk, som det
vore Svenska nationen mindre värdigt alt fördraga.
Ga
Den 3 Juni c. m.
Frih. Raab: Jag uppträder för alt rättfärdiga mig från
en beskyllning, sorn en talare gjort mig, att jag skulle yrkat,
att Ekon.Utsk. såsom villkor för dess betänk., hvari jag
icke deltagit, uppställt, att ökade anslag för 3:dje oell 4-de
liufvudtitlarna må lemnäs. Det bar jag ingalunda sagt; men
jag bar sagt, att, samtidigt med denna motion, bade Ekon.-  Utsk. att afgöra andra motioner, som gingo ut på att dels
indraga en stor del af indelta och hela vurfvade armeen,
och dels upphäfva beväringens exercis, hvarföre det, i händelse
R. St. velat understödja dessa åsigter, sannerligen icke
varit väl betänkt att samtidigt dermed föreslå ett kraftigt
språk: ty lika med Hr Lagerhjelm finner jag det vara nödvändigt
att, då man vill föra ett sådant språk, vara i tillfälle
att försvara detsamma. Jag gläder mig öfver det vänskapliga
förhållande, som äger rum emellan oss och våra
närmaste grannar, Danskarne; men jag tror, att, om man
vill göra sådana påståenden, som här äro ifrågasatta, så bör
man val icke befara, att ett krig skall blifva följden deraf,
men dock vara rustad att kunna utföra det. Delta är
hvad jag såsom rättelse vid Hr Hjertås yttrande velat anföra.
I afseende på en annan talares uppmaning till Ekon.Utsk.
alt taga noga hännedom om hvad sorn blifvit underlätet i
afseende på Danska tullen, så tror jag, att, om man granskar
det betänk , som derom blifvit afgifvet, man skall finna,
att Ulsk. tagit kännedom om hvad som blifvit vidgjordt,
och längie tror jag icke att Ekon.Uuk. kunnat gå; ty skulle
Utsk. äfven sträcka sin åtgärd till att underrätta sig om de
tillfallen, då något blifvit underlätet, så skulle undersökningen
blifva alltför vidlyftig.
Frih. Gederström, Jacob: Uti frågor, som angå
Statens förhållande till främmande makter, är det högst vigtigt,
att Representationen iakttager all möjlig grannlagenhet.
Detta är lika vigligt i afseende på de termer, som begagnas,
som i afseende på sjelfva beslutet. Det faller af sig sjelft, alt 0111,
i anledning af den motion, som härom blifvit väckt, R. St.
vilja hos K. M. begära, att vid fortsättningen af den negociation,
som nu äger rum, kraftigare åtgärder må vidtagas,
än Ständerne anse Regeringen kunna anlita med de medel,
som finnas till dess disposition, så måste Representationen
förklara, att den ställer till Styrelsens disposition hvad dertill
fordras. Dess allmänna termer äro tillräckliga; men
mine herrar! alt ingå i specialiteter, att tala om att skicka ut
några beväpnade fartyg i Sundet, sådana förslag passa sig
icke och skulle sannerligen icke föra till ändamålet, ty några
fartyg hindra icke, att flera fartyg på andra sidan om
Danska öarna hindra fartyg att der passera genom Bälten,
och i sjelfva Ölesund är farvattnet sådant, att jag tviflar på,
att några fartyg på Svenska sidan kunde förhindra att från
fästningen tvinga Svenska fartyg att anlöpa Dansk hamn, och
Den 3 Juni e. ra
63
dessutom är det deras pligt alt göra det, hvarföre sådant
äfven framdeles måste ske Jag får derföre fästa Ekon.-  XJtsk:s uppmärksamhet på nödvändigheten att vara varsamt
i de termer, som efter återremiss komma att föreslås för R.
St:s beslut, helst jag är öfvertygad, att, under iakttagande
deraf, ett godt ändamål möjligen kan vinnas; men vid motsatt
förhållande, eller med användande af hvad som af några
Ståndets ledamöter blifvit föreslaget, skulle jag tro, att
man, långt ifrån att gynna, skulle skada den negociation,
som nu är förhanden och hvilken möjligen går till fullbordan
Sländernes åtgärd förutan. Det har blifvit yttradt, att
Ekon.Utsk. borde göra sig underrättadt om hvad vid fredstractaten
i Kiel blifvit tillgjordt i afseende på Öresundska
tullen. Delta är en fråga, som icke angar Ekon.Utsk.. och
hvilken jag icke heller tror kan blifva föremål för Ständernes
öfverläggning. Denna tiactat är en handling, som
RiksSttns ledamöter kunna tryckt genomläsa, och de handlingar,
som lågo till grund för detta fredsslut, äro icke heller
okända. Jag instämmer i begäran om återremiss.
Hr Rosenblad, Bernh.: I anledn. af hvad de sednare
talarne yttrat, får jag erkänna, att Frih. Cederströms
anmärkn. är riktig, den nemi. att då inom en national-representation
förhållanden, som röra främmande makter,
förekomma, så äro de ömtåliga. Jag tror likväl, att
denna ömtålighet icke hindrar deras omnämnande, endast
man alltid iakttager en grundsats, som är en af de vackraste
fostren af iy.-de seklet, en grundsats för Europeiska statsrätten,
som äfven torde utgöra en ära för Sverige, hvars
ädla och stora bemödanden under 3o-åriga kriget man är
skyldig dess första erkännande, äfvensom äran af dess första
framställning tillkommer en af de sfoia män, hvilka Sverige
under den liden begagnade, nemi. Hugo Grotius. Denna
grundsats är den, att stater emellan, utan afseende på religiösa
och politiska olikheter, gäller samma aktning för lagligen
beståndande rätt, samma skyldigheter till uppfyllande
af ingångna förbindelser, som emellan enskilda. Tillämpar
man denna vigtiga grundsats, som forntiden icke ens anade,
på ifrågavar. ämne, så kan Sverige ingalunda, såsom en värd
talare här yttrat, fordra Sundska tullens upphörande; ty
Sverige har uti tre på hvarandra följande, i denna del oupphäfna,
fredstractater erkänt denna tull. Det är således, efter
gällande stats- och folkrätt, Sveriges skyldighet att erlägga
den. Endast ett krig, som i detta hänseende skulle
vara orättvist, kunde befria Sverige från denna skyldighet;
men deremot har Sverige fullkomligt laga rätt att fordra,
det de villkor, under hvilka det åtagit sig denna sin förbindelse,
skola uppfyllas af den stat, som endast emot dessa
villkor erhållit rättigheten att uppbära lull af Svenska fartyg.
Berörda villkor finnas i 1720 års tractat i Stockholm
64
D o ii 3 Juni e. in.
och Fredriksborg, hvilken, med slndgnnde, alt Sverige, för
återställande af de förlorade, af Danskarne besatta provinserna,
afsade sig tull fri lie ten i Sundet, och att farten deriigenom
skulle blifva lika fri för alla nationer, säger, alt
Sverige skall tillgodonjuta lika rättigheter med de mest privilegierade
nationer, hvarmed specielt nämnas den Engelska
och den Holländska. Basen för dessa rättigheter är tractaten
i Christianopel år i64-5 emellan Danmark och Holland,
samt den emellan samma stater af år 1701, äfvensom
några tractoler emellan Danmark och England. Delar
på denna grund Sverige stödt sin reclamation, så fort man
kände, alt några missbruk ägde rum; oell i afseende på
hvad här blifvit ifrågasatt, alt det på Svenska sidan varit
underlätet alt göra gällande eiler bevaka Svenska undersåtares
rätt i detta hänseende, får jag förklara härmedelst, att det
verks archiver, inom hvilket klagomålen skulle vara förvarade,
icke äga ett enda spår, som tillkännager, att något sådant
skett, förrän vid slutet af år 1838 de besvär inkommo,
som löranledt den undersökning af delta embetsverk,
hvilken haft till påföljd vår Regerings framställning till
Danska Regeringen,— och irman någonsin någon besvärat sig
öfver, att honom afFordrats för dryg tull, kunde icke Svenska
auloriteterne, som aldrig emollogo några dublett-räkningar
o. d. rn., ana tillvarelsen af olagligbeter. Alt klagomål
icke förut skett, bar otvifvelaktig! härrört, dels deraf,
att de missbruk, som småningom blifvit införda vid beräkningen
af tullen i Sundet, varit mindre kännbara, då man
fick erlägga tullen i ett försämradt pappersmynt, sorn emottogs
al pari med silfver, och dels deraf, att skilnaden emellan
de uppburna och de lagliga afgiflernn varit i allmänhet
mindre betydlig; ty det ar egentligen de tractatstridiga afgifterna
på vissa colonialvaror, såsom rått socker och kaffe,
äfvensom på bomullsgarn, hvilka trycka handeln; hvarförutan
under sednare åren, efter allmänna freden i8i5, priserna
hafva å dessa varor fallit 5o å 66§- proc. Då likväl tullen
nu till oförändradt nominalbelopp uppbäres i ett mynt,
ägande lika värde med silfver, med hvad den då uppbars i
ett mynt, som mot silfver förlorade 5o proc. och deröfver,
under det att den tractatsenliga tullen är en proc. af dessa
varors värde; kan man lätt finna, huru lagstridigheterne i
Sundet måste mera fästa de betalandes uppmärksamhet
nu än förr. Derjemte bar möjligheten af missbrukens tillkomst
till en stor del ägt sin orsak i ett fel, hvartill de
Svenska handlande i hög grad sjelfve bidragit. Enligt 1720
års fredstractat berättigades Svenska consuln att i Helsingör
såsom commissarie bevaka Svenska handelns rätt vid tull—
klareringarna, och på 1600-talet var han en af Svenska Staten
för detta ändamål aflönt embetsman, af mera diplomatisk
än commerciel egenskap. 1720 tillät förmodl. icke
stals
-
Dea 3 Juni e. ra.
65
statsverkets dä var. utblottade tillstånd att för denna tjensteman
anslå någon lön på stat, men för Svenska handeln bade
det varit bättre, att de afgifter, den till honom erlade, tillgodokominit
en af Danska Regeringen och alla tullklarcriugar
oberoende embetsman. I det stället hafva vanligen vid
consulsledigheter, respeclive handels-societeler recommenderat
sina handels-relationer i Helsingör, hvilka, för att kunna
drifva commissionsrörelse, måst ställa sig i undersåtlig! och
sålunda beroende förhållande till Danska Regeringen; hvarförutan
de, i deras procentvis beräknade commissions-arfvode,
ägt egen förmån af dryga tullberäkningar. Som Consolsbestäliningarne
Under en längre tid varit på detta sätt tillsatta —
(när Commeree-colltm vid sisla ledigheten ville bereda dess
tillsättande med en verklig embetsman, mötte detta stora
och ihärdiga hinder från handels-societeterna) — var det
helt naturligt, att de i egenskap af commissionärer, aldrig
lemnade sina principaler del af anledningarna till klagomål,
härvid Understödde af det märkvärdiga förhållande, alt aldrig
någon af Danska auetoriteterna erkänd tulltariff blifvit
Utgifven. Jag får äfven tillägga, alt man tyckts till den
grad förgäta sina egna intressen, att, då Commerce-collrm,
som, i sammanhang med dess föll. år afgifna utredning af
Sundska tullfrågan, tillstyrkt en förändrad organisation af
consilia,tet i Helsingör, på K. M.‘s befallning deröfver bort
de förnämsta handels-societeterna och skeppsrederierna i Riket,
så vidt jag minnes, endast den i Gefle och kanske också den
i Landskrona uttryckt någon önskan, att detta consulat
måtte erhålla någon i och för dess bevakning af Sundska
tullangelägenheterna mera ändamålsenlig organisation; utan
tyckte alla de öfriga, att de gamla förhållandena, der consilia
dels i lulltnissbrukeri såg befordran af eget intresse,
dels nödgades befinna sig i en ställning, urståndsättande honom
att kunna uppträda emot Danska Regeringen, icke behöft
någon ändring.
I afseende på hvad Ekon.Utsk. nu yttrat, så tror jag
i alla fall icke, att det går an att låta frågan så helt och
hållet förfalla. Jag tror det icke, då frågan en gång är
väckt och Regeringen funnit sig föranlåten alt tråda fram
till försvar oell reclamåtion för sina undersåtare, hvarvid
jag anser mig böra tillägga hvad som ej kunde.vara för H.
Utsk. bekant, då det afgaf sitt betänk., alt Regeringen anbefallt
dess consulat i Helsingör att ej allenast, såsom föll.
år var tillåtet, då Svenska skeppsredare så Önskade, biträda
dem vid deras protesters afgifvande emot tractatstridiga afgifter,
utan äfven att på förhand protestera mot ali tulluppbörd,
som kunde ske från detta års början, i motsats till
de grunder, som äro framställda i Svenska Legationens deduetion
till Danska Regeringen, med anspråk på ersättning
för vederbörande Svenska skeppsredare och godsägare, som
8 H. 9
66
Den 3 Juni c. m.
lunde lomma att erlägga iner än livad som rätteligen dem
ålåge; äfvensom collegium blifvit bordt och gifvit sitt tillstyrkande
dertill, att en allmän kungörelse må utfärdas till
underrättelse för Svenska allmänheten, hvars rätt ar i fråga,
att de, som äga några reelamationer från detta års början
i afseende på för högt uppburen tull, må anmäla dem hos
Commerce-co!l:m, samt dervid aflemna alla dertill hörande
bevis för att göras gällande vid en framtida uppgörelse. Jag
tror, alt It. St. böra uttala ett godkännande af det kraftiga
språk, som Regel ingen vid della tillfälle låtit föra, äfvensom
ett godkännande af dessa åtgärder, så att man ser att ej
heller Representationen är likgilltig för hvad Regeringen gjort
till stöd för sina undersåtares intresse. Längre tror jag visserligen,
lika med Frih. Cederström, att Ständerne ej böra
gå, utan lemna det öfriga till Konungens vishet. Jag skulle
derföre, jemte det jag anhåller om återremiss, önska, att
Flsk. måtte föreslå Ständerna, att, jemte ett hembärande till
K. M. af deras tacksägelse för de åtgärder, K. M. redan
vidtagit lill skyddande af Svensk rätt i afeeende på lullupphörden
i Öresund, derjemte i rind. anhålla, att K. M. ytterligare
måtte vidtaga alla de åtgärder, som K. M. kan finna
lämpliga för skyddande af Svensk rätt vid tullklareringen i
Helsingör, äfvensom alt K. M. mätte täckas (emna consulatet
i Helsingör den organisation, hvarigenom detta consulat
försättes i tillfälle alt, enligt dess ursprungliga syftemål,
kunna kraftigt iakttaga och betrygga hvad Svenska undersåtares
rätt der kan fordra, samt att de dervid anställde
personer blifva i afseende på sina inkomster fullkomligt oberoende
af det större eller mindre lullheloppet och förbjudne
ali till Kongl. Danska Regeringen inträda i undcrsåtliga
förhållanden.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jemte det jag
förenar mig med de talare, som yrkat återremiss på anförda
skäl, anhåller jag alt, i anledn. af Hr Lngerbjelms framställning,
få yttra, att, så vidt den värde talaren dermed åsyftat,
alt det förslag, som af SlatsUtsk. vid denna riksdag blifvit
fromsläldt för regleringen af 3 och 4 hufvudtillarna, skulle
kunna medföra någon minskning i vårt försvars styrka ; så
anhåller jag blott alt för min del få upplysa honom, alt jag
ej skulle hafva hiträdt detta SlntsTJtskrs betänk., om jag icke
haft den mest grundade öfvertygelse, ehuru den kan vara
olika med hans, att vårt försvars styrka genom det förslag,
som blifvit framstäldt, ökades och icke minskades.
Gr. Anckarsvärd: Ilr Rosenblad har så fullständigt
och väl utredt sjelfva saken, att dervid ingenting ytterligare
är att tillägga, utan blott alt önska, det Ekon.Utsk. från
den historiska delen deraf ville hemta all nödig ledning för
att göra sitt förslag till en ändamålsenlig åtgärd i detta hänseepde.
Men hvad den af den värde talaren föreslagna tack
-
Den 3 Juni] c. m.
sägelse-adressen vidkommer, så får jag för inin del förklara,
alt jag icke känner de grunder, hvarpå den skulle fola sig,
och anmodar jag äfven Ekon.Utsk. att söka ali möjlig upplysning
i denna del, för att kunna villfara den värde talarens
önskan; ty jag förmodar det icke kunna vara hans påstående,
att Ekon.Utsk. och R. St. i allmänhet skola grunda en
sådan tacksägelse-adress blott på hans egen enskilda uppgift
såsom representant.
För öfrigt får jag utbedja mig alt bestrida Frih. Cedcrsiröfhs
yttrande, att det icke angår Ekon.Utsk., hvad sorn
blifvit afhandladt och afslutadt vid tractalen i Kiel. Jag
föreställer mig deremot, att det på det högsta angår både
Ekon.Utsk. och R. St. i allmänhet, som nödgas grunda sitt
omdöme om hvad som är att göra på hvad sorn är gjordt.
Jag har ingalunda, såsom en talare orätt uppfattat mitt yttrande,
begärt en undersökning, om hvilka underlåtenheter
vid denna tractat ägt rum. Detta är ett misstag. Jag tror
mig hafva tydligen förklarat, att jag i afseende på Öresundska
tullfrågan icke har något sådant påstående, derföre att
jag icke vet hvad dervid blifvit tillgjordt; men att jag bestämdt
önskar, i motsats till Frih. Cederström, att, då Ekon.-  Utsk. uppgifvit åtskilliga andra tractater, Ulsk. äfven måtte
grunda sitt omdöme på den, som nödvändigt måste vasa
den mest gällande, den mest talande och den, som angår
oss mest af alla de tractater, som kunna ligga tilL
grund för frågans behandling Således är det min vördsamma
begäran, att Ekon.Utsk. vid ålerremissen behagade
fästa ett synnerligt afseende på förhållandet och ordställningen
uti tractaten i Kiel, samt jemväl, så vidt delstår
i Utskts makt, hvilken jag erkänner vara ganska begränsad
inom vår representation, der beklagligtvis minisleren icke
har åliggande att gå folkrepresentationen till handa med
svar på speciella frågor, som till ministeren kunna framställas,
söka underrätta sig om hvilka hinder kunnat ligga i
vägen för denna frågas förmånliga afgörande vid delta tillfälle,
då vi bestämdt hade en afgjord vapeidycka och troddes
uppgöra villkoren till landets fördel, samt hvad i tractaten
kan förekomma, som kunnat lemna anledn. för Danska
Regeringen att förfara, såsom nu sker, så att Svenska
medborgare och Svenska handeln beskattas med tullafgifter,
som äro 5 å 6 gånger högre än de förut varit.
Hr Hjerta: Jag anhåller om Ståndets öfverseende,
för det jag ännu en gång besvärar med eli anförande i
lietta ämne; men då min första framställning möjligen
kan hafva föranledt den utsträckning, som discussionen sedermera
erhållit, anser jag för min pligt attgdelfaga i de
reservationer, som blifvit gjorda emot det af en värd talare,
Hr Lagerhjelm, vid mitt yttrande fogade tillägg, att R. St.
måtte hos K. M. anhålla om sådana åtgärder, ult”uppbör
-
68
Den J Juni c, ni,
den af Öresund ka tullen möjligen kunde belt och hållet
upphöra. Föregående talare hafva redan upplyst, alt denna
tull grundar sig på tractqter, och jag tror, alt rätta sältet
alt vinna intet af alltsammans, vore att sträcka sina fordringar
för långt, samt att den första pligten af allt är att
sjelf visa loyaute', då man vill njuta rättvisa af andra. Huruvida
det skulle leda till sakens fernia och skyndsamma behandling
att, såsom en värd talare föreslagit, Kkon.Utsk,
skulle ingå i någon undersökning om de förhållanden, sorn
vållat, att vid tractaten i Kiel detta ärende blifvit lemnadt
in stalu quo, lemnar jag derhän. Jag tror, att det endast
skulle draga ut på tiden. Htjfvudsaken dr, enligt min tanke,
att den delen, som angår uppbördens fortfarande utöfver
Iraetaterna, mätte varda skyndsamt och kraftigt afbjelpt.
Möjligen skulle i afseende på frågan om Kieler-tractalen
en loir närvar, ledamot, som jag vill minnas dervid var anställd
i tjenstgöring hos Svenska beskickningen, kunna lemna någon
upplysning till ledning för Utsli, Hr Rosenblad bär1
redan nämnt några anlednjr, hvarföre dessa missbruk vid
uppbördm af Öresundska tullen kunnat uppkomma, nemi.
att consulerne sjelfve haft större vinst, ju högre afgifterna
debiterades, oell såsom ett skäl, hvarföre denna sak icke
förr blifvit beifrad af Regeringen, andragit, att Commercecollini
varit i fullkomlig okunnighet derom ända till år
1838, jibt derföre, att consulerne af nämnda skäl underlåtit
att anmäla förhållandet. .Såsom ett tillägg till den värde
talarens anförande tager jag mig friheten fästa uppmärksamhet
derpå, att Kongl. Svenska Regeringen bar annu en
annan aucloritet i Damnark, nemi. den Svenska diplomatiska
beskickningen. Utan tvifvel är nu förhållandet med Öresundska
tullen det vigtigaste, som denna beskickning kail
hafva att bevaka, och den kunde icke heller gerna vara i
okunnighet om, att förhållandet med consulerna var sådant,
som nu blifvit uppgifvet. Det står då derhän, huruvida
Svenska beskickningen kan anses fullkomligen ursägtad för
sin uraktlåtenhet, då den visat sig antingen icke ens känna
den tractat, sorn låg till grund för Öresundska tullen, eller
också, under loppet af flera år, underlåtit alt skänka någon
den ringaste uppmärksamhet åt hvad dervid tilldragit sig,
samt till sin Regering inberätta förhållandet. För öfrigt har
så mycket redan blifvit yttradt i ämnet, att jag icke har
något att tillägga.
Hr Rosenblad: I anledning af hvad den siste talaren
yttrat, vill jag endast fästa uppmärksamhet derpå, att det
är hvarken till Svenska beskickningen i Köpenhamn eller
något annat Svenskt embetsverk, som Öresundska tullräkningar
ingå, utan de böra aflemnas lill vederbör, godsägare eller
deras commissionärer; och när aldrig någon godsägare
eller skeppsredare anfört några klagomål, så måste berörde
Dc ii 3 Juni c. ni.
bestickning och embetsverk, som icke hafva sin station
vid tullboden i Helsingör, vara i fullkomlig okunnighet om,
att klagomål kunde rättmätigt derstädes göras. I afseende på
den obekantskap, som man här yttrat om de gjorda förhandlingarna,
så får jag nämna, att det utlåtande, sorn i
frågan blifvit afgifvet af Commerce-colhro, och hvarpå den
af K. Svenska Regeringen till den K. Danska afgifna reclamation
hufvudsakligen sig grundar, varit införd i en allmänt
läst Svensk tidning, ehuru utan de åtföljande bilagorna. Särskildt
är sjelfva Svenska memoiren, med alla bilagor, tryckt
på Fransyska, pcb måhända vore det ej olämpligt, om Utsk.
framställde den önskan, att K- M, ville låta anbefalla dess
tryckning in extenso på Svenska, så att Svenska allmänheten
kunde erhålla full sakkännedom. Att Utsk. nu skulle
sträcka sin åtgärd till någon slags undersökning i afseende
på hvad som ägt rum vid fredstractaten i Kiel, vöre olämpligt.
Denna fredstractat liar med depna finga intet annat
att göra, än att den stadfäster de föregående traclaterna i
Jönköping, samt Fredriksborg och Stockholm i allt, sorn icke
uttryckligen namnes, och således gälla de gamla stipulationerna
i denna fråga. Del bär visserligen nu blifvit klandrndt,
att man vid (reden i Kiel icke hellre ställde sipå bemödanden
på att återvinna tullfriheten i Sundet, än att ernå
föreningen med andra hälften af Skandinaviska ha|fön; men
lemnande derhän, huruvida Sverige iH14- kunnat återfi
en engång afträdd tullfrihet och hvarigenom dess handel och
sjöfart genom Sundet skulle fått ett särskildt företräde för
de stoia sjömakterna, vill jag endast yttra, att, ehuru dyrbar
en sådan förmån skulle varit för oss, jag vågar tro, att
i valet häremellan och den nu beståndande föreningen med
Norrige iSi/j ingen Svensk, och 1840 högst få, skulle tvekat
ett ögonblick att nied tacksamhet emottaga hvad sorn skedde.
Hr Lagerhjelm: jag har icke yrkat, att en så beskaffad
framställning skulle från R. St. göras lill K. M-, att Sundska
tullen hädanefter skulle helt och hållet försvinna; jag
har blott genom mitt yttrande velat gifva tillkänna min lanke
eller mitt instämmande i en värd talares anförande, att
R. St borde och kunde föra ett allvarsamt språk, så yäl i
detta ämne, som i hvart och ett annat, hvarom Ständerne
vilja göra framställning hos K, M. Likväl hade jag föreställt
mig, att i samma stund, som Ständernes framställning
i en så beskaffad fråga som denna, skulle komma in till K.
M., vöre det naturligt, att K. M. skulle önska alt finna Rikets
försvarsverk i det skick, sorn K. M. ansett nödigt; och
då denna önskan icke är tillfredsställd med hvad hittills af
StatsUtsk- blifvit föreslaget, har jag ansett, alt deruti skulin
ligga en inconseqvens, som jag med största fägnad ser undanröjd,
då flere ledamöter af StatsUtsk. förklarat, att Rikets
försvar är efter deras tanke fullkomligen betryggqdt genom
Den 3 Juni c. in.
(Jet förslag, Utsk. uppgjort för regleringen af 3:dje och 4:de
liufvudlitlarna. Jag liar således intet annat att tillägga, än
l>l<>(t den önskan, alt Ekon.Utsk. måtte föreslå en framställning
till K. M. i de termer, som Gr. Frölich föreslagit.
Frih. Tersmeden, Willi.: Jemte det jag förenar mig
med de talare, som yrkat återremiss af detta betänk., anser
jag mig blott böra tillägga, att, efter min förmening, en styrelse
i ett constitutionelt samhälle handlar med olika kraft,
oni den är understödd af representationen eller icke. — Detta
ur för mig det hufvudsakliga skälet, hvarföre jag anser
Ekon.Utsk. böra inkomma med förslag till en skrifvelse till
K. M. i detta ämne. Jag får dessutom beklaga, alt vi vid
detta tillfälle icke kunna inhemta upplysningar af utrikes
ministerium, hvilket kunnat vara af nytta, men nu icke kan
ske, enär Utrikes Statsministern icke är närvarande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En talare har här
yttrat, att någon vore tillstädes, som varit begagnad vid det
tillfälle, då freden i Kiel afslutades, och han tycktes vänta,
att denne ledamot skulle yttra sig i ämnet. Ifall talaren
åsyftade mig, så är det visserligen sannt, alt jag deltagit i göromålen
vid 2:ne fredsslut med Danmark, nemi. i Jönköping
och Kiel, men ingendera gången såsom underhandlare, utan
såsom renskrifvare. Om innehållet af tractaterna beliöfver
jag icke säga något, emedan de äro tryckta och tillgängliga
för en hvar. Hvad jag i öfrigt kan hafva mig bekant om
underhandlingarnes gång, är 111ig icke tillständigt att säga.
1 förevar, öfverläggning liar jag icke velat deltaga, emedan
jag snart nog märkte, att lion gick längre, än jag ansåg
lämpligt i ett ämne, som är under förhandling med en främmande
makt. Man åberopar så ofta hvad som sker i andra
stater; men man borde då erinra sig nu, att det vanliga
svaret, vid framkastandet inom andra staters lagstiftande
församlingar af sådana frågor som den närvar, plägar vara,
att som saken är under afhandling med främmande makt, så
önska Konungens rådgifvare att derom ej må begäras vidare
upplysningar, eller ingås i öfverläggning. Då jag nu ser
en af Konungens rådgifvare vara tillstädes och iakttaga tystnad,
så förmodar jag att han äfven hyser en dylik mening. För
min del önskar jag, att öfverläggningen ej må fortsättas längre,
utan afslutas ju förr desto hellre.
Frih. Boye, Fredr.: Med afseende på de historiska
upplysningar, som blifvit meddelade i denna fråga, och då
jag supponerar och önskar, att den måtte återremitteras, samt
då ändamålet med de yttranden, som här äro afgifna, är,
att Utsk. måtte derigenom få några upplysningar, vill jag
fästa uppmärksamhet uppå hvad som är ganska väl kändt,
att en af Drottning Christinas favorit-ideer, och snart sagdt
den sisla, hvarmed hon sysselsatte sig, innan bon afsade sig
regeringen, var, att med härsmakt återtaga tullfrihets—rättig»
Den 3 Juni c, ra.
helen i Öresund. Detta finnér man tydligt i en bok, som
annu är tillgänglig, och som utgafs när Cromwell skickade
lii t den stora ambassaden lill Drottningen, som var, om jag
minnes rätt, år IÖ53 eller i654. Der finner man, huru hon
beständigt confererade med ambassadören Whitelock om
denna saks lyckliga utveckling. Oxenstjerna lade sig deremot
och Whitelock krusade också, men egentligen af det
skäl, att England då var i krig med Holland, och således
lör sin del icke kunde ingå på någonting. Emedlertid delibererades
det starkt härom. .Slutet blef, att Drottning
Christina afsade sig regeringen och Carl Gustaf kom på thronell;
hvarefter, såsom jag tror, 165y afslöts Roschildska freden,
då vi fingo tullfrihet, hvilken tyvärr icke räckte längre
än a år. Jag anhåller, att äfven detta måtte till upplysning
medfölja återremisseu till Utskottet.
Ilr Rosenblad: Till den historiska upplysning, Frih.
Boye lemnat, vill jag endast meddela den explication, att
vid den tiden, då Ambassadören Withelocks beskickning till
Sverige ägde rum, hade Sverige ensamt och allena den mest
oinskränkta tullfrihet i Sundet, som man kan tänka sig, så
att för Sverige icke behöfde göras det ringaste bemödande
alt förvärfva den, och det var Svenska Styrelsens intresse,
alt icke andra makter skulle erhålla den. Carl X erbjöd
också, såsom ett lockelsemedel för vinnande af de båda republikcrnes
ynnest under sitt krig med Danmark år i65ij,
att de skulle erhålla tullfrihet, med villkor att understödja
honom vid eröfringen af Danmark.
Frih. Boye: Jag hänvisar endast till den omnämnda
boken, som upplyser hvad jag sagt, ehuru mitt minne kan
hafva felat lill någon del.
Allin. Besvärs- och Ekon,Utsk:s utlåt. N:o 3i återremitterades.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUlsk:s, den 27 sisth
Maj, på bordet lagda utlåtanden:
]V:o 120, ang:de Landskamereraren, Kammarrätls-rådet
S. Lindbergs ansökning om befrielse från all ersättningsskyldighet
i och för kronofogden Hoflings balance;
N:o 121, rör:de väckt fråga om anvisande af ett boställe
åt provincial-läkaren vid Lif-gedinget af Södermanland;
N:o 122, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de öfverlålandet
till Malmö fattig-arbets-inrältning af Kronans
rätt till ett derstädes fallet dana-arf;
N:oi23, ang:de väckt fråga om krono-säteriet Ollestads
anslående till boställe åt domhafvande!] i Åhs, Gäseneds och
Kullings häraders domsaga.
Ånyo föredrogs StalsUtskts den 27 sistl. Maj f. m. på
bordel lagda utlåt. N:o 124, i anledn. af K. M:s nåd. pro
-
De u SJuni e. m.
pos., ang:de 2:ne kronohemmans i Stockholms Ian anslående
till boställen för landstats-tjenstemän,
Frih'. Gederström, Jacob: Emot StatsUtsk:s betänk.,
sorn afstyrker bifall till K. M:s propos. i afseende på bostället
för expedit -kronofogden, derföre att expedit.-kronofogdar
i allmänhet icke åro med boställen eller lön på stat försedde,
anhåller jag få anmärka, att närmast hufvudstaden
är förhållandet olika med förhållandet i landsorterna.
Den i närheten af hufvildstaden förekommande mängd af
göromål förorsakar, att desse tjenstemän der äro sysselsatte
mer än annorstädes, och deras tjenstebefattning gör nödvändigt,
att de förses med bostäder nära intill landshöfdingen
residenset, för att hastigt kunna der infinna sig eller också
verkställa order, som blifva meddelade. Frågan om boställe
för en expedit.-kronofogde i Färentuna härad och den
om sådana boställen i andra orter, äro således af ganska
skiljaktig natur; och i afseende på det villkor, StatsUlsk. i
slutmeningen af betänk, uttalat, nemi. att sammanslående af
fögderierna ej skulle äga rum, så framt dervid nödvändigt
fordrades det boställe, hvars anvisande Utsk. afstyrkt, får
jag fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå, att detta yttrande
icke är fullständigt; ty i händelse fögderierna skulle återgå
till hvad som varit häfver, skulle följden deraf blifva, att
icke blott 2:ne kronofogdar, utan äfven 2:ne häradsskrifvare
behöfdes, och således blefve det en tjensteman till, som komme
att kosta Staten mer än hvad genom utarrendering af
Berga hemman kan vinnas. Att denne exped.-kronofogde
behöfver vara aflönad af Staten, tror jag Utsk. skall finna,
om det underrättar sig om beskaffenheten af hans göromål
och det behof landshöfdingen har af honom; hvarföre jag
också anser, att detta obetydliga anslag af ett hemman vore
väl användt af Staten, för att tillvägabringa en afbehofvet
påkallad skyndsamhet och ordning vid expeditionsmålens
behandling. Jag anhåller således om återremiss; men med
Utsk instämmer jag i fråga om anslående af hemmanet NederJärfva
N:o i till kronofogde-boställe, i stället för det förra,
å Svartsjölandet belägna.
Frih. Rålamb, Claes: Jag har föga att tillägga vid
hvad Frih Cederström före mig nämnt, i afseende på den
verkliga nödvändigheten att hafva ett boställe för expedit.-  kronofogden i Färentuna härad. Den mängd af göromål,
olikartade med kronobetjeningens på längre afstånd från
landshöfdinge-residenset, hvilka i närheten af hufvudstaden
förekomma, gör det nu till en nödändighet att för en sådan
person äga en bostad nära hufvudstaden. Det är utan all
fråga, att hemmanet Berga, som utgör en mindre lägenhet
på Lofön, icke kan, i afseende på dess afkastning, anses vara
af särdeles betydenhet, men såsom boställe för en sådan
Den 3 Juni e. m.
tjensteman ur det af verkligt värde. Jag får ufven nämna,
alt vid den föreslagna förändringen eller sammanslåendet af
Färentuna Härad nied Sollentuna oell Wallentuna härader
samt Danderyds skeppslag, har det ingått i väsendtlig beräkning
att kunna hafva en expedit.-kronofogde i Färentuna,
utan hvilken det nästan icke vöre möjligt, att sakerna kunde
gå sin jenina gång. 1 anledn. af hvad jag nu haft äran
anföra, förenar jag mig i hvad Frih. Cederström anfört, med
anhållan, alt betänk, mätte återremitteras och Utsk., på
grund af hvad som blifvit framstäldt, måtte taga i öfvervägande
nödvändigheten och nyttan af Berga hemmans anslående
till boställe för expedit.-fogden i Färentuna härad.
StatsUtskts utlåt. N:o 124 återremitterades.
Till pröfning företogs StatsUtskls den 27 sisth Maj f.
m. på bordet lagda utlåt. N:o I2Ö, i anledn. af väckt motion
om rättighet för åtskilliga rotehållare vid Westerbottens
K. Fäll jägare-regHe, att återbekomma dem oriktigt påförd
vacance-afgift för åren i83o och i83t.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den summa, som
nu är i fråga, är ringa och obetydlig, men den grundsats,
som StatsUtsk. här öfverträder, är af betydenhet för
statsverket. StatsUtsk. vill nemi. att prasscriptionsliden för
fordringars bevakande hos statsverket skall tillintetgöras, och
det för 43 r:dr 5 sk. 4 r:st. Man kan säga, att detta är att
börja med knappnålar; men ordspåket torde gälla äfven här,
att man ej vet, med hvad summa man slutar. I nästa betänk.
stiger summan till 3g5 r:dr 24 sk. Månne det är med
afsigt Utsk. börjar med den ringaste summan, för att leda
oss in på vägen och sedan komma med en större. Troligen
komma större summor efteråt; och komma de icke vid denna
riksdag, så komma de nog vid en efterföljande; ty de,
som försummat uttaga sina medel, skulle vara bra cnfalldiga,
om de, sedan R. St. en gång godkänt ett sådant anspråk,
icke skulle vid hvarje riksdag komma efter roed alla
de fordringar, sorn efter den sista förfallit derigenom, alt
prsescriptionsliden obegagnad tilländagått. Jag önskar således,
att R. o. Ad. mätte afslå detta betänk , för att icke taga
på hand till bifall a alla öfriga af samma beskaffenhet.
Anser StatsUtsk. Svenska statsverket vara rikt nog, för att
kunna umbära prassel iptionstidén för fordringar, så är förslaget
riktigt; men då bör också StatsUtsk. tillstyrka R. St.
att ingå till K. M. med anhållan om författningens upphafvande.
Frih. Cederström, Jacob: De medel, 43 i'tdr 5 sk.
4 rist., hvarom här är fråga, äro genom lagakraftvunnen
dom bestämda att utgå tili restitution för några rotehållare.
Om verkställighet af en lagakraftvunnen dom icke ägt rum
8 H. 10
^4 Den 3 Juni c. m»
derföre, att parten icke utsökt sin rätt, så är det en stor
felaktighet i de administrativa formerna, som lrledföit, att
sådant skett; ty det falter af sig sjelft att då, genom oriktig
debitering, Svensk man blifvit för högt taxerad och slutligen
genom fagakiultvunnen dom blifvit förklarad berättigad filt
restitution, så har summan bort honom återställas, utan bans
åtgärd eller utan särskild kostnad för resor eller ombud förmedlens
uttagande i Stats-contoret. Det är naturligt, att Kammarrätten
ägt lemna Stats-contoret del af sitt utslag, och i
samma stnnd hade det varit Stals-contorets skyldighet att
meddela landshöfdingen, det han ägde af under hand hafvande
medel utbetala summan. I afseende på sjelfva proescriptionsfÖrfattningen,
sorn den siste talaren ansett böra hållas
i helgd, kan jag ej annat än beklaga, att den finnes oell
står i strid med de författningar om preesei ipfionstid, som
gälla enskilda emelian. Staten kan icke hafva bättre rätt
än enskilda medborgare, alf tvinga individer att inom natf
och åi' utsöka deras fordringar eller också få dem helt och
hållet annullerade. Något sådant är troligen icke i något
annat lands lagstiftning kändt. Jag kan således icke annat
än med Hr von Hartmansdorff instämma deruti, afl nu förevarande
förhållande bör gifva anledn. att väcka fråga 0111
lättelse i denna författning, hvilket jag nu gör, i det jag,
med anhållan om remiss till Stats- och LagUtsktn, väcker
motion om npphäfvande af nu stadgade prreseriplionstid, för
utsökande af fordringar hos statsverket, och att den 111&
ställas i fullkomlig öfverensstämmelse med ilen praeseriptionstid,
som är gällande i afseende på fordi ingar emellan enskil
da.
Jag tillstyrker bifall å detta betänkande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.; Det är onekligen
en ganska sträng författning, som stadgar, att när ert
enskild mans egendom råkat att komma under Statens lås
och nycklar under ett års- tid, så skalf, utan någon kungörelse
eller erinran till den enskilde att utfordra sin lätt,
hans egendom vara förverkad och blifva Staten tillhörig.
StatsUtsk. tiar funnit så mycken billighet i delta fall tala
för rntehållarnes anhållan att återfå en orätt debiterad afgift,
att man trott sig sig icke kunna göra afseende på en så
sträng författning, som ilen af den 8 Sept. i824> rörande
livars modification eller upphäfvande jag för öfrigt, i afseende
på nödvändigheten deraf, fullkomligt delar Frih. Cederströms
tanke. Detta är det enda skäl, tJlsL haft att stödja
sig på, och jag anhåller, lika med Frih, Cederstidrtr, om propos.
till bifall af detta betänk., enär det icke innefattar något
vådligt praejudicat, synnerligen som jag förmodar, att
sjelfva författningen, i anledn. af den nu väckta motiom fl
kommer att upphäfvas eller åtminstone betydligen modifieräs
Hr Anckarsvärd, A11 g.: Jag har icke något syn
nerligt
alt tillägga, sedan Frih. Sprengtporten yttrat sig,
D c ii 3 J u 11 i c. ni.
7»
utan förenar jag mig i alla delar med honom. Jag vill blott i
anleda, af en föregående talares yttrande, att möjligtvis .Stats—
Utskts yttrande skulle varit att med denna lilla summa inleda nå
en våg, hvilken sedermera skulle såsom praejudieat kunna åberopas
i fråga om större summor, göra den anmärkn., att det verkligen
ur oförväntadt, att denne talare, Hr von Hartmansdorff,
skall söka så besynnerliga motiver hos andra, så ofta något tillfälle
dertill kan yppa sig. Jag för min del kan icke finna, att
något svek bär kan vara begånget, eiler att anleda, företer
sig till någon afsigt att inleda R. St. på en afväg, då nästföljande
betänk, innehåller ett sådant inål, att säkerligen hvar
och en, sorn last det första af dessa betänktn, äfven i ett sammanhang
tagit kännedom om det andra, som angår en fordran
afenkan Alm. Således måtte åtminstone StatsUtsk. blifva frikändt
från en förmodan, att Utsk. skulle uppsåtligen velat
inleda Ständerna på en oriktig väg. Jag kan för min del
icke inse h varl ill en återremiss skulle tjena. Må då R. o.
Ad. hellre afslå hela saken; ty på grund af några rättsförhållanden
kan jag icke bestrida, att ju Staten kan behålla
dessa 43 rtdr, som af några rotehållare i Calix socken med
slöd af billighet återfordras. Huruvida det kan lända det
allmänna till någon båtnad, leranar jag derhän. Utsk. har
likväl icke trott sig tillständigt att tillstyrka R. St. att så
förfara med folk, som så litet känna författningarna, som
det är att presupponera af innebyggare i Calix socken; men om
R. St. vilja sjelfve så besluta, vill jag icke göra någon anmärkn.
deremot. De hafva makten dertill och få sjelfve
ikläda sig ansvaret, hvilket Utsk. ej tilltrott sig kunna göra.
Jag tillstyrker således antingen bifall eller rent af afslag,
emedan anmärkn:n icke synes mig vara af den natur, att ändring
i Ulsk:s betänk, kan ske.
Hr von Hartmansdorff; StatUtskrs sätt att gå till
väga vid denna riksdag är, att, när fråga uppstår om skänker
åt enskilda, vanligen tillstyrka, men deremot, då fråga
är om anslag till allmänna behof, merendels afstyrka saken.
Det skulle ej heller finnas tillgångar att förära så mycket
åt enskilda, om man icke vore så karg emot det allmänna.
Eftersom summan 43 >';dr 5 sk. 4 ,!st* Ur uppgifven såsom
exempel på, huru litet Staten skulle vinna genom iakttagande
af dess rätt, så får jag erinra StatsUtsk:s ledamöter derom,
att de icke aktat nog ringa att på en vaktmästares lön
afdraga 3 5 r:dr 16 sk. för hans kläder, då fråga derom vid denna
riksdag förekom. Detta var dock en summa, som uppgick
till närmare io r:dr mindre än denna. Jag kan icke godkänna
Frih. Cederströms yttrande, att desse rotehållare skulle
varit berättigade alt af Stats-contoret förständigas om deras
fordran och skyldigheten att inom viss tid densamma utlaga.
Det synes, att saken genom utslag blifvit afgjord i Kammarrätten,
hvaraf finnes att de klagat samt haft ombud till sin
76
Pen 3 Juni cm
-
talans utförande, och om det underlåtit att rörande sakens
utgång underrätta sina hufvudman, är det ombudets och
icke Stats-contorets fel. Skulle nu Ständerne, vid denna riksdag,
då de förmälas icke hafva råd att gifva hvad flottan,
armeen och civilen behöfva, likväl upphäfva praescriptionstiden
för fordringars utbekommande hos statsverket; så lära
de väl äfven böra bereda sig på att betala Danziger-fordran,
Trippiska fordran, m. fl. dylika, som icke äro obetydliga och
sorn blifvit obetalta, emedan de icke af vederbör, blifvit bevakade
inom utsatta prasscriptions-tider. Jag har fullgjort
min pligt, då jag varnat för den vägens beträdande; (inner
R. o. Ad. det vara likgilltigt, så må det vara Ståndets sak.
Frih. Sprengtporten: Det lönar verkligen föga mö
dan
att uppträda för att besvara Hr von Hartmansdorff i anleda,
af de många förebråelser, som han vid alla möjliga tillfällen
framställer emot StatsUtsk., och hvilka han hufvudsakligen
liemtar från motiver, dem han supponerar, men som aldrig
funnits hos StatsUtsk. Elvad dock nu specielt beträffar, att
StatsUtsk. föreslagit ett afdrag af 33 rtdr 16 sk. å beklädnadspenningarna
till en vaktmästare, så är jag i tillfälle att
upplysa, att, ifall Hr von Hartmansdorff menar regleringen
af bibliothekets stat, såsom jag förmodar, denna stat blifvit
reglerad i öfverensstämmelse med bibliothekariens egen framställning.
Frih. Cederström: Jag har i mitt yttrande blifvit
missförstådd af Hr von Hartmansdorff, då han tror, att jag vill,
att man på sidan om praescriptionstiden skall meddela rättelse
i sådana fall, som han omnämnt. Jag har tvertom gjort
motion om, att praescriptionstiden för Staten må ställas i
öfverensstämmelse med den pnescriptionstid, som i allmänna
lagen är fastställd och gällande enskilda medborgare emellan;
ty det finnes ingen rättsgrund derför, alt Staten skall
åtnjuta kortare proescriptionstid för fordringar hos densamma,
än som gäller emellan enskilda, endast för Stats-contorets beqvämlighet
vid räkenskapernas afslutande; — ty mine herrar!
något annat ligger ej derunder, som man kunnat anföra lill
stöd för ett sådant undantag. Det vore mer än besynnerligt,
om deposita, om t. ex. begrafningshjelp, som är aftjenad,
men till hvars utbekommande arfvingarne icke veta, hvar och
när de skola anmäla sig, skulle innehållas derför, att begäran
om utbetalningen sker kanske dagen efter det prajscriptionsliden
af ett år tilländagått. Ett sådant förhållande bör
icke få existera, sedau uppmärksamhet derpå blifvit väckt,
och jag hoppas också, att, i följd af min nu gjorda motion,
rättelse deri skall äga rum. Men hvad det nu förevar, betänk.
beträffar, får jag fästa Hr von Hartmansdorffs uppmärksamhet
derpå, att detta är ett administrativt mål, och
deruti lärer Hr von Hartmansdorff öfverensstämma med mig,
alt då ett administrativt verk gifvit utslag om restitution af
Den 3 Juni c. m.
77
orätt uppburna kropomedel, så skall också verställighet följa,
eller är samma administration haltande. Deraf följer också,
att det ålegat vederbör, embetsverk att tillställa sitt utslag
Stats-contoret och Konungens 13ef:b:de. Jag känner icke,
huruvida icke sådant vanligen sker i Kammarrätten. Jag
vet alt uti det verk, der jag är President, har det jemväl
fordom iakttagits, att man låtit utslag ligga, tills parterne
uttagit dem; men detta är rättadt och från den stund, jag
inträdde i detta verk, afsändas alla utslag, så snart de blifvit
utskrifna, genast till Konungens Bef:h:de. Detta är cn
pligt af administrationen, ty der utslag gifvas af ett administrativt
verk, derom ock Kronan sjelf är part, är Kronan likasom
den enskilde skyldig att genast fullgöra sina förbindelser,
ty rätten måste vara lika på båda sidor. Jag förnyar min
begäran om bifall till detta betänkande.
StatsUtskrs utlåt. N:o i2Ö blef af R. o. Ad. bifallet.
Beträffande den motion Frih. Cederström framställt,
förklarade Hr Frih. o. Landtm., alt den skulle lill remiss
föredragas, så snart den blifvit till prot. skriftligen iulemnad.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den 27 Maj. f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 126, i anledn. af Erik Norbergs från Westmanlands
län motion, att afl. Räntmästaren J. F. Alms efterlemnade
enka måtte utbekomma begrafningshjelp efter
bemälde sin man.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag åberopar vid
detta betänk, den anmärkn., jag gjorde vid det föregående,
Frih. .Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag anhåller
alt få åberopa det svar, jag nyss afgaf.
StatsIJtskottels utlåt. N:o 126 blcf af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföllos, vid förnyad föredragning, StatsUtsk:s
den 27 sisth Maj f. m. på Jiordet lagda utlåttn:
N:o 127, i anledn. af Hr Chrisliersons, H. F., motion om
nrfvoden för rådhusrätterna i Rikets samtliga stapelstäder
för behandlingen af tullmai;
N:o 128, i anledn. af Anders Anderssons från Skaraborgs
län molii n om andre landtmätare-beställningarnes indragande;
N:o
I2q, i anledn. af Erik Norbergs från Westmanlands
län motion om bergsfogde-tjensternas indragning;
N:o i3o, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Majoren N.
G. von Konows ansökande om åtnjutande af pension;
N:o 13 1, i anledn. af Olof Olofssons från Westerbottens
län motion om rättighet för Hofnolarien J. Haggström lill
retroaclivt åtnjutande af den honom på allmänna indragningsstalen
beviljade pension.
7s
Pen 3 Juni e. m,
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 27 sisth Maj f. m. på
hordet lagda utlåt. N:o 13a, j anleda, af vackla motioner,
angdie beräkningen af tractamenten tjll städernas magistrats»
jiersoner ocb borgare vid syner och andra förrättningar för
Kronans räkning.
Frill. Cederström Jacob: Utsk, bär tillstyrkt en för»
nvelse af It. St:s, vid 1834- års riksdag, i ämnet aflåtna tind.
skrifvelse till K. M. Det förundrar mig likväl, att Uuk.
icke funnit, att anlcdn. hvarföre R. St:s begäran icke kun»
nät bifallas, varit brist på nödiga medel till detta ändamål.
De utgifter, som i anleda, af i fråga var- stadgande skulle
drabba statsverket, äro icke af den obetydlighet, att de kun»
11a bestridas af de fonder, som för rese- och tractamentskostnader
äro afsedda, och hvilka ej engång för de förut beräknade
behofven äro tillräckliga, utan mäste med extra
medel och besparingar förstärkas. Dessa besigtnings- äro
ofta sådana, att de räcka från morgon till rjväll under 5 3
ti månader. Att det således erfordras någon ersättning för
de handtverkare, som dervid biträdt, kan icke bestridas. Sådant
är af högsta rättvisa påkalladt, och jag instämmer deruti;
men att det gar an att bifalla en sådan skrifvelse, utan
att R. St. anvisat medel, hvarifrån ersättningar skola tagas,
lärer StatsUtsk. finna omöjligt, så framt icke andra föremål
för anslagen skola eftersättas i följd af en brist i anslagen,
som icke kan fyllas. Då StatsUtsk. funnit billigheten å ena
sidan, hade det äfven bort finna bjIIjgljeten fl den andra, att
anvisa nödiga medel för K. M. till detta ändamål, Ett förslags-anslpg
i delta fall, som icke bestämmer någon viss summa,
vöre efter min tanke det aldra riktigaste, på det StatsUtsk.
vid nästa riksdag, sedan man under 5 åjs tid fått se
livad som kan erfordras, må vara i tillfälle att på grund af
erfarenhet föreslå en bestämd summa. Jag anhåller, för alt det
verkligen billiga i detta afseende må befrämjas, om återremiss
af Utskts betänk., med begäran, att StatsUtsk. ville härtill
anvisa ett förslags-anslag af några tusen r:dr, som kan fyllas
af Riksg.contoret, derest brist uppstår; i hvilket fall jag är
öfvertygad, att några hinder icke kunna möta för K. M:s bifall
till Ständerncs begäran,
Hr von Hartmansdorff, Au g. t Då det anslag, som
StatsUtsk. för ifrågavar. utgifter anvisat, redan är till sin
natur ett förslags-anslag, så kan jag icke finna, att för tillgången
på medel någon återremiss behöfves,
StatsUtsk:s utlåt. N;o i32 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs StatsUtskrs den 27 sisth Maj f. m. på bordet
lagda utlåt. JN:o 133, i anleda, af K. M:s nåd. skrifvelse,
ang:de väckt fråga om statsanslag för en pharmaceutisk
liiroa nstaft.
Den 3 Juni c. ra.
På begäran af Fril). Sprengtporten, Jac. Wilh.,
biel' dess reservation upplåst.
Frih. Cederström, Jacobi Lika med Frih. Sprengtporten
anser jag frågan icke vala ratt behandlad af Stats(Jtsk.
Det år icke ensamt Apolhekare-societeten, som har nytta
af att pafmacenterne erhålla grundlig Undervisning; det
år Svenska allmänheten, som är i behof af inedicafnenter,
som har det största intresse, att desse personer icke äro of uninge.
och misstaga sig om ingredienserna vid medicamenterncs
tillblandning å apotheken. Det är dessutom fråga om
en allmän bildnings-anstalt; ty fastän apothekare Uteslutande
hafva rättighet att hålla medicamenter lill salu, så är det
icke blott ett visst antal personer, som få vara apothekare,
Utan de fä vara så mångå som helst, blott de visa sig dertill
hafva skicklighet. Jag kan icke finna annat, än att det för
samhället är nyttigt att bereda fortfarandet af della instituts
ytterligare Utbildning, och får, under anhållan om
återremiss, i fråga om anslaget förena mig med Frih.
Sprengtporten.
Hr Ekströmer, Carl Joli.: Den ifrågavar. under
visnings-anstalten
är af behofvet påkallad, och alt Apolhekare-societeten
först insåg detta behof och till fyllande
deraf bidragit, är berömligt. Under den korta tid, och i
den lilla scala denna undervisnings-anstalt fortfarit, har
den redan visat en ganska stor nytta; ty det är säkert, att
den ganska betydligt bidragit till att höja den Vettenskapliga
bildningen hos de efter dcnsnmfnas inrättande utexaminerade
apothekare. StatsUtsk. har grundat sitt afstyrkande förnämligast
derpå, afl då Apolhekare-societcten äger ett slags uteslutande
privilegium på medicamenlers försäljning, vore det
egentligen i denna socielels enskildta intresse, som en sådan
skola skulle Verka. Denna grundsats skulle kunna vinna
sin tillämpning i afseende på hvarje undervisnings-anstalt i
hela Riket; ty det är Ovedersägligt, att ali kunskap i första
rummet är ett fÖrvärfvadf capital hos den, som äger densamma,
men lika sannt är det, att detta capital ingalunda är
förloradt för det allmänna, om det rätt användes. Det är af
vigt, att vi äga skickliga apothekare för betjenande af allmänheten,
såsom här blifvit erinradt; och vcttenskapligt bildade
apothekare kunna dessutom på mångfalldigt sätt med
sina kunskaper gagna det allmänna, särdeles i tecknisk väg,
och det så myckel mera, som de äio spridda i alla landsortsstäder
och äfven flerestädes på landsbygden. Jag får
derföre hembära min tacksamhet till så väl Frih. Sprengtporten
som öfrige herrar, hvilka i Ulsk. reserverat sig emot pluralitetens
beslut. Frih. Sprengtporten har föreslagit, att Slaten
med 1000 r:dr årligen skulle under ett visst villkor understödja
den ifrågavar. pharmaceutiska undervisningen. Medgifvande,
att undervisningen möjligen kan bestridas med stor
So
Den 3 Junion*.
fördel för den pharmaceutiska vettenskapen med mindre än
livad i den K. propos:n upptages, skulle jag dock tro,
att en summa af 1000 r:dr är något för ringa. De understöd,
undervisnings-anstalten nu åtnjuter af Apeotlikaresocieteten,
äro temmeligen prekära. De bero på frivilliga årligå
tillskott. De, som först bidrogo lill bildandet af denna undervisnings-anstalt,
afgå så småningom, och det har luindt,
alt de, som inträdt i deras ställen, icke funnits så beredvillige
till bidrags lemnande. Jag skulle tro, att denna undervisnings-anstalts
bestånd vöre tryggadt, om Staten ville understödja
den med omkring 2000 rrdr. De arfvoden, som
äro beräknade för de båda egentliga lärarne kan jag visserligen
icke anse under vanliga omständigheter för högt beräknade.
Om man föreställde sig att desse lärare skulle uteslutande
egna sig åt denna undervisning, så vore lönen säkerligen
för liten; men då bär är föreslaget, att den skall utgå
såsom arfvode, och det således blefve möjligt för den lärare,
som hade befattning med undervisningen vid delta institut,
att dermed förena en annan ordinarie tjenst, så anser jag
möjligt, att till och med något mindre än det föreslagna beloppet
vore nog. Hvad åter beträffar anslaget för laboratorium,
ved och ljus, äfvensom den del af hushyran, som
skulle afse möjligheten för en lärare alt bo på stället; så
anser jag dessa behof icke vara alldeles positivt oundgängliga
för undervisningverkets gång, helst de laborationer, som der
anställas, snarare böra lemna vinst än bereda någon kostnad.
Således om jag antager 5oo r:dr för hvardera läraren
och 200 för hvarje biträdande lärare, så utgjorde lö
nerna
tillsammas i4oo r:dr, och om dertill beräknas 600 r:dr
till hushyra, såvidt dermed afses tjenlig local för laboratorium
och lärosal, så uppkomme en summa af 2000 r:dr.
Behöfdes större löner, så finge Apothekare-societeten dertill
medverka, äfvensom till aflöning för betjening och de materiella
behofven i öfrigt. Jag anhåller om återremiss och
att Utsk. måtte fästa uppmärksamhet vid hvad jag nu haft
äran anföra.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Orsaken, hvarföre jag
icke inom Utsk. deltagit i den af Frih. Sprengtporten anförda
reservation emot detta betänk., har härledt sig deraf, att
jag icke varit närvar, vid det tillfälle, då detta mål af Utsk.
in pleno afgjordes, hvarvid man kom till ett helt annat
resultat, än i den förberedande afdelningen åsyftades. Afdelningen
hade nemi. tillstyrkt ett anslag af 1000 r:dr för det
pharmaceutiska institutet, och denna summa blef uppgifven
på den grund, att man ingalunda, såsom den srste värde talaren
nämnt, kunde såsom osäkra beräkna de ifrån Apothekare-societeten
utgående directa inkomster. Det syntes eller
uppgafs visserligen, att en del af dessa afgifler icke riktigt
in
-
Den 3 Jun! e. ra.
Si
ingått, men det föreföll afdelningen, som dessa -afgifter ljoid§
ingå; ty då en viss afgäld var bestämd för hvarje qvartal,
så borde afgifterna vara något så när säkra, och var det
ined beräkning af dessa afgifter, sorn afdelningen föreslog
beviljande af förenamnda 1000 r:dr. Måhända är det för
litet, det vill jag hvarken bestrida eller bejaka, ty jag kanner
det icke. Jag rättar mig gerna efter den siste talarens
erfarenhet i detta fall, oell då flere talare yttrat sig för återfemiss,
får-jag instämma i den derom gjorda begäran.
Frib. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag vill vis
serligen
medgifva, att den summa af 1000 r:dr, hvilken jag
i min reservation föreslagit alt af Staten utgå för ett pharmaceutiskt
institut, må anses nog ringa för ändamålet; men
skälet, hvarför den icke blifvit föreslagen högre, har varit,
att då det pliarmaceuliska institutet, visserligen icke fullkomligen
utbildad t, likväl, såsom Hr Ekströmer yttrat, med
nyttig påföljd hittills kunnat existera och gå framåt med ett
anslag af 2000 r:dr, så föreställer jag mig, att det måhända
ej kunde vinna all den utbildning, som med ett större anslag
kunde ernås, men åtminstone till beståndet vore tryggaitt,
om Staten dertill anslog 1000 r:dr, äfvensom alt detta å
Ständernes sida skulle ådagalägga, alt de fästade uppmärksamhet
vid de förtjenstfull åtgärder, som Apothekare-societeten
sjelf vidtagit; och jag kan ej heller undgå att nämna,
det jag fruktade, att om ett större anslag blifvit begärdt för
ändamålet, bela saken kunnat komma att förfelas. Jag begagnar
mig äfven af delta tillfälle, då jag föreställer mig, alt
en återremiss måhända af R. o. Ad. bifalles, alt hemställa''
till Hr Ekströmer, som har så mycken speciel kännedom
i frågan, huruvida det vore otänkbart, att de ynglingar, sorn
söka undervisning vid detta institut och hvilka äro ämnade
att ingå i en ganska fördelaktig näring, med ett slags exclusiv
rättighet till densammas bedrifvande, —- 0111 det vöre
otänkbart, säger jag, alt desse ynglingar kunde sjelfve erlägga
någon afgift för institutets upprätthållande. Frågan är
för principens skull af mycken vigt. 1 vårt land behandlas
uppfostringsverket med mycken liberalitet. Hittills hafva ej
några afgifter blifvit erlagda af studerande vid universitetsverken.
Jag erkänner, att detta har en god sida; men det
finnes likväl andra länder, t. ex. hela Tyskland, der ingen
undervisning meddelas gratis, hvarken vid universiteten, gymnasierna,
apologistskolorna eller folkskolorna, hvilket också
gör, alt, i följd af denna tillökning af inkomster, (örarne derstädes
kunna aflönas bättre än i Sverige, samt iner motsvarande
deras möda, hvilket i sin mån äfven otvifvelaktig!
bidragit att höja undervisningen till den ståndpunkt, hvarpå
den för närvar, befinner sig öfverallt i Tyskland. Då här
är fråga om att stifta ett nvtt institut, så skulle jag tio, att,
8 11, ' it
om någonsin en sådan princip skall göra sig gällande i vårt
Iand,! den förtjente att tagas i betraktande i denna speciella
fråga; och då jag är öfvertygad, att Hr Ekströmer, som mycket
intresserar sig för denna fråga, vill lemna oss en vägledning
i detta fall, så tager jag mig friheten att till honom
sjelf hemställa, huruvida den principfråga jag framställt härvid
förtjenar afseende.
Hr Ekströmer: I anledn. af den till mig ställda hå
ga,
får jag vördsamt upplysa, att i allmänhet äro de ynglingar,
som egna sig åt det pharmaceutiska studium, ganska medellösa.
Det är sannt alt de hafva för sig en hana, hvilken
åtminstone i de större städerna lemnar hopp om en icke riklig,
men dock ganska tillräcklig utkomst, men i allmänhet
är det ganska få bemedlade ynglingar, som egna sig åt detta
yrke. I följd deraf skall det i sanning blifva svårt att
af dem påräkna något betydligare bidrag till skolans upprätthållande.
Ett litet bidrag lemna de redan. Hvar och
en, som inskrifves såsom elev i det pharmaceutiska yrket, betalar,
om jag rätt minnes, en r:dr b:co, och vid hvarje examen,
som de sedan aflägga, betalas en liten afgift, hvilken
tillfaller Apothekare-societetens cassa, och det i ändamål att
för undervisningsverket användas. Dessa afgifter äro dock
obetydliga och några lectionspenningar, på samma sätt som
vid universiteten i Tyskland och äfven i England äger rum,
tror jag icke, att man af denna dass af studerande kan rimligen
påräkna eller fordra.
SlatsUlsk:s utlåt, Nio i33 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den 27 sisth
Maj f. m. på bordet lagda mern. Nio 134» i anledn. af skiljaktiga
beslut i fråga örn den af Statsrådets förändrade or
ganisation
foranledtla lönereglering, blef den deruti förslagna
voterings-pröpos. af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s d. 27 sisth
" JBäj >. m. på bordet lagda utlålini
. . Nid i^(3, i'anledn. åf Hr Pedes, T., motion angide pen
sioner
för ledamöter af' Statsrådet Och Högsta Domstolen,
Statssérrelerare och andre föredragande, under vissa förutsatta
fall;
N:o 14.7, 1 anledn. af Hr Nordenskölds, O. G., motion,
om de vid vacancer inom sjöstaten under vacance- och liggetiden
besparade löners anslående lill Amiralilets-krigsmanscassan.
Uppå begäran af Frih. Cederström, Jacob, samt
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, bordlädes ånyo,
vid förnyad föredragning, StatsUtskrs förut den 27 sisth Maj
på bordet lagda utlåt, Nio 148, i anledn. af anmarknir vid
Den 3 Juni «. id. )
83
Utsk:s uti betänk. N:o 45 afgifna yttranden, ang:de R. Sils
revisorers berättelser om granskningen af Riksgälds-verket,
m. m.
Föredrogs ånyo StatsTJtsk:< d. 27 sistl. Maj f. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 149, ang;de föreslagna åtgärder till
ullcullurens befrämjande.
Frih. Cederström, Jacob: Vid de!ta betänk. äro bi
fogade
reservationer af Frih. Sprengtporten saint Hrr Tersmeden,
af Geyerstam, von Troil och af Harmens, emot lånebeloppets
nedsättande lill 5o pioc. utaf det ullen åsätta
värde; anseende beinälde reservanter detta belopp böra bestämmas
till 66| proc. af ullens värde. Jag instämmer nied
dessa reservanter, ty under iakttagande af den efter min lanke
riktiga bestämmelsen af ullens värde, skulle jag tro, att
lånebeloppet, såsom de föreslagit, bör bestämmas till 6(>§-  proc., oell jag finnér Ulsk:s förslag besynnerligt, helst då det
blifvit afgifvet på en tid, då man just aldra mest borde befordra
ullculturen. För att visa alt man vill skaffa klädestillverkningen
inhemska rudimaterie!' och, så vidt som möjligt,
vill bispringa så väl dem, hvilka måste sälja, sorn dem,
hvilka behöfva köpa ull, de förra från nödvändigheten att
sälja för ett alltför lågt pris, som för ögonblicket kan äga
rum, och de sednare från förlusten alt för ett likaledes för
ögonblicket uppstegradl pris nödgas göra sina inköp, anser jag
högst nödigt, att ull med |dehu' af dess åsätta värde må belånas.
Det kan ingalunda anses för mycket, helst orri man
besinnar, att belåningen sker för att ej behöfva sälja eller
köpa, då orimligt pris äger rum, och att i alla fall ett betydligt
capital ligger dödt för den, som begagnar belåningsrätt
till 6fi|- proc. af sin varas värde. Jag anhåller således
om återremiss af detta betänkande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer äfven i re
servanternes
åsigt, att vid belåning af ull hör med säkerhet
kunna beviljas 66§ proc. af värdet, och anhåller således om
återremiss; men då hufvudsaken, nemi. Ulsk:s tillstyrkan
att lånefonden må ökas, är ganska vigtig, så får jag tillika
framställa den önskan, att StatsUlsk. måtte med största
skyndsamhet behandla detta ärende och företaga det oberoende
af andra ärenden, så att detsamma, i händelse af återremiss,
må återkomma till Ständernes afgörande så tidigt,
att deraf kan erhållas den fördelaktiga verkan, som i afseende
på snart förestående ullmarknad är att motse.
Hr Ribbing, Bengt: Jag instämmer äfven i den åsigt,
reservanterne uttryckt i afseende på belåningsprocenlen, och
tror dem hafva funnit den rälta medelvägen; ty 75 proc.
tror jag varit för mycket, men 66J- procent synes mig vara
lagom. Jag yrkar på denna grund återremiss af betänkandet.
H
Den 3 Juni e. m.
Gr. von Plnlen, Ballzar: Utan alt mycket vilja be
strida
den begäran om återremiss, som här blifvit yttrad,
Jjer jag att fö nämna, alt så tryckande den af Ulsk. föreslagna
nedsättning af belåningsproc:n af mången kan anses, är
den det likväl icke, jemförd med hvad förut ägt rum, då
man tager i betraktande, alt, enligt Utskts förslag, Commerce-eollegii
rättighet alt nedsätta låneproc:n skulle försvinna.
Förr har 70 proc. belåning varit medgifven, menCommercecoll:m
varit berättigadt alt nedsätta den efter behag. Ullproducenten
här således trott sig berättigad att låna mot 75 proc.;
men dä han kommit till eollegium, fult det svor, alt sådant
alldeles icke kunde beviljas, utan endast ett lägre belopp
medgafs. Derföre har man nu, med borttagande af denna
collegii rättighet, nedsatt låneproc:n. Della har jag blott velat
nämna, på det man må se, att Utslits mening varit att
gynna ullculturen, hvilket afven visar sig deraf, att Utsk.
föreslagit lånefondens förökande till 3oo,ooo r:dr. Jag har i
öfrigt intet att anmärka emot återremiss, ty äfven jag har varit
af den tanke, att 66| proc. utan våda skulle kunna fastställas
såsom den högsta belåningen, så mycket mer, som det
skäl, hvilket gjort sig gällande lill nedsättning af låneproeln,
eller en misslyckad speculalion på England, icke bevisar något;
ty dess misslyckande härrörde af andra orsaker och
utgör intet bevis, att Iåneproctn varit för högt beräknad. Denna
förlust är dessutom den enda, som inträffat, och torde
således vara af mindre betydenhet än man dervid fästat.
StatsUtskts utlåt. JN!:o 149 återremitterades.
Till pröfning föredrogs StatsUlsk:s d. 27 sisth Maj f. m.
på bordet lagda utlåt. N:o i5o, ang:de föreslagna förändringar
i villkoren för det vid sista riksdag beviljade lån till
återuppbyggande af staden Venersborg.
På begäran af Hr Sandelhjelm, Paul, blefvo reservationerna
upplästa.
Hr Sandelhjelm uppläste derefter följande:
Med anleda, af H. StatsUtsk:s nu föredragna utlåt.
N:o i5o, uther jag mig att få dervid vördsamt göra åtskilliga
anmärkningar.
Jemte hufvudfrågan, ang:de förändring i villkoren för
det vid sista riksdag beviljade län till återuppbyggande af
staden Wenersborg, hvilken fråga, i följd af K. M:s till R.
St. aflåtna nåd. propos. och af 2:ne inom RiksSttn gjorda motioner,
blifvit remitterad lill StatsUtsk:s handläggning, har
Utsk. i dess afgifna utlåt, behandlat en af fullmäktige uti
Riksg.contoret hos Utsk. gjord anmälan om olikheten i fullmäktiges
samt de för lånemedlens förvaltning och utdelning
utsedde comiterades åsigter om dessa sednares ansvarighet
och öfriga åligganden i berörde hänseende.
Efter hvad mig synes, äga dessa ämnen icke något oskilj
-
Den 3 Juni e. ni.
85
*
»klist sammanhang, emedan det förra ensamt angår de af
Wenersborgs innevånare, som upptagit lån till uppförande
af stenhusbyggnader, och de der följaktligen, med hänsigt
till Riksg.eont. såsom långifvare, stå i lika förhållande med
hvarje annan låntagare, hvilken hos långifvaren söker betinga
sig lindi ing i lånevillkoren; hvaremot bifrågan mellan
fullmäktige i Riksg.contoi et och ofvanberörde comiterade,
angtde dessas ansvarighet och öfriga åligganden vid låneanslagels
förvaltning och utdelande, måste bedömmas efter ordalydelsen
af de instruclioner, sorn härom handla, nemi. R.
St:s år 1835 utfärdade reglemente oell K. Mts nåd. bref af
d. 28 Mars samma är, hvilka instruclioner, så vidt jag känner,
icke äro sinsemellan motsägande, och i hänseende till
hvilka någon förändring dessutom icke lagligen kan göras,
Som skulle verka retroactivt, vare sig lill ökning eller förminskning
af comiterades ansvarighet såsom förvaltande verk.
Då likväl Högh StatsUlsk. i sitt utlåt, sammanställt dessa
begge-ämnen, som onekligen hvila på alldeles olika rättsgrunder,
är jag nödsakad vöidsarnt påyrka, att de måtte
från hvarannan åtskiljas, för att hvardera särskildt underställas
R. Sits pröfning.
Jag uther mig fördenskull att nu få särskildt upptaga
först och främst Imfvudfrågan, 0111 den hos R. St. sökta förändring
och lindring i vissa delar af villkoren för låneanslaget
till Wenersborgs stads återuppbyggande efter eldsvådan
i8}{.
Följande historik torde dervid få tjena till inledning. —
Eldsvådan inträffade, efter det choiera-sjukdomen nyss upphört,
på aftonen den 4:<le oc!' natten till den 5:te Oetober,
samt hade, i hänseende tillstadens, med trädhus byggda, concentrerade
läge, den förlidne sommarens starka torka och
stor del af innevånarnes, såsom convalescenter efter cholera»,
oförmåga att bidraga till släcknings- och bergningsarbetet,
den olycksbiingande följd, att staden nästan totalt afbrann
pä ilen korta liden af 8 ä g timmar, med undantag allenast
af kyrkan och landshöfdinge-residensets corps de logis samt
18 lill 20 små hus, eller kojor, i yttersta omkretsen. Ned-*
brända hus och gårdar voro öfver 200, för hvilka, så
vidt de hade blifvit brandförsäkrade, försäkringsbeloppet
motsvarade omkring 200,000 r:dr. Efter branden uppgifna
förluster i oförsäkrade hus, lösegendom och varulager utgjorde
dessutom 244,200 r:dr, eller jemte de brandförsäkrade husens
högre värde, än försäkringen 55,800 rtdr, tillhopa 3oo,ooo r:dr;
således i det hela ungefärligen 5oo,ooo rtdr b:eo. Denna
staden öfvergångna rysliga olyckshändelse väckte den tiden
ömt och verksamt deltagande hos den välgörande Svenska
allmänheten, sorn skyndade alt bispringa med frivilliga gåfvor,
hvilkas belopp, med inheräkning af spanmål och andra
födoämnen samt några byggnadsmaterialier, kan antagas hafva
utgjort omkring 85,oooi :dr. — Uppå af Konungens Bef:h;de,
86
Den 3 Juni e. m.
tilan innevånarnes särskilda begäran eller börande, i underdånighet
gjord framställning om samhällets betryckta och äfventyrliga
belägenhet saint 0111 behofvet af allmänt låneunderstöd
för stadens återuppbyggande, täcktes K. M. år 1835 föreslå,
och behagade Rikets då församlade Ständer bevilja det nu
ifråga var. byggnadslånet till belopp af i5o,ooo r:dr, nemi.
120,000 för enskilda tomtägare och 25,000 med afseende på
stadens allmänna byggnader; men villkoren för beviljandet
häraf bJefvo i så måtto ganska stränga, som, 1:0, husen
skulle återuppbyggas af sten, tegel eller något annat ej eldfarligt
ämne; och 2:0, räntan skulle utgå med 5 proc., eller
2 proc. högre än för det Borås stad efter 1822 års eldsvåda
tillerkända lånebiträdet för trädhus, och 1 proc. högre än
för det lån Vexiö stad sedermera fått tillgodonjuta, äfven för
blotta trädhusbyggnader. Det är likväl notoriskt, att orsaken
till den för Wenersborg 1835 bestämda högre räntefoten
var, att Riksg.contrs ställning vid denna tidpunkt påfordrade
låns upptagande mot 5 proc. ränta, — ett behof, sorn
nu mera ej lärer existera. För öfrigt skulle lånförsträckningen
till Wenersborg, enligt hvad då bestämdes, amorteras
med 3 proc., och således tillsammans 8 proc. böra erläggas
årl. från den i:ste nästkommande Juli; hvaremot Vexiö-lånet
får amorteras med 2 proc., och således godtgöras på längre
tid, med erläggande af 6 proc. årligen.
För att nu om förhållandena efter eldsvådan i Wenersborg
och närvar. tillståndet derstädes lemna en på fada grundad
åskådlig öfversigt, som tilläfventyrs kunde undanrödja någon
förut fattad oriktig mening derom, utber jag mig få anmärka,
att, enligt hvad redan är vordet upplyst, besteg sig hela förlusten
vid eldsvådan till . ..... r:dr b:co 5oo,ooo.
och att de tillgångar, som då kunde tagas i beräkning,
icke alla såsom ersättning för förlusterna,
men dock såsom medel för tillfället till den husvilla
folkmängdens hjelp och stadens återuppbyggande,
utgjordes af:
brandförsäkringsbeloppet 200,000.
gåfvomedlen 85,000.
byggnads-lånet . .
i5o,ooo.
S:a 435,ooo.
Men af gåfvo-fonden åtgick åtminstone
hälften till uppförande af provisionella
hus och baracker för det fattigare folkets
hysande och till denna del af befolkningens
underhållande vintern emellan
1834 och 1835 samt än längre. Hvad
sålunda påkostats, måste fördenskull afräknas
från tillgängliga medlen till stadens
återuppbyggande med. . 42>^oo.
Den 3 J ii 11 i e. m.
8?
Oell likaledes måste den del af
brandförsäkrings-beloppet, för
hvilken de nedbrända husen
varit intecknade, till säkerhet
för lån i publika cassör, och hos
enskilda personer utom staden,
afräknas från tillgången nied
minst 100,000. i42,5oo.
Återstår . . . 2g3,5oo.
I sjelfva verket måste stadens innevånare således,
på flerehanda sätt och jemväl genom minskning
af tilläfventyrs, på någon hand samlad capilalförmögenhet,
eller genom Ökad skuldsättning, för
nytt rörelse-capital m. m , genast vidkännas
det öfriga af förlusten r:dr b:co 206,5oo;
det oberäknad!, att byggnadslånet, med deri belöpande räntor,
ehuru samma lån beiedt en tillgång för tillfället,
dock skall efter hand återbetalas. Kär oersatta förlusten
vid eldsvådan dermed ökas, öfverstiger den följaktligen
35o,ooo r:dr b:co, utom förminskade inkomster af handel
och näringar, åtminstone första året efter eldsvådan; och
man torde då, utan svårighet, kunna bedömma samhällets
ekonomiska belägenhet, sådan som den i verkligheten varit,
ar och länge måste blifva, nemi. högst bekymmersam,
Sannt är, alt stadens innevånare, detta oaktadt, med berömvärd
uppoffring af flera enskildta intressen, ansträngt sig
till det yttersta, för att ånyo uppbygga deras stad på ett
förståndigt och ändamålsenligt sätt. Om det förra ej skett,
hade det sednare icke kunnat ske; och resultatet torde således
förtjena R. Sits bevågenhet. Detta resultat, med hän.-  sigt till de uppförda enskilda byggnaderna, visar sig, så vidt
det med siffror kan uttryckas, sålunda:
23o nya hus oell gårdar äro färdigbyggda, många bland
de större af slen, tegel eller annat ej eldfarligt ämne, mende
flesta af träd.
i3o af dessa äro redan brandförsäkrade, för tillhopa omkring
... . . .
r:dr 420,000.
för de öfriga mo, hafva ägarne, — medellöse mindre
näringsidkare och personer af arbelsclassen,
— icke mäklat bekosta brandförsäkring. Deras
gemensamma värde kan utgöra omkring . . . 60,000.
tillhopa r:dr 010,000.
hvartill således de hittills färdigbyggda husen i värde minst
uppgå; hvilket ytterligare bevisar, hvad tillförene är sagdt
0111 innevånarnes betydligen nedsatta rörelse-capital och ökade
skuldsättning; emedan det lärer vara nog påtagligt, att
stadens återuppbyggande ej kunnat derförutan äga rum. —
I StatsUtsk:s utlåt., pag. i3, finner man upplyst, att den för
-
SR
Den 3 Juni c. m.
slagsvis beräknade kostnaden för lius och byggnader af sten,
tegel eller annat ej eldfarligt ämne, med alseende på lis ilka
låne-anslaget 125,ooo r:dr var beviljadt, ensamt utgjorde
346,74‘J i;dr 29 sk. 4 rst ; dock är härvid att bemärka,
att dels icke alla sådana byggnader ännu äro färdiga, och
dels de redan färdiga sedermera blifvit brandförsäkradp till
ringare värde, än verkliga kostnadssumman. Stadens publika
byggnader äro härunder ej inbegripna. En stor del af
de bättre, utaf enskilda tomtägare uppförda, trädhusbyggnaderna
hafva fördenskull, efter liand, blifvit inteeknade till R.
St:s Banks säkerhet för de erhållna faslighetslånen, sorn gravera
ägarne med allenast 4 P>'°c. ränta och 1 proc. amortissement,
således 6 proc. årligen, — andra efter eldsvådan inteeknade
skulder att förtiga Om det verkligen är en nationalvinst,
att eldfasta byggnader i städerna uppföras, hvilket
18 >4—1835 års Ständer tvifvelsutan antagit, då byggnadslån
endast för sådana byggnader beviljades, böra väl de husägare,
som af den tidens penningeförhållanden och deras
egen medellöshet voro föranlåtne att upptaga byggnadslån
och bygga af sten, icke nu mera, sedan räntefoten i allmänhet
nedgått, tvingas att betala högre ränta och amortissement,
än som för bankens vanliga utlåning på faslighet gäller;
— ty af behofvet inledda i ett företag, som, - - jag
måste öppet uttala min lanke derom — i allmänhet öfverstigit
deras krafter, skulle de då hafva skäl att högt klaga,
icke just i juridisk mening, öfver förnärmad rätt, men destomer
i moralisk, öfver saknad billighet lins borgenären, som
bär är Staten, hvilken uppträdt för att hjelpa dem, och
detta så mvckel hellre, som 18 >4—35 års Ständer med låneanslaget
för Wenersborg tänkte och uttryckte sig afse en
uppmuntran till, eller ett prsemium för stenhusbyggnad, och
som det är kändt, dels att andra städer hugnats med lindrigare
villköl1, utan slikt betungande förbehåll, dels att lån
emot första inteckningen i fastighet för närvar, ofta kan erhållas
mot 4 proc. ränta, dels ock att en större lånetillgång,
om den skulle behöfvas, lärer blifvit Riksg.-cont. erbjuden
emot sådan ränta.
Efter denna factiska framställning af förhållandena, lärer
jag ej behöfva särskildt upptaga hvad StatsUtsk. anfört
till grund för afslyrkandet af så val den ifrågaställa räntenedsättningen,
som den föreslagna förändringen i amortisseinents-beloppet
för byggnads-låneanslaget till Wenersborgs
Stad. — Jag föreställer mig dessutom, alt då, vid utomordentliga
fall, R. St. nödgas mellankomma, för att med lån
af Statens medel undsätta en afbränd stad eller en af missvext
hemsökt landsort, dermed åsyftas något högre ändamål,
än som ingår i beräkningen, när enskild man förräntar penningar.
Så hafva ock förra Ständer städse ansett och In
handlat
dylika försträckningar, hvarom, bland annat, villna
de
Don 3 Juni e. m.
de högst betydliga eftergifter och afskrifi)ingar, vissa Ian och
orter lid efter annan fått tillgodonjuta å undsättningsskulder
efter rnissvextår, eller annorledes; oell jemväl .Rikets nu församlade
Ständer hafva hyllat samma grundsats, då afskrifning
nyligen blifvit bifallen för ett till Carl Johans församling
af eholera-creditivet år t834 med aterbetalningsskvidig—
het lemnadt lån. -— Borås stad innehar ännu stor del af ett
utaf It. St. för detta beviljadt byggnadslån mot 3 proc. ränta,
och Wexiö stad, helt och hållet, ett sedan förra riksdagen
den tilldeladt byggnadslån med 4 proc. ränta och 2
proc. arnot tissemerit, hvarförutan 11. St. nu bifallit lifgifvande
t lill Söderhamns stad af ett byggnadslån mot 4 proc.
ränta och 2 proc. atnorlissement. Sveriges innevånare i allmänhet
innehafva äfven fastighetslån från R. St:s Bank mot
lika ränta och amörlissement årligen. -— Och, alldenstund
jag bör antaga och tro, att sådana skäl, i förening med
ofvan andragna omständigheter, liro mer än tillräckliga
för att upphäfva verkan af de utaf StatsUtsk. i förevar, frår
ga uppstallda motiver för afslag å R. I\i:s nåd. propos oell
inom BiksSttn gjorda motioner, föranlåtes jag fördenskull att
vördsammast påyrka bifall till allt hvad, genom dessa sednare,
blifvit hos It. St. föreslaget och hegardt, med afseende
på ytterligare räntefrihet samt nedsättning i ränte- och
amortissements-beloppet för byggnads-låneanslaget åt Wenersborgs
stad; men sorn StatsUtsk. benäget tillstyrkt, att
den vid sista riksdag lill den 1 Juli innevar. år bestämdt*
tid för uppförandet i fulländudt skick af de byggnader, hvartill
låneunderstöd 11 tgifvits, må förlangas lill den 1 Juli i843;
så har jag i den delen ej annat att önska och tillägga,
än hvad jag uti min motion redan erinrat om, nemligen
att undantag härifrån och från hvarje annan förmån af lindring
i lånevillkoren måtte stadgas för den eller de personer, sorn
hos låne-comiteen anmält sig vilja uppföra byggnad af
slen och derå afgifvit ritning med kostnadsförslag samt derlill
utbekommit byggnadsförskott, utan att sedermera, oaktadt
gjorda påminnelser och vidtagna tvångsåtgärder, . hafva
kunnat förmås hvarken alt företaga byggnadsarbetet eller
återbetala förskotlssuminan. En fråga 0111 återbäring .af sådant
tidigt erhållet byggnadsförskott, som ej för ändamålet
begagnats, är, efter att hafva blifvit i Götha Hofrätt afgjord,
med förklarande att den icke knöde cxeeutivt behandlas, af
corn i terade dragen under K. M:s nåd, pröfning, hvarpå den
ännu beror; och det är fara värdt att, om nämnda undantag
icke varder uttryckligen stadgadt, lörskoltstagaren kan
lyckas att alltför länge qvarhålla samma förskott, utgörande
4)000 c:dr b:co.
Öfvergående till bifrågan, om den af fullmäktige i Riksg.-  cont. hos StatsUtsk. gjorda anmälan örn olikheten i full—
mägtiges samt de för lånemedlens förvaltning och utdelning
-SA.', v-.iif' 30IH3
9°
D c n 3 Juni c. m.
utsedde comitérades åsigter oin dessas ansvarighet och öfriga
åligganden, — torde jag lill m början få erinra, att Utsk.
i framställningen derom, pag. i5, icke omförmalt den omständighet,
alt eomiterade, som, vid deri lid låneutdelningen
skulle begynna, funno en betänklig lucka i reglementariska
föreskrifterna, med hänsigt till de förskott, eomiterade var
ålagdt utgifva, och som derpå fästade fullmäktiges uppmärksamhet,
på det reverserna mätte så styliseras, att underslef
härvid kunde efter möjligheten förekommas, icke
möttes af fullmäktiges bifall till detta förslag, hvilket åter
baft flera olägenheter till följd. Jag hemställer, att Högh
StatsUtsk. måtte, för en närmare utredning af ämnet idelina
del, infordra skriftvexlingen derom, jemte fullmäktiges
vid öfverläggning om deras svar förda prolocoll; — men
att för öfrigt bär ingå i någon speciel vederläggning, eller
något försvar för eomiterade, i hänseende till hvad StatsUtsk
, på grund af fullmäktiges anmälan om olikheten i
åsigter emellan fullmäktige och eomiterade, genom ulåt.
refererat, finnér jag icke vara mig tillständig!, enär qo §:n
Reg.Fin sådant förbjuder. Så mycket allenast kan och bör jag
vördsamt upplysa, att eomiterade, sorn i följd aflånelörsträckningens
egenskap, afsedd endast lör dittills i orten ovanliga stenhusbyggnader,
äfvensom i följd af de reglementariska föreskrifternas
ofall,ständighet, ofta varit i stor förlägenhet för
ernående af ändamålet med bibehållande af Riksg.contls fullkomliga
säkerhet; att det ena likväl upphunnits, utan åsidosättande
af det andra; att någon lörlust för Staten således
hittills ej inträffat och, efter min förmening, ej heller lärer
inträffa, om låntagarne få bugna sig af R. St:s omsorg och
välvilja, med afseende på den sökta lindringen i lånevillkoren;
och att den meningsstrid, som uppstått emellan fullmäktige
i Riksg.cont. och låne-comilcen, om rätta förståndet
af de reglementariska bestämmelserna, an gide comiterades
ansvarighet och åligganden, föranledd af fullmäktiges
yrkande, att eomiterade skulle stå i proprie ansvar, följaktligen
hi It i n t i 11 s är en strid om ord, icke om sak, samt att,
om den framdeles skulle blifva något annat, hvilket jag ej
förmodar, frågan då otvifvelaktig! varder en rättst vist, som
måste skiljas efter allmän lag och gällande -för'fattningar, i
hvad dessa angå förvaltande myndigheters ansvarighet för
om händer hafde medel, samt äfvenså frågan om comiterades
rättighet till de'charge, ifall den möjligen skulle komma
till laglig behandling. — Jag torde dessutom, lill förekommande
af missförstånd, böra upplysa, att hvad i StalsUtskls
utlåt., pag. 18, är sagdt derom, att en del af de i
Riksg.cont. lyftade lånemedlen skola, under den tid de varit
obegagnade, blifvit mot ränta särskildt utlånade, hänför sig
till det af låueanslagcl för stadens publika byggnader anvi-*-  sade belopp ^5,000 rldr, hvilket stadens magistrat och äldste
lyflat, emot särskild till Riksg.cont. afgifven förbindelse;
D c n 3 J u n i t\ m.
9l
ty det öfriga af anslaget, i 25,ooo r:dr, sorn stått under lånecomiteens
disposition, liar icke någonsin utlånats i annan
våg, än såsom förskott till vederbör, tomtägare, utan har
städse varit förvarsdt i länets landtränteri, intilldess, för sådant
ändamål, anordningar efter hand skett. — Jag torde
slutligen böra försöka att reda begreppet om del sätt, som
af coiniteiade iakttagits vid byggnadslåns lifgifvande till enskilda
tomtägare. Comiterade hafva nemligen härvid bort
rälta sig efter de reglementai iska stadgandena i ämnet, som
bestämma att medel skulle ullemnas förskottvis, med
företräde åt de mest behöfvande. Följaktligen kunde utlåningsbeloppet
för livar och en ej annorlunda lampas, än efter de
af ritningar åtföljda kostnadsförslag, tomtägarne dessförinnan
ingafvo, men icke efter brandförsäkringsvärdet, som först
blef kändt, sedan busen voro färdigbyggda; och då, oaktadt
antagna allmänna grunden för lånerättighet var jfrdelar af
byggnadskostnaden för boningshus oell £:del deraf för uthus,
det således någon gång kunde hända, att länet, notabene för
boningshus, öfverstigit hälften af brandförsäkringsvärdet; lärer
nian, på grund af dessa upplysningar, lätt kunna inse,
att Riksg.conlts säkerhet berott af comiterades omtanke och
försigtighet, långt mera än af de reglementariska stadgandena,
samt att förty fullmäktige haft föga skäl till sin mot
comiterade gjorda anmälan.
Med den emhetsbefattning jag innehar, och kännande
för öfrigt någorlunda innevånarnes i Wenersborg kritiska
financiella ställning, — kan och bör jag ej undgå att ytterligare
vördsamt fästa R. St:s uppmärksamhet på hvad derom
är genom det föregående både utred t oell hevisadt. Jag
hoppas derjemte, att den känsla af billighet och välvilja,
som gjort sig gällande för andra städer och orter, icke skall
förneka sig med afseende på Wenersborg. Slatsekonomiska
skäl, hem tade från stadens geographiska läge, och utsigterna
för dess tilllagande framdeles, i relativ vigt äfven för Riket,
synas dessutom tala nog uppenbart för bifall till föreslagen
lindring i villkoren för byggnadslånet; och, efter min öfvertygelse,
kunna ock hittills gällande bestämmelser derom icke
möjligen vidmakthållas ulan låntagarnes framtida obestånd,
hvilket, allt annat ondt oafsedt, kunde hafva direeta förluster
för statscassan lill gifven följd.
Jag anhåller vördsamt, alt II. R. o. Ad. täcktes bifalla
återremiss af utlåt., på det StalsUtsk. måtte kunna taga dessa
mina uppgifter och anmärkntr i ämnet under behörigt
öfvervägande; i hvilket afseende mitt anförande torde få åtfölja
återremissen.
Gr. Lewenhaupt, Patrik: Jag får förena mig med
Hr Sandelhjelm i anhållan om återremiss, hufvudsakligen af
det skäl, att, om StatsUtsk:s utlåt, bifalles, så kommer Wenersborgs
stad icke att åtnjuta enahanda förmåner tued an
-
t
(yi Den 3 Juni e. ra!
dra städer, sorn varit i samma cathegori, utan alt något verkligt
skäl för en sådan olikhet förefinnes.
Hr von Qvanten, Garl: Äfven jag utber mig att få
säga några ord till förmån för Wenersborg. Utsk. bar utgått
från dea synpunkt, att icke ändring borde ske i föregående
Ständers beslut ang:de lånebiträden; men, sednaste
Ständers, lagstiltningsperiod är nu tilländalupen, och man kan
således nu, utan att träda deras rätt för nära, besluta annorlunda
än de. Då fråga förevarit oin lånebiträden för Wexiö,
hvilken stad betalar blott 4 proc ränta och 2 proc. amorfissement,
så syres mig, att nuvar. Ständer borde ömma för
Wenersborgs belägenhet; och om de icke kunna medgifva
denna stad lika förmåner som Wexiö erhållit, troi' jag dock,
att, ehvad jemkning dervid nnsäges nödig, Wenersborg alltid
blefve högst tacksamt för hvad sorn kunde beviljas. Wenersborg
har icke mer än >,5oo innevånare, åtminstone icke
nnånga derutöfver. Dessa skulle nästa år börja att betala 5
proc. ,och 0111 3. år dessutom 3 proc. till amorlissement på
i5o,ooo r:dr, så att 12,000 r:dr årligen skulle utgå. Jag hemställer,
huruvida en stad, som icke är större och ej äger betydligare
handel och rörelse än Wenersborg, kan årligen
åstadkomma en så betydlig summa som 12,000 rtdr. Detta
förhållande skulle inträda, innan Ständerne nästa gång sammankomma,
och på grund af denna framställning, vågar jag
vördsamt instämma i begäran om ålerremiss, med önskan, alt
StatsUtsk, måtte företaga frågan till närmare granskning och
bevilja något förmånligare villkor för nästkommande 5 år, än
nu, är medgifvet.
Hi1 af Harmens, Henrik Otto: Om StatsUtsk.,
genom en ålerremiss af detta betänk., kunde få några upplysningar,
eller om anmärkn:r voro gjorda, hvilkas innehåll
icke förut varit Utsk. kända, skulle jag icke motsätta mig
en sådan ålerremiss. Det hufvudsakligaste, som emot Utsk:s
betänk, blifvit anfördt, har blifvit, framsläldt af Hr Sandelhjelm.
Hans framställning innefattar a:ne delar. Den éna
afser den juridiska delen af frågan, som angår tillämpningen
af de föreskrifter, som äro gifna comiterade, och Riksg.cnni:s
fullmäktiges skyldighet att bevaka Statens rätt. Denna frågä
tillhör det icke StatsUtsk. att besvara, och Utsk. har
ej heller gjort det, utan endast gifvit ett slags yttrande
lill fullmäktige, huru saken af Utsk. ansågs, men att föreskrifternas
tillämpning endast i laga väg kunde bestämmas.
Det är således endast i afseende på den andra delen af Hr
Sandelhjelms framställning, hvilken angår nedsättning af lånevillkoren,
som någon förändring genom återremissen kan
åsyftas. Jag skall utbedja mig att få begagna de siffror, Hr
Sandelhjelm sjelf uppgifvit. Han har sagt, att hela förlusten
vid Wenersborgs brand uppgått till 5oo,ooo r:dr banco,
och H. o. Ad. täcktes bemärka, att dessa siffror äro desam
-
Den 3 Jun i c. ni.
öS
ma, sorn stadens innevånare sjelfve uppgifvit, hvarföre anledn.
ej torde finnas alt förmoda dem vara för lågt hera tinade.
För att betacka denna förlust har Brandförsäkringsverket
utbetalt aoo,ono r:dr. Genom enskilda insamlingar
inom landet erhöllos 85,ooo r:dr, och .Slaten har lemnat
i5o,ooo r:dr. Således har Wenersborg erhållit ett understöd
af tillsammans 435,ooo r:dr, och återstår blott en sumaf
65,ooo r:dr, sorn af stadens innevånare behöft anskaffas
för att sälla staden i samma skick som före branden. Dertill
liar Staten icke blott förskjutit ett capital af i5o,ooo
ltdr, utan äfven a Islå 11 räntan, som för 5 år gör 37,5oo
rtdr, StatsUtsk. har tyckt, att dessa uppoffringar å Statens
sida voro tillräckliga, och att det vore tid på, att städerne
uppfyllde de contraherade villkor, på hvilka lån blifvit dem
af Staten beviljade. Här har, såsftm jag tror, blifvit oriktigt
uppgifvet, att Wexiö stad af Staten erhållit lån på bättre villkor
än Wenersborg. Det är K. M, som beviljat detta lån,
hvilket icke varit föremål för R. St:s pröfning. Huru Wexiö
befinner sig efter branden, må den kunna bedomina, som
bor i orten och som tror, alt de, hvilka förlorat mest, äro
de, för hvilka det ej brunnit. Man har äfven anmärkt, att
StatsUtsk. för en annan stad tillstyrkt bättre villkor, än för
Wenersborg. Det är sannt; men då var fråga om ett nytt
lån, nemi. för Söderhamn, såsom biträde för allmänna byggnaders
uppförande, och då det begärda lånebiträdet endast
var 12,000 r:dr, sorn man kunde förutse skulle kunna af
Riksg.contoret erhållas emot 4 proc., ansåg StatsUtsk., att
Staten ej borde söka någon vinst på länet. På dessa skäl,
och dä man bör taga i betraktande de många lån, som af
statsverket blifvit till städerna beviljade, samt huru man
vid den riksdag, då fråga varit om lånens beviljande, icke
prutat på villkoren, men sedan dessa väl blifvit bestämda
vid nästföljande riksdag begärt lindring och slutligen afskrifning,
hvarom äfven vid innevar. riksdag lör Borås fråga blifvit
väckt, hvartill R. o. Ad. dock icke lemnat bifall, — på
dessa skäl, säger jag, och då jag nu tror mig hafva vederlagt
Hr Sandelbjélms framställning, får jag vördsamt anhålla
om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till bifall å StatsUtsk:s
betänkande.
Hr von Qvanten: Jag får blott begära att få veta,
om underrättelse ankommit från de andra Stånden om de
beslut, som i delta mål blifvit fattade.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ankommit, huru detta mål hos något af de öfriga
RiksSt:n blifvit afgjordt.
Hr Sandelhjelm: Den värde talaren, som bestridt
återremissen, har visserligen sökt vederlägga mina beräkningar
öfver de förluster, Wenersborgs stad lidit, men han har
dervid uteslutit det hufvudsakligaste. Först och främst må
-
94
VD c n 3 J u ii i c. m.
ste det vara gifvet, att livad inncvånarne i en totalt nedbrunnen
stad erhållit af enskildta gåfvomedel, hvarmed den
fattigaste classens underhåll blifvit bekosladt, icke härvid
egentligen kan komina i fråga samt ingalunda kan ingå i
beräkningen af de medel, sorn erhållits lill stadens återuppbyggande,
och det är egentligen upplysning om mojengerna
dertill, som jag velat lemna. Likaså litet kan hela brandförsäkringssumman
beräknas för stadens uppbyggande, då
dermed de intecknade capitaler, som stadens innevånare varit
skyldiga lill publika verk och enskilda utom staden, genast
måst betalas. Den värde talaren har dessutom förgätit,
att han sjelf påstått, att icke blott capitalet af det i5o,ooo
rtdrs lån, som vid 1835 års riksdag beviljades, skall fullt
återbetalas, utan äfven räntan lill fullo utgå med 5 proc., och
vid sådant förhållande måtte staden ej hafva att beräkna
detta capital sig till godo. Delta synes vara elt alltför stort
streck i räkningen, som jag anhåller att få anmärka. För
öfrigt talas här visserligen om contraherade villkor med Staten;
inea jag får erinra, att här aldrig varit fråga om något
contract. Stadens innevånare, i den brydsamma ställning
de voro slraxt efter eldsvådan, spridde åt alla häll, kunde
icke vara betänkte på alt uppgöra hvarken villkor eller annat,
utan det skedde af Konungens Bef:h:de. K. M. be
hjertade
saken och R. St. insågo nödvändigheten af understödet,
och så uppkom länet. Det är visserligen sannt, att
hvarje förbindelse på en låntagen summa innehåller villkor,
att betalningen skall ske i öfverensstämmelse med förbindelsens
lydelse; men stadens innevånare hafva icke sjelfve uppgjort
några contractsvillkor. Jag vill derföre icke påstå, alt
de hafva någon juridisk rätt till lindring, men så mycket
mer anser jag den moraliska billighetsgrunden härvid, såsom
vid andra tillfällen, böra vinna afseende. Detta är så mycket
mera skäligt, som Wenersborg, jemte det staden måst
förskrifva sig till högre ränta och ainortissement än an
dra
städer, derutöfver åtagit sig den verkligen betungande
skyldigheten att bygga af sten. I annat fall hade det visserligen
varit vida mindre att i denna fråga begära och önska.
— Ingen jemförelse kan med skäl göras emellan Weners»
borg och Wexiö 1 Wenersborg brann hela staden med undantag
af landshöfdinge-rcsidenset och några kojor; i Wexiö
endast 6ö hus. Länet var der något mindre än det, sorn
blifvit lemnadt åt Wenersborg, men stod likväl icke i någon
proportion till husens värde i hvardera staden. Jag lera nar
derhän, huruvida i Wexiö, såsom den siste talaren sade,
de förlorat mest, för hvilka det icke brunnit. I sådant fall
är denna stad lycklig. Ett annat förhållande äger rum för
Wenersborg, och jag anhåller, att R. o. Ad. för sin del
ville behjerta det. Det är väl minst för närvar., då Rikets
Drätselverk, hvarunder jag inbegriper Riksgäldsverket, är i
mera florerande tillstånd än någonsin förut, sorn Ständerne,
Den 3 Juni c. m.
9r>
blott för en princip, sorn icke förr blifvit iakttagen och ej
torde vara lämplig vid alla tillfällen, böra afsäga sig rättigheten
alt modifiera lånevillkor efter behof och omständigheter.
Jag förmodar således, att R. o. Ad. till en början
ej vill vägra återremiss, och jag har så mycket mera skäl
att vidblifva min begäran derom, som jag tror, att inom
Utsk. meningarne varit mycket delade, så att det berott af
2 röster, att utlåt, kommit att innefatta ett afstyrkande, i
stället för tillstyrkande, lill hvad för Wenersborg blifvit
begärdt.
Hr Edelsvärd, Fredr. Wilh.: Jag olber mig att
i delta ämne få afgifva några upplysningar. Inom Bevilln.-  TJtsk. förekom den frågan alt för Wenersborgs stad nedsätta
bevillningen. Efter en långvarig discussion inhemtades slutligen,
på ungefärligen samma grunder, som Hr af Harmens
bär framställt, att dertill icke var någon anledn. Dervid
uppdrogos paralleler med Borås, och resultatet befanns vara,
all Wenersborg, mindre än Borås, kunde anses vara i det
utblottade tillstånd, alt det behpfde understöd afStaten. Jag
anhåller derföre, att StatsUtskts betänk, mätte antagas.
Gr. von P I a t e n , Ba 11 z a r : Jag vill icke ingå i någon lång
historik om Wenersborgs brand och orsakerna, hvarföre den
hirf så härjande, som den verkligen var, hvilket Hr Sandelhjelm
bättre än jag är i tillfälle alt upplysa. Att deri inlåta
sig, torde också vara mindre nödigt, då här icke är
fråga om att bevilja något n\tt lån, utan endast derom, huruvida
någon så väsendtlig förändring i afseende på denna stad
inträffat, sedan lånet beviljades, alt de en gång föreskrifna
villkoren dervid böra förändras. Man har åberopat diverse
förhållanden, som jag nödgas upplaga, för att visa, huru haltande
de äro. Man har t. ex. börjat med alt säga. att år
18 i5 var räntan 5 proc., men att deremot nu Itiksg.contoret
skulle hafva öfverflöd på penningar, hvarföre endast 4
proc. ränta hehöfde betalas. Det är besynnerligt nog, att
denna underrättelse kommer från den nödlidande Wenersborgs-trak
ten, då vi icke här i Stockholm, ja icke ens i Riksg.-  contorel veta annat, än att 41 ä 5 proc. ränta måste erläggas,
Dessutom äro de ifrågavnr. penningarne redan upplånte
och utlemnade emot 5 pnoc. ränta; i anseende hvartill den
omständighet, att penningar nu kunna erhållas för 41 proc.,
ej torde utgöra skäl till räntenedsattning. Af Hr af Harmens
är i öfrigt upplyst, att genom räntefriheten under 5
år redan 37,öoo r:dr blifvit skänkta till Wenersborgs stad.
Detta visar, att Ständerne gjort afseende på branden.— Man
har mycket fästat sig vid, att det vore en stor vinst för
Staten, alf Wenersborg vöre bygdt af bara stenhus. Om
delta vore en vinst, så skulle den i första rummet tillhöra
staden och blott i det andra kunna tillräknas Staten. Efter
hvad llr Sandelhjelm sjelf anfört, lära dock husen derstädes
96
Den 3 J ii 11 i c. ra.
till en stor del vara byggda af träd, ehuru ett och annat deribland
tinnes vara stenhus. Helt annat är förhållandet i
Norrköping, som efter sista branden endast visar stenhus;
Man har talat om, att afskrifningar för andra corporationer
blifvit beviljade, och såsom exempel citerat, att.så ägt runi
med ett lån för Carl Johans församling, hvilket föranleddes
af cholera-farsolen. Del är sannt; men sådant grundade sig
på. en kungörelse, som tydligen stadgar, alt för cliolera-lån.
afskrifningar kunna komma i fråga, samt att anmälan om
sådan afskrifning må ske bos K. M., då anleda, dertill förekommer.
Sådant har ej förhållandet varit med Wenersborgs
byggnadslån, hvilket, likasom andra dylika lån, ej varit förenadt
med något sådant villkor. Man har äfven talat om,
att Söderhamns stad nu erhållit lån emot lägre ränta än
Wenersborg, och detta är ganska riktigt; men detta lån har
endast uppgått till 12,000 r:dr och har varit nödvändigt för
allmänna byggnaders uppförande. Deri torde således
finnas någon skilnad med nu ifrågavar. förhållande. Mari
talar äfven om ett lån till Wexiö, hvilket blifvit lemnadt
emot lägre ränta; incn jag har ej funnit, att denna låneåtgärd
är gillad af Ständerna, hvilkas pröfning den ej varit
underkastad, och hvarom de således ej kunnat yttra sig. Man
åberoper jemväl förhållandet med Borås, men också dervid
tror jag, i likhet med den siste talaren, att en stor skilnad
visar sig, ty denna stad ödelädes af 9.:ne eldsvådor straxt efter
hvarandra; men äfven der har StatsTJtsk. inkommit med
afstvrkande, hvilket af 2.'ue Stånd blifvit gilladt, äfvensom,
hvad Öregrund angår, R. o. Ad. gillat StatsUtskrs afstyrkande
till eftergift. Slutligen har man velat säga, alt Wenersborgs
innevånares obestånd skulle blifva en följd af vägran
lill den sökta eftergiften. Det vore högst olyckligt, om så
kunde hända, men ej engåug någon af reservanterna har satt
i fråga annat, än att 8 proc. på lönesumman skulle årligen
betalas, således samma belopp, som StalsUlsk. beräknat, eller
1200 r:di>, fastän reservanterne ansett, att endast 4 proc,
borde erläggas såsom ränta och de öfriga fyra såsom afbetalning.
Således tror jag icke, alt dessa 12,000 r:drs utbetalning
kan verka så förstörande på stadens belägenhet. Man
har derjemte sagt, alt innevånarnes obestånd skulle leda till
förlust för Staten. Det skulle jag på det högsta beklaga;
men jag har svårt att tro det; ty då en comité' varit tillsatt
för att vaka öfver utlåningarna, kan jag ej förmoda, alt
densamma så litet vårdat sig derom, att förlust för Staten
kunde uppkomma, ehuru Riksg.contorets fullmäktiges berättelse
upplyser, att lån blifvit lemnade till högre belopp än
i Wexiö och Borås samt på andra ställen. Af dessa skäl
anhåller jag om bifall till Utsk:s betänkande.
Hr af Harmens: Jag bar visserligen begärt ordet för
att besvara Hr Saudelhjelins sista anförande, men jag vet icke
hvad
.:ii 4idtas 119(3
Den 3 Juni e. ra.
97
livad jag skall anse såsom argument för hans begäran om
åtei remiss. Han har blott åberopat Ståndets välvilja för staden
Wenersborg, och jag vet icke, alt den kan vara mer i behof
deraf än andra städer i Riket; ty efter de underrättelser, jag
inhemtat i StatsUtsk. och enskildt genom andra personer,
har jag ingen anledn. att tro denna stad vara i den bedröfliga
belägenhet att behöfva ytterligare understöd, då Staten
redan med en ren skänk af 3y,5oo r:dr bidragit till dess
återuppbyggande. Det vore i annat foll rätt så godt, att
Staten öfverlog en viss andel, t. ex. -Jtdel eller -J:del af städernas
återuppbyggande, dåde träffades af eldsvådor. Jag förenar
mig med hvad Gr. von Platen yttrat, och begär bifall
å betänk., på det StatsUtskrs öfverhopande göromål icke ytterligare
må onödigtvis ökas med en massa af anmärkntr,
dem jag redan tror vara besvarade, och jag tior, att i alla
fall utgången inom StatsUtsk. blrfve densamma, som hittills,
helst ingen anledn. förekommit till förändring.
Hr Sandelhjelm: Jag skall icke vara vidlyftig, eme
dan
jag tror mig redan i mitt skriftliga anförande hafva
upptagit hvad som borde föranleda till ändring i Utsk:s utlät
eller åtminstone torde förtjena att tagas i betraktande,
oaktadt allt hvad man här sagt. En värd talare, ledamot
af Bevilln.Utsk., har sagt, att han ville instämma i
deras mening, som ansett, att Wenersborgs stad, afbränd för
år sedan, skulle vunnit den förkofran, att den ej beliöfde
begära R. St:s välvilja till fortsättande af de förmåner, som
hittills varit staden beviljade. Han säger sig hafva funnit,
att Borås stad är bättre i behof deraf, Det må vara, att
lian så tror; men jag, som känner dessa städer något bättre,
tror mig kunna försäkra motsatsen. Borås brann åren 1822
och 1827, således sist för i3 år sedan. Det är nu icke mer
än 4-} år sedan Wenersborg brann. Efter dessa eldsvådor
hafva städerne fått åtnjuta bevillningsfrihet. Således har
icke bevilln.friheten för de nybyggda husen tillgodokommit
Wenersborg mer än 2 år, då deremot Borås åtnjutit den un=
der i5 års tid. Föröfrigt hafva vid återremissen af Bevilln.-  Utsk:s betänk, sådana upplysningar blifvit meddelade, sorn
jag hoppas skola vederlägga den af Bevilln.Utsk förut fattade
mening om tillståndet i Wenersborg, och måhända förmå
Utsk. att tillstyrka den lindring, sorn förut ägt rum. Men
detta hör icke hit. Jag ber i öfrigt att få upplysa, att hvad
Wenersborgs yttre utseende beträffar, så är det visserligen
sannt, att staden är uppförd på ett bättre sätt än förut; men
detta utseende vittnar ej om välmåga, och det är lätt att
föreställa sig, att då i en landsort en half million användes inom
några år, för uppförande af byggnader, så kan icke rörelsen
under tiden aftaga. Men den börjar nu aftaga och
först nu uppstår den förlägenhet, hvarom jag talar, då ränta
och capital-afbctalniogar å så väl ifrågavar. sorn andra lån,
8 H, i3
93
Den 3 Juni c. m.
hvarföre staden mast skuldsatta sig, skola erläggas. Förhållandet
måste då blifva hell annorlunda än förut. Föröfrigt
hafva redan så många upplysningar blifvit meddelade, att
jag, då det redan lidit så långt på aftonen, ej vill förlänga
med något, som kunde anses öfverflödigt, utan får jag blott
förnya min anhållan om återrerniss.
Frih. Cederström, Jacob: I allmänhet är jag visserligen
af den tanken, som Hr af Harmens yttrat, att hvad som
en gång blifvit genom enskilda förbindelser contraheradt,
bör efter förbindelsens lydelse fullgöras; men här uppstår
likväl i afseende på frågan om lån till en afbränd stad emot
5 proc. ränta, att detta är samma ränta som Riksg.contoret
gifvit för medlens erhållande i ändamål att lemna staden
detta förskott. Det är således endast en räntefrihet för 5
år, som blifvit staden tilldelad, i anseende till dess olyckliga
belägenhet att vara afbränd, då staden, om den fallit i judehänder,
fått betala ii eller 20 proc., hvarigenom den blifvit
ännu mer insyltad än nu genom 5 proc. Det är icke genom
räntebetalningar för sådana lånebiträden, som Svenska folket
kan finna sina intressen väl afsedda af deras representanter;
och jag skulle tro, att då Riksg.contorets förlägenhet nu icke
är sådan, som år 1834, då det sjelf behöfde göra lån, den
ifrågavar. ränte-nedsättningen af räntan med en proc. icke
borde afslås. Tvertom tycker jag denna begäran vara så billig,
att den med allt skäl bör medgifvas, och dertill hemtar
jag äfven skäl från den upplysning, en ledamot af Bevilln.-  Utsk. lemnat, att detta Utsk. ej funnit anledn. alt bifalla
någon nedsättning i bevilln.afgifterna för staden, hvilket fägnar
mig, ty naturligtvis mäste detta beslut vara beroende af
de upplysningar, Utsk. skaffat sig om stadens förmåga att
utgöra dessa afgifter; men då staden skal! erlägga alla utskylder
för dess borgerliga rörelse, måste det vara så mycket
större skäl alt nedsätta räntan och låta den 5:e proctn utgå
till capital-afbetalningen, som derigenom forlskyndas, och
med hvilket capitals slutliga inbetalning äfven ränteförlusten
upphör. Jag kan ej annat än förena mig med Hr Sandelhjelm
i anhållan om återrerniss.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har förut i
fråga om lån för en afbränd stad yttrat, att jag ansåge
Riksg.contoret ej böra uppoffra något af sina medel för den
upplåning det kunde behöfva göra af medel att åter utlånas
till den afbrända staden. Detsamma är min mening i afseende
på Wenersborgs stad, som nu är i fråga. Jag kan således
ej instämma med Frih. Cederström deruti, att 5 proc.
vore för hög ränta, enär Riksg.contoret sjelft fått betala
en sådan. Dessutom lärer det vara åtskilliga andra
städer, sorn fått betala fem proc. ränta likasom Wenersborg,
men med den skilnad, att Wenersborg sluppit
att betala räntan under 5 år och derpå förtjent
Den 3 Juni e. ra.
99
37,^00 r:dr. I öfrigt liar man sagt mig, hvad Hr Sandelhjelm
torde kunna upplysa, att staden af medel, som emot
5 proc. blifvit henne lemnade till rådstugans uppbyggande,
utgifvit lån emot 6 proc. och låtit rådstugan vara obvggd.
Om förhållandet är sådant, så torde det bevisa, alt räntan
ej varit för hög.
Hr Sandelhjelm: Då jag sist hade ordet, glömde jag
att vederlägga en af Gr. von Platen gjord anmärkn., att en
med denna likartad fråga, rörrde Borås stad, förevarit, den
StatsUtsk. jemväl afstyrkt, hvilket 2 Stånd godkänt. Denna
fråga var dock icke lika med denna, ty Borås hade begärt
afskrifning af hela det återstående låne-capitalet. Förhållandet
var således betydligt olika. Hvad åter beträffar den
omständighet, att Wenersborg skulle vunnit de 3y,5oo r:dr,
som Riksgcontoret möjligen förlorat på räntan å Weners
borgs
lån under fem år; så är det först och främst upplyst,
att penningarne icke genast uttogos från Riksg.contoret efter
riksdagens slut, och för det andra är det gifvet, att innevånarne
ej kunnat lyfta lånen förr, än de bestämt sig att bygga
af sten eller annat icke eldfarligt ämne, samt till byggnaderna
fått kostnadsförslag och ritningar uppgjorda. Således
hafva de ej af lånen haft den fördel, man uppgifvit. Det
är åter mycket sannt, att de 25,ooo r:dr, som blifvit beräknade
och särskildt lyftade för stadens publika byggnader, hafva
stadens myndigheter användt till utlåning, som jag tror,
mot högsta möjliga ränta och således förmodligen 6 proc.
Jag bestrider det icke, och deraf må man draga hvad slutföljd
man behagar.
Gr. von Platen: Jag vill blott anmärka, att jag ej
sagt, att det var ett likartadt förhållande med Borås, som
med Wenersborg, utan att förhållandet var värre med Borås,
såsom afbränd a:ne gånger inom en kort lid. Hr San
delhjelms
yttrande innefattade således ett misstag.
Hr Frih- o. Landtm, framställde propos. till bifall å
StatsUtsk:s utlåt. N:o i5o.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, i anlcdn. häraf förklarade att ja öfverröslat
nej, begärde
Hr Sandelhjelm votering.
Upplästes till jastering och godkändes följande voteringsproposition:
Den
som bifaller StalsUtsk:s utlåt. N:o i5o, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o
i5o gjorda anmärknlr föranleda dess återremitterande.
ioo Den 3 Junie. ra.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 20.
Nej — 8.
Under voteringen bade FJr Frih. o. Landtm, bortgått
samt öfverlemnat klubban åt Frih. Gederström, Jac., innehafvande
plats på Riddarhuset såsom fullmäktig för Grefliga
ätten Lagerbjelke.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till i på morgonen den 4
Juni.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 4 Juni i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för förliden gårdag e. m.
Justerades pleni-prot. för den 22 sisth Maj.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr von Hoffsten,
Rengt, anmält sig vara förhindrad att längre fortfara
såsom ledamot i Ridd.Utsk., men anhållit alt det oaktadt
blifva bibehållen vid sin riksdagsmannarätt.
Bifölls.
lii- Frih. o. Landtm, tillkännagaf tillika, att Hr Rappe,
Joli. Axel Gust., hvilken blifvit utsedd att under den åt en
ledamot beviljade ledighet inträda i BancoUtsk., afsagt sig
nämnde förtroende; att Gr. Hamilton, Jacob, samt Frih. 1-  kerhjelm, Joli. Carl, båda ledamöter i Bevilln.Utsk., erhållit
3 veckors ledighet; att Gr. Hamilton, Malcolm, ledamot i
BancoUtsk., erhållit 3 veckors ledighet från den 9 dennes,
och att Frih. Tersmeden, Wilhelin, ledamot i Const.Utsk.,
14 dagars ledighet från den 10 dennes; och anmodade Hr
Landtm. Hrr Electorer att innan första plenum i nästa vecka
sammanträda, för att välja ej mindre en ledamot i Ridd.-  Utsk. efter Hr von Hoffsten, än ock ledamöter för att i
Utsk:n inträda uti ofvannämnda genom permitterade ledamöters
frånvaro lediga platser.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskts den 27 sisth Maj
f. m. på bordet lagda utlåt. N:o i5i, angtde den förändrade
inredningen af R. St:s hus.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskrs deri 27 sisth Maj f. m.
Den 4 Juni f. m.
101
på bordet lagda memorial N:o \5i, angtde decharge för
fullmäktige i Riksg cont., fann R, o. Ad., att med dess afgörande
borde uppskjutas, tills StalsUtskts utlåt. Wto 148 i
anledn. af anmärkntr vid Utsk:s uti betänk. Wto /\5 afgifna
yttranden, angtde R. St:s revisorers berättelser om granskningen
af Riksg verket 111. m., blifvit af R. o. Ad. afgjordt.
Lades till handlingarna Bevilln.Utskts, den 27 sistl. Maj
f. m., på bordet lagda utlåtanden:
Wto 13, i anledn. af framställda anmärkntr vid Utskts
under Wto 3 afgifna betänkande;
Wto 14, i anledn af anmärkntr vid betänk. Wto 4;
Wto i5, i anledn. af anmärkntr vid betänk. Kto 5.
Vid förnyad föredragning of Bevilln.Utskts den 27 sistl.
Maj f. rn. på bordet lagda betänk. Wto 16, angtde Hr Munck
af Rosenscliölds, Wils Rudolph, afgifna yttrande, angtde förändrade
grunder för allmänna bevillningen, bjef samma
betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos BancoUtskts, den 27 sistl.
Maj f. m., pä bordet lagda betänkandent
Wto 26, roed hemställan om årligt löne-anslag för en
formbinderska vid bankens pappersbruk Tumba, samt angtde
en elevs inöfvande i formbindning;
Wto 27, i anledn. af väckt fråga om förändring i föreskrifterna,
angtde förslitna småsedlars utbyte i landsorterna.
Då nu ånyo föiedrogos Banco-Utskts, den 27 sisth Maj,
på borget lagda
betänk. Wto 28, rörtde dels uppsägning oell dels äfven
omskrifning, efter ursprungliga myntvärdet, af de så kallade
låne-banco-capitalen; och
berättelse Wto 29, om bancofullmäktiges åtgärder och
förvaltning på det hela, efter nästförflutna riksdag,
blefvo de ånyo begärda på bordet, det förra af Hrr von
Hartmansdorff, Au g., och Palmcrantz, Joli. Mauritz,
och den sednare af Hrr von Hartmansdorff,
Au g., och Gripenstedt, Joli. Au g.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtskts den 27 sisth
Maj f. 111. på bordet lagda betänk. Wto 3o, i anledn. af väckt
fråga att icke någon commissarie-beställning i banken må
tillsättas, utan i närvaro af minst 2tne ordinarie ledamöter
bland bancofnllmäktige af hvarje RiksSlånd.
Företogs till pröfning StalsUtskts, den 3o sisth Maj e.
111., på bordet lagda utlåt. Wto i35, rörtde väckt fråga om
kungsgården Halltorps på Öland återvinnande lill Kronan,
103
Den 4 Juni f. ta.
Frih. Raab, Adam Christ.: Då jag går att yttra mig
i detta ämne, får jag först tillkännagifva, alt min bror äger
halfva denna egendom; hvadan jag icke kan anse mig opartisk
i denna fråga, och skall icke heller rösta, i händelse
det kommer i fråga atl derom anställa votering. Emedlertid
anser jag mig, som haft tillgång alt inhemta närmare
upplysningar om förhållandena, skyldig att för R. o. Ad.
utveckla dessa förhållanden, på det alt man icke må gå att
vidtaga ett beslut, som efter min öfvertygelse vore stridande
mot hvad billighet och rättvisa klöfver. StatsUlsk. har
yttrat sig på följande sätt: ”Enär, så vidt de i detta mål
till Utsk. remitterade handlingar föranleda, det ville synas,
som, genom meranämnde K. bref af den 3o Aug. 1743, endast
besittningsrätten till kungsgården Halltorp blifvit Majoren
Åderman, dess hustru och barn, för deras lifstid i nåder
förunnad, samt att följaktligen och då egendomen icke
kunnat å annan person öfverlåtas med bättre rätt, än Åderman
densamma erhållit, Staten, sedan bemälde personer nu
med döden afgått, är berättigad att återfå berörde egendom;
så ock då det å Kronans vägnar i detta afseende redan väckta
anspråk, på sätt ofvan nämndt är, i anseende till saknadt förordnande
för Kronofogden Eneman att detsamma utföra, icke
kunnat till pröfning upptagas, &c.’> StatsTTtsk. hade grundat
sitt tillstyrkande, att R. St. skola ”hos K. M. i und. begära,
att behörigt ombud må varda förordnadt, för att i
laga ordning utföra den talan om kungsgården Halltorps återvinnande
till K. M. och Kronan, samt de ersättningsanspråk
i öfrigt, hvartill anledn. må förefinnas,” på det förmenande
att Åderman endast för sin lifstid, samt för sin hustrus
och sina barns ägde besittningsrätt lill egendomen. Delta
är rakt stridande mot verkliga förhållandet. Jag tager mig
friheten alt uppläsa det K. brefvet, som blifvit åberopadt,
hvaraf det vill synas, att han icke allenast fick besittningsrätt
för sin samt hustrus och barns lifstid, utan äfven för
alja efterkommande på hela egendomen. Det K. brefvet
lyder sålunda:
"Afskrift.
Friedrich &c. &c. Vår ynnest &c. — Oss gifve
Riksens Ständer genom skrifvelse af den 23 hujus underdånigst
vid handen, att Capitainen vid Schuerriske regementet
Sven Åderman genom memorial andragit, det han genom
mycken möda, omkostnad och försök blifvit ägare af den
hemliga vettenskapen, att inom 4 minuter göra i5 å i6 geschvinde
och skarpe skått med en ordinaire mousquette,
hvarpå han ock åtskilige och nöjaktige prof uppvist, samt
erbjudit sig denna vettenskapen emot någon viss belöning
alt upptäcka. Och som Riksens Ständer funnit, att denna
jnventionen alldeles förljenar den uppmärksamhet, att Riket
hör vara ägare af en sådan hemlig vettenskap, och fördenskull
så mycket mera funnit billigt, att Capitainen Åderman,
Den 4 J u n i f. m.
10B
såsom uppfinnare deraf, må med någon emot inventionens
värde svarande belöning hugnas, som han haft den nit för
fäderneslandet, alt han hellre velat tjena detsamma med
sitt påfund, än hos någon främmande derigenom söka någon
vinst och båtnad, han jemväl, ibland annan belöning för berörde
inventions upptäckande, anhållit om besitlningsi ättighet
af kronolägenheten Halltorp på Öland; så hafva Riksens
Ständer sig härvid väl erinrat, att vårt nåd. bref af den
4 Maj 17B9 tydeligen innehåller, att alla kungsgårdar böra
blifva i deias förra stånd; dock emedan denna Halltorps
kronolägenhet icke är af någon stor indrägt, utan finnes allenast
skattlagd till 112 daler silfvermynts ränta, och efter
senare, ehuruväl ännu ej fastställle skattläggning den 21
Marlii 17endast till 90 daler 3 öre d:o mynt; ty hafva
Riksens Ständer funnit sig föranlåtne, att i underdånighet
styrka Oss dertill, det malte kronolägenheten Halltorp till
Capitainen Åderman, dess hustru och barn upplåtas under
skaltemannarältighet och tjugu års räntefrihel, och jemväl
honom eller dess arfvingar vara tillåtet, att all deras rätt,
så till räntefrihel, som skatterättigheten på någon annan att
transportera; dock alt ingen denna rätts innehafvare må
hafva makt att med drängelön, dagsverken och dylikt allmogen
besvära.
Och hvad nuvarande arrendatorn af kronolägenheten
Halltorp, Brukspatronen Cortmeyer angår, så äro Riksens
Ständer af den tanken, att han, som icke äger något slutit
contract derå, bör efter laga uppsägning och fardag afträda
gården med hvad dertill hörer till Capitaine Åderman, i lika
stånd och med det inventario, som han det vid dess dilkomst
kan hafva emottagit.
Om allt detta vele Vi fördenskull hafva lernnat eder
behörig del och kunskap, med nådig befallning, det J icke
allenast beordren landshöfdingen i orten alt i tid uppsäga
berörde nuvarande arrendator af Halltorps kungsgård, utan
ock för öfrigt till verkställighet befordren hvad härvid på
eder försorg vidare ankommer; Låtandes Vi nu jemväl för
merberörde Åderman utfärda Vårt nåd. bref på majors caracteTe,
heder och rang. Hvarmed Vi befalle Eder c.
Stockholm i R.ådkainmaren den 3o Augusti 1743.
FRIEDRICH.
Carl Arnell.
Till Kammar-collegium, angående kronolägenheten Halltorps
upplåtande till Majoren Åderman.
Likheten med höga originalet bestyrker
Ex officin
G. T h r a n h e i m,
Kongl. Kammar-collegii Actuarius.”
Häraf synes att Aderman icke allenast för siri och sina
barns lifstid erhållit egendomen, ulan att han för sig och
arfvingar derpå erhållit skatlemannarätt. Jemte dessa upp
-
Dcn4 Junif. m.
lysningar får jag tillkännagifva, att egendomen Halltorp blifvit
förändrad från krono till kronoskatte enligt skattläggningsinslrumenter,
soln bär äro bifogade. Vidare väcktes af
en bland Adermans arfvingar fråga om egendomens återgående
till hans slägt. Derpå bar K. M, uti dess nåd. bref
af den i3 Sept. 1808 resolverat följande:
”Afskrift af Afskrift.
Kongl. Maj:ts
Utslag uppå aflidne borgmästaren Neanders dotters myndig
förklarade Andriette Augusta Neanders i underdånighet gjorda
ansökning, att, sedan sökandens aflidne moderfader i lifstiden
Majoren Sven Aderman, som för en nyttig uppfinning
i krigsvettenskapen genom K. brefvet den 3o Augusti 1740»
till belöning erhållit Halltorps kronohemman på Öland af
trenne mantal, alt för sig, barn och arfvingar under skaltemannarätf,
och tjugu års räntefrihet besitta och jemväl från
sig på andra öfverlåta, den 3o Oclober 1750, jemte dess
hustru Christina Elisabeth von Strokirch upplåtit all deras
rätt till nämnda hemman med inbergad gröda å numera
äfven aflidne Ry ttmästaren Baron Hummerhjelm och dess
hustru Maria Gripenvall, emot erhållna niotusende femhundrade
daler silfvermynt, med det uttryckliga förbehåll,
att derest, emot förmodan, omförinälda egendom skulle
till någon annan utom Ryttmästaren Baron Hummerhjelms
bröstlinea upplåtas, egendomen i sådant fall borde först hembjudas
Majoren Aderman eller hans arfvingar, för den köpeoch
aflrädessumma, andre ville gifva, men bemälte Friherre
och Ryttmästare tio år derefter, eller den 10 Augusti 1760,
sedan sökandens morfader aflidit, utom sin slägt bortsålt
Halltorps hemman till Lieutenanlen Edvard Liljehorn, hvilken
åter försålt detsamma til! Contre-amiralen L. Liljehorn i
lifstiden, hvars arfvingar för närvar, innehafva egendomen,
derå under tiden särskildt fastebref tillkommit, K. ål., dä
hvarken sökanden eller dess föräldrar försummat några fatalier,
helst några sådana i ofvanberörde köpeafhandling icke
blifvit föreskrifne, och de ej skola erhållit något hembud
samt följaktligen icke heller blifvit örn afhandlingens villkor och
innehåll underrättade, i nåd. täcktes tillåta sökanden, att,
utan hinder af de för Lieutenanten Liljehorn och lians efterträdare
utfärdade särskildta fastebref, få emot nuvar. innehafvaren
Majoren ädel och välbördig G. A. Liljehorn och Ryttmästaren
välborne Frih. Falkenberg och dess hustru, född
Friherrinna Raab, i laglig ordning utföra sitt påstående om
tillgodonjutande af den lösningsföimån, som i Majoren Ådermans
förut omförmälda salubref vore förbehållen; med
K. M:s Högste Domstol beslutet: Gifvet1 Stockholms slott
den i3 September 1808.
K. M. har i nåd. låtit Sig denna und, ansökning föredra
-
D c n ^ Juni f. m.
dragas; men finner ej skäl alt till densamma bifall lemna.
Det vedei bör. till nnd. efterrättelse länder.
; • L. S.
Under Hans Kongl. Maj:ts
Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Dess tillförordnade Regering
C. A. Trolle Wachmeister
Sv. R. Drotzet.
S. af Ugglas.
F. Ehrenheim. C. B. Zibet. G. H. Jägerhorn
K. tjenstgide Gen.Adj. i Stockh.
S. G. Björkman.
Likheten med det vid K. M:s Juslitiasrevisions-expedition
förvarade concept-utslag bestyrker
S. C. Schultin,
ExpeditionsSccret.
Genom detta K. bref är således äganderätten till Halltorp
ytterligare bekräftad. Att denna egendom gått i köp
1743, >745» *7^0, 1760, 1762, 1780 och 1790 med lika
manga fastor på egendomen, tyckes också bevisa något.
Branting säger, att skattemannarätt betyder äganderätt
till skattemannajord. Jag är öfvertygad, att 0111 SlatsUtsk.
hade haft sig bekant, att det ej blott varit till Åderman och
hans hustru och harn utan äfven till arfvingarna, som egendomen
blifvit öfverlåten med rättighet att densamma på
annan transportera, så skulle undersökningen icke hafva
ledt till det resultat den nu fått, och som alltid medför en
onödig kostnad. På sådant skäl kan jag icke annat än tillstyrka
afslag på ifrågavar. betänkande.
N:o 629.
Transsumt ur Kongl. Kammararchivi utdrag ur nedanskrefile
jordeböcker rörande naturen å hemmanen Halltorp
i Högerum Socken, Åckelbo Härad och Calmar Län.
1743 års jordebok för Calmar län.
4
Högerum Socken
(y, Skattehemman ^ ^
ve fr» I W to
g Ef fol. 702
B
B 5 a a 3
a a S
a »b
Z o* «?
Halltorp 1. 1. Hälftenbrukarne Zachris
Carlsson, Anders Wilsson, a
Pehr Nilsson ° S2 B
Jordeboksrtta 12. i3. a-J. p" F r
Uemmtts rila 19.. 18. 21J.
^
8 H. i4
Den 4 Juni f - £»•
Anno 1725 den 23 Maj äro desse hemman skatllagde
till emotstående räntor och hemmantal, hvilka Hr Majoren
Sven Åderman erhållit till benådning, räntefrie lili 20 år,
beräknade från 1745 till och med 1765 samt sedan såsom
skatte-ägare få behålla emot räntans erläggande till Kronan
enligt Hans Kongl. Majts nåd. bref den 3o Augusti 1743.
Rätteligen utdraget, betygar, Stockholm af Kongl. Kammar-archivi-contoret
den 7 April i832.
L. S.
Br. Ar. Hägg,
Ka m ma rsk ri fva re.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ifråga var. ämne hade
verkligen inom StatsUtsk. ett ganska tvetydigt utseende, men
jag nekar icke till, att jag gerna öfvergår till den åsigt, som
den siste värde talaren framställt, och jag har visst ingenting
emot, att man, så vidt möjligt är, undviker onödiga
undersökningar i sådana frågor. Jag skall derföre gerna
biträda ett afslag på detta betänk., i händelse R. o. Ad. sådant
beslutar.
StatsUtsk:s utlåt. N:o i35 blef af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s, den 3o sisth Maj e. m., på
bordet lagda utlåt. JM:o i36, ang:de väckt fråga, att Kronans
fisken måtte till skatte försäljas.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på frågan att
under skattemannarält försälja Kronans mindre fisken, har
jag intet att invända; men deremot bestrider jag på det
högsta den af Utsk. föreslagna optionsrätt för strandägare,
der en del af dessa fisken äro belägna. I händelse en
sådan optionsrätt skulle beviljas, följer af sig sjelf att några
anbud icke skola göras. Strandägaren har, likasom alla andra,
rätt att täfla, och om han är täflande, så blir
han verkligen ägare, ty ingen kan bjuda mer än han, med
hopp att derpå hafva någon förtjenst. Hvad beträffar slutmeningen,
der Utsk. hemställer, att R. St- ville hos K. M.
i und. anhålla, att, derest några Kronofisken skulle vara af
den dåliga beskaffenhet, att de icke kunna till ränta skattläggas
och köpare dertill erhållas, K. M. då ville till R.
St. framställa nåd. propos. om dylika fiskens afförande
utur Kronans jordeböcker; så kan det icke stå tillsammans
hvarken med Kronans rätt eller arrendatorns fördel; ty fisken
kan på ett ställe vara borta ända lill 10-tal af år och
likväl derefter åter uppkomma. Vid utskärningar uti elfvar
och stora strömmar händer genom den mängd af sand och
grus, som der samlas, alt fisken blifver bortskrämd, och återkommer
icke förr än efter flera års förlopp, då botten blif
-
Den 4 Juni f. m.
vit återbeväxt med gräs. Det faller af sig sjelft, att 0111 sådana
fisken vid auetionen icke erhålla någon, som gör anbud
på arrendet, så komma de att stå oularrenderade,
och medför detta icke något annat; ty deras benämningar
blifva i jordeboken qvarstående. Skulle åter för framtiden
inträffa, att fisken börjar gå upp, så anmala sig strandägarne
för att mottaga sådana fisken under villkor, att root frihetsår
bygga de fiskeverk, som erfordras, och samma fisken
återkomma då till nytta för samhället. Jag anhåller om
återremiss på ifrågavar. betänkande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hade icke väntat alt
Kammarcoliegii President skulle så ifrigt tala emot ifråga var.
betänk., då jag tror mig väl känna, att en mängd af högst
obetydliga Kronans fisken utgör en stor del af det besvär,
som både de locala auetoriteterna och eollegierna hafva med
fiskeriernas bortarrenderande. Efter hvad man kunnat finna,
hafva dessa arrenden tillkommit på den tid, då de norra orterna
ännu icke voro så peuplerade och odlade, som i sednare
tider. Jag tror, att det isynnerhet var under Konung
Johan lills tid, som Kronan till vä I lade sig en stor del af
dessa fisken, och naturligtvis, alltefter som odlingen stigit i
dessa trakter, så hafva äfven en mängd besvär der uppstått
genom det intrång, som dessa fisken göra på äganderätten.
Jemte det Utsk. funnit obilligt att utarrendera fisken, som tillhört
Lapparnc, har man äfven ansett det vara orättvist, att
Kronan behåller en mängd sådana fisken inom byarnes ägor,
hvarigenom på dessa ägor långt mera intrång och skada sker,
än dessa fisken äro värda. Det var inom Utsk. verkligen
fråga om, alt på en gång i massa afföra dessa fisken ur jordeboken;
men i anledn. af K. M:s nåd. propos. liar StatsUtsk.
öfvergått på den tanke, som i detta betänk, finnes utvecklad.
Då de större fiskena undantagas, (och det beror
på K. M., hvilka som böra undantagas och bibehållas) så
tror jag att ingen våda eller förlust för Staten derigenom
skulle kunna uppstå, så framt de mesurer vidtogos, hvilka
StatsUtsk. föreslagit. Jag kan icke annat än tillstyrka R.
o. Ad. att bifalla StatsUtsk:s betänkande.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har trott
sig veta, att dessa fisken tillkommit under Johan III:s tid.
Förhållandet är icke sådant. Långt förut voro de Kronans
tillhörighet, och det finnes placater från Gustaf I:s tid, som
bestämma alla sjöar och strömmar i Nordlanden såsom
Kronans regale; och derefter finnas under Erik XIV och
Johan lil samt äfven sedermera en myckenhet författningar
om dylika fisken. Men, mine herrar! här är icke fråga 0111
huruvida dessa fisken obilligtvis blifvit Kronans tillhörighet;
frågan är här, huruvida dessa fisken någonsin ingått i beräkningen
vid dylika lägenheters skattläggning. Det är utredt af
Kanunar-coilegii till K. M. ställda utlåt., rörande den generella
Den 4 Juni f. m.
frågan om dessa fisken, att icke vid något enda hemman i
de norra länen fiskrätten ingått i skattläggningen och således
icke heller under skatterätten. Då fisket vid hemmansbeskrifningar
i dessa orter är nämndt, har sådant ock varit
uppgifvet i små insjöar och rännilar; men alla stora sjöar,
elfvar och strömmar äro bestämdt undantagna. Ingen obillighet
sker således; men obilligt vore det, alt till skatteman
öfverlemna en rättighet, som genom skatteköpet icke blifvit
förvärfvad, och sådant utan särskild skatt och ränta. Således
kan jag icke gilla hvad StatsUtsk. framställt, att sådana
fisken, som icke kunnat undergå skattläggning, skola uti
jordeböckei na afiföras; ty jag har nyss yttrat och sökt för
R. o. Ad. ådagalägga, att sådana fiskerier, hvilka under flera
år icke äro begagnade och af hvilka då ej arrenden kunnat
påräknas, emedan fisken af hvarjehanda orsaker öfvergifvit
deras stränder, likväl efter flera års förlopp
kunna blifva gifvande, sedan fisken återkommit. Jag ber
att få upplysa detta förhållande genom följande exempel:
Ljusne-elfven gjorde för några år sedan stora utskärningar,
och alla Kronans laxfisken blefvo derigenom förstörda, så
att arrendebeloppen deraf icke kunde, utgöras. Så Ijar det
sedan varit under flera år ända till för 3 år sedan, då
man åter begärde, att der få göra anläggningar för sådana
fisken, och nu äro åtskilliga af dessa fisken utarrenderade
och komma troligen att för hvarje år blifva mera gifvande,
emedan stränderne årligen sätta sig och bottnen i elfven
blifver allt mer gräsbeväxt. Jag skiljer mig mycket litet
från Utsk:s betänk., ty jag har, såsom jag nyss sade, godkänt
det förslag, att de mindre fiskena böra säljas, men jag
skiljer mig deruti, att strandägare icke böra få optionsrätt,
ty derigenom förfaller Kronans hela fördel af dessa fiskens
försäljning; det blefve detsamma, som att skänka bort dem. Jag
liar jemväl bestridt slutmeningen, nemi. alt dessa fisken borde
ur Kronans jordeböckei' afiföras, ty de kunna tilläfventyrs
om några år gifva ganska betydliga arrenden till Staten.
Jag förnyar min anhållan om återremiss äf detta betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Med StatsUtsk. in
stämmer
jag hvad den i punkten beträffar. Hvad deremot
den aldra punkten angår, måste jag göra samma anmärkn.
sorn Frih. Cederström, nemi. att om strandägare hafva förmånsrätt
alt få lösa fisket för hvad en annan bjuder, så
kommer icke något antagligt anbud att göras; utan det skulle
anses blott såsom en illvilja af den ena grannen mot den
andra att onödigtvis höja köpeskillingen för ett fiske, hvilket
dock slutligen skall falla strandägaren till. Man har sagt
att dessa fisken tillkornmo, när orterna voro mindre befolkade.
Del är visserligen sannt, att folkmängden tilltagit
pied tiden, naen fisken finnas äfven i trakter, som från de
Den 4 Juni f. m.
,09
äldsta tider varit befolkade, men der fisktillgången ändock
kan okas, t. ex. Elfkarleby. Detta fiske aftog betydligt, emedan
fallen voro för mycket tillstängda. Efter undersökning
af vederbör, beslöt K. M. att stängseln skulle borttagas
ocb derigenom fiskets förbättring föranledas ända upp
åt Dala-socknarna. Ålgården är ny, så ali erfarenbeten ännu
icke kunnat visa hennes gagnelighet ; men efter all anledning
kommer hon att medföra en högst betydlig förbättring.
Jag instämmer således med Frih. Cederström deruti,
att den tillfälliga ringheten af ett fiske ingalunda bevisar,
att det är oförbätterligt med tiden. Jag tror ock lika med
Frih. Cederström, att fiskena icke böra afföras utur Kronans
jordeböcker, derföre att anbuden på dem blifva ringa
och oantagliga. Det borde ej heller stå: ”skatlläggas och
köpare dertill erhållas,’' utan i dess ställe "eller;” ty
det kunde hända, att köpare, i beräkning på bättre ti
der,
bjödo något för ett fiske, som vore af beskaffenhet,
att ingen skattläggning derå kunde ske. Jag vill minnas, att
det t. ex. finnes ett kronofiske i Eman inom Jönköpings län,
hvilket ej ger någon lax, derföre att man inom Calmar län
har tillstängt fallen, så att laxen icke kan komma upp. Men
arrendatorn af fisket i Jönköpings län fiskar och betalar skatten
på det sätt, att han reser ner till dem i Calmar län,
som stängt forsarna, och får af dem ersättning för stängningen,
hvarigenom hans fiske icke är så dåligt. Jag förenar
mig med Frih. Cederström i anhållan om återremiss.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 136 återremitterades.
Frih. Boye, Ludv.: Såsom närvar, i gårdagens plenum
då R. o. Ad. fick emottaga K. M:s nåd. propos., äng. pension
åt tvänne afgångne Statsråd och ang. öfverbyttning af Statssecreterarne
på indragningsstat, tror jag mig äga rättighet,
att såsom riksdagsman öfver detta ämne mig yttra; men som
man sagt mig, att ärendet icke kan förekomma i plenum förr
än nästa Onsdag, och jag då icke är här, så får jag hos Hr
Frill. o. Landtm, och hos H. R. o. Ad. vördsammast anhålla,
att, såsom jag tror, min rättighet likmätigt, i denna dagens
plenum andraga det yttrande, som jag i anledn. af den K.
proposrn önskar afgifva. Icke med förundran men med en känsla
af obehag har jag i går och i dag läst anmärkntr emot
K. M:s berörde nåd. skrifvelse, och man synes vilja insinuera,
såsom skulle K. M:s ifrågavar. propos., om den bifalles,
kunna anses såsom ett aLkärande af den makt, som Const.-  Utsk. har att föreslå R. St. och att sätta i verkställighet de
ansvarspåståenden mot Konungens rådgifvare, hvartill CJtsk.
kunde finna sig befogadt. För att vederlägga detta, behöfver
jag endast begära tillstånd att få framlägga sakens båda
sidor, icke blott den ena. Må den ena vridas, inom och
utom detta Hus; jag misstager mig icke, då jag tror, att R.
Ilo
Don 4 Juni f. m.
o. Ad:s känsla är rättvis. Då man påminner sig, att dc ansvarighets-lagar,
som skola utgöra rättesnöret för R. St. dä
de vilja ställa Konungens rådgifvare under ansvar, uttryckligen
föreskrifva för det fall, att den tilltalade Konungens rådgifvare
frlinträdt sitt embete och innehar pension, att rättighet
är Riksrätten gifven att dömma den tilltalade så från
pension, som han skulle hafva blifvit dömd från lön, om
han varit i tjenst; — när man påminner sig detta, så finner
man, att hvarken Coust.Utsk:s eller R. Sits rättighet är för
nära trädd derigenom, att pensioner begäras och lemnäs,
emedan det alltid beror på Riksrätten att dömma dem ifrån
pension, 0111 den så finner för godt. Jag vill dermed blott
säga, att insinuationen är oriktig, om meningen är, att den
K. propostn på något sätt förnärmar R. St:s makt. Man har
sagt mig, att 107 §:n Reg.Fm kunde användas. Jag tror
det icke. Const.Utskts ledamöter skola, såsom jag hoppas,
respectera 107 §:ns ordalydelse, hvilken icke är användbar
för ifrågavar. fall, utan endast för det med samma §. åsyftade
ändamål, nemi. att K. M. måtte från sin rådgifvarepersonal
afskilja den eller de, mot hvilka man vill använda
107 §:n. Detta ändamål är förfeladt, enär ifrågavar. rådgifvare
redan frånträdl sina embeten. Det är således detta
förhållande, som nu är för handen, och jag tror icke, att
Const.Utsk. kan förvrida det till ett förhållande, sorn icke
äger rum. Göra de del, så skada de ingen annan än sig
sjelfva. Man skulle anse det såsom en förnyelse af partiförföljelserna,
och ingenting annat; man skulle dömma 1840
års Const.Utsk. såsom man dömt 1756 års commissioner.
Hvad åter statssecreterarne angår, inträffar alldeles samma
förhållande. Jag begär, att detta yttrande måtte få åtfölja
remissen till Stats.Utsk.
Mine herrar! i den fordna s. k. frihetstiden, som också var
en tid af passioner, flyttade hallarne, då de voro maktägande,
ur rådet alla de rådgifvare, som mössorne ditsatt; men
man förföljde dem icke, man anställde icke några actioner mot
dem, och beviljade dem t. o. m. pensioner. Måhända kan man
söka orsaken till detta förfarande icke blott i rättvisan, utan
äfven i den kännedom, man den tiden ägde, att hattarne
efterträddes af mössorna — och att mössorne efterträddes af
hattarna, och den, som tog inträde i rådet, kunde vela, att
en annan snart skulle träda i hans ställe. Man var icke
heller då så känslolös för familjers välfärd, som 1840 års
StatsUtskrs esprit synes vara. Jag förnyar min vördsamma
anhållan, att, i händelse af remiss till Utsk., mitt anförande
måtte få densamma åtfölja.
Då en eller annan ledamot i anledn. häraf hördes anmäla
sig alt tala, yttrade
Hr Frih. o. Landtm., att han ansåg sig böra fästa
uppmärksamheten derpå, att det ämne, hvarom Frih. Boye
Den 4 Juni f- ra.
111
yttrat sig, icke nu vore föredraget, och att således en discussion
derom nu måhända vore mindre lämplig; hvarefter Hr
Frih. uppropade
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., som yttrade:
Under iakttagande af hvad Hr Frih. o. Landtm, har anmärkt
rörtde Frih. Boyes yttrande, vill jag icke ingå i någon
discussion deröfver, enär jag fullkomligt erkänner
oformligheten deraf; men jag utber mig likväl Hr Frih. o.
Landtnäs och Husets tillstånd att få till prot. afgifva min protest
emot ett så beskaffadt förfarande, att Frih. Boye fått
tillåtelse att göra ett så fullkomligt afbrott uti det föredragna
ämnet, att han på grund af en tidningsartikel till discussion
upptagit ett ämne, som kunnat och bort föranleda till
ett ganska vidlyftigt svaromål. Jag uther mig blott att i förbigående
få säga, att hvad det historiska uti hans anförande
ang:de hattar och mössor vidkommer, så tyckas hattarne inom
detta Hus till den grad vara öfvervägande, att bär knappt
tyckes kunna uppslå någon fråga om mössorna. Vid detta
tillfälle vill jag icke vara vidlyftigare, ehuru i afseende å
de i min tanke alltför häftiga utfallen emot Coust.Utsk.
och mot den esprit, som vid denna riksdag är rådande, vore
mycket att säga, och jag skall vid ett annat tillfälle, då
Frih. Boye är närvar, och vill förnya sina påståenden, icke
underlåta att, så godt jag kan, ingå i svaromål derå.
Frih. Boye: Jag skall icke utsträcka mig längre
än blott till bestridande af den protest, Gr. Anckarsvärd
gjort mot mitt anförande. Då jag varit närvar, vid föredragningen
af ifrågavar. ämne, inen deremot ej kan vara
här om Onsdag, så mätte det vara min rättighet alt i
dag till prot. få yttra mig deröfver. Jag finner icke någon
§. i grundlagen, som hindrar detta. För öfrigt tackar jag
Grefven för den underrättelse, han lemnat mig, att hattarne
äro de maktägande inom detta Hus, och hemställer till honom,
om detta äfven är förhållandet uti Const.Utsk.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
har blott begärt ordet för att i prot. fä nedlägga min reservation
emot det beslut, hvarigenom StalsUtsk:s betänk. N:o
i35 afslogs.
Ånyo föredrogos och biföl los 5tatsUtsk:s den 3o sisth
Maj e. m., på bordet lagda utlåtanden:
N:o i3y, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om åtskilliga
kronolägenheters försäljning;
N:o 138, i anledn. af Anders Anderssons från Skaraborgs
län motion anglde ersättning för eller befrielse från åtskilliga
onera, hvilka å en del hemman, genom Götha canals anläggning,
tillkommit.
111
D c n 4 Juni f. ni.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s, den 3o sistI Maj e. m., på
bordet lagda utlåt. N:o 13g, i anledn. af Hr Munck af Rosenscliölds,
N. R., motion om anslag till pensioner åt enkor
efter de soldater, som tjenstgjort vid den s. k. vestra armeen
år 1809.
Hr Munck af Rosen sebold, Nils Rudolph: Då
Utsk. icke anfort något skäl, hvarföre den ifrågavar. af mig
väckta motionen skulle lemnäs utan afseende, kan jag icke
föreställa mig något annat, än att Utsk. ansett männens bragder
icke större, än att deras nu efterlefvande enkor skalle
kunnat utföra desamma, och att derföre intet skäl vore att bevilja
dessa någon pension. Om jag också skulle vara böjd att
lemna en sådan öfvertygelse, i händelse den verkligen skulle
hafva legat till grund för Utsk:s beslut, utan afseende, och
tvertom anse förtjensterna af 1809 ganska stora; så har jag
dock ingenting emot alt Utsk:s memorial bifalles.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 139 blef af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUlsk:s den 3o sisth Maj e.
m. på bordel lagda utlåt. N:o izjo, i anledn. af HrvonHai tmansdorlfs,
Aug., motion om mynthusets upplåtande till
embetsrum åt de 6 Regeringsdepartementen, m. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Min motion åsyf
tade,
ej allenast att det ifrågavar. huset skulle upplåtas åt
Statsförvaltnings-deparlementen, utan äfven alt medel skulle
anslås för deras inrymmande der och för K. Myntets föregående
flyttning derifrån. Endast på den förra frågan har
StatsUtsk. svarat och sagt, att åtgärderna tillhöra Regeringen.
Jag erkänner, attdet så förhåller sig; men om StatsUtsk. och
R. St. blott på det sättet besvara frågan, så innebär svaret
detsamma, som ett afslag; enär myntet hvarken, kan nedläggas
eller flyttas annorstädes, utan att medel dertill anvisas.
Det är till följe af detta förhållande, och ifall StatsUtsk. anser
mynthuset tjenligt att till det föreslagna ändamålet begagnas,
hvilket jag har anledn. att tro, icke blott af detta
utlåtande, utan äfven af åtskillige Utsk:s ledamöters enskilda
utsago, som jag önskar att R. o. Ad. ville återremmittera
betänk., på det att StatsUtsk. mätte tillse, då statsregleringen
skall i sin helhet slutligen genomgås, om icke medel
finnas att anvisa till betäckande af kostnaderna för myntets
förflyttning. Jag har äfven' hört omtalas andra förslag, nemi.
att en mynthuset tillhörig byggnad skulle begagnas för polisen
inom hufvudstaden. Om det så förhåller sig, så är det
dubbelt skäl till återremiss; ty äfven i sådau händelse behöfvas
penningar, såsom jag redan anfört.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle förmoda, att
Staten med mycket mindre kostnad kan lata uppbygga ett
‘ nytt
Den 4 Juni f. ra.
1i3
nytt lius än flytta myntverket till ett annat ställe. Dä betydliga
ko-tnader iiro nedlagda på denna byggnad för att
göra den icke eldfarlig, d. v. s. att alla pipor oell rör äro
beklädda med eldfast tegel neli allting der är sfi ordnad t, alt,
ehuru myntet ligger midt i staden, icke den ringaste fata för
eld kan uppkomma, oell dertill kommer, att de öfre våningarne
skulle kunna utrymmas för einbetsverken utan att
sjelfva myntet sku le komma att stanna; så synes det verkligen
betänkligt, att, när man liar en så beskaffad inrättning,
hvilken så fullkomligt uppfyller sitt ändamål, förflytta densamma
lill ett annat ställe, hvilket möjligen skulle medföra större
kostnader, än som erfordrades för att uppbygga ett nytt hus,
för att kunna, på sätt motionären önskat, inrymma de 6 Itegerings-deparlenienlen
uti samma local.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har ytt
rat,
att myntet vore väl och ändamålsenligt ordnadt. Det
är visserligen mycket bättre tillstaldt nu, än det tillförene
varit, då man, så tillsägandes, icke hade något myntverk.
Men om den värde talaren ville fråga den, som är myntverkets
chef, så förnummes utan tvifvel detsamma, som blifvit
mig sagdt; nemi. alt sorn myntverkets inrättning mäst rättas
efter husets beskaffenhet, så är det ingalunda så beqvämt och
väl ordnadt, som det borde vara. Vilja nu R. St. anslå medel
för att bygga ett nytt mynthus någorstädes i staden, så
skulle detta efter all anleda, kunna blifva vida beqvämligare
och bättre, än det nuvar. mynthuset är. I sådant fall vore
visst ieke något för statsverket förloradt utan tvertom mycket
vunnet. Man torde invända svårigheten att finna tjenlig plats
för ett sådant företag. Jag tror icke att det skulle blifva
svårt, ifall man ville söka. På det R. o. Ad. icke måtte
tro, att delta blott är en lös utsago af mig, så vill jag t. ex.
nämna, att vid saltsjöstranden på Ladugårdslandet finnes en
stor tomt tillhörig Kronan, nemi. det fordna Ladugårdslands
bränneriet, hvilken för närvar, begagnas af veterinär-inrättningen,
men är rymlig nog för ett mynthus, ifall man ville
begagna henne. Jag har trott det vara en pligt att fästa R.
St:s uppmärksamhet på detta ämne. Om de herrar och män,
som nu äro Konungens rådgifvare, anse saken likgilltig, så är
lion visserligen likgilltigare för mig; men såsom medborgare af
detta Rike kan jag ej vara liknöjd för något som befrämjar
dess tjenst.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Det förefaller mig verkli
gen,
som Hr von Hartmansdorff, med all sin kännedom af
formerna, nu vore något på villospår. Han har talat om
bristfälligVieter uti vår myntinrättning och nödvändigheten af
förbättringar deruti; men derom har motionen icke innehållit
det aldra ringaste. Jag finner således för min del icke
något ändamål med en återremiss af detta betänk, till
8 11. i5
>*4
Den 4 J u n i f. ni.
StalsUlskv Jag kan icke föreställa mig annat, än att R. St.
öfverlemna frågan till K. M. metl anhållan, alt K. M. oeh
'dess Regering, efter anställd undersökning, ville pröfva lämpligheten
af alt föreslå några mesurers vidtagande för inrättande
af ett hotel eller en byreau för de nya ministrarne. Jag
tror, alt SlatsUtsk. icke, under hvad förhållande som helst, kan
ingå i någon öfverläggning 0111 denna fråga eller afgifva något
utlåt, deröfver, förrän P*egeringen i sådant afseende gifv
i t sin önskan tillkänna, och instämmer för min del uti
Frih. Cederströms yrkande, att StatsTJtsk:s betänk, mätte bifallas,
emedan en återrerniss lill intet tjenar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag delar helt och
hållet de åsigter, sorn den siste värde talaren utvecklat, och
instämmer i öfrigt med Frih. Cederström uti den önskan,
■att ifråga var. betänk, måtte blifva bifallet; men jag tyckte
mig nyss se, alt Hr Finance-niinistern var här, och det skulle
både för mig och, sam jag tior, äfven många andra inom
Huset vara angenämt att få höra ett yttrande af honom.
Som jag likväl nu icke ser lill honom, så inskränker jag mig
till att endast begära bifall å StatsUtsk:s betänkande.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jag delar den åsigt,.
H r von Hartmansdorff framställt uti sin motion, alt det vore
lämpligt, om samtlige Stals-expeditionerna inrymdes tili ett
hus, hvartill det så kallade mynlhuset vore det lämpligaste.
Jag erinrar mig dock icke, huruvida Ur von Hartmansdorff»
motion är så vidsträckt, att StalsUtsk. deraf kan hafva anleda.
att yttra sig öfver beloppet af omkostnaderna för myntverkets
förflyttning från den nu ifrågavar. localcn till en annan.
Om så skulle vara, så skulle jag för min del med Hr
von Hartmansdorff instämma uti begäran om återrerniss; ty
jag för min del kan icke annat än finna högst lämpligt att
flytta myntet till en annan local,emedan det måste vara orätt att
en så eldfarlig anstalt finnes i samma hus som Stats-expedilionerna,
hvarest naturligtvis vigtiga handlingar förvaras, och så nära
till slottet. Den omständighet, hvarpå Frih. Cederström fästat
uppmärksamheten, nemi. att kostnaden för myntverkets
flyttning kanske skulle blifva så hög, alt man derföre kunde
uppföra ett nytt hus, anser jag icke böra tagas i betraktande;
ty nyttan vore stor att hafva myntet på en annan, mera
aflägset belägen, local. Hvad beträffar den siste värde talarens
önskan, att chefen för Finance-departementet skulle
yttra sig i frågan, så tror jag, att, äfven om han vore närvar.
, skulle man icke kunna fordra, att han uti sakeus
uuvar. skick skulle yttra sig; ty någon undersökning om förhållandet
har naturligtvis ännu icke af Regeringen kunnat
anställas, innan Regeringen fått R. St:s skrifvelse i ämnet.
Först sedan en undersökning försiggått, blir så väl nämnde
depart.chef som Statsrådets öfrige ledamöter i tillfälle att
något mera i detalj yttra sig i frågan.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: I anleda, af den
siste värde talarens yttrande får jag upplysa, att Hr von
Hartmansdorff^ motion hvarken innefattar något förslag, livart
myntet skall förläggas, i händelse det skulle flyttas, eller någon
slags beräkning af kostnaderna derför. Under sådana
förhållanden anser jag, att StatsUtsk. svårligen kunnat föreslå
några bestämda åtgärder, isynnerhet sedan StatsUtsk.
tillstyrkt och It. St. beslutat att till K. M:s pröfning öfverlemna
sjelfva frågan, huruvida Stats-expedilionerna böra sammanflyttas
inom ett och samma hus. Om StatsUtsk. skulle
d detta afseende föreslå 11. St. någon åtgärd, så vore det
att tillstyrka R. St. att upphäfva ett redan fatladt beslut^
och ehuru jag visserligen för öfrigt biträder Hr von Hartmansdorffs
åsigt, att myntverkets lägq^icke är det bästa, i anseende
lill den omständighet, att arbetet måste drifvas med
eld, hvilket skulle kunna medföra stora vådor, så måste jag
likväl på denna grund hemställa, att Utskrs betänk, måtte
bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Om vidden af min motion
vittnar StatsUtsk:s eget utlåt. Man finner der, sid. io, följande
ord: "varande, på alla dessa skäl, af motionären hemstäldt,
alt 11. St. ville hos K. M. i und. anhålla, det K.
mynthuset måtte upplåtas till embetsrum åt de 6 Regeringsdepartementen,
utom det Utrikes, samt K. Myntverket och
dervar. embetsverk förflyttas annorstädes, äfvensom att R.
St. ville anslå nödiga medel till husets inredning för nämnda
ändamål." Jag har således verkligen satt anslaget i fråga,
och StatsUtsk. har deraf haft anleda, jemväl föreslå R. St.
att bevilja något sådant. En af Utsk:s ledamöter har nämnt,
att jag icke afgifvit något kostnadsförslag, och att Utsk. således
icke af min motion kunnat håfva någon ledning uti detta
hänseende. Det är nog öfverdrifvet att begära kostnadsförslag
af enskild motionär, hvilken icke äger till sin disposition
de embetsverk, som behöfva rådfrågas för ett tillförlitligt
förslags uppgörande. Det hade icke heller kunnat
ske så hastigt, enär min motion föranleddes af R. St:s beslut
om en förändrad organisation af Statsrådet. Jag har likväl
sett StatsUtsk. vid de tillfällen, då det varit beredvilligare,
kunna tillstyrka R. St. att ingå till K. M. med förfrågningar
att besvaras under riksdagens lopp, t. ex. i fråga om
användandet af Sundhets-collegii hus till Iliksarchiv. Jag vågar
således hoppas, att StatsUtsk., om det vill saken, skall
nu göra sammaledes, ifall R. o. Ad. beviljar återremiss. Om
StatsUtsk. förändrar sitt tillstyrkande, eller R. St. besluta
alt, under riksdagens lopp, ingå lill K. M. med underd. anhållan
om undersökning om kostnaden i detta hänseende,
så inser jag icke något hinder att under detta riksmöte anslå
nödiga medel. Äfven på denna grund vågar jag anhålla
om Ståndets bifall till återremiss. Dermed kan åtminstone
vinnas en upplysning, som föga kostar.
Den 4 Juni f. m.
H. Ex. Hr' Gr. Posse: Jag finner visserligen alt det
icke är möjligt för StatsUtsk. att, i det skick siken sig
nu befinner, tillstyrka någon bestämd åtgärd, föranledande
till någon verkställighet af Hr von Hartinansdorffs förslag;
men jag anser lämpligt, att alla de förberedande åtgärder,
som kunna företagas vid detta tillfälle, icke blifva
underlåtna. Jag får således ännu ytterligare begära återreiniss,
med anhållan, att StatsUtsk. måtte gifva den utsträckning
åt skrilvelsen till K. M., ang.‘de undersökningen i detta
ämne, att denna äfven måtte sträcka sig lill pröfning af
lämpligheten af att flytta myntet på ett annat ställe, och hvilka
kostnader dertill skulle erfordras.
SlatsUtskts utlåt. N:o 140 återremitterades.
Frih. Sprengtporten: Sedan H. R. o. Ad. ålagt StatsUtsk.
alt ingå i en förnyad pröfning, beträffande mynthusets
upplåtande för andra behof an deni, hvartill det nu användes,
anhåller jag, att med anledn. af denna fråga få väcka
den motion: att StatsUtsk. må utreda och till R. St. framställa,
om och under hvad villkor det s. k. lilla mynthusets
tomt, med derå uppförda byggnader, må antingen genom
köp eller byte kunna upplåtas till Stockholms stad, i anseende
dertill, att denna tomt är den enda tjenliga, hvarå staden
efter underdomstolarnes nyligen tillvägabragta sammanslagning
till en domstol, sorn är förlagd till rådhuset, kan låta
uppföra nya, högst behöfliga ransakningshäkten; anhållande
jag derjemte, att Utsk., på grund af detsamma redan
meddelade handlingar, och i händelse öfverlåtelsen tillstyrkes,
ville taga i betraktande, huruvida det för verkställigheten
må anses nödvändigt, att Stockholms stad må, mot billig
ränta och någon bestämd årlig afbetalning, erhålla ett lån
af statsverket, i ändamål att påskynda denna, för Riket och
Stockholm lika vigtiga fängelsebyggnads uppförande.
Utom andra skäl, som tala för det af mig väckta förslag,
vill jag nu endast åberopa, att stadens fång vårdskostnader,
hvilka successivt ökats från den tidpunkt, då de här
inrättade corrections-inrättningarne börjat utveckla sina verkningar,
under det sista året stigit från 8000 r:dr, hvartill
de i den år 18J7 upprättade och af K. M. faststallda staten
blifvit beräknade till dubbelt, eller omkring 16,000 r:dr,
hvilket ådagalägger, att om icke kraftiga och skyndsamma
åtgärder vidtagas till häktenas förbättring och en ändamålsenligare
classification af fångpersonalen, uppgående i härvar.
ransakningsfängelset- till ett antal, i medeltal för året, af 3
till 4.000, det icke blir möjligt att beräkna den gräns, hvarest
förderfvet skall stanna.
Det är nyttigt och väl, att länshäktena i öfverensstämmelse
med K. M:s propos. blifva satta i ett ändamålsenligt
skick; men om åtgärden stannar härvid och icke tillika omfattar
Stockholms ransakningshäkten, blefve följderna föga
tillfredsställande. Dessa häkten utgöra en föreningspunkt,
D e n 4 Juni f. m.
117
hvarmed liela Rikets 16'sdrifvarepersonal star i mer eller mindre
beröring; oell så länge den moraliska smiltan ohejdad här
insupes, skola dess följder, äfven för aflngsnare delar af landet,
blifva lika märkbara i Hr Just. Statsministerns budget
öfver brotten, som i statsverkets utgiftsbudget för fångvården.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Sprengtportens
motion skulle blifva till remiss föredragen, så snart den
blifvit skriftligen aflemnad.
Föredrogos ånyo och biföl los StatsUlskrs, den 3o sisth
Maj e. 111., på bordet lagda utlåtanden :
JN:o 141, i anledn. af väckt motion om nalional-belöning
för Öfverste Klingstedt;
N:o 142, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å förre Häradsskrifvaren
S. F. Hagelins und. ansökan om förhöjd pension;
N:o i4L i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Landträntmästaren
i Malmö, Lagmannen Göran Wullfs ansökning om
rättighet alt vid afskedstagandet erhålla pension till fulla beloppet
af innehafvande lön;
N:o 144, i anledn. af vackt motion att tills vidare förordnade
embets- oell tjenstemän ej må berättigas åtnjuta annan
lön, än den deras ordinarie tjenster på stat medföra,
och att, örn någon embetsman erhåller fullmakt på flera ordinarie
tjenster, lian må äga uppbära lön för endast en af
desamma.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s, den 3o sisth Maj e. m., på
hordet lagda utlåt. N:o i45, i anledn. af H. Ex. Hr Gr. Löwenhjélms,
G., motion om upphörandet af begrafningshjelp?
aftjenande.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag har ingenting
att tillägga de skäl, som jag utvecklat uti min
motion, och behöfver så mycket mindre tillägga något, som
Utsk. ansett min motion vara på goda skäl grundad. Till
vinnande af det ändamål jag åsyftar, skulle jag anse lämpligt,
att R. St. ingingo till K. M. med und. anhållan om
hörande af pensions-cassornas directioner, enär det är på
dessa pensions-enssors framtida bestånd, som Utsk. grundat
sin åsigt. Jag har anledn. att tro, alt dessa pensions-directioners
utlåtm blefve gynnsamma för mitt förslag; om så
verkligen skulle inträffa, så kunde deras utlåt:n blifva anledn.
till en K. propos. i ämnet lill R. St. På grund häraf anhåller
jag om återremiss af StatsUtskrs ifrfigavar. betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror lika med
Gr. Löwenhjelm, att det vore både nödigt och nyttigt, om
R. St. ingingo till K. M. med und. anhållan, att K. M. måtte
höra så väl armeens, som civilstatens pensions-cassadirectioner,
huruvida och i hvad mån de skulle kunna medgifva,
att en sådan förändring ägde rum, som Gr. Löwen
-
D e iv 4 Juni f. Bi:
hjelin föreslagit. Det Liefve då tillfälle för dem alt höra
deliigarnc sjelfva, nemi. krigsbefälet å ena sidan och eje lii—
garne uti civilstatens pensions-cassa å den andra. Man finge
då saken uttredd tili en kommande riksdag, och K. M.
kunde då göra de framställningar, lian ansåg behöfliga. Jag
föreställer mig, att anneens officerare, likasom civilstatens
tjenstemän, hvilka, då de börja sin bana, vanligen befinna
sig i knappa omständigheter, skulle anse såsom en fördel all
genast få tillträda de ringa löneförmåner, som de åtnjuta.
Omsorgen om de dödas begrafning kan man med tillförsigt
öfverlåta åt de efterlefvande. I afseende på pensionerna vet
man, alt större delen eller mera än hälften af delägarne aldrig
komma i åtnjutande af någon pension. Hvarföre skola
de då, utöfver de årliga afgifterna, äfven betala begrafningshjelp?
Jag skulle tro, alt man borde vid detta tillfälle följa
samma grundsats, som både StatsUtsk. och R. St. tillföreue
vid denna riksdag iakttagit, då de befriat Konungens rådgifvare,
d. v. s. de högsta civila och militära embetsman i Riket
från begrafningshjelps aftjenande. Mig synes billigt, att
samma grundsats får gillia äfvenväl för de ringare och ringaste
tjenstemännen. Om riktigheten af sjelfva åtgärden har
Gr. Löwenhjelm tillräckligt yttrat sig vid motionens afgifvande.
Jag vill blott tillägga, att, när begrafningshjelpen
påbjöds, åsyftade hon, i brist på pensionsinrättningar, väl
mera ett slags pension åt den aflidnes efterlemnade anhöriga,
än bidrag till begrafningskostnaden. Numera, då pensioner
gifvas, synes denna nödhjelp kunna umbäras. I händelse
R. St. besluta alt till K. M. ingå med en und. anhållan
om undersökning, så kommer man vid nästa riksdag i tillfälle
att bestämdt erfara, huru delägarne hvar för sig anse saken,
och man har då icke nu utan undersökning förkastat
ett förslag, som utan tvifvel förtjenar uppmärksamhet.
H. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelm: Jag skulle anse, att, i
händelse R. St. bifalla en sådan und. anhållan till K. M.,
anneens pensions-cassa äfven borde blifva hörd, enär, enligt
hvad StatsUtsk:s betänk, upplyser, denna cassa redan vid 1828
— t83o årens riksdag blifvit af R. St. förklarad berättigad
att, under enahanda förhållanden som civilstatens pensionscassa,
få uppbära begrafningshjelps-besparingar. _
Hr Lefre'n, J o h. Pehr: Åtskillige talare tyckas sakna
en närmare bekantskap med detta ärende, då de trott,
att pensions-cassorna hade något alt skalfä med sjelfva begrafningshjelpens
utbetalande, ty förhållandet är icke sådant.
Hvad jag nu i detta afseende ämnar anföra, angår
egentligen anneens pensions-cassa, hvilken jag närmare^känner;
men jag är öfvertygad, att samma förhållande äfven
äger rum vid den andra. Förhållandet är sådant, ali armeens
fullmäktige hos K. M. begärde, att K. M. vid 1828 års
riksdag skulle lill R. St. göra en nåd. framställning örn be
-
Den 4 Juni f. m.
119
hofvet för nrmcens pensions-cassas fond att fa cn förstärkning
af 20,000 r;dr för att kunna åstadkomma en nödig förhöjning
af de dåvar. ganska små pensionerna. När detta
mål förekom, så nnmältes på samma gång, att K. M. och
Kronan gjorde en betydlig vinst på begralningshjelpen derigenom,
att K. M. och Kronan betalte nt densamma endast
åt sådana personers enkor, hvilkas män doge i tjensten; hvaremot
K. M. och Kronan hehöll den innehållna begrafriingshjelpen
för alla sådana personer, som före sin död lemnat
Rikets tjenst. Då framställdes, att det vore mera skäl, att
pensions-inrättningen fick denna vinst, än statsverket, emedan
det vore en innchållning af löner. Denna inkomst beräknades
af 1828 års Ständer att hafva stigit till i5,ooo
r:dr, och då begärdes af K. M. genom nåd. propos., att ett
nytt anslag af 5,000 r:dr skulle bevil]as, och att armeens
pensions-cassa skulle berättigas alt erhålla hela den af statsverket
hittills uppburna vinsten af innehållen begrafningshjelp.
R. St. Di föl lo det sednare, men icke det begärda
conlanta anslaget af 5,000 r:dr. Detta var således en ren
donation af en statsinkomst, som Staten förut hade af den
innnehållna begrafningshjelpen. Om nu denna motion bifalles,
sorn framställer nödvändigheten eller billigheten deraf, att i
tjenst inträdande personer icke åläggas att betala dessa förskott till
begrafningshjelp, så finner jag visserligen, att delta är ganska
rikligt och principenligt, — man må besörja om sin begrafning
bäst man kan och de eflerlefvande derom draga försorg;
men då blefve också deraf en bestämd följd, alt denna
donation till armeens pensions-cassa måste försvinna. För
arme'ens pensions-cassa gör detta en förlust af 12 till r5,ooo
r:dr. Huru mycket civilstatens pensions-cassa haft, känner
jag icke, men väl att samma förhållande der ägt rum. Jag
tillstyrker således återremiss af betänk., på det dessa inrättningar
må blifva hörda i frågan, och jag förutser, att de
icke kunna hafva något emot att taga en bestämd summa om
året i stället för den eventuella summa, hvilken de nu uppbära
genom den donation, som af 1828 års Ständer blef
dem gjord.
Hr Rosenblad, Bernhard: I händelse R. St. skulle
vilja bevilja både de i5,ooo r:dr till armeens pensions-cassa,
som jag hörde Hr Lefren nämna, såsom utgörande Statens
vinst på begrafningshjelpen för de personer, hvilka tagit afsked
ur tjensten, och hvilka på sådan grund ej ägde rättighet
alt uppbära någon begrafningshjelp, och de motsvarande
summorna till civilstatens pensions-cassa, så vore det visserligen
med största tacksamhet, som embetsmanna-corpserna
skulle mottaga en sådan godhet af R. St.; men om meningen
vore att bortbyta de förmåner, som de nuvar. förhållandena
gifva, mot hvad som nu blifvit föreslaget att träda
i stället, så tror jag alt belåtenheten blefve mindre, och
120
D e 11 4 Juni f. m.
fruktar för min del, att bytet skulle vara ganska olämpligt. Jag
tror, att det är mindre svårt för en yngre person, som börjar
sin bana, att vänta i 6 månader, innan lian erhåller sin
lön, än om bans sterbhus skulle sakna delta undertstöd just
i det svåra ögonblicket, då den aflidnes inkomst försvunnit,
och då enkan, afven om man inberaknar de tillskott, som
våra pensions-inrnttningar nu kunna lemna, mäste hjelpa sig
med en inkomst, som på sin höjd ar eller | af hvad hon
förut haft. En rådslön är t, ex. nu 1,600 r:dr, då deremot
pensionen för enkan icke ar mer jin 266 r:dr 32 sk.
Eegrafningshjelpen är blott ett namn; det kan vara likgilltigt;
men denna besparing af 6 månaders lön tror jag verkligen
vara nödvändig för sterbhus, för att kunna rangela
och berga sig med en så betydligen förminskad inkomst. Likaså
tror jag icke, att arméens pensions-cassa kan umbära
dessa i5,ooo rtdr och ej heller civilstatens pensions-cassa den
motsvarande summa, som blifvit densamma anslagen. För
ruin del erkänner jag visserligen den goda afsigten uti förevar,
motion; och 0111 man skulle äga förhoppning att erhålla
fullkomlig ersättning uti statsmedel, så är det med den största
tacksamhet, som Rikets tjenstemän böra emottaga denna
välvilja, men i annat fall fruktar jag, att förändringen ej
skall vinnna deras bifall. Jag skall således icke hafva något
emot återremiss, ifall StatsTJtsk. tilltror sig den generositeten
att göra dessa anslag ; men i annan händelse skulle jag önska
bifall till Sta(sUtsk:s betänkande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag vill visst
icke bestrida den återremiss, som åtkillige af Ståndets ledamöter
begärt, men jag hemställer till deras eget bedömmande,
huruvida det är beli ö fl ig t, att R. St. hos K. M. anhålla
0111 en propos. i ämnet, och 0111 det i sjelfva verket erfordras
något annat, än att R. St. vid denna riksdag erkänna
billigheten af principen, då K. M. deraf kan äga tillräcklig
anledn. att till nästkommande R. St. göra en sådan propos.
Att denna fråga, eller utrönande af beloppet af det anslag,
som pensions-cassorna böra bekomma uti ersättning för begrafningshjelpen,
vid denna riksdag skulle kunna fullkomligen
utredas, det betviflar jag högeligen. Dertill erfordras,
att arme'ens fullmäktige och delägarne i civilstatens pensionscassa
skulle sammankallas, endast för att blifva hörde öfver
ett anslag, som egentligen icke medför någon egentlig fördel
för pensions-cassorna sjelfva, hvilket mot dem skulle vara
en ganska stor missaktning. På detta skäl, och då jag i alla
fall, om äfven en sådan utredning vid innevar. riksdag
skulle kunna tillställas af StatsTJtsk., betviflar, att Utsk. skulle
tilltro sig att nu tillstyrka något sådant anslag, så skulle jag anse
det vara lämpligast, om R. o. Ad. ville bifalla det be
tänk.
, StatsTJtsk. redan uti ämnet afgifvit.
Stats
-
Den 4 Juni f- m •
121
StatsUtsk:s utlåt. N:o i45 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.
Utskrs, den 3o sistl. Maj e. m., på bordet lagda betänk. N:o
26, angtde skjulsnings-anstalterna i Riket, blef det ånyo hegardt
på bordet af Hrr Ribbing,, Bengt, Råfelt, Anton,
m. fl.
Frih. Raab, Adam Christian: Närmast i ordningen
på listan följa nu åtskilliga Ridd.Utskts memorialer. Främst
bland dessa förekommer ett utlåt, i anledn. af Eidd.directionens
riksdagsberättelse, och längre fram på listan ett annat
om lämpligaste sättet att bereda offentlighet åt R. o.
Ad:s öfverläggning^-. Den sednare frågans afgörande beror
till större delen på det anslag, som dertill af R. o. Ad. lemnäs.
Såvida denna fråga bifalles i enlighet med de uti motionen
utvecklade åsigter, så följer deraf, att capitations-afgiften
blir bibehållen något längre. Således borde frågan
om offentliggörande af R. o. Ad:s öfverläggningar föredragas
framför de andra; hvarför något hinder ej bör möta, då
dessa Ridd.Utsk:s memorialer icke stå i någon nummerföljd,
och man således icke genom ett sådant föredragningssätt afviken
från någon gifven nummerföljd. Jag anhåller, att Hr
Frih. o. Landtm, ville till R. o. Ad. framställa propos. till
bifall å hvad jag nu föreslagit.
Frih. Boye, Fredr, samt Hr Palmcrantz, Joli.
Mauritz, förenade sig med Frih. Raab.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
Ridd.Utsk:s ifrågavar. memorial nu skulle föredragas.
I anledn. häraf föredrogs Ridd.Utskrs, den 20 sistl. Maj
e. m., på bordet lagda memorial, i anledn. af väckta frågor
om ett lämpligt sätt att bereda ett skyndsamt och tillförlitligt
offentliggörande af R. o. Ad:s öfverläggningar.
Frih. Raab, A d a m C h r i s t i a n , uppläste följande:
Då jag väckt en af de motioner, som blifvit besvarade
uti Ridd.Utskrs ifrågavar. betänk., tillåter jag mig att för några
ögonblick taga R. o. Ad:s tålamod i anspråk, för att utveckla
de skäl, hvarpå jag grundar en anhållan om äterremiss.
Ändamålet med det förslag, som min motion innehåller,
är alt befrämja en större utförlighet, en mera opartisk uppfattning
och således trognare återgifvande åt allmänheten af
de underrättelser tidningarne meddela om förhandlingarna
på Riddarhuset än hitintills. Utsk. vitsordar behofvet häraf
och förklarar, att mitt ”förslag visserligen har åtskilliga skäl
”för sig och skulle utan tvifvel i väsendtlig män uppfylla
”ändamålet”, men föranledes alt afstyrka motionen på det
enda skäl, att kostnaden skulle blifva högst betydlig; det
8 H. 16
122
Den 4 Juni f. m.
skulle nemi., efter Utsk:s beräkning, erfordras 5 notarier att
besörja uppsättandet af den resumé' af discussionerna, som skulle
tillhandahållas tidningarna, och den derföre supponerade
kostnaden af 47^ r:dr i månaden, anser Utsk. ej skäligen
kunna påföras riksdagskostnaderna, och icke heller lämpligen
bestridas af de under R. o. Ad:s disposition ställda
medel.
Jag vill icke klandra Ridd.Utskrs ledamöter, som, ehuru
inseende och vitsordande nyttan af ifrågavar. utgift, likväl,
under en tid då sparsamhet i allmänhet högt påyrkas,
dragit i betänkande att föreslå sina principaler en utgift
så betydlig som denna. Men, mine herrar! begreppet
om en betydlig kostnad är relativt till det ändamål dermed
sökes, och en sparad utgift kan icke sällan medföra den
största skada. Dessa sanningar kunna ej bestridas. Här
gäller frågan att tillse, örn de äro tillämpliga på förevar,
ämne.
Jag vill ej så noga räkna med tidningarna, — de flera
eller färre oriktigheter, de sjelfmyndiga uteslutningar, de
uppblandningar med egna reflexioner och de allusioner, sorn
deras riksdagsunderrättelser stundom förete — förhållanden,
som i allt fall varit mindre alt beklaga sig öfver på
sednare riksdagstiden, än vid dess början; men jag fäster
mig vid hvad som icke heller kunnat undfalla någons uppmärksamhet,
deras arbiträra framhållande i en ljusare, fördelaktigare
dager af vissa representanters både yttranden
och afsigter, recommendernnde dem till medborgarekronan,
under det att de t. o. m. tillåta sig att beskugga andras
motiver. Härigenom utöfva de ett farligt inflytande, icke
blott på mången representant, utan äfven på allmänna opinionen;
på representanten, derföre att den högsta belöning
för sin möda, som han kan skörda, näst tillfredsställelsen
inom eget bröst öfver medvetandet af ärligt uppfyllda plig—
ter, är det bifall, han kan lyckas vinna af sina medborgare,
och detta beröfvas honom esomoftast af pressens ensidighet;
på allmänna opinionen, ty om den missledes, är
den orättvis. Långt ifrån mig att bestrida tryckfrihetens
oemotsägliga värde för ett fritt folk, erkänner jag med hjerta
och mun den sanning, som så ofta blifvit uttalad, men
aldrig för ofta kan upprepas, att den fria pressen är frihetens
palladium; men det är med denna makt i Staten, som
med de andra, att bruket deraf är gagneligt, under det att
missbruket är skadligt.
För oppositionspressen har det varit vida lättare att
vara underhållande och sålunda förvärfva sig läsare, då den
sysselsatt sig med klandret af det icke sällan klandervärda,
än det varit för dess mislyckade motståndare, som äflats att
försvara sådant, som stundom icke låtit så lätt försvara sig.
Den har sålunda, utan egentligt motstånd, gjort sig tili herre
på fältet, d. v. s. förvärfvat sig ett oemotsägligt inflytan
-
Den 4 Juni f. m.
il3
de på massans omdöme; men det är detta omdöme, eller
deti s. k. allmänna opinionen, som vi äro underkastade,
hvadan det också måste ligga oss om hjertat att, så vidt
vi förmå, förekomma, att den blir missledd.
Men låtom oss gå vidare. I hvilken riktning bearbeta
väl större delen af våra tidningar, så af ena som andra färgen,
dagens opinion? Jo, icke blott till det billiga anspråket
af jemlikhet inför lagen, af lika rättighet och lika anspråk
på Statens embeten och äreställen, — så långt hafva
tidningarne och den af dem bearbetade opinionen fullkomligen
rätt; men billighetens gräns öfverskrides så gerna, man
stannar ej så lätt, sedan man kommit i farten, man promulgerar
ruttenheten och oefterrättligheten så väl af vår representation
i allmänhet, som af detta Stånd isynnerhet.
Jag har ingalunda uppträdt för att försvara vår fyrdelade
representationsform, ännu mindre att försvara den misslyckade
sammansättningen af vårt Riddarhus, hvars alla 600
medlemmar ingalunda kunna anses att, såsom folkets delegerade,
uttrycka folkets tänkesätt eller känna dess behof; —
jag önskar reform i det ena som andra; men jag fordrar
rättvisa åt hvarje medborgare, och således, att hvarje representant
må tillgodonjuta aktning för sin öfvertygelse, och att
hans yttranden ej må vanställas. Jag vill att det icke skall
vara tidningarna helt och hållet öfverlåtet, att efter egna
ofullständiga anteckningar göra urvalet af dem, sorn anses
vara sjelfständiga och vältänkande representanter. Jag vill
det så mycket mindre, som hvarje politisk opinion torde
hafva sina satelliter, lika klandervärda, om de blindt bigga
sitt ja, som om de blindt lägga sitt nej i urnan. Må hvar och ens
yttranden och handlingssätt så oförstäldt sorn möjligt komma
till allmänhetens kunskap, för att der gälla hvad de kunna!
Hvad jag nu uttalat, innebär ingen nyhet; det utgör
blott ett sammandrag af de spridda omdömen, som vanligen
yttras i enskildt samtal, t. o. m. af de män, sorn kunna
säkrast påräkna pressens gunst. Jag befarar således ej att hafva
misstagit mig, hvarken i min föreställning om tidningarnas
ensidiga tendens, ej heller i den af mig antydda angelägenheten
att vidtaga någon utväg, för att förekomma, det
vår verldslige domare — den allmänna opinionen — ej måtte
missledas till orättvisa emot oss. N11 har Utsk. vitsordat,
att mitt förslag utan tvifvel skulle i väsendtlig mån uppfylla
detta ändamål. Något annat tvifvel kan deremot ej
uppställas, än det, att de stora lästa tidningarna icke skulle
begagna den resumé', som hålles dem tillhanda. I detta afseende
får jag vördsamt upplysa, att ägarne till de mest lästa
tidningarna, Aftonbladet och Dagligt Allehanda, tillkännagifva,
att de med nöje ville ingå på de i mitt förslag
uppställda villkor, och vi hafva så mycket mindre anleda,
betvifla, att de icke uppfylla detta löfte, som de sjelfve skulle
genom ifrågavar. åtgärd bespara icke blott kostnaden att
Den 4 Juni f. m.
Lalla egen referent, utan äfven användandet af egen tid för
granskningen af riksdagsny heterna, hvilket åter skulle måhända
komma oss och allmänheten till godo genom ett och
annat supplement för ett desto fullständigare upptagande af
debatterna på Riddarhuset. Naturligtvis nödgades de å sin
sida betinga sig att sammandraget inskränktes lill det omfång,
att det kunde i tidningarna inrymmas.
Mig återstår nu endast att tillse huru kostnaden skulle
bestridas. Utsk. har uppgifvit behofvet af 5 notarier och
en deraf uppkommande kostnad af 475 r:dr i månaden. Jag
tillåter mig i främsta rummet den föreställning att, då tid—
ningarne, för upptagandet och redigerandet af sina riksdagsnyheter,
ej hålla mer än hvar sin referent, skulle vi ej behöfva
5, utan måhända vore antalet af 2 eller 3 tillräckligt.
Men äfven med antagande af Utskrs uppgift om kostnaden,
vore den ej så bety lig, som den vid första påseendet
förefaller, om den rätt fördelades. Och rättvist vore
det, att denna kostnad fick drabba äfven vära hemmavar.
ståndsbröder, genom fortfarande eller, om det behöfdes, t.
o. m. ökande af den vanliga capitations-afgiften. Detta vore
rättvist, säger jag, ty frågan gäller icke blott de individer
af detta Stånd, som frivilligt åtagit sig representantkallet,
den gäller bela Ståndet, och således lika mycket dem, som
i sin maklighet läsa tidningarna hemma, klandra de verkliga
eller förmenta misstag, som på Riddarhuset begås, men hellre
se allmänna ärendena gå, örn det vore aldrig så rasande,
än de kosta på sig utgiften att sjelfva uppehålla sig vid
riksdagen, eller vilja uppoffra sitt makliga lif, sina sommarnöjen
eller vården 0111 sin hushållning hemma.
Låtom oss nu efterse huru stor ifrågavar. kostnad skulle
blifva för hvarje ledamot af R. o. Ad. Enligt Ridd.kamererarens
uppgift, finnas för närvarande circa 2,200 ledamöter
som erlägga Riddarhusafgift. Vill man nu antingen beräkna
>5 månaders riksdag hvart 6:te år, som varit
fallet eller 6 månaders riksdag livart 3:dje är, som jag hoppas
torde närma sig det blifvande förhållandet, och fördela
riksdagstiden på hvarje år, uppkommer 2, högst 2^ månads
riksdagstid om året, hvadan den ifrågavar. kostnaden skulle
variera emellan g5o och 1 187! r:dr, eller öfver hufvud taget
utgöra circa 1100 r;dr om året, hvilket ej skulle utgö-v
ra mer än 24 sk. på hvarje R. o. Adts ledamot, sorn erlägger
bevillning för förmögenhet, näring eller tjeijst. Men,
mine herrar! vi måtte väl kunna hoppas, att en representationsförändring
ej kan vara så fjerran aflägse, och då torde
den förespeglade stora utgiften måhända ej komma i fråga för
mera än återstoden af denna och för nästa riksdag. Huru
lång tid som kan återstå af den nu pågående, står ej i min
förmåga att förutse; men antagom 3 ä 4 månader, och utgiften
för denna tid skulle, fördelad på 2!ne år, reducera sig
till 12 sk. personen. Jag hemställer till er, mine herrar!
D g n 4 J u n i f, m.
om ej vi, som bär offra vår tid och våra penningar, skulle,
utan förebråelse för mishushållning, kunna i ett ändamål,
som vöre af vigt för hela Ståndet, pålägga dess ledamöter
en sådan obetydlig afgift.
Slutligen får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att, örn det H, Ståndet, hvars minnen tala om så mångå
vapkra föredömen, skulle antaga detta förslag, vöre dermed
initiativet taget till en reform, som skulle medföra stor
besparing för statscassan. Jag menar att, oro de andra Stånden
skulle framdeles besluta att äfven låta sina discussioner
i resumé' tillhandahållas tidningarna, kunde den dryga kostnaden
för tryckning af Ståndens prottr alldeles undvikas,
dä de digra luntorna af discussionerna in extenso förvarades
handskrilna i 2:ne exemplar på särskildta ställen.
På de grunder, jag nu haft äran anföra, får jag förnya
min anhållan om återremiss af ifrågavar. Ridd.Utskts memorial.
Frih. Boye, Fredr.: Då ingen af de öfriga Ridd.directeureina
äro närvar., torde det vara min skyldighet att
lemna några upplysningar i denna sak. Jag erkänner vis
serligen
den nytta, som verkställigheten af Frih. Raabs förslag
skulle medföra; men hvad kostnaden angår, så måste
jag, med den kännedom jag äger af tillgångarna i Ridd:cassan,
göra betydliga anmärkntr, och aldra först emot additionen
uti det memorial, som nyss upplästes. Der säges, att
arfvodet för 5 notarier, beräknad! till 4 r:dr 24 s^4- b:co orri
dagen, skulle göra ^5 r:dr i månaden; detta är likväl oriktigt
multiplicerad!: ty det gör 675 r:dr i månaden. När nu
dertill kommer, att capitations-afgiften, som årligen af hvarje
adelsman erlägges, ej uppgår till mer än 2,200 r:dr
om året och stundom understiger denna summa; så hemställer
jag, huru detta skulle låta sig göra, då kostnaden blir
675 r:dr i månaden, och huru den beräknade afgiften af
2,200 r:dr om året dertill skulle förslå. Enligt hvad Ridd.-  directionens berättelse upplyser, förestå här verkligen så betydliga
utgifter, att dessa penningar äro högst nödvändiga
till reparationer och nybyggnad samt andra behof, så att
ganska litet kommer att återstå till detta eljelst vackra och
nyttiga ändamål. Om icke denna utgift kan hänföras till
riksdagskostnaderna, så ser jag för min del ingen möjlighet
för directionen att kunna bestrida den.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag är visserligen icke en
ibland dem, sorn vilja gå så vida i sitt försvar för den fria
pressen, att de påstå den hafva uppnått en ståndpunkt, motsvarande
nationens och representationens rättmätiga fordringar;
men jag motser dock, att den lid möjligen snart nog
skall komma, då man uti de allmänna tidningarna skall få
de sinsemellan skiljaktiga opinionerna framställda med den
opartiskhet, som man nu måste medgifva att våra tidningar,
Den 4 Juni f. in.
vare sig af den ena eller andra färgen, icke sällan sakna.
Jag kan likväl för ingen del gå in på den grundsatsen att
någon af representationens underafdelningar bör vidtaga särskilda
åtgärder för att bland allmänheten kringsprida resultaten
af deras förhandlingar. Det är visserligen sannt, att åtskilliga
misstag af mer och mindre vigt stundom inträffa vid
refererandet af dessa förhandlingar; men sådana misstag hafva
vid denna riksdag icke varit större eller mera väsendtliga
än vid förflutna riksmöten. Jag anser således icke några
nya åtgärder i detta afseende vara af omständigheterna påkallade.
Riksd.Ordn. föreskrifver, att R. St:s prot. skola genom
trycket offentliggöras. Uti dessa prot. .ligga äfven förvarade
hvarje representants yttranden och den politiska karakter
samt de tänkesätt, som hans yttranden under riksdagen
ådagalagt. Att, på sätt nu blifvit ifrågastäldt, genom
särskildta för tryckningen affattade prot. eller sammandrag
deraf, härförutan genom trycket utsprida en mera
omständlig kunskap om de olika opinionerna, samt
hvarje Ridd. ledamots yttrande, anser jag hvarken vara
lämpligt, ändamålsenligt eller nödvändigt. Då de allmänna
riksdagskostnads-medlen icke lära kunna belastas
med de härtill erforderliga, sannolikt ej obetydliga, utgifterna,
så skulle tillgång härtill möjligen endast kunna beredas
genom en ökad och troligen föga efterlängtad beskatt
ning
på R. o. Ad:s både närvar, och från var. medlemmar,
helst jag förmodar, att de förre icke önska att ensamt vidkännas
kostnaderna härföre, och såmedelst erhålla en ytterligare
tillökning i de för mången rätt kännbara riksdagsutgifterna.
För öfrigt är jag af den tanke, att R. o. Ad. icke
behöfver föranstalta om några andra medel än de öfriga
RiksStrn, för att fästa allmänhetens uppmärksamhet på de
politiska opinionerna och karakteren hos Ståndets medlemmar.
Jag tror ej heller att det skulle vara för R. o. Ad:s anseende
särdeles fördelaktigt, om detta Stånd först ibland alla
beträdde den nu föreslagna bana, som är, så vidt jag känner,
fullkomligt ny i den Svenska Representationens annaler.
Föröfrigt ådagalägga exemplen af riksdagstidningar vid framfarna
riksdagar svårigheten att kunna utgifva och underhålla
sådana tidningar ulan betydlig uppoffring. Det är på
dessa skäl, som jag, för min del, anser Ståndet böra bifalla
det utlåt., hvilket Ridd.Utsk. afgifvit, och som jag vördsamt
anhåller om Hr Frih. o. Landtnäs propos. på bifall till detsamma.
Frih. Raab: Frih. Boye har behagat instämma uti nyttan
afden idde, jag uti min motion framställt, men han har
uppställt den betänkligheten, att summan blefve större, än
jag nu uppgifvit. Friherren säger, att det gör 675 r:dr i stället
för att jag nämnde 47^- I detta afseende får jag frikänna
mig från misstaget, ty jag läste blott summan, såsom den
står i Utsk:s betänk, och har icke undersökt riktigheten der
-
Den 4 J ulli f. m.
127
af. Det är således Utsk:s fel, om den ur oriktig och icke
mitt; men det betyder i alla fall föga, ty skilnaden blir
blott, att i stället för 12 sk. b:co på hvarje person, blefve
kostnaden ungefärligen 16 sk. b:co på person. Men jag vill
fästa uppmärksamheten på en annan sak. I riksdagsberättelsen
förekommer, att revisorerne föreslagit, att capitationsafgiften
skulle för 3 år vara tillräcklig för de behof, som för
Riddarhuset vore att förvänta. Ridd.Utsk. har föreslagit,
att den skulle anses tillräcklig för 5 år, men ansett bättre,
att capitationsafgiften finge fortgå. Om detta Utskrs förslag,
att låta capitationsafgiften fortfara, af Ståndet bifalles,
så hafva vi der en tillökning af 4)4°° r‘^r h:co, hvilken tre
eller nära fyrafallt skulle motsvara den kostnad, som skulle
ifrågakomma för riksdagstidningen.
Hr Stuart har förklarat, att den tid snart skall komma,
då olika opinioner uttryckas i tidningarna, hvilket han äfven
förklarat ännu icke vara fallet. Om detta inträffar,
hvilket äfven jag hoppas, så upphör med behofvet af den
åtgärd, jag föreslagit, äfven kostnaden, och kommer endast
att öga rum för innevar. riksdag. Hr Stuart vill icke gå in
på, att särskilda åtgärder vidtagas för kringspridande af R.
o. Ad:s discussioner; men då R. o. Ad. sjelft bekostar en
sådan åtgärd, synes det mig tvertom vara ett vackert företag,
ty det leder till möjligheten att åstadkomma den större
besparingen att icke trycka R. o. Ad:s prot. in extenso.
Samme talare har äfven sagt, att misstagen uti tidningarnas
relationer af våra förhandlingar icke varit större vid
denna riksdag än vid de föregående. Detta bevisar intet.
Hafva misstag vid de föregående riksdagarna ägt rum, så är
det så mycket mera skäl att nu gå i författning om att de
för en kommande riksdag må upphöra.
Hr Stuart har äfven fruktat, att det vore skadligt för
R. o. Ad:s anseende att beträda en ny bana. Mig förefaller
det tvertom, som det vore ganska hedrande för R. o. Ad.
att beträda en ny bana, då den förer till ändamålet att befordra
sanningens spridande, och derjemte åstadkommer en
högst betydlig besparing. Jag kan således icke afstå från
mitt yrkande af återremiss på Utsk:s betänkande.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag påminner mig mycket
väl, att då denna fråga, nemi. den om refererandet af R.
o. Ad:s öfverläggningar uti de allmänna tidningarna, i början
af riksdagen väcktes, så delade jag den åsigt, som äfven
här har blifvt yttrad, att dessa tidningar icke opartiskt behandla
sitt fack. Jag trodde likväl då, såsom jag ännu tror,
att det är en moralisk kraft både här inom Huset och utom
oss, som vi böra söka, för att finna det correctiv, hvilket vi
genom andra medel troligen förgäfves söka att åstadkomma.
De nu föreslagna, hvilka Ridd.Utsk. underkänt, får äfven
jag för min del förklara, att jag förkastar. Jag tror
Den 4 Junif. m.
ej att man genom en sådan publicitet af våra förliandlingar,
som blifvit tillstyrkt genom snällskrifveri och författande
af en resumé' till införande i tidningarna, erhåller någon större
garanti för debatternas mera trogna och opartiska allmängörande.
Olyckligtvis tror jag verkligen, att utom detta Hus
finnes en allmän tendens att fästa mindre vigt vid hvad inom
Huset afhandlas, och att våra publicister med mycken liknöjdhet,
om ej med skadefröjd, härtill bidraga. Jag säger
olyckligtvis, emedan icke allenast Riddarhusets, men det allmännas
sak lider genom den spänning, sorn råder och underhålles
mellan Representationens skiljda elementer, hvilka
genom detta ökade afstånd från hvarandra blifva svårare att
förena; men jag upprepar det ännu en gång, det är endast
den moraliska kraften inom Huset sjelft, som kan tillvägabringa
den önskade förändringen, och skulle det någongång
hända, att de tidnings-redactioner, som meddela våra ofverläggningar
till allmänheten, på grund deraf att de äga rättighet
att här hålla antecknare för sina tidningar, uppsåtligen
eller af misstag göra någon skada åt Husets anseende
eller dess enskilda ledamöter, så anser jag det vara öppet
för R. o. Ad. att söka både tillrättavisa ett sådant förhållande
och förebygga dess återupprepande. Jag kan under
nuvar. förhållanden icke tillstyrka någon annan åtgärd, dock
att man genom uppmärksamhet på det allmänna och på sig
sjelf söker afböja de skadliga följder, som motionären velat
förebygga.
Hr Rosenblad, Bernhard: Både med ledsnad och
förundran har jag nu för andra gången under denna riksdag
sett, att det högst lämpliga förslaget till förändring af
5g §:n Riksd.Ordn. blifvit afslaget, och att delta afslag just
utgått från det håll, som par excellence prydt sig med namnet
liberal och med anseendet af nit för sparsamhet å nationens
vägnar. Besinnom hvilka omätliga kostnader, som
vid hvarje riksdag nedläggas på tryckningen af våra prot.,
hvilka svårligen kunna läsas i sin helhet af någon annan än
correcteuren, ehuru de visserligen kunna innehålla en stor
skatt af upplysningar för den, som vill studera förändringarna
uti våra lagar och författningar; hvilket studium likväl
mycket försvåras af den ofullständighet, hvarmed registret
är upprättadt, och som vållar, att man icke utan mycken
möda får rätt på hvad man egentligen söker. Om en del
af dessa summor blifvit använd till uppmuntran för våra
litteratörer, så hade man likväl kunnat hafva ett tillräckligt
öfverskott, för att kunna tillvägabringa en ändamålsenligare
tryckning af R. St:s prot., som borde vara mycket mindre
vidlyftiga än de 60 ä 70 band, som nu tryckas. Om bär
hade funnits en verkligen utbildad stenographi, som hade
antecknat hvad som yttrades under öfverläggningarna, och
' " ett
Don 4 Juni f. ra.
ett urval af det vigligaste af discussionerna sedan blifvit
gjordt, icke med den fullständighet, som iakttages uti inoniteuren,
utan blott så att de intressantaste discussionerna
ulgåfvos genast, och då de ännu hade nyhetens behag s[widel
es bland allmänheten, så hade man derigenom kunnat erhålla
hvad vi nu helt och hållet sakna, nemi. en opartisk
relation af våra discussioner; ty med den stora tryckfrihet
vi nu aga, lärer likväl ingen, som har den aldra minsta kännedom
om förhållandet, kunna neka, att den större massan
af Sveriges läsande allmänhet har högst ensidiga underrättelser
om hvad som passerar inom riksförsamlingarna; och jag
bekänner uppriktigt, att jag icke delar de förhoppningar,
som Hr Stuart i della fall äger, att det skall blifva bättre
för framliden. I de begärligast lästa tidningarna ingå så
många meningar, hvilka svårligen personer, som hafva någon
grad af aktning för sig sjelfva, underkasta sig, för att
öka denna begärlighet. Detta är något, som man på ett
främmande språk nämner med ordet me'disance, som till en
betydlig del erfordras för att göra ett sådant blad läst. Jag
skulle således gerna önskat, att Frih. Raabs förslag, i den händelse
det kunde föra till något resultat, vunne uppmärksamhet.
Jag tror likväl, att om detta förslag skulle medföra någon
verklig nytla, så vore det nödvändigt att icke inskränka sig
till det af honom omnämnda sammandraget af våra prot.
eller yttranden, utan jag tror att det vore nödvändigt att
anskaffa skickliga stenographer och sedan göra ett urval af
discussionerna, så att de vigtigaste af dessa hastigt blefve
allmänheten meddelade. Måhända är det för sent att vid
innevar. riksdag vidtaga cn sådan åtgärd; men saken torde
förtjena att närmare tänka på, och derföre önskar jag, att
Ridd.Utskts memorial måtte blifva återremitteradt, jemte de
anmärkn:r, som här emot detsamma blifvit gjorda, så att,
om ej för innevar. riksdag, åtminstone för nästa, Utsk. måtte
vaia betänkt på ändamålsenligare åtgärder.
lJr Le fredi, Joli. Pelir: Jag har egentligen icke begärt
ordet för att tala för eller mot betänk., utan blott för
alt säga några ord om saken i allmänhet.
En värd talare, Hr Stuart, har erkänt, att tidningarne,
uti deras nuvar. beskaffenhet, icke referera våra förhandlingar
så, sorn man kunde önska. Deruti instämmer jag, och
det fägnar mig, att Hr Stuart är af samma tanke som jag
i detta afseende, ty detta är alltid en auetoritet. Han hoppas,
att detta förhållande framdeles skall blifva annorlunda.
Skälet dertill är förmodligen, att han hoppas på sanningens
seger och förnuftets biträde dervid. Äfven jag har mycket förtroende
till sanningens seger och förnuftets biträde dertill; men
jag tror icke, att detta kommer af sig sjelft i tidningarnas framställningar,
emedan prenumeranterne äro det egentliga föremålet
för deras sträfvande, och då kommer det hufvudsakligen i fråga
ö H. 17
i3o
Den 4 Juni f. m.
att på Svensta vidröra den saken, hvarom Hr Rosenblad har
talat på Fransyska. Det är svårt att öfversätta detta ord,
men jag tycker icke mycket om utländska ord; jag ger mig
således på djupet och försöker en öfversättning af detta ord
och kallar det skamlöshet.
Jag tror att det vore nyttigt, om vi, såsom Hr Rosenblad
nämnt, hade ett par flinka upptecknare af våra discussioner;
och som det är gifvet, att Huset alltid kommer alt
blifva deladt af tvänne olika åsigter, som göra hvarannan
motstånd, så vore det önskligt att begge dessa åsigter hade
dem, som troget uppfattade det bästa och förnämsta som
sades. Jag skulle önska att få öfverlefva den tid, då nian
hyste mera förtroende till detta Hus och dess verkliga värde,
än nu. En viss Grefve har yttrat, att man utom detta
Hus fäster föga afseende vid våra förhandlingar; men jagar
öfvertygad om raka motsatsen och att man fäster mycket
mera afseende på Riddarhusets öfverläggningar, än Grefven
föreställer sig. Jag är en ny ledamot, färsk inkommen i
detta Stånd, och har medfört hit alla ofrälse Ståndets fördomar.
Jag kan således måhända, till följe af mina relationer
till den folkclass, hvartill jag egentligen hör, bättre
hedömma saken än Grefven, både från den ena och andra
sidan, och jag anser det vara så väl för Statens bästa, som
för Riddarhusets ära, maktpåliggande, att man icke sätter
svansen emellan benen och springer sin väg, utan att man
sätter sig emot väld och orättvisa, hvarhelst de visa sig.
Frih. Cederström, Jacob: Den af Frih. Raab väckta
fråga kan otvifvelaktig! blifva af största inflytande på
riksdagsärendenas gång för framtiden. Det lärer icke kunna
bestridas, att det för häfderna och för den, som vill följa
riksdagsärendenas gång under de uppväxande åren, då man
med mera liflighet fäster sig dervid, vore ganska nyttigt, om
man kunde få alla de 4 Ståndens öfverläggningar upptecknade
och sammanfattade uti eri, riksdagen tillhörande, tidning,
för hvars lifgifvande kostnaden icke skulle bestridas af
prenumeranterna, utan utgå af riksdagskostnads-medlen, och
att denna tidning utan betalning fick medfölja de mest lästa
allmänna tidningarna, vare sig Styrelsens eller någon annans;
men då jag förenar mig med motionären om återremiss af
detta betänk., sä tror jag, att det bör så få ske, enär det
kan blifva föremål för framtida öfverläggningar i de öfriga
Stånden att sig uti frågan med R. o. Ad. förena, så att
samma beslut fattas inom alla 4 Stånden. Här är af en
värd talare yttradt, att icke hvarje Stånd för sig skulle få
besluta om hvad som skall uppsättas och tryckas af deras
prot. Jag för min del är af den öfvertygelse, att de penningar
icke äro bortkastade, som för onödigt tryck i denna
väg utgifvas, endast för att få bibehålla de få blad deraf,
hvilka man vill utesluta, men som för framtiden äro af stor
Den 4 Juni f. m.
vigt för nationen. Yi hafva haft tider, då man förbjöd
tryckningen af riksdagsprottn, och vi hafva sedan haft en
tid, då de väl blifvit tryckta, men icke så fullständigt, som
de vid tillfället varit förda, utan i det skick, hvaruti de
blifvit efterlemnade. Jag kan icke förmoda annat, än att
det med lätthet skulle kunna så organiseras, alt man skulle kunna
få öfverläggningarna hastigt ufskrifna och af ledamöterna
justerade. Dervid är naturligt att denna justering med noggrannhet
måste verkställas, ty eljest kunna våra yttranden
möjligen blifva behandlade med samma partiskhet af stenographen,
som man nu beklagar sig öfver hos lidningarnes
referenter. Jag anser det således, om våra yttranden skola
i en tidning intagas, vara alldeles oundgängligt, att de förut
samtligen blifva justerade; men sedan våra samtliga öfverläggningar
på det sältet blifvit till trycket befordrade, skulle
man deremot naturligtvis icke behöfva någon särskild tryckning
af prottn, och den tillökning uti kostnaden, som dervid
uppkom genom det större antal exemplar, som derigenom
erfordrades, skulle blifva högst obetydlig. Bladets vohlmer
skulle blifva af samma antal som prottn nu.
Jag har hört Hr Rosenblad framställa den åsigt, att om
den kostnad, som nu användes till tryckningen af ii o till 60
volumers proh, i stället användes för litterära ändamål, sedan
blott ett urval af discussionerna blifvit tryckt, så skulle
derigenom en större vinst för samhället uppkomma af dessa
penningar. Jag har intet emot, att, då tiHgångarne sådant
medgifva, man lemnar bidrag till litterära samlingar; men
jag bestrider och kommer alltid att bestrida allt urval ur
våra förhandlingar. De exempel af oskick, som någon gång
kunna inträffa, uro nyttiga alt känna, och hvad som dervid
föregått skall varna för hvad som komma skall.
Frih. Raab: Jag ber om ursägt, att jag åter uppträ
der,
men jag har ett stöd för mig uti det af Utsk. fällda
omdömet, att den af mig väckta motion icke skulle sakna
skäl för sig, och kanske är jag derföre något för envis alt
försvara min sats.
Gr. Horn har befarat, att debatterna icke skulle blifva
säkrare refererade, om det skedde genom referenter, som R.
o. Ad. bekostade, än de nu blifva af tidningarna. I detta
afseende får jag fästa hans uppmärksamhet derpå, att då
hvarje talare, som yttrat sig en föregående plenidag, kunde
den efterföljande gå upp och genomse resume'en af sitt yttrande,
samt dervid göra de ändringar, hvartill han funne sig
befogad, så vore detta oändligt mycket lättare, än att hos
tidningsredactionerna verkställa en sådan justering, hvilket
man icke ens vet, om det skulle tillåtas. Dessutom tyckes
man med skäl kunna förmoda, att de personer, som för detta
ändamål skulle antagas af R. o. Ad., skulle göra sin flit
att vara så opartiska som möjligt. Grefven har äfven sagt,
132
D c 11 4 J u o i f. m.
att om lidningarne misstaga sig, sa liar man tillfälle att dervid
göra rättelser; men dervid möter likväl alltid den svårigheten,
alt det första intrycket man får, ej så lätt utplånas.
Jag tror, att sedan en underrättelse kommit och gjort
sitt intryck, så hjelper det icke saken, alt man sedan genom
vederläggning af det oriktiga deruti söker att borttaga ett
sådant på sinnet eller uppfattningen redan gjordt intryck
af hvad man läst.
Grefven har ytterligare sagt, att det finnes utom detta
Hus en viss tendens att icke fästa uppmärksamhet vid hvad
här passerar. Jag vill icke bestrida detta, men tror, att just
deruti ligger ett skäl för oss att söka göra våra öfverläggningar
så mycket mera värda de andra Ståndens och våra
öfriga medborgares uppmärksamhet.
Hr Rosenblad och flere andre talare med honom hafva
yttrat sig uti detta ämne, som skulle man icke kunna hoppas,
att några åtgärder för ifrågavar. ändamål skulle kunna
vidtagas vid denna riksdag, utan först vid den nästkommande.
Det är jemväl föreslaget, att man skulle genom stenographer
söka åstadkomma en riksdagstidning; men ehuru denna åtgärd
kan vara fördelaktig, så tror jag likväl att en sådan
tidning icke kan blifva ändamålsenlig, med mindre än att,
såsom Frih. Cederström föreslagit, dess underrättelser spridas
gratis, ty jag fruktar, alt ganska få skulle bekosta prenumeration
på en tidning endast för att få del af debatterna på
Riddarhuset; men i alla fall hindrar icke detta, att man vid
denna riksdag, om ej annorlunda, åtminstone på ett försök
kan antaga hvad jag föreslagit, och som af Utsk. blifvit ansett
ej sakna skäl för sig.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag kan icke an
nat
än högakta den bevekelsegrund, som föranledt Frih.
Raabs motion, ty han är kärlek för sanning. Alen jag befarar,
att det sätt, som han trott leda till målet, icke så gör,
och att R. o. Ad., i händelse förslaget antoges, således endast
förlorade sina penningar derpå. Det är klart, att allmänheten,
som läser riksdagsförhandlingarna, intresserar sig
icke blott för hvad som förefaller inom detta Stånd utan
inom alla de öfriga; icke blott för hvad som säges å den
ena sidan, utan å begge. Det måste följaktligen blifva en i
möjligaste måtto fullständig riksdagstidning, om hon skall få
någon afsättning. Men på sätt en talare har yttrat, befarar
jag, att en tidning, som icke innehåller några andra underrättelser
än om riksdagen, dock icke valder läst, om icke
möjligen under de första månaderna af riksdagen, men säkerligen
icke längre. Det är derföre nödigt, att riksdagsförhandlingarna
intagas uti en tidning, som äfven innehåller
andra underrättelser. För att finna många afnämare, torde
det äfven vara nödvändigt, att man lemnar tidningen uti
allmänhetens händer för det möjligen bästa pris, eiler så till
Den 4 Juni f. m.
sägandes gratis, såsom en ledamot här uttryckt sig; på det
att i iksdagsförhandlingarnes verkliga beskaffenhet måtte blifva
känd af folket i landsorterna, äfven så väl som i lmfvudstaden.
R. o. Ad. har nogsamt förmärkt, att äfven de
mest belackade af dess ledamöter hafva derföre icke saknat
Ståndets förtroende, när de haft dem för sina ögon och kunnat
bedomina deras handlingssätt. Således verka tidoingarne
icke så ögonblickligt eller ofördelaktigt inom Stånden, men
de göra det så mycket värre på alla frånvar., som icke veta
hvad som är sanning eller osanning. Denna inflytelse
griper djupt, ty hon verkar icke blott för ögonblicket, utan
såsom ett på förhand gifvet omdöme äfven i längden möt
alla dem, som ådragit sig tidningarnas ovilja. Det vore således
visserligen väl, om en tidning i detta afseende skulle
kunna utgifvas oväldig och i möjligaste måtto fullständig;
men då den, såsom jag redan yttrat, måste omfatta alla Ståndens
förhandlingar, så är den icke R. o. Adis ensak, utan
tillhör alla 4 Stånden, ålin mening vore derföre, att om
R. o. Ad. skulle behaga återremittera ifrågavar. betänk, till
Ridd.Utsk., det bör blifva föremål för Ulskrs uppmärksamhet
och för en ny framställning lill R. o. Ad,, huruledes en
tidning skulle kunna utgifvas för alla 4 Stånden. Örn detta
förslag godkändes af R. o. Ad., borde det meddelas de
öfriga Stånden, på det att man måtte samfäldt besluta och
samfäldt verkställa detta företag. Sker icke detta, så tror jag,
såsom jag började med alt säga, att R. o. Ad. endast skall
förlora sina penningar, utan alt vinna ändamålet.
Hr Stuart: Jag tror för min del, alt tiden är för långt
avancerad, att man lämpligen vid denna riksdag skulle kunna
göra något försök med en riksdagstidnings lifgifvande.
På sätt Ilr von Hartmansdorff nyligen anfört, är det egentligen
vid början af riksdagarna, som allmänheten med fortgående
intresse följer riksdagsförhandlingarna. Skulle R. o.
Ad. nu, sedan deri i grundlagarna bestämda tiden för R. St:s
sammanvaro redan tilländalupit, företaga sig att låta utgifva
en riksdagstidning, och om äfven denna tidning icke skulle
gå tillbaka till riksdagens begynnelse, utan börja midt under
riksdagsärendenas behandling; så betvillar jag högeligen,
att det skulle lyckas att erhålla något större antal läsare
deraf, och alt det försök, man i detta fall ville göra, skulle
belt och hållet förfelas. Fyrdelningen af vår representation
skulle naturligtvis medföra den följden, alt man icke vore
belåten att inhemta resultaten och besluten endast inom ett
af RiksStånden. En för alla RiksStm gemensam riksdagstidning
anser jag också såsom den enda så beskaffade tidning,
som kan motsvara ändamålet och äga någon garanti för sitt
fortfarande; men en sådan tidning kan icke gerna uppstå
sedan den lagliga riksdagstiden är förfluten. Jag tror således
icke, att något egentligt ändamål kan vinnas genom en
134
Den 4 Juni f. m.
återremiss af betänkandet. Vill man åter söka att vid innevar.
riksdag vidtaga några förberedande åtgärder för konirnande
riksdagsförhandlingars offentliggörande, så bör väl sådant
blifva föremål för en särskild motion och särskild behandling
derefter af Ridd.Utsk. eller något af R. St:s gemensamma
Utskott.
Jag finner således af hvad här blifvit framställdt icke
någon anledn. att frånträda min begäran om Hr Frih. o.
Landtnäs propos. på bifall till Ridd Utsk:s ifrågavar. betänk.
Frih. Raab: Hr Stuart säger, att om man vill vidta
ga
någon åtgärd uti ifrågavar. hänseende, så skulle dertill
erfordras, att en ny motion vid denna riksdag afgåfves. Jag
får dervid fästa Hr Stuarts uppmärksamhet derpå, att ehuru
min motion blott afser den åtgärd, att riksdagsförhandlingarne
skola i resumé' upptagas af referenterna, så finnes
det likväl äfven en annan motion afgifven af Hr Bråkenhjelm.
sorn föreslån en särskild tidning, och således kan intet
behof uppkomma af någon ny motion, om R. o. Ad. behagade
återremittera frågan. Medan jag nu har ordet, anhåller
jag att få åter upptaga hvad Frih. Cederström yttrat
och som sedan af flera talare blifvit upptaget, nemi. att,
om en sådan åtgärd, som jag föreslagit, skulle af R. o. Ad.
vidtagas, så borde inbjudningar till de öfriga Stånden äga
rum alt deruti deltaga. Till besvarande deraf får jag uti
R. o. Ad:s minne återföra slutet af min skrifvelse, deruti jag
just antydt en sådan åtgärd, och får, för min del, i detta afseende
tillstyrka, att R. o. Ad. först för sin del besluter om
sättet att offentliggöra sina discussioner och derefter inbjuder
de öfriga Stånden alt deruti deltaga.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill understödja Frih.
Raabs yttrande i detta fall. Här behöfves efter mitt förmenande
icke någon ny motion. Min mening är likväl icke
att vid denna riksdag yrka någon verkställighet af förslaget,
derest man icke skulle finna en desto större beredvillighet dertill
bos de öfriga Stånden. Förberedelserna kunna likväl ganska
väl, det oaktadt, göras under innevar. riksmöte. Ett säkrare
sätt att förmå de mest lästa tidningarnas redactioner i
vårt land att sanningsenligare upptaga förhandlingarna inom
RiksSlånden kunde icke gifvas, än genom en sådan tidning,
som Frih. Raab föreslagit, och hvarom vi nu talat.
Att nu läsa berättelser att den dagen tilldrog sig det och
det inom ett Stånd och något helt annat inom det 3:dje, lemnar
ingen sammanhängande öfversigt af ärendenas behandling.
CJpptoges deremot uti riksdagstidningen hvarje Utsk:s
betänk med yttranden och beslut deröfver i alla Stånden,
så finge man ett fullständigt och redigt begrepp om ämnets
behandling. Delta skulle ock helt visst ådraga sig allmänhetens
uppmärksamhet. Sålunda, ju närmare man betraktar
Den 4 Juni f. tn.
i35
ilenna sak, ju mera intresse har lion. Jag önskar således alt
R. o. Ad. icke måtte vägra återremiss af betänkandet.
Hr af Ulli', Gustaf: Hr Lefren har sökt häfva
en af de svårigheter vid företaget, som jag tror vara den
största. Han har föreslagit, att hvardera sidan af Huset
skulle hafva sin egen redaction. (^tvifvelaktigt skulle ändock
hvardera sidans ledamöter få svårt att afgöra hvad
som vore riktigt eller icke; men 0111 man också antager en
så oförmodad samhällighet mellan ledamöterna på hvardera
sidan, så är det likväl mycket godt folk, som tillhör den
s. k. juste tnilieu, — och jag frågar, till hvilkendera redactionen
skulle de vända sig? — Det måste således vara 3:ne
redactioner, och när man vidare besinnar, att opinionerna
icke blott uro 3, utan att de äro lika många med individerna
på Riddarhuset, så tror jag icke ens, att det förslag,
Ilr Lefren gjort, är verkställbar), och knappast något annat.
Frih. Boye: Jag har redan förut yttrat mig och an
sett
mig skvldig att säga, det jag fruktar, att kostnaderna
icke kunna bestridas. Om nu, hvilket är ganska troligt,
riksdagarne hädanefter komma att inträffa hvart 3:dje år, så
försvinner äfven det inkast, som Frih. Raab gjort, ali man
hade ?. års besparingar, emedan de 3:ne år, som Utsk. föreslagit
för capitationsafgiftens fortfarande, anses högst nödvändiga
för andra ändamål, hvarföre directionen föreslagit,
att den skall fortfara ännu i 5 år, af den orsak, att den beliöfves
för reparationer och arbeten, som ej kunna förutses.
Jag får i allmänhet göra R. o. Ad. uppmärksamt derpå, huru
Mälaren hvarje år sjunker, och luiru äfventyrligt det är
för de byggnader, som stå närmast. Vid sjelfva canalen sjunker
muren, så att den måste betydligt påkostas, och det är
gifvet, att i tidens längd de murar, som ligga närmast till
Mälaren, behöfva understödjas och omläggas, och det är icke
för mycket, om man då har iooo r:dr inne, ty för denna
summa kan man icke göra mycket vattenbyggnader. Delta
är orsaken hvarföre directionen tillstyrkt 5 år.
Hvad åter angår detta sednare projectet, alt betänk,
skulle återremitteras, på det att man skulle fråga de öfriga
Stånden, huruvida de ville deltaga uti en sådan tidning, som
är i fråga; så hemställer jag, huruvida detta förslag kan remitteras
till Ridd.Utsk., som har slätt intet med något annat
att göra än sådant, som angår Riddarhuset. Ett sådant project
mäste således remitteras till något annat Utsk.; ly Ridd.-  Utsk. kan icke befatta sig med hvad som angår de öfriga
Stånden.
Hr Rosenblad: Med anledning af hvad Hr af Uhr
yttrat, får jag förklara alt, ehuru jag verkligen, för min
del, har misstroende till ovälden hos tidningar, af hvad couleur
som helst, icke allenast i Europa utan äfven i Amerika,
i36
Den 4 J u n i f. m.
åtminstone de, som jag last, kan jag likväl aldrig misstro
representationens sammansättning till den grad, alt det icke
skulle vara möjligt att få en oväldig redacteur. Man ser
uti England oell Frankrike, der partipassionerna nu stigit högre,
än vi ännu sett, åtminstone inom detta Hus, och, jag
vill hoppas, högre än vi någonsin måtte komma att få se
dem sträcka sig, alt, ehvad begrepp man ock gjort sig om
den färg, hvartill talarne å ena och secreteraren på andra
sidan hört, likväl aldrig den misstanke uppstått, att
väld blifvit begången vid refererandet af hvad som inom
Huset passerat. Jag vågar tro, att 0111 en sådan tidning
komme inom ett Stånd alt redigeras, sorn skulle innefatta
livad som inom Ståndet är sagdt i ämnen, hvilka kunna
vara af nog intresse att upptagas, så skulle det icke vara
svårt att äfven inom Ståndet erhålla redacteurer af fullkomlig
oväld. Om man ville, så borde man väl äfven kunna
finna andra med den oväld, som erfordras för att med stenographi
uppteckna discussionerna. Dertill fordras icke iner
än den oväld, som jag tror kunna inom ett RiksSt. erhållas,
så att i delta hänseende tror jag icke, att några svårigheter
möta, som icke lätteligen kunna undanrödjas. Jag anser, att,
då det ej kan vara meningen att här improvisera ett sådant
beslut, betänk, bör återremitteras till XJtsk., som då kommer
i tillfälle att taga i öfvervägande, om det vore ändamålsenligare
att utgifva en enskild tidning blott för R. o. Ad.,
eller en tidning för alla de 4 Stånden, hvilket i min tanke
vore det bästa; men i detta fall blefve det måhända kinkigt
att få samdrägt uti besluten hos de 4 Stånden. Finner man
icke detta, så är det bättre att hafva en enskild tidning eller
alldeles ingen. Jag begär återremiss på detta betänkande.
Hr Ribbing, Bengt: Äfven jag instämmer uti önsk
ningarna,
att om möjligt en oväldigare relation af riksdagsförhandlingarna
kunde åstadkommas; men jag bekänner, att
af alla de förslag, som under denna långa discussion i detta
afseende blifvit framställda, synes mig intet kunna leda till
målet. Jag fruktar, med vår fyrdelade representation och
den deraf uppkommande otaliga mängden af motioner
och discussioner, stundom nog haltlösa att icke kunna fullt
underhålla uppmärksamheten hos representationens egna ledamöter,
att den ifrågaställa tidningen icke skulle blifva
läst i landsorterna; och hvad ändamål vore det då med alltsammans
?
En talares förslag tyckes inskränka sig derhän, att endast
det vigtigaste af discussionerna skulle refereras. En annan
talare önskar, att allt skall refereras. Det sednare tror
jag vara det enda rätta, ty hvem skulle eljest urskilja
hvad som vore det vigtigaste. Detta kunde icke tillgå på
annat sätt, än att Stånden nedsatte commissioner för att gran
-
D e n 4 Juni f. ra.
ska allt hvad som blifvit sagdt och afhandladt, och utröka
hvad som vöre vigtigast. Jag får erinra herrarne om hvilka
discussioner och voteringar, som skulle uppkomma i de
commissioner, sorn hade fatt sig detta arbete uppdraget. Det
blefve den ena luntan på den andra. Jag tror, att, med bibehållande
af vår nuvar. representation, det är alldeles omöjligt
att komma till det goda ändamål, som jag alltför väl
finner vara åsyftadt med denna motion. Jag kan således icke
annat un afstyrka alla åtgärder i detta afseende, innan
vi först lått en förbättrad representation.
Ridd.Ulskts nu föredragna memorial återremitterades.
Företogs till pröfning Ridd.Utskts, den 13 och a5 sisth
April, på bordet lagda memorial i anleda, af Ridd.directionens
riksdagsberättelse.
R. o. Ad. beslöt, att detta memorial skulle punktvis
pröfvas.
Ingressen och i: s t a §: n.
R. o. Ad. fann ingressen och yttrandet i irsta §:n icke
erfordra någon åtgärd.
2:dra §:n.
Hr von Hartmansdorff, Aug.r Jag instämmer med
Utsk. deruti, att capitalionsafgiften bör fortfara till hennes
nuvar. belopp; men jag vill i afseende på liden föreslå, att
R. o. Ad. ej måtte utsätta något visst år såsom man här
gjort med i8j5. Det kunde möjligen hända, att en riksdag
sammanträder dessförinnan; då vill man måhända besluta efter
omständigheterna och möjligen förlänga skatteliden, allt
efter som riksdagen intralfade förr eller sednare. Man har
under innevar. riksdag sett olägenheterna vid statsregleringen
deraf, att man utsatt vis^a år och att man sedan nödgats
besluta fyllnadsafgifter. Jag löreslår vördsamt, att R.
o. Ad. ville förklara, alt den ifrågavar. capitalionsafgiften
skall fortfara till och med det år, då nästa riksdag slutas.
Om detta beslut fattas, så är dermed sagdt, att capitationsafgiften
kommer att fortfara, ända Iill dess R. o. Ad. fått rådrum
att besluta derom för en kommande tid mellan 2:ne riksdagar.
Frih. Raab, Adam Christian, föienade sig med Hr
von Hartmansdorff.
R. o. Ad. biföll hvad Ridd.Utsk. i aldra §:n föreslagit,
med den af Hr von Hartmansdorff föreslagna förändring, att
capitationsafgiften skall fortfara till och med det år, då nästa
riksdag slutas.
3:dje §:n.
Frih. Cederström, Gust. Carl: Den åtgärd, som
H. Ridd.direcltn föreslagit måtte vidtagas för genealogiernas
bringande i ett fullständigare skick, nemi. den, att II. R.
o. Ad:s ledamöter sjelfve under riksdagen skulle i cancelliet
8 H. 18
i B 8
Den ;j Juni f, m.
taga kännedom om sina allers stamtaflor och meddela upplysning
om livad å dem i ett eller annat afseende kan finnas
ofullständigt eljer bristfälligt, är, ehuruväl ganska många
upplysningar på sådant sätt erhållas, likväl icke tillräcklig
för att bringa genealogierna i det completta skick, de böra
hafva, eller alt förekomma, det antalet af defecta stamtaflor
framdeles icke må allt mer och mer ökas; men om Domcapitlen
i Riket, sorn enligt K. < ireulöret den 4 Juli 1770
äro ålagda att till Ridd.directm årligen insända förteckningar
öfver födda, vigda och döda personer af adel inom de särskilda
församlingarna, jemväl meddelade uppgift å alla inom
församligarna boende och bosatta adeliga personer, så kunde
derigenom ganska mycket vinnas för genealogiernas fullständiga
complettering. Jag anhåller alltså, att denna punkt
af memorialet mätte återremitteras, på det H. Utsk. må
blifva i tillfälle att meddela utlåtande, om icke någon åtgärd
hör vidtagas för att från Consistorierna erhålla sådana
uppgifter. Skulle Utsk. och sedermera H. R. o. Ad. finna
lämpligt, att någon åtgärd i detta afseende vidtoges, så blir
måhända nödvändigt att i ämnet göres en und. framställning
till K. M.
Frih. Boye, Fredr.: Det är kändt, huru angeläget
det är, att genealogierna äro completta. Derpå bero
betydliga rättsfrågor, hvarom Hofrntterna ofta söka underrättelser
hos dirretionen, som i brist af fullständiga genealogier
icke kan gifva den upplysning, hvarpå tilläfventyrs
en adelsmans välfärd beror. Den anmodan, som directionen
alltid later utgå näst före riksdagens början, att R. o. Ad:s
ledamöter sjelfve måtte bidraga till completteringen af deras
genealogier, har hittills icke haft på långt när så tillfredsställande
verkningar, som directionen önskat. Directionen har derefter
trott sig hafva hittat på en annan utväg, som äfven
är högst nödvändig. Jag vill först i förbigående nämna, att
uti genealogierna stundom är införd någon död, gift och
så vidare, utan alt der står hvar man bemtat denna underrrttelse.
Det har likväl tilldragit sig, att personer blifvit
i genealogierna antecknade såsom döda, hvilka 17 år
derefter befunnits lefvande. Man har icke uti genealogierna
kunnat få rätt på, huru en sådan uppgift tillkommit. Det
är i anledn. deraf, som Ridd.direct:n nu i år, genom
en cancellists nitiska bemödande, har gått i författning om
att göra en särskild förteckning på alia de familjer, med
hvilkas stamtaflor någon förändring sker och i en column
sätta hvar underrättelserna tagits. När efter årets slut man
icke erhållit någon bättre underrättelse, då införes uti genealogien
de uppgifter, man fått. Delta register uppgöres
särskildt för hvarje år, på det man sedan alltid må kunna
få reda på, hvarifrån man tagit dessa underrättelser, hvem
som meddelat dem och hvarifrån de härstamma. Detta for
-
D c' n 4 ' .1 u ii i f. in.
i3g
drar likväl <11 betydligt arbete, ty ett sådant register är en
så bär tjock bok (2 fingers bredd), oell då underrättelserna
dertill måste hem tas frän Tyska, Finska, Franska och Engelska
tidningar, så är en person dermed mycket sysselsatt.
En af directeurerna åligger det visserligen att särskildt hafva
värd och tillsyn öfver tabellerna; men man kan icke begära
att denne man skall minst 4 dagar i veckan uppoffra
sin tid för alt sitta här och läsa avisorna och göra dessa
utdrag. Detta register är ganska nyttigt, och jag hemställer
till II. o. Ad., huruvida det icke vöre billigt att anslå ett
arfvode åt den, som åtager sig ett sådant arbete, som ganska
betydligt upplager hans tid. Jag tager mig i anledn. deraf
friheten föreslå R. o. Ad. att bevilja ett anslag af 200 r:dr
b:co årligen särskildt åt den cancellist, som upprättar dessa
register eller anteckningar till complettering af genealogierna,
så länge Ridd.directtn och R. o. Ad. finna att dermed
skall fortfara.
Hr von Hartmansdorff: Jag har sett ett sådant register
och anser det vara af stor nytta för våra genealogiers fullständighet.
Jag tror också, att del är skäl bevilja ett särskildt
arfvode för bestyret dermed. Men som delta är en
anslagsfråga, som jag skulle tro icke borde omedelbart af
R. o. Ad. afgörns, så anhåller jag, att denna punkt måtte
särskildt ålen emit teras till Ridd.Utsk. Uti ett mål af sådan
beskaffenhet, som det ifrågavar., lärer en sådan behandling
icke möta något hinder.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, såsom han uppfattat
frågorna, voro så väl Frih. Cederslröms förslag ang:de
und. anhållan hos K. M. om befallning till presterskapet
att insända uppgifter å alla adelsmän, sorn inom hvarje
församling finnas, som Frih. Boyes förslag om anslående af
ett visst arfvode åt den, sorn med de genealogiska samlingarnas
completlerande har befattning, tvänne särskildta ämnen,
hvilka icke hindrade R. o. Ad. att i öfrigt gilla hvad
Utsk. i 3:e §:n yttrat; hvarefter Frih. Cederslröms och Frih.
Boyes båda förslag kunde till Utsk:s utlåt, remitteras.
Uppå derefter framställda särskilda propostr gillades
LJlsk:s yttrande i 3:e §:n, och remitterades Frihrne Cedcrslröms
och Boyes båda förslag till Ridd.Utskottet.
4:de, 5:te, 6:le och 7tde §§:ne.
Dessa §§ funnos icke erfordra någon åtgärd.
8:de §:n.
Hvad Utsk. i denna § föreslagit, blef af R. o. Ad. bifallet.
cpde $:n Litt. A.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot
saken; förslaget synes vara godt. Men jag måste göra an
-
Den i) J u 11 i f. 111.
märkning mot olaglighelen af Utskls förfarande, all, da ingen
motion i detta afseende blifvit gjord, sjelft ingå med
förslag derom till R. o. Adis pröfning. Jag bestrider således
både Hr Frih. o. Landtmls rätt alt göra propos. på denna
punkt och Ståndets att deröfver i dess närvar, skick besluta.
Intet hindrar likväl att saken i alla fall kan komma under
pröfning, ifall någon vill upptaga förslaget såsom sitt eget.
Frih. Boye! Jag uppfattade icke riktigt antingen Hr
von Hartmansdorffs ytlrande eller Utskls utlåt, uti denna punkt.
Mig veterligen liar Ulsk. icke gjort någon motion! den nu
ifrågavar. punkten innehåller blott ett förslag till förändrad
redaclion af den §, som stödjer sig på direclionens
förslag, att medicinae-candidater skulle under 3lne terminer
komma i åtnjutande af högre Riddarhus-slipendier. Jag vill
taga mig friheten att i korthet nämna lör R. o. Ad., att
de högre Riddarhus-stipendierna varit ämnade åt sådana personer,
som vilja laga philosophiae-mngisfcr- eller doctorsgraden.
Dessa stipendier stiga till 240 rldr blco om året.
Till deras erhållande fordras vidlyftiga studier och att man
flera år uppehållit sig vid academien. Till de mindre stipendierna,
af hvilka de första utgöras af 160, meri några
blott af i5o rldr, äro alltid liera sökande, emedan dertill
blott fordras att hafva tagit student-examen. Stundom har
det handt, att till lie lediga högre stipendier icke mer än
en sökande anmält sig, och hvilken varit något för svag till
sina kunskaper för erhållande af ett sådant stipendium. Då
trodde Ridd.directln, att ändamålet skulle vinnas genom
att dela dessa större stipendier uti mindre af 120 rldr blco
hvardera; men Ridd Utsk. ansåg det vara bättre att bibehålla
dem vid 240 rldr och lemna deni åt medicinae-candidater,
som skulle uppehålla sig vid Carolinska institutet, cmedan
sådana ofta sakna medel och måste afbryta sin kurs.
Dessutom finnes här ett Gutermutiskt stipendium för resor
utrikes, hvilket lemnäs åt philosophias-magistrar och jurisdoctorer;
men testator har uttryckligen sagt, att det aldrig
får tilldelas någon medicinse-candidat för konstens opålitlighets
skull.
Utskls förslag i gide §ln Litt. A, blef af R. o. Ad. bifallet.
gide §ln Litt. B.
Hvad Utsk. här föreslagit blef af R. o. Ad. bifallet.
gide §:n Litt. C.
Hr von Hartmansdorff: De föreskrifter, som hittills
varit gällande i afseende på deras kunskaper, som skola erhålla
ifrågavar. näringsstipendier, äro så obestämda, att de
ynglingar, som antagits, ej kunnat annat än vara ganska olika
lill sina kunskaper. Det står i föreskrifterna, att de skola
Den 4 Juni f. m.
hafva fyllt 16 år och förskaffat sig erforderliga kunskaper.
Dessa kunskaper äro också uppräknade, nemi. christe adorn,
moral, historia och elementerna af fysik och chemi. Pä lefvande
spink göres jemväl afseende o. s. v. Det der later
alltför vackert, men det kan betyda ganska litet, äfven
så väl som det kan betyda mycket. För att hafva
någon säker måttstock i detta hänseende, tror jag att man
borde hafva bestämdare föreskrifter, än att directionen skall
hafva rätt att bestämma villkoren för detta stipendii åtnjutande.
När man ser på förteckningen öfver dem, som det
åtnjutit, så befinnes en hafva begagnat bergsskolan, a tecknologiskn
institutet i Stockholm, 2 Chalmerska slöjdskolan i
Götheborg och en det matematiska instrumeutmakeriet. Hvad
dit blifvit af dessa stipendiater, det förnimmes icke, med
undantag af dem, sorn begagnat tecknologiska institutet, af
hvilka den ene blifvit garfvare och den andre sockerbagare.
Ulan tvifvel afsågos icke dessa, åtminstone icke den sista af
dessa näringsgrenar, då R. o. Ad. anslogo medel till detta
understöd. R. o. Ad. afsåg visserligen vettenskaplig underbyggnad
lili något närungsyrke. På det att en sådan må hädanefter,
så vidt som möjligt, åstadkommas, tillstyrker jag,
att ingen annan måtte få åtnjuta något naringsstipendiuin,
än den, som undergått studentexamen, med befrielse nemi.
från de gamla eller s. k. classiska språken. Lalin, Grekiska
och Hebreiska. Meri för öfrigt borde han innehafva de
kunskaper, sorn för student-examen erfordrades, och deröfver
hafva betyg antingen från något gymnasium eller från någon
of academierna. Man kunde då åtminstone med något mera
skäl, än nu, hoppas att få personer till stipendiater, som
kunde göra något gagn åt fäderneslandet, och icke så till
sägandes göra sjelfva inrättningen till ett åtlöje. Jag anhåller,
att denna punkt mätte återremitteras för att tagas uti
närmare öfvervägande.
Frih. Boye: Med anledn. af hvad den värde talaren
sist yttrat, Lan jag icke tillfi edställa honom med underrättelse
om hvart alla dessa stipendiater tagit vägen. Den ena
påminner jag mig likväl har blifvit optisk instrumentmakare
och är det nu vid Marieberg Den andre åter, som är i sockerbagarelära,
hade ett bevis of Öfver-directeur Schwartz,
som ansåg högst nyttigt, om äfven denna näring kunde blifva
behandlad mera vettenskapligt, på det alt icke ohelsosamma
ingredienser mätte få ingå uti confecten, hvilket nu
är händelsen, då blåsyra och andra skadliga ämnen stundom
deruti användas. Det var detta bevis af Directeur Schwartz,
jemte den omständigheten att i4 dagar förr, än det lediga
stipendiet skulle tillsättas, dog den ifrågavar. ynglingens
far, som var tullförvaltare, och iemnade en enka med
10 barn alldeles utan alla tillgångar, som verkade, att då
denne gosse anmälte sig, och man icke kunde förkasta honom
i anseende till hans kunskaper, och delta kunde blifva
Den 4 J u n i f. <111.
nyttigt för framtiden, sä trodde directionen sig äga full anleda.
att bevilja honom delta stipendium. Jag får i öfrigt
upplysa, att han blott begagnade det i ett år, ty längre var
han icke här utan for till Upsala, der han blef gesäll. De
andra påminner jag mig icke, men vet val, att directionen
haft underrättelser om dem oell att de artat sig väl.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag gör ingen anmärkn. mot
hvad directionen i dessa frågor til (gjort. Jag är öfverlygad
att directeurerne följt föreskrifterna och sitt samvete; men
jag understödjer Hr von Hartmansdorff^ åsigt i fråga omförändring
för framtiden, och anhåller derföre om återremiss.
Hr Stuart, Garl Gust.: Jag deremot tillstyrker bifall
till betänkandet. Jag tror, alt det afsedda ändamålet
till en stor del skulle förfelas, om dessa stipendier endast
skulle komma dem till godo, sorn vistats vid academien och
aflagt student-examen. Jag medgifver visserligen, att några bestämdare
föreskrifter, i afseende på compelencen till ifrågavar.
stipendiers erhållande, äro af behofvet påkallade; men då
flera ansökningar derom inkomma, så beror det naturligtvis
på Ridd.direcCn att jemföra de olika betyg, som de sökande
förete, och för det fall, att ingen af dem äger så tillförlitliga
bevis, alt directionen anser stipendiets meddelande
åt honom uppfylla ändamålet, så lärer icke directionen underlåta
att, på salt förut skett, utfärda kungörelse om ny
ansökningstid. Vill man uppmuntra och understödja medellösa
ynglingar, som önska ingå i näringarna, så torde det ej
vara ändamålsenligt att såsom oeftergiflig! villkor för ett sådant
understöd föreskrifva, att de skola först vidkännas kostnaden
för academiens besökande och student-examens undergående.
Jag tillstyrker således bifall till betänk, äfven i
denna del.
Hr Le fre'11: Här har aldrig varit fråga 0111 något vi
stande
vid academien, utan blott om de sökande äga de kunskaper,
som fordras för att komma lill academien, och med
inskränkning dessutom till hvad förfatluingarne föreskrifva
för dem, som vilja taga student-examen med undantag af
de classiska språken. Anser 11. o. Ad. denna fordran för
hög för dem, som skola erhålla detta stipendium, så vill jag
visserligen icke lägga mig deremot; men jag tror, alt med
de fordringar på upplysning man i vår tid har, så är detta
icke för mycket, helst då man considererar hvad som i
verkligheten fordras för student-examen och icke livad som
står på papperet såsom fordran för densamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag är väsendtligen före
kommen
af Hr Lefren. Jag nämnde uttryckligen, att examen
måtte kunna vara aflagd vid gymnasium, lika så väl
sorn vid universitet. Hvar och en af R. o. Ad. känner utan
tvifvel, att i närvar, ögonblick fordras för att blifva officer
Den 4 Juni f. m.
i43
äfven att hafva <le kunskaper, som behöfvas utom de lärda
språken för att taga student-examen. Dervid ålägges ej heller
att hafva vid academien aflagt prof derpå. Samma förhållande
kunde äfven vara med dem, som söka ifrågavar.
stipendium. Man har då blott fordrat hvad sorn kanske är
minimum af kunskaper för att hafva fått något slags vettenskaplig
underbyggnad. Ändamålet med delta stipendium kan
väl icke vara att uppfostra vanliga gesäller, ty dertill behöfvas,
enligt hvad erfarenheten visat, icke några stipendier.
g:de §:n Litt. C. blef af R. o. Ad. återremitterad.
1 o:de §:n.
R. o. Ad. fann denna § icke erfordra någon åtgärd.
1 1: t e §:n.
Bifölls.
1 a:te §:n.
Frih. Boye: Utsk. har gillat ifråga var. åtgärd, således
har jag ingenting att tillägga. Jag vill blott upplysa de få
af R. o. Ad., som uro närvar., alt tvänne betydliga förmåner
uro vunna. R. o. Ad. hade förut för sina ögon under
dessa träd 11 å i3 famnar ved liggandes, och utom dess
var det brist på utrymme för den ved, som här begagnas.
Dessutom var der en reservoir för orenlighet, som nästan
icke var möjlig att förekomma. Än ytterligare vunnes, alt
den läktare, som begagnas vid concerler, der hyresfritt får
rum, så alt det är en verklig förmån för Riddarhuset, oberäknadt
att efter i5 år hela byggnaden, sorn är försedd med
tegeltak, är R. o. Ad:s egendom.
Hvad Ridd.Utsk. i 12 §:n tillstyrkt, blef af R. o. Ad.
bifallet.
i3:de 5:11.
R. o. Ad. biföll, alt den uti denna § omnämnda fråga
malte förfalla.
i4:de §:n Litt. A.
Frih. Cederström, Gust. Carl: En skyldig vörd
nad
för R, o. Ad.- och Högh Ridd.direcCns Hrr ledamöter,
mina förmän, ålägger mig att vid delta tillfälle redogöra
för de motiv, som föranledt min afsägelse.
Den framställning lill Ridd.direct:n, som jag gjorde
0111 löneförhöjningen för andra cancellist-befaltningen, väcktes
i sammanhang med en fråga om förändrad reglering af
göromålen mellan de båda cancellist-beslällningarna. Den välgrundad
på min innerliga öfvertygelse derom, att hvad jag
föreslog öfverensslämde med Riddarhusets sanna fördel. Dircctionen
ansåg likväl icke lämpligt alt i anledn. af min
vördsamma hemställan göra någon framställning till R. o.
Ad. Det kan således icke komma i fråga att nu åter rele
-
»44
Den 4 Juni f. m.
vera förslaget, men jag önskar för R. o. Ad. få ådagalägga,
att det icke var något personligt intresse, någon egennytta,
sorn förmådde mig att göra framställning 0111 löneförhöjning.
Detta har varit det ena skälet, hvarföre jag afsagt
mig det arfvode, som för mig specielt blifvit tillstyrkt. Det andra
skälet är, alt jag icke lior det vara lämpligt, all yngre
tjenstemän få sig tillagda så beskaffade personliga arlvoden
utan särskildt dermed förenade åligganden eller förrättningar.
Såsom representant hade jag omöjligen kunnat lemna mitt
bifall, i händelse fråga blifvit väckt att tillagga någon annan
person i samma calhegori som jag ett dylikt personell arfvode;
ty jag tror, alt sådana personliga arfvoden, söm det
ifrågavar., endast höra tilldelas högre och utmäiklaie förtjenster
i fäderneslandets tjenst, men alldeles icke höra komma
i fråga såsom belöning för de ringare bemödandan, hvilka
förekomma inom en cancellists trånga verkningskrets. Det
är detta jag ansett mig skyldig att vid delta tillfälle nämna.
Frih. Boye: Då Frih. Cederström till Ridd.direcltn
ingaf ett förslag till en ny fördelning af göromålen emellan
de båda cancellisterna, så ansåg directionen, att den sträckte
sig endast till några obetydligheter, så alt enligt directionens
öfvertygelse ingen väsendtlig fördel derigenom skulle
vinnas; men directionen kunde å en annan sida icke annat
än göra rättvisa åt Frih. Cederströms nit vid completteringen
af genealogierna, allt sedan General Medins död.
General Mellin hade en förkärlek för delta arbete. Han
kunde sitta här flera timmar och läsa i genealogierna för
att gå igenom dem och skaffa sig underrättelser. Hans efterträdare
uti directionen kunde icke lemna samma tid deråt.
Frih. Cederström åtog sig det och har verkligen förtjenst
derom. Äfven det register, hvarom jag nyss talat, är
hans verk, och då jag föreslog ett arfvode åt en cancellist,
kan jag icke neka, att jag dermed afsåg den, som, nu bepröfvad,
redan visat, att han äger skicklighet dertill, och
som med mycken framgång skulle fortsätta detta verk. Jag
förklarar öppet, alt jag i directionen talat emot förhöjning
af a:a cancellislens lön. Detta hade varit en orättvisa emot
i:a cancellisten och flera andra, och sådant söker jag så
mycket som möjligt att förekomma. Dessa eviga begär efter
högre löner, som alla menniskor öfverhopa R. St. med,
äro mot mina principer. Detta har verkligen ingen gräns,
och derför var och är jag ännu deremot. Deremot tror
jag, att ett arfvode hör beslås åt den, som sköter genealogierna,
och jag är saker, att directionen i första rummet
anmodar Frih. Cederström derom, hvarigenom således ändamålet
skulle vinnas, att hans lön blefve förökad, då han nu
haft den grannlagenhet att icke vilja mottaga ett arfvode,
sorn var honom personligen tillslaget.
R.
Den 4 Juni f. m.
R. o. Ad. gillade hvad Ridd.Ltsk. i i4 5:n Lill. A.
anfört.
i4 §:n Litt. B.
Hr Lefre'h: Jag får vördsamt hemställa, om icke det
vore skäl alt öka denna lön till jemtll 200 ridt- broo.
Delta är en obetydlig sak, men det är angeläget, att förste
vaktmästaren vid Riddarhuset är så lönad, att lian icke alltför
mycket behöfver se sig om efter extra förtjenst.
Frill. B ove: Det skall synas inconseqvent af mig, då
jag nyss yttrat, att jag icke kan tillstyrka löneförhöjning för
andre canceliisten, emedan jag är emot sjelfva principen, att
jag likväl deltagit uti detta beslut att tillstyrka en löneförhöjning
för vaktmästaren; men förhållandet är det, att hans
lön alltid varit högst ringa och pa manga Ar icke blifvit
förhöjd, då likväl alla andra vaktmästare hafva 200 r:dr
eller derutöfver. Ridd.vaktmästaren har ett ganska ansvarsfullt
åliggande, nemi. insättningarne uti banken, hvilka han
måste göra lill ett ganska betydligt belopp, och det är således
nödvändigt, att denne person är pålitlig och så lönad,
att lian ej behöfver se sig om efter annan förtjenst. Det
synes alltså vara billigt, att hans ringa lön någongång Liefve
ökad.
Hvad Utsk. i i4 §:n Litt B- tillstyrkt blef af R. o. Ad.
bifallet.
i5:de §:n.
Utskts tillstyrkande i denna § bifölls af R. o. Ad.
i6:dc §:n Litt. A. förra mom.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, att en vida enklare
åtgärd, än den att begära afskrifning, hade varit att
uti Riddarhusets räkenskaper efterse, orri flera än ett kar
blifvit betalda. Om ej så är, behöfves icke heller någon
afskrifning; ty då har det icke heller funnits flera än ett,
utan det är en misskrifning.'
Frih. Boye: Jag inedgifver, att uti förteckningen slo
do
verkligen 2.‘ne kar, men vid den revision, som för 2 0 3
år sedan skedde, lastade man uppmärksamheten på, att det
icke finnes mer än ett kar. Det var mycken fråga om,
huru dermed hängde tillsammans, ty räkenskaperna utvisa
blott, att ett blifvit inköpt. Det var genom en händelse, som
den förre Ridd.Seereterarens fru hade ställt sitt kopparkar
tillsammans med Riddarhusets, och när inventeringen först
gjordes, hade de stått tillsammans. Kär sedan Lagerheim
Lief Justitieråd, så tog hans fru igen sitt kar, och då först
upplystes, att Riddarhuset icke ägt mer än elt kopparkar,
8 H. 19
Den 4 Juni f. m.
och hvad som fort oss bakom ljuset. Det säkra är, att aldrig
mer än ett kopparkar har blifvit betaldt.
Hvad Ridd.Utsk. i detta mom. föreslagit, Lief af R. o.
Ad. bifallet.
i6 §:n Litt. A. sednare mom.
Frill. Bo ve: Det är ganska sannt, att uti lnstruciionen
-hittills icke funnits någon bestämd föreskrift om hvem som
skulle hafva vården och ansvaret för inventarierna. Del är
således ganska riktigt, att Utsk. har fästat sig dervid, och
jag finner äfven nödvändigheten af hvad Utsk. föreslagit,
ehuru här de facto alltid har funnits någon, som vårdat sig
derom, nemi. Ridd.Seci et:n. fastän icke specielt genom inslrutionen
dertill ålagd. Jag är öfvertygnd om, att lian äfven
hädanefter gunstbenöget ålager sig detsamma. Det vore
också mera passande, att han gjorde det, som bor här på
stället, än kamererare!!, som kanske mäste söka sig hostad
på norr eller på söder. Om då hastigt en eldsvåda uppslode,
och Ridd.kamereraren, som hade vården om inventarierna,
bodde på norr eller söder, så nödgades Ridd.Secretm
hi yla upp lås för att komma åt dem o. s. v. Kär det jemte
Ridd.Secreltn i enskildt samtal försäkrat mig, att han är benägen
att åtaga sig vården om inventarierna, så får jag tillstyrka
R. o. Ad. att antaga Utsk:s betänk., endast med utbyte
af ordet Kamererare!] mot R i d d a r h u s S e c r e t eraren.
Underh Ridd, Secret.: I händelse R. o. Ad. önskar,
att jag skall ansvara för inventarierna, så tror jag mig dertill
så mycket mera pligtig, som jag redan hittills alltid ansett
detta vara min skyldighet till följe af den s. k. cura
edilis, hvilken tillhör mig under Ridd.directionen.
Hr von Hartmansdorff: Jag gillar den rättelse, som
här har blifvit ifrågaställd. Händelsen med karet synes bevisa
nödvändigheten deraf, alt Ridd.SecreCn har inventarierna
tinder sin vård. Men att endast införa ordet Ridd.Secreteraren
i stället för Ridd.komerei arén skulle göra behof af
ett undantag, nemi. för Ridd.contoret, som väl äfven, hvad
inventarierna beträffar, bör stå under Ridd.kamererarens
vård.
R. o. Ad. beslöt, att Ridd.Secrettn skall hafva vården
och ansvaret för de å Riddarhusets inventarii-förteckning
upptagna lösörepersedlar samt ansvara, det ingen förskingring
deraf må äga rum, med undantag likväl af dem, sem tillhöra
Ridd.contoret, för hvilka kamererarcn skall vara ansvarig.
16 §:n Litt. B.
Hr v o n Hartmansdorff: Jag har intet emot, att de
förskjutna medlen för den förflutna tiden må afskrifvas; men
Den 4 Juni f. m.
'47
jag önskade att till min upplysning få vela, huru det nu
förhåller sig med fullgörandet af Ridd.Secrettns och Ridd.-  cancellisternes skyldighet att årligen renskrifva ett visst antal
af genealogiska tabeller. På den tiden jag hade äran
vara Ridd.kamererare, så debiterades desse tjenstemän för
ett visst antal sådana tabeller, värderade efter ett bestämdt
pris, hvilken summa afdrogs på deras löner. Jag hoppas
oeh förmodar att denna skyldighet icke kommer i förgätenhet,
derföre att debiteringen utgår ur Riddarhusets bok.
Undert. R i d d. Se c r e t.: För några år sedan, då det var
fråga om detta afdrag till Ridd.cassan, skedde afdraget efter
12 sk. b:co för hvarje genealogisk tabell. Till detta pris kunde
icke tabellerna utskrifvas, men instructionen innehöll, att
Ridd.SecreCn skulle lemna i oo tabeller örn året och cancellisterne
5o. På framställning af Ridd.Secrelrn beslöt directionen,
att secreteraren och cancellisterne skulle lemna dem
in natura och icke genom afdrag å lönen, så att nu utskrifvas
årligen 200 tabeller, och för hvarje år lemnäs lill directionens
granskning en uppgift på de tabeller, som för året
blifvit utskrifna.
Hr von Hartmansdorff: Då förhållandet är sådant,
som Ridd.Secretm nu upplyst, så förfaller min anmärkning.
Hvad Ridd.Utsk. i 16 §:n Litt. B. föreslagit, bifölls af
R. o. Ad.
16 §:n Litt. C.
Hvad Ridd.Utsk. föreslagit, blef af R. o. Ad. bifallet.
Slutmeningen.
R. o. Ad. fann för godt, att, på sätt Ridd.Utsk. föreslagit,
förklara Ridd.directionen sin tillfredsställelse öfver
det sätt, hvarpå Riddarhus- och stifts-ärendena sedan början
af sista riksdag blifvit af directionen bandhafda.
Ånyo föredrogs Ridd.Utskts den 29 sisth April e. m.
på börset lagda mern., i anledn. af Hr Anckarsvärds motion
om uppförande af en ny läktare.
Begärdes ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Au g., samt Frih. Boye, Fredrik.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
memorial, utlåt:n och betänkrn, nemi. från
ConstitutionsUtskottet:
N:o II, med förslag till förändring i 49 §:n Reg.Fm
samt 2 §:n Riksd.Ordningen;
N:o 12, i anledn. af väckt fråga om bestämmande af
dagen för nästkommande riksdags början ;
.48
D c n 4 Juni f, in.
StatsU tskottet:
N:o io>, i anledn. af väckt fråga om förening af Riksg.-  cont:s och f. d. General-assistance-cont:s enke- och pupillcassor
eller om årligt anslag till enke-cassan vid förstnämnda
verk;
N:o i55, i anleda, af väckta motioner om anslag för
sammanträden af Skandinaviska naturforskare och läkare;
Bevil Inings Utskottet:
N:o 17, i anleda, af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. i
fråga 0111 landträntmästares befrielse från skyldigheten att
för remisslage erlägga bevillning;
N:o 18, i anledn. af K. M.‘s nåd. skrifvelse till R. St.
ang:de eftergift af personella utskylder för afskedade, till
underhåll berättigade, soldater och deras vederlikar under
expeclancetiden;
LagU tskottet:
N:o 51, i anledn. af väckt motion om ändring i 18, 19,
20 och a3 cap. Missg.balken;
IN:o i anledn. of väckta motioner, rör:de dels ändring
i 12 §:n af K. förordn. den .3 Juli 1818, ang:de inteckning
i fast egendom, samt i nu gällande föreskrifter om
panträtt i lösören, dels att inteeknad jord ej må, genom af
söndring,
till sitt värde förminskas, dels ock att inteckning
må kunna i fartyg erhållas;
N:o 53, i anledn. af väckt motion om ändring i i3 §:n
af K. förordn. den i3 Juli 1818, ang:de inteckning i fast
egendom;
Allm. Besvärs- och Ek o n.U t sk o 11 e t:
N:o 32, i anledn. af väckta motioner, om ändring i författningarna,
ang:de allmänna vägars underhållande vintertiden
;
jN:o 33, i anledn. af väckt motion, ang:de föreskrifter
örn sättet att mäta salt och spanmål;
N:o 34, i anledn. af väckt motion om skyldighet för
säterier och boställen att fortskaffa kronobref;
N:o 35, i anledn. af väckt motion om indragning af
vexelcontrolleurs-befattningar;
N:o 36, i anledn. af väckt motion om inskränkning af
nämndemäns befrielse från skjutsningsbesvär;
N:o 37, i anledn. af vackt fråga om utfärdande af nya
instructioner för länsstyrelserna och deras underlydande
tjenstemän ;
N:o 38, i anledn. af väckta motioner, ang:de ändringar
uti eller tillägg vid författningarna om Jumpsamling.
II, R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe,
Den 4 Junie. m. lfa
Thorsdagen den 4 Juni i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.utdr. för denna dag f. m.
Företogs det uti io8 §:n Reg.F:n, samt 65 §:n Rjksd.-  Ordn. föreskrifna val af electorer, hvilka, jemte electorer af
de öfriga RiksSt:n, skola utse corniterade till tryckfrihetens
vård ; och befunnos, efter valförrättningens slut, hafva blifvit
utsedde till
Ordinarie Electorer:
N:o 87. Gr. Löwenhjelm, Gustaf .....
„ 2og3. A. Hr af Wetterstedt, Kielas ....
„ 1476- Hr Riben, Carl Wilhelm
„ 1979- — Brakel, Gustaf Anton
„ 1992. — Lagerstråle, Gustaf Rudolf . . .
,, 229g. — von Beskow, Bernhard ....
Supplean ter:
N:o 32g. Frih. Adlerbeth, Jacob
„ io55. Hr Bråkenhjelm, Per Reinhold . . .
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfver stolpe.
Fredagen den 5 Juni i84o.
Plenum kl. 8 f. m.
Företogs val af 21 ordinarie ledamöter och i5 suppleanter
uti Förstärkta StatsUtsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut och sedan lottning blifvit anställd till utrönande
af den ordning, i hvilken de suppleanter, hvilka erhållit
lika röster, borde, i händelse af behof, inträda, hafva
blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 3. Frih. Gyllenstjerna af Lundholm, Nils
Christopher 169 röster.
,, 166. Frih. Stjerncrona, Henrik David . . . 170 „
„ 220. — Palmstjerna, fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabriel .... 169 ,,
,, 24g. Frih. Adelsvärd, Johan Carl .... 169 „
„ 329. — Adlerbeth, Jacob 170 „
„ 389. — von Kraemer, Robeft Fredrik .170 ,,
93
röster.
93
92
j>
92
11
92
92
»
9'
röster.
y9
i5o
Den 5 Juni.
N:o 792.
„ 1476.
,, 1600.
„ 1842.
„ 1912.
„ 2096.
„ 2134.
2l6[.
2ig5.
2275.
2279.
2287.
2200.
23o8.
23i i.
Hr Lagerhjelm, Pehr
— Riben, Cari Wilhelm ....
— Braunerhjelm, Ferdinand . . .
— Edenhjelra, Gillis
B. — Nordensköld, Otto Gustaf
— von Röök, Gustaf
— Printzsköld, fulim. Gr. Piper, Ca
Fredrik
— af Zellen, Nils Wilhelin . .
— Edelstam, Fabian
— Lefren, Joh. Pehr
— af Tannström, Nils Magnus
— af Role'n, Joh. Samuel ....
— von Beskow, Bernhard ....
— af Ström, Israel Adolph . . .
— Rabenius, fullm. Gr. Mörner, Car
Göran
N:o 22.59.
„ 473-
,, 200.
,, 212.
„ io55.
» >939-  „ 1528.
„ 1092.
„ 1786.
» 381.
„ 3o5.
„ 2Ö0.
„ 2t5o.
„ 833.
„ 2098.
Suppleanter:
Hr af Wåhlberg, Gustaf Denitz . .
—• Coijet, Carl Fredr
Frih. von Friesendorff, Fredr.
Hr Lind af Hageby, fullm. Gr. Gyldén
stolpe, Ullik
— Bråkenhjelm, Pehr Reinhold . .
— Silfverstolpe, David Ludvig
— Gyllenram, Carl Adolph
— Leijonmarck, Joh. Adolph . .
— Blomstedt, Christian Jacob . .
Frih. Hjerta Gustaf Adolph
— von Lingen, fullm. Gr. Falkenberg
Carl Adam
— De Geer till Löfstad, fullm. Frih
d’Albedyhl, Christer Henr. . .
Hr von Hohenhausen, Carl Ludvig
— Werdenhåff, fullm. Hr von Troi
Samuel Gustaf
A. Hr af Wetterstedt, Niclas . . .
173 lös ler.
170
J?
169
171
5?
170
169
>>
169
28 j.
169
169
169
J?
170
.69
169
169
168 röster.
168
168
i v
168
y?
168
yy
168
yy
167
yy
167
yy
167
yy
167
yy
167
yy
167
yy
166
yy
166
yy
166
yy
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl, ^ till 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den io Juni i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för den 10 dennes.
Dea 10 Ju lii f. ni.
Justerades pleni-prot. för den 23 sist!. Maj.
öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot fö‘r
att inträda i Const.Utsk. under den åt N:o 338. Frih. Tersmeden,
Willi. Fredr., beviljade ledighet från denna dag;
och befanns dertil hafva blifvit utsedd:
K: o 2?48. Hr af Forsell, Carl.
Äfven öppnades Hrr Electorers lista till val af tvänne
ledamöter för att inträda i Eevilln.Utsk. under den ledighet
som blifvit beviljad N:o ii3. Gr. Ehrensvärd, fullm. Gr.
Hamilton, Jacob Essen, samt N:o 2.7g. Frih. Wrangel af Sausis,
fullm. Frill. Åkerhjelm af Margretelund, Joli. Carl;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 362. Frih. Haij, fullm. Frih. von Knorring,
Wolrath;
N:o 1848. Hr Wirgin, Claes Ludvig.
Vidare öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter
för att inträda i EancoUlsk., sedan ledighet blifvit
beviljad N:o 1753. Hr Hedenstjerna, fullm. Gr. Hamilton,
Malcolm, samt N:o 1284 Hr Rappe, Joli. Axel, afsagt sig att
i permitterad ledamots ställe i nämnda Utsk. inträda; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde
]S':o 897. Hr Löwenström, Joli.;
N:o io33. Hr Hammarhjelm, Carl Fredr.
Slutligen öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot i Ridd.LJtsk. efter ]V:o 1 '794. Hr von Hofsten, Bengt;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2i83. Hr Gripensvärd, Jacob Olof.
Ånyo föredrogs K. M:s den 3 dennes på bordet lagda
nåd. propos., ang:de anslag till pensioner för f. d. Statsråden
Frih. Åkerhjelm och Gr. Hård.
Hr Hjerta, Lars: Det ämne, som nu är inför R.
o. Ad. föredraget, är af en så grannlaga beskaffenhet, att
det icke är utan ett visst obehag, som jag deri vill yttra
mig, särdeles i anseende till min personliga ställning i det
allmänna, då man möjligtvis kan tillskrifva den erinran jag
bar alt göra vid ifrågavar. K. propos. några motiver, dem
jag icke hyser i detta afseende. Men det vore å andra sidan
till det minsta något besynnerligt, om denna propos.
remitterades lill vederbörligt Utsk. utan anmärkning af någon
enda ledamot af detta Stånd, helst densamma lemnar
tillfälle till ganska många betraktelser. Jag skulle i allmänhet
icke tro, att de personer, som åtaga sig det ansvarsfulla
kallet alt vara sin Konungs rådgifvare, dervid kunna taga
i betraktande någon rättighet eller något anspråk att, när de
afträda från sina platser, blifva pensionerade, och aldraminst
alt sådant borde äga rum under de ögonblickliga förhållanden,
som bär existera. R. o. Ad. liar nemi. fått emottaga
D e n 10 Juni f. m.
och har på sitt bord hvilanda ett betänk, från Coust.Ulsk.,
innefattande talrika anmärkntr mot Konungens rådgifvare,
och jag kan för min del ej annat än yttra min förundran
öfver, att detta betänk, på andra sidan på samma gång mötes
af en från den nuvar. Regeringen afgifven propos. om
vissa dess afgångna ledamöters pensionerande. Hvad åter de
2tne Statssecreterarne beträffar och den för dem föreslagna
pension, synes propostn derom utgå från en slags förutsättning,
att de skulle vara berättigade till lönens bibehållande
till följd af den förändrade föredragning af ärendena inom
Konungens Conselj, som blifvit vidtagen; men jag utber mig
att få fästa StalsUlsk:s uppmärksamhet derpå, att efter min
Öfvertygelse, har alldeles icke någon slags förändring inträdt
i statssecreterare-embetet annorlunda än till namnet. Desse
embetsmän (Statssecreterarne) stå under samma §§ i grundlagen
och under samma ansvarighetslag nu, som förut, och
embetet har icke i någon annan mån undergått förändring,
än att dess innehafvare blifvit beklädd med en högre rang
och möjligen större makt; men derigenom kunna väl ej desse
embetsmän sägas iiafva lidit så mycket, att, om de afgå
ur Conseljen, de öro berättigade till pension. Jag måste således
förutsätta, att om Statssecreterarne Grip och von Hartmansdorff
afträd! från sina platser, så har det icke skett endast
till följd af den nya organisationen, åtminstone hvad
den ene af dessa Hrr beträffar, utan i följd deraf, antingen
att Konungen icke vidare har något förtroende till dem, eller
också alt de sjelfve icke vilja fortfara med embetets utöfning;
och i hvilketdera fallet som helst synes skäl icke
vara för handen till beviljande af de ifråga var. pensionerna.
Det är ledsamt att nödgas vidröra personliga förhållanden;
men det är nästan oundgängligen nödvändigt, då fråga just
är om personer. Hvad Statssecrettn Grip beträffar, så känner
Ridderska . . .
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Hr Hjerta under erinran,
att det icke var K. M:s nåd. skrifvelse ang:de uppförande
å indragningsstat af löneersättningar åt f. d. Statssecreterarne
Grip och von Hartmansdorff, utan dess nåd. propos.
angtde anslag till pensioner för f. d. Statsråden Hr Frih.
Åkerhjelm och Gr. Hård, som nii blifvit för R. o. Ad. föredragen.
Hr Hjerta: Jag ber om ursägt, att jag kommit alt
sammanblanda de båda frågorna och får då yttra, i afseende
å Frih. Åkerhjelm, om hvilken det säges, att hail under
38 år varit i Statens tjenst, den anmärkn., att han redan
1810 trädde ur Statens tjenst som ryttmästare och sedermera
icke åter inträdde förrän 1823; emedan jag ej tror,
att man kan säga honom varit i Statens tjenst de år, han
Var theater-directcur. Den grund för pensions beviljande åt
nämn
-
Den 10 Juni f. m.
i55
nämnde embetsman, som skulle ligga i den långa tjensteti—
den, förfaller också, så framt man vill räkna den från hans
sednare inträde på embetsmannabanau. Sedermera kan det
icke nekas, att Frih. Åkerhjelm, som sjelf har betydlig förmögenhet,
af Staten uppburit så betydliga emolumenter, dels
sorn Tull-directeur, dels som Statsråd, att han kan anse sig
skäligen remunererad för det bestyr, han haft under den
tid han beklädl taburetten. Hvad jag nyss nämnde om de
begge Statssecreterarne, nemi. att anlednrn, hvarföre de blifvit
entledigade, måste vara, antingen att de sakna Konungens
förtroende, eller att de afgått af egen fri vilja, inträffar
äfven på dessa Hrr Statsråder, hvilka eljest kunnat sitta
qvar som consultativa, så mycket hellre, efter hvad det vill
synas, som det märkvärdiga förhållande äger rum, att tvänne
consultativa Statsrådsplatser ännu äro otillsatta.
Hvad Gr. Hård beträffar, så var han ända till i8?.8helt
och hållet privat man, och inträdde då genast från det enskildta
lifvet i ett Landshöfdinge-förordnande, hvarmed följde
icke obetydliga inkomster, samt har sedermera beklädt
flera af Rikets högsta platser med thy åtföljande löneförmåner,
utan alt ännu hafva tjent gtdel af den tid, som fordras
för att erhålla pension. Det kommer du an på, huruvida
den omständigheten, att hafva innehaft de högsta platser och
de högsta löner i Staten, skall medföra bättre rätt till pension,
än att hafva bestrid t en lägre eller den lägsta syssla
med den lägsta lönen. Skulle åter considerationel- anses
böra utgöra regeln för Ständernes beslut i frågan, så medgifver
jag visserligen, att dessa mera än för någon af de öfriga
må lagus i beräkning i afseende å Gr. Hård. En blick
i Const.Ulskts betänk, ger vid handen, att Gr. Hård, som
kallades till Slatsråds-embetet från en plats i Högsta Domstolen,
der han var en aktad medlem, nu är genom sitt afskedstagande
urståndsatt att återkomma till denna sistnämnda;
och det må alltså stå derhän, i hvad mån consideration
i afseende på bemälde ledamot må komma i fråga. Jag anser
det likväl vara representantens skyldighet att motsätta
sig allt som synes hafva till ändamål att etablera den princip,
som skulle Konungens afskedstagande Statsråd äga rättighet
till pension, — en rättighet, som enligt min öfvertygelse
skulle leda derhän att göra hela vår constitutionella
ansvarighet, såvida den skulle bestämmas efter 107 §:n
Reg.Ftn, till ett fullkomligt gäckeri. Vi veta alla, att denna
ansvarighet icke är liten på papperet, men ganska liten
i verkligheten; vi veta alla, huru Coust.Utsk. vid denna riksdag
arbetat från morgon till afton, ofta från kl. 8 på morgnarna
till ii på aftnarna under loppet af 5 månader, med
regeringsprotmas granskande. Detta Utsk. har nu inkommit
med eli ganska sakrikt betänk., ett betänk., mera upplysande
än som någonsin, sedan vårt nya statsskick, kommit ifrån
8 H. 20
154
Den 10 Juni f. m.
ett Const.Ulsk.; men huru slutas detta betänk.? Jo det slutas
så, alt om återremiss från R. o. Ad. icke kommer i fråga,
utan Ståndet vidblifver betänk., så finnes intet annat att
göra, än att lägga detsamma till handlingarna; och hvarföre
inträffar detta förhållande? Jo derföre, att de Konungens
rådgifvare, mot hvilka Utsk. skulle hafva föreslagit att tilläm
pa 107 §:n, de äro redan till största delen förflyttade till
andra embeten med lika stora emolumenter, som de förut
ägde. För alt nu complettera detta i afseende på dem, för
hvilka embeten icke varit för ögonblicket lediga att tillträda,
har Konungen föreslagit och de nya rådgifvarne tillstyrkt,
att pension i stället måtte beviljas dem, på det att ingen af
den gamla Conseljens ledamöter måtte blifva alldeles lottlös.
Jag vill nu fråga, hvartill en anmälan enligt 107 §:n skulle
tjena, om detta sätt att gå lill väga skulle sättas i verket
och komma att gälla för framtiden. Detta är visserligen
ett särskildt capitel, som det egentligen nu icke är skäl att
discutera, innan Const.Utskrs betänk, förekommer; men jag
har i förbigående velat vidröra detsamma, för att visa hvart
det skulle leda.
Jag ber om ursägt, att jag tager mig friheten fråga Hr
Ridd.Secretrn, om frågan rörede Allm. Beredningen äfven
innefattas i den nu föredragna K. skrifvelsen. I öfrigt anhåller
jag att detta mitt yttrande må åtfölja remissen af den
föredragna nåd. skrifvelsen till StatsUtskotlet,
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att K. M:s nåd.
propos., rör:de Allm. Beredningen, redan den 3 dennes
blifvit till StatsUtsk. remitterad.
K. M:s nu föredragna nåd. propos. remitterades till
StatsUtskottet.
Vidare föredrogs K. M:s, den 3 dennes, på bordet lagda
nåd. skrifvelse, angrde uppförande å indragningsstat af
låneersättningar åt f. d. Statssecreterarne Grip och von Hartmansdorff.
Hr Hjert a, Lars: En del af det yttrande, jag nyss
afgifvit, inträffar naturligtvis äfven på frågan om Hrr von Hartnåansdorffs
och Grips pensionerande på indragningsstaten.
Jäg åtnöjer mig att i afseende på dessa herrar hänvisa till
Const.Utskrs på bordet hvilanda betänk., hvilket ådagalägger,
att ingen af Konungens rådgifvare är föremål för så många
anklagelser inför Riksrätt, och att ingen enl. Const.Utskrs
opinion gjort sig så förfallen till ansvar enl. 107 §rn, sora
Hr Statssecretm Grip. Men det ligger dessutom i en afbilågörna
till delta Utskrs betänk, ett yttrande af nämnde Hr
StatsSecret., hvilket vore intressant om StatsUtsk. behagade
läsa (Const.Ulsk. här naturligtvis redan gjort det) rörtde
presidents-lönen i Krigs-eollrm. Hr Grip har i den frågan
utlåtit sig om R. St, på ett sätt, sådant, att om Ständerne
D c n 10 Juni f. ni.
155
pensionera Hr Statssecret:n Grip, så kan man med fullt skäl
säga, alt de gora såsom barnen, när de kyssa riset, som de
nys? fått smaka. — Hvad Hr Statssecretm von Hartmansdorff
beträffar, så vill jag bär förutskicka det omdömet, att
det visserligen kan vara mindre lämpligt, att den enskilde
representanten lemnar sitt vitsord om särskilde embetsmäns
personer och deras embetsförvaltning. Men då tänkesättet i
denna del måste verka på Sländernes beslut, så vill jag för
min del yttra, det jag tror, att allmänna omdömet om denne
embetsman är, att han, som Statssecret. för ecclesiastikärendena,
gjort sig aktad för oväld och rättrådighet. Deremot
känner också hela Svenska allmänheten, huru föga passande
han är till statsman, äfvensom att han, genom sina
tillgöranden i en annan riktning, i afseende på tryckfriheten,
ådragit statsverket högst betydliga kostnader, och så
betydliga, att de uppgå i capital-belopp till fullt lika mycket,
som hans pension skulle utgöra i ränta, och något ändå
derutöfver. Huruvida Ständerne då finna skäl att uppföra
honom till åtnjutande af pension, må blifva en särskild
fråga; men jag tror, att dermed åtminstone må uppskjutas,
tilldess decharge-betäok. hunnit afgöras.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, uppläste följande:
Sedan begge Statsmakterna, i den ordning grundlagarna
bestämma, afskaffat de hittills varande statssecreterare-embetena,
så anser jag innehafvarne af dessa embeten vara fullt
berättigade att på indragningsstat uppbära deras innehafvande
statssecreterare-löner. Jag grundar denna min öfvertygelse
förnämligast på 35rte och 36:te §§rna Reg.Fm, hvilka
bestämma i hvad ordning innehafvare af embeten och tjenster
kunna ifrån desamma skiljas; och som ingendera af
dessa §§:r är tillämplig i förevar, fråga, så finnes ock ingen
laglig grund att dem en sådan rättighet betaga. — Dernäst
utbeder jag mig att få anföra de proejudicater ifrån förra riksdagen,
som bestyrka att R, St, i likartade fall respecterat
den enskildes rätt;
1:0 R. St:s vid 1823 års riksdag aflåtna und. skrifvelse
Nro 387, den 10 Dec. samma år, (torde samlingen, 2rdra
bandet, sid. 347), vör;de upphörandet af allmänna magazinsinrättningen.
2:0 R. Strs vid 1828 — i83o årens riksdag aflåtna und.
skrifvelse Nro 200 af den 3o Nov. 1829 (torde sami., 2rdra
band-, sid. 25—26), rörrde Öfverste-lieutenant Moltonis rättighet
att bibehålla sin innehafvande majors-lön vid det reducerade
regrtet Royal Suedois,
3:o R, St;s vid sistnämnda riksdag äfvenledes aflåtna
und. skrifvelse Nro 4(>3 af den 1 Mars t83o (iorde sami., 2
band,, sid. 275—276), rörrde Majoren Frih. Koskulls enahanda
rätt.
]När R. St., på sätt dessa und. skrifvelse!' klarligen ut
-
■ 56
Den 10 Juni f. m.
trycka, ansett personer, som innehaft tjenster endast i slöd
af c o n s t i t u t o ri a 1 er, icke hafva hort förlora sina inkomster,
då tjensterna blifvit indragna; så synes klart, att sådant
så mycket mindre kan äga rum för personer, som äga ordentliga
fullmakter å embeten, som å Rikets ordinarie stat
varit uppförda.
Hr Lefre'n tilläde derefter:
Muntligen får jag tillägga i anledn. af en föregående
talares yttrande, att de nuvar. föredraganderne i Konungens
Conselj skulle hafva precist samma befattningar, som f. d.
statssecreterarne, att desse nuvar. föredragande!' äro tillika
Konungens rådgifvare uti alla i Statsrådet förekommande
snål, då deremot de förre statssecreterarne icke voro Konungens
rådgifvare i andra mål än de speciella, som hörde till
hvarje statssecreterares föredragning; och om icke detta är
en karakteristik skilnad, så vet jag icke hvad som skall utgöra
det ena embelets skiljaktighet från det andra.
Hr Hjerta: Det har utan tvifvel sin riktighet dessa
praejudicat, som den siste talaren uppläst till stöd för sitt
förord för pensionerande af de personer, som i den K. skrifvelsen
finnas omnämnde och recommenderade; men jag anser
prsejudicatcr i delta afseende betyda ingenting, emedan
jag tror, att i vår parlementariska historia, det snart sagdt
icke finnes någonting, hvarken godt eller ondt, för hvilket
man ej skulle kunna framdraga ett praejudicat. Jag tror, att
man bör rätta sig i detta, som andia fall, efter principer
och lagbud, samt de skyldigheter, deruti föreskrifvas; och
då begifver det sig, alt på intet ställe finnes föreskrifvet,
att embetsman, som innehafva förtroendeposter, skola få pension,
innan de uppnått den dertill erforderliga åldern, eller
få bibehålla lönen derföre, att sjelfva tjenstebefaltningen undergår
en förändring. De få icke bibehålla lönen, om Konungen
alsätter dem, hvilket kan ske när som helst, och
det är under della villkor, de emotlagit embetet. Detta
torde också vara orsaken, hvarföre en särskild K. skrifvelse
till Ständerna ankommit i ämnet, och alt, mer än procjudicater,
de skäl, jag för motsatsen anfört, böra komma i betraktande.
Hr Lefren: I den skriftliga framställning, jag nyss
gjorde, anför jag tydligen, att jag anser de ifrågavar. personernes
rätt i främsta i limmet grundad på 2:ne grundlags§§:r,
nemi. den 35 och 36 §:n Reg.F:n, och alt jag blott upplysningsvis
och i andra rummet citerat praejudicater. Jag
tror lika med Hr Hjerta, att praejudicater i allmänhet icke
äro så bestämda, att ju ej tydlig lagården, som främst bar
rättighet att tagas i betraktande; men nu inträffar just det
förhållande, att tydlig lag finnes, och det är dessa grundlags§§:r.
35 §:n Reg.F:n säger, att Konungen äger rättighet att
Dcu 10 Juni f. m.
utan dom och ransakning skilja vissa personer från innehafvande
tjenste!'; men der säges också, att Statsrådets ledamöter
äro skyldige alt deremot göra und. föreställningar, om
de finna sig dertill skäl äga. När en sådan anmälan icke
skett, när ett sådant skiljande från embetet af Konungen icke
heller skett, så måste de ifrågaställde personerne icke anses
som skiljde från sina embeten, ulan embetena anses vara indragna;
och det finnas då ingen makt i Sverige, ingen Svensk
lag, som kan skilja en Svensk man från sitt på grund af
fullmakt inneliafvande embete, utom Konungen, då embetet
är af natur att kallas och vara förlroende-embete, och icke
annat än laga dom och ransakning, då fråga är om alla öfriga
tjenstemän, hvilket synes af 36 §:n, så lydande: ”De,
”sorn bekläda domare-embeten, så högre som lägre, samt alla
”andra embets- och tjenstemän, än de i föregående § nämn”dc,
kunna icke, ulan medelst ransakning och dom ifrån si”na
inneliafvande sysslor af Konungen afsättas, ej heller, utan
”efter egna ansökningar, till andra tjenster befordras eller
”flyttas.”
Det finnes således inga andra myndigheter, som kunna
afsätta tjenstemän från sina tjenster, än Konungen och domstolarne,
med undantag af ett enda fall, eller då Justitieråd
få ett visst antal röster emot sig inom opinionsnämnden;
och det finnes således ej heller någon som på grund af lag
kan påstå, att speciella lagbestämmelser behöfvas för att
skydda den person, hvars embete eller tjenst blifvit indragen,
vid sina inneliafvande löneförmåner, och delta åter
grundar sig på den gamla, goda, Svenska lag-principen, att
ingen kan annans talan föra än mindre an nors rätt förverka.
Om alltså, genom en ny organisation af Statens embeten och
tjenster, vissa embetens och tjensters indragning befinnes nödig
och nyttig, samt dessas innehafvare i följd deraf sättas
ur tillfälle alt utöfva de befattningar, hvarföre de på grund
af fullmaktér äga rätt att lön åtnjuta; så äro icke desse embets-
och tjenstemän derföre skyldige att förlora sina inkomster,
alldenstund de äro oskyldige till, att Staten företager
sig alt reorganisera embetsverken, utan äro de just
i följd deraf skyddade af nämnda grundlags-§§:r.
Hvad de nämnde personernes förhållande åter vidkommer,
deras ställande under Riksrätt och under 107 §:n, så
är det något helt annat, sorn har sin lagliga och gilda gång,
utan afseende på den fråga, som nu är före. — Förra gången
jag hade ordet, glömde jag alt uttrycka den gärd af
erkänsla och aktning jag hyser för Hr Hjerta för det yttrande,
han afgaf ronde en af de herror, hvarom nu är fråga.
Han har nemi. lemnnt ett erkännande åt denna persons egenskaper
både som enskild man och embetsman, som hedrar
lika mycket den, som gjort erkännandet, sorn den, hvilken
fått emottaga detsamma, — synnerligast då rättvisa fått
vederfaras en person, nied hvilken Hr Hjerta står i opposj
-
156
Sen 10 Juni f. m.
tion i hänseende till olika politiska tänkesätt. Jag anför
detta som ett stöd för den gamla satsen, att heder och
ära, nit, oväld och trohet gälla i alla händelser.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Dä,
enligt hvad Hr Lefren upplyst, föregående Ständer aktat billigt
att bevilja t.o. m ledamöterna uti styrelsen af f. d. kronomagazinerna
pensioner; anser jag, att nuvar. R. St. icke
böra akta för rof, att låta proejudicatet gälla och jemväl bevilja
Hrr Grip och von Hartmansdorff pensioner.
Remitterades till StatsUtskottet.
Ånyo föredrogs till justering och godkändes Exped.Utskls
förslag N:o 19 till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de
upphäfvande af den Hofrätterna lemnade tillåtelse att, under
särskild omständighet, i dråpmål dömma till lottkastning
emellan flera anklagade.
Remitterades till StatsUtsk. Frih. Cederslröms, Jacob,
den 3 dennes e. m. på bordet lagda motion, ang:de förändrade
föreskrifter i afseende å prsescriptionstiden för utsökande
af fordringar hos statsverket.
Företogs till pröfning StatsUtskls, den 27 sisth Maj och
den 3 dennes, på bordet lagda utlåt. N:o 148, i anledn. af
»nmär.knlr vid Ulsk:s uti betänk. N:o 45 afgifna yttranden,
ang:de R. St:s revisorers berättelser om granskningen af
Riksg.verket m. m.
R. o. Ad. ansåg detta utlåt. N:o 148 böra punktvis
föredragas.
Ingressen och lista punkten.
Bifölls.
aldra punkten.
Frih. Ceder st rom,Jacob: Ulsk. har förklarat sig omöjligen
kunna inse, huru de anmälanden, som Utsk. gjort till Constit.
Utsk. med anmärknings-anledn:r, kunnat i Stånden föranleda
till öfverläggningar i grundlagsvidrig ordning. Om StatsUtsk.
helt enkelt genomläst 29 §:n Riksd.Ordn., så hade icke
denna slutföljd i deras utlåt, kunnat äga rum, och Utsk. hade
funnit hvilka ordalag, och inga andra, som vid sådana tillfällen
måste användas; och då vederbör, i ett sednare betänk,
på sidan om delta lagbud gjort hvad man icke vid första
anmälan äger rätt till, mäste man finna, alt Utsk. handlat
rpot lagliga förmer. Jag begär Hr Frih. o. Landtnäs propås,
tjll ogillande af 2:dra punkten af Utsk:s betänkande.
StatsUtskis utlåt, i 2:dra punkten blef af R. o. Ad.
gilladt.
Den i o J u n i f. m.
3: d j e punkten.
Fril). Cederström: Då jag instämmer med StatsUtsk.
lielt och hållet deri, alt Utsk. borde och måste ställa sig till
efterrättelse Ständernes beslut i afseende på Utskrs utlåt. N:o
10, nemi. att uppskjuta bestämmandet af aflö'ningen för R.
St:s och Utsk:ns cancelli-pei sonal till slutet af riksdagen, har
jag dock derutaf icke kunnat draga den slutsats, att Utsk.
holde uppskjuta bestämmandet utöfver den i grundlagen för
riksdagens längd utsatta lid; utan hade denna aflöning inom
nämnda tid ovillkorligen bort vara bestämd. För min del
skulle jag tro, att R. o. Ad. nu bör företaga denna fråga,
och jag hemställer derföre, om icke R. o. Ad. skulle finna
skäligt besluta, att vårt cancelli, som vid denna riksdag ovillkorligen
arbetat med mycket större skyndsamhet och haft
mera att göra än förut, må få en tillökning, utöfver hvad
som vid sista riksdagen fastställdes, af 24 sk. b:co om dagen
på person.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag lager mig friheten
upplysa Ståndet derom, att ett förslag till slutlig aflöning är
uppsatt på StatsUtskrs riksgälds-afdeluing och kommer oförtöfvadt
att till afgörande företagas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den egentliga frågan,
som innefattades uti nu föredragna punkt af Utskrs betänk.
, angick en anmälan af revisorerna, rörrde bestämmandet
af tiden för RiksStms cancellipersonals och vaktbetjenings
aflöning efter sistförflutna riksdags slut. Frih. Cederströms
nu afgifna yttrande vore deremot egentligen en ny motion,
som icke nu kunde föranleda till något bestämdt beslut j
hufvudsaken.
Frih. Cederström: Den anmärknm vore ganska rik
tig,
att ifrågavar. punkt i betänk, om revisorernes berättelse
icke skulle tillhöra denna riksdag, i händelse icke den bär
frågan i 3:e punkten af detta betänk, vore en följd af de
anmärknrr BondeSt. gjort emot det föregående betänk., att
Utsk. må i sammanhang med berättelsen afgöra frågan 0111
lönebeloppet vid denna riksdag för RiksSt:ns cancellier; och
det är derföre Utsk. har förklarat, att Utsk, i anlrdn. af
Ständernes beslut i afseende på betänk. Nro 10, uppskjutit
att yttra sig till emot riksdagens slut. Det är af sådan anledn.
, och derföre att tiden för riksdagens slut redan är förliden,
som jag yttrat det vara i sin ordning, att Ständerne
skulle bestämma sjelfve, efter som StatsUtsk. icke behagat
något föreslå. Då likväl numera Utskrs ordförande upplyst,
att förslag till aflöningens slutliga bestämmande är på Riksgälds-afdelningen
inom Utsk. uppgjordt, har jag ingenting emot,
att min anmärka, må förfalla.
R. o. Ad. lät bero vid hvad uti 3:dje punkten af utlåt.
Nro 148 blifvit yltradt.
i6o
Den 10 J 11 ni f. m.
4: de punkten.
Hr von Hartmansdorff begärde att få veta, om
detta mål redan blifvit afgjordt hos de öfriga Stånden, och
i sådant fall, i hvad beslut de stannat rörtde denna punkt.
Underl. R i d d.S ec r e t.: Enligt uppgi ften i den nu upplästa
punkten har BorgareSt. bifallit samt Preste- och BondeSltn
lemnat densamma utan anmärkning. Någon ytterligare
underrättelse har icke kommit från PresteSt.
betänk. N:o 148, hvaremot från BondeSt. anländt ett så lydande
prot.utdrag. —
Under t. Ridd.Secret. uppläste derefter BondeSttts prot.-  utdr. af den 29 sisth Maj, hvarigenom upplystes att den ifrågavar.
punkten i betänk. N:o 45 blifvit af Ståndet bifallen.
Ilr von Hartmansdorff: Jag hyser visserligen sam
ma
mening som StatsUtsk. derom, alt de ifrågaställda skulderna
icke komma att till capitalet återbetalas; men de
uro då icke att anse annorlunda än såsom skulder, ouppsägbara
från fordringsägarnes sida. Derföre upphöra
de likväl icke att vara skulder. Riksg.cont:s skulder, nu
såsom tillförene, yrkar jag således, att de måtte såsom
skulder upptagas. Om man i ett annat land, der ouppsägbara
skulder finnas, skulle föreslå Representationen att föra
dem inom linien och sålunda befria Staten från verkliga
skulder, så är det sannolikt, att man icke ens trodde på allvaret
af ett sådant förslag. Jag anser detta ledande åtminstone
till förvillelse; t. ex. hvad Lappmarks-ecelesiastik-fonden
beträffar, örn hvilken Utsk. säger, att den är alt anse
som ett årligt anslag. Så är denna fond icke att betrakta,
ty den är en ränta, som Riksg.cont. är skyldigt att betala
för ett erhållet capital, och bör icke från sin rätta natur
förryckas. Utsk. tror det vara nog, när summan föres inom
linien. Der qvarstår hon visserligen till sin beskaffenhet såsom
skuld; men i samma ögonblick hon upphör att balanceras
bland Riksg.contts verkliga skulder, upphör den äfven
att synas i verkets räkenskaper under sin rätta rubrik och
vigt. Jag får således vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att från
det allmänna förslaget om afskrifning och förande inom linien
borttaga punkten d rörande Lappmarks-ecclesiastik-fonden.
Jag kanner icke så noga förhållandet med det s. k.
hemgifts-capitalet för Hertigen af Södermanland, stort 100,000
r:dr b:co; men jag ser, att det är öfverlåtet till Konungen,
och att Han öfverlemnat det till förstärkning åt arméens
pensionscassa. Detta capital är således jemväl anslaget till
en from stiftelse, likasom Lappmarks-ecclesiastik-fonden. Så
länge räntan skall utgå, är capitalet bestämdt en räntebälärande
skuld. — På det att fråga icke mätte uppstå om
bidragets upphörande lill ifrågävar. cassa, hvilken fråga möjlig1"
-
Den 10 Juni f. m.
ligtvis skulle kunna väckas, om summan ansåges för ett anslag
i stället för en ränta å verklig skuld, så får jag vördsamt
yrka, att äfven punkten a måtte undantagas från den
allmänna afskrifningsåtgärden. Det är således punkterna a
och cl, hvilka jag anhåller, att R. o. Ad. ville utesluta från
det allmänna förslagets godkännande.
Hvad Utsk. i denna punkt föreslagit blef af R. o. Ad.
bifallet, med det undantag blott, att de af Hr von Hartmansdorff
omtalade uti io:de punkten af betänk. J\:o 45 under
litteris a och d bland skulderna upptagna tvänne poster
skulle uteslutas från de poster, som skola föras inom linien
uti Riksg.contorets räkenskaper.
5:te punkten.
Hvad Utsk. i denna punkt yttrat blef af R. o. Ad. gilladt.
Sedan sålunda alla de anmärknrr blifvit genomgångna
och afgjorda, hvilka hos R. o. Ad. samt de öfriga Stånden
blifvit framställda emot betänk. N:o 45, blef, uppå derom af
Hr Frih. o. Landtm, framställd propos., allt hvad StatsUtsk.
i öfrigt i samma betänk. N:o 45 yttrat och föreslagit af R.
o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs BancoUtskts den 27 sist!. Maj och den
4 dennes på bordet lagda betänk. N:o 28, rör:de dels uppsägning
och dels äfven omskrifning, efter ursprungliga myntvärdet,
af de s. k. låne-banco-capitalen.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Då räntan på dessa
obligationer är så låg som 3, 4 oc^ högst 4| proc., så är
det icke troligt, att det för de fromma stiftelser, som äga
dem, innebär någon särdeles eller ens någon fördel alt hafva
capitalen i banken qvarstående. För dessa stiftelsers skull
finner jag således icke något skäl, hvarföre icke banken må
kunna dem uppsäga. För hans skull synes å andra sidan
ej heller finnas något skäl att behålla dessa medel. Banken
har tillgångar nog ändock, och mer än tillräckliga medel
äro dragna ur allmänna rörelsen genom bancovinsten, så alt,
som sagdt är, det icke vore något skäl för banken att begagna
dessa penningar, utan må han å sin sida uppsäga ifrågavar.
lån. Man invänder måhända att de milda stiftelser,
sorn erhållit sina capital med bestämdt åliggande att icke fä
lyfta deni ur banken, och förut måst vidkännas alla förluster,
härrörande deraf aLt de icke haft sina medel rörliga, nu
böra i stället tillgodonjuta fördelen att behålla dem qvar. Af
skäl, som jag redan anfört, är det icke troligt, att de milda
stiftelserna vilja hafva deni qvar i banken. Men om de äro
ålagda eller önska att der hafva sina medel förräntade, så
må det stå dem öppet. Men för att få veta hvilka och
huru många lånecapital äro af denna beskaffenhet, och
hvilka sam ännu äro i de fromma stiftelsernas händer, vore
8 H. 11
Den 10 J u n i f. m.
det väl nödigt, att banken gjorde en allmän uppsägning af
desamma, då man kornrne i tillfälle att få vela hvilka sorn
innehade dem oell hvilka som ville hafva dem qvar. Om
Ständerne skulle vid denna riksdag endast besluta en sådan
åtgärd, så finge man vid nästa riksdag fullständigt svar på
dessa frågor.
Den fråga, som Hr Rosenblad väckt, oell hvilken Biskop
Tegne'r och Prosten Lyth understödt, består egentligen deri,
att lemna tillfälle åt de fromma stiftelser, sorn icke kunnat
skydda sig sjelfva, att kunna göra sina vördsamma framställningar
och anspråk gällande vid en kommande riksdag. Jag
skulle anse det vara både riktigt, i afseende på ordning och
reda inom sjelfva banken, och Ständerna värdigt att visa
ädelmod mot de fromma stiftelserna, hvilkas fonder förmodligen
icke äro särdeles betydliga. Om Ständerne vid denna riksdag
icke fattade något annat beslut an den allmänna undersökningsålgärd,
som jag nyss nämnt, så vöre man då obehindrad
att besluta. På sådana grunder anhåller jag vördsamligen,
att R. o. Ad. täcktes bevilja återremiss af betänkandet.
Frih. Boye, Fredr.: Om jag icke af erfarenheten
visste huru liten uppmärksamhet lemnäs åt uppläsning af reservationer
i allmänhet, så vore jag i sanning frestad att begära,
det Biskop Tegners och Prosten Lyths reservationer
rnålte uppläsas, emedan de tyckas så tydligen upplysa förhållandet
i den här saken, samt den billighet, för att icke
säga rättsgrund, sorn ligger i botten af densamma; men jag
afstår från begäran om uppläsning af nämnda reservationer,
•— helst jag förmodar, att de fleste af R. o. Ad:s Hrr ledamöter
genomläst dera; varande desamma i min tanke
ganska grundade. Särskildt får jag nämna, att jag, som
gammal ledamot i öfre Borgrätten, har mig bekant, att i banken
betydliga summor äro nedsatte ad pios usus, men räntorna
derå hafva genom myntförsämringen blifvit så små,
alt t. ex. räntan å den fond, som är anslagen åt en skicklig
studerande för att kunna vistas utrikes, nedgått till 5oo
r:dr b:co-sedlar. Det var omöjligt för någon att dermed kunna
uppehålla sig ett år utrikes, hvarföre Borgrätten ansåg
sig böra ingå lill K. M. med lind. framställning, att, för ändamålets
vinnande, testators vilja skulle få förändras sålunda,
att 3:ne års ränte-afkastning, således i5oo r:dr, skulle
besparas och utgöra ett stipendium, hvarmed åtminstone en
candidat kunde resa ut och uppehålla sig ett år.
Förhållandet är nu så äfven med pensioner, alt de, som
fordom utgått i silfver, nu utgå i papper och dymedelst
blifvit så små, att de kunna kallas högst obetydliga.
Jag fäster mig nu vid reservationerna och tillstår, att
jag tycker det ligga en billighet, en viss hederslag till grund
för banken att honorera efter Svensk lag och hederns
Den 10 Juni f. m.
.63
lag dessa förbindelser; ty, mine herrar! efter Svensi lag och
hederns lag inträffar, att när en gäldeuär kommrr på obestånd,
så uppgör lian väl accord med sina borgenärer, men klagges
att betala framdeles först med hvad han kan ärfva och
förvärfva. Banken är nu kommen i välstånd efter att hafva
kommit så der knapphändigt ur klämman; och det tyckes tnig
nu, att banken borde honorera sina fordna förbindelser. Jag
yrkar således, i enlighet med Hr von Hartmansdorff, återremiss.
Hr Rosenblad, Bernh.: Med tacksamhet för de
värde talare, som yltrat sig till förmån för min motion,
anhåller jag blott att få tillägga några ord. De ifrågavar.
låne-capitalen, som Utsk. afstyrkt må komma i åtnjutande
af de förmåner jag yrkat, äro de enda befintliga i
Riket, som varit alldeles fullkomligt urståndsatte att under
myntvillervallan kunna rädda sig derifrån. Just det förtroende
till R. St:s Bank, till denna under Ständernes egen
vård och garanti stående inrättning, som gifvarne visade,
då de åt densamma öfverlemnade besparingarna af deras
flit och omtanke för att användas till nyttiga och fäderneslandet
gagnande föremål under uttryckligt förbehåll att stiftelsernas
styrelser aldrig skulle få lyfta eller disponera capitalerna;
just detta förtroende berättigar till beviljande af
den förmån, hvarom jag väckt fråga i nådeväg, om jag så
får säga, om icke i laglig väg. Efter antagandet af iS3o
års myntbestämningslag vet jag ganska väl, att all annan liqvid,
än i öfverensstämmelse med densamma, är omöjlig; och
det är också derföre jag appellerat till billigheten. Det är
denna billighetskänsla hos R. St., som jag hoppas icke behöfva
fruktlöst anropa för dessa små fonder. Den första af
dem, eller den Sahlgrenska, utgör, om jag rätt minnes,
16,666 r:dr 32 sk. Sedan äro de öfriga mindre, och totalsumman
af alla sammanräknade uppgår till 3o ä 40,°°o r:dr
b:co, som skulle förvandlas till silfver. Jag anhåller om återreiniss.
Hr Stuart, Carl Gust : På samma sätt, som stridiga
meningar om detta betänk, nu under diseussionen uppstått,
hafva äfven åsigterna inom Bancoförvaltningen varit
delade i afseende på ifrågavar. skuldförbindelsers liqviderande.
Banco-styrelsen hor ansett, att obligationerne borde
genast uppsägas till inlösen; men flere enskilde motionärer
hafva deremot ansett, alt desamma skulle omskrifvas efter
en annan beräkningsgrund än den, som i nu gällande
myntbestämningslag är fastställd för liqviden af alla bankens
utelöpande skuldförbindelser. Utsk. har sökt att gå en
medelväg. Utsk. har nemi. å ena sidan icke velat frånkänna
dessa obligationers innehafvare den förmånen att fortfarande
få hafva sina penningar i banken innestående emot
Den 10 J u n i f. ra.
samma ränta sorn hittills, men å den andra sidan dock ej
kunnat medgifva någon annan liqvidationsgrund för dessa
obligationer, än den genom särskildt utfärdad lag stadgade.
Om, på sätt Hr von Hartmansdorff förmodat, obligationernas
innehafvare skulle önska att få de insatta capitalerna användbara,
möter derföre visserligen icke något hinder å bankens
sida, helst uppsägningstiden för ifrågavar. skuldförskrifningar
vanligen endast är 6 veckor, och banken utan
afseende derå i allmänhet infriar dem vid anfordran. Hvad
vidare beträffar frågan om en förändrad inlösningsgrund för
dessa obligationer, så mäste jag högeligen bestrida en sådan
förändring. Då myntbestäinningslagen, såsom orubblig grund
för inlösen, ej allenast af bankens sedlar, utan äfven af dess
öfriga förbindelser, stadgar ett belopp af 128 sk. för 1 r:dr
i silfver, sfi kan icke, utan åsidosättande af denna grund och
upphäfvande af denna lag, en förändrad inlösningsgrund för
en del af samma förbindelser antagas. Derest för omförmälda
obligationer något undantag blifvit ifrågastäldt vid rnyntbestämningslagens
utfärdande, så hade deras yrkade företrädesrätt
alltför väl kunnat, utan något synnerligt men för banken
eller det ringaste hinder för realisations-beslutens tillämpning,
medgifvas; men nu kunna de icke, på sätt jag anfört, ulan
myntbestämningslagens upphäfvande eller förändrande tillerkännas
bättre rätt än bankens öfriga utgifna förbindelser.
Det är dessutom en vid allmän banklagstiftning antagen
och följd grundsats, att en banks utelöpande sedlar äro
de förbindelser, som böra äga den högsta lielgden och i
främsta rummet efter deras lydelse inlösas. — Nu deremot
vill man för ett särskildt fall stadga, att R. St:s Banks till
viss person eller inrättning ulhändigade förbindelser skola
hafva bättre betalningsrätt än bankens egentliga sedlar.
Förhållandet med de donationer, till följd hvaraf nu ifrågavar.
obligationer blifvit utfärdade, är, med afseende på
deras föremål, visserligen behjertansvärdt; men hvad sjelfva
capitalför lusten vidkommer, så äger alldeles enahanda förhållande
rum i afseende på öfriga capitalister, hvilka under en
lång följd af år innehaft sina i bankens sedlar förskrifna
capital, emedan de tid efter annan inträffade realisationerna
lika menligt inverkat på värdet af deras till beloppet oförändrade
capitalförmögenhet. Hvad det villkor beträffar, som
gifvarne fästat vid sina donationer, att nemligen capitalet
borde vara ständigt i banken innestående, så kan detta villkor
icke betraktas annorlunda än såsom en inskränkning i
den styrelsen för den inrättning, åt hvilken donationen blifvit
gjord, deröfver tillerkända dispositionsrätt; hvilken inskränkning
således icke synes böra medföra någon ökad
skyldighet för R. St. att godtgöra capitalbeloppet på annan
än i lag stadgad grund.
Jag får alltså, för min del, tillstyrka bifall på betänk,
och anhåller att få ytterligare fästa R. 0. Ad:s uppmärksam
-
Den io J u n i f. m.
i65
Let på den stora vigten af att icke medgifva några undantag
från myntbeslämningslagen. Tillätes sådant en gång, så
lärer man sannolikt icke underlåta att framgent begagna sig
af ett sådant prasjudicat, och den betydliga bancovinsten kommer
i sådant fåll säkerligen att blifva otillräcklig till fyllnad
af alla de ersättningsanspråk, som skola framställas.
Hr Rosenblad: I anledning af den siste talarens ytt
rande
vill jag återkalla i bans minne och fästa uppmärksamheten
på, att den ersättning, som jag med min motion
åsyftat, endast åsyftar det inskränkta antalet fordringsägare,
hvilkas i banken innestående fonder, till följd af de valvationer
myntet undergått, icke kunnat sauveras mot myntförsämringen.
Fråga är ingalunda att göra undantag från
i83o års rnyntbestämningslag, utan endast att göra rättvisa
åt dem, hvilka icke kunnat öfverflytta sina capitaler från
banken och nedlägga dem i fastigheter, och således ej heller
förmått skydda sig mot de förluster, hvilka medfört vinst
för banken.
Frih. Gederström, Jacob: Man vill grunda afslag å
motionen egentligen derpå, att alla från banken utgifna förbindelser
skulle anses lika, d. v. s. att i förevar, afseende någon
skilnad icke skulle göras emellan bankens utelöpande
sedelmynt och sådana skuldförbindelser, som banken utgifvit
på insatta ouppsägbara capitaler. Jag kan icke instämma
häruti, särdeles som förhållandet i afseende på banken måste
varä detsamma, som äger rum för enskilda, hvilka t.
ex. göra concurs, nemligen att de prioriterade fordringarna
utgå framför de oprioriterade; och 0111 prioriterade fordringsägare
finnas vid bankens s. k. concurs, måste det vara
de, hvilka insatt sina capitaler utan att någonsin återfå annat
än räntan; ty med dem är ju förhållandet helt annorlunda
än det, som äger rum för de utgifna sedlarna, hvilka
efter sedlarnas lydelse äro berättigade att vid uppvisandet få
dem med silfvermynt inlösta. Endast på dessa sednare, men
ej hvad angår de förra, kan myntbestämnings-lagen gälla i
afseende på capitalet, och då räntorna å de ouppsägbara
capitalen icke finnas specielt i myntbestämnings-lagen omnämda,
gäller naturligtvis för dem bankens äldre lagstiftning.
Dessa bankens lån grunda sig på ett, enligt för banken gällande
författningar, ömsesidigt medgifvande, som, en gång ingånget,
måste gälla, tills det i laglig ordning kan blifva häft,
hvilket väl icke ensamt genom den ena contrahenlens vilja
kan bestämmas. Förbindelsen är helig och kan icke utan
våld af Ständerna underkännas. Jag anhåller om återremiss.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Dels uti sjelfva betänk.
och dels af en ledamot inom Ulsk. hafva de skäl, hvarpå
Utsk. grundat sitt tillstyrkande, blifvit fullständigt utredda.
Detta oansedt anhåller jag att få bemöta några» af de invänningar,
man här gjort emot detta betänkande. Man har sagt,
iG6
Dir. io Juni f. m.
att det är ett våld af R. Sits Bank, att icke inlösa sina förbindelser,
sådana de blifvit utfärdade. Satsen i och för sig
sjelf lärer ingen kunna till sanningen bestrida; men det förhållande,
densamma innefattar, kan ingalunda komma att
tilfräknas hvarken nuvar. BancoUtsk. eller nuvar. R. St.; emedan
våldet blef begånget redan i85o, då mynlbestämningsJagen
utfärdades. BancoUtsk. har endast tillämpat detta beslut,
hvaruti, sedan detsamma en gång blifvit fattadt, någon
rubbning undantagsvis icke bör äga rum; emedan andra corporationer,
som kunde anföra lika bevekande skäl, som de
ifrågavar. fromma stiftelserna, skulle, derest ersättning beviljades
de sistnämda, af samma skäl begära att blifva delaktige
af enahanda förmån, och hvar skulle man då sätta
gränsen för dessa pretentioner? Men det gifves ett annat
sätt, hvarpå sådana stiftelser, hvilka i följd af myntförsämringen
blifvit urståndsatte att fullgöra de med stiftelserna
afsedda förbindelser, skulle kunna godtgöras deras förlust i
inkomst, nemi. om de adresserade sig, icke till R. St:s Bank,
utan till R. St. med anhållan, att de genom anslag af statsmedel
mätte sättas i tillfälle att verkställa de dem genom
stiftelsebrefven gifna nyttiga eller välgörande uppdrag. Då
grunden för ett sådant anslag sålunda hufvudsakligen och i
första rummet skulle afse möjligheten för dessa stiftelser att
kunna fullgöra hvad de fått sig ålagdt, oell dertill fonderna
från början varit tillräckliga, så innefattade beviljandet af
dylika anslag alldeles icke något praejudicat för dem, hvilka
skulle kunna göra anspråk på ersättning endast på grund af
myntförsämringen. Vid hvarje särskildt tillfälle borde då
behofvet af anslags-ersättningen noga pröfvas; ty min öfvertygelse
är, att flera af dessa stiftelser, hvilkas fonder äro
ouppsägbara, icke oundgängligen erfordra den ifrågavar. fördelen,
för att kunna fullgöra sina åtaganden. Äfvenså hav
jag hört sägas, att åtskilliga of dessa stiftelser på enskilda
personer transporterat sina fordringar hos banken, och
dem kan det väl aldrig komma i fråga att godtgöra. På dessa
grunder anser jag, att man icke bör tveka att bifalla
betänkandet.
Uppå begäran af Hr Sandelhjelm, Paul, blefvo reservationerna
upplästa.
Ilr Sandelhjelm, Paul: Jag anser frågan rättast bö
ra
betraktas ur den synpunkt, reservanterne sett densamma,
så att billighetens fordringar afses framför det absolut juridiskt
rätta; i följd hvaraf jag tillstyrker bifall till motionen, så
vidt densamma angår sådana capitaler, hvilka disponenterne icke
ägt rättighet att uppsäga, och bland hvilka jag exempelvis
vill nämna framlidne Directeuren Sahlgrens donation, till understöd
för en af honom tillernad barnhus-inrättning inom
Elfsborgs län, — hvilken inrättning skulle, derest motionen
yinner bifall, äfven uti dess af stiftaren ansedda utbildning
Den i o Juni f. m.
till elt slags landtbruksskola för allmogens barn, utan särskildt
bidrag af statsmedel, kunna motsvara detta högst gagneliga
ändamål. Denna omständighet torde utan tvifvel innefatta
en ökad anlcdn. att bifalla motionen, för hvilket ändamål
jag förenar mig med dem, hvilka yrkat återremiss.
Frih. Cederström: Jag bar begärt ordet ånyo
i anledn. af det yttrande af Hr Mannerskantz, att banken
skulle af mynlbestämnings-lagen vara hindrad eller befriad
från skyldigheten att göra rätt. Mynlbestämnings-lagen kan
till sin grund icke anses afse annat än de representativer,
sorn R. St. äga rättighet att utgifva, och som skola anses
för Rikets mynt, ty endast på dem är den föreskriften lämplig,
att de skola af banken inlösas, icke såsom tillförene, efter
deras lydelse, utan med det belopp, hvartill de blifvit i silfver
bestämda. Helt annat är förhållandet med bankens utgifna
förbindelser på ouppsägbara capitaler, hvilka blifvit
insatta i klingande mynt; i afseende hvarå de uti förbindelserna
stipulerade ömsesidiga villkoren icke kunna af ena
contrahenten, lill den andras förlust, rubbas, och för hvilka
capitaler räntorna följaktligen måste utgå efter föreskrifningarnes
lydelse och således icke efter någon under tidernas
lopp utfärdad myntbeslämnings-Iag, — särdeles som den, äfven
om den kunde anses omfatta, icke Jjl°tt myntet och
dess i rörelsen gångbara represenlativer, utan äfven bankens
transactioner med enskilda personer eller corporationer,
grundade på lagligen gällande skuldförbindelser, likväl,
lika litet som lagar i allmänhet, äger någon slags retroactiv
verkan. Men om man äfven vill antaga, alt myntbestämnings-lagen
vore alt betrakta såsom dom uti bankens
concurs, så följer deraf ingalunda, att alla fordringsägarne
skola blista mark om mark, eller att de prioriterade icke
skola få tillgodonjuta deras företrädesrätt; och såsom prioriterade
måste de fordringsägare vara att betrakta, hvilkas
anspråk grunda sig på ouppsägbara skuldförbindelser, i händelse
en myntvalvation bör kunna få betraktas ur samma
synpunkt som enskilde personers eller bolags concurser. På
dessa ytterligare skäl förnyar jag min anhållan om återremiss.
Hr Stuart: Frih. Cederström bar uppgifvit alt mynt
bestämningS-lagen
endast af-åg det från banken utyifna sedelfnyntet.
Till besvarande af denna uppgift, anhåller jag
blott att få fästa uppmärksamheten på i §:n af deri åberopade
lagen, hvilken börjas sålunda: "Såsom orubblig grund
”så väi för invexlingen af bankens sedlar, som för inlösen af
”dess öfriga förbindelser, hvilka nu med' bancosedlar fnll■”göras,
fastställes etc." Detta stadgande omfattar således alla
från banken utgifna förbindelser; men skulle innehafvarne
af de förbindelser, för hvilka Frih. Cederström nu lemnat
sitt förord, anse sig äga större rätt än my ntbestamnings-lagen
utstakar för öfriga obligationsinnehafvare, så är det dem na
-
j6S
Den 10 Juni f. m.
turligtvis obetaget att i rättsväg göra sina anspråk mot banken
gällande; ty för Representationens pröfning och åtgörande
lära sådana rättsfrågor icke lämpligen böra utgöra något
föremål. Hr Sandelhjelm liar sagt, att om motionen bifölles,
skulle det af Directeuren Sahlgren i lifstiden inom Elfsborgs
län inrättade barnhus kunna vinna den utbildning, som erfordrades
för att förvandla inrättningen till en landtbruksskola.
För min del betviflar jag, att teslators afsigt med
nämnda barnhusinrättning varit sådan. I fall nu en landtbruksskola
skulle erfordras i denna landsort, så är det väl
af Staten och icke af banken, som medel dertill skola erhållas.
Jag är ingalunda bland dem, som vilja bestrida fromma
stiftelser den skärf, de kunna behöfva och tillgångarne
medgifva; men jag bestrider blott, att undantag för deras
skull skall äga rum från den gällande myntbestämnings-iagen.
Jag förnyar således min anhållan om bifall till betänkandet.
Ilr von Hevne, Georg: Jag kan icke annat än mot
sätta
mig den åsigten, att någon, vare sig enskild eller Corporation,
skulle äga rättighet att utbekomma sina fordringar
i annat än gångbart mynt, helst motsatsen skulle innefatta
ett högst vådligt praejudicat. Jag liar med uppmärksamhet
följt discussionen och derunder funnit, alt åtskilliga
talare påstått, att den ifrågavar. förmånens beviljande icke
kunde anses innefatta något praejudicat, enär beviljandet hufvudsakligen
grundade sig på fordringsägarens egenskap af
from stiftelse. Men jag anser otvifvelaktigt, att ett sådant
undantag från den fastställda och allmänt gällande grundsatsen
för bankens skyldighet att honorera sina förbindelser
skulle i högst väsendtlig grad rubba grunderna för realisationens
bestånd. Men skulle roan för dessa fromma stiftelser,
hvilkas fonder aro ouppsägbara, vilja göra något godt,
hvilket till en viss grad äfven vore rättvist, så synes mig,
att, då banken för närvar, är i den lyckliga ställning, att
man för placering af dess medel, enligt hvad jag hört, stundom
stannar i verkligt embarras, R. St. kunde vid denna
riksdag och för en gång anslå något af bancovinsten såsom
ersättning för hvad dessa stiftelser förlorat, och dervid assignationerna
kunde omskrifvas på motsvarande större summor.
Derigenom skulle hvarken något föregående beslut
rubbas eller anledn. gifvas för andra att framställa sådan
begäran, som motionen afser. Jag tillstyrker således bifall
till motionen.
Gr. Lewenhaupt, Patrik: Jag har begärt ordet endast
för alt, i anledn. af Hr Sandelhjelms uppgift ang:de aflidne
Directeuren Sahlgrens egentliga afsigt med det af honom
tillernade barnhuset inom Elfsborgs län, meddela den
upplysning, hvilken jag, i anseende till siägtskapsförbindelse
med
Den 10 Juni f. lil.
med stiftaren, är i tillfälle alt lemna, nemi. alt lian med sin
donation haft för liufvudsakligt ändamål en inrättning för
bildande af skickliga landtbrukare.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jemte
det jag förenar mig med dem, hvilka påyrkat bifall
till Hr Rosenblads motion och återremiss af förevar. BancoUtsk:s
betänk. N:o 28, tager jag mig friheten fästa RancoUtsk:s
uppmärksamhet derpå, att för en bank, sådan sorn
den Svenska, hvilken icke tillhör någon krämare-socielet, utan
det Svenska folket, alltid utmärkt för sin hederskänsla och
rättvisa, anstår det icke att låta samma valspråk gälla, sorn
galler för penningeverk i allmänhet, eller det: in lucro sila
est justitia!
Hr von Qvanten, Carl: Jag kan icke finna någon
skilnad imellan depositioner i banken och de anvisningar
på banken, enskilde äga uti myntrepresentntiverna, hvilka
gått man och man emellan i många år, utan alt man ägt
anspråk på att i silfver erhålla det belopp, som de utvisa;
hvilket gifver mig anledu. att betrakta frågan ur en helt
annan synpunkt än man nu gjort, nemligen från den juridiska
sidan. Mångfalldiga frågor enskilda emellan hafva blifvit
i länsväg anhängiggjordn i afseende på rättigheten att
erhålla fordringar godtgjorda i silfver, och de hafva alla
blifvit afdömda så, att man berättigats betala med de af banken
utgifna sedlarna. Jag finner således, att frågan icke kan
af BancoUtsk. behandlas annorlunda, än som skett; ty 0111
de ifrågavar. fromma stiftelserna önska erhålla mera, än
hvad deni enligt realisationsgrunden tillkommer, så böra de
i laglig väg söka sin förmenta rätt, ehuru jag kan försäkra,
att någon tillökning icke varder dem tilldömd, emedan här
gifvas mångfalldiga prcejudicat för en motsatt utgång af sådana
tvister. På dessa grunder anser jag IlancoUtsk:s betänk,
böra bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Ståndet
behagade fasta uppmärksamhet derpå, alt 2:110 frågor äro
under öfverläggning och äfven framställda uti TJtsk:s betänkande.
Den ena frågan afser, huru förhållas skall med
de s. k. låne-banco-capitalens uppsägning; och den andra är
den, som Hr Rosenblad väckt ang:de ersättning lör de förluster,
fromma stiftelser lidit derigenom, att vissa deras capital
icke fått, i följd af uttrycklig föreskrift, uppsägas.
Om nu R. o. Ad. skulle ogilla den sednare frågan, så är det
icke skäl att bifalla hela betänk., enär det innefattar 2Jne
frågor; utan torde R. o. Ad. böra låta det hela gå tillbaka
åtminstone för den förra fråsan. Men på sätt jag redan anmärkt,
tillstyrker jag återremiss för begge frågorna och anhåller
att omständligare, än som skedde förra gången, få ut
8
H. 22
I JO
D e 11 10 J ii 11 i f. m.
veckla skälen dertill. Mili mening är ingalunda, att Stiinderne
vid denna riksdag skulle fatta ändtligt beslut
angrde omskrifning af de fromma stiftelsernas låne-bancocapital,
utan blott besluta uppsägning af dem alla, lill utrönande
huruvida desamma numera innehafvas af fromma
stiftelser. Det kan möjligen hända, att några af dem vore,
oaktadt föreskriften deremot, transporterade på andra händer.
Vid en kommande riksdag, då totalsumman, som skulle
omskrifvas, vore tillförlitligen känd, kunde R. St. besluta, örn
de ville, icke på grund af någon rättighet å fordringsägarnes
sida, men med afsende å den billighet, som kunde lala
derför, bevilja någon ersättning för den capilal-förlust, myntförsämringarna
vållat. Jag anser det komma på ett ut, om
denna ersättning tages af statsverkets tillgångar, eller, såsom
en talare yrkat, af bancovinsten. Det vore i alla fall en
skänk och ingalunda en fordran som betaltes, ty jag vet
ganska väl, att sådana anspråk icke kunna göras gällande i
domstolsväg. Kunde de det, så hade motionen i detta ämne
förmodligen uteblifvit. Då man vet att enskilde personer,
som göra concurs och träffa accord med sina fordringsägare,
ofta finna sig böjde, när de åter kommit till välstånd,
alt på grund af ömmande skäl fullt godtgöra en eller annan
fordringsägare, utan att de öfrige kunna derpå grunda något
rättsanspråk att åtnjuta enahanda förmån, så synes mig
att banken, eller hans hufvudman, Ständerne, kunna förfara
på samma sätt. Ur Rosenblad har icke heller, såsom Hr
Mannerskantz förmodat, yrkat, att det vore till banken, som
desse fordringsägare skulle vända sig, utan motionärens mening
är, om jag ej misstager mig, den, alt det är hos R. St.,
framställning i ämnet skulle göras. R. o. Ad. torde således
finna, alt genom den återremiss, som jag ånyo vördsamt
tillstyrker, har man alldeles icke åtagit sig alt bifalla omskrifning
af ifrågavar. låne-banco-capital, ännu mindre att
göra det vid denna riksdag, utan återremissen skulle blott
föranleda en sådan undersökning af förhållandet, som satte
Ständerna i tillfälle att antingen nu eller vid en kommande
riksdag göra den viii villiga uppoffring, som Stalén kunde
finna med de lidandes anspråk och med sin egen värdighet
förenlig.
Hr Mannerskantz: Hr von Hartmansdorff har fästat
sig dervid, att om man ej vill återremittera för den sista
punkte.n, så bör man återremittera för den första; men man
har icke yrkat återremiss af första punkten annorlunda än
såsom stående i sammanhang med den ?.:dra ; ty det är, om
jag ej misstager mig, endast Hr von Hartmansdorff, sim yrkat
återremiss af första punkten , och det var derföre, att
man skulle få tillfälle att efterse hvilka låne-banco-capital
innehafvas af fromma stiftelser, för att sedan fä veta hvad
belopp i ersättningsväg skulle komma deni till godo. Otin
D en io Juni f. w.
nian således afslår återrcmiss af lia punkten, så afslår man
äfven återreiniss af den aldra. För öfrigt är det säkert, alt
det är slör skilnad oin ersättningen utbetalas af statsverket
eller af banken, oell att Hr Rosenblad åsyftat, att ersättningen
skulle komma från banken, bevisas bäst deraf, att han
yrkat, att förbindelserna skulle honoreras efter deras lydelse,
ined iakttagande af nödiga förvandlingar i enlighet med de
förändringar, sorn myntet undergått, dervid motionären gått
tillbaka ända til 1741- Efter denna grund för bestämmande
af ersättningen, skulle således Ständernes under tidernas
lopp fattade beslut, rörtde våra rnyntförhållanden, vika för
de ursprungliga förbindelsernas lydelse. Helt annat vore
förhållandet, om ersättningen utginge från statsverket; ty då
behåller myntbestämningslagarne sin fulla gällande kraft,
emedan ersättningen endast grundar sig på hvad Ständerne
kunna finna billigt, med afseende på de fromma stiftelsernas
behof af ersättningen för att kunna motsvara deras ursprungliga
ändamål.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag anmälde mig, då jag
hörde en talare yttra en sats, som jag anser högst betänklig
och af yttersta våda, nemi. att man skulle anse realisationen
såsom en bankrut, och i anledning deraf luta banken
handla på samma sätt, som bankrutörer någon gång
göra, då de vilja godtgöra creditorer, som lidit förlust i concurser.
Jag bestrider helt oell hållet, att realisationen må
anses såsom en bankrut. Realisationen var en af Ständerna
beslutad myntförsämring, beslutad långt efter dess inträffande
— och kan således icke ställas i cathegori med enskilda
bankruter. Om derföre ersättning, såsom här blifvit yrkadt,
skulle lemnäs af den anledn., att banken hunnit samla medel
på sin vinstgifvande rörelse, så skulle icke blott realisationens
grund undergräfvas, utan äfven ett stort, obilligt och
orättvist ersältnings-anspråk derpå kunna grundas. Jag får
således till R. o. Ad:s synnerliga uppmärksamhet framställa
den åsigt, att ingalunda något sådant medgifvande från
Ständerna bör lemnäs, som kunde berättiga, vare sig enskilda
corporationer, eller allmänna inrättningar, alt i rättsväg
söka någon ersättning af R. Sl:s Bank, derföre att medel
kunna finnas i banken; men på sätt den siste värde talaren
yttrat, finner jag visserligen, att billigheten kan någon gång
fordra att till sådana allmänna inrättningar af vigt och värde,
hvilka icke kunna fullgöra gifna föreskrifter i följd af
den försämring, som myntet undergått, statsmedel anslås, dock
under helt annan titel, än såsom en rättighet, grundad på den
s. k. riks-bankrulen, — helst jag icke finnér någon orättvisa
vara begången emot dem, hvilkas capitaler äro ouppsägbara
och erhålla räntan derå efter realisationsgrunden, enär förhållandet
blifvit enahanda, örn dessa capitaler varit placerade
Den 10 J u n i f. m.
på enskiltl.i liander. Jag tillstyrker bifall lill BaneoUtsk:s
betänkande.
Frih. Boye: Jag har redan yttrat mig i detta ämne,
och jag hoppas, att betänk, blir återremitteradt. Jag vill
derföre blott tillägga, att, ehuruväl jag medgifver, att billigheten
ej är någon lag, så gifves det likväl något, som kallas
hederns lag, och det var den, på hvilken jag stödde mig.
Man har anfört, att ersättningen bör sökas i rättsväg. Del
skulle säkert misslyckas; ty det gifves ganska många exempel
derpå, att, ehuru vid afsluladt fastighetsköp enskilda emellan,
öfverenskommelse träffats att betala återstående köpeskillingen
i silfverspecie, hafva icke dessmindre domstolarne,
då rättegång derom uppkommit, ålagt fordringsägaren att
åtnöjas med betalning i det af banken utgifna gångbara myntet;
men jag haller mig blott till, om jag så får säga, det
grymma deruti, att då dessa anslag till fromma stiftelser äro
för fattigt folk, såsom t. ex. de hvilka stå under öfre Borgrättens
disposition, hvilka utgå till resande studerande, fattiga
enkor och hai n, dessa behöfvande personer fått snart sagdt
intet, derföre att räntorna ej utgå i silfver. Dessutom är
det ett annat skäl, som talar för dessa fonder. För icke så
många år sedan hafva R. St., besynnerligt nog, beslutat, att
alla dessa fonder, som fromma stiftelser äga, skulle beläggas
med afgift ?. per mille i stället för i per mille. Jag,
som sitter i flera verk, der sådana fonder skola förräntas,
vet bäst hvad skilnad redan det gjort. Skulle nu myntet
ytterligare försämras, så blir nära nog intet qvar. Jag förnyar
min anhållan om återremiss och förnyar mitt påstående
att banken äger samma förbindelse, som den enskilde,
hvilken gör concurs. Bankens concurs skiljer sig från den
enskilde personens deruti, att banken hvarken sammankallat
eller hört creditorerna, utan lie11 och hållet förfarit efter
godtfinnande. Elt sådant godtyckligt förfarande måtte val
ingalunda kunna befria banken från fullgörande afsina skyldigheter
såsom cessionant; i följd hvaraf, och då banken numera
är välmående och i goda omständigheter, jag förmodar,
att han icke undandrager sig att honorera sina åtagna
förbindelser.
Frih. Raab, Adam Christian: Den siste värde talaren
har såsom skäl för sin anhållan om återremiss och bifall
till Hr Rosenblads motion anfört, att pensionerade enkor,
barn och studerande skulle förlora, om motionen ej bifalles.
I anledn. deraf får jag fästa uppmärksamheten derå, att samma
förhållande äger rum med alla de myndlingar, hvars
förmögenhet legat i penningar den tid, myntvalvationer ägt
rum. Om nu R. St. skulle bifalla de fromma stiftelsernas
anspråk, som icke synas äga billigheten för sig, så skulle
Ständerne pär consequence äfven bifalla sådana myndlingars
Den 10 Juni f. m.
i73
enahanda anspråk. Jag yrkar derföre bifall till betänkandet.
Hr Lefren, Joli. Péhr: Det är egentligen alne af
de bär gjorda anmärknlna, hvarvid jag vill fästa mig. Den
ena, alt Ständerne skulle på en gång vara målsägare och
domare vid den skedda realisationen; och dea andra, hvilken
gjordes af talaren näst före den sista, att fordringsägarne
icke blifvit hörde uti hankens så kallade concurs. Jag vet
nog, att så snart man kommer in på det ämnet, är man
inne på fictionernas område; men det är angeläget, att man
gör sig i edo för saken, för att ej låta det gälla för annat,
än det bör gälla. R St. betinna sig, i frågor om bankens
angelägenheter, uti elt besynnerligt läge. De äro i grunden
ett bankbolag; men när de befatta sig med lagstiftningen
för banken, äro de lagstiftare. Lagstiftare äro de dock endast
gemensamt med Konungen. K. M. är rätter målsman
för allmänheten i dessa frågor. Det är på sådan grund
realisationen icke kunde äga rum efter den bestämda realisalionsgrunden,
d. v. s. att bankruten icke kunde gå i verkställighet
med annat villkor, än alt K. M. dertill lemnade
sin sanctina, hvilket vill säga, att K. M. fann sig nödsakad,
att, såsom förmyndare eller ombud för delägarne, taga hvad
som kunde fås af cessionanterna. Således har en mak t representerat
fordringsägarne i bankens concurs, och det är Konungamakten,
och följaktligen äro alla juridiska formaliteter
behörigen iakttagna oell en realisation har kommit till stånd.
Yi hafva ofta kallat den med sitt rätta namn, nemi. bankrut,
och jag gör mig till en samvetssak att ofta upprepa
della namn, på det vi derigenom måtte skrämmas från att
i framtiden göra bankruter och begå den oärlighet, som de
obestridligen innefatta. Hvad fordringsägarne beträffar, så
har ingen större rättighet än de öfriga; ty 1818 utfärdades
elt moratorium, hvarigenom innehafvare af bankens sedlar
stängdes från rättigheten alt få dem invexlade mot silfver
och salivera sitt capital under myntvalvationen och det sjunkande
penningevärdet. Innehafvarne af bankens sedelmynt
hafva således sedan 1818 varit betagne möjligheten att göra
sina sedlar gällande annorlunda än de fromma stiftelserna,
sorn äro innehafvare af andra slags förbindelser, af samma
auetoritet utgifna. Jag tror således ej, att det finnes något
skäl att gå ifrån realisationsgrunden. Det är beklagligt, att
vi gjort en bankrut, men vi få bättra oss i framtiden; vi
skola likväl ej öppna dörren för anspråk, som ej kunna fyllas,
ty med samma skäl, som ersättning begäres för bankens
ifråga var. förbindelser till fromma stiftelser, kunde man äfven
komma med bancosedlarna och begära ersättning för
den förlust, man genom bankruten lidit på dem. Jag vill
likväl ej motsätta mig återremiss på grund af de anmärknrr,
som blifvit gjorda, emedan jag i allmänhet håller af, att uti
Den 10 Juni f. ra.
/»agor, som ferdin öfverläggning, nila omständigheter blifva
noga utredda; meli jag tror att resultatet of återremissen
rättsenligt icke kan blifva annat, än hvad BancoUlsk. uti
delta betänk, tillstyrkt.
Hr Rosenblad: Såsom motionär torde mig tillåtas få
förklara, med anledn. af den olika syftning, man ansett motionen
äga, att densamma icke åsyftar någon förändring uti
i8io års myntbestämningslag, hvilken den fullkomligen respecterar,
utan motionen är ställd til! R, St. med anhållan
att en liten skärf utaf den i banken samlade vinsten och rikedomen
malte användas för de fromma stiftelser, hvilka
blifvit olfer för i83o års myntbestämning, och hvilka
stiftelser voro de enda i den ställning, att de icke
kunde salivera sig under myntvillervallan, ty det finnes
icke inom Sveriges rikes gränser något likartadt förhållande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla BancoUtskrs nu föredragna betänk.
N:o a 8.
Ropades starka nej,' blandade med ganska många ja.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott
sig finna att nej öfverröstat ja, begärde Hr Stuart votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den som bifaller BancoUtsk:s betänk. N:o 28, voterar
ja 5
den det ej vill, voterar
"ej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda betänk,
gjorda anmärkn:r föranleda dess återremitterande.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf , att plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 53.
Nej — 4r.
Föredrogs till pröfning BancoUtsk:s den 27 sisth Maj
och den 4 dennes på bordet lagda berättelse N:o 21), om
bancofullmäktiges åtgärder och förvaltning på det hela, efter
nästförflutna riksdag.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, blef Hr
Stuarts reservation uppläst.
Frih. Cederström, Jacob: Alldeles lika med Hr
Stuart, anser jag det vara en pligt af BancoUtsk. att i atla
Den 10 Juni f. m.
de delar, der Utsk. finnér fullmäktiges beslut icke öfverensstämma
med Utslits öfvertygelse, uppgifva fullmäktiges omröstnings-prot,
på det Stäiulerne må kunna bedömma, hvilka
af fullmäktige motsvarat Ständernes förtroende. Jag saknar
uti detta betänkande ali uppgift om de banco-fÖrvaltandes
beslut, angtde Gölha-canals bolagsstämmor sistlidet och innevarande
Ar, hvilka dock baft ett betydligt inflytande på
detta bolag och möjligtvis på banken. Det är Ståndet bekant,
att bancofullmäktige hafva, genom beslut til! vederb.
lånecontor, bestämt form för de betyg, som dessa conior skola
utgifva öfver belania actier, i strid med det af K. M. för
bolaget fastställda reglemente, hvarigenom dessa belania actiers
ägare blifvit beröfvade deras rättighet att vid bolagsstämmor
begagna deras röst. Bankens och Riksg.contrs fullmäktige
hafva ett ombud uti Götha-cnnal bolags discont,
hvilket ombud vid föll idet års bolagsstämma i Juni månad
medverkat till afslag å det då till antagande hvilande förslaget
lill ändring i reglementet, för att undanrödja den svårighet,
som föranledt bancofullmäktiges förenämnda beslut
i afseende på betygen öfver belånta actier, och att sålunda
icke vidare ägarnes till belånta actier rätt må försittas.
Vid de 2tne innevarande år. hållna bolagsstämmorna har inträffat,
icke blott att samina ombud medverkat lill Motala
verkstads försäljning, utan äfven dertill, att disconten, med
BoncoUtskts medgifvande, utlemnat belånta actier, för alt
göra deras rätt för bankens räkning gäl lande vid bolagsstämmorna
i förlidne Mars och April månader, hvilka actier för
sådant ändamål blefvo på tvänne ledamöter i disconten nemi.
Hrr Rosenblad och Grapengiesser fördelta. På begäran om
del af prot. häröfver, har ruan väl fått vela beloppet, som
sålunda varit utlemnadt, men ej fått uppgift på actiernas serie,
nummer och valör, hvilket föranledt mig att skriftligen
begära en sådan uppgift på de actier, som varit ullemnade,
som dock ej kunnat erhållas, enär derom ingenting influtit
i prot. Jag anhåller, att BancoUtsk. måtte lemna del af
fullmäktiges och discont-directionens oraröstningsprot. i dessa
alseenden, äfvensom i dem, der Utsk. icke gillat fullmäktiges
beslut; att Utsk. ville tillika upplysa förhållandet med
bankens och Riksg.verkets förenämnda ombud i Götha-canaldireclion
och Tit. Grapengiesser samt den instruction, dessa
ombud haft för utöfningen af sitt kall, i och för begagnandet
af de till bevakning, som ofvan nämdt är, från disconten
utlemnade Gölha-canal-actier; med hvad rätt banken
under sednasle bolagsstämmorna medgifvit utlemnande
af några och icke alla i Bancodisconten belånta actier, och
hvarföre ombuden icke blifvit med fullmakter försedde, och
som bort vid bolagsstämmorna uppvisas; ty som nu förhållandet
varit, synes Bancoslyrelsen med skäl misstänkas att
hafva blifvit inledde i en intrig, alldeles främmande för så
Don 10 J ii n i f. m.
val bankens styrelse, sorn förnärmande Götlia-canal-bolngs
ratt, samt möjligen ledande till framtida reconventions-anspråk
emot Banco-discontverket. Af alla dessa förenade anledntr
anliåller jag om återremiss af betänkandet.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Den omständighet, hvarvid
Frih. Cederström fästat uppmärksamhet, är heil enkelt sådan,
att reglorna för Götha-cänal-bolag föreskrifva, alt actierna
icke behöfva af actieägarne företes, utan blott bevis, att de äro
belånta i banken eller deponerade i ränteriet; men dessa bevis
skola tillika innehålla, alt actierna icke återställas, innan bevisen
blifvit återlemnade. Bancofullmäktige hafva funnit, att discontverket
icke kan utgifva sådana bevis af den lika enkla som
lagliga grund, alt, om länet förfölle lill inbetalning, skulle
actien realiseras och dertill användas, hvilket förutsätter actiens
ullemnande; men om disconten gifvit ifrån sig ett bevis
af innehåll, att actien icke skulle utlemnas förr, än beviset
återställdes, så kunde låntagaren blott förstöra beviset
för alt sätta disconten ur tillfälle att godtgöra sig för lånet.
Att denna åsigt måtte vara riktig, finner jag deraf, att hvarken
revisorerne eller BancoUlsk. funnit anledn. att göra anmärkn.
dervid. Hvad sedermera beträffar den under riksdagen
inträffade händelsen, att BancoUtsk. tillåtit actiers utlemnande
för att bevaka bankens rätt vid bolagsstämmorna, så är det en
fråga, som jag ej föreställde mig, att Hr Frih:n skulle sammanblanda
med detta mål, hvarmed den ej äger ringaste gemenskap.
Jag bestrider återremiss och yrkar bifall till betänkandet.
Frih. Cederström: Jag har alldeles icke klandrat
bancofullmäktiges beslut att bestämma formen för de attester,
sorn utgifvas öfver belånta actier, så mycket mindre,
som jag inser med H. Ex. Hr Gr. Posse, att den i reglementet
för Götha-canal-bolag stadgade föreskriften att icke
utlemna actierna förr, än beviset återstå lies, kan medföra
svårigheter vid den ordning, som för Iiqvider inom banken
äger rum i afseende på bankens rätt att använda hypotheket,
då lånet icke vid förfallotid infrias. Men annat är det,
och formen hvarunder det skett, och annat det förhållande,
som ägt ruin genom bancoombudets tillgörande, hvarigenom
det förslag till ändring uti denna § af bolagsreglorna vid
sammanträdet i Juni månad förlidet år blef omintetgjordt.
Det är detta förhållande af bancoombudet, hvarom jag önskar
upplysning, huruvida det med B incostyrelsens minne
och efter dess instruction kunnat bedrifvas, och det förmodar
jag icke kunna betraktas såsom ett ämne, främmande
för den kännedom om bankens förvaltning, som erfordras
för att kunna lemna decharge åt dess styrelse. Hvad angår
nyttan eller skadligheten af besluten om försäljningen utaf
Motala verkstad, så lärer det komma att bero på utgången
af den rättegång, som, i anledning af försäljningen icke lärer
-
Den jo Ju ulf, m.
* 77
rer uteblifva; men detÄär en fråga, som är sk il jd ifrån Bancostfrelsens
förvuftrting. Deremot och så länge banken här
pantförskrivna åctier. i lånecontoren insalta, bpr äfven Bancostyrelsen
tillse, att dessa adier icke förlora i värde och att
individens rätt icke försittes genom ett ombuds åtgärder.
Jag förnyar min begäran om återremiss.
Hr Frih. o. La ndtm, hemställde, om R. o. Ad, behagade
bifalla RancoUtskts berättelse iNto 29..
Ropades starka ja, blandtule med nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, i anlédn. häraf förklarade,
att ja öfverrösta! nej, begärde
Frih. Cede rström votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller BancoUtskrs under N:o 29 afgifna berättelse,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar <•• •
nei>
Vinner nej, anser R. o. Åd. de vid öfvannämda berättelse
gjorda anmärkntr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna bäfva utfallit;
som följer:
Ja — 26.
Nej — 16.
II. R. o. Åd. åtskiljdes kl. $ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 10 Jnni i84«.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m
Justerades pleni-proUn för den 27 sisth Maj f. och
e. 111, ■■
Hr Frih. ©. Lanålm. tillkännagaf, att Frih. Leijonhufvud,
Guslaf Alexander, samt Hr Skjöldebrand, Carl, a fr
sagt sig sina befattningar som; Electorer för R. o. Ad.„
hyjarföre ;Hr Landtm, anmodade Hrr Bankmän alt innan nästa
plenum sammanträda, för att välja a:ue nya Electorer i
de afgångnes ställe.
8 II. 5,5 \'Å
178
Dea le Juni e. m.
Hr Frill. n. Lundin) Ijllkännagaf äfven, alt Frih.
Oxenstjerna, Garl, anmält sig vara nödsakad att pä någon tid
afresa från riksdagen, samt derföre erhållit 3 veckors ledighet,
hvarföre. Hr Landtm, anmodade Hrr Eleclnrer att efter
nasta plenum sammanträda för alt välja en ledamot i Bevilln.
Utxk. under ledigheten.
Vid förnyad fördragning af Frih. Sprengtporten*, Jacob
Wilhelm, den 4 dennes på bordet lagda motion, om lilla mytitLusets
öfverlåtande till Stockholms stad, för att användas
till ransakningsfängelse, blef samma motion remitterad till
SlalsU tskotlet.
Föredrogs lill pröfning Allm. Besvärs- oell Ekon.Utskrs,
den 3o sisth Maj och den 4 dennes, på bordet lagda betänk.
K:o 26, angtde skjutsnings-anstalternä i Riket.
Hr von Röök, Gustaf, uppläste följande:
Det vore visserligen i flera afseenden nyttigt, att förändringar
med skjutsningsbesvärel i Riket företoges och ordnades
till allmän nytta för landtbruket, och jag anser det
vara förnämligast nödvändigt att hållskjuls-skyldigheten vid
alla de gästgifvaregård»!', som hafva hållskjutsbidrag måtte
i hela Riket indragas, hvilket skjutsningsbesvär är det mest
betungande för hemmansägare och brukare; dock likväl och
som skjutsningsbcsväi et är ett jorden i allmänhet här i Riket
af åldei' åtföljande besvär, måste de hemman, som nu
utgöra hållskjuts och äro belägna utöfver en | mil från
gästgifvaregården, för befrielsen att utgöra hållskjutsen, in
natura erlägga årligen en lämplig afgift i varor eller penningar,
efter träffande öfverenskommelse!', till dem, som bestrida
deras skjutsningsbesvär; men att sådana entreprenadanstalter
kunna tillvägabringa.*, som Högh Allm. Besvärs-och
Ekon.Utsk, har föreslagit till indragning af håde gästgifvare-,
hållskjuts- och reservskjuts-besvären, vågar jag icke förlita
mig till, och jag tror alt denna totala förändring af skjutsningsbesväret
ej låter verkställa sig på annat sätt, än att
ombyta alla gästgifvaregårdens lagen till Irenne eller minst
tvänne mil emellan hvarje gästgifvaregård, då entreprenören
kan möjligen hafva påräknad fördel att hålla hästar emot
2.4 sk. b:o milen för hästen; men hvaremot bfifver nödvändigt,
att häradet eller skjutslaget måste, enligt 28 cap. 2
§ Bjrggn.ibtn, bygga nödiga boningshus för vägfarande och
entreprenören jemte stall, vagnshus m. m. Denna kostnad
är så betydlig, .att i och för denna orsak en entreprenadinrättning
ej låter verkställa sig och ej ens kan åt allmänheten
med förmodad framgång erbjudas, och förorsakar dessutom
en sådan rubbning i gamla ordningar och oreda för
håde de skjutsande och de resande, att man ingalunda kan
beräkna följderna. — Jag tror dessutom att skjutsnings-an
-
D c i) io J u ii i c. m.
'79
stulter i Riket genom entreprenad, med den utvidgning Högt,
Ulsk. har föreslagit, ej kan Åvägabringas på andra ställen
i Riket än vid de större allmänt farbara vägarna, och dervid
förekommer, hvad Östergöthland angår, hvilken ort af
mig är känd, att alla nuvar. gästgifvaregårdar på allmänna
farvägen från Stockholm genom Norrköping och Linköpings
städer och flerestädes emellan de andra städerna i länet samt
på vägarna åt Calmar, Motala och Vestervik måste förändras,
och det torde äfven vara osäkert, såvida de gamla
u ii var. gästgifvaregårdarne skola bibehållas i Linköpings län,
nemligen Krokek, Lilla Åby, Brink, Kumla, Bankeberg, Mjölby,
Dala, Hella, Fillinge, Örsätter, Östad, Ödeshög, Målbeck,
Rimforsa, Kisa med flera, som jag nu ej kan erinra mig att
uppräkna, till hvilka hållskjutslag äro anslagna, om entreprenadinrättningar
låta verkställa sig af det ganska vigtiga skäl,
att gästgifvaregårdarnes ägare torde dervid lägga hinder i
vägen, enär hushållningen oell åkerbruket vid en gästgifvaregård,
sorn upplåtes till entreprenör, måste förändras, och
måhända derigenom förminskar den inkomst som jordägaren
nu påräknar, hvilken sistnämnde möjligen äfven försättes i
nödvändighet ombyta åboer eller arrendatorer, af hvilka ej
kan påräknas lika hög afgäld, sorn nu derföre uti gästgifvaregårdens
närvarande skick lemnäs, och således är ingripande i
äganderätten. — Det är i följd deraf ganska osäkert, om entreprenörer
kunna anställas åtminstone allmänneligen vid
gästgifvaregårdarna i Östergöthland, hvarom länets innevånare
varit för flera år sedan hörda, men förslaget liar icke
antagits, och en af mig du väckt fråga alt Brinks, Hella och
Kumla gästgifvaregårdar kunde indragas och en annan gästgifvaregård
uppföras på den s. k. Skindstadlöt midt emellan
•städerna Norrköping, Söderköping och Linköping, rönte jemväl
motstånd, oaktadt omkring denna föreslagna gästgifvaregärds
local, inom j:dels mils afstånd derifrån, äro belägna
nära ao skjutsniugsskyIdiga hela hemman, bebodda af omkring
4° *'11 5o åboer, en hvar Alio försedd med ett pär
hästar på en sädesrik ort, hvarest således en entreprenadinrättning
kunde med biträde af flera pmkringboende hemmansägare
och brukare, som ej anse skjutsförljenster likgilltiga,
-på det lämplig iste sättet anställas. — När nu ett sådant förslag,
som var efter ruin öfvertygelse och flera (opala förhållanden
det bäst passande och för förenämnda gästgifvaregårdars
skjutslager det mest fördelaktiga samt förenadt med
•den särskilda fördelen, att Memmings, Skärkinds och Åkerbo
härader kunde på samma gästgifvaregård få ett gemensamt
tingsställe, lemnades ulan afseende, sannolikt af den orsaken,
det ägarne till Hella, Brinks, och Kumla gästgifvaregårdar
atisågo förändringen vara stridande emot deras enskildta
intressen, hvilka intressen otvifvelaktig! ännu fortfara;
så öfvergifven jag all förhoppning, att nya gästgifverier med
villkor af entreprenad blifva åtminstone uti Linköpings Ian
D * n 'io Juni e. m.
sålunda inrättade, som Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs betänk.
N:o 26 utvisar.
Att således förvänta den genom betänk, åsyftade förändringen,
det så väl gästgifveri- och håll- som äfven reservskjutsen
skulle kunna i en framtid alldeles'upphöra, åtminstone
hvad Linköpings 'län angår, vågår jag icke' tro, men
deremot vöre-det mycket-vunnet, om hållskjutsen blefve indragen,
sorn är verkställbar!. -—• Denna inrättning-, sorn endast
linnes uti vissa landskaper vid de allmänna större farvägar
na, är för landtbruket mest skadligt och äfven kostsamt,
ty liåiIskjUtsskyIdige hemmansägare och innehafvare,
sorn på några trakter bo 1 å 3 mil från den gästgifvaregård,
hvartill de aro anslagna att utgöra hållskjutsen, måste
hvarje gång använda en beredelsedäg för sin drang, åkdon och
sina, hästar, en resedag Hill gästgifvaregården,, en skjutsdag och
en dag för återreSan, tillsammans fyra dagar, för dräng och hästar
att; skjutsa högst arne mit'och förtjena efter den närvar,
skjutslegan för en häst allenast 3ä sk, b:co,hvilken hållskjutsning
vänligen inträffar 8 å 10 gånger årligen, hvarigenom drängen
och hästarne uro efter denria beräkning omkring 4° dagar
åf äret förhindrade alt'utgöra det vanliga gårdsarbetn,
förutan den kännbara förlusten, alt det bästa fodret mäste
medtagas till gästgifvaregården, spillningen går förlorad för
hemmanets åker, och drängen, sorn måste förses med minst
4 dagars matsäck, hvilken vanligen' tillagas så frikostig, att
han deraf kunde hafva 8 dagars tillräcklig föda, 0111 han
vore hemma, hlifver merendels vid gästgifvaregården förförd
till slipning och kortspelning, eller ock förnöter han sin
tid sofvande i hållstufvan samt vanvårdar sin husbondes
hästar, som äro den sistnämndes dyrbaraste egendom. Att
en håilskjutsskyldig hemmansägare eller innehafvare, som äfventyrar
alla de olägenheter jag här, likväl ofullständigt,
nu omförmält, otvifvelaktig! gerna önskar utbyta detta onus
emot en utgift, antingen i contanta penningar eller också i
varor åt dem, sorn verkställa hållskjuts-skyldigheten är ganska
säkert och kan sannerligen påräknas, och till bevisande
att hållskjuts-skyldigheten är en kännbar hemmans-pålaga,
får jag derjemte omnämna, att jag sjelf för fyra hela hemman,
som äro anslagna till hållskjutsning vid Brinks gästgifvaregård
i Linköpings län, har årligen, då dessa hemman
innehades under eget bruk, betalt 100 r:dr rgs. — Reservskjutsen
är visserligen äfvenledes betungande och besvärlig,
men som den reservskjutsande hemmansägaren eller innehafvaren
är boende inom högst t mil från gästgifvaregården,
så kan likväl skjutsningsskyldigheten, med resan till och
från gästgifvaregården, fullgöras på en dag, och hästarne behöfva
ej förses med foder under resan och ej heller drängen
med matsäck; och om högre skjutslega bestämmes, samt bidrag
från hållskjutslaget i (penningar och varor erhålles,
hvarom jag icke tviflar, kan skjutsnings-skyldigheten till och
D eli io Ju u i e. ni.
1S1
nied utgöra en ej obetydlig förtjenst för en omtänksam hemmansägare,
sota derefter ,inrätta»' sin hushållning.
Då, enligt min öfvertygelse och den locala kännedom,
jag har örn Östergötland, ombyte af gästgifvaregårdar ålandet
på de flesta ställen oundvikligen måste ske för en sådan
skjutsningsanstalls tillvägabringande, hvarigenom gästgifveri-
håll- och reservskjutsen kunde alldeles upphöra, och
denna förändring måste medföra betydliga kostnader för skjutslagen
och måhända hinder och olägenheter för resande personer;
så anser jag för det närvar, vara lämpligast bibehålla de
gästgifvaregårdar som nu finnas, till åstadkommande af den
minsta rubbningen i den gamla vanliga ordningen, sorn, så vidt
ske kan, jag tror bör afses, samt tager mig den friheten vördsamt
föreslå efterföljande förändringar i våra nuvar. skjulsnings-anstalter,
hvad beträffar håll- och reservskjutsen,
nemligen :
1:0 att alla de hemman, som äro besvärade af skjutsningsskyIdighet.
och äro belägna inom en half mil från gästgifverigården
vid de större och mest (ärbara landsvägarna
uti Riket, anslås tili utgörande af reservskjuts vid densamma;
2:0
att hvarje gästgifvare bör, såsom hitintills har skett,
efter vägens allmänna (ärbarhet, hålla ett visst antal hästar
med vagnar och tillbehör, uträknadt efter den tillgång, sora
kan påräknas från reservskjutslaget;
3:o att hållskjutsskyldiga hemman och de hemman, som
icke behöfva användas till reservskjutsning, utgifva till fördelning
emellan gästgifvaren och 1 esei v-skjutslaget, antingen
contanta penningar eller varor årligen, enligt den öfverenskommelse
derom, som kan träffas efter deras hörande, med
förbindelse för den vid sammankomsten uteblifne delägaren
att åtnöjas med hvad de närvar, besluta, hvilken öfverenskommelse
måste hvarje femte år förnyas;
4:o att till de gästgifvaregårdar, som äro inrättade-på
de mindre eller s< k. häradsvägarna, anslås vissa inom en
fjerdedels mil derifrån belägna sk jutsningsskyldiga hemman
att, efter bildning, fullgöra reservskjuts;
5:o alt till kronobrefs fortställande åt orternas embets-och
tjenstemän utses vissa hemman, högst en half mil från hvarje
sådant hemman, hvilka hemman, ej utöfver ett mantal,
frikallas från skjutsningsbesväret och dervid åtföljande kostnader
samt ombytas, om så åstundas, hvarje femte år;
6':o att kronobetjeningen i de härader, der gästgifvaregårdarne
äro belägna, åtminstone 2lne gånger hvarje år, eller
i Januari och Juli månader, mönstrar de hästar och åkdon,
som böra hållas af så väl gästgifvare som äfven af de
reservskjutsskyldiga hemmansinnehafvarne, med rättighet för
kronobetjenten, att vid vite från 10 r:dr till och med 20 r:dr
b:co, inom viss föreskrifven tid, ålägga den försumlige att
anskaffa användbara hästar och skjutsfärdsredskap, och att
Den 10 Juni c. m.
denna undersökning, skriftligen författad, mäste, vid en r:drs
d igabot, inom t4 dagar efter förrättningen insändas till K.
M:s Bef:h:de, sorn upptager och döminer öfver de anklagelser
emot de felaktiga, kronobe!jeningen finner sig befogad
anmäla;
7:0 att hvad det reglementariska angar i hvarje ort,
det inå ankomma på K. M. Bef:h:de i länet att derom, på
vanligt sätt, förordna, samt lemna en tryckt föreskrift i gästgifvaregårdens
dagbok om de resandes och de skjutsandes
rättigheter och skyldigheter i alla dé mål, Som befordra resandes
säkra fortställande;
8:0 ätt skjutstegån så väl å landet, som från städerna,
matte förhöjas till ett lika belopp, eller 24 sk. b:co milen fölen
häst, samt särskild betalning, efter K.M:s Bef:h:des pröfning
med anledn. af de i orten gångbara priser, för begagnandet
af de skjutsandes färderedskap, hvarom de böra höras
och hvarje femte år förnyas.
Med dessi af mig föreslagna förändringar, tror jag, att
den öfverklagade nuvar. inrättningen nied skjutsen, i det
skick densamma 1111 befinnes, är i det närmaste afhulpen
och hvarigenom landet kan befrias från den besvärliga
och för landtbruket förstörande hållskjutsen, sunt de resande
fortställas utan uppehåll; ty genom särskildta bidrag från
hållskjulslaget samt den förhöjda skjutslegan försättes, såsom
jag tror, gästgifvare och reservskjutsskyIdig-1 uti tillfälle att
bålla dugliga hästar och ett sådant antal deraf, som svarar
emot den hållskjuts, som dagligen inställts på gästgifvaregår
darna vid de större vägarna , och jag är så mycket mera öfvertygad,
att mitt förslag later verkställa sig, som jag bestämdt
känner, att vid de accorder, som hitintills i min hemort
uppgjorts af några håIlskjutsskyldiga, gästgifvarne och reservskjntsskyldiga
hemmansinnehafvarne åtagit sig dessa utan att
föröka det antal af hästar, som af dem vanligen begagnats
till resandes fortställande.
Jag anhåller ödmjukast, att på de skäl jag anfört H.
R. o. Ad. täckes återremittera Allm. Besvärs-och Ekon.Utsk:s
betänk, i denna del, samt alt mitt yttrande får åtfölja.
Hr Bergenstråle, Claes Gabriel, anförde skriftligen
:
Skjutsningsbestyret är en inrättning, som ganska djupt
ingriper i vårt samhällsskick ; —dess förändrande till ömsesidig
belåtenhet är ett högst svårlöst problem; ett talande bevis
derå förefinnes i det förslag, som Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk. i detta afseende afgifvit; ty fastän inom detta
Utsk. finnes många upplyste och för saken nitälskande män,
bar Utsk., efter min öfvertygelse, väl sönderbrutit denna inrättning,
sådan den i århundraden fortgått, men icke lyckats
att i dess ställe ordna något helt, som kan anses motsvara de
hufvudsakligasle fordringarna, nemligen jordbrukets befri
-
Den 10 Juni e. m.
i85
ande ifrån detta onus, — förekommande af dess menliga inflytande
på sederna, — med skyldigt iakttagande af, att icke
försvåra communicationsmedlen inom vårt vidsträckta
land.
De olägenheter för jordbruket, man tillskrifver den olivar.
ordningen, variera emellan att vara ganska betydliga,
ganska ringa, och att t. o. m. öfvergå till förmåner, — en
föl|d af de olika förhållanden, som uppstå icke allenast inota
olika provinser, utan inom en och samma provins, och äfven
inom ett och samma skjutslag. Dessa skiljaktigheter bero
merendels: på skjutsens bestridande genom håll- och reserv-skjutshållens
längd, vägarnes jemna eller backiga beskaffenhet,
äfvensom det bättre eller sämre skick, hvari de underhållas,
— myckenheten af utgående skjuts och dess proportion
lill skjutslagen, — de skjutsandes längre eller kortare
afstånd ifrån stationerna, —- hemmanens höbol, — de
skjutsandes hufvudnäi ingar, hvartill skjutsskyldigheten kan
vara hinderlig eller ej, — de skjutsandes egen ordning och
omtanke, — och slutligen äfven på de vägfarandes sätt att
färdas. Alt en inrättning, som är beroende af så många olika
förhållanden, som i mer eller mindre mån inverka på dess
bedömmande, blir ansedd såsom olämplig, må icke förundra
någon, men berättigar derföre icke atl öfver densamma afkunna
en allmän förkastelsedom, åtminstone icke förr än
mari kan framlägga et t förslag, hvarigenom denna landets
högst vigtiga angelägenhet icke allenast på papperet synes,
Ulan äfven i verkställigheten med säkerhet blir bättre.
Man har i allmänhet ansett, att skjutslegan är för låg
och icke motsvarar hvad detta tjenstebestyr rätteligen är
värdi. Dess värde, torde vara ganska svårt att bestämma,
emedan äfven det är beroende af Iaea la och tillfälliga omständigheter;;
den som vet sig vara i tur att skjutsa, kan i de flesta
fall, genom omtanke förut, så ordna sina göromål, att,
när lian blir budad till skjuts, kan han å den förtjena mer,
än genom qvarvaron vid hemmet; — måste han åter under
skördetiden ifrån sädes- eller hölasset spänna sina hästar och
deri: dagen icke mer kunna fortsätta den angelägna liergningen,
och derefter inträffar ett flera veckors ihållande regn,
så kan deli skjulsningen. förorsaka honom en sådan förlust,
alt man sorn skjutslega icke kan tänka sig en summa, som
i detta fall motsvarade hvad detta tjenstebestyr skulle vara
värdi; men det vidlåder alla menskliga företag, icke endast
vinst utan äfven förlust.
Beträffande förhöjningen af skjutslegan, som af de skjutsande
ändock komme att anses för otillräcklig, må icke heller
förbises, om vinsten för de skjutsande i det hela kommer
att motsvara den förökade tunga, som för communicatiorierna
inom hela landet deraf blefve en följd. Vårt lands
communicationslinier äro ojemförligt vidsträcktare än de flesta
andra länders; och må vi besinna de förökade utgifter,
D en 10 J un i e. m.
sorn genom den föreslagna förhöjningen, fastän af de skjutsande
ansedd för obetydlig, uppstå för statsverket, folden
enskilde resande, för varors transporterande, för alla'
deni skola ersätta skjuts till prester, läkare, domare, landtmätare,
kronobetjening m. fl., då de uti tjensteärenden anlitas.
Hvad gör icke den föreslagna förhöjningen för én ökad
beskattning för armeens officerare och underofficerare; jag
säger med skäl beskattning, emedan deras resor icke ärö frivilliga,
utan tillhöra tjenslen. Öfverhufvud kan man med
ali säkerhet antaga, att hvarje officerare vid indelta armeen,
under resor till möten, rekryteringar, krigsrätter, torpsyner
rn m., hvarje år färdas minst
häst pålägges honom således en förökad utgift af 8 i:dr 16
sk.; och kan sådant med rättvisa och billighet vara förenligt?
Vi känna alla, huru otillräckliga isynnerhet det lägre
befälets löner äro, äfven för den nödtorftigaste utkomst, och
är det icke vida mer behöfligt, att icke med 8 r:dr 16 sk.
på detta sätt föröka en meddellös officers beskattning, än alt
för en person, sorn äger arbetsförmåga och icke är så fattig,
att han icke kan försörja sig sjelf och de sina, ändock för
honom nedsätta skyddsafgiften ifrån 44 Öil 24 sk.. Skulle
förhöjningen beslutas, så får jag vördsammast föreslå, att R.
St. i sammanhang dermed i underd. fästa K. M:s nåd. uppmärksamhet
på behofvet att af statsmedel tilldela a romeus
befäl skjutspenningar för resor i tjensten.
Vidkommande det menliga inflytande, som nuvar. skjutsinrättningar
sägas äga på vår allmoges moralitet och seder,
så existerar detta, såsom en följd af skjiltsningen, alldeles icke
i Småland och öfriga orter, der skjutsen bestrides genom endast
reserv; och skulle farhågorna och frestelserna i detta
afseende helt och hållet försvinna, dels om hållskjutsen upphörde
och dels om bifall skänktes till hvad jag förut haft
ära föreslå, nemligen att all brännvinsminutering vid gästgifvaregårdar
blefve förbjuden, och hvarförutan de nu af
Högh Utsk. föreslagna entreprenader blefve plantskolor för
att bringa osedligheten och fylleriet till högsta höjd; ty icke
komme det alt falla sig så lätt, att finna entreprenörer,
sorn både äro ordningsmän och tillika äga vilja att uppoffra
den vinst, de på fylleriet kunna påräkna; utan är det att
befara, att det nu redan existerande kroglifvet, som föres af
löst folk och gesäller, skulle vinna tillvext af skjutsdrängarne,
som säkerligen icke heller underläto att dertill äfven
inbjuda den kringboende allmogens barn och tjenstfolk.
Jag anhåller att nu få äran göra några anmärkntr vid
hvad Utsk. i efterföljande punkter föreslagit. Enligt i:stä
punkten, hvarigenom det föreslås olika skjutslega vid de Stationer,
- der entreprenad blifvit verkställd, emot å dem; der"
sådan icke kunnat ti 11 vägabringas, uppstår en mannamån och
tig deraf härledande missbelåtenhet; ty om det är en förmån
-
Deli 10 Juni e. ni.
i85
nian att ifrån jordbruket få lyftadt skjutsningsbestyret, så ar
det icke nog, att ilen, som af local- eller andra omständigheter
hindras ifrån att få tillgodonjuta denna förmån, sjelf
nödgas utgöra skjutsningsbesväret, utan han skall få ett ytterligare
skäl till missbelåtenhet, i det att han icke får tillgodonjuta
samma skjutslega, som haus tilläfventyrs lyckligare
lottade grannar.
Efter o.tdra punkten, när entreprenör erbjuder sig att
för den bestämda skjutslegan öfvertaga skjutsen, så äger icke
skjutslaget, om det så önskar, rättighet att fortfara med
skjutsningen; i en tid, då så mycket ordas emot näringstvång,
så tillskansa sig likväl R. St. sjelfve ett förmynderskap
öfver landets jordbrukande classer; — välmeningen är
åtminstone icke conseqvent.
Då man jern för 4-‘de punkten med de i premisserna uttryckta
grunder, uppkomma 2:ne slags entreprenader, nemligen:
der hållskjuts finnes skola entreprenörerne tillförbindas
att vid stationen tillhandahålla minst ett lika antal hästar
med hvad hållet utgjort, hvilket blir en verklig entreprenad;
då deremot det andra slaget endast bör få namn,
heder och värdighet af entreprenad, emedan den i sjelfva
verket ej blir annat än en orubbad fortsättning af nuvar.
skjulsningsbestyr, med legan förhöjd till 24 sk. Det sednare
slaget blir det allmännaste; ty öfverallt, der det icke
(innes håll, utan endast reserv, skall naturligtvis de skjutsande
finna sin uträkning vid att uppgöra entreprenad sålunda,
att gästgifvaren ikläder sig entreprenaden, skjutsar
som vanligt med sina hästar, och reserven förbinder sig att
äfven sorn vanligt skjutsa efter tur och budning; allt detta
uppgöres i form af entreprenad, och blifva de derigenom
berättigade till den förhöjda legan; och som de i lagstiftningen
gifna föreskrifter äro iakttagna, kan Konungens Bef.-  litde icke vägra att stadfästa ett sådant missbruk; ■— och
huru har då det åsyftade ändamålet att tvinga jordbrukande
classen ifrån skjutsningsbestyret vunnits?
Uti 6:te punkten föreskrifves, att entreprenad skall ske
äfven om ej mer än halfva och t. o. m. endast | af skjutslaget
sig derom förenar; och att i det fallet skall den vägfarande
väl erlägga den förhöjda legan, men entreprenören
ensam uppbära förhöjningen. Härigenom motverkas ju
bestämdt införandet för hela skjutslaget af de, som så gagneliga
ansedda entreprenaderna; — ty antagom, att vid 2:ne
stationer skjutsas t. ex. i mil med 21 hästar vid hvardera
om dygnet; der hela skjutsen är entreprenerad, blir inkomsten
för dessa 21 hästar 10 r:dr 24 sk., eller för 7, som är
|:del, 3 r:dr 24 sk.; — vid den andra stationen åter, der
endast Jtdel af skjutsen bestrides af entreprenören, erhåller
han för sina 7 hästar först 3 r:dr 24 sk., och dessutom för
de öfriga i4> hvarmed reserven skjutsat, 8 sk. för hvar
8 H. 24
Den 10 Juni e. m.
häst, eller 2 r:dr 16 sk.; då således den förre med 7 hästar
endast förtjente 3 r:dr 16 sk., så har den sednare förtjent
5 r:dr 4° sk. Häraf följer, att det alltid blir entreprenörens
vinst att åtaga sig entreprenad endast för halfva eller
J:del af skjutslaget. — Dessa föreskrifter motver ka ju således
det åsyftade ändamålet och innebära dessutom den orättvisan,
att den, som skjutsar, erhåller blott |:delar af legan,
och den, som endast ser på, huru en annans hästar spännas
för, får — allt en följd af del förmynderskap, som lagstiftningen,
äfven motverkande det sökta målet, trott sig
berättigad att utöfva.
Å sidan 18 föreslår Utsk. i aldra punkten af iakttagelserna:
att när det skjutsas med endast 1 eller 2 hästar, är
den skjutsande berättigad alt sjelf köra, men ej om hästantalet
är större. Månne de resande, sorn derigenom att antingen
de sjelfve köra, eller dertill hafva en inöfvad betjening,
vilja förekomma den fara för lif och lemmar, som genom
vårdslös körning ofta kan inträffa, icke böra vara berättigade
att begagna detta försigtighetsmått, lika så väl om de
färdas med 1 eller 2, som med 3 hästar? Den enes lif måtte
val vara lika förtjent af att bevaras, som den andres. —
Desom åka med flera hästar än 2, räknas merendels till de
s. k. högmögende, och efter de omdömen en del tidningsskrifvare
i flera år sökt att inarbeta i nationen, borde det
vara mera enligt med den allmänna opinionen, som de säga
sig föra, att för dem, som åjia med ett större hästantal, bereda
ett lättare tillfälle att blifva ihjelkörda, än för dem som
åka med ett mindre. Utsk. har utan tvifvel sökt anledn. till
hvad det föreskrifvit deruti, att Utsk. ansett det vara svårare
att köra 3 hästar än ett mindre antal, men efter min öfvertygelse
är icke så förhållandet, och i alla afseenden kan
jag ej annat än anse föreskriften för^alldeles olämplig;
Vidare förekommer i 3:dje punkten af iakttagelserna:
att lämplig plats att sitta skall anvisas den skjutsande å det
åkdon han skjutsar. Efter denna föreskrift skulle man icke
vara berättigad att, då man begagnar för en vagn flera än
2 hästar, anvisa den skjutsande plats å en åtföljande kärra,
om han icke äfven för densamma har en honom tillhörig
häst. — Föreskriften ”lämplig plats att sitta”, är dessutom,
åtminstone i hvad den framlysande meningen skall
uttrycka, alldeles olämplig, ty hvarken må vi tro, att vår
allmoge är, och ännu mindre böra vi i lagstiftningsväg söka
göra den så veklig, att den icke, likasom hitintills, kan sitta
eller stå under ett skjutshåll. Får åsigten framgång, torde
det vid en annan riksdag blifva nödigt att föreskrifva, det
de resande skola vara försedde med sådana särskilda korgar
på fjädrar bakpå vagnen, som här i hufvudstaden nu äro
brukliga, på det den skjutsande deri må kunna sitta lämpligt.
— Äfven ligger uti orden ”lämplig plats att sitta”
något så obestämdt, att det gifver anledning till god
-
Den 10 Junie. ra.
1S7
lycklig tolk ti ing; och deraf kunde väl blifva en följd, attén
sorn skjutsar 2:ne fruntimmer och tycker det icke vara lämpligt
att han skakas på den plats han bakpå vagnen begagnar,
kan så påstå sin rätt, att den ena damen blir nödsakad
att stiga utur sin vagn, niga för skjutsbonden och bedja honom
med sig byta plats.
Utom de ofvan anmärkta förhållanden, torde äfven böra
tagas i betraktande: att om man skulle lyckas uti det
föregifna ändamålet att helt och hållet befria jordbruket
ifrån skjutsen, så skulle man, efter min öfvertygelse, beröfva
Sveriges allmoge de flera 100,000 r:dr, som nu årligen
genom skjutsen ibland dem sprides; och jag tror, att vår
jordbrukande allmoge icke ännu hunnit den ståndpunkt i
agronomiska beräkningar, att den genom besparandet af den
tid och de kostnader, som användas å skjutsningen, kan finna
utvägar att ersätta en så högst betydlig minskning i dessa
dess vanliga inkomster. Härtill kommer äfven, att vid
stationerna måste uppföras byggnader för entreprenörens
hushåll, skjutsstall, foderlador m. fl. för inrättningen oundvikliga
hus, ty med få undantag äga nuvar. gästgifvare hemman,
för hvilkas brukande de å dem nu befintliga hus äro
oumbärliga; uppförandet af hus för entreprenören kostade
troligen omkring 1000 r:dr; och i det lyckligaste fallet, som
naturligtvis borde vara, att entreprenader vid alla gästgifvaregården,
som inom landet torde uppgå till minst 1000, blefve
ingångna, skulle denna kostnad för landet uppgå till 1
million r:dr. Entreprenörerne mäktade säkerligen ej att bestrida
dessa utgifter, de drabbade således antingen häraderna
eller skjutslagen, och i händelse de dertill voro villiga,
hvarpå jag högeligen tviflan, uppstode derigenom en högst
betydlig kostnad, utan någon slags säkerhet för ett fortfarande
behof eller nytta af dessa byggnader, ty utan allt
tvifvel komma dessa entreprenader, i följd af förbindelsernas
åsidosättande, på många ställen att tid efter annan upphöra,
då skjutsbestyret komme att återgå till dem, som det nu
åligger.
I följd af hvad jag haft äran anföra, anser jag det i
förevar, betänk, framlagda förslag till skjutsväsendets förändrande
icke vara antagligt; emedan det för landet ej skulle
komma att medföra den allmänna nytta och gagn, som dermed
åsyftas; utan får jag vördsammast föreslå, att man för
det närvar, måtte inskränka sig till:
att hållskjutsen måtte helt och hållet afskaffas;
att de, som hitintills utgjort hållet och ej äro aflägsnade
längre än J:dels mil ifrån skjuts-stationen, anslås till reserven
;
att vid de stationer, der reservlaget, genom ett tilläfventyrs
längre aflägset håll, skulle anses icke blifva tillräckligt
för skjutsens bestridande, särskilda öfverenskommelser
Den io Juni e. m.
efter iocala förhållanden må i samråd med Konungens Bcf.-  h:de uppgöras;
att med hållskjutsens indragning äfven försvinner resandes
rättighet att på nugot ställe erhålla hästar på annat
sätt, än som nu tillgår vid de stationer, der endast reserv
finnes;
att, till förekommrnande af den olägenhet, som på vissa
orter nu skall inträffa, att då den resande vid en station
icke genast erhåller skjuts, hvilken som helst äger att honom
fortskaffa, hvarigenom den i tur varande reserv-skyldige
ofta en längre tid, än som vederbör, hålles i ovisshet
om bildning, och således är hindrad att sig ifrån hemmet
med hästarna aflägsna, författningen, som sådan skjutsning
tillåter, måtte förändras, så att hvar och en i sin tur kommer
att skjutsa;
att till vinnande af nödig controll derå, att den vid
gästgifvaregården etablerade skjutsningsturen iakttages, och
de missbruk, som i delta afseende ofta öfverklagas, må kunna
motverkas, Konungens Bef:h:de anbefalla, att vid gästgifvaregårdarne
skall för hvarje månad föras en budningslista,
hvarmed länsmännen vid deras visitationer skola jemföra
den ordning, som emellan de skjutsande är uppgjord ; och
slutligen att, till afskaffande af de med skäl öfverklagade
osedligheterna vid gästgifvaregårdarnn, den i 1766 års K.
författning gästgifvarne lemnade befrielse ifrån att vara
försedde med brännvin måtte förbytas till ett förbud af dess
tillhandahållande, samt att skjulväsendet för öfrigt, så till
lega som annat, tills vidare blifver oförändradt.
Må man af hvad jag haft äran anföra icke draga den
slutsats, som skulle jag med min röst vilja sätta mig emot
all hufvudsaklig förändring i vårt skjutsväsende; då ett förslag
framlägges, hvarigenom allmän nytta och gagn vinnes,
skall jag så väl af pligt som böjelse rösta för dess antagande.
Gr. Lewenhaupt, Patrik, uppläste följande anförande:
Ehuru
jag hufvudsakligen biträder Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:s betänk. N:o 26, önskade jag dock få fästa Utskts
uppmärksamhet på några olika åsigter i ämnet, i händelse
af en återremiss.
Jag kan ej gilla Utskts förslag i 6:te punkten, att då en
entreprenad-anstalt för en del af ett skjutslag är inrättad,
skjutslegan för hela skjutslaget dock skall höjas till 24 sk.
milen och entreprenören tillgodonjuta öfverskottet å skjutslegan
för de hemmansägare, som sjelfve bestrida sin skjuts;
må desse åtnöja sig med den nu gällande skjutlegan, såsom
nästan enda medlet alt befordra entreprenad. Men att entreprenören
deremot skulle hugnas med en del af de skjutspenningar,
som hans granne med sina hästar förtjent, är
Den 10 J u 11 i c. ra.
obilligt och skulle ofelbart leda till afundsjuka, förargelse
oell möjligen våldsamheter emot blifvande entreprenörer.
Min önskan vore att skjutslega!) icke under något villkor
höjes öfver 24 sk- per mil å landet samt 28 sk. per
mil i staden; men i de fall, som Utsk förutsätter i g:de
punkten, nemi. då af locala eller andra tillfälligheter vid något
skjutslag det finnes bevislig!, alt entreprenad ej för den
ofvannämnda skjntslegan kan tillvägabrigas, och då det dock
vore billigt att för dessa skjutsskyldiga bereda någon lättnad,
får jag föreslå, att Konungens Hef:h:de hos K. M. göra
underd. hemställan, alt skjutslega!) utan entreprenad å
dessa ställen må höjas lill högst 20 sk. milen; härigenom
erhåller den ene parten, den skjutsande, en lättnad,
ulan att den andie parten, den resande, för mycket betungas.
Den föreslagna förhöjningen vid entreprenad till 24
sk. per häst är redan en nog dryg beskattning och kommer
mången gång äfven att trycka allmogen vid rese-ersätlningar
till riksdagsmän, landtmätare m. fl.; men isynnerhet vore
obilligt att ännu iner förhöja den, om ock blott partielt,
till men för de embetsman, som utan förhöjning af lön eller
reseersättning äro tvungne till kostsamma och trägna embetsresor,
såsom t. ex. landsböfdingar och äfven, såsom förut är
nämndt, compagni-befälet vid indelta armén. Denna skjutslega
öfverensstämmer äfven med den i Norrige, hvilken, eliuru
Norrska milen äro J längre än den Svenska, dock
ej är högre än 24 sk. Svenskt b:co per mil efter nuvarande
kurs. — Jag tviflar ej heller, att denna förhöjning skall vara
tillräcklig att på de flesta ställen tillvägabringa entreprenader.
Ej heller biträder jag Utskts mening, att den skjutsande
må köra den resandes åkdon utan dess medgifvande.
I allmänhet köra de skjutsande med sådan liknöjdhet
om åkdonet, att dettas härigenom orsakade ständiga reparation
skulle blifva en ökad beskattning för den resande, oberäknad
den omständighet, att mången, som endast har
råd att åka med i eller 2 hästar, ej gerna vill anförtro sitt
lif i en ovan körsvens hand, örn han ock skulle våga att
anförtro honom sitt åkdon.
I afseende på bestämmelserna för de åkdon, som entreprenörerne
eller de skjutsskyldige böra hålla, får jag föreslå
det tillägg uti författningen, att de, utom de vanliga
bondåkdonen, böra vara berättigade, om ej ålagde, att hålla
bättre åkdon på fjädrar samt med suflletter emot ersättning
enligt särskildt derefter förhöjd tariff för de resande, som
skulle önska begagna dem.
Bland de iakttagelser i detta ämne, till hvars bestämmande
Utsk. föreslagit, att underd. anmälan skulle göras hos
K- M., är ej heller nämndt en i min tanke vigtig omständighet,
nemi. bestämmande huru fort man bör äga rättighet
att färdas med skjuts. Om skjutslegan nu blir förhöjd med
IljO
Den io Juni e. m.
5o proc., är det val hardt, att den resande t. ex. i godt väglag
med lätt alldon af en kitslig entreprenör skulle kanna
tvingas att komma 5o proc. långsammare, än nu i dylika
fall vanligen sker. Jag känner väl alt dagboken bestämmer
i| timme på milen, men hvar och en har troligen lika med
mig erfarit, att t. o. m. de skjutsande sjelfve i godt väglag
ej äro angelägne om denna onödiga tidsutdrägt på landsvägen.
Blir nu, såsom föreslaget är, skjutsningen stalld på entreprenad,
torde derföre en billig jemkning i denna föreskrift
blifva nödig, och får jag då föreslå, att med godt väglag
och lätt åkdon må den resande dock aldrig tillåtas alt
färdas fortare än en timme på milen; i sämre väglag och
med tyngre åkdon må tiden bestämmas till i^ timme på
milen. Skulle den resande och den skjutsande före afresan
ej kunna komma öfverens om farten bör vara i timme eller
14, äger gästgifvaren häruti beslutande rätt, den resande eller
den skjutsande dock förbehållet att i dagboken anmäla
bes.vär, om de skulle tinna deras rätt förnärmad genom dess
beslut. Vid alla de tillfallen, då den resande eller dess betjening
kör, vare den resande dock alltid ansvarig för den
skada, som hästarne genom körningen bevisligen kunde lida.
— Jag anhåller om återremiss af betänk., och att detta
mitt yttrande må åtfölja remissen.
Gr. Lewenhaupt tilläde derefter muntligen:
Jag får äfven anmärka en i min tanke otvdlig redaction
i premisserna till Utsk:s betänk. Utsk. yttrar sig:
"Härunder får dock icke inbegripas en särskild bestämmelse
för entreprenaders åstadkommande, som Utsk. vid sista riksdagen
föreslagit, nemi. den, att, sedan flertalet af skjutsskyldige
vid en station bifallit föreslagna villkor för entreprenad,
borde de öfrige af samma skjutslag deraf vara förbundne
att i dessa villkor ingå. K. M. har genom dess nåd. propos.
täckts framställa betänklighet vid denna bestämmelse
och särskildt påkallat R. St:s yttrande derom, äfvensom flere
ledamöter af RiksSttn ansett den icke böra äga rum.”
”En sådan bestämmelse kan Utsk. icke heller, för sin del,
tillstyrka. Den skulle kunna leda till verkligt förtryck derigenom,
att någon påbördades villkor, som enskildt för honom
voro mera betungande, än sjelfva skjutsningsbesväret,
hvaremot någon säkerhet icke är att påräkna uti flertalets
bifall till villkoren, då ett sådant bifall kan framkallas af
förhållanden, som icke för hela skjutslaget äro gemensamma,
och man t. o. m. kan tänka sig möjligheten, att en majoritet
af ett skjutslag kunde befordra enskild vinning genom stegring
af entreprenad-villkoren på minoritetens bekostnad.
Grannlagenheten om hvars och ens enskilda rätt påkallar
dessutom, att han, alldeles oberoende af andra, må sjelf bedomina,
om utbytet af en honom ålagd skyldighet emot en
annan lander honom till fördel eller icke. Deremot anser
Don 10 J u n i e. m.
»9‘
Utsk. det, ulan all kränkning af sådan grannlagenhet, kunna
anlagas, att den, som icke vill ingå i föreslagna entreprenadvillkor,
bör bestämdt uttala sin vägran och icke hindra
öfverläggningen och besluten om en så vigtig angelägenhet,
genom egenvilligt uteblifvande från sammankomster, som för
sådant ändamål blifvit behörigen kungjorda, oell Utsk, tillstyrker
således, att de vid sådana sammankomster frånvar.
böra åtnöjas med de närvarts beslut.” Det Ur icke att förmoda,
att de närvarandes beslut blir enstämmigt. Jag tror
att det blir tvänne beslut, nemi. det som fattas af dem,
hvilka vilja, att något bidrag bör beviljas entreprenören och
det andra deras, som Uro af motsatt tanke, Hvilketdera af
desse närvarandes beslut skola då de frånvarande underkasta
sig. Det kan hända, att man är hindrad alt vara närvar, och
således oskyldig utebiifver. Jag skulle derföre vilja, att den
som utebiifver får fortfara att skjutsa på gammalt sätt.
Hr Edenhjelm, Gillis: Så vidt jag liar mig bekant,
är det en allmän önskan i landet, att skjutsskyldigheten måtte
skiljas från jordbruket, och som jag icke kan uppgöra
något bättre förslag i detta afseende, än Utsk. gjort, så tillstyrker
jag antagande af delta betänk.; likvisst med det tillägg,
att ej nuvar. skjutsskyldige under 5 års tid malte frångå
d$ rättigheter, de nu äga, på det att, om entreprenaderna
icke skulle äga bestånd, de resande likväl på något sätt
måtte kunna komma fram.
Hvad åter angår förändringen af 1827 års rese-reglemente,
så finnér jag, att Staten här skulle göra en besparing på desse
embetsmäns bekostnad, hvilket jag alldeles icke anser vara
billigt. Jag önskar derföre, att de, som äro skyldige att
resa i Kronans ärenden, måtte få ersättning i förhållande till
kostnaden.
Frih. Hamilton, Hugo, begärde att upplysning måtte
meddelas, huru detta mål blifvit i de öfriga Stånden
afgjordt.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Bonde-Ståndtt
bifallit Ekon.Utskts nu föredragna betänk., och att ingen
underrättelse rör:de de öfriga Ståndens beslut i ämnet ännu
ankommit.
Frih. Hamilton: Af denna upplysning torde det til
låtas
mig att hemta, åtminstone för min egen del, den öfvertygelse,
att betänk, väl i detta fall icke varit så särdeles
illa grundadt, då det gått det Stånds önskningar till mötes,
hvars välstånd på denna fråga till en stor del beror. Från
detta Stånd hafva blifvit inlemnade en mängd motioner,
hvaruti hela Ståndet instämt, hufvudsakligen afseende hvad
detta betänk, tillstyrker; —alt förbigå, att betänk, ärstödtpå
den särskilda underd. skrifvelse i ämnet, som BondeStåndet
vid sista riksdagen till K. M. ingaf. Då nu detta Stånd
Den 10 Janl e. m.
har antagit betänk, titan någon återretniss, torde det tillåtas
mig att tro, att tle påståenden, som här aro gjorda, alt
BondeStåndet, om detta hetänk. antoges, skulle blifva lidande,
dei igenom äro tillräckligt vederlagda. Man har sagt,
att en betydlig inkomst skulle fråntagas BondeStåndet genom
den föreslagna förändringen. Jag tilltror dock Svenska BondeStåndet
så mycken calculationsförmåga i delta afseende,
att om de verkligen derigenom skulle blifva lidande, de icke
bade antagit betänk, såsom de dock nu gjort.
För öfrigt har efter min tanke den hufvudsakligaste anmärkningen
varit den af en talare gjorda framställningen,
att, då det står att de frånvar. skola underkasta sig de närvarts
beslut, så kunde man fråga: bvilketdera är de närvarts
beslut, antingen den numerära majoritetens, som förkastar
entreprenaden, eller minoritetens, som antager densamma.
Jag medgifver, att det kunnat behöfva tvdligare uttryckas
i betänkandet. Jag tror mig dock kunna förklara, att Ulskts
mening var, att om deri minoritet, som antoge entreprenad,
blott bestod af ^ utaf de närvar., så vore det bindande för
de frånvar. Det var blott detta, som jag nu upplysningsvis
ville nämna. Hvad angar den anmärkning, som här blifvit
gjord, att detta skulle förorsaka en högre kostnad för embelsmän,
som i Kronans tjenst mäste göra resor, så har TJtsk.
sökt afhjelpa detta, hvad högre embetsman beträffar, genom
en ytterligare nedsättning uti det i resereglemente! för hvarje
dass anslagna hästantalet, hvilken nedsättning efter min
öfvertygelse öfverensstämmer med billigheten oell det verkliga
behofvet. Hvad åter de lägre tjenstemännen beträffar,
så vet jag icke, huru detta, i öfverensstämmelse med den
lindring, som jordbruket, enligt hvad man allmänt erkänner,
verkligen behöfver, och som svårligen lärer kunna åstadkommas
annorlunda än genom mer eller mindre ökad skjutslega,
skulle kunna afhjelpas. Måhända blifva särskilda ersättningar
för dessa embetsmän af nöden, då den lön, som nu är åt
dem anslagen, nödvändigt måste blifva mindre, då deras resekostnader
i och för tjenslen ökas, men i det fallet blir det
efter min tanke då Styrelsens sak att derom afgifva förslag
och kan icke komma att bero på Ekon.Utskts bestämmande.
Sedermera äro här mot 2tne punkter särdeles muntrande
anmärkntr gjorda, hvilka jag lemnar i sitt värde, men torde
dock få taga mig friheten att redogöra för de motiver,
som vid dessa frågor ledt Utskottet. Den ena anmärkntn
angick det förslaget, att den dräng, som följde med hästarna,
skulle hafva rättighet alt köra dem, om de voro 2, men
icke om de öfverskredo detta antal. Detta förslag gäller
blott de ställen, der entreprenader äro inrättade, och då
Utsk. föreslår, att det skall åligga Konungens Befthtdc att årligen
undersöka och hålla hand öfver att entreprenörerne
skola vara försedde med säkra skjutsdrängar, som äro fullt
på
-
Den 10 Junie. ra.
pålitlige att köra för fiktion; så har IJtsk. trott, att det i
de tirsta händelser är säkrare, om en bonde eller dräng,
som är van vid sina hästar, får köra dem sjelf, så länge det
är fråga om sådant anspann, som han är öfvad att köra,
nemi. 2 hästar, än att lemna hästarna att köras af en person,
som ieke kände dem; oell Utsk. har tillika ansett det
såsom ett nödvändigt villkor för entreprenörers erhållande,
alt man fråntoge de resande den dispositionsrätt öfver hästarna,
hvilken de tills dato haft, och som ofta föranledt
kreaturens misshandling. Utsk. har trott, att sådant möjligen
kunde tolereras af större skjutslag, der skadan delas till
eller blott träffar hvar femtionde eller hundrade af de
till skjutsens bestridande anslagna hästar; men det skulle hafva
ett högst förderfligt inflytande på en entreprenörs bestånd,
som skall hålla 10 eller 15. hästar, om han får någon af dem
förstörd; det blefve då omöjligt för honom alt bestrida entreprenaden.
Alt åter vilja utsträcka samma villkor till våra
större vagnar, försedda med större anspann än det vanligen
brukliga, hafva vi ansett farligt, eftersom allmogen icke är
van att sitta högt upp på en kuskbock och köra 4 eller 6
hästar. Derför har Utsk. föreslagit, alt den resandes kusk
då må få köra, men med fullt ansvar för hvad som hända
kan. Samma ansvar har Utsk. å andra sidan föreslagit äfven
böra drabba entreprenören, om genom hans drängs
förvållande någon olycka händer. Man kan väl säga, alt
den resande icke dermed är belåten, men längre tror jag icke
att man uti lagstiftningen kan gå.
Hvad beträffar den andra anmärkn:n om en lämplig sitteplats
för den, som kör, så, om någon kan föreslå ett mera
lämpligt uttryck, må det gerna antagas. Det var svårt
att få ett passande ord för det, som Utsk. dermed afsåg,
nemi. att det verkliga tyranni mätte upphöra, som de resande
till dato utöfvat mot de skjutsande sjelfva eller deras
drängar, då de ofta få sitta hoprullade som en kappsäck
bakpå vagnen samt under dess nedslagna sufflett, och kunna
de ej stå bakpå, så få de springa efter vagnen. Detta
måtte hos en civilicerad nation icke vara rätt. Att det möjligen
kunde leda lill en större veklighet hos allmogen än
hittills, vill jag icke bestrida, men den veklighet, som derigenom
skulle uppstå, vore ungefär att förlikna vid den, som
hos negerslafven skulle uppstå, om han befrias från misshandling.
Jag kan icke gilla den åsigt, att man bör fortfarande
äga rättighet att så behandla medmenniskor; detta
är min uppriktiga öfvertygelse, och jag kan icke densamma
frångå.
Hvad beträffar den anmärka., som gjordes af den siste
värde talaren, att en öfvergångsperiod af 5 års tid måtte
lemnäs, hvarunder de nuvar. skjutslagens skyldigheter, — talaren
begagnade visserligen ordet ”rättigheter,” men jag
8 H. *5
*94
Den 10 J u n i c. in.
förmodar att lian menat ”skyldigheter” — måtte qvarstå,
på det att, om entreprenaderna icke kunna tillvägabringa*,
hemmansägarne matte äga qvar den skyldighet att skjutsa,
som de hittills haft; så har Utsk. ansett, att samma skyldighet
alltid kom me att qvarstå för hemmansägaren, då han,
ifall entreprenad icke kan erhållas, eller om den af en eller
annan orsak skulle upphöra, der ilen blifvit bragt å hane,
alltid måste i sista rummet svara för att commnnicalionen
icke blir afbruten. Det är blott med dessa upplysningar jag
velat besvara de anmärkn:r, som har mot Utsk:s betänk, blifvit
gjorda, men vill i öfrigt visserligen icke motsätta mig en
ålerremiss, ifall den skulle af Ståndet yrkas.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på detta betänk.
instämmer jag med dem, som ansett det för närvar,
icke vara antagligt. Alt skjutsens bestridande i Sverige tillhör
jordbruket och har tillhört detsamma ända från den tid,
då allmogen och hemmansägarne skjutsade Konungen och
dess följe, intill den lid då den blef indelad tili skjutslag,
behöfver icke deduceras, ty det är redan tillräckligen kändt.
Jag tror således, att här egentligen är fråga 0111 ordnande
af detta skjutsbesvär så, att det i minsta möjliga mån trycker
jordbruket, och att jordbrukaren måtte för detta åliggande
erhålla motsvarande ersättning. Utsk. har uti sitt betänk.
på visst sätt afsett delta ändamål, då det sökt alt skaffa
jordbruket en lindring, men på en alldeles egen väg, sorn
Hr Bergenstråle i åtskilliga fall ganska riktigt anmärkt icke
skulle leda till målet ulan derifrån, och derjemte förorsaka
en massa af tvister. De s. k. entreprenaderna, ett ord
som mail fästat sig vid, såsom en talisman, hvilken man skall
trygga sig vid, ar intet annat än hvad som flera gånger har
varit försökt, men alltid misslyckats. I Södermanland äro
på Jäders gästgifvaregård 3 eller 4 försök gjorda, men alla
gångerna hafva entreprenörerne blifvit bankrut och måst
upphöra dermed, samt skjutslaget ånyo inträda uti skyldigheten
att fullgöra sitt skjutsbesvär. Det är icke iner än några
år, sedan B. St. beslöto, alt jordbrukare, som bestrida
ironoskjutsen, skulle få samma skjutslega, som de, hvilka
bestrida gästgifvareskjutsen. Desse hade förut mindre betalning,
men hafva nu kommit till rättelse deruti. Efter detta
betänk, skulle de åter komma till det förhållande af olikhet,
sorn R. St. rättvisligen afskaffat; ty, mine herrar! det måste
väl erkännas, att i all lagstiftningsväg är olikhet i medborgares
skyldigheter och rättigheter hvad som af den lagstiftande
makten i synnerhet bör undvikas, så framt man icke söker
med flit att alstra strid och split, i stället att, som sig bör,
motverka dem. Jag kan således icke annat än på det högsta
yrka att, sorn Utsk. finnér, att skjutslegan bör förhöjas
till 24 sk. b:co milen, hvilket jag anser vara rättvist, så bör
det ske allmänt och intet undantag göras för dem, som ej
Deli 19 J ii ii i c. in.
vilja ingå Uti entreprenaderna; ly alt de skola åtnöja sig
med mindre lega, utan att missnöje och split deraf skulle
uppstå, låter ej tänka sig, och ett sådant förhållande kan
leda till besynnerliga förhållanden emellan de skjutsande och
de s. k. entreprenörerna. Och hvartill allt detta? Är det
för att skaffa förtjenst åt några speculanter, som skola slå
sig ned på gästgifvaregårdarna, och för hvilka allmogen blir
tvungen alt hygga bostäder, och hvilka tilläfventyrs hvarken
till fräjd, seder eller ordning kunna jemföras med de
hemmansagare, som nu äro gästgifvare oell ansvara för
skjutsningen?— Jag kan icke tro, alt entreprenaderna leda
till någon nyttig följd för fäderneslandet. På de vägar i
landet, der skjutsningen är ringa, der blifva de omöjliga,
och der inycken skjutsning är, blifva de otillräckliga, så att
reserven måste anlitas, hvarförutan de resande finge vara
qvar på gästgifvaregården ett dygn, innan de kommo derifrån
eller sjelfve accordera med allmogen för att få hästar.
Man har hört påstås af en anmärkare, Hr Bergenstråle,
att hållskjutsen skulle kunna allmänt afskaffas. Jag delar
icke denna öfvertygelse, utan tror, att hållskjutsen är vida
mindre tryckande för allmogen än reservskjutsen, och ganska
tydligt är att på de mest befarna vägarna, der reservlagen
måste vara talrika, är det omöjligt att få ett tillräckligt
reservlag inom ^ mils omkrets; och om således hållskjutsen
skulle borttagas, som ligger på längre afstånd från
gästgifvaregården, så blir det brist på hästar vid skjutsombytena
och skjutsen kan icke utgöras till det belopp, sorn
de resandes foråskådning fordrar. Af sådan anledning skulle,
enligt talarens yttrande, öfverenskommelse af landshöfdingarna
beredas; men jag frågar: hvari kunde väl dessa
öfverenskommelse!- komma alt bestå?— Ej uti en öfverenskommelse
mellan de reservskjutsskyIdige att utgöra tätare
oell större skjuts för sina hemman, såsom att komma i gånger
i stället för en, och om sådant medgåfves, kunde derföre
ej vinnas af de från hållskjutsen befriade någon motsvarande
ersättning. Då inträder man således på det gebitet,
att en medborgare befrias från besvär, hvarmed en annan
belägges, utan alt denne sistnämnde af den förra skall
erhålla full ersättning, och sorn möjligen blefve underkasladt
ständiga förändringar, hvilket otvifvelaktig! skulle komma
att utgöra ett trätofrö emellan länsstyrelserna och hemmansägarne,
alla instanserna igenom, och slutligen emellan
K. M. och folket. Det finnes få saker, som uppväcka så
mycken split och oenighet, sorn då den ene individen i samhället
tror sig vara för nära trädd i jemförelse med sin granne,
hvars hemman i öfrigt är af samma jordnatur och består af
samma hemmantal som hans, synnerligen då de sättas i dessa
olika förhållanden till hvarandra genom en lagstiftning,
som till sin princip vore oriktig. Anledntn undfaller hemmansägarens
uppmärksamhet, men han ser, att Paul har fått
Den 10 J u 11 i c. m.
bättre vilkor än lian, Pehr, sorn sitter på ett hemman, hvilket
är alldeles lika stort och af samma jordnatur med den
förres. Sådana förhållanden böra vi, mine herrar! i möjligaste
måtto undvika att åstadkomma.
Jag skulle tro, alt våra skjutsanstalter kunna med mycket
enklare föreskrifter komma att i betydlig mån förbättras,
så alt allmän belåtenhet derigenom uppkommer. Skjutslegan
år 1809 var 8 sk. i silfver, svarande emot 3a sk. riksgälds
och höjdes då. Nu är det tillstyrkt af Utsk., att den
för en del skulle blifva 24 sk. b:co i stället för de förut
bestämda 16 sk. b:co, således en mindre förhöjning nn 1840
än då den höjdes från 8 sk. lill 12 sk., sedan till 16 sk. i
silfver, svarande emot 1 r:dr 16 sk. rtgs, ehuru nu 2.4 sk.
b:co icke svara emot mera än 36 sk. r:gs. Jag skulle tro,
att icke vid någon af de föregående förhöjningarna fråga
uppstått om ersättning för dem, som äro nödsakade att resa
i tjensten; det har icke med denna fråga något oskiljaktigt
sammanhang, utan detta blir en särskild fråga, som icke tillhör
Ekon.Ulskts handläggning; ty i händelse någon reglering
i och för resor till syner på boställen kommer att medföra
någon större kostnad för befälet, än det med dess närvar.
löner kan bära, så blir det tillfälle för K. M. alt
derom göra framställning i sammanhang med frågan om reglering
af befälets löner. Om man således pröfvar skäligt,
att skjutslegnn nu förhöjes, så bör det ske ulan* afseende
på nyssnämnda fråga. Derefter uppstår den särskilda frågan,
huru på hvarje gästgifvaregård skjutslaget inom sig kan öfenskomma
om fördelning emellan reserv och håll, ty den
till gästgifvareskjutsens utgörande indelta hemmansdel måste
alltid anses tillhöra samma station, ända till dess flera blifvit
inrättade och hvardera blir mindre, och då måste under
landshöfdingarnes uppsigt öfverenskommelse!' uppgöras, hvarmed
hvar och en måste linna sig belåten: men 0111 vid ett
sådant tillfälle personer säga sig vilja åtaga sig skjutsningsbestyret
på entreprenad, men skjutslaget begär att få den
med 8 sk. förhöjda skjulslegan och vidblifva skyldigheten
att hålla hästar och kuskar, — kan det väl bestridas skjutslaget
företrädesrätten emot en främmande speculant, och hvart
tager det då vägen? — Månne eljest någon skulle vara belåten?
— Wisserligen icke; utan rättegångarne skulle ökas
till den grad alt embetsverken omöjligen skulle medhinna
deras upptagande och afgörande. Jag tillstyrker återremiss
af betänkandet.
Hr Edenhjelm: Frih. Hamilton trodde, alt min mening
var skyldighet i stället för rättighet, då jag för
en stund sedan begagnade delta sednare ord. Min mening
var likväl verkligen rättighet, emedan skjutsbesväret nu
medför många rättigheter, som derifrån befriade hemman
sakna. De skjutsskyldige äro befriade från kronoskjuts, från
D e 11 10 Jun i c. m.
•97
brefbäring och kanske ännu flera besvär. Jag ber att de
måtte få bibehålla alla dessa rättigheter, till dess tiden är
sä långt avancerad, att man med visshet kan bedomina, om
företaget bär sig eller ej, hvarom man ännu ej kan vara
fullt säker.
Gr Horn, Claes Fredr.: Hufvudsakligen instäm
mer
jag i Utskts förslag, emedan jag anser det vara bygdt
på de säkraste grunder, som här kunna tagas, för att komma
till det sökta målet. Jag delar således icke den af den
förste välde talaren här yttrade åsigt om olämpligheten deraf
alt vilja införa entreprenader, emedan de skulle frånrycka
jordbruket en efter hans tanke stor förtjenst på skjutsen.
Delta har redan af en värd talare blifvit motsagdt med ett
skäl, som ej bör kunna jufvas, nemi. att BondeStåndets ledamöter
enhälligt förenat sig härom uti alla de från Ståndet
afgifna motionerna i ämnet, på hvilka betänk, stödjer sig.
Det var äfven vid förra riksdagen samma händelse. BondeStåndet
yttrade då nästan enhälligt samma önskan om skjutsbeslyrets
upphörande och dess öfverflyIlande på frivillig entreprenad.
Jag yttrade då samma tanke som nu, alt om
man ville hafva en sådan entreprenad i stort ordnad och efter
eli verkligt systeåne genomförd, så borde uppsigten deröfver
utgå från en central-auctoritet; bäst och rättast från
Öfvcr-poslstyrelscn, då hela sk ju lss äsendet i allmänhet skulle
stå i sammanhang med postväsendet; men denna tanke mötte
då och möter ännu så mycket motstånd, alt den ovillkorligen
måste vika. Man önskar icke att i allmänhet uppdraga
ät centi al-styrelser sådana bestyr, sorn tillhöra communerna
, och detta kan vara rätt i många , i de flesta fall, emedan
man icke har förstått att skilja sådana stalsbestyr från den
reglering, som otvifvelaktig! måste utgå från en enda styrelse.
Det är genom ett uti dess särskilda detaljerade utsträckning
riktigt ordnadt skjuts- och postväsende, som dessa anstalter
måste sättas uti ett sådant sammanhang; men innan
man inkommer på ett sådant systeåne, mäste man först göra
ett försök att åstadkomma hvad F.kon.Utsk. rättvist föreslagit,
hvilket jag icke anser vara så omöjligt att genom verksamma
länsstyrelser tillvägabringa, åtminstone på de större
vägarna, och att dertill erhålla fullt cjvalificerade personer.
Ulsk. har likväl i min tanke fästat nog liten vigt vid sjelfva
polisåtgärderna i detta fall, förmodligen emedan Utsk.
ansett öfverflödigt för R. St. att sig dermed befatta, förutsättande,
att sådant alltid skall bero på Regeringen; ty utan
en sträng polis kunna entreprenaderna omöjligen annat än
misslyckas; de skulle då blott leda till det missnöje, som en
ledamot har förespått, och som äfven af denna anledning
inträffat med de särskildta försök, som redan i sådant afseende
blifvit gjorda, synnerligen uti Westergöthland. Hvad
deremot den siste talaren nämnt, att sådana entreprenader
Den 10 Junie ni.
kunde undvaras genom en förhöjning lili skjutslega)!, del bestrider
jag helt och hållet, emedan jag tior, alt denna tjeustepligt
icke kan med penningar gäldas, såsom varande en
tvungen skyldighet; den ar lika litet betald med 5.4 sk- som
med 16 sk; den blir icke betald med 1 rid i’, så länge den
qvarstår såsom skyldighet. Derföre är det orätt alt göra någon
generel förhöjning, emedan sådant skulle motverka entreprenaderna,
hvilka deremot kunna befrämjas genom skjutslegans
partiella förhöjning. Äfven denna häfstång lör att
komma till entreprenaderna bör man icke förkasta, ty ökar
man gång för gång skjutslegan, utan det föreslagna villkoret
af entreprenadskjuts eller fasta stationers etablerande, såskall
det inträffa, hvad man tror, att de, som äro uppfödde och
invande vid sk julsbestyret, anse sig belåtne, oförmögne att
ingå lili verklig calcul öfver hvad de förlora genom delta
tvångsarbete. Jag vill icke säga, att 34 b:eo milen för en
liäst kan vara fullkomligt tillräckligt för entreprenaders bildande,
men jag har mig bekant, att man svårligen skall kunna
komma till en högre prisbestämmelse, och då i alla fall
skjutsbestyret numera anses såsom ett onus tillhörande jorden,
så vore det icke obilligt att begära det communerna med
något bidrag underslödde entreprenörerna. Om man antager
denna sats, så kan det icke blifva omöjligt för länsstyrelserna
att tillvägabringa dessa entreprenader, såsom just
de mest skjutsande, d. v s. BondeStts ledamöter, det åsyfta.
Localförhållnnden inträffa, sorn göra det nödvändigt att
genom landshöfdingarnes försorg utverka K. M:s tillåtelse
att partiel t ytterligare förhöja skjutslegan. Detta har Utsk.
äfven tillstyrkt, och, ifall detta beviljas, tror jag icke, alt
svårigheter kunna uppstå för ifrågnvar. anstalters lillvägabringande.
Den sats, som Utsk. angifvit, att de skjutslag,
som icke vilja ingå uti entreprenaderna, skola qvarblifva vid
skjutslagen, biträder jag helt och hållet, af det skäl jag redan
anfört, oell gör det så mycket hellre, som jag tror, alt
man derigenom lättast vinner det ändamål man åsyftar, nemi.
skjutsbesvärets fullkomliga lyftande från allmogen. Någon
obillighet inträffar då ej, enär de, som anse sig belåtne med
närvar, skjutsskyldighet, kunna utan förändring dervid qvarblifva.
Någon missbelåtenhet kan väl uppstå, men den grundar
sig då icke på orättvisa.
Jag skulle visserligen hafva ett och annat att erinra vid
Utskts utlåt, öfver förslaget till forvagnsinrättningar och diligencer,
men då detta är mera såsom ett önskningsmål fratnstäldt,
utan några positiva stadganden, så afstår jag derifrån.
Det är likväl en omständighet uli Utskts betänk., hvaröfver
jag vill yttra mig i händelse af återremiss, som jag förmodar
sker, nemi. den, att Utsk. tillstyrkt, att landshöfdingarne
skola besörja sådana forvagnsanstalter, som den, hvilken
redan finnes för vägen emellan Stockholm och Upsala,
d. v. s., att del skulle finnas forvagnsinrättningar, som öfver
-
Den 10 J u n i c. m.
•1)9
taga skjutsskyldigheten, ly derpå grundar sig denna inrättning;
men Utsk afstyrker längre fram, att de skola få ingå
lili elt sådant öfverlagande af .skjulsbesväret, oell jag tror,
att Utsk. gör det välbetänkt, när man på de grunder, sorn
Utsk. uppgifvit, vill inrätta entreprenader; ly jag anser verkligen,
att när dessa grunder antagas, så kunna icke enskildta
diligenee-bolag ingå i ett sådant öfvertagande af skjutsskyldigbeten.
I händelse af återremiss anhåller jag, alt dessa
anmärknrr måtte få medfölja.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag kan icke annat än
till större delen biträda den mening, som gjort sig gällande
uti Utskts betänk., d. v. s., att det tvång, som hittills existerat
i afseende på skjutsen, matie blifva upphäfvet, oell
alt det komme att hvila på frivilligt åtagande. Ändamålet
vinnes likväl i min tanke icke fullständigt genom de åtgärder,
Utsk. föreslagit, ty de entreprenader, som enligt dessa
stadgar skulle komma att uppstå, blifva i sjelfva verket endast
nominella, med gästgifvaren som den synlige entreprenören,
och skjutsen kommer att fortfara såsom hittills, fastän med
förhöjd skjutslega. Detta bar nog det Hederv. BundeSt.
insett och derför äfven skyndat att bifalla förslaget. På sådant
sätt qvarstår alla de menliga inverkningar på moraliteten
och landtbruket, som man velat förekomma, och det
blir omöjligt eller åtminstone betydligen försvåradt att hädanefter
åstadkomma en reform, sådan man egentligen har
åsyftat. För att åstadkomma en sådan, tror jag, alt Utsk.
icke bort lemna å sido den åsigt, som var uttryckt i K.
M:s nåd. propos., nemi. att de hästar, som entreprenören
behöfver af skjutslagen, skulle finnas på en fjerdingsvägs afstånd
från stationen. Jag tror, alt detta stadgande är högst
nödvändigt, och om man anser afståndets bestämmande medföra
svårigheter och chicaner, så må man i stället bestämma
en viss tid, inom hvilken de böra kunna vara till hands
med sina hästar på gästgifvaregården. Det blir visserligen
svårare att få entreprenörer på detta villkor, emedan de
då måste hålla ett större antal hästar sjelfva; men om icke
24 sk. b:co äro tillräckliga för alt framkalla äfven sådana
entreprenader, så tror jag, att de, som derigenom blefve befriade
från det nuvar. besväret, gerna torde tillskjuta öfverskotten.
Om de icke kunna förmås dertill, så bevisar det,
att skjutsningsbesväret icke heller befinnes vara så förfärligt
tryckande, som man föregifvit. Jag tror dessutom, alt detta
tycke är mycket relativt, så att det på somliga ställen
verkligen är ganska betungande, på andra deremot icke.
Detta beror på hvad systeiue man följer för sitt landtbruk.
En possessionat eller till och med en bonde, som drifver sitt
landtbruk i någon större scala, kan icke, genom skjutspengarna,
derom är jag fullt öfvertygad, få en tillräcklig ersättning
för den förlust i arbetskraft och tid, som han gör ge
-
300
D e n 10 Junie. n.
norn att skjutsa. Men en stor del, och kanske den största
delen af dem, som skjutsa, uro endast ägare af små hemmansdelar;
deras landtbruk är så litet, att afkastningen på
sin höjd räcker till deras egna behof och icke till något afsalu.
Äfven de kunna likväl icke undvara contanta inkomster,
dels till skatters utgörande och dels till nödiga inköp,
och dessa måste de söka att förskaffa sig genom arbetsförtjenst,
slöjder, körslor m. m., och för dem tror jag, ali skjutsen
är en passande inkomstkälla, som de icke gerna skulle
vilja eller kunna lemna. Deraf händer också bestämdt, att
en stor del icke vill afstå sin skjulsrättighet, och de må då
äga att behålla den, men icke till förhöjd lega; tv att den
närvarande är tillräcklig, bevisas just af sjelfva del förhållande,
att de icke vilja afstå den. De åter, som finna mera
förmån af alt lemna sk jutsningsbesly re t, må de ingå uti entreprenader,
likväl med det förbehåll, som jag nyss nämnt;
ty det torde vara billigt, att den resande mot den högre lega,
som han betalar, då äfven får rättighet alt fordra ett
hastigare tillhandahållande af hästar, än som eljest kan åstadkommas.
Här mola de mera reglementariska stadgandena,
mot hvilka åtskilligt, såsom redan skett, med fog kan
anmärkas, men hvilka jag hoppas att Styrelsen, vid den
blifvande författningens utfärdande, kommer att tillbörligt
låta öfverse och förbättra.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arv.: Jag föreställer mig, att
det nu mindre bör vara fråga om att vidtaga sådana åtgärder,
att de skjutsskyldige blifva fullt ersatte för deras besvär,
än att skjutsskyldigheten må kunna skiljas från jordbruket.
Jag anser, att denna natura-prséstation är den, som
trycker jordbruket mest af alla, ty den inverkar ofördelaktigt
på hemmansägarens sedlighet, ofördelaktigt på hans jordbruk
och på hans ekonomiska ställning i allmänhet. Efter
min öfvertygelse måste dessa olägenheter hafva en mycket
öfvervägande vigt emot den vinst, som bonden genom de
tillfälliga skjutsningarna kan bereda sig, helst denna vinst
ofta nog på ett ganska olämpligt sätt användes. Jag för
min del skulle visserligen önska, att vi voro uti den ställning,
att statsverket kunde öfvertaga hela skjutsningsbestyret,
emedan det då kunde på det aldra ändamålsenligaste sättet regleras,
i öfverensstämmelse med dylika anstalter uti andra
länder; men då jag betänker landets vidsträckthet och den
mindre lifliga rörelsen inom detta Rike, så finner jag, att
kostnaden derför skulle blifva så ojemförligt stor, alt det för
närvar, icke bör sättas i fråga att taga ett sådant beslut.
Vi måste således tänka saken sådan, som den nu är. Då
tror jag, att Ekon.Utsk. har uppgjort sitt förslag på riktiga
grunder, nemi. på samma grunder, som af tvänne Stånd
vid förra riksdagen antogos, om hvilkas antagande och til
-
Den io J ii n i e. m.
301
tampning BondeSt, frambar sin önskan till thronen , och som äfven
K. M. uti sin nåd. projios. vid denna riksdag ansåg vara
de rätta. Jag kan på sådan grund alldeles icke instämma
med de ledamöter, som tro, alt saken skulle vara hulpen
dermed, all man blott söker öka skjutslegan. Tvertom skulle
derigenom en ändamålsenlig reglering försvåras; ty vi se redan,
att med den skjutslega, som nu betalas, och b vilken, jag
medgifver det gerna, icke motsvarar besväret, så är dock
allmogen på ganska många ställen mycket belåten med skjutsningsförtjensten
och skulle säkerligen med missbelåtenhet se
sig nödsakad att densamma frånträda. Om man vill komma
till något bättre resultat uti detta afseende, så måste raan
framgå med försigtighet; man må bevilja förhöjning uti
skjutslegan, såsom ett medel att vinna detta ändamål, men
icke annorlunda än med villkor, som leda derhän. Jag är
således af den tanke, att skjutsförhöjning bör äga rum, men
icke i andra fall, än då entreprenader derigenom kunna åstadkommas.
Således instämmer jag med Utsk. i afseende
på grunderna. Hvad detaljerna heträffar, så finner jag, att
ganska mycket kan vara att anmärka mot Utskts betänkande.
Jag tror alt en del förslag t. o. m. skulle, på sätt jag
af andra talare bär hört anmärkas, möjligen leda till villervalla,
till oreda och kanske äfven till rättegångar. Då sådana
anmärkntr äro gjorda och det är att förmoda, att dc
skola föranleda återremiss af betänk., så tager jag för afgjordt,
att desamma blifva af Utsk. noga pröfvade och dess
betänk, rättadt i öfverensstämmelse med hvad som kan vara
rätt och billigt, i hvilket fall jag, för min del, troligen kommer
att rösta för bifall till betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alt
få göra några anmärkntr både vid innehållet och vid uppställningen
af Utskts betänk. Flere ledamöter hafva redan
anmärkt, huruledes en stor del af Rikets allmoge skjutsar
gerna, emedan han derpå förtjenar mera, än på åtskilliga
andra bisysslor, hvartill han kan använda sina dragare och
sin egen lid. Å andra orter torde förhållandet vara annorlunda;
men i allmänhet lärer man dock få antaga, att under
vissa årstider, då allmogens dragare icke för honom sjelf
äro så behöfliga, som eljest, "år skjutsen i allmänhet mera
fördelaktig än tryckande. Från detta förhållande måste man
utgå, då man vill göra en förändring; ty om man blundar
för denna verklighet, då man vill komma lill något bättre,
så vidtager man åtgärder, som af sig sjelfva förfalla, eller
gör man uppoffringar utan ändamål. Jag tror, att den skadliga
verkan af skjutsen mera består uti det menliga inflytande,
han utöfvar på deras moralitet, hvilka vistas på hållstugorna,
än den ekonomiska förlust, han vållar jordbrukaren.
Kunde man derföre göra en förändring, hvarigenom den
8 H. ^6
202
Denia Juni c. m.
moraliska skadan undanröjdes, så tror jag ali man uträttade
livad som för ögonblicket bäst behöfdes och för Riket medförde
någon allmän verkan. Eli sådan förändring skulle efter
min förmening bestå deruti, att man, på sätt Hr Bergenstråle
redan yttrat, afskaffade hållskjutsen. Man säger, att
denna åtgärd vore ett sätt att gå tillbaka från den beqvämlighet,
som de resande redan äga. Det är visserligen sannt
i afseende på dem, men det är ett framskridande i hänseende
till den skjutsskyldige och hans moralitet. Det förderf,
som resan till gästgifvaregården för reservbonden vanligen
medför, är utan tvifvel mindre, ty hans vistande i hållstugan
är merendels kortare. Om der då saknas den slam af
sysslolösa eller äfven försupna menniskor, sorn nu vistas
derstädes under väntan på skjutsning, så är föga att befara.
Della är ruin allmänna åsigt af ämnet. I öfrigt instämmer
jag med Gr. Posse och andra talare derutinnan, att om någon
förhöjning af skjutslegan skall göras, bör det ske endast
för alt åstadkomma entreprenader. Der det ej kan ske, höiman
för närvar, låta andra försök förfalla, emedan de icke
medföra någon framgång.
Vid de särskilda punkterna af betänk, anhåller jag alt
få göra några anmärknlr, hvilka jag ej tror ännu vara framställda
of någon annan. Skulle likväl så vara, torde det få
lända till min ursägt, att jag varit hindrad öfvervara hela
denna öfverläggning och således icke hört allt livad som
blifvit anfördt.
Den 6:te punkten har följande innehåll: J’Om minst
''hälften af ett skjutslag antager sålunda erbjudna villkor,
"skall entreprenad för denna del afslulas oell skjutslegan för
"den station, der det sker, utgå till det förhöjda beloppet.
"Erbjuder sig till antagande af villkoren mindi e del af sk juts"'laget,
som dock utgör minst en tredjedel deraf, skall det
'ankomma på Konungens Bef:h:de att pröfva, om entreprenad-anstalten
kan för en sådan mindre del äga rum, i hvil"ket
fall den må afslulas oell skjutslegan för stationen höjas.
' De af de skjutsskyldiga, som icke ingått i sådana entreprenader,
bestrida skjutsningen i vanlig tur oell åtnjuta der"före
hittills fastställd lega, hvaremot det förhöjda beloppet
"för den af dem sålunda utgjorda skjutsen skall tillfalla entreprenören.
" De obilliga och ojrmna förhållanden, som
häraf skulle uppkomma, äro redan anmärkta. Jag vill tillägga
en annan betänklighet. Om entreprenader finnas på
vissa ställen, men ej på andra; så nödgas jag, för att vara
säker om obehindrad framfärd, likväl skicka förbud hela vägen,
likasom nu, men måste på somliga ställen betala mera
än nu både för egen och förbudets skjuts. Ännu nödvändigare
är förbudet, om på det ena eller andra stället entreprenaden
sträcker sig blott till hälften eller tredjedelen af
skjutslaget. Då kan det hända, att jag den ena dagen
eller den ena timmen på dagen icke behöfver förbud,
Den 10 Juni e. ra.
ao3
men väl på den dugen eller den timme, du de äro i
ordningen alt skjutsa, hvilka icke hafva ingått i entreprenaden.
Är jag utan förbud, så får jag den ena gången vänta
i till 3 limmar, liksom nu, och ändock betala den förhöjda
lega, som skulle befria mig derifrån, och för hvilken jag understundom
får hästar genast. Sådana ojetnnheter och obilligheter
kunna icke stadgas uti lag, utan att sjelfva författningen
varder föraktad.
g:de punkten säger: '”Om för någon sk juts—station de
”skjutsskyldige lill så stor del, som ofvan är förutsatt, yttra
”sig benägna att ingå på entreprenad, men, af särskilda an’
ledn:r, bidrag dertill fordras utöfver hvad de skjutsskyldige
"skäligen kunna anses äga förmåga atl åstadkomma, och, till
”följd häraf, en ytterligare stegring af skjulslegan anses o”undgängligen
nödvändig, äger Konungens Bef:h:de atl harbom
hos K. M. göra und. hemställan, dervid likväl i intet
”fall må föreslås högre lega, än 32 sk. b:co milen för hvarje
”hust, ehvad det är å landet eller i stad.” Detta förslag in^
nebär detsamma, som att säga, det ingen entreprenad kommer
att äga rum, med mindre 32 sk. b:co milen betalas;
ty man kan taga för gifvet att, när något skjulslag får begära
en dylik fördel, så tänker hvarje sådant : eftersom 3a
sk. milen kunna erhållas, ifall vi säga nej och förklara oss
obenägne att ingå uti entreprenaden, så göra vi det och begära
förhöjningen. Landshöfdingen är då ställd uti den svårigheten,
att antingen nödgas förklara frågan förfallen eller
också bevilja 32 sk.
Om oriktigheten af den föreskriften att den, som åker
blott med en eller två hästar, skall låta köra sig afdon
skjutsande, äro redan anmärkn:r gjorda af sådan beskaffenhet,
att jag förmodar, det Ståndet finner olämpligt att antaga ett
sådant stadgande. Frih. Hamilton har visserligen anfört de
skäl, som äro de antagligaste lill Utskrs försvar och som
ulan tvifvel legat till grund derföre; men han har derjemte
omförmält, huruledes på stora vagnar den skjutsande misshandlas
i afseende på sättet alt sitta och har velat dermed
försvara förslaget om anvisandet af lämplig plats för den skjutsande.
Jag tror, att om icke den resande sjelf är så mycket
bildad och mensklig, att han både i hänseende till hästar och
skjutsande iakttager hvad skäligt är, så är det förgäfves att
söka åstadkomma rättelse genom närmare stadganden, hvilka
alltid skulle blifva föremål för uttydningar, för tvist, för
gräl och obehaglighefer. Det är då vida bättre att underlåta,
än att utfärda sådana föreskrifter. Man borde vänta,
att de, som åka med så stora vagnar, äfven skulle uppföra
sig på ett sätt, som svarade emot deras sätt att färdas. Af
en skjutsande vid Jemtlands gräns har jag en gång hört yttras,
alt ju ringare den vore, som färdades, ju värre handterade
han hästen. Förslaget, att drängar skulle hållas af
entreprenörerna för atl köra åt de resände, är af den beskaf
-
Den 10 Juni e. in.
fenhet att det tillintetgör hela förslaget; ty om drängar skola
hållas i erforderlig mängd, tillräckligt nyktra och kunniga
att köra, så blir deras underhåll så drygt, alt jag icke tror
det 8 eller ens 12 sk. förhöjning i skjutslegan lärer godtgöra
denna kostnad. Att under närvar, förhållande öfverlemna
sin person eller sina anhöriga, med hvilka man reser, i en
körsvens händer, hvilken kanske icke är nykter och ännu
mindre är skicklig att behandla eft par ostyriga hästar, det
kan låta sig skrifva och trycka, men icke verkställa. Troligen
slåss den resande hellre genast med körsvennen om
tömmarna, än han äfvenlyrer att låta köra sig ihjäl, eller åtminstone
förderfvas.
Här är föreslaget att nedsätta resereglementet för dem,
som skola färdas uti Kronans ärenden. Man har rätt deruti,
att den resande, som får sin resekostnad godtgjord efter resereglementet,
vinner på antalet af hästar; men deremot förlorar
han på den honom anslagna förtäringen, på vagn och
selar, på sina egna oell sin beljenings kläder. Om han är en
högre embetsman, hörande till militären, så har han med
sig en eiler flera adjutanter, eller om han är civil, vanligen
någon underordnad, som biträder honom på resan. Om än
adjutanter eller civila biträden få tractnmente efter resereglementet,
så är det så ringa^för de lägre tjenstegraderna, att
godtgörelsen knappt motsvarar skjuts och slitning af kläder,
in mindre förtäring och drickspenningar m. m. Det vanliga
förhållandet är också, att chefen betalar för sina biträden,
för att bereda dem en förmån, som de med sina knappa löneinkomster
väl behöfva. Om det inom Utsk. finnes någon,
som gjort resor efter resereglementet, torde han kunna göra
TJlsk. reda för hvad det kostar. Sedan^ öfverlemnar jag åt
Utskts billighet alt bestämma, örn det är skäl att göra denna
inskränkning eller icke. Jag tror det ej, på grund af den
erfarenhet, jag sjelf haft såsom resande både i underordnad
ställning och i högre befattning. Skulle den nu föreslagna
förhöjningen af skjutslegan äga rum i ett eller annat afseende,
så begagnar jag tillfället att nu göra motion om allmän
förhöjning i lönerna för alla sådana embets- och tjenstemän,
sorn äro skyldige att utan ersättning, d. v. s. för deras nuvar.
löner, göra embetsresor. Beviljas icke denna förhöjning,
så är ett sådant R. St:s beslut en verklig löne-nedsältning
för dylika embets- och tjenstemän, till hvilken jag icke anser
oss berättigade; ty de hafva emottagit sina tjenster med
sådana villkor, som åtföljde dem, när fullmakterna utfärdades.
Här är föreslaget, att ’’ft. St. skola hos K. M. i und.
''anhålla, att, genom användande af ångfartyg och andra sjö"Jägenheter,
behofvet att anlita kronoskjutsen må, så vidt sig
"göra låter, inskränkas." Jag har yttrat, då det var fråga
om anslagen under 3:dje hufvudtiteln, att det är nödvändigt
för alla landttrupper att lära sig gå i fredstid, ty eljest kunna
de det icke heller i krig. Dervid skulle Rikets försvar koin
-
Den ro Juni c. in.
2o5
ina att lida, särdeles i clt land, der så lunga marscher beliöfvas
som bär. Deli ekonomiska beräkning, som ligger till
grund för detta förslag, nr så inskränkt, att bon icke har
ögonen öppna för den militäriska nyttan, som dock är Imf—
vudsaken. Jag vågar soga della, så civil jag än är.
En ledamot har bär yttrat, att man skulle kunna antaga
detta förslag på försök, och sedan, om det icke lyckades,
åter förkasta det vid nästa riksdag. Som det bland annat
är fråga om att våga lifvet på detta försök, så afslyrker
jag det.
Man har anfört såsom skäl för betänkts antagande, alt
BondeSt. redan gillat detsamma; och man har deruti velat
finna ett bevis för förslagets riktighet. För de skjutsskyldiga,
af hvad stånd de vara må, behölves för att antaga
föi-slaget icke mera än all få högre skjutslega. Alla andra
sladganden, som skulle afse den resandes nytta, kunna vara
temmeligen likgilltiga för den, som sällan åker med skjuts, men
deremot skjutsar sä mycket oftare. Som här likväl är fråga
om bemedling mellan tväune contrahenter, den som behöfver,
och den som lemnar hästar, så bör lagstiftaren göra alseende
på begges anspråk. BondeSt. bör oek besinna, att
som det äger den mesta jorden i ltiket, så kommer det äfven
att betala största delen af ökade skatter åt alla de cmbets-
och tjenstemän, som skola behöfva ökade anslag för
legans förhöjning. Allmogen skall ock nödgas betala högre
ersättning åt alla domare, landtmätare, länsmän m. fl., som
för allmogen göra resor i tjensteärenden.
En ledamot har yrkat, att de föranYlrade skjutsningsanstalterna
måtte förenas med postverket och, om jag icke hörde
oriktigt, sättas under gemensam förvaltning med detta
verk. Jag befarar likväl, att det redan haft en så dyrköpt
erfarenhet af bidragen till diligeneerna och paketposten, alt
det bör akta sig för andia dylika förbindelser, såvida det
ej skall för bisysslor förfela sitt egentliga ändamål, befrämjandet
af brefs fortskalFning. På den upphörda diligencen
emellan Stockholm och Ystad bar Postverket på 3,] år tillsatt
4I>°oo r:dr i ren förlust, sedan inventarierna blifvit försålda;
och på diligeneerna, som ännu gå mellan Stockholm,'
Götheborg och Helsingborg likaledes (30,900 r:dr från och
med år i834 *• °- m- innevar. år, d. v. s. under 7 års tid.
Således har Postverket redan betalt öfver 100,000 r:dr för
dessa inrättningar, och kan någon af eder, mine herrar! säga
att de nu gå bättre än i början? De stå ungefärligen på
samma punkt och bära sig ej bättre nu än tillförene. Alt
uppolFra ännu mera derpå afstyrker jag och således äfven den
förening med Postverket, som här sättes i fråga. Paketposten
vållar årligen en ren förlust af 2,5oo r:dr, men så medför
han åtminstone den fördelen, att sådana större paketer, som
jcke utan svårighet skulle kunna skickas med den vanliga
posten, bortskaffas med denna.
206
Den 10 Juni c. ra.
I formell hänseende önskade jag veta, huruvida del är
Ulskls mening, att hlott meddela R. St. de historiska upplysningar
och betraktelser, som hörja betänk., eller om det
är Utsk:s mening, att desamma äfven skola följa med lill K.
M. Är det för vår räkning, så håller jag deni gerna till
godo; äro de deremot för K. M:s, så anser jag dem opassande,
oell de äro äfven hvarandra motsägande. På sid. 7 står
det: ’’Mun har med rätta betraktat skjutsningsanstallen så"sorn
en statsangelägenhet, oell jordbruket har måst öfver”taga
den, emedan den icke annorlunda kunnat besörjas,
”och 1 sä måtto ar skjutsningsbesvär»! jemförligt med andra
”hemmans oneia, då det, lika med dem, utgör eli bidiag
”tdl Statens behof.” Der erkänner Utsk., att skjutsningshesväret
härrör från ett behof, som ligger i sakens natur,
emedan det icke kunnat på annat sätt tillfredsställas; men
uti den föregående punkten står det : ”Häraf visar det sig
”uppenbart, att skjutsningsbesväret, såsom ett vid jordbruket
(åstadt åliggande, har sitt första upphof i godtycket
"och den starkares maktutöfning emot den svagare.” i hvilkeldera
fallet har Utsk. rätt eller på hvilkeldera stället har
Utsk. allvar med sitt yttrande? Det kan icke vara på båda
ställena, emedan det ena står i strid emot det andra. Jag
tror, alt Utsk. har rätt uti den sednare punkten, der det
säges, att saken är grundad i våra allmänna statsförhållanden
och kan icke vara annorlunda. Om så är, så synes mig,
att klagan öfver godtycke och den starkares maktutöfning
emot den svagare är obehörig oell af det slag, som man
dagligen hör från ändra håll, men hvartill man åtminstone uti
ett R. Sits Utsk. ej bort nedlåta sig. Det tjenar blott att reta sinnena
till missnöje med hvad som finues, utan att Utsk. är i stånd
all anvisa något annat, sorn är antagligt. Här står ock sidan
6: ”Dessa kastningar af utfärdade och återtagna förfaltnin”gar
alstrade, som vanligt under dylika förhållanden, oord”ningar
och den svagares betryck,” — ordalag af samma
beskaffenhet som de förut anmärkta ; och längre fram än iner
af samma slag. Jag hoppas och önskar, alt vi mätte slippa
allt detta uti skrifvelsen till K. M.
Jag nödgas vid detta betänk, förnya samma anmärkn. ,
som jag förut gjort vid några andra Ulsk:s, nemi. den, att
språket icke är ren Svenska. Det är beklagligt, att, när
II. St betala Utsk:s Secret. så väl, sorn de göra, de ej kunna
få läsa eli språk, som, fastän icke jemförligt med det uti
1734 ars la§ och andra välskrifna författningar, åtminstone
är eorrect. Här står i andra punkten, sid i5: ”skall sådant
”anbud af Konungens Bef:h:de antagas, ehvad de skjuts”skyldige
dertill bifalla eller icke.” Jag beklagar, alt
jag här måste gå till grammatikan, men jag nödgas anmärka,
att man icke kan säga bifalla dertill, ty bifalla är ett
adivi verbum; deremot kan man säga samtycka dertill,
"emedan delta verbum är neutralt. Likaså borde ordet ”e
-
Den 10 J u n i e. m.
hvad” utbytas mot ”antingen.” På sid. 3 står det: ”äfvensom,
der beting icke kunde åstadkommas utan tillskott af
"de skjutsningsskyldiga, de skulle lemnäs tillfälle alt yttra
”sig,” i stället för d e m skulle lemnäs tillfälle &c. Här finnas
visserligen flera sådana fel mot Svenska språket, men
jag vill icke trötta R. o. Ad. med deras uppräknande. Hvad
jag anfört torde vara tillräckligt för att fästa ulsk:s-fedamöternes
uppmärksamhet på nödvändigheten ali tillhålla sin
cancelli-beljening alt efterse språket, när delta betänk, återkommer,
om livars återremiss jag anhåller.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag har begärt ordet för
att hufvudsakligen instämma i hvad Hr Gripenstedt anfört.
Det finnes visserligen äfven åtskilliga af andra talare gjorda
anmärkn.T, som jag anser grundade, men detta gäller mest
den punkt som Hr Gripenstedt synnerligen fästade sig vid
rörande Utsk:s uraktlåtenhet att fästa sig vid ett af de förnämsta
villkor, som äro framställda uti K. M:s proposition.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag instämmer hufvudsakligen
i de åsigter, som af Utsk. blifvit yttrade, och vill
ej betydligt förlänga discussionen, då jag förutser, att en
återremiss bifalles. Jag får blott åberopa min reservation i
afseende på de delar, i hvilka jag icke delat Utsk:s åsigter.
Jag tror, utan att hafva någon bestämd förkärlek för Utsk:s
förslag, att det åtminstone har den stora fördelen att utgöra
en öfvergång till något bättre, såsom ledande till tvångskjutsens
borttagande och att göra skjutsningen frivillig, hvaraf
framledes forvagns- och diligence-liniers inrättande och
mera allmänna begagnande än hittills kan blifva en följd.
Min fullkomliga öfvertygelse är, att skjuts-entreprenader kunna
tillvägabringas på de flesta ställen, och tvifJar ej, att det
åtminstone inom Upsala län skall ske. Jag har talat med
många af allmogen, och de synas gilla den åsigten, att öfvergå
till entreprenader. Derigenom att entreprenören icke
behöfver hålla hela hästanlalet vid skjuts-stationerna, utan
kan hafva dem på något afstånd derifrån, och då det är
Konungens Bef:h:de, som bestämmer tiden, inom hvilken hästar
skola erhållas af dem, hvilka ej begagna förbud, så bladet
lätt att träffa öfverenskommelse!- med de kringboende
att hos sig emottaga entreprenörens hästar eller vid uppbudning
biträda med skjuts, men hufvudsakliga skilnaden
blir, att sådant sker frivilligt, så att jag, ehuru närboende,
kan säga: jag deltager ej i skjutsningen, utan må entreprenören
vända sig till en annan; hvaremot jag nu tvingas dertill,
och det kan ej anses annorlunda än såsom ett onaturligt
tvång, att jordbrukaren skall nödgas utlemna sina hästar
till fortskaffande af dem, som resa för egen nytta eller endast
för sitt nöje. Detta synes ej vara rättsenligt, och för
alt komma ifrån denna orättvisa tror jag lämpligt att antaga
detta förslag, som hufvudsakligen öfverensstämmer med det
D e n io Juni e. na.
förslag, sorn Sfven vid sista riksdag framställdes och da af
2:ne Stånd godkändes. Man liar verkligen inom Utsk. gjort
sig all möda för att påfinna någon öfvergångsmetod lill något
bättre, men man har stannat vid att skjutslegans förbindande vid
entreprenader vore enda medlet alt få tvångskjutsen bort.
Jag instämmer alldeles icke i den här yttrade åsigt, att
hållskjntsen vore den svåraste, tvertom anser jag reservskjutsen
bestämdt vara det tyngsta besväret. Hållskjntsen träffar
mig ungefär 4 gånger om året och på bestämda lider, så
alt jag kan rälta min hushållning derefter; men för reservskjutsen
är jag aldrig säker, och dc få dagar, som mäste användas
till hållskjutsen, äro, oaktadt del förderfliga inflytandet
i moraliskt hänseende, af mindre betydenhet, än den
olägenhet att vid hvilken tid som helst, ofta under bästa
skördetiden, nödgas spänna sina hästar från arbetet och in
finna
sig på gästgifvaregården för att fortskaffa resande.
Detta anser jag vara mycket mer betungande, och efter min
erfarenhet vill man allmänneligen hellre bibehålla håll- än
reserv-skjutsen. Men nu är fråga om att afskaffa dem begge.
Svårigheten att förmå allmogen att ingå'på entreprenader
tror jag alldeles icke skulle blifva så stor, som man
här framställt; men om, dåj landshöfdingarne vid nästa riksdag
afgifva berättelser om de vidtagna åtgärderna oell de
svårigheter, som kunnat möta, det befinnes, att den skjutsskyldiga
allmogen ej velat ingå på entreprenad, så har ingen
skada skett, utan är skjutsen densamma sorn hittills.
Har då allmogen visat sig nöjd med densamma, så mäste
det en gång blifva slut på de 100-tals motionerna om förhöjd
skjutslega, ty då har försöket blifvit gjordt att åstadkomma
de förbättringar i skjutsväsendet, hvilka hittills, dd
2 Stånd stannat emot 2, ej kunnat tillvägabringas. Jag medger,
att förslaget icke är fullkomligt, men det utgör en öfvergång.
— Här hafva åtskillige talare sagt, att man ej bör
göra afseende på, att BondeSt. utan återremiss antagit detta
förslag; men jag tror, att detta bifall af BondeSt. är af stor
vigt, ty hvarenda motion från detta Stånd har afsett en
allmän förhöjning i skjLitslegan, och ingen af motionärerna i
BondeSt. har inskränkt sina yrkanden til den nu föreslagna
villkorliga förhöjningen. Nu har BondeSt. likväl
funnit, att detta kan tvinga till entreprenader, och
derföre afstått från sin önskan om den allmänna förhöjningen,
hvilket jag tror talar ganska betydligt för förslaget.
Jag medger, att åliggandet för entreprenören alt
hålla många drängar, är en stor olägenhet äfven i moraliskt
afseende; men jag tror, att genom skjutslegans förhöjning,
skola snart sådana inrättningar komma i gång, som redan
finnas emellan Upsala och Stockholm, der man åker för
bättre pris än vanliga skjutslegan för en häst. Om sådana
forvagnslinier inrättas från station till station för vissa tider,
så är jag öfvertygad att man inrättar sin resa derefter och
Den 10 Juni e. ra.
209
gör don för baltre pris än nu nied en häst kan ske. Derigenom
öfverg ir man lill det skjutsningssätt, som i andra länder är vanligt.
Dessutom är det ett annat skjutsningssätt, som börjat blifva
vanligt i andra lander, i det man genom en s. k. Lohnkulscher
skjutsas längre vägar emot en bestämd betalning och med
löfte alt komma fiarn på viss lid. Det är just sådana inrättningar,
som jag tror komma i gång genom skjutslegans
förhöjning vid entreprenad-stationerna. Skulle man åter
medgifva en allmän förhöjning af skjutslegan, så gå alla diligence-inrättningar
öfverända. De skulle då omöjligen kunna
uppkomma oell skjutsen blefve för evärdeliga lider fäslod
vid jordbruket. Det är deremot den partiella förhöjningen,
som skall rycka detta besvär från jordbruket, hvilket
hvar oell en måste finna billigt.
Här har blifvit yttradt, att de föreslagna förändringarna
i resereglemente! icke skulle lemna tillräcklig rese-ersätlning.
Jag skulie dock anse, att då 5 classen bestämmas
och för den högsta 5 hästar, så hafva vi icke så betydande
embetsman, att icke 4 a 5 hästar kunde vara nog för deras
resor. De, sorn blifvit sammanjemkade, äro egentligast 2 och
3 samt 4 och 5 classerna i nuvar. resereglemente, hvilka
förut baft 6, 5 å 4 hästar, men 1111 skulle erhålla 4 & 3.
Jag skulle tro, att det är nog att hafva 2 å 3 hästar för
vagnen och ett förbud, ty det är ej fråga om att lemna
skjuts för familjerna, ulan är det embelsmannen, som skall
komma fram. Jag tror således, att den betydliga kostnad,
som man förespeglat skulle komma att drabba jordbrukaren
såsom rese-ersättning, icke kornme att äga rum, äfvensom
alt förslaget är billigt i afseende på embetsmännen.
Att förena skjutsväsendet med Postverket anser jag icke
för närvar, lämpligt, såsom jag jemväl i min reservation omnämnt.
Jag anser nemi. nödvändigt alt först iakttaga en
öfvergångslid, hvarunder allmänheten mera vänjes alt begagna
diligencer och forvagnar, innan sådant bör komma
i fråga. Postverket bär sig nu väl och lemnar t. o. rn.,
som vi veta, ett öfverskott af 5oo,ooo rtdr btco, hvarföre
det vore synd att störa denna inrättning, innan det vunnit
opinion för sig att här såsom i andra länder resa med posten.
Jag afstyrker det således. Men i afseende på de reglementariska
stadganden, som af Utsk, blifvit föreslagna,
såsom ang:de rättigheten att köra och att lemna den
skjutsande lämplig sittplats på det åkdon han skjutsar, har
jag ej instämt med Utsk. Jag har ansett,att stadganden i sådana
afseenden böra af K. M. uppgöras, sedan vederbörande
blifvit hörde, och att de således ej bort ingå i detta förslag.
Hr von Hartmansdorff bar anmärkt, att ett anförande i ingressen
till förslaget vore opassande. Jag får då upplysa
Hr von Hartmansdorff, att detta anförande blott utgör en
citation af hvad en motionär andragit, och att öfriga olik—
8 H. 27
310
Den 10 Juni c. m.
heter i åsigter, sorn Ulskrs betänk, företer, äfven härröra af
citationer dels från motionerna och dels från föregående
Ständers Ekon.Ulsk:s betänktn ; men sjelfva förslaget är Utskts,
och det står Utsk. vid såsom dess åsigt, och jag kan för
min del ej finna något opassande deri, alt man åberopat
hvad motionärer anfört. Jag vill ej längre uppehålla tiden,
helst jag i Utsk., då betänk, dit återkommer, får tillfälle alt
söka göra mina åsigter gällande.
Hr von Heyne, Georg: Jag förenar mig i Utskrs
tillstyrkande att göra allt hvad möjligt är för att bringa entreprenader
å bane vid gästgifvaregårdarna, utan att likväl
medgifva, att det onus, som vidlåder de hemman, hvilka
råka vara i grannskapet af gästgifvaregården, likasom dem,
hvilka skola utgöra hållskjuts, kail anses hårdare än sådana
onera, som utgöras partielt i andra fall, såsom t. ex. passevolance-afgiften
för rotehållare. Jag skulle visserligen önska
och hade enskildt stort skäl alt önska, att skjutsningsskyldigheten
kunde skiljas från jordbruket, men jag inser
icke, huru detta kunde låta sig göra annorlunda, än om,
såsom Utsk. föreslagit, enskilda öfverenskommelse!- träffas
om skjutsens öfverlagande på entreprenad. Dessa entreprenader
tror jag skulle vinna mycken uppmuntran genom
skjutslegans förhöjning till sk.; men jag kan för ingen
del gilla Utsk:s åsigt, att skjutspenningarne borde blifva olika
för dem, som medgifva entreprenad, och för dem, hvilka
vilja bibehålla skjutsningen såsom förut. Man har här
talat om de rättegångar, sorn skulle uppstå derigenom alt
den skjutsande nödgades återbära -|:del af legan till entreprenören
eller den lian ställt på vägen att passa på, när
skjutskarlen kommer tillbaka. Jag fruktar, att den rättegången
skulle vid hvarje tillfälle afgöras på landsvägen, kanske
med förlust af näsa och öron eller andra lemmar. Jag
anser, all delta vore en farlig sak att införa, och att derföre
24 sk:s skjutslega bör åtnjutas af alla. Jag skulle ej
anse någon synnerlig våda uppstå för de resande, sorn fingo
vidkännas denna tillökning, och för ingen del tror jag det
vore nödigt alt öka tjenslemännens lön i anseende till deras
resor. Så betydlig blefve icke den tillökta kostnaden, men
forvagnar skulle säkert, i följd af skjutslegans förhöjning,
komma i gång af sig sjelfva, och om hvarken sådana eller
entreprenader skulle derigenom tillvägabringas, utan bönderne
skulle vilja skjutsa sjelfve, så bevisades, att det icke
är den moraliska förbättringen, de söka, utan penningarna,
de vilja komma åt, och jag fruktar, att det ännu, innan en
lommande generation får högre bildning, är för tidigt att
blifva förmyndare för en så stor folkclass, sorn Svenska
allmogen, och kunna bibringa den en annan öfvertygelse om
hvad som är dess egen nytta. Så mycket förstår den nog
sjelf, att det är nyttigare att få än att betala skjutspenningar,
och anse bönderne det nyttigare alt slippa skjutsa och
Den 10 Juni c. m.
211
deremot använda sitl arhcle på jordbruket, så blifva de nog
villige att ingå på entreprenader. Må rean derföre lemna
det åt dem sjelfva att afgöra.
Jag vill göra en an marko-, emot Utskts förslag, att den
skjutsande må anvisas lämplig plats att sitta på det åkdon
han skjutsar. Atskillige talare hafva förut deremot gjort
erinringar, men jag vill omtala ett exempel, som jag sjelf
varit vittne till, och hvarom jag hållit på att blifva kallad
till vittne inför domstol. I Telje koinmo 2 herrar åkande
i en liten egen vagn och den ene körde sjelf. Bakom den
följde en bondvagn med deras saker, der så väl den bonden,
som körde vagnen, som den, hvilken följde med för att
hemta hästarna tillbaka, skulle sitta. Men nu står det i
den gamla skjutsförfattningen, att den skjutsande skall hafva
sin plats jemte den resande. Denna föreskrift ville skjutskarlen
göra gällande och påstod att erhålla plats jemte den
ena herren, och att den andre skulle sätta sig bredvid bonden
på bondvagnen. Herrarne koinmo litet fortare upp än
bonden, så att de reste ifrån honom, och han måste sätta
sig på bondvagnen för att komma med; men deraf uppkom
en rättegång, som varade nära 1 år, och då likväl slutades
så, att bonden, som ville sitta bredvid herren, icke vann,
utan fick plikta. Emedlertid uppstå sådana frågor genom
dylika uttryck, som det af mig omnämnda ”jemte” och det
af Utsk. begagnade "lämplig.” Jag tror det vara tillräckligt
att säga, det skjutskarlen bör hafva plats på något af
de åkdon den resande medför. I afseende på frågan att
skjutskarlen sjelf skulle köra sina hästar, hafva redan tillräckliga
anmärkntr skett, så att jag endast behöfver instämma
deri. Han kan ej köra, åtminstone hvad vi kalla köra.
Får han sjelf taga tömmarna, så börjar han genast att rappa
på hästarna och kör ofta omkull i lörsta grind. Man riskerar
således för mycket med att låta honom köra. Jag anhåller
om återremiss.
Gr Horn: Hr von Hartmansdorff har missförstått mig,
då han trott, att jag yrkat, det Postverket nu skulle öfvertaga
skjutsbestyret och ordna detsamma genom diligencer
och forvagnar. Jag yttrade, att jag tror, att en central-auctoritet
bör taga om händer organisationen af detta bestyr
i sin helhet, så att ett sammanhang deraf må uppstå inom
hela landet och icke försvåras; ty i följd af särskildt uppgjorda
entreprenader och särskilde landshöfdingars olika förstånd
om saken, kunde det blifva omöjligt att i en sammanhängande
linie få fram den tyngre paket-posten och diligencer,
örn nb. post-och skjutsväsendet skall hafva något gemensamt;
och i sådant fall vidblir jag min gamla tanke, att en
central-auetoritet i detta, såsom i alla andra civiliserade land,
kan vara af nöden, och att ingen dertill kan vara mera
lämplig än Öfverpoststyrelsen i Piiket. Det är ganska sannt^
312
Den 10 Juni e. 111.
att Postverket tillsatt ej så obetydliga medel för ufitfjrrtiST»
lande af en paketpost äfvensom för diligence-inrättningen.
Det torde vara mig tillåtet att, då denna fråga blifvit omrörd,
äfven derom få ingå i ett yttrande, emedan jag verkligen
har en moralisk förbindelse till ett bolag, som biträdt
mig med nitfulla uppoffringar för sistnämnda inrättning.
Paketpostens förlust förmodas utgöra omkring 4t,00° r:dr,
det är sannt, och den belöper sig på en sträcka af omkring
28,000 mil. Detta gör således per mil en förlust af 1 r:dr
26 sk. Det understöd, som diligence-verket erhållit, gör
60,900 r:dr. Detta är likväl icke, såsom den värde ledamoten
upptagit, att beräkna från år i834 611 närvar, tid, utan
detta understöd har afseende på 10 år och 106,000 mil.
Det understöd, som Postverket (einnar, grundar sig dels på
2:ne föregående riksdagsbeslut, att sådana forvagns- och diligence-inrältningar
borde uppmuntras, och dels på ett annat
skäl, nemi. att grunden för delta diligence-bolug, hvarförutan
det alldeles icke hade uppkommit, var ett privilegium,
som af K. M. lemnades, att inrättningen skulle få öfvertaga
en del af håll-och reservskjutsen, men hvilket förlorades
nara nog, så fort som det lemnades; och till ersättning
äfven för denna förlust, hvari bolaget hade blifvit inledt,
har Postverket tillskjutit ilen summa jag nämnde. Den uppgår
icke till mer än 27 sk. btco per mil, och då förlusten på
paketposten utgjort 1 r:dr 26 sk. per mil, så torde det synas,
att en sådan diligence-rörelsej icke kan under närvar,
förhållanden af Postverket besörjas. Jag kan således icke
nu tillstyrka, att denna rörelse må af Postverket öfvertagas;
men jag tror, att den lid måste komma,
dä Postverkets öfverstyrelse blir så organiserad, att den äfven
kan organisera utomkring sig, då en sådan inrättning
kan i stort uppkomma, och förlusten ej blifva så oerhörd,
som den verkligen varit. Det är nu ytterligare tillstyrkt af
Ekon.Utsk., att en underd. skrifvelse till K. M. må afgå om
fortsatt understöd för dylika inrättningar från Postverkets
sida; och då återremiss lärer komma att äga rum, torde det
också blifva ytterligare anledn. för Utsk. att yttra, huru
och på hvad sätt samt mot hvad villkor ett sådant understöd
må komma att fortfarande lemnäs.
Frih. Raab, Adam Christ.; Att finna den rätta medelvägen
är ganska svårt, men dit åtminstone syfta städse
mina bemödanden. Jag tror att Ekon.Utsk. denna gång
träffat densamma. Det har i mångfalldiga motioner blifvit
yrkadt, alt skjutslegan måtte höjas till minst 24 sk. b:co,
och några hafva yrkat förhöjning till 32 sk., samt t. o. m.
till en r:dr btco. Att allmänt förhöja skjutslegan, har
jag motsatt mig så väl inom detta Stånd som inom Utsk.
Det vore alltför vidlyftigt att upprepa alia de skäl, hvarföre
en sådan allmän förhöjning, åtminstone till de högre ifråga
-
Dt n 10 Juni e. in.
213
saft*» Beloppen, skulle vara vådlig eller åtminstone icke fördelaktig.
Jag har ej varit närvar., då detta betänk, af TJtsk.
beslutades, och, 0111 jag det varit, hade jag genom reservation
tillkännagifva mitt ogillande af vissa mindre delar deraf,
men i bnfvudsaken anser jag detta betänk, uppfylla sitt
ändamål. De anmärkntr, som deremot äro gjorda, tror jag
icke vara af den beskaffenhet, att de böra föranleda tidens
förhalande med en älerremiss. — Af Hr von Röök hafva åtskilliga
anmärkntr blifvit gjorda: han har t. ex. föreslagit, att
TJt.sk.,
komma med tillstyrkande, alt alla hemman, som äro belägna
inom mil från gästgifvaregård, må anslås till reserv,
hvaremot hållskjutsen skulle afskaffas. Jag får hemställa,
huruvida detta vore möjligt, då flera hemman genom privilegier
äro befriade från skjutsningsskyIdighet. Att åter befria
alla liållskjutsskyldiga på längre afstånd ifrån skjutsning
och af deni utkräfva ersättning derför, tror jag ej vara så
lätt, likasom jag anser, att det vore vådligt, att i enlighet
med Hr von Rööks förslag tillåta kronobetjeningen att med
böter af 20 r:dr b:co belägga dem, hvilka icke vid uppbudning
voro till hands med sina hästar, eller hade dem eller
åkdon i det skick, kronobetjeningen efter arbiträrt omdöme
funne för godt bestämma.— Hr bergenstråle har förklarat,
att Utsk. gått in på näringstvång, då det velat förmena
de skjutsskyldiga alt sjelfva utgöra skjutsen, i den händelse
att entreprenörer dertill anmäla sig. Jag tror att detta
ej kan kallas näringstvång, då skjutsen af alla blifvit betraktad
såsom ett onus. Jag medger visserligen, att skjutsersättningens
förhöjning icke på alla ställen kan vara nödig j men
i alla fall måste skyldigheten att skjutsa anses såsom ett onus,
och då kan man ej anse dess upphörande såsom ett
näringstvång, likasom borttagande af en bevillningsafgift eller
en grundskatt ej kan anses såsom näringstvång. Vidare har
Hr Bergenstråle sagt, att (lera hundratusen rtdr skulle fråntagas
jordbruket, om skjutsen ställdes på entreprenad. Detta
står illa tillsammans med Hr Bergenstråles förmodan, hvilken
äfven öfverensstämmer med min, alt entreprenaderna
skola i allmänhet blifva så inrättade, att någre personer åtaga
sig ansvaret och nuvar. reservhemman komma att fortfarande
utgöra skjutsningen. Om så inträffar, hvilket vi
båda förmoda, komma ju jordbrukarne att bibehållas vid
betalningen. Det förslag, Hr Bergenstråle gjorde, tror jag
ej heller skulle uppfylla sitt ändamål. Förslaget innefattade
nemi., att de inom f mil från gästgifvaregård befintliga
hemman skulle anslås till reservskjuts, och att det skulle
blifva landshöfdingarna ålagdt, alt medelst särskilda öfverenskommelser
söka tillvägabringa skjuts, der dessa hemman
ej vore tillräckliga för skjutsens utgörande. Jag fruktar, att
det blefve svårt alt åstadkomma sådana öfverenskommelse!-,
och vida svårare än att åstadkomma entreprenader, och i
Den 10 Juni e. m.
ulla fall är ..det ieke sagdt, att inom mil ett tillräckligt antal
hemman finnas för att kunna åtaga sig skjutsniogen. Vidare
har Hr Bergenstråle fästat sig vid åtskilliga obetydliga
omständigheter, hvilka tillhöra detaljerna, oell Ständerne ej
böra sysselsätta sig nied, äfvensom den värde talarens framställning
i fråga om brännvinsförsäljning på gästgifvaregårdarna
icke hör hit utan till brännvinsbetänkandet.
Jag tager mig jemväl friheten att upptaga några anmärkntr
af Hr von HartmansdorlF. Det har af Hr von Hartmansdorff
blifvit sagdt, att gede punkten af Utsk:s förslag
ovillkorligen skulle leda derhän, att icke någon entreprenad
kunde tilivägabringas, med mindre än att 3a sk. b:co betaltes
såsom skjutslega, g:de punkten innehåller: ”Ora för någon
skjutsstation de skjutsskyldige till så stor del, som ofvan
är förutsatt, yttra sig benägne att ingå på entreprenad, men
af särskilda anledningar bidrag dertill fordras utöfver hvad
de skjutsskyldige skäligen kunna anses äga förmåga att åsladkomrna’’
etc. Jag skulle tro att icke på många ställen
anspråken af dem, som vilja åtaga sig entreprenad, kunna
blifva så stora, att de skjutsskyldige sakna förmåga att uppfylla
dem, och således fruktar jag icke, att denna af en sådan
bristande förmåga beroende förhöjning, hvilken Hr von
Hartmansdorff förespegla!, behöfver på många ställen i Paket
äga rum. Samme värde talare har vidare sagt, att det i
resereglemente! bestämda hästantalet ej skulle tåla förminskas.
Frih. von Kraemer har redan svarat derpå, och jag
instämmer i hvad han derom yttrat. Hr von Hartmansdorff
har äfven ansett, att det vore öfverflödigt att omnämna behofvet
af sjötransporter för militären, emedan manskapet hehöfde
lära sig att gå. Jag får dervid erinra, hurusom jag
erfarit, att t. ex. Gottlands båtsmän, som ej behöfva öfvas i
marscherande, transporteras först till norra udden af Öland*
sedermera tåga till södra delen af denna ö, vidare föras sjövägen
till Calmar och slutligen landvägen till Carlskrona.
Jag tror att det derföre ej vore onödigt, att göra en påminnelse,
sorn kunde föranleda, att desse båtsmän transporterades
directe från Gottland till Carlskrona. Slutligen tog Hr
von Hartmansdorff sin ressurs till några små skrif- eiler
stafningsfel. Att man behöfver taga sin tillflykt till såda*
ne småsaker synes visa, att betänk, icke är så oriktigt, man
velat påstå.
Hr Gripenstedt har anmärkt, att antingen ett visst afstånd
från gästgifvaregården, hvarinom hästarne borde finnas,
eller också en viss tid för deras inställande borde bestämmas
för entreprenörer. Äfven jag yrkade detta från början,
men vid närmare eftersinnande, och då under öfverläggningen
inom Utsk. flera gästgifvaregårdar uppgåfvos, vid hvilka
det skulle blifva omöjligt att under sådana villkor åstadkom-,
ma entreprenader, fann jag att bestämmande af ett sådant
afstånd eller en viss tid skulle innefatta en orättvisa emot
Deii to Juni c. ra.
a.5
många ställen. Nu är det i stället sagdt att, med ledning
af den tid, som hittills åtgått för hästars uppbådande, landshöfdingnrne
böra uppgöra saken. Derigenom kunna fördelarna
eller skyldigheterna vid alla gästgifvaregårdar lika afpassas,
hvilket synes tala för bifall till Utskls betänk, i denna
del. För öfrigt anser jag de smärre anmärkntna emot
Utskts betänk, vara af den art, att de endast kunna förtjena
afseende vid uppgörande af den K. kungörelsen, som i ämnet
bör utfärdas; hvarföre jag förnyar min förra erinran,
att tiden är dyrbar, samt, då jag tror, att intet särdeles ändamål
kan vinnas genom en återremiss, hemställer, om det
ej vore så godt alt bifalla detta betänkande.
Hr Ribbing, Bengt: Äfven jag hade visserligen några
små anmärkningar emot Utsk:s betänk., men jag har redan
af flera ledamöter blifvit förekommen, och hade i alla
fall ej ämnat, oaktadt så många ledamöter begärt återremiss,
med mina anmärku:r dertill bidraga, då jag ej finner några
af alla de här gjorda framställningar vara nog. hufvudsakliga
för att innefatta skäl för återremiss. Jag instämmer med
särdeles tillfredsställelse i de åsigter, som Hr Edenbjelm,
Frih, Kraemer och Gr. Morn framställt. Jag skall inskränka
mig till att endast söka förekomma, alt någon al R. o. Ad.
må fästa sig vid hvad a eller 3 talare nämnt, att någon inkomst
skulle förloras för de skjutsskyldiga, då skjutsen blefve dera
fråntagen. Hvar och en landtman, som något observerar
och calculerar hvad det kostar honom att föda en häst och
hvad fördel lian har att i stället föda hornboskap, linneslätt
sin stora vinst vid att slippa att bålla hästar. Skulle
nu landtmannen ej vara tvungen att hålla hästar, vore han
gerna dem förutan. Man säger, att allmogen gerna vill skjutsa.
Ja! det finnes mången som gerna gör det. Men hvarföre?
Jo! derföre alt de äro nödsakade att hålla hästar.
De, som äro underkastade håll- eller reservskjuls, eller stora
godsägare underlydande jordbrukare, som enligt contracter
skola göra vissa skjutser, eller ock bergsmän, hvilka alla äro
tvungne att hålla hästar, vilja åtaga sig foror; men sällan
skall man finna andra villiga dertill, och jag är öfvertygad,
alt, om håll- och reservskjuts-skyldigheten upphörde, skulle
isynnerhet de små jordbrukarne, hvilka en värd talare ansett
hafva vinst af skjutsen, upphöra att hålla någon häst,
och de större hemmansägarne minska antalet af sina hästar!
Då man vet, att i stället för en häst kan man uppföda ett
par oxar eller a:ne kor, så synes lätt fördelen att ej behöfva
hålla hästar. Jag har ansett af vigt att framställa detta,
på det ingen af den föregående discussionen måtte luta förvilla
sig derhän, att han tror sig göra allmogen en otjenst,
derigenom att skjutsen densamma fråntages. Att man ej
vill erkänna BondeStåndets bifall lill Ulsk:s betänk., såsom
ett bevis på lämpligheten att antaga det af bitsk, uppgjorda
2l6
Den 10 Juni c. ra.
forsing, kan jag ej förstå; ty allmogen, som afBondeStåndet
representeras, har största andelen i sk juts»ingsbesväret, och
derföre då BondeStåndet med tillfredsställelse och tacksamhet
antagit betänkandet, så vet jag icke hvad större bevis
på dess duglighet och lämplighet kunde erhållas. Jag får
anhålla att Utsk:s betänk., om möjligt, måtte utan återremiss
blifva antaget.
Hr Bergenstråle: Frih. Raab har i sitt yttrande
åberopat och anmärkt åtskilligt af hvad jag anfört. De citationer,
han dervid gjorde, voro dock, såvida jag rätt fattat
hvad han sade, icke öfverensstämmande med mitt anförande.
Men då Frih:n, såsom jag tror, sjelf är ledamot af
Ekon.Utsk., anser jag onödigt att nu närmare upplysa honom
derom, emedan han i Utsk., om han så behagar, har
tillfälle att taga kännedom om mina yttranden, sådana jag
framställt dem.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: Då jag icke
hört, ehuru det möjligen förrän jag uppkom skett, att någon
af R. o. Ad:s ledamöter omnämnt militärpersoners skyldighet
att uppå order verkställa embetsresor utan ersättning,
utan blott hört Hr von Hartmansdorff i allmänhet omnämna
embetsresor; så får jag härom erinra, då jag tjenar
vid ett regemente, der oflicerarne till chefen eller förste
majors-expeditionen hafva från södra delen af districlet omkring
3o och från den norra delen omkring 9.0 mil. Dådet
icke får nekas af en subaltern-officerare, då han har compagni-disposition,
äfvensom i annat fall, att på order göra
en sådan resa kanske 1 eller 3 gånger om året utan någon ersättning;
så vill jag fråga, om det är billigt att, då man å
andra sidan måste medgifva, att aflöningen för under-lieutenants,
lieutenants, och andre capitaines-graderna omöjligen föder
sin man, ådraga dem en så betydlig tillökning i kostnaderna
för embetsresor, hvilken ej blott skulle äga rum i afseende
på de längre resorna jag nu nämnt, utan äfven i afseende
på de kortare till husesyner och krigsrätter m. m.
Jag skulle tro, att en sådan tillökning ej bör komma i fråga,
utan att fråga äfvenledes uppstår om förhöjning i lönerna
eller ersättning för dessa resor, och jag anhåller således,
att efter återremissen, som äfven jag yrkar, Utsk. ville benäget
taga detta i öfvervägande, samt uppgifva något medel
till ersättning; i hvilket afseende jag hemställer, att vid samma
tillfälle, då förevar, fråga hos K. M. anmäles, äfven den
underd. önskan må uttryckas, att sådane militäre embetsmän
måtte få någon slags ersättning för den högre resekostnad,
som den högre skjutslegan skulle ådraga dem.
Hr Lind af Hageby, Carl Au g., hade inlemtiadt
ett anförande, som upplästes, så lydande:
Då äfven jag var en af dem, som begärde detta betänk.
på
D c ii 10 Juni c. m.
2'7
på bordet, bör jag också härmed gifva mina invändningar
tillkänna emot Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänkande
N:o 2(i.
De historiska uppgifter, som Utsk. upptagit från enskilda
motionärers anföranden, vill jag icke bestrida, men
viii de slutsatser Utsk. deraf dragit Utsk. finner nemi. skjutsningsskyldigheten
hafva uppkommit genom godtycket och
den starkares maktspråk emot den svagare; samma slutsats
motsäges — på indircct sätt — af Utsk. sjelft, dä det erkänner
skjutsningsåliggandets bibehållande i närvar, tider,
till följe af erkända nödvändigheten af denna utväg för communicationer
inom landet, och som icke kunnat genom andra
medel tillvägabringas; det liar således öfvergått lill en
erkänd sky Idighet, och samma nödvändighet var det väl, sorn
fordom erkändes, och sorn gaf anledn. dertill, att det fastades
vid jordbruket.
Likaledes tyckes det vara besynnerligt, att Utsk. påstår,
det skjntsningsbesväret icke kan tagas i egentlig beräkning
vid ett köp af hemman. Skulle sådan beräkning vid handeln
ej komma i fråga, så är detta ett fel, som väl endast
bör drabba säljare och köpare.
Ytterligare ett misstag tror jag Utsk. har begått, då
”full ersättning skulle gifvas de skjutsande genom legan.” Detta
är oriktigt, först i den omständigheten, som Utsk. erkänt
med stöd af den historiska uppkomsten af ifrågavar. onus,
nemi. att det var nödvändigt för communicationerna,
sorn fästade denna tunga vid jorden, först stadgadt genom
styrkan och i sednare tider stadfästadt genom opinionen, och
då det var ansedt som en tunga, kunde viii full ersättning
ej komma i fråga genom legan. Deremot blir det alltid ett
nytt onus för den resande, som ofta nödgas för dess väl
färd
göra en längre resa.
Jag ber att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på den
omständigheten, att då några resor ej äro af behofvet påkallade,
-så äro de mesta sådana, att de ej kunna undvikas,
och der Staten ej ersätter den resande någon resekostnad.
Hvad man således lindrar jordbruket, det betungarman andra
classer af medborgare, hvilka derföre ej erhålla någon
niotsvarende förmån, men likvisst dertill äga samma rätt.
Och man måste ihågkomma, alt icke vid lindring af en o
lägeniiet
åstadkomma en annan, med ett ord, att icke bota
en gammal orättvisa med en ny; att icke bota på ett sätt,
som kanske hos många skulle blifva ganska ovälkommet, hos
dem nemi., hvilka Utsk. så faderligen omfattat och velat
med tvång lära dem ”inse deras eget intresse”, hvilket är
Utsk:s egna ord. Det finnes ganska många hemmansägare,
t. o. ni. speculanter, som skjutsa för den lega, som är, ganska
gerna; för dessa blifver delta tvång ganska ovälkommet,
och jag troi-, att denna högt uppdrifna lega skall snarare
B H. 28
Den i o Juni e. m.
förorsaka communicationernas hämmande i stället för underlättande,
ty priset på ångbåtar samt foror m. m. lärer
väl blifva en följd att de stegras.
För dem, som bo mera aflägse från gästgifvaregårdarna,
är ej samma förhållande, jag medgifver det; de kunna ej
med fördel begagna skjutsningen, men för att medla emellan
båda, bör intet tvingande alternativ framställas, utan valet
för båda vara fullt flitt.
För denna sist anförda orsaks skull, äfvensom af det
skiil jag förut uppgifvit, att icke en tunga bör handlöst och
nyckfullt kastas från den ena medborgare-elassen på den andra,
måste jag ogilla i §:ns stadgande, deruti förhöjning
är bestämd till ?-4 a sk. b:co milen. Säkerligen (innes
ingen, som ej vet, huru n u tillgår med dem, som ej vilja
skjutsa, och då man påminner sig detta, tror jag man har en
ledning för sig i denna lagstiftningsväg. De betala nu redan
i stället en afgift lill den som åtagit sig skyldigheten
att bestrida åliggandet för hvarje häst ro. m. livad hindrar
att detsamma nu kan ske?
öm skjulsnings-entreprenader antagas, hvaremot jag ingen
invändning kan hafva, så må de tillvägabringas på så
sätt, afl de sorn ej finna sig vid att skjutsa, erlägga något
antingen i spanmål eller contant, hvaraf en fond kunde bildas,
och hvaraf entreprenören kunde få någon förhöjd skjutslega
utan att i ringaste mån förändra hittills varande förhållanden
af påräknade utgifter för ena eller andra medborgare-clnssen.
Om det på så sätt sker, så har förändringen försiggått
i en enkel och naturlig ordning, ingens rätt har blifvit förnärmad,
och hemmansägaren har blifvit försatt i tillfälle att
välja hvad för honom godt synes.
Särskildt vill jag här i afseende på den i §:n anmärka,
huru t. ex. en militär inom regementets station 8, i a, i5
mil, ja ändå längre, måste resa i och för tjensten, utan att
få beräkna sig ersättning af det allmänna. Om en soballe)
n-ofticer med dess svaga lön får göra 3 å 4 sådana resor
om året, och denna nu förhöjda skjutslega stadgas, skall han sedan
icke hafva myckel qvar af sina löne-inkomster. lag har
sett, att ett yttrande inom Hederv. BondeSt. har blifvit fäldt
af Hans Jansson från Elfsborgs län, deri han säger, ”att skjutslegans
förhöjning kommer att drabba de mest obemedlade
af allmogen.”
Jag hoppas ej behöfva anföra något mera, för att, enligt
hvad jag anhåller, få afslag på Ulsk:s betänk., men vill dock
tillägga en och annan anmärkn. rör:de det partiella af TJtskts
förslag.
Uti 2 <j:n blir en hemmansägare, i den händelse en entreprenör
antages, utan vidare omsvep hastigt beröfvad
sin skjutsning förtjenst, och detta antingen han vill eller icke,
D e 11 10 Junie. ni.
219
och livart har rm den ömma omvårdnad, hvarmed U t sk. i
sin inledning behandlade allmogens förhållande, tagit vägen?
Utsk. liar vid entreprenaders inrättande förbisett en omständighet,
sorn jag tror ganska lii 11 kan inträffa, den nemi.
alt, sedan den skjutsskyIdige blifvit befriad från detta onus,
han, med auledn deraf, inrättat sitt jordbruk annorlunda, och
möjligen sedan ej föder någon häst; och så händer att entreprenören
af en eller annan orsak helt hastigt upphör
eller blifver urståndsatt att uppfylla sina skyldigheter sorn
skjutsare; frågas, skall då den resande blifva sittande, tills
ny entreprenör hunnit blifva antagen? eller skall icke då
den skjutsskyldige jordbrukaren, som så ömmande blifvit
omfattad, vara tvungen först köpa sig häst oeh sedan inträda
i sina gamla skjutsskyldigheter, åtminstone tills vidare?
Frågas ytterligare: hvad har då den skjutsskyldige vunnit?
Uti 5 §:n förekommer, att de frånvar. få åtnöja sig med
de närvarts beslut; detta tror jag vara ett hårdt öde. Skall
det vara nödvändigt för en medborgare att bevaka sin hittills
gällande rätt?
Uti 6 §:n förekommer att antingen måste man ingå på
skjutsnings-entreprenaden eller också få skjutsa sjelf för en
mindre lega än dell som R. St. förklarat vara den billiga
och den som motsvarar besväret. Huru skall män som lagstiftare
kunna tillåta sig sådana inconseqvenser?
Skjutsningslegan kommer således att utgå med, enligt 6
§:n, 16 sk. b:eo för en del resande och för en annan del
med mera, samt i städerna, efter nu gällande författning, med
0.0 sk. b:co milen, enligt t §:n med 24 å 28 sk. b:co milen,
samt enligt 9 §:n med 3?. sk. b:co milen. Alltså med 16,
20,24, 28, 32 och i svårare omständigheter med 36 sk. b:co
milen; hvilket trassel och hvilken oreda samt gral skall ej
detta förorsaka!
Uti 10 §:n förekommer, att borgen skall anskaffas af
entreprenören för minst 5 högst 10 år, men utan klart stadgande
om entreprenören får fortfara längre; skulle han uppfylla
sina åligganden, synes mig som borde lian hafva företrädesrätt
alt erhålla ytterligare prolongation.
Uti de tillagda anmärkn:na förekommer i 2:3 punkten,
att bonden äger ensamt rätt köra sin eller sina 2:ne hästar
sjelf. Jag tror detta ej vara billigt, att man skall tvingas
lemna i en full eller iIlsken bondes våld, sitt, hustrus och
barns lif, dä jag ej vill nämna åkdonets öde. Åkdonets beskaffenhet
kan också vara för detta .stadgande ett hinder. De
skjutsandes ovarsamhet att köra sig sjelfva är tillräckligt känd,
så att jag vågar hoppas detta stadgande helt och hållet förkastas.
Uti den 3 punkten står; ”att den skjutsande skall anvisas
lämplig plats att sitta å det åkdon han skjutsar;'’ jag
tror detta uttryck "lämplig” vara bra ofullständgit och olämpligt.
3'iO
Den 10 Junie ni.
Slutligen får jag tilltigga, att jag tror det vara mera
betungande för den mindre bemedlade af allmogen, att, då
han har en pålitlig son vid 12 ä i5 års ålder, denne ej får
medfölja i skjuls, utan för det han skjutsar en gång i månaden
vara nödsakad hålla dräng hela året. På förbtidsedeln
kan ju utsättas, om den resande önskar en större dräng
för att medfölja.
Med anleda, af hvad jag nu haft äran anföra, vågar
jag vördsamt anhålla om Hr Frih. och Landtmarskalkens
proposition till afslng på ifrågavar. Allm. Besvärs-och Ekon.-  Utsk:s betänkande Nto 26.
Hr af Schmidt, Georg Lars: Till styrka för hvad
Ulsk. föreslagit och ålskiIlige ledamöters yttrade önskan att
entreprenader måtte inrättas, får jag anmäla, alt inom Westerbottens
län finnas 8 gästgifveriet- vid stora landsvägen,
der entreprenader mot nuvar. skjutslega blifvit uppgjorda,
och de gä ganska väl, så att både allmogen är ganska nöjd
dermed och ingen resande blir strandsatt. För min del
skulle jag tro högst nödigt att, om skjutslegan höjes, sådant
endast bör ske der entreprenad ingås, och jag anser icke
ens att för sådant ändamål en förhöjning inom Westerbottens
län vore nödvändig, men jag önskar samma fördelar
för detta läns innevånare, som för alla andra, och tillstyrker
således att äfven der den föreslagna förhöjningen må
äga rum, men icke under andra villkor, än att skjutsen
ställes på entreprenad.
Hr von Röök: En värd talare, Frih. von Kramer,
har emot mitt förut ingifna anförande ang:de skjutsningsanstalterna
i Riket erinrat: att reservskjutsen är ett vida
besvärligare hemmans-onns än hållskjutsen, hvilken sistnämnda
ej skulle påkomma till fullgörande af hemmansinnehafvaren
vid gästgifvaregården oftare än högst fyra gånger
årligen, hvaremot reservskjutsen budas ofta dagligen;
och att hemmansåboen under brädesta tiden stundom måste
spänna hästarna från åkerbruksredskapen och färdas till
gästgifvaregården att fortställa resande. Detta förhållande
kan måhända inträffa i Upland, men uti Östergöthland är
hållskjutsen mera onererande och t. o. m. utaf flera af mig
omnämnda skäl förderflig, då densamma påkommer minst 8
och stundom 12 gånger årligen, och hvartill, såsom af mig
uppgifvits, ålgar för hvarje resa flera dagar, som hemmansåboens
hästar och dräng äro undantagne från hemmansbrukets
angelägna göromål. Hvad reservskjutsen angår, så användes
en så kallad kafvel emellan de reservskjutsande, hvilka
således hafva kännedom förut 0111 de dagar, som skjutsningsbesväret
förväntas, och äro således derpå beredde samt
kunna derefter ordna hemmansarbetet. I afseende på hvad
Frih. Raah emot mina yttranden förmälte, så anvisar jag
honom till mitt anförande, ej sönderplockadt, utan odeladt,
D e ii io J u n i e. m.
221
som förnämligast angår Östergöthland, der locala förhållandena
å en tätt bebyggd landsträcka äro ganska olika emot den glesare
bebyggda orten, der den värde talaren är boende, och
reservskjutsande hemman få sökas på längre håll än jjj och
•J:s mil från en gästgifvaregård, och aro undantag, som tillhöra
en och annan ort; men merendels äro gästgifvaregårdens
i glesare bebyggda orter af Riket anlagda af ålder i
större byar, eller också på de mest bebyggda trakter. Jag
förnyar min vördsamma anhållan om betänkts återremitterande
lill Högh Allm. besvärs- oell Ekon.Ulskts ytterligare
granskning.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Då jag förutsätter,
att delta betänk, möjligen blir återremitteradt, ehuru jag för
min del icke vill yrka det, så utber jag mig att få göra en
anmärkt!., som icke förut förekommit. Jag gillar hufvudsakligen
IJtskts betänk;, hvad håll- och reservskjutsen angår,
men första delen af Utskts betänk, afser ännu en annan
skjutsskyldighet, nemi. gästgifvarnes. Om skjutsen verkligen
är tryckande för håll- och reserv-lagen, så tror jag deremot,
att gästgifvarne hafva stora förmåner och privilegier för de
skyldigheter, som åligga dem. Dessa förmåner äro verkligen
på sina ställen så betydliga, att de utarrenderas för
circa 5oo rtdr btco årligen. Jag tror derföre, att skyldigheten
för gästgifvare att hålla hästar bör behandlas alldeles
olika med håll- och reservskjuts-skyldigheterna; men då jag
ej specielt kan uppgifva hvilka de privilegier äro, som af
gästgifvare åtnjutas, har jag här blott velat antyda dem, på
det att Utsk., som förmodligen känner saken närmare, må
taga dem i öfvervägande. Jag tror, att om man vill hafva
entreprenader, det blir nödvändigt att bibehålla den stam af
entreprenörer, som utgöres af gästgifvare, ty blifva icke de
entreprenörer, så blifva inga entreprenader på landet af.
Det var blott detta jag ville anmärka för den händelse, att
återremiss kommer att äga rum.
Ilr Hjerta, Lars: Jag skall icke inlåta mig i hufvudsaken,
utan blott anhålla att till besvarande få upplaga en
speciel anmärkn., som blifvit gjord derom, att skjutslegans
förhöjning äfven skulle höja priset på ångbåtstransporter och
foror. Jag tror, att förhållandet med dessa båda inrättningar
är något helt och hållet särskildt, som icke beror af
gästgifvareskjutsen, och jag går ännu längre, då jag förmodar,
att skjutslegans förhöjning snarare skulle bidraga till
framkallande och begagnande af mera billiga transportsätt,
såsom man sett i Tyskland och Frankrike, der fattigare personer
låta transportera sig med s. k. formäns-åkdon, hvilka
väl gå långsammare, men också kosta mindre alt begagna.
Sådant skulle bestämdt uppkomma äfven i Sverige med en
förhöjd skjutslega, och dermed tror jag, alt den anmärkn.
skall vara besvarad, som Hr Lind af Hageby framställt.
222
D c ii 10 Junie. m.
För öfrigt utber jag mig att få fasta det Höglofl. Ståndets
uppmärksamhet på en sak. Det kan icke nekas, att
under den långvariga discussion, som nu bär förefallit, åtskilliga
anmärkn.T blifvit gjorda, sorn icke helt och hållet
sakna grund; men sådant mäste utan tvifvel alltid inträffa ,
då saken rörer ett amne af så omfattande intresse, der allmänna
föreskrifter skola gälla för ett helt Rike och för så
många till sin natur olika localer och särskildta förhållanden.
Jag skulle likväl tro, att nästan ingenting förekommit, som
icke redan blifvit andraget vid remisserna från PuksStm eller
under den vidlyftiga debatten inom Utskottet. Man kan då
anse Utskts betänk, såsom en jemkning emellan de olika åsigterna,
som aldrig kunna upphöra att stå i strid med hvarandra,
men emellan hvilka Utskts pluralitet ansett bäst alt
begifva sig till det nu förevar.; och då man tillika påstått,
att detta är eli ärende, hvari beslutande rätten i sista rummet
tillhör icke R. St., utan K. M., emedan det hör lill
författningarna ang:de allmänna hushållningen, eiler åtminstone
alltid hittills ansetts höra dit och derföre blifvit af
Ekon.Utsk. behandladt: så tror jag att embelsmanna-intresset,
innan en författning i ämnet utfärdas, har tillräckligt
tillfälle att hos K. M. göra gällande alla de anmärkntr, hvartill
delta förslag möjligen kan lemna någon anledn., och
jemväl att vinna afseende på hvad derutinnan kan finnas
billigt. Dessutom, ifall man också vilie göra den invändning,
att dessa anmärkntr nu böra göras hos R. St., så kail
ett bifall till detta betänk, icke hindra särskilda motioners
väckande i de af några värda ledamöter uppkastade frågorna
om ersättning från Statens sida åt embetsmännen o. s. v.
Jag skulle derföre tro, att mycken tid och möda besparades
och samma ändamål vunnes, om R. o. Ad. nu behagade
bifalla Utskts betänk., hvarom jag begär proposts framställande
och votering.
Ur von Hartmansdorff: Den siste talarens yttrande
synes hafva gått derpå ut, att det är likgiltigt huru R.
St. besluta i önskningsmål, emedan det dock beror på K
M. att göra hvad Honom behagar och alt rätta hvad Ständerne
hafva illa gjort. Om detta antages såsom regel, så
skulle jag önska, alt det i bestämda ordalag uttrycktes, på
det att vid en kommande riksdag Const.Utsk. icke måtte fä
någon anledn. att yrka ansvar på Konungens rådgifvare,
för det all de icke gjort afseende på Ständernes ofullständiga
och felaktiga framställningar. Jag går så långt, att
om detta antoges såsom grund för oss att gilla hvilka förslag
vi helst från Utsk. erhölle, så kunde vi helt och hållet
bespara oss mödan att sitta bär och Öfverlägga om önskningsmålen;
ty det vore likgiltigt, hurudana förslagen voro.
RiksStånden besparade sig dermed ej blott tiden, utan både
penningar och arbete.
Den 10 J u n i e. m.
Hr Hjerta: Om jag icke hade något hopp att de, sorn
önska bifall å betänk., möjligen skola vinna vid voteringen,
skulle jag icke förlänga discussionen med ett svar på den
siste värde talarens, yttrande; men som jag verkligen tror,
att Utskts betänk, kan bifallas, så utber jag mig att dessförinnan
till talaren ställa det svar, alt hans dialeclik var
ganska fin och klyftig, men hvilade på ett missförstånd om
mitt yttrande. Jag har icke yrkat och kommer icke alt
yrka, att det är likgilitigt, huru Ständerne yttra sig i önskningsmål.
Jag hai t. o. m. flera gånger under denna riksdag,
i olikhet med de personer, med hvilka jag i andra afseenden
delar opinion, yttrat, att jag anser impulsen lill
reformer och förbättringar i författningarna böra utgå från
R. St., och att det ar Konungens rådgifvares skyldighet att
derpå göra afseende. Men med detta yttrande står min nyss
afgifna förklaring i fullkomlig conseqvenS, ty jag tror, att
ifrågavar. betänk, just är sådant, att pluraliteten af R. St.
deruti finna sina åsigter bäst förenade. Jag har blott sagt,
att frågan om den särskilda ersättning, som kan fordras för
åtskilliga embetsman i följd deraf, att detta betänk, antages,
lika väl kan göras gällande hos K. M., antingen Ständerne
bifalla detta betänk, eller icke. Täcktes den värde talaren
lyssna härtill, så torde han finna, att vi i denna sak icke
äro af så olika tankar, som han förmodat.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill för minnes skull
blott erinra, att det således medgifves, att embetsmannaintresset
får göra sig gällande hos K. M. till förändring af
Ständernes framställningar. Jag önskar, alt samme talare,
som yttrat dessa tankar, måtte ihågkomma dem så väl vid
denna riksdag, som vid en påföljande, om han då får lefva
och är bär tillstädes.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
hagade
bifalla Ekon.Utskts nu föredragna betänk. N:o 26.
Ropades starka nej, blandade med ganska många ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att nej öfverröstat ja.
Hr Hjerta begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskts betänk.
N:o 26, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda betänk,
gjorda anmärkningar föranleda dess återremitterande.
Den 10 Junie. m.
Efter voteringens sint, be furin os rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 20.
JVej — 5i.
På begäran af Frihrne Hamilton, Hugo, samt Fleming,
Herman Reinhold, blef Coust.Ulskts den 4 dennes
på bordet lagda mein. JV:o i i, i anledn. af vackt förslag
om ändring i 49 §;n Reg.F:n och 2 §:n Riksd Ordn.,
med afseende å förkortande af tiden mellan riksdagarna, ånyo
lagdt på bordet.
Vid förnyad föredragning af Const.Utsk:s den 4 dennes
på bordet lagda meni. N:o 12, i anledn. af väckt förslag till
bestämmande af dagen för nästkommande riksdags början,
fann R. o. Ad. det icke erfordra annan åtgärd än att läggas
lill handlingarna.
Ånyo föredrogs StatsIItskrs den 4 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 153, i anledn. af vackt fråga om förening af
Riksg.contorets och f. d. General-assistance-contorets enkeoch
pupill-cassor eller om årligt anslag till enke-cassan vid
förstnämnda verk.
Frih. Cederström, Jacob: Den bekymmersamma belägenhet,
hvaruti Riksg.contorets enke- och pupill-cassa sig
för närvar, befinner, är visserligen rätt beklaglig, men alt
afhjelpa den genom denna cassas sammanslående med f. d.
Assistance-contorets enke- och pupill-cassa, utan att upplyst
är, att denna cassas delägare dertill i vederbörlig ordning
samtyckt, finner jag för min del ganska betänkligt. R. o.
Ad. torde finna, att en association af enskilda embets- och
tjenstemän, hvilka ingått i en pensions-anstal t med personliga
bidrag dertill, icke kan sammanslås med en annan i
mindre goda omständigheter, aidraminst då den förres cassa
står på afgång, d. v. s. att den deri delägande personalen
hvarje år minskas genom afgående personer och således inkomsterna
af fonden lemna tillfälle till ökade pensioner,
tills den siste afgått. Jag skulle tro, att rättvisan fordrade,
att icke vidtaga någon åtgärd förr än med ett fullkomligt
begifvande af samtliga delägare i Assistance-contorets pensionscassa,
och bäst samt rättast synes mig vara, om R. St. nu
icke besluta annat, än att, efter samtlige desse delägares afgång,
capitalet då må tillfalla Riksg.contorets enke- och pupillcassa;
men att, såsom Utsk. föreslagit, kasta in denna cassa i
den andra och sålunda minska möjligheten för de rätta delägarne
att komma i åtnjutande af förökade pensioner i mån
af afgång, det kan jag ej annat än bestrida, och jag anhåller
derföre om återremiss af detta betänkande.
Hr
Den 10 Juni e. m.
295
Hr vo n Har t ma n sd o r f f, Au g.: Då tle i fråga var. tjenstemännen
ingingo på pensionsafgiften, beräknade de att erhålla
en viss deremot svarande inkomst för sig sjelfva eller deras
enkor och barn, men icke något deröfver. StatsUtsk. liar
föreslagit, att de må få åtnjuta allt hvad som var beräknadt
vid pensionsinrättningens stiftelse, äfvensom att, då någon förhöjning
kan göras, icke blott för dem, utan äfven för Riksg.-  contorets tjensteman, skall en sådan äga rum i samma proportion
för hvartdera verkets tjenstemän. Om man nu skulle
vidtaga den åtgärd, som Frih. Cederström ansett riktig, så
skulle den siste tjenstemannen i f. d. Assistance-contoret få
åtnjuta räntan på hela pensionsfonden, således möjligen flera
gånger mer, än beloppet af den lön, han innehaft. Detta har
väl aldrig kunnat ingå i beräkningen hos dem, som tillhöra
pensions-anstalten. Jag tror således, att Frih. Cederström drifver
grannlagenheten längre, än billighet och rättvisa kräfva.
Någon arftagare skall väl finnas, när pensionärerne uro alldeles
utdöde. Frihln har sjelf dertill föreslagit Riksg.contoret.
Hvarföre kan det då icke ske genast, enär åt de gamla
delägarne förbehålles all den rätt, de kunnat påräkna, t. o.
m. en förhöjning derutöfver? Jag ser ej något hinder deremot
och tror således, alt Utsk:s betänk, bör bifallas.
Frih. Cederström: Om det gick an att disponera
öfver andras medel såsom öfver sina egna, så skulle jag med
Hr von Hartmansdoff instämma deruti, att R. St. hade rätt
att säga, det Riksg.contorets enke- och pupill-cassa behöfver
tillskott och att deremot f. d. Assistance-contoret har öfverskott
i sin, hvarföre detta öfverskott bör gå till förstärkning af
den förstnämnda cassan; men som Assistance-contorels pensionscassa
är en för sig bildad cassa, skiljd från Riksg.contorets,
så kan jag icke se, med hvad rättsgrund man deröfver disponerar
utan delägarnes hörande. Hade det varit en af
statsmedel ensamt bildad fond med bestämda pensionsbelopp,
så hade förhållandet varit annorlunda, men nu inträffar icke
sådant förhållande, och i samma stund man sammansloge cassorna,
kunde det väl hända, att någon tillökning i pensionerna
för Riksg.contts tjenstemän uppkom, men den kund®
alldeles ieke blifva motsvarande den förhöjning, som i annat
fall skulle uppkomma för delägarne i assislance-fonden,
och den omständighet, Hr von Hartmansdorff behagat nämna,
att den siste qvarvarande pensionären skulle få mer än
hans lön utgjort, är en följd af hela verkets indragning och
de öfrige delägarnes afgång. Denna händelse är icke beräknad
vid cassans bildande, och kan ej ofta inträffa, emedan det sällan
händer att embetsverk med enskilda pensions-inrättningar
belt och hållet upphöra; men om man nu t. ex. föreställde
sig det icke troliga, att arme'ens hela nuvar. organisation
upplöstes, och att man icke mer behöfde några krigsmän i
8 H. a®
21Ö
Den io Juni e. m.
Sverige, så frågar jag, om det vore R. Sl:s rätt att, när icke
nytt befäl tillsattes och Statens bidrag till arméens pensions-cassa
hade upphört, taga denna cassa och sammanslå
den med civilstatens pensions-cassa, derföre att icke armeens
befäl completterades? Vore det icke de qvarvarandes rättighet
att få förökade pensioner, tills den siste afgått? Jag skulle
förmoda det, åtminstone kunde ingen disposition öfver dessa
personers egendom ske annorlunda, än att man först frågade
dem, huruvida de ville ingå på den förändrade regleringen'man
ville verkställa. Jag förnyar min anhållan om
återremiss.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag önskade, att någon af
SlatsUtskts ledamöter ville upplysa hvilka försigtighetsmått
blifvit vidtagna till bevarande af deras rätt, som äro berättigade
att få pensioner ur f. d. Assistance-contorets pensions-cassa.
Om genom denna cassas sammanslående med en
annan, det skulle hända, att den blefve otillräcklig för dem,
så hade man ej allenast ä rf t denna cassa i förtid, utan äfven
gjort delägarne en bestämd orättvisa.
Hr von Hartmansdorff: 1 anlédn. af hvad Frih.
Cederström yttrat, får jag anmärka, att A sidan 7 i Utsk:s betänk.
förekomma följande ord: ”Nyssnämnde cassa-delägare
hafva likväl förklarat sig hvarken kunna eller vilja förneka
att ju cassans capital-fond hufvudsakligen tillkommit genom
R. St:s frikostighet.” Således är det icke, såsom talaren förmodat,
på pensions-tagarnes bekostnad, som denna cassa hufvudsakligen
blifvit bildad. Också det exempel, som Frih:n
anfört, då lian nämnt aromens pensions-cassa, tyckes lala för
Utsk:s betänkande. Mig är icke bekant, till hvad belopp
anneens pensions-cassas årliga tillgångar uppgå, men jag vill
minnas, att hon årligen upplägger Jo,000 r:dr. Således torde
hon väl hafva 4 till 5 gånger så stor inkomst. Om nu en
fändrik blefve den sist qvarlefvande pensionären af arméen,
så kunde det väl icke vara meningen eller ens rimligt att
gifva honom 120 till 15o,ooo r:dr om året. Hvad åter beträffar
de villkor och försigtighets-mått, hvarom Hr Lefren
gjort förfrågan, så liro de redan upplästa af Ridd.cancellisten
och finnas upptagna sidan 10, så att några betänkligheter
emot antagandet af Utsk:s förslag ingalunda synas möta.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s nu föredragna utlåt. N:o 153.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf, alt
ja öfverröstat nej.
Frih. Cederström: Jag anhåller att till prot. få re
servera
mig enrot'R. o. Ad:s beslut, såsom i min öfvertygelse
rätts vidrigt.
Den io Juni e. m.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 4 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 155, i anledn. af väckta motioner
om anslag för sammanträden af Skandinaviska naturforskare
och läkare.
Lades till handlingarna Bevil!n.Utsk:s den 4 dennes på
bordet lagda betänkanden:
N:o 17, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. i
fråga om landträntmästares befrielse från skyldigheten att
för remisslage erlägga bevillning;
N:o 18, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St.
angtde eftergift af personella utskylder för afskedade, till
underhåll berättigade, soldater och deras vederlikar under
expectance-tiden.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtskts den 4 dennes på
bordet lagda betänkanden:
N:o 51, i anledn, af väckt motion om ändring i 18, 19,
20 och 23 cap. Missg.balken;
N:o 52, i anledn. af väckta motioner, rörande dels ändring
i 12 §:n af K. förordn. den 12 Joli 1818, angrde inteckning
i fast egendom, samt i nu gällande föreskrifter om
panträtt i lösören, dels att intecknad jord ej må, genom afsöndring,
till sitt värde förminskas, dels ock att inteckning
må kunna i fartyg erhållas.
Ånyo lades på bordet, på begäran af Frihtne Cederström,
Gustaf Carl, och Cederström, Jacob, LagUtsk:s
den 4 dennes första gången på bordet lagda utlåt.
N:o 53, i anledn. af väckt motion om ändring i i3-§:n af
K. förordn. den i3 Juli 1818, ang:de inteckning i fast
egendom.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Hrr von
Hartmansdorff, A u g., samt L a g e r b j e I k e, Carl Oscar,
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 4 dennes första gången pä
bordet lagda betänk. N:o 32, i anledn. af väckta motioner
om ändringar i författningarna anglde allmänna vägars underhållande
vintertiden.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 4 dennes på bordet lagda betänkanden:
N:o 33, i anledn. af väckt motion ang:de föreskrifter om
sättet att mäta salt och spanmål;
N:o 34, i anledn. af väckt motion om skyldighet för säterier
och boställen att fortskaffa kronobref;
N:o 35, i anledn. af väckt motion om indragning af
vexel-controlleurs-befattr.ingar;
N:o 36, i anledn. af väckt motion om inskränkning af
nämndemäns befrielse från skjutsningsbesvär;
Den 10 Juni e. m.
iV:o 37, i anledn. af väckt fråga om utfärdande af nya
instructioner för länsstyrelserna och deras underlydande
tjenstemän.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.-  IJtsk:s den 4 dennes på bordet lagda betänk. N:o 38, i anledn.
af väckta motioner, ang:de ändringar uti eller tillägg
vid författningarna om lumpsamling, blef samma betänk, ånyo
begärdt på bordet af Fri hine Cederström, Gustaf
Carl, och Cederström, Jacob.
Lades på bordet nedannämnda från Utskotten inkomna
memorial, betänkanden och utlåtanden, nemi. från
Cons t.U tskottet:
N:o i3, ang:de anmärkntr, gjorda under granskningen af
Statsrådets protocoll;
StatsUtskottet:
N:o .54, angtde väckt fråga om afskrifning af f. d. Arrendatoren
Christoffer Gustafssons återstående skuld i och för
arrendet af stora Lunds boställe;
N:o 156, i anledn. af väckt fråga om ersättning till pensions-inrättningen
för Skånska städernas embets- och tjenstemäns
enkor och barn för en å nämnda inrättning öfverlåten
fordran hos K. M. och Kronan;
Bevill n.Utskottet:
N:o ig, så väl i anledn. af verkställd granskning af
post-taxorna för inrikes brefvexlingen, som ock angtde åtskilliga
post-väsendet rörande motioner;
Allm. Besvärs- och E ko n.U tsk o 11 e t:
JV:o 3g, i anledn. af väckta frågor om näringsfriheten;
N:o 42> angrde föreslagen förändring af författningarna
om grunderna för befordran till civila embeten och tjenster;
N:o 43, angrde föreslaget förbud för tjenstemän vid embets-verken
att på samma gång innehafva mer än en tjenst
med lön på stat;
N:o 44» i anledn. af väckt motion att förekomma tjensteaccord;
,
N:o 45, angtde föreslagen indragning af Vice-presidentsembetena
i Hofrätterna och förändrad benämning af Hofrätternas
ledamöter, samt om ordningen för förslag till ledamöter
i Hofrätten och Collegier;
N:o 46, i anledn. af väckt motion, att befordringar till
embeten och tjenster icke måga hindra embetsverkens förändrade
organisation;
.N:o 47) i anledn. af väckt motion om iakttagelser vid
utnämningar till riddare-värdigheter;
N:o 48, om befordringsrätt för läkare, sorn äro antagne
för sjukvården inom mindre samhällen pålandet;
Den io Juni e. m.
32g
N:o 49; ' anledn. af väckt motion om förbud för Judar
att i sin tjenst städja Christna trosförvandter;
N:o 5o, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af
K. General-tullstyrelsens circulär den io Febr. 1838, och
dervid gjordt tillägg af den 3o Juli samma år, rörande controll
vid allastning från Norr- och Vesterbotten;
N:o 5r, i anledn. af väckt motion om upphörande af
eller rättelse i den afgift, som erlägges till commendanten å
Elfsborgs fästning af alla till och från Götheborg kommande
fartyg;
N:o 5a, i anledn. af väckt motion om indragning af tullkammaren
vid Furusund.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. $ till 12 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den i3 Juni 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 7 prot.utdr. för den 10 dennes e. m.
Justerades pleni-prottn för den 29 Maj samt f. och e.
m. den 3o Maj.
Frih. Cederström, Thure: Sedan jag denna dag
inlemnat min innehafda riksdagsinanna-pollet för Friherrliga
ätten N:o 367. Ulfsparre, har jag varit nödsakad afsäga mig
det ledamotskap i Ridd.Utsk., som varit mig uppdraget;
hvilket jag härmed får vördsamt tillkännagifva.
I anledn. häraf anmodade Hr Frih. o. Landtm. Hrr
Electorer alt vid deras nästa sammanträde utse en ledamot
i Ridd.Utsk. efter Frih. Cederström.
Då nu föredrogs till afgörande ett mål, hvaruti Undert.
Ridd.Secret. var jäfvig, blef deröfver särskildt protocoll földt
af en utaf de vid protocollet tjenstgörande, nemligen Notarien
Albert Munck; hvarefter undertecknad åter emottog
protocollet.
Upplästes till justering Exped.Utskts förslag till underd.
skrifvelse tili K. M., angrde afskaffande af extra-länsmän
utan lön.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag ser, att förslag
till underd. skrifvelse är uppsatt i anledn. af ett betänk.,
Den i3 Juni f. m.
som R. o. Ad. afslagit. Jag anhåller, att genom Hr Ridd.-  Secreteraren få veta, huruvida underrättelse ankommit från
de andra RiksStm, att de samtliga antagit ifrågavar. betänkande.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att det betänk,
från Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., hvaruppå detta förslag
lill skrifvelse grundade sig, blifvit bifallet af de 3 öfriga
RiksStånden.
Uppå derefter framställd propos. blef förslaget af R. o.
Ad. godkändt.
Ånyo föredrogs LagUtskts den 4 och 10 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 53, i anledn. af väckt motion om än—
.töring i i3 §:n af K. förorda, den i3 Juli 1818, ang:de inteckning
i fast egendom.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Ifall det ej är stridande
emot formerna, skulle jag vördsamt anhålla om upplysning,
hvarföre Const.Ulsk:s mein. N:o 11 blifvit uppskjutet
och öfverflyttad! från främsta rummet på bordslistan.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att i Talmans-öfverläggningen
förliden gårdag blifvit upplyst, att Const.-  Utskrs meinar. N:o 11 ännu ej blifvit bordlagdt i BorgareSt.
, och att således någon slutlig pröfning af detta memorial
icke samtidigt i dag kunde aga rum i alla Stånd, hvilket
likväl till följe af Riksd.Ordn. borde äga rum, så vidt ej andra
särdeles omständigheter derför lägga hinder. På grund
af Riksd.Ordn. hade Hr Landtm, således från föredragningslistan
låtit utesluta detta mål för att sedermera åter uppföras,
så snart det kan samtidigt förekomma hos RiksStånden.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: LagUtsk:s nu föredragna
betänk. N:o 53 innehåller, att Utsk. ej kunnat till
pröfning upptaga den motion, som blifvit väckt om förändring
af i3 §:n i inteckningsförordningen, egentligen endast
af det skäl, alt Utsk, ansett sig ej kunna åt motionen gifva
den utsträckning, som behöfdes för att göra ändring i de
lagrum, hvilka med inteckningslagen stå i sammanhang.
Jag anhåller derföre, att delta betänk, måtte blifva återremitterad!,
och får i sammanhang dermed väcka den motion,
att LagUtsk. läcktes föreslå den ändring dels i 4 cap.
4 §:n Jorda-b:n och dels i K. förordn. den i3 Juni i8oo,
angtde lagfart, som för ifrågavar. ändring af i3 §:n af inteckningslagen
är behöflig. Det bedrägeri, som motionären
velat förekomma, är visserligen i vår lagskipnings-annaler
ganska sällspord!; men jag skulle dock tro, att det är af
högsta nödvändighet att stifta någon lag till förekommande
af den för credilen menliga verkan af detta bedrägeri. Det
består deruti, alt t, ex. en person, som äger en egendom,
Den i3 Juni f. m.
ena dagen säljer den och dagen derpå i samma egendom
lemnar inteckningsrätt, hvilken hevakas och stadfästes, innan
ännu är kändt, att egendomen blifvit till annor man
försåld, hvilken inteckning, ehuru i laga ordning meddelad,
likväl, ifall den nye ägaren ej försitter lagfartstiden, blir en
nullitet. Vid betänk., finnes fogad en reservation af Hr Cederschjöld,
deri en ny redaction af i3 §:n inteckningslagen
är projecterad, och för min del skulle jag anse den böra
antagas framför den, sorn af sisla riksdags LagUtsk. blef
föreslagen, helst den förra, åtminstone för mig, synes mera
enkel och lättfattlig; och är denna redaction nästan densamma,
som i juridiskt archiv af Hofrättsrådet .Schmidt i
4:e bandet ira häftet finnes intagen, der den lyder sålunda:
"Är i egendom, den gäldenären till annan öfver lå t i t, inteckning
sökt förr, än nya ägaren med öfverlåtelse!! lagfarit; då
må ej den öfverlåtelse i vägen ligga för inteckningen, utan
hålle nye ägaren sig till fångesmannen för hvad han förlorar;
sökes, å samma dag, inteckning'för fordran oell lagfart
å öfverlåtelsen, vike fordringsägaren för den, som äganderätten
förvärfvat.’’’
Hr Cedersch jö Id, Robert Theophron: Tillbetryggande
af creditförbållandena är det af yttersta vigt, att
denna motion icke lemnäs utan afseende. Under nuvar. förhållanden
vill hvar och en gerna i liqvid emottaga en skuldsedel,
som finnes intecknad i en egendom, t. ex. under dess
halfva välde, och man tior sig då hafva fått full säkerhet
för betalningen. Så är likväl icke förhållandet, och jag tror
det ej sällan inträffat, att den, som fått en så beskaffad
skuldsedel, blifvit alldeles utan betalning till följd deraf,
att sedelutgifvaren några dagar före sedelns uthändigande
sålt egendomen, men den, till hvilken sedeln varit ställd,
likväl lyckats att erhålla inteckning, innan nye ägaren anmält
sig till vinnande af lagfart. För min del får jag på
de skäl, som i min motion finnas upptagna, här ytterligare
uttrycka den mening, att LagUtsk., då det gillat det af
motionären åsyftade ändamål, äfven bort tillstyrka bifall å
densamma och icke anse sig derifrån förhindradt derföre, att
Utsk. icke samtidigt kunde framställa de förslag, som derjemte
kunde vara af behofvet påkallade. Jag tror att, såvida
den af Hr Palmcrantz gjorda hemställan, att vid besvarande
af den återremiss, som jag hoppas må äga rum,
Utsk. måtte föreslå ändring äfven i 4 caP- 4 §• Jorda-b:n
samt 1800 års förordn. ang:de lagfart, anses behöflig, denna
hemställan bör i så måtto utsträckas, att icke något visst
lagstadgande nämnes, utan Utsk. uppdrages att inkomma
med förslag till alla de lagförändringar, soin Utsk. kan finna
nödiga i följd af motionärens förslag. I annat fall kunde
det hända, alt LagUtsk., i öfverensstämmelse med hvad som
nu skett, förklarade äfven Hr Palmcraulz’s förslag ej vara
Den i3 Juni f. m.
nog vidsträckt, och att Utsk. i följd deraf vore förhindradt
att afgifva något sådant förslag, som af R. St. kunde antagas.
Jag anhåller derföre, att förevar, betänk, måtte återremitteras,
med föreskrift för LagUtsk. att inkomma med
förslag till ändring af alla de Jagstadganden, som Utsk. anser
hörn undergå förändring med anleda, af bifall till motionärens
förslag.
Frih. Cederström, Anders: Da Anders Larssons
ifrågavar. motion inom Utsk. förevar, ansåg sig Utsk:s pluralitet
visserliga böra instämma i de af honom yttrade åsigter
rörande behofvet deraf, att ägares och inteek ningshafvares
ömsesidiga rättigheter närmare bestämdes, men Utsk. trodde
detta ändamål bäst vinnas, om LagUlsk:s vid sista riksdag i
ämnet afgifna förslag kunde antagas, och då Anders Larssons
motion efter Utsk:s tanke icke berättigade till ett så
omfattande förslag, ulan Utsk., på grund af 37 §. Riksd.-
Ordn., ansåg sig förhindradt att ett sådant förslag till R. St:s
antagande för närvar, framställa; så beslöts att så uppställa
detta betänk., att R. St., om de så för godt funno, kunde
hafva anledn. att göra sådana anmärkn:r, som kunde berättiga
Utsk. att inkomma med ett fullständigt förslag i ämnet.
Förenänmda 87 §. innehåller: ”Intet Utsk., Const.Utsk. och
BancoUtsk. allena undantagna, vare berättigadt att väcka
frågor till afgörande i R. St:s plena, eller att upptaga an
dia
ämnen, än de fran plena remitterade.” Då Utsk. ej ansåg
sig kunna biträda motionärens förslag, men väl ansåg
rättelse behöfvas, trodde Utsk. sig likväl vara förhindradt
att afgifva förslag till den förändring, som af Utsk. ansågs
lämplig. Hr Cederschjöld har visserligen varit af en annan
mening, och det skulle mycket fägna mig, om R. St. ville
gifva Utsk. en vidsträcktare rättighet i detta afseende; men
så länge Utsk. ej trodde sig äga en sådan rättighet, ansåg
Utsk. sig ej böra tillskansa sig denna makt. Det är på denna
grund, det blefve ganska fägnesamt för Utsk., om ärendet
återremitterades, med Utsk. leornad rätt att framställa
ett fullt ändamålsenligt förslag, och jag får derföre afven
tillstyrka ålerrcmiss.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Motionären har tydligen
autydt den förändring i inteckningslagen han åsyftar,
och han har dervid jemväl utpekat en lagparagraf, men
förgätit att till rättelse eller undanrödjande framställa de
åtskilliga författningar och lagparagrafer, som hänga tillsammans
med ifrågavar. stadgande i inteckningslagen. Det är
måhända ett förlåtligt förbiseende af en motionär, att icke
kunna intränga i en hel massa af lagsladganden, som stå i
sammanhang med den lagstiftning han afser. Jag tror det
vara LagUtskts rättighet och till följe deraf äfven dess åliggande
att se till, att den åsyftade lagförändringen kan åstadkom
-
D c n i3 Juni f. m.
kominas, äfven om motionären ej gittat vägleda sig genom alla
lagstiftningens irrgångar, för alt lunna till det resultat hail
önskat. Utsk. har ansett ifrågavar. förändring nyttig, och
jag delar äfven denna åsigt, men tror att grannlagenheten
hos Utsk. galt för långt, då det ansett sig hindradt föreslå
en ändring i anledn. af motionärens ensidighet i framställningen.
Jag anser således att, på sätt Hr Cederschjöld isin
reservation framställt, det varit en rättighet lör Utsk., som
R. St. förmodligen ej hade underkänt, att i anledn. af motionen
sträcka sin uppmärksamhet lill alla de författningar,
som dermed äga sammanhang, och på grund deraf önskar
jag, att detta betänk, måtte återremitteras, på det att Utsk.,
oberoende af sin varsamhet, ina till R. St. inkomma med
ett fullständigt förslag till afhjelpande of de brister, som
motionären öfverklagat, och hvilka igenfinnas ej hlott i det
stadgande, lian åberopat, ulan äfven i åtskilliga dermed
sammanhängande lagbud. Jag förenar mig i den emot beslutet
afgifna reservation och anhåller om återremiss af Utskrs
betänk., för att detsamma i en mer omfattande, fullständig
skepnad må återkomma.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den (anken, sr>m
Utsk. baft, eller dess blygsamhet att icke vilja göra någon
förändring eller tillägg i det förslag motionären afgifvit, kan
jag ej biträda. Det är mycket sällan en K. propos. blir bifallen,
sådan den blifvit framställd, oaktadt lagarna i afseende
derpå uro snarare bestämda derföre alt den skall bifallas
eller förkastas, sådan den är afgifven. R. St. hafva
dock alltid tagit sig rättighet, att i K. propostr rörande lagfrågor
görn de modificationer, som ansetts nyttiga. Ännu
mer mäste Utsk. hafva en sådan rättighet, då det är fråga
om enskilde personers motioner, och om Utsk. ville afstyrka
hvarje motion, som icke vore ställd i den fullkomliga
form, som fordrades för dess antagande, så vore det fara
värdt, att knappt någon kunde bifallas, hvilket skulle hafva
den följd, att motionarerne afskräcktes från försök att uppgöra
förslag till en lagförändring samt blott uppgåfvo i hvad
afseende de ville hafva ändring, men lill Utsk. helt och hållet
öfverlemnade att uppgöra sjelfva lagförslaget. Jag förenar
mig således med dem, som tillstyrkt återremiss af detta
betänk., och får tillika önska, att Utsk. ville taga hvad
jag anfört i särskildt öfvervägande, för att icke vara så
granntyckt en annan gång, utan behandla motionerna med
den större frihet, som af Utsk. kan anses ändamålsenlig.
LagUtskts utlåt. N:o 53 blef af R. o. Ad. återremitteradf.
Företogs till pröfning Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s,
den 4 och io dennes, på bordet lagda betänk. W:o 32, i an
8
H. 3o
234
Den i3 Juni f. m
-
ledi), af väckta motioner om ändring i författningarna , angtde
allmänna vägars underhållande vintertiden.
Hr von Qvanten, Carl: Ulsk. har ansett sig befogadt
att icke fästa afseende å Lars Larssons ifrågavar. motion.
Jag vill dock med tydliga facta bevisa, att icke författningarna
tillämpas så, som Utsk. trott. Huru det tillgår
i Elfsborgs län, vill jag med några bevis styrka, och hoppas
jag att, sedan de blifvit för R. o. Ad. kända, en ålerremiss
må beviljas och följden deraf blifva någon ändring i
Utsk:s betänkande. 1790 års förordning ang:de snöskottning
bestämde icke någon plikt, enligt hvad detta betänk, upplyser,
utan först år i8i5 stadgades en plikt af 3 r:dr 16 sk.
för hvar och en, som bryter emot berörde författning.
Men föreskriften i afseende på skyldigheten att vid inträffande
snöfall förrätta skottning har erhållit olika tillämpning.
Jag har mig icke bekant, huru i de flesta län tillgår;
men jag kan upplysa, huru i Elfsborgs län förfares. Der
skottas efter en af Konungens Bef:h:de år 1784 utfärdad
skrifvelse, som innehåller, ”att enär snöfall om natten skett,
skall vägen alltid påföljande dagen före dager med snöplogen
köras, eller, der det icke låter sig göra, med annan redskap
öppnas och banas, på det vägfarande må obehindradt
framkomma? Denna författning står i strid med sig sjelf,
då den säger, att efter snöfall skottningen skall ske om natten,
ty de skottningsskyldige borde åtminstone få afvakta
dagen, men nu måste skottningen ske om natten, äfven då
det icke är månsken. Jag har här med mig ett af Götha
Hofrätt nyligen ulfardadt utslag, hvarigenom icke mindre
än 68 personer blifvit pliktfallde till 3 r:dr 16 sk b:co hvardera
, derföre att de icke skottat vägen om natten, på grund
af nämnda författning af 1784, hvilken tyckes mig vara nog
gammal. Jag har mig icke bekant, om den blifvit utfärdad
med stöd af någon K. skrifvelse eller endast godtyckligt af
dåvar. landshöfdingen, men nog skulle jag, då 2:ne domstolar
nemi. Häradsrätt och Hofrätt fällt 68 personer till böter,
oaktadt det var upplyst, att de på förmiddagen efter
snöfallet voro ute och skottade, tycka att ifrågavar. motion
borde väcka någon uppmärksamhet, och jag önskar, genom
bifogande af Hofrättens utslag, lemna Utsk. tillfälle att bedomina,
huruvida icke någon förändring af Utsk:s betänk,
är behöflig. Mitt förslag vore derföre, att Utsk. ville föreslå
en hemställan till K. M., att enahanda instruction måtte
utfärdas för alla snöskottare, isynnerhet sedan i8i5 års
förordning utkommit och bestämt en plikt af 3 r:dr 16 sk.
Uå nu förenämnde personer, såsom utslaget visar, verkligen
skottat snön på förmiddagen efter snöfallet, och likväl blifvit
pliktfällde, så måste sådant skett derföre att vägen ej
varit upptagen före dager. Jag anhåller om återremiss och
att Utsk. malte göra afseende på det af mig åberopade af
Den 13 J ti 11 i f. m.
235
Göllia Hofrätt nyliden utfärdade utslag, hvilket bevisar, att
Hofrätten sett saken annorlunda än Utsk. gj >rt.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag tager mig friheten fusta
den siste talarens uppmärksamhet på, att det fall, han citerat,
äfvensom det förslag, han-önskat Utsk måtte göra,
rörer något helt annat, än den framställning Utsk. nu besvarat
och således icke bör föranleda till en återremiss af
detta betänkande. Det fall, sorn den värde talaren citerade,
rörde, att ett helt ploglag försummat snöskottningen inom
den påbjudna tiden, och att hela ploglaget derföre fått plikta.
I motionen förekommer åter fråga, att då eli ploglagsdistrict
blifvit indeladt på flera intressenter och en af dem
försummat sin skyldighet, såskall K. brefvet den loMaj i8i5
blifvit så tillämpad!, att hvarje medlem af ploglaget fått
böta 3 r:dr 16 sk. Om så skett, så är det en bestämd
misstydning af dem, som tillämpat lagen, och kunna klagomål
i laglig väg anföras, då felet icke ligger i författningen;
hvaremot förhållandet ej kan föranleda till någon åtgärd
af 1\. St., enar det ej kan vara deras sak alt i önskningsväg
ingå till K. M., för att öfverklaga särskilda aucloliteters
förfarande emot författningen. Det är på denna
grund, och då Utsk. upplyst att hvad motionären önskat
redan tydligt står i förenämnda K. bref, som Utsk. tillstyrkt
R. St. att icke i anledn. af motionen vidtaga någon åtgärd.
Jag tror att intet annat svar derpå kan lemnäs, och får för
min del åtminstone yrka bifall till betänkandet. Hvad den
särskilda fråga beträffar, som Hr von Qvanten framställt, så
tror jag icke, att den kan gemensamt med Lars Larssons
motion handläggas, utan må den såsom särskild motion behandlas,
då Utsk. visserligen skall densamma besvara.
Hr Eden hjelm, Gillis: Skulle förfaLtningarna ang:de
snöskottning i Elfsborgs län vara sådana som Hr von Qvanten
uppgifvit, så måtte de åtminstone icke efterlefvas; ty der
tillgår såsom i andra län, att vägume skottas, sedan snöyran
är föibi, så att de äro öppnade dagen derefter. För min
del yrkar jag bifall å Ulsk:s betänkande.
Hr von Qvanten: En värd talare har sagt, att den
af mig väckta fråga icke tillhör ifrågavar. motion. Jag tror
mig mycket lätt kunna bevisa, att den verkligen hör hit; ty
såsom orsak, hvarföre Utsk ej gjort afseende å Lars Larssons
motion, uppgifver Utsk.: "det i Lars Larssons
motion åberopade K. brefvet den io Maj i8i5, hvilket
blifvit till K. Kammar-colhm aflåtet, innehåller bland
annat, att då uti förordningen den i3 Sept. 1790 någon
påföljd icke blifvit bestämd för dem, som åsidosätta skyldigheten
att vid infallande snöfall förrätta plöjning och skottning,
har K. M. uti berörde politi-mål funnit skäligt förordna,
det hvar och en, som emot berörde författning bryter,
gör sig till 3 r:dr 16 sk. böter förfallen. Då sålunda
•j36
Den i3' Juni f. ra.
uttryckligen är stadgadt, att ansvaret skall drabba endast
den som bryter, anser Utsk. den deröfver sökta förklaringen
icke vara af beliofvet påkallad.” Således anser Utsk.
tydligen, att böter endast böra drabba den, som bryter, men
icke den, som icke bryter. Då jag nu citerat 2:ne utslag,
det ena af Häradsrätt och det andra af Hofrätt, hvaruti de
blifvit dömde alt plikta, som icke brutit, så måste väl skäligen
denna fråga böra lill detta ämne, och jag anhåller att
i korthet få meddela R. o. Ad. ordalydelsen af Häradsrättens,
af Hofrätten fastställda, utslag. 68 personer voro anklagade
”för det de, ehuru plogningssky Idige, skola underlåtit
att den 20 Januari i838 under dåvar. snöyra uppskotta
de dem tilldelta vägstycken.” Snöyran bade då fortfarit
ifrån den 25 December 18S7 och slutades först den 6 Mars
i838, så att posten mäste bäras det året, hvilket Hr Landshöfdingen
Sandelhjelm torde kunna intyga. Endast staden
Wenersborg mäste då betala flera tusen r:dr för att hålla
en väg öppen. Under detta svåra år var det, som häradsrätten
genom särskildta, den 28 Febr. 1858 meddelta, alsing
sig utlåtit: ”alt alldenstund Konungens 13ef:h:des i Elfsborgs
län den 16 Dec. 1784 utfärdade snöplogsinstructiori i
2:a punkten innehölle, ett enär snöfall om natten skett, skall
vägen alltid påföljande dagen före dager med snöplogen köras,
eller, der det icke later sig göra, med annan redskap öppnas
och banas, på det vägfarande må obehindradt framkomma;
fördenskull och emedan det vore upplyst, att förstnämnda
dag ej mindre ilrågavar. vägstycken varit af snö
uppfyllda och ofarbara, än äfven alt klaganderue ej förr än
sent på förmiddagen börjat med vägens öppnande, fälldes,
jemlikt K. brefvet den 10 Maj i8i5 att härföre höta, Anders
Larsson i Bretvet, såsom plogningssky Idig uti särskildta
vägstycken, för sina i Bretvet och Edslingstorp ägande hemmansdelar,
6 r:dr 32 sk., samt hvardera af öfriga klagaoderne
3 r:dr 16 sk., till lika fördelning emellan Kronan och åklagaren.
” Således skulle de ej böta derföre, att vägen ej
påföljande dag blifvit skottad, utan derföre att de ej skottat
före dager, hvilket jag för min del finner i högsta grad obilligt.
J\Tu har jag endast begärt, att då TJtsk. anser, alt
man ej kan pliktfällas, om man skottar om förmiddagen, men
detta utslag visar, alt man pliktfälles lika bra, om man skottar
eller icke, åtminstone i Elfsborgs län,Utsk. mätte på ett tydligare
sätt förklara huru dervid bör tillgå, och att en så orimlig författning,
som den hvarpå utslaget är grundadt, måtte upphäfvas,
på det alt jemlikhet måtte etableras i fråga arn snöskottning.
Det utslag jag citerat, rörer alldeles icke mig
enskildt, ty jag är icke bland de anklagade, men de hvilka
lidit så orätt, som de pliktfullde personerne, tycker jag borde
vinna någon ändring, hvilket icke lärer blifva så lätt,
ifall Utsk. ej fäster afseende på den orimliga lagen och skrifver
sitt betänk, så, att bestämdare blir uttryckt, när man
D c n i3 Juni f. ju.
Lör plikta och i livad ordning snöskottning bör pågå. Jag
måste derföre på det högsta begära, att detta betänk. må
återremitteras och vill dervid bifoga förenäinnda utslag,
hvarigenom tydligen bevises, att jag haft fullt skal att begära
återremiss, och är jag öfvertygad att, efter deraf erhållen
del, Ulsk. inkommer med ett betank. af helt annat
utseende.
Frih. Hamilton: Den siste värde talaren behagade ursägta
mig, alt jag ändå ej kan finna, alt han har fullt skäl
att begära återremiss af ett betänk , som rörer en helt annan
fråga, än den han framställt, hvilken angår, huruvida
personer, som verkligen brutit emot en af landshöfdingen i
länet utfärdad författning om snöskottningens företagande
före dager, böra pliktfallas. Om denna författning blifvit
orätt tillämpad eller är upphäfven genom sednare förordningar,
så ar detta en särskild fråga, som i domstolsväg kan
fullföljas; och skulle äfven den värde talaren anse en ändring
af samma författning nödig, så har jag tagit mig friheten
fästa uppmärksamhet på det enda lämpliga sättet
dertill, nemi. medelst väckande af en särskild motion; men
oformligt måtte det vara att sammanblanda denna fråga med
Lars Larssons motion, hvilken, ifall man antager, att ploglagsintressenterne
äro 68, endast afser att, då 67 verkställt
snöskottningen, men den 68:de sådant försummat, icke de
67 må pliktfällas för en intressents försummelse. Detta
måtte Hr von Qvanten medgifva vara en annan sak, än den
att alla ploglagsdelägarne legat hemma och sofvit. Finner
den värde talaren, att i sednare fallet någon ändring är behöflig,
så må han derutinnan antingen hos Regeringen eller
Ulsk. söka rättelse; men hvad jag tror mig med säkerhet
kunna förklara, är, att Utsk, ej kommer att andra sittjLetänk.
derföre, alt en helt annan fråga, an den nu besvarade, blifvit
väckt.
Frih. Cederström, Jacob: För min del kan jag
ej annat än godkänna Utsk:s betänk. De frågor, Hr von
Qvanten framställt ora möjligtvis rättvist klander moten enskild
författning i ett särskildt län, är han och hvarje annan
af detta läns hemmansägare berättigad att i besvärsväg
söka göra gällande, för att få författningen ändrad, om sä
nödigt och rättvist pröfvas; men i afseende på den sak förevar.
betänk, angår, har Utsk. i min tanke rätteligen visat,
all allmänna författningar finnas, hvilka, ifall de efterlcfvas,
äro tillfyllestgörande. Jag tillstyrker bifall å Ulsk:s
betänkande.
Hr Sandelhjelm, Paul: I afseende på det förevar,
ämnet får jag äran upplysa, att inom Elfsborgs län i fråga
om snöskottning icke finnas några andra författningar, som
för närvar, tillämpas, än de allmänna, sorn gälla för hela
Riket. Huru dessa tillämpas af domstolarna vid upp
-
a3S
Den i3 Juni f. m.
kommande frågor om försummelse, är en helt annan sak,
som måste fullföljas i den ordning lagen Ljuder. Jag finnér
för min del, att Utsk. ganska riktigt upptagit det ämne,
som varit föremal för dess behandling, och att Utsk. sett
saken fullkomligt rätt, då det funnit, att böterne böra erläggas
ensamt af den eller dem, som sig försummat; ty om
de skulle utgöras gemensamt af bela ploglaget, så kunde
deraf följa, att alldeles ingen snöskottning ägde rum, enär
ansvaret Liefve alltför obetydligt. Kanske vore det lämpligt,
att ett större vile för hela ploglaget bestämdes, men
verkan deraf kunde dock icke blifva annan, än af nu stadgade
särskildta vitén. Jag tillstyrker således bifall till detta
betänkande.
Hr von Qvanten: Man har olika åsigler i förekom
mande
frågor, och det är en förlåtlig sak ; men då Utsk.
tydligen yttrar, att den tillämpning af författningarna, hvarigenom
den, som är ute och skottar, blir pliktfälld, är oliklig,
och jag likväl genom 2:ne sammanstämmande utslag
tydligen bevisat, att domslolarue anse saken annorlunda, enär
de dömt 68 personer att plikta, oaktadt de voro ute och
skottade under en tid, då snöyran varade snart sagdt oafbrutet
under mer än 2 månader, ty fastän Hr Sandelhjelm
ej svarade derpå, är det en sanning, alt snöyran då fortfor
så länge, och att de skottande knappast på förmiddagen
kunde hinna fram till sina vägstycken; så bör man besinna,
alt Ulskrs tanke här gäller mindre än domstolarnes, emedan
deras tillämpning af författningarna gäller de skotlningssky Idiges
penningar. Jag frågar, örn ploglagsdelägarne kunna
vara belåtne med Utsk:s påstående, att de ej skola plikta
emot domstolarnes mening, och de mäste erlägga plikt? Nu
beror det på Utsk, att förtydliga den af Lars Larsson väckta
fråga om skyldigheten att plikta, och jag ser intet hinder
för ett närmare bestämmande, om Utsk. vill samt R. o. Ad.
önskar det. Mrn jag tycker mig finna, att pluruliteten här
anser plikten böra utgå, antingen skottningen skett eller icke.
Nåväl! det må då så vara. Jag kan blott beklaga de stackare,
som skola plikta, fastän de skottat, och kan ej annat än finna
sådant obilligt. I händelse nu ifrågavar. motion förklaras
icke tillhöra hvad jag anfört, så vill jag dock i anleda,
af delta ämne väcka en ny motion, hvarå jag hoppas remiss
ej kan vägras, då R. o. Ad. förut icke varit så noga med
remisser. Jag inser icke, hvarföre man i denna fråga skall
vara så sträng, att icke tillåta återremiss, som möjligtvis kunde
vara af nytta, och sålunda vilja helt simpelt bryta af
frågan, fastän den är temmeligen klar på min sida, samt utestänga
de snöskottningsskyldiga från rättigheten att på grund
af en K. förordning vinna rättelse i en lag, som tillkom redan
1784, och hvars ändring eljest kommer att bero af en
slump. Jag anhåller, att Utsk:s betänk, måtte återremitteras
och skall dervid skriftligen afgifva mina tankar i ämnet,
Den i 3 Juni f. m.
antingen de anses såsom eu särskild motion eller såsom en
motion, tillhörande förevar, ämne; alltnog alt jag vördsamt
begär återremiss.
Hr Bergenstråle, Claes Gabr.: Jag anser mig böra
vördsamt meddela den upplysning, att inom Jönköpings
län hafva författningarne röilde snöskottning icke i något
fall blifvit så tolkade, som motionären trott eller föregifvit.
De äro der ansedda åtminstone tillräckligt tydliga och äfven
ändamålsenliga. Jag kan i öfrigt icke förena mig i den åsigten,
att de anmärkntr, Hr von Qvanten gjort, hafva något
sammanhang med det svar, som det ålegat Utsk. att afgifva,
och kan således icke instämma i begäran om återremiss, utan
tillstyrker bifall till Utsk:s betänkande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Till
ursägt för local-anctoriteterna i Elfsborgs Ian, anser jag mig
böra nämna, att jag liar mig bekant, att jemväl i Malmöhus
län förhållandet i afseende på snöskottning är sådant, sora
Hr von Qvanten antydl det vara i Elfsborgs län, eller att
der vägundei hållningsskyldige personer, som efter inträffadt
snöfall om natten icke före dager infunnit sig till snöskottning,
blifvit piiktfällde till 3 r:dr 16 sk. b:co; till dessa
sednare local-auctoriteters ursägt torde dock kanske få gälla,
alt ett sådant föi farande i Malmöhus län är nödvändigt, ty
mången gång vore der, om man skulle vänta med snöskottningen
till solen hunnit något på himlen, snön försvunnen.
Hr von Qvanten: Jag började med ganska tydlig förklaring,
att jag ej känner förhållandet i andra län an Elfsborgs,
och är öfverlygad, att i de öfriga länen icke så tillgår,
hvarföre jag förmodar, att de öfriga länens gouverneurer
icke kunna anse sig hafva med denna fråga att göra.
Det var blott detta jag ville förklara, och jag får ytterligare
anhålla om återremiss samt att dervid få afgifva en
motion, som åtminstone måste anses stå i sammanhang med
ifrågavar. ämne.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 32 blef af
R. o. Ad. bifallet.
Hr von Qvanten: Då nu detta betänk, blifvit bifallet,
skall jag utbedja mig att få väcka en motion i ämnet,
och det är den, alt R. St. måtte bos K. M. i underd. anhålla,
att de författningar, som löra vägskottningen i allmänhet
inom Riket, må granskas, och att i det fallet en
generel författning måtte varda utgifven, som, med uppliäfvande
af alla de gamla, kommer alt framdeles blifva gällande
för hela Riket.
Denna motion begärdes på bordet af Frih. Cederström,
Jacob.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, alt så snart niotio
-
Den i3 Juni f. m.
nen blifvit skriftligen till prof. afletnnad, skulle flen blifva
i grundlagsenlig ordning behandlad.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besvärs- o. Ekon.-  Utsk:s, den 4 och to dennes, på bordet lagda betänk. N:o
38, i anledn. af väckta motioner ang:de ändringar uti eller
tillägg vid författningarna om lumpsam ling.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag vågar vördsamt hemställa
lill Hr Frih. o. Landtm, samt H. R. o. Ad., om icke
fcp-edrugningen af Const.Utskts nu främst på bordslistan upptagna
betänk. N:o 13, iör:de anmärkntr emot Konungens rådgifvare,
kunde uppskjutas. Det är ännu icke tryckt eller
åtminstone icke utdeladt bland Ståndets medlemmar, hvilka
dock lära anse nödigt att derom taga närmare kännedom,
innan det discuteras. Jag anhåller således, att föredragningen
af detta betänk, må uppskjutas, tills utdelningen af detsamma
ägt rum.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag får vördsamt förena
mig i den anhållan Frih. Hamilton gjort, med det tillägg,
att andra föredragningen af detta betänk, matte bestämdt
uppskjutas, intilldess samma betänk., tryckt, blifvit utdeladt
bland Ståndets ledamöter.
Uppå derefter af Hr Frih. o. Landtm, gjord framställning
beslöt R. o. Ad., att föredragningen af Gonst.Utsk:s
memor. N:o 13, ang:de anmärkntr gjorda under granskningen
af Statsrådets prof., borde uppskjutas, intilldess samma memor.
blifvit tryckt utdeladt till Ståudets ledamöter.
Ånyo föredrogos och biföllos SlatsUtsk:s den to dennes
på bordet lagda utlåtanden:
N:o i54, ang:de vackt fråga om afskrifning af f. d. Arrendatorn
Christoffer Gustafssons återstående skuld i och
för arrendet af Stora Lunds boställe;
N:o i56, i anledn. af väckt fråga om ersättning till pensions-inrättningen
för Skånska städernas embets- och tjenslemäns
enkor och barn för en å nämnda inrättning öfversten
fordran hos K. M. och Kronan.
Likaledes biföll R. o. Ad. vid förnyad föredragning
Bevil!n.Utsk:s den lo dennes på bordet lagda betänk. N:o
19, så val i anledn. af verkstäld granskning af posttaxorna
för inrikes biefvexlingen, som ock ang:de åtskilliga postväsendet
rörande motioner.
Då nu ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s
deu to dennes på bordet lagda betänk. N:o 3g, i anledn. af
väckta
D e ii 13 J u ii i f. m.
väckta frågor om näringsfriheten., blef samma betänk, ånyo
I:»d t på bordel af Hrr von Hartmansdorff, Äng., samt
11 i fe II, Anlon.
Företogs till pröfning Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskts,
flen io dennes, på bordet lagda betänk. A7:o 4a, angtde föreslagen
förändring af författningarna om grunderna för bebefordran
till civila embeten och tjenster.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Ifrågavar. und. anhållan
skulle jag anse öfverflödig. För 2, eller jag tror för
3 år sedan, var en comité nedsatt, beslående af Presidenten
och ett Råd från hvarje collegitun, samtlige Slatssecreterarne,
Juslitiae-cancelleren m. fl. Detta ämne behandlades då ganska
omständligt, och und. utlåt, afgafs till K. M. I denna
comité' deltog också jag, och yttrade mig afven särskildt.
Flere andre ledamöter gjorde likaledes, och jag tror att
frågan blifvit i möjligaste måtto fullständigt utredd, antingen
man åser henne från de grunder, sorn af gammalt varit
gällande, eller från deni, som i sednare tider velat göra
sig gällande. Skälet, hvarföre en författning i ämnet sedermera
icke blifvit utfärdad, är mig obekant; men att en und.
skrifvelse från R. St. icke lärer kunna föranleda någon an->
nan åtgärd, än den, som i alla händelser förmodligen kommer
att af K. M. vidtagas, det tycker jag mig bestämdt
kunna förutse. Jag skulle således tro, att skäl icke vore
att bifalla detta betänkande. ^
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag har icke i all
mänhet
särdeles förtroende till de beslut och tillstyrkanden,
som comiterade afgifva. Jag tror visserligen att i deras be-1
tänktn linnas mångsidiga åsigter och äfven en sakkunnig behandling
af de ärenden, som varit under deras pröfning,
men jag har sett och tror också, att allmänna erfarenheten
styrker min enskilda förmening, alt mången gång resultatet
af deras betänkm dunstat bort, jag vet icke hvart. Det är
godt och väl, att en comité bearbetat ämnet och att Ständerne
kunna hysa den förtröstan, alt dess utlåt, innehåller
nyttiga oell upplysande framställningar; men jag ser icke
något ondt deri, att R. St. just nu, då de fått den upplysning,
att ärendet förmodligen kan definitivt afgöras, göra en
hemställan, att något resultat må följa på ärendets behandling.
Jag tillstyrker derföre, att detta betänk, måtte antagas,
och tror att en und. påminnelse är behöflig eller åtminstone
ej kan skada.
Frih. Cederström, Jacob: Jemväl jag har varit ledamot
af den comité, Hr von Hartmansdorff omnämnt, och
kan icke neka, att jag för min del skulle vilja instämma
med den siste värde talaren i tillstyrkande af den begärda
8 H. 3i
Den 13 Juni f. m.
skrifvelsen till K. M.j men jag önskade, alt denna skrifvelse
Liefve något förändrad emot livad Utsk. tillstyrkt. Nu
föreslås, att skrifvelsen måtte innefatta rind. anhållan, ”nit
K. M. täcktes låta utfärda en, efter närvar förhållanden
lämpad, lag om civila befordringar, hvilken tydligen bestämmer
den rätt, som förmän dervid tillkommer, i afseende på
dem underlydande tjenstemän, samt antyder de grunder,
hvarefter sökandes befordringsanspråk böra bedömmas.” Jag
hade trott, att om R. St. vilja bos K. M., såsom jag anser
nyttigt, ånyo begära utfärdande af en författning, hvarigenom
175Ö års tjenste-betänk. ändras och lättås, så vore
det skäl att begära, det en sådan författning Liefve utfärdad
i full öfverensstämmelse med 28 §:n Reg F:n, ty inom
berörde comité bar äfven fråga uppstått, alt söka genom definitioner
bestämma hvad med skicklighet oell förtjenst skall
förstås. I nyssnämnda grundlags-§ står: ”Konungen] fä-te,
vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst
och skicklighet, men icke på deras börd.” Hvarje
försök att göra sådana definitioner innebär således naturligtvis
en förklaring öfver rätta förståndet af grundlagen, hvilken
icke kan förekomma i annan väg än grundlagen bestämmer.
38 §:n Reg.F:n måste följaktligen, i afseende på ernbets-
och tjenstemäns tillsättande af K. M., oförändrad t,
tills den i laglig ordning blifvit förklarad, qvarstå med dess odefinierade
ord,skicklighet och förtjenst, att bedömmas vid befordringar.
Sammaledes bör ske vid tillsättningar af sådana
underordnade tjenstemän, hvilka icke med K. fullmakter förses,
utan utnämnas af emhetsmyndigheterna, hvarföre det
vore nyttigt, att en allmän författning utkom, hvarigenom
man slapp alla onödiga besvär öfver förslag och utnämningar
till tjenster. Jag kan således ej annat än instämma
i Utskts mening, alt en und. skrifvelse i ämnet till K.
M. bör afgå, men anhåller om återremiss af dess betänk.,
på det alt Utsk:s tillstyrkan i afseende på sjelfva innehållet
af skrifvelsen måtte förenklas och inskränkas dertill alt författningen
må ställas i full öfverensstämmelse med 28 §:n
Reg. Formen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag får instämma med Ri
von
Hartmansdorff i anhållan om afslag å delta betänkande.
Det deri förekommande uttrycket, ”en lag för civila befordringar,
” bekänner jag gör mig rädd, då jag erinrar mig iy56
års tjenstebetänkande, della märkvärdiga document, sorn arithmetice
mätt alla förtjenster efter anciennelet från copisten
till presidenten och från fändriken till fältmarskalken,
och hvilket man sedermera höll på alt utsträcka ända till
rustmäs,taregraden. Detta tjenstebetänk. gör mig rädd för
alla slags bemödanden att med aritlimetisk måttstock mäta
skicklighet och förtjenst. Det är visserligen gifvet och ligger
inom mennisko-omdömets svaghet, att misstag kunna ske
Den 13 Juni f. m.
vid pröfningen af sk iek. J i t; I »e t oell förtjenst; men dessa misstag
blifva dock mindre, då de hero af de personer, som i
hvarje fall äro i tillfälle all bedomina saken, än om de
skulle bero af en lagstiftning, som 70 eller 100 år på för--  hand, ulan alt känna personerna, uppmalt förtjensten och
bestämt de reglor, eller hvilka eli n skall bedömmas och
hefordriugarne böra skei Jag anhåller således om afslag å
Utskts betänkande.
Hr von Hartmansdorff; Jag har visserligen ingenting
emot, att en förnyad lind. anhållan göres, ifall R. o.
Ad. tror, att en sådan kail föranleda, att en författning i
ämnet 11 kammer, ty en ny författning härom anser jag
behöflig. I närvar, ögonblick är det nästan en särskild
författning eller åtminstone ett särskildt bruk, som iakttages
i afseende på befordringsanspråken inom hvarje
särskild corps, och jag menar med särskilda coi pser icke
dem, som hafva dels ecelesiaslika och dels civila befattningar,
ulan nästan hvar och en särskild civil-corps. Det behöfves
att i detta fall sammanföra föreskrifterna till allmänna
stadganden, och detta var hvad den ifrugavar. comiteen
gjort. Denna comite's arbete anser jag visst icke vara ett
mästerstycke, och jag var sjelf bland reservanterna; men om
man sammanlägger förslaget och reservationerna, så tror jag,
att saken fått en i möjligaste måtto fullständig behandling.
Att 1111 hålla sig vid sjelfva ordalagen i Utskrs betänk., anser
jag mindre vigtigl; ty antingen den önskade författningen
kallas lag eller något annat, blir den dock en föreskrift,
sorn det tillhör K. M. att utfärda, och K. M. lärer, oberoende
af den benämning författningen af R. St. erhåller,
gifva henne det namn, som henne rätteligen tillkommer.
Frih. Cedcrströms anmärka, om bedömmande af sjelfva corn
ileens fölslag synes icke här vara på sitt ställe; ty R. St.
skulle derigenom inlåta sig i en kritik öfver ett betänk., som
ännu icke sell dagsljuset, åtminstone icke i tryck, och hvilket
aldrig officiell kommit till R. Sits kännedom. Jag måste
således först afstyrka en ålerremiss i sådant hänseende
och förklarar slutligen, alt om det H. Ståndet anser eri rind.
framställning kunna befrämja sakens afgörande, hvilket jag
icke liotl, att den kunde göra, såskall jag för min del icke
motsätta mig beslutet.
Frih. Hamilton, Hugot Mig synes sorn, utom en,
alla de talare, som yttrat sig rörtde detta betänk., voro ense
om behofvet af en sådan lag, sorn bestämmer ordningen
vid tjensters tillsättande på den civila banan. Den siste
värde talaren har blott i sitt första yttrande gjort den an—
märkn., att en dylik skrifvelse, sorn den Utsk. föreslagit,
vore obehöflig, eftersom, i följd af föregående Ständers und.
framställning, en comité' varit tillsatt, hvilken utarbetat ett
förslag i ämnet, fastän det var talaren obekant, hvarföre det
ännu icke utkommit såsom författning, men hvilket han för
-
>44
Den 13 J u’n i f. un.
modade skulle ske äfven utan R. Sits påminnelse. Men det
har just varti samilia förhållande, som hos Utsk. fört lill
ett annat resultat. Det liar varit Utsk. obekant, hvarföre
K. M. icke låtit utfärda en sådan författning, hvilken allmänna
rösten erkänner vara nödig, föregående Ständer begärt,
och en comité utarbetat, och just derföre, alt orsaken
härtill var obekant, har Utsk. föreslagit denna åtgärd, till
vinnande af ett slut i frågan. En annan värd talare har gillat
en und. hemställan i ämnet, men trott ali skrifvelsen
borde innefatta anhållan om utfärdande af en med 28 §:n
Reg.E:n enlig lag. Att en sådan enlighet bör äga ruin kan
Utsk. visst icke jäfva, men Utsk. har ej ansett behöfligt alt
sådant uttrycktes i den und. skrifvelsen, emedan Utsk. bort
anse sig förvissadt, att hvarje efter år 180g utkommande
Jag är enlig med Reg.Ftn, men det är de sedan år iy5Ö
tillkomna förhållanden, i följd af statsmacliineriets förändrade
organisation, som Utsk. önskade skulle afses, så att
föreskrifterna lämpades efter närvar, förhållanden. Det ligger
i naturen af sådana föreskrifter, att de ej kunna afse
annat än närvar, förhållanden och jemte dem böra förändras,
och det var öfverensstämmelsen med dessa speciella
förhållanden, som Utsk. ansåg sig böra antyda.
I likhet med Hr Rosenblad tror äfven jag, att del icke
vore särdeles lyckligt, 0111 Regeringens rätt att tillsätta embetsman
inskränktes inom så stränga malhematiska former,
som år iy56 föreskrefvos. Det låg i den tidens anda, men
tillhör icke di n nuvar. tiden, och jag är öfvertygad att äfven
sedan en allmän författning om befordringar på civila
embetsmannabana!! utkommit, det mäste förblifva K. M:s
rätt, att vid tillsättningen af de högre platserna, som egentligen
äro förtroendesysslor, icke så mycket se på de underordnade
bestämmelserna, utan hålla sig till de i grundlagen
intagna orden ”skicklighet och förtjenst.” På denna grund,
och ehuru jag delar Hr Rosenblads åsigt i hufvudsaken,
tror jag, att ifrågavar. lag är nyttig och behöflig, på det
hvar och en inå känna hvad som är hans verkliga rättighet
i befordringsväg, och derigenom en mängd måhända obefogade
klagomål för framtiden undvikas. Jag anhåller om
bifall till Utsk:s betänkande.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Lika med
de fleste talare, som yttrat sig i detta ämne, anser äfven jag
det vara af behofvet påkalladt, att en lag eller föreskrift
om befordringar till civila embeten och tjenster kommer
att utfärdas; men jag får dock anhålla om ålerremiss af
detta betänk., emedan jag förmodar, att, i händelse af bifall
dertill, ordalagen i den und. skrifvelsen skola blifva
alldeles desamma, som Utsk. begagnat. Jag tror att orden
”efter närvar, förhållanden lämpad” böra utgå från
R. St:s und. anhållan, der de synas vara obehöfliga och så
D c n 13 Juni f. in.
mycket mindre kunna ändamålsenligt qvarstå , som man har
anledn. förvänta, att, i följd af den förändrade organisationen
af Statsrådet, de flesta 0111 ieke alla öfriga embetsverk
äfven skola komma att undergå en förändrad organisation.
Jag tror således att i stället för orden ’’efter närvarande
förhållanden lämpad” bör nämnas en af behofvet
påkallad lag eller föreskrift om civila befordringar.
Hr Rosenblad: I anledn. af Frih. Hamiltons yttrande
anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derpå, alt det
icke inskränker sig till förtroendeljenster ensamt, der behofvet
tvingar, att annorlunda an elter arithrnetiska grunder
bedomina hvad grundlagen kallar skicklighet och förtjenst.
Till en rådsplats och många andra, som ej äro förtroendesysslor,
skulle mången bra och skicklig kamererare vara
mindre lämplig. Jag tror derföre att, jemte det grundlagsstridiga
deruti, alt då grundlagen med klara och bestämda
ord säger, att skicklighet och förtjenst skola ligga till grund
för befordringar, bestämma några andra på mathematiska
beräkningar stödda befordringsgrunder, sådant icke vore ändamålsenligt;
men äfven om, såsom jag förmodar, afsigten
med den författning, som Hr von Hartmansdorff sagt hafva
varit under utarbetning, och hvilken visserligen icke ulan
mycken oegentlighet kunde kallas en lag, har varit att bestämma,
på hvad sätt de underlydande embetsverken böra
upprätta förslag till tjenster eller sjelfve tillsätta dem, så
får jag fästa uppmärksamhet på omöjligheten att gifva ett
lämpligt allmänt stadgande för sådana fall. Huru, mine
lierrar! skall möjligen samma föreskrift kunna göras gällande
för förslagsrältigheten vid tillsättandet af t. ex. en
kamererare-beställning i Kammar-coll:m , en lectors-syssla vid
ett gymnasium och en consulsplats i främmande land m. fl.
lika heterogena befattningar? För mig åtminstone står det
mycket klart, att en allmän författning i detta afseende, om
också utarbetad med den största sakkännedom och redigerad
med den mest utmärkta förfatlareförmåga, ej kan blifva annat
än ett onyttigt och skadligt band vid befordringarna.
Jag kan i det fallet endast tänka mig särskildta stadganden
för de olika embetsverken och olika grenarna af tjenstemannabefattningar,
som skulle blifva föremål för bestämmelserna
i författningen. Jag anhåller, att, i händelse af
återremiss, detta yttrande också måtte medfölja; men för
egen del skulle jag tro, att betänkandet saklöst kunde afslås.
Frih. Hamilton: Ehuru jag bekänner, att jag i allmänhet
icke mycket fäster mig vid redaclionen af ordalag,
då det icke gäller sak, får jag dock upptaga en värd talares
anmärkn. emot de i Utsk:s förslag förekommande orden:
”en efter närvarande förhållanden lämpad lag.” Utsk.
har trott, att det just var efter närvar, förhållanden författningen
borde lämpas; ty icke borde den grundas på för
-
Den 13 Juni f. m.
flulna förhållanden, icke kunde man begära, att den skulle
lampas efter tillkommande förhållanden, utan det var de
närvar, förhållandena, nemi. icke då LJtsk:s betänk, afgafs,
utan naturligtvis då författningen af K. M. utfärdas, som i
densamma borde afses, d. v. s. att alla de anomalier vid
befordringarna, som uppkommit genom förändrade organisationer,
skulle alhjelpas Hvad åter den siste värde talaren
yttrat, har jag svårt att molbevisa, då jag i hufvudsaken
delar tankar med honom; men jag tror likväl, i olikhet med
honom, att en allmän författning, om också, såsom den
värde talaren ansett nödigt, innehållande särskildta stadganden
för hvarje verk, är nödvändig, på det att på ett ställe
må vara sammanfördt allt hvad i afseende på befordringarna
bör iakttagas, då numera den förut existerande författningen
icke är i alla fall tillämplig, utan behofvel af dess
0111 iris tande, såsom vi hört, är allmänt erkändi och redan
föranledt vidtagande af de för sådant ändamål nödiga mått
och steg. Det är blott för att uttrycka, det R. St. vidhålla
deras förut i ämnet yttrade tanke och'önska sakens
slutliga afgörande, som denna und. skrifvelse skulle afgå,
och jag kail ej inse dess obehöAighet.
Frih. Cederström: Då jag sednast yttrade mig i generella
termer och endast åberopade 28 §:u Reg.Formen, i öfverensstämmelse
hvarmed den ifrågavar. författningen bör
utfärdas, så ansåg jag denna framställning tillräcklig, emedan,
ifall de ord ’’e f t e r närvarande förhållanden lämpad,
'’ hvilka man här anmärkt såsom olämpliga, komma att
uteslutas, det faller af sig sjelft, att bestämmelserna, då grundlagen
dervid iakttages, böra blifva ganska enkla. Jag instämmer
med Frill. Hamilton deruti, att man kan förutsätta,
att K. M. icke utfärdar författningar, som äro i strid
nied grundlagen; men annat är detta och annat är en författning
i afseende på tjenstemanna-befordringar, som kominer
att stå i conformitet med grundlagen eller blott på sidan
af densamma. I afseende på befordringar i allmänhet
torde det vara en oeftergiflig grundsats, att för inträde i
första graden skola de kunskaps-bet vg afses, som dertill berättiga.
Efter inträdet i tjenst är också tydligt, att inga
vidare specimina erfordras, emedan då en person, med högre
examensbetyg, ifall han visat sig försumlig i sin tjenstenlöfning,
måste ställas tillbaka för en annan med mindre
men tillräckliga kunskaper, som med nit fullgjort sitt kall.
Deri ligger således det i medvetandet och känslan tydligen
bestämda begreppet örn hvad med förtjenst skall förstås,
men en definition derom blefve i lagstiftningsväg mer än
olämplig. Det kan naturligtvis ej utsättas något lagbud för
annat än den qvalification, tjenstemanna-suhjecterne böra
hafva för inträde i första graden. Sedan de vunnit detta
inträde, är banan öppen, och måste de, genom särskildt åda
-
Den 13 Juni f. m.
247
ga lagd skicklighet ocli flit i t jensteutöfningen, v isa deras för-»
tjenst till befordran. Jag kan således ej annat än vidblifva
min anhållan om åtcrremiss och rättelse i de föreslagna ordalagen
för den underd. skrifvelse!).
Hr von Hartmansdorff: Hr Rosenblad har ansett
en författning i detta hänseende obehöflig. Jag torde få
fästa H. Ståndets uppmärksamhet derpå, alt ad §:n Reg.-
F:n säger: ”Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende
endast å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke på
deras börd;” och att denna §. börjar sålunda: ”Konungen
äger att i Statsrådet utnämna oell befordra infödda Svenska
män till alla de embeten och tjenster inom Riket, högre och
lägre, hvilka äro af den egenskap, att Konungen fullmakter
derå utfärdar, dock böra vederbörande förut med förslå"
. . ^
hafva inkommit, eler sådana hittills ägt rum/' Om nu för
slag
skola framställas till K. M., hvad är deras ändamål?
Utan tvifvel, att de embetsmän, som hafva en närmare kännedom
0111 de sökande, må kunna för K. M utreda, hvilkas
förtjenst och skicklighet är öfvervägande framför andra
medsökande, äfvensom hvilken deribland har företrädet.
Det är också naturligt, att desse vederbör, embetsmän icke
må efter eget godtfinnande för hvarje gång olika tolka orden
förtjenst och skicklighet, och att ej det ena verket må
tolka dem på ett sätt, och det andia på ett annat. Det
måste således finnas en allmän regel, som samtliga collegier
och embetsverk, hvilka äga att upprätta förslag till tjenslers
återbesättande, böra iakttaga, äfvensom det är nödvändigt,
att då dessa collegier och embetsverk äro berättigade
att sjelfva tillsätta tjensterna, de må följa samma grundsats,
som vid förslags upprättande oell afgifvnnde till K. M.; ty
på en föregående befordran framför en annan grundas ofta
en sökandes förslagsrätt framför dess medsökande till en
högre tjenst. Detta allmänna ordnande i ett sammanhang
har författningen afsett, och detta gemensamma allmänna
ordnande måste äga rum. Således är författningen ingalunda
obehöflig. Att det kan finnas ovanliga omständigheter vid
skicklighetens bedömnande och att den ej kan mätas lika fölen
consul och en tjensteman inom ett collegium, är alltför
möjligt, och sådana skiljaktigheter hafva äfven i comiteens
underd. betänk, blifvit iakttagna; men det finnas likväl många
olikheter för ögonblicket, som kunna och böra bringas
till likhet, och derföre bör författningen utfärdas. Antingen
R. o. Ad. finner för godt att bifalla eller återremittera
detta betänk., är det, såsom jag förut sagt, ingalunda mig
emot, eftersom man tror, att en påminnelse kan föranleda
författningens utfärdande.
Allm. Besvärs- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o blef af
R. o. Ad. bifallet.
Den 13 Juni f. m.
Vidare föredrogs Allin. Besvärs- o. Ekon.Utskts den 10
dennes på bordet lagda betänk. N:o 43, ang:de föreslaget förbud
för tjenstemän vid einbetsverken att på samma gång
innehafva mera än en tjenst med lön på stat.
Hr Ed en hjelm, Gillis: R. o. Ad. torde nogsamt finna,
att på åtskilliga ställen inom Riket och isynnerhet i småstäderna
finnas (lere tjenstemän med så små löner, ali de ej
kunna lefva deraf, utan vederbör, varit nödsakade att sammanslå
tjensterna, på det deras innehafvare mätte någorlunda
hafva sin bergning. Såsom exempel vill jag endast uppgifva,
alt i gamla tider eller för icke mer än en mansålder
sedan, var Marstrand ganska florerande och hade råd att
rätt väl aflöna sin borgmästare. Nu har der rörelsen så nftagit
och välståndet så sjunkit, att Marstrand rättare kan
anses såsom ett fiskeläge än som en stad. Borgmästaren tjenar
der för 5oo och postmästaren för omkring 200 r:dr b:co,
hvarföre begge desse tjensteman varit i ytterst fattiga omständigheter.
För någon tid sedan dog den ene, nemi. postmästaren,
i största elände. Många sökande anmälte sig lill
tjenslens erhållande, men jag fann, alt del var en olycka
för detta samhälle, att hafva 2:ne så svagt lönade tjenstemän
och sökte derföre i und. hos K. M., att begge dessa
tjenster fingo förenas, hvilket också lyckades. Nu äger
den person, som innehar begge tjensterna, en lön, som sammanlagd
är så stor, att han med största hushållning kan
draga sig fram, hvilket var omöjligt förut. Samma förhållande
tror jag finnes på flera andra ställen i Riket, och jag
anhåller derföre att detta betänk., såvida det icke återremitteras,
måtte afslås.
Frih. C e d ers t r ö m , Jacob: Detta af Utsk. gjorda tillstyrkande
anser jag vara rent af skadligt. Det är klart,
mine herrar! att i första graden på den civila banan är
det t. o. 111. nyttigt, att tjenstemän nen kunna vara engagerade
i flera verk, på det de må kunna göra sig bekanta
med göromålen på olika ställen. Det är helt naturligt, att
det för dem måste vara fördelaktigt att dervid kunna inhemta
den mångsidiga kännedom af olika göromål, som på
den civila embetsmannabana!! är nödig, för så väl juridisk,
kameral och commerciel tjenstebefattning; och den tidpunkt,
som Utsk. förutsatt för öfvergången till iakttagande af den
grundsats, att ingen må innehafva iner än en lön på stat,
nemi. efter indragning af den förmodade umbärliga tjenstemannapersonalen,
och de öfrigas förseende med för deras
bergning tillräckliga löner äfven i första tjenslegi aden, — denna
tidpunkt är för långt aflägsen, och möjligen skall det
aldrig anses vara Statens intresse att frambringa ett sådant
förhållande. Första graden är egentligen att anse såsom en
expeclance-ställning, der man skaffar sig utsigt till vidare
]) c ii i3 Juni t. m.
befordran genom förvärfvande af större skicklighet, hvartill
heliöfves mångsidig öfning, som icke kan vinnas i ett enda
verk, ty der blir öfningen högst ensidig och gör subjectet
otjenligt i något annat verk, änder han börjat sin tjenstgöring!
Det är således ganska nyttigt, att lian kan söka
engagement och vinna befordran till första graden inom
mera än ett embetsverk. Extra-ordinarier komma då att
suppleera den mindre tjenstgöring han förrättar, och de kommu,
när lian befordras, i tillfälle att stå såsom expéctanter,
tills de i sin tur vinna befordran. Jag tror, att om Utsk.
kommit att beräkna behofvet för de i embetsVerken inträdande
unge män, alt handlägga mål i flera verk, för att förskaffa
sig en mångsidigare kunskap; så hade Utsk. icke här
tillstyrkt bifall, ulan afslag å motioherna, och för min del
yrkar jag afslag å Utsk:s betänkande.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag har i Utsk. ta
lat
emot delta betänk , så väl i afseende på motiverna, som i
afseende på resultatet. Tyvärr har jag glömt hvad jag då
anförde och torde nu icke så fullständigt, jag önskade, kunni
yttra mig i ämnet. Utskts tillstyrkande livilar hufvudsakligen
på åtskilliga förutsättningar, hvilka bero på en alltför
aflägsen framtid; och det står efter min Öfvertygelse i
mycken strid med åtskilliga opinioner, som tiden vill göra
gällande. Man talar i ingressen om reorganisation af Rikets
embetsverk. Derom äro dock icke några förslag afgifna,
och man kan således icke förutse hvilken riktning denna
reorganisation kunde taga. Utsk. har åtminstone icke derföre
gjort sig någon reda, och någon discussion derom har
ej i Utsk. förefallit. Tillstyrkandet livilar dessutom på presuppositionen
af löneförhöjningar. Jag hemställer till herrarna
sjelfva, huru dermed ser ut, eller huru lätt det är att
tillvägabringa löneförhöjningar, då man vill göra en sådan
förhöjning till ett appendix vid reorganisationerna. Man
talar äfven om att tjenstemännens arbeten skulle genom reorganisationerna
förenklas. Jag tror, att jemväl detta står
i strid med allmänna förhållandet, eftersom ett lyckligt fortskridande
af utvecklade samhällsförhållanden gör alt arbetet
jemnt stiger och bör stiga; hvilket jag också önskar, jemte
det jag tror, att samhället bör så ordna sina embetsmannabefattn
ingar, att arbetet mötes af driftiga händer, hvilka hastigt
och raskt sköta göromålens behöriga gång. Man talar
om, att vi hafva för mångå tjenstemän. Detta står, tycker
jag, icke rätt väl tillsammans med att man från alla håll
bör, att tjenstemärinen äro öfverhopade af göromål, emedan
de äro alltför futalige, och då framställningar göras från
Hofrätterna och andra administrativa verk om personalens
förökande; just för att kunna medhinna göromålens behöriga
handläggning, Jag tror derföre,, att detta betänk, ingår i
8 H. 32
Heil i3 Juni f. in.
detaljer, livilka icke hvila på nog säker grund, för att leda
till något beslut, sådant sotn det här åsyftade. Jag skulle
dessutom tro, att med få undantag icke det fall inträffar,
som motionärerne anmärkt oell Ulsk. önskat måtte upphöra,
alt nemi. inom embetsverken personer finnas, hvilka innehafva
flera befattningar med lön på stat. Med lön på stat
menar jag, oell förmodligen afses äfven af andra sådana löner,
hvilka äro på riksslaten uppförda, d. v, s. så beskaffade
löner, som hänga tillsammans med statsregleringen, hvilken
beror af R. St:s ordnande. Jag tror icke, att Utsk. ens
tänkt på sådana smärre tjenstebefattningar, som Hr Edenhjelm
omnämnt, och hvilka förmodligen icke äro föremål
för R. St:s ordnande, och mig synes det böra bero af ett
collegium eller annat embetsverk, att tillåta sina unga tjenstemän
att praktisera på andra ställen, än der de äro uppförde
på ordinarie stat. Jag skulle tro, alt detta är rätta
sättet att förekomma en ensidig bildning och hvad man velat
kalla Bureaucratie, som utbildas just derigenom, att vägarna
äro stängda och tillfällen ej erbjuda sig att utveckla
sina intellectuelia förmögenheter på mera än ett sätt, och
i följd hvaraf jag fruktar att i framliden en högst ensidig
embetsmanna-bildning skulle uppkomma, hvarmed följer
skefhet i omdömet, då deremot embetsmannabildningen, ju
mera mångsidig den är, blir mera ändamålsenlig, såvida den
icke är för ytlig, utan slödes på grundliga kunskaper. I
delta fall förenar jag mig med Frih. Gederström, och på
grund af hvad jag anfört, får jag afstyika betänkts antagande,
i öfverensstämmelse med hvad jag i Utsk. gjort.
Hr Ribbing, Bengt: Det är visst beklagligt att icke
Staten har tillfälle att su aflöna sina embetsman, att de kunna
berga sig, och detta är isynnerhet förhållandet med embetsman
i de lägre classerna. Jag får dock lof att säga, det
mig är bekant, att flera exempel finnas på, att flera tjenster
med stora löner äro förenade hos en person, och om det
icke vore mig förbjudet att här vidröra personliga förhål
landen,
kunde jag anföra flera sådana exempel. Många finnas,
hvilka förena löner, som kunde vara tillräckliga
för 2 a 3 hushålls bergning. Detta tyckes dock vara högst
orätt Här gå många, sorn äro i behof af högre löner i
både högre och lägre tjenstebefattninrgar. Att då på en
hand hopa så stora inkomster, att de utgöra mer än som
fordras för att lefva t. o. m. i öfverflöd, synes vara orätt.
Jag skulle derföre önska, att detta betänk, måtte återremitteras,
för alt fä någon större bestämdhet, emedan jag anser
detsamma i sitt närvar, skick leda till ingenting. Hvar och
en menniska har olika begrepp om hvad den ene eller andre
behöfver för sin bergning. En kan anse 5oo, en annan
1000 och den Jtdje 2000 r:dr o. s. v. dertill behöfliga. Det
hade derföre efter min tanke varit nödvändigt, att Utsk.
gjort sig reda för hvad som må anses behöfligt till en tarf
-
Den 13 J u n i f. m.
lig lefnad för en embetsman med hustru och barn. Detta
bade lemnat något för R. St. att rätta sig efter, då de skola
taga denna fråga i slutligt öfvervägande. Jag anhåller, på
grund af hvad jag nu sagt, om återremiss, och att Utsk. må
uppgifva den summa, Utsk. anser behöflig för en embetsmans
hushåll, utan öfverflöd, men äfven utan brist, och att
man sedan på grund deraf måtte i und. anhålla, att den
embetsman, som har en sådan summa i lön, icke må derjemte
komma i åtnjutande af någon annan lön på stat.
Frih. Hamilton, Hugo: Åtskilliga anmärkntr äro gjorda
emot detta betänk., och, såvida de visa olika åsigter om
nyttan eller skadligheten att förena flera tjenster på samma
hand, tillåter jag mig icke att derom strida, ty hvar och
en har i detta fall sin åsigt och lärer icke deri rubbas genom
någon motbevisning. Men här ävo äfven andra anmärkntr
framställda, hvilka jag tillåter mig upptaga till besvarande.
Här är först sagdt, att ett sådant förslag, som detta,
ej later tillämpa sig derföre, att i småstäderna finnas
löntagare, som icke kunna lefva på sina löner för en tjenst,
och att i följd deraf auetoriteterna nödgas sammanslå tjensterna.
Detta har ingalunda så undfallit Utsk., som en dess
värde ledamot förmodat, hvars uppmärksamhet icke för tillfället
måtte hafva särdeles medföljt ärendets behandling inom
Utsk.; ty vid discussionen förekom denna omständighet,
och var densamma äfven anlednm, hvarföre Utsk. inskränkte
sitt förslag till tjenstemän i embetsverken och icke gjorde
det mera omfattande, ty Utsk. kände och insåg ganska väl,
att många sådana fall i småstäderna och provinserna inträffa,
hvarpå ifrågavar. stadgande ej borde tillämpas. Hvad
åter beträffar embetsverken, äfvensom samma utsk.ledamots
yttrande, att något förslag till deras reorganisation ej
blifvit afgifvet, så misstager jag mig mycket, om icke den
värde ledamoten motsagt sig sjelf; ty denna reorganisation
begärdes redan vid 1823 års riksdag, börjades då genast att
af Regeringen verkställas i afseende på flera embetsverk och
har sedermera så fortgått, att densamma, åtminstone enligt
hvad mig är sagdt, i det närmaste är slutad. Hvad Ständerne
nu skulle begära är öfverensstämmande med af Regeringen
vidtagna åtgärder; ty för Statscontoret samt 1 eller
3 andra embetsverk är stadgadt, att sedan embetsmännen
blifvit inskränkta till det nödvändiga antalet och derigenom
lönerna fixerade till det belopp, att embetsmännen anses
kunna lefva derpå, skall ingen tjensteman derstädes få innehafva
2tne löner. Det var på denna grund Utsk. trodde,
att just i följd af den reorganisation, som redan är nära
fulländad, det vore möjligt att utsträcka en sådan föreskrift
äfven till öfriga embetsverk, i den mån reorganisationerna
blifva färdiga och det öfverflödiga antalet af tjenstemän afgår,
så att lönerna för de återstående blifva tillräckliga för
D c u 13 J u ii i f. ra.
deras bergning. Jag erkänner visserligen hvad bär blifvit
anfördt, att det är gagneligt, alt en person sysselsätter sig
nied olika värf i lifvet, hvarigenom lian inhenitur en mång-*
sidigare och idkare erfarenhet; men då det var fråga 0111
Statens tjenst, så liar Utsk. trott, och jag delar den tanken,
att detta bör egentligen ske i yngre år, men att, så snart
en ordinarie tjenst tillträdes, bör den skötas såsom hufvudsak,
och innehafvaren deraf icke vara inskrifven på 6 å 7
ställen, för att, i följd af fautiva inrättningar, åtnjuta litet
ljuspenningar och arfvode på hvarje ställe, och sålunda få
ihop hvad han behöfver för sin bergning. Det är vid sådant
förhållande omöjligt, att han på något ställe kan inhemta
en grundlig erfarenhet, utan den blir löslig på alla
ställen. Utsk. har derföre ansett» ett ett sådant förhållande
bör upphöra, och jag tror icke, att grunden för denna mening
är så löslig, att den bör förfalla. Men hvad angår den
siste värde talarens framställning, att Utsk. ofullständigt behandlat
frågan, derföre att Utsk. icke ansett nödigt att ingå
i pröfning af den löneinkomst, som må anses nödig fölen
tjensteman med hustru och barn; så får jag afsäga mig
att kunna uppgöra en sådan beräkning, emedan förhållandet
måste vara olika för hvarje menniska i följd af dess olika
ställning i lifvet. Hvad som vore det lägsta dertill erforderliga
belopp kunde möjligen Utsk. räkna ut efter Stockholms
priser; men jag tror, att det vore olämpligt, att på
en sådan beräkning grunda ett beslut. På de då af mig
anförda grunder, och då Utsk:s förslag är slödt på ett redan
i några embetsverk existerande förhållande, hvilket med
samma skäl bör blifva gällande i de öfriga, anhåller jag 0111
bifall till förevarande betänkande.
Hr Nordensköld, Otto Gust.: Äfven jag måste er
känna,
att jag delar Utsk:s tanke, att man icke bör få pä
stat äga mer än en fullmakt och en dertill hörande ordinarie
lön, och det af den enkla orsaken, att om några favoriseras
att få flera löner, så hindra de derigenom flera andra att
få någon lön , och en mängd af ungdom i hufvudstaden blifver
nödsakad alt ganska länge vara utan någon slags utkomst.
Uti Förvaltningens af sjöärendena reglemente af den
a November år 1824 stadgas i detta afseende följande:
"De, som hädanefter till civila embeten eller tjenster uti
Förvaltningen af sjöärendena blifva befordrade, skola dermed
icke få förena tjenstebefattningar uti något annat verk,
och de nuvar. civile embets- och tjenstemännen uti samma
Förvaltning icke med annat villkor, än att de lemna sådana
af dem tilläfventyrs innehafvande befattningar, komma i
åtnjutande af nyss omförmälda löneförbättring."
Då det nu åberopade reglementet utkom, så ökades lönerna,
men de, som då hade lön uti något annat verk, komrno
ej uti åtnjutande af denna löneförhöjning.
Den i3 Juni f. m.
Uti samma reglemente står sedan:
Wied Förvaltningens tillstånd må dock cane.ellister och
kammarskrifvare derstädes kunna från tillämpningen af dessa
stadganden undantagas,”
Detta innebär visserligen ett medgifvande för nämnda
tjenstemän, alt, jemte deras minsta ordinära lön i Förvaltningen,
äfven innehafva annan lön på stat. Men om således
en caneellist eller kammarskrifvare på åtskilliga ställen innehade
smärre löner till ett sammanräknadt belopp af 1,200
a 1,600 r:dr, och sedan en tjenst uti Förvaltningen klefve
ledig, med 800 r:dr b:co lön; så skulle då denne tjensteman
gå ifrån sina öfriga befattningar och från en större inkomst
till en mindre. Följden blef att lian icke kunde söka den
lediga tjensten, eller måste lian besvära K. M. med ansökan,
att ett undantag från författningen måtte ske. Jag
tror likväl, att Utsk:s förslag snarare förbistra!' saken; ty
Ulsk. säger, ”att R. St. skola hos K. M, i lind. anhålla, att,
i den mån, genom den förändrade organisationen, den umbärliga
tjenstemannapersonalen kunnat indragas och sålunda
tillfälle beredas att med hvarje befattning förena
sådana löneförmåner, som motsvara dess i unebafvares
bebof för bergning, det må påbjudas, att
inom embetsverken ingen må på en gång innehafva flera än
en sådan befattning med lön på stat.” Intilldess sådant sker,
hvilket troligtvis aldrig inträffar, tror jag, att en tjensteman
för sin fulla bergning behöfver förena flera mindre löner.
Delta beror på opinionen om hvad bergning anses
kräfva. Men om det helt och hållet blefve förbjudet inom
embetsverken, som inom militären, så finge hvarje ung böljande
tjensteman snarare en god lijelp till understöd för sina
behof, med hopp om tidigare erhållande befordran
till högre tjenst och inkomst, än nu, då några kunna möjligen
undfå många ordinarie löner, På denna grund begär
jag återremiss, på det att det måtte uttryckligen stadgas, att
ingen får hafva mer än en lön på stat, enligt fullmakt.
Hr yon Hartmansdorff, Au g.: Jag är af deras
mening, hvilka anse blott en tjenst böra innehafvas af en
tjensteman; detta likväl endast såsom en hufvudregel, hvilken
behöfver många undantag. Skälen, hvarföre man icke
bör tillåta en att innehafva flera tjenster, äro mångfalldiga
och inses lätteligen af en hvar. Bland olägenheterna af det
nuvar. förhållandet är t. ex., att då den i flera veik anställde
tjenstemannen springer från det ena till det andra,
för att synas litet på hvartdera stället, så uträttar han också
litet eller intet. De af allmänheten, som behöfva att af
honom begära upplysningar eller handlingar, finna honom
måhända hvarken på det ena eller andra stället. När de
komma till det ena för att söka honom, så svaras: han var
för en stund sedan här, och när de komma till det andry,
3 51
Den i3 Juni f. m.
så säges, att han nyss gått derifrån till det tredje verket,
oell når de slutligen hinna dit, så har han ej de upplysande
handlingarna der. Hvad som hindrar allmänheten att
träffa honom, hindrar ufven hans förmän att kunna ögonblickligen
tillita hans biträde, och sålunda uro både Kronan
och allmänheten illa belåtna med ett dylikt sätt att sköta
allmänna värf. För tjenstemännen sjelfva är det ock förderfligt,
så snart de hunnit öfver de första stegen på tjenstebanan.
Ynglingarne lära sig icke att sköta någondera befattningen
rätt, de lära icke att älska sina tjenster; ty dertill
fördras, att de dermed äro strängt sysselsatte, att de
lära sig inse deras vigt och nödvändigheten att ej sköta
dem på hafs. Mot ett allmänt förbud alt innehafva flera
beställningar förekommer, utom livad Frih. Cederström anfört,
att det icke blott för extra-ordinarier, utan äfven för
kammarskrifvare och copister, är möjligt att tjenstgöra i
flera verk; ty, då deras tjenstgöring till största delen består
i renskrifning, så kan hon lika väl förrättas på det ena stället
som på det andra, lika väl hemma som på embetsrummet.
Ett annat skäl lill undantag är äfven det, att hvarken
Staten eller särskildta verk vilja betala en tjenst högre
än hon är värd, t. ex. en postmästare-befattning, vid hvilken
innehafvare!!, särdeles i småstäderna, blott är sysselsatt vissa
dagar i veckan, och då några timmar om dagen. Många
dylika tjenster finnas visserligen äfven uti hufvudstaden,
hvilka derföre icke böra betalas så mycket, att innehafvarne äro
4 J
bergade ensamt deraf. Det händer också, alt den ena tjensten
är af den beskaffenhet att böra controllera den andra, och
att man derföre icke kan förena dem. Om man t. ex. betraktar
förhållandet inom Riddarhuset, så finner man att både
secreterarens, fiscalens och de begge cancellisternes tjenster
skulle emellan riksdagarna kunna bestridas af en enda tjensteman.
Som jag sjelf varit Riddarhus-kamererare i flera år,
så tror jag mig kunna med någorlunda säkerhet dömma derom.
Men secreterarens och kamererarens tjenster skulle icke
ens emellan riksdagarna kunna förenas, emedan den förre skall
controllera den sednares uppbörd. Under riksdagarna äf
det ogörligt att sammanslå någon af dem med en annan, i
hänseende till den trägna sysselsättning, sorn både secreterare,
fiscal och cancellister dä hafva. Emedlertid kunna desse
tjenstemän, med afseende å de ringa göromål, som af dem emellan
riksdagarna fordras,—utom af Riddarhus-kamereraren,
hvars göromål alltid äro lika — ringa aflönas, hvarföre de
behöfva och äfven kunna hafva andra tjenster. Så förhåller
det sig äfven, i mer eller mindre mån, på andra ställen.
För att likväl tillse, huru man må komma derhän, att man
hvarken gör föreskriften alltför trång eller alltför vidsträckt,
så vet jag ingen bättre utväg än den, som ledan är iakttagen
i vissa verk, och hvilken, om jag minnes rätt, gäller för
begge R. St:s verk, nemi. att särskildt för hvarje sådant
t) e n i3 J u n i f. ra.
förklara hvilka tjenster, sorn icke få vara med andra befatlningar
förenade. Då vet en hvar, som inträder i verket,
hvad honom förestår. Då ar man ock obesvärad af den
gradation, sorn här är ifrågaställd, nemi. huru mycket en
tjensteman beliöfver för att lefva med hustru och barn.
Om den af mig föreslagna bestämmelse vore gifven för
hvarje veik, så skulle äfven den olägenheten förekommas,
att en yngling, som nu inträder uti embetsmannalil vet, anser
samtliga verken vara för honom gemensamma befor
dringsbanor
och dåras på det sättet att vänta sig befordringar,
som kanske aldrig inträffa. Vore det deremot bestämdt
gifvet, hvilka tjenster, som icke finge med andra förenas,
så kunde något hvar beräkna hvad han hade att vänta.
Man skulle då måhända icke se så mången förolyckad tjensteman,
sorn användt långa tider på sina studier, och på
extraordinarie-1 jens'göring, utan att dock ännu vid 4° !”"'s
ålder hafva erhållit någon bestämd verkningskrets eller betryggad
framtid. Jag tillstyrker således, att betänk, mätte
återremitteras, för att erhålla den jemkning, jag nu haft
äran föreslå, eller någon annan, som kun befinnas lämp
ligare.
Frih. Leijonhufvud: Jag har endast ansett mig bö
ra
från mig afleda den misstanke, att jag skulle tillhöra ett
systeme, som tror att flera embeten kunna skötas val tillsammans.
Tvertom bestrider jag fullkomligt delta systeme
och tror icke, att det särdeles ingår uti det betänk., hvarom
nu är fråga. De exempel och framställningar, Hr von
Hartmansdorff gjort, ligga verkligen, i min tanke, på sidan
om ämnet eller nästan bakom detsamma; ty Utsk. har icke
talat om andra tjenstemän än dem, som hafva lön på ordinarie
stat. Huru de enskilda corporationernas embetsverk
fördela göromålen emellan sina tjenstemän, hörer icke Staten
till. Banken och Riksg.cootoret hafva sina särskilda
ordningar. Utsk. har ovillkorligen endast fästat sig vid
statsregleringcn. Jag har afstyrkt betänk, derföre, att det
hvilan på proesuintion och till stor del icke öfverensstämmer
med sakens förhållande. Jag har ansett det öfverflödigt,
derföre att jag känner så få undantag, då en person innehar
2:ne löner på stat; det är knappast tänkbart. Det kan
visserligen hända uti en liten småstad, att borgmästaren
förenar någon särskild tjenst med sin egentliga befattning;
men derom är hur icke fråga. Frågan är här 0111 Statens
embetsverk, och der tror jag icke att man skulle kunna citera
ett enda exempel på, att t. ex. en advocat-fiscal, ehuru
hans egen lön är ganska ringa, innehar en annan lön på
stat. Ett sådant förhållande tror jag ingenstädes äger runi,
och anser derföre den väckta frågan vara öfverflödig.
Skulle man vilja ingå i sådana detaljer, som Hr von
Hartmansdorff, så medgifver jag, alt chefskapet måtte ligga
D c ii 13 Juni f. m
nere i de embetsverk, der det kan liafva kommit så långt
med oskicket, att man icke finner någon tjensteman på sin
plits. Jag skulle tro, att dessa springtjetister icke borde
få finnas, utan att hvar och en bör sitta qvar och arbeta
och ej tillåtas att springa från det ena förvaltande verket till
det andia. Jag ser sålunda ingen den minsta anleda, lill
återremiss, ty Utsk. kan icke föreslå något annat än hvad
det framkommit med. Om alTvoden har här ej varit fråga,
ty de äro icke uppförda på stat. För närvar tror jag, att
det ar alldeles likgiltigt, om den föreslagna skrifvelsen kommer
att expedieras, emedan den icke kan medföra något resultat.
Principen tyckes Vara obestridlig, att icke en person
får befatta sig med göromål, dem han icke hinner med.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag erkänner visserligen,
att Utsk. icke har saknat anlcdn. till den framställning, som
det gjort; jag erkänner också för min del, att det vöre önskvärd!,
örn förhållandet vore sådant, att aldrig 2 tjensler innehades
af samma person, hvilket alltid skall medföra stora
olägenheter; men jag tror, att hvad Utsk. i sådant afseende
ännu mera bort fästa sig vid, och som kunnat föra till
något resultat, hade varit att ingå uti någon undersökning
om våra lägre tjenstemän» bildning. Om man vill taga
exemplet af det land. som i sådant afseende kanske står
främst af alla, så är förhållandet der alldeles olika. Förhållandet
är icke der, att för att vinna den mångsidiga bildning,
som en tjensteman behöfver, så engagerar han sig på en
mängd olika ställen på en gång. Innan man uti Preussen
kan få någon egentligen ordinarie plats, så är man skyldig
att tjenstgöra uti en mängd olika verk, hvilka kunna hafva
något det aldraringaste sammanhang med det verk, hvartill
man egentligen egnar sig; och detta till den grad, att t. ex.
de, som skola, inträda uti corps diplomatique , äro skyldiga
ej blott att tjenstgöra såsom referendarie!' uti hvarje af de
olika ministerierna, utan anställas äfven till tjenstgöring någon
viss tid i alla de särskilda delar af Riket, der förvaltningen
ledes efter olika lagar, såsom på den ena eller andra
sidan om Rhen, och de skola äfven liafva gjort tjenst i ett
juridiskt verk. De göra likväl icke tjenst på samma gång
på de olika ställena. — Jag skulle önskat att våra tjenstemäns
första bildning kunde blifva sådan, som den är i Preussen,
så att desse yngre tjenstemän tillböllos att göra tjenst
successive uti olika verk, och icke såsom det nu beklagligen
sker, alt våra extra-ordinarie-befattningar icke stå under
controll af någon, hvarigenom flera ämnen till skicklighet
och stora talanger gå förlorade af brist på arbetsamhet och
kunskaper. Dessa brister afhjelpas likväl icke genom Utsk:s
förslag. Utsk. framkommer här helt simpelt med den önskan,
att icke 2:ne tjenster måtte innehafvas afen och samma
-
Den 13 Juni f. ra.
nia person, och det på samina gång, som vårt SlälsUtsk.
liar afstyrkt ali t. ex. i Kammar-colhm gifva lill en tjensteimin
af andra graden, en kammarförvandt, som tjenat uti
20 ar, en löneförhöjning från 279 r:dr till 400 r:dr. Detta
förslag år derföre alldeles overkstallbart, ehuru välmenande,
godt oeh riktigt det för öfrigt kan vara. Så länge inga förhöjningar
beviljas uti dessa eländigt ringa löner vid arbetsamma
och trägna tjenster, för hvilkas erhållande man måste
sträfva i 20 är, så länge är det ett 11011 sens alt komma
fram med en sådan skrifvelse. Jag är dei före af samma
tanke med dem, som anse, att betänkandet för närvar, bör
afslås.
Ilr Ribbing: Jag får förena mig med Hr von Hartmansdorff
deruti, att för närvar, ingenting vore bättre, än
att det bestämdes hvilka tjenster ansågos vara af den beskaffenhet,
att inga andra med dem finge förenas; men du
borde man äfven taga i betraktande, att de äro lönta så,
att de vid sjelfva tjensten erhålla lifsbergning. Jag tror derföre,
att dea, sorn skall bestämma hvilka tjenster ej få med
andra förenas, i sådant hänseende äfven bör utsätta huru
stor lön innebafvaren af en dvlik tjenst bör hafva. Det
förundrar mig högligen, alt R. St:s Ekon.Utsk:s ordförande
icke vill ingå på att göra något förslag i detta hänseende.
Det vore verkligen bedröfligt, om ett Ekon TJtsk. icke skulle
kunna så mycket ekonomisera, sorn att räkna ut hvad
en embetsman beliöfver för att lefva med familj För alt
hjelpa Utsk. ett stycke på vägen, får jag föreslå en minimisunima
af 2.000 r:dr b:co för en embetsman i Stockholm
och lono r:dr utom Stockholm; detta må sedan anses såsom
för mycket eller för litet. Jag tror icke, att det är omöjligt
för Utsk. att afgifva ett sådant förslag, och yrkar derföre
återremiss af betänkandet.
Hr Rosenblad: I motsats till den siste värde talaren,
respecterar jag grannlagenbeten hos Ekon.Utsk:* ordförande
alt undvika upptagande af frågan om det minimi-belopp af
lön, som kunde anses behöfligt för en embetsmans subsistens;
ty jag hemställer, huru det skulle komma att se ut,
om ett R. St:s Utsk. föreslog 2000 r:dr såsom minimum i
Stockholm och 1000 r:dr utom Stockholm, på samma gång,
som ett annat Utsk. har föreslagit att höja rådslönerna i
collegierna från 12 eller i3oo rldr till 1600 r:dr och samma
Utsk. afslagit att för en tjensteman i Kaminar-co!l:m af
2:a graden, för advocatfiscalen, höja lönen från 279 r:dr till
4oo r:dr b:co, samt ett 3:dje Utsk. gjort Riksrätts-action för
det att en copists lön blifvit förhöjd till 4°° r:dr b:co. Under
sådana förhållanden skulle det verkligen vara en alltför
stor motsägelse, om Ekon.Utsk. tillstyrkte det förslag, som
Hr Ribbing gjort. Jag tror derföre, att Ekon.Utsk. handlat
ganska riktigt, då det ej utsatt summao.
8 H. 33
Den 13 Juni f. m.
Hr Ribbing: Ehuru jag råkat att icke vara så försigtig
i mina förslag, som ilen siste värde talaren önskat
alt jag skulle varit, och som han fästat Ekon.Utskls uppmärksamhet
uppå; så tror jag likväl, att lian inblandat saker,
sorn icke höra hit, t. ex. hvarföre Riksrätt är yrkad.
Det är en beit annan sak att bryta emot Rikets grundlagar
och föreslå saker, som man icke har rätt till. Förhållandet
dermed må vara huru som helst. Här är en helt annan
fråga, nemi. alt göra ett förslag till rättelse af hvad
som kan vara felaktigt. Då måste man väl icke behöfva
taga uti något betraktande hvad det ena eller andra Utsk.
gjort, utan endast hvad man efter sitt samvete anser vara
rätt. Således kan icke hvad sora blifvit anfördt, beveka
mig att afstå från min begäran om återremiss.
Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskts betänk. N:o 4^ blef af
R. o. Ad. återremitteradt.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Ilr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan N:o 46-  Gr. Piper, Carl Claes; N:o. 128. Gr. Barnekow, Kjell; N:o
1199. Hr Simmingskjöld, fullm. Gr. Hamilton, Hugo David;
N:o i5g4. Hr von Heyne, Geörg; samt N:o 2168. Hr Gedda,
Gustaf Georg, afsagt sig sina platser såsom bänkmän, val
af en bänkman i hvardera af i:sta, 3:dje, i5:de, 17:de och
a3:dje bänkmans-afdelningarna komme alt förrättas vid början
af nästa plenum.
Frih, Her m el i n, Carl: Som ,enskilda angelägenheter
hindra mig att oafbrutet bevista riksdagen, så anhåller jag
vördsamt att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig förtroendet att vara bänkman.
I anledn. häraf tillkännagaf Hr Frih. o. Landtm.,
att val af en bänkman äfven vid början af nästa plenum
komme alt förrättas för 6:te bänkmans-afdelningen.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf äfven, att N:o 1199.
Hr Simmingskjöld, fullm. Gr. Hamilton, Hugo David, afsagt
sig sin plats såsom ledamot i Bevilln.Utsk., och hemställde
om R. o. Ad. behagade bifalla hans tillika gjorda begäran
att det oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt bibehållen.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att, vid
deras blifvande sammanträde till val af andra utskotlsledamöter,
äfven välja en ledamot i Bevilln.Utsk. efter Gr.
Hamilton.
Då vid det sammanträde af Hrr Bänkman, sorn förliden
gårdag var utsatt att hållas till val af alne electorer, icke
erforderligt antal ledamöter till vals företagande varit när
-
Den 13 Juni f. m.
var., anmodade Hr Frih. o. Landtm, bänkmännen att mera
allmänt sammanträda sä snart, att deras vallista nästkommande
plenidag kunde öppnas.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besvärs- o. Ekon.-  Utsk:s den 10 dennes på bordet lagda betänk. N:o 44) * ail~
ledn. af väckt motion att förekomma tjensteaccord.
Företogs till pröfning Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs
den io dennes på hordet lagda betänk. N:o 45, angrde föreslagen
indragning af vice-presidents-embeten i Hofrätterna
och förändrad benämning af Hofi ätternas ledamöter, samt
om ordningen för förslag till ledamöter i Hofrätter och Col1
eg i er.
Hr Rosenblad, Bernhard: Beträffande förstadelen
af Utskts förslag, eller afskalfande af vice-presidents-embelena
uti Hofrätterna, så kan jag ingalunda deruti instämma. Så
talrikt organiserade domstolar, som våra Hofrätter äro, så
är det minsta man kan begära, att det uti en sådan samling
af ledamöter finnes en mellanlänk emellan presidenten
och hofrättsråderne, att der finnes en plats, som både i värdighet
och inkomster äger något företräde framför de öfriga.
Vill man jemföra förhållandet i andra länder, der domstolarnas
organisation är ungefärligen lika, så hafva domstolarne
der vida större förmåner än här. Vid Cour Royal
oell Cassalionsdomstolen, äfvensom vid Oberlandische Gerichte
i Preussen har hvarje särskild afdelning en särskild
president, hvaremot den förste chefen heter öfver-president,
ett förhållande, som inom vår Hofrätt skulle motsvaras deraf,
att hvarje divisionschef hette vice-president och vore
bättre lönad, hvilket visserligen icke vore obilligt; men alt
det åtminstone finnes en plats, som står i detta förhållande,
är det minsta, och alt borttaga den är oriktigt. Jag yrkar
således afslag för denna del af Ulsk:s betänkande.
Hvad beträffar den andra delen, eller förändring af
assessor'emes titel till hofrättsråd, så synes mig', att, såframt
man icke samtidigt kan gifva dem hofrätlsråds-löner, hvilket
jag icke hört omtalas, och då man för resten äfven
klandrar titelsjukan i vårt land, så finner jag intet skäl att
förvandla de yngre ledamöterna till hofrättsråder. Då således
den sednare förändringen icke skulle medföra något
ändamål och den första är absolut skadlig i.min tanke, så
anhåller jag vördsamt om afslag på betänkandet.
Frih. Hermelin, Carl: I afseende på det första ämnet,
huruvida vice-presidenterne äro behöflige, får jag instämma
med Hr Rosenblad. Grunden för Utsk:s beslut,
nemi. förhållandet inom Skåuska Hofrätten, som uti betänkandet
blifvit åberopadt, anser jag icke vara fullt säker.
Den instiftades mod endast sex ledamöter, och jag har mig
Den 13 Juni f. m.
icke bekant, om antalet sedan ar ökadt. Der kan en vicepresident
visserligen vara öfverflödig. I Svea och Götha
Hofrätter deremot, hvarest ledainöternes antal är 24, och
fördeladt på flera divisioner, torde en vice-president jemväl
vara behöflig. Det inträffar ofta hinder af sjukdom och andra
orsaker bland ledamöterna, och då är det brukligt, om
jag icke misstager 111ig, att vice-presidenten tillkallas än af
en, än åter af en annan division. Om således vice-presidents-enibetet
indroges, skulle det snart blifva fråga om att
öka ledamöternes antal uti nämnda Hofrätter, och då tror
jag, att vinsten vore ringa. När det tillförene och ganska
lange funnits en vice-president, så anser jag det vara skäl,
alt han bibehålies.
Hvad åter beträffar den andra frågan, nemi. att assessorerne
skulle benämnas hofrättsråder, så instämmer jag visserligen
med Hr Rosenblad deruti, att då man klandrar titelsjukan
och dess följder, samt R. St. vilja den beskatta, så
anser jag icke skal, att R. St. skulle sjelfva vilja uppmuntra
densamma: men jag anhåller vördsamt att få isynnerhet fasta
uppmärksamheten på 18 §:n Reg.Ftn, deruti stadgas, att
vederbör, skola inkomma med förslag till de embeten och
tjenster, derå Konungen utfärdar fullmakt, der sådana hittills
ägt rum; men följden af den förändrade benämningen
fruktar jag högligen skulle blifva, att de förslag lill ledamot
i Hofrätterna i den ordning, som hittills iakttagits,
skulle förändras eller uteblifva. Jag för min del anser, att
uti en constitutionel stat de förslag, som ingå till Regeringen,
äro af ganska stor betydenhet. Om det visserligen må
vara Regenten obetaget att icke vara af förslagen i juridiskt
afseende bunden, är det likväl af stor vigt, att dessa förslager
existera. Mycket vore ännu att i detta ämne säga, men
jag vill icke dermed upptaga H. Ståndets tid. Dessa vigtiga
domareplatser komma då troligen att tillsättas i Cabinetlsconseljen,
och man torde icke då alltid äga samma garanti
vid verkligt dugliga personers nämnande till dessa betydliga
platser, icke endast såsom ledamöter i en öfverdomstol, ulan
äfven derigenom att ofta Rikets högsta domaresäten förses
af Hofrättens ledamöter,— och icke mindre genom det förmanskap,
som K. Hofrätten utöfvar öfver alla s. k. underdomare
och liela den uppväxande domarepersonalen, hvarigenom
lycksökeiiet, hvaröfver man klagar, skulle blifva ännu större
och följderna ännu svårare, om detsamma erhöll fast fot
inom domarecorpsen. Jag förenar mig på nu anförda skäl
med Hr Rosanblad uti begäran om afslag å betänkandet.
Hr von H a r t m a nsd o r f f, A u g.: Jag gillar icke Utsk:s
förslag att borttaga assessorerna och göra Hofrätternas samtliga
medlemmar till hofrättsråd. Icke allenast hos oss af
gammalt, utan äfven i andra länder, är det brukligt att uti
»töne coilegiala verk, ja ti o. m. uti de mindre, emel
-
D c ii i B Juni f. ro.
lan yngre och äldre ledamöter bibehålla olikhet både i lön
och i värdighet. Dertill finnes det goda skälet, att om man
såsom nng kommer till collegii- eller hofrätts-bordet, så
kan man vara belåten med ringare lön, och man hör, under
fortgång i håde förtjenst och skicklighet, hafva uppmuntringar
att vänta genom förhöjning både i lön och värdighet.
Den ökade lönen behöfves äfven derföre, att en äldre man
vanligen är gift och har barn samt behöfver till deras uppfostran
en större inkomst, än den unge och ogifte. Att åt
den unge mannen, då han inträder och blir assessor, genast
gifva ali den lön och värdighet , sorn skall tillfalla honom
under hela hans embetsmannabana — emedan de fleste stanna
vid det embetet — vöre således visserligen hvarken billigt
eller klokt liandladt af Staten. I öfverensstämmelse med
dessa grunder har jag under min embetsmanna-verksamhet
sökt att bibehålla skilnaden mellan assessorer) och råd uti
de collegier och verk, med hvilkas organisation jag haft att
göra. Löneskilnad mellan yngre och äldre personer, som
hafva samma befattningar, iakttages äfven vid universiteten
i andra länder, så att t. ex. uti Christiania hafva de äldre
professorerne dubbel lön mot de yngsta, och jag vill minnas,
att det är 4 gradationer bland dessa lärares löner. Inom
vår hank hafva de äldre commissarierne högre löner än de
yngre, och sådant med rätta.
På de grunder, jag nu anfört, yrkar jag afslag å Utsk:s
betänk, uti sednare punkten. Jag nödgas äfven yrka det
rörande den första 0111 vice-presidenls-embelenas indragning.
Vid Hofrätten i Skåne kan det vara likgiltigt, då han i
början blott utgjorde en division, och äfven nu endast består
af tvänne. Men i så talrika embetsverk, som Svea och
Götha Hofrätter bör någon bestämd person vara ordförande,
när presidenten icke är tillstädes. Då är det väl häst, att
det icke heror på en tillfällighet af sjukdom eller andra
hinder för dagen, 0111 den ene eller andre leder ärendena,
utan att det finnes en viss embetsman, som befattar sig
dermed. Frih. Hermelins anmärkn., huruledes vice-piesidenterne
kunna tillkallas än på den ena och än på den andra
divisionen, är ock af stor vigt. Det passar föga att
tillkalla en yngling af Hofrättens underordnade betjening
och adjungera honom, när de vigtigaste ärender, t, ex. lifssaker
, förekomma. Det synes mig vara både värdigare och
riktigare att då tillkalla en äldre, erfaren och lagklok man
för att göra rätten fullsutten. Jag tror således, att betänk,
äfven i delta hänseendet bör afslås.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Som jag icke var
närvar, uti Ekon Ulsk , när della mål handlades, torde det
tillåtas mig att framställa några anmärkutr mot Utsk:s deröfver
afgifna utlåtande. Jag för min del är visserligen af
den öfvertygelse, att när en framtida organisation tnedhiu
-
Den 13 Juni i ', m.
nes, sä kunna måhända vice-presidents-embetena i allmänhet
vara öfverflödiga. Jag skulle likväl icke se någon egentlig
vinning uti att, förr än så sker, separat stryka ut vicepresidenterna
uti Hofrätterna och låta dem sitta qvar uti de
öfriga verken, då jag likväl är öfvertygad, att de egentligen
behöfvas uti de hegge Hofrätterna, men deremot på de
andra ställena aro mindre behöflige. Dessutom finnas några
omständigheter, som torde böra tagas uti betraktande.
Det är nemi. föreskrifvet, att under de fyra månaderna, då
Svea och Götila Hofrätt hafva sina sommarferier, så skola
presidenten och vice-presidenten sins emellan dela göromålen,
så att alltid en af deni är närvarande. Man fordrade
fordom för anseendet af en så beskaffad domstol, som Hofrätten,
att der alltid skulle finnas en chef. Ett hofrättsråd
knn visserligen fungera såsom ordförande, men det kan icke
alltid blifva den äldste, emedan han är särskildt anställd på
en af divisionerna och får icke derifrån aflägsna sig. Det
skäl, som för närvar, framstälies, och som visserligen bör
tagas i betraktande, är, att de yngre ledamöterne visserligen
arbeta med litet mera hopp örn bergning, om de hafva aspect
att efter 5o års tjenstgöring få blifva presidenter. På detta
sätt hafva dessa presidents-löner blifvit ett slags pensioner,
ehuru med full arbetsskyldighet. Vice-presidenten i Götha
Hofrätt anser jag vara alldeles omöjligt att kunna borttaga.
Här har varit fråga väckt att föröka antalet af Hofrätlens
ledamöter, men man har ej velat göra det, och jag tror alt
roan gjort rätt. Skulle man deremot nu borttaga vice-presidenten,
så inträffar det förhållande, att den enda person,
som nu är tillgänglig att tillkallas på divisionerna, försvinner,
och då nödsakades man adjungera uågon från notariebordet
eller någon af fiscalerna. Jag skulle således tro , att
vice-presidents-ernbetena, ehuru jag icke bestrider, att de
framdeles på alla ställen må tagas bort, när den nya organisationen
blir verkställd, likväl tills vidare matie bibehållas
i Hofrätterna, särdeles som jag uti dessa presidents-embetens
särskilda indragning skulle se en ovilja mot Hofrätterna,
hvilken de måhända icke förtjena, så länge man icke gör
organisationen generel. Säkerligen komma vacancer snart
att inträffa, och naturens ordning förbjuder honom kanske
snart alt fortfara med sin tjenstgöring.
1 afseende på hofrätts-ledamöternes benämning tror jag,
i omvändt förhållande mot hvad Utsk. tillstyrkt, alt det
vore vida bättre, om de alla kallades assessorer, än att de
skulle kallas hofrättsråder. Förhållandet är egentligen sådant,
att det är 4 hofrättsråder, som hafva lön på slut,
och de uro ordförande!* på de 4 divisionerna. Man har sedan
kommit derhän, att man, för att gifva ledamöterna en
fördel i tur, upphöjer de äldre bland dem till hofrättsråder,
så att det på hvarje division finnes ett hofrättsråd utom ordföranden.
Jag ser ingen fördel deruti, att den domare, som
Den 13 J u n i f. m.
u63
siller på nedersta-stolen, genast skall beklädas ined högsta
värdigheten, roen anser deremot många skäl tala emot den
nu föreslagna förändringen. Om den antoges, så blefve derutaf
en följd, att de personer, som blifva assessorer, genast
skulle få betala en dubbel fullmakts-lösen, ty de skola då
erlägga den efter hofrattsråds-lön och icke efter assessorslön.
Det händer visst nu att efter 3o å 4o års förlopp man
belastas med tvänne fullmakter, nemi. på det sätt, att man
redan löst en fullmakt, innan man blir hofrättsråd, men jag
tror, att pluraliteten gerna låter detta beskattningssätt fortfara,
och anser för öfrigt, att frågan om assessorernes upphöjande
till hofrättsråder är af så liten betydelse, alt det
för närvar, icke såsom en isolerad åtgärd bör företagas, och
tror derföre, alt Ståndet nu skulle göra bäst att afslå betänkandet.
Allm, Besvärs- o. Ekon.Utskts betänk. N:o 4^ blef af R.
o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogos och biföllos Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskts, den io dennes, på bordet lagda belänkanden:
N:o 46, i anledn. af väckt motion att befordringar till
embeten och tjenster icke måga hindra embelsverkens förändrade
organisation;
N:o 47) ’ anledn. af väckt motion om iakttagelser vid
utnämningar till riddarevärdigheter.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.U(sk:s den 10
dennes på bordet lagda betänk. N:o 48, om befordringsrätt
för läkare, som äro antagne för sjukvården inom mindre
samhällen på landet.
Frih. Cederström, Jacob: Enskilde läkare, i händelse
de äro competente, d. v. s. promoverade doctorer eller
chirurgiae-naagistrar, må då genast kunna prakticera.
Dertill hafva de redan genom medicinal-författningarna fullkomlig
rättighet och äfven till befordran hvar och en i sin
väg. Utskts förslag, att läkaren skulle hos Sundhets-colhm
anmäla sig för att erhålla betyg öfver sin competence, anser
jag vara högst märkvärdigt. Sundhets-colkm har icke någon
yttranderätt öfver deras competence, annorlunda än att
granska de examensbetyg, hvilka de från academicn medföra,
och dessa bestämma hans befordringsrätt. Om en graduerad
läkare får tjenst hos någon enskild person eller Corporation,
såsom t. ex. vid bruk, så hindrar det honom icke
att vid annan läkaretjensts tillsättande vinna befordran dertill.
Om han deremot icke är competent, så lärer han väl
icke blifva det mera, om Sundhets-coII:m lemnar honom betyg
deröfver, och detta blir följden, ifall han icke vid academien
har aflagt erforderliga specimina. Jag anhåller om
afslag å betänkandet.
*64
D e ii i3 Juni f. m.
Frih. Hamilton, Hugo: Detta betänk. Ilar Ulsk. alldeles
enhälligt beslutat att föreslå på den goda grund, att
dessa läkare nu äro vida iner tilfbakasitte, än de i anseende
till viglen af deras befattningar borde vara Det är visserligen
sannt, att de kunna anmäla sig såsom sökande lill andra
läkarebefattningar, om de äro promoverade doctorer eller
chirurgiae-magistrar, men så länge de hafva enskild tjenst,
hafva de icke rättighet att beräkna någon tur. Förhållandet
är likväl, att den enskilda tjensten oftast beslår uti att
vara anställd hos en menighet, vid någon större fabrik eller
i någon enskild socken. Då sådana läkare stundom hafva
sig uppdragen sjukvården om 6 ä 7000 menniskor, så har
man ty< k t alt det icke vore obilligt, om de skulle erhålla
samma rätt till tur och befordran inom lakare-corpsen, sorn
de, hvilka äro anställde i en mindre stad med allenast 2 h
3no innevånare. Detta är hvad sjelfva saken betrntfar, oell
kan jag icke medgifva, alt betänk, bör i detta afsei nde afslås.
I livad det åter angår, att Sundhets-collim skulle yttra
sig 0111 desse lakares competence, så hafva vi. lika med en,
uti Ulsk. deltagande, ganska känd läkare, fattat det beslut,
alt de, i likhet med de i Statens tjenst anställde kikare,
skola vara skyldige att visa sig hafva fullgjort erforderliga
prestanda, d. v. s., att i Sundhels-colhm visa sina betyg
oell af detta collegium ska tfa sig ett bevis, att de äro competente,
med full tur och befordringsrätt. Sundhets-collun
lior deröfver så mycket mera yttra sig, som en sådan läkare,
ifall förslaget antages, får en hel hop nya befattningar utöfver
dem han nu har. Han skali äfven stå under Sundhets-collegii
befäl vid alla de tillfällen, då colbm behöfver
anlita honom och hans hjelp är oumbärlig, såsom vid allmänna
farsoter. Dessa tvanne villkor har Ulsk. ansett nödigt
att stadga, för att icke gå andra läkare för nära, och
jag tror dem verkligen vara nödvändiga. Jag får äfven upplysa,
att en väl känd läkare inom Utsk. finner dem nödvändiga,
om den föreslagna rättigheten skall medgifvas, och äfven
denna rättighet gillades af honom, då han medgaf, att
den var af behofvet högeligen påkallad. Jag får således anhålla
om bifall till betänkandet.
Frih. Cederström: Jag hör, att en läkare, ledamot
af Utsk., varit närvar, och deltagit i öfverläggningen rörande
detta ämne, samt tillstyrkt det beslut, hvaruti Utsk. stannat.
Det förundrar mig, att icke medicinal-författningarna då
varit till hands, för att gifva vid handen, huru det vid läkares
befordringar tillgår. Det är nemi. icke inom läkarecorpsen,
att, såsom inom andra corpser, 3:ne uppföras påförslag,
utan om 20 söka, så upptager Sundhets-colhm alla 20
i den ordning, ansökningarna inkommit, och derefter yttrar
sig Sunhets-collun om hvilken af de sökande, som coll:m
anser
D c n 13 Juni f. m.
anser tje 111igast att utöfva det embete, som är i fråga. Nu,
mine herrar! följer det af sig sjelft, att om en person visar
sig vara berättigad att utöfva läkarekallet, så liar lian också
eompetence att söka och, på grund af sitt examensbetyg,
rättighet att fordra att, dä hans ansökan inkommit, såskall
collini pröfva, icke på grund af hans tjensteår, utan på grund
af den kännedom, sorn colltin förskaffat sig om bans personliga
duglighet till den tjenst, som är i fråga, huruvida
lian bör af colkm reconimenderas eller icke. Collrm afstyrker
ingen, utan uppger blott den, som enligt collegii tanke
är tjenligast att utöfva befattningen. Jag kan icke finna,
att Utskrs betänk, skulle leda till någon vigtig följd för
framliden. Hvad det beträffar, alt läkarne skulle blifva för-,
bundne att af collrm låta sig användas vid farsoter, så är
detta stadgande alldeles öfverflödigt, emedan de redan dertill
förbundit sig uti den ed, som de aflagt, då de blifvit
läkare.
Hr Westfelt, Nils: Jag tager mig endast friheten
att besvara Frih. Cederströms anmärkn., att icke 3:ne uppföras
på förslag till läkaretjeuster. Jag vill blott upplysa,
luiru det tillgår i den commun, der jag bor, och som föranledt
milt beslut inom Ulsk. Der och på flera andra ställen,
hvarest sockenläkare finnas, utser socknen, enl. reglementet
för dess läkare, 3:ne personer och öfversänder deras ansökningar
till Sundhets-colkm, som skall uppföra dessa 3:ne
på förslaget, och yttra sig hvilken af dem, som collrm anser
vara skickligast. Detta innebär för socknen en säkerhet
att erhålla den skickligaste af de 3:ne utsedda. Om det
deremot inträffar, att collrm anser dem vara lika skickliga,
så väljer socknen en af dem till socken läkare, som då endast
får ett protutdr., som innehåller, att lian är nämnd
lill sockenläkare. Vid samma tillfälle förbinder lian sig äfven
att gå Konungens Bef:h:de tillhanda, när han påkallas, äfvensom
att till Sundhets-collrm inrapportera när smittosamma
sjukdomar inträffa inom communen, att ansvara för vaccinationen
etc. Hans tur och befordringsrätt är ingen, ehuru
lian ej kan förhindras att söka, om han så tycker. Jag
vill blott tillägga, att det finnes communer och deribland
äfven den, inom hvilken jag bor, hvarest sockenläkarne äro
så väl lönta, att de icke behöfva söka något annat, och derföre
anser jag för communens säkerhet nödvändigt, att de
läkare, som söka en sådan tjenst, hafva ett intyg af Sundliets-co!l:m,
att de äro competente. Jag anhåller således
om bifall på Utsk:s betänkande. >
Frih. Raab, Adam Christ.: Jemte det att jag till
alla delar biträder hvad Frih. Hamilton och Hr Westfelt
yttrat, vill jag tillägga några ord.
8 H. 34
aGG
Den 13 Juni f. tn.
Frill. Cederström liar yttrat sin förundran deröfver, att
den läkare, sorn vi räkna bland Ekon.Utskts ledamöter, icke
upplyst om nicdicinnl-författningarnas stadganden i detta afseende;
men jag skulle tro, att Ekon.Ulsk. i sina önskningar
icke är bundet af de författningar, som nu linnas, utan
betänk, går just ut på att få en författning, som skulle berättiga
enskilda corporationers läkare att få beräkna tur.
Det är äfven sagdt, att det skulle innebära en inskränkning
uti rättigheterna för läkare-corpscn Jag anser tvertom,
att del voie ganska förmånligt lör läkare-corpsen; ty
ju flera tjenster, som tillskapas, ju fördelaktigare synes det
böra vara för dem, som egnat sig åt denna corps. Jag får
således tillstyrka bifall på det ifråga var. belänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det förhåller sig
med upprättande af förslag till läkareplatser uti Kronans
tjenst, så, att alla de sökande, som halva befordringsrätt,
uppföras af Sundhets-coiltm efter deras ålder i t jonsten, eller
med ett ord, elter deras tjenstår; och slutligen yttrar sig
Sundhets-colbm, hvilken bland de sökande det anser för
den skickliga-sle till tjernsten. Om bland de sökande en del
hafva tjenstår och andra icke, så är det klart, att de, sorn
inga hafva, icke komma i fråga, förrän de öfriga brista.
Det är således af vigt för läkare att fä räkna tjenstår, och
vore det icke förhållandet, så skulle hvarken läkare komma
in nied ansökningar derom eller menigheterna särskildt åt
dem begära någon sådan fördel; dylika ansökningar vore då
öfverflödiga. Nu inkomma likväl menigheterna sorn oftast
dermed, och jag har, såsom statssecreterare, föredragit flera
sådana, men dem vanligen i tind. afstyrkt. Skälet dertill
har varit detsamma, för hvilket jag nu afslyrker Ut.kts betänk.
, nemi. att läkares löner på stal öfverhufvud aro så ringa,
att menigheterna betala sina vida bättre. Men nu finnas
likväl vissa läkarebeställningar i Kronans tjenst, hvilka i afseende
på stationerna äro ganska förmånliga, hvarföre läkarne för
deras möjliga erhållande äfven gerna vilja beräkna Ijensteår. Om
nu äfven enskildes eller menigheters läkare finge beräkna samma
förmån och derjemte åtnjuta bättre löner, såsom händelsen
vanligen är, så skulle Kronans tjenster blifva sämst
besatta, emedan de skickligaste lakarne sökte sig dit, der
de hadej de största fördelarna. Vilja R. St. bibehålla de
skickligä läkarne för Kronans tjenst, så böra de icke anhålla
hos K. M. om tjensteår för privata läkare. Vilja de deremot
låta Staten hålla till godo nied de sämsta, så bör Utsk:s
förslag bifallas. En annan utväg finnes dock, nemi. den, om
StatsUtsk., som sparat på så mycket annat, vill föreslå högre
löner åt läkare i Kronans tjenst och derigenom bereda dem
högre eller lika förmåner med enskilda läkare. Men som
oundgängligai e behof finnas, åt hvilka StatsUtsk. vägrat anslag,
så hemställer jag, att detta betänk, måtte afslås.
D c ii 13 Juni f. m.
Frill. Cederström: Den siste talarens utlåtande,
rör:de ansökningar 0111 competence, hvilka af lakarn stundom
blifvit gjorda men lins K. \1. alslagna, ar ett ytterligare bevis
på att sådana ansökningar ieke grundat sig på kunskap
om medicinal-föi fattningarna och kännedom om befordringsrätlen
i denna väg. Hade de baft kännedom derom, så bade
de alldeles ieke dermed inkommit, emedan befordi ingsrätten
ieke kunde derigenom på något sätt utvidgas. Från
den stund doelorei ne blifvit piomoverade ocb aflagt eden,
likasom när de tagit chirurgi;e-magistergraden, m. m., från
samma stund äga de enl. medicinal-författningarna tur och
befordringsrätt till alla möjliga läkaresysslor inom Riket.
Jag kan derföre ieke begripa, hvarföre de särskildt skulle
bos K. M. begära befordringsrätt, så framt de fullgjort alla
de speciminn, som äro föreskrifna, och af Sundhetseolllin
ei hälla bevis 0111 deras competence, och tror icke heller,
att följden blefve annan, an att Sundhets-col!:m, i händelse
till följe af den nu föreslagna skrifvelsen dess yttrande
begärdes i ämnet, hänvisade till den § i medicinal-författningarna,
sorn betryggar rättigheten till befordran för hvar
och en, som genom examen m. m. vunnit competence.
Hr von Qvanten, Carl: Förhållandet är mycket
olika uti olika landskaper. En del hafva endast fä städer,
och nöden tvingar dem att förse sig med läkare. Det finnes
bruk, hvarest antalet af folket uppgår nästan så högt,
som uti smärre stader, men de kunna icke på laglig väg få
läkare på stift. Likaså är förhållandet med andra corporationer
inom districter, som hafva längre viig till städerna.
Det har hittills varit brukligt, att sådane läkare icke äga
någon befordringsrätt. Detta är erkändt, men huruvida det
är billigt, lemnel' jag derhän. Jag betvifla!' det, ty tjenst
utan lön måste icke vara något, som bör beläggas med straff,
ulan rättigheterna för en läkare, som arbetar utan lön, böra
vara lika om icke snarare högre än för en annan, som åtnjuter
lön för sitt arbete. Jag måste derföre ställa mig ibland
de herrar, som talat för betänk , och får nu begära
bifall på detsamma, isynnerhet som jag känner, att nödvändigheten
alt söka läkare inträffar på ganska många ställen,
der icke läkare på stat finnas.
Frih. Raab: Jag anhåller endast att få med några
ord bemöta elt yttrande af Hr von Hartmansdorff. Han
uppgåf såsom skäl, hvarföre han afstyrkt de inkomna ansökningarna
om befordringsrätt för läkare, an-dällde hos enskilda
corporationer, alt Kronans löner voro i allmänhet små
och att sådane personer önskade att behålla sina ar, för att,
i händelse någon god plats blefve ledig, de kunde vara i
tillfälle att erhålla en sådan. Derpå synes icke något annat
svar behöfvas, än att Sundhels-colbm kan recommendera
hvilken de finna böra äga företräde. Salunda står det all
-
aGS
D c 11 i3 Juni f. m.
lii) i deras skön alt företrädesvis befordra vissa, som tjenat
för en mindre lön i Kronans tjenst.
Ett annat yttrande af Hr von Hartmansdorff var det,
att han fruktade, att, om Utsk:s förslag nntoges, följden
skulle blifva, att Kronan fick de sämsta oell den enskilde
de bästa läkare. Jag skulle önska, att alla fingo lika goda
läkare, men om det icke kan låta sig göra, så anser jag det
vara lika illa det ena, som det andra; ty om corporationer
med 6 å 8000 menniskor anskaffade för sig en enskild läkare,
så vore det lika illa, om han icke kunde sköta sjukvården
inom denna menighet, sorn om en Kronans läkare
icke kunde besörja den sjukvård, sorn blifvit honom anförtrodd.
I allt fall äro Kronans läkare icke andra än de, sorn
få sin lön på stat, och deras förbindelser äro alldeles enahanda
med andra läkares, nemi. att sköta sjukvården.
Hr Ribbing, Bengt: Jag är hufvudsakligen före
kommen
af den siste värde talaren. Jag hade blott velat
göra den anmärka, vid Hr von Harlmansdorffs yttrande i
afseende på Statens och enskildes läkare, alt, då jag nämner
Statens läkare, så menar jag med Statens alla medborgare
i Staten. Således måste väl elen ena delen af Staten
hafva samma rättighet lill god läkarevård, som den andra.
Skulle det väl vara rättvist, att en del af dessa medborgare,
för det rle olyckligtvis icke råka att bo kring den
ort, der Kronans läkare är stationerad, derföre skulle anses
vara mindre berättigad att åtnjuta samma läkarevård ? När
jag sålunda betraktar saken, kan jag icke se, hvarföre den
ene läkaren skall njuta tur och befordringsrätt framför den
andia. Jag yrkar bifall lill betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: En värd talare har yt
trat,
att det vöre lika illa, om den enskilde läkaren vore
skral, sorn om delta vore förhållandet med Kronans läkare.
Jag anser väl icke i allmänhet den ene medborgarens lif
mindre dyrbart än den andres, men måste likväl göra skilnad
på läkarne, af skäl, som jag förmodar alt begge de
värde talarne skola godkänna. En läkare, som åtföljer ett
regemente i fält oell der skall i en hast förbinda de sårade
samt sedermera sköta dem linder brist på de flesta förnödenheter,
mäste, 0111 det är möjligt, genom sin egen skicklighet
ersätta saknaden af så mycket annat för alt rädda deras
helsa och lif, hvilka ofta för ögonblicket äro för fäderneslandets
öden afgörande. Bör man då ej göra skilnad på
en sådan läkare och på en enskild, som i fredens lugn och
med tillgång på alla förnödenheter sköter sina sjuka? lidet
ej mera skäl alt hafva en god läkare i fält och en mindre
god hemma? Jag öfverlemna!- delta till herrar krigares
eget besvarande.
På samma sätt förhåller det sig med ett annat slags läkare,
nemi. provincial-läkune, hvilkas göromål icke blott
Den 13 Ju n i f. ni.
bestå uti de sjukas botande, utan jemväl i undersökningen
af dolda dödsorsaker, förgiftningar oell annat dylikt. Månne
det icke behöfves en större grad af skicklighet lill sådana
lön, hvarpå äfven de anklagades lif kunna bero, än till
att bota patienter, hvilkas åkommor till största delen äro af
vanlig beskaffenhet ? Om nu äfven delta förhållande icke
kan af mina värde motståndare bestridas, så skulle jag hoppas,
alt de medgifva företrädet åt Kronans läkare. Om än
It. o. Ad. skulle sätta det enskildta framför det allmännas
tjenst, så är jag likväl öfvertygad, att K M. icke gör det,
och att det i hänseende till utgången kan vara likgilltigt, om
vi till K. M. ingifva en oriktig önskan. Men jag skulle önska,
alt det ej gjordes af R. St., aldraminst af detta Stånd,
hvars förmåga alt bedömma det allmännas behof i detta
hänseende bör vara aldrastörst.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har åberopat e
xemplet
af regementsläkare, hvilkas skicklighet under krig
är af vigt. Jag ber att dervid få erinra, hvad Hr von
Hartmansdorff nyss sade, nemi. alt de skicklige skulle söka
sig till de enskilda, derföre att lönen hos dessa var större,
men att de vilja bibehålla sin lur och befordringsrätt, för
att kunna ingå uti andra bättre lönande befattningar uti
Kronans tjenst, när de blifva lediga. Vidare har Hr von Hartmansdorff
nämnt om provincial-Iäkares skicklighet. Jag får
erinra, att betänk, just innehåller ett villkor, att de enskilde
läkarne skola åläggas alldeles samina medico-legala besigtningar,
som åligga provincial-läkare.
Vidare tager jag mig friheten alt anställa jemförelse
med stadsläkare. Det vore ju enahanda förhållande med
dem, att de tilläfventyrs skulle sätta sin enskilda fördel framför
Statens. I detta afseende åberopar jag hvad Hr Ribbing
nyss sade, nemligen att afven de enskilde utgöra en
del af Staten, som endast är en massa af individer, och att
således de enskilda corporationerna äga lika anspråk sorn
andia på att hafva skickliga läkare.
Hr Ribbing: Det är just i den förmodan, att Utsk:s
yttrande är riktigt, som jag önskar, att dess förslag skall
af R. St. framställas till K. M:s sanction; icke för det att
det är oriktigt. 1 afseende på regementsläkare får jag äran
fästa uppmärksamheten på hvad sorn står uti Utsk:s betänk.,
nemi. ”Sundhets-colkm yttrar sig om bans competence, samt
för öfrigt, att läkaren, i fråga om vaccination, medico-legala
besiglningar och sjukvården, vid inträffande farsoter inom
bans tjenstgörängsort, är, lika med de på stat anställde läkarne,
skyldig att ställa sig till efterrättelse vederbör, embetsmyndigheters
föreskrifter.” Hade icke denna slutmening
funnits, så skulle jag genast öfvergått på Hr von Hartmansdorffs
mening; men då detta är utsatt såsom elt villkor för
tjenstårsberäkningen, så kan jag ej inse annat, än att Utsk,
Den 13 Juni f. m.
afgifvit ett ganska riktigt betänk., med hvilket jag förenar
mig och ö‘nskar, att det måtte blifva bifallet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få svara
på tvänne invändningar. Den ena, alt läkarebefallningarlie
i Kronans tjenst icke måtte vara sämre än de enskilda, emedan
de äro begärligare. Jag liar sagt, att vissa äro det oaktadt
lönens ringhet, emedan stationerna äro så fördelaktiga.
Dit bana tjensteåren vägen. Gifver man nn dem äfven
åt enskilda läkare, så vill ingen för tjensleårs förvärfvande
gå till mindre fördelaktiga bes'allningar i Kronans tjenst,
utan hon får de sämsta på de Hesla ställen. De få platserna,
sorn äro de bästa, blifva nog under alla förhållanden
eftersträ(vade af de skickligaste.
I Utsk:s betänk, står det visserligen, att den enskilde
läkaren, som får åtnjuta tjenste irsberäkning, skall vara skyldig
att ställa sig till efterrättelse vederbör, embetsuivndighelers
föreskrifter. Men skyldigheten oell skickligheten alt
göra en medicn-legal besigtning äro tvänne högst olika ling,
sorn icke al II id förenäs. Man kan visserligen saga, att läkaren
skall, för att få utöfva sitt yrke, vara skicklig; men det
vill icke säga mera, än att han skall äga minimum af skick
lighet.
Det är graden deröfver, som jag velat åt Kronans
tjenst bibehålla.
Frih. Hamilton: Jag borde visserligen låta bli att
yttra mig, sedan den siste värde ledamoten sagt, ali det
kumle vara likgiltigt hvad li. St. önskade, emedan K. M.
icke skulle fästa något afseende derpå. Till skäl derför anförde
den värde ledamoten, all han ansåg denna önskan
vara oriktig; men som jag icke anser detta vara så cathegoriskt,
alt icke Utsk:s förslag skulle kunna vinna afseende,
så anhåller jag att nu uti frågan få yttra några ord.
Ilar har blifvit sagdt, att Ulsk. i sitt förslag icke tagit
i betraktande de enskilda läkarnes skicklighet, utan endast
de ras skyldighet att fullgöra de å ligganden, ilian ansett dem
böra tillhöra. Jag tror alt uti Sundhets-cnllegii compelencehelyg
ligger ett vitsord om läkarens skicklighet, och att skyldigheten
skulle föreskrifva honom att använda delina skicklighet
vid erhållande order. I följd deraf blefve dessa läkare
ställda i samma cathegori, vis å vis sin användbai het
lör det allmänna, sorn Statens läkare, och böra de derföre
hafva samma rättigheter som de. Här är vädjadt till Ståndets
billighets- och rättskänsla; äfven jag vädjar till rättskänslan,
på det icke allenast de ifrågavar. lakarne, utan äfven
ineuigheterua må vederfaias den rättvisa, sorn de hafva
anleda, att fordra.
Hr L efrdn, Joli. Fehr: Om de läkare, som äro ull
Statens tjenst, få flera medtäflare om dessa brödstycken, som
Sio de största sorn finnas, ehuru små de ock äro, så hafva
Den i3 Juni f. m.
de mindre sannolikhet för sig alt komma åt dem, om enskildes
läkare få en utvidgad befordringsrätt, och desse enskilde
personer slippa att betala så myckel åt sina läkare.
Deruti ligger frågan uti sin enkelhet. Om enskilde personers
informatorer skulle allmänneligen få samina lur och befordringsrätt
som Statens läraie-corps, så skulle den sednare
ej dermed vara belåten, men visserligen vore de enskilde
dermed belåtne. Jag tror det ej vara skäl alt bifalla betänkandet.
Hr Ribbing: Jag kan icke med stillatigande aflöna
ett sådant bevis, som af den siste talaren blifvit anfördt.
Väl bar jag ofta hört prohibiliv-syslemer försvaras, men jag
hade icke trott, att de skulle kunna föisvaras i frågan om
inenniskors helsovårds
Frih. Hamilton: Jag tager mig friheten att hemställa
lill Ståndet, huruvida det anser, att en person, som sköter
väl 1000 inenniskors helsa och välfärd, bör sättas i samma
cal Ingni i, som läraren för ett eller tvänne barn. Jag tror,
att jernförelsen hallar, och hvad det beträffar att, 0111 Ulsk:s
förslag antnges, alla nuvar. läkares befordringsrätt derigenom
skulle för framtiden inskränkas, så tior jag tverl0111,
att den derigenom skulle utsträckas; ty nu måste de,
som önska befordran i Kronans tjenst, tränga sig in på den
banan och taga sämre tjenst för alt erhålla befordringsrätt;
meli 0111 Utsk:s förslag antages, så vinna våra lakmé derigenom
den förmånen, alt, med bibehållande af sin befordringsliitt
lill Statens tjensler, kunna mottaga de löi manligare anbud,
som af enskilda personer eller corporationer tilläfventyrs
blifva dem erbjudna. Jag kan således ej finna annat,
än alt delta förslag för läkare-corpsen är högst fördelaktigt.
Hr von H o b e n h a o s e n , Carl: Jemte det jag till
alla delar förenar mig med Hr von Hartmansdorff och Hr
Lefren, anhåller jag blott att, i afseende på skilnaden emellan
regementsläkare och enskilda läkare, få tillägga, att
den enskilde patientia kan vid (ärligare tillfällen välja mellan
den läkare, lian antagit, och en annan, för hvilken lian
har mera förtroende. Deremot är soldaten ovillkorligen
skyldig alt förtro sitt lif och sina lemmar åt den läkare,
hvilken Slaten har tillsatt. Delta tolde äfven vara ett ganska
vigligt skäl, hvarföre skickliga läkare böra af Staten
tillsättas.
Hr von Hartmansdorff: Det har blifvit yttrad t,
att Hr Lefre'ns jemförelse vore oriktig. Jag torde deremot
få förklara, att jag såsom statssekreterare föredragit ansökningar
af lärare vid enskilda pensioner om tur och befordringsrätt
lika med lärare vid de allmänna läroverken, och
att saken, enligt min öfvertygelse, är af beskaffenhet att
ganska väl kunna jemföras med de ifrågavar. anspråkets.
a?"* Den i3 Juni f. m.
Jag bor äfven bekänna, att jag varit en nog förhärdad anhängare
af det prohibitiv;! sysleme, som gifver Statens tjenst
företräde framför enskildta intressen, att jag afstyrkt dylika
ansökningar.
Hr Frih. o, Landtm, framställde propos, till bifall å
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänk. N:o 4$.
Bopades starka ja, blandade med nej.
Då Hr F i i Ii. o. Landtm, i anleda, häraf förklarade,
det han trott sig finna, att ja öfverrösta! nej, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Hr Frih. o. Landtm hemställde, att ja-propostn
måtte innehålla bifall, samt contia-propostn afslag till betänkandet.
Frih. Hamilton: Jag anhåller alt Hr Frih. o. Landtm,
ville hemställa lill Ståndet alt, 0111 propos. på bifall besvaras
med nej, betänk, mätte blifva återreinilteradt, och
att conlra-propos. ina blifva på återremiss.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att lian ej hört någon
yrka återremiss af betänk., hvarföre han, i följd af Riksd.-  Ordnts föreskrift, attpropostne böra efter discussionernas föranledande
framställas, ansett sig böra föreslå, att contrapropos,
malte innehålla afslag.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den som bifaller Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskrs betänk.
N:o 48, voterar
i*5
den det ej vill, voterar
nej ;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda betänkande.
Efter voteringens slut, befunnos lösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 55.
Nej — 17.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Sär
-
Den iS Juni f. m.
Särskildt Protocoll,
liAIlet i H. R. o. Ad:s plenum d. i3 Juni 1840 f. m.
Sedan den pröfning af StatsUtskls förnyade utlåt. N:o
148 rörtde R. St:s revisorers berättelse om granskningen af
Riksg.verket m. m., som jemlikt R. o. Adis d 4 innevar.
månad fattade beslut bort föregå nfgörandet af samma tJt —
skls, d. 27 Maj f. n>., på bordet lagda memorial, angldede'-  charge för fullmäktige i Riksg.contoret, under d. 10 dennes
försiggått; företogs nu berörde memorial till afgörande,
dervid, elter det Ridd.Secretm, såsom full mäktig i berntilda
contor och således jäfvig att härvid föra prot., afträd t och
undertecknad Ridd.notarie blifvit kallad att öfvertaga prot.-  löringen, samma memorial, efter derom af Hr Frih. e.
Landtm, framställd proposition, blef af R. o. Ad. bilället.
Dt supra.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den i3 Juni 18.40.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr M unck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Vördsamt
anhåller jag 1:0 ali få nedlägga min reservation emot
StatsUtskrs utlåt. Nio 154, ifråga om afskrifning af ett obetaldt
arrende och R. o. Adis i anledn. deraf fattade beslut.
Samma förhållande, som det nu ifrågavar , behandlades af
StatsUtsk. i dess mern. Nio hvaruti det tillstyrkte bifall
åt Kamererare» Krutroeyers ansökan om afskrifning af ett
obetaldt kronoarrende; jag anser, att man bort hafva behandlat
båda dessa lika frågor på samma sätt, och antingen
afslagit båda ansökningarna eller bifallit dem, och del är
derföre jag reserverar mig. 210 Anhåller jag, i anledn. af
bifall lill Ekon.TJtskis betänk. Nio 48, att få väcka följande
motion.
Hr Munck af Rosenschöld uppläste derefter följande:
'
Då Allm. Besvärs- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 48 i förmiddags-plenum
blifvit bifallet, vill jag med anledn. deraf
väcka följande motion: att, i händelse den i detta betänk,
tillstyrkta förändring i den för Svenska läkare gällande befordringsrätt
skulle vinna båda Statsmakternas bifall, så att
läkare, som efter enskildta aftal, äro anställde hos meniglieter,
vid bruk, fabriker eller andra sådana inrättningar å
8 H. 35
/
Den 13 S u n i é. m.
landet, få, i mån af den befattnings vigt, de innehafva, njuta
lika befordringsrätt och tjenslårsberäkning med läkare i
Statens tjenst, d. v. s. skola betraktas såsom ett slags extraordinarie!'.
Med en sådan rättighet må dock fästas det villkor,
att alla, som vilja komma i åtnjutande af ofvannämnda
befordringsrätt och tjenstårsberäkning, skola ej blott, såsom
Utsk. föreslagit, ställa sig vederbör, embetsrnyndigheters föreskrifter
lill efterrättelse i fråga om vaccination, medicolegala
besiglningar ocb sjukvården, vid inträffande farsoter
inom deras tjenstgöringsort, utan alt de också, if.ill af krig,
skola vara att påräkna i Statens tjenst i och för arme'ens
behof, mot åtnjutande af den grad, lön och befordringstur,
till hvilken vederbör, embetsmyndigheter på grund af deras
skicklighet och tjenstetid kunna finna dem berättigade. Det
vill säga, samma förhållande skulle på visst sätt komma alt
äga rum med dessa läkare, som med i armeen qvarstående
officerare; de kunde ej åläggas alt tjenstgöra dervid i fred,
men i krig skulle de hafva samma åligganden, som ordinarie-
vid armeen anställde läkare; de skulle ej erhålla ofvannämnda
rättighet, endast derföre alt de sirö anställda vid
ett bruk eller läkare hos någon annan talrikare menighet
på landel, utan att derjemte enrolera? såsom extra-ordinarieläkare
vid armeen. Dock borde vid utcommendering i Statens
tjenst, när den af behofvet skulle påkallas, den norm
följas, att de läkare anbefalldes först att träda i Statens
tjenst, som voro yngst, anställda hos mindre talrika menigheter
och på de närmast städerna helägna orterna. Det
kan vara billigt, att Staten gör något för de enskilda, men
reciprocitet är ock billig, och den har Staten rätt att fordra,
1 i kasa vä 1 som den enskilde, vare sig af enskild man
eller Corporation.
Frih. Fleming, Herman Reinhold, begärde denna
motion på bordet.
Justerades 7 prot.utdr. för denna dag f. ro.
Justerades pleni-protai för den 3 dennes f. och e. m.
Hr Sandelhjelm, Paul: I anledn. af nu justerade
prot. får jag anhålla att till prot. för denna dag nedlägga
min reservation i afseende på beslutet om bifall till SlatsXJtsk:s
utlåt. N:o i5o; åberopande jag som stöd för denna
min reservation det skrift!. anförande, som jag i ämnet afgaf
den 3:dje dennes.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Hr Frih. o.
Landtm, samt Ståndet torde tillåta mig att, utom ordningen,
säga ett par ord, som hafva ingen annan afsigt än att
lyckönska Ståndet till ett cancelli, så arbetsamt, så nitiskt,
att i dag, den i3 Juni, prot. för den 3 e. m. i samma månad
k än justeras. Efter hvad jag kan minnas, har sällan,
D c 11 13 Juni o. m.
2j5
orri någonsin, prot.-justering så nära följt efter elt för utgånget
plenum.
Justerades pleui-prot:n för den '\ dennes f. oclr e. m.
samt för den 5 dennes.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att sedan R, o. Ad.,
på sätt elt af de nu upplästa protocollen intiehölle, förklarat
iliddarlius-directionen sin tillfredsställelse öfver det sätt, hvarpå
riddarhus-ärendena blifvit förvaltade. Hr Landtm, ansåg
sig böra hemställa, om R. o. Ad. skulle finna lämpligt att
utsätta någon dag till val af ordförande och ledamöter i
Riddarlius-directionen, och föreslog Hr Landtm., alt dessa
val matte förrättas nästkommande Onsdag den 17 dennes.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att val särskildt borde
anställas till ordförande och hans suppleant, och särskildt
till directeurer oell deras suppleanter, börande valsedlarne
vid det första valet innehålla två namn, då den,
sorn erhölle de flesta rösterna, Liefve ordförande och den
dernäst dess suppleant, och vid det sednare valet g namn,
eller till 6 directeurer och såsom hittills 3 suppleanter, då
de sex, som erhållit de flesta rösterna, Liefve ordinarie directeurer
och de tre dernäst deras suppleanter.
Hr Westfelt, Nils: Jag tager mig friheten föreslå,
om icke både ordförande och suppleant äfvensom directeurer
och deras suppleanter kunde väljas på en gång, så sluppe
man 2tne val.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att 37 §:n Ridd.Ordn.
föreskrefve, huru härvid borde tillgå, samt bestämdt stadgade,
alt särskildta val borde ske; och ansåg Hr Landtm,
.det icke kunna beslutas, att valet skulle annorlunda tillgå,
än Ridd.Ordn. bestämde.
Hr Westfelt: Jag tror icke, att den nu åberopade §:n
innehåller något hinder för livad jag yttrat. Der står, att
valet skall ske särskildt med en voteringssedel för ordföranden
och dess suppleant och med en annan för ledamöter och
deras suppleanter, åtminstone tror jag meningen vara sådan
med nämnda §,, att det skall vara 2:ne särskilda voteringssedlar,
men icke att 2:ne val skola förrättas; och måhända
var det Hr Frih. o. Landtm:s mening, att begge valen
skulle ske på en gång.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han nu rätt
fattat förslaget, så vore det, att blott ett val-upprop skulle
ske, eller rättare sagdt, blott ett dubbelt val-upprop, på
samma sätt som vid votering, och att hvarje ledamot då
skulle aflemna tvänne särskilda sedlar, den ena till val af
ordförande och dess suppleant, den andra till val af directeurerne
och deras suppleanter. På detta sätt, hvilket Hr
Den i3 Junie. m.
Landtm, första gängen ej fattat vara talarens mening, vore
val icke något hinder af Ridd.Ordn. att förrätta valen, men
åtskilliga svårigheter skulle likväl uppslå vid sedlarnas afJeinnande
på tvänne ställen, emedan förblandning af sedlar
lätteligen dervid kunde äga rum.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag ville just anföra
hvad Hr Frih. o. Landtm, sjelf anmärkte. Om en hvar
skulle komma med 2:ne enkla, slulna, hoprullade och omärkta
sedlar, kunde det hända, att den väljande sjelf toge miste
och lemnade valsedeln på direetionens ledamöter i stället
för den till ordförande, eller att alne valsedlar af olika
beskaffenhet Lomme i samma låda, så att man vållade oleda
i begge valen.
Hr Westfelt: Efter hvad jag kan minnas, har det ej
varit mer än ett val med a:nc sedlar. Jag tror t. o. m. att
både ordförande och suppleant samt direclion med suppleanter
stå på samma lista. Jag kan icke se, att Ridd.Ordn.
säger, att det skall vara 2:ne val, hvarföre jag fortfar att
yrka på blott ett val.
Frih. Cederström, Jaeob: Då 37 §:n Ridd.Ordn. är
skäligen klar, att valen lill direetionens ordförande och dennes
suppleant samt direetionens ledamöter samt deras suppleanter
skola ske särskildt, sä kan jag icke förstå, huru det
blott kan vara ett val; ty då 2 val skola ske särskildt, kunna
de icke ske på en gång. Jag kan åtminstone icke tyda
lagen så.
Undert. R i d d. Se c r e t.: Sisth riksdags-prot. för den 22
Januari 18 >5 e. m. innehåller följande: ”11. Ex. Hr Gr. o.
”Landtm, tillkännagaf, att nästa Lördag val af Ridd.-direction
”och dess suppleanter skulle förrättas, hvarvid, enligt förut
”fattadt beslut, skulle så tillgå, att genom sedlar, innehållan”de
2 namn, först valdes ordförande och dess suppleant, samt
''derefter med sedlar, innehållande g namn, direetionens öf”riga
ledamöter och deras suppleanter;” och för den 24 Januari
f. 111.: ”Företogs val af ordförande i Riddarhus direetio”nen
samt dennes suppleant; och befunnos efter val-förrätt”ningens
slut hafva blifvit utsedde till ordförande, Grefve De
”la Gardie, Jacob, En af Rikets Hrr m. m., med i5g, till
”suppleant: Grefve Brahe, Magnus, En af Rikets Hrr, med
”106. Derefter företogs val af 6 ledamöter i Ridd.-directio”nen
och 3 suppleanter ål dessa ledamöter; och befunnos
”efter val-förrättningens slut hafva blifvit utsedde: till ordinarie
ledamöter etc., till suppleanter etc.” Förliden riksdag
var första gången, som ett sådant val förrättades särskildt,
af den orsaken, alt förut valdes icke ordförande och
direclion hvar för sig, utan detta skedde på en gång; men
i följd af föreskriften vid sista riksdag skulle särskildt väljas
Den 13 J u n i c. m.
277
direction oell särskildt ordförande, och dessa val förrättades
äfven efter särskildta upprop.
Frih. Rålamb, Claes: Mig synes häst vara, håde till
undvikande af den tidsutdrägt, som dubbla val medföra,
äfvensom för undgående af förblandning, ifall a:ne listor på
en gång aflemnades, att blott en lista uppgjordes, hvarpå
öfverst stöde ordförandens och suppleantens namn och längre
ner på papperet namnen på de ledamöter man ville välja
till directeurer och deras suppleanter.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru gerna jag ville
biträda den siste talarens förslag i anseende till den tidsbesparing,
som derigenom skulle uppkomma, kari jag likväl
icke frångå ordalydelsen i 37 §:n Ridd.Ordn., som klart
synes bestämma, att 2tne val skola hållas. Der står nemi.:
"genom val särskildt till ordförande jemte suppleant och särskildt
till öfriga ledamöter jemte suppleanter.” Här måste
således, efter min tanke, val vara i pluralis, och vi lära ej
äga rättighet att frångå sjelfva ordställningen.
Hr von Qvanten, Carl: Utom det alt grundlagen be
stämdt
talar för a:ne val, kan jag ej begripa, hui u det är möjligt
att komma till rätta utan 2.‘ne val, emedan 0111 man sätter
en ordförande på alla listorna, så kan man likväl icke få
mer än en ordförande; men alla andra personer, som varit
uppförde till ordförande, blifva afstängda ifrån att blifva
ledamöter af directionen. Således måste man först väljrf en
ordförande, och derigenom står det öppet för alla, som varit
på förslag som orförande, alt kunna gå in som ledamöter,
eller också skulle man säga, alt jag väljer den eller den
till ordförande, men skulle han ej gå in som sådan, så vill
jag, att han ingår som ledamot. Således mäste man välja
först ordförande och sedan ledamöter, eller med ett ord 1:0
följa grundlagen, och 2:0 göra så att det går ihop.
Hr Westfelt: Jag vill icke vara längre envis och dymedelst
borttaga tiden, helst min afsigt varit att bespara tid.
R. o. Ad. beslöt, att valet skulle så tillgå, som det af
H. Frih. o. Landtm, blifvit föreslaget.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att, som inom
litte Bänkmans-afdelningen en bänk mansledighct funnes,
komme äfven för nämnda afdelning i början af nästa plenum
val af en bänkman att äga rum.
Hr von Qvanten, Carl, uppläste följande:
I anledn. af Ekon.Utsk:s betänk. N:o 32, som af R. o. Ad.
i dag antogs, får jag göra följande motion, som mig synes
hafva sammanhang med ofvannämnda betänk., enär genom
sammanstämmande domar af Häradsrätt och Hofrätt af deri
Den i3 Juni e, m.
2 April i84o är upplyst, att i8i5 års författning, rörtde
bötei' för uraktlåten vintervägs-rödjning, icke tillämpas, på
sätt Ulsk. förmenar, hvilket tjenat till grund för dess betänk.
, alldenstund alla i utslaget nämnde hemmansbrukare
blifvit fällde, och lill dubbla böter de, som ägt 2tne berniinanslotter,
hvilket tydligen bevisar, att hemmanslotlerna,
icke personerne, blifvit höler ådömde, ett oskick, som gif—
vit aidedn. till Lars Larssons motion. När härtill kommer,
att 1784 års landshöfdinge-instruelion för vinterväghållningen
inom Elfsborgs län stadgar, att enär snöfall om natten
skett, skall vägen alltid påföljande dagen före dager med
snöplogen köras etc., hvilken föreskrift, ehuru orimlig den
är, dock synes vara godkänd af Landshöfdinge-embetet jemte
Härads- och Hofrätten, då de sednare derpå grundat sitt
utslag, hvaruti de fällt 68 hemmansbrukare till böter, 240
r:dr r:gs, som likväl på förmiddagen arbetade på vägens upptagande
cleo 25 Januari 1838, under de svåraste snöyror vi
i Sverige ägt på 70 års tid, ty snöyran fortgick snart sagdt
ifrån den 25 Dec. 1837 till den 6 Mat s 1838, åtminstone var
.förhållandet sådant i Elfsborgs län.
I stöd af denna instruction, jemte K. kungörelsen af d.
10 Maj 1815, anser länsman sig hafva uppfyllt sin skyldighet,
då lian instämt liela sitt fögderi 264 hela hemman; och då
jag antager 8 åboer öfverhufvud taget å hvarje hemman,
blir deras antal 2112, som med böter af 5 r:dr r:gds för dem
■hvardera lemna åklagaren en summa af to,56o r:dr rtgds,
utan att garanti för vägarnas farbarhet derigenom vinnes.
Att de icke varit farbara, har jag hört många vitsorda, och
vitsordar det äfven sjelf.
Före 1815 voro inga böter föreskrifna för bristande
.vinterväghållning, men deremot ägde länsman och snöfogden
med utmätningsrätt att för lega verkställa vägrödjningen för
de Iredskande, hvilket säkrare befordrade ändamålet — farbara
vägar — än böter och rättegångar.
För att återkomma till min motion, får jag vördsamt
föreslå:
1:0 att en gemensam och för alla län gällande författning
rörande vinterväghållningen måtte utfärdas, deruti vägarnas
farbarhet i förhållande till snöns mängd, och möjligheten
att på viss tid få dem i skick, bör utgöra hufvudföremålet;
2:0
att snöfogdarne, vid vite af 6 r:dr 32 sk. b:co, böra
åläggas att genasl gå i författning att för lega upptaga de tredskandes
vägstycken, hvilket för dem synes mig utgöra böter
nog, och som vida mer leder till ändamålet, då penningen
direete användes till vägens iståndsättande än till riktandet
af länsmännens enskilda vinst. De instämde anse sig under
tiden äfven mindre skyldige att albela på vägarna;
3:o alt länsmännen äfvenväl vid vite åläggas vaka öfver
verkställigheten häraf, så att icke dess skyldighet att tillse
Den 13 J u ni t. ra.
■•»79
vinterväghållningen må inskränka sig inom skyldigheten att
inkalla hela fögderiet lill tinget, under det vagskottningen
försummas, då den bort kunna verkställas;
4:o att alla andia instructioner om vinterväghållningen
ina upphäfvas och framförallt den för Elfsborgs län, hvilken
ar så uppsatt, att om också vägarne skulle vara uti det
fullkomligaste skick, hvilket just icke alltid är händelsen,
så skall den dock årligen efter bokstafven kunna inbringa
länsmännen inom Elfsborgs län en årlig inkomst af åtminstone
4°,ooo r:dr rtgds, om endast J af väghållarne instämmas,
och utslagen blifva sådana som det jag härhos har äran bifoga.
Afskrift.
Kongl. Majtts och Rikets Götha Hofrätts utslag på de särskildta
besvär, A aders Larsson, Johan Elofsson, Lars Lareson
och Jonas Andersson i Bretvet, Olof Andersson, Johannes
Nilsson, Jan Jonasson och Andreas Andersson i Salebol)!,
Lars Svensson, Johannes Hansson, Anders Nilsson, Erlan Larsson
och Pehr Hansson i Källeberg, Nils Svensson i Birn, Johannes
Eriksson, Jon Andersson, Anders Andersson, Pehr
Abrahamsson, Jonas Backlund, Anders Jonasson, Enkan Kjerstin
Mattsdotter och Herlog Larsson i Rökelila, Auditeuren
J. Krull, Jonas Andersson, Sven Jonsson, Erlan Blomster,
Isaac Svensson och Erik Andersson i Dyreberg, Joseph Pehrsson
, Lars Jonasson, Johan Segolsson och Anders Larsson i
Eud, Lieutenanten O. G. Chyttrseus, samt Jonas Olofsson
och Nils Andersson i Rerbeck, Lars Jonasson, Erik Larsson
och I_,ars Larsson i Edslingetorp, Pehr Andersson i Östebyn,
Anders Andersson, Jon Andersson oell Anders Herlogsson i
Tveten, Lars Jansson i Syltebacka, Olof Johansson, Sven
Eriksson, Olof Olofsson och Nils Andersson i Wässby, Anders
Larsson, och Pehr Larsson i Rui enberg, Sven Andersson,
Johannes Andersson den yngre och Jonas Andersson i
Slobacka, samt Jonas Engelbrechtsson, Erik Andersson, Anders
Danielsson och Nils Eriksson i Troneberg anfört deröfver,
att, sedan Kronolänsmannen E. G. Engström uti särskilda
stämningar vid Sundahls häradsrätt å klaganderna yrkat
ansvar för det de, ehuru plogningsskyldige, skola underlåtit
att den 25 Januari 1833, under dåvarande snöyra, uppskotta
de dem til Id el la vägstycken, så har häradsrätten genom
särskilda den 28 nästpåföljde Februari meddelta utslag,
sig utlåtit, att alldenstund Konungens Bef:h:des i Elfsborgs
län den 16 Dec. 1784 utfärdade snöplogs-instruction
i 2tdra puncten innehåller: "att enär snöfall om natten skett,
”skall vägen alllid påföljande dagen före dager med snöplogen
köras, eller der det icke låter sig göra med annan red”skap
öppnas och banas, på det vägfarande må obehindradt
”framkomma;” fördenskull och emedan det vore upplyst,
Utt förstnämnda dag ej mindre ifrågavar. vägstycken varit
af snö uppfyllda och ofarbara, än äfven att klaganderne icke
Den i3 Juni e in.
förr än sent på förmiddagen börjat med vägens öppnande,
jemlikt K. brefvet den 10 Maj i8i5, att härför böta, Anders
Larsson i Brelvet, såsom ploguingssky Idig uti särskildta vägstycken
för sina i Brefvet och Edslingetorp ägande hemmansdelar,
6 r:dr 3a sk., samt hvardera af klagatiderna 3
r:dr i G sk. lill lika fördelning emellan K ronan och åklagaren;
i hvilket utslag klaganderne sökt ändring, hvaröfver Kronolänsmannen
Engström blifvit hörd, men underlåtit att i hrtfvudsaken
sig förklara. Gifvet i Jönköping den 2 April 184°*)-
K Hofrätten har i utslag den y Maj sistlidet år lemnat
utan afseende Kr onolänsmannen Engströms uti ingifven skrift
framställda anmärkning mot den af klaganderna vid besvären
fogade fullmakt, samt förpligta! Engström, alt, såvida icke
målet ändock skulle företagas till afgörande, öfver besvären
hufvudsakligen sig förklara inom fjorton dagar från erhållen del
af berörde utslag ; och sorn detsamma, enligt bevis af Engström,
den a3 i nämnda månad blifvit honom tillstäldt, men han
sedan dess med förklaring utehlifvit, anser K. Hofrätten sig
af denna underlåtenhet oförhindrad att företaga målet till
pröfning, hvarvid och enär Anders Andersson i Tveten vid
ifrågavar. tillfälle måste anses hafva fullgjort sina åligganden
såsom plogfogde, då han utan bevislig tidsutdrägt gått i
författning mot lega anskaffa hästar för plogen, K. Hofrätten
finner skäligt, att, med ändring af häradsrättens utslag
i denna del, bernälde Anders Andersson från ansvar i målet
frikänna; blifvande samma utslag i öfrigt af Kongl. Hofrätten
faststäldt.
Till Konungens Bef:h:de i Elfsborgs län sändes ett exemplar
af detta K. Hofi ättens utslag, för att lagligen verkställas,
i hvilket afseende bifogas den af klaganderna för de
dem ådömda böter här företedda borgen, deraf bestyrkt afskrift
bland handlingarna förvaras.
Actum ut supra.
På K. Hofrättens vägnar
J. Mauritz Posse.
And. P h. Bask.
Utslag i mål emellan Anders Larsson oell Johan Elofsson i Bretvet
m. fl. samt Kronolänsmannen Engström.
Lika med originalet intyga
C. Qvanten. J. Holmgren.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att denna motion,
hvilken Hr von Qvanten på förmiddagen anmält, då redan
blifvit begärd på bordet, hvarföre den koratne att der förblifva
till nästa föredragning.
Vid
') Åtskilliga ord eller uttryck hafva säkerligen blifvit uteglömda
uti denna rubrik, hvilken Ur ordagrannt aftryckt efter den ingifna
afskriften.
D • n i3 Juni c. ra.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s betänk. N:o 49) * anledn. af väckt motion om förbud
för Judar att i sin tjenst städja Christna trosförvandler, blef
samma betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.TJtskts den ro
dennes på bordet lagda betänk. N:o 5o, i anledn. af väckt
motion om upphäfvande af K. General-tullstyrelsens circulär
den io Febr. i838, och dervid gjordt tillägg af den
3o Juli samma år, rörtde controll vid aflastning från Norroch
Westerbottens län af lax och smör.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den som vistats
någongång i de nordliga länen, Wester- och Norrbotten, vet
att en betydlig mängd af lax och smör kommer olofligen
från Rysska sidan och föres sedermera till Stockholm eller
andra sydliga orter inom Riket under namn af Svensk vara
och undgår derigenom de afgifter, som dessa varor vore
underkastade, om deras rätta härkomst blifvit uppgifven.
Denna omständighet har förmodligen föranledt det ifrågavar.
circuläret, som sålunda är slödt på riktiga grunder. Om
sjelfva verkställigheten föranleder svårigheter, om controllerna
icke äro lämpliga i alla hänseenden, så synas beggedera
vara föremål för framställningar från orternas innevånare
till landshöfdingen och från honom till General-tullstyrelsen
eller än vidare till K. M. Men för Ständerna finner
jag det ingalunda vara lämpligt, att i en fråga, sådan som
denna, hvilken blott angår reglementariska stadganden för
ett visst fall, ingå till Konungen med und. anhållan om förändring.
Jag tillstyrker således, att R. o. Ad. mätte afslå
detta betänkande.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr von Hartmans
dorff
har visserligen rätt deruti, att sannolikt orsaken till
den öfverklagade föreskriften härledcs derifrån, att lurendrejeri
ägt rum från Finska till Svenska sidan; men huruvida
sådant til! större eller mindre del förekommits af den
ifrågavar. föreskriften, blir en annan fråga. Hvad sjelfva
saken beträffar, har det förefallit Ekon.Utsk. mer än troligt,
att detta circulär skall vara högst tryckande för handeln
och varu-afsättningen, om en bonde, som har £ pund
smör eller lax, skall nödgas göra en resa, måhända af 5 å
6 mil, för att träffa fogden, länsmannen eller kyrkoherden
för att få det intyg, circuläret omtalar. Jag skulle således
tro, att om lurendrejeri skulle för närvar, äga rum, kan
det äfven hädanefter fortfara, oaktadt föreskriften finnes,
men tior deremot, att någon särdeles förlust icke uppstår,
om den upphäfves; anseende för min del delta vara ett ämne,
som bör utgöra föremål för Ständernes samverkan, då
det rörer en hel landsort.
8 H. 36
a8a
Den i3 Juni e. m.
Frih. Gederström, Jacob: Om meningen vore att
bereda Wester- och Norrbottens län en inkomst i tullmedclsväg
till Finnarnes fördel, delad med dem på Svenska
statsverkets bekostnad, då vore betänk, väl grundadt. Det
är klart, att om detta betänk, bifalles, så kan så mycket
Finska varor sorn helst af smör och lax införas i förutnämnda
län och derifrån förpassas till Stockholm, utan iakttagande
af förpassnings-stodgans i §, som innehåller, att betyg
skall företes, det varan blifvit producerad i den
ort, hvarifrån den påstås vara, eller hvarifrån den är afsänd;
ty eljest innehåller del circulär, som lill upphäfvande
föreslås, att dessa varor skola beläggas med samma tuli,
som om de voro från Finland. Det faller således af sig sjelft,
att ifrågavar. län icke äro underkastade några större svårigheter
än andra orter i Riket, nemi. att då varor afsändas,
skola de vara förpassade i den ordning, föi passningsstadgan
bjuder; ty i annat fall och om man i afseende på
lax och smör skulle tillstädja undantag från de allmänna
föreskrifterna, så borde man äfven upphäfva hvad stadgadt
finnes rörande brännvin, men då skulle ovillkorligen inträffa,
alt utländskt brännvin lomme att öfver allt i Riket införas.
Utsk. har förmodligen förbisett detta förhållande, då det
behandlade motionen. Jag instämmer med Hr von Hartmansdorff
i begäran om afslag å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke uppträdt til 1
försvar för sjelfva föreskrifternas lämplighet. Det är möjligt,
att de kunnat göras bättre. Men jag har uppträdt, för
alt bestrida lämpligheten för R. St., att äska förändring i
en författning, derföre att 2 å 3 persöner det begärt och
talat för saken. Jag anser detta säll att gä till väga, för
att vinna sina ändamål, vara ett bland de sämre; ty man
går förbi vederbör, embetsverk, som med sakkännedom kunna
yttra sig om förhållandet, och vill, att R. St. ändock
skola på god tro yttra sig om outredda förhållanden. Om
Ståndet nu beslutade begära det ifrågavar. circulärets upphäfvande,
så beslutade vi utan sakkännedom. Månne vi dermed
gjorde något gagn åt det allmänna, ty det är klart,
att Konungen infordrar vederböra utlåtanden, innan han
fattar sitt beslut? Säkert är att Ständerne gjorde en otjenst
åt sig sjelfva, om de föresloge åtgärder, som befunnos icke
vara väl betänkta. Jag har för några år sedan varit i Haparanda
och vill ej nämna hvilka belopp smör och lax, som
tulltjenstemännen uppgåfvo vara derifrån utskeppade till det
södra Sverige; ty det gränsar till det otroliga. Men det
bevisar, hvarigenom den lilla staden tillväxer, och att det sker
på tullmedlens, d. v. s. på Svenska statscassans bekostnad.
Ömt sådant skall förekommas, så är det nödvändigt, att hämmande
åtgärder vidtagas. Om de redan vidtagna icke äro
de tjenligaste, så bör rättelse ske genom dem, som hafva
Den i3 Junie. m.
i85
sakkännedom, och icke genom oss. Jag förnyar min anhållan
om afslag. '
Frih. Raab: Jag skall visserligen icke insistera på
bifall å detta betänk., men vill i allt fall bemöta Frih. Cederström,
som sagt, alt om ifrågavar. författning skulle borttagas,
lomme derigenom så mycket smör och lax som helst
från Finland till Sverige, utan alt några tullumgälder erlades.
Detta skulle då förutsätta, antingen att ingen tullbevakning
funnes, eller att den, som fanns, icke gjorde sin
skyldighet, hvilket åter jag anser vara en beskyllning, som,
till det minsta sagdt, icke är riktig. Vidare har Frihtn uppställt
en jemförelse med förpassning af brännvin och förutnämnda
varor; men förhållandet dem emellan är likväl helt
olika; brännvin skickas i stora qvantiteter — dervid beliöfvas
inga påskrifter, ty den, som förpassar brännvinet, är nog tillräckligt
kand i orten; men bär är fråga om, alt i en landsort
med gles befolkning, spridd på en vidsträckt yta och
således ofta långt boende från tjenstemän och presterskap,
den enskilde nödvändigt skall göra ofta flera mils långa resor
för att förskaffa sig en attest öfver varans inhemska tillverkning,
genom hvilken tidsutdrägt hela förtjensten å det
lilla qvantum af dessa varor, han kan hafva att afyttra,
går föilorad. Jag vill medgifva, att Hr von IJartmansdorfFs
anmärkn. i så måtto kan vara riktig, att det är svårt för
Ständerna ali känna förhållandet i särskilda landsorter, men
detta är något ganska vanligt, oell vi veta, huru många särskilda
ansökningar från särskilda orter under denna riksdag
inkommit till Ständerna, hvarföre jag anser, att samma anmärkn.
ej må vinna högre afseende än en allmän reflexion.
Hr af Schmidt, Georg Lars: Huru det tillgår in
om
Norrbottens län vet jag icke, hvarföre jag ej heller derom
kan mig yttra; men hvad Westerbottens län beträffar,
så är jag öfvertygad, att der inga missbruk äga rum i detta
fall. Vidkommande laxen, så är Umeå den enda ort i länet,
som har communication med Finska landet, och dit föres
verkligen mycken lax från nämnda stad i stället för att
lax skulle från Finland öfverföras till Umeå; och kommer
det någon lax derifrån till några hushåll, så är jag öfvertygad
alt den förtullas såsom utländsk vara. Jag skulle tro,
ali om den ifrågavar. framställningen göres till Konungen,
skall Han också, efter vederbörts hörande, derpå fästa afseende.
Allm. Resvå'rs- och Ekon.Utskts betänk. N:o 5o blef af
R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs
den 10 dennes på bordet lagda betänk. N:o 51, i anledn.
af väckt motion om upphörande af eller lättelse i den
Den i3 Junie m.
afgift, som erlägges till commendanten u Elfsborgs fästning
af alla till och från Götheborg kommande fartyg.
Hr Edenhjelm, Gillis: Hvad den ifråga var. Jäste
ski11ingen
beträffar, så är visserligen förhållandet sådant,
Utsk. uppgifvit, att densamma grundar sig på frivillig öfverenskommelse
emellan commendanten å Ny-Elfsborgs fästning
samt handlande i Götheborg och Gefle; men huruvida
de sistnämnde kunna draga sig ifrån en skyldighet,
sorn de en gång åtagit sig, vill jag ej blanda mig uti; dock
bade jag trott, att Utsk. bort föreslå någon ersättning åt
commendanten, då Utsk. tillstyrker afgiftens upphörande.
Beträffande sedermera fästningens läge och farvattnets beskaffenhet,
så får jag meddela den upplysning, att jag under
min tjenstetid i Götheborg aldrig hört, att fartyg eller
annat än båtar kunnat lägga till fästningen, och att Elfsborgs
fjorden är £ mil bred emellan fästningen och s. k.
klippan, att många seglare, som icke ämna sig till Götheborg,
passera denna fjord; och vore det bra besynnerligt,
om commendanten ej ägde att få reda på hvad det vore
för folk, som låg ikring honom, — eller månne det ej här
såsom i andra länder är commendanternes skyldighet på sådana
fästningar, der sådant sig göra later, att göra sig underrättad
om de fartyg, som passera fästningen?
Frih. Cederström, Jacob: Lika med Hr Eden
hjelm
tror jag, att det ej låter sig göra att i förevar, afseende
förändra villkoren, hvarmed commendanten å NyElfsborgs
fästning innehar sin tjenst; äfvensom det lärer
vara klart, att uppsigten från fästningen öfver seglande fartyg
icke lärer få bero utaf afgiften för commendantens befattning
dermed; ty fartyg, som passera förbi, måste ankra
under fästningens kanoner för att uppvisa sina papper
och tillkännagifva hvarifrån de komma, på det ej fiendtliga
fartyg må lurendreja in i landet fientliga trupper. Då commendanten
sålunda måste hafva besvär med att teckna på
dessa papper, så bör honom äfven tillkomma ersättning derför,
på sätt som författningarne på andra ställen derom bjuda.
Hvad ulseglande fartyg beträffar, förmodar jag, att något
misstag ägt rum i betänk., emedan de förmodligen klarera
i Götheborg och derföre, utan att anlöpa fästningen, blott
signalera och erhålla svar, då de segla förbi fästningen. Jag
tillstyrker afslag å betänkandet.
Frih. Raab, Adam Christian: I afseende å d.e af
Utsk. uppgifna locala förhållanden har Utsk. rättat sig efter
de underrättelser, Utsk. inhemtat af en dess ledamot,
som är Götheborgsbo, och hvilka uppgifter vi ansett tillräckliga.
Jag kan icke instämma uti Frih. Cederströms påstående,
att, derföre att en fästning finnes å ett ställe, som
fartyg skola segla förbi, desamma böra lägga till vid denna
D c n i B J u 11 i c. m.
aS5
fästning och uppvisa sina papper. I fredstid ser jag’ icke
hvartill ett sådant för sjöfarande högst besvärligt åliggande
skall tjena, annat än till uppehåll och till en inkomst för
commendanten. Under krigstid är förhållandet annorlunda,
men då beror det alltid på K. M. att efter omständigheterna
förordna. Hvad åter angår den ersättning, som borde
tillkomma commendanten för den inkomst, som honom frångår,
i händelse Utsk:s förslag vinner bifall, så har jag inom
den afdelning af Utsk., hvarest detta ärende blifvit handlagdt,
yrkat, att afdelningen måtte sätta sig i communication
med StatsUtsk. för att bereda anslag åt commendanten, såsom
ersättning för den högst belydliga inkomst han förlorar,
emedan jag ansett det vara orätt, om inkomsten, ulan
motsvarande ersättning, fråntoges honom, enär densamma
grundar sig på K. M:s nåd. bref den 27 Juni 1817, i afseende
å hvars utfärdande någon anmärkn. icke förekommit i
den ordning våra grundlagar tillåta. Af sådan anledn. biträder
jag den mening, att betänk, måtte återremitteras, till
vinnande af den rättelse jag föreslagit.
Hr Norde n sköl d, Otto Gust.: Utsk. har uti sitt
betänk, endast omnämnt Elfsborgs fästning, ehuru det gifves
2:ne, vid hvilka fartygen måste uppvisa sina documenter
och erlägga afgift till commendanten. Den andra är nemi.
Waxholms fästning. Den comité', som blifvit nedsatt för
att utarbeta förslag till ändamålsenliga föreskrifter, rör:de
bandel och sjöfart, har hemställt, att den ifrågavar. betalningen
måtte upphöra för fartyg, som passera dessa fästningar,
och att de måtte slippa att lägga an utom vid sådana
tillfällen, då commendanten, af någon särskild anledn., finner
nödigt att genom skott eller på annat sätt anmana dem
att lägga till. Jag tror derföre, att denna afgift, som trycker
handeln, bör försvinna på begge dessa ställen, men
att ersättning bör beredas commendanterna för den inkomst
de derigenom förlora. Med Frih. Cederström instämmer jag
likväl uti den åsigt, att alla inlöpande fartyg böra vid dessa
fästningar uppvisa sina papper, emedan i annat fall betydliga
fiendlliga stridskrafter skulle kunna på ångfartyg insmygas
och åstadkomma mycken oreda synnerligast i Götheborg.
Något särdeles uppehåll skulle en sådan communication
icke förorsaka, då båtar ligga i farvattnet, som genast
lägga till och i ögonblicket verkställa granskningen och påteckningen
af de medförda papperen. Såvida betänk, ej afslås,
anhåller jag, att det mätte återremitteras, på det att
Utsk. måtte sträcka den åsigt, hvari Utsk. kan stanna i afseende
på Ny-Elfsborgs fästning, äfven till Waxholms fästning.
Hr von Qvanten, Carl: Bland alla civiliserade na
tioner
är den grundsatsen gällande, att, så vidt möjligt är,
borttaga alla hinder för handeln. Jag vill icke ingå i nå
-
386
D c n i3 Juni c m
gon undersökning derom, hvilka fartyg, sorn böra vid fästningarna
lagga till eller ej. Det torde vara angeläget att ej
här afgöra den frågan, utan öfverlemna den till dem, som förstå
det; men om inkomsten på ena eller andra stället försvinner,
bör en motsvarande ersättning beredas cominendanterna,
hvarom det tillkommer St.itsUtsk. att besluta. På sådan
grund anser jag betänk, böra återremitteras, på det man
må taga i närmare öfvervägande, huruvida fartygen böra
lägga till eller icke; i hvilken sednare händelse StatsUtsk.
bör föreslå den ersättning, som anses motsvara hvad comniendanterne
förlora i inkomst.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I stället för att
TJtsk., om det skolat befatta sig med ett mål sådant som
detta, bort yttra sig, huruvida afgift till commendanten å
Pfy-Elfsborgs fästning må erläggas af fartyg som gå fästningen
förbi, har Utsk. tillstyrkt R. St. att hos K. M. i und.
anhålla, att fartyg, hvilka hädanefter under fredstid passera
nämnda fästning, må befrias från skyldigheten att derstädes
anlöpa. Utsk. har således, efter min förmening, ingått i
detaljerna af ett commandoinål. Jag har förut anmärkt olämpligheten
af Utsk:s förfarande, att i andra mål befatta
sig med sådana omständigheter, som ligga utom gränsen för
R. St:s pröfningsrätt, och måste äfven nu förnya samma
erinran. Om de handlande finna sig besvärade af föreskrifterna
om skyldigheten att lagga till vid Ny-Elfsborgs fästning,
så äga de att derom vända sig till de embetsmyndiglieter,
hvilka hafva med sjöfarten att skaffa. Örn dessa icke
kunna åstadkomma den rättelse, sorn önskas, så återstår att
vända sig till K. M. Skola åter Ständerne befatta sig med
hvarje sådan småsak, så kan svårligen annat än misstag uppkomma.
Också har Utsk. råkat i tvist ang:de fästningen
med högste befälhafvaren i Götheborg, som icke allenast är
landshöfding, utan äfven artillerist, och följaktligen torde häst
förslå huru långt ett skotthåll är. Jag tillstyrker afslag på
betänk ; men skulle R. o. Ad. besluta återremiss, så vore
det ett sätt att återfå betänk, vederbörligen rältadt och förbättrad!.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har ansett, att
Utsk. gatt öfver gränsen af sin rättighet uti behandlingen af
delta ämne och utlåtit sig i detaljer, sorn äro att anse af lika
egenskap med commandomål. Men sådant är ej förhållandet;
ty här är blott fråga om en und. önskan, att handelsfartyg
måtte slippa att lägga till vid Elfsborgs fästning.
Hade fråga varit om Kronans fartyg, då hade det varit ett
commandomål. Likaledes måste jag bestrida Hr von Hartmansdorffs
andra anmärkn., att Utsk. bort inskränka sig dertill,
alt blott afgiften malle försvinna; ty, i min tanke, är
afgiften en obetydlighet i jemförelse med den tidsspillan,
sorn är förenad med skyldigheten att lägga till vid fästnin
-
Den i3 Juni e. m. 387
gen. Sedan Hr Nordensköld meddelat den upplysning, att
den af honom omnämnda comité' föreslagit, att K. M. täcktes
tillåta, att skyldigheten för fartyg alt lägga till och betala
afgift måtte upphöra så väl vid Waxholms som NyElfsborgs
fästning, så får jag, på det Ekon.Utsk. må blifva
i tillfälle att gemensamt behandla dessa begge frågor, vördsamt
väcka den motion, alt frågan om Waxholms fästning
måtte upptagas och behandlas i samma betänk , som motionen
om Ny-Elfsborgs fästning.
Hr Nordensköld: Om R. o. Ad. skulle besluta åter
remiss,
skall jag skaffa afskrift af den af mig nämnda corn i tes
betänk, i de delar, som röra detta ämne, till vägledning för
Ekon.Utsk:s bedöinmande af frågan. I afseende på inkommande
fartyg torde lämpligast vara att öfverlemna åt Regeringen
att meddela commendanterna de föreskrifter, sorn af
omständigheterna kunna påkallas. Att blott göra skilnad
emellan krigs- och andra fartyg, är ej tillräckligt, emedan
ett coopvaerdifartyg kan under däck medföra fiendtligt manskap.
Någon betalning bär dock ej ifrågakomma för de
fartyg, sorn anses skyldiga att lägga till vid fästningen.
Ofvannämnda, sedermera inlemnade, afskrift är så lydande:
Ur
Handels- och Sjöfarts-comile'ens betänkande af den
i5 Maj 1839.
Om Öfve r Stafhålla v e-em betets pass.
Fartyg, som ifrån Stockholm afgå till utrikes orter, äro
enligt nu gällande föreskrifter i allmänhet skyldiga att medföra
ett af ÖfverStåthållare-embetet utfärdadt pass, som på
Waxholms fästning skall uppvisas och påtecknas. Denna
föreskrift, som enligt hvad sä väl Stockholms Skeppnre-societet
som flera af de inför comiterade hörde sjö-capitainer
anfört, icke kan fullgöras utan ett ganska besvärligt och
stundom vådligt uppehåll, anse comiterade kunna helt och
hållet upphöra. Då ett dylikt pass icke erfordras för fartyg,
som genom Södertelje-canal gå till utrikes ort, och då
ångfartygen, som medföra det största antalet passagerare, redan
äro befriade från skyldighet att dermed vara försedda
vid resor förbi Waxholm till utrikes ort; så synes detta
bevisa, att ifrågavar. handling, utan menliga följder för
det allmänna, kan undvaras. Om E. K. M. tillika skulle
finna för godt i nåder förordna att sjömansrulla!) icke hädanefter,
såsom nu är brukligt, behöfde uppvisas på Waxholm;
så torde utgående fartyg helt och hållet kunna befrias
från skyldigheten att lägga till vid Piikels fästningar,
utom i de fall, då commendanten, enligt särskilda honom
meddelade order, finner nödigt att derom lemna befallning.
aSS
D c n i3 Juni c. m.
(Ur Handels- och Sjöfarls-comile'cns protocoll för den
23 Februari i83g).
Hvilka skeppsdocumenter uppvisas vid Rikets fästningar?
Fitinghoff: Utgående fartyg uppvisa Öfverståthållareembetets
pass, stundom äfven folkpasset. Inkommande fartyg
förete denna sednare handling.
Nyle'n: Vid utgående förevisas Öfverståthållare-embelets
pass och stundom äfven folkpasset; vid inkommandet
endast det sistnämnda. Denna åtgärd medför ingen controll,
ty fartyget besökes icke af någon person från fästningen;
passen skickas dit, men besättningen stannar qvar
ombord.
(Ur protocollet, hållet vid den af Skeppare-societeten i
Stockholm utnämnda Berednings-comile'ens sammankomst d.
21 Januari 1839).
Åliggandet för utgående och inkommande fartyg att på
Waxholm och andra fästningar låta visa sina skeppsdocumenter
skulle i comiterades tanke kunna utan någon slags
olägenhet för handel och sjöfart upphöra, och fartygen obehindradt
passera. År 1821 hände, att en Amerikansk capitaine
under en sådan färd emellan Waxholm och sitt fartyg
föll öfver bord och omkom, och den slup med 6 man,
som från ett annat fartyg i ögonblicket utsändes att berga
honom, kantrade framför bogen af ett efterkommande skepp.
Comiterade kunna ej heller erinra sig, att någon motsvarande
åtgärd iakttages utrikes vid passagen af främmande fästningar.
Rätteligen transsumeradt, intygar
Rob. Engelke.
Hr Edenhjelm: Jag vill blott nämna, i anledn. af
hvad som blifvit sagdt om fartygens uppehåll för liqvids
skull, att uti Götheborg uppgöres liqviden genom mäklare,
så att fartygen icke uppehållas i och för liqviden.
Frih. Cederström: Utom redan nämnda skäl för
nödvändigheten att fartygen lägga till under fästningen, fordrar
äfven ordningen, att fartyg, som utlöpa eller inkomma,
skola uppvisa passförteckningar öfver passagerarne, emedan
de icke få utföra förbrytare såsom rymmare, utan skola
visa hvad folk de hafva om bord, och commendanterna
är ålagdt att anhålla sådada personer, som icke äga laglig
rätt alt fara ut.
Frih. Raab: Om Frih. Cederströms anmärkn. vore
riktig, så skulle intet fartyg få löpa ut ifrån någon hamn,
som ej passerade någon fästning.
Allm. Besvär*- och Ekon.Utsk:s betänk. N:o 5i återremitterades.
Före'
Den i3 Juni e. m,
089
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 10 denne* på bordet lagda utlåt. N:o 52, i anleda,
af väckt motion örn indragning af tullkammaren vid Furusund.
Ånyo föredrogos och biföllos Ridd.Utskts den 29 sisth
April på bordet lagda memorialer:
1:0 i anledn. af Hr Anckarsvurds motion om uppförande
af en ny läktare i Riddarhussalen;
2:0 i anledn. af Hr von Ehrenhoff* motion om hemlighållande
af förbrytelser emot Ordningsstadgan.
Till pröfning företogs Ridd.Utskrs den 20 sisth Maj på
bordet lagda mern., ang:de åtskilliga föreslagna ändringar i
Ridd.Ordningen.
R. o. Ad. ansåg detta mern. böra punktvis föredragas.
1 tsta punkten. Ang:de förändrad r eda ctio n
af 18 §:n Ridd.Ordningen.
Frih. Cederström, Jacob: Under förutsättning, att
den ändring iakttages, enligt hvilken de uti 4i §:n Ridd.-  Ordn. uppräknade personer icke skola uti bänkmansvalet
deltaga, anser jag dock ordet ”närvarande” böra qvarstå
på sätt som uti gamla rcdactionen af 18 §:n Ridd.Ordn.,
emedan det omöjligen kan vara R. o. Ad:s samtlige ledamöter
efter matrikeln, utan Ståndets samtlige närvar, ledamöter,
som skola fördelas på sätt §:n vidare föreskrifver.
I öfrigt har jag ingen anmärkn. att göra vid denna §., och
då detta ärende, som ensamt angår Riddarhuset; utan återremiss
kan afgöras med iakttagande af de förändringar, hvarom
Ståndet sig förenar, så anhåller jag att propos. må blifva
framställd till §:ns antagande, så förändrad som jag föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Fullkomligen instämmande
med Frih. Gederström, anhåller jag att få göra
en annan, ehuru mindre väsendtlig anmärkning. Till förekommande
af det för örat stötande, att tvänne bredvid hvarandra
stående ord hafva samma ljud, hemställer jag, om icke
ordet ”h varvid” efter ordet "b ä n k os a n s v a 1” kunde utbytas
mot ordet dervid^ så att det komme att heta: ”dervid
hvar och en inlemnar” etc.
R. o. Ad. biföll den af Utsk. föreslagna förändrade redactionen
af 18 §:n Ridd.Ordn., med den förändring, att
emellan orden ”samtlige” och ”ledamöter” skulle införes
ordet ”närvarande,” och atti stället för orden ”hvarvid
hvar och en,” skulle begagnas orden ”dervid hvar
h»>
en. . •,„!
8 H. 37
Den i3 Juni c. m.
a: din punkten. An g: de förändrade redac tioner
af 3i oell 34 §§:na Ridd Ordningen.
Frih. Raab, Adam Christian: Uti denna §. heter
det, att 4 ledamöter af R. o. Ad skola sitta vid bordet och
föra prot. öfver dem, hvilka rösta, och att en ledamot skall
hålla det pappersark, hvarpå voteringssedlarne skola franilemnas.
Härvid får jag anmärka, att 0111 ?. ledamöter stanna
mot 2 i afseende på uppkomna skiljaktigheter vid omröstningen
, så finnes ingen, som kan afgöra tvisten samt att
man omöjligen kan på en gång föra prot. och hålla det pappersark,
hvarpå voteringssedlarne aflemnas, hvilket förmodligen
icke skulle hållas af Landtm, såsom nu sker, efter här
står, alt en af ledamöterna skulle hålla det. Jag föreslår
derföre, att 3:ne ledamöter må förn prot. öfver omröstningen
och den 4:,-'e hålla pappersarket.
Hr. Stuart, Carl Gustaf: Ridd.Ulsk. har förbisett
den oriktighet, som förefinnes i slutet af nu gällande 3i §:n
Ridd.Ördn., der det heter: ”hvar och en framlägge, vid upp”rop
af dess namn, sin val- eller voteringssedel på det pappersark,
sorn hålles af en ledamot vid bordet,” och hvilket
stadgande hittills, blifvit så tillämpad!, att Landtm, eller
den person, . som hans, ställe (öreträdt, hållit pappersarket.
IJefta anser jag 'äfven för framtiden böra iakttagas och i öfverensstämmelse
dermed nämnda mom. af §:n böra erhålla
följande redaction: — hvar och en framlägge, vid .upp.
”rop af dess namn., sin val- eller voteringssedel på det pap”•pfif-sark
, sorn hålles af Landtinarskalken eller den
JiiW n,s st ä; 11 e företräder.”
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med
Oi- Sliiårt och anser i öfrigt, att det måhända är oriktigt
alt inskränka antalet af dem, som sitta vid bordet lill fyra;
ty då inan vet, ätt de, hvilka sitta på ena sidan, anteckna
dem, som tillstädeskommit, och de, hvilka sitta på andra
sidan, dem, sorn uteblifvit, -så är-det nu alltid 3 ledamöter,
sorn kunna yttra sig i händelse tvist uppstår, om någon ledamot
varit tillstädes eller ej, och pluralitet kan således vinnås
på hvardera sidan. Om deremot 2 skola sitta på hvardera
sidan, så säger den ene ja och den andre nej; och tvisten
blir oafgjord. I afseende på redactionen kunde man
bespara sig ett och på 3:dje raden nedifrån, om det, istället
för orden: och hvar och en framlägge, finge heta:
och enhvar framlägge etc. Jag hemställer, om ej
det vöre bäst att återremittera betänk, lill Utsk., för att
uppgöra redactionen efter de flera bidrag, R. o. Ad:s ledamöter
dertill lemnat.
Frih. Cederström: Vid Ridd.Utsk:s tillstyrkande af
bifall till Gr. Cronstedts motion om inskränkning i antalet
af.de
Den i 3 Juni e. ni.
v i < I bordet för att föra prot. öfver den», som votera, kan
j;if' för mili del icke annat än afstyrka allt afseende. Det
laller af sig sjelft, att controlfcn öfver Ridd.fiscåiens upprop
är lika angelägen, ehvad aldra uppropet försvinner eller ej,
och alt således anteckningen vid hördel hör ske hädanefter
som hittills. Det kunde eljest hända, att om Riddarhuset
vore fåtaligt, en Ridd.fiscal möjligen kunde hoppa öfver ett
par personer på hvar bänk och hastigt fullända voteringen,
kanske1 utan att hälften af R. o. A:s antecknade ledamöter
blifvit uppropade. Jag tillstyrker derföre, alt ifrågavar. förslag
till ändring må förfalla.
Hr Stuart: Jemte det jag förenar mig uti Hr voa
HarlmansdorfFs anhållan om återremiss, får jag, såsom skäl,
hvarföre jag anser antalet af de ledamöter, hvilka sitta vid
hordet och föra prot. under val och voteringar, kunna inskränkas
till dine, åberopa, alt aldra uppropet, enligt Ståndets
beslut, kommer alt försvinna, så att endast de närvar,
ledainöterue behöfva antecknas.
Hr R os en blad, Reinh.: Jemte det jag begagnar detta
tillfälle för att till prot. nedlägga min reservation mot
R. o. Ad:s uti ett föregående plenum fattade beslut ang:de
afskalfande af 2:dra uppropet vid val och voteringar, emedan
jag i< ke anser borttagande af aldra uppropet lämpligt
i anseende till sammansättningen af detta Stånd, hvilket till
en icke obetydlig del består af tjenstemän i ernbetsverken,
der göromålen icke kunna åsidosattas för riksdaqinacnakallet
och de beslut, som fattas inom Ståndet, uti hvilka
de med full sakkännedom kunna deltaga utan att häfva afhört
hela öfverlaggningen uti hvarje ämne, särdeles med
den rättighet vi aga att kunna få yttra oss, om del vore,
in gånger i hvarje sak, anhåller jag att fä instämma med
Frih. Cederström uti den af honom gjorda anmärka. ang:de
nödvändigheten all uppropet sker fullständigt, på det att
de personer, som, efter beräkning af ledamöternes antal och
den tid, som erfordras för deras uppropande, afsell den lid,
då de sjclfve höra iuliana sig för att aflemna voteringssedel!!,
icke må blifva förbigångne. Jag anser det vara likgiltigt,
om antalet blir 6 eller 4 som föra prot., blott prot.
fores med noggrannhet och alla antecknade uppropas.
Frih. Raab: Då jag hörde dea siste värde talaren yttra,
att del vore likgiltigt, om de prolocol Is-förandes antal
vore 6 eller 4> begärde jag ordet för att förklara, att jag
anser del vara likgiltigt, om de äro 6 eller 3; ty då 3 anteckna
de närvar, och de öfrige 3 de frånvar., så utgöra i
pluralitet i hvardera afseendet; men om i sitta på hvardera
sidan och föra särskilda anteckningar öfver frånvar. och
närvar., så stannar en emot en i fråga om skilj iktigheter.
Derföre anser jag antalet höra vara 6 eller 3. Mer än 3
torde icke hehöfvas, då 2:dra uppropet försvinner, hvil
-
39a
Den i3 Juni e. m.
ken mening jag icke kan frångå af det utaf Frih. Cederström
uppgifna skälet, att de, som stå inom skranket, skulle
vid uppropet kunna öfverhoppas; ty då man vet, att man
icke en gång till skulle blifva uppropad, lära nog de, som
begifvit sig inom skranket, derest de icke skulle blifva uppropade,
påminna om deras närvarelse.
Denna punkt blef af R. o. Ad. återremitterad.
Hr von Qvanten, Carl, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Som uti BancoUtsk:s betänk. N:o 29, pag. 17, Utsk. förklarat
sig ämna föreslå förändring i reglementet för Handelsoch
Närings-disconten, så anhåller jag om det tillägg, att
större jordägare, lika med bruks- och sågverksägare, må
tilldelas rättigheten erhålla lån i Handels-disconten, helst
sorn allmänna disconten är så otillräcklig att 6 veckor erford
ras i Götheborg till låns erhållande; och anhåller jag
om remiss häraf till BancoUtskottet.
Remitterades till BancoUtskottet.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStånden,
nemi. från PresteStåndet af den 23, 27 och 3o sisth
Maj samt den \ dennes; från BorgareStåndet af den 27, 29
och 3o Maj samt den 3, 4 och ,f> dennes; och från BondeStåndet
af den 13, tö, 22, 23, 27, 29 och 3o sisth Maj samt
den 3 och 4 dennes.
Lades till handlingarna.
Lades på bordet nedannämnda från Utskotten inkomna
utlåt:n och betänkm, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 157, i anledn. af väckta frågor om upphörande af
den skattlagda qvarnar och sågverk åsätta grundränta;
N:o t58, i anledn. af väckt motion om eftergift afhemmanet
Rannäs Holstagård påförd ränta;
N:o 109, i anledn. af föreslagna förändringar uti uppbörds-författningarna,
i hvad de angå afskrifning af efterlyste
personers skatter och ådömda böter;
N:o 160, i anledn. af väckt motion, dels om anstånd
för innevånare i vissa orter af landskapet Dalarne med betalningen,
dels afskrifning af skuld för undsättnings-spanmål;
N:o röi, i anledn. af motion om öfverlåtelse till staden
Falkenberg af Kronans tullbro Öfver Etthra-strömmen;
N:o 162, i anledn. af motion, ang:de användandet och
förvarandet af öfverskottsmedlen;
v* N:o i63, i anledn. af väckt motion om nedsättning i lösen
för dränge- och ökedagsverken till å Svartsjölandet belägna
kungsladugård och hofstallänga!';
D c o i3 Juni c. m. ag3
N:o 164, i anledn. af väckt motion om kronoparken
Ombergs försäljning till skatte;
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 4o, i anledn. af väckt motion om förändrade anstalter
för vakthållningen vid corrections-inrättningen å Långholmen
;
N:o 4l ang:de föreslagna villkor och iakttagelser vid
befordran till embeten och tjenster, bestämmelser om embetsmäns
rang och upphörande af fullmakters meddelande å
titlar, utan motsvarande tjenstebefattning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 9 e. m.
In (idem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 17 Juni i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Företogs val af bänkman i följande bänkmans-afdelningar,
nemligen:
i:sta Bänkm:s-Afd., efter K:o 46. Gr. Piper, Carl
Claes;
3:dje Bänkm:s-Afd-, efter N:o 128. Gr. Barnekow,
Kjell;
6:te Bänk m :s-Afd., efter N:o 272. Frih. Hermelin,
Carl;
utte Bänkm:s-Afd., efter N:o 328. Hr Rutensköld,
fullm. Gr. Hamilton, Adolph;
i5:de Bän k in:s-A fd., efter N.‘o 1199. Hr Simmingskjöld,
fullm. Gr. Hamilton, Hugo David;
iy:de Bänkm:s-Afd., efter N:o i5g4. Hr von Heyne,
Georg;
23:dje Bän k m :s-Afd., efter N:o 2168. Hr Gedda, Gustaf
Georg;
och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde för
i:sta Bänkm:s-Afd., N:o 68. Gr.‘Creutz, fullm. Gr.
Lewenhaupt, Mauritz;
3:dje Bänkm:s-Afd., N:o i35. Gr. Cederström, fullm.
Frih. Cederström, Olof Rudolph,
genom lottning med JNT:o 1. Frih. Oxenstjerna, Carl;
39»
Den 17 Juni f. m.
6: le Bä nk m;s-Afd., N:o 2-5. Frih. Sprengtporten ,
Jacoh Wilhelm;
litte B ä n k m: s - A fd., N:o 236. Hr Anrepp, (nilin. Gr.
Sparre, Gust. Adolph;
i5:d e Bän k m: s - A f d., N:o, 1241. Hr Palmcrantz, Johan
Mauritz,
genom lottning med N:o 1226. Hr Gripenstedt, Joli. Äng.,
.fjfco I243. Hr Ehrenström, Carl Arvid, j\:o 1255. Ilr von
Schantz, Malcolm Gust., N:o 1298. Ilr Bergengren, fullm.
Gr. Wrangrel, Tonnes Heliuutli, och N:o 13o6. Hr Söderhjelm,
Gust. Åug.y
17 ; d e Bä n k 111: s - A f d , N:oi6i8. Hr Elgenstjerna, Carl
Magnus,
genom lottning med N:o ifioo. Hr Braunerhjelm, Ferdinand;
2 >:d je Ii □ II k m: s - A f d., JNho 2 141. Hr Rosensvärd, fulliu.
Gr. Snoilsky, Fredr.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Liljehorn,
Gust , anmält sig al' angelägna ensLildta göromål vara
nödsakad alt afsäga sig sin befattning såsom tholor, livarföie
lii Landtm, anmodade Hrr Bänkman alt nied göiligaste
lörsta utse en annan elector i haus ställe.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamot i Betulin.
Utsk. efter JN':o 1199- Hr Simrningskjöld, fullm. Gr.
Hamilton, Hilgo David, och en ledamot i Ridd.Utsk. efter
A':o 36y. Frih. Ulfsparre, (ullin. Frih. Cedersliörn, Thure;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
BevilInings U tskoltet:
N:o 1978. Hr Paijkull, Carl Samuel;
Riddarhu sUtskottet:
N:o »885. Hr Arnell, fullm. Fiih. Cederström, Thure.
Likaledes öppnades Hrr Electoreis lista till val af en
ledamot att inträda i Bevilln.Utsk. under deri ledighet, som
blifvit beviljad N:o 1. Frih. Oxenstjerna, Carl; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 3rg Hr Blankenfjell, fullm. Ur Roos af Hjelmsäter,
Bo Christian.
Upplästes det prot., som blifvit hållet hos R. Sirs till
val af copiiterade lill tryckfrihetens vård utsedde electorer,
så lydande:
År 1840 den i5 Juni sammanträdde R. fl. Sirs valde
electorer, för att utse comiterade till tryckfrihetens vård;
och befunnos, efter valsedlarnas öppnande, rösterna hufva
utfallit, som föijer:
RiddarhusSeereteraren, Majoren och Riddaren af K. SvärdsOrdeti
Fredrik Otto Silfverstolpe .... 24 röster.
Den 17 Juni f. na.
JuslitiaeBorgmästaren, Lagmannen och Riddaren
af K. Nordstjerneorden Jonns Ullberg .
Kyrkoherden oell Ledamoten af K. Nordstjerneorden,
Doctor Abraham Zacharias Pettersson
Förste ExpediIionsSecreleraren och Riddaren af
K. Nordstjerneorden Pehr Ulmgren
Cancellirådet och Riddaren af K. Nojdstjer.neOl'-,
den Nils Magnus af Tannström
Secreteraren i R. Stjs Riksg.conior Carl Gustaf
Stuart
.
Comminister!! Carl Fredrik Dahlgren ....
Rådmannen Johan Fredrik Gråå . . .
Häradshöfdingen Gr. David Frölich
Cancellirådet och Riddaren af Konung Cai l X(U:s
samt K. Nordstjerneorden Joli. David Walerius
Advocatfiscalen och Riddaren af K. Nordstjerneorden
Pehl' Staaf
Professuren Och Riddaren af K. Nördstjerneorh
WasaOrden Pehr Gust. Cederschjöld
Kyrkoherden oell Ledamoten af K. Nordstjerneorden
Joseph Wallin .
Då sålunda icke rösterne, lill mer än hälften af de röstandes
antal, fallit på flera an fyra personer, anställdes
först votering lill antagande af Cancellirådet af Tannström,
som bland de öfriga erhållit de flesta rösterna; hvarvid, sedan
en voteringssedel blifvit aflagd och förseglad samt de
öfriga öppnade, rösterne funnits hafva utfallit sålunda:
Ja — 20.
Nej — [.
Sedan derefter votering ägt rum till bestämmande af
den ordning, i hvilken Secreteraren Stuart, Comministern
Dahlgren, Rådmannen Gråå och Häradshöfdingen Gr. Frölich,
hvilka fått lika röster, skulle komma under ny omröstning,
företogé votering till Secreteraren Sluarts antagande
att vara comiterad; och befanns, efter en voteringssedels
a flaggande och försegling samt de öfrigas öppnande, denna
voteringspropos. besvarad med
Ja — 14.
Nej — 7.
Varande alltså Ridd.Secret., Majoren och Riddaren
Fredrik Otto Silfverstolpe, JustitiaeBorgmästaren, Lagmannen
och Riddaren Jonas Ullberg, Kyrkoherden och Ordensledamoten
Abraham Zacharias Petteisson, Förste Expedit.Secret.
och Riddaren Pehr Ulmgren, Cancellirådet och Riddaren Nils
Magnus af Tannström samt Secreteraren Carl Gust. Stuart
utsedde att vara comiterade till tryckfrihetens vård.
Ut supra.
G. Löwenhjelm. Joh. Jac. Hedre'n.
C. C. H a 11 i n g. S. H e u r 1 i n.
24 röster.
'4 „
'4 „
10
IO
I o
I o
8
5
3
Den 17 Juni f. m.
R. o. A(L beslöt anmoda Exped.Utsk. att uppsätta constitutorialer
för de salunda till comiterade för tryckfrihetens
vård utsedde personer.
Justerades 5 prot.utdr. för den i3 dennes e. m.
Justerades pleni-prot, för den io dennes f. m.
Hr Edenhjelm, Gillis: Sorn jag icke var närvar,
då beslutet fattades, att vexelcontrolleurs-befattningarne i
Stockholm och Götheborg skulle indragas, och de dermed
förenade arfvoden följaktligen försvinna, och således icke
kunde göra de anmärkn:r jag dervid ville framställa, anhåller
jag att nu få anföra följande:
Hr Edenhjelm uppläste derefter ett så lydande anförande:
Som
Ålim. Besvärs- och Ekon.Utsk. tillstyrkt R. St.
att vexeleontrolleurerne i Stockholm och Götheborg skola
upphöra, och de derför utgående arfvoden indragas, och
detta förslag troligen på samma sätt bifalles i de öfriga RiksSt:n,
som det blifvit gjordt af R. o. Ad., nemi. utan någon
slags consideration för de förluster, som desse tjenstemän
genom en sådan behandling komma att lida; så anser jag
mig vara skyldig yrka, att vexelcontrol(euren i Götheborg
under sina återstående lefnadsår fortfarande måtte få åtnjuta
sitt nu innehafda arfvode 800 r:dr b:co, och att denna summa
på indragnängsstaten uppföres.
Yexelcontroileuren i Götheborg, Hr Kamereraren Smedberg
, har under 24 års tid innehaft denna befattning och
med utmärkt påpasslighet och noggrannhet uppfyllt de dermed
förenade tjenste-åligganden och således aldrig bort kunna
vänta att af R. St. på ett så snöpligt sätt blifva skiljd
från sin tjenst, med dermed förenade inkomster. Hade Smedberg,
som ingen tjenst har på stat, vid de år han innehade
då han förordnades till vexelcontrolleur, icke mottagit den
erbjudna tjensten, så hade han i följd af det förtroende, han
hade inom Götheborgs samhälle, med lätthet eller utan svårighet
fått någon annan tjenst med samma inkomst, från
hvilken han som äldre och sjuklig man icke på ett så obarmhertägt
och godtyckligt sätt blifvit skiljd som från den
nu innehafda.
På det högsta respecterar jag de ståndsrepresentanter,
sora yrka iakttagande af all möjlig hushållning med Statens
medel, och derigenom lätta skattdragandes utgifter, men
att gå så långt i hnshåilsbegäret, att samhällets upplösning
är att befara eller att enskildes rätt blir åsidosatt, anser jag
vara mindre välbetänkt.
Skulle förhållandet med vexelcontrolleuren i Stockholm,
som
Den i j Juni f. m.
297
som jag icke känner, vara detsamma sorn med den i Götheborg,
så yrkar jag för honom samma rättvisa behandling
som för Smedberg.
Jag anhåller vördsammast, att denna min motion mätte
till Stats- eller annat vederbörligt Utskott blifva öfversänd.
Ilemitterades till StatsUtskottet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr von Post,
Ernst Jacob, ledamot i hevilla.Utsk., anmält, att han, i anseende
till ökad döfhet, icke vore i stånd alt så fullständigt
uppfatta disctissionerna, att han med egen tillfredsställelse
kunde vidare deltaga i Utskts förhandlingar, hvarföre han
nödgades afsäga sig den plats i nämnda Utsk. han innehaft,
anhållande han likväl att blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen.
Bifölls.
Älven tillkännagaf Hr Landtm., att Hi Hammarhjelm,
Carl Fredr., som blifvit under annan ledamots permission invald
i BaneoUtsk., men genom okunnighet deiom försummat
att afsäga sig denna befattning, nu likväl anmält, att han,
i anseende till enskilda angelägenheter, vore nödsakad att
snart afresa från riksdagen, hvarföre han nödgats afsäga sig
ifrågavar. plats, under anhållan att likväl, bl ifva vid sin riksdagsman
närä 11 bibehållen.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer alt innan
niista plenum sammanträda för alt välja en ledamot i
Bevilln. - och en ledamot i BancoUtskotlet.
Föredrogs ånyo ConstUtskts den 10 dennes på bordet
lagda mentor. N:o i 3, angtde anmärkntr, gjorda under granskningen
af Statsrådets protocoll.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr Rå fe It, Anton, och
Tersmeden, Cari Reinhold, samt H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm,
Gusta f.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att i Talmansöfverläggningen
förliden gårdag fråga uppstått att, i öfverensstämmelse
med Riksd.Ordn., öfverenskomma om någon tid, då
Coust.Utskts mentor. N:o t3 skulle kunna företagas i alla
Stånden på engång, emedan man ansåg detta ämne vara ett
af de vigtigare riksdagsgöromålen, som derföre, så vidt möjligt
vore, borde förekomma på samma gång i alla Stånd.
Dervid hade då blifvit upplyst, att PresteSt. redan fattat
det beslut att företaga ärendet i den ordning, som det på
den förut upprättade föredragningslistan var upptaget. Borgare-
och BondeSttn troddes deremot af deras Talmän önska
uppskof med målets företagande till pröfning ännu en
Ö H. 38
Den 17 Juni f. m.
eller annan vecka. 1 aniedn. deraf och då Hr Landtm, trott
att R. o. Ad. ej heller skulle önska att i denna vecka företaga
målet, då det så nyligen blifvit tryckt utdeladt, hade
Hr Landtm, samt Talmannen för Borgare- och BondeSUn
öfverenskommit att föreslå Slånden att företaga detta mål
till slutlig pröfning i plenum Onsdagen den 1 Juli; och
hemställde Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad. behagade gilla
detta förslag.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och remitterades till Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk. Hr von Qvantens, Carl, den i3 dennes på
bordet lagda motion om förändrade föreskrifter för underhållande
af vinterväg.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Efter den af
skrift,
jag gjort af föredragningslistan, så förekommer nu i
ordningen Ekon.Utsk:s betänk, om näringsfriheten, hvilket
betänk, ännu icke förevarit hos BorgareSt. Enligt hvad jag
har aniedn. alt förmoda, är det ej heller föredraget i de
öfriga ofrälse Stånden, troligen af det skäl, att dessa a:ne
Stånd äfven vilja vänta med afgörandet, till dess de förnummit
hvad BorgareSt. beslutil, hvilket det närmast rörer. Jag
hemställer till H. R. o. Ad., 0111 ej vi böra göra på samma sätt.
Frih. Cederström, Jacob: Detta betänk, är 2:ne
gånger borllagdt och med detsammas afgörande lärer således
icke kunna vidare uppskjutas. Dessutom får jag fästa
uppmärksamheten på det helt enkla tillstyrkandet, betänk, innefattar.
hvilket är sådant, att R. o. Ad. samt Preste- och
BondeSttn gerna kunna företaga betänk., innan detsamma
förekommer i BorgareSt., utan att träda det Ståndet för
nära. Utsk. slutar nemi. med den hemställan, att de till
Utsk. remitterade motioner icke böra föranleda till annan
åtgärd, än att R. St. måtte besluta en skrifvelse till K. M.,
deruti R. St. i und. tillkännagifva den förmodan, att numera
alla upplysningar vunnits, som kunnat anses nödiga i
afseende på rättelser eller tillägg vid R. St:s förslag till lagstiftning
om näringsfriheten, med hvad dertill hörer, samt
att K. M. följaktligen, i öfverensstämmelse med så väl de tre
RiksStåndens som äfven BorgareStts särskildt, tid efter annan,
samt särdeles vid riksdagen åren 1829 och i83o i und.
aflåtna önskningar, täcktes i nåder ju förr dess hellre utfärda
de allmänna författningar, som skola i förevar, ämne
till efterrättelse lända. Delta är ett enkelt öfverlemnande
till K. M. att utfärda de författningar, som böra tjena till
efterrättelse. Jag anser derföre något uppskof icke kunna
behöfvas och nödgas derföre bestrida Hr von Harlmansdorlfs
begäran alt afvakta BorgareStts beslut.
Hr Edenhjel m, Gillis: Jag förenar mig uti hvad
Den 17 Juni f. ra.
399
Hr von Hartmansdorff begärt, af skäl, att jag icke varit»i
tillfälle att kunna få läsa 1823 års betänk, i ämnet.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Jag utber mig att
få förena mig lili Frih. Cederströms åsigt och yrkar, att
betänk, måtte till afgörande företagas, helst jag icke finner
det af Hr Edenhjelm anförda skälet böra verka uppehåll
dermed.
Gr. Elom, Claes Fredr.: Äfven jag instämmer uti
Frih. Cederströms yrkande, att detta betänk, måtte i sin
ordning till afgörande förekomma. Hade man velat och kanske
äfven med rälta velat låta HorgareSt:s beslut föregå R.
o. Ad:s, så hade vid betänkrs första bordläggning sådant bort
bestämmas. Nu anser jag det vara för sent alt fatta ett
sådant beslut.
Hr Edenhjelm: Det af mig anförda skälet måste
vara så mycket mera gällande, som jag nästan alla dagar
suttit i Ekon.Utsk. lill kl. 10 om aftnarna och i Utsk. förgäfves
sökt att få den handlingen jag nämnde.
Hr von HaTtmansdorff: Jag kan icke inse, hvar
före
R. o. Ad. skall skynda sig att företaga målet i dag.
Ståndets öfvertygelse i saken förändras troligen icke under
de dagar, betänk, hvilar; men derigenom iakttagar man mot
ett MedStånd en uppmärksamhet, som man vanligtvis icke
plägar -underlåta. Dessutom få de medlemmar af R. o. Ad.,
hvilka fästa afseende på tänkesätten inom BorgareSt., tillfälle
att då yttra deras mening med en annan föresyn, än
den, som Utsk. lemnat.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust., förenade sig
med Frih. Cederström.
Frih. Cederström: Vore frågan en BorgareSt:s
ensak, eller ett amne, som egentligen anginge BorgareSt.
såsom Stånd, så skulle jag instämma med Hr von Hartmansdorff;
men frågan angår Svenska folket samt och synnerligen,
hvaraf BorgareSt. utgör minsta delen. Sveriges samtlige
innebyggare, den stora massan af nationen, har sitt intresse
derunder vida starkare än BorgareSt. enskildt. Jag
finner således icke hvarföre BorgareSt. skall hafva någon
förmånsrätt att besluta först i ett ämne, som rörer alla
classer; ty det finnes ingen medborgare, han må idka hvad
näring han behagar, som icke är underkastad samma föreskrifter,
om delta betänk, bifalles och sedermera af K. M.
godkännes. Jag förnyar derföre min anhållan, att målet nu
ina företagas.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag hade ämnat yttra
ungefär detsamma, som Frih. Cederström, och får derföre
blott förena mig med honom, och tror, alt denna fråga är
mera allmän än de flesta. Jag bestrider således det upp
-
3oo
D e 11 17 Juni f. m.
skof, FIr von Hartmansdorff åsyftar, äfven derföre, alt det
är oförenligt med den vanliga arbetsordningen.
Hr Ribbing, Bengt: Jag tror, att det blott leder lill
tidsutdrägt att vidare orda 0111 denna sak. 4') §:n Riksd.-  Ordn. innehåller tydligt, att då blott en enda ledamot icke
bifaller, att betänk, må hvila, då det tredje gången förekommer,
så kan det ej få ske; ty här står uti aldra mom.
af nämnda §., att då saken 3:dje gången förekommer, skall
den till afgörande företagas. Om Ståndet derom samfäldt
förenade sig, kunde frågan möjligtvis ytterligare hvila; men
då en eller två ledamöter opponera sig deremot, anser jag
det e.j vara mödan värdt att vidare discutera om saken.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: De, hvilka yrkat,
att betänk, måtte ytterligare hvila, till dess detsamma blifvit
föredraget i BorgareSt., tyckas stödja sig på en förment
grannlagenhet mot ett MedStånd; men som den talare, hvilken
först yttrade denna åsigt, tillika förmodade, att R. o.
Ad. skulle vidblifva den mening, Ståndet redan kan hafva
fattat, så anser jag, för min del, just grannlagenheten fordra,
att företaga saken till afgörande, innan man vet, huru BorgareSt.
ämnar afgöra densamma; emedan det vore mindre
grannlaga alt, sedan man erhållit kännedom örn det Ståndets
åsigt i saken, afgöra densamma i motsatt syftning med
dess beslut, än om afgörandet sker, innan man ännu känner
huru BorgareSt. tänker i ämnet. Derföre tillstyrker
jag, att betänk, måtte genast till afgörande förekomma.
Hr von Hartmansdorff: Af dem, som icke vilja
göra afseende på BorgareSt:s mening, är det rätt att skynda
med afgörandet. Af dem åter, som vilja göra afseende på
BorgareStls tänkesätt, är det riktigt att dröja med afgörandet.
Jag är ibland de sednare. I afseende på Frih. Gederströms
yttrande, alt BorgareSt. skulle vara det minst talrika
inom samhället, får jag underställa honom, om det icke tinnes
2:ne Stånd, som äro mindre talrika.
Uppå derefter framställd propos. ansåg R. o. Ad., att
det på föredragningslistan närmast till föredragning upptagna
mål nu borde till afgörande företagas.
I anledn. häraf föredrogs nu Allm. Besvärs- och Ekon.
Utsk:s, den 10 och i3 dennes, på bordet lagda betänk. J\:o
3g, i anledn. af väckta frågor 0111 näringsfriheten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta betänk, är af
den märkliga lydelse, att det 0111 saken icke innehåller någon
Utsk:s egen mening, hvilken Utsk. föreslår Stånden att
antaga och såsom deras till K. M. frambära. 1 formelt hänseende
innehåller Utsk:s begäran blott, att K. M. måtte påskynda,
eller icke längre uppskjuta verkställigheten af R.
St:s beslut i frågan. Mot slutet innehåller Utsk:s förslag
