# ID: svediakorp-gov521
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 105,201
# sentences: 3,397
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 27 M a j e. m.
vända, att denna enhet, svarande mot 24 sk. riksg., blir för
liten; men jag får erinra om den tid, då man räknade da
ler
kopparmynt, hvaraf denna utgör g enheter, och i daler
silfvermynt, hvaraf denna utgör 3 enheter. Härigenom
blir äfven den af Hr Biskop Tegner förmodade olägenhet
för dem, som i södra Sverige ännu rakna i daler silfvermynt,
lill stor del afhulpen. Sedan myntet fått sin io:delning,
blir sedan ej svårt att få mått, mål och vigt i indelning,
hvilket äfven är högst nödvändigt och nyttigt. Utom
alla dessa förmåner, vinnes äfven den, om 24 sk. riksg. blir
förvandlad till myntbestämmare, att 100 st. sådana, som
kunna kallas kronor, utgöra jemnt en mark myntsilfver.
Jag får således vördsamt anhålla om återremiss af betänkandet.
Hr Lefren, Joh. Pehr, uppläste följande:
Som jag anser förevar, betänk, icke vara till alla delar
antagligt, har jag begärt ordet för att emot detsamma anföra
de anmärknlr, på grund af hvilka jag ämnar stödja min
anhållan om återremiss.
Förevar, ärende är vigtigt, 0111 man betraktar detsamma
utur riktig synpunkt, nemi. med hänseende till dess samband
med allm. bildningens framsteg, men förlorar större delen
af sin vigt, om det blott betraktas som en vanlig husha
I Isangelägenhet.
Ämnet sönderfaller naturligen i följande 3:ne frågor:
I. Hvad skall utgöra Sveriges myntenhet?
II. Huru skall denna myntenhet indelas?
III. Efter hvilka grunder skall utmyntningen ske?
I.
Om Myntenheten.
Det är af stor vigt för ett folk att äga ett stadgadt
myntvärde, en bestämd och lämplig mynlenhet, och en förståndig
indelning af myntenheten. Den första af dessa fördelar
hafva vi vunnit genom den lyckligen och väl utförda
realisationen; de 2:ne sednare återstå för oss att tillvägabringa.
På H. BancoUtsk:s omtanka och upplysta klokhet
beror i främsta rummet, om vårt hopp härutinnan skall svikas
pller uppfyllas.
Ett lands myntenhet måste, för att vara god, äga följande
hufvudegenskaper:
1) Dess inre värde bör vara så afpassadt, att enhetens
lägsta underafdelning, d. v. s. lägsta skiljemyntet, svarar
mot de minsta liqvider, sorn i dagliga minuthandeln förefalla.
2) Dess vigt bör, så vidt möjligt, utgöra en jemn, för
räkning och myntfabrikationen väl lämpad del af landels
vigtenhet.
3) Dess värde bör också, om möjligt, fullt öfverens
-
3oa
Den 27 Maj e. m.
stömma med en i landet ännu i lag stadgad juridisk räkneenhet.
4) Skulle, såsom i Sverige nu är händelsen , landet , i
följd af föregångna oredor i penninge- och myntväsendet,
halva flera olika, ännu af folkel i dagligt bruk begagnade
räkneenheter; så bör deri nya myntenlieten så väljas, alt de
äldre särskilda räkneeuheterna beqvämligen kunna med den
nya myntenlieten jemföras.
5) Den bör äfven, så vidt möjligt , kunna beqvämligare
jemföras med myntenheterna i de länder, med hvilka
landet slår i handelsförhållanden , samt företrädesvis med
grannstaternas.
Vi hafva lyckligtvis det ypperligaste tillfälle att nu förskaffa
oss en myntenhet, som, fullkomligare än vanligen i sådana
fall är att hoppas, uppfyller alla dessa 5 hufvudsakliga
villkor. Denna enhet har af Frih. Wrede blifvit uppgifven
i dess lill fäancoUtsk. remitterade förslag, samt utgöres
af ett silfvermynt, svarande mot äf vår nuvar. specie
riksdaler, således jemnl 24 sk- riksg.sedlar. Låtom oss efterse
i hvad män denna föreslagna myntenhet uppfyller de nyss
uppgifna 5 hufvudfordi ingarna.
i:o Frih. Wrede har, upplyst, föreslagit enhetens fördelning
i tootdelar, samt att denna hundradedel skulle blifva
minsta skiljemyntet. Som 1111 24 sk. riksg.sedlar äro lika
med 96 styfver, så synes, alt den föreslagna myntenhetens
hundradedel skulle i det aldra närmaste komma att öfverensstämma
med värdet af en styfver riksg.sedlar, sorn icke
allenast är ett i landel allmänneligen kändt och hegagnadt
skiljemynt, utan äfven utgör det minsta belopp, sorn 1 minuthandeln
vanligen ifrågakommer att liqvidera Första villkoret
är således på ett högst lämpligt och lättfattligt sätt
uppfyldt.
2:0 Som ett silfvermynt af i\ sk. riksg.värde, enligt
nu gällande myutordning, väger jemn! Tig U vict. vigt mvntsi
Ifver, beslående af bergliot sill ver och ^ koppar,
samt följaktligen 4<>o stycken sådana mynt innehålla jemnt
3 'Ib bergfint silfver ; så synes häraf, att denna föreslagna
myntenhet äfven fullständigt uppfyller det andra villkoret.
3:o Vår 1111 gällande allm. lag utsätter de stadgade bötesbeloppen
i daler Denna betesdalen utgjorde, då lagen
fdrst utfärdades, rtdr specie (enligt 1716 års myutordning)
men utgör nu, som allmänneligen kändt är, i lo j I af sedan
limade myntförändringar, \ r:dr b:co eller jemnt 2p sk.
riksg.sedlar. Den föreslagna nya mvntfcnhetcn uppfyller således
älven det 3:dje hufvudvijlkoret på ett lika bestämdt,
sorn tillfredsställande sätt, emedan man häraf till och med
kunde hemta anleda, till ett ganska passande namn för den
nya myntenlieten, samt lämpligen kalla densamma daler,
krondaler, eller kanske rättast, såsom Frill. Wrede föreslagit,
krona, för att såmedelst undvika, namnförblandning
Den 27 Maj c. ui.
3o3
med de s. k. daler silfvermynt oell kopparmynt, som ännu
af allmogen i vissa landskap begagnas.
4:o Den föreslagna nya enheten uppfyller äfvenledes
4:de villkoret, nemi. det alt lätt kunna jemföras med alla
de särskilda, tid efter annan uppkomna räkneenheterna, riksdaler
silfver specie, riksdaler banco, riksdaler riksgäldssedlur;
samt daler silfvermynt och daler koppai mynt; ly
1 r:dr silfver är jemnt .... 8 kronor,
1 r:dr banco — 3 kronor,
1 r:dr riksg. — 2 kronor,
1 krona — 3 daler silfvermynt,
I krona — ..... 9 daler kopparmynt,
nemi. såsom värdet af dessa silfver- och knppar-duhar nu
uppskattas i de provinser, der dalerräkningen annu af menigheten
begagnas. När derjemte öfverväges, att, enligt Frih.
Wredes förslag, utom sjelfva enheten, äfven 2.'ne mindre silfvermynt
skulle utmyntas, det ena, utgörande af enheten,
det andra ± af densamma, det förra således jemnt svarande
mot 18 sk., det sednare mot 12 sk. riksg sedlar, hvarigenom
allmänheten erhölle 3:ne silfvermy ntslycken, jemnt svarande
emot de nu gångbara s. k. skillingsscdlarna, nemi.
1 krona = 24 sk. riksg. = 100 styfver
•| krona = 18 sk. riksg. = 70 styfver
•i krona = 12 sk. riksg. = 5o styfver; så synes
klart, alt, genom denna ändamålsenliga och välberäknade
utväg, ytterligare blifvit sörjd t för hehofvet att försätta den
nya myntenheten och dess underafdelningar i ett redigt och
lättfattligt förhållande till de gamla, ännu mer eller mindre
allmänt brukliga räknesätten, emedan så väl enheten
sjelf (24 sk. riksg.), sorn dess nämnda underafdelningar, 18
och 12 sk. riksg.sedlar, utgöra ett jemnt antal s. k. mark,
af hvilka, enligt den gamla dalerräkningen, 4 utgöra en
daler.
5:o Återstår att öfverväga förhållandet mellan den föreslagna
myntenheten och de länders räknemynt, med hvilka
vi befinna oss i närmare eller fjermare handelsförhållanden.
Som Norrska speciedalern silfver är alldeles lika med
1 r:dr Hamburger broo, samt 1 Dansk riksbankdaler alldeles
lika med £ r:dr Hamburger b:co, samt denna sistnämnda
är helt obetydligt mindre än en Svensk r:dr silfver, enligt nu
gällande myntfot; så synes häraf, att
1 r:dr Hamburger b:co är i det närmaste lika
med 8 kronor,
1 Norrsk species silfver 8 kronor,
1 Dansk riksbankdaler 4 kronor.
Som en Nederländsk Holländsk gulden är
jemnt lika men 1 rtdr Sv. b:co; så är
1 Holländsk gulden 3 kronor.
Som en Ryssk rubel silfver är nära lika med
1 Preussisk thaler, samt jemnt lika med
3o4
Den aj Maj c. m.
4 Franska francs, och denna åter nära
lika med r:dr Sv. silfver; så är
i nil>el föga öfver
i Preussisk thaler dilo .
i Tysk r:dr nära lika med
i Tysk gyllen dilo
5 kronor.
5 kronor.
6 kronor.
4 kronor.
Som i £ sterling är = 25 francs och vanligen,
enligt kurs, gäller 12 r:dr b:co; så
synes, all
i £ sterling är nära
36 kronor.
Vidare må ock nämnas, att om denna myntenhet antoges,
derigenom ytterligare den fördel vunnes, alt den öfverensstämde
med de redan slagna mynten, samt att räkenskaper,
som blifvit förda antingen i b:co eller riksg.mynf,
med stor lätthet kunna omsättas i den nya myntenheten , i
förra fallet genom multiplication med 3, i sednare fallet med
2. Detta är visserligen en underordnad fördel, men som
dock, för fullständighetens skull , icke bort förbigås, emedan
lättheten att öfverföra utgående balancer, som äro uttryckta
i r:dr b:co, till ingående balancer i en räkenskap,
som skall föras i den nya myntenheten, betydligen lättas,
örn denna sednare utgör en jemn del af den enhet, i hvilken
den utgående balanccn är uttryckt.
Genom denna framställning torde få antagas såsom tillräckligen
utredt och ådagalagdt, att ingen enhet vore för
Svenska riksmyntet i alla hänseenden lämpligare, än den af
Frill. Wrede föreslagna, hvarföre jag tager mig friheten å
detta förslag fästa H. BancoUtskts särdeles uppmärksamhet,
samt vördsamt anhålla, att H. Utsk. ville omfatta denna
verkliga nationalangelagenhet med upplyst åsidosättande af
alla mindre och jemförelsevis föga vigtiga betänkligheter,
helst nyttiga reformer icke böra uppskjutas för små svå
righeters
skull, de der oftast i föreställningen göras större,
än de i verkligheten äro, såvida man verkligen vill
gå framåt med upplysningen, samt begagna densamma till
praktisk nytta och icke ensamt såsom ett fåfängligt prål.
Men skulle Utsk., mot all förmodan , icke finna dessa
skäl vara tillfyllest talande för denna myntenhets antagande,
utan fortfarande anse i r:dr riksg. dertill tjenligare; så
får jag, för sådant fall, vördsamt anmärka, att denna enhet
icke bör kallas riksdaler kurant, ty ordet kurant utmärker
i alla länder, der det i myntstyl begagnas, ett
löpande mynt, som är sämre än landets egentliga och
verkliga mynt, såsom t. ex. i Hamburg, der Hamburger
b:co är bättre än Hamburger kurant. Men då meningen
icke är, att vi i Sverige skola hafva 2tne slags mynt,
utan allas vår önskan tvertom är, alt vi må erhålla ett
enda allmänt gällande; så måste väl erkännas, alt intet kan
vara
Den i; Maj e. m.
vara olämpligare, än alt i enhetens nya namn inflicka ordet
kurant, som uttrycker just det man har för afsigt ali icke
uttrycka. När derföre fråga uppslår om ett nytt namn, synes
i allo lämpligast vara att välja ett sådant, som icke är
behäftad t med någon tvetydighet. Jag vågar derföre föreslå,
alt denna enhet, ifall den till antagande än vidare föreslås,
må kallas krona, sorn är både ett kort och vackert
namn, samt äfven i andra länder begagnadt, såsom i.Danmark
och Antwerpen, samt ännu i England.
II.
Om myntets indelning.
Detta är den väsendtligaste delen af förevar, ämne. Utsk.
har funnit betänkligheter vid alt tillstyrka enhetens delande
i 10 delar, och hvar och en af dessa åter i 10 delar,
så att hela enheten sålunda blefve delad i 100 delar, samt,
såsom skäl till detta sorgliga afstyrkande, anfört: att, med högst
få undantag, hela Svenska nationen ännu skall vara obekant
med lo-systemet och sättet för dess användande ; att ett ofördröjlig!
införande deraf således ofelbart skulle i början, och
möjligtvis äfven under en längre tidrymd, förorsaka oredor
och misstag, särdeles innan underrättelsen derom hunnit blifva
föremål för allm. folkundervisningen; samt slutligen, att
det för 10 ar tillbaka R. St:s pröfning underställda decimalsystöme
för mått, mål och vigt ännu icke har ansetts kunna
införas, oaktadt den stadgade tiden derför redan inträffat.
Jag tager mig friheten bestämdt förklara, att dessa af
Utsk. anförda skäl, efter mitt förmenande, icke äro antngl;-'
ga, såsom dels saknande all verklig grund, dels icke till förevar,
fråga tillämpliga, samt anhåller vördsamt, alt II. Utsk.,
för det första, villé benäget ursägla detta oförställda omdöme,
för det andra, taga de skäl i upplyst öfvervägande,
hvilka jag till detsammas rättfärdigande skall här nedanföre
hafva äran anföra, nemligen:
1:0 Tiodelningen af myntet har blifvit kallad ett nytt
räkn esysteine, som man nu är sinnad ali införa, och
som äfven Utsk. ansett vara, med högst få undantag, för
hela Svenska nationen ännu alldeles obekant.
Detta är en fullkomlig irring; ty hvarken är lio—
falds-systemet nytt, ej heller för någon enda Svensk man
eller qvinna obekant. Tvertom är detta rakne-systeme just
det enda, som hvar Svensk man kan och känner, emedan
det från spädaste barndomen är oss allom inplantadt genom
sjelfva modersmålet. Vi lära det i och med detsamma vi
lära tala, samt hvarken känna eller begagna något annat
räknesystéme, och. detta så mycket mindre, som i hela v i tfa
verlden för närvar, icke finnes något kändt folk, som äger något
annat, än just detta, nemi. t i o-syst ferne t, hvars giuind
tvifvelsutan står att igenfinna i våra 10 fingrar. Alt räk7
H- jy
3oG
Dea 17 Maj c. m.
ra på fingrarna är jn dessutom ett nationell ordspråk,
såsom råd lill den mindre kunnige. Sedan vi sålunda från
barnkammaren fått begieppet om denna första tia, får man
snart höra det uppväxande barnet ljudligen uttala: 2 tio,
3 tio, 4 t'0) 5 tio, 6 tio, 7 tio, 8 tio, g tio, samt 10 tio,
sorn vi kalla hundrade. Derefter säga vi: 2 hundra,
3 hundra, 4 hundra, 5 hundra, 6 hundra, 7 hundra,
8 hundra, g hundra, 10 hundra, som vi kalla tusende.
Vidare säga vi: 2 tusen, 3 tusen o. s. v. Häraf
synes ju klart:
att tian är en liofald af enheten,
hund rådet är en liofald af lian,
tusendel är en liofald af hundradel o. s. v. framåt.
Detta är ock orsaken, hvarföre vi i dagligt tal icke säga:
sex gånger sex kappar på tunnan utan 3 tio och 6
kappar på tunnan; icke: fyra gånger åtta lod på skålpun
det,
utan 3 tio och 2 lod på skålpundet; icke fem gånger
tolf kannor på ett fat, utan 6 tio kannor på fatet; icke
tolf gånger tolf gånger tolf murtegel på en cubikfamn, utan
1 tusende, 7 hundrade, 2 tio (tjugu) och 8 murtegel på en
cubikfamn o. s. v.
Nu frågas, 0111 någon Svensk man finnes, som känner
och begagnar något annat räknesysteme än just detta tinfaldssystéme,
och sorn äfven hela den öfriga kända verlden ensamt
och uteslutande dagligen begagnar. Som nu denna
fråga nödvändigt måste besvaras med nej; så följer deraf lika
bestämdt, att Utsk. saknat all verklig grund för sitt påstående,
att tioräkningen vore, med liög•• t få undantag,
för hela Svenska nationen obekant; och då delta blifvit anfördt
såsom det enda egentliga skälet mot tiodelningens begagnande
vid myntenhetens underafdelande, så vågar jag mer
än hoppas, aU Ulsk., vid ärendets förnyade granskning,
skall finna full anleda, alt, genom sitt upplysta tillstyrkande,
befordra en nyttig och landets bildning bevittnande reform,
i stället att fortfarande afstyrka densamma.
2:0 Beträffande dernäst påståendet, att ett o för d röj ligt
införande af myntenhetens [indelning ofelbart skulle i början,
och möjligtvis äfven under en längre tidrymd, förorsaka
oredor och misstag, särdeles innan underrättelser derom hunnit
blifva föremål för allm. folkundervisningen; så vågar jag,
under full visshet alt icke misstaga mig, tvertom påstå,
att de nuvar. oredorna och svårigheterna vid ailä slags beräkningar
omöjligen kunna upphöra, förrän tiodelningen är
införd, samt att all föreg:de skolundervisning härtill är alldeles
obehöflig. I föreg:de punkt har nemi. blifvit bevist,
att folket, utan all föreg:de skolundervisning och redan vid
modersmålets lärande, inhemtat den hos alla jordens nationer,
utan undantag, gällande tiofaldsräkningen, samt att således
fråga nu alldeles icke är att införa något nytt
räknesysteme, utan blott att genom myntenhetens indelning
Den a; Maj . in.
i öfverensstämmelse med det enda räknesätt, sorn livar
man redan äger, åstadkomma nödig lätthet vid dess användande.
Lagstiftarens oeftergifliga pligt är, alt i detta
fall fuga lagbestämmelserna efter den kunskap, som redan
från barndomen sålunda finnes nedlagd hos hvar man, i stället
att, genom bibehållande af en falsk och förslåndsvidrig
indelning af enheterna för landels måll, mål, vigt och mynt,
förvilla menigheten, oell göra dess redan ägande naturliga
räknekunskap nära ofruktbar, samt derigenom, på ett lika
oklokt som klandervärd! sätt, hindra folkbildningens framsteg
i denna vigliga del af de kunskaper, som ligga inora menighetens
bildningsområde. Ja! denna reform är icke ensamt
nödvändig i och för den egentligen s. k. folkbildningens befrämjande;
den ar nara lika nödvändig för alla folkclasser
utan undantag; ty jag vågar påstå, att icke en bland ioo:de
af dem, sora fått, hvad raan plägar kalla, en vårdad uppfostran,
kan med hela sin inheintade räknekunskap nu åstadkomma
de beräkningar, sora hvarje man ur de mindre bildade
folkclasserna, blott med tillhjelp af quatuor species i
hela tal, skulle kunna med lätthet och säkerhet verkställa,
ifrån det ögonblick, då tiodelningen infördes i mått, mål,
vigt och mynt, emedan hela den nuvar., svårlärda och intrasslade
s. k. sorträkningen derigenom blefve alldeles umbärlig,
samt vägen öppnad för en lätt utvidgning af räknekonstens
praktiska användning, hvarom man nu i allmänhet
knappt har en aning.
Vid förefallna öfverläggningar i dessa ämnen, har man
icke sällan anfört menige mans förmenta obenägenhet för
tioräkningen, samt svårighet att densamma begagna. Men
äfven delta påstående motsäges af den verkliga erfarenheten.
Må mig tillåtas anföra några talande exempel härpå.
Det är nemi. allmänt kändt, alt allmoge från Vermland årligen
färdas vidt omkring, för att verkställa hvarjehanda rödjnings
oell plöjnings-arbete. Det är likaledes kändt, alt dessa vanligen
beräkna vidden af del fält de odla medelst ett ys mått, som de
kalla rula, och denna ruta har 10 famnars sida, samt innehåller
således 100 famn-rutor eller qvadratfarnnar. Nå väl!
hvad behagar man säga örn detta? Hvarifrån hafva Vermlands-böuderne
tagit detta på ren liofaldsräkning grundade
upprnätningssätt? Månne från någon professor i geometrien?
Visserligen icke. De hafva uttänkt det sjelfve, och dervid
användt det räknesätt med tiofalder, som kvaroell
en känner och använder, snart sagdt utan alt veta deraf;
ty så inärfdt är detta räknesätt genom sjelfva språket,
som vi tala. Än mera, Vermländningen räknar 16 sadana rutor
på tunnlandet, och då man säger honom, att tunnlandet
icke hinner fullt upp till 16 rutors vidd, och att han
förlorar på sin räkning, svarar han: jag vet det, mea
bryr mig icke om denna lilla skilnad, ty det går så lätt
alt räkna med min storruta, som innehåller jemnt 100 mindre
rutor uf t famn i fyrkant, och hvars tiondedel jemnt
3oS
Dea 37 Maj c. m.
utgöres af en rimsa, sorn är io famnar lång och" i famn
hred.
Då silfvermyntningen år i83o ånyo börjades, infördes
vid Myntverket tiodelningen vid alla räkningar och vägningar,
och alla arbetarne förklarade från första början, att
detta delningssätt var både lättfattligt och beqvämligt. De
skulle blifva särdeles obelåtne, om de nu anbefalldes att återtaga
gamla räkningen med lod, qvintin o. s. v. Dessutom
bör märkas, att då frågan om tiodelningens införande i mått,
mål och vigt vid 182.3 års riksdag förevar hos R. St., mötte
densamma vissel ligen icke största motståndet inom Hederv.
BondeSt,, der man likväl förmodade, att sådant företrädesvis
skulle äga rum.
3:o Somlige äro af den mening, att tiodelningens införande
i myntenheten icke bör ske, förrän samma indelning
först införes i enheterna för mått, mål och vigt; andra deremot,
att tiodelningens införande i myntet bör föregå. Min
öfvertygelse är visserligen den, alt bäst vore att införa denna
indelning på en gång öfverallt, emedan jag icke finner
något skäl, sorn bör hindra ett förståndigt folk alt på en
gång bära sig förståndigt åt i hela frågan. Men om folkrepresentanterne
anse sig böra gå sparsamt tillväga med alt
-tilldela folket förståndiga reformer; nå väl! hitom oss då
börja utminuteringen af det förständiga med alt föreslå tiodelningen
i myntet, helst derigenom icke ringa fördel vinnes,
emedan denna åtgärd ovedersägligen skulle genast öppna
ögonen på alla tviflare, på alla fruktande eller mörkrädda, sorn
sjelfve tillskapa den bild, för hvilken de skrämmas. Derigenom
skulle genast en otrolig lätthet och redighet vinnas i ali räkenskapsföring
och alla controllör, behofvet af förvandlingar
från runstycken till skillingar och riksdaler, eller tvertom,
genast upphöra; menigheten erhålla en klar och bestämd
öfvertygelse om det stora värde, denna indelning medförer;
vägen sålunda beredas och banas för samma indelnings
införande i mått, mål och vigt, samt den naturligaste
utvägen vara funnen alt leda nationen till en välgörande reform
i en ganska vigtig ekonomisk angelägenhet, hedrande
sä väl för nationens förstånd, som förmåga och vilja att icke
stå tillbaka, då den bör gå framåt, icke i ofruktbart
skrik på reformer, utan i förnuftig handling. Obemärkt bör
icke lemnäs, att sådan reform redan är införd i de flesta
Europeiska stater, såsom Frankrike, Kyrkostaten, många andra
Italienska stater, de flesta Schweitziska Cantoner, Holland,
samt sednast i de nya Grekiska och Belgiska Rikena.
lil.
Om myn t ning en.
Efter alt sålunda hafva genomgått frågans grunder,
Och, sorn jag förmodar oell hoppas, visat dess sanna beskaffenhet
och värde, utbeder jag mig få framställa 2:11c aller
-
Deli 37 Maj e. 111, 3og
nativa förslag lill mynt-systeme, sådana jag anser dem böra
vara och kunna blifva, ulan särdeles rubbning af närvar,
förhållanden och vanor.
lista Alternativet med ^ r:dr riksg. till en lie t.
1) .Svenska myntets räkneenhet faststalles till jemnt
r:dr silfverspecie, i enlighet med det skrot och korn (vigt
och finhet), som mynlordningen af den g Maj x835 bestämmer.
2) Denna gemensamma mynt- och räkneenhet, svarande
emot 6 sk il lingni' silfverspecie och i räknevärde enahanda
med ^ rldr riksg.sedlar, således jemnt så stor som den enligt
nu gällande allmän lag bestämda bötes-dalern, benämnes
k 1 o 11 a.
3) Kronan indelas i 10 delar, som kallas krans.
4) Kransen indelas i 10 delar, som kallas styfver.
Följande mynt p r e g 1 a s:
0) S i I f v e r m y n t.
1 slycke ä8 kronor lika med 1 r:dr silfverspecie = 4 ■'•‘dr rgs.
1 stycke å 4 kronor lika med £ rldr silfverspecie == 2 rldr rgs.
1 stycke å 2 kronor lika med 4 rldr silfverspecie = 1 ridt* rgs.
1 stycke å 1 krona lika med rtdr silfverspecie = 24 sk. rgs.
1 stycke å 4 krona lika med rldr silfverspecie = 18 sk. rgs.
1 slycke å £ krona lika med {-g 1 idr,silfverspecie = 12 sk. rgs.
b) K o p p a r m y 111.
1 stycke ä 1 krans = 10 styfver,
t stycke a J- krans = 5 styfver.
1 stycke å krans — 2 styfver.
1 stycke a ^ krans = 1 styfver.
Kopparmyntet utmyntas efter t,000 kronor (5oo rldr
rlgs.) på 1 Sti vict.vigt ä 400 $'■
1 krans kommer således att väga ti koppar.
i krans .' T§g^ ti koppar.
£ krans Tö8öö ti koppar.
krans eller styfver .... to%ö ^ koppar.
21 d r a Alternativet med 1 rldr rlgs till enhet.
1) Svenska myntets räknc-enliet faststalles till jemnt 4
r:dr silfverspecie, i enlighet med det skrot och korn (vigt
och finhet), som myntordningen af den g Maj 1835 bestämmer.
2) Denna gemensamma mynt- och räkne-enhct, svarande
emot 12 skillingar silfverspecie och i räknevärde enahanda
med 1 rldr rlgs.sedlar, benämnest krona.
3) Kronan indelas i 10 delar, som kallas krans.
4) Kransen indelas i 10 delar, sora kallas slant.
3io
Den 27 Maj e. m.
Följande mynt p reglas:
a ) S i I f v e r m y n t.
i stycke ä4 kronor lika med i r:dr silfverspecie = 4 r:^1' ro5,
i stycke fi2 kronor lika med £ r:dr silfverspecie = 2r:dr rgs.
i stycke a i kron a lika med \ r:dr silfverspecie = i r:dr rgs.
i stycke krona lika med -|- r:dr silfverspecie = 24 sk. rgs.
*) 1 stycke krona lika med rls r:dr silfverspecie = 12 sk. rgs.
b) Koppar myn t.
1 stycke å 1 krans = 10 slantar.
1 stycke å -J- krans = 5 slantar.
1 stycke k ^ kraus = 2 slantar.
1 stycke ä t'ö krans = 1 slant.
1 stycke å krans = slant, (styfver,'.
Kransstycket utmyntas å 666§ kronor (r:dr r:gs) på 1
Sil v. v. ä 4°° tt- Re öfriga kopparmynten å 5oo kronor
(r;dr r:gs) pä Su v. v. ä 4°° Enligt dessa grunder komme
1 krans-stycke att väga T§g5 fl v. v.
i krans-st Tgg5 il v. v.
•s krans-st Tg v. v.
Tö krans-st TJ>55 ii v. v.
■SÖ krans-st ts%ö fl v. v.
S I u t a n m ä r k n i n g.
Utsk. liar föreslagit ett myntsysteme, som förutsätter
t;o en namnförändring, nemi. enhetens till riksdaler kurant;
2:0 bibehållandet af den orimliga sorträkningen i
myntet, sorn är en följd deraf, att enheten icke uppdelas efter
det läknesysteme, som allmänneligen begagnas, utan efter
en alldeles godtycklig, mot detsamma stridande, grund,
i 4§ delar; hvartill kommer, att ölsk., genom förslaget att
förändra skillrngens »livar, indelning i 4> istället för 12 delar,
föi ördal en förändring, som, ulan att vara rationellare
än loir, visserligen utgör en lika stor, om icke större förändring
i nuvar. räknevanor, än som skulle äga rum, ifall
«ien enkla och rent rationella tiodelningen i myntet infördes.
Vördsamt anhåller jag hos H. R. o. Ad. om tillgift, för
det jag måhända varit alltför vidlyftig i min framställning;
men jag har haft att behandla ett amne af icke obetydlig
*) Del ta mynt måste tilt en början preglas, emedan det svarar emot
12 sk. r:gs, men framdeles utbytes detsamma emot ett myntstycke,
svarande mot 4 krona eller a kransstycke, för att befordra
vexling med tiel- och half-kronor, så att man kan, ulan behof
af kopparskiljeroyntet, utbetala 1, a , 3, 4» 5, 6, 7, 8, o och 10
kransar, det vilt säga 10, ao, 3o, /jo, 5o, 60, 70, 80, po, 100 slantar,
hvilket är en betydande fördel, och utgör en af tio-delningens
väscndtliga fördelar, hvarföre ock rättast vore att genast
utbyta fjerdcdels kronan (a5 slantar) mot femtedels kronan
(ao slantar), hvarigenom systemet blefye rent och fullständigt.
Den 37 Maj e. ra.
vigt, och har derföre trott mig kunna påräkna ett billigt
öfverseende af en församling, som älskar att följa fäderneslandets
verkliga angelägenheter med uppmärksamhet, och
icke skyr de bemödanden, som deras ändamålsenliga behandling
klafver.
Hr von Qvanten, Carl: Det finnes väl ingen bildad,
som ej föredrager decimalräkningen framför hvilket annat räknesätt
som helst; och hvad som förundrar mig, är, att de
som antaga och erkänna fördelen af tioräknings-systemot,
likväl genast afvika från grunderna för detta sysleme på sfi sätt,
att de antaga T7s50:delar fint silfver såsom enhet och dela den i
100 delar. Kopparen, utgörande T^^:delar, bör icke räknas
lill enheten. Jag anser derföre lämpligare vara, att till
enhet antaga ett skalptd fint silfver och dela det i 100 delar.
Fördelarna af delta beräkningssätt äro mångfalldiga,
och bland andra den, att det utvisar myntets så väl nominella
som intrinseka värde; hvaremot den af Hr Lefrén föreslagna
enheten är förenad med mycket trassel, likasom den
ej motsvarar andra nationers myntenhel, hvilket deremot är
förhållandet med den af mig föreslagna. Den svarar t. ex.
mot en franc eller 2 mark Hamburger broo. Jag har skriftligen
uppsatt moliverna för min åsigt och anhåller att få
uppläsa dem.
Hr von Qvanten uppläste derefter följande:
Ehuru K. förordn. af 18J0, atig:de myntfoten, stadgar,
att af 2 skålptd victualievigl myntsilfver skola utmyntas
25 hela specie-riksdalrar ; har man dock full anleda,
anmärka, att Sverige för närvar, icke äger något bestämdt
hufvudmynt. Specie-riksdalrnrna hafva ej denna egenskap,
ela de ej finnas i rörelsen, och sedan deras representativ, sedelmyntet,
undergått sådana förändringar, hvarigenom det
betecknar helt andra räknevärden, fast under samma benämningar:
riksdaler, skillingar och runstycken, som förut.
Yi hafva således, sedan silfverutvexlingen or beslutad,
riksdaler specie, riksdaler banco, riksdaler riksgälds och dalersräkningen
dessutom, hvilken, ehuru aflyst genom K.
kungörelsen af den 27 November 1776, ännu är gängse i åtskilliga,
om ej i de flesta, af Rikets provinser, äfvenså plåträkningen.
De 3:ne förstnämnda benämningarna stå alt läsa
på de nya bancosedlarna, — skada att ej plåtar och dalrar
derå äfven finnas utsatta, för alt fullkomna förbistringen.
Vill man vid speciemyntets återställande bibehålla riksdalers-systemet,
så bör man väl rimligtvis ej tänka sig annat,
än alt hela riksdalrar, sådana som de blifvit preglade efter
18J0 års myntfot, skola utgöra Rikets normalmynt. Det
finge då bero på hvars och ens tycke eller vana, att tänka
sig denna specie-riksdaler lika med 48 skillingar specie,
128 skillingar b:co eller 102 skillingar riksgälds; men hvilket
af dessa beräkningssätt, som bestämmes till hufvudmynt,
3 12
Den 27 Maj e. m.
skall dock härigenom en del gamla anomalier bibehållas
och nya införas i vårt redan förut nog osammanhängande
mynt-sysleme.
En riksdaler Hamburger b:co, eller 3 mark, innehåller
528,21 ass rent silfver , då den Svenska innehåller 53o,88
ass; obetydlig skilnad är äfven emellan Danska, Norrska och
Holländska riksdalrar, Amerikanska dollars, Spanska piastrar,
m. fl. Flera nationer hafva dock funnit denna enhet alltför
stor som hufvudmynt, då deremot en mindre lättar rörelsen,
förenklar braken från och •£—, till £ och -J, äfvensom
ränteberäkningar, vexlingar, &c. De hafva dock icke
gifvit dem samma namn, som de större enheterna, hvarföre
de heta gulden, floriner, realer, mark, francs, o. s. v.
Vi erkänna väl fördelen af att äga en mindre enhet,
dock med bibehållande af icke mindre än 2tne sådana, hedrade
med samma titulatur, rikdaler, som det verkliga silf—
venny n tet.
Då det enligt 72 §:n tillkommer R. St. att utgifva sedlar,
som för mynt i Riket må erkännas, vågar jag föreslå
en förändring i nuvar. sedelmynt, med antagande afen särskild
enhet, som qvadrerar med mått, mål och vigt, oell
som ofelbart om några år kommer alt uttränga den flersidiga
riksdalers räkningen; med antagande att 8 skill ingar silfver,
under namn af daler silfvermynt, utgörande -j-j^tde! af
en mark fint silfver, komma ali utgöra enheten för Sveriges
hufvudmynt.
För bibehållandet af riksdalers-räkningen anföres, att
den, delad i 48 skillingar, lemnar 2;ne aliqvoter, kan derföre
divideras med 2 och med 3, som gifver så väi \ som
•£. Man har dock funnit lämpligast att vid myntningen dela
från helt till -J, jZ, emedan skilnaden i mynt, slaget
till ^ och •£, är svår att urskilja; men då talet 48 klyfves
till 24, 12, 6, 3, och i-g, slutar del med bråk, hvaremot
talet 32, klofvet till 16, 8, 4i 2 och *> lemnar helt tal, således
förmånligare. Alla enheterna uti Sveriges mått, mål
och vigt delades derföre med 32, äfvenså myntet intill 1776,
då riksdalersräkningen infördes, hvarigenom likslämmigheten
emellan mynt, mått, mål och vigt på ett lättsinnigt
sätt bröts. Dalem delades uti 32 styfver, tunnan i 32 kappar,
marken i 32 lod, kannan i 32 jungfrur, hvilket för den
mindre räkenkunnige antydde ett enkelt medel att reda sig
i handel och vandel; han visste nemi., att när t. ex. en tunna
kostar 20^ daler, kostar kappen 20^ styfver; när en kanna
kostar 74 daler, kostar j jungfru 7^ styfver, när 1 skålprd
kostar 3^ daler, kostar 1 lod 3^ styfver, o. s. v.; äfvensom
den fördelen att, vid räkenskapers förande med varor oell
penningar, alltid få begagna samma dividend 32, så väl vid
myntets, som varudelarnas reducerande lill enheten i penningar,
marker, kannor och lispund. Man räknar äfven 3a
kapp
-
*
Den 37 M a j e. m.
313
Lapplund på eli tunnland, så att med skäl kan sägas, alt
32-talel är sammanväxt vid alla dylika beräkningar.
Jemle del snillrika uti denna uppställning, utlänkt af
den store Stjernhjelm, ligger äfven ännu mycken nationalitet
i denna räknemetod; ty folket tänker sig alltid 6 daler
på riksdalern, der räknemyntet är daler silfvermynt, eller
3 plåtar A riksdalern, der plåträkningen begagnas; och då
£ riksdaler silfver utgör den verkliga urbilden af en daler
silfvermynt, skulle det snart blifva kändt, alt den är 4 gånger
mera värd än den imaginära sedeldalern riksgälds, eller
s. k. daler silfvermynt, — lika lätt som man vet att 1 riksdaler
specie är värd 4 gånger så mycket, som 1 riksdaler
riksgälds. E11 sk. riksg.tnynl skulle då blifva lika med
daler, svarande emot t daler eller 8 sk. silfver. Dalem delades
således i 32 delar, och hvarje sådan del åter uti 4
delar. Förhållandet mellan detta mynt och det gamla kära
riksg.myntel är lätt fattlig!, då endast 5o proc. tillägges: t.
ex. 5 r:dr riksg. svarar mot 7^ daler, 3 r:dr emot 4£ daler,
o. s. v. Medlersla Sverige, som mera begagnat plåträkningen
än daleiräkningen, kommer äfven lätt underfund med,
att 2tne plåtar svara emot en daler silfvermynt. Utom nämnda
fördelar tillkommer äfven den, att på denna enhet kan
uppställas ett ändamålsenligare guldmynt.
Silfver- och guldmyntet skulle föreställa multipler af
dalers-enheten, på samma sätt, som franc-enheten i Franska
myntsystemet är gemensam både såsom räkne- och vexelinynt,
och såsom namn på sjelfva myntpiecen, från 4° francs
stycket anda till 4 franc. Skilnaden emellan 1 franc och
vår £ riksdaler är ej fullt 3 r:st., som den förra är mera
värd.
Om vårt guldmynt likaledes preglades uti 4°> 20 oc^
10 dalerstycken, samt silfvermyntet uti 5 dalerstycken, så
vore vi, hvad de större valörerna beträffar, inne på decimal-syslemet.
Det är utom allt tvifvel, att guldmyntet, t
anseende till sitt behagliga yttre och lätthet alt föra med
sig, äfven hos oss skulle blifva gängse, om det förenade
med egenskapen att emotstå nötning, den, att med lätthet
kunna räknas och jern förås med de länders guldmynt, som
äro mest i omlopp. Dessa egenskaper saknar vårt efter
1664 års myntfot inrättade ducatmynt. Det utgör ingen
jemn multipel af vår egentliga inynlenhet. Det är finare än
conlrollhalt och lojeradt med silfver, derföre utsatt för en
hastigare nötning och derigenom oljenligt sorn mynt, men
desto tjenligare till förarbetning, hvilket äfven varit orsakerna
till guldets likasom siIfrets sällsynthet i rörelsen. Allmänheten
känner äfven så litet ducateos värde, att guldsmeden
derom ofta måste rådfrågas.
Om det för 170 år sedan var skäl att inrätta Sverige»
myntfot efter den Holländska, så existerar nu belt andra
7 H. 4®
3i4
Den aj Maj e. m.
handelsförhållanden och bruk. I England är guldmyntet
32,008 karat finl, likaså i Ryssland, Amerika, Portugal , m.
fl. De Franska napoleons och louisdorerna innehålla endast
2t karat 7-^ gran fint, allt lojeradt med koppar. Svenska
ducaten håller deremot 23 karat 5 gran rent guld med
■7 gran silfver lojering, således af finare halt än något af de
ofvan uppräknade guldmynten. Detta är på sitt sätt en
lax, utan nytta och ändamål. Efter Ehanska myntfoten erfares,
att en kilogram är lika med 200 francs silfvermynt och
3ioo francs guldmynt; och som lojeringen är lika, nemi. T’3
koppar med fint, både i guld och silfver, så visar sig,
att guldet står i värde i5^ gånger högre än silfret. Efter
102 skillingar specie för ducaten, som R. St. antagit i sina
räkenskaper, är guldets värde här i det närmaste 16 gånger
silfrets, blott med ■§ skillings difference. Antager man
20-dalerstycket såsom enhet för Svenska guldmyntet , så
skulle en mark rent guld, vict.vigt, i förra fället gifva 77^
tjugudalerstycken; om åter guldet antages till jemnt ifc»
gånger silfrets värde, så gifver en mark fint jemnt 80 tjugudalerstycken.
I vårt land, der guldet är mera sällsynt,
torde den sednare utmyntningsgrunden böra äga företrädet.
Sedan man beslutat ommynta det gamla kopparmyntet,
borde det nya slås med antagande af en enhet, kallad öre,
föreställande -fa af en daler silfvermynt, lika med en skilling
riksg.mynt ; detta öre delades ytterligare uti 4 delar
under namn af ^ öre, lika med en styfver eller vitten —
utmynlningen må ske efter redan fastställda grunder, men
till 2, 1, £ & Jj: örestycken.
Jemte det jag på dessa grunder uppställt ett förslag
till Rikets silfver-, guld- och kopparmynt, föreslår
jag:
1:0 Att Riksbankens sedlar hädanefter endast må utfärdas
på 1, 2^, 5, 10 lill 1000 daler silfvermynt, allt i jemna
10-tal. Innan småsedelmyntet hinner utgå ur rörelsen, torde
kanske \ daler sedlar erfordras, svarande emot 8
& 16 skillingar riksgälds.
2:0 Efter 1841 tillverkas inga sedlar af närvar, valör,
hvilka om 10 år böra till banken vara invexlade.
3:o Att alla privatbanker åläggas utfärda sedlar endast
på daler silfvermynt, till minst icke på mindre valör än 5
daler och derutöfver, å jemna 10-tal. Jag anmärker, alt bötesdalern
borde antagas till två daler silfvermynt; äfvensom
mig synes, att skjutslegan borde höjas till 1 daler silfvermynt
, hvarigenom skjutspenningar beqvämare liqvideras ,
synnerligast sedan småsedelmyntet en gång kommer ur rörelsen,
och silfvermyntet inträder i dess ställe. Att i denna
fråga bibehålla sk:r b:eo, 24 t. ex., kommer alt medföra
flera olägenheter.
• 4:o Att alla debetsedlar efter 1841 ställas på daler silf
■'t'
}■
Den 17 Maj c. m.
315
vermynt, samt att Bevilln.Utsk. anmodas framdeles nyttja
samma myntsort uLi sina betänkande!!.
5:o Att R. St. Iios K. M. anhålla om sanction på
sitt myntförslag, så att det öfverensslämmer med sedelmyntet.
B’örslag till författning angrde Rikets mynt.
Svenska silfvermyntets halt är bestämd genom i §:n uti
K. förordningen af den 25 Juni i83o, angtde Rikets myntfot;
i följd deraf är allt silfvermynt ifrån nämnda tid, äfvensom
det, hvilket hädanefter utmyntas, ia-lödigt, så att
lika vigt renderar lika värde uti hvilken som helst af dessa
myntsorter.
Myntbestämningslagen af den i Mars i83o bestämmer
den valvationsgrund, hvarefter bankens sedlar skola med
silfvermynt inlösas. Banklagen af den i Mars i83o bestämmer
om bankens skyldighet att sina sedlar med Svenskt
silfvermynt inlösa.
Som, jemte dessa redan vidtagna författningar, det äfven
är angeläget att reglera och införa ett enda hufvudmynt för
hela Riket, sedan speciel iksdalern, som skolat utgöra Rikets
hufvudmynt, icke mer öfverensstämmer med sitt representativ,
sedelmyntet; alltså, och emedan banken kommer att
jemlikt N. N. kungörelse af oo datum, dels med klingande
mynt, dels med banco-noter, liktydiga med det klingande
myntet, efterhand realisera den utelöpande sedelstocken , så
föreslås, i afseende på utmyntningen, följande ändringar i
i83o års myntfot.
i Artikeln.
Om silfvermyntet.
§
Speciedalrar af 12-lödig halt, d. v. s. 0,75 rent silfver
och 0,25 koppar, samt utgörande med skrot och korn jemnt
sjettedelen af en specieriksdaler efter i83o års myntfot, skola
hädanefter utgöra Rikets hufvudmynt.
§ 2.
Af 1 mirk 12-lödigt silfver vict.vigt utmyntas:
(i5) femton 5-dalerstycken
eller
(3o) trettio 2^-dalerstycken
eller
(75) sjuttiofem (enkla) dalerstycken
eller
(i5o) etthundafemtio halfva dalerstycken
eller
(5oo) trehundra fjerdedel» dalerstycken.
3f6 Den aj Maj c. m.
§ 3.
Jemlikt nästföreg:de i och 2 §§:r skall det rena siIfrets
vigt i nämnda dalerstycken vara som följer:
i femdalerstycket mark vict.vigt,
i två och ett halft dalerstycket mark vict.vigt ,
i enkla dalerstycket mark vict.vigt,
i halft dalerstycket mark vict.vigt,
i \ dalerstycket mark vict.vigt.
§ 4-
A allt silfvermynt skall hädanefter stycketalet i daler
vara tydligen utsatt, och halten i ioo:delar.
2 Artikeln.
Om guldmyntet.
S 5.
Svenska guldmyntets enhet skall hädanefter vara caroliner.
Carolinen föreställer 20 daler specie, och skall innehålla
/^rdelar rent guld samt yötdel koppar. Denna halt
kallas carolinguld och är efter probervigten lika med ai
karat 7^ gran.
§ 6.
Af en mark carolinguld vict.vigt utmyntas:
trettiosex dubbla caroliner
eller
sjuttiotvå (enkla) caroliner,
eller
ellhundrafyratiofyra halfva caroliner.
§ 7*
Jemlikt näslföreg:de 5 och 6 §§:r, skall det rena guldets
vigt i nämnda carolinmynt vara:
i dubbla carolin vict.vigt,
i enkla carolin U vict.vigt,
i halfva carolin U vict.vigt.
§ 8.
Å allt guldmyntet skall stycketalet i daler silfvermynt
vara tydligen utsatt, och halten i iootdelar.
3 Artikeln.
Om kopparmyntet.
§ 9-
Enheten af Svenska kopparmyntet skall vara öre. Öre
föreställer en y5:del af 1 daler silfvermynt och delas i 4
delar.
§ 10.
Af ett skeppund stapelstadsvigt (4oo skålp:d) vict.-  vigt utmyntas:
Deli qj Maj c. m.
åttatusen 2-örestycken ,
eller
sexton tusen örestycken,
eller
treltiotvåtusen half-örestycken ,
eller
sextiofyratusen -J-örestycken.
4 Artikeln.
Om myntning, smältning och probering.
S «<•
Hvar och en äger rättighet att till Myntverket i Stockholm
aflemna guld och silfver, samt få det åter i klingande
mynt, enligt ofvanstående utmyntnings-grunder. Derföre
erlägges slagskatt, för silfver -J proc., för guld T%:dels
procent.
S 12.
Utom proberare-afgiften, samt för guld under carolinhalt,
skedarelön, hvilka afgifter erläggas enligt vid Myntverket
fastställda tariffer, må icke (vid straff tillgörandes) någon
myntningskostnad leverantörerna påföras.
§ i3.
Under namn af remedium tillätes, öfver eller under den
lagliga vigt och Cnhalt myntet bör äga, följande afvikelser,
nemi.:
för caroline!'!
2 per mille i vigt, och lika mycket i (inhalt;
för 5 dalerstycken:
3 per mille i vigt, lika mycket i (inhalt;
för 2^ dalerstycken:
5 per mille i vigt, lika mycket i finhäll;
för (enkla) dalerstycken:
7 per mille i vigt, lika mycket i finhäll ;
för halfva och en qvart dalerstycken:
io per mille i vigt, lika mycket i (inhalt.
Remedium å kopparmyntet må utgöra 2 procent.
S «4-
Myntmästaren skall använda all omsorg att utbringa myntet
så nätt och correct, att hvarken i dess vigt eller finhäll
något brister utöfver det i föregående § förordnade remedium;
hvarjemte iakttages, att de penningar, som befinnas
söndriga, lytta eller grofva, icke må utgifvas, utan skola alla
sådana, i det ena eller andra afseendet felaktiga, penningar
sönderklippas och omgöras.
§ i5-
De som vid Myntverket vilja hafva guld eller silfver
nedsmält i planlzar, betala derföre afgift enligt fastställd ta
-
31S
Den 17 Mej e m.
riflf; dock må ingen sådan nedsmältning vara tillåten af landets
gångbara mynt.
§ 16.
Såsom gångbara silfver- och guldmynt skola anses, jemte
de, hvilka enligt denna myntförfattning komma att utmyntas,
äfven de af i83o års myntfot, som äro mindre än
hela specieriksdtr ; samt af 1664 års myntfot de, som äro under
ia-lödig halt, nemi. r\, riksdaler.
Alla öfriga silfvermynt, äfvensom ducater, anses aflysta
oell gälla icke i Kronans uppbörd, men invexlas af hanken
efter deras fulla värde i rent silfver eller guld. De sålunda
aflysta myntsorterna må ej från hanken utgifvas, utan
skola, örn så påfordras, först nedsmältas och omgöras
till skrot och korn i öfverensstämmelse med denna författning.
Lag samma vare för de utländska speciemynt, äfvensom
för det omyntade silfver och guld, sein redan är eller
framdeles kommer att inflyta till förökning af bankens redbara
fond.
Hr af Ekenstam, Israel, anförde skriftligen:
Delande fullkomligt den åsigt, som Hr Lefre'n framställt
genom en vacker och conseqvent utveckling af Frih. Wredes
mynt-systeme, kan äfven jag ej underlåta att lägga
några ord i vågskålen af talande, ömmande skäl, att ej
undandraga nationen den utveckling af sin inneboende
förmåga, som otvifvelaktig! skulle framträda, när gamla
hinder och inconseqvenser blifva bortskaffade från mynträkningen
— denna främsta gymnastik för begreppet hos massan
af folkel. O111 den hos nationen inneboende tiotalsräkningen
får utan hinder befatta sig med myntet, äfvensom
i följd deraf, med mått, mål och vigt, så uppkommer
derigenom ett bildningsmedel, som säkerligen öfver all
förmodan skall inverka på hela vetandets område. Den annars
villrådige i beräkningen af sina förhållanden skall då
lättare kunna sjelf orientera sig inom de små industriföretag,
som fortgående växa med hans vidgade urskiljning.
Detta allt förbise desse välmenande theorister, som tro
sig vara practici derföre, att de bannlysa ordnandet af
det outvecklade goda, som redan finnes, under förstärkande
af de hinder, som hittills vållat det stationära räkneskicket.
Jag beder, mine herrar! att det må läggas vigt dervid,
att det är icke allenast till de bättre lottade samhällsclasserna,
som den framåt sträfvande tidsandan uttalar sina oeftergifliga
anspråk på ett ökadt vetande; nej! det är till
meniglielerna i de constitutionella, synnerligast de reformerta
länderna, som tidsropet höjer sig med jemförelsevis icke
ringare anspråk. Det är öfverallt metoderna, som måste
göra de få tillgängliga läroåren mera fruktbärande. En så»
Den 27 Maj e. m.
dan metod är tiotalsräkningen för hela folket. Den som påstår,
alt sjelfva grundvalen till tiotalsräkningen skall först
begagnas i en aflägsen framtid, ?åsom en följd af undervisningen,
den har förvexlat orsak med verkan. Det är deremot
tiotalsräkningens fria praktiska utveckling, som skall
utgöra sjelfva bildningsmedlet, sjelf undervisa lill ett större
vetande, till en större verksamhet i otaliga utgreningar, nälen
gång, ej mindre mynt än mått, mål och vigt, kunna efter
gemensamma grunder behandlas.
Ehvart vi vända oss, framträda alla dagar nya metoder
för slägtets direcla eller indirecta undervisning, synnerligen
under tecknologiens sammanföring af tillämpliga beräkningsgrunder,
hemtade från de förut purt abstracta vettenskaperna.
Det vore visserligen ej nu passande alt förspilla
tiden med sådana exempel, som böra antagas att här
vara allmänt kända, ej mindre i afseende på folkbildningen,
än på den mera utsträckta undervisningen. Likväl torde
det icke vara ur vägen alt påminna om den offentliga examen,
sorn den Italienske Professoren Luccechesini nyligen
anställt, i närvaro af tillkallade competente domare, till bekräftelse
för sitt påstående, att det endast är lärosältets
otjenliga beskaffenhet, som nedhåller det allmänna mathematiska
vetandet på sin låga ståndpunkt. Nio stycken i i å
12-åriga lärjungar, gossar och flickor om hvarandra, som
endast en kort tid varit under hans ledning, upplöste dervid
de mest invecklade arithmetiska och geometriska problemer
från vettenskapens högre regioner, med en lätthet, såsom
hade det endast angått qvatuor-species i enkla tal , till
största förvåning för alla åhörande vettenskapsmän, bland
hvilka Myntdirecteuren PersiI specielt namnes. En ditåt
verkande talisman är tiotalsräkningen, hvarigenom dc mindre
och mera bildade folkclasserna skulle betydligt kunna
närmas och bättre förstå hvarandra.
Det misstroende för menighetens urskiljning, som
BancoTJtsk. tillstyrker R. St. att antaga, förtjena!’ att närmare
till sin riktighet undersökas. Hr Lefien har på ett
enkelt sätt visat, ej allenast huru sjelfva vårt språk inlägger
från första barndomen räknandet med tior, utan jemväl att
fabriksarbetare och menige man på landet företrädesvis tillegna
t sig samma räknesätt i det praktiska lifvet, såsom för
deras behof det lättfattligaste, afven under sorträkningens
ännu dominerande välde. Jag beder att dertill få lägga några
ytterligare bevis i samma afseende. Af de officerare,
som hade olyckan att blifva fångne hos Ryssarne under sista
Finska kriget, har jag blifvit fullkomligen öfvertygad
derom, att våra äfven fångne indelta soldater, utan den ringaste
svårighet och utan ringaste tidsutdrägt, kunde tillegna
sig det Rysska tiodelnings-systemet i myntet, så alt de
från första dagen och allt framgent, utan misstag, besörjde
upphandlingen af sina små förnödenheter med deras i ar
-
3ao
Den 37 Maj c. ra.
betslöner erhållna rubel och kopek. Hvem skulle vilja på-,
slå, att denna lätlfnttlighet, som sålunda påtagligen frarnträdt
hos dessa vår allmoges krigiska representanter, vore
frukten af den enda undervisning, hvarigenom begreppet
om decimal-räkning för dem kunnat uppstå , nemi. undervisningen
i krigslagarna, der deci iner ing förekommit. Man
kan således antaga, att de fått detta begrepp utan föregången
speciel undervisning i ämnet. Ännu mera : under det
att krigslheatern hade blifvit småningom flyttad norrut, och
hela södra Finland öfversvämmades al Ryssft decimalmynt,
utgånget genom de stora trnppmassornas liqvider, kunde aldrig
derigenom förmärkas någon villrådighet hos allmogen
0111 delta myntets värde, jemförd! med det Svenska; oell
annu i dag kan man öfvertyga sig, huru ogeneradt Finnarne
i handel och vandel jemföra dessa begge olika myntsystemers
motsvarande qvantileter Det starkaste försvaret
emot RancoUtsk., till fördel för Svenska folkets urskiljning,
ligger emedlertid just uti den orubbade ledighet, som allmänheten
bibehållit, under alla föi flutna mynlomstöpningar.
Det folk, sorn aldrig blifvit bortkollradl af Svenska
inynloredorna, torde få anses att hafva ådagalagt ett fullständigt
prof på sin urskiljning i frågan. Det folk, som obehindradt
och ofta kunnat , utan olägenhet, öfvergå från
påtrugade alla grader af det orediga till det ännu trassligare,
skulle ej förmå att lemna det trassliga åsido och
tillegna sig det rediga och enkla!
Under öfverläggning hos andra RiksSt. har ett ytterligare
hinder blifvit framkastadt, genom påstående, att det ej
går an att antaga tiotalsräkningen annorlunda, än i sammanhang
med en motsvarande reglering af mått, mål och vigt;
men då, enligt vår Riksd.Ordu. 2tne så skiljaktiga ämnen ej
få till bifall antayas under ett och samma klubbslag, så lärer
obestridligen följa, att det ena klubbslaget måste, under
alla förhållanden, nödvändigt föregå det andra. Nu är lyckligtvis
frågan oin indelning af mått, mål och vigt redan för
Ständernes del beslutad vid en föregtde riksdag. Hvad återstår
då, enligt denna åsigt, annat än att jemväl besluta den
andra dertill hörande frågan?
Det saknas emedlertid ej andra spejare efter hinder,
sorn för samma ändamål framställa alldeles motsatta meningar.
De synas tro, att införandet af tiotalsräkningen i allt på
en gång, skulle för mycket anstränga urskiljningen , hvarföre
påstående göres skiftevis, än att den ena, än att den
andra frågan bör föregå. En annan fraction vill uti det
motstånd, som tiotalsräkningens antagande har att utstå hos
R. St., finna ett fullgodt skäl till dess förkastlighet.
Såsom svar derpå vill jag endast erinra dem, som voro
här tillstädes vid sista riksdagen, hvilket vida större
motstånd, sorn realisationsfrågan då hade att genombryta:
ansedde praktiske män, hvars metier ansågs böra qvalificera
de
-
Den i’] M * j e. m.
deras opinions-y ttringar till orakelsvar, voro frågans ifiigaste
motståndare. Hvem känner ej, att utan sammankomsterna
lios H. Ex. Hr Gr. Wetterstedt, der alla Stånden kunde
utbyta neli granska livarnndras åsigter, och utan en påtaglig
inflytelse från Regeringens sida, så hade vi ännu varit
fastsittande i vår penningoreda?
Huru nu förena alla dessa hvarannan motsatta meningar?
Jo! efter min tanke, endast på det sätt, att vi besluta
älven dea återstående frågan till likstämmighet med dess föregångare,
rörtde mått, mål och vigt, samt derefter i und.
öfverlemna åt K. M. alt gilla och promulgera besluten ora
begge, på den eller de tider, som kunna bellonäs dertill mest
passande. Landets allmänna intressen, med afseende på en
sådan tidsbestämmelse, torde böra antagas att kunna lättare
öfverskådas från thronen än från våra bänkar, förutsättande
att vi bär först framburit våra enskildta bidrag till upplysning
i ämnet.
Om BancoUtsk. skulle befinnas alldeles otillgängligt för
de mångfälldiga skäl, sorn här åsyftat en ändring i dess betänk.
N:n 30 , så återstår endast den anhållan , att Utsk.
täcktes till R. St. föreslå, alt de nuvar. myntförhållandena
måtte få anses endast såsom provisionella och såsom sådana
få qvarstå till en annan riksdag. Derigenom skulle inga
hinder läggas för en framtida hattie reglering, hvilket visserligen
annars skulle ske, om någonting nu nntoges, som
sedermera måste omgöras, utbytas eller bortrifvas. Värst
af allt vore, 0111 sådana åtgärder vidtogos i detta ärende,
hvarigenom hildningsmedlel, tiotalsräkningen, för alltid undandrages
massan af nationen. Hvad namnet angår på sednast
antagna myn lenhet, en r:dr riksg., så är visserligen nu
ej heller något oundgängligt behof att,' in slatu quo, förse
densamma med annat namn än den redan äger. Ö111 ordet
riksgäld, ehuru oegentligt det må vara, likväl skulle kom
ma,
en lid framåt, alt ytterligare qvarstå, och genom ett
varaktigare minne bereda varning för gamla felsteg, så vore
derigenom ingenting förloradt.
För att äfven detta mitt anförande måtte komma, i benäget
öfvervägande hos fl. BancoUtsk., får jag vördsamt anhålla
0111 det nu föredragna betänkts återremitterande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då jag nu går att
göra anmnrkntr vid BancoUtskts betänk. Nto 20, vill jag börja
nied den, rörtdc silfver myn tet under Litt. B upptagna afdelningen
"skrot och korn.”
Vid den riksdagen, dä myntfoten bestämdes, stred jag
efter förmåga mot hallens antagande endast till 12-lödighet
eller till en blandning af 3 delar silfver och en del koppar;
hvarigenom icke allenast myntet blef tyngre och ovigare
än sorn behöfdes, utan äfven mycken koppar förloru
7
H. 4i
3aa
Den 17 Maj c. m.
cles alldeles onödigtvis. Af de skäl, som då derföre anfördes,
var det väsentligaste, alt man fick en jemn belsmansvigt
för ett visst antal myntstycken. Fördelen deraf är likväl
temmeligen underordnad. Ett annat skäl var, att myntet
skulle nötas mindre. Men della är elt verkligt misstag.
Ty hvarje myntstycke blir nu för dess förskönande behandladt
med svafvelsyra till den på ytan befintliga kopparens
bortfrätning. Ytan blir alltså fint silfver, och myntstycket
följaktligen lika blottstäldt för nötning, som hade det varit
lika fint ända igenom. Elt tredje skol, som hade mesta inflytandet
på besluten, oaktadt jag ej säkert minnes om det
offentligen anfördes, var den förmodan , att en bättre silF—
verhalt skulle befordra myntets ncdsmältuing och utskickuing,
hvilket pluraliteten af R. St. på den tiden fruktade
och ville på allt sätt söka förekomma. Men denna
fördom har nu väl temmeligen allmänt försvunnit. Jag
är alltså härutinnan ännu af samma tänkesätt som då, men
vill likväl nu icke yrka någon ändring i iojeringen.
Jag vill nu öfvergå till de delar af betänk., hvari jag
egentligen önskar ändring, och vill börja med det s. k. remed
i um. Då man insåg omöjligheten att få hvarje särskildt
myntstycke fullkomligt öfverensstämmande med
föreskriften, så medgaf man ett visst spelrum, som hvarje
myntstycke, kunde vara öfver eller under, så väl i halt som
vigt; detta spelrum kallades remedium. Detta har i vår
myntordning blifvit faststäldt i afseende på halten eller finlieten
till t^öö> och * afseende på vigten, olika efter myntstyckenas
storlek, nemi. xcföö för de största eller 1 rtdr
specie och för de minsta eller rtdr specie. Detta
är ganska riktigt. Men i den gamla författningen finnes,
och af Utsk. bibehålies ett tillägg, att remedium skall beräknas
per skålpund. Genom dessa alldeles öfverflödiga
ord, ”per skålpund,,J fördunklas eller rättare förvirras meningen
lill den grad, att stadgandet om remedium förlorar
nästan all kraft och verkan. Jag har frågat flera, som
hafva att göra med Myntverket, hvad egentligen menades
med remedium per skålpund; men ingen har kunnat
derom gil va mig ett klart begrepp. Följden har emedlertid
varit den, att hanken trott sig böra medgifva Myntverket
att räkna sig tillgodo det högsta vigtremedium på hvarje
påse, innehållande flera hundra rtdr. Jag bör likväl medgifva,
att K. Myntet lär i sednare tider, sedan bancofullmäktige
börjat derpå fästa en närmare uppmärksamhet, mindre
än förut begagnat den förmenta rättigheten alt beräkna remedium
på hela leverancer. Stadgandet om remedium måste
tydligen gälla endast om hvarje särsk i I dt myntstycke,
men icke om större partier, hvari vigten bör vara fullständig,
helst det bör antagas, att hvad det ena myntstycket
väger för litet, bör elt annat väga för mycket, jag yrkar
Dcu aji Maj e. ra.
3a3
derföre, alt de öfverflödiga och förvillande orden ”per skålpund”
måtte nr myntordningen alldeles uteslutas.
Det är en allmän klagan, att allmogen icke gerna vill
mottaga det nya silfvermyntet. En väsendtlig orsak dertill
torde ligga deruti, att siffrorna, som uttrycka värdet, äro
alltför fina, isynnerhet på de mindre myntslagen , hvarest
deras urskiljande kan nästan anses såsom ett prof på goda
ögon. Jag får derföre vördsammast föreslå, att de siffror,
som uttrycka värdet, måtte blifva så stora, att de upplaga
hela den sidan, som är motsatt Konungens bröstbild. Bäst
vore kanhända, alt på alla de myntstycken, som äro mindre
än i r:dr, utsattes icke blott r:drs-bråket, t. ex. ^
&c. r:dr, ulan äfven s k i 11 i n g ta 1 e t.
Slutligen anser jag, vid u t rayntn ingen af koppar,
den föreskriften oriktig, att af de större myntstyckena skall
utmyntas en större summa af SkS", än af de mindre, nemi.
af de största 3oo r:dr b:co, och endast 200 af de minsta;
hvilket jag tror snarare borde vara tvertom, eller kanhända
bäst, att af alla utmynta samma summa, som af det minsta
slaget. Man bör nemi. frukta, att utländingar eljest skulle
kunna tillverka och skicka på oss 4 skillingsstycken, dåde
derigenom hade cn säker vinst af minst 100 r:dr b:co på
SkTt. I ett af våra grannriken, hvarest ett kopparmynt ur
gångbart, hvilket, mindre än våra nva 2-skiliingsstycken, gäller
i handel och vandel 16 sk. 1 :gds, har jag hört den fruktan
yttras, att stora partier deraf blifvit utrikes ifrån införda ;
och många anse troligt, att de aldrig blifva af banken inlösta.
För alt icke blottställa oss för en någorlunda likartad
obehaglighet, får jag, så framt ett så undervigtigt kopparmynt
skall preglas, åtminstone äran hemställa , att en
författning, derest en sådan icke redan finnes, måtte utfärdas,
hvarigenom man berättigades att i liqvider icke behöfva
mottaga kopparmynt till högre belopp, än som närmast
understege minsta silfvermyntstycket eller Tr^ r:dr specie.
Hr Akrell, Carl: Då jag egentligen begärt ordet, för
att förena mig uti hvad Hr I,efre'n anfört till vederläggning
§f BancoUlsk:s åsigter, återstår för mig endast att fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på den besynnerliga olikhet
i åsigter, som visat sig emellan föregrde och innevar. riksdags
representanter, derest R. St. nu stannade vid ett mynlsysteme
eller en myntenhet, sorn uteslöt decimalräkningens
begagnande, enär Ständerne vid 2;ne föreg:de riksdagar beslutat
10-talsräkningens användande i afseende på mått, mål
och vigt, hvilken princip, grundad ej mindre på vettenskapliga
åsigter, än på erfarenhetens ojäfviga vittnesbörd, således
skulle tillintetgöras, derest BancoUtsk:s förevar, betänk, vunne
R. St:s bifall; derigenom följaktligen äfven ulsigterna för
vinnande af ordning och reda uti vårt intrasslade inynt-systeme
i betydlig mån aflägsnades, om de ej helt och hållet
3i4
Den 37 Maj e. m.
tillintetgjordes. Införes decimal-räkningen äfven i afseende
på mynträkningen, så vinnes fullkomlig ordning, så väl i
myntberäkningen, som varumätningen; bibrhålles åter nu
gällande räknesätt af myntet, eller annat sy.steine, än tintalsräkningen,
införes, så är den redan beslutade decimal-r.ikningen
i afseende på varumätningen utan ändamål. Fördelarna
af decimal-räkningen äro ojäfaktiga oell erkända af
hvarje biblad man, oell af den obildade är detta räknesätt
praktiskt oell nästan medvetslöst kändt.
heller kunnat förneka fördelarna deraf. Utsk. säger nemi.,
att Utsk. visserligen erkänner de väsendtligt! och obestridliga
fördelarna af decimal-sysléinet, hvad lätthet och enkelhet
i alla lifjvider och räkenskaper beträffar, äfvensom Utsk.
finnér Frih. Wredes förslag särdeles redigt och, så vidt
möjligt, lämpadt efter redan befintliga löihallanden. Efter
att hafva anfört så fullständiga och kraftiga skäl för systemets
företräden, åberopar Utsk. blott några uppkomna betänkligheter
mot delsammas antagande, utan alt å den sidan
kunna anföra ett enda grundadt skäl. Hufvudsakliga grunden
för afstyrkandet består deruti, alt systemets införande
skulle förorsaka rubbning uti närvar, förhållanden och till
en början kunna föranleda misstag och oredor. Om dessa
skal kunde antagas, så borde aldrig förändringar vidtagas i
något förhållande, emedan de anförda olägenheterna alltid
äro i mer eller mindre mån förknippade med öfvergangen
från ett sämre till ett bättre. Då sålunda stora och vigliga
skäl lula för förändringen, bör man ej låta några obetydliga
betänkligheter afskräcka sig från öfvergangen från ett förhållande,
som nog mycket smakar af den obildade tiden.
Man liar sagt, att systemets införande förutsätter utvidgad
folkundervisning oell i allmänhet större upplysning. Betraktar
man våra folkskolor, så finner man, att bråkräkningen
ingalunda ingår i undervisningen; men just den omständigheten
innefattar ett ytterligare skäl för decimal-systemets införande,
emedan användandet af det räknesättet endast förutsätter
kännedom 0111 qvatuor species i enkla tal. Ulskts
anförda skäl äro således lätt vederlagda, hvilket Hr Lelie'n
före mig fullständigt och väl visat, och hvartill jag icke
har vidare att tillägga. Likväl torde jag få nämna några
ord rörrde en allmänt antagen fördom mot decimal-systémet,
nemi. att i länder, hvarest decimal-systémet i långliga tider
ägt rum, det gamla räknesättet icke destnmindre jemväl blifvit
bibehållet, och att sålunda, t. ex. i Frankrike, lör varumätningen
gäller, jemte tiotal s-sy s t enie I, det förut varande
beräkningssättet. Dertill får jag blott svara , att del uti
Frankrike antagna systemet mindre ingått uti allmänna begreppet,
derföre att det så hufvudsakligen skiljde sig från
allt hvad uti andra länder förut varit anlaget. Af enahanda
skäl blef hos oss, då för 70 år sedan rtdrs-och skillingsberäkningen
infördes, den gamla dalerberåkningen bibehållen.
Den 37 Maj e. m.
3a5
På dessa grunder, och under åberopande i öfrigt af hvad
jas» lili min reservation anfört, förenar jag mig med Hr Lefrén
uti anhållan om återremiss, och att IjancoUtsk. läcktes närmare
öfverväga de grunder, sorn för decimali ökningens antagande,
i afseende på myntet, blifvit anförda och i inia lanke
af CJtsk. icke kunnat vederläggas.
H. Ex. Hr Gr. Lö wen h je I m, G n s t a f: Jag kan icke
förena mig med Utsk:< förslag. Hvarje ny anstalt lior ju
vara en förbättring; men sällan finnes denna, der förenkling
icke vunnits. Irrar jag häri, sker det i sällskap
med Europas samtlige framstegsman, hvilka alla söka förenkling.
Men i Utsk:s förslag ser jag tverlom en ytterligare
complicalion.
Eller en så vettenskaplig motion, sorn Frih. Wredes;
efter Hrr Lefréns, Ekenstams och Akrrlls vet tenskapliga
yttranden, väntar Slåodet icke af mig måh U teckniska utveckling.
Må jag blott med några allmänna åsigter understödja
dessa herrars bemödanden för den så nyttiga saken. — När
myntbestämningen för sig galt, hembar jag Konung oell Ständer
min varmaste tacksamhet. Dock stördes min glädje, när
jag såg försummas detta ypperliga, så inbjudande tillfälle till
deciinal-mvntfol och till lägre enhet.
Frankrikes röielse-capital är iner än 3ooo millioner
francs; och enheten, nemi. denna franc, är 8 sk. i silfver.
Theol iva i all ära, påstår jag alt hög enhet är skadlig i myutfattiga
länder. Deri får jag praktiskt medhåll af alla sorn
rest. Må de säga hvad den ofantliga Engelska enheten —
pundet sterling — verkar i handel och vandel. Flere minnas
ju med mig, att kort efter den viii 1800 års riksdag införda
b:co-räkningen befanns riksgäldspriset å våra dagliga
behof uppgånget till bancopris. Må detta vara i statsekonomiskt
hänseende likgiltigt; må dyrhet vara somliga
land eller ock somliga classer nyttig; i Sverige är den
skadlig för tjenstemän, för konstnärer, för alla nybegynnare,
och dessa böra vi alltid hafva i åtanka.
Decimal-systcmet är ostridig! det riktigaste, solli alltid
är det nyttigaste. Min åt Garl Xllts minne egnade hyllning
sträcker sig icke till hans duodecimnl-sysleme. Del gifves
sanningar, hvilkas tillämpning fordrar den progressivt
tillvägagående varsamheten. Det gifves andra, sorn utan
ringaste våda kunna i sill helhet oell på en gång blifva lag,
och till dessa hörer deeimal-systeniets införande i myntet,
och likaså i måll, mål och vigt. — De vellenskaplige män,
sorn före mig uppstått, hafva utvecklat de för denna reform
gynnsamma förhållanden, hvilka ligga uti den till decimalbehandling
sig lyckligen egnande beskaffenheten af våra mått
och vigter.
Men hindren äro mäktigare, och bland dessa räknar
jag främst vår trefnad vid, ja vår älskog för det obestäiu
-
3a6
Don 27 Maj c. m.
da. Hvilka andra skulle uthärda, att mynt-sedlarnes värde
i 3:ne olika sorter ultryckes i kanterna, så att när den ena
sagt 10 r:dr, vet den andre ändå intet hvad värde som menats;
och likaså att, när man sagt 10 skeppund, är lika ovisst
om viclualievigt, materialievigt, uppstadsvigt, stapelstadsvigt
eller bergstadsvigt blifvit menadt; och likaså, att 100 läster
icke uttrycka ett skepps drägtighet, innan förklaradt blifvit om
svåra läster eller commerce-Jäsler varit meningen; och likaså,
alt 10 tunnor är en oafgjord qvantitet, intill förklaring, huruvida
rågadt mål, struket mål, magazinsmål, eller garnisonsmål
menats. Anmärkom härvid sällsamheten deraf, att 2:ne kannor
hilda en kappe, och 32 kappar en lunna, och denna ändå blott
63 kannor; — väl veta vi förklaringen, men för säl. Euclides,
stor i åminnelse, hade detta problem förblifvitolösligt.
Månne min psychologi är på orätt väg, då hon härleder denna
vår fallenhet från samma nordbolynne, som är den Ossianska
poesien så bevågen; denna poesi, hvars karakteristiska
väsende är det dunstiga, det otydligt conturerade.
Öfvertygad att af språken är mycket att sluta till nationallynne»,
hade jag redan så för mig förklarat tillvaron i
vårt språk af de oss alldeles egna orden ’'lagom” — ”jemka,
’' — "beskedlig” m. fl. Nåväl! denna lutenhet må vara
oklanderlig i esthetiskt och berömlig i moraliskt afseende;
helst den aldrig förlamat oss, när det ytterst gällt. Men lagstiftning,
administration och statshushållning äro till sitt
väsende obemängd! prosaiska, och prosan fordrar bestämdhet;
och i hvardagsärendena finnes intet rum för det poetiska
elementet. Må denna digression mig förlåtas. Nyttigt för
nationer som för individer, tror jag vara, alt stundom med
sina fallenheter anställa mönstringar, som, i den mån de oftare
företagas och strängare förrättas, utfalla till högre egen
tillfredsställelse, när de ånyo anställas.
Jag återgår nu till mitt hufvudändamål, — yrkandet af
dccimal-syslemets generella införande i mynt, matt, mål och
vigt. — Fjerran är ännu den tid, då dessa mina 3:ne sistnämnda
önskningars uppfyllande kan motses. Jag vet det.
Men — är kornet godt, bör det ymnigt utsås. Äfven på
hällebergen är matjord i någon skrefva, och ett dit fallet
frö skjuter omsider upp i ax. Väl bör antagas, att då är
såningsmannen ej mera med; men så länge verlden står,
blir icke brist på skördare, och derföre bör han oförtrutet
så medan han kan.
Hr Hjerta, Lars: Det är med stor t i I Ifresstäl leise jag
nyligen hörlen värd talare, Gr. Löwenhjelm, i den lätta
och underhållande stil, som är honom så egen, utveckla för
R. o. Ad. de månglalldiga svårigheter, till hvilka de många
olika räkne-enheterna i mått, mål och vigt i vårt land
leda. Jag anser mig berättigad att häröfver förklara Hr
Grefven min erkänsla, emedan jag vid denna riksdag väckt en
Den 25 Maj e. m.
motion, om införande af ett enldare räknesätt i frågan örn
vigterna, samt jemväl i afseende på målkärlen. Jag skall för
öfrigt icke ingå i något yttrande, ang:de den speciella frågan
om myntenheten, men ber att få göra några erinringar
vid hvad hör blifvit i allmänhet anfördt om decimal-syslemets
företräde. Det vore förmätet af mig alt försöka en
granskning af hvad så många utmärkte vetenskapsman och
upplyste ledamöter af delta Hus härom argumenterat; mea
då det aldrig kan skada, isynnerhet i en fråga, som så nära
angår hela den stora massans af folket dagliga intressen
och behof, att skälen nfvägas på alla sidor, innan man vidtager
en så djupt ingripande förändring i hvad som finnes,
ber jag att, i stället för egna anmärknir, få uppläsa ett par
utdrag ur en för några veckor sedan i Tyskland ulgifven
och för ett par dagar sedan mig tillhandakommen skrift,
ang:de decimal-syslemels införande i Frankrike och verkan
deraf, emedan ämnet deruti blifvit på ett, efter min tanke,
förtjenstfull! sätt skärskådadt. Jag skall söka lemna en öfversättning
af dessa utdrag, så godt det låter sig göra, ur
texten:
”Frankrike, som under det republikanska tumlet trod”de
sig kunna kasta allt gammalt öfver bord, och, med för”akt
för hvarje svårighet, styrde rakt på målet, ville bland
”annat äfven hafva eli absolut fullkomligt mått- och vig t—
”systeme , och öfverlemnade lösningen af detta problem åt
”sina mathematici, som straxt skredo till verket, för att på
’’en aliqvot del af jordquadranten uppställa, grundlägga och
”genomföra idealet af en sådan plan.”
Härefter följer nuen berättelse örn sältet att uträkna och
med noggrannhet erhålla enheten i måttet eller den s. k. metern.
Derefter heter det vidare:
”På sådant sätt blef det metriska mått- och vigtsyste”met
med stor skarpsinnighet och sträng conseqvens grund”lagdt
och år 1799 genom lag infördt. Emedlertid fann det
”blott inträde i afseende på myntet och i beräkningar och
”mätningar, som utgingo från Regeringen; uti dagligt köp
”och salu kunde man icke rätt vänja sig vid dess abstracta
”storheter och indelningar, sorn för litet öfverenssläinde med
”de uti det dagliga lifvet djupt rotade föreställningssätten,
”och småningom uppstod deraf så mycken oordning och
”virr-varr, att sjelfva Napoleons energiska regering såg sig
”nödsakad att taga ett steg tillbaka, då han den 12 Febru”ari
och den 12 Mars 1812 icke blott tillät bruket af an”dra,
visserligen äfven från det metriska systemet härledda,
”s. k. usuella mått och vigter, utan ock alt dervid bibehålla
gamla namn och indelningar. Emedlertid var detta
”icke heller tillräckligt, och det säljes och räknas ännu ständigt
efter gamla måll och vigter.”
Något längre ned i samma afhandling läser man:
”Ont vi först vända oss till det från Frankrike utgåen
-
3aS
Den 37 Maj c. m.
’’ende metriska decimal-systemet, så finna vi, att de lilrcle och
"isynnerhet nialhematici äro detsamma med enlliousinsme t i 11—
”si/na; och del kan icke nekas, att detsamma mycket recom”menderar
si" genom sin enkelhet, sin skarpsinnighet oell strnn”ga
conseqvens, samt I ii 11 h c leii att dermed noggrann! verkesta
Ila de vidi y 11 iga ;le rakningar. Emedlertid ar del eli fnc"Inm,
alt det dagliga behofvel visar delta sysleiue ifrån sig.
"Undersöka vi orsaken härtill, så torde det visa sig, alt de
"mathcmalici , som hade till åliggande att uppstalla syste"inel,
hufvudsakligen hade blott malhematiska syftemål för
"ögonen, och dervid glömde den stora allmänhetens behof
'med dess egenheter, duodecimal-systemets starka rot fästning,
samt massans för de abstracta storheterna icke lilI—
"räckliga bildningsgrad och begär att hanga vid gamla va"uor.
Uppmärksammar man dessa punkter, så visar sig duo"decimal-systemel
, sådant det utvecklat sig i den dagliga
”handeln, nödvändigt för densamma, och att den derföre alI"tid
återkommer dit, äfven der tiodelningen är införd, ehu"ru
sådant dä måste ske medelst en för massan af de trafi"kerande
mer eller mindre mödosam operation. Sjelfva mundiet
på den mindre eller detaljhandeln är kanske en orsak,
”att man icke häråt skänkt nog uppmärksamhet. Delalj"handeln
iir väl i uttrycket en motsats till grosshandeln, men
"icke derföre mindre än denna sednare, utan tverlom alltid
"lika stor som den, emedan dess funclion består deri, att be"sörja
produeternas öfverförande ur grosshandlnrnes och de
’ stora producent er nes i Co asum en t er nes händer, så al t a Ila g 1 oss"handelns
produeter också nödvändigt komma i detaljhandeln.
"Men den är derjemte af el t ojemförligt större omfång an gross"handeln,
i så målto, som cn mängd produeter, ulan att lörst
"komma i grosshandeln, omedelbart på detaljhandelns viig
"öfvergå ilrånen mängd mindre producenter lill consumen”lerna,
och alt en oandlig mängd dagligen förekommande
"Iransaclioncr tillhörn densamma, hvilka med grosshandeln
"halva alls intet att skalla. Denna bandel är således den
"vigligastc för en nation, och i tvifvelaktiga fall den, sorn
”företrädesvis förtjenar att afses. Men just för denna del
”af handeln är drcimal-svstemet det mindre Ijenliga, dä man
"tili densamma alltid kommer till behof af och T'^
"samt någon gång lill och £, men mera sällan till sool
"äro de enda, hvilka utom -J gå jemnt upp i tiotalet."
Uti samma skrift, hvilken igenlinnes i ConversationsJexicon
der Gegenwart, ulgifvet i Leipzig, 20 haft., art. Maus
und Gewichl, förekomna ännu åtskilliga historiska dala, till
bevis för den omständigheten, huru Napoleon sjelf insåg,
ali decimal-systemet icke kumle med sträng conseqvens genomföras.
Jag vill icke belasta R. o. Ad:s protocoll meddelas
ytterligare uppläsande, helst de kunna igenfinnas i det
omnämnda häftet, uicn har emedlertid trott, att det Idir citerade
-
D e ii 27 Maj e. ra.
terade icke kan vara utan allt intresse för Utsk. att laga i
betraktande, ifall betänk, återremitteras.
Hr Stuart, Garl Gustaf: Då jag, såsom ledamot af
BancoUtsL, deltagit uti afgörandet af det betänk., sorn nu
utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, torde det tillåtas
mig att i korthet få redogöra för de åsigter, som föranledt
Utsk. att tillstyrka de beslut, betänk, innefattar. Varm
vän af alla verkliga och ändamålsenliga reformer, bar jag
äfven med värme omfattat frågan om decimal-systcmet, i
hänseende så väl lill varumälningen som mvntberäkningen.
Jag instämmer således i de åsigter, som Hr Lefren i delta afseende
framställt, och jag anser mig nu böra öppet förklara,
det jag icke skulle dragit i betänkande att äfven med min
röst inom Utsk. bidraga lill decimal-systemets antagande i
våra mynt- och räkneföihållanden, såvida jag trott mig s”-  som ulskrs-ledamot kunna och höra förbise det med delta
uppdrag förenade åliggande att, med uppmärksamheten fästad
måhända något mindre på hvad som är absolut llieoretiskt
lätt, än hvad som under tidernas förhållanden är
praktiskt verkställbar!, till Ståndens pröfning framlägga förslag,
som, vid betraktande af för handen varande omständigheter
och förhållanden, kunna vinna Ståndens bifall och
således leda till något bestämdt resultat. Det är följaktligen
under den fullkomliga öfvertygelse, att något mynt-systeme,
grundad! på 10-talsräkningen icke skulle för närvar, af pluraliteten
af Representationen godkännas, som jag instämt uti
BancoUtsk:s ifrågavar. betänk. Denna åsigt har vunnit bekräftelse
genom det beslut, som blifvit fattadt af de 2:ne RiksSt.
, som egentligen representera Svenska nationen, nemi. Borgare-
och BondeSt:n, och hvilka redan bifallit betänkandet.
Efter denna redogörelse för motiven till min uppfattning af
ifrågavar. ämne, såvidt det angår det föreslagna dccimal-systemet,
anhåller jag att med några ord få bemöta de hufvudsakligare
anmärknfna mot detaljerna af betänk., hvilka anmarkn:r
jag tilltror mig någorlunda tillfredsställande kunna besvara.
Innan jag dock ingår uti ett sådant svaromål, anser jag mig
böra ytterligare meddela den upplysning, alt Utsk. egnat
den noggrannaste uppmärksamhet åt Frih. Wredes förslag,
hvilket Utsk. uti betänk, äfven lemnat ett välförtjent loford
för dess enkelhet och redighet, ehuru Utsk. icke kunnat förbise,
att detsamma medförde en ny myntbenämning, hvarigenom
olägenheterna af våra förut alltför många olika myntbenämningar
skulle än vidare ökas, äfvensom att förslaget
vore behäftad t med det fel, att enhetens första underafdela,
icke skulle blifva ^del utan |:del deraf. För att undvika
den nya myntbenämningen, har Utsk. ansett enheten för så
väl det klingande sorn sedelmyntet böra kallas en r:dr kurant.
Utsk. har också föreställt sig, att ordet kurant icke
7 H. 42
33o
Den 37 Maj c. m.
skulle komma att begagnas i dagligt tal, utan att myntenheten
och dess mulli|iler skulle komma att blott benämnas
riksdaler. Att på sätt en talare, Hr af'Ekenstam, yrkat, benämna
klingande myntet riksdaler riksgäld, anser jag högst
olämpligt. Hvad som verkat på min öfvertygelse om olämpligheten
att införa decirnal-systemet, i afseende på myntet,
var jemväl den omständigheten, alt sedan Sländerne 182g
anhållit 0111 decimal-systemets införande i afseende på mått,
mål och vigt, liar man, då tiden härför år i83g inträffade,
funnit, att systemet ännu icke kunde användas; och Rikets
sist församlade Ständers BancoUtsk:s förslag rör:de decimalsystemets
antagande i afseende på myntförhållandena blef
icke, såsom en talare förmodat, af Ständerna bifallet. Det
förslag till förändrad myntfot oell förändradt mynt-systeme,
som Sländerne då afgåfvo, var deremot i det närmaste öfverensstämmande
med det af innevar. riksdags BancoUtsk.
afgiftia projecl. De olägenheter, som äro förenade med den
hittills begagnade sorlräkningen, härleda sig förnämligast från
de skiljaktiga underafdelningarna af de särskilda mynt- och
penningésorterna och komma att väsendtligen undanrödjas genom
den räkneenhet Utsk. nu föreslagit för sä väl det klingande
myntet sorn pappersmyniet, nemi. 1 r:dr r:gds, med 2Zne
underafdelningar och aine innltipler. — I afseende på Hr
von Qvantens anmärkn., röride mynlenhetens bestämmande
till 32 sk. rigds, förekommer äfven deremot den betänkligheten,
alt man jemväl i sådant fall mäste gifva en ny benämning
åt denna enhet. Vill man ej bibehålla den, genom
allmänna bruket af folkets vanor sanclioneiade, lakne- och
egentliga mynlenheten, så skallutan tvifvel stor skiljaktighet
förekomma i begreppen om den enhet, som i sådant fall är
mest lämplig. — Hr Cederschjöld har fästat sig vid den del
af betänk., som angår silfvermyntuingen. I denna del är
Utsk:s betänk, öfverensstämmande med livad R. St. vid sista
riksdag beslöto, och hvad royntordningen innehåller. Utsk.
har icke fått emottaga någon motion, åsyftande afskaffande
af hittills stadgadt sätt för beräkningen af s. k. remedia,
hvarföre Utsk. icke ansett sig äga anleda, föreslå någon förändring
uti hvad som i delta afseende sedan längre tid tillbaka
varit iakttaget, helst de upplysningar Utsk. i öfrigt
fått emottaga, ang:de utmyntningen, icke inneburit tillräckligt
skäl för Utsk. att fästa så stor vigt vid olägenheterna af
att beräkna remedium per skålpund, som Hr Cederschjöld
ansett dessa olägenheter förtjena. Jag vill icke längre uppehålla
tiden, utan anhåller om bifall till betänk., emedan
jag förmodar, alt en återremiss icke kommer att leda lill
någon väsendtlig förändring i Ulskts framställda förslag.
Hr af Uhr, Gustaf: Jag hade icke tänkt att yttra
mig i detta ämne, emedan talare före mig, både bättre och
fullstä'ndigare än jag förmår det, utredt hvad jag kunde vil
-
Den :a7 M aj e. ra.
331
ja anföra: men dä, lill min stora förundran, en person, som
åtminstone tillförene tillhört bergsstaten, här nppträdt och
talat emot decimal-systemel; så linner jag mig uppmanad
att, så till sägandes å bergsstatens vägnar, protesteia mot de
uppgifter, lian sökt göra gällande. Såsom den der nära
4o år varit sysselsatt med bergshandteringen, har jag nästan
dagligen erfarit fördelarna af decimal-systemel, och så val
jag, sorn mina kamrater, anse det vanliga räknesättet i r:dr,
sk. och rist verkligen såsom ett synda-straff för nationen,
hvarifrån hon skulle befrias, om decimal-systemet kunde
blifva antaget. Den värde ledamoten, som talade emot
decimal-systemet, behagade observera, alt de länder, hvarest
införandet af detta systeme mött svårigheter, icke hafva samina
fördel som vi, nemi. enheter, som redan äro kända och
blott behöfva indelas i 10 och 100 delar. Hvad Ater beträffar
det påslåendet, att decimal-systemet icke skulle vara
användbart i handel och vandel, så har erfarenheten ådagalagt
ett motsatt förhållande i Finland och Ryssland, hvarest
decimal-systemet ingalunda åstadkommit någon förlägenhet
bland allmogen. Rysska bonden inser med lätthet huru mycket
några hundra kopek göra i rubel och tvertom. Om
någon af R. o. Ad. behagade samtala med någon af allmogen
i detta ämne, är jag öfvertygad, att han skulle falla i förundran
öfver den lätthet, hvarmed de inse förhållandet med
decimalerna. Hvad som för öfrigt kan sägas i denna sak
öfverlemna!' jag åt de herrar, hvilka beredt sig på att yttra
sig i frågan. Jag vill blott tillägga, att hvar och en, som
har erfarenhet af decimal-systemets fördelar, skall kunna
intyga att detsammas antagande skulle vara en välsignelse
för landet. Visserligen finnas de, som anse de med decimalsystemet
förenade olägenheterna för ett oundvikligt ondl;
men de fleste skola med mig instämma deruti, att dessa olägenheter
kunna undvikas. Såsom prakticerande bergsman äger
jag erfarenhet om förhållandet, och ingen kan väl tro, att
jag står här och talar mot min öfvertygelse.
Frih. Wrede, Fabian Jac.: Efter afhörandet af Hr
Lefrens sakrika anförande, hade jag trott det vara öfverflödigt
att yttra mig i frågan. I sjelfva hufvudsaken
skall jag derföre icke anföra något, emedan jag icke finner
mig hafva något att tillägga till hvad den värde talaren framställt.
Jag har begärt ordet, endast för att lill besvarande
upptaga några anmärkn:r, som jag icke kunnat stillatigande
förbigå. Hr Hjerta har i denna sals framkommit med en argumentation,
som mången gång tillförene blifvit använd, som
alltid blifvit vederlagd, men som erfarenheten visar äga behof
af ytterligare vederläggning. Talaren har nemi. åberopat
Frankrikes exempel. För min del får jag förklara, att
jag är fiende till argumentation genom exempel; ty om
exemplet skall bevisa något, måste man vara öfvertygad om
33j
D e ii 27 Maj e. m.
att exemplet fullkomligen passar för det förhållande, som med
exemplet skall illustreras. Jag jäfvar således ej den uppgiften,
att svårigheter mött för decimal-syslemets införande i
Frankrike. Jag har sjelf varit i Frankrike och erfarit, alt
de gamla benämningarna för mått, mål och vigt länge bibehöllos
efter decimal-syslemels införande; men jag är långt
ifrån a't tillskrifva deeimal-systeinet orsaken dertill. Hr
Hjerta har sjelf uti den historik, han i öfversättning
uppläst, framställt det hufvudsakiigaste ang:de decimalsystemets
antagande i Frankrike. Förhållandet var nemi.,
att man ville på en gång införa en ny enhet och delningen
deraf uti decimaler, dervid man utgick från en enhet, sorn
icke på något vis var commensurabel med den samla enheten.
Längdmätes-enheten, som infördes, kan icke med jemna
siffror uttryckas i gamla enheten. Om någon af d'e mindre
bildade classerna i Frankrike frågar, huru mycket en
aune är i melie, så får man svara med 10 siffror. Frågar
någon, huru mycket en kilogram gör i livré, så måste mali
använda flera -ilfrol' och kan likväl icke fullständigt upplysa
förhållandet ulan att gå till gamla enheten. Svåiigheten
för decimal-systémets användande i Frankrike låg således
icke uti sjelfva systemet, utan i det incommensurabla
förhållandet emellan den nya och gamla enheten, hvilken
svårighet åter icke finnes vid det af mig projecterade systemet,
som äger samina enhet, sorn redan är gällande. —
I öfrigt får jag förklara, att jag icke med Hr Stuart kan
dela ilen åsigt, att en ulsk;s-ledamot bör grunda sil t yttrande
i Utsk. på den opinion han hyser om det tänkesätt, som
kan göra sig gällande inom Stånden; ty jag föreställer mig,
att Stånden, vid bildandet af Utsk:n och tillsättande af dess
ledamöter, uteslutande afse den största sakkännedom uti
de ämnen, som utgöra föremål för hvartdera Utskts behandling,
på det att frågorna må blifva fullständigt och med
möjligen största kännedom om deras rätta beskaffenhet utredda
och behandlade, innan de öfverJernnäs till Ståndens
pröfning och afgörande'. Vid sådant förhållande kan jag
icke gilla den opinion, alt den, som på sådant sätt blifvit
utsedd att gifva sitt yttrande öfver ämnen, skulle rätta sitt
yttrande efter en opinion, som han förmodade inom Stånden
skulle blifva rådande. Finner han ett förslag riktigt, så bör
lian väl tillstyrka dess antagande, äfven om han tror sig
kunna förutse, att det icke skall blifva antaget inom Stånden.
Om jag ntginge från samma åsigt, skulle jag tillstyrka
bifall till betänk., emedan jag ej kan hoppas någon förändring
deruti, sedan detsamma af 2 Stånd är bifallet; men
jag anser ingalunda likgiltigt, ett delta Stånd, medelst bifall
lill mitt förslag, godkänner den princip, att Svenska folket
äger nog bildning för att kunna mottaga decimal-systeinet.
Tverlom anser jag af högsta vigt, alt R. o. Ad. godkänner
den principen, och det är af sådan anledn. jag an
-
Den aj Maj c. m.
333
håller om återrerniss, på det R. o. Ad. inå komma i tillfälle
att uttala en sådan opinion.
Hr von Troil, Emil: De särskilda fördelarna af decimal-systemets
införande hafva här blifvit med särdeles fullständighet
utredda, ehuru delta Stånd icke synes hafva haft
synnerligt behof deraf, sedan fiågan vid 2:ne föregående
riksdagar blifvit med utförlighet behandlad och tiotcdssysternet
vid sislförflulna riksdagen af R. o. Ad. antaget.
För mig, som bevistat dessa riksdagar, är frågan således icke
heller någon nyhet, desto mindre sorn jag både vid 1828
års liksd ig, då motion derom väckles af Hr Gustaf Hjerta,
och vid sista riksdagen, då Ur Lefren bragte saken å hane,
fann in ig höra understödja förslaget; och till utgången af den
förpost-affär inom BancoUlsk., der Hr Lefren tillkämpade
sitt förslag segern, bidrog äfven jag, på sätt som den i ledet
stridande soldaten kan bidraga de 1 till. Jag har dock icke
föl bisett de olägenheter, som decimal-systemet äger, jemte
sina obestridligt stora fördelar. Dess fördelar förekomma
ensamt uti de 3 första af qnatuor-species; uti den
uppslå olägenheterna, icke uti den större calculen, der decimal-systemet
visar sig nyttigt, men i den mindre trafiken,
der svårighet visar sig att verkställa det delningssält, sorn
mest kommer i fråga, nemi. med 2, 3 och 4> emeden 10-lalet
endast låter dela sig med 2 och ej med 3 och 4- Långt
ifrån att derföre, såsom en annan talare inom detta Hus,
ogilla det af Konung Garl XII ifrågasatta nya räkne-syslemet,
hvilket, i stället för 10, skulle hafva 12 lill basis, finner jag
detsamma icke hafva annat mot sig, än det felet alt vara overkställbar!;
emedan 1 o-talet genom månghundra-årig vana så
sammanvuxit med menniskoslägtets civilisation, alt det är
otänkbart, att ett sådant sätt att uppskrifva tal skulle kunna
införas, alt 12 vore det första, som skrefs med två, och
12 gånger 12 det första, som skrefs med 3 siffror o s. v.;
men hade det varit möjligt all åstadkomma det systemet,
så skulle det medfört ett räknesätt, som förenat alla fördelarna
af decimal-systemet med de fördelar, hvilka detsamma
saknar. Emedlertid upprepar jag, att fördelarna af decimal-systemet
i och för sig sjelft, oansedt det något ogena
talet 10, hvarpå det grundar sig, äro så öfvervägande, att
jag i inin ringa mån alltid skall bidraga till detsammas antagande,
då det isoleradt framställes; men helt annat blir
förhållandet, om dess antagande skall utgöra ett villkor för
någon annan ännu mera nyttig förändring. Då fråga sålunda
uppstår, att oskiljaktigt förena 2:110 framställda förslag,
hvilka hegge äro nyttiga, tior jag, alt man med billighet
kan fordra af representanten, att han skall öfverväga deras
ömsesidiga lätthet att tillvägabringa, 0111 det ena är lättare
att åstadkomma än det andra, om det ensamt kan sältas i
verkställighet och 0111 sådant kari ske utan uppskof. Sådant
334
Den ij Maj e. m.
är förhållandet med frågan om enhet i myntet och enhet i
mått, mål och vigt, sorn är en särskild fråga, och den andra
frågan, huru denna enhet skall indelas antingen i io tal eller
på något annat sätt. Att oreda förefinnes genom de olika slag
af enheter, som begagnas, är allmänt kändt och har i dag
af en värd talare på 2:dra grefvebänken på ett lättfattligt
sätt blifvit utveckladt för dem, som förut ej kommit att tänka
derpå. Jag kan derföre, för min del, ingalunda tillstyrka,
att införandet af enhet i myntet skulle fördröjas, derföre
att vi ej vitl denna riksdag kunna fä decimal-systemet antaget.
Kunde vi vinna begge delarna, skulle det vara mig
ganska kärt; men då jag tror, att det icke låter sig göra,
finner jag mig böra vara BaucoUtsk. erkansam, för det Utsk.
ej sammanbundit begge förslagen, hvaraf följden kunnat blifva
bådas förkastande. I händelse betänk, skulle blifva återremit(eradt,
anil iller jag alt Utsk. ville ytterligare taga i betraktande
den skiljaktighet från det af Utsk. nu framställda
förslaget, som innefattas uti min vid riksdagens början afgifn.
i motion. Jag föreställer mig, ali då man vill uppnå
eli godt mål, bör man icke blott gå den väg, som leder derhän,
ulan man bör, bland flera befintliga, välja den vägen,
som med minsta uppoffring förenar den största förmånen.
Jag har föreställt mig, att man kunde komma till reda i
myntet, utan att rubba den fastställda myntfoten för silfverutmy
ntningen, derigenom att 4 rJdr finge benämning af en
specie. Riksdalern blefve då den verkliga enheten,- ehuru
ett annat namn funnes för fyrdubblingen deraf. När dä silfvermyntet
finge såsom enbet bibehålla den fyrdubbla mullipeln,
så slapp man att ändra myntfoten, hvilket medförde
den fördelen att i rörelsen undvika 2.me slags silfvermyuf,
enär ommyntningen af allt det sedan i83o ulgifna silfvermyntet
svårligen torde komma i fråga. — Vidare bar jag föreställt
mig, att sedan Svenska specie-riksdm numera blifvit tillräckligen
känd på Europeiska marknaden och i verldshandel,
det icke vore försigtigt att deruti göra en förändring, hvilken
möjligtvis inom Europa kunde leda till den slutsats, att våra
penningeföi hållanden icke uppnått den stadga, som de verkligen
äga. Om likväl de detaljer, hvarvid jag nu fästat mig, ej
kunna ernås, anser jag dock ett stort steg vara vunnet genom
antagande af BancoUtskts förslag, hvilket innefattar hufvudsakeu
af hvad jag tillstyrkt i min motion. Egentliga orsaken,
hvarföre jag föreslog specie-riksd:s qvarstående såsom
en slags skugga af en större enhet, var den, att jag föreställde
mig, alt förslaget derigenom lättare skulle vinna gällande
kraft på något annat ställe än inom delta Hus; men
oin BancoUlsk. icke vill frångå sitt förslag, om det nödvändigt
vill uppgöra förslag till en myntfot; så instämmer jag
lill alla delar uti Hr Cederschjölds anmärkn. om beräkningen
af remedium. Ordalagen, som omtala remedium, äro
till den grad otydliga, alt de lätteligen kunna gifva anledu,
De ii 27 Maj e. m.
335
lill misstag vid beräkningen deraf. De äro mer än obetydliga,
sä att sunda förnuftet mäste öfverrösta bokstafven, emedan
det skulle vara orimligt alt lyda föreskriften sä, som
den står i bokstafven. Jag anhåller, att BancoUtsk. ville
tydligen uttrycka, att remedium skall beräknas per stycke
och icke Tt-\is. Jag hade trott, att Ulsk. , utan behof af
någon särskild derom vackt motion, skulle af bancofulImäktiges
protocoller ägt tillräckliga anledntr att framkomma mod
förslag till en lagförklaring, ang:de beräkningen af remedium,
äfven om ingenting annat angtde, myntfoten ifrågakomma.
De öfriga skiljaktigheterna emellan min motion och
TJtskrs förslag äro mindre väsendtliga, hvarföre jag icke vill
upptaga tiden med någon utveckling deraf. Jag vill blott
fästa de herrars uppmärksamhet, hvilka icke vilja antaga någon
förändring, med mindre decimal-systemet införes , derpå
att öfvergången till detta systeine blir lättare , sedan
först den enhet blifvit införd, som bör linnas i detta systcme,
och att det är lättare alt införa ett i sender, än
begge delarna på en gång. Om nu Utsk:s förslag antnges,
och enheten således blir ett värde motsvarande riksg.riksdal,
och den indelas uti 19a styfver; så linner man lätt, att, då
tiden dertill är inne vid nästa eller en följande riksdag, det
icke fordras något konstigt beslut att öfvergå till decimalsystemet.
Hvarje styfver kommer att förlora 4 proc. i värde,
då enheten eller riksdtn riksg. indelas i 200, i stället för
192 styfver; man må då antingen räkna ioo styfver på halfva
riksdtu eller bibehålla den hela riksdtn och kalla ioorde
delen deraf en tvåstyfver, likasom den Engelska sk:n delas
lili två sexpence, 4 hafva sexpenee o. s. v.
Hr Rosenblad, Bernh.: Mina åsigter i ämnet, redan
yttrade vid remissen af den motion, som föranledt ifråga
va r. utlät., hafva deri blifvit så fullständigt upptagna ,
att jag skulle endast behöfva denna recit, 0111 ej det intryck,
den siste värde talarens anförande gjort, måhända kunde
fordra några tillägg. Jag vill då fästa uppmärksamhet derpå,
alt vi, genom antagande af hans förslag, ingalunda skulle
vinna mera reda i vårt myntväsende än för det närvarande.
Vi hafva nu lagligen 2 slags mynt: silfverspecie,
gällande för den metalliska valutan, och banco för ingifvande
sedlar och alla lagliga bestämmelser; efter hans förslag
skulle vi också få 2:ne slags mynt, specie för silfvervalutan,
och kurant för sedlar och lagliga räkningen. Här
blef sålunda ingen förändring. Sedlar äga vi nu gångbara
å 3 slags mynt, specie och banco, gällande för banco och
riksgäld, motsvarande f deraf; efter motionen skulle vi få
ännu ett fade slag,— kurant, lika med riksgäld, men med den
för den ovana allmänheten förvillande egenhet att utgifvas
af banken, hvars alla sedlar man vant sig att värdera efter
banco. Bruket känner nu flera slags mynt, till hvilka man
336
Den 17 Maj e. m
med löt (het förvandlar de välbekanta gångbara sedlarna,
sorn olika personer i olika orter föredraga att räkna i rtdr
och skilling, banco eller riksg., daler, mark oell styfver siIf—
vcriiiyut eller kopparmynt. Detta bruk kail ingen lag borttaga;
enda förändringen efter motionen blefve, att benamningen
kurant korinne att omvexla med den af riksgäld. Den
nya förändringen skulle sålunda på intet sätt afhjelpa dea
öivei klagade oredan, tvertom öka den med de förvillelser,
för hvilka allmänheten vöre utsatt, innan den vande sig vid
rätta betydelsen af det nya namnet Derjemte får jag fästa
uppmärksamhet på en annan art af förvillelse, hvartill nedsättandet
af det myntvärde, hvari alia skatter bestämmas,
med bibehållande af samma enhet, kunde föranleda. Man
skulle tro, alt utan svårighet livar och en borde förstå , att
t. ex. en debetsedel med i5o rtdr rtgds till slutsumma ej är
större än en äldre, sorn slutar sig med 100 rtdr btco. Men
så är det ingalunda, och man får i detta fall ej räkna för
mycket på den stora massans förmåga att bedomina rätta
förhållandet, då man helt nyligen läst huru i RiksSltn, vid
frågan om ett statsanslag, hvars föremål borde vara bss för
«lvi bart alt annorlunda an med yttersta grannlagenhet vidröra,
oell som, i de constitulionella länder, till hvars parle-,
mentariska förhålladen man så mycket talar om att närma
oss, alltid beviljas för en regerande Konungs lifstid, — jag
behöfver väl ej nämna alt jag talar om anslaget för Konungens
hofhållning, — man talar om den förhöjning detta anslag
i sednare tider skall vunnit, under det man förgätit, att
vid höl jan af vårt nya tidskick det bestämdes efter beräkning
af silfvervärde, och sålunda utgjorde mer än dubbelt
mot hvad som nu utgår, ehuru närvar, riksdalertal är högre.
— Jag skulle sålunda tro, alt om man nödvändigt vill
göra en förändring i vårt närvar, myntsysteme, man bör
upptaga Frih. Wredes förslag, då man först undgår den
förvillelse, som samma namn å olika sak föranleder, och sedermera,
när vår nya myntuppfostran blifvit fullbordad, vunnit
ett stort mål. Endast den förändring skulle jag önska,
dels alt enheten fick något annat namn än krona, t. ex. ort,
dels att slyfvern deltes i 3 runstycken, och myntstycken på
33-J- och 3-J styfver blefvo slagna, hvarigenom för den mindre
rörelsen lättheten vanns af fördelning med 3, hvars svårighet
eljest är decimal-systémets största olägenhet.
För öfrigt, om någon hvilken som helst förändring
skulle ske i vårt nuvar. silfvermynt, tror jag, att man borde
begagna tillfället att rälta några år i83o begångna misstag.
Sålunda bör för de större myntstyckena, motsvarande
nuvar. hela och halfva speciel', en finare halt än den tolflödiga
väljas, hvilken lär vara en af de svåraste för en god
mekanisk förening af de begge metallerna silfver och koppar,
och vid hvilken den första af dessa alltför mycket för
-
Dan 37 Maj c. ni.
337
lorar dess egentliga speciella egenskap, glansén,' hvarigenom
sålunda efterapning i hög grad underlättas. De exempel, vi
med silfvérmyritets närvar, ringa omlopp redan äga, väcka
farhåga för framtiden, f det landj Preussen, hvarifrån vi
hemta t toldödiga hallén, liar man redan gatt derifrån, och
för det nya mynt, zollthaler, som är äinnadt blifva Tyskländs
gemensamma myntenhet, valt en vida finare. Jag
skulle såluhda tro; att vi t; ex; kunde välja förhållandet af
Q delaf silfver mot 1 del koppar, d. v. s.; efter lod räknadt,
i4| lödigt. Deremot kunde och borde man gifva de
smärre myntstyckena en större alliage, så ätt de blefvo mera
handterliga, då de såsom ett monnoie de Billon kunde betraktas
såsom skiljemynt, hvilket ingen enskild behöfde emottaga
öfver ett visst belopp. Äfvenledes borde vårt silfverttiynt
erhålla den förbättring, att det förseddes med en tjock
kallt* både tjenande till att betrygga dess yta mot nötning
och försvårande efterapning. Om man, för att betacka den
ökade myntningskostnaden, funné det nödigt, kunde man
öka slagskatten till 1 eller i^r proc., dock utan det minsta
afdrag i det, enligt sednäste rriyntördning , stadgade innehållet
fitit silfvér för vårt mynt.
Frih. Cederström, Jacob: Det är Hr Stuarts yttrande*
sorn egentligen uppkallat mig, sedan jag, i anledn. af
Hr Lefrehis anförande, ieke ansåg mig äga något alt tillägga;
men Hr Stuart, som ledamot af BancoUtsk., har förklarat,
att BancoUtsk. erkänt riktigheten af Frih. Wredes förslags
mén i afseende å det praktiska införandet deraf icke
ansett sig kunna bifalla detsamma. Efter detta erkännande
äf förslagets värde, hade jag trott, att Ulsk. skulle kommit
till ett helt annat resultat, än att helt simpelt afstyrka och
frångå det, på grund af lösligt framställda skäl , hvaribland
den värde ledamoten anförde den nya myntbenämningen.
Jag hemställer till Hr Stuart sjelf, huruvida icke Utsk. sjelft
framkommit med en ny myntbenämning, eller om vi förut i
Sverige ägt myntbenämningen kurant. Jag anhåller vidare
att få fästa den värde ledamotens uppmärksamhet på, om
icke han, såsom känd för både kunskaper och vilja att fortgå
på en till våra institutioners närmare utveckling ledande
bana, skulle finna sig uppkallad att medverka till befrämjande
af det ändamål han anser vara riktigt. Från en
sådan synpunkt hoppas jag att den värde ledamoten skall
bearbeta detta ärende, i händelse R. o. Ad. beviljar återremiss
af detta betänk., hvilket äfven kan få en annan behandling,
sedan ett annat Stånd, eller Högv. PresteSt., redan
lärer återremitterat detsamma; och jag tror, att, med
aldrig så litet bemödande från hans sida, det skall blifva
honom lätt att öfvertyga de ledamöter af Borgare- och
BondeStin, som utgö.ra ledamöter af BancoUtsk,., -om nyttan
7 H. 4*
33S
Ven 37 Maj e. et,
af della systemes införande, i händelse det varit desse UiskoLtets
medlemmar, sorn utgjort pluralileten vid afgifvaridet
af ifrågavar. betänkande. För min del tror jag icke, alt
man har anledn. sammanblanda detta systéme med frågan
örn förändring i mått, mål och vigt; jag tror, att man kari
inskränka sig till antagande af detta lill en början, så alt det
andra systemet, rörtde mått, mål och vigt, må falla desto
lättare i ögonen på en hvar.
Jag uppmanar den värde ledamoten, alt då betänk,
återkommer till Utsk., och han der haft tillfälle att läsa
de anföranden, som blifvit afgifna, ej mindre här på Rid
darhuset
än i PresteSt., han malte förena sig med dem, som
söka alt göra hvad han sjelf anser vara riktigt och verkställbart.
Frih. Wrede yttrade, det han misströstade, att systemet
vid denna riksdag skulle kunna antagas; för min del
hyser jag verkligen förhoppning om möjligheten att vinna
detta ändamål, hvilket dock beror hufvudsakligen på den
bearbetning ärendet får i Utsk. efter återremissen, enär jag
icke saknar anledn. till den förmodan, att Utsk., efter hvad
nu blifvit anfördt, möjligen skall komma till det resultat att
tillstyrka hvad Utsk. i detta betänk, afstyrkt. Jag skall icke
längre uppehålla R. o. Ad., sedan Frih. Wrede besvarat Hr
Hjertås anmärkningar.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Äfven jag talar för återremiss,
och ber att få yttra mina tankar. Jag anser fördelarna
vara så gifna af Frih. Wredes förslag, alt jag icke,
aldraminst efter hvad redan blifvit anfördt, behöfver sådant
utveckla; men man gör sig svårigheter för antagande deraf,
emedan man anser detta förslag vara förknippadt med
det om decimal-systemets införande i frågan om mått, mål
och vigt. Denna scrupel har väl blifvit nedtystad och vederlagd;
men jag frågar: hvarföre skall man ej begynna med
att införa bättre ordning är) man haft förut, åtminstone i
ett förhållande, eller skall man nödvändigt göra allt på en
gång, och låter väl sådant göra sig bättre? Man har lätt,
att, antingen efter Hr von Troils åsigter, dela liela riksd:n
i 100 delar, eller, efter Frih. Wredes, den halfva riksd:n; jag
tror, att det sednare är bättre, derföre att den minsta är en
känd storhet, och den minsta som antages i Sverige, Man
invänder, att den ej kan delas med 3; men i mått, mål och
vigt-systemet företer sig samma svårighet, t. ex. ett £?
utgör 32 lod, men nummertalet 32 låter ej dela sig med 3.
Deremot upptager detta systeme i stället för trean (3), fe roman
(5), hvilket är en verklig fördel. Man bör icke förbise
detta, emedan det vissa är, att då fråga är att dela en s. k. krona
eller half r:dr i 3 delar; så kommer man till 33, som är nära
$ af 100, ty det som skiljer, är så litet, att ingen derpå gör
afseende. Hela detta myntsystéme innebär både serier af
Den i"j Maj e. m.
duodecimaler och decimaler, hvilket icke finues i det nuvar.
, och medför deri största reda och lättnad i alla räkenskaper
äfvensom i alla transaclioner man och man emellan.
På dessa grunder förenar jag mig med dem, som begära
återremiss.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag bekänner, att jag länge
tvekat ali bestämma mig för nyttan af decimal-systemcls
införande i vårt mynt, hufvudsakligen derföre, alt man ansett
hittills, att myntenheten borde till det minsta utgöras
af en r:dr kurant, och i sådant^fall synes mig decimal-räkningen
till denna enhet mindre lämplig; hvarföre jag ej kan
annat än, i anseende till principen, öfvergå till Frih. Wredes
förslag, så mycket hellre, som äfven genom en annan
benämning, nemi. den af krona, man kommer ifrån den förvillelse,
som en mångartad räkning af r;dr mer än allt annat
åstadkommer i begreppet om våra myntförhållanden inom
landet. Skulle, såsom Hr von Troil föreslagit, myntenheten
utgöra i r:dr specie, och densammas underafdelning
i:dr äfven utgöra en annan enhet; så skulle denna underafdelning,
den andra enheten, såsom hittills, bibehålla namnet
riksdaler, hvarigenom, i min tanke, man fortfarande underhöll
den förvillelse, man önskar se afhulpeu. Likväl förenar
jag mig såvida med Hr von Troil, alt jag tror det
vara välbetänkt att bibehålla benämningen af i r:dr specie;
och just emedan jag med honom delar skälen för en
sådan åsigt, föreslår jag, att all annan benämning af r;dr
måtte försvinna, och att således den ulmyntning af specieriksd:ns
underafdelningar, som hädanefter verkställes, endast
kommer alt anvisa på den nya benämningen krona, hvaraf
också blifver en följd, att utmyntningen af r:dr specie kommer
att äga ruin i bredd med den andra utmyntningen af
kronor, hvarigenom man för Europa och nationen må fortfarande
få förklara, att specie-riksdtn bibehåller sitt gamla
värde, och med detsamma tyda vår realisation efter de åsigter
man helst önskar, utan ringaste inverkan likväl på myntregleringens
bestånd. Den största vinst, som vore att vänta
af decimalräkningens införande i myntet, tror jag vore
den, att se samma räkning införd äfven i matt, mål och vigt;
ty så länge decimal-systemet icke kommer i fråga vid myntberäkningen,
så länge tror jag också, att man förgäfves väntar
att se detta systeme tillämpadt på andra mätningar.
I händelse man antager r:dr kurant som enhet, blir det säkerligen
en svårighet att införa decimal-systemet,om man skulle
anse, att det systemet icke för närvar, men framdeles bör komma
i fråga; och jag skulle tro, att Hr von Troil, som äfven nitälskar
för decimal-syslémets införande, inser svårigheten deraf,
att den minsta myntsorten skulle blifva en 2-styfver, då
jag icke kan göra det för mig fattligt, att denna enhet kan
fördelas i 200 delar,
?4o
Dan 37 Maj e. m.
Pä .grund af livad jag nu haft äran anföra, kan jag cj
annat än högligen önska, att BancoUtsk. mätte fästa ett
större afseende än hittills på Frih. Wredes förslag.
Hr Stuart: Min öfvertygelse om riktigheten af -det
sätt, hvarpå jag, i egenskap af ledamot i BancoUtsk., uppfattat
mina åljggandep, har icke af Frih. Wredes antnärkn:r
Blifvit rubbad. Då Svenska nationen med otålighet omsider
väntar enhet och reda i sina jnvecklade mynlförhälinndén,
och BancoUtsk. derom fått emottaga motioner från
BiksStrn; så mäste det också varit Utsk:s skyldighet alt
framkomma med ett förslag, sorn kunde leda till ett ön$kadf
resultat. Friherren har medgifvit, att den åsigt leke vöre
oriktig, att frågan om deciinal-syslemets införande icke 1111
skulle gå igenom hos Ständerna; det är justdelta, sorn föranledt
mig alt icke inom Ufsk. påyrka förevar. Betänkts
grundande på principen af ett decimal-systeme. Jag anser,
på sätt jag förut yttrat, såsom oundgängligen nödvändigt
ntt få dpn reda, som sedan sekler saknats i vårt lands mynt-;
förhållanden, omsider införd, och att ett stort steg, ett bland
de största, kanske vore taget till näringarnas förkofrande,
om en bestämd och gemensam enhet för ej mindre sedel
rnyptet
äp klingande myntet kunde fastställas. Hr vop
Troils förslag harden väsendtliga olägenhet, alt olikhet skulle
uppstå mellan det klingande myntet samt räkne- och sedelmvnlet,
då deremot Utsk. åsyftat, att en r:dr klingande
mynt alldeles skulle motsvara en r:dr i sedlar, och att det
preglade 12 sk:s-stycket skulle äga samma värde sorn
12 sk:ns-sedeln. Genom specie-riksd:ns fortfarande begagnande
såsom laglig myntenhet, mäste äfven för framtiden de smärre
silfvermynlens värden uttryckas med bråk, hvilkas reducerande
till det brukliga räknemyntet ofta är med svårighet
förenad. Denna bråkräkning blir åter helt och hållet öfver-;
flodig, genom det nya myntsystemets antagande, och sålunda
ett hinder undanröjdt, som hufvudsakligen motverkar det
klingande myptets gångbarhet i den allmänna rörelsen.
Jag anser dock äfyen i sådant fall, att någon ommynt-;
ning af det sednast preglade silfvermyntet icke är Behöflig,
ty banken äger ett icke obetydligt förråd af dels
gammalt silfvermynt, sorn numera icke vidare
dels utländskt mynt samt planlzar , hvilket allt kunde utmyntas
efter det nya myntsystemet; då deremot det sednast
preglade kunde fortfarande blifva liggande i bankens hvalf
såsom dess reella fond. Utsk. har för närvar, fästat destomera
vigt vid ett förenkladt och gemensamt räkne- och
mynt-systeme, som den osäkerhet och oreda härutinnan,
som nu förefinnes, måste för framtiden blifva ännu mera
kännbar och menlig för allmänna penningerörelsen , i den
mån, som riksg.sedlarna deyqtur försvipna. Att Svenska
allmogen sent vänjer sig vid nya inynt- och penninge-benämningar,
bevisas ytterligare deraf, att ännu t. ex. da|er
-
Den 37 Maje. m.
benämningen finnes i vissa landsorter bibehållen. Om Kolning
och .Stander skulle besluta, alt mynt under benämning
af krona skulle ulgifvas, komine således troligtvis i alla
fall namnet riksdaler alt under en lång framtid, i stallet för
ordet krona, fortfara att af den större allmänheten begagnas.
Det är verkligen ledsamt, att BancoUtsk. icke fått
emotlaga hvarken i motions- eller hemställningsväg något
förslag af banco-styrelsen, i fiäga om remedium för silfverrnyntet,
i hvilket fäll Utsk. visserligen icke skulle underlåtit
att fasta afseende å de dervid gjorda anmärkn:r. Utsk.
har val af Hrr fullmäktiges prof, inhemtat, alt åtskilliga
undersökningar och pröfning»!' till utrönande af mvntets
egentliga halt blifvit anställda; men då härvid någon egentlig
olägenhet af det nuvar. sättet att beräkna remedium icke
förekommit eller föranledt någon framställning till Utsk.; så
har Utsk. saknat tillräckligt skäl lill något så djupt ingri-*
pfinde försjag, j afseende på rnvntfolen, som nu framställda
yrkanden skulle medföra, helst Utsk. saknat all ledning
för sättet att bestämma detta förändrade remedium. Slutligen
får jag, i anledn. af Frih. Cederström? yttrande, nämna,
ptt om äfven BancoUtsk., i anlpdn. af ep filerremiss utaf
detta betänk., skulle afvika från hvad Utsk. förut yttrat och
antaga decimal-systemet; så fortfar jag dock alt förutse,
att samma öde skulle förestå BancoUtskts till följd deraf
mpddelta utlåt., sopa del hvilket träffade BancoUtsk;s enahanda
betänk, vid sistförflutna riksdag, alt nemi. afsfås af
Sländernes pluralitet, oell att således lidepunklen för införandet
af reda och ordning i våra myntförhållanden skulle
komma att än vidare uppskjutas. Jag får således förnya min
anhållan om bifall å Uskts betänkande.
Hr a f G ey prs t a rp , Q 11 s t a f E m a 1111 e I: Då jag till
a|la delar förenar mig med Hr Stuart, har jag begärt ordet
för att göra Hr Rosenblad uppmärksam på ett förhållande,
sorn troligen undfallit honom. Hr Rosenblad har
nejni, med lifliga färger fpanisfällt dp olägenheter, som skulle
uppslå, 0111 från häpken utgåfvos andra sedlar än de, 50m
voro stämplade i banken; jag ber att få fästa Hr Rosenblads
uppmärksamhet uppå, att öfvepgången redan för flera
år sedan är börjad, då banco-sedlarne i kanterna äro
stämplade med riksg.valör, hvilket äfven kunde iakttagas j
afseende å hvad Utsk. här föreslagit, samt att privatbankernas
sedlar på sapima sätt äro stämplade. För öfrigt får jag
fråga den värde talaren, om han någonsin på landet hört allmogen
tala om 8 sk. b:co; man säger nemi. i stället 12 sk.,
och i stället för 12 sk. bfco, 18 sk. o. s. v. Det skulle så
ledes
blifva ganska lätt alt stämpla bankens sedlar, då börjap
dermed redan skett 1816.
Hr Ribbing, Bengt: Då otvifvelaktig! de fleste lära
Den 37 Maj c. m.
vara öfverens om fördelarna nf decimal-systemet framför
alla andra systemer, och all det endast är fruklan för att
icke förslaget derom skall vinna framgång vid denna riksdag,
som åstadkommer betänkligheter dervid, sedan en talare
förut upplyst, alt ett förslag i denna väg vid föregtde
riksdag blifvit förkastadl; så vill jag för framgången af det
ifrågavar. söka att bereda en utväg. Jag vill ännu en gång
fasta uppmärksamheten på de stora olägenheter, som alltid
uppkomma vid hvarje förändring i sådant fall, man och
man emellan, vid liqviders och affärers uppgörande, och att
det till en början skall förefalla allmänheten svårt att inhemta
det verkliga förhållandet, samt åstadkomma misstroende,
rättegångar och dylikt. Jag vågar alltså föreslå, att
decimal-sysleinets införande i vår myntberäkning må beviljas,
endast med det villkor, att detta räkningssätt icke skulle
taga sin början förrän med den 1 Januari >843, och att
underrättelsen om dets.immas beskaffenhet , till allmänhetens
upplysning och underrättelse, infördes i de årligen utkommande
små almanackorna. Denna min vördsamma framställning
anhåller jag matte åtfölja den återremiss af detta
betänk., sorn jag förmodar att R. o. Ad, bifaller.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det kan visserligen
vara öfverflödigt, att jag yttrar mig i ett ämne , deri
så många ledamöter med utmärkt talent redan ördal; men
det sker endast derföre, att, då flere ledamöter af 13ancoUtsk.
uppträdt för att försvara betänk., också någon af samma
Utsk:s ledamöter, som med de förra varit afolika åsIg—
ter, måtte stiga fram och försvara minoritetens motiver,
och för att befria mig från förebråelsen att icke hylla decimal-systemet.
Jag har sökt försvara detta systeme, men
förhållandet har varit med 111ig, som Hr von Troil nämnde,
att jag, lik soldaten i ledet, som blindt rusar på, icke
rätt förmått leda anfallen på mina motståndare; men jag
är öfvertygad, att om alla de bindande skäl, som här blifvit
anförda till försvar för systemet, och Frih. Wredes förslag,
i Utsk. framställts, så skulle betänk, blifvit annorlunda, och
jag hoppas, att detta skall visa sig, då, efter återremiss af
det nuvar., ett nytt betänk, återkommer. Hr Stuarts uppgift,
att ett betänk, af motsatt innehåll än det nuvar. icke
skulle gått igenom i Stånden, vågar jag betvifla; ty jag är
för min del öfvertygad, att om ett sådant betänk., uppstäldt
på rationella grunder, kommit från Utsk., så hade det säkert
blifvit inom de flesta Stånden bifallet; och är jag säker
på, att inom BondeSt., der det sunda förnuftet ganska
Säkert är det mest rådande, hade ett sådant betänk, blifvit
lika lätt bifallet som inom detta rum, emedan jag genom
samtal med mångå af nämnda Stånds ledamöter blifvit förvissad,
att de inse det fördelaktiga af ifrågavar. systeme. Jag
har ej mer att tillägga, än att jag är glad, att inom detta
Den 27 Maj e. m.
Stånd blifvit sfi omständligt talndt till försvar för dotia systeme;
oell jag är öfvertygad, att när detta ärende kommer
tillbaka lill Utsk., så, om del är någon möjlighet, oell om det
är med våla former öfverensstämmande, alt ett beslut, sorn
redan af 2 Stånd är fattadt , icke ligger i vägen, skall en
önskad förändring kunna åstadkommas.
Hr von Qvanten: Min motion utgick hufvudsakligen
från den åsigt alt besluta en enbet, hvarigenom riksdtsräkningen
kunde försvinna. Silfver-riksdtn är för stor alt
begagna som enhet, hvaremot, om jag delar ett f? silfver i
100 delar, erhåller jag en enhet, svarande emot en franc
eller mark Hainb. b:co, hvilket jag anser vara användbart
här. Huru denna enhet sedermera må delas, blir en annan
fråga. Jag gjorde mera eu historik öfver frågan, huruvida
enheten bör delas i 32 delar, för alt komma lill harmoni
med räkningen i mått, mål och vigt. Hvad det yttrandet
angår, alt bestämma enheten efter sedelmyntet; så får jag
säga, alt enheten bör bestämmas på silfver oell icke på
sedlar.
Ba'ncoTJtsk:s betänk. N:o 20 återremitterades.
Till pröfning företogs LagUtsk:s den i3 och 20 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 41 > * anledn. af väckt fråga
om ändring i 5 cap. 4 S:i1 SlrafFbalken.
Hr Lagerbjelke, Garl Oscar, uppläste följande:
Det förslag tili förändring af 5 cap. 4 §’n StrafF-b:o, som
jag framställt, afviken något från Hr Just.ombudsmannens,
hvarföre jag anser mig böra redovisa för skälen till
denna afvikelse, för att underställa dem R. o. Ad:s pröfning.
Den hufvudsakliga skilnaden består deri, att del förslag,
som Utsk. gillat, ej medgifver bestraffning vid vatten
och bröd kortare tid än 4 dagar. Jag deremot hade först
ämnat, i öfverensstämmelse med Norrska Lag-comite'en, enligt
hvars förslag penningar kunna förvandlas till vatten- och brödstraff,
högst under 3o dagar, föreslå, alt minsta tiden skulle
blifva 2 dagar, och hade således till slutet af förslaget lögat
orden: ”och ej mindre tid än 2 dagar;” men utströk
dem, på inrådan af en erfaren jurist, så alt, enligt mitt förslag
, skulle kunna dömmas äfven till 1 dags fängelse vid
vatten och bröd. Om sådant vore för lindrigt, så är åtminstone
det af Utsk. gillade förslag för hardt, ty mindre än 4
dagars fängelse vid vatten och bröd bör udömmas, hvilket
till och med, på de af Utsk. nndragna grunder, låter mathematiskt
bevisa sig. Som sådant fängelse ’’med hvarje dag
blifver i allt större mån plågsammaie att, uthärda,” så följer,
att då å 5:te dagen afsuttes 4 daler, kan högre summa
ej afräknas för 4:^e dagen, och de af 10 öfverblifna 6 daler
Den 17 Maj c. m.
blifva således afsultmi å de tre första dagarna; men sorn
den bötessiimma, som å dessa 3 dagar afräknas, ej är mindre
an deri, sorn afräknas å en följande dag, så är 3 dagars fängelse
vid vatten och bröd ej så lindrigt, alt tillökning af én
ilag dertill behöfves eller är rättvis oell conseqvent. Att
mindre än 4 dagars fängelse vid vatten oell bröd ej är ett
lör lindrigt straff, bevisas bäst deraf, att i snalterimål dömmes,
vid bristande tillgång, lill 3 dagars enkelt fängelse, lidet
riktigt, o lä Idgen ålägger den sorn Snattat 3 dägäfs enkelt
fängelse, men den soffi i bettan sagt honom fett föraktligt
ord, 4 dagars fängelse vid valten och bröd, ifall ingendera
liar penningar alt böta med? Ångrar det måhända icke
den, sorn blifvit slagen och fåll 5 blodviten oell derpå
betalt allenast en örfil, att häri icke bättre vedergällt sitt
motpart, när har eifar, att lian, vid bristande böteslillgång,
med honom skall dela lika mycket fängelse vid valten och bröd.
En Annan gång skall både han och andra vela att icke gå
så der skonsamt tillsäga Nt-san af fängelset, besväret att
insläilla sig 111. m. är lika stort, om straffet varar i flera ellef
färre dagar, hvilket Också bör koininä i beräkning. Ehuru*
enligt Svenska lagförslaget, fängelse vid vatten och bröd ej
kati ådömmas i stället för böter, är förstnämnda straff i minsta
graden ej Iner än 3 dagar, fastän det i högsta uppgår
till 43. Månne icke allt detta bevisar, att mindre än 4 dagars
fängelse vid vatten och bröd kan och bör ådömmas
utan att straffet blir tor lindrigt.
Vid förvandling ådömffies högsta kroppsplikt i ris ellef
spö, när hötessumffian öfverstiger t 16 eller 117 daler, och
således böf högsta kroppsplikt i fängelse vid vatten oell bröd
också ådömmas* när hötessumman ar så mycket sorn möjligt
nära intill förstnämnda summör. Då enligt mitt förslag
27' dagars sådant fängelse ådömffies vid böter öfver 114 till
och med 120 daler, och 28 dagar, vid böter deröfver: så
tolde sådänt vara något lämpligare, än det af Utsk. gillade
förslag, enligt hvilket 26 dagar åläggas för böter öfver 112
till och med 118 r:dr, 27 dagar öfver t 18 till Öchmedl24i
och 28 dagar för böter deröfver.
Sorn fängelse vid vatten och bröd ”mod hvarje dag blif”ver
i allt större man plågsammare,” så böra också böterna
till allt större och större belopp afräknas. Detta har, så
mycket möjligt är, blifvit iakttaget i mitt förslag, och något
närmare än i det af Utsk. gillade, ehuru de annars icke
betydligen skilja sig från hvarandra.
Hr Ribbing, Arvid: Det kan icke annat än förundra
livar och en söm med noggrannhet gehomläser detta LagUlskts
betänk., alt Utsk. icke varit mera måll om att utdela
rättvisa i fråga om boters förvandling, då böterna öfverstiga
det belopp, sorn lagen bestämmer lill io daler, utan •
- att -
Den 17 Maj c. m.
ett Utsk. alldeles underlåtit sådant i afseende på böter, sorn
understiga 10 daler. Är det angeläget, att man, i jemförelse
med brottets storlek, straffar rättvist, när det går öfver denna
summa; så synes det vara lika angeläget att utöfva samma
rättvisa, när bötesbeloppet är mindre. Det är genom
straff i de mindre graderna, som man skall förekomma att
straff behöfva» i de högre; det är genom rättvisa mot den,
som börjar förgripa sig, genom rättvisa i correctionen af
små brottslingar, som man skall förekomma att deraf göra
stora förbrytare. Man motverkar eljest allt ändamål med
lagstiftning, synnerligen med brottmålslagstiftning, att nemi.
förekomma brott, i stället för att, som detta betänk, åsyftar,
befordra dem. Det Ilar blifvit andraget exempel på,
huru den person, som t. ex. beskyllt en annan för ett ärerörigt
brott och utom denna beskyllning tillfogat honom flera
blodsår, för alltsammans icke bötat mer än 10 daler, och
denne person kommer nu, sedan all gradation upphört — ty
det är fråga om böter under 10 daler — att straffas med 4
dygns fängelse vid vatten och bröd; och den, som fick undergå
all denna misshandling, håde af beskyllning för ett
ärerörigt brott och blodvite, och svurit på, att han vore
oskyldig till hvad honom förevitades, för hvilken svordom
åter han icke kunde komma alt betala mer än 16 sk. b:co,
han skulle, vid saknad tillgång till böter, undergå, enligt nu
gällande lag och enligt detta betänk., lika straff, eller 4
dygns fängelse, med den som begått våldet. Kan del försvaras
att straffa den oskyldige lika så mycket som den
skyldige? Det synes besynnerligt, att icke skäl och bevis
kunna hafva något insteg hos ett R. Stts Utsk., sorn är satt
att förbättra, men icke att försämra lagarna — en försämring,
som verkligen inträffar, då man ej iakttager rättvisa
och samma proportion i bestraffningen emellan mindre och
större brott, såvida man nemi. vill förekomma att en i början
felande person ej må sluta att blifva en grof brottsling.
Jag kan ej heller underlåta att nämna, det Utsk. nog
lösligt förbigått Hr Lagerbjelkes framställning, då Utsk. säger
sig anse, att icke mindre än 4 dagars fängelse bör komma
i fråga; men hvarföre Utsk. så anser, derom erhåller
man ingen upplysning. Sedermera förekommer i betänk, en
mening, som jag trotsar hvar och en att begripa, som läser
den första gången. Jag har läst den flera gånger, utan alt
kunna rätt fatta densamma, men den synes gå ut derpå, att
Hr Lagerbjelkes förslag icke skulle hylla deD princip, att
med hvarje dag, som vatten- och bröd-straffet ökas, så blir
också samma straff svårare. Så är likväl icke förhållandet,
att Hr Lagerbjelke förbisett denna omständighet; tvertom
synes hans förslag fullt ut, om ej mera än Utskrs, hafva ofselt
just detta, hvarom hvar oell en kan öfvertyga sig, som läser
med uppmärksamhet Hr Lagerbjelkes förslag och jemför
7 H. 44
346
D * ii »7 M » j c. in.
det nied Ut<k:s. Del . förra föl utsätter rättvisa, äfven då flaga
ar om lägre bötesbelopp, då det sednare, eller Utskts,
endast alse r stöl re brott oell högre böter. Hr Lngerbjelkes
förslag ur derjemte särdeles tydligt oell lättfattligt , hvilket
deremot icke kan sägas om det, sorn LagUlsk. framlagt; och
jag kan således ej annat än tillstyrka hans förslag såsom enkelt,
tydligt och rättvist, så för lägre, som gröfre förbrytelser,
.lag skulle önska, att LagUlsk., vid förnyad behandling
af ämnet, ville taga i rättvist betraktande och öfvervägande
eller också vederlägga de sanningar, som Hr Lagerbjelke
t rams täll t, och dem jag, så godt jag föl mått, sökt att närmare
utveckla.
Frih. Cederström, Jacob: För min del kon jag ej
annat än tillstyrka bifall å LagUlskts betänk., enär jag anser,
att böter under 10 daler gerna må med enkelt fängelse
försonas, och att fängelse vid vatten oell bröd under 4 dagar
är rent af en lek. JJella har lagstiftningen redan 17^4
erkänt, och jag vet ej, hvarföre man nu skulle frångå livad
'TJtsk. såsom riktigt och ändamålsenligt framställt. Jag tillstyrker
alltså bifall å betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Då jag icke inom LagUtsk.
deltagit i öfverläggningen om delta betänk., anser jag
111ig icke heller tillständig! att ingå i någon utredning af
T.Jlsk:s moliver dertill, utan vill jag blott yttra några ord
i anleda, al Hr Ribbings yttrande alt inskränka vatten-och
bröd-straffet lill färre än 4 dagar, i hvilket afseende jag instämmer
med hvad Frih. Cederström, Jacob, derom anfört.
Ett straff af 3 dagars fängelse vore snarare att anse sorn
ett honneiirs-straff, än som något kroppsligt lidande. Jag hemställer
0111 straff lill valtin och bröd på a ä 3 dagar kan
vara ändamålsenligt, då man vet, alt menniskan, utan någon
särdeles olägenhet, allt för väl kan svälla 2 å 3 dagar; det
blefve sålunda icke något kännbart straff, och hvilket i öfrigt
koin att helt och hållet strida emot nu gällande straffsysteme.
1 vår nu gällande lag är det minsta vatten och
bröd-straff bestämdt till 4 dagar; och jag vet ej skäl alt
göra ändring i denna princip. Så länge valten och brödstraff
skall fortfara, torde man alltså icke böra entamera något
annat minimi-belopp deraf; och då icke någon motion
derom blifvit väckt, har Ulsk. ej haft skäl att föreslå ett
nytt stadgande häruti.
Hr Ribbing: O111 jag fattat en föregående talares,
Frih. Cederströms, Jacob, yttrande rätt, så tyckte jag, att
lian föreslog, att så snart 4 dagars vatten och bröd-straff
upphörde i de lägre graderna af brott, skulle enkelt fängelsestraff'
införas. Om detta antages inom Utsk. och föreslås
Ständerna, så må det väl vara; men jag vet ej hvad dermed
egentligen vore vunnet. Jag vågar yttra, att del är bättre
all tilt ringare antal dagar på vatten och blöd antoges
D « n »7 M a j e. m.
54 7
emedan det malle vara svårare att sitta i fängelse oell svälta,
än att sitta en par dagar neli få kost Delta matie vara
obestridligt. Frih. Cederström, Anders, har kallat ett
straff af 2 ä 3 dagars fängelse vid vatten och bröd, ett honneurs-straff:
huruvida ett straff t. ex. för snatteri kan benämnas
honneurs-straff— det lemnar jag derhän. En sådan
benämning kunde man möjligen gifva ett straff för en ed,
fälld af hastighet, men icke för ett snatteribrotl. Jag fortfar
att begära återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos:r, försl å bifall
och derefter å återremiss af LagUtsk:s betänk. N:o 4<»
hvilka båda propostr blelvo med ja och nej besvarade.
Då Hr Landtm, derefter förnyade sin propos. till bifall
å samma betänk., blef den »ned öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo LagUlskrs den i3 och 20 dennes på
bordet lagda betänk. N:o , öfver väckta motioner om
förliknings-comiteers inrättande.
Frih. Cederström, Jacob: LagUtskrs afstyrkande
of ifrågavar. motioner om förliknings-comiteers inrättande,
är i sanning ganska knapphändigt, nemi. att frågan, vid föregående
riksdagar, alltsedan 180g varit vackt, men alltid blifvit
afslagen. Anledn:n hvarföre en sådan fråga alltid blifvit
väckt, hade just bort fästa Utsk:s uppmärksamhet på något
sorn lage derunder, och om Utsk. sträckt sina blickar
till grannrikena Danmark och Norrige, hade Utsk. vissel ligen
funnit hvad erfarenheten visat, att lyckliga följder derstädes
uppkommit som en följd af dessa inrättningar, hvilka,
införda här i Sverige, säkerligen äfven blifva af nytta.
En massa af rättegångar skulle derigenom komma att frångå
underdomstolarna. Jag medgifver, all dymedelst underdomrarnes
inkomster i sportlar skulle minskas, men Svenska
folkets trefnad skulle deremot ökas, och det är af större
värde för nationen, än att en och annan häradshöfding hade
några hundra r:dr mindre i inkomster. Jag anhåller
vördsamt om återremiss, och alt Utsk. måtte taga i betraktande,
icke ensamt hvad öde enahanda motioner med dessa
erhållit under föregående riksdagar, utan äfven det helsosamma
inflytande, som dylika inrättn:r skulle hafva på samhällsskicket,
på trefnaden och lugnet i landet, då rättegångar
kunde förlikas, ulan att af domare behöfva slitas.
Hr von Hartmansdorff, Au g : Jag tror mig, genom
min motion 0111 sportlars afskatfande och införande af
bestämda löner för domare, hafva ådagalagt, att jag icke är
vän af löners förökande på de rältsökandes bekostnad. Det
torde sålunda tillåtas mig att få göra några anmärknrr i
motsatt syftning mot Frih. Gederström. Första villkoret fölen
förlikn:s-comite' är, alt inom den menighet, för hvilken
den inrättas, finnas nog kunnige män, för att icke förlika
Den 37 Mej e. m.
Loi t medborgares lagliga rätt. Inom siidann ineniglieter, och
dessa iii o de flesta, der lagfarne män saknas, är det fruktansvärd!.
att den lagliga rätten i all välmening åsidosätles af
okunnighet, eller af personligt tycke att billigheten kunde
annorledes utfalla. Under den korta tid jag utöfvnde Landsh.T
embetet, hände ibland annat, att från en församling ett förslag
till föi liknts-comite' inkom, hvilket var af den obestämda
beskaffenhet, att jag icke kunde deråt gifva den stadfästelse
som man önskat, äfven om sådant tillhört Landsh.embetets
befattning. Jag befarar ock, alt 0111 denna förliknts-domstol
trädl i verksamhet, hade det gått illa nog med parternes
rätt, emedan deri kunnigaste förmodligen var den, som uppsatt
förslaget. Jag tror, att om Sländerne beslutade ett nytt
aflöningssätt för domare, så att de ej behöfde söka sin inkomst
1 utdragen stil och ärendenas uppskjutande m. m.,
utan endast hade besvär men ingen vinst af målen; så vore
sådant det aldra bästa medel lill rättegångars minskning.
För min del kan jag således icke tillstyrka ålerremiss, utan
anser rättast vara, att R. o. Ad. bifaller Utsk:s betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: I händelse domare i
Sverige skulle kunna tilldelas bestämda löner, och pappersJösen
sålunda försvinna såsom den egentliga inkomsten — då är
det helt naturligt, att domrarne också i de flesta fall Idefvo
förliknts-domare : men då vi beklagligen äro långt ifrån alt
hafva ernått detta inål, soln Hr von Hartmansdorff önskat,
oell hvilket jag , för min del , visserligen af li jer la t gerna
skulle vilja bifalla; så önskade jag emedlertid, och intill dess
ett sådant mål kan uppnås, att man ej måtte åsidosätta principen
att föreslå hvad som kan vara nyttigt. Man behöfver
icke egentligen vara lagfaren, för att befinnas skicklig
alt vara en bra förliknings-domäre. Dertill fordras endast
en rättskaffens man, 0111 ej de förhållanden äro alltför invecklade,
som emellan 2:ne tvistande parter skola slitas.
Jag tillstyrker ålerremiss, och att TJtsk., vid afgifvande af
sitt förnyade betänk., ville uppsöka några andra och bättre
skäl för sitt afstyrkande, i händelse Utsk. derutinan fortfar,
fin det, att enahanda motioner alltsedan 1809 blifvit gjorda.
Frih. Cederström, Anders: Jag hemställer hvad
LagUtsk. rimligen kunnat göra vid dessa motioner. Skall
LagUlsk., utan allt vidare tillgörande, blott tillstyrka,
att förlikn:s-doms!obir skola inrättas; och hvad skulle följden
deraf blifva? Ingen har föreslagit någon egentlig
plan, enligt hvilken sådana förlikn:sdomsto!ar borde vara organiserade,
och LagUtsk. har icke, som jag förmodar, varit
i tillfälle alt på egen hand kunna uppgöra en sådan. Detta
skulle likväl ej kunna ske ulan medelst sammanträde med
Ekon.- eller något annat Utsk., och jag vet ej hvilken nytta
eller hvilket resultat deraf skulle kunna för närvar, uppstå.
Jag får således yrka bifall å betänkandet.
Den 37 Maj e. m.
349
Hr Ribbing, Arvid: Hvad LagUtsk. skulle göra, om
det finge betänk, tillbaka, det skulle bestå deruti , att LagUtsk.
skulle föreslå inrättande af förlikn.comite'er — och
dermed vore Frih. Cederström, Jacob, nöjd , efter hvad jag
lyckt mig höra. Jag tror, att äfven något annat lunde åtgöras,
nemi. att Utsk. som ett skäl till afslag anförde, att
en motion af Hr von Hartmansdorff blifvit vackt, som åsyftar
en sådan förändring i domares nuvar. lönevillkor, att
domstolarne icke blifva något mer eller mindre än förlikn.-  comite'er, och alt Utsk., i sammanhang med denna fråga, vill
toga det väckta förslaget om förlikn.domstolars inrättande
i närmare ompröfvande, sedan StatsUtsk., dit Hr von Hartmansdorffs
motion blifvit remitterad , med LagUtsk. begärt
sammanträde. Medan jag har ordet, anhåller jag att få veta,
om de öfriga Stånden afgjort frågan.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, attingen underrättelse
ännu ankommit, ronde de öfriga RiksStms beslut i
detta ämne.
Frih. Cederström, Jacob: I anlrdn. af Frih. Anders
Cederströms anmärkn. mot motionerna i denna fråga,
att något lagförslag icke varit framstäldt, tager jag mig friheten
anmärka, att då fråga af motionärer blifvit väckt om
rättigheten att få sådana institutioner införda, och att parter
skulle åläggas, alf, innan de bos domaren anmälde sig
för stämnings uttagande, ovillkorligen inför förlikn:s-comiteen
visa sina ömsesidiga rättsanspråk; så ser jag intet skäl
hvarföre icke en sådan författning kunde af LagUtsk., på
grund af derom väckta motioner, föreslås, emedan frågan om
sjelfva organisationen af en sådan inrätta, ar purt ekonomisk.
En sådan inrättning förhindrar likväl ingen att hos den
verklige domaren uttaga stämning, men ålägger den kärande
att först vända sig lill förlikn:s-domaren för att uppgifva
tvisteämnet, och den personen, som bör supponeras vara
en förståndig man, får då tillfälle att till den rättsökande
hemställa, om det icke vore lämpligare att genom förlikning
afgöra tvisten, än att möjligen vandra alla dorostois-iustanserna
igenom. Detta år hela frågan. Om LagUtsk., i förening
med hvilket annat Utsk. som helst, behandlar frågan,
det Tiar jag ingenting emot, — men tror också, att LagUtsk.
alltförväl ensamt kan upptaga den fråga, som motionärerne
begärt måtte behandlas, och föreslå den författn., som med
anledn. af förslaget kan finnas af nöden.
Frih. Cederström, Anders: Då det lärer vara svårt
att förutse hvad utgång Hr von Harlmansdorffs motion kan
taga •— åtminstone kan LagUtsk. icke a priori bedömma
det — torde LagUtsk. emedlertid icke kunna hvarken till—
eller afstyrka motionerna. Jag vet dock icke hvartill ett
tillstyrkande egentligen skulle tjena; ty om än LagUtsk. till
-
3 So
Den a? Mej e. m.
styrk te hrad man önskat, men förlikats-domstolar det oaktadt
icke uppstodo, så blir ju resultatet ingenting. LagUtsk. kan icke
omedelbart säga, att så eller så skola förliknts-domslolarne
inom commnnerna vara beskaffade , icke heller på förband
bestämma, burn många eller hvilka ledamöter inom den ena
eller andra communen böra utgöra förlikn:s-doinstolen, hvilket
i öfrigt torde böra blifva mycket olika inom olika orter,
— med ett ord, ett annat Utsk. äger dermed sig befatta.
Och rättast vore, att Regeringen sorn bäst är i tillfälle att
utreda och pröfva denna, som jag medger, högst vigtiga angelägenhet,
loge detta bestyr om händer, samt till R. St. inLoimne
med förslag häruti. 1
Hr von Hartmansdorff: Om det skulle åligga
hvarje part, att före stämnings uttagande infinna sig hos förlikn:s-comite'en;
så måste med detsamma en bestämd lagförändring
göras, och beslutet derom öfverlemnas till Konungens
godkännande. Beträlfande dessa comiteers sammansättning,
så är det naturligt, alt som förhållandena äro olika
på olika orter, så kan ej heller sammansättningen öfverallt
blifva enahanda. Om detta förslag skall kunna bifallas,
så måste äfven förändringar ske i vår allm. lag, och sådana
böra göras, på sätt grundlagen bjuder.
LagUtsk:s betänk. N:o 4a klef af R. o. Ad. återremitteradt.
Vid förnyad föredragning af LagUtskts den i3 och ao
dennes på bordet lagda betänk. Wto 4^, i anledn. af väckt
motion, dels om rättighet för parter vid häradsrätt all före
tingets början erhålla underrättelse om dagen, då dem rör:de
mål skola till handläggning förekomma, dels ock att föreskrifterna
om tiden för vads erläggande oell besvärs anförande
emot häradsrätts beslut måtte ändras, blef saluma betänk.
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den i3
och 20 dennes på bordet lagda utlåt. Wto 22 , i anledn. af
väckt motion om inrättande af ett kurhus i Carlshamn.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Det är öfverflödigt att
ingå i undersökning af denna fråga , enär jag instämmer i
XJtsk:s åsigt, att ämnet icke är af beskaffenhet att komma
under Ständernes pröfning. Jag får således tillstyrka
bifall.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 22 blef af
R. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföll R. o. Ad. Allm. Besvärs- oell Ekon.-  Utskls den i3 och 20 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 23,
Den 17 Maje. m. 351
i anledn. af väckt motion om förändring i sättet att efterlysa
brottslingar.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs den
-i3och 20 dennes på bordet lagda betänk. N:o 24., i anleda.
af väckt fråga om närmare bestämmande af sättet för
kolmätning i bergslagerna.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Ifall R. o. Ad. skulle
bevilja återremiss af detta betänk., skulle jag önska, att äfven
Westmanland malte komma i åtnjutande af den rättvisa,
som stämplade kolskrindor medföra. Frågan om stämpling
af kolskrindor eller kolryssjor har synnerlig gemenskap
med den af Konungen anbefallda undersökning till ernående
af förbälliade stadganden, i afseende på kolhandeln. Jag
anhåller om återremiss, af den anledn. jag ofvan haft äran
} tira.
Frih. Cederström, Jacob: Utsk:s tillstyrkande af
bifall till motionen om bestämmande af sättet för kolmätning
inom Stora Kopparbergs län, är väl grundad!; men det
förundrar mig, alt Utsk. icke funnit anledn., att göra samina
tillstyrkan för alla bergslager inom Riket, ty jag tror,
att sådant skulle medföra allmänt gagn. Jag förenar mig
alltså med Frih. Ridderstolpe i begäran 0111 återremiss, på
det Utsk. måtte föreslå en allmän föreskrift, att kolskrindorna
mätte blifva krönta.
Hr Westfelt, Nils: Utsk. har icke mottagit motioner
i detta ämne för andra bergslager, mer än denna, för
Stora Kopparbergs län, af Riksdagsm. Lars Boethius, och
har således icke kunnat ingå i någon pröfning om förhållandena
på andra orter eller ansett sig, för egen del, böra tillstyrka
något utöfver hvad motionen åsyftat. Jag tillstyrker
likväl, lika med Frih. Cederström, att stadgandet härom
bör sträcka sig till alla bergslager.
Frih. Cederström: Man kan visserligen säga,
att Utsk. egentligen icke har någon motionsrätt, och
att, då motionen inskränkt sig lill förhållanden inom Stora
Kopparbergs län, Utsk. måst hålla sig derinom; men
på det Utsk. må kunna yttra sig om fördelen häraf för
samtliga bergslagerna, och med anledn. deraf föreslå R. St.
att till K. M. ingå med und. skrifvelse i ämnet, anmäler
jag detta i form af ny motion i anledn. af Utsk:s betänk.
, och som torde få åtfölja återremissen.
Hr Westfelt: Det fägnar mig höra, att Frih. Cederström
medgifver Utsk. rättighet att yttra sig i allmänna frågor,
äfven om detta yttrande öfvergick hvad en motion kan
åsyfta. Så tänkte äfven jag inom Utsk., ehuru jag förblef
35j
D c n 17 M »j e. m.
i minoriteten i afseende på denna åsigt, nemi. att stadgandet
skulle utsträckas till aila bergslager.
Frih. Ridderstolpe: Jag är erkänsam för Ulskts åtgärd,
och hoppas, då betänk, återkommer, ifall en återremiss
nu medgifves,'att det kommer att innehålla en utsträckning
af stadgandet till alla bergslager, hvarigenom också belåtenhet
skall spridas i skötet af dem alla.
Allm. Besvärs och Ekon.Utskts betänk. N:o 24 blef af
R. o. Ad. återremitterad!.
Ånyo föredrogs och bifölls Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskts den i3 och 20 dennes på bordel lagda betänk. Nro
25, i anledri. af väckt motion 0111 anläggande af en köping
vid Wrigstad i Jönköpings län.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att, i anseende lili
någon längre tids afresa från Stockholm, Hrr Nordenfelt ,
Olof, af Geyerstam, Gustaf Emanuel, samt Bråkenhjelm, Pehr
Reinhold, afsagt sig sina platser i BancoUtsk., samt Gr. Hamilton,
Henning Hugo Ludv., sin plats i Ridd.Utsk., men
anhållit att det oaktadt blifva vid deras riksdagsmannarätt
bi belial I ne; och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. härtill
behagade lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elecforer att innan
denna veckas slut sammanträda, ej mindre för att utse
nya ledamöter så väl efter ofvannämnda herrar, som efter Hr
Lagerstråle, Gustaf Rudolph, hvilken denna förmiddag afsagt
sig sin plats i Allm. Besvärs- och Ekon.LJtsk., än ock
för att utse en ledamot i StatsUtsk., en ledamot i Bevilln.-  Ulsk. och en ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk, att
inträda i nämnda Utsk. under den ledighet, som blifvit beviljad
åt Hr von Troil, Emil, från den 8 instundande Juni
och åt Gr. Posse, Fredr. Salomon, samt Hr von Rosen, Georg,
från och med morgondagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 om aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fre»
D e 11 Qp M s j
Fredagen den 29 Maj i84o.
Plenum kl. g f. m.
Justerades 5 prol.utrlr. för den 27 dennes.
Justerades pleni-prot:n för den 16 dennes f. och
e. 111.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utskts den i5 och 20 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 12, angtde grunderna för den
blifvande allin, bevillningen, samt föreskrifterna för tillämpningen
deraf.
Hr Sandelhjelm, Paill, hade inlemnat ettså lydande
anförande:
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 12, angrde grunderna förden
blifvande allm. bevillningen samt föreskrifterna för tillämpningen
deraf, föranleder, efter mitt omdöme, till åtskilliga
anmärkn:r, så val i det förra, som i det sednare hänseendet;
och jag utber mig nu vördsamt att få derom yttra mina
tankar.
Såsom inledning torde mig tillåtas förutsända några reflexioner,
förklarande det begrepp jag hyser om grundlagsenliga
sättet att vid riksdagarna utöfva Svenska folkets
sjelfbeskattningsrätt. Denna rätt är lika bestämd som ovillkorlig,
med hänsigt till beskattningens egenskap och grunder
samt fördelningen på de särskildta beskaltnings-föremålen
och emellan Rikets innevånare, vare sig att man hänför den
till post- tull- cliartse-sig.- och brännvinshrännings-hevillntna,
eller till den s. k. allm. hevillntn; men i de författningar,
som derom utfärdas, måste vanligen ingå vissa stadganden
om verkställigheten, hvilka äro att hänföra dels till civil —
och criminal-lagstiftningen, den Konung och Ständer äga alt
gemensamt utöfva, dels och isynnerhet till den ekonomiska
lagstiftningen, som tillkommer Konungen allena, och derutinnan
R. St. icke äga att annat eller mera besluta, än föreställningar
och önskningar — de fall undantagna, då Konungen
vill åt R. St. öfverlemna att gemensamt med honom
derutinnan något afgöra (jemför 57, 5g, 60, 87,88 och
89 §:na Reg.F:n.) — Om än gränseskilnaden emellan dessa
olika lagsiftningselementer ej hittills skulle varit noga iakttagen,
hvilket verkligen synes hafva ägt rum , synnerligast
hvad allm. hevillntn beträffar, torde likväl tiden vara inne
att, äfven i sådan del, utbilda och reda begreppet om de
hegge Statsmakternas ömsesidiga verkningskrets; och jag le—
7 H. 45
354
Den iij. Maj.
des af öfvertygelsen härom på den mening, alt alla de författningar,
som i ofvanberörde ämne beslutas och utfärdas,
följaktligen böra vara så uppställda, att d.e innehålla under
en afdelning R. St:s beslut om sjelfva beskattningarnas egenskap
och grunder samt fördelning och tillämpning, med
hvad dit kan höra, och särskildt, tinder en annan afdelning,
det rent regletnenlariska , som tillika ingriper i criminal-,
civil- och ekonomiska lagstiftningen. Att redactionen af en
ny bevilin.stadga härefter lämpas, är således hvad jag till
en början vördsamt påyrkar.
Dernäst Öfvergår jag till alim. bevillningens egenskap
och grunder. Dess egenskap, enligt 60 §:n Reg.Fro, att utgöra
fvllnadsbidrag för statsbehofvet, bestämmer den såsom
en tillfällig beskattning å Rikets samtliga innevånare, större
eller mindre i mån af olika behof; hvilket förutsätter den
böra så fördelas, att de alla deraf draga efter förmågan
jemförlig tunga; och på dessa hufvud-villkor hvila således
beskattningsgrunderna, de der ock alltid haft till syfte att
rättvist jemna beskattningen, fastän sådant stundom ej fullkomligen
lyckats. Att absolut uppnå syftemålet härutinnan,
lai er vä! äfven nu blifva omöjligt; men att komma det
nära nog, eller så nära möjligheten medger, måste dock
städse vara och blifva afsigten med R. vSt:s tillgöranden och
beslut i ämnet. De Hera misslyckade försök, som tid efter
annan blifvit gjorda, till införande af andra säkra hufvudgrunder
för allm. bevillntns utgörande, än de som, med få
afvikelse!-, varit följda alltsedan 1802, synas tillfyllest bevisa,
att sådant icke kan ske med någon visshet, örn framgång.
Jag delar fullkomligt meningen härom; anseende följaktligen,
ali beskattningsgrunderna nu måste förblifva hufvudsakligen
sorn förut, och alt bemödandet sålunda måste
riktas drillan att rättvist afväga dessa, samt göra dem i
tillämpningen billiga, tydliga och möjliga att verkställa. I
hvad angår det speciella af tillämpning och verkställighet,
utber jag mig att få här efteråt yttra mina tankar, medanledn.
af fl. Utsk:s förslag till ny bevilin.stadga. Men med
hänsigt till beskattningsgrunderna i andra arttn, för inkomster
af alla slag, nemi. af embete och tjenst, egendom, rörelse
och näring, sådana deras verkan hittills uppenbarat
sig relativt till de särskilda, beskattningen underkastade samhällsclasserna,
har jag i allmänhet åtskilligt att anmärka,
som tolde bevisa, att flera förtydliganden och närmare bestämmelser
derom erfordras, innan man i den delen kan uppnå
ändamålet: en rättvis och efter förmåga jemförlig samt
till verkliga förhållanden conseqvent lämpad beskattning. —
Erfarenhet om det förflutna torde, äfven i detta fall, bäst
vägleda till omdömet öfver hvad sorn bör tiI(göras, för att
rikligt ordna bevilln,lagstiftningen för kommande tider. Jag
tillåter mig fördenskull att, i sådant syfte, andraga och upplysa
följande.
Den 39 Maj
355
Fonn bevilln.förordnrr, oell deribland sist 1S35 års, antaga
i principen, att cmbets- och tjenstemän samt betjente
skola erlägga ringare bevifln.afgift af löneinkomst, än rörelse-
och näringsidkare, m. fl., af deras behållna inkomst, bestämd
alt utgå med 5 proc. ; men som embets- och tjerislemäns
uppgifter i ämnet kunna controlleras till siffran ,
hvilket ej låter sig göra med afseende på rörelse- och näringsidkares,
bär taxeringen — jag vill just ej säga öfverallt,
men dock för det mesta — vanligen aflupit så, att de
förre i verkligheten betungats öfver höfvän, tinder det de
sednare till stor del undgått halfva afgiften , eller någon
gång mera , i följd af sjelfva taxeringssältet. Såsom ett talande
exempel härom åberopar jag vördsamt bilagan N:o 1,
fogad vid delta mitt anförande. Det skall förmodligen aldrig
fullkomligt lyckas alt uppställa för bedömmandet af
handlandes, fabrikörers och handtverkare? samt öfrige rörelse-
och näringsidkares behållna inkomst, sådana reglor, att
afgiften kan uttaxeras efter verkliga förhållandet. Närmare
detsamma, än hitintills, bör man likväl kunna komma. Emedlertid
lärer det synas någorlunda klart, att missbruk ägt
rum, äfvensom att både rättvisa och billighet påkalla väsendtliga
förändringar, med hänsigt till bevilln.beskattningen
i dessa delar. Förändringarna uter kunna , elter min
förmening, icke tillvägabringas på annat sätt, än 1:0 att bevilln.
afgiften för löner och arfvoden m. m. nedsättes i dess
nuvar. proportioner, och 2:0 föreskrifterna angtde taxering
för behållen inkomst af rörelse och näring i allmänhet
skärpas och förtydligas, till så vidt någonsin
ske kan.
Jag vill ej yrka, att slädernes borgerskap och näringsidkare
samt näringsidkare på landet, som kunna hänföras,
tili innehafvare af så kallad borgerlig rörelse, skola till det
yttersta alltid taxeras, efter den möjligen högsta inkomst,
rörelsen eller näringen afkasta!-. Högre tillfälliga förtjänster
något år måste ofta betacka förluster under ett annat,
men i någorlunda proportion till rörelsens eller näringens
afkastning öfverhufvud, det ena året emot det andra, bör likväl
beskattningen utgå, om annars rättsgrunden, angtde jemförlig
bevillnts utgörande af Rikets alla innevånare, får slå
fast och skall tillämpas; och taxeringsförrättningarna , med
afseende äfven på borgerskap och näringsidkare, måste då
återföras till hvad de böra vara — rättrådiga men allvarsamma
uttolkare af alla i en blifvande bevillningsförordning
antagna beskattningsgrunder. — Särskildt i fråga om borgerskapets
taxation lill bevillning efter 2:dra art,, vore det
utan tvifvel mest rationelt, om vid hvarje riksdag en viss
contingent för hvarje stad bestämdes, att sedan af städernes
egna taxeringsman, genom användandet af skattedaler eller
fyrk vid uttaxeringen, fördelas emellan borgerskapet och
dem sorn idka borgerlig näring. Men, fastän vi i sednare
35Ö
Den ay Maj.
tider erhållit en mängd statistiska underrättelser'om fäderneslandet,
lemna icke dessa ännu för städerna tillräcklig vägledning
i ämnet, synnerligen sorn bevilln.-taxeringarne i allmänhet
hittills ej varit af beskaffenhet att anvisa någon säker
grund för bestämmelsen om det cöntingent-belopp, sorn
rätteligen skulle böra och kunna hvarje stad åsättas. Olägenheterna
af nuvar. beskaltningssättet, sorn ej medger att
till siffran controllera vederböra uppgifter , torde således
ej kunna alldeles afhjelpas, ehuru de höra kunna något
jernnäs, genom bestämda och tydliga föreskrifter angtde taxeringarna;
men det säkraste tillgängliga correctivet skulle
dock ernås derigenom, att städernas Taxerings-comiteer varda
sammansatta ur alla fyra JtiksSl;n och af s k. ståndspersoner,
lika mångå af hvarje dass; kunnande det, efter min
tanke, ej möta något väsendtligt hinder, att, om och när
Beredn.comite'erna på landet försvinna , hvilket jag anser
lämpligen kunna och böra ske, taxeringarna verkställas för
Stads och härads innevånare gemensamt uti den inom häradsomrädet
belägna staden, med undantag allenast för Stockholm,
derom särskildt kati behöfva stadgas. Vördsamt föreslår
jag således vidtagandet af denna åtgärd.
Vidare förekommer det såsom ganska anmärkningsvärd!
i frågan om 2:dra artikelns bevillning af jordbruket, att
hemman och lägenheter på landet, för hvilka, efter behörigen
uppskattadt värde, skulle bort erläggas två per mille af
sådant värde, utan alt innehafvaiens personliga skatt eller
bevillning för annan inkomst deruti beräknades, blifvit inom
Rikets särskildta län så ojemnt taxerade, att man, med någon
kännedom om jordens och jordbrukets beskaffenhet samt
jordens saluvärde uti det ena eller andra länet, icke möjligen
kan utgrunda orsakerna lill den relativt härtill synbara
olikheten i de hittills, med föga förändring år ifrån år,
antagna uppskatlningsvärdena, annorlunda än att den måste
härleda sig från felaktiga grunder för uppställningen af den
minimi-tariff å hemmansvärdet inom hvarje län, hvilken, i
bevilln förordntna åberopad, skolat tjena till ledning och
jemförelse vid taxeringarna. Så är ock verkliga förhållandet,
derom man loide öfvertygas vid första ögonkastet på
den härhos fö 1 ja k t i ga bilagan N:o 2, utvisande, jemte minimiraedelvärdet
å helt hemman, efter tariffen vid 1835 års bevilln.-  stadga, det år 1816 uppskattade medelvärdet derå uti hvarldera
af Rikets län. Man kan till någon del förklara, hvarföre,
enligt tariffen, Wermland står högst, nemi. i hänseende
till de särdeles vidsträckta hemrnansomrädena uti åtskilliga
socknar ; men hvarföre t. ex. helt hemmans minimivärde
i Blekinge skall vara öfver -Jtdelar högre än i Christianstads
län, öfver hälften högre än i Calmar län , och öfver
^rdel högre än i Malmöhus län, inom hvilka län en
mängd säterier finnas, är nästan alldeles oförklarligt samt
likaså hvarföre Calmar län står högre än Östergöthland och
Den 39 Maj.
357
det sednare lika med Skaraborgs, Nerikes vida lägre än
delta och det lillgränsande Westmanlands samt något lägre
än Götheborgs oeh Bobus och Elfsborgs län ; hvarföre
Slöra Kopparbergs står betydligt högre än Upsala län och
något högre än Westmanlands, samt Westernorrlands län öfver
hälften högre än Gefleborgs län. — Med ett ord — sådana
jemförelse!-., vidare fortsatta, bevisa i och för sig sjelfva
allt hvad man behöfver vela, nemi.: att minimi-tariffen lill
1835 års bevilln.föiordn. är oriktig och obrukbar, samt bör
följaktligen nu undergå revision, synnerligast som tillika visar
sig, då det vid 1H36 års taxeringar uppskattade hemmansvärdet
äfven i medeltal jemföres, att uppskattningen i
vissa län, för hvilka minimi-tariffen synes vara alltför låg,
t. ex. Östergöthlands och ännu mer Nerikes, — dock företer
vida mindre tillökning derutöfver, än i andra län , för
hvilka samma tariff synes vara rikligare afvägd. Frih. von
Sallzas motion, omförmäld i Utskts betänk., pag. 12, antyder
nogsamt förhållandet med Östergöthland, fastän ej Utsk.
derpå fästat tillbörligt afseende.
Efter undersökning om tillkomsten af ifrågavar. minimi-taiiff,
har jag inhemtat, att den första gången antogs
vid 1817—18 års riksdag, i afsigt att förhindra befarad obehörig
nedsättning i hemmansvärdet, såsom det dittills mångenstädes
ägt rum. Någon särskild granskning af förra årens
uppskattade hemmansvärden , eller någon värde-jemkning
länen emellan, lärer likväl ej då hafva föregått tariffens antagande,
utan bestämdes den, på sätt 1818 års hevilla.förordn.
antyder, helt enkelt af värdes-uppskattningarna vid i8i3, 1814*
i8i5 och 1816 årens taxeringar, sådana dessa varit, riktiga
elier oriktiga, men med tio millioners förminskning pro rala
parle. Denna, sålunda på osäkra grunder tillkomna minimi-lariff
har sedermera oförändrad bibehållits, deraf följderna
synbarligen varit, att uppskattade hemmansvärdet, afsedt
i medeltal för hvarje län, lärer icke någorstädes hafva
uppgått högre än till -§:delar och allmännast föga öfverstigit
hälften, samt på något ställe understigit hälften af
hemmanens rätta och verkliga medelvärde; hvadan, vid tillämpningen,
det stadgade bevillningsbeloppet, efter två per
mille, aldrig utgått, utan afgiften i stället förblifvit vid i£,
och en per mille, eller kanske något derunder. Jag anser
mig böra härå fästa H. Bevilln.Ulskts uppmärksamhet;
och föreslår jag nu vördsamt, att, vid en nödig revision af
minimi-tariffen, -§:delar af veikliga hemmansvärdet, efter
medelberäkning, måtte tagas till allmän måttstock för en
blifvande ny tariff, hvilken lärer böra så in 1 ältas, alt Rikets
samtlige hemmansägare och innehafvare komma att,
efter möjligheten, betala lika hevilla.afgift efter hemmansvärdet.
Sedan jag redogjort för de skäl och orsaker, som föranlåtit
mig alt påkalla hevilla.Ulskts åtgärd i ofva nupp
-
353
Den 39 Maj.
tagna hufvudsakliga . delar af bevilln.lagstiftningen , anhåller
jag få öfvergå lill Utsk:s afgifna förslag till ny bevilln.-  stadga, nemi.:
Artikeln 1.
§ '•
Skyddsafgiften, sådan den varder til! belopp bestämd
för personer från och till viss ålder, lärer böra utgå jemväl
efter högsta åldersgraden af alla dem, hvilka utaf tjenst,
rörelse och capital-förmögenhet, eller genom undantagsbeting
vid afhandlingar om öfverlåtelse af fast egendom, eller
genom lifstidsränta och pension, äga en årlig inkomst af
100 r:dr, äfvensom af dem , hvilka efter 2:dra art. utgöra
bevilln. för fast egendom af öfver ioo r:drs värde.
Till sådan utsträckning af antagna principer föranleder
väl äfven stadgandet örn undantag och lindring; (se §5:na
i43, 144-) Men den lärer dock böra uttryckligen här antydas.
Man kan för öfrigt anmärka, att 100 r:drs inkomst
och ägande fastighet af 100 r:drs värde äro mycket skiljaktiga
qvalificationer; ty den, som har 100 r:drs inkomst,
bör anses kunna med ojemförligeu större lätthet erlägga
skyddsafgift, än den som endast äger fastighet af 100 rtdrs
värde; och någon jemkning synes följaktligen nödig, tilläfventyrs
så, att 5o r:drs inkomst bestämmes till norm, i
stället för 100 r:dr eller 200 rtdrs fastighetsvärde, i stället
för 100 r:dr.
Art. 2.
SS 2, 3> 4» 5, 6 och 7.
Härvid åberopas hvad tillförene är i allmänhet yIt—
rädt, såsom skäl för nedsättning i bevilln.afgiften af löneinkomster
för embets- och tjenstemän, samt betjente,
m. fl. —
§§ 8, 9, 10, 11, i2, i3 och 14.
Med hänseende till dessa åberopas likaledes hvad
här förut är anfördt och föreslaget i allmänhet om borgerskapets
taxation och möjligheten att den controllera.
§ .5.
pag. 10. Advocater och sakförare äro uppförde
till bevilln:s erläggande under fem classer, i den minsta till
10 r:dr.
Afgiften, sorn skall grunda sig på 5 proc. af behållen inkomst,
är i så måtto alltför hög med afseende på småstäderna
och landsbygden, som minimum deraf i verkligheten
öfverstiger hvad handlande i de minsta städerna hittills
i medeltal erlagt för behållen inkomst af rörelsen , hvilket
missförhållande äfven gjort, att föreskriften sällan tillämpats
för sådana sakförare, som endast i ringa mån befattat
Den 39 Ma j. 35g
sig med att vid domstolar och executionsställen utföra
andras talan. Jag föreslår, att 2:ne classer måtte tillökas,
med 7-J- och 5 rtdrs afgift, svarande emot i5o och 100 ltdrs
inkomst.
pag. 12. Direc teurer, Thea t er- för hvarje representation
&c. — —
Det ansvar här bestämmes med afseende på den myndighet,
som pass till resan meddelat, eller för resans fortsättning
detsamma påtecknat, kan icke göras gällande utan
Konungens bifall till lagbestämmelsen.
pag. 19. U 11 ä n d n i n g a r, sorn resa omkring i landet
och, efter eller utan medhafvande prof, för egen räkning eller
såsom utskickade för andra, utbjuda eller sluta handel
om utländska varor &c.
Huruledes vederbör, myndigheter i gränsorten, der respasset
påtecknas eller nytt respass erhnlles, skola kunna
utröna, om en dit ankommande utländning är hvad man
kallar Proben-Reuter, eller icke, är svårt att finna, då han
hvarken i medhafvande passet betecknas såsom sådan,
eller sjelf angifvet' sig derför. Bestämmelsen härom lärer
följaktligen för det mesta blifva utan verkan, om ej tillika
skulle stadgas, att, vid nyssnämnda förhållanden, bevilln.-  afgiften bör slik till yrket okänd utländning aflfordras på det
ställe , han först kan påträffas utbjuda eller sluta handel om
utländska varor. Jag tror, i alla fall, att åsyftade ändamålet
ej står att på detta sätt vinna.
Men jag hyser dessutom en än större betänklighet mot
här föreslagna åtgärder, emedan, efter min tanke , den ej
kan hänföras till Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta.
Tvertom innebär förslaget tydligt nog en polisåtgärd,
åsyftande att hindra de s: k. Proben-Reuters inkommande
till och kringresande i Riket, och under sådan synpunkt
tillhör frågan Konungens ekonomiska lagstiftningsrätt;
yrkande jag fördenskull vördsamt, alt samma fråga
må från bevilln.stadgan uteslutas och, om den annars anses
förtjena uppmärksamhet, varda till Allin. Besvärs- och
Ekon.Utsk. remitterad, för alt såsom önskningsmål behandlas.
pag. 16. Krögare, k röger sk or &c.
Bestämmelsen om borgens ställande och om dess förnyande
årligen vid påföljd af t i I I s t å n d e t s förlust, m. m.
hit hörande, ingriper i ekonomiska lagstiftningen och sammanhänger
dessutom med frågan om sätt och villkor för
brännvinsförsäljning i minut.
pag. i5. Hästhandlare.
Bestämda villkoret för meddelande af pass åt sådana är
äfven af ekonomisk lagstiftningsnalur.
§§ 19 och 20.
Åberopas hvad här förut blifvit i allmänhet anmärkt
3f)0
T) e 11 39 Maj
oell y 11 rael t, angtde förefunnen ojemnhet länen emellan i
hemmans uppskallningsvärde och den hittills gällande minimi-tariffens
olämplighet för framtiden, såvida bevilln.afgiften
skall kunna utgå i lika proportion efter rätta värdet öfverallt.
§ 27.
pag. 25. Ad vocater och sakförare. Se nnmärkntn
derom vid i5 §:n.
pag. 26. Gårdfarihandlande, vid resor till utri
kes
ort (med undanlag af Norrige.)
Sedan Bevilln.Ulsk. antagit, att gårdfarihandlande^ resor
till Norrige, der i sednare tider god afsättning funnits
för Svenska slöjdeaIster, synnerligen bomullsyafiiader, icke
böra genom särskild bevil!n.a>fgift hämmas, kan det väl vara
likgiltigt antingen förra afgiften af 3o r:dr för gårdfarihandlande
vid resor till utrikes ort qvarstår eller afkastas;
ty, mig veterligen, företagas ej nu mera sådana resor; men
föreskriften, afsedd alt förhindra dem, tyckes egentligen tillhöra
polis-lagstiftningen; hvilket dessutom uppenbart är
fallet med bestämmelsen om afgiftens uppbärande af landssecrettn,
då pass meddelas, m. m,
pag. 26. Hästhandlare och f Härom åberopas an
.
. a <inarkn:na for likartade
pag. 27. Krögare, m. fl. Jfa„ yid j5 ^
pag. 28. Smidesförsäljare. Anmärkningen med hänsigt
till hästhandlare är äfven hit lämplig.
Såsom Bevilln.Utskts betänk, pag. 4 utvisar, har Ulsk.
tillstyrkt: ”alt de uti bevilln.förordn:s 2 art. 17, 26 och 3(
för arbetsfolk och öfriga, som med dem blifvit jern’’förde,
så i städerna som på landet, bestämda särskilda af”gifler
måtte alldeles få upphöra.”
Genom vid riksdagens början gjord motion, har väl äfven
jag sökt ådagalägga, att den på oriktiga grunder tillkomna
beskattningen å här ifrågavar. personer vore alltför
hög, i följd hvaraf jag yrkat , alt den måtte jemkas och
nedsättas till det möjligen minsta belopp, som, vid billig
jemförelse af personernes ställning och förmåga, kunde böra
dem rättvisligen åsättas. Men, hållande mig härvid, delar
jag ingalunda Utsk:s tanke, att samma beskattning bör alldeles
upphöra; ty, återförd till dess enklaste rationella grunder,
är hela hevillntn directe för personer, efter 2 art:n,
icke annat än en beskattning å deras arbetsförmåga, vare sig
att denna förmåga användes vid embete eller tjenst, handel,
handtverk och näringar, oafsedt jordbruket eller annorledes,
fastän beskattningsnormen i dessa nämnda fall hemtats från
inkomsterna af embetet och tjensten eller yrket. Likaså
nödvändigt det är att jemka och nedsätta nu ifrågavar. personers
alltför dryga bevilln. af arbetsförmågan och arbetsför
-
D c n 29 ÄI a j.
förljensten, lika principvidrigt skulle del således vara alt
alldeles afskaffa denna beskattning för sjelfberoende arbetare.
Sådant vore, efter min förmening, äfven skadligt, emedan
det upphäfde deras naturliga förbindelse att bidraga lill
Statens upprätthållande, och äfventyrIigt, emedan det ledde
till alltför stor olikhet i beskattningen jemförelsevis emot
andra medborgare, som i förvarfs-v i 11 k or, lefnadssätt och
flerahanda förhållanden stå föga högre än dagarbetare , t.
ex. fiskare, gesäller, smärre handtverkare i städerna , lotsar,
mätare, sjömän, gerningsmän på landet, skärkarlar och
strandsittare, m. fl. Dagarbetare vid bruk , verk och inrättningar
äro ej sällan i bättre belägenhet än dessa och andra
sjelfberoende arbetare både i städerna och på landet,
deribland specielt flottkarlar vid de större flotlningslederna
och andra dylika likaså.
Jag hemställer fördenskull detta allt till Utsk:s närmare
öfvervägande, och yrkar emedlertid, att förslaget lill ny
be v i 11 n. stadga måtte inrättas efter ofvanantydda grundsatser
och i öfverensstämmelse med min motion, som afser en billig
medelväg härutinnan.
§§ 33 och 34.
Den reglementariska bestämmelsen, pag. 33, börjande
med orden ”domare och executorer,” intill 33 §:ns slut , innefattar
stadganden, som tydligen tillhöra dels den civila och
dels den ekonomiska lagstiftningen.
§ 35.
Mig synes alt 1835 års bevilln.förordn. och de föregtde
afhandlat ämnet för denna § från en vida rikligare sida, då
der blifvit antaget och faslstäldt, att bevilln. af actie-bolag,
med flera likartade inrättningar, borde utgöras med 5 proc.
af den utdelning, som icke öfverstiger sex för hundrade och
för hvad derutöfver utdelas med 10 proc. Man kan så mycket
mindre invända, att denna beskattning varit obillig eller
ändamålsvidrig, som de flesta dylika inrättningar i Riket
tillkommit just under den lid, 1835 års förordning haft
gällande kraft: och den kan följaktligen icke antagas blifva
det hädanefter, sedan de nya hypoteksföreningarna och
privatbankerna numera haft rådrum att utvidga och stadga
deras rörelse. Verkan häraf är dessutom notorisk och synbart
icke till delägarnes nackdel; och då många capitaler,
undandragna låntagare i annan väg, emedlertid ingått till
fond för sådana inrättningars rörelse, hvilkas allmänna nytta
jag dock ej förnekar, lärer det vara och förblifva både
rättvist, billigt och ändamålsenligt, att bevilln.foten, med afseende
på ifrågavnr. inrättntr, oföiändrad bi be hålles, isynnerhet
som flera af dem godtgöra sig räntan vid utlåningstillfället,
oberäknadt andra väsendtliga fördelar, som till
7
H. 46
36i
Den 39 Maj.
skyndas dem i allmänhet, genom octrojen eller af Statsmakternas
medgifvanden till deras uppkomst och verksamhet.
Jag påyrkar fördenskull bibehållandet af förra bevilin.*
afgiften.
S 36.
I bestämmelsen, att af fynd bevilin. skall erlägeas
med 5 för hundrade af värdet, föreslår jag undantag för
sådana fynd af gamla mynt, klenoder och andra ålderdoms
minnesmärken, som inlösas af Kronan för Rikets antirjvitetssamlingar.
Dessutom är nödigt, att någonting stadgas om
sättet huruledes bevilin.afgiften skall debileras och uppbäras
för värdet af andra fynd.
Art. 3.
§§ 37 och 38.
Åberopande Gr. Posses reservation, pag. 26, samt Hrr
Edenhjelms och af Schmidts reservationer, pag. 34, i Utsk:s
betänk., yrkar jag vördsamt, att denna art. måtte från nya
bevilin.stadgan uteslutas, såsom rättsvidrig och ändaraålslös,
— rättsvidrig, emedan den ej grundar sig på något inkomstgifvande
föremål, och sålunda afviken från sanna beskatlliingsprinciper,
— och ändamålslös, emedan den ej förhindrar
sträfvandet efter karakterer, der delta eljest skulle vara
för handen efter individuell begrepp om saken, betraktad
såsom ett lofligt mål, så länge grundlagar och borgerliga
lagar ej förbjuda det. Tvifvelsmål kan ock möta derom ,
huruvida ämnet verkligen ingår i Svenska folkets sjelfbeskaltningsrält.
Art. 4.
§§ 3g till och med 48.
Alt förordna om sättet för mantals- och skattskrifningen,
med ledning af äldre och nyare gällande beskallnirigsgrunder,
samt af R. St:s beslut angtde bevillnma m. m., hav
varit, är och förblifver ostridigt en regerings-åtgärd, tillhörande
Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt, hvilket afven
uppenbart bevisas af allm. författnm om mantals-och skattskrifning,
utfärdad af K. M. den 3o Sept. 1812, utan Ständernes
medverkan. Lagstiftningen härom bestämmer dessutom
ang:de vissa andra medborgerliga förhållanden, än beskattningen,
ordnade genom utkomna särskilda allm. lagar
och K. författningar, deri lagbuden antaga persons mantalsskrifning
till grund för bestämmelsen örn hans rätta hemvist
samt deraf beroende rättigheter och skyldigheter inom
hemorten eller communen, — om behörig domstol i rättagångstvister
och andra frågor; för möjligheten att rösta i
commtinal-angelägenheter, att erhålla resepassoch vandringsbetyg
från hemorten, om och när så behöfves; att uppehålla
sig inom viss commun och der vid behof njuta fattig
-
Den ig Maj
363
vård, samt mera dylikt. ■—■ Mantalsskrifningsförrällningen är
föl ja k ll igen särdeles vigtig för ordningens vidmakthållande i
landet, och hvarje motsägelse i föreskrifterna ang:de delta
ämne mycket äfventyrlig för landets allmänna hästa.
Det måste således anses vara ganska olämpligt, åtminstone
om R. H. St. nu skulle, enligt Bevilln.TJtskrs förslag,
vidtaga förändringar uti sättet och villkoren för mantalsoch
sknttskrifningen, med hvad dit hörer; och för min del
anser jag det äfven vara vådligt att göra denna förrättning,
som länge och med säkerhet hufvudsakligen hvilat på häradsskt
ifvarens tjenste-ansvar, att tillämpa skrifningen efter
lagens afsigt och bokstaf, till mål för skiljaktiga meningar
inom en beslutande comité'. Erfarenheten bör hafva nogsamt
undervisat hvar och en, som någon gång bevistat mantals-
och skattskrifningarna, huru angeläget det är, att häradsskrifvaren
härvid får uppfylla sin pligt, utan obehörig
inverkan af församlingens innevånare, hvilka vanligen äro
benägne att från mantal inom församlingen alldeles utesluta
sådana fattiga personer, som begått brott, äro kända för vanart,
eller endast äro i den ställning, att de förmodas kunna falla
församlingens fattigvård till last;och benägenheten härtill skulle
få alltför fria tyglar, om den — hvilket kan förutsättas —
blefve understödd af tvänne vid förrättningen röstägande
församlingsboer. Man klagar nu öfver mängden af lösdrifvare,
som ej tillhöra någon viss församling. Man skulle innan
kort få se dem fördubblade, eller tvådubblade, ifall
sådan anstalt vidtoges, som här ifrågakommit. Mycket mera
skulle vara att deremot invända; meri som hela ämnet
är af egenskap att inbegripas under Konungens grundlagliga
lagstiftningsrätt, kan jag ej behöfva att vara vidlyftigare
i den speciella bevisningen, utan åberopar jag vördsamt,
med hänsigt pä föreslagna 4-^e art:n af nya bevilln.stadgan,
mitt uti inledningen till delta anförande framställda
yrkande.
Hrr Gr. Jac. Hamiltons, Frih. Oxenstjernas, Frih. Åkerlijelms,
Frih. von Knorrings och Hr Edenhjelms, samt Kyrkoherden
Bergwalls, Prosten Sundelii och Prosten Gahnes,
jemte Hrr Norins, Westmans och Rydins inom Utsk. gjorda
reservationer, pag. 26 af betänk., äfvensom Gr. Posses, pag.
28, äro att hänföra till vissa delar af detta maktpåliggande
ämne.
§§ 4g lill och med 86.
87 till och med m, samt
124, 125, 126 och 127.
I hänseende till dessa §§:r, handlande om Taxer.comite'er
på landet och i städerna samt deras sammansättning,
verkningskrets och göromål, och om ändringssökande i taxerings-och
debiteringsmål samt besvär öfver ådömda böter,
364
Den ag Maj.
äger den allm. anmärkn. rum, att de delvis innehålla föreskrifter,
som tillhöra den ekonomiska lagstiftningen, oell
måhända äfven civil—lagstiftningen; och för sådana delar åberopar
jag vördsamt hvad derom redan är framstaldt och
påyrkadt uti inledningen till detta mitt anförande.
Dessutom får jag särskildt tillägga, vid
pag. 4o. § 5o. Hit kan specielt hänföras hvad jag före
detta upplyst och anmärkt om den gamla minimi-tariffens
felaktighet och otillämplighet, samt om nödvändigheten
af, att den noga granskas och ändamålsenligt förändras,
innan den varder fastställd till efterrättelse vid blifvande
taxeringar.
Pag. 4o och 4r. §§ 51 , 52, 53 och 54. Uti ingendera
af dessa är uttryckligen sagdt, att Taxerings-comite'erna
på landet skola organiseras pastoratsvis; men detta tyckes
dock vara meningen, enär 54 $:n uppställer såsom undantag:
”vilja flera pastorater förena sig om en Taxer.comite', vare
”sådant tillåtet.”
Då Beredn.comite'erna på landet upphöra, och beredningsså
väl som taxerings-ålgärderna öfverlemnas åt en enda Corporation
, under namn af Taxer.comite', är det visserligen
nödigt, att taxer.districterna, sorn hittills vanligen utgjorts
af hela fögderier, och i Elfsborgs län t. ex. varit sex, hädanefter
blifva vida flera. Men, pastorat är i allmänhet ej
något lämpligt taxer.district, i hänseende till en del pasloraters
jemförelsevis ringa omfång och folkmängd, samt svårigheten
att der finna behörigen qvalificerade taxeringsman.
Pastoraterna äroock i vissa län så många, att taxeringsarbetet
skulle blifva alltför osäkert och taxer.handlingarna
alltför vidlyftiga, om hvarje pastorat begärde egen Taxer.-  comite', hvilket åter är att förmoda, om och när sådant
skulle tillåtas. För alt göra detta åskådligt, får jag nämna,
att i Elfsborgs län finnas pastorater, dels mycket stora,
dels ganska små. Häraderna äro deremot aderton, af hvilka
5 innehålla hvardera allenast ett pastorat, men de öfriga 2,
3 och flera ända till 8 pastorater; varande fördenskull länsmansdistricterna
härefter lämpade, så att de, 25 till antalet,
med afseende på localförhållanden svara emot ett, två
eller flera pastorater; och häri har man således en tjenlig
grund för länets indelande i taxgr.districter. Jag föreslår, af
sådana orsaker, att Konungens Bef:h:de måtte bemyndigas
indela länet i så stora och många taxer.disti icter, som för
taxer.arbetets tillbörliga handhafvande erfordras och localaomständigheter
i öfrigt medgifva, då jag föreser, att de skulle
uti Elfsborgs län blifva 25, förutan städernas 5, tillhopa
3o, hvilket redan är mycket, men likväl mer än hälften mindre,
än om hvart pastorat på landet och hvar stad skulle få
särskild Taxer.comite'.
pag. 57. § 1 13. Erinras alt om taxer.districtcrna indelas
efter hvad här ofvan är föreslaget, kan den åsyftade
Den 29 Ma j.
365
nyttiga ordningen för ledamöters inkallande i Profil.cornilsen
någorlunda väl ernås, annars blott ofullkomligt,
pag. 5q. § 121. Som allm. bevillntn i det liela lärer
blifva betydligt nedsatt till belopp, men vederbör, tjenstemäns
kostnader oell besvär i och för taxering , debitering,
uppbörd och redovisning, blifva lika stora som förut, om ej
betydligt större, i följd af taxer.districternas ökade antal ;
så hemställer jag, alt Bevilln.Utsk. mätte föreslå R. H. St.
alt bevilja, i stället för 1 proc. såsom hittills, 1^ eller 1^
proc. af hela länets bevilln.summa , till kostnadsersättningar
och till uppmuntran för samma tjenstemän , isynnerhet
som skjuts- och tractamenlskostnaden för ledamöter i Pröfn.-  comiteer kommer att uppgå till högre belopp än förr, i män
af deras ökade antal.
pag. 61 och 62. §§ ii5 och 126. De här föreslagna
stadganden , som skulle tillintetgöra den hittills erkända rättigheten
för Kronans ombud, att äfven genom besvärs anförande
öfver Pröfn.comite'ens beslut bevaka slatscassans rätt
och fördel ined afseende på egentliga taxer.frågor, äro, efter
min förmening, både principlösa och äfventyrliga. Väl är
det sannt, att taxer.åtgärder, sedan de af Pröfn.comité blifvit
fastställda, sällan kunna, om de än af Kronans ombud
anses oriktiga, lagligen klandras, i brist af bevisning. Men
0111 utvägen en gång beredes de taxerande corporalionerna
alt för deras orter förminska bevillnln , emot R. Sits afsigt
och bevilln.förordning bokstaf, t. ex. att nedsätta hemmansvärdet
i massa, ulan behöriga skäl, samt till och med under
miniini-tarilfen, alt på lika sätt sänka annat uppskattningsvärde
å egendom, att ytterligare nedsätta borgerskapets bevillning
för rörelsen, eller annorledes; så är äfven fara värdi, att
tillfället ej alltid lemnäs obegagnadt. Äldre tilldragelser
med afseende på uppskattningsvärdet å hemman och det
ännu tillvarande missförhållandet deri, Rikets län emellan,
antyda öppet hvad man derom bör tro. — Dessutom, och
detta förtjena!- noga öfvervägas, hafva Taxerings- och Pröfnings-comiteerna
icke befattat sig ensamt med den egentliga
taxeringen. De hafva jemväl granskat och förändiat, och
stundom nedsat eller underkändt debiterade afgifter, samt
lära ej underlåta att göra detsamma hädanefter. Skulle då
öfver Pröfn.coiniteens beslut, i dessa fall, besvär af Kronans
ombud ej heller få anföras? Af Utskts förslag hemtar jag
svaret nej; och motsägelsen emellan 124 ocl1 l25 §§:na blifver
derigenom uppenbar. — Får vidare Kammarrätten icke
heller upptaga och afgöra anmärkningar, som vid revision
af räkenskaperna knnna förekomma mot debitering af bevillningsmedlen,
när så är, att Pröfn.comité behandlat debite1
ings-åtgärderna ? — Äfven härpå måste svaret blifva nekande;
och något hvar bör således kunna inse hvarthän detta
allt slutligen skall leda.
Jag yrkar fördenskull på ändring i Ulskts förslag lill
366
Do II 29 M a j.
17.5 §:n, så att besvärsrätt må tillkomma så val Kronans
ombud, som den skattskyldige, äfvensom på en härmed instämmande
förändring i 126 §:ns redaclion.
Art. 5.
§§ 128 till och med 1^0, samt
i41 och 142; äfvensom
151, iD2 och i53.
Nästan i större mått, än annorstädes, gäller härvid den
erinran, att föreslagna bestämmelserna ingripa i den civila
och ekonomiska lagstiftningen, emedan här talas om tjenstemäns
ansvar såsom för tjenstefel, m. m. d.; åberopande
jag fördenskull vördsamt , med hänsigt härpå , mitt
uti inledningen till delta anförande redan framställda yrkande.
55 145 till och med i5o.
Om undantag och lindring i bevillntn, torde, såsom innefattande
bestämmelser angille sjelfva beskaltningsgrunderna
och tillämpningen deraf för vissa fall , böra ingå i de
artlr af stadgan, derutinnan afgifterna, för hvilka undantag
och lindring medgifves , varda bestämda, eller ock införas
under en särskild art. näst derefter. För öfrigt anmärkas,
vid
5 i45. 2:0 Personer, hvilka angifvit nyttiga uppfinningar,
för den belöning som i sådant afseende åtnjutes.
Meningen kari väl här ej vara, att den årliga inkomst ,
en person, som i något industriell yrke eller eljest uppfunnit
nyttiga förbättringar, derpå han, enligt härom utfärdade
allm. författnlr, erhållit s. k. patent eller privilegium
exclusivum lill uppfinningens begagnande för sig allena under
viss tid, af sådan uppfinning tillgodonjuter gagn i eget
yrke, eller genom upplåtelse åt andra, mot ersättning, —
skall undantagas från bevilln., ett undantagande, som dessutom
i allmänhet icke kan äga rum, utan att medföra osäkerhet
och missbruk vid uttaxerande af 2:dra art:ns bevillning.
Erfarenheten har dock visat, att den likartade bestämmelsen
i i835 års bevilln.stadga blifvit någon gång så
förstådd, hvarom äfven, sedan Pröfnings-comite' meddelat
rättelse, fråga är, genom und. besvär, dragen under K*. M:s
nåd. pröfning.
Jag föreställer mig jemväl, att befrielsen efter föreslagna
redactionen af i45 5:n 2 mom. icke afser annan belöning
för nyttiga uppfinningar, än den, som för en gång utgår
antingen af Statens allm. medel, eller från andra publika
fonder; anseende jag fördenskull, att nämnda redaclion
bör förtydligas, med tillägget: för den belöning af allmänna
medel, som i sådant afseende åtnjutes.
§ 149. Bevilln.Ulsk. bar här föreslagit att bibehålla
iunevånarne i Borås stad än ytterligare vid den befrielse
Den »9 Maj.
36j
ifrån och lindring lili bevilln:n, förre Ständer elem beviljat
i och för de staden åren 1822 och 1827 åfvergångna eldsvådor;
inen märkvärdigt 110g liar Utsk. icke i silt förslag
upptagit innevänarne uli Wenersborg såsom föitjente af en
slik K. St:s välvilja, hvartill Utsk. i betänk., pag. 26, anfört
såsom motiv: ”att Utsk. inhemtat, att Wenersborgs
”stad, som utom allmänna låneunderstöd, efter eldsvådan
’’(i834 nemi.) erhållit betydliga enskildt» bidrag, numera
”kan anses hafva återvunnit den förkofran, att någon fortfarande
befrielse från eller lindring uti bevillnln icke skäligen
”bör äga rum.”
Hvarest, eller af hvilka tillförlitliga handlingar, Utsk.
skulle hafva inhemtat detta ljusa begrepp om stadens så
hastiga förkofran, hvilket, 0111 det vore grundad!, äfven vore
särdeles glädjande, kan jag ej utleta eller ens gissa. Det
må då tillåtas mig anse föreställningen derom såsom en
fördom, bibringad Utsk. af några, som sett, och andra, som
hört omtalas, att staden kunnat, förmedelst de erhållna understöden,
för det mesta uppbyggas ånyo, efter en förbättrad
plan och någorlunda väl. Byggnaderna hafva dock ej
blifvit färdiga, förrän under de 2:11c sistförfluten åren, och
många äro det ej ännu; hvaraf följer, att den af i835 års
Ständer staden tillerkända hevilla frihet för husen icke
lillgodokominit ägarne längre, än dels två och dels allenast
ett år. Hvad stadens förespeglade förkofran i öfrigt angår,
så kan väl helt naturligt förklaras hvarföre, sedan efter lörsta
årets förlopp handel, handtverk och näringar kunnat
åter bedrifvas i uppförda provisionella byggnader, rörelsen,
underhållen af de betydliga capitaler, som satts i omlopp
för byggnadsarbetena, varit någorlunda jemn; men detta
penningens lifligare omlopp i orten är nu slut. Innevånarnes
redbara välstånd har emedlertid förminskats, genom ansträngningarna
vid stadens återuppbyggande, och vanmakten
lärer snart visa sig alldeles i motsats till förment förkofran,
nar de upplånta capitalerna skola återbetalas, dels med
ränta och amortissement till Riksg.cont., dels på vanligt sätt
till enskilda långifvare, isynnerhet 0111 staden skulle af K.
II. St. behandlas så hardt, sorn dels Bevilln.Utsk. sökt åstadkomma
i denna fråga, dels StatsUtsk. lärer beslutat tillstyrka
i en annan för staden högst vigtig fråga. Jag anser mig
kunna med någon sakkännedom bedomina närvar, tillståndet i
Wenersborg, så väl som ulsigterna derstädes för den närmaste
framtiden. Det förra är i sanning äfventyrlig!, och
de sednare mörka; åberopande jag vördsamt, till stöd för
min mening härom, närlagda promemoria, N:o 3 , för uppgifternas
riktighet, för hvilken jag ansvarar; och hoppas jag
på grund af detta allt, att Bevilln.Utsk. skall, efter närmare
öfvervägande af ämnet, finna sig befogadt föreslå bibehållandet
äfven för Wenersborg, intill nasta riksdag, af deli
368 Den 29 Maj.
befrielse från eller lindring uti bevilln.afgifterna, 1835 års
Ständer staden för tiden hittills beviljat.
Hr Prosten Östermans oell Riksdagsfullm. Lars Larssons
inom Utsk. gjorda reservationer, pag. 36 och 56 af betänk.,
varda dessutom vördsamt åberopade.
Slutligen har, uti 168 §:n af 1835 års Levilln.stadga,
funnits någon tvetydighet i hänseende till medgifna befrielsen
från hevilln. för tomter, hus och byggnader i Iäorås och
Wenersborg, hvilket föranledt dertill, att Taxer.comiteen på
förstnämnda ställe tillämpat stadgandet äfven för alla på
stadens grund eller å stadens ägo-område belägna hus och
byggnader, men Taxer.comileen i Wenersborg sträckt tillämpningen
allenast till de inom sjelfva staden varande tomter,
hus och byggnader, såsom efter min tanke rätteligen
vara bör. Pröfn.comiteen har väl gjort förändring i det för
Borås följda tillämpningssättet, men, såsom jag vill minnas,
äro besvär anförda öfver detta Pröfn.comite'ens beslut. —-  För att nu förtydliga stadgandet än mera, hemställer jag,
alt i 149 §:n af nya bevilln stadgan befrielsen i ofvanberörda
fall måtte bestämmas för alla inom stadens staket eller
vall belägna tomter, hus och byggnader, både i Borås och
Wenersborg.
Förmodande, alt H. R. o. Ad. anser dessa mina anmärka:!-
föranleda till återremiss af Utsk:s betänk, och förslag,
hvilket jag äfven vördsamt påyrkar, anhåller jag tillika,
att mitt anförande måtte få medfölja återremissen.
Bilaga N:o 1.
Exempel på det missförhållande i beskattning efter
atdra arftn i 1835 års bevilln.stadga, som för närvar, äger
rum med afseende på taxeringen i städerna.
Bevilln.afgift för
behållen inkomst
af handelsrörelse.
År 1S3S voro nemi., enligt officiella uppgifter
:
16 handlande och 2 betjente!- i Alingsås stad
taxerade för behållen inkomst, efter 2tdra
art., med tillhopa r:dr 128: —
12 handl, med 7 handisbetjenter i Askersund till 135:
170: —
108: 24.
126: —
85: —
70: —
4o: —
87: —
94: 24.
i4o: —
1 1 handl.
16
—
12
—
i Borgholm
J5
7
—
8
—
i Cimbritshamn
55
7
—
12
—
i Eksjö
>5
6
—
8
—
i Engelholm
5 5
11
—
11
—
i Falköping
55
4
—
1
—
i Grenna
55
9
—
3
—
i Hjo
55
22
—
3
—
i Kongelf
55
24
—
3
—
i Laholm
57
Den 29 M .1 j.
11 hand!.
med 6 handlsbe!jentor
i Lindesberg
till
85: —
6
—
.5
—
i Mariefred
»>
65: —
1 1
—
5
—
i Marstrand
Y>
97; l6-
»8
-r-,
11
—
i Norrtelje
77
i 26: —
11
7
—
i Piteå
77
1 37: 24.
2
4
—
i Sigtuna
77
20: —
2
1
—
i Skanör
22: —
11
6
—
i Skara
77
79: —
7
—f
10
i Skenninge
77
80: —
8
6
—
i Sköfde
77
90: 24.
4
7
—
i Strengnäs
77
81: —
25
12
—
i Strömstad
77
.84: -
8
1 1
—
i Södertelje
77
76: —
3
5
—
i Thorslia Ila
17
74: 32.
5
1
—
i Trosa
17
53: 24.
7
5
—
i Waxholm
77
81: 24-
■ 4
5
—
i Wim,melby
77
r 13: —
8
—
i Oregrund
77
80: —
«4
6
—
i Östersund
7?
81: —
9
—
6
—
i Östhammar
77
68: —
3 18
st.
189 st.
r:dr
2879: —
Då rann iiu för ofvanuppräknade 3i af Piikets minsta
släder afräknar från taxerade bevillnln efter 2:dra arlin
livad sora af summan, 287g r:dr, belöper för 189 handelsbeljenler
med per medium 2| rtdrs afgift för hvardera,
eller tillhopa 472 r:dr 24 sk., och sedan fördelar återstoden
2406 r:dr 24 sk. emellan 3i8 handlande, blifver resultatet
särdeles anmärkningsvärd!, nemi.: att uttaxerade bevilln.afgiften
för bandel och rörelse icke uppgår öfverhufvud till
mer än 7 r:dr 27 sk. 1 rist. å dem hvardera, svarande icke
fullt emot i5i-§ r:dr behållen inkomst för hvar och en;
hvilket sednare belopp uppenbarligen ej till tredjedelen betäcker
deras och hushålls årliga lefnadskostnad , nb. de
mindre bemedlades, oafsedt den omständighet, alt en eller
annan af samtliga dessa handlande vanligen tinnes hafva
samlat någon förmögenhet, när handelsyrket öfvergifves eller
upphör.
I K. Cornmerce-collegii berättelse om Sveriges handel
och sjöfart år 1838, från hvilken jag tagit uppgifterna här
ofvan, kan henitas grund till sådana jemförelse!' äfven för
öfriga städer i Pviket, alla bevisande med få undantag, att
af städernas handelsrörelse bevilln:n i sjelfva verket ej utgår
med mera än tredjedelen, kanske någon gång men högst med
hälften af hvad som, efter bevilln.stadgans bestämmelser,
borde utgöras. Förhållandet härutinnan i hänseende till
fabriks-, manufactur- och handtverkeri-rörelsen, är måhända
något olika ; dock torde äfven den i allmänhet nu icke draga
mer än högst hälften af den inkomst-bevilln., som rätte
7
H. 47
D* ii Qt) M u j.
iigen borde utgå. Emot sådana missförhållanden, hvilka,
med tillhjelp af de handlingar och upplysningar, Bevilln.-  Utsk. har alt tillgå, kunna i det hela genomskådas, måste
val således något correctiv äfven höra uppställas uti nya hevilla.
stadgan. Man kan invända, hvad jag vill medgifva, att,
oaktadt de missbruk, som salunda i allmänhet hittills ägt
rum, flere handlande och andre med borgerlig rörelse dock
blifvit rätteligen taxerade till jemförelsevis ganska högt belopp
för hvar och en; men detta hörer till undantagen
och undanrödjer således icke behofvet af ökad control! å
taxeringarna.
Bila».! N.o 2.
Uppgift öfver hemmantalet i Rikets samtliga län , med
jemförelse dels af antagna minimi-niedelvärdet å hemman inom
hvarje län, efter den vid 183.5 års hevilla.stadga fogade
tariff derå, och dels af det vid 1836 års taxeringar uppskattade
hemmans-medel värdet.
Hemmantal.
Stockholms län .... 4°4°
Upsala 3548
Westerås 2873
Nyköpings 3307
Linköpings 5443
Jönköpings 38cj 1
Wexiö 2823
Calmar län, med Öland . 3366
Wisby län eller Gottland 1097
Carlskrona eller Blekinge togo
Christianstads .... 2988
Malmöhus 8791
Halmstads 2909
Götheborgs och Bohus . 2874
Wenersborgs eller Elfsborgs 4 '9°
Mariestads eller Skaraborgs 4892
Örebro eller Nerikes . . 2724
Carlstads eller Wermlands 1726
Fahlu eli. St. Kopparbergs 1806
Gefle eller Gefleborgs . 2107
Hernösands eller Wester
Norrlands
1602
Jemtlands 919
Umeå eller Westerbottens 809
Piteå eller Norrbottens . 62$
Medelvärde
efter minimi-ta
litlen.
4o5g r:dr
3 192
3685
3445
384o
2356
2770
4143
a.jgi
6818
3735
5° ‘9
23l i
3i 98
3°79
3820
3oig
820 I
3743
2*52
99
59
99,
99
99
5?
59
59
V
59
99
99
59
99
99
99
99
3824 „
1409 „
1817 „
'95i „
iS36 ars
uppskattade
medelvärde.
4914 r:dr
4o46
4124
3go2
424 2
2707
3020
4472
33oo
8325
4615
5627
2621
4206
3760
4364
3221 „
9° 34 „
4962 „
2809 „
421 r „
1807 „
3287 „
33g6 ,,
59
97
59
99
97
99
99
99
59
59
99
Den 29 Maj.
Efter nummerordning, från det högsta till det lägsta,
stå följaktligen länen på sätt, nemi.:
enligt mini- enligt i836
mi-tariffen. års taxering.
Carlstads län .... N:o 1 N:o 1
Carlskrona „ 2 ,, 2
Malmöhus »3 „ 3
Calmar
„ 4 ,,7
Stockholms ....,, 5 »5
Linköpings . . . . „ 6 ,,9
Hernösands .... ,,7 » 10
Mariestads »8 »8
Christianstads „ 9 »6
Fahlu „ i° 5> 4
Westerås „ 1 1 „ 12
Nyköpings ,,12 „ 14
Götheborgs .... „ 13 „ 11
Upsala » >4 » 13
Wenersborgs .... „ i5 „ l5
Örebro
16 „ 19
Wexiö „ 17 ,, 20
Wisby ...... „ 18 ,, 16
Jönköpings ..... „ 19 „ 22
Halmstads
2° „
Gefleborgs
2 r „ 21
Piteå ,,22 „ 17
Umeå „ 2j „ 18
Jemtlands » 24 j> 24*
Bilaga N:o 3.
Utredning af factiska förhållanden , med hänsigt lill
Wenersborgs stads ekonomiska belägenhet efter eldsvådan i
October 1834-
Staden afbrann totalt på den korta tiden af 8 timmar
med undantag af 18 lill 20 små hus eller kojor i yttersta
omkretsen. Nedbrända hus och gårdar voro 200, för hvilka,
till så vidt de hade blifvit försäkrade, försäkringsbeloppet
motsvarade omkring 200,000 r:dr. Efter branden uppgifna
förluster i oförsäkrade hus, lös egendom och varulager,
utgjorde dessutom 244>2oo r:dr, eller, jemte de brandförsäkrade
husens högre värde än försäkringen, 55,800 r:dr,
tillhopa 3oo,ooo r:dr, således i det hela ungefärligen 5oo,000
r:dr b:co. Denna staden öfvergångna olyckshändelse väckte
den tiden ömt och verksamt deltagande hos den välgörande
Svenska allmänheten, som skyndade att bispringa med frivilliga
gåfvor, hvilkas belopp, med inberäkning af spanmål
och andra födoämnen samt några byggnadsmaterialier, kan
antagas hafva utgjort omkring 85,000 r:dr. Uppå af mig i
und. gjord framställning 0111 samhällets betryckta och äfven
-
3;j
Den 29 Ma j.
tvrliga belägenhet, sami om behofvet af allmänt låneunderstöd
för stadens återuppbyggande, täcktes K. M. år 1835 föreslå,
och behagade Rikets då församlade Ständer bevilja ett
byggnadslåneanslag af i5o,ooo r:dr, nemi. 125,000 för enskilda
tomtägare och 25,000 för stadens allmänna byggnader;
men villkoren för beviljandet häraf blefvo i så måtto
gmska stränga, som, 1:0 husen skulle återuppbyggas af
sten, legel elier annat ej eldfarlig! ämne; och 2:0 räntan
skulle utgå med 5 proc., eller 2 proc. högre an för det
Boiås stad efter 1822 års eldsvåda tillerkända lånebiträdet
och 1 pi oc. högre än för det lån Wexiö stad sedermera fått
tillgodonjuta, hegge för blotta trähusbvggnuder.
För att nu om förhållandena efter eldsvådan i Wenersborg
och närvar, tillståndet derstädes lenina en åskådlig
öfversigt, utber jag mig få anmärka, att, enligt hvad redan
är vordet upplyst, besteg sig hela förlusten vid
eldsvådan till b:co r:dr 5oo,ooo: —
och att de tillgångar, som då kunde lagas i beräkning,
— icke alla såsom ersättning för förlusterna,
men dock såsom medel för tillfallet
till den husvilla folkmängdens hjelp och stadens
återuppbyggande, — utgjordes af
brandförsäkringsbeloppet . . . 200,000: —
gåfvo-medlen 85,000: —
byggnads-lånet i5o,ooo: —
tillsammans 4^5,000: —
men af gåfvo-medlen åtgick åtminstone
hälften till uppförande
af provisionella Inis och baracker
för det fattigare folkets
hysande och till denna del af
befolkningens underhållande under
vintern emellan 1834 och
1835 samt än längre. Hvad sålunda
påkostats, måste fördenskull
afräknas från tillgängliga
medlen för stadens återuppbyggande
.... 42,5oo: —•
och likaledes måste den
del af brandförsäkrings-beloppef,
för
hvilken de nedbrända
husen varit intecknade
till säkerhet för
lån i publika cassör
och hos enskilda per.
söner utom staden,
afräknas med minst 100,000: — 142500'
Återstår 293,5oo: —
I sjelfva verket hafva således stadens innevånare måst
Den 39 Ma j.
på flerehanda sätt oell jemväl genom minskning i tilläfventyrs
på någons hand förut samlad capita I-förmögenhet, eller
genom ökad skuldsättning för nytt rörelse-capilal, genast vidkännas
det öfriga af förlusten r:dr 206,mo;
det oberäknad!, att byggnadslånet, med derå belöpande räntor,
ehuru samma lån be red t en tillgång för tillfället, skall
efter hand återbetalas. — När oersatta förluster vid eldsvådan
dermed ökas, öfversliger deri följaktligen trehundrade
femtio tusende r:dr b:co, utom förminskade inkomster
af handel oell näringar, åtminstone första året efter
eldsvådan; och man torde då utan svårighet kunna rikligt
bedomina samhällets ekonomiska belägenhet, sådan som den i
verkligheten varit, är och länge måste blifva, nemi, högst
bekymmersam.
Emedlertid hafva stadens innevånare ansträngt sig (ill
det yttersta, för att ånyo uppbygga deras stad på ett förståndigt
och ändamålsenligt sätt. Resultatet deraf, med hänsigt
till de uppförda byggnaderna, visar sig sålunda: 1 io
nya lius och gårdar äro färdigbyggda, mångå bland de
större af sten eller annat ej eldfarligt ämne, men de flesta
af träd.
13o af dessa äro redan brandförsäkrade för
tillhopa omkring 4^°>000 i-dr,
för de öfriga 100 hafva ägarne icke mäktat
bekosta brandförsäkring. Deras gemensamma
värde kan utgöra omkring .... 60,000 —
tillhopa 5io,ooo r:dr,
hvilket ytterligare bevisar hvad tillförene ärsogdt 0111 innevånarnes
betydligen nedsatta rörelse-capital och ökade skuldsättning.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: Jag får, till att hörja
med, förena mig med den siste talaren i afseende på i:sta
§:n, der Utsk. sjelft oriktigt, som mig synes, jemfört en årlig
inkomst af 100 r:dr med ett värde af öfver 100 r:dr.
Ett värde af 101 r:dr måtte vara fasligt olika med en bestämd
inkomst af 100 r:dr. Delta matte vara ett misstag.
Jag har redan gjort en dylik anmärkn. vid början af motionstiden,
och har nu af en händelse funnit samma anmärka, i
det upplästa anförandet, med hvilket jag i den delen får
förena mig.
Frih. Nauckhoff uppläste derefter följande:
Alt de anmärknJr, iag nu gå att afgifva emot förevar,
betänk., till största delen redan från motionstiden befinna
sig hos Utsk., kommer deraf, att delta betänk., N:o 12, hufvudsakligen
är en afskrift af i855 ars hevilla.stadga; det
är således utan mitt förvållande, om hvad jag anmärkt
emot originalet inpassar på copian. Om Utsk. tilltrott sig
alldeles åsidosätta detta original, och företagit sig att, i dess
ställe, på egen hand utarbeta en helt ny hevilla.stadga, ha
-
374
Den ag Maj.
de Utsk. dermed ulan tvifvel gjort det allmänna en stor
tjenst. Ett sådant arbete bade varit lätt att åstadkomma
genom deri erfarenhet, förmåga och tid, som Utsk. disponerat.
Utsk. har icke velat tillegna sig en slik för tjenst,
utan åtnöjt sig med den mindre, att ralla och städa inom
den gamla carcassen så mycket som icke var väggfast.
§ i. Tariffen för beskattning af löner. Hvarföre
befrias deri alldeles från be v i 11 n., som i lön har 9.00
r:dr och derunder, da den, som har 200 r:dr och 1 skilling,
sådan påföres? Är den princip riktig, som pålägger lön
af (ioo r:dr med 7 rtdr i bevilln., — men lön af 600 r:dr
och 1 runstycke, med 10 r:dr?
En hvar bör skatta i förhållande till sin inkomst — så
bjuder rättvisan. Den åsigt Utsk. uttryckt, är till förmån
för mängden, som har 200 r:dr och derunder i löne-inkomst,
men på bekostnad af dem som hafva mer. Det linnes icke
iner än ett sätt att skifta lätt i detta fall, och detta är,
att återgå lill den tillförene begagnade metoden af procentberäkning,
beqväm att tillämpa, och hvarigenom den skallskyldige
komme att erlägga bevilln. för det han verkligen
åtnjutit, men icke mer, icke heller mindre.
§ 4. ”Under lön förstås <&c loppet af året
blifvit för vä rf vad." Torde menas föregående årets
lön, så mycket mer, som det just nr delta och icke del löpande
årets, som uppgifvas till comiteen. Det ligger och i
sakeus natur, emedan man icke förr, än året är tilländalupet,
k a 11 veta hvad inkomst man derunder förvärfvat.
§ 8. Uti 5 4 står: att det är löpande årets inkomst,
men deremot uti § 8, att det är nästföregående årets,
som skall beskattas: hvarföre skall löntagande iner an
andra samhälls-classer praenumerationsvis beskattas? Slik
principlöshet förekommer visserligen i 1835 års bevilln.-  stadga, men man hade icke väntat en öfverflyttning deraf
på den nu föreslagna.
§ 10. ”Om uppgift öfver ägande fartyg,” hänvisas
man till § 66, — men der finnes ingenting om den saken.
Den som har behof att veta något derom, och har
tid att läsa igenom sjelfva stadgan, så hittar han väl någorstädes
hvad som sökes, ty så är stadgan inrättad.
§ 11. (Till classificationen.) Då Utsk. har sagt, all det
är inkomsten, som skall taxeras, så frågas billigt: hvarföre
denna classification städerna emellan? — Det måtte väl vara
siffran och icke stadens betydenhet, som bestämmer
innevånarens inkomst? — Om en skomakare haft 5oo
r:drs inkomst under året, måste det vara bevilln.stadgan
likgiltigt, om han bor i Stockholm eller Sköfde. Äger
detta sin riktighet, så hade den gamla af allmänna omdömet
längesedan förkastade classificationen bort uteslutas i
den nya bevilln.stadgan. Också leder denna classification
endast till irriga begrepp hos mången skattskyldig, som der
-
Dan 39 Maj.
3,5
af tror, att lian endast skall skatta i förhållande till stadens
siffrerade obetydlighet, icke i förhållande till sin inkomst.
§ i5. pag. 12. (”En lika afgift .... får uppföras.’’) Uti
denna punkt föreslås, att, jemte representations-afgift, skola
n 11 ä nd n i ngar, som gifva theatraliska eller andra representationer,
erlägga bevillning för löpande året. Huruledes utländningar,
som kringresa i landet och härstädes icke äro mantals-
och skattskrifne, skola kunna aftördras personel skyddsafgift
och hevilla, af inkomst, är i sanning svårt att motivera.
Utsk. iakttager ock härom tystnad; ålnöjande sig med
att upptaga samma föreskrift i denna del, som 1835 års Levdin
stadga pag. 17 företer. Det hade kanske varit skäl att
härvid göra en rättelse, och taga till ledning hvad K. M. i
dylikt fall förordnat uti nådig skrifvelse den 14 April 1837,
hvarigenom Ulskrs förslag undgått att befinna sig i rak strid
med ett gällande Kongl, förordnande. Hedan häraf torde
nödvändigheten af betänkandets återremitterande inses, på
det rättelse må kunna äga runi i den föreslagna bevilln.-  stadgan.
Pag. 18. (”Spisqvarter .... bevillning”). Här
föreslår Utsk. en ny åtgärd, som har det för sig, att vara
hemtad utur Utskts egen fatabur och i sitt syfte ganska välmenande.
Lyckligtvis stannar Utsk:s åtgärd vid föreslåendet;
ty skulle Utsk. hafva åliggande att tillämpa den
stadga det föreslår, komme Utsk. snart i erfarenhet af det
förfelade ändamålet, emedan, då controll och åtal här blifva
nära omöjliga att åstadkomma, skola sådana spisqvartershållare
väl draga fördel af befrielsen från be v i lin., utan att
finna sig synnerligen besvärade af villkoret. Jag afstyrker
denna befrielse.
§ iq. Då behofvet alt lindra jordbrukets beskattning
så allmänt uttalas, hade det varit önskligt, att Utsk. begagnat
tillfället och föreslagit den lika billiga som lätta utvägen
att från fastighets-värdering till bevilln. undantaga
åbyggnader, då sådana icke, på sätt uti städer är förhållanget,
lemna inkomst genom hyror. Antalat af egendomar
med stora och kostbara byggnader är icke ringa, och hvaraf
en flygel måhända är tillräcklig för nutidens ägare; de
öfriga stå obegagnade, och ådraga honom endast en ganska
betydlig underhållskostnad, som icke stod i missförhållande
till inkomsten, så länge ett större hemmantal dermed var
förenadt; nu, då kanske större delen deraf är undansåld,
kunna sådana egendomar med skäl kallas besvärade af öfverbyggnad,
hvilken betydligt ökar deras värdering till bevillning.
Jag frågar; är det billigt att försätta ägaren uti
valet emellan, att utgöra en dryg bevilln. för dessa byggnader,
— hvilkas underhållande redan är en kräfta, — eller
att rifva dem?
§5 27, 28, 29. Dessa §§, som upptaga icke mindre än
3 fulla blad, utgöra endast ett register på ersoner med de
-
Den ag Maj.
ras classification, hvilka till största delen redan äro nämnde
nli § i5; liela skilnaden beslår deruti, att dessa tillhöra
staderna, och de andra landel. Följden är, all då man
skall tillämpa stadgan för landet, linner man, t. ex. vid benämningen
”kammarjungfru,” en hänvisning till förhållandet
i stad., § i5. Dessa omsägelser, denna alldeles onödiga
classification, och denna brist på sammanhållning hade undvikits,
0111 Ulsk-, i stället alt summariskt förkasta hvad enskild
motionär tillåtit sig afgifva, behagat upptaga dess
förslag alt införa en särskild artikel, der alla yrken på ett
stalie och i ett sammanhang blifvit inrymda.
§. 3o. Jag klandrar att Utsk. behandlat lull-mjölqvarnar,
salusågar, valk- oell stampverk efler samma grunder
sorn jordbruks-egendom, och icke under en särskild artikel
sammanfört dem med bergverken och andra inrättningar,
som hafva industrien lill föremål; ty onekligen äro qvarn-,
såg-, valk- och stamp-verk i deras natur mera lika fabriker
och manufacturier än jordbruket. De vid nämnda verk
sysselsatte arbelare hade rätteligen hort upptagas bland andra
yrken, och icke i sammanhang med sjelfva inrättningarna.
Uti § 32 afhandlas fisker ier, men icke ett ord om
personerna, som drifva yrket, står der att igenfinna, utan
får man uppleta dem på något af de personella regisli en antingen
för landet eller för städerna, — således en alldeles
motsatt princip med den Ulsk. tillämpat uti nästföregående
§ 3t. Fiskerier torde ock, uti behandling lill bevilln.,
mera närma sig handel, handtverk och näringar än jordbruket,
och derföre, jemte slik rörelse, böra ingå uti en särskild
artikel.
Art. III. § 37. Denna artikel, sorn, för att inskränka
lifgifvande!, med bevilln. träffar så kallade karakters-fullmakter,
o. d. tn, är icke annat än en öfverflöds-förordning,
med thy åtföljande böter, då den öfverträdes. Då sådant pätagligen
tillhörer den ekonomiska lagstiftningen, hvarmed R.
St. icke annorledes än genom Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
äga att sig befatta, så protesterar jag emot hela denna 3:dje
artikels intagande uti den del af bevilln.stadgan, hvarom
Sländerne besluta.
Art. IV. §. 3g. Då mantalsskrifningen fortgår samtidigt
inom länets härader, oell Konungens Bef:h:de således
icke kunna der vara tillstädes, är det svårt alt inse någon
anledning till närvaron af dess ombud. Jag förklarar bestämdt,
att deraf ingen nytta hemtats, men stundom oreda,
genom ett illa förstådt ombudsmanskap. Vill landsh:n besöka
dessa förrättningar, kan han, utan annan auetorisation
än sin insinuation, sådant göra. Det har i sanning varit
oväntadt att finna Utsk. föreslå, först, att Konungens Bef':h;des
ombud — eller den person, som å Konungens Bef:h:des
vägnar gör och låter — skall meden röst deltaga uti skattskrif
-
Den 39 Maj.
skrifnings-förrältningens beslut, livi ika, derest de öfverklaga?,
sedan skola underställas samma Konungens Bef:h:des pröfning
och rättelse. Till undvikande af sådan oformlighet, afstyrker
jag all föreskrift om Konungens Bef:h:des eller, hvilket
är det samma , dess ombuds deltagande uti och närvaro
vid mantals- och skaltskrifnings-förrättningen. — Detta i förbigående
sagdt. — Alen uti åtgärden alt föreslå hvad vid
mantals- och skallskrifningen iakttagas skall, äfvensom på
flera efterföljande ställen, har Ulsk. begifvit sig in på ett
fält, hvilket våra grundlagar icke upplåtit åt Bevilln.Utsk.
alt bearbeta. Bevisen för denna åsigt skall jag uppgifva i
sammanhang med min, vid slutet af dessa anmärkningar,
utsättande anhållan om betänkandets återremitterande. Nu
får jag exempelvis blott antyda, hvarthän Bevilln.Utsk:s lagstiftning
i sådan riktning och omfång lätteligen kan leda.
Att författning rör;de mantals-och skattskrifning ingår
lili den ekonomiska lagstiftningen, derom vittnar nogsamt, utom
annat, K. M:s nådiga "förordn. ang:de mantals- och skatt—
”skrifningarna i Riket, gifven Stockholms slolt den 3o September
i8t 2.” ilvad i delta fall redan skott, kan hädanefter
ske. Skulle nu R. St. fastställa en stadga om mantalsoch
skattskrilningen, föreslagen af Bevilln.Utsk. — märkom
noga, af Bevilln.Utsk. — så vore densamma af natur, att,
lika nied sjelfva hevillningen, icke erfordra Konungens sanction.
Der nu så hände, att nämnda stadga icke öfverensstämde
med cn af Konungen utfärdad, så bade man i sjelfva
verket alne författningar, en af R. St. och en af K. M.:
— huru skulle det då gå med tillämpningen? Det kunde
ju hända, alt Konungen icke godkände den, som, på Bevilln.-  Utskrs förslag, af Ständerna hade blifvit gillad; huru skulle
det då se ut? — Några jemförelse!' torde upplysa slika möjliga
olikheter, t. ex. uti § 3g mom. 2, af Bevilln.Utskis
förslag, heter del: ”uppstå .... yttrar,” samt uti
5 2 mom. 1 af 1812 års K. förorda. ”Mantals- och skotl’’skrifningarne
komma hädanefter alt förrättas under lill’’syn
af våra Be(:h;de, som, hvar i sin ort, skola dem be"visla
och hålla allvarsam hand deröfver, att hvad i denna
”vår nåd. förorda, påbudet är, obrottsligen iaktlages och
■"fullgöres— vidare, § 4^ af förslaget: ”underlåter någon
. . . . böra befrias”' — samt uti 1812. års K. förordn.
§ 4: ”Uleblifver någon med denna anmälan eller uudetlå”ter
han att uppgifva de på hans ägor boende personer,
”änskönt de ock skulle anses från afgift befriade, plikle,
”i hvarje fall, för sin försummelse 2 r:dr; skolandes öfver
”de i denna och nästföregående §§ utsatta böter en förteckning
innan skattskrifningens slut upprättas samt med närvarande
kronobeljentes och tvänne sockneroäns underskrifter
”bekräftas.’’ — Conelusionen följer of sig sjelf. — Men jag
återgår lill mina anmärkningar.
7 II. 4B
3"8
Den ig Ma j.
§ 5o. pag. 40. (”Konungens Bef:li:de .... bör.”} Att
bestämda föreskrifter enligt Ulsk:s förslag skola intagas i
Konungens I3ef:h:des här nämnda kungörelser, synes leda till
den påföljd, antingen alt deruti endast inflyter en erinran
för vederbörande, oin noga iakttagande af hvad bevilln.-  stadgan bjuder — hvilket de väl få Inf att göra äfven sådan
erinran förutan — eller ock, att liela hevilla.stadgan intages
uti kungörelsen. Menar åter Ulsk. något annat, så anmärkes,
alt Ulsk. måtte uti sitt betänkande bifoga formulär
till Sagda kungörelser.
Af härpå följande §5 vill synas, alt hvarje pastorat på
landet vore berättigad! att hafva sin egen Taxerings-comite';
men huru förhållas bör, när ett pastorat består af socknar,
som äro belägna inom olika län, derom Isar Ulsk. ingenting
föreslagit. Likväl, då casus existerar, blifver nödigt, att
Utsk. complelterar nästa betänkande med förslag, sorn afser
dylika förhållanden.
Art. V. § !2g. Det är nogsamt bekant, alt ju flera göromål
man har om händer, ju nödvändigare att indela liden.
Utsk. föreslår i § 129, alt häradsskrifvare» skall åligga så
skyndsamt författa öebelssedlarna, att de fyra veckor före
uppbördsliden kanna afhemtas. Om det ankommer på häradsskrifvaren
att bestämma liden för uppbördsmöte», vore
det sammanhängande att föreskrifva, det debetsedlarna fyra
veckor dessförinnan böra vara tillgängliga för allmänheten;
men då så icke är, och häradssk 1 ifvar, n är okunnig 0111 den
tid, Konungens Bef:h:de finner lämpligast lill uppbördsmölens
utsättande, kan missräkning lätt uppstå inom den tid han
calculerat använda till debetsedlarnes författande. Till förekommande
af dessa, med flera olägenheter, föreslår jag
att tiden, då debetsedlarne skola varn fät diga till afhemlning,
bestämmes till den t5 December, så lör landet som för städerna.
Jag befarar härvid ingen sakkunnig vederläggning;
emedan liden till den i5 December är fullt tillräcklig för
vederbörande att förfalla debetsedlarna, och afser jemväl
nödigt rådrum för den skattskyldiga, innan uppbördsmötena
infalla; mången omtänksam bland allmänheten önskar ock
hafva sin skattsedel under ögonen, innan julhelgen med dess
bruk inträffar.
§ 138. Emot .Utskfs förslag, att arbetsfolk, så i siad
som på landet, må befrias från bevillnings utgörande efter
2:dra art., är jag långt ifrån att något anmärka; men för
den händelse att detta förslag icke af Ständerna bifalles, afstyrker
jag antagandet af sednare mom. i § 138, emedan det
villkor, der framställes, icke uppfyller hvad man åsyftar.
Skälen härtill, fullständigt utvecklade, hafva redan i tre månader
varit för Utsk. tillgängliga, och igenfinnas uti de anmärkningar,
som af en motionär blifvit gjorda emot § 106
i i835 års hevilla.stadga, der alldeles enahanda villkor står
föreskrifvet.
Den 19 M a j.
De anmärkning!)!', jag här tillåtit mig göra i åtskilliga
detaljer, hade nian tvifvel blifvit vida mångtaligare, om för
sammanfallandet jag hade tagit i beräkning de grunder, enligt
hvilka detta förslag till bevilln.stadga efter mina
åsigter hort upprättas. Nu har föreställningen att icke ändamålslöst
förspilla tiden, föra nied t mig att endast anmärka
sådant, hvarom jag trott allmänna omdömet för det mesta
skulle sig förena.
Den tid jag redan före riksdagen, och Bevilln.Utsk. i
förväg, offrat på förevar, ärende, anhåller jag måtte lända
till ursägt, dä jag utbeder mig B. o. Ad:s tålamod under de
ögonblick, sorn en allmärinaie öfversigt af Utskls betänk,
kan upptaga.
Utsk, hai' uti sitt förslag lill bevilln.stadga bibehållit
samma uppställning och indelning, som vidlåder den af år
i835, och förmenar derigenom hafva åt den nya förvarat
”sammanhållning och I ä t t fa 11 I i g h e t.” Ja visserligen,
om man börjar pag. 1, och fortsätter läsningen, § efter
§, ända till dea sista, pag. 7), så skönjer man väl icke bristande
sammanhållning eller svårläl tlighel; roen för den,
som icke har tid alt vid stadgans tillämpande läsa den igenom
från pag. i till pag. 73, och annotera hvad man för
tillfället behöfver veta, — för honom blifver denna stadgas
närvar, uppställning och indelning alltför compact eller
sammanhållande, alltför svårlättlig, då dermed förstås svårigheten
ult genast anträffa hvad man söker, — ty jag trotsar
afven starka minnen, atL lära denna stadga som utanläxa,
och, om man än dertill hade tid jemte förmåga, att den sedermera
bibehålla. Denna stadga saknar derföre en af dess
angelägnaste egenskaper, den, att framställa ämnena redda,
och, enligt deras natur, frånskiljda,— med andra ord sagdt,
den, att vara populär som en ordbok.
Utsk. skulle troligen få svårt att uppgifva hattie skäl
till den artikel-indelning, sorn blifvit använd uti dess 1111 föreslagna
stadga, än att sådan lika väl kunnat verkställas i
än färre artiklar, och måhända all artikel-indelning kunnat
undvaras, genom bifogandet af ett paragraf-register,
hvarigenom väl den nu vidlådande svårfaftlighelen någorlunda
blifvit undei lättad; — men då hemställes, 0111 icke
den af en motionär projecterade indelning i 12 artiklar klefve
mer lättfattlig, utan att sakna nödig sammanhållning.
Man skulle då hafva funnit uti lista art. afhandladt
personlig skyddsafgift; — uti den 2;dra; löneinkomster;
— uti en 3:dje: bevillning af yrken,
hvarigenom man på ett ställe hade igenfunnit hvad sorn till
slik benämning vore hänförligt, och icke på tre särskildta,
hvilket Utsk. föreslagit. Man hade vidare funnit behandlad!,
uti en 4:deart.: handel, skeppsvarf, rederier,
handtverk, näringar, fiske lier, capitaler, actiebolag,
societeten, cassör, o. d.; — uti en 5:te: fast
33o
Den 19 Maj.
egendom inom stads område; —uti en 6:te: jordbruket;
— tili en 7:de: bergverken, fabriker, raan u facturier,
qvarnar, samt ändra verk och inrättningar; —
uti en 8:de: bevilln. af testamenten, gäfvor, fideicommissar,
a r f, fynd, oell vinst-medel; — uti en
g:de: allmänna föreskrifter samt grunder för bev
i! I n.s t a d g a n s tillämpande. — Jag är så mycket mer
öfvertygad om nyttan och behofvel af alt på ett stalie finna
sammanförda motiver och allmänna föreskrifter
i afseende på bevilln.stadgans tillämpande, som vid de tillfällen
jag bevistat Bevillnings-comiteers sammanträden, rnan
försport bristen deraf, hvilket åter efter min åsigt just förorsakat
”osäkerhet vid stadgans tillämpning.’’ Uti den af Utsk.
föreslagna stadga finner man, som jag tror, på mer un ett
ställe antydt, att hvad som är föreskrifvet i ett fall, bör äfven
tillämpas på ett annat, hvilket föranleder till genomläsande
af åtskilliga §§, de der stundom äro sammansatta af
en hel serie af föreskrifter, samt upptaga halfva sidan och
mer. Man inser lutt hvad tidsutdrägt sådant förorsakar inom
comite'erna. Jag anmärker derföre såsom en brist uti den
af Utsk. föreslagna stadga, att icke motiver och allmänna
föreskrifter någonstädes linnas concentrerede, utan
spridda öfver hela författningen, och inblandade uti del reglementarisk»,
hvarigenom en väsendtlig del lätt undfaller dem,
som blott periodiskt och med långa mellantider se bevilln.-  stadgan, inen likväl då hafva åliggande att den på ära'och
samvete tillämpa. IJti en io:de art. hade man funnit sammanfördt
det rent reglementariska rörande mantals- och
skattskrifning, B e v i 11 n i n g s - c o 111 i t é e r n e s organisation
och arbetsordning, med utsatt definition för
hvarje sorts comité', i hvad densamma specielt ålåge. Ett
dylikt program — om jag så må uttrycka mig — lior jag
vore ganska ändamålsenligt, emedan säkraste sättet alt icke
misstaga sig, är alltid att bestämdt kaana hvad man har att
göra. En litte art. hade afhandla!: huru förhållas må vid
ändrings sökande, samt besvär; — och en i2te art.:
om u p p b ö r d , afkortning och redogörelse.
Jag bestrider alldeles, att en författning, genom den
uppställning och indelning jag ml haft äran detaljera, komme
att sakna sammanhållning och lättfaltlighet; deremot är
jag jemte mångfalldigt flera öfvertygad, att Utsk. medelst
epitetet "saknad sammanhållning och lättfattlighet,” ganska
träffande rubricerat 18 55 års bevilln.stadga och med denna
likartade.
Såsom bevis, efter mina åsigler, på orätt applicerad sammanhållning,
anmärker jag vidare: att Utsk. uti sitt förslag
på ett ställe sammandragit de förhållanden, som föranleda
till undantag och lindring i bevillning. Delta hade
lätt undvikits, om Utsk. systematiskt indelat den föreslagna
stadgan; ty hvad är väl naturligare och lättare, än att,
Den 59 Maj,
S81
t. cx. på den art., som bestämmer personlig skydds-afgift,
jemväl finna utförda de cathegorier, sorn derifrån fä njuta
undanlag? — o. s. v. artikel efter annan. Så har äfven af
enskild motionär blifvit projecterodt, men Ulsk. Ilar funnit
betänkligt derpå fästa afseende. IV11 åter, som Utsk. föreslagit,
får man vid debiteringen för en mängd personer skilja
emellan de olika casus, som uppräknas i slutet af stadgan,
der somliga äro undantagna från hevilla, efter usta
art., — andra från beviiln. efter både Usta och 2:dru art:na,
•— andra åter från beviiln efter blott 2:dra art., — och
tillse hvilket eller hvilka för hvarje fall äro tillämpliga.
Vid de fall Utsk. ansett vissa öfverträdelse!’ al hevilla.-  stadgan böra hafva böter till påföljd, handlar Ulsk. efter ett
alldeles motsatt sysleme med det nyssnämnda, rörande undantag
och lindring i bevillning. Der tillut jag mig anmärka
orätt applicerad sammanhållning, — bär åter mäste
jag anmärka orätt applicerad spridning, emedan böterna
finnas utsatta än bär än der i förslaget. Såsom utgörande
stadgans juridiska element, väsendtligen ålskiljdt från beskatlnings-lagen,
hvilken beviiln.stadgan egentligen må omfatta,
hade, på sätt samme motionär föreslagit, böterna bort
upptagas på ett ställe, i en selie, och sådant af mer än
ett skal.
Pag. 2 i betänk, yttrar Utsk., alt det af en enskild
motionär ingifna project lill beviiln.stadga ”egentligen utgör
"en omarbetning af i835 års författning, utan att likväl innehålla
några nya eller förändrade grunder för bevillnin”gens
utgörande." Motionären bar icke ntgifvit sitt project
för annat än hvad det är, ty han benämner det sjelf i sin
motion, — hvilken sannolikt kommit Utsk. tillhanda — en
omarbetning af 1B35 års stadga. — Hvad Utsk. yttrar, att
projeclel ”icke innehåller några nya elier förändrade grun"der,
" så tillåter jag mig fråga: då motionären föreslagit,
att personliga skyddsafgiflen, i stället för att utgå efter fyllda
17, icke borde utgöras förr än efter fyllda 18 år, så af m a 11
sorn af qvinna, —är icke sådant ny och förändrad grund?
Då motionären föreslagit, alt bevillning af löner borde bestämmas
efter procent-beräkning och icke efter den något för
summariska latta 1835 års författning innehåller, — är icke
sådant en ganska väsendtlig förändiing i grunderna för bevillningens
utgörande? Då motionären föreslagit, att åbyggnader,
qvarnar och sågar, som endast begagnas för husbehof,
icke borde beräknas vid landtegendoms värdering lill
beviiln., — är icke sådant både ny och förundrad grund
för bevillningens utgörande? Då motionären föreslagit,
att brandförsäkrings-summan icke borde utgöra norm för
sladsegendoins anseende till beviiln., — är icke äfven sådant
både ny och förändrad grund för bevillnings utgörande?
Utskottet finner ''betänkligt’’ att fästa afseende å förbemälda
project, innan närmare kännedom af de förändra
-
Den ag Ma j.
de förr skrifterna hunnit inhemtas och verkan deraf
utrönas, och afstyrker derföre dess antagande; —ja, delta
är ofelbart; ty så länge afstyrkandet blifver verkande, uppstår,
genom det bekanta förhållandet emellan orsak och
verkan, det både inhemtandel af en närmare kännedom om
de förändrade föreskrifterna och utrönandet af deras verkan
städse uteblifva.
Motionären har, vid författandet af sitt project, varit så
aflagsnad från tron på dess ofelbarhet, — jag förklarar det
bestämdt, — att han med mycket nöje, och under iakttagande
af en fullkomlig anonymitet, skulle hafva afstått projeclet
lill hvilken annan, som ägt vilja oell förmåga att göra
det gällande; men helst skulle han hafva sett, att det
hade framkallat ett bättre, den gamla stadgan af år i835
alldeles olikt. Han skulle måhända vid detta tillfälle hafva
iakttagit en fullkomlig tystnad, om icke de sällsamt vallia
fraser, hvarmed projectet blifvit afspisadt, hade upplyst
författaren om nödvändigheten alt, närmare än Utsk. behagat
göra, afslöja sitt arbete, i ändamål alt framställa dess
beståndsdelar till ett allmännare omdöme. Till detta motiv,
för att hafva brutit tystnaden, får jag lägga ett annat, hvilket
torde bättre senteras än det här uttryckes: samma sak,
som, utgången från en yngre person uti en mindre bemärkt
ställning och med erfarenhet i förhållande dertill, passerar
utan att ådraga sig särdeles uppmärksamhet, — den
stämplas helt annorlunda, antager en helt annan karakter, då
den utgått från en äldre person, påen mer framstående plats
och med presumerad erfarenhet.
Jag anhåller om ålerremiss af Bevilln.Utsk:s betänk.
AT:o 12, isynnerhet derföre, att Utsk. må komma i tillfälle
att begrunda, huruvida icke Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs
medverkan är af nöden lör en form- och rättsenlig behandling
af förslaget till ny bevilln. stadga i de delar, som
föreskrifva åligganden för och användandet af Konungens
embets- och tjenstemän, — äfvensom vid de andra fall,
der stadgan utsätter sira ff-bestäm mel ser — jag menar böter,
emedan dylika föreskrifter och laijsladganden hvarken
torde ingå uti eller åtfölja rättigheten ”att sig sjelf beskatta.
” Bevilln.Utskts enda tillgörande härvid är, att ’’upp”gilva
de allmänna grunderna för dea blifvande bevillnin”gen”
och ''författa förslag till hevi liningens utgörande.”
Sålunda finnas delta Utskts tillgöranden utstakade uti 5J, 70,
71 §§:ne fteg.Ftn , samt 3i §:n Riksd.Ordningen.
Hr Bergenstråle, Glaes Gabriel: Jag anhåller att
få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet, äfvensom Bevil In. IJtskrs,
på några anmärknrr, som jag trott mig böra afgifva vid i fråga
var. betänk. Hvad uppställningen beträffar, så är den lika
med den, sorn vi finna uti 1835 års bevilln.författning.
Det torde knappt finnas någon författning, som har så stort
Den 59 Maj.
383
beliof af alt vara lättfattlig och tydlig i sin framställning,
som bevilln.förordningen, emedan den rör hvarje individ i
flerfalldiga afseenden. För min del skulle jag tro, att denna
författning kunde vinna mera korthet och tydlighet, otti
de ämnen, densamma omfattar, blelvo mera bestämdt nlskiljda
och föreskrifterna sammanförda på sina ställen, der
de hafva mera sammanhang med hvarandra. — åled de alne
föregående talarne förenar jag mig i det påstående, att från
författningen bör uteslutas sådana ämnen och föreskrifter,
sorn ligga utom Utskls och Ståndens rättighet att besluta,
oberoende af den andra Statsmakten. Skulle Utsk. finna nödigt
att föreslå förändringar i sådana föreskrifter, så bör
framställning derom ske särskildt, och Sländerne i öuskningsväg
göra tind. framställning deiom till K M.
Fiamst förekommer i betänk, personliga skyddsafgiflen,
sorn Flsk. nedsatt från 44 24 sk- ^or mansperson, och
från 22 till (2 sk för qvinnan. Sedan Utsk. föreslagit, att
daglönaie, eller sådane, som arbeta för dagspenning, skulle
befrias från bevilln. efter 1:sta och 2:dra artina, äfvensom
fattiga, svagsint» och bräckliga , med ett ord alla sådana,
som man ej ansåg äga tillräcklig arbetsförmåga för alt kunna
försörja sig sjelfva och de sina, — tror jag, alt skyddsafgiften,
utan att förnärma billigheten, kunnat fortfarande
bibehållas vid det hittills varande beloppet. Vi äga 36o
arbetsdagar om året. Den hittills bestämda skyddsafgiflen
svarar emot sine dagsverken. Obilligt eller för mycket synes
det icke vara hegardt, att en arbetsför person af 36o
uppoffrar 2lne dagar eller TL^:del af arbetsfört jonsten för
det skydd han njuter af Slaten.
Af 37 §:n synes, all Bevilln.Utsk. icke blott bibehållit
den hittills gällande afgiften för karakters-fullmakter, utan
äfven i vissa fall föreslagit en förhöjning deraf. Jag tror,
att den principen är ganska obestämd, huruvida det är lämpligt
att lägga beskattning på karakters-fullmakter. Embctsmännens
löner äro i allmänhet otillräckliga. Skall Regeringen
icke äga i sin makt att utmärka och uppmuntra förtjensten?
Dessutom fruktar jag för, att man, genom denna
beskattning, motarbetar det ändamål, man åsy7ftor, derföre
att det blir ett band på den fattiga men ej på den rika.
Det synes således vara en falsk grund, hvarpå denna beskattning
är byggd.
Uti 39 §111 omnämnes den omröstning, sorn vid mantalsoch
skattskrifningarna skall äga rum, i händelse af skiljaktiga
meningar. I afseende härå förenar jag mig uti hvad
förut blifvit yttradt, äfvensom uti reservanternes mening och
anser en sådan föreskrift blott ledande till trassel och vidlyftighet.
Lika med Frih. Nauckhoff anser jag Landsh.-  embetets ombud kunna undvaras. Exemplen äio nemi. icke
sällsynta, att sedan man med slöista svårighet funnit någon
person inom skatlskrifningsortcn tjenlig för befattningen, så
384
Den 29 M a j.
afsäger lian sig densamma, hvaraf följden blir den, att man,
hellre än att välja en person, sorn ingenting kan verka, väljer
ingen. Skall ombudet bibehållas, så föreslår jag, att sådan
omröstning, sorn jag redan omnämnt, ej må äga rum,
utan bör landshöfdingens ombud , derest han finner att afseende
icke göres på ineddelta upplysningar, sådant till ,prot.
låta anteckna och aflemna utdrag deraf till Konungens Bef.-  h;de, som pröfvar förhållandet.
Utsk. har föreslagit, att Beredn.- och Taxer.-comite'erna
skulle sammanslås. Jag anser det vara väl, om så kunde
ske. Deras göromål äro nästan enahanda, och erfarenheten
har bevittnat, att det är öfverflödigt att hafva båda. Härvid
får jag likväl göra tvänne’ anmärknir, af hvilka den ena
angår taxer;s-förrättningen och den andra kronofogdarna.
Taxer.-förrättningarna hafva hittills skett på det sätt, att
hvarje Beredn.-comité omfattat ett pastorat och Taxer.-  comiteen ett härad. Derigenom att taxeringen skett häradsvis,
har landshöfdingen varit i tillfälle att fullgöra sitt åliggande
att första året be v i lin. författningen tillämpas öfvervara
Taxer.-comiteerna och leda besluten till enhet uti principerna.
En sådan ledning har varit ganska nödvändig och
torde, efter comiteernas sammanslående, blifva ytterst behöflig.
Då nu comiteerne sammanslås, torde Taxer.-corniteernas
antal förmodligen icke blifva färre, än pastoratens
inom länet, med få undantag, åtminstone i Jönköpings län,
der befolkningen är tunnsådd och districten vidsträckta; och
Taxer.-comiteernas antal inom det länet blefve således 63;
och följaktligen blefve det omöjligt för landshöfdingen
alt vara närvar, dervid. Hvad åter angår kronofogdarnes
åliggande att vid dessa comiteer tillstädesvara, så skulle t.
ex. inom Wassbo härad, soln består af 27 socknar, indelta
uti 12 pastorat, och hvarest Taxer.-comiteernas antal således
blefve 12, kronofogden, sorn måste använda åtminstone
en dag för hvarje comité, nödgas vara borta, rese- ocii helgedagar
inberäknade, åtminstone 16 dagar från kronofogdecontoret;
hvilket åter icke later sig göra, så framt tjernsten
skall oafbrutet fortgå, ty hans tjensteålågganden på contoret
äro för rnångfaildiga, för att han skulle kunna vara
frånvar. under så lång lid.
Enl. 5o och 72 §§:na är det uppdraget åt Taxer.-  comiteerna, att, när behofvet det fordrar, med iakttagande
deraf att, hemmanen icke uppskattas under deras rätta värde,
göra nedsättning förnämligast till jemkning i värdet hemman
emellan, äfvensom, i händelse en socken, härad eller
län skulle af en sådan nedsättning, efter comiteernas pröfning,
vara i behof. Huru skola comitier, som bestämma
taxertn pasloratvis, kunna bedomina förhållandet emellan häraderna
eller länen, när de icke känna, huru minimi-tabellen
utfaller inom de orter, med hvilka jemkning skulle ske.
Sådant
Den 29 M a j. 385
Sådant lian endast bedömmas af Pröfnings-comite'en, sedan
den bekommit taxeringsverket för liela länet. Föreskriften
i delta fall är följaktligen otydlig och skulle kunna förleda
Taxer.-cornilsen till nedsättningar, som corniteen icke skulle
kunna säga sig grunda på verkliga skäl eller öfvertygelse
att handla fullkomligen rätt. Stadgandet bör således endast
innehålla föreskrift om T fl x e r. - c o m i t e'e n s åliggande' att
lill prot. anteckna dess åsigt om förefnnnet behof af nedsätlning
för ena eller andra fastigheten, hvilken åsigt öfverlemnas
till bedömmande af Pröfn.-comite'en vid jemförelse
af taxer.längderna från de öfriga Taxer.-comite'erna.
78 §:u berättigar Taxer.-comite'en att meddela rättelse,
derest någon blifvit skattskrifven, som, i anseende lill sin
belägenhet, bort fran utskylder frikallas, eller tvertom någon
utan laga skäl blifvit från skatt utesluten. Här ar således
ett undantag gjordt från den allmänna regeln lili 124
§:u, enligt hvilken hvarken Taxer.- eller Profil.-cornilsen
äger meddela ändring uti debiteringen.
Uti 116 §:n år föreskrifvet, att den klagande skall, före
kl. 12 den dagen PrÖfn.-comite'en sammanträder, dit ingifva
sina besvär. Att besvären kunna få inlemnas så sent
sorn kl. 12 på dagen motarbetar Pröfn.-cornite'eus skyndsamhet
med arbetet; ty om alla besvärsmålen inkommo först kl. 12,
skulle det kunna hända, att ej alla målen medhinnas inom
den tid, comite'en bestämt för sitt sammanträde. Besvären
böra derföre vara inlemnade före den timme, Pröf.-comite'en
skall sammanträda; men bäst vore, om de inlemmades lill
Konungens Bef:h:de 3 å | dagar före comite'ens sammankomst.
Landshöfdingen vore då i tillfälle alt kunna genomse
klagomålen och låta ärendet framkomma till corniteen i
utredt skick Dessutom gifver §:ns lydelse atiledn. till den
förmodan, att alla klagomål skola anföras hos Pröfn.-comite'en;
men så är icke förhållandet, emedan besvär öfver debiteringen
anföras hos landshöfdingen och klagomål öfver
taxeringen hos Pröfn -cornite'en; hvilken skilnad bör tydliuttryckas
i §:n. Uti 124 §:n är en förklaring gifven öfver
hvad som menas med debitering, livar och en som handlagt
uppbördsfrågor vet visserligen hvad som förstås dermed; men
enahanda är ej förhållandet med dem, som första gången
deltaga uti dessa förrättningar, eller de beskattade i allmänhet,
hvarföre Utsk. bör mera bestämdt uttrycka hvad sora
förstås med debitering.
Enligt i2Ö §:n får endast den skaltskyldige anföra besvär
öfver Pröfn.-comite'ens beslut uti de i samma § nämnda
hänseenden. Denna princip finner jag vådlig, icke blott för
Kronans rätt, utan äfven för den rätt, som bör ske hvarje
individ. Olika principer för tolkningen af bevilln.författningen
skulle kunna inrota sig lili olika län, deruti någon
rättelse till vinnande af enhet icke skulle kunna erhållas,
7 H- 49
386
-D t n ag M a j.
om blott ilen enskilde ägde litt t i g lie t att besvara sig lili de
afseenden, hvarom §:n handlar. Jag kan således icke annat
än tillstyrka, att klagan, såsom tillförene, må kulina få anföras
äfven livad Kronans rätt rörer.
Uti i43 §:n liar Utsk. föreslagit befrielse från skyddsafgiften
för deni som bereda sig lill nattvarden, äfven örn
de fyllt 18 år. Denna grundsats nödgas jag ogilla, emedan
den skulle leda dertill, att allmogen, sorn vanligtvis ser noga
på utgifterna, icke skulle låta sina barn beredas till nattvarden,
förrän de voro på igtde året. Jag hemställer, om
en sådau princip är moralisk, religiös eller nyttig. Vanligtvis
begå de nattvarden, när de äro på i6:de året. Nu
skulle de komma att dröja 3:ue år. Det band, man med så
mycket skäl anser sig lägga på ynglingen genom den ceremonien,
skulle föidröjas i 3:ne år. I händelse af återremiss,
som jag yrkar, anhåller jag, alt dessa anmäi kn;r måtte få
åtfölja.
Hr von Qvanten, Carl: Jag anser det vara omöjligt
att sammanfatta en lie v i fin. förordning så, alt alla kunna
vara nöjda dermed. Mot den nu föreslagna äger jag anmärkn:r
både mot reductionen och vidlyftigbeten, ty den
kunde vara tydligare och åtminstone -£:del kortare. Jag
vill dock endast fästa mig vid de otydligheter, jag deruti
förnummit; och jag börjar då med 22 §:n, som stadgar en
afgift af 10 sk. för hvarje rustijenstmark för frälse-egendomar.
Jag anser tydligare böra bestämmas hvad sorn menas
med denna mark; hvarföre denna afgift skall debiteras och
i hvad mynt den skall beräknas, helst den är af grundskatts
natur, och borde derföre aldrig finnas i bevilln.förordna.
Jag vet icke någon annan skilnad emellan kronoskatte- och
frälseskatte-jord, än att den ena betalar till Staten och den
andra till frälseagaren. Äfven heter det, att denna afgift icke
äger rum för sätes- och ladugårdar, samt de till Danviks
hospital hörande frälsehemman. Af hvad skäl det sednare
undantaget skulle äga rum, har Utsk. icke uppgifvit. Enligt
21 §:n beräknas frälseräntor till afgift lika med fastighet,
hvilken afgift bör erläggas af ägaren till frälseränta!). Dermed
tyckes frälseagaren hafva betalt sin bevillning, hvilken
ungefär svarar emot omnämnda mark-afgift, som jag tror
ursprungligen var ämnad som bevillning af frälseräntor. Mea
skall efter 22 §:n den så kallade rustijenst-marken utgöras, så
bör 21 §:n försvinna, ty begge dessa afgifler lyckas icke böra
komma i fråga. Skall jordägaren betala den, måste han
förundra sig öfver, att äfven i bevillningsväg få sig grundskatter
påförda, hvarföre jag anser att alla frälsehemman,
som uppställa soldat eller rustar, böra behandlas lika med
frälsehemman under Danviks hospital. Att de s. k. inkräktade
provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län
betalte denna afgift, innan de rustade, kunde vara billigt,
Den ag Maj.
387
men selinn de åtagit sig rotering, böra åtminstone de roterade
varn frun denna rustningsmark befriade.
Uti 3q §:.1 3 inom. beter det, att 0111 Kronans rätt skulle
genom någon af comiteVn beslutad åtgärd förnärmas, så
åligger del mantals- och skaltskrifvaren att sig deremot till
prot. reservera, hvilken reservation underställes Konungens
Bef:h:des pröfning, på det att, om skäl förefinnas, rättelse
må kunna meddelas. Jag kan icke inse, huru Kronans rätt
skulle komma att förloras, då ingen beskattning der förekommer,
då fråga endast är att skattskrifva personer; men
om något Kronan förnäi mande dervid kunde ifrågakomma,
så finnes ju Konungens 13ef:h:des ombud tillstädes att iakttaga
Kronans rätt. Jag kail icke föreställa mig, alt detta
ombud sitter der blott såsom en nolla , utan måste detta
ombud äga rättighet att på stället afgöra sådana mindre
maktpåliggande frågor.
48 5:n handlar om mantalslängdernas granskning å sockenstämmorna.
Det kan hända, att en redan skallskrifven
person, för fattigdom eller annan orsak , nödgas lemna sitt
hemman och jordbruk; och derföre anser jag vid jj:ns slut
böra göras följande tillägg: ”Flyttar åbo nästpåföljande far”dag
lian det ställe, hvarest han som hemmansbrukare eller
'"torpare blifvit skattskrifves må sådant vid sockenstämman
"anmälas lill ändring jemte stället, dit han flyttat och antagit
annat jordbruk. Har han för fattigdom ej mäktat antaga
annat jordbruk, anses han då såsom backstugusittare.’’
Denna § står i sammanhang medi 38 och 13g §§:na, till hvilka
jag framdeles kommer.
5i J:n talar 0111 huru ledamöter till Taxerings-comite'er
skola väljas och luiru mångå de böra vara, nemi. högst
12 oell minst 8. Denna alternativa föreskrift kan gifva anledn.
lill disput om antalet, hvarföre detsamma bör vara bestämdt
och torde lämpligast kunna antagas till 12.
5 3 §:n är ett appendix till den föregående och innehåller,
allom i något pastorat besuttne män 3f adel, ståndspersoner
och bönder icke skulle finnas till det antal, sorn
erfordras, bristen må ersättas med personer, som äro eller
varit i K. M:s och Kronans tjenst. Emedlertid antyder
detta stadgande, alt man, derest tillgång på andra finnes,
icke får välja personer, som varit i K. Mis och Kronans
tjenst, äfven om de hafva egendom och äro besuttne; åtminstone
är detta stadgande tvetydigt och kan gifva anledning
till missförstånd. Någon skilnad bör således icke göras emellan
personer, som varit i Kronans tjenst och som icke varit
det, när de äro besuttne. Saknas tillgång på adel och ståndspersoner,
väljas bönder. Om detta sednare stadgas i 52 §:n,
kan gerna 53 §:n utgå.
Enligt 54 §:n äga flera pastorat förena sig om en Taxerings-comite'.
Mig synes såsom princip böra antagas, alt
då pastoratet består af minst 100 hemman, bör det hafva sin
388
Den ag M a j.
egen Tnxerings-comite', emedan göromål icke komma alt
saknas, då nian skall bereda och taxera på en gång. Består
åter pastorat af mindre än 100 hemman, bör det äga att
förena sig med ett annat pastorat om en Taxerings-comite'.
Bedömmandet deraf synes mig lämpligast böra bero af kronofogdens
och häradsskrifvarens gemensamma pröfning.
Den uti 5y §:n stadgade plikten af 3 r:dr 16 sk. för
den, som afsäger sig erhållet förtroende att vara ledamot i
Taxei ings-comite, eller utan anmält förfall från comite'en
uteblifver, bör, 0111 ej försvinna, åtminstone nedsättas, samt
skyldigheten för den invalde eller ulan anmäldt förfall uleblifne
ali ersätta i hans ställe tillkallad persons rese- och
tractamentskostnad, helt och hållet borttagas, såsom i högsta
grad obillig. Jag fruktar alt Utsk. varit alltför frikostigt
lili bestämmandet af plikt, Iv den förekommer snart
sagdl i hvarje §. 1 den uteblifnes ställe tillkallas vanligen
någon närboende, särdeles som comite'en icke lärer hafva tid
alt efterskicka någon aflägse boende, och något dogtrnctamenle
eller rese-ersättning kan säl ej komma i fråga för
den, sorn bor i granskapet.
Enligt 68 §:n skulle åbyggnadernas beskaffenhet lagas i
betraktande vid beskattningen. Detta anser jag icke lämpligt,
med mindre desamma äro uthyrda, emedan man i annat
fall skulle förqväfva lusten att uppföra prydliga och
beqväma hus och boningar. I stället för all således beskatta
denna håg, borde man snarare uppmuntra densamma genom
nedsatt bevillning för den, sorn ville förbinda sig att
bygga och bättra åbyggnader i någon viss föreskrifven ordning.
I öfverensstämmelse härmed yrkar jag rättelse uti
denna §, hvilken rättelse jemväl bör iakttagas uti 71 §:n.
Vid slutet af 131 §:n anser jag följande tillägg böra
äga rum, nemi.: — ''från hvilken han ej får afvika, enär husbonde
äger lätt alt på ett ställe skattskrifva allt sitt tjenstefolk,
vare sig gifta eller ogifta, som han begagnar vid
''sitt samfäldta åkerbruk, om också flera samgrarisande hem"maii
derunder finnas sammanslagna och bebyggda.” Härigenom
tror jag till en del skall förekommas att tillskapa
inkomster för Kronan, som icke äro enliga med andan af
författningen.
Uti' 138 §:n heter det, alt husbonde häftar för dess
landlbönders, torpares och å ägorna bosatte arbetares kronoutskylder
vid bristande tillgång, dock alt för de sistnämnda
denna ansvarighet icke äger rum, så framt med intyg genom
sockenstämmo-prot., eller eljest, behörigen kan styrkas,
att jordägaren af deni icke njutit en mot utskylderna svarande
tjenstbarhet; och uti 13g §:n är deremot föreslaget,
att 0111 tjenstehjon, landtbönder, torpare och arbetsfolk flytta
eller byta bostad, sedan skattskrifningen är verkställd,
skall väl förre husbonden vidkännas det förut stadgade ansvaret
för deras kronoutskylder, men äga rättighet att för
Den 29 Ma j.
38g
desamma njuta ersättning of dem, som sedermera under året
emottagit dessa personel'. Om meningen är, att de personer,
tom sålunda förskjutit kronoutskylder, sorn de äga
återbekomma af dem, hvilka emoltagit de personer, för hvilka
förskotten blifvit lemnade, skola vända sig till fogden
för att återfå dessa förskott; så ser jag ej, hvarföre ej fogden
i första hand kan uttaga ulsky Idema af dem, som egentligen
böra stanna för dem. 138 §:n bör sålunda rättas likasom
den i 3g, i öfverensstämmelse härmed, och dessa sladganden
jemväl ställas i öfverensstämmelse med hvad jag anmärkt
vid 48 §tn, med det ytterligare tillägg, alt jordägarens
betalningsskyldighet aldrig bör sträcka sig till erläggande
af böter för sina försumliga underhafvande , emedan
böter och bevillning icke äro af samma natur, och jordägaren
har fullgjort sin pligt, då han erlagt bevillntn. Rällast
vore måhända att hegge §§:ne försvunno.
I frågan om tiden, inom hvilken besvär böra vara till
Pröfn.comiteen inlemnade, förenar jag mig uti Hr Bergenstråles
anmärkning.
Mot Kammar-rättens rättighet att justera Pröfn.cornileens
åtgärder äro också ganska vigtiga betänkligheter framställda.
Det kan visserligen bända , alt Pröfn.comiteerna
kunna bestämma lindrigare afgifter för den ena än för den
andra; men om förhållandet skall justeras i Kammar-rätten,
så justeras det ej så, att den högre skatten nedsättes i
förhållande till den lindrigare, ulan tvertom blir alltid den,
som varit påförd lindrigare afgift, uppsatt i parite med den
högre beskattade, så att den åsigt, som velat gå medelvägen,
får icke göra sig gällande för den, som blott ser på Kronans
fördel. Af sådan anledn. anser jag Kammar-rätten höra
skiljas från all granskningsrätt i detta fall, sedan Pröfncomiteen
afgjort saken, med undantag af rättigheten att rätta
tydliga missräkningar och uppenbara misstag.
Frih. Hamilton, Hugo: Det är med anledn. af
TJtskrs förslag, att skyddsafgiften skall till hälften nedsättas,
som jag begärt ordet. I följd af dels K. M:s nåd. propos.,
dels motioner inom RiksSt:n, har Ekon.Utsk. behandlat frågan
om communal-inrätlningar i landet. Så väl i allmänhet
för dessa inrättningars framgång, sorn för de särskilda
delar, sorn till desamma höra, såsom fattigvården, folkuppfostran,
ra. m., är det alldeles nödvändigt, om det med dem skall
blifva något allvar-, att medel beredas, hvarigenom comrnunal-styrelserna
sättas i tillfälle att kunna vara verksamma.
Dertill har Ekon.Utsk. föreslagit i och för- fattigvården en
capilalions-afgift af 6 sk. och för folkuppfostran en lika stor
afgift eller tillsammans 12 sk. Derefter torde äfven, i
fråga om lösdrifveri-förfätlningarna och sättet att bereda arbete
åt sysslolösa personer, andra medel behöfvas. Det är pS
denna grund jag lår fästa Bevilln.Utsk:s uppmärksamhet, alt
1) c a 29 Maj.
en icke obetydlig; del af hvad sorn är föieslaget atl nedsättas
i skyddsafgift^), blir, 0111 ändamålet skall vinnas, alldeles
nödvändig att fortfarande utgå, men i egenskap af communal-afgifl.
Det vili säga, alt afgilten för ordningens skull
skall inflyta till kronofogden, men från honom återgå till
socknarna, ty för cornmnnernas embetsman skulle det blifva
svårt att uppbära penningarna. Jag får fästa i Ulskts åtanka,
alt denna afgift är lika billigt fördelad som oumbärlig;
att den redan förut äger rum, ehuru ej under namn af capitationsafgift,
utan under namn af bidrag beslutade på
sockenstämmor och icke utgjorda i ett så ordentligt skick;
och alt således hela afgiften endast blir en mera allmän öfvei
flyttning af de nfgifter, som förut varit nödvändiga för
socknarna. Jag sktdle äfven tio, att det vore nyttigt och icke
för behandlingen af detta mål obehöflig!, om Bevilln.Utsk.
satte sig i någon communication med Ekon.Ulsk. för att taga
kännedom ntn de olika förslagen, och på det båda Ulsktn
gemensamt malle kunna behandla frågan. För öfrigt liar
jag hufvudsakligen intet att anmärka, utom alt jag enskildt
anhåller få uttrycka min lanke om 3y §:n rörtde karaktersfullmakter.
Förra riksdagen hade jag aran vara ledamot af
be v ilin Utsk. och sökte då, med samma öfvertygelse som jag
nu äger, visa olämpligheten af alt införa en sådan afgift i
hevilla.förordningen. Jag älskar icke principslöshet i något
och minst i fråga 0111 författningar. Alt i en författning,
hvars hela grund är byggd på beskattning till Staten af
egendom eller inkomst, således pä något reelt , inrycka en
beskattning, by'ggd på en så ideel grund som den menskliga
fåfängan, tror jag icke vara lätt, och alt detta ej är rätta
stället för dess motarbetande. Alt jag icke gillar karaklersfullmakter
och den fåfänga, sorn förmår menniskor att söka
sådana, ber jag att få förklara; men jag tror icke, att
man kan motarbeta den på den väg Bevilln.Utsk. följt, utan
att det blott finnes tvänne Representationen värdiga sätt att
afskaffa sådana; det ena, att genom Coust.Utsk. besluta samma
sak, som i den Norrska grundlagen finnes intagen , att
inga andra titlar få gifvas än de som äro förenade med
verkliga embeten, och detta sätt anser jag på det hela vara
det rätta; det andra, att genom fullmakts-lösen beskatta titeln
så högt, att det blir nära omöjligt att hafva råd att
tillfredsställa sin fåfänga. Detta är det andra sältet, hvilket
ock nu lättast torde kunna användas. Att lägga en
bevillnings-afglft på titeln anser jag således olämpligt , och
yrkar att beskattningen må i stället laggas på lösen af fullmakten.
Dessa anmärkningar anhåller jag måtte få åtfölja
den återremiss, som jag förmodar blir beslutad.
Fiih. von Kraemer, Robert: Jag instämmer hufvudsakligen
i de åsigter Hr Bergenstråle anfört, men skiljer
mig blott i fråga 0111 capitations-afgiflen. Jag anser nemi.
Den 29 Maj.
3gi
ali elen lior utgå, såsom li i t ti I Is, med 4i för mankön oell
11 sk. för qvinkön, men ali öfverskotten af livad Bevilln.-  Utsk. föreslagil, nemi. 20 sk. för man oell 10 sk. för qvinna,
må få användas för comniunal-angelägenheter oell få
uppbäras såsom kurlius-afgiflen uppbäres; alt intilldess cotnmunal-styrelsen
blir ändamålsenligt organiserad , denna afgift
förvaltas, redovisas oell fördelas af en centralstyrelse i
länen ocb användes till vissa bestämda ändamål, såsom folkundervisningen,
fattigförsörjningen, arbetsinrättningar, in. m.
och att, på sätt Frih. Hamilton föreslagil, Bevilln.Utsk. mätte
bereda sig sammanträde med Stats- oell Ekon.Utskrn, för
att öfverlägga om de ändamål , till hvilka öfverskotten af
capitations-afgiften rätteligen böra användas. Jag tror att
derigenom slöra fördelar skulle vinnas, oell att alla statsanslag
till sådana inrättningar, sorn säkert annars skulle komma
i fråga, skulle kunna undvikas. Då jag således ej vill
upptaga de §§:r, sorn redan äro discuterade, vill jag endast
fästa 111ig vid några få, mot hvilka jag ieke hört några anmärkningar
framställas. I 44 S*n lle’er det: ’’Vid universiteten
förrättas mantals- och skatlskrifningen för academi”staten
och dem, som under academiska jurisdielionen höra,
''af acadeini-bokhållaren, under academi-ränlmästarens in”seende,
samt i närvaro af tvänne depulerade af stadens
”magistrat eller borgerskap; skolande så väl desse deputera”de
sorn de tvänne af acadeiniens rector utsedde personer,
'.äfven öfvervara mantals- och skatlskrifningen med städerna
''Upsala och Lund.” Jag har en långvarig erfarenhet , att
dessa dubbla skattskrifningar medföra oordning och osäkerhet.
Vid hvarje sådan förrättning får man, då det är olika
personer, sorn föra manlalslängderna, rådfråga hvarandras
längder, om den eller den personen finnes i stadens eller
academiens längd. Derigenom händer det stundom, att personer
blifva alldeles förbigångne, och jag känner att personer
funnits, som ej blifvit skattskrifne, just genom denna
dubbla mantalsskrifning. Jag tror att det ändamålsenligaste
vore, att blott en skattskrifning förrättades för alla staterna
och att academi-slaten finge dervid hafva sina deputerade
närvarande för att göra anmärkningar. Derigenom blir
det enhet i förrättningen, och den som leder det hela kan
med visshet veta att ingen blir förbigången. Tvister uppstå
ofta emellan de båda staterna; hvarje person skall skatt—
skrifvas; de skjuta båda ifrån sig på hvarandra, ocb långa
omvägar fordras för att få reda på, till hvilken stat han
skall hänföras. Detta kunde likväl på ett ställe afgöras. —
Vidare heter det i 146 §:n: ”Sedan i 35 §:n allmänna bo”lag
blifvit bevillning ålagd genom föreski ifven afgift A utdelningen,
följer deraf, att vidare bevillning ej kan påföras
”de synbara tillhörigheterna under dessa bolag, såsom redan
”beskattade.” Det är likväl vid den sednare delen jag egenlligen
vill fästa mig; den lyder sålunda: ”Af sådan an
-
Den 2g Maj.
”ledning skall jemväl bevillning afkortas, enär, till vinnande
”af säkerhet oell reda för Statens inkomster, bevillning måst
”erläggas al hemman, verk och lagenheter, sorn Ilikets aca"demier
tillhöra, i den mån det behörigen styl kes , att in”komsten
deraf är anslagen och verkligen utgår till lön för
”vederbörande embets- och tjenstemän och således, enligt 2
”§:n af denna stadga, redan blifvit beskattad.” Denna föreskrift,
som är af enahanda beskaffenhet som föreskriften i
den föregående bevilln.förordntn, har åstadkommit många och
långvariga tvister emellan acudemi-stnten och Kammar-rätten.
K. M. har också under den 14 October 1835 meddelat
följande förklaring öfver berörde stadgande: ”att i liqvi”dens
credit, efter det förhållande, som med billighet och
”rättvisa funnes närmast öfverensstämmande, linge alföras
”allt hvad enligt upprättade och liqviden bifogade extracler
”till löner, pensioner, bestämda arfvoden och K. stipendier
”för året verkligen utgår, äfvensom hvad af de under con”sislorii
tillsyn, ansvar och disposition ställda anslag för läroverkets
ändamålsenliga gång nödvändigt erfordras och i
”mån deraf under året utgifves, mea icke hvad i ekonomisk
”väg på ett eller annat sätt användes till academiens förkofran,
antingen medelst förökande af dess egendomar, materiel
elier andra tillhörigheter.” Det oaktadt har likväl
Kammar-rätten fortsatt sin strid om tillämpningen af denna
§. Jag föreslår derföre följande lydelse: ”Af sådan anledn.
”skall bevillning jemväl afkortas, enär, till vinnande af säkerhet
och reda för Statens inkomster, sådan mäste påfö”ras
hemman, verk och lagenheter, sora Rikets academier
”tillhöra, i den mån det behörigen styrkes , att inkomsten
"antingen är anslagen lill lön för vederbörande embets- och
”tjenstemän och således, enligt 2 §:n af denna stadga, redan
”beskattad, eller, till betäckande af andra genom academiens
■"stat och vederbörandes förordnanden fastställda behof, an"vätid
eller beräknad.” Genom ett sådant stadgande skulle
många tvister och olägenheter förekommas. — Dessa anmärkningar
anhåller jag måtte få åtfölja den återremiss af
Bevilln.Utsk:s betänk., som äfven jag yrkar.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., uppläste följande:
Anmärkningar vid Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 12.
Reservationerna.
Pag. 27. I Gr. Posses distinktion emellan karaktersfullmakter,
med hvilka följer eller ej följer tur och befordringsrätt,
de sednare endast närande fåfängan, instämmer
jag.
Pag. 29. Hr von Post har begagnat en vrängd framställning,
då han sagt ”stadgandet — — — inskränkning.”
Landsh. nämner ej Pröfnings-comiteens ledamöter; han kallar
-
Deli 29 Maj. 3<)3
lar till ledamöter i Pröfn.comileen så stort nnlal af de utaf
Taxer.comitderna utsedda folkets roan , som författningen
honom ti I Islädjer.
Pag. 35. Litt. C. I denna reservation instämmer jag.
Förslaget till bevilln.stadga.
Allmänneligen får jag yttra, det all conlrihution till Slaten
borde grundas på och fördelas enligt bevislig och känd
åtnjuten inkomst.
§ 2. Föreslås vördsammast följande redaction, i stället
för den af Utsk. föreslagna: ”Den, som på flera ställen
”eller olika orter åtnjuter löneinkomster, skall, på det ställe
”der den skattskyldige mantalsskrifven är, löneinkomsternas
”sammanlagda belopp å in dupplo aflemnad uppgift tillkännagifva
och på delta ställe derföre taxeras.’’ Bland ”andra
inkomster” bör ej räknas det hö, — några L2é af hvarje
hemman — som preslen får af bonden för att den sednare
må slippa att hemta prest, men preslen sjelf bestå sig
häst vid socknebud och öfriga embetsresor. Se härom min
vöidsamrna anmärkning vid iZj.5 §:u.
§ 8. De fem proctr, hvilka här äro bestämda , anser
jag, i likhet med Hr Westman, — Pag- 5a bland reservationerna,
— vara en orättvisa och böra till 4 proc. nedsättas,
om Taxer cömite'erne uppskatta den skatlsky Idiges åtnjutna
inkomst enligt verkliga förhållandet.
§ io torde böra heta: ”Efter denna art. må bevilln. icke
”under nedanstående belopp påföras . .
§ i3. Efter ordet ”upptages” tillägges: ”å en in dupp”lo
inlemnad förteckning, ställd till Taxer.comitcen i den
”ort, der den skattskyldige mantalsskrifven är.”
§ ig. Till enskildes nöje och beqvämlighet uppförda
åbyggnader böra ej uppskattas högre än i anseende till den
hyra de inbringa. Man hör ej motverka fäderneslandets förskönande
genom de medborgares trefnadssihne , hvilka äga
låd, lägenhet och lust dertill.
5 20. Tillhörer hemmanet enskild man, vare denne då
från bevillning fri; detta torde behöfva att tilläggas, på det
att ej för samma jord bevillning må dubbelt erläggas. Med
lifstids-städja besiltes af tjenare månget hemman, såsom pension
ifrån en ädelmodig husbonde, i hvars tjenst besittningsägaren
grånat.
5 22. Orden ”då rustningen Uppsattes” torde böra förtydligas
medelst ett tillägg, bestämmande, huruvida rustning
är uppsatt eller ej af den rusthållare, som årligen proesterar
häst till artilleriet.
§ 27. Auetionister saknas. De böra uppskattas till
den inkomst de af orten anses hafva uppburit, netto betraktad.
De hafva hittills merendels undgått beskattning, ehuru
de å landet drifvit ett lönande yrke, utan att vara löntagare
7 Fl. 5o
D e n 29 M .1 j.
och i den egenskapen kunnat framhållas medelst taxering af
extra inkomster.
5 27. pag. 27 förekommer stadgandet: ”De jordägare
”sorn sjelfva befriade.’’ Frågas: en prest, en
militär, en landtstatstjensteman, m. fl., hvilka verkligen sjelfve
nästan dagligen, i egenskap af rättare, utställa och medfölja
arbetet vid åkerbruket, sjelfve hafva nycklarna till förråder,
hvilka de personligen in- och utmäta, m. m. — äro desse
frie från rätlarebevillning?
5 27. pag. 28. Private saltpetersjudare borde vara frie
från särskild bevillning, som endast såsom för vanlig dräng
bör dem drabba. Sedan K. M. och Kronan så betyd
ligt
nedsatt saltpeterprisel, är fabrikationen blifven lönlös.
§ 27. ”Smidesförsäljare." Minimum 5 rjdr är alldeles
för högt och boide vara 2 r:dr; ty till sådana lagas vanligen
fattige afskedade soldater , hvilka på denna bandel
knappt förtjena bröd och salt, hvadan smidesförsäljningen antages
af dem endast såsom en binäring.
§ 27. "Spelmän.” Att belägga dessa med särskild utskyld
anser jag vara barbariskt. Man slänger allmogen från
själens nöjen, och man fördömmer dem, hvilka taga sin tröst
i de materiella njutningarna på krogen!
§ 28, 1 inom. bör gälla äfven för städerna och för
tjenar
nationens tacksamhet. Af detta bestämmande bero
flera utfattiga borgare, hvilka, om de uppsäga burskap, gå
miste om framtida pensionslott: t. ex. Herråkerslotterna i
Arboga m. m.
•j 4‘. Orden "inom 3:dje timman” borde vara ”inom
timman;” eljest skulle en till f. m. kl. 10 utsatt förrättning
ej lagligen få börjas förr än kl. 1 e. ro. i sista hälften af
November! Man har svårighet vid att afvänja allmogen ifrån
ovanan alt komma till auctioner sedan dagsljuset försvunnit
och bedrägeriernas skymning inträdt; — deremot lockar man
samma folk att komma sent till statsvårdande förrättningar.
Hvilken obetänksamhet!
§ 4i. Orden "skola å den dag" torde böra vara: ”sko"la
sist å den dag."
§ 43. Orden "eller genom ombud vid mantalsskrifningen”
torde tilläggas: sist vid &c.
§ 71. Om ”lius, hvilka på mindre lägenheter eller lust",
ställen blifvit uppförda,” gäller samma min vördsamma anmärkning,
som jag vågat göra vid pag. 20 , § ig Genom
lustställens uppskattande så högt, då deremot behållen inkomst
borde vara enda beskattoingsgrunden, tvingas mången
att afstå ifiån lusten att pryda fäderneortens omgifning.
Man qväfver den patriotiska täflan, som man borde uppmuntra.
§ y4 loide börjas med slutmeningen: ”Innehafvare af
”bruk eller mannfacturverk böra till Taxer comité' uppgifna
det qvantum jern, som lill inartufaclur förädlas. Vid
Deli 2g Maj.
3gr.
"de bruk, der liela eller en del af smidet sålunda förädlas,
”värderas tillverkningen &c.” samt slutas med: ”Bevis öf”ver
erhållet betalningspris för vågfördt jern ina komma i
''betraktande.”
§ y5. Hela §:n torde böra omskrifvas, sålunda: ”De
”bruk, hvilka, med anledning af K. M:s bref af den 22 Maj
”1821, erhållit nådigt tillstånd till nedläggning på viss tid af
”hela eller en del af det vid bruket privilegierade smidet,
”äro från bevillningsafgifter för de sålunda nedlagda sini—
’’den befriade under den tid, desamma icke begagnas; dock
’’att K. M:s nådiga tillståndsresolulioq i ämnet ovillkorli”gen
skall inför Taxer.comitden företes, innan bevillnings”fribeten
meddelas,”
§ 108 Häremot gälla de vördsamma anmärkningar jag
gjort vid §§:na ig och 71. Till råga på obilligheten fnrbjudes
coriiite'en i 108 §;n alt nedsätta värdet, oaktadt de
bevekande omständigheter, hvilka kunna förefinnas. Sannerligen
blir icke härigenom mången frestad att å sommarlustgårdarna
nedrifva allt hvad som bland hus ej renderar och
teglen försälja. Ingen calculateur kommer hädanefter att
nedlägga sitt öfverflöd i sköna lustslott, som ingen afkastning
gifva, men som gilva Sverige ett utseende af att vara
beslägtad! med Europa. Mätte denna landel skadande
snikenhet afstås, och R. St. härvid visa mindre trånga åsigler.
§ 116. Orden ”eller sednast kl. 12” torde böra andras
till: ”eller sednast kl, jo,” Härvid åberopar jag miga
min vördsamma anmärkn. vid 41 §:n>
§ 125. Må R. St. betänka följderna af den haltande
föreskriften att; ”Öfver Pröfuings-comite'ens beslut må en”dast
den skattskyldige anföra besvär.” För det allmännas
lätt får ingen blunda.
§ 136. Anmärkes ett tryckfel: står "uppbära ,” läs
uppbära,
§ i45. Efter orden ”prostelunnor” böra följa : ”comministrars
socknebudshö,’’ &c. såsom i Utsk:s förslag. Jag åberopar
min vördsamma anmärkn. vid 2 §:n,
§ 147, 7tde raden: ”under i5 år,” bör stå; "under i5
års ålder.” litte raden: ”deras,” börstå: ”de föräldrars an
tal
&c.”
§ löo står: ”sorn andra året,” bör stå; ”sorn andra året
å rad&c.;” eljest skulle den, som 1842 och 1844 bevisligen
haft fartyget liggande i hamn obegagnadt, fritagas från
bevillning. Om R. Sl:s afsigt roed denna § är sådan, förfaller
min vördsamma anmärkning.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, Uppläste
följande:
Vid den Hevilla.Utsk:s betänk. N:o 12 åtföljande bila
-
Den a9 Maj.
ga , afseende grunderna för den blifvande allmänna bevillnirigen,
anhåller jag få göra följande anmärkningar.
Ilo. Art. I. § i. Utsk. har ansett den personliga
skyddsafgiflen böra nedsättas; jag delar Utskts öfvertygelse,
men anser, att denna nedsättning bör vara partiel och ej
generel. De, sorn njuta större förmåner af det skydd Staten
lemnar, höra derföre skatta till densamma mera, än de,
för hvilka dessa förmåner äro ringare. Jag anser derföre,
att den gamla skyddsafgiflen af 44 sk. för hvarje mansperson
och 22 sk. för hvarje qvinna bör bibehållas för alla af
de förmögnare chisserna; nedsättningen till halfva beloppet
eller den af Utsk. föreslagna skyddsafgiflen bör blott äga
rum för de fattigare classerna, hvartill jag räknar: tjenstehjon,
hvilka icke någon årstjenst kunnat få, gifta arbntskarlar,
hvilka ej handtverk kunna, så kallade husmän, torpare,
backstuguhjon, fattigare fiskare eller s. k. strandsittare
med deras hustrur och hemmavarande skattskyldiga harn.
Tjenstehjon med årstjenst anser jag böra betala den högre
skyddsafgiflen, ehvad denna erlägges såsom hittills af husbonden
eller af dem sjelfva vid särskildt uppbördsmöte; i
hvilket sednare fall de derutöfver jemväl borde erlägga bevillning
med vissa proc. af sin lön. Mot bestämmandet af
olika skyddsafgift torde viii invändas, att då denna afgift är
den enda de fattigare classerna erlägga till Staten , borde
den ej bil I ig t vi <5 vara lägre än för personer af de mera förmögna
eller bättre bergade classerna, hvilka dessutom skatta
på flera andra sätt till Staten; jag tror det är bättre alt
Slaten åtnöjer sig med något af dessa fattiga vanlottade
varelser, än att den tvertom skall få vidkännas dryga utgifter
för dem, sedan de fallit fängelser eller fattiginrättningar
till last. Man bör dessutom besinna, att genom det lilla
de fattige måste lemna till Staten, öka de sitt armod; lemna
de rikare något mer, så taga de det af sitt öfverflöd.
Jag tror tillika, att de af dessa fattigare classer,
hvilka, besvärade med omsorgen för hustru och barn, icke
kunna utgöra sin bevillning efter denna art., med mindre
oumbärligt husgeråd eller nödiga kläder derföre tagas
i mät, böra frikallas, och kronobetjeningen till Landshöfdinge-embetet
insända rapport med förteckning på slika
restantier.
2:0, Art. II. §§ 17 och 19. Bevillning af fast egendom
i städerna och på landet. Jag anser från det värde, hvaraf
bevillning skall utgöras, böra afdragas alla intecknade
fordringar, hvaraf inteckningsägaren bör gifva bevillning genom
afdrag å räntan: det är förmögenheten, icke fattigdomen,
som bör beskattas.
3:o. § 33. Samma art. anser jag böra ändras i conseqvens
med den af mig föreslagna ändringen af föregående 17 och
19 §§. Jag ansel-, att af alla ullånta copitaler bör en eller
åtminstone en half proc. utgå som bevillning, ehvad de
Dc 11 29 M a j
äro intecknade eller icke, så alt lagliga räntan blir, sedan
låntagaren utbetalt bevillning, endast fem eller fem oell en
half proc.; af capilaler, ntlånta mot lägre ränta, bör bevilln.
proctn i samma förhållande blifva mindre. För att
konna controllera att bevilln. utgöres af alla ullånta capitaler,
bör en viss del af alla de capilaler, för hvilka lagsökes,
utan att bevillning af dem blifvit gifven, tillfalla de
fattiga. Jag tror det icke vara landets nytta, att göra det
förmånligare alt lefva på penninge-ocker, än att använda
capitalerna till nyttiga industriföretag. Af den hittills fastställda
bevilln.stadgan har capitalislen varit gynnad , men
näringsidkaren förtryckt. Jag får tillägga, att vid alla executiva
auetioner bör af borgenärens fordran åtminstone en
proc. afdraga?.
4:0. § 34- Vid denna § får jag göra den anmärkt!., det
jag anser, att af alla cassör oell fonder utan undantag, af
livad slag de än vara månde, bör gifvas bevilln. i mån af
den proc. de för sina utlånta capilaler erhålla.
5:o. § 36. Jag anser, att ej blott af testamenten, utan
af alla boförteckningar bör gifvas bevillning, dock mindre
af sådana, der arfvet skall delas efter lag, än af borttestamenterad
egendom; af de förra t. ex. blott en eller
•■jgdels proc.
6:0. Art. V. § 138. Jag anser, det vara oriktigt alt husbonde
skall häfta för torpares och å ägorna bosatte arbetares
kronoutskylder; ty häraf har följden blifvit och skall
blifva, att jordägaren söker hindra så många som möjligt
att blifva skattskrifna på hans grund. Stadgandet i denna
§ har till en stor del varit orsaken till den ökade försvarslösheten,
dertill att vi i våra fängelser hafva 3970 personer,
hvilka icke hafva begått annat brott än det alt ingen velat
låta dem hos sig skattskrifva.
7:0 Efter den förändring jag föreslagit vid 138 §:n
skulle 13g §:n tillen del förfalla; blefvo för tjenstehjon i allmänhet
särskildta uppbördstnölen bestämda, hvilka borde
hållas vid flyttningstiderna, för föl le denna § alldeles, och
husbönderne blefve befriade från obehaget att hos enskild
person söka ersättning för skatt, utbetald för ett efter skall-:
skrifningstiden afflyttadt tjenstehjon.
8:0. § i45, 4:de och 6:te momtn. Höganäs stenkolsgrufva
och sparbanker anser jag icke böra vara från bevillning
befriade.
9:0. Hvad 147 §:n angår, instämmer jag fullkomligt med
livad Prosten Sandberg i sin reservation yttrat. Jag anser
att det afdrag, som i nämnda § är bestämdt, är alltför rin—
ga; att det åtminstone enligt Prosten Sandbergs förslag bör
ökas till 8 sk. för ett minderårigt barn eller annan till arbete
oförmögen person, och sedan progressivt tilltaga. Hvad
den sista delen af nämnda 147 angar eller ett afdrag af
3U8
D c 11 39 Ma j.
4o sk. för 4 vaccinerade barn, så öfverenstämmer min åsigt
i denna del fullkomligt med Utskottets.
flr Lagerhjelm, Pehr: Jag uther mig att få göra några
anmärkntr vid 2;ne §§• Den första är den 3q:de. I denna
§ har Ulsk. i början deraf sagt, att mantals- och skattskrifningarna
skola börja i medlet af November månad. I den
ort, der jag är skaltskrifven, kunna de icke börjas förr än i
början af December, emedan den uppskrifning, sorn skall ske
vid husförhören, och hvilken måste föregå skattskrifning^,
ännu icke hunnit fullgöras i medlet af November. Jag skulle
derföre tillstyrka borttagandet af orden ’’i medlet;” måhända
kunna de börjas i slutet af November. I samma § har
Utsk. föreslagit ett nytt sätt för mantalsskrifningens förrättande
genom en slags comité', som inom sig skulle rösta.
Detta för slag tror jag är tillkommet något på sidan om grundlagen,
ty det hör icke bevilln.förordntn till alt föreskrifva,
huru mantalsskrifningen skall gå till; det är i andra författningar
föreskrifvet, huru mantalsskrifningen skall ske.
Men skulle man äfven vilja inrätta ett slags collegium, såsom
Utsk. velat göra af mantalsskrifningen, så skulle ingen?
ting annat dermed vinnas än fördröjande och försvårande af
förrättningen, enär Utsk. ändå nödgats i slutet öppna ett
tillfälle för häradsskrifvare!! att anmäla besvär hos Konungens
Bef;h:de; således är det lika fullt Konungens Bef:h;de,
som slutligen skall bestämma i detta fall, — och hvartill tjenar
då en sådan collegial sammansättning? Den förorsakar
blott nya svårigheter och tidsutdrägt i denna förrättning,
som bör gå fort. Man skulle härvid kunna komma till besynnerliga
förhållanden vid den frågan, t. ex. om den ejler
den personen borde skrifvas i den eller den socknen, och
följden kunde blifva alt han icke blefve skattskrifves i nå
gon
socken. Det hufvudsakliga jag har emot förslaget är
likväl den coljegiala formen af en förrättning, som måste
gå raskt. — Mot i25§:m har jag äfven en anmärka. Der föreslår
Utsk.: ”Öfver Pröfp.comjteens beslut må endast den
''skattskyldige anföra besvär.” På det sättet blefve Pröfn.-  comileerna i dessa dejar allsmäktiga i hela Riket; ingen
ändring kunde göras i deras beslut; den ojemnhet, sorn den
ena Pröfn.comite'en kunde utöfva inom sitt område , i
jemförelse med en annan comité', kunde icke rättas, såvida
icke någon enskild besvärade sig eller vore trädd för
pära. Det är naturligt, — då Pröfn.comitéen icke blott
skall skydda den enskilde, utan äfven skall tillämpa en stadga,
Som är gifven af Ständerna och utfärdad af Konungen, —
9tt det äfven måste vara öppet för den offentliga person,
|pm skall bevaka stadgans efterlefnad, att anföra besvär.
Pruktar man för, att Sländernes rätt alt sig beskatta skulle
tfädas för nära, ifall Kronans ombud kunde klaga öfver
Pröfn.comite'ens beslut, så svaras derpå, att Ständernes rätt
Den 39 Maj.
399
filt sig beskatta icke derigenom är förnärmad, emedan medlen
inga till Riksgälds-cont , och intet öre derifrån utgår till
statsverket utöfver den statsbriststlmma, som Sländerne bestämt.
— Allt hvad som händer är, att Riksg.cont. får
mera öfverskott. I anleda, deraf tror jag, i enlighet med
flere reservanters mening, det vara nödvändigt, att Konungens
ombud äfven måtte få klaga öfver Pröfn.comileens beslut.
Jag tror att ändringar böra ske både i 3g och 125
§§:na och får således äfven tillstyrka återreraiss.
Gr. Hamilton, Jacob: Ehuru jag visserligen hade
anledn. förmoda, det en och annan anmärka, skulle inom
Riddarhuset komma att göras emot Bevilln.Utskrs förslag lill
bevil In.stadga , inom detta Hus, der ingenting passerar oanmärkt,
bekänner jag likväl uppriktigt, alt jag icke trodde,
det förslaget skulle leda lill den mängd af anmärknir, sorn
nu blifvit afgifna. Jag ämnar ej upptaga dem alla, utan blott
några få, och dervid foga några upplysningar. Beträffande
först Frih. Nauckhotfs förslag, så har Utsk. gjort det ali
möjlig rättvisa för den deruti nedlagda möda och goda afsigt
; men då Utsk. icke fann, att detta förslag innebar den
enkelhet och tydlighet, sorn Utsk. trott alt ett dylikt förslag
borde äga, kunde Utsk. ej godkänna detsamma. Jag beklagar
mycket, att Frihm viii anse samma fel vidlåda det nya
af Bevilln.Utsk. afgifna förslaget. —En värd talare har önskat,
att bevilln.förord», blifvit indelad så, att den särskildt
upptagit den egentliga beskattningen, och särskildt det reglementarisk».
Jag tror, att den indelning, som har blifvit
verkställd, äger företrädet såsom mest öfverensstämmande med
hvad förut varit. — Att, såsom en talare yrkat, förändra
minimi-tariffen å fastighetsvärden, skulle, efter mitt förmenande,
i alla fall ej leda till det åsyftade ändamålet, nemi.
ett rättvisare uppskattningsvärde. En talare har undrat,
hvarföre icke löner under aoo rjdr b:co blifvit belagda med
bevillning. Deruti ligger, efter min tanke, mycken billighet,
ty i all beskattning bör i allmänhet den principen göra sig
gällande, alt den större inkomsten proportionaliter bör betala
mera än den mindre; och vidkommande särskildt bevillning
af lön, är det skäl att en välförtjent lön under 200
r:dr b:co ej blir belagd med bevillning, alldenstund den icke
ens medför en nödvändig bergning. — En talare har gjoit anmärka.
emot sammanslåendet af Berednings- och TaxeringsComite'erna.
Utsk. har vidtagit denna åtgärd på den grund
alt anmärkn:r i delta afseende från alla orter inkommit, som
äskade en sådan förändring. Jag skulle i motsats mot talaren
tro, alt flera pastorater säkert komma alt förena sig
om en Taxer.-comité, och den föreningen tror jag det blir lätt
för Konungens Bef:h:de att tillvägabringa. Anmärka, har
blifvit gjord emot Profit.comileen såsom sisla instansen.
Jag tror, att detta förslag står i full conseqvens med vår
Den 2q Maj.
i
grundlag, och för min enskilda del anser jag äfven, att ett
misstag af Profil.comiteen lätt kan ändras följande riksdag;
deremot kan ett af en aucloritet ulfärdadt utslag, sedan det
vunnit laga kraft, icke ändras. — En talare har anmärkt,
att en persons befrielse frän personel afgift det år, då lian
beredes till H. H. nattvard, icke vore riktig. Skälet har valdt
det, alt man upplyst, hurusom sådane personer hafva
ganska svårt att få sig årstjenst. Hr von Qvanten har gjort
åtskilliga antnärkn:r, men de visa, efter min tanke, att lian
ej med nog uppmärksamhet genomläst förslaget. Angtde
nedsättningen af den personella skyddsafgiften, så ansåg
Utsk. både billigt och rättvist, att denna afgift, som i förening
med mantalspenuingarna nog hårdt tryckt den fattigare
classen, borde nedsättas, och medgifvas måste, att ingen
skatleminskning faller su jemnt- på alla som denna. — Beträffande
Frih. Hamiltons hemställan, att den nedsättning i
skyddsafgiften, som blifvit föreslagen, icke skulle äga rum,
men motsvarande summa användas till särskildta commuuala
ändamål, så vill jag icke nu ingå i pröfning af den frågan.
Emedlertid utgör den minskning, som Utsk. föreslagit
eller irsta art., 468,738 rtdr 46 sk.; efter 2:dra art. cenlonalen
af embels- och tjenstemäns löner, 44>4'6 rtdr 42 sk.
3 r. ; för arrendatorer och brukare 32,321 rtdr i sk. q r.J
för arbetsfolk i städerna och på landet 16,671 rtdr 25 sk.;
summa 552,170 rtdr ig sk., hvarifrån afgå afkortningar,
beräknade i förhållande lill afkortningen på hela uppbörds-1
summan 25,098 ndr 3o sk., då hela nedsättningen blir
527,071 i;6r 37 sk. — Mine herrar! Konungen har vid riks-»
dagens början antydt, att en betydlig nedsättning kunde äga
rum, och flere riksdagsmän hafva ifrigt yrkat derpå att
skatterna borde nedsättas. Måtte vi omfatta detta tillfälle
och visa, att det är något allvar med dessa yttranden, och
antagom det förslag till nedsättning, sorn fjstk. föreslagit.
Jag smickrar mig med det hoppet, att Konungens ministiar
skola understödja denna nedsättning, och örn de i öfrigt biträda
förslaget att förflytta passevolancen från jordbruket,
kunna de vara säkra alt tillvinna sig ej allenast nationens
bevågenhet utan äfven dess erkänsla.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: I de anmärkntr jag velat
göra, är jag till en stor del förekommen genom de yttranden,
som Hr Sandelhjelm och Frih. Nauckhoff afgifvit. I några fall
är jag med dem af olika mening, i andra vill jag göra några
tillägg. Jag har ej alldeles kunnat höra hvad som upplästes
af Hr Sandelhjelm; det torde derföre ursägtas mig,
om jag säger om något af hvad han yttrat. I afseende på
sjelfva uppställningen af bevilln.lörordn. är jag bland dem,
som önskat att han varit bättre och syftesenligare. Enhvar,
sorn skall tillämpa denna författa., framför allt när fråga är
att
t) e h ay Maj.
att göra det vid slöra sammankomster af väntande allmoge,
då tiden icke medgifver alt genombläddra benne fram och
tillbaka, finner, bunt svårt det är att icke hafva henne uppställd
i sådan ordning och under sådana äfdelningar, att man
g.enast kan (inna hvad man söker. Till dessa svårigheter hörer,
alt §§tne icke hafva någon öfverskiift och alt det ej
eller i brädden står någon anvisning om §:ns innehåll. Ofta
äro ock ämnena sfi sammanblandade, att ingen gemensam
öfverskrift passar. Ej sällan anmärka riksdagsmän, att författningar,
som äro af Konungen utfärdade, ej blifvit af hans
embetsman nog väl och redligt uppställda. Månne det då
icke vore skäl, alt R. St. på sin sida försökte att vid beVilln.
förordntns utfärdande — hvilket tillhör dem allena —
gifva en föresyn af ett väl ordnadt innehåll? Jag skulle äfven
önska, att författnings-språket, och jag säger rent ut,
sjelfva Svenska språket något bättre vårdades i bevillnförordntn.
Jag bar icke hunnit så noga granska sjelfva redactionen,
att jag kan Uppgifva språkfelen i stadgan, men
på sidan i i af inledningen förekommer ett sådant ganska
bestämdt; och det har gifvit mig anledn. befara, att sådana
äfven finnas i sjelfva författningstexten. Det står nemi. sid.
11: ”under anförande, alt föreskrifterna uti 17 och 26 §§:na
”af bevil in. stadgan, angtde de s. k. skeppare- Och lästetals—
”afgiflernäs utgörande, föranledt den oriktiga tillämpning,
”att, antingen ägaren till fartyget är skeppare eller icke,
*’påföres han i afl t fall skeppare-afgiften.” Hvar och en
finner, att det bör heta honom. I afseende på ämnenas
fördeln., instämmer jag äfven med de värde ledamöter, som
Vrkat, att man måtte afskilja hvad Som tillhör Konungen att
afgöra från hvad söm tillhör St än der nes beslutanderätt. R. St
tillhör det att beskatta sig, att fördela beskattningen, alt be-,
stämma hvilka sorn skola utsätta det belopp, hvar och en bör
efter sin förmögenhet eller inkomst betala;— men deremot
tillhör det visserligeu icke R. St. att föreskrifva böter eller
vitén, icke att ålägga tjenstemän den ena eller den andra
befattningen, oberoende af Konungen. O111 så skulle ske —
och det har olyckligtvis redan skett utan invändning af vederbörande
— vid föregående bevilln.föiordntrs utfärdande;
så inträffar lätteligen, att R. St. ålägga tjenstemän sådana
befattningar, sorn blifva oförenliga med deras öfriga tjensteåligganden.
Af sådan beskaffenhet äro vissa nu föreslagna
föreskrifter, rörande Beredn.cornite'ernas borttagande och
ersättning genom Taxer.comite'erna, i hvilken fråga jag får
tillfälle att .framdeles yttra mig. Den första och väsendtligaste
af de förändringar, Utsk. föreslagit, är den, att skyddsäfgiften
skulle nedsättas med 20 sk. för man och 10 sk. för
qvinna. Gr. Hamilton har upplyst, alt denna nedsättning
utgör något öfver 458,000 rtdr om året. Denna uppgift är
förmodligen stödd på säkra beräkningar, så alt jag ej vill
7 H. 5i
P t n ag Maj,
bestrida hennes riktighet; men då Utsk. icke blott nedsatt
skyddsafgift, utan äfven borttagit ett års afgift, nemi. för
det i y:<ie året; så frågas, huruvida Gr. Hamilton i sin beräkning
äfven upptagit det året. Har han det icke, så höjes
summan, och då torde man gerna kunna beräkna den föreslagna
nedsättningens belopp till en half million r:dr om
året. 1836 utgjorde skyddsafgiften af mankön 65i,o35 r:dr,
af qvinnkön 35y,o8o r:dr; 18I7 af mankön 658,798 r:dr, af
qvinnkön 36a,3og r;dr. Hela afgiften utgjorde för i836
1,008,116 r:dr och för 1837 1,021,168 r:dr. Hon gick således
i stigande och är följaktligen högre nu än då. Vigten
af denna halfva million för Rikets allmänna angelägenheter
är klar att inse. Frih. Hamilton har särskildt fastat R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå. Huru föga vigtigt det är för
hvilken som helst, äfven för den fattiga, att få en eftergift af
20 sk. för en man och 10 för en qvinna, öfverlemnar jag till
hvar och en alt bedomina. Oin jag gifveren tiggare 10 sk. om
året, så anser hansig icke hafva fått mycket; t. o. m. om han
finge 20 sk. på ett helt år, skulle han icke anse sig hafva särdeles
att tacka för. Troligen är denna nedsättning för en livar af så
ringa betydenhet, att han knappt vet att han fått något, än
mindre är tacksam för gåfvan — särdeles som det i allmänhet
väl är husbonden, som kommer att betala henne. Huru
ringa verkan hon kan hafva på hvars och ens välstånd
är lätt att inse. Vore hon deremot bibehållen och finge
användas antingen till comrnunal-inrättningar eller allmänna
företag, såsom strömmars upprensning, sjöars och kärrs
aftappning, vägars omläggning m. m., hvarigenom arbetsförtjenst
bereddes den fattiga; så hemställer jag, örn icke både
Piiket och den enskilde blefve dermed bättre belåtne.
När fråga är om fattigförsörjning, anser man alltid de penningar
vara bortkastade, som för intet gifvas åt den fattiga;
men att deremot allt, som gifves honom i form af arbetsförtjenst,
är vinst både för honom och för det allmänna,
ålårme icke förhållandet är detsamma här, att de fördelar,
sorn kunde tillskyndas menigheterna genom ökad arbetsförtjenst
eller ökad afsättning, äro myckel större, än de som nedsättningen
i skyddsafgiften skulle medföra. Jag kan således
icke anse henne vara riklig i sak; än mindre är hon det i form.
Har det väl någonsin handt, att ett Bevilln.Utsk. föreslagit
bevillntns nedsättning till större eller mindre belopp, innan
Utsk. ännu känt statsbristsumman ? Det skulle ju kunna hända
ätt hon blefve så stor, att ingen eftergift kunde äga rum.
— Utsk. har äfven tillstyrkt, att de i hevilla.stadgans 2;dra
art. 17, 26 och 3i §§ för arbetsfolk bestämda särskilda afgifter
måtte alldeles upphöra. Det är med dem ungefär samma
förhållande, som med dem jag förut nämnde. I hänseende
till de sednare har Bevilln.Utsk. lika litet som i afseende
på de förra uppgifvit beloppet, som Utsk. vill efterskänka
; Sländerne sakna således bestämd ledning för deras
D e n ag M a j.
jo3
beslut om den summa, sorn är i fråga. Utsi:» ordförande
vet förmodligen, huru mycket det gör. Jag fattade icke,
eller minnes icke, om han uppgaf huru mycket denna eftergift
skulle gö'ra utafhela den nedsättningssnmma 527,071
r:dr, han omtalade. — Utsk. har föreslagit, att afgiflen för
utdelningar utöfver 6 för hundrade! utur actiebolag malte
nedsättas till 5 proc. Jag vill minnas, att andra redan anmärkt
oriktigheten af en sådan nedsättning. Vi veta alla,
att de, som insätta sina penningar såsom actieägare i privatbanker,
vinna 10 a 12 proc. och derutöfver. Är det då icke
skäl, att de få betala högre bevillning i mån af deras
vinst, eller skall all bevillning betalas till samma belopp som
för 6 proc. af utlånta penningar? Följden blir da naturligtvis
den, att som man icke betalar högre proc. för högre
ränta, så lånar man icke ut sina penningar åt enskilda, utan
sätter in dem uti actiebolag. Detta skulle vålla ökad svårighet
alt få låna penningar af enskiId man, och förlägenheten skulle
således blifva så mycket större, som de enskildta biträdena
eljest 8ro de lättaste att tillgå. Detta påskjutaude af medel
åt bolag behöfves icke för deras bildande, då de göra så
stora vinster, och då de redan uppkommit i Riket, oaktadt
den större bevillningen på deras förtjenst. Jag anser således
denna beskattnings-åtgärd vara af bestämd skada för
mindre enskildta förhållanden, och för det bistånd sorn eler
bäst förslår, nemi. det som åstadkommes derigenom att den
ena bispringer den andra. Utsk. har i allmänhet borttagit
de gradationer, som förra beviiln.förordn:n innefattar i afseende
på högre och lägre afgifter, dels för arbetsfolk och
betjening, dels för sådana personer, som genom kringresande
förvärfva inkomst. Detta är visserligen beqvämare för
skattskrifvaren, men jag tror icke, att det är lika rättvist
som det gamla stadgandet. Så har man nu föreslagit ali för
representationer af theatertrupper skall betalas lika, 0111 de
gifvas i Götheborg eller i andra mindre städer, Månne det
icke vore skäl att göra någon skilnad emellan Götheborg och
IJjo eller Grenna, ifall någon theaterdirecteur skulle linna
för godt att begifva sig till en så liten stad? Men utan att
gå till en sådan ytterlighet, kan man vara öfvertygad att
en representation, som gifves i Alingsås, icke inbringar samma
inkomst som eri, som gifves i Götheborg. Man kan säga
att detta är en småsak; men hvarföre har Utsk. föreslagit
förändringen, om ej för att vara rättvist i allt, älven
det ringaste. Samma förhållande är det, då Utsk. tagit bort
classificationen å gesäller. Jag tillstyrker, att man i båda
dessa fall måtte bibehålla den gamla classificationen; äfvenså
hvad informatorer beträffar. Del är orätt alt ställa deni
alla i samma dass. En informator, som redan är philosopbi*-  magister eller docens, som hgr sina disciplar i Upsala, som
lefver fritt på deras bekostiiad, och har stor lön dertill, är
naturligtvis i bättre villkor än en gymnasist, som under mel
-
4°4
D c 11 39 Maj.
lanlerminen ar med disciplania på landel, och under terminerna
har dem med sig i skolan, kanske för bara maten
eller någon ringa lön. Är det då skäl att han skall betala
lika skatt med den förstnämnda? Ingalunda. Så är del äfven
med skollärare. Det finnes sådana enskilde skollärare
bär i Stockholm, som hafva 10 ejler 12 lärjungar i pension.
Är det skäl, att lian skall betala lika med den, som är entreprenör
för en skola med 100 lärjungar eller 2 å 3 skolor
med 20 å 3o lärjungar i hvardera, hvilket ej lärer vara utan
exempel i hufvudstaden. Utsk. har föreslagit, att höja ända
lill roo r:dr b:co afgiflen för en handelsexpedit, eller för
så kallade Proben-reufer, som komma till Riket. Denna bevillning
synes mig vara öfverdrifven. Om Utsk. i stället
för dessa ytterliga afgifler, som tyckas gränsa till förhud
för utländska handlande att hit inkomma, ville bibehålla
förbuden emot införsel af främmande varor, så kumle man
tillåta menniskor att resa hit såsom till andra länder, utan
att öfverdrifvet beskattas. Handlande, som komma hit för
att sälja varor, hafva merendels äfven uppdrag att köpa varor
härifrån Det är således icke sällan af vigt för Riket
att sådana få komma hit. Det synes mig åtminstone vara en
förvänd ordning att utestänga deras personer men emottaga
deras varor. —Hvad jag yttrat om gesäller, gäller likaledes i afseende
på betjenter både manliga och qvinJiga. I stället för de
flera olika beskatlningsbelopp, som förut finnas i hevilla.förordntn
för dem utsatta, har Utsk. gått så summariskt till väga,
att det satt dem i 2 classen allena, ehuru man vet att villkoren
för betjening här i hufvudstaden och på landet, emellan
kammartjenare och lakejer, äro så högst olika; de borde följaktligen
olika taxeras. I afseende på gårdfarihandlande har
Utsk. afstyrkt, alt de skola betala någon särskild afgift för
deras resor till Norrige. Om det förslaget vore riktigt, så
borde Utsk. äfven föreslå, att skeppare, sorn segla på Norrige,
icke borde betala högre afgift än de, som endast segla
inrikes. Då bevilln.förordntn åsyftar att beskatta det, sorn
bringar inkomt, är det också klart, alt de företag, som bringa
större inkomst, jemväl böra högre beskattas. För gårdfarihandlande
äro sällan några resor så inkomstbringande,
som de till Norrige; det är en allmänt känd sak, som
jag under mitt fleråriga vistande i Norrige haft tillfälle att
närmare erfara.
Fiere talare hafva fästat sig vid det oriktiga i Utskrs
förfarande’“att vilja taxera titlar eller s. k. karaktersfullmakter
högre än som redan äger rum. Den beskattning,
som nu åligger dem, är, efter min förmening, för hög och
oriktig. En talare har här anmärkt, att beskattning på titlar
ej kan jern föras med annat än beskattning på fåfängan.
Om så är, hvilket jag tror vara sannt, hvarföre beskattar
icke Utsk. förgylda möbler, silfver på kläder, ni. m. sådant,
som man tillförene beskattat, som icke hör till de ound
-
Den 19 Maj.
gängliga beliofven, utan är elt öfverflöd, eller en fåfänga ? qui
någon i stället för att hafva sina rutil eller sin betjening
förgyld eller forsiIfräd, önskar förgylla sig sjelf genom en
litel, så måtte han väl icke böra derföre mera beskattas än
de, som vilja hafva grannlåten på sin omgifning. Men saken
har äfven en sida, sorn icke är den löjliga, och hvilken
man ej bör glömma. Den förmögnes fåfänga går vanlta
gen derpå ut, att visa sin rikedom genom öfverflöd och
prakt i sin omgifning. Den fattiges äregirighet kan icke
tillfredsställas på detta vis. Men 0111 den kan tillfredsställas
t. ex. hos tjenslemanncn, genom en utmärkelse, betecknande
att han förrättat sin tjenst väl, förvärfvat sina medborgares
förtroende, sina förmäns aktning och välvilja, — bör då icke
t'tt sådant medel kunna begagnas af Regeringen eller af
hans förmän för att offentligen visa honom aktning, och
uppmuntra honom alt ytterligare gagna det allmänna? Ett
sådant medel hafva titlarne hos oss vanligen varit för tjenstemän,
som tjenat länge och väl, eller kortare tid, men med
större utmärkelse, utan alt derföre kunna erhålla befordran
till högre befattning eller bättre lön. lett fattigt land sorn
vårt, der Staten icke kan, såsom vederbör, med penningar
gälda den tjenst, hon behöfver, är det efter mitt förmenande
oriktigt, om Ständerne vilja betaga Regeringen de Io fl i—
ga utvägar, som kunna begagnas och varit med fördel begagnade
att kostnadsfritt uppmuntra dem, som utmärka sig.
Jag beklagar Sverige, 0111 Ständerne, genom dylika beskatta
liings-grundsatser, framskynda den tid, då ingen tjensteman
gör något för annat än contant betalning; ty då blifva detta
Rikes tillgångar otillräckliga alt godtgöra alla anspråk. Sådant
bör likväl följa af detta stadgande, hvilket jag anser
äfven vara elt ingrepp eller elt försök alt ingripa i den
rättighet, sorn Konungen hittills haft att meddela titlar; ty
om man beskattar dem till den grad, alt ingen kan emottaga
dem, så ät' sådant detsamma som att förbjuda deras tilta
delande. Detta vore så mycket oriktigare, som, eldigt hvad
jag från början yttrat, bevilln.förordntn åsyftar att beskatta
allt som medför inkomst, men ej det ofruktbara, hvartill
titlar höra. Hvad sorn här redan blifvit yttradt angule den
förändrade sammansättningen af manlalsskrifnings-comite'en
biträder jag. Den föreslagna nya kan ej föranleda till annat
än onödiga disputer för tillfället, nya onödiga besvär
hos Landsh.embetet och, det som än värre är, till nya lös—
drifvericlasser i yerkligheten. Den, som tagit del i en man;
talsskrifning, vet att inom hvarje församling förekomma sådana
lösa personer, som ingen vill skattskrifva hos sig, eine;
dan de ära vanfräjdade. De blifva då skrifna på den s. k.
löslistan eller på socknen i allmänhet, emedan de tillhöig
henne, och ingen annan församling är skyldig eller villig att
emottaga dem. Skulle nu comite'en sammansättas så och få
en sådan myndighet, som här föreslås, så är det mer än troligt,
Den 29 Maj.
att landsluns ombud oell häradsskrifvaren Liefve öfverrösta-,
de af socknemännen, under förklarande, att den eller den
Jösdrifvaren icke heller finge påföras löslistan, och, då alla
socknar gjorde likaså, finge man en ny dass lösdrifvare, sorn
man hittills icke haft, som icke vore hemma i någon viss socken,
utan i länet i allmänhet, eller länslösdrifvare. Vilja R. St.
icke ytterligare besväras af denna ohyra , som redan så
myckel skadar landet, så bör man icke betaga vederbörande
tillfälle och medel att hålla dessa personer inom de gränser
och i deri ordning, hvartill nuvar. skatlskrifningsförfaltningar
föranleda. Förslaget att åklagaren icke skall få
hälften af böterna vid mantals- och skattskrifningar skulle,
om det antoges, utan tvifvel göra, att anmärkningar i detta
fall uteblefve och med detsamma äfven den ordning de
medföra. Sådant skulle också bidraga dertill, att man finge
än flera obekanta personer, som icke omtalas vid mantalsskrifningarna,
men deremot förekomma i verkligheten ,
när de stjäla, eller behöfva fattigvård eller sjukvård. Det
vanliga förhållandet är ofta nog ändå, att skaltskrifvaren ej
gör så många anmärkningar, som vederbör, dels derföre att
landshln sällan är vid mantalsskrifningen tillstädes, dels emedan
Landsh.embetet ofta nog underlåter att understödja mantalsskrifvaren,
när anmärknin kommer under pröfning, hvadan
oordningen är det enda , som står qvar. Under min
korta utöfning af Landsh.embetet har det handt mig att få
just denna anmärka. till svar, då jag påyrkade större stränghet
vid mantalsskrifningen. I fråga om Beredn.comite'ernas
borttagande och ersättande genom Taxer.comite'er allena,
instämmer jag med dem, som trott att en föreningslänk bör
finnas emellan I3eredn.coinite'en för local-kännedomen inom
hvarje pastorat, och Pröfn.comite'en, för ojemnheternas rättelse
inom hela länet. Med detsamma som denna länk går
förlorad med Taxer.coiniteVrna, så måste mycken ojemnhet,
d ä. mycken orättvisa, drabba orterna. Jag har sett exempel
, hurusom i det ena fögderiet qvarnar, hvilka lemont
en i sjelfva verket temmeligen lika inkomst, varit taxerade,
jag minnes ej rätt, om det var till 10,000 eller i5,ooo
r:dr, och i det andra lill 5ooo r:dr. Finnes nu icke en
Taxerings-comite' såsom förmedlingsmakt, der man kan jemna
olikheterna mellan socknarna i ett fögderi och der landsh.
kan vara tillstädes för att bevaka rättvisans iakttagande,
så ser jag ej, huru han skall kunna i Pröfn.comite'en , sin
pligt likmätigt, jemka mellan alla fögderien i länet. Såsom
inrättningen nu är, kan han vara tillstädes vid alla Taxer.-  pomite'er och derigenom fullgöra hvad meningen med hans
närvaro är. Anlages Utsk:s förslag, så kan man vara förvissad,
att det åtminstone i skogstrakter blifver en Taxer.-  pomite' för hvarje pastorat, derföre att de personer, som skola
vora tillstädes, i allmänhet påräkna att hinna hem till
natten för att undvika de kostnader och besvär, som från
Den 59 Maj.
4°7
nattqvarter hos främmande äro oskiljaktiga. Med detsamma
Taxer.comitier hållas i hvart pastorat, blifver det äfven
ogörligt för landshtn att vara tillstädes på flera an alltför
få ställen. —Utsk. har afstyrkt det förslag, sorn Malts
Pehrsson och Ephraim Larsson gjort i afseende på laxering
af hemman. Hr Sandelhjelm har redan fästat herrarnes uppmärksamhet
på den ojemnhet, som redan råder länen emellan;
huruledes somliga rika och fruktbärande län, såsom
Östergöthland och Nerike, äro alltför lågt taxerade, jemförelsevis
med andra egentliga skogsbygder, såsom Blekinge
och Calmar län, som äro för högt taxerade i jemförelse med
andra län, ehuru taxeringen af jord äfven der är för ringa
emot författningens föreskrift. Detta borde först jemkas
länen emellan. Derefter borde man tillse, huruvida de grunder,
som äro lagda i bevilln.förordntn, verkligen utföras i
tillämpningen, hvilket icke är förhållandet. Tillämpningen
visar, att då det är fråga om att taxera borgare, så få de
ringare, hvilka erlägga bevilln. efter vissa classer och för
dem utsatta belopp, erlägga fullt ut hvad de verkligen böla
utgöra. Men då det kommer till köpmännen eller de förmögnaste,
som bäst kunde betula, händer det att de få erlägga
för litet — särdeles som de ringare borgarne äro skyldige
dem penningar, eller annars äro af dem beroende. Likaså
går det med landtmännen, som sitta i Pröfn.comileen.
Den ene säljer sin säd till köpmännen , den andre har hos
honom obetalda räkningar, och få töras pa den mycket
äger. Han är den, som verkligen betalar minst, och de fattigare
betala proportionaliter mest. Förhållandet på landet,
att man ej betalar efter det verkliga hemmansvärdet utan
efter det taxeringsvärde, som en längre tid varit gängse, t.
ex. -j eller ftdelar af verkligheten, må gerna så vara,
när bevillningen ändå kan utgå; men då borde också de
ringare borgarnes samt embets- och tjenstemäns bevillning
först nedsättas till -j, -g eller ftdelar af deras närvar, bevilln.,
och del hela derefter höjas lika till det belopp, som erfordrades.
Nu är det endast tjenstemän och fattiga borgare m. fl. ringare
personer, som betala fullt ut. De, som bäst kunde
göra det, nemi. rikare köpmän och ägare af landtegendomar,
betala icke efter bevilln.förordnrn. Om Bevilln.Utsk. gör
afseende på annat än alt få in summan, — ty då är det
likgiltigt hvem som betalar, — om det gör afseende på
rättvisa bevillningsgrunder, så bör det vidtaga sådana åtgärder,
att tillämpningen af de nu gällande varder en annan
än den hittills brukliga. — Här är föreslaget, att domare
icke längre skulle behöfva gifva några utdrag öfver försäljningsvärdet
af hemman. Man kan säga att detta är likgiltigt,
emedan grannarne vanligen veta likaväl som domaren, till
hvilken summa ett hemman blifvit försåldt. Men det skulle
kunna hända, att grannarne icke säga det, eller yttra, att
det väl säges så, men att de icke veta det med säkerhet.
Den 59 Maj.
Om deremot domarens uppgift finnes, så liar Kronans embetsman
eller skattskrifvaren en laglig grund för att yrka
författningens efterlefnad, hvartill han i annat fall saknar
nödigt stöd. Man har äfven föreslagit att inskränka husbondes
skyldighet att ansvara för sina underhafvandes utskylder;
sid. 66 heter det nemi.: ”Husbonde häfte jemväl
”för dess landtbonde!'.?, torpares och å ägorna bosatte arbetares
kronoutskylder, vid bristande tillgång; dock att för
”de sistnämnda denna ansvarighet icke äger rum, så framt
”med intyg genom sockenstämmo-prot. eller eljest behörigen
kan styrkas, att jordägaren af dem icke njutit en mot
”utskylderna svarande tjenstbarhet.” Så länge jordägaren
är skyldig ansvara för dessa personers utskylder , fruktår
han äfven för att få löst folk på sina ägor; i det ögonblick
(nan täger bort denna skyldighet, kan man vara säker på
att få så mångå flera inhyseshjon, på hvilka reda saknasr
O111 detta är klokt, så är ock förslaget godt. Olämpligheten
att inställa rättigheten för någon annan än den skattskyldig!?
att besvära sig öfver Pröfnings-comite'ens åtgärder,
har blifvit anmärkt af flera välda ledamöter. Men här
är något öfrigt, sorn jag ber att få tillägga. Ingen plägar
besvära sig öfver att hans granne blifvit för litet taxerad;
Utan de vanliga besvären innehålla, alt klaganden i förhållande
till sin granne blifvit för högt taxerad. Örn nu Kronans
ombud icke får besvära sig öfve!- grannens taxering*
så föi blifver hon oförändrad ; och då är påföljden af klagomålen
endast den, att klaganden får nedsättning. När alla
i jemförelse till grannen för högt taxerade märka detta,
så besvära de sig alla, och på sådant sätt nedsättes liela districts
till jemlikhet med den ifrågavar. grannen. Om nit
lian är för lågt taxerad* så kommer taxeringen öfver hela
länet att för hans skull sjunka möjligen under det utsatta
minimi-beloppet, och det liela måste omgöra?. Nu deremot*
0111 någon klagar deröfver att han blifvit för högt beskattad
i jemförelse med grannen, så anmärker landskamereraren
eller den som skall bevaka Kronans rätt* att grannen
blifvit för lågt taxerad, och då kan det hända att han får
förhöjd skatt, och att det öfriga qvarstår oföi ändradt. Fortfar
icke denna besvärsrätt, så har man borttagit en af möjligheterna
att få dem rättvisligen beskattade, hvilka hittills
blifvit det för lågt, eller såsom jag nyss nämnde, de förmögnare
eller kanske äfven de tjenstemän, sorn hafva obestämd
lön. Jag erinrar mig, att man i Norrige i början ansåg beskattning
och taxering böra blifva så rättvisa, derföre att de förrättades
af valda ombud, att ingen appell behöfdes. ålen
det visade sig snart, alt man icke rätt bedömt saken. I en
stad hade inan sådant undseende för en embetsman, att hans
taxering ej blef högre än naltväcklarens. Det kunde kanske
hända, att man linge se sådana exempel äfven här, om
det
Den 39 Ma j.
4o9
det ej funnes tillfälle för Kronans ombud alt klaga deröfver.
— Jag måste, lika med Hr Bergenstråle, göra anmärkning
dervid, alt Ulsk. undantagit dem från skyddsafgift, sorn bereda
sig lill nattvardens begående. Hittills bardet varit öfligt,
alt man gör det vid i5 högst 16 års ålder, beli det
har skelt äfven derföre, alt man ej förr varit ansedd såsom
eli laggildt tjenstehjon, än sådant varit undangjord!. Om
nu den författning skulle vidtagas, som Utsk. föreslagit, så
skulle denna sporre att icke försumma sig borttagas. Det kunde
hända, att någon funne de 24 eller 12 skina af sådan betydenhet,
att han, till förevändning att slippa betala dem,
uppgåfve, att han flera år läst, och att det icke vore hans
fel ulan prestens, att han icke blefve godkänd, emedan denna
vore för sträng. På detta sätt kunde det hända, att denna
eftergift blott blefve en skada för läsningen bos allmogens
barn, och föranledde en betydlig nedsättning i be-v i 11 ningens
belopp. Jag afstyrker åtgärden både ur kyrkans och
ur cassakistans synpunkt; och begär slutligen, att mina
anmärkningar måtte fä åtfölja den åtel remiss, hvarom jag
anhåller.
Frih. Cederström, Anders: Då detta betänk, troligen
kommer att återremitteras, torde det tillåtas mig att
göra några anmärkningar. Hvad 70 Jin angår, så vill jag
anmärka, att densamma på åtskilliga orter blifvit så tillämpad,
att för qvarnar, blott de firo skattlagda , erlägges bevillning
i likhet med hvad inom orten är vanligt för dylika
qvarnar, antingen de i sjelfva verket äro bruk bara och
begagnas, eller ej, — ja, denna tolkning har gått så långt,
att qvarnar, som för längesedan upphört alt finnas, ändock
blifvit taxerade till samma bevillning , sorn öfriga qvarnar
inom orten. Detta kunde dock afhjelpas, om ordet '”skattlag
de’’ borttogs, ty då skulle ovillkorligen bevillning erläggas
af alla qvarnar, hvilka begagnas lill annat än husbehof;
men någon bevillning för blotta rättigheten alt hafva qvarn
kunde ej då komma i fråga. — 1 afseende på 122 Jin vill jag
nämna, att det är allmänt kändt, att en stor del personer,
hvilka till ledamöter i Taxerings- och Pröfnings-comiteerna
blifvit invalde, icke kunna hafva en så noggrann kännedom
af bevilln.förordnln, att man kan förutsätta, det icke något
misstag af dem begås. Det blir derföre för en dylik grannlagen
person motbjudande att gå denna ed på det vis dea
här är föreslagen, hvarföre jag tillstyrker att ordet ”skall”
måtte utgå, såsom för mycket bestämdt. — I afseende å den
125 Jin instämmer jag i Hrr von Posts och Edelsvärds reservationer,
och skulle tro, att enligt 5^ Jin Reg.Fin klagomål
öfver Pröfn.Comitcernas beslut icke bör få äga rum
hvarken af den ena eller andra parten. Med Hr Bergenstråle
instämmer jag i hvad han yttrat ronde befrielse från
7 [I. 52
D « n 39 Maj.
skyddsafgifts erläggande för den ungdom, sorn beredes till H.
H. nattvard. Denna befrielse anser jag så mycket olämpligare,
som deri ofta kunde komma att tillgodonjutas för ådagalagd
lattja att lära sig sina christendornsstycken. Dessutom
skulle detta stadgande kunna tolkas så, att de personer,
som för bristande kunskap måste flera år beredas till sin fol -  sta nattvardsgång, under bela denna lid skulle vara befriade
från skyddsafgiften.
Gr. Frölich, David, anförde skriftligen:
Det torde vara förgäfves, att under närvar, förhållanden
söka göra några statsekonomiska grundsatser, i afseende
på beskattning och dess inverkan på samhället , gällande.
Emedlertid är man skyldig den stundande liden och sig sjelf
att visa, om man äger några, eller om man, tvertemot de
vittnesbörd man vid den aldrnminsta excursion åt landsbygden
har .för sina ögon, af ekonomiskt betryck i alla näringsgrenar,
af låga priser på födoämnen och ändock en nästan
afstannad upphandling deraf; låga arbetslöner, och likväl en
tynande rörelse, eller om tvertemot de officiella vittnesbörd
roan Ilar att hemta för tilltagande fattigdom, nemi. ur tillsättning
af cnmite'er för fattigvård, öfverljudd klagan öfver
tilltagande lösdrifveri och brottslighet, om, säger jag — till
trots af alla dessa symptomer, hvarpå man kan igenkänna
beskaffenheten af den sjukdomsart, hvaraf vår landsbygd
och våra näringar lida , — roan likväl funnit sig af vissa
fröjdade talare i detta och andra RiksSt. öfvertygad , det
icke ”armod” utan ”öfvermod” vore för handen, det ”pauperism,
” lik ”en outredd naturkraft,” vållade oredan , och
alt ”tillgångar,’’ ännu ytterligare ”tillgångar” icke fattades.
Min mening uttalar jag derföre uu — om jag också icke så
snart blir i tillfälle att bevisa den — alt det är från en i
flera sekler uthärdad, i sednare tider stegrad ocb derjemte
systematiserad, mot landets tillgångar oproportionerlig
beskattning ocb från inskränkning i folkets näringsfrihet, — bibehållen
om också icke vidtagen för alt kunna inbringa denna
beskattning — och slutligen från användandet på improduetiva
föremål, såsom krig, stora rustningar i fredstid, dyrt styrelseroachineri,
m. m. af de medel, dem folket i sitt armod frambringat,
sorn allt både materiell och moraliskt ondt i samhället väsendtligen
leder sitt ursprung. Hade den alldeles icke slösinnade
eller lättjefulla Svenska nationen någonsin fått anderum,
äfven under fredens lugn, alt samla, d. ä. för sig sjelf behålla
sä mycken frukt af sitt arbete, som icke oundgängligen
behöfdes alt afstå till samhällsskydd, så att rörliga capitaler
hos massan af folket kunnat komma i stadig lillvex15
eller om det slags säkerhet till egendom här i landet någonsin
existerat, som, betryggande idogheten för oberäkneliga
ryckningar af lagstiftningen och administrationen, allestädes,
der den funnits, och der tillräckliga capitaler saknats i tipio
landet, inlockat utländska, hvilka dock icke vågat här pia
-
D e ii 19 Maj.
cera sig; bade man besinnat, att i ett capitalfaltigt land,
ellei’ der förmögenhelen icke visar sig i jemnt tilltagande,
befolkningens lill vext snarare är ett tecken, ja nästan en
verkan af fattigdomen och alldeles icke tvertom, ehuru i
vissa landsorter, der folkökningen är stationär, orsaken dertill
vid närmare undersökning kan finnas vara, alt det ekonomiska
tillståndet icke är alldeles utblottadt; att deremot,
om man äfven der, genom ytterligare beskattning, inskränkte
landlniannens tillgångar, så att han hade ingenting att dela
emellan sina barn, mer än den graverade jorden, så skulle,
under den sednare* oupphörliga styckning , såsom i Dalarne
och en del afWerrnland, — troligen äfven i de nordligare trakterna,
— paupi vismen och folkökningen tilltaga i bredd med
hvarannan och i bredd jemväl med sedefördei Ivel.
Om nu det finnes vara en sanning, att en hård beskattnings
resullater äro så olycksdigra, och att det är lika fåfängt
under dess bibehållande, att genom periodiska undsättningar
eller artificiella arbetsförtjenster , eller genom
hvad slag af faltigvårdsimättningar som helst, söka bola eller
förekomma den öfverhandtagande pauperismen, sorn att
med tull-lagar och privilegier söka upprätthålla fabriker
ocli manufacturer i eli land, der capital-förmögenheten antingen
är alltför ringa eller ock så illa fördelad, alt de, som
kunna köpa, äro alltför få, emot dem som vilja sälja; — så
är det ju nära ähdamålslöst, att R. St. bråka sina björnör
för att i rind. önskningsväg utfundera och bereda plåster
åt de varbölder, som på statskroppen öfverallt och successivt
slå ut, derest de icke i beskaltningsväg söka bota
sjukdomen något radikalare.
Beskattningen, den möjligen minsta nemi,, eller den oundvikliga
för slatsmachinens gång, får icke heller ansvarsfrilt
kastas på hvilket föremål som helst. Det är icke bkgillligt
för samhällets förkofran — om också för statscassans
— antingen man skatt lägger folkets personer och deras capital,
eller deras consumlion och deras inkomster. Af alla
fyra 1111 uppräknade föremål, är det förstnämnda eller skattläggning
af personer den hårdaste och minst rationella. Den
som ingenting äger mer än sin kropp, och med denna, ilall
den håller målet och icke är missbildad, slår i pligtband'
lill det allmännas försvar, den synes icke njuta mycketskydd
af Staten, för hvilket han behöfver betala. Det lilla han
kan förvärfva utöfver sitt uppehälle borde lian inom communen
få använda till sin egen och sina barns moraliska
och intellectuella förkofran, annars blir han sjelf, liksom afföda!),
snart lösdrifvare. Att sedermera vilja beskatta deni
såsom sådana — för ”ali den skada samhället af dessa lider,
’' — är en grundsats så originell orimlig, ali den förtjénar
eli eget namn efter sin uppfinnare.
1 ordningen derefter är beskattning på capitaine den
minst tillrådliga. Om man försöker alt beskatta enskildes
4 12
Den 19 Maj.
contanta capitnler, så förflytta de sig ur landet, oell belägenheten
blir än värre efteråt. För vissa classer, t. ex. den
fattigaste classen af jordbrukare, är jordtorfvan ofta deras
enda capital eller det enda medel för arbetskraften, hvarmed
product kan åstadkommas. Dessa små hemmansdelar
kunna väl icke förflyttas annorlunda än under auctionsklubban
från en stackare till en annan, men de bibehålla
dock sin egenskap af capital, och om dermed, i anseende till
beskattningens hårdhet, aldrig lemnäs tillfälle alt bilda rörliga
capitaler, sa sönderbetas jorden i så små smulor, under
det den lika ynkligen häfdas, att innehafvareu aldrig kominer
på grön qvist.
Utan att vidare nu, i anleda, af Bevilln.Utskts utlåt.
N:o 12, ingå i theoretisk analys af de båda återstående föremålen
för beskattning: förbrukning och inkomst, — helst vi
i afseende på den förstnämnda få en mera direct anledn. när
tulltaxan förekommer, — ville jag endast antyda, att det är
å dessa begge, isynnerhet å behållen verklig inkomst, som
en välbetänkt beskattningsrätt bör utöfvas, under det man
i möjligaste måtto bör undvika att ställa beskattningen å
förbrukningen så, att den direct träffar productionen. Behållen
inkomst är väl icke alltid lätt att utröna, men den
röjer sig dock hos dess ägare omisskänneligen på vissa yttre
tecken, t. ex. lefnudssättets glans. Denna, likasom hudens
glatthet på djuret, förråder alltid en frisk och stark kropp,
sorn tål vid strapatser; och skulle någongång ytans vackra
utseende vara bedräglig och bero mera på smink än på verklig
inre helsa, så må den såsom dårskap erbjuda sig till föremål
för den mest rationella beskattning, som kan tänkas.
Alt beskatta embetsman för deras löner, kan deremot aldrig
bestå inför förnuftets domstol, såvida ej lönerna äro gifna
såsom sinecurer. Att å ena sidan öka lönerna och å den
andra skattlägga dem, är att fortgå i en evig cirkelgång,
hvaraf ej uppstår annat resultat än yrsel och förvirring.
Nödtvånget att uppsöka sådana källor till beskattning måste
i sanning vara oemotståndligt , om det skall kunna
urskulda åtgärden; men nödtvånget kan aldrig vara så
stort utan att hänvisa på det öfverdrifna i behofvet af
skatter.
Jag hade gerna önskat, om tiden så medgifvit, att lindra
vårt cancellis besvär med anteckningen af mina muntliga
yttranden, i afseende på detaljerna af förevar, betänk. ;
men om de också derföre blifva korta och ofullständiga, torde
likväl Bevilln.Utsk., efter återremiss, som jag anser oundviklig,
benäget lemna någon uppmärksamhet åt ofvanstående
grundsatser, om de finnas riktiga och kunna tillämpas.
Hvad jag synnerligen ber att få lägga vigt uppå, i fråga
om tillämpning, är en ytterligare förminskning eller alldeles
försvinnande af skyddsafgiflen enligt esta art. och
dernäst en utsträckning af förslaget af nedsättning tili half
-
D c ii ay M a j.
4i3
ten af ali bevillning för Westerboltens, Norrbottens, Jemtlands
och WesterNorrlands län, jemväl till de socknar eller
fögderier af Wester-Dalarne, norra och vestra Wermland ,
hvarest endast en fattig allmoge är bosatt, och hvars barkbröd
statscassan borde låta innevånarne behålla för sig sjelfva
så mycket som möjligt. Händelsevis är jagtbekant med
tillståndet i de sistsnämnda trakterna, och medvetandet härom
ålägger mig bestyrka hvad 2tne ledamöter inom BorgareSt.
Hrr Waern och Petre' förut uppgifvit.
Gr. Frölich tilläde derefter muntligen:
I afseende på detaljerna af Utsk:s betänk, och de flera
delar deraf, hvarom andre ledamöter sig yttrat, inskränker
jag mig till att endast förena mig i de anmärkntr, som Hrr
Lagerhjelm och von Hartmansdorff gjort i afseende på borttagandet
af Kammarrättens pröfningsrält, äfvensom i afseende
på det föreslagna förbudet för någon annan än den skattskyldige
alt söka rättelse. Det kan icke vara gerna rimligt, att icke
ett embetsverk skulle kunna hafva bättre tillfälle och förr
måga att tillse författningens tillämpning än särskildt spridda
Pröfnings-comite'er eller hvad de då må kallas inom länen.
Det skulle blifva, efter hvad jag fruktar, så brokiga resultaler,
om icke besvär skulle få anföras och Kammar-rätten
icke finge pröfva dem, att jag icke kan biträda det brvis på
liberalitet, som Utsk. i det fallet velat ådagalägga. Jag anser
det tvertom alldeles omöjligt att fråntaga embelsveiken
en viss grad af förtroende, och att man här möjligen velat
göra det är blott ett beklagligt tecken till tvekan emot ett
embetsverk, som likväl till sin beskaffenhet såsom sådant
måste bibehållas. Missbruk böra aldrig föranleda till någon
grundsats. Likaså, och då herrarne redan hört, alt jag
yttrat mig om första art. och skyddsafgiftens borttagande,
liar jag ingenting emot, om, på sätt Frih. Hamilton föreslagit,
den blir använd till communala föremål. Detta ligger
tydligen uttryckt äfven i mitt skriftliga anförande. Hvad
en värd ledamot har yttrat om, att 20 sk. är så litet att
det ej är något att observera på för den, som skall betala,
är af samma beskaffenhet, som då han på ett annat ställe
sagt, alt de, sorn lemna de mindre bidragen, gro de talrikaste,
men att alla mäste betala, emedan rättvisan måste vara
lika för alla. De båda satserna må jemföras med hvarandra,
då man skall (inna, att skyddsafgiflen hör borttagas
från de medellösa, och att argumentet i det fallet visar sin
halt. Hvad jag får tillägga i detta afseende är, alt jag önskade,
att äfven blotta namnet af lösdrifvare måtte upphöra;
få de då dertill särskildt namnet af ohyra, så är det ett
skäl lill att sjelfva namnet af lösdrifvare må upphöra. Jag
tror ej, att det tjenar lill något att stämpla en viss redan
olycklig dass af medborgare med sådana namn. Det kan
ofta hända att blotta oförmågan att betala 20 sk. alstrar ett
sådant namn, som ledel till väne förbrytelser än der. att
4*4
Den 29 Maj.
sakna 2a sk. att betala med. Samme värde ledamot , sorn
halt dessa yttranden, liar velat insinuera, altman skulle behöfva
betala delta för att vara känd. Jag hemställer da,
huruvida han glömt, alt de måste vara bekanta åtminstone
för preslerskapet, der deras namn och födelse äro antecknade.
Jag ti;or således icke, att den ideén, att de skulle vara
obekanta, för det att de icke betala, skulle vara riktigt
enlig med förhållandet* För öfrigt förenar jag mig med
samma ledamot äfven i afseende på i43 §50. Likaledes förenar
jag mig med honom i afseende på nedsättningen i skatten
för bank-bolagen. Jag är, såsom bekant är, en storvall
af sådana bolag; jag vet snart sagdt intet bättre sätt för
att tillvägabringa i naturlig väg en ersättning för den
capitalbrist, hvaraf landet har lidit och lider; men jag vet
tillika, att den inkomst, såsom en troligen behållen inkomst
af capitaler, är något, hvarför det är rationeltatt betala, och
att det kan leda till stor inkomst för Staten; jag förenar
mig således med Hr von Hartmansdorff, att den redan gällande
föreskriften i delta fall måtte förnyas och bibehållas
så länge vi hafva sä få hanker, alt de kunna lemna 16 a
17 proc. Deremot kan jag icke förena mig med honom i
afseende på åtminstone de skäl han nyttjat, hvarföre titlar
ej heller skulle få beskattas. Om jag skulle medgifva , att
i princip det ej kan vara riktigt, så får jag likväl säga, att
troligen förslaget att beskatta dem, då nota bene de ej alltid
åtföljde embeten, måtte hafva varit en följd deraf, att
man sett, det personer, hvilka ej hafva något embete, erhållit
sådana titlar, hvilket man åter ansett såsom ett missbruk.
Om de endast användes för att utmärka den sanna
förtjensten, si vore det väl; men som det möjligen kan hända
och troligen har handt, att det icke alltid är detta ändamål,
som varit afsedt med titlar, så har man sökt alt
corrigera ett ondt med ett annat, och jag kan ej alldeles
ogilla den åsigt Utsk. i del fallet framlagt. I alla fall kan
jag ej anse förslaget såsom ett ingrepp i Konungens rättigheter
alt uppmuntra embetsman; lian har i alla fall en utväg
dertill i ordnarna. Likväl måste jag beklaga, att det
blir nödvändigt i delta land att beskatta nästan allt.
Hr Rosenblad, Bernh: Jag anser mig böra börja
med att hembära min tacksamhet till Utsk., som hufvudsakligen
bibehållit de hevilla.grunder, hvilka vi i 28 år ägt.
Af Iva skäl hembär jag denna tacksägelse ; först emedan jag
tror, att de äro bland de bästa be vi 11 u. grunder jag känner
gällande i något land , och för det andra, emedan jag
ti or, att en förändring af en princip, vid hvilken man vant
sig, ej kan ske utan kännbar rubbning, och att således myckel
talande skäl böra finnas för en sådan. Likaledes godkänner
jag hvad Utsk. föreslagit rörande nedsättning i den
s. k. skyddsafgiften för det fall, sorn jag förmodar, alt Rikets
tillgångar medgifva en nedsättning i dess närvar, in
-
Den 29 M a j.
4 > 5
komster. Dä jag godkänner detla förslag af Ulsk., anser
jng mig likväl höra uttrycka några tankar i ämnet oell
meddela några upplysningar, hvilka jag tror skola borttaga
oriktiga begrepp från det håll, som, lika med mig, önskat
denna nedsättning. Orättvis och obillig anser jag icke denna
afgift vara. Om den i de flesta lunder icke finnes, så
utgår den dock äfven der mycket kännbarare, ehuru på ett
annat sätt än i Sverige, nemi. såsom consumlionsafgift, och
jag tackar Gud, att detta sätt icke finnes hos oss, och hoppas
att ej den tiden måtte komma, då vi behöfva gripa till
det. Det är det som man kallar accis; en consumtionsaf
gift,
sorn gör alt i Europas flesta länder nödvändighetsvaran
salt t. ex. står femdubbelt dyrare än här, att bröd kolar
munga gånger mera, m. m. Dessa afgifter i deras egentliga
bemärkelse hafva vi icke. Men orsaken, hvnrföie jag
tillstyrker denna nedsättning, är den, att den dass, sorn Siden
enda inom samhället, hvilken kan klaga öfver verkliga
och lättvisa bekymmer för sin bergning, är den classen ,
som icke sjelf äger någon fastighet eller någon oberoende
näring. Den äger således i första rummet anspråk på den
lindring, som kan lemnäs. I 2 §:n har Utsk , förmodligen
af brist på uppmärksamhet, gifvit en ökad beskattning åt
den delen af medborgare, som lättast träffas af skatten, emedan
beräkningsgrunden lättast på den tillämpas , nemi. embetsman.
I den gamla bevilln.förordn. står: ’’af alla löner
''från 200 r:dr lill och med 3oo r:dr, en afgift af 2 r:dr”
Der stod ej emellan 200 och /j°° r:dr; sedan stod der: ”al alla
''löner från 4°° >:dr, 3 r:dr;” men nu står det: ’Jaf alla lö”ner,
som öfverstiga 3oo till och med 4°° »”dr en afgift af
”3 r;dr.” Efter Engelsk lag hade efter den gamla förorda,
de, som hade löner emellan 3oo och 400 r:dr, varit fria;
detta hade väl icke varit ratt, men ganska riktigt har författningen
varit så tillämpad, att afgiften af 3 r:dr först vidtagit
vid 4°° r;dr; nu skulle den börja, så snart lönen aldrig
så litet öfverstege 3oo r:dr. — Hvad 10 §:n beträffar, så
får jag hemställa, att daen af de näiingar, som mycket tagit
sig de sednare åren — tack vare det repi essalie-systeme,
som blifvit införd t i våra handelsförhållanden till
främmande makter, ehuru det mött mycket klander just
från det håll, der man minst väntat det — nemi. skeppsrederierna,
mycket förkolrat sig, de torde förtjena åtminstone
någon uppmuntran. Jag skulle således föreslå, alt den
afgift per läst, som i 10 §:n omtalas, mätte nedsättas tili 1
sk. — I i5 §:n förekommer en dass, som kallas ai lister.
Detta uttryck är något obestämdt; j-ig skulle önska att
Utsk, ville förklara hvad dermed förstås, ty ganska olika
förklaras detta uttryck. Efter det egentliga språkbruket förslås
dermed endast de utmärkta konstnärer, som genom >ina
konstverk eller sin förmåga hedra nationell; men bland
dem, som göra anspråk på detta namn, finnas äfven perso
-
4iG
Dtn >9 Maj.
lier, som icke kunna komma tinder beräkning af dessa förhållanden.
Vidare förekommer en class, som heter fruntimmer,
som idka klädsöm. I allmänhet diar hvarje lagstiftning
under civilisationens framgång, der förhållandet icke är
gynnande för tillfällen för fruntimmer att ärligt förskaffa
sig sin bergning, sökt att underlätta dem så mycket som möjligt.
Då äfven vår bevilln.förorda, erkänner en sådan grundsats
genom olikheten i skyd dsafgiften för qvinnkön ochfmankön,
tror jag att just den classen af qvinnor, som idka klädsöm,
är den, som mest behöfver uppmuntras och lindras;
det kunde vara alldeles tillräkligt, om de beskattades till
hälften med handtverksgesäller. Utsk. har föreslagit, att
beskattningen för dem, som sälja utländska lottsedlar, skall
delas i 2 classer, en a 100 >:dr och en k 5o r:dr; jag skulle
vilja hafva några classer till , en å 5oo r!dr och en å
200 r:dr. Med den utvidgning, som denna näringsgren fått
i sednare lider, skulle sådana försäljare blifva alltför litet beskattade,
0111 högsta classen bestämdes till 100 r:dr. — [Ivad
brödjungfrur angår, så kunna de måhända icke komma under
samma cathegori, sorn fruntimmer, hvilka idka klädsöm;
men jag tror likväl att någon skilnad bör göras emellan
dem, som finnas i Stockholm och Götheborg, och deni som
linnas i andra städer; på samma sätt äfven med månglerskor.
— Utländningar (deruti ej inbegripne Norrmän för Norrska
producter), som resa omkring i landet, skola vid ankomsten
erlägga 100 r:dr. En mig nära stående medlem af detta
Hus har gjort en anmärkning deremot och trott att detta
skulle lägga ett hinder i vägen för utländska handlande att
besöka Sverige. Jag gillar ej hans anmärkning, ty jag tror
ej, att ett sådant hinder linnes, så snart den handlande ej
idkar rörelse här eller bjuder ut varor. Jag tror då icke
att lian kan påläggas en sådan afgift. Jag får tvertom tacka
Utsk., som ökat afgiften, ty de s. k. Proben-reuter äro
de, sorn mest befrämja den olagliga handeln; och då jag för
min del önskar att få deir lagliga i full liflighet, vill jag
gerna så mycket som möjligt lägga hinder för den olagliga.
I Preussen få dessa s. k. Proben-reuter betala 5o thaler. Jag
skulle endast önska, att i öfrigt sådana föreskrifter kunde
stadgas, att en sträng verkställighet af dessa högre afgifter
kunde äga rum. — I 24 §:n uppräknas vissa manufacturer
och fabriker, som äro lindet kastade afgifter; då der finnas
uppräknade vaxljusfabriker, så torde den i sednare tiden
började fabrikationen af stearinljus äfven böra införas i förteckningen.
— 1 afseende på gårdfarihandlande och den nedsättning
sorn Utsk. föreslagit för dem, som resa lill Norrige,
är jag af motsatt tanke med Hr von Hartmansdorff. Vid
uppgörandet af de handlingar och berättelser, vid hvilka
embetspligten ålagt mig alt läg^a handen, rörtde Rikets handel,
har det visat sig, att icke så stor utförsel sker af Svenska
-
Den 29 Maj.
4'7
ska manufacturvaror åt något håll, som genom gårdfarihandlande
till Norrige af Svenska husflitens produeter, och
det till ett land, der inga gynnande privilegier der till särskildt
föranleda. Derpå tror jag icke att man bör lägga
band genom en så sträng afgift sorn 3o r:dr för hvarje resa,
utom det att jag tror det vara olämpligt att så betrakta
brödralandet. Hvad beträffar termen ”frälsekamererare,”
så torde det vara orätt att nyttja ordet ”frälse.” I händelse
det skulle falla någon ofrälse in att hafva en kamererare,
så kan det icke nekas; ordet torde böra utbytas emot
”enskilde kamererare.” — Afgiften för lotsar och lotsdrängar
finner jag alltför orimlig. Det har vid många riksdagar
blifvit ådagalagdt, att, med undantag af några farleder,
äro lotsarnes inkomster högst ringa och icke motsvarande
deras obeskriflig! ansvarsfulla åligganden och skyldigheten
för dem att ofta våga sitt lif. Jag tror således det vara orätt
att belasta dem med någon särskild afgift; på sin höjd
må det stadgas, att de, hvilkas verkliga inkomst öfverstigar
3oo r:dr, derå skall erlägga 5 proc. — I 35 §:n har Utsk. föreslagit,
att bevillning skall utgå af actie-holag med 5 proc.
af utdelningen. Härvid ber jag få fästa hvarje billig persons
uppmärksamhet derpå, att här finnas actiebolag, som
ej på 20 ä 3o år fått någon verklig utdelning; jag vill deribland
hämna Götha-canal-bolag. Detta bolag erhåller i alfor
första gången en verklig utdelning. Det vore obilligt
att belasta ett sådant bolag med en afgift i samma proportion
som de bolag, hvilka årligen gjort betydliga vinster och
utdelningar. Derföre skulle jag tro del rätta vara, att stadgandet
blefve sådant, att bevillningen erlades med 1 proc.
af utdelningen, då den ej öfverstege en proc., med 2 proc.
då den ej öfverstege 2 proc., med 3 proc. då den ej öfverstege
3 proc., o. s. v. Huruvida sedermera någon förhöjning
bör äga runi och hvar den bör vidtaga, derom vill jag
ej ingå uti pröfning för det närvar. — I afseende på hvad
sorn är sagdt angtde karaktersfullmakter, instämmer jag helt
och hållet med Hr von Hartmansdorff. Jag vill endast tillägga,
att så länge våra seder finna häruti en belöning för
gjorda tjenster och välförhållande, tror jag det vara orätt
att på ett indirect sätt beröfva regeringsmakten, som äger
så få tillfällen att belöna, en af dess grundlagsenlig rättigheter.
— Bland undantagen från bevillning finnes i i5o §:n
upptagne skeppsredare från bevillning efter lästetalet för
fartyg, som bevisligen andra året legat i hamn obegagnade.
Af det skäl jag förut nämnt, nemi. uppmuntran för en näring,
som legat under, men nu åter håller på att förkofra
sig, skulle jag anse, att denna befrielse från bevillning äfven
borde få tillgodonjutas för nybyggda skepp första året. Jag
anhåller, alt hvad jag nu yttrat måtte få åtfölja återremissen.
—Ytterligare anhåller jag, att ännu några anmärkningar
7 H. 53
Den 29 Ma j.
mätte fä medfölja, dem jag öfverhoppat, nemi. först borttagandet
af den i 1 36 <j:n sjömanshusen ålagda ansvarighet för
sjöfolks bevillning. Såsom medlem af den nådigst tillförordnade
Sjöfarts-comite'en, har jag ägt tillfälle erfara, huru en
mängd hämmande band på vår sjöfart äga sin grund endast
i behofvet att skydda denna afgift, och då hela den af sjömanshusen
afleranade bevillning ej uppgår till 5ooo r:dr,
torde å statscassans sida icke något hinder mota för sjömäns
debitering, lika med andra skattdragare, der de äro mantalsskrifne.
— Äfvenledes torde jag få fästa uppmärksamhet
på behofvet af någon controll derå, att bevillning å vinstmedel
af utländska och privata inhemska lotterimedel verkligen
blifver erlagd. Detta sista erinrar mig om Utskts förgätenhet
att pålägga försäljning af enskildta inhemska lotterier
någon bevillning, (för det fall att rättigheten dertill får
fortfara.) Den torde då lika med den utländska lotteriförsäljningen
böra fördelas i 3 classer, meri med något minskad
afgift, t. ex. 200 r:dr, 100 r:dr och 5o r:dr.
Hr von Qvanten: Såsom jag uppfattade Gr. Hamiltons
yttrande, skulle han vara missnöjd med mig, att jag talat
emot nedsättning i skyddsafgiften; men det har jag icke
gjort, och jag vet således icke hvarföre han skulle apostrophera
mig. Tvertora anser jag denna nedsättning i skyddsafgiften
ganska väsendtlig för folket. Det kan visserligen vara
sannt, att en minskning i skatt af 10 sk. på en qvinna
och 20 sk. på en karl icke är af någon betydenhet, men 60
ä 70,000 20 sk:r och 10 sk:r gör dock dock en summa af
mer än 3o,ooo r:dr, som är bättre att den stannar qvar hos
folket i deras fickor, än att den skall vandra till hufvudstadens
cassör. Utur denna åsigt tror jag man bör betrakta
saken och icke så, som om en 12 sk. mer eller mindre vore
på året en icke kännbar utgift för en menniska. Af Utsk:s
betänk, finner jag, att Wenersborgs stads begäran om förlängd
nedsättning i bevillningen i anseende till den eldsvåda,
som för några år sedan öfvergick staden, icke blifvit beviljad.
Jag tviflan visserligen på, att hvad jag derom kan
yttra skulle verka till en förändring härutinnan , men jag
skulle dock önska, att om en sådan nedsättning icke för alla
fem åren till nästa riksdag kunde beviljas, den dock kunde
medgifvas för 1, 2 å 3 år, allt som TJtsk. kunde finna
lämpligt.
Hr Ribbing, Bengt: Jag ber att få förklara, att jag
visserligen icke är den, som är emot nedsättning i skatter,
så väl af skyddsafgift som alla öfriga; men jag har trott,
att man ej borde föreslå en sådan förr, än man visste att
den vore möjlig att verkställa, d. v. s. icke förr än man sett
statsregleringen definitivt afslutad. Delta har jag ansett vara
riktigast. Af alla Utsk:s tillstyrkanden synes mig icke
något hafva stött så mycket emot, som bevillning å karak
-
Den ug M aj.
4><J
tersfullraakler: jag vågar vara af motsatt tanke med dem,
som betrida en sådan bevillning. Den öfversvämning af karaktersfullmakter,
som nu äger rum, alstrar så många obehagligheter
i allmänhet, att jag skulle önskat att sådana
aldrig funnits till. Man hör, huru en med karaktersfullmakt
begåfvad person och lians hustru tala om, huru de, för att
iakttaga sin värdighet, måste göra kalaser, åka och kläda
sig — allt till familjens ruin. Den som fått en högre titel
vill lefva på ett sätt, som svarar deremot, och är han då
tillika gift, så blifva utgifterna ändå större; ty huru det är,
så kommer cjvinnan med i spelet och äggas af mannens utmärkelse
för en förtjenst, som ofta nog kan vara ganska
problematisk, till ett lefnadssätt vida utöfver hvad som skulle
blifvit fördt, om den s. k. utmärkelsen uteblifvit. Jag förenar
mig således med Ulsk. i den princip, som i betänk, uttalas,
att beskatta karaktersfullmakter allt hvad ske kan.
Vill man hafva sjelfständiga representanter, sjelfständiga embetsman
och medborgare, så måste man väl medgifva, att
karaktersfullmakter icke bidraga att alstra sådana. — Vidare
har man klandrat Utskts tillstyrkande om befrielse från skyddsafgift
för personer, som beredas till H. H. nattvard, då man
sagt, att till vinnande deraf skulle föräldrarne låta barnen
gå hos presten i flera år: men Utskrs mening har icke varit
någon annan än den, att befrielsen skulle åtnjutas för det
år, då ynglingen admitteras och icke under de flera år, som
kunde åtgå för beredelsen lill. denna vigtiga förrättning. —
Man har äfven sagt, att nedsättningen i skyddsafgiften vore
så ringa, att det icke betydde något, om den utgick eller icke.
Så kan det tyckas för den, som icke vet hvad brist och
nöd vill säga; men jag har ofta sett hvilket värde en fattig
husfader satt på en enda skilling, mycket mer på 12 sk:r.
Jag vill nu icke mer upptaga R. o. Ad:s tid, helst jag i Utsk.
blir i tillfälle att närmare skärskåda de många anmärkn:na
och deröfver gifva mina tankar tillkänna, då betänk, efter
all anledning lärer blifva dit återremitteradt.
Frih. Klingspor, Mauritz Philip Staffan: För
vidlyftigt torde det vara att till besvarande söka upptaga
alla de anmärkntr, som blifvit gjorda emot Utsk:s betänk ,
och det torde äfven vara öfverflödigt — helst jag fruktar,
att en återremiss af detsamma icke kan undvikas. De strängaste
anmärkn:na emot ifrågavar. betänk, hafva blifvit gjorda
af Frih. Nauckhoff, förmodligen derföre, att Utsk. icke
fästat nog vigt och nog afseende å hans långa förslag om
förändrade bevilln.grunder, och jag vill icke neka, att jagså
mycket mindre tagit någon särdeles notis om detsamma,
som jag icke varit på den afdelning, som behandlat bevilln.-  grunderna. Jag vill således inskränka mig till gtt söka försvara
de yigtigaste af de åtgärder Utsk. föreslagit, hvaribland
den oni skyddsafgiftens nedsättande icke är bland de
Den 19 Maj
minst väsendtlig!). Med tillfredsställelse märker jag, alt denna
nedsättning icke mött det motstånd, som man kunnat befara,
ehuru åtskilliga modificationer deruti blifvit framställda,
bland annat af Gr. Hamilton, att den icke borde helt
och hållet borttagas utan användas till communala ändamål.
Jag inser vissei ligen den stora vigten deraf, men skulle önska
att medel dertill anskaffades på annat sätt; ty efter min åsigt
är en lindring i skyddsafgiften af behofvet högeligen påkallad.
Först och främst anser jag beskattningssättet orättvist till sin
natur: det kun ej kallas billigt, att den fattige erlägger en
afgift till lika stort belopp med den rika, utan hvar och en
bör betala efter de förmåner han i samhället njuter. Man
har emot den föreslagna lindringen framkastat, att den för
den betalande af arbetsclassen icke vore särdeles tryckande,
emedan den sammanlagd ej utgjorde mer än värdet nfajne dags?
verken; huru liten än denna nedsättning må anses, skall den dock
säkerligen kännas välgörande för denna dass, dels derföre att
det väl icke alltid inträffar, att arbetskarlen behöfver betala
ensamt för sig sjelf — han har oftast hushåll, då summan
naturligen blir vida större — dels ock derföre att, i bredd
med en stigande folkmängd, arbetsförtjensten blir allt svårare
och svårare, särdeles genom den af statsekonomer så
mycket beprisade arbetsbesparingen. Denna verkar hos den
fattiga förtviflan om sin ekonomiska ställning, och deruti igenfinnes
orsaken till ökade brottmål och corrections-anstalter;
och huru svårt de fattige hafva att betala dessa afgifter,
det skönjes bäst af de ständiga eflerlysningarna. Man hur
sagt att Sveriges tillgångar icke skulle medgifva oftanämnda
nedsättning: om så verkligen skulle förhålla sig, så erkänner
jag öppet, att jag ändå tillstyrker samma nedsättning, och att
en densamma motsvarande förhöjning sker på allm. bevillnm
särdeles å fast egendom. Likaledes har man anmärkt såsom
orätt, att Bevilln.Ulsk. fattat del beslut, alt Pröfn.comi!e'en
skulle utgöra den högsta instansen för upptagandet af besvär \
bevillningsmål. Då jag deltagit i beslutet härom, anser jag
mig böra yttra några ord i anledning deraf och får säga,
det jag önskar, att Utsk:s betänk., hvad denna fråga angår,
måtte gå igenom, helst jag tror, att Ständerne redan efterskänkt
så mycket af sina rättigheter, att jag tycker, det vi
böra försvara hvad som återstår i bevillningsmål. Jag kan
icke inse, hvilka olägenheter för Staten derigenom skulle
uppstå, eller hvad Staten derigenom skulle förlora, då en
minimi-tariff är uppgjord och bestämd; och då denna icke
kan understigas, så torde icke besvär i taxeringsmål så ofta
kunna komma under Kammar-rättens pröfning, utan det
skulle lill största delen blifva debiteringsmål, hvilka icke
ofta lära föranleda till någon åtgärd från berörde embetsverks
sida. Deremot har, enligt hittills varande förhållanden,
mycket missnöje försports öfver K. Kammar-rätten oell att
dess anmärkntr oftast ansetts obefogade, Min meningar inga
-
Den 19 Maj.
lunda att nedsätta Kammar rättens värde; men jag tror, att
Taxcr.consileen, genom sin närmare bekantskap med personerna
och deras omständigheter, är, mer än nämnda verk, competent
att med sakkännedom bedömma dessa frågor. Slutligen
ina jag nämna några ord i anledning af anmärknrna
mot Utskts förslag i afseende å karaktersfullmakter. Att ett
slöseri med sådana fullmakters utdelande bedrifves, synes
påtagligen, äfvensom att dylika nådebevisningar utgöra en
skadlig näring för den Svenska arfsynden, fåfängan, samt
leder till smak för lux oell misshushållning. Någon särdeles
nytta deraf kan jag icke inse; man säger, att dymedelst
uppmuntras förtjensten; erfarenheten har likväl visat, att det
icke alltid Éir den verkliga förtjensten, som ihågkoinmes, utan
att det lika ofta är af politiska skäl och till följd af slägt—
förhållanden, som personer dermed hugnas. Den verkliga
förtjensten tror jag skall finna sig bäst belönad genom en
vidgad verkningsförmåga, om honom lemnäs tillträde till Statens
högre embeten, då deremot en tom titel oftast kan leda
endast lill ökade iefnadskoslnader. För min del önskar jag,
att några karaktersfullmakter alldeles icke måtte utdelas, men
tillstyrker dock antagandet tills vidare af hvad Utsk. föreslagit,
Frih. Cederström, Jacob: Det har visserligen icke
förundrat mig, alt Utsk. i detta betänk., då det icke utgått
från de grundsatser, hvilka några dess ledamöter här yttrat,
nemi. att undandraga de fattiga att betala lika med de rika,
icke heller följt denna grundsats vid betänk, i allmänhet,
men likväl särskildt för en afgift, nemi. skyddsafgiftens
afskaffande, och att detta betänk, i sina detaljer är så anmärkningsvärd!,
som det verkligen är. Sjelfva grunderna
för detta systeme, hemtade från 1S12 års återgång till hvad
sorn var före 180g, innefatta i sig sjelfva hvarken mera eller
mindre än ett försök att kasta bevillningen från de rika på
de fattiga, emedan de rika hafva större förmåga att undandraga
sig beskattningen än de fattiga och embetsmännen,
hvilkas personer och inkomster äro mera synliga. Må detta
vara i förbigåande sagdt, såsom ingress till hvad jag ämnar
yttra i sjelfva saken. I anledn. af de förhållanden, som blifvit
för R. St. framlagda rörtde fattigväsendet i Riket, hade jag
trott tiden vara inne för Utsk., att innan bevilln.grunderna
framställdes, sammanträda med andra Utsk., såsom t. ex. Ekon -,
Utsk., för att tillse i hvad mån dessa grunder må inverka på de
skattdragandes fattigdom eller icke, och i hvilken roan de kunna
leda till förekommande af fattigdom, i ställe! för att tillskapa
nya fattiga. Då hade jag förmodat, att, om Utsk.
vidtagit en sådan utväg, skulle ock hela denna vidlyftiga
författning blifvit öfverflödig, och man hade kommit från
bestyret med allt lagstiftande i detaljerna, om man fastställt
inkomsten såsom enda grundin, hvarefter bevillning utgö
-
Den ag Maj.
res. Hade Utsk. tagit del nf hvad bevilln.taxerings-längderne
för de föregående åren gifvit vid handen och beräknat
den inkomst, som man kan calculera per år inom Svea land,
så hade TJtsk. funnit, att allmänna bevillntn, oförminskad till
hvad den var vid förra riksdagen, kunnat fyllas med en fjerdedel
proc. af denna inkomst. En sådan bevillning hade blifvit
lika fördelad emellan den fattiga och den rika, pro rata
parte, efter inkomstens belopp. Hade-Utsk. velat gå ännu
längre, ända dit som 1809 års Ständer gingo, så hade det
ökat proc:n för de rika i progression, då inkomsten stege öfver
vissa iooo;de r:dr, och då hade Utsk. kommit till en
ännu lindrigare beskattning för de fattiga, hvilken väl nu
omtalas i fraser, men icke linnes i verklighet. — 1 afseende
på skyddsafgiften, sådan den nu är i fråga, är det ett stort
misstag att tro sig derigenom hafva lindrat den arbetande
classen, ty denna afgift utgöres till J-g icke af den arbetande
classen, utan af dem, som använda densamma, såsom
tjenstehjon eller arbetare. Det är således icke denna dass,
som lindras, ulan det är, med unduntag af T35 eller Tä5, de
som begagna dem, hvilka tillgodonjuta lindringen. Jag har
för min person visserligen ingeuting emot, om den summa,
som i bevillning erfordras, med tillämpning af de grundsatser
Utsk. föreslagit, kan utgå utan denna afgift, emedan jag
anser, att, då det är fråga om en ojemn beskattning, det kan
vara likgilltigt, hvilkendera ojemnhelen kastas bort; de andra
ojemnheterna stå i alla fall qvar, och så länge de stå
qvar, må man förgäfves försöka begagnandet af andra medel
för att förekomma fattigdomen, ehuru jag skulle förmoda
att det är dit man egentligen borde syfta. Jag har
velat begagna tillfället att jemväl yttra några ord öfver hvad
som blifvit sagdt af en ledamot, sedan jag fått tillfälle att
framställa denna öfvertygelse. Det har blifvit yttradt, att
pauperisrnen inom Sverige skulle vara en följd af en öfverdrifven
beskattning. Detta är alldeles stridande emot verkliga
förhållandet. Om man deremot säger, att den är uppkommen
till en stor del icke ensamt genom en ojemnt fördelad
bevillning, utan ock genom närings-författningar,
som hindra arbetskrafternas användande; då säger man sanningen,
annars icke. Om man kan utgöra den extraordinarie
bevillningen med en tredjedels proc. af inkomsten för
året, frågar jag hvad det är för en stat, som kan utgöra
den med en så obetydlig penning. Deremot då en person
tager en bevilln.förordn. och börjar med alla dessa classificationer,
alla dessa minimi-afgifter, hvilka man ovillkorligen
till siffran är pligtig att utgöra; så är det icke underligt, om
han anser, att det måtte vara en ryslig beskattning, som
drabbar Svea land. Jag hoppas, att den siste talaren, med
hvilken jag fullkomligen instämmer i dess yttrande om afsigten
att borttaga beskattningen från de fattiga och lägga
den på de rika, måtte fullfölja denna ide'e med conseqvens,
Oen aij Maj.
4^3
dä betänk, återkommer till Utsk., och föl- den ända derhän,
alt det blir en sanning, alt den rike får betala lika med den
fattiga i proportion, och ändå något mera, men icke mindre.
I sådant fall lär betänk, utan alla reglementeringar och i
ganska kort gestalt kunna återkomma till Ständernes afgörande.
— I afseende på hvad som blifvit ytlradt i frågan
om vederbör, embetsverks betagande af rättigheten eller
skyldigheten alt upptaga besvärsmål i bevilln.frågor, och
att detta skulle vara ett stort steg framåt på vår sociala
bana, så måtte det vara lika vigtigt för den enskilda som
för Staten, att de författningar, som äro utfärdade, blifva
efterlefda. Om en häradsskrifvare begår oriktighet vid debitering,
så är det klart, att den skattskyldige skall kunna
fordra rättelse. Att han icke kan göra det hos Pröfn.-
comite'en, lär hvar och en inse, — isynnerhet som Taxer.-
comite'en sällan eller aldrig kan medhinna allt, utan öfverlemnas
det som beror på speciel debitering till häradsskrifvare!].
Den skattskyldige får ej, förr än debetsedeln
ankommer, se lill hvad han är taxerad. Skall han då löpa directe
till Konungen med sina besvär, i stället för alt fa det felaktiga
rättadt genom Konungens Bef:h:de, så ser jag ej, att han vunnit
något, men väl att Konungen blir mycket besvärad med besvärsmål.
På andra sidan lärer väl icke kunna bestridas,
att om, vid taxer.längdernas öfverlemnande till Kammarrätten,
denna Rätt finner, att längderna innehålla oriktiga
debeteringssummor, der siffran är bestämd, advocat-fiscaleu
icke kan underlåta alt bevaka Statens rätt, det vill säga
Svenska folkets. R. St. ensamme bestämma om beskattningen
för Svenska folket. Hvad de bestämma, skall följas;
men om en häradsskrifvare försummat det, så frågar jag den
värde ledamoten, huru det kan blifva möjligt för Pröfn.-  comite'en att deruti skaffa rättelse, då den icke kan se det?
Det är hell naturligt, att om debiteringen i taxeringslängderna
blifvit för iiten, emot hvad R. St. föreskrifvit; så är ej den
skattskyldige besatt och anför besvär deröfver hos Pröfn.-  comiteen, som således aldrig får veta deraf. Ett missförstånd
om formen för dessa ärendens behandling synes mig
ligga till grund för Utskts förslag. — I afseende på sjelfva
Pröfn.comile'ens functioner, sora man här benämnt med
rättigheter, så vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att
dessa rättigheter lämpligast här kunna tecknas med ordet
skyldigheter. Dessa af Svenska medborgare valde personer,
att utgöra Pröfn.-comité', skola upptaga i första rummet
att pröfva de besvär, som äro anförda emot taxeringen;
men gifver man dem en vidsträcktare rättighet, att utan besvär
af Kronans ombud eller enskilda personer få rätta beskattningen
efter sitt godtycke, så skulle vi kanske kunna få
lagstiftande Ständer i PrÖfn.coinite'en, hvilka, tvertemot de i
grundlagen constituerade Ständer, beslöte i afseende på vissa
bevillningsåtgärder, ett förhållande, sorn jag för nain del på det
4a4
D e ii ag Ma j.
ii Id ra högs la afslyrker, — man må benämna det huru som
helst.
Frih. Ridderstolpe: I Hr von Hartmansdorff* förmenande
om någon inverkan å taxeringsmännen af den större
eller mindre rikedomen hos den köpman, som skall laxeras,
kan jag icke instämma. Deremot ligger innehållet af
eden, sorn ålägger dem rättvisa — och det vid själens salighet.
Jag skulle således icke tro, att någon kunde vara så
glömsk af sitt kall, att han kunde låta sådant verka på
sig. Frih. Cederström, Anders, har talat om bevillningen af
qvarnar, hvilka finnas upptagna i jordeboken, men dock icke
begagnas. Om dem gäller samma lag, som om det privilegierade
smidet, att det mäste betalas, om det också icke begagnas,
sedan man begärt tillåtelse att få smida. Så är det
äfven med qvarnar, att om de icke äro utrifna, så skall man,
äfven om de icke begagnas, ändå betala för dem. Grefve
Frölich ämnade jng göra uppmärksam derpå att benämningen
lösdrifvare icke kan hänföras under de här i dag klandrade
kafak lersfullmakterna. Jag har äfven hört Hr Ribbing
yttra sig öfver dessa karaktersfullrnakter. Jag kan ej
annat än instämma i hans rättvisa harm öfver karaktersfullmakter
samt hans bemödande att återföra enskilda personer
till redbarhet. — Då jag förra gången yttrade mig,
glömde jag anmärka vid bevillningsförslaget, att på intet
ställe förekommer i afseende på städerna ordet drängar,
utan blott betjenter, lakejer, jägare, m. fl, som höra
till lux-uppassning. Det finnes likväl i städerna ett stort
antal drängar, antagna för att sköta kreaturen Sådane kunna
ej upptagas såsom betjenter. Jag vill fästa Utsk:s uppmärksamhet
på att detta måtte förtydligas, så att en skattskrifvare
icke stannar i villrådighet, huru sådana skola uppföras.
Jag anhåller, att detta anförande äfven måtte få åtfölja
öfriga anmärkningar.
Hr von Heyne, Georg: Här har blifvit yttradt så
mycket af hvad jag ämnat anföra, att jag kan blifva kort.
T afseende på den föreslagna förändringen med mantalsskrifningen,
begär jag att få deremot protestera; jag anser den
på intet vis lämplig, utan tror att den blifver åter en comité',
långt ifrån att blifva en municipal-inrättning. Jag har
omkring 4° års erfarenhet, då jag många gånger i landshöfdingens
ställe har varit vid skattskrifningen och sedan
varit ordförande i Taxer.eornite'en. Under denna tid har
min öfvertygelse stadgats, att någon sådan förändring, som
den föreslagna, icke är af nöden, samt att det hittills varande
förhållandet är det bästa. — 1 afseende på föreningen af
comiteerna förenar jag mig i hvad Hr von Hartmansdorff
vtirat, att Taxi r.comiteerne voro en mellanlänk, som ej
bör borttagas. Jag skulle verkligen önska, att Utsk. närmare
-
T) c n 29 M .i j.
re fästat sin uppmärksamhet derpå. Der församlingarna äro
stora, skulle det kunna ga an; men en stor del al Sverige
liar mycket små församlingar. Jag talar icke om Wesbothaförsamlingarna,
sorn ibland hafva 5 k 6 kyrkor. Det är ej
lämpligt för en Taxer.comité alt hafva (lera socknar i lörsta
handen att bedömma. En Beredn.comité i hvarje församling
är den vigtigaste af alla principer för taxeringen, ty
der skall nödvändigt den närmaste kännedomen 0111 förhållandena
linnas. Skulle någon socken så mycket förgäta sin
pligt, att den ville undandraga sig någon beskattning och
kasta den på andra socknar, så anser jag det vara nyttigt
att en Taxer.comité finnes, såsom en mellanlänk, innan det
kommer till Pröfn.comitéen — helst denna comité annars
skulle komma att vara tillsammans, icke dagar ulan veckor,
för att uppgöra alla de disputer, som kunde uppstå. — l
afseende pä del svar, som TJtsk. lemnal å min framställning,
finner jag, att del låtit den ena J:n utgå, som handlar om
domares skyldighet alt tillkännagifva de skedda köpen inom
en viss lid. Delta var då ganska väl, men TJtsk. har ändå
bibehållit några ord, som också föranleda samma dispute.
TJtsk:s förslag lyder 'så: ”Af de handlingar och upplysningar,
”comitéen samlat, oell den locala kännedom, comite'en bör
”äga, åligger den att utröna egendomarnes beskaffenhet, lill
”utrymme, jordmån, åbyggnad, belägenhet, afsätlnings"tillfälle,
förmåner och onera;" jag vet icke hvad det skall
tjena till.— Vidare står: ”och må i afseende på den nytta
”och rättelse, sorn vid vissa tillfällen derigenom kunde hem”tas,
de i orten gångbara pris, då taxeiingsmännen (inna det
"lämpligt, till vinnande af en rättvis taxering, tjena dem till en
"vägledning och jemförelse vid värdets bestämmande.” Jag
anser att detta äfven bör gå ut. Det var hvad jag begärde,
och jag hoppas, att TJtsk. äfven skall finna det billigt,
på det att icke häradsskrifvare» må finna sig skyldig att
komina fram med påminnelser om alt köpen skola tagas lill
grund, hvilket skulle blifva den största ogrund. Om man
t. ex. skulle laxera eli hemman, som galt i köp, skulle
man då, om det blifvit såldl — vare sig för halfva eller
dubbla taxeringsvärdet — derefter förändra detta? Detta
går så mycket mindre an, som alla sådana värden i Svea
land äro proportions-värden, och icke rätta värden. Taxeringsmannen
kan gerna taga taxeringsvärdet på sin ed, blott
värdena äro proportionerade efter hvarandra, och icke större
tunga drabbar den ena än den andra. I denna punkt
motsätter jag mig Hr von Hartmansdorff. Deremot förenar
jag mig med Hr von Hartmansdorff i en annan punkt,
roen ur andra motiver, nemi. i fråga om karaktersfiillmakler.
Han har ansett, alt denna bevillning borde bortgå, men
önskade deremot en mycket hög fullmakts-lösen. Jag har
hört en annan ledamot, Frih. Ridderstolpe, motsätta sig den
saken, och förenar mig mycket gerna med honom. Jag skulle
7 H. 54
De n a9 M a j.
anse det sorn en nccnrdssumma, för alt fa karaklersfullmakten,
och i följd deraf en uppmuntran för den rika alt sälta
si» öfver den fal liga, om man skulle betala en hög fullmaktslösen.
Är meningen af Utsk. endast att skaffa Stalén eri större
beskattning på dårskapen så väl som på det kloka, så
kan dess åsigt vara riklig; men är det för att förekomma
dårskapen, så måste jag säga, att både TJtskrs förslag och
det, att gifva en hög lösen för sådana fullmakter, aro högst
olämpliga; ty det skulle snarare agassera än minska hågen
för dessa fullmakter — helst man veikligen gifver dem ett
högre värde, örn man läster något särdeles afseende dervid,
om de gifvas och emottagas, eller sökas. Mig synes, att
nationen börjar allt mer och mer se förbi härden så i ett
som annat, och jag tror, alt det bästa correetivet vore att låta
dessa fullmakter fortfara att utgifvas och mottagas, så länge
det är någon, som tycker, att det är värdi alt emottaga dem.
Jag vill nästan tro, att (ien liden icke är långt aflägsen, då
kanske ingen vill hafva en sådan fullmakt.
Hr Lagerhjelm: Jag uther mig alt ännu med några
ord få fästa Ulsk:s uppmärksamhet påen sak, som jag förra
gången anmälde. Bevillniugen af löner stiger och blir
högst 3 proc. Jag tror, att detta är för mycket; jag tror
att den kunde stanna vid 2 proc. Om man jemför denna afgift
med afgiften för fast egendom, så skall man i allmänhet finna,
att, med antagande af egendomens rälla värde, afgiften
deraf icke heller går (ifver 2 proc. af inkomsten. Men det
var likväl icke delta, jag egentligen ville underställa Utsk.,
utan det förhållandet, alt då Utsk. i förslagets r45 § uppgifvit
de ealhegorier, under hvilka befrielse från bevillning
må medgifva*, hafva äfven inkommit följande ord: ’’pensio”ner
till delägare af armeens-, amiralitets- eller civil-statens
”pensions-inrättningar, samt alla andia pensions-inrättningar,
”till hvilka delägarne sjelfve bidragit, eller hvilka från enskilda
donationer härröra.” Deraf synes vara en följd, att
äfven vid erläggande af bevillning för löner, t. ex. vid militären,
afdrag åtminstone borde få ske för den accordsränta,
de betala till pensions-eassan. Om t. ex. en major
har 1720 r:dr i lön, och den accordsränta, han skall betala,
utgör Q66 r:dr 32 sk., hvilka på hans lön afdragas, och
hvaraf han således alldeles icke kommer i något slags åtnjutande,
— är det väl då billigt, alt han skall erlägga bevillning för
hela summan af 1720 r:dr? Efter mitt förmenande och i analogi
med ofvan åberopade stadgande skulle accords-räntan äfven böra
vara fri från bevillning, och bevillnings-procenten endast erläggas
för det återstående beloppet. Då Utsk. äfven i 6 mom.
af i45 §:n frånafgift befriat sparbanker, tyckes Utsk. äfven
för conserjvensens skull böra från sådana afgifter, befria
pensions-cassorna, hvilka äro att anse i närmaste likhet
med en slags sparbanker. Det synes mig också, att icke
Den j9 Maj.
4*7
bevillning borde erläggas af inqvarleringspenningar, utan blott
af de ordinarie lönerna; ty eu militär, t. ex. på landet, betalar
icke för det att han liar bostad. Slutligen har Utsk.
i i2Ö §:n, der fråga är om hänvisning till klagomål öfver Pröf.-  comildens beslut, yttrat, att besvaien skulle ställas till K. M.
Jag hemställer lill Utsk., om icke delta bör ändras så, alt de
skola gå lill en annan auctorilel, I. ex. till Kammar-rätten,
emedan Konungen är fullkomligt sysselsatt med andra saker,
utan alt fä den mängd af göromål, som på detta sätt skulle
komma att banskjutas lill Honom. I händelse icke Utsk.
skulle göra afseende på den anmäi kn. jag gjort l örtde lönerna
och afgifterna af löner, så inträffar det, att afgifterna
för militären, med accordsränta, afgifter till pensions-cassan,
in. m,, uppgå till omkring 21 proc. af lönens belopp. Jag
vill anmärka detta, för att fästa Utsk;s uppmärksamhet på
det hårda sätt, hvarpå dessa löner beskattas.
Hr von Röök, Gustaf: Beträffande Högh Bevilln.-  Ulskts tillstyrkande i betänk. IV:o 12 om skyddsafgiflens bibehållande
tillsvidare, med villkor alt densamma icke må öfverstiga
2g sk. för man och 12 sk. för qyinna, att utgå
ifrån fyllda 18 år, så förenar jag mig med de värde talare
af Högh R. o. Ad., som hafva ansett nödigt att den -nuvarande
skyddsafgiften måtte oförändrad fortfara med 41
sk. för mans- och 22 sk. för qvinspersonen; ty jag befarar,
att Statens behof icke tillåta den proponerade nedsällningen.
Högh Bevilln.Utsk. har uti den föreslagna bevil In.—
Stadgan borttagit, eller åtminstone icke uppfört afgilten enligt
2 art. för arbetsfolk. — Sådana arbetare på landet och
i städerna, sorn icke antaga årstjenst, utan sysselsätta sig att
emot betalning göra hvarjehanda arbeten, hafva, enligt hvad
jag bestämdt kanner, ganska betydlig förtjenst, vida utöfver
hvad en torpare med jordtorp kan förskaffa sig, och äro i
deras sjelfständighet mera välmående, än de sednast nämnde,
genom den betydliga dagspenning de betinga sig och kunna
med säkerhet påräkna dagligen från och med 24 sk.
lill och med 1 r:dr b:co; hvadan jag föreslår, att desse personel1
måtte debiteras till passande bevillning, som jag öfverlemnar
lill Högh Utsk. att bestämma, åtminstone lika
ined gerningsmän och sockenhandtverkare på landet, eller i
den lägsta graden, i r:dr b:co.
Uti 33 §:u afhandlas om bevillning af capilaler och att,
såvida den betingade räntan uppgår till 6 proc., är låntagaren
berättigad alt vid räuteliqviden godtgöra sig 5 proc.
af den årliga räntan, samt vidare stadgadt: 'Mölnare och
’’execulorer åligger att, då rättegång eller lagsökning npp"slår,
ställa sig stadgandet härom till noga efterrättelse;
”och må dom eller utslag icke utfärdas förr, än säker upplysning
om verkställigheten af föregående stadgande blif
-
4-iS
Den 29 Maj.
Nit inhemtad.” — Jag vill elinia mig, alt della stadgande
är ordagrannt lika med 1835 års bevilln.stadga, men påfordran,
efter min öfvertygelse, en förbättrad redaction, emedan,
0111 dom eller utslag ieke får utfärdas förr, Sn saker
upplysning erhållits 0111 den föreskrifna bevillningsprocln ar
godtgjord till låntagaren, berörde förordnande i bevilln.-  stadgan kan föranleda till uppskof med domars oell ullags
nfkunnande i de simplaste lagsökningsinål, och domare oförtjent
blottställas för tillvitelse om långsamhet i slika tvisters
afgörande. — Nu nyttjas vanligen i domar och utslag uti
lagsökningsinål, sedan gäldenären är dömd skyldig betala
capitalet och derpå löpande 6 proc. ränta, att de oiden införas;
”med stadgadt bevillningsafdrag;’’ men till förekommande
af all misstydning föreslås efterföljande redactionsförändring:
'"domare och execntorer åligger, att då rättegång
eller lagsökning uppstår, ställa sig stadgandet härom
”lill noga efterrättelse; och må dom eller utslag icke bedford
ras lill verkställighet förr än säker upplysning
”erhållits, att föregående stadgande blifvit ful Ig jord t. ”
Hvad sorn ang:de bevillning af testamenten, gåfvor,
fideicommisset-, arf, fynd och vinstmedel stadgas i 36 §:n, lemnäs
tilan anmäl kn. i 1 och 5 samt de följande niomina, men
jag tror deremot, att 2, 3 och 4 morn , som föranleda till
uträkningar och stundom tvister, kunna utgå fran denna §
36, och i det stället matte förordnas, att af alla sterbhus
på landet och i städerna, som efter bouppteckningsvärde
uppgå lill 5oo ridrs behållning och derutöfver, till Staten
erladcs i bevillning Jldels eller -J proc. af hvarje hundrade
rldr, hvilken bevillning fullkomligt ersätter hvad sorn påräknats
uti berörde §is 2, 3 och 4 rnomir, och, såsom jag
tror, icke kan anses vara särdeles betungande, då denna bevillningssumma
utgår af oskiftadt bo; skolande, då bouppteckningen
ingifves till domstolen, vederbör, uppbördsmans
bevis vara bifogad), att denna bevillning är till K. M. och
Kronan utbetald. — Jag vill erinra mig hafva sett ett dylikt
stadgande i bevilln.förordn. på iy5o- eller 1760-lalen,
så att mitt förslag icke är nytt, ehuru detsamma icke influtit
lili sednare bevilln.förordningar.
Anglde §ln 41 af den föreslagna bevilln stadgan delar jag
samma åsigt, som Hr Frih. Fredrik Ridderstolpe, att, sedan
K. Mis Befllude utsatt dag och timme för mantals- och skattskrifnings-eomiteens
sammanträde i socknen, så må man ej vänta
i Irenne timmar på den person, sorn bör dervid inställa
sig, utan bör lian vara förfallen till de i samma § stadgade
böter, örn lian å utsatt tid och timma nteblifver; hvadan
orden ”inom tredje timman från den tid,’’ kunna utgå.
Uti §:n i38är föreslaget, alt husbonden bör ansvara för
dess landlbönders, toipares och å ägorna bosatte arbetares
kronoutskylder vid bristande tillgång. — Jag tror, att ett
sådant stadgande är skadligt för den arbetande folkclassen,
I) c n 29 Maj.
429
som derigenom har svart att blifva antagen till landtbonde,
torpare och arbetare, då husbonden äfventyrar att betala så
viii sina hemmansbrukares och torpares egna, som äfvenledes
deras antagna tjenstefolks kronoutskylder, och således
snarare sjelf brukar sina jordlägenheter, än upplåter desamma
åt andra personer; men om deremot man intager på sina
ägor sådana personer, som ej äro arbetsföre, så är det större
skäl, att husbonden för dessa bör utgifva kronoutlagorna,
då hos dem tillgång saknas.
Slutligen tager jag mig den friheten föreslå den tilläggning
i §:n 147 om de afdrag uti bevillningen, som äro beviljade
allmogen, af 4 sk. för hvarje barn, när de hafva 4
barn och derutöfver, i ett eller dera giften, under i5 år,
och äro frikallade för mantalspenningar, att samma fördel
måtte anslås äfven åt dem af allmogen, som mäste försörja
gamla orkeslösa föräldrar eller andra anhöriga i samma medellösa
och icke arbetsföra belägenlut; anhållande jag slutligen
vördsamt om återremiss af 11. Bevilln.Utskts betänk.,
och att detta mitt anförande måtte åtfölja.
Hr Stuart, Fredr.: Jag anhåller vördsamt, alt till
de många emot Bevilln.TJtsk:s ifrågavar. betänk, gjorda anmärknlr
få bifoga tillstyrkandet af ett tillägg eller nytt
mom. till 22 §:n i Ulsk:s förslag till ny hevi lin. förordning.
Enligt hvad kändt är, utgöres adliga rusltjensten i de s. k.
conquelerade provinserna, eller Skåne, Halland och Blekinge
samt Bohus län, efter beräkning af vissa tunnor hardt
korn, och icke, såsom i öfra Sverige, efter rusttjenstmarken.
Å dessa sednare har från längre tiel tillbaka bevillning
blifvit åsatt, hvaremot frälsejorden i förenämnda
provinser blifvit bevillning påförd efter hemmantalet, olika
för hvarje provins. För att erhålla upplysning om orsaken
dertill, att en annan grund blifvit för bevillningens åsättande
å frälsejorden i dessa provinser följd, och hvarföre hardt
korn icke blifvit dervid afsedt, har jag, med biträde af
kamererare!! i Kammar-archivet, anställt noggrann efterforskning,
utan alt likväl dervid kunnat lyckas. Deraf att
hardt korn icke är vordet uti bevilln.förordntn upplaget,
har inträffat, alt sådana frälselägenheter i ofvananmärkta
provinser, såsom t. ex. tullmjöiqvarnar, hvilka icke äro under
hemmanens skatt inbegripna, utan blifvit särskild ränta i
baidt korn asalia, kunnat hvarken till rusttjenstbevillning
eller ränta debiteras; och är det för att åstadkomma rättelse
härutinnan, som jag vördsamt föreslår alt till ofvanomförmälda
§ måtte fogas ett nytt mom. af följande innehåll:
''För skattlagda qvarnar och lägenheter af frälse-natur, ulan
''hemmantal, i ofvannämnda provinser, erlägges 17 sk. för
''hvarje tunna hardt korn af deras åsätta ränta; skolandes
jag uti Bevilln.Utsk. närmare söka utreda detta ämne.
Hr Ribbing, Bengt: Jag får blott, i anledn. af Gr.
43o
Dc n 29 M a j.
Elingspers anförande, det skulle jag hafva yttra!» alt jag
icke ansåg Slalens tillgångar medgifva nedsättning af skyddsafgiflen,
dertill svara, att det är tit misstag af Hr Grefven;
emedan jag icke hlolt hoppats alt nedsättning kunde aga
ruin, utan äfven att hela skyddsafgiften kunde försvinna.
Hr H jerta, Lars: Jag skall söka att vara så kort som
möjligt. Jag hemställer vördsamt lill Utsk. i första rum
met,
om icke Utsk. uti sin förnyade utarbetning af bevilln.-  förordn:n skulle finna lämpligt alt utelemna hela den s. k.
classfördelningen för afgifter efter 2 art. Jag öfverlemna!'till
Utsk:s eget ombepröfvande, om det egentligen leder till annat
än förvillelse att utsätta en så obestämd oathegori, som
den, all handtverkare och andra förut icke uppräknade borgare
skola taxeras med ledning af en i i4 classer uppgjord
fördelning af beloppet, från och med 10 till och med 35o
r:dr, utgörande minimi- och maximi-taxerings-afgifterna —
särdeles som tuxeringsniännen i alla fall hafva sig ålagdt,
alt på ed och samvete verkställa taxeringen, och någon ledning
för bestämmandet deraf icke kan hemtas från denna
classification, då taxeringen skall ske till viss, nemi. 5 proc.
af inkomsten. Del torde vara lika tillräckligt att utsätta
miniini-afgiflei na för alla öfriga viken, som lör grosshandlare,
apothekare, mnnufacturister, m. fl.; men att deremellan
bestämma några classer, leder till orättvisa; jag upprepar
och lägger vigt på ordet orättvisa, icke derföre att jag
anser Utsk. härvid hafva handlat med afsigt, men emedan
jag är bestämdt öfverlygad, att orättvisa deraf skall uppkomma.
— Det finnes isynnerhet vissa näringsidkare och vissa
yrken, mot hvilka icke blott delta utan äfven föregående
Bevilln Utsk. och beskattande myndigheter, snart sagdt, synas
vilja föia ett verkligt utrotningskrig, och hvilka jag icke
hört någon taga i försvar. Såsom exempel må nämnas: t.
ex. utländska handelsexpeditör, artister, kringresande théaterdirecteurer
m. fl. Det skulle måhända synas mången, att det
vore föga värdi alt taga dessa i försvar; men de äro menniskor
såsom andra, och om de äro mindre mäktiga att skydda
sig sjelfva, är det ett skäl mera att nämna ett ord för
dem. Hvad utländska handelsexpeditör beträffar, synes det
billigt att de vidkännas den nuvar. bevillningen; men mera
är abderitisk!. Antingen gifva städernas handlande sina order
åt dem, och då medföra de för dessa den fördelen att
slippa sjelfva resa ut eller taga varorna dyrare från grosshandlaren,
som är i mellanhand, och då hafva köpmännen
sjelfva ju en besparing och vinst. Eller om de åter afsätta
i mindre partier ät consumenterna direct, så är det ett bevis,
att köpmannen mot dessa är för dyr på sin vara; och
då är det en fördel för consumenten, att härigenom hafva
en controll mot ett oskäligt prejeri. I alla fall förtära de äfven
något under sin vistelse i landet, då deremot köpmannens
Den 29 Maj.
43,
utgifter för de resor iian sjelf' gör utomlands i affärer, stan.
lia utom landel. Artister hafva blifvit salle i 1 ista classen
till 100 r:dr, då det finnes borgare i städerna af 4:de classen,
som blifvit salle till högst 60 r:dr. Det är väl sannt ,
att laxeringsrrännen icke behöfva gå till högsta classen eller
maxiini-afgiflen; men missproportionen emellan maximiafgiflen
för t. ex. de förmögnaste borgare i städerna af 4:de
classen och för artister torde icke kunna bestridas, lika litet
som att classificationen leder till förvillelse; och jag
skulle högeligen betvifla, alt någon artist finnes, sorn har
så stor inkomst, att han bör beskattas till ofvannämnda
afgift
Biljarder
uro i Stockholm och Götheborg satta till en
bevillning i irsta classen afiöorrdr, motsvarande 3ooo rrdrs
inkomst. — Om jag vill följa den principen, att hvarje yrke
skal skatta 5 proc. af inkomsten, så måste jag deraf draga
den slutsats, att hvarje gång lagstiftaren afviken från
denna princip, begår han en orättvisa. Den rättigheten tillkommer
visserligen R. St., som utöfva Svenska folkets urgamla
rätt att sig beskatta, att bestämma huru mycket en
livar skall betala i mån af sin inkomst; men det ar då icke
egentligen en rättighet, utan en makt, som de taga sig och
som endast kan få namn af våldets makt, då de från de
nntagua grunderna lösrycka vissa yrken eller näringar och
ålägga deni i mån af inkomsten högre beskattning än de
andra, derföre att de säga till den ena: jag tycker att ditt
yrke är nyttigt för det allmänna, och till den andra: jag
tycker icke om ditt yrke, derföre skall du betala så mycket
mindre och du så mycket mera än efter den fastställda
rättsgrunden. Mine herrar! vi sitta här och utöfva Svenska
folkets beskatlningsmnkt. Jag tillhör visserligen dem, sorn
kanske ofta med stränghet klandrat Regeringen, då hon vi_
sat gunst och favcurer eller gjort undantag för enskilda personer
från allmänna skyldigheter; men det är min innerliga
öfvertygelse att Ständerne, fastän de äro många, hafva en lika
helig pligt som Regeringen att iakttaga rättvisa mot särskilda
individer och särskilda classer af Svenska folket; och
alt den, som ej får åtnjuta rättvisa af Ständerna, likaväl som
af Regeringen, har lika mycket skäl att klaga öfver de förra,
som öfver den andra. Detta omnämnda utrotningskrig
mot vissa yrken har Utsk. isynnerhet med frikostighet utfört
mot ktögarne. Man bör likväl ihågkomma, att med krögare
måste förstås icke blott den, som försäljer brännvin,
hvilket egentligen är den omständighet, som tyckes hafva
väckt ett slags delirium tremens mot denna dass, utan att
det äfven är krogar och näringsställen, som utgöra matställen
för de lägre classerna. Om någon princip skulle gälla för
krögarens beskattning, så borde han antingen vara fri från
beskattning efter inkomsten, då han erlägger brännvinsminuteringsafgift,
eller vara fri från sistnämnda beskattning,
43 2
Den 2g Maj.
då lian skallar i mån af inkomslen ; ty alt på en gång erlägga
skatt i begge dessa hänseenden är en verklig afvikelse
från den fastställda grunden för öfriga medborgare; men om
jag ville göra elt undantag för det yrket , för alt gå den
välmenande puritanismen till mötes, så får jag dock fästa
Bevilln.Utskrs uppmärksamhet derpå, att krögarne icke måtte
sältas till så hög minimi-afgift för bevillningen, i händelse
de afsäga sig att sälja brännvin och endast hålla mat
utan försäljning af starka drycker. Något sådant undanlag
finnes ej, men borde likväl finnas i bevilln.författningen. Jag
utber mig att augtde krögerierna lå tillägga några få ord,
emedan jag anser denna dass af näringsidkare vara bland
de mest vanlottade till sin ställning i samhället. Jag har
sjelf arbetsfolk och vet alt det finnes näringsställen i staden,
der de erhålla någorlunda god och väl lagad mat för ett
så billigt pris, alt jag omöjligen kunde skaffa den i mitt
eget lius för samma pris. Dessa näringsställen innehafvas
mest af qvinnor, — hurudana Sro deras villkor? Jo, mine
herrar! de få kanhända hela dagen och hela året igenom från
kl. 4 om morgonen till io om aftonen sträfva så mycket de
orka, och hafva med all sparsamhet, när året är slut, knappt
så mycket öfver, som de kunna lägga på tumnageln. Anledntn
härtill är dock icke blott den, att krögerierna äro så tungt
beskattade, utan äfven att deras innehafvare utgöra en dass,
som befinner sig nära nog i ett rätlslöshetstillslånd. Att de
stå under polisens direcla uppsigt är visserligen ingenting
ondt; men de äro äfven derigenom blottställde för den lägre
polisbetjeningens vexationer. Om man vore litet billigare
mot dem i beskaltningsväg, om de ägde mera bestämda
rättigheter och icke på köpet vore blottställda för äfventyret
att varda näringsrättigbeterna förlustiga , blott
derföre att de några gånger tilläfventyrs icke hafva dörrarna
stängda kl. 9 om aftonen; så skulle äfven annorlunda
beskaffade personer, än de, som nu egna sig åt detta yrke,
kunna åtaga sig detsamma, och man skulle då ej hafva anledning
att beklaga sig öfver det sätt, hvarpå denna näring
utöfvas, eller anse nödvändigt att bekriga den genom en
öfverdrifven beskattning, som endast tjenar att demoralisera
dem, som deråt egna sig.
En annan punkt, der jag skulle önska att Utsk. ville
ändra sitt förslag, är den ang:de theater-directeurers skyldighet
att för hvarje representation i Stockholm erlägga 4
r:dr, samt i alla öfriga städer och orter 2 r:dr. Den enskilde
theater-directenren tror jag vara bland dem , sorn
hafva att kämpa med de största svårigheter, och man har
ännu aldrig sett någon sådan samla någon betydlig förmögenhet.
När han måste betala 25 r:dr i årlig bevillning,
hemställer jag, om ej det är nog. Räknar jag på 200 speldagar
på året och 4 i'-'dr för dagen, så utgör hans sammanläk
-
D en 29 M a j.
433
'äknade bevilln.belopp 8a5 r:dr, och det funnes dä icke mer
än 3 å 4 handelshus i hufvudstaden, eller de rikasle män i
landet, som så dyrt (ingo gälda det skydd till person och
egendom de njuta af Slaten, — elt skydd, som för de privata
theatertrupperna är sådant, att de måste resa från siad
till stad för alt förvärfva sitt uppehälle, oberäknadt alla
de öfriga besvärligheter, som äro oskiljaktiga från detta slags
nomadlefnad.
Slutligen anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derå,
att jag lill min stora förvåning finner, att Utsk. till befrielse
efler andra art., bland åtskilliga fromma stiftelser, ni.
m., äfven infört Höga näs stenkolsgrufva, såsom varande af en
större patriotisk och för Riket gagnelig omfattning. Hvarföre
Höganäs är af mera patriotisk omfattning än andra
grufvor, kan jag icke begripa. Jag tror dem alla vara patriotiska,
i den mån de lemna folket arbetsförtjenst och producter
åt varubytena. Jag skalle således förmoda att, enligt
den grundsats jag framställt, alt Ständerne icke böra
utöfva någon enskild gunst eller grace, något undanlag i
detta hänseende ingalunda bör äga rum föl Höganäs. Jag
beklagar rätt mycket, att jag för andra gången uti mitt försvar
för grundsatser råkat i contact med detta verk , med
hvilket jag i öfrigt icke har något odell, lika litet som med
dess actie-ägare; men det förefaller mig besynnerligt, att
bland alla de undantag Utsk. föreslagit, förekommer denna
enskilda inrättning alldeles isolerad, hvilket åtminstone synes
utvisa, att Höganäs i Utsk. haft särdeles goda vänner.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar måtte få åtfölja återremissen.
Frih. Oxenstjerna, Carl: Det vore utan ändamål
att lill besvarande upptaga den mängd af anmärkn:r och inkast,
som blifvit framställda emot det under öfverläggning
varande betänk., då de till sin mångfalld och olika syftning
varit sinsemellan så stridiga, att flera inneburit en vederläggning
af hvarandra, och vid den ulan tvifvel blifvande
återremissen Utsk. kommer i tillfälle desamma i sin helhet
upptaga och pröfva. — Att försöka förlika eller sammanjemka
desamma, kan på förhand förutses blifva ett oupplösligt
problem. Flere talare synas hafva klandrat Utsk. derföre,
att alltför många förändringar i nu gällande bevilln.förordn.
blifvit föreslagna; andra åter hafva ogillat Utskrs förfarande
derföre, att dessa förändringar varit alltför få. Detta
klander har rört så väl innehåll, som redaction. J afseende
å denna sednare må det tillåtas mig anföra, att Utsk. i
allmänhet ansett bäst vara, att vid de hvilka till innehållet
icke blifvit förändrade, äfven den gamla redactionen
bibehålies, der icke förändring varit synnerligen af behofvet
påkallad; och detta af orsak, att då under de flera år den
7 H. 55
434
Den 29 Maj.
gamla sladgan varit gällande, de misstydningar, hvartill ordställningen
möjligt kunnat föranleda, blifvit af de vederbörliga
auetoriteterna förklarade, och hvilka kända prsejudicater
lända till tolkning äfven hädanefter, då deremot förändrade
ordställningar, endast för att uttrycka samina sak, ofta
föranleda ny misstydning. Så är t. ex. 5 >°8 nära oförändrad;
och delar jag icke de farhågor en värd talare antydt,
alt densammas tillämpning skulle nu försätta ägarne af
de deruti omnämnda åbyggnader i nödvändighet att låta
nedrifva desamma samt försälja teglet. Under den tid nlivar.
förordning varit gällande, har denna § icke förorsakat
något dylikt, såvidt åtminstone af Utsk. erfarits, och torde
ej heller slik fara vara nära för handen. I afseende å redaclionen
af de §§:r, hvilka till följe af förändrade stadganden
blifvit införda, är jag öfvertygad, att af Utsk. med
tacksamhet emottages hvarje förslag till förbättring, då det
nemi. innebär en verklig förbättring. Vid närmare granskning
hoppas jag det skall förnimmas, att Utsk. ej så helt
och hållet förbisett hvad till vinnande af tydlighet i uttrycken
erfordras, såsom t. ex. emot §:n 54 anfördt blifvit ,
och hvilka nnmärknrr vid blott ett uppmärksammare genomläsande
af §:n torde förfalla.
De uti betänk, föreslagna nedsättningar uti bevillningen,
äfvensom befrielser derifrån hafva varit föremål för
ganska olika klander, då värde talare ansett, dels att inga
nedsättningar borde komma i fråga, dels att de föreslagna
vore alltför ringa, samt dels slutligen att andra än de af
Utsk. uppgifna borde företrädesvis äga rum. — Så val K.
Mts nåd. propos. vid riksdagens början, som den kännedom
om landets financiella ställning Utsk. af officiella handlingar
inhemtat; Riksg.cont:s förminskade behof af anslag, då ali
Ilikets gäld snarligen är betald; de öfverskotter, flera af inkomsttitlarna
de sednare åren lemnat utöfver det belopp,
hvartill de varit beräknade; äfvensom grundad erfarenhet af
de skattskyldiges behof, — allt detta öfvertygade Utsk. derom,
alt vid denna riksdag nedsättning i bevillningen skulle,
ulan olägenhet eller menlig inverkan på de allmänna ärendenas
gång, kunna ske, och minst till den summa, som utgöres
af förminskningen i afgift enligt i art. , samt de uti
aldra art. från bevillning befriade. Den allmänna bevillningens
totalbelopp kan naturligtvis icke till siffran bestämmas,
förrän statsregleringen är af R. St. godkänd; och hvar och
en, som tager närmare kännedom af betänk., skall äfven finna,
att de deri uppförda siffror derföre äro förslagsvis
införda. Vid valet åter af de rubriker i författningen, under
hvilka nedsättning borde föreslås, antogs såsom grundsats
— och denna torde äfven svårligen kunna jäfvas — att
de fattigaste och mest behöfvande classerna i samhället borde
vara de, som i främsta rummet skulle tillgodonjuta lindring
i utskylderna. Denna princip har äfven blifvit con
-
Den 29 Maj.
43i
seqvent af Utsk. följd, och beslöts derföre i främsta rummet
minskning uti den s. k. skyddsafgiften, hvilken drabbat till
lika belopp äfven den nästan utfattiga, dernäst uteslutande
af bevillning för arbetsfolk, samt sist cenlonalens upphörande.
Delta sista beslut fattades äfven med den minsta
möjliga pluralitet (1 röst), och skulle jag äfven tro, att i
den händelse statsbrist-summan, då den blifver bestämd, icke
skulle kunna fyllas, med mindre någon af de ofvannämnda
afgifterna åter infördes, centonalen vore den, som i främsta
rummet borde ånyo insättas.
Vid § 125 hafva många betänkligheter och anmärkntr
blifvit framställda. — Flera af dessa sednare synas mig redan
i motiverna till betänk, fullt vederlagda, och skulle
det vara orätt att upptaga den långt framlidna tiden med
att upprepa hvad der finnes anfördt, då ådagalagdt är, att
en stor del af de olägenheter, som ansetts skulle blifva en
följd af förslagets antagande, redan för närvar, förefinnes,
och snarare skulle komma att hädanefter afhjelpas än förökas.
Emot samma § har blifvit anfördt, att Kronans rätt
skulle komma alt förnärmas. I slik händelse skulle jag vara
den siste att biträda §:n, men af hvad hittills anfördt blifvit,
har jag icke kunnat öfvertygas om någon sådan våda.
Kronans rätt är försäkrad genom den summa R. St. sig såsom
bevillning åtaga , och hvilken af Riksg.contoret ovillkorligen
skall utbetalas. Fördelningen af utskylderna,
sättet hvarpå de skola utgöras, och tillsynen derå,
bestämmes af R. St., äfvensom de verkslällighets-åtgärder,
som anses ändamålsenliga, och detta, utan att Kronans rätt
kan anses förnärmad. Uti den s. k. minimi-tariffen ligger
ytterliggare en garanti , att den utgående bevillningen ej
kommer att understiga den summa, hvartill den är beräknad.
Det är hvarje Pröfn.comite's bestämda åliggande att
tillse, att afvikelse från denna tariff icke äger rum. Vid
uppskattning af andras egendom kunna, oaktadt bästa vilja
och föresats, stora misstag lätteligen ske äfven af personer, som
inom en ort äga betydlig localkännedom; men a! t, vid jemförelse 11
af 2:ne summor, misstaga sig om, huruvida den ena understiger
den andra eller icke, är, utan uppsåt, omöjligt. Jag vill ej bestrida,
att det skulle kunna tänkas, att en Pröfn.comité' skulle så
förgäta de skyldigheter densamma enligt aflagd ed tillkommer,
att den med uppsåt kunde ett sådant lagbrott begå,
Jag är dock fullt förvissad, att det ej någonstädes kommer
att inträffa; men skulle, för att lugna dem, sorn hysa fruktan
för motsatsen, det anses nödigt, att för ett dylikt specielt
fall något stadgande infördes, kunde del måhända snarare
bestämmas, att landshöfdingen ålåge att i sådan händelse
göra anmälan hos K. M., hvilken di om ny Pröfn.-  comiles sammankallande anbefallte, eller ock att fullmäktige
i Riksg.conl., till hvilket största delen af bevilln.medlen
alltid skola insändas, erhölle uppdrag alt afven infordra
436
Den ag M oj.
summarisk uppgift öfver taxeringarnas belopp i länen, äfvensom
för den händelse, att i något län föreskriften om
minimi-tariffer ej blifvit iakttagen, rättighet att fordra [derstädes
nytt sammankallande af Pröfn.comité'. Jag anser dock
ganska likgilltigt, om eller huru det härutinnan bestämmes,
då det tvifvelsutan endast blifver ett stadgande pro forma,
som icke kommer i fråga alt användas.
Äfvenledes har af flera blifvit ogilladt, att i förendmnda
§ rättighet lemnats för skattskyldig, att, då han genom
Pröfn.comite's beslut anser sig förnärmad, få söka rättelse
genom besvärs anförande hos K. M.; hvarjemte det ansetts
orätt, att den ena parten således tillerkändes en rättighet, hvilken
förnekades den andra. Som jag förut haft äran nämna,
anser jag Kronans rätt a priori fullt garanterad, och finner
jag ingalunda den föreställning riktig, att Kronan och skattskyldige
skola betraktas som tvistande parter. — Vid stiftande
af lag, torde denna åsigt minst böra antagas sorn
grundsats, ulan fast hellre den af enhet och samdrägt , genom
hvilken allena moralisk kraft beredes i samhället. Måhända
har denna föreställning till ej ringa del uppkommit
just genom de särskilda embetsmyndigheternas inblandning
samt rätt att granska och upphäfva taxeringsmäns beslut
och åtgärder, särdeles som vid dylika tillfällen anmärkningarne
ej kunna ens delgifvas comite'erna, eller desamma kunna
åläggas någon förklaringsskyldighet, utan den skattskyldige
individen måsle — understundom utan synnerlig anledning
— dermed besväras. — Ej utan betydlig svårighet
skulle Pröfn.comité^ organisation och sessionstid kunna förändras.
Det årliga ombytet af de flesta dess ledamöter —
den korta tiden för dess sammanträden — sjelfva föremålet
för deras åtgärder, (bestämmandet af värdet å andras
egendom), gör att lätteligen misstag kunna begås, och att
taxeringsvärden kunde höjas utöfver hvad rättvist vore ,
utan att skattskyldig ens kunde höras, enär sammanträdet
upptager knappt en dag, samt comite'en derefter upplöses.
Verklig orättvisa kunde således skattskyldig medborgare
tillfogas, utan att något medel till rättelses vinnande för honom
funnes, så framt han förnekades att få anföra besvär.
Det är för sådant fall och af sådan anledn. Utsk. föreslagit,
att den skattskyldige skulle äga rätt att anföra besvär, och
desamma hos K. M. afgifva; och kan jag ej finna, att Kronans
rätt eller Kronans praerogativ kan anses förnärmadt
derigenom , att domsrätt i detta fall ensamt tillerkännes
Konungen, och att skattskyldig, som anser sig hafva blifvit
tillfogad orätt, får med fullt förtroende öppet vända sig omedelbarligen
till sin Konung, för att erhålla ändring. Jag
är fullt förvissad, att den som lidit orätt , kommer då att
erhålla upprättelse, att hvarjom och enom rättvisa skall tillfogas,
och att, (jag hoppas snarligen), föreställningen om
De 11 29 M a j.
Kronan och det skattskyldiga folket, såsom tvistande parter,
skall försvinna.
Frih. Cederström, Jacob: Det är endast vid den
af den siste värde talaren framställda möjligheten, att Riksg.-  cont. skulle kunna förvandlas till en domstol, med rättighet
att pröfva och upphäfva Taxer.comite's beslut och åtgärder,
som jag begär att få nedlägga dessa ord till protest mot införandet
af en sådan ordning i Sverige. Pi. St:s commissioner
äro förbi, och måtte de aldrig återkomma!
Hr Ramsay, Otto Jo h. Henrik: Icke utan förundran
har jag hört flera landshöfdingar yttra, att det skulle
vara öfverflödigt, att Konungens Bef:h:de hade ombud
vid mantalsskrifningarna. Jag anser af vigt, att dessa ombud
finnas tillstädes, emedan det ofta händer, att uppkomna
stridigheter kunna biläggas genom detta ombud, utan att
man behöfver besvära Konungens Bef:h:de med skrifvelse i
ämnet, hvilket deremot skulle blifva händelsen, derest ombudet
icke funnes. Hvad angår skyddsafgiflens nedsättning,
så anser jag förminskning i denna beskattning böra
äga rum, emedan folket i allmänhet har hoppats att
vid denna riksdag erhålla nedsättning uti den hardt tryckande
bevillningen; och anser jag detta vara lämpligaste
sättet, emedan det tillskyndar hvar och en någon fördel.
Man har visserligen med skäl sagt, att 10 och 20 sk:s eftergift
icke gör mycket för den fattiga på ett belt år, och
att han är föga belåten med en skänk af detta belopp; men
den fattiga delen af folket har ofta svårt att förvärfva det
nödvändiga, och då är ändock 10 eller 20 sk. någon behållning.
Dessutom får jag nämna, att jag anser de s. k. räntearbetspenningarna
böra upphöra ; emedan, enligt den kännedom
jag äger om förhållandet, åtminstone inom den provins,
från hvilken jag är, utgå de endast lill hälften eller
mindre belopp. 1 händelse af återremiss, anhåller jag, alt
dessa anmärkn:r måtte få åtfölja.
Hr Palmcrantz, J o h. Mauritz: Efter den långa
och omständliga discussion, som nu ägt rum, anhåller jag blott
få anföra några få ord i ett ämne, som, till min ledsnad,
ingen af de föregående talarne vidrört. — Om , såsom jag
hoppas, någon nedsättning i skyddsafgiften kan äga rum, sedan
statsbrislsumman blifvit slutligen bestämd, så skulle jag
nemi. önska, att denna förmån par preference mätte tillgodokomma
dem bland allmogen, som icke begagna spirituösa
drycker eller afsäga sig bruket deraf. Controllen derå,
att denna afsägelse blefve en sanning, kan visserligen ofta vara
svår — äfvensom en annan svårighet möjligen är med
detta förslag förenad, nemi. den, att kunna approximativt
bestämma hevillningens belopp. Men det kan äfven inträffa
under närvar, förhållanden, både att controllen å de vanli
-
438
Den »9 M*j.
ga taxeringsuppgifternas riktighet är högst osäker, och att
bevillningssumman, sedan den till statsverket ingått, tinnes
understiga det belopp, hvartill den blifvit calculerad. Den uppkomna
bristen skall ju i alla fall alltid fyllas af Riksg.contoret.
Uti Bevilln.Utskts nu förevar, utlåt, har en reservant, nemi.
Prosten Sandberg, afgifvit ett förslag i den syftning jag nu
yttrat mig, vid hvilket Utsk. likväl fästat alltför liten uppmärksamhet;
och jag anhåller derföre, att, vid ärendets förnyade
handläggning, Utsk. måtte taga detsamma i det närmare
skärskådande, som det efter min tanke otvifvelaktigt
förtjena!-. Nyttan deraf alt på något sätt gifva en utmärkelse
åt dem af allmogen, som ej förtära brännvin m. fl.
dvlika starka drycker, kan väl ej jäfvas. Principens riktighet
torde således erkännas, fastän vid tillämpningen deraf
möta hinder. Men dessa tror jag, på sätt här ofvan är antydt,
ingalunda vara oöfvervinnerliga. Dessutom anser jag
alt en grundsats, som innebär så mycket godt, som den ifrågavar.
, bör af Staten uttalas, — om ej af annat skäl , åtminstone
för den goda, moraliska verkan på allmänna tänkesättet
om brännvinssupandet, som sådant skulle medföra.
Frih. Nauckhoff: Jag var den förste, som erhöll ordet,
då delta ärende förekom i dag. Det är med verklig tillfredsställelse
jag sedermera förnummit, att de flesta här afgifna
anmärkn:r emot Utsk:s förslag till ny bevilin.stadga
ganska noga öfverensstämma med dem, som jag vid riksdagens
början uti särskild motion sammanfattat emot 18J5 års
författning. De anmärkntr, jag i dag anfört, äro nära alldeles
desamma, hvilket på ett oangenämt sätt vittnar om det
ringa afseende Utsk. fästat vid de förstnämnda. De hufvudsakligaste
punkter, hvarvid jag fästat mig, och som nu af
andra ledamöter äfven blifvit reproducerade, voro först, att
inkomsten måtte läggas till grund för bevillningen i allmänhet;
sedermera, att all classification, såsom onyttig, måtte
upphöra, och slutligen att, i stället för nn gällande högst
orättvisa grund för bevillning af löner, densamma måtte bestämmas
efter procent-förhållande.
Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 12 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, sedan
Hr Ribbing, Arvid, ledamot i Allm. Besvärs och Ekon.-  Utsk., erhållit 3 veckors ledighet att afresa från riksdagen,
att vid första lägliga tillfälle eller honom välja en ledamot
under ledigheten.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. lill 5 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 3o Maj f. m.
439
Lördagen den 3o Maj 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för förliden gårdag.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksSCn,
nemi. från PresteSt. af den i5, 16, 20 och 22 dennes; från
BorgareSl. af den i3, 15, 16, 20, 22 och 23 dennes, samt
från BondeSt. af den 2, 5, 6, 7, 9, l3, i5 och 20 dennes.
Lades till handlingarna.
Öppnades Hrr Eleclorers lista lill val af 2tne ledamöter
i BancoUtsk. efter No 313. Hr Drakenberg, fullm. Hr af
Geyerstam, Gustaf Emanuel, och N:o 1662. Hr Nordenfelt,
Olof; af en ledamot i Allm. Besvärs och Ekon.Utsk. efter
N:o 1992. Hr Lagerstråle, Gustaf Rudolph; saint af en ledamot
uti Ridd.Utsk. efter N:o 86. Gr. Hamilton , Henning
Hugo Ludv.: och befunnos hafva blifvit utsedde till
ledamöter i
Ba ncoUtskottet:
N:o 1985. Hr Nordenankar, Fredr. Wilhelm ,
N:o 2o54- Hr von Arbin, fullm. Hr Skytte, Carl;
Allm. Besvärs och E k o n. U ts k o t te t:
N:o 1626. Hr Olivecrona, Carl Adolph;
Riddar husUtskottet:
N:o 778. Hr Leyonankar, fulin). Hr Tham, Sebastian
Mathias.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter,
för att, under beviljad ledighet, inträda uti Bovilln.
Utsk. efter N:o 1917. Hr Berg von Linde, fullm. Gr.
Posse, Fredr. Salomon; uti BancoUtsk. efter N:o io55. Hr
Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, som afsagt sig att i permitterad
ledamots ställe i nämnda Utsk. biträda; samt uti Allm.
Besvärs och Ekon.Utsk. efter N:o 1768. Hr Schmiterlöw,
fullm. Hr Ribbing, Arvid, samt N:o igo5. Hr von Rosen,
Georg Ludv.: och befunnos dertill hafva blifvit utsedde
i
BevillningsUlskottet:
N:o 1226. Hr Gripenstedt, Joh. August;
B a ncoUtskottet:
N:o 1749- B- Hr von Ehrenheim, Christian Wilhelm;
44°
D c n 3o Maj f. m.
Allm. Besvärs och Ekon. Utskottet:
N:o 1702. Hr von Olthoff, Carl Pehr,
N:o 2o53. Hr Stjernsvärd, Gustaf Magnus.
Slutligen öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot att inträda i StatsUtsk. under den åt Nto r43o. Hr
Gyllengahm, fullm. Hr von Troil, Emil, beviljade ledighet
från och med den 8 nästk. Juni; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 1959. Hr von Kraemer, fullm. Hr Ribbing, Bengt.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtskts den 20 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o g3, i anledn. af Prol.secreteraren
G. M. Stuarts ansökning om nedsättning i arrendet för hemmanet
Neder-Jerfva j\:o 2.
Lades till handlingarna StatsUtsk:s den 20 dennes på
bordet lagda utiåttn:
N:o 94, i anledn. of Hr De Mårds, B., motion, ang:de
bestämmandet af tiden för nästa lagtima riksmötes början;
N:o g5, i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
mern. N:o i5.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den 20 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 97, i anledn. af f. d. arrendatorns af Rinkeby
hemman i Stockholms län, Kamereraren H. H. Krutmejers
ansökning om befrielse från skyldigheten att ersätta
den genom hemmanens sednare utarrendering Kronan tillskyndade
förlust.
Frih. Cederström, Jacob: Jag var icke tillstädes i
plenum, då StatsUtsk:s betänk. N:o g3 blef föredraget, och
jag anhåller att till prot. få nedlägga min protest mot det
beslut, hvarigenom R. o. Ad. bifallit ifrågavar. betänk.,
som innefattar en dispositions-åtgärd afR. St., hvilken, efter
min öfvertygelse, lagligen bort vara inskränkt dertill, alt
Utsk. tillstyrkt R. St. för deras del förklara, att i afseende
på de föreskrifter för kronolägenheterna, som 3ro af R.
St. bestämda, kunde i detta fall i anseende till den eldsvåda,
som öfvergått stället och en annan vidtagen åtgärd, ehuru
den brandförsäkring, som för byggnaderna finnes tagen,
kan, 0111 den derom yppade rättegång vinnes, komma den
innevar. arrendatorn tillgodo, eller i motsatt fall tillhöra
de förra arrendeinnehafvarne, bestämmas huruvida och
lill hvad belopp någon nedsättning af byggnadsåren kunde
arrendatorn beviljas.
I afseende på det nuvar. betänk. N:o 97, ronde Kamereraren
Krutmejers ansökning om befrielse från skyldigheten
att ersätta genom utarrendering af Rinkeby hemman
Kro
-
Den 3o M a j f. m.
Kronan tillskyndade förlust, inträffar samma förhållande.
R. St. äga icke, mine herrar! någon laglig rätt alt disponera
och förvalta Kronans lägenheter, och göra några bestämmelser,
i och för hvad dermed handlas skall eller handlas
bör, utan det är K. M., som har detta bestyr efter de
grunder, som R. St. fastställt. Ett föregående betänk., som
varit föremål för R. o. Adis pröfning, ang:de åtskilliga andra
hemman inom Stockholms län, har jemväl blifvit af R.
o. Ad. till StatsUtsk. återremitterad!, på det att Utsk. må
kunna så förändra sitt utlåt, och inskränka sitt tillstyrkande
dertill, att R. St. för deras del ville medgifva ett undantag,
om detta pröfvas vara på billighet och rättvisa
grundadt.
Jag får begära återremiss på detta betänk. , och detta
så mycket mera, som de ömmande omständigheter, i hvilka
en enskild person befinner sig, icke få inverka på grundsatserna,
enär det kändt är, att anbudet icke måste varit så
alldeles ofördelaktigt, efter Gr. Wirsen genast efter airende-äuctionen
öfvei tog arrendet , och fullgjorde detsamma
opåtaldi: den rättegång, sorn sedermera uppstått emellan hans
stei bluis och Kamererare!! Krutmejer, är ettämne, som icke
kan blifva föremål för R. St:s pröfning, ej heller ens för
någon öfverläggning i deras plena.
Hr Anckarsvärd, August: Jag kan, i min egenskap
af ledamot i StatsUtsk., icke annat än på det högsta motsätta
mig den begärda återremissen. Jag kan åtminstone
icke förklara mig, hvad Regeringsmakten har för afsigt med
dessa remisser till StatsUtsk. af frågor, dels om arrendens
nedsättning, dels om arrendens prolongation, efter arrendetidens
slut, och dels andra dylika nådeansökningar, så vidt
Regeringen icke dermed skulle åsyfta, att R. St. skulle
komma med hjelp och leuteration. Alla dessa remisser hafva
visserligen varit i complett saknad af någon Regeringens
egen enskilda tanke. De hafva icke innehållit annat, än den
visserligen högst intressanta uppgiften, hvilka af Statsrådets
ledamöter varit närvar., men icke ett ord om hvad de tänkt
i afseende på sjelfva saken. Vid dessa remisser hafva likväl
alltid varit fogadt Konungens Bef:h:des vitsordande om
arrendatorernes nit och drift att sköta deras arrenden och
tillstyrkanden, att de, efter arrendetidens förlopp, måtte få
förnyadt arrende, utan auctionsstegring; och är jag, för min
del, med den verkligen praktiska kännedom, jag äger om
arrendatorskallet här i landet, och huru nöjd man här bör
vara att hafva en god arrendator, hvilket icke så ofta inträffar,
öfvertygad att både för det allmänna bästa och för
arrendators-ciassen det skulle ur politisk synpunkt vara både
rättvist och klokt att fästa afseende på sådana ansökningar,
som de ifrågavarande. Och det är ej annat än della,
som StatsUtsk. har gjort. StatsUtsk. har trott sig handla i
7 H. 56
44»
Den 3o Maj f. m.
full öfverensstämmelse med livad Regeringen i della hänseende
liar önskat. Man kommer här i elt sådant dilemma, alt
i allim blifver det en Bo hels förbistring, då man icke vet
hvad man skall göra eller huru man skall bära sig åt. Klandret
kominer här från elt håll, hvarifrån man minst bort
vänta det. — Hvad Frih. Cederström beträffar, vet jag
ej, om han vid della tillfälle talat i egenskap af Karnmar-collegii
president eller såsom enskild riksdagsman.
Talar han såsom enskild riksdagsman , så är mitt j a så
godt som hans nej. Om lian deremot talar som Karnmarcollegii
president, så har han stor vigt; men då vill jag,
att han något så när skall rälta sig efter hvad som Statens
sannskyldiga intresse och nytta fordrar. Jag kan för min
del icke finna, alt enligt 77 §:n Reg.Ftn, som bjuder, alt
dessa ärender skola förvaltas efter de af R. St. fastställda
grunder, StatsUtsk. kan tillvitas att hafva föreslagit en öfverträdelse
af dessa grunder, då de tillstyrkt R. St. att förlänga
dessa 3o-åriga arrenden, utan att genom en auction
inlocka äfventyrare att uttränga dem, som på rättmätiga
grunder kunna äga anspråk på att få vara i besittning deraf.
Jag tror icke, att Staten skulle vinna något derpå ; vi
hafva sett huru det gått med en mängd af utarrenderade
militieboställen , som inropats lill höga priser och några Ar
derefter varit så vanhäfdade, alt kostnaderna för, deras iståndsällande
sligit vida öfver den för elt eller par år utgångna
högre anendeafgiften. Jag tror således, såsom en
allmän grundsats, alt det är vigtigl, atl sådana leulerationer,
som den nu ifrågasatta, blifva beviljade åt de arrendatorer,
som väl sköta deras hemman, samt att de blifva bi
behållne vid sina arrenden, emedan de långvariga arrendena
föl' Kronans egendomar äro de förmånligaste. Jag tror således,
att det ur alla synpunkter varit rätt af StatsUtsk.,
att, jemte det man beviljat enskildes ansökningar i sådant
afseende, då de blifvit af K. M. till Utsk. remitterade, man
fäslat afseende på de tillstyrkanden, som blifvit gifna of de
auctoriteter, hvilka deröfver varit hörda, och att StatsUtsk.
således icke kan beskyllas för alt hafva handlat blott efter
hugskott Jag saknar här olyckligtvis i dag, som vid många
föregående tillfällen, möjlighet att kunna interpellera någon
af Regeringens nuvar. ledamöter. Jag skulle eljest tagit
mig friheten att till dem framställa min önskan, att såsom
en nödvändig upplysning få veta hvad Regeringen egentligen
menar med dessa nakna och tankefattiga remisser.
Så länge vi få dem på detta vis, mäste vi väl nyttja vår
gissningsförmåga, och i sådant fall kan ingen förebrå oss annat,
än möjligen att vi hafva gissat orätt; men då faller felet
tillbaka på dem, som satt oss i nödvändighet att gissa,
och icke med ett enda ord kunnat säga hvad de dermed
åsyftat. Jag önskar, att dessa misslyckade gissningsförsök
icke måtte leda derhän, att man ej bryr sig om att gissa ,
Den 3o M a j f. m.
utan handlar efter hvad man tycker vara lämpligt. På alla
dessa skäl anhåller jag vördsamligen, att R. o. Ad. täcktes
taga noga i betraktande StatsUtskts sträfvan alt handla rättvist
och enligt med Regeringens önskan i detta fall, samt
icke onödigtvis öfverhopa oss med göromål och återremisser,
ty jag kan försäkra, ali vi derfömlan icke sakna göromål.
Det kan synas på numerären af de hi tänktn, ‘om vi
återfått, och som vi skickat ifrån oss, att del icke varit brist
på arbete inom Utsk. Jag tror ej för min del, att vårt lunga
stats-machineri behöfver göras tyngre, an liv ad nödvändigheten
klöfver i delta fall. För öfrigt måste jag förklara,
att jag, i intet afseende, här blifvit upplyst, det jag haft
orätt i mitt votum i StatsUlsk. uti förevar, fråga, och alt
således, hvad mig enskildt beträffar, icke någon återremiss
kommer alt verka det aldraminsta. Jag anhåller om propos.
till bifall å StatsUtskts betänkande,
Frih. Boye, Ludv.: Jag har svårt alt veta hvilken
annan mening Regeringen kunnat hafva med frågans öfverlemnande
till StatsUtsk., än alt en leuteration må kunna
äga rum. Nåväl! när nu StatsUlsk. gått Regeringens önskan
till mötes; hvarföre genom en formfråga lägga hinder i vägen
för det ändamål, som Regeringen synes hafva åsyftat?
För min del tror jag, alt livar och en, som med någon uppmärksamhet
följt de öden, som, enligt de åt allmänheten gillia
meddelanden, varit sökandens lott, är det svårt att icke ömma
för hans belägenhet; och jag tror ej att här Konungamakten
på något sätt trades för nära, derföre att den hemställan,
som Konungamakten öfverlemna! till R. St., blifvit
bifallen. Jag anhåller om bifall till StatsUtskts betänkande.
Frih. Cederström: Hr Anckarsvärd har yttrat sig
ronde afsigten med de af K. M. till StatsUtsk. öfverlemnade
handlingar. Det hade i min tanke icke varit omöjligt
för StatsUlsk. att finna, vid närmare begrundande af 77 §:n
Reg.Ftns tydliga innehåll, — nemi. det Kronans gårdar skola
förvaltas efter de grunder R. St. derom föreskrifva, —
det K. M. varit förhindrad af de grunder, hvilka R. St.
vid iSio års riksdag beslutat, att medgifva någon leuteration
till förlängning af arrenden, annorlunda än genom auction,
utan förutgånget- medgifvande af R. St. Nu, roine herrar
! är ett sådant öfverlemnande af handlingar alldeles
icke en begäran örn R. Sits beslut, utan man hade naturligtvis
bort finna, att här är fråga om att R. St. måtte komma
i tillfälle medgifva, att de grunder, som äro bestämda
undantag, må få äga rum, i händelse omständigheterna sådant
kräfva. Då äro R. St. i laglig utöfning af sin beslutande
rätt i och för tillämpning af de af dem fastställda grunder;
men i samma stund R. St. sjelfve allena besluta ett sådant
undantag, så ingå de sjelfve i förvallningsålgärder, hvilka
441
Den 3o Maj f. m.
elter grundlagarna aro öfverleinnade till Styrelsen, efter de
grunder, som R. St. bestämma; och, mine herrar! kommen väl
ihåg, att dessa grunder iiro bestämda af R. St., utan all Konungens
medverkan och ulan att underställas Dess sanction.
—- K. M. ensam äger omsorgen om deras tillämpning.
Den värde ledamoten har frågat om det är i egenskap
af Kamrnar-collegii president eller i egenskap af ståndsledamot,
som jag yttrat mig. För att få svar på denna fråga,
hänvisar jag honom till i §:n Riksd.Ordn. Alt våra röster
gälla lika, derom kan ej tvistas; men att grundlagens bokstaf
måste följas, derom är jag öfvertygad att han med mig
skall instämma, och jag begär endast, att lagen skall efterlefvas.
Han kan omöjligt misslaga sig derom, att der lagarna
skola tillämpas, och der R. St. vilja, att Styrelsens rådgifvande
personal skall vara ansvarsskyldig , der måste också
R. St. på sin sida taga sig lill vara att besluta något,
som strider emot dessa lagar; man kan eljest från afvikelse!'
på R. Sirs sida leda sig lill rätt att medgifva afvikelse
från lagarna å Piegeringens sida, hvilket jag förmodar icke
kan förenas med anseendet för Svenska folkets representanters
beslutande-rätt. — Den värde ledamoten har förklarat,
alt StatsUslk. handlat rätt, då det tillstyrkt R. St:s"ifrågavar.
beslut. Della är just stridsfrågan emellan honom och mig.
Jag anser, att StatsUlsk. handlar rätt uti detta fall likasom
uti alla öfriga, om StatsUtsk. tillstyrker R. St. att medgifva,
att från de allmänna grunder, sorn äro fastställda för
förvaltningen af Kronans egendomar, det undantag må göras,
alt K, ål. må pröfva ansökningen i dessa speciella fall, och,
der skäligt finnes, vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna
kunna föranleda. I sådant fall hafva R. St. iakttagit
den form, som grundlagarne föreskrifva, och då lärer den
värde ledamoten icke neka, alt afsigten med handlingarnes
öfverlemnande blifvit vunnen, samt att K. M. icke kunnat
handla annorlunda, icke kunnat föreslå R. St. någon ändring
i grunderna, emedan K. M. icke har någon röst i denna lagstiftningsfråga.
— Samme värde ledamot har jemväl förklarat,
att en återremiss icke skulle leda till något, utan att
han i StatsUtsk. skulle vidblifva den opinion, som han redan
i ämnet äger. Jag vill fästa hans uppmärksamhet derpå,
att om också StatsUtsk. vidblifver sitt afgifna utlåt.,
skulle R. St. likväl genom en återremiss komma i tillfälle
att, när utlåt, för andra gången hos R. St. föredrages, förändra
detsamma till hvad det enligt lagens bokstaf bör vara,
och att, i stället för att besluta i ämnet, öfverlemna till
K. M. en skrifvelse, deruti R. St. medgifva, att i afseende
på denna speciella fråga de allmänna grunder, som blifvit
fastställda, må kunna leutereras på det sätt, att K. M. må
medgifva hvad billigt och skäligt vara kan. Jag förnyar
min begäran om återremiss.
D c ii 3o M n j f. m.
Gr. Morn, Claes Fredr.: I)et är nära lill trötthet
ntveckladt hvad å båda sidor kan vara att anföra i delta
ämne. Frih. Cederström vidblifver strängt conseqvent den
sats, att R. St. icke i speciella fall kunna förändra de grunder,
hvilka R. St. allena aga att stadga för utarrenderandet
af Kronans egendomar. Delta vill jag visserligen icke bestrida,
ty R. St. kunde vara ganska otjenliga förvaltare af
Kronans egendomar, och jag tror, att Ständerne icke böra
sig dermed befatta; men om den andra Statsmakten, hvilken
har sig denna förvaltning uppdragen, elter gillia grunder,
i något fall skulle finna, att ett afsteg från dessa grunder
vore nyttigt och med Statens fördel enligt; så linner
jag det riktigaste vara, hvad jag äfven tror att Frih. Cederström
åsyftat, nemi. att K. M. går till R. St. och tillkännagifver,
att här är ett fall, der icke de grunder böra tillämpas,
hvilka R. St. fastställt. Likväl står denna sals i uppenbar
strid med en annan, som Frih. Cederström framställt,
nemi. den, att K. M. icke kunde till R. St. afgifva propos.
i ett ämne, der K. M. icke ägde beslutande-rätt. Vi hafva
likväl ett praejudicat, att K. M. vidtagit sådana åtgärder,
och jag vill i förbigående’nämna en sådan, då K. M. föreslagit
en ny instruction för R. St:s revisorer. I detta fall,
der Regeringen har den förvaltande rätten, tror jag det vara
riktigt, att Regeringen fäster R. St:s uppmärksamhet på
sådana speciella fall, som det, hvilket är föremål för det af
Frih. Cederström så mycket klandrade betänk, af StatsUtsk.
Nu har K. M. antydt ett af dessa speciella fall genom en nådig
remiss, men en remiss från K. M. innebär, efter min och mångas
äf StatsUtsk:s ledamöter mening, en bestämdt yttrad åsigt,
att K. M. fäster en sådan vigt vid detta speciella fall, att
R. St. måste derom något besluta, d. v. s. att R. St. för
detta speciella fall skulle ändra de grunder, som ensamt af
R. St. stiftas. Jag kan således icke på något vis medgifva,
att Frih. Cederström har rätt uti sitt påstående, att icke
R. St. för sin del kunna definitivt besluta, huru det bör förhålla
sig i bvartdera af dessa fall. Mig förefaller det visserligen,
att önskligt vore, om en annan lagstiftning häruti
kunde äga rum; men då K. M. nu icke till R. St. afgifvit
ett sådant förslag, så är det ett bevis på den sats, jag
vid ett annat tillfälle har yttrat med anledn. af StatsUtskrs
revisions-betänk., och som har blifvit mycket klandrat, nemi.
att Rikets collegier icke alltid understödja Reger.makten såsom
de böra, emedan de förvaltande verken i första hand,
måste vara de som framlägga till K. M:s pröfning förslag
till alla sådana administrativa åtgärder, hvaröfver R. St,
hafva att sig yttra. Jag ber Frih. Cederström icke upptaga
illa, att jag i detta fall lägger Kammar-colltm mycket
till last, om någon ny grund borde finnas för utarrendering
af Kronans lägenheter och att denna grund icke blifvit i
K. propos:n Ständerna föreslagen. För delta speciella fall
446
Dell 3o Maj f. m.
får jag uppriktigt bekänna, att StatsUtsk. haft mycket svårt
att behandla denna fråga såsom sig bör. Det är på grund
af domaremaktens beslut, som StatsUtsk. har haft att handla.
Dessa domaremaktens beslut äro alldeles oklanderliga,
och Högsta Domstolen har visserligen dömt enligt lag, men
här har inträffat, att hogsta rätt blifvit högsta orätt. Förmodligen
har K. M. insett detta förhållande och således
önskat att kunna lindra domen. Som K. M. likväl icke har
afgörande rätt i detta fall, har K. M., såsom jag tror, ganska
välbetänkt öfverlemna! åt R. St. att i detta fall allena
besluta; och på grund deraf tror jag, att R. o. Ad. har
fullt skäl att bifalla StatsUtskts ifrågavar. betänkande.
Hr Anckarsvärd: Sedan jag förra gången yttrade mig,
bar min position i försvarsväg, efter mitt omdöme, blifvit
betydligen förbättrad. I första rummet har Frih. Gederström,
såsom jag hoppades skulle ske, förklarat, att han här
talat såsom representant, och icke såsom Kammar-col leg ii
president. Vi slå således pä samma punkt, med lika makt
och vapen, så att jag i delta fall finner mig vara alldeles tillfredsställd,
och anser min åsigt vara vida bättre än hans,
och att således fördelen otvifvelaktig! ligger på min sida. —
Jag vill nu blott upptaga ett yttrande af Friherren, nemi.
att jag skulle hafva sagt, att StatsUtsk., i händelse af fiterremiss,
på densamma icke skall fästa något afseende. Detta
har jag aldrig sagt; jag tilltror mig icke här tala collectivt
öfver hvad StatsUtsk. kan komma att göra, utan har
blott yttrat hvad jag för min enskilda del anser vara rättsenligt
att göra och att handla i denna sak. Slutligen om
jag skulle hafva haft någon scrupel i den juridiska delen af
frågan, såsom alltför ursägtlig, då hvar man vet, att jag icke
har någon juridisk bildning, utan nödgas i sådana fall, som
detta, nöja mig med ett sundt omdöme och logisk slutförmåga;
så, när nu en veteran i det juridiska yrket, en man,
sorn, efter allas sammanstämmande vitsordande, här icke vid
något tillfälle förbisett, hvarken de grundlagsenliga, eller
de juridiska formernas helgd, och jag alltså har en sådan
äuctorilet för mig, sorn Frih. Hove, så vågar jag tilltro mig
att vara lugn äfven för den juridiska delen af frågan; och
då således StatsUtsk. haft fullkomligt rätt i hvad det tillstyrkt,
— åtminstone har jag så uppfattat Frih. Boyes anförande,
att han tillstyrkt bifall till StatsUtskrs ifrågavar.
betänk, och således gillat dess förslag — så förblifver jag
vid min anhållan oro propus till bifall på betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Så vidt jag kunnat
fatta de olika meningar, som här blifvit yttrade, är man
ense i sjelfva saken, nemi. derom att eftergift af de föreskrifter,
som för utarrendering af kronolägenheter i allmänhet
äro stadgade, må äga rum. Tvistefrågan är blott den,
om R. St. allena böra besluta en sådan. Jag erkänner, att
Den 3o Maj f. m.
447
jag förgal, då fråga var om Jerfva, lili del forsla lael Siik
sorn i dag förekom, alt göra den anmärka., soln förut varit
gjord vid dylika arrendefrågor, oell som Frih. Cederström
nyss i sin reservation upptog. Jag tänkte lika om Jerfva,
som anglde det ifrågavar. arrende!, nemi. all skäl vore lill
undantag. Hvad jag då förglömde bör icke nu Uraktlåtas,
ulan betänk, vid delta tillfälle, såsom vid andra föregående,
återremitteras.
Meningen med K. M:s remiss, — jag beklagar, att jag
nu måste upprepa hvad jag i ett dylikt ämne sagt för 3 dagar
sedan — kan icke vara någon annan än alt få veta, huruvida
R. St. medgifva elt undantag från de allmänna förvallningsgrunderna.
Man kan måhända säga, al! det är ett fel
af den K. M:s lådgifvare, som contrasignerat remissen, att
lian icke bestämdt utsatt sådana ordalag. Men derföre att K.
M:s rådgifvare försummat sig, eller, rättare sagdt, derföre att
R. St. i närvar, ögonblick gro mera nogräknade på ordalagen,
än tillförene, kan icke sakens natur förändras, hvilken alltid
är och förblifver densamma. Skola R. St. företaga sig att
bestämma tunnor och kappar af arrendebelopp, år och dagar
af arrendetiden, m. m., så gjorde R. St. sig sjelfve lill
förvaltare af Kronans hemman och lägenheter, hvilket de,
enligt våra författningar, icke böra vara, och hvilket de, efter
Hr Anekarsvärds eget medgifvande, icke lämpligen kunna
vara.
Med en ålerremiss, om än SlatsUlsk. icke gör det ringaste
afseende derpå, vinnes likväl det, att R. o. Ad. kan, då
betänk, återkommer, förändra ordalagen i beslutet derhän,
att Ståndet för sin del medgifver afvikelse frun de allmänna
förvaltningsgrunderna och öfverlemna!' till K. M. att efter
närmare bepröfvande bestämma de villkor eller den afgift,
hvaremot hemmanet må upplåtas åt ifrågavar. person.
Detta är skälet hvarföre äfven jag yrkar återremiss. Ehuru
fägnesamt det varit att förnimma, det Frih. Ludvig Boye,
som så ofta blifvit klandrad af mina motståndare, när han
bestridt deras meningar, nu fått så mycket beröm, då han
talat i samma syftning som de, kan detta likväl icke förändra
min åsigt af saken. Den juridiska frågan, för hvilken
han blifvit lofordad, kommer här icke före; ty om den tagits
till grund, så hade K. M. icke gjort remissen. Men sorn
remissen är gjord på andra skäl, så är det dem och inga andra,
man måste taga i öfvervägande.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet, i anledn.
af Gr. Horns framställning, att han lagger Kammar-colhm
till last att icke hafva föreslagit K. M. nödiga ändringar
uti ifrågavar. författning. Den värde ledamoten har tilläfventyrs
icke gjort sig reda för, om denna författning verkligen
heliöfver någon ändring. I denna händelse skulle jag
förmoda, alt hans anmärka, mot Kamraar-coll:m hade ute
-
443
D c n 3o Maj f. m.
blifvit. Kamrnnr-coll:m kan jag här med trygghet collectivt
yttra mig om; ty det är icke möjligt, att någon dess ledamot
kan vara af annan lanke, än att det ej vore vådligt all öppna
dörren för sådana lenterationer af författningarna, uti enskildta
fall, alt man, utan II. Sits begifvande, skulle kunna erhålla
eftergift uti skyldigheter till Kronan, hvilka nian sig lagligen
till för blind i t; ty sådant skulle ingalunda öfverensstämma
med en förståndig förvaltning. Om ingen inslruction är af
den beskaffenhet, att icke någon gång behöfva modifieras,
och i vissa fall kan gifva skäl till undanlag; så följer också
deraf, att den myndighet, som stiftat de grunder, efter hvilka
dessa egendomar skola förvaltas, bör i hvarje specielt
fall hafva tillfälle att sig yttra, om de finna lämpligt att
för dessa tillfällen tillåta, att de stadgade grunderna må åsidosättas;
men då mäste ock R. St. för hvarje särskildt fall
anmäla sådant hos Styielsen, innan någon leuteration kan
äga rum. Eljest skulle de hafva kommit på den hanni tillbaka,
från hvilken de äro afgångna genom 1809 års riksdagsbeslut,
att Styi elsen kunde gifva bort egendomar på peipetuella
arrenden för 100 l:r eller mindre, der mångfnlldigt
högre arrende på bestämd tid af 3o är kunde ei hållas, och
derigenom göra enskilda gracer åt personer eller slagter,
utan afseende på Statens intresse eller de särskildta ändamål,
som med dessa arrenden varit åsyftade. — Om man
vill ändamålet, så begriper jag icke hvarföre man icke skall
vilja medlen. StalsUtsk. borde icke heller förgäta , alt om
II. St. besluta i dessa frågor, i stället alt öfverlemna dem
till K. M:s afgörande, då verkställigheten i alla fall obestridligt
tillhör K. ål., så rubbas laglig ordning, och Sländerne,
i stället för lagstiftande, blifva styrande — men utan Konungens
medverkan i dessa fall, dock utan verkställighet;
ty, mine herrar! af riksd.beslutet följer ingen verkställighet
af embetsmännen i Sverige utan särskilda K. order.
Målet måste således nödvändigt komma under K. M:s handläggning
och af K. M. öfverlemnas till myndigheterna, att
vidtaga de verkställande åtgärderna. Nå väl! om icke detta
kommer till K. ål. såsom ett R. Sirs beslut, hvarvid K. M.
icke har någon annan åtgärd att vidtaga, än alt befordra detsamma
till verkställighet; då frågar jag, om icke R. St. sjelfve
här brutit emot innehållet af 77 §:n RegF:n, som bjuder,
att de skola lill K. M. öfverlemna förvaltningen, efter de
grunder R. St. bestämma; men såsom hörande till dessa
grunder måtte herrarne väl icke vilja upptaga bestämningen
af huru mångå tunnor och kappar arrendatorn skall gifva,
hvilket enligt dessa grunder skall genom öppen auction bestämmas.
Jag förenar mig med dem, sorn begärt återremiss
af betänkandet.
Frih. Boye: jag har mycket litet att svara till det
tve
-
Den 3o Maj f. m.
449
tvetydiga omdöme, som Hr Anckarsvärd gifvit om min förmåga
såsom jurist. Det faller undan både såsom klander och
såsom beröm, i följd af de ord, hvarmed talaren började, nend.
att han sjelf icke är jurist; men så gerna jag ville förena
mig med Gr. Horn i det yttrande, alt Frih. Cederström i
allmänhet är redig och conseqvent och framförallt är conseqvent
i sin rojalism, — ty deruti går han så långt, alt ingen,
åtminstone icke jag kan följa honom, — så måste jag säga, att
jag icke kan förstå, huru man kan med sådana tänkesätt,
som Frih. Gederström vid hvarje tillfälle ådagalägger, drifva
en sådan sats, som den han nu försvarar. Frihtn säger,
att K. M. icke har någon del i frågan om grunderna för
förvaltningen af Statens egendomar — och Frih:n har rätt;
han säger, att detta ensamt tillhör R.St. — men lian vill likväl,
att R. St. skola besluta blott för sin del. Au frågar
jag, om icke uti dessa ord, blott för sin del, ligger ett erkännande,
att en annan del hör den andra Statsmakten till. Jag
kan icke begripa annat, än att detta är en inconseqvens.
Han säger, att det är vådligt att öppna dörren för leuteration
från de fastställda grunderna; men dörren är redan öppnad.
Hvem har öppnat den? — Konungen. Och hvem vill slänga
till den?— Jo, Frih. Cederström. Det är så klart som vatten.
Nu frågar jag, om någon conseqvens ligger häruti.
Har jag rätt i denna framställning, så behöfver jag icke följa
Frihtn uti hans; det är icke heller möjligt att följa honora.
Jag kan icke begripa annat, än att R. St. fullgöra
sin pligt och visa sin omtänksamhet alt gå Konungens önskningar
till mötes, då R. St. lör sin del afgöra frågan. Jag
begär bifall på betänkandet.
Gr. Frölich, David: Jag anhåller vördsamt att få
framställa ännu en liten annan sida af denna fråga. Jag
■vill till en början icke alldeles förneka, att jag gillar den
grundsats Frih. Cederström framställt och Hr von Hartmansdorff
understöd!, nemi. att R. St. borde bestämma de
allmänna grunderna, oell att för resten vid bestämmande af
särskildta fall, der undantag borde göras, på Regeringens
hemställan medgifva ett sådant undantag; men för öfrigt
måste grunderna blifva orubbade. Det finnes likväl andra
undanlag att göra, än just i afseende på dessa grunder. Det
finnes, mine herrar! ett undantag, härrörande från den omständighet,
som Hr von Hartmansdorff anmärkt, all Styrelsen
i detta fall icke föreslagit R. St. att göra något undantag,
utan blott till dem öfverlemna! handlingarna i målet.
Jag är öfvertygad derom, att om Styrelsen hade, vid remissen
af denna fråga lill SlatsUtsk., gjort en framställning om
nödvändigheten att göra undantag från de allmänna grunderna,
och begärt, att R. St. skulle medgifva ett sådant undantag;
så hade StatsUtsk. troligen derpå icke tillstyrkt R.
7 H. 57
45o
Dtn 3o Maj f. m.
St. att svara annat, än alt de, i följd af den K. propostn,
medgifva ett undantag och tillåta K. M. att derom fatta
beslut; men när K. M. icke sådant gjort, tror jag, för min
del, att det var fullt skäl för StatsUtsk. att göra ett undantag
från behandlingssättet, da de helt simpelt hafva gått
den genaste vägen och sagt, alt de medgifva leuteration,
Afsigten med Frih. Cederströms förslag — jag ber honom
om tillgift, att jag i detta fall och kanske på grund af något
som förut passerat, hvilket jag ej här vill nämna, vågar
yttra denna förmodan — att öfverlemna till K. M. en sådan
leuterationsrätt tyckes vara något misstänkt. Det synes
klart, att om R. St. öfverlemna till K. M. en rättighet att
göra undantag från dessa allmänna grunder, så skulle densamma
möjligen kunna utsträckas till flera fall, d. v. s. att
It. St. skulle kunna genom en missvårdad ordalydelse uti
öfverlåtelsen gifva anledn. lill rättighetens utsträckande för
flera fall, än det enda, som deruti åsyftades. Sådant är
icke utan exempel, hvilket Fiihtn lacite tyckes medgifva,
och när sådant är temmeligen historiskt, tror jag att R. St.
handla försigtigt, isynnerhet då de nu sakna ali anledn. genom
remiss att behandla ärendet annorlunda, än just undantagsvis,
d. v. s. egentligen i afseende på formen. På dessa skäl
enkannerligen, som jag tror tjena lill svar på Frih. Cederströms
anförande, och då jag, i motsats mot den siste värde
talaren, tror, att Frih, Cederström, i stället för att stänga
till dörren, verkligen vill öppna en annan lönndör till
undantagen, tager jag mig äfven friheten att yrka bifall på
StatsUtslus betänkande.
Frih. Cederström, Anders: De fleste, som talat i
detta ämne, hafva, såsom jag tror, förbisett ämnets egentliga
beskaffenhet. Här är ej fråga om någon förvaltningsåtgärd,
eller att StatsUtsk. skulle på något vis hafva föreslagit
någon ändring af grunderna för förvaltningen af Kronans
egendomar, utan frågan är blott om en leuteration
eller R. St:s rättighet alt bevilja en afskrifning af en fordran.
Jag finner icke på något ställe hegardt eller föreslaget,
alt Kamereraren Krutmejer skulle få behålla arrendet
eller få någon afskrifning under arrendetiden, utan här är
blott fråga om, att den ersättn.skyldighet, han genom en
olyckshändelse iråkat, skulle af R. St. efterskänkas. Jag betviflar
ej, att R. St. äga lätt att efterskänka sina fordringsanspråk
hos enskilda personer, och vill minnas, alt denna
rätt ofta vid föregående riksdagar blifvit begagnad. Jag
kan således icke sälta denna fråga uli parite' med de förut
discuterade, och anhåller derföre om bifall på detta betänk.,
synnerligen som det torde vara allmänt kändt, huru olycklig
Hr Krutmejer varit. Jag kan alldeles icke neka, alt domstolarne
hafva förfarit rätt, men Hr Krutmejer har i alla
fall lidit en olycka, hvilken han icke sjelf förvållat, och jag
Deli 3o Maj f. ra.
tror icke det vore ovärdigt R. St. ali bevilja den lindring,
som han liar begärt.
Hr Anckarsvärd: Jag ber mycket om ursägl, att jag
ännu en gång upptager R. o. Ad:s tid i denna fråga, isynnerhet
som hvad jag ämnar yttra blott rörer mig sjelf personligen.
Jag har af Frih. Roye fått emottaga en slags antydan,
alt jag yttrat mig tvetydigt om hans person i del
loford, jag ansåg mig af känsla och tacksamhet för hans yttrande
verkligen böra och kunna yttra. Då ordet tvetydig
är anticonstitutionelt för min constilution eller känsla, emedan
jag anser, att tvetydighet är det sämsta, som finnes i
naturen, anhåller jag att bestämdt få yttra hvad jag menar.
Jag ber Frih:n derföre vara öfvertygad, att hvad jag
nu yttrade, det menade jag äfven, ulan någon slags underförstådd
tvetydighet; inen om jag skulle hafva begagnat något
tvetydigt uttryck, när jag förklarade Frib:n den tacksamhet
jag ansåg hans yttrande från min sida påkalla, så
ber jag honom vara öfvertygaxi, att jag icke dessmiudre menat
fullkomligt uppriktigt.
Frih. Gederström, Jacob: Jag är uppkallad al t yttra
mig i anledti. af Frih. Boyes yttrande. Frih. Boye har
tillagt mig inconseqvens uti tillämpningen af grundlagarna
och lagen om förvaltningen af Kronans {lägenheter. Frih:n
har synbarligen ieke i minnet de grunder, som äro bestämda
för förvaltningen af dessa lägenheter; ty det är rent af
omöjligt, att han i sådant fäll skulle förebrå mig inconseqvens
härutinnan. Han skulle medgifva, att dessa grunder
äro peremtoriska och ej medgifva någon leuteration af K.
M.; att här således icke kan vara fråga om att bestämdt
öfverlemna en del af förvaltningen till R. St., men väl uti
ett och annat fall, der K. M. icke kan besluta annorlunda
än till simpelt afslag. När K. M. öfverlemna!' handlingar
till R. St., så är det klart, att K. M. derigenom vili inhemta
R. St:s yttrande, huruvida de medgifva, alt undantag för
dessa särskildta fall må äga rum. Deraf måtte icke följa
att K. M. öfverlemna!' till R. St. förvaltuingsåtgärden i detta
afseende i strid med grundlagen , utan att Han endast
vill veta huruvida R. St, medgifva, att ett undantag får
äga rum.
En annan talare, Gr. Frölich, har erkänt riktigheten af
de åsigter jag framställt, rör:de grunderna för förvaltningen
af Kronans egendomar, och har jemväl medgifvit, att
R. St. rätteligen i hvarje sådant fall böra tillkännagifva, att
de medgifva ett undantag från ofvannämnda grunder; men
han har tillika yttrat, att om man skulle öfverlemna en sådan
fråga till K. M. och Styrsisen, skulle de derigenom
kunna taga sig anledn. till leulerationer äfven uti andra fiägor
och när som helst. Men det är ett medgifvande deraf, att genom
tillåtande af undantag för vissa speciella fall, kan det
4 5a
Den 3o Maj f. ra.
icke hända att den af R. St. beslutade och af K. M. år
it3io kungjorda författning, rörtde grunderna fö'r dessa egendomars
förvaltning, i någon nian blir förändrad. Först
sedan motion blifvit i vanlig ordning väckt om förändring
af dessa grunder, sedan R. St. densamma bifallit och för
K. M. tillkännagifvit sitt beslut, deruti rättighet blifvit Styrelsen
lemnad att medgifva undantag från de fastställda
grunderna, samt detta beslut blifvit af K. M. promulgeradt;
då först kan Styrelsen komma in på det gebit, sorn
Gr. Frölich har ansett möjligt för Regeringen att redan nu
beträda , om R. St. medgifva , att Regeringen uti detta
speciella fall får åsidosätta strängheten af oftauämnda
grunder.
Det liar sedermera af en annan ledamot, Frih. Cederström,
Anders, blifvit framstäldt, att förhållandet i detta fall
icke skulle vara adaiquat med de öfriga, som varit föremål
för R. o. Ad:s samt de öfriga RiksSltns pröfning. Dervid
förekommer den omständighet, att det är klart, att Hr Krutmejers
arrendetid ännu icke är tilländalupen , och när af
betänk, äfven inhemtas, att Hr Krutmejer blifvit fråndömd
arrendet och ny arrendeauction å lägenheten anställd, så
följde ock deraf, att han och hans löftesmän äro förpligta-,
de att ersätta Staten skilnaden emellan det lägre arrendebelopp,
hvartill hemmanet blifvit på denna sednare arrendeauction
inropadt, och det högre belopp, hvarunder detsamma
varit till Hr Krutmejer upplåtet. Det är eftergiften deraf,
som nu är i fråga, en eftergift, hvilken är alldeles detsamma,
som om Hr Krutmejer stöde qvar vid arrendet, men
förklarade sig icke vidare kunna utgöra arrendet till högre
belopp än det, hvarför det nu blifvit upplåtet, och samma
förhållande blir således äfven i afseende på grundernas tillämpning,
som i det föregående fallet. — Jag har förut yttrat,
att jag ansett den olycka, som öfvergått Hr Krutmejer,
härröra deraf, att han på god tro öfverlemnal ifrågavar.
lägenhet till Gr. Wirsen, utan alt af honom taga förskrifning,
alt han skulle praestera särskilda borgensman, i stället att
begagna de af Hr Krutmejer ställda, och att han derigenom
råkat uti den svårighet, hvari han kom efter Gr. Wirse'ns
död, då enkan icke ville honorera det af Presidenten öfvertagna
contraclet. Dessa förhållanden kunna visserligen göra
det önskvärd!, att han måtte kunna tillerkännas befrielse
från hvad han och hans borgensmän äro oförmögne att erlägga;
men, mine herrar! formen för detta beslut är det,
hvarom vi nu tala -— alldeles icke sjelfva saken. Jag har
varit bland dem, som tillstyrkt återremiss på betänk., på det
alt det måtte återkomma till R. St. i det skick, att vi må
kunna vinna det mål, som vi alla önska, men ulan alt öfverträda
formen.
Man har anklagat mig för rojalism. Nå väl, mine herrar!
så länge Sveriges grundlag bjuder, att Riket skall sly
-
Den 3o Maj f. m.
453
ras af en Konung, så är det min pligt att tillse, att icke de
former, som skydda Konungamakten, inkräktas af den myndighet,
som jemte den förra deltager uti lagstiftningen eller
uti vissa fall allena är lagstiftare, såsom händelsen är i detta
fall; men det är icke såsom en simpel Konungamaktens
anhängare jag försvarar dessa former, utan såsom medborgare
af detta land; och det är såsom medborgare jag yrkar,
att de lagar, som äro stiftade till skilnad emellan Konungs
och Ständers myndighet, må blifva noggrannt iakttagna.
Hr von Hartmansdorff: Den anmärkn., som Frih.
(Jederström, Anders, gjort, föranleder mig att frånträda mitt
yttrande. Det är tydligt af sid. 2 i betänk., att det här
blott är fråga om afskrifning af en bestämd summa, som R.
St. kunna efterskänka eller icke. Gr. Wirse'ns sterbhus
bar öfvertagit arrendet, således har Hr Krutmejer icke vidare
något dermed att skaffa. Det fortfar till arrendetidens
slut att utgå lill bestämdt belopp; ingen afvikelse från arrende-contractet
eller något undantag från grunderna för
förvaltningen af Kronans gods begäres. Frågan är blott
den: vilja R. St. afskrifva den skuld, som Hr Krutmejer har
till Kronan för skilnaden mellan det arrendebelopp, han åtagit
sig, och det, hvartill egendomen blifvit upplåten åtWirsenska
sterbhuset? Under ett sådant sakens förhållande, och
då man icke beslutar öfver något, som beror på en blifvande
förvaltnings-omsorg, så har jag för min del intet emot,
att detta betänk., hvilket verkligen är till innehållet olika
med de föreg:de, må kunna af R. o. Ad. genast bifallas.
Frih. Boye: Jag tackar Frih. Cederström för det tillfälle
han gifvit att rätta ett yttrande, som han missförstått.
Det var visst icke såsom förebråelse jag nämnde, att Frih:n
är conseqvent uti sin rojalism. Tvertom tackar jag honom,
att han är det, ty det har aldrig gifvits någon tid, då R.
o. Ad. varit mera skyldigt all tillhöra den monarkiska principen
än just nu. Jag tror likväl, att man kan gå för långt
deruti; och jag är öfvertygad, ali om Regenten sjelf här
hörde oss, så skulle han icke tacka Frih. Cederström för de
hinder han lägger i vägen för fullgörandet af Regeringens
egna önskningar. Mine herrar! domslolarnes beslut må icke
tillhöra oss, men det hindrar icke, alt icke man kan påminna
sig en gammal domareregel, nemi.: suinmum jus, summa
injurie. Jag tillåter icke mig något omdöme om domstolarnes
beslut, men jag beklagar sökauden, ehuru jag icke
bar den aldraringaste bekantskap med hans person. Jag
har, lika med hela allmänheten, läst hans öden uti de allmänna
bladen; och jag föreställer mig, alt den Statsmakt,
som äger att besluta om grunderna, om förvaltningen af
Kronans gods, äfven måste hafva rättighet att i detta afseende
jemna rättvisan, der den fallit på ena sidan. Jag
454
D<*n 3o Maj f. m.
begär propos. på bifall å StatsUtsk:s ifrågavar. betungande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StalsUtsk:s utlåt. N:o 97.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Cederström, Jacob: Mot R. o. Ad:s nu fattade
beslut anhåller jag till prof. få anföra min reservation.
R. o. Ad. har derigenom beslutat i ett ämne, der R.
St. icke äga beslutande-lätt.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Mot det beslut, som
Ståndet fattat, får jag reservera mig på grund af följderna
af detsamma. Jag vill icke ingå i de speciella för
hållandena;
derföre har jag icke yttrat mig förut; men följderna
äro dessa, alt mången redbar man, som velat antaga
ett Kronans gods på arrende, och bestämt den summa, hvilken
han kan gifva, måste vid auction cedera sitt anbud åt
en vinglare, som förlitar sig på R. Sl:s uåd, ifall han icke
kan fullgöra de åtagna förbindelserna; och jag förmodar,
att verkan af ett sådant R. St:s beslut, ifall det fattas,
skall komma uti Rikets samtliga län att visa sig ganska
skadlig.
Frih. Stjerncrona, David: Jag får förena mig i
den reservation, som Frih. Ridderstolpe afgifvit, i afseende
på de högst vigtiga följder, sam detta beslut kommer att
medföra för alla utarrenderade kronogods, och alla boställen,
hvilka hädanefter komma att på arrende upplåtas. Detta
är ett praejudicat, för hvars följder man nu icke gör sig re
da.
Uti närvar, fall hyser jag den meningen, alt Hr Krutmejer
möjligen torde vara förtjent af denna afskrifning, men
i anseende till verkan af ett sådant beslut, anser jag detsamma
vara af en högst vådlig beskaffenhet.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag anhåller
äfven att få förena mig med dem, som reserverat sig mot
detta beslut, emedan jag icke anser, att R. St. böra bevilja
afskrifning åt personer, som handlat obetänksamt. StatsUlsk.
sjelft har erkänt, alt Hr Krutmejer handlat obetänksamt;
det har bland annat på detta skäl tillstyrkt afskrifning;
men jag tror icke, att det tillhör R. St. att bevilja någon
ersättning för obelänksamhetcr.
Företogs till pröfning StalsUtsk:s den 20 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 98, ang:de anendatorernes af Nyqvarns
qvarn och bro ansökning, om bibehållande vid arrendet
af dessa lägenheter.
Frih. Cederström, Jacob: Det nu föredragna betänk.
är af alldeles enahanda beskaffenhet med det föregående,
men har derjemte ännu ytterligare några egenheter af
Den 3o Maj f. m.
455
en ovanlig ärt, och som en af reservanterna, Jan Andersson,
förklarat, att de måste hafva varit särdeles bevekande, då
de kunnat så förändra öfvertygelse!) hos de afdelningens ledamöter,
som afslyrkte motionen, att, vid den uti Ulsk:s plenum
sedermera skedda omröstning, blott 5 röster öfverensstämde
med afdelningens beslut. Jag anhåller att i sjelfva
saken få gå noggrannare till väga, för alt visa förhållandet
i detta afseende. Utsk. har, på grund af Högsta Domstolens
dom, ansett det vara ensamt försummelse i arrendets
betalning på dag samt mindre bris l fa I lig he l ers botande,
eller anmälan hos Konungens Bef:h:de, som vållat arrenderättighetens
förlust. Af en nu bekommen synedom öfver
Nyqvarns qvarn och dess nuvar. belägenhet läi*er likväl R.
o. Ad. finna , att arrenderätten i annan väg är förbruten,
nemi. i afseende på skyldigheten att underhålla sjelfva qvarnen.
Synerältens utslag lyder sålunda:
Utdrag af prof., hållet vid af- och t i 1 fträdessyn
å Nyqvarns qvarn den 6
Maj 1840.
S. D. På sätt häradsrätten den 12 sisth Mars beslutat,
hade till denna dag blifvit nppskjuten af- och tillträdessyn
å Nyqvarns qvarn emellan Bagaren Lemkes efterkommande,
hvilka lägenheten afträdt, samt K. M. och Kronan, jemte
tillträdande arrendatorn, Byggmästaren Johan Lemke;
Utslag.
Enär samtlige afträdarne, med undantag af Kamereraren
Björner, hvilken endast är lagligen kallade Enkefru Majorskan
Haldins medförmyndare för denna sistnämndas omyndiga
barn, enligt företedda betyg, blifvit om denna syneförrättning
i laga ordning underrättade, finner häradssyne-rätten
nu, sedan rätlegångstimmen förlidit, hinder ej möta för
meddelande af utlåt, i saken; och beträffande först qvarnen,
så har synerälten funnit, alt så väl sjelfva qvarnhuset, som
de dertill hörande sumparna eller vajtenrännorna äro af röta
så angripna och bristfälliga, att någon reparation derå
rimligen icke bör eller kan verkställas, hvadan desamma
måste ombyggas, och hvartill, efter uppgjordt och af häradssynerätten
, med de ändringar prot. utvisar, faststäldt
kostnadsförslag, erfordras en summa af fyratusenetlhundrafyratiosju
(4>47) r'(^1’ s^- 10 samt att innanre
det
och qvarnverket tarfva reparation för ett välde af etthundraåttatiosju
r:dr 16 sk.; i följd hvaraf å qvarnhuset
med vattenrännorna och verket finnes en husröta eller
byggnadsbrist af fyralusentrehundratrettiofyra r:dr 42 skiö
rist. b:co; och emedan Bagaren Lemke i lifstiden, då
han qvarnen emottog, enligt tydliga ordalydelsen i det med
K. M. och Kronan den 17 Juni 1724 upprättade contract,
456
Den 3o Maj f. m.
åtagit sig alt, emot åtnjutande af två frihetsår, som honom
beviljats, på egen bekostnad låta fullkomligen och i behörigt
stånd sätta, samt sedan allt ständigt vederbörligen vidmakthålla
Nyqvarns qvarnar till allt innan- och utanrede
med stenar, hjul och öfriga löpande verk, samt sjelfva qvarnhuset
jemte dess väggar, tak, golf, qvarnrännor med hvad
mera dertill hörde, undantagandes islafvarna och stora dammen;
alltså och då häraf är klart, att nuvar. aflrädarne äro
skyldige att lemna qvarnen med qvarnhuset ech vattenrännorna
i fullkomligt godt skick, finnér synerätlen skäligt ålägga
dem att antingen ofördröjligen låta ombygga qvarnhuset
med rännorna och verket bättra, på sätt synerälten
ansett nödigi, eller ock till K. M. och Kronan utgifva den
föreslagna ombyggnads- och reparationskostnaden, med afdrag
likväl af etthundrafemtio rtdr, utgörande värdet af
gamla verket , och således fyratusenetthundraåttatiofyra
rtdr fyra tiotvå sk. 10 r:st. b:co. — — — — — — — —
År och dag som förr skrifvet står.
På Häradssyuerättens vägnar:
e. f.
N. P. Uddenberg.
Rätteligen transsumeradt: intyga:
Åke Hammarskjöld. G. Wilh. Leuhusen.
K. M. har derefter, sedan synedomen vunnit laga kraft,
afgifvit följande nåd. resolution uppå de besvär isunda häradsboer
i Upsala län, genom befullmäktigad! ombud, i lind.
anfört deröfver att, sedan, i fråga om sökt befrielse fi;ån
de tjenstbarheter, hvilka häradsboerne dittills utgjort vid reparationer
å Nyqvarns bro, qvarndam och islafvar, K. M,
Bef:h:de i nämnda län, efter det laga undersökning blifvit
verkställd och häradsrättens yttrande afgifvet, genom utslag
den 3o Juni 1836 — — — — — — — — — — — —
så hade Kammar-coll:m, efter det nämnda utslag blifvit collegii
pröfning understäldt och Kammar-adv.fiscals-embetet
öfver detsamma sig besvärat, genom utslag af den 22 Juni
1837, sig utlåtit, att — — — — — — — — — — — —
IJli hvilket beslut klaganderne på anförda skäl ändring i
Gifven Stockholms slott den 37 April i84o.
K. M. har i nåd. låtit Sig detta besvärsmål föredragas;
och då de förhållanden, hvilka påkallat utgörandet af Åsunda
häradsboers tjenstbarheter till Nyqvarns kronoqvarn, numera
undergått förändring, derigenom att, enligt K. M:s
nåd. dom den 2g Nov. sisth år, 1724 års arrendecontracl
om Nyqvarns bro ooh qvarn den i4 Mars innevar. år till
kraft
Den 3o Maj f m.
457
kraft oell verkan upphört, samt häradsboernes vidare betungande
i berörde afseende icke vore förenligt med hvad R.
St. vid 1715 års riksdag begärt, och K. M. i flera särskildta
fall beslutat, rörrde sådana tjenstbarheter till kronolägenheter,
söm icke hafva sin grund i skattläggningar eller indelningsverk;
så finner K. M. skäligt, alt i nåd. befria Åsunda
härad boer från underhållandet af Nyqvarns qvarndamm,
jemte dervar. islafvar, såsom qvarndammen tillhörande, hvaremot
K. M., på grund af 8 jin i 25 cap. Byggn.b:n och K.
brefvet den 2 Maj 169g, Kammar-collegii utslag, i hvad det
Nyqvarns bro rörer, på det sätt fastställer, att, så länge
Kronan fortfarande kommer att åtnjuta inkomsten af broafgiflerna
derstädes, Åsunda häradsboer endast, såvida denna
inkomst icke varder tillräcklig till bestridande af kostnaderna
för brons underhållande, skola med då erforderliga
dagsverken och körslor dervid biträda, och att, när framdeles
kan varda nödigt alt anvisa medel till brons ombyggnad,
K. M., uppå skeende anmälan, vill vara betänkt på
beredändet af härtill nödig tillgång, samt, i fiågan om härndshoei
hes befrielse från bidrag med körslor och dagsverken
till denna ombyggnad, vidare förordnande meddela.
Hvilket vederbörande — — — — .— — — — — — —
Häraf torde R o. Ad. finna, att, med anledn' af den dom
hvarigenom Nyqvarns qvarn återfallit till K. M. och Kronan,
sådana åtgärder blifvit vidtagna, hvarigenom underhållet
af Nyqvarns qvarndammar ocii de 1 till hörande islafvar blifvit
Åsunda häradsboer efterskänkt, och att således, om SlalsTJtskts
betänk, skulle af R. St. bifallas, följden blefve en
årlig utgift för Slaten vida större än det arrende , som de
Lemkeske arfvingarne anhållit att få erlägga för arrenderättens
bibehållande på 3o år från nästkommande fardag.
Alt Lemkeske arfvingarne genom bristande nybyggnad och
reparation förveikat arrendet, är genom den upplästa synedomen
ådagalagdt; och denna synedom bade, på sidan af
livad som förefallit, i alla fall bort inträffa, emedan det nlegat
Konungens Bef:h:de att om sådan syn i laga ordning
minst hvart 10 år förordna och draga försorg om dess verkställighet.
Jag kan, för min del, icke annat än tillstyrka aRslag
å betänkandet.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., upplästes
Riksdagsår Jan Anderssons från Upsala län reservation
emot StatsUtskts utlåt. N:o 98.
Hr von Hartmansdorff: På grund af hvad reservanten
anfört och Frih. Cederström ytterligare tillagt, får
jag tillstyrka afsteg å betänkandet.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Till en början
förefaller det mig märkvärdigt, att sedan K. M. genom dom
7 H. 58
45S
Deri 3o Maj f. rri.
afgjort, att Bagaren Lemkes arfvingar äro Fört Listige arréns
dei ätligbeten till Nyqvarns qvarn, hvilken dem blifvit tillagd
genom en långvarig rättegång alla instanserna igenom, livarunder
så väl rätts- som billighetsskäl ofta blifvit åberopade,
oell hvarvid allt blifvit försökt, för att få arfvingarnes belägenhet
så mycket som möjligt behjertadt , K. M. lill
R. St. remitterat en ansökning af dessa arfvingar att få bibehålla
berörde arrende. Detta visar således en skiljaktighet
i opinionen bos K. M. , då Han sitter i Hög
sta
Domstolen, och då Han sitter i sin Conselj, som visserligen
icke saknar sin märkvärdighet. Man skulle kunna
invända, att K. M:s beslut alt remittera handlingarna
till StatsTJtsk,, grundar sig på en af sökanden ingifven
nådeansökning, och att K. M. i sådant fall icke kunde be
vilja
någon leuteration, annorlunda än gemensamt med R.
St., emedan ett sådant beslut skulle strida mot de grunder,
som af R. St. äro stadgade för utarrenderandet af Kronans
egendomar. Då det således vore en ren grace, som skulle
komma att beviljas för innehafvarne af Nyqvarn eller Bagaren
Lemkes arfvingar, så är nödvändigt att tillse, huruvida
en sådan grace kan vara af omständigheterna påkallad.
Det förefaller mig märkvärdigt, att arrendet af en betydlig
qvarn har kunnat upplåtas för evärdelig tid åt en bagare
och dess arfvingar, mot en summa af endast 600 daler. När
hans arfvingar, på grund af laga kraft ägande dom, hafva
blifvit skiljde från arrendet, så synes åtminstone förtjensterna
hos den person, som först fick arrendet, icke kunna verka
något till förmån för nuvar. arfvingar, och i alla fall
sedan redan mer än 116 år gått till ända efter elen tid, då
arrendet Upplåts åt Bagaren Lemke, så synes hans arfvingar
hafva åtnjutit så stora förmåner af ifrågavar. arrende, alt
de böra dermed vara fullkomligt belåtne; aldrahelst sorn
det visar sig, att de verkligen i mer än ett fall gjort sig detsamma
förlustige och att det af dem erbjudna arrendet alldeles
icke motsvarar den förmån, som Staten bör kunna
hemta af arrendet på qvarnen och bron. Detta är uti
jan Anderssons reservation utveckladt och innebär ett starkt
skäl att ej bevilja ansökningen. För öfrigt tror jag, att ifrågavar.
arfvingars belägenhet icke är så ömmande, att Statens
mellankomst kan vara erforderlig förderas hjelp. — Jag
öfvergår nu lill frågans politiska eller statsekonomiska sida.
B. St. hafva bestämt grunderna för kungsgårdars och kronolägenheters
förvaltning. Dessa äro kungjorda genom en
kungörelse af år 1810. De åsyfta, att Staten måtte få den
största möjliga inkomst af sina egendomar, och det är således
angeläget, att de vid alla tillfällen strängt tillämpas. Undantag
derifrån gifvas likväl, hvarpå jag kan anföra såsom
exempel kungsgårdarna Lindhoff i Halland och Räfsnäs i
Södermanland, hvilka dels på perpetuel!, dels på 5o-årigt
arrende, blifvit utlemnade mot obetydliga arrendesummor.
Det är derföre angeläget, att när sådana Statens egendomar
Den 3 o Maj f. m.
återfalla till disposition af Staten, man då söker att få dem
så förmånligt begagnade som möjligt. De skäl, som Utsk.
anfört för ansökningens bifallande, lyckas mig också vara af
ganska ringa vigt. Utsk. säger nemi. ’'sig äga skälig anledning
tillstyrka R. St. att i så målto bifalla den nu gjorda
"ansökan, att förre innebafvarne af nu ifrågavar. qvarnsell
broarrende må tillåtas, att med nästa fardag samma
"arrende åter tillträda och uti 3o år innehafva, emot de af
"dem erbjudna villkor, att till K. M. och Kronan afstå de
"vid qvarnen befintliga, dem tillhöriga, hus och byggnader-,
"hvilka i laga stånd böra underhållas och vid arrendetidens
"slut aflemnas; alt för byggnads- och underhållsskyldighet
"af qvarnen ansvara, så att qvar nen, med hvad dertill hörer, vid
"arrendets slut, likaledes i laga stånd aflemnas, samt att erlägga
”en till 666 r:dr 3a sk. b:co förhöjd årlig arrendeafgift." Uti
hvad stånd dessa byggnader voro det ifrågavar. år et är ådagalagdtaf
den synerätls beslut, hvilket Frih. Cederström uppläst.
Det torde således icke vara för Staten någon synnerlig fördel
att få mottaga dem i deras nuvar. skick; och jag skulle tio,
attoni dessa byggnader skulle tillhöra Lemkeska arfvingarna,
med villkor alt de afflytta derifrån, så skulle, om egendomen
utarrenderades, arrendet kunna lemna så stor t öfverskott
mot hvad nuvar. innebafvarne erbjudit sig gifva, att man
för detta öfverskott lätt kunde uppföra erforderliga byggnader.
Vidare säger Utsk , all arrendators skyldighet vore
att för byggnad och underhåll af qvarnen ansvara , så att
qvarnen, med hvad dertill hörer, i laga stånd aflemnas. Det
är en föreskrift , som gäller för hvartenda arrende, mert innebär
icke något skäl, som berättigar Lemkeska arfvingarna
alt bibehålla det nu ifrågavar. —Slutligen yttrar Utsk. följande:
"Äfvensom det förbehåll till undanrödjande af fram?-  ”tida tvistigheter torde böra fästas, att arrendeinnehafvarne,
”såsom ägare af Broby hemman, medgifva K. M. och Kronan
”rätt till qvarnplatsens, damnrfästets och vattenfallets fr am"gena
begagnande, så att denna rättighet må varda lagligen
”befästad." Det är icke ens ifrågasatt af arfvingarna, att
icke qvarnen och bron höra Kronan till; derföre förefaller
det mig besynnerligt, att man skall af dessa arrendeinnebafvare
nu begära såsom en förmån, hvad man äger såsom
en laglig rättighet, och om en arrendeinnehafvare eller Lemkeske
arfvingarne skulle verkställa en sådan hotelse alt inför
domstol fullfölja sina anspråk på qvarnplatsen; så tror
jag, att det skulle vara föga äfventyr för Kronan alt inlåta
sig i en sådan rättegång. Jag anhåller derföre, i likhet
med den föregående talaren, om propos. till afslag å ifrågavar.
betänkande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag i ett föregående
plenum yttrade mig ang:de ett mern,, som från StatsUtsk.
inkommit i afseende på beviljande af förmåner ät anenda
-
Den 3o Maj f. m.
toter af Kronans egendomar, så nämnde jag 2:ne undantag,
sorn icke voro af den art, hvilken jag ansåg innebära karak
teren af de öfriga. Jag förgat då, alt det finnes ett undantag
till bland deni, nemi. arrendet å Nyqvarn. Jagskall
icke ingå i något slags upptagande af hvad Gr. Wrangel
anfört om stafsekonpmiska grunder. Vöre det blott de,
sorn talade, så skulle jag, lika i afseende på detta sorn i afseende
på de öfriga, afstyrka allt ingående af R. St. i speciella
omdömen; men bär är enskildt patt i fråga, som visserligen
på lagligt sätt blifvit förvärfvad, men som dock varit
något tvifvelaktig, emedan tankarne derom varit delade.
Det är ganska satint, att Bagaren Lemke för 100 år sedan
erhöll arrendet, hvilket var ett af de mångå exempel af
det sätt hvarpå Kronans lägenheter detr tiden förvaltades;
men sedan derigenom en rättighet blifvit förvärfvad, och
denna rättighet sedermera vid flera tillfällen erkänd, och
sednast iSog, då dessa lägenheter finnas upptagna i dtm förteckning
på Kionans tillhöriga kungsgårdar och öfriga lägenheter,
sorn StatsTJtsk. till R. St. år i8og afgaf, och på dess tillstyrkande
af R. St. godkändes; så uppstod derigenom denna rättighet,
och den har gått, som all äganderätt, i arf, och arfvingarne
hafva samma rättighet som deras fäder hafva Att
de skäl, som föranledde beslutet, icke varit så alldeles bestämda,
synes deraf, att en tillfällighet var anledningen till
denna rättighit; således mäste det vara tvistigt. Under sådana
förhållanden tror jag det icke vöre olämpligt, om R.
St. öfverlemnade åt K. M. att å Dess och R. Sits vägnar,
efter hvad Ilan linner vara‘billigt, förfara. Jag tillstyrker
derföre, att en återremiss må äga rum, på det att SlatsUtsk.
, i öfverensstämmelse med hvad jag nu haft äran antora,
måtte inkomma med ett annat betänkande.
Hvad beträffar afslag på betänk., så vore detta så mycket
mera inconseqvent, som R. o. Ad., i stället för att afslå
sådana frågor, förut återremitterat dylika ämnen, der
icke sådana skäl förekommit, att fråga varit om enskild rätt,
eller der man eljest skulle kunna tillämpa på R. St. summum
jus, summa injuria, utan der det endast varit frågan
om, alt Kronans rätt blifvit försummad i afseende på odlingars
företagande och themotejs utsående. Jag anhåller 0111
återremiss på ifrågavar. betänkande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Ehuru den ifrågavar.
qvarnen och bron icke tillhöra Westmanland, har jag dock
varit i tillfälle att bevittna det dåliga tillstånd, hvaruti både
qvarnen och bron befunnit sig, under största delen af
min lefnad, hvarom äfven det för en stund sedan upplästa syne-instrumentet
vittnar. — Hvad Hr Rosenblad anfört kan
jag icke gilla. Alt man en gång har misstagit sig, bör väl
icke blifva något skäl att återigen begå ett misstag; och
livart skulle det leila, om man genom en sådan nåd, som
här är föreslagen, skulle uppmuntra hvar och en, sorn hade
D c 11 3o M ;ij f. m.
f.Ut ett gratial af Kronan, alt så ofullständigt och ilia upphvila
sina åtagna förbindelser, att det allmänna derigenom
skulle komma att lida. Så inånga Svenskar och Norrmän,
sorn rest öfver den bron, kunna intyga, hvilken skam det är
föi' Staten att låta den så förfalla som nu sker. På grund
af allt detta, anhåller jag om R. o. Ad:s afslag på ifrågavar.
betänkande.
Hr Anckarsvärd, A u g.: Det äger sin fullkomliga
riktighet, såsom har blifvit anmärkt, att afdelningen inom
StatsUlsk. afslog ifrågavar. ansökan, men att detta sedermera,
under ventilationen inom Utskts plenum, gjordes om, och
alt de, som önskade ansökan, stannade uti minoritet af 5 personer,
bland hvilka reservanten Jan Andersson säkerligen äfven
var eo. Detta mäste bevisa, att omständigheter, som under
discussionen uppgåfvos, voro så ömmande, att Utsk. ansåg
sig böra ändra sitt beslut. Sammaledes tyckes det hafva
gått hos K. M., ty genom sammanstämmande domar voro
arfvingarne dömde att frånträda sitt arrende; men K.
M. öfverlemnade icke desto mindre saken till R. St. för att
af dem slutligen afgöras. Jag skulle äfven önska, att samma
känsla kunde göra sig gällande inom den instans, eller R.
St., som nu kommer att afgöra denna fråga. Hvad som på
mig har verkat i detta fall har ingalunda varit någon den
ringaste bekantskap med någon af de sökande, men jag har
varit nödsakad att skaffa mig upplysning om verkliga förhållandet.
Här är först och främst uppgifvet all under en
donation på detta arrende, som räckt uti 116 år, kan man icke
uppgifva mC1' än 3:ne år, nemi. iö16, 1824 och 1826 — om
jag icke missminner mig — då arrendato! erne försummat
sin skyldighet att inom bestämd tid erlägga det vanliga ar
rendet,
oo!1 livad som brustit har endast varit omkring 100
r:dr, hvilka på nyåret blifvit till fullo erlagda. Sedermera
förekommer den omständigheten, att frågan redan för 1 3 eller
i4 år tillbaka är vackt; men det egentliga felsteg, för hvilket
arrendet blifvit innehafvarne fråndömdt, är en förseelse
för 10 år sedan. Detta är en alltför lång tid för att komma
med så beskaffade efterräkningar, så mycket mera, när
dertill kommer, att delta felsteg icke blifvit begånget af dem,
som nu egentligen blifva lidande, utan af en förmyndare lör
omyndiga barn, hvilken sjelf numera är insolvent, och att
straffet således kommer att drabba complett oskyldiga ratoniskor.
Jag vill icke ingå i någon pröfning af den rätt,
Ii varmed denna donation år 1724 gafs, icke heller i någon
undersökning om riktigheten af det beslut, som i detta afseende
fattades år 1809 Alltnog, denna donation har verkligen
existerat; men jag hemställer, huruvida R. St., cnlleetivt
taget, skulle vilja begagna sig af en så beskaffad förseelse,
som här är skedd, af en försummelse att ei lägga en så
liten summa, för att skilja en hel slägt från hvad den äger
Den 3o Maj f. m.
till sin nödtorftiga bergning. Jag tillåter mig visserligen
icke alt klandra de domar, som blifvit fällda; tvertom, jag
tror, att de varit grundade på lagens bud, men det är nåd,
som här är i fråga. K. M:s remiss af saken till SlatsUtsk.
kan icke afse annat än nåd, och jag ber att här få på Svenska
språket åberopa livad en annan talare sagt på Latin, nemi.
att högsta rätt kan blifva högsta orätt. Jag tror, alt denna
regel är mycket tillämplig uti detta fall, och att sökan
derne
äro fullkomligt straffade för den förseelse de gjort,
genom ett io-årigt processande och deraf följande oro, och
genom de utgifter de måst vidkännas vid den ena domstolen
efter den andia. Jag tror dem äfven vara nog straffade,
derigenom att man öfvergår från det iilla arrende de varit
underkastade, till ett många gånger större, och att man i stället
för alt egendomen varit till dem upplåten på bestämd
tid, nu vill fixera en tid af 3o år, hvarefter denna egendom
återkommer i Kronans händer. Jag tror att en eftergift i
detta fall vore hvad som mest öfverensstämde med R. St:s
höga kall, såsom ledare och ordnare af det allmänna bästa.
Att här vilja för en liten statsinkomt, som verkligen i våra
stora utgifter för öfrigt betyder så ofantligen litet, vilja görn
en familj olycklig, som endast genom en förmyndares
förseelse blifvit lidande, kan jag icke med min röst biträda.
Jag anser det vara min ridderliga pligt att försvara de faderlösa,
isynnerhet när de äro af det svagare könet. Jag
motsätter mig icke i detta fall återremiss, om Ståndet skulle
yrka densamma. Tvertom jag skulle tcke på minsta vis vara
nogräknad om formen, om R. St. ville, för sin del, besluta
eller till K. M. göra en tind. hemställan derom; jag
skulle vara huru underdånig som helst, blott att de stackars
sökanderne här få beviljadt hvad sorn jag tror vara icke
precist någon laglig rätt, men hvad som jag tror böra bifallas,
emedan R. St. icke böra vara för stränga mot sådana
sökander. Jag anhåller om bifall å betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Utom det att jag till
alla delar instämmer i hvad Hrr Rosenblad och Anckarsvärd
anföit, anhåller jag få tillägga några ord. Hade Lemkeske
arfvingarne oafbrutet betalt arrendeafgiften i rättan tid, så
hade de naturligtvis perpetuel! fått bibehålla arrendet; men
nu har en olycklig händelse gjort, att, i följd af förmyndarens
insjuknande, arrende-afgiften blifvit betald 8 dagar sednare
äu rätteligen ske bort. Hade då Kronans ombud genast
deraf tagit anledn. att yrka arrendets upphörande,
skulle jag ej haft något att säga, men dervid gjordes intet,
utan arrendesumman qvitterades och arrendet förblef under
g års tid oklandradt; men då praescriptionstiden det loide
året skulle inträffa, då först började Kronans ombud en rättegång,
hvilken sedermera på juridiska skäl visserligen måst
af arrendatorerna förloras, emedan det var onekligt, att de
Den 3o M a j f. m.
463
8 dagarna blifvit öfverskridua; men jag vill fråga om någon
billighet och rättvisa ligger deruti? Jag talar nu icke om
den juridiska rättvisan, utan om den billighetskänsla, som
ligger hos hvarje menniska, denmoialiska öfvertygelsen, som
livar och en vid ett sådant tillfälle är skyldig att afse. Då
tror jag det vara R. St. tillständigt, att åtminstone till någon
del söka lätta hvad lagens stränghet i detta fall åstadkommit.
Arfvingarne hafva i alla fall, om också StatsUtskts betänk.
går igenom, lidit ganska betydlig förlust. Försl och
fiämst gå de miste om det perpeluella arrendet, dernäst få
de betala en betydligt högre arrendesumma, nemi. 666 r:dr
32 sk. b:co i stället för 6oo daler silfvermynt, och sedermera
äro de ålagde, att, efter det 3o-åriga arrendets slut, lill
Kronan afleverera qvarnarna m. m. i fullt lagligt stånd.
Dessutom hafva de förbundit sig, att till Kronan öfverlemna
de hus, som ligga på Broby skalteköpta hemmnnsägor,
och hvilka de äro berättigade att behålla eller genom rättegång
kunna tvinga Kronan att afstå eller laga dan. På
alla dessa skäl anser jag för min enskilda del det vara R.
St. tillständigt att bifalla StatsUtskts betänkande.
Frih. Fleming, Herm. Reinh.: Jag får vördsamt
bos R. o. Ad. anhålla om ursägt för det jag på en kort
stund upptager Ståndets tid. Jag önskade att icke behöfva
upptaga den för länge, men jag går så långt i denna sak,
som jag äger rättighet att gå; ty här kommer alt afgöras
om familjers och omyndiga barns framtida ruin eller bestånd,
och då bör en representant, sorn någorlunda känner förhållandet,
icke med stillatigande liknöjdhet förbise de enskildes
framtida väl. Bagaren Lemkes nu lefvande arfvingar, som
ärfde Nyqvarn efter hans död, hafva redan oskyldigt fått
vidkännas en högst olycklig och kostsam process. De skulle
vara ännu olyckligare, om R. St. ei ville behjerta deras belägenhet
och bifalla StalsUtskts utlåtande. Jag sade, alt de
voro oskyldige till sakens närvar, förhållande, och det är en
sanning, att de nu lefvande arfvingarne äro oskyldige till
detta förhållande, ty det var en aktad man, som var lill
åren och redan ligger i ro uti sin grift, hvilken hade blifvit
anförtrodd att under åren 1816, 1824 ocl' '826 vara disponent
öfver qvarnen; och det var han, som försummade att
betala arrendeafgiften vid årets slut, då den skulle betalas.
Han erlnde dock halfva arrendet vid årets slut, men andia
hälften kom icke att betalas förr än några månader efteråt.
Det var hela affären. Skola nu desse arfvingar lida för att
2:ne månader vid arrendets erläggande blifvit öfverskridna
af disponenten? Genom denna försummelse har han ådragit
sina medarfvingar äfvensom sina egna arfvingar denna olyckliga
process, och måhända vållat deras ruin, om icke Ständerne
vilja afgöra saken till arfvingarnes fördel. Jag har
1111 fullgjort min pligt, och jag anser här stället vara för
4f>4
Den 3o Maj f. m.
hvarje representant alt upprätthålla billighet och rätt. Derföre
äro \i hitkomne, alt vi icke skola med liknöjdhet förbise
hvad som rörer våra medbröders ralf. Den juridiska
domen är redan fälld, och den kunna vi icke återtaga; men
det moraliska domslutet inom oss kunna vi falla. Det afgörande
steget är hardt tära, och jag får vördsamt anförtiö
saken åt R. o. Ad:s ädla hcpröfvande.
Hr Stuart: Jag har icke begärt ordet för alt yttra
mig i sjelfva saketi, eller i afseende på bifall eller afsl.ig å
Utsk:s betänk.; men både inom och Utom Representationen
har så mycket blifvit taladt om detta mål, all jag, som i
egenskap af Karamar-adv.-fiscal i sisla instansen handlagt
detsamma, anser mig böra lemna några upplysningar om
domskälen, för att derigenom visa, att K. M:s nåd. dom icke
ar så sfi äng och obillig, som mången vård talare här ansett
den.
Hr Stuart uppläste derefter följande:
Lemkeska arfvingäi na låg icke endast lil! last, att de för*
stimmat i tid anmäla bristfälligheterna å bron, utan äfven,
— utom den mindre vigtiga omständigheten, att de icke vid
alla tillfällen ordentligen inbetalt deras äi bende, — alt de
underlåtit i lid bättra de smärre bristfälliglieterna å bron,
hvarigenom dess förtidiga förderfvande förckömmits, samt
alldeles åsidosatt att tillbörligen vidtmaklhälla qvnrnhuset
med tillhörande löpande verk, hvilket dem ålegat enl. 1724
års i denna del både bestämda och stränga föreskrift. Här*
på grundar sig och K. M:s dom, hvilken, under åberopande
af 16 cap. 2 och 4 SJjna Jorda-b:n, fastställer häradsrättens
utslag, hvilket upplager öyssberörde omständigheter. Vid
af- och tilltrödessynen den 6 i denna månad befanns qvarnhuset
i det förfallna skick, alt det icke vidare kan begagnas
utan måste ombyggas, och uppskattades husrötan derå och
å det löpande verket lill 4»184 Hdr 4'- sk 10 r. och å de
qvarnen tillhörande hus till 842 r:dr 3-2 sk. eller tillsammans
5,027 r;dr 26 sk 10 r. allt b:co. Nyqvarns tullbro är
förut till ombyggnad utdömd. Enligt af Öiverstelieutenaiiten
Blom uppgjordt och af Ofverintendents-embetet gransk ad t
och godkändt förslag, uppgår kostnaden för en ny stenbro
till icke mindre än 47)832 r:dr 24 sk. b:co, hvaraf 3g,i3a
r:dr 24 sk. komma att tillskjutas af Kronan, och 8,700 r:dr
af Asunda häradsboer, genom dem åliggande arbetsbiträden
och körslor in natura. Något synnerligt afseende fl alfvingarnes
anspråk på äganderätt lill de qvarnen åtföljande byggnader,
vattenfallet och qvarnplatsen m. m., bör icke fästas.
Husen tillhöra icke, såsom Ulsk. antager, arfvingarna utan
Kronan, som deraf bör sitta i rolig besittning, intill dess arfvingarne
kunna styrka deras rätt dertill, i hvilket afseende
arfvingarne ännu icke ens stämt, och ännu mindre förebragt
någon bevisning, hvilken torde blifva så mycket svårare att
ålad
-
Den 3o Maj f. ra,
465
åstadkomma, som dessa Inis finnas såsom Kronans omförmälda
i 1724 års arrendecontract, uti hvars 4 morn. Lemke
ålägges atl desamma jemte qvarnen underhålla. Hvad sjelfva
qvarnen angar, så ligger den midt i qvarnfallet, der kongsådra
finnes, och båda hafva af ålder varit erkända såsom
krono.
Ilr Anckarsvärd: Jag anhåller blott att, i anledn. af
den siste värde talarens yttrande om det obestånd, sorn nu
möjligen existerar vid ifrågavar. qvarn, och hvilket jag ej
vili bestrida, emedan förhållandet dermed är mig obekant,
få erinra, att detta obestånd synes lätteligen kunna förklaras
genom den långvariga processen, då hvar och en, som
liar någon kännedom 0111 vattenverk, vet huru snart de förfalla,
om de icke ständigt underhållas; och jag hemställer,
huruvida man rättvisligen kunnat fordra af dessa personer,
att de under en rättegång, sådan som denna, under osäkerhet
eller snarare bestämd säkerhet att skiljas från arrendet,
skulle underhålla qvarnen i complett skick. Jag tror således,
atl äfven denna anmärkn. skäligen bör förfalla, och att
mildheten i denna, likasom i afseende på öfriga förhållanden,
bör komma i fråga. Hvad Frih. Flemings yttrande angår,
så misskänner jag icke hans goda afsigt dermed; men jag
får dock tillkännagifva, att hvad StatsUtsk. här föreslagit
är hvad sökanderne i nådeväg hos K. M. sjelfve erbjudit
sig att erlägga. De hafva anhållit, att om de af gunst och
nåd kunde blifva bibehållne vid någon fördel och endast
borde vidkännas en skälig uppoffring, i följd af den försummelse,
som ägt rum, den leuteration måtte medgifvas, alt
de emot en visserligen högre arrendeafgift än förut blifvit
erlagd, men dock mindre än hvartill den på en auction kunde
uppdrifvas, skulle få i 3o års tid sitta i oqvald besittning
af lägenheten. Nära nog måste då den generation,
som Iiär är i fråga, vara hädangången eller på vägen att
blifva det; och jag skulle vid sådant förhållande tro, att
man ej behöfde göra sig några förebråelser att efter de 3o
årens förlopp låta egendomen återgå till Staten, men obilligt
synes det, alt nu begagna en försummelse af den ringa
natur, sorn här förekommit, helst då det varit tredje man,
som begått denna försummelse till prejudice för omyndiga
barn, som ej kunnat hafva tillsyn öfver skyldigheternas fullgörande.
Jag tror således, att all rättvisa vöre iakttagen, om
K. o. Ad. af ädelmod — ty på lag kunna här inga anspråk
stödjas — biföll hvad StatsUtsk. på grund af K. M:s remiss
haft äran framställa. Jag yrkar således bifall till Utsk:s betänkande.
Gr. Wrangel: Jag bestrider visserligen icke hvad
Hr: ne Rosenblad och Anckarsvärd anfört, att Lemkeske arfvingarne
i en lång följd, af år ansett ifrågavar. lägenheter
7 H
-
4 <56
Den 3o Maj f. m.
såsom elt slags fideicommisse och såsom sådant beräknat dem
i skiften oell afhandlingar; men för bibehållandet af ett sådant
fideicommiss synes det å Statens sida vara en ganska
billig pretention, att lägenheterna underhållas i fullgod!
skick. När nu så väsendlliga bristfälligheler blifvit anmärkta,
som Frihjne Cederström och Ridderstolpe saint Hr Stuart
omnämnt, skulle jag tro det vore skäl att här låta rätten
gälla mer än den förmenta billigheten. Jag förmodar också,
att de ömmande omständigheter, som här blifvit uppgifna,
äro mer relativa än absoluta. Qvarnen och bron lära
hafva gifvit inneliafvarne en årlig inkomst af 3 å 4>°oo
r:dr b:co. De personer, som innehaft dessa lägenheter, hafva
således varit i sin mån förmögne, och om de nu blifva
förlustige rättigheten att bibehålla dessa lägenheter, så tillskyndas
dem en förlust, men den vore endast en minskning
af deras förmögenhet och kan icke vara af den beskaffenhet
att verka till deras ruin; och i alla fall, mine herrar! är det väl
icke R. o. Ad;s och R. 5l:s egentliga kall alt vid riksdagarna
ingå i speciel pröfning af personers mer eller mindre
lyckliga belägenhet, samt att i följd deraf till dem upplåta
Kronans lägenheter eller andra förmåner för att lätta deras
möjligen nödställda belägenhet. Vi äro hitkomne för att
reglera Statens inkomster och bidraga till samhällets förkofran
i moraliskt, intellectuelt och ekonomiskt afseende. När
StatsTJtsk. har att yttra sig öfver anslag till Riksarchivet,
Academien för de fria konsterna och dylikt, hvarigenom en
förkofran för nationens vettcnskapliga utbildning och för
den Svenska konsten kunnat beredas, då finnas icke tillgångar
på ett par tre tusen r:dr för ett sådant ändamål; men
deremot anser Hr Anckarsvärd för en lumpenhet att efterskänka
en årlig inkomst af 3 å 4,ooo r:dr för några omyndiga
barn. Ett sådant statshushållningssätt bestrider jag på
det högsta, och jag anser, att man sålunda gjorde sig skyldig
till det gaspillage eller den bortplottring, hvarföre förebråelse
blifvit riktad emot Regeringen och de förvaltande
verken. Jag fortfar således i min begäran om afslag å Utskrs
betänkande.
Hr Lagerhjelm, Pehr; R. o. Ad. har, genom Presidenten
i K. Kammar-colhm, låtit sig föredragas häradsrättens
utslag och Högsta Domstolens dom i detta ämne.
Kammar-adv.-fiscalen har också utlåtit sig, och det synes
då som föga fattades att vi här utgjorde elt af ioo personer
bestående Riks-colhm. Jag anmärker detta såsom ett klart bevis
på, huru frågorna bedrifvas och måste bedrifvas, om RiksSCn
skola ingå i sådana detaljer, som StatsUtsk., icke blott vid detta,
utan flera tillfällen, framkastat. Dettao aktadt, erkänner nu
en ledamot af StatsUtsk., att åtskilliga omständigheter här
blifvit uppgifna, som icke varit of Utsk. kända; och huru
är det möjligt för den, som sitter i ett StatsUtsk., alt vid
Den 3o Maj f. m.
467
behandlingen af der förekommande mångfalid iga neli vidlyftiga
mål intränga i de minsta detaljerna, hvilka tillhöra en mängd
af embetsman? Delta uther jag mig att få anmärka för att
fasta R. o. Adis uppmärksamhet vid olämpligheten i allmänhet,
att har handlägga mål så i detalj, som StalsUtsk. nu
och i flera föregående betänkm gjort det. Men oaktadt
allt della, måste jag å andra sidan bekänna, att tillräckligt
af en StatsUtskis ledamot blifvit anfördt, för att finna skäl
tala för billigheten af hvad StalsUtsk. föreslagit. Han har
nemi. framställt, att i händelse man afslog hvad som blifvit
hegardt, så skulle omyndiga barn blifva lidande, naturligtvis
icke genom egen försummelse, utan för deras förmyndares
skull. Denne åter var ur stånd att ersätta hvad honom
möjligen kunnat ådömmas, i följd af tilltall hos den publika
auctoritet, som Staten tillsatt att vaka öfver omyndiga barns
rätt. Således skulle, då ersättning ej kan erhållas hos förmyndaren,
barnen få sitta emelian genom en åtgärd af Staten,
som sjelf är att anse såsom deras öfver förmyndare. Då
man sålunda betraktar frågan å ömse sidor, förekommer på
den ena, olämpligheten att handlägga frågan så i detalj,
samt omöjligheten för StalsUtsk. att taga fullkomlig kännedom
af alla dessa frågor; men å andra sidan synes mig likväl
aniedn. här vara för Ständerna att visa godhet, då icke
rättvisan kan hafva det ringaste anspråk. Jag skulle således tro,
att man hade skäl att afslå saken, men öfverlemna lill StatsUtsk.
, att, på grund af de speciella omständigheter som förekommit,
föreslå Ständerna att bevilja hvad billigheten i
delta afseende kan fordra, eller alt föreslå medgifvande af
en nådegåfva, för att den högsta rättvisan ej må blifva en
orättvisa, hvilket jag har allt skäl alt tro, då en ledamot
af StalsUtsk. så bestämdt uttryckt sig i denna riktning. Detta
kan icke ske, ulan att ärendet återremitteras. Jag tror mig
verkligen, då jag hört hvad i den upplästa reservationen och
af åtskilliga ledamöter här blifvit anfördt, hafva skäl för
att afslå detta betänk.; men Sandra sidan, med afseende på
hvad en StalsUtskrs ledamot framställt, synas mig goda skäL
förekomma för en godhet emot omyndiga och värnlösa barn,
hvilka, utan eget förvållande, råkat i en belägenhet, som
bör behjertas. Detta kati, såsom jag redan nämnt, icke ske
utan ålerremiss, men för min del kan jag ej tillstyrka den
på annat sätt, än att jag talar för afslag å betänk; dock må,
ifall R. o. Ad. så finner skäligt, saken återgå till Utsk., för
att Utsk. må sättas i tillfälle att föreslå en nådegåfva åt
dem, sorn eljest oskyldigt och obilligt skulle blifva lidande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag bekänner, att äfven
jag under disscusionen fått åtskilliga betänkligheter emot antagande
af detta betänk. Jag finner, i öfverensstämmelse
med hvad Hr Stuart yttrat, att det utan tvifvel varit en
ganska väsendtlig försummelse att icke fullgöra skyldigheten
468
Den 3o Maj f. ra.
att underhålla bron eller anmäla bristfälligheterna så tidigt,
att reparationskostnaden ej kunnat uppgå till ett så betydligt
belopp, som nu erfordras. Jag föreställer mig likväl,
att, ehuru denna anmärkn, emot arrendatorerna å domstolens
sida måst föranleda till beslut, hvarigenom de blifvit skilj—
de från liela arrenderättigheten, Sländerne dock å deras sida
möjligen skulle kunna medgifva någon niodifieation till
arrendatorernes fördel, på det sätt att de väl skiljdes från
arrendet af bron, men icke-från arrendet af qvarnen, hvilka
lägenheter icke med hvarandra hafva någon omedelbar
gemenskap. I detta fall skulle äfven det af arrendatorerna
för arrendets bibehållande anförda skäl, alt den plats, på
hvilken qvarnen är belägen, till hör deras skatleköpla hemman,
komma att förfalla, och den rättegång undvikas, som
utan tvifvel i afseende derpå torde uppstå emellan Kronan
och Lemkeska arfvingarna. Jag öfverlemna!' denna anmärkn.
till SlalsUtskts begrundande, och anhåller för min del o-m
ålerremiss af Utskts betänkande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd ledamot har ansett
StatsUtsk. hafva alltför mycket i detalj behandlat denna
fråga, likasom åtskilliga andra dylika ärenden. Jag heiden
värde ledamoten besinna, att StatsUtsk. trott sig hafva
en förbindelse att ingå i sträng undersökning om dessa förhållanden,
enär StatsUtsk:s handläggning grundat sig på K.
M:s nåd. remisser, hvilka så ofta har blifvit omtalade och,
enligt StatsCJfsk:s förmenande, medföra åliggande för Utsk.
att reda förhållandena och att om möjligt understödja den
mening, som tyckes vara tyst uttalad genom K. M:s remiss.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så bör jag för min del erkänna,
alt jag på afdelningen inom Utsk. tillstyrkte den åtgärd, att
afstyrka ansökningen, men dock att framställa en berättelse
till Ständerna i den form, alt de genom en återremiss kunde
ålägga StatsUtsk. att eftergifva hvad afdelningen icke
trodde kunna rältsenligt ske. Men då under öfverläggningen
i Utskls plenum så talande skäl anfördes för ett bifall,
till den grad, som nu i betänk, finnes tillstyrkt, öfvergick äfven
jag till denna åsigt, och förnämligast vid åhörandet af de
motskäl, som af reservanten frainbragtes. Denne reservant
uppgaf sig sjelf hafva varit förmyndare inom ifrågavar. slägt,
och med åberopande i öfrigt af den vinst och den nytta man
kunde hafva af att denna egendom återgick till Staten, så
tillstår jag, att jag, för min del, fann bevekande skäl att
motsätta mig hvad reservanten för sin del ansåg vara rätt.
Det lärer vara bestämdt afgjordt, att denna egendom blifvit
till Lemkeska arfvingarna öfverlemnad ulan egentlig rättsgrund,
men den har under mer än ett sekel blifvit ansedd
såsom deras rättmätiga egendom; den har gått i arf och delo
emellan dem, och jag erkänririery att jag icke hyllar den rer
ductions-princip, som så strängt vill förfara, att de oskyldiga
Den 3o Maj f. ik.
469
blifva för mycket lidande. Jag medger visserligen, att Lemkeske
arfvingarne icke hafva någon laglig rätt, och kan på
denna grund icke tillstyrka att något dem gifvas; men jag
ber R. o. Ad. äfven besinna, att sådana omständigheter kunna
förekomma, i följd hvaraf det kan blifva ett rent åliggande
för Slaten, att icke förfara sa strängt, som domaren
enligt lag måste besluta. Frih. Cederström har uppläst ett
syne-instrument, som jag fruktar att någon af misstag kan
anse utgöra grund för domen. Detta syne-instiument har
dock icke kunnat hafva inflytande på beslutet, ty det är
uppr.ättadt efter domens meddelande, sedan arfvingarne redan
måhända ansågo sin rätt försvunnen, och vid sådant
Förhållande kan man finna troligt, att en husröta uppkommit,
som i annat fall ej kommit att äga runi. Mea i alla
fall måste det ligga auctoritelerna betydligt lill last, alt de
icke bättre eftersett, att Kronans lägenheter blifvit häfdade
såsom sig bort. Delta gäller isynnerhet bron, och mig förefaller
det vidare mycket besynnerligt, ali man hufvudsakligen
velat frånkänna Lemkeska slagten deras äganderätt
på grund af en förseelse, som först efter 10 års förlopp anmärkes.
Det är isynnerhet denna förseelse, som varit ankdam
till rättegången, och de sedermera uppkomna bristerna
på brohallningen, hvilka också blifvit en af an!edn:na till
domslutet, tillräkna!' jag mycket de auctoriteler, sorn haft
sig ålagdt att ombesörja brolägenhetens vidmakthållande, emedan
det icke ålegat Lemkeska arfvingarna alt bekosta
några större reparationer, utan endast att anmäla behofvet
deraf och verkställa några mindre förbättringar. Det synes
mig verkligen, som ett enskildt intresse inom Asunda härad
varit orsaken, alt dessa bristfälligheter fått gå så långt. Jag
tillstyrker återremiss, på grund af de yttranden, som bär
blifvit fällda.
Frih. Ridderstolpe: Den sig så kallande allmänna
opinionen fordrar en ny civil-lag; men hvartill tjenar lagar,
då deras verkan helt och hållet tillintetgöres af det R. St:s
ädelmod, som Hr Lagerhjelm talat för? Månne vi icke halva
nog af det K. prserogativet att gifva nåd? Jag fortfar
att anhålla om afslag å så väl ålerremissen som utlåtandet.
Frih. Boye: Jag anhåller att få framställa frågan, sådan
den för min rättskänsla visar sig. På ena sidan har
domai emakten — och dess beslut måste respecteras — förklarat
contractet om arrende-rättigheten vara förverkadt. A
andra sidan är det medgifvet, att detta förverkande tillkommit
genom tredje mans försummelse. Nu frågar jag om det
är gifvet, att, utan denna försummelse, Ständerne aldrig kunnat
komma åt contractet; är det ädelt, höfves det, egnar
det R. o. Ad. att på omyndiges bekostnad begagna sig af
ett felsteg, begånget af-, barnens förmyndare? Är Sveriges
470
Den 3o Maj f. m.
Rike så fattigt, så uselt, att inkomster skola samlas på detta
sätt, så är det högst heklagansvärdt. Jag anhåller hos
Hr Frih. o. Landtm, om propos. till bifall å detta betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Den synedom, som jag
för R. o. Ad. uppläst, är af den 6 Maj 1840, och är således
naturligtvis utfärdad efter den slutliga domen i fråga
om arrenderättigheten; men ehvad arrendeskyldigheterna förut
hade blifvit fullgjorda eller icke, och oberoende af de
domar, som frånkänt Lemkeska arfvingarna arrendet, är detta
arrende enligt synedomen förverkadt i allo, helst en sådan
syn i alla fall ovillkorligen blifvit förordnad af Konungens
Bef:h:de, som det åligger att minst hvart tionde år
låta förrätta laga syn. Nå väl! denna synedom bevisar, att
qvarnhuset är så nedrutlet, att det ej kan repareras, utan
måste oinbyggas. Nu är det arrendatorn, såsom ett bestämdt
villkor för arrendets bibehållande, ålagdt att inom
vissa frihetsår, dem han åtnjutit, sätta qvarnen i fullgodt
stånd, och sedan så städse vidmakthålla den. De författningar,
som ålägga Konungens Bef:h:de att hålla hand öfver
iakttagande af villkoren för kronoarrenden, må af föreg:de
Jandshöfdingar vara försummade. Det hörer icke till denna
fråga, och emot 90 §:n Reg.F:n kan någon fråga derom icke
hos R. St. lagligen uppstå. Men ett afgörande factum ligger
i handlingarna, som visa, att qvarnhuset är nedrutlet,
rännorna förstörda o. s. v., så att husrötan befunnits uppgå
till mer än 4000 r:dr. Deraf har naturligtvis följt, att
arrendatorerne förverkat arrendet, och Frih. Boye kan ej
vara okunnig derom, att den arrendator, som ej iakttager
arrendevillkoren, gör sig förlustig af sitt contract. Arrenderättigheten
är således förverkad utan afseende på de
skäl, som legat till grund för rättegången, innan qvarnens
beskaffenhet var känd. Nu, sedan förhållandet dermed är
fullständigt ulredt, är icke fråga om förmyndarens försummelse
att i behörig tid betala arrendet; ty ehvad det blifvit
inbetaldt eller icke, hafva likväl Leinkeske arfvingarne,
genom qvarnens skick, förverkat arrendet derå. Jag yrkar
således afslag å StatsUtsk:s betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Gången af denna öfverläggning
visar nogsamt, huru illa beskaffenheten af dessa
mål artar sig för behandling af R. Stis Utsk. eller af deras
plena. I stället att StatsUtsk. och Ståndet skulle vara försvarare
af statsverket, uppträda StatsUtsk. och en mängd
ledamöter af detta Hus för att vara enskilde personers sakförare
mot Staten. Jag kan icke annat än erinra om Gr.
Wrangels ganska riktiga anmärkn., att då det är fråga om
statsutgifter, hindrar StatsUtsk., såvidt det kan, det allmänna
att få sina behof, just för att bereda statsverket besparingar.
Men när fråga är alt åt enskilda personer efter
-
D cn 3o Ma j f. m.
471
skänka statsverkets tillhörigheter, då ar StatsTJtsk. färdigt
att säga ja; och på hvilkas bekostnad? Jo, på de allmänna
inrältningarnes, på Rikets allmänna bekostnad är det, sorn
man visar delta ädelmod. Alan talar högst bevekligt om de
oskyldiga barnen, sorn blefvo lidande på förmyndarens försummelse.
För deras skull bör nu Sveriges Rike blifva lidande.
Jag skulle tro, att den sednare parten vore likaså
god som den förra. Jag frågar eder, mine herrar! om vi
på något sätt äro skyldige dertill, att våra förfäder begingo
den obelänksamheten att gifva ett beständigt arrende åt Bagaren
Lemke och hans arfvingar? Slå vi då icke till förfäderna
i samma oskyldighetslillstånd, som Lernkes arfvingar
till deras förmyndare? När nu desse förverkat deras rätt,
är det då vår skyldighet att, af ädelmod, vara lika oförståndige,
som föregående Ständer, och ånyo bortskänka Statens
rätt för 3o års lid? Utan tvifvel går detta för långt,
åtminstone längre än jag tror att man borde utsträcka sina
eftergifter, då man liar kraf att fullgöra, som äro både angelägnare
och rättvisare. När man nu kommer ihåg, att
arfvingarne varit skyldige att betala 200 r;dr, men att arrendet
nu inbringar 2000 r:dr årligen ; så finner man!, att
desse oskyldige arfvingar och deras förfäder blott betalt T'^
af hvad de rätteligen bort betala. Hafva de då icke fått
njuta tillräckligt af vårt goda? Och detta skulle man ytterligare
fortsätta ! Jag vågar säga, att jag svårligen, under någon
af de många riksdagar jag bevistat, sett något betänk,
från StalsUtsk, sorn varit bygdt på så lösa grunder som
detta. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig, att det inom
detta Hus skulle vinna försvar af andra än dem, som olyckligtvis
deltagit i beslutet inom StalsUtsk. ; men då nu så
är, synes icke annat återstå, än alt genom votering utröna
på hvilken sida pluraliteten ligger, ty ämnet synes vara uttömdt.
Jag förnyar min anhållan om afslag.
Hr von Qvanten, Carl: Som jag icke hört någon
af de värde talarne upptaga frågan, såsom jag anser den
hufvudsakligast böra betraktas, vågar jag vördsamt derpå
fästa Ståndets uppmärksamhet och göra den anmärkn., att
ifrågavar. arrende slutats på ett helt annat sätt, än vanliga
arrenden slutas. Om man arrenderar en lägenhet på 3o år,
så känner både arrendatorn och hans arfvingar, att om 3o
år är arrendetiden slut, och de vänta sig icke annat, än att
genom nytt arrende söka återfå den lägenhet, som de under
3o år varit beredde på att få afträda. Deremot har här
arrendet blifvit frånträdt genom en öfverraskning, och på
denna öfverraskning tror jag alt man bör göra afseende. Arrendet
har visserligen i laglig form och juridisk ordning
blifvit arrendatorerna fråndömdt — det erkännes; men då
de sålunda blifvit öfverraskade i denna fråga och StatsUtsk.
afgifvit sitt betänk., i följd af en K. remiss, som afser att
Den 3o Maj f. ra.
få veta, huru Ständerne tänka i ämnet, huruvida de medgifva
någon fortsättning af föregående arrende, något upphäfvande
af den lagliga maktens beslut, någon lindring eller
fortsättning af arrendet emot högre villkor, hvilket sednare
StatsUlsk. tillstyrkt; så vågar jag vördsamt tillstyrka, att
Utskrs betänk, i denna fråga måtte antagas. Det är en undantagslag,
men denna undantagslag är af behofvet påkallad,
emedan arrendet upphört genom en öfverraskning, som icke
inträffat, om de, som hort bevaka arfvingarnes rätt, gjort sin
skyldighet, i hvilket fall hvarken den K. remissen ägt ruin
eller Ständerne varit i tillfälle alt antingen höja eller sänka
arrendeafgiflen. Jag tycker, att billigheten fordrar betänkts
antagande.
Frih. Boye: Tryggt kan jag gifva mig sjelf det vittnesbörd,
att jag aldrig uppträdt alt tala för enskildta intressen.
Der rättskänslan är uppkallad, tänker man litel på
följderna för enskilda personer, nian tänker på hvad som är
fält. Har bekänner jag dock uppriktigt, att jag talat till
försvar för ett intresse, — men för hvilket? Jag har talat
till försvar för nationalvärdighelen, för den värdighet, sorn det
tillhör eder, mine herrar! att i första rummet bevaka. Frih.
Cederström har anfört ett skäl, som i första ögonblicket låter
en hel hoper, men som förlorar hela sin kraft, då man observerar,
att den underlåtenhet, han tillägger arfvingarna,
är en följd af den underlåtenhet, som deras förmyndare begått;
eller jag frågar: kan man med någon billighet begära
att arfvingarne, sorn af domstolarna, blifvit fråndömde arrendet,
skola fortsätta skötseln af qvarnen? Detta är så obllligt,
att ifall den grund för rättskänslan, som först åberopades,
nemi. att förmyndarens försummelse föranledt rättegången,
är bestående, så rubbas icke denna grund genom den
omständighet Frih. Cederström framställt. Jag bör dessutom
meddela R. o. Ad. den kännedom jag här nyligen inhemtat,
att Högsta Domstolens beslut icke blifvit fattadt
utan omröstning, och att röster funnits, som uttalat en helt
annan tanke, än beslutet innefattar. Derifrån vill jag icke
leda mig till något bestämdt yttrande i afseende på sjelfva
rättsfrågan, men jag gör en appell lill eder rättskänsla, mine
herrar! är det värdigt, egnar det R. St, att på fattiga
barns bekostnad åtkomma en fördel, tpå detta sätt tillvägabragt?
Hr
Anckarsvärd: Hr von Hartmansdorff har sökt sig
en anledn. att, med stöd af SlatsUtsk:s betänk., ytterligare
lemna detta Utsk:s ledamöter ganska skarpa och a11—
varsamnw förebråelser. Han har af alla de här klandrade
och återremitterade betänktn från StalsUtsk. ej funnit något,
som varit bygdt på så losan grund som detta. Jag tillstår,
att ett sådant yttrande af Hr von Hartmansdorff nu
för tiden väcker min förundran, då jag tror, alt han ej kan
ne
-
D en 3o Maj f. m.
nekn, Åtminstone vågar jag påstå det, att den grund, livarpä
StalsUtsk. byggt, varit en K. propos.; och hade jag trott
att Hr von Hartmansdorff skulle ansett den såsom den bergfastaste
grund, hvarpå man kunde hygga ett Utsk:s betänkande.
Detta är hvad StatsUlsk. gjort , och det torde således
icke i denna del hafva gjort sig förtjent af någon förebråelse
af Hr von Hartmansdorff. Han har derjemte förebrått
StalsUtsk., att här hafva visat en generositet, som
icke vid andra tillfallen blifvit conseqvent iakttagen , utan
varit en motsats lill njugghet i fråga om statsanslag. Jag
tror, att man kunnat vara lyckligare vid den citation af
exempel, som här skett; ty man har åberopat StalsUtsk:*
förfarande i afseende på anslagen för Riksarchivet och MåJare-academicn.
Just dessa begge frågor anser jag kunna
vitsorda StalsUtskls verkliga omvårdnad om hvad som kan
anses nödigt och nyttigt. Utsk. har nemi. i dessa fall icke
på annat sätt afstyrkt de anslag, som blifvit begärda, än
att man velat gå i ordning med sakerna ; och hvad först
Riksarchivet beträffar, har Utsk. ansett utrymme vara första
villkoret för detsamma: behöriga ordnande. Utsk. har
skyndat att framlägga detta behof och i aldra djupaste underd.
anhållit, alt Regeringen måtte i detta afseende inkomma
med ett förslag till Ständerna, hvarefter StalsUtsk skall
anse sig skyldigt att åter företaga frågan om anslags beviljande.
— Hvad anslaget för målare-academien angår, ber jag
att äfven i denna del få försvara Utsk., som jag tror handlat
fullkomligen conseqvent, då Utsk. ansett mest behöfligt
alt undanrödja den verkliga scandal för fria konsterna, som
deras hus vid röda bodarna företer; ett bus, der skön konst
skall utbildas, men dev det icke finnes någon lodrät eller
horisontel linie, som är paralel eller i rät vinkel emot en
annan, utan allt lutar åt alla möjliga vinklar och vrår. Jag
tror, att detta förhållande kan rättfärdiga Utsk. och afsigten
att först vilja bereda en annan local, emedan det i vårt
land icke ar möjligt att bivouaquera och lemna undervisning
i fria luften, uti de ämnen, som denna academi tillhöra.
Det är således, efter mitt förmenande, alldeles ulan skäl,
som Utsk. fått emottaga dessa förebråelser: och ehuru de ej
böra till det förevar, ämnet, har jag ansett mig skyldig alt
upptaga och besvara dem. Föröfrigt, och hvad sjelfva saken
beträffar, så tycker jag, att skäl och motskäl blifvit tagna i
öfvervägande; och hafva icke jag och de, som tänka lika
med mig, kunnat öfvertyga R. o. Ad. samt väcka deras känslor
för hvad som kon vara ridderligt och ädelt i delta fall,
så lärer en längre discussion lill intet gagna, ty någon laglig
rätt eller något domqval har här icke varit i fråga ,
utan blott beviljandet af en nadeansökning, på grund af en
K. remiss. Jag anhåller om propos. lill bifall å Utsk:s
förslag.
7 H. <60
D c n 3o M a j f. m.
Hr Munck a f Rosen schö lil, Nils Rudolph: Efter
den åsigt, sorn gjort sig gällande, att R. St. icke hafva
lätt att inga till R. M. med anhållan, det Högstdensamme
täcktes genom nåd tillintetgöra verkan af en fälld dom,
tror jag det mycket mindre vara R. St:s rätt, att genom sitt
eget beslut tillintetgöra en redan fälld och lagakraftvunnen
dom;alt en sådan i detta mål förefinnes, torde vara tillräckligen
kändt.
Frih. von Knorring, Wollrath: För att vara så
kort som möjligt, får jag yrka afslag på de grunder Frihrne
Cederström, Jacob, och Ridderstolpe anfört; och får jag
tillkännagifva, att de vackra hevekelsegrunder, som af Frih.
Fleming m. fl. blifvit framställda, icke kunnat verka på mig
till frånträdande af min öfvertygelse; ty jag tror, att om man i
allmänhet antog sådana hevekelsegrunder, så skulle Ständerne
snart nog få en bra stor familj alt försörja, tillsammans med
Lemkes familj. Hr Anckarsvärd har låtit undfalla sig, att
som summan vore obetydlig, vore deri en bevekelsegrund,
hvarföre man borde bifalla detta betänkande. Jag linner
icke rätt , att ett sådant skäl anföres i en Riksförsamling,
och förnyar mitt yrkande af afslag till StatsUtsk:s
betänkande.
Frih. Ridderstolpe: Jag kan icke lemna obesvaradt
Frih. Boycs yttrande, hvärenligt det vore anleda, för livar
och en arrendator, att, då lian råkar i process om sitt arrende,
försumma alt underhålla det verk han arrenderar.
Tvertom anser jag ej mindre hans eget intresse än skyldigheten
mana honom att undvika en sådan försummelse, ty
husrötan skall naturligtvis ökas för den, som icke underhåller
hvad lian sjelf skall draga nylla af och återlemna i
fullgodt skick. Detla är fallet med Nyqvarn, hvarest allt är
så nedruttet alt, oaktadt den betydliga summa, h va i tili husrötan
är uppskattad, jag är öfvertygad, att qvarnens iståndsättande,
hoc est nybyggnad, skall kosta så mycket, att den
ej kan ske för den af synerätten bestämda summa. För öfrigt
får jag blott tillägga, att det förslag, som vid föreg:de
riksdagar blifvit väckt, att inrätta ett sofrings-utsk., synes
inig rättnu komma att väl behöfvas, för att snarligen hjelpa
R. o. Ad. från det tidsödande, som en mängd motioner här
förorsaka.
Hr Hjerta, Lars: Jag skall ej tillägga något i sjelfva
saken efter denna långvariga discussion. Jag vill blott anmärka,
i anledn. af Frih. Cederströms yttrande och det stöd
han hemtat från den hållna synen vid Nyqvarn, att denna
syn, i min tanke, ej kan tagas såsom något skäl till R. o.
Ad:s beslut, vare sig för eller emot, emedan den tillkommit
efter domen. Är stället vanhäfdadt och arrendatorcrne, i följd
deraf, p lig t ige alt skiljas derifrån; så lär sådant tvifvelsutan
Deu 3o Maj f. lii.
komma alt ske, ehvad de nu genom Ständernes bifall återbekomma
arrendet eller icke. Något afseende på denna syn
anser jag således ej böra fästas vid förevar, tillfälle. Dessutom
utber jag mig blott, efter jag nu har ordet, att få
nedlägga min reservation emot ett yttrande af en annan
värd talare Hr von Hartmansdorff. Jag instämmer med Hr
von Hartmansdorff deruti, att sedan innehafvarne af Nyqvarn
blifvit fråndönule arrendet, så är det utan tvifvel en skänk
af R. St., om de få det tillbaka; men jag kan icke med den
varde talaren ingå derpå, att den röst, hvar och en vid
detta tillfälle nedlägger, kommer att bevisa mer eller mindre
moralitet hos R. o. Ad:s ledamöter, eller, såsom talaren
uttryckte sig, visa hvar moraliteten ligger.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle förmoda, att de
fleste af 11. o. Ad:s ledamöter hörde hvad jag nyss yttrade ,
nemi. att pluraliteten vid rösternas afgifvande skulle visa
sig. Det förundrar mig, att en man, så van att uppfatta
andras yttranden och att dem referera, som Hr Hejrla, icke
hört lika väl som andra. — I saken önskar jag säga några
ord i afseende på hvad Hr Anckarsvärd yttrat. Han har
funnit mina amnärkntr obefogade. Om så är, så förfalla de
af sig sjcdfva uti en församling med så god urskiljning som
R. o. Ad. Skulle de deremot innehålla någon sanning, så
förmodar jag, att de trätfa der de böra. Hr Anckarsvärd
liar emot mig påstått, alt jag skulle anse K. JYI:s remiss såsom
en lös grund. Det är en förtydning. Jag nämnde
dessa ord i helt annan mening. Den K. remissen innehåller
icke annat än ett öfverlemnande af en fråga, icke något
tillstyrkande, såsom jag vid föregtde tillfällen om dylika
remisser upplyst. På en fråga är man skyldig att svara,
då den är gjord af behörig myndighet; men det är icke föl-eskrifvet,
huru man skall svara; och nu är just frågan, huru
svaret skall lyda, och derom är det jag uttalat min mening.
Ånyo har man framkommit med det ömmande skälet
alt omyndige äro i fråga. Ifall de omyndiges rätt skall vara
bättre än de myndiges, så måtte väl de oföddes rätt vara
ännu bättre än de omyndiges. Då tager jag mig friheten
tala för de ofödda Svenska medborgares rätt , hvilka
skulle komma att utgöra större statsbidrag, ifall Statens inkomster
nu efterskänktes. Jag tror mig ej hafva nämnt
hvarken Riksarchivet eller de Fria Konsternas Academi, då
jag åberopade Gr. Wrangels yttrande ; men jag tog Gr.
Wrangels yttrande lill ett exempel, huru StatsUtsk.
förhåller sig, dä det är fråga 0111 att skänka något åt
enskilda, eller ali gifva något åt Statens behof. Hr Anckarsvärd
har omförmält, huruledes StatsUtsk. ej velat
gifva något åt Fria Konsternas Academi, derföre alt huset lutade
åt alla håll. i denna förklaring tycker jag mig äfven
finna en förklaring, hvarföre StatsUtsk. ej velat gifva tillräckliga
anslag ål vår statsbyggnad i del heta, emedan jag
4?G
Den 3o Maj f. m.
liörl medlemmar, som vanligen dela Hr Anckarsvärds meningar,
ofta säga, alt den Intar åt alla håll. — Denna öfverläggnings
långvarighet har man öfverklaga!, och det är sannt
att hon räckt hälften så länge som öfverläggningen om hela
hevilln.förordnln. Hvarföre har hon räckt så länge? Jo,
t derföre alt personer, och icke sak, äro i fråga. När sak var
i fråga, och en så vigtig sak, som hevilla.förordn., då hann
man med öfverläggningen på 4 timmar; nu hinner man icke
med en småsak om personer på 2 timmar, utan man kommer
troligen ändock alt votera derom. Detta bevisar, huru
olämpliga sådana öfverläggningar äro; och jag önskar utgången
måtte blifva sådan, att lusten för ytterligare försök
i detta hänseende förginge.
Hr Hjerta: Jag anhåller blott att få göra den siste
värde talaren min ursägt för den oriktiga uppfattning jag
gjort af hans ord. Det kom sig deraf, att afståndet är något
långt från honom till mig.
Hr Ribbing, Bengt: Jag instämmer med Hr von Hartmansdorff
i den åsigt, att vi måtte bortlägga långa discussioner
om personliga förhållanden, men skulle tro, att grundfrågan
här icke rörer personer, utan huruvida ett RiksSt.
skall handla rättvist eller orättvist. Rättvist hafva domstolarne
handlat, som dömt efter Sveriges lag. De hafva ej
kunnat annorlunda dömtna; vi kunna domina på annat sätt,
efter billighet och rättskänsla. Jag vill fråga hvilketdera
kan för oss vara mera t i I Is tänd ig t, att göra orätt, eller att
Iida orätt? Är nu saken tvetydig, såsom den synes mig vara
i anseende till de skäl och motskäl, sorn å ömse sidor blifvit
andragna ; så skulle jag tro, att det är öfverensstämmande
med den starkes och mäktiges skyldighet, att hellre sjelf
lida, än att möjligen vara orsaken till den oskyldiges och
fattiges lidande. På dessa grunder ämnar jag med min röst
bifalla StatsUtskls betänk., och önskar jag, att R. o. Ad.
äfven måtte göra det.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade
bifalla SlatsUtsk:s utlåt. N:o 98.
Ropades starka nej, blandade med ganska många ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna alt nej öfverröstat ja.
Votering begärdes af åtskilliga ledamöter.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
ja-propos. böra innehålla bifall till utlät., och nej-propos:n
afslag å detsamma.
Gr. Horn: Jag har förut ulan framgång tagit mig fri
-
D c 11 3o Maj f. ra.
477
liden erinra derom, alt jag anser grundlagens tydliga bokstaf
föreskrifva, alt då bifall är yrkadt till eli betänk.,
men anmärkn:r deremot äro gjorda, som hindra dess antagande,
så bör betänk, återremitteras. På denna grund begär
jag, att contra-propos. må innehålla återremiss.
Hr Dalman y.ltrade sig vara förekommen af Gr.
Horn.
Frih. Cederström, Jacob: Det kan ingen bestrida
den del af R. o. Ad:s ledamöter, som önskar återremiss, att
genom votering söka få sin lanke gällande; men då den öfriga
delen, som begärt afslag, ej heller lärer kunna förnekas
enahanda rättighet, så lära vi få votera oin contrapropos:n,
eller huruvida den skall ställas på afslag eller återremiss.
Hr von Qvanten: Jag kan ej begripa, huru Ständerne
skola kunna besvara K. M:s remiss annorlunda, än att de
antingen afslå eller antaga frågan, hvarföre någoldera bör
ske. Antager man frågan, så är den besvarad, antager man
den icke, så är dea obesvarad. Jag anser derföre nödvändigt,
alt betänk, återremitteras, om det icke antagos; och
på så sätt anhåller jag , att voterings-propostn ina uppställas.
Frih. Boye: Jag förenar mig med Gr. Horn i anhållan
att contra-propos. må blifva på återremiss. Derigenom
hafva ju de, som åstunda afslag, tillfälle att gifva det framdeles,
då betänk, kommer tillbaka. Begär Frih. Cederström
votering om contra-propos., så lärer den ej kunna nekas, tilen
jag vet ej hvad ändamål han dermed kan vinna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då fråga uppstått
huru contra-propos:n vid den blifvande voteringen borde
vara beskaffad, och flere ledamöter under discussionen begärt
propos. till afslag och andra på återremiss, Hr Landtm,
ansåg sig böra för R. o. Ad. framställa först den ena, och,
om den ej antogs, sedan den andra af dessa propostr; hemställande
alltså nu Hr^Landtm. , om R. o. Ad. ansåg, att,
vid en blifvande votering, contra-propos:n borde blifva så
affattad, att om nej vinner, R. o. Ad. anser ifrågavar. betänk.
böra återremitteras.
Ropades ja och nej.
Frih. Cederström, Jacob, begärde votering.
Hr Lagerhjelm: Som jag ej förnummit, att någon af
R. o. Ad:s ledamöter för närvar, yrkat egentligen bifall till
förslaget, men flere talare, som förut yttrat sig för bifall,
nu synas hafva öfvergått på återremiss; så får jag vördsamt
föreslå, att med en enda votering komma ifrån saken,
4;8
Den 3o Maj f. m.
så nit den ena proposln blir för ålerremiss, och den andra
för afslag.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Mig synes, att detta enskild
man rörtde ärende ej borde fordra 2tne voteringar, således
dubbel tidsutdrägt. Man har begärt ålerremiss, hufvudsakligen
derföre, att formen för tillstyrkandet borde blifva
sadan, att åt K. M öfverlots att bevilja denna eftergift, ifall
K. M. så för godt funne. Mig synes att det vore billigt,
att ålerremiss ägde rum, och jag skulle derföre önska, att
de, som vilja yrka afslag, måtte vänta tills målet kommer
åter, då de hafva tillfälle att söka genomdrifva sin
mening.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
som anser, att contra-proposrn vid den blifvande
voteringen öfver StalsUtskrs utlåt. N:o 98 skall blifva lill
ålerremiss, voterar
jn;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att contra-propostn skall blifva
till afslag af samma utlåtande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 77.
Nej - 39.
1 anledn. häraf, upplästes till justering och godkändes
följande voterts-proposition:
Den som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 98, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ofvannämnda utlåtande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 5o.
Nej — 49-
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem prolocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Den 3o Maj e. m.
479
Lördagen den 3o Maj i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Frih. Cederström, Jacob: Emot det beslut, som R.
o. Ad. i f. m. plenum fattat, röride arrendet af Nyqvarns qvarn
och bro, får jag anmäla min protest, med begäran, att den
får med prot.utdr. om R. o. Ad:s beslut åtfölja till de öfriga
Stånden Jag grundar min protest i första rummet uppå
det alldeles lagstridiga förhållande, att R. St. befatta sig med
beslut om sjelfva förvaltningen af Kronans egendomar, hvarom
det tillhör Styrelsen alt besluta i öfverensstämmelse med
de föreskrifter i afseende på grunderna, hvarom Standerne,
enligt 77 §:n Reg.F:n, öfverenskomma. Jag grundar ytterligare
denna protest derpå, att K. M. genom nåd. resolution
af ilen 27 April 1840, hvilken jag i f. m. uppläste och
11 v i 1 ken jag äfven begär malte prot utdr. lill MedStånden
åtfölja, befriat Åsunda häradsboer från skyldigheten att underhålla
qvarndammen och islafvarna vid Nyqvarn. I anseende
dertill blir nu nödvändigt, att StatsUtsk. inkommer
med förslag till beviljande af ett anslag på riksslaten för
underhållet af dessa anläggningar, på det de icke måtte
förstöras och Staten stanna i reconventions-ansvar till den af
R. o. Ad. tillsatta arrendatorn, hvars arrende nu på do års
tid blifvit förlängdt. Ytterligare motiverar iag min protest
derpå, att StatsUtskts förslag till arrendets förlängande icke
innefattar något af de villkor, som ovillkorligen borde vara
bestämda, rörande de skyldigheter så i afseende på byggnader
som uppsigt å bron, hvilka vid denna, lika med andra
arrenden af Kronans lägenheter, städse noga i contraclen
bestämmas.
Denna reservation skulle till de öfriga RiksSltn åtfölja
det nu justerade prot.utdr., ang:de StatsUtsk:s utlåtande
N:o 98.
Ånyo föredrogs och bifölls SlatsUtskts den 20 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 99, ang:de väckt fråga om undersökning
ronde Statens rätt att inlösa Ekolsunds gods.
Till pröfning företogs StatsUlsk:s den 20 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 100, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
om tillåtelse för sällskapet till vexelundervisningms
befrämjande att bibehålla den åt normalskolan upplåtna Mariae
f. d. bränneribyggnad.
Den 3o Maj e. ra.
Frih. Cederström, Jacob: Vid delta betänk, har
jag ingen annan anmärkn. att göra, än den, att Utsk. icke
tillstyrkt Sländerna, det en lind. skrifvelse i ämnet Lör till
K. M. afgå.
StatsUlskrs utlåt. N:o 100 Lief af R.. o. Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos SlatsUtsk:s den 20 dennes
på bordet lagda utlåCn:
N:o 101, i anledn. af Stadsmäklaren I. Nordblads ansökning,
att till skatte få lösa den under Ulriksdals kungsgård
hörande lägenheten Stocksund;
N:o 102, i anledn. af Grosshandlaren L. Tyde'ns ansökning
om skatteköp af den under Ulriksdals kungsgård hörande
lägenheten Sveden;
N:o io3, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om arrendefri
upplåtelse åt staden Kongelf af åtskilliga smärre tomter vid
Bohus raserade fästning.
Hr Stuart, Carl Gustaf, uppläste följande:
För att icke ytterligare förlänga gårdagens ovanligt
långa f. m. plenum, afstod jag från min rättighet att då
framställa några af andra talare, så vidt jag hade tillfälle
och förmåga uppfatta deras yttranden, icke g jorda anmäi kn:r
vid det af Bevilln.Utsk. afgifna förslag till ny bevilln.förorda.
Jag får derföre äran nu i korthet anmäla dessa anmärk
n:r och anhålla, att desamma måtte bifogas den i går
af H. R. o. Ad. beslutna återremiss af berörde förslag. Till
besvarande af min motion ang:de den s. k. lönebevillningens
upphörande, liar Utsk. endast anfört, alt embets- och
tjenstemän icke kunna undgå att bidraga till statsbehofvens
fyllande. Skall denna besynnerliga beskattning äfven framgent
fortfara, torde dock något annat skäl dertill böra uppsökas,
än det nu uppgifna åliggandet för dem, som åt det
allmännas tjenst skola egna hela sin verksamhet och all sin
förmåga, alt dessutom, såsom bidrag till Statens utgifter, återställa
en viss andel af hvad de utaf densamma erhållit.
— I stället för de uti 4 §‘n af nu gällande bevilln förordn.
begagnade orden ”värdet af fria husrum i städerna,” förekommer
i Utsk:s förslag följande uttryck: ”värdet af fria
”husrum så väl i Kronans som andra publika byggnader i
’’städerna.” Genom denna ordalydelse äro, bland andra, alla
kamererare, bokhållare, syssloman, m. fl., som hafva fria
boningsrum i hus, tillhöriga fromma stiftelser samt andra
med särskilda tjenstemän försedda inrättningar, befriade från
utgörandet af bevillnings erläggande för sina boställsrum.
Detta har dock förmodligen ej varit Utsk:s afsigt. — Ehuru
redaetionen af bevilln.förordn. är högst bristfällig, torde
likväl en fullkomlig omarbetning af densamma vara betänk
-
Den 3o Maje m.
48i
lig, i anseende till den olika tolkning, sorn i sådant fall möjligtvis
kunde i vissa taxerings-districter gifvas åt de förändrade
före sk i ift< rna. Men, under antagande af detta skäl
lill kristfällighelernas och de oegenlliga samt ofta föga samsmanhängande
föreskrifternas oförändrade qvarstående i föret
gällande stadganden, synes i allt fall någon omtanka samt
något afseende på språk och mening böra iakttagas vid alldeles
nya eller förändrade föreskrifters redigerande. Såsom
exempel på motsatsen, torde jag endast behöfva åberopa
stadgandet i i5§:n afUlskts förslag, deri, —under rubrik —
”Hästhandlare eller sådana, sorn resa att sälja eller byta hästar,
”— undantag göres för ”den föl säljning af hästar, sorn en
”fast ig lie tsin ne ha Iva re i och för sin fastighet behöfver. ’’
Undantaget i nu gällande förordning uttryckes sålunda: ”den
”försäljning af hästar, som en landtegendomsinnehafvare i och
''för sin egendom idkar.’’ — Den i nyssnämnda § föreslagna
afgift af 100 r:dr under första månaden och sedermera 5o
r:dr månad!ligen för utlundningar, som, under resor i landet,
afsluta handel om utländska varor, ur så orimlig och
oförnuftigt hög, att den endast af förbiseende synes hafva
kommit att införas uti ifrågavar. förslag. — Utsk. har icke
meddelat något yttrande öfver min gjorda hemställan, att
enskilda bankernas bevillningsbidrag borde särskildt bestämmas.
Dessa inrättningar kunna ej lämpligen beskattas efter
den för industribolag i allmänhet stadgade grund, eller utdelningarnes
belopp; enär, enligt hvad erfarenheten redan visat,
de enskildta bankbolagen vanligtvis icke låta utdela melan
en viss del af deras behållna vinstsummor. Jag anser
mig således, och med afseende å härvid för öfrigt förekommande
särskilda omständigheter, icke kunna underlåta att
fortsätta mitt i berörde hänseende uti motionsväg framställda
yrkande. — Utskottet har fortfarande, utan afseende å
deremot gjord erinran, bibehållit de stridiga föreskrifterna i
en och samma § ang:de bevillnings utgörande för fideicommiss.
Skola de nu särskildt stadgade bevillningsafgifterna
för fideicommiss äfven hädanefter utgå, bör åtminstone icke,
under alldeles enahanda förhållanden, antingen 6 eller 3 och
stundom öfver 10 proc. bevillning kunna, efter uppbörds■hannens
godtfinnande, lika författningningsenligt, fideicommiss-tillträdaren
påföras. Jag får äfven i afseende härpå
ånyo fästa Utsk:s uppmärksamhet å min väckta motion,
rörande den s. k. testaments-bevillningens framtida utgörande.
Oaktadt riktigheten af Utsk:s åsigt om de nu på landet
befintliga beskattnings-instansernas förminskande, torde likväl,
såsom ett villkor härför och till beredande af större enhet
i beskattningsåtgärderna, böra föreslås någon utvidgning
i den första instansens eller Beredn comite'ens hitintills bestämda
beskatlningsdistrict. I en tidpunkt, du man lika all—
7 H. 6i
Den 3o Maj e. m.
mänt som välgrundad! yrkar Regeringens ökade verksamhet
och omsorger för egentliga och mera omfattande styrelseåtgärder,
borde man val icke kunnat föreställa sig, att en ej
obetydlig fraction af Representationen skulle framkomma
med ett förslag, åsyftande, att, i afseende på beloppet af
den bevillningsafgift hvarje enskild medborgare bär utgöra,
ålägga Regeringen, att, utan biträde af underlydande embetsverks
förberedande behandling, företaga en ytterligare
tidsödande granskning af en mängd för densamma nästan
belt och hållet främmande förhållanden. Med någon kännedom
om de beslut, som under Pröfn comiteernas nuvar.
sammansättning understundom kunna derstädes genomdrifvas,
hyser jag i sanning verkliga betänkligheter emot den
otto ilrågaställda rättigheten för dessa comiteer att, utan
någon sorts appell, afgöra frågor, sorn möjligtvis kunna vara
af en för mången samhällsmedlems välstånd förstörande
vigt.
Jag anser således, för min del, den skatlskyIdige afven
framgent böra vara berättigad att, på nu föreskrifvet sätt,
söka ändring i Pröfn.comite'ens, honom rörande, beslut. Deremot
torde någon så beskaffad rättighet, å Kronans vägnar, i
öfverensstämmelse med Svenska folkets urgamla beskattningsrätt,
böra och utan någon egentlig olägenhet kunna
Kronans ombud frånkännas; såvida icke hela bevillningssumman
för något län finnes understiga det derföre bestämda
minimibelopp.
Remitterades till Bevilln.Utsk. i sammanhang med Utsk:s
återremitterade betänk. N:o 12.
lii1 Frill. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr von Ehrenheim,
Christian Wilh , som blifvit vald till ledamot i BancoUtsk.
under den ledighet, som blifvit en af dess ledamöter
beviljad, afsagt sig detta förtroende, och att Hr Nordenanckar,
Fredr. Wilh., som blifvit vald till ordinarie ledamot
i BancoUlsk., i följd deraf ansett sig böra afsäga sig sin
plats i Allm. Besvärs och EkonUlsk.; i nnledn. hvaraf Hr
Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att innan nästa
plenum sammanträda för att fylla de sålunda uppkomna
ledigheter.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf vidare, att i sednaste
Talmans-öfverläggning Talmännen öfverenskommit föreslå
Stånden att företaga val af de electorer, som enligt 65
5:n Riksd Ordn. skola utse comiterade till Tryckfrihetens
vård; och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
till detta vals förrättande bestämma Thorsängen den 4 Juni
på e. m.
- <- Bifölls.
1
D e 11 3o M a j e. m.
483
R. o. Ad. boslöt derjemte, alt tväune suppleanter vid
samma tillfälle borde väljas, i följd hvaraf vallistorna borde
innehålla namnen å 8 personer.
Tilt pröfning företogs StatsTJlskts utlåt. JV:o io4 i anledn.
af erhållna ålerremisser å Utskts utlåt. N:o 5.
Då StatsUtsk. i utlåt. N:o io4 vidblifvit sitt först afgifna
utlåt. JV:o 5, blef äfven delta nu föredraget.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att
blifva underrättad huru de öfriga Stånden afgjort detta betänk.
, i händelse sådant är bekant.
Undert. Ridd.Secret. lillkännagaf, alt från de öfriga
RiksSttn ingen underrättelse ankommit, huru detta mål hos
dem blifvit afgjordt.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke annat än
vördsamt vidhålla hvad jag yttrat, då detta betänk, återremitterades,
alt nemi. Konungens propos, måtte bifallas, och
alt sålunda fyllnaden från de 23,ooo r:dr, som finnas, till
de 5o,ooo r:dr, som Konungen begärt, ytterligare beviljas.
Man kan visserligen säga, att årstiden nu är långt framlidet)
för de arbetens företagande, för hvilka anslaget äskats, men
det kommer deraf, att StatsUtsk. uppehållit målet 2 till 3
månader, för ali besvara återremissen. Men jag är förvissad,
att om medel erhållas, så är det en mängd arbeten, som
dermed kunna och böra verkställas, och hvilket uppskjutande
skulle vara till skada för landet. Jag önskar alltså, att
R. o. Ad. måtte, med afslag å Utskrs betänk., bifalla K.
M:s nåd. proposition.
Frih. Cederström, Jacob: Hvarje sådan utgift, sorn
den ifrågavar., hvilken afser ökad production och lättade
communicationer orter emellan, och hvilken utgift sedermera
verkar gagneligt för Staten och vissa provinser, är af beskaffenhet
att icke böra afslås. Jag instämmer med den föregående
talaren, begärande, att, med afslag å förevar, betänk.
, de 27,000 r:dr, som erfordras att fylla de 5o,ooo r:dr,
som Konungen begärt, mätte af Ständerna bifallas.
Frih. Tersmeden, Wilh.: På de skäl, som redan förra
gången anfördes, och hvilka Flsk. vidblifvit, får jag deremot
anhålla om bifall å Utsk:s betänkande.
Gr. Frölich, David, förenade sig med Frih. Tersmeden.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUlskts utlåt. N:o lo/p
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om Ståndet behagade
afslå samma utlåtande.
434.
D eu 3o Maj e. m.
Ropades äfven ja och nej
llr Frill. o. Landtm, yttrade, att Iian ieke af svaren
kunnat bestämma pluralileténs mening, hvarföre han nu ville
förnya sin först framställda proposition.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, oin icke Ur
Frih. o. Landtm, skulle finna lör godt att framställa propus,
till bifall å Konungens proposition.
Hr Frih o. Landtm, framställde propos. till bifall å
StatsUtsk:s utlåt. Wto loj
Ropades starka nej, blandade nied ganska många ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han trott sig Hnna,
att nej nu öfverrösta! ja.
Gr. Frölich begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
som bifaller StatsUtskrs nu föredragna utlåt. N:o
lo4, voterar
ja»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad , alt, förutom den reserverade
summan af 2},245 r:dr 23 sk. g rtst btco, bör anslås den
summa, hvilken erfordras för att fylla, beloppet af 5o,ooo
r:dr b:co, sorn för innevar. år erfordras till lattade vallen
comm
u nica tioner.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 37.
Nej — 44.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag ej var närvar,
under discussionen i detta ämne, anhåller jag att i prut. få
nedlägga min reservation mot R. o. Ad:s nu fattade beslut.
Jag anser StatsUlsk:s skäl vara så öfverlygande, att de motskäl,
hvilka under den förra discussionen i ämnet framställ -  des, alldeles icke bort föranleda lill någon afvikelse från
Utsk:s betänk, och är således af den tanke, del rättast varit
att bifalla delta betänkande.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s den 20 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o io5, i anleda, af erhållna återremisser å
StatsUtsk:s utlåt. N:o 11, ang:de medels anvisande lill ge•värs-fabrikationen.
Hr Peyron, Gustaf Abrah.: Jag vill icke missbruka
Ståndets redan nog förut upptagna dyrbara tid, utan begärde
jag ordet, endast för att tillstyrka bifall till ifråga
-
Den 3o Maj e. ra.
485
var. iillåt. af de skäl, jag redan tillförene på delta runi
liaft äran anföra, och hvilka skäl Ulsk. behagat godkänna.
Hr Dal man, Will). Fredr.: Vid ålerremiss) n af det
förra belänk. i della anine, tog jag mig friheten framställa
åtskilliga skäl, hvilka jag ansåg hafva boil föranleda dertill,
alt SlalsUtsk. icke skulle hafva tillstyrkt bifall lill framställningen
om ett förökadt anslag för gevärs-fabrikationen.
Ulsk. har i sitt betänk, upptagit den anmärkn. jag gjort ,
nemi. alt den möjliga blåsten af 14,000 r:dr, eller skilnaden
mellan de 36,000 r:dr, som StatsUtsk. förra gången tillstyrkte,
och de 5o,ooo rtdr, som erfordiades att betala de contract
, som äro afslutade för gevärs-tillvei kningen , kunde
tagas från anslaget lill armeens materiel, stort 96,000 r:dr,
sorn K. Krigs-collegium disponerar; men H. StatsUtsk. har
likväl ej behagat besvara denna min anmärkn. och säga,
hvarföre icke anslaget till de materiella behofvcn skulle
vara tillräckligt till betäckande af förenämndn brist. Delta
föranleder mig att icke frångå min gjorda anmärkn. i detta
afseende, utan får jag, i likhet med hvad Borgare- och Bonde,
St:n beslutat, tillstyrka R. o. Ad. alt icke bevilja det högre
anslaget lill gevärs-fabrikationen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUlskts utlåt. JN:o io5.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, framställde derefter propos. till
afslag å samma utlåtande.
Ropades äfven ja och nej.
Då Landtm, i anledn. häraf yttrade, att han icke kunnat
bestämma, hvilken mening varit den öfvervägande, ulan
ämnade förnya sin proposition till bifall å tillut., anmälde
sig
Hr Dalman och yttrade:
Då Hr Frih. o. Landtm, icke kunnat utröna Ståndets
mening, anhåller jag om votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt. N:o io5.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit,
att, vid svaren å den sist framställda propostn, ja öfverrösta!
nej.
Hr Dalman: Jag tror, att sedan votering är begärd,
så hade den sista propos:n icke behöft framställas.
Hr Frih. o. Landtm, föi klarade, ali votering icke
kunde rätteligen ske eller begäras, förrän ordföranden förklarat
huru han uppfattat svalen å den framställda pro
-
486
Den 3o Maje. m.
postn, emedan den, som begärde votering, icke förr än derefter
kunde veta, huruvida icke hans egen mening blifvit
ansedd såsom den öfvervägande. Sedan nu votering blifvit
begärd, hemställde Hr Frih. o. Landtm , om Ståndet ansåg,
alt ja-propostn horde innehålla bifall till utlåt. N:o io5, och
nej-proposm bifall till en summa af 36,ooo rtdr btco för innevald
års gevärs-fabrikation.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes följande voterisproposition:
iden
, som bifaller StatsUtskts utlåtande N:o 105, voterar
ia;
den
det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att endast en summa af 36,ooo
rtdr btcö bör för detta år till gevärs-fabrikationen anslås.j
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 83.
Nej — 21.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den 20 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 106, i anledn. af Hr Prosten Berlins
motion om löneförhöjning åt kronofogdarne och häradsskrifvarne
i Ljunits och Herrestads häraders fögderi uti
Malmöhus län, samt Ingelstads och Jerrestads häraders fögderi
uti Christianstads län, blef samma utlåt, af R. o. Ad.
bifallet.
Gr. Mörner, Joh. Ali g. t Det är under åberopande af
Riksd Ordnt.s 56 §, som jag, med föranledande af StatsUtskts
utlåt Wto io5, anhåller att få yttra mig.
För Svenska gevärstillverkningen utgör flintlås-geväret
af i8i5 års construction ännu alltjemt den gällande modellen.
Likväl hafva sednare tider i denna sak utvecklat nya
uppfinningar; de många olika inventionerna af gevär med
så väl kammarladdning som ock percussionslås vittna härom.
Infanteriet utgör i allmänhet, och särdeles inom fäderneslandet,
härens hufvudelement; beskaffenheten af dess
väsend!ligaste vapen, krigsgeväret, måste då äfven vara af
stor vigt: utrönandet af dess bästa construction torde bland
frågor, som röra arméens materiel, vara dagens vigtigaste
problem; jag tror derföre tiden vara inne, att åt sednare
förbättringar egna den högsta uppmärksamhet.
Flintlåsen, med alla sina felaktigheter, hafva väl ännu
försvarare, soin bestrida ett, enligt deras lanke, förhnstadt
införande af slagkrut-anländningen. De hittills flerestädes
Den 3o Maj e. m.
487
anställda skjulningsförsöken utvisa likväl, änskönt deras uppgifter
något variera, 'allmänneligen slagkrut-antändningens
stora öfverlägsenhet emot flintlåset, så väl uti antändning som
ock uti träff — dessa två egenskaper, hvaraf krigsgevärels
duglighet och varde hufvudsakligen bestämmes. Flintlåsets
ofullkomlighet är så stor, att detsamma icke alltid förmår
uppfylla eldvapnets yttersta ändamål, det alt i stridens afgörande
ögonblick verkligen gifva eld. Sednare liders krigshistoria
omtalar dylika händelser; sålunda berättas, att i slaget
vid Dresden år 1813 blefvo två-Österrikiska infanterifördelningar
af venstra flygeln sprängda och förstörda af
Franska cavalleriet under Murat, emedan de, i anseende till
det häftiga regnet, ej kunde få sina skott att brinna. — På
flintlåsets förbättring hafva århundraden arbetat, och det
mekaniska deraf torde vara i möjligaste måtto fulländadt.
Dess brister grundade i tingens, jag menar flintans, stålets
och krutets naturegenskaper, äro oafhjelpliga: dess lid borde
derföre vara ille.
Slagkrut-antändningen, en följd af den chemiska vettenskapens
utveckling och praktiska tillämpning, har under
knappt en half mansålder varit begagnad; likväl har allmänna
omdömet redan insett och erkändt dess afgjorda företräden,
och de mångfalldigt olika constructioner af dessa
gevär bevisa denna uppfinnings rika användbarhet. Den
egentliga svårigheten är att bland det myckna kunna med
någon säkerket välja det bästa. För att vid ett sådant bedömmande
kunna lyckas, erfordras oundgängligen:
1:0 att tillverka dylika gevär;
2:0 alt med yttersta noggrannhet pröfva och undersöka
deras duglighet.
Hvad nu först tillverkningen beträffar, så mötes den
lyckligtvis icke af några absoluta hinder, ty anslaget härtill
plägar utgå i allmänna ordalag, eller, såsom jag tror det
vanligen heter, till ''utgifter för gevärs-fabrikationenoch
de privata factorierna lära enligt sina contracter vara förpligtade
att tillverka gevär efter hvilken modell som helst.
Det är äfven väl bekant, att krigsadminislrationen begagnat
denna rättighet, och nyligen hafva till de båda gardes-regemenlena
blifvit utdelade percussionsgevär till ett ej obetydligt
antal och af (vänne olika constructioner, i afsigt att
utröna de fördelar eller olägenheter, som det dagliga bruket
kan gifva vid handen.
Hvad vidare gevärens pröfning och undersökande angår,
så bör man isynnerhet afse deras egenskaper uti så väl
antändning som träff; och till bedömmande af detta erfordras
oundgängligen skjutningsförsök. Uti Sverige hafva inga dylika
med tillräcklig fullständighet blifvit gjorda; ty de, sorn om
sommaren år 1836 verkställdes, afsågo isynnerhet jemförandet
af flint- och percussions-antandningen, och voro föröfrigt
uti en nog liten scola anställda.
Den 3o Maj e. m.
På grund af hvad jag sålunda anförl, vägar jag derföre
föreslå, att 11. St., oberoende af det för gevärsfabrikationen
nödiga anslag, måtte anordna en summa af 20,000 redi-,
alt sid inträffande behof utgå till anställande af skjutniugsförsök,
för att utröna den lämpligaste gevärsmodellen för
slag k 111 t-an tandningen.
Det är icke blott sakens militäriska nytta och nödvändighet,
som motiverar denna min framställning; jag tror äfven,
att en klok statsekonomi skall gilla den föreslagna åtgäiden.
Det är nemi. gifvet, att då flintlås-geväret slutligen
blir förkastadt, så skola de redan tillverkade dylika gevären
antingen ändras eller icke ändras. Skola de ändras, så
är tydligt att flera delar deraf måste blifva totalt casserade,
och den för dem hofda kostnaden är att anse som en förspilld
penning. I sakens ännu outredda skick är det a priori
omöjligt att bestämma hvad som blir casseradt eller icke.
Det synes likväl troligt, att af hela det nu brukliga geväret
blott 3:ne delar äro fullkomligt säkra för cassation, nemi.
pipan, laddslocken och bajonetten, samt måhända äfven banden.
Antoges nu cassations-förlusten att uppgå till af
hela kostnaden, så skall man finna, att då det till gevärsfabrikationen
äskade anslag utgör en årlig summa af 126,000
r:dr, så utmärker tredjedelen häraf, eller 42;°°° rtdr, statsverkets
förlust för hvarje år, som percussionslåsets införande
utöfver liöfvan fördröjes, och en utöfver rätta tiden sträckt
flintlåstillverkning bedrifves.
Skola flintlås-gevären åter utslitas oförändrade, så kan
delta ske antingen under fred eller i krig. Antager man,
att dessa gevär blott skola begagnas under freden, så erfordras,
till det redan tillverkade antalets utslitande, en
tiderymd af närmare ett halft seculum; olämpligheten häraf
tolde vara öfverflödigt att närmare utveckla. Vill man
åter begagna dem äfven i krig, så uppstå olägenheterne af
olika utredning, sämre beväpning och dess moraliska inflyten
d e på manskapet. Om nu för liden en trupp skulle skickas
i fält, bevarad med dessa gamla muskedunder — ”med
”rostadt lås och itändt lunder” — enligt skaldens ord, hvad
skulle vi väl säga derom?
Samma förkastelsedom, sorn vi uttala öfver luntlåsen,
skall framtiden, efter slagkrut-antändningens allmännare införande,
fälla öfver flintlåset.
När man derföre, såsom vid denna förändring blir fallet,
har allt att vinna, intet att förlora, så tyckes skäl vara
för dess verkställande. Om det är en representants skyldighet
alt tänka icke blott för dagen utan äfven för åtminstone
den närmaste framtiden, så synes man ej böra tveka
att genom materielens förbättring söka gifva densamma en
önskvärd, ännu aflägsen, fullkomlighet.
Den 3o Maj c.'ra.
43g
Jag anhåller att denna min motion måtte, ju förr dess
hellre, blifva lill StatsUtsk. remitterad.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill icke för min del
bestrida den remiss till StalsUlsk., som den siste värde talaren
begärt för sitt nu afgifna anförande; men jag skulle
vilja hemställa till honom sjelf, om han ej skulle finna, att
han snarare derigenom motverkar det vackra ändamål, han
åsyftar med sin framställning, än att han befrämjar detsamma,
enär jag verkligen tror, att StatsUtsk., genom en sådan
framställning, skulle komma alt mera känna saknaden af den
riktning för dess bedömmande af sådana frågor, som i sådant
fall bort af Krigsministerium varit meddelad. Men då
detta Ministerium iakttagit tystnad, skulle jag tro, att mera
skulle vinnas, om äfven andre af yrket voro tyste.
Remitterades till StatsUtskoltet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk;s den 20 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 107, i anledning af Hr af Forsells, C., motion
om anslag lill bildande af en pensions-fond för Landtmäteristaten.
Hr af Forsell, Carl, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
StatsUtsk. har, under erkännande af billigheten deraf,
alt commissions-landtmälare blifva till delägare i Civilstatens
pensions-cassa upptagne, ansett sådant kunna åstadkommas
genom en af K. M. derom till delägarne i nämnda
inrättning gjord framställning, under förutsättning, att det
icke skulle vägras, med villkor att commissions-landlmätarne
erlade enahanda afgifter till pensions-cassan, som öfrige
civile tjenstemän under någon viss dass.
Af motionären var upplyst, att samma förslag, väckt af
enskild tjensteman och delägare i pensions-cassan, bIef afslnget
vid fullmäktiges sednaste sammantärde; och samma skäl
till afslag qvarstå, om äfven K. M. derom gör nåd. framställning,
så framt icke R. St. bevilja något årligt anslag,
som gör förslaget antagligt, emedan förlusten för nuvar. delägare
i Civil-statens pensions-cassa är gifven, då de förut
samlade fondernas räntor och de förut beviljade årliga anslagen
skola, jemte delägarues årliga tillskott, delas på ett
ökadt antal pensionsbehöfvande.
Under förutsättning att pensionering af commissionsiandtmätarne
lättast kan beredas,' på sätt Utsk. framställt,
är således nödigt, att Civil-statens pensions-cassa förvissas
om ett årligt tillskott från Staten, som icke torde kunna bestämmas
lägre än till 5,000 r:dr b:co. Men då åtgärden i
alla fall icke synes kunna anbefallas utan medgifvande af
redan varande delägare i Civil-statens pensions-cassa, fordrar
7 H. 62
49°
Ben 3o Maj e. ra,
billigheten, att ett afslag i detta fall ersättes derigenom, att
samma anslag beviljas Landtmäteri-staten, om den nödgas
att ensamt för sig tillvägabringa en understöds-förening; och
i sådan händelse ar derjemte den för en dylik förening sökta
förmån, att mot ränta få insätta de capital—tillgångar,
som kunna samlas uti Banken eller Riksg.contoret af stor
vigt, enär vålden och förräntandet af dessa capitalcr icke utan
betydligt afdrag af de små tillgångarna och icke utan betydlig
svårighet för Landtmäteri-statens egen personal kan
tillvägabringa?, men jemförelsevis med lätthet kan verkställas
af ett redan organiseradt penningeförvaltande verk.
Ehuru Landtmäteri-staten i allmänhet kan anses komma
att tillgodonjuta den pi nsionsrält, som beredes commissions-landtmätare,
— emedan de fleste efter 10 å 20 års
tjenstgöring vid denna corps blifva till coromissions-landtmätare
befordrade, — vore det olämpligt, alt vid det anslag,
som af Slaten kan komma alt beviljas, göia den inskränkning,
alt det endast till de sistnämnde tjenstemännens
pensionering måtte användas; isynnerhet örn Landtmäteristaten
nödgas att ensamt för sig tillvägabringa en sådan understöds-förening
, emedan dels så väl medhjelpare sorn vice
commissions-landtmälare icke, med undantag af tillfälliga
uppdrag, bestrida andras utan egna tjensler, och således verkligen
äro ordinarie-!jenstemän tili ansvar och skyldigheter,
fastän extra-ordinarie- lill lön och pensionsförmåner, dels en
sådan speciel förmån för commissions-landtmätarne skulle
nödga vederbör, auetoriteter, att vid sökt befordran icke kunna
göra det urval, som är mest förenligt med corpsens framskridande
i tjenstemanna-skicklighet. På dessa anförda skäl
anhålles om äterremiss af utlåtandet.
Hr Lagerstråle, Gustaf Rudolph: Jag ber att få
instämma i de anmarknrr, som Hr af Forsell gjort vid ifrågavar.
betänk. Vill man verkligen bereda landtmätare delaktighet
i pensionscassan, kan detta ändamål i min tanke
icke ernås med den framställning till Konungen, som StatsIJtsk.
föreslagit. Jag tror ej, att någon bestämdt kan säga,
att commissions-landlmätarnes upptagande till delägare
i Civil-stalens pensionscassa kan anbefallas; och då skälet
till afslag redan är gifvet på förhand, lärer verkan af denna
åtgärd icke blifva annan än antingen helt enkelt afslag, eller
att pretentioner på särskildt bidrag från Slaten af nuvar.
delägare framställas. Dessa pretentioner kunna icke grundas
på annat än en jemförelse emellan hvad Staten bidragit
och ännu bidrager till nuvar. delägare i pensionscassan,
och hvad de sjelfve bidraga, samt de ökade afgifter lill
cassan, som genom comntissions-landtmätarries upptagande
skulle äga rum. Kuvar, förhållandet, rörande så väl Civilstatens
bidrag, som delägarnes, inhemtas af do tryckta handlingarna
vid fullmäktiges sista sammanträde. Om StalsUtsk.
Den 3o Maj e, m.
491
skulle finna för godt att taga kännedom af dessa, skulle
Utsk. finna att den äskade summan af 5,ooo r:dr är mindre
än de pretentioner, som nödvändigt skulle framställas från
delägarnes sida, då deremot, om den på förhand bestämmes,
jag förmodar, att det afseende, tjenstemän sins emellan böra
göra på hvarandras ställning, skal! föranleda, att de, förvissade
om detta anslag, bifalla commissions-landtmätarnes
upptagande. Detta af Utsk. modifierade förslag är visserligen
så til! vida enklare, än det af motionären framställda,
att bestyret dermed kan lemnäs åt ett redan organiseradt
embetsverk, men förenar icke det ändamål, som med pensionsföreningars
inrättning vanligen åsyftas, som är att förmå
delägarne alt från tillträdande af den första tjenst, sorn
dertill kan lemna tillgång, göra besparingar för sin ålderdom
och möjligen inträffande olyckshändelser. Men skulle
äfven förmånen inskränkas till commissions-landtmätarnes
upptagande till delägare i Civil-statens pensionscassa, är jag
öfvertygad, att denna förmån med tacksamhet skulle upptagas
af hela Landlmäteri-staten. Jag anhåller om återremiss.
Frih. Cederström, Jacob: Med de 2:ne ledamöter,
som yttrat sig, instämmer jag i begäran om filerremiss. Det
är .kändt, att i en redan grundad inrättning möta alltid svårigheter,
då nya delägare vilja inträda, och att pretentionerna
blifva vanligen så tryckande, att de, som söka inträdde
der, merendels blifva hårdare behandlade, än de gamla
delägarne. Deremot, hafva i detta nu framställda förslag,
enligt min öfvertygelse, så billiga grunder blifvit framställda,
och ett så obetydligt tillskott af Staten äskadt, att man
omöjligen för bättre köp kan ordna en pensionsinrättning. Jag
tillstyrker på det högsta, att StatsUtsk. måtte föreslå Ständerna
alt bifalla det begärda anslaget af 5,ooo r:dr, i hvilket
ändamål jag anhåller om återremiss.
StatsUtskts utlåt. N:o 107 återremitterades.
Frih. Tersmeden, Wilh.: Sedan ett Stånd, nemi.
BorgareStåndet, redan valt ledamöter till förstärkt StatsUtsk.
, och ett annat, eller BondeStåndet, utsatt dag för ett
sådant val, och då många mål redan finnas, som oundvikliligen
måste gå till förstärkt StatsUtsk., hemställer jag, huruvida
det icke vore lämpligt, att lill någon dag i nästa
vecka utsätta val för samma ändamål hos fl. R. o. Ad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, sedan StatsUtsk:s
förslag till voterings-proposition i förstärkt StatsUtsk.
inkommit, visserligen inom sig öfverlast, huruvida han
för R. o. Ad. skulle föreslå utsättande af någon dag till
väljande af ledamöter i nämnda Utsk.; men då man af förra
riksdagars erfarenhet funnit, att R, o. Ad:s ledamöter
4a1
Den 3o Maj e. ni.
sommartiden mycket resa från och till riksdagsorteu, och att
således valet till förstärkt StatsUtsk., om del sker tidigt på
sommaren, eller, som tili skulle ske, tidigt in på våren, behöfde
förnvas flera gånger, utan att man ändå med säkerhet kunde
beräkna, hvilka som funnos i staden de dagar, då votering
skulle äga rum, hvarigenom, såsom R. o. Ad. förmodligen
erinrade sig, under förflutna riksdag handt, att förstärkta
StatsUtsk. sammanträdt, utan att votering, i anseende till
brist på ledamöter, kunnat äga rum; hade Hr Landtm.,
i anledn. häraf, trott det vara lämpligast och bäst, för sakeus
skull, att fördröja valet af ledamöter i förstärkt Stats—
TJtsk., intill dess tiden lede så långt fram, alt det blefve
alldeles nödvändigt, flera ämnen der blefvo alt afgöra och
valet ej längre kundo uppskjutas, samt man, med mera visshet
än nu, Lunde beräkna hvilka som qvarblefvo och bevistade
riksdagen. För det närvar, kände Hr Landtm, dessutom
icke mera än en fråga, som skulle vara föremål för
votering i förstärkt StatsUtsk., nemi. den om anslaget af
hyresmede! för de ledamöter af Statsrådet, hvilka äro Departementschefer,
och Landm. trodde för sin del icke, att
man för en så ensam fråga af så underordnad vigt, borde
utsätta R. o. Ad. för de olägenheter, som följa af ett val
till ledamöter i förstärkt StatsUtsk., så tidigt som nu blifvit
ifrågasatt.
Frih. Cederström, Jacob, begärde Frih. Tersrnedens
hemställan på bordet.
Frih. Tersmeden: Om ingen annan ledamot af R.
o. Ad. yrkar detsamma, så afstår visserligen jag från min
begäran; men jag trodde det vara så godt att välja först
som sist.
Hr Tersmeden, Carl Reinhold: Jag förenar mig
i Frih. Tersmedens begäran, att R. o. Ad. måtte företaga
förenämnda val så fort som möjligt. Just den omständigheten,
att flere ledamöter bortresa under sommaren, vore en
god anledn. att företaga valet före afresan.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Gerna instämmer jag med
Frih. Tersmeden, att detta val måtte ske så fort som möjligt,
men alltid i den förutsättning, alt de val, som verkställas,
må kunna blifva beståndande. Jag har en ganska ledsam
erfarenhet af förloppet under sista riksdag, då frågor,
beroende af förstärkt Utskotts tillgörande, måste uppskjutas
i brist af ledamöter bland R. o. Äd., hvilket väckte en stor
och t. o. m. {tögljudd ovilja hos de öfriga Ståndens ledamöter
mot delta Stånd. I händelse man nu skulle skrida till
val af förstärkt StatsUtsk., så yrkar jag, för att förkorta riksdagsarbetet,
att ett fördubbladt val måtte anställas, eller att
suppleanternes antal må blifva lika med de ordinarie ledamöternes.
Den 3o Maj e. m.
4g3
Frih. Cederström: Jag begär Frih. Tersmedens, Hr
Tersmedens och Gr. Horns nu afgifna yttranden på bordet.
Hr F rih. o. Landtm, yttrade, att sedan frågan blifvit
liegärd på bordet, sådant icke kunde förnekas.
Frih. Tersmeden: på det alt den frågan måtte afgöras,
huruvida R. o. Ad. vill välja eller icke välja, anhåller
jag, att det målet måtte sättas främst på listan till nästa
plenum.
Frih. Hamilton, Hugo, och Frih. S p r e g t p o r t e n ,
Jacob Wilhelm, förenade sig med Frih. Tersmeden.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
den af Frih. Tersmeden väckta fråga böra först i nästa
plenum afgöras.
Ropades starka nej, blandade med ganska många ja.
Ilr Frih- o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna nej hafva öfverrösta! ja.
Frih. Hamilton: Jag ber Hr Frih. o. Landtm, om
förlåtelse, men jag och de, som med mig sitta i den här
trakten, hörde visserligen ingenting annat än ja; så att om
Hr Frih. och Landtm, icke anser frågan genom klubbslaget
afgjord, anhåller jag om propos. till bifall.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han trott propos;n
vara med öfvervägande nej besvarad ; han hade visserligen
på sin högra sida hört åtskilliga ja, men mycket nej pä den
venstra. Såsom han uppfattat svaren på proposln, hade han
derom yttrat sig; någon discussion eller ny propos. derom
kunde således icke komma i fråga; men vöre,någon eller några
ledamöter af annan tanke, så stöde dem naturligtvis öppet
att begära votering.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag är förekommen i
hvad jag ernade yttra genom Hr Frih, o. Landtnäs nyss
gjorda tillkännagjfvande. I min vödsamma tanke tillhör det
icke oss att dömma öfver hvad Hr Frih. o. Landtm, hört
eller icke hört; utan Hr Frih. o. Landtm, må dömma sjelf,
om han hört ja eller nej hafva varit öfvervägande.
Hr von Troil, Emil: Svaren på en framställd propos.
kunna visserligen höras olika inom de särskilda delarna
af salen. På den plats, der jag befinner mig, får jag säga,
att jag knappast hörde något enda nej. Men i alla fall tror
jag, att sedan Hr Frih. och Landtm, en gång förklarat, huru
han uppfattat det afgifna svaret, är det stridande mot
våra förmer att göra en ny propos., utan kan den missnöjde
begära votering. Jag skulle likväl tro, att ändamålet
denna gång kan vinnas på annat sätt, om nemi. R. o. Ad.
behagade besluta att genast vid början af nästa plenum till
afgörande företaga StatsUlsk:s på hordet hvilande betänk. ,
494
Den 3o Maj e. ra.
ang:de de skiljaktiga beslut, hvaruti Ständerne stannat i frågan
om regleringen af Statsrådets löner. Efter föredragningen
af det betänkandet, och sedan upplyst blifvit, att
MedSlånden afslagit den gjorda inbjudningen alt i R. o.
Ad:s beslut instämma, så måste deraf omedelbarligen följa,
att R. o. Ad. ofördröjligen bör företaga valet af ledamöter
till förstärkt Statsutskott.
Hr Tersmeden, Carl Reinhold, förenade sig med
Hr von Troil.
Frih. Cederström begärde Hr von Troils framställning
på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt iian, i anledning af
Frih. Cederströms sista framställning, icke ansåg Hr von
Troils begäran kunna blifva föremål för bordläggning.
Frih. Tersmeden, Wilhelm; Sedan jag hört Hr
Frih. o. Landsoms förklaring, har jag ingenting att säga i
anleda, af Frih. Cederströms yttrande, men jag får anhålla,
att den af Hr von Troil begärda propos. framställe.1!, och
att mitt, af Frih, Gederström på bordet begärda, förslag
måtte föredragas näst efter det af Hr von Troil begärda
betänkandet.
Frih. Cederström: Jag nödgas bestrida den af Hr
Frih. och Landtm, yttrade tanke, att icke en fråga om flyttning
af mål på föredragningslistan kan läggas på bordet.
Det måtte likväl vara en fråga, hvaröfver R. o. Ad. skall
besluta, om så får ske, och alla frågor, ledande till beslut,
oro af beskaffenhet att kunna bordläggas till ett nästkommande
p I e n u m.
Frih. Hamilton: Jag har trott mig skyldig att begära
ordet för afgifvande af den förklaring, att det ingalunda
varit min afsigt att träda Hr Frih. o. Landtnäs rätt
för nära. Vare sådant långt ifrån mig! Har jag felat emot
formen, då jag tog mig friheten fästa Hr Frih. o. Landtnäs
uppmärksamhet på huru de Hrr ledamöter, som sitta häromkring,
trott sig hafva uppfattat R. o. Ad:s i anledning
af den framställda proposln afgifna svar, så kan jag icke annat
lin för: Hr Frih, och Landtm, göra min ursägt; men
som jag tror det vara af vigt att snart få saken afgjord,
enär de andra Stånden redan bestämt valdagar, hvar för
sig, får jag vördsamt anhålla 0111 votering i frågan.
Frih. Ridderstolpe: Jag vågar underställa Ståndet,
huruvida det icke ar olämpligt och vacklande att förändra
listan, och om icke det vore bättre, alt det, som en gång
är beslutadt, äfven må äga bestånd, samt att hvad som lag—
ges till bordslistan må i sin Ordning förekomma. Det kan vara
många af Ståndets ledamöter, som lita på en sladfästad föredragningslista,
och jag tror det ej vara väl, örn man koni
-
Den 3o Maj e. m.
me i den författning, nit afven i en sådan fråga icke Lafva
något att lita på.
Frill. Hamilton: På hvad den siste ledamoten anfört
torde jag blott behöfva svara, det jag trodde all discussion
vara slutad, sedan votering blifvit begärd och voterings-propositionen
framställd. Hvad tvetydigheten beträffar,
bestod den deri, huruvida R. o. Ad. svarade ja
eller nej på Hr Frih. o. Landtnäs framställning; derpå
begärde jag votering». Så har i likartade frågor tillgått tillförene,
och jag tior ej nu heller, att det kan hafva någon
farlig följd.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug., hemställde, om icke Hr
Landtm, skulle finna för godt att underställa Ståndet, om
det icke ville åtskiljas efter slutad votering.
Hr F r i b. o. Lan d t m. yttrade , det så många mål
voro ännu på bordet hvilande, att han ansåg nödvändigt att
fortsätta plenum efter voteringens slut.
Upplästes lill justei ing och godkändes följande voterlsproposilion
:
Den som yrkar, alt Frih. Tersmedens framställning,
om anställande af val till förstärkt StatsUlsk., någon dag i
nästa vecka, skall först af alla ämnen i nästa plenum illgöras,
voterar
■a;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke, att ofvannämnda motion
skall först i nästa plenum afgöras.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 44*
Nej — 31.
Ånvo föredrogs StalsUtsk:s den 20 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 108, i anledn. af Hr Möllerhjelms, A., motion,
om förbättring uti krigscasseurens inkomster.
Frill. Cederström, Jacob: Det af Utsk. anförda
skäl, nemi. sammanhanget med departeinental-styrelsens införande
och cassetirens i Krigs-colhm ifrågaställa löneförhöjning,
anser jag verkligen något besynnerligt, och dessa
tvänne ämnen, eller ordnandet af Riksstyrelsen och förbättringen
i en tjenstemans lönevillkor nog skiljaktiga. Då H.
StatsUtsk. icke förmått vederlägga motionärens påstående
om behofvet af en löneförbättring för ifrågavar. tjensteman,
hvars maktpåliggande embete och stora uppbörd synes varda
en högre aflöning, så anhåller jag, utan afseende på ordnandet
af deparlemental-styrelse inom Statsrådet, — hvil
-
496
Den 3o Maj e. ra.
ket visserligen icke lärer komma att minska Krigs—collegii
fonder oell de medel, sorn skola gå genom krigscasseurens
händer och af honom redovisas, — om återremiss af detta
betänk., så mycket hellre, som jag icke Ur okunnig om, att
StatsUtsk , vid besvarande af återremissen rör:de statsregleringen,
kommer att föreslå hufvudtitlarnas fördelning efter
de nya departementen, hvarigenom Utsk., vid behandlingen
af ämnet, blir i tillfälle att taga detta speciella förhållande i
närmare öfvervägande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det vore måhända
obilligt att vägra en återremiss, när man icke kunnat
tillstyrka remisslage; men det är ock enda skälet, hvarföre
jag icke vill bestrida Frih. Cederströms begäran af återremiss.
Hvad sjelfva saken angår, tror jag, alt StalsUtskts
yttrande är stödt på så goda grunder, att det borde af R.
o. Ad bifallas.
Gr. Frölich, David: Jag tillstår, att jag i denna sak
icke underrättat mig så, att jag egentligen bort framträda;
men då jag hört en ledamot af StatsUtsk. hafva yttrat
sig på sätt, som vi alla här nyss förnummit, så vet jag
icke, hvarföre vi skulle återremittera detta betänk., utan anhåller
jag om propos. till bifall å detsamma.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 108 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskrs den 20 dennes
på bordet lagda utlåt. JS:o 10g, i anledn. af väckta motioner
om underhållande på Statens bekostnad af vissa delar
utaf den sedan 1812 emellan Wermland och Jemtland
anlagda nya väg.
Till pröfning föredrogs StatsUtskts den 20 dennes på
bordet lagda utlåt. J\:o 1 10, i anledn. af väckta motioner
om anslag af allmänna medel till den vid Fridhem stiftade
inrättning för sinnessjuka.
Hr af Pontin, Magnus Martin, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Behandlingen af de motioner, som blifvit framställda,
rö'r:de ’’anslag till slutlig organisation af den nu färdigbygg”da
vårdanstalten vid Fridhem, för sinnessjuka af den bil—
’’dade classen,” förutsätter en närmare kännedom örn upphofvet,
utveckligen och beskaffenheten af denna inrättning,
än hvad H. Utsk. tilläfventyrs kunnat förskaffa sig. Det
vill synas, som den enda handling, Utsk. rådfrågat, inskränkt
sig till ett utlåt, af den ig Juni 183g, från den comité',
som var tillförordnad ”att undersöka, i hvad mån localen
”vid Danviks hospital medgifver sådana anstalters vidtagan”de,
som, enligt 1111 vunnen erfarenhet, Uro för svagsintas
cu
-
Den 3o Maj a. m.
"curativa behandling nödvändiga; samt huruvida den å K.
"Djurgården belägna, till en vårdanstalt för sinnessjuka af
"de bildade classerna, under namn af Fridhem, upplåtna lägenhet
vore så beskaffad, att, om en flyttning af afdelningen
för botliga sinnessjuka från Danviken
"befunnes nödvändig, densamma med åsyftad för”del
kunde till Fridhem förläggas." Härtill svarade
comiterade, hvad Fridhem beträffar:’’ att denna lägenhet visserligen
synes erbjuda flera fördelar för anläggandet af en kuranstalt
för sinnessjuka, såsom dess temmeligen betydliga utrymme,
"dess afskiljda, fullkomligt landtliga belägenhet, dess grannskap
"till sjön och herrliga utsigt; men att man måste betydligt nedstämma
det bifallande omdömet, då fråga är om
"anläggandet af en vårdanstalt för sinnnessjuka i
"den s c a I a, som förflyttandet dit af Danviks hospitals
kurafdelning skulle erfordra.” etc.
På dessa med flera upplysningar i omförmäldta betänk.,
bland hvilka den om husens och byggnadernas otillräcklighet
bort anses hufvudsaklig; såvida comiterade ägt att utlåta
sig om annat än dessas förhållande till en öfverflylti)ilig
af en del af Danviks hospital, — synes Utsk. heratat
ledning till deh åsigt, "att icke böra tillstyrka det af motionärerna
för berörde vid Fridhem stiftade inrättning ä"skade
anslag.” Men utom det, att åtskilliga af comite'ens
anmäikntr, om också, då dess betänk, uppsattes, enliga med
förhållandet, numera äro undanröjda, såsom den, om ”behörigt
stängsel, hvilket nu, efter en inför K. Sera”p
h i m e r - O r d e n s - g i 11 e t företedd p I a n k m o d e 11, r e’’d
a 11 är uppförd t,’’ och delaf sådan beskaffenhet, att, i
motsats emot de fängelselika gårdarna vid vanliga dårhus, sjuklingen
här, inom en ansenlig parkbeväxt rymd, icke skall
känna sig instängd, ehuru innesluten, men njuta den friaste utsigt,
medan ”nyfikenheten," som comiterade befara, numera äfven
är fullkomligt utestängd; — så hafva comiterade, likmätigt
deras förelagda uppdrag, städse uttalat sin mening om Fridhem,
”med afseende på en kuranstalt i större scala,”
men åter oförbehållet tillagt, "att den bestämmelse, som
"från början blifvit gifven åt denna genom enskildes bidrag
”tillkomna inrättning, nemi. att uteslutande blifva en vårdanstalt
för sinnessjuka af de bildade classerna, ej torde slå
”tillsammas med ditflyttningen af Danviks kurafdelning.”
H. Utsk. täckes sålunda upplyst finna, att comiterades
tind. utlåt., i hvilket äfven jag, såsom ledamot af comite'en
deltagit, lnifvusakligen afstyrkt Fridhems begagnande till ett
hospital i större scala, men alldeles icke motsagt ställets
lämplighet till sin primitiva bestämmelse, ehuru anläggningen
från sin början otvifvelaktig! kunnat vara äudamålsenligare,
om ett gifvet byggnadscapital varit beräknelig!, i
stället för att under 6 års tid småningom komma förvaltningen
tillhanda.
7 H. 65
Den 3o Maj e. ni.
Då H. Utsi. äfven, såsom skäl till afslyrkande af anslag
för Fridhem, åberopat Prot.secreteraren Borgs dödliga
frånfälle, så, ehuru saknad han måste vara vid den inrättning
han stiftat, institutet för döfstumma och blinda, vid
hvilket någon pröfvad skicklighet torde blifva svårt att finna,
lärer dock skäligen få sättas i fråga, om Borg, äfven om
hans år och krafter sådant tillåtit, velat eller bort öfvergifva
denna inrättning, för att öfvertaga vården om sinnessjuka
vid Fridhem; äfvensom det icke bör förmodas, alt denna
vårdanstalt, som hvarken Borg eller någon annan förrän nu
kunnat tillträda, måste dö med honom. Sådant torde så
mycket mindre befaras, som den del af läkarekonsten, psychiatrien
, hvilken här tages i anspråk, icke saknar skickliga
män, och flere än en läkare redan hafva anmält sig hos
förvaltningen vara hugade öfvertaga vården om Fridhems
inrättning, såvida behöfligt anslag beviljas.
Emedlertid måste Borgs deltagande för inrättningens
grundläggning icke förgätas, helst valet af lo c al, af hus
och byggnads-artaf honom bestämdes, nästan innan
förvaltningen hade trädt i verksamhet. Den primitiva bestämmelsen,
— en vårdanstalt eller ett slags pensionsinrätlning, nära
nogi lika syfte, som institutet för döfstumma, men vid Fridhem
lämpad att emottaga stilla, botliga sinnessjuka, sådane
desse vanligast förekomma inom den bildade classen, —
denna grund-irlee har aldrig blifvit lemnad ur sigte. — Ett
hospital åter, i ordets allmännare mening, har vid Fridhem
aldrig varit i fråga, å förvaltningens sida, ehuru
undertecknad enskildt, i en afhandling uti tidskrift för läkare,
antydt behofvet af en normal-inrättning för detta
slags sjukvård.
För att styrka dessa uppgifter och att, med afseenpå
frågans utredning, lemna fullständigt begrepp om denna
stiftelse, fordras att taga i betraktande dess första upphof
och dan ursprungliga medverkan dertill. Förslaget till
en vårdanstalt för sinnessjuka, med benämningen Fridhem,
framfördes visserligen af numera aflidne Prot.secreteraren
P. A. Borg, hvars lämpor och skicklighet, vid umgänget med
döfstumma, ansågos äfven kunna öfverflyttas till behandlingen
af sinnessvaga. Dessa egenskaper hos Borg, äfvensom
att en vårdanstalt vore af nöden för så beskaffade sinnessjuka,
som fått en vårdad uppfostran , vitsordades af elfva
hufvudstadens läkare och vettenskapsmän, bland hvilka äfven
undertecknad bi träd t det uthändigade betyget *). Men
oaktadt Borg flera gånger sökt allmänt understöd för en
sådan inrättning, i början med afsigt att förlägga den inom
+) Betyget är undertecknadt af Carl Trafvenfelt, Jac. Berzelius,
M. af Pontin, Chr. Carlander, L. P. Ekman, Joli. D. Ahlberg,
C. J. Willman, C. H. H. Ronander, Dan. Ekelund, O. I. Ekman
och Sal. Er. Säve.
D c ii 3o Maj c. lil.
499
sin tillhörande egendom, Manhem, blef likväl denna ansökan
lika ofta afslagcn, intilldess framlidne Medicinal-rådet Trafvenfelt
och undertecknad ingingo ansvarighet, att de välgörande
bidrag, sorn genom stamboksmedel kmide erhållas,
skulle till det uppgifna ändamålet varda använda, då K. M.,
”sedan berörde säkerhet blifvit ställd,” i nåder beviljade utfärdandet
af stambok öfver hela Riket (Bil. A), hvarjemte
en förvaltning tillförordnades att emottaga, om hand hafva
och disponera de inflytande medlen. (Bil B). För de sålunda
tid efter annan uppburna stamboksmedlen har bemälda
förvaltning af Borg för 2000 rldr b:co inköpt besittningsrätten
till den icke obetydliga park, om 10 tunnland,
inom hvilken Fridhem är beläget, och å hvilken, från en vildmark
röjd och planerad, ett större boningshus af timmer med
g rum, nemi. 7 sängkamrar och 2 stora salar, kök, 111. m.,
samt eli mindre timmerhus med tvänne rum, jemte en liten
sommar-paviljoo af plank, nödiga uthus m. m. blifvit upp
byggda,
— hvilka alla, i samråd med Tit. Borg, blifvit uppförda
och indelade. Sedermera har slutligen det hela blifvit
omgifvet med föiut beskrifna säkerhetsstängsel. — Mera
hafva tillgångarne icke medgifvit; — längre hafva förvaltarne
icke kunnat sträcka sina åtgärder, som under 7 års tid,
och med en uppbörd af penningar, hvilka hvarken tiII belopp
elier lyftning kunnat beräknas, stundom med egen skuldsättning
baft sina lönlösa, föga erkända mödor osparade.
Det lärer dock icke rimligen kunna antagas, att en förvaltning
af medel, från hela Svenska allmänheten sammanskjulna,
skulle af K. M. tillsättas, för att med dessa medel
anlägga en inrättning åt enskild man, hvilken anläggning vid
dennes bortgång skulle hemfalla till ödesmål. Sådan blir
likväl utgången, om icke Staten ikläder sig äganderätt och
underhållsskyldighet af en egendom, som eljest skulle blifva
ingens. Att afyttra den skulle strida mot gifvarnes frivilliga,
välgörande afsigter.
Med den begärda summan af 5ooo r:dr, blott för en
gång, skulle organisationen af denna inrättning kunna vit föras,
nödiga inventarier förskaffas, beqväm väg till stället ånyo
anläggas, de redan befintliga förbättras, badanslalter inredas
m. m. — och tilläfventyrs ändå något öfverskott uppstå,
att lemnäs under K. Seraphimer-Ordens-gillets vård,
hvilket embetsverk i alla händelser äger öfvertaga befattningen,
då den hittills anställda förvaltningen nu slutat och
icke lärer ytterligare erna fortfara. Om ett årligt anslag af
2000 r:dr till löner för läkaren och föreståndaren samt nödig
betjening, äfvensom till egendomens och husens underhåll,
anvisas Högbemäldta Ordens-gille, att, efter pröfning
af behofvet, hållas föreståndaren tillhanda; så skulle det öfriga
underhålla sig sjelft, Likväl, då Svenska allmogen med
sin skärf äfven bidragit till den gjorda insamlingen, vore
billigt, att, vid behof, medel kunde anvisas äfven till be
-
5oo
D c u 3o Ma j e. m.
liosinad af tvänne friplatser, med 333 r:dr i6 sk. hvardera,
för fattiga sjuklingar. Den öfriga personalen, hvaraf för närvar.
kunna hysas 8 högst io patienter, måste på egna
medel och enligt särskildt accord med föreståndaren bekostas,
för hvilket trängande behof sinnessvaga af den bildade
classen antagligen icke skola lemnäs utan tillgångar, helst
bemedlade anhörige icke lära undandraga sig att uppoffra det
erforderliga för en olycklig anförvandt, som, ännu icke sjunken
till de grader af vansinne, hvilka äro föremål för de
allmänna hospitalen, anförtrodd åt en stilla enskild vård,
oftast i tillstånd att emoltagas i en redbar föreståndares
husliga krets, kan motse återvinnandet af psychisk helsa,
hvartill ofta möjlighet saknas i hospitalen bland bullersamma
dårar af alla grader.
Alföljdt af dessa upplysningar, anhåller jag vördsammast
om återremiss af Ii. StatsUtskts utlåt. JNto t io.
Bil. A.
KONGL. MAJtTS
nåd. resolution uppå en af Prot.secreteraren och Ridd. af
Dess Wasa Orden, P. Aron Borg i und. gjord ansökning, att,
till fortsättning och utvidgande af den anstalt för vård af
sinnessjuka ibland de bildade folkclasserna, hvilken sökanden
sisth år, under namn af Fridhem, stiftat å K. Djurgården,
få genom stambok öfver hela Riket insamla medel; till
upplysning om hvilken inrättning sökanden bifogat ett af
elfva bland hufvudstadens prakticerande läkare och vettenskaps-idkare
utgifvet intyg derom, alt Borg, genom inhemtad
kännedom om sättet att behandla sinnessjuka i flera andra
länder och genom egen fallenhet, förvärfvat sig en utmärkt
skicklighet och förmåga dertill, samt dem med särdeles
framgång användt, och att, då den local Borg för närvar,
kunde till detta ändamål använda, icke medgåfve mottagandet
af alla dem, som dertill anmäldes, samt då hvarken i
eller invid liufvudstaden funnes någon tjenlig inrättning för
sinnessjuka, som fått en vårdad uppfostran, vore Borgs företag
högst förtjent af deltagande och understöd; öfver
hvilken underd. ansökning ej mindre K. Seraphimer-Ordensgillet,
än äfven Öfverståthållaren och Danviks hospitals direction
infordrade und. utlåttn afgifvit; hvarefter sökanden
till K. M. i und. inkommit med ett af Medicinalrådet och
Ridd. af K. Nordstjerne- och Wasa-Orden G. Trafvenfelt,
och Konungens förste Lifmedicus, Ridd. af samma Ordnar,
M. af Pontin afgifven skriftlig förklaring, att, derest ifrågavar.
und. ansökning i nåder bil'alles, åtoge de sig ansvaret derför
, att de medel, som sålunda kunde erhållas, skulle till
del uppgifna ändamålet behörigen användas. Gifven Stockholms
slott den i Nov. i833.
K. M. har denna und. ansökning Sig föredragas låtit,
och vill, sedan berörde säkerhet redan blifvit ställd för be
-
I) e 11 3o Maj e. va.
gagnandet af de bidrag’ allmänheten kan komma alt i della
afseende lemna, hafva härmed i nåder bifallit, det må Prot.-  secreteraren Borg, genom stambok öfver hela Riket,
få insamla understöd till den af honom å K. Djurgården
stiftade inrättning för vård af sinnessvaga ibland de bildade
folkclasserna, dock under villkor att Borg inför K.
Seraphimer-Ordens-gillet redovisar för beloppet och användandet
af de medel, som således genom stambok inflyta,
samt årligen dit afgifver berättelse om ifrågavar. inrättnings
beskaffenhet och fortgång; hvilket vederbör, till utid. efterrättelse
länder. Gifven sorn ofvan.
GARL JOHA N.
Åug. v. Hartmansdorff,
Bil. B.
KOiXGL. MAJtT
vill, uppå derom gjord und. hemställan, härmed hafva i
nåder förordnat Dess Troman, Medicinalrådet och Ridd. af
K. Nordstjerne- och Wasa-Orden Carl Trafvenfelt, att jemte
Förste Lifmedicus, Assessoren och Ridd. M. af Pontin samt för-,
ste Exped.secreteraren Pehr lltsori Ström, ej allenast behörigen
emottaga, om hand hafva och vårda de tillgångar och
medel, som kunna inflyta till understöd för en af
creteraren Pehr Aron Borg å K. Djurgården stiftad särskild
inrättning till sinnessvaga personers vårdande, ulan ock för
behofvet samt inrättningens förkofran samma tillgångar och
medel disponera, med det inseende i öfrigt, som kan Medicinalrådet
Trafvenfelt i denna befattning tillkomma. Hvilket
vederbör, till und. efterrättelse landel1. Stockholms slott
tlen 14 Dec. 1833.
CARL JOHA N.
(L. S.)
Aug. v. Hartmansdorff.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Då detta ämne ligger
så nära min verkningskrets, som embetsman , anser jag mig
skyldig, att i afseende derpå yttra några ord, äfven om dessa
stå i strid med hvad en aktad embetsbroder i sitt skriftliga
anförande uttalat. Den undersökning, som anställdes af
localen vid Fridhem, skedde väl egentligen i ändamål att få
utrönt, huruvida der kunde uppföras en större sjukhusanstalt
för sinnessjuka från Stockholms siad; men de skäl, sorn
anfördes emot ställets lämplighet dertill, gälla äfven lill stor
del, då frågan är om sjukhusanstalt äfven i mindre scala. Det
var egentligen sjelfva localens beskaffenhet, ty dep är till
en del sank och till en del bergig, så att den högre delen
som är den sundaste och användbara, icke utan ganska
stora kostnader skulle kupna planeras så, att der en anläggning
vore möjlig. Dessutom ansågo comiterade, att narr
002
D c ii 3o M a j e. ru.
belägenheten till Djurgården och det stora exercis-fältet alltid
skulle inverka störande på en sådan sjukhusanstalt, hvilken
dessutom, då den anlades uppå berget — som med den
befintliga byggnaden är fallet — blef alltför aflägsen från
vatten, en af de största olägenheter vid en sjukvårdsanstalt,
der bad, tvätt ni. m. fordrar en ständig och ymnig tillgång
derpå. Det åberopas i det nyss upplästa skriftliga anförandet,
alt på Fridhem finnas redan byggnader, tjenliga för inrymmande
af sinnessjuka. Dessa byggnader bestå egentligen
i ett s. k. Blomskt hus, innehållande tillsammans 9 ruin. Örn
man från dessa g rum afdrager 4 eller 5, som oundgängligen
fordras för en blifvande föreståndare och hans hushåll,
så återstå inalles 4 rum för de sinnessjuka. Dessa skulle
vara belägna en tr. upp i ett trädhus, hvari man svårligen
skulle kunna taga ett enda steg, utan att det både hördes
pcb kändes i alla de öfriga. Placeras i en sådan byggnad
sinnessjuke, hvilka ofta äro vilda och våldsamma, eller finnes
blott en enda sådan, så skulle den störa, ja, han kunde
väl förstöra hela huset. Delta har jag icke anfört för alt
dermed åsyfta något klander mot den styrelse, som haft sig
uppdraget alt tillvägabringa och ordna denna inrättning, ty
den har icke haft till sin disposition mer än 10,000 rtdr,
och icke kunnat använda den summan bättre än som skett ;
men det vissa och säkra är, att för att kunna bilda Fridhem
till en någorlunda hjelplig sjukhusanstalt för sinnessjuka,
vore det blott för 8 eiler 10 personer, är det dock
min fulla öfvertygelse, att icke 5 och knappast 3o,ooo r;dr
äro tillräckliga. Man skall erinra sig, att ett nödvändigt
villkor för en sådan byggnad är, att i hög grad vara solid,
så alt den ene dåren icke af den andras rörelse måtte störas;
den bör bestå af flera byggnader för classificerandet af
de sjuka, åtminstone så, att könen kunna åtskiljas, och dessa
byggnader böra vara af slen. Man vet hvad dessa kosta
i allmänhet och särdeles i trakten af Stockholm. Men allt
detta hörer ej nu så egentligen hit;—hufvudfrågan bör vara
den: behöfver Sverige en särskild sjukvårdsanstalt för sinnessjuka
af de bildade classerna, och om landel behöfver den,
bör Staten bekosta en sådan? Den lid är ännu i mannaminne,
då vården om de sinnessjuka, dessa de olyckligasle
och tillika de intressantaste af alla sjuka, hörde till de af
mensklighetens mest åsidosatta p I ig ter. Flere här närvar,
erinra sig troligen våra gamla läns-hospital; de veta då, att
dessa aldrig voro beräknade på egentlig behandling af sinnessjuka,
utan afsågo endast en sådan vård om dem, hvarigenom
de blefvo oskadliga för andra. Man såg då dessa
olyckliga, instängda i mörka, fuktiga och trånga celler med
en halmtapp som bädd och bojan som enda beklädnad, utan
annat umgänge än ohyran, och utan annat tecken till mensklig
omvårdnad än den föda, som genom luckan på dörren
räcktes den olyckliga, jerunt afpassad för alt så länge sorn
De n 3o M a j e. m.
5o3
möjligt förlänga lians lidande. Denna tid är lyckligtvis icke
mera: länshospitalerna hafva upphört, och i deras ställe hafva
inträd t väl ordnade centralhospitaler. Jag väd|ar till
deni, sorn i sednare tider besökt Wadstena, Upsala och Malmö,
och tagit i betraktande dervar. hospitaler, oell frågar,
om någon gren af förvaltning i allmänhet galt mera framåt
än just denna. Härmed vill jag likväl icke hafva sagt, alt
dessa inrättningar på långt när hunnit den grad af fullkomlighet,
sorn de bora äga och som de hunnit i andra länder,
men hvar och en ser dock häri en himmelsvid skilnad emellan
förr och nu. — Den sinnessjuke är numera icke en
lifstidsfånge, utsatt för den grymmaste misshandling af råa
väktare, han behandlas med ömhet och med afsigt alt återställas
till helsan; och sedan hoppet derom är förloradt,
vårdas han med ali mensklighet. Efter denna åsigt regleras
de allmänna hospitalerna i vår tid, och dessa åsigter leda
Styrelsen i slräfvandet för deras ytterligare fullkomnande.
Dertill hör äfven , att de sinnessjuka i möjligaste målto
sysselsättas, och dessa sysselsättningar böra afse icke allenast
deras sinnestillstånd under sjukdomen, ulan äfven deras
skiljda vanor under det (liska tillståndet. Således uppstår
ovillkorligen , i den mån våra hospitaler hinna utbildas,
särskilda afdelningar inom hospitalerna afven för de bildade
classerna. Det är detta, som redan äger rum i Wadstena.
Hvar och en, som besökt della ställe, vet, alf der finnes en
alldeles afskiljd local för den bildade classen, der desse, emot
erläggande af en något högre afgift, jag tror af 200 rtdr
årligen, njuta all möjlig omvårdnad. I Upsala existerar väl
ännu icke en sådan särskild afdelning, men Seraphimer-Ordensgillet
har pä min framställning'gått i författning derom, att, så
vidt sig göra låter, få kurhuset och lazarettet förflyttade från
deras nuvar. local invid hospitalet, och derigenom komma i
besittning af en egen byggnad för sinnessjuka af de bildade classerna.
Örn det derföre icke kan nekas, att, under de gamla
länshospitalernas tid, det skulle falla sig högst motbjudande
för, och icke utan skäl anses såsom en klandervärd grymhet
af hvarje förmögnare familj , att dit aflemna en sinnessjuk
anhörig, — och om således särskilda anstalter under sådana
omständigheter voro både önskvärda och behöfliga, så måste
detta behof numera ”med hvarje år alltmera upphöra, i
den mån de allmänna sjukvårdsanstalterna fullkomnas, helst
det är en afgjord sak, att vården örn sinnessjuka svårligen
kan bringas till den fullständighet i en mindre isolerad
inrättning, som i en större, der alla erforderliga anstalter
naturligtvis med relativt mindre omkostnader kunna tillvägabringas;
— och härigenom är den första frågan, eller
den om en sådan inrättnings, som Fridhem, behöflighet, tillräckligt
besvarad. — Staten har för öfrigt gjort allt, hvad
den i detta hänseende bör göra, då den bragt den offentliga
sjukvården till en mot mensklighetens och vetlenskapens
5o4
Den 3o Maj e. m.
fordringar svarande grad nf fullkomlighet. Skulle någon fordra
mera, skulle annu linnas en eller annan familj, sorn, med minnet
afde horreurer, sorn förut sågos inom våra hospitaler, skriIle
hesitera att lill ett sådant försända en olycklig slägting, så må
dessa, der de det kunna, hålla den särskilda vårdaren skadeslös
för den möda och kostnad, han derföre nedlägger. Detta
bör icke blifva en Statens angelägenhet.
Det är en allmän sats, att i ett mindre rikt Iand bör det
gälla sorn bufvudregel , att icke genom splittring göra de
redan små tillgångarna ännu otillräckligare, då de, genom
ett klokt användande och enhet i planen, skulle kunna motsvara
behofvet. Att nu på en sådan inrättning, sorn Fridhem,
uppoffra 5ooo r:dr, för en gång, hvilka 5ooo r:dr icke
bragte Fridhem ett steg närmare till uppfyllande af sin bestämmelse,
vore, enligt min öfvertygelse, att bortkasta penningar,
sora väl torde komma att behöfvas på annat håll, i
lika ändamål, och säkert lill större nytta. — Fridhem, till
sin upprinnelse ett enskildt företag, ehuru understödt genom
stamboksmedel, bor såsom enskild inrättning betraktas. Behof»
ves den, så bär den sig utan bidrag af Staten; — bär deri
sig icke, och jag tror att detta inträffar, så är den ock öfverflödig.
— Örn Ständerne vilja göra något för förbättring
i vården om sinnessjuka, så torde tillfälle dertill snart yppas,
då, såvidt jag känner, Seraphimer-Ordens-gillets tillgångar
svårligen torde förslå för tillvägabringandet af alla
erforderliga förbättringar vid central-hospitalerna.
Jag kan således för min del icke annat finna, än att
StatsTJtsk. har väl grundade skäl för sitt i ämnet afgifna
betänk, och så ogerna jag motsäger min aktningsvärde
kamrat, måste jag dock tillstyrka R. o. Ad. alt bifalla be-*
tänkandet.
Uppå derefter framställd propos., blef StatsUtskrs utlåt,
Wto 10 af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtskts den 20 dennes
på bordet lagda utlåttnt
WTto lii, i anledn. af Anders Anderssons från Skaraborgs
län motion, örn upphörande af pensionsrält för de vid
K. Hofstaten anställda personer;
Wto ii2, i anledn. af K. M:s nåd. piopos., angtde anslag
af allmänna medel till cathedral-skolan i Lund, i stället
för dertill anvisade 1047 tunnor klockare-helgonskyldskorn
;
Wto 113, i anledn. af Hr Prosten Sidners motion, om
understöd till de fattiga i Lappmarken;
Wto 114, i anledn. af Hr von Paykulls, C. S., motion
om ersättning åt rusthållarne vid K. Lifregementets Dragoncorps
för rekryt- och remontmötena;
Nto
D«n 3 o Maj e. ra.
N:o n5, i anledn. af väckta motioner om anslag till
det af Professoren Doctor Nils Åkerman i Stockholm inrättade
Orthopediska Institut.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, anmälte
sin reservation emot det af R. o. Ad. för en stund
sedan fattade beslut, i afseende på väckta motioner om anslag
af allmänna medel till den vid Fridhem stiftade inrättning
för sinnessjuka.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 20 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 116, i anledn. af Hr Dalmans, W. F., motion
nng:de subscription af R. St. för bildandet af en uppfostringsanstalt
för fattiga sjömäns söner.
Hr Dalman, Willi. Fredr,: StatsUtsk. synes, som
skäl för afslag å min motion, hafva fästat sig vid den form,
jag gifvit den, då jag anhållit att Ständerne måtte bevilja
ett anslag för ifrågavar. ändamål. Tvänne af RiksSun hafva
redan bifallit betänk., och af en återremiss från detta Stånd
torde således icke vara något resultat att förväuta; men då
jag har anledn. förmoda, att medlemmar af StatsUtsk., äfvensom
ledamöter af RiksSltn icke skulle vara emot att lemna
ett anslag till S jö m a n n a s ä 11 s k a p e t, hvars verksamhet
under den korta tiden af dess tillvaro redan visat sig så välgörande
och nyttig, att denna stiftelse säkerligen kan uthärda
jemförelsen med de flesta af de inrättningar, till hvilka
Ständerne beviljat anslag vid denna riksdag; så får jag, med
anleda, af detta betänk., väcka den motion, att Ständerne åt
Sjömannasällskapet måtte bevilja ett anslag för en gång af
4,ooo r:dr b:co, alt användas på det sätt, som sällskapet kan
finna ledande till det ändamål, för hvilket detta sällskap är
i n rät t ad t; anhållande jag om remiss af denna motion till StatsUtskotlet.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: StatsUtsk. härtill
grund för sitt afstyrkande af motionärens begäran sagt,
att denna inrättning vore en communal-angelägenhet och al t
elen vore föga bättre att anse än en fattigförsörjnings-anstalt.
Huruvida detta står tillsammans med Utsk:s erkännande af
de ädla bevekelsegrunder, som förmått Sjömannasällskapet
alt stifta en sådan inrättning eller att uppmana allmänheten
dertill, vill jag söka alt närmare utveckla. — De bevekelsegrunder,
som förmått sällskapet att framträda och verka,
hafva ingalunda varit inskränkta till stiftande afen ny
fattigförsörjningsanstalt. Sällskapet har nogsamt insett eller
trott sig inse, att just mängden af fattiganslalter har skapat
fattiga här, likasom i England. Sällskapet har trott, att
enda medlet för att åstadkomma en förändring i dessa förhållanden
vore, alt bereda tillfälle för den uppväxande ge7
H. 64
5o6
Den 3o Maj e. ra.
nerationen att inliemta kunskaper, tillräckliga för att sedermera
kunna försöka sig pä egen hand; — derifrån har SjömannasälIskapet
utgått.j Då delta sällskap först började inrättningen,
hade sällskapet äfven i minnet, att den man,
hvilkens nanni inrättningen skulle bära, var, så vidt sällskapet
hade sig bekant, den ende enskilde medborgare, som för
denna vigliga, fosterländska näring gjort några större uppoffringar
inom vårt land. Sjömannasällskapet trodde sig med
skäl finna, al! just den nuvar. lidepunkten i Sverige är en
lid, sorn tager i anspråk hvarje rättsinnad medborgares och
fosterlandsväns medverkan till det allmännas båtnad. För
att framkalla sådana ansträngningar, fordras att göra rättvisa
åt hädangångna, sorn gjmt sig för t jente af efterverldens
belöning. Vi hafva oss af historien väl bekant, att sällan
någon medborgare gjort något verkligt stort för samhället,
då han blott handlat för samtidens bedömmande, och icke
för efterverldens dom Det ar just delta, som förmått Sjömannasällskapet
alt gifva inrättningen namnet af Louis De
Geers uppfostringsanstalt. Då Sjömannasällskapet stiftades,
var dess första pligt alt söka göra sig noga reda för sjöfolkets
i Sverige belägenhet, och ägde jag den lyckliga förmåga
alt yttra mig på ett säll, sorn så mången talare på detta
runi besitter, så skulle jag framlägga för eder, mine herrar!
en teckning deröfver, så mörk, så nedslående och faeklagansfuil,
att in^en af eder skulle vägra att gifva långt mera,
än hvad man äskat för vinnande af ett annat förhållande i
framtiden. Ingen samhäiIsclass, mine herrar! är så vanlottad
sora sjömannaelassen. Man säger val, att sjömannens barn
hafva samma rätt med andia medborgares barn till åtnjutande
af fatliganstalterna i städerna: gån och besöken de usla kojorna
på Söder, och J skolén finna samlade i ett rum 10, 11
barn, hvilkas fäder omkommit. Man efterforska!- oell läser
i S:t Catharin;» och Finska församlingens kyrkoböcker, alt
hundradetals sjömän blifvit begrafne, hvilka aldrig ens begått
H. H. nattvard; ingen har känt dem; de lemna barn
elter sig; dessa hafva ingen, som lala för sig; följden blir
att andras barn hjelpas framför den arme sjömannens. —Sjömannen
går till sjöss; han förlorar derunder allt det lilla han
äger; ingen ersätter honom förlusten; han utsläpar alla sina
krafter i en skeppsredares tjenst, och, när krafterna tryta,
är det ingen, sorn mera vårdar sig 0111 honom, ingen pension,
intet under.töd väntar honom, och ingen känner honom, —
då deremot de, sorn bo på landet, alltid hafva någon hjelpare
och några relationer. Jag har sjelf varit i tillfälle att
se, huru svårt en sjömans son haft att vinna delaktighet i
de allmänna välgörenhetsanstalterna, och jag känner, att ansökningar
för sådana barn fått stå 3 ä 4 år tillbaka för andras;
— ja, jag känner en sjömansenka med ii barn, som
icke kunde vinna en sidan förmån för något enda af dem. Kan
man då säga, att inrättningarna äro lika öppna för sjöman
-
Den 3o Maj e. m.
nens som för andras barn? Nej! de Sirö icke så öppna dessa
inrättningar, som StntsUtsk. tror. — Nti blir andra frågan
den: hvad återstår att gö'ra, för att gifva en lyftning åt
sjöfolket i Sverige? Den fullvuxna delen deraf är ohjelpligt
förlorad, med några få undantag, neli dessa bär Sjömannasällskapet
sökt undandraga från de öfriga, genom att förhindra
sammanlefnaden i land med de liderliga; och då sällskapet
endast fäster sina förhoppningar på den uppväxande
generationen, har sällskapet tillsett livad för densamma göres
i andra länder. — I London, t. ex., finnes en inrättning,
der 2,000 sjömansbarn uppfostras och få sjömansdaning, och
från detta mönster har sällskapet utgått, att nemi. alla sjömans—
barn från en viss ålder skulle lill inrättningen vinna
tillträde för att erhålla sjömansdaning. Utsk. förmenar, alt
uppfostringen icke skulle ensamt egnas åt sjömansyrket.
StatsUtsk. har visserligen en anleda, till detta uttryck, då de
gossar, som uti inrättningen upptogos oell saknade all fallenhet
för sjömansyrket, skulle lära bandtverk af alla slag; men
hufvudsakliga riktningen skulle i alla fall blifva lill sjömansyrket
och följden skulle blifva att erhålla en ny och förbättrad
generation af sjömän. Så framt man vill tänka något längre
än för dagen, skall man finna, att om det onda oafbrutet
får fortgå på detta sätt, skall vår sjöfart slutligen undertryckas,
och vi skola snart sakna fartyg blott i brist af sjöfolk.
Demoralisationen hos vårt sjöfolk är så stor, att det
icke är för längre lid än 8 dagar sedan, då ett skepp låg 3
dagar på Strömmen, i afvaktan alt få den förhyrda besättningen
om bord medelst polisens tillhjelp. Annorlunda är
förhållandet i Norra Amerika, äfvenså i England, der man
gör allt för att åstadkomma en förbättring hos sjöfolket,
hvaraf följden också visat sig vara, att då t. ex. ett Amerikanst
fartyg söker frakt, har det företräde framför alla andra.
Icke blott i Amerika och England, äfven i Ryssland
och ännu mer i Preussen, med ett ord, hvart man vänder sig,
gör man mycket för sjöfolket, blott i Sverige gör man intet.
Det förhåller sig i sanning, som reservanten mot detta betänk.
uttrycker sig, att man lemnar understöd för danandet
af landtbrukare, bergsmän, fabriksidkare, och allt, snart
sagdt, hvad man må nämna, men, för danandet af skickliga
sjömän gör man deremot intet. Jag skulle likväl tro, alt
Sveriges naturliga bestämmelse är att söka bilda sig till en
sjövan nation. Om vi någonsin skola kunna tänka oss, att Sverige
skall kunna komma till någon höjd af välstånd, om
Sverige skall blifva mäktigt nog att försvara sin sjelfständighet;
så måste också Svenska nationen, mera än hittills skett,
rikta sina tankar på sjöfarten och på sjöfolkets danande.
Jag har redan haft äran nämna, att nuvar. generation af
sjöfolk är, med få undantag, ohjelpligt förlorad, och att det
endast är på den uppväxande generationen man har alt fästa
sina förhoppningar, för att vinna ett annat förhållande:
5oS
Den 3o M aj e. m.
då nu ett enskildt sällskap förenat sig till ernående af delta
mål, hade jag trott, alt StatsUtsk. icke skulle hafva tvekat att
tillstyrka Ständerna, att härtill lemna bidrag såsom till ett ändamål
af statsekonomisk nytta, och hvilket ingalunda kan komma
under calhegorien af en fattigförsörjning utan en uppfostringsanstalt
frii' sjömansbarn. Man bör besinna, alt dessa harn
icke kunna antaga sina fäders yrke förr, än de erhållit styrka
alt dertill kunna användas; men då de från 6 å 7 års ålder
lemnäs på gatan för att tigga, hvilken duglighet till det
ena eller det andra hafva de väl hunnit förvärfva sig under
denna mellantid från 6 till 14, ja, anda til! 18 år, då de
kunna finnas tjenliga för sjötjenst? Det är härpå jag ville
hafva fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet, och då jag har anleda.
förmoda, att, till följd af cn återremiss, StatsUtsk. icke
skall frångå sitt betänk,, — enär, vid afgifvandet af detsamma,
endast 2 dess ledamöter förmått inse alt sällskapets
mening icke varit att skapa en ny fatliganstalt, — anhåller
jag att få understödja Hr Dalmans nu väckta motion om
ett anslag till Sjömannasällska prt, såvida det gjort sig förtjent
åfelt sådant förtroende af Ständerna, hvilket naturligtvis
icke kan tillkomma mig, såsom sällskapets ordförande, att bedörama,
Det villkor kunde dervid fästas, att Ständernes beviljade
anslag icke fick lyftas förr än, efter subscriplion af enskilda,
det visat sig, att den sammanräknade summan vore tillräcklig
för att sätta oflanämnda uppfostringsanstalt i verket.
Frih. Hamilton, Hugo: De skäl,, som den siste talaren
anfört för behofvet af ett sådant anslag, som det Hr
Dalman yrkat, äro så bevekande, så fosterländska, så vackert
tänkta och utförda, att jag ej kan annat än på det högsta
understödja den gjorda framställningen. Jag gör det så
mycket hellre, som det Utsk., af hvilket jag liar äran att
vara en medlem, funnit sin pligt vara att föreslå R. St. inrättande
af flera och bättre navigationsskolor, un som nu finnas,
och hvilka äro alldeles ändamålslösa i sitt nuvar. skick.
Bien då, för ett bättre uppfyllande af det med dem afsedda
systemål, nödigt är, att någon förberedande anstalt, finnes,
inser jag ock, huru nyttigt det skulle vara, om de personer,
som der skulle njuta undervisning, redan dertill lagt
en god grund i en sådan inrättning, som den Sjömannasällskapet
söker att tillvägabringa. Jag understödjer alltså Hr
Dalmans förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag erkänner visserligen
riktigheten af StatsUtskts yttrande, alt ifrågavar. anslag
rör ett ämne, som kunde tillhöra Stockholms menighet
allena. Men å den andra sidan får man också erkänna,
att derest icke Slaten lill en sådan gryende inrättning, som
denna, lemnade något understöd, så vore det fara värdi,
att det enskildta goda uppsåtet icke kunde, för bristande
medel, uppfyllas. Om någorstädes ett sådant anslag skulle
Den 3o Maj e. m.
5og
i Sverige gifvas, så vore tiel visserligen i hufvudstaden, företrädesvis
framför alla andra städer, i anleda, af den större
mängd af sjöfolk, som der finnes jemförelsevis med andra
städer i Riket. Jag skulle önska, alt Ständerne mätte
bevilja ett sådant anslag just nu, du den man, hvilken äger
förtjensten att först och egentligen hafva fästat uppmärksamheten
på Svenska sjöfolkets bekymmersamma belägenhet,
kan med samma nit tillse och bevaka, alt den summa,
som anslås, varder väl använd. Är stiftelsen en gång gjord
och väl ordnad, så kan hon också för framtiden komma att
bestå. Jag instämmer med dem, som yrka återremiss af
betänkandet.
Hr Oxehufvud: På det att icke något missförstånd
måtte uppstå i anleda, af Hr von Harlmansdorffs yttrande,
att Stockholms stad vore den, som främst borde bidraga
till inrättningen, får jag upplysa, att det icke varit sällskapets
mening att inskränka sina åtgärder endast till Stockholms
stad, utan tvertom att, enligt den prospect som blifvit
StatsUtsk. meddelad, Sjömannasällskapet utvecklat ganska
tydligt, att det skulle stå hvarje stad i Sveriges Rike öppet,
att till denna inrättning skicka så många elever, som motsvarade
det bidrag, som för ändamålet blifvit i orten samladt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: I anledn. af de
anmärkn:r, som blifvit framställda mot StatsUtsk:s betänk.
, anser jag mig böra yttra, alt min mening ingalunda
är, att bestrida en återremiss. Så vidt jag kunnat uppfatta
Utsk:s lanke i denna fråga, har icke någon dess ledamot
funnits, som icke erkänt den utmärkta förtjenst, som Sjömannasällskapet
äger, hvilket fästat allmänna uppmärksamheten
på nödvändigheten att gifva en bättr e riktning åt sjöfolket
och sjömannayrket, — lika litet som någon förbisåg
de synnerliga förljenster, sorn sällskapets ledamöter i öfrigt
ådagalagt, eller vigten att begagna denna impuls för att befordra
ett ändamål af så högt gagn för fosterlandet. Skälet,
hvarföre StatsUtsk. icke tillstyrkt motionen, igenfinnes
dels i betänklighet vid sjelfva formen för densamma, dels
ock att dermed ej det speciella ändamålet skulle så fullständigt
vinnas, som Utsk. det önskade. Då likväl betänk, lärer
blifva återremilteradt, och Utsk. erhåller de upplysningar
det förut saknat, samt betänkligheten i afseende ä formen
är håfven genom den motion, Hr Dalman nyss gjort, hyser
jag den förhoppning, att StatsUtsk. visserligen konrmer alt
behjerta denna fråga på ett sätt, sorn otvifvelaktig! står tillsammans
med hvarje enskilds önskningar.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Det ärallmänt bekant,
med hvilka berömliga bemödanden Sjömannasällskapet sökt
skänka åt sjömannayrket en ny hoppfull dager. Vi böra komma
ihåg, alt det icke allenast är vinsten under freden, utan äfvert
försvaret under kriget, sorn beror på utvecklingen af dessa
Dcu 3o Maj e. m.
S|ömannasällskapets bemödanden. Jag hoppas alt R. o. Ad.
skall genom sitt exempel föregå de öfriga Stånden och visa,
alt vi äro öfvertygade, det vårt försvar till största delen beror
på vår flotta, oell att Sverige utgör en sjöstat, hvilket
icke lärer kunna nekas. I anledn. häraf skulle jag önska
att, vid den återremiss, —som jag förmodar icke vågras,—
R. o Ad. ville förena sig med motionären, sorn begärt 4)°°°
r:dr b;co för detta berömliga syftemål.
StatsUtskrs utlåt. N:o i 16 blef af R o. Ad. återremitterad
l.
Hr Dalman: Då ifrågavar. betänk, redan är bifallet af
arne Stånd och jemväl torde bifallas af ett tredje; så och
på det icke ett sådant beslut af 3:ne Stånd måtte inverka
på sjelfva saken, och återremiss icke kunna lända till någon
påföljd, anhåller jag om propos., alt den af mig nyligen
gjorda modificationen i det förra förslaget måtte till StatsUtsk.
remitteras. Det kunde eljest hända, att sedan 3
Stånd bifallit betänk., pluraliteten inom StatsUlsk. icke ansåg
någon åtgärd kunna vidtagas och ändamålet med min
motion, hvilken här haft den lyckan att blifva af flera ledamöter
understödd, således vara förfeladt. För att undvika
detta, torde Hr Frih. o. Landtm, icke misstycka, att jag
anhåller om särskild propos. till remiss af min här i afton
väckta motion.
Frih. Ridderstolpe: Inseende afsigten med den siste
talarens yttrande, anhåller jag att få mig med honom conformera.
Frih. Hamilton förenade sig äfven med Hr Dalman.
R. o. Ad. biföll, att Hr Dalmans motion fick till StatsUlsk.
remitteras.
Föredrogs ånyo Stat»Utsk:s den 20 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 117, ang:de väckt fråga om förlängning af den
för inlösen af Riksg.conlorets creditsedlar stadgade prasscripl
ionstid.
Frih. Gederström, Jacob: I öfverensstämmelse med
de anmärkn:r, som jag och flere ledamöter framställt emot
Hi- Rosenblads motion, ang:de fixerande af viss prasscriptionstid
för bancosedlars inlösen, tager jag mig friheten fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet vid detta Utsk:s betänk. Det
är just den omständigheten, att dessa sedlar med 1842 års
slut icke mera få einottagas i uppbörden, som kominer att
försvåra deras ingående till Riksg.contoret och leda till förluster
för den enskilda. Jag föreslår alltså här, lika som i frågan
om bancosedlarnas inlösen, att Ständerne måtte lill K.
Al. aflåta en und. skrifvelse med begäran, det K. M. täcktes
anbefalla vederbör, sina Bef:h:de, all alla sådana genom
Den 3o Maj e. m.
uppbörden i räntcrierna inkommande sedlar icke må tillålas
alt i rörelsen aler niga, ulan skola insändas till K. Slats-conloret,
för att medelst dess försorg ulvexlas mot det nya myntet,
— isynnerhet hvad angår de län, der uppbörden i ränterierna
är af beskaffenhet att åter ulga i länet till löntagare.
Jag anhåller om ålerremiss på delta betänk., och att,
i afseende på riksg.sedlarna, samma ordning må blifva fastställd,
som för de afdömda baneosedlarna blifvit begärd.
Gr. Gyldenstolpe, Anlon Gabriel: Jag tior verkligen,
alt den åtgärd Frih. Cederström begärt är öfverflödig.
Det har visat sig, att, ulan någon sådan skrifvelse till Konungens
Bef:h:de om alt hit inskicka i ränterierna inflytande
riksg.sedlar, har en sådan minskning i den utelöpande
massan deraf inliäffat, atl, då den vid 1834 årsslut utgjorde
g millioner r:dr, så utgör den nu icke mer än i million,
hvarföre det lär kunna förmodas, att, då 8 millioner ingått
på 5 år, den g:de millionen nog skall af sig sjelf ingå
på de 2 år, sorn af proescriptionsliden för deras emottagande
i uppbörden återstår. Då jag sålunda är öfvertygad, att
Frih. Cederströms förslag icke leder till något ändamål, anhåller
jag om bifall å betänkandet.
StatsUtskrs utlåt. Nro 117 blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs den 20 dennes
på bordet lagda utlåt. JNro 1 1 ö, angrde ett lån för uppmuddringen
af Sölvesborgs stads hamn, blef samma utlåt, af R.
o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning StatsUtskrs den 20 dennes på
bordet lagda utlåt. Nro 119, angrde fortgången af den
fullmäktige i Riksg.contoret uppdragna utredning af Götha
canal-bolag och Malmö f. d. discont-inrältningar.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har emot detta betänk.
den anmärkn. att göra, att StatsUtsk. tillstyrkt, del
fullmäktige skulle äga rättighet att afslula accorder. — En
sådan författning skulle jag för min del anse aldrig böra
komma i fråga. Det är klart, alt livad af gäldenären sjelf
ej kan betalas, måste af hans borgesman fyllas. Att ingå i
accorder vid eoncurser eller dylikt, det star icke i öfverensstämmelse
med en ordentlig förvaltning af Statens medel.
Hr von Hartmansdorff, A u g.; Jag godkänner visserligen
den grundsats, som Frih. Cederström uttalat mot
accord om Statens medel, men då jag haft äran vara fullmäktig
i Riksg.contoret och under den tiden befattat mig
med dessa discont-ulredningar, så känner jag deras beskaffenhet
ifrån flera år tillbaka. De äro till största delen af
den art, att om dem en förlikning är bättre, än en rättegång.
Jag tror således atl säkraste sältet för Ständerna att
5ia
Den 3o Maj e. m.
erhålla hvad möjligen utbekommas kan, är att låta förvaltningen
under de följande åren fortgå på samma sätt som
under de sednare; samt att det följaktligen må vara fullmäktige
tillåtet att ingå i sådana afhandlingar, som StatsUtsk.
här föreslagit. Jag tillstyrker således bifall å betänkandet.
StatsUtskis utlåt. N:o ng blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:s den 20 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
27, i anledn. af väckt fråga om för högt beräknade liemmansräntor
inom Calmar län.
Företogs till pröfning Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s
den 20 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 2S, i anledn. af
väckt motion om afskaffande af extra-länsmän och andra
polisljenstemän utan lön.
Frill. Nauckhoff, Joban Otto: Jag har icke varit
i tillfälle att läsa deri motion, som föranledt detta betänk.;
men af den resumé', som Utsk, framställt, tycker jag mig igenkänna
detta svall af fraser, hvarigenom skefva och ensidiga
åsigter pläga gifva sig luft. Jag fäster likväl föga vigt vid
sjelfva motionen, men destomer vid dcti tankegång, hvarigenom
Utsk. synes vilja förehålla vederbör. — ingen nämnd
och ingen glömd — alt moralen mätte gå hand i hand med
utöfningen af det grannlaga åklagarekallet. Min mening är
icke, att vid detta tillfälle inleda någon controvers i denna
riktning, emedan moralen icke är någon fiende till allmänna
ordningen, utan har fast mer behof af dess skydd för
att kunna verka. Allmän ordning har åter i sin tur behof
af materiella redskap för att kunna göra sig gällande. Om
nu dessa materiella redskap icke äro försedda med löner på
stat, så får man väl icke deraf draga den slutsats, att allmänna
ordningen kan vara dem förutan, eller att de äro
förderfliga. Utsk., som synes nitälska för den, som jag tror,
allmänt erkända maxim, att tillämpa moralen på politiken,
hade gjort bättre alt medverka till beviljande af behöfliga
löneanslag, än att, som nu skett, från speciella förhållanden,
dem Utsk. icke rätt inhemtat, bana sig väg alt tillstyrka en
allmänt omfattande åtgärd. Ingen länsstyrelse lärer val tillsätta
extra-länsmän, för att skaffa en och annan individ tillfälle
till inkomster genom åklagare-andelen i böter. Länsstyrelsen
i Blekinge har anmält behofvet af ett ökadt antal
kronobetjening, och säkerligen hade icke denna und. anmälan
blifvit bifallen, derest icke Konungen funnit, att de derför
anförda skälen varit vä! grundade. Det är mig bekant,
alt bland allmogen i Blekinge mångå utföra icke blott sina
egna utan äfven andras rättegångar; — jag påminner mig
ibland
Den 3o Maj e. ra.
ibland andra en nämndeman, som dog förlidet år, och sorn
jag hort efterlemnat den betydliga egendomen af en tunna
guld i b:co, hufvudsakligen förvärfvad genom lemnadt biträde
i rättegåhgsärenden — oell länets Pröfn.comité' har också
funnit sig föranlåten ätt uppföra (lera personer bland
allmogen till erläggande af bevillning såsom sakförare. Ganska
naturligt lär man finna, att det under sådana förhållanden
kan vara besvärande att hafva i sitt granskap personer,
som ex ofiieio uppträda; och måhända vet motionären
något om den saken. Just i den trakt, der motionären bor,
nro vanligen de flesta rättegångar anhängig!), och der hafva
brott af den grofsta art blifvit begångna; icke långt derifrån
hafva under loppet af flera månader, snart sagdt dagligen,
allmänna säkerheten och allmänna ordningen på det
högsta varit coinprometterade. Jag önskar att ej behöfva
ingå i närmare detaljer derom t nog af, jag tror mig veta,
alt länsstyrelsen haft mer än grundad anledn. till den und,
anmälan, Utsk. omtalar. Det inträffar dessutom, att i länet
icke finnas mer än 3:ne extra-länsmän, och dessa 3 motsvara
just de 3:ne ordinarie länsmans-districler, som blifvit för
flera ur tillbaka indelade, men icke kunnat erhålla ordinarie
länsmän, i blist af löneanslag. Af det anförda hoppas jag,
att R. o. Ad. finnér motionen vara vederlagd, samt atl icke
några skäl äro för banden, som böra föranleda lill en sådan
und. skrifvelse i önskningsväg, som Utsk. föreslagit. — Jag
tror, att man bör vara sparsam med dessa önskningsmål och
icke genom ett otidigt begagnande nedsätta deras betydenhet;
jag tror K. M. varder fästande mera vigt vid upprätthållandet'
af allmänna ordningen, af säkerheten till lif och
egendom i landet, än vid en motionärs lösa framställningar.
Som princip betraktadt, är jag visserligen ense med Utsk.
deruti, att man bör undvika att tillsätta tjenstemän utan lön;
— dock icke ovillkorligen, ty ingen regel gäller utan undantag.
— Som princip betraktadt, skulle jag vilja föreslå Utsk.
att spara sina hemställanden om und. skrifvelsers öfverlemnande
till Konungen, till dess det blifver fråga om mål,
som bättre låna sig dertill , än det ifrågavarande.
På grund af hvad jag n« haft äran anföra, anhåller
jag om propos. (ill afslag å betänkandet.
Frih. Hamilton, Hugo: Den siste talaren torde tillåta,
att jag besvarar honom med några ord. Jag tror icke, att
hans yttrande ligger i strid med Utsk:s betänk., och meningen
har ingalunda varit alt klandia, det sådane extralänsmän
blifvit tillsatte, der de befunnits behöflige; men
Utsk. h ar mera afsatt, att sådane personer borde försetts
med ordinarie lön, ehuru Utsk. icke trott det vara sig
tillständig!, att derom yttra något till K. M.. — fullt förlitande
sig derpå, att Konungen skulle, så snart Dess höga
7 H. 65
514
Den 3o M a ] e. m.
uppmärksamhet dera blifvit väckt, föreslå R. -St. löners beviljande,
der ett ökadt antal så beskaffade tjenstemän vore
af nöden. Några speciella casus bafva af motionären blifvit
framställda och af ledamöter inom Ulsk. vitsordade, somgifvit
Utsk. anleda, föreslå R. St. att bos Konungen anhålla r
att sådana förhållanden lör framtiden matte upphöra. Jag
anhåller 0111 bifall å betänkande.!.
Frih. Nauckhoff: Utsk. tillstyrker positivt, alt ”R.
St. mätte bos Konungen anhålla, att k 1 onobetjening icke
må på sådana villkor tillsättas, och, der de redan finnas, de
genast afskaffa* &e.” Mig synes denna tillstyrkan temmelir
gen peremtorisk. Om deremot den redaction, sorn Utsk:s
ordförande nyss nämnde, fått inflyta i betänk., hade det
visserligen varit vida bättre; ty då hade afgörande! varit
öfverlemnadt åt K. M., att, efter länsstyrelsernas hörande,
förordna hvad för bibehållande af den allmänna säkerheten
Ian nöd kg t vara. Hvad Utsk. nu föreslagit, innefattar rent
af ett klander riktadt i första rummet emot länsstyrelsen,
som i otid fästat Regeringens uppmärksamhet på vissa förhållanden,
och i det andra emot samma Regering, som lill
det föreslagna lemnat bifall.
I|r von Hartmansdorff, Äng.: Detta betänk, upplyser,
att folkmängden på landet i Blekinge utgör 65,327
personer, och att, jemte arne kronofogdar, de ordinarie länsmännens
antal endast utgör 6. Nara 1 1,000 personer finnas
således inom hvarje af de 6 länsmansdislticten. Detta är sä
slott, att det troligen öfverskrider hvad som någorstädes i
Riket inträffar, när man beräknar länsmansdistricten i allmänhet.
Inom Calmar län med Öland belöpa sig icke flera
än 7,500 personer på hvarje länsmansdjstrict öfver hufvud
räknadt. Delta antal tror jag ock vara stort nog. Om
man nu till de 6 länsmän, som på ordinarie stat finnas i
Blekinge, lagger de 3 extra-länsmännen, så belöpa sig ungefär
7,200 personer på hvardera af dessa 9 länsmän, eller
ungefär samma antal, sorn jag nyss omförmälde finnas i Calmar
län. Jag tror således, att det nuvar antalet af länsmän
i Blekinge icke är öfverdrifvet, — synnerligen när man
ihågkommer den större liflighet, sorn råder i Blekingska
allmogens lynne och deraf följande större benägenhet, att
af öfverilning begå brott och stundom ganska svåra förbrytelser.
I stället för alt hos Konungen begära, det extralänsmännen
i Blekinge skulle försvinna, synes det vara stort
skäl att hos Ständerna begära anslag till 3 nya länsmanslöner
för detta län. — Ännu olämpligare, än att göra den förra
anhållan hos Konungen, synes det vara alt begära, det Konungens
Ref:h:de icke måtte utan lön tillsätta extra-kronobetjente.
Det finnes förut en dass deraf, de s. k. expeditions-kronofogdarne,
och hvilka, åtminstone i de län, som
jag närmare känner, icke hafva någon ordinarie lön. Desse
Den 3o Maj e. m.
515
äi o lili val de, sorn befatta sig med executions-ärenden, under
det alt ilen ord. fogden sysselsätter sig med uppbörden.
Nar fögderierna äro stora, eller fogdarne äro gamle, så aidel
vanligt, all exped.-fogdar tillsättas, på det alt göromål
len skola gå flinkare. Funnos ej desse exped.-fogdar, så
skulle både de ord. fogdarne och fögderierna i nämnda fall
vara illa belåtna. Om Sländerne, det oaktadt, skulle ingå
till Konungen med en sådan framställning, sorn TJtsk. föi inslagit,
så borde omdömet deröfver aldrig kunna blifva något
annat, än att betänk, varit uppsatt utan sakkännedom
och bifallet utan nödig urskilning af de förhållanden, som
förefinnas. Jag anhåller således om afslng å ifråga var. utlåtande.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs utlåt. N:o 28 blef af B.
o. Ad. afslaget.
Ladcs på bordet nedannämnda från Utskotten inkomna
ullål:n och betänk;n, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o i35, rörande väckt fråga om kungsgården Halltorps
på Öland återvinnande till Kronan;
N:o 136, angtde väckt fråga, att Kronans fisken måtte
till skatte försäljas;
N:o 137, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om åtskilliga
kronolägenheters försäljning;
N:o 138, i anledn. af Anders Andersson från Skaraborgs
Ian motion, angtde ersättning för eller befrielse från åtskilliga
onera, hvilka å en del hemman genom Götha canals anläggning
tillkommit;
N:o 13g, i anledn. af Hr Munck af Rosenschölds, N. R ,
motion om anslag till pensioner åt enkor efter de soldater,
som tjenst"jort vid den s. k. Vestra Armeen år 1809;
N:o 140, i anledn. af Hr von Harlmansdorffs, A., motion
om myntliijsels upplåtande till embetsrum åt de 6 Regeringsdepartementen
111. m.;
N:o 14 r, i anledn. af väckt motion om nalional-belöning
för Öfverste Klingstedt;
N:o 142, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å förre Häradsskrifvaren
S. F. Hagelins underd. ansökning om förhöjd
pension;
N:o i43, i anleda, af K. M:s nåd. remiss å Landträntmäslarens
i Malmö, Lagmannen Göran Wulffs ansökning, om rättighet
att vid afskedstagande erhålla pension till fulin beloppet
af innehafvande lön;
N:o 144, i anledn. af väckt motion, att tills vidare förordnade
embets- och tjenstemän ej må berättigas åtnjtita annan
lön, än den deras ordinarie tjenster på stat medföra,
och att, om någon embetsman erhåller fullmakt på flerft
Ö i G Den 3o Maj c. ra.
ordinarie tjänster, lian må äga uppbära lön för endast en
af desamma;
j\f;o [4‘i, i anleda, af H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm1;, G.,
motion om upphörandet af begrafningshjelps aftjenande;
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
A:o 26, ang:de skjutsnings-anstalterna i Riket.
II. R, o. Ad. åtskiljdes kl. | till 1 oro morgonen den
3i Maj.
In fidem protocoili,
F. O. Silfverstolpe.
