# ID: svediakorp-gov520
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 144,449
# sentences: 5,138
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o 11,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adelil
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Sjunde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, i84o
-
Lördagen den 16 Maj 1840.
Plenum kl. g f. m.
o
j\_nyo föredrogs och bifölls BancoUtsk:s den ag sisll. April
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 13, i anledn. af väckta
motioner, dels i allmänhet, om lån ifrån banken till understöd
för kyrkors byggande, dels särskildt, om dylikt lån
för uppförande af domkyrka i Hernösand.
Hr af Donner, Gustaf Wilh., uppläste följande:
Då StatsUtsk. erkänt nyttan och vigten af gymnastiska
central-instilutet, både i anseende till syfte och hvad det
för samhället, under sin korta verkningstid, uträttat; då
detta institut icke blott tillhör den enskilda medborgareclassen,
utan jemväl hvarje annan samhällsclass; då gymnastik,
såsom den vid nämnda institut bedrifves, är ett verkligt
sannt utvecklingsmedel för kroppen i dess friska tillstånd
samt elt kraftigt hjelpemedel i de flesta chroniska sjukdomar,
och då dessutom Utsk. sjelft vistordat detta institut vara
det enda inom den civiliserade verlden, är det måhända mindre
väl betänkt, att Utsk. icke tillstyrkt R. St. att å stat
uppföra det anslag, 6,075 r:dr, som finnes upptaget i K.
M:s nåd. propos., rör;de gymnastiska central-instilutet.
Utsk. har nemi. nedsatt nämnda summa till 4>4°° 1-fdr,
och, i stället för det i den nåd. propos:n för föreståndaren
föreslagna belopp af 2,000 r:dr, uppfort denne vetenskapsman
till endast 1,600 r:dr, i likhet med hvad för Carolinska
institutets professorer blifvit föreslaget.
Är då denna beräkning uppgjord efter en likstämmighet
i arbetsskyldighet, ansvar och tjensteåligganden? Har
man icke förbisett de med det gymnastiska lärarekallet förbundna
kroppsansträngningar, hvarförutan detsamma icke
kan rätt utöfvas; lägg dertill, att den sanne gymnasten måste
besitta vidsträckta theoretiska kunskaper, samt att föreståndaren
vid ett gymnastiskt central-institut — den enda bildningsanstalt
för gymnastik-lärare i Riket, — står i ettslags
ansvar för ungdomens fysiska uppfostran och den allmänna
gymnastiska roilitärbildningen; beräknar man dessutom de
många särskilda leetionstimmar, hvilka fordra föreståndarens
närvaro och tillsyn: så tyckes jemförelse!! emellan denna
befattning och en, med 4 till 6 timmars föreläsningsskyldighet
i veckan, vara nog löst uppgjord.
Öfverläraren, som bör besitta en vettenskaplig bildning,
Don 16 M a j f. m.
motsvarande hans skyldighet att föreläsa anatomi och physiologi,
använd på gymnastikens olika läror, rörelse-förklaringarna,
theorien för de olika vapnens handterande, samt
derjemte äga en utbildad praktisk färdighet, så väl i medical
som pedagtjgisk gymnastik, torde snarare i löneförmåner
böra åtnjuta en med färarne vid Carolinska institutet öfverensstämmande
lön.
Anslaget till 4 repetitörer eller lärare-elever, hvardera
med aoo r:dr, har CJtsk. helt och hållet lemnat utan afseende.
Dessa löner äro, icke blott för det närvar., af vigt
för institutets verksamhet, utan torde fastmera på den grund
böra afses såsom enda villkoret, på det gymnastik-lärare
mätte kunna vid institutet qvarstanna och utbilda sig, vigtig!
vid läroplatsernas besättande, icke blott inom sjelfva institutet,
ulan ock vid academicrna, der en mot deras vidsträckta
lärarekall svarande skicklighet erfordras.
Utsk. anser ej Staten böra bekosta aflöning till lärarinnor
i fruntimmers-gymnastik, men utvecklar icke vidare
grunden för detta afslag. Är det icke af vigt, är icke tiden
ännu inne, att den fysiska uppfostran Ufven utsträckes
till qyinnan? Är hennes organer utbildade efter en annan
naturlag än mannens? Är nu delta sanning, bör ingen kunna
anse det vara mindre lämpligt för Staten att bekosta aflöning
till lärarinnor i fruntimmers-gymnastik, helst centralläroverket
är besökt af nästan ett lika stort antal af båda
könen. Dessutom torde en hvar, som har någon kunskap
om gymnastik, icke finna olämpligt, alt i denna sak bildas
lärarinnor, som kunna efter föreskrift verkställa den manuella
behandlingen. Man gör institutet till en ensidig bildningsanstalt,
om man löser den sammanlänkande ide'e, som
ligger till grund för detsamma.
Utsk. anser sig föranlåtet, att, sedan det föreslagit ett
ökadt anslag af 2,400 r:dr, taga institutet i stegradt anspråk,
och har derföre framställt den fordran, att Stockholms gymnasii-ungdom
skall vinna tillfälle att vid institutet kostnadsfritt
få begagna pedagogisk gymnastik.
Tvifvelsutan upptager institutets nuvar. föreståndare
denna fordran med beredvillighet; men är det rätt att, innan
man öfvervägt institutets många åligganden, ytterligare
pålägga detsamma Ökade göromål, utan alt derföre öka lärare-personalen?
Utomdess är institutet endast ett lärarebildande
undervisningsverk.
Hvad man måhända icke kan undgå att ogilla i Utsk:s
utlåt., är den beräkningsgrund, som detsamma antagit för
nedsättandet af institutets projecterade stat. Utsk. anser
nemi. institutets enskilda intägter så betydande, att en minskning
af nära 2,000 r:dr utaf den begärda summan blifvit föreslagen.
Kan Utsk. uppgöra en stat för ett offentligt läroverk
efter de enskilda intägter, som tillkomma genom lärarnes
möda och sträfvanden utöfver hvad Staten kräfver? Haf
-
Den iG M a j f. ra.
va lönerna vid academierna blifvit beräknade efter bvad lärarne
i collegiipenningar inbringa, eller skall blott gymnastiska
institutets stat fastställas efter delta egna beräkningssätt?
För att kunna på det närmaste upplysa om institutets enskilda
intägter och huru desamma användas, tog jag del af
institutets räkenskaper, oell fann, icke utan förvåning, att de
på stat lönade lärarne erhöllo deraf ett ringa arfvode, men
att deremot intägterna fördelades emellan lärare-eleverna.
Troligen finnes intet annat läroverk, hvars ledare mindre
egennyttigt går till väga; och detta, för att i en framtid
fä lärare bildade, hvilket eljest icke vore möjligt, sedan
Staten nästan glömt detta instituts sträfvanden.
Institutets förre föreståndare, Ling, den för sin sak så
helt oell hållet uppoffrande, nitiske mannen, afstod icke allenast
de enskilda inkomsterna åt extra lärare, utan måste
äfven esomoftast af sin obetydliga lön lemna understöd åt
lärare-elever. Samma förhållande är äfven nu understundom
fallet, och dessutom torde institutets förmodade stora
inkomster bevisas, förnämligast derigenom alt Ling lemnade
sin familj efter sig i tryckande omständigheter.
SlatsUtsk. har, säger jag, måhända icke nogsamt besinnat
hvilken förmåga institutet äger att verka och bereda för
en framtid. Måhända har Utsk., för att kunna bibehålla
anslaget för orthopediska institutet, gjort denna afprutning
å det föreslagna anslaget för det gymnastiska.
Känner väl Utsk. att orthopedien, riktigt ledd, är endast
en underafdelning af gymnastik, och har Utsk. i delta
fall sökt förskaffa sig ledning för sitt omdöme härutinnan?
Det är icke genom våldsamma medel, sorn man återställer
helsan i en sjuklig kropp. Detta mäste, der bättring är möjlig,
beverkas genom en riktigt ledd gymnastisk behandling.
Kunde Staten bekosta särskilda instituter för de olika
hufvudgrenarna af den gymnastiska vettenskapen, såsom för
medical, orthopedisk, pedagogisk och militär-gvmnaslik —
och dessutom anslå en bestämd summa till ett centralinstitut,
hvarest den sanna gymnastiska ideen i sin helhet
vårdades och utvecklades, vore detta utan tvifvel det fördelaktigaste.
Nu deremot, då alla anslag på det nogaste öfvervägas,
föreslår jag endast, alt gymnastiska central-institulet, hvilket,
enligt hvad jag sjelf under 3^ år haft tillfälle alt erfara,
med fördel behandlat olika sjukdomar och chroniska
lidanden, må af StalsUtsk. kunna påräkna dess medverkan
i tillstyrkandet af det begärda anslaget 6,075 rtdr b:co.
Sjelf för en längre tid sedan räddad från en hotande
bröståkomma,’ förmedelst den ändamålsenligaste behandling
vid gymnastiska central-institutet, hade jag då tillfälle att
närmare blifva bekant med dess behof och sträfvanden, och
återgäldar nu på detta sätt, dock utan öfverdrift, en dyrbar
skuld.
6
Dcii 16 Maj f. ra.
På grund af livad jag således haft äran anföra, anhåller
jag oin återremiss af denna del af SlatsUtsk:s betänk.,
som rör gymnastiska central-institulet och förenar mig för
öfrigt i de af Herrar af Grubbens, Lagerhjelm, von Hartmansdorff
och Ribbling afgifna yttranden.
R. o. Ad. beslöt, att detta anförande skulle fä åtfölja
återreuiissen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 6a.
Vid förnyad föredragning af BancoTJtskrs den 29 sisth
April e. m. på bordet lagda utlåt. N:o i4, • anleda, af Hr
Bagges motion, dels om villkoren för återbetalning af de
lån, som Uddevalla stads borgerskap och församling af banken
erhållit, dels angtde ett nytt lån af bankens medel lill
Uddevalla stads församling, blef samma utlåt, ån vo hegardt
på bordet af Hr Edenhjelm, Gillis, samt Frih. Ridderstolpe,
Fredrik.
Till pröfning företogs BancoUlskts den 29 sisth April på
bordet lagda utlåt. N:o 15, i anledn. af väckt fråga om ansvars-bestämmelscn
för den räkningshafvare i banken, sora,
titan föregången collationering, assignera!'å sin räkning derstädes.
Fr.« Ged e r s t r ö m, Jacob: Då författningar finnas,
som stadga ansvar för öfverassignering, skulle jag för min
del tro, att ifrågavar. hötesansvar för uraktlåten collationering
väl länder till vinst för bankens tjenstemän, men ingalunda
till bankens säkerhet. »Finnes assignanten hafva gått
öfver räkningen, får han böta, och hans egen fördel beror
således derpå, att lian icke försummar collationeringen. På
sådan grund yrkar jag afslag å betänkandet.
Hr af Geijerstam, Gustaf Emanuel: Grunden för
det af BancoUtsk. i detta betänk, tillstyrkta beslut är den,
att, enligt gamla banco-reglementet, skulle den, som försummade
alt collalionera räkningen med bankens bok, böta
viss proc. af den under årets lopp assignerade summan. Det
har handt, att ett af de milda stiftelserna i Stockholm assignerade
utan föregången collationering. Bankens ljenstemannapersonal
väckte anspråk på böter, lill belopp af den stadgade
proctn af den assignerade sunman, hvilka böter äfven
på det sättet blefvo beräknade. Delta gaf BincoUtsk. anleda.
att föreslå bötesansvaret till det belopp, betänk,
upptager.
Hr von Troil, Emil: Den siste värde talaren har misstagit
sig såtillvida, som böterna aldrig beräknas efter beloppet
af de under året dragna summor, utan efter beloppet
af de summor, som blifvit assignerade från årets början och
intill dess föregående årets räkning blifvit collationerad.
Den 16 Maj f. ni.
7
Hr af Geijerstam: För att upplysa det misstag, för
hvilket ilen siste värde talaren behagat debitera mig, får jag
erinra, alt fullmäktige i banken sett saken sa som Hr von
Troil, men att tjenstemännen i banken sett den ur en annan
synpunkt; och som saken icke syntes BancoUtsk. klar, gaf
det mig och öfrige utskrs-ledamöter anleda, att fatta det beslut,
som nu är undersläldt Ståndets pröfning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Såvidt jag kan erinra
mig, har man hittills icke varit skyldig alt collationera
sin räkning, med mindre man ville på densamma assignera.
Nu är det deremot föreslaget, att en hvar skall collationera
sin räkning, sednast vid Januari månads slut, till
undgående af 25 r:drs vite. Om det nu hände, att icke
r:dr stodo qvar på räkningen; huru skulle då böterna utgå?
Månne det vore skäl att på något sätt ändra de föreskrifter,
som hittills gälla i förevar, hänseende? Jag skulle icke
tro det, emedan jag icke ser sådana skäl anförda i Utsk:s
betänk., hvilka böra föranleda bifall derå. Jag tillstyrker
fördenskull antingen afslag å betänk., eller dess ålerremittering.
Hr von Troil: Det torde vara lämpligast att återremittera
betänk., enär en förändring uti stadgandet verkligen
synes vara af behofvet påkallad. Jag tror det vara bäst,
alt böterna bestämmas till ett visst belopp, och icke rättas
efter den assignerade summan; emedan eljest skulle hända,
att den ene assignanten, som försummade att collationera,
finge plikta ett betydligt belopp, men en annan, som assignerade
mindre, deremot endast ett ringa bötesbelopp, ehuru
föreseelsen vore densamma, nemi. alt hafva försummat
att collationera sin räkning för förra året, innan man började
ånyo assignera. Af sådan anledn. tillstyrker jag återreraiss.
Frih. Cederström: För min del skall jag icke sätta
mig emot återremiss. Utsk. blir då i tillfälle att närmare
utreda, hvarföre det tillstyrkt böter, der de icke borde finnas.
Man kan visserligen säga att K. kungörelsen af den 6
Maj i83o gifvit anledn. att beräkna böter för bristande collationering;
men jag finnér åtminstone icke, att bankens säkerhet
har något att befara, då den som assignera!' öfver
räkningen får böta. Assignerar han ej öfver, bevisar det,
alt han har sin bok lika väl ordnad, som banken har sin.
BancoUtskts utlåt. N:o i5 blef af R. o. Ad. återremitterad!.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtsk:s den 29 sisth
April e. m. på bordet lagda betänk. N:o 16, ang:de afskrifning
af 2:ne från banken utgifna odlingslån.
8
Den 16 Maj f m.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s den 29 sist). April e. m.
på bordet lagda ullåt. N:o 17, öfver en af R. St:s år 18J7
församlade revisorer gjord hemställan, alt förre Bancocommissarien
Toran må erhålla eftergift af ett honom ådömdt
ersättningsbelopp.
Hr von Troil, Emil: Jag anhåller om återremiss, på
det BancoUtsk. mätte ännu en gång blifva i tillfälle att laga
i öfvervägande, om icke billigheten påkallar alt tillstyrka
RiksSttn afskrifningen, hvilken så väl bancoful Imäktige,
som revisorerne tillstyrkt. Det ansvar, som uti förevar, afseende
lomme att utkräfvas af Bancocornmissarien Toran,
grundar sig på den solidariska förbindelsen, som åligger samtlige
bancocommissarierne inom bankens särskilda afdeluingar;
men förhållandet var, hvad Toran specielt angår, sådant,
att det icke varit för honom möjligt att förekomma
den försummelse, hvarifrån bankens förlust härleder sig;
och den person, sorn egentligen vållat förlusten, har undgått
aili ansvar, derigenom alt han afled, innan ersättningspåstående
var framstäldt. — Detskulle då vara en obillighet, om
en i moraliskt hänseende oskyldig person finge umgälla en
försummelse, för hvilken den verkligen försumlige undgått
allt ansvar.
Frih. Boye, Ludv.: Efter den underrättelse jag bar
om förhållandet i detta mål, är det verkligen en moralisk
skyldighet att bifalla afskrifningen. Jag hoppas, att Utsk.
icke skall vägra att göra afseende på känslan för hvad som
är rätt i detta mål. Jag förenar mig med Hr von Troil i
anhållan om återremiss.
BancoUtsk:s utlåt. N:o 17 återremitterades.
Vid förnyad föredragning, bifölls BancoUtskts den 29
sisth April e. m. på bordet lagda ullåt. N:o 18, i anleda, af
väckt fråga, ang:de löneförhöjning, så väl för ålskillige tjenstemän
vid R. Si:s låne-contor i Götheborg, som för en vid
samma contor anställd vaktbetjent.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s den 29 sisth April e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 19, i anledn. af gjord hemställan
om nedsättandet utan den såsom Tumba bruks fastighetsvärde
i räkenskaperna nu balancerade summa.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vet icke hvartill
det tjenar att i bankens räkenskaper utbyta den summa,
hvartill Tumba bruk är upptaget mot en annan summa,
beräknad på höfd. Om Tumba bör uppföras bland bankens
tillgångar, så skulle jag anse det böra upplagas till det
belopp, som svarade mot brukets värde, om det skulle försäljas.
Men så vidt jag kan påminna mig, finnes Tumba icke
upp
-
Den 16 BI a j f. m.
9
upptaget bland bankens tillgångar, ochjdå finner jag icke heller
skäl att förändra summan. Snarare bör man låta'bankens
räkenskaper om kostnaderna vitsorda hvad de kunna; ty det
tjenar till ingenting, att rubba det nuvar. förhållandet, när
man icke gör det med större noggrannhet, för att nalkas försäljningsvärdet.
Hr Stuart, Garl Guslaf: I anledn. af hvad Hr von
Hartmansdorff anmärkt, får jag äran upplysa, att Utskrs framställning
i detta betänk, bärleder sig från bancofullmäktiges
derom gjorda hemställan; och jag skulle äfven instämma
uti Hr von Hartmansdorffs åsigt, derest bankens räkenskaper
upplyste hvad Tumba egentligen kostat banken; men
då förhållandet icke är sådant, och man har en giiltig grund
för den nu ifrågasatta ytterligare nedsättningen af Tumbas
bokförda värde, så bar jag inom BancoUtsk. icke funnit någon
betänklighet vid att instämma uti fullmäktiges förslag.
Hr von Troil, Ernil: Jag får anhålla om bifall till
Ulslos betänkande. Då man har räkenskaper, kan det icke
vara utan vigt, alt dessa räkenskaper äro sådana, att de
upplysa sanna förhållandet. Vinnes detta ändamål, om man,
t. ex. då man köpt en vagn och begagnat den i 5o år, uppför
den i sina räkenskaper efter inköpspriset, ökadt med
kostnaderna för de reparationer den sedermera undergått?
Derigenom skulle den ju anses af mångdubbelt högre värde,
än inköpssumman, och af ännu mycket mera värde än
den, såsom gammal och utnött, i sjelfva verket ägde. Etsk.
har tillstyrkt, att Tumba måtte uppföras till det värde,
hvartill del kan uppskattas. Nyttan deraf torde kunna inses
af en hvar.
Hr von Hartmansdorff: Det torde vara svårt alt
bestämma hvad som är Tumbas verkliga värde. Ingen tror
förmodligen, att del är värdi hvad derpå blifvit bekostad t,
särdeles som det mesta blifvit ombygdt. Frågan är om det
på höfd uppgifna värdet är det rätta. Någon värdering synes
icke vara uppgjord; således hafva fullmäktige på ungefär
antagit en viss) summa. Men hvartill tjenar det, om samtliga
Stånden desslikes förklara, alt bruket är värdi 25o,ooo
r;dr, då fråga ej är om concurs eller utredning. Jag afstyrker
för min del cn taxation, sorn icke äger någon af de
grunder, hvarpå man kan med säkerhet beräkna dess försäljningsvärde.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, cm E. o. Ad. behagade
bifalla 13a’ncoTJtsk:s utlåt. N:o 19.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. tili afslag
å samma utlåtande.
Ropades ja och nej.
7 H.
IO
Den 16 Maj f. ca.
Hi'Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om Ståndet ansåg
de vid utlåt, gjorda anmärkntr föranleda dess återremitterande.
Ropades äfven ja och nej.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Mig tyckes, att Hr
von Troil har rätt i sin framställning, emedan inan, för att
icke bedraga sig sjelf, då man är en sannskyldig bokförare,
bör bokföra sin verkliga förmögenhet efter bokslutet, så att
inventarii-contot för föregående och det ingående året balancera
hvarandra. Derigenom vinnes Hr von Troifs mening,
att man icke uppför sig till ett capital—valde påen egendom,
högre än värdet verkligen är.
Hr Frih. o. Landtsm. yttrade, att han af svaren på de
af honom framställda propositioner icke kunnat utröna R. o.
Ad:s pl ural i tets mening, hvarföre han ånyo hemställde, om
R. o. Ad. behagade bifalla BancoUtskis utlåt. N:o ig.
Ropades starka ja, blandade med många nej, i anleda,
hvaraf Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han funnit ja
hafva öfverröstat nej.
Till pröfning företogs LagUtsk;s den 29 sisth April på
bordet lagda betänk. N:o 26, i anledn. af väckt fråga om
den uppenbara kyrkopliktens afskaffande.
Frih. Cederström, Thure: Då jag var den bland
R. o. Ad:s ledamöter, som här väckte motion om uppenbara
kyrkopliktens afskaffande, torde det förefalla besynnerligt,
att jag talar emot detta betänk., som till en viss del
tillstyrker bifall lill motionen; men enär min motion så väl
som Just.ombudsmannens framställning' i detta ämne afsåg
uppenbara kyrkopliktens utbyte mot enskild skrift, men LagUtsk.
, som tillstyrkt detta utbyte, derjemte föreslagit att
underrättelse från predikstolen skulle ske om den felandes
namn och brottets beskaffenhet; så finnes deruti anlednrn,
hvarföre jag nu upplrädt och anhåller om återremiss. Det
af Ulsk. föreslagna sättet att borttaga uppenbara kyi koplikten,
är nemi. föga bättre än kyrkopliktens bibehållande.
Antingen bör författningen bibehållas eller och helt och hållet
upphäfvas, emot utbyte af något gagneligt, som icke
medför rubbning af vårt nu gällande slraffsystéme. Jag har
fästat uppmärksamheten på hvad LagLTtsk. sjelft erkänt, att
offentliga kyrkoplikten öfvergått från hvad dermed ursprungligen
varit afsedt till ett verkligt straff. 1686 års
kyrkolag säger nemi. uti g cap., alt offentliga kyrkoplikten
är den sakfälldes offentliga botgöring inför församlingen,
för att deruti åter upptagas. Sednare tiders erfarenhet hor
vitsordat otjenligheten och skadan af den offentliga kyrkoplikten.
Exemplen derpå äro så många och så kända, alt
jag icke behöfver citei a något. Densammas borttagande all
-
Den 16 Maj f. m.
deles, såsom jag motionerat, är också föreslaget i nya lagförslaget;
och jag tinner icke, att LagUtsk. haft något skäl
för sitt tillstyrkande att kungörande bör ske om den brottslige
och brottets beskaffenhet, helst det är stridande mot
Christna religionens anda och mening, alt begagna kyrkan,
der man samlas för att öfva gudstjenst, lill en plats, der
man på salt och vis verkställer straff för begångna brott.
Sådant bör man sätta sig emot, och jag tillstyrker derföre
återremiss.
Frih. Boye, Ludv.: Ålla slags straff-syslemer erkänna
2:ne ändamål. Det ena, den brottsliges bestraffning; det andra,
visserligen icke mindre angeläget, men vida ädlare,
nemi. hans förbättring. Från början var allmänna kyrkoplikten
aldrig ämnad att öka bestraffningen. Den var en religiös
försonings-anstalt, och ingenting annat. Tiden har åt
begreppet derom gifvit en alldeles omvänd betydelse. Den
har öfvergått till en slags schavotlering, som gör det omöjligt
föi' den olycklige att återgå till ett mera moraliskt lefverne;
ty första villkoret för återgång till ett mera klanderfritt
uppförande, är hoppet att hans begångna fel mätte
vara glömda. Ulsk. har velat gå en medelväg, men har
råkat i den olägenheten att utgå från intet systeme; ty föga.
bättre än den offentliga kyrkopliklen är det offentliga
kungörandet af det begångna felet. Jag tillstyrker derföre
äfven återremiss, och hoppas, att Utsk. skall taga i öfvervägande
de ganska moraliskt grundade motiver, som f. d.
Lag-comiteen lagt till grund för sitt afstyrkande af offentliga
kyrkoplikten.
Frih. Cederström, Anders: På de af Frih. Boye
anförda skäl, och under åberopande i öfrigt af hvad Hr Hegardt
uti sin reservation anmärkt, anhåller äfven jag orri
återremiss på betänkandet.
LagUtsk:s betänk. JY:o 26 blef af R. o. Ad. återremitterad!.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Föreställande niig att
från den högtidlighet, som i dag kominer att äga rum på
Rikssalen, icke uteslutes Svenska nationen, torde R. o.
Ad. förena sig med mig uti den anhållan, att Hr Frih. o.
Landtm, täcktes låta från Hof-contorel begära ett antal biljetter
för R. o Ad:s familjer. Det har blifvit mig sagdi,
att bud afgått för att erhålla biljetter, men att man tillkännagifvit,
att inga åskådare komma att insläppas.
Frih. Boye, Ludv.: Jag befarar, att Riksmarskalksembetet
icke erkänner R. o. Ad. såsom en auetoritet , den
der äger rätt att ändra hvad Riksmarskals-embetel stadgat.
Oin detta embete lemnat det svar, att inga biljetter erhållas,
så tror jag, att R. o. Ad. skulle hafva mycket compro
-
12
D c 11 16 Maj f. m.
metterat sig, genom vidtagande af någon åtgärd till erliål—
lande af biljetter.
Fril). Ridderstolpe: Min mening var blott alt erhålla
ett bestämdt svar, huruvida nationen får såsom åskådare
deltaga uti högtidligheten, eller ej.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag känner visserligen
icke hvad regel, sorni dag kan vara gällande: men jag
förmodar, att förhållandet i dag är detsamma, som vanligen
äger rum vid dylika tillfällen, nemi. att inga biljetter
utdelas, utan att de, som önska intrade på läktaren, vinna
det afven, så långt utrymmet medgifver, om de i tid infinna
sig vid ingången.
Frih. Ridderstolpe: Den siste värdef talaren lärer
icke hafva observerat mitt yttrande, för hvilket jag kan ansvara,
nemi. alt tillåtelse att få inkomma på Rikssalen blifvit
publiken förvägrad; och alldenstund här finnas flere
riksdagsmän, som torde önska inträde på Rikssalen för sina
familjer, så, och derest det icke är något med SecretaUtsk,
gemenskap ägande, som kommer att förehafvas, torde det
icke innefatta någonting olämpligt att inhemta ett svar, huruvida
någon må insläppas eller ej.
Frih. Cederström, Jacob, anhöll att denna fråga
måtte få hvila på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den nu väckta frågan
svårligen kunde anses såsom ett allmänt öfverläggn:sämne
för R. o. Ad., emedan den då kunde läggas på bordet,
hvarigenom ändamålet alldeles förfelades; hvaremot Hr
Landtm, ville genom Ridd.fiscalen låta inhemta underrättelse
i ämnet, så att hvar och en, som önskade derom blifva
upplyst, af honom kunde erhålla kännedom 0111 förhållandet.
Ånyo föredrogos och Joi föl los LagTJtsk:s den 29 sist!.
April på bordet lagda betänkanden:
N:o 27, i anledn. af väckta motioner om skärpning i
stralfen för andra, tredje och fjerde resan stöld;
N:o 28, i anledn. af vackt fråga om förändrade föreskrifter
i afseende på kungörelsers publicerande i kyrkorna;
N:o 37, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K.
förordnm den 16 Juli 1776, ang:de straff för enskilde tjenare,
bönder eller torpare, som försåtligt våldföra husbondefolket.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: I anledn. af det
nyss föredragna betänk., ang:de förändrade föreskrifter i afseende
på kungörelsers uppläsande i kyrkorna, anhåller jag
att få göra en ny motion. Våra författningar stadga ingenting
derom, huruvida en kungörelse skall anses allmänt gälla
nde från den dag, hennes uppläsning börjades eller slutades.
Doll 16 Maj f, ra.
Det gifves exempel på, att statsverket, i fråga om sådana
kungörelsers gilltighet från den förra eller den sednare Söndagen,
gjort betydliga förluster, t. ex. i fråga om förtullningen
af socker. Det blir således nödvändigt, att Lageller
Ekon.TJtsk. afgifver ett förslag till bestämmande af
den dag, från hvilken en författning skall anses gällande.
Lämpligast torde det böra vara från den dag, uppläsningen börjats;
hvilket jag föreslår. Skulle åter författningens kraft
af lag räknas från den dag, uppläsningen slutals, torde äfven
böra stadgas viss tid, inom hvilken presterskapet bör,
efter uppläsningens början, hafva henne fulländat, hvilket
blifver svårare.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: T anseende tili hvad
den siste värde talaren föreslagit, skulle jag önska, alt R.
St. deciderade sig för sednare alternativet. Många kungörelser
uppläsas 3:ne Söndagar å rad; och jag skulle då vilja
föreslå, att de skola vara gällande från sista uppläsningen.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle visserligen instämma
uti den siste värde talarens förslag, om ej derigenom kunde
hända, att kungörelser aldrig lingö gällande kraft, emedan
jag har mig bekant, att kungörandet ofta går så till, att
presten från predikstolen blott tillkännagifver, att den eller
den kungörelsen utkommit, med antydan i öfrigt, att den
som så önskar, äger att i sacristian deraf taga närmare
kännedom.
Frih. Ridderstolpe: Den siste värde talaren har utgått
från den åsigt, att ett lagbrott skulle vara tillåtet; ty
då det är stadgadt, att presten skall uppläsa kungörelsen, så
är underlåtenheten deraf en afvikelse från lagen. Jag hemställer
till en hvar, om det är möjligt alt lagföra någon
efter en författning, som icke blifvit promulgérad.
Hr Ribbing: Visserligen är det föreskrifvet, alt författningar
skola kungöras fran predikstolarna; men om föreskriften
bestämdt innehåller, att de skola uppläsas från
början till slut, kan jag icke påminna mig; och om nu
stadgandet om kungörandet icke är sålunda bestämdt, och
den domare-regeln får gälla, att landssed, som ej häfver
oskäl med sig, får räknas såsom lag , så kunde det antagna
sättet att blott antyda en utkommen kungörelse, på sätt jag
omnämnt, äfven få äga rum, då kungörelsenär mycket vidlyftig
eller innefattar ett för församlingens flesta medlemmar
helt och hållet främmande eller ofattligt ämne —- såsom
t. ex. medicinal-laxan. Jag undrar hvilken prest skulle
uppläsa den, eller hvilken församling skulle stanna qvar
under uppläsningen, eiler hvilken församling skulle begripa
den. Af dessa skäl anser jag den siste värde talarens anmärkn.
böra förfalla.
>4
Den 16 Maj f. m.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan hafva oriktigt uppfattat
en värd ledamots, Frih. Ridderstolpes, yttrande, och, i
sådant fall, emottager jag med tacksamhet rättelsen. Men
0111 jag ej fattade hans mening oriktigt, så ville han att
kungörelsen ej skulle medföra verkan, förrän elen blifvit
3:dje gången uppläst. Om det Ur hans mening, torde man
böra ytterligare föreskrifva, alt alla tre uppläsningarna böra
ske på en gång, ty annars dröjde det för länge, innan
verkställighet följde af författningen; men jag kan dock icke
inse, huru i sådant fall 3:ne uppläsningar vore bättre
än en.
Frih. Ridderstolpe: Med den siste välde talarens
tillåtelse rättar jag ett misstag, som han begått. Min mening
var ej sådan han uppfattat densamma. Jag nämnde
blott ett alternativ af de föreskrifter, som gälla i afseende
på författningars promulgerande. Några uppläsas blott en
gång, andra åter skola uppläsas 3:ne gånger. Min mening
var den, från hvilken jag icke afstår, att kungörelsen bör
gälla från den dag, sista punkten deraf blifvit uppläst.
Hvad Hr Ribbings yttrande angår, så tror jag mig kunna
jemka min åsigt med hans, såvida lian tillåter mig erinra,
alt mycket af mitt yttrande kom derifrån, att jag aldrig
lydi något conunando-ord, som icke varit uttaladt. Den
kungörelse, som blifvit uppläst, är såsom ett commandoord;
men man kan icke lyda delta innan det är uttaladt.
Det är nödvändigt, att den som skall lyda, får höra hvad
han lyda skall, om han också icke helt och hållet begriper
det. Begrepp kan man icke alltid förskaffa vår allmoge,
dock mäste den hafva rättighet att höra för sig uppläsas
hvad den skall efterkomma.
Frih. Cederström, Jacob: Jag biträder Hr von
Bartmansdoi ffs framställning, att en viss tid bör vara bestämd,
frän hvilken upplästa kungörelser skola vara gällande,
och att tidpunkten bör vara den, då författningen anmäles
från predikstolen och uppläsningen deraf börjas. De
författningar, hvilkas uppläsande erfordra flera dagar, såsom
tulltaxan, äro vanligen bestämda att vara till efterlefnad
förbindande från någon viss dag, efter det de blifvit från
predikstolarna promuigerade, hvilket då uti ingressen finnes
intaget. Andra författningar, som röra landet i allmänhet,
äro sällan af den vidlyftighet, att uppläsningen deraf icke
medhinnes på en Söndag; men om så händer, såsom t. ex.
förhållandet är med hevilla .förorda., så känner man alltid tidpunkten,
från hvilken den skall tillämpas, och uppläsningen
kan då ske huru långsamt som helst, blott den medhinnes
före den sålunda bestämda tidpunkten.
Hr von Heyne, Georg: Jag motsätter mig visst icke
mycket de nya saker, som tiden påkallar; tvertom biträ
-
Den 16 Maj f. m.
iS
der jag de förändringar, som jag finner af värde. Men mångfalldiga
nyheter förekomma nu i motioner och under dis—
cussioner, som jag anser, minst sagdt, alldeles onödiga. Jag
skulle tro, att religionen och gudsfruktan vore byggd på
alltför svaga fotter, om den nu mera än förr skulle störas
af kungörelsers uppläsande från predikstolarna. Jag anser
det vara nödvändigt att bibehålla det gällande bruket, emedan
det en lång tid skulle blifva svårt för allmogen att veta
hvad kungörelsen innehölle, om ett annnat sätt antogs för
promulgationen, och tillstyrker derföre, att det måtte få
förblifva vid hvad som varit häfver, öfvertygad, att det
icke medför någon skada, olägenhet eller kallsinnighet för
religionen, mera än förr.
Hr von Hartmansdorff: Jag ville blott upplysa den
siste värde talaren derom, alt LagUtsk:s betänk., hvaruti
tillstvrkes bibehållande af hittills iakttagna sättet för kungörelsers
uppläsande från predikstolarna, är af R. o. Ad.
bifallet; men att fråga nu är om en särskild af mig, i sammanhang
med den uti nämnda betänk, afhandlade frågan,
väckt motion, ang:de bestämmandet af viss tid, från hvilken
en kungörelse skall, efter uppläsningen, anses till efterlefnad
förbindande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den väckta motionen
skulle blifva till remiss föredragen, då den blifvit
skriftligen aflenmad.
Föredrogs ånyo LagUtskrs den 29 sisth April på bordet
lagda betänk. IV:o 38, i anledn. af väckt fråga om
slockstraffels upphörande.
Frih. Cederström, Anders: Jag anhåller om återremiss
af detta betänk, utaf 2:ne skal. Det ena är, att den
i första mom. tillstyrkta förändringen icke kan eller bör
erhålla gällande kraft och verkan, förrän frågan om kyrkopliktens
afskaffande i allmänhet blifvit constaterad. Det andra
skälet beslår deruti, att jag i afseende på 2 mom. delar
reservanternes Hr von Rööks och Hr Bexells åsigter, att 6
1 :dr 32 sk. loi de vara för ringa straffansvar för den, som förderfva!'
andras till lugn eller prydnad planterade träd; men
deremot kari jag icke förena mig med Hr von Röök uti den
åsigten, att en sådan förbrytare skulle stå vid tingshusdörren,
eller rådstnfvuporten med en gren i handen att
skämmas. Likväl borde och kunde urbota straff äga rum för
dylik förbrytelse, och i stället för 6 r:dr 32 sk. böter torde
kanske lämpligare böra stadgas straffansvar från 4 till 8 å
12 dagars fängelse vid vatten och bröd.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Då jag instäm de i det förslag,
LagUtsk. afgifvit i det återremitterade betänk. N:o
26, så anhåller jag att få förklara, att jag delar den åsigt
i6
Den 16 Maj f. ro.
som grundlagt Utsk:s tillstyrkande uti förevar, betänk., och
att jag icke finner de af Frih. Cederström gjorda anmärkntr
vara .af beskaffenhet, alt de böra föranleda till återreruiss.
Äfven 0111 kyrkoplikten kommer att bibehållas såsom straffbestämmelse,
bör likväl ej det olämpliga och äfven sällan
använda stockstraffet qvarstå. Att främmande religionsförvandter,
i stället för kyrkoplikt, undergå stockstraff, kan
icke vara tillräckligt skäl att bibehålla detsamma. Hvad
för öfrigt angår Frih'. Cederströms anmärkn., att 6 r:dr 3a
sk. böter eller deremot svarande fängelse vid vatten och
bröd icke skulle vara tillräckligt ansvar för nedhuggning eller
förderfvande af träd, planterade lill lugn eller prydnad,
så anser jag den föreslagna straffbestämmelsen vara alldeles
tillräcklig, oell kan icke biträda Frilitns mening om urbota
egenskapen af så beskaffade förseelser. Jag tillstyrker således
bifall till betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Det torde i alla fall
vara nödigt, att betänk, återremitteras, äfven 0111 Hr Stuarts
argumentation vore riktig; emedan man icke kan förutsätta,
att främmande religionsförvandter skulle lemnäs ostraffade,
i händelse inhemska trosforvanter komma att undergå kyrkoplikten.
Sådant blef förhållandet, om kyrkoplikten bibehölls;
ty man har icke föreslagit motsvarande straff för främmande
trosbekännare, utan blott stadgat, att den felandes namn och
brottets beskaffenhet skulle kungöras från predikstolen, hvilket
icke kan anses för ett straff, minst motsvarande den 1111
gällande kyrkoplikten. Således bör betänk, återremitteras,
på det att LaglJtsk. må föreslå något ansvar i stället för
stockstraffet för främmande religionsförvandter, derest kyrkoplikten
hädanefter skulle i allmänhet komma att bibehållas.
Hr von Hartmansdorff, A u g,: Jag anser mig böra
i detta fall understödja Frih. Cederströms mening, och tror
att betänk, bör återremitteras, dels för sammanhangets skull
nied det redan återremitterade utlåt, angtde kyrkoplikten,
och dels emedan straffet för åverkan å träd, planterade
till lugn eller prydnad, är för ringa. Om Hr Stuart hade
sett, bura illa med dylika träd i vissa landsorter förfares,
och huru svårt man bar att freda dem; så skulle han utan
tvifvel finna, att ett sä ringa straff, som det här föreslagna,
icke är till fy Hest görande. När träd förderfvas, som kostat
förfädren många års möda och omvårdnad, och som äro 60
å 70 år gamla, då är ägaren tillden egendom, hvars prydnad
träden voro, föga belåten med en ersättning af 10 r:dr
r:gs eller något dylikt för hvad som utgjorde hans tillfredsställelse
och en del af gårdens värde. På dessa skäl anhåller
äfven jag om återremiss.
Hr
Den 16 Maj f. m.
Hr Stuart: Då jag icke på något villkor kan medgifva,
att stockstraffet skall qvarstå såsom lagligt straff; sfi
anser jag afven den anmärkn., som mot r mom. af betänk,
blifvit framställd, icke kunna föranleda till återremiss.
Hvad sednare mom. angår, så torde, på sätt jag förut baft
äran yttra, 6 r:dr 62 sk. böter, eller deremot svarande fängelse
vid vatten och bröd för hvarje träd, som fri lies, vara
tillräckligt straff i detta fall, enär dessutom skadan skall
särskildt ersättas. Att den som lidit förlusten skulle vara
mera belåten och tillfredsställd, om den, som begått förseelsen,
straffades med några par spö, kan jag åtminstone
icke föreställa mig.
Frih. Cederström, Thure: Jag får vördsamt förklara,
att jag ej motsätter mig bifall till U Is k: s betänk., utan
tillstyrker bifall till stockstraffets upphörande; men deremot
väcker jag den motion, att den som fäller sådana träd, som
äro planterade framför annan mans hus, måtte derföre straffas,
på sätt i8o5 års författning förmår för åverkan af mäste-
och storverksträd.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är icke för ögonblicket
i tillfälle att kunna redogöra för alla de olika straffbestämmelser
för åverkan af fruktbärande eller till prydnad
planterade träd, som i äldre författningar inom Riket funnits;
men serien deraf är icke ulan intresse för den, sorn gör
sig redo för hvad vägar lagstiftningen gått inom samhället.
i8o5 års skogsordning, som i många fall upphäfver st.idganden
i allmänna lagen, i afseende på skogsåverkan, har
på K. M:s befallning blifvit ställd till omarbetning af Kammar-coll:m.
Vid denna riksdag har motion blifvit väckt om
antagande af det nya förslaget till Byggn.-b:n. Den nya
skogsordningen skulle naturligtvis till sina grunder komma
att öfverensstämma med förslaget lill Byggn.-b:n; men då
det icke kan vara lämpligt alt vidtaga en förändring i allmänna
lagens stadgande i Byggn.-b:n, innan motionen om
antagande af nya förslaget till Byggn.-b:n blifvit afgjord,
hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle finna, alt något
beslut i förevar, fall icke bör vidtagas, innan LagUtsk. meddelat
utlåt, öfver Hr Sandelhjelms motion. Jag anhåller
derföre äfven om återremiss, helst, innan Utsk. besvarat densamma,
det förevar, ämnet kan hos R. o. Ad. vara så utred
t, att fråga ej vidare hehöfver uppslå, huruvida en lagbestämmelse
i förevar, fall erfordras eller ej.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med Hr von Hartmansdorff
är jag af den tanke, att sedan R. o. Ad. återremitterat
till LagUtsk. dess betänk. ang:de afskalfande af allmänna
liyrkoplikten; så skulle R. o. Ad. sannerligen brista i conseqvens,
om R. o, Ad. vägrade återremiss på detta betänkande.
7 H* 3
i8
Den 16 Maj f. ai.
LagUlsk:s betänk. N:o 38 blef af R. o. Ad. återrernitteracit.
Hr Lag ergre n. Anders: Sedan R. o. Ad:s Hrr Electorer
beliagat invälja mig till ledamot af Exped.Utsk., men enskildta
göromål icke tillåta mig att emottaga detta förtroende; får
jag begagna den rättighet, jag enligt grundlagarna äger, att
mig detsamma afsäga.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade, i anledn. häraf,
Hrr Electorer alt innan nästa plenum utse en ny ledamot i
Exped.Utskottet.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s den 29 sist!.
April e. tn. på bordet lagda betänk. N:o 3g, i anledn. af
vackt fråga oiu afskaffande af offentlig afbön, blef samma
betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 29 sisll.
April e. ro. samt den 2 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 80, i anledn. af väckta förslag om bestämmande af pensionsrält
för Statsrådets ledamöter, i sammanhang med den
lönereglering, som af Utsk. föreslagits, i följd af Statsrådets
förändrade organisation.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 20
sisth April samt den 2 dennes f. ro. på bordet lagda betänk.
N:o 1 1 , i anledn, af väckt motion, alt afstånden emellan
gästgifvaregårdarna i Riket måtte regleras.
Frih. Hamilton, Hugo: Enligt hvad jag tror mig
vela, är detta betänk, bifallet af de öfriga Stånden. Jag
anhåller, att Hr Ridd.SecreCn behagade lemna ypplysning
derom.
Underl. Ridd.Secret. lillkännagaf, att detta betänk,
blifvit afslaget af PresteSt. samt bifallet af BorgareSl., och
att underrättelse om BondeSt:s beslut i delta ämne ännu icke
ankommit.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag varit bortrest den tid
Ekon.Utsk. fatlat ifrågavar. beslut, känner jag ej de skäl,
hvarpå Utsk. grundat detsamma; men jag vågar likväl göra
den hemställan, om det kan anses lämpligt alt till K. M.
framkomma med en önskan, som icke afser annat än hvarom
i lagen redan linnes stadgadt. Skulle dock en sådan lind.
framställning komma att äga rum, torde afseende böra fäslas
lika mycket på vägens beskaffenhet som dess längd;
emedan månget vägstycke om en mils längd, isynnerhet
vissa årstider, är vida besvärligare än ett annat om 2 mil.
Ilr Sandel hje Im, Pa u 1: Under flera föregående riks
-
Den iG Maj f. ra.
'9
dagar liar, i sammanhang med frågan om skjutsen, den und. önskan
blifvit af Ständerna lill K. M. framförd, att afslåndet
emellan gästgifvaregårdarna måtte lämpas efter hvad i lag
stadgadt är. Det har äfven, så vidt möjligt varit, blifvit
iakttaget, särdeles när vägar blifvit anlagda, eller andra särskilda
orsaker föranledt förändringar. Det synes således, som
en sådan und. framställning, som Utsk. tillstyrkt, skulle
vara öfverflödig. För min del finner jag åtminstone olämpligt
att dermed besvära K. M., synnerligast som distancerna
emellan gästgifvaregårdarna i allmänhet äro mindre än 2
mil och på högst få ställen öfver 2 mil, och 1^ timme skall
användas på hvarje mils åkning, hvilket af resande äfven
iakt(ages, särdeles då väglaget är besvärligt, samt i öfrigt
der afståndet emellan gästgifvaregårdarna är längre än 2 mil
och locala hinder möta för förkortande deraf, innan landet
blifvit mera odladt och utflyttningar skedt. Sådant har jag
åtminstone funnit förhållandet inom Elfsborgs län. Jag
tillstyrker derföre afslag å betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på gästgifvaregårdars
anläggning, gifvas i olika provinser olika förhållanden.
Uti åtskilliga provinser hafva gästgifverierna räntor
åt sig anslagna. I andra åter äro de endast befriade
från kronoskjuts. Landshöfdingen äger, när så nödigt pröfvas,
att föreslå förändringar rör:de afståndet emellan gästgifvaregårdarna.
Deröfver höres allmogen vid häradsrätten,
hvarefter Landshöfdingen afgör saken genom utslag,
som kunna öfverklagas i Kammar-coll:m och slutligen K.
M:s pröfning underställas. Någon bestämd regel för afslåndet
emellan gästgifvaregårdarna kan icke gifvas i enlighet
med den föreskrift, som bjuder, alt det icke får vara öfver
2 mil, emedan locala förhållanden på flera ställen lägga
hinder derför. På de flesta ställen är afståndet icke öfver
2 mil; men det gifves ställen, der afståndet är 3 mil, hvilket
likväl icke kan hjelpas, förrän nya bosättningar dertill
lemna tillfälle. Jag skulle derföre tro, att den föreslagna
skrifvelsen lill K. M. är både onödig och olämplig; emedan
de rättelser, som äro möjliga, i alla fall både kunna och
böra tillvägnbringas i den ordning jag nämnt. Jag anhåller
derföre 0111 propos. till afslag å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller äfven
0111 afslag å betänk., så mycket hellre, som R, o. Ad. torde
finna olämpligheten af en und. anhållan hos K. M. , att lagen
måtte verkställas. Om Ständerne skulle hos K. M- anhålla
om lagens verkställighet i ett visst fall; så ku-nde de
lika gerna begära det i alla hänseenden. Men huru skulle
väl en sådan anhållan vara att betrakta?
Frih. Hamilton: Jag torde blott få taga mig friheten
upplysa, alt icke en så orimlig begäran, som alt lagen sktil
-
20
Den i G Maj f. ra.
le; verkställas, ingått i delta betänk.; men alt man fruktat,
att lagen på några ställen icke blifvit verkställd. Vi insågo
visserligen, att svårigheter dervid mött; men svårigheter
låta stundom jemka sig. Enligt hvad jag bort, är betänk,
i BondeSt. afslaget, och jag yrkar derföre ej bifall dertill.
Jag har blott velat tillkännagifva detta, på det man ej'må
tro, att vi så lösligt behandlat detta ämne.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Alldenstund motionä
ren
icke gittat styrka, det någon förgätenhet af gällande
föreskrifter ägt rum; tv linner jag någon erinran till vederbör.
landshöfdingar icke kunna ifrågasättas, hvadan jag ock
instämmer med dem, som yrka afslag å betänkandet.
Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskts betänk. N:o i i blef af
R. o. Ad. afslaget.
Till pröfning företogs Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskrs
elen a5 sisth April samt den 2 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 12, i anleda, af väckt motion om förbud för
utländska djurförare, taskspelare m. fl. att kringresa i
Riket.
Underl. Ridd.Secrct. tillkännagaf, att PrestSt. afslagit
och BorgareSt. bifallit detta utlåt., samt att någon
underrättelse om BondeSt:s beslut i detta ämne ännu icke
ankommit.
Gr. Hjörn, Claes Fredr.: För att göra det möjligt
att få denna fråga annullerad, skulle jag önska, att R. o.
Ad. ville, såsom PresteSt. redan hor gjort, afslå detta betänkande.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag instämmer
så mycket hellre med den siste värde talaren, som jag
finner den anhållan Utsk. tillstyrkt, så högst olämplig, att
knappt något från Utsk. afgifvet mål kan dermed förlikas.
För det första innehåller betänk, en otydlighet; ty huru
skall man tillämpa det begrepp, som man velat uttrycka
med orden—yttersta s p a r s a m h e t ? Utsk:s mening måtte
väl icke hafva varit, alt de skicklige skulle utestängas.
Om nu 3 å 4 mindre skicklige vid årets början tillåtits få
inkomma, så hade väl den yttersta sparsamhet blifvit iakttagen;
men om sedermera, vid årets slut, de skickligaste
sökte att få inkomma, — skulle då dem sådant vägras, derföre
att man skulle iakttaga den yttersta sparsamhet? Utsk,
säger, att sådane personer kringstryka i landet. Men då de
icke kunna få inkomma i landet utan tillåtelse, måtte deras
kr ingresande väl icke kunna benämnas kringstryka, hvilket
ord endast är lämpligt i fråga om hvad som ej är behörigt.
Utlåt. N:o i2 blef af R. o. Ad. afslaget.
Den 16 Maj f. m. 21
•
Vid förnyad föredragning af Ailm. Besvärs-och Ekon.-  Utsk:s den a5 sistI. April samt den 2 dennes f. in. pä bordet
ingda betänk. N:o i3, i anledn. af väckt motion om minskning i
soldat-målet, samt sedan upplyst blifvit, alt detta betänk, blifvit
bifallet af Preste- och BorgnreSltn, men återremitteradt
af BondeSt , fann R. o. Ad. för godt alt bifalla detsamma.
Likaledes biföll R. o. Ad. Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 25 sisth April samt den 2 dennes f. m. på bordet
lagda betäuk:n, hvilka af samtliga de öfriga RiksSCn
äfven blifvit bifallna, nemi.:
N:o 14, i anledn. af väckt motion, alt pastorer måga
deltaga i aflöning lill klockare, i mån af deras delaktighet
i klockareval;
N:o i5, om upphörande af den handels-societeterna i
sjö- och stapelstäderna, genom y:de morn. i K. kungörelsen
den 10 Sept. 1828, ålagda förbindelse att ingifva bevis
öfver verkställd saltimport, samt rättelse af berörde författning
i öfrigt;
N:o 16, i anledn. of väckt motion om befrielse för rotehållare
från skyldigheten att för regUs-ollicerare förevisa rekryter,
innan de antagas;
N:o 17, i anledn. af väckt motion 0111 vidtagande af åtgärder
för riksdagens förkortande.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 2 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 92, angrde några med statsregleringen
gemenskap ägande allmänna frågor, blef samma
utlåt, hegardt ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Au g., samt Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabri
el.
Remitterades till LagUtsk. Hr Bildts, Knut, den 2
dennes på bordet lagda motion om ett närmare bestämmande
af krigsrätls-ledamöters ansvar i och för felaktiga
domslut.
Uppå begäran af Hr von Hartmansdorff, A11 g.,
samt Frih. Leijonhufvud, Abrah., blefvo ånyo på bordet
lagda StatsUtskts den 2 dennes e. m. första gången på
bordet lagda utlåttn:
JM:o 64, anglde beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 64, Litt. A. i anledn. af väckta motioner om hemmantalsräntans
upphörande eller förminskande;
N:o 64, Litt. B. i anledn. af motion om skjutsfärdspenningarnes
upphörande;
N:o 64, Litt. C. i fråga 0111 ollongäldens upphörande;
N:o 64, Litt. D. ang:de gjord framställning, att ränta
af odlingslägenhet^- å allmänningar i vissa fall bör upphöi
ra att till statsverket ingå;
2a Den iG Maj f. m.
Wto f>4, Litt. 15. i anledn. af väckl .fråga om upphäfvande
af den, vid fördelningen af utmarken på Öland, samma
utmark åsätta ränta;
Wto 64, Litt. F. om tillökning uti skattefrihetsdygnen
vid masugnar;
N:o 64, Litt. G. i fråga om mantalspenningarnes upphörande
eller ändring uti deras beräknande;
Wto 64, Litt. II. i fråga om lagmans- och häradshöfdingeräntans
upphörande;
Wto 64, Litt. I. i anledn. af väckt fråga om nedsättning
uti sterbhusafgiften;
Wto 64, Litt. K. angtde beräkningen af vacance-afgiflen
för oroterad jord, samt framställning om dess återförande
till bevillningen.
Likaledes begärdes ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Au g., samt Gr. Gyldenstolpe, Anton
Gabriel, StatsUtskts den 2 dennes på bordet lagda mern.
Wto 65, med summariskt förslag öfver statsregleringen.
Ånyo föredrogs LagUtskts den 2 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. JNTto 29, i anledn. af väckt motion derom,
att egendom, som utaf ägaren blifvit öfvergifven, må af dennes
närmaste skyldeman i besittning tagas.
På begätan af Frih. Cederström, Jacob, blef Hr
Ekholms reservation uppläst.
Frih. Cederström, Jacobi På de utaf reservanterne
vid betänk, utvecklade grunder, anhåller jag om afslag
derå.
Frih. Boye, Ludv.t Jag förenar mig med Frih. Cederström
uti anhållan om propos. till afslag.
Frih. Cederström, Anders! På de utaf Gr. Sparre
anförda grunder, anhåller jag deremot om återremiss af betänkandet.
Hr Ribbing, Arvidt Ifall återremiss kommer att äga
ruin, torde Ulsk. böra fästa uppmärksamhet dervid, huruvida
den rättighet skyldeman sålunda erhölle skulle vara
förenad med den arfvingar i allmänhet åliggande skyldighet
att ansvara för den skyldemans skulder, efter hvilken de icke
gjort sig urarfva. Genaste vägen torde likväl vara att afstå
betänkandet.
Frih. Cederström, Thure: Då jag, för min del, ej
kan gilla principen att bestämma praescriptionstid för återfående
af sin lagliga egendom, så tillstyrker äfven jag afslag
å betänkandet.
LagUtskts betänk. Wto 29 blef af R. o. Ad. afslaget.
D c !i 16 Maj f. m.
*3
Till pröfning förelogs La»Ulsk:s drn 2 dennes e. m. på
bordel lagda belänk. N:o 3o, i anledn. af vackt fråga derom
, att enskild äganderätt bör vika för allmänna ändamål.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får yrka afslag å delta
betänk., och såsom motiv derföre i forsla rummet åberopa
Hr Sandelhjelms motion om antagande af det nya förslaget
till Byggn.-balk, samt i andra rummet, att vid väganläggningar
det åligger Kronan att ersätta den mark, som
dertill åtgår. Efter delta betänk., skulle en sådan skyldighet
i viss.a fall öfverflyttas på den enskilde och i 3:dje hand
komma Kronan till men; ty då ersättningen beräknas i
penningar, så blir följden den, att agaren lill den för vägen
frånskiftade jorden äger, genom författningarna om förmedling,
ostridig rätt dertill för den bortmislade jorden.
Icke heller kan jag förena mig i frågan om compromissrätlens
ordnande, i afseende hvarå jag anser de nu gällande
föreskrifter i allmänna lagen och särskilda författningar
tillfyllestgörande, intill dess nya Byggn.-b:n blir antagen.
Frih. Cederström, Thure: Jag är förekommen af
den siste värde talaren och får blott tillägga, att jag förenar
mig med honom i anhållan om afslag å betänkandet.
Frih. Boye, Ludv.: Efter min tanke skulle B. o. Ad.
gå alltför långt, om R. o. Ad. samtyckte till de 2:ne siste
talarnes förslag; ty jag får upplysa R. o. Ad. derom, att
detta belänk. i hufvudsaken instämmer med nya lagförslaget.
Jag kan likväl ej bestämdt säga, att detta förslag, i afseenpå
sättet att utröna jordens värde, öfverensstämrner med nya
lagförslaget; men hvad jag med visshet vet, är, att nya lagförslaget
innehåller, att då enskild egendom behöfves för
det allmänna bästa, så viker enskilda egendomen för det
allmänna. Jag önskar derföre återremiss, på det att frågan
må närmare utredas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Lika med den siste
värde talaren, anser jag ämnet vara af alltför stor vigt,
för alt R. o. Ad. skulle genom afslag afskära möjligheten för
dess närmare utredning. Jag yrkar således återremiss, och
det af följande skäl. — Det heter, att enskild äganderätt
bör vika för allmänna ändamål. Hvad förstås med allmänna
ändamål? Om t. ex. fråga är att utrifva vattenverk, för
att få en hel trakt, stränderna af en lång å eller ström odlingsbara,
flera socknar eller härader igenom, hvaraf hela
menigheten njöte fördel , och hvaraf nyttan vore stone än
af en allmän vägs anläggning; bör en sådan utrifning förklaras
afse ett allmänt eller enskildt ändamål? Men, antingen
det kallas det ena eller andra, torde dock vattenverks
utrifning böra äga rum, och den enskilda nyttan böra
24
Den 16 Maj f. m.
vika för den allmännare, särdeles som den enskilde får icke
blott full ersättning, ulan hälften derutöfver. Är man ense
derom, att den enskilda nyttan bör vika, icke blott för
Statens skull, utan äfven för menigheters fördel; så lärer
äfven stadgandet, alt Konungen skall pröfva huruvida ulrifningen
iir nödig, böra förfalla i afseende på frågor emellan
enskilda och menigheter, i hvilket fall prÖfningen må
kunna bero på underordnade myndigheter. Det vore alltför
mycken omgång, om hon vid alla sådana tillfällen skulle
besväras. Det händer icke sällan, att menigheter sjelfva
träffa öfverenskommelse!' i sådana fall, och då vore det onödigt
alt gå lill Konungen. Man har, i likhet med hvad
som redan gäller, föreslagit, alt för afträdd egendom skulle
betalas hälften utöfver värdet. Det synes mig, på salt
Hr Lagergren äfven anmärkt, nog öfverdrifvet, då värdet
förut skall bestämmas lill det högsta i orten gångbara priset.
En fjerdedel derutöfver tyckes vara tillräckligt. Vidare
heter det, alt compromissrätten icke skulle vara skyldig
alt uppgifva skälen för sitt beslut. Jag kan icke inse
någon grund, hvarföre man skulle förtiga sina skäl. Det
vore dessutom stridande mot Rätteg.-b:n , der det heter, att
all dom bör fästas på skäl och lag och ej på godtycke.
Utsk. har förbigått en ganska vigtig omständighet. Man
vet, att vid sådana företag, som t. es. vattendrags sänkning,
tänka somlige; om mina grannar verkställa arbetet
och vidkännas kostnaden, erhåller jag för mina mellanliggande
ägor enahanda fördel med dem, för intet, och derför
begagnar jag hvilken förevändning som helst för alt undandraga
mig deltagande i arbetskostnaden. En författning,
utgifven under den <4 Juli i835, föreskrifver såsom ändring
i K. förordn. den 20 Januari 1824., att öfrige jordägare äro
berättigade att för den vägrandrs andel i arbetet godtgöra
sig genom en motsvarande andel i hans genom vattendragets
sänkning eller uttappning förbättrade eller tillökade ägor.
En så väsendtlig omständighet, som denna, hör icke förbises
vid ämnets behandling. Då frågan afser företag af stor
vigt, så bör hon icke heller uppskjutas, i afbidan på en
allmän förändring af Byggn.-b:n, — hvarmed det måhända
ännu kan komma att länge dröja. — Emedlertid hör landet
icke sakna fördelen af det stadgande, som detta betänk,
åsyftar. Jag anhåller om återremiss, till vinnande af rättelse
uti hvad jag nu haft äran anmärka. Utsk. torde äfven
finna, att något mera uppmärksamhet bör egnas åt ordalydelsen,
hvilken synes nog mycket skilja sig från den vackra
och gedigna författningsstil, hvarför 1784 års lag är utmärkt.
Frih. Cederström, Jacob: Det är i anledn. af Frih.
Boyes anmärkn., sora jag begärt ordet. Om Frihtn behagat
-
Den iG Maj f. ra.
gal lemna uppmärksamhet åt mitt sista yttrande, sluille
Frih:n erfarit, alt jag, såsom motiv för min anhållan om
afslag å hetänk., åberopade den motion, på grund hvaraf vi
kunna hoppas, att förslaget till ny Byggn.-balk blir anlaget,
och uti hvilket förslag föreskrifterna i de särskilda omständigheterna
af det uti förevar, betänk, framställda ämne
äro fullständigare, noggrannare och i allmänhet bättre uttryckta
och bestämda än uti Utsk:s utlåtande. Antager B.
o. Ad. delta förevar, redactionsförslaget, så har R. o. Ad.
i förväg beslutat en förändring i detta ämne af nya lagförslaget
till Byggn.-balk, vid föredragning hvaraf R. o. Ad.,
utan tvifvel, framför LagUtskts förslag skulle vilja antaga
nya lagförslagets föreskrifter och redaclion deraf uti denna
fråga, hvilken följaktligen lämpligast icke bör förhindras, innan
frågan om antagande af nya lagförslaget till Byggn.-balk
blifvit pröfvad.
I afseende på sjelfva saken har jag yttrat, att så väl
nya lagförslaget, som gällande författningar instämma deruti,
att enskild rätt bör vika för allmän nytta, och derom
är således ingen tvist; utan frågan är om lämpligaste sältet
att bestämma ersättningen för den mark , som af den enskilda
till allmänt ändamål afstås; och i det fallet finner jag
nya lagförslaget bättre än Ulskrs förslag.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag håller LagUtsk.
räkning, för det Utsk. framställt den princip, som
ligger till grund för detta betänk., och anser det icke vara
nödigt att uppskjuta med antagande af denna princip, intilldess
nya förslaget till Byggn.-balk blir gällande; men då jag,
lika med Hr von Hartmansdorff och Frih. Boye, anser mera
uppmärksamhet böra fästas vid nya lagförslagets innehåll
röride detta ämne, anhåller äfven jag om återremiss
på betänkandet. En sådan lagstiftning finnes uti de flesta
civilicerade länder; och der den icke finnes, utgör saknaden
deraf eli stort hinder för landets förkofran i den riktning,
som med en sådan är afsedd.
Frih. Cederström, Thure: Sedan återremiss på detta
betänk, af så många talare blifvit yrkad, skall jag ej
sätta mig deremot; men för den händelse återremiss beslutas,
får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derå, att
föreskriften islutet af första morn., enligt hvilken compromissrätten
skulle äga att gifva beslut, utan att uppgifva skälen derför,
synes i höggrad eftertänklig. Rätleg.-b:n stadgar dessutom
uti 24 cap. 3 Jin, all all dom bör fästas på skäl och lag, men ej
på godtycke. Vidare finner jag det icke lämpligt, att compromissrältens
beslut ej skall kunna öfverklagas. Jag yrkar
derföre, att emot compromissrältens beslut besvär må kunna
fullföljas vid häradsrätt, och derifrån i vanlig ordning
till lagmansrält, Hofrätt och Högsta Domstolen.
7 11 • 4
Den 16 Maj f. m.
Frill. Boye: Den värde ledamoten, som hehagade besvara
den anmärka., jag tillåtit mig yttra, liar fullkomligen misstagit
sig om min mening. Jag bar nemi. tillstyrkt ålerremiss
och icke bifall å betänk., hvilket jag aldrig skulle
kunna bifalla, så beskaffadt som det nu är, ehuru jag erkänner
riktigheten af den deruti uttalade principen. Äfven
får jag förklara, att lika litet sorn jag ovillkorligen antager
detta betänk., lika litet skall jag ovillkorligen antaga förslaget
lill ny Byggn.-balk, i afseende hvarå jag föi behåller
mig öppen pröfningsrält. Jag anhåller om återremiss i den
akt och mening, att LagUtsk. måtte gifva den utveckling af
sjelfva principen, sorn öfverensstämmer med hvad nya lagförslaget
i detta ämne innehåller.
Hr Ribbing, Arvid: Hufvudsakligen förekommen af
Hr von Hartmansdorff, har jag ej särdeles mycket att tillägga.
Lika med honom anser jag, vid nya lagens stiftande,
största uppmärksamhet böra fästas derå, alt ej, genom det
nya stadgandet, någon stridighet uppkommer emellan nya
och förut gällande föreskrifter, eller anledn. deraf uppstår
till tvetydighet å ena eller andra sidan. En värd talare
har yrkat, att nya lagförslaget borde tagas till grund för
lagbestämmelserna uti den principfråga, som afhandlas i delta
betänk.; men då föreskrifterna härom, afseende enskild
egendoms användande för nyttiga företag af större eller
mindre allmän omfattning, i min tanke måste vara hufvudsakligen
enahanda med dem, som gälla i fråga om vattenverks
upplåtande och rifning, i och för odling af vattensjuk
mark; så torde de stadganden, som i sistnämnda hänseende
redan finnas, lämpligare böra tagas lill föresyn för
lagstiftning rör:de förevar, ämne, än hvad lili nya lagförslaget
derom förekommer, emedan i annat fall, och derest i fråga
var. lagstiftning borde lämpas efter nya lagförslaget, jemväl
de af mig antydda redan befintliga författningar uti ämnen
, som med det förevar, äga närmaste gemenskap, borde
förändras till öfverensstämmelse med nya lagförslaget. De författningar,
som redan finnas, äga, i min tanke, framför Ulsk:s
förslag företrädet af mera enkelhet i formerna. I Utsk:s
förslag heter det nemi., att Konungen skall pröfva behofvet
af den enskilda markens begagnande för det allmänna
ändamålet, hvilket visserligen är en ganska vacker omtänksamhet,
men sorn likväl icke torde vara behöflig; ty, sä
vidt jag har mig bekant, har ingen klagan försports öfver
bristen på föreskrift om en sådan nåd. pröfning lili våra
nu gällande författningar, ang:de vattenverks utrifning och
vattensjuk marks ultappning och odling till allmänt gagn.
Slutligen önskar jag, att EagUtsk. ville undvika att uti redactionsförslag
använda främmande talesätt eller utländska ord
såsom com p r o m i ssr ä 11, helst det är uttryckligen förbjudet
att nyttja främmande språk och talesätt uti ali
-
D c ii 16 Maj f. m.
manna handlingar. Begreppet compromissräll kunde lämpligen,
såsom i lagboken, uttryckas med benämningen: gode
män. Af dessa oell utaf öfrige talares anförda skäl ,
som äga lika syftning med mina, anhåller äfven jag om ålerremiss
af betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru önskliet vore,
alt nya lagförslaget till Bvggn.-balk vid denna riksdag komme
under ompröfvande samt blefve antaget; är sådant dock
mer un ovisst; och för blotta möjligheten, som synes ganska
problematisk, torde en sa vigtig fråga, som förevar.,
icke böra lemnäs åt slumpen. I sjelfva saken blir jag uti
LagUtsk. i tillfälle alt utveckla de åsigler, hvartill här gjorda
anmärka:!- kunna föranleda, och jag skall derföre icke
upptaga R. o. Ad:s tid med någon framställning deraf.
Hr Lagerhjelm, Pehr: LagUtsk. har föreslagit sådan
form för ifrågnvar. ärenders afgörande, att först
skulle Konungen pröfva behofvet af ett sådant användande
af enskild egendom, som blifvit ifrågaställd, och vederböi.
auetoritet derefter afgöra ersättningsfrågan. Jag hemställer
till de talare, som ex professo uro jurister, om icke lämpligare
vore, att frågan behandlades i omvänd ordning af dessa
myndigheter, nemi. försl vid den underordnade aucloriteten,
hvarifrån saken, på sätt som äger rum med ägodelningsmål,
kunde gå direete till Högsta Domstolen. 1 första
rummet kunde, på sätt reservanterne anmärkt, ärendet behandlas
vid allmänna domstolarna. Dernäst synes mig, alt
då ersättningen blefve bestämd efter hvad jord af samma
slag och godhet i orten högst gäller, ^dels förhöjning kunde
vara tillräcklig.
Sjelfva principen anser jag böra stadgas i lag; ty hittills
har man icke ansett någon kunna tvingas att för allmänt
behof afstå enskild jord, annorlunda än genom begge
Statsmakternas beslut. Jag anhåller om återremiss.
LagUtskts betänk, blef återremitterad! af R, o. Ad,
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den n dennes e. m, på bordet
lagda utlåt. N:o 31, i anleda, af vackt fråga derom, att
böter och vitén, grundade på det myntvärde, att tre daler
silfvermynt svara emot nu gällande en r;dr specie i silfver,
böra vid detta värde och beräkningssält bibehållas.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med reservanten,
anser jag Utsk. icke hafva vederlagt Just.ombudsmannens
förslag med nöjaktiga skäl, och anhåller derföre om återremiss,
och att Utsk., som erkänt vigten af ämnet, måtte
taga detsamma i närmare öfvervägande och föreslå de förändringar
i lagen, som öfverensstämma med Just.ombudsmannens
åsigt. Rättsenlighelen af Just.ombudsmannens åsigt
lärer icke kunna bestridas; och den farhåga, sorn Utsk. an
-
38
De» i G Maj f. iu ,
fört i afseende på de författningar, som upptaga böterna i
riksdaler och skillingar, kan hjelpas genom en lind. hemställan
till K. M. om adoeqvat rättelse af dessa författningar.
Frih. Boye, Ludv.: Med den siste värde talaren förenar
jag mig uti anhållan om återremiss piå detta betänk.,
under åberopande af de utaf Just.ombudsmannen anförda
skäl, hvilka, i min tanke, äro fullkomligen riktiga.
LagUtskts utlåt. N:o 3i blef af R. o. Ad. återremitterad
t.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att forsältas på e. m. kl. 6.
Justerades 5 prot.uldr. för förliden gårdag e. m.
Upplästes ankomna prot.utdr. från PresteSt. af den 9
och i3 dennes, samt från BorgareSt. af den 7 och 9
dennes.
Lades till handlingarna.
Till åtlydnad af K. M:s nåd. kallelse lill plenum plenorum
kl. 1 i dag, afgick Hr Frih. o. Landtm, samt R. o.
Ad. kl. -J- till 1 till Rikssalen, der H. Ex. Hr Just.Statsministern
å K. M:s höga vägnar uppläste ett K. M:s nåd. tal,
innehållande sanction å en del af R. St:s till K. M:s nåd.
stadfästelse öfverlemnade grundlagsändrings-frågor.
H. R. o. Ad. åtskiljdes, enligt före afgången från Riddarhuset
faltadt beslut, vid nedgången från Rikssalen, kl. ^
till 2 e. m.
In fidem profocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 16 Maj 184o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 10 prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs och lades till handlingarna K. M:s denna dag
på Rikssalen upplästa nåd. tal, innehållande svar å en R.
St:s und. skrifvelse, angtde en del föreslagna förändringar
i grundlagarna.
Den 16 Maj c. m.
29
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 2 Maj e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 32, i anleda, af väckt motion om ändring
i 47 caP- Missg.-b:n.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag vördsamt utbeder mig R.
o. Ad:s uppmärksamhet för de anmärkntr, jag går att afgifva
emot detta betänk, i en af de vigtigaste frågor, som brottmåls-Iagstiflningen
innebär, anser jag mig också skyldig att
på förhand begära öfverseende för den vidlyftighet, som jag
måhända ej kan undgå. Piedan långt innan 1734 års lagbok
utgafs, hade opinionen gjort en stor skilnad emellan snatteri
och stöld. Snatteri ansågs för hvad det nu äfven anses
vara, visserligen ett fel, men så lågt ned i gradalionen af
brott, att det ej fläckar med vanära den olycklige, som begått
det. Han hade då, och fick äfven genom 1704 års lag,
en vidsträckt latitud att kunna återgå till en bättre vandel.
Genom 1734 års lag, som ej var annat än en fortsättning af
föregående lagar, sådana de tillämpades, stadgades den skilnad
emellan snatteri och stöld , alt brottet icke var annat
Un snatteri, så snart värdet af det stulna ej öfvergick io daler
silfvermynt; det blef ej tjufnad, förr än det öfversteg
denna summa. Men 10 daler silfvermynt svarade år 1734
ungefärligen emot 3 t:r råg, och svara nu ej emot en half.
Följden af de myntförändringar, som tillkommit, har blifvit,
att det i moraliskt hänseende så angelägna spatium emellan
snatteri och stöld blifvit inskränkt. Straffet för snatteri gafs
enligt 1734 års lag, i enlighet härmed, snarare såsom en
varning åt deri felaktige; men genom den förändring, som
myntet undergått, är denna varningsgrad förminskad. Den
felaktige finner sig straffad såsom tjuf, 5 gånger förr, än
lagstiftaren det ämnat. Följden är, alt samhället nu får
emottaga fem gånger flera tjnfvar, än lagstiftaren någonsin
afsåg. Lag-comite'en har häruti föreslagit en ändring. Den
föreslår nemi., att man mätte återgå så, att väldet af5r:dr
silfver eller i3 r:dr 16 sk. b:co mätte tagas såsom det belopp,
hvilket skulle utgöra öfvergången fran snatteri till tjufnad.
Frih. Hermelin, som nu väckt denna fråga såsom motion,
har föreslagit detta, men LagUtsk. har — ina det ursägtas
mig att jag uppriktigt säger det —1 alldeles förblandat
frågan. Annat är att upphöja summa furti till sitt förra
skick, och annat alt ingå i förändring af daler silfvermynts
beräkningen, i fråga om lagens stadganden rörtde böters
heräkning. Man kan alltför väl göra det ena utan att
vidröra det andra. Jag liar begärt och erhållit återremiss
på LagUtskrs betänk. N:o 3 X, i hopp att Utsk. möjligen förändrar
sin tanke i det deruti vidrörda ämne; men, dermed
må vara huru det vill, så kan jag icke fullkomligen ogilla,
att Utsk. drager i betänkande alt ändra bötes-beräkningen,
ty man kan ej göra det på ett ställe, utan att göia det på
andra; men man har orätt att sammanblanda den frågan
3o
Dea 16 Maje, m.
med den nu förevar., som liar med den andra ingenting att
skaffa, och blott angår öfvergängspunklen emellan snatteri
och stöld. Jag begär återreiniss till LagUtsk. af detta betänk.
, och anhåller, att Utsk. ville skilja frågorna emellan
och i följd deraf sjelft göra ett förslag, grundadt på de premisser
Utsk. framställt, och sålunda göra conclusionen med
dem öfverensstämmande.
På begäran af Frih. Gederström, Jacob, blefvo reservationerna
upplästa.
Frih. Cederström, Jacob: Min anrnärkn. emot LagUtsk:s
betänk. N:o 3i, i hvilken Frih. Boye instämde, välgrundad
på Ilr Cederschjölds reservation. Jag grundar mitt
tillstyrkande till återreiniss af äfven delta betänk, jemväl
på Gr. Sparres och Hr Cederschjölds reservationer. I afseende
på hvad jag derjemte vid betänk.N:o3t yttrade, rörrde
sådana böter, som i särskildta K. bref finnas bestämda i
riksdaler, skillingar och runstycken, så är det naturligt, att
11. St. hos K. M. begära, att sådana böter böra i samma
förhållande höjas, hvilket är en så lätt sak, att det icke kan
blifva svårt för Utsk. att uppgöra beräkning dertill. Jag
förenar mig med Frih. Boye i afseende på denna frågas stora
vigt, och alt man ej bör göra snatteri till tjufnad; motsatsen
är blott ett medel till att öka det redan, beklagligtvis,
nog stora antalet af correctionshjon.
Frih. Boye: Så glad jag är af det bifall till mitt yttrande,
sorn den siste talaren behagat lemna, qvarstår jag
dock vid den lanken, att man visserligen kan önska och hoppas,
att sjelfva bötesberäkningen i allmänhet äfven varder
lättad till hvad 1734 års lag afsåg; men att frågan derom
är helt annan, än den om summa furti, samt att den sednare
kan afgöras, fastän man också nu ej skulle hinna med
den vidsträcktare förbättring, som vore lyckligast. Egentligen
begärde jag likväl ordet, för att anmäla, det jag skil
jer
mig ifrån Gr. Sporres reservation deruti, att jag anser det
vara skäl att antaga det stadgande, som nya lagförslaget erbjuder,
emedan dess antagna evalvation af myntförhållandet
otvifvelaktig! är riktigare än den Gr. Sparre föreslår.
Hr Ribbing, Arvid: I den discussion, som i' sista
plenum förevar, uppstod äfven fråga om, huru välgörande
det skulle vara lör Kronan i afseende på utgifterna för fångskjuts
m. m., om personer, som tilltalas för mindre förbrytelser,
icke genast skulle i häkte inmanas, eller särskild ransakning
med dem komma att anställas. I öfverensstämmelse
dermed, finner jag äfven, att om den summa, som anses vara
den minsta, hvarigenom tjufnad kan ske, ökades till det
belopp, som antingen det nya lagförslaget eller Gr. Sparre
framställt, äfven derigenom samma ändamål skulle befrämjas.
Ilai1 är dock hufvudsaken, att man derigenom skulle
Den 16 Maj e. ni.
3i
minska antalet af sådana förbrytare, soin anses vara vanärade
oell straffas på ett nesligt sätt. Jag tror verkligen, att
man erfarit, oell elen som uppmärksamt föIjt de verkningar,
hvilka hittills varande lagar åstadkommit, kan besanna, att
strängheten af straff, synnerligen i otrohets-mål, verkat, att
största skammen består i erkännandet af dessa brott; och i
samma mån, som straffet lindrades, skulle faran för alt erkänna
brottet äfven minskas bos den brottslige. Jag tror, att
äfven på delta skäl en mildare lagstiftning borde börja, och
alt rätta öfvergångspunkten vöre, om man ökade beloppet af
värdet utaf det tillgripna, innan det ansågs såsom urbota eller
behöfde straffas som stöld. Pä de grunder, i anledn. af hvilka
Gr. Sparre tillstyrkt motionen, gör äfven jag det, och anhåller
om återremiss.
LagUtsk:s utlåt. N:o 32 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtsk:s den 2 dennes e.
m. på bordet lagda betänkanden:
N:o 33, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K.
brefvet den 3 Juni 1752, ang:de Hofrätterna lemond tillåtelse,
all i dråpmål domina lill lottkastning, då ej utrönas kan,
hvilken af flera varit den dödes baneman;
N:o 34, i anledn. af väckt motion, angrde de rättigheter,
som böra fosterbarn tillkomma.
Till pröfning företogs LagUtsk:s den 2 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 35, i anledn. af väckta motioner,
angtde s. k. undantags-conlracters intecknande.
Frih. Cederström, Jacob: Dessa undantags-förbindelser,
som vid afliandlingar emellan allmogens föräldrar
och barn allmänt förekomma, äro af den beskaffenhet, att,
då öfverlåtelse skett, undantagsvillkoren stå och skola slå
uppräknade i undantags-afhandlingen. I 2:dra mom. af
Utsk:s förslag har Utsk. föreslagit, att i sådant fall de skola
äga förmånsrätt såsom obetald köpeskilling, ”men" — tillägger
Utsk.: —”försummar man att inom den i sistberörde lag”rura
utsatta tid afbandlingen, hvari förmånerna betingade
”äro, för domstolen uppvisa och i inteckn:s-prot. intaga lå”ta,
njnte sedan ej bättre rätt, än såsom för annat fordrings’’anspråk.
” Detta kan jag ej förena mig uti. Det synes skäligt,
att den, som fått öfverlåtelsen af egendomen, är pligtig
att söka uppbud å densamma, och dermed är också
undantags-afhandlingen inlecknad, samt besittningen af domstolen
endast villkorligt medgifven, d. v. s. så framt undantagsvillkoren
fullgöras. Denna behöfver ej heller förnyas,
ty den, som emottagit egendomen, äger den ej med annan
rätt, än alt undantaget skall utgå, hvarföre någon förlust
för undantagstagare» icke kan äga rum. Det faller af sig sjelft
3a
Den 16 Maj. e. ra..
att något annat document icke finnes, än sjelfva öfverenskommelsen,
och den finnes i rättens protocoll intagen. Jag
anhåller derföre om återremiss. Jag får dessutom förena
mig i hvad Hr Ekholms reservation innehåller, ty en sådan
författning, som denna, kan icke på något vis lämpas
till stadsjord.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag ogerna ville besvära
med något anförande i delta ämne, om betänk, vore bifallet
af de öfriga Stånden, anhåller jag få veta, huruvida
någon underrättelse ankommit i ör:de deras beslut i frågan.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ännu ankommit röride de öfriga RiksSt:ns beslut i
delta ämne.
Hr Ribbing: Då förhållandet är sådant, som Ridd.-  Secrettn nu anmält, vill jag anföra några ord i afseende på
detta belänkande. I händelse detsamma skulle äfven vid denna
riksdag bifallas af R. St. och inkomma till K. M., skulle
naturligtvis derå göras större afseende, än vid ett annat betänkande,
som icke mera än en gång från R. St. till Konungen
i enahanda afseende ingått. Jag tror derföre det
vara af någon vigt att tillse, huruvida detsamma är sådant,
att det till en början 6‘fverensstämmer med de lagar, som
redan finnas. Vid betraktande deraf finner man, att i 11
punkten af inteckn:s-förordn:n utaf den i3 Juli r8iS förekommer,
att inteckning ej må ske utan till bestämdt belopp
i penningar eller varor. Det nu framställda lagförslaget
innehåller deremot, att man skulle äga räll att få intecknadt
ett obestämdt varu- och ett obestämdt penningebelopp,
emedan annorlunda icke kunna förstås följande ord:
”'skall ock all annan efter lag tillåten upplåtelse af nyltjan”janderätt
till fastighet, härunder jemväl inbegripen lifslids”städja,
” intecknas, och i a;dra punkten, föreskriften, att
inteckningen skall ske för sådan rätt, som man vid försäljning
förbehållit sig i fasta egendomen eller afkomsten deraf.
De vanliga undantags-contract, som man får se, innehålla
t. ex. rättigheten att mjölka en ko. Detta mätte vara
något obestämdt, då det är osäkert, om den gifver mera eller
mindre mjölk. Den andra punkten brukar vara, att den,
som förbehållit sig undantaget, skall få ved huggen åt sig,
då han icke mera orkar att sjelf hugga den. Detta måtte
också vara en vara till obestämdt belopp, emedan lian får
så mycket ved han behöfver, oell afven af obestämd beskaffenhet,
emedan den kan vara huggen eller icke huggen. Vidare
plär vara betingadt skjuts till kyrkan, ett linland, tn. fl.
dylika saker. Nu är emedlertid föreslaget, att en sådan afkomst
skall intecknas med fullkomlig inteeknings-rätt, och
meden sådan intecknts- rätt, sorni Jorda-b:n är tillagd inneslående
köpeskillning, hvilket är framför alla andra. Det
är
Den 16, M a j c- m,
33
är således, såvitll |ag förstår, i detta lagförslag en bestämd
motsägelse emot redan bestämd lag i ii punkten af
5818 års inteeknis-förordning. Denna författning och stadgandet
i dess litte punkt afser , såsom säkert dé landshöfditlgar,
hvilka här äro närvar., kunna vitsorda, den reda, hvilken
är alldeles oundviklig vid fastigheters försäljande på u'-  mäthings-auclioh, och den i anleda, deraf uppkommande liqvid
emellan intecknisägarne, hvilken icke ivan ske, om ej
hvarje inteckning är utsatt lill bestämdt belopp ; och författningen
har i flera andra afsecnden mångå föi delar i de
bestämda stadgandet), som den innehåller. Jag tror således,
att det icke är rätt att upphäfva densamma. Jag tror icke, att
det kan ske med bibehållande af den säkerhet, som män,
synnerligen i sednare tider, varit så angelägen att bibehålla
för inteckningsägare; och framför allt tror jag, ali det skulle
vara alldeles orätt att indi reel upphäfva eller undergräfva
denna säkerhet och denna författning, hvilket skulle ske,
derigenom att tvänne root hvarandra stridande lagbud korn-*
ine att. äga rum. Jag får således yrka antingen afslag å betänk.
eller återremiss af detsamma. Det är numera icke så
angeläget för de s. k. undantags-tagarne att få silia lälligheter
bestämda i varor, sedan vi äga ett bestämdt mynt.
Jag tror, att hvad sorn gjort dessa undantags-eontracter så
allmänna, all det knappt finnes någon öfverlåtelse af en fastighet
utaf äldre personer, utan allett sådant äger rom, är
den ostadighet i myntvärdet, som hittills Varit. Kehofvet af
att bibehålla ett sådant, så till sågandes, indelningsverk för
undantagsägare, finnes hu mera icke, sedan det är möjligt
för dero att få sin säkerhet bestämd i en penning, sorn ej
faller och stiger i värde, såsom hittills skett. Ifall ändamålet,
såsom jag föreställer mig, är att för dessa Undantagshjon
bibehålla den säkerhet, sorn är önskvärd, tror jag
att det skulle kunna tillvägabringas på ett belt annat sätt,
synnerligen om man vill begagna de medel, söm LagUtsk.
här föreslagit, att ej mindre än tre gånger om året kungöra
författningen. Det vore att till säkerhet för de undantag,
söm bestämmas i vissa persedlar och vissa förmåner,
dessa persedlar och förmåner allesammans skulle evalveras
i eh bestämd penningesumma, sorn sedan intecknades. Då
v Un tio undantagslagarne en bestämd säkerhet, sådan som vore
förenlig med huvar, inteckntslag, och den osäkerhet vore
undanröjd, hvafs inträffande: LagUtsk. velat genom sitt
betänk, förebygga.
Frih. Cederström, Jacob: De författningar, som
gälla för kronohemmans befattning, medgifva jemväl, att då
föräldrar afstå kronohemman åt barn, de dervid få bestämma
undantag, som likväl af Konungens Bef:h:de skola pröfvas.
Vid öfverlåtelse af skattejord, är nuturligtvis förhållandet
lika. endast att landshöfdingen då icke dermed har
7 H. 5
34
Den 16 Maj c. in.
något att staffa, så framt icke oloflig afsöndring af jord dervid
äger ruin; men jag tror, att det ieke är undantagstagaren,
utan den, hvilken fått öfverlåtelsen, som har skyldigheten
att uppvisa conlractet för att derigenom ådagalägga,
att han blifvit åbo och fått besittningsrätten af hemmanet,
och i samma afhandling skola undantngsförmånerna vara intagna,
de må då vara hvilka som helst. Den som sedan säljer
ett sådant hemman, kan icke förvärfva det med bättre
rätt, än köparen ägde och förbundit sig fullgöra. Samina
skyldigheter, som ålegat säljaren, måste alltså med köpet
öfvergå lili köparen; och då är all möjlig säkerhet vunnen.
Jag förnyar min begäran om åtcrremiss.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Då min erfarenhet instämmer
med de upplysningar, H r Ekholm lemna t i sin reservation,
och då jag anser, alt Rutbergs och Ola Jcpssons
yltrade farhågor icke sakna grund, anhåller jag om ålerretniss,
på det de gjorda anmärkntna må kunna leda till ett
bättre förslag, än det nu framställda.
Hr Sandelhjelm, Paul: Jag förmodar, att de vid
utlåt, gjorda anmärkn;r föranleda återremiss, hvarom äfven
jag anhåller. Af sådan anledn. tillåter jag mig anmärka,
att ofta, i de landsorter der hemmans-områdena äro vidsträckta,
består undantaget eller fördelen, som den också kallas,
uti eli jordstycke, begagnadt och särskildt afslängdt från
hemmanet. I afseende på säkerhet för ett »ådant undantag
eller fördel, synes mig frågan stå i nära samband med frågan
om afsöndring af jord från hemman; och som, i följd
af K. M:s nåd. skrifvelse och åtskilliga motioner i ämnet,
denna fråga beror på Lag- och Ekon.Utskms utlåt., anhåller
jag få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet deruppå, att det nu
föredragna ämnet borde i sammanhang med den andra frågan
behandlas.
Frih. Ce d e r s t r ö m, Anders: Det är ej i sjelfva hufvud«aken
, ulan i följd af ett tryck- eller skriffel, som jag
anhåller att få yttra mig. Det. slår i i:sla punkten: "skall
"ock all annan efter lag tillåten upplåtelse af nyttjanderätt
till fastighet, härunder jemväl inbegripen lifstidsslädja
”hvarom stadgandet i sista punkten af 1 5 §:n 16 cap. Jorda-b:n
”således upphäfves;” men delta kan jag icke finna vara någon
riktig mening. För att få delta upplyst, anhåller jag
om återremiss.
LagXJlsk:s betänk. N:o 35 Lief af R. o. Ad. återremitterad!.
Föredrogs ånyo Hr af Grubbens’s, Nils Wilh., den 5
dennes e. "in. på bordet lagda yttrande, i anledn. af StatsUtsk:s
utlåt. N:o3i, ang:de regter:n af utgifterna under liksstatens
i:sta hufvudtitel.
De n 16 M a j e. m.
Gr. Taube, Gustaf Joli., hade inlemna! ett anförande,
sorn upplästes, så lydande:
Vid de af Hr af Grubbens i plenum den 5 innevar. månad
gjorda anmärk:r vid SlatsUtsk:s betänk. JV:o 3i, rör:dc
i:sta Ii u (V lid titeln, får jag göra följande erinringar:
Hr af Grubbens anser, dels att anslaget af 20,210 r:dr
b:co lill ved och kol för K. bofliållningen bör kunna nedsättas
till i5,ooo r:dr, oell dels alt den till polis-, lys- neli
renhållning bestämda summan 16,100 r:dr b:co bör kunna minskas
med 6,100 rtdr oell således nedsättas till io,poor:dr b:co.
Hvad först beträffar anslaget för ved och kol, som för
närvar, är 25,210 r:dr, och hvarmed eldning besörjes, icke
blott i det K. residens-slottet, med 5o3 eldstäder, deraf
3:ne Kongl, och 27 andra kök, samt 44 marmorspisar, kok- och
stryk-kakelugnar, utan äfven i de K. lustslotten, Prins Carls
palats, gamla banken, Oxenstjerska och Fndebelouska husen
samt Hofstallet, i H. M. Konungens och H. K. Fl. Kronprinsens
fateburar och tvättstugor, hvartill kommer, att
ibland förenämnda eldstäder äro inberäknade äfven de,
som finnas i de uti K. slottet varande embetsverk, nemi.
Högsta Domstolen, Rikets Allmänna Ärenders Beredning, Caliinettet
för utrikes brefvexlingen, Hofcancellers-expeditionen,
Riksarchivet, Biblioteket, Museum, Antiqvitets- och Vilterhets-academicn,
Öfvercommendants-expeditionen och Commendanlens,
jemte Gardes-reg:lenas till häst och fot högvakter
med der liefintliga arrestrum m. fl.; så torde det för
många icke vara obekant, att det redan för flera år tillbaka
var otillräckligt för det qvantum, som derföre borde anskaffas,
äfvensom att detta qvantum ej var tillräckligt för
behofvet, utan att K. M var nödsakad att af egna medel
årligen låta uppköpa hvad som felade. Genom ett särskildt
arrangement hafva båda dessa olägenheter blifvit afhulpna.
Ett nedsatt anslag skulle deremot återställa dem i ökadt
mått, emedan prisen å ved och kol i sednare tider stigit.
Att nedsätta anslaget in natura, då det förut varit otillräckligt,
torde väl ej vara meningen; och det contanta anslaget,
som upplager veden lill 7 r:dr och kolen till 5 r:dr, hvarunder
transport oell arbetskostnader äro inbegripna, kan icke anses
för högt beräknadt, då det genom erfarenheten är bestyrkt, atl
årligen, någon tid under sommaren, priset å björkved uppgår
(ill 9 å 10 r:dr, och då prisen å de öfriga vedsorterna
i samma mån ökas, samt att allmännaste priset å kol hvarje
år är 5-y r:dr b:co per läst.
Vidkommande anslaget för K. slottets polis-, lys- och
renhållning, hvarföre staten upptager r:dr 16,100 h:co, så
utgår deraf till löner och arfvoden m. m., hvilket samma stat
närmare bestämmer, oafkortadt 6,973 r:dr 24 sk.; och bestridas
dermed, så vidt tillgångarne medgifva, alla utgifter för
renhållningen, fönstrens kittning och rengöring, sotning, snös
sammanskoltning och bortföring, pumparnes underhållande,
36
Den 16 Maj e. m.
takens rensning, brandredskapens underhållande, materialier
för golfboningen, lyshållning inom och utomkring K. sloltet,
jemte beklädnad för slottsbetjeningen m. 111. — Endast
föi- lyshållningen har kostnaden, i anseende tili stegrade
oljepris, under de sednaste åtta åren, intet år understigit
5,ooo r:dr, frenne år deraf uppgått tiil mera än 6,000 rrdr
och ett år tili nära 7,000 rrdr, allt b;co, oaktad* ej annan
än hampolja, som erhålles för lindrigaste priset, dervid Rbfvit
använd, och contracter derom med den omtänksamhet
blifvit upprättade, att den alltid erhållits till del möjligaste
lägsta pris, hvarpå såsom exempel kan nämnas, att nu, då
allmänna priset A hampolja är 1 r:dr 8 sk. b:co, betalar slät-’
tet derför endast 44 s^’ — Ätt icke någon lux är rådande
vid hvardagliga lyshållningen, är hvar och en i tillfälle att
bedomina; — men slottets vidlyftighet och beskaffenhet er*
fordra, det oaktadt, för hvarje afton, invändigt, i.37 st.
brinnande lampor, hvaraf en stor del brinner hela natten,
och i de mörka trapporna och gångarna hela dygnet året
igenom, samt utomkring slottet och dertill hörande hus 76
lampor under den mörka tideq af året, då lyktorna i staden
skola vara lysande. Denna sednare lyshållning, som
verkställes enligt för hvarje år upprättadt entreprenadcontract,
kan icke ensamt bestridas med den summa, sorn Hr
af Grubbens ansett vara tillräcklig för hela slottets eclaireling.
Den som endast fäster sig vid totalsumman, hvartill
årliga lysliallningen uppgår, kan väl tycka, att den, borde
och kunde vara mindre, men vill man göra sig mödan
ali undersöka verkliga förhållandet dermed, skall man finna,
att, öfverhufvud taget, för hela året quinqueter och
lampor endast kosta 3 sk. 4 rist b:co stycket för dygnet, inberäknadt
reparationskostnad och sjelfva ly ktorna. Alt med
de medel, sorn varit öfver, sedan lyshållningskostnaden utgått,
bestrida aliade mångå öfriga ofvanuppräknade utgiftstitlar,
hvaribland flera ovedersägligen låra få erkännas vara
ganska drvga, såsom beklädnad för slottsbetjeningen, renhållningen,
samt skottningen och bortföringen af snö, hvilken sednare
kostnad, såsom beroende af vinterns beskaffenhet, icke kunnat
eller någonsin kgn ens approximativt på förhand beräknas,
— har, oaktadt alla bemödanden, icke varit möjligt och kan icke
heller blifva det framdeles, såvida icke en betydligare nedsättning
* varupris och arbetslöner skulle komma att inträffa.
Jag’ har ansett mig böra i korthet lemna dessa upplysningar,
på det H. Ståndet måtte finna orimligheten af de
gjorda anmäi korna; och om H. StatsUtsk. täckes från K.
Kammarrätten infordra de derstädes granskade räkenskaperna,
inhemta? förhållandet närmare.
R. o. Ad. beslöt, att så väl Hr af Grubbens’s, som Gr.
Taubes anförande skulle få åtfölja återremissen af StatsDtsk;s
utlåt. Nro 3f.
Den iG Maj e. m.
1
Ånyo föi;pdrogs Hr Munck .aLRpsenscbölds, Sils Rudolph,
den 5 .dennes e, m. på bordet., lagda mptiop, att R. St. malte
Ros K. M. i önskningsväg anhålla, det. K. ål. tpåtte af gunst
och nåd utförda amnesti-decret, så väl för Assessor Crusenstolpe,
sorn för alla deni, hvilka, tili följd af det .emot
honom anställda tryckfribetsåtal, blifvit till ansvar ställde.
Hr Frih. o. L-audlm. yttrade, att då, i denna motion
förekornme , dels alt den Roma.remaltt, sorn handlagt. tryckfrihetsmålet
emot Assessor Crusenstolpe, jiegå 11 et,,t, pr imen
1 sesse ma jes ta t is, dels pitt samina domaremal, t dömt
efter godtycke; och motionären derjemte .yrkat, att R.
St., gepom att i önsluiingsväg ltos K. M. anhålla om amnesti
för en för politiskt brott anklagad och dömd, längre ned
i motionen likaledes til! namnet bestämdt utmärkt, Svensk
undersåte, på detta sä 11, inför opinionen mätte tillkännagifva
ett offentligt ogillande af att Sveriges
grundlagar af sjelfva dess domaremakt blifvit öfverträdda
och Svensk medborgare olagligen blifvit beröfvad sin frihet,
ansåg Hr tandla!., till följe af go §:n RegF:n, propos. till
remiss af denna motion icke kunna frarnställai;
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
anhåller få fästa Hr Frih. o. Landtm:* uppmärksamhet derpå,
att längre ned står, att jäg vill förbigå allt detta; alltså
lärer det icke till motionen höra,
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk;s den.,7 dennps
e. m. på bordel lagda.utlåt. l(N:o 6 g, i. anleda. ,af yrkad befrielse
från .skatt för iijtägterna ^.allmänningen Stöpen inom
Suntetorps, speken af Skaraborgs län, ,blef samma utlåt, ånyo
lagdt på bordet, uppå, begäran, af Hrr Palmcrantz, Joli
an Mauritz, saint v o 11 H a r t in a n s d o r f f, Augus t.
Hr M u. nck af Rosenschöld, Nils Rudolph, som
under uppläsningen af rubriken å StatsUtsk:s utlåt. N;o 6g
anmält sig att tala, uppropades nu och yttrade;
Då jag icke kan instämma i den tydning, s,om Hr. Frih.
o. Landtm, behagat gifva åt go §:n Reg.Fm, och då jag anser
min motion fullt öfverensstämmande med Go §:n Riksd.-  Ordn., vågar jag yrka propos. å densamma, och anhåller,
att Hr Frih, o. Landtm ville till Ståndet hemställa, huruvida
en sådan propos. ej af detsamma yrkas,
Hr Frih. o, Landtm, erinrade, att han, genom det
yttrande han nyss afgifvit, förklarat sig icke kunna framställa
propos. till remiss af Hr Munck af Rosenschöld* motion.
Hr Munck af Rosen shöld: Då vågar jag, såsom jag
nyss sagt, hemställa till Ståndet, huruvida det icke yrkar
propos. på den af mig framställda motion, och vågar, till
fullföljd deraf, begära votering.
38
Den 16 Maj e, m.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag finner !Ir Munck af
Rosenschölds yrkande vara alldeles utom ordningen för föredragningen;
emedan det betänk.sorn Hr Landtm, föredragit,
ej liar någon rapport med den anhållan, som Ur
Munck af Rosenschöld gjort, hvilken bort komma förut,
ifall han funnit sig dertill äga anledning. Jag bestrider helt
och hållet, att vi återgå till ett redan afgjordt mål.
Hr Munck af Rosenschöld: Som Landtm, icke, enligt
vanligheten, genom tecken med klubban tillkånnagifvit,
att det första målet var afgjordt, kunde jag ej förmoda, att
Hr Landtm, skulle företaga ett nytt mål, förrän det förra
var afslutadt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då Hr Munck af
Rosenschöld yrkat propos. till remiss af sin motion, men
Hr Landtm, förklarat sig ej kunna framställa en sådan propos.
, och Hr Munck af Rosenschöld sedan begärt, att Ståndets
tanke häröfver måtte inhemtas, Hr Landtm, ansåg sig
icke kunna neka att till Ståndet göra följande hemställan,
om nemi. R. o. Ad. yrkade framställande af propos. till remiss
å Hr Munck af Rosenschölds motion.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, som svaret, efter
hvad han kunnat finna, varit enstämmigt nej, R. o. Ad. hade
gillat Hr Landtnäs vägran af proposition.
Hr Munck af Rosenschöld: Som jag för min del
ej har instämt i det af Hr Landtm, uppfattade svar, oell
då jag icke besvarat propositionen med nej, ulan med ja, och
då jag förmodar att flere af Ståndet med mig deruti instämt;
vågar jag begära votering, för att utröna om Ståndet
yrkar den af mig begärda proposition.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition
:
Den, som yrkar propos. till remiss af Hr Munck af Roscnschölds
motion, voterar
in;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att propos. till remiss af nämnda
motion icke bör framställas.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja—6.
Nej—71.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s den 7 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 70, i anledn. af sökt afskrifning
af de staden Borås beviljande byggnads-Iån.
Den |6 Maj e. m,. 3g
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste följande:
Sedan H. SlatsUtsk., efter remiss från Vällofl. BorgareSt.
å Hr C. G. Rydins i ämnet gjorda motion, upptagit och
beskrifvit utredda sakförhållanden och anförda bevekelse
grunder för den sökta eftergiften, yttrar Utsk. sig dock in
galunda anse desamma innefatta tillräckliga skal för R. St.
alt nu helt och hållet efterskänka Riksg.contorcts hos staden
ägande fordringar, sorn för närvar., utom upplupna
men obetalda räntor, utgöra tillsammans 166,g3o r:dr 5 sk.
1 r:st.; stödjande sig Tits k. harvid isynnerhet derpå, alf afskrifningar
af allmänna låneunderstöd, såvida ej möjligheten
deraf blifvit vid lånens beviljande uttryckligen förutsatt,
så myckel mindre böra beviljas, som de oftast mäste
föranleda till en håde obillig och orättvis olikhet i särskilde
låntagares behandlingssätt. Och då dessutom Utsk. antagit,
att den nu för Borås stad föreslagna eftergift sannolikt
skulle framkalla, ej allenast anspråk på enahanda förmån
för öfriga med byggnadslån understödda städer, utan
ock ytterligare fordringar å dylika biträden af det allmänna,
i förhoppning på deras framtida eftergift, har Utsk. afstyrkt
bifall lill framställningen om ifrågavar. låns afskrifning.
Ehuru jag känner och kan vitsorda, alt Borås stad, såsom
följd af 1822 och 1827 årens förhärjande eldsvådor1,
och af andra på innevånarnes välstånd menligt inverkande
orsaker, befinner sig för det närvar, i en betryckt och äfventyrlig
ställning, så att den i högsta måtto liar behof af
någon lindring i betalningsvillkoren för återstående byggnadslånen,
synes mig likväl, att motionären sträckt sin framställning
i ämnet alltför långt, då han begärt hela lånecnpilalets
afskrifning. Men, å andra sidan, och som Utsk. synes hafva
godkant bevekelsegrunderna härtill, fastän med förklarande,
alt de ansågos ej innefatta tillräckliga skäl för
R. H. St., alt nu helt och hållet efterskänka Riksg.contorets
hos staden ägande fordringar, tyckes mig, att StatsUtsk.
hade kunnat och bort utfinna och föreslå något annat
medel, för att åtminstone lindra staden i hänseende
till ålei betalningsvillkoren för det efter eldsvådan 1827 erhållna
och med 5 proc. ränta löpande lånet. Vid fråga
under sistförflutna riksdag örn nedsättning i räntan härför
från 5 till 3 proc., ansågo visserligen R. St. sig ej kunna
härtill lemna bifall, utan medgåfvo i stället dels anstånd till
1840 med capital-afbetalningen , dels ock den modification,
att endast 8 proc. å hela lånesuminan behöfde årligen inbetalas,
nemi. 5 såsom ränta och återstoden såsom amorlissement;
men det kan ej vara SlatsUtsk. obekant, hurusom
orsaken till den vägrade räntenedsättningen var, alt Riksg.-  contoiets ställning den tiden påfordrade låns upptagande mot
5 proc., ett förhållande åter, som för närvar, ej äger rum.
Och sedan, emedlertid, räntefoten i allmänhet nedgått, samt
4°
Den s6 Maj e, m.
då fastiglietslån i R. St:s hank erhållas mot 4 P*'°c. ränta*
med 2 proc. amortissement: så .tror jag, för min del, nit
StatsUtsk. hade varit fullt, ut befogad!, om icke skyldigt,
att föreslå R. St. en härmed jemförlig, lindring för Borås
stad i ålerbetalningsvillkoien föi!; det, efter 1827 års eldsvåda,
staden beviljade nya byggnadslånet, och delta så mycket
hellre, sorn Otsk. ny ligen,, genom utlåt, N:o, 87,,. tillstyrkt
sådana villkor, nemi. 4-.proc. r.qnia. och 2 proc. amnrtissement,
för beviljandet af ett byggnadslån till .Södetdiariins stad.
Jag föreställer .mig,, alt vid. de,, utomordentlige tillfallen
Staten nödgas. uppträda, för att med ian understödja en nedbränd
stad, eller en af miss vext. hemsökt landsort, dermed
åsyftas något högre ändamål , än sorn ingår i beräkningen,
när enskild man förräntar; penningar. Möjligheten af förlust
på en slik Statens försträckning, eller åtminstone ..af en
efter tidsornständigheterna lämpad lindring i åteibetalningsvillkoren,
måste således slädse vara förutsatt, faslän ej uttryckligen
nämnd eller tillkännagifven, då försträcka!ngen
beviljas. Så hafva ock förre Ständer förstått och behandlat
frågor om eftergift eller lindring 1 likartade fall, derom exemplen
äro talrika, och hvaribland de högst betydliga eftergifter
och afskrifningar, flera landsorter tid efter annan
tillgodonjuta å erhållna unösällningslån, må särskildt vittna;
och jag inser fördenskull ej någon rimlig anleda,, hvarföre
R. H. St. just nu, då Statens drätselverk är i bättre skick
än kanske någonsin tillförene, skulle afsäga sig den skön?
och ovärderjiga rättigheten, att, på ett lika välgörande sätt,
hjelpa betryckta städet;, och landsorter, samt genom sådan
mellankomst afvärja deras undergång. För öfrigt synes StätsUtsk.
sjelft hafva afvikit från de ideel-, sorn här motiverat
afstyrkändet, då StatsUtsk. förut tillstyrkt hvad R. St. ock
redan bifallit, nemi. afskrifning af ett utaf cholera-creditivet
Carl Johans församling, med åierbetalningsförbindelse,
tilldeladt lån, oaktadt andra församlingar, deribland äfven
Borås och Wenersborgs städer, fullgjort betalningsskyldigheten
för deras låneapdelar.
Jemte det jag hemställer, att H. StatsUtsk. matte taga
detta allt i behörigt öfvervägande och på grund deraf tillstyrka
af mig nu föreslagna lindringen för Borås stad, anhåller
jag, i sådant syfte, vördsamt om återremiss af ifrågavar.
utlåtande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. O. Ad. behagade
bifalla StatsUtskts utlåt. N:o 70.
Ropades ja och nej.
lil' Landtm, hemställde, om B o. Ad ansåg de vid
utlåt. Nto 70 gjorda anmärku:r föranleda de>s återremitterande.
Ropades starka ja, blundade med ganska mångå nej.
Hr
Den 16 Maj c. ra. 4'
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han funnit ja*
hafva öfverrösta! nej, men afbröts af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som yttrade:
Just det skäl, som blifvit anfördt för återremiss af betänk.,'sr -  nes mig tala för dess godkännande, nemi. det, alt R. St. tillförene
medgifvit afskrifning af beviljade lån. Dessa praejudicater
hafva ledt till ett sådant missbruk, att snart finnes icke mera
1 Riket någon menighet, som får låna afSlaten, hvilken icke med
detsamma anser sig berättigad till afskrifning, eller alt undandraga
sig betalning, intilldess hon fått eftergift. Den siste värde
talaren åberopade nu, huruledes vi redan vid denna riksdag
beviljat eftergift af cholera-Iånen åt tvänne fattiga församlingar.
Skulle nu äfven Borås få eftergift, ser jag ej huru
Ständerne sedan kunde vägra eftergift åt någon menighet.
Jag, för min del, tillstyrker således bifall å betänkandet.
Hr Sandelhjelm: I anledn. af hvad den siste värde
talaren anfört, får jag äran anmärka, att jag alldeles icke
instämt i motionärens begäran om eftergift, utan blott begärt
en modification i räntan å lånet, så att den måtte blifva
6 proc. årligen, hvaraf 4 proc. såsom verklig ränta och
2 proc. till amortissement, och det på det skäl, att fastighetslån
i banken utgifvas efter denna grund, och att det
icke kan vara billigt och rättvist, att när Staten kan upptaga
lån till 4 proc., en afbrunnen stad skall betala 5
procent.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då hans förklaring,
huru han ansett svaren på den sist framställda propostn,
blifvit afbruten af Hr von Hartmansdorff, och discussionen
något fortgått, R. o. Ad. torde finna Hr Landtm, förpligtad
att framställa ny proposition.
Hr Landtm, framställde derefter propos. till bifall å
utlåtandet.
Ropades ja och nej.
Den derefter framställda propostn till återremiss af utlåt.
blef äfven med ja och nej besvarad.
I anledn. af derefter förnyade propostr, förklarade Hr
Landtm, sig hafva funnit, att R. o. Ad:s pluralitet ansett
utlåt, böra återremitteras.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag får reservera mig
emot det sätt, hvarpå denna fråga afgjordes. 53 §:n Riksd.-  Ordn. säger: ”Besvaras propos:n med ja, må väl erinringar
”dervid i tjenliga ordalag göras, men ingen försöka att be’’slutet
genom ny öfverläggning upprifva.”
Föredrogs ånyo SlatsUtsk:s den 7 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 71, i anledn. af väckt fråga om elt
7 H. 6
4»
Den 16 Maj e. m.
rpntefritt lån lill jordbirikets upphjclpaiide inom "Westernorrlands
län.
Frilr. Gederström, Jacob: För min del kan jag icke
godkänna det raisonnement, som ligger till grund för (Jlsk:s
afstyrkande. Del bör icke vara Ulsk. obekant, att nybyggare
i de norra länen äro i stort behof af det biträde, de
kunna få för att komma till en hastig odling, i stället för en
långsam, hvarigenom de icke på lång tid kunna komma i
tillfälle alt väl berga sig. Om ett ränlefritt lån på en återbetalningslid
af 10 år lemnades, att disponeras åt sådana
nybyggare, som kunna lemna förtroende att det användes
till odling, så blefve det en ren samhällsvinst. Dessa förskott,
som utgå från Slaten, återkomma i framtiden mångfälldigt
genom statsbidrag och skaller. Jag anhåller om
återremiss, samt att Ulsk. mätte föreslå de villkor, under
hvilka de begärda 10,000 r:dr:ne mätte få lemnäs till
hushållssällskapens disposition, för att inom 10 år återbetalas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då Staten använder
så betydande summor, som redan sker, på afviltringsverket
i Norrland, finner jag så mycket mindre auledn.
alt tillstyrka något lån, för alt utöfver dessa bidrag uppmuntra
jordbruket derstädes, som tvifvelsutan Stc\tsTJlsk:s
raisonnement är ganska riktigt, att det kan anses tvifvelaktigt,
om det är skäl att genom konstiga åtgärder befordra
jordbruket i provinser, hvilka äro underkastade ettså hardt
klimat, som denna del af Sverige; åtminstone synes erfarenheten
under de sednare decennierna hafva ådagalagt, att
fattigdomen och bchofvet af understöd der tilltagit, och att
det tvifvelsutan är riktigast och mest öfverensstämmande
med statsekonomiska grundsatser, ätt rikta industrien inom
dessa orter på skogarnas produeter. Jag mäste således
i detta fall bestrida den återremiss Frih. Gederström
begärt.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talaren har best
ridt återremiss, på grund deraf att Ulsk. föreslagit ett
betydande anslag till afvitlringar. Jag ber alt få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att dessa bidiag till afvittlingar,
långt ifrån att leda till direct och hastigt gagn,
för provinsen medföra blott ett långväga gagn; men
för ögonblicket äro dessa förrättningar ganska tryckande
genom det handräckningsarbele, som måste lemnäs
åt landtmätarne. E11 aldrig så flygtig blick på de afvittringsberättelscr,
som inkomma, och de arfvoden, som derföre
måste utgå, lärer visa StatsUtsk., alt mångfalldigt
större summor i dessa orter årligen af provinserna utgöras
lill landtmätarne, än det ifrågavar. anslaget belöper sig till.
Hvad åter beträffar alt vilja rikta dessa provinsers näringar
från jordbruket till skogarna, så ber jag fästa dea värde le
-
Den 16 Maj e. ra.
43
damotens uppmärksamhet deruppå, alt forsla villkoret för
att kunna vända industrien på gagnandet af skogsproducler,
är att äga en bosättning. Nå väl! en sådan bosättning
fordrar mera än en sluga i skogen; den fordr.lr
någon jord till denna stuga, fodertillgång, nilius och
dragare, alt ur skogen lill afsältningsorten framföra effecterna.
Det är sådana bosättningar, sorn iiro nödiga i dessa
trakter för alt skaffa erforderliga armar lill skogsproduclernas
apterande, det ur ock derföre, som nya hemman der uppkomma.
Jag vet väl, att SlalsUlsk. i fråga om gide hufvudtiteln
beslutat begära, alt inga lån å denna titel matte gifvas;
men betänk, har återgått med anmärknlr, och jag hoppas,
att pär SlalsUlsk. närmare betänker de anmärknlr, sorn
då dervid gjordes, det skall finna, att Statens intresse fordrar,
alt medlen på denna litel icke bortskänkas, eller, såsom
en ledamot för ett par dagar sedan yltrade sig, bortplottras,
utan lillånäs för alt återgå till Staten och ständigt
öka den tillgång, som för ändamålet är att använda. Jag
kan ej annat än på det högsta yrka åtérremiss, och hoppas,
alt anslag till lånet matie af Ständerna beviljas att utgå
af den dermed ökade gide hufvud titeln, lill disposition af
-bushållssällskaperna i länen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller få
vela, huru detta mål är afgjordt bos de öfriga RiksStånden.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, all rör:de della
mål ingen underrättelse från de öfriga RiksSlln ankommit.
SlalsUlskls ullål. N:o 71 biet af R. o. Ad. bifallet.
R. o. Ail. biföll likaledes StatsUtskls den 7 dennes e.
in. på bordet lagda utlåt. N:o 72, angille vackt fråga om
anvisande af en gille hufvudlitelns anslag motsvarande sornina
till låneunderstöd för menigheter.
Vidare föredrogs SlatsUtskls den 7 dennes e. m. på boillet
lagda utlåt. Nio 73, i anleda, af väckt fråga om upphäfvandet
af Rikets .sist församlade Ständers beslut, angille
Statens garanti för vissa bypolheks-föreningars skuldförbindelser.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag har tvifvelsutan
icke varit närvar, i Utsk., då detta utlåt., sorn blifvit
handl.igilt på en annan afileln. , än den, lill hvilken jag
hörer, blifvit i Utskls plenum afgjordt. Jag anhåller, att
det måtte få hvila på bordel.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, förenade sig
nied Frih. Sprengtporten.
44
Dcu 16 Maj c. m.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtskts den 7 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt:n:
N:o 74, ang:de föreslagna åtgärder till minskning i åtskilliga
kostnader för kommande riksdagar;
N:o 75, ang:de sökt rättighet för staden Wadstena att
återbekomma hvad som blifvit inbetaldt å ett lån för cholerakostnaders
bestridande.
Till pröfning företogs StatsUtskts den 7 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 86, i anledn. af Landträntmästaren
J. E. Bloms m. fl. ansökning om eftergift af tre års
ogulden ränta för Örebro qvarn.
Frih. Cederström, Jacob: Bet är högst angeläget
att i ett utsk:s-betänk., hvarom svar skall afgå till Konungen,
detta skall vara i betänk, intaget; ty eljest kan Exped.-  XJtsk. icke lagligen uppsätta någon expedition derom, utan
endast upptaga det i riksd.beslutet, hvilket likväl icke medför
någon verkställighet, derest ej särskild skrifvelse derom
afgår till Konungen; dessutom synes det höra till ordning',
att svar skall lemnäs på en K. skrifvelse.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag skulle föreställa
mig, att formen för detta ärendes öfverlemnande
är, att en skrifvelse af Exped.Utsk. uppsattes och öfverlemnas
lill justering hos Stånden. Jag hemställer, om någon
återremiss till StatsUtsk. kan vara behöflig, för alt tillägga
en sådan sak, som faller af sig sjelf.
Utlåt. N.o 86 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsTJtskrs den 7 dennes e. m. på bordet
laqda utlåt. N:o 87, ang:de sökt låneunderstöd för staden
Söderhamn, i anledn. af den år i835 i nämnda stad inträffade
eldsvåda.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har ingenting
alt invända emot lånets beviljande; men vid villkoren derför
anhåller jag att R. o. Ad. måtte fästa sin uppmärksamhet,
nemi. på den del deraf, som angår ränteberäkningen.
Den är föreslagen till 4 proc., under förhoppning alt Riksg.-  cont. skall få låna till detta räntebelopp. Hittills hafva,
mig veterligen, inga allmänna cassör upptagit lån till så
låg ränta. 4s proc. lärer hafva varit den lägsta räntefoten.
Det kan således vara osäkert, om Riksg.cont. kan få något
lån emot den beräknade räntan, särdeles som afsättningen
på jern och trädvaror blir ofördelaktig. Om då
Riksg.cont. misslyckas att få lån för 4 proc., men skall
låna ut för denna ränta; så blir följden den, att om
Riksg.contrs öfverskott anslås till Statens behof, så brista
medel till ersättning af förlusten på detta och andra dylika
lån. Jag önskar således i förevar, utlåt, den rättelse,
Den 16 Maj e. m.
45
att räntan blir 4 proc., om Riksg.cont. kan erhålla penningar
till samma ränta, men att i annat fall räntan bestämmes
till 44 procent.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
StatsUtsk:s «t lat. N:o 87.
Ropades ja och nej.
Den derefter framställda proposln till återremiss af utlåt.
blef likaledes med ja och nej besvarad.
Hr von Troil, Emil: Jag vill blott för min del tillstyrka,
att R. o. Ad. måtte, då understöd för en afbränd
stad beviljas, göra det på så liberala grunder, att Ständer
ne ej måtte framdeles blifva besvärade med ansökningar om
ytterligare eftergift; och på denna grund tror jag det vara
lämpligast att bifalla Utsk:s betänkande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., instämde med Hr von
Troil,
Uppå derefter framställd propos,, blef StatsUtsk:s utlåt,
N:o 87 af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 7 dennes e, m.
på bordet lagda mern. N:o 88, i anledn. af återremiss på
SlatsUtskrs utlåt. N:o ao, fann R. o. Ad. detsamma icke erfordra
annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUlsk:s den 7 dennes e.
m. på bordet lagda utlåtm:
N:o 89, öfver Hr J. E. af Geyerstams motion, angtde
de s. k. fi isocknarnes praestationer till Dylta svafvelbruk;
N:o 90, ang:de den på Öland belägna Böda kronoparks
föreslagna förvandling till härads-allmänning;
N:o 91 , i anledn. af vackt fråga om några kronoparken
upplåtande till allmänningar för Färentuna härad.
På begäran af Hr von Rosen, Georg, samt Gr. G y Idenstolpe,
Anton Gabi'., blef IieviIIn.Utsk:s den 7
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 11, i anledn. af
så väl K. M:s nåd. propos. ang:de kurhus-afgiftens fortfarande,
samt Hr Möllerhjelms, Axel, i ämnet väckta motion,
ånyo lagdt på bordet.
Likaledes lades ånyo på bordet, uppå begäran af Frihtne
Roye, Fredr., samt Cederström, Anders, BnnroUtsk:s
den 7 dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 20,
innefattande förslag till ett förändradt myntsysleme.
Företogs till pröfning LagITtsk:s den 7 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 4°’ i anledn. af väckt fråga om än
-
46
Den i6 Maj c, ro.
(liing i 16 cap. j §:n Jorda-b:n och tipphäfvande af 8 §:u
i samina cap. och balk.
På begäran af Frih. Cederström, Anders, hlcfvo
reservationerne upplästa.
Frih. Cederström, Anders: Reservanterne hafva visserligen
rätt deruti, att Utsk. måhända gått öfver sin rättighet
och afhandlat ett ämne, som det ej hade rätt till; men
jag för min enskilda del kan ej neka, att jag anser de sludganden,
som äro föreslagna, vara nyttiga, och jag anhåller, alt
såsom min egen motion få upptaga dem.
Frih. Cederström, Jacob: Ifall ej motionstiden voro
tilländalupen, skulle jag instämma med den siste talaren;
men att taga sig anledn. af ett LagUlsk:s lagstridiga
betänk., att väcka en motion i öfverensstämmelse dermed-,
lär ej stå tillsammans med grundlagens föreskrifter. Dä ej
LagUtsk. ansett sig kunna tillstyrka Just.ombudsmannens
förslag utan gått deröfver, ser jag mig för min del förhindrad
att antaga Utsk:s betänk., och yrkar med Ilr von Röök afslag
å detsamma.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill blott nämna,
att det icke är Utskis olagliga beslut, som jag begärt alt-få
upptaga såsom min motion; det är i följd af Just.ombudsmannens
embetsberättelse och förslag i ämnet, samt således
i följd af hvad under riksdagen passerat, som jag ber att lä
upptaga den motion jag omtalat.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag kan visp
serligen icke bestämma, huruvida den förändring Utsk. föreslagit
är nyttig eller icke; men jag kan ej anse, att Utsk.
föifarit grundlagsvidrigt, så snart det haft anledn. att föreslå
det, som i betänk, innehålles af Just ombudsmannens
embetsberättelse. Det måtte väl ej vara Utsk:s skyldighet
att antaga allt hvad Just.ombudsmannen föreslagit; det kan
linna, att förslaget är bra i det liela, men att det bör redigeras
på ett annat sätt eller att något hör tilläggas—.detta
mätte vara Utsk:s rättighet. Det ur väl Utsk., som ej allenast
skall pröfva, om ett förslag är nyttigt, utan äfven
framställa det på det sätt, sorn det anser nyttigast. Utsk.
har ej väckt en ny motion; det är under åberopande af
Just.ombudsmannens förslag, som det gjort sin framställning.
Således kan jag ej finna något skäl att afslå betänk., för det
alt det skulle vara olagligen framsläldl af Utskottet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag kan icke
förena mig i den mening, som af reservanterne blifvit y 11—
träd och af en ledamot här är biträdd, att LagUtsk. skulle
hafva Irädt öfver sin lätt, då det gifvit en utveckling åt
det förslag, sorn Just ombudsmannen framställt. Del är
samina sak, summa iG cap. oell samma 7 och 8 §§, hvilka
D c q 16 Maj c. m.
47
Itai- äro i fråga. Så långt skulle jag föreställa mig, att
Ulskrns rätt skulle sträcka sig, oell icke blott inskränka sig
till att säga ja oell nej. Då ingen bestridt ändamålsenligheten
af lagstadgandet, får jag yrka bifall å detsamma.
Frill, Cederström, Jacob: Jag leinnar derhän, huruvida
det kan vara ändamålsenligt alt lemna åt
stiäcka sina förslag öfver motionens innehåll. I afseende på
lagfrågor, är det alldeles bestämdt, att vi måste ändra
grundlagen, innan sådant kan ske. Utsk. har, i afseende
på lagfrågor, som framställas af Konungen eller Just.ombudsmannen,
ingen annan function, än att motivera sill tilleller
rifstyrkande å den väckta motionen. Detta har LagUlsk.
icke gjort; det har gått öfver denna giäns, och det
är detta, som är oformligt.
Ur Ribbing, Arvid: Då man betraktar LagUtsk:s betänk.
, så linnes, att Just.ombudsmannen föreslagit uppiiäfvande
af 7 och 8 §§:na i löcap. Jorda-b:n, och föreslagit en
annan lydelse af den förra §:n, samt att den sednare skulle
upphöra att vara gällande. Det måtte då icke vara att
skrida öfver ämnet, örn I.agUtsk. framställer ett förslag
lill ändring af dessa §§:r, 0111 än det icke skulle vara af
samma lydelse, som Just.ombudsmannen framställt. Så har
varit prakliseradt vid alla föregående riksdagar, och, instämmande
med Frih. Sprengtporten och Gr. Gyldenstolpe,
anser jag, att motsatsen skulle vara en alltför långt sträckt
formskärning. För min del tror jag likväl, att denna lagförändring
icke är af behofvet påkallad, och att det ganska
väl, såsom Hr von Röök föreslagit, kan förblifva vid det
gamla stadgandet.
Frih. Sprengtporten: Jag är förekommen i hvad jag
ämnat yttra af Hr Ribbing; och då Frih. Cederström ej
kunnat åberopa någon enda grundlags-§ till stöd för sin mening,
så får jag endast förnya min anhållan, att Frih. o.
Landtm, läcktes framställa propos. till bifall å betänkandet.
Frih. Cederström, Thure: Som jag för min del
finnér, att den af Just ombudsmannen gjorda framställning
om upphäfvande af eller ändring i 16 cnp. Jordn-b:n 7 och
8 §§:ne icke för det närvar, är af behofvet påkallad, hufvudsakligen
med anledn. deraf, att vi hafva ett nytt lagverk
att förvänta, och jag anser, att alla sådana partiella
förändringar, som ej äro af behofvet ovillkorligen påkallade,
icke böra lin af Ständerna vidtagas, får jag, för min del,
tillstyrka afslag å betänk., på det att det måtte förblifva
vid hvad som förut är stadgadt. Jag får äfven tillägga, att
0111 äfven det stadgande, sorn nu finnes, i ett fall kan vara
betänkligt, är det nog betänkligt i ett annat afseende, att
jordägare, som möler en landtbonde, hvilken rymmer, ej
48
Den iG Maje. m.
skulle äga rält att föra honom tillbaka, utan skulle anlita
Konungens Bef:h:de, hvarigenom det kunde hända, att landtboen
rymde bort med sina saker, innan Konungens Bef:h:de
hunnit vidtaga åtgärder för hans gripande, och alt jordägaren
således icke erhölie någon ersättning för sina förluster.
Jag tillstyrker fördenskull afslag.
Frih. Cederström, Anders: I stället för den rättighet,
jordägaren förut hade, att afhemta landtboen, ifall han
ej gjort rätt för sig, får han enligt Utsk:s förslag qvarhålla
hans saker såsom fti.erhet för sitt fordringsanspråk.
Detta anser jag vara mycket bättre, än förbållandet är efter
nu gällande lag, helst det torde vara svårt, ofta omöjligt, att
återfå hans saker, sedan han en gång rymt, eller begifvit
sig af från bostaden med desamma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om H. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla LagUtsk:s utlåt. ]\:o 4°*
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg de vid
LagUtskrs utlåt. N:o 4° gj°*'da anmärkntr föranleda dess
återremitterande.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå
LagUtskrs utlåt. N:o 4°*
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke af svaren
å propos:na kunnat utröna R. o. Ad:s pluralitet* mening,
hvarföre han ånyo hemställde, om R. o. Ad. behagadebifalia
LagUtskrs utlåt. N:o 4°.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit, att
ja vid denna propositions besvarande öfverrösta! nej.
Frih. Cederström, Thure, Jag får blott upplysa,
att kanske många här yttrat sig till bifall för betänk., derföre
att en värd ledamot sagt, att stadgandet skulle vara
så redigeradt, att jordägaren skulle äga rätt att qvarhålla
landtbondens saker, och det således vore af ingen betydenhet,
att han ej finge återföra landtbonden sjelf. Detta kan
jag icke finna vara förhållandet. Det står nemi. i §:n:
"Rymmer landtbo bort inom stämmotid, lite jordägaren
"Befallningshafvande till att honom och allt det han med sig
"fört åter hemta.” Således har ej jordägaren sjelf den rättigheten
att qvarhålla landtboens saker. Landtbonden kan
Den iG Maj e. m.
49
gifva sig af med dem och fara sin kos, innan jordägaren
hinner vända sig till Konungens Bef:h:de.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. ansett
öfverläggningen fulländad, och Hr Landtm, förklarat sig
finna den sista propostn vara af R. o. Ad. med ja besvarad,
ingenting annat, enligt hans tanke, i delta ämne återstode
att göra, än att antingen begära votering eller reservera
sig.
Frih. Cederström, Anders: Det var blott den hemställan,
sorn af Hr Frih. o. Landtm, nu blifvit besvarad,
jag ville gora, 0111 icke saken redan var afgjord, och huruvida
någon discussion i detta ämne numera vore tillåten
eller lämplig.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Vid den sista uppläsningen,
som Frih. Thure Cederström gjorde, förmärkte
jag, att ett ord fattades i redactionen, nemi. ordet Konungens
framföre ordet Befallningshafvande. Det malte
ej hafva varit meningen att godkänna ett obestämdt uttryck.
Frih. Cederström, Jacob: Någon förändring i redactionen
lär nu ej kunna ske, då målet är första gången inne
från Utskottet. Efter den förklaiing Hr Landtm, gifvit,
får jag reservera mig emot beslutet, som jag anser vara
grundlagsstridig!.
Hr Hjerta, Lars: Jag för min del tager för gifvet,
att det af Hr von Hartmansdorff anmärkta fel är ett tryckfel,
och alt det väl ej finnes i det handskrifna exemplaret
från LagUtsk Då Exped.Utsk. förmodligen kommer att rätta
sig efter nämnda exemplar, kan tryckfelet undvikas i sjelfva
expeditionen.
Hr S a n de 1 h jel m , P a u I: Sorn jag förstått Utskts förslag
lill redaclion af denna §, menas med Befallningshafvande
icke så egentligen hvad man menar med Konungens
Befallningshafvande, utan den, som i orten äger alt utöfva
myndigheten, hvilket i detta fall kronofogdar och länsmän
äga att göra.
Frih. Cederström, Thure: Jag anhåller blott att
få förena mig i den reservation Frih. Jac. Cederström afgifvit.
Hr Ribbing: I öfverensstämmelse med hvad en annan
ledamot synes önska, hemställer jag, om det icke kan anses
vara jordägarens egne befallningshafvande, som må anlitas.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 7
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 18, i anledn. af
väckt motion om Svenska undersåters skyldigheter, när de
7 H- 7
5o
Dc u iG Ma j c. m.
vilja bosalia sig eller resa utrikes, samt utländningars rätt
att inkomma och bosätta sig i Riket.
Hr Hjerta, Lars: Jag liar väckt motion i detta ämne,
men bekänner, att jag icke hade väntat, att R. o. Ad.
skulle i dag hinna ända till delta mål på bordslistan, hvarföre
jag också ej hunnit taga kännedom af betänkandet.
Jag anhåller derföre, att det ytterligare malte få hvila på
bordet.
Frill, Cederström, Thure, förenade sig med Hr
Hjerin.
Föredrogos ånyo1 och biföllos Allm. Besvärs-_och Ekon.-  XJtskts den 7 dennes e. m. på bordet lagda utlåttn:
N:o 19, i anledn. af väckt fråga om medel och utvägar
till Svenska jernhandelns befrämjande i Amerika;
JNT:o 20, i anledn. af väckt motion, angrde beviljande af
vissa slapelstads-rättigheter för staden Laholm;
N:o 21, i anledn. af vackt motion om Askim och
Frölunda församlingars skiljande från Fässbergs pastorat.
Remitterades till LagUlsk. R. St:s Just.ombudsmans den
7 dennes e. m. på bordet lagda mern. med anmälan, alt
tvähne mål, hvilka, enligt hans förut afgifna embetsberättelse,
blifvit hos K. M. i Dess Högsta Domstol omedelbarligen
anhängiga, nu äro slutligen afgjorda.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s den 9 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. ]\:o 81, i anledn. af S. F. Lannges ansökning
om prolongation af arrendet ä Lunda kronohemman,
eller skatteköp derå.
Frih. Cederström, Jacob: Det sätt StatsUtsk. här
företagit sig alt utdela nådebevisningar åt arrendatorer, på
sidau om den författning, som Ständerne sjelfve beslutat,
och blifvit af Konungen genom kungörelse år 1810 promulgerad,
lär väl ej få sä alldeles vinna burskap, emedan det
icke allenast är oformligt utan också ett ingrepp i kommande
Ständers rätt, innan den rätta epoken är inne, som i detta
fall icke inträffar, förrän iS/jA. Hvad åter det beträffar,
att ett betänk, förut blifvit bifallet, rör:de fortfarande arrenderätt
för Hr Wener å Svartsjö kungsgård, som Utsk.
tillstyrkt från 1847, så är beslutet derom formvidrig!; likväl
äger dervid den skilnad rum, alt Wener innan nyssnämnda
tid skulle hafva fullgjort en canal-gräfning, genom
hvilken egendomen vinner i värde. Men här, der fråga ej
är om annat än ett vanligt hemmansbruk, är det rent af
alt skänka en arrendator förmånen af ett fortfarande arrende;,
och detta står i strid med R. St:s beslut rör:de Kronans
lägenheter j att de nemi. skola på 3o år vid öppen auction
Deli i6 Maj e. m.
oi
boftnrrenderas. Jag kan således ej anual än tillstyrka afslag
ä betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: StalsTJtsk. liar tagit såsom
princip, att då trovärdiga aueforiteter bestyrka en
Kronans arrendators vederhäftighet, jemte dess skicklighet
och drift, sorn jordbrukare, samt ådagalagda goda häfd af
egendomen, det borde anses vara med Statens fördel mest
enligt, att för längre tid bibehålla denna arrendator, då
lian erlägger i arrende hvad en local-auctoritet anser vara
billigt; emedan det synes påtagligt, att den, som arrenderar
en egendom och derå har en längre besittningsrätt, äfven
bemödar sig att på allt vis behandla egendomen såsom
den vore hans egen, hvaremot, i annat fall, följden blir
ett annat brukningssätt, som kan vara utsugande för jorden
och således förderfva sjelfva lägenheten. Det är ur
denna princip, som StatsUtsk. behandlat alla sådana
frågor.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag befarar, att då
vi biföllo förlängning i arrendet å Svartsjö kungsgård, vi
redan begingo ett misstag. Då vi nu se, huru hela Färentuna
härads arrendatorer, åtminstone så många som hunnit
komma in med sina ansökningar, oro upptagne här på föredrag!!.
listan , så tyckes det vara likasom en öfverenskommelse
att begagna tillfället för att få enahanda fördelar.
Det är klart, att om de vid en krono-auetion kunde bereda
sig enahanda fördelar, skulle de icke komma hit. Nu
begagna de riksdagen för att åtkomma fördelar på Kronans
bekostnad. Jag kan således ej annat än instämma med Frih.
Cederström; men för säkerhets skull, och emedan förhållandet
är med mig, som med Hr Hjerta, att jag ännu ej hunnit
taga fullständig kännedom af detta mål, anhåller jag, att det
ytterligare mätte få hvila på bordet.
Hrr Kåfelt, Anton, samt Sandelhjelm, Paul,
förenade sig med Hr von Hartmansdorff i begäran, att detta
utlåt, ytterligare måtte få hvila på bordet.
Uppå begäran af Hrr von Hartmansdorff, Aug.,
samt Kåfelt, Anton, blefvo likaledes ånyo lagda på bordet
StatsUtsk:s den q dennes e. m. första gången på bordet
lagda utlåttn:
N:o 82, i anledn. af arrendatorns of Edeby hemman
på Lofön, A. Odelbergs ansökning om prolongation af
arrendet;
N:o 83, i anledn. af arrendatorns af Hogsta, Lombarudd
och Norrby hemman på Löfön, C. A. Karlbergs ansökning
om förlängning af arrendet;
N:o 84, i anledn. af arrendatorns af kronohemmanet!
Dc n 16 M a j e. m.
Söderby i Lofö socken, M. Runstedt* ansökning 0111 prolongation
af arrendet;
N:o 85, i anledn. af Kronofogden, Assessoren G. J. Lagercrantz^
ansökning om förlängdt arrende å Barkarby kronohemman
eller skatteköp derå.
Af samma ledamöter begärdes äfven ånyo på bordet
BancoUtskts den q dennes e. ro. första gången bordlagda utJåt.
N:o 21 öfver en väckt motion, alt Bankens sedlar å 16,
12 och 8 skillings-valören fortfarande måtte få förfärdigas
och utgifvas.
Föredrogos ånyo och bi fö 1 lös BancoUtskts den 9 dennes
e. m. på bordet lagda betänktni
Nto 17, angtde afskrifning för en, vid. hållen inventering,
yppad brist i lumpförrådet vid Tumba pappersbruk;
JNT:o i fråga om löneförhöjning och pensionsrult för
bruksskrifvaren vid Tumba, A. Sätherberg;
N:o i5, med hemställan örn ersättning åt de arbetare
vid Tumba, sorn å brukets ouppodlade mark sjelfve upptagit
täppor.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts den g dennes
e. m. på bordet lagda betänk. JNT:o 24, i anledn. af väckt
fråga om pension för Pappersmästaren J. E. Ullander, samt
bestämmandet för framtiden af pappersmästarens vid Tumba
lönevillkor, blef nämnda betänk, ånyo lagdt på bordet af
Hrr Ribing, Arvid, och Palmcrantz, Joh. Mauritz.
Lades på bordet StatsUtskts utlåt. N:o 96, i anledn. af
R. St:s åren i835, 1837 och 183g församlade revisorers
berättelser, angtde granskningen af de under K. Mts och
Rikets Commerce-collegii förvaltning ställda fonder.
II. R. o. Ad. utskiljdes kl. \ till 1 t om aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 20 Maj 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för den iö dennes e. m.
Den 20 M a-j f. m.
53
Öppnades lin- Eleclorcrs lista till val af en ledamot uti
Exped.Utsk. efter N:o 3gi. Hr Lagergren, Auders; oell
hefanus dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2i5i. Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, uppläste följande
2:ne anföranden:
1.
Vid föredragning af StatsUtskrs utlåt. Nio 63, angrde
reglering af allin, indi agn.staten oell deri förekommande
3:dje punkten, i fråga om anslag åt en ritare, sorn biträder
K. Vettenskaps-academien vid utgifvandet af plänche-vei ket
Svensk Botanik, förbehöll jag mig ätt vid ett kommande
plenum dervid få afgifva några onmärkntr; och det är derför,
som jag nu får anhålla alt för några ögonblick få upptaga
R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Ehuru så väl det inför K. M. hållna prot. öfver ecclesiastik-ärendena
för den i3 sistI. Januari, bifogadt K. M:$
nåd propos. om statsverkets tillstånd och behof, som den
af K. Vettenskaps-academien i delta ämne afgifna särskilda
und. skrifvelse, hvilken (innes tryckt, upptaga, att det för
en ritare äskade anslag, icke blott vore för sjelfva afritandet
of vexterna , utan ock för bekostande af de resor, hvilka
i och för dessa vexlers insamlande hlefve nödvändiga;
så har dock StiitsUtsk. uraktlåtit att i nämnda betänk,
detsamma omnämna; och synes derigenom kostnaden för
de årligen utkommande Irenne häften af tillhopa 18 planche!'
ingalunda blifva så öfverdrifven , som den skulle vara
, om blotta afritningen utaf hvarje vext komma alt be
talas
med nära 444 rtdr b:co. Detta kunde lätt hafva gifvit
anledn. till afslag för beviljandet af de föreslagna 8oo r:dr.
Men Vettenskaps-academiens berörde skrifvelse omnämner
derjemte, att fråga vore om verkets ånyo lifgifvande efter
en förändrad plan. På enskild väg har del lyckats mig att
erhålla den underrättelse, det aendemien skulle vara sinnad
att afbryta samt afduka det nu utgifna, redan 1802 af Palmstruch
och Qvensel började, planche-verket, Svensk Botanik,
med 12:tc bandet, och att för lättnad vid vexternas uppsökande
bifoga ett allmänt register öfver de deri afbildade och
beskrifna vexter. Derefter vore planen att utgifva Svensk
Botanik i qvartformat, hvari äfven skulle upptagas de vexter,
som uti octav-upplagan förut finnas beskrifna och aftecknade,
men med iakttagande af den naturliga ordningen,
så att hvarje vextart sammanfördes och således komrae att
liksom bilda ett särskildt helt. Svensk Botanik i octav är
hittills utgifven efter samma plan och i samma format, som
English Bolany, hvilket sednare verk börjades 1790,
och som lärer vara fulländadt med 36 oelavband, deraf 11
finnas i K. Yeltenskaps-academiens bibliotliek här i Stock
-
54
Den ao Maj f. m.
holm. Någon ordning bland vexterna finnes der cj iakttagen
, ulan alltsom vackrare exemplar kunnat erhållas, så
infördes de, utan afseende på till hvilken dass de hörde.
Utaf Svensk Botanik äro utkomna i?.g häften, hvaraf de
sista 1838, utgörande snart n band, och innefatta 774 planche!-;
således fattas ännu i5 häften i det bestämda antalet
af 12 band, och komme det afslutade arbetet då att omfatta
864 plancher. Alt afsluta ett verk, som sålunda omfattar
iner än hälften af Sveriges phanerogamer, synes
vaia mindre välbetänkt och lill skada för dem, sorn köpt
de utkomna häftena, under förhoppning om en oafbruten
fortsättning af verket efter samma plan. Meningen med botanikens
lifgifvande i octavformat var säkerligen, så väl
att den skulle kunna erhållas för ett billigt pris, som ock
att den skulle kunna medföras af dem, som vid vexternas
igenkännande behöfde rådfråga densamma, hvilket qvartforinalel
återigen icke tillåter, ulan förutsätter, att arbetet
skall blifva ett praktverk, sorn ej kan blifva tillgängligt för
den obemedlade. Och då detta nödvändigt måste anlagas
vara meningen med den förändrade planen, så synes folioformatet
vara det lämpligaste och mest tjenliga. Inga vexter
eller vextdelar behöfva der afbildas i förminskad scala
såsom hittills skett; allt kan der bibehålla den naturliga
storleken. Plancherna i Svensk Botanik hafva hittills varit
graverade i koppar, och således kostsamma. För den nya
folio-upplagan kunde stentryck användas med fördel , som
säkert bör medföra besparing i koslnaderna; ty färgläggningen
blifver i alla fall alltid densamma, och papperets i våra
dagar fallna pris skall säkert ej fördyra arbetet. De af
Tohl i Wien år 1827 ulgifna Planta; Brasi Ii enses utvisa
detta, och ehuru plancherna äro ritade på sten och sedan
färglagda, så torde detla verk vara det praktfullaste
och i färgläggningen det noggrannaste botaniska arbete, som
hittills utkommit. (Det finnes äfven i Veltenskaps-academiens
bibiiotlrek.) Skall nu Svenska folket bidraga till utgifvande
af en Svensk Botanik, så må den då äfven blifva
Svenska namnet värdig! Jag skulle derföre finna nödigt, att
det villkor fästades vid beviljandet af ifrågavar. anslag, att,
derest utgifvandet af octavuppiagan af Svensk Botanik anses
böra upphöra; så borde den nya upplagan ovillkorligen
utgifvas i folioformat, så att man åtminstone kunde
slippa att i en framtid få se ett påbörjadt arbete i qvartformat
återigen såsom lialfgjordt upphöra, för alt då lemna
rum för folioformatet.
Jag anhåller, att detta anförande måtte få åtfölja återremissen
af betänk, till StatsUtskottet.
2.
Uti hvad jag i all korthet anförde på detta rum i II.
o. Ad:s plenum den i5 dennes på c. m., vid föredragningen
Den as M aj f. ra. 55
♦
af StatsTJtsk:s betänk. lV:o 63, ang:de reglering af allm. indragn.
slaten 23:dje punkten, anliåller jag alt nu få göra följande
tillägg och närmare utveckla samma ämne.
För det första finner jag mig föranlåten alt anmärka,
det författaren till detta betänk, icke rätt uppfattat mina
ord i min motion, uti hvilken jag yrkar och framställer till
R. St:s behjertande, att den go-årige högt förtjenle Secreteraren
i Musikaliska academien, Pehl- Frigel, senior bland
civilstatens embets- och tjenstemän i Sverige, som med skäl
kan sagas hafva t jon t både länge och väl, må erhålla en lifs—
tidspension af 5oo r:dr årligen. I betänk, deremot benämnes
han f. d. Secreterare i K. Musik, academien. Han ar
icke för detta secreterare i nämnda academi, utan så länge
han hvarken begärt eiler fått afsked, oaktadt sin ovanligt
höga ålder, och nu mera oförmögen att tjernsten i sin
helhet förrätta, är lian verklig secreterare; och, utom det
att jag till stöd härför hänvisar tili årets calender, får jag,
såsom ett bevis på den gamle mannens ovanliga själsförmögenheter,
äran anföra, alt han för några veckor sedan, i
egenskap af Musik, acadts secreterare, diclerade en läng
skrifvelse på Franska språket till Engelska Componisten
Horsley i London, hvilken skrifvelse ock i hans namn afgick.
Vidare har jag icke, eller såsom betänkts författare
uttrycker, ’’väckt motion om ett årligt understöd af 5oo
”rtdr för bemälde secreterare,” ulan yrkat pension för
honom. Jag m. fl. anse, att han har fullkomlig rättighet
att komma i åtnjutande af hela sin ännu innehafvande lön i
Musik, acadtn; ty om han härtill icke har de jure rätt, så
har han det de facto, och bör komma i åtnjutande af samma
förmåner med sina vederlikar i andra Statens embetsverk.
Ilan har tjent Slaten, liksom desse, och åtnjuter lön
af Statens medel liksom de. Skilnaden är endast den, att
de förres löner utgå till ett bestämdt belopp, för hvar och
en af dem, hvilket från Stats-contoret utassigneras; för Musik.
academien åter utassignerar Stats-contoret årligen en
rund anslagssumma, som sedan fördelas på alla academiens
tjenstemän och till andra dess behofver. Detta m. fl. hithörande
ämnen har jag i min motion utvecklat, som dock
icke i betänk, finnes vidrördt.
Såsom skäl för minskandet af den pension, 5oo rtdr,
som jag föreslagit, till endast ”200 r:dr såsom årligt understöd,
” anföres, att Secreleraren Frigel ”redan förut å allm.
”indragn.staten åtnjuter 333 r:dr årligen, utgörande lön vid
”en annan förut innehafd tjenstebefattning.’'' Detta är icke
’’något gilltigt skäl. Här finnes en stor mängd embetsoch
tjenstemän, som åtnjuta lön i 2 till 3 Statens embetsverk;
och om en sådan tjensteman, vid uppnående af den
ålder förfaltningarne föreskrifva, och som tjent Staten oförvitligen,
begär afsked, lärer honom icke förvägras att erhålla
pension eller bibehålla sina löner i flera embetsverk^
56
Den 20 Maj f. m.
På grund af livad jag nu haft äran anföra, får jag, efter
erhållna närmare upplysningar om rätta förhållandet,
vördsamligen yrka och såsom en ny motion föreslå, att Secreteraren
i Musik, academien Pehr Frigel må på allm. indraga
staten uppföras till erhållande af sin i academien innehafvande
lön, nemi., såsom f. d. professor eller lärare i
harmonien 4°° >:elr, och såsom secreterare 200 r:dr eller
tillsammas 600 rtdr h:co. Måhända kommer lian aldrig i
åtnjutande af denna förmån, om den beviljas; men det skulle
vara en stor tillfredsställelse för den gande vördnadsvärde
mannen, alt i sin ålders skymning se sig af R. St. iliågk
om men.
Dessutom är det i ett annat afseende så mycket billigare,
att Secreferaren Frigel öfverflytt tas på fndragn.slaten ,
sorn hans efterträdare i lärarebefattningen härigenom kunde
erhålla lön, hvilken för närvar, endast uppbär eli högst ringa
arfvode för sin trägna och ansvarsfulla befattning, hvilket
utgår af Musik, academiens enskildta medel.
Jag anhåller, alt detta mitt vördsamma anförande får
åtfölja de öfriga vid ofvanbeiörde betänk, gjorda anmärkntr
till StatsUtsk., hos hvars ord för. jag särskildt anhåller, att
detsamma, vid slutliga föredragningen af 23:dje punkten, i
Utsk:s plenum må blifva uppläst för dess 36 ledamöter.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag anhåller
att på det varmaste få förorda Hr Frigel. Hr Reutersvärd
har så fullständigt anfört de skäl, som tala för denna musikens
veteran i Sverige; denne veteran, så högt förtjent af
musikaliska bildningen i vårt land, att för mig endast återstår
läggandet i vågskålen af den vigt, som Ståndet behagar
fästa vid ett vitsord af mig, som länge ifra t för musik-konsten
i Sverige och noga känner Hr Fiigels förtjertster. Han har
nu hunnit go års ålder oell är i verkligt behof af hvad R.
St. läcktes för honom göra.
Remitterades lill StatsUtsk., i sammanhang med ålerremissen
af Utsk:s utlåt. N:o 6>.
Vidare uppläste Hr Reutersvärd, Pehr Adam,
följande :
Jag anhåller äfven alt vid detta tillfälle få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på StatsUlsk:s betänk. N:o 56, angtdc
väckt fråga örn understöd för lifgifvande af Tunelds geographi.
För snart ett århundrade sedan utgaf Erik Tuneld sin
geographi öfver Sverige, den första fullständiga beskrifning
öfver fäderneslandet, som på Svenska utkommit. Denna geographi
var ett mästerstycke för sin tid, och den förtjenstfulle
författaren uraktlät sedan icke alt andersin långa lifstid
förbättra och rälta densamma, så att sex upplagor sågo
daSs"
D c ii 20 SI a j f. m.
dagsljuset genom hans åtgärd. Efter hans Sr 1788 timade
frånfälle, hesörjde K. Bibliothekarierne Gjörvell och Björkegren
utgifvandet af sjunde upplagan år 1798. Genom utgallring
af det underbara och af diktade såsom sannolika
anförda berättelser, hade arbetet vunnit vid hvarje förnyad
upplaga; och äfven i hvad det yttre vidkommer, voro de
sista båda upplagorna utmärkta för deras typographiska < le—
gance och för den noggrannhet, hvarmed correcturen var
besörjd, så att de ännu kunna försvara sin plats derutinnan.
Länge hade 7tde upplagan varit i bokhandeln utgången, och
när ett exemplar på bokauctioner förekom, betaltes det ganska
högt, ända till 607 r:dr b;co, då fråga på 1820-talet
uppstod om en ny upplaga af den berömde författarens arbete.
Hvar och en hoppades då, alt denna nya upplaga skulle
lika mycket i fullständighet och tillförlitlighet öfvergå sjunde
upplagan, som denna hade gjort ined de föregående. Men huru
gäckadt blef ej detta hopp, när första delen deraf syntesår 1827.
Något annat häraf tillhörde ej Tuneld, än hans namn, hvarmed
man prydt titelbladet, och någon likhet dermed fanns ej,
om icke deruti, att båda beskrefvo samma land. Något så eländigt
och så litet motsvarande hvad man haft skäl att vänta, har
sällan lemnat Svenska pressen. De följande delarna, hvaraf
den sista utkom 1833, fastän något bättre, hafva dock ingalunda
gifvit anleda, till förbättrad tanke härom. Äfven
det yttre och sjelfva trycket är så vanvårdadt, alt man
skulle vara frestad tro, det arbetet vore kommet från samma
fabrik, som de snillefoster, hvilka vid landt marknaderna
utbjudas för några skillingar ut den råa obildade hopen.
Tillförlitligheten i uppgifterna är märkvärdig. Hvad på
ena sidan af bladet snges vara skedt ett visst år, är på andra
sidan af samma blad på annat vis uppgifvet. Alla underrättelser
stödja sig på tryckta localbeskrifningar, hvaribland
förnämligast de s. k. femårsberättelserna, dock så, att
man ej får tro det anförda, utan att jemföra med sjelfva localbeskrifningen;
och hvad efter dessa beskrifningars lifgifvande
händt, det söker man här förgäfves. Gerna önskar
man äfven i dessa localbeskrifningar att finna nuvar. ägare
lill de beskrifna egendomarna uppgifne, men detta finnes
högst sällan, då deremot de ägare uppgifvas, som lefvat för
ett eller annat århundrade sedan. Alt här anföra bevis pä
det sagda, skulle vara att afskrifva en stor del af boken.
Det understöd Staten redan lemnat åt omstöparen häraf är
alldeles förspildt. Skulle nu äfven Staten ersätta förläggaren
för det misslyckade företaget, så är det i sanning långt
kommet; ty om arbejet hade lemnat vinst, så hade förläggaren
säkerligen ej
har således på ganska grundad slutledning afstyrkt bifall
tillden väckta motionen, hvadan jag vågar hoppas, attUtsk,
7 H 8
98
Den ao Maj f. ra
-
vn.] besvarandet af ålerremissen, ej matte frångå sitt förra
utlåtande.
I anledn. af hvad jag nu haft äran anföra, nödgas jag
slutligen tillkännagifva, att det i sanning högeligen förvånat
mig, alt i plenum sist 1 idne Fredags e. m. den i5 dennes höra
tvänne af Riddarhusets utmark tåste talare *) några bänkar
bakom mig, hvilka jag högaktar för deras kunskaper,
yttra sig till fördel för det ifrågavar. arbetet, och begära
återremiss af betänk, för att dymedelst vinna ändring. Och kan
jag dertill ej Gnna annan orsak, än, antingen någon slags commiseration
med delta arbetes omstöpare och förläggare, eller
ock, att desse herrar icke läst någon hel afhandling i boken;
ty jag har för god tanke om deras omdömesförmåga,
att de annars kunnat yttra sig lill fördel för en sådan
uselhet.
Jag anhåller att detta anförande mätte få åtfölja den redan
beviljade ålerremissen af betänk., samt får såsom en
ny motion vördsamligen föreslå, att R. St. mätte anslå en
rund summa till K. Vettenskaps-academiens disposition, sorn
upplåtes att utse en med erforderliga egenskaper qvalificerad
person för utarbetande af en fullständig och tillförlitlig
geographi öfver Sverige, hvilken sedan för
ett lågt pris borde hållas allmänheten tillhanda. Hr af Forsells
förtjenslfulla statistiska arbete, som uppnått 3:ne upplagor,
bevisar, att ett sådant kan utgifvas med fördel.
Remitterades lill StatsUtsk. i sammanhang med StatsUtsk:s
utlåt. N:o 56.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob, hade inlemna! ett
så lydande anförande:
Som jag af opasslighet varit hindrad att vara tillstädes
vid föredragningen af StatsUtskts betänk. N:o 70, anhåller
jag vördsamt, att dervid få afgifva följande anförande:
> Såsom boende i orten, kan jag på det sannfärdigaste intyga,
icke allenast Förås stads innevånares årligen tilltagande
fattigdom, utan äfven deras nuvar. oförmåga att uppfylla
de villkor, hvarmed beviljandet af Statens låneunderstöd
är förenadt. — Allt sedan de tvänne olyckliga eldsvådorna,
som på en mellantid af fern år ödeläde staden, har
borgerskapet, både till antal och förmögenhet, undergått stora
och för stadens framtida bestånd högst betänkliga förändringar.
Med undantag af några förmögna borgare, hvilka
icke, eller åtminstone obetydligt begagnat låneunderstödet,
äro de öfrige, som nu skola återgälda det , på sätt frireskrifvit
är, med hög ränta och icke obetydlig albetalningsproe.
, allmänt försatte i torftiga omständigheter. Husen,
hvilka för det mesta äro af lånemedlen uppbyggda, äro högt
’) Hrr von Hartmansdorff och Rosen hlad.
Den ao Maj f. m.
50
intecknade, och då dessa räntor äfven årligen mäste utgå,
okas derigenom i tilltagande grad obeståndet oell ofÖrmågau
att till Staten fullgöra dess anspråk för understödet lill dessa
olyckliga innevånare. * « -'•äSij
Genom 1835 års Ständers beslut skulle 5 proc. ränta
och 3 proc. afbetalning eller tillsammans 8 proc. årligen erläggas
för det beviljade låneunderstödet, tili dess detsamma
vore återgäldadt; och det är uppå dessa 8 proc., hvilka
jag anser innevånarn# oförmögne att erlägga, jag tager mig
friheten, att vördsamt fästa B. R. o. Ad:s samt StatsUtsk:*
uppmärksamhet.
Jag delar med Utsk. fullkomligt öfvertygelsen, att Slaten
väl bör med understöd bispringa innevånare, hvilka i
en stad undergått olyckan af eldens härjande, men icke, att
den bör efterskänka sådana medel. Staten bör underlätta
den olyckliges bemödande alt uppbygga sin boning, men
icke ersätta dess förluster. Jag gillar således ej motionärens
syfte, att begära afskrifning af lånen; men jag begär befrielse
för staden att erlägga annan proc. för desamma, än
den för afbetalningen förelagda.
Då dessa lån af Riksg.-cont. utbetalas, måste dessa och
andra medel upptagas genom lån, för hvilka 5 proc. då erJades.
Billigheten fordrade således äfven, ali samma ränta
då skulle erläggas för understödet; men sedan Riksg.-cont.
nu fullgjort sina skuldförbindelser, och således icke äger någon
skuld emot 5 proc., vågar jag lill H. R. o. Ad. samt
StatsUtsk. hemställa, om det nu mera är med samma billighet
öfverensstämmande, att taga den högsta möjliga rän
ta,
som på första inteckningen i fust egendom erhålles, eller
5 proc. på ett af Staten lemnadt låneunderstöd. Då Staten
bispringer den olycklige, måtte det väl ej vara dess mening
att taga ränta på sina väTgerningar.
Jag föreslår således vördsamt, att Borås stads innevånare
måtte befrias från 5 proc. ränta å de lån, Staten förskjutit
lill den tvänne gånger afprånda stadens uppbyggande,
men att deras fortfarande skyldighet att erlägga 3 proc.
afbetalning å capitalen matte qvarstå; — och anhåller jag
om aterremiss af betänk., samt att delta anförande måtte
få densamma åtfölja.
Remitterades till StatsUtsk. , i sammanhang med återretnissen
af Utsk:s utlåt. N:o 70.
Ånyo föredrogs Hr Ribbings, Arvid, den i3 dennes f.
m. på bordet lagda och i anledn. af StatsUtskts utlåt. N:o
42 afgifna anförande om sättet för länsmäns tillsättande.
Gr. Mörner, Carl; Hr Ribbings ifrågavar. motion
innefattar en ny princip i befordringsväg, som jag ännu aldrig
liört någon annan yrka, förmodligen derföre alt man
ansett den på goda grunder olämplig; oell jag skulle min
-
6 o
Den 20 Maj f. m.
dre fiista mig dervid, om den icke synbart tillkommit af
misstroende till länsstyrelsernes vaksamhet att hindra accorder
vid länsmäns till- eller afsättning. — Hr Ribbing har
trott sig finna ett correctiv uti den utväg han föreslagit, att
nemi. häradsrätt skall upprätta förslag, och landshöfding
vara förbunden att välja inom förlaget. — Med ali aktning
för Hrr domares oväld och laglydnad, ber jag den värde
motionären förlåta, om jag säger, att jag täflar i dessa
egenskaper med honom, och hvem som helst af dem, som
bekläda domare-embetet, och att jag, åtminstone i det mig
nådigst anförtrodda län, alltså hvarken uppenbart eller hemligt
gynnar och tillåter accorder vid länsmans-lillsältningar.
I alla fall., och då landshöfding är ansvarig för executionsverkets
behöriga gång, och möjligen saknar förtroende för
någon af dem som häradshöfding föreslår, skulle man väl
ändock vara tvungen att välja en af dessa. Det synes mig
desto mindre vara lämpligt, alt herrar underdomare blanda
sig i den executiva maktens göromål och befordringssätt, som
landshöfding är, enligt dess ännu gällande instnidion, pligtig
noga tillse, att vid domstolarna å landet väl och ordentligt
tillgår. — Då det är för en landsort af mycken vigt,
att domareembetet innehafves af redlige, kunnige och verksamme
män, skulle måhända mången landshöfding också önska,
att få upprätta förslag till lediga domsagor eller föreslå
vicarier för deras bestridande. — Jag tror icke alt Hofrätten,
under hvars inseende desse tjenstemän stå, skulle finna
den rätt, man ville tillvälla sig, i något afseende behörig.
Ibland villkoren för lönetillökning åt länsmännen, föreslår
Hr Ribbing äfven, att ansökan bör innehålla, att
vid skeende afgång, accord ssumma ej får tagas,
och att ingen må vara competent sökande,
som ej tagit minst k a m e r a I - ex a m e n.
I förra fallet torde det ej vara motionären obekant, att
en ganska sträng föreskrift om accords lagande och gifvande
finnes i edgångsformuläret; och icke lärer man kunna
vänta, att personer, som vid academierna nedlagt betydlig
kostnad på examina, skulle i allmänhet anse sig belåtne med
200 rtdrs löneinkomster, helst det icke synes nödvändigt,
o 11 länsmän, som icke äga något särdeles anseende i Staten,
äga vidsträcktare kunskaper, då bland mängden högst få
skulle hinna upp till kronofogde eller häradskrifvare.
Hr Ribbing föreslår vidare, att länsmans!jenst bör kungöras
i tidningarna, och besvär öfver förslaget i stadgad ordning
få anföras. — Hvem skall då göra tjernsten under
den längre tid, som åtgår, innan den blir tillsatt, och hvem
får landshöfding förordna, derest länsman hastigt dör eller
blir suspenderad? — Jag skulle kunna ytterligare nämna
många betänkligheter vid Hr Ribbings oformliga förslag,<
men vill ej uppehålla tiden med deras anförande, då jag är
Den 20 Maj f. m.
61
öfvertygad, att hvarlielst denna motion kommer alt remitteras,
den icke skall föranleda till annan åtgärd, än att på
goda skäl förkastas och afstyrkas, hvilket jag äfven yrkar.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Ribbing härföre detta
yttrat sig ronde länsmännen och behofvet af högre löner
för dem. Han har nu, med anledn. af StalsUtskrs återremitterade
betänk, angrde lönereglerln för landlstatens tjenstemän
och betjente, inkommit med en ny motion, deruti
han föreslår att, såsom villkor för länsmans-lönens förökande
till 200 r:dr, måtte utsättas, alt vederbör, häradshöfdingar
må upprätta förslag lill länsmanstjenster. Denna nya
motion är väckt långt efter sedan motionstiden tilländalupit,
är alldeles isolerad från frågan om lönelillökningen, och saknar
hvad man af en motion har rättighet att fordra, nemi.
alt den stödjer sig på den författning, som förut är gällande
i ämnet, och deri begär den förändring, som kan anses
ändamålsenlig. Den författning, som härvid bör afses, nemi.
landsliöfdinge-instruclionen, har Hr Ribbing icke ens nämnt,
och den kan icke förändras annorluada, än i den ordning
grundlagen bjuder, d. v. s. på det sätt, att R. St. skola hos K.
M. anmäla deras önskan, att den eller den §:n i landshöfdingeinstruetionen
må erhålla en annan lydelse. Jag bestrider Hr
Ribbings rätt att få sin motion remitterad, enär densamma
hvarken kan af StatsUtsk., i anseende till motionens innehåll,
upptagas, eller kan remitteras till Ekon.Utsk., emedan
den är väckt efter motionstidens utgång.
Frih. von Kr a; mer, Robert: Jag kan icke föreställa
mig, att Hr Ribbing på fullt allvar väckt denna motion.
Jag tror att den vederlägger sig sjelf, och att således all
vederläggning af andra iir obehöflig. Hr Ribbing har såsom
skal för motionen påstått, alt derigenom accorder skulle
kunna upphöra eller försvinna. Jag får äran upplysa, att
några accorder till länsmanstjensterna icke finnas och ej få
existera. Skulle missbruk i detta fall likväl äga rum, så
skulle de lättast ifrågakomma, om nämnden finge uppsätta
förslaget och föreslå personer, som sågo genom fingrarna
med lagstridigheter eller mindre nitiskt beifrade dem. Jag
tror, alt bela motionen bör förfalla, såsom på allt sätt olämplig
efter min öfvertygelse. Jag skulle dock under ett villkor
kunna gå in på förslaget, nemi. ifall landshöfdingarne
finge upprätta förslag till härndshöfdinge-beställuingar. Då
kunde någon sympati i det hela blifva rådande, men för
närvar, måste jag bestrida motionen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag förbigår den föregående fråga,
som Frih. Cederström väckt, huruvida motionen bör remitteras
eller icke. Jag ingår ogerna på fältet för bestridande
af en remiss, emedan jag icke tror det skada, altUtsk.
utlåter sig, då R. St. alltid hafva tillfälle och rättighet alt
efteråt afgöra hufvudsaken. Men hvad den hufvudsaklig»
(>1
D c a -jo Pff a'j f. m.
f ra g ali angar, så anser jag den rakt stridande mot en af de
angelägnaste principer, en lagstiftare måste afse, nemi. den
att icke på något sätt sammanblanda domare- oell executiva
makterna. Länsmannen är icke annat än en organ af
den executiva makten och har hos häradshöfdingen aldrig
den ringaste befattning. Vid tinget skall han väl tillse ordningen
derstädes och gå domstolen tillhanda, äfvensom han
blir actor i alla mål, sorn äro af natur, att de af honom
skola beifras, men han står på intet vis under domaren. Jag
bestrider icke remiss, men anser motionen så orimlig, att
jag väntar afslag af Utskottet.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag är äf alldeles samma
tanke, som den siste värde talaren, men jag begär, sedan han
yttrat hvad jag ämnat säga, alt blott få göra ett tillägg.
Länsmännen äro de lägsta äf executiva maktens organer.
När domaremakten behöfver biträde af executiva makten,
su påkallar den det, på sätt lag bjuder. Detta biträde kan
antingen utgöras af den civila verkställande makten, hvars
chef är landshöfdingen i orten, eller af den militära delen af
allmänna myndigheten, hvars chef är general-befälhäfvaren
derstädes. I båda fällen äf det blött ett tillkallande af den
executiva makten, som kan komma i fråga för domaren.
Skulle nu domaren på denna grund tillmätas rättighet att
upprätta förslag lill länsmanstjensters besättande, så blelve
deraf en logisk följd, som motionären ej lärer kunna vederlägga,
att domaren äfven borde upprätta förslag till militärtjenster.
Man må icke säga, alt detta är advocatur af mig;
jag tror deri ligger den renaste conclusion, ty den civila
och den militära afdelningen af executiva makten måste val
i befordringsväg vara underkastade samma grundsats. Vill
Hr Ribbing nu, att häradshöfdingar skola upprätta förslag
till mililärtjenster? Jag tror det icke. Vill han det icke,
så mäste han frångå sin motion, att de skola upprätta förslag
till utnämnande af de civila organerne af executiva
makten, hvari ligger en contradiction, hvilken jag tror Hr
Ribbing, vid närmare eftersinnande, ej vill låta komma sig
lill last. Jag ber honom derföre frångå sin motion.
Frih. Cederström: Frih. Boye och den siste talaren
hafva förklarat, att de ej hafva något emot remiss af denna
motion. I anledn. deraf begär jag att ur 56 §:n Riksd.-  Ordn. få uppläsa följande strof: ”Ej helfer må, roed undantag
af grundlagsfrågor, nya ämnen af riksdagman väckas,
”sedan en månad från riksdagens början, enligt 27 §:n, t i 11—
”ändalupit, såvida icke sådana frågor af redan fattade be”slut,
eller redan upptagna ärenden, eller under riksdagen
”inträffade händelser, omedelbarligen föranledas.” Nu frågas:
kan deraf, att fråga uppstått om 200 i stället för
100 r:drs lön för länsmännen, omedelbarligen föranledas,
att förslag till länsmanstjensters tillsättande skola upprättas
Den 20 Maj f. ra.
63
af häradshöfding;!]’, i stallet för att sådane tjenstemän direct
tillsattas af landshöfdingarne ? År det ena icke en omedelbar
följd af det andra, så ar Hr Ribbings nu ifrågavar. motion
rakt grundlagsvidrig och kan den icke remitteras. Skulle
åter fråga uppstå om remiss deraf, hvilket jag dock ej kan
förmoda, så får jag förklara, alt den utväg Hr Ribbing föreslagit,
långt ifrån att utestänga accorder, möjligen kunde
leda till köp af rum på förslagen.
Ilr Gyllenhaal, Lars Herm.: Hvad sorn här redan
blifvit yttradt af flera talare, torde vara tillräckligt att bereda
afslag å denna motion, om den emot förmodan skulle
blifva till handläggning af något Utsk. remitterad. Jag ber
blott att få tillägga någrä få ord. Jag bär här i händerna
K. M:s instruetion för landshöfdingnrna af. den 4 November
1734. Första raderna af 5.te §:n förbjuder landshöfdingen
att på något sätt sammanblanda sitt och domarens embete,
hvarjemte i samma 5 är föreskrifvet hvad landshöfdingen har
alt iakttaga, för att hålla tillsyn öfver underdomare, så att
vid härads-, bergs-, lagmans- och lådstufvurätter allt tidigt,
rätt och vä! tillgår o. s. v. Dessutom är i a3 §:n stadgadt,
alt landshöfdingen blifver hos K. M. och R. St. ansvarig,
om igenom dess efterlåtenhet och förvållande något blefve
försummadt, lill K. M:s och Kronans skada och saknad,
ii varemot vederbör, kronobe! jente i hela länet, som stå under
landshöfdingens inseende och befallning, äro pligtige honom
lyda och försina embetsförvaltningar tillbörligen redogöra
; jemte det att i 24 §:n det är landshöfdingen lil-Sitet,
att genast suspendera den felaktige. Vid sådant förhållande
och med så bestämda föreskrifter i instiuctionen i
afseende på landshöfdingarnes embetsskyIdiglieter, hemställer
jag, om det är lämpligt eller rimligt, att häradsrälterne
skulle i någon måtto befatta sig med länsmäns tillsättande. Jag
begär, att dessa anmärkn:r mätte få åtfölja remissen, ifall
en sådan, emot förmodan, blir beviljad.
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste följande:
Vid elen af Ilr Arvid Ribbing framställda motion, åsyftande
att, om anslag skulle ske till ökad lön för kronolänsmannen,
det villkor dervid matte fästas, till förekommande
af accorder, att viss af motionären föreslagen ordning stadgades
för länsmäns tillsättande, utber jag mig få anmärka
och yttra följande.
Motionärens förutsättning, att accord lill länsmanstjenster
skulle äga rum, är, hvad Elfsborgs län beträffar, alldeles
ogrundad; ty af de 20 länsmän, — bland befintlige 25,
— som blifvit till förord nade under den tid länets styrelse
varit åt mig i nåder anförtrodd, har icke någon enda erlagt
accords-ersättning, utan äro accorder derstädes längesedan
afskaffade för alla tjenster vid landtstaten; hvilket ock haft
den goda följd, att länsmanstjensterne, som för del mesta
64
D e 11 20 M a j f. m.
blifvit lediga genom företrädarnes afsättning, kunnat återbesättas
med skickliga och redbara personer, till en del sådana,
som innehaft academisk bildning. Just detta förhållande
bevisar således fördelen deraf, att länsroansbefattningarne
hädanefter, såsom hitintills, fortfara att vara förtroendetjenster,
beroende ensamt af Konungens Bef:h:des förfogande,
om än, — hvad jag icke tror, — dessa tjenster annu
skulle någorstädes vara behäftade med accord. — Tvertemot
den ordning motionären velat införa vid länsmanslillsältningar,
anser dessutom jag mera ändamålsenligt, att alla
adminastrativa tjenstebefatlningar blefve förtroendeposter;
och dertill torde utvecklingen af det constitutionella samhällsskicket
äfven framdeles föranleda.
Då motionären antagit, att häradsrätten företrädesvis
skulle blifva den myndighet, som ägde upprätta förslag till
länsmans!jenster, har han troligen förbisett, att länsman, så
väl som kronofogde , desto hellre böra vara oafhängige af
denna domstol, som deras åliggande är, dels enligt tjenstepligt
och dels efter Konungens Bef:h;des uppdrag, att tillse
och anmäla, om och huruvida vid lagskipningen inom deras
dislricter någonting föregår, som, tilläfventyrs stridande
emot allmän lag och rätt, bör komma till vederbörandes
kännedom: följaktligen är häradsrätt vida mindre, än hvarje
annan myndighet, qvalificerad till det göromål, motionären
sökt åt denna domstol förskaffa. — Detta, såsom det skulle kunna
synas, första försök att införa domaren på administrationens
område, förtjenar likväl att allvarsamt motas, emedan det
tillika går derpå ut alt förrycka den beståndande lagliga ordningen
och förvilla begreppet om skilnaden emellan regeringsmakt
och domaremakt. — Man kan dessutom, med hänsigt
till de skäl motionären anfört, anmärka, att domaren ej är,
mera än någon annan, lii från intrycket af personliga bevekelsegrunder,
när han, oberoende af sitt domarekall, skulle
få verka i andra riktningar. Consideralioner af allehanda
slag kunna således dervid komma att bestämma hans omdöme,
och, hvad förevar, fråga angår, det så mycket hellre,
som han kunde hoppas tillvälla sig något inflytande på kronolänsmans-personalen
inom domsagan, hvilken dock, efter hvad
förut är sagdt, nödvändigt måste vara moraliskt oafhängig
af honom. Jag förmodar således, att Hr Itibbings anförande
i ämnet skall, om det möjligtvis kan varda upptaget till
handläggning hos II. R. o. Ad., böra behandlas såsom önskningsmål
och, när det tillika i någon mån rörer civil—lagsliftningen,
böra remitteras till Allm. Besvärs- och Ekon. samt
LagUtskm; men som samma anförande, betraktadt efter dess
verkliga och erkända egenskap af ny motion, åsyftar förändring
i de grunder, hvarpå 16 och 47 §§:ne Reg.Fm hvila,
bestrider jag nu i allo denna motions upptagande till pröfning
hos II. R. o. Ad. ; yrkande derhos vördsamt, att den
måtte förklaras böra förfalla.
Hr
Den 20 Maj f. m.
65
Hr Ribbing, Arvid: Det torde vara tjenligast att
upptaga anmärkn:na i den ordning de blifvit gjorda. Hr
Landshöfdingen Gr. Mörner har först anmärkt, såvida jag
rätt uppfattat hans mening, att då execulionsväsendet i första
hand berodde på iandshöfdingarne, så vore det också
skäligt, att de framför någon annan borde hafva rättighet
att tillsätta länsmän och kronobetjente- Jag tror det icke
vara utan exempel, att det blifvit efterträdande kronobetjentes
skyldighet att med contant betäcka de brister, hvari
deras företrädare, i afseende på redovisningen? varit stadde.
Ifall meningen med denna oinskränkta makt att kun°a tillsätta
hvem som behagas, är, att kunna betacka de c°ntanta
bristerna i uppbörden; så medger jag visserligen, att ändamålet
kan vinnas, och att medlet dertill är ganska godt,
eller rättare icke godt, men ledande till det ändamål man
åsyftar. Jag tror likväl icke, att den värde talaren vågar
framställa detta såsom motiv för hvad han andragit, men
exempel torde i det fallet vara så bekanta, att jag ej behöfver
vidare orda derom. I anseende till hvad jag förra gången
yttrade, då frågan förevar, trodde jag, att Hr Grefven hade
kunskap derom att jag väl kände, det länsmännen, då de tillsättas,
skola afgifva en förbindelse att icke gifva eller taga
accord, emedan jag sjelf androg detta. Hr Grefven har vidare
sagt och undrat, huru det rimligen kunde fordras af en
länsman att aflägga kameral-examen, då han icke har att
motse större lön än 200 r:dr. Det närmaste svaret på denna
anmärkn. skulle kunna vara, att då man nu sett och ser
några tusen r:dr gifvas i accord för erhållande af en länsmanstjenst,
skulle icke kostnaderna för kameral-examens undergående
blifva högre; men det förundrar mig, alt den
värde talaren gjort denna framställning, då det var han,
om jag ej minnes orätt, som yrkade, att en länsman skulle
kunna stiga till hvad grad som helst i befordringsväg. Jag
hemställer, om det icke i sådant afseende kunde vara honom
nyttigt och löna sig att taga en examen, för att kunna
värdigt bekläda de högre tjenstebefattningarna. Hr Grefven
har vidare framställt ett annat , såsom det tyckes, lika skenbart
skäl , nemi. den stora tidsutdrägt, som skulle uppkomma,
derigenom att ordentliga förslag upprättades, innan
Jänsmanstjensterna fingo tillsättas. Det är besynnerligt nog,
att det icke faller honom in, såsom hvar och en annan, att
vi under nuvar. förhållande ofta se en sådan tidsutdrägt
äga rum. Huru ofta händer icke nu, att en länsmanstjenst
i åratal skötes af tillförordnade, innan den verkligen tillsättes?
Om nu utnämningen skedde, så snart förslaget inkommit,
så hade man åtminstone förekommit, att dröjsmålet
kunde blifva så långvarigt, som det nu mången gång
varit.
I ordningen förekommer dernäst, hvad som kanske rät7
H. 9
66
Den ao Maj f. m.
tast bort först upptagas, nemi. Frih. Cederslröms anmärkn.
att frågan, såsom ny. icke numera kunde väckas. Den värde
Frihtn har biträdt mig i bevisningen af motsatsen, då
han uppläst 56 §:n Riksd.Ordn., som innehåller, att motioner,
efter motionstidens utgång, få väckas i anleda, af under
riksdagen förekommande ämnen. Nu är dessutom detta
icke någon ny motion, såsom jag sista gången nämnde,
utan en motion, som jag väckte samtidigt med förslaget
om löneförbättring för länsmännen, hvarvid jag ville fästa
det villkor, att sådana åtgärder skulle vidtagas, att accorderna
kunde förekomroas, äfvensom alt länsmannen borde
hafva tagit examen. Begge dessa momenter utgöra innehållet
af det nu skriftligen inlemnade förslaget, hvilket således
icke är någon ny motion. Att denna motion möjligen kunde
föranleda till behandling af något annat Utsk., än StatsUtsk.
, tror jag icke kan göra något till saken; ty grundlagen
föreskrifter icke, att den motion, som väckes i anledn.
af en annan förut upptagen, skall, vara af beskaffenhet att
kunna behandlas af samma Utsk., som handlagt den motion,
hvilken utgjort anledntn för det sednare gjorda förslaget,
utan kan detta remitteras till ett annat Utsk., eller också
det Utsk., som behandlat första frågan, sätta sig i beröring
med ett annat Utsk. Således tror jag det af så väl Frih. Cederström,
som en annan värd ledamot, Hr Gyllenhaal, framställda
skäl, att förslaget skulle inverka på landsh.-instructionen,
alldeles förfalla, enär frågan gerna kan behandlas
af Ekon.Utsk,, och t. o. m. af sjelfva Lagutskottet.
Frih. von Kraemer har instämt i hvad Gr. Mörner yttrat
och sagt, att lian ville ingå på förslaget med det villkor,
att landshöfdingarne (ingo upprätta förslag till häradsliöfdingars
utnämning. Jag borde kanske icke upptaga detta,
då deri måhända ligger något personligt, som man borde
undvika.; men jag förklarar, att jag för min del hade
alldeles ingenting emot detta villkor, såvida landshöfdingarne
utgjordes af examinerade, lagfarne och i det fallet förståndige
män.
Vidare har af Frih. Boye, Hr Lefre'n samt Hr Gyllenhaal
blifvit sagdt, att förslaget skulle föranleda till en sammanblandning
af domare- och executiva makterna. Jag får
förklara, att jag föreslagit, att domstolarna skulle upprätta
förslaget till länsmans tillsättande, endast för att få något
ställe, der detsamma lämpligen kunde ske. Jag har ej kunnat
finna något annat, Och kan något bättre af de värde lalarne
uppgifvas, vill jag alltför gerna ingå derpå; men jag
finner icke, alt mitt förslag på något sätt sammanblandar
underdomares makt, — hvilken väl egentligen är den som
menas, — med den executiva; ty om landshöfdingarne icke
blifva nöjde med de förslag, som upprättas, så kunna de,
enligt min motion, klaga icke blott i Hofrätten, ulan ock i
högsta instansen hos den Konung, hvars Bef:h:de de 'Sirö, så
Den ao Maj f. ra.
67
att det med sammanblandningen icke har någon fara. Dessutom
får jag nämna, att vida större sammanblandning för närvar,
äger rum. Huru mångfalldiga gånger nerol, förekomma icke
hos landshöfdingen tvistemål, som han på grund af deras
beskaffenhet visar ifrån sig till domaren? Huru ofta händer
ej, att i ekonomiska angelägenheter, såsom i fråga om hemmans
anslående till reserv-skjuts, vägars anläggning o. s. v.,
landshöfdingen säger, alt domaren skall undersöka, och på
grund af denna undersökning fattar landshöfdingen sitt beslut i
saken? Sammanblandar icke landshöfdingen då underdomarens
sakkunskap med sitt executiva beslut; och jag frågar, om den
sammanblandning, som här är ifråga, om man ändtligen vill
kalla den så, skulle vara farligare. Det vore den visserligen icke,
emedan det berodde på landshöfdingarne sjelfve att alldeles
skilja sig från denna sammanblandning och att alltid öfvertyga
sig om alt de fingo förslaget så rättvist upprättadt, som rättvisa
står att vinna i landet, då de kunde hänskjuta saken ända
till högsta instansen. Detta kan nu icke äga rum, i afseende
på de undersökningar, som af domare, på landshöfdingen
begäran, i ekonomiska mål hållas; ty der stannar det
vid undersökningen, som af häradsrätten lemnäs till lands
höfdingen med slutligt yttrande, att saken öfverlemnas till
Konungens Bef:h:des upplysta pröfning. Det var ett ännu
aflägsnare och i mitt tycke olämpligare skäl, som af Hr
Lefrén anfördes, då han sade, att det slutligen kunde gå
så långt, att domaren äfven skulle upprätta förslag till militär-tjenster.
Sakkunskap är i allmänhet något, som fordras
för att kunna handlägga en sak; och jag behöfver icke andraga
något mer, för att visa orimligheten af Hr Lefréns
anmärkning.
Hr Sandelhjelm har fästat uppmärksamhet uppå, hurusom
det egentligen vore förtroendet, som borde tillsätta
tjensterna; men jag hemställer, huruvida den förtjena!- mindre
förtroende, som af häradsrätten blefve utvald, såsom
besittande den största erfarenhet och största skicklighet; ty
på något annat skulle förslaget icke grundas, om det
skulle vara rättvist, och det vore just af rättvisans skipare
det skulle upprättas. Jag förstår icke, hvarföre det skall
så mycket misshaga den executiva makten alt få ett sådant
förslag eller, att jag så må säga, föregående undersökning
från domstolen, eller hvarföre just executiva maktens förtroende
skulle uteslutas derföre, att rättvisan koni med, innan
landshöfdingens förtroende bestämde valet. Länsmännen
böra vara oafhängige af domaren, har den välde talaren
sagt. Jag finner icke, att de kunna blifva mer afhängige
af domaren, derföre alt han upprättat förslaget. Sedan
de erhållit sina fullmakter, blifva de lika afhängige af
landshöfdingen och oberoende af domaren, som de hittills
varit, ty domaren skulle ej få något att göra med deras
tjensteutöfning. Vidare har den värde talaren, och det med
68
Deu ao Maj f. m.
rätta, tillagt domarena möjliga intryck af för rättvisan främmande
bevekelsegrunder. Vi äro menniskor och kunna således,
likasom landshöfdiugar och andra, taga intryck af
sådana bevekelsegrunder; men jag har förut åberopat, hurusom
det vore landshöfdingen, som det i allmänhet åligger
att vaka öfver rättvisans skipande, obetaget att tillse dess
iakttagande, och att, likasom den, hvilken sökt en länsmanstjenst
och vid förslagets upprättande anser orättvisa begången,
söka rättelse äfven i högsta instansen. Jag tror,
alt i detta afseende någon bättre utväg till ovälds iakttagande
ej finnes, än att låta saken behandlas af de myndigheter,
som i allmänhet hafva sig lagskipningen uppdragen.
Det torde vara åtskilliga anmärkntr, som jag förbigått,
hvilket må ursägtas mig med afseende på vidlyftigheten.
Men det kan i allmänhet icke annat än hos mig åstadkomma
en bedröflig känsla, att i detta, likasom i många andra
fall, se det skrå-intresse, att jag så må säga, som uppenbarar
sig, och genom hvars tnissledning man upptager äfven
det lilla stöd eller biträde af domaremakten vid länsmans
tillsättande, som mitt förslag erbjuder, deruti jag likväl
icke förnärmar myndigheten hos Konungens Bef:h:de, hvilka,
lika med Konungen sjelf, äro kallade och förbundne
att rätt och sanning styrka. Det förslag jag uppgjort saknar
måhända många egenskaper , sorn de, hvilka bättre förstå
saken, kunde tillägga; men det är emedlertid det bästa
jag kunnat uttänka, till motarbetande af missbruken vid
kronobetjeningens tillsättande. Jag har visserligen hört Hr
Sandelhjelm och flere landshöfdiugar förklara, att hos detri
icke så tillgår, som på många andra ställen — och det må
vara — men här är icke fråga om det personliga, utanom
det allmänna, och det allmännaste tror jag verkligen hafva
varit — huru det framdeles kan gå lemnar jag nu derhän
— att en blifvande länsman öfverenskommit med den afgående
; vidare med kronofogden, som recommenderat sökanden
hos landshöfdingen, hvarefter utnämningen af landshöfdingen
följt. Hvad som legat till grund för dessa öfverenskomntelser,
vet jag också. Det har varit, att den blifvande
länsmannen försäkrat sin företrädare att på ett eller
annat sätt, genom ersättning af en möjligen vid uppbörden
uppkommen balance, genom accord eller något dylikt, göra
honom nöjd. Kronofogden har tillsett, att sökanden varit
bekant med de plägseder, soro varit iakttagna bland
kamraterne, så att han ej skulle i den nya länsmannen få
en motståndare, och sedermera har landshöfdingen utnämnt
deu recommenderade. Har det nu ytterligare så tillgått,
hvarom jag måhända icke behöfver åberopa något bestämdt
factum, att landshöfdingarne sjelfve gifvit och tagit accord;
liar det vidare kanske så inträffat, att en candidat till landssecrelerare-beställningen
vidj landshöfdingen frånfälle, för
Deli 20 Maj f. m.
69
att afhjelpa de svåra omständigheter, hvaruti landshöfdingehuset
genom det stora accordet kommit, öfvertagit någon
del af detsamma, för att få blifva ordinarie och ingått t.
ex. någon förbindelse med någon landshöfdingens närmaste
slägtinge; har sedermera landssecreteraren sjelf, utom frändskapen
i tänkesättet med fogdarne att taga och gifva accord,
med dem varit verkligen beslägtad, samt sjelf fått gifva accord
; om det så allt tillgått, om icke så aflägsna exempel,
kanske de närmaste, kunna sådant ådagalägga; så hemställer
jag, om icke den executiva makten blifvit insnärjd i
mammons nät, och om icke alla knutarna af detta nät stått
i fullkomligt accord, den ena med den andra. Här stå vi
icke för att tala den ene och den andre för sitt skrå. Jag
tror, att det gifves en emancipation, såsom man på detta
rum omtalat, hvartill man kan komma, oberoende deraf alt man
är domare eller Konungens Bef:h:de. Denna emancipation beslår
deri, att man har ögat riktadt på sitt fäderneslands bästa
och på befrämjande af rättvisan, eller att, såsom det står i vår
grundlag, rätt och sanning styrka; och jag trodde, mine Hrr
Konungens Bef:h:de! som här yttrat eder, att åtminstone
någon bland eder skulle vara nog invigd deri, för att vid
detta tillfälle förbise, att den lilla obetydliga person, som
väckt fråga 0111 denna sak händelsevis, var domare, och J,
mine herrar motståndare, Konungens Bef:h:de. Herrarne
veta sjelfve, om hvad jag yttrat har någon grund i sanningen.
Har det en sådan grund, så torde herrarne finna, att
jag ej sträfvar till annat än rättelse. Detta har varit ändamålet
med milt förslag, och borde freda från misstankenatt jag
derigenom skulle såsom domare velat utvidga domaremakten.
Jag är i detta fall så oskyldig, att det knappt föll
mig in, att Hrr Konungens Bef:h:de skulle af sådan anledn.
hafva något emot förslaget. Jag föreslog domstolen såsom
den auetoritet, hvilken jag trodde kunna oväldigast uppsätta
förslaget, och då jag sett förslags införande verka fördelaktigt
till accorders afskaffande vid andra tjenster, har
jag trott, att verkan deraf äfven här kunde blifva förmånlig.
Man vet hvad ett fogde-regemente vill säga. Man vet
att fogden och länsmannen äro de, som närmast hafva med
allmogen att göra, och att det behandlingssätt, de iakttaga ,
skall utvisa, huruvida det är något allvar med att i verkställigheten
rätt och sanning må styrkas. Nu väl, om Konungens
Bef:h:de äro nöjde med att bonden står med hatten
i hand för fogden och säger: ”Gild bevare Ur Asses"sorn,
” då kanske i hjertat innebor en fördömmelse, — ärman
nöjd med en sådan hyllning, så är man snart vid målet, och
är det i alla fall då bra att fortgå på den bana, man hittills
vandrat, under det man må förkunna, att det står
Val till, fastän det står icke väl till.
Jag har alltför länge upptagit R. o. Ad:s tid. Jag trodde
verkligen icke, alt en obetydlighet skulle uppkalla så
7°
Den 10 Maj f. m.
många af Konungens Bef:h:de, men jag har nu sökt att, så
godt jag kunnat, redogöra för mina åsigter.
Hr Lefre'n: Den siste värde talaren har förundrat
sig öfver, att ett så obetydligt ämne kunde föranleda så
många af Konungens Bef:h:de att sig yttra. Om ämnet är
obetydligt, så förfalla alla de många skäl, som den siste
talaren för dess betydenhet andragit; men ämnet är
icke obetydligt, det är utan tvifvel ganska betydligt. Det
är på denna grund, som äfven jag, utan alt vara Konungens
Bef:h:de, tagit mig friheten yttra mig. Ämnets betydlighet
består nemi. deruti, att man, för att möjligtvis hjelpa
ett ondt, hvars tillvaro jag ej åtager mig att bestrida
och ej heller kan besanna, vill falla i hälften värre. Man
vill förrycka den naturliga gången af Statens högre och lägre
tjenstemäns tillsättande. Hvad skulle Hr Ribbing såsom
sjelf domare svara mig, om jag hade äran vara landshöfding
i det län, hvarest han har sin domsaga, och han klagade
hos mig öfver att länsmannen icke gjorde sin pligt att upprätthålla
ordningen; om Hr Ribbing deröfver anförde skarpa
klagomål, och denne länsman verkligen vore en försumlig
oskicklig och oduglig person, men jag då svarade Hr Ribbing,
eller, ifall han anmälde saken hos Just.cancelleren,
jag hos Just.cancelleren förklarade: "Hr Ribbing har rätt,
"men hans företrädare satte 3 nöt på förslaget, jag nödgades
välja bland dem och valde det bästa nötet, öfver li v i I —
”ket efterträdaren nu klagar; huru skall jag då lunna stå
"tili svars för det jag har dåliga länsmän?” Jag nödgas gå
så plastiskt tillväga, för att öfvertyga Hr Ribbing, att denna
fråga icke är obetydlig, utan tvertom ganska vigtig. Jag
vågar derföre anhålla, att Hr Ribbing täcktes låta denna
motion förfalla. Den är sannerligen af den beskaffenhet, att
den icke bor någonsin kunna bifallas.
Frih. Cederström: Det må vara Hr Ribbing förbehållet,
att anse frågan om förslags upprättande till länsmanstjenster
vara i omedelbart sammanhang med hvad han
förut yttrat om löne! i Ilökning och examen för dessa tjenstemän.
Men, mine herrar! långt ifrån att så är, lärer väl en
och hvar, som aldrig så litet följer med ämnet, finna, att
hvad han förut yttrat, har alldeles intet samband dermed att
häradsrätlerne skulle upprätta förslag till länsmanstjenslerna,
samt att detta således är en ny fråga; och det lärer följaktligen
medgifvas, att den icke numera kan lagligen upplagas.
Hvad Hr Ribbing nu sednast behagat yttra om ställningar
och förhållanden, rör:de landshöfdingar , landssecreterare
m. fl. embetsmän, linner jag stå i rak strid med go
§:u Reg.F:n, hvilken hindrar mig att upptaga hans yttrande.
I annan händelse hade jag att anföra hvad som kunde
till rätta v isa försöket, att göra sådana saker till öfverläggningsämnen
inom Representationen. Vi lefva uti eli sam
-
Den ao Maj f. ra.
7‘
halle med lagar, deri man ej har rätt att gå utom den lagliga
ordningen, hvilket man gör, då man uppkastar personliga
förhållanden till öfverläggn.ämnen för R. St., hvilka skola
enligt grundlagen vara sysselsatte med hell andra och i
annan form väckta ämnen. Jag förnyar min anhållan, alt
Hr Landtm, måtte vägra propos. till remiss.
Hr Sandelhjelm: Jag anhåller att få upptaga blott
några få af de erinringar, Hr Ribbing afgifvit vid mitt anförande.
Hr Ribbing förutsätter, för att göra sitt förslag så
mycket mera rättvist, att det skulle vara landshöfdingen
obetaget, att besvära sig öfver häradsrättens afgifvande förslag,
och att till högsta instansen fullfölja sådana besvär.
Jag anmärker härvid, att i besvärsmål få inga andra än parter
fullfölja talan, och landshöfdingen vore icke här part.
Emot antagande af Hr Ribbings förslag förekommer dessutom
en annan anmärkn., som ligger djupare i ämnet. Domaren
skulle enligt detsamma upprätta förslag till kronoiänsmanstjenster.
Han må dervid vara oberoende af främmande
inflytelse eller icke, så kunde dock förslaget slå illa
ut, och landshöfdingen blifva nödsakad att antaga < n oduglig
länsman, hvilken kort derefter kunde förhålla sig så,
att landshöfdingen blefve föranlåten remittera saken till undersökning
vid samma domstol, som upprättat förslaget och
nu hade att dömma länsmannen till ansvar och måhända
tjenstens förlust. Jag frågar Hr Ribbing sjelf, huru domaren
då borde förhålla sig. JBorde han jäfva sig? — Här talas
om intressen, som skulle hafva motiverat de härvar.
landshöfdiugarnes yttranden i ämnet. Månne Hr Ribbing
kan sägas vara alldeles fri från sådana intressen, sorn han
förebrår andra? Jag skulle tro, att den, sorn förutsätter dylika
lias andra, sällan sjelf är fri derifrån. Det talas äfven
om, att landshöfdingar gifvit accorderj der är möjligt, oeh
jag vet icke huru dermed förhåller sig. Men om man skall
tro vissa tidningar, som stå i stort rop hos en viss opinion,
så hofva äfven domare gifvit accorder. Jag vill icke vidare
upptaga tiden, ty ämnet tyckes vara af beskaffenhet att
långt före detta kunna anses utredt och icke erfordra vidare
framställning. Jag fortsätter mitt yrkande om vägran af
propos. till remiss, d. v. s. afslag å motionen.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Det har icke varit
min tanke att uppstiga för att yttra mig i detta ämne, då
här så många värde talare, med hvilka jag instämmer, redan
yttrat sina tankar; men några af Hr Ribbings sisla uttryck
hafva gjort, att jag ansett mig skyldig uppträda, för
att icke genom stillatigande kunna anses medgifva förhållanden,
dem jag ogillar. Hr Ribbing har yttrat, att ett
skrå-intresse vore retadt eller kommit i fråga hos landshöfdingarna,
och alt de derföre yttrat sig emot motionen. Jag
får då säga, att det just är af skrå-intresse för min egen
7*
Den 20 Maj f, m.
person och den tjenst jag innehar, sora jag anser af vigt att
icke sättas ur tillfälle att förse mig eller ifrågavar. tjenster
med sådana personer, som jag finner lämplige att fylla tjensterna.
Deri består det intresse jag försvarar, och jag anser
icke stå tillsammans med ordning, att någon annan än
den högste förmannen lillsätter eller uppgör förslag till underlydande
tjensters besättande. Jag tror således, att det
bör vara landshöfdingen obetaget att efter eget val tillsätta
länsman. Jag inser fullkomligt det ändamål, Hr Ribbing
här afsett, nemi. accordernas borttagande, och ingen gillar
detta högre än jag. Men jag framställer den frågan: om 3
personer sättas på förslag af domaren, och detta förslag
sedan ingifves till landshöfdingen, samt de på förslaget uppförde
personer icke sakna kunskap om att de derå blifvit upptagne,
— månne accorder sålunda kunna förekommas, ifall landshöfdingen
ej vill hindra dera? Månne icke äfven af dessa 3
personer öfverenskommelse om accord med företrädaren kunde
trälfas? Jag tror, att om landshöfdingen icke har tilländamål
att hindra accorderna, kunna de icke förekommas.
Jag tror äfven ur denna synpunkt, att förslaget är olämpligt.
Hvad åter angår anmärkn:n, att det är på kronofogdarnes
recommendatioo, som länsmännen tillsättas, så får
jag nämna, att om detta är ett fel, så begår jag fel beständigt,
ty jag anser, att man icke bör tillsätta en tjensteman
under en annan, utan att den sednare lemnar sin tillstyrkan
eller åtminstone hans yttrande inhemtas. Jag har således
alltid ansett såsom en skyldighet att, i fråga om en
länsmans tillsättande, höra kronofogden, hvars förmögenhet
ofta ligger i länsmannens händer, såvida han ej, med dennes
förbigående, anlitar andra personer, hvilket jag anser vara
sämre. Hvad slutligen beträffar Hr Ribbings yttrande, att
man med nöje ser bonden med hatten i hand för Hr Assessorn
och kronofogden, får jag säga, att jag alltid med nö =
je sett ett höfligt bemötande mot embetsmännen; men en
trälaktig fruktan för dem har jag aldrig gillat och skall
jag alltid söka motarbeta. Det är väl möjligt, att någon bland
Malmöhus läns fogdar hafva för vana att fordra en sådan
vördnadsbetygelse, men jag tror det icke och har ingen anleda.
att förmoda det; ty jag skall söka försvara att allt der går
väl och står bra till, fastän jag är långt ifrån att påstå någon
fullkomlighet, elleratt inga brister finnas. Också värderar jag
hvar och en, som vill afhjelpa dem; men jag tror icke, alt
någon förbättring kan vinnas genom Jänsmansförslagens upprättande
af häradsrätterna. Jag anhåller att, ifall remiss af
motionen medgifves, detta yttrande må få medfölja.
Hr Ribing: Då jag redan så länge begagnat R. o. Ad:s
tålamod, borde jag icke åter uppträda, synnerligen som de
anmärkn:r, hvilka nu förekommit, med undanlag af den siste
-
Den 20 M a j f. ni.
sle värde (alarens, hvilken behagade något närmare ingå i
sjelfva förslaget, så litet angått sak, fatt för mig föga återstår
att tillägga. Den siste talaren har erinrat, atl accorderna
icke skulle motverkas, derigenom att förslag uppsattes
af domaren. Det skulle de dock visserligen, ty då personer
från östan och vestan, från det ena eller andra collegium
eller embetsverket, kunde uppföras på förslaget, hade de ej
santina tillfälle till accords-Öfverenskommelser, som de, hvilka
bo i orten och nu, såsom den värde talaren medgifvit,
på kronofogdens recommendation kunna vara säkre atl komma
i fråga vid länsman!jenstens tillsättande. — Hr Lefren
anförde, att jag sagt, det jag ej trodde, att ett så ohelvd
I
ig t ämne skulle uppkalla så många talare; men det var
likväl icke sjelfva ämnet i sin helhet, som jag ansåg obetydligt.
Det var den obetydliga del deraf, som angår, alt en
domstol skulle uppsätta förslaget, jag ansåg obetydlig; och
kan någon annan för detta förslags upprättande lämplig
embetsmyndighet uppgifvas, så anser jag mitt pioject derom
så obetydligt, i afseende på det hela, att del gerna må
förfalla. Hr Lefre'11 liar vidare talat 0111 att klagomål kunde
uppkomma i följd deraf, att 3 verkliga nöt blifvit uppförda
på förslaget. Jag vill icke gerna fortsätta denna
framställning, rncn hemställer till honom sjelf, hvar han
tror den största mängden af detta slägte finnas, antingen
bland dem, som genomgått academiska studier och blifvit
tillsatte efter förslag, eller bland dem, som godtyckligt sättas
till embeten och tjenster. I öfrigt har Frih. Cederström,
genom åberopande af go §:n Reg.Ftn, gifvit eli så kraftigt
stöd åt verkligheten af de exempel, hvilka jag endast framställde
såsom möjliga, att jag i det fallet icke linde väntat
111ig en så stark bekräftelse på sanningen af hvad jag anfört.
go §:n förutsätter namngifvande af vissa personer och
embetsmyndighet?!', och några sådana har jag ej nämnt,
men Hr Frihtn måtte hafva dem i tankarna. Jag begär
propus, lill remiss och vill ej förlänga discussioncn, hvilken
redan synes hafva urartat till framställning af saker, som
icke egentligen höra hit.
Hr Ribbings motion hirf remitterad lill Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskottet.
Frih. Cederström: Emot den nu framställda propostn
lill remiss af Hr Ribbings motion, äfvensom R. o. Ad:s i
anledn. deraf fattade beslut, anhåller jag att lill pro!, få
nedlägga min reservation. Jag tror mig hafva bestämdt uttryckt
i hvilka delar denna motion är stridande emot 56
§:n Riksd.Ordn., och att den således ej kan lagligen upptagas;
men sedan R. o. Ad. nu remitterat densamma lill Ekon.-  Utsk., begär jag, att samtliga i ämnet nfgifna yttranden må
åtfölja till Utskottet.
7 H. Kl
74
Den 20 Maj f. m.
Hr Frih. o. Landtm yttrade, att då denna motion
blifvit lil! Utsk. remitterad, skulle, enligt föreskriften i esta
morn. af 49 §:n Riksd.Ordn., de i anledn. deraf afg i Ina yttranden
åtfölja remissen, utan att någon propos. derom kunde
komma i fråga eller framställas.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., uppläste följande:
Af banco-styrelsen har under denna riksdag, eller motionstiden,
för BancoUtsk. blifvit uppvisad en samling af
sällsynta medaljer och skådepenningar, af hvilka hanken,
under långliga tider genom invexlingar och försutten lösningsrätt,
blifvit ägare. Dessa medaljer har BancoUtsk. öfverlåta
till bankens Garde des medailles, för att förvaras
bland bankens myntsamlins,
I stöd af 56 §:n Riksd.Ordn. föreslår jag, alt ifrågavar.
samling af medaljer och skådepenningar må af R. St. öfverlemnas
till Rikets Mynt-cabinett och ur bankens räkenskaper
afföras, på det all allt hvad Riket äger af vettenskapligt
intresse uti denna väg må för vetlenskapsmannen och forskaren
blifva tillgängligt. Uti bankens vård är den ifrågavar.
samlingen utan allt gagn; emedan det svål ligen lärer
fulla någon in, att derstädes söka densamma.
Remitterades till BancoUlskottet.
Vid förnyad föredragning af SlatsUtskts den r3 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 76, i anledn. af R. Sl:s
revisorers åren i8>5, 1817 och 1819 afgifna berättelser om
samma år verkställd granskning af statsverkets samt andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
åren i832, 183 i, l834t >Ö35, 1836 och 1857, blef
samma utlåt, ånyo hegardt på bordet af Frih. Tersmeden,
Wilh., samt Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabrie
I.
Hr Sandelhjelm, Paul: I aninda. af det beslut,
som R. o. Ad. fattat 0111 remiss lill Ekon.Utsk. af Hr Rihbings
motion, får jag, sorn yrkat att å denna motion, såsom
stridande emot 16 och 47 §§:na Reg.F:n, remiss bort
vägras, taga mig friheten att anmäla min reservation,
Uppå begäran af Hr von Troil, Emil, och Hr Gripenstedt,
Joli. Au g., blefvo nedannämnda den i3 dennes
på bordet lagda utsk:s-betänk:n ånyo på bordet lagda,
nemi.:
LagUtskottets:
N:o 4t, i anledn. af väckt fråga om ändring i 5 cap.
4 §:n Straflf-b:n;
teH N:o 42, öfver väckta motioner om förliknings-comileers
inrättande;
D c n -jo Maj f. m.
75
IV:o 43, i nnledn. af väckt motion, dels om rättighet
för parter vid häradsrätt att före tingets höljan erhålla
underrättelse om dagen, då dem rör:de mål skola till handläggning
förekomma, dels ock att föreskrifterna om tiden för
vads erläggande och besvärs anförande emot häradsrätts
beslut mätte ändras;
Allm. Besvärs- och Ekon. Utskottets:
N:o 22, i nnledn. af väckt motion om inrättande af ett
kurhus i Carlshamn;
N:o 23, i anleda, af väckt motion om förändring i sättet
att efterlysa brottslingar;
N:o 24, i anledn. af vackt fiåga om närmare bestämmande
af sättet för kolmätning inom bergslagerna;
N:o 25, i anledn. af vackt motion 0111 anläggande af en
köping vid Wrigstad i Jönköpings län.
Till Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon Ulsktn remitterades
Hr von HartmansdorfFs, Aug., den i5 dennes f. m.
på bordet lagda motion om rättighet alt, under vissa villkor,
hos andra än målsmän insätta barn lill uppfostran.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag förmodar att de
värde ledamöter, som nu för andra gången bordlagt de mål,
hvilka på föredragnts-listan stodo framför dem, som i förra
plenum bordlädes andra gången, hafva haft för afsigt, att
ärender, hvilka en gång kommit på listan, skola få behålla
deras plats, när de för andra gången bordläggas. Om så
skedde, hindrades äfven, att mål, sorn sednare inkommit
till Ståndet, hlefve afgjorda förr än de, som tidigare inkommit.
Denna ordning skulle för Ståndets ledamöter medföra
den fördelen, alt man kunde bibehålla sina gamla
föredragnts-lislor. Man ntströke blott de mål, som blifvit
afgjorda, och de öfriga, sorn ytterligare bordlädes, (inge
stå qvar i deras gamla ordning. Till följe af det sätt, hvarpå
föredragn:s-listan nu blifvit förnyad, liar jag, sorn afskrilver
bordslistan, alltid fått görn 0111 min förra lista, dd
inål blifvit ånyo bordlagda och med detsamma ryckta rusin
ordning. Jag kan icke påminna mig annat, än att, vid
föreg:de riksdagar, milen fått på föredragn:s-listan bibehålla
deras en gång erhållna rum. Jag skulle önska, att så
finge ske äfven hädanefter. Då vore man viss uppå, att om
man efter ett plenum började genomläsa de mål, hvilka
stöde närmast i ordningen på den gamla listan, man skulle
få dem först före i nästa plenum, hvaremot man nu måste
efter hvarje plenidag underrätta sig i Ridd.cancelliet 0111 den
ordning, hvari de nya målen skola förekomma, eller hvart
de gamla tagit vägen, för att veta hvad man behöfver läsa
öfver eller icke. Jag hemställer derföre alt, såsom jag
7S
Den jo M u j i. m.
liämnt, målen på lör ed [-agnis-listorna matie På bibehålla den
plats de från början intagit, och således icke förflyttas.
Underl. R. i d d.Sec r e t.: Jag får endast äran tillkännagifva,
att samma ordning i afseende på föredragnts-listans
upprättande vid denna riksdag varit iakttagen, sorn vid den
sista samt föregående riksdagar, nemi. den, alt enligt Riksd.-  och Ridd.Ordnts föreskrift, målen blifvit upptagna i den
ordning de blifvit bordlagda.
Ilr Dalman, Willi. Fredr., uppläste följande:
Vid SlatsUtskls utlåt. JV:o 62, angille reglertn af io:de
lmfvudliteln, 4;de punkten, Elementar-läroverken, moro. 9,
anhåller jag att få framställa följande erinringar.
Utsk. har derigenom afslyrkt ett af flr Prosten Ödman
hegardt anslag af 570 r:dr årligen till Gefle gymnasium ,
hvaraf till lön ät en lärare i lefvande språk 3oo r:dr,
och åt en lärare i naturvettenskaperna i5o rtdr, samt
till rectorsarfvode 120 rtdr. Såsom skäl för afstyrkandet
liar Utsk. anfört: att enär lärjungarnes antal vid Gelle
gymnasium sällan uppgått till 4°) undervisningen uti främmande
språk och naturvettenskaperna synes böra kunna,
utan särskild ersättning, bestridas af de vid nämnda gymnasium
anställda 6 lärare, ocb, i afseende på arfvode! till rector,
att, då detta arfvode vid andra gymnasier utginge såsom
ersättning för förut uppburna s. k. lerminspenningar, men
dessa icke varit öfliga vid,Gefle gymnasium, skäl ej heller
lunnes för bifall till det derom väckta anspråk.
I anleda, häraf torde böra anmärkas:
1:0 alt lärjungarnes antal vid Gefle gymnasium utgör i
medeltal 45; att de ganska sällan understigit 4° > men icke
sällan uppgått till 5o och derutöfver; (det öfverstiger således
antalet vid Calmar gymnasium och kan närmast jemföras
med det i Wexiö, Carlstad och Westerås, utan att nämna
Wisby, der lärjungarnes antal sällan uppgår till femton,
men sorn dock med nytt anslag ihågkommits af den utaf
stiftets Biskop, i egenskap af Stats-secreterare, gjorda fördelning
af de för 10 år sedan beviljade medlen.)
2:0 att närvar, lectorer i Gefle, som fått sina fullmakter
på vissa leetioner, icke kunna tillförbindas att undervisa
i andra ämnen, än de till tjernsten hörande;
3:o att om desse lärare, af nit för läroverkets upprätthållande,
frivilligt åtaga sig att, jemte sina ordinarie åligganden,
sköta delta nya undervisningsämne, skulle dock
undervisningen deruti blifva hädanefter sorn h i t ti n ti 1 Is ofullständig
orh omöjligen kunna erhålla den utsträckning, sorn
i circulärbrefvet den 1 Nov. 183g omförmäles, och vid alla
andra gymnasier — icke de flesta såsom Utsk. säger —
är beredd genom det å sista inlcrimsstat uppförda anslag;
4:0 ali academiska lärare i Upsala kunna vitsorda, det
Den 20 Maj f. m.
77
Gi lle gymnasium i allmänhet är utmärkt för meddelande af
grundligt föi beredande kunskaper, utom i de moderna språken
celi nalurveltenskaperna, hvaruti, i brist af lärare, någon
fullständig undervisning icke kunnat meddelas;
5:o alt, i afseende på reclorsarfvodet, K. M. redan den
11 Dec. 18 i i förordnat, att sådana arfvoden skulle rectorerna
tilldelas, då de från terminspenningarna afslodo. Vid
de stora gymnasierna öfverstego dessa betydligen det föreslagna
arfvodet, hvarföre rectorerne vid dessa protesterade mot
förändringen och bibehöllo sina terminspenningar. Vid
Gefle gymnasium hafva deremot de sednare längesedan upphört,
i anseende till lärjungarnes fattigdom. Rättigheten var
val dock gifven för alla lärare, och K. IM. hade uttryckligen
förklarat, alt alla lärare i Riket skulle efter grad njuta lika
löneförmåner. Dessutom förtjena!' tagas i betraktande, att
vid Gefle gymnasium saknas embetsgåvdar, embetsjord,
hushyremedel m. m., som finnas vid andra gymnasier i Riket.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må åtfölja återrem
isse n.
Remitterades till SlalsUlskollet.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s den i5 dennes e.
ui. pä bordet lagda betänk. Wto 12, angtde grunderna för
den blifvande allm. bevillningen, samt föreskrifterna för
tillämpningen deraf, blef betänk, ånyo Legardt på bordet
af Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, samt Frih.
Ridderstolpe, Fredr.
Företogs till pröfning BancoUtskts den 29 sisth April samt
den 16 dennes på bordet lagda utlåt. Wto i4, i anleda, af Hr
Bagges motion, dels om villkoren för återbetalning af de län,
som Uddevalla stads borgerskap och församling af banken
erhållit, och dels angtde ett nytt lån af bankens medel till
Uddevalla stads församling.
Hr Edenhjelm, Gillis, uppläste följande:
Ehuru jag icke kan bestrida, att H. BancoUtsk., i följd
af föreskrifter, haft skäl lill afslag å Hr Bagges gjorda motion,
angtde de af Uddevalla stad innehafda bäneolån; så
vägar jag dock hos IJ. R. o. Ad. vördsammast hemställa,
om åtminstone icke billigheten fordrade, alt något afseende
fastades på den gjorda begäran.
Som skäl lill afslag har Utsk. anfört, alt om bifall
lemnades dertill, så skulle öfriga städer och corporationer,
hvilka hafva lån i R. Stts Bank , otvifvelaktig! deraf hemta
anledn. alt söka af enahanda förmån komma i åtnjutande.
Jag medgifver, att dermed så kom att tillgå, och önskar
derföre att dem medgafs samma fördelar, i händelse de
kunna styrka lika gilltiga skäl dertill sorn Uddevalla. Nämnde
stad hlef, för längre tid sedan, ett rof för lågorna och
,8
Den ao M a j f. m.
förvandlad i en asklin». Denna olycka var för innevånarne
af stor betydenhet, men sorn staden hade för trädvaru- och
fiskhandel ett förträffligt läge, sa misströstade de idoge bordarne
icke att med Försynens bistånd och egna bemödanden
ännu en gång komma i välstånd, hvarföre de med lanta penningar
uppförde slön e publika och enskilda byggnader, än de
troligen gjort, om de anat i hvilken ofördelaktig belägenhet
staden snart derefter skulle blifva försatt. Sill- oell storfisket,
hvarutaf stadens innevånare väntade få njuta samma
fördelar, som de förut gjort, upphörde nästan på en gång.
Trädvaruhandeln tog så småningom en annan riktning i följd
af Trollhätte canal- och slussars anläggning. Norrige* förening
med Sverige gjorde att en del af länets norra härader,
äfvensom norra delen af Dalsland, som förut drifvit
handel med Uddevalla, i följd af kortare väg och en fördelaktigare
afsättning af sina varor, vände sig till de Norrska
städerna. Dessa skäl jemte många andra, som skulle
blifva för vidlyftiga att upprepa, torde dock vara tillräckliga
bevis på billigheten af bilall till Hr Bagges gjorda begäran
otn all de 2.'ne bancolån, för hvilka stallen häftar,
måtte blifva sammanslagna till ett, och anses som primitivt,
helst banken dermed icke gör någon annan uppoffring,
än medgifvande! af en längre tid för lånets inbetalning,
som precist blef densamma, örn staden ägde tillgångar
att tiri återbetala de båda summorna, efter banken då
blef nödsakad utlåna penningarna på annat båll, mot samma
villkor, som de, hvilka nu begäras för Uddevalla.
lifter livad jag har mig bekant , är det för Uddevalla
stad till publika byggnader anslagna lån, a5,ooo rtdr, genom
albetalningar minskadt lill omkring 11,000 r:dr; och
då packhustomten N:o 36 för en dylik byggnads uppförande
icke lärer vara tjenlig, utan fråga är ali kunna få utbyta
densamma: så, i händelse H. R. o. Ad. ej skulle finna skäl
bifalla den väckta motionen i öfrigt, anhåller jag dock, alt
BaucoUtsk. måtte föreslå de villkor, hvarpå berörde tomt
kan från inteckningen relaxeras, emedan Baneo-styrelsen derför
saknar föreskrift, i anseende dertill, att ifrågavar. län
utgått efter särskildt beslut, och icke efter det allmänna,
som för banco-låns beviljande blifvit fattadt. Jag anhåller
derföre, att betänk, måtte blifva lill BancoUtsk. återremilteradt,
åtföljdt af detta milt anförande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla BancoUtskts utlåt. N:o 14.
Ropades ja och nej.
Hr Mannerskantz, Garl Axel: Jag var icke liar,
då Hr Edenhjelm började uppläsa sitt anförande i detta
anine, och kan derföre icke ingå i svaromål derpå; men jag
får upplysa, att BancoUtsk. i afseende på detta lån icke
gjort aatiat än följt de principer, som i banco-regl:tet äro
TI c n 10 TXT n j f m.
79
uttryck la oell en gång för alla fastställda, att sådana lån
sorn de ifrågavar. ej må lill städer neli corporalioner beviljas.
TJlsk. bär derföre ansell ej heller någon förändring
i grunderna för de gamla länen böta medgifvns; ty om någon
förändring i afseende på de lån, sorn blifvit beviljade
för Uddevalla stad, ägde rum , så blefvo de att anse såsom
nya lån. Med samma skäl skulle äfven alla andra corporationer,
sorn slå i skuld bos banken, yrka enahanda lindring,
som Uddevalla stad medgåfves. För min del skulle
ja™ Iro, att de, som hafva behof af ett sådant understöd,
boide hellre adressera sig lill Riksg contoret. På denna
grund synes mig, atl ingen ändring kan komma i fråga i
afseende på de lån Uddevalla stad har af banken.
Uppå derefter frnmslälld propos., blef BaucoUtskrs utlåt.
N:o 14 af R. o. Ad. bifallet.
Hr Frih. o. Landtm, till k än iinga f, alt i ordningen på
föredragnts-listan nu ko tu me en motion af Hr von Hartmansdorff,
Äng., om bestämmande af liden, efter hvilken
kungörelser, upplästa från predikstolarna, skola anses gällande,
men alt denna motion icke blifvit till prot. aflernnad,
hval föie den icke lili kunde till remiss föredragas.
Till pröfning företogs StatsUtskls den 2 och 16 dennes
på hordet lagda utlåt. N:o , nng:de några nied slatsreglln
gemenskap ägande allmänna frågor.
R. o. Ad. beslöt, att delta ullål. skulle punktvis discuteras.
Vid nedanuämiida punkler uppstod discussion.
2 :dra punkten.
Pä begäran af Frih. Cederström, Jacob, blef Professor
Tliomanders reservation vid denna punkt uppläst.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Professor
Thomander i dess reservation, och ilen obetydliga
summa, som vid ifrågavar. beräkning skulle besparas för
statsverket, är, såsom jag skulle förmoda, icke af den beskaffenhet,
att den kan behöfva lemnäs såsom ett offer på
fäderneslandets allare af dessa tjenstemän. Någon bättre
ordning i räkenskaperna uppkommer ej heller derigenom;
ty det går lika lätt, att göra beräkningen efter riksmarkegångspris,
som i alla fall måsle upprättas. Jag anhåller
derföre om återremiss, och att Utsk., som rätteligen erkänt,
att de tjenstemän, som redan äro i åtnjutande af sådana
löner, hvarunder spanmål finnes beräknad, äro berättigade
att erhålla skilnaden emellan årliga markegångspriset
och statspriset å spanmålen, må tillstyrka detas bibehållan-'
de vid denna rättighet.
8o
O r n 20 Maj f. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har ingenting
att erinra emot StatsUtsk:s förslag, såvida det afser sådana
tjenstemän, sorn hädanefter tillsättas, och för hvilka Konung
och Ständer naturligtvis kunna bestämma de lönevillkor,
dem lämpligast synes. Men för dem, hvilka redan erhållit
fullmakter på lön, efter andra villkor, anser jag den
föreslagna inskränkningen vara orättmätig. För Staten, sorn
lefver beständigt, är det visserligen likgiltigt om spanmålen
betalas efter årliga markegångspriset eller om man bestämmer
elt allmänt pris från riksdag till riksdag; ty hvad
som förloras på ena året, vinnes på det andra. Men för
tjenstemän, som äro dödlige varelser, är förhållandet annorlunda.
För dem kan det inträffa, att de ömsom vinna och
ömsom förlora, hvadan säkrast är, att en hvar får uppbära
sin lön efter det spanmålspris, som är gällande under de
år, han lefver och tjenar. Jag kan således icke tillstyrka,
Utan nödgas afstyrka den sednare punkten af Utskts förslag
tinder denna nummer.
Frih. 13ove, Ludv.: Vinsten eller förlusten för Slaten
af det tillstyrkande, som är föremål för öfverläggningen,
må vara större eller mindre, så betyder den dock intet
emot faran af det prasjudicat, alt tillerkänna It. Sl:s Ulsk.
rättighet att bryta lag och laga säkerhet. Principen är
mångfalldigt mera värd, än summan möjligen kan vara, och
jag förenar mig med de ledamöter, sohl yttrat sig, samt
anhåller örn återremiss af detta betänkande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag instämmer visserligen
med den siste värde talaren i så måtto, att jag icke
finner det vara R. Sl:s rätt, att fråntaga de embetsman, som
nu finnas, den rättighet, med hvilken de inträdt i tjen>! ,
att nemi. åtnjuta spanmålsförhöjning efter årets markegång-.-  pris; men deremot linner jag lika med StatsUlsk. ganska
stor fördel vid det nu framställda förslaget, att för framtiden
bestämma ett medelpris, hvarigenom det blir lättare
att beräkna lönerna, och med hvilket jag tror att tjenstemännen
skola vara lika belåtne, som statsverket. Jag bestrider
icke återremiss, men anhåller att denna anmärkt), nui
få medfölja till Utskottet.
3: d j e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Utsk:s förslag i denna
punkt är, såsom mig synes, ganska godt och välgrundad!.
Jag skulle blott önska, att, ifall af återremiss, Utsk. matte,
då saken återkommer, upplysa hvad det menar med ■”statsverkets
reservfond.”
4; d e punkten.
Hr Dalman: Mig synes, som det förefunnes en motsägelse
emellan den stränghet, hvarmed StatsUtsk. gatt tillväga
-
Den 20 Maj f. m.
81
väga i fråga om den ordin. statsreg!er:n, och den frikostighet
Utsk, visat i della betänk., likasom för att derigenom,
att jag så må säga, afbedja hvad Utsk. i det första betänk,
försynda t sig i afseende pä anslags förvägrande. StatsUtsk.
har nemi. i nu förevar, betänk, anvisat ej mindre än en summa
af 324)000 r:dr btco på statsverkets reservfond, för att
dermed fylla de brister, som kunna uppstå i den ordin, statsreglertn
på andra, tredje och fjerde hufvudtitlarna. Jag underkänner
visserligen icke ett motiv för denna StatsUtskrs
disposition, nemi. det, att derigenom för framtiden förekomma
öfverassigncringar på besparingarna; men jag föreställer
mig, atl Utsk. på en annan väg kunnat vinna della
ändamål. Jag tror nemi., att StatsUtsk. kunnat tillstyrka
R. St., och att R. St. haft rättighet besluta, att Regeringen
ejma för 2:dra, 3:dje och 4:<Je titlarna anordna en större
summa på besparingarna än den, som approximativt motsvarar
den beräkning af besparingarna, som Utsk. lagt lill
grund för sitt nu gjorda tillstyrkande, eller på nämnda 3
titlar 162,000 r:dr årligen. Det är visserligen sannt, att Utsk.
inskränkt det nu föreslagna anslaget eller förskottet till de
2:ne första åren efter den nya statsi egfertns inträdande eller
åren 1841 och 1842; menen reservant inom Utsk., Hr von
Troil, har tydligen ådagalagt, att om Utsk. endast åsyftat
detta ändamål, eller att förekomma öfverassignering, hade
Utsk. åtminstone bort inskränka sig till anvisning af förskotls-anslag
för ett år, emedan det är både sannolikt och
af erfarenheten besannadt, att besparingarne från föregående
året kunna och böra vid början eller åtminstone i medlet af
påföljande året vara så pass kända, att icke några öfverassigneringar
till betydliga belopp Jädra komma i fråga. Nu
förefaller det i sanning oväntadt, att, då StatsUtsk. å ena
sidan hos Const.Utsk. till ansvar anmält Konungens rådgifvare
för det de tillstyrkt att å besparingarna anvisa permanenta
löner och orfvoden, StatsUtsk. å andra sidan, och
innan Const.Utsk. yttrat sig öfver dessa anmärk:ns-anledn:r,
nu likasom vill legalisera ett sådant förfarande genom att
anvisa en särskild fond för möjligheten af enahanda anordningar,
ehuru Ständerne äfven vid denna riksdag torde komma
att afslå de af Regeringen begärda förökade anslag å
andra och tredje hufvudtiteln, samt oaktadt detta afslag
skulle fullkomligen öfverensstämma med SlatsUtsk:s eget
betänk, öfver ordin, statsreglerln. Genom StatsUtsk;s förslag
om en bestämd förskotts-summas anvisande af under
händer hafvande medel, hvilka, expressis verbis, linge användas
lill ständiga löner och arfvoden, skulle det nemi.,
oaktadt R. St. ytterligare afslogo deras uppförande pä ordin.
stat, likväl blifva för Regeringen möjligt alt låta lönerna
och anslagen utgå tili det belopp Regeringen föreslagit.
Åtminstone hade detta betänk, kunnat och bort dröja, intilldess
7 II. 11
Den 20 Bl a j f. m.
Ständerne afgjort ordin. statsreglertn, så att dervid visat sig,
huruvida Ständerne voro benägne eller icke att bifalla Regeringens
fordringar. Jag har sålunda ett ytterligare skäl för
återreraiss uti den stora inconseqvensen deraf att, innan Ständerne
ännu yttrat sig öfver de ordin, slalsbeliofven, för dessa
behof göra en särskild anvisning på en fond, i fråga hvarom
jag, lika med Hr von Hartmansdorff, skulle önska, att
StatsTJtsk. ville upplysa hvari den består, hvarom man för
närvar, har ett högst dunkelt begrepp, då den i sista revisionsberättelsen
blifvit omförmäld på ett så otydligt sätt,
att man svårligen kan fatta, hvar denna reservfond finnes.
lag anhåller att dessa änmärkntr, ifall återremiss beviljas,
må få densamma åtfölja.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner, i motsats med
den siste talaren, StatsUtsk. hafva gjort rätt och val, att
afhjelpa en svårighet, hvarifrån Konungens rådgifvare eljest
icke heller för framtiden kunnat komma. Det är ganska välbetänkt
af StatsUtsk. att, när det sett olägenheterna för den
förflutna tiden, söka afhjelpa dem för framtiden. Om StatsUtsk.
icke vidtagit denna åtgärd, utan velat nöja sig med
hvad Hr von Troil föreslagit, så skulle Konungens rådgifvare
alltid hafva befunnit sig i samma osäkerhet sorn hittills.
De hade nödgats på höft beräkna tillgångarna och derefter
göra anordningarna. Då hade man antingen beräknat
dem för högt, eller också, måhända för säkerhetens skull,
begagnat mindre besparingar än som funnits, och som varit
behöfliga för Statens tjenst, hvilken genom obegagnandet
blifvit lidande. Det enda jag härvid skulle vilja anmärka, är,
att af StatsUtskrs betänk, icke tydligen synes, huruvida StatsUtsk,
ämnar föreslå så tillräckliga anslag för vederbör, embets-
och tjenstemän, hvilka hittills aflönats på besparingarna,
att desse få, genom ordin, anslag hvad dem tillkommer
och Statens tjenst klafver. Skulle detta icke vara StatsUtskrs
mening, utan att desse embels- och tjenstemän fortfarande
skola aflönas på besparingarna, så har man föga
lnilpit. Man har ställt saken visserligen redigare än förut,
men man har ställt Konungens rådgifvare i samma brist på
tillgångar för oförutsedda händelser, som den, hvaruti de
hittills befunnit sig. Jag skulle tro det lätta vara, och att
det bort vara StatsUtsk:s mening, (ehuru det tyvärr vederlagges*
af StatsUlskts förslag ang:de regiel:n af 2:dra hufvudtiteln),
att de ifrågavar. besparingarne icke skulle påräknas
till emhets- och tjenslemännens underhåll, såsom under
sednare tider. Skulle det åter vara StatsUtsk:s mening, att
på extra-statsregler:n gifva tillgång att aflöna de tjenstemän,
som hittills fått sin aflöning på besparingarna; så anser jag sådant,
på grunder, som förut af mig blifvit anförda, vara oriktigt.
Blan skulle då göra till och med de lägsta tjenstemännen,
copister och kammarskrifvare, beroende af anslagens bevil
-
D e u 20 Maj f. m
83
jamie frän en riksdag till en annan, och ingen kunde med
säkerhet påräkna att få innehafva den lön, hvaraf han en
gång kommit i åtnjutande.
Hr Hjerta, Lars: För min del får jag, olika med den
siste talaren, men lika med den nästföregående, anhålla orri
återremiss, med instämmande uti de reservationer, som inom
TJtsk. äro gjorda vid 4tde punkten af detta betänkande. Om
man» ville med andra ord öfversätta premisserna till Ulskts
härvid gjorda tillstyrkande, så skulle de, efter min tanke,
blifva ungefär så lydande: Regeringen har gjort anvisningar
på besparingarna, som icke bort ske, hvilka Utsk. för sin
del funnit grundlagsvidriga, och för hvilka det anmält anmärka.
hos Const.Utsk. På det nu Regeringen ej vidare må
, behöfva fela mot formen, men ändock komma åt ungefär
samma summor, så anvisar Utsk. ett särskildt anslag af ungefär
enahanda belopp för 2tne år på reserv-fonden. Jag,
för min del, skulle likväl tro, att för de skattdragande lian
det vara något när detsamma i hvad form medlen anvisas,
när de ändå utgå, det må ske på det sätt eller utom det
sätt R. St. godkänt.. Om meningen skall vara någon med
grundlagens föreskrift, att tillgångarne ej skola öfverskridas;
så är det väl ej så alldeles rätt, alt Utsk. sjelft söker sätta
Regeringen i tillfälle dertill på en omväg. Hufvudsaken,
hvilken utredes i Utslus premisser, är den, alt Regeringen
icke må göra anvisningar på besparingarna, innan dessas belopp
är kändt. Detta kan visserligen, såsom TJtsk. sagt, icke
fullkomligen ske innan rikshufvudboken är afslutad, men
något när kunde det väl under tiden bestämmas, om det
ginge så till, att föredraganden för finance-ärendena, eller
hädanefter hvarje depart.ehef, hade ett cassa-förslag för hvarje
vecka eller månad; men såsom mig är befältadt, liar i
Conseljen ej ens funnits någon contrabok med Stats-contoref,
så att föredraganden af finance-ärendena icke vetat, huru
stora tillgångar återstått att disponera inom titeln, ulan
nödgats anvisa på under händer hafvande medel , som lära
utgöras af den nu ifrågavar. reservfonden. Då förhållandet
är sådant, vore det väl naturligt, att icke lemna vederbör,
ett tillfälle att fortfara på det gamla sättet. Man säger väl,
alt man nu fått en ny ministére, och att den bör under
stödjas af Ständernes förtroende, men jag tager mig friheten
framställa till det Högh Huset, huruvida denna ministere
ännu lemnat någon garanti för ett sådant handlingssätt, som
berättigar till detta förtroende? Det är till och med sannolikt,
efter hvad man har hört sägas, att denna ministeres
första möte med Ständerna skall blifva alt begära högre anslag.
Under sådant förhållande, eller då man sålunda endast
kan dömma efter det föregående, tror jag R. St. icke
hafva anledn. till några skänker, innan de pröfvat ministerens
handlingssätt. En sådan pröfning bör, efter min tan
-
64
D e ti 20 Maj f. m.
ke , främst bestå deri, att Ständerne nödga Styrelsen att se,
mera än hittills, på hushållning, och Styrelsen kan det äfven.
Då man betraktar alt de flesta brister, som nu varit
i fråga, uppkommit genom dispositioner till permanenta
anslag; så finner man väl, alt om Styrelsen ville under ett
enda år vidtaga någon förknappning, draga in eiler låta bli
en del af dessa anslag, så bade den oek tillräckliga besparingar
för ett kommande år, utan att behöfva tillgripa
de medel, Utsk. nu föreslagit. Om återigen man nu får börja
med att äta sig in i reserv-fonden, så kan det åtminstone
vara sannolikt, att både den nu anvisade summan stryker
med och jemväl, såsom förut, anvisningar ändå komma att
ske på besparingarna; ty man bör komma ihåg, att det
ligger hos hvarje Regering en naturlig riktning till verksamhet,
och följaktligen äfven en åstundan att röra sig med så
mycket medel för denna verksamhet som möjligt. På dessa grunder
skulle jag önska, att inga sådana anvisningar må göras,
utan att Regeringen må blifva förpligtad att, genom besparingar
under första året, sjelf sätta sig i tillfälle att lefva
derpå under det följande. Äfen om också någon anvisning
anses böra ske, tror jag, att ett år skulle vara tillräckligt,
och önskar, att Utsk. ej måtte sträcka dem derutöfver. Man
skall måhända invända, att Staten skulle blifva lidande genom
en sådan förknappning, men jag tager för gifvet, att detta
lidande skulle vara högst obetydligt, då Statens ordin, behof
besörjes genom bestämda anslag af Ständerna, och det egentligen
är Styrelsens pligt att rätta sig efter de erhållna tillgångarna;
och jag hemställer vördsamt, hvilkendera skadan
i olla fall i moraliskt afseende vore större, antingen att några
små bihjul — 0111 jag så får säga, — i statsmachineriet
för någon tid saktades i deras fart, eller att Ständerne
skulle lemna exempel derpå, att, ehvad öfverträdelse
af sina rättigheter Styrelsen må begå, någon utväg till rättelse
deri icke funnes, ulan Ständerne slutligen nödgades erkänna
deni såsom för sig förbindande samt sätta Styrelsen i
tillfälle att göra flera sådana öfverträdelse!-. Jag förenar mig
således med Hr Dalman i anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har yttrat,
att del väl ej kunde vara så skadligt, om Staten finge
lefva ett år på förknappning. Jag inser ej annat, än att
denna förknappning skulle så tillgå, alt embelsverken blefvo
utan det biträde af tjenstemän, de hittills haft föranslag på
besparingarna. När man nu ser det antal af mål, de hittills
haft, och som svårligen kunnat behandlas af den förra
ökade personalen; så kan man, om målen icke ökades, lätt
beräkna, huru många mål som för året skulle blifva etterliggande.
Då föreser jag äfven att rättvisan måste gå på förknappning,
om jag så får uttrycka mig, beslående deruti
att man för oväldighetens skull lottade ut det atUal mål, sorn,
Den ao Maj f. in.
85
ej hunne behandlas, och läte dem ligga lill nästa år o. s. v.
tindan för undan. Om Konungens afgångne rådgifvare, i stället
sitt vara angelägne om ärendenas behandling, hade haft samma
mening sorn den siste talaren om oskadligheten för Staten
af rättvisans förknappning eller uppskof noed densamma, och
örn de handlat i enlighet dermed, flera år förut; så skulle
R. St. vid denna riksdag väl haft sina penningar i behåll,
trien äfven de oafgjorda målen, och redan fått erfara hvad
sådant betyder för Riket i allmänhet. Rådgifvarne hade då
varit fria från Riksrätt, och Sveriges Ständer fått jemföra
hvilketdera varit för Riket af mera vigt, antingen iakttagandet
afdon form, Ur Hjerta yrkat, eller eflerliggandet af
rättsökande menniskors angelägenheter. Jag tror, att de s. k.
bihjulen, hvarmed väl måtte menas ringare tjenstemän, slutligen
hänföra sig till ärendena, och att små mål, såsom
nian plägar kalia dem, hvilka angå ringare personer och
fattigt folk, kunde på detta sätt företrädesvis blifva hvilande.
Men sorn dessa äro för deras målsägare af samma vigt,
som de stora målen för de mäktige; så skulle, ifall man
ville sålunda skipa rättvisan i landet, de ringare troligen
komma alt blifva föga belåtne med det nva statsskicket.
Hr Dalman: Jag anhåller att få fästa uppmärksamhet
vid, att det ej är fråga om att sätta hvarken den ena eller
den andra på förknappning. Jag förutsätter nemi., att Stats
Ulsk.
verkligen uppgjort ord in.-sta t sreg lenn så att statsmachineriet
dermed kan tills vidare skötas. Jag har visserligen
iiär hört en ledamot af StnlsUtsk. yttra, att meningen
med inskränkningarna på den ord i n.-st a t sreg lerin, eller,
rättare sagdt, med afslagen å Styrelsens ökade anspråk och
fordringar, hade varit att göra det gamla statsskicket omöjligt;
men jag har hört denna sats af andra och de flesta
5lalsUtsk:s-ledamöter bestridas. Jag kan således ej föreställa
mig annat, än att StatsUtsk. tagit i betraktande hvarje rättsökandes
rätt att få ärendena afgjorda så fort som möjligt,
och att Stats Utsk., i händelse det finner sig hafva begått
något misstag i sin beräkning, är angeläget att, vid reg lerin
af ordin, staterna, rätta samma misstag. Frågan är här således
ej, att StatsUtsk., såsom den siste talaren framställt,
på något sätt velat hindra ärendenas gång. Frågan är icke
annan än den, huruvida man åt den nya Styrelsen skull öfverlemna
att, efter sitt begrepp om grundlagen, under egen
ansvarighet oell risico, göra anvisningar på besparingarna,
eller 0111 man skall legalisera dessa anvisningar, derigenom
alt man lemnar ett bestämdt förskottsanslag, hvilket kati
användas utan egentligt afseende på ändamålens mer eller
mindre vigt. Jag är fullt öfvertygad, att, såsom jag förut
nämnt, StatsUtsk. bort och kunnat föreslå, samt R. St. ägt
sätt besluta, att icke mer än den eller den summan lår anvisas
på besparingarna under luifvudtitlarna. Jag tror icke,
86
Den 20 Maj f. ni.
att Regeringens rätt till användande af besparingarna ar i
grundlagen så ostridig, alt icke R. St. kunna göra inskränkningar
deruti; äfvensom jag, lika med Hr Hjerta, tror skaparne
af det s. k. nya statsskicket ännu hafva en god tid
att arbeta på, innan de vinna det ryggvärn i allmänna opinionen,
att man kan anse det nya statsskicket genom dem
grundlagdt. Jag tror vidare, att i händelse verkliga förhållandet
blefve sådant, alt statsmachineriet ej kunde gå med
den drift som vederborde, så hade de nya skaparne eller
Ministrarne sig öppet lemnadt att' sammankalla Ständerna, och
i händelse minisleren då framlade sådana förslag till reformer
och en sådan plan för hushållningen, som motsvarade nationens
önskningar och behof, är jag öfvertygad, att Ständerne
icke skulle vara obenägne att bifalla Styrelsens anspråk.
Jag tror icke, alt vid denna riksdag ändamålet bör vara att
återföra, om jag så får säga, den gamla sömnaktigheten hos
Styrelsen, eller att bereda den ett tillfälle att under ytterligare
5 år lefva i fred och ro med de medel, som tagas
ur folkets fickor; utan jag föreställer mig ändamålet böra
vara att förmå den nya Styrelsen, att så snart som möjligt
åter sammankalla folkets ombud och då framlägga förslag,
hvilka visa i hvad mån minisleren representerar det gamla
eller nya statsskicket.
Hr Hjerta: Jag artill största delen förekommen af den
siste värde talaren, men jag ber alt få fästa den nästföregåendes
uppmärksamhet derpå, alt det finnes äfven ett annat
sätt att förekomma ärenders efterliggande, än det han
afsett, medelst beviljande af ständigt ökade anslag; och delta
sätt beslår deruti, att Regeringen företager sig alt ställa organisationen
inom embelsverken så, att göromålen kunna
uträttas med det antal embetsman, som finnes. Hvarken
bland detta Stånds ledamöter eller bland allmänheten, lärer
vara någon, som icke hört klagan deröfver, att embetsverken
hittills varit så ställda, att embelsmännen, synnerligen de
lägre, äro alltför många och några bland dem deremot för
knappt aflönade, så att både de sjelfve och Staten varit
missbelåtne med det sätt, hvarpå organisationen varit gjord.
Om denna nu ställdes så, alt hvarje tjensteman erhölle en
någorlunda tillräcklig utkomst, i det han egnade sin tid till
arbete på ett enda ställe, och icke nödgades springa bort
sin tid i flera olika verk; så kunde krafterna concentreras
lill besparing för Staten jemte vinst för embelsmännen sjelfva.
Det är således denna förändring samt valet af kraftiga
och dugliga embetsman, som jag anser utgöra ett kraftigt
botemedel emot hvad Hr von Hartmansdorff vidrört. Skulle
raan bedomina saken på annat sätt, så är det klart, att Regeringen
icke heller behöfde rälta sig efter de anordningar
Sländerne gjort på de s. k. hufvudlitlarna, utan kunde, så
Söart tillgångar derå saknades, till embelstnännens aflöning ut
-
Den 20 Maj f. m.
87
färda en anordning både på och utöfver besparingarna, utan
att behöfva gifva något annat skäl derför, än att det som
gifvits, icke räckt till för ärendenas gång. Då sedermera R.
St. er Ii öl lo kunskap om en sådan anordning, kunde saken
väl anmälas hos Const.Utsk.; men Sländerne nödgades ändå
stå handfallne och säga: Styrelsen har ej haft annat att göra,
den måste hafva penningar till hvad den ansett behöfligt,
och vi måste ut dermed. Jag tror i sanning, att vinsten
af en ny Styrelse på det sättet ej biefve stoi'. Man hade
då endast att vänta framställningar om behof af mera
penningar, och detta skulle blott öka den klagan nationen
fört hittills öfver den ständiga verkan af våra riksdagar, att
den ej haft annat resultat deraf, än tillökning på debetsedlarna.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag har af ett yttrande af Hr
Dalman blifvit föranledd att begära ordet. Han uppmanade
nemi. StatsUtsk. att, i händelse det missräknat sig vid statsregler;ns
uppgörande, äfven rätta sina misstag. Jag delar i
allo Hr Dalmans tanke i delta fall, och får hos honom aflägga
min särskilda tacksamhet för det han linderstedt oss
andra, som gjort anmärkn;r emot StatsUlsk:s statsreglering;
och för det han rädt StatsUtskjs personal, att vara uppmärksamme
på angelägenheten att icke missräkna sig i stats-^
reglerts-frågor, håller jag honom särdeles räkning. Det är ett
bevis på moderation och förstånd hos denna ledamot. Men jag
vill göra en anmärkn. emot Hr Dalman och under samma anmärkn.
subsumera Hr Hjerta, nemi. i afseende på begagnandet
af uttrycket den nya Styrelsen, i den vanliga akt och
mening, som skulle Sverige fått ett nytt styrelsesätt, för det
att vi fått en ny adminislrations-form. Jag underlåter aldrig,
äfven 0111 jag kunde befara att slöra R. o. Ad. i sina
önskningar, att begagna tillfället att tillbakavisa dessa ofta
återkommande försök att förvränga vår grundlags bokstaf i
denna fråga. Jag påminner 0111 4 §-n i Reg.F:n, och om
något, som vi nyligen sett i ett allmänt blad infördt, all
om någon icke läser denna § efter det begrepp, som man
önskar, så borde sådant kallas att läsa grundlagen bakfram.
Då man icke läser grundlagen bakfram, så vet man dock,
alt vi hafva en Konunga-styrelse med en rådkammare, men
hvilken rådkammare icke får jemte Konungen regera. Jag
upprepar, att jag icke skall underlåta att framställa denna
sats, hvarje gång jag här eller annorstädes får höra påstås,
alt vi icke utgöra ett Svenskt Konungadöme, utan äro styrde
af ett maktägande råd, och jag är öfvertygad att Hr
Hjerta sjelf har samina öfvertygelse i detta afseende som jag.
Frih. Cederström: Jag liar begärt ordet i anledn. af
Hr Hjertås framställning, alt det vore genom indragning af embetsman,
som man kunde komma i tillfälle att bereda tillräckliga
löner för de återstående. Det låter sig dock icke göra att
88
Den 20 Maj f. m.
utöfver cn viss gräns indraga tjensterna, ,sä framt ärendena
skola gä. De låta sig ieke mäta, hvarken med aln elier mått.
De måste beräknas efter hvad en arbetsförmåga hos menni'?
skor i allmänhet kan medhinna, oell då den icke från medelåldern
ända till 65 års ålder kan vara lika stor, så är
det naturligt, att några böra finnas, sorn med sin större arbetskraft
suppleera hvad som brister hos dem, hvilka bölja
aftyna. Ett statsskick, sorn vore grundad! derpå, att roan
några månader eller år kunde vara belåten med ett visst
antal embets- och tjenstemän, men sedan blefve haltande,
vore icke rätt ordnadt. Det är således nödvändigt, att man
antager det antal tjenstemän, som tinder vanliga förhållanden
erfordras, och att detta antal får sådana löner, att hvar
och en kan subsistera, utan att nödgas söka biförtjenser och
dervid sätta Statens tjenst tillbaka.
Hr Dalman: Jag är visserligen mycket tacksam för
den compliment, Hr Lefre'n gifvit mig, helst compfimenter
från honom äro så sällsynta, åtminstone hvad mig beträffar;
men jag bör fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå,
att jag sagt, om StatsUtsk. gjort misstag, och icke, som
Utsk. gjort misstag; vore det att hoppas att Utsk. skall rätta
dem. Jag har icke deltagit i discussionen öfver hvarken
2:dra, 3:dje eller 4-de hufvudtiteln, och har icke inom Ståndet
gjort några anmärkntr i afseende på dem. Jag kon således
ieke erkänna, att jag instämt ide vid dessa titlar gjorda
anmärknrr, ehuru jag gerna erkänner, att jag anser en
och annan af dem icke sakna skäl. Men jag har samma anspråk
på StatsUtsk. och hvarje Utsk., som på hvarje individ,
alt den som begått ett misstag, äfven bör rätta det,
och Hr Le fre n må förlåta, att jag till och med vågar hysa
den förhoppning, att den tid varder kommande, då Hr Lefren
sjelf inser sitt stora misstag i uppfattningen af 4 §:n
Reg.Ftn, samt att jag föreställer mig, att min opinion kan
blifva hans egen under förändrade förhållanden, och lian
således icke, såsom nu, envisas att läsa denna § endast till
hälften.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Lika med Hr
Lefre'n, delar jag den meningen, att StatsUtsk. verkligen
skulle hafva gjort $tatsregler:n omöjlig, såvida StatsUtsk.
icke antingen uppfört å stat löner för åtskilliga embetsverk,
såsom Rammar-eo!I:m, Kammarrätten och andra embetsverk,
som å 2:dra hufvudtiteln förut fått anvisningar på
besparingarna, eller också tillsett, att det varit cn möjlighet
för Regeringen att, intill dess en allmän reglering kan äga
rum, låta lönerna, i följd afen blifvande ny statsreglering,
utgå på besparingarna hädanefter såsom hittills. Det hade
ej varit att göra statsreglertn omöjlig, ulan det skulle äfven,
efter min lanke, innefatta en stor obillighet emot embets
-
Den ao Maj f. m.
89
bets- oell tjensteniännen, hvilka , sedan långliga lider tillhaka,
erhållit dessa löner på besparingarna. Jag kan dock
icke tacka lie Dalman för berömmet för den frikostighet,
som SlatsUtsk. skulle visat, genom dess tillstyrkande i detta
betänkande. Någon frikostighet uppslår icke, eler icke något
anslag ar heivljadt. Disk. bar endast af skal, som i
betänk, anföras, ansett sig böra, till förekommande af oredor
i våra financer, inskränka Konungens dispositionsrätt öfver
besparingarna till bestämda summor, och delta icke
blott för ett år, utan för de alne år, hvarmed den nya stalsreg
lerin börjas, derföre att, efter StalsUukts mening, ändamålet
icke fullständigt vinnes, då dispositionsrätten inträder
redan under första året efter det då besparingarna uppkommit,
emedan deras belopp då icke hunnit blifva tillförlitligen
kändt. Della är hela andemeningen af Utsk:s framställning,
hvilken jag visserligen erkänner hafva ett ganska
nära sammanhang med statsregler:n i allmänhet, som också
dervid blifvit tagen i betraktande. Jag anser, för min del,
StatsUtsk:s förslag vara stäldt på så rättvisa och billiga
grunder samt vara så nyttigt att antaga, — såvida man
för framtiden vill undvika missförstånd statsmakterna emellan,
samt alt ådraga embetsmännen ansvar för missförstånd,
hvartill de visserligen i åtskilliga fall icke kunna anses alldeles
oskyldige, men sorn de dock lätt kunna råka lili, — att
jag ej linner någon anleda, alt återremittera Utskts betänk.,
utan hos Hr Landtm, anhåller 0111 propus, till bifall derå *).
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt anslag blifvit
ufärdadt om fortsättning af plenum på eftermiddagen kl 6.
5: te punkten.
Hr Dalman: Då StatsUtskts ledamöter vanligen äro
mycket benägne att gå tillhanda med upplysningar, så kan
det icke anses obehörigt af tnig, om jag till dem ställer
den frågan, hvaruppå en af åtskilliga n!sk:s-ledamöter
vid den nu föredragna punkten gjord reservation kan hafva
afseende, så vidt detta skulle vara någon af StalsUtsk:s närvar.
ledamöter bekant. Uti det tryckta betänk, finnes endast
anfördt, att de och de ledamöterne reserverat sig, men icke
uppgifvet på hvad grund de stödt sina reservationer eller
emot hvilket beslut de dem anmält.
Frih. Sprengtporten: Jag liar verkligen svårt att meddela
den sjste värde talaren, hvad de ledamöter tänkt, som
reserverat sig, utan att anföra några skäl derför; men att
jag icke fäster mycket afseende på dessa skäl, det torde vara
tillräckligt ådagalagdt derigenom, att jag är af en helt
och hållet olika mening. Men efter jag har kommit att yttra
mig i denna fråga, så ber jag att, i afseende på denna
*) På nästföregående sid», aldra raden nedifrån, har efter ordet
”ej” blifvit genoqi tryckfel utlemnadt ordet ”allenast.”
7 H. 12
9°
Den 20 Maj f. m.
punkt få upplysa, att deruti är följd samina princip, sorn,
förut varit använd på dessa anslag, blott med den skilnad,:
att K. M:s dispositionsrätt öfver delta anslag, som hittills varit,
obegränsad, nu hor blifvit begränsad. Således bär någon
fullständigare utredning i delta afseende ieke behöfts, blott
StaUDtsk. gjort sig föryissadt, att en sådan reglering icke
skulle möta n/fgot hillder.
Hr Dalman: Den siste värde talaren bär anmärkt, att
K. M;s r'ätt hittills Värit öbegränsad, i afseende på anvisningar
å reservfonden. Detta är något för riifg alldeles nytt. Det är
visserligen eli factum, att Ilegeringen gjort dispositioner lill’
högre belopp än det, hvartill besparingarne uppgått; men
detta förfarande-här också af SlälSUtsk. blifvit underkaätadt
constitutiorielt ansvar; och jag bestrider alldeles, att K. M.
skulle liafva någon rätt ätt görn en enda anvisning på den
s. k.* reservfonden, utan It. St:s tillåtelse. Har K. M. en
sådan rätt, så lärer den väl finnas bestämd i grundlagarna
och då icke kunna inskränkas af något It. Sirs beslut; meri
laar Regeringen icke en sådan rättighet, sä erfordrades hvad
StalsUtsk. nu g uns then åge t bar gjort, nemi. att söka förskaffar
henne en sådan.
Frill. Sprengtporten: Det liar så mycket mindre varit
min mening alt säga, att K. M. liar någon rättighet alt göra
anvisningar på reservfonden, sorn af detta betänk, synes, huru
StatsUtsk. har betraktat just denna fråga, då dess ledamöter
i denna punkt stannat uti det beslut, att man icke
kan tillstyrka de ifrågavar, afskrifningarna på denna fond;
men det torde icke undfallit talaren, alt de besparingar,
sorn ingått till statsverket, hvarpå anvisningar göras , äfven
utgöra en del af reservfonden. Då jag nämnt, att denna K.
M:s rätt varit obegränsad, så är det ej min mening, alt den,
enligt vår grundlag, varit obegränsad, utan blott att den
varit obestämd lill siffran. Intet beslut af 11. St. har be-,
stämt den gräns, inom hvilken K. M. skall äga rättighet alt,
görn anvisningar på besparingarna. Således är det .tydligt
och klait, att bär icke är fråga om annat, än begränsandet
af nämnda rättighet, och att,denna begränsning bör grunda
sig på beräkningar nf hittills uppkomna besparingar.
Det är icke möjligt för K. M. att kunna undvika sådana anvisningar,
då tillfälliga utgifter förekomma, till hvilkas fyllande
inga andra tillgångar äro anvisade. — StalsUtsk. hav
gatt uf ifrån den grundsatsen, ätt då K.’ St. böra af Regeringen
med yttersta noggrannhet fordra redogörelse och
ansvar för de anvisade statSmédfens förvaltning, så böra äfven
fordringarna vara sådana, att de'möjligen kunna af Regeringen
efterkommas.
Gr. Horn: Då Hr Dalman hegärde af StatsUtsk;s ledamöter
en upplysning om hvad reaérvaj,ipnerna mot 5:te
punkten af Utslus utlåt. N:o 92 kunna åsyfta; så trodde jag
D en 20 Maj f. m.
9t
verkligen, nit den värde talaren gjorde det, för alt upplysa
andra och icke sig sjelf. Reservartterne synas bestämdt' hafva
afsetl att reservera sig mot hela förslaget uli 4:de punkten
och tillämpningen deraf i den 5:le. Jag skulle hafva
trott, dä Hr Dalman har yttrat sig hafva funnit eri ineonseqvens
begången af StatsUtsk., när det afgifvit detta !betänk.
•Wto 92 i sammanhang med statsregler.-n, att den värde ledamoten,
som så sett saken — och jag nekar icke att man så
kan betrakta den — just af dessa reservationer hort hemta
anleda, för den uppgift han har gjörl, att SlatsUtslits leda•möter
med betänk. N:o 4° verkligen haft för afsigt att definitivt
reglera staten, såsom detta betänk, innehåller. Desse
samme reservanter utgöra nemi. delar af dén! majoritet,
inom StatsUtsk., som, efter Hr Dalmans uppgift, verkligen
skulle hafva ansett sig fullständigt hafva reglerat statens behof
genom betänk. Wto /jo? roen inom detta Hus har jäg icke
hört någon ledamot af StatsUtsk. påstå, ätt man för framtiden
och undei- den nya Styrelsen skulle vilja med så knappa-medel
fylla Statens verkliga behof, sorn StatsUtsk:s betänk.
N:o 4° föreslår; ly jag tror sannerligen icke, att någon,
med kännedom af dessa behof, skulle hafva velat
framställa en sådan förklaring af Utskrs mening:' --Dét-synes
också, att StatsUtsk. varit betänkt på att reglera staten äfven
under dess gamla former, då Utsk. inkommit med betänk.
J\T:o 92^ Sedan nu mera en ny styrelseform äoträdt,
-förmodar jag också, att R. o. Ad.„ billigtvis finner nödvändigt,
att detta betänk, bi fa lies; ty det vöre rent af orimligt
att fordra af de nya administratörerna att de skulle kunna
inom sina departementer bestrida ärendenas fortgång, så
vidt icke några medel gåfvos dém att dertill anordna. Dessa
anordningar på besparingarna äro visserligen gjorda robt lägliga
former; men jag beklagar, att nödvändigheten, bär står
i strid med lagen. Jag vill derföre icke säga, alt icke denna
nödvändighet hade boil kunna undvikas, men den" har
emedlertid inträffat, och vi stå nu på den punkt, att dess
tillvaro numera måste erkännas. Jast får således -yrka bifall
O J
på StalsUlskts betänk. J\:o g?,; -v... _
Hr Dalman: Den sisth värde talaren har fullkomligen
misstagit sig om syftningen af min fråga. Den r.Örde
icke 4;de punkten, huru med dispositionen af de särskilda
h-ufvudtitlarnes besparingar för framtiden bör förhållas, utan
den angick 5:te punkten, hvaruti Utsk. hemställer, att, i likhet
med hvad Rikets sednast församlade Ständer beslutat,
R. St. måtte hos K. M. i underd. anhålla, ”att K. M., när
”lönelreglerjngar för corpser och embetsverk hädanefter kom"ma
i fråga, ej måtte definitivt fastställa sådana, innan R. St.
”blifvit i tillfälle att deröfver, i sammanhang med' lönebeloppens,
bestämmande, sig yttra.” Det förundrar mig nemi.
att RondeStts ailä ledamöter och en ledamot äf BorgäreSt.
Den ao Maj f. m.
kunnat reservera si ^ mot en sä beska (Fal hemställan, och
jay framkastade min fråga, emedan jag förmodade, att det
kunde vara något misstag vid tryckningen af betänk., att
reservanterne blifvit införde vid 5:te punkten.
För öfrigt fattar jag icke rätt Gr. Horns yttrande, att
den majoritet inom StatsUtsk., som gillat betänk, om den
ordin, statsreglertn, är densamma, sorn här reserverat sig. Reservanterna
utgöra nemi. icke någon majoritet; de äro icke
flera än 12; men för att göra majoritet inom Utsk., skulle
de vara minst 19 — Man har hört Frih. Sprengtporten
på detta rum' gilla aldra och 3:dje hufvudtitlarna, och förklarat
dem så reglerade, att statsinachinen, medelst der uppförda
anslag, håde kunde och borde gå. Frih. Sprengtporten
befinner sig likväl icke bland reservanterna i detta betänkande,
icke heller Hr von Troil, mer än i en mindre betydlig
omständighet. Således tror jag icke, att det kan tagas
för gifvet, alt detta belänk. endast är ett verk af den
öfverröstade minoriteten vid den ordin, statsreglei :n, och att
detsamma således endast vore en contrecoup mot denna, som
tillintetgjorde liela den dermed åsyftade efFect. Jag finner
visserligen , att resultatet kunde blifva sådant, men det är
just det åtminstone jag önskar att förekomma. För öfrigt
har jag icke bestridt K. M. rättighet att disponera de besparingar,
sorn på hufvudtitlarna kunna uppslå. Hade StatsTJtsk.
inskränkt sig till att blott bestämma ett visst medelbelopp
för sådana anordningar å hvarje hufvudtitel, så hade
jag icke haft något att dervid anmärka; men då nu StatsUlsk.
särskildt och ovillkorligen anvisar en summa på en
fond, sorn icke bort dertill begagnas, så gifver StatsUtsk.
derigenom Regeringen i händerna dubbelt så mycket penningar
alt disponera, som den hittills haff. Jag vill icke
förutsätta, att den nya Styrelsen skulle följa den gamlas
exempel; men tänkbart vore det likväl, alt Regeringen
på grund af den speciella dispositionsrätt R. St. åt densamma
meddelat under loppet af åren 1841 och 1842, anvisade
3^4,000 rf dr på reservfonden, och ytterligare, på grund
af den rättighet, som Regeringen enligt grundlagen anser
sig äga, i allt fall disponerade öfver besparingarna, derest
sådana funuos alt tillgå. Det är visserligen sanni, att SlalsTJlsk.
såsom ett villkor stadgat, att anvisningar på besparingarna
icke må ske för de år, då reservfonden förskjuter
ett deremot svarande belopp; men detta villkörar verkligen
så evasivt och så litet bindande uttryckt, alt det utan svårighet
skulle kunna eludera*.
Slutligen får jag till Frih. Sprengtporten hemställa,
huruvida det iqke vore en oformlighet att bifalla detta
betänk., innan det ännu Ur afgjordt, huruvida den ordin,
statsreglertn, vare sig efter Friherrens eller Gr. Horns åsigter,
verkligen kommer att fastställas till tillräckligt belopp.
Statsreglertn är nemi. till vissa delar återremitterad af 3:ne
D c 11 20 Maj f. m.
93
Stånd StatsUlsk. kan möjligen i de punkter, der ålerremiss
skett frun tre Stånd, t. ex. i frågan om reglering af Just.-  revisionen oell Kaminar-eolbm, filina skal ali frångå sin första
mening. I öfrigt lärer votering uti förstärkt StatsUlsk.
öfver stutsreglertn icke kunna undvikas; och hvem kan på förhand
beräkna hvilken åsigt der gör sig gällande? Innan allt detta
är afgjordt, och innan man således vet huruvida medel på
ordin, stat blifva tili tillräckligt belopp anvisade, hemställer
jag, om det är skäl alt bifalla en s. k. extra-statsreglering,
sorn är uppgjord för den händelse, att StatsUtskts betänka
augtde aldra, 3:dje och 4:<ie hufvudtitlarna, skulle
in totum et tantum bilällas. Jag förmodar, alt Frih.
Sprengtporten och Gr. Horn finna, att blott deruti ligger
ett skäl till ålerremiss, ehuru jag för min del icke belviflar,
all om StatsUlsk. anvisat dubbelt denna summa, II. o.
Ad:s pluralitet med tacksamhet skulle emoltagit densamma;
men i sjelfva formen ligger ett hinder, som jag tior skulle
leda lill alltför mycken villervalla, emedan för den händelse,
att Regeringen möjligen, genom ödets skickelse, finge
allt hvad den begärt, dessa särskilda anordningar å reservfonden
till permanenta arfvoden och löner vore fullkomligt
öfverflödiga , enär StalsUtskls afsigt väl ej torde vara
att gifva Regeringen mer än hon äskat. Jag fortfar fördenskull
att yrka ålerremiss.
Hr Hjerta: Då något olika och äfven, såsom mig tyckes,
något obestämda begrepp, synas vara rådande och här
äro framställda anglde meningen af Regeringens dispositionsrätt
öfver reserv-fonden, så utber jag mig fä yttra, huru
jag föreställt mig denna dispositionsrätt. Med reservfonden
lärer böra förstås de medel, sorn förskjötos af banken redan
kort efter år 180g, på det att statsverket skulle komma
lili tillfälle alt betäcka de löpande utgifterna, och hvilka
alltsedan funnits att tillgå för samma ändamål och återfyllts af
uppbörden. Om jag har ratt häruti, så är det ock klart, att
Regeringens dispositionsrätt å denna reservfond alltid varit oinskränkt
så till vida, som Regeringen haft rättighet att anvisa
derpå alla Statens behof till det belopp., som varit af
R. St. inom de särskilda hufvudtitlarna faststäldt, men så
snart det gått utom detta belopp, så har, i min tanke, ingen
dispositionsrätt för Regeringen existerat. Den särskilda
anvisning, som StatsUlsk. nu har föreslagit å reservfonden,
måste således vara något alldeles nytt, en ny gråce, som
skall beviljas Regeringen, och hvilken med andra ord skulle
betyda ungefär detsamma som, om mau säde: ''Regeringen
”har hittills hänvisat på besparingarna, utöfver titlarnes belopp;
den har derigenom felat emot grunalagen: vi hafva
”derföre anmält saken hos Const.Utsk. för ali bereda ansvars”påföljd
derå; men på det Regeringen hädanefter må kunna
”göra samma slags dispositioner utan ansvaespäföijd, vilja vi
94
De n 20 M a j f m.
”anvisa på reservfonden en så oell så stor summa.” Jag tager
mig friheten fästa de värde ledamötcrnes af StatsUtsk.,
hvilka liär yttrat sig öfver frågan, uppmärksamhet på ett
exempel huru denna rättighet af Styrelsen skulle kunna
blifva använd. StatsUtsk. har t. ex. tillstyrkt en minskning
uti anslaget för minister-staten af 5o,ooo r:dr, men
också på andra sidan tillstyrkt en rättighet att anvisa på
reservfonden 54,ooo r:dr för andra hufvudliteln. Nu är det
möjligt, att Regeringen, för sin del, hyser olika tankar mot
R. St. om nedsättningen af anslaget för minister-staten, och
att det första Regeringen gör, är att anvisa de af reservfonden
anslagna 54,ooo r:dr till fyllande af bristen, som
uppkommer uti anslaget på nämnda stat. Då har SlatsUtsk.
på visst sätt redan satt Regeringen i tillfälle att, utan
ansvar, öfverträda ett beslut, som R. St. fattat, och det
kommer då an på något ganska eventuel!, huruvida, sedan
sådant af R. St. blifvit medgifvet, någon ansvarighet
sedermera derför kan göras gällande. Vid detta tillfälle,
då de värde ledamöterne af StatsUtsk. hafva begärt alt betänk.
måtte bifallas, anhåller jag på den 'motsätta sidan,
att detsamma malte blifva återremitterad!, och utber mig
att lill de värde ledamöterna få hemställa, om de icke
skulle vilja, på de grunder, som Hr Dalman framställt, afstå
från sitt yrkande, så mycket mera, söm jag vid ett föregående
tillfälle, då jag yrkade bifall på ett utlåt, af
StatsUtsk., af talarne från motsatta sidan möttes med den
invändningen, att då nnmärkntr blifvit gjorda mot betänk,
uti flera punkter, så borde man icke betaga StatsUtsk. möjligheten
att åtminstone pröfva gillligheten af dessa anmärkningar.
Gr. Horn: Hr Dalman sade sig känna en majoritet inom
StatsUtsk., som vid reglertn af anslagen uti Utskrs utlåt.
N:o 4° ansett, att en sådan reglering skulle fullständigt
motsvara samhällets behof; och jag får ytterligare förklara,
alt de ifrågavar. reservanterne tillhöra denna majoritet,
som kanske något oegentligt till 5:te punkten i betänk, letnnat
den reservation, hvilken egentligen afsåg den 4;de, och
att jag tror dessa reservanter hafva ganska conseqvent förfarit,
då de gillat statsreglering ang:de utlåt. N:o 40,
Hvad beträffar frågan om ålerremiss, så vill jag icke
neka, att dertill kan gifvas anledn., helst om det skulle inträffa,
som Hr Dalman förutser, att dessa tjenster, som
blott äro bestridda med arfvoden, skulle på ordin, stat uppföras.
Äfven hafva anmärknlr blifvit gjorda mot de föregående
punkterna, af beskaffenhet alt de torde föranleda
till återremiss, och på denna grund vill jag icke motsätta
mig en sådan, utan tror att R. o. Ad. gör bäst att låta hela
betänk, återgå till StatsUtskottet.
Frih.* Sprengtporten: Jag ber Hr Dalman ursägta
Den 20 Maj f. m.
95
mig, om jag ännu en gång yttrar, alt. jag omöjligt kan fatta,
alt lian yrkar något annat än just livad StatsIItsk. föreslagit.
Då han nyss hegärde en upplysning om livad meningen
kunde vära med resej'valionei na mot en puukt i
StatsUtsk:s betänk., så hörde jag icke, att det var fråga
om 5;te punkten; men jag är nu i tillfälle att kunna lemna
den upplysning, alt minoriteten hade önskat en annan
redaction af framställningen uti denna punkt , nemi. en sådan
red a c tion, till följe hvaraf R. St. hos K. M. skulle begära,
att alla de embetsverk, som sedan sista riksdag fått
arfvoden på besparingarna, skulle gå i mistning deraf;
men majoriteten hade icke trott sig böra sträcka framställningen
ända derhän.
En annan talare har trott, att K. M., på grund af den
föreslagna rättigheten att af reservfonden göra anvisningar
på 54.ooo r:dr, skulle anvisa dessa penningar för t. ex. sådana
utgifter, som anslag till diplomatiska corpsen. En
sådan disposition skulle i min tanke icke mycket öfverensstämma
med de principer, som StatsUtsk. framställt såsom
grunder för sitt förslag. Ett annat skäl är, att denna summa
icke blir disponibel för ett sådant ändamål, emedan den
tyckes vara behöflig för helt andra ändamål. Att det i visst
afseende för K. M. kan vara mera önskvärdt, att dessa löner
uppföras på stat, vill jag icke bestrida; ty i samma
mån får Regeringen också ett större besparingsbelopp alt
disponera. Det är nemi. gifvet, att i samma mån som
lönerna för'dessa embelsverks tjenstemän up"pförås på stat,
så behöfva besparingarna mindre användas för detta behof
och förslå således bättre för andra ändamål; men under
närvar, förhållanden, då man fått departemental-styrelsen
införd, då man med skäl fordrar stora förändringar af
embelsverken, då roan finner anlednlr att förmoda dem af
sjelfva K. M:s nåd. stadga om göromålens fördelning, och sedan
man hört flera ledamöter inom den nya Styrelsen förklara,
att sådana förändringar behÖfvas — under sådana förhållanden
har måhända StatsUtsk. icke haft så alldeles orätt,
då det hyst betänkligheter vid att tillstyrka uppförandet
på stat af nya eller större löner för ifrågavar. tjenstemän,
och inskränkt sig till att tillse, att under tiden tillgångar
finnas för de verkliga behofven, intilldess en annan icke så
aflägsen tidpunkt, då förslagen kunna betraktas i mera sammanhang
och en allmän lönereglering kan företagas. Jag
vill för öfrigt visserligen icke yrka på bifall till SlatsUtskrs
betänk., då jag, jemte en annan ledamot af StatsUtsk., varit
den ende, söm gjort det, ty jag skulle anse det il liberalt;
men jag önskar, att StatsUtsk. i denna punkt vill vidblifva
sin tanke.. Här är fråga om en princip och en princip,
som är riktig och bör bibehållas;
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle för min del tro,
9<5
Den 10 Maj f. m.
ntt en annan nnmSrkn., än den jag här hört framkastas,
torde vara alt göra öfver reservationerna mot 5:te punkten.
Här står nemi., att det skulle tillstyrkas en anhållan,
att K. M. ej måtte definitivt fastställa löneregleringarna,
"innan R. St. blifvit i tillfälle att deröfver, i sammanhang
"med lönebeloppens bestämmande, sig yttra.” I allmänhet
tror jag, att det är farligt alt framställa en anhållan, som
icke bor kunna med nej besvaras, emedan man ändock derigenom
sätter i fråga och liksom påkallar en olaglighet; menora
med de orden, som förekomma i början af Ulskts betänk,
uti denna punkt: "i likhet med hvad Rikets snart församla”de
Ständer beslutat,” skulle åsyftas något visst exempel,
deruti K. M. eller administrationen, såsom man vill kalla
den, skulle öfverskrida sin rätt i delta afseende, hvilket jag
anser beklagligt, om det inträffat; så tror jag, att ett sådant
exempel uttryckligen bort omtalas, och att man bör akta
sig för anhållanden, som, utan alt hänsyfta på något visst
ändamål, skulle stärka tron på ägandet af rättigheter, dera
man i sjelfva verket icke har. På denna grund, och för
en noggrannare redaction, skall jag tillstyrka återrern
i ss.
Hr von Troil, Emil: Jag hade icke ämnat till besvarande
upptaga de framställda anmärkntna, förrän hela
belänkandet blifvit genomgånget: men då jag hort en och
annan talare till en hög grad missförstå den 4‘^e punkten
af Ulsk:s betänk., då jag hört dem flera gånger upprepa
dessa på missförstånd grundade anmärkn:r och äfven dermed
fortfara, till och med sedan en annan puukt blifvit
föredragen; så har jag velat försöka, om det kunde vara
mig möjligt, att i någon mån utreda verkliga förhållandet.
Man har här hört anmärkas, att StatsUtsk. i den 4^e
punkten visat en särdeles frikostighet, att Utsk. här likasom
velat afböja den knapphet man tyckt sig finna uti den
ordin. statsregler:n, då likväl förhållandet är, att SlalsUtsk.
i den 4tde punkten af detta belänk. alldeles icke föreslagit
att till Regeringens disposition ställa en enda skilling, sora
den icke redan i 3o år ägt att disponera. Det lärer vara
en sak, som ej behöfver bevisas, alt icke alla behof kunna
uppföras uti riksstaten, och att Regeringen på denna stat
endast uppbär anslag för sådana behof, som äro kända.
Under årens lopp uppstå sådana, som icke kunna förutses.
Derföre hafva alla Regeringar sig anvisade medel till dessa
oförutsedda behof. Sådana äro i Sverige de medel, sora
anvisas under titeln: anslag till extra-statsutgifter; men derjemte
vidtogo 1810 års Ständer en utväg, sorn jag anser
särdeles lämplig, nemi. att i stället för att till de uppkommande
behofven anslå särskildta medel på alla hufvudlit
larna,
Den 20 Maj f. ra.
97
larna, så lemnade de åt Regeringen i detta ändamål dispositionsrätt
öfver de besparingar å iiufvudtitlarna, som Regeringen
sjelf förstod att bereda. Om StatsUtsk. nu i 5:te
punkten gjort någon frikostighet, så består den deruti, att
del icke föreslagit R. St. att fråntaga Regeringen den rättighet,
hvaraf den varit i åtnjutande allt sedan år 180g. En motion
i detta hänseende har visserligen varit väckt af en ledamot.
i BorgareSl., nemi. att alia besparingar skulle oafkortade
lemnäs till Stats-con!.; men denna motion föreslog
derjemte, att extra-utgiftsinedlen skulle uppföias till ett
motsvarande belopp. Jag kan icke annat än föreställa mig,
att bifall till denna motion ej varit förenligt med en klok
disposition; ty man bör väl kunna föreställa sig, att rättigheten
att sjelf använda de besparingar, man tillskapar, skall
i någon mån bidraga till en ökad omtanke att genom hushållning
bereda sådana besparingar. Förslag hafva visserligen
under denna riksdag blifvit väckta af alla slag.
Man har sett förslag till indragning af halfva armeen, och
om nedsättning till hälften af alla statsanslag; men ingen
motion har åsyftat alt, utan all ersättning, fråntaga Regeringen
dispositionen af besparingarna. Hvad Utsk. har företagit
sig, har endast varit alt ställa staten på en sådan fot, att
Regeringen hädanefter icke mätte anvisa på besparingar,
hvilkas belopp den ej med säkerhet kände. Utsk. har derföre
ansett nödigt, att ej det löpande årets besparingar
skulle anordnas, utan i stället de för ett föregående år.
Då lärer det vara klart, att vid verkställigheten deraf skulle,
om icke särskildta medel anvisades, uppkomma en lid,
då alldeles inga besparingar vore att disponera. Då nu 1840
års besparingar användas till 1840 års behof, men deremot,
efter den nya statsreglertn, 1841 års besparingar icke skulle få
användas förrän år 1842 eller 1843; så är det gifvet, att under
loppet af år 184* skulle alldeles inga besparingsmedel vara till
Regeringens disposition, d. v. s., att den skulle, under loppet
af detta år, vara i saknad af en tillgång, som den haft allt
sedan år 180g. Det kan ingalunda vara förenligt med en
god ordning, att medel anvisas, innan de äro med säkerhet
kända. Derföre har jag till alla delar instämt uti förslaget,
alt icke det löpande årets besparingar skulle få anvisas.
Hvad jag deremot icke kunnat godkänna, och hvaremot jag
derföre anmält min särskilda reservation, är, att hvarje års
besparingar först skulle blifva disponibla under det andra
året efter det, då de uppkommit. Jag anser detta långa
uppskof icke vara behöfligt, emedan dessa besparingar lill
större delen äro kända vid början af det följande året, och
de öfriga blifva det successive under årets lopp samt till
det mesta under det första halfåret. Då man derjemte kommer
ihåg, att det ingalunda kan blifva behöfligt att under
Januari månad använda alla de besparingar, som under
7 H. i3
98
Den ao Maj f. m.
året blifva disponibla, utan att tvertom dessa medel böra
hållas i beredskap att under bela året fylla de behof,
sorn efter hand sig yppa; så kan jag icke finna, att någon
svårighet skulle uppstå, derigenom att det nästföregående
årets besparingar linge användas. Jag tror att detta vore
mycket redigare, och att det vore för vederbörande en stor
uppmuntran att bereda dessa besparingar, om de sålunda
tidigare finge njuta frukterna deraf. Utsk. har här alldeles
icke anslagit nya tillgångar, det liar blott anvisat Regeringen
att af reservfonden få, under de lörsta åren, använda
en summa, som motsvarade hvad besparingarna probabilitetsvis
kunna beräknas att utgöra. Det anslag, som här
blifvit föreslaget, motsvarar visserligen icke hvad som under
de föregående åren blifvit anvisad t på besparingarna,
utan hvad dessa besparingar verkligen utgjort och hvad de
således med sannolikhet kunna beräknas att äfven framdeles
utgöra. Förhållandet har äfven hittills varit sådant,
att hvad af Regeringen sålunda blifvit anvisadt, tagits af
under händer hafvande medel, d. v. s. af reservfonden, och
alt, sedan bokslutet blifvit gjordt, så har reservfonden fått
ersättning af de besparingar, som funnits. I sammanhang
härmed har äfven fråga uppstått om liqvid af de brister pä
besparingarna eller den skuld, om jag så må säga, hvaruti
liufvudtitlarne råkat, derigenom att öfverassigneringar på
besparingarna ägt rum. Jag tror äfven, att denna åtgärd
är af behofvet påkallad, då man vill göra en ny reglering
af hufvudtillarna; ty då man erhållit en ny Styrelse, af
hvilken man vill fördra ordning och reda i dess förvaltning, så
anser jag också, att man bör skilja denna nya Styrelse från
den gamla surdegen; man bör icke tvinga den att mottaga
den husröta, om jag så får säga, som dess företrädare
ådragit sig.
I öfrigt instämmer jag med de talare, som yrkat att
betänk, måtte återremitteras, dels på grund af min vid betänk.
fogade reservation, och dels derföre, att, då nästan
liela statsreglm blifvit återremitterad, och detta betänk, utgör
en väsendtlig del deraf, det torde vara bäst, att den,
i sammanhang med de öfriga delarna, ånyo granskas.
6:te punkten.
Frih. Cederström: Då begrafn.hjelper) är ett afljenstemannen
sjelfve afsatt capital, som deras efterlefvande
slägtingar äga laglig rättighet att genast efter frånfällel lyfta,
så kan jag ieke annat än bestrida StatsUlskts förslag,
att utbetalningen må ske på 2:ne qvar la ler inom 6 månader.
Det är en alldeles obillig anstalt, då dessa medel äro
aftjenade och borde vara ett depositum i Stats-conloret för
tjenstemännens räkning. Då nu under tiden inom förvaltningen
så tillgått, att dydika medel blifvit använda af statsverket
för andra utgifter, men embetsmännen, då de ingått
Den 20 Maj f. ra.
99
i tjenst, aftjenat begrafn.hjelpen, samt sålunda i förskott
leinnat Staten den summa, som begrafn.hjelpen utgör; så
lärer det befinnas, att om någon förändring skall ske, bör
den icke aga rum på deras bekostnad, som lemnat förskottet,
utan är det ostridigt, att begrafn.hjelpen bör utgå genast
efter dödsfallet. Jag förnyar derföre min anhållan om återremiss
af delta betänk.; men efter jag har ordet, anhåller
jag, att, i afseende på hvad Hr von Troil anfört, få förklara,
att jag för min del instämmer i hvad Utsk. föreslagit
rörtde den tid, efter hvilken man bör få använda besparingarna.
Det är naturligt, att det är bättre att sådant sker
på grund af afslulade räkenskaper, än att det sker, dels på
grund af hvad man tror sig veta, och dels på grund af de
besparingar, som redan hunnit blifva kända, hvarigenom
Styrelsen blir förhindrad att disponerade belopp, som verkligen
kunna finnas, men hvarom man ej äger tillförlitlig
kännedom innan årets räkenskaper hunnit afslutas. Jag kan
derföre icke finna något skäl, hvarföre man ej bör afvakta
den tid, då de disponibla besparingarna med säkerhet kunna
beräknas. Jag vill endast, i afseende på ordalydelsen,
fästa uppmärksamheten derpå, att, då betänk, återkommer,
Utsk. borde förklara att, efter 1842 års slut, böra de besparingar
disponeras, som, enligt de under nästföregtde året
afslutade räkenskaper, finnas att tillgå.
Hr von Troil: Oaktadt all ansträngning, var det mig
likväl icke möjligt att rätt höra hvad den siste värde talaren
yttrat; men jag tyckte, att han så utlät sig, som att
Utsk:s förslag skulle leda derhän, att vederbör, sterbhus
skulle få längre än hittills vänta på utbekommandet af begrafn.
hjelpen. Om detta varit hans mening, så vågatjag
påstå, att han ej har sig det närvar, förhållandet synnerligen
väl bekant; ty hittills har det så tillgått, att det
stundom dröjt 1 å a år innan de fått ut begrafn.hjelpen, synnerligen
då de skolat utbekomma den ur landtränlerierna.
De hafva genom Konungens Bef:b:de insändt sina ansökningar
till K. Slats-cont., sorn remitterat dem till vederbör,
verk. Om det varit i sterbhus, tillhörande armeen, har det remitterat
dem till Krigs-colhm, som återremitterat dem till dess
indelnings- och boslälls-contor. Följden häraf har varit,
att vanligen 1 ä 2 år åtgått, innan begrafn.hjelpen utfallit,
oberäknadt kostnaden för sterbhuset att hålla sig commissionär,
för att försöka påskynda denna långsamhet. Jag
troi', att sterbhusen skulle vara särdeles belåtna, om de finge
utbekomma begrafn.hjelpen, genom att i 6 månader efter
dödsfallet fortfarande få uppbära den aflidnes lön,
och anser, att sådant skulle leda till ordning uti dessa
ärenden.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren lärer väl
icke vilja, att, då frågor uppkomma huruvida begrafn.hjelp
100
Den jo Maj f. m.
stoll utbetalas eller ej, sådana frågor icke först stola
afgöras, innan anordningen utfärdas. Detta lärer böra gälla
för alla fall, vare sig att begrafn.hjelpen utbetalas |>å det af
TJlsk. föreslagna sätt, eller på det sätt, stora hittills varit
vanligt, d. v. s. att den utbetalas så fort ske kan efter anmälan.
Der frågan icke är så beskaffad, att rättigheten till
begrafn.hielpens utbekommande först mäste pröfvas,1 mender
rättigheten är obestridlig; der är det billigt, att begrafn.7
hjelpen, såsom nu sker, genast utbetalas.
Hr von Troil: Det väcker min synnerliga förundran,
att en president, som så länge vandrat på tjenstemannabanan,
som Frih. Gederström, kunnat lemna ett sådant yttrande,
som det sednast afgifna. J.ig hörde nu ganska tydligt
hvad han sade, och kunde deraf märka, att han icke
har sig bekant, att ännu en annan utredning äger rum i af
seende
på begrafn.hjelpen, innan densamma får utgå. Jag
får då upplysa, att det finnes ännu en annan utredning,
nemi. till huru stort belopp densamma skall utgå; ty
när lönen är indelt, utgår deli efter de årens markegång,
då denna begrafn.hjelp blifvit aftjenad, hvilket medför en
lång undersökning.
Frih. Cederström: Det torde vara öfverflödigt att
besvara sådana anmarkntr, som den af Hr von Troil sednast
gjorda. Det är gifvet, alt Statens räkenskaper visa huru
mycket i begrafn.hjelp blifvit aftjenadt, då den aftjenades;
och det hehöfves icke mer än att uppslå den bokens folio,
för att få veta det.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 92 blef af R. o. Ad. återremitterad!.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 1 och 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 64, ang:de beräkningen af statsverkets
inkomster.
R. o. Ad. beslöt, att detta utlåt, borde punktvis
discuteras, och uppstod discussionen i anleda, af nedannämnda
punkter.
1 :sta punkte n.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hemställer vördsammast
till Ilr Frih. o. Landtm., att de bilagor, som äro åberopade
i denna punkt Litt. A., B., C. och D. mätte i sin
ordning företagas och till afgörande föredragas, innan man
bestämmer den beräknade summan.
Frih. Cederström, Jacob: Jag kan icke med den
siste värde talaren deruti instämma. Jag tror, att vi böra
gå igenom detta betänk, i sin helhet från början till slut,
utan att fråga kan uppstå om de sub-betänkanden, hvilka
i allt fall icke kunna upptagas till bifall eller afslqg, emedan
de blott utgöra delar af hela betänkandet.
Den 20 Maj f. m.
101
Gr. Horn: Som Hr Frih. o. Landtm, icke framställer
propos. på bilall punktvis, utan på betänk, i sin helhet, sd
skulle jag visserligen kunna frångå min begäran; men jag
tror alt redigast vore, om Hr Frih. o. Landtm, föredrog de
i punkterna åberopade littera?, för att göra Ståndet uppmärksamt
på den gjorda beräkningen af statsverkets inkomster.
Hr Ribbing, Arvid: Det föredragn.sätt, som den siste
värde talaren föreslagit, torde blifva så mycket mera
nödvändigt, som, genom möjligt bifall till betänk, i dess helhet,
all öiscussion skulle förhindras ang:de bilagorna. Det
är på dessa bilagor, som betänk, sig grundar, och det vore
således oformligt, om de icke blefvo föredragna och
pröfvade.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Det ifrågavar. betänk.
Litt. A. är afgifvet i anledn. af väckt fråga om hemmantalsräntans
upphörande. Den andra frågan under Litt.
13., såsom R. o. Ad:s ledamöter kunna se, hvar och en uti
sitt exemplar, rörer sk jutsfärdspenningarnes och Litt. C. ollongäldens
upphörande. I intetdera hänseendet har Utsk.
tillstyrkt, att skatten skall borttagas. Det kan således icke
vara fråga om annat nn beräkningen af deras belopp. Jag kan
icke se, att man behöfver sammanblanda dessa begge frågor;
ty så lange man talar om skattens beräkning, så förutsätter
man, att hon ej afskaffas. Beräkningsfragan bör i
alla händelser icke afgöras punktvis, såsom Gr. Horn här
föreslagit, utan endast genom bifall eller afslag å betänk, i
sin helhet, så framt icke, efter slutad discussion, R. o. Ad.
anser att återremiss bör äga rum. I sådant fall kunde äfven
den andra frågan förekomma; men jag skulle förmoda,
att detta betänk, kommer att återremitteras, enär slatsreglertn
i det hela har så blifvit. Då här utan tvifvel förekomma
åtskilliga beräkningar, som stödja sig på delar af
statsregler:n, hvilka icke kunnat gillas; så’synes det ej vara
skäl att förlänga öfverläggningen genom dubbla ämnen derföre,
hvadan jag tillstyrker, att R. o. Ad. ville låta bero
vid det föredragningssätt, som Hr Frih. o. Landtm,
föreslagit.
Hr Rosenblad, Bernhard: Om det nu ifrågavar.
betänk, bade helt nyligen kommit till R. o. Ad:s kännedom,
så skulle det visserligen vara oundgängligen nödvändigt att
med föredragningen af bilagorna förfara på det sätt, som
Gr. Horn föreslagit; men dä detta icke är förhållandet, så
kan hvar och en af Ståndets ledamöter, hvilken är af olika
tanke med Utsk. i afseende på bilagorna, oell bar någon
anmärkn. att göra, hvilken kan föranleda återremiss, göra
denna lanke gällande, då fråga om den första §:n förekommer.
Hvad beträffar deremot Hr von Haitmansdorffs ytt
-
103
Den 20 Maj f. ra.
rande, att han anser, att detta betänk, borde återremitteras,
så får jag för min del, då jag anser alt man bör undvika
alla de återremisser, som möjligen kunna undvikas, och
då jag icke finner, att StatsUtsk. i sina beräkningar bar öfverskridit
hvad som bort iakttagas, samt derjemte är af den
lanke, alt ifrågavar. skatter ej böra upphäfvas, bedja den
värde talaren om ursägt, att jag ej kan med honom instämma
uti denna åsigt. Tvertom önskar jag bifall lili Utskts
betänk., emedan jag gillar lagmansräntans upphäfvande; men
StatsUtsk. har undvikit att bestämma formen för R. St:s beslut
i ämnet, och jag tror, att det är en pligt af ett Utsk.,
som skall bereda R. St:s beslut, att för desamma föreslå bestämda
och lagliga former. Då det allmänt är kändt, att
det inom Utsk. varit fråga om, huruvida R. St. skulle kunna
ensamme borttaga en grundskatt eller icke; så hade StatsUtsk.
bort nyttja den bestämda formen derför, om det trodde
sådant vara grundlagsenlig!, hvilket jag tror är förhållandet,
och då sagt det med klara ord, såsom det höfves R.
St. och deras Utsk. På detta skäl anhåller jag om återremiss
på StatsUtskts betänkande.
Frih. Cederström: Då jag icke anser denna episod
i öfverläggningen hindra mig alt yttra mig öfver den af Hr
Frih. o. Landtm, föredragna första punkten, så anhåller jag
att få öfvergå dit. Utsk. har upptagit, att ordinarie räntan
per medium utgjort 1,772,637 r:dr, och föreslagit att
den i inkomstberäkningen skall uppföras tili 1,770,000 r:dr,
samt sålunda afdragit 2,637 r:dr. Detta är en alltför liten
summa för att motsvara de variationer, som genom markegångsprisen
inträffa. Jag, för min del, kan icke tillstyrka,
att denna summa upptages lill mer än 1,740,000. Hvad åter
angår de Kronan behållna räntor, så har Utsk. tillstyrkt,
att de måtte uppföras till 56o,ooo r:dr, således blott med
i,o58 r:dr lägre än de efter mnrkegången utgjort. På
grund af hvad jag rörtde den första summan anfört, tror
jag, att äfven denna bör nedsättas,, och begär derföre återremiss.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi'.: Jag förenar mig
med Frih. Cederström i fråga om återremiss af denna punkt,
i afseende på beräkningen af den Kronan behållna delen af
ordinarie-räntan, emedan jag anser det vara för mycket att
uppföra den till 56o,ooo r:dr. Jag tror, att den icke kan
uppföras lill högre belopp, än det, hvartill K. M. och
Kammar-coll:m bar uppfört den, nemi. 55o,ooo r:dr; emedan
denna medelberäkning af 56o,ooo r:dr till en del blifvit så
hög genom tvänne års ovanligt stegrade markegångspris,
föranledda af tvenne års missvext ; och då det icke lärer
vara meningen alt för framtiden grunda en beräkning af
inkomsterna på olyckliga år, så tror jag denna beräkning
vara oriktig.
Deli 20 Maj f. m.
io3
Hr Frih. o. Landtm, förmodade, att R. o. Ad., i
afseende på föredrngn.sältet, fann det svårligen med god
ordning låta sig förena, att under föredragningen af ett uppläst
utlåt., innan den är fulländad, företaga föredragning af
andra särskildta utlåt:n, emedan det skulle leda till särskildta
i afseende på dem fattade beslut, innan man kunnat sluta
föredragningen af det först anmälda utlåt.; beroende det
likväl alltid af hvarje ledamot, som för sin upplysning önskade
uppläsning af något af de med särskildta litterae betecknade
ullåtjn, att begära en sådan uppläsning, hvilken
då korinne att verkställas.
Hr von Hartmansdorff: Jag ville göra samma anmärkn.
, som de tvänne sista talarena gjort. Jag befarar
nemi., alt den beräkning, som SlalsUtsk. gjort af spanmål,
att genom prisets höjande från det förut antagna af 5 r:dr
tunnan till 6 r:dr, ar alltför hög, enär uti denna spanmål
ingår både korn, hafre och blandsäd. Detta är väl icke
utsatt i den i:sta punkten, men synes uti de efterföl
jande.
Hr Rosenblad: För min del instämmer jag i StatsUtsk:s
betänk. I afseende på första delen af hvad Hr
von Hartmansdorff anfört, eller då han fästat uppmärksam
het
på en del af spanmålen, som består af hafre och blandsäd,
så är denna anmärkn. besvarad dermed, att i beräkningen
är sådan spanmål räknad med två tunnor i stället
för en, och då är skilnaden ingen. Då under hela detta
decennium medelpriset på spanmål icke stått under 6 r:dr
tunnan, hälften råg och hälften korn, så tror jag, att man
med säkerhet kan taga detta pris till beräkningsgrund. I
sjelfva verket betyder denna beräkning ganska litet, ty hela
den tillökning, som är anslagen, gör blott en skilnad af
20 å 3o,ooo r:dr om året, hvilket föga betyder på hela
statsanslaget; men jag skulle tro, att man bör bestämma
summan i enlighet med det verkliga förhållandet.
2:dra punkte n.
Frih. Cederström: Hr von Hartmansdorff har yttrat
sig om spanmålsprisen i förra punkten. Det är i denna
fråga jag äfven vill yttra några ord. Jag kan icke neka, alt
jag anser det af SlalsUtsk. uppförda pris af 6 r:dr tunnan
vara något för högt. Det kari lätt inträffa, att priset faller
derunder , och då uppslår en statsbrist i beräknade tillgångarna,
oell som åter nu kommer att verka till minskning
uti statsbristsumman. Jag skulle deremot tro, att 5 r:dr
9.4 sk., högst 5 r:dr 32 sk., bör vara det pris, som lägges
till grund för beräkningen.
Hr Ribbing: Jag vill blott nämna, att den säkraste
grunden för bestämmandet af detta pris är, om man går till
-
Den ao Maji. ni.
baka och undersöker hvad priset varit under de sisla 10
åren. *s
Gr. Gyldenstolpe: Jeinle det jag förenar mig uti den
gjorda anmärkningen, att den föreslagna beräkningen efter 6
r:dr skulle blifva alltför hög, anhåller jag att få göra en
annan anmärkning. Jag tror nemi. att Utskts beräkning af
tunnornas antal är något högre, än dessa verkligen utgöra,
såvida Utsk:s förslag otn beräkningen af den spanmålsskatt,
som utgår från Öland, skulle komma att bifallas. Ulsk.
har upptagit, att densamma skulle utgöra 4°>5oo r:dr;
men Utsk. har föreslagit alt den skulle minskas med den s.
k. utmarksskatten, utgörande omkring 840 t:r; då blir ej beloppet
40,000 t:r, utan endast 3g,65o t:r. Jag tror således,
att Utsk. icke bör beräkna beloppet högre än till denna
summa.
Frih. Cederström: Hvad beträffar beloppet af antal
tunnor, så följer det af sig sjelft, att detta bör rättas till
hvad det bör vara , i enlighet med hvad den siste talaren
yttrade; men priset är det, som egentligen är föremål för
öfverläggningen, och derefter kommer denna summa alt ingå
i beräkningen af inkomst-titeln.
3:dje p u n k t e n.
Frih. Cederström: I afseende på spanmålens beräkn.-  pris gäller här samma anmärkn., som i afseende å afradsspanmålen
blifvit gjord, att den torde böra antagas till 5 r:dr 24 sk.
eller högst 5 r:dr 32 sk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag förenar mig med de
värde talare, som yrkat på någon nedsättning i allmänhet
af det beräknade priset å spanmålen. Jag har dertill 2:ne
skäl; först att jag icke känner att något godt år, som varit
allmänt öfver liela landet, inträffat på i3 års tid sedan år
1827. Detta har gjort, såsom jag föreställer mig, alt priset
hållit sig något högre än det möjligen i framtiden skall
komma att göra. Det andra skälet är, att, i händelse R.
St. skulle vid denna riksdag gå ifrån del nuvar. sättet att
bestämma tullen på spanmål, det kunde komma att bero
på denna tulls belopp, huruvida man kunde beräkna ett
större medelvärde de följande 5 åren än det 1111 föreslagna.
Jag tror derföre, att det är bättre att bålla sig till en lägre
beräkning af priset än man behöfver. Om den är för låg,
så blifver följden deraf ett öfverskott på statsmedel, som
kunde öfverlemnas till Regeringens disposition, och man
hade ingen olägenhet deraf; om deremot beräkningen göres
alltför hög, så uppkommer derigenom en statsbrist, hvilken
förorsakar ledsamheter.
5:tc
Den ao Maj f. m.
5:le p u nkte n.
Frih. Cederström: Jag ber atl få fästa Utskts uppmärksamhet
derpå, att de contanta arrendemedlen, som
upptogos i förra statsregkn till 42>2^9 *'!dr, äro rent af
eventuella och måste successivc minskas i den mån arrendena
komma att upphöra; ty då nu arrenden ej få utgå i
contanta penningar, komma dessa contanta medel att försvinna.
De böra således icke beräknas att uppgå så nära till
det nu caiculerade medelbeloppet af 42,26g r:dr, alt endast
26g r:dr i penningar af denna summa bör afgå, om man
bar för afsigt att få in denna summa i statsverket.— Hvad
beträffar spanmålen, så anhåller jag att, i afseende på beräkningen
af dess värde, här få göra samma anmärkn., som
jag gjort viel föregående punkterna, nemi. att den bör beräknas
till 5 r:dr 24 sk. eller 5 r:dr 32 sk. tunnan.
Hr Rosenblad: Jag vill erkänna, att det icke saknas anledn.
till den anmärkn. i afseende på arrendemedlen, som Frih:
Cederström gjort, för det fall att R. St. skulle iakttaga den generositet
mot arrendatorer, som jag vid denna riksdag sett ifrågasättas,
nemi. att nedsätta arrendebeloppen och bevilja prolongation
å arrendena utan förut verkställd auction: men då
förhållandet i öfrigt med våra kungsgårdar och kronoarrenden
är sådant, alt de äro tillkomna till större delen under
den tid då gracer af kronojord i så hög grad gjorde sig
gällande, då arrenden äfven af Kronan blefvo upplåtna, mot
någon obetydlig afgift för innehafvarne; så måste dessa
Kronans gårdar successive blifva lediga till år 1870, då jag
tror att de sista arrenden komma att upphöra. Vid den då
anställande arrende-auclion tror jag man kan få fullkomlig
ersättning för de förluster, man kan komma att göra genom
arrendemedlens beräknande efter de nu föreslagna grunderna,
och hyser derför den öfvertygelse, att man utan ali
risk kan antaga den beräkning af spanmålen, som StatsUlsk.
föreslagit; och då säger det sig sjelft, att denna spaninål
kommer alt beräknas efter det pris, som blifvit faststäldt.
Spanmålen tror jag äfven snarare till qvantiteten
ökas än minskas.
Gr. Gyldenstolpe: I denna punkt tror jag, att StatsUlsk.
icke tillstyrkt annat än hvad rätt varit, emedan det
skett i enlighet med hvad K. M. och Stats-cont. i detta afseende
föreslagit. Dessa medel böra väl kunna utgå till detta
belopp, efter Stats-cont. sålunda beräknat dem. Hvad
åter sjelfva beloppet af spanmål angår, så tycker jag, att
det icke borde tagas ett medium af de föregående åren,
utan alt det borde bestämmas efter hvad arrendena r.u verkligen
uppgå till, då icke alla arrendena blifva lägre än de
för närvar, äro, utan troligen högre. Jag tror derföre, att
7 H. i4
Den 20 Maj f. ni.
nian bör beräkna spanmålen efter hvad arrendena verkligen
gifva, när statsreglertn nppgöres,
Hr Edenhjelm, Gillis: Jag vill endast anmärka, att,
i följd af den erfarenhet jag haft tillfälle att förvärfva vid
de egendomar jag haft både i Östergöthland, i Westergöthland
och i Småland, hvilka jag dels sjelf arrenderat dels utarrenderat,
jag aldrig har fått beräkna, eller sjelf kunnat
fordra en högre beräkning af arrende-spanmålen än till
5 r:dr tunnan; och jag tror, att R. St. aldrig böra beräkna
den högre.
y:de punkten.
Hr Rosenblad: om någon nedsättning af prisen skulle
komma i fråga, så tror jag, att det skulle blifva på kopparräntan;
ty det är tvifvelaktigt, huruvida den kan komma
att fortfarande utgå tili samma belopp, som hittills,
särdeles vid vårt förnämsta kopparverk i Fahlun, i afseende
hvarå det högligen förundrar mig, att vid denna riksdag
ingen motion blifvit väckt om nedsättning i denna ränta
efter det betydliga ras, som der sedan sista riksdag
ägt rum.
g:de punkten.
Hr Lagerhjelm: Det är i afseende på hammarskattsjern,
jag tager mig friheten att yttra mig Detta har af
StatsUtsk. blifvit för högt upptaget lill skeppundtalet. Detta
tror jag hafva skett derföre, att under loppet af de förflutna
åren har en dubbel hammarskatt utgått, som efter 1825
års förordning utgjorts; jag tror, alt vid beräkningen af
denna ränta till 70 å 80,000 r:dr, nämnda författning af StatsTJtsk.
blifvit lagd till grund. Hufvudfrågan ronde regler:n af
skatten är öfverlemnad lill R. St., och Utsk. har ännu ej beslutat
deröfver. R. St. hafva ännu ej kunnat besluta deröfver,
ty StatsUtsk. har ännu icke inkommit med sitt utlåt,
men om närvar. Ständer komma att utlåta sig, på grund af
den hemställan, sorn Rikets sednast församlade Ständer gjorde
K. M.; så kan man icke påyrka, att denna skatt nu skall
utgå till ett högre belopp, än under de förflutna åren, enär
man med denna skattereglering icke egentligen åsyftar någon
förökning i skattens hela belopp. Då denna ränta vid
sista slatsregler:n endast upptogs till 4äoo skepp:d, så kan jag
icke bifalla, att den nu skulle upptagas till 7000 skepp:d —
en tillökning, som förhåller sig till den förra summan nästan
såsom 3 till 2; men att beräkna så högt, som nu skett,
anser jag ej böra beviljas, såvida icke olika smiden böra beläggas
med olika skatt. Dertill kommer den frågan, huruvida
de smiden, som hädanefter anläggas, skola beläggas med högre
skatt, än de äldre. Dervid förefaller det mig att, i
händelse latitud gifves för smidesanläggningar, det ej vore skäl,
att de smiden, sora i anledn. deraf blifva anlagda, skulle
D c n ao Maj f. m.
beläggas med liögre skatt än de äldre; emedan, i samma
mån som friheten blifver större att anlägga smidet!, naturligtvis
vinsten deraf skall blifva mindre. Emedlertid beror detta
på It. St.; måhända linna de icke skäl alt bevilja en sådan
förhöjning. Så mycket tror jag mig likväl efter min åsigt
kunna på förhand nämna, att större frihet i anläggningar
hädanefter än hittills måste vara att förutse: har jag rätt
deruti, så är det naturligt, att R. St., i afseende på skatten,
draga sig tillbaka på den position, som föregående Ständer
haft, och icke beräkna skatten högre, än de gjort. Båda
dessa fel synas mig böra leda derhän, att StatsUtsk. icke
bör beräkna skatten till det af detsamma föreslagna höga
beloppet 7,000 skeppund.
Frih. Cederström: Det är egentligen i anledn af det
förhöjda priset å tionde-tackjernet från 5 r:dr 24 sk. till 6
rtdr skepp:t, som jag velat fästa Ulsk;s uppmärksamhet på,
att man i Stats-contoret kan få reda på, att Stats-contoret
ofta varit tvunget, att af blist på afsättning upplåta sitt
tackjern af åtskilliga sorter till ett ringare pris än taxan för
året bestämmer. Visserligen har det försålt andra sorter
för 1 1 rtdr och deröfver, men medelpriset tror jag icke går
till fullt 6 r:dr. Jag vet således intet skäl, hvarföre det
skulle uppföras öfver det belopp, hvartill det vid sista slatsreglertn
beräknades.
I afseende på hammarskattsjernet instämmer jag i
hvad Hr Lagerhjelm yttrat.
Frih. Tersmeden, Wilh.: Jemte det jag, hvad hammarskattsjernet
beträffar, instämmer med Hr Lagerhjelm, tager
jag mig friheten upplysa, att den sista tryckta berättelsen
från Bergs-coll:m af år 183S uppger hela beloppet af
den dubbla hammarskatten 6,000 skepp:d. Jag skulle derföre
tro, att den af Utsk föreslagna beräkning af 7,000 skepp:d är
för hög; och med afseendeå K. M:s nåd. propos. i detta ämne,
tager jag mig friheten nämna, att hammarskatlsjernel uti
densamma endast beräknas till 5,5oo skepp:d. Hvad deremot
beträffar den anmärkning, som Frih. Cederström gjort, att
beräkningen af priset på tiondetack jernet till 6 r:dr vore något
för hög, så tror jag denna beräkning numera kunna utan
våda antagas. Tackjernet gäller nu 9 r:dr skepp:t och kanske
derutöfver, och det är alldeles icke anledn. att förmoda,
att 6 r:dr vöre för högt.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Elvad den anmärk:n
vidkommer, som Hr Lagenhjelm gjort, i afseende derpå att
hammarskattsjernet uti inkomstbetänk. skulle vara för högt
beräknadt, anhåller jag få upplysa, att StatsUtsk. grundat
denna beräkning påen uträkning, som Utsk. fått från Bergscollegium.
Frih. Cederström; Jag förbisåg, då jag gjorde min
anmärkning om priset, att Stats-cont. hpplystj att under de
Deu ao Maj f. m.
sednare åren priset på tackjernet uppgått lill 6 r:dr per
skepptd. Jag har således intet emot, att detina summa der
uppföres, och frånträder derföre, i afsende på tiondetackjernet,
raina anmärkn:r mot priset.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anhåller att få
förena mig med Hr Lagerhjelm, synnerligen som vid de bruk
inom Vestmanland, hvilka ej hafva fördelaktig rörelse, hnmmarskatts-jernpriset
ligger till grund för Taxer:s-comite'ens
bedömmande af deras prodnctionsvinst.
i 5: d e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag beder om ursägt, för
det att jag återkommer till en punkt, som redan är föredragen,
nemi. om mantalspenningarna. Der har blifvit föreslagen
en nedsättning af 20,000 r:dr, i anledn. af den förändring
med mantalspenningarna, som, enl. Utsk:s förslag,
skulle äga rum. Jag drager väl icke i tvifvelsmål, alt StatsUtsk.
har beräknat denna summa riktigt efter uppgifna förhållanden;
men jag anser för en brist i SlatsUtsk:s framställning,
att der icke finnes bestämdt uppgifvet, hvarpå
Utsk. grundar sin öfvertygelse. Det vill , alt Stånden skola
på god tro antaga dess förslagsberäkningar. Om ett sådant
föredragningssätt inför den ena Statsmakten, RiksStånden,
är Utskotten tillständig!, det känner jag ieke så noga; men
att det icke duger inför deu andra nemi. Kongl. Maj:t, det
vet jag bestämdt.
Gr. Horn: Då StatsUtsk. tillkännagifvit, att dessa mantalspenningar
äro i jemnt stigande, så har det icke kunnat vara
annat än calculationsvis, som StatsUtsk. upptagit dess
belopp; och jag tror, att hvar och en af R. o. Ad. äfvenså
väl som StatsUstk. är i tillfälle att göra denna beräkning.
i 7 :d e punkten.
Frih. Cederström: I afseende på spanmålsprisel torde
den af mig vid föregående punkten gjorda anmärkn. äfven
här få gälla.
i8:de punkten.
Frih. Cederström: I afseende på det pris, hvartill
spanmålen här blifvit beräknad, får jag endast åberopa de
anmärkn:r, som förut blifvit gjorda rör:de spanmålens beräkning.
2o:de punkten.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jemte det jag för min
del instämmer i den åsigt, som Representanten i BondeSt.
Zweigbergk framställt, att den ifrågavar. vacance-afgiften borde
utgå till i5 r.‘dr per hemman, som den hittills utgjort
allt ifrån år 180g, får jag tillika vid StatsUtsk:s betänkande
erinra, att StatsUtsk. uppfört ifrågavar. knekterote-frihetsmedel
bland de ordinarie, inkomsterna och således förvandlat
dem lill ett slags grundskatt, och då raan vid denna
Den ao BI q j f. lii.
riksdag synes vara särdeles angelägen om, alt åtminslone börja
beträda banan att borttaga de s. k. ordinarie inkomsterna,
så står det icke tillsammans med den princip, alt nu
öka dem med en så betydlig summa som 28,000 r:dr. Jag
tror således, att om denna rotefrihetsafgift verkligen skall
utgå efter den obilliga grund, som R. St. vid sista riksdag lärer
beslutat, det i allt fall är bättre, att dessa medel ingå såsom
andra bevilln.mede! till Riksg.-cont., än att de perpetueras
genom deras uppförande bland ordinarie intrader. En annan
anmärkn. anser jag ännu mera väsendtlig. Den afser de ordalag
som blifvit begagnade uti SlalsUtskts betänk., nemi. att, jemte
det knekterotefrihets-medlen upphöra, nu ifrågavar. vacanceafgift
må under titel r o t e f r i h e t s - a f g i f t af oroterad
men ordinarie rotering underkastad jord uppföras,
St c. Denna rubrik är verkligen både vådlig och förvillande.
Det är nemi. icke genom någon af R. St. och af K. M. sedan
år 1809 utfärdad författning bestämdt hvilken jord, som
är ordin, rotering underkastad. Detta beror på uråldriga
författningar, utkommna på 1600- och tyoo-talen,
men hvilkas tillämplighet jag jäfvar. Jag är nemi. af den
tanke, att all jord, som icke före år 1809 var belagd med
ordin, rotering, icke heller nu kan en sådan rotering påläggas,
jorden må vara af hvilken natur som helst, med mindre
att K. M. och R. St. derom bestämdt besluta. Mig förefaller
åtminstone orimligt, att t. ex. ett utsockne-frälsehemman
(jag väljer med afsigt detta exempel, emedan tvisten
om utsockne-frälsets oldin, rotering fortfarande pågår)
hvars innehafvare köpt eller tagit detta hemman i arf med
rotefrihets-afgift af 1 r;dr per hemman, till följd af SlalsUtskts
betänk., i händelse det blefve ett R. St:s beslut, skulle påläggas
en vacance-afgift af 58 å 60 r:dr, d. v. s. se sin egendoms
värde minskadt med ett capital af omkring i,5oo rtdf
b:co. 80 §tn Reg.Ftn synes likväl kunna hindra ett så våldsamt
ingrepp i äganderätten. Man har ofta inom detta Hus
yrkat, att det vore obilligt att borttaga grundskatten, emedan
då innehafvaren köpt hemmanen med skyldighet att erlägga
denna skatt, den således endast vore en ränta som vore i
köpet beräknad. Jag hemställer då, mine herrar! huruvida
det står tillsammans med denna theori alt pålägga en dylik
ränta, och om detta icke är hundradefallt obilligare af Staten,
än att borttaga eller efterskänka den. Jag föreställer
mig, ali dessa mina anmärkntr förtjena StatsUlsk;s uppmärksamhet
och anhåller på denna grund 0111 återremiss af betänkandet.
Finner StatsUlsk. denna rubrik böra fortfara
och knekterotefrihets-medlen böra bland de ordin, skatterna
upptagas, så anhåller jag, åtminstone för min del, alt få föreslå
följande tillägg uti rubriken, nemi.: Rotefrihetsafgift
af o rotel'ad men i öfverensstämmelse med
80 §:n Reg.Ftn rotering underkastad jord. Då kommer
denna afgift åtminslone att inskränkas dels till den jord,
Den ?.o Maj f. m.
som före år 180g var roterad, men sorn sedermera icke in
natura utgjort sin rotering, dels till sådan jord, som, i öfverensstämmelse
med K. M:s och R. St:s beslut,
hädanefter kuude komma alt roteras, utan att en sådan rotering
in natura utgöra. Jag anhåller således om återremiss
af betänkandet.
Frih. Cederström: Det kan icke vara den siste värde
talaren obekant, hvad han sjelf såsom riksdagsman bör
veta R. St. hafva beslutat, nemi. att roter.skyldig oroterad
jord skall roteras och beläggas med ordinarie rotering, efter
naturen på jorden. Det är K. M:s och R. St:s sammanstämmande
beslut vid 1828 års riksdag. Nu innehåller 80 §:n
Reg.Fm, att ingen ny eller tillökad rotering kan, utan genom
Konungs och Ständers sammanstämmande beslöt, tillkomma;
ilen ifrågavar. roteringen har genom K. M:s och
R. St:s sammanstämmande beslut tillkommit. Den värde ledamotens
förslag innefattar ett försök att än ytterligare skada
oss ett särskildt slag af privilegierad jord, d. v. s., att en
del af frälsejorden i Halland skulle få erlägga rotefrihetsafgift,
i stället för att beläggas med ordinarie rotering. Från
ordin, rotering finnes, efter K. M:s och R. St:s beslut, inga
andra hemman undantagna än säterier och bergsmanshemman;
dock så att dessa sednare bibehålla sin frihet från ordin.
rotering endast så länge de fortfara att idka bergsmansrörelse
— det är att drifva tackjernsblåsning — ty upphöra
de dermed, så äro de underkastade att ingå i ordin, rotering.
Jag kan således icke annat än finna, såväl atlSfatsUtsk.
haft rätt i saken, som att den rubrik. Utsk. föreslagit,
nemi.: Rotefrihetsafgift för oroterad, men ordinarie
rotering underkastad jord, är riktig; ty begge
delarne äro med Konungens och R. St:s beslut fullt öfverensstämmande.
Hr Dalman kan göra sig underrättad om,
att K. M. och R. St. icke allenast enstämmigt hafva beslutat,
att sådant skall ske, utan äfven disponerat dessa rolefrihels-afgifter
lill ersättning för sådana eapellans-boställens
roteringar, hvilkas ordin, rotering icke kunnat öfverflytlas
på annan jord.
Hr Dalman: Jag öfverlemna!- med fullt förtroende åt
StalsUtsk. att undersöka, huruvida ett sådant R. St:s beslut
finnes, som Frih. Cederström omförmält. För min del vet
jag visserligen, alt Regeringen så velat tolka en inellanmening
uti en af R. St. vid 182^ års riksdag till Regeringen
»flåten skrifvelse, — hvilket misstag likväl vid 1828—18J0
arens riksdag blifvit rätladt; men jag anser denna tolkning
vara alldeles oriktig, och jag bestrider således tills vidare,
att ett sådant till iaga påföljd verkande beslut är af
R. St. faltadt. I slik händelse hade det icke varit möjligt, att
ju ej de många tvister, som vid nästan alla riksdagar förekommit
ang:de ruter.skyldigheten, långt för detta hade varit af-i
Den 20 Maj f. m.
ut
skurna. De fortgå likväl ännu, och jag kan icke annat än
för min enskilda del anse det stå i strid med R. St:s beslut,
att ordinarie i stallet för extra roteringeu blifvit ålagd t. ex.
provinsen Halland, hvilket dock ej hör till detta ämne och
således icke nu behöfver af mig utvecklas. För öfrigt har
det ej varit mig främmande, att Frih. Cederström, som visat
sig så ifrig att förekomma, att den skattdragande icke
skulle få någon lindring i sina bördor, nu med lika ifver yrkar,
alt dess skatter skola blifva tillök ta,—ehuru detta står
i rak strid mot Friherrens princip, att grundskatten icke
kan borttagas från den jord, sorn med en sådan ar köpt eller
ärfd, emedan den är en deri intecknad ränta,— då lian deremot
nu påstår, att all jord af lika natur bor åläggas lika
beskattning, ehuru den ene har köpt sin jord, utan grundskatt
eller rotering, och den andre, med densamma.
Frih. Cederström: I afseende på den siste talarens
till mig directe gjorda framställning, får jag hänvisa honom att
genomläsa mina vid 1828 och i834 årens riksdagar väckta motioner
i ämnet; och finnér han deraf, att jag tillstyrkt någon
annan förändring, än alt de, som derigenom blefvo lidande,
skulle få full ersättning, så må han hafva rätt. I annan händelse
lärer hans framställning vara ogrundad.
2 7: d e punkten.
Frih. Cederström: Jag ber om ursägt, att jag kommer
tillbaka till den 25 punkten. Der förekommer ett förslag
till en statsutgift af 10,000 r:dr, som skulle tilläggas
hvad å 4:de hufvudtiteln för lots- och båk-inrättningar redan
finnes uppfördt. Jag anhåller, att Utsk. vill skilja detta
från inkomst-betänk, och uppföra det bland utgifterna å
4:de hufvudtiteln.
3 4: d e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Denna afgift är visserligen
af StatsUtsk. upptagen till samma belopp, som uti K. Alis
nåd. propos.; men då man jemfor detta belopp med hvad
som verkligen influtit under åren 1833 och 1807 i medeltal,
så befinnes detta utgöra endast 536,160 r:dr. Jag skulle således,
för min del, tro, altman icke hör beräkna bräonvinsafgifterna
högre hädanefter, än hittills, och att det alltså ej
är skäl att höja denna afgift utöfver hvad hon i medeltal
för de sista 5 åren utgjort.
Hr Ribbing: Ehuru man ej kan yttra något ang:de det
belopp, hvartill ifrågavar. afgift uti betänk, är upptagen,
förrän betänk, om brännvinsbränningen, hvilket nu är under
Utsk:s bearbetning blifvit bifallet; så ber jag i alla fall att
få reservera mig häremot, synnerligen som jag är ledamot
af ett Utsk., hvarest motioner i detta ämne äro under bearbetning,
och anser, alt om dessa motioner vinna önskad framgång,
någon minskning i samma belopp torde vara att emotse.
112 Den ao Maj f, m.
Hr Frih. o. Landtm, hemställda, om R. o. Ad. ansåg
de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 64 gjorda anmärkningar
föranleda dess återremitterande.
Ropade ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 20 Maj i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.utdr. för denna dag f. m.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan R. o. Ad. under
f. m. plenum återremitterat StatsUtsk:s utlåt. N;o 64, angrde
beräkningen af statsverkets inkomster; så synes mig, attalia
bilagorna eller utsk:s-utlåt:n under samma nummer med litt.
från och med A till och med K måtte åtfölja återremissen. I
annan händelse och derest dessa bilagor skulle blifva särskildt
föredragna, kommer jag att genast, utan föregången diseussioti,
vid föredragning af utlåt. Litt. A begära votering, och
att utlåt, enligt 56 §:n Reg.Fm må framställas till bifall eller
afslag. Om då contra-proposm blir bifallen, skulle deraf
följa, enär Ulsk. tillstyrkt afslag å motionen, att motionen
står qvar såsom bifallen; men ett sådant förhållande är icke
med formerna öfverensstämmande och lärer icke af Hr Frih.
o. Landtm, kunna bifallas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Såvida dessa betänk:n skola
återremitteras, måste någon anmärkn. vid hvarje betänkandes
innehåll hafva förekommit. I annat fall äger Utsk. ingen
grund för detsammas förnyade pröfning; men det är
endast för en förnyad pröfning, som återremiss kan komma
i fråga, och följaktligen kan återremiss icke äga rum af sådan
anledn., som Frih. Cederström uppgifvit.
Frih. Cederström: Jag skulle vara af fullkomligen
enahanda tanke med den siste värde talaren, derest de ifråga
var. utlåtandena voro särskildta betänk:n; men då de äro
upptagna under samma nummer med hufvudbetänkandet,
och detta är återremitteradt, kan jag icke se, att annan åtgärd
med dem lagligen kan äga rum, än återremiss. Jag
bär redan anlydt resultatet af ett annat behandlingssätt.
Jag kommer nemi. att begäravotering öfver utlåt. Litt. A,
Den 20 Maj e. m.
och all detsamma må framställas till bifall eller afslag. Afslås
då betänk., som tillstyrker afslag å motionen, så är ju
motionen Infallen. Bifalles åter betänk., så är väl motionen
afslagen ; men i begge fallen är frågan, som betänk, afhandla!',
afgjord, ehuru samma fråga, till följd af ålerremissen å
hufvudbetänk. , sorn bland inkomsterna upplager heminantalsränlan
, ännu beroi' på SlatsUtskls och följaktligen äfven
på Ståndets pröfning. Fiågan synes då blifva livilketdera
af R. o. Ad:s beslut, det som fattades i f. m. öfver hufvudbetank.
, eller de sorn nu blifva fattade öfver de subsumerade
utlåtandena, i händelse de sednare besluten blifva
i strid med det förra, skall äga mera kraft. Dessa särskildta
betänk:n äga nemi. sådant sammanhang med det återremitterade'
ut låt , att de blott till följd af den beslutade återremissen
af hufvudbetänk. böra till Disk. återgå, hvilket
påstående jag således vidblifver.
Giv Horn: Om man skulle så förstå saken, som Frih.
Cederström framställt förhållandet, så skulle följden af voteringens
utgång, i enlighet med Friherrens votum, blifva
den, att StatsUtsk. funne sig, jemlikt ett sådant R. o. Ad:s
beslut, böra närmare öfverväga, om icke hemmantalsräntan
lill vissa delar borde försvinna; och vid sådant förhållande
är det likgiltigt, om betänk, afslås eller återremitteras.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då fråga under förmiddagen
uppstod, huruvida på en gång skulle afhandlas
både hufvudbetänk. N:o 64, ang:de beräkning af statsverkets
inkomster och de särskildta utlåCn, som under samma nummer
detsamma åtfölja, var jag af den mening, att de borde behandlas
hvart för sig. Dervid kunde jag ej fatta annat, än
alt denna mening Öfverensstämde både med Hr Frih. o.
Landtmrs samt R. o. Ad:s åsigt. Denna mening vidhåller
jag nu, och yrkar, att ifrågavar. ullåtm måtte föredragas
och behandlas, hvart för sig, såsom särskildta betänkanden.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, så snart någon ledamot
af R. o. Ad. begärde att dessa särskildta betänkrn
guille hvart för sig föredragas och disculeras, Hr Landtm,
ansåg sig pligtig att på det sättet föredraga dem, och tilläde
alt, utan att R. o. Ad. enstämmigt förklarade dessa utlåt:
n böra samfäldt återremitteras, sådant icke, efter hvad
på förmiddagen blifvit beslutädt, kunde äga rum.
Frih. Cederström: I sådant fall får jag erinra om
hvad jag nyss nämnde, nemi. att jag i afseende på betänk.
Litt. A. anhåller om votering, och, på grund af 56 §:n Reg.-  F:n, som innehåller, att då ett betänk, första gången förekommer,
detsamma skall framställas lill bifall eller afslag,
begär att contra-proposm må blifva afslag.
Föredrogs StalsTJtsk:s den a och 16 dennes på bordet
7 H, |5
1
Den ao Maj e. m.
lagda ntlåt. Nio 64 Litt. A, i anleda. af viiokta motioner om
hemmantalsräntans upphörande eller förminskande.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. skulle med
Frih. Cederström instämma uti afslag å detta betänk., hvilket
likväl icke lärer blifva händelsen, så ser jag icke hvad
mening ett sådant afslag skulle innebära; lyda tillägg eller
förändring af ett betänk, icke får äga runi , första gången
detsamma förekommer till pröfning, så skulle afslag på ett
betänk., deruti motionen är afstyrkt, betyda detsamma som
ingenting. Bifall till ett sådant betänk, innehåller, att saken
förblifver såsom hittills; men afslag derå kunde möjligen
tydas såsom uttryck af en motsatt mening.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
hagade
bifalla StatsUtskls utlåt. N:o 64, Litt. A.
Ropades ja.
Frih. Cederström, Jacob, begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att ja-propos:n skulle
komma att innehålla bifall lill utlåt., samt nej-propös:n afslag
till detsamma.
Bifölls.
Hr Ribbing, Arvid: Om det är Frih. Cederströms
allvar att begära votering, hvilket jag icke kan tro, så skall
jag gerna, för min del, afstå från att yttra mig, och låta
hans rop gälla till undvikande af votering.
Frih. Cederström: Jag förmodar, att Häradshöfdingen
Piibbing icke kan tro, att jag önskar bifall lill den olagliga
motionen, som ligger till grund för StulsUtsk:s utlåt.
N:o 64 Litt. A. Det är endast för formens skull vid behandlingen
af dessa betäukm, som jag begärt votering, för att visa,
att enda lagliga sättet att behandla ämnet är att återremittera
betänkandena, lill följd af återremissen å hufvudbetänkandet,
enär ett betänk, vid första föredragningen endast
får bifallas eller afslås, men ej med förändringar eller
tillägg antagas.
Gr. Horn: I händelse votering skulle komma alt äga
rum, och contra-propos;n, innefattande afslag å belänk., segrade;
finner jag ej, alt följden kunde blifva annan, än en
anledn. som SlatsUtsk. uti detta beslut skulle finna för närmare
pröfning vid ämnets omarbetning, huruvida någon del
af hemmanlalsräntan bör försvinna.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller StatsUtsk:s utlåt, N:o 64 Litt. A., voterar
ia;
den
det ej vill, voterar
nej;
V
Deli 20 Maj o. ra. n5
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Slats:Ulsk:s utlåt. N:o 64
Litt. A.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 47-
Nej — 6.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 2 och 16
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 64 Litt. B, i anledn. af
motion 0111 skjutsfärdspenningarnas upphörande.
Frih. Gederström, Jacob: För att icke onödigtvis
upptaga R. o. Ad:s lid, får jag på en gång reservera mig
mot R. o. Ad:s beslut, — yare sig bifall eller afslag, — öfver
ifrågavar. särskildta betänk, under hufvudbetänk. N:o
64, enär, i min lanke, alla dessa belank:n böra återremitteras
i följd af det sammanhang de äga med det redan återremitterade
hufvudbetänkandet.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s den 2 och 16
dennes på bordel lagda utlåt. N:o 64 Litt. C, i fråga om
ollongäIdens upphörande.
Till pröfning företogs StatsUlsk:s den 2 och 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o Litt. D, angtde gjord framställning,
att ränta af odlingslägenher å allmänningar i vissa
fall bör upphöra alt till statsverket ingå.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: StatsTJtsk. har, efter
mitt förmenande, i detta betänk, icke lemnat svar pä den
uti motionen framställda frågan, huruvida odlingslägenheter
å allmänningar, sorn Kronan ansett för sin tillhörighet, böra
betungas med skatt och ränta. Af sådan anledn. anhåller
jag om återremiss, och att SlatsUtsk. måtte bestämma, huruvida,
i sådant fall, som motionären uppgifvit, någon skatt
eller ränta skall utgå till statsverket.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 64 Litt. D, blef af R. och Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 2 och 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 46 Lill. E, i anledn. af väckt fråga
om upphäfvande af den, vid fördelningen af utmarken på
Öland, samma utmark åsätta ränta.
Frih. Cederström, Jacob: Förevar, betänk, innefattar
ingenting mer eller mindre än förslag att upphäfva
lagakraftvunna utslag, hvarigenom räntorna å dessa utmärker
på Öland blifvit fastställda, och att dessa räntor skulle
försvinna utan att Ständerue skaffa ersättning derför i den
ordning, grundlagen föreskrifver. Af sådan anledn. tiUstyi;-
Den 30 Maj c. m.
ker jag återremiss, under åberopande af’ hvad jag förut
yttrat, rörtde samtliga dessa sub-betänkanden.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Med anledn. af hvad Hr af
Geijerstam och Hr Prosten Stenhammar lili sina reservationer
anfört, instämmer jag uti den siste värde talarens anhållan
om återremiss.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi'.: Jag anhåller äfven
om återremiss, ehuru jag visserligen icke sätter mig
emot någon lindring i skatten, såvida Öland af en sådan
lindring verkligen skulle vara i behof; men alt eftergifva
hela skatten, synes mig icke vara lagligen grundadt. En annan
fråga är, huruvida StatsUtsk. skulle vilja tillstyrka en
sådan undersökning, som Prosten Stenhammar uti sin reservation
föreslagit till utredande af de omständigheter, som
kunde föranleda till någon nedsättning i de skattebördor,
som trycka Öland.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd ledamot har bestridt
StatsUtsk. rättigheten att upplaga delta ämne. Det
lärer då icke vara Kammarpresidenlen bekant, att StatsTJtsk.
handlagt detta mål i följd af en K. remiss. StatsTJtsk.
har nogsamt funnit, att den ifrågavar. spanmåIsräntan
icke kan anses såsom en dubbel beskattning, och att Ölandsboerne
icke äga någon laglig rättighet att befrias från skatten;
men StatsUtsk. har afselt dea rättvisa fordran de äga
till afskrifning, och den tror jag att Utsk. välbetänkt tillstyrkt,
på de grunder, som den K. remissen innehåller.
En af Kamtnar-collegii ledamöter, som på stället hållit besigtning,
har tillstyrkt hvad StatsUtsk. föreslagit, sedan han
utrönt, att den bästa marken på allmänningen blifvit skattlagd
till särskildta hemman; att sådan mark, som varit
tjenlig för ekeplantering, jemväl blifvit undantagen; att den
ifrågavar. delen vore den sämsta af Alfvared, oell att odling
der icke kunde med fördel verkställas. Anledningen till
den besynnerliga skattläggning, som öfvergått Öland, har
varit, att vinna tillgång för eli särskildt Landsbofdinge-embetes
inrättande derstädes. Tilldragelsen med denna skattläggningsåtgärd
är nära nog olaglig, åtminstone till sina
grunder orättvis. Det är sannt, alt besluten derom blifvit
stadfästade och vunnit laga kraft; men då K. M. öfverlemna!
dem till Ständernes närmare pröfning oell StatsUtsk.
funnit att största billighet fordrar att medgifva den obilliga
skattens borttagande; så anser jag, att R. o. Ad. bör bifalla
hvad StatsUtsk. föreslagit.
Hr Lagerhjelm: På sätt en reservant yttrat, är det
ganska naturligt, att, vid utmarkens fördelning, den bästa
delen blifvit undantagen och särskildt skattlagd och den
sämre eller ofruktbara delen såsom utmark bibehållen, hvarför
någon lindring i skatten synes billig; men annat är att
X
Den 20 Maj e. m. 117
nedsalta en öfverdrifven skntt lill livad sorn 'kan anses skäligt
och rättvist, och annat, att efterskänka liela skatten.
Mig synes derföre lämpligast vara att öfverlemna till K. M.
att jemka skattebördan i mån af billighet, grundad på förekommande
omständigheter. Skulle dervid sådana förhållanden
yppas, i anleda, hvaraf K. M. finner hela skatten
böra försvinna, skall K. M. förmodligen icke underlåta
att derom göra nåd. framställning till nästkommande
Ständer.
Fi ili. Cederström: Gr. Horn bar förordat Ulsk:s
betänk. , dels på grund af Hr Kammarrådet Liljenroths undersökning
om skattläggningen på Öland, och dels af det
skäl, all frågan om skattenedsätthingen blifvit från K. M.
öfverlemnad till liepresentationens pröfning. Dervid lärer
Grefven dock hafva förbisett, att undersökningen på Öland
skedde på grund af R. St:s derom gjorda und. anhållan ,
föranledd af väckta motioner i samma syftning, som förevar.
betänk, tillstyrker. Att nu K. M., sedan en sådan undersökning
för 'sig gått, dervid skattens borttagande blifvit
tillstyrkt, öfverlemna!- handlingarna, då Kammar-coll:m,
oansedt hvad vid undersökningen upplyst blifvit, afslyrkt
skattens borttagande, till Ständerna, som begärt undersökningen,
måtte val icke visa, att K. M. tillstyrker skattens
borttagande, utan endast alt K. M. låtit vidtaga de åtgärder,
som Ständerne hegart; och då frågan sålunda vunnit
den utredning, som Ständerne ansett nödig, beror det nu
på Ständerna att dermed vidtaga den hufvudsakliga åtgärd,
som på dem ankommer.
Grefven har påstått, alt räntan tillkommit, hufvudsakligen
i ändamål att bereda utväg för ett Landsh.embetes
inrättande på Öland. Denna uppgift är oriktig. Det var
en särskild sak, som egentligen gjorde sig gällande för Ölands
skiljande från Calmar, och det varatt Öländningarne skulle
slippa föra sin afrads- och k ronotiondespanmål till kronomagasinet
i Calmar. Frågan om Landsh.embetets inrättande
hade ingenting alt skaffa med allmänningens delning och
skattläggning, men väl var Ryttmästaren Adlersparre, innan
lian blef landshöfding öfver Öland, på K. M:s befallning
sysselsatt med utmarkens delning, hvilken delning lände till
provinsens fördel. Hvad åter det påståendet beträffar, att
bästa marken skulle vara från allmänningen undantagen och
förvandlad till nyhemman; så var det endast Skede måsse,
som på Kronans bekostnad odlades och fördeltes i hemman,
hvilka sedermera på öppen auction försåldes. Dessa hemman
hafva sedermera måst förmedlas, af det skäl, att räntan
blifvit för högt tilltagen i förhållande till markens beskaffenhet;
men Ölands hemman, som erhållit utmark af
Alfvaren, hafva blifvit belagda med så ringa ränta för hvad
de af Alfvaren bekommit, att någon nedsättning deruti in
-
Dell 20 Maj c. m.
galunda är af behof eller billighet påkallad. Visserligen är
det en fördel, som bor eftersträfvas, att söka få utmarken
till skänks, likasom det alltid vore en vinst, om man
till sitt hemman kan vinna sin grannes utmark utan v dergällning;
men då den ifrågavar. marken varit Kronans enskilda
tillhörighet såsom kronopark, så lärer väl ingen tilldelning
deraf åt hemmanen kunna ske, annorlunda än efter
skallläggningsmetod, och annat har ej skett. Att skatt bör
äga ruin, har jag nu visat, och alt det åsalla beloppet ej
är för högt, skall man tydligare finna vid jemförelse af beskattningen
med metoden. Gottland, som utgör full tionde,
är vida högre beskattadt än Öland. På grund af hvad jag
anfört, förnyar jag min anhållan 0111 åtel remiss.
Gr. Horn: Det är sannt, att Kammar-colkm afstyrkt
ifrågavar. skatts upphörande, sedan dock den auetoritet ,
som på stallet anställt undersökning om förhållandet, tillstyrkt
dess borttagande. Om nu en ny undersökning skulle
anställas, komme man endast i samma cirkelgång, att den
ena auctoriteten tillstyrker hvad den andra afstyrker, hvarpå
följer en förnyad K. dom; ty K. M. kan icke gerna annat
än fastställa hvad dess Kammar-colltm i sådana fall
tillstyrker; åtminstone skulle jag önska, att Kammar-colltm
alltid vore så orgauiseradt och hade det förtroende af K.
M., alt motsatsen icke inträffade; men då K. M. funnit
skäl att lill R St. hemställa, huruvida R. St., oberoende
af hvad sorn kan anses vara formenligt rätt, skulle finna
billigheten fordra att skatten borttages, så mätte det vara
Ständerna öppet att derom besluta, efter pröfning af de anledntr,
som tala för skattens afskaffande. Af sakkunnige
personer är ådagalagdt hvad äfven styrkes af chaitse-beskrifning,
att Öland mycket lidit genom ifrågavar. skatteläggning;
att hemmanen, långt ifrån fördel af utmarken, haft
förlust deraf, i följd af den höga skatten; att då från allmänningen
blifvit borttagen all skog och odlingsbar mark,
blott den kala Alfvaren återstod, utgörande tili största delen
ett kalklager och en obrukbar sandhed, der skog hvarken
finnes eller kan vexa. I stället för hemmansbrukare, utgöra
dessa trakters innebyggare icke annat än colonier af liggare,
som öfversvämma ön, och osäkerheten är blifven så
stor, att man ej vågar färdas der utan att vara beväpnad.
Innevånarne nödgas hemta vedbrand och öfriga förnödenheter
från fasta landet; de äga icke mera de rättigheter, som varit
dem förunnade och sednast medgifna af Konung Gustaf
IV Adolph; med ett ord, Öländningarne hafva tid efter annan
erhållit rättigheter, som, med afseende på deras hemmans
svaga beskaffenhet, varit oundgängligen behöfliga, såvida
ordinarie skatten skäligen skulle kunna utfordras; men
de förlorade dessa rättigheter genom den skattläggning, som
öfvergålt den mark, på hvars erhållande de sålunda gjort
Den 20 Ma j e. m. 119
förlust i stället för vinst, oell hvilken förlust är så mycket
större, som vinsten af utmarken icke ens motsvarar förlusten
af de rättigheter de förut ägde, ännu mindre den ökade
tungan af 864 tunnor spanmåls ränta. Jag kan således
icke finna skäl att bibehålla denna skatt och tillstyrker derföre
bifall till betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Då jag inom Utsk röstat för
detta betänk., anhåller jag alt i korthet få redogöra för
grunderna lill mitt votum, ehuru saken visserligen blifvit
fullständigt af Gr. Horn utredd. Ganska bestämda anledncr
förefinnas för den meningen, att nyttjanderätten till ifi-ågavar.
betesmark redan af gammalt ingått i hemmanens
skattläggning, hvilket förhållande likväl icke är med full
visshet utredt, men starka an!edn:r tala derför. Dermed må
nu förhålla sig huru som helst; ett utslag har emedlertid
tillkommit, som bestämmer, alt skatten skall finnas, och
detta utslag har vunnit laga kraft, och det kan således icke
bestridas, att hemmansåboerne äro till skattens utgörande
lagligen förbundne. En ledamot har trott, att ett sådant
utslag icke skulle kunna upphäfvas annorlunda än medelst
ansökning om resning hos Konungen i Högsta Domstolen.
Detta påstående är, i min öfvertygelse, ganska besynnerligt;
ty väl har jag länge haft mig bekant, att, om den tappande
parten vill undandraga sig fullgörandet af ett laga kraftvunnet
utslag, enda utvägen att möjligen vinna ändamålet
är att söka resning; men aldrig har jag kunnat föreställa
mig, alt den vinnande parten skulle behöfva söka resning
för att efterskänka hvad han genom ett laga kraftvunnet
utslag erhållit. Den vinnande parten j förevar, fråga representeras
af de begge Statsmakterna ; och något hinder
måtte icke finnas för dem att efterskänka hvad dem genom
utslaget blifvit tillagdt. Grunden för ett sådant efterskänkande
af en laglig rättighet finnes uti de öfvervägande fordringarna
på billighetens sida; ty Olandsboerne hafva från urminnes
tider begagnat betesrättighet på ifrågavar. utmark.
Ingen kan neka, att urminneshäfd i sådana fall, der dea
får gälla, medför samma rättigheter, som egentliga laga
fång. Öländningarnes häfd eller possession af ifrågavar. allmänning
sträcker sig längre än till de delar af allmänningen,
sorn blifvit deras hemman tilldelade; ty vid skattläggningen
undantogs först den bästa marken, hvilken sattes till
mantal och bildade nyhemman, och sedermera de bästa skogarna,
hvilka försåldes. Åtskilliga myror och kärr, visserligen
användbara för slotter, men naturligtvis af sämre beskaffenhet,
fingo öboerne bibehålla, likväl endast mot en
särskild skatt; sedan återstod den egentliga Alfvaren, hvarom
nu är fråga, bestående, enligt hvad man försäkrat mig,
till en del af några berghällar och för resten af tunna jordlager,
hvarest endast smått och glest gräs växer.
120
Den 20 Maj e. m.
Vid elt sudan t (orlin linnde är frågan den, om Ölandsboerne,
hvilka från urminnes lider, och utan alt någon lefvande
minnes ett annat förhållande, ägt oqvald nyttjanderätt
lill så väl de ifrågavar. sämsta som de frånskilda bästa
delarna af allmänningen, nu skola få behålla nyItjanderätten
till blott den sämsta delen, ulan att vidkännas den tunga skätt,
sorn de från ålder icke afvetat; och om ej billigheten i högsta
grad påkallar bifall till ansökningen derom. Jag tillstyrker
åtminstone bifall härtill, och önskar, att de öfriga provinserna
för deras säkerhet ville se till, att den gamla satsen,
att urminnes häfd medför samma rättigheter som laga
fång, finge äga vitsord.
Frih. Cederström: Jag har nödgats ännu en gång begära
ordet, i anledn. af Gr. Horns och Hr von Troils yttranden.
Desse ledamöter hafva framställt frågan så, som
skulle den bästa delen af utmarken blifvit salt till hemmantal
och sedermera det odugliga särskildt skattlagdt och fördeladt
på de redan beskattade hemmanen. Så förhåller det
sig icke; ty med Hä I la tal I, som är belägen midt emot
Karsudden på fasta landet och som undantogs vid skattläggningen
och indeltes i lotter som försåldes, med den förhåller
det sig så, att sedan köparne borthuggit och försålt
den derå befintliga skogen, ligger marken öde. Skede måssen,
belägen inom en socken af norra delen, utgör de hemman
Hr von Troil omnämnde, och som odlades under uppsigt
af Just.rådet Mannerstam; de hafva nu fått tillgodonjuta
förmedling; ännu en mindre kronopark har blifvit under
skaltemannarätt i lotter försåld, men icke ägde hemmanen på
Öland någon rätt till del deri, då den ännu befanns vara
Kronans; annorlunda är alt erhålla vindfällen ekler utsyning.
Den kronopark, som nu återstår, nemi. Böda skogen,
några tusende tunnb, hafva Öländningarne — utan afseende
på erfarenheten af hvad med Källatall och den andra fördeldta
parken inträffat, nemi. att de blifvit alldeles uthuggna
— dock anhållit att få dela den, hvilket likväl K. M.
afslagit; emedan det skulle leda till samma påföljd som med
de öfriga förenämnda skogarna, helst det icke finnes större
fiender till allt hvad skog och träd heter, än Öländningen.
Den tiden det var förbjudet att på Öland skjuta vildt af alla
slag, deribland hjort och vildsvin, och strängt straff för
åverkan existerade, funnos der ypperliga skogar; men sedan de
fingo fri dispositionsrätt öfver jagtfångsten och ansvaret för
åverkan mildrades, försvann skogen småningom , och Alfvaren
blef skoglösa fält. Att den skattlagda allmänningen är
skoglös, bevisar således ingenting. Skattläggningen har skett
med iakttagande af deras betesrättighet och ej roed förbiseende
deraf; ej heller består marken blott af berghällar;
ty då skulle de icke blifvit skattlagda, emedan berghällar
Den 20 M a j e, m.
] 21
och dylika impedimcnler efter ingen Svensk skaltläggningsmetod
få med skatt beläggas, utan är det sådan joid, sota
kunnat till skatt taxeras, hvilken blifvit till skatt upptagen,
och denna skatt har blifvit till beloppet bestämd efter metoden,
deröfver icke heller besvär blifvit anförda, hvadan
skattläggningen vunnit laga kraft. Kammar-colhm har,
oansedt den särskilda ledamotens yttrande i anledntn af besigtningen
på stället, afstyrkt skattens borttagande, emedan
intet enda på verkliga förhållandet grundadt skäl finnes för
eftergift deraf, då man jernför Öländningarna med andra
Svenska innebyggare, sorn med dem äro i samma calhegori.
Skulle Öländningarne befrias från den dem ålagda ränta, så
borde ock alla andra Svenska hemmansägare, som för tilldelning
af mark undergått skattläggning, från de sålunda
pålagda räntorna befrias. Dessutom skulle, derest räntan
borttages, marken åter utläggas till Kronan med rättighet
för hemmansegarne till extra betesrätt derå, hvilken rättighet
blefve så inskränkt, att de med glädje skulle åtaga sig
skatten för att återfå utmarken. Jag kan icke frångå mili
anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Då ålskillige värde
ledamöter, hvilka måhända aldrig sett, ännu mindre varit
på Öland, yttrat sig derom, huruvida Utsk:s tillstyrkande
uti förevar, betänk, är riktigt eller ej, så torde det tillåtas
den, som varit nästan i hvarenda socken på Öland, att äfven
nämna några ord i ämnet. Jag önskar Öländningarne
allt godt; men jag anser Ständernes, liksom hvarje enskild
menniskas pligt vara att göra rätt , innan de företaga sig
att göra godt. I afseende på rättvisan åberopar jag Hr
af Geijerslams och Prosten Stenhammars betänk, vidfogade
reservationer, hvilka någon af Ridd.cancellisterna torde få uppläsa,
på det de af R. o. Adts Hrr ledamöter, som bort hvad
som blifvit sagdt i motsatt syftning, äfven må höra skälen
för den åsigt, som icke gjorde sig gällande i Utsk. Derefter
torde det tillåtas mig att vidare fortfara.
Hr af Geijerslams samt Prosten Stenhammars reservationer
upplästes.
Hr von Hartmansdorff: Jag önskar Öländningarna
allt godt ; men ännu mera att R. St. måtte först och
främst göra rätt. Om R. St. skulle, utan jemförelse med
förhållandet i andra landskap, besluta en allmän eftergift af
någon skatt på Öland, såsom här är föreslaget; så handlade
Ständerne utan tillräcklig grund för sitt omdöme i allmänhet
och utan afseende på den särskilda olikhet i förmåner ,
som äger rum mellan Öländningarna sjelfva. Detta beslut
skulle dessutom vara af vådlig beskaffenhet, i hänseende
lill följderna, på sätt Prosten Stenhammar anmärkt. Om det
skulle hända, att de rådande vid någon riksdag bes>£i7
H. *6
J22
Den 20 Maj e. m.
te att befria något visst härad från dess ränta, t. ex.
det härad, der visse maktägande riksdagsmän hade sina
egendomar, hvad skulle verkan deraf blifva på de öfriga?
Skulle det icke blifva ett föredöme för alla andra
härader att vid riksdagarna söka att kasta ifrån sig den ordinarie
skatten? Men då skatter icke kunna af Staten undvaras,
så finge den öfriga delen af Riket betala [hvad som
efterskänktes ut de gynnade. Under tvedrågtstiderna begagnade
mäktige riksdagsmän, särdeles borgmästare, deras inflytande
att befria vissa städer från skyldigheter, som i allmänhet
åligga dem. Jag har såsom föredragande förnummit,
huru t. ex. Strängnäs blifvit befriadt från ett ecclesiastikl
besvär, hvaraf saknaden kännes ännu, ty man vet icke
huru den rättigheten skall ersättas, mot hvilken den borttagna
skyldigheten svarade, och till grund för hvars eftergifvande
man förgäfves söker efter annat skäl, än att R.
St. funnit lämpligt att så förordna. Jag påminner mig till
och med, att Ständerne upphäft Konungens beslut uti kyrkliga
mål. Här skulle hända ungefär detsamma, ty fråga är
om upphäfvande af embetsmyndigheters beslut. Likväl får
jag förklara, att jag icke bestrider StatsUtsk. rättighet att
befatta sig tned frågan, ej heller Ständerna rättighet att uttrycka
deras önskan, att i billighetsväg lindring måtte beviljas,
då den ej kan lemnäs i lättsväg. Men inom billighetens
område linnas äfven grader för eftergift. Billigheten
kan fordra alt gifva efter mera på ett- och mindre på
ett annat ställe. Den, somsett Alfvaren på Öland, vet ock
om han på ena stället är mera fruktbärande än på ett annat,
eller om fruktbarheten är lika öfverallt. Jag är således
hufvudsakligen af samma mening, sorn Prosten Stenhammar,
på sätt han yttrat sig uti sista mom. af sin reservation.
Sedan jag nu talat om frågan i allmänhet, anhåller
jag att få besvara en och annan af de anmärkntr, som å
motsidan blifvit gjorda. Först bör man göra skilnad emellan
rättighet till mulbete och äganderätt. Rättighet till
mulbete ägde Öländningarne; men mot denna rättighet
svarade deras skyldighet att låta sina ägor förderfvas af
vildsvin, hjortar och andra djur den tiden Öland var att
anse såsom en Kronans jagtpark. Detta ohägn har upphört;
nu har en hvar sin utmark med äganderätt, kan infreda
och använda henne huru han behagar. Man har sagt,
alt Alfvaren bebos af colonier utaf liggare och brottslingar;
att osäkerheten är så stor, att man nödgas medföra
vapen på sina resor. Detta är en nyhet för mig, och troligen
torde ingen Calmar läns innevånare hafva hört lalas
derom. Det säkra är, att sedan kronoparken Rällatall
blifvit, efter den tidens nya läror, försåld till skatte, nedhöggos
träden o,ch försåldes af de första ägarne, så att man
nu, i stället för den vackra skogen, endast ser den hvita
ofruktbara sanden, hvari den vuxit; och snart skall denna
Och ao Maj c. m.
133
trakt måhända vara förvandlad till flygsandfalt. Att åboerne
på den ödelagda skogsmarken äro fattige, och alt brott
begås af dem, såsom af andra fattiga menniskor, är sanning.
Men förhållandet är icke sådant, till den öfverdrifna
grad som här uppgifvits. Öländningarne äro liflige och lä 11—
retlige, förgå sig derföre lätt af öfverilning; men de äro
ett dugligt och förståndigt folk, sorn i allmänhet bergar sig
väl och bättre än Småländningarne på andra sidan sundet.
Bästa beviset härför tyckes ligga i öläudningarnes fördom,
att de skola vara försedde med goda matsäckar, för att icke
svälta, när de komma öfver till fasta landet. Man har sagt,
all Öland mäste hemta sina skogsförnödenheter från fasta
landet. Det är sannt, hvad sydliga delen af ön beträffar;
men denna är ock fruktbarast. På öns norra ända finnes
10,000 tunni, skog, Kronan tillhörig, och derföre bevarad.
Derifrån kunna öboerne för skäligt pris få köpa både bränsle,
timmer och andra skogsförnödenheter. Att åter enligt deras
önskan dela den, vore detsamma, som alt gifva den lill
sköflings. Då hemmansägarne icke motsatt sig afsöndring och
särskild skattläggning af åtskilliga utmarksdelar, synes sådant
bevisa, att de sjelfve erkänt sig icke hafva äganderätt
dertill. Skulle nu skatten efterskänkas, så är det klart, att
all utmarken äfven bör återgå till Kronan, i samma förhållande
som före skattläggningen. Skulle ett sådant förslag
göras Öländningarne, så skulle säkerligen de vara få,
som icke hellre betalte skatten och behölle jorden med äganderätt.
En sådan åtgärd kan dock icke äga rum, utan alt
underställas Konungen; och jag är förvissad, att Han hvarken
nu eller framdeles tillkallar sådana rådgifvare, som skulle
vilja, utan undersökning, tillstyrka en allmän efterskänkning
af Kronans ränta; ty hvarmed skulle de sedan möta
dylika anspråk från hvilken landsort som helst? Att dock
någon lindring kan beliöfvas, derom är jag öfvertygad; men
då ej alla hemmansägare behöfva den i lika mån, så bör
förhållandet med säkerhet utrönas, på det alt vid en kommande
riksdag ingen må komma efter med begäran om ytterligare
jemkningar och nedsättningar, emedan andra bekommit
större fördelar än vederborde. Jag anhåller äfven
om återremiss af betänkandet.
Hr Lagerhjelm: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr von Hartmansdorff, och får blott tillägga, alt, enligt
hvad en af StatsUtskrs ledamöter uppgifvit, det är genom
undersökning vitsordadt, att en delaf de hemman, som erhållit
andelar af utmarken, fått odlingsbar mark, som icke
tillhört hemmanen förut enligt gamla skattläggningsvärdet.
Derföre vore det ju alldeles oförlåtligt, om en efterskänkning
skulle äga rum, på sätt Utsk. föreslagit, helst en sådan
fördelning Liefve ganska ojemn, ty en del af dessa innehafvare
utaf f. d. kronojord finge hvad de icke borde haf
-
Den jo Maj c, m.
va , andre fingo intet. Huru kan veil detta jernnäs på annat
sätt än genom en billighetsåtgärd. En sådan åtgärd
måste sökas genom återremiss; oell då jag finner det betänkligt
att bifalla StatsUtskls betänk., får jag anhålla om
dess återremitterande.
Hr Rosenblad, Bernhard: I händelse förhållandet
verkligen ä'r sådant, som en SiatsUtsk:s ledamot trott det
vara, att nemi. på gammal häfd grundades de förmåner, för
hvilkas åtnjutande Ölanda ingarne blifvit ålagde en särskild
skatt, då vore det verkligen billigt att befria dem från denna
skatt; men skulle icke rätta förhållandet vara utredt af
de upplysningar, som Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström
lemnat, torde det tillåtas mig att lemna några
särskilda, hvarigenom rätta förhållandet, som äger rum på
Öland, torde visa sig. Som man vet, hafva redan från äldre
tider tillbaka —- jag tror ända från Johan ll!:s tid —
Sveriges frarafarne Konungar älskat att hafva Öland som ett
lustställe, lill en jagtpark, der de ofta njöto af jagtens nöjen.
Detta föranlät, att Kronan efter hand tillbytte sig eljer
inköpte enskildes egendomar på Öland år från år. Denna
handel bedrefs synnerligast af Cari X Gustaf, som mycket
älskade Öland och bodde der. Då under Carl XI fråga
först uppstod om skattläggning af Öland, funnos ej mera
än i5 hemman i Ölands norra Blot och 60 i det södra,
som blefvo skattlagda, och hemman fördelades på kronoparkerna,
titan afseende på huru de förut varit fördelade,
hvarigenom uppkom en fullkomlig olikhet mot hvad som
ägde rum med all annan skattläggning i Sverige. De voro
underlagda Kronans slolt med sådana servituter, som att
hemmansåboerne icke fingo skada jagtdjuren, utan tvertom
hygga hus i sina ängar och dit inlägga foder, så att hjortarna
skulle kunna gå in dit att äta, och fingo icke drifva
ut dem från ägorna. Under Kung Fredriks tid fördes dit
vildsvin, som gjorde mycken skada. Men från alla dessa
servituter äro Öländningarne numera befriade, och den som
varit på ön, hvartill jag haft tillfälle, har kunnat se, att
allmogen derstädes i allmänhet är välmående. Fördelningen
af Kronans utmarker på hemmanen har skett med äganderätt
dertill; att nu göra en skänk deraf utan någon ersättning
till Kronan, vore en obillighet mot Rikets öfriga skattdragande.
Deremot kan väl en lindring vara behöflig, och
en sådan vill jag gerna medgifva på sina ställen.
Gr. Horn: Om det skulle vara fråga om att efterskänka
skatten utan undersökning, så skulle jag instämma
med Hr von Hartmansdorff; men här är, både af Kammarcollini
och Konungens Bef:h:de, undersökning verkställd,
dervid förrättningsmännen utredt förhållandet och hemställt
att K. M. i nåd. täcktes eftergifva hela denna beskattning.
Det är på denna grund, sorn StatsUtsk. trott, att under
-
Deli ao Maj e. m.
125
sotning icke vidare borde eller kunde komma i fråga. Vidare
har Utsk. noga undersökt och erfarit, hvad äfven förut
är vitsordadt, alt Ölandsboerne, då Öland utgjorde en
kronopark, hade fullkomlig nyttjanderätt till liela utmarken;
att denna nyttjanderätt visserligen blef inskränkt,
derigenom att ohägnad inträffade till följd af hjortars
och vildsvins införande på ön; men genom K. brefvet
af 1802 är denna olägenhet afhjelpt, då kronojagtparkerne
upphörde och Öländningarne inträdde i deras dem af ålder
medgifua rättighet att fritt begagna all mark, som icke förut
var inhägnad af redan skattlagda hemman. Då nu en skattläggning
skett, icke på grund af Öländningarnes ursprungliga
begäran, ulan emedan de af flera omständigheter dertill öfvertalades,
och vid den nya skattläggningen dem fråntogs
den betesmark, som förut varit dem upplåten till allmänt
antagande, måste en hvar genast inse , att en stor obillighet
in träd t mot det förhållande, som var att rätta ojemnlieterna.
Jag har förut medgifvit, att lagligen äga visserligen
icke Ölandsboerne någon rätt att återfordra den rättighet
de förut ägt; men här äger en stor skilnad rum
mellan det lagliga och det rättvisa. Det rättvisa
är här det billiga; och derpå är det, sorn StatsUtsk.
grundat sitt tillstyrkande, väl betänkt, att Ölandsboerne
icke skulle i annat fall komma i åtnjutande af någon
större fördel, utan tvertom deruti lida förminskning, dåde,
pa sätt Utsk. antydt, bevisligen varit i åtnjutande af vida
större förmåner, än de nu skulle komma att åtnjuta, sedan
odlingsbara mässar och kärr blifvit fråntagna, deraf nyhemman
mot särskild åsatt ränta uppkommit, och den öfriga
utmarken är af beskaffenhet att inhägnad deraf icke lönar
mödan. En gammal karta på 1600-talet bevisar att en sådan
fördelning af utmarken redan då ägde rum; den är på
kartan aftecknad, men det tiar redan från den tiden icke
varit någon vinning att tillegna sig den äganderätt deraf,
sorn genom denna afmätning var afsedd. Utmarken förblef
i alla fall under allmän nyttjanderätt, och jag tror, att om
det gick an att omgöra hela skattläggningen och lägga alla
utmarker tillbaka, borde Ölandsboerne blifva dermed belåtne;
men derom bör nu icke fråga uppstå. Frågan är nu
endast den, huruvida icke, sedan denna skattläggning öfvergått
Öländningarna, och bevist är, att de derpå förlorat,
utan motsvarande nytta af äganderättens erhållande, billighet
och rättvisa fordra, att de från denna beskattning alldeles
befrias, helst jag tror, att, genom förnyad undersökning
af förhållandet, några andra upplysningar eller något
annat resultat icke dermed kan vinnas. Jag anhåller
ytterligare, att R. o. Ad. måtte, på grund af de uppgifter,
som blifvit meddelade och i betänk, finnas omrörde, bifalla
hvad StatsUtsk. föreslagit.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Sedan Gr. Horn så
Den ao Maj e. m.
fullständigt n t reel t frågan, har jag föga att tillägga, utun
anhåller blott att få redogöra för de motiver, som föranledt
mig att biträda SlatsUtskts åsigt. Ifrågavar. utmarker
blefvo 1682 fördelade på socknarna och sedermera, då Öland
i början af 1700-talet skattlades, i skattläggnings-inslrumentet
upptagna såsom herrligheter, tillhörande hemmanen, dock
utan särskild skatt, och begagnades af Ölandsboerne som
en allmän betesmark. Ar 1802 utkom en K. författning,
deruti rådjuren, hjortarne och vildsvinen aflystes från den
s. k. Alfvaren, mot förbehåll, att Oländningarne skulle inhägna
ekplanteringshagar; äfvensom samma författning innehöll,
att en stor del af skogen sorn allmänning skulle vara
tillgänglig för Öländningarna till fyllandet af deras skogsbehof.
Samma författning stadgar ock, att den öfriga
utmarken skulle fördelas på hemmanen. Hvad de första
villkoren, ekplanteringshagars inhägnad och skogsallmännings
frånskiljande, vidkomma, så blefvo de genast verkställda;
men fördelningen af Alfvaren uteblef, emedan kriget
mellankom och derefter 180g års revolution, som hade till
följd en annan sakernas ordning, äfven i afseende på hushållningen
med Öland under Landsh. Adlersparres ledning.
Hade författningen af 1802 blifvit salt i full verkställighet,
skulle det hafva varit ganska lyckligt för Ölandningarna, och
de hade då icke haft skäl till klagan ; men i det stället
skattlades planteringshagarne till hemmanen jemte en stor del
af den odlingsbara marken. Tyngst drabbade likväl Ölandsboerna
den åtgärden, att de allmänningar, hvarifrån utsyning
skulle ske till vedbrand och byggnader m. m., fördelades
i lotter och såldes, hvarigenom följden blef, alt skogarna
nedhöggos, och attén stor del af Ölands hemmansägare
nu äro i saknad af nödig vedbrand. Sedan detta var
gjordt, fördelades den öfriga Alfvaren eller utmarken,
som icke var af särdeles värde, samt belädes med den oerhörda
skatten af 864 t:r spanmål, hvilken skatt, i förening
med alla öfriga onera, troligen kommer alt bereda många
hemmansägares obestånd, såvida ej hjelp å Ständernes sida
mellankommer. Ölandsboerne hafva således vid den nya
beskattningen förlorat sina bördigaste betesmarker och sin
bästa skog, samt dessutom fått sig ålagd en ganska betydlig
spanmålsränta. Häröfver hafva de vid flera tillfällen, genom
sine riksd.fullmäktige, förgäfves anfört klagomål, intilldess
Siänderne vid 1834 års riksdag behjertade deras belägenhet
och ingingo till K. M. med und. begäran, att en
undersökning af förhållandet mätte på stället göras, hvilken
undersökning äfven skedde, om jag minnes, år 1836 af Kammarrådet
Liljenroth, som dervid ganska noga gick till väga
o Ii tillstyrkte, att ifrågavar. utmarksskatt på Öland skulle
upphöra, hvaruti äfven duvar. Landshöfdingen i Calmar instämde,
ehuru af den sedermera t. f. Landshöfdingen derstädes,
äfvensom af K. Kammar-colltru, upphörandet af of
-
Den 20 Maj c. m.
127
tanämnda utmarksskatt blifvit bestridd. Det lian visserligen
vara alltför lofvärdt af K. Kammar-colltm att vilja bibehålla
Statens intrader; men då en orättvisa är begången,
skulle jag tro billighet och rättvisa fordra, att R. St. borttaga
en i sednare tider pålagd skatt å en utmark af den usla
beskaffenhet, alt den ej förtjenar odlas eller inhägnas, hvarå
största beviset förefinnes i det förhållande, att Alfvaren ännu
några och 20 år efter sista skattläggningen fortfarande,
likasom i äldre tider, ligger till gemensam betesmark. Dessa
äro de skäl, på hvilka jag bilrädt Utslits betänk.; och jag
får för min del förklara, alt jag anser utmarksskatten orättvis,
anhållandes om Hr Frih. o. Landtmts propos. på bifall
fi betänkandet.
Hr von Hartmansdorff; Den siste talaren har isynnerhet
fästat sig vid det orättvisa i den behandling Öländningarne
skola hafva undergått. Han har åberopat bland
annat, att denna fråga många gånger förevarit oell blifvit
afslagen af StatsUlsk. och R. St. Hade han rätt deruti,
att utmarksskatten vore orättvis, så hade han dermed tillika
sagt, att alla föregående SlatsUtsk. och Ständer förr
varit orättvisa. Men mfinne icke möjligt kunde vara, att
flera StatsUtsk. och Ständer efter hvarandra varit likaså
rättvisa, som det nuvar. StatsUlsk.? Kanske om man räknar
efter pluralileten, mäste de anses hafva varit rättvisare
än det nuvar. StatsUtsk., hvilket allena tillstyrkt eftergift.
Man har som skäl till bifall å Utsk:s förslag åberopat
en undersökning i frågan, verkställd af Kammarrådet
Liljenroth. Ulsk:s utlåt, ådagalägger alt denna undersökning
skedde under 2 månader, men det är derföre icke
sogdt, att dertill åtgingo 2 månader; ty förrättningen hade
kunnat börjas i slutet af Juli och lyktats i början af Augusti.
Öland är i4 mil lång och icke så smal, att blott en
sträcka af hemman går från norra udden tili den södra,
ulan hemmanen äro i allmänhet belägna på 2tne linier längs
östra och vestra kusten, så alt man bar åtminstone öns
dubbla längd eller 28 mil af bebodda sträckor all beräkna.
Skulle man väl då kunna föreställa sig, att alla de hemman,
som ligga på en sträcka af 28 mil, kunna hinna undersökas
till beskaffenhet af deras jordmån och riktigheten af deras
skattläggning m. m. under loppet af 2:ne månader, äfven om
bela denna tid blifvit derpå använd? Det besynnerliga förhållande
inträffar ock, att premissen till Kammarrådet Liljen
roI hs betänk, icke synes stå i öfverensstämmelse med den
slutsats, hvartill han kommit. Man har sagt, att Öländningarne
tillförene haft större fördelar än nu; hvarföre hafva
de då icke framdragit bevis härpå? Jag tror ej, att så orättvisa
domare finnas i landet, att om verkliga bevis framläggas
af hela landskaps innebyggare, de skulle lemtias utan afseende.
Man har, såsom bevis på de Öländska utmarkernas
D c 11 20 M a j c. m.
oduglighet, åberopat, att kring dem icke finnes någon stängsel.
Förhållandet är, att man icke der har tillgång på trädvirke
till gärdesgårdars uppförande; men deremot har man kalksten
eller s. k. flisor, som med mycket litet besvär uppbrytas
och begagnas till stängsel. Att sådan finnas, torde jag
få bevisa genom ett sval-, som en hvar plägar få höra, om
han vill köpa af de små hästarna, som folket på ön kallar
kungshästar. Då svaras, att sådant icke utan svårighet låtar
sig göra, ty sedan Alfvare» numera blifvit delad och mångenstädes
inhägnad, kunna kungshästarne ej mera löpa ikring
ön såsom fordom, ty när de instängas blifver racen större,
emedan litenheten kommer af köld och foderbrist om
vintern. Detta är ock orsaken, hvarföre sådana hästar numera
kosta 3 till 4 gånger utöfver deras förra pris, om hvilket
allt man kan erhålla visshet genom efterfrågan på första
ångbåt, som kommer från Calmar. — Här omtalas äfven
den oerhörda skatten af 864 l:r spanmål. Men om man eftersinna!’,
att på ön finnas omkring 8oo mantal, finner man
att summan icke är så stor. Jag anhåller ytterligare om
Sterremiss.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i anleda, af
IJr Tersmedens yttrande, att Öland skulle varit lyckligt, om
1802 års författning gått i verkställighet om Alfvarens delning
på hemmanen. Hvarifrån tager den värde ledamoten
det, att icke äfven delningen, efter 1802 års författning,
skulle hafva medfört den skattläggning , som sedermera
ägt rum, eller fanns icke samma skattläggnings-författning
gällande 1802 , som de , efter hvilka dessa utmarker sedermera
blifvit skattlagda? K unde väl Gustaf Adolph 1802, fastän
det ej i författningen om utmarkernes delning expressis
verbis stod, alt skattläggning i och med detsamma skulle
ske, frikalla dem, som lingö utmarkerna sig tilldelade, från
den skattläggning, som, enligt lika val då som nu gällande
författningar, borde ske? Det skefva sätt, hvarpå detta ärende
blifvit i StatsCJtsk. behandladt, äfvensom det på sidan
om sanna förhållandet gjorda påstående, att den utmark,
som tilldelats hemmanen och blifvit skattlagd, vore oduglig,
bestrider jag. Den skattlagda jorden har ej varit sämre
än annorstädes befintlig, skattläggning enl. gradering underkastad,
jord; och att deribland äfven förekomma s. k. impedimenlu,
är helt naturligt, men dessa hafva ej blifvit graderade
eller i skattläggningen ingått. Man säger, att det
är ett bevis på markens oduglighet, att den ej blifvit inhägnad;
sådant kallar jag för lösa uppgifter, mine herrar! Den
mark, som duger till odling af åker och äng, den har blifvit
inhägnad; den mark som ligger utanför, som icke duger
till en sådan odling, den har ej blifvit och behöfver icke
heller inhägnas. Jag förnyar min begäran om åtcrremiss.
Den 10 Maj e. ra.
129
Hr Ribbing, Arvid: Under discussionen liar jag förnummit,
att särskilda tankar blifvit yttrade. Det tinnes
nemi. i betänk, uppgifvet, att äganderätten till ifrågavar. utmarker
icke varit vid de äldre skattläggningarna tagen i beräkning;
deremot bar en värd ledamot, Hr von Troil, förklarat,
att han ägde anledn. dertill, all dessa utmärker varit
tagna i beräkning vid den skattläggning, som först öfvergick
Öland. Vidare har den ene påstått, att Öland vunnit på
delningen, den andre alt ön derpå förlorat, och ändtligen
är det i betänk, inlaget såsom ett skäl, hvilket föranledt
Kammarrådet Liljenroth att tillstyrka någon afkortning, att
många odlingsbara kärr och inåssar blifvit fråntagna allmänningen,
hvilket minskat den betesrätt, som hemmanen af ålder
haft. Nu är det, enligt allmänna lagar och författn:r, kronojordägares
rättighet att låta uppodlingar ske på allmänningar.
Således, om detta varit en allmän laglig rättighet, som tillkommit
Kronan, så skulle ej öboerne lagligen kunna anses hafva
blifvit förnärmade. Hade de blifvit förnärmade, skulle förnärmelsen
bestått i så mycket som dessa nya hemman fråntogo
allmänningen, och då hade i alla fall återstått den skatt, som belöpte
sig på det öfriga af hemmanen. Sådana olika förhållanden,
visa sig, hvartill äfven kommer det, att en ledamot af StalsUtsk.
har uppgifvit, att Konungen tillåtit, att utmarken skulle
fördelas hemmanen emellan, och att en annan ledamot af SlatsUtsk.
yttrat, att det ej varit på begäran af Öländningarna,
som delningen skett, och att den likasom skulle hafva skett
emot deras vilja. Det är således mångo omständigheter
att laga i betraktande, och med all aktning för så väl den
enes sorn den andres omdöme, måtte allt detta lagligen pröfvas
och tagas i öfvervägande, såvida man vill komma lill
ett 1 ät tvist slut. Det halver sig icke så lätt för ett rum,
som delta, alt föreställa domstol Utsk. har i det nästföregående
af R. o. Ad. bifallna betänk, förklarat, att ”då det
”ankommer på vederbör., som förmena sig för deras hem"man
äga anspråk på sådan jord å allmänningar, hvilken till
”odling blifvit upplåten, att i laga ordning utföra den fiter”vinningstalan,
hvartill de må förmena sig vara berättigade,
’på utgången hvaraf beror, huru med odlingslägenheternas
”ränta kommer att förhållas, Utsk. anser den väckta motio”nen
icke till någon åtgärd å R. St:s sida kunna föranleda.”
Jag hemställer nu, huruvida detta föregående betänk. rör:de
en motion, äfven om ränta från allmänningar, slår tillsammans
med det utlåt., som nu är under öfverläggning.
Mig förefaller det verkligen såsom de stridde emot hvarandra,
alt nemi. Utsk. i det första tagit såsom grundsats, att
domstolarna skola utveckla förhållandet, men i det sednare
deremot antagit den grundsatsen, att, med stöd af Kammarrådet
Liljenroths undersökning, vilja besluta i hufvudsaken
och underställa den Ständernes sanction. Jag tror, att detta
skulle vara vådligt. Jag har mig bekant, alt mångfall7
H- ‘7
Den 20 Maj e. m.
diga rättegångar blifviFförda, exempelvis i Östergöthland
om Örnberget, hvilka gatt ända till högsta instansen; och
om nu här en utväg funnes att slita tvisten, så kanske att
äfven de personer, som anställt den, kunde komma och framställa
anspråk, om de ej funne siri sak så afgjord som de.
önskade. Jag tror således, att man ej, såvida man är mån
om att gå rättvist tillväga, bör företaga sig att här föreställa
en domstol.
Frih. Sprengtporten, Jac.Wilh.: Man skulle visserligen
kunna åberopa än flera ganska intressanta bidrag till våra
äldre jagtförfattningars stränghet, andem HrRosenblad anfört
— t. ex. förbudet under den s. k. frihetstiden att fälla högdjur
vid lifsstraff; men mildare seder hafva sedermera inträdt,
och det har numera icke blifvit en så uteslutande sysselsättning,
som fordom, för de förnäma, dessa jagtnöjen, hvadan
man fästat mindre vigt vid jagträttigheten i Kronans parker;
och sålunda har allmogen kring dessa parker småningom
fått en rättighet, som den i mindre män förut utöfva!, sedan den
begagnat parkerna till betesmarker för boskapen och äfven
till skogsfångst. Resultatet häraf har visat sig vara, att parkerna
småningom blifvit förstörda; men med detsamma har
en slags nyttjande-rätt, gränsande till urminnes rätt, uppstått
till dessa kronoparker, som till följd af urminnes häfd
blifvit betraktad nästan såsom äganderätt. Före 1824 ägde
K. M. och Kronan omkring 35o,ooo tunni, kronopark. Då
framställdes det förslaget att, för att söka få freda den återstående
delen af skogen, afvittra någon ringadel deraf med
uppoffring af det öfriga. Denna princip låg till grund för
1824 års författning. Afvittringen har sedan blifvit verkställd,
och af omkring 35o,ooo tunnland disponerar Kronan
nu 5o,ooo, hvaraf den s. k. Böda skogen utgör en del. AIf—
varén på Öland bar också varit kronopark. Förhållandet
med den synes ock hafva varit enahanda, att nemi. Kronan
afyttrat sin äganderätt till Alfvaren emot den betesrätt allmogen
derstädes begagnat, och förbehållit sig äganderätten
till den bättre delen af parken. Kronan har bibehållet Böda
skogen, hvilken man äfven föreslagit att delas, men hvilket
StatsTJtsk. afstyrkt; den har undantagit Skede-måsse
och andra lägenheter. Det synes mig således, att samma
princip, som blifvit följd i afseende på den första kronoparken,
äfven blifvit följd i afseende på Alfvaren. Huruvida
någon skattläggning vid dessa afviltringar ägt rum eller icke,
tilltror jag mig icke att bestämdt styrka eller motsäga. Jag tilltror
mig likväl kunna säga, alt om någon skatt blifvit ålagd, har
den varit ganska ringa, likasom jag kan upplysa, att förhållandet
varit med andra kronoparker , som blifvit öfverlemnade
till angränsande hemmansägare utan någon slag skatt. Sådant
är t. ex. förhållandet med den s. k. Kronomasteskogen
på Dalsland, der en half kappe säd åsattes tunnlandet
D c u 20 Maj c. in.
och sedermera efterskänktes af Kronan. Det synes mig att samma
stadganden, som blifvit iakttagna i afseende på Öland, icke
blifvit följda och iakttagna i alldeles samma frågor vid tillämpningen
på andra delar af Riket. Det är dessa skäl, tillika med
flera andra, som af Gr. Horn saint Herrarne Tersmeden och
von Troil blifvit framställda, som föranleda mig att tillstyrka
bifall å detta betänkande. Att öfverlemna frågan till domstolarnes
pröfning, vore af intet ändamål och bör icke komma
i fråga; ty saken bör ej annorlunda än administrativt
kunna behandlas. Att i det skick, saken nu befinner sig,
hänskjuta den till en ny undersökning, vore endast, såsom
Gr. Horn yttrat, att börja precist på samma sätt som förut;
och om den undersökningen verkställdes, blefve tvifvelsutan
resultatet vid en följande riksdag, att man stöde på samma
punkt som förut. Hela anmärkningen i afseende på undersökningen
reducerar sig icke till annat, än att Kammarcolltm
ej tillstyrkt saken; ty hade Kammar-coll:m tillstyrkt
den, hade ingen anmärkning skett emot StatsUtskts åtgärd.
Detta kan bero på en persons individuella åsigt. Att Kammar-coll:m
är noga om Kronans rätt äfven emot enskilda,
bör man hålla Kammar-colhm räkning för; men det bör
ej hindra Rikets Ständer att, om de finna Kronans rätt
sträcka sig utöfver det billiga, deruti göra modificationer.
Jag anser Utskts tillstyrkande bygdt på goda grunder, och
att samina princip dervid är följd, som i afseende på andra
kronoparker i Riket; hvarföre jag ock tillstyrker bifall å
detsamma.
Hr Tersmeden: En värd ledamot har bär satt i fråga,
huruvida Ölands tillstånd skulle hafva varit mer eller
mindre lyckligt, i händelse 1802 års författning gått i verkställighet.
Jag har ansett det förra skulle hafva inträffat
på den grund, att denna författning klarligen afsåg ett bättre
hushållssätt med Öländska utmarken, än det som sedermera
vidtogs. Hade 1802 års författning blifvit följd, så skulle
Öland ännu hafva den skog i behåll, hvilken, till följe af
ett illa beräknadt vinstbegär, blifvit rakt förstörd. Samma
författning innehöll äfven att fördelning af Alfva ren på hemmanen
skulle äga rum, men nämner icke ett ord om någon
skattläggning. Hemmansägarne hafva äfven vid alla tillfällen
protesterat mot fördelningen, såvida ny skatt skulle påläggas;
jag inser derföre icke hvarföre denna utmark skulle
beskattas, då exempel icke saknas å andra orter, att utmarker
af lika dålig beskaffenhet, som denna, blifvit på hemmanen
fördelade utan skatt. Jag har intet vidare att tillägga,
men skulle votering komma i fråga, anhåller jag att
contrapropos. må blifva återremiss af betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de vid StalsUtsk:s utlät. N:o 64 Litt. E gjorda anmärkningar
föranleda dess återremitterande.
i3?
Den 20 Maj e. m.
Ropades starka ja, blandade med ganska mångå nej.
Gr. Horn: Jag vågar vördsamt hemställa, om icke första
propos. borde blifva på bifall, till följd af grundlagens
ordalydelse.
Hr Frih, o. Landtm, yttrade, att ifrågavar. förslag
af StatsUlsk. innefattade en förändring i Statens ordin.-inkomster,
ett upphörande af någon del deraf, utan att Utsk.
föreslagit R. St. att hemställa beslutets verkställighet lill
K. M:s nåd. bifall. Ett bifall till StatsUtskts nu afgifna
förslag vore således stridande emot grundlagarnes föreskrifter
i Reg,F:ns 62 och 64 SS samt Riksd.Ordn;s y5 §, och
torde R. o. Ad, således finna, att propos. till bifall å utlåt,
ej af Landtm, kunde framställas, förrän saken blifvit ställd
i den form, som med grundlagen vore öfverensstämmande.
Gr. Horn: Då grundlagen medgifver Svenska folket
rättigheten att besluta om skatternas ökande eller förminskande;
så ser jag icke att StatsTJtsk, i denna fråga handlat
grundlagsvidrigt, då det underställt R. St:s pröfning beslutet
om ifrågavar. skatts upphörande. Huruvida Konungen,
på grund af delta beslut, äger att med sitt veto hindra beslutets
verkställighet, derom är icke fråga, ulan frågan måtte
helt enkelt vara den, huruvida Ständerne äga lätt att
besluta. Man har yttrat att orden ”för sin del besluta”
hade bort inflyta i Utskts slutmening, men jag tviflar på
att Ständerne besluta för någon annans del än sin egen, och
att således dessa ord efter min tanke äro alldeles öfverflödiga.
För min del skulle jag anse det vara högst vådligt,
om Ständernes lagstiftningsrätt, likasom deras beskattningsrätt,
ifrågasättes, och mig veterligen är den på intet ställe
i grundlagen bestridd eller Ständerna betagen. Att framställa
önskoingsmål till K. M., derom handlar grundlagen i
helt andra fall. Alen jag upprepar det ännu en gång — på
intet ställe finner jag någonsin ifrågasatt, alt ej Ständerne,
för sin del, om man så behagar tillägga, skulle äga att besluta
om skatter och lagstiftningen, — Sannerligen för Gud
jag vet, hvarföre vi bär skulle vara församlade eller hvad
vi här skulle hafva att göra, om vi ej skulle kunna fatta beslut
i sådana frågor, synnerligast hvad beskattningsfrågor
beträffar. — Jag kan således ej annat än reservera mig mot
Hr Frih. o. Landtnäs framställning, att StatsUlsk. behandlat
frågan grundlagsvidrigt,
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig, i anleda, af Gr. Horns
yttrande, böra fästa uppmärksamheten derpå, att lian ej ifrågasatt
sin rättighet att framställa propos. å ett tillstyrkande
af SlatsUtsk. lill Ständerna, att besluta om skatters förminskning
eller tillökning, men att lian blott ansett sig ej
kunna framställa propos. till bifall å detta utlåt, i dess nilvor.
form, derföre att förslaget ej innehölle, att R. St:s Lie
-
Den ao Maj e. un.
i33
slut borde bemslällas lill K. M:s bifall, hvilket bifall äfven
enligt Gr. Horns mening syntes vara nödvändigt.
Hr von H a r t m a n sdo r f f: Sedan Hr Frih. o. Landtm,
yttrat sig, och Gr. Horn icke yrkal propos. emot Hr Frih.
o. Landtnäs uttalade vägran, sä har jag ingenting att ti11—
lägga.
Frih. Sprengtporten: Jag tager mig friheten fästa
Hr Frih. o. Landtm:s uppmärksamhet derpå, att detta ärende
blifvit öfverlemnadt af Konungen till Ständerna, och synes
mig det således vara ganska tydligt, att Exped.Utsk.
sjelfmant bör uppsätta en lind. svars-skrifvelse till Konungen,
ehuru StatsUtsk. för sin del icke ansåg sig behöfva derom
göra framställning.
Frih. Gederström: Den siste talaren har sagt, att
del är en Konungens propos., som af StatsUtsk. genom detta
beslut vore bifallen. Så lärer väl förhållandet icke directe
vara. Konungen har öfverlemnat handlingarna till Ständerna,
men icke lärer Konungen hafva tillstyrkt bifall till hvad
vederbör, på Öland begärt.
Frih. Sprengtporten: Det kommer förmodligen af
det olika sätt, hvarpå Frih. Cederström och jag uppfattat
hvad sorn menas med att öfverlemna handlingar till Ständerna.
Jag kan åtminstone icke, då Konungen öfverlemna!-  lill Ständerna handlingar från enskild Corporation, göra mig
annan föreställning derom, än att sjelfva öfverlemnande! innefattar
ett tillstyrkande från Konungens sida.
Gr, Gyldenstolpe: Jag kan icke inse, att ett blott
öfverlemnande af handlingarna från Konungen kan innefatta
något tillstyrkande; ty i sådant fall skulle Statsrådet bort
höras deröfver, enär utan Statsrådets hörande lärer Konungen
icke kunna fatta något beslut; och StatsUtsk:s betänk,
innehåller icke heller, att något Statsråds-protocoll varit
deu K. remissen följaktig!.
Frih. Sprengtporten: Jag föreställer mig icke, att
Konuugen ccmmunicerar sig med Ständerna vid något tillfälle,
utan att i afseende på sin communication hafva inhemtat
Statsrådets tankar, I öfrigt inverkar det icke på saken
det ringaste; ty då målet blifvit i nåd. skrifvelse till
Ständerna öfverlemnadt, om också icke i fonn af propos.,
måste dock ett svar från R. St:s sida följa, hvilket Exped.-  Ulsk., utun någon påminnelse, äger att uppsätta. Om det
svaret icke b|ir i den form, sorn vore den rälta, det bluen
annan fråga,
Frih. Cederström; Våra lagar stadga tydligen och
bestämdt, huru en Konungens propos. skall vara beskaffad,
nemi. att den skall vara åtföljd al ett Slatsråds-pi ot., innefattande
af- eller tillstyrkande af Konungens framställning.
x 34
Den 20 M a j e. m.
Delta är icke någon K. propos., det är endast eli öfverlemnande
af handlingarna, rör:de en undersökning på grund af
Ständers begäran. Konungen har af Kammar-collegii utlåt,
öfver undersökningen icke funnit skäl att, på grund af samma
undersökning, föreslå Ständerna något tillgörande i ämnet,
utan blott öfverlemnat handlingarna, till följd af Ständernes
önskan. Vilja Ständerne på grund af denna undersökning
och tvertemot Kammar-collegii tillstyrkande begära
denna skatts upphörande, så måste sådant ske på det sätt,
att Ständerne uttrycka sin önskan derom, motivera den och
begära Konungens sanction derpå; men detta har ej StatsUtsk.
föreslagit.
Hr Ribbing: Då Hr Frih. o. Landtm, förklarat sin
mening, och propos. till återremiss blifvit framställd och
besvarad, tror jag vi bäst skulle komma från saken, om Hr
Frih. o. Landtm, tillkännagaf, huru han uppfattat R. o.
Ad:s svar på den framställda propositionen.
Hr Tersmeden: Jag har endast begärt ordet, för att
förnya min begäran om bifall till betänkandet.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Som jag förmodar, att betänk.
blir återremitteradt, men ingen af deni som talat deremot,
så vidt mitt minne kunnat uppfatta, yrkat, att Utsk.
borde i sitt blifvande nya betänk, införa de ord, hvars saknad
nu föranledt Hr Frih. o. Landtm, att vägra propos. till
bifall å förevar, betänk.; så får jag nu, för min del, göra
den anmärkntn, med begäran att densamma måtte åtfölja
återremissen till StatsUtskotlet.
Gr. Horn: Jag tror det vara fullt stridande mot gammal
praxis, och äfven mot hvad man »borde iakttaga mot
ett R. St:s Utsk,, att vilja föreskrifva Utsk:n de ordalag,
som böra nyttjas i deras betänk:n. Om detta betänk, återremitteras,
men återkommer till Ständerna i samma form,
hvilket måtte bero på StatsUtsk.; så beror det ju på Ständerna
sjelfva alt besluta, huru skrifvelsen till K. M. skall uppsattas,
och hvilka ordalag skola dervid nyttjas. Jag kan således
icke medgifva, att Hr Lefre'ns framställning må blifva
föremål för en propos. från Hr Frih. o. Landtm:s sida,
emedan jag tror att sådant vore alldeles olämpligt.
Hr Lefre'n: Jag kan icke begripa, hvarifrån Gr. Horn
hemtar den föreställningen, som skulle jag begärt, att min
anmärkn. skulle blifva föremål för propos., då jag bestämdt begärde,
att min anmärkn. skulle åtfölja återremissen till Utsk.,
till den kraft och verkan Utsk. derå behagade lemna. Som
jag hoppas, har jag skäligen tydligt uttryckt min mening,
och för att bestämdt upplysa, hvarföre jag gjorde
den lilla antnärkn;n, så var orsaken den, att jag ville, det
någon enskild ledamot skulle under discussionen hafva yr
-
Dea 20 Maj e. m.
135
kat den sats, sorn föranledde Hr Frih. o. Landtm, att rättvisligen
vägra propos. på bifall.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott vördsamt
erinra, att jag gjorde samma anmärkn. i mitt anförande,
som den Hr Lefren sednast framställt. Väl har jag ej yrkat
några bestämda ordalag — de kunna vara olika; men
jag har yrkat saken, och dervid förblifver jag.
Gr. Horn: Min förutsättning var ganska naturlig, då
Hr Lefreåi godkände Hr Frih. o. Landtnäs propos., på grund
deraf alt de nämnda orden voro uteslutna eller åsidosatta
i betänkandet. Det är naturligt, att under en sådan discussion,
som nu uppstått ulan all form, då man ifrågasätter
orsaken hvarföre Hr Frih. o. Landtm, vägrar propos. och
önskar att det skälet måtte gälla, — det är förlåtligt, säger
jag, om jag misstog mig om Hr Lefréhs mening. Jag kan
emedlertid icke finna, det grundlagen medgifver i detta fall
att förneka dess bestämmelser, nemi. att ett betänk., då
det första gången föredrages, skall framställas till bifall eller
afslag, och om anmärkn:r göras deremot, som hindra
antagandet, återremiss skall äga rum.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan han anfört
sina skäl, hvarföre han ej kunde till R. o. Ad. framställa
någon propos. till bifall å nu föredragna utlåt, af StatsUlsk.
, hade Hr Tersmeden likväl yrkat en sådan propos.;
i anledn. häraf hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. yrkade,
att propos. till bifall å StatsUtsk:s nu föredragna utlåt,
af Hr Landtm, skulle framställas.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm., i anledn. häraf, förklarade sig hafva
funnit, att nej öfverrösta! ja, begärde Hr Tersmeden
votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den,
som yrkar propos. till bifall af StatsUtsk:s utlåt.
'N:o 64 Litt. E, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke ofvannämnda proposition.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 36.
Nej — 52.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då således någon
propos. till bifall å StatsUtskts förevar, utlåt, icke komme
att äga rum, Hr Landtm, ville framställa den propos. om
i3G
Den 30 Maj e. m.
återremiss, som jemväl af flera talare blifvit begärd, och
hemställde alltså, om R. o. Ad. ansåg de vid SlulsUtskls
utlåt. N:o 64 Lätt. E. gjorda anmärkntr föranleda till dess
återremitterande.
Bifölls.
Lades på bordet nedannämnda från Ulskin inkomna
ul!åt:n, nemi.:
från StatsUtskottet:
N:o g3, i anledn. af Prot.secreCn G. M. Stuarts ansökning
om nedsättning i arrendet för hemmanet Neder-Jerfva
N:o 2;
N:o g4, i anledn. af Hr De Marens, B., motion,
ang:de bestämmandet af tiden för nästa lagtima riksmötes
början ;
N:o g5, i anledn. af erhållen återremiss på SlatsUtsk:s
mern. N:o i5;
N:o g7, i anledn. af f. d. arrendatorns af Rinkeby
hemman i Stockholms län, Kamereraren H. H. Krulmejers
ansökning om befrielse från skyldigheten alt ersätta den,
genom hemmanens sednare utarrendering, Kronan tillskyndade
förlust;
N:o g8, ang:de arrendalorernes af Nyqvarns qvarn och
bro ansökning om bibehållande vid arrendet af dessa lägenheter;
N:o
gg, ang:de väckt fråga om undersökning rörlde
Statens rätt att inlösa Ekolsunds gods;
N:o ioo, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse om tillå
telse
för sällskapet till vexelundervisningens befrämjande alt
bibehålla den åt normal-skolan upplåtna Mariae f. d. bränneribyggnad
;
N:o ioi, i anledn. af Statsmäklaren I. Nordblads ansökning
att till skatte få lösa den under Ulriksdals kungsgård
hörande lägenheten Stocksund;
N:o 102, i anledn. af Grosshandlaren L. Tyde'ns ansökning
om skatteköp af den under Ulriksdals kungsgård hörande
lägenheten Sveden;
N:o io3, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om arrendefri
upplåtelse åt staden Kongelf af åtskilliga smärre tomter
vid Bohus raserade fästning;
N:o 104, i anledn. af erhållna återremisser å Utsk:s utlåt.
N:o 5;
N:o io5, i anledn. af erhållna återremisser å Stats—
Utskts utlåt. N:o ir , angide medels anvisande till gevärsfabrikationen;
N:o
106, i anledn. af Hr Prosten Berlins motion om
löneförhöjning åt kronofogdarne och häradsskrifvarne i Lju
nits
-
Dett io Maj e. ra.
nils och Herrestads häraders fögderi i Malmöhus län, saint
Ingelstads och Jerrestads fögderi uti Christianstads län;
N:o 107, i anledn. af Hr af Forsells, C., molion om
anslag till bildande af en pensions-fond för landtmäteristaten
;
N:o 108, i anledn. af Hr Möllerhjelms, A., motion om
förbättring uti krigscasseurens inkomster;
N:o 109, i anledn. af väckta motioner om under
hållande
på Statens bekostnad af vissa delar utaf den sedan
1812 emellan Wermland och Jemtland anlagda nya
vag ;
N:o 110, i anledn. af väckta motioner om anslag af allmänna
medel tili den vid Fridhem stiftade inrättning för
sinnessjuka;
N:o lii, i anledn. af Anders Anderssons från Skaraborgs
län motion, om upphörande af pensiohsrätt för de vid K.
Hofstalen anställda personer;
JN:o 112, i anledn. af K. M:s nåd. propos., nng:de anslag
af allmänna medel till cathedral-skolan i Lund, i
stället för dertill anvisade 1047 tunnor klockare-helgonskyIds—
korn;
N:o ii3, i anledn. af Ilr Prosten Sidners motion, om
understöd lill de fattiga i Lappmarken;
JV:o t 14 , i anledn. af Hr von Paykulis, C. S., motion
om ersättning åt rusthållarne vid K. Lifregitets dragoucorps
för rekryt- och remont-mötena;
N:o 1 i5, i anledn. af väckta motioner om anslag till
det af Professoren Doctor Kils Åkerman i Stockholm inrättade
Orthopediska institut;
N:o 116, i anledn. af Hr Dalmans, W. F. , motion,
anglde subscription af R. St. för bildandet af en uppfostringsanstalt
för fattiga sjömäns söner;
N:o 117, angtde väckt fråga om förlängning af den
för inlösen af Riksg.contis creditsedlar stadgade praescriptionslid;
N:o
118, angtde ett lån för uppmuddringen af Sölfvitsborgs
stads hamn;
N:o 1 ig, angrde fortgången af den fullm. i Riksgcont.
uppdragna utredning af Götha-canal-bolugs och Malmö f, d.
discont-inrättningar ;
från Allm. Besvärs- och E k o n. Ut s k o 11 e t:
N:o 27, i anledn. af väckt fråga om för högt beräknade
hernmansräntor inom Calmar län;
N:o 28, i anledn. af väckt motion om afskaflfande af
extra-länsmän och andra polistjenslemän utan lön;
N:n 29, i anledn. af väckt motion örn upphörande af
det s. k. hemförare-båtgillet i Götheborg ;
N:o 3o, i anledn. af väckt fråga om bestämmande af
den afgäld, under namn af tullkappe", som ägare af skait7
H. 18
Den ao Maj e. m.
lagda mjölqvarnar må uppbära för förmälning af annans
säd.
Likaledes lades på bordet följande tvänne från Ridd.
TJtsk. inkomna memtr, så lydande:
H ö r s a m t M emorial.
Med tillkännag.ifvande alt H. R. o. Ad., vid pröfning
af Ridd.TJlsfts förra mern, , i an.ledn, af åtskilliga ändringar
i Ridd.Ordn., bifallit Utsk:s förslag, alt andra uppropet
vid val och voteringar må afskaffa*-, har fl. R. o. Ad. behagat
lill Utsk:s handläggning återremittera den af Hr von
Troil, Emil, väckta fråga angtde elt förtydligande af
18 §ln Ridd.Ordn., mer! hänsigt att från bnnkmtsvalet utesluta
de i 4* §:n Riksd.Ordn. omnämnda högre embetsman;
och har Utsk. derefter genom särskilda remisser fult emottaga
:
1:0 en af Gr. Gronstedt, Fredr. Joli., den 7.5 sisth
April vackt motion ang:de den ändring i 3i §:n Ridd.Ordn.
all, seditn andra uppropet blifvit borttaget, antalet af ledamöter,
som vid val och voteringar sitta vid bordet, må
minskas från 6 lili 4) samt föreskriften i första perioden af
samina § derom, att val- eller volei ings-sedeln bör framläggas
på det pappersark, som hålles af en ledamot vid bordet,
uteslutas, i conseqvens hvarmed jemväl 34 §.'n Ridd.Ordn.
borde erhålla en förändrad redaction;
2:0 elt af Hr vo n Schantz, Malcolm Gustaf, den
7c) i ofvannämnda månad afgifvet förslag, alt uti 18 fj:n af
Ridd.Ordn., tili närmare bestämmelse huru valsedlarne
skola vara inrättade för att ej cnsseras, måtte efter orden:
”hvarvid hvar och en inlem nar en sluten sedel,”
i stället för sistnämnda 2tne rud införes orden: ”enkel,
sluten, hoprullad och omärkt sedel;”, äfvensom och
då samma § icke uttrycker huru många af dem, som de
flesta rösterna erhållit, äro bänkman, Hr von Schantz föreslagit,
att ordet ”två” måtte insättas mellan orden ”de”
och ”sorn.”-
I anleda, af hvad sålunda blifvit till U(sk:s handläggning
öfverlemnadt, har Utsk. skolat vördsamt ■yttra, att
hvad beträffar Hr von Troils ofvanberörda motion ang:de
ett, tilägg till 18 §:n Ridd.Ordn., Utsk., under åberopande
af H. Coust.Utsk:s mern. ]X:o 3, angkle grundlagsenligheten
af en utaf Hr Landtm., i afseende å de i 4' Riksd.Ordn.
omnämnde embelsmäns deltagande i hänkin:svalet vägrad propus.
, tillstyrker, att, på det 18 §:n Ridd.Ordn. matte bringas
i öfverensstämmelse med 4' §:n Riksd.Ordn., det för
tydligande
uti förstnämnda § måtte inflvta:
alt de i 41 §:n Riksd.Ordn. uppräknade personer äro
undnntagne från det antal R, o. Ad:s ledamöter, sora
indelas till val af bankmän.
Den ao Maj e. m.
Och, då Utsli. tillika finner de of Hr von Schantz här ofvan
citerade förslag till förändrad redactiou af ifrågavnr. 18
§ leda till tydlighet, och således böra äga rum, har TJtsk.
skolat, i enlighet med dessa åsigter, föreslå följande reduction
af 18 §:n Ridd.Ordningen.
S 18.
”Sedan riksdagen ' blifvit af Konungen på Rikssalen
”öppnad, böra, nästa söcknedag derefter, såvida plenum
”plenorutn icke å samina dag är anbefaldt, bänk mans- och
”electorsvalen verkställas. Med dessa val förhålles sålunda,
”att, enligt anteckningslistan, R. o. Ad:s samtlige ledamöter,
”111 ed undantag af de i 41 §: n R i k s d. O r d n. 11 p p r ä k”nade
personer, delas nli tjugufem särskilda, men till
"beloppet lika delar, hvarvid — — bör. Sedan detta b lif»
"vit verksteldt, uppropas hvarje afdelning för sig, som herifvel’
sig inom skranket alt förrätta bänkmtsval, hvarvid
”livar oell en inlemnar en enkel, sluten, hoprullad och
”otnärkt sedel, tecknad med Ivänne af de personers namn,
”sorn i afdelningen finnas, då de två, som de flesta rösterna
”erhållit, äro behörigen valda bankmän. Hafva flere etc.
”— — — förverkat.”
Vidkommande de af Gr. Cronstedt motionerade förändringar
uti 3t och 34 §§tna Ridd.Ordn., finner Utsk., lika
med motionären, att, derest andra uppropet försvinner, det
ej heller är nödigt att, på sättsom hittills ägt rum, föra prot.
öfver de vid uppropet frånvar. ledamöterna, i följd hvaraf
åtminstone två af de nu vid val-och voterts-protocollet biträdande
sex ledamöter kunna umbäras, och tillstyrker Ulsk.
således, att antalet af dem, som vid
val och voteringar skola sitta vid bordet, må bestämmas
till endast fyra ledamöter;
deremot har Utsk. icke för siu del funnit otjenligheten of
det bruk, att voterings- eller val-sedlarna framlemnas på ett
pappersark, hvilket tvertom synes Utsk. ganska lämpligt,
hvarföre den del af Gr. Grönstedts motion, sorn åsyftar
borttagande af nämnda föreskrift, utaf Utskottet,
afstyrkes.
Om denna mening godkännes, får Utsk., med iakttagande
jemväl af R. o. Ad:s beslut ang:de afskaffande af and ra uppropet,
vördsamt föreslå följande förändrade redaclion af 3i
och 34 §§:na Ridd.Ordn.
S 3i.
”Vid alla val och voteringar skall upprop ske efter anteckningslislan,
och nnmode Landtm, eller den hans ställe
företräder fyra ledamöter af R. o. Ad. att jemte honom
vid bordet sitta och föra prot. öfver dem, hvilka rösta. De
röstande, som till en och samilia bänk höra, träde inom
skranket, när deras bänk nummer uppropas, och hvar och
D e n 10 Maj e. m.
en framlägge, vid upprop af dess namn, sin val- eller voteringsrsedel
på det pappersark, sorn hålles afen ledamot
vid bordet.”
§ 34.
”Sedan voterings- eller val-uppropet är slutadt, öppnas
sedlarne af ordform samt granskas af honom och de ledamöter,
som vid bordet sitta, hvarvid dessa sednare föra särskildta
prot., hvilka, efter fulländad omröstning, collationeras.
Derefter upprättas ett omröstnings- eller val-prot.,
hvilket underskrifves af ordform och ledamöterna vid bordet,
samt genast uppläses.”
Stockholm den 11 Maj 1840.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
Henning Hamilton.
W. F. Dalman.
Hörsamt Memorial.
Medelst prot.utdr. af den 4 dennes har II. R. o. Ad.
behagat till Utsk. remittera särskilda motioner, åsyftande
att bereda ett skyndsamt och tillförlitligt offentliggörande
inför allmänheten af öfverläggningarna hos R. o. Ad.,
nemi.:
1:0 af Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., som föreslagit,
att R. o. Ad. måtte besluta, ”att af Ståndets prot. låta
”upplägga ett erforderligt större antal exemplar än hittills
”blifvit tryckt, hvilka exemplar skulle förvandlas till en
”tidning, på hvilken prenumeration, mot nedsatt afgift, skul”le
upptagas;”
2:0 af Frih. Raab, Adam Christian, som ansett
ändamålet lämpligast och bäst skola vinnas, ”om R. o. Ad.
”under innevar. riksdag holle särskilda snällskrifvare, hvilka
”upptogo det hufv.udsakliga af disctissionerna och förhand’
lingarna å Riddarhuset uti ett sammandrag till det inskränkta
omfång, att det kunde inrymmas i tidningarna,”
hvilket sammandrag för hvarje plenum skulle, sedan talarne
haft tillfälle att genomse och corrigera detsamma, tillhandahållas
de tidnings-redactioner, som anmäla sig vilja referera
R. o. Ad:s öfverläggningar; och har Utsk. tillika fått
emottaga de af åtskilliga talare i ämnet afgifna yttranden.
Utsk. inser, lika med de värde motionärerna och öfriga
ledamöter af R. o. Ad., som uti frågan sig yttrat, den
stora vigten deraf, att Ståndets öfverläggningar skyndsamt,
noggrannt och tillförlitligt refereras i tidningarna; men Utsk.
kan ej heller för sig dölja svårigheterna att, under närvar,
förhållanden, ulan allt för dryg kostnad, afhjelpa de i dessa
hänseenden rättvist öfverklagade brister. Således befarar
Utsk. för sin del, att det af Hr Bråkenhjelm väckta förslag,
Den ao Maj c. m.
ehuru jemförelsevis mindre kostsamt, föga skulle uppfylla
ändamålet, då nemi. R. o. Ad:s prot. tryckas först 6 a 7 veckor
efter det de blifvit hållna, hvaraf åter är en följd, att,
sedan allmänheten af tidningarna angtde förhandlingarna fått
en om än ytlig kännedom, de likväl, ehuru tryckta i
tidniugsformat, troligen erhölle föga mer intresse, än de nuvar.
proltn, hvilka, som bekant är, föga läsas, ännu mindre
af allmänheten köpas; hvarföre Utsk. för sin del
ej kan å Hr Bråkenhjems ofvanberörde förslag tillstyrka
bifall.
Frih, Raabs förslag om en utaf särskildt dertill antagnafpersoner
skyndsamt uppsatt resumé' af discussionerna,
hvilken sedermera kunde till tidningsredactionerna utlemnas,
har visserligen åtskilliga skäl för sig och skulle utan
tvifvel i väsendtlig mån uppfylla ändamålet; men dervid förekommer
åter, alt den deraf föranledda kostnad skulle komma
att uppgå till ett alltför betydligt belopp. Efter de upplysningar
Utsk. iuhemtat, skulle nemi. för anteckning och
uppsättning af ett kort, men i möjligaste mån fullständigt,
sammandrag af debatterna inom R. o. Ad., derest dessa
skulle kunna vara färdiga att utlemnas aftonen efter hvarje
plenum, erfordras minst 4 prolts-förande, då endast 2 plena
inträffa i veckan, men eljest 6. Ett notarie-arfvode utgör
4 rtdr 24 sk. b:co om dagen, hvilket således för ett antaget
medelbehof af 5 notarier skulle medföra en titgift af
475 r:dr b:co i månaden. Och då hvarken det skäligen kan
ifrågasättas att påföra riksd.kostnadsmedlen denna betydliga
utgift, helst då särskild tryckning af R. o. Ad:s prot.
in extenso skall, enligt grundlagen, äga rum, ej heller några
under R. o. Ad:s enskilda disposition ställda medel lämpligen
kunna anvisas till ett sådant föremål, finner Utsk. sig
föranlåten att jemväl
Frih. Raabs motion afstyrka;
Hvilket dock till H. R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt
hemställes.
Stockholm den 27 April 1840.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
Henning Hamilton.
W. F. Dalman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl 4 till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silverstolpe.
De n la Ma j.
Fredagen den 22 Maj i84o.
Plenum lil. g f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för den 20 dennes e. m.
Justerades pleni-prol:u för den i3 dennes f. och
e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. von Friesendorlf,
Fred. Aug., samt Hr Hammarskjöld, Carl Wilh.,
båda ledamöter i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., anmält sig
för enskilda angelägenheters skull vara nödsakade att aflägsna
sig från riksdagen och att således afsäga sig sina platser
i Utsk., men anhållit att det oaktadt blifva bibehållne vid
sin riksdagsmannarätt; och hemställde Hr Landtm. 0111 R. o.
Åd, behagade härtill lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Likaledes biföll R. o. Ad. Gr. af Ugglas’s, Ludv., begäran,
att oaktadt han, i anseende till tjensteåligganden
fann sig nödsakad att afsäga sig sin plats i Ridd,Utsk., likväl
blifva bibehållen vid sin riksd.mannarätt.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade, i anledning häraf,
Hrr Electorer att någon dag i början af nästa vecka sammanträda
för att utse 2tne ledamöter i Allm. Besvärs- och
Ekon.- samt en ledamot i Ridd.Utskottet.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den 2 och 16 dennes pa bordet
lagda utlåt. N:o 64 Litt. F., 0111 tillökning uti skattefrihetsdygnen
vid masugnar.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag tror icke, alt det är skäl
alt bifalla detta utlåtande. Motionen grundar sig på en
calcul, sorn skulle visa, att tackjernsblåsningen icke bär sig
de första dagarna. Sådant är visserligen förhållandet, men
det räcker ej många dagar, och efter min erfarenhet lönar
sig tackjernsblåsningen vida bättre än stångjernssmidet. Jag
finner derföre icke skäl alt bestämma de s. k. kalidygnen
till flera än 3.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Hr
Lagerhjelm, och anhåller om älerretniss på utlåtandet.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Enligt Hr Lagerhjelms
förmenande, skulle den förlust, som hyttägare få
vidkäunas genom tiondejerns erläggande under den tid af
Den M a j.
>43
blåsningen, då liyltarna drifvas med föilus-t, ersältas af den
vinst tackjernstillverkningcn lemnar, sedan de komma i full
gång, d. v. s. äro fullmalmade. Jag nödgas på följande
skäl bestrida delta, och vill dervid, i afseende å tillverknings-
och tiondejerns-beloppet, hålla mig vid motionärens
uppgift, som, så vidt jag känner, visar verkliga förhållandet
vid största antalet af bergsmanshyttan, nemi, ottvid den
hytta, der han är inbrukare, och som i sin högsta gång
producerar 17 skepptd tackjern i dygnet, tiondeskalten erlägges
med 17 lisp. Efter 26 Iisp. pr skepptd, gör således
denna skatt 4 proc. af brutto-behållningen, och då dervid
tages i beräkning rudimateriernas dyrhet, så kommer man
till det resultat, att beskattningen är ganska hög, äfven sedan
hyttorna komma i full gång; ty om 18 t:r kol beräknas
att åtgå till ett skepptd tackjern, sorn vanligen är fallet,
och dessa inom bergslagen kosta 6 rtdr, somt dertill lägges
kostnaden af ett 60 punds lass malm , som vid hyttan gäller
minst 3 ja ganska ofta 4 rtdr, och vidare tillägges arbetskostnaden,
hvilken jag ej nu så noga kan bestämma, men
som säkert uppgår lill mellan i och 2 rtdr; så kommer
man, oberäknadt byggnadsomkostnader, till en ganska hög
proc. af bruttoinkomsten. Under de sist förflutna åren bar
tackjernspriset vid hyttorna högst uppgått till 11 å 12 rtdr
pr skepptd, hvaraf synes alt tillverkningspriset står öfver go
proc. af försäljningspriset, och att således, då tiondejernet,
utgörande 4 proc. af bruttoinkomsten, afdrages från de
återstående 8 å g proetn, så visar della, att skatten uppgår
till nära 5o proc. af behållningen. Till följe af hvad jag
nu haft äran anföra, tror jag mig hafva ådagalagt, alt en under
full gång varande hytta icke med nuvar. tackjernspriser
kan ersätta det tiondetack jern, som blifvit erlagdt under den
tid bon drifvits med förlust, d. v. s. under den tid då, innan
pipa och murar blifvit uppvärmda, hon consumerar mera
biännmaterialier, än hvad det tillverkade tackjernet kan ersätta.
På dessa skäl bar StatsUtsk. grundat sitt tillstyrkande,
att 8 fridygn, i stället för 3, må beviljas för tackjernsblåsande
hyttor. Jag anhåller om propos. på bifall å
betänkandet.
Hr Lagerhjelm: Att efter en sådan calcul, som den
värde talaren uppgjorde, leta sig fram till säkra grunder
för bedömmande af förhållandet, torde vara svårt. Talaren
sade bland annat, alt till 1 skepptd tackjern skulle erfordras
18 Itr kol. Härmed förhåller det sig mycket olika på olika
ställen. Jag skulle kunna anföra exempel på hyttor, der
ända till 48 t:r kol erfordras till hvarje skepptd tackjern; men
jag känner också hyttor , hvarest icke behöfvas mer än 7, 9 å
10 Ur kol. Jag vet hyttor, der man producerar blott 7 a
10 skepptd tackjern på dygnet; men jag vet äfven andra, der
produetionen uppgår ända til! 3o skepptd och derutöfver.
>44
Den 22 Ma j.
Förhållandet varierar efter malmens olika beskaffenhet.
Prisen på malmen äro äfven mycket olika. Malmen i Westerbergslagen,
åtminstone från vissa grufvor, fås för godt
pris, för 24 å 28 sk. lasset. På andra ställen kostar den
stundom ända till 6 gånger så mycket; men livad som är
säkert, är det, att tackjernsblåsningen lönar sig ganska väl.
Det är val sannt, att skatten är den svåraste, som finnes,
då man undantager skatten på koppartillverkningen, och att
den är högre än skatten på stångjernssroidet; och från den
synpunkten betraktad, borde den visserligen nedsättas; men
den är till beloppet mycket olika. En del hyttor erlägga
22 ä 23 lisp. för dygnet; andra åter endast Gay; med ett
ord, jag tror icke att man från den synpunkt, StatsUtsk.
betraktat saken, kan komma till något säkert resultat; och
då man med säkerhet känner, att tackjernsblåsningen under
nuvar. förhållanden är en lönande handtering i Riket, tror
jag, att man saknar skäl för den ifrågaställda eftergiften;
hvarföre jag också anhåller örn återremiss å betänkandet.
Hr Tersmeden: Hr Lagerhjelm har sagt, att 7 a 10
t:r kol skulle vara tillräckliga för tillverkningen af ett skepptd
tackjern. Det kan måhända vara händelsen med de hyttor,
som nyttja varm-apparnter , men dessa äro ej antagna vid
bergsmanshy t torna , hvilka utgöra största antalet, och vid dem
åtgå circa 18 t:r kol till skeppundet. Dessutom bör tilläggas,
att jag beräknat kolen, sådana de stjelpas, hvilket äfven
synes af det till 4 r:ch' P1' läst upptagna pris; då deremot
[fr Lagerhjelms uppgift lärer afse sådana kolen fatade
uppsättas på ugnen, hvilket gör en skilnad af3o å 4° proc.,
som antingen bör tilläggas på kolen eller å priset. Man har
äfven uppgifvit, att malmen vid Grängesberget säljes för
godt pris; det gör den visserligen; men det är en förmån,
som endast de hyttor få tillgodonjuta, hvilka äro närmast
derintill belägna; andra hyttor få betala det ganska dyrt.
Vid Smedjebacken kostar ett lass Grängesbergs-malm mellan
3 och 4 r:dr och i Söderberke, i anseende till den större
transportkostnaden, öfver 4 r:dr. Af dessa och förut uppgifna
skäl vidblifver jag mitt yrkande att betänk, må bifallas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag äger visserligen
ingen speciel insigt uti förevar, fråga; men då vi vid
denna riksdag befinna oss uti den lyckliga ställning, som
tillåter en nedsättning i skattebördorna, hvilket jemväl öfverensstämmer
med K. M:s till R. St. gjorda nåd. framställning,
och då jag såsom allmän princip antager, att nedsättningen
är billig, endast i den mån densamma proportionerlig!
tillgodokommer alla samhällsclasser, samt då utförseltullen
på stångjern blifvit till hälften nedsatt, men något
-
Den 22 Maj.
145
got annat sätt till lindring för tackjernstillverkningen vid
denna riksdag icke förekommer, än StalsUtsk i förevar, betänk,
tillstyrkt; så hemställer jag till Ståndet, om icke både rättvisa
oell billighet fordra, att vi bifalla hvad Ulsk. föreslagit.
Frih. Cederströ m! StatsUlsk. har tillstyrkt den ifrågavar.
nedsättningen uti afgiften för tack jernsblåsningen,
utan att nämna något derom, huruvida frågan borde hemställas
K. M:s nåd. pröfning. En reservant, Hr Prosten Stenhammar,
har fästat uppmärksamhet dervid , att frågan hade
bort af vederbör, auetoritet utredas, innan Utsk. tillstyrkt
ökade skattefrihets- eller s. k. kalldygn. Hade Utsk. nu
tillstyrkt att hemställa frågan till K. M.; så hade K. M.
infordrat 'vederbör, auetoritets yttrande i ämnet, och sålunda
kommit i tillfälle att med sakkännedom derom besluta.
Nu skulle det deremot blifva ett på R. St:s beslut beroende
beskattningsmål, hvilket det icke är, och så har äfven Ilr
Frih. o. Landtm, uppfattat ett likartad! mål under ett föregående
plenum, då propos. vägrades.
Frih. S pren g t p o r te n : Jag anhåller, att en gång för
alla få protestera mot den satsen, att StatsUtsk. skulle vara
ett Exped.Utskot t. Exped Utsk. tillkommer skyldigheten
att uppsätta expeditionen på sätt målet, enligt grundlagen,
bör expedieras, likasom Stånden äga rättighet att vid justering
af den sålunda uppsatta expeditionen, sedan i öfrigt
gällande former blifvit iakttagna, vidtaga de ändringar, sorn
föranledas af Ståndens i målet fattade beslut, jemförda med
grundlagens stadganden rörtde expeditionssättet; men aldrig
kan det åligga StatsUtsk., mer än något annat Utsk., att inträda
på Exped.Ulskrs gebit. Sådant öfverensstämmer ej heller med
lii t ti I Is gällande praxis. När t. ex. Const.Utsk. framställer ett förslag
till grundlagsändring, så slutasej betänk, derom med något
tillstyrkande att hemställa förslaget till K. M:s pröfning.
Ej heller äger ett sådant tillägg rum vid LagUtsk:s förslag
till lagförändringar, utan Exped.Utsk. uppsätter skrifvelsen
i enlighet med grundlagens föreskrift. Hvad åter sjelfva saken
beträffar, eller huruvida ämnet bör underställas K. M:s
pröfning, så torde StalsUtsk. icke hafva oriktigt förfarit,
då Ulsk. ej tillstyrkt en sådan underställning, enär grundlagen
icke innehåller den föreskrift, att statsreglertsfrågor
skola K. M. underställas.
Hr Lagerhjelm: Utgående från den synpunkt, 111
hvilken Frih. Sprengtporten sett saken, är jag färdig alt
instämma i StatsUtsk:s åsigt, ty kan man nedsätta skatterna
i allmänhet, så bör tackjernstillverkningen äfven ifrågakomma;
men tillämpningen af den satsen bör icke äga rum,
förrän undersökning föregått, hvarigenom man förvissat sig
7 H. *9 1
i'|6 Dcu 11 Maj.
om de orter, hvarest skatterna äro mest tryckande, på sätt
Prosten Stenhammar uti sin reservation afsett. Att en sudan
undersökning bör föregå, anser jag obestridligt; ty dervid
skall visa sig, icke blott alt jemkningar erfordras för
den ena orten i förhållande till en annan, utan äfven att
rnodificationer blifva af nöden inom de särskilda orterna;
och dermed torde man icke blott böra inskränka sig till
tackjernsblåsniogen eller stångjernssmidet, utan äfven sträcka
sig till landtbruket i allmänhet och andra näringar. En sä
llan
utredning skulle icke innebära någon förminskning eller
inskränkning i StatsUtsk:s verksamhet, utan förutsatte endast
att StatsTJtsk. funnit nödigt alt bestämdt veta, huru
förhållandet är, för att kunna bedomina i hvad mån någon
nedsättning borde tillgodokomma den ena orten eller ena
näringen framför den andra. Ur den synpunkten betraktadt,
finner jag ej skäl till förändring i formen af betänk.;
men jag skulle vara mera böjd för att afslå än återremittera
detsamma. StatsUtsk. har nemi. tillstyrkt ökning af
kalldygnen från 3 till 8; men vill man ej bevilja en partiel
nedsättning, utan vänta till dess man kan afse hela näringsgrenen,
så bör man kanske afslå betänk., dertill jag, af
sådan anledn., är mera böjd än för återremiss.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Frih. Sprengtporten
sednaste framställning jag funnit mig uppkallad att
yttra några ord, icke om tackjernsblåsningen, utan i fråga
om formen, som Friherren ansett sådan, att frågor om
nedsättning i skatter skulle, likasom grundlagsfrågor och
frågor om lagförändringar, underställas K. M:s sanction;
men Frihtn har förbisett, att uti 8i §:n Reg.Ftn finnes föreskrifva!,
huru med grundlags- och i 87 §:n lagfrågors behandling
förhållas skall, nemi. att Ständernes Desin t skola
genom talmännen öfverlemnas till Konungen på Rikssalen;
hvaremot samma grundlag föreskrifver att statsreglertn öfverlemnas
icke till sanction utan till underrättelse. Det är
således en mot grundlagen stridande form, den värde talaren
velat försvara, dä han påstår, att Exped.Utsk. skulle
äga rättighet att fuska till expeditionerna i anledn. af
StatsUtsk:s utlåt, i fråga om skatter och räntor, som kunde
komma att underställas K. M:s sanction, utan att Ständerne
sådant beslutat. Lika med Frih. Sprengtporten ber jag
alt en gång för alla få förklara, att den i grundlagen Exped.
Utsk. ålagda skyldigheten är inskränkt till expedition af
hvad R. St. beslutat till expedition och det i de ordalag
besluten innehålla, och att följaktligen icke ett enda ord
hvarken kan borttagas eller tilläggas, utan alt Exped.Utsk.
gör sig skyldigt till en egenmäktig handling. Jag förnyar
min anhållan om återremiss, af det skäl, att jag anser detta
likasom öfriga sub-betänkanden nu hvarken kunna bifallas
eller afslås, då hufvud-betänkandet blifvit återremitterad!.
Dtn aa Maj.
'47
Frih. Boye, Ludv.: Ämnet delar sig nu i alne frågor.
Den ena, om Utsk. bort tillstyrka frågans hänskjutande
till K. M , oell den andra, om betänk, bör bifallas eller
icke. För mig ar det klart som dagen, att amnel är en beskattningsfråga.
Likväl inser jag ganska väl, alt för reservanten,
som ansett en undersökning böra föregå beslutet,
var en hemställan till K. M. nödig, icke i hufvudfrågan,
men för att erhålla undersökningen; hvaremot jag icke kan
finna, alt Utskts pluralitet, sorn ansett frågan kunna afgöras
utan någon sådan föregående undersökning, haft någon
slags skyldighet att tillstyrka sakens öfverlemnande till K.
M:s pröfning; emedan ämnet är och förblir en beskattningsfråga,
och ingenting annat. Hvad hufvudsaken beträffar,
så är jag färdig att bifalla Ulskts betänk., egentligen pa
den grund, att då jag väntar vid denna riksdag ett förnyande
af det påstående, som så starkt drefs vid sista riksdag,
nemi. om tillåtelse att exportera tackjern, och jag förutser,
att jag vid denna, såsom vid sisla riksdagen, kommer att
sätta mig deremot, derföre att det skulle innebära ett uppoch
nedvändande af bergsmanna-väsendet, att stAngjernssmidet
skulle störtas, för att hjelpa tackjernsblåsarne; så är jag
glad att, genom bifall lill detta betänk., kunna ådagalägga
den benägenhet jag äger, att så vidt som möjligt gå tackjernsblåsarnes
önskan till mötes, så mycket hellre, som denna
förmån förmodligen uppväges af den, som blifvit beviljad stångjernssmidet
genom tullens nedsättning till halfva beloppet.
Hr Ribbing, Arvid: Då frågan nu mera synes hafva
öfvergått från den del deraf, hvaruti sakkunskap erfordras,
och som jag icke äger, till enkel rättsfråga, beder jag
att få yttra några ord. Skall någon undersökning för sigga.
ang:de nedsättning af skatten för dem, som tillverka
tackjern; så synes, med samma skäl, en undersökning hafva
bort föregå tullnedsättningen för stångjerns-exporten. Nu
har fördelen blifvit lika för alla, så väl de större som de
mindre härdarna. Vidare har man satt i fråga, huruvida
StatsUtsk. hade bort tillstyrka frågans hänskjutande till K.
M:s sanction. I detta hänseende hafva de ledamöter af
StatsUtsk., hvilka yttrat sig, icke påstått, att K. M:s sanclion
icke skall begäras, ulan endast att framställningen derom
kan iakttagas af Exped.Utsk. vid uppsättningen af Ståndens
beslut, i hvilket hänseende Stånden äga frihet att göra
de rättelser uti Exped Utsk:s förslag till skrifvelse, som erfordras,
för att bringa skrifvelsen i öfverensstämmelse med
hvad Stånden önska. För min del anser jag anmärkntna
rör:de underställning icke vara af den vigt, att betänk, af
sådan anledn. bör återremitteras.
Frih. Sprengtporten: Frih. Cederströms till vederläggning
af min yttrade åsigt sist framställda argumentation
grundar sig på en oriktig uppfattning af premisserna till
Den aa Maj.
conclusionen, hvartill jag kommit. Jag har nemi. aldrig
sagt, att R. Sits beslut i statsreglertsfrågor böra underställas
K. M:s sanction. Mitt påstående var endast det, att derest
statsreglei;:s-frågor skulle enligt grundlagen anses böra
underställas K. M:s sanction, så åligger det Exped.Utsk. att
sjelfmant iakttaga denna föreskrift vid expeditionens uppsättande,
hvadan StalsCJlsk. icke kunnat åligga att föreslå
hvad ExpedUtsk., thy förutan, har att fullgöra. Anses
åter grundlagen icke innehålla föreskrift, att stalsreglerts-frågor
skola underställas K. M:s pröfning; så kunde det ännu mindre
komma i fråga, att StatsUtsk. skulle föreslå hvad sorn
icke blott vore lagstridigt i sig sjelft, utan äfven ligger utom
gränsen för dess åligganden. Det är blott den satsen jag’har
framställt; och om Frih:n behagat följa min argumentation,
torde den icke blifva så lätt att vederlägga.
Frih. R i d d e rs to 1 p e: Jag vore färdig att sluta mig
till Hr Tersmeden och begära bifall till betänk., om jag icke
ansåg en sådan undersökning, som den Hr Lagerhjelm föreslagit,
böra föregå. Mitt tillstyrkande blir derföre återremiss;
och jag skulle önska, att i det utlåt., som från StatsTJtsk,
derpå är alt förvänta, måtte föreslås, att, på grund
af den classiBcation, sorn för den af mig önskade undersökningen
måste uppgöras, debiteringen af skatten måtte rätta
sig efter en tariff, som gör, att de mindre fördelaktiga hyttornas
blåsning kommer i betraktande, så att den af Hr Lagerhjelm
befarade ojemnheten i skatten må förekornmas och
aflijelpas. Jag yttrar detta, ingalanda såsom ägare af något
bruk eller hytta; ty jag äger icke en gång någon del deruti,
men jag bor i ett län, der många hyttor ägas af allmogen,
som icke kan följa vettenskapernas framsteg och
deraf draga den nytta, som andra hemta derifrån. Hvad
angår formen för frågans behandling, anser jag K. M:s höga
rätt ingalunda vara för nära trädd. Af ett folk, som äger
att sig sjelft beskatta, bör man äfven kunna vänta, att det
jemkar skatterna efter rättvisa och billighet. — Vore fråga
om att helt och hållet borttaga en grundskatt, skulle mitt
yttrande vara motsatsen af hvad jag nu anfört. På grund
af hvad jag yttrat, förenar jag mig uti anhållan om återremiss.
/
Frih. Cederström: Dirccte uppmanad af Frih. Sprengtporten,
som yttrade, att om grundlagen icke fordrar K.
Mrs medverkan i statsreglerts-frågor, så äger Exped.Utsk.
ej rättighet att göra någon framställning om K. M:s sanction
i sådana fall, men att förhållandet vore tvertom, derest
grundlagen kunde anses innehålla den föreskrift, att K.
3\I:s medverkan erfordras, — anhåller jag, som visserligen
finner det vara conseqvent af Frih. Sprengtporten att betrakta
frågor om grundskatters borttagande som statsreglertsfrågor,
alt få. fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derå, att
Den aa Maj.
ordin.skatten ingalunda kan betraktas såsom föremål för R.
Sl:s beslut om dess uppliäfvande, så länge en § finnes i
grundlagen, som sager, att Konungen skall till Ständerna
uppgifva livad som utöfver ordin.skatten för statsmachinens
gång erfordras och genom bevilln. skall fyllas. Det är således
endast om livad som fordras utöfver ordin.inkomsten ,
hvarom Ständerne äga att besluta. Ordin.skatten kan således
ej annorlunda än af begge Statsmakterna gemensamt förändras,
och ej på annat sätt, än efter föregången ändring
af den grundlags-§, som säger, att K. M. skall för Sländerna
uppgifva hvad som erfordras utöfver Statens ordinar
i e inkomster. Ordin.statsinkomster måste följaktligen finnas,
så länge denna § qvarstår i grundlagen; men att vilja antaga,
att ordin.inkomsterna skulle kunna förminskas, med
iakttagande af denna §:s stadgande, leder lill den orimligheten,
att dessa ordin.inkomster skulle kunna förminskas,
ända lill dess blott en enda r:dr eller ännu mindre
återstod. Då sålunda ordin.inkomster måste finnas, så länge
grundlagen i förenämnda 5 är oförändrad, och ingen
grund är bestämd, hvarefter de må förminskas, och en oinskränkt
förminskningsrält kunde leda till en orimlighet, sorn
åter icke låter förena sig med någon , aldraminst en grundlag,
som måste vara byggd på rimlighet; så följer deraf,
enligt sund logik, alt ordin.inkomsterna måste förblifva oförändrade,
intilldess grundlageu blifvit i behörig ordning
förändrad.
Frih. Boye: Jag bekänner, att det förefaller mig tungt
alt beskyllas för afsigt att kringgå grundlagen, för deiman
icke vill gå in på en uppenbar förtydning af grundlagen.
Här är ju icke fråga om grundskattens borttagande, utan
blott om tillökning af några få s. k. kalldygn eller skattefrihetsdagar;
men på det sätt sorn Frih. Gederström förstår
grundlagen, blir R. St:s beskattningsrätt ganska lätt att
bortresonera i de flesta punkter. I öfrigt får jag förklara,
att Frih. Ridderslolpes framställning gjorde starkt intryck
på mig; ty, så benägen jag är att gå tack jernstillverkarnes
önskan till mötes, emedan jag anser tackjernstillverkningen
förtjena deltagande, så angeläget finner jag det äfven vara,
att icke skära den så öfver en kam, att vi göra mycket för
några och intet för andra. Jag förenar mig derföre uti anhållan
om återremiss, på det Utsk. må tillstyrka en sådan undersökning,
hvarpå ett billigt och rättvist beslut sedermera
må kunna grundas.
SlatsUlskrs utlåt. N;o 64 Litt. F. Lief af R. o. Ad. bifallet.
Frih. Cederström: Jag får emot så väl den framställda
propostn, som det derpå fattade beslutet anmäla min
reservation till prolocollet.
iSo
Den 2a Maj.
Vidare föredrogs SlatsUtsk:s den 2 och [6 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 64 Litt. G., i fråga om tnantalspenningarnas
upphörande eller ändring uti deras beräknande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anhåller, att Hr
Ridd Secrettn behagade upplysa hvad öde detta betänk, vederfarits
i de öfriga Stånden.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt ingen underrättelse
ännu ankommit, huru detta mål hos de öfriga RiksSt:n
blifvit afgjordt.
Frih. Cederström, Anders: Då Bevilln.Utsk. uti
dess betänk. N:o 12 föreslagit, att personliga skyddsafgiflen
skall erläggas af hvarje mantalsskrifven person efter fyllda
18 års ålder, och då det torde vara af vigt för räkenskaperna,
att mantals- samt skyddsafgifterna såsom hitintills
beräknas flan samma tid; så får jag hemställa, antingen att
förevar, betänk, måtte få hvila, intilldess man får se huru
R. o. Ad. afgör Bevilln.Ulsk:s nämnda betänk., eller ock att
sistnämnda betänk, måtte ställas i öfverensstämmelse med det
beslut R. o. Ad. nu kan fatta i anledn. af det nu föredragna
utlåtandet.
Uppå derefter framställd propos. blef StatsUtskts utlåt.
N:o 64 Litt. G. af R. o. Ad. återremitteradt.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den 2 och 16 dennes på
bordel lagda utlåt. N:o 64 Litt. H., i fråga om lagmansoch
häradsböfdinge-ränlans upphörande.
Hr Lefre'ir, Joli. Pehr: På samma grund, som Frih.
Cederström anfört vid de förgående betänktna under detta
nummer, anser jag äfven detta böra återremitteras, emedan
K. M:s santion erfordras äfven i denna fråga.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: På samma
skäl jag förut anfört, anhåller jag om bifall till detta betänkande.
II. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Såvida StatsUtskts mening
är, att R. St. skulle i denna fråga ensamme besluta,
så förenar jag mig uti anhållan om åtcrremiss; men om
Utskts afsigt blott varit att tillstyrka R. St. att för deras
del besluta borttagande af denna ränta, så har jag ingenting
att anmärka. För att likväl förekomma all tvetydighet
i detta hänseende, skulle jag vilja tillstyrka återremiss, hvarigenom
nödig rättelse kan vinnas.
Hr Le fre'!): Sedan Gr. Posse yttrat sig för återremiss,
har jag ingenting att tillägga.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om StatsUtsk. hade på första
raden af sitt tillstyrkande tillagt orden ”för deras del,”
Den aa Ma j.
så att meningen blifvit följande: ”hvadan Utsk. tillstyrker,
"att den derom väckta motionen må af R. St., för deras
”del, valda bifallen;” så skulle jag velat bifalla betänkandet.
Nu deremot blir ålerremiss nödvändig, ty jag tror ej,
att Exped.Utsk. har rättighet att göra ett så väsendtligt
tillägg.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har redan uti eli föregående
plenum erinrat, att Ständerne ej kunna besluta
annat än för deras del. Hvad således angar den frågan, huru
långt StatsTJtsk. åligger alt utsträcka sina tillstyrkanden,
så torde det icke kunna bestridas, alt Utsk. i delta fall
äger förfara på sätt Utsk. finner omständigheterna påkalla,
helst Stånden äga, då ärendet efter föregången återremiss
till hufvudsakligt afgörande förekommer, vidtaga de förändringar
uti Utsk:s tillstyrkande, som öfverensstämmer med
Ståndens åsigt; hvarefter expeditionen i målet af Exped.-  Utsk. författas i enlighet med hvad Stånden beslutat, då
Stånden äga att ålägga Exped.Utsk. att sådant iakttaga,
derest den af Exped.Utsk. uppsatta skrifvelsen vid justeringen
befinnes sakna fullständighet eller på annat sätt afvikande
från Ståndens beslut.
Hr Ribbing, Arvid: Om man hyser den tanken,
att Statsmakterna skulle hafva den småaktigheten att fästa
sig vid ett eller annat ordalag; så skulle jag tro, att R. o.
Ad. icke varit tillräckligen' uppmärksamt på ordalagen, då
Ståndet nyligen biföll StatsUtsk:s utlåt. N:o 64 Litt. F.,
hvarest tillstyrktes beslut, att skattefrihets- eller s. k. kalldygnen
må för hvarje år beräknas på visst uppgifvet sätt;
ty förevar, utlåt., der ordalagen äro sådana: ”hvadan Utsk.
”tillstyrker, att den derom väckta motionen må af Rikets
”Ständer varda bifallen,” uttrycker tydligare än det förra
att det endast är för Ständernes del, som beslutet fattas;
hvadan jag, för min del, förmodar, att detta betänk, lika
väl och med mera skäl, än det förra, bör i och för ordalagen
kunna utan anmärkn. bifallas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ifrågavar. förslag
af StalsUlsk. innefattade en förminskning i Statens ordin.
inkomster, ett upphörande af någon del deraf, utan
att Utsk. föreslagit R. St. att hemställa beslutets verkställighet
till K. M:s nåd. bifall. Ett bifall till StatsUtsk:s
nu afgifna förslag vore således stridande emot
grundlagarnas föreskrifter i Reg.F:ns 62 och 64 §§:v samt
Riksd.Ordn:ns j5 hvarföre Hr Landtm, förmodade, att
R. o. Ad. funne, alt propos. till bifall å utlåt, icke af honom
kunde framställas, förrän saken blifvit ställd i den form,
som med grundlagen vore öfverensstämmande.
Frih. Tersmeden, Wilh.: Som jag uti denna fråga
hyser motsatt åsigt med Hr Frih. o. Landtm., så yrkar
jag den af Hr Frih. o. Landtm, vägrade propos:n ,
i5a Den aa Maj.
och skall icke underlåta att göra det vid alla dylika
frågor.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. yrkade
propos. till bifall å StatsUtsk:s utlåt. N:o 64
Litt. H.
Ropades ja och nej.
Frih. Tersmeden begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande volertsproposition:
Den,
som yrkar propos. till bifall af StatsUlskts utlåt.
N:o 64 Litt. IL, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke ofvannämnda proposition.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 52.
Nej — 56.
Uppå derefter framställd propos., blef utlåt. N:o 64
Litt. II. återremitteradt.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 2 och 16
dennes på bordet lagda utlåttn:
N:o 64 Litt. I., i anledn. af väckt fråga om nedsättning
uti sterbhus-afgiften;
N:o 64 Litt. K., ang:de beräkning af vacance-afgiflen
för orolerad jord samt framställning om dess återförande
till bevillningen.
Frih. Nordenfalk, Joli.: På föredragn.listan befinnes
bland de mål, som torde förekomma i dag, BancoUtsk:s betänk,
N:o 20. Jag anhåller, alt detta ärende måtte få hvila
till en annan dag, emedan uti betänk, är upptäckt ett
tryckfel, som emedlertid kunde rättas; och torde, i händelse
af bifall härtill, betänk, på nästa föredragn.lista få
uppföras näst efter StatsUtsk:s utlåt, angtde revisorernes berättelse.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., instämde med Frih.
Nordenfalk.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., att
BancoUtsk:s betänk. N:o 20 borde föredragas näst efter StatsUtsk:s
utlåt. N:o 76.
Fö
-
Den 22 Ma j.
153
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 2 oell 16 dennes på
hördel lagda mein. N:o 65, med summariskt förslag öfver
statsreg lerin.
Fi ili. C eder sl rom, Jacob: Jag hemställer till Hr
Frill. o. Landtm., 0111 någon uppläsning af detta betänk,
erfordras; ty då betänk. N:ö 64 är återreinitteradt, föijer af
sig sjelf, alt äfven detta måste återremitteras.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är visserligen
riktigt att betänk, återlemnas till Utsk. på deskäl, som blifvit
anförda. Jag befarar, att del dessutom innehåller någon
missräkning, som icke torde kunna genast utredas.
Emedlertid anhåller jag att få göra denna anmärkn., på
det att StatsUtsk. måtte fästa uppmärksamhet dervid. Utgifterna
äro upptagna lill io,44L848: 7. 11.; men nu hafva
inkomst-titlarna blifvit förhöjda enligt StatsUlskls utlåt.
N:o 64, särdeles genom spanmålsräntornas högre beräkning
än tillförene. Derigenom har, enl. betänk. N:o 64, sid. 10,
uppkommit en tillökning af 555,23g r:dr. — Nu är klart,
att som dessa räntor, till en stor del, äro anvisade till
lön åt indeln.hafvare, så måste räntorna äfven förhöjas till
motsvarand • belopp bland utgifterna. Antager man denna
förhöjning lika, och lägger hela förhöjningssumman 555,2*9
r:dr till förnämnda utgiftssumma 10,443,848: 7- 1 ’• l,PP“
kommcr ett belopp af 10.999,087: 7. 1 r. Drager jag derifrån
inkomstsumrnan 9,464,600 rldr, så blir stalsbristsumman
1,5*4,487 r:dr, som genom bevilln. skall fyllas.
R. o. Ad. återremitterade StatsUtsk:s mern N:o 65.
Till remiss föredrogs Hr von Hartmansdorff^, Äng.,
den 16 dennes på bordet lagda motion om bestämmande af
tiden, efter hvilken kungörelser, upplästa från predikstolarna,
skola anses gällande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Till det anförande jag
afgaf, då motionen förevar, anhåller jag få tillägga, att då
fråga är från hvilken dag en författning skall vara gällande, och
då yrkadt blifvit, att den skall gälla från den dag första §:n
deraf blifvit uppläst; så kan jag icke vara af samina lanke,
emedan ingen kan vara pligtig att hörsamma en befallning,
som icke är uttalad. Om t. ex. länsmannen stämmer en
person till häradsrätten alt stå till ansvar för öfverträdelse
af en § uti en författning, hvaraf endast början
eller de första <j§:ne varit upplästa, då öfverträdelse» skedde,
oell den tilltalade kan bevisa detta förhållande, nemi.
att den §, efter hvilken han är tilltalad, icke varit proinulgerad,
då han felade mot detta stadgande, som lian e
kände; månne domaren skulle kunna ålägga honom något
ansvar? Detta synes mig klart bevisa, att en kungörelse el7
H* 20
»54
Den 22 Maj.
ler författning icke bör få y;»11 u, förrän den är lid t och
hållet up[ifrist. Jag anhåller, att della villande matie få
åtfölja lill Ulskts begrundande.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
An vo föredrogs StatsUlsk:s den 7 och 16 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 6g, i anleda, af yrkad befrielse från
skatt för intaglerna å allmänningen Stöpen inom Suntetorps
socken nf Skaraborgs Ian.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz, uppläste följande
:
Efter den discussion, som i föi lidna plenum här ägde rum,
då fråga var 0111 Ölands hemmansägares befrielse från den
s. k. ulmarksskatten, och då flere ledamöter af delta Högh
Stånd visade sig så föga benägne att erkänna billigheten af
den begärda eftergiften af nämnda utioarksskatt, torde det
kanske vara en snart sagdi fiuktlös möda att nu söka taga
Ii. Ståndets billighetskänsla i anspråk, i fråga om Suntetorps
sockens hemmansägares befrielse från den s. k. intäglsskatten,
hvarom StatsUtsk:s nu förediagna betänk, handlar.
Likväl torde det icke kunna undfalla R. o. Ad;s uppmärksamhet,
att förhållandet med ifrågavar. intäglsskalt är
helt och hållet olika med det förhållande, som äger rum i
afseende på ulmarksskatten. Öländska ulmarksskatten är nemi.
icke obillig till sin grund, men val lill sitt belopp, då deremot
Suntetorps sockens intagtsskatt är, efter min lanke,
högst obillig både till sin grund och följaktligen äfven till
beloppet.
Jag medgifver visserligen, alt partiella sknttelindringar
icke äro rationel! riktiga, 0111 nb. den Svenska jorden vore
jemnt beskattad, så att man vid anställda jemförelse!- icke
kunde upptäcka någon mannamån i detta afseende vara begången
; snen 1111 då, såsom hvar och en har sig nogsamt
bekant, skatterna å äfven den mest betungade delen af jorden
ofta blifvit obilligt och orättvist fördelade, så anser jag det
vara R. Sits oeftergifliga pligt alt efterskänka sina anspråk
på de skatter, som finnas sakna billig och rättvis grund forsin
fortfarande tillvaro; och troi- jag att så beskaffade lindringar
alltid, så ofta skäliga anledn:r dertill förefinnas, böra
till de skattdragandes lättnad af R. St. iakttagas. Jag kan
således icke, lika med StatsUlsk., föreställa mig hvilken betänklig
följd skulle uppstå af ett slikt, med R. Sits egen
både skyldighet och värdighet Öfverensstämmande handlingssätt,
ulan är jag fullt förvissad att detta skulle medföra för
Slaten både moraliska och ekonomiska fördelar, ojemförligt
större än den oskäliga vinsten af sådana tryckande skatter,
som den ifrågavar. intägtsskatten.
Till upplysning om tillkomsten af Suntetorps sockens intägtsskatt,
sorn egentligen ej är annat än en ny pålaga på
Den a:a Maj.
»55
en redan förut beskattad jord, tager jag mig friheten hänvisa
till hvad i:sla sidan i betänk, derom innehåller.
StatsUtsk. har nu grundat sitt afslag å den begärda
skattefriheten derpå, alt det vore stridande emot qo §:n Reg.-  F:n att ingå i någon pröfning af domstolarnas ronde delta
ämne meddelta skiljaktiga beslut. Någon sådan pröfning, nemi.
huruvida vederbör, dömt efter lag eller ej, har, efter min
förmening, icke blifvit begärd, och det mcdgifves, alt hvarken
It. St. eller dess StatsUtsk. grnndlagsenligen ägt alt dermed
befatta sig. Men hvar och en inser nogsamt att hell
annat är, att framställa den frågan: ”har Staten moralisk
"förbindelse att eftergifva hvad sorn blifvit den tilldömdt —
"och sålunda modifiera hvad en sträng rättvisa ålagt?” Och
annat åter är att till besvarande framställa den frågan, huruvida
lag eller godtycke legat till grund för beslutet. Skilnaden
emellan juridisk rätt och moralisk pligt torde väl vara
nog tydlig, att icke höra förblandas.
StatsUtsk. har jemväl sagt, att det vore betänkligt
alt tillintetgöra verkan af ett lagakraftvunnet beslut. Sådant
har likväl skett vid föregående riksdagar, och jag
känner ej hvad våda eller betänklighet deraf uppkommit.
Exempelvis må endast nämnas sådana ersättningar
till Staten för iråkade uppbördsbalancer, som blifvit
vederbör, uppbördsman ådömda, men af II. St. eflergifna,
med flera dylika fall, då R. St. ej funnit någon betänklighet
vid att upphäfva verkan af lagakraflvunna domstolsbeslut.
I förevar, fråga inser jag ej hvad betänklig följd
skulle uppkomma af ett bifall til! den begärda skattefriheten.
Det enda, som efter min föreställning- kunde inträffa,
vore väl det, att vid en annan riksdag härigenom
möjligen framkallades lika beskaffade anspråk; men dessa
blifva, 0111 ens något, med all säkerhet icke många, enär högst
få socken-allniänningar lära finnas, som i” afseende på skattskyldigheten
äro i lika cathegori med den nu ifrågavar.
Oell anser jag dessutom alt, ifall någon möjligen kan förete
lika talande skäl för befrielse från skatt, som Suntetorps
socknemän efter mitt förmenande nu gjort, en sådan skallefrihets-förmån
då jemväl bör af R. St. beviljas.
Med anleda, af hvad jag nu haft äran anföra, tager jag
mig friheten anhålla om ålerremiss af SlatsUtsk:s betänk.,
på det Utsk. måtte komma i tillfälle närmare, än sorn skett,
taga i öfvervägande följande omständigheter, hvaraf Utsk.
torde nogsamt finna, att ifrågavar. intäglsskatter äro både
till sin grund och till sitt belopp obilliga: nemligen
1:0 alt äganderätten till socken-allmänningar i allmänhet
aldrig, utan af okunnighet om allmänningens rätta natur, såsom
är fallet med socken-allmänningen Stöpen, ulöfvats af K. M.
och Kronan, hvadan Kronan vanligtvis icke heller uppbär någon
skatt och ränta för dy lika allmänningar, vare sig för allmänningen
i sin helhet eller för någon del deraf; (äganderätten har
Den 12 Maj.
alltid innehafts af den eller de socknar, inom hvars område
sådana allmänningar varit belägna, samt afsetts vid sjelfva
hemmanens primitiva skattläggning, och dervid, efter livarl
c orts olika skaltläggningsmetod, ingått i beräkning);
2:0 att ehuru de s. k. intägterna å Stöpen blifvit med
K. M:s tillåtelse upptagna samt på lagligt sätt skattlagda
— hvarpå K. M:s nåd. dom egentligen grundar sig, — så
tyckes det mig åtminstone likväl högst obilligt, om än rättvist,
att endast dessa formella iakttagelser kunnat emot
sockneinännen, såsom rätta ägare, medföra någon verkan, och
sålunda gjort K. M. och Kronan mer berättigad till skatt
af intägterna än af den öfriga allmänningen; åtminstone lärer
vä! billigheten af den äskade skattefriheten icke skäligen
böra jäfvas eller förringas deraf, att frågan derom varit
föremål för domstols pröfning;
3:o alt de hemman, som vid allmänningens delning på
deras lotter erhållit skattlagda intägter, härigenom fått sig
påförd dubbel skatt för samma mark; det torde vara temmeligen
tydligt, då äganderätten till hela allmänningen och således
jemväl till intägtsmarken beräknats och ingått i sjelfva
hemmannens skatt; och huruvida det är med billighet öfverensstämmande
att ett hemman för samma herrlighet beskattas
2:110 särskildta gånger, öfverlemnar jag vördsamt åt en
hvar att bedömma. Mig synes det derföre böra vara en angenäm
pligt för R. St. att i alla sådana fall, som det förevar.,
för deras del medgifva nödig rättelse. Dessutom förefaller
mig den omständigheten nog sträng, att icke böra förtjena
B. St;s rättvisa behjertande, att nemi. intägterne, ehuru delar
af samma enhet (allmänningen), blifvit i fråga om skattskyldigheten
annorlunda betraktade än den öfriga allmänningen,
endast af det skäl, att Suntetorps socknemän en tid varit
i okunnighet derom, att K. M. och Kronan till socknemännens
skada begått ett misstag, då Kronan, på grund af
sin förmenta äganderätt till ifrågavar. allmänning, utan socknemännens
hörande, beviljat intägter derå, samt sedermera
belagt dessa med skatt och ränta. Är det väl då billigt —
jag frågar det — att Suntetorps socknemän skola erlägga
en skatt, som endast genom ett sådant misstag å Kronans sida
tillkommit? Till ytterligare bevis på intägsskatternas obilliga
belopp kan jag nu icke underlåta att tillkännagifva för
H. R. o. Ad., att en stor del af dessa lägenheter blifvit,
enligt hvad jag specielt känner, besynnerligt nog belagda
med så hög skatt, alt den årliga behållna afkastningen af
dem ofta icke uppgått till ens det belopp, som socknemännen
i skatt till Slaten utgjort, hvilket missförhållande isynnerhet
framstått tydligt vid nämnda lägenheters utarrenderande.
Frih. Gederström, Jacob; Det är med särdeles tillfredsställelse
jag funnit, att SlatsUtsfe. i förevar, utlåt, erkänt
betydelsen af 90 §:n Rcg.Ftn, hvars uttryckliga före
-
Den 32 Maj.
skrift Utsk. deremot förbisett uti dess utlåt. angrde yjkad
skattenedsättning för hemmansåboer på Öland.
Hvad angår sjelfva saken, så får jag, i anledn. af den
siste välde talarens anmänknrr, fästa uppmärksamheten derå,
att den ifrågavar. skatten icke är hvarken mer eller mindre
än sådan, sorn i alla tider blifvit åsatt afgärda by, sorn blifvit
frånskiljd bolby. Dessutom då skatten blifvit genom lagakraftvunnen
dom åsatt intägterna, så kan en sådan dom
icke förlora sin kraft derigenom, att, då intägterna tillika
med öfriga utmarker delas på hemmansägarne i botbyn, dessa
icke kunna öfverenskomma med intägts-innehafvarne om
dessas qvarboende, hvilka således vid fardag måste afflytta,
emot erhållande af ersättning för å lägenheterna använda kostnader.
Jag tillstyrker bifall till utlåtandet.
Hr Ribbing, Arvid: För min del kan jag ej, åtminstone
på de skäl StatsUtsk. anfört, bifalla utlåt. Utsk. säger
nemi., att bifall till den motion, som i detta ämne utgjort
föremål för Utsk:s pröfning, skulle innefatta upphäfvande af
ett lagakraftvunuet utslag. Med stadgandet uti 90 §:n Reg.-  F:n kan, efter min förmodan, icke menas, att sådana frågor,
som denna, icke skulle kunna underkastas Representationens
öfverläggning och beslut, derföre att domuremaktens beslut
icke må komma under R. St:s pröfning; ty här är icke fråga
om att upphäfva det nåd. utslag, som K. M. gifvit,
utan saken ar alt betrakta likasom en nådefråga, der K.
M., som finner underdomstolarnes beslut lagligen grundadt,
fastställer detsamma, men, i anseende till förekomna ömmare
omständigheter, af nåd eftergifver hvad rättvisligen ådömts,
blott med den skilnad, att det är R. St. som nu hafva det
i beriådningsrätten. Jag kan derföre icke finna, att skatter,
som tillkommit efter rättegångar, icke skulle kunna
mildras, lika väl som de skatter, om hvilka rättegång
icke uppstått, såvida Statsmakterna derom öfverenskomma.
Man liar åberopat exemplet med frågan om skaltenedsättningen
å den delade allmänningen på Öland. I detta hänseende
får jag erinra, att der var fråga om en krono-ällmänning;
här åter är, så vidt af Utsk:s utlåt, kan inhemtas, fråga
om en socken-allmänning, som således är delägarnes tillhörighet,
och detta har måhända till någon del utgjort skäl
för underdomstolarna att befria allmänningen från den ifrågavar.
skatten. Det är följaktligen hufvudsakligen derföre,
alt StatsUtsk. grundat sitt tillstyrkande på ett skäl, som
icke är tillämpligt, som jag anhåller om återecmiss, på det
motionen icke måtte på ogilltiga skäl blifva afslagen.
Hr Palmcrantz: Det är i anledn. af Frih. Cederströms
yttrande, att StatsUtsk. icke skulle ägt ingå i pröfning
af denna fråga, som jag nu begärt ordet, för att erinra
om hvad Ständerne vid föreg:de riksdagar beslutat uti
med denna likartade frågor, i hvilkas afgörande Friherrcn
I
i5S Dc 11 23 Maj.
måhända sjelf deltagit. Hvad åter den anmärkntn beträffar,
alt bolby skulle hafva samma ratt lill afgärda by, som
hemmansägnrne lill ifrågavar. intägter, så hemställer jag till
Friherren sjelf, om det exemplet låter lämpa sig hit. Jag
förnyar derföre min anhållan om återremiss.
Frih. Boye, Ludv.: Det är visserligen möjligt, att,
oaktadt det bemödande jag gjort mig att uppfatta frågan,
jag likväl felaktigt uppfattat densamma; men såsom ämnet
visat sig för mitt begrepp, vore det ej skäl att vägra återremiss.
Här är icke fråga om att upphäfva hvad domstoJarne
beslutat. Tvertom är det just derföre, alt domstolarne
sagt, att allmänningen tillhörde socknen och icke Kronan,
som jag vill fästa ett billigt afseende på motionärens
begäran; och jag förenar mig derföre uti anhållan om återremiss.
Frih. Cederström: På grund af gällande författningar
hafva lägenheterna på allmänningsskogen blifvit till odling
upplåtna, och på grund af gällande författningar hafva
dessa odlade lägenheter blifvit skattlagda, ehuru hemmanen
i den eller de socknar, hvartill allmänningen hörer,
förut blifvit skattlagda; och på samma sätt hafva afgärda-byar
blifvit skattlagda, ehuru bolbyn blifvit vid sin åsätta skatt
o förändrad t bibehållen. Hvarföre skulle nu de intägter, som
kunnat bära den skatt deni blifvit åsatt, befrias från denna
skatt, då intägten förenas med hemmanet, som den vid allmähningens
delning tillfaller, enär detta hemmans skatt derigenom
ej blir större, alldenstund den skatt, som vidlåder
intägten, motsvaras af den fördel, som är förenad med erhållandet
af samma intägt? Af enahanda skäl borde afgärdal>y
befrias från den skatt, som blifvit densamma åsatt, enär
afgärda-byn varit inbegripen i bolbyns ägovärde, och, efter
talarens slutföljd, således under bolbyns skattläggning. Att
Högsta Domstolens utslag varit olika med underdomslolarnes,
härleder sig derifrån att Högsta Domstolen, som infordrat
Kammar-collegii yttrande i målet, derifrån erhållit en sådan
utredning af sakens rätta sammanhang, att Högsta Domstolen
kunnat riktigt bedomina målets beskaffenhet och fälla det utslag,
hvaruti StatsUtsk. ganska riktigt funnit sig emot 90
§:n Reg.Fm icke kunna göra någon rubbning. Sannerligen
jag begriper, huru man kan vilja göra till öfverläggningsämnen
för Statsmakterna frågor om domstolarnes skiljaktiga
beslut. Jag vidblifver milt påstående om bifall lill betänkandet.
Frih. Boye: Det kostar på mig all öppet förklara, att
den värde ledamoten, som sist talade, och som äger min
fullkomliga högaktning, allt som oftast blandar bort frågorna
för oss. Må Högsta Domstolen hafva dömt huru som
helst, må allt det lagliga hafva föregått! Hvad bevisar det
i fråga om deras begäran, som anhålla att Ständernc matte
Den 11 M aj
-
Lefria elem från elen skatt, sorn tillkommit i livad ordning
och huru lagligt som helst? Må motionen afslås, om hon
förtjenar det! Men må man ej blanda bort frågorna! Om
jag genom min begäran om återremiss gåfve, vare sig bifall
eller afslag i hufvudsaken, så skulle jag tveka att begära
återremiss; men då återremiss leder till frågans närmare utredande,
och det sedermera alltid är mig öppet att bifalla
eller afslå, så vidblifver jag min begäran att betänk, må
återgå, på det saken må i Utsk. blifva närmare profvad.
Hr Palmcrantz: Jag har ingenting att tillägga, sedan
en vard talare behagat understödja min, mot Frih. Cederströms
bestridande deraf, framställda anhållan om återremiss.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag af den nyss yttrade
önskan, att propos. i ämnet matte framställas, tycker
mig linna, att öfvertygelsen är temmeligen stadgad i detta
fall, förenar jag mig blott uti Frih. Cederströms anhållan
om propos. lill bifall å betänkandet.
SlatsUtsk;s utlåt. N:o 69 blef af R, o. Ad. återremitteradt.
Föredrogs ånyo SlatsUtsk;s den 7 och 16 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 73, i anledn. af väckt fråga 0111 upphäkta
lidet af Rikets sist församlade Ständers beslut, nng:de
Statens garanti för vissa hypotheks-föreningars skuldförbindelser.
Frih. Nordenfalk, Johan: För min del har jag visserligen
ingenting emot det beslut, hvaruti Ustk. stannat.
Jag anser det rätt, att Staten icke drages in i ansvar för
enskilda credit-föreningar; men jag tror, att Utsk. grundat
sitt beslut på öfverflödiga och til! en elid oriktiga motiver.
Utsk. hade kunnat inskränka sig till användandet af det cardinalskäl,
att Staten icke bör inblandas i ansvarighet för
enskilda credit-föreningar, och linde Utsk. dertill velat lägga,
att Statens garanti vore obehöflig, sedan 2:ne sådana
credit-anstalter uppstått, hvilka visat sig icke behöfva Statens
mellankomst; så hade Utsk. mer än tillräckliga skäl
för sitt tillstykande: men då Utsk. säger, att Statens sammanblandning
med enskilda personers credit- och industriföreningar
bör, såvidt möjligt är, sorgfälligt undvikas; så har
Utsk. gått ett steg längre, än Utsk. förmodligen haft för afsigt.
Enligt hvad vi känna, hafva nemi. R. St. uti det vid sista
riksdagen utfärdade banco-reglementet medgifvit Bancoslyrelsen
rättighet att meddela creditiv för hypotheks-föreningar;
men äfven detta förhållande skulle kunna rubriceras
såsom bankens sammanblandning med enskilda creditanstalter;
men att förbjuda det, kan val icke vara hvarken
StalsUtsk:s eller R. St;s afsigt, helst fråga endast är om Sta
-
iCo
Den aa Maj.
tens befrielse från ansvarighet för detsa föreningars skuldförbindelser.
Jag tvekar verkligen om jag, på grund af
denna anmärkn., skall begära återrerniss; men dä man i allmänhet
antager, att blott beslutet och ej moliverna äro
bindande, så vill jag blott hafva i protocollet nedlagt min
reservation mot en sådan tydning af den meningen, att Statens
sammanblandning med enskilda personers credit och
industri-föreningar bör undvikas, sorn skulle deraf kunna
dragas den slutföljd, att Banco-styreisen hädanefter vore förbjudet
alt på sätt som hittills meddela crediliv för hypot
liek s-föreningar.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag var ej närvar,
i
delar förena mig i den reservation Frih. Nordenfalk nu afgifvit.
StatsUtsk;s utlåt. N:o 73 bifölls.
Företogs till pröfning Bevilln.Ulsk:s den 7 och 16 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 11, i anledn. af så väl K. M:s
nåd. propos., angtde kurhus-afgiftens fortfarande, som Hr
Möllerhjelms, Axel, i ämnet väckta motion.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Mot Utskrs afstyrkande
af Hr Möllerhjelms motion, att inom Stockkolms
stad kurhus-afgiften skulle taxeras till högre belopp än uti
Riket i öfrigt, anhåller jag att få göra en anmärkning. Jag
finner icke Utsk:s för afstyrkandet anförda skäl väl grundadt,
då det är Stockholms högsta styrelse, som gjort framställningen
efter att hafva inhemtat vederbörandes yttrande i
ämnet, hvilket dessutom i afseende på Stockholm icke kan
betraktas ur samma synpunkt, som gäller för öfriga delarna
af Riket, dels emedan arbetsförtjensten i hufvudstaden
är större än annorstädes, hvarföre det ej heller är obilligt,
alt afgiften är högre, och dels emedan behofvet af större
tillskott måste vara större i hufvudstaden, i anseende till
de vidsträcktare och kostsamma anstalter, som här erfordras
till förekommande af smittans spridande. Specielt har jag
mig bekant, att svårigheter och hinder möta för kurhusinrätlningarnes
fullkomliga ordnande i hufvudstaden, så länge
stadens innevånare icke äga rättighet att taxera sig till
det belopp, som dertill erfordras, och att de medel, som
hittills varit för ändamålet disponibla, icke varit tillräckliga
för inrättningarna, sådana de nu befinnas, utan har bristen
måst fyllas af fattigvårdsmedlen. Af dessa skäl anhåller jag
om återrerniss, och anhåller att Utsk. ville, visserligen icke
tillstyrka motionen i dess vidsträckta omfattning, så att kurhus-afgiften
skulle kunna utsträckas till ett obegränsadt belopp,
men, med afseende på de särskildta förhållanden, som äga
rum
D e n 22 M a j.
161
ruin för hufvudstaden i förhålla lide till de öfriga delarna
af Riket, tillstyrka att afgiften inom Stockholm malte, när
vederbör, finna beliofvet deraf, kunna få höjas till dubbelt
mot hvad högsta beloppet hittills varit.
Frih. Gederström, Jacob: Då den af Rikets förut
församlade Ständer till 5 sk. maximi-belopp bestämda kurhusafgiften,
jemlikt Ständernes beslut, utgår till mindre belopp
i de orter, der maximi-afgiften icke är för behofvel erforderlig;
så synes å andra sidan R. St förnuftiglvis böra tillåta
förhöjning i afgiften på sådana ställen, der utvidgade anstalter
äro behöfliga, hvilka naturligtvis erfordra ökade tillgångar,
såvida ändamålet, eller förekommandet af den vådliga
farsotens spridande, skall vinnas. Jag får derföre förena mig
med den siste värde talaren uti den anhållan, att afgiften
inom Stockholm må kunna få höjas till dubbla beloppet
eller 10 sk., dock under villkor, alt, då utsträckning utöfver
5 sk. ifrågakommer, behofvet skall noga utrönas både tillbelopp
och den tid, för hvilken tillökningen erfordras; ty en
sådan förhöjning kan vara mycket temporär i män af pa
tienlernes
antal, och följaktligen icke alltid behöfvas från
ena riksdagen lill den andra eller för flera år.
Frih. Sprengtporten: Jag får blott, i anledn. af den
siste värde talarens yttrande, tillägga den upplysningen, att
kurhus-afgiften i Stockholm bestämmes af deputerade, utsedde
af församlingarna hvarje år.
Hr af Grubbens, Nils Willi.: Jag bar blott velat
fästa .uppmärksamhet på det ställe i Utsk:s betänk., hvarest
det heter: '’Utom det att medgifvandet af en så obe■"gränsad
beskattningsrätt i förenämnda afseende, som molio■”nären
föreslagit, vore stridande mot ordalydelsen i 5y $:n
"Reg.F:n, skulle en förhöjning i kurhus-afgiften, utöfver det
”hittills bestämda maximi-beloppet för hvarje mantalsskrifven
person, tungt drabba den fattigare folkclassen.” Det
är endast de fattigare, som begagna kurhusen. De rikare
betala nog för sig sjelfva om de sjukna, men begagna ej kurhuset.
Jag tror derföre att en högre afgift gerna kunde
drabba de fattigare, helst sådant kunde vara ett correctiv
och förmå dem att akta sig för sjukdomen. 8 sk. afgift anser
jag ingalunda för mycket.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag instämmer med
de ledamöter, hvilka yrka tillåtelse för Stockholms stad att
kunna åtaga sig en högre kurhus-afgift, än andra orter i Riket,
och finner för min del icke hinder af oy §:n Reg.F:n. Likasåväl
som R. St. kunna bestämma en maximi-afgift af
5 sk. för hvarje mantalsskrifven persom i bela Riket, kunna
de jemväl stadga en maximi-afgift af io eller u sk. för
liela landet eller vissa delar deraf. Men det är en annan
7 H. ii
Dell 22 Maj.
an märlin, jag lager mig frihelen göra mot betänkandet. Sidan
5 heter del: ”1:0 Tili veneriska smillans hämmande och
"utrotande utgöres årligen från och med år 1841 till och
"med det år, då näsla riksdag slutas, af hvarje mantalsskrifven
person en kurhus-afgift med högst 5 oell minst 1
"sk, b:co, lika för alla betalande inom hvarje län,
"efter dess behof." Flera län finnas, som hafva iner än
ett kurhus-district; Hallands län t. ex. har 2, Gefleborgs
3. Om det det nu är möjligt, alt uli det ena kurhus-districtet
af Hallands län fylla beliofvet med 4 sk. afgift, tinder
det att på samma tid i det andra dislrictet erfordras 5 sk.
afgift; hvarföre skall ej denna olikhet få äga-rum eller hvartill
skall det tjena alt tvinga det ena dislrictet att betala mer än det
behöfver, derföre att det andra districtet har behof af större
afgift än det förra? Meningen är ju ingen annan, än alt
hvarje kurhus skall få hvad det behöfver, men ej mera.
Om nu ett district skulle underlåta att taxera sig till melan
det behöfver, så måtte väl deruti ej ligga någon ansvarspåföljd?
Men lill undanrödjande af all tvekan, anhåller jag,
att ordalagen uti den citerade punkten malle förändras till
följande lydelse: "til! veneriska smittans hämmande —
" lika f ö r a 11 a betalande inom hvarje kurhus
"district,
efter dess behof &c.”
Hr Ekströmer, Carl Jolf.: Jemte det jag förenar
mig med Frih. Sprengtporten uti dess yttrande, ang:de
Lurhus-afgiften i Stockholm, får jag. i anledn. af den del af
betänk., sorn rör denna afgift för Riket i allmänhet, vördsamt
anföra, det jag högligen beklagar, alt Bevilln.Utsk.
icke funnit anledn. att fästa afseende på den uti K. M:s nåd.
propos. antagna princip, nemi. att kurhus-afgiften hädanefter
skulle utgå för sjukvården inom hvarje län så till kurhus
som till lazarett. Händelsen är nemi. den, att i de flesta
län saknas, snart sagdt, alla tillgångar för lazarettens underhåll.
Öfverskotten på kurhus-afgiften har visserligen lemna!
någon tillgång för lazaretten, men fyllandet af detta behof
bör icke bero af tillfälligheter, om några öfverskott uppkomma,
utan det bör en gång för alla bestämmas, alt hvad sorn
behöfves för lazaretten skall af länets innevånare bekostas.
Det förefaller anmärkningsvärdt, att man med sådan förkärlek
omfattat den veneriska sjukdomen. Jag medgifver visserligen
att ur medico-politisk synpunkt betraktadt, är det
af vigt att genom fullständiga kur-anstalter förekomma denna
sjukdoms spridande; men om saken ur philantropisk synpunkt
betraktas, synes denna omtänksamhet, enär den är exelusiv
, föga berömvärd, i det man nemi. slösar omvårdnad
på personer, sorn ofta sjelfve varit vållande till sin sjukdom,
under det man vill göra intet för sådana olyckliga, sorn utan
eget förvållande råkat att blifva sjuka. I händelse af återretniss,
anhåller jag, alt Bevilln.Utsk. behagade härå fästa
uppmärksamhet,
Den ii Maj.
i63
En annan omständighet förekommer jemväl, som jag ej
bör med tystnad förbigå. Den ar redan af Hr von Hartmansdorff
omnämd, nemi. att inom flera län redan finnas
särskildta kurhus-dislrieter, hvartill jag kan lägga, att inom åtskilliga
andra plan är uppgjord för länens fördelning i flera sådana
district. Hvarje sådant district bör äga rättighet alt åtaga
sig den afgift, som för districtet erfordras, och böra medlen ställas
till förvaltning af en inom districtet dertill utsedd styrelse,
som äger skyldighet att redovisa förvaltningen. I annat fall,
och derest afgiften kommer att utgå och användas länsvis,
skall intresset för sjukinrättningarna förminskas, särdeles då
det stadgades, att hvad sorn blef öfver, sedan kurhusen blifvit
försedda med livad de behöfde, skulle användas för lazareltcn,
emedan det ena districtet, i jemförelse med det andra,
kunde hafva föga behof af kurhus, men deremot äga
både behof och vilja att åtaga sig en relativt hög kurhusafgifl,
för att bereda tillgångar för lazaretts-afdelningens underhåll,
såsom händelsen redan är inom Gefleborgs län,
iler Söderhamns och Hudiksvalls districter åtagit sig, det
förra 5 sk. och det sednare 4 sk- på hvarje mantalsskrifven
person, under det Gestrikland endast betalar 3 sk.
— Detta skulle, med antagandet af Bevillo.U tsk;s förslag, hädanefter
ej inträffa. — Jag vill såsom exempel nämna Calmar
län, hvarest finnas 3:ne kurhus, ett i Calmar, ett i Westervik
och ett på Öland. Del district, som begagnar Westerviks
kurhus, har 70,4.96 innevånare; Calmar district deremot
67,847 innevånare, följaktligen conti ibuerar det förra
districtet, med antagande af lika afgift, vida mera än det
sednare. — Om nu kurhusfonden är gemensam för begge
dislricten, inflyta alla medlen till Calmar, hvarifrån Westervik
skulle erhålla hvad som der behöfdes för vårdandet af
veneriska sjuka, i den mån styrelsen i Calmar pröfvade Westerviks
behof deraf; och följden skulle blifva densamma sorn
hittills, att då Calmar i proportion har vida flera veneriska
sjuka än Westervik, skulle Westerviks district få vidkännas
en stor del af utgifterna för Calmar district, och följaktligen
öfverskottet till lazarettet i Westervik blifva mindre, än 0111
Westervik sjelf och utan gemenskap med det öfriga länet
disponerade siri afgift. Jag anhåller, att Bevilln.Utsk. ville
fästa afseende fl detta förhållande, som flerestädes äger rum,
och anhåller alt Utsk., så väl i frågan om det exclusiva användandet
af kurhus-afgiften till veneriska sjukdomens hämmande,
som i den om det gemensamma bestämmandet och förvaltningen
af denna afgift för hvarje län, måtte frångå sitt
förslag och antaga den K. propostn, såsom utan allt tvifvel
säkrare befrämjande det önskvärda utvidgandet och för
bättrandet
af våra civila sjukvårdsanstalter.
Hr Ed en h jelin, Gillis: Såsom ledamot i Utsk., får
jag nämna, att som jag tror, alt man vinner lika mycken
Den 21 Ma j.
ti«i med återremiss, som att här halla vidlyftiga tal; så har
jag ingenting emot, att mentor, återremitteras.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Med särdeles fägnad
har jag förnummit, att Hr Ekströmer dragit så mycken
nylla af sina inspectionsresor genom länen; ty hvad han anfört
är med sanna förhållandet öfverensstämmande. Länslazarettet!
lefva nemi. blott af de smulor, sora falla från
kurhus-inrättningar-nes bord, ty de äga inga fonder. Men om
lazarettet) skola kunna bi belial las, bör man så litet som möjligt
göra skilnad emellan lazaretts- och kttrhus-afgift, emedan
man känner, att allmogen är rädd för allt hvad lazarett heter,
och följaktligen ej skulle vara benägen för att anslå
något för lazarettet), hvilken obenägenhet har sin grund,
dels uti fötdom, och dels uti bristande barmhertighet hos
folket, sora hellre låter uslingen förgås af elände, än insänder
honom till vård å lazarettet. Användandet af öfverskotten
på kurhusmedlen för lazarettens behof har, åtminstone
i Westmanland, medfört det lyckliga resultat, alt
legosängs-afgiften kunnat nedsättas. Från 16 sk. har den
först blifvit nedsatt till 12, och, i förhoppning på våra
landsmäns generositet vid bestämmandet af kurhus-afgiflen,
hafva vi ytterligare nedsatt densamma till 8 sk. Vi hafva
gått ännu längre. I den öfvertygelse nemi., att benskador
i hög grad verka ofördelaktigt på arbetsdugligheten, hafva
vi stadgat, att endast halfva afgiften kommer i fråga för
dem, som behöfva bot för bensår; men detta syftemål har
mvcket motverkats genom åtskiljandet af kurhus- och lazaretts-räkenskaper;
emedan allmogen, sorn finner att öfverskott
uppkomma på kurhus-afgiften, sätter sig emot dessa
öfverskotts användande för lazaretten. Befallningen att åtskilja
dessa räkenskaper har, om jag får göra den jemförelsen,
haft samma verkan, som man velat motarbeta genom föreningen
af stora och lilla flottan. Den jalousie dem emellan,
som genom föreningen skulle ”afböjas, har snarare ökats.
Jag anhåller, att dessa anmärknrr måtte få åtfölja återretnissen.
Hr Sandelhjelm, Paul: Ianledn. af hvad tinder discussionen
i denna fråga förekommit, anser jag mig böra meddela
den upplysning, att inom Elfsborgs län, hvarest finnas
2:ne kurhus och lazarettet-, så tillgått, att, i följd af hvad
K. M. derom behagat förordna, de blifvit ansedda såsom en
allmän lielsovårds-anstalt för hela länet, hvilken af länets
samtliga innevånare skulle underhållas, i följd hvaraf också
samtlige länets innevånare lemnade bidrag till återuppbyggande
af Borås stads kurhus- och lazarelts-byggnad efter 1817 års
eldsvåda, och enahanda var förhållandet med återuppbyggandet
af denna byggnad i Wenersborg efter t834 års eldsvåda.
Från den tiden hafva lazaretts- och kurhus-medlen blifvit lika
fördelade inom länet, icke af directionen i Wenersborg, utan af
Den 23 Maj.
>65
landshöfdingen. Ifrågavnr. inrättntr motsvara likväl icke behofvet,
i afseende på omfattningen, liviIken brist dock icke
kan aflijelpas annorlunda än genom anläggning af flera dylika
helsovårds-anstalter, t. ex. en i hvarje stad ; och väl vore,
om fond dertill kunde bildas genom allmänt bidrag, i hvilket
fall, och derest ändamålet skall kunna upphinnas, man
torde böra tillåta länens innevånare att sinsemellan bestämma
den afgift, som erfordras för dylika sanitets-anstaller,
och huru dessa medel lämpligast må för behofyet användas.
Cassorna, som hittills varit pro forma ålskiljda, borde förvaltas
gemensamt och gemensamt redovisas. Äfven jag anhåller
om återremiss, och att dessa anmärknU' måtte få åtfölja.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Hr Ekströmer och öfriga talare, som ansett kurhusmedlen
böra fä användas äfven för andra än veneriska sjukdomar.
Jag finner det klart, att den, som afbrulit en arm
eller eli ben, kan derigenom blifva lika oförmögen att sig
sjelf försörja, som den, hvars kropp blifvit förderfvad genom
veneriska sjukdomar. Antingen man utgår från synpunkten
af mensklighet eller besparing för fattigvården, så bör intresset
vara lika stort att bota den ena som den andra sjukdomen.
Deraf följer jemväl, att ålskiljda förvaltningar af
kurhus- och lazarets-medel, hvilka hafva det gemensamma
ändamålet alt hota den som behöfver sjukvård, icke leder
till annat än ökadt besvär och äfven ökad utgift för duhs
belt förvaltningsbeslyr af dem, för hvilka arfvode äger rum,
oberäkuad olägenheten för hvarje sammanträdande Pröfningsco
m i I e. a 11 afgöra förnyade tvister derom, huruvida öfverskotten
på kurhus-medlen må användas för lazareltens behof,
eller ej.
Hr Ekströmer: Till hvad jag förut nämnt torde
tillåtas, såsom bevis på det skick, hvaruti länslazarelten sig
befinna, få tillägga den upplysningen, att då på samtliga länslazarelten
i Riket i medeltal under fem år, räknadt från
>833 till 1837, varit vårdade 2,710 personer, så härpå Seraphimer-lazarettet
ensamt hvartdera af åren 1838 och
18J9 blifvit vårdade 2,900 personer, och således för Stockholms
stads befolkning, utgörande omkring 80,000 menniskor,
200 personer mer än för Rikets öfriga befolkning,
uppgående till 2,702,000 personer; hvilket missförhållande
till stor del härleder sig derifrån, att länslazarelten, såsom
belägna i residens-städerna, hvilka åter, såsom t. ex Jönköping,
ofta ligga i ett hörn af länet, af sådan orsak icke kunna
med beqvämlighet besökas af dem, som bebo från residenset
aflägse belägna trakter af länet; hvaraf ytterligare
inses angelägenheten deraf, att uti de län, der sådant behöfves,
anläggas flera sjukvårds-anstalter, lämpade efter länens
utsträckning och folkmängd, på sätt som redan skett i Cjal«
iG6
D e ii 22 M a j.
mar, Hallands och Gefleborgs län; men om ändamålet skall
vinnas, fordras dertill jemväl, att districtena sjelfva få förvalta
och disponera medlen, hvail för sig; ty det är högst
naturligt, att folket med föga intresse mäste omfatta och
ogerna bidraga till underhållet af sjukvårdsaustalter, af
hvilka de i behofvets stund ej bunna draga den afsedda
nyttan.
Hr Möllerhjelm, Axel, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Genom betänk. N:o it, har Bevilln.Utsk. ansett sig icke
kunna tillstyrka bifall å en af mig inom II. R. o. Ad. väckt
samt till Utsk. remitterad motion, hvaruti jag utredt, alt
kurhus-afgift lill det nu gällande maximum af fem sk i 11 i ilga
r på hvarje mantalsskrifven person ingalunda är för behofvet
inom hufvudstaden ändamålsenlig eller tillräcklig;
hvadan jag hemställt, att den rättighet för Stockholms stads
innevånare måtte af R. St. bestämmas, att, äfven till belopp
utöfver det för länen i allmänhet fastställda maximum
af 5 sk. för hvarje mantalsskrifven person , öfverenskomma
att åtaga sig en efter behofvet lämpad kurhus-afgift. Denna
bestämmelse har jag ansett desto mera nödvändig, som i annat
fall vederbör, embetsmyndighets framställning skulle
mötas med den erinran, alt någon högre afgift, än den af
R St. åtagna, icke kunde , med hänseende på ärendets beskaffenhet
af beskatlningsfråga, göras till föremål för öfverläggning
och beslut. Till skäl för afstyrkandet har
Utsk. åberopat, att medgifvandet af en så obegränsad beskattningsrätt
skulle strida emot ordalydelsen uti 57 §:n
Reg.Ftn om Svenska folkets ratt att sig sjelft beskatta. Men
utom det alt detta skäl är i uppenbar motsägelse med det
motiv, som vidare anföres, att af föreskrifterna om kurhusafgiftens
utgörande icke förefinnes något hinder för hufvudstadens
innevånare alt på lämpligt sätt inom sig öfverenskomma
och besluta om de tillskott, som för allmänna sjukvårdens
besörjande finnas behöfiiga , har Bevilln.Utsk. i sjelfva
verket förbisett, alt nämnda grundlags-§ ingalunda omfattar
frivilliga communal-afgifter, hvartill kurhus-afgiften,
lika med andra allmän sjukvård och fattigvård ang:de afgifter,
icke utan goda skäl kan räknas. Utsk., som, genom
det sednare motivet, erkänt rättigheten för Stockholms stad
alt frivilligt och efter befogenhet öfverenskomma om sjukvårdsafgift,
har likväl, då detta motiv sammanstalles med 5y
§:n Reg.Ftn, förnekat en sådan frivillig öfverenskommelses
laglighet och Stockholms stads innevånares rättighet att en
sådan ingå , i fråga om denna speciella afgift, som erfordras
för kostnad till veneriska sjukas vård och botande.
Utsk. har jemväl antydt, att en förhöjning i kurhusafgilten
utöfver meranämnda maximi-belopp för hvarje mantalsskrifven
person skulle tungt drabba den fattigare folkclassen.
!
Dell 22 Maj,
De egentligen fattige ii ro, då de få afskrifning för utskylder
i allmänhet, äfven befriade från denna afgift; och principen
måste i öfrigt för dylikt fall som delta vara, att då
stadens innevånare i allmänhet äro, i mån af behof, emot
den kui hus-afgift, sorn erlägges, berättigade alt njuta vård å
kurhuset, måste afgiften vara lika för alla, ehvad de äro
mera eiler mindre bemedlade; i hvilket afseende de sednare
ej hafva grundadt skäl lili klagan , då det största antalet af
deni , som begagna sig af kurhuset , hörer till denna
dass.
Mig synes Ulsk., efter en enkel uppfattning af frågan,
hafva, hufvudsakligen tilltr den synpunkt, sorn utvecklas
uti en vid betänk, fogad reservation, bort förklara, alt då
något lagligt gällande hinder icke äger rum för hufvudstadens
innevånare att frivilligt, på lämpligt sätt, inom sig öfverenskomma
och besluta om de tillskott, som för allmänna
sjukvårdens besörjande äro behöfliga, är ej heller af 07 §:n
Reg.F:n samt de af B. St., anglde kui husafgiflen i allmänhet,
stadgade grunder något hinder för Stockholms stads
innevånare att frivilligt öfverenskomma och besluta om det
afgiftsbelopp, som för kostnaden till den veneriska sjukvården
i hufvudsladen särskildt kan erfordras utöfver det i
allmänhet fastställda maximum af kurhus-afgiften; och för
vinnande af en med detta yrkande enlig rättelse, samt under
åberopande i öfrigt af den utveckling sjelfva motionen innehåller,
begär jag vördsamt ålerremiss.
Frih. Ridderstolpe: Jag anhåller att få förena mig
med den siste talaren, helst jag anser det vara orimligt att
förbjuda en commun att lemna så stora bidrag för ett
ändamål, som befinnes vara af behofvet påkalladt. Denna
afgift erlägges vanligen af husbonden för hela hans hushåll.
De som, till följd af sockenstäminobeslut, erhålla betyg om
bristande tillgångar, vinna deremot afkortning; tilläggande
jag den omständighet, att hela Sverige, till en stor del, får
det onda från hufvudstaden och sjöstäderna, hvarföre jag
anhåller, att Hr Möllerhjelms framställning mätte behjertas
och vidare remitteras i hopp att vinna en författning, hvarmed
Stockholm skulle vara belåtet.
Frih. Cederström: För min del måste jag bestrida
communerna rättigheten att beskatta sig till hvad som helst.
Man torde komma ihåg, att i en stad äro ganska få af innevånarne
berättigade till rösträttighet inom sockenstämmorna
eller kunna deltaga deruti. Med undantag af Stockholm
— hvarföre jag tillstyrker förhöjning på grund af ett maximum
, som Ständerne bestämma — bestrider jag helt och
hållet, att socknarne må beskatta sig lill hvad de behaga,
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 11 blef af R. o. Ad. ålerrernitteradt.
*63
Den *a Maj.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Jag får,
till följd af derom gjordt yrkande, tillkännagifva, att Ridd.-  Utsk. vägrat utlemna pollett till Lieutenanten Gr. Cronstedt,
i anledn. af företedd fullmakt af N:o 34g. Frih. Björnstjerna.
Före 18lo hade 37 (jin Reg.Fin en sådan ordalydelse,
att då någon friherre upphöjdes i g re fl ig t stånd,
lians äldste son då genast ansågs berättigad all äfven under
fadrens lifstid blifva friherre; men sedan samma 37 § numera
erhållit sin nu ägande förändrade ordalydelse, torde
man finna det vara ganska bestämdt, att det först är efter
fadrens död, som en sådan högre värdighet kan af sonen
erhållas. Det var ock på grund af denna §:s förändrade lydelse,
som Ridd.diiectionen ur matrikeln alförde åtskilliga
ätter, och beslutet derom tillkännagafs Ständerna vid i834
års riksdag, hvilka godkände åtgärden. På grund häraf
finnes icke någon friherrlig ätt Björnstjerna, och fullmakt
för en sådan har naturligtvis icke kunnat af Ridd.Utsk. gillas.
Detta har jag tagit mig friheten framställa, lill följe af
Gr. Cronstedts begäran.
Gr. Puke, Joli. Carl: Då jag icke kan instämma uti
de åsigter, sorn föranledt Ridd.Utskrs förfarande att vägra
pollett åt Friherrliga alten Nio 34g. Björnstjerna, utber jag
mig att få yttra några ord, innan frågan afgöres, hvilket
enligt to §:n Ridd.Ordn. synes tillhöra R. o. Ad.
Då Generalen Gr. Björnstjerna, som år 1815 blifvit benådad
med friherrlig värdighet, år 1826 upphöjdes uti
grefligt stånd, ärfde hans äldste son i och med detsamma
den friherrliga titeln och de densamma åtföljande rättigheter.
Hade nuvar. Frill. Björnstjerna vid 1828 års riksdag varit
25 år fyllda, så hade säte och slämma härstädes honom af
ingen blifvit förvägradt; eller om Frih. Björnstjerna då endast
varit 2t år, hade hans fullmakt icke, såsom i dag,
blifvit casserad. Rättigheten för grefiiga och friherrliga
ätterna Björnstjerna äro desamma, som för grefiiga ätterna
Nio 121. Engeström, Nio 122. Puke, 124. Sandels, i3o. Adlersparre,
137. Skjöldebrand och i3g. Wirsen med sina tillhörande
friherrliga ätter, samt friherrliga ätterna Nio 342. von Stedingk,
353. Lancken v. d. Wackenitz och 372. Nieroth med sina åtföljande
adliga ätter. Torde hända att ännu flera ätter finnas,
som befinna sig uti samma cathegori med dessa nu uppräknade;
men då ingen fullständig tryckt matrikel öfver R.
o. Ad. finnes, har jag ej kunnat utfinna flera ätter än de nu
uppräknade.
Vid 1815 års riksdag representerades så väl grefiiga
som friherrliga ätten Puke; den förra af min då lefvande
fader, den sednare enligt fullmakt af Gr. Claes Cronsledt.
Vid 1818 och 1823 års riksdagar representerades både grefiiga
och friherrliga ätterna Sandels, Adlersparre och Skjöl
de
-
Den aa Maj.
debrand , — de grefliga af de då lefvande Grafvarne af
samina namn och de friherrliga af Frih. A. Lovisin, Hr C.
XV. Uggla och Hr G. M. Sparre, flera andra exempel att
förtiga. Jag vet väl, alf de rättigheter, som sålanda af dessa
ätter utöfvats, anses eller hetas hafva blifvit deni
fråntagna genom den förändrade redaction af 87 §:n Reg.-  F:n, der orden "efter honom” blifvit utbytta emot orden
"efter hans död;" men att denna förändrade ordalydelse
kan relroactivt tillämpas, anser jag omöjligt, åtminstone
emot all rättsgrund och rättskänsla. Jag tror ej heller, att
förhållandet så är, och att den nya ordalydelsen blifvit definitivt
tillämpad på de ifrågavar. ätter, som före redactionsförandringen
här hade säte och stämma; — åtminstone kan
jag ej finna , alt något beslut, och aldraminst något beslut,
som vunnit laga kraft, blifvit i detta afseende fattadt.
Vid sisth riksdag uppläste frami. H. Ex. Hr Gr. Skjöldebrand,
uti plenum den 28 Febr. 1834, ett mern. uti ifrågavar.
ämne, men detta finnes icke uti protocollerna intaget,
endast omnämndt, med tillägg, att H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, förklarade delta mern., på grund af 81 och 83
§§:na Feg.Ftn, icke kunna hos Ståndet upptagas. Bland frami.
II. Ex. Hr Gr. Skjöldebrands efterlemnade papper har delta
mern. ej kunnat återfinnas; jag är således okunnig om dess
innehåll, annorlunda än genom sägen. Men jag tror ej, att
Hr Gr. o. Landtmrs förklarande, vid sisth riksdag, kunde
innebära någon dom — och som jag redan sagt, aldraminst
någon dom, som vunnit laga kraft — att friherrliga ätten
N:o 345. Skjöldebrand, som existerat och bär representerats
sedan den 11 Maj 181g, dä frami. H. Ex. Hr Gr. Skjöldebrand
upphöjdes till greflig värdighet , skulle upphöra och att
innehafvaren af friherrliga värdigheten skulle nedflyttas till
adelsman.
Enligt hvad här blifvit yllradt, skulle vid sisth riksdag
åtskilliga ätter, hvaribland friherrliga ätlerne Puke, Björnstjerna
m. fl., blifvit afförda. Jag ber alt få fasta R. o. Ad:s
uppmärksamhet uppå det särskildta förhållande, som med
mig kunde hafva inträffat, i händelse af en dylik afföring.
Om min frami, fader lefvat, hvilket han enl. naturens ordning
ännu kunnat göra, så hade jag vid sisth riksdag, utan
dom eller ransakning, funnit mig beröfvad friherrliga värdigheten
med åtföljande rättigheter, som jag då uti ao års tid
hade innehaft.
Jag har hört sägas, att de utbytta orden uti 37 §:n
Reg.Ftn icke borde anses såsom en förändring, utan såsom
en förklaring; enär det skulle vara endast genom misstag
eller misstydning af nämnda §, som de ifrågavar. ätterne haft
säte och stämma härstädes. Jag vill visserligen ej åtaga mig
alt uti bevisning leda hvad mening 1809 års lagstiftare
haft, ehuru jag äger min egen fullkomliga öfvertygelse derom
7 H. 22
Den 32 Maj.
t- men i detta fall torde frami. H. Ex. Hr Gr. Skjöldebrands
yttrande vara af vigt. Ehuru jag ej tror, alt frami. Gr.
Skjöldebrand tillhörde dem sorn skref vo grundlagen, är det
dock allmänt kändt , att hans anseende och inflytande vid
1809 års riksdag var ganska betydligt. — När jag kan säga,
ätt frami. Gr. Skjöldebrands öfvertvgelse var, att när en adelsman
upphöjdes till friherrlig värdighet, skulle hans äldste son
genast efterträda honom i hufvudmanskapet för adliga ätten,
och likaledes, när en friherre uppflyttades till grefve, lians
äldste son genast ärfva den friherrliga värdigheten; så tror
jag mig hafva 'uttryckt hvad 180g års lagstiftare velat.
Det är dessutom temmeligen säkert, att man år 180g
ville inrätta vår adel efter Engelsk modell. Nå väl! der
bär alltid äldste sonen af en Pair den nästa titeln intill den
fadren innehar; således är Hertigens af Mallbourough son
Marquis af Blandford, Hertigens af Wellington son Marquis af
Douro, Marquisens af Landsdowne son Earl af Shelburne o.
s. v. — Ett inkast väntar jag mig här, nemi. att dessa söner
af Pairer icke hafva representationsrätt i Öfverhuset; —
nej, det hafva de icke, men deremot är äldste sonen af en
Engelsk Pair — om han så vill — sjelfskrifven ledamot i
Underhuset, hvarigenom familjen utöfvar vida större inflytande
, än om den bade två representanter på ett och samma
ställe.
Alt således den omändrade redaction af 3y §:n Reg F:n,
uti orden ”efter honom” till ”efter hans död,” varit
tvertemot 180g års lagstiftares mening, är för mig en fullkomlig
visshet och öfvertygelse, hvilken jag likväl ej med
malhematiska bevis kan bibringa andra.
Men att relroactivt tillämpa en lagförklaring — såsom man
behagar kalla detta — hvilken är i rak strid emot lagstiftarens
mening; jag frågar ödmjuk), örn sådant är rätt, billigt
eller ens förståndigt?
Orsaken hvarföre dessa ifrågavar. ätter skulle ifrån representationsrätt
härstädes uteslutas, vore väl egentligen
den önskan man bar, att minska representanternes antal på
delta rum. Lika med mångå andra, finner jag, att antalet
af adelsmän i Sverige är mycket för stort, i jemförelse till
vårt lands folkmängd och rikedom; och gerna skulle jag se
mängden af representanter härstädes försvinna, — men icke
tror jag, att det är uppå sådant sätt man bör tillvägabringa
detta.
Vill man ändtligen gå retroactivt tillväga — nå väl! må
det då ske ända från införandet af grefliga och friherrliga
värdigheterna. Det vore torde hända ej omöjligt att styrka,
det Konung Erik XIV:s mening, då lian år 1561 införde
dessa värdigheter, var, alt endast den, som innehade grefskapet
eller friherreskapet, skulle vara grefve eller friherre,
och att alla de andra endast par courloisie — för hvilken
fransyska term jag ber om förlåtelse, men jag finner
Den aa Maj.
«7*
ingen motsvarande Svensk — fått åtnjuta titeln af grefvar
eller friherrar.
Således skulle endast den De la Gardie, som innehade
Leckö, den Douglas, sorn rådde om Skenninge, eller den
Oxenstjerna, som rådde om Södermöre, varit grefvar.
Kan man nu gå relroactivt tillväga för 3o år, så kan
man äfven göra det för 3oo år; — jag vill dock ej påyrka
sådant.
Skulle R. o. Ad. godkänna Ridd.Utskrs handlingssätt
och åsigter uti frågan om friherrliga ätten Björnst jernäs representationsrätt,
så inser jag verkligen ej, huruledes saken
skall komma till ett lagenligt slut. Jag smickrar mig ej med
att hafva kunnat öfvertyga någon, jag känner alltför väl min
parlementariska oskicklighet; men med den innerliga och
fullkomliga öfvertygelse jag äger, att det sker Frih. Björnstjerna
orätt, om den fullmakt han enligt 8 §:n Ridd.Ordn.
utgifvit ej godkännes, vågar jag anhålla och hoppas, alt
pollett för friherrliga ätten K:o 34g. Björnstjerna måtte utgifvas.
Gr. Sandels, Samuel Äng, uppläste följande:
Då Gr. Björnstjerna nu är frånvarande, och således ej
sjelf kan försvara sin slägts rättigheter, anser jag mig skyldig
uppträda, helst min slagt äfven befinner sig i samma
cathegori. Att Ridd.Utsk. ej på eget hevåg kunnat handla
på annat sätt, än sorn nu skett, medelst vägrande af pollett
åt Frih. Björnstjerna, finner jag nogsamt, enär nämnde
Friherre, jemte friherrliga ätterna von Engeström, Puke,
Sandels, Adlersparre, Skjöldebrand och Wirsen samt 5 adliga
ätter blefvo vid sista riksdag afförda från genealogierna
i följd af den vid r83o års riksdag gjorda förändring af
37 §:n Reg.Fm. Men det är just i afseende på riktigheten
af den åtgärd att vilja på ofvannämnda 1 t ätter relroactivt
tillämpa nämnda §, sedan den blifvit förändrad, sorn jag vågar
alt på en kort stund anhålla om H. Ståndets uppmärksamhet,
samt att det må tillåtas mig trppläsa en del af Gr.
Björnst jernäs vid slutet af sista riksdag gjorda reservation i
ämnet, troligen okänd för större delen af R. o. Ad.; hvarefter
jag hoppas, att alla tvifvelsmål om rättvisan af den
sak, jag här vill försvara, skola vara på det mest klara
och obestridliga sätt hafna, och således detta upplysta Stånd
ej göra sig saker att vilja, på grund af en sednare tillkommen
grundlagsförändring, beröfva några medlemmar af Ståndet
en rättighet, som Konung och Ständer under nära
20 års tid dem tillerkänt och den de hittills ej förverkat.
Gr. B jör ns t j e r n a s reservation lyder som föijer:’
”Då jag upphöjdes i grefligt stånd år 1826, ansågs min
äldste son, enligt Reg.Ftns 37 §, att efter mig vara blifven
1J2
Den 32 M aj.
friherre, i likhet med äldste sönerne af Grefvarne von
Engeström, Puke, Sandels, Adlersparre, Skjöldebrand
och Wirse'n, af hvilka flere, alltsedan 180g års
riksdag, dels sjelfve intagit säte och slämma på Riddarhuset,
dels liaft fullmäktige, såsom Friherrarne Sandels, Adlersparre
och Skjöldebrand, hvilka vid 1818 och 182B års
riksdagar representerades af Frih. Lovisin, A., samt Hrr
Uggla, C. W., och Sparre, G. M., hvarunder allt de erhållit
polletter af Ridd.Utsktn, uppropats af Ridd.fiscalen
uti Landtmarskalkarnes närvaro, deltagit i voteringar och
slutligen tecknat under riksd.besluten."
"Till R. o. Ad:s upplysta bepröfvande får jag nu vördsamt
hemställa, huruvida en i nära 20 år och under loppet
af icke mindre än sex riksdagar offentligen utöfvad rättighet,
tilldelad af alla de i frågan afgörande myndigheter,
Ridd.Utsktn, Landtmarskalkarne och sjelfva Ståndet^ erkänd
af K. M., som med sitt höga namn betecknat flera fullmakter
åt söner af de grefvar, hvilka befinna sig i nämnda cathegori,
och der desse söner åtnjuta benämningen af Friherrar,
(till bevis hvarå jag här kan visa en K. fullmakt
af den 22 Jan. 182g, hvari Cadellen Frih. Aug. Sandels
nämnes till fänrik vid Svea Lifgardet — och en K. resolution
af den 21 Maj i83o, med stabsfänriks-lön åt Frih.
Sandels) — hvartill äfven må anföras, att intet Const.Utsk.,
under loppet af dessa sex riksdagar, gjort anmärkt), vid den af
lagrummet sålunda gjorda tillämpning,— nu kan, i följd af
en derefter vidtagen grundlags-fö r ä n d r i n g , genom dennes
retroactiva tillämpning, rättvisligen blifva tillintetgjord,
och örn detta icke skulle leda till störtande af allt
förtroende för gällande rättigheter. Men isynnerhet får jag
hemställa till hvarje jurist, huruvida någonsin en casus
adjudicatus medelst en lagförändring eller lagförklaring
retroactivt kan tillintetgöras, och om ett sådant
förfarande icke vore att våldföra all rättsgrund för
lagskipningen ifrån hedenhös till närvar, tider."
”Att Jag icke kan verka retroactivt är ensamt en
mer än tillräcklig grund för frågans afgörande; men skulle
andra skäl erfordras, finnas många att framte, hvilka på
det mest evidenta sätt bevisa oriktighelen af de argumenter
man yttrat i en motsatt riktning.”
"Man har påstått att den af R. St. år i83o vidtagna
förändring af Reg.Ffns 87 § endast var en lagförklaring
och icke en 1 a g för a n d r i n g; men härvid är att
anmärka, alt sjelfva grundlagen förer rubriken: "K. M:s
"och R. St:s fastställda Reg.Form af den 6 Juni 180g, med
"de derefter och sist vid riksdagen i Stockholm 1828, 182g
"och i83o af K. M. och R. St. antagna förändringar;” således
nyttjas ordet förändringar, men icke ordet förklaringar,
hvarföre tvifvelsmål i frågan så mycket mindre
torde kunna uppstå, som 83 J:n Reg.F;n bjuder grund
-
Den 32 Maj.
lagarnas tillämpning efler ordalydelsen, och utesluter således
hvarje godtycklig tolkning deraf.”
”En lagförklaring sker dessutom på så sätt, att
manat samma ordalydelse inlägger en a n n a n mening,
men icke så, att man förändrar ordalydelsen, hvilket här
är fallet.”
”Men om den skedda åtgärden äfven skulle endast vara
en lagförklaring, så kullkastar detta icke heller på minsta
vis den lill stöd för milt påstående anförda grundsatsen,
att lag ej kan verka retroactivl; ty lika litet kan
en lagförklaring retroactivt våldföra de efter samma
lag under loppet af en längre tidrymd åtnjutna rättigheter,
som en lagförändi ing det mäktar göra; för hvilket påstående
jag äfven tryggt vågar vädja lill hvarje sakkunnig jurist,
så väl i Sverige, som i det öfriga Europa. Jag hemställer
t. ex., huruvida en ny förklaring öfver någon § af Tryckfrihets-förordntn
skulle af skriftställare, jurymän eller domare
erkännas såsom ägande förmåga att retroactivt verka
på hvad dessförinnan från trycket blifvit utgifvet.’’
”Att ordalydelsen i 3y §:n Reg.Ftn dessutom var tydlig
och ej kunde tillämpas annorlunda än hvad skett, synes
vid minsta undersökning deraf. Den är: ej må adelskap,
eller greflig eller friherrlig värdighet, som hädanefter förlänas,
tillfalla flere än den, hvilken adlad eller upphöjd
blifvit, samt efter honom, (nu förändrad til! efter
hans död) hans äldsta manliga bröslarfving m. m.”
”Orden’’e f t er h o no m ,” som utgöra sjelfva tvistefrågan,
äro de vanliga — verba formalia — i alla fullmakter,
icke allenast vid befordringar efter de genom döden afgångna
personer, utan äfven efter sådana, hvilka genom egen
vunnen befordran lemnat plats ledig; och kunna de,
efter Svenska språkets allmänna begrepp, omöjligen erhålla
någon annan mening, än den de erhållit af alla de sarahälls-auctoriteter,
hvilka ägt befattning med grundlagens
tolkning — Konung, Ständer, Landtrnarskalkar samt Const.-  och Ridd.Utsk:n, under loppet af icke mindre än sex förflutna
riksdagar.”
”Man har påstått att lagstiftarens mening vid 1809
års riksdag var, att successionen till en högre adlig värdighet
skulle endast ske efter innehafvarens afgång med döden;
att icke så var, bevises af följande:
”Const.Utsk. vid 1809 års riksdag, (således samma Utsk.
som uppsatte 'iy §:n i dess primitiva ordalydelse), inkom
under samma riksdag med förslag till ny redaction af nämnda
§, hvari, jemte flera andra förändringar, det föreslås
att orden ”efter honom” skulle förändras till orden
”efter hans afgång.” Jag får nu vördsamt hemställa , om
1809 års Const.Utsk., detsamma som utarbetat vår nuvar,
grundlag, icke skulle påhittat det enkla uttrycket ”efter
hans död,” om meningen varit att upphöjning endast skulle
*74
Den 13 Maj.
ske efter fadrens död; men meningen var alldeles icke så,
hvilket kan intygas af flera ännu lefvande ledamöter af nämnda
Utskott.”
”Lagstiftarens mening har visserligen varit, alt medelst
nämnda 37 § ”minska de adliga värdigheternas antal i Sverige,
” och har denna mening äfven fullkomligen blifvit uppfylld
i hvad de nya slägterna beträffar, enär det aldrig mer
kan finnas flere än en Grefve Adlersparre, Puke och Björnstjerna,
då det möjligen kan finnas 20 Grefvar Lewenhaupt,
Hamilton eller Mörner; men delta är annat än frågan att
utestänga äldste sonen, sjelfskrifven efterträdare i fadrens
väldighet vid dess dödliga frånfälle, att efterträda honom
äfven då lian i något enda fall blifver upphöjd till en högre
adlig värdighet, och således vanligen, efter naturens
ordning, blott några få år, innan han dertill i alla fall
skulle blifva berättigad.”
”Men skulle äfven lagstiftarens mening uti den nämnda
Jin varit att utestänga sonen från att efterträda fadren,
som blifvit befordrad till högre värdighet — hvilket jag på
uppgifna grunder vågar bestrida — så verkar delta alldeles
ingenting till sjelfva saken; ty hvad slags lagskipning
vore den, som dömde efter en, jag vet ej på hvad
auctoritet påstådd, andemening, stridande icke allenast
emot sjelfva lagbudels tydliga föreskrift, utan äfven emot
dess under loppet af 20 år skedda tillämpning? En sådan
lagskipningsprincip hoppas jag aldrig skall blifva införd i
vårt fosterland, och aldraminst af dess första Stånd, R.
o. Ad.”
”Alt antalet representanter inom Riddarhuset skulle i
förevar, fall blifva ökadt med inalles 8 nummer, nemi.
friherrliga ätterna von Engeström, Puke, Sandels, Adlersparre,
Skjöldebrand, Wirse'n och Björnstjerna, samt den i
samma cathegori sig befintliga adeliga ätten von Nieroth, eller
rattare sagdt, representanternes antal icke minskadt med de
8 slägter, hvilka der ägt ett flerårigt inträde, utan att möjligen
kunna lända lill något praejudicat i framtiden, enär
lagrummet nu är tydligt, torde vara af så mycket mindre
vigt, sorn fullmakter i alla fall icke saknas, att der under
riksdagarna finna säte; åtminstone torde olägenheten icke vara
af den vigt, alt R. o. Ad. derföre vill uppoffra ”en prin”cip,
som utgör sjelfva grundvalen för all lagskipning, den,
att lag ej kan verka relroactivt.”
”Cathegorien vi komme uti att så dubbla representanter
för våra 8 familjer, vore således icke ny eller enstaka,
den vore ej annat än densamma, som några och 20 andra
familjer redan äro i åtnjutande utaf; mer än tillägget af
dessa 8 kan det aldrig blifva.”
■"Påslåendet att de vid de sednare riksdagarna i grundlagen
gjorda förändringar skola gälla såsom vore de gjorda
Den 32 Maj.
i?5
nr 1809, är såvida riktigt, att de böra äga samma kraft
och verkan, som vore de införda i grundlagens originella
text, likasom additionella artiklar till tractater ofia erhålla
en sådan utvidning; men retroactiv tillämpning deraf vore
en lika orimlighet, som retroactiv tillämpning af all annan
lag.”
”Ifall del af våra söner eller deras fullmäktige under
loppet af flera riksdagar intagna säte på Riddarhuset nu
skulle anses vara ett missförstånd eller misstydning af lagen;
huru förhåller det sig då med rikligheten af alla de
voteringar, i hvilka de eller deras fullmäktige deltagit,
och med riktigheten af sjelfva riksd.besluten de underskrifvil;
enär de förra medelst deras vola möjligen kunnat
erhålla ett motsatt resultat, och de sednare ett förändradt
innehåll.”
Härtill får jag blott för egen del äran tillägga, alt då
min kära fader frami. Fältmarskalken Sandels den 29 Juni
1809 upphöjdes till friherre, lydde hans diplom mot slutet
på följande sätt: ”Att K. M. ville nådigst förunna och
”tillägga bemälde General-major S. A. Sandels friherrlig t stånd
”och värdighet, kommande detsamma att efter honom
”endast tillfalla hans äldsta manliga bröstarfving i rätt nedstigande
led efter led, samt efter denna grens utgång stam”fadrens
närmaste manliga afkomling, o s. v., på sätt 37 §:n
”uti den af oss och R. St. den 6 i denna månad fastställ—
”da Reg.F. föreskrifver.” Hvilket var då naturligare, än
att 1815, då han upphöjdes till grefve, friherre-värdigheten
efter honom tillfälle hans äldsta manliga bröstarfving enligt
ordalydelsen i Reg.F:n och diplomet. Så tänkte äfven detta
Stånd vid riksdagarna 1818 och 1823, då Frih.ätten Sandels
representerades af Frih. Lovisin, Adolph. Sedermera stadgades
att fullmakt ej finge ulgifvas för den, som ej uppnått
myndiga år, af hvilken orsak jag som friherre ej representerades
vid riksdagen 1828—3o. Vid sista liksdagen
hade jag redan ärft grefve-värdigheten , men då jag derunder
ej sjelf var representant, har jag ej förr kunnat försvara
denna sak, sorn jag nu i stället med allt skäl ansett mig
äga rättighet och skyldighet alt göra, till bevarande af min
familjs rätt för framtiden.
Slutligen får jag, som ett ytterligare skäl för mitt påstående
0111 representationsrättens bibehållande för dessa familjer,
citera 4 §:n Ridd.Ordn , så lydande: ”Alla de com”mendeurs-ätter,
hvilka tillkommit före den 6 Juni 1809,
”bibehålla det högre säte å Riddarhuset de nu innehafva;
”dock må hädanefter icke någon ny sådan ätt bildas, ej
”heller någon ätt ur sin ordning flyttas.” — Hvarföre har
man icke här fråntagit dessa ätter deras representationsrätt,
då man beslöt couiuiendeurs-älternas upphörande, eller alt
Den 11 Maj.
inga nya skulle bildas? — Troligen derföre, alt man ej ansåg
sig kunna tillämpa detta stadgande retroactivt, hvarigenom
dessa ätter således hafva dubbel representationsrätt.
Af samma skäl, såvida man vill vara conseqvent, följer, alt
då 37 §:n Reg.Ftn undergick den förändringen, att värdigheten
först ärfves efter bufvndraannens död, kan man
ej hafva rätt ali fråntaga de 8 familjer den representationsrätt,
sorn de dessförinnan åtnjutit för deras söner, hvilka
ärft fadrens förra värdighet efter honom eni. Reg.Ftns
ordalydelse i dess 37 §, såsom den lydde ifrån nämnda Reg.-  Forms antagande 1809 till år i83o, och ehuru Reg.Ftn blifvit
förändrad, kunna dock ej våra diplomer ändras, och är
således vår rätt obestridlig.
På grund af allt hvad jag haft äran anföra, får jag
vördsammast anhålla om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till
det H. Ståndet, att dessa 1 ! familjer måtte fortfarande här
erhålla den representationsrätt de förut åtnjutit, och således
Ridd.Utsk. tillåtas att utlemna pollett åt den person, som
Frih. Björnstjerna befullmäktiga! att representera för sig;
förlitande jag mig på R. o. Ad:s rättvisa bedömmnnde af
denna sak.
Hr Rosenblad, Bernhard: 1 den händelse, att
verkligen den gamla redactionen af 37 §:n i 180g års Reg.-  Form varit så bestämd och så klar, att en, sedan den tiden
adlad, men i fr i her iligt och sedermera greflig! stånd upphöjd
ätt fortfarande skulle bibehållas vid de mindre värdigheterna
af friherrlig och adlig ; då skulle det vara en hög grad af
obillighet, äfven om det vore lagligt, att den förändrade
redactionen af nämnda §, sorn vid 1829 års riksdag antogs,
uteslöt vissa ätter från innehafvande förmåner: men så är
ingalunda förhållandet, utan det var endast ett öfverseende,
som gjorde att man vid de första riksdagarna tillät äfven
sådana ätter att representera. Jag vill minnas, att det var
vid 1823 års riksdag som Ridd.Utsk. första gången vägrade
att erkänna 2:ne af dessa äller, nemi. Frih:ne Skjöldebrand
och Sandels, af hvilka fullmakter voro utfärdade, och att
ändring häruti ej kunde vinnas på annat sätt än genom att
vända sig lill Const.Ulskottet.
Fi i h. Cederström, Jacob: Mig synes, alt den här
öfverläggningen onödigtvis borttager R. o. Ad:s tid. Ridd.Utsk.
har förfarit i öfverensstämmelse med Ridd.Ordn., och den är i
öfverensstämmelse med 37 §:n Reg.F:n. Men sedan discussion
uppstått, och 2:ne ledamöter påstått, att en retroactiv
verkan blifvit tillagd lagen genom det beslut, som fattades
vid sista riksdag, och den förändring grundlagarne undergått;
så får jag fästa uppmärksamheten på de klara ord,
som finnas i 37 §:n, der ordet ”död” tillkommer. Der stod
tillförene: ’Joch efter honom i rätt nedstigande, led efter
led,
Den 71 Maj.
<77
”led, bans äldste manlige bröstarfvinge af äldsta grenen.”
Om herrarne behaga eftertänka, lära de finna att med
orden ”efter honom” omöjligen kan förstås annat, än efter
hans död; ty i annat fall kommer man in på den orimligheten,
att äldste sonen till en efter i8oq adlad, men i frila
er rf ig t stånd upphöjd person, genast efter fadrens upphöjelse
till friherre, blef adelsman; att vidare, om denne friherre
sedermera blef grefve och hade flera söner, blef den äldste
i succession friherre, och den andre sonen i ordningen
adelsman; och slutligen, att vid stamfadrens död, äldste sonen
ärfde giefveväidigheten, den andre blef friherre och
den tredje adelsman, och den äldste sonens barn ärfde ingendera
af värdigheterna, utan väldigheten öfvergick till sidoarfvinge)',
i stället för att ärfvas i rätt nedstigande led. Detta
blef följden af herrarnes tillämpning af lagen; och det
är alltså endast en verklig misstydning af denna lag, som
vållat, alt vid de första riksdagarna efter 1809 saken ej blifvit
betraktad på samma sätt, och att polletter åt förutnämnda
familjer utdelades. En sådan misstydning har äfven ägt
rum i Konungens Cancelli; och detta är orsaken hvarföre
fullmakter derifrån blifvit utfärdade, hvaruti personer blifvit
benämnde grefvar, friherrar eller adelsmän, som icke
innehade denna värdighet.
Gr. Horn, Claes Fredi.: Jag instämmer fullkomligen
med den siste värde talaren i hvad han yttrat, och det
så mycket hellre, som jag ganska väl påminner mig från 1823
års riksdag, då jag var ledamot af Ridd.Utsk., att jag just
ansåg följden af denna §:s misstydning blifva densamma, som
Frih. Cederström framställt; och jag kommer också mycket
väl ihåg, att alter då representerades, som vid denna
samt i83| års riksdag dertill icke ansågos berättigade. Om
meningen varit den, som Grtne Puke och Sandels förutsatt,
skulle, utom det förhållande, som deraf blef en följd, enligt
hvad Frih. Cederström anlvdt, äfven den omständighet kunna
inträffa, att om en adelsman upphöjdes i greflig eller
friherrlig värdighet, men saknade en son, så skulle den frill
er 11 i ga eller adliga ätten hvila, i afvaklan på en möjligen
blifvande son, och sålunda atter upplifvas, sorn redan varit
utdöda. Många flera besynnerliga förhållanden skulle kunna
uppstå efter den tolkning, som de värde talarne här
midlöfver velat göra gällande; men all det lätta förståndet
af §:n blifvit uttryckt vid i834 års riksdag, är hvad jag
vågar påstå, och denna tolkning är numera en lag, som icke
kan ändras eller upprifvas. Att lagen numera är gifven och
ej kan rubbas, upplyses af R. o, Ad:s beslut i Maj månad
l834, till följd af Ridd.Utskts memor. i äinnet, hvilket, i
hvad dit rörer denna fråga, torde blifva uppläst. Skulle
likväl någon medlem af ifrågavar, atter redan utöfxat re
7
H. a3
.,8
De n aa M a j.
presentationsrälten, så anser jag icke, att lian derefter kan
béröfvas den adliga värdigliet han en gång innehaft,
utan skall jag i sådant fall vara färdig tillstyrka en und. anhållan
om upplifvande af samma familjenununer. Detta skulle
jag anse vara rätt, ty orimligt är det, att den, som en gång
ulöfvat i epresentations-kallet enl. vår grundlag, vid en kommande
riksdag derifrån borde vara utesluten.
Hr Hjerta, Lars: Jag har föga att tillägga till hvad
de föregående talarne anfört, men vill blott nämna, att om
Jagstiftarnes mening 1809 varit den, sorn Orine Puke och
Sandels föreställt sig, så har likväl numera en sådan tolkning
upphört sedan Reg F:n uti det ifrågavar. hänseendet,
genom Konungs och Ständers gemensamma bifall, undergått
förändring och stadgar något helt annat; och då den måste
följas efter orda lydelsen, synes Ridd.Utsk. nu rätteligen förfarit.
Hvad angår den omständigheten, att ett sådant förhållande
ej borde verka retroactivt, så utber jag mig få fästa uppmärksamheten
på, att det är händelsen med hvarje lag, som
inskränker förut åtnjutna rättigheter och friheter, att de
personer och classer, som träffas af en sådan lag, och finna
förut åtnjutna förmåner derigenom inskränkta, ändock måste
låta sig dermed nöja. Detta innefattar egentligen icke
något retroactivt, såvida som det endast har afseende på de
förhållanden, hvilka skola iakttagas efter lagens förändring
och icke åsyftar att sträcka sig tillbaka till hvad under
en föregående tid passerat. Jag vill upplysa detta med
ett exempel. Om alla fideicommisse!- upphäfdes, och nu
lefvande fideicommissariers barn, i följd deraf, skulle ärfva
lika, så vore detta icke något retroactivt, oaktadt den varande
fideicomrmssarien hade (vänne söner, af hvilka den ene
skulle finna sin arfsrätt minskad och sålunda frånkänd en
företrädesrätt, i hvilken han efter den gamla lagen skolat
framdeles inträda, men Väl om det skulle sträckas derhän,
att den varande fideicommissariens syskon komme och ville
dela hans redan innehafvande egendom med honom.
Undert. R i dd. Se c re t.: I anledn. af den uppläsning,
som Gr. Horn begärt ur Ridd.Utskrs betänk, vid sista
riksdagen samt Ridd.directtns berättelse i hvad denna
fråga angår, får jag nu efterkomma Hr Grefvens åstundan.
Ridd-direcCn yttrar i 4^de §:n följande: "Dessutom afgå, till
"följd af det vid sista riksdag antagna förtydligande af 37
! .^:i¥Reg.F:n, nedannämnda ätte-nunimer, hvilka, i osäkerhet
"brrr.,rätta förståndet af samma §, sådan den var före nyssnämnda
förändring, varit bland de lefvande ätterna qvarnstående,
nemligen
"F riherrar:
"328. Frih. af Puke,
"382. „ Sandels,
"333. „ von Engeström,
Deli au Maj.
>79
”337. Frih. Adlersparre,
”345. „ Sköldebrand,
"347. „ Wirse'n,
”349- „ Björnstjerna;
Ridders- och Adelsmän:
”1111. Hr Wirse'n,
”2223. ,, Rantzou,
”223g. ,, von der Lancken von Wackehits,
”2202. ,, Dorchimont,
”2074. „ Nieroth.”
Härom yttrade Ridd.Ulsk. i dess öfver Ridd.directtns
embetsberättelse afgifna utlåt, i 4 §:h • ”Dessutom har di”rect:n,
med tillämpning af 37 §:n Reg.F:n, utur matrikeln
”såsom upphörda a (fört .7 friherre- och 5 adliga atter, hvil”ka,
i osäkerhet om rätta förståndet af nämnda grundlags-J,
”sådan den lydde före sista riksdag, qvarstodo bland de lill
”representation berättigade ätter.”
”DirecCn har desslikes ansett sig böra utur uppropsli”stan
utesluta alla de atler, å hvilkas stamtaflor ingen perhson
finnes antecknad, såsom född under loppet af de sednast
”förflutna 100 åren, och hafva, på detta sätt g friherre”ätter
och 84 adliga kommit att afföras, så att antalet af nu
”lefvande ätter rätteligen borde beräknas till 7g grefvar, rg5
”friherrar och 889 ridders- och adelsmän, tillsammans 1 16 5.”
”Utaf dessa af directm uti R. o. Ad:s matrikel sålunda
”vidtagna uteslutningar, finner Utsk. den förra grunda sig
”på 37 §:n Reg.Fms uttryckliga ordalydelse, och som den
”sednare uteslutningen leder till att förekomma en onö”dig
vidlyftighet och förvillelse, utan alt derigenom förnär”ina
någons lagliga rätt; så får Utsk. tillstyrka, att R. o. Ad.
”matte gilla denna direcCns åtgärd.” Vid föredragningen
häraf biföll R. o. Ad. den 2 Maj e. m. 1834 hvad Utsk.
föreslagit.
Gr. Sandels: Jag nödgas lill besvarande upptaga ett
par punkter. Hr Rosenblad har sagt, att fiiherrliga alten
Sandels ej representerades vid 1823 års riksdag; den ätten representerades
likväl af Frih. Lovisin. En annan värd ledamot,
Frih. Cederström, har sagt det vara en besynnerlig lie t, om af 2: ne
söner till en fader, som upphöjdes fiån adelsman lill friherre
och sedan grefve, den ene blef friherre och den andre adelsman.
Jag kan ej deruti finna något besynnerligt, ty när stamfadren
dör, blir äldste sonen grefve och den andre blir friherre.
En annan ledamot har sagt, attingen gäller för alla. Kunna
1 1 atter anses för alla, då kan yttrandet hafva sin riktighet,
men annais icke. Det kan endast blifva fråga om
dessa otter, som funnos lill före den omtalade förändringen
af 3y §:n, men icke de, som sedermera tillkommit, Jag vågar
anhålla om propos., att friherrliga allen Björnstjerna
måtte anses berättigad att uthändiga fullmakt.
Den 23 Maj.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: En skyldig aktning för de
personers rätt, sorn anse sig förnärmade genom den 37
$:ns nnvar redaction, har uppkallat mig. Gr. Sandels har
ej funnit något orätt deruti, alt af 2lne söner lill en fader,
soni blifvit upphöjd i greflig värdighet, den äldste af dessa
blir baron och den andre adelsman. Jag återkallar i minnet
hvad Frih. Cederström, äfvensom hvad jag sjelf helt nyligen
yttrade, och vill detsamma nu ej upprepa, utan får endast
tillägga, att Gr. Sandels lärer förglömt, attoni den äldste af dessa
bröder, eller den, som innehade den friherrliga värdigheten,
fiiek en sou, så vore det denne son, och icke friherrens broder,
sorn vore adelsman, och alt således farbrodren till denne
son åter skulle blifva ofrälse till följd af stadgandet — ärfves
man eller man i rätt nedstigande led. Det är blott härå
jag velat fästa uppmärksamheten. Jug hoppas, att de herrar,
sorn funnit sig förnärmade, mätte inse sig deruti haf-,
va orätt, och att denna fråga mäste förfalla, enär jag ej ser,
alt Hr Fiih. o. Landtm, kan göra en propos., som vore i
rak strid med grundlagens bud.
Gr. .Sandels: Jag vill blott yttra Iva ord. Gr. Horn
mätte hafva uppfattat min mening alldeles orätt, eller också
har jag uttryckt mig mycket illa, då han trott, att jag
påstått, att efter stamfadren hans äldste son skulle vara
grefve, den audre baron och den tredje adelsman. Min mening
var, alt äldste sonen ärfde stamfadrens värdighet och
att örn denne son hade flera söner, blef den äldste af dem
friherre och den andre i ordningen adelsman.
Gr. Puke: Jag vill icke upptaga tiden, men i anledn.
af hvad Hr Ridd.SecreCn uppläst rörtde afföring af vissa ätter,
får jag hemställa, om det är billigt och öfverensstämmande
med rättsgrunder, alt, i händelse min salig fader lefva
t och bevistat sista riksdag, hvilket, sorn jag förut nämnt, han
eldigt naturens ordning alltför väl kunnat göra, då jag sntit
här som Frih. Puke, jag en vacker dag fått höra, att Frih.
Puke vore afförd. — Hvart skulle jag föras? Hade jag på
något sätt förverkat min rätt?
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då utiemnaodet af
pollett till säle och slämma på Riddarhuset vid ifrågavar.
tillfälle skulle strida emot 37 §:n Reg.F:n, äfvensom emot
det af R. o. Ad. den 2 Maj 18 >4 fattade beslut, då Ståndet
godkände Ridd.direcl:us åtgärd att utur förteckningen öfver
da lefvande ätterna utesluta friherrliga ätten björnstjerna,
Hr Landtm, icke kunde framställa någon propos. till bifall
eller ogillande af Ridd.Utsk:s nu anmälda åtgärd att vägra
inträdespollet åt den, som företedt fullmakt af Gr. Rjörnstjernns
äldsta son; och hemställde Hr Landtm, alltså, 0111
R. o. Ad. ansåg den fråga, sorn nu varit föremål för öfverläggning,
böra förfalla.
Bifölls.
Deli n Maj
1S1
Gr. Puke: Du (let nr min innerliga öfvertygelse, att
det skett dessa i i familjer orätt, sA får jag, ej mindre a min
egen ätts, än de öfriga ätternas väguar, som med min äro i
samma cathegori, reservera mig emot detta behandlingssätt.
Gr. Sandels instämde i Gr. Pukes nu afgifna reservation.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts den 7
och 16 dennes på hordet lagda betänk. N:o 18, i anleda, af
väckt motion om Svenska undersålers skyldigheter, när de
vilja bosätta sig eller resa utrikes, samt ntländningars rätt
att inkomma och bosätta sig i Riket.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att f'A fästa R.
o. A:ds uppmärksamhet på åtskilliga förhållanden i afseende på
det af Utsk. borttagna ansvaret för olofligt aflägsnande ur
Riket utan pass. Jag skulle förmoda, att arfsrättens förlust
icke är för stort ansvar för den person, som rymmer ur Riket.
Skäl måtte finnas af gröfre beskaffenhet, dåde kunna föranleda
en person att rymma ; och rymmer gör den, som reser
utan pass från Riket. Jag kan således icke annat an begära
rättelse i denna del. — Hvad åter borgens ställande beträffar
för dm sorn vill resa utrikes, så instämmer jag fullkomligt
med Utsk., att stadgaodena derom må försvinna;
men alt borttaga ansvaret för den, som passlös bortreser,
sådant kan jag icke gilla, ty detta skulle håfva till följd,
om e| flera olägenheter, åtminstone den, att vederbör, myndigheter,
som saknade all underrättelse livart en afviken person
tagit vägen, eller 0111 deri vore lefvande, eller död, åiåge
att måhända under flerfalldiga år taga vara på, förvalta
och redovisa en den afvikne under liden, af hvarjehanda anledningar,
tillfällen egendom. Sådana åligganden bör man,
så mycket möjligt är, undvika att påbörda auctoritelerna.
Jag anhåller 0111 uterremiss.
Hr Hjerta, Lars: Dä jag varit en af ilena, som väckt
motion i detta ämne, anser jag mig uppkallad att besvara
Frih. Cederströms anmärkning. Jag tror icke det kan anses
vara afgjordt, att en person, derföre att han möjligen
händelsevis saknat pass, då han reste utrikes och der längre
tid qvarstannat, haft en brottslig afsigt ali sig undanhålla,
oell kati således ej finna annat, än att förlust af »1 fsrutl lör en
sudan uraktlåtenhet vore ett alltför strängt straff Hvad åter
angår det besvär, som vården om den bortovarandes egendom
skulle förorsaka de offentliga auclorileterna, lärer det upphöra,
om han ej i laga lid anmäler sig till dess återbekommande,
och anmäler han sig dertill, så är han ej heller mera
rvmd, då han åter lillstädeskoinmer; och auetoriteterna,
som med arfvet tagit befattning under liden, lära väl veta
alt derföre göra sig betalia. Jag tror således, alt betänk, i
denna del kan bifallas. Snarare skulle jug önska ändring i
Den aa Maj.
den del deraf, som rörer ntländningars rätt att resa genom
landet. Det är otvifvelaktig!, att gästfriheten ar ett af de
vackraste drag, som hedra en nations karakter, och detta
karaktersdrag har af ålder varit införlifvadt med Svenska
namnet; men måhända finnes likväl intet land, der utländningar
på sednare lider varit underkastade flera vexationer och
scandaler un just här. Svenska nationen har så mycket mindre
haft del häri, sorn allmänheten ofta icke ens kunnat få
veta orsaken hvarföre utländningar blifvit förvisade härifrån;
och sådant bör likväl ej ske, utan att den resande, i
händelse någon slags misstanke inot honom uppstått, fått
tillfälle att disculpera sig från en sådan misstanke, som kunde
hafva menliga följder för hans reputation och jemväl möjligen
affärs-förhållariden. Af sådan anledn., eller för alt
göra tillträdet hil och vistandet härstädes för utländningar
lättare och mera betryggande, instämmer jag i begäran om
återreiniss; inen då önskar jag alt Utsk. ville förändra sednare
delen af sitt betänk., och icke den förra.
Frih. Cederström: Jag har icke särdeles mycket att
tillägga hvad jag nyss yttrade, då jag hör, att Hr Hjerta
icke motsätter sig en återreiniss af detta betänkande. Jag
har ingenting emot, att Utsk. ånyo pröfva!- de skäl han nu
åter framställt rör:de utländningar och deras vistande härstädes;
det må vara Utsk. obetagel att dervid fästa det afseende,
som anmärkningarna kunna förtjena; men rörrde första
delen af betänk., i fråga hvarom han ej gillat min anmärka.
, derföre alt icke livar och enär brottslig, som utan
pass reser öfver gränsen, får jag genmäla, alt sådan icke heller
varit min mening, som skulle hvarje person, som passlös reser
öfver gränsen, vaia en brottsling, som rymde undan straff;
han kan resa i hvarjehanda ärenden, —Gud bevars! det medgifves
alltför gerna; men derest han reser bort ur landet
utan pass, och icke gör rätt för sig hemma, icke heller uppgifvit
hvart han tager vägen eller huru länge han blir boi ta,
anser jag det vara för samhället af vigt, att den författning
förblifver gällande, som nu gäller, nemi. att en sådan person
i och med detsamma afsagt sig sin i landet ägande arfsrätt.
Jag förnyar min anhållan örn återreiniss.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har visserligen icke från
början af discussionen varit närvar., men hvad jag deraf
hört, gifver mig anledning att begära åtlerremiss af betänkandet.
Utsk. säger: ”äfvensom ock, på det alt berörde för*'oröning
och särskilda författningar må i allt öfrigt öfver”ses,
och de deruti förekommande ämnen bestämmas genom
”113'a, i oskiljaktigt sammanhang med hvarannan slående och ef”ter
närvar, tidsförhållanden lämpade stadganden.” Det är
således ett öfverlemnande af Ständernes, efter min tanke,
lagstiftande rätt i dessa frågor, som här tillstyrkes oss af
Ekon.Utsk.; ett tillstyrkande, som så mycket mindre bort
Den ni Maj.
i83
komma i fråga under en riksdag, då de förändringar, sorn
af den ena Statsmakten blifvit gjorda lill förmån för vissa
utländnitigars inflyttande i Riket, — jag menar Judarnes, —
utan den andra Statsmaktens hörande, föranledt till anmärka:!'
mot vederb. af eftertänklig beskaffenhet. Då jag nu
gör anrnärkn:r vid detta betänk., får jag tillika nämna, atl jag
visserligen är ledamot af det Utsk., som uppgjort detsain*-  ma, men att jag var frånvarande, då delta ämne der före- .
hades, och beslutet derom fattades. Jag får derföre nu säga
min tanke, att enär Svensken icke velat göra annan inskränkning
i allmänhet för utländningars ratt att i Riket inflytta,
än den Rikets kyrkolag bestämmer och hvilken börjar
med detta stadgande, att ”alla, som i vårt Konungarike
”bygga och bo, skola vara af den rena Evangeliska läran;”
så bör också dervid förblifva, utan att några slags tillägg
dervid må kunna komma i fråga, ulan att båda Statsmakterna
äro öfverens om desammas ordalydelse, likasom vid
frågor om stiftande af eller tillägg vid annan civil-, criminaleller
kyrkolag. Det är af sådan anledn. jag motsätter mig
det förslag, som Ekon.Utsk. gjort och tillstyrkt Ständerna
att antaga; och i hopp att ålerremiss beviljas, anhåller jag,
att dessa mina anmärkn.T ändlligen må få åtfölja.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag skulle visserligen
önskat, till heder för Svenska gästfriheten och
till heder för den större ända af liberalitet, som utmärker
vår tid, att Ekon.Ulsk:s betänk, i denna del andats någon
mera billighet mot de ut landningar, som besöka vårt land.
Sverige är hittills det enda land i Europa, der en lag finnes,
alt en utländning, kommen till våra gränser, der skall afvakta
tillåtelse af vederbör, auetoritet, för att få fortsätta resan.
Denna författning finnes ännu, och ehuru jng känner och
vet, att, lill följd af diplomatiska framställningar från åtskilliga
nationers härvarande representanter, exceptioner derutinnan
äga rum, än för den ena, än för den andra nationens
undersåtare, existerar likväl författningen, och de främmande
länders undersåtare finnas, som, ifall jag ej misstager
mig, icke få resa inom Sverige utan att först hafva dertill
erhållit tillstånd af Statsministern för utrikes-ärendena.
Denna lagstiftning är, efter min tanke, alldeles obehöflig,
och jag anhåller, att Ekon.Utsk., i händelse betänk, återremitteras,
ville närmare skärskåda ämnet och, i sammanhang
med frågan om den allmänna reglering af pass-författningarna,
som blifvit begärd, äfven fästa uppmärksamheten på
det förhållande, att ej en så orimlig lag må qvarstå, som
den, alt arfsrätt förloras, derföre att eq person reser öfver
gränsen utan pass. Någon påföljd för en sådan uraktlåtenhet
må visserligen äga rum; men en så sträng, som arfsrättens
förlust, kan jag för min del ingalunda medgifva.
Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskrs betänk. N:o 18 återremitterades.
.84
Den 32 Maj.
Till pröfning företogs StatsUlskls den 9 oell 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 81, i anledn. af S. F. Lannges ansökning
om prolongation af arrendet å Lunda kronohemman,
eller skatteköp derå.
Hr Rosenblad, Bernh : Då den princip eller praxis
är ganska vådlig, alt stadga nedsättning i arrende-afgifter på
kronolägenheter, tillkomna i den ordning, som vederbör;
skulle jag tro, att ehuru visserligen prasjudicat finnas derpå,
delin utlåt borde återremitteras och arrendatorn, ifall
lian icke anser sig kunna ga ut med arrendel, erhålla rättighet
alt frånsäga sig detsamma och ny auction utlysas.
Längre tror jag icke man bör ga, oell vid en ny auction
blir det möjligen tillfälle för tunar, arrendatorn alt få
bättre villkor. Alt på delia salt af godtycke, till följd af
en eller annans recommendntion, göra ett undantag, det anser
jag vara alldeles oriktigt; ly betraktar man våra häfder,
tinner man hvilket skadligt inflytande godtycket vållat.
Hraf Ekenstam, Israel: Hr Rosenblad bar utan tvifvel
begått ett misstag i sitt nu afgifna yttrande. Här ar alldeles
ingen fråga om nedsättning i arrendet; tverloin säges,
att arrendet är så högt det kan vara, och frågan är om detsammas
bibehållande än vidare i 3o år.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
instämmer i den af Hr Rosenblad yttrade åsigt, alt Sländerne
icke må gifva initiativet åt arrendatorer af Kronans lagenheter
att söka nedsättning i arrenden, som en gång lagligen
blifvit fastställda.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: I ett land, der nationen
förklarat sig så enhälligt mot licencer, kan jag ej tro,
att Ulskts tillstyrkande kan vinna gehör. Ali emancipation
frän gällande lagar duger icke, och är obehöflig här, då hvar
och en, sorn önskar prolongation af sitt arrende, kan afbida
den tid, då detsamma upphör, för att sedermera få det
förlängd t. Jag anser icke, att undantag böra äga rum, hvarken
för den ena eller för dea andra, ty antingen blir det ena
en orättvisa eller det andra en grymhet.
Frih. Gederström, Jacob: Lika med Hr Rosenblad
hänvisar äfven jag R. o. Ad. till våra häfder, för att der
finna de missbruk, hvartill Ständernes beslut i dylika frågor
som denna, eller om undantag för vissa personel-, föranledt
i fordna dagar; dock ber jag, att, hvad detta speciella fall
angår, få tillägga, att ehuru jag icke af Utsk:s utlåt, kunnat
finna annat, än att arrendator Lannge väl vårdat och
skött det arrenderade hemmanet, och således icke gjort mer
än han efter contract verkligen är pligtig till, likväl, och
om det skulle befinnas, att sådana omständigheter verkligen
kunna ådagaläggas, hvarigenom Lannge vill åtaga sig att verkställa
-
Den aa M »j.
ställa sådana förbättringar i afseende på byggnader, jördens
skötsel och prydtiga anläggningar, hvaraf denna lägenhet i
framtiden kan vinna ett betydligt värde för Kronan, intet
hinder då bör mola å K. Sits sida alt, för befrämjandet af
en så nyttig sak, öfverlemna frågan om den begärda förlängningen
af contraclet på ytterligare 3o år till Konungen,
för atl, efter förutgången granskning och pröfning af villkoren
och bedömmande af tiden för arbetets fullbordan, kunna
meddela prolongation af ifrågavar. arrende. Men, —
omöjligen kan jag medgifva en sådan 3o års förlängning af
contractet på delta nakna sätt, eller endast mot den förra
arrendesummans fortfarande; ty det skulle medföra ingenting
annat, än att den nuvar. arrendatorn möjligen sålde bort
arrende-rättigheten för några tusen r:dr mer eller mindre,
och vore fri frän all husrötebrist oell dylikt. Jag får derföre,
emedan jag ej är i tillfälle att specielt yttra mig öfver
Ilr Lannge, icke heller öfvervarit målet i Kammar-colltm,
begära, att detta utlåt, mätte återremitteras, på det alt Utsk.
må i det blifvande betänk, närmare utreda de skäl och de
garantier för lägenhetens förbättrande, som hus Sländerna
kunna tala för en tillstyrkan hos K. M. att bevilja den sökta
prolongationen, emedan det ej är nog att blott säga, det
arrendatorn väl vårdat och skött egendomen, ty dertill är
han skyldig enligt contractet: och det kan ej ensamt verka
till bifall af den sökta förmånen. Jag förnyar således min
begäran om återremiss.
Hr Rosenblad: Hr af Ekenstam har mycket rätt deruti,
att jag i mitt sisla yltrande begick eri irring, i afseende
fi detta utlålrs föremål, men icke eu irring i utseende på
principen eller i begäran om återremiss, såvida man vill hafva
säkerhet vid dispositionen af Kronans lägenheter. StatsUtsk.
har här tillstyrkt prolongation af arrendet för Lunda
hemman på ytterligare 3o år; det tror jag vara vådligt som
ett praejudicat, ty alla arrendatorer af så beskaffade hem
man kunna begära detsamma, och Kronan skulle sålunda
hafva mindre god utsigt alt få mer än hvad lion tillförene
haft. Jag begär återremiss på detta utlåtande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: På grund afhvad StatsUlsk.
anfört, skulle jag, för min del, vara färdig tillstyrka fortfarandet
af delta arrende; men det faller sig svårt för Ständerna att
ingå i pröfning af och kunna bestämma sig i sådana detalj-frågor
som denna; hvarföre jag skulle tro det rättast vara, att, då sådana
casus inträffa att skäl till bifall kunna vara för handen,
StatsUtsk. föreslog Ständerna att för sin del besluta
att öfverlemna frågan till K. M. att, efter vederböra hörande,
bevilja prolongation af arrendetiden, då Ständerne i öfrigt
icke hade något deremot, och att Ständerne måtte slippa
att ingå i dessa detalj-frågor, som blifva svåra, om ej
7 H, 24
186
- >■ K* Igt
D c 11 M » j.
omöjliga, att Pält afgöra. Jag anser, att sJsäl kunna tala
för fortfarande åf elt sådant arrende sorn detta, utan anställande
af' ny arrende-auction; men dessa skäl tror jag att
Sländerne hafva ganska svårt att pröfva, och att således sakens
rätta skick påkallar, att Sländerne, då de dertill finna
anledn., säga, att de, för sin del, jcke hafva något deremot,
men öfverlemna frågans slutliga afgörande till K. M. för att,
sedan vederbör, hörde blifvit, densamma afgöra.
Här säges väl, att Konungens Bef:h:de tiljslyrkt ansökningen;
och det synes; sorn -hade SlatsUtsk. derpå grundat
sitt tillstyrkande; men det säges icke hvad Kammar-colhm
deröfver yttrat, då likväl denna aucloritet hufvudsakligen
tillkommer att vårda Kronans tillhörigheter. Jag förenar
mig således i begäran om atén emiss.
Hr Sandelhjelm, Paul: Sedan vid förra riksdagen
åtgärder blifvit vidtagna, sorn grunder för utarrenderande
af kungsgårdar och andra kronolägenheter, samt hvad i
den delen är vordet beSlutadt genom allmänna författningar
och reglementen blifvit promulgeradt, så att samtlige
Sveriges innebyggare hafva sig att derefter rätta; tror jag
icke, att undantag derutinnan, på sätt föreslaget blifvit, kan
ske och af Ständerna beslutas, synnerligast sorn dylika frågor
äro af administrativ natur. Jag kan visserligen inse det
fördelaktiga för Kronan ätt fä en ordentlig och skicklig arrendator
vid arrendetidens slut bibehållen vid hemmanet; men
man kan likväl icke påräkna, att, oaktadt han erhöll prolongation
innan arrendetiden lupit till ända, han ändå skulle
vid hemmanet qvarstanna. Ilan kunde nemi., sorn förut ur
sagdt, öfverlemna det prolongerade arrendet åt någon annan
, hvilket 'ej kan förekommas, och således vore ändamålet
förfelad t. Dessutom troi jag, att om en sådan förmån,
sorn den StatsUlsk. tillstyrkt för så väl denna som åtskilliga
andra arrendatorer af kronolägenheter inom Stockholms
län, dem skulLe: tillerkännas, skulle ufven sådane arrendatorer
i det öfriga Riket anse sig berättigade till samma
förmåner, och på lika goda skäl som den ifrågavar. arrendatorn
och de flere, till hvilkas ansökningar SlatsUtsk. lemna!
sitt bifall, men hvarom belänkandena ännu icke äro föredragna.
Öfver alla sådana ansökningar skulle Sländerne
ej hinna att sig yttra, i anseende till den pröfning, som för
hvarje särskildt fall mäste föregå; men jag ville likväl säga,
att om Sländerne skulle, för deras del, finna nödigt
och nyttigt, att sådana förmåner beviljades, eller att dispense
från författn. medgåfves i fråga om ny auctions utlysande
vid arrendetidens slut åt vissa arrendatorer, som utmärkt
sig genom bättre häfd af Kronans jord, genom uppförandet
af - prydligare boningshus, m. e. o. genom hvad slags förbättringar
som helst, hvaraf Kronan finge fördel; så borde
Ständernc öfverlemna till K. M. att derom, efter vissa grun
-
Deu 22 Maj.
der och sig företeende omständigheter, förordna samt beslutet
derom allmänheten genom allm. kungörelser meddela.
Ett allmängörande af ett sådant beslut skulle, efter min förmening
, Verka fördelaktigt på häfden af Kronans jord och
medföra rättigheten för de arrendatorer af kronolägenheter,
sorn äro i samma ställning med de ifrågavar., att kunna göra
sina rättigheter gällande, naturligtvis .efter förutgången
undersökning. Jag anhåller om återremiss, och att dessa
mina anmärkningar må densamma till SlatsUtsk. åtfölja.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Lika med Hr
Lagerhjelm inser jag, att Ständerne och deras Utsk. befinna
sig på ett ganska farligt gebit vid de tillfällen, då de
skola pröfva och afgöra frågor om undantag från gällande
författningar; men detta föranleder mig hufvudsakligen till
det omdöme, att det vöre särdeles nyttigt, arn Konungen icke
till Ständerna öfverlemnade sådana ansökningar som den ifrågavar.
, utan att tillika hafva pröfva! och erkänt deras billighet.
Jag måste således betrakta sjelfva öfverlemnandet
af en sadan ansökning som ett förord tili densamma från
Konungens sida; ty Konungen måste väl icke anses vara förbunden
att till Ständerna öfverlemna hvarje enskild persons
ansökning; men då sådant sker, matte det bevisa, att Konungen
godkänner de förebragta skälen, ehuru Konungen
ej ensam kan fatta sitt höga beslut.
Att aldrig några undantag från gällande författningar
borde äga rum, det är åter en princip, hvaruti jag ej kan
instämma; i sjelfva criminal-Iagstiftningen finna vi ju leuteration
stadgad. Lagstiftningen rörtde Kronans egendomar
bör visserligen vara sträng, men någon gång fordra nyttan
och nödvändigheten att undantag äfven der äga rum. Skälen
till dessa undantag, mine herrar! förefinnas efter min
åsigt mera i afseende å lägenheter, sorn äro närmast Slockholm
belägna, än i landsorterna. De förras värden utgöras
mera af de byggnader och smakfulla anläggningar, som
blifvit påkostade för att bereda en angenäm vistelseort åt
stadsboerne under sommarmånaderna, än i jordens häfdande
och afkastning. Under sådana förhållanden kan det vara
icke blott billigt, utan äfven förenadt med Kronans verkliga
fördel, alt prolongera contractena utöfver den bestämda tiden.
Jag föreställer mig — ehuru jag ej handlagt detta
ärende eller några andra af samma beskaffenhet med någon
speciel uppmärksamhet — att ungefärligen dessa skäl, jemte
det StatsUtsk. ansett, att handlingarnas öfverlemnande innefattade
ett förord från Konungens sida, föranledt StatsUtsk.
att tillstyrka Ständerna att lemna sitt bifall till så väl denna,
som några andra likartade ansökningar.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle vilja betrakta denna
fråga från en högre synpunkt, den nemi. alt man i allmän
-
i88
D« ii a3 1V1 aj.
het bör akta sig för s. k. dispenser eller undantagslagar.
Är det så, att Ständerne önska, att Konungen icke i allmänhet
må utfärda några undantagslagar, så böra också Ständerne
derföre taga sig noga tillvara i allt hvad på deni beror.
Här förekommer likväl, på sätt den siste varde talaren anförde,
att Konungen öfverlemnat denna fråga till Ständernes
bedömmande, och att flera talande skäl skola vara för
banden till bifall af den ansökning, sorn innehafvaren af
Lunda kronohemman nu gjort. Jag skulle likväl tro, att,
ifall någon förmån bör honom förunnas för å hemmanet
nedlagda kostnader, det vore bättre att någon företrädesrätt
lemnades honom vid blifvande arrendeauction, till erhållande
af det arrende, hvarpå han söker förlängning, än
att i ett särskildt fall den ordning och de stadganden upphäfvas,
som af R. St. redan äro föreskrifna såsom grunder
för kronohemmans bortarrenderande, hvilket kunde ske,
om man bestämde någon viss summa penningar eller något
visst qvantum spanmål, hvarmed hans blifvande arrende
kunde lindras, emedan jag i allmänhet anser, att man bör
sorgfälligt undanrödja alla anledntr från Ständernes sida,
som kunde gifva förevändning till utfärdande af undantagslagar,
hvilka jag anser skadliga och ganska vådliga.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Hr Lagerhjelm
har begått ett misstag, då han yttrat den förmodan att
Kammar-colkm icke varit bordt i denna fråga. Det står
likväl i Utskts utlåt, uttryckligen, och är också förhållandet;
men jag beklagar, att StatsUtsk. i sitt utlåt, här icke
fästat närmare afseende å hvad Kammar-coi!:m yttrat i dess
afgifna utlåt, i denna fnåga. Jag har väl ej nu handliugarna
till hands, men jag har någorlunda i minnet hvad de
innehålla, och förhållandet var ungefärligen följande — alt
detta Lunda hemman inropades för det nuvar. arrendet, 8[
t:r 16 k!r spanmål, hälften råg och hälften korn, af en
person, som sedermera alfed, men hvars enka behöll det
efter mannens död. (Jag menar att enkans namn var Watz.)
Han ansåg arrendet vara för högt och ingick med ansökning
om nedsättning deruti tillK. M., som öfverlemnade handlingarna
till Ständerna under någon af de sist förf] ulna riksdagarna;
och till följd af begge Statsmakternas beslut, fick enkan
Watz nedsättning i arrendet under 5 års tid. Emedlertid
transporterade bemälda enka contractet på en Fabrikör vid
namn Fliberg, hvilken, enär riksdag just då inträffade, hos
Ständerna begärde alt få tillgodonjuta samma nedsättning,
som blifvit enkan Watz beviljad under de återstående arrendeåren.
Men Ständerne funno ej skäl att medgifva en sådan
nedsättning, och Konungen icke heller, och af denna
anledn. återinträdde Friberg i skyldigheten att betala det
förra arrendet, 8r t:r 16 k:r spanmål, med honom af R.
St. lemnad öppen rätt att i Kammar-colltm anmäla sig in
-
Den aa Maj.
nan Thomae-dag ocl> afsäga sig arrendet, hvarefter hemmanet
skulle till nytt arrende, från och med nästa fardag, utbjudas,
i händelse Friberg ej ville betala ofvannämnda qvantum
spanmål. Friberg uppsade likväl icke arrendet, utan
behöll det 4 å 5 år efteråt, hvilket bevisar, att samma arrende
ej måtte varit för högt, du han kunde betala spanmålsräntan
och sedermera transportera coritractet på den
nuvar. arrendatorn, sorn troligen gifvit Friberg accord för
afträdet af hemmanet.
Hvad Frih. Sprengtporten anfört, att det vore skäl att
prolongera arrendetiden å kronolägenheter kring hufvudstaden,
i anseende till de försköningar och förbättringar, isynnerhet
i byggnadsväg, som der vanligen påkostas och hvaruti
dessa hemmans egentliga värde består; så vet jag icke,
huru det kan förhålla sig med ifrågavar. hemman, och om
några särdeles förbättringar derå äro nedlagda; men då arrendatorn
ej förbundit sig att afstå de byggnader han derstädes
möjligen kan hafva uppfört, utöfver laglig byggnadsskyldighet,
är det ock gifvet, att vid afträdessynen synerälten
förklarar honom berättigad att behålla hvad han
byggt utöfver sin skyldighet, och då får han antingen flytta
bort sinn byggnader eller ock öfverenskomma med den
blifvande arrendatorn om deras öfvei tagande. I motsats
mot hvad föregående talare begärt, anhåller jag, på nu anförda
skäl, om propos. till afslag å utlåt., emedan jag icke
tror, att någon ytterligare behandling af detta ämne i SlatsUtsk.
kan vara af nöden, utan förmodar, att om R. o. Ad.
först, och MedStånden derefter, afslå utlåt., R. St. derigenom
utan vidare omgång, för sin del, tillräckligt hafva uttryckt
den åsigt, att prolongationcr af arrenden å kronolägenheter
i allmänhet icke äro med Statens nytta och fördel
öfverensstämmande.
Frih. Cederström: Det var i anjedn. af Frih. Sprengtporten
yttrande, som jag begärde ordet. Det är otvifvelaktigt,
att det icke är blott kring hufvudstaden, utan äfven
på andra orter af Riket, sorn sådana förhållanden kunna
uppkomma, att en arrendator erbjuder sig att göra sådana
förbättringar, hvarigenom en sudan egendoms värde kan
mångdubblas inom den tid, hvarå prolongation begäres,
och att således Statens både rätt och fördel kan vara förenad
med denna prolongation beviljande. Men dessförinnan
fordras en noggrann undersökning af egendomens beskaffenhet,
hvarförutan i contractet, röride prolongation af arrendet,
villkoren derföre med tydlighet böra utstakas, så att
Kronans rätt och bästa på allt sätt befrämjas. Jag begär
ålerremiss af utlåt., och att StatsTJtsk. ville tillstyrka, att
del måtte till Konungen öfverlemna!, då fråga uppstår alt
genom prolongation af arrenden å kronohemman tillskynda
desamma betydliga förbättringar, att, efter det vederbör, blif
-
igo Den 32 M a j.
vit i saken hörde saint sig öfver villkoren för verkställigheten
yttrat, en sådan prolongation i nåd. meddela.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Man har här åberopat
elt stadgande, som redan skall finnas, om sätlet huru
tillgå skall vid kungsgårdars och kronolägenheters utarrenderande.
Det är visserligen sanni, att ett sådant stadgande
finnes; men jag tror ej, att Ständerne i sin beslutande-lätt
äro deraf bundne, emedan 77 §:n Reg.F:n utstakar,
att ''kungsgårdar oell kungsladugårdar m. m. sköla förval”tas
efter de grunder R. St. derom föreskrifva.” Dessutom
har Konungen, genom sin nåd. pi oposts öfverlemnande, gifvit
ett tillstyrkande eller ett förord för ifrågavar. utlåt.,
på sätt Frih. Sprengtporten redan yttrat. Jag har inom
-’den afdelning af Utsk., som handlagt detta ärende, tillstyrkt
detta utlåt, på den grund, alt jag anser det vara vida
förmånligare för Staten att vid arrendet bibehålla en
person, af hvilken man på förhand vet, så väl att arrendet
till fullo utgår, som ock att Kronans lägenhet väl liäfdas
och vårdas, än att sätta dessa förmåner på spel genom
utlysande af ny arrendeauetion , hvarvid ofta liander, att
personer, utan förmögenhet och kunskap om landthushållning,
stanna för högsta anbudet. StatsUlsk. har dessutom
fattat sitt beslut om förlängning af ifrågavar. arrende till
följe af Landsh.embetets tillstyrkan; och jag vill förmoda,
att Landsf).embetet i en sådan fråga som denna borde äga
vitsord, och alt denna auetoritet bäst bör känna så väl lägenheten
och den sökande, som ock huru högt arrendet
billigtvis kan uppdrifvas. Utarrendering genom auction
är efter min tanke ganska vådlig , ty vid auctionslillfället
inställa sig, som jag förut haft äran nämna, icke sällan personer
utan både förmögenhet och duglighet, hvilka göra
anbud, högre än alla andra , endast för att under en kortare
tid äga en bostad och förskaffa sig som arrendatorer
någon credit. De äga hvarken vilja eller förmåga att betala
arrendet, och fästa således ej något afseende vid huru
högt det uppdrifves, eller huru lågt arrendet blir, då deremot
personer, som äro vederhäftige och kunna sköla en
landtegendom vid sådana tillfällen nödgas draga sig tillbaka.
Under dylika förhållanden som detta, anser jag, att Ständerne
böra förfara såsom hvar och en annan omtänksam
jordägare; och jag känner intet exempel , der den enskilde
satt sin egendom på arrendeauetion , då han på annat sätt
kunnat få ett försvarligt arrende och pålitlig arrendator.
R. o. Ad. skulle dessutom, efter mitt förmenande, begå en
stor inconscqvens, om detta utlåt, afslogs, sedan ett dylikt
förut blifvit här bifallet, nemi. det utlåt., hvaruti StatsUtsk.
tillstyrkte Hr Weners ansökning om prolongation af arrendet
utaf Svartssjö kungsladugård. På dessa grunder vågar
jag för min del anhålla om bifall till utlåtandet.
Den 3'j SI a j.
»9»
Hr Lagerhjelm: Det var mig icke obekant, att K.
Kammar-coll:m blifvit bordt i frågan; men jag hade önskat
att man meddelat mig upplysning, huruvida Kammar-collcrn
tillstyrkt ansökningen; detta fick jag ej veta. Jag erkänner,
att det kan vara rätt, att undantag understundom äga rum,
att auctionsprincipen icke vid alla tillfallen är nyttig för
Kronan; jag är, säger jag, ense med StatsUlsk. deruti, men
är deremot icke ense ined Utsk. derom, alt ett blott öfverlemnande
af handlingarna från Konungen genom Dess Statssecreterare
till Utsk. skulle vara ett tecken till att ett sålunda
blott öfverlemnadt mål redan skall hafva undergått
all möjlig pröfning, eller att det vore ett tecken, att bifall
borde derå följa, helst jag erinrar mig vid många tillfällen,
då remisser skett, alt StatsUtsk. icke ansett ämnet
vara fullkomligt utveckladt. Af detta skäl tror jag, att
Ständerne, vare sig alt de sjelfve kunna inse nyttan af ett
undantag från den allmänna principen eller icke, handla försigtigast
, om de öfverlemna till Konungen att pröfva alla
detalj-förhållanden och afgöra hvad som kan vara för Riket
nyttigast.
Frih. Cederström: Jag anser mig tvungen att Ater
begära ordet i anledn. af Hr Tersmedens yttrande. Han har
åberopat 77 §:n Reg.Frn och deraf velat draga den slutsats,
att Ständerne voro oförhindrade att besluta i dessa frågor,
derföre att Kronans lägenheter och egendomar skola förvaltas
efter de grunder Ständerne föreskrifva. Må den välde
ledamoten ursägta, att jag frågar honom: är det detsamma,
alt dessa lägenheter skola förvaltas efter de grunder
Ständerne föreskrifva, och att Ständerne besluta prolongation
af arrenden, och att således Ständerne äro behörige att
sjelfve förvalta? Säger grundlagen, att Ständerne skola förvalta,
eller att Ständerne skulle kunna besluta presenter af
des<a egendomar? Alldeles icke. Jag säger, att dessa kronolägenheter
skola förvaltas efter de grunder, R. St. vid
nuvar. arrendetidens slut kunna bestämma; men här påstås,
att innan arrendetiden lupit tillända, eller innan 1846 års
slut, skulle Ständerne kunna besluta en prolongation deraf
på 3o år. Då hade vi i sanning beslutat en ny
grund, hvarefter dessa lägenheter skulle förvaltas. Men,
mine herrar! det kallas att sjelfve vilja regera , och
se — det passar sig icke alls. Frågan är klar i sin följd;
om Ständerne ingå på dessa propostr, skulle det icke felas
subjecter, hvilka skjölo på, för att skalfa enskilda prof af
Ständernes barmhertighet eller välvilja. Jag bestrider ett
sådant förhållande, och påstår, att undersökning bör ske och
Konungen besluta.
Hr Ribbing: Jag går i visst afseende längre än den siste
talaren, då jag skulle tro, att det icke ens är rätt att taga
sig en ton, som om man ville mäslra och regera. Ständer
-
192
Den 22 Maj.
nes rättighet att bestämma grunderna, hvarefter Kronans lägenheter
skola förvaltas, är obestridlig; men garanti för
dessa grunders bestånd kommer att saknas, om R. St. sjelf—
ve förändra dem för hvarje särskildt inträffande fall. Det är
under sådana åsigter jag tror, att man bör låta förblifva vid
hvad man en gång sagt, och låta de grunder gälla, hvilka
Bro utfärdade såsom af Ständerna antagna. Det är visserligen
sannt, att banan för undantag blifvit beträdd, om man
så vill kalla det, då nemi. på detta rum för några plenidagar
sedan Grosshandl. Weners ansökning om prolongation
å arrendet af Svartsjö kungsladugård beviljades; men
om jag rätt minnes, var vid detta bifall ett villkor fästadt,
nemi. fullbordandet af ett visst arbete, af en cnnal-gräfning
inom den gamla arrendetidens slut. Jag trodde verkligen,
att ungefär något lika talande skäl vore för handen
i afseende på förevar, ansökning, i anledn. af hvad
som yttrades af en StatsCJtskts ledamot; men då jag kommit
på andra tankar och till en annan öfvertygelse , i anledn.^
af en med saken närmare bekant persons , Gr. Wrangels ,
yttrande, befästes jag än ytterligare i min förut fattade öfvertygelse,
att man må sä litet sorn möjligt frångå den princip,
jag i allmänhet anser vara riktig, att nemi. icke, så
vidt det kan undvikas, ingå på undantagslagstiftningens bana.
Utom de skäl deremot, som jag redan andragit, finnas
visserligen många flera, hvaribland jag må nämna, alt förökade
besvär skulle förorsakas så väl högre auctoriteter,
som Landsh.embelena och kronobetjeniogen genom dessa ofta
förnyade afvikelser från allm. lagstadganden, hvarmed möjligen
inrättandet af nya tjenster eller löneförhöjningar för de
förutvar. skulle kunna följa, och vidare att nya stadganden
skulle föranleda till nya förhållanden och nya tvister.
Man har sagt, att, genom anställande af nya auclioner
för bortarrenderandet af kronolägenheter, förlust för Kronan
ofta kunde uppkomma, då mindre vederhäflige personer,
hvilka icke frågade efter huru mycket de gåfvo i arrende,
voro de, som gjorde de högsta anbuden; hvaremot
burgne och skicklige jordbrukare måste stå tillbaka för dessa.
Så tror jag likväl ej att förhållandet är; ty först måste
väl den person, som gjort inropet, af vederbör, vara temmeligen
känd, och dessutom skall han för arrendets utgörande
ställa en till vederhäftigheten godkänd borgen , ingången
af mer än en person. I delta fall ser jag således
intet skäl för Kronan att ingå på en undantagslagstiftning,
utan öfvergår jag alt helt och hållet förena mig med Gr.
Wrangel i begäran om afslag å utlåtandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd ledamot har ganska
riktigt sagt, att det icke passar Ständerna att regera
Riket; men han vill väl icke bestrida, att sådant passar K.
M.,
Den aa Maj.
M., oell dep sednar.e satsen vill jag drifva längre, fin den
värde ledamoten, och de som med honom dela mening, då
det påstås, att ingenting vore menadt med en K. remiss af
ett mål till It. St. Jag deremot tagel- för afgjordt, att Konungen
icke upptager något enda mål och remitterar det till
Ständerna , utan att hafva någon mening dermed. Hvad
kunde väl meningen vara annat med dessa handlingars öfverlemnande,
än alt Konungen, efter att hafva inhemtat
vederbör, anetoriteters till- eller afstyrkande i frågan, vill
låta Ständerna för deras del äfven taga samma omständigheter
i öfvervägande. Skulle Konungen hafva ansett, att
någon prolongation af ifrågavar. contract icke borde komma
i fråga, så förmodar jag, på goda grunder, att Konungen
äfven låtit Ständerna en sådan tanke tillkännagifva; men då
detta icke skett, tror jag att StatsUlsk. gjort ganska rätt att
anse Konungens tillstyrkande såsom gifvet, ehuru det icke
bestämdt blifvit ultaladt. Sådan anser jag meningen med
denna remiss hafva varit, och vill icke, lika mod Hr Kammar-presidenten,
alt den skulle sakna all betydelse. Jag
tror också, att, från den ekonomiska sidan betraktadt, det
är med Statens sanna vinst förenligt, alt arrenden af Kronans
lägenheter, så mycket som möjligt, förlängas; och då
en auetoritet, som bör äga sakkännedom i detta fall, kunnat
tillstyrka Konungen denna prolongation, och StatsUtskts
ledamöter, i anleda, häraf, funno ett godt tillfälle att för
sin del pröfva huruvida denna auetoritet misstagit sig i siu
framställning eller icke; så har StalsUtsk. trott sig göra det
allmänna en nytta dermed, att Utsk. gifvit, om man så behagar
kalla, ett praejudicat åt alla dem, som väl vårda och
väl sköta Kronans lägenheter, alt för sig och sina efterkommande,
om de fortfara med samma goda behandling af Kronans
egendom, varda vid arrenderättigheten bibehållne. Man
vet , huru det tillgått med arrenden af åtskillig egendom
och isynnerhet med den mililiae-verket tillhörande, huru
lätt det är alt uppdrifva dessa arrenden ; men man vet
äfven huru med massan af denna Statens dyrbara tillhörighet
det sig för närvar, förhåller, samt alt några kloka
landthushållare vidtagit sådana åtgärder för utarrenderandet
af sina egendomar, som man nu föreslagit Ständerna. Jag
tror, att StalsUtsk. snart kommer att framlägga för Ständerna
ett förslag i öfverensstämmelse med den grundsats,
som StalsUtsk. här godkänt, innefattande en utväg för alla
innehafvare af kronoarrenden att på förband få pröfvadt,
huruvida de för framtiden dervid böra bibehållas eller icke.
Tydligt måtte det förefalla en hvar, att om en arrendator
vet, att inom några få år arrendet af egendomen skall utbjudas
på ny auction, då han möjligen konime att densamma
frånträda, skall han på den kortare tid, som af arrendet
återstår, till egen båtnad deraf draga all möjlig vinst, till
7 II. 5.5
'94
Deli 22 M it j.
egendomens och Stålens verkliga förlust. Detta är så enkelt
och naturligt, att något tvifvel om sanningen häraf icke
lärer uppstå; och då Konungen af Ständerna har sig beslutande-rätten
i hvarje särskildt fall tillerkänd, kunna Ständerne
och R. o. Ad. för sin del med all trygghet bifalla
hvad StatsUtsk. välbetänkt nu föreslagit. Jag kan således
icke annat än yrka, att prolongation af detta arrende måtte
beviljas, i likhet med hvad R. o. Ad. bifallit för arrendetorn
af Svartsjö kungsgård.
Frih, Sprengtporten: Det är i anleda, af Hr Lagerlijelms
anmärkn., att Konungens remiss af ifrågavar. mål
icke skulle vara att betrakta som en K. propos., som jag
tager mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att i sjelfva begreppet af propos. mätte ligga ett förklarande,
att Ständerne äga att öfver ämnet besluta. Då jag granskar
48 §:n Riksd.Ordn., finner jag densamma innehålla,, att
föredragningsämnena äro: 1:0 K. pröposny söm å Rikssalen
eller sedermera under riksdagens lopp blifvit till Stånden
eller StatsUtsk. öfverlemnade; 2:0 mål, som genom prot.-  utdr. eller deput:r från MedStånden communiceras; 3:o
Utskms betänktn och förslag; och 4:o motioner. Andra föredragningsämnen
finnas icke. Nu är det gifvet, alt ifiågavar.
K. remiss icke kan hänföras under de 3:ne sista cathegorierna;
icke är den ett mål, som från MedStånden blifvit
communiceradt, icke ett Utsk:s betänk, eller förslag, icke
en enskild motion, — ergo, måste denna remiss vara en K.
propos. Om nu en K. propos. innefattar något, hvaröfver
Ständerne äga alt besluta; så måste också antagas, alt den
K. remissen innefattar en direct framställning, följaktligen
en sak, som är utredd genom vederbör, auetoriteters yttranden
i ämnet. Jag har blott velat yttra detta, för att
ådagalägga, att om bär skulle förefinnas någon våda alt beträda
undantagens bana, skälet dertill icke bör sökas på
StatsUlsk:s sida, utan att skälet har sin grund deruti, alt
Konungen öfverlemnat frågan till R. St:s pröfning. Att sådana
undantag verkligen ägt och någon gång böra äga rum,
är förut visadt.
Hr Hjerta, Lars: Man har redan talat så mycket i
detta ämne, att jag endast anhåller att få fästa uppmärksamheten
på en icke vidrörd omständighet. Jag erkänner
fullkomligt, att det för Staten är en vida större fördel att
äga en pålitlig arrendator af ett hemman, äfven med mindre
arrende, än en opålitlig roed ett större. Detta oaktadt,
skulle jag önska, att, om Ständerne på denna grund bi föl I e
hvad StatsUtsk. föreslagit i detta betänk., Ständerne mätte
fatta detta beslut åtminstone endast för de 5 nästföljande
åren. Man bar ibland annat anfört, det man borde göra
arrendena så långa som möjligt, emedan derigenom bereddes
en större säkerhet åt innehnfvaren af jorden, hvilken
Dtn 2'1 Maj.
då äfven skulle finna sin uträkning vid att derpå nedlägga
förbättringar; men om arrendevillkoren förblefvo desamma
oell arrendatorn väl häfdade jorden, hvilket borde utgöra
enda grunden för hans bibehållande vid arrendet, Liefve
lian ingalunda i afseende på säkerheten för sin roliga besittning
deraf försatt i sämre ställning än förut, då en 5
års förnyad förlängning af contraclet ej vore att betrakta
annorlunda än sorn en fortsättning af det föregående arrendet.
Det hufvudsakliga skälet, hvarföre jag önskade, att
Ständerne följde denna grundsats, är likväl, att jag i allmänhet
tror det icke vara rätt af Sländerna eller hvilken lagstiftande
församling som helst, att sträcka sin beslutanderätt
utöfver den tid, då deras efterkommandes d. v. s. nästföljande
Ständers beslutande-rätt skulle inträda. Jag tror dessutom,
att det ligger något vådligt deruti, att Ständerne sjelfive
åtaga sig lörvaitningsbestyr, synnerligast i sådana saker,
som röra enskilda medborgare. Det är klart, mine herrar!
att den, som har ett enskildt intresse att bevaka, icke kan
klandias derför att han går till hvar och en af de enskilda
representanterna och begär deras förord lill vinnande af
den eller den förmånen, hvilken han söker; och mången
representant, som just i afseende lil! R. Sits talrikhet anser
sig hafva mindre ansvarighet i mån af det större antalet,
ger då af artighet, välvilja eller personlig bekantskap med
den sökande eller af någon annan bevekelsegrund, sitt löTfeatt
med sin röst bidraga till det sökta ändamålet, hvilket
löfte han icke skulle anse sig befogad alt gifva såsom embetsman.
I det hela åligger likväl representanten, hvar oell
en för sin person, samma ansvarighet som domaren, då han
afgör mål vid sin domstol; men domaren anser sig af ed
och samvete bunden att icke handla efter enskilda considerationer.
Sådan är ej alltid händelsen med representanten,
och om ej dessa äro anledntn till hans handlingssätt, inträffar
det likväl stundom, att han litar på andra ledamöters
råd, utan att sjelf hafva undeisökt saken. Jag vet dessutom
exempel, då det af enskilda sökande ansetts såsom nästan
ohöfligt, när man icke velat åtaga sig att bevaka
deras intresse, och då man fult höra: det gör ju ingenting,
om herrn för min skull lemnar sin löst för den och den saken.
Jag säger icke detta med något slags afseende på detta
ärende, emedan jag känner det sanna förhållandet derutinnan
för litet, för att kunna yttra mig derom; men om
en återremiss skulle beslutas, önskar jag, att mitt nyssnämnda
förslag kunde vinna framgång, så att arrenderättigheten
icke utsträcktes till längre tid, än intill nästa
riksdag. Det är visserligen sannt, att det kunde blifva litet
besvärligt för arrendatorer af Kronans lägenheter att
söka förlängning å sina arrenden vid hvarje riksdag, men
då dessa icke inträffa oftare än hvart 5 år, tror jag alt besväret
vore af föga betydenhet.
D • o si Maj.
Hr Lagerhjelm: Jag utber mig tillgift, alt jag åter
uppträder i denna principfråga. Egentliga tvisteämnet tyckes
vara, huruvida öfverlemnandct af handlingarna i detta
mål från Konungen, från Hans sida innebär ett yttrande
eller icke; flere ledamöter hafva sett saken så, och sagt,
att efter orden — ”Kongl, remiss” •— icke finnas omnämnda
i 4b §:n Riksd.Ordn., borde man deraf kunna draga den
slutsats, att de kunde anses fullkomligt seqvivalenia mot orden:
”Konungens propos:r.” Jag ser ej saken så; och då
man frågar, hvarföre Konungen skulle hafva öfverlemnat
delta ärende genom remiss, och hvarföre icke framställts en
propos., om remiss vore något annat än en propus., så svarar
jag dertill: Konungen har, efter hittills gällande norm
för dylika frågors behandling, haft anleda, att betrakta
detta mål som ett sådant, hvilket ej kunde afgöras, utan att
bryta mot antagen praxis. Konungen kunde ej göra det.
Skulle han genom propos. tillstyrkt ansökningen, så skulle
han dock funnit skäl att frånträda den princip, som öfver
hela Riket varit följd, nemi. auctionsprincipen. Det kan
hända, att skäl förefinnas att i vissa fall frångå deusamma,
och att Konungen vill inhemta Ständernes tanke , huruvida
oftanäinnda princip bör i närvar, fråga frånträdas eller
icke.
Den omständigheten, att Konungen icke kunde känna
Ständernes tanke i denna sak, tyckes förklara, hvarföre Konungen
genom remiss öfverlemnat handlingarna i detta mål.
Om detta är rätt läukt af mig, så följer derutaf, att Konungen
ännu icke haft skäl att behandla målet annorlunda
an prseliminärt. Jag har sökt upplysning, huruvida Kara
mar-co!l:m
tillstyrkt ansökningen eller icke; oell örn det förhåller
sig, som jag hört sägas, att Kammar-colltm afstyrkt
hvad Konungens Bef:h:de tillstyrkt, så synes mig, genom
handlingarnes blotta öfverlemnande, saken icke vara så utngerad,
som den borde vara, för att Ständerne skulle i detaljen
fatta ett definitivt beslut. Jag tror således, att i detta
fall icke finnes annat att göra, än att Ständerne säga, det
de för sin del anse, att undantag från den allmänna auctionsprincipen
böra och kunna äga ruin, men att de öfverlemna
tillämpningen deraf i hvarje specielt fall till Konungen.
1 principen är jag ense tned StatsUtsk., alt man ej
hör söka förskaffa Staten en högre, men måhända mindre
säker inkomst, genom arrendenas å Kronans hemman uppdrifvande
å auetioner; men jag tror det vara lika litet rätt
att alldeles frångå auctionsprincipen, som att ovillkorligt vidhålla
densamma vid alla tillfällen. Det rätta måtte vara att
gå en medelväg, och denna riktiga stråt belrädes, då Stän
derne
öfverlemna till Konungen alt afgöra detalj-förhållanden.
Hr Ribbing: Jag skall ej vara vidlyftig, utan endast
D c n 22 M a j.
>97
yttra , såvidt det ej anses afbryta discussionen i den egentliga
frågan, att såvida man fattar den grundsats, att långvariga
arrenden äro de förmånligaste , kunde man så gerna
försälja hemmanen till kronoskatte. Hr Hjerta liar föreslagit
en förlängning af dessa arrenden endast till nästa riksdag.
Så lange räcker det ifrågavar. enl. Utskts utlåt., nemi.
till den i4 Mars 1846, och hvarefter den begärda 3o års
prolongationen först skulle vidtaga. För min del skulle jag
tro bäst vara, till förekommande af allt trassel, att i denna
och dylika frågor hänvisa till de allmänna lagar och stadgande!],
sorn redan äro utfärdade.
Gr. Horn: Just den omständigheten, att Kammar-coll:m
afstyrkt, men Konungens Bef:h:de tillstyrkt denna begäran,
gör för mig tydligt, att då Konungen upptagit målet och
öfverleinnal del till Ständerna, har Konungen i och med
detsamma öfvergålt på Landsh embelets sida, ty eljest kan
jag ej tänka mig, hvarföre Konungen icke skulle, sedan dessa
auctoriteter sig utlåtit, helt enkelt hafva förklarat, att frågan
skulle förfalla, eller också, att sökanden ville genom
enskild motionär frambära sin önskan till Ständerna, emedan
Konungen ej kunde till Ständerna frambära hvad af Honom
ogillades. Så borde Regeringen hafva handlat. Men
då detta icke skett, är det tydligt, att Konungen skulle
gerna se, att Ständerne för deras del tillstyrkte hvad Konungen
till deras pröfning öfverlemnat.
Någon af härvar. ledamöter har yttrat, att ifrågavar.
arrende vore lågt; så är likväl icke förhållandet.
En Fabrikör Friberg har förut varit innehafvare af detta
arrende, men långt ifrån att hafva förtjent, lärer han
nära nog hafva ruinerat sig derpå. Detta är verkligen upplyst,
och jag har ingen anledn. att förmoda, det de personer,
som sagt sig känna förhållandet , skulle hafva velat
missleda StatsUtsk:s omdöme, då de bestämdt förklarat sig
känna, att arrendet är så högt som med alrendatorns bestånd
kan vara förenligt, hvilket också Landsh.embetet vitsordat.
När man betraktar dessa omständigheter, tror jag
icke man kan säga, att StatsUtsk. fattat sitt beslut till följe
af sådana considerationer, som en värd ledamot här framställt
såsom möjliga. Jag, för min del, har hvarken gifvit
något löfte eller tillåtit mig att någonsin rösta i någon fråga,
utan att förut sökt inhemta tillförlitliga upplysningar
om rätta förhållandet; men min enskilda öfvertygelse är
den, att Kronan i detta fall, som i många andra, skall vinna,
då hon försäkrar en arrendator om förlängning af sitt
innehafvande arrende, — förutsatt nemi., att sådana garantier
lemnäs, som betrygga Statens bästa; och då detta inträffar
i detta speciella fall, har StatsUtsk. icke funnit betänkligt
att tillstyrka bifall lill denna ‘begäran’, i öfverensstämmelse
med den princip, som StatsUtsk. för sig etablerat.
ipS
D e u a j Maj.
Hr Munck a f Rosen seli ö I d, Nils Rudolph: Jag
förenar mig med Gr. Wrangel och Hr Ribbing i anhållan
om afslag, och får tillägga , att det förundrar mig, att StatsXJtsk.
, som först afstyrkt Daniel Anderssons från Hallands
län motion, alt de, sorn under-arrende innehafva kungsgårdar
och till statsverket indragna adelsfane-boslällen m.
m., måtte, med iakttagande af alla lagliga formaliteter, och
sedan bemälda lägenheter blifvit på öppen auction åt den
mestbjudande upplåtna, få öfvertaga högsta anbudet å arrendet,
nu deremot i detta utlåt, tillstyrkt, att vissa innehafvare
af arrenden å dylika kronolägenheter må få prolongation
af sina arrenden , med förbigående af alla de lagliga
grunder, som för förvaltningen af Kronans lägenheter
blifvit stadgade.
Hr Frih. o. Landtm, framställde hvar efter annan
propositioner till bifall, återremiss samt afslag å StatsUtskts
utlåt. N:o Bi, hvilka alla propositioner blefvo med ja och
nej besvarade.
Gr. Horn: Jag vill blott erinra att jag tror, att då anmärkn:r
blifvit gjorda, som hindra antagandet, bör väl icke
fråga om förkastande uppstå; men återremiss ovillkorligen
ske.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag hänvisar till 56
§:n Reg.F:n, sorn säger, att Utsk:s belänk:n skola först framställas
till bifall eller afslag.
Hr Frih. o. Landtm, framställde ånyo propos. till
bifall å utlåt. N:o 81.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Uppå derefter framställd propos., blef utlåt, återremitteradt.
Ilades på bordet LagUtsk:s nedannämnda betänktn:
N:o 44, i anledn. af väckt fråga om förtydligande af
2 §:n i 4[ caP- Missg.b:n;
N:o 45, öfver väckta motioner om ändring och förklaring
i vissa delar af 12 cap. Rätteg.b:n;
N:o 46, i anledn. af väckta motioner om ändring i 24
cap. 8 §:n, 34 cap. samt 35 cap. 1 §;n Missg.bln ;
N:o 47) öfver väckt motion om ansvars stadgande för
inslående af fönster;
N:o 48, öfver väckta motioner om åtskilliga ändringar
i concurs-lagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl 4 till 4 e
In
fidem protocolli,
jF. O. Silfverstolpe.
Den a3 Maj.
»99
Lördagen den 23 Maj i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för förliden gårdag.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den g och 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 82, i anledn.af arrendatorns af Edeby
hemman på Lofön, A. Odelbergs, ansökning om prolongation
af arrendet.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Då nu åter en
fråga förekommer om prolongation af arrendet å en kronolägenhet,
anser jag lämpligast att till besvarande upptaga de
skäl, som i ett föreg:de plenum blifvit åberopade för en sådan
prolongation. Man har sagt, att de arrenden, som varit
i fråga, varit så höga, att några högre ej kunde genom
nya auetioner förväntas. Jag skulle icke tro, att detta skäl
är rikligt. Vore arrendena verkligen så höga, är det naturligt,
att arrendatorernes behållning vore ganska knapp, och
med en sådan behållning skulle de naturligtvis icke för sig
finna nyttigt alt söka prolongation. Jag medgifver visserligen
emedlertid, att, i förhållande lill hemmantalet, synas
dessa arrenden vara något höga; men jag tror, alt man
kanske ej så egentligen får fästa sig vid hemmantalet, då
fråga är om lägenheter här i granskapet af Stockholm , ty
de äro mycket eftersökta för att begagnas till s. k. sommarnöjen.
Der finnas ofta beqväma byggnader uppförda, och
ofta hafva de äfven en vacker belägenhet, så att många söka
att få sådana hemman på arrende, för de beqväinligheters
och agrementers skull, som de lemna. Jag tror derföre
snarare, att arrendatorerne blifvit föranledde till sina ansökningar
deraf, alt de icke trott sig kunna concurrera vid
ett nytt arrende med dem, som vid en blifvande auction
kunde vilja göra högre anbud. Vidare har man sagt, att då
en arrendator väl skött hemmanet, vore det en uppmuntran
för honom att få prolongation å arrendet. Detta skäl anser
jag också förtjena föga afseende, emedan det i arrendecontraclen
är ovillkorligen föreskrifvet, att de skola väl sköta
och bruka hemmanen, och det är landshöfdingen förelagdt
alt vaka öfver delta villkors uppfyllande, och att, om arrendatorn
brister deruti, skilja honom från arrendet. Således
har en arrendator, som väl skött hemmanet, icke gjort
annat än sin ovillkorliga pligt och behöfver ej derföre uppmuntras.
Vidare har man yttrat, att vid dessa hemman
byggnader ofta af arrendnlorerna äro uppförda till ett betydligt
värde, och att stora kostnader blifvit nedlagda, för
200
Den >3 Maj.
hvilket någon ersättning borde arrendatorerna förunnas. I det
nu förevar, utlåt, förekommer visserligen, att arrendatorn
Odelberg erbjuder sig, att vid arrendets sint, om han finge
prolongation och Kammar-colhm ansåge för Kronan fördelaktigt,
alt det ifr ågavar. hemmanet blefve forsed t med byggnader
för ett arrendators-hushåll, i stället för att tre der
skulle vara uppsatta, till K. M. och Kronan öfverlemna i
fullgodt skick med full äganderätt de sökanden tillhöriga
hus och uppföra åtskilliga andra, som kunde finnas nödiga.
Men jag skulle tro, alt detta erbjudande icke utgör ett tillräckligt
skäl att bifalla hans önskan; ty det är naturligtvis för
honom vida förmånligare, då han dessutom är ansvarsskyldig
för en husröta af icke mindre än 6,744 32 sk. b:co,
att få på ett ställe uppföra de byggnader, som erfordras för
hemmansbruket, än att uppföra dem på tre särskildta ställen
och dertill ansvara för husrötan på desamma. Som dessutom
den saken är en särskild fråga, som kan pröfvas af Konungen,
utan förbehåll i delta ämne, skulle jag tro, att utlåt.
kan afslås, och arrendatorn få sig öppet lemnadt att hos
Konungen göra ansökning i afseende å byggnaderna; men i
allmänhet är icke förhållandet med dessa hemman , att arrendatorerne
lill K. M. och Kronan erbjuda de byggnader,
hvilka de uppfört utöfver laglig byggnads-skyldighet, utan
dessa byggnader äro verkligen deras egna hus, som vid blifvande
syner blifva dem af af- och lillträdes-syneratten förbehållna,
och då lära de ej underlåta att sjelfve begagna
dem antingen genom deras bortflyttande eller försäljning till
de nya arrendatorerna.—Slutligen har man såsom ett cardinal-skäl
andragit, att det vore för Kronan fördelaktigare att
hafva en driftig arrendator, som man visste väl skötte hemmanet
o. s. v., än att man skulle äfventyra alt få en ny arrendator.
Om det skälet har någon sanning för sig, hvilket
jag ej vill bestrida, företer sig likväl häremot, isynnerhet
här i granskapet af Stockholm, att om man också skulle
medgifva en skicklig arrendator 3o års förlängning i arrendet,
så komme ej länge samma arrendator att behålla arrendet,
utan inom i å 3, eller åtminstone 5 ä 6 år transporterade
han säkerligen arrendet på en annan, och man
finge kanske då en person, som icke skötte hemmanet-väl ,
och då hade man icke vunnit det åsyftade ändamålet. — I
afseende på dessa arrende-frågor förekommer äfven det förhållandet,
alt landshöfdingen har i flera af dem, jag vet ej
visst om icke i alla, tillstyrkt prolongationen, hvaremot
Kammar-colhm afstyrkt den. Nu har man åberopat, att
landshöfdingens yttrande borde äga ett särdeles vitsord, då
han i dessa mål har mera Iocal-kännedom än öfriga auctoriteter;
men det finnes en person, som äger en ännu större local-kännedom
i denna del, nemi. kronofogden i orten; han
höres också i sådana frågor, som dessa, alltid af landshöf
din
-
Den a3 Maj.
aoi
dingen, oell på lians omdöme fästes alltid mycket afseende.
Jag är långt ifrån att vilja fästa något ofördelaktigt omdöme
vid denna tjenstemans embetsulöfning; lian är ledamot
af detta Stånd, så väl som jag, och kan försvara sig, om lian
linner det tjenligt; men man är alltid sig sjelf närmast, och
lian har, såsom det synes af betänk. Nto 85, ett kronohemman
på arrende, på hvilket lian sökt prolongation, och då
är det kanske mera än sannolikt, att lian äfven med afseende
derpå kunnat tillägga ett godt ord för öfriga arrendalo1'erna,
emedan lian kunde förmoda, att om han afstyrkte
deras önskningar och de, i följd deraf, blefvo afslagna, han
icke heller skulle vinna sitt ändamål. Hr Lagerhjelm och
Frih. Sprengtporten fästade sig egentligen i förra plenum
vid det förhållandet, alt Konungen genom remiss öfverlemna!
dessa önskningar till Ständerna. Det var isynnerhet, om jag
icke minnes orätt, Frih. Sprengtporten, som ansåg detta sätt
alt till Ständernes pröfning öfverlemna sådana mål utgöra
en sorts opinionsyttring af Regeringen om billigheten al den
ifrågasatta pirolongationen. Jag skulle ej tro, att man får
draga den slutsatsen af en remiss, som innehåller de uttrycken,
att ''Konungen vill till R. St:s StatsTJtskts utlåt, haf.
”va öfverlemna! detta mål;” men jag skulle visserligen annars
kunna medgifva, att man kunde fästa ett sådant begrepp
vid en sådan remiss, emedan Konungen, då målen inkommit,
hade kunnat, och som jag tror, till och med bort
afslå ansökningarna, derföre att den första af dessa ansökningar,
sorn kom in, om jag rätt minnes, våren eller sommaren
förb år, af en Major Collander vid Svea artilleri,
rörtde prolongation af arrendet å ett hemman under Drottningholm
, och hvilken ansökning var tillstyrkt af Kronofogden
Assessor Lagergrantz, men afstyrkt af Ståthållaren
på Drottningholm, dåvar. Statsrådet H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm,
af Landshöfdingen och af Kammar-collrm , blef af
K. M. afslagen. I full conseqvens med detta beslut skulle
jag tro, att Konungen kunnat afslå äfven dessa ansökningar;
men då Konungen icke så behandlat nu förevar, frågor,
tror jag likväl icke, att detta sätt att behandla dem
bär härrört från en uppkommen bestämd öfvertygelse, alt
prolongationen borde beviljas, utan snarare antingen från
hvad f. d. Statsrådet Frih. Åkerhjelm här yttrade, då fråga
var om fattigvårds-betänk., af grannlagenhet för Ständerna,
om man så vill uttrycka sig, eller, som jag snarare vill
tyda det, af den obeslutsamhet, som man i sednare tider ofta
funnit äga rum i regerings-ärendena, då man velat skjuta
ifrån sig dessa ärenden så länge som möjligt, genom inhemtande
af utlåtanden från alla möjliga auetoriteter, innan man
velat fatta något beslut. Slutligen skulle jag önska, att till
upplysning vid behandlingen af dessa ärenden få nämna, alt
ett verk här i staden, som har lill sin disposition en mängd
7 H. 26
302
Den 23 Ma j.
jordegendomar, nemi. Serapbimer-ordens-gillet, och utarrenderar
dem på villkor, som för öfrigt i det närmaste öfveiensstämma
med conti adena för kronoarrenden, i sina förut
upprättade arrendecontraet infört det villkor, att om arrendatorerne
driftigt och väl skötte hemmanen, de skulle efter
arrendetidens slut få behålla deni i ytterligare 3o år,
men förmodligen icke funnit, att det ändamål vunnits, som
åsyftades med detta arrendevillkor, nemi. att hemmanen
skulle blifva bättre skötta, emedan det i de contract, som
sednare blifvit utfärdade, borttagit detta villkor. Jag skulle
tro, att detta äfven är ett exempel för Kronan och Ständerna
i detta afseende att följa; ty, roine herrar! det musle
verkligen väcka uppmärksamhet att här i grannskapet af
Stockholm alia arrendatorer på en gång söka prolongation
å sina arrenden. Huru skall det kunna förklaras på annat
sätt, än att de finna mycken förmån af sina arrenden? Är det
då icke billigt, att Staten får sin andel i fördelarna af arrendena
? Staten, som är ägare af jordegendomarna, bör väl företrädesvis
äga fördelarna deraf, i stället för att de nu splittras
i. mellangifter mellan den ena och andra arrendatorn. På
alla de skäl, jag nu anfört, får jag således anhålla om afslag
på detta betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Odelberg, hvars förtjenst
såsom agronom ingen lär jäfva, som baft bekantskap
med hans sätt att sköta jord, har såsom cautionist för Gr.
Taube kommit till arrendet; men såsom cautionist åligger
det honom, då Gr. Taube blifvit fråndömd arrendet, att
återställa egendomen i lagligt skick, innan någon fråga kan
uppstå 0111 rättighet alt kunna få prolongation å arrendet,
och detta jemväl ej heller förr, än han visat, att han vili
göra sådana anläggningar, hvarigenom egendomen kan komma
till den förbättring, att förbättringen motsvarar det högre
arrende, som, efter de af R. St. fastställda grunder för
kronojordars och kronolägenheters utarrenderande, skulle kunna
erhållas. Att StatsUtsk. här föreslagit en undersökning,
erkänner jag vara mera riktigt, ty då förbigås här icke
formen, som i de öfriga betänkandena; men likväl hade
nian ej bort tillstyrka den undersökningen, förrän allt blifvit
stäldt i behörigt skick. Jag anhåller, att detta betänk,
måtte afslås, Odelberg obetaget att, sedan han satt egendomen
i lagligt skick, få visa de anspråk och de arbeten lian
kan framställa till stöd för sin begäran; och må sedan R.
St., vid en blifvande riksdag, för honom göra hvad billigt
kan vara, men ännu är det lång tid innan arrendet till—
ändagår.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
77 ij:n Reg.F:n säger: "Kungsgårdar m. m. skola för"valtas
efter de grunder, R. St. föreskrifva.” Dessa grun
-
Den a3 Maj.
der, af R. St. föreskrifnn, nämnas instruelionér, lagar eller
författningar. R. St. äga, pä grund af ofvannämnda 77 §,
att förändra eiler upphäfva dessa, såvidt de röra kungsgårdarnas
ni. fl. kronolägenheters förvaltning, och föreskrifva andra;
men för verkställigheten af dylika lagar eller författningar,
torde R. St. eller deras Utsk., på grund af go §:n
Reg.F:n, ej vara rälta forum. Bland dessa författningar rör:de
kungsgårdarnas tn. fl. kronolägenheters förvaltning, torde vara
en, som bjuder, att de skola bortarrenderas, eftersom så hittills
skeft; att verkställa denna författning är att, hvad Kammarcoll;m
hittills gjort, bortarrendera nämnda lägenheter. Denna
verkställighet har StatsUlsk. lillegnat sig och R. St. nu; ty
om arrendet förnyas några år före sitt slut eller sedan det redan
blifvit slut, torde vara ett och detsamma; man har blott i
förra fallet begått en oformlighet, genom alt gå tiden i förväg,
och en olaglighet, genom att mot föreskrilha grunder för
kronolägenheters förvaltning ej upplåta dem åt den mestbjudande.
Jag reserverar mig derföre, på grund af go §:n
Reg.F:n, mot upptagandet under R. Stts pröfning af så väl
denna som alia föregående och efterföljande frågor, som röra
förnyandet af arrenden af kronolägenheter, eller på hvad
annat sätt som helst verkställigheten af de för dessa lägenheters
förvaltning af R. St. föreskrifva grunder eller författningar.
Hr Eden hjelm, Gillis: Ehuru jag icke har den ringaste
bekantskap, hvarken med den arrendator elier det hemman,
som är i fråga, har jag dock mycken erfarenhet af,
huru skadligt det är, att gamla arrendatorer bortköras, för
det att man vill skaffa sig högre arrenden. Jag tror, att
ingen kan bättre intressera sig för hemmanens inom länet
ordentliga skötsel än landshöfdingen, och yrkar således, att
SlatsUtskts utlåt, måtte bifallas.
Hr von Qvanten, Carl: Delta utlåt, innehåller två
frågor; den ena, huru hemmanen skola byggas, t det fallet
tillstyrker jag utlåt., ty att bygga på sådana hemmauslotter
på tre ställen, anser jag vida olämpligare än att bygga
på ett ställe; och om uuvar. arrendatorn Odelberg vill
föi binda sig att bebygga på ett ställe denna lägenhet efter den
ordning som vederbör, kunna föreskrifva, tror jag, att hemmanet
derpå kan vinna betydligt, hvarföre jag önskar bifall
i det fallet. Hvad åter angår utarrenderingen af hemmanen
på längre tid, så kan jag ej gilla den principen. Man är
skyldig att göra Kronans jord så fruktbar som möjligt, i förening
med den enskildes rätt. Derföre bör den principen ej
åsidosättas, att alla hemman, som varit bortarrenderade, vid
arrendetidens slut må gå bort på nytt arrende. Jag har hört
flere säga, att detta skulle medföra förlust för Staten att få
nya arrendatorer; menen gammal arrendator kan äfven, om
lian får bibehålla arrendet, transportera det på en annan
Den a3 Maj.
och på det sältet gå bort. Derföre måste jag begära afs!ag
på detta utlåt, i den frågan, som angår principen för hemmans
bortarrenderande, hvilket alltid bör ske medelst förnyad
auction, vid arrendeårens slut.
Frih. Gederström: Det är Hr Edenhjelms yttrande,
som uppkallat mig att yttra några ord. Han har yttrat,
att han ansåg förmånligt att bibehålla samma arrendatorer
vid hemmanen. Naturligtvis måste hvar och en förnuftig
menniska instämma med honom deruti, alt om en arrendator
väl sköter sitt hemman, det är lyckligt att få behålla
honom; men han har förbisett, att då fråga är om en 60
års tid, ingen arrendator är så qvalificerad,_ att man med
någon art af säkerhet kan påräkna alt bibehålla honom så
länge, ty döden kommer emellan, om man icke vill räkna
honom till go år; och blir han emellan 80 och go år gammal,
så lär val ej samma verksamhet kunna påräknas, som
då han var mellan 3o och 4° år och skötte lägenheten val.
Dessutom händer, alt, om man på arrendet af lägenheter,
isynnerhet kring Stockholm och Götheborg, hvilka äro väl
byggda och begärliga, lemnar prolongation af 3o år, en sådan
lägenhet kan räkna 1,000 r;dr b:co om året i afträde
eller 3o,ooo r:dr för hela arrendetiden — en summa, som
genom ett nytt arrende i stället hade tillfallit Slaten. Dessutom
är det icke Ständerne sjelfve, som skola regera i Sverige,
ulan Styrelsen. Ständerne hafva fastställt de grunder,
efter hvilka kronojord skall förvallas; efter dem och inga
andra skall den förvaltas — till dess Ständerne göra någon
förändring i dessa grunder. Vilja Ständerne deruti stadga
den förändringen, att do arrendatorer, som väl skött sina hemman,
få behålla dem emot samma arrende som förut, så må
det ske; men lill dess detta skett, må Sländerne icke blanda
sig uti de särskilda arrendefrågorna, utan lemna åt Styrelsen
att förvalta hemmanen efter de grunder, som af Ständerna
äro bestämda. Jag förnyar min begäran om afslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det synes mig vara mycket
lätt för R. o. Ad. att fatta sitt beslut i detta ämne, ty det
är af enahanda beskaffenhet, som det mål, hvilket förevar i
sista plenum. Den skilnaden är likväl, att StatsUtsk. här
har tillstyrkt en behandling, som öfverensslämmer med den,
hvilken då här ansågs vara den rätta, och som tycktes ligga
till grund för R. o. Ad;s beslut om återremiss; likväl är
deruti någon skilnad. StatsUtsk. har tillstyrkt, att, i händelse
de erbjudna villkoren skulle befinnas vara af verklig
fördel för Kronan, arrendatorn skulle få behålla arrendet
utan förnyad auction. Jag tror att man kunde säga, att, om
K. M. skulle finna det för Kronan förmånligt, R. St. på sin
sida icke vilja hafva lagt något hinder i vägen för ett ytterligare
förlängande på 3o år af arrendetiden. Således skulle
jag tillstyrka R. o. Ad. att återremittera detta betänk., för
Uen a3 Ma j.
ao5
att sätla StatsUtsk. i tillfälle att behandla det i likhet med
utlåt. N:o 81 , som återremitterades i sista plenum. Jag anhåller
således om återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, framställde derefter serskilda
propostr först å bifall, derefter å återremiss, saint slutligen
å afslag å detta utlåt., hvilka alla propostr blefvo med ja
och nej besvarade.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vågar fästa uppmärksamheten
på grundlagens tydliga stadgande i detta fall, att
då amnai Ln:r götas, sorn hindra ett betänkandes antagande,
det måste återremitteras; och att således afslag icke gerna
kan komma i fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Gr. Horns anförande
vore riktadt emot den af Hr Landtm, framställda
propos., Hr Landtm, ansåg sig böra göra den föl klaring,
att då grundlagens föreskrift innehåller att Utsktns förslag
skola i Ståndens plena framställas till antagande eller förkastande,
delta sednare ord utvisade alt de äfven kunna afslås,
hvarföre Hr Landtm, ansåg propos. till afslag lagligen
kunna framställas, då den begärdes.
Gr. Horn: Jag skulle visst icke hafva gjort den erinran,
som jag framställt, om jag icke i grundlagen läste ett
inom., som säger: ”Göras vid Ulsk:ns förslag i Ståndens
”plena sådana anmärk»:r, som hindra antagandet, erhålle
”Utsk. del af dessa anmärkn:r, för att derefter förslagen ytterligare
granska och jemka;” men det är möjligt att inga
anmärkn:r göras vid ett betänk., och då kan det visserligen
afslås.
Frih. Cederström: Af dem som talat i detta mål
hafva tre yrkat afslag, en bifall, och en återremiss. Då är
majoriteten hos dem, som talat för afslag. Hr Lagerhjelm
har yrkat återremiss, Hr Edenhjelm bifall, men Gr. AYran
gel,
jag och Hr Munck af Rosenschöld afslag.
Hr a f E k e n s t a m , Israel: Om vi skulle göra den
arithmetiska beräkningen gällande, på sätt Frih. Cederström
yttrat; så skulle man nödvändigt, för att få en sak återremitterad
, ovillkorligen stiga upp och förena sig med deni,
sora talat likstämmigt med hvad man önskar. Jag anser nog,
att man, vid svarets afgifvande å Landtmilis propos., yttrar
sin tanke. Således tror jag, att den arithmetiska beräkningen
, huruvida betänk, bör återremitteras eller afslås, icke
på detta sätt kan komma i fråga att tjena till grund.
Frih. Cederström: I afseende på sjelfva saken tviflar
jag, att Ur af Ekenstam kunde yrka på återremiss, om han
10S D e n 23 Ma j.
tagit närmare kännedom af sjelfva betänkandet. Det är nemi.
klart, alt livad som förekommer i detta betänk, för Odelberg
å arrendet af Edeby innefattas i följande ord: ”att. R. St.
”ville hos K. M. i und. anhålla, alt, såvida, efter i behörig
ordning anställd undersökning, befinnes, att det af sökanden
"erbjudna särskilda villkor, i afseende på egendomens åbyggnader,
är för Kronan af verklig fördel, Odelberg må, utan
”föregången auction, erhålla 3a års förlängning i arrendet."
Detta villkor i tillstyrkandet är bestämdt icke riktigt.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt talaren och fästade hans
uppmärksamhet derpå, att R. o. Ad. redan ansett öfverläggningen
i sjelfva saken fulländad.
Frill. Cederström: Ganska rikligt, Hr Landtm.! Jag
liar blott velat upplysa dem, som talat om den aritheiuetiska
beräkningen oell för återremiss, att en sådan icke leder
lill annan följd, än samma vidlyftighet då målet återkommer.
Hr Ro sen b land, Bernh.: I händelse Hr Frih. o.
Landtm, täcktes förnya propostn å afslag, så borde det
numeriska antalet af rösternas ljud äfven visa sig bestämdare.
Ilr Lagerhjelm: Vid den beräkning, Frih. Cederström
gjort, hade jag önskat, att han äfven låtit conseqvensen ingå
med i räkningen. R. o. Ad. beslöt nemi. uti ett likartadt
mål sorn della, i sista plenum, att det skulle återremitteras.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag förenar mig fullkomligen
med hvad Frih. Cederström yttrat, och kan ej
finna annat, än att Ilr Frih. o. Landtmis sist framställda
propos. på afslag fullkomligen öfverensstämmer med grundlagen;
ty i 54 S'n Riksd.Ordn. står: ”Då propos. till fattande
af ett definitivt beslut öfver en Konungens framställan,
”eller ett betänk., eller en af enskild riksdagsman väckt frå”ga,
är med ja och nej besvarad, och anmärkn:r i saken
”under discurserna gjorda, hör propostn inrättas i enlighet
”med dem, och skulle målet, under discurserna, skiljas uti
”flera delar, hvaröfver särskilda anmärkn:r göras, da skall,
”enär sådant äskas, propos. öfver hvardera delen särskildt
”anstäl las.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han af de lemnade
svaren å haus förut framställda propostr icke tilltrott
sig att bestämma hvilken mening varit den rådande, han ansåg
sig nu höra framställa nya propos:r i ämnet, och hemställde
alltså, om R. o. Ad. behagade bifalla StalsUtsk;s utlåt.
Wto 82.
Ropades starka nej, blandade med ganska många ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han funnit nej
hafva öfverröstat ja.
Den a3 Maj. ao7
Uppå derefter framställd propos., Lief utlåt, af R. o.
Ad. återremitterad!.
Företogs till pröfning StatsUlsk:s den g och 16 dennes
på bordet.lagda utlåt. Wto 83, i anledn. af arrendatorns af
Hogsta , Lombarudd och Norrby hemman på Lofön, G. A.
Karlbergs ansökning om förlängning af arrendet.
Frih. Gederström, Jacob: Jemväl emot detta betänk.
får jag yttra mig såsom ovillkorligen stridande emot
hvad grundlagen och de af II. St. förut fattade beslut föreskrifva.
Grundlagen har i 77 §:n Reg.Ftn bestämt, alt R.
St. skola fastställa de grunder, efter hvilka kungsgårdar och
kronolägenheter skola förvaltas; men ingenstädes finnes i våra
lagar, att StatsUtsk. skall föreslå för ett hemman eller
en lägenhet, än mindre besluta, huru dermed skall förfaras.
Jag kan således ej annat än tillstyrka afslag; men då i detta
betänk, särskildt förekommer, att arrendatorn uppgifvit byggnader,
som han vill afstå, så är det naturligt, att innan man
Ian säga ja till ett sådant anbud, måste dessa byggnader
vara värderade, och nyttan af dem vara erkänd motsvara
fördelen af ett förlängdt arrende; och derföre skulle jag begära
ålerremiss af detta utlåt., på det StatsUtsk. malte tillstyrka
en undersökning om beskaffenheten af byggnaderna,
deras värde och gagn för stället, samt villkoren för deras
framtida underhåll, hvilket allt bör noga bestämmas i det
blifvande contractet, om saken efter en föregtde undersökning
bifalles, d. v. s. om fördelen af byggnaderna motsvarar
fördelarna af det prolongerade arrendet; då må på Ständernes
sida intet hinder möta för afvikandet från de fastställda
grunderna för Kronans lägenheters utarrenderande,
derom anmälan hos K. M. i und. aflemnas. På det sättet
kunna »Ständerne behandla frågan, utan att träda på sidan
om lagen och om de grunder, hvilka de sjelfve stadgat för
sådana lägenheters förvaltning.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det ligger för en klar dag,
att äfven detta betänk, måste återremitteras. De skäl, som
tala derför, har jag förut anfört, och jag vill ej trötta med
deras återupprepande, men consecjvensen fordrar naturligtvis
en sådan behandling, på det StatsUtsk., i öfverensstämmelse
med dess förnyade betänk:n i förut återremitterade
likartade frågor, må kunna utlåta sig öfver detta amne;
hvarföre jag, lika med Frih. Cederström, begär återremissaf
nu föredragna betänkande.
Hr af Ekenstam, Israel: Uti de frågor, som förut
förevarit om prolongation af arrenden, har jag icke yttrat
mig i sak, derföre att jag icke ägt speciel kännedom derom.
I afseende på nu ifrågavar. lägenhet är förhållandet annorlunda.
Jag vet huru med densamma är beskaffadt, och dessutom
visar sig härvid den skilnad emot de öfriga frågorna,
ao8
Den Maj.
att arrendatorn har något att erbjuda Kronan för arrendets
förlängning. Man säger, a! t arrendatorns skyldighet är att
förbättra egendomen, och detta är till en viss grad grundad!;
men här är det en fullständig åbyggnad, som erbjudes, och
denna åbyggnad, sorn är brandförsakrad för 4,o°o r:dr, är,
om den får stå qvar, åtminstone värd dubbelt så mycket.
Jag fäster mig vid del af Frih. Gederström, i afseende på
det första, rörtde prolongation af arrenden, af SlatsUtsk. meddelta
betänk. N:o 81, uti ett föregående plenum afgifna yttrande,
att ifall arrendatorn hade något att erbjuda Staten
föl' det förlängda arrendet, så kunde deraf hemlas aidedn.
till frångående af de allmänna grunderna för arrendens antagande,
och Friherren har också, då här ett sådant fall inträffar,
gjort den skilnad emellan delta oell andra arrenden,
alt han ansett en närmare undersökning om förhållandet böra
äga rum; men dåde af arrendatorn här erbjudna byggnader
äro brandförsäkrade för 4,000 r:dr, synes detta redan
vara en bestämd vinst. Hvad sjelfva egendomen beträffar,
så har .landshöfdingen vitsordat, att den är särdeles väl
skött. Der hafva blifvit uppodlade 3o tunnb, och arrendatorns
fader har derpå nedlagt en kostnad af 16,000 rtdr,
hvaraf det är billigt att sonen skördar frukten. Förhållandet
är således betydligt olika med de arrenden, som förut
varit i fråga. Ett annat skäl är äfven af vigt i delta afseende.
Denne arrendator har nemi. af spridda ägor sammanfört hemmanen
till en hel egendom och har den nu samlad i en hand,
så alt den är värd all bebyggas. Man har sagt, att det, vid
tilländalöpandet af et l arrende, vore Kronan, som hade törsta
rätten att såsom ägare laga egendomen tillbaka, och alt
denna rätt ej borde eftergifvas, derigenom att arrendatorn
finge rättigheten att bibehålla egendomen, då han skulle
komma i åtnjutande af den vinst, som rätteligen borde tillfalla
Staten. Så har också tillgått; men del finnes intet, som mera
bevisar angelägenheten att bibehålla en god arrendator,
än just det förhållande, som uppstått, då Kronan fått taga
egendomarna tillbaka. Derpå har Staten gjort stora förluster.
Sedan en lägenhet, genom arrendatorns obestånd eller
af annan anledn., måst komma under Kronans eget bruk,
har, efter många förnyade auetioner, lägenheten ofta måst
utarrenderas emot hälften af förra arrendet. Vid Söderby
hemman t. ex. har Kronan måst sjelf öfvertaga lägenhetens
bruk, fodret såldes bort, och då ingen flbo finnes på stället,
vet man huru en egendom skötes. Lägenheterna på Lofön
hafva merendels öfverdrifna arrenden, och år 1823 tillstyrkte
Kammar-colltm en betydlig nedsättning i arrendet för
dervar. hemman under 5 års tid. Derefter bar arrendet åter
uppgått till dess primitiva belopp, och det är nu fråga om
detta belopps bibehållande, sedan arrendatorn nedlagt mycket
penningar å hemmanen, samt erbjudit Kronan byggnader
-
D « n sS M»j.
*•9
Jer, dem lian sjelf uppfört. Det ar under sådana förhållanden
jag vågar anhålla om bifall till detta betänk., företrädesvis
framför de öfriga, som angå prolongation af arrenden.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Det var i anledn.
af Frih. Cederströms yttrande jag hegärde ordet. Friherren
ansåg återremiss nödig derföre, att en värdering af de byggnader,
som arrendatorn erbjudit sig att till Kronan afstå, skulle
förrättas. Jag kan med bestämd kännedom af förhållandet
nämna, att en sådan värdering icke längesedan skett, om jag ej
minnes orätt, i sistlidne December eller Januari månad, hvarvid
dessa byggnader blefvo uppskattade till 4°oo r:dr b:co,
och denna värdering skedde på Kammar-collegii föreskrift
samt verkställdes af vederbör, kronobetjent med nämnd. För
Öfrigt, hvad sjelfva saken beträffar, erkänner jag väl med Hr
af Ekenstam, alt förhållandet här är annorlunda än i de öfriga
frågorna om arrende-prolongation, ty här har arrendatorn
verkligen erbjudit sig, att utan ersättning tili Kronan
afstå byggnader, som han på stället uppfört utöfver sin byggnadsskyldighet
enligt lag; men jag skulle likväl tro, att man
ej borde bifalla hans begäran, utan föregående undersökning,
huruvida dessa byggnader äro sådana, att verklig fördel för
Staten, derigenom att de till Staten öfverlåtas, uppkommer,
ty då hemmanet förut är bebygdt enligt lag, så äro de
egentligen ej alt anses annorlunda an som Öfverloppsbyggnader.
De utgöras af ett karaktershus och en bränneribyggnad,
och naturligtvis skulle en efterträdande arrendator komma
att underhålla så väl de lagliga byggnaderna, sorn dessa öfverloppshus.
Vid sådant förhållande kan fråga uppstå, huruvida
man på fördelaktiga villkor kan erhålla en skicklig
arrendator, som vill åtaga sig att underhålla så många byggnader.
Det kan således vara tvifvelaktigt, huruvida det är för
Kronan förenadt med någon fördel alt emottaga de erbjudna
byggnaderna, då man afser deras framtida underhållande.
För att dessa omständigheter må blifva utredda, skulle
jag tro mest skäligt att återremittera detta betänkande.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr : Efter det begrepp
jag gor mig om 77 §:n Reg.Frn, kan jag ej finna annat, än
att alla KYönans lägenheter måste förvaltas efter de grunder
R. St. föreskrifva. I sjelfva hufvudsaken vill jag icke
inlåta mig, då jag ger.na förklarar, att jag icke kan äga någon
grundligare kännedom af förhållandet, än alt jag i detta
hänseende mäste stödja mitt omdöme på de ailctoriteters
yttranden, som befordrat ifråga var. anhållan om förlängd arrendetid
till K. M:s pröfning. Jag kallar det pröfning, ty
då K. M. remitterat sjelfva flögan till R. St., så kan jag
icke föreställa mig, att ett sådant meddelande skett, ifall K.
M. hade underkänt sjelfva saken. Jag kan alldeles icke förstå
hvartill en återremiss skulle tjena, eller hvad roan af
7 fL 37
D«■ s3 Maj.
StatsUtsk. ville begära, sorn icke redan blifvit iakttaget.
Jag förstår alltför väl, alt inan här kan vara för eller emot
TJtskts förslag, att man vill eller icke vill, att arrendet
skall förlängas såsom Utsk. föreslagit; men att det skulle
finnas något grundlagsvidrigt i delta förslag, är livad jag på
det högsta måste bestrida; ty jag kan icke förstå hvart denna
princip, alt i R. St:s beslut vilja se grundlagsstridigheter,
slutligen skulle leda. Snart sagdt, all ting skulle, enligt
Frih. Cederströms förmenande, blifva grundlagsstridig!,
och jag vet rättnu icke hvad det är, hvartill han medger
R. St. hafva rättighet. Jag tror tiden vara inne att söka
få en sådan principfråga afgjord, då här förekommer, att
Konungen sjelf gjort delta meddelande till Ständerna; i anseende
hvartill jag ej kan finna annat, än att det varit SlatsUtskts
åliggande alt utreda ämnet samt framställa det till
Ständernes slutliga bepröfvande oell afgörande, hvarvid Sländerne
måste vara berättigade alt bifalla eller också afslå saken,
oell för min del yrkar jag bifall till betänkandet.
Frih. Cederström: Den siste talaren tror sig af 77
§:n Reg.Fm finna R. St. berättigade att bestämma, huru med
kronolägenheter skall förfaras, i annan ordning än den,
R. St. bestämt såsom grund för dessa lägenheters förvaltning,
och hvilken af Styrelsen mäste följas. Detta är med
detsamma att bryta stafven öfver sig sjelf och öfver de beslut,
som äro vidtagna af den lagstiftande myndighet nian
sjelf tillhör. Sådant må vara Gr. Anckarsvärd förbehållet.
Jag, såsom lagstiftare i Sverige, och sorn deltagit i de beslut,
hvilka bestämt grunderna för dessa lägenheters förvaltning,
— jag åter yrkar, att dessa beslut skola obrottsligen
iakttagas af Styrelsen, och icke af Ständerna förändras annorlunda,
än i laga ordning, d. v. s genom väckta motioners
grutidlagsenliga behandlande, och alltid så, att grunderna
blifva lika i afseende på alla lägenheter, men att Ständerne
ej må söka att regera , i det de besluta om en lägenhet
i sender, i hvilket fall möjligen den tid kunde komma,
•då^Ständerne, såsom från år 1720 till 1772., kunde, med
nedsättning i ett arrende, köpa en rö>t i ett vigtigare mål,
eller gifva ett perpetuel! arrende på en kungsgård åt den de
ville köpa för framtiden. Sådana förhållanden vilja vi undvika,
och vi hafva, Gud ske lof, en grundlag, som förhindrar dem.
Af sådan anleda, är det, som det icke ens passar sig att yrka,
att StatsUtskts betänk, skall slå i öfverensstämmelse med 77
§:n Reg.Ftn. StatsUtsk. har tillstyrkt ett beslut, hvarigenom
ett arrende skulle prolongeras på 3o års tid. Dertill har
Utsk. icke ägt rättighet. K. M. har icke i ämnet aflåtit en
propos., utan helt simpelt öfverlemnat handlingarna, och
det är en himmelsvid åtskilnad emellan ett sådant öfverlemnande
och en propos., som föreslår prolongation af arrendet.
Vid en propos. fordras ett Statsråds-prot., på det
Den »3 M • j.
att Statsrådets till- eller afstyrkande roå af R. St. kunna
synas, pröfvas och bedömmas, och Sländerne, derest Konungens
rådgifvare befinnas hafva tillstyrkt något lagslridigt,
hafva tillfälle att i anmärkningsväg sådant beifra. Här äger
det motsatta förhållande rum, att endast bandlingarne blifvit
öfverlemnade. Väl hafva alne ledamöter af StatsUtsk.
i nästföregående plenum sagt, att ett öfverlemnande af handlingarna
måste anses såsom ett tillstyrkande af K. M. Sådana
versioner af Konungens åtgärder äger ingen ledamot
rättighet att göra. Jag är alldeles icke den, sorn vill försvara
ett sådant omoliveradt öfverlemnande Hade jag vid
ett sådant tillfälle varit ledamot af Statsrådet, hade jag afstyrkt
handlingarnas öfverlemnande i ett sådant skick. Jag
hade sagt; ”bandlingarne äro till E M. öfverlemnade, med
landshöfdingens tillstyrkande och Kainmar-collegii afstyrkande;
och jag begär, att E. M. måtte resolvera, huruvida, på
grund af hvad som blifvit upplyst, anledn. finnes att i detta
fall föreslå R. St. ett undantag från de generella grunder,
som R. St. jemlikt 77 §:t> Reg.Ftn bestämt och beslutat för
kronolägenheters administration.” Men, mine herrar! jag
har icke deltagit tili detta beslut, hvaremot jag här deltager
i öfverliiggningen såsom Svenska folkets representant;
och sorn sådan yrkar jag, att R. St. icke må i annan väg,
än grundlagen föreskrifter, ändra ordningen för förvaltningen
af Kronans egendomar. Skall en sådan ändring äga rum
för en lägenhet, så bör det ske för alla, och då skall frågan
företagas i laglig form, d. ä. väckas i plenum, remitteras till
behörigt Ulsk. och sedermera af R. St. afgöras; men icke
må man lill ett sådant beslut taga sig anledn. af handlingarna
i ett mål, sorn lill R. St. remitteras, och som icke afser
annat, än att Ständerne må yttra hvad deras tanke derom
är; och denna tanke må icke öfverstiga gransen af hvad
Statens rätt och intresse fordrar. K. M. kan icke med handlingarnas
öfverlemnande till Representationen vilja annat, eller
ana annat, än att StatsUtsk. skall utreda och för RiksSl:n
framställa hvad Statens rätta fördel fordrar; och om en arrendators
erbjudande är sådant, att villkoren för prolongationen
äro förenliga med Statens intresse, kunna vi säga, att
vi för vår del icke hafva något emot, att <ttt undantag göres
från de grunder vi bestämt för K. Mts förvaltning af
Kronans egendomar. Då slå R. St. på den lagliga punkten,
hvaremot de, genom fattande af beslut 0111 ett hemmans
förarrenderande, skulle träda på sidan af logen. Jag yrkar
således afslag å StatsUtskts betänkande.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Jag har hittills stillatigande
afhört discussionerna i fråga om arrenden; men i
detta ämne, sorn jag mera specielt känner, anhåller jag vördsamt
att fä numna några ord. Uti en bikupa finnas, utom
visen och drönarne, äfven arbetsbiet). Tag bort från arbets
-
Den i3 Maj.
biet det verktyg, hvarmed det arbetar, och det kan icke
längre underhålla samhället. Ett sådant arbetsbi är arrendatorn
Karlberg. Tag bort från honom den mark han bearbetar,
och han blir en drönare i samhället. Jag vet, att
han efter sin faders död endast ärfde de byggningar, han
nu hembjuder Kronan, och sjelfva arrendet. Då fanns vid
den arrenderade egendomen 20 ä 3o tunni, jord, som endast
visade nakna stubbar och begagnades till beteshage. Denna
mark har Karlberg under aine somrar låtit uppodla af Vermländningar,
som erhållit 16 r:dr per tunni., och der växer nu
den vackraste timotej. 'Ännu återstå alne dylika ouppodlade
ställen, som icke blifvit odlade, af orsak att arrendatorn
ej vet hvar han skall återfå sina penningar om lian
mister arrendet. Det finnes i hela Lofö socken ingen annan
kronolägenhet, som är utan husröta, än Hogsta och Norrby,
och att der icke finues någon husröta tyckes vara ett bevis
på arrendatorns drift och omsorg att fullgöra sina förbindelser;
ty då han efter fadren öfvertog arrendet, uppgick
liusrötan till 2,5oo r:dr. Jag har varit i caution för denna
husröta och återfått min caution. Detta visar, att han varit
en driftig man, ty i annat fall skulle han ej kunnat betala
sin husröta, helst Gr. Taube för sitt arrende på Lofön
fastnat för en husröta af 10,000 r:dr. Hogsta är det vackraste
ställe man kan tänka sig, i anseende till jordens skötsel,
och sådant är äfven förhållandet med Norrby. Jag vill
till hvem som helst af R. o. Ad:s ledamöter, som i morgon
vill resa ut, hemställa hvar man kan få se någon jord, så
väl brukad som vid Hogsta och Norrby. Jag tror det vara
en fördel för Staten att hafva ett sådant arbetsbi; och
om vi icke hade sådana, vet jag icke huru Staten skulle bestå.
Jag får dessutom nämna, att för hemmanen på Lofön
betalas i arrende till Kronan 7 1 3 t:r spanmål, och deraf hetalar
Karlberg ensam nära g eller 220 t:r. Må man nu äfven
beräkna att han har inga jordtorpare, utan blott stattorpare,
som alla hafva en gruflig hop barnungar. Då föräldrarne
sjukna och dö, underhåller Karlberg barnen, och jag tror
lian sålunda underhåller kanske ao barnungar. Mig synes
då, att Staten har mycket större förde! att bibehålla en sådan
arrendator; än att lysa ut egendomen på auction åt den,
sorn kanske icke frågar efter jorden och husen, samt ännu
mindre efter barnungarna. Dessutom får Staten ett skönt
bränneriverk, ett stort superbt tröskverk och ett hus med
8 rum och kök, hvarföre jag tror, att Statens vinst blir betydlig,
och att deremot dess förlust blefve oundviklig, ifall
arrendets prolongation vägrades. Det har såsom princip af Frih.
Cederström blifvit uttaladt, att Kronans lägenheter skola utarrenderas
efter de grunder R. St. bestämma; men icke står det i
grundlagen att de skola bortajuetioneras. Der står, att de skola
utarrenderas, öjen icke att de skola utauetioneras; och om man
D«n aJ Maj.
fått en duglig arrendator, tror jag, alt den af Frih. Cederström
omnämda principen icke hindrar hans bibehållande.
Det har i öfrigt uti ett föregående plenum blifvit sagdt,
att ömmande omständigheter måste äfven tillgöra något. Jag
frågar, mine herrar! om det ej är ömmande omständigheter
att föda och försörja 20 fattiga harn, — alt en person, som
uppoffrat hela sin lid endast oppa denna egendom, nu skulle
rakt drifvas derifrån? Det vore icke R. St. värdigt. — I öfrigt,
och då Hr Ribbing i förra plenum sagt, alt om Kronans
egendomar på detta sätt skulle upplåtas på 3o års tid,
så erfordrades en större aflöning för de tjenstemän, som skola
tillse huru de skötas, får jag erinra, att ett sådant behof
ej uppslår; ty enligt nuvar. författningar skall hvart 5:te år
anställas ekonomisk besigtning och hvart io:de år häradsrätts-syn,
hvarvid upplyses, huru egendomaine blifvit skötta,
och vid sista laga syn fanns icke någon husröta hvarken
vid Hogsta, Norrby eller Lambarudd, Jag anhåller således
örn bifall till ifrågavar. betänk., så att Karlberg må
få behålla sitt arrende af kronohemmanen Hogsta med Lambarudd
och Norrby under ytterligare 3o års lid.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag får återkalla hvad
jag i föregående plenum gjort, nemi. min numärkn. derom,
att R. St. ej höra bedömma sådana speciella casus, som det
ifrågavar., och med anledn. deraf föreslå afsteg frän gällande
allmänna författningar. Anser man dessa författningar
fordra rättelse, hör man äfven föreslå sådana rättelser; men
alt i enskilda casus derom besluta, skulle endast föranleda
till den väld, hvaraf vår historia har så rikhaltiga exempel,
och som föranledt lill den välgörande författning, som nu
ligger till grund för kronoarrenden. Jag får erinra, hurusom
under des. k. frihets-tiderna Kronans lägenheter öfverlemnades
åt dem, som, under en eller annan förevändning, hade
tillfälle alt skaffa sig gynnare och beskydd inom RiksSttn.
Då saknades icke ganska klingande skäl och anlednlr för sådana
gracers meddelande. Jag erinrar mig bland annat ett
tillfälle, då en kungsgård i Calmar län var bortarrenderad
under förevändning, alt Spanska får der skulle uppfödas.
Arrendatorn inkom då med begäran att få köpa kungsgården
till skatte, af det skäl, att han för fårafveln och andra
inköp nedlagt en stor summa penningar, hvilken uppgafs för
Stunderna. Huru orimligt stor denna penningesumma var,
kan inhemtas deraf, att några år derefter Skarhults egendom
i Skåne såldes^ för en lika stor summa. Skatteköpet
blef bifallet, men jag behöfver ej nämna, att den som erhöll
det var en af de mest ansedda ledamöter af det då rådande
partiet. Sedermera, efter 177a års grundlagsförändring,
skedde lika stora missbruk på annat håll. Pager och
andre, som hade hofgunst, fingo då stora förmåner på Kronans
bekostnad. Derefter tillkom 1799 års författning, som
Den a3 Maj.
stadgade, alt Kronans lägenheter, då de blefvo arrendelediga,
skulle på offentlig auction till den mestbjudande utarrenderas,
och att dervid säkerhet för conlractets fullgörande
skulle ställas. Denna författning granskades och gillades
af 1809 års Ständer, och ehuru de gamle innehafvarne
af kronolägenheterna icke hade någon besittningsrätt längre,
än under den regerande Konungens lifstid — ty enligt
gamla lagen kunde en Konung icke beröfva sin efterträdare
några af Kronans inkomster; — så tillstyrkte Ständeroe,
att innehafvarne af gamla kungsgårdsarrenden skulle få bibehålla
dera till arrendetidens slut, men att alla ledigblifvande
lägenheter skulle på detta sätt utarrenderas. Vill
man nu hafva en förändring i denna författning, må man då
föreslå ett allmänt stadgande; men alt göra hvarje särskild
casus lill föremål för Sländernes pröfning , skulle göra besluten
beroende af de förespråkare, som inom Dtsktn och
RiksSttn kunde erhållas. Jag anser således, att inga andra
speciella fall böra kunna ifrågakomma, än de, som äro af
den art, alt hvar och en af R. Sits medlemmar kan sjelf
bedomina dem. 2:ne sådana casus hafva vid denna riksdag
blifvit framställda. Den ena är då en nära Stockholm belägen
egendoms åbyggnad afbrunnit, och derigenom den
hufvudsak liga revenuen, som af den prydliga åbyggnaden
kunde beräknas, galt förlorad. Der kan en hvar bedomina,
att det är billigt att förlänga arrendet eller nedsätta arrendesumman,
och likaså, då vid ett annat arrende de åtagna förbindelserna
ej kunnat fullgöras af arrendatorn, samt, vid lägenhetens
ånyo utbjudande på olfentlig auction, anbudet uppgått
till 3o t:r mindre än det förra arrendet, kan man linna
billigt, att den gamla arrendatorn icke utarmas genom
betalningen af skilnaden emellan förra och nya arrendebeloppet.
Sådana speciella casus kunna Sländerne bedömma,
men icke sådana , som den nu förevarande. Jag tillstyrker
egentligen afslag, men då likartade betänktn förut blifvit
återremitterade, torde det för conseqvensens skull vara rättast
att äfven återremittera detta betänkande.
Hr Lagerhjelm: Efter min åsigt kan man vara ganska
obekymrad 0111 grundlagsenligheten i detta hänseende, ty
först och främst är det tydligen stadgadt i 77 §:n Reg.F:n,
alt kungsgårdar, kungsladugårdar och andra kronolägenheter
skola förvaltas efter de grunder R. St. derom föreskrifva;
och dernäst har K. M. öfverlemna! detta ärende till R.
St. Då måste väl ett svar följa, och måste äfven den åtgärd
StalsUtsk. föreslagit vara grundlagsenlig. Mig synes
således, att i detta afseende icke mycket är att orda. Deremot
tinner jag också naturligt, att K. M. genom sin remiss
öfverlemnat detta mål lill R. St., ty efter regeln skola alla
dessa kronolägenheter utarrenderas genom auction. K. M.
kan icke besluta förändring af denna ordning, och örn [Ian
Den »3 Maj.
sjelf medgaf förlängning af arrendet, vore sådant grundlagsvidrigt.
Således måste Ständernes tanke, eller deras beslut
i detta ämne, om man vill att de deri skola äga ovillkorlig
beslutande-lätt, af K. M. inhemtas; men deremot kan jag
icke finna, att en sådan remiss från K. M. uttrycker någon
bestämd öfvertygelse hos K. M. om nyttan för Riket af arrendets
prolongation; ty om denna öfvertygelse varit lådande,
hade K. M. säkerligen framställt en propos. till
Ständerna, i hvilken det blifvit sagdt: ”Hos oss har drt och
”det förekommit, och vi hafva funnit för Riket föl delaktigt
”atti dessa fall frångå auctionsprincipen, hvarföre desamma
”till R. St:s bepröfvande framställas." Så har icke skett,
hvarföre det synes mig att, om någon mening varit med
remissen, meningen måste varit att inhemta, huruvida Ständerne
funno för Riket fördelaktigt, att i dessa fall frångå
den allmänna principen och medgifva undantag. Så har
också StalsUtsk. uppfattat ärendet. — Jag tycker således
att behandlingen of frågan är ganska enkel, och i öfverensstämmelse
med de beslut R. o. Ad. redan fattat, kan jag ej
se annat, än att en återremiss af detta betänk, hör äga rum.
Skulle man ytterligare ingå i granskning af de grunder,
hvarpå en återremiss hör beviljas, så måste jag säga, att, i
afseende på detta betänk. N:o 83, de starkaste skäl förekomma
för återremiss; och ville man nu afgöra sjelfva saken,
vore jag färdig alt gifva mitt bifall till prolongationen,
emedan här bestämda förmåner blifvit Staten af arrendatorn
erbjudna, och jag dessutom, såsom jag i förra plenum
hade äran tillkännagifva, är ense med StatsUtsk. derom, att
flera fall redan inträffat, der arrende-auctionerna verkat
skadligt. Således böra undantag från auctionsprincipen äga
rum, och jag tror, att den sats, som medger sådana undanlag,
här bör tillämpas, men jag vet det icke, och tror det
icke vara lätt för någon representant att endast, på grund
af hvad härförinnan blifvit an förd t, derom vara öfvertyga
d. Jag får slutligen tillägga, att i detta fall, så väl som
i de föregående, hafva de underordnade auetoriteterna icke
varit af samma tanke, utan landshöfdingen tillstyrkt, men
Kammar-colkm afstyrkt prolongationen. Således kan detta
mål icke anses vara i det skick, att Ständerne kunna fatta
sitt beslut, men väl i det skick, att Ständerne kunna säga,
alt de finna nyttigt för Riket, att undantag i vissa fall må
ske från auctionsprincipen, samt att de derföre vilja till K.
M. öfverlemna att efter undersökningen afgöra, huruvida ett
sådant undantag för detta fall skall äga rum. Jag tillstyrker
följaktligen återremiss.
Gr. Anckarsvärd: Jag borde måhända beklaga, alt
jag ej vid detta tillfälle kan dela Frih. Cederslröms åsigter;
men då sådant för mig inträffar så sällan , vore det kanske
mindre lämpligt, att nu, mer än eljest, beklaga mig der of
-
T) t n j3 Maj.
ver. Jag kan likväl nu omöjligen medgifva Frilierrens påståenden,
de må vara så peremptoriska som helst, och hans
antydande, att han varit stiftare af den grundlag vi äga,
verkar alldeles intet på mig; ty sedan den är stiftad, är det
mig likgiltigt hvem som stiftat den, och håller jag mig uteslutande
vid dess ordalydelse. Jag får nu förklara, att jag,
ehvad Frih. Cederström än ina behaga andraga, ej kan begripa
att 77 §:n Reg.Ftn kan förstås på annat sätt, än jag
förstår den. När nu K. M. lill Ständerna remitterat denna
ansökning, förordad af Konungens Bef:h:de och bestridd af
K. Kammar-colltm , vill det synas mig, som Frih. Cederströms
yrkande alt K. NI:s remiss skulle afselt, att SlatsUtsk.
borde göra en utredning af frågan, vore föga talande
från Regeringens sida om förtroende för K. Kammar-colltm,
som redan handlagt målet. Jag värderar och erkänner riktigheten
af Kammar-collegii åsigter i detta hänseende att
icke vilja frånträda grundprincipen för kronolägenheters utarrenderande,
nemi. att det icke hör ske, förrän vid arrendetidens
slut, och då genom offentlig auction; men här kunna
säkerligen sådana omständigheter inträffa, som göra det
till en fördel för Staten, att arrendet förlänges, samt till
en obillighet emot en arrendator, som med mycken kostnad
förbättrat arrendelägenheten, alt genom ny auction beröfva
honom de fördelar, han beredt sig, och då icke sådana undantag
kunna blifva andra än de, som genom remiss från
K. M. äro förordade, ty Frih. Cederström må säga hvad
han vill, så kan jag icke föreställa mig, att K. M. kunnat
skicka en så beskaffad ansökning från en enskild medborgare
till R. St., endast för att inleda dem i ett misstag, att
lemna bifall lill ansökningen, utan måste det ovillkorligen
ligga inom R. Sits rättighet alt antingen bifalla eller afslå
den sökta förlängningen af arrendet. Jag har intet att invända
emot dem, som vilja afslå ansökningen, ty jag grundar
mitt tillstyrkande endast på den hemställan StatsUtsk.
gjort på grund af K. M:s remiss, samt det förord, som är
iemnadt af landshöfdingen, hvilken är närmast i tillfälle alt
känna förhållandet oell med stöd deraf utlåta sig. Hvad
det historiska beträffar, som man här anfört, eller huru
man köpt röster o s. v. med arrendelägenheter och andra
fördelar, så får jag säga, att del tyckes vara utan tillämplighet
på närvar, tid; ty troligen lärer det vara ingen af
oss, mine herrar! sorn ville gifva 4 sk. för en röst, så att
jag ej finnér det adaeqvata i förhållandet eller hvad det nu
har med saken alt göra. Således får jag, i motsats till Frih.
Cederströins yrkande, fortfara att yrka bifall till betänk., utan
att derföre på ringaste sätt underkänna hans princip såsom
embetsman, alt i Kammar-collegii utlåt, till K. M. tillstyrka
afslag å ansökningen ; men då K. M. icke fästat något
afseende på Kammar-collegii och Presidenten Cederströms i
detta
Den a3 Maj.
detta utlåt, uttryckta åsigt, utan sådant oaktadt remitterat
saken till R. St:s afgörande; så får Friherren och de sora
delat hans åsigt förlåta mig, att jag ej kan begripa annat,
an att StatsTJtsk. förfarit fullkomligen grundlagsenlig!, då
det af sådan anledn. tillstyrkt Ständerna att bifalla ansökningen,
under full rättighet för hvar och en att rösta för
alslag å Utskis betänk., bvarå dock jag yrkar bifall.
Hr af Ekenstam: Jag ber mycket om ursägt för det
jag ännu en gång uppträder, men jag är uppkallad af några
förut afgifna yttranden. Frih. Cederström ansåg denna
arrendator, mer än alla de andra, berättigad till arrendets
förlängning, då han första gången uppträdde, och yrkade
derföre återremiss, på det de ifrågavar. byggnaderna måtte
närmare undersökas. Jag beklagar, alt sedermera Gr. Anckarsvärd
genom sitt första yttrande förmådde sätta Friherren i
ett sådant humeur, att han vid sitt uppträdande andra
gången yrkade afslag, utan att någon annan förändring i
målet föregått, än alt Gr. Anckarsvärd talat för bifall. — I
afseende på Hr von Qvantens yttrande, att man genom arrendeauetioner
borde göra Kronans lägenheter så fruktbara
som möjligt, anser jag mig skyldig att anföra ett exempel,
alldeles från grannskapet af den egendom, som här är i fråga.
Det angår förhållandet med Rörby egendom. Sedan
numera Landsh.embetet icke har någon domsrätt eller kan
få bort en försumlig arrendator, så bänder öfverallt, alt
han sitter qvar så länge han kan drifva sin process från den
ena domstolen till en annan. Rörby bar nii en arrendator
, sorn cederat för 3 år sedan. Cautionisterne hafva
under dessa 3 år betalt arrendet, men de äro nu utarmade,
och kunna ej längre betala, hvarföre process om arrendatorns
skiljande från arrendet måste utföras vid häradsoch
lagmansrätterna, samt Kronan måste gå miste om arrendet,
medan processen fortgår. Sådant är numera förhållandet
med alla hemman, sorn innehafvas af på obestånd
komne arrendatorer. Det är derföre jag anser det vai-a af
mycken vigt för Kronan att bibehålla en sådan arrendator,
som den ifrågavar., hvilken väl odlar hemmanen och
dessutom erbjuder Kronan byggnader af ett ganska betydligt
värde. I afseende på den grundlagsvidrighet man påstått
innehållas i denna fråga, är jag tranquil, enär Hr Frih.
o. Landtm, icke nekat utan meddelat propos. i de med
denna likartade frågor, som här förut förevarit. Man bär
sagt, att K. Mis remiss af frågan till R. St. icke skulle innebära
någonting till förmån för arrendatorn; men en hvar
vet, att om någon arrendator till K. M. inkommer med en
begäran, som icke är tillräckligt förordad för att vinna K.
M:s bifall, eller för att åtminstone göra troligt, att han förtjena}'
hvad han begär, så blifver vanligen en sådan hegä
7
H. 28
3i8
Den 23 Maj.
ian utan remiss till Ständerna afslagen. Jag vill icke längre
besvära R. o. Ad., oaktadt jag ännu hade mycket att
säga, om jag trodde alt det tjenade till något. Jag vill
blott erinra om den skilnad Frih. Cederström gjort emellan
de arrendemål, som här förevarit, i det han för de redan
återremitterade målen yrkat afslag, men i detta mål hegart
återremiss, hvaruti synes ligga en anledn. för R. o. Ad., att,
likasom Frih. Cederström, gifva ifrågavar. arrende ett steg
framför de öfriga.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då Frih. Cederström numera
sträckt sitt frikostiga klander från StatsUtsk. till en
auctorilet, som jag trodde skulle blifva fredad från detta
klander af den stränge tydaren af 90 $:n Reg.F:n; så tager
jag mig deraf anledn. att för Ståndet tillkännagifva , huru
StatsUtsk:s beredning ansett den ifrågavar. K. remissen. Jag
erkänner, att jag vid beredningen af detta mål var af enahanda
tanke som Kammar-presidenten. Jag tror, alt Ständerne,
så mycket som möjligt, böra undvika att ingå i några
speciella förvaltningsfrågor, men jag måste med majoriteten
antaga, att den K. remissen innebar ett misstroende
till Kammar-colhm, och att K. M. mera afsåg hvad
locul-auclorilelerne eller Konungens Bef:h:de tillstyrkt, och
just på denna grund ville majoriteten alldeles icke medgif,
*va den åsigt, hvartill jag verkligen bekänner mig, — utan
trodde att Ständerne genom pröfning af den speciella frågan
just skulle komma i den ställning, K. M. förmodades hafva
afselt genom remissen, innebärande den vanliga åtgärden,
att comiterade sättas på sidan om K. M:s embetsverk , då
K. M. icke vill hafva det fulla förtroende till dessa embetsverk,
som jag erkänner att de borde äga hos K. M.,
och som jag förmodar hädanefter ovillkorligen komma att
äga rum, då vi få ett systeme i Regeringen. Jag vill visserligen
icke försvara den åsigt, att Ständerne i dessa speciella
fall böra besluta med åsidosättande af de grunder, som
en gång för alla äro lagda för den allmänna förvaltningen
af kronolägenheter; men dessa speciella fall voro fullkomligen
kända, så att de ledamöter inom StatsUtsk., som ansågo
sig äga fullständig kännedom om förhållandet med dessa
egendomar och tillstyrkte ifrågavar. mesurer, icke ensam
åberopade landshöfdingens auctorilet, ehuru jag erkänner
att det egentligen varit denna auctorilet, som gjort, att äfven
jag med min röst biträdt majoritetens mening.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Tillåten mig, mine
herrar! att yttra mig generell, ty det speciella anser jag
icke böra hit. Hvart tro herrarne, att det skulle taga vägen,
örn R. St. skulle befatta sig med utarrenderande af
kronojord, på sidan om nu gällande allmänna författningar?
Skulle nationen vara väl belåten med att det ena arrendet
efter det andra blefve prolongeradt, så att nationen, som år
-
Den a3 M aj.
ligen stiger i numerär och har svårt om tillfällen att förtjena
sitt bröd, skulle finna alla kronoarrenden upptagna genom
de prolongationer Ständerne redan beviljat? Tro herrarne,
att nepotismen i den vägen skulle vara nationen mera
behaglig, än om det någon gång hander, att Styrelsen till en
son, som kommit till ålder och erfarenhet, lemnar ett embete,
som fadren innehaft? Både i anseende till hvad flere
värde talare yttrat om sakens beskaffenhet, och i anseende
till skyldigheten att handla i conseqvens med föregående beslut,
får jag tillstyrka ålerremiss å detta betänkande.
Frih. Cederström: Jag vill börja med att för
klara,
att jag missade mig, då jag förra gången begärde
afslag å detta betänkande. Jag ville då, såsom nu,
begära återremiss. — I anleda, af hvad sedermera blifvit
yttradt, har jag några ord att tillägga. Jag har icke
yttrat något om grundlagsstiftning i delta fall, eller om stiftandet
af 77 §:n Reg.F:n, såsom Gr. Anckarsvärd förmodat,
men jag har yttrat, att jag varit med om stiftandet af de
grunder', hvarefter Kronans egendomar skola förvaltas, hvilka
grunder år 1809 af R. St. beslutades och finnas allmänneligen
kungjorda år 1810. K. M:s remiss af handlingarna
till StatsUtsk. innefattar ingalunda, såsom man velat påstå,
ett tillstyrkande, som medger R. St. att besluta, eller
intyg att K. M. i förväg gifvit sitt bifall till Sländernes beslut,
så att det, i enlighet med 89 §:n Reg.F:n, skulle anses
såsom en lag och endast meddelas Konungen på Rikssalen.
Formen för K. propostr är bestämd, och den är icke
här iakttagen. Här har ett simpelt meddelande skett. Då
R. St. Bro ensamme stiftare af den lag, hvarefter Kronans
lägenheter skola förvaltas, kan Konungen icke gifva
propos., huru ändringar deri skola ske. Det tillhör dem
uteslutande. Konungen har deruti intet veto; märken väl,
mine herrar! här finnes intet veto. Här är det Ständerne,
som ensamme bestämma grunderna ; men just derföre må
icke Ständerne inträda i den speciella förvaltningen, hvilken
enligt grundlagen är öfverlemnad till Styrelsen. Deri
tillhör det Styrelsen att ensam handla. Nu har ett specielt
fall inträffat, der en individ begärt förlängning af arrendet.
Local-auctorileterne hafva tillstyrkt det, hvarefter frågan
kommit till Kammar-colltm. Der har Gr. Anckarsvärd åter
misstagit sig, då han trott att jag, såsom President i colhm,
öfvervarit målet. Det har jag icke gjort, men detta hörer
alldeles icke till saken. Collegii ledamöter hafva emedlertid
afstyrkt ansökningen, åtminstone majoriteten, och K. M. har
sedermera öfverlemnat handlingarna till Ständerna. Nu kunna
Ständerne ej komma längre än alt säga: "sorn arrendatorn
erbjudit att afstå byggnader för ett värde af 4000
,Jr:dr, anse Ständerne för deras del, att, ifall för öfrigt nå"got
hinder icke möter för att lemna bifall till ansökningen,
'undantag från de bestämda grunderna i detta fall kunna äga
320
Dcu a3 Maj.
"rum.” Då intrader det förhållande jag i mitt första yttrande
omnämnde, att undersökning på stället får ske af
nämnd och kronofogde, hvarvid upplyses; ”Så och så myc"ket
odlad jord finnes, hvarföre enligt vanliga laxer:s-grundef
bör n i tunna spanmål för hvarje tunni, öppen åker
betalas så och så mycket; vidare finnes odlingsbar jord, som
under arrendetiden bör kunna odlas, och således om så och
så manga år gifva det och det,” Efter dessa grunder böra
sedermera villkoren för arrendets förlängning bestämmas,
Då stanna Standerne på den punkt, der de böra stå, ty till
ett beslut af dem bör det icke komma. Herrarne hafva för
ett par dagar sedan visserligen beslutat prolongation af ett
arrende å Svartsjö kungsladugård, men deraf foijer icke, att
så bort ske, och dervid har, märkvärdigt nog, en nedsättning
af de villkor, arrendatorn erbjudit, af StatsUtsk. blifvit
föreslagen och af Ståndet bifallen. Detta mätte härrört af
ett förbiseende af StatsUtsk., och hade ej kunnat ske, om
jag varit närvar.; ty jag hade då fästat R, o. Ad:s uppmärksamhet
på orimligheten att medgifva prolongation af
ett arrende på bättre villkor än arrendatorn erbjudit. Sådant
hörer likväl icke till denna fråga, hvilken är klar sorn
vatten. Standerne hafva icke derom fått en propos. från
K. M., utan handlingarna hafva endast blifvit remitterade
till StatsUtsk, På grund af dessa handlingar kan StatsUtsk.
tillstyrka Ständerna, att hos Konungen anmäla, att
om vid undersökning af förhållandena , jemförda med det
arrende, som nu erlägges, och med de nuvar. odlingslagenlieterna,
det befinnes, att prolongation af arrendet på de af
arrendatorn erbjudna eller andra villkor må beviljas, så hafva
Standerne icke något att erinra deremot, att ett undantag
från de i allmänhet bestämda villkoren äger rum; ty
sen, mine herrar! utan Ständernes begifvande kan K. M. icke
bifalla någon leuteration af i8to års författning. Det har
ytterligare blifvit yttradt af Gr. Morn, att K. M:s remiss af
handlingarna skulle innefatta ett misstroende till Kammarcollegij
yttrande. Jag tvifla!' på, att någon den ringaste anledn.
till en sådan supposition finnes, hvaremot den K. remissen
var den simpla följden deraf, att K. M. icke
kunde medgifva någon förändring å R. St:s uti 1810 års
författning intagna beslut, men fann sig, i enlighet med
Kammar-collegii yttrande, icke kunna afgifva en nåd, propos.
i ämnet, då colhm framställt, att sådant ej vöre med
rättsgrund förenligt. Deraf tror jag, att motsatsen af hvad
Gr. Horn supponerat bör deduceras, ty hade K. M, hyst
misstroende till Kammar-colbm men deremot delat landshöfdingen
mening, så hade säkerligen en K. propos. blifvit
afgifven, med tillstyrkan att arrendets prolongation måtte af
Ständerna medgifvas; men nu blef det icke följden, utan K.
ÄI. öfverlemnade helt simpelt handlingarna, på det Sländerne
matte kunna yttra sig i ämnet, — icke så till förståen
-
D c ii i3 M a j.
21 i
de, alt K. M. lemnat lill Ständerna alt besluta, ly något
sådant slår icke i den K. remissen. Det är v ig I ig t för lagstiftande
församlingar öfverallt, oell kanske i Sverige mer
än annorstädes, att icke gå öfver de glänser, sorn för deln
äro bestämda i grundlagen. Genom ett noggrann! iakttagande
å ömse sidor af Representationens och Styrelsens
rättigheter, vinnes en ömsesidig kraft, som leder till det helas
bestånd ; men i hvarje fall, slå man söker förrycka hvarandras
rättigheter, skakas samhället, tills föreningsbanden
slutligen brista, — och jag skulle tro alt i sådana speciella
frågor sorn denna, tiel icke är i RiksSltns plena , som undersökningar
böra ske för att bestämma hvad lämpligt är.
Vi veta alt enligt nuvar. författningar är en tunna spanmåf
för hvarje tunnb åker det bestämda minimi-arrendet, och
att högre arreruleafgifter betalas i förhållande till öfriga
herrlighet»1. Om här den odlade jorden är väl skött , och
ytterligare mångfalldiga odlingstillfällen finnas, så är det
ganska klart, att om den verkligen skicklige jordbrukare,
som nu innehar ifrågavar. hemman, kunde lefva och fortfara
med arrendet under 3p års tid, så kunde lian också föreslå
helt andra villkor än en öfverlåtelse af hus, värderade
till 4°oo rtdr, för en så lång förlängning af arrendet. Jag
förnyar ruin anhållan om ålerremiss af della betänkande.
Hr Ribbing, Arvid: Hvad man än må säga om dessa
kronohemman, så måste man tillstå, att grunderna för
deras förvaltning, om än aldrig så lagligen eonstituerade,
äro ganska obeqväinliga för hushållningen. Representanten
kan vid bestämmandet deraf slutligen börja att misstänka sig
sjelf för egennytta, då man ständigt talar om missbruken
under försvunna tider; och utom det att öfverläggning»),
då man här talar om timotej och biskötsel, blir en carricatur,
liar sådant det onda med sig, att afkastningen af
det hemman Öfverläggningen angår alldeles försvinner genom
öfverläggnings-kostnader. Då man beräknar, huru
många dermed äro sysselsätta, och alt till slut, när vår öfverläggning
tilländagått, de öfriga 3 bolagsstämmorna måhända
icke äro af samma tanke, så måste man medgifva ,
att när dertill läggas alla omkostnader för embetsmäns och
auctoriteters hörande i saken, det icke kan återstå mycket
af behållningen å hemmanet. Jag skulle derföre tro, alt
om man lyckats komma till en lag, som innehåller grunder
för dessa hemmans utarrenderande, så gjorde man bäst att
dervid förblifva; men om så icke är, utan man får hålla
till godo att för hvarje ifrågakommande hemman ingå i förnyad
pröfning af disposition, synes det mig lämpligast att,
så snart man kommit till ett slut j en af de likartade frågorna,
låta detsamma blifva gällande äfven i de öfriga. Af
sådan anledn. skulle jag tillstyrka, att vi fingo först återremittera
så väl denna sora de föregående frågorna, för att
Den a3 Ma j.
lyckligen och väl kunna komma till enahanda resultat, och
att vi sedan, i hvarje likartad fråga, som till Ståndet åter
inkommer, lingö höra, huru de öfriga Stånden afgjort
dem, på det ej alltför mycken lid och kostnad onödigtvis
må uppoffras.
Hr Gedda, Gustaf Georg: Flere värde talare hafva
yttrat en särdeles sympati för ifrågavar. arrendes förlängning.
Jag respeclerar denna mening, ehuru jag finner
mindre skäl till bifall å detta, än å nästföregående betänkrn
af StatsUlsk. Jag kom för sent för att deltaga i discussionen
öfver sistnämnda betänk.; men det syntes mig, att tillräckliga
skäl för desammas bifallande funnos, helst deruti
var föreslagen en undersökning af förhållandet och sjelfva
saken öfverlemnad lill K. M:s nåd. pröfning; och jag, som
med åtskilliga föregående talare anser R. St. icke kunna ingå
uti en speciell granskning af sådana fall som dessa , yrkar
återremiss af förevar, betänk, , med så mycket mera
skäl, som jag tyckte, alt det ej var något skäl alt åtterremittera
del förra.
Hr af Grubbens: Här bar blifvit taladt om undantag.
Det är just i anledn. af ett undantag, som jag yttrat
mig i denna fråga. Jag har ej kunnat tala hvarken för
Lunda eller Edeby hemmans förlängda utarrendering. Gr.
Horn har i föreg:de plenum sagt, att arrendatorn J^annge å
Lunda hemman nedlagt betydliga kostnader, men de gå icke
öfver 200 r:dr b:co, och hela egendomen ligger i träde samt
duger till intet. Likaså är förhållandet med Edeby, som
endast är ett hönshus, och vnnbäfdadt. Då sålunda bär ett
undantag förekommer, hemställer jag, om det ej vore skäl
att såsom ett undantag bifalla delta betänk., der fråga är
om en väl skött egendom och icke oin sådana, som hafva
fullt upp med husröta.
Hr von Qvanten, Garl: Det är för att besvara Hr
af Ekenstams anmärkn. vid mitt sista yttrande, som jag ber
att få säga några ord. Min tanke, att Statens egendomar
måtte göras så fruktbara som möjligt, har han förklarat,
såsom skulle jag önskat, att de högsta arrenden må erläggas.
Det kan väl så vara, men min princip, att auction
bör äga rum hvarje gång ett arrende är slut, torde ej alltid
medföra ett högre arrende. Denna princip leder mera
till rättvisa än orättvisa; fy då man hört, huru ofta arrendatorerne
söka nedsättning uti arrendet, tyckes deraf följa,
att arrendet varit för högt beräknadt, och då står det arrendatorn
öppet att, genom auction, för en lägre och billigare
samt måhända rättvisare afgift erhålla arrendet, och
Kronan undviker derigenom allt det trassel, som uppkommer,
då Kronan omedelbart bestämmer arrendevillkoren.
Således tror jäg , alt rättsläran står på min sida, ty det
är icke alltid sagdt att högre arrenden blifva följden af au
-
Den 23 Maj.
clionerna, men det ligger rättvisa i dessa auctioner. Jag
vill derföre icke klandra Utsk. för dess åtgärder, ty Ulsk.
liar svarat på en K. remiss, och dess tankar kunna vara
riktiga eller måhända oriktiga, hvilket jag icke tilltror mig
alt utan handlingar bedomina. Jag tror likväl, att principen,
som förutsätter auction, då en kronolägenhet bortarrenderas,
bör bibehållas, och på denna grund begär jag, all
detta mern. må blifva återremitterad!.
Hr af Ekenstam: De skäl eller motskäl, som föranledde
Hr von Qvantens sista yttrande, vill jag, af aktning för
R. o. Ad., icke vidare omsäga; men en sak af större vigt,
och som påkallar en upplysning, är Frih. Cederströrns sista
yttrande. Hans sista deduction till förringande af den K.
remissens inverkan på saken, var den, att i händelse Kammar-co!l:m
tillstyrkt prolongationen, hade K. M. säkerligen
meddelat propos. i stället för remiss. Jag vill hafva äran
nämna, att delta påslående saknar grund; ty K. M. har
nyligen lill Ständerna remitterat en dylik fråga, deri Kammar-coll:in
gifvit sitt tillstyrkande. Formen för K. M:s
meddelande har icke af denna anledn. blifvit förandrad, utan
är precist densamma, tvertemot Frih. Cederströrns yttrande.
Att Friherren vill gifva all möjlig vigt åt Kammar-colltm är
ganska billigt och naturligt, och hvar och en aktar detta
verk, emedan det verkligen gör skäl för sin befattning att
vara den återhållande kraften i förvaltningen; men det förhåller
sig icke med denna fråga, såsom Friherren uppgifvit,
ty K. M. har gifvit sin framställning samma form, antingen
Kammar-coll:m tillstyrkt eller afstyrkt ansökningarna. Hvad
åter beträffar det större eller mindre arrende, som för ifrå—
gavar. hemman kan erhållas, får jag slutligen nämna, att
för hvarje tunni., som besås, betalar nuvar. arrendator 3^ t:r
i arrende, och då lärer man ej kunna vänta något högre
arrende. Af dessa skäl anhåller jag om bifall till StatsUtskrs
utlåtande.
Frih. Hamilton, Hugo: Ehuru många af de värde
talare, som deltagit i denna discussion, anfört manga speciella
förhållanden, tyckes det mig, att de fleste yttrat sig
om principen, och detta med rätta; ty efter min åsigt är
principen ganska vigtig alt en gång få uttalad och afgjord.
Principfrågan synes mig vara den, huruvida R. Sl. skola
tillåta sig eller med sitt exempel sanctionera, att man beträder
den enligt min åsigt farliga banan, att göra undantag
från gällande författningar till förmån för den ena eller andra
af individerna. Jag tror det icke vara R. St:s sak att
upptaga sådana speciella casus, utan sedan en författning är af
Ständerna beslutad , godkänd och sladfästad, samt den sedermera
blifvit till efterlefnad af båda Statsmakterna antagen,
tror jag, alt den kan och bör följas. Det är ledsamt
om den kan i något fall kränka de enas eller andras på bil
-
Den a3 Maj
lighelen stödda fordringar; men sådant Ian icke gerna för
tillfället afhjelpas. Oin författningen finnes felaktig eller
ofullständig, bör den ändras eller ock bör en undanlagsrält
lemnäs den ena Statsmakten efter nådigt bepröfvande; men
att, såsom här är i fråga, uppå enskildes framställningar,
som af K. M. blifvit öfverlemnade lill Ständerna, göra undantag,
leder oss in på en rubbning af allmänna stadgandert
i rattsvag, samt på en bana, der jag tror R. Sits lid oell
krafter skulle alltför mycket upptagas af speciel profning
af hvarje förekommande fall. Har jag orätt, så underkastar
jag mig hvars och ens omdöme derom ; men det är på denna
grund jag tillstyrker återremiss, och önskar, att StatsUtsk.
måtte inkomma med förslag till ett sådant svar på
den K. remissen, att R. St. önskade alt ej behöfva befatta
sig med sådana speciella undantags-casus från den bestående
allmänna lagen, Utan att K. M, i stället måtte föreslå ert
ändring eller jemkning i denna lag, såvida K. M,, i följd
afen mängd förekommande fall, finner skäl vara att frångå
densamma. R. St. skulle derigenom bespara sig att upptaga
deras förut i och för de nödiga göromålen nog knappa
tid med pröfning af dylika speciella casus.
Gr, Anckarsvärd: Frih. Cederström tyckes hafva
gjort sig till en parlementarisk taktik att, genom den ena
sophismen på den andra, förvilla omdömet och afleda det
från sjelfva hufvudsaken. Sådan synes mig, att hela bans
argumentation i denna fråga varit, och jag får bjuda till att
möta honom, derigenom att jag, efter mitt sätt att försvara
min mening, ihärdigt vidblifver ämnet, Frih:n har yttrat,
att så beskaffade frågor, som dessa, tillhöra R. St:s allena
beslutande-ratt, eller att det ar R. St., som ensamme äga att
stifta grunderna för förvaltningen i detta fall. Nå väl! när
det nu är medgifvet, att det är Ständerne allena, sorn äga alt
göra det, så har jag svårt att begripa, huru Konungen
kunde göra någon propos., ifall Kammar-colhm afgaf tillstyrkande,
och kan jag icke heller komma till någon riktig
slutsats, hvarföre Konungen skulle komma till ett meddelande,
endast derföre att Kammar-colhm afstyrkt saken.
Jag vidblifver, lika mycket som någon af herrarne, principen
att Kronans egendomar i allmänhet ej böra behandlas
exceptionsvis, men jag tror mig känna sådana speciella fall,
der det vore en verklig förlust för Staten och obillighet
emot den enskilda, att icke exceptioner ägde runi. När nu
sådana anledn:r till exceptioner förefinnas ; när arrendatorn
af cn väl skött egendom, på hvilken han nedlagt mycken
möda och kostnad, vänder sig tili auetoriteterna i orten
och får deras förord, sedermera går lill K. M. och
vinner Dess tysta förord , derigenom att frågan remitteras
lill R. St.; när K. M. i och med detsamma erkänner hvad
som
Den a3 Maj.
aa;>
som ej behöfver erkännas, emedan Ständerne vela förut, alt
Konungen ej äger besluta i eli sådant fall, hvarförutan Han
säkerligen icke hade remitterat saken till R. St.: då tror jag
för min del, att icke någon olaglighet är för handen, samt
att, om så vore, det bestämdt vore Konungens Regering, som
begått olagligheten, och för dem, som äro af den tanken,
har grundlagen visat vägen hvarpå sådant kunde bemötas.
För mig förefaller det åtminstone besynnerligt, att vid detta
tillfälle vara afen motsatt tanke, eller att, i motsats till
Frih. Cederströms åsigt, bestrida att en sådan olaglighet af
Regeringen blifvit begången, oell jag är icke öfvertygad af
något som här blifvit anfördt , att icke både anleda, och
rättighet för Ständerna finnas att bifalla den nf StatsUtsk.
tillstyrkta förlängning af delta arrende, hvartill jag anhåller
om proposition.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är nogsamt
bekant och, äfven under öfverläggningen, erinradt, att då
utarrenderingen af kungsgårdar och andra Kronans lägenheter
tillhörde R- St. allena, så missbrukades denna rättighet, och
då hon utöfvades af Konungamakten allena, skedde det likaså.
När man derefter bestämde en viss författning, hvarefter
Kronans lägenheter alltid skulle utarrenderas; så fann
man att det dock någon gång kunde vara anleda, till undantag.
Det är således icke underligt, att sådana framställningar
en oell annan gång göras. Alt de för det mesta böra
afslås, är min öfvertygelse, icke allenast på grund af
hvad liär blifvit anfördt, utan äfven med stöd af händelser,
som jag sjelf minnes. Jag erinrar mig nemi., att vid 1823
eller 1829 års riksdag väcktes hos R. St. fråga om förlängning
af eli arrende i Östergöthland. Jag bestridde förlängningen
såsom stridande mot den allmänna grundsatsen; men
ansökningen bifölls likväl af R. St. Några år derefter hörde
jag, att den, som fick arrendet, hade försålt sin rätt med
ganska betydlig vinst. Denna hade bort vara Kronans, mine
herrar! såsom en hvar väl inser, men tillföll icke dessmindre
den, för hvilken undantaget gjordes. Jag hade, om
jag ej af sjukdom varit hindrad att här uppträda, yrkat afslag,
då den första af dessa arrendefrågor förekom; men som
återremiss den gången af R. o. Ad. beslöts, så är det mest
öfverensstämmande med hvad förut är gjordt, att äfven detta
betänk, återremitteras. K. M:s remiss kan ingalunda betyda
ett förord; utan just den omständigheten, att K. M.
till StatsUtsk. öfverlemnat flera dylika frågor, antingen
Kammar-coll:m till- eller afstyrkt ansökningarna, bevisar,
att K. M. icke på förhand pröfvat dem. Hade K. M. det
gjort, så är det klart, att Dess rådgifvares yttrande deröfver
hade medföljt. Nu betyder, efter mitt förmenande, K.
M:s remiss ingenting annat, än att K. M. öfverlemnat till
7 H. 29
22Ö
Den il Maj.
Ständerna alt yttra sig i ämnet, och ätt, i händelse Ständerne
skulle finna sådana omständigheter förekomma, alt de,
för deras del, icke hafva något emot att undantag göres,
kommer ordningen till K. M., att, i följd af Ständernes medgifvande,
genom sina underlydande och på grund af sina
rådgifvares tillstyrkan, pröfva, om undantag må äga rum.
Således och på det en sådan åtgärd må kunna vidtagas, får
jag tillstyrka Aterremiss, i följd hvaraf, äfven ifall SlatsUtsk.
skulle vidblifva hvad det i ämnet tillstyrkt, R. o. Ad. äfvensom
de öfriga Stånden kunna förklara, antingen alt de afslå
eller medgifva och åt K. M. öfverlåta alt besluta, huruvida
förlängningen må medgifvas; ty aldrig böra R. St. sjelfve
inlåta sig i en så speciel granskning som den ifrågavarande.
Den öfverläggning, som här är hållen om hvarjehanda hus
ru. m. bevisar nogsamt, huru olämpligt det är att här företaga
ett sådant öfverläggn.ämne, och alt låta det afgöras af
riksdagsmän, som ej öro underkastade något ansvar, utan bör
saken pröfvas af ansvariga embetsman och rådgifvare, som
kunna tilltalas, om saken illa skötes. Jag anhåller således
om aterremiss.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Såsom
jag redan haft äran i förra plenum nämna, beklagar
jag, att StatsUtsk. i dess ullål. N:o 36 afslog Piiksd.fullmtn
David Anderssons från Hallands län motion, att förre arrendatorer
af kungsgårdar m. fl. kronolägenheter skulle vid
en blifvande ny arrendeauction äga rättighet att öfvertaga
högsta skeende anbudet; ty genom stiftande afen sådan allmän
lag anser jag, att icke blott Kronans utan ock den enskildes
rätt vore bevarad; man hade för alltid förekommit
sådana ansökningar, som dessa nu ifrågavar., hvilka satt de
personliga intressena i rörelse, och sist och framför allt
hade StatsUtsk. sluppit ali komina i den förlägenheten, att
uti efterföljande utlåCn yttra sig i rak strid mot den princip
det i ett föregående följt.
Frih. Cederström, Anders: Då jag hufvudsakligen
instämmer i hvad Frih. Hamilton i delta ämne yttrat, önskar
jag blott få tillägga några ord. Om R. St., uppå
SlatsUtsk:s tillstyrkan, medgifva och godkänna ifrågavar.
arrendatorers ansökningar, och till följe deraf prolongera
deras arrenden ; så blir ovillkorliga följden deraf, att StatsUtsk.
vid kommande riksdagar blir öfversvämmadt af dylika
ansökningar, till men för öfriga riksdagsgöromål. Det är
nemi. klart, att de fleste arrendatorer af Kronans egendomar
inom Representationen hafva någon eller några vänner, som
äro villige understödja dessa ansökningar; och följden deraf
blefve, att hvar och en på sitt båll sökte komma i åtnjutande
af samma förmåner, som vid denna riksdag kunna
blifva de ifrågaställda arrendatorerna tillagda. För min del
anser jag derföre lika olämpligt som skadligt, att ett sådant
Den a3 Maj.
praejudicat blefve constaleradt, och del är på denna grund
jag anhåller om återreniiss.
StatsUtskts utlåt. N:o 83 återremitterades.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den 9 och 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 84 , i anledn. af arrendatorns af
kronohemmanen Söderby i Lofö socken M. Runstedts ansökning
oin prolongation af arrendet.
Frih. Gederström, Jacob: På enahanda grunder,
som i afseende på nästföregående betänk, blifvit anförda, får
jag, utan att vilja inlåta mig i en förnyad framställning af
dessa grunder, anhålla om återreniiss å jemväl detta betänkande.
H. R. o. Ad. återremitterade StatsUtskrs utlåt. N:o 84.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s den 9 och 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 85, i anledn. af Kronofogden Assessoren
C. J. Lagercrantz’s ansökning om föriängdt arrende å
Barkarby kronohemman eller skatteköp derå.
Frih. Cederström, Jacob: Lika i detta fall, som i
fråga om betänk. N:o 83 rör:de Hr Karlbergs arrende , får
jag tillstyrka återremiss. Assessoren Lagercrantz har vissel ligen
odlat väl, det kan ej bestridas; men de af SlatsUlsk.
anförda grunder för dess förslag kunna icke gillas, och det
ur för vinnande af ändring i betänk., som jag anhåller, alt
detsamma, likasom de föregående, må återremitteras.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Då de föregtde belänk:na
om förlängning af arrenden blifvit återremitterade,
vill jag förmoda, att äfven delta går samina väg. Jag önskar
blott upplysa, att Assessor Lagercrantz nedlagt mycken kostnad
på hemmanet, dikat ut en äng om 3o tunni, samt röjt
en väg från Kanton till Lofö kyrka, sona man icke förr
kunde färdas utan lifsfara. Jag hoppas derföre, att, ifall
undanlag komma alt äga rum, sådaut äfven må ske för
honom.
Hr Rosenblad, Bernh.: Under åberopande af de
grunder och skäl, som i fråga om redan förehafda arrendeansökningar
blifvit anförda, får jag anhålla om återremiss af
jemväl detta betänkande.
Hraf Ekenstam, Israel: Äfven jag väntar och önskar
återremiss af detta betänk.; inen jag har begärt ordet
blott för att begära, det StatsUtsk. åt sitt tillstyrkande i
detta fall måtte gifva samma form, som åt ett föreg:de betänk.
, nemi. att åt K. M. öfverlemnas att bedomina, huruvida
det för K. M. och Kronan kan vara fördelaktigt, att
arrendet förlänges, hvarvid tillfälle blir att bestämma de
aaS
Dea i3 Maj.
förmåner arrendatorn deremot kan lemna. Jag anhåller således
om återremiss, med begäran om den form jag nu omnämnt.
StatsUlskts utlåt. N:o 85 Lief af R. o. Ad. återremitterad
t.
Till pröfning företogs BancoUtskts den 9 och 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 21 öfver väckt motion, att
bankens sedlar å 16, 12 och 8 skillingsvalören fortfarande
måtte få farfäidigas och utgifvas.
Uppå begäran af Frih. Cederström, Jacob, blef
Ur Stuarts reservation uppläst.
Frih. Cederström, Jacob: Uti den nu upplästa reservationen
hafva instämt Brukspatron Langenberg , Hr
Cassel, Presidenten Poppius, Lieutenanten Mannerskantz,
Häradshöfdingen Bogeman och Stats-secret:n Baron Nordenfalk.
Jag, lör min del, instämmer jemväl deruti. Del är en
känd sak, att ifrågavar. småsedlar hastigt förslitas och blifva
maculerade. Det finnes författntr, som ålägga räuterierna i
landsorterna att emottaga och till banken öfversända sådana
förslitna sedlar. Sällan går något år förbi, då icke räntmästarne
fä en större2 eller mindre qvantitet öfverkorsad,
och utan ersättning sjelfve få gälda skadan. Ett sådant
förhållande bör väl någon gång upphöra, och, såsom Hr
Stuart rätteligen anfört, bör, sedan banken har skiljemynt i
silfver, detta och icke småsedlarne vara det skiljemynt som
begagnas. Jag får således, i öfverensstämmelse med förenämnde
reservanters åsigt, anhålla om återremiss. Derjemte
och i afseende på den reservation Biskop TegneV med
flere afgifvit emotUtskts tillstyrkande, alt sedlarne åi4och
10 sk. kopparmynt må utgifvas endast till och med år i84(,
hvaremot reservanterne begärt, alt väl inga nya sådana sedlar
må tillverkas, men att de redan befintliga må utgifvas,
skulle jag anse lämpligast, att den förlust, banken redan
gjort på dessa sedlar, må blifva en förlust för banken; och
att dessa sedlar, ifall en förändrad mynlberäkning, genom
införande af kurant-systemet, blir antagen, förnuftiglvis
böra upphöra att utlemnas.
Hr von Qvanten, Carl: Jag får vördsamt hemställa,
huruvida icke detta betänk, borde företagas efter BancoUtsk:s
betänk. N:o 20; och i händelse sistnämnda betänk.,
såsom jag hoppas, blir återremitterad!, anser jag nödvändigt
att äfven återremittera det nu förevar. Jag får således
till en början begära återremiss å nu föredragna betänkande.
Hr von Troil, Emil: Någon ytterligare bordläggning
af detta betänk. lärer väl icke kunna komma i fråga, då
detsamma redan 2:ne gånger varit bordlagdt. Derföre får
jag instämma i de skäl för återremiss, som blifvit anförda
Den a3 Maj.
»29
dels i den upplästa reservationen, dels i det yttrande Frih.-  Cederström afgifvit. Jag får tillägga ett ytterligare skäl ,
sorn åtminstone för mig är af större vigt , än alla de förut
anförda, nemi. det, alt realisationen, enligt milt förmenande,
icke är fulländad, förrän silfvermyntet kommit i rörelsen.
Beståndet af denna realisation måste grundas på allmänhetens
rediga och sanna begrepp om myntförhållanden, och
jag tror icke alt ett sådant säkert begrepp kan bibringas
den stora allmänheten, förrän den ser silfret komma i rörelsen.
Så länge detta ej skett, föreställer sig allmänheten,
att de papperslappar, hvilka såsom mynt begagnas, äro det
verkliga myntet och icke blott representanter deraf, och
drager deraf den slutsatsen, att vid påkommande behof intet
är enklare, an att så mycket som påfordras öka detta
mynt, hvilket allmänheten föreställer sig lätt verkställbar!,
allenast man har lumpor och trycksvärta. Jag anser detta
skäl vara af yttersta vigt, och det är icke först nu jag börjat
tänka derpå, utan jag bar efter flera års begrundande
allt mer och mer stadgat min öfvertygelse ora dess fullkomliga
riktighet; och huru många garantier än må vara bestämda
för beståndet af vårt myntväsende, tror jag likväl,
att en väsendtlig beståndsdel fattas, så länge man icke i rörelsen
ser annat än pappersmyntet. Att Utsk. i öfrigt icke
haft några väl grundade skäl att för sin framställning anföra,
derom kan man öfvertyga sig, om man vill undersöka
haltlnsheten af dem. Utsk. funnit sig nödsakadt att andraga.
Så t. ex. finner man anfördt, att det skulle vara betänkligt,
att i en tidpunkt, då åtgärder måste vidtagas, för
alt genom köp från utrikes ort af silfver förstärka bankens
metalliska cassa, genom ifrågavar. sedlars indragning uttvinga
silfvermyntet i allmänna rörelsen. En hvar torde
känna, att dessa silfverköp varit påkallade af omsorgen att
för framtiden göra bankens säkerhet så otvifvelaktig som
möjligt, men att de icke varit föranledda af något för handen
varande behof, och att det troligen icke finnes någon
bank i hela verlden, som i afseende på förhållandet emellan
valuta och utelöpande sedelstock, står på så goda fotter
som vår statsbank. Vidare har Utsk. nödgats tillgripa
ett annat skäl, som är fullkomligen grundfalskt, då Utsk.
sagt, att allt det silfvermynt, som i rörelsen går förloradt,
utgör en förlust för banken. Om Utsk. litet eflersinnat
delta ämne, skulle Utsk. funnit, alt detta är en förlust, som
ej i ringaste mån kan angå banken. Det kan visserligen sägas,
alt det silfvermynt, som förstöres, blir, jemte förlusten
för den enskilda ägaren, en national-förlust; men för banken
uppkommer derigenom hvarken vinst eller förlust, ty
banken står icke i någon ansvarighet för det utelöpande
silfvermyntet. Då sålunda ganska vigtiga skäl finnas för motsatsen
af den åsigt Utsk. hyllat, och för Utskts egen mening
ej finnes något annat skäl, än det, att allmänheten är
Den i3 Maj.
van vid småsedlarna, hvilket visserligen bör få det afseende
det förtjena!', men icke bör leda derhän, alt skal af vida
större vigt blifva kullkastade; så tror jag att Utsk., om det
behagar, efter erhållen återremiss, närmare begrunda saken,
skall finna skal att frångå sitt förra tillstyrkande. Allmänheten
är visserligen nu van vid sedelinyniet, men när den
hunnit blifva van vid silfvermyntet , skall den troligen
finna sig dermed lika väl belåten; åtminstone har jag af äldre
personer hört berättas, alt vid den tiden, då silfret började
utträngas af sedelmyntet, hade allmänheten en märkbar
förkärlek för silfvermynt, så att lill och med vid uppgörande
af köp gerna beviljades nedsättning i priset, med villkor
att betalningen erlades i speciemynt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är icke nöjd med BancoUtskts
förevar, betänk. Jag anser det, såsom den siste värde
talaren anfört, vara väl att en del af bankens silfverfond
kommer att blifva placerad bos nationen. Jag anser det
vara icke blott en lycka , att nationen derigenom får ett
sannt begrepp om myntet och dess värde, hvarmedelst äfven
en garanti för realisalioneus bestånd uppkommer , utan
jag anser jemväl som en lycka för Riket i det hela, att det
silfver, som nu förvaras i banken, sprides i hela Riket. Erfarenheten
under de år vi haft ett skiljemynt af silfver har
likväl visat, att allmänheten ej vill hafva det. Införandet
deraf mäste således vara ett tvång. Jag är äfven för, att
delta tvång äger rum; men en af orsakerna, hvarföre den
delen af nationen, som här är i fråga, icke velat hafva i fråga
va i*, mynt, är den, att man vid remisser önskar komma
närmare i liqvid af de summor, sorn icke uppgå till jemna
r:dr-tal, än som kan ske, ifall alla dessa små-sedlar tagas
bort, då man icke vill skicka silfver. Derföre tror jag
det rätta ligger deruti, att endast aflysa de minsta sedlarna
och i stället införa silfver, likasom man nu har kopparskiljemynt,
och att således 8 och 12 skts-sedlarna böra borttagas,
men de på 16 sk. för remissernes skull bibehållas. Jag
tror, att denna medelväg är riktig, och att den förenar de
åsigter man anfört, samt kan läggas till grund för ett förändradt
förhållande för framtiden. Jag yrkar således återremiss
af detta betänkande.
Hr Hjerta, Lars: Jag förenar mig i det anförande
Hr von Troil afgifvit, men önskar dervid tillägga, att jag ej
rätt förstår, hvarföre Utsk. föreslagit olika terminer för småsedlarnes
aflysande. Detta är en halfmesure, sorn förmodligen
härleder sig från någon farhåga, men hvartill jag ej
kan upptäcka orsaken. Utsk. har föreslagit — jag ber om
ursägt för det jag misstagit mig — när jag nu kastar ögat
på betänk., (inner jag det vara i en reservation, som man
föreslagit aflysa sedlarna å 8 sk. vid i84t , å 12 sk. vid
1842, samt å 16 sk. vid 184a års slut. Jag skulle önskat
få instämma i en reservation, som tillstyrkte, att alla dessa
Den a3 Maj.
sedlar på cn gång aflystes. Jag tror, att den föreslagna
halfmesuren, att successivt indraga deni, helst då endast ett
år skulle förflyta emellan indragningarna, nödvändigt måste
försvåra möjligheten att få silfvermyntet i circulalion,
emedan obrqvämligheten hlefve stone, då man på en gång
nödgades hafva både en plånbok och en börs till förvarande
af sina penningar. Denna obeqvämlighet kan väl ändå
icke helt och hållet undvikas så länge några sedlar finnas,
utan mäste alltid komma att äga rum, då liqviderna erfordra
större summor, men det synes åtminstone vara skäl att göra
denna obeqvämlighet så ringa som möjligt. — Eli värd talare
har här yttrat betänkligheter emot aflysandet af sedlar
öfver 12 sk., på grund af svårigheten ali eljest vid remisser
fylla de summor, som icke uppgå tili helt rtdr-lal; men
jag tviflar icke, alt ju correspondenterne här, likasom i andra
länder, skola finna tillfälle att komma i liqvid om 16
sk. äfven ulan behof af contanta remisser för hvarje gång.
Man har äfven nämnt, att allmänheten ej vill hafva silfvermyntet,
men det kommer sig af samma orsak, som jag nyss
omnämnde, att allmänheten vill undvika obeqvämligheten
alt förvara sina penningar på 2 ställen, och hellre, så länge
de kunna förvaras på ett ställe, lägger dem i plånboken,
utan alt särskildt begagna en börs; men om alla smärre sedlar
afiysas, så alt den, som har smärre liqvider att uppgöra,
kan hafva alla dertill erforderliga penningar uti en börs,
så tror jag, att en större lättnad uppkommer, än genom indragning
af ett sedelslag i sender. Jag ser icke den ringaste
betänklighet eller fara vid en sådan åtgärd, och får således
tillstyrka, att Utsk. vid återremissens besvarande måtte
föreslå detta alternativ.
Hr von Qvanten: Jag förenar mig till alla delar med
Hr von Troil i den åsigten, att ingen realisation är fullkomligt
fullbordad, innan silfvermyntet uttränger småsedlarna,
och begär derföre äfven i detta afseende återremiss. Jag '
får dock tillägga, alt jag fruktar, att Sländerne i närvar,
stund icke komma all antaga den rena och klara sanningen,
alt myntet bör vara silfver och icke småsedlar. Med anledn.
af denna tanke, begärde jag genast återremiss, utan att
nämna hvad Hr von Troil anfört; och ehuru jag önskar, att
äfven frågan om silfvermyntets allmännare spridande må
komma i Ulskts åtanke, begär jag nu, likasom förra gången,
återremiss derföre, att delta betänk, må komma i betraktande,
sedan betänk. Wto 20 blifvit besvaradt, i händelse
återremiss derå, såsom jag förmodar, varder beviljad.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag har icke begärt ordet
för att försvara delta betänk., men jag har önskat taga Utsk.
i försvar för en anmärkn., som Utsk. fullkomligen oskyldigt
fått emottaga, och hvilken framställdes af Hr Hjerta. Han
D en a3 Ma j.
har nemi. sagt, alt Utsi. föreslagit olika terminer för upphörande
af sinåsedlarnes ulgifvande. Detta är icke med
verkliga förhållandet öfverensstämmande, emedan Utsk. icke
föreslagit någon termin alls för deras upphörande. Det är
deremot jag, som i min reservation föreslagit, att de successivt
må upphöra. Jag bestrider visserligen icke alt det vore
bäst, om småsedlarnes utgifning på en gång och ju förr
desto hellre kunde inställas; inell ined kännedom 0111 den
förkärlek för småsedlarna, som 1111 råder, särdeles inom de
andra RjksSt:n, ansåg jag det medel, jag föreslog, vara den
enda utväg att åtminstone till någon del kunna få min åsigt
godkänd, och detta var anledntn till förslaget om den successiva
indragningen. Hvad åter beträffar de hädanefter erforderliga
sedelvalöierna, så anser jag icke behofvet påkalla
någon mindre än en r:dr rtgds, hvilken sedelvalör, så vidt jag
känner, är mindre än i något annat civiliceradt land finnes,
och då man äger en sedel af så låg valör, tror jag man icke
hör klaga öfver svårighet vid remisser. Vidkommande för
öfrigt det jemväl afsedda vigtiga ändamålet med småsedlarnas
indragning, eller att få silfvermyntet i omlopp, så tror
jag detta ändamål derjemte betydligt befrämjas, 0111 R. St.
behaga antaga BancoUtskts på deras pröfning beroende förslag
till nytt mynt-systeme. Jag förenar mig i öfrigt i de
föiegrde talarnes anhållan om ålerremiss.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Såsom en gammal vän af
realisationen, tror jag mig också vara skyldig att säga ett
ord, då en fråga är före, som helt nära rörer realisationens
bestånd, eller rättare sagdt, dess fulländande. Jag instämmer
till alla delar i de grundsatser, som Hr von Troil framställt.
Vi, sorn från början stridt för realisationen, vi hafva,
så till sägandes, fått dessa grundsatser i arf från Gr.
Fredr. Bogisl. von Schwerin. Det var en bland hans förnämsta
bemödanden, att upplysa om angelägenheten alt sprida
silfvermyntet bland folket. Skälen dertill äro kända och
här uppgifna, men annat är principen och annat dess utförande.
Om Ständerne kunde förena sig om antagande af ett
mynt-systeme sådant sorn af Frih. Wrede är framstäldt, och
som jag hoppas hos Utsk. kommer i närmare öfvervägande,
när betänk, rörtde myntenheten blir återremitterad t; så skulle
deraf följa, att vi i detta mynt-systeme tingo en siifverpenning,
som svarade emot 24 sk. r:gds, nemi. myntenheten,
en annan, som svarade emot 18 sk. r:gds, nemi. en“
heten, samt ytterligare en silfverpenning, motsvar. 12 sk.
r:gds eller enheten. När ett sådant mynt-systeme,
grundadt på decimal-räkningen, vore infördt, (jag anhåller,
att detta ej må anses såsom en anticipation på ett framdeles
förekommande betänk., så skulle jag tro rätta tiden
vara inne att aflysa småsedlarna, emedan man då hade silf—
verpenningar af samma värde med de hittills begagnade sedlarna.
Den i3 M n j.
larna. Jag önskar alci remiss af delta betänk. , icke så
myckel för ali påskynda småsedlnrnes afskaffande, som icke
mera, på del
na fråga i förening med frågan om myntenheten Bestämdt
får jag dock yttra, att jag delar den bär af Hr von Troil
uttryckta grundsats, alt vi förr eller sednare mäste ställa så
lill, att vi få småsedlarna dragna ur röielsrn oell ersatta
med silvermynt.
Hr Hjerta J Jag har visst icke något anspråk uppå,
alt min värde vän Hr Stuart skulle noga afhöra mitt förra
yttrande, mot hvilket han här nppträdt; men om han det
linde gjort, så hade han utan tvifvel bemärkt, att jag
sjelf genast rättade det af honom nnmäikta misstaget, hvilket
jag ansett mig böra till prot. erinra.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anser Utskts
betänk, hafva blifvit öfverdrifvet och orättvist klandradt,
ty det är utan tvifvel öfverensstämmande med allmänhetens
önskan och beqvämlighet, hvilken, då bankens säkerhet icke
ari fråga, bör företrädesvis afses, Utsk. med dess närmare sakkännedom
naturligtvis förbehållet alt föreslå hvad del anser
lättast. Bland de skäl, som emot Utskts hemställan blifvit
anförda, är i ruin tanke intet af väsendtlig vigt, mer än hvad
Hr von Troil andragit. Men jag tior äfven detta, lill en
stor del, förlora siri betydenhet, i händelse R. St., arg:de
bnnco-vinstens användande och privatbankernas rättighet att
utsträcka deras rörelse, vidtaga sådana beslut, att bankens
säkerhet lika litet äfventyras från denna intill nästa riksdag,
som linn varit äfventyrad ifrån den sista till den innevarande.
Om silfvermynt af mindre valör skulle allmänheten
påtvingas, så skulle deraf följa mistningen af den beqvämlighet,
sorn begagnandet af mindre sedelmyntsvalörer
nu medför. Hvar och en, sorn rest i främmande länder, der
endast klingande mynt kan begagnas, vet huru obeqväm! det
är, i jemförelse med föi hållandet i Sverige, särdeles då man
reser från hufvudstaden försedd med nya sedlar, hvilka
med begärlighet emotlagas och spridas i landsorterna. l)e
äro lättare att medföra och förvara både för den resande
och skjutsbonden. Skall man nu hafva ej allenats en slantpåse
för kopparpenningar, utan äfven en påse för siifvermyntel,
hvar skall den sednare förvaras ? I andra länder ,
hvarest k tingande mynt begagnas, ärman nödsakad att medhafva
guldmynt. Huru skulle det under närvar, förhållanden
tillgå hos oss? Och huru skall bonden förvara de små
silfvermynten? Han tappar troligen bort dem, dels emedan
de äro så små, att han ej kan hålla dem med sina stela
fingrar, och dels derföre alt de lättare rinna ur hans fickor,
än sedlarna, hvilka säkrare der qvarligga. Jag skulle
således tro, att betänk, snarare borde återremitteras, med
7 H. 3o
Den a3 Maj,
afseende på Biskop Tegners reservation, än på de här gjorda
anmärkningarna. Han har önskat, att icke allenast de
ifrågavar. 16, 12 och 8 sk:s-sedlarne må bibehållas, utan äfven
alt det förråd af 14 och 10 sk:s-sedlar, sorn redan finnes
i banken, ina ntgifvas och förbrukas, men icke förstöras
lill skada för banken och nvtta för ingen. Jag bestrider
således ingalunda återremiss, särdeles som man derigenom
får tillfälle att yttra sig i ämnet, sedan frågan 0111
inyntenhelen är afhandlad, och måhända sedan äfven frågorna
örn användandet af baneovinsten samt om privatbankernas
rörelse hos RiksSltn förevarit.
BaneoUlslus utlåt. N:o 21 återremitterades.
Ånyo föredrogs BancoUtskts den g oell 16 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 24, i anledn. af väckt fråga om
pension för Pappersmästare!! 1. E. Ullander, samt bestämmandet
för framtiden af pappersmäslarens vid Tumba lönevillkor.
Hr It osen!) I ad, Bernh.: Jag, som under 6 års tid
baft förtroendet af mina medfuilmäktiga i banken, att hafva
öfverinseendel vid Tumba, är skyldig alt intyga , att
sådant folk, som vid Tumba finnes, i afseende på ordentlighet,
redbarhet och pålitlighet, torde vara svårt att finna;
meri bland denna personal kan såsom en typ af del fullkomligaste
nit, redlighet, skicklighet i sitt yrke och uppmärksamhet
emot sina husbönder räknas denne gamle hedersman, för
hvilken det efter 5y års tjenstetid är fråga om att skaffa
en tarflig bergning under hans egna och dess hustrus återstående
dagar. Jag får således på det ömmaste hos R. o.
Ad. tillstyrka bifall lill hvad Utsk. föreslagit.
BancoUtskCs betänk. J\:o 24 blef af R, o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs den 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o g6, i anledn. af R. Sits åren
i835 , 18^7 och i83g församlade revisorers berättelser,
angrde granskningen af de under K. M:s och Rikets Commerce-collegii
förvaltning ställda fonder, blef samma utlåt,
ånyo hegardt på bordet af Hr Rosenblad, Bernh., samt
Frih. Cederström, Jacob.
Hr af Ekenstam, Israel, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Sedan jag förnummit, att motion blifvit väckt i 2:ne
RiksSt., om förändring och förbättring af vägen mellan Westerås
och Fahlun, med en tillstötande sidoväg för öfre Dalarnes
behof, och då jag jemväl dervid funnit mig vara åberopad
såsom verkställare af den undersökning, som blifvit
gjord på K. M:s nåd. befallning, till utrönande af både
Den s3 Maj.
235
sättet, läget och kostnaden för en sådan anläggning; sa anser
jag mig skyldig att härmed öfverlemna lill StatsUtsk. ,
ej mindre de materialier, som för frågans bedömmande erfordras,
än jemväl frambära förslag till det biträde af allmänna
medel, på hvars realiserande orten grundar sin förhoppning
att en gång komma i åtnjutande af en ändamålsenlig
comrnunication.
De alne förslag, som jag från ortens särskilda innevånare
emoltagit, får jag äran härjemte bilägga, sådana de
kommit mig tillhanda, under anhållan , för den händelse
StatsUtsk. kan utfinna något meia tjenligt sätt att komma
till det önskade ändamålet, alt dessa förslag då ej måtte ligga
till hinder för Utsk:s framställning af möjligen mera
passande villkor.
Vigten af denna vägledning, som utan tvifvel är dea
mest begagnade inom Riket, har också derföre tillvunnit sig
K. M:s nåd. uppmärksamhet. Orten har genom deputation
framburit till thronell tillståndet med denna dess vigtiga angelägenhet,
och har gjort erforderliga sammanskott till utrönande
af tjonligaste slaget anläggning för ändamålet.
Derjemte har K. M. skickat mig lill norra Tyskland, för alt
eler taga kännedom om chausse'e-byggnad, och har derefter
i nåder anbefallt mig, att göra de preliminära undersökningar
af localen, som erfordrades för ärendets bedömmande,
med tillämpning af vunnen erfarenhet, under uppskattning
af sig företeende kostnader.
Den framställning i detta afseende, som först genom deputation
i underd. aflemnades lill K. M., var undertecknad
af Westerås, Fahlu, Sala, Hedemora och Säthers handelssocieteler,
genom deras ordförande; af Fahlu och Sala bergslager,
genom deras bergs-hauptmän, samt af alla bruksägare,
hvilkas produeter föras på denna s. k. be rgs la g sv äg.
Framställningen, härjemte i tryck bilagd, upplyser om communicationsbehofvet
och angifvet’ de ekonomiska intressen,
som gruppera sig omkring denna väg. Undersökningens detaljer'och
resultater äro jemväl tryckta och dertill häftade,
för att R. St., på ett ställe, må kunna inhemta hvad som
erfordras för alt genomskåda och behjerta förhållandet. *)
Med anledn. af mig gjorda förfrågningar, torde jag äfven
här böra erinra om hvad jag förut i min rapport vid
handen gifvit, att den preliminära undersökning, som jag,
hufvudsakligen ensam, verkställt på i5 mil, under kortare
lid än ?.£ månader, icke bör förblandas med de definitiva
afmätningnr, afvägningar och beräkningar, som förekomma
vid vägens utstakning och bestämmelse till sitt läge inom
tummen. Då först, när sådant skett, blifva fullständiga materialier
tillgängliga för en ytterligare noggrannhet vid be
-
*) Dessa båda handlingar, jemte en dervid fogad planche, äro endast
till Utsk- ofverleinnadc.
236
*
Den »3 Maj.
läkning af kostnaderna; och sedan menigheterna blifvit offentligen
hörda öfver de förutsättningar, sorn jag på deras
lösa medgifvanden antagit, så vinnes säkerhet om beloppet
för jordersättnings-liqviden. Innan sjelfva anläggningen blifvit
besluten alt verkställas, har man ej ansett, att en sådan
dyrbar correction på den approximativa undersökningen
borde företagas, helst ulstaknings-operalionen, med profilering
och förslager, lager mycken tid och är ganska kostsam,
fastän alldeles öfverflödig, i den händelse att ideen ej
vinner verkställighet. Åtskilliga rubbningar af underförstådda
och antagna förhållanden kunna emedlertid inträffa
och inflyta på den uppgjorda kostnads-heräkningen, genom
begagnande af större eller mindre arbetspersonal vid utförandet,
eller genom arbete på särskilda localer, med större
eller mindre afstånd från hvarandra, befälets aflöning,
äfvensom oförutsedda kostnader kunna derigenom
blifva förändrade. Ännu större skiljaktighet skulle uppkomma,
såvida det gamla fasta vägplanet icke får begagnas såsom
grund för chausse'en på de ställen, der onödiga krökningar
nu förekomma, men i stället ett alldeles nytt vågplan
måste beredas, till erhållande af absolut rak linie, der sådant
låter sig göra. Dessa variationer oaktadt, anker jag
dock den preliminärt gjorda undersökningen Adit tillräcklig
att ligga till grund för ett önskadt R. St:s beslut i frågan ;
emedan vid kostnads-beräkningen har blifvit iakttagen ej
mindre nivellering, der sådant varit af nöden för det angifna
ändamålet, än jemväl den erfarenhet, som de förut fullbordade
vidsträckta väganläggningar inom Riket vid handen
gifvit. Den speciella nivellering och profilering, sora
förekommer i sammanhang med sjelfva utstakningen, bör ligga
till grund för betings-utdelningen.
Af ordalydelsen i den nåd. remiss, som åtföljer undersökningen
till communen, förnimmes visserligen K. M:s höga
intresse för anläggningen; men som det und. svaret från orten
troligen ej hinner afgifvas så tidigt, att den K. propostn
i ämnet kan träffa R. St. ännu församlade, så torde vara
att förmoda, det anslaget, som möjligen af Ständerna nu beviljas
för delta vigliga företag, ställes villkorligen af
dem till K. M:s disposition, nemi. för den händelse, att K.
M. skulle finna conimunens tillgöranden motsvarande Dess
nådiga afsigt. Det är också denna form, som jag i sakens
närvar, skick anser vara den tjenligaste, och som jag derföre
härmed vördsamt föreslår.
Då jag sålunda i detta afseende fullgjort den pligt, jag
såsom både riksdagsman och tjensteman ansett mig åligga
för ernåendet af ett vigtigt ekonomiskt ändamål; så får jag
vördsamt anhålla, alt detta mitt yttrande må till StatsUtsk.
remitteras, för alt komma i öfvervägande på samma gång,
som de förut i ämnet väckta motioner.
Den a3 M aj.
Forsla Alternativet,
för verkställigheten af den til/äninade chausseen emellan Westerås
och Fahlun nied 2.7le ulgreningar.
1:0 Formeras ett bolag på adier.
2:0 Sä snart bolaget är formerad t, skall det låta utstaka
oell profilera den af Öfverste-lieutenanten Ekenstam uppgifna
väglinien med sina 2:ne ulgreningar tili sjön Barcken
och Ängsgårdarne.
3:o Af den på grund deraf fullständigt utrönta anläggningskostnad
tillskjuter Staten -j, dock i ingen händelse öfver
3oo,ooo r:dr.
4:o Actie-ägarne förbinda sig att genom sina bidrag bekosta
ej allenast 4: af den blifvande verkliga anläggningskostnaden,
utan jemväl allt , hvarmed densamma möjligen
skulle komma alt opåräknadt öfverstiga det blifvande förslaget,
som här provisionel upptages till maximum 400>000
r:dr b:co.
5:o Ifrån det att vägen är färdig, öfvertager bolaget
väghållnings-skyIdigheten, emot alt hvarje socken för hvarje
aln, som å gamla vägen underhållits, lill bolaget årligen
erlägger en sk. b:co, eller deremot svarande byggnads-raaterialier
in natura.
6:0 Några vägpenningar komma icke alt erläggas; men
för hvarje skepptd malm, tackjern, stångjern, koppar eller
andra metaller betalas för hvarje mil, som af vägen begagnas,
en half sk. btco, och som vid vågarna eller lastage-plalser11a
uppbäres.
Andra Alternativet.
Plan för tillvägahringande af en chaussée emellan Westerås
och Fahlun med 2.ne ulgreningar.
1:0 Ett bolag formeras på actier, som öfvertager verkställigheten.
2:0 Bolaget utstakar och afväger den blifvande comrnunicalions-linien
i den fullständiga detalj, som är tillräcklig
för uppgörande af arbetsplan med tillhörande kostnads-beräkningar,
för att K. M. i und. föreläggas.
3:o Bolaget åtager sig ovillkorligen att inom tio år besörja
verkställigheten emot en summa, stor a32,5oo r:dr
btco statsbidrag, som nu på en gång ställes till bolagets
disposition, utan allt vidare tillskott å Statens sida, om än
de verkliga kostnaderna skulle öfverstiga de uppgjorda beräkningarna,
4:0 Innan lyftningen af första årets anordning, skall
bolaget genom trallade öfverenskommelse!' praestera full visshet
derom, att anläggningen kommer att åtnjuta evärdeligt
underhåll, utan att vägpenningar erläggas, eller att Staten
med underhållet betungas.
a3S
Den a3 Maj.
5:o Utun något vidare anspråk bekostar bolaget jemväl
alla jord-ersättningar, sedan K. M. först i vanlig ordning
låtit bolaget komma i dispositionsrätt af nödigt utrymme för
anläggningen.
Remitterades till StatsUtskoltet.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk.'n inkomna utlåt:n,
nemi.:
från Lagutskottet:
N:o 49: i anleda, af väckt motion om förändring af
rät lega ngslimman vid härads-, bergstings- och synerätter;
N:o 5o, i anledn. af väckta motioner om ändringar i
17 cap. 2 §:n Rätleg.-b:n och de dertill gjorda tillägg;
från Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 31, i anledn. af väckt motion om rättelse i den
tullafgift, som K. Danska Regeringen uppbär för fartyg,
hvilka passera Öresund.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl g tili 10 om aftonen.
la fidem protocotli,
F. O. Si/fvcrstolpe.
Onsdagen den 37 Maj i84o.
Plenum kl. 9 f. ra.
Justerades 4 prot.utdr. för den 23 dennes.
Justerades pleni-prot:n för den i5 dennes f. oell e. m.
I anledn. af den uti prot. för den i5 dennes e. m. förekommande
discussion rör:de i5:de punkten i SlatsUtsk:s
utlåt. N:o 63, yttrade
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Frånvar. vid
det tillfälle, då Gr. Hamilton yttrade sig i fråga om pension
för Hofintendenten Hjortsberg, anhåller jag att nu fä tillägga
några ord. Jag anser mig dertill förpliglad, enär jag varit
denne store konstnärs chef i 6 år, och han under denna
tid, så vä! som konstnär, som i egenskap af styresman för
talscenen, tillvunnit sig anspråk på min t i I Ig i fvén lie t och min
tacksamhet.
Han bildades tidigt af den namnkunnige och store aeteuren
Monvell. År 1788 vaknade krigshågen hos honom,
och han engagerade sig vid Zelows cossacker.- Redan var
D en 27 Maj f. m.
lian på förslag lill cornett, då Gustaf III, som hade upptäckt
hans ovanliga anlag för scenen, vägrade hans utnämning
och anställde honom vid sin personliga uppvaktning.
Men för alt trösta ynglingen, lät Konungen 2:ne gånger cornmendera
honom som kurir till armeen i Finland, och sålunda
tillföll Hjortsberg den äran alt vara nära sin Konung —
under sjöslagen i Wiborgska viken och vid Svensksund den
3 och 9 Juli 1790. — Sålunda Isar han blifvit vår scenes
yppersta prydnad, derföre att lian icke fick blifva krigsman;
hans lysande bana är nogsamt känd, och Gr. Hamiltons
lika grundliga som vältaliga anförande har icke Jeninat något
osagdt, ej heller möjlighet att säga'bättre. — Gr. Lagerbjelkcs
af Gr. Hamilton citerade tal har tillfyllest utvecklat,
hurusom numera icke något konstnärsyrke är uteslutet
ifrån dem, i hvilka den genialiska öfverlägsenheten hedrar
och pryder landel, och dermed nr tilli äckligen bevis!,
alt denna förtjenst och deraf följande anspråk äro Hjortsbergs.
— Så kallar jag honom, utan titulatur, ty aldrig sade
man M:r Talma eller M;r Garlick. — Standermes godhet
för Hjortsberg blir äfven en ät en annan högt förtjent
man visad välvilja. Jag menar Hjortsbergs måg, Hr Berg,
förutan hvilken vi icke hade den lyriska stene, som nu hedrar
hufvudstuden.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelse!-  till K. M., nemligen."
N:o i5, ang:de i frågas t ä 1 d t anslag til! ett i Götheborg
inrättadt naturhistoriskt Museum;
N;o 16, ang:de anslag af statsmedlen till en vid Stora
Råby i Skåne inrättad räddningsanstalt för moraliskt vårdslösade
barn.
Öppnades Hrr Electorcrs lista till val af 2:ne ledamöter
i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. efter Nio 284. Frill.
Örnschjöld, fullm. Hr Hammarskjöld, Carl Wilh., och N."o
844. Hr Tigerklou, fullm. Frih. Friesendorff, Fredr. August,
samt lill en i Ridd.Utsk. efter N:o io5. Gr. af Ugglas, Ludv.;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
i Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 1985. Hr Nordenankar, Wilhelm;
N:o 1992. ,, Lagerstråle, Gustaf Rudolph;
i Riddar husUts kottet:
N:o 10. Hr Soop, fullm. Frih. Fock, Alexander Georg.
Ilr Lagerstråle, Gustaf Rudolph, anmälde sig
af tjensteåligganden vara förhindrad att emottaga det honom
nu lemnade förtroende.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 13 och 20 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 76, i anledn. af R. St:s revisorers åren
Den 27 Maj f. m.
i835, 1837 och i83g afgifna berättelser om samma ar verk»
ställe] granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren
i832, i833, i8>4, i835, iS36 och 1837.
Gr. Frölich, David: Då ingen synes vilja anmäla
sig för att klandra detta betänk., får jag vördsamt anhålla
om propos. till detsamma? antagande.
flr Nordensköld, Otto Guslaf: Jag vill egentligen
icke här uppstiga föi’alt klandra StatsUtsk:? tillgörande i
detta betänk., ty på del hela måste jag gilla det, så mycket mer,
som jag anser Utsk. hafva gjort sina framställningar på ett värdigt
och beskedligt sätt, i motsats till hvad som varit orättvisligen
yrkadt. Det är blott tvänne anmärkn:r, som röra Sjöförvaltningen,
i anseende till hvilka jag begär återremiss; och jag tror,
att Utsk., då det ser att de härrört af ett misstag, skall
rätta dem. 1 S:n \i5 säges: ”Utsk. tillstyrker R St., alt bos
”K. M. i tind. anhålla, det besparingarna af flottans extra”och
expectance-stnter må afskiljas från ordin.-äflönings”staternes
besparingar samt återföras till anslaget för flottans
underhåll och arbetsplan, dit de, till följd af sitt ursprung,
höra.” Jag får dervid lemna den upplysning, att
sådant alltid skett. Ar 1837 nedgick expectance-slaten till
den af R. St. utsatta summa af 3o,ooo r:dr och ändå något
derunder. Sedermera har ganska riktigt hvarje r:dr, som
icke behöfts för expectance-staten, återförts till anslaget för
materielen. Man har icke missförstått R. St:s mening i detta
fall, utan funnit den tydlig och billig. Således är deraf
en gifven följd, att om Förvaltningen gått in lill Regeringen
med förslag till ett kommande års stat, deruti sådana besparingar
blifvit upptagna annorlunda, än såsom tillhörande
materielen, hade säkerligen Regeringen derpå fästat uppmärksamhet
och återfört Förvaltningen till livad som är rätt
och billigt. Del skulle varit ett stort fel af Förvaltningen,
om ett missförstånd härvid ägt rum. År 1887 uppgingo utgifterna
på expectance-staten till 29,824 r:dr; sedermera hafva
de hvarje år blifvit något lägre, och nu i år äro de endast
23,790 r:dr. De kunde i början af året icke beräknas
till så lågt belopp, men alla uppkommande besparingar utgå
religiöst till materielen. Då StatsUtsk. vet detta, och jag
tror det synes af statsreglenn för 4;de hufvudtiteln, vill jag
förmoda, att StatsUtsk. borttager ifrågavar. strof. Jag anhåller
således, att R. o. Ad. måtte bevilja en återremiss, på
det denna punkt må utgå.
Den andra punkten, hvarpå jag önskar fästa uppmärksamhet,
förekommer i §:n 126, der Utsk. tillstyrker: ”att R.
”St., med förnyande af den vid i834 års riksdag gjorda und.
”anhållan om fullständig inventering af ekvirkes-förråden i
Carlskrona, tillika måtte förklara, alt de medel, som för
”detta
Den 37 Maj f. m.
”detta ändamåls vinnande äro af nöden, böra, i likhet med
”kostnaderna för andra inventeringar, utgå af riksslatens 4:de
”hufvudtitels anslag för flottans behof.” Så längesedan som
först på 1800-tnlet, eller om jag ej minnes orätt, omkring år
l8ö5 eller 1806 börjades en inventering. Den fortgick under
3 år, men oaktadt allt bemödande dervid, måste den, då
kriget kom emellan, afbrytaSj och efter stora kostnader blef
resultatet intet. Sedermera börjades ett pär år derefter en
annan inventering, Som verkligen gaf ett resultat. Jag erinrar
mig ej precist huru del utföll, men jag tror, att förrådet
befanns något större än efter förslaget, och det tror
jäg också alltid skall blifva fallet. Men sedermera har Regeringen
icke bifallit R. St:s tvänue gånger gjorda begäran
i detta afseende, ty det medför den mest onödiga af alla
kostnader. Regeringen befalte likväl för 5 ä 6 år sedan att
göra en inventering, för alt försöka huru det skulle slå ut
vid ett mindre förråd af ekvirke eller plank. Dehna inventering
kostade emellan 6 och 700 r:dr. Resultatet blef,
att der befanns 160 kubikfot plank iner än förrådet enligt
förslaget borde innehålla. Om man nu skulle inventera
200,000 kubikfot ekvirke, så kostade det minst 8,000 r:dr,
och jag troi- dessa penningar vöre bortkastade, emedan jag
icke kan misstänka, att ekvirket kunnat komma bort, hvarföre
jag Också anser bättre att för dessa penningar köpa nytt
virke, än ätt använda dem till inventering af det gamla.
Dessutom sager reglementet i i65 §: ”Sorn förvaltaren der”före
”(för ekvifket)” endast är redogörare, och det icke
’’är under hans förvar, har han för detsamma icke något
”uppbördsmanna-a osvar."
Således om resultatet blefve, alt förrådet befanns något
mindre eller något större, vore dervid intet att vinhaj men
förlusten vore gifven i anseende till de stora invefiteringskostnaderna.
Uppbördsmannen är till och med icke närvar.,
hvarken vid uppläggningen eller vid inventeringen, emedan
man ansett ekvirket på varfvet liggå så säkert, att det ej
kan komma bort. Dessutom har man under de sednare 20
åren iakttagit en så noggrann hushållning, att en större ekpiece
icke får begagnas, utan att depärt.-chefen ser derpå.
Jag anhåller derföre vördsamt, ätt R. o. Ad. äfven i delta fall
måtte bevilja återréiniss, och hoppas, att Utsk. skall frångå
denna ide'e, då det finner, att intet dervid är att vinna, men
deremot en stor summä penningar skulle förloras.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Emot StatsUtsk:s betänk,
i dess helhet har jag icke något synnerligt att anmärka, men
jäg kan icke tinderlåtä att fästa uppmärksamhet vid 2!ne
yttranden, Sorn förekomma, dels i ingressen, och dels i slutet
af detta betänkande. Uti ingressen är antydt, alt StatsUtsk.
anser den decharge, som i följd af Const.Utskrs förslag
7 H. 31
Den 27 Maj f. m.
vid hvarje riksdag meddelas Statsrådets ledamöter, icke höra
lägga hinder i vägen för anmärkntrs framställande vid de
räkenskaper, som icke voro granskade i den stund, då dechargen
meddeltes. Jag liar intet att anmärka emot denna
princip, men jag tror, att i förevar, fall hade StatsUtsk. icke
hort förbise ordalydelsen af R. St:s skrifvelse lill K. IYL
vid sista riksdag. Denna skrifvelse är så vidsträckt, alt den
innefattar decharge äfven för de icke granskade räkenskaperna,
ty den innehåller dessa ord: ”så få hos E. K. M. R. St.
”härmed i lind. tillkännagifva alf, med stöd af 76 §:n Riksd.-  ”Ordn., Statsrådets ledamöters och föredragandes ansvarighet
för sina rådslag och för utöfningen af sina embeten,
”intill den dag då innevar. riksmöte tagit sin början, fullkomligen
upphört.” Jag inlåter mig icke i något bedömmande,
huruvida denna skrifvelse är riktigt styliserad eller
icke; men jag anser, att densamma, sådan den är, bör lända
till efterrättelse.
Uti slutet af delta betänk, föreslår Utsk. R. St., ”att
”hos K. M. anhålla, det sådana föreskrifter måtte meddelas
”Rikets collegier och förvaltande verk, hvarigenom desamma
”på det strängaste tillförbindas, att med största noggrannhet
”efterkomma hvad K. M., på grund af R. St:s beslut och
”gällande lagar, velat dem anbefalla, börande desamma haf”va
ingen möda ospard att, uti hvarje dem åliggande förvaltningsgren
, iakttaga den största sparsamhet och hushållning
samt att med skyldig grannlagenhet bemöta de an”märknrr,
som af R. Sits revisorer göras emot deras förhållning
och räkenskaper.” Det är oslridigt StatsTJtskts
rättighet att föreslå R. St. alt, då de finna något förvaltande
verk eller någon embetsman hafva begått så beskaffade
fel alt ansvar derå bör följa, hos K. M. anhålla, att samma
verk eller embetsman må ställas under tilltal; men jag tror,
att StatsUtsk. gått för långt, då det sträckt sitt förslag till
begäran om föreställning till embelsverken. Delta är den
ena anmärkningen jag dervid har att göra, och den andra
är, att framställningen är affattad i så allmänna ordalag, att
om K. M. dertill ville lemna bifall, skulle deraf följa, alt alla
collegier och förvaltande verk i hela Riket borde få en sådan
föreställning, ehuru jag tror, alt StatsUtskrs egna ledamöter
skola medgifva, att icke alla förvaltande verk deraf
gjort sig förtjenta. På dessa grunder anhåller jag örn återremiss
af förevar, betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Innan jag ingår i detaljerna
af StatsUtsk:s nu under öfverläggning varande betänk.
, vill jag fästa mig vid formen af hvad deri på
åtskilliga stallen förekommer, nemi. att sedan Utsk., i den
ordning 29 §:n Riksd Orda. bestämmer, anmält åtskilliga anmärkn:s-anledn:r,
hvilka blifvit lill Const.Utsk. remitterade,
inför hvilket Utsk. det enligt samma § åligger StatsUtsk.
att uppgifva anledningarna, så har StatsUtsk,, i detta betänk.
Den 27 Maj f. m.
243
funnit sig tillständig!, att inför R. St. uppgifva dessa anledn:r,
tvcrtemol tydliga Ludet af den nu af mig omnämnda
§:n i Riksd.Ordn. Ett sådant förbiseende al lag kan jag
icke lemna oanmärkt, emedan det är ett steg till ansvarsfull
åsidosättande af grundlagen, hvilket, då det sträckes
från den ena §:n till den andra, i framtiden kan leda derhän,
att slutligen Representationen anser- sig vara öfver lagen
och endast Styrelsen samt embetsverk™ och enskilde
medborgare under densamma. StatsUtsk. Irar icke hort förgäta
det ansvar, som drabbar Konungens rådgifvare, i händelse
de tillstyrkt någon öfverträdelse af lagen, och således
ännu mindre bort genom förbiseende af grundlagen vilja underkasta
sig sjelf det ansvar, att af hvarje rättskaffens man
ogillas, och att möjligen föranleda disctission i ämnen, der
discussion enligt grundlagens 90 § ej får äga lura. I slutmeningen
af delta betänk, hor StatsUtsk. jemväl inlrädt på
den bana, som enligt grundlagen ensamt tillhör Coust.Ulsk.,
nemi. att Jemua utlåt, öfver Styrelsen. Const.Utsk. äger
rättighet att, enl. 107 §:n, till endtledigandc anmäla detr
eller de Konungens rådgifvare, som icke iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta, eller hvilkas rådslag, ehuru icke direct
lagstridiga , likväl varit skadliga för samhället; men icke
äger StatsUtsk. en sådan i grundlagen inedgifven lätt.
Hvad särskilda punkterna i detta betänk, beträffar, så
har i 4 §:n ronde disposition af statsmedel för bestridandet
af Landshöfdingen von Törnes embete tinder honom beviljad
tjentledighet, Ulsk. tillstyrkt: "att R. St. hos K. M. i
"tind. anhålla, det så beskaffade dispositioner för framtiden
”ej må äga rum.” Då den sålunda tillstyrkta tind. skrifvelsen
icke är grundad på något positivt fall, så kan jag
icke begripa hvad dermed menas. Utsk. har icke yttrat,
huruvida Landshöfningen von Törne sjelf begärt och erhållit
eller om han fått tjenstledighet. I sednare fallet måtte
det väl vara alldeles otillbörligt att begära, att sådant ej må
få ske, ty hvarken StatsUtsk. eller R. St. lära kunna vägra
Styrelsen att i sådant fall besluta och förordna en annan
till embetets bestridande, och om då den ordinarie embetsmannen
icke är i den cathegori, att han genom tjenstefel
gjort sig skyldig att från embetet skiljas, kan förhållandet
icke påkalla en sådan skrifvelse från R. St., som Utsk. föreslagit.
I 12 §:n förekommer, hurusom revisorerne, med
anmälan att Majoren Hjelmstjerna erhållit en gratification
utaf anslaget till oförutsedda militära behof, samt Majoren
Luthman och Gapitainerne Virgin och af Klercker utaf
samma anslag fått sig tillagd flyttningshjelp, yttrat den öfvertygelse,
att dispositioner af förenänmda beskaffenhet icke
syntes utgöra föremål för de på 3:dje hufvudtiteln till oförutsedda
militära utgifter anvisade medel, hvilka otvifvelaktig!
varit ämnade att afhjelpa sådana tillfälliga behof i och
för militär-väsendet, som vid de årliga stalernes uppgöran
-
j44
Den 27 Maj f. m.
de icke kunna med säkerhet förutses och beräknas, hvadan,
i revisorernes tanke, det bemalde officerare förunnade understöd
rätteligen hort utgå af det å gide hufvudtiteln uppT
förda extra-anslng; och hap Utsk., i öfverensstämmelse härmed,
tillstyrkt: ”att R. St, hos K. M. i und. anhålla, att de af
”revisorerna yttrade åsiglep måtte följas, i afseende å utgif”ters
bestridande af det till oförutsedda mililär-behof bestämma
anslag.” Härvid får jag först anmärka, att StalsUtsk:s
framställning derom, alt en skrifvelse skulle expedieras, med
anhållan, att de af revisorerna yttrade åsigter mätte följas,
är alldeles oformlig, emedan R. St. böra bestämdt yttra hvad
de vilja. Nu passar det sig för öfrigt så, alt revisorerne
hafva orätt, och således äfven StatsUtsk, Hå en officerare
flyttas från sin station, är han berättigad till flyttningshjelp,
enligt nu gällande lagbestämmelse i tågordningen. Denna
flyttningshjelp skall utgå från den titel, hvartill han hörer;
och sorn alla de ifrågavar. personerne höra till 3 titeln , är
det naturligt, att medlen skola utbetalas af denna titels anslag
för oförutsedda militär-heliof. Jag erinrar mig icke nu
den § i tågordningen, der delta stadgande finnes, men SlatsUtskrs
ledamöter kunna lätt igenfinna den i den tryckta förordningen.
Uti |5 §;n hemställer StatsUtsk.: ”det Bevilln.Ulsk. må
”erhålla uppdrag, att afgifva förslag till de åtgärder, hvilka
”kunna anses nödiga för vinnande af conlroll derå, att, äf~
”ven i landsorterna kartering underkastade handlingar verkligen
blifva med behörigt stärnpladt papper försedda.” Här
framträder Utsk. med en motion till Ständerna, icke af beskaffenhet
att, såsom tillhörande slatsreglerm, kunna nu af
Ständerna bifallas, utun sådan, att den borde remitteras tiIf
ett annat Utsk, för uppgörande af det förslag, som komme
att tjena till efterrättelse. Detta är verkligen att inträda på
en j vårt statsskick alldeles ny bana. Om StatsUtsk., såsom
man bör tro, anser noggrannare controller erfordras öfver
char taskig il la tae-förordn:ns efterlefnad i landsorterna, så är det
helt naturligt, att Utsk., på grund af revisorerne» framställning,
bort antingen försöka att sjelft komma in med förslag
till en författning derom, eller också, såsom efter min öfvertygelse
bort ske» begära sammanträde med Ekon.Utsk.
för att uppgöra eU förslag, Hvilket i sådant fall kunnat blifva
rättsenlig! framsläldt till R. St:s öfverläggning. Idet skick
framställningen nu är, och då den är alldeles främmande för
de functioner, hvilka tillhöra Bevilln.Utsk., lärer R. o. Ad.
finna, att den icke kan bifallas.
43 §:n innehåller: ”Revisorerne hafva anmält, att det
”förut anmärkta förhållande, att vissa städer, särdeles gränsöstäderna
emot Norrige, hvarest tulluppbörden är ringa eller
”alldeles ingen, icke desto mindre äpo försedda med en tal”rik
tjenstemannapersonal, hvars aflönande fordrar betydlig
”utgift, under åren [83a och 1833 fortfarande ägt rum.
Den 2j Maj f. m.
*’Då detta missförhållande emellan inkomster och utgifter, i
,JUtsk:s tanke, synes kunna afhöjas derigenom alt lullvisitatio"nen
Liefve förflyttad närmare gränsen emot Norrige, heiri’’ställer
Utsk., att R, St. hos K. M. i tind. anhålla det nödiga
åtgärder för detta ändamåls vinnande måtte varda i
''nåder anbefallda.” Här stannar Utsk. åter uti ett otydligt
oell obestämdt tillstyrkande. När R. St. hos K. M. begära
eji åtgärd, bör den vara bestämdt uppgifven och bestämdt
motiverad, eller är det icke förnuftsenlig! att derom göra
anhållan hos K. M,, utan endast ledande till klander af
kommande Ständer, som kunna finna tullhevakningen ställd
eri eller en half mil för långt ifrån eller för nära till grän*-  sen, med ett ord ledande till ett annat förhållande emellan
Statsmakterna, än som borde äga rum. 1 öfrigt lärer det
yara ganska problematiskt, huruvida någon fördel vunnes
derigenom, att man förläde tullbevakpinggn i närheten af
Norrska gränsen, der underhållskostnaden och svårigheten
alt få dugliga tjenstemän, som vilja nedsätta sig i en föga bebodd
trakt, skulle för Tullverket medföra vida större utgifter,
än då bevakoingsstationerne förblifva desamma som förut.
Uti 54 §tn tillstyrkas R. St., ”att hos K. M. i und. be”gära,
det de angtde underhållet af Kronans hus och byggnader
i hufvudsladen gällande författningar mätte varda
•'genomsedda och förtydligade, på det ej hädanefter må inträffa,
att kostnader, hvilka boställsinnehafvare böra vidkännas,
komma att drabba statsverket.” I de författningar,
sorn angå landsh.-residenshusen, bade Utsk. kunnat inhemta
speciella underrättelser om de mindre reparationer, som
åligga boställshafvare och dem hvilka af statsverket skola
bekostas. Deraf hade man lätt kunnat komma till ti11—
lämpningen och ett bestämdt utlåt, i delta afseende. För min
del kan jag ej tillb>akahålla den önskan, att en och samma
författning må komma att gälla för alla Kronans embetsman,
som i hufvudstaden eller annorstädes bebo Kronans
bus, och alt således hvad som finnes stadgadt i afseende på
landshöfd.-residensen äfven må tillämpas i fråga om boställshus
i hufvudstaden, hvilket äfven hittills ansetts böra ske,
oaktadt bestämmelserna egentligen endast afse landshöfd.-  residensen.
Med anjedn. af revisorernes anmärkn., alt till f. d. General-consuln
i Algier Cancellirådet Lagerheim blifvit utbetaldt
första qvartalet af 1833 urs consuls-lractamente oafkortad!,
ehuru han återkommit till Stockholm i Januari månad
samma år, oph således det högre lönebeloppet icke hort
af honom få åtnjutas längre än till nämnda månads utgång,
hvarjemte revisorerne fästat uppmärksamhet vid det ansenliga
belopp af j,ooo r:dr Hamb. b:co om året, hvilket sedermera
blifvit Cancellirådet i expectance-löp tilldeladt, har
Utsk. i 57 §:n hemställt: ”Det ville R. St. hos K. M. i und.
anhålla, att den Cancellirådet Lagerheim i egenskap af f.
Dcu 27 Maj f. ra.
”d. General-consul i Algier tillagda expeclance-lön af 1,000
"r:dr Hamb. b:co må med detta år upphöra och Cancelli”rådet
sedermera på pensionsstat åtnjuta ett med de pensio*’ner.
hvilka vanligen tillkomma embetsman af samma tjen”stegrad
, mera öfverensstämmande belopp af r ,3 33 r:dr 16
”sk. Svenskt b:co årligen.” Det är märkvärdigt nog, att en
embetsman, som utan eget förvållande genom tjenstens indragning
blifvit skiljd frän sin befattning, skulle nedsättas
till erhållande af hälften af hvad han förut åtnjutit, ty det
nu föreslagna beloppet utgör ej mer än hälften af 1,000 r:dr
Hamb. b:co. I afseende på den första anmärkntn, rörtde
utbetalningen af första qvartalet utaf 1833 års consuls-arfvode,
har jag intet annat att erinra, an att jag förmodar,
att sådant skett eldigt gillande föreskrifter inom Cabinettet
eller Gonvoj-commissarialct, ty jag kan ej tro, att man af ren
gråge gifvit bort hvad man ej varit berättigad alt utgifva;
men för öfrigt, då den expectance-lön, som Cancellirådet
Lagerheim uppbär, synbarligen åsyftar att åter insätta honom
i tjenst, så snart tillfälle dertill erbjuder sig, kan jag ej
annat än ogilla Utsk:s argumentation, att vilja uppföra honom
på pensionsstat och borttaga perspeclivet att åter blifva
anställd i tjenst för en aktningsvärd embetsman, som redan
förlorat nog mycket, för att icke genom R. Sirs åtgärder
blifva ytterligare hardt straffad för en olycka, hvartill
han ej varit vållande. SfatsUtsk. bör äfven påminna sig, att
denne embetsman vid Fransyska invasionen i Algier, genom
consuiad-husets förstöring, förlorade hela sin mobilier. Det
var under negociation, som gjordes i Fransyska kamrarna
anhängig, huruvida ersättning derföre borde gifvas, och i
början voro Kamrarna icke dertill obenägna, om jag rätt
minnes, hvilket Gr. Löwenhjelm tolde närmare kunna upplysa;
men sedan blef det afslaget pa den grund, att då
Svenska statsverket, genom intagandet af Algier och förstöringen
af detta sjöröfvarenäste, befriades från kostnaden att
der hålla en consul, ansågs Sverige böra kunna ersätta Cancellirådet
Lagerhiem de förluster, lian genom invasionen lidit.
Jag känner icke beloppet deraf, men har hört sägas,
alt han af Convoj-commissarialet erhållit 6,000 r:dr för förlorad
mobilier och andra effecter, hvilken summa troligen
på långt när icke svarat mot verkliga förlusten.
I anleda, af en gratification af 600 r:dr, som af invalidhus-medlen
blifvit enkan Lindberg tillagd såsom ersättning
för henne tillskyndad förlust, i och för mathållningen
vid Invalid-inrättningen på Ulriksdahl, har Utsk. i 63 §:n
föreslagit R. St.: ”att sådana åtgärder vidtagas, hvarigenom
”ersättningar af omförmälda beskaffenhet ej vidare må kom”ma
i fråga.” Det vore mer än intressant att få veta hvad
Utsk. menar med de åtgärder, hvilka skola hindra, att dylika
ersättningar komma i fråga. Jag skulle förmoda, alt
då R. St. vidtaga åtgärder, dessa antingen mäste vara af lag
-
Den 27 Maj f. m.
2 47
stiflnings-art oell Iiöra underställas K. M., eller också röra
sådana frågor, derom Sländerne äga rätt alt ensamme besluta.
Hur är icke något förslag hvarken i ena eller andra afseende
t framstäldt, men väl hemstäldt, att sådana åtgärder må
vidtagas, hvarigenom ersättningarna ej kunde komma i fråga,
och jag begär derföre, att Utsk. måtte utleda, hvari
dessa åtgärder skola bestå.
70 §:n innehåller: "Lika med revisorerna, får Utsk. hos
”R. St. hemställa, att den brist af 33 r:dr 16 sk., som uti
”i835 års rikshufvudbok ä 7:de hufvudtiteln uppkommit, i
”följd af kungjord förnyad praescriptionstid för uttagande och
”liqviderande af åtskilliga i Räutekammaren qvarliggande äl”dre
anordningar, måtte varda till afskrifning befordrad.”
I afseende pä redactionen af denna hemställan, får jag flista
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att det icke är Sländerne,
som härom besluta, utan att afskrifningen bör begäras
genom en skrifvelse till K. M., och att således StutsUtsk.
bör föreslå en sådan skrifvelse, innefattande R. St:s
medgifvande, alt denna i hufvudboken uppkomna brist må
afskrifvas. I afseende på 72 §:n gäller samma anmärkn.,
alt R. St:s medgifvande till den deri omnämnda afskrifning
bör hos K. M. anmälas.
Uti 99 §:n, der det förekommer, att till arlilleri-afdelningens
cassa influtit ersättning för utlemnad exercis-ammunition,
och att revisorerne ansett att, vid utlemnande af exercis-ammunition
från artilleriets förråder, rätteligen borde
urskiljas till huru stor del densamma utgöres af krut, hvars
motsvarande värde i penningar skulle till statsverket öfverlemnas,
är yttradt: ”Utsk. instämmer i den af revisorerna
”yttrade åsigt, och ehuru numera icke lärer kunna utredas,
”huru stort belopp af nämnda ersätln:s-summa bort kom”111a
statsverket lill godo — hvadan rättelse i det anmärk”ta
förhållandet icke kan åstadkommas — får Utsk. likväl
”hemställa, det R. St. hos K. M. i lind. begära, att hvad
”revisorerne i omförmälda afseende) föreslagit, måtte för
”framtiden af vederbör, iakttagas.” Sålunda förekommer,
att revisorerne, i afseende på detta krut, gjort en anmärkt!.,
och ali den bör iakttagas lör framtiden, oaktadt Utsk. sagt,
att förhållandet ej kan utredas. Della är i sanning märkvärdigt,
och jag anhåller att Utsk. måtte bestämdt uppgifva den ordning,
som för framtiden anses böra iakttagas, men icke hänvisa till de
af revisorerna gjorda anmärknrr, som skola utgöra grunden för
den förändring, som af K. M. kan blifva anbefalld. R. St. böra
begära förändringen i ordningarna, om sådan pröfvas vara nödig,
i så bestämda ordalag, som finnas svarande mot ändamålet
och kunna leda till det resultat, som afStänderna åsyftas;
Uti 116 §:n har, i följd af revisorerncs anmälan att
utaf de under utrednings-afdelningens förvaltning ställda extraanslags-medel
låneförsträckningar till de ordinarie ägt rum
och bokförts under titel anticipation, utan alt under årets
lopp hafva blifvit återbetalda, Utsk. tillstyrkt: ”det R. St.
348
Den 37 Maj f. m.
’’hos K. M. i und. framställa den l>egäran, atl så beskalFw”de
dispositioner icke vidare må äga rum.” Harvid får jag
anmärka, att Utsk. bort utreda, huruvida fordel eller föilus!
för statsverket genom dessa dispositioner ägt ruin. Har
fördel uppkommit, derigenom att man icke nödgats uppskjuta
behölliga upphandlingar; så måste jag säga, att Utsk.
gatt på sidan örn nationens ratt och hävta , då här blifvit
tillstyrkt, alt sådant måtte för framtiden upphöra. Då en
fullkomlig redovisning af de anticipationer eller lån, sorn ga
från den ena fonden till den andia, alltid Verkställes, och
nödiga dispositioner ej annorlunda kunna utgå, hemställer jag,
att hvad Utsk. här framställt måtte helt och hållet föi falla
saint från det förnyade betänk, uteslutas.
Uti 117 §:n har Utsk. tillstyrkt R St.: ”att hos K. M.
”i lind. anhålla, det K. M., i afseende på behandlingen af
”frågor om anstånd med fullgörande af äfslutade contract,
”må i nåd meddela sådana föreskrifter, alt det icke må herö
”på de'förvaltande auetoriteter, hvilka cöntracten upprät’’tat,
all dylikt anstånd bevilja, äfvensom att anstånd och
”befrielse från stadgadt vite icke Ina medgifvas i annat fall,
”än då fullt gilltiga skäl dertill förefinnas, samt leverantö”rer,
som erhållit förskott, tillförbindas att, i händelse de
”af dero åtagna förbindelser icke inom stadgad tid fullgöras,
”laga ränta derför erlägga.’’ I afseende på detta förslag till
und. skrifvelse har jag ingenting arnot sjelfva grunden för
Utskis tillstyrkande, nemi. att ingångna contracter höra å
ömse sidor obrottsligen efterlefvas, och att der de öfverträ-*
das, hör af andra contrahenten utfordras böter eller ersättning
i mån af förhållandet; men jag får anmärka, att den
föreslagna skrifvelsen innehåller högst obestämda uttryck i
sednare delen, der den strof förekommer, som innefattar;
”äfvensom alt anstånd och befrielse från stadgadt vite ej må
”medgifvas” &c. Så snart denna strof tillägges hvad Utsk.
i premissen rätteligen framställt, så följer deraf, att samma
förhållande skulle äga rum som hittills, emedan det icke låter
tänka sig, att eit embetsverk utan gilltiga skäl skulle
lemna anstånd eller befrielse från utsatta böter, och dessa’
gilltiga skäl kunna ej vara andra, än att Slaten må undgå
att bevaka sin fordran i en concurs, hvarigenom en större
förlust kan uppkomma, än genom några månaders anstånd.
Jag vill dermed icke säga, alt sådana föreskrifter borde meddelas,
att cöntracten må kunna strafflöst eftersättas; tvertom
anser jag dem höra nnggrannt iakttagas, och att man bör
stalla så till, att der icke leverantören sjelf kan fullgöra sina
förbindelser, det må kunna ske af hans cäutionister, och just
pä sådan grund bör hela sista strofen, enligt min tanke,
Uteslutas.
I afseende på 116 §:n har Amiral Nordensköld redan
Itmiiat 11. o. Ad. upplysning om den kostnad inventeringen
af
D c n i j Maj f. m.
249
nf ekvirkes-förråden i Carlskrona skulle medföra. Af StatsUtsk.
, som bland sina ledamöter liar åtskilliga jordbrukare,
hvilka känna ekvirkets beskaffenhet till så väl tyngd som
voldine, har val svårligen kunnat förmodas, att sådana pjeser
kunde bortstjälas från varfvet. Dertill skulle erfordras
för många armar, för att tilltaget kunde blifva oupptäckt.
Jag kan visserligen icke hafva något emot att inventering af
förråden må ske, ifall R. St. anse det nyttigt och behöflig!,
oell dertill anslå nödiga medel ; men alt anvisa medel
dertill på de för /[:de hufvudtileln i öfrigt måhända nog
njugga anslagen, vore att tillbakasätta byggnadsbehof oell
andra nödiga arbeten för en i sig sjelf onödig inventering;
ty om slutligen ek virket befinnes qvarliggande på sitt ställe,
lära penningarne vara rent bortkastade, och derigenom
andra för försvarsverket nödiga utgifter blifva uppskjutna
och fördröjda, hvilket synes föga lämpligt. Skulle likväl inventeringen
anses höra ske, sä har jag för min del ingenting
deremot, derest StatsTJlsk. anvisar en summa lilli äcklig
för kostnadens bestridande.
I fråga om i36 §:n, deruti Utsk. åberopat sill yttrande
i 12 §:n, får jag förnya min vid sistnämnda § gjorda
anmärkn., med tillägg att Utskts här förekommande anförande
utgör ett klander, som icke kan medföra något resultat,
då icke förslag blifvit gjordt om en urid skrifvelse till
K. M., innefattande den önskan, som Sländerne kunna hafva
i afseende på den titel, hvarifrån den anmärkta dispositionen
i framtiden bör utgå.
Uti i37§:n har Utsk. förklarat, ätt de förskott å fouragerings-anslagen
för Lifgardet till häst och Kronprinsens
Husar-regemente, som kunna meddelas, alltid böra blifva såsom
förskolter i räkenskaperna balancerade. För min del,
kan jag ej begripa hvad nytta sådant kunde medföra, hvaremot
jag anser, att det mera skulle inveckla än reda räkenskaperna,
af hvilkas nuvar. skick revisorerne och Utsk. kunnat
inhemta det verkliga förhållandet med dessa medel.
Uti i/j.8 §:n ronde revisorernes hemställan, att någon
viss tid, t. ex. den 3i Dec. 184'» borde bestämmas såsom
den termin, då revisions-contoret för allm. magazins-ärendenas
utredning helt och hållet upphörde, samt alt de poster,
hvarföre någon betalning vid 184r års slut icke kunnat
indiifvas eller utredning medhinnas, finge i den sista hufvudboken
afskrifvas, har Utsk. tillstyrkt R. St.'s bifall till
hvad revisorerne i omförmälda hänseende yttrat oel) föreslagit.
Sålunda förekommer här återigen ett tillstyrkande
till revisorernes förslag, och är det således fråga om upphörande
af ett utrednings-contor och afskrifning i rikshufvudboken,
utan att något förslag till und. skrifvelse blifvit till
Ständerna framstäldt. — Hvad sjelfva hufvudsaken angår, skulle
jag lika medStatsUtsk. tro, att detta utrednings-contor kan
7 H. 3a
D c n 2- M a j f m.
när som helst upphöra, och för den återstående balancen
ser jag icke skäl, alt det L>i beha lies ända lill 18 {i års slut;
men utredningen deraf, sorn är öfverlemnnd till Kammarrätten,
lärer väl få lof att, i den ordning författningarne föreskrifva,
der fulländas, så att hvarje fråga blir slutligen pröfvad,
och sedan komma de lagakraflvunna besluten att tjena
till efterrättelse i fråga om afföringen ur räkenskaperna;
ty det kan ske på grund af Kammarrättens utslag, utan
att vid sådant förhållande någon lind. skrifvelse om afföringen
beli öfver till K. M. afgå.
I afseende på i58§:n, deri Ulsk. tillstyrkt en lind. anhållan
om nåd. befallning till Myntverkets styrelse att, såvidt
möjligt är, låta lili Myntverkets hufvudböcker inrätta
särskilda conti, utvisande kostnaden för myntningen af hvarje
särskild metall, skulle jag anse angeläget, att 11. St. hos
K. M. i und. anhålla, att sådana åtgärder föreskrifvas , att
vid myntningen, så väl de våta som de torra profven iakttagas,
vid så väl mottagning af silfver till myntning, som
vid silfvermyntets aflemnande från Myntet, på det man ej
må komma till skiljaktiga begrepp om huru mvcket silfver
linnes i myntet, samt att den skilnad, som genom profven
utrönes, må blifva synlig i räkenskaperna och icke ligga
osynlig i myntet.
I fråga om i5g §:n, får jag erinra om angelägenheten
deraf, att icke blott vid myntprofningen, ulan äfven vid utvägningen
för myntningen, samma metod följes; ty om vid
ena tillfället torra och vid det andra våta prof gagnas, uppstår
en difference af icke mindre Un r4g^:dels proc., den vanliga
skilnaden emellan de våta och torra profven.
Uti 170 §:n rörrde kostnaderna för de sadelställningar
för armeen, hvarmed Ryttmästare!! Åkerstein haft befattning,
börjar Utsk. med en förklaring, att som frågan ännu
beror på vederbör, domstols handläggning, något tillgörande
från R. St:s sida i detta ämne icke för närvar, kan ifrågakomma;
men Utsk. slutar med ett tillstyrkande, att det
Ryttmästare!! Åkerstein tillagda arfvode må upphöra. Om
nu, mine herrar! Rytlmästaren Åkerstein genom dom blir
förklarad berättigad att uppbära så väl den med qvarstad
belagda som öfriga delen af detta arfvode; så frågar jag,
hvar R. St. då skulle stå med deras ifrågavar. hemställan
bos K. M. Jag skulle tro, att lätta tiden att utlåta sig i
denna sak först inträffar då målet genom Iagakraftvunnen
dom är afgjordt.
Rörtde 175 §:n, angtde åtgärders vidtagande för till—
Vägabringande af en balance-frågas utredning och afskrifning
af det belopp, hvarföre liqvid ej står alt vinna, gäller
samma anmärkn., sorn vid flera andra §§:r, att Utsk. icke
föreslagit någon und. skrifvelse i ämnet till K. M. samt dess
innehåll, ty Utskts förslag bör jemväl innefatta de termer,
som i den und. skrifvelsen skola begagnas.
J
Den 37 M a j f. m.
På grund af dessa nu af mig gjorda anmärkntr, anhåller
jag om återremiss af detta betänkande.
Hr Peyron, Gustaf Abrah.: Då de flesta af R. Sits
revisorer gjorda anmärkntr mot Krigs-collegii förvaltning
blifvit af StatsUtsk. underkända i anledn. af de förklaringar
deröfver, som Krigs-colltm afgifvit , så skall jag
blott uppehålla mig vid 3:ne punkter af det ifrågavar. betänkandet.
Revisorerne hafva fastat uppmärksamheten derpå, att i
Fortifications-afdeIniagens räkenskaper finnes upptagen en
utbetalning af 3g6 r:dr 4 s^- l‘ll reparationsarbeten vid Haga
lustslott. Saken förhåller sig sålunda. Genom nåd. bref
af den 4 Sept. i832 lill Krigs-colltm har K. M. , enär det
detachement af Aggerhus ridande jägare, som under sommarmånaderna
varit förlagdt vid Ulriksdal, vid annalkande
kallare årstid mäste till Haga återflyttas, samt de derstädes
af officerarne begagnade rum voro till kakelugnar, fönsterlufter
m. m. så förfallna, alt de icke holle värme, utan måste
repareras, anbefallt colltm att den enligt upprättadt kostnadsförslag
erforderliga summan af under händer hafvande
medel förskottsvis utbetala, sedan arbetet blifvit besigtigadt
och godkändt, samt derefter beloppet lill ersättning i und.
anmäla. Huruvida dessa kostnader, enligt Ulsk:s förslag,
kunde af de till Haga lustslott anslagna medel Fortilicationsafdelningen
godtgöras, (einnar jag derhän, och, för min del,
tror jag det icke kunna ske.
Hvad 116 och 117 §§:na vidkommer, så har Presidenten
i Karnmar-coll:m här lemnat upplysning derom; men
jag tror mig likväl skyldig att söka ännu närmare utreda
förhållandet. "Enligt hvad revisorerne anmält , hafva utaf
de under bemälda aldelnings förvaltning ställda extra-anslagsmedel,
löneförsträckningar till de ordinarie ägt rum, år 1834
med 96,691 r:dr 4^ sk. 6 rist och år 1835 med 72,691 r:dr
18 sk. 6 rist, hvilka bokförts under titel anticipation och
vid sistnämnda års slut icke varit återbetalda. Då dessa
åtgärder äro oförenliga, så väl med gällande föreskrift, att
extra-statsanslaget ej må med clet ordinarie sammanblandas,
som ock med stadgandet 0111 det förra anslagets förräntande,
så länge och till så stor del som icke behöfves för att jemväl
komma försvarsverket till godo, har Utsk. funnit sig böra
tillstyrka, det R. St. hos K. M. i und. framställa den begäran,
alt så beskaffade dispositioner icke vidare må äga rum.”
Krigs-collegii und. utlåt, i anledn. af R. St:s år 1837
församlade revisorers anmärkntr i detta ämne innehåller, såsom
mig synes, fullständiga upplysningar deruti. Jag anhåller
att, med förbigående af ingressen, få uppläsa sjelfva förklaringen
deraf; den lyder sålunda: ”Att en Iåneförsträckning
inom denna afdelning af extra-anslagsmedel till de ordinarie,
bokförda under namn af anticipation , ägt rum år
i834 med 96,694 r:dr 46 sk. 6 r:st och år i835 med 72,691
a52
Den 37 Maj f. m.
rldr 18 sk. 6 r:st., som vid 1835 års slut ännu icke voro återbetalade,
hvilken åtgärd synts öfverflödig dels med de gällande
föreskrifter, som innebära, det extra-statsanslaget icke
må med det ordinarie sammanblandas, utan fastmera bör
särskildt bokföras, dels med stadgandet om exlra-anslagets
förräntande så länge och till så stor del, som icke behöfdes,
för att jemväl komma försvarsverket till godo.”
”Till bemötande af dessa erinringar, hur Krigs-coll:m
skolat inför E. K. M. i und. upplysa, allda, enl. hvad i8>:{
och i835 årens htifvudböcker för utreda.afdelnls ordin.-  statsmedel utvisa, levererängarna från E. K M:s och Rikets
Slats-conlor af de till ordin.utgifternas betäckande erforderliga
och uppå de ordinarie staterna i nåder anvisade medel
i den fördröjda ordning blifvit verkställda, att utrednls-afdelnlns
fordran hos Stals-cont. utgjorde vid 1834 å,-s utgång
343,026 r:dr 12 sk g rist. , och vid i835 års slut,
210,624 35 sk. ii r:st, täcktes E. K. RI. i delta för
hållande
finna en nöjaktig förklaring, hvarföre Krigs-colllm,
livars utbetalningar äro ovillkorliga och på bestämda terminer
måste till regementena verkställas, i saknad af de ordin.
statsmedel, hvilka först under det följande årets lopp
fått af collini emottagas, sett sig föranlåtet alt, genom anlicipalion
af' under händer ägande och för tillfället icke till
afsedda ändamål behöfliga extra-statsmedel , betacka de för
handen varande oundvikliga ordin.behofven. Att dessa anticipalioner,
utgörande vid 18 >4 års början 96,6j 1 r:dr 4^ sk.
6 rist. och vid slutet af år 1835 72,691 r:dr 18 sk. 6 rist.,
hvilka godtgjorls extra-statsan,laget i samma mån, som de
ordin.statsmedlen fått från Stals-conloret emottagas, kunnat
blifva och jemväl blifvit, utan all sammanblandning, de särskilda
fonderna emellan verkställda, bevisas tillförlitligen
derigenom, att särskild hufvudbok för dessa fonder, efter
hvarje redogörelseårs utgång, blifvit hos collini upprättad
och till E. K. Mis och Rikets Kammarrätts granskning öfverlemnad;
hvadan ock R. Stis revisorers i denna del yttrade
farhåga icke synes vara tillbörligen grundad.’’
”Hvad härefter vidkommer revisorernes, ehuru i obestämda
uttryck, antydda erinran, som skulle, genom ifrågavar.
anticipationer, någon ränteförlust hafva blifvit extraslatsanslaget
tillskyndad , har K. collini underdånigst bort
förklara, att collini icke fått emottaga någon E K. M:s nåd.
befallning om extra-statsmedlens förräntande vid andra än
de tillfällen, då speeulanter å till leverering utbjudna effecler
erbjuda sig att, emot villkor af borgen och räntas
erläggande, förskott å den fordrade betalningen emottaga;
och är det Riksg cont., men ingalunda Krigs-colllm, som
under den i3 Aug. 1835 erhållit E. K. Mis nåd. tillåtelse
att, emot 3 proc. ränta, få göra fruktbar den odisponerade
behållning af extra-statsanslaget, 81,507 rldr 4° sk., hvilket
ännu i Riksg.contis vård innestår.”
Den 27 M a j f. m.
a53
”1 den händelse Krigs-coll:m, i stället att, såsom skett,
och med en omtänksam hushållning varit förenligt, hafva
lill oundvikliga ordin.utgifter under kolt tid anlicipalionsvis
användt under händer ägande extra-statsmedel, sökt, genom
trägna påminnelser, förmå Stats-cont. alt de ordin.anslagen
inom de af E. K. M. i nåder bestämda terminer till
collini aflemna, hade Stats-cont. sannolikt sett sig föranlåtet
att, i samma mån, anlita Riksg.contls tillgångar, då verklig
ränteförlust för statsverket måst uppkomma, så framt
dessa påskyndade levereringar icke annoi lunda än genom
nya Iåns upptagande kunnat beredas. Det administralionssätt,
som af Krigs-colllm i detta fall blifvit iakttaget, hade
fördenskull, vid närmare skärskådande , förljenat att af R.
Sils revisorer, helt annorlunda än nu ägt rum, uti berättelsen
vidröras och bedömmas.”
Jag öfvergår nu till 117 §:n anglde levererings-lerminernas
förlängande utöfver hvad coutracten derom bestämma.
I detta afseende yttrar Utsk. följande:
”Enär en så beskaffad ansvarslöshet för bristande verkställighet
af de med Statens verk ingångna contract ©tvifvelaktigt
kan medföra betänkliga följder, har Utsk. häraf
hemlat anledn. tillstyrka R. St., alt hos K. M. i und. anhålla,
det K. M., i afseende på behandlingen af frågor om
anstånd med fullgörande af afslutade contract, må i nåd.
meddela sådana föreskrifter, att det icke må bero på de förvaltande
auctoriteter, hvilka coutracten upprättat, att dylikt
anstånd bevilja , äfvensom att anstånd och befrielse från
stadgadt vite icke må medgifvas i annat fall, än då fullt
gilltiga skäl dertill förefinuas samt leverantörer, som erhållit
förskott, tillförbindas alt, i händelse de af dem åtagna
förbindelser icke inom stadgad tid fullgöras, laga ränta derför
erlägga.”
Jag får anhålla alt R. o. Ad. täcktes tillåta mig uppläsa
den und. förklaring, som i anledn. af revisorernes anni
ä r k n. uti förberörde afseende blifvit af Krigs-colllm till
K. M. afgifven, och som, efter min öfvertygelse, fullkomligt
bemöter anmärkningen. Den lyder sålunda: ”att, enligt
hvad befunnits vid granskning af de med leveranlörerne ingångna
contracter och derpå grundade liqvider , de fleste
bland dessa contracter, genom öfverskridande afden fastställda
levererings-terminen, blifvit å leverantörernes sida åsidosatta,
utan alt det i contracterna intagna villkor af böter
för försummelsen vid något enda tillfälle finnes vara til lämpad
t, hvarjemte den förmån förunnats leverantörerna att, efter
den förflutna levererings-terminen, räntefritt begagna icke
sällan ganska betydliga förskotter. Under båda åren , vid
särskildta tillfällen, har jemväl tillstånd blifvit meddeladt, ej
mindre att på en annan leverantör öfverlåta ett contract,
sedan delta redan länge varit, genom uraktlåten leverering,
förverkadt, än ock att vid sådan händelse, utan ränta till af
-
a54
Den 37 Maj f. m.
delningens cassa, återställa det å samma conlraet uppburna
förskott, sorn alltså, utan någon molsvar. fördel för det allmänna,
iklädt sig egenskapen af en låneförslräckning till vinst
enskildt för leverantören.’’
”Krigs-collegii ratt, att, då coutracl otn leverancer
till Kronan ej uppfy lies, pröfva , huruvida de utstakade
böter skola uttagas, eller om sådana skäl äro för
handen, att, då någon olägenhet ej af försummelsen för Kronan
inträffat, tilltal må förfalla, är uttryckligen grundlagd
i 24 Jin af E. K. M:s nåd. förordn. , huru förhållas skall
vid besigtningar och öfverbesigtriingnr, af den 20 Dec. i8?.5,
samt genom E. K. Mls till collini aflåtna nåd. skrifvelse den
28 Äng. i832 ytterligare fastställd och bekräftad. Denna
collini nådigst förunnade pröfningsrätt har med omsorgsfull
noggrannhet blifvit utöfvad, och de skäl, sorn dervid blifvit
antagna, lära lika litet, som coiiegii uti dylika frågor meddelade
beslut, kunna emot qo Jin Reg.Fm någonsin blifva
föremål för R. Stis eller deras Utskls pröfning.”
’’Att vid de af R. Stis revisorer icke till bestämd tid
eller person angifna fall, då Krigs-colllm beviljat leverantörer
antingen anstånd med levereringens fullgörande, eller
rättighet att densamma på annan man öfverflytta, eller rent
af befrielse från contractets slutliga uppfyllande, vid hvilka
tillfällen Kronans rätt och fördel dock aldrig blifvit af collini
förbisedda , ränta å uppburna förskotter ej är vorden leverantörerne
affordrad, torde derigenom få anses förklarad!,
att, då någon ränta för sådana händelser icke blifvit i contraclen
betingad, densamma ej heller, emot stadgandet i 9
cap. Handels-bln, kunnat vederbör, leverantörer till last föras.
I öfrigt och då de af collina meddelade anstånds-eller
befrielse-resolutioner grundat sig uppå bestyrkta sjukdomsfall,
olyckshändelser eller andra af collini kända och erkända
hinder för contractens fullgörande, har collini ansett med
sin pligt oförenlig!, att, genom räntas åläggande, såsom villkor
för det sökta anståndet, försvåra möjligheten för en af
oförutsedda motgångar träffad leverantör, alt, utan uppoffring
af sjelfbestånd och limligt väl, det ingångna åtagandet
sig afbörda.”
”Revisorerne hafva sjelfve antagit, att den i Riket år
1834 härjande cholera-farsoten kunnat gifva Krigs-colllm bevekande
anlednir att anstånd med en del contracters fullgörande
bevilja, och revisorerne hafva i denna förmodan
träffat den, i de flesta händelse!', för coiiegii tillgöranden
antagna grund; meu revisorerne hafva förbisett, alt följderna
af denna farsot, särdeles uppå kladestillverkningen i Riket,
visade sig icke mindre tryckande det påföljande året
i835, då, såsom följd af den utländska ullens det föregående
året hämmade införsel i Riket, de för året i835 genom äldre
contract bestämda klädes-leverancer omöjligen kun
-
Den 27 Maj f. m.
a55
de af vederbör, fabrikanter inom utsatta terminer fullbordas.
"
”1 öfrigt och då revisorerne icke kunnat uppgifva, ntt
någon förlust eller annan olägenhet blifvit statsverket tillskyndad,
hvarken vid slulliqvid öfver de af Krigs-colltm utgifna
förskotter, de der allaredan längesedan finnas nöjaktigt
godtgjorda, eller såsom följd af de af Krigs-colltm en del leverantörer
beviljade anstånd, torde hvad af revisorerna i dessa
omständigheter nnfördl blifvit icke till någon åtgärd
hvarken af E. K. M. eller R. St., böra föranleda."
”Revisorernes förmodan att leverantörer någon gång uppburit
förskotter utöfver leverancens halfva värde , är föranledd
af missförstånd om rätta förhållandet, enär ur Krigscollegii
utredn:s-afdeln:s räkenskaper icke står att bevisas, det
en leverantör , såsom verkligt förskott, någonsin fått lyfta
större summa , än den contraherade varans halfva värde.
Deremot och sedan persedlar, i värde fullt motsvarande del
lyftade förskottet, först blifvit aflemnade och vid besigtning
godkända, samt förskottet uppå sådant sätt de facto är vordet
till fullo afbördadt ; har colkm någon gång medgifvit
leverantörer att äfven före contractets slutliga fullgörande,
och till underlättande deraf, utbekomma mindre summor,
vid intet tillfälle öfversligande en redan levererad och godkänd
varas värde. Att någon ränta för så beskaffade summor,
innefattande leverantören tillkommande betalning, men
ingalunda något förskott, icke rimligen kunnat af collini
fordras, täckes E. K. M. finna af det här utredda förhållandet
vara tillförlitligen ådagalagdt.”
"Huruvida, på sätt R. St:s revisorer ansett, de nu gällande
författningar, rörtde villkoren för meddelande af anstånd
med fullgörande af ingångna leverance-conlracter och för förskotters
meddelande af statsmedlen, erfordra mera bestämda
föreskrifter, blifver af E. K. M:s nådigste pröfning
beroende. Iför egen del finner Krigs-colhrn, på grund af
den förflutna tidens erfarenhet, och då inga olägenheter eller
förluster härflutit af redan existerande stadganden , sig
sakna anledn. ntt ett förslag i detta afseende inför E. K.
M. i und. framlägga."
De sednare åren har icke något sådant anstånd blifvit
beviljadt, med mindre leveranlörerne hafva visat sig haft
oöfvervinnerliga hinder; och anser jag således den af revisorerna
i delta afseende gjorda anmärkn. och hvad Utsk. i
anledn. deraf uti detta betänk, yttrat vara helt och hållet
ogrundadt.
Hr Peyron uppläste derefter följande:
Ehuru jag visserligen icke ägt någon befattning med eller
del uti förhandlingarna inom Krigs-coll:m under den
tidrymd R. St:s Hrr revisorer sträckt sina granskningsåtgärder,
hvaröfver StatsUtsk. yttrat sig uti utlåt. Wto 76,
a 56
Den aj Maj f. m.
kan jag dock icke undertrycka min förundran öfver Utsk:s
slutliga hemställan i detta afseende. Då, hvad åtminstone
Krigs-colhin vidkommer, snart sagdt alla de af revisorerna
gjorda anmärka:!' af StatsUlsk. uppå dels collesii gjorda
förklaringar, dels lemnade upplysningar, alldeles blifvit undanröjda
eller af Utsk. förklarade böra förfalla, synes högst
besynnerligt, att nämnda collini anses förtjent till den af
TJl^k. föreslagna tillrättavisning. Jag kan ingalunda inse,
alt cnlkm icke med största noggrannhet efterkommit hvad
K. M, på grund af R. St:s beslut och gällande lagar, detsamma
anbefallt; icke heller kan jag medgifva, alt collini
icke haft all möda ospard att lili hvarje det åliggande förvaltningsgren
iakttaga den störstn sparsamhet och hushållning;
och får jag tillägga, att coll:m med skyldig grannlagenhet
alltid vetat och skall veta bemöta de anmärknir, sorn
af R Stis revisorer blifvit eller blifva gjorda. Den ordställning
uti en collegii förklaring af år 18I6, som utpekas, såsom
varande mindre tjenlig, har jag med all uppmärksamhet
genomläst, men icke funnit den på minsta sätt stötande.
Jag yrkar på återremiss af utlåt, och skulle Utsk. emot
förmodan vidblifva dess bedöinmande, anhåller jag å collegii
vägnar, att Utsk. täckes antyda i hvad och när collini
gjort sig förtjent af de stränga beskyllningar, utlåt, nog
obilligt synes innefatta collectivt mot alla förvaltande
verken.
Jag förenar mig för öfrigt uti de Hr Biskop Hedre'ns
och Prosten Stenhammars utlåt, åtföljande reservationer.
Hr Silfverstolpe, Dav. Wilh., anförde skriftligen
:
Då StatsUtsk:s ifrågavar. utlåt. Nio 76 omfattar den
fövaltningsgren, till hvilken jag hörer, torde det tillåtas mig
att i ämnet äfven yttra några ord.
Jag börjar med den förklaring, alt jag gör rättvisa åt
det H. Utsk:s afsigt att vårda det allmänna bästa. Det är
hvad hvar och en i sin mån bör känna sig pligtig till. Men
då jag erkänner detta, och då jag af utlåt, i slutmeningen
af snart sagdt hvarje §, som rörer Krigs-colllm. finner, att det
H. Utsk. åt collini, med anledn. af dess förklaringar öfver R.
St:s revisorers berättelser, å sin sida gjort samma rättvisa,
har jag svårt att uppfatta, hvarföre nämnda embetsverk skall
inbegripas i följande:
”Utsk. tvekar ej att uttrycka dess på här ofvan anförJ’da
facta grundade öfvertygelse, att uti statsförvaltningen
■”misshushållning i flera fall ägt rum, och att R. St:s revisorers
derom förnyade anmärknir uti ingen väsendtlig mån
”verkat till en bättre ordning, eller till undanrödjande af
”sådana brister i styrelseverkens organisation och förvaltning,
hvar
-
Den 37 Maj f m.
3 '1
”hvarigenom en noggrannare vård om Statens medel boi t
”inträda;” hvarföre Utsk, föreslår R. St. att hos K. M.
anhålla:
”det sådana föreskrifter mätte meddelas Rikets collegier
”och förvaltande verk, hvarigenom desamma på det stränga’’ste
lillförhindas, att med största noggrannhet efterkomma
”hvad K. Af., på grund af R. S(:s heslut och gällande lagar,
”velat dem anbefalla; börande desamma hafva ingen möda
”ospard att 11 ti hvarje dem åliggande förvaltningsgren
”iakttaga den största sparsamhet och hushållning , samt att
”med skyldig grannlagenhet bemöta de nnmärkntr, som af
”R. St:s revisorer göras emot deras förvaltning och räkenskaper.
”
Då jag under nära hela den tid, som revisorernes berättelser
omfatta, varit ledamot i det nyssnämnda af StatsUtsk.
jemväl omförmälda verk, och jag, för mindel, ej har
någon inre åklagare, sorn förebrår mig, att jag vanvårdat
Statens bästa, åtminstone ej uppsåtligen eller af lättsinne;
då jag inom ver ket ej funnit någon anda af misshushållning
eller bortplåtlringsbegär; då, såsom jag nyss anfört, SfatsTJtsk.
öfverallt ansett anmärkntna nöjaktigt förklarade, eller,
der ännu något kunde återstå alt utreda, sådant ej vidare
varit af verket beroende; kan jag ej finna, hvarföre
stafrén skall brytas öfver detta verk såsom öfver de öfriga,
hvilka, måhända lika lätt som Krigs-colhrn, skola kunna
ådagalägga klanderfria handlingssätt. Mäktigare än alla yttre
anmärkntr, verkar till Statens fördel den rena, sanna fosterlandskänslan,
känslan för åtagna förbindelser. Jag är
glad alt kunna vitsorda denna eftersträfvade fördel , äfven
på den underordnade plats, der jag har tillfälle anställa betraktelser.
Denna öfvertygelse skall jag ej söka påtvinga
någon. Den skall likväl blifva frivillig för hvar och en, soin
vill närmare göra sig underrättad om alla förhållanden.
Måhända hafva tider funnits, då omtankan och hushållningsbegäret
kunnat vara önskvärdare än som visat sig; må man
då ställa sina anmärknzr emot dessa tider; må man likväl
dervid vara billig, ty ingen af de hädangångne skall stiga
upp och försvara dem; men må man icke från dessa lider
draga slutsatser öfver den närvar. Andan förändrar
sig med tiderna, och detta i snart sagdt alla afseenden ,
i godt så väl som i ondt. Uti ifrågavar. fall synes den
åtminstone hafva gjort ett icke så obetydligt steg framåt.
För att ej för mycket upptaga R. o. Ad:s lid, skall jag
blott inskränka mig till en annan anmärkn. vid StatsUtsk:s
utlåtande.
I nnledn. af 1837 års berättelse öfver begagnandet af
extra-statsanslagen till försvarsverkets iståndsättande och de
af revisorerna gjorda anmärkntr vid granskning af Krigscollegii
utrednings-afdeln:s räkenskaper, tillstyrker Utsls. R.
7 H, 33
Dt n jj Maj f. m.
St. att hos K. M. i und. anhålla, det K. M., i afseende på behandlingen
af frågor om anstånd med fullgörande af afslutade conIract,
må i nåder meddela sådana föreskrifter, att det icke må
bero på de förvaltande auctoriteter, hvilka contracten upprättat,
att dylikt anstånd bevilja, äfvensom att anstånd och befrielse
från stadgadt vite icke må medgifva» i annat fall, an då
fullt yilltiga skäl dertill förefinna», samt leverantörer, som
erhållit förskott, tillförbinda», att i händelse de af dem åtagna
förbindelser icke inom stadgad lid fullgöras, laga ränta
derför erlägga.
För min del kan jag ej biträda en sådan und. anhållan.
Då jag så mycket hellre delar del II. Utskts åsigt, att
anstånd och befrielse från stadgadt vile icke alltid må medgifva»,
äfvensom att räntebetalning af leverantörer bör å erhållet
förskott vid bristande leverance erläggas, som jag vid
flera tillfällen i dylika beslut deltagit, kan jag dock ej förena
mig i den mening, alt detta vid alla tillfällen bör äga
rum, och minst, alt de förvaltande vei ken ej skulle få bevilja
anstånd med leverancens fullgörande, då gilltiga skäl,
men endast under dessa omständigheter, sig förete. Erfarenheten
har tillräckligen lärt mig, att Kronans sanna fördel
beredes, när någon gång ett lämpligt anstånd kan lemnäs.
Jag anser det öfverflödigt att utveckla alla skälen härtill;
de inses lätt af en hvar. Jag vill dock anföra allenast
ett exempel. Om anstånd i bristande leverance ej linge
lemnäs, skulle deraf följa ny auction för varans anskaffande,
som hos den första leverantören måhända är nära färdig.
Tid förloras således, ej allenast för auetionens anställande,
hvartill, enligt författningarna, minst åtgår 6 veckor, och sedan
för varans tillverkning, som måhända fordrar ett helt
år eller mera, och Kronan går således under hela denna tid
miste om sitt behof, som annars kanske inom i4 dagar varit
fyldt, om anstånd blifvit lemnadt.
På samma sätt anser jag, att icke alltid det förvaltande
verket bör förmenas rättigheten att befria från
stadgadt vite samt från räntebetalning å erhållet förskott ,
ehuru, vid de flesta fall, iakttagande häraf är af nytta , hvarföre
sådant i Krigs-coll:m också vid de mesta tillfällen
följes.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag
om ålerremiss af StatsUtskls utlåt. J\:o 76, med begäran, att om
Utsk. ej tror sig kunna i allo ändra slutmeningen, åtminstone
Krigs-eol!:m måtte uteslutas från den und. anmälan till
K. M., helst jag ej heller uti collegii und. utlåt, öfver revisorernes
berättelse finner något, som kunnat gifva anledn.
till Utskts yttrade mening, att coIl:m, så val som de öfriga
verken, skulle hafva brustit uti skyldig grannlagenhet
vid bemötandet af Hrr revisorers anmärkningar.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: I 170 §:n af
Den 27 Maj f. m.
SlalsUtsk:s betänk. afstyrkes fortfarandet af ett arfvode, som
af Ry ttmästaren Åkerstein uppbäres. Mig är bekant, att detta
arfvode, hvilket Utsk. förmenar exclusive afse sadelmodeller,
blifvit Rytlmästaren anslaget, i hänsigt till vidsträcktare
och än fortfarande pligte-r.
Hvad vidare beträffar denna så mycket omtalta och så
olika bedömda modellfråga, ser jag den tydligen dela sig i
arne: den om sjelfva modellerna, och den om behandlingen
af uppkomna tvister. Om modellerna kan jag tala med
sakkännedom, och i denna finner jag en pligt att lala. Jag
har inom och utomlands granskat många inventioner, hvaribland
många som varit berömliga. Men jag fann aldrig en
inventor, hvars förslag, i hvad cavalleriet angår, så tillfredsställt
mig som Hr Ryttmäslar Akersleins. Det som synnerligast
bland likartade uppfinningar utmärker hans, är den praktiska,
på sannfärdig militärisk beräkning grundade, användbarheten.
Denna förtjenst har jag, ifrån och med skjutgeväret,
ända ned lill klack,porren, igenfunnit i alla Ryttm. Åkerstein*
modeller.
I hvad angar de genom dessa modeller föranledda administrativa
mål och juridiska tvister, hyser jag väl derom
åtskilliga meningar. Men, om än 90 §:n Reg.Fm icke stod
mig i vägen, borde jag ändå icke här uttala dem. Jag tillerkänner
mig icke fullständig kunskap örn fact a, ej heller
juridisk competence, och må således innehålla med åsigter,
om hvilka jag befarar alt de skulle misstyckas af alla iuteressenterna.
Må jag endast klaga deröfver, att processen om
sadelmodellen kunnat räcka i 7 år! Hvad häri på individer
ankommit, vill jag icke veta; ty detta vetande behöfver jag
alldeles icke till förnyande af min redan i motionsväg förda
klagan öfver våra, i öfriga stater oerhörda, juridiska
procrastinalioner. Man äger icke rättegångsordningar för
att lemna flitt spel åt individuella lynnen, hätskheter eller
långsamhetsv.inor. Äro institutionerna riktiga, så söndermala
de allt hvad ond vilja eliel- lyten i lynnen, vare sig hos
kärande eller svarande, alstra till hinder lör målens rätta
fortgång.
Jag öfvergår 1111 till ett annat ämne, nemi. den ifrågasatta
afskrifningen af 42,000 rrdr brco lill förmån för Hr
Grosshandlaren Liljevalch och i sammanhang med hans i
Norrbotten hafda undsältnings-befattning. Ostridigt är, alt
denna varit berömlig och högst nyttig, alt den äldre undsätlningsmetoden
kostat Staten en half million r:dr brco inom
få år, och lemnat de undsatta i obestånd; att den af Hr
Liljevalch använda metod upprättat de undsatta oell kostat
Staten intet, och skulle nu blifva kostande blott de ifrågavar.
42,000 rrdr. Allt detta ser jag vara vitsordadt af Gr.
Sparres motion, af länsstyrelserna, af domare i orterna och
af landskapermas riksdagsmän. Dessa meranämnda 42',ooo
rrdr lära motsvaras af Hr Liljewalchs fordringar hos de
Dea 27 Maj f. tu.
svagaste af de undsatta, hvilka, ifall af den utsökning, sorn
ganska billigt föranleddes af vägrad afskrifning, skulle räka
i ett obestånd, hvilket genom påföljande ödesmål skulle, i
mitt sätt att se, blifva Staten vida menligare än ifVågavar.
afskrifning. Afvaktande resultatet af den undersökning härom,
hvilken SlatsUtsk. lärer hafva anställt i orterna, slutar
jag med upprepande af mitt åt Hr Liljevalch lemnade förord.
At dem af Ståndet, som skulle vilja närmare undersöka dessa
ekonomiska frågor, recommenderar jag en i boklådorna tillgänglig
skrift med titel: ”Några ord örn undsättningar/’
Gr. Löwenhjelms anförande hade blifvit afbrutet genom
ankomsten af en ledamot af K. M:s Statsråd, Statsrådet
och Ridd. Fåhreus, hvilken å K. Rits höga vägnar aflemnade
en Dess nåd. skrifvelse till R. St.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag får förena mig
med H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm i det yttrande han afgifvit
om Ryttmästare!! Åkerstein. Hvad Rytlmästarens skicklighet
beträffar, skall jag ej vidlyftigt yttra mig derom, sedan
Gr. Löwenhjelm, sorn äger så mycken sakkännedom, på ett
lör Ryttmästare» Åkerstein så smickrande säll nu derom talat.
Jag anhåller blott för R. o. Ad. få upplysa, huru det arfvode
tillkommit, som han innebar, och i afseende hvarå
StatsUtsk. fästat uppmärksamhet på revisorei nes anmärkn.
Det tyckes, söm revisorerne ansett, att Ryttmästaren Åkerstein
erhållit ifrågavar. arfvode af 600 r:dr endast för uppsigt!*
n öfver sadelmodellerna. Ail delta likväl icke är förhållandet
synes tydligen af K. M:s nåd. bref af den 18
Febr. 18i2, hvilket grundar sig på en und. anhållan från
mig, såsom davar. General-adjutant för armeen. R. o. Ad.
torde tillåta mig att uppläsa följande
Utdrag af K. M:s nåd. bref af den 18
Febr. (832, ang:de gjord hemställan
om ett årligt arfvode af 600 r:dr
b:co till Ryttmästaren Åkerstein.
då det är af särdeles vigt att äga välgjorda och ändamålsenliga
modeller af bevärings- och utrednings-persedlar, för
att, med verklig nytta och besparing för försvarsverket, kunne
använda de af Rikets sednast församlade Ständer anslagna
medel till materieleus iståndsättande, J, till följe af Vålnad.
befallning, till sådana modellers anskaffande , äfvensom
för ledningen vid sjelfva persedlarnas förfärdigande, användt
Ryttmästaren i General-staben Nils Harald Åkerstein, hvilken,
så väl under sin långa tjenstetid inom fäderneslandet, sorn
ock under mångfalldiga resor utom Riket förvärfva! nödig
erfarenhet och grundlig insigt uti ifrågavar. för en armee.s
tjenstbarhet så maktpåliggande del af mililär-administiahonen;
anhållande J i und., att sorn alla vid General-adjut,-
D e il 25 M a j f. ra.
expedit) för armeen befintliga arfvoden redan äro disponerade,
oell tjenstgöringen ej medgifver någon ytterligare indragning
af personalen vid nämnda expedition, hvarigenom
bemälde stabs-officer ielte kunnat erhålla någon ersättning
för hans redan hafda och allt jemnt fortfarande möda, Hyttmästaren
Åkerstein alltså måtte, så länge hans ifrågavar. befattning
fortfar, få åtnjuta ett årligt arfvode af 600 r:dr
b:co, räknadt från detta års början, helst han icke någon lön
på stat innehafver; och som WI, på de af eder sålunda
anförda skäl, i nåd. funnit godt tillåta, alt Ryttnrästaren Åkerstein,
så länge han fortfar med tillsynen och ledningen vid
modellers förfärdigande för arméens beväris- och utrednlspersedlar,
utan att derunder åtnjuta någon motsvarande
aflöning på stat, må få uppbära ett årligt arfvode af 600
rtdr b:co, räknadt från innevar. års början, att qvartaliter till
honom af Vårt och Rikets Statsconlor utbetalas — — —
CARL JOHAN.
Rätteligen utdraget, intygar
C. E. Lagerstråle.
Af denna skrifvelse synes det klart, att ifrågavar. arfvode
ej beviljades Ryltmästaren Åkerstein för sadelmodellen,
utan såsom en generel gratification eller aflöning för det
uppdrag, lian fått att besörja om modellers anskaffande, och
verkställande af dem, som blifvit antagna. Delta hans uppdrag
har fortfarit ända till innevarande tid. Det som i den
vägen blifvit honom anförtrodt, har med mycken sakkännedom
och utmärkt väl blifvit utfördt. Det är dessa upplysningar
jag velat lemna vid banden; och i händelse de vid
betänk, i öfrigt gjorda anmärkntna föranleda återremiss ,
hvilken jag dock för min del visserligen icke påyrkar, så
hoppas jag, att Utsk. vill ånyo taga denna fråga i öfvervägande,
och lemna uppmärksamhet åt de förhållanden jag
ådagalagt.
Efter jag har ordet, anhåller jag äfven att få fästa
uppmärksamheten vid ett annat utlåt, i samma betänk. Uti
26 §:n, vid fråga örn de utgifter, som blifvit gjorda för reparationer
vid Marieberg och Haga lustslott, yttras i sednare
punkten röride Haga: ”Enär deremot kostnaden för reparationsarbetena
vid Haga lustslott synes vara för Forti”fications-verke.
t fullkomligt främmande, bar Utsk. funnit skäl
”tillstyrka, att R. St. hos K. M. i und. anhålla, det beloppet
af sistnämnda kostnader må af de lill Haga lustslott
”anslagna medel Fortificalions-afdelningen godtgöras.” Man
torde så mycket mindre lämpligen kunna fordra, att de anslag,
som för Haga slolt blifvit beviljade, skulle ersätta denna
kostnad, sorn dessa reparationer icke blifvit verkställda
för slottets räkning, utan för ett alldeles främmande ämne.
Jag har ansett det vara min skyldighet att fästa uppmärk
-
Dell 27 Maj f. m.
samlielen derpå, alt såsom orden h/ir äro stal ida, skall det
ovillkorligen se ut, som dessa medel blifvit utgifna, för att
ersätta kostnader, livilka blifvit gjorda för slottets räkning.
Detta är likväl ej förhållandet; de ifrågavar. medlen hafva,
såsom Hr Peyron upplyst, blifvit använda för de oundgängligen
nödvändiga reparationer i och för Aggei luis’ Hästjägare-detacheroents
inqvartering vid Haga. Delta detachement
skall ovillkorligen hafva inqvartering, hvarhelst
elei blifvit förlagdl. Att således statsmedel dertill måste i alla
händelser utgifvas, är klart, likasom att de ifrågavar. kostnaderna
äro främmande för lustslottet, och kunna under ingen
synpunkt billigtvis dess anslag påföras. Det var endast
detta förhållande jag velat hafva äran upplysa.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande:
Då de flesta, vid de särskilda revisionerna gjorda och
af H. StatsUtsk. godkända, anmärknlr röra regeringsärenden,
hvars slutliga bedömmande öfverlemnats till Const.-  TJtskrs handläggning, anser jag mig för det närvar, böra
undertrycka allt omdöme öfver dessa. I afseende pä de flesta
af de öfriga, har H. Utsk. funnit, dels att de af vederbör.
embetsverk afgifna förklaringar varit tillfyllestgörande,
dels att förhållandena i öfrigt vore sådana, alt anmärkntne
antingen borde förfalla eller åtminstone icke kunde föranleda
till någon åtgärd. Hvad de få återstående beträffar,
vill jag, saknande i de flesta fall närmare kännedom rörtde
special-förhållandena, inskränka mig till alt yttra löija
lide :
I afseende på den, sidan 5j , §:n 154, omnämnda an
märka.
rörtde Kronans förlust på reqvirerade men icke begagnade
spanmålsposter för Jemtlands län, får jag fästa uppmärksamheten
på svårigheten, ja sjelfva omöjligheten, — då
Statens auctorileter skola befatta sig med undsällningsväsendet,
— att på förhand kunna bestämma verkliga behofvet
och för hvad pris detta, i annan d. v. s. vanlig väg,
skall kunna uppfyllas. En auetoritel har då endast i utvägar
att välja, antingen alt fordra det minsta och förutsätta
de mest gynnande förhållanden, och då utsätter den
sig, på sätt färska exempel utvisa, för förebråelsen att hafva
försummat deras intresse, för hvilka den skall vaka, eller
att förfara på motsatt sätt, och då kan det, med hästa välmening,
gå henne såsom Hr von Törne, eller att behofvet
för bättre pris i enskild väg kan fyllas, och att sålunda
hvad Staten anskaffar blir obegagnadt Jag tror sålunda, att
enda correctivet emot misstagen på begge hållen, är. att
vänja allmänheten vid den tanken, att den måste sörja för
sig sjelf, och att inskränka Statens biträden till att bereda
den flitige arbetsförtjenst, då spanmålsbrist och andra ofördelaktiga
conjuncturer tvinga den enskilda näringsidkaren alt
inskränka sitt begagnande af arbete.
Den 27 Maj f. m.
a63
I afseende på hvad sid. 65, §:n 167, omförmales, rör:de
de f. d. Gonsuln i Algier, J. F. Schultze, anslagna löne—
förmåner, anser jag inig, ehuru Ulsk. ej funnit revisorernes
anmärkn. föranleda någon åtgärd, böra nämna, att under närvar.
förhållanden kan denna utgift icke utan men försvenska
handeln umbäras. Sedan Algiers eröfring af Fransmännen,
har staden af detta namn blifvit den vigtigaste punkten
i hela Medelhafvet för Svenska exporthandeln och särdeles
för Svenska sjöfarten, hvilka varit i starkt årligt stigande.
Orsaken är den fria handel, Franska Reger;n beviljat
denna coloni. Men då ännu coloniens export är ringa,
och sålunda en consul ej kan genom commissioner till upphandlingar
förtjena någonting, och lefnadskostnadeu är särdeles
dyr, så länge nästan allt måste hemtas från Europa,
kan icke en consul derstädes umbära det löneanslag Hr
Schultze åtnjuter.
Med anledn. af hvad Utsk. anfört sid. 66, §:n 169, rör;de
artilleri-fördelningens skuld för vissa inteckningar i Mariebergs
egendom, har jag ansett mig böra väcka en motion,
som jag härmedelst får aflemna. (Se Bil. fält. A).
I afseende på den, sidan 7!, §:n 187, föreslagna underd.
hemställan till K. M., om vidtagande af sådana föreskrifter,
hvarigenom må förekommas, alt anvisningar å anslaget till
rese- och Iractamenls-kostnader för militära embete- och
tjenstemän äga rum, sedan detsamma för året till hela dess
belopp utgått, får jag fästa uppmärksamheten derå, att, på
sätt K. Krigs-coll:m i dess afgifna förklaringar upplyst, detta
anslag ej kan betraktas annorlunda, än som ett förslagsanslag,
och att, i händelse Utsk:s föreslagna hemställan skulle
vinna bifall, det lätteligen kunde inträffa, att om något år,
sedan anslaget till fullo blifvit användt, sådana resor i och
för Kronans tjenst ytterligare erfordrades, alla tillgångar skulle
saknas, och sålunda, oaktadt behofvet, man nödgas inställa deras
företagande. Jag tror derföre det rätta vara, att H. Utsk. på
3:<Ije hufvudtiteln uppför för delta behof ett anslag, någorlunda
motsvarande medelåtgången under förutgående åren,
men med obehindrad rätt för K. M. att, till betäckande af möjligen
uppkommande brister, begagna sådana medel under samma
h 11 fv tid titel, hvilka i allmänhet äro till Dess höga användande
öfverlemnade, såvida icke II. Utsk. skulle finna
lämpligare, att ifrågavar. anslag finge såsom ett förslagsanslag
godlgöras titeln, efter verkliga åtgången., utan beräkning
af hvarken brist eller öfverskott.
I afseende på Utsk:s tillstyrkan, sidan 83, §:nat3, rörtde
Saltpeter-comiteVns upplösning, och öfverlemnande! af de
ärenden, den ombesörjt, åt K. Krigs-collegii artilleri-afdeln.,
vill jag endast yttra den önskan, att denna afdelnts många
andra olikartade göromål måtte tillåta den, att egna den
för Rikets försvar och för de norra orternas ekonomiska
bestånd så vigtiga salpeternäringen samma upplysta och
a64
Den aj Maj f. m.
verksamma hägn, som K. comiteen haft tillfälle lemna, oell
sam från en årlig tillverkning af 2 å 3,000 lisp:d uppbragt
den till 26,000 lisp:d, oell alt förvaltningskostnaderna måtte
blifva lika ringa, som de under comiteens tid varit. Särskildt
anser jag mig böra, ehuru troligen öfverflödigt, fästa
uppmärksamheten derå, att de vid comiteen anställde tjenstemän,
såvida deras tjenstebefattning ej kommer att fortfara,
böra, i likhet med hvad vid dylika tillfällen alltid ägt rum,
bibehålla deras förra löner. Att comiterade sjelfve aldrig
uppburit några arfvoden eller annan penninge-ersätlning,
torde jag icke behöfva omnämna.
Då man, vid genomgåendet af ifrågavar. utlåt., knappast
tinner någon enda anmärkn. vid någon åtgärd, beroende
af ”Rikets collegier och förvaltande verk,’’
hvilken Utsk. ansett å B. St:s sida påkalla något vidgörande;
så är det icke utan en stor, och särdeles för den som
har den äran sjelf tillhöra ett Rikets colbm, smältande öfverraskning,
man läser följande slutmening, (sid. 8 5).
'Då Utsk. rör:de de af revisorerna anmärkta förhållanden,
hvilka icke blifvit till Const.Utsk:s handläggning öfver”lemnade,
för hvarje särskild fråga funnit föga alt tillägga
’'eller föreslå, kan likväl Utsk. icke uraktlåta att till R. St:s
”uppmärksamma ompröfvande af statsmedlens förvaltning
”framställa följande öfversigt deraf.’’
”Med förbigående af de vigtigare frågor, hvilka här
”endast få anmälas såsom handlagda, och äfven äro uti §jj:n
’’3, 5, 6, 67 och 131 omnämnda, såsom gifna anlednlr till
”en mer omfattande granskning af Riksstyrelsen, återstår ett
”större antal anmärkntr, visserligen rör:de ämnen af mindre
”omfång, men hvilka samfäldt dock vittna om den ringa
”uppmärksamhet, åtskilliga af Rikets förvaltande verk lemnat
’åt revisorernes ofta förnyade erinringar om en sparsamma”re
hushållning i detalj, hvilka erinringar, i stället att föranleda
und. förslag till afhjelpande af länge öfverklagade
”brister, endast synas hafva framkallat förklaringar (sid. 3,
”14, 62, 76), egnade att undanrödja de lagliga skälen till
”anmärkntr, dervid understundom uttryck blifvit begagnade,
”synnerligast år 1836 af K. Krigs-colhm, Förvaltningen af
”sjöärendena och Convoj-commissariatet, som synas mindre
”lämpliga vid bemötande af den andra Statsmaktens grund”Jagsenliga
åtgärder.”
”Utskottet tvekar ej att uttrycka dess på här ofvan an”förda
facta grundade öfvertygelse, att uti statsförvaltningen
”misshushållning i flera fall ägt rum, och att R. St:s reviso”rers
derom förnyade anmärknrr uti ingen väsendtlig mån
'verkat till en bättre ordning eller lill undanrödjande af så’’dana
brister i styrelseverkens organisation och förvaltning,
* hvarigenom en noggrannare vård om Statens medel bort
”inträda, hvarföre Utsk., jemte de särskildta ofvan föreslag
-
Den 27 Maj f. m.
’’n;i nnd. sk lifv elser, tillika föreslår R. St. att lios K. M.
”anhåll a.;"
”del sådana föreskrifter måtte meddelas Rikets collegier
”oall förvållande verk , hvarigenom desamma på det stiän”gaste
till förbindas att med största noggrannhet eftei komma
”hvad .K. M., på grund af R. Sits beslut oell gällande la”gar,
velat dein anbefalla; börande desamma hafva ingen
’’mödn ospard, alt uti hvarje deni åliggande förvaltningsgren
”iakttaga den största sparsamhet och hushållning, samt att
”med skyldig grannlagenhet bemöta de anmärkntr, sorn af
”R. Sits revisorer göras emot deras förvaltning och räkenskaper.
”
Då man i den nu upplästa delen af Ulsk;s Iretänk. vill
söka den tankegång, simi (ört till dess stränga hemställan,
linner man visserligen först, att Utsk. såsom v i g t i gare
benämnt vissa frågor, som skola gifva anleda, till en iner
omfattande granskning af Riksstyrelsen. Men då man efterser
de ,i afseende härå åberopade §§, upplyses, att samtliga
dessa frågor röra åtgärder, der collegierna och förvaltande
verken endast verkställt K. M:s beslut, och som sålunda,
långt ifrån alt hafva bort underkasta dessa verk den förutnämnda
beskyllningen, att icke hafva efterkommit hvad K.
M., på grund af R St:s beslut och gällande lagar, dem anbefallt,
— en -beskyllning, hvarom för öfrigt uti ingen af de
vid revisionerna gjorda anmärknrr ett ord förekommer, — i
afseende på dem endast antyder, att de egnat Konungens
bild skyldig hörsamhut. Det kan således icke vara dessa,
utan de strax! efteromnämnda anmärkn:r ”rörande ämnen af
”mindre.omfång, men hvilka dock samfäldt” (skola) ”villna om
”den ringa uppmärksamhet, åtskilliga af Rakets förvaltande
”verk kemnat åt revisarerne.s ofta förnyade erinringaromen
”sparsammare hushållning i detalj,” hvilka föranledt den föreslagna
skrapan. Om man, efter Utskcs egna hänvisningar
till sidorna 3, 14, 7*5, efterser hvilka de revisorernes er
inringar
varit, sorn, ”i stället att föranleda und. förslag till
’’afh jelpande af länge öfverklagade brister, epdast synas haf”va
framkallat förklaringar egnade att undanrödja de lagliga
skälen lill onmäikntr,” finner man, sid. 3, ingen anmärkn.
rörtde någon åtgärd, sorn varit beroende af något
colhm eller embetsverk; sid. 145 ingen anmärkn., sorn icke
Ul|k. förklarat antingen fullständigt eller nöjaktigt upplyst,
eller af andra skäl kunna förfalla; sid. 6a, att af 3 anmärkn;!1,
en för del närvar, icke ansetts erfordra någon åtgärd,
en blifvit underkänd och den 3:dje ej ansetts föranleda
till någon åtgärd; och sid. 76, att Utsk., i afseende på 7 der
omförmälda anmärknjr, yttrat, att en må förfalla,1 en icke
påkalla någon åtgärd, och de öfriga 5 lemnäs utan afseende.
Det kan således icke gerna vara dessa anmärkn:r, som
föranledt nyssnämnda yttranden af Utsk.; men om deremot,
7 H. 34
2 GG
Den 27 Maj f. m.
på slitt vissa reservationer lala förmoda, anledntn hem tafs
från de många amnärkn:r i obetydligare ämnen, hvilka vid
revisionerna blifvit gjorda, men sorn af Utsk. blifvit föi bigångna,
så bade det måhända i så fall ieke varit en obillig
fordran på Utsk:s rättvisa, att dessa anmärkn:r, i hela deras
belydelserika skick, jemte de deröfver gifna förklaringar,
blifvit af Utsk. framställda, så att .RiksSttns ledamöter och
Svenska allmänheten, utan att behöfva genomgå 3 tjocka
band revisionsberättelser, kunnat bedomina, huruvida dessa
anmärknrr verkligen gåfvo anleda, lill det fällda omdömet,
och icke af delta möjligen missledas, att tro deni innehålla
helt annat än hvad sorn i verkligheten är förhållandet. För
nit. visa verkliga halten afen stor del nfdessa små anmärknlr,
■viii jag exempelvis anföra 2:ne rör:de Krigs-coilegii Fortifications-afdelnls
förvaltning af de till försvarsverket anvisade
extraordin.-anslag för år 1833» (Se i835 års rev.berättelse
siri. 76 och förklar, sid, 77). Revisorerne hade nemi. anmärkt,
dels att, vid befästningsarbetena vid Carlberg och
Carlsborg, extra förplägningar blifvit utdelta utan särskilda
generalorder derom, dels såsom en ofullständighet i Fortifications-departrs
räkenskaper, att behöriga verificationer för
2tne partier uppköpta medicamenter saknades. Fortificationsafdelntns
förklaring upplyser, dels att de anmärkta extraförplägningarne
endast blifvit utdelta, dä kallare luft eller
svårare kyliga stormar för bevarande af soldaternes helsa
sådant fordrat, och tiden ej medgifvil att afvakta skriftliga
generalorder, dels att de såsom saknade omnämnda verificationerna,
med litet mera uppmärksamhet af Hrr revisorer,
kunnat igenfinna i det verificatiomband, som omfattar anmärkntsmålen.
Beträffande sistnämnda förhållande, lägger
jag ingalunda Hrr revisorer, med deras mångfalld af under
få månader hopade göromål, lill lust, att de ej sjelfve funnit
detta, men väl, att, innan de låtit en i verkligheten obehörig
anmärkn. gå till R. St., de ej förut satt vederbör, i
tillfälle att lemna nödig upplysning om förhållandet.
Da Utsk. yttrat, alt understundom uttryck blifvit begagnade,
sy n n e r I i g as t af vissa uppräknade embetsverk,
som synts mindre lämpliga vid bemötandet af den andra
Statsmaktens grundlagsenliga åtgärder, tyckes delta yttrande
innebära, alt äfven andra än de uppräknade verken på
detta sätt sig förgått, ehuru ianindre grad. iVIen jag uppmanar
H. Utsk. att uppvisa någon förklaring, deri dessa andra
verk glömt den aktning, de varit skyldiga en auctoritet,
som talat i R. Sl:s namn. Tverlom tror jag, att man Öfverallt
skall finna den lugna sans och den hofsamhet i språk,
som anslå en offentlig myndighet, och som man måhända
någon gång skulle kunna tro sig äga anledn. önska lika noga
ihågkommas, då afdelningar eller medlemmar af den
Statsmakt, sorn representerar folkselemenlet, talar till eller
cm den Statsmakt, hos hvilken våra grundlagar och våra
Den a- Maj f. ra.
seder nedlagt nationens majestät, oell hvats i o k t tagande t
iliden man minskar fri hel et» af de omdömen, hvartill folkrepresentanten
är berättigad. Beträffande de särskildta utpekade
verken, sa uppmanar jag I). Utsk. atti Krigs-eollegii
år i8>6 algilna förklaringar upptäcka något, som afviken från
den typ, jag nyss förklarat utgöra allmänna karakteren af
de afgifna förklaringarna. Lika är förhållandet med Sjöförvaltningen.
Måhända har Utsk. här afsett eft särskildt
afoidföitn afgifvet utlåt. (sid. 6j och den deri förekommande
tirad: ”att sednare tiders revisioner af statsverkets räkenskaper
allt mer och mer lyckas antaga den riktning,
”alt göra dem lill yttringar för hvarjehanda utgjutelse!' af
”opinioner och hugskott, från ämnet mer eIler mindre afskilj”da,
till ingen egentlig påföljd ledande, och således utan allt
”annat ändamål, än det obehag, sorn blotta framställningen
”kunde framkalla.” Denna tirad, som jag skulle önska vara
obefogad, och som jag äfven skulle önskat icke på delta
ställe hafva blifvit yttrad, innehåller dock endast en opinions-ntgjutelse,
hvartill måhända dåvar. ordform i Sjölörvaltningen
kunde anses lika berättigad som de medlemmar af R. St ,
hvilka tillåtit sig lika problematiska yttranden rör:de Konungens
embetsverk ; och skulle jag för min del tro, att rälta sättet,
att å ömse sidor afböja sådana, är, att icke visa sig hafva
blifvit dem varse. Det tredje utpekade verket är Convoj-commissariatet,
hvars år i8>6 afgifna utlåt., — jag erkänner det,
— är afFaltadt meden särdeles värma. Den torde dock måhända
kunna äga anspråk på något undseende, dä man erinrar
sig den ton, i hvilken nyss förut sista riksdagens StatsUtsk.
affatta! sitt utlåt, om detta verk, och sorn svårligen
kunde undgå att djupt såra de aktade och redliga män, som
dellogo i dess styrelse.
Uti försatsen till den mening, som slutar med förslaget
till den ifrågasatta skrapan för Rikets collegier och förvaltande
verk, uttrycker Utsk , såsom skal för denna dess på
förut anförda fada grundade öfvertygelse, alt uti statsförvaltningen
misshushållning ägt rum, och att R. St:s rerevisorers
derom förnvade anmarkntr uti ingen väsendtlig
mån verkat till en bättre ordning eller till undanrödjande
af sådana brister i styrelseverkens organisation och förvaltning,
hvarigenom en noggrannare vård om Statens medel
bort inträda. Då följden af denna försats varit den ofta
omnämnda skrapan, måste sålunda den anmärkta misshushållningen
i statsförvaltningen varit de förvaltande verkens, och
af sådan art, alt den ådagalagt bristerna i deras organisation
och behofvet af denna förändring. Jag uppmanar II.
Utsk., att i de af dem anförda facla, lill och med om raan
tillägger dem, revisorerne vidrört men Utsk. förbigått, uppsöka
några, sorn kunde rättfärdiga ett sådant omdöme, äfven
om deribland skulle kunna igenfinnas de smärre misstag, hvilka
torde från ali större förvaltning vara oskiljaktiga. Utsk. har
näst före sin tirad om embelsverken yttrat en sats, livar»
Den ij M srj f. m.
r i k t i i» lif f jag fu Ukrtmligen erkänner, mén sohr jagt rVékVa
skulle önska, ott Utsk. sjellt efterföljt. Utsk. yttrar neniI.,
sid. 83: ”Efter alt Salunda uti en serie hafva genoitigatt
”revisorernes afgifna berättelser och, med aöledri. af de
”deri förekommande annrärkntr, hafva vidtagit de åtgärder,
”sorn, med stöd af Riksd.Ordnts 2g:de §, ålegat StatsUtskv,
”samt i öfrigt till R. St:s vidare ompröfning hafva framlagt de
”erinring ir, sorn vid hvarje punkt af revisionsberättelserna sig
”förete, har Utsk. likväl trott, att denna från framfarna riks”dagars
praxis hemtade ordning för behandlingen af stats'hevisioner
icke Uppfyller sitt ändamål, då den blött framställer
en styckad bild af statsförvaltningens gång, hväri”génöm
R. St. icke heller blifva i tillfälle att trti ett sant”111
örliäng öfverskåda denna förvaltning, hvilken från én
”mängd, hvar för sig mindre betydliga tilldragelser, fåtVar
”en karakter, söm endast af de spridda dalarnes sammäiYfö”1
ing blifver rätt åskådlig.”
Då jag förklarade irrig fullkomligt erkänna riktigheten af
den sats, Utsk. här yttrat, får jag dock tillägga, alt jäg så föfståft
Utskrs mening, afl det vöre saminanföringen af alla de spridda
delarnä af en förvaltning/eller med andra ord, (lennäs résrrltatef
på det hela, sorn bestämde dess karakter. Jag tror sålunda, ätt
Utsk. gifvrt en trognare, en rättvisare teckning af Svenska
statsförvaltningen lindér deri tid, ifråga var. revisioner
omfatta, om det — i stället för att rödast upptaga del jemförelsevis
ringa antal mer och mindre betydliga tilldragelser,
som ansetts påkalla anmärka , — teeknät förvaltningens
resultaler i det hela. Af de orsakér, söör* jag i början
af dett 1 anförande auiydt, lemnär jag Vid detta tillfälle alldeles
å sido öfversigt en af elen Rikets statsförvaltning i sin
helhet, hvilken varit beroende af högsta Regeringsmak teli.
Mfen samma grundsats, som gäller för Omdömet örn denria,
galler äfven, för bedötnmandet af hvar och én éf de detaljer,
för sig betraktade, hvilka Varit anförtrodda något af tlé
förvaltande verken. Äfven de hade lättast och rättvisast
kunnat bedömmas, om man framställt deras resultater på det
hela — jemfört de medel man ägt att tillgå , dfe kostnader
män användt, de syften män vunnit, dels med förflutna lider
hos oss, dels med främmande länders förvaltning; tifell
fen sådan teckning — med bestämdhet och någon forskning
i ämnet, vågar jag förklara det, — skulle ej kunnat slutas
med behofvet att erinra i fr. ignvar, verk om en sparsammare
hushållning.
Men om tiden ej hudgifvit Utsk. att fullborda en sådtin
talla, hade det måhända icke varit obilligt, att på deh
som lemnats, ej endast upptaga de anmärkta åtgärdernå ,
utan äfven eh och annan af dem, emot hvilka omöjligen
något klander kunde riktas; men som dock måhända trognare
än de anmärkta; kunnat lemna bidrag till tfeeköingfeh
af förvaltningens sanna karakter. Må det tillåtas mig att
lD'c 11 17 Maj f. m,
liär an'föi'a eli enda exempel, hvilket jac; med tå mycket
större nöje — jag luinde kanske tillägga' pligt — väljer, sorn
jag aldrig Sett det omnämdt af någön utaf våra mångå publicitetsorganer
; och sorti del framställer ett’ af de mångå anspråk
på nationens tacksamhet, en af vår handel och näringar
högt förtjent embetsman äger, men mot hvilken man
dock Seli våra ultrafiherafa i näringsfrihet under åratal' instämma
i en brodel lig chorus med våra mest inbitna ufträister
i handels- och skråtvång, att ropa: korsfäst, korsfäst!
Såsom man erinrar sig, afsade Kronan sig vid 182g, års
riksdag rättigheten att till leverering in natura uppsäga dess
beli fri Ina afrads- och lionde-spanmål, under det att räntegifvaren
biheliöll sin optionsrätt, ätt efter behag lösa sädén
efter fnarllégårtg ellet leverera den in natura. Följden måste
naturligtvis blifva den, alt när mai kegången var hög och
prisen i fallande, uppsades sädén, i motsatt fall löstes den,
i hegge med sannolik förlust för Kronan. Men intet år hotade
denna att blifva så kännbar, som i8j8. i83y års skörd
missbedömdes af både spanmålshandlare och producenter;
prisen örn hösten, efter hvilken mai kegången sattes, blefvo
högst lagd i jemförelse med hvad de följande vår och sommar
stägn lill. Kronans räntésäd uppsades i allmänhet och
löstes efter de jemförelsevis låga markegångarna. Då föranstaltade
redan i Januari d. v. Stäfsseci eterärén för financeäfendéna,
jemte Presidenten i Släts-cönt., om uppköp af Kronans
behof utaf råg i Rysska hamnar, innan ännu efterfrågan
från Sverige uppstegrat priserna, och på detta sätt
lyckades man till Kronans magåzifrer i Stdclholm och Carlskrona
anskaffa — på sätt bifogade document utvisar, *) —
öfveå' io.ooo t:r ri ad råg, för— ailä omkostnader inberäknade,
— endast 2g sk. 10 r. btcö öfver markegångspriset
med tillägg af forse Ilön eller Kronans lösningspris för Stockholms
län, meti 2 r:dr 27 sk. 2 rist under detta, för Blekinge
län Saint flera ridr bicö under hvad oriad råg noterades
vid uppliäudlingstiden i Slockholm och Carlskrona.
Vid levireringstiden var skilnaden ännu större. Måhända
besparade denna enda åtgärd Svenska statsverket större summa,
än hvad alla de anmärkta posterne — förutsatt att de
förmenta förlusterhu ktltlnat förekommäs — kostat detsamma.
Af alla de förvaltande verken torde, utom Stats-Cont.,
Krigs-coll:m och Förvaltningen af sjöärendena, jemte de sorn
lyda under dessa, väta de, hvilka behandla största antalet
af sådana mål, hvartill erfordras den Större administrativa
skicklighet, söm för inar all på samma gång skaffa god vara
för godt pris och med de möjligast ringa förluster, (ty huru
mycket förskotter utgöra villkoret för godt pris vid leverantör,
torde jag ej behöfva erinra). I detta hänseende tror
jag, alt allmänt kända statistiska facto ådagalägga, att de
*) Se Bil. Litt. B.
Den ir Maj f. m.
Svenska förvallningarne nied framgång kunna tåla jemförelse,
ej endast med Englands eller Frankrikes, vid hvilka radikala
brister vidlåda, utan t. ex. med Preussens så allmänt
och så rättvist lofordade förvaltande verk. Exempelvis vill
jag endast erinra, att man hos oss bygger ett linieskepp eller
en fregatt af lika godhet för mindre än i något annat
land, och för mindre än hälften af hvad de kosta i Frankrike
och England, oaktadt vi mäste köpa ett af de vigtigaste
materialierna, ekvirket, utifrån. Di ve.ikliga förhållandet
nr sådant, men måhända i tider, icke ur mannaminne, missbruk
funnits, hvartill nu saknas alla spår; så torde det icke
linnas rättvist af nationens representanter att recoromendera
de förtjenta administratörer, som lyckats bringa det till
denna punkt, till en föreställning att iakttaga mera sparsamhet.
Man har under närvar, riksdag ofta hört yrkas den
sals, hvaraf äfven i StatsUtskrs utlntrn ej saknas spår, att
den förändrade organisationen af Konungens Statsråd äfven
måste medföra en förändrad organisation af embelsverken
och gifva dem en mera pa elemenia risk riktning.
Hvad den förändrade organisationen beträffar, uppskjuter jag
allt omdöme derom, intill dess jag åtminstone får se någon
grundlag af dess sammansättning; men ora man med den
pa r 1 e m e n t a r i s k a riktningen menar, att förvaltningens
åtgärder böra riktas derhän, att parlemenlariska intressen
dervid blifva fästade, så ber jag Gud bevara oss, för alt i
detta fall komma att likna Frankrike och England; ty
det gamla Sverige har ej råd, att, som i Frankrike och
England, administrationerna, vid leverancers uppgörande o.
d. m., måste mera afse att tillförbinda sig inflytelserika
personer, än alt erhålla fördelaktiga contracter. Det är icke
utan, att små tecken redan börjat visa sig, huru den enskilda
örn tankan äfven här söker begagna inflytelserika
förespråkare, för att vinna sina syftemål, dervid icke försummande
dessa mäktiga monitorer för allmänhetens undervisning
i allt vetande, hvilka dagligen columnvis utminutera
sina lärdomar, med klokt tillhakahållande af den ämnenas
sida, som de anse vara för allmänheten onyttig att också
lära känna.
Mine herrar! då jag emot en oförtjent behandling försvarat
en embetsmanna-corps, hvilken jag räknar mig fölen
ära att tillhöra, har jag måhända yttrat mig med någon
värma; jag vågar dock tro att — ehuru jag här talat såsom
medlem af national-representationen, och sålunda afven,
för min ringa del, är berättigad deltaga i det domslut,
RiksSltn äga öfver deras delegationers uppfyllande af
dem lemnade uppdrag, — jag icke åsidosatt den grannlagenhet
och den aktning, som tillkomma ett högt medborgerligt
förtroende. Men jag tror, att både rättvisa och klokhet
bjuda, alt R. St. och deras ombud äfven egna någon uppmärksamhet
åt de, örn än mindre, anspråk på grannlagen
-
Den 37 Maj f. m.
het, hvilka Konungen oell Rikets embetsman kunna äga. 35
§:n Reg.F:n gifver Sveriges embetsmannacorps en sjelfständighet,
som knappast i något annat land igenlinnes; oell jag
vågar tro, att det icke är bos denna corps, som den mi nsl
a skatten finnes förvarad af sannt fosterländska tänkesätt och
af en ordnad frihetskänsla, förenade med förmåga att bedomina
hvad dessa verkligen kräfva. Månne det då skulle vara
klokt, mine herrar! att tvinga denna embetsmanna-eorps
att, vid skötandet af sitt kall, såsom en hufvudsak alse
ål hvad väderstreck opinionsflöjeln för dagen sig vänder?
Utom andra länders, torde våra egna häfder lemna varnande
exempel i detta fall.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om
återremiss af ifrågavar. utlåt., och att SlatsUtsk., i den händelse
det förblifver vid sin tillstyrkan af den föreslagna
und skrifvelse!) till K. M., måtte bestämdt uppgifva hvilka
collegier och förvaltande verk , och i hvilka fall de ej
med noggrannhet eftérkoramit hvad K. M., på grund af R.
Sits beslut och gällande lagar, dem anbefallt, eller ej
med skyldig grannlagenhet bemött R. St:s revisorers anmärkningar,
äfvensom hvari den anmärkta bristen på sparsamhet
och hushållning bestått; och skulle de förvaltande verken
otvifvelaktigt anse för en stor ynnest, om [Jtsk. dertill
ville lägga den begäran, att dessa deras förseelser måtte underställas
laga ransakning och dom.
Bilaga Litt. A.
Med anledn. af hvad i H. StatsUtsk:s utlåt. N:o 76 p.
6G <St 1Ö9 omförmäles, får jag vördsamt föreslå, att nedannämnda
K. Krigs-collegii artilleri-afdelnts i Mariebergs egendom
intecknade capitalskulder mätte till det belopp, de vid
slutet af innevar. år utgöra, afskrifvas, nemi.:
till militie-boställscassan vid 1833 års slut, utgörande
r:dr 35,709: 3. 9.
Rikets Ständers Bank d:o d:o i>74o: 38. 7.
(Denna skuld har troligen undergått årliga
förminskningar.)
saint Riksg.cont. d:o d:o 14,000: — —
B:co r:dr 51,449- 42- 3.
Såsom ytterligare skäl, utom hvad det åberopade utlåt,
innehåller, får jag anföra, att en balancering af fordringar,
till hvars liqvid inga medel anvisas, torde finnas mindre
lämplig; att samtliga fonder, som äga ifrågavar. fordringar,
äro Statens och sålunda kunna, dels af R. St. ensamt, (hvad
Bankens och Riksg.cont:s beträffar) dels af K. M. och R. St.
gemensamt disponeras; alt Riksg.cont:s ifrågavar. fordran just
tillkommit genom öfverlemnondet af en utaf artillerianslag
liopspard och för artilleribehof ämnad fond; att den betydliga
tillökning militie-boställscassans capital-tillgångar under
P.en Maj f. m.
sista 3o fleen vunnit, styckes visa, ptt föl lasten af räntan å
dess ifrågnvar. fordran icke :k.unde inverka på dess förmåga
att fullgöra sina åligganden, samt att afskrifningen *f
det lilla bancolånet än mindre kunde medföra någon menlig
verkan på bankens, utan endast minskar årets vinst.
Bilaga Litt, B.
Ödmjukaste promemoria.
I enlighet med den af Hr Presidenten och Commend.
P. Westerstrand afgifua redogörelse öfver de enligt K. Mts
nåd. bref den 23 Februari och 23 Juni 1838, genom Hr
Presidentens försorg, från Iliga för statsverkets räkning samma
år irfförskvitna, samt till bärvar. slotts- och förrådsmagazin
och K. flottans förråd i Cai Iskrona levererade 20,192
tunnor 22 k:r l iad råg, med 16,558 ttr Jo k:r vid förstnämnda,
och 3633 t:r 24 k:r vid sistnämnda magazin, uppgår medelpriset
per tunna å anskalfningsorten till . . 7: 29. 8.
samt vid aflevereringsorten, omkostnaderna inberäknade,
till
1 o: 17. io.
Vid förekommen fråga, huruvida denna upphandling
varit för statsverket förmånlig eller icke, får upplysningsvis
nämnas, att i838 års rnarkegångspris för Stockholms län
uppgick pr tunna viad råg till ...... 9: 36. —
och för Blekinge län till
.12: fä. —•
äfvensom att, vid den tid upphandlingen verställdes, gångbara
priset i Stockholm pr tunna o rind råg
noterades till .  12: 4a. —
och för dito i Blekinge län lill . . . . . . 11: fä. —
allt b:co. Stockholm af Allmänna Magazins-contoret den a3
Maj 1840.
J o b. Ai'. Borelia s.
NB. Forsellönen är alltid 16 sk. b:co pr tunna.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten
af en Deputation från Hederv. BondeSt., anförd af Itiksdagsm.
Fredr. v#p Zweigbergk ifrån Skaraborgs län , hvilken
uppläste följande:
* BondeStåndet, bekymradt öfver det sätt, hvarpå StatsUtsk:s
förslag om mötespassevolancens utgörande blifvit behandladt
af dess MedStänder, täger sig härpå ed ; friheten genom
oss, dess deputerade, vända sig ti|l H. R. o. Ad. med
den önskan, att ifrågavar. ämne, innan det slutligen afgöres,
måtte af det H. Ståndet närmare behjertas. Det är för II.
o. Ad. icke obekant, huru BondeSt., ehuru år 1812 mindre
upplyst om sin ställning och ledt af eli då allmän hänförelse,
lät förmå sig att antaga den K. proposm härom, men
att det år 182g, kommet till bättre insigt, förkastade projectet
om denna afgifts förlängning och högtidligt protesterade
empt
Den 37 Maj f. m.
emot de öfriga Ståndens åtgärd i detta fall. Det fästade uppmärksamheten
på den dubbla olagligheten i detta beslut,
då man ej allenast derigenom bröt ingångna contracter och
gjorde lill en gilman afgift för den stora majoriteten af landets
innevånare hvad som blott i några enskildta fall var
en frivilligt åtagen förbindelse, samt då man, tvertemot
grundlagens föreskrift, för en följd af i5 år fastställde en
skatt, som åtminstone, lik alla andra, borde upphöra vid
påföljande riksdag. Man lyssnade icke då till denna protest,
och BondeSt. vet ej och vill ej veta hvad som föranledde
eller förklarade denna uraktlåtna uppmärksamhet på
dess önskan, dess rätt och lagens röst; det hoppas numera
se det fordna missödet rättadt, och att finna ett villigare öra
hos sina MedStänder, särdeles hos R. o. Ad., som, på mångfalldigt
sätt gynnadt af lyckligare samhällsvillkor, häri säkerligen
finner en ökad förbindelse att lyssna till det Stånds
klagan, som af samhällsinrättningens fördelar och bördor
känner föga mer än de sednare.
Af R. o. Ad., som till en del sjelf icke är obekant med
dessa bördor, ehuru deras tyngd för många lättas af fördelar
hemtade från Statens tjenst, men hvarom BondeSt. ej
vet annat än den dagligen växande svårigheten att dertill anskaffa
medel, kan BondeSt. således med full tillförsigt förvänta
ett rältsenligt bedömmandeaf saken. R. o. Ad:s upplysning
lärer det icke undgå, att då BondeSt. önskar framgång
åt StatsUtsk:s förslag, hvarigenom mötespassevolancen
skulle öfverflyttas från rust- och rotehållare och utgå pf
andra Statens medel, önskar det icke att blifva befriadt
från denna afgifts utgörande, — ty det ar i alla fall BondeSt.
, som måste betala bevillningens drygaste del, — utan
blott den billigare fördelning, då alla skulle åtaga sig en
allmän skatt, ej en viss del af landets innevånare ensamme
tryckas deraf; det önskar en återgång till indelningsverkets
bestämmelse; det önskar, att lag och naturlig rättvisa måtte
få gälla, och då det är öfvertygadt, att R. o. Ad:s rättskänsla
fullt motsvarar dess upplysning, gör det sig förvissadt,
att det ej skall behöfvas mer än ett vädjande till dessa
båda egenskaper, för att få sina besvär afhjelpta och närvar.
fråga behandlad med den urskiljning, den fördomsfrihet
och den grannlagenhet hon förtjenar.
Derjemte hade Deputalionen aflemnat ett utdr. af Hederv.
BondeStts prot. för den 20 dennes.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Le fren, Joh. Pehr, uppläste följande!
’’Med anledn. af de utaf revisorerna gjorda framstäl/nir
”röride halten och vigten af det nyare silfvermyntet, har
7 H, 35
a;4
Dtn 37 Maj f. m.
”Utsk., i öfverensstämmelse med revisorernes åsigter, funnit
”sig böra tillstyrka R. St. att hos K. M. i und. begära,
”att K. Myntstyrelsen måtte förständigns, att hädanefter
”vid utmynlningen bör iakttagas, att det tillåtna, så väl
5,öfver- sorn under-remedium i minsta möjliga mån bc"gagnas.
”
Jag är till alla delar af lika tanke med Utsk. deruti:
att vid utmyntningen det tillåtna , så väl öfver- som underremedium
i minsta möjliga man bör begagnas; d. v. s., att
mvnlet bör hållas så nära intill den s. k. normal halt en
och normalvigten, som möjligen ske kan; mea just derföre
att jag med Utsk. delar denna för all myntpreglmg
vigliga regel, måste jag afstyrka att und. skrifvelse i detta
fall må till K. M. aflåtas, och detta af det lika enkla som
gilltiga skäl: att det nya Svenska s i I f v e r m y n t e t i
verkligheten redan b efin nes aga just denna hufvud
ege n s k a p ; samt det således icke synes vara välbetänkt
att genom en anmärka, härutinnan, som saknar grund, komma
allmänheten att tro, det silfvermyntet icke äger den finhet
och vigt, som med gällande myntordning öfverensstämmer.
Enligt offentliga anteckningar vid Myntverket öfver de
vid probering af pregladt siifvermynt funna halter, hafva
medelhalten samt lägsta oell högsta halterne för nedanstående
år varit sorn föijer:
medelhalt lägsta halt högsta halt.
)83o -74'7-ny 747 748
»831 748 747 751
-*83* 74713 747 75°
»833 747x3 747 749
»834 748x73 747 75'
>835 75ox3 749 752
>83,6 749to 749 7-4ir3
>837 75ox3 748x3 75i
»838 75°x43 74ör73 75a
>839 . 75ct\ 749 75}-
Medium för alla 10 åren är 749/3 tusendelar.
Vid i835 verkställd undersökning å några och fyratio
utur rörelsen tagna penningar af åren 1810 med 18 >5, blef
mediära utslaget 749x3 tusendelar ; och vid prof, gjorda i
ett sammanhang å 33 st. af i838.års hela riksdalrar, befanns
medelhalten vara 749x3 tusendelar.
Medelutslaget för alla 10 åren blir ännu bättre, om
i betraktande tages, att silfverpröfningen under åren i83o
till och med i834 uteslutande skedde genom afdrifning i
ugn, hvarvid myntsilfver, efter både i Frankrike gjorda
och här upprepade undersökningar, förlorar något öfver
x/g5delar af silfverhallen. De i proberings-journalen uppförda,
här ofvanföre anförda, halter ökas således per me
-
Den ay Maj f. m. 2^5
dium för alla 5 åren lill 7^°tö lusendelar.
18 >5 lill och med 18 5g års prof hafva
för alla 5 åren gifvit elt medium af . lusendelar
så att medium för alla 10 åren blifver 75o-5J£ tusendelar,
hvilket således icke allenast uppgår till, utan öfverskjuter
n o r m al h a I t e n, som är 7Öo tusendelar.
De, genom Banco-styrelsens försorg, af Hrr Akerman
och Svanberg verkställda proberingar utvisa icke, såsom
R. SI:s revisorer oriktigt anfört, det alla af Professor
Åkerman undersökta mynt ”allenast något öfverskjöto
den lägsta tillåtna halten,’’ utan tvertom angifva
en högre halt hos mynten än sjelfva normalhalten,
eller i medeltal . .
Jemföres dermed Svanbergs nndersökningar, finner man medeltalet
af de års tillverkningar, han profvat vara 749rm>>
så att medium af de genom Banco-styrelsens försorg gjorda
prof blir  749tö2ö
tusendelar; hvaraf synes alt blott af det tillåtna
remedium blifvit begagnadt, och att således myntens medelfinhet
ligger så nära intill normalhalten, som skäligt
fordras kan. Härvid anser jag mig, för jemförelsens
skull, böra nämna, att medium af 12 års tillverkning af
nya Franska silfvermyntet, finheten befanns, vid i Paris anställd
undersökning , vara 8ygT7ö tusendel , då normalbalten
är goo tusendelar, således x3^ tusendelar under normalhallen,
då medium af Hrr Åkermans och Svanbergs proberingar
blott visa T§5 tusendelar, eller nära ^ deraf.
Vidkommande dernäst det nya Svenska silfvermyntets
vigt, så upplyses detta säkrast genom följande öfverslag, utvisande
vigterna på de påsar med nytt speciemynt, som under
åren i85o till och med 1809 från K. Myntet blifvit
till R. Sirs Bank aflemnade.
1:0 Hela riksdalrar böra minst väga 11 xg 0%% $ pr påse.
CD
tJ
påsar
a
1 2TUo
2639
—
å
1 2
5847
—
å
1 r 99
1 1 i5o
2194
—
å
I i-9-8-  1 1 1 00
768
—
a
1 1 9 7_
1 1 1 00
1 i63o
påsar.
, som
per medium vägde $ d:o, eller
i del
närmaste i i flo-
2:0 II
a 1 fv a
rik sd a 1 ra r böra väga minst 11$ Pr P^se«
8
påsar
vägde
I 2 J QQ Tb
126
—
—
12
289
—
—
t i 9-?
1 *Too
63o
—
—
1 1 Too
?34
—
—
I t-9-7-  1 1 I oo
118
—
—
T 1 JUL
1 1 iUo
20C)5
påsar,
som
pr medium väga tiT5gsö% ^ ^‘t0.
aj6 Den 37 Maj f. m.
3:o F je r de del s r i k s d: r böra minst väga 11 tössö $ pr påse.
176 påsar vägde 12 U
63. — —
i.83 - —
2182 — —
2212 — —
1 io5 — —
239 — —
7828 påsar, sorn pr medium väga 11 tössö ^ t':o‘
4:o Åltondedclsriksdlr böra minst väga 1 1 iVsgs ^ P1' påse.
i_?_9
1 I 05-  i JL?
1 I OO
1 2J7
1 Toö
11?_6
I I OU
.95
II 00
1 2-4
1 IOO
2
påsar
å
1 2To (>
0
—
å
1
6
—
å
I C*,——
1 00
37
—
a
I 2
.38
—
ä
"tVö
282
—
å
1 1 T ö%
694
—
å
1 1 9 7
1 'TUS
1188
—
a
. I-9-?-  "IOO
»446
—
å
I I -9-5-
1 1 I OO
780
—
a
* 1 I 00
3oi
—
å
t » 9 3
1 lTöö
10
—
å
1 T 9 2
1 Töo
4887 påsar, som pr medium väga iit95%3Sö # 6:0.
5:o Tolftedels riksdir böra minst väga 11£ pr påse.
2 påsar å i2r^
46 — ä . 2-j-§ö
I 4 å I Q Q
i65 — ä 12
38 — ä 11 T95^
55 — a iit9ö8(J
5i — å . l-fVö
,,9 _ å ,,t9_^
178 — å 11 t9ö’<j
io3 — å iix9545
9 3
TOO
i.8 — a 11
23 — ä iix95%
47 __ å n-iVs
53 — ä 11T9^
ion påsar, som pr medium väga 1 rt%Voö & d:o.
6:0 Sextondedels ritsd:.' böra minst väga 1 U pr påse.
i5
påsar
å
I2rås
10
—
å
1 2T33
11
—
a
12
12
46
—.
a
å
1 »TÖS
» ‘TTO
70
25
I
a
å
TT 9 7
T» 9 5
1 *TSU
Den aj Maj f. m.
18
8
2i5 påsar, sorn pr medium väga iir^éso $ P1' påse
Då
nu häraf synes, att vid hela riksdalrarnes utmyntning
icke fullt J-tdelar af det tillåtna remedium i vigt blifvit
begagnadt; samt
vid halfva riksdalrarna icke fullt \ ;
vid fjerdedels riksdtna icke fullt f ;
vid åttondedels riksdtna icke fullt^;
vid tolftedels riksdtna icke fullt samt
vid sextondedels riksdtna icke fullt
så finnes i sanning ingen gilltig anledn. till klander; helst
det vid Svenska silfvermyntets slagning tillåtna vigt-remedium
är ganska knappt tilltaget, och angeläget är, att myntstyckena
snarare ligga något under än öfver normalvigten,
emedan i annat fall export onödigtvis befordras.
Det är allom kändt, att på de sednare ?.:ne åren klander
å Svenska silfvermyntets värde låtit förspörja sig af
dem, sorn voro sysselsatte att exportera vårt silfvermynt.
Men icke för alla torde rätta orsaken härtill vara känd.
Klandret lät icke höra sig så länge mynt alt exportera
fanns af de första årens tillverkning, ehuru, efter hvad jag
ofvanföre haft äran anföra, mynten under dessa år höllos
närmare lägsta tillåtna halten än på de sednare åren ägt
rum. Orsaken var, att myntningen i början skedde af gamla
piastrar, som innehöllo litet guld bland silfret, och som
härstädes icke lönte mödan att utskeda, men i Hamburg, der
sådant kan ske i stort, och med billigare medel, väl lönade
sig, så att till och med ■§■ proc. af silfvervigten räknades
såsom vinst. Men då myntningen härstädes de sednare åren
begynte bedrifvas af bergfint, men guldfritt silfver, uteblef
denna guldvinst, och då började man skrika öfver, att Svenska
myntet blifvit försämradt, ehuru det, såsom ofvanföre
är anfördt , på dessa år hölls så rikt vid myntningen , alt
det ofta betydligt öfversteg normalhalten.
Enligt Myntverkets vigtlistor och prof-journal för åren
1837, 1838 och 183g, då tillverkningen af liela speciel- hufvudsakligen
bedrifvits, hafva 20 specie-riksdtr pr medium i
fint silfver innehållit
då de, med begagnande af hela de tillåtna remedia för halt
och vigt, ej behöft, för att vara laggilda, innehålla mer än
1,4890 skålp. fint silfver. Således har af remedia blifvit begagnadt
för 1837 ^:del och för åren 1838 och i83g endast
yi^tdel, hvilket sednare motsvarar 1 r:di- på i5ooo.
Dessutom bör noga märkas, att Svenska myntet icke må
bedömmas efter de afbränningar i värdet, som i Hamburg
år 1837
i838
i83g
• • '>4999
■ • '>4999
1,4996 skålp.
'>4999 »
Den 17 Maj f. ra.
äga rum, da silfvermynt dil exporteras; ty del är allom
Lekan!, alt dessa oskäliga afbräuningnr alltid äga rum, myntet
må komma ifrån hvad land som helst och vara så fulllialtigt
och Fril I vigtig t som helst, ty de göras för att betacka
skednings- och andra omkoslnader, samt äro föremål för
allas klagan, som med Hamhmgarne drifva silfverhandel ,
helst dessa afbränningar äfven äga rum, då man till Hamburg
exporterar plantzar, som förut just ifrån Hamburg blifvit
importerade och ännu bara dess stämplar.
Jag anhåller, på de nu anförda skäl, att betänk, måtte
blifva ålerremitteradt, samt att Utsk. måtte granska de af
mig nu gjorda aumärkntr, då jag är viss om, att det skall
blifva utrönt, att den premiss Utsk. tagit af Hrr revisorers
utlåt, skall befinnas vara oriktig, och således den deraf dragna
conclusionen förfalla.
Hr Sandel hjern, Paul, anförde skriftligen:
§:n 155. I afseende på revisoremes anmärkn ang:dede
ränlefria förskott af undsättnings-creditivel, sorn dels emot
borgen tilldelats enskilda personer, hvilka åtagit sig tillhandahålla
spanmål åt behöfvande orter, dels meddelats behöfvande
församlingar, emot gemensam ansvarighetsförbindelse,
för att sjelfve förskaffa sig nödig spanmål, kan jag upplysa,
alt föreskrift aldrig blifvit gifven, att de i förstnämnda
fråga upprättade contracter jemte borgensskriflerna, och de
i sednare frågan afgifna skuldförbindelserna skulle bifogas
redovisningen, eller särskildt till K. Stats-cont. insändas.
Anmärkta förhållandet har således tillkommit af saknade föreskrifter
i ämnet.
För min del anser jag visserligen lämpligt, att sådana
föreskrifter, till så vidt de verkligen erfordras, varda meddelade
vederbör., nemi. i ändamål att åstadkomma behörig
verification till redovisningarna; men jag delar deremot ej
SlatsUtsk:s mening, att R. St. skulle böra hos K. M. i und.
begära de öfriga åtgärder, upptagna under Litt. A. och D.
(pag. 5t)), sorn StalsUtsk. tillstyrkt, emedan den under Litt.
A är ändamålslös, då Stats-cont. naturligtvis ej kan göra
någon förändring i de contracts-villkor, hvarom Konungens
J5ef:h:de, på deras embetsansvar, med enskilda personer öfverenskomma,
och den under Litt. D. äfvenså, när Statscont.
lika litet kan förändra villkoren i hänseende till ulgifna
lån åt församlingarna. JVär missvext i något län inträffar,
äro dessutom landscontm, hvilka skulle besörja om
den stora mängd af onödiga afskrifter härmed åsyftas, oafsedt
deras öfriga mångfalldiga och trägna göromål, så öfverhopade
med tillfälligt arbete i och för undsättningen, alt
de knappast hinna sköta det nödvändigaste. Jag yrkar fördenskull
vördsamt, att, om R. H. St. i öfrigt bifalla StatsUtskrs
tillstyrkande i 55 §:n, ifrågavar. mom:r Litt. A och D mätte
derifrån undantagas.
Den 37 Maj f. m.
SlatsTJlsk. har vid slutet af dess utlåt., på den grund att
revisorernes ofta förnyade erinran om en sparsammare hushållning
i detalj endast synes hafva framkalla! förklaringar, egnade
alt undanröjda lagliga skälen till anmärkntr, dervid understundom
uttryck blifvit begagnade, synnerligast år 1836
af K. Krigs-coll:m , Förvaltningen af sjöärendena och Convoj-commissariatet,
som synas mindre lämpliga vid bemötande
af den andra Statsmaktens grundlagsenliga åtgärder;
äfvensom af skäl, att StutsUlsk. anser att, uti statsförvaltningen
misshushållning i flera fall ägt rum, utan att lörnvade
anmärkntr derom i väsendtlig mån verkat till en hattie
ordning m. ro., föreslagit R. St. , att hos K. M. anhålla”
det sådana föreskrifter måtte meddelas Rikets collegier
”och förvaltande verk, hvarigenom desamma på det strän”gaste
tillförbindas att med största noggrannhet efterkomma
”hvad K. M., på grund af R. Sits beslut och gällande la”gar,
velat dem anbefalla; börande desamma hafva ingen
”moda ospard alt, uti hvarje dem åliggande förvaltningsgren,
”iakttaga den största sparsamhet och hushållning, samt alt
”med skyldig grannlagenhet bemöta de anmärkntr, sorn af
’’R. Sits revisorer göras emot deras förvaltning och räkenskaper.
”
Om man än antager förutsättningen, att R. Sits revisorer
representera den andra Statsmakten; så lärer dock
nödvändigheten fordra, att innan en så beskaffad und. anhållan
skulle ske, som här blifvit föreslagen, StatsUtsk.
borde speciell utreda, dels hvilka omständigheter, Ulsk. finner
böra föranleda till ofvanförmälda stränga föreskrift för
Rikets collegier och förvaltande verk, om iakttagande af
sparsamhet och hushållning, — dels på hvilka uttryck i ve
derbörandes förklaringar StatsUtsk. förmenar ett särskildt förständigande,
att roed skyldig grannlagenhet bemöta R. St:s
revisorers anrnärkn:r, böra följa. — Sedan StatsUtsk., såsom
mig synes, med urskiljning och måtta yttrat sig öfver
ämnet för revisionsberättelserna och föreslagit laglig behandling
eller annan ändamålsenlig åtgärd i hvarje anmärkn:s-fråga
, som funnits icke böra få förfalla, tyckes mig emedlertid,
att StatsUtsk. motsagt sig nog mycket uti ofvanberörde
slutliga framställning; ty det kan väl ej vara Utsk:s mening,
att alla Rikets collegier och förvaltande verk gjort sig förtjent
a af den påyrkade föreställningen , som i de föreslagna
ordalagen innebär en verklig skrapa, och icke heller att
de samtliga i afgifna förklaringar uttryckt sig ohöfviskt
mot R. St:s revisorer, så att någon allmän tillrättavisning i
det fallet skäligen kail äga rum.
Jag erinrar mig, att bland Rikets collegier och förvaltande
verk förekommer i revisorernes berättelse och StatsUtskrs
utlåt, hvarken Bergs- eller Kammar-colltm, och detta torde
vara fallet med flera. Jag anhåller om återremiss af Stats
-
a8o
Den 37 Maj f. ra.
Utsk:s betänk., samt att mina nu afgifna anmärkn:r måtte få
densamma åtfölja.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle visserligen icke förlänga
vidlyftigheten af denna discussion, om det icke vore för
att söka förkorta vidlyftigheten af andra frågors behandling,
d. v. s. i anledn. af Frih. Cederströms anmärkn.
rör:de i5 §:n pag. 7, då lian påstått att StatsUtsk. icke
bort föreslå R. St. att lill Bevilln.Utsk. öfverlemna redactionen
af ifrågavar. författning. Jag tror att vid förevar.'
riksdag har icke, såsom Friherren yttrat sin önskan vara,
hvarken Ekon.- eller StatsUtsk. deltagit i frågor, som angå
chartse-sigillatas-bevillnrn. Jag, tror, att om StatsUtsk.
skulle söka att sammanträda med det ena eller andra af
Utsk:n, så skulle derigenom uppkomma vida mer tidsutdrägt,
än om StatsUtskts förslag antogs. Bevilln.Utsk. borde göras
uppmärksamt på förekommandet af de olägenheter
revisorerne hafva antydt. Jag anhåller således, att hvad
Utsk. i denna del föreslagit, måtte vinna bifall. Efter hvad
jag hört Friherren anmärka i afseende på det, som föreslås
i 63 §:n, att R. St. skola hos K. M. anhålla, att sådana åtgärder
måtte vidtagas, hvarigenom ersättningen af i denna
§ omförmälda beskaffenhet för framtiden måste förekommas,
så har delta afseende på en gratificalion, som blifvit
gifven lill någon bland tjenstgörande personalen i Invalidluiset
på Ulriksdal? Visserligen kan en slik und. anhållan
vara öfverflödig, om invalid-inrättntn alldeles kommer alt
upphöra, på sätt de fleste ledamöterne af R. o. Ad, hvilka
yttrat sig i denna särskilda fråga, önskat och bevisat bäst
vara, och då utgifter för denna inrättning icke vidare komina
i fråga: men om hvad Friherren yrkat i allmänhet åsyftar,
att Utsk. icke uppgifvit, huru oell på hvad sätt sådana gratificationer
kunna förekommas; så tror jag verkligen, att
svaret derå kunde vara, det den enklaste åtgärden är, att
K. M. för framtiden förbjuder sådana utgifter, hvilket synes
lämpligen kunna ske, på det skäl, som Utsk. förut har
omförmält, nemi. att här varit fråga om ett enskildt contract,
och således att alla, sorn deruti ingått, få skylla sig
sjelfva, om de sig icke bättre föresett.
Flera anmärkn:r af samma beskaffenhet hafva blifvit
gjorda mot Utsk:s betänkande.
I afseende på gg §:n, pag. 36, har man t. ex. sagt, att
ingen föreskrift blifvit meddelad huru för framtiden skulle
kunna iakttagas hvad StatsUtsk. åsyftat, nemi. ersättning
för statsverket. Utsk. har likväl uti det föregående förklarat,
huru detta skall tillgå. Således , om de öfriga anmärkntna,
af hvilka jag icke kunnat uppfatta alla, i anseen»
de till Friherrens låga röst, finnas lika med dem jag upptagit,
så äro de lätt vederlagda. Utan att vilja, i afseende på
hvad
Den i~j Maj f. m.
38 i
hvad slutligen i betänk, förekommer, gilla, alt R. St. skulle,
som man säger, stryka alla öfver en kam, på sätt Hr
Rosenblad anmärkt i afseende på eollegierna; får jag likväl
hemställa, örn icke Utsk., för det sätt Utsk. begagnat att
uttrycka sig i allmänna ordalag, skulle kunna få räkna sig
tillgodo den regel, som Hr Rosenblad framställt, då det valfråga
om alt strängt upptaga hvad som i följd af någon
värme har blifvit yltradt från ett embetsverk. Jag tror föröfrigt,
att man, så vidt möjligt är, bör söka undvika strider
om ord.
Hr von Törne, Michael: Het är med anledn. af
§:n 154 af StatsUlsk:s betänk., som jag önskar att få yttra
några ord. Det måtte icke hafva varit SlatsUlsk:s mening
att befatta sig med mål, som långt för detta blifvit af K. M.
afgjorda. Redan år 1836 anbefallte K. M. Just.cancellersembetet
att undersöka förhållandet. Sedan det und. utlåt,
inkommit, afgick skrifvelse, för att inhemta Slats-cont:s
yttrande deröfver, hvarefter K. M. fattade sitt nåd. beslut;
och bref afgick till Slats-cont. den 26 Maj 1837, af
innehåll, att som K. M. ansett de inkomna förklaringarna
tillräckliga för att undanrödja alla de anmärkntr, som blifvit
gjorda, så skulle samma anmärkntr förfalla. Med anledn.
af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsammast
yrka återremiss af detta betänkande.
Frih. Boye, Ludv.: Den siste värde talaren har utlåtit
sig ang:de de tillstyrkanden, som StatsUtsk. afgifvit uti
.54 §:n. Det särskildta förhållande, som blifvit af honom
upplyst, befattar jag mig icke med; men jag begär R. o.
Ad:s uppmärksamhet för ett annat föremål i StalsUtskts
betänk, hvilket i min tanke, om det får undfalla uppmärksamheten,
skulle kunna gifva anledn. till en alldeles ny sakernas
ordning i Sverige. Nog känner jag att Const.Utsk.
har rättighet att bifalla actioner emot Konungens rådgifvare,
i följe hvaraf de skola dömmas enligt ansvarighetslagen;
men på intet ställe uti vår-'grundlag finner jag någon anledn.
till rättighet för StatsUtsk. eller något annat Utsk.
att tillstyrka actioner emot embetsman eller embetsverk.
Detta är ett nytt tilltag af StatsUtsk., som, om det
denna gång får passera, kan blifva ett fält för partier och för
passioner samt, med ett ord sagdt, förvandla R. St. till an
nat,
an hvad de äro och böra vara. Jag begär återremiss
af denna § och hoppas, att StatsUtsk. skall finna, att det
öfverskridit sin makt och brutit emot go §.‘n Reg F:n, som
uttryckligen förbjuder R. St. att befatta sig med speciella
mål. Om Utsk. varit okunnigt örn den undersökning, som
på K. M:s befallning redan ägt rum, så hade Utsk. icke varit
til Iständig t att gå längre, än att hos Konungen begära
undersökning, till utrönande huruvida action borde anstäl7
H. 36
D»h »7 Maj f. m.
Jas. Det är nödvändigt, när något Utsk. vill börja på att
regera, att ett sådant Utsk. tillrättavisas. Detta är här så
mycket billigare, sorn Utsk. i sitt betänk, har velat tillrättavisa
så många embetsverk. Hvad jag yrkar mot Utsk. är
således blott jus talionis. Jag anhåller, att Utsk:s betänk,
måtte blifva återremitteradt, och att detta mitt yttrande
måtte få följa återremissen lill Utskottet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Inom en rådslående
församling lärer det vara lika naturligt, som oundvikligt,
att åsigterna skola vara delade; man äger således ingen rättighet
alt beklaga sig öfver de motsatta meningarna, men
deraf uppkommer äfven en förbindelse alt. så vidt man förmår,
göra siria egna åsigter gällande. I afseende på det nu
ifrågavar. betänk, om revisorernes berättelse, hade jag önskat
att få förbigå de mångfalldiga fel, hvilka, efter mitt
sätt att se, StatsUtsk. alltför mycket låtit undfalla sin uppmärksamhet
och icke framställt lill någon handläggning af
R. St.; men då StatsUtsk. utgör en delegation af R. St.,
med uppdrag att reda och nogare undersöka förhållandena,
så har jag ej tvekat, att i delta hänseende undertrycka mina
egna åsigter, i det fall, att andra lemna sitt bifall till
de framställningar Utsk. gjort, alt låta en mängd af revisionens
anmärkntr förfalla. Jag kan icke göra mig något
annat begrepp om ändamålet med revisionerna, än att dessa
mäste fästa uppmärksamhet på hvad som kan vara att anmärka
och att, der deras anmärkntr befinnas rättvisa och
grundade, desamma böra föranleda till beslut af R. St. Jag
kan icke med en annan värd talare inom detta Hus instämma
deruti, att StatsUtsk. öfverskridit gränserna för dess
åligganden, derigenom att det lillkännagifvit för R. St., det
de remitterat åtskilliga anmärkntspunkler lill Ekon.Utsk.,
och kan åtminstone icke i grundlagarna finna någon ledning
för den slutsats, som i detta hänseende blifvit gjord. —Här
liar äfven blifvit ytlradt, alt StatsUtsk. tillstyrkt R. St. att
fästa afseende vid revisorernes directa anmärkntr mot Konungens
rådgifvare. — Lika litet har jag funnit någon sådan
hemställan af StatsUtsk., att R. St. skola till Konungen i und.
tillkännagifva deras önskningar om verkställighet, till rättelse
uti dylika fall. — Här liar äfven blifvit vttradt, att det
vore otillbörligt af StatsUtsk. att anmärka det tjenstledigheter
blifvit beviljade. Jag har icke i StatsUtsk:s betänk.,
rör:de revisorernes berättelser, funnit någon den ringaste
a.pjedn. till påslående af Utsk., att K. M. icke skulle få be—
vjlja -tjänstledigheter; men jag har funnit tillstyrkt af StatsUtsk.
, att R. St. måtte fästa uppmärksamhet vid en revisorernes
anmäi kn., att betydliga arfvoden blifvit utbetalta till
tjenstförrättaren af sådana embeten, hvars innehafvare sjelf
bort bestrida sina embetsåligganden, och utan att det är
kändt, att någon händelse varit för handen, som kunnat förklara
en sådan tjenstemaus ledighet från sin befattning.
Den av Maj f. m.
Har äro anmärkn:r riktade deremot, alt StatsUtsk. begärt
R. St:s uppmärksamhet på den anmärkn., att ett expens-arfvode
till en general-consul utgått, i stället för ett
pensionsbelopp, som var mindre graverande för Staten. Jag
kan icke gilla underkännandet af StatsUtskts åtgöranden i denna
del, då jag anser det vara ett af StatsUlsk:s förnämsta
åligganden att fästa R. Sits uppmärksamhet på alla de möjliga
iakttagelser, sorn kunna leda till besparing för statsverket.
Jag har äfven här hört anmärkas, såsom en brist i StatsUtskts
betänk., alt icke StatsUtsk. för hvarje särskildt fall, der
Utsk. tillstyrkt R. St, någon åtgärd, tillika uppgifvit ett
förslag till andra föreskrifter, särdeles i afskrifningsfrågor.
Härvid förefaller det mig åtminstone klart — ehuru det är
alltför möjligt att jag misstager mig — att afskrifningen
endast beror af R. St. Jag hernlar för denna öfvertygelse
en ökad anledn. deraf, att jag tror mig minnas, att K. M.
till R. St. remitterat sådana frågor; och jag kan icke finna ,
förrän det bevisas mig, alt ej R. St. äga att förordna någon
afskrifning, med mindre K. M:s sanction dertill blifvit erhållen.
Jag vet ej hvar detta finnes föreskrifvet, och kan
således icke förena mig med de åsigter, som en värd talare
i detta afseende har yttrat.
Det skulle för R. o. Ad. blifva alltför långsamt och
tröttande, om jag skulle, i likhet med de talare, som fästat
sig vid nästan alla de anmörknts-punkler, för hvilka StatsUtsk.
begärt afskrifning, eller rättare, om jag, i motsats
med dem, skulle genomgå alla de anmärknlspunkter, för
hvilka StatsUtsk. har tillstyrkt att icke något afseende derpå
skall fästas: men då nu så många anmärkntr äro gjorda,
att det vore omöjligt alt föreställa sig, alt man skulle
kunna tillvägabringa bifall till betänk, i det skick, hvaruti
detsamma nu är, så vill jag icke företaga en sådan granskning,
ehuru jag erkänner, att i många fall hade den lemnat
mig anledn. dertill.
En anmärkning har här blifvit gjord , i afseende derpå
att en reparation å stallen vid Haga har blifvit uppförd
å Fortifications-depart. I anledn. deraf har det blifvit upplyst,
att reparationen icke varit för slottets räkning, men
jag kan icke destomindre undertrycka min förundran, alt en
så beskaffad kostnad, som den för reparationen af några
stallar för Norrska häsljägarne, kan komma att belasta Fortifications-depart.
, och lian för min del icke finna, alt dessa
stallar hafva någon gemenskap med våra befästningar.
Således måste den anmärkningen vara grundad, att
denna kostnad utgår från obehörigt anslag och oriktig
titel.
Ytterligare har här blifvit åtskilligt taladt om en af revisorerna
gjord anmärkn. mot det arfvode för uppdraget att
äga befattning med sadelmodeller o. m. d. I anledn. deraf
har man satt i fråga, huruvida StatsUtsk. i detta hänseen
-
'aS4
Den 37 Maj f. ra.
de bort blanda sig tili domaremaklens pröfning af förhållandet.
Den slutsats har jag icke kunnat bernia af betänk.
, att det ifrågavar. arfvodet blifvit oruförniäldt i det
aldra ringaste sammanhang med sjelfva frågan om det rättegångsmål,
hvartill sadelbeställningen gifvit anledn.; så att
äfven i detta afseende Ulskts betänk, ej förtjenar att i någon
mån klandras.
För alt icke längre upptaga tiden skall jag slutligen fästa
mig vid den speciella anmärkn., sorn här blifvit gjord
mot sjelfva slutmeningen i StatsUtskts betänk. 1 delta hänseende
måste man fästa sig vid , att vederbör, embetsverk
uro obeskrilligt väl representerade inom detta Stånd. Jag
kan icke hemta samma slutsats af StatsUtskts betänk, i denna
del, som så många andra talare deraf dragit, nemi. alt
deruti skulle ligga något förnärmande. Jag skulle tvertom
vilja se en ganska långt utsträckt delicatesse uti framställningssättet,
då Utsk. icke , såsom man här velat lyda dess
mening, har åsyftat att gifva collegierna någon skrapa,
utan blott föreslagit en und. hemställan till K. M., det K.
M. täcktes göra påminnelse om sådana rättelsers vidtagande,
som ansetts nyttiga. På det sätt, som en ledamot har betraktat
saken, så blir det mycket svårt för R. St. att ingå
i någon så beskaffad juridisk bevisning. Jag hemställer till
R. o. Ad., om det vore möjligt för den ena Statsmakten
att åstadkomma en sådan bevisning i afseende på sådana
omdömen öfver de förvaltande verkens förhållanden. Jag
tror det icke vara ens behöflig!, ty då R. St. handla såsom
Statsmakt, så måste deras tillgöranden vara grundade på deras
öfvertygelse. Man har begärt af StntsUtsk , att detsamma
ville bestämdt nämna de embetsverk, hviika möjligen
gjort sig skyldiga till en sådan erinran. I delta fall
tror jag det skulle vara illa , om StatsUtsk. hörsammade
denna anmodan; ty då kunde det få gå långt tillbaka,
det kunde blifva en historik, som kanske icke skulle blifva
alldeles så fördelaktig för dem, som hafva så mycket att
anmärka vid alt R. St. kunde våga ett tilltag af denna art
och beskaffenhet. Huru ensidigt man ser dessa förhållanden
torde bäst bedömmas deraf, att den värde talare , som
ifrigast yrkat derpå, har upptagit de fall, vid hvilka embetsverken
icke iakttagit den aktning, som jag tror alt de
förvaltande verken äro skyldiga R. St. och deras delegationer,
då han ansett dem ursägtliga derför, att det på det
ena stället blott varit chefen, som yttrat sig med någon
värma, och hvilket varit ursägtligt enligt hans goda logik,
derföre att föregående Ständer något skarpt yttrat sig,
rörtde dessa embetsverk, som följande revisorer af desamma
borde få umgälla. Jag kan icke bestrida hvilken talare
som helst att göra sådana åsigter gällande; men man mäste
hafva undseende med mig, om jag icke kan godkänna och
biträda påståendet om en sådan rättighet för de förvaltande
Den 27 Maj f. m.
verken. Jag anser således, för min del, det visserligen icke
de vid StatsUtskts betänk, gjorda nnmärkntr böra föranleda
till någon åtterremiss; men jag amner visst icke heller motsätta
mig densamma, då anmäikntna liro så mångo, och i
några fall så grundade, att några förklaringar eller förändringar
deraf möjligen kunde blifva en följd.
Gr. Frölich, David: Genom elt pär veckors bortovaro
från riksdagen, har jag varit hindrad, »Ht, såsom sig
bort, närmare göra mig bekant med StatsUtskts förevar, betänk.
och de ämnen, sorn dermed äga sammanhang; jag får
således, då jag nu uppträder för alt yttra några ord, endast
fästa mig vid ett yttrande här, som egentligen skulle
kunna få namn af principy ttrande, och i främsta rummet,
vid den anmärk., som en värd ledamot af detta Stånd, Gr.
Posse, gjort, i afseende på den 1 §:n. Det är naturligt, alt
hvarje yttrande afen sådan person , sorn Gr. Posse, förljenar
en särdeles uppmärksamhet; och oansedt det är sanning
och nu för liden oundvikligt, att hvarje yttrande icke allenast
blir uppfattadt uti prot., ulan äfven genast på publicitetens
vingar föres genom landet, för att vid ett annat
tillfälle närmare skärskådas; så tror jag, att det icke vore utan
ali nytta att relevera hvad som säges från ett sådant håll.
Den värde ledamoten har i principen erkänt, att decharge
ej borde kunna meddelas för sådana föremål och möjligen
begångna försummelser, hvilka icke ägt rum, förr än efter
den tid då den decharge lemnades, som vid sista riksdagen af
R. St. uti skrifvelse lill K. M- meddelades. Principen är således
af Gr. Posse erkänd; men på grund af en skrifvelse,
ronde Statsrådets decharge vid sista riksdag , nämner Gr.
Posse, alt ordalagen skola hafva inneburit den latitud, att
de'chargen varit gifven, äfven för sådana ärenden, som R. Si:s
revisorer och R. Sits Utsk., d. v. s., sorn R. St. sjelfve icke
kunnat upplaga. Jag har hört dessa ordalag här uppläsas,
och kan verkligen icke neka, att i desamma finnes en
sådan latitud, som Gr. Posse velat gifva dem. Emedlertid
hade jag önskat, alt denna invändning mot den delen af frågan,
ehuru ingeniös den kan anses — och jag hoppas alt
man icke behnfver vederlägga densammas gillligliet — att den
icke hade blifvit af den värde talaren gjord, ehuru jag finner,
att resultatet af denna invändning gäller den afgångna Ministeren
och alldeles icke den nya. Jag är fullt öfvertygad,
att Gr. Posse icke skulle vilja begagna en sådan latitud,
hvarken för sig eller sina medbroder. Emedlertid innebar
denna tolkning i sig sjelf intet annat, än ett påstående, att
der förseelse har blifvit begången, utan att vara känd af
den som derföre lemnat decharge, skulle likväl decharge
gälla för en sådan okänd förseelse. Jag tillstår, att jag icke
här är i stånd f.lt finna, att, äfven med den latitud den
und. skrifve Isen gifver, en sådan tolkning kan få äga rum;
ty om så skulle vara, så stanna R. St. i stor förbindelse hos
a8ö
Den 37 Maj f. m.
Hr Grefven derföre att de hafva blifvit upplyste, att en
sådan tolkning möjligen kan göras, ty jag hoppas, att denna
anmärkn. skall föranleda, att vid inncvar. riksdag hvarken
R. St. eller dess Exped.Utsk. skola uti ordalagen lägga
en sådan latitud, att en dylik tolkning kan komma i
fråga.
Samme ledamot har fastat sig vid slutmeningen af detta
betänk., hvilken innefattar, att StatsUtsk. funnit, ”alt uti
”statsförvaltningen misshushållning i flera fall ägt rum, och
”att R. St;s revisorers derom förnyade anmärkntr uti ingen
”väsendtlig mån verkat lillen bättre ordning eller till undan”rödjande
af brister i styrelseverkens organisation.” Ulsk.
tillstyrker derpå R. St. alt hos K. M. i tind. anhålla, ”det
”sådana föreskrifter måtte meddelas Rikets collegier och förfallande
verk, hvarigenom desamma på det strängaste tillförbindas,
att med största noggrannhet efterkomma hvad
’’K. M., på grund af R. St:s beslut och gällande lagar, velat
”dem anbefalla; hörande desamma hafva ingen möda ospard
”att, uti hvarje dem åliggande förvaltningsgren, iakttaga den
”största sparsamhet och hushållning, samt med skyldig grannlagenhet
bemöta de anmärkntr, sorn af R. Sits revisorer
”göras emot deras förvaltning och räkenskaper.” Gr. Posse
har fästat sig dervid, att detta är för generelt och icke utpekar
de embetsverk, hvilka Grefven förmodat, att StntsUtsk.
egentligen velat utmärka; men om m.an närmare betraktar
saken, och finnér, alt StatsUtsk., i aniedn. af go §:n
Reg.Ftn — hvilket en annan ledamot Frih. Cederström högeligen
yrkat — ej kunnat ingå i detaljerad utveckling af
de anmärkntr, som varit att göra, ulan blott ägt rättighet
att nämna, det alla sådana anmärkntr blifvit till Coust.Utsk.
remitterade; så är klart, alt StatsUtsk. icke kunde, annorlunda
än sorn skett, i allmänna ordalag uttrycka sig, emedan
det i annat fall skulle hafva öfverskrida grundlagens föreskrift.
Då Frih. Cederström ogillat StatsUtskts förfarande,
att i betänk, omnämna de mål, hvilka StatsUtsk. remitterat
lill Const.Ulsk., så ligger i denna hons anmärkn. någonting
fullkomligen conträrt emot hvad Gr. Posse yrkat.
Den ene har yrkat, att det är för litet, den andre, alt det
är för mycket utveckladt. Ingen af dem torde hafva rätt.
Jag, för min del, kan icke finna annat, än att Utsk. med
den grannlagenhet, som ärendet fordrat, och med skyldighet
och tvång att yttra sig i sak, med undvikande af detaljer,
ej kunnat nyttja andra eller bättre ordalag. Då Utsk.
icke kunnat ingå i specialiteter i afseende på misshushållning,
så har det blott generelt anhållit, att K. M. måtte tillse,
att sådan misshushållning, som hittills, ej hädanefter må äga
rum, äfvensom att de förvaltande verken måtte förståndigas
att i sinn svar till R. St:s revisorer icke nyttja olämpliga ordalag.
Enär det icke är fråga om någon anklagelse, hvarken
frän StatsUtsk. eller R. St., utan delta är öfverlemnadt
Den a? Maj f. m.
till Konungen; så är naturligt, att det på Honom ankommer
att bestamma i hvilket fall delta utlåt, af StatsUtsk.
kan tillämpas på det ena eller det andra embetsverket. Der
det icke kan tillämpas, der inga sådana uttryck äro begagde,
är det klart, att ingen påföljd uppkommer. Jag instämmer
derföre till alla delar uti hvad talaren näst före mig
yttrat, att här icke borde vara stället, der de förvaltade verken
uppträda med försvar för sina åtgärder. Så snart man
träder inom detta rum, bör man komma ihåg, att man representerar
Svenska folket och sin ätt, men alldeles icke sin
embetsmanna-förvaltning. Detta är en remarque, som mer
än en gång blifvit gjord, men som torde behöfva att förnyas.
11. o. Ad. har kanske icke många riksdagar qvar —
så vill jag åtminstone hoppas— att fortfara med sin närvar,
representation; och jag skulle verkligen önska, att under de
få dagar, som återstå, R. o. Ad. handlade med den värdighet,
att när en gång R. o. Ad. på fäderneslandets altare nedlägger
sina rustningar, det måtte hafva iakttagit den värdighet sorn
det anstår, och hvilken icke kan äga rum, om det nu, som
vid föregående riksdagar har skett, alltför mycket går ärenden
åt den andra Statsmakten, hvilken egentligen har skyddat
embetsverken och frågat litet efter R. Sits värdighet.
Hr Lefre'n; Det är blott för att lemna en upplysning,
i anledn. af den anmärkm Gr. Ankarsvärd nyss gjort, som jag
begärt ordet. Han tyckes hysa den förmodan, att icke Fortifications-afdelntn
inom Krigs-colkm har att skaffa med sådana
utgifter, som t. ex. stallens reparation. Jag får äran upplysa,
att det likväl så förhåller sig; ty alla hus oell byggnader,
så väl inom fäslningsportarna, som der garnisoner äro,
måste genom Krigs-collegii försorg underhållas. Den afdelning
af delta collegium , som kallas Fortifications-departementet,
har denna befattning under hand, och dessa kostnader
bestridas af 38,ooo r:dr, som för detta ändamål äfvensom
till fortifications-verkets underhåll äro anslagna; — sålunda
underhållas t. ex. af detta anslag husarslallen i Skånska
städerna, både till nybyggnader och reparationer. Det torde
således vara ett misstag af den ädle Grefven, då han anmärkt,
att dessa utgifter voro främmande för Krigs-collegii
befattning.
Hr Rosenblad: Att jag än en gång i förevar, fråga
upptager H. R. o. Ad:s tid, äger till orsak, att Gr. Frölich
emot mig anmärkt, att embetsverken icke äga rätt till
några representanter, och att jag sålunda varit obehörig att
här föra deras talan. Jag får härvid erinra Hr Grefven,
alt då R. St., enl. i:sta§:n Riksd.Ordn., representera Svenska
folket, och Sveriges embelsmanna-corps ännu ej förverkat
dess rätt att räknas häribland; så äro vi här alla äfven dess
representanter; hvarförutan jag tror hvar och en bland oss
berättigad, ja till och med pligtig, att, när han finner en
Ben 37 Ma j f. m.
orättvis behnndlig ifrågasattas emot livem det vara må, då
motsätta sig densamma och efter sin bästa förmåga upplysa
om rätta förhållandet. Efter jag har ordet, vill jag tillägga
det hopp, att den sats en annan värd ledamot, Gr. Anckarsvärd,
yttrat, ätt Ständerne alldeles icke beliöfde uppgifva
några skäl för en hemställan lios Konungen, att han
mätte gifva Dess collegier och embetsverk en föreställning —
hvilket är detsamma, som man i allmänhet benämner med
det i cancelli-språket icke förekommande ordet skrapa, —
aldrig mätte finna tillämpning i Sverige; ty godtycket, det
må komma från folkombud eller en allherskare, är lika förhatligt,
endast att det i förra fallet är så mycket mera förtryckande,
som tusendes passioner, fördomar &e. äro frnktansvärdare
än en endas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En talare har anmärkt
obehörigheten af SlatsUtsk:s framställning uti §:n i54
sid. 58, der Utsk. föreslår: "att R. St. må åt deras Just.-  "ombudsman uppdraga att, i och för den på omförmälda sätt
”statsverket tillskyndade förlust af tillsammans to,oo3 r:dr 44
”sk., emot Landshöfdingen von Törne fullfölja de ersättningsanspråk
, hvartill befogenhet må förefinnas.” Den talare,
som anmärkt oriktighelen, anförde likväl ej grundlagsparagrafen.
Jag anser mig böra göra det, emedan jag tyckte,
att en annan talare, som senare yttrat sig, äfven hänsyftade
på denna omständighet, såsom hade något oriktigt blifvit
anfördt emot förslaget. 3o §:n Riksd.Ordn. 2 mom. innehåller
rör:de StatsUtsk. följande: ”Detta Utsk., som skall äga tillgång
till alla statsverkets räkenskaper och handlingar, må
'tillkomma alt efterse och granska, huruvida de gjorda eller
”förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit beloppet
af de hufvudlitlar, hvilka uti R. Sl:s vid nästförflulna
''riksdag uppgjorda statsreglering blifvit fastställda, och äro
"grundade på behörigen upprättade stater eller Konungens
”med vederbörlig contrasignation utfärdade anordningar, samt
"styrkta med behöriga qvittenser af dem, som medlen mottagit.
”Skulle, emot R. St;s beslut, de till hvarje hufvudtilel anslagna
”summor befinnas dragna till andra ändamål, än dem, som milder
samma hufvudtitel höra, eliel’ något af R. St. faststäldt
"anslag vara öfverskridet, skall Utsk. genast anmärka och i R.
"Si;s plena anmälan göra emot den embetsman, sorn en sådan
”anordning contrasignerat, hvarefter dermed förfares enl. 106
"och 107 §$:na i Reg.F:n; kunnandes likväl häraf den följd icke
”dragas, alt, emot föreskriften i 90 §:n Reg.F:n, Utsk. må i
"något klander af Konungens gjorda anordningar ingå, eller
"alt de för statsutgifterna redovisande tjenstemän skola kunelia
personligen för Stats.Utsk. eller R. St. till ansvar släI—
"las, utan må, der så nödigt finnes, hos Konungen
kunna anmälas de anlednir, som förekommit,
Den 17 Maj f m.
”in it, alt emot någon sådan tjensteman i laglig
"ordning ansvar yrka." StatsUtsk. Tår således icke lill
R. St. göra en sådan hemställan, och R. St. icke heller öfverhoppa
den ordning, som af grundlagarna, är förest;rifven,
nemi. att göra anmälan hos K. M. De äga icke att i sådana
mål vända sig till Just,ombudsmannen och påkalla hans
åtgärd.
Vid slutmeningen af StatsUtskts betänk, hafva flera an-:
märkn;r blifvit gjorda, äfvensom invändningar deremot. Jag
anhåller att få besvara några af de sistnämnda. — Man
bar Sagt, att någon juridisk bevisning icke skulle behöfvas
för R. St. att göra en sådan anmälan till K. M., sorn
den, hvilken StatsUtsk. föreslagit. Om man nu föreställer
sig, att R. St. inkomme till K. M. med en sådan anmälan,
under anhållan "alt sådana föreskrifter måtte meddelas Rikets
collegier och förvaltande verk, hvarigenom desamma
’på det strängaste tillförbindas, att med största noggrannhet
''efterkomma hvad K. M., på grund af R. Sits heslut och
"gällande lagar, velat dem anbefalla,” och om K. M. skulle,
såsom troligt är, höra verken, då skulle dessa troligen fråga
hvarutinnan deras förseelse hestode. Om nu K. M. gjorde
denna fråga till R. St. tillbaka; hvad skulle de svara?
Antingen måste de uppgifva bestämda bevis i sådant afseende,
eller måste de tiga och derigenom erkänna, att de sagt
mera än de visste handt och sannt vara. Dernäst finner jag
högst olämpligt att anhålla, det K. M. skulle anbefalla sina
underlydande embetsverk att lyda K. M:s befallningar. Derhän
måste K. M. val icke nedlåta sig; utan skulle något embetsverk
försumma sina skyldigheter, så veta vederbörande,
att det finnes en Just.canceller, af hvilken de kunna ställas
under laga ansvar för det de icke hörsammat. Att R. St.
icke desto mindre skulle göra en dylik framställning till K.
M., vore så olämpligt, att jag förmodar, att om någon med
embetsmannavana uppsatt detta betänk., skulle aldrig ett
sådant förslag ägt rum. — Man har äfven sagt, alt om specificalion
fordrades, så skulle undersökningen möjligen komma
att gå så långt tillbaka, att den blefve vederbörande besvärlig.
Dermed häfver rlet ingen fara. R. St. kunna sträcka
sina forskningar så långt tillbaka, som de behaga; ty deras
verkningskrets går åt det hållet ej längre, än till föregående
riksdag. Dermed är det slut, antingen någon önskar taga
sig större frihet, eller icke. Någon har framkastat, ätt R.
St:s revisorer skulle hafva fått umgälla hvad föregående
Ständer yttrat. Jag erkänner, att jag icke hunnit noga genomgå
revisorernes berättelse uti dess hela omfång, utgörande,
såsom jag tror, Irenne digra band, ej heller de förvaltande
verkens svar på revisorernes anmärkntr; men jag har
åtminstone läst Krigs-collegii svar, det verks som främst namnes
hland dem, som mest skola håfva förgripit sig. Uti
7 H. 3; '
jg*
Den >7 Maj f. n.
dess 1111St:n finner jag bland annat följande uttryck: ”Reviso”rerne,
om de behagat taga nödig kännedom om sanna för”hållandet,
så hade de kunnat bespara sig de sårande uttryck,
”de härom sig tillåtit, och som Krigs-colhm tror sig icke
”hafva förtjent.”
Af dessa uttryck synes mig, alt det varit revisorerne
sjelfve, som fått umgälla deras underlåtenhet att efterforska
det sannfärdiga förhållandet.
Andre talare hafva redan anmärkt huru obehörigt det
är alt göra embetsverk beskyllningar, hvilka man ej bevisat,
och likväl begära, alt de skola hålla dem tillgodo. Är hederskänslan
något som R. .St. böra önska lefvande hos deras
embetsverk, så få de icke behandla dem på sådant sätt
som revisorerne gjort; ty om då cmbetsmännen svara på sätt
som skett, så böra R. St. snarare glädjas deråt, att hederskänslan
hos dem är så lefvande alt hon icke förkolnar för det
ott R. Sirs revisorer, ja lill oell ined R. Sl. sjelfve, tillåta sig
sådana beskyllningar, som de hvarmed StatsUtskrs betänk,
slutas.
En talare har yttrat, att de ifrågavar. uttrycken ej skulle
angå den s. k. nya ministeren, och att Gr. Posse sålunda borde
af dem vara obesvärad. Jag åter tror alt de hvarken angå
Konungens gamla eller nya rådgifvare. Här står Rikets collegier
och förvållande verk. Till dem kunna icke Konungens
rådgifvare räknas, emedan de icke hafva några beslut
ott fatta. Det är Konungen, som enl. grundlagen ensam beslutar;
de äga blott att råda. En skrifvelse lill dem att
rätta sig efter Konungens beslut, vore således en skrifvelse
utan sammanhang, och en sådan böra väl R. St. aldrig afgifva.
De förvaltande verkens medlemmar böra icke på
Riddarhuset försvara sin tjensteutöfning — säger man. Detta
är ganska rätt; och de svara ej heller, om de icke blifva
tilltalade. Men gör någon detta, så får han äfven bereda
sig på att få svar.
Man har sagt, att embetsman, hvilka tillika Bro riksdagsmän,
icke böra gu ärenden ål den andra Statsmakten.
Jag frågar livems ärenden den går, som tillåter sig obehöriga
liilmälen mot embetsman? Uppgifver den värde talaren
det, så flir det tillfälle för mig att ingå i ytterligare svaromål.
Samme talare har äfven profeterat, alt delta Stånd
ef_ skulle hafva lång lid igen att bestå, och tillstyrkt oss
att under tiden yttra oss med värdighet. Jag anser detta
råd vara öfverflödigt, och önskar, att han innehållit med
sin: onda förutsägelse, ej mindre nu, än för några riksdagar
tillbaka, då han på detta rum yttrade, att Sveriges Rike icke
skulle, kunna försvara sig emot en af sina grannar, hvilket yttrande
blef med det största ogillande af R. o. Ad. npplnget.
Jag hoppas, att så framt icke våld går öfver detta Stånd, så
skola dess medlemmar och deras efterkommande lefva lika
så länge som någon annan. Örn de fortlefva så som sär
-
Den »j Maj f. m.
»gi
skildt Riksstånd eller icke, kan vara mindre vigtigt, blott den
anda, som hittills lifvat Sveriges Adel, icke utslocknar.
Gr. Horn, Claes Fredr.: StatsUtsk. röner vid detta
tillfälle samma klander, som tillförene; man tycker nemi.,
å ena sidan, att Ulsk. gjort för litet och å den andra alltför
mycket. Det är sålunda Utsk:s lott att från båda sidorna
lika mycket ogillas. Men det är icke för alt härom orda
, som jag uppträder, det är för att rätta ett misstag af
en värd talare, dertill anlcdn. gifvits åfelt tryckfel i betänk.,
hvarigenom en citation af pag. 3, 14 5 62 och 76 inom parentbes
blifvit flyttad en rad tillbaka. Dessa pagina angå
icke revisionsberättelsen, utan de förvaltande verkens förklaringar;
och då denna tydning är rättad, måste det besynnerliga,
som Hr Rosenblad funnit uti betänk., försvinna.
En annan ledamot af Ståndet har icke misstagit sig om rätta
förhållandet, men delar ändock Hr Rosenblads tanke, att
Utsk. icke ägt gilItig anleda, till den klandrade slutmeningen.
Jag anhåller, med aniedn. häraf, att få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på de citerade förklaringarna. Man skall
der linna ett ifrågasättande huruvida det varit revisorerna
t i I I s t ä n d i g t, o. s. v. Samma verks chef har afgifvit ett
yttrande, deri än mera vanvördiga uttryck föiekomma. Convoj-commissarialet
yttrar sig icke utan förvåning hafva inhemtat
revisorernes småaktiga uträkning och talar örn dess vågade
omdömen m. m. Hvad som här mest påkallar uppmärksamheten,
är, att denna förklaring jemväl är undertecknad
ofen Norrman, hörande lill Norrska Regeringen; och jag tror
alt Utsk. har haft fullgilltig aniedn. att önska för framtiden
förekomma dylika an!edn:r till tvister och missnöje emellan
Statsmakterna.
Då allmänheten mottagit dessa förklaringar, utan att
finna det K. M. tillrättavist de förvaltande verken, som brustit
11 ti en skyldig grannlagenhet vid bemötande af den andra
Statsmaktens anrnärkn:r, är det förlåtligt, om man tror
att Regeringen gillat detta skrifsätt.
Man klandrar äfven, att den nämnda slutmeningen uti
alltför generella termer omtalar den misshushållning i dei
talj, hvaremot anmärk;r äro gjorda, men dessa anmärkmr äro
revisorernes, och StatsUtsk. har, vid deras framläggande för
Sländerna, icke velat träda 90 §:n Reg.F;n för nära. Af K.
M. beror alltid, i händelse en uoderd. skrifvelse i denna syftning
aflåtes, att pröfva hvilka de vederbör, äro, som behöfva
alt särskildt varnas, ifall varningen i sin allmänhet skulle
anses mindre lämplig eller opåkallad.
Som detta betänk, troligen återremitteras, blir det tillfälle
för Utsk. att besvara de anmärknrr, som deremot blifvit
gjorda, och hvilka måhända föranleda till rättelse af något
misstag. Jag beklagar blott, alt de ständiga återremisserna
förlänga riksdagsarbelet, utan båtnad för det allmänna.
f 391
Den 27 Maj f. m.
Hr von Hartmansdorff omtalar, såsom en dygd, de förvaltande
verkens sjelfständighet. Ja! visserligen är StatsTJtsk.
i tillfälle att äfven varseblifva, huru det kan hända,
att dessa embetsverk utgöra en motståndskraft mot sjelfva
Styrelsen; men denna egenskap hos Regeringens organer prisar
jag ingalunda, och önskar lifligt, att samma slags sjelfständighet
måtte upphöra, så fort Regeringen kan verka uti
systeme och dervid oeftergifligen fordra af sina underordnade
aueforiteter håde lydnad , hastig verkställighet af gifna
föreskrifter och omtänksamma förslager uti deras detaljförvaltningar.
Gr. Frölich: Jag begärde egentligen ordet för att få instämma
i den anmärkn. mot Stats.CJtsk:s betänk., sorn Frih.
Boye ursprungligen gjort, och som sedan af en annan ledamot
blifvit upprepad. Det är verkligen äfven min öfvertygelse,
att StatsUtsk., som i §:n i54 tillstyrkt R. St. att anbefalla
Just.ombudsmrn en action mot en viss person, dervid
förbisett hvad grundlagens 3o § Riksd.Ordn. föreskrifva’.
. Detta ansåg jag skyldigt och rätt att här förklara,
men blef emedlertid af en värd ledamot interpellerad på ett
sätt, att jag icke kan undvika alt, äfven i anledn. deraf, yttra
några ord och lemna honom ett svar.
Rättighet för embetsverk och särskilda ledamöter deribland
att försvara sig, kan naturligtvis aldrig betagas dem,
ehuru det, enligt mitt begrepp, icke är lämpligt, att embetsverken
just här på detta runi skola hafva några representanter
till sitt försvar. Långt ifrån att fordra, att de ej
skola resenlera de anmärkntr sorn göras, ser jag dock ingen
nödvändighet deruti, att personer här skola uppträda,
dem man nödgas genmäla, icke såsom representanter, utan
såsom collegii-ledamöter. Om det också har sin grund
hvad Hr von Hartmansdorff anmärkt, att de anmärkn:r, som
StatsUtsk. i sin slutmening framställt, icke, i anseende till
sin alltför generella beskaffenhet, kunna leda till något resultat,
och att Regeringen icke, på grund deraf, kan veta
hvilket embetsverk , som menas och som borde få en nåd.
föreställning i afseende på deras mindre lämpliga yttranden;
så må det ock i alla fall icke anses obehörigt, att R. St.
äfven resenlera yttranden, som mot deras revisorer blifvit fällda,
och jag håller derföre StatsUtsk. räkning, för att de
dertill beaagnat detta, troligen enda och lämpliga, tillfälle
dertill. För öfrigt väcker det min förundran, att samme
välde ledamot icke aktat för rof att misstyda mina anmärkn.‘r
i anledn. af Gr. Posses yttrande. Jag tior mig hafva gifvit
ganska tydligt tillkänna, att jag endast talade om den principfråga,
som derur kunde bernias, och således utan ali tillämpning
deraf, sorn den fått eller här kunde få, rörtde de
förvaltande verken. Den af H. Ex. uppställda princip kunde
man ju vilja använda, t. ex. när frågan om de'charge
-
Den 27 Maj f. m.
ag3
betänk. förekommer, ehuru man Ivertom borde förutsätta
alt ingen kunnat gifva decharge för sådant, hvarom man ej
ägt eller kunnat äga någon kännedom. För öfrigt får jag
svara samma ledamot, att jag hvarken nu eller vid något
annat tillfälle attaquerat något embetsverk eller någon ledamot
deraf. Jag har, vid de yttranden jag fällt om våra
embetsverk, gått de ärenden jag anser mig på detta rum
gå, nemi. att uttrycka min egen öfvertygelse, och hvad jag
uppfattat vara opinionen hos en stor del af Svenska folket,
om de förvaltande verkens, äfvensom den högre administrationens
behandling af statsmedel ; och då jag, i delta afseende,
i ett föregående plenum för 3 veckor sedan nyttjade
ordet gaspillage, som uttrycker hvad det bör, så fägnar det
mig, om jag riktat Svenska språket med ett ganska passande
ord, hvilket så väl vid detta tillfälle, som vid ett annat,
då jag varit från var., något mera fästat uppmärksamheten,
emedan, om jag blott talat om alt misshushållning elfer bortplottring
af statsmedlen skett, så hade ingen gifvit akt derå.
Märkvärdigt är det emedlertid, att man nu, såsom ofta i
dylika saker, fästat sig vid ett ord, likasom ordet eller namnet
vöre mera vigtigt än sjelfva saken. Det tecknet är visst
något fägnande, att här finnes qvar en viss sensibilitet för
ord, ty det vore vida sämre, om här, såsom det berättas
förhålla sig i Frankrike, man hvarken hade af.sky för gerningen
eller namnet derpå. För resten har jag yttrat den
önskan, att R. o. Ad:s dagar såsom RiksSt. troligen äro räknade:
någbt annat har jag ej velat säga, och att med Hr
von Hartmansdorff återgå till våra prottr för 10 år tillbaka,
skulle jag icke bafva mycket emot, om lian med mig vill i
minnet återföra livad han så väl med munnen sorn fotterna
då yttrade, om icke just till prot. , åtminstone så att alla
hört det; men sådant anser jag icke lämpligt alt nu för R. o.
Ad. framdraga.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Min afsigt är icke att
öka antalet af anmärkn:r, som här blifvit gjorda, ehuru äfven
jag skulle hafva åtskilliga anmärkn:r att göra, i motsatt
syftning mot dem, som af de flesta talare blifvit framställda;
emedan jag, för min del, finner Utsk:s betänk., så väl i afseende
på dess form och dess temmeligen osystematiska uppställning,
som i afseende på dess innehåll, vara alltför ofullständigt,
och att ganska många anmärknJr, som förtjent att
betraktas, blifvit lemnade utan afseende. Jag har emedlertid
nu blott begärt ordet för att besvara den siste värde talarens
yttrande, att StatsUtsk. icke skulle bafva rättighet att
anmoda R. St:s Just.ombudsman att anställa åtal mot. ett
embetsverk. Jag skulle förmoda, att då R St:s Just.ombudsman,
enligt 6§:naf sin instruclion, äger rättighet afl sjelf,
utan någon impuls från den ena eller andra, ex nobili officio
anställa sådana åtal, del också måste vara hans rät
-
*94
Den sy Maj t. m.
tighet att anställa sådana efter derom af hans principaler
R. St. gjord erinran.
Hr von Heyne, Georg: Hade jag kunnat föreställa
mig, att så många anmärkntr skulle göras vid slutpunkten i
d c 11 a betänk', så skulle jag visst hafva sökt att få reda på
flera framfarna tiders yttranden, såsom ett bevis, huru embet
»verken tillåtit sig missaktning mot R. St:s revisorer.
Det ar alldeles förvånande, att sådana yttranden kunna riktas
mot en delegation af R. St. Intill 1823 bade våra revisorer
kanske något hopp, att enligt sin bestämmelse närmare
föreställa R. St. emellan riksdagarna. De hade det så
mycket mera, sorn en förnyad instruction uppgjordes, som
skulle hafva satt deni uti annat förhållande än de 1111 äro,
eller voro enligt den gamla; men så nedsatte måtte icke revisorerna
varn eller blifva — jag hoppas det åtminstone —
att icke de emellan riksdagarna skulle anses såsom en delegation
af R, St. och vara berättigade att granska embetsverkens
förvaltning och sig deröfver yttra , samt göra anmärkn:r,
då de handlat emot lagar och författningar. Detta
har man velat inskränka till silferräkning, ehuru, efter
milt förmenande, revisorernes vigligaste åliggande är att tillse,
huru anordningarna äro gjorda, och ej att se på siffran,
samt luiru embetsverken uppfyllt sin pligt. JVär de funnit,
att dessa anordningar understundom ej blifvit utfärdade
i enlighet med R. St:s beslut, så hafva de trott, att embetsverken
borde göra föreställningar deremot; 0111 detta varit
för mycket hegardt, så må det åtminstone vara en anleda,
för R. St., när de komma tillsammans, att då förklara det.
Revisorerne äro visserligen berättigade att göra sådana anmärkntr,
och i händelse R. St. också äro den ena Statsmakten
af de arne Reg.Fm upptager, hvarpå man ibland af här
fällda utlåtelse!’ kunde hemta anledn. tvifla; så måste R.
St. eller hvilken delegation som helst af R. St. vara berättigad
till, om ej vördnad af embetsverken, åtminstone
den aktning, som de äro skyldiga denna Statsmakt, så väl
som den andra.
Gr. Frölich: Jag anser mig böra till bevisning upplaga
hvad Hr Dalman sist anmärkt, i anledn. af frågan örn
huruvida R. St. kunde anbefalla Just.ombudsmannen att
utföra en nelion mot embetsverken. Det enda skäl han anfört,
var, 0111 jag riktigt fattat hans mening, alt då R. Sirs
Just.ombndsmao, efter eget godtfinnande, äger att göra en
anmärkt!.; så borde då, å plus fort raison, R. St. kunna gifva
ett sådant uppdrag. Det är möjligt, alt några andra skäl
finnas för bevisning af satsen; men att detta skäl icke duger,
anser jag uppenbart, då nemi. R. St. skulle lligga eu alltför
stor vigt i vågskålen, 0111 de ägde rätt att förordna Just.-  ombudsman till anställande af actioner på annat sätt, än då
det sker genom Const.Utskottet. Jag tror således ej, att
D«u aj Maj t. m.
denna 5:$ tolkning kan extenderas derhän, alt R. St. skulle
kunna anställa actioner mot enskilda personer , emedan
i sådant fall kunde vara alt frukta ett handlingssätt, som nära
nog instämmer med hvad man klagat öfver hafva ägt
rum under frihetstiden. Jag anser mig åtminstone skyldig
alt redogöra för mina skäl för Hr Dalman, med hvilken jag
i öfrigt delar den åsigt, alt Just.ombudsmannen äger att göra
anmärka, på sitt eget ansvar, men kan icke finna något
skäl , hvarföre B., St. skulle behöfva understödja en sådan
aetion.
Hr Dalman: För min del kan jag icke inse, att någon
större vigt skulle läggas i vågskålen, derföre alt R. St.
anmodade deras Just.ombudsman att anställa åtal, än om R. St.
anhölle bos K. M. att sådant måtte ske och K.M. anbefaller denna
aetion. I sista fall låge det tvertom en dubbel vigt i vågskålen,
nemi. båda Statsmakternas gemensamma anmodan, då här
blott är fråga om den enas. Således kan jag icke finna, att R.
St:s rättighet i något afseende bör vika för denna consideration.
Domaren är alldeles icke beroende, hvarken af Just.ombudsmannen
eller R. St. Men om R. St. ej kunna eller böra förmenas
att öfverlemna något mål till sin Just.ombudsman, så
följer ingalunda deraf, att Just.ombudsmannen har någon ovillkorlig
skyldighet, enligt sin instruetion, att anställa ett sådant
åtal. StatsUtsk. liar icke heller uppställt sitt tillstyrkande
i form af befallning till Just.ombudsnUn, utan blott hemställt,
att R. St. måtte åt honom uppdraga att granska förhållandet
och dermed sedan förfara i laglig ordning. Jag
är således långt ifrån att vilja införa en sådan ordning, som
under frihetstiden, att nemi. R. St. skulle kunna omedelbart
lagföra embetsverken ; men deremot tror jag icke, att något
hinder i grundlagen eller någon annan lag finnes för R.
St. alt fästa deras Just.ombudsmans uppmärksamhet vid någon
förseelse, anmärkt af deras revisorer, och alt R. St:s Just.-  ombudsman, under det ansvar hans instruetion stadgar, på
grund deraf äger anställa cn sådan aetion. Jag kan således
icke finna, att man bör betaga R. St. en sådan rättighet.
Frih. Cederström, Jacob: Den sednare discussionen
är alldeles pä sidan,'så väl om grundlagen, som ämnet. Jag
anhåller likväl att få yttra några ord i anledn. deraf, för
all, i anseende lill hvad den siste talaren yttrat, hänvisa honom
till bokslafvens lydelse uti 90 §:n Reg.F:n, hvaraf han
torde finna orimligheten af, alt R. St. må försöka att skicka
någon remiss till Just.ombudsmannen, annorlunda än genom
Coust Utsk., utom i vissa fall, som röra banco- och Riksg.-  verken. Den värde ledamoten, såsom sjelf jurist, borde ej
kunna framkomma med sådana framställningar, som han sist
gjort, nemi. att om R. St. alldeles icke äga alt göra en dylik
remiss, så skulle deras Just.ombudsman vara berättigad
Den 27 Maj f. m.
ali, efter eget godtfinnande, upptaga målet eller icke — att
således lyda eller icke lyda sina principaler. Visserligen lärer
man på andra sidan finna, att det vöre mera betänkligt
om R. St. tillädes en sådan rätt och ombudsmannen vore
pligtig att lyda; ty då skulle ock, i händelse åtalet af domarémakten
ogillades, R. St. stanna i reconventions-ansvar
mot det af Just ombudsmannen, på deras begären och myndighet,
tilltalade embetsverket , efter målets beskaffenhet och
livad lagen bjuder. Då emedlertid grundlagen är klar, och
Just.ombudsmannen liar sin instruction, så må hvarken StatsUtsk.
eller något annat R. Sits IJtsk. försöka alt inleda R.
St. på nya på sidan om grundlagen beredda banor. Jag förenar
111ig med dem, som begärt återremiss.
Hr Dalman: Den siste värde talaren, såsom sjelf President
i ett af Rikets collegier, lärer väl hafva sig bekant,
att K. M. i ganska många fall kail remittera handlingar
till Just.canceileren, utan att något åtal deraf blifver en
följd. K. M. vill, genom en sådan remiss, endast fästa åklagaremakténs
uppmärksamhet på saken. På samma sätt tror
jag, att sådant kan äga runi från R. St:s sida. Just.ombudsmannen
har ingen egentlig befattning nied R. St:s revisorer
och deras berättelse; han har intet åliggande att af
den sistnämnda hemta anledn. till åtal emot vederbör, embetsmyndigheter,
mot hvilka anmärkn:r der kunna finnas vara
gjorda. Men om R. St. upptaga sådana nnmärkn:r, så
ser jag icke något hinder från lagarnes sida för R. St., att
till deras Just.ombudsman öfverlemna handlingarna i målet;
likasom K. M., utan att ingå i någon pröfning huruvida åtal'
kommer att ske eiler icke, och ännu mindre, huruvida den
person, mot hvilken anmärkntn blifvit gjord, verkligen är
brottslig, kan öfverlemna handlingar åt Just.canceileren.
StatsUtskts utlåt. N:o 76 blef af R. o. Ad. återremitterad
t.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse
till R. St., ang:de förordnande för en ledamot af Slatsrådet
å den i §:n af Piiksd.Ordn. afsedda befattning med riksd.-  ärenden; gifven Stockholms slott den icj Maj 1840.
Lades lill handlingarna.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna utlåt:n,
betänktn och memlr, nemi.:
från Stats Utskottet:
N:o 120, angrde Landskamereraren, Kammarrätls-rådet
S. Lindbergs ansökning om befrielse från ali ersättningsskyldighet
i och för Kronofogen Hoflings balance;
N:o 121, rörrde väckt fråga örn anvisande af ett boställe
åt provincial-läkaren i Lif-gedinget af Södermanland;
N:o
Den 2,9 Maj f. m.
397
N:o 12?., i anledn. af K. Mts nåd. propos. , angtde öfvei
låtandet till Malmö fatlig-nrbetsinrältning af Kronans rätt
till ett derstädes fallet dana-arf;
N:o 123, angtde väckt fråga om kronosäleriet Olleslads
anslående till boställe åt domliafvanden i Alis, Gäseneds oell
Kullings häraders domsaga;
Nto 17.4, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angtde 2:ne
kronoliemmans i Stockholms län anslående till boställen för
landtstats-tjenstemän;
N:o 125, i anledn. af väckt motion om rättighet för åtskilliga
rotehållare vid Westerbottens K. Fältjägare-i egtte att
återbekomma dem oriktigt påförd vacance-afgift för åren
i83o och i83i;
Nto 126, i anledn. af Erik Norbergs från Westmanlands
län motion, att all. Räntmästare!! J. F. Alms efterlemnade
enka måtte utbekomma begrafningshjelp efter bemälda sin
man;
N:o 127, i anledn. af Hr Christiersons, H. F., motion
om arfvoden för rådhusrätterna i Rikets samtliga stapelstäder
för behandlingen af tullmål;
N:o 128, i anledn. af Anders Anderssons fiån Skaraborgs
län motion om andre-landtmätare-beställningarnes indragande
;
N:o 129, i anledn. af Erik Norbergs från Westmanlands
län motion om bcrgsfogdetjensternes indragning;
N:o i3o, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Majoren U.
G. von Konows ansökning om åtnjutande af pension;
N:o 13 f, i anledn. af Olof Olofssons från Westerbottens
län motion 0111 rättighet för Hofnotarien I. Haeggström
till retroactivt åtnjutande af den honom på allm. indragntsstaten
beviljade pension;
N:o i3a, i anledn. af väckta motioner, angtde beräkningen
af traclamentcn till städernas magistrats-personer och
borgare vid syner och andra förrättningar för Kronans räkning;
N:o
133, i anledn. af K. M:s‘ nåd. skrifvelse, angtde
väckt fråga om statsanslag för en pharmaceutisk läroanstalt
;
Nto 134j i anledn. af skiljaktiga beslut i fråga om den
af Statsrådets förändrade organisation föranledda löne-re
glering;
Nto
146, i anledn. af Hr Petre's, T., motion, angtde pensioner
för ledamöter af Statsrådet och Högsta Domstolen,
Stats-secreterare och andra föredragande, under vissa förutsatta
fall;
Nto 147 ? i anledn. af Hr Nordenskölds, O. G., motion
om de vid vacancer inom sjöstalen under vacance- och lig
getiden
besparade löners anslående till amiralitets-krigsmanscassan;
7
H. 38
Den 37 Maj f. m.
N:o i43, i anledn. af anmärkn:r vid Utsk:s uti betänk.
N:o 45 afgifva yttranden ang:de R: Sits revisorers berättelser
om granskningen af Riksg.verket 111. m. ;
N:o 149, ang:de föreslagna åtgärder till ullculturens befrämjande
;
Wto i5o, angrde föreslagna förändi ingar i villkoren för
det vid sisla riksdag beviljade lån till återuppbyggande af
staden Wenersborg;
N:o 151 , ang:de den förändrade inredningen af R.
Sits hus;
N:o i5'2 , angtde decharge för fullmäktige i Riksg.-  coutoret;
från BevillningsUtskoltel:
N:o i3, i anledn. af framställda anmärkn:r vid Utsk:s
ufider N:o 3 afgifna betänkande;
N:o 14, i anledn. af anmärkntr vid betänk. N:o 4»
JV:o 15, i anledn. af nnrnäikicr vid betänk. iN:o 5;
K:o 16, ang:de Hr Munck af Rosenscliölds, Nils Rudolph,
afgifna yltranile, angtde förändrade grunder lör allm.
bevillningco;
från BancoUtskottet:
N:o 26, med liemslällan om årligt löne-anslag för en
formbinderska vid bankens pappersbruk Tumba, samt angtde
en elevs inöfvande i formbindning;
JV:o 27, i anledn. af väckt fråga om förändring i fo 1 e—
skrifterna , ang:de förslitna småsedlars utbyte i landsorterna
;
JV:o 2S, rörtde dels uppsägning och dels äfven omskrifning,
efter ursprungliga myntvärdet af de s. k. låne-bancocapilalen
;
N:o 29, 0111 bancofullmäktiges åtgärder och förvaltning
på det hela, efter näslförflutna riksdag;
N:o 3o, i anleda, af väckt fråga, att icke någon commissarie-beställning
i banken må tillsättas, utan i närvaro af
minst 2:ne ordin, ledamöter bland bancofullmäktige af
hvarje Riksstånd.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 37 Maj c. ni.
Onsdagen den 27 Maj 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes det genom Deputation frun det Hederv.
BondeSt. denna dag på förmiddagen aflemnade prot.utdr. af
den 20 dennes, af innehåll att Ståndet heslutat , att, med
framställning af del lidande, som för BondeSt. skulle uppstå,
derest passevolanee-afgiften fortfarande komme att allenast
draldm rust- oell rotehållare, inbjuda MedStånden alt
med BondeSt. sig förena uti dess genom bifall till StatsUtsk:s
utlåt. N:o 5i fattade beslut; varande detta prot.-  utdr. åtloljdt af åtskilliga K. förordningar och contract emellan
allmogen oell soldaterna m. m. inodi olika län.
R. o. Ad. ansåg detta prot.utdr. böra hvila, intilldess
det ärende, hvarom det handlar, till R. o. Ad. från Utsk.
återkommit.
Ånyo föredrogs BancoUtskcs den 7 och 16 dennes på
bordet lagda betank. Nto 20, innehållande förslag till ett föränd
ra dt mynt-sys t eine.
Tillika upplästes ett fran BancoUlsk. ankommet mein.
N:o 3i , med anmälan af en rättelse i Ulskts betänk.
Nto 20.
Hr af Ström, Israel Adolph, hade inlemnat ett
anförande, som upplästes, så lydande:
O111 man hopsummerar alla de skäl, som äro anförda
eller kunna anföras för decimal-systemets införande, så synas
de såvida öfvervägande dem, som tala emot detsamma,
att man ej elt ögonblick hurde tveka om dess definitiva antagande,
och detta just vid denna riksdag.
R. St. hafva ju för 10 är sedan beslutat, att lo-talsberäk
ningen skulle 0111 10 år antagas, således är nu just den
behagliga liden inne.
R. St. lyckas nu vara ense om, att en ny myntenhel
skall stadfastas, och med detsamma skulle 10-talsräkningen
kunna börja med myntet, såsom den allestädesnärvar.
lärmästare!!, som finner lärjungar bland högre och lägre,
bland rikare och fattigare; penningen är en lärobok, som
alla gerna studera, och ju lä 11 fa 111 ig a re den göres, desto förr
blir lian instuderad; och alt in-lalsräkningen är lättare och
lältfatlligare än duodecimals- eller hvilket annat räkningssätt
som helst, kan ej jäfvns af någon, som begagnat begge de
-
Den Maj e. ra.
larna. Orii jag t. ex. vill multiplicera i43 med 10, så tillsätter
jag en nolla till i43; skall jag dividera detta tal med
io, så sätter jag blott ett (,), som utesluter sista siffran till
höger, så har jag 43 hela och 3 tiondedelar. Vore nu myntet
t. ex. en krona, och en hundradedel deraf en styfver,
och den uppgifna summan 14-3 kronor skulle delas med ioo;
så behöfs ej mer an afstryka de i sista siffrorna till höger;
och jag får genast en krona och 43 styfver. Om en mängd
kapplands eller andra bråk förekomma, som skola adderas,
så lian detta ej göras af en i räkna okunnig, om de äro i
vanliga bråk; men äro de decimalbråk, så kan hvilken som
helst hoplägga dem; och jag frågar, om icke litet hvar äfven
med räkenkunskap, som får en mängd vanliga bråk att sammanlägga,
icke hellre först förvandlar dem lill decimalbråk och
sedan summerar dem.
Man bar talat så mycket, både på förra och på denna
riksdagen, om befrämjandet af folkbildningen, och man vill
ändå ej underlätta den genom lättfattliga metoder utan försvåra
den genom sådana metoder, som behöfva dyra lärmästare
och lång öfningslid. Man vill börja med det svårare
och låta dem sedan lära det lättare, liksom man börjar
med Latinska och Grekiska läroböcker ; och den, som ej
ledsnat derpå, får sedan lära sig stafva modersmålet.
BancolJtsk. har erkänt ”de väsendtliga och obestridliga
”fördelarna af decimal-systemet, hvad lätthet och enkelhet
”i alla liqvider och räkenskaper beträffar,” äfvensom Utsk.
anser berörde förslag ”vara särdeles redigt, och, så vidt möj”ligt
är, länipadt efter redan befintliga förhållanden;” men
afstyrker ändå detta rediga, och som har obestridliga fördelar.
Flera af RiksSttn hafva talat för detta systemes införande,
och flere af Utsk:s ledamöter hafva reserverat sig
emot beslutet om dess icke införande, bland hvilka jag blott
vill citera Hr Mannerskantz, som säger i sin reservation, att
det går lika latt för en, som lärt sig qvatuor species, att
räkna med tior, som med åttor, nior eller tolfvor; vid
Ii vil ket jag får tillägga, alt det går mycket lättare och kan
göras äfven af den, som ej lärt sig qvatuor species. Hr
Akrell har i sin reservation erinrat om, att Finska bonden
högligen prisar sin rubcls indelning i ioo kopek. Allt detta
talar högt för dccimal-systemets införande.
Jag hai- sparat Frih. Wredes förslag lill sist, för att i
dess åsigler få förena mig. Jag anser nemi. enheten för
stor, om den Ingés lika med 48 skillingnri riksg.sedlar, utan
anser 24 s^:i' riksg.värde vara den lämpligaste, emedan, om
dennas hundradedel blir det minsta myntet, så blir skilnaden
så ringa emot den förr brukliga riksg.vitten, alt ingen,
icke ens den fattigaste, räknar derpå; hvaremot 0111 en r:dr
riksg. delas med 100, så blir skilnaden mellan den gamla
och det nya minsta myntet mer i ögonen fallande, och
menligt för den, som skall köpa allt i minut. Man kan in
-
