# ID: svediakorp-gov519
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 74,565
# sentences: 2,724
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den i3 Maj f. m.
lige, för att finna, det minst en fjerdedel af Rikets
snögräns består af öppna kuster, li v i I k a i e k e k u n n a
rätt bevakas med skärgårdsfartyg, om vi än ägde
1000 kanonslupar, och lärer det således falla hvar och en
opartisk klart, alt till dessa kusters försvar emot fiendtligt
infall nödvändigt erfordras en linieflolta, isynnerhet när
fienden äger en dylik.
Sveriges geographiska läge, dess politiska och mercantila
relationer med Europas öfriga stater, befästa ock öfvertygelsen
om angelägenheten af linieflottans sorgfälliga vidmakthållande.
Äfven liemtar jag stöd härtill af historiska
facla och den egna erfarenhet jag under min tjenstemannabana
halt tillfälle förvärfva, i hvilket afseende jag utbeder
mig att uti efterföljande uppsats få inför R. o. Ad. framställa
en kort, men sann, historik öfver Svenska linieflottans
krigsoperationer under 1808 års krig med Frankrike, Ryssland
och Danmark, hvilken tydligen skall ådagalägga hvad
nytta fäderneslandet då, vid J:ne särskildta tillfällen, rönte
af sin linieflolta, nemi.:
1:0 Efter ankomna underrättelser, att en Fransysk arme'e,
i början af året 1808, blifvit förlagd i Norra Tyskland
och på Danska öarna, i afsigt att tillvägabringa en landstigning
å Sveriges södra gräns, rustades med mycken ansträngning,
tidigt om våren i Carlskrona, en linieflolta af 11 linieskepp,
5 fregatter och några smärre seglande bevärade fartyg.
Den ena escadern af denna flotta utgick redan uti
April månad och stationerades utanför Pommerska kusten
och ön Seeland, för att förhindra den presumerade landstigningen,
hvilken ock uteblef, troligen i följd af den bevakning
af våra kuster, som vi med linieflottan så hastigt satt
i verksamhet.
2:0 Blef ön Gottland, som Ryssarne örn våren hade inkräktat,
återtagen, genom utförd landstigning från" en i detta
ändamål till Gottland detacherad escader af linieflottan
med ombord hafvande landstigningstrupper af Svenska armeen,
för hvilken krigsstyrka Rysska befälhafvaien såg sig
tvungen att genast capitulera, synnerligast som all communication
med dess fädernesland var, genom Svenska linieflottan,
afskuren.
3:o Efter Sveaborgs olyckliga öfvergång till Ryssarna,
uppseglade hela utrustade Svenska linieflottan till Finska
viken, hvarest en del af flottan detacherades inuti Finska
skärgården på denna sidan om Hangö och stationerades uti
Jungfrusund, för att understödja Svenska skärgårdsflottan,
och i förening med henne förhindra Rysska skärgårdsflottans
vidare framträngande i skärgården; hvaremot den öfriga
delen af linieflottan bloquerade Finska viken, till dess den
Rysska linieflottan förmärktes vara i annalkande, då båda
Svenska escadrarna förenade sig och, med tillhjelp af a:ne
Engelska linieskepp, sökte forcera Rysska linieflottan — un
-
Den iS Maj S. m.
gefar af lika styrka med vår — till en afgörande batalj,
hvilken Ryssarne likväl på alli sätt undveko, begagnande tillfället,
genom en inträffad vindförändring lill deras fördel,
att retirera in i Rogervik på kusten af Estland, der Rysska
linieflottan sedermera hölls inspärrad af combinerade Svenska
och Engelska linieflottorna , lills i November månad,
hvarigenom Sverige var fredadt från invasion och sköfling
A dess kuster under hela året. — Jag har nu, likväl utan
att derföre tilltro mig kunna inverka på andras öfvertygelse,
i korthet framställt förestående, under egna ögon, såsom
flagg-adjutant å flottan, timade tilldragelser krigsåret 1808
— tilläfventyrs af mången förgätna — för att vitsorda och
bevisa hvad en linieflotta, fastän obetydlig till antal, kari,
väl anförd och i godt skick utrustad, utföra för fäderneslandets
räddning; och jag vågar derjemte påstå, att om Sverige
år 1808 icke ägt en linieflotta, så hade det årets krig
säkerligen fått en annan och ofördelaktigare utgång — Nå
väl, mine herrar! Hvad tillförene skett, kan än vidare
i 111 r äff a!
Jag yrkar äterremiss af betänkandet, och anhåller att
detta anförande måtte få åtfölja till StatsUtskottet.
Hr Hagelstam; Jag skulle visserligen förena mig med
Hr blomstedt om nyttan af linieskepp, örn Hr Blomstedt
kunde uppgifva för mig, hvarest medel skola tagas lill 3o å 40
linieskepp, som vi behöfva för att kunna hålla Ryssarna
stången ; men då medel till en så stor flotta ej kunna anskaffas,
lärer det väl vara förnuftigast att förse sig med ett
vapen, som kan hållas i godt skick. Då nian här jern för
uppgifterna om flottans ställning med dem, som vankats från
Carlskrona, är det icke underligt, om man hyser något tvifvel
i detta afseende. Man talar om fartyg i godt skick: jag
har varit ombord på en fregatt med 200 mans besättning,
hvilken var så dålig, att den sjönk, och af hela besättningen
kunde endast jag rädda mig från att drunkna tillika med 8
man. Så kan det ibland hänga ihop med berättelser om
det goda tillståndet. Jag yrkar, med anledn. af hvad jag
förut yttrat, att StatsUtskts betänk, måtte bifallas, såsom
innehållande det mest nyttiga förslag, som under nuvar.
förhållanden kan uppgöras.
Hr Blomstedt : .lag finner mig, genom Hr Hagelstams
yttrande, uppmanad att uppträda ännu en gång. Hr Hagelstam
har velat, att jag skulle uppgifva medlen till byggande
och underhållande af 3o ä 4° linieskepp; — så långt
sträcker sig ingalunda min förmätenhet, helst jag ej så noga
känner landets tillgångar; och icke heller tror jag sådant
för mig vara behöfligt att fullgöra. Dock är det icke härom
jag yttrat mig. Jag har framdragit historiska fada,
att vi med vår flotta — så liten den än är, jemförelsevis
med den Rysska — likväl förmått skydda våra kuster. Jag
Den i3 Maj f. m.
597
anser, att när vi äga något i denna väg, så kunna vi framdeles
få mer och förkofra oss, samt, genom intagande af en
aktningsbjudande ställning, både visa våra fiender hvad vi
kunna åstadkomma, och vinna våra vänners hjelp, då de se,
att vi sjelfve äga något. Jag glömde förra gången, jag hade
ordet, att säga, och får derföre tillägga, att jag yrkar,
det StatsUtsk. måtte tillstyrka hvad Konungen äskat till
exercis för flottan, såsom af behofvet högst påkalladt; samt
alt, i händelse StatsUtsk. ej vill gå in på, att vi skola äga
en linieflotta, Ulsk. ville uppgifva, huru och på hvad sätt
den del af våra kuster, der skärgårdsfartyg ej kunna användas,
skall försvaras emot sköfling och fiendtligt infall, äfvensom
huru vår handel skall beskyddas emot en fiende,
som äger linieflotta.
Hr Nordensköld: Jag förmodar, att hvad Ilr Hagelstam
nämnt om den fregatt, som sjönk, att det var en af
dc skärgårdsfregalter, som byggdes efter samma dimensioner
med dem, som togos på Sveaborg, och hvilken under cn
segling i Stockholms- eller Östgöthaskären stötte med stark
fart på, men kom flott i och med detsamma, till följe af
den starka farten; men om hvilken påstötning dock chefen
icke vid framkomsten afgaf någon rapport, så att fartyget
ej blef undersökt. Jag skulle derföre tro, att någon sten,
som vid påstötningen ingick i fartyget, fastnat i bordläggningen
och fyllde hålet, hvarigenom ingen skada vid tillfället
förmärktes, men sedermera föll ut, hvaraf olyckan inträffade,
då Hr Hagelstam räddade sig i slupen. På annat sätt
kan ej händelsen förklaras, men det kati ej blifva någon
fort för Carlskrona station.
Gr. von Platen: Med samma skäl som Hr Blomstedt
begärt af StatsUtsk. en plan, huru vi skulle kunna försvara
oss utan linieskepp, begär jag, att han ville uppgifva, huru
man skall försvara den öppna kusten med endast 10 linieskepp.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 53 blef af R. o. Ad. återremitterade
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. von
Nolcken, Carl Adam, i anseende dertill, att hufvudmannen
för den ätt, för hvilken han suttit på Riddarhuset, aflidit,
blifvit nödsakad att återlemna sin pollett och således äfven
afträda från sin plats såsom ledamot i Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk,, hvarföre Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse en ledamot i nämnda Utsk., till fyllande af den
sålunda uppkomna ledigheten.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Ben a 3 Maj e. m.
Onsdagen den i3 Maj i84o.
Plenum k!. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStånden,
nemi. från PresteSt. af den 22, 25 och 29 April samt
den 2,, 5, 6 och 7 dennes; från BorgareSt. af den 25
och 29 April samt den 2, 5, 6 och 7 dennes; och från
BondeSt. af deri 22, 25 och 29 April samt den 2 dennes.
Lades till handlingarna.
[Jr af Grubbens, Nils Wilh., hade iniemnat ett så
lydande anförande:
Då jag vid plenum den 7 dennes, under discussionen
rörtde 3:dje hufvudtiteln, begärde ordet, var det endast öfver
vissa omständigheter i några punkter, hvilka jag trodde
mig finna blifvit af andra talare förbisedda, nemi. :
litte punkten, rörtde Garnisons-sjukhuset, hvars uppbyggnad
kostat Staten så enorm summa, kostar nu för sjukes
vårdande af något öfver 3ooo mans garnison, 3r,320
r:dr årligen; således 10 r:dr om året för hvarje karl. Då
rean vanligtvis beräknar 1 r:dr å 1 r:dr 16 sk. till medicanienter
för hvar sjuk, skulle detta utgöra högst 3,333 r:df
16 sk. b:co, om hela garnisonen varit sjuk under loppet af
året; återstår således 27,986 r:dr 32 sk. btco att användas
till löner, mat m. m. Den tiden jag tjenstgjorde på K.
Garnisons-sjukhuset, erhöllos sjukpersedlar från Skeppsholmsförrådet.
Är detta nu äfven händelsen, torde hvar och en
finna, att denna summa är alldeles för stor, och bör kunna
nedsättas med 10,000 r:dr.
Hvad i i4:de punkten omnämnes, rörtde gardesreg:tenas
sammanslående till ett fotreg:te på 3 bataljoner;
så torde de herrar, som projecterat denna reduetion, äfven
hafva eftertänkt, att för närvar, finnes i Riket så mycket
folk, att de icke hafva arbetsförtjenst, utan att en mängd
befolkat correctionshusen. Skulle nu 5oo man af Lifgardesreg:tena
få afsked, behöfva de dock föda; och då arbete
tryter, förskaffa de sig den på hvad vis de kunna. Denna
reduetion af gardes-reg:tena skulle öka utgifterna för correctionshusen.
Snarare vågar jag föreslå, att ett reg:te
skulle anvärfvas, utöfver de nu i Stockholm varande, hvilket
kunde begagnas sommartiden vid allmänna arbeten;
då finge indelta soldalen sköta sin jord, rusthållare hafva
sitt folk hemma brådaste liden af året, och den_oformlighet icke
Den 13 Maj e. m.
599
inträffa, alt t. ex. 5o man af Kronobergs K. reg:te behöfva
beordras till hufvudstaden på arbetscommendering.
I anledn. af utslå punkten, der Lifbevärrs-regrtels
officers corps föreslås till indragning, får jag endast äran
nämna, att i alla tider och i alla land har Konungar haft
drabanter, och alt från urminnes tider Svenska Konungar
haft dem. Om H. M. förändrat deras fordna benämning
lifdrabanter till Lifbevärrs-officerare, så anser jag Staten
icke hafva dermed att göra; ty att vilja förneka H. M. lifvakt,
vore ett intrång i de K. rättigheterna, och H. M. kan,
när Han behagar, låta Lifdrabaot-corpsen reorganiseras,
hvartill primitiva anslaget var just den nu upptagna summan
af 19,708 r:dr 16 sk. b:co
Remitterades
till StatsUtskottet.
Företogs till pröfning StatsUtskrs den 15 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. Nro 54, angrde reglering af anslagen
å riksstatens femte hufvudtitel.
R. o. Ad. beslöt, att detta utlät, skulle punktvis föredragas
till discussion.
irsla punkten. Svenska Academi en.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Måhända vill det synas
mindre välbetänkt, att den, som hvarken är vettenskapsman
eller konstkännare, tillåter sig alt tala i fråga om vettenskap
och skön konst; men jag tror deremot, att man icke
behöfver vara invigd i Minervas tempel, för att hafva sinne
för det sköna och för vettenskaperna, samt att man icke
dess mindre kan älska acadeinierna och söka hindra, att de
skjutas tillbaka i bakgrunden bland samhällets institutioner.
Jag ämnar nu icke tala om sjelfva saken, utan blott om det
ekonomiska i frågan.
StatsUtsk. har i allmänhet med billig frikostighet behandlat
femte hufvudtiteln; men jag ti or mig finna, alt
Utsk. icke följt samma principer i afseende på Svenska
Academien och Vettenskaps-academien.
Det är till en början om jelton-vexlingen, som jag tager
mig friheten yttra några ord. StatsUtsk. har afstyrkt
K. Mrs nåd. propos. om revindication af Svenska Academiens
från längre tid åtnjutna rättighet att, till pari kurs, få
uti R. Strs Bank, emot bancosedlar, tillvexla sig speciemynt
till jettoner, hvarför K. M. såsom ersättning har föreslagit
ett contant årligt anslag, och det på skäl, att Utsk. för dess
del icke anser lämpligt, att statsanslag för dylika ändamål
anvisas. Jag täger mig friheten tillkännagifva, och anhåller
om ursägt derför, att jag är af en alldeles motsatt tanke.
Jag tror icke statsanslag böra beviljas för allmänna inrättningar,
utan afseende på deras bestämmelse, och så framt
icke det allmännas bästa fordrar Statens mellankomst för
6oo
Den i3 Maj e. in.
att ersätta enskilda förluster. Jag tror, att dessa academier
äro att betrakta såsom en national—tillhörighet, dyrbar för
sin intellectuella bestämmelse, sina verkningar oell de materiella
tillhörigheter, som dermed äro förenade. Jag hyser
den förhoppningen, att Staten har råd att taga academiertia
under armarna, och att den jemväl bör göra det i den syftning,
att dessa föreningar må verka till allmänt gagn och
att de enskilde personer, som der finnas anställde, må utveckla
sitt nyttiga inflytande på nationaläran, bildningen
och konstsinnel i allmänhet. Del lärer icke kunna bestridas,
att academierna förtjena denna uppmärksamhet, äfven med
afseende derpå, att vid dessa institutioner äro fästade Svenska
namn, som tillvunnit sig en Europeisk betydelse, och
det är en ära för Sverige att kunna hänföra till sina academier
utvecklingen af så beskattade capitaler. Jag önskar
i öfrigt endast hänföra mig lill Biskop Hedre'ns reservation,
och anhåller om återremiss i den syftning, att Utsk. må
med något mera frikostighet behandla denna fråga, så vidt
det rörer Svenska Academien och Vettenskaps-academien.
Jag har, för att erhålla upplysningar om det factiska i frågan,
rådgjort med en vän, som har nära bekantskap med
förhållandena. Han har lemnat mig en promemoria, som
fullständigt utreder dessa förhållanden, och som närmare
utvecklar de tankar, jag har uti denna fråga.
Jag anhåller, att denna promemoria, hvaruti jag förenar
mig, mätte af en cancellist blifva uppläst, emedan jag sjelf
lider af en bröstsjukdom, och min läsning sålunda skulle
besvära R. o. Ad.
Denna promemoria blef derefter uppläst, så lydande:
Det antal prisbelöningar, som Svenska Academien årligen
äger utbetala, förutsätter en tillgång af minst 5o ducater,
oberäknadt den stora guldmedalj, academien kan tilldela utmärkta
litteratörer utom tättingen, och hvaraf, under de sednare
åren, vanligen en belöning för hvarje år ägt rum. Omkostnaden
för minnespenningen, som årligen preglas öfver
någon utmärkt Svensk man och på academiens högtidsdag
utdelas, uppgår till omkring 4°° r:^r b:co. Till understöd
för unga litteratörer Iemnar academien årligen 5oo r:dr.
För amanuenstjensten, hvartill vanligen utses någon yngre
litteratör, är bestämdt ett särskildt arfvode af 200 r:dr, och
för ombudsmanna-befattningen , hvilken stundom varit bestridd
af någon embetsman utom academien, måste ett lika
arfvode påräknas. Secreterare-lönen, ursprungligen bestämd
att utgå med 3oo r:dr specie, är nu nedsatt till enahanda
numerär i bancosedlar. Utgifterna högtidsdagen uppgå lill
200 r:dr, och en lika summa erfordras för hvarje offentlig
sammankomst, som är föreskrifven vid en ny ledamots intagande.
Academiens handlingar kunna numera ej utan uppoffring
-
Den i3 Maj e. m.
601
offring utgifvas, hvilket äfven är förhållandet med K.
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-academiens samtK. Vettenskaps-academiens
handlingar. — Hyran för det till academien
donerade bibliothek, jemte ram för bibliothekarien,
uppgår till 55o r:dr årligen, oberäknad! hvad till ved , ljus
och uppassning kan erfordras. Boksamlingen , Öppnad till
allmänhetens begagnande, är till sin grundläggning en af de
yppersta i Svensk historia och litteratur, och exempel kan
anföras, att en källa till rådfrågande vid utarbetningen af
ett synnerligen berömdt och populärt historiskt verk i våra
dagar, ensamt kunnat erhållas från nämnda boksamling. Den
förtjenar underhållas och completteras, hvilket beror af anslag.
Sammanfattar man emedlertid ofvannämnda årliga utgiftsposter,
så uppkommer en summa af omkring 3ooo r:dr
b:co. Statsanslaget utgör nu i,5oo r:dr, eller hälften, sedan
B. St. vid sednaste riksdag förklarat den academien dittills
beviljade silfvervexlingsrätt böra upphöra. På det aeadernien
likväl skulle kunna fortfarande uppfylla de henneålagda
förbindelser, har K. M. i nåd. täckts af Sin egen handcassa
låta ersätta denna för academien uppkomna årliga förlust,
intilldess R. St., vid innevar. riksdag, afgifvit svar å
K. M:s nåd. framställning, att, i likhet med hvad i83o års
Ständer ansett, å academiens stat måtte uppföras en summa,
motsvar. den minskade inkomst, Svenska Academien, genom
den indragna silfvervexlingsrätten, fått vidkännas.
Svenska Academien begär således intet nytt anslag, endast
bibehållande af den del utaf det henne ursprungligen
tillförsäkrade statsanslag, hvarförutan hon ej kan motsvara
de henne föreskrifna åligganden. Äfven under den tid, då
den partiella silfvervexlingsrätten var academien medgifven ,
eifor academien, genom myntvärdets förändring, en årlig
minskning af 1,366 r:dr 32 sk., i det anslag, som blef henne
vid stiftelsen tillförsäkradt, hvilken förlust academien nödgats
fylla med ränteinkomsten af den besparing, hon under
för henne mer gynnsamma tider samlat, och hvilken besparing
uppkommit genom ledamöternes mångåriga åsidosättande
af egna fördelar för att småningom kunna bilda en nödhjelpscassa.
Nu åter beredes academien en årlig förlust af
2,5oo r:dr l>:co, medelst hela anslagssummans nedsättande
från i,5oo r:dr specie till enahanda numerär i papper —
en förlust, som academien ej mäktar bära.
Academien äger visserligen ännu en inkomst, den af officiella
bladet; men denna inkomst är till sitt belopp underkastad
mångahanda vexlingar, och således ej af beskaffenhet,
alt derpå academiens tillvaro ensamt kan grundas. Academiens
stiftare ville åt fosterländska litteratörer bereda ett
understöd. Han tilläde derföre Svenska Academien inkomsten
af det officiella bladet och gjorde derigenom möjligt,
att sådane män som Kellgren, Leopold, Rosenstein, A. G.
6 H. 76
Goa
Den i3 Maj c. m.
Silfverstolpe, Stenhammar m. fl. lunde, under största delen
af deras lefnad, nästan uteslutande egna sig åt vitterheten.
Under Gustafs tid och den närmast efterföljande var dock
academiens sammansättning sådan , att omkring hälften af
ledamöterna, genom deras i yttre hänseende upphöjda och
ekonomiskt lyckliga ställning, kunde utdela pensioner; nu
åter höra de fleste, med högst få undantag, till dem, som
under någon del af sin lefnad, och flera, under hela deras
bana, räknat såsom ganska väsendtligt det bidrag, deafacademien
kunnat uppbära. Utom academien, hafva understöd
af hennes medel varit tillagda Hallenberg, Fru Lenngren,
Regner, Nicander m. fl.; och då tillgångarna möjligen medgifvit,
har hon sökt visa sitt deltagande för utmärkta vit—
terhetsidkares i mindre lyckliga ekonomiska omständigheter
efterlefvande närmaste, medelst något bidrag till deras utkomst,
såsom förhållandet varit med Lehnbergs , Lidners,
Thorilds m. fl. enkor. Åt unga vitterhetsidkare har academien
under de sednare åren, jemte understöd, äfven sökt
lemna reseanslag, ehuru knappa de än varit. Det är således
Svenska Academien, som, genom inkomsten af de legala annoncerna,
hufvudsakligen för flera af Sveriges berömdaste
författare beredt det understöd , hvilket i andra länder genom
statsanslag beviljas. Huruvida den för statsverket så
godt som likgift tiga minskning å academiens anslag, hvilken
genom silfvervexlingens fullkomliga indragning nu academien
tillskyndas, möjligen kan i sin mån verka mindre förmånligt
äfven på flera, särdeles yngre, vitterhetsidkares blifvande
ställning, torde framtiden utvisa. Det vissa ar, att, oaktadt
hvad som nämnts om academiens betydliga fonder, desamma
för närvar, icke äro större, än att en af academiens embetsmål!
redan ansett sig befogad afstå ett honom tillagdt
anslag, alt fylla bristen i den årliga utgiftsstaten.
Man har fästat ett mindre gynnsamt afseende dervid,
att en del af ifrågavar. anslag utgått under form af jet tonér.
Dylika hafva , efter utländska samfunds föredöme, införts
inom nästan alla Sveriges academier och äro i stadgarna
föreskrifna. Hvarje uppdrag, allmänt eller enskildt, medför
vanligen några kostnader. I närvar, fall utgöras de naturligtvis
af bokuppköp, inom vissa grenar af litteraturen, skrifmaterialier,
brefvexling, någon gång tillfälliga resor, för att
inställa sig i academien. Med ett ord : med Iedamotskapet
följa åtskilliga smärre utgifter, som eljest kunnat undvikas.
Stiftaren har derför velat godtgöra ledamöterna. Visserligen
hade han kunnat göra det medelst en liten pension af
t. ex. 5o r:dr. I Franska Academien utgör den motsvar. inkomsten
för hvarje ledamot i,5oo francs. Men Svenska Academiens
stiftare ville förmodligen åt ifrågavar. obetydliga ersättning
gifva en passande form , då han för ledamöterna
bestämde en jetton med sin bröstbild och academiens valspråk,
hvarmed han äfven förenade den billiga fördelningsgrund,
Den i3 Maj c. ni.
Oo 3
att ledaraöterne uppburo ersättning i den mån de deltogo i
sammankomsterna. Academien sammanträder vanligen hvarje
vecka, och icke sällan nödgas en ledamot åsidosätta andra
göromål af vigt för honom, för att bevista öfverläggningarna.
Man har sett i fullmäktigskap, som icke fordrat mera lid
och kunskaper, än de academiska sammankomsterna kräfva,
mångdubbelt större ersättning lemnäs för den gjorda tidsuppoffringen.
Närvar, anslagsfråga är icke blott ekonomisk; den synes
jemväl vara en rättsfråga. Då academiens anslag, utan
allt academiens förvållande, blifvit, genom flera myntförändringar,
minskadt till en tredjedel, vill dc.t förekomma med
all rättsgrund öfverensstämmande, att den makt, som verkställt
myntförändringarna, Jeninar den deraf lidande ersättning
för sin förlust. Eller, med omvändande af denna sats:
om Svenska academien icke ägt någon rätt till ersättning för
myntförsämringens menliga inflytelse"; huru då förklara, att
R, St. ända till år i83o beviljat en dy lik ersättning; att i83o
års Ständer ansett denna ersättning böra å stat uppföras,
och att i834 års Ständer uppgifvit, till grund för vexlingsl
ättens tillfälliga inställande, ingalunda obefogenheten af denna
förmåns tillkomst, men den omständighet, att bankens
vinst borde oafkortad förblifva under Banco-styrelsens disposition,
intilldess den beslutade myntbestämningen livilade på
fastare grunder, hvilket nu inträffat, och hvarmed denna
anledn. till vexlingsrättens upphörande är undanröjd?
Det vill synas af StatsUtskrs utlåt. N:o 54, angtde reglerJn
af anslagen å riksslatens femte hufvudlitel, såsom hade StatsUtsk.
hyst olika åsigter vid beviljandet af anslag för enahanda
ändamål. Sålunda har StatsUtsk. tillstyrkt anslag för
K. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-academiens bibliothek,
tryckning af dess handlingar, till resekostnader m. m.;
hvaremot Utsk. hemställt indragning af den tillgång Svenska
Academien ägt för likartade föremål. Anslaget till prisbelöningar
och jettoner för båda academierna , har af Utsk.
blifvit afstyrkt, hvaraf, bland annat, synes följa, att några
prisbelöningar af dessa båda academier icke framgent borde
utdelas. Deremot har Utsk. ansett, att kostnaden af jettoner
inom Vettenskaps-academien, derest de skola fortfara, borde
af academiens egna tillgångar bestridas, men beloppet academien
godlgöras, ehuru icke under form af anslag till
jettoner.
Mot Svenska Academien lärer den anmärkn. ej uteblifva,
alt hon ännu icke utgifvit sin ordbok. Franska Academien ,
med ett mer än dubbelt antal ledamöter, behöfde nära 60
år till lifgifvande af första upplagan af sin ordbok. Språkkunskapens
gränser hafva under en sednare tid blifvit ojemförligt
vidgade, och fordringarna hos språkforskaren 3ro i
våra dagar betydligt stegrade mot hvad de fordom voro.
Ett arbete af nämnda beskaffenhet utföres sällan lill någon
6o4
Den i3 Maj e. m.
fullkomlighet af andra än dem, som deråt kunna hufvudsakligast
egna sin tid och sina krafter. Också uppbär Franska
Academien ännu ett fortgående betydligt årsanslag för
ett visst antal ledamöter, hvilkas uppdrag ensamt är alt öfverse
ordboken. Inom Svenska Academien är förhållandet
annorlunda, och man lärer svårligen fordra , att dess ledamöter
skulle öfvergifva den verksamhet, af hvilken de äga
sin bergning, för att antingen utan arfvode eller för det ringa
understöd academien nu är i tillfälle lemna, egna sig uteslutande
åt ordboks-arbetet. Att under sådana förhållanden
Svenska Academien skulle under kortare tid, än den Franska,
fullgjort sitt åliggande, synes mycket fordradt. Då emedlertid
en jemförelse emellan Franska och Svenska Academiernas
verksamhet ofta förekommit, kan det äfven vara upplysande
att framlägga en uppgift å de anslag, Franska Academien
åtnjuter.
Dess årsanslag å budgeten äro följande:
],5oo francs till hvarje af 4° ledamöter (dr oi t s de presence)
60,000 francs.
Secreterarens särskildta arfvode 6,000 „
Till ordboks-comite'en, bestående af 5 ledamöter
12,000 „
Inköp af böcker, eclairering, skrifvare-biträ
de
ra. m
i,o56 „
Bref-ex penser m. m.
3,5oo „
Ränta å ett lån 3,r4*
Summa årsinkomst 95,697 francs.
Frih. Hamilton, Hugo: Till de anmärkn:r, som den
siste värde talaren har gjort mot StatsUtsk:s utlåt. ]N:o 54,
angrde reglering af anslagen å riksstatens femte hufvudtitel,
har jag föga att tillägga, helst efter de upplysningar, som
nu blifvit genom en värd ledamot upplästa. Jag förenar mig
derföre till alla delar uti hvad denne talare anfört. Någon
slags ursägt för en dylik anmärkn. mot StatsUtsk:s betänk,
tror jag mig deremot icke behöfva förutsända, aldraminst
till ett Stånd, som af alla samhällsclasser uti vårt fädernesland
inom sig hyser den mångsidigaste bildning. — Jag tror,
att en inrättning, stiftad af den snillrikaste bland Sveriges
Ko nu ngar, och moder för så många verkliga snillen inom
vårt fädernesland, hvilka dels varit medlemmar deraf, dels
af densamma njutit understöd, samt för den vitterhet, sotn
dessa sedermera med så mycken framgång idkat, förljenar
att med något mera frikostighet behandlas , än hvad Utsk.
föreslagit. StatsUtsk. har, åtminstone efter min åsigt , med
alltför mycken stränghet gått tillväga, då det afstyrkt det
ringa anslag, som K. M. för denna inrättning begärt. Stats-,
Utsk. har kallat det ett nytt anslag. Det är visserligen nytt
på dessa sednare 5 eller 6 åren, men har dessförinnan ägt
ruin allt ifrån academiens stiftelse. Detta anslag har nemi.
Den 13 Maj c. ra.
60 5
förut utgått under form af rättighet för academien, alt uti R.
St:s Bank, al pari kurs, mot bancosedlar tillvexla sig speciemynt
till jettoner och sedan emellan åren i83o—34 under form
af statsanslag. Om jag icke misstager mig, så afslogs det nu
begärda anslaget först vid sista riksdag, då det ansågs öfverflödigt.
K. M. har nu ånyo framställt behofvet deraf,
och jag tror, att man då blott bör se saten ur tvänne synpunkter:
den eria, om tillgångarna medgifva ett sådant anslag;
den andra, om det är behöflig! och lämpligt, att detsamma
medgifves. — Hvad det första beträffar, huruvida
Staten har tillgång alt bevilja ett anslag af i, 133 l idr 16 sk.
för ett sådant ändamål, så hoppas jag vid Gud, att det icke
kommit så långt med fattigdomen i vårt fädernesland, att
sparsamhet uti denna punkt verkligen skulle vara af nöden.
Äfven jag älskar och yrkar sparsamhet i allt, der den lämp-%
ligen kan beredas, och särdeles uti allt hvad som är stalsJux,
men vitterhet och konst äro icke stats! ux, de är o.
blomman af Statens utveckling, och jag tror derföre, att
man här icke får se så noga på besparing, — om man ej
vill beträda en bana , sorn måste leda till ett återgående
i bildning. — Hvad beträffar den andra synpunkten ,
eller huruvida det är behöflig! och lämpligt att lemna
anslag för detta ändamål, så får man dervid åse, om denna
academi motsvarar hvad dermed från början åsyftades. Jag
vet väl, att en slags kallsinnighet finnes inom landet för denna
ganska vackra institution, emedan dess verkningar icke
äro så i ögonen fallande, som vid en del andra; men om
man ser på den förädling, som vårt land har vunnit i intellectuel
väg, det namn och det rykte, som det vunnit utom
oss, kan man ej ulan alltför mycken orättvisa neka, att äfven
denna institution i sin mån bidragit härtill. Jag tror, att ett
samhälle, som inom sig räknat de största namn, som i vårt
Iand funnits, — sorn genom sina handlingar, genom understöd
och uppmuntringar åt vitterhetsidkare , varit den verksammaste
orsaken till den, i jemförelse med vårt lands population
och tillgångar, ganska rika skörd af vittra namn , som
vi ägt att framvisa, en skörd, sorn — vi kunna säga det
med stolthet—öfverträffa!- andra länders, ej bör, utan orättvisa,
beskyllas att hafva varit utan inflytande på nationens
bildning. Har det åter bidragit dertill, så synes det mig,
som om denna institution också gjort sig fullt förtjent af det
ifrågavar. anslaget, som ej är så stort, att det icke kan beviljas;
och icke heller är bristen i landet så stor, alt ej denna
lilla summan kan utgöras.
Slutligen tror jag, att denna academi förtjena!- fullt
samma rättvisa som Vettenskaps-academien, i afseende hvarpå
Ulsk. yttrat, alt så beskaffade kostnader, sorn de nu ifrågavar.
, borde af academiens egna tillgångar bestridas; men
då derigenom skulle uppkomma behof af motsvar. anslag till
andra utgifter för academiens verksamhet, har Ulsk- der
-
6o6
Du 11 i3 Maj e. m.
jemte ansett sig böra tillstyrka, att enahanda belopp må för
acndemien på stat uppföras, ehuru icke under namn af anslag
till jettoner. Af samma skäl tror jag, att dessa anslag
äfven bort få fortfara för Svenska och Vilterhets-academierna
och anhåller om återremiss, på det att StatsUtsk. mätte närmare
öfverväga dessa anslag och dem tillstyrka.
Hr Lagergren, Anders, uppläste följande;
H. StatsUtsk. liar i sitt utlåt. N:o 54) nng:de reglering
af anslagen å riksstatens femte hufvudtitel, tillstyrkt afslag å
K. M:s nåd. propos., det Svenska Academien måtte erhålla
en ersättning af i, 133 r;dr 16 sk. årligen för den henne betagna
rättighet alt, efter pari kurs, få i banken till ett visst
belopp utvexla silfver emot bancosedlar. Såsom skäl för
detta sitt afslyrkande, har Utsk. icke anfört annat, än att
denna academi ägde mer aller mindre enskilda fonder, hvar»
före Utsk., för dess del, icke anser lämpligt, att statsanslag
för dylikt ändamål anvisas.
Härvid möter först och främst den erinran, att redan
i83o års Ständer erkänt rättigheten af academiens anspråk
på nämnda ersättning, att Utsk. sjelft icke bestridt densamma,
och att academien , enl. sunda förnuftets omdöme, icke
bör til Iför bindas att plikta för följderna af en myntförsämring,
hvartill den icke i ringaste man bidragit. Detta ligger
så klart för hvars och ens ögon, att någon vederläggning
svårligen kan försökas. Skulle denna ersättning af RiksStm
icke beviljas, måste detta derföre blifva att anse som en
nedsättning i det academien hittills beviljade anslag. En så’
dan nedsättning synes dock för den opartiske betraktaren
hård, såvida ej Statens ekonomiska belägenhet tvingar dertill,
eller academien åsidosatt de henne ålagda förbindelser.
Det förra skälet har icke Utsk. anfört, icke heller synas anslagen
till de öfriga academierna antyda detsamma. Om
academiens verksamhet åter torde få yttras några ord, då,
under en följd af år, så månget bittert anfall mot densam»
ma riktats.
Ulan att räknas till denna academis loftalare, lin mindre
beundrare, måste man, blott följande en enkel rättvisas
grunder, erkänna, att den både haft och ännu bibehåller ett
vigtigt och mången gång välgörande inflytande på Sveriges
språk och vitterhet. Det är sannt, academien har verkat
detta mera genom individer än såsom Corporation, men dessa
snillen, som bidragit dertill, månne de ej mången gång
fått sin första uppmuntran af den inrättning, hvars prydnad
de sedan blefvo; eller månne de utan dess kraftiga medverkan
så snart eller så obehindradt fått utveckla de aidag, sorn
yttre omständigheter ofta nog hejda eller vilseföra? Väl haiman
beskyllt academien för ensidighet, och kanske hafva tidepunkler
funnits, då fractioner inom densamma rättvisat
denna beskyllning; men må man icke glömma , att hvarje
Den i3 Maj c. m.
607
tidehvarfs bildning, i motsats mot ett annat, får namn af en*-  sidig, oell att academien på det hela räddat sig från beskyllningen,
då båda bildningsepokernas utmärktaste män tid efter
annan fått säte och stämma derstädes. Ingen kan säga,
det academien af ensidighet hyllat medelmåttan, med uteslutande
af den utmärktare författarepersonligheten. Till
och med de, hvilka som ynglingar voro de ifrigasie antiacadetnister,
sitta nu, som mognade män, på dess stolar, inseende
öfverdriften i sitt anfall, likasom nyttan af den dam,
som då sattes mot deras uppbrusande öfvermod. Ja! man
bör vara endera orättvis eller mindre betänksam, för ntt underkänna
viglen och nyttan af en inrättning, som velat med
sig förena landets utmärktaste snillen, så att de icke endast
anse sig hedrade, utan äfven gagnande genom denna förening.
Eller tror man, alten Wallin, Geijer, Franze'11 och Ling, flera
andra att förtiga, skulle ens ingått i ett förbund, hvars ändamål
de icke gillat eller ansett för en heder alt befrämja. Sådana
män voro icke de bortgångne, äro icke de qvarlefvande ;
de voro och äro män, som både visste hvad de gjorde, och
■vid sina förehafvanden aldrig hade fåfängan, men alltid den
sanna äran till mål. Man har visst beskyllt academien alt,
för fåfängan att lysa, vilja med sig förena bördens och embetenas
högsta innehafvare; och måhända var det en tid,
som gaf fart åt denna beskyllning; men går man nu genom
listan af academiens ledamöter, så träffas den troligen ej af
denna förebråelse. Kan academien ej nu få anseende som
litterär institution; icke får den det genom ledamöternes höga
ställning inom samhället. Den har, så mycket på henne
ankommer, sökt att bilda en föreningspunkt för Sveriges utmärktaste
vittra och historiska författare. Icke rår academien
för, örn snillena både inom och utom hennes leder
glesna. Snillet är en himmelens gåfva , som ingen ger sig
sjelf eller får af academier; men deraf följer ej, alt icke
acadeniier kunna hafva ett välgörande inflytande på snillen
under deras första bildningsår. Hvarföre sålunda academier
skola försättas ur sin verksamhet, för det de ej skapa snillen,
kan jag ej begripa, men väl att denna svältkur kan komma
att verka menligt på snillet sjelft, itliy alt det sjelft får
lära sig att svälta, då det ej infann sig på beställd tid.
För att med exempel visa, hvart StatsUtsk:s åsigt, eonseqvent
utförd, skulle leda, ifall den princip blefve gällande,
det verk och corporationer, försäkrade om en viss inkomst
efter en högre myntenhet, borde t i 11 för L i n das att,
utan ersättning, sedan mottaga den i en sämre, får jag nämna,
det academien om fern år måhända skulle på detta sätt ytterligare
förlora |:dcl af sin återstående inkomst. BancoUtsk.
har nemi. bifallit antagandet afr:gs-kurant, såsom myntenhet;
och blefve denna myntenhet sedan vederbörligen fastställd,
så försvunne bancomyntet och med detsamma tn ligen
academiens rättighet att utfå sitt anslag efter ett redan af
-
6o8
Den i3 Maj e. tn.
]yst mynt. Man må ej invända, att sådant är otroligt, emedan
det innebure en orättvisa; ty lika otroligt, lika orättvist
ansågo i83o års Ständer det nuvar. förhållandet, och
likväl är det på god väg alt göra sig gällande. — I öfrigt
kunde man viii säga, att om domstolarne skulle afgöra mellan
statsverket och academien i denna sak, de, såvida ej en
formlig nedsättning blefve beslutad, troligen med rättvisans
egid skulle värna academien mot sin fruktade förlust, och
statsverket kunde visst ej tillskyndas någon ära af ett sådant
domslut.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är öfvertygad, alt StatsXJtsk.
, lika så väl som de värde talare, hvilka här yttrat
sig, hafva insett vigten och angelägenheten af den inrättning,
som här är i fråga. Jag tror derföre, alt StatsUtsk. har
sett saken från en annan synpunkt än den rätta. K. M.
har begärt det ifrågavar. anslaget såsom en billig ersättning
för fördelar, hvilka academien förlorat. StatsUtsk. deremot
har ansett detta anslag vara hegardt endast för att förvandlas
till jettoner; men denna åsigt har icke jag af förhållandet.
Det är väl så i andra academier, men inom Svenska
Academien anses jettonerna utgöra en fördel för de ledamöter,
som arbeta, d. v. s. de som infinna sig och bevista academiens
sammankomster. Denna ersättning, då man betraktar
den såsom ett ränteanslag för academien, torde väl icke
kunna bestridas, enär detta anslag från äldre tider ägt rum.
Det tyckes då, som billigheten fordrade, att delta anslag
skal! fortfara, enär Svenska Academien förtjenar ett anslag,
så väl som andra inrättningar. Men det är icke blott denna
billiga rättvisa, som kräfver dessa anslag; jag är öfvertygad,
att StatsUtsk. äfven inser den stora nyttan deraf.
Det är sannt; denna inrättning tillhör en annan genre af litteratur,
än den som är direct använbar för näringarna och
konsterna, men denna är derföre icke af mindre vigtfördeu
humanistiska bildningen i allmänhet. Då jag är öfvertygad
om, att StatsUtsk., lika med mig, inser vigten af denna
sanning; så hoppas jag, att Utsk. betraktar saken, icke såsom
ett anslag för att bestrida jetton-ntdelningen, utan såsom
ett anslag i allmänhet, för att understödja academien i dess
verksamhet och förekomma afbrott deruti, och att StatsUtsk.
, vid förnyad föredragning af detta ärende, finner både
billigt och angeläget att bevilja det anslag, som af K.
M. för detta ändamål blifvit begärdt; hvarföre jag, för min
del, önskar återremiss af betänkandet.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik, uppropades och
började att yttra sig, men blef af illamående förhindrad
att fortfara.
11. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Till cancelliet
har
Den i3 Maj c. m.
C,o 9
har redan blifvit inlemnad en uppsats, grundad på authén*
tika uppgifter. Jag inskränker mig till utveckling af några !
bland dessa. .
Af acudCiuiens inkomster användas 200 r:dr b:co till
amanuensen, sorn alltid är en ung och föga bemedlad litteratör,
och joo r:dr b:co till academiens ständiga secreterare,
som likväl icke emottager denna honofn städse tillhandahållna
lön, den lian låter egnas till lättnad af stiftelsens
ekonomiska bekymmer — en herr secreteraren hedrande
omständighet, den jag utan hans tillgörande erfarit. Dernäst
utgå 5io r:dr till hyra för bibliolheks-localen och rum
för bibliothekarie!). Denna boksamling är en af de bästa
i Riket, och endast från denna liar en af våra berömdaste
och mest populära häfdatecknare förmått erhålla urkunder,
nödiga lill ett historiskt arbete. Någorstädes skall dock detta
bibliöthek hysas; eller skäll det skålpundtals gå till kryddkrämaren?—
En annan del af academiens tillgångar användes
till prisbelöningar.— Inom detta Stånd är icke obekant,
hvilka män blifvit i sin utveckling sålunda uppmuntrade;
och hvem vet, huru mångå' af dessa män; lemnade utan
detta hägn af academien, kanske inom sig qväft snillets låga.
Minnespenningarne bilda en ytterligare utgifts-artikel.
Men är det då så fasligen illa, att hädangångna, stora fosterländska
förtjensters minnen hedras' och förevigas? Inorii
detta Stånd brinner visserligen viljan att så skall ske. Men när
Svenska Academien1 det icke längre förmår; hvém gör det då,
och hvem förmår det så som hon? Manne K. Myntverket
allena? — Dessa ininnéspeuningar äro derjemte1 j ett bn erna,'
— dessa för vissa sinnen så förhatliga .jettoner — oell hvilkas
utdelande så bittert klandras af något, som jag ogerna
benämner ”missundsamhetoch sqm jag, lindrigt t.alande,
kallar föga upplyst. Talande nu, ojn samtliga academiernas
jetton-utdelning, beder jag dessa ekonomiska ifrare besinna,
alt academici oftast äro föga bémedlade män, hvilka antingen
ingen, eller ringa lön af Stater; uppbära, men i båda
fallen icke utan svår känning kijtttiä hvarje vecka uppoffra
eftermiddagar för att öfvervara''saribriänkomsterna, Förutan
hvilkas hållande det academiska arbetet inskränktes till Öfet
på det individuella,iskrifrummel; och dess resultat blefve nära
nog detsamma, som funnes ingen academi. , . Men sage
man då rent ut, atf-^esse män icke förtjena eft vederlag för
sin förlorade tid, sorn ofta måste 'medelst nattarbete återvinnas,
eiler uttänke man ett med grannlpgenheten mera öfverensstämmande
sätt att bjuda deri) detta vederlag. Aca--  demierna hafva nu på- en tid och på en icke så kort tid —
ty jag räknar ifrån phosphorismeris upprinnelse i Sverige —
blifvit mycket häcklade, icke blott för sitt tillgörande, utan
äfven för sin tillvarelse. Man unnar dem icke ens att vara
till, och man tänker att vettenskaper och snille och vitter6
fi. /, . • V ' 77
6io
Don 13 Maj e. m
het skola mycket bättre trifvas utan detta hägn. Varom
conservativa eller liberala, allt efter smak och fallenhet,
och allt öfrigt, som bestämmer roenniskan. Men låtom partiandan
icke intränga på det af snille och konst omhägnade
område, der den ingen talan äger och intet annat än oförstånd
och orättvisa kan alstra produeter, på hvilka hon,
hvad heller är, betinnes alltid fruktbar. Jag har mycket
lefvat i eli snillrikt land, der, när jag vill veta hvad mina
partiifrande, och i någon led ultraistiska vänner och omgängen
tänka i de viglignsle politiska frågor, jag endast bchöfver
bringa talet på lithographien, vaccinationen, vexefundervisningen,
ånga och gaz, Victor Hugo eller Talma i
motsats till grafstickel, smittkopporna, gamla skolferlan,
segel, öija, Raciue och Lekain. JNär de om något af allt
detta yttrat sig, vet jag på håret, hvad de tänka om tryckfriheten,
om val-lagen, om martial-lagar, om rätta principerna
för tull- och närings-frågor, om alla reformer; ja, om
dynastiers bättre rätt till thronent — jag känner, säger jag,
alla deras politiska och stalsekonomiska åsigter. Detta
mycket Atheniensiska må vara dem nyttigt; oss skulle det
icke gagna.
Minnoms, att Kellgren och Leopold suttit i Svenska
Academien, att TegneV, Fran*en, Geijer, Strinnholm nu
pryda academiens säten. Jag sade ju namn, som blifvit en
del af Sveriges ära, och flera hade jag bort säga. Mine
herrar! Svenska Academien är en stiftelse af Gustaf Hl,
denne Gustaf, om hvilken den store skalden sjunger så här:
”Det låg ett skimmer öfver Gustafs dagar,
Fantastiskt, utländskt, flärdfnllt, om du vill;
Men det var sol deri; och hur du klagar,
Hvar stodo vi, om de ej varit till.”
Jag är nu en af de få, som sett aftonen af denna sol
så yppigt, så rättvist tillförene besjungen; men så, som vid
dessa ord, ljöd aldrig samklangen i min själ. Mine herrar!
det är Gustaf lil, som stiftat Svenska Academien, och — vi
öfverlägga om i,i5o lidi' b:cö!
2: dra punkten. Vitterhets- Historie- och
A ntiq vitets-academ ien.
IL Ex. , Br Gr. Löwenhjelm: I min motion rörtde
Vitterhels-academien, hvars ordför. jag för det närvar, har
äran vara, och som jag, äfven om jag icke tillhörde henne,
lika varmt skulle förorda, har jag så utförligen yttrat mig,
att jag endast har att åberopa innehållet af denna motion.
— Må jag derföre, med speciell användande på denna academis
behof af hvad jag nyligen anfört rör:de academijetioner,
inskränka mig nu till förnyad anhållan hos detta
Stånd och hos MedSt:n, att academien måtte gynnas med
hvad af mig hegardt blifvit.
Deir i3 Maj c. m.
Gu
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Oin några ord af
en man, som icke till lior ucademien, kunna vara henne
gagoeliga; så anhåller jag att få fasta Ståndets uppmärksamhet
på vissa omständigheter, som tala till hennes fördel.
I andra länder är man, i afseende på, antiqvitets-samlingar
och sådana föremål, som röra jfrågavar. academi, mera
frikostig, an vi hittills och äfven än StatsUtsk. vid detta
tillfälle varit; ehuru Utsk., jag erkänner det med tillfredsställelse,
varit gifmildare mot denna academi, äfvensom mot
academierna i allmänhet, än mot någon annan inrättning i
vål t land. Jag vill icke jemföra aiislagen uti bayern, Sachsen
eller i Preussen med dem, som äro i fråga hos oss. Men
det kunde måhända vara tillåtet alt jemföra oss med Mecklenburg
Schwerin, med Danmark och Norrige. 1 Schwerin
är förhållandet, alt der linnas vid antiqvilels-samlingarna
tvänne föreståndare. Hos oss är nu fråga blott om arne,
både vid antiqvitets-samlingarna i allmänhet, och vid myntsamlingen
särskildt.
I Köpenhamn linnes vid antiqvitets-museuni en föreståndare
med 3 e. o. amanuenser; vid de historiska samlingarna
en föreståndare, och vid K. Myntcabinellet 3 föreståndare,
tillsammans 8 personer. I Christiania finnes en föreståndare
för anliqviteterna och en för myntcabinettet, således
tvänne, likasom hos oss, ehuru samlingarna der äro tili storlek
vida underlägsna våra. Jag yrkar icke anslag för flera
tjenstemän, än de 2:ne, som academien, K. M. och SlatsUtsk.
föreslagit, nemi. för en riksantiqvarie och en amanuens,
men skulle önska, att Utsk. icke hade förknappat
de löner, som för dem blifvit begärda, nemi. för riksantiqvarien
1800 r:dr och för amanuensen 6oo r:dr. StatsUtsk. har
från det förra afdragit 200 r:dr och från det sednare 100 r:dr
b:co. När nu R o. Ad. täckes erinra sig, att det är fråga om att
ordna dessa samlingar, sorn, af brist på utrymme, till en stor del
ligga fullkomligt hopade på hvarannan, och att fråga är om
dessa samlingars förflyttning till en rymligare local; så är det
gifvet, att de begge nu inträdande tjenstemännen få vida
större besvär, än som, under vanliga förhållanden, skulle
tillhöra deras tjenster för de anslagna lönerna. Tvifvelsutan
äro de mera belåtne, om en större lön gifves dem för alltid,
än om de finge ett särskildt arfvode för tillfället och en
ringare lön i längden. Jag tror således, att man icke hade
bort nedsätta de föreslagna beloppen, och tillstyrker vördsamt,
att, om återremiss beviljas, Utsk. icke måtte göra någon
afprutning, hvarken på dem eller på resekostnaderna,
som blifvit nedsatta med 33 r:dr 16 sk. Sådana små summor
tyckas icke heller vara särdeles värdiga föremål för
R. Sirs sysselsättning, då saken är af sådan beskaffenhet,
som den förevar., då fråga är om odlingen af nya tidehvarf,
hvartill hör att afhölja (äckelset öfver de förllutna.
Hvad Utsk. alldeles borttagit, är det begärda anslaget
Den i3 Maj e. ra.
af töpp r:dr. till pris och jettoner. Hvad jettonerna he.lräffar,
så hafva flere talare, i afseende på. Svenska ' Academien,
redan sagt hvad som Län och bor sägas om dylika för .Vit—
terhets-acadeiniens ledamöter. Det torde således icke behöfva
för Ståndet upprepas, .alt det vore obilligt mot Vil —
terhets-academien, om hon icke finge, jettoner åt sina medlemmar,
på samma sätt som Vettenskaps-academien ät sina.
Den skilnad StatsUtsk, gjort, mellan de begge academierna,
lärer väl icke kunna anses annorlunda, än att Utsk. trott
Vitlerhelsyacademiert icke vara värd samma uppmuntran,
sorn Vettenskaps-academien. Den som läser Vittei hels-academiens
handlingar, finner nogsamt hvad värde de äga:
men just derföre att vår allmänhet mera sysselsätter sig med
politik, än med något annat, så har hon hvarken tid eller
råd att befatta sig med vitter läsning. Derföre hafva ock
Vittei hets-academiens ledamöter fått med egna uppoffringar
gälda utgifvandet af åtskilliga till academiens handlingar hörande
skrifter. Om då Staten på något sätt, oell på ett så
ringa, sorn med jetloner, godtgör de arbetande för deras
uppoffringar, både af lid ogli penningar; sä vore delta väl
icke för mycket. Jag vill icke tala om vedergällning för
den brefvexling, sorn en hvar af ledamöterna, hvilken är
något verksam, utan tvifvel får vidkännas, — och andra än de
verksamme pläga ej besöka academien. Hvad priserna beträffar,
så torde en hvar lätteligen inse, att uti ett land, så
fattigt som vårt, och der vitlerhetsidkarne vanligen äro
obemedlade, kan. ingen, utan hopp 0111 belöning för den
moda han nedlägger, eller, om jag får säga, rent ut,
förutan underhållskostnad den tid, han arbetar för academiens
ändamål, egna sig deråt. Vill man borttaga priserna,
så kan man vara säker på, ali man för det mesta borttager
de unge mäns stöd, hvilka eljest skolat egna sig åt historiska
studier. Då beröfvar man de flesta uppväxande snillen
medlen att mäta sig med de äldre. Det vore det säkraste
sättet att för framtiden afbryta den hildning, som den, förflutna
tiden dock verkligen efterlemna!. Det är.visserligen
förundransvärdt, att man i vårt land kunnat med så ringa
understöd, åstadkomma hvad som skett. Man bör icke till
den grad tro på under, att man inbillar sig att bildningen
skall, oaktadt man borttager de ringa understöd, som hittills
funnits, likväl fortgå genom sin egen kraft. Att umbära
materiella medel, dertill äro vi icke komna, och komma
troligen aldrig. Jag anhåller om återremiss, och yrkar att
den föreslagna summan af i5oo r:dr tili pris och jettoner
jemväl måtte varda beviljad.
Frih. Leijonhufvud: Då, efter hvad jag förstår,
Utsk:s betänk, kommer att återremitteras, må det tillåtas
.mig att foga en anmärkn. vid återremissen. Det förefaller
mig, sorn örn detta mom. N:o 2 i betänk, är något tvetydigt
Dan i3 Maj c. m. 6i3
uppfnttadt. Det innehåller^ såsom mig synesf håde elt beviljadt
och ett vagrad t anslag. Betänk, innefattar nemi.
först, att det förhöjda anslaget skall för academien ä stat
uppföras; men lili slutmeningen slår elt villkor, som lätt
förvillar, nemi. att det föreslagna ”tillökade anslaget icke
må utgå, förr än nödiga åtgärder för beredande af nyssnämnda
syftemål blifvit vidtagna,” d. v. s. att academien
icke kommer i åtnjutande af villkoret, förr än den gatt i
författning om en lämpligare local, m. m., som igenfinncs
uti föregående period. Jag skulle deremot tro, alt just för
att kunna åstadkomma detta ordnande af samlingarna, bchöfver
academien genast komma i åtnjutande af penningarna,
och förmodar, att den har behof deraf, äfven för de
tjenstemän , som kunna få besörja ordnandet af berörde
samlingar. Det ligger dessutom så mycken tvetydighet uti
uttrycket i betänk., att jag icke kan se, huru en tvist skulle
kunna undvikas emellan academien och den som skall utbetala
penningarna. Som jag tror, så fordrades det icke
iner, än alt academien slutade elt contract med en byggmäslarc
eller architect om en tjenlig locals beredande, för
att få rättighet att tillgodonjuta förhöjningen ; men intill
dess detta sker, tror jag icke meningen är alt gifva academien
någonting. Jag hemställer derföre vördsamt, huruvida
icke Utsk. bör bestämdt säga, om anslaget bör utgå nu genast
eller icke, på det all ali tvetydighet måtte undanrödjas;
och jag skulle ödmjukast hoppas, att StatsUtsk. ville taga
denna fråga i öfvervägande. Ty löneförhöjningarna äro
lika nödvändiga i denna stund, under det man ordnar samlingarna,
som sedan detta skett, och att dc snarare då äro
mindre behöfliga än nu. Denna lilla omständighet har kanske
ej så stor betydelse, sorn jag dervid har fästat. Jag
hoppas, att Utsk. närmare utreder detta; och om meningen
är, att det föreslagna anslaget genast skall utgå, så torde sådant
uti Utsk:s betänk, blifva positivt uttryckt.
Hr von Hartmansdorff: Jag glömde, då jag förra
gången hade ordet, att upptaga den omständighet, som Frih.
Leijonhufvud nu anmärkt. Det är af betydlig vigt att utsätta
ett sådant villkor, att om rum icke erhållas, så skall
academien gå miste om ifrågavar. anslag. Af academiens
vilja lärer det icke bero att få rum; eljest vore de utan
tvifvel redan anskaffade. Villkoret tyckes således verkligen
innebära en tillintetgörelse af det beviljade anslaget, intill
dess andra Ständer sammankomma och lemna rum. Jag
hoppas, att Utsk. rättar denna framställning, då det afgifver
sitt utlåt, om anslag till rum åt Riksarchivet, emedan, om
dessa blifva nog många och rymliga, så kunde dess handlingar
och Vitterhets-academiens samlingar sammanföras på ett
ställe, hvilket äfven varit ifrågasatt. —• Jag hoppas, att, då
frågan 0111 Riksarchivet förekommer, R. St. rnåtte taga
begge delarna i närmare öfvervägande.
64
Den i3 Maj e. m.
3: d j e punkten. Ac ad em ien för de fria konsterna.
Frih. Boye, Fredrik, uppläste följande:
Ehuru jag visserligen gillar StatsUtsk:s princip i allmänhet
att hushålla med Statens medel, så mycket mer
nödvändigt, som anspråken på förhöjda löner och ökade anslag
vid hvarje riksdag tyckas vara obegränsade, och jag således,
för min del, önskade, alt deras beviljande inskränktes
till det nödvändigaste, hemtar jag likväl af Utsk:s yttrande
i närvar, fråga om förhöjdt anslag till Målare-academien,
änledn. yttra några ord, åsyftande en återremiss.
Utsk. tillstyrker till en del det begärda anslaget af
4ooo r:dr, men icke förr, än academiens local blir
tillbyggd och iståndsatt. Men detta är egentligen
liufvudfrågan, och huru skall byggnadernas iståndsättande
kunna verkställas? — Academiens hus erfordra en total ombyggnad,
ända upp ifrån grunden, som är för svag och i
alla afseenden måste göras säkrare, helst om en påbyggnad
skall kunna blifva möjlig. Till verkställande häraf äger
academien endast ett capital af 3o,ooo r:dr b:co, som är
otillräckligt, och hvarmed ändamålet icke kan vinnas, hvadan
Utsk:s tillstyrkan om högre anslag är stäldt på en
lång framtid.
livad åter det gamla anslaget af 12,333 r:dr 16 sk.
angår, så är det sålunda fördeladt, att 8,333 r:dr 16 sk.
deraf icke direct kommer academiens lärostat af i3 personer
och den för undervisningen nödiga materielen till godo,
utan utgår till pensioner för utrikes studerande och andra
konstnärer. Till alla ofvan uppräknade behof återstår endast
4ooo r:dr. Också hafva professorerne, till en del, endast
i5o r:drs lön, —en summa, som i sanning tyckes vara
för ringa för en konstnär. Om också lians tjenstgöring inskränker
sig till 2:ne månaders, så har han dock endast t
r:dr i timmen, då en språk- eller musiklärare för sina lectioner
utom hus får i r:dr i timmen.
Af hvad jag i korthet anfört, och med stöd af 56 §:n
Itiksd.Oixhn, väcker jag den motion: att ett årligt anslag af
4ooo r:dr måtte i 5 års lid beviljas, endast och allenast till
byggnadernas iståndsättande , och, sedan detta är fullgjordt,
anslaget må fortfarande ulga till förbättrande af
professoreroes och lärostatens lönevillkor samt behöfliga materiella
elfecter, böcker och samlingar. Ehuru i förtid, torde
jag dock få yttra deri önskan, att, i sednare händelsen,
en professor finge uppdraget att praktiskt undervisa om färgernas
öfverensstämmelse , deras användande, deras locaia
förhållande, kort sagdt, sjelfva målningen; tv, mine herrar!
vid vår Målare-acädemi läres endast teckningen, och livad
sjelfva färgernas och penselns handhafvande beträffar, får
eleven hjelpa sig så godt han kan, och livad han genom
Den i3 M»j e m.
misslyckade försök kan utröna. AnhAlles om remiss lill
StatsUtskollet.
Frih. Hamilton, Hugo: Äfven mot denna punkt af betänk.
anhåller jag alt få göra några anmärkntr, förenande mig
i hufvudsaken med den siste värde talaren. Det har, jag bekänner
det, ej förundrat mig, att StalsUtsk. ej ansett sig
böra bevilja detta anslag. Hvar och en önskar naturligtvis,
dä man skall tillstyrka ett anslog, att vara förvissad om,
alt det blir användt på ett nyttigt och ändamålsenligt sätt.
Det förundrar mig då icke, om StatsUlsk., sorn icke kan
hafva tillfälle alt ingå uti detaljerade undersökningar derom,
skulle dömma, att vår academi är i lika delabreradt
skick invärtes som den är utvärtes, då det redan är på 3:dje
eller 4:<le året, som denna academi saknat en ordinarie
styresman, och det är ännu flera år, som dess byggnader
hotat att sammanfalla till en grushög. Lika litet förundrar
det mig, att StatsUlsk., då denna academi ej förmått ådraga
sig större uppmärksamhet hos Styrelsen, icke heller ansell
densamma förtjent af någon uppmärksamhet från Ständernes
sida; men jag utber mig, att, med den sakkännedom,
hvilken jag har haft tillfälle att förskaffa mig, få i detta
ämne yttra några ord. Det står verkligen icke så illa till
med denna academi, som man skulle dömma af det yttre.
Academien har tvertom på de sista tio åren verkligen höjt
sig öfver den ståndpunkt, den förut innehade. Det har inträd!
liksom ett nytt lif inom de sköna konsterna i vårt
land. Flere unge män hafva hemkommit från sina konstresor,
och lofva ganska mycket för framtiden, andre pryda
i främmande länder det Svenska namnet genom de utmärkta
och eftersökta konstproducter, som de framalstra. Såsom
ledamot af Ekon.Utsk. har jäg haft tillfälle att bese academiens
modellritningar, som varit särskildt exponerade, och
funnit att dessa ritningar hafva blifvit med särdeles skicklighet
utförda efter både manliga och qvinliga modeller,
hvartill aeademiens nästan intet lönade professorer, utan
särskildt anslag derför, vetat att bereda tillfälle. Genom
dessa modellritningar, äfven efter qvinliga modeller, hvilka
förut alldeles saknats vid undervisningen inom academien,
hafva aeademiens elever gjort betydliga framsteg i teckningen.
Allt detta har blifvit åstadkommet af aeademiens fortjenta
professorer, som äga en lön af endast i5o r:dr, hvilket
är det enda, som de hafva af statsverket. Jag hemställer,
om icke R. St. och StatsUlsk. finna, att, äfven om Regeringen
behandlat denna academi med mindre välvilja än
jag åtminstone anser billigt, R. St. böra sjelfve taga ämnet
i öfvervägande och åt dessa embetsman, som verkligen med
nit och känsla för saken skött sitt kall, nästan utan ersättr
ning för sin möda, gifva sådana löner, att de åtminstone
derigenom hafva någon utväg till bergning, samt derjemte
P«n i3 Miij e. m.
gifva academien medel att lemna resestipendier åt ett större
antal elever, hvilka utmärka sig genom vackra framsteg.
Det är ur denna synpunkt jag anhåller, att vid åferremissen
StatsUtsk. malle betrakta saken; och bevilja ett anslag,
som i sanning för denna academi är högst behöfligt; jag
vågar göra det så mycket mera, som Utsk. sjelft erkänt
nyttan af detta undervisningsverk och behofvet af tillökadt
anslag för detsamma och tillika insett nödvändigheten af
byggnadernas försättande uti ett bättre skick, hvilket verkligen
är af behofvet påkalladt, emedan academien omöjligen
kan fortgå i sin verksamhet, om den icke har tak öfver
hufvudet. Jag tillstyrker och biträder till alla delar den'
motion, sorn härom är af den siste talaren gjord. Det är
mig sagdt, ätt StalsTJtsk. vill bevilja något anslag för.byggnaderna;
men jag ber och hoppas, att icke det nödvändiga
anslaget för personalen derföre måtle sättas i bakgrunden,
samt att det mätte få utgå lika snart, som dc öfriga anslagen.
Hr Lagerhjelm: Utsk. har, såsom skäl för sitt afslag
å det i denna punkt begärda anslaget, åberopat en omständighet,
nemi. byggnadernas beskaffenhet, hvilken icke finnes
omförmäld uti K. M:s nåd. proposition. Jag tror, att om
också medel skulle finnas för byggnadernas iståndsättande,
så skulle ändock behofvet vara ganska stort för academien
att få den tillökning, som K. BI. för densamma föreslagit;
men då Utsk. erkänt både nyttan och nödvändigheten af
anslagen, synes mig, att de med skäl kunde dertill disponé-1
ra de medel, som finnas att tillgå, i hvilket fäll StatsUtsk.
framdeles, vid den s. k. extra-statsregler:n, finner tillfälle
att anslå medel till iståndsättande af academiens hus. Om
så är, hvilket jag föreställer mig, sä tror jag, ätt Utsk., på
sina egna uti betänk, angifna grundfel-, har skäl att bifalla
hvad K. M. har föreslagit; hvadan jag i denna del får förena
mig med hvad af de förra talarne blifvit anfördt, och
önskar att Utsk. måtte erhålla återremiss å detta ärende,
för att sätta det i bättre skick och bifalla hvad sorn blifvit
föreslaget.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag saknar icke
anledn. till den förmodan, att om K. M:s nåd. propos., innefattande
bland annat förslag till ökadt anslag för Fria
Konsternas Academi, hade fullständigt upptagit alla acaderniens
behof, så väl uti materieit afseende, som i fråga
om löner och andra utgifter för academien; hade det måhända
mött mindre motstånd inom StatsUtsk., att få beviljadt
det anslag, som fordrades för denna allmänt nyttiga inrättning.
Nu deremot har K. M:s propos. endast upptagit
behofven på den ena sidan, nemi. behofven af förbättring
uti
Deri i3 Maj e. lii.
tili tjenstemännens och Hira roes löner. F anledn. af Frih.
Hamiltons supposition, att StatsUtsk., i sammanhang med
blifvande statsreglering, skulle sjelft komma i tillfälle att
motivera ett anslag för de Fiia Konsternas Academi i byggnadsväg,
får jag upplysa, alt icke någon motion derom är
väckt, och att StatsUtsk. af de till Utsk. remitterade handlingar
saknar all anledn. att föreslå ett sådant anslag. Det
är också derföre, som jag med tillfredsställelse förnummit,
alt en enskild ledamot väckt fråga derom; och jag önskar,
att det anslag, som han begärt, måtte vara så tillräckligt
tilltaget, att ändamålet vinnes. Upplysningsvis får jag nämna,
alt de Fria Konsternas Academi uti sin framställning
hade begärt ett årligt anslag af, om jag icke misstager mig,
600O r:dr om året; men att så väl detta anslag, sorn de af
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-academien saint Vettenskaps-academien
begärda anslag, af K. M. blifvit nedsatta
under det belopp, som dessa academier begärt; hvarföre
Utsk. ej anselt sig böra tillstyrka anslagen till högre belopp
än K. M. har föreslagit.
Hr lije rta, Lars: Jag gör all rättvisa åt den omtänksamhet,
med hvilken StatsUtsk., med kännedom af nödvändigheten
att bereda någon besparing för de skattdragande, i
allmänhet gatt lill väga vid sin statsreglering, nemi. all först
se på det aldra nödvändigaste, innan det föreslagit något till
det öfriga. Jag finner äfven, att den siste Värde lalareh gifvit
ett godt skäl, hvarföre ej StatsUtsk. tillstyrkt något högre
ansiag för de Fria Konsternas Academi. Det förefaller
mig dessutom, som om sjelfva konstnärernes villkor här i
landet vunnit jemförelsevis någon förbättring genom den enskilda
omtanka och välvilja för konsten, som legat till grund
för den här Uti hufvudstaden bildade Konst-förening. Möjligtvis
skulle ock academiens villkor ej stå så illa, om icke
förhållanden ägde rum, hvilka jag ej här vill vidröra , men
som offentligen varit framlagda i afseende på utdelning af
academiens stipendier; men då man betraktar den iocal
acadernien liar för sina samlingar och sin undervisning, så
måste man med bekymmer fråga, om icke Svenska nationen
kan hafva tillgång, att under ett mindre hofälligt tak inrymma
dem, som skola gifva och emottaga undervisning i
det vackraste, bildningen äger att uppvisa. Del är nu snart
kommet derhän med academiens salar, att den sköna konsten
här i landet hotas att blifva begrafven under ruinerna
af sitt eget tempel; och så fattigt ät' Val ändå icke landet,
att sådant behöfver äga rum. Jag instämmer derföre i den
delen af Frill. FfoyeS motion, deruti han föreslår, att ett
anslag af /jooo 1 :dr måtte utgå i 5 år till denna academi,
för dess byggnaders upphjelpande.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror, lika med de ta
6
H. ?8
(5i8
Den i3 Maj e. m.
Jare , soni redan yttrat sig, att StatsUtsk. har varit alltför
hardt emot denna academi. Dessa utlåttn innehålla i korthet,
att emedan academien är så fattig, att hon icke kan
hålla sig elt hus, godt nog, så vill StatsUtsk. icke heller
gifva henne något till undervisningens betalande. Detta är
att förebrå den fattiga hans brist på kläder, och derföre icke
heller gifva honom något att äta. En StatsUtsk:s ledamot
har sagt, att det är brist af en motion, som hindrat StatsUtsk.
derifrån. Sådant har likväl icke utgjort något hinder
för StatsUtsk., då fråga varit om andra inrättningar, som
varit det mera behagliga. Emedlertid, och med den ledning
samme värde ledamot gifvit, att 6000 r:dr om året i 5 års
tid vore den summa , som uti acadetniens till StatsUtsk. inlemnade
handlingar ansåges behöflig för husets reparation,
samt, enär de herrar, sorn här väckt fråga om 4000 r.‘dr årligen,
icke begärt mer än -J af acadetniens verkliga behof;
så vill jag upptaga det hela, och gör nu motion, att 6000
r:dr må, under dé påföljande 5 åren, beviljas för academiens
byggnader, utan inskränkning i hvad som blifvit yrkadt
för personalen.
ET. Ex. Hr Gr. Löwenhjel m:# Jag har alltid hyst
samma åsigt, som Utsk., angående behofvet af utvidgade och
förbättrade localer åt alla ifrågavarande allmänna verk oell
inrättningar, academier, Riksarchivet, bibliotheket, museer,
m. fl. Således delar jag fullkomligen Utskts önskan, att
dessa localer blifva anskaffade. Mitt hopp derom gränsattill
visshet, i den mån nu motses bör, att alla publika byggnader
komma under en concentrerad styrelse, hvilken blir
underordnad en af de blifvande portföljerna. Deremot hatjag
aldrig kunnat med Utsk. tänka, att emedan ett allmänt
verk är nog olyckligt att sakna local, så skall det derföre
ännu längre sakna tillräckliga anslag, så att, innan localen
med högsta flit och möjligaste skyndsamhet kan hinna beredas,
verket tagit sådan skada till sina samlingar, att denna
icke mera kan ersättas. Denna åsigt är aldraminst tillämplig
på de Fria Konsternas Academi, som äger en local, ehuru
denna är ganska förfallen. Genom en af K. M. af egna
medel gjord donation, har academien förmått samla en
summa af 3o,ooo r:dr b:co, hvars ränta användes till localens
upphjelpande; men med denna summa har endast halfva
byggnadsbehofvet kunnat fyllas. Jag föreslår återremiss
af Utskrs betänk, i denna del, och yrkar såsom alldeles nödvändigt,
att antingen ett anslag till fullkomnande af academiens
byggnader måtte beviljas att med 6000 rtdr om året
utgå i 5 år, eller att den K. proposm bifalles på så sätt, att
det begärda anslaget 4°°° r:dr årligen utgår, under villkor,
att localen till en början iordningställes, och att först,
när detta blifvit fullbordadt, anslaget användes till verkets
ändamålsenligare organisation. Det sednare vöre otvifvelak
-
Den i3 Maje. m.
619
tigt det bästa och äfven det, sorn af SlatsUtsk. loide kunna
understödjas. Men ifall af det förstnämndas vidtagande,
bör praojudicat icke dervid befaras, enär Utsk. i andra delar
tillstyrkt anslag, sorn icke blifvit af K. M. begärdt i andra
fall, och äfven, om jag ej irrar, öfverskrida de hvilka
Konungen äskat.
Frih. Sprengtporten: Jag finner visserligen, att milt
yttrande ligger litet utom deri föredragning, som Hr Frih.
o. Landtm, nyss gjort; ty jag hörde, att punkten rör:de K.
Bibliotheket skulle utgöra föremål för öfverläggningen; men
då Hr Frih. o. Landtm, tillåter, att man, under föredragningen
af stalsregkn, får återkomma till punkter, som förut
varit föredragna, så tager jag mig friheten att meddela Hr
von Hartmansdorff ett svar i anledn. af den armärkn., han
framställt.
Jag har icke velat ingå i förnyad pröfning af StatsUtsk:s
motionsrätt, utan endast yttrat, att StatsUtsk., på
grund af meddelade handlingar, icke finner sig i den ställning,
att det kunnat motivera något tillstyrkande af anslag
i förevar, afseende. Detta har sin grund deruti, att,
för alt kunna föreslå ett anslagsbelopp, måste man först
känna huru stora tillgångar, sorn behöfvas, och för öfrigt
byggnadens plan, och hvad som fordras för att utföra den.
Alla dessa upplysningar saknas i StatsUtsk. rör:de detta
ärende. Jag skulle derföre önska, att de talare, som motiverat
ett anslag för ifrågavar. academi, kunde sätta Utsk. i
tillfälle att bedomina denna vigtiga fråga med mera sakkännedom,
än StatsUtsk., på grund af de Utsk. meddelade
handlingar, hittills varit i tillfälle att göra.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror 111ig veta, att
StatsUtsk. fått, jemte den K. propos:n, sig meddelad den
framställning i ämnet, som academien gjort. Utan tvifvel
är det ur densamma, som Frih. Sprengtporten hemtat sin
uppgift om de 6000 r:dr. Jag skulle förmoda, att dessa
handlingar böra gifva all den upplysning, som för frågans
bedömmande af StatsUtsk. kan vara behöflig. I annat fall
känner StatsUtsk. ganska väl utvägarna att inhemta närmare
kännedom om saken. Jag tror mig veta, att Utsk.
redan i många hänseenden begagnat dem under innevar.
riksdag.
Frih. Sprengtporten: De handlingar, som blifvit
meddelade, jemte K. M:s nåd. propos., i fråga om anslag
för Fria Konsternas Academi, hafva blifvit upplästa i StatsUtsk.
, som deraf tog fullständig kännedom: men dessa
handlingar innehålla icke några upplysningar uti den fråga,
hvarom nu sednast nämndes, ty, så vidt jag har mig bekant,
har K. M. ännu icke gillat någon ritning eller något kostnadsförslag,
i afseende på ifrågavar. academis byggnader.
Hr von Hartmansdorff: Under den tid jag hade
6sq
D c ii 13 Maj e. lil,
befattning mej byggnadsförslags föredragning, brukade K.
M. aldrig gilla deni, för hvilka inga tillgångar funnos. Detta
är förmodligen också nu skälet, hvarföre ingen byggnadsplan
för det de Fria Konsternas Academi tillhöriga hus
är gillad.
ij:de punkten. K. Bibliotheket.
Hr Hjerta Lars: Jag vågar vördsamt anhålla om
återremiss af denna punkt uti betänk., icke derföre, att jag
afstyrker det af Utsk. föreslagna belopp af 5ooo r:dr b:co
åt bibliotheket, men derföre att jag önskade att Utsk. i sitt
följande betänk., vid detta anslags uppbärande, måtte fästa
ett vibkor, sorn jag tior är ganska maktpåliggande. Det
bär nemi. blifvit erkändt såsom en nödvändighet, att en
katalog på bibliothekets böcker upprättas af bihliothekets
embetsmän i den mån deras tid sådant medgifver; men
jag täger mig friheten fästa uppmärksamheten på en särskild
åtgärd, som, efter mitt förmenande, i detta afseende
ä,v af nöden. Offentliga bibliotbeker synas nu för tiden
icke allenast vara ett behof för den lärda classen; detta
behof bar blifvit utsträckt till en mycket större allmänhet;
men denna allmänhet kan svårligen betjena sig af sådana
samlingar, utan att närmare känna hvad de innehålla. Det
äv för att befordra ett sådant ändamål, som det, efter hvad
jag tror, borde i främsta rummet åläggas bibliothekets embetsman,
äfven framför den generella katalogens upprättande,
att vid hvarje års slut af trycket utgifva och bålla allmänheten
tillhanda, mot ett måttligt pris, sorn kunde motsvara
tryckningskostnaden, en förteckning på alla de böcker,
sorn under det året blifvit för bibliothekets läkning inköpta.
Jag anser detta så mycket mera nyttigt och till och med
nödvändigt, då, efter hvad jag täger mig friheten fästa Ståndets
uppmärksamhet på, inköpet af utländska böcker ty
de Svenska erhåller bibliotheket för intet — utgör den.
mest grannlaga och den vigtigaste delen af nämnde tjenste-,
mäns föi;valtningsbestyr, emedan den fordrar långt mera
skicklighet och urskiljning, än de redan befintliga samlingarnes
vårdande, som väl är ett angeläget, men dock mera
mekaniskt göromål. Härigenom skulle den läsande allmän-:
beten komma i tillfälle att närmare kunna controllera det
nit, skicklighet och drift, hvarmed desse embetsmän utöfva
Sina tjenstår, och jag tror, att detta vöre både på deu ena
pcb andra sidan tillfredsställande,
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr
Hjerta deruti, att jag anser det vara väl och nyttigt, om
allmänheten, genom tryckta förteckningar, Lomme i tillfälle
att erfara hvad sorn årligen för bibliothekets räkning inköpes-
Jag instämmer äfven med honom, att en sådan uppgifts
författande må åligga bibliothekets tjenstemän. Men
tryckningen deraf anser jag icke tillhöra dem. Det skulle
Den i3 Maj c. m. 6at
•
Kunna hända, att tryckningen icke bure sig, utan att de
finge vidkännas tryckningskostnaden, hvartill de inga anslag
hafva. Är åter sjelfva tryckningsföretaget af sådan beskaffenhet,
att det här sig, så förmodar jag, att bland mängden
af stadens boktryckare alltid finnes någon med den industri,
alt han åtager sig detta förlag.
På en annan fråga anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet. Utsk. liar tillstyrkt en förhöjning i anslagen
till böckers inköp, men har uti en annan punkt föreslagit,
att arfvode för bibliolheks-katalogernas upprättande
skulle tagas genom afdrag på det till inköp af böcker gjorda
anslag. Det är väl icke billigt, att anslaget för böckers
inköp vid den enda, så till sägandes, offentliga boksamling,
som uti hufvudstaden finnes till allmänhetens begagnande,
skall förminskas för katalogernas upprättande. Det är visserligen
allmänheten, sorn på det sättet får betala dem, men
det sker på bekostnad af hennes tillfälle att läsa, hvilket ej
synes vara skäl alt begära. Jag yrkar fördenskull, att StatsTJtsk.
måtte lemna anslag till katalogernas upprättande,
utan något afdrag på medlen till böckers inköp. Hvar och
en vet, huruledes odlingen i alla delar årligen utvecklar
sig; att bokinköpen böra utvidgas i samma man, och att
anslaget dertill, ehuru tillökadt, dock icke motsvarar odlingens
tillvext. Något, om än en småsak, ligger förmodligen
derunder, att Utsk. skiljt mellan vaktmästarens lön och beklädnadshjelp.
Begge delarna tillsammanstagna göra dock icke
mera, än öfrige vaktmästare inom Konungens Cancelli åtnjuta.
Skälet, hvarföre Utsk. så har gjort, lärer vara, alt det
ej velat gifva mera åt bibliothekets vaktmästare, än åt några
andra. Jag skulle likväl tro, att särskild beklädnadshjelp
borde betalas derutöfver, emedan, om jag icke bedrager mig,
bibliothekets vaktmästare bär Konungens livree, hvilket ej
är händelsen med den öfriga till Konungens Cancelli räknade
vaktbetjeningen. Med bibliotheket torde delta förhållande
böra fortfara, så länge bibliotheket har local inom K.
slottet. Då bör äfven särskild beklädnadshjelp gifvas denne
vaktmästare; ty eljest blefve han sämre lönad än de öfriga,
som intet livre'e behöfva. —Slutligen har StatsUtsk. föreslagit,
att, vjd en förestående ny organisation, bibliotheket
måtte stallas under Ecclesiastik-departementet. Jag förmodar,
att Konungens rådgifvare, när den nya organisationen
vidtager, lära hitta på denna utväg. Att nu på förhand
föreslå sådant, är en organisalions-åtgärd, hvilken, om hon
skulle i önskningsväg framstallas, tillhörde Ekon.- och icke
fitatsUtskoltet.
Hr Hjerta; Jag anhåller att få besvara de invändnrr,
som den siste talaren gjort mot det villkor, som jag önskar,
att StatsUtsk. ville fästa vid anslaget för bibliotheket, nemi.
alt Kataloger måtte årligen tryckas. Den värde talaren örn*
622 Den i3 Maj c. ra.
skar, att detta icke måtte ske på bekostnad af anslaget; men
må det tillåtas mig fasta bans uppmärksamhet derpå, att en
förteckning på det antal utländska böcker, som kunna inköpas
för 5ooo r:dr, säkerligen icke kan uppgå till iner än 2
å 3 tryckta ark. Om då denna katalog kostade 12 sk., så
borde den väl få tillräcklig afgång, för att ersätta kostnaden;
men om också en brist af 4° ä 5o r:dr skulle uppstå,
anser jag det ingalunda medföra någon betydlig skada , om
denna lilla summa afgår på den stora summan af 5ooo r:dr,
ifall man deremot kan vinna något så väsendtligt, som jag
åsyftat; ty genom katalogernas tryckning blir boksamlingen
mångfalldigt mera tillgänglig för allmänheten. Nu är verkliga
förhållandet, mine herrar! —* det veta vi alla, — att
jemförelsevis ganska få personer gå på bibliotheket för att
söka en bok, emedan de icke veta, om den der finnes, och
emedan man ej vill besvära Statens tjenstemän för sina enskilda
önskningar, då man icke vet, om detta besvär kan
leda till något resultat, eller finner det vara rätt att upptaga
deras tid med fruktlösa förfrågningar. Af detta skäl
tror jag, att man icke bör fästa afseende på den högst obetydliga
rabatt, som skulle uppkomma å anslaget, om denna
katalog utgafs på det allmännas bekostnad. Hvad för öfrigt
den värde talaren nämnt, att detta mål vore ett önskningsmål,
så kan detta på visst sätt vara sanning; men då R. St.
sjelfmant bevilja ett högre anslag, så kunna de väl ock dervid
fästa hvad villkor, som de behaga, när detta icke innefattar
någon olaglighet. Jag kan icke se annat, än att det
Sedan beror på Regeringens skön att begagna sig af anslaget,
med uppfyllande af det dervid fästade villkor, eller ock försaka
det förra, för att ej behöfva uppfylla det sednare.
5:te punkten. K. Museum.
Hr von Hartmansdorff: Äfven vid detta tillfälle
har StatsUtsk. begagnat förevändningen af bristande utrymme,
för att afstyrka anslag till musei samlingars förökande.
Visserligen äro rummen otillräckliga, sådana de nu befinnas;
men säkert är, att, i händelse penningar beviljades, kunde
också bättre rum anskaffas. — Äfven om StatsUtsk. ej skulle
finna för godt att föreslå nog medel till inköp af en local,
ehuru jag tror mig veta, att en af StatsUtsk:s medlemmar,
som varit embetsman här i staden, mycket nitälskat för uppförandet
af en stor byggnad till ett national-museum; så tror
jag likväl, att blott penningar funnes till inköp afsamlingar,
man nog skulle finna utrymme. Hvad jag vel, är, att Konungen,
utan anslag, för egna medel inköpt de betydligaste
konstalster, som i sednare tider ökat musei samlingar, och
att han likaledes, på egen bekostnad, prydt stora galleriets
niseher, hvilka i hundra år stått tomma, med arbeten af en
bland våra skickligaste bildhuggare. Således, jag upprepar
det, nog får man utrymme, blott penningar gifvas. Jagon
-
Dan i3 Maj c.m.
6a3
skar, att StatsUtsk. måtte taga sådant i betraktande och bevilja
de begärda anslagen; ty hvad är det som gjort, att
under de sednare åren unga konstnärer uppträdt, hvilka göra
heder åt Svenska namnet utomlands, till och med i Paris?
Jo, det är tillvaron af konstföreningen, som uppmuntrar
deni och gifver dem underhåll genom inköp, ej mindre af
deras lärospån, än af deras bättre arbeten. Vill Staten ingenting
använda för att understödja den börjande talangen,
så har man icke heller att vänta sig någon fullkomnad. Dessa
inköp, äfven af det som är mindre fulländadt, motsvara prisen
inom de öfriga academierna, hvarom vi förut talat. Jag
kan sålunda icke annat än tillstyrka, att StatsUtsk. i detta
fall mätte förändra sin åsigt. — I hänseende till vaktmästarens
beklädnad förekommer samina anmärkn. för museum
som vid K. bibiiotheket. Saken är väl ringa för Staten,
men ej för vaktmästaren, hvars billiga anspråk äfven skola
afses.
6:te punkten. Naturhistoriska Riksmuseum.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke finna annat,
än att Utsk. föreslagit beviljande af mindre än Vettenskapsacademien
begärt, ehuru motsatsen påstås. Aeademien har
nemi. begärt en tillökning af 7,3oo r:dr, och Utsk. har tillstyrkt
5ooo ; således a,3oo r:dr mindre, än som blifvit äskadt.
Har det varit Utskrs mening att tillstyrka hvad aeademien
åslundat, så önskar jag att rättelse härutinnan måtte ske vid
återremissens besvarande. Derigenom skulle bland annat ritaren
komma att få 600 r:dr i stället för de 5oo r:dr Utsk.
här föreslagit. Jag tror mig böra fästa särskild uppmärksamhet
vid detta anslag och på obilligheten af den nedprutning,
som ägt rum. Det är nemi. bekant, att aeademien till
denna ritning begagnar en ung man af den utmärkta skicklighet,
att troligen intet Europeiskt Rike äger en sådan.
Det härleder sig förmodligen deraf, att han icke, såsom
vanlige ritare, studerat sin konst endast i lärosalarna och
på kammaren, utan i naturen. Han är både jägare och fiskare.
Han har sett djuren, fåglarna och fiskarna lefvande,
och målar dem med en fullkomlighet, som ingen tillförene
sett. Det är en heder för Sverige att äga honom , och en
lycka, att han, ehuru egentligen skiljd från oss, likväl återvänd
t till sina förfäders gamla land samt här qvarstannat,
oaktadt hans konstfärdighet skulle på många andra ställen
förskaffa honom villkor vida öfver hvad han här fått, eller
framdeles kan få. När jag yrkar att aeademien måtte få allt
hvad hon begärt, har jag uttryckt hvad jag för öfrigt i detta
ämne anser riktigt.
Frih. Sprengtporten: Upplysningsvis får jag, i anledn.
af Hr von Hartmansdorffs anmärkn., nämna, att StatsUtsk.
visserligen föreslagit R. St. att bevilja 2,3oo r:dr mindre
än Vettenskaps-academien begärt , men jag bör tillika
c24
Den i3 Maj e. m.
upplysa , alt Utsk. föreslagit 1000 r:dr öfver livad K. M. för
ifråga var. ändamål begärt.
Hr Lagerhjelm: I öfverensstämmelse med hvad af Hr
von Hartmansdorff blifvit anfördt, anhåller jag att tillika få
fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet på den omständighet, att
den s. k. eonservatorn, hvars anslag, af academien föreslaget
till 600 r:dr, af Utsk. blifvit nedsatt till 5oo r:dr, måste äga
en särskild talang, som sällan träffas, hvarföre en Utmärkt
person dertill bör väljas. Till denna talang hör att väl
uppstoppa djuren och förvara dem, äfvensom den ordentlighet,
som fordras för att vårda det hela. Jag tror, att man
vid få naturhistoriska samlingar kan påräkna att få sådana
karlar af fullt tillförlitliga egenskaper. Det hände vår Vettenskaps-academi
för 2 år sedan, att förlora en sådan person,
sorn var särdeles utmärkt, och som de, hvilka besökt
utländska länder, funno bättre, än de vid dervar. samlingar
anställde personer. Jag nämner detta derföre, att detta anslag
är af ömtålig beskaffenhet. Kan man icke gifva hvad
man anser nödigt, för att fasta en sådan person, så kan man
icke få honom, och man nödgas använda en särskild omsorg,
måhända någon gång vända sig till utländningar, för att få
en sådan person. Jag anhåller, att StatsUtsk. måtte taga
detta i betraktande, och är öfvertygad, att detta anslags beviljande
öfverensstämmer med ,SlatsUtsk:s egna åsigter ; ty
Utsk. har på siffran tillstyrkt allt hvad academien begärt för
det materiella eller samlingarnas underhåll och förökande.
Nedsättning har ägt rum endast i de personella anslagen, och
jfrågavar. karl hörer så lili det materiella, enl. hvad jag redan
haft äran nämna, att jag förmodar Utsk., enl. sin antagna
grundsats, skall anse åtminstone hans lön böra höjas
från 5oo till 600 rtdr.
Hr Hjerta: Jag ber H. R. o. Ad. förlåta mig, om jag
vid detta tillfälle icke kan undgå att uttrycka min förundran,
att höra någre värde talare göra anmärkntr mot StatsUtsk.
, äfven i sådana fall, då Utsk. gått tillväga roed verklig
frikostighet, och att ända ifrån det ögonblick då statsregler:n
började att discuteras hos R. o. Ad., ingen enda
röst här höjt sig att yrka på någon minskning i utgifterna,
utan alla endast hafva ropat på mera! mera! — Mine
herrar! Jag anser mig ännu en gång böra bedja om ursägt,
att jag derföre, äfven inom detta rum, vågar göra den hemställan,
om det icke vore skäl, att detta H. Stånd någon enda
gång kom ihåg, att det ej ensamt utgör hela Representationen,
att det äfven finnes andra Stånd, ombud för de
närande clasSerna, som anse sig hafva en fullkomligt lika
stor rätt att representera Svenska nationen ; och huruvida
det icke derföre vore skäl, att det H. Ståndet äfven vid något
tillfälle afsåg nationens behof af lindring i sina ntskylder
och förbättring i sina villkor, ett behof, så allmänt
och
Den i3 Maj e. ui.
enhälligt uttryckt vid så många tillfällen linder detta riksmöte
inom de öfriga Stånden, att det icke af någon kan
misskännas.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror, att del är vissa
personer inom vårt land, särdeles tidningsski ifvnrne, som hol -  de ihågkomma, att de icke representera Svenska folket. Att
här representera en del deraf, dertill hafva vi laglig rättighet.
Jag tror till och med det vara Adelns pligt att representera
elen upplysta delen af Svenska folket. Vi veta hvad
själsodlingen klafver, och det är derföre vår skyldighet att
äfven tala för andra kraf än magens. Jag liar förut yttrat,
alt jag skulle visa, alt medel till nödiga utgifter finnas, ulan
folkets ytterligare betungande. Om tiden médgifver, och Gud
förlänar helsan, vill jag framlägga bevisen derpå så ovedersägligt
, att ingen skall kunna förebrå inig, att jag föreslagit
något, som kilnde föranleda lill folkets ytterligare betungande.
Beviset derpå alt våra närvar, skatter utan svårighet
kunna utgöras, är. att vid skalteårets slut var, enl, det sista
tryckta bokslutet, blott 4 proc. af uppbörden utestående. Jag
frågar hvilken större näringsidkare icke har betydligare forst
ringa i- utestående på sin rörelse. Det måtte vara få,— troligen
ingen.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag hade icke ämnat yttra
min i det nu förevar, ämnet; men när jag hör, att man får
uppbära apostropheringar för det att man yttrar sig enl.
Sin öfvertygelse om nödvändigheten af anslag t. ex. till fäderneslandets
försvar; så anser jag mig pligtig att höja min
stämma, och att för min enskilda del förbehålla mig att icke
vara misskänd för mina motiver, då jag uttalar min öfvertygelse.
Jng underkastar mig ingen slags inqvisition.
Hr Hjerta: Jag skall icke genmäla de siste värde ta
laine inéd samma värma, som dé riktat emot mig. Deras
uppträdande är blott ett bevis på den sinnesstämning jag afsåg,
då jag på förhand tog mig friheten begära R. o. Ad:s
ursägt för den erinran, hvarmed jag vågade uppträda.— Hvad
särskildt beträffar det sidohugg, Hr von Hartmansdorlf tycks
hafva ämnat ål mig, så skall det icke det minsta verka på
milt lugn. Jag skall blott svara honom, då han vid så många
tillfällen söker gifva sin känsla luft emot tidningsskrifvarne,
att jag bär ställt mitt yttrande till representanten
och icke till den éndtledigade H o f ca n ce 11 e r e n.
Hr Lagerhjelm: Jag hade trott att för min del icke
hafva förtjent några förebråelser för det sätt, hvarpå jag
til 1stvrkt någia utgifter, eller sökt att motivera anslag i sådana
fall, der StalsUtsk. icke varit af samma öfvertygelse
sorn jag. Jag tror, alt jag kan åberopa en något äldre riksdagsmannabana,
som kan ådagalägga mitt bemödande att
6 H. 79
D c 11 13 Maj e, m.
hushålla nied statsmedlen. Jag leninar den värde talaren
fullkomlig frihet, eftersom han i allt fall lärer taga den ändå,
att på det fält, der han ensam är herrskare, säga allt
hvad han behagar om min person och det sätt, hvarpå jag
fullgör mitt riksdagsmannakall, men på detta rum skall jag
försöka att försvara mig och undanbedja mig några vidare
tillvitelser af den värde talaren Hr Hjerta.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på rättigheten,
och jag säger jemväl skyldigheten för representanten
att tillstyrka utgifter, då dessa uro nödiga, kan den talaren,
som gjort anmärknm deremot, igenfinna stadgandena i vår
grundlag. Vi äro icke här, mine herrar! för att afbörda innevånarne
i Riket alla deras bidrag till statsskickets uppehållande;
vi äro här för att bevilja hvad som fordras för att
utbilda detta statsskick till möjligaste högsta grad af kraft
och allmän belåtenhet. Det går icke an att ordna samhället,
utan alt penningar dertill finnas; och det vöre oförståndigt
af de upplysta personer , som äro samlade vid riksdagarna,
om de, för att skaffa sig en alldeles missförstådd popularitet,
ville vägra anslag, der de finna ansiagen nödiga
och nödvändiga.
Hr Hjerta: Må det ursägtas mig, alt jag ännu en gång
anser mig böra yttra ett ord i detta ämne, då jag sjelf varit
orsaken, att R. o. Ad:s tid dermed upptages. Då den siste
värde talaren yttrat sig i afseende på representantens
skyldighet ali tillstyrka anslag, der han anser dem behöfliga,
må det tillåtas erinra, det jag tror grundlagen på andra sidan
lika litet kunna förvägra någon representant att påminna
om nödvändigheten af hushållning, der han anser den af
behofvet påkallad, utan att derföre beskyllas för någon inqvisition.
Jag har i detta fall endast velat taga StatsUtsk:s
parti och erinrat de ledamöter, som vid hvarje punkt yttrat
sig för högre anslag, att StatsIItsk. icke gjort annat än hvad
nödigt varit, med något afseende på nödvändigheten att hushålla
med folkets medel. Jag har dervid hemställt till de
värda ledamöterna , huruvida de anse något ändamål kunna
blifva uppfyldt, derigenom att de nästan vid hvarje punkt
här på Riddarhuset yrka högre anslag, med kännedom att
sådant ej kan vinna någon sympati i de öfriga Stånden.
Detta, mine herrar! är ingen inqvisition, och ej heller något
opassande personligt anfall emot någon talare, utan endast
en påminnelse, hvartill jag anser mig enl. grundlagen
befogad, och som herrarne ofta kunna få höra i de andra
RiksStm, utan att någon tager så förskräckligt illa vid sig.
Hr Lefre'n: När representanten uttalar sin mening efter
sin öfvertygelse, efter hvad han tror fäderneslandets väl
kräfva; så får han icke kasta några sidoblickar på hvad som
passerar hos MedStånden. Det vore kujoneri att'icke våga fritt
uttala sin tanke, derföre alt man möjligen är i minoriteten.
Den 13 Maj c. in.
Nar man kanner sig tillhöra minoriteten, är man sä mycket
mera pligtig att fermt uttala hvad tnan tror vara del rätta;
och fruktan vid öfverläggningen är icke bättre än fruktan
pä fältet, der fienden hotar.
Hr Rosenblad, Bernhard: I afseende på de skrämskott
man här framkastar från de öfriga Stånden mot dc
medlemmar, som, sin pligt likmätigt, yttrat sig för ökade
anslag, der de tro dessa anslag behöfvas; så får jag för mia
del förklara, att jag skulle anse mig fela i aktning för de
öfriga Ståndens tillgifvenhet för fäderneslandet och för deras
uppmärksamhet på skäl, om jag betviflade, att de skola egna
de skäl, som här blifvit anförda, ali den uppmärksamhet,
som de kunna förtjena. Jag skulle i annat fall tro mig vara
orättvis emot dem, och hoppas, att dessa Ständ , ehvad
insinuationer från hvad håll sorn helst må göras, icke skola,
särdeles i de vigtiga punktur, som röra fäderneslandets försvar,
i afseende på hvilka hufvudsakligast anmärkn:r inom
detta Stånd blifvit framställda, underlåta att, ledda af fosterlandskärleken,
erinra sig hvad fäderneslandets väl k räfvel’,
helst då man befinner sig i den lyckliga ställning, alt,
när man litet fullständigare betraktar tillgångarna och behofven,
än StatsUtsk. gjort, då det glömt alt, jemte framställningen
af behofven, skicka oss uppgift pä inkomsterna
till vinnande af öfversigt i det hela, det visar sig, att vi
verkligen, äfven med antagande af den i K. M:s nåd. propos.
föreslagna statsreglering i sin helhet, äga ett öfverskott af
i|- million att disponera, när man tager bankens behållning
i betraktande; och ett sådant öfverskott är rätt vackert. I
afseende på nu särskildt ifrågavar. punkt, hade jag visserligen
icke ämnat yttra mig; men då man gjort andra ledamöter
en förebråelse för det de derom yttrat sig, så anhåller
jag att äfven få dela denna förebråelse. Jag vill då
först hembära en gärd af tacksamhet åt StalsUtk., för det
Utsk. i denna punkt lemnat å sido den sparsamhets-anda ,
som Utsk. eljest i sina förslag till anslag visat, samt till och
med tillstyrkt mer än K. M. ansett sig böra begära; men då
tillgångarna medgifva det, och då här blifvit upplyst, att de
smärre inskränkningar, som StatsUtsk. gjort i hvad academien
uppgifvit vara nödvändigt, skola verka till skada för
det hela af ändamålet, utan att likväl de förhöjda anslagen,
åtminstone de för rifaren och conservator!) och dess biträden,
kunna verka till något skadligt betungande af de skattskyldiga,
genom riksstatens ökande med dessa smnmor; skulle
jag tro, att afseendet på vettenskapernas flor inom Sverige
och afseendet på den academi, som haft äran att bland sina
stiftare räkna en Carl von Linne', och som för närvar, bland
sina ledamöter och såsom sin secreterare räknar ett annat
historiskt namn, skall föranleda StatsUtsk. att tillstyrka det
anslag af ytterligare 2,3oo r:dr, sorn för ändamålet fordras.
6j,S
Den i3 Maj e. m.
Hr von Hartmansdorff: Hr Hjerta bar trott, att jag
ii amadé honom ett sidohugg, då jag talade om tidningsskrifvare.
Men jag nämnde dem endast derföre, att det i allmänhet
äro lidningsskrifvarne , som utropat vår fattigdom
och måhäada inbillat åtskilliga bland våra riksdagsmän , att
hon verkligen är för handen, på sätt jag vid ett föregående
tillfälle redan anmärkt. Från den tid jag utöfvade Hofcancellers-embetet,
vet jag ganska väl, att tjdningsskrifveriel redan
då hade upphört att vara ett adligt yrke. De ansvarige
utgifyarne voro då f. d. tuMbetjenter, f. d. hökare och
verklige skomakare. Att någon förändring med rpdacteurerna
sedermera inträffat, har jag ingen anledn. att förmoda,
dels derföre, att jag icke fprmärkt någon ändring i redactionssättet,
dels emedan jag icke vet, att någon indragning af
tidningar ägt rum, sedan min hofcanceljers-tid,
7:de punkten. Ifesestipendier.
H r 11 ose nblad: Då otvifvelaktigt resestipendier, äfvensom
anslag till läroböckers och larda verks lifgifvande
alltid komma att beliöfvas, så skulle jag tro , att detta är
ett anslag, som borde finnas på ordin.stat och icke tillhöra
extra-slatsreglertn. Jag behöfver blott erinra, alt deribland
ingå sådana resestipendier, som sätta unga läkare i tillfälle
att i andra länder besöka större och berömda sjukinrättningar,
för att förvärfva den skicklighet och de insigter, hvaraf
fäderneslandet sedermera kan hafva utmärkt och stor
fromma; likasom landet ej heller kom i tillfälle att befrämja
sådana större och utmärkta verks ingifvande , som, särdeles
på vårt språk, icke skulle löna sig, om de icke vannö
understöd af Staten. Derföre får jag hemställa , att, efter
återremiss af detta betänk., Utsk. måtte afse dessa vigtiga
behof och uppföra ifrågavar. anslag uppå ordin.stat,
i stället för att anvisa dem vid extra-statsregleringen.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag instämmer
fullkomligen med den siste värde talaren, och anser attUtsk.
bort uppgifva åtminstone något skäl, hvarföre, då K. M. begärt,
att dessa 10,010 r:dr skulle uppföras på ordin.-stat,
Utsk. anser frågan derom böra handläggas i sammanhang
med extra-statsregler:n. Då betänk, återkommer, torde Utsk.
uppgifva skälet dertill. Jag kan icke inse någon orsak, hvarföre
så bör ske.
8:de punkten. Dramatiska Spektaklet:
Gr. Gyldenstolpe: Jag ogillar det villköl', StalsUtsk.
fästat vid beviljande af detta under så många år utgångna
anslag för dramatiska spektaklerna. Utsk. har nemi. föreslagit,
att detta anslag må fortfarande uppföras på stat, men
att vid dess fortfarande måtte fästas det villkor , att hinder
för enskilda theatrars anläggande i hufvudstaden ej vidare
måtte äga rum. Jag anser, att detta tillstyrkande innefattar
en contradiction; ty Utsk:s mening måtte väl vara, alt an
-
Den 13 Maj e. m.
slaget bör beviljas lill de dramatiska spektaklerna, för att
de må kunna existera; och det mätte hafva visat sig, att
detta anslag ej vari t tillräckligt, efter K. M mäst af särskildta
medel bestrida de utgifter, somför spektak lernas fortfarande
erfordrats. Om nu Ulsk. vid anslaget fäster det
villkor, att del ej skall utgå, om icke på samma gång enskilda
tbeatrar få uppkomma, och då man vet, ali de enskilda
tbealrarna skola vara till skada för de ruvar, dramatiska
spektaklerna oell göra deras fortfarande utan ökade anslag
annu omöjligare ; så skulle jag tro, att ingen mening ligger
deruti, och att således, ifall man vill understödja de dramatiska
spektaklerna, bör det ske utan ett sådant villkor, eller
också bör Utsk vara betänkt på att öka delta anslag , i
händelse man vill, att enskilda tbeatrar bär skola uppkomma,
hvilka naturligtvis måste förorsaka minskning i inkomsterna
för den nuvarande. Jag anhåller, alt vid detta tillfälle
få gifva StatsUtsk. en upplysning, som i min tanke bevisar,
att detta anslag med så mycket större skäl bör utgå ,
som Staten endast gifvet' med ena handen hvad den tager
med den andra. Enl. officiella uppgifter, sorn jag bär äger,
utgjorde det kronoutskyIds-belopp, sorn genom K. Theaterdirectrns
försorg blifvit innehållet och till statsverket levereradt,
år 1837, 4,^2! r:<b' 12 9 r:st., och för i838,
4,165 r:dr i3 sk. 8 r:st ; således det ena året mer, än hvad
Staten tillskjutit, och det andra året nära samma summa ,
eller endast 135 r:dr mindre. Jag anser således, att då
detta anslag egentligen är det enda understöd Staten lemnar
till den dramatiska theatern, så är det så mycket större
skäl, att det må utan någon inskränkning eller något villkor
fortfara, som Staten i sjelfva verket af denna theater åtnjuter
en motsvar. inkomst. Dessutom anser jag olämpligt af
Ständerna, alt utsätta delta villkor. Ständerne hafva, mig
veterligen, aldrig bos K M. begärt, att binder ej mätte
läggas för enskilda theatrars inrättande. Det bar visserligen
varit ett discussionsämne bos RiksSt:n, men något 13.
St:s beslut derom har ej ägt rum, emedan 2 Stånd stannat
emot 2, hvarigenom både vid 182g och 18 >4 årens riksdagar
frågan förfallit. Således borde det vara tids nog att
fästa detta villkor vid anslaget, sedan man bos K. M. anmält
sin önskan , alt något binder för enskilda theatrars
inrättande ej må fortfara, emellan sådant verkligen en
dast
är ett önskningsntål; och jag skulle anse nära nog
småaktigt af R. St., att utsätta ett villkor, hvarom de
icke känna Konungens åsigt. Om R. St. först i önskningsväg
hos K. M. framställa , alt icke något binder må
läggas emot enskilda theatrars inrättande i hufvudsta
den,
och K. M. ej fäster något afseende på denna önskan;
då må R. St. begagna sin grundlagsenliga rätt, alt vid det
anslag, som beviljas den K Theatern till understöd, fästa
det villkor, att anslaget ej får utgå, såvida K. M. ej med
-
G3o
Den 13 Maj e. m.
ger enskilda personer rätt att inrätta theatrar i hufvudstaden:
roen förrän R. St. i önskningsväg fästat K. M:s uppmärksamhet
på denna fråga, anser jag den i anslagsväg ej
böra ifrågakomma. Det finnes dessutom ett temmeligen stort
prosjudicat i denna fråga ifrån 1823 års riksdag, då Coust.-  Utsk., uppå en anmärknts-anledn. af nuvar. ordför. i StatsUtsk,
förklarade, att K. M. hade laglig rättighet att utfärda
förbud, eller att K. M., enligt grundlagen , ej vore pligtig
att åt livar och en lemna rättighet att anlägga theater
i bufvudsladen, emedan fråga ej var om något monopolium,
då Staten ej hade någon vinning af den nuvar. theaterns
fortfarande.
Hr Hjerta: Jag kan icke fullkomligen fatta den siste
värde talarens slutsats, att StatsUtsk. i sitt tillstyrkande
skulle hafva begått någon motsägelse. Det låter nemi. ganska
väl fatta sig, alt Utsk. ansett nödvändigt att, om K. M.
beviljar enskilda theatrars anläggande, Staten måste bestå
den K. Theatern för dess fortfarande det anslag den hittills
åtnjutit, men i annat fall icke. Jag säger detta, likväl icke
derföre, att jag anser absolut nödvändigt, att den K. Theatern
komme att förlora derpå, att enskilda theatrar funnos.
Det kunde ju hända, att i detta, såsom i många andra fall,
täflan till en viss grad blefve nyttig för båda concurrenterna.
Men jag begärde ordet egentligen för att, i händelse
återremissaf betänk, äger rum, hos Utsk. anhålla, att Utsk.
måtte derutur utesluta den strof, som tyder så: ”med iakttagande
likväl af de reglementariska föreskrifter, K. M. kan
finna af nöden.” Jag tror denna strof vara öfverflödig, men
kunna leda till missförstånd. Jag tror den vara öfverflödig
derföre, alt Sländerne redan förut samtyckt till censurs
etablerande öfver enskilda thetrar, och derföre att det i
öfrigt icke lärer kunna nekas Styrelsen att vidtaga alla de
reglementariska åtgärder, hvilka för vidmakthållande af en
nödig polis äro nödvändiga; och derutöfver lärer icke något
skäligen hvarken behöfvas eller böra begäras. Slutligen
och då Utsk. vid denna punkt yttrat sig: ”Hvad motionärerne
i öfrigt framställt, anser Utsk., såsom icke ägande
sammanhang med reglertn af utgifterna å 5:te hufvudtiteln,
lämpligast böra blifva föremål för särskild behandling,” anhåller
jag, att Utsk., vid återremissens besvarande, täcktes
jcke bortglömma denna behandling, emedan jag anser Ephraim
Larssons motion ganska skälig och af behofvet påkallad.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Äfven jag bestrider den
grundlagsenliga behörigheten af det villkor Utsk. vid ifrågavar.
anslag fästat. Jag anser nemi., att 2:ne åsigter äro
de enda, sorn böra bestämma StatsUtsk. till af- eller till-.
Styrkanden: den ena — ”är utgiften nyttig?” den andra •—
”nar Staten råd?” — Men att, från ett ämne för ekonomiska
lagstiftingen, hvilken tillhörer Konungen allena, hemta
Don 13 Maj e. m.
ett villkor; detta synes mig grundlagsvidrigt. — Dernäst
vore medgifvandet af detta villkor alldeles icke nyttigt. Det
är fullkomligen kändt, att den K. Theatern, för att beslå,
måste bibehållas vid alla sina närvar, inkomster — lika utrönt
af erfarenheten, och af mig under sex-årig styrelse af
theatern utrönt, att i Stockholm, liksom i alla stora städer,
är den summa allmänheten kan använda på publika nöjen
föga elastisk. Den stiger icke i mån af flera förlustelse-anstalter;
och således skulle all afledning till enskilda theatereassor
bilda ett deficit i den JL Theaterns.
Men vore väl likgilltigt, att K. Theatern kom på obestånd?
Bör Guslaf lilis sköna stiftelse lemnäs att aftyna och
förgås? Skall Stockholm blifva den enda hufvudstad, sorn
saknar en stor theater? 1 hvilket upplyst land förbises numera
det vigtiga i theaterväsendet? nemi. dess inverkan på
skön konst och på sinnesförädlingen, — ja på industrien
och capitalomsättningen. Nu antager jag väl icke K.
Theaterns undergång såsom en ofelbar påföljd af enskilda
theatrars Digifvande; ty jag tänker, att dessa skulle ramla,
nära lika fort som de entreprenerades. Men svårt blef åtminstone
i böljan K. Theaterns betryck, och ovisst blef,
huru den genomgick en sådan krisis.
Emot denna min åsigt har vid förra riksdagar anförts,
och bIifvei- visserligen nu framställd, nyttan af täflan, och
detta skäl synes mäktigt, enär täflan är i allmänhet så nyttig.
— Men theater-tuflan bildar undantag. Jag upprepar
hvad jag vid denna förra riksdag anförde om enskilda theatrars
sätt alt täfla, och om hvilket jag i flera länder haft
tillfälle att förvissa mig; ty theatern är ett af de många
olikartade ämnen, med hvilka jag sysselsatt mig, och som
jag följt med särdeles uppmärksamhet, dels å embetets vägnar,
dels af enskild håg. Nåväl! jag säger — medgifvande
dock gerna de undantag, som rättvist böra förutsättas, vid
alla stränga och collectiva omdömen — jag säger, att enskilda
theater-directioner täfla alldeles såsom minörer framför
en belägrad fästning; den segrar, som gräfver sig djupast
ner i dyn. De täfla om att gräfva sig under hvarandra
i hvad smak och anständighet är. De måste det, för
att ekonomiskt bestå; och då jag förutsätter, att det äfven
här skulle så tillgå, nedsätter jag alldeles icke smaken i vår
hufvudstad, ty så tillgår i länder, som haft theatrar i 2no
år förrän vi, och der smaken således kan vara mera utbildad.
Vi må gå till oss sjelfva. Om i afton uppfördes på
K. Theatern Kellgrens Christina, eller Leopolds Virginia,
eller Molieres af Remmer öfversätta Tartuffe; men vi hade
oss bekant alt på en liten theater uppfördes något rätt besynnerligt,
ja rätt anstötligt — hvart gingo vi? hvart ginge
jag? Jo till scandalen. Sådant är det verkliga förhållandet
allestädes.
Jag sade nyss, att K. Theatern behöfver alla sina till
-
Din i3 Maj o. m.
gängar för atl bestå; och jag hade förutsändt, huru nödvändigt
för kons'en, oell för alla med scenen åsyftade ändamål
det är, atl i en hufvudstad äga en s. k. stor theater.
Men ingenstädes består en sådan utan bidrag af Hof
och Stat. Ingenstädes åstadkommes dess blott accessoriska
behof med blotta recett-inkomsten. Bland dessa behof är
en till större compositioners eseqverande, så på talangernas,
som instrument-antalets vägnar vuxen orchester — en balett
— macliineri — mångfalldiga och väl målade decorationer
— mångfalldiga, historiskt sanna, och ofta dyrbara costume!’.
Men intet af allt detta är för en enskild theater i
Stockholm länkbart Och utan allt detta är likväl uppförandet
af lyriska, större och ädlare arbeten, och af historiska
stycken, alldeles omöjligt. Och jag nämnde ändå icke
det väsend! ligaste: hög, ja stundom genialisk talang ägande
konstnärer, hvilka, äfven ifall af goda lönevillkor, sällan
skola vilja blifva den enskilda entreprenadens snjetter.
Må jag nu begagna elt efterlängtadt tillfälle att, med
rättvist includerande af den nu tjenstfria förste direeteureri,
egna Theaterstyreisen ett förtjent beröm. Denna directions
ekonomiska förvaltning har alltid varit förträfflig, och
derom kan hvarje sakkunnig forskare öfvertyga sig. Jag
borde yttra detta mitt omdöme, enär styrelsen af theatrar
är bland de svåraste att rätt bedömma, och förmodligen,
just derföre, flitigast bedömmes. — Man betviflade den
estbetiska förmågan hos högt utmärkta embetsman, som egnat
sin lefnad åt så olika vrken. Men repertoiren har aldrig
tillförene varit mera lysande; och fä directioner —
min aldrarninst — kunna mäta sig med denna i fråga om
stora, classiska, väl uppsätta, och lyckade theaterstvcken.
Uppsättandet af R obert de Normandie var, i denna
väg ett dristigt företag och blef ett mästerstycke, som hedrar
båda de nu styrande directeurerna.
Denna direction är derjemte redan högt förtjent af
framtiden. Utan skolor äger en theater i Stockholm ingeri
framtid Tviflaren må genomgå de sednare 4° årens namnlistor.
— Gustaf lilis theater lyste medelst den Danska Fru
Möller, den Franska Fru Marcadet, den Tyska Mille ,Stadin»,
och den Polska Fru Karsten. Vid början af detta
århundrade var den scenens personal af åldern manad; och
hvad hade blifvit af sångscenen, om den ej allt sedan varit
uppehållen och prydd af elever sådana som Mille Wäselia
och Hr Lindström? — och sednare Fru Sevelin, Fru Frösslind
och Hrr Kinmanson? — och talscenen, om den ej fått
dvlik prydnad, och vår Garlick en honom värdig omgifning
af Fruarna Åbergson, Ericson, Torslow och Bock och af
Hrr Åbergson, Sevelin och Torslow? — Hr Gunther är icke
elev; men på sådana herrliga fynd kan vår theaters framtid
icke byggas. — Den direction, jag loftalar, har skänkt scenen
-
Den 13 Mej c. ra.
63J
nen Mille Jenny Lind, Frii Gelhaar, Fru Almlöf och Fru Hjortsberg,
hvilka ulla 4, i hvad land sorn helst, skulle framstå som
högst utmärkta konstnärer. Och — hvilken annan direclions
likartade bemödanden hafva väl burit vackrare frukt?
— Och förgätom icke de förtjenstfull sujetterna på karlsidan,
hvilka af denna direction blifvit danade — och aldraminst,
att ingen direction någonsin ställt på scenen en
sådan Svensk dansör som Hr Johanson.
Jag ingick gerna i dessa detaljer, och enär någon competens
i ämnet mig tillerkännes, fann jag en pligt uti att
ådagalägga huru förtjent denna direction är af It. Sils välvilja.
— Jag betviflar nemi. icke, att upplyste riksdagsmän
inse scenens inflytelse på bildningen och sinnesförädlingen —
och lika viss är jag, att numera anser ingen upplyst riksdagsman,
såsom likgiltigt för ett land, det som länder till
hufvudstadens förkofran och glans.
Beträffande det nu i fråga var. anslaget , anhåller jag att
få kalla Ståndets uppmärksamhet på Hr Gr. GyIdenstolpes
så träffande, och å saken gående erinran, att theatern, blott
i bevillning, lill Staten återskattar mera än detta bidrag.
Hr Lagerhjelm: Jag anser, lika med den siste värde
talaren, ali SlalsUtsk. ej äger grundlagsenlig rätt, att med
ett anslag förena ett sådant villkor, som det här ifrågavar.,
hvars antagande skulle förutsätta en handläggning af ekonomiska
ärenden, hvilka tillhöra K. M. ensam att afgöra, och
således ej kunna af R. St., annorlunda än i önskningsväg,
framställas. Skulle man äfven ingå i hufvudsaklig pröfning
af detta villkor, vore jag jemväl derom af samma tanke,
som den siste talaren. Jag tror att, i händelse en täflan
emellan flera theatrar här skulle uppkomma, icke ens någon
vinst för en enskild theater stöde att vinna, hvaremot
det säkra vore, att publiken i det hela skulle förlora. Öfvertygelsen
derom kan jag ej frångå.
Hr Hjerta: Det må i sanning anses ytterst vågadt, att
jäfva den åsigt, som blifvit framställd af en så sakkunnig
och competent domare i denna sak, som H. Ex. Hr Gr.
Löwenhjelm, isynnerhet då det är ett ämne, deri hans egen
erfarenhet bör kunna gifva fullständigt utslag. Må det likväl
tillåtas mig, att, i afseende på hvad den värde talaren
yttrade om omöjligheten för den K. Theatern att bära sig
utan särskildt anslag, erinra att, om jag icke bedrager mig,
gaf den K. Theatern under den tid, Hr Gr. Löwenhjelm
var dess directeur, ett öfverskott, som var vida större än det nu
ifrågavar. statsanslaget; och, såsom jag tror, var denna tid till
och med den enda, då theatern gifvit något öfverskott. Hvad
åter beträffar samme värde talares yttrande i afseende på
verkan af täflan, nemi. att Theater-directeurerne endast
skulle söka att nedgräfva sig i dyn under hvarandra, med
6 H. 8o
634
Den 13 Maj c. rn.
åsidosättande af smak oell anständighet; så vill jag ej heller,
i denna omständighet jäfva lians erfarenhet och omdöme.
Jag tager mig blott friheten deraf draga ett corollarium,
som, efter mili tanke, bör vara osvikligt, nemi. att i
de hufvudstäder, Paris, London, Wien, Berlin, der flera enskilda
theatrar finnas, som täfla med hvarandra, måste då
ali smak och anständighet långt lör detta hafva försvunnit.
Samma förhållande borde äfven hafva inträffat här i Slockholm,
den tiden Stenhorgska theatern existerade. Vi hafva
likväl icke hört, att det är så långt kommet i förenämnda
hufvudstäder; och ett bevis, att det icke måtte hafva kommit
så långt, finnér jag deri, att vår K Theater uteslutande
väljer sina pjecer bland dem, sorn å deras theatrar uppföras.
Men jag tror, att nyttan af en enskild theater skull visa sig
isynnerhet från en särskild synpunkt, nemi. såsom enda villkoret
för att här erhålla en nationaj-di umatisk litteratur.
Det är kändt, att bristen derpå är anledningen, hvarföre de
dramatiska spektaklerna här i hufvudstaden, jemförelsevis,
mindre besökas;■ och vi vela alla att de gifva stora förluster,
samt att det egentligen är den lyriska scenen, som uppehåller
den K. Theatern. Det sker icke derföre, att ju ej
Theater-directionen använder en lofvärd omsorg i valet af
de utländska pjecer, sorn den låter öfversätta, utan derföre,
alt en stor dej af Stockholms publik icke älskar alt få höra
omtalas, att den och den händelsen tilldrog sig i Paris;
i afton skola vi göra en promenad till Meudon eller i Boulognerskogen,
da och då var jag i Rouen, så och så mångå
metres köpte jag för en franc o. s. v. Det finnes en stor
del af Svenska publiken, som har föga sympati för dessa
namn och föremål, och som hellre ville hafva händelsen
förlagd i Sverige, närmare sitt eget hem och sin omgifning,
samt namn, seder och begrepp, som framställas frän scenen,
närmare beslägtade med sina egna idee-associalioner. Genom
en sådan förändring, skulle theatern vinna så mycket, att
man i min tanke skulle komma från den öfvertygelse, att
Svenska allmänheten bestämt blott en viss årlig summa för
sina nöjen. Denna öfvertygelse anser jag i alla fall innefatta
en irring; ty man har sett, att då något utomordentligt
(nekande gifvits på K. Theatern, hafva inkomsterna under
flera månader och ännu längre varit mångfalldigt högre,
än under andra lika långa perioder. Härtill kommer äfven,
att om hufvudstaden göres till ett hem för de bildande konsternas
utöfning, och dessa utveckla sig till ett blomstrande
tillstånd, inträffa flere resande från landsorterna, för att njuta
af hufvudstadens nöjeu. Det händer, att flera familjer i
landsorten, sorn lefva af sin förmögenhet, i sådant fall, tidtals
bosätta sig i hufvudstaden, och till och med alt personer,
körande till arbetsclasserna, anstränga sig att vid sitt
arbete förtjena mer, för att kunna förskaffa sig ett sådant
c »I I 3 Maj e in.
635
bildande nöje samt andia Utbyta detsamma mot krogens.
Jag tror således, alt förutsättningen om en oföränderlig
summas användande lill publika nöjen utgör ett stölt misstag,
oell alt man icke derpå kan grunda den meningen, att
enskilda tbeatrar ej böra har existera.
Hr Dalman, Wilh. Fe dr.: Jag är till största delen
förekommen af den siste talaren. Ett skal har han dock
efter min tanke förbigått, att nemi. ett correctiv i afseende
på osedliga pjecers uppförande på de enskilda theatrarna,
åtminstone mer osedliga än på den Kongl., måste finnas deruti,
att, enligt eli vid sista riksdag fattadt beslut, de enskilda
theaterpjecerna aro underkastade censur. Hvad för öfrigt
angår den emot enskilda tbeatrar gjorda erinran, att den
allmänna smaken derpå skulle lida, så betviflar jag mycket
gilltighclen af detta inkast, då jag åtminstone ingalunda
funnit, att den allmänna smaken särdeles vunnit på det privilegium
den K. Theatern hittills halt. Alt dea K. Theatern
kan gifva pjecer med mera lux och en mera splendid
uppsättning, är visserligen sannt, och om smaken består deri
aLt hafva vackrare deeorationer och kostymer, ett större antal
komparser, en mera brillant eclairering och en bättre
orchester o s. v., då har visserligen Hr Gr. Löwenhjelm
rätt; ty i sådant afseende måste den K. Theatern, såsom
rikt doterad, utan tvifvel alltid hafva företräde; men om
den goda smaken uppenbarar sig uti theaterpjecernas esthetiska
värde, så ser jag ej någon anledn. hvarföre icke en enskild
thenter-dffection kan hafva lika godt omdöme, sorn
den Kongl.; tvertom har erfarenheten i vårt land ej sällan visat
motsatsen, då nemi. de flesta classiska stycken; vi på sednare
åren fått uppförda på vårscene, förut varit gifna å landsortstheatrarna
Jag tror således, att det icke är R. St. värdigt
att hindra utvecklingen af en skön konst genom medgifvande
af förbud emot enskilda tbeatrar i hufvudstaden. För
öfrigt kan jag icke föreställa mig, att det skulle lända den
K. Theatern lill någon förlust, om enskilda tbeatrar här
inrättades. Jag är tvertom öfvertygad, att dén K. Theatern
derigenom endast blefve tvungen att välja bättre pjecer, och
då den i öfrigt kunde hafva företräde i bildningsanstalter,
i scenisk lux och andra materiella arrangementer, så skulle
publiken säkert hellre besöka den Kongl, än andra tbeatrar,
åtminstone den publik, som nu vanligen bevistar speklaklerna.
Men, mine herrar! jag tror det icke vara utan vigt,
att äfven bereda ett allmänt nöje för den publik, som nu
söker sitt nöje på krogarna och andra ställen, der man åtminstone
icke lärer vilja påstå, att en bättre smak utbildas,
än på theatrarna. Jag är öfvertygad, att om här funnes
tillfälle till sådana publika nöjen, hvartill entree kunde erhållas
för lågt pris, så skulle den lägre folkclassens moralitet
vinna mycket. Också torde det ej vara Hr Gr. Löwer.-
I
636 Den i3 Maj e. ra.
hjelm obekant, att, oaktadt det nu existerande förbudet, Öfverståthållaren
under liand gifvit sin tillåtelse till inrättande
af sådana små theatrar i Stockholm, der de torftigare folkclasserna
kunnat roa sig för aftonen för en 8 sk. eller 12
sk. b:co, och der dels af den K. Theaterns mindre för sig
komna elever, och dels af andra personer skådespel blifvit
uppförda. Pplisen har tolererat dessa nöjen; och det har
ej försports, att några, menliga följder för sedligheten deraf
uppstått. I öfrigt är jag visserligen af den mening, som Gr.
Gyldenstolpe yttrat, att det ej må vara Ständernes rätt, alt
vid beviljande af ifrågavar. anslag fästa ett villkor, som är
främmande för StntsUtsk:s utlåt ; men för min del linner
jag just det af Utsk. anförda skäl , att detta anslag
under längre tid varit anvisadt, utan att veterligen
hafva åstadkommit någon nytta, snarare tala för än emot
dess upphörande, enär ett anslag städse bör grunda sig icke
på häfd, utan på dess nytta och nödvändighet, hvarföre jag,
som ang:de det ifrågavar. erkänner hvarken det ena eller
andra, anhåller 0111 ålerremiss, och förenar mig med motionären
Ephraim Larsson deruti, att det anslag, sorn nu (innes
för de dramatiska spektaklerna, må upphöra.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Med
anledn. af nu under discussion varande ämne eller anslaget
till dramatiska spektaklet, oinrördt i åttonde punkten, af.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 54, föreslår jag, att Utsk. ville tillstyrka
beviljandet af ett anslag — dess belopp öfverlemnar
jag åt Utsk. sjelft att bestämma — alt utbetalas såsom proemier
åt inhemska författare af sådana dramatiska arbeten,
hvilka, efter alt hafva blifvit af K. Theater-directionen
pröfvade och godkända, kunna på den K. Theatern gifvas.
Sådant är förhållandet i Danmark. Jag tror delta till en
del vara orsaken, hvarföre Danmark har så många stora
dramatiska författare; vi deremot alldeles inga. Det praemium,
som i Danmark gifves hvarje författare af dramatiska
arbeten, som första gången på K. Theatern uppföras, är
femhundra riksbankdaler.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Hr Hjertås ifrån de
utländska theatrarna hemtade argument synes riktigt och
äger ali möjlig logisk sannolikhet. Men främst böra undantagas
de hufvudsläder, der de enskilda theatrarna stå under
ovillkorlig censur. Hvad åter angår theatrarna i de lagbundna
länder, der man systematiskt förfar, och der derföre
publicitetslagstiftningen icke stadgar om en af publicitetens
former blott, men om dem alla, och der theatercensuren
derföre är vida mera bunden, der har sjelfsvåldet
gått längre, än man kan föreställa sig. Jag menar dock
icke egentligast England. I detta likväl så fria land äger
Öfverste-kammarherren fullmyndig uppsigt öfver de, dock
icke af civillistan subventionerade stora theatrarna, som Co
-
Den i3 Maj c. m.
63^
ventgarden och Drurylane, och de ringare tyglas någorlunda
af Engelska ofentliga återhållsamheten i vissa ämnen;
hvilken åter lätt förutsattes i elt land, der religiösa sederna
icke medgifva ljudet af en violin, än mindre skådespel på
sön- och högtidsdagar. Dock går den sceniska otvungenheten,
äfven i England, vida längre, än hvad enskilda thenlrars
förespråkare hos oss skulle vilja tillåta. — I Frankrike går
det längre, ja vida längre, än någon, som det ej sjelf sett,
lätteligen skulle samtycka alt tro. — Der har jag sett de
arne första personerna i Treenigheten och Jungfru Maria,
Jacobs stege, paradiset och helvetet på scenen framställas.
Jag har sett nu regerande kejsare framställas på det mest
ofördelaktiga sätt; och samtidiga konungamord, bland andra
Kejsar Paul Irs, på scenen verkställas. — 1 den erotiska
genren har jag sett sådant, som icke på detta rum kan
skickligen beskrifvas, och som jag icke ens bör antyda, enär
jag ser damer närvar, på laktaren. Sådana pjecer äro dock
i förväg okända; men —se här det värre: mödrar, sorn föra
sina döttrar på små-theatrarna utan all förut hafva läst
pjecerna, ångra sig ofta och bitterligen. — Genom September-lagarna
och Regeringens allvarsamma åtgärder har tillståndet
visserligen blifvit väsendtligen förbättradt. Äfven
har Theatre Francaise bemödat sig om reaction (men hon
njuter ett anslag motsvar. 100,000 r:dr b:eo); sannt är ock,
att Franska allmänheten visat en reactionär vämjelse vid
det beskrifna oskicket. —
En värd talare har nämnt Stenborgs theater. Stenborg
var acteur vid operan, och för intet pris hade han velat
misshaga sin Kung. En annan värd talare, Hr Dalman, tycktes
anse att enskilda theatrar icke skulle uppföra osedligare
pjecer, än de, som blifvit uppförda på K. theatern. Jag
bestrider, alt sådana blifvit derstädes gifna. Väl är mig
bekant, att Victorine blifvit af theaterrecensenter så bedömd,
men denna Victorine är ett stveke af vacker, sedlig
syftning och ganska sedligt utförd.
Hr Hjerta anmärker riktigt emot bristande localisering
af de pjecer, som denna medgifva, och publikens anspråk är
rättmätigt i denna del.
Men, må jag icke djupare inlåta mig i egentlig theatereslhetik.
öfverskott har min styrelse af theatern icke förmått
åstadkomma. År 1814 betalte H. K. H. Kronprinsen äldre
och sednare skuld med 4ö00° r:dr b:co. Vid min afgång
balancerades blott contant brist med materiella förråder,
och beredelser, hvilka sednare, i anseende till inträffade
motgångar, icke fullt kunde realiseras.
Något, som enskilda theatrar omöjligen förmå, är 1) skolor;
och 2) pensionsanstalter. Utan skola äges icke sådana
sujetter, som jag nyss anförde. Att jag bland dessa icke
nämnde den ypperst älskvärda actrisen M:IIe Högqvist, är
638
Deri i3 Maj e. ra.
hvarken en glömska eller en orättvisa. Jag talade om de
under sednare 7 årens direction bildade elever, och hon
engagerades af Gr. Puke. Den nu var. directionens förtjenst
i anseende till henne, är' att genast hafva uppskattat
hennes ovanliga värde. — Men så utmärkta sujetter som
hon, — män af så genialisk talang som t. ex. Hr Almlöf
(åtskilliga af hans förtjenta kamrater icke att glömma) män
af en bildning, som i ungdomen egnat dem till hvad yrken
sorn helst, dem er håller man icke nted mindre ålderdomsulsigt
dem beredes; och långa tider förflyta, innan en theater-directeur
förmår en sådan skänk åt Svenska scenen som
Baron Åkerhjelm förärade den med en Almlöf och en Sällström.
En god theater i Stockholm kan icke existera utan
sitt Carlberg och sitt Ulriksdal. Vid minnet af min theater-styrelse
skall alltid blifva mig tillfyllestgörande att hafva
anlagt ert skola, utur hvilken Torslow utgått; och alt
hafva stiftat theaterns, orchesterns och machineri-staténs
pensions-cassor. — Må jag tillägga att, — med de undantag
hvilkas rättvisa jag ofvan antydt, — är konstnärens lott vid
enskild theater hårdare än tänkas kan. Ja! artistiska känslan,
som trifves vid det engagement, med en Konglig
Direction, hvilket ställer artisten i Konungens tjenst, denna
känsla reser sig oftast emot engagement att vara en enskild
entreprenörs sujett.
Må jag dock icke vara envisare än K. Theaterns styrelse
sjelf i detta ämne är. I samtal med directeurerna,
har jag nemligen inhemtat, att de alldeles icke äro emot
enskilda theatrar i Stockholm, enär de af dem befara föga
eller ock ett hastigt öfvergående intrång. Väl fruktar
jag, att de se saken alltför sangviniskt. Men jag bör antaga,
att de riktigare än jag kan bedömma närvarande
förhållanden. — Må således vara väl förstådt, att jag icke
fört deras talan emot enskilda theatrars frigifvande.
Hr Dalman: Jag vill blott, i anledn. af H. Ex. Hr
Gr. Löwenhjelms yttrande om en förment beskyllning emot
K. Theatern, att osedliga pjecer der skulle blifvit uppförda,
taga mig friheten erinra, att jag alldeles icke ansett lämpligt,
att i detta afseende yttra min åsigt inför R. o. Ad., emedan
jag icke tror R. o. Ad. vara constilueradt till någon
kritisk domstol hvarken öfver sceniska producler eller
artister. Jag liar endast fran det factum, alt de pjecer,
som på enskilda theatrar uppföras, äro underkastade censur,
logiskt ledt mig till den slutsats, att då censuren
ej torde vara mera sträng mot den K. Theatern, än mot
de enskilda, man således ej behöfde befara, att på de sednare
se mera osedliga stycken, än på den förra. Delta
var blott en slutföljd och icke någon beskyllning. Det
var blott detta jag ville nämna.
Den i3 Maj c. m.
9: de punkten.. Vettens ka ps-academien,
io:de punkten. Ved- och ljuspenningar för
V i 11 e r h e t s - a ca d e in i e 11, A ca d e m i e n för de fria konsterna,
B i I d h 11 g g a r e - a c a d e ni i e n o c li Dramatiska
Spektaklet.
Gr. Gyldenstolpe: Jag hänvisar Utsk. i afseende på
denna punkt till den anmarkn., jag tog mig friheten göra
vid 8:de punkten, och anser att intet villkor för bibehållande
af dessa ved- och ljuspenningar bör utsättas, på samma
grund, som jag sökte utveckla skälet, hvarföre jag ansåg,
alt icke något villkor borde fastas vid anslaget af 4,5oo r:dr
för dramatiska spektaklenia. Då jag förra gången yttrade
mig, glömde jag att uppläsa en del af det intyg, jag tager
mig friheten öfverlemna till StatsUtsk., utvisande att, utom
de kronoutskylder, hvarom jag redan nämnt, bidrager K.
theatern årligen med i r:dr b:co för hvarje representation
till Seraphimer-lazaretlet, och att således 190 r:dr oin
året utgått till detta ändamål, hvarigenom den inkomst förminskas,
som kan påräknas till sjelfva theaterns underhållande.
Slutmeningen i Utskottets utlåtande.
Hr von Hartmansdorff: Utsk:s mening med sin
framställning i detta hänseende är visserligen god , den
nemi. alt göra de samlingar af böcker och konstalster, sorn
bär finnas , i möjligaste måtto tillgängliga för allmänheten
på ett ställe. Men då härtill fordras sådant utrymme, sotn
i Kronans hus inom hufvudstaden saknas, och möjligheten
att kunna på ett ställe förena alla dessa inrättn:r för vettenskap
och konst icke slår att vinna utan anslag, som nu
öfverstiga vår förmåga; så är en framställning till Konungen,
af sådan beskaffenhet som denna, detsamma, som att, af
honom begära en omöjlighet. Sådant synes hvarken vara
tjenligt .för K. St., eller tillhöra StatsUtsk:s befattning; ty
detta är en organisationsfråga, som tillhör Ekon.Utsk., ifall
R. St. vilja sig dermed befatta. Vilja R. St. deremot börja
deras framställning med att säga: här äro medel, och vi anhålla,
att de må användas till ifrågavar. ändamål; det är en
helt annan sak. Men att framställa henne i omvändt förhållande,
lärer icke vara rätt.
Frih. Sprengtporten: Hr von Hartmansdorff har mcdgifvit,
att StatsUtsk. här framställt en idde, som kan vara
riktig till sin grund, men trott, att den icke bort framställas,
derföre att K. M., i saknad af tillgångar och brist på
lämplig local, icke skulle kunna dertill lemna bifall. Jag
hemställer dock till den värde talaren, huruvida dessa brister
kunna hindra K. M. att taga saken i betraktande och
att möjligtvis, med afseende derpå, till Rikets nästkommande
Ständer framställa förslag till de åtgärder, som i mer eller
6^0
Den 13 Maj e. m.
mindre mån kunde befordra detta ändamål. Något annat
synes StatsUlsk. icke hafva åsyftat med denna framställning,
hvars riktighet i afseende på sjelfva saken Hr von Hartmansdorff
helt och hållet erkänt. Hvad den frågan angar, att
StatsUtsk. icke skulle kunna i sammanhang med statsreg!er:n
afgifva förslag lill några lind. framställningar, så utgör detta
en princip, sorn jag förut bestridt. Den jafvas af sakens natur,
och den jafvas af den procedur, sorn vid föreglde riksdagar
ägt runi, äfven vid sådana tillfallen, då Hr von Hartmansdorff
sjelf deltagit i StatsUtskts förhandlingar. It. o. Ad.
har redan vid denna riksdag handlagt sådana frågor, och
kommer otvifvelaktig! att framdeles handlägga dylika frågor,
då det är alldeles omöjligt alt sluta ett StatsUtskts betänk.,
utan en und. hemställan lill K. M., såvida ämnet skall få en
rimlig handläggning. Elt sådant förtroende Statsmakterna
emellan måste existera, ifall man skall kunna hoppas, att i
alla frågor komma till det nyttigasle resultat , oell att behofvet
deraf skall ganska ofta uppstå vid statsreglerm , kan
lätt inses af hvar oell en, som behagar närmare betrakta
saken.
Hr Rosenblad: Jag instämmer visserligen så till vida
i hvad Frih. Sprengtporten yttrat, att jag anser StalsUtsk.
vara ganska väl berättigadt att till R. St:s pröfning framställa
äfven önskningsfrägor, så snart de blifva upptagna i
den form, som för sådana frågor är föreskrifven; men det
oaktadt, tror jag icke, alt andra sådana frågor böra underställas
R. St. , än de, som verkligen kunna föranleda någon
åtgärd å K. M:s sida, oell då tror jag, på sätt Hr von Hartmansdorff
anfört, alt den här förekommande icke kan föranleda
någon åtgärd; ty man behöfver icke mycken kännedom
i dessa ämnen, för att finna, alt, i händelse blott de
allmänna samlingar, som finnas här i staden, skulle förenas
på ett enda ställe, hvilket visserligen i sig sjelf vore det
lämpligaste, såsom vid det förträffliga bibliotheket i Paris;
så fordrades dertill åtminstone några hundra tusen r:drs kostnad,
för att till en början uppföra byggnader till inrymmande
af de spridda samlingarna Då det nu är så svårt att
ordna samlingarna, anser jag mycket bättre, att de förblifva
åtskiljda, i hvilket fall det måste vara lättare att få dem
ordnade af den ringa personal, som dertill finnes att använda.
Vettenskaps-academien , med de ökade tillgångar den
fått, och med dervar. skickliga vettenskapmän, synes mig
också just passande för dertill hörande delen af de allmänna
samlingar i hufvudstaden, för hvilka ett stort K. biblio—
tliek ansetts erforderligt; och således anser jag Utsk:s ifrå—
gavar. framställning hvarken behöflig eller föranledande till
någon åtgärd, så snart icke nödiga medel på samma gång
beviljas.
Hr
Den i3 Maj e. m.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle , i motsats till den
siste värde talaren, tro , att StatsUtsk:s tillstyrkande under
en annan synpunkt förtjena:' R. o. Ad:s bifall, nemi. med
afseende derpå, att om man godkänner den grundsats, sorn
StatsUtsk. framställt, och hvilken den siste talaren tyckes
hafva i hufvudsaken gillat, så kan deraf föranledas, att många
åtgärder, som nu kunde äga rum, medan de ifrågavar.
samlingarna äro spridda på flera ställen, icke borde blifva
vidtagna, under den åsigt, att man bör spara kostnaderna
för det ändamål, StatsUtsk. åsyftat, nemi. samband emellan
dessa samlingar. Det är således, icke blott för åtgärdens vidtagande,
utan äfven för åtgärdens underlåtande, som denna
framställning kan vara nyttig. Äfven i det afseende, att, såsom
jag har mig bekant, åtskillige af de vid ifrågavar. verk
anställde embetsmän möjligen vid en blifvande förändring
kunde fordra ersättning för det de nödgades afträda de rum,
som blifvit dem anvisade , och icke voro så belåtne med alt
andra eller inga rum blefvo dem lemnade vid en förändring
till bildande af det ifrågaslällda sambandet emellan samlingarna,
kunde det icke vara ur vägen, ottvid sådana ernbetsmäns
tillsättande, förorda och förbehålla, att, de i detta afseende
skola underkasta sig hvad som kan blifva en följd af
förändringen, och förklara sig nöjde med den skäliga hyreseller
annan ersättning, man kan finna för godt att dem
lemna. i '
StatsUtskls utlåt. N:o 54 blef af R. o. Ad. återremitterad
t.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtskrs den 25 och 29
sisth April på bordet lagda utlåt. N:o 55, i anledn. af K.
IV1 :s nåd. skrifvelse om anslag till ett af Veltenskaps- och
Vitterliets-samhället i Götheborg inrättadt natur-historiskt
Museum.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s den 25 och 29 sisth April
på bordet lagda utlåt. N:o 56, angrde väckt fråga om understöd
för utgifvande af Tunelds geographi.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Det H. Ståndet läcktes
finna, att det blott iir för 3 återstående delar af arbetet,
som understöd begäres; och att det blott är 400 rtdrs understöd,
hvarom anhållan skett. Det ifrågavar. arbetet har
stora förtjenster framför de föregtde upplagorna af samma
verk, och det är så nära fulländad!, som jag nyss haft äran
uppgifva. Den vanliga utgången af vidsträcktare litterära
företag i vårt land är, att, innan de hunnit fulländas, har allmänheten
ledsnat vid deras understödjande, hvarigenom de
blifva ofulländade. Jag skulle önska, att ifrågavar. arbete ej
G H. 81
6/(3
D»n i3 Maj e. m.
Liefve ett nytt bevis på samma missöde, både för utgifvarne
och saken. Jag talan i detta fall icke af något landskaps
intresse. De landskap* som äro mig: kärast,, hafva redan* fåtfe
sin beskrifning. Men emedan jag utskar hela detta Rike*
önskar jag, att de landskap, hvilka ännu icke blifvit beskrifn»,
måtte få en lika noggrann beskrifning, sorn de redan aifli smhIlade.
Jag anhåller, att R. o. Åd. ville i detta fall bevilja!
ålerremiss, på det att StatsUtsk. må taga i närmare öfvervägande,
om det icke vore skäl att medgifva något anslag
för detta arbetes fullbordan:
IJr Rosenblad, Bernhardt Jag erkiinner den stora,
förtjenst ifrågavar. veik äger, och alt det varit hell och hållet
en blygsamhet af författaren, då lian kallat arbetet en
ny upplaga af en annan författares verk, hvilket är helt
och hållet omarbetadt, särdeles uti de se dita re delarna, sou*
äro förträffliga, hvilket kanske mindre inträffar med första
delen. Men då detta mitt omdöme icke är annat än en skyldig
gärd af rättvisa för nuvar. utgifvarcns förtjenst,, skulle
jag likväl1 i förevar, fråga vilja instämma med StatsUtsk.
deruti, att det är mindre lämpligt, att på grund af enskild
motion underställa R. St:s pröfning, huruvida ett litterärt
verks lifgifvande bör understödjas elfer icke, emedan jag icke
liös R. St»' samtliga medlemmar kan förutsätta den noggranna
bekantskap med ämnet, alf deras beslut, utan ledning af
Regeringen, alltid skulle blifva oväldiga. Jag skulle tro att,
såvida några medel på liksstaten blifva tillgängliga att af
K. M. disponeras till nyttiga verks lifgifvande, ett bifall till
StatsUtsk» förevar, afstyrkande icke kunde hindra K. M.att
understödja, så väl detta nu speeielt ifrågasatta verk , som
andra, för hvilka understöd kunna anses nödiga. Sålunda tror
jag detta understöd i allt fall kunna blifva beviljodt; och
om så är förhållandet, hvarom någon af StatsUtsk» ledamöter
torde kunna lemna upplysning, skulle jag anse lämpligast
att bifalla StatsUtsk» betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner riktigheten af
Hr Rosenblads anmärkn., och har icke gil vit akt derpå, att
frågan icke kommit från K. M., utan blifvit väckt af enskild
person. Jag anhåller derföre ali få förändra min framställning
såvida, att jag Önskar ålerremiss, på del att R. St.
måtte förklara, att, såvida K. M. skulle pröfva verkets fortsättande
förtjena en sådan uppmuntran, R. St. vilja tillhandahålla
de medel, som skäligen kunna anses behöiliga. Beviljas
något allmänt anslag för sådana litterära företags befrämjande,
såsom Ilr Rosenblad förmodat, så må detta understöd
gerna innefattas under samma anslag, blott saken
icke förfelas.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det synes verkligen intressera
Hr von Hartmansdorff, att med eller utan skal er
-
Den i3 Maj c. in.
G43
hålin äklernemiss på nilo bctänk.Mi från SlatxTJtsk. Jag vill icke
undersöka bans motiver dertill; men jag kan icke finna, allde skäl
4ian emot detnu föredragna betänk, anfört, kunna föranleda en
uterremiss. Lika svårt sorn det är för U. St. att bedömma värdet
al den nya upplagan af Tunelds geograpbi, lika omöjligt lärer
det varn förÖtatsUtsk. atl, utan ett sådant bedömmande, likasom
till understöd reeowimendera författaren hos K. i\I. Jag tror
det icke tillkomma StalsUlsk. att lemna en recommendation
i detta afseende för den-ena -öller den andra, utan anslående
af medel, samt anser olämpligt, att 'R. St. skulle å ena sidan
-afstå anslaget, men å den andra säga, att författaren
•kan vara förtjent af detsamma. Jag förmodar, ali R. M.,
ifaN författaren finnes förtjent deraf, väl, SlatsUtsk. förutan,
skall finna anedel till ett anslag af ijoo r:dr , och jag kan ej
föreställa mig, afl ’R. St. skälle vara nog obillige alt göra
-anmärka, vid en sådan disposition, ifall arbetet linnes värd t
^uppmuntran.
Hr Rosen bladt Den förklaring, om Ilvars meddelande
af någon StatsUtsk:s ledamot jag nyss anhöll, bade jag icke
begärt, om jag varit inskränkt endast till mitt eget omdöme
om innehållet åf grundlagens bud. Jag kan icke så fatta
grundlagens bull, — det erkänner jag, — att det derföre
att man tinder cn form afslagil en fråga, sådan sorn denna,
enär Sländerne finna sig icke kunna ingå i omdöme 0111 behofvet
odh på sådan grund icke vilja tillstyrka ett specielt
anslag, skulle vara K. M. förbjudet, alt, i händelse antingen,
såsom K. M. 'begärt, på ordin.-slat, eller såsom meningen
tyckes vara i StatåUlskls nyss återremitterade betänk- , på
exlra-stat uppföres ett anslag till resestipendier samt I,noböckers
och lärda verks digifvande, använda de till sielia
anslag hörande medel till nu ifrågavar. understöd ; men då
man sett all anmärkuts-anb dn:r, måhända föranledande till
Riksrätt eller åtminstone framställda i sådan afsigt, grundat
sig på dylika dispositioner; då må del förlåtas af dem, sorn
ihågkomma, huruledes ”visst ig ia terrent/’ alt man är betänksam
och begär att få en förklaring. Vill StatsLftsk. erkänna,
att meningen endast varit, att, i anseende till olämpligheten
af en speciel pröfning , afslå detta anslag; så tior jag
dem kunna hafva rätt, sorn yrka bifall till Utskts betänk. ,
men i annan händelse nödgas jag, sorn annars ämnade bifalla
betänk-, instämma i yrkande af åtcrremiss.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag instämmer
på det hela i Hr Rosenblads mening, att, såvida något anslag,
pä sätt K. M. begärt, kominer att lemnäs till Dess disposition
för färda verks utgifvande, det synes vara lämpligast
att till K. M. öfverlemna, att för .hvarje särskildt full
pröfva, huru detta anslag bor användas, samt,,alt endast särdeles
vigtiga*fall 'böra kunna föranleda R. St. att direele förorda
de verk, för 'hvilka understöd ifrågasättas. Jag vill
Den i3 Maj c. m.
äfven upplysningsvis meddela samma värde talare, efter han
till mig ställt sin förfrågan, att åtskilliga motioner ang:de
anslag för lärda verks utgifvande blifvit till StatsUtsk. remitterade,
men för närvar, hvila derstädes, emedan man ansett
sig icke höra behandla dem, annat än i sammanhang med den
extra-statsregler.‘n, sedan StatsUtsk. antagit den princip, atti
sammanhang med denna reglering behandla K. M:s propos. om
ett anslag för sådana verks utgifvande. Jag är äfven skyldig att
erkänna, att tilläfventyrs StatsUtsk., som, innan detta beslut
fattades, handlagt nu förevar, speciella fråga , hade handlat
rättast, att, i sammanhang med de öfriga, upptaga äfven
denna; och således synes mig något skäl finnas för den återremiss
Hr Rosenblad begärt, oaktadt jag icke tror, att af ett
anslag, som K. M. framdeles kunde bevilja till utgifvande af
detta arbete, skulle kunna tagas någon anmärknts-anledn., på
grund af det nfslag , som kunde följa på StatsUtskts förevar,
förslag, eller på grund af de motiver, som Utsk. framställt,
då jag föreställer mig, att knappast beslutet härom kan komma
till K. M:s kunskap, ty någon skrifvelse i uranet lärer
icke komma att till K. M. expedieras.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill underställa det H.
Ståndet, om icke, med anledn. af de upptysningar Frih.
Sprengtporten lemnat, det vöre skäl att återremittera detta
betänk., på det frågan må tagas i öfvervägande jemte alla
de öfriga, hvilka Frih:n förmält var i fråga att samfäldt behandlas.
Skulle Ståndet icke så för godt finna, så anhåller
jag, att detta betänk, mätte få hvila, intilldess StatsUtsk:s utlåt,
jörtde understöd för andra verks utgifvande förekommer, då
frågorna kunna på en gång behandlas.
StatsUtskts utlåt. N;o 56 blef af R. o. Ad. återremitterad
t.
Lades på bordet nednnnämnda från Utsk:n inkomna ut*
låt;n och betänk:n, nemi.:
från StatsUtskottet:
N:o 76, i anledn, af R. St:s revisorers åren i835, 1837
och i83g afgifna berättelser om samma år verkställd granskning
af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren i832,
i833, i834, 1835, t836 och i837;
från Lagutskottet;
N:o 4i, 1 anledn. af vackt fråga om ändring i 5 cap.
4 §?n Straff-b:n;
N:o 42, öfver väckta motioner om förliknings-comiteers
inrättande;
N:o 43, i anledn. af väckt motion, dels om rättighet
för parter vid häradsrätt att före tingets början erhålla underrättelse
om dagen, då dem rör:de mål skola till hanel?
Den i3 Maj e. m. t 645
läggning förekomma, dels ock att föreskrifterna om tiden
för vads erläggande och besvärs anförande emot häradsrätts
beslut måtte ändras;
från Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 22, i anledn. af väckt motion om inrättande af ett
kurhus i Carlshamn;
N:o 23, i anledn. af väckt motion om förändring i sättet
att efterlysa brottslingar;
N:o 24, i anledn. af väckt fråga om närmare bestämmande
af sättet för kolmätning inom bergslagerna;
N:o 25, i anledn. af väckt motion 0111 anläggande af en
köping i Wrigstad i Jönköpings län.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till u om aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den i5 Maj i 84 o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för den i3 dennes e. m.
Justerades pleni-protm för den 7 dennes f. och e. nt.
samt för den g dennes f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till valaf en ledamot i Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk. efter N:o 743. Hr Crafoord, fullm.
Frih. von Nolcken, Carl Adam; en ledamot i Exped.Utsk.,
efter N:o 83. Gr. Cronstedt, Fredr. Johan; samt en ledamot i
Ridd.Utsk. efter N:o 128. Gr. Barnekow, Kjell; och befulinos
dertill hafva blifvit utsedde, i
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 2236. Hr af Schmidt, Georg Lars;
Expedition sUtskottet:
N:o 3gi. Hr Lagergren, Anders;
Riddar husUtskottet:
N:o 367. Frih. Ulfsparre, fullm. Frih. Cederström, Thure
Fredrik Theodor.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
person, för alt, under den åt Nio io38. Ur Bogeman , Carl
646
Den Maj f. m.
Adolph, beviljade ledighet, inträda såsom ledamot i BaneoTJtsk.
; och befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o io35. Hr Bråkenhjelm, Behr Reinhold,
Hr Peyron, Gust. Ab raham, uppläste följande:
Då jag nu begärt ordet, är det för att bemöta Gr. Frölichs
här, sista pleni-dag, upplästa anförande, derutinnan den
adle Grefven angripit Rrigs-collegii förvaltning.
Jag har med all möjlig uppmärksamhet genomläst anförandet,
men bekänner mig icke rätt kunna skönja hvad det
egentligen åsyftar; hos mängden torde dock vissa uttryck
kunna kasta en skugga på deri del af lrigjförvattningen, dit
jag nu har äran höra. Den värde författaren nyttjar ordeu
medeldass och s t a t s m e d e 1 - c I a ss, och gör en skilnad dem
emellan, utan alt jag ens kan fatta den. Slutligen begagnas
Franska ordet gaspillage. Jag har uti ”le dictionaire de
I’Academie Francaise” eftersett delta ordets definition , och
funnit gaspillage betyda — ”action de gaspiller, gåter,
inettre en desordre, gaspiiler du papier, gaspiller du linge,
faire des de'penses inutiles.” Således, mine herrar! en mindre
sträng bemärkelse, hvilket äfven en annan värd talare,
midt emot den som nyttjat ordet, sökt antyda; men icke
dess mindre anser jag ingalunda collegium förtjena så beskaffade
beskyllningar. Våra förmer,, våra stränga controller,
Kammarrättens granskning, och slutligen R. St:s revisorers
granskning göra alltalylikt omöjligt; men skulle dea
värde författaren närmare kunna uttrycka dess åsvftning ,
hvilken, som sagdt är, det mignu är omöjligt fatta, vidhålla
sin uttalade tanke, samt tro sig kunna bevisa hvad han nog
oparlementariskl emot ett embetsverk framkastat, uppmanar
jag honom, så väl å egna, som cöHegu vägnar, ätt på vederbörlig
ort anmäla saken, så alt den må ställas under lagligt
skärskådande.
Sednare har den ädle Grefven yttrat, att R. Sirs siste
Hrr revisorers anrriärknrr gifvit anledn. till Grefven* beskyllningar;
och ehuru dessa annuirknir, hvilka så beskaffade
uti berättelsen af mig förgäfves sökts, blott innefatta iS!(>
och i837 årens förvaltning och redogörelse, och jag således
dermed icke alls ägt att syssla , bör jag dock vördsammast
erinra derom, att nämnda anmärkn:r redan blifvit behörigen
och fullständigt besvarade, genom de afgifna lind. förklaringarna,
hvilka redan för länge sedan blifvit tryckta.
Då Hr G lefven under plenum, d. v. Maj. yttrade sin önskan,
att en annan värd talare ''skulle bortlägga den bestraffande
ton , hvari han y ttrat sig,’’ tror jag mig
äga anledn. härmedelst vördsammast anhålla, det llr Grefven
täcktes bortlägga den Förnärmande ion, som af Hr Grefven
vid detta tillfället blifvifbegagnad.
Hr S i 1 f vers töl pe, Da v id Wilh , anförde skriftligen:
Den i5 Ma) f. m.
Noga inseende den sanning, att' pä detta rum ingen,,
utan gilltig an led n., bör begära ordet, liar jag hittills varit
en tyst åhörare aföfverläggningarna. Jag har derjemte trott,
att endast öfvade talare hofde vara- förbehållet Ståndets uppmärksamhet.
Men om afven jag för denna gång anhåller
att få taga den ett ögonblick i anspråk, hoppas jag, att det
Ll. Ståndet derföre skall skänka mig sitt undseende. Det
giifves nemi. stundom omständigheter, som rättfärdiga äfven
Ii Vini sorn awBtuis skulle synas mest vågadt.
I ett föregrde plenum, då 3:dje hufvud t i teln var under
öfverläggning’, har eri talare, hätisy ftande på det embetsverk,
der jag är ledamot, låtit undfalla sig' det frän ett främmande
språk lånade ordet ga spil lage-. Åtskillige talare, sorn
efter honom uppstått, hafva upptagit ordet till analys. Män
Ivar visserligen i allmänhet kommit derhän att vise, att detsamma
på grundspråket icke skulle hafva någon svårare betydelse.
Jag medgifver detta. Men ofta kan ett ord ur ett
annat språk , begagnadt i det man sjelf talar, genom vana
att alltid använda det i en viss mening, få en helt annan
betydelse. Så tror jag älven förhållandet är med det nu
ifrågavarande. Begagnad! i Svenska språket, måll,ända äfven
i originalspråket , då det användes på krrgsförvaltning , har
del vanligen varit åtföljdt af en för ren hederskänsla sårande
betydelse. Må det då förlåtas mig, att jag ej med likgilllighet
kunnat afhöra dess uttalande, att jag funnit dess
användande ingalunda ridderligt.
Den ädle talaren har visserligen ej sträckt sitt tadel till
den afdelning af förenämnda embetsverk, som jag tillhör,
inen, öfvertygad som jag är, att på de anfallna afdelningarna
lika litet s. k. gaspil lage ägt rum, som på de af talaren
fridlysta, kan jag ej undgå att öppet uttala denna min
öfvertygelse.
Till stöd, för sina anmärkntr har motionären åberopat
R. H. Stts revisorers berättelse om verkställd granskning
af statsverkets fonders tillstånd , styrelse och förvaltning.
Men hafva icke de af samma revisorer gjorda anmärknfr
blifvit, åtminstone hvad Krigs-collegii räkenskaper
angår, hvilka här äro i fråga, nöjaktigt och fullständigt förklarade?
Vare det långt ifrån mig att klandra, att, i brist
af grundlig kännedom 0111 alla detaljförhållanden, vid granskningen
af räkenskaper, anmärkntr stundom kunna framställas;
men då tillfredställande upplysningar derom äro meddelade,
synes det mig, som tiden vore förbi alt ånyo framkasta
dem. Och dessutom, när jag i berättelsen slår upp
de sista orden , rör:de granskningen af räkenskaperna för
3:dje hnfvudtiteln, som återfinnas på sidan 121, finner jag
dem lyda sålunda:
”Revisorerne, sorn på stället besett här förlagda K. Svea
"artilleri-regltes förråder, betydliga materiel och verkstäder,
”äfvensom K. Krigs-collegii stora ulredningsförråder, anse sig
648
Den i5 M a j f. m. 1
"böra vitsorda, att allt befunnits i utmärkt godt skick, samt
"vårdats med synnerlig noggrannhet och ordning.”
Nå väl! kan härutaf dragas någon slutsats till den s. k.
gaspil lagen inom den afdelning, som blifvit anfallen?
Ledamöterne i R. H. St:s StatsUlsk. hafva i dessa dagar
besökt samma förråder, besett samma materiel , samma
verkstäder. Jag har af ingen af dem hört ett yttrande,
som jäfvat revisorernes, men i dess ställe trott mig finna,
att det H. Utsk. varit belåtet med hvad detsamma erfarit.
Ehuru vid dylika besök visserligen ingen positiv visshet
kan vinnas, att den s. k. gaspillagen ej ägt rum, så vinnes
derigenom likväl en viss erfarenhet, hvaraf omdömen
stadgas och slutsatser dragas. Jag beklagar, att den ädle
motionären ej vid nyssnämnda tillfällen var närvarande.
På samma gång, som det nu ofta upprepade ordet framkastades,
begagnades äfven ett annat, nerol, statsmedelsclass.
Ännu svårare, än vid det förra, är för mig att lösa
betydelsen af detta ord. Om jag annars rätt fattade motionärens
mening, skulle dermed åsyftas den dass medborgare,
som lefver af statsmedel. Men, i sanning, denna medelclass
är ganska stor, den räcker ifrån äldsta generalen till sista
soldaten, från presidenten till sista vaktmästaren eller kammnrdrängen!
— Skulle detta ej vara meningen, utan med
statsmedelsclass måhända underförstås dem, som möjligen
skulle söka sin vinning i statsmedel, ej personligen för dem
anslagna; så beklagar jag, att den ädle motionären tänker så
oädelt om någon viss dass menniskor. Jag känner en ren
tillfredsställelse, alt under en icke obetydlig tid, som jag haft
befattning med åtskilliga delar af arméens materiel, och detta
i omvexlande grenar och ställningar, ej hafva kommit tillen
dylik erfarenhet. Måhända hafva fordom sådana statsmedels-menniskor,
om jag så finge kalla dem, efter det begrepp
jag gjort mig om motionärens mening med statsmedelsdass,
förefunnits; men jag skulle tro, att, om de ännu
finnas, deras leder måtte vara särdeles glesnade. Äldre tider
lära likväl lika litet få frikännas från menskliga brister,
som den närvar., ehuru denna sistnämnda på annat sätt.
Slutligen skulle jag till den ädle motionären vilja framföra
den önskan, att han för framtiden, för att undvika all
tvetydighet, allt missförstånd, ville aflägga bruket af ord frän
främmande språk, när de icke oundvikligen erfordras för
alt klart uttrycka begreppet; äfvensom att, då Svenska ord
användas, sådana blifva nyttjade, hvilkas betydelse likaledes
klart må kunna uppfattas, helst mig synes, alt vi för vårt
eget modersmål ej behöfva skämmas; samt sist och framför allt,
att oförtjenta skuggor, med tydlig eller otydlig hänsyftning,
ej måtte utkastas.
Gr. Horn, Claes Fredr..* Då jag tror mig veta, att
Gr.
Den i5 Maj f. m.
649
Gr. Frölich på 3 veckors tid är från var. från riksdagen,
och jag äfven tror mig känna hvad han egentligen afsett
med det k landrade yttrandet; anser jag för en moralisk pligt,
att för R. o. Ad. tillkännagifva hvad jag derom kan yttra.
Lika med många andra, ansåg jag Gr. Frölichs ifrågavar.
uttryck mindre lämpligt, och begärde derföre hans enskilda
förklaring öfver hvad han menade dermed. Jag erhöll en
sådan och dervid upplystes, alt han misstagit sig om rätta
liden för afgifvande af de anmärknrr, hvartill han ansåg sig
befogad. De rörde nemi. sådana frågor, som R. St:s revisorer
behandlat. Jag vågar försäkra de värde ledamöter,
sorn yttrat sig, att ingen af dem eller af de förhandlingar,
som dem personligen röra, är afsedd med detta Gr. Frölichs
uttryck, då han för mig förklarat, att han dermed menade
administrationen af den s. k. mötespassevolance-cassan, dess
besynnerliga och inkrånglade administration ; och bär Gr.
Frölich trott sig kunna gifva åt ordet gaspillage samma betydelse
i öfversättning, som här en värd ledamot af IL o.
Ad. förut gifvit deråt.
Föredrogs ånyo StatsUtskls den 25 och 29 sisth April
på borde lagda utlåt. N:o 57, ang:de reglertn af utgifterna
å riksstatens sjette hufvudtitel.
R. o. Ad. beslöt, att detta utlåt, skulle punktvis dis—
cuteras.
I anledn. af nedannämnda punkter, blefvo yttranden
afgifna.
2: d r a punkten.
Hr von Röök, Gust., uppläste följande:
H. StatsUtsk. har uti dess utlåt. N:o 5j, ang:de reglering
af utgifterna å riksstatens 6:te hufvudtitel, bland annat
föreslagit och tillstyrkt R. St., alt hos K. M. i underd. fram,-  ställa den önskan, att invalid-inrättningen på Ulriksdal : må.
upplösas och slottet derstädes återgå till sin egentliga bestämmelse,
och alt inrättningens fonder måtte användas till
ersättning åt de vid inrättningens upphörande der befintliga
invalider.
Om de fonder, hvaraf invalid-inrättningen underhålles,
äro så tillräckliga , att hvarje af de derstädes varande och
försörjde >4 officerare kunde årligen bekomma 3oo r:dr, 8
underofficerare 15o r:dr och 60 soldater 80 r:dr, allt b:co,
som föreslagits af Hr M. G. Walle'n; så skulle jag visserligen
understödja H. Utsk:s betänk., emedan desse personer med
ett sådant anslag årligen kunde hafva deras skäliga bergning;
men som jag förmodar, alt en dylik utgift till en hvar af
dem, som åtnjuta understöd och fördelar vid invalid-inrättningen,
ej kan påräknas, vågar jag för min del önska, alt den
6
H. 82
65o
Den i5 Maj f. m.
na inrättning för ålderstigna eller medellösa militärpersoner
mätte fortfarande förblifva i det skick , som densamma för
det närvar, befinnes, isynnerhet, som berörde reträtt för behöfvande
militärpersoner torde vara för Staten nödvändig i
eri framtid att påräkna. Hr Wallen har äfven anfört , att
invalidernes föda är klen och knapp, men likväl för soldaterna
någorlunda svarande emot den , hvarvid de äro vane ,
hvaremot officerare och underofficerare lill kosthållningen
behandlas alldeles lika med soldaterna, samt ej hedler erhålla
bättre beklädnad än desse sednare. Jag tror deremot icke,
att födan är klen och knapp för en tarflig och förnöjd man,
och om missbruk skulle någon gång inträffa , så är jag öfvertygad,
att sådant ej undfaller styrelsens uppmärksamhet,
samt genast rattas; äfvensom jag jemväl tror, att styrelsen
gunstbenäget considererar officerarnes vana att åtnjuta de särskilda
beqvämligheter framför underofficerare och gemenskapen,
sorn tillhör deras bättre bildning och lefnadsvanor.
Beklädnaden för officerarne är visserligen, i det närmaste,
lika med gemenskapen, och måhända för grof för de af dem,
sorn behöfva visa sig i allmänna samrnanlefnuden; men jag
vågar förhoppas, att styrelsen också derpå fäster sin billiga
uppmärksamhet och befrämjar den välgörenhet, som höjer
värdet af invalid-inrättningen, om hvars fortfarande bestånd
jag ytterligare vördsamt anhåller, och således hemställer ödmjukast
till 11. R. o. Ad. , det StatsUtskrs betänk, måtte i
denna del återremitteras till närmare granskning.
H. Ev Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Utsk. grundar
sitt tillstyrkande derpå, att, ”sedan fäderneslandet uti
”mer än ^:dels sekel njutit ett lyckligt fredslugn, de fleste å
"inrättningen intagne invalider säkerligen icke deltagit uti
"något fälttåg.’’ Rullorna utvisa , att af de 82 invaliderna
hafva y5 bevistat krig, och att af dessa, 20 blifvit blesserade
i krig, der en af dem förvärfvat guldmedaljen, och 17 silfvermedaljen.
Utsk. yttrar vidare den förhoppning, "att krig
"icke vidare, såsom fordom, skola komma att höra till ord"ningen
för dagen.” Denna förhoppning är fullkomligen
grundad. Jag går ännu längre. Så som Europa nu ser ut,
hör krig anses vara ganska fjerran, men det kan också vara
nära. Det förhåller sig dermed ungefär som med de metheorologiska
händelserna i naturen. Vädret kan vara ganska
vackert, och åskan icke långt borta. Det bör dessutom
anmärkas, att inrättningen måste afse icke blott intagandet
af gamla soldater, hvilka i krig blifvit skadade, men äfven
försörjandet af förtjenla, ålderstigna, bräckliga soldater, synnerligen
de värfvade, hvilka på deras ålderdom icke finna
det understöd, som den indelta soldaten i sin hemort har
att påräkna. Detta togs i beräkning år 1812, då beslutet
om inrättande af ett invalidhus fattades, och motiverna dervid
kunna inhemtas af K. M:s vid samma års riksdag aflåtna
Dun i5 Maj f. m.
651
nåd. propus, hvilken blef i allo gillad af dåvar. Sländer,
och hvaraf jag anhåller få uppläsa elt utdrag:
”bland de heligaste pligter ett folk har att uppfylla, är
visserligen den att sörja för sine försvarares bergning, dåde,
stympade i striderna, försvagade af der erhållna sår eller
grånade under fanorna, äro sälte ur stånd att fortfara med
sitt hedrande yrke. Svenska folket har icke heller dröjt att
fullgöra denna pligt; derom vittna de flera tid efter annan
vidtagna anstalter för afskedade krigsmäns underhåll ; men
en numera ökad vapenstyrka och tidernas dyrhet påkalla i
sådant afseende nya utvägar. Menskligheten, rättvisan och
statsklokheten bjuda högt, att kraftigare och mera värdiga
anstalter vidtagas till deias bergning, som, efter att hafva
blödt för fäderneslandet och lemnat detsamma sin gärd af
helsa ock krafter, äro urståndsätta att förtjena ett torftigt
bröd. K. M. har således ansett lämpligt vara, att ett af dess
lustslott eller kungsgårdar öfverlemnas lill herbergerande af
alla sådana officerare , underofficerare och krigsmän afalla
grader oell vapen, som, blottade på alla enskilda tillgångar,
antingen af blessyrer, eller från tjenslgöringen härrörande
bräcklighet, icke kunna längre dermed fortfara och sakna den
omvårdnad, hvaraf de gjort sig väl förtjente. Födde, klädde
samt försedde med allt hvad för deras dagliga utkomst
erfordras, skola de lemna samtid och efterverld o jä fak tiga
bevis på Svenska folkets tacksamhet emot sina krigare. K.
M. vill således föreslå R. St., att något af de lustslott eller
kungsgårdar, K. M. kan utse, må med dess tillhörigheter i
förenämnda afseende upplåtas och anslås; och ehuru K. M.
väl finner, att denna inrättning icke kan aflöpa utan dryga
kostnader, vill K. M. likväl för det närvar, icke dertill aska
något särskildt penningeanslag, utan endast till R. St:s yttrande
öfverlemna om icke alla hädanefter vid Adelsfane-reg:tet lediga
blifvande boställen må med indelningar oell räntor anslås till
understöd för invalidhuset.”
Utsk. anser, ”att invaliderne skulle kunna fördelaktigare
”för statsverket intagas på landet, mot en viss summa penningar.
” Denna åsigt är i allmänhet äfven min. Utan tvifvel
må det vara föga ekonomiskt att anlägga sådana anstalter
vid hufvndstaden, således i den dyraste orten. Men här
förekommer ett särskildt förhållande. Allmogen gör afseende
på arbetsförmåga hos personen, som på underhåll mottages.
Men den gamle bräcklige invaliden förmår deraf ganska
litet, och följaktligen fordrar bonden en ganska dryg underhållssumma,
om han alls vill mottaga dessa, till största
delen från värfvade trupperna kommande invalider; ganska
aktningsvärde annars, men sällan särdeles beqvämlige gäster
på ett hemman.
1 hvad angar underhållskostnaden vid Ulriksdal, bör tagas
i beräkning, alt inrättningen, i anseende till localen och
nuvar. befäl, lätt kan i krigstid utvidgas, utan ökad admini
-
65-2
Den lä Maj f. m.
strationskostnad; och då inträffar, att den gemensamma underhållskostnaden,
fördelad på ett större antal invalider; blir
för hvar och en vida ringare, än den nu är. — Hvad sist
rör inrättningens fonder och öfriga tillgångar , anhåller jag
att få till minnes föra , del Staten aldrig till denna inrättning
anslagit mer än de indragna adelsfane-boställen , med
dertill hörande indeln:r och räntor, hvilkas ursprungliga ändamål
visserligen icke varit att ingå hvarken till armeens
pensions-cassa eller till Wadstena krigsmanshus-cassa; och
på de medel, som för inrättntn varit eller äro att tillgå genom
af K. M. eller af enskilda personer lemnade bidrag,
lan Staten ju alldeles icke göra några anspråk, enär de äro
bestämdt skänkta till invalid-inrättningen på Ulriksdal,
och sådana af donatorerna utsatta bestämmelser aldrig kunna
rubbas. Jag tillstyrker således återremiss af Utsk:s betänk.
i denna del.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill visserligen icke
motsätta mig en återremiss af ifrågavar. betänk, i denna
punkt, då återremiss i alla fall lärer komma att beslutas i
afseende på många andra punkter. Jag vill blott i korthet
redogöra för den åsigt om invalid-inrättn:n, som jag tror
mig veta att majoriteten inom Ulsk. delat. Man har icke
ansett, att verkliga invalider, sådana som så borde benämnas,
utgjorde pluraliteten af de gamla krigare, som underhållas
vid Ulriksdal. Utsk. har den åsigt, att ir.della ar!ne'ens
soldater, i allmänhet, skulle vara vida mer belåtna
med att mot den underhållskostnad, som nu äger rum vid
Ulriksdal, blifva pensionerade i deras hemorter bland sliigt
och vänner; och min öfvertygelse är den, att underhållskostnaden,
i sådant fall, kunde vida understiga den nuvar.,
samt derjemte lända till vida större belåtenhet hos dem, som
deraf blefvo delaktiga. Jag tror icke, att man så noga beräknade
naturen af armcens organisation, då man gjorde denna
inrättning vid Ulriksdal, hvilken för mig framstår mera
såsom en lux-inrättning, än som något verkligen gagnande.
Dessutom tror jag, lika med flera ledamöter af StatsUtsk.,
att Ulriksdals lustslott kan i en snar framtid blifva behöfligt
till helt andra ändamål, än hvartill det nu användes. Några
närmare underrättelser om dervar. invaliders ställning
berättiga äfven till tanken, att desse icke alltid fullkomligt
åldrige män tillbringa ett alldeles sysslolöst lif, som för dem
är mycket tyngre, än om de nödsakades alt använda deras
i behåll varande arbetskraft, och derigenom bidrogo till sitt
underhåll. Det kan icke hafva varit för Utsk. främmande,
att ett invalidhus är behöfligt, i händelse af ett krig, och
om ett sådant inträffar, vore det, efter min tanke, ganska
lätt att i behofvets stund åstadkomma en sådan inrättning;
men att under en lång fredstid bibehålla denna kostsamma
inrättning, endast för att pensionera sådana personer, som
Den i5 Maj f. in.
653
nied mera belåtenhet skulle qvarblifva i sina hemorter, synes
mig föga ändamålsenligt. Det är egentligen för den
värfvade armeen, som ett invalidhus kunde anses behöflig!;
men jag tror verkligen , att af denna annee icke så mångå
individer kunna finnas, hvilka såsom invalider kunna vara
berättigade lill ett sådant understöd. Likväl förekommer
härvid en cdnsideration, som äfven af mig synes vara af
vigt, nemi. det villkor, hvarmed denna inrättning blifvit stiftad,
och jag kan således endast vid detta tillfälle gifva tillkänna
min enskilda opinion i frågan, utan alt vilja inflyta
på andras.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Äfven för mig tyckes
StatsUtskrs utlåt, i denna punkt gifva skälig anledn. till betänkligheter.
Dess tillstyrkan, att invalid-inrättntn ej vidare må bibehållas,
stöder sig egentligen på de skäl, att då krig troligen
icke så snart torde komma att inträffa, så skulle afven inrätta:!!,
hvars syftemål hufvudsakligen afsåge krigiska förtjenster,
ej framdeles vara behöflig, samt att för öfrigt invalidernes
underhåll skulle på ett mindre kostsamt och mera
passande sätt kunna dem tilldelas. Hvad det första argumentet
beträffar, så måste jag förklara, att om också den
ganska ovissa förutsättningen är riktig, atc nemi. krig ej så
snart kan motses; så synes det mig likväl vara föga öfverensstämmande
med billighet och rättvisa, att Staten undandrager
sig allt understöd åt dem, som afven under en längre
tjenstgöring i fredstid, i följd deraf, blifvit oförmögne alt
sjelfve förvärfva sin bergning, — en åsigt, som äfven tydligen
är uttryckt i Konungens propos. och Sländernes beslut
i denna del 1812. — Man bör besinna, alt en soldat, sorn
under 20 ä 3o år tjent vid ett värfvadt reglte, helt och
hållet blifvit skiljd från sina anhöriga och sina ungdomsförbindelser,
samt i följd af vanan att ej behöfva tänka på morgondagens
behof, då dessa alltjemt blifvit honom portionsvis
tilldelade, också förlorat förmågan att sjelf sörja för sin
utkomst. Om en sådan gammal orklös man då utkastas i en
för honom helt ny och främmande verld, så händer ofelbart, alt
äfven hans oundgängliga behof komma att bero afmedmenniskors
barmhertighet; och jag frågar nu, om Slaten kan
förneka sin moraliska pligt att förekomma sådant, och skydda
äfven dessa i fredstid tillkomna invaliders ålderdom.
Hvad åter den fråga angår, att understödet hellre borde
tilldelas dem i contant, för alt dermed kunna inhysas
bos anhöriga eller bekanta på landsbygden ; så vill jag tro,
alt detta möjligtvis vore lämpligt för den indelta armeen,
men den värfvade soldaten , hvilken här egentligen torde
kumma i fråga, har icke något hem, och hans vanor från
en 3o:årig garuisonslefnad skulle säkerligen ej annorstädes
göra honom välkommen.
654
Den i5 Maj f m.
Äfven fruktar jag, att en summa penningar, om också
större än den Hr Wallen i sin motion projecterat, icke skulle
leda till ändamålet. Säkert skulle invaliden , ehuru eljest
känd för ett godt uppförande, likväl, i följd af sin ovana att
hushålla, på kort tid bortplottra densamma och sedan under
resten af året få lefva i bekymmer och elände.
Felaktigheten i den supposition, att större delen af
närvar, invalider säkerligen ej bevistat krig, är redan anmärkt.
— Vidare är såsom skäl afUtsk. anfördt, att det lustslott
, som nu för invalid-inrättningen begagnas, snart torde för
den K. Familjens eget behof erfordras. Jag skulle tro , att när
detta inträffar, torde K. M. nog sjelf derom underrätta, och
då måtte det vara tids nog att taga sådant i öfvervägande.
För öfrigt, och då det är projecteradt, alt invalid-inrättntns
fonder och öfriga tillgångar må delas emellan armeens pensions-cassa
och Wadstena krigsmanshus-cassa, får jag påminna,
att om denna inrättnings årliga inkomst, hvilken här
upptages till i4)07° r:dr, också beräknas till 18000 r:dr,
och fördelas till Adelar på pensions-cassan och -|:delar på
krigsmanshus-cassan, enl. hvilka grunder jag tror, att fördelningen
borde ske; så blefve vinsten i alla fall för dessa
cassör högst ohetydlig. Armeens pensions-cassa utbetalar i
år 198,000 r:dr och något deröfver till 734 pensionärer,
samt Wadstena krigsmanshus-cassa 86,000 r:dr till pensioner
för 8,187 personer. Om man nu dividerar ut dessa 18,000
med -|:delar till armeens pensions-cassa och med -|:delar till
krigsmanshus-cassan; så skulle pensionerna höjas i den förra
med ^ötdel och i den sednare med -j-^rdel, så att den, som
1111 i arméens pensions-cassa får 120 r:dr, skulle erhålla 126,
och den som i krigsmanshus-cassan får 12, skulle erhålla
i3 r:dr. Jag hemställer, om en så obetydlig ökning tjenar
till något särdeles, och om det icke då är bättre, att några
få, hvilkas antal nu uppgår till 82, såsom en särskild dass,
komma i fullt åtnjutande af sin bergning än alt plottra, ut
några r:dr per man åt alla, belst det nog torde i vår armee
linnas några soldater, som gjort sig särdeles förtjente af en
sådan utmärkelse. Mig synes dessutom att ännu ett element
bör ingå som bevekelsegrund i detta ämne, och det är känslan.
Finnes någon hemskare tanke, än den, att nödgas motse
nöd och elände på sin ålderdom? Hvar och en i yngre
åren bör med mod och förtröstan kunna gå sitt framtida
öde till mötes; men för den, hvars lefnad lutar mot qvällen,
och hvars krafter försvunnit, måste det vara ända till
förtviflan bittert och upprörande att se sitt dagliga uppehälle
bero på den nyckfulla känslan af andras medömkan.
Många sådana gamla, olyckliga ser man nu, och flera lärer
man pä detta sätt få se framdeles. Jag önskar återremiss
af betänkandet.
Hr Ribbing, Arvid: Jag tror, alt om man öfverlem
-
Don 15 Maj f. m.
655
mide åt invaliderna att sjelfve afgöra denna fråga, de säkerligen
skulle rösta för att till egen disposition få den icke
obetydliga summan af 17 ig r:dr b:co, sorn underhållet för
livar och en af dem kostar, oheräkuadt att ett lustslott dervid
upptages. Jag grundar denna min öfvertygelse, icke
ensamt på den erfarenhet jag såsom landtman jnhemtat, att
de personer på landet, sorn behöfva understöd, gemenligen
taga det helst på det sätt, att de få vistas hos någon af sina
anhöriga och i contant erhålla det understöd, sorn deni
lemnäs. På detta sätt taga de hellre hälften, än hela beloppet,
annorlunda användt. Man vill kanske invända, att
invalider ej böra jemföras med fattighjon på landet, men
det naturliga förhållandet blir ändå enahanda. Jag grundar
min öfvertygelse älven på hvad jag för liera år sedan, då
jag besökte invalid-inrättnrn, hörde af invaliderna sjelfva. De
klagade öfver huru lång tiden var, huru sysslolösheten för
dem var odräglig, och medgåfvo — åtminstone yttrades det
af några — att de hellre skulle emottaga -Ardel af hvad deras
underhåll vid Ulriksdal kostade, om de hade frihet att
välja sina bostäder i sina hemorter, hos anhöriga eller andra
bekanta, som ville emottaga dem. Man känner hvad
inflytande sysslolöshet i allmänhet har på menniskosinnet.
Vid Ulriksdal lemnäs invaliderna intet tillfälle lill någon
sysselsättning. På landet deremot kunde de i privat mans
hus alltid sysselsätta sig med något, hvarigenom de gjorde
nytta; åtminstone kunde de, när värdsfolket är borta, efterse
barnen. Sådant är ofta ålderstigne personers göromål,
och de göra det ej ogerna, emedan, såsom man vet, ålderdom
och barndom äro 2tne ytterligheter, som gerna trifvas
tillsammans. Man har anmärkt, att invalider af den värfvade
armeen afvänjt sig från alla husliga förhållanden. Detta
må vara, men de hafva väl ändå icke så alldeles utrotat den
i menskliga sinnelaget nedlagda sympati för naturliga förhållanden.
Man säger, att de skulle vara föga medgörliga
att hysa. Det kan hända, ty man finnér ofta, att menniskorna
på ålderdomen blifva mindre medgörlige, och att de,
i samma mån de blifva svagare, äro mindre tålige; men då
skulle de åtminstone icke vara farliga, och jag tror verkligen,
att med de små inkomster, som man vet att t. ex. en
bonde har pä landet, han skulle vara ganska angelägen att
göra den till viljes, för hvars underhåll han kunde påräkna
icke mindre än 171^ r:dr b:co årligen. Detta är en ganska
betydlig summa för en hemmansägare och uppgår till hvad
ofta betalas som arrende för ett helt eller halft hemman.
Jag tror således, att både de, som skulle få hos sig emottaga
invaliderna, dervid sågo sin fördel, och äfven invaliderne
sjelfve skulle vara mycket mera belåtne med att i contant
få den summa, Staten kan och bör bestå dem. Jag
röstar för bifall till Ulsk:s betänk, och önskar, att någon
G56
D u n 15 Maj f. m.
gang ett undanlag kunde göras från de entoniga återreruisspropositionerna.
Frih. Cederström, Jacob: Genom en 25-årig fred
har antalet af invalider i Sverige blifvit så inskränkt, att
jag ej vill bestrida möjligheten att, för nu befintliga, det
måhända vore till deras egen belåtenhet att fördela deni på
landsbygden. Men, mine herrar! Sverige är icke försäkradt
oin en evig fred, som troligen ingenstädes på jorden
lärer kunna påräknas; derföre lärer ock förhållandet visa
sig annorlunda; det är för kriget, som invalid-inrättn:r fordras.
Man bör göra afseende på den olika opinion, som hos
de stridande uppkommer, då de veta, att, ifall de stympade
återkomma från striden, de äga visshet om treflig bostad
och godt underhåll; ty om de känna, att detta kan blifva
beroende, dels på communers vilja, dels på Statens tillgångar,
huruvida de kunna få något eller möjligen intet, utan
tvingas att bettlande söka sig bröd; så går soldaten lill striden
med tanken på möjlighet att undandraga sig farorna, i
stället att obekymrad kasta sig deri. Jag skulle för min
del tro, att R. St. ej böra förgäta motiverna för det beslut,
hvarigenom bifall lemnades till K. M:s propos. om Ulriksdals
till lustslott anslagna kungsgårds användande till en invalidinrättn.
, samt anvisande af de indragna adelsfane-boställena
till inkomster för densamma. Denna fond var för ögonblicket
så klen, i jemförelse med det dåvar. behofvet, att den
icke på långt när svarade emot ändamålet. Men antagom,
alt den fred, som vi nu varit lycklige att åtnjuta, ännu
räcker några år; låtom ränteinkomsterna vid invalid-inrättnrn
samlas till en capitalfond, hvars afkastning kan blifva tillräcklig,
då ett krig inträffar, för underhåll åt dervid stympade
krigare: och man skall finna det vida fördelaktigare,
än att förena dessa fonder med krigsmanshusets eller aromens
pensions-cassor för att utdela några r:drs större pensioner
åt i landsorterna bosatta personer. Den siste talaren
har sagt sig hafva besökt invalid-inrättntn och der hört invaliderna
klaga öfver sysslolöshet. Jag vill icke jäfva hans
uppgift. Jag känner icke, huruvida ej detta förhållande är
fullkomligen riktigt; men om så verkligen är, får jag fästa
den värde talarens uppmärksamhet derpå, att sådant är ett
fel, som icke vidlåder sjelfva inrättn:n, utan uppsigten deröfver;
ty det finnes intet hinder för att skaffa invaliderna
sysselsättning, antingen genom läsning , eller det arbete deras
krafter kunna tillåta deni att förrätta, och då hvar och
en hade valet att sålunda sysselsätta sig, borde ingen klaga,
utan tvertora alla vara belåtne. Jag instämmer för min del
med den nästföregående talaren i anhållan om återremiss.
Hr Ribbing: Jemte det jag tror det vara lämpligare
att till 3:dje liufvudliteln indraga de löner, som från f. d.
adels
-
Dea i5 Maj f. m.
65j
ädelsfane-reg:let blifvit anvisade för ifrågavar. inrättning;
kan jag icke underlåta att, i anledn. af den siste talarens
yttrande, gifva tillkänna, att jag tror en liten fåfänga ingå
uti denna inrättnts bibehållande, för att kunna säga, alt
landet äger en invalidinrättning. jag tror, att en annan
fåfänga kunde bättre och värdigare tillfredsställa vår stolthet,
om denna inrättn. ej funnes, mdn Svenskai-ne kunde
säga, att deras gamla krigare gerna mottagas och vårdas af
sina anhöriga i landet, och att man ej behöfver någon invalidinrättning.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Uti det ämne,
som nu är under discussion, vill jag blott framställa en observation,
hvarföre jag tror, att en invalidinrättn., sådan
som den ifrågavar., är nödvändig och isynnerhet visar sig
nyttig vid de tillfällen, då krig utbryter. Jag tror nemi.,
att krigaren med mera lugn går faran till mötes, då han vet,
att han har att såsom sårad förvänta en bättre vård på ett
invalidhospital, än om han inhystes på landet. Då jag var
i Engelsk tjenst och befann mig i Gibraltar, fick jag höra,
att en Svensk, som blifvit sårad och låg på sjukhuset derstädes,
hade blifvit amputerad. Jag gick till honom, då amputationen
nyss skett, men mannen låg mvcket tranquil och
sade: "det betyder ingenting, ty jag har nu rättighet att
komma till Greenvichs hospital,” hvilket han, ehuru utländning,
väl kände. Ett dylikt lugn råder hos alla Engelska
soldater och matroser, emedan de äro öfvertygade att såsom
invalider blifva väl vårdade på hospitalet.
Hr Gripenstedt: Jag vill blott för ett ögonblick upptaga
en anmärkn. af Hr Ribbing, som sade, alt invaliderne
skulle blifva bättre vårdade af sina anhöriga, än som nu
sker vid Ulriksdal. Jag får erinra, att det just är sådane
soldater, som äro utan anhöriga, hvilka företrädesvis böra
intagas i invahdinrättn:n, och följaktligen synes premissen
till Hr Ribbings conclusion vara oriktig.
Hr Ribbing: Det är ogerna jag så ofta upptager R.
o. Ad:s tid, och skall derföre vara kort. Hvad beträffar Ur
Nordénskölds anmärkn., så låt vara att det exempel han
framställde talar något i detta fall; men då befarar jag, att
denna inrättn., som har i4 officerare, 8 underofficerare
och 60 soldater, är så obetydlig, att den, som hoppas på
densamma, sällan får se sitt hopp realiseradt, utan blir bedragen,
ty utrymmet derstädes är otillräckligt för invaliderna
vid Svenska armeen. Den är således ert inrättning pour
parailre et non pour etie. I anledn. af den siste talarens
erinran, får jag åter anmärka, alt 0111 det också furtnds
någon eller flere bland de uti invalidinrättntn intagna peisoner,
som saknade alla anhöriga, så har det ingen fara, alt
de ej ändå skola blifva emoltagna hos någon, så snart de
6 fl. 8 i
658
D cn i5 M aj f. m.
hafva att erbjuda så mycket, sorn, åtminstone i den ort, det
jag bor, fullt motsvarar behållningen af ^ hemmans årliga
afkastning. Har man penningar, nog får man vänner och
biträde, det kan man vara öfvertygad om.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Min öfvertygelse,
grundad på erfarenhet af andra fattiginrättn:r, är den, att
alla sådana, der fattighjonen aro syslolösa, men likväl hållas
i en casern, aro otjenliga. Äfven den gamle och orkeslöse
vantrifves vid lättja och sysslolöshet. Följden blifver
dryckenskap eller andra utsväfningar ocdi laster. Dylika inrättn:r
äro således, efter min förmening, både för kropp
och själ en röta, hvilken, så vidt möjligt är, bör undvikas.
Jag vet derföre ingenting tjenligare i fattigvården, än att
uttinga hjonen hos enskilda, der de kunna få tillbringa ett
husligt lif, i kretsen af tarfligt och arbetsamt folk. Delta
förädlar deras själ och sysselsätter deras kropp, så länge någon
lifskraft återstår. Ledsnaden vid fattigcaserner går
så långt, alt jag till och med i Paris, i det präktiga Hotel
des invalides, sett ledsnaden residera der, lika säkert sorn
bland de gamla gummorna på Drottninghuset i Stockholm,
eller på hvilket Svenskt fattighus, som helst. Jag har således
funnit samma regel gälla för gamla krigare, som för
andra menniskor. Åt de stympade bör naturligtvis gifvas större
underhåll, på det att de må sorgfälligare skötas; och då
ai- jag öfvertygad, ätt äfven den stympade lefver hellre
bland sina anhöriga, eller i den ort, der lian är född, samt
att hans underhåll blir tillräckligt, om man der gifver honom
lika mycket, som hans underhåll nu kostar vid Ulriksdal.
T allmänhet är det säkert, på sätt redan blifvit framsläldt,
att om den kostnad, som nu användes på invalidinrätfnjn,
skulle begagnas till invalidernes uttingande på landet
hos anhöriga och bekanta; så skulle man kunna få 2
underhållna för hvad en kostar på Ulriksdal. Jag kan således
icke annat, än, med all aktning för välmeningen med
denna inrättn., anse henne förfelad. Uti Hr Ribbings yttrande
om de till invalidinrättntn anslagna adelsfane-indelningar,
instämmer jag. Det var utan tvifvel aldrig meningen
med indelmsverket, att anslå hemman till pensionsinrättntr,
utan meningen var att använda hemman och hemmansränlor
till den stående härens underhåll. Sker någon
förändring med Ulriksdal, så anser jag indelntn och räntor
böra återgå till den stående armeen, särdeles som jag under
öfverläggningen om 3:dje hufvudtiteln hört, huru väl man
behöfver en stående stam, som icke är mindre, utan öfvergår
den nuvar. i antal.
Frih. Cederström: Af de argumenter, man anfört
emot invålidihrättnm, är dervar. sysslolöshet det enda, söm
har något skäl med sig. Om denna sysslolöshet verkligen
tinnes, är den dock, såsom jag sednast yttrade mig, icke ett
Den i5 Maj f. ra.
fel !af sjelfva inrältnZn, utan af dem som hafva uppsigten
deröfver, ty der bör finnas både bibliothek och verkstäder.
— Till den siste talaren, sorn omnämnde, att han haft tillfälle
att se invalidinrätlnZn i Paris, får jag ställa det svar,
att jag äfven besökt den, och såsom sjelf invalid har jag
med mycken valvilja blifvit emottagen, fått tillfälle alt ingå
i de mest minutiösa detaljer i afseende på ordningen och
underhållet, och funnit öfverallt den mest glädjande belåtenhet
och sysselsättning, dels med läsning, dels med arbeten
jemte friheten alt emellanåt taga sig förströelse i fria
luften. Jag skulle tro, att hvar och en, som med uppmärksamhet
studerat lifvet i denna invalidinrättning, skall finna
sig belåten både med planen derför, och sättet hvarpå den
är utförd. Jag har ej haft samma tillfälle att se Greenvichs
hospital, emedan jag blott varit der under en kort förmiddagsstund,
på hvilken tid man ej hinner intränga i en inrätta.
af så vidsträckt omfattning; men det är allmänt
kändt, att dess organisation inverkar på moraliteten, ej allenast
hos dem, som der vistas, utan äfven hos dem, som
strida för det land, hvars invalider der emottagas. — Här
är också yttradt, att adelsfanans boställen borde återgå till
armeen. Ett sådant yttrande härlJyter förmodligen af okunnighet
om dessa boställens verkliga bestämmelse. De voro
boställen för befälet vid adelsfanan och äro indragna sedan
adelns skyldighet att i krig utgå till häst har upphört, hvilket
inträfFade under Gustaf IIIzs regering, men boställena
och indelningarna blefvo först sednare till statsverket indragna,
i mån af innehafvarens afgång, så att efter 1809 års
organisation blefvo dessa boställen icke vidare återbesatte,
och, om jag rätt minnes, vid 1815 års riksdag disponerade
till invalidinrättnzn — icke så till förstående, att boställena
skulle begagnas af invalidinrättnZn, utan utarrenderas och
inkomsterna deraf blifva inrättnzs fond. Sådant är förhållandet,
och om, som jag nyss sade, denna anstalt får fortgå,
peli Sverige ännu några år kan få åtnjuta fred; så blir denna
fond tillräcklig för alt ordna en invalid-inrättn., tillräcklig
såsom tillflyktsort för de Svenska medborgare, som i
krig kunna blifva stvmpade.
Frih. Boye, Ludv.: I fråga om nedrifvande af en inrättn.
, fastställd af Konung och Ständer, borde man vara
pligtig att i första rummet se efter, hvilket ändamål det var,
sorn förmådde Konung och Ständer att vidtaga inrältnZn.
Detta ändamål, mine herrar! var ingalunda att åt en liten
dass af medborgare gifva ett nytt fattighus; det var ingalunda
att gifva en fattiginrättning, det var att gifva hoppet
åt våra krigare att der en dag se sin sista tillflykt, då ingen
annan erbjuder sig. Man tappar ur minnet ändamålet med
denna inrättn., då man betraktar den, sådan den nu är.
Må Gud förläna Sverige ännu 25 års fred, och måhända
66o
Den 15 Maj f. in.
skall då ingen militär, som bevistat krig, finnas der; men
inrättningen är likväl lika dyrbar, emedan dess ide'e
och ändamål afser en framtid, som vi motse såsom möjlig,
ehuru den lyckligtvis nu icke hotar oss. Hvad åter angår
den individuella omständighet, huruvida de personer, som finnas
der, sysselsätta sig litet eller intet, så kan den icke inverka
på frågan om inrättningens moraliska och politiska
nytta. Det individuella felet blir detsamma Los den lättjefulla
menniskan, antingen hon befinner sig på ett fattighus,
eller, som man nu vill hafva det, inaccorderad hos andra.
Jag instämmer i anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Man har gjort anmärkn,
vid beskaffenheten af adelsfane-boställena. Till svar derpå,
vill jag icke ingå i något annat yttrande, än att samma
hemman och inkomster, sorn nu duga till att underhålla
orkeslösa och afskedade krigare, måtte också duga till att
framdeles underhålla kraftfulla och tjenstgörande krigare.
En talare har sagt, att den moraliska beskaffenheten af en
försörjningsanstalt intet gjorde till saken, att det vore likgilltigt,
om lättjan der inträngt eller icke. Jag deremot
tror,' att det Ur ganska väsendtligt, ty lättjan Ur vanligtvis
modern till alla odygder, och de lära icke uteblifva, der
hon fått öfverhand. Det är också tydligt, att på ett ställe
af sudan beskaffenhet sorn Ulriksdal, kan någon bestämd
sysselsättning eller arbete svårligen äga rum. Någon tycktes
tro, att en gammal krigare skulle bäst trifvas, der han
liörde trumman. Mig är sagdt, att de som tjent länge, trifvas
bäst der de slippa att höra henne. I fall så är, borde
de trifvas bättre i enskilda boningar och långt från det
buller, sorn åtföljt dem, så väl i krig, sorn under mölen
och garnisoner.
5:te pun klen.
Hr Dal inan, Wilh. Fredr.: Då detta betänk, sannolikt
i alla fall blir äterremitteradt, anhåller jag att fä
framställa några anmäiknrr vid den nu upplästa punkten,
StatsUtsk. har deruti niedgifvit, att institutet för blinda och
döfstumma är förtjent af R. St:s deltagande, men såsom
skäl för sitt afstyrkande af det för inrättmn begärda ökade
anslag af 2,666 rjdr 3a sk. anfört, att utrymme skulle saknas
för emottagande af flera elever, än der för närvar, finnas.
Jag befarar, att StatsUtsk. i detta fall icke tagit fullständig
kännedom om rätta förhållandet. Institutets nuvar,
föreståndare har åtminstone autoriserat mig alt inför R. o.
Ad- upplysa, att nuvar. antalet elever, då de inberäknas,
sorn ännu icke ankommit, men af directionen blifvit berättigade
till emottagande, utgör 60, men att localen lemnar
fullt utrymme för 80 elever, Motionären har endast hegart
anslag för t4 nya elever, och således följer deraf tydligt,
ätt mer ätt tillräckligt utrymme för dessa finnes, Det lärer
-
Den i5 Maj f. m.
661
icke vara någon hvarken inom detta eller något annat Stånd,
som icke erkänner den ömmande billigheten af detta anslag.
Vi hafva inom Sverige öfver iooo döfstumma personer, och
af dem är det endast 38, som på Statens bekostnad erhålla
uppfostran vid institutet. Jag skulle för min del tro, att
det ej vore för mycket, om detta antal ökades åtminstone
till 5o, då nemi. Statens tillgångar icke måtte vara så knappa,
att de ju ej medgifva ett så ringa anslag som 2,666 r:dr
62 sk. för ett så menniskoiilskande ändamål som det ifrågavarande.
Vid ansökningar till lediga platser uti institutet,
är antalet af sökande vanligen så stort, att sällan mer än
yjtdel eller -j^tde! ansökningarna kunna bifallas, hvaraf
behofvet af ett ökadt antal friplatser ytterligare styrkes. I
öfrigt torde den upplysningen ej vara ur vägen, att institutet
i dessa dagar tillhandlat sig Manhem, hvilken local
förut tillhört afl. Protocolls-secreteraren Borg, och af honom
varit upplåten ät institutet, och att der finnes tillfälle att
bereda utrymme för ännu flera än de omnämnda 80 eleverna;
hvarföre och då redan åtskilliga förberedande anstalter
äro vidtagna till inrättande af flera verkstäder o. s. v.,
jag anhåller, att StalsUlsk. måtte taga dessa anmärkntr i öfvervägande,
och — isynnerhet som jag förmodar, att äfven
inom andra Stånd enahanda förhållanden blifva framställda
— icke lemna dem utan afseende,
H. Ex. Hr Gr. De la Gardie, Jacob: Jemte det jag
får vitsorda det mesta af hvad en värd talare nyss yttrat,
får jag, såsom ledamot af den direclion, som har sig styrelsen
öfver detta institut anförtrodd, nämna, att det halsin
fullkomliga riktighet, att för närvar, endast 3 personer
af hvarje stift äro der på Statens bekostnad intagne, men att
detta antal kan ökas till 4 och till och med 5 personer från
Jivartdera af stiften. Directionen har, med Drottningens
bifall, nyligen, såsom den siste talaren upplyst, ingått i köpealhandling
om den egendom vid Manilla, som af institutet
förut varit begagnad. Der blir rum för något öfver 80
elever; flera verkstäder äro under inredning, och jag hoppas
att funder loppet af sommaren inredningen skall blifva
färdig. Köpet är väl icke afslutadt ännu, men blir det om
några dagar, och då äger institutet en egen local, samt heror
det icke af godtycket hos en blifvande köpare af egendomen
att förhöja hyresvillkoren. Jag får derföre högligen
anhålla om återremiss af detta betänk, i förevar, del, och
hoppas, att StatsUtsk. måtte finna medel till den obetydliga
tillökning i anslaget, som är begärd. Det är en af de vigtigastc
angelägenheter för menskligheten, som hvilar derpå,
isynnerhet som äfven den olyckan inträffat, att de döfstummes
antal tilltagit i betydlig grad. Ansökningar hafva till
directionen inkommit, hvilka uppgifva, att 2:ne familjer hafva
hvardera 4 döfstumma barn, tillhörande fattigclasserna, Jag
66 a
Den i5 Maj f. m. f
hemställer, om icke en sådan olycka bör behjertas, och tillstyrker
bifall till ifrågavar. ökade anslag.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med de 2!ne siste ta lar ne i
detta ämne, anhåller jag, alt StatsUtsk. vilie behjerta de
mest beklagansvärda af våra olyckliga medbroder, och icke
se på en usel besparing, då fråga är om att mildra deras
olycka. Jag förenar mig i anhållan om återremiss.
Hr Ribbing: Det vore utan tvifvel rätt väl, om Staten
hade tillfälle att lemna understöd åt alla de välgörenhetsanstalter,
som man kunde önska sig: men då, vid valet
emellan flera, företräde bör lemnäs dem, som bäst behöfva
understöd; så torde man måhända, vid närmare betraktande
af saken, finna alt Utsk. rätteligen förfarit, då det
låtit stanna vid de anslag, som R. St. tid efter annan och
vid de sednare riksdagarna beviljat denna inrättning. Om
man vill jemföra behofvet af understöd för ifrågavar. anstalt
med behofvet för t. ex. räddningsanstalten vid Stora Råby
i Skåne, hvilken längre fram i dag torde förekomma under
öfverläggning, och för hvilken Utsk. icke ansett sig äga tillgångar;
så finner man, att vid denna räddningsanstalt är
fråga om alt till sina pligter återföra sådana vilseförda, som,
under åtnjutande af sina sinnens fullkomliga bruk, kommit
på villovägar. De döfstumme äro, att jag så må säga, just
genom saknad af en del yttre sinnen, uteslutne från de lockelser
och förvillelser verlden har att erbjuda; och jag tror,
att de åtminstone ej äro i en svårare belägenhet, än de vilseförde.
Jag anser till och med att, om man toge i betraktande
behofvet af medel för uppfostran i allmänhet, så att
räddningsanstalten vid Stora Råby icke heller behöfdes,
gjorde man bättre, än att använda stora summor för de
döfstumma. Jag tillstyrker således bifall lill Utsk:s betänkande.
Det torde dessutom ej böra lemnäs å sido, att, såvida
läkares utsago lemnar vitsord, de döfstummes antal här
i landet måste komma att tilltaga, i den mån brännvinets
omåttliga bruk fortfar.
Hr Dalman: Den siste värde talarens yttrande föranleder
mig till den reflexion , att det lärer vara en
betydlig skilnad emellan att bevilja anslag till en inrättn.,
som ännu icke visat något resultat, och hvilken icke har
någon bestämd garanti för sitt fortfarande, såsom förhållandet
är med den s. k. räddningsanstalten vid Stora Råby,
och att lemna bidrag till en inrättn., hvilken grundar sig
på ett betydligt capital, som försäkrar dess bestånd, och
sorn enl. mångårig erfarenhet visat obestridligt gagneliga resultater.
Jag skulle i öfrigt tro, att ett anslag af 10,000
r:dr årligen för en inrättn., som på en gång uppfyller ett
roenniskoälskande föremål och i veltenskapligt hänseende är
af högt intresse, ej kan anses alltför betydligt, och jag skulle
föreställa mig, att omsorgen för de döfstumma är i samma
Den i5 M a j f. m.
665
man både i socialt oell religiöst hänseende mer tvingande och
■af pligtkänslan påkallad, som det måste vara betydligt svårare
att ät dessa olyckliga bibringa de sarina begreppen om, huru
de böra Handla för alt lefva moraliskt och kunna försörja
sig, än alt bibringa dessa begrepp åt personer, sorn hafva
sina sinnens fulla bruk. Jag tror, att sådana räddningsanstalter
för vilseförda barn, sorn den i Råby, ganska ofta
förfela sitt ändamål, och alt de åtminstone endast i ringa
grad kunna afhjelpa de missförhållanden i samhället, hvilkas
utidanrödjande de hafva till föremål. Dessa missförhållanden,
mine herrar! bero nemi. visserligen mindre af bristen
på ett slags correclions- eller räddnings-anstalter för
de lägre classerna, än af bristande allmän folkbildning, ett
presterskap efter Guds sinne, en mindre flärdfull uppfostran
af de förmögnare classerna, förbättrade lagar och slutligen
samhällsskickets utveckling i enlighet med tiden och dess
fordringar. De personella läddningsanstalterna kunna derföre
ofta blott anses såsom palliativer. Hvad deremot beträffar
anslaget till institutet för de döfstumma, så är det
det enda Staten kan göra för dessa olyckliga varelser; och
jag hemställer derföre, om det är skäl att sätta tillbaka deras
ringa anspråk.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill visserligen icke
ovillkorligt bestrida billigheten deraf, att till de döfstummas
undervisande bidraga med rundligare anslag än hittills. Men
förhållandet med dessa, likasom med alla anslag af allmänna
medel, är, alt de måste jemföras med andra och med
nyttan deraf. Hvilketdera tron J, mine herrar! vara nyttigare
för Sveriges Rike, antingen att Staten använder sina
‘medel till uppfostran af dem, som hafva sina fem sinnen i
behåll och hvilkas målsmän sakna medel att dem uppfostra
och derföre vanvårda dem, eller att Staten använder samma
medel på deras undervisning, hvilka icke hafva sina fem
sinnen? Utan tvifvel är fördelen större i det förra, än i
sednare hänseendet. Månne det da icke äfven är Statens
pligt att hufvudsakligen söl ja för dem, som kunna gagna sig
sjelfva och mensklighelen, framför dem, som knappast kunna
hjelpa sig sjelfva, och än mindre andra menniskor? Så
länge man bär i hufvudstaden och likaså i landsorterna ser
en mängd barn mellan 8 och i3 år utan vård och uppfostran,
ehuru utrustade med förmögenheter, som kunde göra
dem till nyttiga medborgare; så anser jag alltför tidigt, att
Staten använder sina medel på deni, af hvilka på sin höjd
kan blifva ett intressant konstverk, men icke något så dugligt,
som af de förenämnda. Hvad skulle R. o. Ad. säga t.
ex., om en jordbrukare, som företoge sig alt odla den sämsta
marken på sina ägor, under det han läte den dugligaste
ligga i linda? Saken är icke någon annan i fråga om själens
odling, än i fråga om jordens. Man bör naturligtvis i
6G4
Den i5 Maj f. m.
begge fallén hålla sig till det, sora medför mesta gagnet*
och icke tvertom, när man nemi. icke har medel att använda
till hegge delarna, eller att kasta bort.
Frih. Boye: Menskligheten har beklagligtvis många
förhållanden, som ropa om hjelp ; men förfar man rätt, då
man har till föremål det ena, om man kastar sig från detta
ena in på andra förhållanden? Jag tror icke det. Må Hr
Ribbing, må Hr von Hartmansdorff för sina angelägnare föremål
vinna allt hvad vinnas kan; men må de derföre icke
bestrida bidrag till ett välgörenhetsverk, som förtjenar hela
vår omtanka, och som i andra länder med största välvilja
omfattas. Jag tror, att man icke vinner någonting med att
kasta sig från ämnet in på andra ämnen ; man har derigenom
ingenting bestridt, i fråga om behofvet af detta ändamål.
Jag fortfar således i min begäran om återremiss, och
förväntar att Utsk., utan utsväfning till alla andra förhållanden,
som man velat jemföra med det ifrågavar., må hålla
sig till detta enda ämne.
Hr von Heyne, Georg: Om, på sätt Hr von Hartmansdorff
antydt, någonting skulle åsidosättas för bildningen
af dem, som hafva sina fem sinnen; så skulle jag äfven åtminstone
tänka på, huruvida jag kunde biträda hans] sats.
Bu deremot tror jag, att frågan om understöd för de blindas
och döfstummas institut icke afser en summa, som kan
komma i beräkning i fråga om understöd för undervisningsverken
i allmänhet. Jag medger visserligen , att den bildning,
som vinnes af de olyckliga varelser , hvilka tillhöra
instutet för blinda och döfstumma , icke så egentligen kan
blifva mycket fruktbärande för landet , men menskligheten
krafvel- också sin rätt, och efter hvad jag sett och genom
andra vet, gäldas ifrågavar. välgörenhet med största tacksamhet
till Staten och den enskilda, som uttänkt inrältom,
samt dem, hvilka nu vårda den. Kanske uppstår i ingens
sinne en större tacksamhetsgärd, än hos de personer, hvilka
vårdas i detta institut. Jag tror, att menskligheten bör vara
glad att någon gång kunna bereda lyckliga och att återgäldas
af dem med en tacksamhet, sorn icke alltid står att vinna.
Jag tillstyrker således ökadt anslag för detta institut,
och på det frågan må tagas i närmare betraktande af StatsUtsk.
, anhåller jag om återremiss.
Hr Ribbing: Jag vill blott nämna, att jag, om mitt
minne icke bedrager mig, vid a:ne föreg:de riksdagar varit
bland dem, som tillstyrkt högre anslag för detta institut;
men jag tror, att detta kan och bör hafva någon gräns, och
att man ingalunda går från ämnet, som är statsanslag, då
man beräknar och afser hvilket statsanslag är det angelägnaste,
och jemför det ena med det andra. Jag kan således
icke inse, att jag gjort mig skyldig till den förebråelse, som
' - . en
Deri ii Maj f. m.
665
en värd talare i förberörde hänseende riktat emot mig. jag
tror också ur en annan åsigt, att det icke är skäl att oupphörligt
öka anslaget till institutet för de döfstumma vid Al arnhem,
nemi. derföre, att der böra finnas några platser öfriga,
som icke äro ständigt och på förhand upptagna, på det institutets
vårdare må hafva någon aggelse att så sköta sitt
kall, att dessa platser må sökas af enskilda, hvilket otvifvelaktigt
kommer att ske, ifall institutet blifver sådant det bör
vara, och skötes såsom det sköttes af afl. ProtocollsSecrettn
Borg.
StatsUtskts utlåt. N:o 5y återremitterades.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den i5 och 29
sisth April på hordet lagda utlåt. N:o 58, ang:de riksstatens
sjunde hufvudlitel, blef det af Ii. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning StatsUtskrs den 25 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. JN:o 5g, i fråga om utgifternas
reglering under riksstatens åttonde hufvudtitel.
R. o. Ad. ansåg detta utlåt, böra punktvis discuteras.
I anledn. af nedannämnda punkter blefvo yttranden
afgifna.
itta punkten. Litt. a.
Hr Bibbing, Arvid, uppläste följande:
I StatsUtsk:s utlåt. N:o 5g upptages, att Utsk. med bekymmer
funnit, det de ansenliga utgifterna för fångars värd,
underhåll och transporterande m. m., blott under 3:ne år
ökat sig från vid pass ^ till ^ million r:dr b:co. Skäl synes
således vara för handen att söka minska dessa utgifter. ;
Det händer nu ej sällan, alt för ett ringa snattei ibrott ,'£
— exempelvis tillgrepp af 1 sk:s värde, — kronobetjening: n
och fjerdingsmän sättas i rörelse, kronoskjuts uppbådas, dea <5
misstänkte föres i häkte och blir ofta qvarsittande i 3:nö
veckors tid, allt på Kronans bekostnad, innan domare oeb i
nämnd hinna sammankallas till urtima ting. Fånge och gevaldiger
inställas vid ransakningstillfället — kanske för att,
i anseende till någon formalitet i rättegången, återresa, och
fången får sitta qvar ännu 3:ne veckor 1 häktet, innan han
ånyo inställes. Derjemte föregår ett flitigt brefbärande i bygden
af vederbör. kronobrefbär:s-skyldige. Och slutligen blir resultatet
högst, att förbrytaren pliktfälles till sk. och dömines
att enskildt skriftas. Då häktande för mindre brott icke
är bestämdt i lag föreskrifvet, utan åtgörandet i denna del
i viss mån beror på administrations- och åklagarc—makteliy' '
vågar jag föreslå till minskning i de utgifter, hvarföre Stäts-'
Utsk. nu föreslagit ett ytterligare anslag af 100,000 r:dr att
ö H. 84
6(>6
Den i5 M a j f. m.
uppföras på stat, ilet R. St. hos K. M. i lind. anhålla, att
K. M ville förständiga Dess Bef:h:de, att sjelfve icke l>ef;«lla
ej heller tillåta underlydande åklagare att hädanefter, utan
då det för allmänna säkerheten kan fordras, i häkte inmana
förbrytare, som begått mindre brott, såsom snatteri och dylikt,
utan dem blott vid rättens i orten derefter först infallande
sammanträde inställa, till undergående af ransakning.
Statsbesparing vunnes härmed äfven för extra-domares
resekostnad och daglractamenle; men besparingen vore icke
det hufvudsak ligaste , utan af mera vigt upphörandet med
alt, som nu sker, utbreda sedeförderf derigenom, att de, sorn
tagit första steget på lastens bana, genast, kanske innan de
hunnit till besinning och ånger, skickas in till högskolan
— länshäktet — att der af mera försigkomna undervisas,
icke allenast att neka för det begångna brottet, så att de,
som varit häktade, ofta äro derefter svårare alt vid domstolen
behandla, utan äfven i konsten alt framdeles skickligare
utföra sina dåd.
Om remiss till vederbör). Utsk. anhålles.
Frih. Cederström, Jacob: Jag lemnar derhän, och
till Hr Ribbing att sjelf bedömma , hvad sammanhang en
fråga örn rättigheter och skyldigheter, i afseende på personers
häktande , har med anslaget sill fångars vård och underhåll.
Dessa frågor synas vara alldeles skiljda från hvarandra.
Den ena tillhör bråttmåls-lagsliftningen, den andra
rör endast anslagen till Rikets behof. Att begära en lagstiftning,
som innefattar förbud för Konungens Bef:h:de och
underlydande tjenstemän att låta häkta personer för mindre
brott och förbrytelser, vore, efter min öfvertygelse, mer än
opassande. Lagen är klar, och ansvaret för olofligt häktande
är så strängt, att man icke behöfver skärpa det, emedan det
icke gäIler mindre än tjenstens förlust, utom annat efter omständigheterna
lämpadt ansvar efter lag, samt ersättningsskyldighet
för skada. Om således det faller någon vederb.
Konungens Bef:h:de eller en underordnad tjensteman in att
Otillbörligen arrestera någon annan, än den eller dem , som
lagen förklarar böra häktas; så faller af sig sjelft, att åklagaremakten
bar sig öppet och ålagdt att tilltala den eller de embetsrnän,
som tillåtit sig ett sådant förfarande. I afseende
på det ifrågavar. anslaget, så och då det är ett förslagsanslag,
sorn enl. räkenskaperna varit för litet, och ehuru man
kunnat anse IikgiIIligt, otn det varit på stat uppfÖrdt till
mer eller mindre, då de behof, som uppstått, i alla fall måst
fyllas genom tillskott från Riksg.-cont., anser jag StatsUtsk.
hafva gjort rätt att föreslå uppförande på stat af hvad erfarenheten
visat vara behÖfligt för ändamålet.
Gr. Mörner, Carl: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Frih. Cederström. Jag vill blott, i afseende på den
hushållning med Statens medel, som Hr Ribbing velat bere
-
D e n iä Maj f. m.
da derigenom, att Konungens Bef;h:de skulle antydas att icke
i oträngt mai låta häkta personer, i anseende till deu
tidsutdrägt, som kunde uppkomma, innan domare och nämnd
hinna samlas till urtima ting, göra Hr Bibbing uppmärksam
derpå, att urtima ling endast i grofva brottmål påkallas,
och att man väl måste häkla en person, som begått sådana
grofva brott, hvilka påkalla urtima ting, samt att således,
långt ifrån alt hushållning skulle uppkomma, det skulle medföra
många kännbara följder, om brottslingar af grof art
finge vara på fri fot, intilldess urtima ling nm dem kunde
hällas. I ö rigt instämmer jag med Frih. Gederström.
Hr Ribbing: Då de värde talare, som sist yttrat sig,
påstått, alt lagen vore så klar i afseende på dem, som skoia
häktas, att, såsom Frih. Cederström sagt, den som underlät
att sådant iakttaga, vore skyldig till tjenstens förlust; så
skulle jag önska att få veta hvilken lag det är. Den lag,
som jag i detta fall känner, är i cap. 2 §:n SlrafF-b:n, hvilken
lyder sålunda: ”Dråpare och andra grofva missgernings'■'män
skola genast å färska gerning gripas, i häkte sättas,
"och utan uppskof för rälta ställas •/’ och vidare heter det:
’'Ej må borgen tagas , der saken går å lif eller kropp , då
"man med penningar ej böta må.” Om af dessa ord del är
så klart hvilka som skola häktas eller icke, det må vara,
såvida det förklaras, såsom Gr. Mörner åsyftat, att det endast
vore i gröfre brottmål , som häktande kan komma i
fråga; men jag hemställer, om Frih:ns mening är, att snatterimäl,
för hvilka får bötas med penningar, och för hvilka
icke något annat urbota straff, 0111 det så bör kallas, är bestämdt
än enskild skrifts undergående, skola hänföras till
grofva brottmål. Emedlertid visa fånglistorna från Hrr
landshöfdingar specielt, att mångfaildiga snalterimål belastat
statsverket med de många utgifter, som åtfölja häktande,
domares och nämnds urtima sammanträden 111. 111. Jag
tror, att det vore högst olämpligt af mig, om jag 1111, såsom
Frih. Cederström förmenat, föreslagit en lagföl ändring. Det
har jag ej gjort. Jag har blott föreslagit, att R. St. mätte
hos K. M. i und. anhålla, alt lagen må följas, så förstådd,
som jag tror och jag hör äfven Gr. Mörner tro, att den bör
för-tås. nemi. så att det endast, i öfverensstämmelse med det
nyss åberopade lagrummet, der dråpare och andra grofva
missgerningsmän nämnas, är i grofva brottmål, sorn häktande
bör komma i fråga. Jag tror icke, att någon fördel vinnes
med det fjesk, som nu verkligen ofta visar sig vid personers
häktande. Ifall exempel behöfves, så får jag nämna,
att det icke var längesedan, som en fattig gunima på ett fattighus
tillgrep ett förkläde af 1 sk:s välde. Hon häktades
och afhemtades långt utom häradet för att böta sk., dervid
många riksd:s kostnad för statsverket uppkom. Det är
sådant och åtföljande onödiga kostnader, som jag anser vara
668
Den i5 Maj f. m.
af vigt att undvika, och jag tror det vara behörigt och en
skyldighet för hvarje medborgare, som ser huru Staten kan
undgå dylika utgifter, att icke stillatigande låta dem förökas.
För öfrigt är det äfven en annan utgift, som har samma orsak,
ehuru den icke hör till ifrågavar. anslag, nemi. den
ganska betydliga kostnad, som åtgår till resekostnad med dagtraetamenten
för extra-domare, hvilken äfven årligen ökas.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag förenar
mig alldeles med StatsUtsk. i fråga om concentration af
allt hvad till fångvården hör. Efter denna concentration
i andra instansen, måste denna, nemi. Fångstyrelsen, och allt
hvad till fångväsendet hör, lyda under Just.Stätsministern.
— Omfattande åsigt af själavården i fängelserna tillhör
läroståndet och de embetsmän, som fångvården handlagt.
Mig må dock den önskan vara tillständig, att denna maktpåliggande
och högst mödosamma själavård må blifva retribuerad
i förhållande till kallets besvärlighet och vigt. Med
denna vigt menar jag sist den af fångpredikningar på sönocli
högtidsdagar, och af de till döden dömde fångarnes beredelse.
Utan misskännande af dessa åtgärders värde, menar
jag främst förbättringen af de till fängelse på viss lid dömda
fångar. Detta är ju det som hufvudsakligast afses med
civilisationens samtliga nya fånganstalter. Men detta är ju
'för fängelsepresten hvarje dag sig förnyande möda. Det till
fordras, jemte nitet, en speciel fallenhet. Men enär äfven
erfarenhet bildar den rätta fängelsepresten, bör lian så aflo—
näs, alt lian icke tvingas att söka annan lägenhet och alt
lian kan längre tid lemnäs vid sin befattning, utan att lian
derigenom straffas för sin högre skicklighet.
Jag märker nu alt jag redan sträckt mitt yttrande längre
än till den punkt, som blifvit till discussion föredragen,
och hemställer till HrLandtm., huruvida det är lämpligt att
jag nu yttrar mig om de följande punkterna eller inskränker
mig till hvad jag redan anfört ronde punkterna a, b och c.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Ståndet beslutat
att punktvis discutera detta utlåt., lämpligast vore, 0111 Gr.
Löwenhjelm uppskjöte med det återstående af sitt yttrande
till föredragnm af de punkter, hvilka det egentligen rörde.
Hr Sa n d e 1 h j e I m, P a u I: I anledn. af den discussion,
sorn här förevarit, föranledd af Hr Ribbings uppgift , alt
häktande i allmänhet och alltför ofta skulle ske för mindre
brott, får jag äran upplysa, att jag väl ej föreställer mig,
att Konungens Bef:h:de någonsin sjelfve förordna om häktande
för sådana brott, som snatteri, skogsåverkan o. d. ;
men att det någon gäng kan hända kronobetjeningen, på angifvelse
om sådana brott, och isynnerhet 0111 angifvelsen rubricerar
brottet gröfre än det verkligen varit. Likväl liar
jag funnit, att dessa händelser äro särdeles sällsynta, åtminstone
inom det ian, jag har äran förestå. Dessa misstag,
Den 15 Maj f. m
om de någon gång förekomma, verka således föga till ökande
af fångkostnaderna för statsverket, men så vidt de konna
förekommas, bör det ske, — det medgifves. Jag skulle
likväl tro, alt det här framställda förhållandet icke lämpligen
kan föranleda någon anmälan hos K. M. , eller anhållan
om förständigande till Konungens Bef:h:de att tillse lagarnas
tillämpning, som i alla fall ej bör underlåtas, och jag
yttrar denna tanke äfven med stöd deraf, alt jag funnit, det
ilera motioner, som äro under andia Utsk:s behandling, blifvit
väckta om revision af brottmåls-lagarna, i det afseende,
att de häktades antal i allmänhet skulle kunna minskas. Jag
anhåller , att hvad jag nu baft äran anföra måtte få åtfölja
återremissen lill StatsUtskottet.
Hr Ribbing: Just i den uppgift, den siste värde falaren
lemnat, att Konungens Bef:h:de sjelfve icke närmare
bestämma, huru med häktande bör förhållas, tror jag ligga
ett stöd för min molion, åsyftande mera uppmärksamhet å
Konungens Bef:h:des sida, till förekommande af de missbruk,
som den värde talaren uppgifvit vara särdeles sällsynta i det
län lian styr.
lista punkten. Litt. b.
Gr. Mörner: StatsUtsk. har visserligen förklarat, att
inseendet öfver fångvården måtte åt en enda auctoritet öfverlemnas,
och detta har, så vidt jag vet, alltid varit förhållandet,
ty styrelsen öfver fängelser och allmänna arbetsinrättningar
i Riket har, alltsedan den inrättades, haft detta
inseende; men Utsk. har ingalunda motiverat det sednare
mom. , hvaruti Utsk. anser, att fördelning af anslaget bör
framdeles öfverlemnns åt styrelsen öfver fängelserna och arbetsinrättningarna.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå att såvida meningen är, att denna öfvertygelse skall
fastställa alla utbetalningar, sorn af Konungens Bef:h:de befinnas
nödvändiga, dels för fångarnes underhåll , dels för
klädespersedlar med hvad mera en fånge behöfver, så kan
jag icke fatta, att dermed vore förenad någon särdeles vinst.
Den oerhörda correspondance, sorn skulle fordras emellan
fångstyrelsen och länsstyrelserna, älven då blott fråga vore
om ett par trädskor, en skjorta, en halsduk, skulle förorsaka
ett oändligt, besvär. Jag tror, att länsstyrelserna gå
tillväga med all möjlig sparsamhet, och hos mig får ingen
fånge någon slags persedel, utan alt jag dertill lemnat mitt
bifall, hvarföre, och då jag tror att sä tillgår öfverallt, jag
icke ser, att någon olägenhet uppstår deraf, att landshöfdingarne
hädanefter, som hittills, hafva denna befattning, hvilken
de ovillkorligen måste hafva, om ej fångarne skola både
svälta och frysa ihjäl, innan svar ifrån öfverstyrelsen hinner
ankomma, huruvida den eller den persedeln får anordnas.
Jag yrkar således, att samma förhållande, som hittills, må
äga rum i hvad angår anslaget lill fångarnes underhåll.
6jo
Den |5 Maj f. m.
Frih. Cederström: Det liar redan af Gr. Löwenhjelm
blifvit i förväg, i afseende pä denna punkt, yttradt, att lian
ansåg fångvården böra tillhöra Just.Statsministerns departement.
Det öfverlemnar jag till den stadga, som i afseende
på ärendenas fördelning emellan departeinentena kommer
alt af K. M. utfärdas; men i afseende på sjelfva den nu förevar.
saken, får jag fästa uppmärksamhet derpå, alt Utsk. icke
gjort sig reda för hvad Utsk. bär föreslagit. Den siste värde
talaren har ganska riktigt anmärkt, att det icke går an,
att Fångstyrelsen skulle bestämma utgifterna för länshäktena
i Riket, emedan dessa utgifter böra ögonblickligen vid förefallande
behof anordnas och i räkenskaperna iakttagas. Redovisningen
deremot bör tillhöra öfverstyrelsen öfver fängelserna,
och kan visserligen, der så nödigt skulle pröfvas,
föredragas K. M. i Statsrådet; men för min del anser jag
redovisningen i detta afseende, som i och för andra utgifter,
böra ske i vanlig ordning; men nödvändigt och alldeles
ovillkorligt nödigt är, alt Konungens Bef:h:de i deras
Jan af under hand häfvande medel förskjuta hvad till fangarnes
underhåll, beklädnad, transporter, reparationer i häktena
m. m. erfordras. I annan händelse skulle de vådligaste
oordningar kunna uppslå, och långsamhet i fråga om fångars
transporterande förorsakas; i följd hvaraf icke allenast
ökade kostnader skulle uppkomma, utan äfven rättvisan
komma att blifva haltande i afseende på brottmålsundersökningen.
Jag begär återremiss af betänk och att Utsk. måtte
uteslu'a sin hemställan om lind. anhållan hos K. M., rörtde
förvaltningen af anslagen, på det att dermed måtte gå hädanefter
som hittills. Det finnes ingen summa, sorn bestämdt
för hvarje län kati anslås, ulan anslaget måste såsom hittills
vara eli förslagsanslag, hvilket utgår med det belopp , sorn
erfordras, och ingenting derutöfver. Skulle något mera någorstädes
anvisas , blir sådant beroende på anmärkn. , sorn
bör föranleda till ansvar för den, som dertill varit vållande.
Fi ih. Leijonhufvud, Abrah : Jag anhåller till en
början om ursiigt, för det jag möjligen i en omständighet
kan komma att yttra detsamma, som jag tror Frih. Cederstiöm
åsyftade, men jag fattade icke rätt hvad han sade.
Det är i anledn. af Gr. Mörners framställning, som jag ber
den värde Grefven fästa sin uppmärksamhet dervid, att den
fråga han framställde icke är densamma, som den Utsk. behandlat.
Så vidt jag förstår, har Utsk. icke blandat sig i
länsstyrelsens administration. Det är icke egentligen de s.
k. förvaringshäktena i länen, utan straffängelserna, hvarom
här är fråga, och jemväl revisorerne yttrat sig. Jag tror
icke, att Fångstyrelsen har någon direct befattning med länshäktena,
så vidt fråga icke är om det allmänna inseendet,
men detaljerna höra icke dit. För öfrigt är det endast ekonomien
i •orrect.-fängelserna och fästningarna, hvarom man
Den 15 Maj f. en.
hill' velat tala. Jag anhåller att få uppläsa det moment i
levisorernes berättelse, sorn omlörmäler detta ämne, oell på
hvilket jag tror att StatsTJtsk. grundat sin framställning.
Del är något mera motiveradt, än Ulskts betänk., hvarom
jag tror att hvar och en kunnat få tillräcklig upplysning,
ilai! han gjort sig mödan ali genomögna pag. 164 af revisorernes
berättelse. Der säges: ”Af Fångstyrelsens hufvudböcker
kan ej inhemtas totalbeloppet, som från statsanslaget till
fångars skjuts, underhåll, medicamenter m. m. eller i öfrigt
utgår, lill vidmakthållande af de inrättningar, hvilka hufvudsakligen
lyda under K. styrelsen, emedan dess befattning
ej omfattar den egentliga fångvården i sin helhet. K. M:s
nåd. propos. den 28 Oct. i83o innehåller nemi. att K. Fångstyrelsen
bör besörja den ekonomiska förvaltningen vid fäslningsfängelserna,
med undantag af Carlskrona, hvartill räknas
bekostande af fångarnes beklädnad, sängkläder, sjukvård,
ved- och lysningsämnen , mat- och dryckeskärl, nödiga reparationer
samt åtskilliga mindre utgifter, men deremot det
egentliga underhållet eller förplägningen fortfarande bestridas
af K. M:s Bef:h:de. Af samma nåd. bref inhemtas jemväl, att
K. Fångstyrelsen, som fästat uppmärksamhet å det ändamålsenliga
uti en odelad förvaltning, hvad fångvården angår, i
und. afgifvit förslag i afseende på dispositionssältet Öfver de
medel, som till fästningsfångars underhåll utgå från landt*
ränterierna, samt att K. M. förklarat sig vilja framdeles i
detta ämne meddela nåd. beslut.” Af denna sista mening
tror jag, att så väl revisorerne som Utsk. haft en skälig anledn.
att framställa frågan. Vidare förekommer: ”Opinionen
har i sednare tider olika uttalat sig i frågorna om fångvården
och dess följder, betraktade i den omfattande betydelsen
såsom straffanstalt, såsom correct.-inrältn., såsom fa It igvårdsanslalt
och ändtligen såsom en mätare öfver förhållandena
med brottmåls-lagstiftningen och straffbestämmelserna ;
och då möjligen snart nog fråga torde väckas om förändringar
i vissa delar af fattigvårds-systemet, synes det icke vara
lämpligt att här tillstyrka partiella eller tillfälliga jemkningar
derutinnan; önskande dock revisorerne, att R. .St., vid
deras blifvande sammanträde, ville i und. uttrycka den öfvertygelse,
att fångvårds-öfverinseendet icke borde vara fördeladt
emellan olika auetoriteter, samt att denna vigtiga angelägenhet
således må ytterligare komma under nåd. pröfning.
” Jag tillåter mig att yrka tillämpning af denna sats,
eftersom jag erkänner mig hufvudsakligen hafva varit motionär
i denna fråga hos revisorerna; och då jag tror, att
Gr. Mörner och jag länka lika i det fallet, att fråga härvid
ej bör uppstå om någon inblandning i Konungens Bef:h:des
befattning med länshäktena, utan här endast afses de allmänna
correct.- och straff-fängelserna, ser jag icke, att Grefven
behöfver yrka återremiss, såvida icke i sjelfva framställningssättet
ligger något, som kan föranleda återremiss.
D e u i5 M a j f. tu.
Hr Sandelhielm: Såvida, enl. hvad den siste värde
talaren antagit, meningen endast är, att arbets- och correct.-  inrättn:r skulle vara under delta inom. inbegripna, kan jag
icke hafva något att deremot erinra, emedan sådana inrältmr
icke finnas i det län , der jag är landshöfding. Det synes
dock, som detta mom. kunde tagas i en vidsträcktare betydelse,
och det har dels en riktning, sorn icke later verkställa
sig och dels en annan, som omöjligen kan leda till
någon verkställighet. Anslaget till fångars vård och underhåll
är ett förslagsanslag, som, enl. nu gällande förfaltn:r, af
Konungens Bef:h:de får disponeras af underhand hafvande
medel, hvilket är nödvändigt. Konungens Bef:h:de måste,
hvar och en i sitt län, hafva den speciella tillsynen öfver
hushållningen och anordningen af medlen, samt uppgörandet
af räkningar, Hvilka betalas af anslaget. Dermed kan en
öfver-fångstyrelse, huru den än organiseras, icke specielt befatta
sig. Såsom den nu är organiserad, låter det alldeles
icke göra sig; men ingenting hindrar, att redovisningen öfver
fångväsendet i landsorterna sammandrages i en gemensam
hufvudbok med redovisningen öfver den allmänna fångvården.
Är blott detta ändamålet med Utskrs framställning,
så möter dervid intet hinder. Jag tror dock icke, att detta
mom. behöfver, såsom Utsk. föreslagit, särskildt hos K. M.
framställas, emedan man vet, att många frågor äro väckta
om ändring i förvaltningen af correct.- och straffinrättn:na.
— Jag förenar mig således med de talare, som begärt återrémiss.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Olika förhållanden göra
olika åsigter. Jag för min del tror icke, att då på samma
ställe finnes så väl Jänsfängelse, som correct.- och arbetsfängelse,
tvänne olika redovisningar, hvilkas åtskiljande skulle
göra mycket besvär, böra upprättas, då de utgå från samma
håll. Jag har således ansett, att Utskrs förslag, att hos K.
M. i und. anhålla, att K. M. ville, under Fångstyrelsens uppsigt,
förena dessa redovisningar och förvaltningen' af anslagen
för fängelserna, kunde lända till en förmån för det hela
samt för enskilda auctoriteter. Jag kan, i följd deraf, icke
annat än önska, att hvad Utsk. i detta afseende tillstyrkt
måtte af K. St. bifallas.
Gr. Mörner: Det är i anledn. af den upplysning Frih.
Leijonhufvud lemnat, som jag begärt att få yttra mig.
Sedan Hr Frih:n upplyst eller uppläst hvad R. St:s revisorer
i denna fråga yttrat, torde jag blott få nämna, att det kan
vara förlåtligt om jag fattat Utsk:s mening annorlunda , då
sjelfva förslaget är helt och hållet omotiveradt; och jag har
så mycket mer varit föranledd att tro meningen vara annan,
än den Frih. Leijonhufvud angifvit, då slutmeningen i Utskts
förslag omfattar fångväsendet i sin helhet. Jag har således
Deu i5 ej f. m.
6,3
fattat meningen så, att den icke blott angick rle Läkten,
der fästningsfångar finnas, utan häktena i allmänhet. Skulle
nu meningen vara den Frih. Leijonhufvud uppgifvit, och som
tyckes instämma med revisorernes berättelse, att bär endast
afse sådana häkten, der fästningsfångar intagas; så skall jag
icke yrka återremiss af betänk., blott ingen ändring sker i
hvad sorn för närvar, är föreskrifvet i afseende på länshäktena
i allmänhet.
Frih. Cederström: Jag kan icke godkänna den siste
talarens yttrande om meningen af hvad som är att hemta
ur revisorernes berättelse; ty här måste de ord ensamt gälla,
som finnas lili Utsk:s betänk.; och hvad Frih. Leijonhufvud
utur revisorernes berättelse, der fråga förekommer blott om
arbets- och correelionshusen, bär anfört, hör icke till detta
betänk.; ty bär hafva vi icke med annat att göra, än StatsUlskls
tillstyrkande, hvilket icke är revisorernes, ulan tydligen
innehållet';'-"att Konungens Bef:h:des hittills ägande befattning
skall concentreras hos Fångstyrelsen, ined tilstyrkan:
"alt hos K. M. i und. anhålla, det täcktes K. M. vidtaga
sådana åtgärder, i följd hvaraf förvaltningen af de anslag,
som för fångväsendet i sin helhet erfordras, kan till K. styrelsen
öfver fängelser och arbi-tsinrättn:r i Riket öfverlemnas;’’
således äfven hela förslagsanslaget för fångarnes transporterande,
bevakningen inom länshäktena och underhåll m.
m.; men Konungens Bef:h:de måste till allt detta förskjuta
nödiga medel, utan föregångna anmälanden och erhållna anordningar
från högre myndighet, om annars fångtransporter
och brottmåls-undersökningar icke skola fördröjas , eiler
de fångne genom svält förgöras m. na. — Jag vidblifver således
min anhållan 0111 återremiss.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Äfven jag har ej kunnat
finna annan mening i Ulsk:s förslag, än den Frih. Cederström
framställt; ty den är tydlig, då i betänk, endast
omtalas Konungens Bef:h:de och de fängelser, som stå under
deras öfverinseende. Ilvad länshäktet i Carlskrona beträffar,
så blifva de brister, som der förefinnas, anmälda
af commendanten, och anordnas inga medel, innan vederbörlig
besigtning till utrönande af behofvet försiggått. Jag tror
således icke, att Utsk. behöfver i delta fall tillstyrka R. St.
att ingå tilt K. M. för att begära mera speciella föreskrifter
än nu finnas. 1 afseende på ett fullkomligt öfverlemnande till
Fångstyrelsen, att bestämma 0111 alla utgifter i detta hänseende,
så skulle jag, på sätt Gr. Posse tillstyrkt, vilja instämma
i ett sådant förslag, såvida ingen annan åtgärd af Konungens
Bef:h:de dervid korn i fråga, än att helt enkelt utbetala
erforderliga medel lill den förvaltning, som af Fångstyielsen
Liefve etablerad på hvarje ställe, der något fängelse
funnes. Det Liefve en stor lättnad för landscontoret
6 H. 85
Den i5 Ma j f. m.
alt slippa liela detta besvär. Men att bibehålla denna beliittning
under landscontoret samt landshöfdingen , och derjemte
lemna Fångstyrelsen inseendet deröfver, tror jag blott
skulle leda till oreda. Skall inseendet och redovisningen,
såsom nu, ankomma på Konungens Bef:h:de, så tror jag således,
att ingen förändring erfordras; men skulle meningen
vara att öfverflytta detta på Fångstyrelsen, så har jag ingenting
deremot, blott villkoret blifver att landscontoret endast
åligger att utassignera medlen.
lista punkten. L i 11, c.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Utsk. har här föreslagit:
"att predikanten vid Malmö correct.-inrättn. må för"klaras
berättigad att, sedan han en tid af 5 år innehaft
"sysslan och derunder ådagalagt skicklighet och nit, uppbära
"i lön ett dubbelt belopp mot hvad nu finnes för honom
"å stat bestämdt, eller tillhopa 1,200 r:dr b:co."
Jag godkänner visserligen den afsigt, som legat till grund
för Utsk:s förslag, att nemi. bibehålla skickliga fångprédikanter,
emedan det behöfves närmare kännedom af personer
och förhållanden vid en sådant anstalt, för alt kunna verka
så som vederbör. Men, å andra sidan , måste man komma
ihåg att Tångarne vid en correct.-inrättn. icke böra anses såsom
stadigvarande, ulan att personalen städse ombytes, och
att det sålunda alltid äro nya bekantskaper att göra af den
tjenstgörande fångpredikanten. Att nu emedlertid vilja tilt
den uppgifna graden förhöja dessa tjejnstemäns löner, skulle
förmodligen vid åtskilliga tillfällen hafva till följd, att samma
persqn för ali sin lid qvarstannade på en sådan plats.
Het tror jag ej vore nyttigt; ty befattningen är så svår och
trägen samt förenad med så många olägenheter, att jag icke
förmpdar; det-en äldre man vöre rätt tjenlig till hennes skötande,
tittan att dertill behöfves en yngre mans friska krafter.
Det förhöjda löneanslag, sorn gifves denna fångpredikant,
borde bestämmas i förhållande till hvad dylika tjenstemän
beviljas på andra ställen, t. ex. vid correct.-iurättnln
på Långholmen eller Smedjegården. Jag tillstyrker således
återremiss, på det att Utsk. må komma i tillfälle att taga i
närmare öfvervägande hvad som kan vara rätt och billigt.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet derföre, att
jag finner uti Utsk:s tillstyrkande, i den nu under öfverläggning
Varande puukt, att Utsk., utan anledn. af någon derom
väckt motion, föreslagit, "att predikanten vid Malmö
"correct.-inrättn. må förklaras berättigad att, sedan han en
"tid af 5 år innehaft sysslan och derunder ådagalagt skicklighet
och nit, uppbära i lön ett dubbelt belopp mot hvad
"nu finnes för honom på stat bestämdt, eller tillhopa 1,200
"r:dr b:co." Men ehuru jag lika med Utsk. anser, att det
vöre nyttigt, om 600 f:dr kunde åt pastorn vid denna in
-
Den i5 Maj f. an
-
C; 5
rättning .anvisas, kan jag likväl icke underlåta att anmärka,
att detta förslag ej blifvit i grundlagsenlig väg väckt.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Till ufsägt för mitt
frånträdande af Ståndets beslut att diseulera detta betänk,
punktvis länder, att jag i tjensteförbållanden nödgades aflägsna
mig och var frånvarande, då beslut derom fattades. Om
litt. b. och c. i Utsk:s betänk, har jag redan yttrat mig.
Jag var nu i begrepp att yttra mig öfver punkten d., som
handlar om Anders Anderssons motion , rörtde bestraffning
och forsling af pionnierer vid Carlsborg. Med denna motion
förenar jag mig fullkomligt. Fångtransporter vålla besvär
och kostnad och fångspillan. Ifrågavar. bestraffning på stäl
let
innebär en ganska riktig concentration.
Gr. Posse: Jag ingår ej i någon undersökning, huruvida
någon motion kommit StatsUtsk. tillhanda, med förslag
alt predikanten vid Malmö correct.-inrättn. skall erhålla
1,200 r:dr i lön, sedan han innehaft tjenste!) i 5 år. Jag vill
blott upplysa några förhållanden, som jag tror skola åstadkomma
någon förändring i Hr von Hartmansdorff* uti dess
yttrande utvecklade åsigter. Jag tror nemi., alt fångpersonalen
på Malmö fästning ej så ofta ombytes; ty denna fästning,
sorn äfven är correct.-inrättn., har vanligen 170 å 180
lifstidsfångar, hvilka icke flyttas, utan utgöra en beständigt
fortfarande personal. Det är högst vigtigt att få en utvald
prest till det ansvarsfulla kallet att umgås med dessa fångar.
Man kan vara en ganska duglig prest, utan att derföre passa
till fångpredikant. De särskilda egenskaper, sorn fordras hos
en sådan, göra äfven att man måste söka honom, och då man
funnit en dertill tjenlig person , så vore det i högsta grad
önskvärdt om man kunde få behålla honom i 5 år. Den
bekantskap med fångarna, han under denna lid kunde förvärfva,
skulle icke obetydligt bidraga till deras förbättring.
För min del tror jag derföre, att det skulle medföra mera
nytta än skada, om han der i all sin tid qvarblefve, ehuru
jag medgifver, att en gammal man icke passar för denna befattning.
Fångpredikantens tjenstgöring är verkligen så mödosam,
alt han med ali billighet kan fordra att erhålla 1,200
r:dr i lön. Jag önskar och tillstyrker derföre, att delta anslag
mätte blifva honom af R St. be v i I jad t, och tror, alt
man derigenom skulle mycket befordra en bättre vård och
ledning för fångarna.
Hr Ribbing: På de skäl, som den siste värde talaren
framställt, och då det är särdeles vigtigt, att vid ett sådant
fängelse en prest finnes, sorn känner den församling han har
att vårda, hvartill kommer att ej mindre än 160 fästningsfångar
äro der stadigvarande, tillstyrker jag bifall till StatsUtsk:s
betänk., dock så, att predikanten på Malmö corret.-  inrätln. må förklaras berättigad alt, sedan han i 5 år innehaft
sysslan och derunder ådagalagt skicklighet och nit, lil
-
6j6
Den i5 Maj f. ra.
laggas, på F å n gs t y re Isen s förordande, att uppbära en
lön till dubbla beloppet mot den på stat uppförda, eller en
tillökning af 600 r:dr b:co årligen, så länge ban med samma
förmåga, nit och skicklighet finnes fortfara;
ty endast så länge borde han få åtnjuta tillökningen, men
då blefve också följden , att denna tillökning icke fortfor
längre, än förmågan, nitet och skickligheten räckte. Om
hans nu i fem år visade förmåga, skicklighet och nit möjligen
kunde upphöra, så fordrades, om han skulle komma
i åtnjutande af deu ifrågasatta tillökningen, att årligen förete
ett förord från Fångstyrelsen. Jag tror att vid en correct.-  inrättn. är det högst vigtigt, att en jemn tillsyn äger rum,
på det att icke ändamålet med inrätfnm måtte förfelas. Jag
skulle derföre anse anslaget och dessa tillägg, såsom villkor
för dess beviljande, vara behöfliga.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jag ämnar icke bestrida
återremiss i denna punkt, helst så många anmärkn:r redan
blifvit gjorda, alt jag förutser, det återremiss af detta
betänk, i alla fall kommer att äga rum; men jag har begärt
ordet för att gifva tillkänna , att jag icke kan förena
mig med Hr von Hartmansdorff. Jag gillar deremot fullkomligt
StatsUtsk:s yttrade åsigt, att sådana lönevillkor böra
för fångpredikanten i Malmö bestämmas, att man kan påräkna,
att han vid sin befattning en längre tid qvarblifver.
Det är visserligen sannt, att tångarne ofta ombytas, mendet
är lika sannt, att sättet att behandla fångarna blir detsamma.
Kunskap om ändamålsenligaste sättet att behandla dem
vinnes endast genom erfarenhet, och denna erfarenhet vinnes
ej utan under en lång utöfning af tjensten. Jag önskar
således att, om det ålägges Fångstyrelsen att till fångpredikant
utse en tjenlig person, det äfven måtte åläggas samma
styrelse att bibehålla honom, så länge som möjligt. Jag instämmer
med Hr Ribbing uti de modificationer ban föreslagit,
ty jag kan också föreställa mig möjligheten af den olägenhet,
som Hr von Hartmansdorff synes befara, nemi. att
en prestman, försedd med 1,200 rtdr i Ion, oaktadt en fram -  skriden ålder hindrade honom alt med tillräcklig drift sköta
sin befattning, likväl kunde önska att få behålla densamma.
Detta skulle förekommas, om Hr Ribbings förslag antoges.
— Slutligen får jag säga, att jag tror den anmärkn., som
Frih. Cederström har gjort, att Ulsk. har gått öfver gränserna
af sin rätt att föreslå, icke är alldeles enlig med förhållandet,
enär Utsk. har fått till sig remitterade åtskilliga
motioner, som åsyftat förbättring af fångvården i allmänhet
och dermed sammanhang ägande ämnen , bland hvilka
äfven det ifrågavar. ämnet torde böra räknas. Jag
hoppas , att Utsk. äfven uti sitt svar på ålerremissen
måtte sträcka sitt förslag lika långt och vidblifva sitt redan
gjorda tillstyrkande, endast msd den af lif Ribbing föreslagna
modidcation.
Den 15 Maj f. m.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Jag kan icke annat
iin instämma med Hr von Hartmansdorff. Jag bar i 24 år
varit läkare för stadens arreslanter. Under denna tid hafva
5 prestombylen vid samma arrester inträffat. De vilja göra
allt för att förbättra dem, de vinlägga sig mycket derom;
men när de firma sin möda fruktlös, så minskas naturligtvis
deras ifver. Om en prest skulle hafva en sådan befattning
i hela sin lifstid, så skulle han efter 10 år vara så utledsen
dervid, att kan knappast skulle vilja tala vid arrestanterna ,
som han funne oefterrättliga. Jag anser således dessa 1,200
r:dr vara alldeles för mycket för en fångpredikant, och anhåller.
att de icke må beviljas, utan ombyte ske af predikanter.
Frih. Cederström: Med anleda, af hvad Gr. Posse
yttrat, begär jag att, för att undanrödja den oformlighet,
som finnes i StatsUtsk:s betänk., få, om R. o. Ad. anser sådant
vara formenligt, i anledn. af StatsUtskts afvikande från
K. M:s nåd. propos,, — ehuru motionstiden redan tilländalupit,
— väcka motion derom, att denna lön, mot de villkor
och resti ictioner, som en annan ledamot här föreslagit,
måtte blifva förhöjd till 1,200 r:dr. Jag gör det likväl endast
under förutsättande, att Ståndet anser en sådan motion
kunna lagligen remitteras.
II. Ex. Hr Gr. Posse: Det är visserligen möjligt,
alt, på sätt Hr af Grubbens nyss yttrat, en fångpredikant,
då han någon tid haft en sådan befattning och finner
att han intet kan uträtta, slutligen ledsnar dervid; men
detta härleder sig icke från hans inre känsla, utan från inrättntns
beskaffenhet, sorn motverkar hans bemödanden. Då
jag yrkat, att de af Sta'sUtsk. föreslagna 1,200 rtdr måtte
anslås till lön åt fångpredikanten i Malmö, så har jag fästat
mig vid den förhoppning, att denna correct.-inrättn. skall i
framliden få en sådan organisation, att dervar. prest icke
må fåfängt bemöda sig 0111 fångarnes förbättring.
Hr Ribbing: Utom hvad den siste talaren yttrat, får
jag anmärka, i afseende på hvad Hr af Grubbens anfort, att
just hvad han framställt, att de unga prester, som blifva
fångpredikanter, måhända alltför häftigt företaga sittarbete,
torde vara orsaken till att de snart tröttna, då de ej lyckas.
Det gifves ett nit, som oupphörligt arbetar i lugn verksamhet,
men också icke förtröttas, och det är ett sådant nit,
som correct.-inrättn:na behöfva. Jag vidblifver således hvad
jag yttrat.
i:sta punkten. Litt. d.
Hr Ribbing: Då Utsk. framställt den önskan att, så
vidt ske kan, vid de å Carlsborgs fästning varande pion ni cevers
bestraffning malte anbefallas sådana med gällande lagar
och författningar öfverensstämmande åtgärder, att kostnaden
för fångarnes forsling kunde undvikas; så tror jag,
De ii i5 Ma j f. In.
alt i denna önskan, ehuru försigtigt den är framställd, då
den likväl uttrycker en önskan att de åtgärder, sorn styrelsen
vidtager, mätte vara med gällande lagar och författningar
öfverensstämmande, ligger något opassande. Om man
har sig bekant, alt det finnes lagar och författningar, som
bestämma, huru bestraffningarna skola ske, att de nemi icke
få ske pä de ställen, der pionniererne äro, utan att de måste
verkställas, — såsom t. ex. med allmänna kyrkoplikten,
— i orten der brottet är begånget; så skulle en sådan önskan,
sorn den Utsk. föreslagit K. St. att till K. M. frambära,
nemi. att pionniererne, utan att forslas, och således på
de ställen der de befinnas, skola bestraffas i enlighet med
gällande lagar, i sjelfva verket innebära en motsägelse. Jag
har ansett mig skyldig att lemna denna upplysning, ifall betänk.
skulle blifva återremilteradt.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Den af mig uppställda
concentrationsprincip , nemi. att hela fångväseudet bör stå
under Just.ministern och således äfven den högsta fångdirectionen
under honom subordinera, strider alldeles icke mot Frih.
.Cederströms åsigt. Med den absoluta concenlrationsprineipen
sammanslår ganska väl, alt subordinerande embetsmy ndiglieterna
i de af Frih:n anförda fall bestrida utgifter pä eget
bevåg och sedan till central-auctoriteten ingå med rapport
och redovisning.
2:dra punkten.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Då erfarenheten ådagalagt,
att de lill underhåll af Kronans hus och byggnader i
landsorten anslagna 35,ooo r:dr varit otillräckliga, så har K.
M. begärt en tillökning i delta anslag. Utsk. har icke ansett
sig kunna tillstyrka della, derföre alt det har funnit
åtskilliga af de företagna arbetena hafva varit af tillfällig
beskaffenhet. Det är visserligen möjligt att, under de sednare
åren, många reparationer blifvit gjorda, som ej äro af den
beskaffenhet, att dylika under de kommande åren skulle förekomma;
men det är å andra sidan gifvet, att just verkställigheten
af dessa reparationer har satt Regeringen i nödvändighet
att uppskjuta andra, som varit af behofvet lika påkallade.
Om man försummar att alltid väl underhålla husen,
så är det en gifven följd, att bristfälligheterna i samma mån
öka sig med hvarje år. Till förekommande af en sådan olägenhet
och föilust för det allmänna, får jag göra anmärkn.
emot denna punkt, och anhåller, att StatsUtsk. ville infordra
fullständiga upplysningar, på det att Utsk. måtte komma
i tillfälle att bedöm ma , om icke ganska många reparationer
å Kronans hus nu förestå, hvilka äro af beskaffenhet
Ben i5 Maj f> m.
679
alt icke längre kunna Uppskjutas, och söm fordra den tillökning
uti anslagssumman, hvilken K. M. hegart.
Frih. Gederström: Med den siste värde talaren instämmer
jag i hans yttrande om behofvet af tillökning uti
anslaget för underhåll af Kronans hus och byggnader i landsorten.
Jag kan, med den ännu närmare sakkännedom jag
ager, vitsorda, att det alldeles ieke är genom reparationer af
tillfällig beskaffenhet, som delta anslag blifvit otillräckligt.
Visserligen kan man säga , att genom eldsvådorna i Wexiö
och Wenersborg behof uppstått, som eljest icke funnits; det
äger sin riktighet, att dessa eldsvådor föranledt tillfälliga utgifter,
men de hafva icke verkat på anslaget , emedan det
varit alldeles otillräckligt att fylla de derigeuom uppkommande
nybyggnads-behof. Emedlertid har Utsk. tillfälle
att af sammandraget öfver reparationerna å Kronans byggnader
erfara, att hvarje är åtskilliga reparationer måst uppskjutas,
emedan anslaget varit otillräckligt, och att, vid
reglerm af sammandraget öfver reparationerna för innevar.
år, blifvit uteslutet hvad för Carlstads och Alingsås’ kronoliäkten
fordras, såsom tillhörande systemet för de nya fängelsebyggnader,
hvartill anslag af R. St. förmodligen blir
anvisadt. Derigenom hafva reparationerna för innevar. år
kunnat efter förslag anordnas. Men, mine herrar! det är ett
factum, som Utsk. kan få besannadt för hvarje år, alltsedan
sisla riksdagen, att icke något år funnits, då icke en del af
de utaf landshöfdingarna begärda och af Öfverintendentsembetet
såsom nödvändiga godkända reparationer måst uppskjutas,
och detta icke endast af de i 3:dje classen, utan äfven
någon gång af de i 2:a och i:a classen å förslaget uppförda,
hvilka eljest ansetts oeftergifligen böra äga rum. Jag
skulle derföre på det högsta önska, att Utsk. måtte besinna
den stora förlägenhet, som uppkommer för Styrelsen, genom
brist på nödiga medel till underhållande i Kronans hus af
tak, dörrar och fönster m. m., som oeftergifligen måste hållas
vid makt.
Frih. von Kraemer, Robert: Äfven jag nr i tillfälle
att kunna vitsorda otillräckligheten af anslaget till underhåll
af Kronans hus och byggnader i landsorterna, och kan såsom
bevis derpå anföra, att vid Upsala slott flera nödvändiga
arbeten måst, i brist af anslag, eftersättas; så t. ex. har
taket på slottet behöft ny kopparbeklädnad, hvilket ej kunnat
verkställas. Jag tillstyrker alltså ålerremiss på detta betänk.
, för att få det anslag beviljadt, som K. M. föreslagit.
Hr Ribbing: Då här är fråga om underhåll af Kronans
hus och byggnader i landsorten, och Utsk. afslagit det
i sådant afseende begärda tillökade anslag, på det skäl, att
orsakerna till otillräckligheten af anslaget egentligen skulle
bero af tillfälliga anlednlr, så föreställer jag mig, att ytterst
68o
Dets 15 Maj f m.
till grund för Utsk:s afstyrkande ligger det skill, att Utsk.
mahanda motser för framliden en alldeles förändrad organisation
afvara allmänna fängelser och de byggnader, som
för samma ändamål i landsorterna äro inrättade Jag tager
mig derföre friheten , ifall detta betänk, kommer alt i
denna del undergå någon förändring, att fästa Utskts uppmärksamhet
på en omständighet, som kanhända torde förtjena
för det allmänna bästa lika mycket afseende, nemi.
derpå, att det icke blott är Kronans hus, hvilka böra komma
i betraktande, på sätt sorn jag förut anfört, utan äfven
sådana hus, som det tillkommer särskilda menigheter att
underhålla; jag menar häradsfängelserna. Det bar nemi.
på sednare åren inträffat, att vissa häradsboer hafva gjort
sig ovanlig moda och kostnad att uppföra dem af sten till
en fasthet, som trotsar tiden. Om det nu skulle hända, att
en förändring af tingslagen och byggnaderna inträffade, så
skulle mycket arbete genom dessa fängelsers uppförande vara
förspildt , hvilket för framtiden borde förekomma?, och
hvarom i det und. svaret angtde denna fråga något torde
böra inryckas.
Hr von Hartmansdorff: Äfven jag bör vitsorda
otillräckligheten af anslaget till allmänna byggnader. För
Calmar slott och andra allmänna byggnader hade en viss andel
af det allmänna byggnadsanslaget blifvit af Kammar-collrm
tillstyrkt och af K. M. bifallet. Denna andel var likväl så
otillräcklig, att jag mäste särskildt anhålla om ett litet anslag,
för att någorlunda kunna iståndsätta tak och fylla fönstergluggar,
så att icke stor skada för Kronan måtte genom
regn och snö förvållas. Det sednare anslaget, ehuru knappt,
var dock beräknadt derpå, att en af huggen sten grundmurad
brunn på slottets borggård af gammal men ypperlig
byggnadskonst, och hvilken håller på att ramla, äfven måtte
kunna sättas i stånd. Men då man slutligen fick medel att
dertill använda, så fanns ingen byggmästare, som vågade
vidröra ett sådant konstverk. Jag sökte förgäfves att antingen
från Stockholm eller Carlskrona få någon, men det var
omöjligt, och arbetena blefvo ogjorda. Denna brist på byggmästare
bör äfven afhjelpas, om de anslag, som tillbyggnader
beviljas, skola medföra åsyftadt gagn.
4:de punkten.
Frih. von Kraemer: Då flera motioner blifvit remitterade
till Ekon.Utsk., rör:de saltpelerrörelsens upphjelpande,
och af delta Utsk. blifvit behandlade, och då Ekon.-  Utsk:s betänk, uti åtskilliga delar skiljer sig från det af
SlatsUtsk. afgifna; så får jag på dessa skäl yrka återremiss,
på det att öfverensstämmelse måtte beredas uti de skiljaktiga
delarna.
6:te
D e n 15 Maj f. m.
6St
6: t e pu n k t e n.
II. Ex Hr Gr. Posse, Arvid: Jag anhåller alt få göra
några anmurknlr emot denna punkt i betänkandet. Anslaget
till extra-utgilter, sorn slått på 8:de hufvudtiteln, Ilar
alltsedan 1809 utgjort 100,»00 r:dr. O111 man lemnar uppmärksamhet
deråt, att alla oförutsedda utgifter inom administrationens
alla grenar skola bestridas med denna summa,
så finner man ock lätteligen, att den icke är öfverflödig, att
den icke ens är tdlräcklig. Erfarenheten har också visat,
att förhållandet är sådant. StatsUlsk. anför såsom skäl till
detta anslags nedsättning, att till cabinettscassan af dessa medel
omkring 4°,000 ■'•‘fr årligen blifvit utgifna; men då extraulgiftsmedlen
blifvit ställda lill K. M:s disposition, för att
användas till diplomatiska utgifter och kurir-resor, m. fl. dylika
behof, så bör det väl ej vara något skäl att nedsätta
anslaget, att del blifvit anvundt till sitt bestämda ändamål.
Jag förutser visserligen att man häremot skall invända, att
•StatsUlsk., uti sitt betänk, angrde 2ldra hufvudtiteln, sökt
utreda alt cabinettscassan icke skall vara uti behof af dessa
4o,ooo r:dr, och att således, då de återstående 60,000 rd:r
under de förflutna åren varit tillräckliga för de öfriga utgifterna,
så borde de också nu vara det. Dervid tager jag
mig dock friheten anmärka, att dels, enl. hvad (1. Ex. Statsministern
för utrikes-ärendena yttrat, kunna dessa 40,000 r:dr
icke undvaras för cabinettscassan, i händelse StatsUtskrs förslag
alt nedsätta anslaget för denna cassa skulle bifallas,
dels ock hufvudsakligast att, enl. hvad räkenskaperna visn,
ganska många utgifter, som bort bestridas af extra-utgiftsmedlen,
i händelse dertill gifvits tillgångar, blifvit bestridda af
besparingar på hufvudtitlarna. Till hvilka följder detta ledt,
är så nogsamt bekant, att jag icke derpå behöfver fästa uppmärksamheten.
Jag nekar icke, att jag, vid granskning af
StatsUtsk:s betänk:n angtde hufvudtitlarna, funnit, att StatsUtsk.
fastat afseende nog mycket på de fördelar, som bespai
ingar i utgifterna åstadkomma , och kanske nog litet å
de skadliga följder, sorn de åstadkomma genom utgifter utöfver
anslagen; men, å andra sidan, har jag uti ett sedermera
inkommet betänk, trott mig finna säker anleda, dertill,
att StatsUtsk. verkligen har för afsigt att bereda möjlighet
för Styrelsen till bibehållande af ordning inom förvaltningen
af Statens medel. Jag anhåller således, att betänk, må återremitteras
i denna punkt; och då jag icke bör neka mig den
förhoppning, att Utsk., vid besvarande af återremissen, finner
lämpligare att vid den ordin.-statsregler:n bereda Styrelsen
de medel, som nödvändigt fordras för administrationens
gång; sä hoppas jag äfven, att Utsk. fäster afseende på hvad
jag rörtde denna punkt har anmärkt. Jag tror detta så mycket
hellre, sorn jag förmodar, alt Utsk , som har för afsigt
6 H. 86
Den 15 Maj f. m.
att, när en gång departementena blifvit bestämda, mellan
deni fördela titlarna och således äfven på deni fördela delta
anslag, skall finna af de summor, som då komma att belöpa
sig på hvarje titel, huru otillräckligt anslaget skulle vara,
om det bestämdes till endast 5o,ooo r:dr.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Förenande mig till alla
delar uti hvad Gr. Posse anfört, yrkar jag bibehållande på
riksstalen af de 100,000 r:dr till extra-utgifternas bestridande.
Såsom skäl deremot kan jag alldeles icke antaga de
anmärknrr, som StatsUtsk. gjort mot det skedda användandet
af anslaget. De 5,200 r:dr, som Svenska Academien uppbär,
äro nödvändiga för denna academis bestånd, och jag
åberopar, i afseende på angelägenheten af denna inrättnings
bestånd, hvad jag derom i förra plenum anfört. Utgiften
för Statstidningen anser jag högst behörig. En sådan tidning
är ett oaflåtligt statsbehof, så väl i juridiskt som i många
flera afseenden, och intet Iand saknar en sådan officiel tidning;
men utan understöd består ingenstädes en sådan tidning.
— K. theaterns andel i anslaget stöder sig på enahanda
grunder, enär detta understöd är ett villkor för dess
bestånd ; och detta åter förordas af grunder, hvilkas utvecklande
jag uppskjuter till ett nära stundande tillfälle. Ministerslatens
behof af sin andel blir än mera trängande i mån
af den föreslagna reduetionen af dess egna anslag. Vid förra
riksdagen belädes den dessutom med en bevilln. af 3 proc.
Utsk. anser sjelft, att första beviljandet af ifrågavar. 100,000
r:dr afsåg kurir-resor och till diplomatiska tjenstgöringen hörande
extra-utgifter. Jag inser icke de ”förändrade politiska
förhållanden,” som nu skulle hafva verkat den minsta förändring
i denna Ständernes åsigt. Axiomatiskt för öfrigt,
och endast som sådant svårt att bevisa, är, att för en sådan
Stat, som Sverige, kan ett anslag af 100,000 r:dr b:co lill
allmänna extra-utgifter icke anses som öfverdrifvet.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förut vid ett tillfälle
yttrat, att jag ansåg 100,000 r:dr till extra-utgifter vara
en för beliofvet alltför ringa summa. Jag förnyar detta
yttrande och tror, lika med Biskop Hedrén och Prosten
Stenhammar, att det dubbla beloppet, eller 200,000 r:dr,
borde vara den summa, som gifves, isynnerhet som de 100,000,
hvilka år 1809 beviljades, och sedan oförändrade qvarstått,
efter då gällande kurs 64. skill., nu i sjelfva verket svara
emot jemnt 200,000 r:dr. Om anslaget 1111 höjes lill detta
belopp, så hafva Ständerne likväl icke gifvit någon tillökning
uti hvad som gafs år 1809. Skulle nu anslaget, såsom
jag äfven anser för riktigt, komma att fördelas mellan de
särskilda förvaltningsgrenarna, så kommer man att desto tydligare
inse, huru nödvändigt det är att summan fördubblas.
Jag anhåller att få tillägga, det summan icke bör ökas genom
extra- utan ordin.-statsreglering. Den extra är ett af
-
Den iS Maj f. m.
steg, snarare stridande mot, än afvikande från vår samhällsförfattning.
Till dea extra-statsregler:n bör icke höra annat,
än tillfälliga anslag för byggnader, inköp af materialier
m. m. d.
Hr Hjerta, Lars: Jag skall icke upplaga It. o. Ad:s
tid med någon öfverflödig discussion. Jag anhåller blott få
yttra, att jag, för min del, önskade bifall till StatsUtsk:sbetänk.
, så mycket mera, som Ståndets omröstning i denna
punkt kommer alt utvisa ett förtroende-votum för den bestående
Regeringen, hvilket votum jag ej tror tiden ännu vara
inne att afgifva, förrän Ståndet vet huru denna Regering
ser ut.
Frill. Cederström: Den siste värde talarens anförande
har gifvit mig anledn. att begära ordet. Han tillstyrker bifall
för den af Utsk. föreslagna nedsättningen till 5o,ooo r:dr
af anslaget för extra-utgifter. Olli den värde ledamoten går
till sin egen cassabok och tillser huru mycket extra-utgifter
han der balancerar för den ringa rörelse han har i jemförelse
med statsverkets förvaltning, så får han tillfälle altbedömma,
huru orättvis han varit i sin framställning. Jag tillstyrker
uppförande på stat af 100,000 r:dr.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag erkänner
visserligen, att 5o,ooo r:dr uti expenser icke är mycket fölen
hel stats behof; inen när dessa 5o,ooo läggas till omkring
15o,ooo årligen calculerade besparingar på hufvudtillarna,
när dertill laggas 4^,000 r:dr för oförutsedda utgifter pä
tredje hufvudtiteln och ytterligare 28,000 r:dr, uppkommande
genom den s. k. rotefrihetsafgiften , hvilket är att anse
som ett extra-anslag, då det icke motsvaras af någon bestämd
utgift; så uppkommer på det hela en tillgång af närmare
3oo 000 r:dr, och vid betraktande häraf visar sig anslaget för
mig icke så ringa, som jag eljest skulle hafva ansett detsamma.
Det har väl för öfrigt icke undfallit R. o. Ad. , att
denna nedsättning af extra-utgiftsanslaget icke inverkar på
de öfriga statsbestyren; ty den har endast inflytande på ca*
bineltscassan och är obetydligt större, än att den motsvarar
den summa af 4å>°oo r:dr, som af detta anslag hittills varit
anvisad cabinettscassan. Det vore således önskligt, att de
värde talare, som yrkat ett förhöjdt anslag, satte Utsk. i tillfälle
alt fullständigare bedomina cabinettscassans behof. Det
enda vi veta uti StatsTJlsk., är, alt denna cassa baft att använda
omkring iäo,ooo r;dr årligen för expenser , samt alt
dessa expenser haft vissa rubriker; men vi hafva icke någon
säker vägledning alt bedomina, huru mycket sorn utgått eller
som anses böra utgå till hvardera af dessa utgiftstitlar. En
framställning har i detta afseende blifvit gjord ifrån StatsIltsk.
, men något bestämdt svar derpå har icke blifvit leinnadt;
och innan SlatsUtsk. kommer uti tillfälle att något
684
D c ii j 5 M a j f. m
klarare genomskåda denna omständighet, tror jag icke Utsk.
äga giiltiga skäl. eller anledn. att kunna lillst) i ka de anslag,
som här blifvit uti stat uppförda.
Frih Boye, Ludv.: Då man måste antaga , att detta
anslag, likasom alla de andra, alser nationens verkliga behof;
så tror jag icke, att man handlar rätt, när man tager
till bestämmelsegrund derför slutsatser om tänkesätten
hos de personer, som bilda Regeringen ; men äfven om man
skulle antaga en sådan i min tanke orimlig sats, af hvilken
skulle följa, att nationen skulle få sitta emellan hvarje gång
som Ministeren icke behagade pluraliteten inom Representationen,
så kan jag icke (inna, att man är mera berättigad
till misstroende, än till förtroende för en Regering, sorn
man icke känner. Jag anhåller om återremiss af detta
betänkande.
Ilr Hjerta: En värd talare, Frih. Cederström, har
gjort mig den äran att hemställa till min egeu erfarenhet,
hvilken proportion de extra-utgifterna uti min lilla rörelse
hafva mot de ordinarie; jag får äran besvara den värde talarens
fråga med åberopande deraf, att det inträffar med mig,
såsom troligen äfven med många andra, att om extra-utgifterna
upptaga en stor proportion af mina utgifter, så kommer
det deraf, att jag i detta afseende har mera förtroende
till min egen styrelse än lill andras.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill vid hvad som
blifvit yltradt 0111 förtroende till den ena eller andra Ministeren
endast anmärka, alt sådana yttranden äro stridande
mot vårt. regeringssätt. Så länge 1720 års Reg.F.
icke är åter införd och med detsamma ett afgörande Råd;
så är det Konungen allena som styrer. Alla yttranden,
som åsyfta, att Han skulle af sina rådgifvare kunna i någon
mån tvingas uti sina regeringsåtgärder, äro grundlagsvidriga.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 59 blef af R. o. Ad. återremitterad
t.
Föredrogs ånyo och bifölls StalsUtsk:s den i5 och 29
sisth April på bordet lagda utlåt. N:o 6’o, i anledn. af Prosten
Sylvans motion, om anslag af statsmedlen till en vid
Stora Råby i Skåne inrättad räddningsanstalt för vilseförda
och moraliskt vårdslösade barn.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Det nu af Ståndet
fattade beslut föranleder mig att vördsamt göra en ny
motion.
Det händer troligen inrättn:n vid Råby detsamma, som
förmodligen kommer att hända Prins Carls inrättn. för vilseförda
barn i hufvudstaden, nemi. att föräldrarna vägra
barnens öfverlemnade åt inrättningen. Skälet till en sådan
Deti i5 Muj f. m.
G85
vägran i hufvudstaden är, att de förderfvade föräldrarne
vinna mera på att låta barnen tigga, kanske äfven stjäla oell
bära hein hvad de på dagen förvärfva, än att låta barnen
intagas uti denna inrättning. Jag uppgifver detta på grund
af den erfarenhet, jag sjelf haft i förening ined en aktningsvärd
kyrkoherde här uti hufvudstaden, i hänseende till en
tiggaregosse, hvilken genom kyrkoherdens försorg intogs uti
en fattigskola, men af modren ulpräktieerades derifrån. Skälet
var, att den vattusiglige gossen kunde, särdeles genom
sitt ohyggliga utseende, på dagen insamla mera matvaror,
än han kunde förtära, och flera slantar än han spelade bort
på kronvägg. Sålunda återförde han öfverskottet med sig
hem till modren. Om föräldrarne sålunda ej vilja lemna
barnen ifrån sig, så inser jag ej huru inrättningen skulle
kunna bemäktiga sig dem. Följden blefve troligen den, att
de barn, som bäst behöfde omvårdnad, eller de, som hade
förderfvade föräldrar, ej kommo i åtnjutande deraf. Jag
vill således, till förekommande deraf, göra en motion, som
kunde underställas Lag- och Ekon.Utsktn eller det sednare
allena, hvilket Ståndet lämpligast finner. Den skulle lyda
som följer.
Hr von Hartmansdorff uppläste derefter följande:
Barn, som beträdes med bettlande eller sysslolöst kringstrykande,
och för hvilket erforderlig sedlig omvårdnad ej
kari hos dess målsmän påräknas, må, antingen det blifvit
för vanart strafFadt eller icke, kunna, uppå kyrkorådets anmälan,
al fattigvården skiljas från sin målsman och till uppfostran
insättas hos andra eller i dertill tjenlig anstalt. Fattigvårdens
beslut i sådana rnål verkställes ulan binder af
besvär, med hvilka förhålles såsom i fråga om stadernas
fattigvård.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag har mig bekant, att ett
betänk., ang:de folkskolorna, är under handläggning uti
Ekon.Utsk., der den grundsats blifvit antagen, att, när föräldrarne
lill den grad försumma och vanvårda sina barn,
att de icke mera böra anses såsom föräldrar, tvångsåtgärder
för barnens uppfostran få vidtagas, och hvilket sålunda öfverensstämmer
med hvad i den förut i ämnet gjorda motionen
blifvit framstäldt; så tror jag, att den af Hr von
Hartmansdorff nu väckta motion kan lämpligen komma under
gemensam handläggning med dylika frågor i Ekon.-  Utsk., Hvilka dit förut blifvit remitterade.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller, att den af
Hr von Hartmansdorff väckta motion och det af Hr Ribbing
i anledn. deraf afgifna yttrande måtte få hvila på bordet
till nästa plenum.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s den 25 och 2g April på
G8G
Don i5 Maj f. m.
bordet lagda utlåt. N:o 6 r, nng:de reglertn af utgifterna under
riksslatens q:de liufvudtitel.
R. o. Ad. ansåg detta utlåt, böra punktvis d isen teras.
I anledn. af nedannämnda punkter blefvo yttranden
afgifria.
i: s t a punkten.
Hr von Hartmansdorff Augt Förr än man kommit
lill förevar, punkt, angrde skiften oell afvittringar, omtalas sid.
3 Tabell-coinmissionen. Jag vill i afseende på densamma
åberopa livad jag förut yttrat i afseende på detta verk, oell
att sålunda hvad som för tabellverket af mig och flera talare
blifvit yrkadt måtte komma detsamma till godo vid anslagets
uppförande på den ena eller andra lnifvudliteln.
Frill. Cederström, Jacob: Innan man uti Utsk:s betänk.
kommer till framställningen af de speciella punkterna,
liar TJtsk. framställt några förslag, uppå hvilka jag anhåller
få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet. Utsk. har nemi. "ansett
sig böra tillstyrka R. St. att besluta, det lån af de å
denna liufvudtitel anslagna medel icke må hädanefter ineddelas.
” Detta Utsk:s tillstyrkande står i fullkomlig strid
med livad R. St. redan vid 1809 års riksdag beslutat, der
de uti moliverna för g:de hufvudtitelns användande expressis
verbis icke föreskrefvo, att medlen borde utlånas, men
yttrade, ali om dessa medel ändamålsenligt användes, skulle
det obetydliga anslaget i framtiden blifva tillräckligt, derunder
annat icke rimligen kan förstås, än alt de i låneväg
skulle disponeras så, att capitalen, återkomna till Statens
disposition, småningom skulle bilda en fond, tillräcklig för
understöd åt näringarna i allt högre utveckling. När sedan
R. St. vid 1810 års riksdag i Örebro, några månader sednare
än den förra riksdagen var afsfutad, funno, att den obetydliga
summan år 1809 under gäle hufvndtiteln blifvit använd
såsom gåfva, så gjordes dervid amnärkn. och yrkades,
att R. St. borde såsom villkor för anslagets fortfarande begära,
alt medlen borde i låneväg mot lag eller utan ränta
disponeras, dock så att eapitalet alltid livart 1 olde år vore
åter till Staten inbetaldt; men R. St. beslöto då, att som
icke 1809 års Ständer vid denna liufvudtitel, grundad på
besparingar i statsutgifterna, fästat det villkor, att K. ÅL
borde dem utlåna, så fick det dervid bero, hvilket förhållande
alltsedan har fortfarit. Likväl liar under sednare
riksdagar, på derom gjord anmärkn , beräkning blifvit uppgjord,
att dessa tillgångar, annorlunda använda, skulle nu
hafva beredt statsverket tillfälle att till näringarna årligen
disponera 700,000 r:dr och i en jemnt stigande progression
följande år, i stället för denna nu till 200,000 r:dr förhöjda
titel, oell hvarigenom näringarnas förkofran således mycket
kraftigare kunnat befrämjas. Det förundrar mig derföre
D c ii i5 M it j f. m.
högligen att finna, det StatsUtsk., med förbiseende af allt
detta, nu tillstyrkt R. St., alt icke Ian af de under denna
lmfvudtitel anslagna medel Iiädanefter må meddelas. Utsk.
liir viii finna, alt den inrätt», eller det jordbruksföretag-,
som icke kan finna tillräckligt understöd genom att fa låna
ulan eller mot en i möjligaste måtto nedsatt ränta, men med
återbetalningsskyldighet inom 10 år, är en inrättning eller
ett företag, som icke bör understödjas. Deremot, om sådana
företag, som kunna bära sig väl genom ett sådant understöd,
kunna erhålla detsamma, så måste detta vara nyttigt
för samhället, och detta kan ske, om icke tillgångarna förskingras
genom deras användande till understöd åt inrältn:r,
som icke kunna komma att motsvara ändamålet med deras
inrättande. Jag kan icke annat än på det högsta afstyrka
den af Utsk. gjorda framställningen i ämnet oell begär återremiss
på betänk., på det alt det måtte af R. St. hos K. M.
anmälas, att de å denna lmfvudtitel anslagna medel icke må
annorlunda än uti låneväg användas. — Iafseende på medlens
fördelning under de 11 särskilda punkterna, har jag intet
annat att anmärka, än alt dessa anslag, såsom tillfälliga,
bort å 8:de lmfvudtiteln uppföras, och g:de hufvudtiteln
lemnäs fri från bestämda dispositioner, och att i allt fall
dessa dispositioner icke måtte med bestämda siffror uppgöras,
utan få bero på tillfälliga omständigheter, som af K. M.
särskildt pröfvas.
5:te punkten.
Hr Edelsvärd, Fredr. Wilh.: Jag anhåller alt få
göra mina anmärkntr vid denna punkt i den ordning, hvartill
StatsUtskrs betänk, föranleder. Jag börjar således med
Degebergs landlbruks-inslitut. Detta institut har sedan sista
riksdag af statsanslag åtnjutit ett årligt understöd af 5,o m
r:dr. Vid denna riksdag har en enskild motion blifvit väckt
om detta anslags förökande till io,65o r:dr b:co, men i
sammanhang med det sålunda begärda tillökade anslaget har
Hr Nonnen, med förordande af motionären, begärt ett räntefiilt
lån af (0,000 r:dr. Utsk. har tillstyrkt, att ett anslag
af 10,000 r:dr årligen må för institutet bifallas, men
deremot afslagit det räntefria lånet. Då detta räntefria lån
afser byggnadernas ökande i och för inrättningen och läroverkets
utvidgning, så föreställer jag mig, att dessa anslag
äro till den grad beroende af hvarandra, att det åsvfiade
ändamålet går förloradt — om icke båda fordringarna bifallas;
ty skall inrättningen utvidgas, kan detta icke ske utan
tillökning i byggnader, och skall åter den erforderliga
byggnads-summan af 10,000 r:dr tagas af det årliga anslaget,
så blir Hr Nonnen naturligtvis urståndsatt alt
uppfylla den honom ålagda förbindelsen att underhålla
3 elever och 24 rättarelärlingar, helst dessutom 61 o r:dr äro
af det äskade årliga anslaget afprutade, och ytterligare kost
-
688
Den i5 Maj f. ra.
naden för en elev tillagd. StatsUlsk. har ansett, att Degeberg
skulle vara som central-institut det allmänna till en
synnerlig nytta. Huru dermed förhåller sig lemuar jag derhän.
Mig synes dock, sorn Degeberg iner vore att anse som
en experimeutalskola än som ett lärdomsverk. Jag skulle
dessutom tro, att Degeberg, med sin inskränkta ägovidd och
i anseende till sin local, till ett större central-institut är
mindre passande. 1*7)1' öfrigt 0111 man skall fasta sig vid de
1 eservalioner, som af Utsk:s samtliga ledamöter af BondeSt.
liro gjorda mot CJtskls beslut i denna punkt, så skulle
Degeberg icke vara mycket förtjent af R. St:s uppmärksamhet.
Jag vill dock ej tro, alt dessa reservationer öro grundade
på verkliga förhållandet, utan tror snarare, att dessa
grunda sig på en hos allmogen rådande fördom mot allt
nytt i landtbruksväg. I sådant fall synes mig behofvet af
så mångå flera landtbruks-ir.stituts organiserande påkalladt,
just för att genom exempel och undervisning motverka en
sådan fördom. Med anledn. häraf, anser jag, att Degeberg
antingen hör få det ytterligare begärda lånet 10,000 r:dr
mot det villkor StatsUtsk. finner för godt föreslå, eller också
icke större anslag än hittills, med skyldighet att underhålla
inrätln:n i samma scala som hittills. Jag vill för öfrigt
icke frånkänna Hr Nonnen all den erkänsla, som nationen
är honom skyldig, emedan han var den förste, som införde
hos oss en praktisk undervisningsanstalt för landtmanna-näringen.
Ytterligare har hos R. o. Ad. af Frih. von Kranieren motion
blifvit väckt om inrättande af ett cenlral-landlbruksinstitut
vid Ulltuna. K. M. har äfven derom lill R. St. aflåtit
en nåd. proposition. StatsUtsk., 'sorn icke kunnat förbise
att, för införande af nödiga förbättringar uti Sveriges
landthushållning, landtbruks-instituts inrättande inom flera
orter af landet skulle kunna anses nyttigt,” har dock icke
handlat efter denna riktiga princip. StatsUtsk. har afslagit
den af Frih. von Kramer gjorda motion, hufvudsakligen på den
grund, att man svårligen kunde finna någon tjenlig föreståndare
för institutet. Jag tror att delta icke är svårt. Jag
föreställer mig, att en föreståndare för ett landlbruks-institut
icke behöfver vara någon egentlig veltenskapsrnan, deremot
mera en man med ordningssinne, sorn kan vårda inrättn:ns
alla ekonomiska delar, deruti biträdd af vederbör,
lärare; och en sådan person tror jag icke vore svår att (inna.
Hvad angår anskaffandet af lärare, som kunna undervisa
uti det theoretiska och praktiska af jordbruket, så förmodar
jag, att sådana kunna erhållas från Degeberg — eljest
vore denna inrättning, efter en tillvarelse af Öfver ett
decennium, föga värdt af någon uppmuntran — och lärare
uti de veltenskapliga ämnena kunna säkerligen et hållas från
det närbelägna universitetet. För öfrigt får jag fästa uppmärk
-
Den i5 Maj f. m.
6 8<j
märksamheten derpå , alt här icke är fråga om någon contant
uppoffring, om Frih. von Krasmers motion bifalles.
Ytterligare har Utsk. sagt, att beredandet af medel för inrättande
af landtbruks-institut borde öfverlemnas åt den
enskilda omtänkan. Jag tror, att hvarken academicr, gymnasier
eller dylika publika läroverk af enskilda blifvit
grundlagda, och att således äfven lindervisnings-anstalter uti
landtmannayrket borde lemnäs på Statens bekostnad, på det
att landtmannen i delta afseende ej må vara mera vanlottad
än Statens öfriga medlemmar.
Hvad åter angår det af Hr von Rosen begärda anslag
till inrättande af ett landtbruks-institut vid Orup i Skåne ,
synes mig beviljandet deraf vara mycket billigt, äfven af det
skäl, att delta institut redan på enskild bekostnad har en
grundfond af 20,000 r:dr b:co, emedan en landtegendom för
denna summa till detta ändamål är inköpt. Jag får således
tillstyrka,, att de af Hr von Rosen begärda 3ooo r:dr mätte
beviljas.
Ehuru jag visserligen icke vill bestrida , att StatsUtsk.
med mycken beredvillighet omfattat delta vigtiga ämne, vill
jag dock fästa Ulskts och Ståndets uppmärksamhet derpå ,
att det tålt mera; ty landtmanna-näringen är den, som hufvudsakligen
bär tyngden af de behof Staten klöfver. JDct
är således billigt, att denna näring erhåller nödig uppmuntran
och derigenom äfven förmågan att draga denna tunga.
— Jag anhåller om återremiss af Utsk:s betänk. , och förenar
mig uti den reservation, som Hr Biskop Hedre'n mot
nu ifrågavar. punkt afgifvit.
Hr af Sille'n, Georg Axel, uppläste följande:
l följd dels af K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof, dels ock af 2:ne motionärers framställningar,
har H. StatsUtsk. föreslagit icke allenast bibehållande
af det vid sisth riksdag.beviljade anslag af 5ooo r:dr b:co
.årligen till Hr Nonnens s. k. jordbruks-institut på Degeberg ,
utan äfven derutöfver en årlig tillökning till lika belopp, så
alt på 5 års tid skulle för berörde inrättning, utom redan,
som mig synes, af Statens medel bortskänkta 27,000 r:dr,
ytterligare bortkastas 5o,ooo r:dr b:co.
Då hos H. R. o. Ad. förevar och till StatsUtsk. remitterades
Frih. von Krasmers motion, om anslående af Ulltuna
kungsgård till ett central-institut för jordbruksskolor, tog jag
mig friheten att uti skriftligt anförande söka ådagalägga umbärligheten,
ieke allenast af en sådan inrättn., utan äfven af
jordbruks-instilutet vid Degeberg samt dylika inrättntr i allmänhet,
och att följaktligen statsverket icke borde betungas
med någon utgift i slikt afseende.
Utsk, har afstyrkt bifall till så väl Frih. von Kraemers
nyssnämnda motion, som äfven de öfriga hos R. o. Ad. vuekö
11. Ö7
D c 11 15 M a j f. jn.
I.i om anslag för åtskilliga jordbruks-institut inom vissa
Ian. Men Utsk. liar, som ofvan år nåmndt, föreslagit en årlig
utgift af 10,000 r:dr b:co till institutet på Degeberg.
Sedan Utsk. anfört innehållet af K. M:s nåd. propos. i
ämnet oell af de motioner, som rörtde anslaget för Degeberg
blifvit väckta samt af IIr Nonnens förslag till utgifterna,
uppgående till io,65o r:dr årligen, anför Utsk. följande:
"Vid öfvervägande häraf, bar Utsk., då erfarenheten visat,
’ att det vid Degeberg inrättade landtbruks-institutet , under
"dess skicklige och nitiske föreståndares ledning, varit af en
' obestridlig nytta för det allmänna, såsom en central-inrättn.,
"hvarifrån utgått praktiskt bildade landtman, af hvilkas verksamhet
betydliga fördelar, medelst förbättringar i landtbruket,
äro att emotse, och då del således är af högsta vigt,
"alt denna inrättn. herodes tillfälle lill en utvidgad vei k”ningskrets,
trott sig böra, i enlighet med hvad K. M. i nåd.
"föreslagit och af ofvanbemälda motionärer blifvit äskadt,
"tillstyrka en af beliofvet påkallad tillökning uti det vid si"sta
riksdag för detta institut beviljade anslag ; hvarvid lik—
"väl, då Utsk. dels trott sig finna , att Ur Nonnens förslagsvis
upprättade stat för institutet, särdeles i hvad angår aflöning
och kosthållning för de särskilda kilarne, torde, äf"ven
om, på sätt Utsk. här nedan föreslagit , fri-elevernes
"antal ökas till 3, kunna något nedsättas, dels under åberopande
af hvad Utsk. i afseende på dispositionen i allmänhet
af de å denna hufvudtitel uppförda anslag här ofvan
"anfort, icke finner lämpligt att tillstyrka det för byggna"ders
utvidgande vid Degeberg ifrågasatta låneunderstöd; men
"Hr Nonnen, utan att kunna göra anspråk på de vid hans
"egendom föreslagna nybyggnaders uppförande på Statens
"bekostnad , deremot synes böra tilldelas cn lämplig ersättning,
för det lian, i och för landtbruks-institutets behof,
"anskaffar och underhåller byggnader, som eljest för egen1
domen icke erfordrades, Utsk. anser det ifrågasatta anslaget
"böra skäligen bestämmas till 10,000 r:dr b:co, deruti inbc"gripna
de redan vid sista riksdag beviljade 5ooo r:dr, hvarigenom
icke allenast den af Hr Nonnen föreslagna plan för
"institutets verksamhet skulle kunna i sin helhet följas, utan
■"äfven tillgång beredas till ersättning för nyssomförmäldä
"byggnaders anskaffande och underhåll; och får Utsk., på
"dessa grunder, tillstyrka R. St., att, jemte berörde förut
"beviljade 5ooo r:dr, ett ytterligare anslag till lika belopp
"må för landtbruks-institutet vid Degeberg på denna litel
"uppföras, att intill nästa riksdag utgå , mot villkor att vid
"institutet kostnadsfritt lemnäs undervisning och uppehälle
"åt 3:ne elever och 24 rättarelärlingar, hvaraf företrädesvis
"en från hvarje af Rikets län, och att , om det skulle visa
"sig, att institutet icke vidare uppfyller sitt ändamål, eller
"föreståndaren underlåter att fullgöra de honom föreskrifna
"villkor, K. M. må äga att, efter förut skedd pröfning,
Den 15 Maj f. m,
”Statens vägnar, uppsäga understödet, med den påföljd, att
"institutet 6 månader derefter anses upphört och ej vidare
”vara berättigad! uppbära något af de anslagna medlen.”
Häraf inhemtas, att hufvudsakliga skälet, hvarpå Utsk.
tillstyrkt anslaget, är det, att erfarenheten visat, att institutet
varit af en obestridlig nytta för det allmänna, såsom en
central-inrättn., hvarifrån utgått praktiskt bildade landtman.
Men huru jäfvas ieke detta skäl af reservanlernes uti Utsk.
yttrande, då beslutet genom votering fattades. Riksdagsfullmtn
Strindlund från VesterNorrland säger: ”Jag anser,
”att Degebergs inrätta, icke ännu ådagalagt den nytta och
”de fördelar, som erfordras för att ytterligare bevilja det
”begärda anslaget; dessutom anser jag, alt om de fördelar,
”sorn förespeglas lill jordbrukets upphjelpande genom detta
”institut, skulle inplantas, i stället att såsom hittills bruka
”Svenska jorden, så skulle snart nog de Svenska åkerfälten
”likna Degebergs och bära en half gröda, då både
”Kronan och presterskapet snart nog skulle finna sig lidan”de,
och om de halfupplyste rältarne från Degeberg inym”pades
på bondhemman, skulle det Svenska BondeStåndet visserligen
icke komma att vinna i bestånd, fastän väl desse
”bönder kunde se bättre ut i ett eller 2 år, ehuru de derefter
blefve säkerligen skiljde från sina bostäder genom tillämpningen
af sina kunskaper, och sedermera vore en plå”ga
för sig sjelfva och onyttiga för samhället;” och Appelqvist
från Blekinge Ian har yttrat: ”Mot H. StatsUtsk:s be"slut,
rör:de ytterligare anslag af 5ooo r:dr till jordbruks”instilutet
på Degeberg, reserverar jag mig och tror det icke
"vara rättsenligt att vid innevar. riksdag fördubbla det an”slag,
Hr Nonnen nu innehar till nämnda institut, förrän R.
"St. blifvit fullkomligen öfvertygade derom, att denna inrättn.
”visat sina välgörande verkningar. De ledamöter, som sträf”vat
för detta dubbla anslag, hafva ej kunnat motsagt eller
"vederlagt de talare, som upplyst, att Hr Nonnen på detta
”institut ej haft under dessa fern åren half skörd emot an”dra
derintill varande vanliga jordbrukare. Således synes
”det icke vara mycket recommenderande att fördubbla anklagen
lill fortfarande misslyckade försök , synnerligen som
”man vet, att Hr Nonnen, utom Ständernes sist beviljade anslag,
af allmänna medel erhållit 1000 r:dr b:co årligen, under
”åren [838 och 1839. Således lära Hr Nonnens förtjenster
”i dessa delar med nämnda summor vara fullkomligen godt-'
”gjorda.”
Med dessa reservanter hafva sig förenat 4 ledamöter i
Utsk. af BondeSt.
När nu upplyst är, att Hr Nonnen lär sina rättarelärlingar
och elever, huru man skall bete sig för att få svag
äring af jorden; när BondeSt., såsom synes af reservanternes
yttranden, hvilket Stånd egentligen skulle draga fördel
af inrättn.-n , anser den icke allenast vara onyttig, utan äf
-
6g 2
Den 15 M ;i j f. m.
ven skadlig; sa hemställer jag vördsamt till H. R. o. Ad., om
det är skäl att vilja så drygt understödja en dylik inrättning.
Det var vid sista riksdag frågan om det nu utgående
anslaget genom motion här väcktes. Jag ingaf då till Ståndet
ett anförandet, deri jag sökte bevisa, att icke något behof
vore af ett sådant institut, som det ifrågavarande. Jag
har fått stöd för min då uttryckta mening af hvad flere
Utskis ledamöter nu yttrat, och derföre inskränker jag icke
mitt yrkande till att blott den föreslagna tillökningen icke
må beviljas, utan utsträcker det äfven derhän, att det nu
utgående måtte vid denna statsreglering upphöra.
Och hvilka föreskrifter har väl Hr Nonnen för sitt åtgörande
för de årliga io,coo r:dr att följa? Det enda är
det villkor Utsk. föreslagit , att vid institutet lemnäs kostnadsfritt
undervisning och uppehälle åt 3:ne elever och 24
rättarelärlingar. Men hvari undervisningen skall bestå, derom
nämnes icke ett ord. Det fordras likväl många föreskrifter
för ett rätt användande af 10,000 r:dr b:co årligen
vid en sådan inrättn., som den ifrågavar., och controller öfver
verkställigheten; hvilket allt endast genom ett noggrann!
reglementerande kan åstadkommas. Man kommer af allt
detta till den slutsats, att det är bäst att Staten icke blandar
sig uti Hr Nonnens institut, utan låter honom sköta det
på egen bekostnad , bäst han gitter; och den som har förtroende
för hans lärlingar, må begagna dem i sin tjenst, och
den som vill sätta dit elever för betalning , må det äfven
göra. Det må allt vara hvars oell ens egen sak.
Man behöfver dessutom endast kasta ögat på det af Hr
Nonnen uppgifna behofvet för alt falla i förvåning öfver den
ytterliga grad af djerfhet, som framlyser, när han, för att få
sin egendom skött på Statens bekostnad, uppför för föreståndaren,
d. v. s. för sig sjelf, 2000 r:dr b:co, för arne lärare
i landthushållningens grund- och hjelpvettenskaper
2,5oo r:dr, för en lärare i praktiska åkerbruket t,o5o r:dr,
för en veterinärlärare, som skulle uppehålla sig vid institutet
6 månader om året, 35o r:dr, för en lärare i landtbruksbokhålleri
3oo rtdr, en lärare i lineal- och modell-ritning
3oo r:dr , en underlärare för rättarelärlingarna 4°° >:dr, en
slöjdare 3oo r:dr, för boningsrum, möbler, sängkläder, eldning,
städning och tvätt åt minst 5 lärare 5oo r:dr, allt årligen.
Nu frågar jag alla dem, sorn hafva någon erfarenhet
af hvad ett praktiskt jordbruk erfordrar, hvad i all verlden
alla dessa lärare skola uträtta? Det förstår åtminstone
icke jag.
Efter omkring 3o års någon erfarenhet såsom egen jordbrukare,
är jag öfvertygad 0111, att jordbrukstheorierna reducera
sig, såsom mycket annat, hvilket man söker att göra
konslmessigt, till ganska enkla satser; och jag kan försäkra,
att i den trakt, der jag nu på 26:te året har min lilla egen
-
De n lä M a j f, m
693
dorn, liar jordbruket ansenligen för k ofra t sig. Der bonden
förr lät sin åker ligga odikad och cj körd, förrän lian skulle
så, och sökte sin föda om sommaren med arbete hos possessionater;
der sköter han nu sin egen jord ordentligen , och
att lega honom till ett enda dagsverke är ej möjligt. Han
plöjer nu sina mässlupna ängar och odlar sina kärr och lagger
igen denna jord till bärande af themotej. Hans öga bedrager-
honom icke. Han vet att ditmarken liar sin lutning,
dit skall vattenaffallet ledas från hans åkrar och kärr. Han
vet, att ju mera kreatur han föder, ju mera spillning fårlian
för att lifva och fröda vexlerna på sin jord. — För öfrigt
och om framdeles det visar sig att Hr Nonnens inrättn.
åstadkommit nytta för landet, så äger ju Konungen i sin
band utväg att derföre belöna stiftaren med hedrande utmärkelse,
och Ständerne, att då med penningeuppoffring undsätta
honom. Nu är det alltför tidigt.
Jag har råkat att blifva vidlyftig, och ämnet skulle föra
mig ännu längre, om jag trodde mig ej derigenom trötta
H. R. o. Ad:s tålamod; men jag kan dock ej återhålla att
yttra den önskan, att II. StatsUtsk. täcktes finna det vara
mera ändamålsenligt, och jag vågar säga patriotiskt, att med
de ifrågavar. 10,000 r:dr fylles någon lucka af de kanske
nog styfmoderligt behandlade 2:dra och 3:dje hufvudtitlarna,
än att de anvisas för Degeberg.
Jag hemställer desto hellre om återremiss i denna del
af StatsUtsk:s utlåt. N:o 61, som jag vet, att BondeSt. återremitterat
detsamma, och anhåller att detta anförande måtte
dervid få åtfölja.
Hr von Rosen, Georg: Jag får på förhand förklara,
att jag icke äger något mjsslroende till Degeberg. Jag önskar
dess framgång, men skulle derjemte tro, att de åsigter,
sorn StatsUtsk. i sitt betänk, framställt, icke äro enliga med
verkliga förhållandet. Jag tror, att ett central-institut minst
bör hvila på en enskild person och dess egendom. Jag
tror, alt ett sådant institut bör hvila på en offentlig inrättn.,
på en större Corporation, ett landtbruks- eller landthushållnings-sällskap.
StatsUtsk. har föreslagit, alt till 5 lägre landtbruksskolor
må disponeras 5ooo r:dr, eller 1000 r:dr åt hvardera.
Visserligen tror jag det vore nyttigt att använda dessa summor,
der K. M. anser det vara tjenligast; men jag tror, att
Utsk. bort fasta afseende på hvad Frih. von Kraemer och
jag i motionsväg yrkat , nemi. anslag för a:ne institut, belägna
så nära till academierna, att de på samma gång kunna
begagnas af dessa sednares elever. Jag tror, att dessa
2:ne läns hushålls-sällskaper, som hort äga tillgång att köpa
en egendom endast för detta ändamål , äfven skulle något
bidraga lill inrältntn. Det är visserligen sannt, att 1000 r:dr
b:co äro anslagna dertill, ifall K. M. finner skäl att lemtia
694
Den i5 Maj f. m.
deni åt dessa institut; men jag anser summan vara så liten,
att ändamålet icke derigenom vinnes, ehuru vi i Skåne
visserligen skulle med tacksamhet mottaga densamma. Det
är egentligen mot den princip, som StatsUtsk. uttalat, hvaremot
jag gör anmärkning. Jag anser nemi., såsom jag nyss
hade äran att yttra, att centraJ-institut icke böra hvila
på enskilda personer, utan vara offentliga inrättntr, som kunna
lemna någon garanti derför. Om vi tänka oss Ulltuna
och Orup, belägna på så litet afstånd från academierna sorn
de verkligen äro, organiserade såsom landthruks-institut ; sa
öfverlemnas till R. St. att bedomina, om icke stor nytta vore
att vänta deraf , att den praktiska undervisningen i landthushållningen
på detta sätt kunde förenas med den theoretiska
bildningen vid academien. Det torde endast finnas få
personer inom detta Stånd, som egna sina söner ensidigt åt
landtbruket; men äfven om man går tjenstemanna-vägen, är
jag öfvertygad derom, attén praktisk kunskap om landtbruket
vid många tillfällen skulle vara nyttig, emedan bland
tjenstemannens befattningar ofta förekomma ämnen, som stå
i beröring med landthushållningen. Går jag till domare,
militärer och administrativa embetsmän , så saknas der ofta
den kunskap i landtbruk, som behöfves för deras befattningar.
Jag tror , att dessa institut kunde blifva af ännu
större nytta, om de kunde organiseras i större scala. Enskilde
jordägare i Skåne hafva boredt en local för institutet;
genom enskilda tillgångar skola äfven framdeles byggnader
åstadkommas; men jag tror, att om Staten ville räcka en
hjelpsam hand dertill, så skulle det betydligt hafva underlättat
deras sträfvande. Jag begär visserligen icke återremiss
för att få en ökad summa; vi skola i Skåne göra hvad
vi kunna. Då R. St. framdeles få se hvad Skåne sjelf gjort,
så må de pröfva, om icke ett större anslag till institutet vid
Orup bör beviljas. Min afsigt var nu egentligen blott att
göra anmärkn. emot den princip, som Utsk. i sitt betänk,
har uttalat.
Uppå begäran af Frih. von Kraemer, Robert, blef Klaf
Harmens’s reservation uppläst.
Frih. von Kraemer uppläste derefter följande:
R. H. St:s StatsUtsk. har vägrat att med sitt bifall understödja
min motion om ett landtbruks-instituts anläggande
å Ulltuna kungsgård , hvarvid jag får vördsamt anmärka
följande:
Penningar, utgörande drifkraften till alla materiella arbeten
, kunna aldrig förefinnas till hvart och ett af alla de
många ändamål man önskar uppnå. Så är förhållandet folden
enskilda, så äfven för Staten. Den upplyste enskilde
ägaren af ett stort industriverk , hvari machineriet
gyr trögt och illa, säger: ,JJag måste afhjelpa denna olägen
-
Den 15 Maj f. m.
liet lill hvad rimligt pris som helst, eljest aflynar eller upphör
min inkomst;” eller, För att föreställa ett ännu klarare
exempel: den omtänksamme jordbrukaren, som med skäl
misstror dugligheten af sitt utsäde, skaffar sig nytt och godt,
äfven med uppoffringar, för alt förekomma missvext på sina
åkrar. Månne nu icke Staten bör handla efter samma
åsigt? Månne den icke bör, om möjligt, handla med ännu
skarpare urskiljning af det rätta och sanna? Jag tror, att
Staten har ovillkorlig förbindelse dertill, och att, för att
rätt kunna uppfylla denna sin skyldighet, Staten bör först
och främst med fullkomlig reda och klarhet bestämma hvilket
hufvudändamål den, genom samhällsim ättn:n, vill söka
att uppnå, och dernäst uppgöra ett på sanning grundadt
systcme för den hushållning, som skall bereda medlen att
oupphörligt mer och mer nalkas detta stora mål.
I förevar, fråga synes det mig likväl, som SlatsUtsk.
gjort en skarp afvikelse från delta systcme. Det tyckes mig
likna den industriidkare, som finner sig icke hafva råd att
försätta sitt verk i riktigt och fullgodt skick, emedan han
måste spara utgifter, eller kanske tydligare, den jordbrukare,
som hellre underkastar sig att lida missvext, än alt bekosta
tillräckligt och godt utsäde åt jorden.
I alla riktningar begäres och i många beviljas äfven af
Staten visserligen billiga och nyttiga understöd för binäringar
med summor af mångfalldigt större belopp, än hälmi
ifrågakomma, men mot modernäringen sjelf är man i
högsta grad njugg. De mindre närings-canalerna vill man
således hålla öppna, men ådrorna till den stora källa, som
måste åt dem alla gifva lif och rörelse, vanvårdas. Delta
kan icke vara klokt och samhällsnyttigt. Det är sannt, att
jorden gifver någon afkastning, blott den vidröres och besås.
Således får till och med okunnigheten och liknöjdheten
betalning för sin usla behandling af henne; men denna
betalning utmätes af den eviga rättvisan. Den är således
afpassad efter förtjensten, men mot våra stegrade samhällsbehof
svarar den ingalunda. Den kunde och skulle dock
göra det, om liknöjdhet och okunnighet, så vidt som möjligt,
bannlystes och efterträddes af verksamhet och sakkännedom,
hvilka jordbruket klafver mera än något annat yrke.
Den ifrågavar. kostnaden, inskränkt till en början till
4ooo r:dr b:co, och efter Ulltuna arrendeårs slut till 8 å
10,000 r:dr b:co årligen för hela Riket, har uppenbart ett
ganska högt runi i utgifternas första dass, eiler ' bland elem,
till hvilka behofvet ovillkorligt tvingar.
StalsUtsk., som inom sig äger personer, hvilka icke
sakna sakkunskap i detta afseende, kan dock icke hafva förbisett,
att jordbruket, i allmänhet tuladt, står vida lägre i
Sverige än i Tyskland med flera länder, der man dock med
klarhet uppfattar denna så ojemförligt vigtiga närings bheof
af ytterligare hjelp och nedlägger derpå betydliga kostnader.
6g6
Den i5 Maj f. :n.
Man har i dessa länder insett, att landtbruks-instituter, som
äro anlagda på enskildes egendomar och hafva penningeunderstöd
af Staten, icke uppfylla ändamålet. Det enskildta
intresset står der alltid i främsta rummet, ty de medel,
hvarmed Staten bidrager, skola alltid tillskynda elen, som
uppbär dem, en ren vinst, han må göra mycket eller litet
för undervisningens befrämjande; och det sannolika blir alltid,
att så litet som möjligt göres, då man är i ovisshet om
huru länge det lemnade statsbidraget kan komma att utfalla,
och isynnerhet sorn controllen öfver sådana inrättningar
nästan är omöjlig, emedan egendomsägarens enskilda affärer
böra nödvändigt sammansmälta med läroverkets.
Att en sådan inrättning är besökt är intet bevis på dess
ändamålsenlighet, så länge endast en finnes, ty i nödfall
mäste man begagna sig af hvad som är att tillgå. Antag
att Staten årligen till en sådan inrättn. lemnade ett bidrag
af 10,000 rtdr b:co, som på 10 år gör 100,000 r:dr b:co, och
antag, alt inrättningen under denna tid fortgått, samt att
bibliothek, instrumenter, modeller och samlingar m. 111., allt
nödvändighetsartiklar för undervisningsverk af detta slag, med
Statens biträde blifvit anskaffade; men efter dessa 10 år
finner sig egendomsägaren icke längre vid att fortsätta, eller
afgår lian med döden, då är inrättningen med detsamma
slut, de samlade materialierna skingras, de 100,000 rtdr b:eo
äro borta, undervisningen stannar af, och det fordras kanske
ett tiotal af år, innan någon annan enskild person uppträder
för organiserandet af ett nytt läroverk. Om denna
summa deremot blifvit anslagen till ett läroverk, anlagdt på
en Statens egendom och under Statens disposition, skulle
dess varaktighet för alla tider vara försäkrad.
Ett hufvudsakligt villkor för dylika inrättningars ändamålsenlighet
är anskaffandet af skickliga lärare, men icke
må någon tro, att personer, som använt möda och kostnader
för att förskaffa sig erforderliga kunskaper, helt och hållet
skola egna sin tid och sitt arbete åt en sådan enskild inrättning,
der deras framtida utkomst på intet sätt är försäkrad,
utan der det alltid måste bero på egendomsägarens
godtycke, huru länge de kunna komma att fortfara i sina
befattningar, som i alla händelser upphöra med hans död.
Lägges nu härtill, att afgiften för eleverna vid privatinrättntr
merendels blir så betydlig, att endast mera bemedlade
äro i tillfälle alt begagna dem, så finner man väl
olämpligheten af en sådan organisation af jordbruks-institut.
Jag kan icke finna något enda skäl, hvarföre landtbruksundervisningsverken
icke skola bekostas af Staten och
stå under dess disposition, likaväl som militär undervisningsverken,
som Tecknologiska-, Carolinska-, Gymnastiska- och
Skogs-institutet, samt Veterinär-inrättningen m. fl. Många
Re
-
Den 15 Maj t. ra.
Regeringar hafva också hyllat den åsigt, att på Statens
egendomar, i grannskap af universiteterna, organisera offentliga
undervisningsverk för landthushållningen, såsom t. ex.
Preussiska Regeringen på ”Eldena,” Saxiska på ”Tharand,”
Wurtenbergska på ”Hohenheim” m. fl.; och i dessa länder
är dock jordbruket vida öfver vårt, och ladugårdsskötsel
n går der i bredd med åkerbruket. Äfven i Finland
har nyligen på en Statens egendom, benämnd Mustia la,
ett landtbruksinstitut blifvit organiseradt , hvarest redan
skicklige agronomer från Sverige lura blifvit som lärare antagna.
Hos oss deremot är ladugårdsskötsel ännu knappt mera
än till namnet, men alldeles icke till rätta gagnet, känd af nutidens
landtmannaerfarenhet. Vi låta oss ännu vetande och
viljande, med god smak, af utländningen skatlläggas för de
lifsmedel, som naturen i vårt land inbjuder till lika, ja
större ymnighet, än i hans. Vi utskicka vårt klingande
mynt för att importera spanmål, till alltför ringa båtnad
för vår utländska credit och inhemska trefnad. Utom den
vanliga ofantliga qvantiteten af ladugårdsprodueter till flera
hundra tusen r:drs värde, blefvo, enligt officiella uppgifter,
år 1838 till Sverige införda 541,662 t:r Säd, troligen till
någon del för att bränna upp, men dock mest för att dermed
rädda landets barn från hungersnöd. Beräknar man
nu endast 8 r:dr b:co såsom inköpspris för denna spanmål,
så utgingo dock endast derföre 1,639.986 r:dr silfver
specie utur landet, som säkert kunnat besparas, om jorden
genom bättre odling gifvit bättre afkastning, och denna afkastning
bättre vårdats. Till sådana kostnader har man
råd, men icke till användandet här hemma af 8 å 10,000
r:dr b:co årligen för att förekomma dem. Ännu en gång
tager jag mig friheten fråga, om detta är klokt. Sjelf svarar
jag tryggt nej och åberopar hvad jag nyss nämnt om den
enskilde mannens upplysta hushållnings-grundsatser, hvilka
stå i uppenbar motsats till detta vårt lands förhållande.
Man förebär mot anläggandet af ett landtbruks-institut
på Ulltuna den stora locala olikheten i landet, men detta
lemnar endast bevis på den ringa kännedom man i allmänhet
äger om dylika läroverk, samt om grunderna för det
praktiska jordbruket. Undervisningen vid dessa läroverk
bör bestå i en systematisk framställning af alla på landthushållningen
och jordbruket inflytande omständigheter samt
af alla praktiska reglor, som erfarenheten gifvit vid handen,
tillika med de förhållanden, under hvilka de 3ro gällande,
och grunderna för deras tillämpning. Den praktiska undervisningen
bör bestå i tillämpningen af det föregående, på
ett ställe, och den som gjort sig fullt reda för alla detaljer
af dessa undervisningens båda delar, bör sedan med
säkerhet kunna ingå i hvilka jordbruks-speculatilmer som helst;
tillfället dertill må vpoa sig vid Mälaren eller i skogsorter.
6 H. 88
6y3 Dea, i5 Mej f. ta.
\
Flere landtbrukare anse det vara nog, om landtbruksskolor
oi’ganiserades endast för r ä 11 a r e -1 ä r I i n g a r; men
ingen, som sjelf har någon kännedom i landlhushållningen,
vill väl åt dem anförtro sin egendom, utan alt sjelf hafva
uppgjort plan för dess behandling, och för att kunna uppgöra
en sådan plan, fordras större kunskaper, än som i en
lägre kurs kan förvärfvas. Egendomsägarne sjeifve eller deras
egendomsförvaltare måste derföre förskaffa sig deni, och
utan de kunskaper en högre kurs meddelar, kan man hvarken
uppgöra den ändamålsenligaste plan för en egendoms
behandling, eller draga full nytta af personer, som genomgått
den lägre. Dessutom mäste man, för att drifva igenom
de förändringar, som allt mer blifva nödvändiga i åkerbruket,
bereda egendomsägarne sjelfva i första rummet tillfälle
att studera sitt yrke; ty huru bra det kan vara att lita på
en annan, så är det dock bättre, om man kan lita på sig
sjelf, och den enda säkra controllen på en förvaltares kunskaper,
nit och redlighet är att sjelf vara honom öfverlägsen.
StatsUtsk. anser sig icke böra tillstyrka anslag, mer än
till ett enda större institut eller till den lätt förgängliga inrättnrn
på Degeberg, sorn dock onekligen har det för sig,
att något är bättre än intet, hvarföre jag ock anser, att
detta understöd i närvar, förhållanden bör beviljas. — Ett
gällande skäl mot ett enda sådant läroverk, är dock landets
vidsträckthet, hvilket förorsakar dryga kostnader för så
väl eleverna, som för tillfälligtvis besökande personer; och
aflägseuheten gör, att alltför många gå miste om läroverkets
begagnande. Äfvenså då endast ett enda läroverk är
att tillgå, kunna lätt dess föreståndares och lärares nit och
drift Svalna, utan att blifva märkligt, då ingen jemförelse
eller täflan finnes. För sjelfva undervisningen är väl förläggningen
af ett landtbruks—institut likgiltigt, men icke så
i många andra fall. Det bör vara så lätt tillgängligt sorn
möjligt, och således communicationerna emellan detsamma
och landets mest befolkade trakter a Ises; ty här, sorn vid
mångå 'fall, gör tillfället att det mången gång begagnas. En
annan omständighet är den, att tillgången på lärare mäste,
så vidt möjligt, tagas i beräkning — och med dessa grunder
för lägels bestämmande, kan väl icke föreslås något
lämpligare än Ulltuna. Lättheten att erhålla skickliga lärare,
ulan alltför betydliga lönebidrag, äfvensom fördelen
för de studerande vid Upsala academi att under sommarferierna
besöka detta läroverk, hvarigenom detsamma äfven
i denna öef köninie att motsvara sin egenskap af en allin
äo 'bildn1ngsänstaIt för hela Sverige, utan förmånsrätt för
nägoli viss provins, tala högt för denna local. Att denna
kungsgård är en Statens egendom, har jag sökt bevisa vara
en väsendtlig fördel såsom befordrande inrättnms bestånd
äfven i framtiden; hvartill kommer, att alla kostnader, sorn
D < n 15 Maj f. m.
699
-der med Statens bidrag till byggnader och förbättringar
nedläggas, komma Staten tillgodo. Ett väsendtligt villkor
finnes äfven bär uppfyldt, det nemi , att den egendom, som
till ett landtbruksinstitut upplåtes, bör vara så stor, att ett
ordentligt jordbruk, med alla dess directa binäringar, derhän
bedrifvas, äfven om någon af dessa sednare, i anseende
till local och läge, till och med komma att drifvas med
förlust; ty undervisningen måste gå framför vinsten, och
en förlust vore i detta fall äfven en lärdom. — För att idka
ladugårdsskötsel med största möjliga vinst, fordras en ladugård
af minst femtio kreatur, och för schäferi-rörelsen ett par hundra
får, ehuru, för att kunna fortgå på förbättringens väg genom
utbildandet af ändamålsenliga racer, detta minimum
dock är litet. När nu Sädesproductionen äfven måste ingå
såsom hufvudsak, och skogshushållningen äfvenledes skall
blifva ett föremål för undervisningen — hvartill omkringliggande
kronoparken vid Ulltuna lemna ett ypperligt tillfälle
— så fordras härtill en icke obetydlig egendom, och
är detta afven nödvändigt, för att ett större antal elever af
den lägre classen må få utrymme nog för den praktiska delen
af undervisningen.
StatsUtsk. synes väl hafva insett allt detta, men föreslår
dock ett uppskof till nästa riksdag med afgörandet af
detta vigtiga ärende, ehuruväl det ej bort undfalla upp
märksamheten,
att detta uppskjutande har menliga följder
och med säkerhet kan sägas vaja gjordt lill en aflägsen
framtid. Om tjenlige föreståndare och lärare skola stå att
finna, hvilket StatsUtsk. befarar ej är händelsen; måste man
i god tid vara beredd på deras anskaffande; mången dertill
skicklig temnar nu fäderneslandet, troligen för alltid, då ingen
utsigt för deras användande här beredes. Hade desse
personer, eller andie, som bilda sig för det agronomiska yrket,
i perspectiv ett redan beslutadt större läroverk föl
jordbruket,
skulle sannerligen den befarade bristen icke äga
rum. — Utarrenderingen af kungsgården bör på 3o år för
sig gå, vid samma lid som nästa riksdag inträffar, under
hvilken säkerligen lika många stora statsangelägenheter komma
under öfverläggning som nu; och man tror, att ett afgörande
i denna del då skall kunna tillvägabringas! Nej—-  resultatet blir, att kungsgården .ånyo utarrenderas, och tillfället
lill bildandet af ett i alla afseenden fördelaktigt landtbruks-institut
går förloradt. •— StatsUtsk. har ej heller lästal
något afseende, hvarken på de skäl K. M. nådigst anfört,
att en icke obetydlig förberedelsetid oundvikligen erfordras
för organisationen af en sådan inrättning, ej heller
på den i min motion gjorda framställning, att nu utgående
arrende af kungsgården, med omkring fyratusen r:dr b:eo
årligen, borde anslås och förräntas till erhållande af eri fond
för uppköp af inventarier m. m. vid arrendetidens slut,
D en t5 Maj f. m.
hvarigenom institutet genast då kunde sättas i full och ändamålsenlig
verksamhet för sitt vigtiga ändamål. En sådan
åtgärd, hvaraf Staten icke kan tillskyndas ringaste förlust,
skulle högst fördelaktigt inverka på alla förberedande åtgärder,
och möjligen äfven föranleda arrendets afstående
förrän tiden dertill är tiiiändalupen.
Jag yrkar således till ärendets behöriga och fullständiga
behandling återremiss till StatsUtsk., som utan tvifvel, moget
uppfattande förslagets stora vigt, med lätthet finner tillgång
till den ringa summa , som fordras för dess utförande,
hvartill jag förslagsvis, till en del åtminstone, kan uppgifva
arrendebeloppet af 3oo t:r spanmål årligen af inom Upsala
län belägna Nyqvarns qvarnar med bro, hvilka delta år, genom
en vunnen rättegång, tillfallit K. M. och Kronan , utgörande
således ett öfverskott i nu föreslagna statsreglering.
— Dock frånträder jag min hemställan om institutets ställande
under Upsala läns bushållnings-sällskaps ansvarighet,
emedan här är fråga om Statens egendom, som naturligtvis
hör förvaltas af ägaren sjelf, och föreslår i stället, att inrättnm
må sällas under öfverinspection af den särskilda styrelse,
som K. M. i nåd. kan finna för godt att dertill förordna.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Pligten bjuder mig,
— och jag fullgör alltid pligtens bud ,— att till StatsUtsk. hembära
min tacksamhet för den utmärkta välvilja, hvarmed
min motion om anslag för Degebergs landtbruks-institut blifvit
omfattad. Jag har således intet alt härvid anmärka; jag
skulle blott hafva önskat, att StatsUtsk., i fortsättning af
sin välvilja, hade tilltrott sig kunna tillstyrka bifall äfven
till den sednare delen af motionen, ang:de det önskade låneunderstödet.
Jag nämner icke detta, under anhållan om
återremiss, såvida icke betänk, i alla fall blir återremitteradt.
Jag blott anser min pligt fördra att uttrycka min önskan,
att StatsUtsk. kunnat tillstyrka ett sådant lån, af hvilket
Staten icke har någon förlust, då det torde vara likgilltigt,
om penningarna mot säkerhet äro nedlagda i egendomen,
eiler om de ligga ofruktbara i Banken eller uti Riksg.cont.
Men det hade varit af mycken vigt för institutets föreståndare,
att under 10 år hafva kunnat erhålla ett räntefritt
lån, för att begagna det till uppförande af de tillökade byggnader,
som för institutets utvidgande oundgängligen erfordras,
hvilka icke öka egendomens värde, utan snarare komma
att ligga den till last för framtiden , och hvilkas uppförande
på hans egen bekostnad således torde medföra många
svårigheter, många betänkligheter å haus sida.
Jag begärde nu egentligen ordet, i anledn. af det långa
anförande, som en värd talare nyligen uppläst, hvilket anförande
likväl, om man afprutar hvad som var afskrifvet
utur StatsUtskts betänk, och de dervid fogade reservationer,
icke var så särdeles långt, men icke dessmindre vittnar om
I) e n 15 Maj f. m.
1 oi
fullkomlig brist på sakkännedom, brist på kännedom om förhållandena
på stället. Den värde talaren har ensamt fästat
sig vid reservationerna af några bland BondeStrs ledamöter
inom Utsk. Så vidt mig är bekant, liar ingen enda af dessa
ledamöter någonsin varit på Degeberg och tagit närmare
kännedom om inrättntn. Deremot finnas inom detta Hus
flere ledamöter, som sjelfve varit der och med uppmärksamhet
gjort sig underrättade om inrättn:n, och hvilkas omdöme
således säkerligen har varit rådfördt vid denna motions
afgörande inom StatsUtsk. En vederläggning af de
nyssnämnda reservanternes mening hemtar jag särskildt deraf,
att en ledamot af BondeSt. från Skaraborgs län , hvilken
sjelf sitter i StatsUtsk. och bättre än de öfriga ledamöterna
af samma Stånd kunnat meddela upplysningar om institutet,
icke reserverat sig emot Utsk:s beslut, utan tvertom
instämt i pluraliteteus mening och ansett inrättnrn förtjena
uppmuntran.
Hvad den värde talaren yttrat om missvext och felslagna
grödor, torde ej vara svårt att vederlägga. Om han sisth
år inställt sig vid Degeberg, så hade han der fått se den
vackraste grödan i liela orten. Jag åberopar i delta afseendet
intyg af Hr Statsrådet och Gommendeuren Poppius, som af
K. M. blifvit tillförordnad alt hafva högsta inspectionen öfver
denna inrättning. Han inställde sig uti Juni månad vid
Degeberg, då jag var honom der till mötes, af det skäl, alt
K. M. i nåd. behagat förordna mig att vara en af ledamöterna
uti inrättnrns styrelse. Hans vitsord torde ej kunna
jäfvas. Jag besökte Degeberg äfven sednare på året, eller i
October månad, åtföljd af Landshöfdingen i Skaraborgs län,
som jemväl är en af ledamöterna i styrelsen. Yi sago då,
bland annat, ett utsäde af omkring 56 tunnor råg och hvete,
hvars brodd var den vackraste man någonsin kunde önska,
och der det ej kunde upptäckas en fläck , så stor som ett
bord, hvilken ej var lika vacker.
Vill den värde talaren ytterligare söka vinna kännedom
af inrättnrn och dess beskaffenhet, så inbjuder jag honom att
inställa sig der den 19 nästkommande Juni, då Hr Statsrådet
Poppius och directionens ledamöter der skola infinna sig,
dels för aLt besigtiga inrättntn, och dels för att hålla examen
med eleverna och rältarelärlingarna. Jag tror, att den
värde talaren, om han emottager inbjudningen , skall derefter
få en helt annan opinion, än den han 1111 äger, grundande
sig allenast på några få reservanters yttranden, hvilka
sakna all speciel kännedom om inrättningen.
I öfrigt skulle jag tro, att det utmärkta deltagande, som
min motion i början af riksdagen väckte inom detta Stånd,
och den utmärkta välvilja, hvarmed densamma inom H.
StatsUtsk. blifvit omfattad, innebära den starkaste vederläggning
af hvad den värde talaren anfört.
D«n i5 Maj f. m.
Slutligen kan jag icke undertrycka den önskan , att
StatsUtsk. måtte kunna mera behjerta och kraftigare understödja
de motioner, som af Frih. von Kraemer och Hr
von Eosen blifvit väckta om lika beskaffade instituters inrättande
i Upland och Skåne. Jag inskränker mig i sådant
afseende till att åberopa hvad de värde mötionärerne här
sjelfve yttrat, och anhåller, i händelse af återremiss, att äfven
detta yttrande måtte till StatsUtsk. få densamma åtfölja.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Det är allmänt bekant,
huru svårt det är att få Svenska bonden att gå från sina
vanor och inhemta större kunskaper, än far och farfar haft.
Uti denna fråga anser jag vårt BondeSt. vara fullkomligt
representeradt i de reservationer, som blifvit afgifna i nu
förevar, utlåtande. Hr af Sil le n är deremot af ett helt annat
slag; jag känner honom mycket väl; han sköter sin egendom
så, att om man kunde få tillräckligt antal rattareläi
lingar ifrån honom, så vore Degeberg öfverflödigt; han
för sjelf plogen och undervisar sitt folk, samt har en äring,
sadan sorn man icke kan få vid något institut, emedan vid
sådana instituter är mera fråga om att undervisa deni, som
komma dit, än att uppdrifva äringen till den grad, som man
på andra ställen kan få se. — Jag åberopar vittnesbördet af
dem, som sett Mögelin, der Thaer fått sitt stora rykte, och
hvarifrån har spridt sig den lust, som inträngt i alla länder,
alt öka productionen af jorden.— Här har blifvit sagdt,
att det icke är på en enskild egendom, som sådana försök
böra göras och sådana instituter inrättas. Jag kail ej instämma
uti denna mening; man vet att alla företag af Staten
sjelf alltid äro kostsammare, än de, som göras på det
sätt , att de utföras af enskild man, med understöd af Staten
emot bestämda villkor. De talare, sorn begagnat Degeberg,
äro af en helt annan tanke, än de, som till Degebergs
nachdel i. Utsk. hafva yttrat sig. Alla de län, som erhållit
rättarelärlingar från Degeberg, kunna icke annat än prisa det
kloka företaget att inrätta en sådan landtbruksskola, och det
skulle vara en stor afsaknad, om denna inrättn. skulle komma
alt upphöra. Tonan densamma har hunnit en tillräcklig
och nödig utvidgning, tror jag att det vore mindre omtänksamt
att splittra, de medel, som R. St. hafva att för sådana
ändamål disponera. Jag yttrar mig nu mot mitt eget och
det läns intresse, som jag förestår, emedan det skulle vara
närmare för oss att skicka våra lärlingar lill Ulltuna; men
hvad som här blifvit anfördt om Degebergs aflägsna station,
kan jag icke medgifva, då icke allenast diligence-linien, utan
äfven Götha-canal går fram i dess grannskap.
I anseende till hvad jag nu anfört, och i betraktande
af den erkänsla, söm åtminstone Westmanland hyser för Hr
Nonnen, kan jag icke underlåta att anmärka, att uti Stats
-
Den i5 Maj f. m.
XJtsk:s utlåt, öfver detta ämne ligger en hårdhet, som jag
skulle önska kunde, genom tillsättning af några få ord, blifva
något uppmjukad. Sålunda har Utsk. för detta anslags
åtnjutande föreslagit det villkor: ”att vid institutet kostnadsfritt
lemnäs undervisning och uppehälle åt 3:»e elever och
”24 rättarelärlingar , hvaraf företrädesvis en från hvarje af
”Rikets län;’’ sedan tillägges: ”och att , om del skulle visa
”sig, att institutet icke vidare uppfyller sitt ändamål.” Harvid
anhåller jag, att, ifall StatsUtsk:s betänk, blir återremitterad
t , Utsk. måtte taga i pröfning, 0111 icke mati kunde inskjuta
orden: ”hvad som ej är alt förmoda,” så alt denna
fras i stället får följande lydelse : ”0111 det skulle visa sig,
”hvad sotn ej är att förmoda, att institutet” etc. Föröfrigt
har jag intet annat att önska, än att förevar, utlåt, måtte
blifva återremitteradt, på det alt de aninärkn:r, som nu blifvit
gjorda, malte blifva granskade och tagas i betraktande
vid författande af det nya betänk., som Utsk. kommer, i
följe af ålerremissen, att i detta ämne till R. St. afgifva.
Ilr af Sillen: Med anledn. af Hr Gyllenhaals yttrande,
får jag åberopa mitt för en stund sedan upplästa skriftliga
anförande, hvilket jag icke Ilar grundat på egen erfarenhet,
utan på de yttranden, som reservanlerne inom StatsUtsk,
hafva afgifvit, och de hafva åter åberopat andras utlåtanden.
I afseende åter på hvad Frih. Ridderstolpe anmärkt, så
får jag nämna, att från min lilla egendom kan Frih:n ej få
någon rättare. Icke heller har jag haft tillfälle att sjelf lägga
handen vid plogen, ty min tid, såsom tjensteman, har varit
alltför mycket upplagen af andra göromål.
Hr Westfelt, Nils: Äfven jag vill med min röst biträda
det anslag , som StatsUtsk. tillstyrkt för Degeberg,
nemi. 10,000 rjdr, ehuru jag uppriktigt bekänner, att jag
liade trott 5ooo r:dr vara tillräckliga. Men jag hyser den
förhoppning, alt genom den föreslagna tillökningen af 5ooo
r:dr, skall institutet vid Degeberg följdrikare fortgå på den
bana del beträdt. Jag har sjelf varit på Degeberg oell tagit
kännedom af institutet. Der finnes visserligen åtskilliga
brister, som kunna afhjelpas, och jag hoppas äfven att de
skola blifva afhulpna; men hvad jag isynnerhet har att anmärka
emot Degeberg, och hvilket jag också tror lill en del
vara anledn:n, hvarföre Hr Nonnen sett sig nödsakad att begära
ökade anslag, är, att lian experimenterar med liela sin
egendom. Det tillgår ej så utomlands. Jag har varit i
Schweitz vid HofFwyl och sett institutet derstädes. Jorden är
der delad i 2:ne delar ; den ena skötes såsom privat egendom
och den andra delen såsom experimentalfält. Detta är icke
fallet vid Degeberg, hvarest, såsom jag nyss haft äran nämna,
all jorden begagnas såsom experimentalfält; men om Hr
Nonnen i stället, enl. nyssnämnda metod, indelade jorden vid
Dea 15 M a j f; to.
Degeberg uti i:ne delar, och skötte den eua såsom sin egendom,
under det han begagnade den andra till experimentalfält,
så tror jag, att ett vida förmånligare resultat vöre att
förvänta. Jag säger icke detta för att på något sätt klandra
Hr Nonnen , utan har dermed blott velat uttrycka min
mening, huru det borde vara.
Jag saknar här Landshöfdingen i Nyköpings län, Gr. Frölich,
som väckt en motion i samma anda. Såsom boende i
Södermanland , får jng hembära Utsk. min tacksamhet för
det lilla anslag, som för länet blifvit tillstyrkt. Jag yrkar
icke något större, ty jag är öfvertygad, att Utsk. gifvit hvad
det bar råd alt lemna.
Frih. Ridderstolpe: Utom hvad jag anfört till förmån
för Hr Nonnen, har den siste värde talaren anfört ett
skäl till, som jag förbigått, nemi. det, att Hr Nonnen icke
delat sin jord i a:ne delar, för att sköta den ena delen till
sin egen vinning. Åtminstone söka vi undvika att ari endera
ut Kronans jord till den, som har hemmanet bredvid; ty annars
vore man säker, alt det blir arrendatorns eget hemman,
som finge vinsten, och att Kronans bredvid liggande
jord derpå blefve så lidande, att den skulle komma i ödesmål.
I anseende härtill har jag mycken aktning för Hr
Nonnen, för det han ej på förenämnda sätt fördelat sin jordrymd
, och yrkar, att hvad StatsUtsk. i detta fall kan göra
måtte för Hr Nonnen blifva gjordt.
Hr Westfelt: Om det är en ny lära uti statshushållningen,
så har jag intet att anmärka mot hvad Frih. Ridderstolpe
anfört; men enl. den erfarenhet jag har, huru det
tillgår hos Hr Fellenberg vid dess landtbi uks-institut, äfvensom
Hr Fellenberg derom öfverlygade mig, att man ej på
ett experimentalfält kan räkna lika stor afkastning , som på
en vanlig landtegendom — och detta är naturligt, emedan
man, för att visa huru jorden bör skötas, använder mera arbete
derpå, än hvad som passar för den jordmånen och tvertom
— så tror jag, alt man icke kan på ett experimentalfält
beräkna en så rik skörd, som jorden eljest kunde gifva.
6 : t e punkten.
Gr. Mörner, Carl: Jag får säga, att bland de medel,
som befordra jordbruket och landtmannanäringen, anser jag
de agronomer, som vi hafva här i Sverige , vara ett af de
vigtigaste. Här äro, dels af Hr De Marö, dels af Frih. von
Kraemer, motioner väckta om anslag för a:ne agronomer i
vårt land. Utsk. har förnämligast stött sitt tillstyrkande af
afslag å dessa motioner derpå, att det skulle vara ovisst, om
icke Jonsson vore hindrad att emottaga en sådan befattning,
hvarföre Utsk. endast ansett sig kunna tillstyrka anslag för
en enda agronom. Det skäl, som Utsk. åberopat för sitt
Den i5 Maj f. in.
afslag, stödjer sig mycket på Frih. von Kroemers förmodan
att Jonsson icke vidare vore att tillgå för Sverige. I detta
afseende får jag äran upplysa, att Jonsson, som för närvar,
vistas i Finland, åtnjuter der ett betydligt arfvode, och har
för en längre tid blifvit erbjuden lika beskaffade förmåner,
men af förkärlek för Sverige bar han afsagt sig detta anbud
för längre tid än detta år, hvarföre jag å Kronobergs
läns bushållssällskaps vägnar contraherat med honom , alt
han i 4 års tid, från och med år i84i, skall vara tillgänglig
för länet att anlita; och jag förmodar, att äfven andra
län erna begagna hans biträde. Det är likväl alldeles omöjligt,
att alla län blifva belåtna med en enda agronom , och
då StatsUtsk. tyckes hafva gått ut ifrån den synpunkten,
att icke lemna betydliga bidrag till något Jandtbruks-institul,
med undantag af Degebergs, så är detta ett ytterligare skäl
att tillstyrka bifall till ifrågavar. motioner. I händelse af
återremiss anhåller jag derföre, att Utsk. måtte bestämdt
förklara, att ett arfvode bör få uppbäras af Jonsson, hvilken
med säkerhet blir att påräkna för Sverige, och lill hvilken
vi redan hafva stora förbindelser för den möda och
skicklighet han hos oss ådagalagt, äfven hvad Kronobergs
län beträffar. Jag ser i öfrigt icke, hvarföre icke Utsk.
skulle kunna tillstyrka så beskaffade arlvoden lör 2.‘ne agronomer,
hvilka visserligen i vårt land skulle blifva fullt sysselsatte.
Frih. von Kraemer : Jag yrkar återremiss på denna punkt
i Ulsk:s betänk, af den anleda., att en af Hr Statsrådet Poppius
väckt motion har blifvit lill Ekon.Utsk. remitterad
och der på olika sätt behandlad. Uti denna motion har lian
begärt, att statsanslag, jemte några andra förmåner, måtte
beviljas åt Jonsson. Ekon.Utsk. har handlagt ärendet
och föreslagit att Jonsson måtte fä ett anslag af i,5oo r:dr
b:co årligen, och att det dessutom åt honom mätte anslås
ett resestipendium för en resa till Skottland; med ett ord,
detta betänk, af Ekon.Utsk. är åtminstone i del mesta skiljaktigt
från det af StatsUtsk. afgifna; det bar visserligen
blifvit StatsUtsk. meddeladt, men bar troligen kommit sednare
dit, än detta ämne af StatsUtsk. blifvit handlagdt. Jag
anhåller således, på det att de båda betänkandena måtte
blifva bragla i öfverensstämmelse med hvarandra , att StatsUtsk:s
nu föredragna betänk måtte blifva återremitteradt.
Frih. Cederström, Jacob: Under den 6:te punkten
hade jag väntat att finna Utsk:s svar på K. M:s nåd. propus.,
rörtde Landshöfdingens på Gottland begäran om anslag i
låneväg till myrornas aftappande derstädes. Väl har jag funnit
att Utsk. föreslagit, alt alla lån på denna hufvudtilel
skola afskaffas; men deremot är nnmärkn. gjord , och som
Gottland icke är i behof af en allmosa för alt bedrifva my6
U. 89
D en 15 Maj f. m.
ror nas aftappning, men val af capitalbidrag under den tid,
som deras utdikning lill vattnets aftappning påstår; så anhåller
jag, att, utan afseende på en extra-statsreglering, hvars
tillvaro jag icke erkänner vara öfverensstämmande med våra
grundlagar, SlatsUtsk. måtte tillstyrka, alt provinsen Gottland
mätte få i låneväg uppbära de nö'diga medlen, helst
af gtde hufvudtiteln , på det att, när lånet blifvit ålerbetaldt
af Gottland, det må kunna användas af andra provinser; och
jag skulle jemväl tro, att StatsUtsk. hade gjort lätt, om det
med Ekon.Utsk. gemensamt bered t och yttrat sig öfver sådana
frågor.
Hr Westfelt förenade sig med Frih. von Kraemer
och förklarade, att det han uppgifvit verkligen vore med
förhållandet öfverens lärn mande.
8:de punkten.
Hr von Hartmansdorff, Ali g.: Afden korta framställning,
som här är gjord, rörtde Technologiska institutet,
kan jag icke rätt veta om meningen är att minska anslaget
för institutet, örn så är, vidblifver jag den framställning ,
som Hr Biskop Hedren och Prosten Stenhammar gjort uti
deras reservationer mot Utsk:s betänkande.
StatsUtskrs utlåt. N:o 61 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den i5 Maj lS/jo,
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades a:ne prol.utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den n.5 och 29 sisth April
på bordet lagda utlåt. N:o 62, angtde reglertn af utgifterna
under riksslatens tionde hufvudtitel.
R. o. Ad. beslöt, att detta utlåt, skulle punktvis discuteras.
Hr af Donner, Gust. Wilh.: Då jag nu anhåller
om återremiss af den punkt uti ifrågavar. betänk., som hand
-
Den i5 Maj e.-tn.
lar om gymnastiska central-institutet, ber jag att i ett annat
plenum lii skriftligen utveckla mina tankar i detta ämne.
I anledning af nedannämnda punkter blefvo yttranden
algil n a.
lista punkten. Litt. b.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att lä
instämma i Biskop LIediens och Prosten Stenhammars reservationer
i afseende på vin- och byggnadssäden i Sollerö och
Ulric* Eleonor* pastorat.
aldra punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot
öfverförandet af den i detta hänseende beräknade summan.
Jag hoppas, att StatsUtsk. icke haft annan mening, än alt
yttra sig endast i afseende pä beloppet; ty det är, så alt
säga, icke ett anslag, utan ränta på en fond, hvilken tillhör
Lappmarks-eoclesiastik verk och är således oberoende af
anslag.
3:dje punkten. Litt. a.
Hr von Hartmansdorff: Det förekommer vid morn.
a. det oförväntade förhållande, att StatsUtsk. tillstyrkt till
materiella behof vid Lunds universitet aooo r:dr meri deremot
afstyrkt en dylik summa åt universitetet i Upsala.
Detta måtte hafva tillkommit genom misstag, eller ock att
de ledamöter, som tillstyrkt anslaget för Lund, varit frånvar.
vid beslutets fattande rör:de Upsala; ty det mätte ej
hafva varit Utsk:s mening att göra skilnad mellan de båda
academierna. Jag hoppas således att häruti måtte göras rättelse
i ett blifvande nytt betänk., emedan jag förmodar alt
det förevar, återremitteras.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag ber få upplysa Stån
det,
att det ej förhåller sig så, som Hr von Hartmansdorff
uppgifvit, emedan frågan 0111 dessa anslag blifvit af en och
samma majoritet afgjord genom votering.
Hr af Donner: Jag är förekommen af Hr von Hart
mansdorff,
och har ingenting att tillägga.
Hr Munck äf Rosenschöld, Nils Rudolph: Af
samma skäl som Utsk. sjelf anfört, eller derföre att Upsala
academi är rikare donerad än Lunds, finner jag billigt, att
Utsk. tillstyrkt 2000 r:dr för denna sednare academis materiella
behof, äfven om Rikets tillgångar icke skulle medgifva
beviljandet af samma anslag för Upsala. Jag vågar
alltså tillstyrka bifall lill denna del af Utsk:s betänkande.
3 : d j e punkten. Litt. c.
Hr von Hartmansdorff: I afseende pä moni. c.
tillstyrker Utsk., att, mot villkor att föreläsningar vid begge
708 DyijiS Maj e. m.
\
universiteten hädanefter hållas öfver Rikets grundlagar och
conslitutionella institutioner, ina vid hvardera universitetets
verldsliga faculteter för 2:ne professorer, af hvilka minst en
uti den juridiska, å stat uppföras 4 nya löner å 1600 r:dr,
med iakttagande, att dessa löner ej komma att oskiljaktigt
förenas med de nya lärostolarna, utan, så vidt sådant med
universitetens nu gällande institutioner kan förenas, inneliafvas
af de sist utnämnda, intilldess de kunna komma i åtnjutande
af högre förut befintliga professorslöner. Det H.
Ståndet täckes härutaf finna, alt StatsUtsk. äfven i denna
punkt gjort ett villkor vid det föreslagna anslaget till nya
professorer, nemi. att hålla föreläsningar öfver Rikets grundlagar
och constitu tionella institutioner, såsom det
heter på det nya riksd språket. Jag har visserligen ingenting
alt i allmänhet deremot erinra; men om man vill göra
sådant lill ett bestämdt föreläsningsämne, utöfver hvad som
egentligen kunde höra till förhören, om jag så får säga, så
är det något vanskligt att veta, huru långt dessa föreläsningar
skola sträcka sig och hvad dermed egentligen åsyftas.
Är meningen att göra några utläggningar öfver våra grundlagar,
vidsträcktare än hvad deras ordalydelse innebär, så
skulle det möjligen föranleda, att också i Stånden uppträdde
riksdagsmän, som ville göra utläggningar öfver hvad grundlagarne
bokstafligen stadga, hvilket åter vore stridande mot
föreskriften i Reg.F:n. Det skulle också kunna hända, att
dessa utläggningar af grundlagen lumde varda stridande mot
nuvar. eller blifvande StatsUtsk:s egna förmeningar om
grundlagens innehåll o. s. v. Jag tror således det vore bäst,
att i detta fall icke göra några villkor, hvilkas vigt man
ej så noga kan beräkna. Hvad sjelfva lönerna angår, så
är det visserligen en nyhet, så vidt Upsala beträffar, att
tillsätta professorer, med ringare löner för de yngre än för
de äldre. Vid Lunds universitet har det varit brukligt,
men befunnits snarare skadligt än gagneligt. Emedlertid,
då något alltid är bättre än intet, är det visserligen
skäl att emottaga äfven den ringare lönen, om man ej kan
få den högre.
3:dje punkten. Litt. d.
Hr von Hartmansdorff: Här har i mom. d af
Ulsk. blifvit föreslaget ett anslag af 600 r:dr för att befordra
kännedomen af Sanscrit och Persiska språken men vid
Upsala universitet allena; jag vet ej, huruvida StatsUtsk.
med detta anslag, ensamt till Upsala, velat godtgöra hvad
jag ansett för orättvist i fördelning af medlen till malrielen.
Men vida riktigare hade det, efter min tanke, varit, om
Utsk. föreslagit, att Konungen kunde begagna summan vid
hvilkendera af våra arne universitet som helst. Skälet till
Utskrs här yttrade mening lär varit, att en kunnig man i
förevar, språk för närvar, befinnes i Upsala, men icke 1
D e ii i5 Maj e. ni
Lund. Men, oin denne nian ombytte vistelseort — och jag
tror att han studerat i Lund till att hörja med — då hemställer
jag, om det ej vore skäl, att medlen finge användas i
Lund, blott den ifrågavar. undervisningen någorstädes i Riket
gåfves.
3:dje punkten. Litt. f.
Hr von Hartmansdorff: I stället för att bevilja
professorer rättighet att uppföras på allm. indragn.-staten,
har StatsUtsk. föreslagit, att 6 arfvoden, hvaraf 4 till Lund
och i till Upsala, hvartdera å elt belopp af 4°o r:dr, måtte
å allm. indragn.-staten uppföras, för att, jemte förut innehafvande
löneinkomster, tillfalla de yngre academiska lärare,
hvilka blifva förordnade att vicariera för sådana med prebenden
ej försedda professorer, som, då de uppnått den ålder
författningarna föreskrifva för rättighet till pension,
blifva från tjenstgöringsskyldighet befriade. Om detta beslut
ginge i verkställighet, så hände troligen att adjuneten hos
hvarje professor, som blefve emeritus, erhölle de 4°° ,:<-h'
och genom professionens bestridande förvärfvade så mycket
större anspråk att blifva professorens efterträdare. Skulle
nu så illa åtbära, att adjuneten icke vore den skickligaste
dertill, så skulle ändå troligen ett längre vicariat frambringa
honom till professor Det blefve sålunda ett sätt att på
förhand göra hvarje adjunct, som komme att tjenstgöra för en
professor emeritus, till efterträdare. Det skulle troligen motverka
vettenskapernas behöriga vård och framsteg, hvadan jag
befarar att man med denna åtgärd icke gagnade utan snarare
skadade universiteten. Jag nödgas derföre afstyrka denna
utväg, och tillstyrka, att StatsUtsk. måtte föreslå Ständerna
den säkraste att å allm. indragn.-staten pensionera
äldre professorer. Om den behöriga vården af andra
tjänster fordrar att deras innehafvare vid aftagande krafter
öfverflyttas derifrån, så är det utan tvifvel än mera nödigt
vid universiteten, emedan ungdomens undervisning fordrar
en liflighet, som en äldre man sällan bibehåller.
4: de punkten. Litt. c.
Hr Stuart, Carl: Jag anhåller få göra en anmärkn.
vid denna punkt. StatsUtsk. har afstyrkt löneanslag åt lärare
vid gymnasium i Gefle för meddelande af undervisning
i naturvettenskaperna och i lefvande språk. Detta gymnasium
har, enligt hvad motionären upplyst, blifvit sljufmoderligt
behandladt emot de flesta andra dylika undervisningsverk,
enär ett färre antal lectorslöner för detsamma blifvit beviljadt,
och del hell och hållet saknar arfvoden åt lärare i naturvettenskaperna
och lefvande språken. Jag anser nu tillfället
vara inne att ersätta denna brist, och tillika lemna en behöflig
uppmuntran åt ett läroverk, som lär vara försedt med särdeles
skickliga och nitiska laraie. Som skäl för sitt afslag
Den iS Maj e. m.
å motionen uppgifver Utsk., att elevernes antal- vid nämnda
gymnasium sällan uppgått till 4°; hvarföre undervisningen
uti ifrågavar. ämnen alltför väl borde kunna bestridas af
den derstädes anställda lärarepersonal utan särskild aflöning;
detta antal öfverstiger dock numerären vid 3:ne andra af
Rikets gymnasier, nemi. Wisby, Calmar och Carlstads, hvarest
lärarne likväl njuta ersättning för undervisningen i dessa
ämnen. Då jag sjelf genomgått det sistnämnda af dessa gymnasier
under en tid, då der icke fanns någon lärare i naturvettenskaperna,
ä'r jag i tillfälle att vitsorda den lucka, sorn
derigenom förorsakas i den numera erforderliga humanistiska
bildningen, och då denna lucka, genom en jemförelsevis så
ringa uppoffring af det allmänna, kan fyllas, tior jag icke,
alt Utsk. bör underlåta att tillstyrka bifall till det gjorda
förslaget. Föröfrigt torde i afseende på Ulsk:s uppgift, att
omförmälda undervisningsämnen borde kunna utan ersättning
bestridas af de vid Gefle gymnasium anställda 6 lärarne, icke
böra förbises, att hvar och en af dessa endast är anställd
för sitt särskildta undervisningsämne, och att deras undervisnings-skyIdighet
icke lär kunna vidare utsträckas. På
dessa grunder anhåller jag om ålerremiss af denna punkt.
4-‘de punkten. Litt. f.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har i denna punkt
föreslagit, att nya elementarskolans anslag 6,800 r:dr må
fortfarande intill nästa riksdag utgå. Jag önskar och an-,
häller att detta anslag måtte uppföras på stat såsom ständigt.
Man kan visserligen säga, att en profskola icke bör
uppföras i stående stat, emedan hennes egenskap af tillfällig
icke borde föranleda till ständiga anslag. Men å andra
sidan bör öfvei vägas, att en profskola, nemi. en sådan som
undersöker nya lärometoder, alltid bör någorstädes i Riket
finnas. Då lär något lämpligare ställe dertill icke finnas
än hufvudstaden. 1 de mindre städerna, hvaiest blott en
s. k. apologist- eller lärdomsskola, nr att tillgå, der hafva
föräldrar icke tillfälle att välja mellan flera läroverk. Det
kunde hända, att en fader, sorn blifvit uppfostrad vid de
gamla skolorna, icke skulle vilja insätta sina barn vid en
skola, der roan följde andra metoder, äu dem han sjelf
pröfvat. Han skulle kunna anse det nya såsom ett tvång.
Uti hufvudstaden kan en sådan invändning icke göras, emedan
här finnas så mångå allmänna skolor efter de gamla
metoderna, alt hvarje fader kan der få sin tillfredsställelse,
om han fruktar alt insätta sina barn i prof-skolan. Det är
derföre jag anhåller att StalsUlsk. må taga delta i närmare
öfvervägande och föreslå ett ständigt anslag i detta hänseende.
6: t e punkten. Litt. a.
Hr af Grubbens, IN i I s Willi.: Del är verkligen
D c il 15 Maj e. HT
med fägnad jag aflägger min tacksamhet till
det anslag af 2,4oo r:dr, sorn, utöfver det förn a af 2000 r:dr,
StatsUtsk. behagat bevilja för det gymnastiska cent! al-instiIntet.
Jag skulle likviil vilja göra cn anmärkning. Föreståndaren
för della institut har "uppoffrat sin ungdom, sin
tid för detta yrke; lian ur den skickligaste anatom, som
Sverige äger näst Retzius, och han har så vinnlagt sig 0111
ett fulländad! studium i gymnastiken, att jag hemställer om
icke, i likhet med hvad Hrr Cederschjöld och Retzius blifvit
tillagdt, ett årligt extra anslag af 4°o rtdr kunde honom
personligen beviljas. Jag tror, att Professor Branting gjort
sig lika förtjent af detta anslag, som någon af dessa förenämnde
herrar. En annan anmärkt!, har jag äfven att säga
i det fallet: för alt få en gymnastik fullkomlig, erfordras en
lärare, icke blott för det torra, utan äfven för det våta
elementet. Jag hemställer, huruvida icke lön borde anslå»
äfven åt en simmästare, alldenstund jag tror, att ungdomen
lika väl bör simma sorn gymnasticera, och att, utan
delta samband, man endast galt halfva vägen, äfvensom att
ungdomen bör så t i 1 Idanäs, att den i framtiden kan härutinnan
lära andra. Det är från denna synpunkt jag egentligen
utgår, då jag hemställer, att StatsUtsk. ville tillstyrka
R. St. att anslå en lön af 400 rtdr b:co till en simmästare,
pä det ungdomen här i Stockholm kunde lärn sig simma,
för att med tiden bibringa undervisning deruti öfver hela
Riket, hvilket jag anser vara högst nyttigt för ett så af
vatten couperadt land som Sverige; äfvensom jag tror, alt
den lilla summan af 4»o rtdr för ett godt ändamål vore vä!
använd och Staten icke behöfva belastas med utgifter fölen
särskild simningsanslalt, om undervisningen i denna konst
förenades med gymnastiken, och eleverne vid apologistskolorna
erhölle fri undervisning. Jag tror, alt i framtiden liela
Riket skulle hafva nytta häraf, då denna konst spriddes öfverallt
af den ungdom, som, under särskildta lefnadsförhålJanden,
säkerligen kommer att vistas på många olika håll i
fäderneslandet. Jag anhåller om återremiss, med begäran
att dessa mina anmärkntr mätte dervid åtfölja.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Med afseende på den nuvar.
föreståndarens vid gymnastiska central-inslitutet Hr Bräntings
utmärkta förtjenster, skulle jag, lika med dtn siste talaren,
hemställa, huruvida icke StatsUtsk. kunde finna skäligt
hugna honom med ett särskildt anslag, på sätt som om
Hrr Cederschjöld och Retzius blifvit nämndt. Det är allmänt
kändt, att gymn. ceutral-jnstilutet här i liufvudstaden måhända
är det bästa sorn finnes i Europa; utländningar erkänna
det. Om största förtjensten häraf tillhör den fräjdade
Ling, så är det likväl en heder för Sverige att i hans
efterträdare finna en person, som på en gång förenar så
mycken kännedom i anatomien och färdighet i yrket, så att
712
D e n i5 Maj e. m.
man kan säfja, att Hr Branling är en i allo värdig efterträdare
af den störste man, som i den vägen hittills varit känd.
Jag anhåller likaledes om återremiss, med begäran alt denna
anmärkn. dervid må åtfölja, till den uppmärksamhet som
den kan förtjena.
Hr Ribbing, Arvid: Jag vill blott med få ord näm
na,
att jag, tillika med en stor del af Ekon.Utskts ledamöter,
begaf mig för några dagar sedan från Utsk. till gymnastiska
institutet, dit Utsk. blifvit inbjudet att bevista slutöfningarna
för denna termin. Man fann, med allmän tillfredsställelse,
den utmärkta färdighet i allehanda öfningar,
som lärjungarne ådagalade, uppmuntrade af H. K. II. Kronprinsens
närvaro.
Hr von Hartmansdorff: På de grunder Hr Lager
hjelm
anfört, skulle också jag för min del önska, att R. St.
måtte bevilja Hr Branting den summa, som Hr af Grubbens
föreslagit, nemi. 4°° ftdr mera åt föreståndaren, och att i
allmänhet det anslag, som för institutet blifvit yrkadl, måtte
beviljas utan annat undantag än möjligen för lärarinnorna.
Institutet har, på den korta lid det funnits, stigit till en sådan
höjd, att man bör tillse att det icke faller af brist på
anslag. Då det verkligen är, såsom Hr Lagerhjelm anfört,
en inrättning, hvilken gör heder åt Sverige och står framför
dylika i andra länder, så synes det också tillhöra oss
att bibehålla denna inrätta, vid sitt anseende och vid det
förtroende, som hon förvärfva t. Kan detta ske med så ringa
uppoffring, som den man begärt, så synes det icke vara
skäl att undanhålla medlet dertill.
6: t e punkten. Litt. b.
Hr Möllerhjelm, Axel, hade inlemuat ett så lydande
anförande:
I anledn. af StatsUtsk:s utlåt. JNT:o 62 ang:de reglerandet
af riksstatens loide hufvudtitel, samt det mom. af detta
ullåUs 6:te punkt, som rör frågan angtde ett anslag af
allmänna medel till det af Hr A. P. Bromander i Stockholm
stiftade institut för bildandet af sådana ynglingar, som ämna
ingå i handel och näringar, anhåller jag vördsammast att få
göra följande erinringar, dem jag, i egenskap af ord för. i
K. Directionen öfver Stockholms stads undervisningsverk,
anser mig böra underställa H. R. o. Ad:s närmare ompröfvande.
Genom motion, väckt i detta Stånd, hade ett årligt anslag
af 2,000 r:dr blifvit hegardt för nämnda handels-institut,
med villkor, att föreståndaren dels skulle kostnadsfritt
lemna undervisning åt åtta elever, dels af de betalande icke
äska högre afgift än 25 r:dr i qvartalet för ynglingar ifrån
Stockhol m, och 16 r:dr 32 sk. i qvartalet för ynglingar
ifrån
Den i5 Maj e. m.
ifrån landsorten; hvilken uppmuntran motionären ansett så
mycket nödvändigare för Hr Bromander, som det vore kändt,
att han hittills utan all slags vinst, samt till och med icke
utan egna uppoffringar, merberörde vackra och nyttiga inrätta.
underhållit.
StalsUtsk, som vitsordat så väl detta handelsinstituts
nytta, sorn dess ändamålsenliga inrättning, har likväl afslagit
allt understöd för detsamma, isynnerhet på den grund,
att institutet ännu icke kunnat tillvinna sig någon så beskaffad
uppmärksamhet från de corporationers sida, för hvilka
stiftelsen egentligen borde vara af vigt, att desamma hos
K. M. i tind. anhållit om publikt understöd åt Hr Bromander.
I sådant afseende får jag äran förete så väl direclionens
öfver Stockholms stads undervisningsverk yttrande om
yärdet af Hr Bromanders institut, som en särskild uppsats,
utvisande, att li. St. redan år 1823 önskat se ett sådant institut
i St ockhoim inrätladt, samt att Förvaltningen af sjöärendena
oell Commerce-collegium sådant tillstyrkt, äfvensom
ett intygande af mer än i3o personer ibland Stockholms
stads förnämsta handlande och fahl ikanter, hvilka alla förenat
sig i den önskan alt ifrågavar. institut, i anseende till
dess stora nytta, måtte af allm. medel vinna något understöd.
Och då jag sålunda på dessa skäl anser mig böra
vördsamt begära återremiss på StatsUtskts betänk, i denna
del, får jag äfvenväl begära, att nämnda handlingar må till
Utsk. få medfölja.
I en sak, som så mycket talar för sig sjelf, som denna,
anser jag i öfrigt hvarken nödigt eller lämpligt att med något
vidlyftigt anförande upptaga fl. R. o. Ad:s tid, och vill
blott för egen del kortligen tillägga:
Med all aktning för den ganska riktiga principen, att
med Statens för oräkneliga behof i anspråk tagna rnfcdel all
möjlig hushållning bör iakttagas, vågar jag dock tro, att
denna grundsats icke i sin tillämpning bör sträckas så långt,
att man nekar nyttiga af enskilda personer stiftade inrättmr
ålit publikt understöd, när inrättriingarne, thy förutan, icke
kunna bära sig, ulan måste gå under. En sådan inrättn.
är Hr Bromanders handelsinstitut, och ett sådant öde förestår
ovillkorligen detsamma, om allt anslag dertill nu afslås;
då förfaller en för handeln och näringarna ganska behöflig
och önskvärd stiftelse, och Hr Bromanders exempel skall då
visst icke blifva någon uppmuntran för andra, alt förStaten
uppoffra tid och medel, äfven om de hade kallelse dertill.
Skulle emedlertid det äskade anslaget, 2000 r:dr om
året, anses för drygt, torde ett mindre kunna beviljas. Ett
absolut afslag är blott det, som jag högligen måste afstyrka,
G H. 9°
Den i5 Maj e. m.
Afskrift. Bilaga Litt. A.
Utdrag af protocollet, hållet hos K. Directionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk den
20 Mars 1840.
S. D. I ingifven ansökan anhöll Hr Anders Petter Bromander,
som i hufvudstaden inrättat ett theoretiskt och
praktiskt institut för ynglingar, hvilka ämna att engagera
sig i handel och näringar, om K. directionens vitsord öfver
sagda undervisningsanstalt, för hvilken understöd af allmänna
medel, vid innevar. riksdag, genom motion ifrågakommit.
Då denna läroanstalt, såsom tillämpnings-skola, ligger
utom den för K. directionen bestämda verkningskrets , ansåg
K. directionen sig icke tillkomma att något betyg, såsom
det önskade, öfver densamma meddela, men betviflade
så mycket mindre inrättningens förtjenst och ändamålsenlighet,
som den på ett ganska fördelaktigt sätt blifvit vitsordad
af flera, i dithörande ämnen förfarna , och för bedömmandet
fullt competenta, personer, bland hvilka en såsom ledamot
tillhört, och en ännu tillhör K. directionen. Och skulle
delta sökanden, genom utdr. af prot., till svar meddeladt
varda. Ut supra.
In fidem
E. M. Tegner,
K. Directionens Secreterare.
Lika lydande med originalet, intyga
A. F. Normelin, Abr. Z. Pettersson,
Expeditions-secreterare. Th. D:r & Kyrkoherde.
Bilaga Litt. B.
Upplysning i afseende på Hr A. P. Bi-omanders handelsinstitut.
Vid hemkomsten efter en utrikes resa i Frankrike och
Norrige i83i, började Bromander meddela ynglingar undervisning
i merkantila göromål eller handelsveltenskaper. Engagerad
i a:ne räkenskapsverk som extra-ordin, kammarskrifvare,
tillät honom hans tid en dylik sysselsättning. 52 ynglingar
hafva till närvar, dag njutit fri undervisning och genomgått
kursen, af hvilka en del hafva varit ifrån Stockholms
stad, en del från landsorten, och en del från småstäderna
i Riket. De betalande elevernes antal till dato, som
genomgått kursen, har endast utgjort no, och hvaraf en
betydlig del varit söndagselever, hvilka sednares afgift till
Bromander endast utgjort 5 r:dr b:co i qvartalet. I anseende
till de få betalande elevernes antal, och antagne medlärare
för olika läroämnen, så har deras aflönande ådragit
Bromander betydliga förluster, förutan den tid och möda
han nedlagt på lärokursers och metoders utarbetande.
I afseende på förtjensten af Bromanders bildade handels-institut,
tror man sig böra åberopa en af Ständerna vid
Den i5 Maj e. m.
1823 urs riksdag till K. M. gjord hemställan om inrättande
af ett central- handels- och navigations-institut härstädes,
jemte iivad K. Förvaltningen af sjöärendena och Comroercecollegiuin
i gemensamt lind. utlåt, af den 8:de Dec. 182(1
sig utlåtit. Stockholm och Norrköping inse väl bristen,
men mena att öfriga befintliga bildningsanstalter, tillika med
den underbyggnad en handels-elev kan genom praktik vinna,
skall till en del uppfylla behofvet. Götheborg tillika med
Gefle inse behofvet af ett liandels-instiluts inrättande, och
önska, i delta afseende, anslag af Staten. Calmar och Carlshamn
tro sig äga de bildningsanstalter de behöfva; men alla
äro ense, att ett handels-institut icke bör förenas med en
navigationsskola. I afseende härpå, samt på grund häraf,
att inga offentliga af Staten inrättade handelsskolor förefinnas,
och då den underbyggnad en contorist kan i apologistskolor
och sedermera genom praktik å handelscontor inhemta,
icke är för hans yrke tillräcklig, hafva K. Commercecolltm
och K. Förvaltningen af sjöärendena tillkännagifvit
den önskan, att ett handels-institut måtte i Slockholm inrättas
och Staten genom offentliga medel dertill bidraga.
Stockholm den a3 Mars 1840.
Afskrift.
Bilaga Litt. C.
Öfvertygade att Hr G. F. Smerling och Hr Gust. Beskow
med fullkomlig sakkännedom bedömt det handels-institut
Hr Secreteraren A. P. Bromander här i staden inrättat,
förena undertecknade sig med nöje uti den önskan och
det omdöme desse herrar skriftligen uttryckt i afseende på
ett anslag af allmänna medel till bemäldta institut. Stockholm
den 22 April l84o.
Kantzow. C. F, Bohnstedt,
Grosshandlare.
Gust. Hegardt, Carl Arfvedson,
Grosshandlare. Grosshandlare.
Carl B.. Roth, Joh. Christ. Schmidt & C.,
Grosshandlare. Grosshandlare.
G. Michaelson, W. Benedicks
Grosshandlare. Grosshandlare.
Joh. Schön,
Grosshandlare.
Abr. Rydberg,
Grosshandlare.
Carl Joh. Ekerman,
Grosshandlare.
Adolf Fredholm,
Grosshandlare.
M. Elers,
Grosshandlare.
Ii. Ovenius,
Grosshandlare.
R. F. Scheve,
Grosshandlare.
H. H. Aspegren,
Grosshandlare.
W. H. Kempe,
Grosshandlare.
D. Erskine,
Stadsmäklare.
Joh. L. Backman,
Grosshandlare.
Carl A. Scharp,
Grosshandlare.
L. Kaijser,
Bruksidkare.
G. Sommelius,
Grosshandlare.
Carl A. Peyron,
Grosshandlare.
C. J. Meurk,
Grosshandlare.
Bonnedahl & C,
Grosshandlare.
Lowén & C.
Grosshandlare.
And. Walley.
Handlande.
Bibau,
Grosshandlare.
P. Bohman,
Grosshandlare.
716
Den i5 Maj c. m.
Christ. Gust. Gottfr. Canzler,
Grosshandlare.
John Moll,
Grosshandlare.
J. E. Öberg,
Klädesfabr.idkare.
.A. H. Rubach,
Grosshandlare.
Seybolt & C.
Sockerbr.idkare.
Christ. Brandelius,
Bryggare.
C. A. Hassel,
Kryddkramhandl.
G. A. Wall,
Kryddkramhandl.
Carl O. Schagerström,
Bryggare.
C. L. Kuhlau.
Grosshandlare.
F. T. Cleve,
Grosshandlare.
Reinh. v. Sydow,
Grosshandlare.
Carl Björling,
Sockerbruksidkare.
Rob. Wetterblad & C.,
Grosshandlare,
Carl F. Holm,
Grosshandlare.
Ed:d Cabanis,
Grosshandlare.
Fr. Wiberg,
Klädeshandlare.
Georg R. Setterwall,
Bryggare.
Abr. Hazelius,
Lärftskramhandl.
J. Cederlund J:or,
Grosshandlare.
P. Åkersten,
Kvyddk ramhandl.
C. L. H. Schwieler,
Sockerbruksidkare.
El. Åberg,
Bryggare.
Gustaf Tideström,
Kryddkramhandl.
W. Gust. Paterse'n,
Grosshandlare.
Stegeman & C.
Grosshandlare.
J. P. Mazer,
Grosshandlare.
A. Wallis, Em. Clementson,
Grosshandlare.
Th. Aspelin,
Grosshandlare.
Lars Monte'n,
Grosshandlare.
C. H. Cantzler,
Grosshandlare.
A. fl. Strömberg And:n,
Tobaksfabrikör.
J Bartels Jtson,
Kryddkramhandl.
E. Strömstedt,
Kryddkramhandl.
Rob. Smith,
Bryggare.
P. A. Leffler,
Grosshandlare.
Otto Lundholm.
Grosshandlare.
E. W Schlegel! <St C.,
Vinhandlare.
P. Friberg,
Klädesfabrikör.
J. A. Pauli,
Grosshandlare.
Joh. G. Kahl,
Grosshandlare.
Joh. P. Folcher,
Sidenkramhandl.
G. Medberg,
Sidenhandlare.
J. F. Löfgren,
Kryddkramhandl.
Joh. Mag. Lundvall,
Kryddkramhandl.
F. Bastman,
Kryddkramhandl.
A. Harling,
Klädeshandl.
A. J. Lychou,
Bryggare.
W. Hartman,
Bryggare.
Jac. Eurenius,
Kryddkramhandl.
L. A. Adlöf,
Kryddkramhandl.
J. W. Molin,
Kramhandlare.
Carl Fr. Setterwall,
Grosshandlare.
E. J. Spolander,
Kryddkramhandl
Bruksidkare.
And. Wener,
Grosshandlare.
P. O. Winqvist,
Grosshandlare.
A. H. Otto,
Grosshandlare.
Henr. Hartman 8C Son,
Bryggare.
J. G. Dybeck,
Socker br.idkare.
F. O. Krook,
Kryddkramhandl.
C. G. Elfgren,
Kryddkramhandl.
L. Meyersson,
Sidenfabrikör,
Phil Wigius,
Grosshandlare.
P. Chr. Stal & C.
Grosshandlare.
Erik Fröberg & C., G.
Handlande.
Godenius & C.,
Grosshandlare.
Erik Carlsein & C.,
Kryddkramhandl.
B. G. Forsgren,
Klädeshandlare.
J. Broberg, J.
Sidenkramhandl.
Th. O. Björklund,
Kryddkramhandl.
H. S. von Sydow,
Lärftskramhandl.
J. G. Sjöberg,
Kryddkramhandl.
J. G. Lundberg, P.
Lärftskramhandl.
C O. Öberg,
Kryddkramhandl.
C. A. Schmiedte,
Bryggare.
N. Holmberg,
Kryddkramhandl.
J. G. Palmgren,
Grosshandlare.
Gust. Ad. Holm,
Grosshandlare.
Joh. Sam. Billing,
Grosshandlare.
Carl J. Bolin,
Grosshandlare.
D c u 15 Maj e. ra.
7*7
Mazér & C. H. L. Broman, T. Schmidt,
Fabrikör. Kryddkramhandl. Grosshandlare.
II. J Oldenburg, And. Lundgren, F.. D. Engelmark,
Grosshandlare. Grosshandlare. Lärftskramhandl.
N. Granlund & C., Aug. Bergman, F. H. Menk,
Kryddkramhandl. Grosshandlare. Grosshandlare.
C. A Masrelier, F. E. Lindström. IT. M. Milde,
Grosshandlare. Kryddkramhandl. Kryddkramhandl.
Fr. Herrbort, J. L. Strindberg, C. L. Fristedt,
Kryddkramhandl. Kryddkramhandl. Kryddkramhandl.
Gen. Kramer, J. T. Schröder, W. M. Fagerberg,
Grosshandlare. Kryddkramhandl. Grossh. & Sockerbruksidk.
G. Ahrberg, P. A. Sprinchorn, E. W. Langenberg,
Sockerbruksidkare. Klädeshandlare. Grosshandlare.
Lika lydande med originalet, intyga
A. F. Normelin, Abr. Z. Pettersson,
Expeditions-secreterare. Th. IJ:r & Kyrkoherde.
Hr af Grubbens: Hr Bromanders institut är ett liandels-inslitut:
jag vet ej hvad nytta Staten kunde hafva deraf.
Grosshandlare uro de, sorn deraf draga största fördelen;
och jag tror, att de sjelfve, ifall så behöfves, kunde göra
en sådan uppoffring och ersätta Hr Bromander för den
undervisning han Iemnar. Är det nu likväl så, att Hr Bromanders
institut helt och hållet skulle upphöra , om icke
något anslag beviljas, så föreslår jag, att det begärda anslaget
må nedsättas till 1000 r:dr, på det man till en början
må se hvad nytta Staten haft af dessa iooor:dr.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 62 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 25 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. N:o 63, ang:de reglering af
allm. indragn.slaten.
R. o. Ad. ansåg della utlåt, böra punktvis discuteras.
I anlcdn. af nedannämnda punkter blefvo yttranden
afgifna.
6:te punkten.
Hr Lagerhjelm, Pehr: SlalsUlsk. har tillstyrkt på
så sätt hvad af Konungen blifvit hegardt äfvensom af enskild
motionär yrkadt, att den lön af 800 r:dr , sorn Professor
Cronstrand innehar på Vettenskaps-academiens stat,
blifvit öfverflyttad på allm. indragn.staten , samt dessutom
200 r:dr, motsvar. kostnaden för fria husrum, ved och ljus,
så att Professor Cronstrand nu blifvit uppförd till 1000 r:dr.
Jag har i min hos R. o. Ad. väckta motion fastat R. St:s
uppmärksamhet uppå, huruvida ej Professor Cronsttand, sorn
vid sitt afskedstagande från observatorstjensten hos Veltenskaps-acadcmien,
korn i mistning al fria runi, ved och ljus,
Den i5 Maj c. m.
kunde derföre undfå af Staten en ersättning af 35or:drb:co,
enär Vettenskaps-academien ej ägde medel att ersätta honom
denna förlust. SlatsUtsk. har hehjertat denna omständighet,
så till vida, att Utsk. uppfört Professor Cronstrand till
åtnjutande på stat af en rund summa, stor 1000 r:dr b:oo.
Jag hemställer likväl vördsamligen, då det anslag StatsUtsk.
ansett sig af denna orsak böra bevilja ej utgör mer än en
del af hvad jag ansett vara behöflig t, om det icke vöre skäl
för StatsUtsk. att bevilja det hela , nemi. 35o i stället för
200 r:dr. Det är nogsamt bekant, att, så dyra hushyror i
allmänhet nu äro, blir denna summa af 200 r:dr knappt dertill
tillräcklig, och då återstår ännu utgiften för ved och
ljus; hvarföre jag anhåller att vid den återremiss af detta
betänk-, som jag begär, StatsUtsk. härå ville fästa en närmare
uppmärksamhet och till de 200 r:dr, som blifvit beviljade,
lägga ytterligare i5o r:dr, helst denna summa visserligen
icke skall lemna något öfverskott, sedan de utgifter
blifvit dermed bestridda, hvarför jag denna summa äskat.
Jag är öfverlygad, att H. StatsUtsk., likasom öfrige ledamöter
af detta Stånd, har sig bekant, att ifrågavar. man , genom
en ådragen ögonsjukdom blifvit försatt i det tillstånd att
icke kunna sköta sin tjenst; i denna belägenhet beslöt han att
nedlägga sitt embete, hvartill han ingalunda blef uppmanad.
Denna sjukdom var i sig sjelf en svårighet, och något hvar
skulle säkert som den största olycka motse det öde att blifva
beröfvad sin syn; detta kan ingen statsmakt afhjelpa, det
hör ej heller hit, men hvad sorn hör hit, är den sanning,
att sedan Professor Cronstrand nedlade sitt embete såsom
Vetlenskaps-academiens observator, fortfor han icke dessmindre
att gagna vettenskaperna och Riket genom författandet
och utgifvandet å trycket af en praktisk astronomi, hvaraf
ira delen nu är utkommen. Jag är icke rätter man att bedomina
den ; men måhända tillkommer det mig att säga så
mycket, att det ostridigt är det Rasta arbete sorn, i den grenen
af vettenskaperna, blifvit på Svenska språket författadt.
Jag gör mig förvissad om, att det läroverk, der den boken
kommer att först begagnas, skall med beröm emottaga detta
arbete, samt alt det skall blifva för Rikets academier af stor
nytta, likasom jag anser för en stor heder för fäderneslandet
att äga en sådan författare.
Det är äfven en annan anmärka., som här gör sig sjelf: då
StatsUtsk. har tillstyrkt Ständerna att uppföra Professor Cronstrand
på indragn.-staten, så härmed detsamma honom blifvit
tillagd en tillökning af 200 r:dr i hans inkomster, påsätt
jag haft äran nämna; men denna tillökning tages afVettenskaps-academiens
medel , hvaraf åter den följd skulle uppkomma,
t att Professor Selander skulle erhålla 200 r:dr mindre.
Delta torde vara förbisedt af StatsUtsk., och då Vettenskaps-academien
icke har några tillgångar för denna ersättning,
torde det väl vara nödigt att öka det anslag Ko
-
Den i~5 Maj e. m.
7'9
nungen begärt, så att icke det anslag, som beviljas Professor
Cronstrand , må komma att tagas af medel, som förut äro
disponerade.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag ej kunnat höra
hvad den siste talaren yttrat, är det visserligen inöjligt, alt
jag redan af honom är förekommen i hvad jag nu går att
anföra; men jag förmodar likväl, att den värde talarens afsigt
varit att tillstyrka ett anslag af i5o r:dr b:co utöfver
det belopp, som StatsUtsk. för Hr Professor Cronstrand föreslagit.
Jag får i sådant fall, för min del, förena mig med
motionären, men tillika dervid foga en anmärkn., nemi. den,
att StatsUtsk. vid beräkning af den ersättning, som skulle
utgå till Professor Selander, uppfört densamma till 200 r:dr
mindre, än Hr Selander i närvar, stund åtnjuter. Det är
allmänt bekant, att Professor Selander, som är en af våra
utmärktaste mathematici och astronomer, för några år sedan
erbjöds en profession vid universitetet i Helsingfors mot
ett ganska betydligt appointement; han qvarsiannade likväl
i fäderneslandet, mot löfte att erhålla någon tjenst, med så
tillräcklig lön, att han deraf kunde få åtminstone en tarflig
bergning. I anledn. deraf erhöll han 1000 r:dr på extrautgiftsfonden
såsom ersättning för den tjenstgöring han , i
succession efter Professor Cronstrand, öfvertog vid observatorium
här i Stockholm; naturligtvis skulle Professor Selander,
på samma gång han blef observator, också nödvändigt bo
på observatorium — och härvid gjorde Professor Cronstrand
en enskild uppoffring, då han till Hr Selander, utan hyra,
afstod sitt boställe. Denne sistnämnde har således haft, och
har effectivt i denna stund 1000 r:drs lön jemte boställe.—
StatsUtsk. har förmodligen haft den föreställning , att Hr
Selander betalade hyresersältning till Professor Cronstrand,
motsvar. de 200 r:dr, hvartill StatsUtsk. nedsatt hans arfvode;
men då StatsUtsk. blir upplyst, alt så icke är förhållandet,
lär Utsk. också finna det vara temmeligen obilligt att nedsätta
Professor Selanders aflöning till en lägre summa, än
han hade, då han emottog observators-tjensten och således
tillintetgöra det villkor, hvarunder han uppoffrade en fördelaktigare
emploj. — Jag anhåller om återremiss.
7:de punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag utber mig att
få åberopa hvad jag anfört vid 2:a liufvudtileln om ifrågavar.
anslag.
1 o:de punkten.
Hr Stjerngranat, Gust.: Med afseende å pensioner
till generalspersoner, får jag hänvisa till de anmärkntr, som
gjordes under föredragning af 3:dje hufvudtiteln i denna
fråga; och torde beslutet rör:de generalspersoner bero af
det afseende, som på anmärkntna kan fästas.
De n |5 Maj c. m.
Fril». Ced e r s t r ö m ,' Ja co b: Lika med den siste ta
laren
anhåller jag om återreniiss i denna punkt, i anledn. af
den återreniiss, som blifvit beviljad vid 3:dje hufvudtileln i
detta hänseende. T
Hr Gedda, Gust. Georg: Äfven jag anhåller oni
återreniiss af denna punkt, enär pensioner åt Hrr Generaler
iif det enda sätt, hvarmed R. St. kunna bereda ökad tjenstbarhet
åt befälet inom armeen, som vid ordnandet af sina
enskilda pensionsangelägenheter alltid i främsta rummet afser
annexens tjenstbarhet.
litte punkten.
Ilr von Hartmansdorff: Aug. : Jag åberopar äfven
här hvad jag tillförene haft äran yttra om riktigheten och
behofvet att medgifva emeriti-professorers uppförande pä
allm. indragn,staten.
i5:d e punkten.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Då jag ej
utan tvekan talat för anslag, när dessa gällde medlen till
fäderneslandets försvar, mäste sådant annu mer vara förhållandet
vid detta tillfälle; men äfven känslan är en makt,
livars styrka ingen kan jäfva, hvars bud stundom mäste
hörsammas, och med glädje underkastar jag mig dem nu;
ty den känsla, som manar mig att tala, är aktning för det
stora snillet, för den ädle medborgaren, för fadren, soro med
små tillgångar åt 17 barn gifvit en vårdad uppfostran, för
den nära yoiårige mannen, som med Europeisk ryktbarhet
under mer än ett halft århundrade stått främst bland Svenska
scenens artister, och som, med största framgång, odlat
deu gren af vitterheten, åt hvilken Lagerbjelke ej tvekat
att tillerkänna ett af de främsta rummen på litteraturens
rangordning.
Sjutton år hafva förflutit, sedan Svenska Academien med
sin högsta belöning hedrade d. v. Hofsecreteraren Lars Hjortsberg,
Sivars snille och smak, först af Konung Gustaf UI utbildade
och erkända, redan då i 40 år varit af allmänheten
högt uppskattade. Af de ord, hvarmed academiens d. v.
directeur, Gr. Gustaf Lagerbjelke beledsagade denna belöning,
som af honom åt den aktade konstnären öfverlemnades,
må det tillåtas mig att anföra följande:
"Tider hafva gifvits, då en orimlig fördom, grundad på
äldre epokers barbari och vidskepelse, nekat en förtjent rättvisa
åt skådespelarens yrke, utan att man vårdades eftersinna
— ty hvad eftersinna!" väl fördomen? — att fullkomligheten
i detta yrke är äfven så sällspord, som i sjelfva vitterheten.
Konstens och naturens sammanparande til! enhet, artistens
invigning i bådas hemligheter, allt detta är så svårt, att äfven
de lyckligaste anlag, de mest ihärdiga bemödanden, en
hel lefnad igenom, ofta stanna långt innanför målet, och att
vid
Den i5.Maj e. ra.
vid annalkande ålder naturlagen bjuder förmågan att aftyna,
då eröfringar än återstode att göra inom konstens och
erfarenhetens område. Fördomens epok är förbi; och äfven
under dess välde delades orättvisan icke af de upplysta och
ädelsinnade. Garricks bårtäcke uppbars af Brittiske pärer,
Oldfields grift upprestes i Westminster, Lekain danades och
hedrades af Voltaire, under samma tid som en fanatisk pöbel
nekade vigd jord åt deras aflidna likarsqvarlefvor. Långsamt
afnötas dylika hårdheter i folklynnet, men slutligen
blifver dock ytan jemnad: och talangen hedras nu såsom talang,
i hvad yrke den än må framlysa.”
Ej utan den känsla af obehag, som skärande contraster
frambringa, vänder jag mig från detta, det hädangångna
snillets uttryck af djup känsla för vitterhet och konst, till
StatsUtskrs betänk. N:o 63.
StatsUtsk. har ansett sig böra afstyrka beviljandet af
den pension, stor 600 r:dr b:co, hvarpå en af Sveriges framfarne
Konungar lemnat Hr Hjortsberg nåd. försäkran , och
grunden till detta afstyrkande är, att Hr Hjortsberg af K.
theaterns pensionscassa åtnjuter en pension, hvilken han likväl
af en knapp aflöning sjelf hopsparat, samt att han förut
på allm. indragn.-staten uppbär a:ne pensioner, hvilka sammanräknade
uppgå till ett belopp af — jag blyges nästan
att säga det — 272 r:dr jo sk. 8 r. b:co. Dessa 3:ne pensioner,
tillsammans utgörande 1,07$ r:dr b:co, äro i alla hänseenden
knappt tillräckliga för en stor familjs nödtorftiga
bergning, och de äro det i förevar, fall så mycket mindre,
som jag enskildt känner, att Hr Hjortsberg ännu har en blott
i3:årig son, för hvars uppfostran den aktningsvärde mannen
uppoffrar en ej obetydlig del af sin inkomst. Men om ock
så skulle vara, att den åldrige konstnären med denna summa
kunde tillbringa en sorgfri lefnad, måste man likväl besinna,
att alla dessa pensioner blott gälla för innehafvarens lifstid,
och att en man med så ädelt hjerta ej är sorgfri, för det
han sjelf ej befarar någon nöd, då han likväl med visshet
kan förutse, att behofvet en gång skall drabba den, hvars
lycka är för honom långt vigtigare än hans egen. Det var
åt Hr Hjortsberg och hans hustru , som Högstsalig Konung
Carl XIII försäkrade en pension af 600 r:dr, och det är för
dem båda jag vördsainligen anhåller, att StatsUtsk., i händelse
af den återremiss jag nu yrkar, ville tillstyrka den
ifrågavar. pensionen.
Med visshet vågar jag hoppas, att denna min anhållan
uttrycker en önskan hos många bland ledamöterna af detta
H. Stånd. De fleste bland oss hafva säkert med lifliga uttryck
af bifall helsat den store konstnären, vid hans kända
utrop: ”Det blir väl riksdag en gång.” Nå väl; riksdagen
är kommen. Låtom ej den gamles förhoppningar
svikas!
6 H. , 91
■J32
Den i5 Maj e. m.
Hr von Heyne, Georg: Jemte det jag pä det lifligaste
'förenar mig i hvad Gr. Hamilton så omständligt framställt,
torde äfven jag kunna lemna ett och annat vitsord.
Det är nu 5o år och derutöfver, sedan jag såg den förtjenstfulle,
dåvar. unge acteuren Hjortsberg utgöra sin Konungs,
dess omgifnings — till hvilken jag då äfven hörde — och
hela hufvudstadens glädje, uppväcka deras enthusiasm och
blifva afhållen. Jag har sedan mångfalldiga gånger sett honom,
och funnit, att han icke blott varit Stoekliolms-publikens,
utan äfven nationens älskling såsom ung; han är det
ännu som gammal. De små pensioner på statsverket , dem
han innehar, och hvilka man nu åberopat som skäl, hvarföre
det begärda anslaget ej borde honom tilläggas , vet jag
ej rätt hvarifrån de sig derivera; jag supponerar likväl alt
han uppbär den lilla summan af något öfver 200 r:dr, som
fordom lecleur hos Konung Gustaf lil och äfven som bibliothekarie
på Haga, på samma gång som han var en af de
blå gossarne. Jag minnes honom vid början af sin bana,
vid Gustafs hof, glad och qvick, men aldrig förolämpande
genom sin qvickhet; han blott lifvade nöjet, utan alt någonsin
åstadkomma något obehag. — Man har talat om hans
pension vid theatern: kanske den innan kort icke mera kan
utgå, och dessutom, hvad han derifrån åtnjuter, derföre har
han att tacka sig sjelf, ty pensionsrätten är ej grundad på
annat än hans egna bidrag af ingalunda öfverdrifna inkomster
under en lång konstnärsbana. Pensioner vid theatern
äro verkligen under närvar, omständigheter ganska proekära ,
och för min del får jag förklara, att jag, sorn vid 1823 års
riksdag hade den glädjen att med min röst kunna bidraga,
såsom ledamot i StatsUtsk., till pension åt Crusell, nu äfven
önskade att se Hjortsbergs begäran bifallen. StatsUtsk. har
tillstyrkt flera pensioner för utmärkta vettenskapsmän t. ex.;
men är ej hvar och en i sin genre utmärkt, då han är fullkomlig?
Jag vågar påstå , att Hjortsberg varit en storhet i
sin tidäng, ty han har varit ensam, oupphunnen; och den
som är ensam och erkänd för talang, mätte vara en storhet.
Mannen, som är i fråga, är redan gammal; han kan,
efter naturens ordning, icke länge komma i åtnjutande af
någon pension för sin person; jag hoppas att Utsk. skall finna
anledn. att taga i närmare betraktande den stora talangen
och sökandens behof icke blott för sig utan ock för hans
hustru; hon är icke heller mera ung, och lär ej så .länge
falla till last. Jag har alltid varit rädd att tillstyrka pensioner,
då sådant kunnat blifva praejudicat; men nu är fråga
om en man, som öfver 5o år utmärkt sig och varit oupphunnen
i det yrke han valt. Jag upprepar, att jag instämmer
i Gr. Hamiltons anförande och begär återremiss.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz: Äfven jag hade ernat
yttra några ord till förmån för Hr Hjortsberg; men då frå
-
Den i5 Maj c. m.
72a
gali blifvit så. fullkomligt utredd och behofvet så upplysande
vitsordadt af Gr. Hamilton och Hr von Heyne, inskränker
jag mig lill att i allo förena mig med dem i deras afgifna
yttranden. Jag hoppas och älskar tro, att R. o. Ad. vid
detta tillfälle skall behjerta den ställning, hvaruti Svenska
scenens veteran sig befinner; jag hoppas, att StatsUtsk. vid
åtérremissen skall känna sig anslaget af samma känslor, och
jag recommenderar saken till delsammas varma deltagande.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag förenar mig äfven i den
framställning Gr. Hamilton gjort, och tror, att praejudicatet
icke blir farligt. En Garlick framstår blott under ett sekel;
och skulle ett sådant praejudicat , som Hr Hjortsberg,
nu åter snart framträda, så hade Svenska scenen visst icke
anledn. att beklaga sig deröfver. Jag anhåller, att StatsUtsk.
ville taga frågan i närmare skärskådande och tillstyrka
det anslag, som blifvit hegardt som en gärd åt den sfi Ilsporda
talangen och till uppmuntrande af detta stånd , som
visserligen är lika aktningsvärdt som något annat, der talangen
och snillet framstår.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag hade ämnat, alt
med min röst utreda förhållandet med den pension , hvarom
liär är fråga. Sedan Gr. Hamilton så fullständigt utvecklat
de skäl, som tala härför, att jag gerna , med hans
tillåtelse, önskar tillegna mig dem som mina , har jag icke
annat att säga, än att begära Grefvens tillstånd att få förena
mig med honom. Jag tror, att hvad man gör för Hjortsberg,
är en nationel gärd åt en personlig storhet , hvilken
under loppet af ett halft århundrade gjort Sveriges ära och
nationens glädje. Hvarje utmärkt talang, hvarje personlig
storhet är förtjent af beundran och uppmuntran ; och storhet
finnes lika väl på scenen som på slagfältet.
Hr Lagerhjelm: Jag deltager gerna i hvad Gr. Hamilton
yttrat, och skulle lyckönska Sverige, om sådana
namn sorn Hjortsbergs icke hörde till sekular-sällsyntbeter.
Hr af Grubbens, Nils Willi.: Då så mångå af herrarne
redan tillstyrkt pension för Hr Hjortsberg, har jag
endast velat upplysa StatsUtsk., att deri pension , sorn theatern
s sujetter hafva af theatern, drabbar icke Staten. Det
är deras egna besparingar af löner och recetter m. 111. —
således deras egna medel — och Hr Hjortsberg har alltså
ej af statscassan mer än 272 r:dr 10 sk. 8 r. såsom fordom
varande tjensteman hos Konung, Gustaf III. För sitt långvariga
vistande vid theatern öfver 5o år har Staten icke
gifvit honom en skilling, och jag tillstyrker alltså, att
Hofintendenten Hjortsberg mätte få den pension, hvarom han
af Carl XIII blifvit försäkrad.
74
Den i5 Maj e. m.
Gr, Horn, Claes Fredr.: Jag tviflar icke på, att åtskillige
nf StatsUtsk:s ledamöter skola med mig dela tillfredsställelsen
deröfver, att få en förnyad anledn. att taga i
öfvervägande frågan om Hr Hjortsbergs pensionerande. Att
StalsUtsk. icke kunnat bevilja detsamma, har en särskild
grund, som här torde vara öfverflödigt att nämna; men orsaken
dertill måste kunna undanrödjas , och jag för min del
tviflar icke, att StatsUtsk. skall vilja göra rättvisa åt Hr
Hjortsbergs förtjenster.
i6:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk. har afstyrkt
emeriti-Iöner för skollärare, å allm. indragn.staten. Jag
befarar, att denna StatsUtskrs sparsamhet skall, om den af
Ständerna godkännes, komma att ansenligen skada de allm.
läroverken. Följden deraf, att gamla skolelärare icke kunna
afgå såsom pensionärer, med bibehållande af deras löner,
har hittills varit den, att de antingen qvarstannat för länge
på sina platser till den ålder, då de icke kunnat behörigen
fullgöra sina befattningar, eller ock att de sökt pastorat
eller mottaga prebendepastorater vid den ålder, då de
hvarken kunna sköta pastoratet eller skolan. Anse StatsUtsk.
och Ständerne fortfarandet af ett sådant förhållande gagneligt,
då är StatsUtskrs förslag riktigt. Men är förhållandet
skadligt både för läroverken och församlingarna, så lärer
det böra tagas i närmare öfvervägande, hvarom jag vördsamligen
anhåller.
i7:de punkten.
Frih. Leijonhufvud: Jag anser ingressen till denna
punkt af betänk, vara i mångfalldiga hänseenden mera värd
än det anslag StatsUtsk. tillstyrkt. Jag tror, att det är en
gärd af aktning åt motionären och den person, som är i
fråga, att svaret på motionen blir uppläst, hvarföre jag
skulle anhålla till min egen, och jag hoppas till R. o. Ad:s
tillfredsställelse, att den punkten måtte uppläsas.
iy:de punkten upplästes.
Frih. Leijonhufvud: Jag har ej begärt att vidare
få yttra mig, men efter jag blifvit uppropad, må jag förklara,
att jag ej har något att tillägga till hvad som linnes
uttryckt i den upplästa punkten, utan conformerar jag mig
derutinnan.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolpjh: Jag
anhåller, att Hrr Schartaus och Walleys reservationer jemväl
måtte uppläsas.
Reservationerna till lyide punkten upplästes.
Hr Muuck af Rosenschöld: Jag har icke något
att tillägga.
Den i5 Maj e. m.
Hr Lefre'n! Jag har något att tillägga. Jag
hade ämnat att låta bero vid den ädla tanke, som Frih.
Leijonhufvud framställde, att blotta uppläsningen af ingressen
till denna punkt i Utskts betänk, kunde vara nog. Detta
vackra erkännande af den store mannens förtjenster borde
här uppläsas, men jag trodde, att man alltför väl kunde förbigå
reservanternes tanke; och jag hade önskat, till Svenska
namnets heder, att denna sednare uppläsning icke ägt
rum. Jag säger: till Svenska namnets heder, ty desse reservanters
mening, om den har någon betydelse, så ligger
grunden i en föregående mened och tendensen är bestämdt
inqvisitorisk. På hvad sätt känna reservanterne, huru man
voterar eller icke voterar i en jury? Mened måtte hafva
föregått, eller vet man icke hvad man säger. Är detta
hedrande, så har jag intet begrepp om heder.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Enär R. o. Ad. beslutade,
vid det tillfälle, då ifrågavarande motion väcktes, att den
discussion, som deraf var en följd, skulle ur prot. utgå; så
inträffade, i conseqvens dermed, att äfven det yrkande jag
här framställde, nemi. att det motionerade anslaget till Frih.
Berzelius mera skulle betraktas som en nationalbelöning, än
en pension, och följaktligen borde ökas, icke blef föremål
för öfverläggning inom StutsUlsk., på annat sätt, än att jag
der angaf förhållandet. R. o. Ad. har funnit af de nu upplästa
reservationerna, att majoriteten inom StatsTJtsk. i denna
fråga var ganska ringa, och att intet afseende på min framställning
gjordes. Jag ber nu att här ytterligare få anmäla,
att jag, i händelse denna fråga återgår till StatsUtsk., qvarstår
vid min opinion; att jag anser summan för ringa såsom
en gärd af en hel nations erkänsla för den ära, den Europeiskt
ryktbare vettenskapsmannen gör sitt fädernesland.
StatsUtsk. har också i den förklaring det afgifvit,
hänvisat till hvad jag åsyftat, nemi. en nationalbelöning; och
jag formodar, att om StatsUtsk., i conseqvens dermed, täger
frågan ånyo under öfvervägande, i händelse de öfriga
Stånden fatta samma opinion som R. o. Ad., och hvilket
jag för min del önskar, StatsUtsk. blir i tillfälle afgöra denna
fråga på ett för Svenska namnet mera hedrande sätt.
Hr Leijonmarck, Joli. Adolph: I följd af den befattning
jag äger med K. Yettenskaps-academiens ekonomiska
angelägenheter, anser jag min skyldighet vara att vördsamligen
lemna den upplysning, att Hr Frih. Berzelii lön såsom
K. academiens secreterare endast är i333^ r:dr b:co, och
att de af StatsUtsk. såsom tillökning deri beräknade
200 r:dr icke lära kunna så betraktas, då denna summa är
ett särskildt personelt anslag under dervid fästadt villkor,
att Hr Frih:n alltid först till K. acadamien aflemnar sina
rön och upptäckter; hvadan, och då intendenten för det
Zoologiska museum åtnjuter en lön af i5oo r:dr, Hr Frih.
Den i5 Maj c. m.
Berzelius således i sjelfva verket åtnöjts med- och åtnjuter
iöö-f r:dr mindre lönevillkor, än dem berörde embetsman,-  igenom Hr Frih:ns eget bemedlande, fått sig tillagda.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det sätt, hvarpå Stals
Utsk.
behandlat detta ärende, motsvarar allt hvad jag önskat;
StatsTJtsk. har gjort allt hvad det kunnat, och del på
ett vackert, ett stort sätt. Jag känner derföre, att det är
förmätet af mig att tala i detta ämne. Jag skulle också icke
gjörl det, om jag ej funnit mig uppmanad af hvad som nu tilldragit
sig på Riddarhuset. Jag skall i alla fall icke vara
vidlyftig; jag önskade, att R. o. Ad. i ett så stort ämne,
som delta, talade med handling, då man ej kan nog värdigt
tala med ord. Måtte R. o. Ad. återremittera denna punkt,
med den uttryckta önskan, att StatsUtsk. täcktes taga ämnet
i förnyad pröfning och, i stället för en pension för Berzelius,
anslå en äreskänk af 4ooo r:dr b:co alt årligen utgå,
så lange Frih. Berzelius lefver.
Gr. Hamilton, Jacob, förenade sig med Hr Lagerhjelm.
Gr. Horn: Jag tror, alt detta ganska väl kan förenas
med våla former i Riksd.Ordn., att Hr Frih. o. Landtm,
framställer till R. o. Ad:s beslutande hvad af Hr Lagerhjelm
blifvit föreslaget. Jag tror, alt 69 §:n Reg.Fm dertill ger
fullkomlig anledning.
Frih. Cederström, Jacob: f anledn. af den siste
talarens yttrande, får jag hänvisa till 56 §:n Reg.Ftn, hvarigenom
all fråga derom lärer böra förfalla.
Ilr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag kan icke
tro, att någorstädes i grundlagen kan vara Ståndet förment
att mangrannt förena sig i hvad Hr Lagerhjelm anfört,
nemi. i anhållan, att StatsUtsk. måtte inkomma till Ständerna
med ett sådant förslag, som han uppgifvit. Jag tror
icke, att detta innebär ett på förhand faltadt beslut, utan
endast ett åliggande att inkomma med ett förslag. Jag kan
åtminstone icke anse, att Hr Frih. o. Landtm, behöfver ens
draga i betänkande att göra en sådan propos. till Ståndet,
nemi. huruvida det förenar sig med Hr Lagerhjelm i den
önskan, att StatsUtsk. måtte inkomma med ett sådant förslag,
Hr von Hartmansdorff: Om mina tänkesätt i sjelfva
saken torde jag icke behöfva något yttra, de hafva redan
blifvit uttalade. Men om sättet att behandla frågan, anhåller
jag att få säga några ord. I saken synas de fleste
iedamöterne af detta Stånd hafva förenat sig med Hr Lagerhjelm,
men Hr Frih. o. Landtm, lärer icke kunna göra
någon framställning till Ståndet att förelägga StatsUtsk. att
-i sak yttra sig på ett eller annat sätt; det är StatsUtsk:».
ensak. Det enda föreläggande Ståndet kunde göra, vöre i
Den i5 Maj e. m.
727
afseende på tiden, inom hvilken Utsk. borde yttra sig, ifall
nemi. SlatsUtsk. hade försummat sig, men det är icke händelsen.
Att gå supplicationsvis tillväga, nemi. att Ståndet
skulle göra en anhållan hos StatsUtsk. är icke Ståndet värdigt;
ty det är .Ståndet, som beslutar öfver StatsUtsk., såsom
öfver en berednings förslag, men icke tvertorn. Således
kan jag icke understödja, utan mäste tvertorn afstyrka sådana
åtgärder, som nu äro ifrågaställa, såvidt de åsyfta att
begära propos. af Hr Frih. o. Landtm.
Hr Lefre'n: Jag instämmer i fråga om saken med Hr
Lagerhjelm, men beklagar att icke våra grundlagsformer berättiga
oss att genast taga det beslut, som önskas. Jag förenar
mig i Hr von Hartmansdorffs framställning och tror,
att R. o. Ad. gör väl att icke taga exempel utom sig i sådana
här frågor, nemi. att, tvertemot grundlagens tydliga
föreskrifter, afgöra ett betänk., då det första gången är Ståndet
föredraget. Det är beklagligt, alt det sker; R. o. Ad.
har hittills följt grundlagen, och det är fullt skäl alt dermed
fortfara. Jag skulle gerna votera ja till den framställning,
som blifvit gjord; men jag'är indirecte hindrad att
göra det nu, och hoppas att målet återkommer från Utsk.
med tillstyrkande.
Frih. Cederström, Thure: Sedan flere talare yttrat
betänkligheter, att Hr Frih. o. Landtm, icke skulle till Ståndet
kunna framställa hvad Gr. Horn yrkat, så får jag endast
anhålla alt få förena mig med Hr Lagerhjelm.
Frill, von Nolcken, Carl Adam, förenade sig med
Ilr Lagerhjelm.
Frih. Boye, Fredr.: Hr Lagerhjelms propos. är en
alldeles ny motion och måste efter vår Reg.F:s 5(5 § ovillkorligen
som en ny motion afgå från Ståndet till StatsUtsk.;
delta är så klart, som att 2 gånger 2 är 4; och sedermera,
när ärendet återkommer från Utsk., blir det tillfälle att antaga
ettdera af alternativen, aooo eller 4000 r:dr. Jag skulle
likväl för min del helst tillstyrka bifall till Utsk:s betänk.,
ty jag fruktar, efter den erfarenhet jag gjort, att om det
kommer tillbaka, så blir summan inom hvarje | timme, ökad
med 1000 r:dr. Utsk. har föreslagit 2000, och redan på
denna lilla stund är Ståndet uppe på 4°°° r:dr.
Hr Hjerta, Lars: Jag kan, för min del, icke förena
mig i den siste talarens tydning af grundlagen, alt här betrakta
Hr Lagerhjelms förslag såsom en ny motion. Anloges
denna tydning, så skulle för hvarje tillfälle, då ett Utsk:s
betänk. rör:de statsanslag föredrages, en enda ledamots yrkande
på ett högre anslag, än det Utsk. föreslagit, vara tillräckligt
att hindra ett Stånd att bifalla betänk., och detta
måtte väl ej vara meningen. I sådant fall anser jag, olika
med hvad under motionstiden äger runi, Ståndet äga rättig
-
ja8
Dan i5 Maje. m.
het att afgöra frågan utan remiss af den s. k. nya motionen.
Hvad beträffar sjelfva hufvudsalen, så kan visserligen den
enthusiasm för Frih. Berzelius, som nu gifvit sig luft, icke
förundra någon; men jag tager mig ändock friheten vördsamt
hemställa till Ståndet, om det ej vore skäl att gå den
medelväg, som StatsUtsk. tillstyrkt, då man från andra Stånd
erfarit, att betänkligheter blifvit yttrade till och med mot
den rättvisa gärd, som Utsk. velat gifva åt Frih. Berzelii
förtjenster. Ännu ett annat skäl synes tala för denna åsigt;
Frih. Berzelius har nemi. icke sjelf begärt något anslag; det
är till följd af en enskild representants motion, som pensionen
blifvit tillstyrkt, och jag är öfvertygad att Frih. Berzelius
skall, med den utmärkta blygsamhet, sora tillhör honom,
en blygsamhet, lika stor och ovanlig som hans vettenskapliga
förtjenst, utan tvifvel med erkänsla emottaga det belopp,
som blifver honom af Ständerna tillerkundt, äfven om det
icke är högre än StatsUtsk. föreslagit.
Gr. Horn: Den omständighet, att man från andra
håll velat sätta i fråga den rättvisa, som borde göras Frih.
Berzelii förtjenster, är för mig en ytterligare anledn. önska,
att åtminstone från detta Stånd en sådan opinions-yttring
malte utgå. Jag tror således, att om verkligen från det
håll, som den siste talaren trott, rättvisa skulle uteblifva,
det blefve desto angelägnare för att komma till en medelväg,
att den af Hr Lagerhjelm framställda begäran finge
komma StatsUtsk. tillhanda. Skulle i afseende på formen
någon betänklighet hos Hr Frih. o. Landtm, uppstå, att göra
en hemställan, huruvida R. o. Ad. förenade sig med Hr Lagerhjelm,
så ser jag i sanning icke, huru det kan vara Ståndets
pluralitet, lika litet som hvar och en enskild ledamot,
förmenadt att sig med Hr Lagerhjelm förena. Jag har förenat
mig med honom och skulle uppriktigt önska, att R. o.
Ad. samfäldt gjorde detsamma.
Frih. Cederström, Jacob: Det var i anledn. af Hr
Hjertås yttrande jag begärde ordet. Jag kan icke föreställa
mig, att Hr Hjerta ej skulle hafva inhemtat tydliga ordalydelsen
af 56 §:n i Reg.F:n, som så många gånger här blifvit
åberopad och uppläst, för att finna, det Hr Lagerhjelms
framställning, i hvilken jag visserligen för min person instämmer,
innefattar ett förut icke till Utsk. remitteradt förslag,
och måste alltså naturligtvis anses som en, i anledn.
af händelser, väckt ny fråga, som kommer att åtfölja återremissen
till Utsk., för att i sammanhang med densamma
derstädes behandlas.
Hr Lagerhjelm: Jag har icke önskat eller begärt,
att någon särskild propos. skulle följa på min framställning.
Allt hvad jag önskade var alt inför R. o. Ad. tillkännagifva
den
Den i5 Maj e. m.
9
<len känsla, med hvilken jag upptog den tvekan, som inom
detta ruin förspordes om behörigheten af den hyllning folden
store, om veltenskapen så högt förtjent* mannen, som
StatsUlsk. så förträffligt framställt, jag för min del är fullkomligt
tillfredsställd och skulle skatta mig lycklig, om den
idee jag vågat framställa för R. och Ad. skulle så gillas, att,
när omsider beslut öfver hela delta utlåt, kommer i fråga,
och åter remiss, som jag förmodar, derå beviljas, äfven min
framställning eller s. k. motion dervid finge åtfölja.
Frih. Cederström, Anders: Jemte del jag i allo
förenar mig i Hr Hjertås åsigter, får jag anhålla om propos.
till bifall å betänk., emedan det skulle kunna hända,
att hvad man nu åsyftar, nemi. en förhöjning i anslaget till
Frih. Berzelius, icke blott förfelades, utan ufven att majoriteten
inom StatsUtsk., vid afgörandet af den väckta frågan
om ett högre anslag, gick ifrån sitt förra beslut. Jag tror
således det varn bäst att bifalla denna punkt, sådan som
den är.
Gr. Hamilton Henning Ludv. Hugo: För att öka
hindren för framställning af propos. till bifall, hvilket jag
tror icke skulle medgifvas af många anledn:r, och synnerligen
sedan så många ledamöter yttrat sin önskan att pensionen
för Frih Betzelius måtte förhöjas, och för alt tillika
uttrycka min önskan i detta fall, får jag helt och hållet
föi-ena mig med Hr Lagerhjelm.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Med afsky för alla
förföljelser för samvetssaker, har känslan hos mig blifvit
väckt genom Hr Munck af Rosenschöids begäran om uppläsning
af de reservationer, hvilka åtfölja detta betänk, i
punkten rörtde Frih. Berzelius. Jag förenar mig med Hr
Lagerhjelm, begär återremiss af betänk., och hoppas alt
StatsUlsk. skall lemna R. o. Ad. tillfälle att visa, det vi
äga Europeisk känsla för Europeisk ryktbarhet.
Fiih. Cederström: Då en väld ledamot yrkat bifall
å 17 punkten af StatsUtskts utlåt. N:o 61, så får jag motsätta
mig en sådan framställning, enär det redan är beslutadt,
att utlåt, skall punktvis föredragas och discuteras, men
till sin helhet afgöras till bifall eller återremiss-, och jag får
så mycket mera yrka delta, som anmärkntr både vid den
I7tde och de öfriga punkterna blifvit gjorda, sorn föranleda
till återremiss af betänk, i sin helhet. För öfrigt fat- jag
förklara, att jag ingalunda anser, lika med 2tne värde talare,
att den af Hr Lagerhjelm gjorda framställe, rörtde ökandet
af nationalbelöningen för Frih. Berzelius till 4°°° *':dr vara
någon ny motion, enär just densamma bragtes å bane af
StatsUtskts ordföl-, vid det tillfälle, då motionen om en belöning
lill bemälte Hr Friherre väcktes af Frih. Tersmeden.
6 H. 92
Den i5 Maj e. m.
Ilr Munck af Rosenschöld: Jag beklagar Frih.
Riddarstolpes afsky för samvetssaker, om denna känsla blifvit
vackt derigenom, att Frihtn trott, att jag velat fästa mig
vid sådana, och får förklara att orsaken, hvarföre jag begärt
uppläsandet af de vid 17:de punkten af förevar, utlåt, bifogade
reservationer, icke varit någon annan, än den, ali jag
ansåg att saken borde ses från mer än en sida. Jag båticke
något emot StatsUlskts utlåt., deri det tillstyrkt beviljandet
af ett anslag af 2000 rrdr b:co till en pension åt
Frih. Berzelius, såsom en gärd af Svenska nationens erkänsla
mot den store vettenskapsmannen; jag vill blott hafva
anmärkt, att jag hade önskat, att detta anslag kunnat beviljas
jemväl såsom en belöning åt den store medborgaren.
Hr Hjerta: En värd talare har nyligen ansett kraf
ten
af de anmarkntr, som blifvit gjorda vid StatsUtsk:s betänk.
, så stor, ali han ej ens trott propos. till bifall å betänk.
kunna framställas. I anledn. häraf tager jag mig friheten
fästa talarens uppmärksamhet på det mom. af 56 §:n
Reg.Fm, som säger: ''Utskottens förslag skola först i Slån”dens
plena framställas till antagande eller förkastande utan
”förändringar eller tillsatser.”
Hvad beträffar det motiv en annan värd ledamot, Frih.
Cederström, Jaeob, framställt, i anledn. hvaraf Hr Lagerhjelms
nu här i e. m. gjorda anförande borde betraktas såsom
ny motion, så erinrar jag endast att de anmärkntr,
som här blifvit gjorda, icke innefatta någon ”under riksdagen
inträffad händelse.” Detta hindrar visserligen icke
återremiss, men kan icke leda till förslagets betraktande som
en ny motion.
1 anledn. af den 3:dje talaren, Frih. Ridderstolpes anmiirkn.
, får jag nämna, att jag icke tror det behöfvas någon
Europeisk, utan endast en Svensk känsla, för att erkänna
Frih. Berzelii förtjenster.
2 o : d e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag yrkar vördsamligen,
att den pension, som Prosten Ödman för Capellmästaren
Haiffners enka begärt, nemi. 200 r:dr, och hvilken af Utsk.
Jdifvit nedsatt till 100, måtte beviljas till det belopp, sorn
motionären äskat. R. o. Ad. torde erinia sig, att det ärila:
ffn ers förtjenst, alt Svenska församlingen äger sin nuvar,
choralbok ; att det är honom vi hafva att tacka för en större
utbildning af musiken, ej blott i Upsala, utan med detsamma
öfver hela Riket; och att det var han, som egnat så mycken
möda och uppmärksamhet åt den musikaliska behandlingen
af våra gamla folksånger. Enär nu StatsUtsk. har
åt Prot.secret. Borgs enka tillstyrkt en pension af 45o r:dr
b:co, synes mig skilnaden mellan den ena enkan och den
andra vara alltför stor. Den aflidne Hseffners förtjenster
D c n 15 M a j e. ni.
voro måhända större än den aflidne Borgs, om än mindre
bemärkta och iltågkomna. Jag yrkar alltså, alt enkan Heeffner
matte fa åtminstone den pension, sorn Prosten Ödman
föreslagit.
Hr von Heyne: Jag har icke tyckt mig (inna, alt
.StatsUtsk. småaktigt behandlat anslagsfrågor, mera än denna.
Jag måste uppriktig bekänna, alt har en enka efter en sådan
man som Heeffner förtjent pension, och densamma blifvit
föreslagen till 200 r:dr, så är det, om också det enda
exemplet, ett ganska besynnerligt förhållande att nedpruta det
begärda anslaget till hälften och nedsätta det till ett belopp,
sorn kunde vara passande åt en underofficers enka.
Jag skulle således önska och hoppas, alt StatsUtsk. förändrar
summan till 200 rrdr, som äro begärda för framlidne
Hofcapellmästaren Haeffners enka sorn lifstidspension.
Hr Lagerhjelm instämde med Hr von Heyne.
Hr Hjerta: Jag tillstår, att det är min öfvertygelse
det Staten hör vara ytterst sparsam med pensioners beviljande;
men å andra sidan skulle jag önska, att Utsk. täcktes
fästa afseende på hvad Hr von Hartmansdorff framställt till
förmån för Hoeffners enka. Det är säkert en ganska talrik
del af R. o. Ad:s ledamöter, som känt Hofcapellmästaren
Heeffner, — denne man, som på sin tid var lika utmärkt för
den möda och de omsorger han hade osparda för den musikaliska
bildningen bland ungdomen i Upsala, hvarigenom
han i hög grad bidrog att lyfta hågen för denna sköna
konst, som för sitt enkla och anspråkslösa väsende. Han var
dessutom fader, som jag tror, till 16 barn, dem han alla
efter sin förmåga uppfostrade till nyttiga medlemmar i samhället,
och ett bevis på hans förtjenst kan äfven finnas deri,
att alla, som kände honom, voro hans vänner, åtminstone
var han allas vän. Jag skulle önska, alt R. St. kunde åt
hans enka gifva en liten gärd af erkänsla för de uppoffringar
hennes man i lifstiden gjorde af tid och möda, som hail
aldrig sparade för ungdomen.
Frih. Cederström, Anders: Prosten Ödman har
vitsordat, att Hasffners enka är 61 år gammal och utfattig,
och Utsk. instämmer i de skäl motionären åberopat för att
tilldela henne pension. Jag tycker då, vid sådant förhållande,
det icke vara för mycket, att en person af bättre classen
får en pension af 200 r:dr, ty det är väl omöjligt begära,
att en sådan person skall året om kunna lefva för
bättre pris, eller för den ringa summa, Utsk. föreslagit. Det
är på sådan grund jag äfven förenar mig i begäran om ätcrremiss.
2 3 : d j e punkten.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam: StatsUtsk. har förer
-
D c ii i5 M a j e. m.
slagit elt belopp af 200 r:dr b:co till Secreteraren Frigel.
Jag har i min motion deremot föreslagit 5oo r:dr. Med
dessa 9.00 r:dr, som äro att anse som en nådegåfva, får han
mindre än han förut i musikaliska academien uppbär, och
hans subs'ilut får intet. Ilan har ett linga arfvode och har
förestått t jonsten i många år. Det omtalas äfven att Frigel
har 333 r:dr 16 sk. i pension förut; det hör icke dit, ty
detta belopp uppbär lian såsom f. d. secreterare i Statsconloret.
Jag begär åtenemiss.
Vid detta tillfälle anhåller jag att få göra ett tillägg
vid 3:e punkten, der ett anslag af 800 r:dr tillägges Hr
von Wright för lifgifvande! af plancheverket Svensk botanik,
att nemi. StatsUtsk. måtte vid anslagets utgående
fästa del villkor, att detta verk mätte utgifvas i samma plan
och form sorn förut, emedan man sagt mig att fråga vore
väckt 0111 förändring deruti. I ett annat plenum anhåller
jag alt närmare få utveckla detta, sedan jag fullständigare
lått kännedom om förhållandet.
2 5 : t e punkten.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Respecterande hvars
och ens åsigter, kan jag dock icke dela den af H. StatsUtsk.
hyllade, hvilken synes hafva legat till grund för Utsk:s
uti 7.5 punkten af dess utlåt. N:o 63 gjorda afstyrkande af
min motion om elt årligt understöd för Hr Ludv. Thulstrup,
hvilken — elter det under kriget emellan Sverige och
Damnark för honom blifvit ulverkadt tillstånd att i Sverige
qvarstanna samt naturaliseras, egentligen med fäsladt afseende
å Thulslriips redan då förvärfvade aktning och sällsynta
förmåga i livad barnaundervisuingen rörer — under några
och 3o år nästan oafbrutet sysselsatt sig med det mest ansvarsfulla
och för samhällets bästa så vigtiga kall; ungdomens
uppfostran, dess handledande oell bildande.
Utsk. anser nemi., det Statens medel icke böra kunna
tagas i anspråk eller få användas åt personer, de der ”icke
varit uti det allmännas tjenst.’’ Hardt är i sanning, att just
lietta — att af Slaten förut icke hafva åtnjutit någon lön,
någon ersättning för den förtjenst af det allmänna, den han
otvifvelaktig! förvärfvat sig, som egnat sitt lif åt det mödosamma
och vigtiga lärarekallet — att just detta skall liksom
läggas honom till last.
Hr Thulstrups förljenster såsom lärare torde ej af någon
jäfvas. H. Utsk. tyckes ock vilja godkänna dem, då Utsk.,
såsom grund för dess afstyrkande, antager just denna saknad
af Statens lönebidrag Al den private läraren. Detta såsom
enda skälet till ofslag af det begärda understödet kan jag
icke gilla; och är det derföre jag vördsammast önskade, att,
i händelse åtenemiss i öfrigt yrkas och antages af H. Ståndet
å ifrågavar, be tänk., Utsk då ock uti närmare hehjer
-
D e n i5 Maj c. m.
lande måtte taga äfven detta af mig åt den förtjenstfulle
åldrige läraren begärda ringa understöd.
Hr Lefre'n: I händelse återremiss yrkas, hvilket jag
icke vågar göra, i anseende till det skäl som Utsk. anfört,
får jag likväl nämna, att jag specielt känner det förtjenstfull
i Hr Thulstrups bemödanden för bildningens spridande
i vårt land. Jag har, vid det läroverk, för hvilket jag en
längre tid haft äran att vara chef, fått emottaga flera elever
från Hr Thulstrups skola, och alltid funnit dem väl bildade
och väl vårdade. Det gör mig ondt, att han icke får
på gamla dagar något att subsistera utaf. Hr Thulstrup är
utländning, men naturaliserad Svensk; han har städse redligt
gagnat sitt nya fädernesland och undervisat mången. Jag
vill nämna detta som en gärd af högaktning, emedan jag
kanner mannen.
26: t e punkten.
Frih. Ridderstolpe: StatsUtsk. har föreslagit: ”att
”aflöningen till tjenstemännen vid det provisionelt med K.
”fftats-cont. förenade Magazins-cont. må än vidare å allin,
”indragn.-staten utgå.”
Jag känner icke hvilken elier hvilka tjenstemän, sorn
åtnjuta dessa arfvodeti, och linner mig just derföre fullkomligen
berättigad att yttra mig. Jag anhåller få göra
det summariskt och i öfverensstämmelse med ett förut af
mig afgifvet yttrande i fråga 0111 passevolance-commissariatels
embetsman, hvilka ännu åtnjuta sina löner, ulan alt göra
någon tjenst. Jag skulle derföre anhålla att få föreslå, det
R. St. hos Konungen ville anhålla, att, vid behof af embets-
och tjenstemän, sådane, hvilka njuta lön på stat, utan
att derföre göra motsvar. tjenst, malte i framtiden indragas
i tjenstgöring, hellre än att antaga nya tjenstemän, hvilka
fordra nya löner på samma tid och på samma gång det
finnes gamla tjenstemän i ännu temmeligen unga år, hvilka
åtnjuta aflöning, utan att göra någon deremot svarande
tjenst.
32:dra punkten.
Hr von Hartmansdorff: Om framlidne H. Ex. Hr
Gr, Adlersparre* förtjenster behöfver jag icke tala, de a ro
af sig sjelfva vitsordade och behöfva icke alt af mig omförmälas
på detta rum. Men då Utsk. afstyrkt någon pension
åt Grefvinnan Adlersparre, anhåller jag att få fästa
mig vid skälen derför. Utsk. säger: ”vid betraktande der”af,
att dels Gr. Adlersparre redan under sin lefnad af Starten
uppburit ansenliga emolumenter, dels hans efterlemna”de
enka, som icke betungas med omsorgen för oförsörjda
”barns underhåll, är i besittning af icke obetydlig fast egen”doin,
och så mycket mindre synes för närvar, i behof af
”Statens understöd, som Fru Grefvinnans tillgångar inedgif
-
,34
D o n lä M a j e. m.
"vit henne att företaga en kostsam utrikes resa, har Utsk.
"icke ansett sig kunna’’ etc. Under sin lefnad uppbar H.
Ex. Adlersparre, mig veterligen, inga andra emolumenter än
de löneförmåner, som tillhörde de embeten han beklädde.
Begagnandet af ett sådant skäl, som Utsk. här anfört,
skulle, användt på alla andra embetsmäns enkor, göra, att
ingen finge någon pension. Detta lärer vara mera än hvad
Utsk. åsyftat. Således förmodar jag, att detta skälet förfaller.
Det andra var, att den efterlemnade enkan icke betungas
med omsorgen för omyndiga barns underhåll. Huruvida
alla hennes söner hafva tjenster vet jag icke, men
att en fullmakt icke ger underhåll åt sin innehafvare, vet
en hvar. Vidare säges, att Fru Gr. Adlersparre är i besittning
af icke obetydlig fast egendom. Jag vet att hon äger
en sådan; men i hvad mån denna egendom är med skuld
belastad, eller icke, är mig obekant. Slutligen anföres, att
hennes tillgångar medgifvit henne företaga en kostsam utrikes
resa. Att hon rest utrikes, det vet jag äfven; men
att hon gjort en resa, som varit kostsam, är mig icke bekant.
Troligen har denna resa skett med möjligaste hushållning.
Ett fel är likväl begånget vid framställningen af denna
fråga, det nemi., att pensionens behöflighet icke är bestämdt
utredd. Troligen har den saknats, eller också har Konungen
trott, att när det var fråga om Fru Gr. Adlersparre
och då hennes omständigheter i allmänhet ansågos kända,-  skulle laga bevis icke behöfvas. Olyckan vill nu, att den
ifrågaställda personen icke är i Riket tillstädes; men möjligen
kunna de, som lill Grefvinnan Adlersparre stå i närmare
förhållanden, anskaffa en närmare utredning, innan
StatsUtskts betänk, återkommer, och innan frågan derstädes
blifver ånyo behandlad. Saken kan då förekomma i ett
bättre utredt skick, så att förtjent afseende må kunna å
framställningen fästas.
StatsUtskts utlåt. N:o 63 blef af R, o. Ad, återremitterad
t.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utskrs den a5 och
2g sistl. April på bordet lagda betänk. N:o io, i anledn. af
Cantracts-prostarne Sandbergs och Öhrnbergs motioner, om
bestämmande af en brännvins-consumtions-afgift, blef samma
betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Frih. Sprengtporten: Jac. Willi.: Jag får un
derställa
Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad., om det ej
skulle vara med rätter ordning öfverensstämmande ooh ledande
till en lättad behandling af målen inom StatsUtsk,
om de öfriga målen, som röra statsreglerm, kunde få företagas
i sammanhang med hufvudtitlarna. Det har ålmin
-
Don i5 Maj e. m.
735
stone varit StatsUtsk:s mening att kunna framlägga liela
statsreglerrn i ett saromanbang för RiksSt:n, ocb jag föreslår
alltså, alt StatsUtsk:s betänk:n, utan afseende på den ordning
hvaruti de finnas uppförda på föredragn.-listan, nemi.
först N:o 92 och sedermera inkomst-betänk., mätte föredragas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle alltför gerna
instämma med Frill. Sprengtporten, 0111 sådant vore med
ordningen öfverensstämmande; men detta kan jag icke, emedan
en förändring af föredragn.-listan under plenum är en
bestämd olaglighet. Jag anhåller alltså, till vinnande af
Frih. Sprengtporten åstundan, att i nästa plenum den af
honom föreslagna ändringen af föredragn.-listan må blifva
antagen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller äfvenledes
att vi mätte få följa föredragn.-listan. Jag har genomläst
betiinkma i den ordning de derå förekomma. Förmodligen
hafva Ståndets öfrige ledamöter gjort likaså. Rubbas
ordningen, så kommer man lill betänk:n, som ingen läst,
och då sker ingenting annat, än att dessa betänk:n blifva
ånyo bordlagda. Detta skulle hända, åtminstone hvad mig
beträffar, om den ordning, som Frih. Sprengtporten begärt,
skulle antagas. Om ordningen får fullföljas, så torde icke
så många svårigheter förekomma för afgörandet af de betänk:n,
som äro för handen, att vi ju ej snart komma till
dem, som Frih. Sprengtporten önskat sé föredragna. Troligen
blir icke heller cancelliet färdigt med de anmärknrr,
som redan äro gjorda vid statsreglerrn, innan vi hinna till
ifrågavar. betänkrn från StatsUtskottet.
Frih. Sprengtporten: Då R. o. Ad. vid ganska många
föregrde tillfällen ändrat föredragnrn och gått ifrån föredragn.
-listan, så hade jag icke föreställt mig, att något hinder
af grundlagen skulle ägt rum vid detta tillfälle. Då
emedlertid flere ledamöter motsatt sig detta mitt förslag,
vill jag icke vidare yrka derpå.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskrs den 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. N:o 66, i anledn. af väckt motion
om redovisning för det till lv. Hofstallet anslagna fourage,
och förbud emot försäljning deraf.
Till pröfning föredrogs SlalsUtskts den 29 sisth April
på bordet lagda utlåt. N:o 67, i anledn. af väckt fråga om
indragn. af Förvaltningen af sjöärendena och K. Hofjaktvarfvet
samt inställande af bålsmans-uppfordringen.
Frih. Cederström, Jacob: Ehuru jag visserligen icke
har något att invända mot Utsk:s afstyrkande i dessa
punkter, anser jag mig dock böra till prot. förklara, att
jag ingalunda kan förbise, att Ulsk. i eli och samma utlåt.
736
Den 15 Maj e. m.
afgifvit svar öfver alldeles skiljaktiga frågor, hvarå Utsk.
varit pligtigt att inkomma med särskildta betänkanden.
Hr Hjerta, Lars: Utsk. har utan tvifvel rätt i den
sats, som uttalas i premissen till ira punkten, rörrde Förvaltn:s
af sjöärendena organisation; men deraf anser jag,
för min del, icke följa, att Utsk. liar rätt i slutsatsen, att
hvad i berörde hänseende blifvit föreslaget, nu icke lämpligen
bör blifva föremål för R. St:s pröfning. Jag tror nemi.
att det ganska väl går an och äfven vore i närvar, tidpunkt
lämpligt, att Ständerne och deras Utsk. ingingo i någon
pröfning, huruvida Förvaltn. af sjöärendena är ett
verk, som med sin nuvar. organisation bör fortfara eller
icke. Jag tror, att Ständerne derigenom skulle gifva en ganska
nyttig och lämplig ledning och impuls åt den blifvande
nya Regeringens organisationsarbeten, hvarmed denna Regering,
äfven under den bästa afsigt att följa den röst som
kan uttalas hos Representationen, likväl eljest lätt kan stanna
i villrådighet. Jag anhåller derföre om återremiss af
denna punkt, med önskan, alt Utsk måtte ingå i undersökning
af detta förhållande och derom inkomma med utlåt,
till R. St. Jag gör det i conseqvens med den allmänna
åsigt jag vid ett föreg:de tillfälle under denna riksdag uttalat,
att jag icke, lika med flera andra ledamöter, med hvilka
jag eljest vanligen delar tänkesätt, tror, att Ständerne i
allt böra afvakta förslag från Regeringen, utan tvertom, att
i fråga om reformer det icke är blott nyttigt utan äfven
nödigt, alt Regeringen får en ledning från folkets sida, i afseende
på den allmänna riktning, systemet bör följa.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om yttranden från
Ständerna skola kunna hafva någon vigt hos Konungen,
så böra de naturligtvis grunda sig på sakkännedom,
inom StatsUtsk. (innes en officer, som tjent vid flottan och
hör kunna hafva kunskap i ämnet. På Riddarhuset ser jag
i närvar, ögonblick icke mer än en officer af flottan. Han
är stillatigande, och här finnas inga amiraler eller högre
sjöofficerare. Hvad ledning vi öfrige civilister, som icke
hafva någon erfarenhet af sjöväsendet, skulle kunna gifva
ät den s. k. nya Regeringen, hvaribland väl också någon
kommer att förestå flottans angelägenheter, vet jag i sanning
icke. Deremot skulle jag tro, att Konungen af denna embetsman
kan få bättre upplysningar i detta ämne, än af oss.
Hr H jerla :'Med det yttrande, jag nyss hade aran afgifva,
förenade jag ingalunda anspråket att för min del lemna
någon bestämd ledning åt Ulsk:s utlåtande. Jag har
dertill icke den sakkännedom, som erfordras att yttra mig,
huruvida Sjöförvaltningen bör fortfara eller icke; jag har
blott velat uttala den lanken, all Utsk. bör utlåta sig öfver
-
Den 15 Maj e ni.
737
ver denna fråga, och i allmänhet att Stunderne hafva samma
pligt som Regeringen, att positivt verka för reformerna
och icke ensamt ropa på Regeringens skyldighet i det afseendet.
Om Utsk. nn, hvad denria sak specielt angår, hland
sina ledamöter icke räknar mer än en marin-officer, ser jag
dock ej livad som hindrar dess ledamöter att Sätta sig i beröring
med de mest sakkunniga som finnas.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Indirect uppmanad
att yttra mig, får jag blott tillkännagifva, att mitt stillatigande
härleder sig derifrån, att jag ansåg sorn en gifven
följd af den nya styrelse, som kommer att inträda, att Förvaltningen
af sjöärendena kommer att upphöra af sig sjelf.
Detta är orsaken, hvarföre jag ej yttrat mig, och kan icke
se, att det kommer alt göra någonting, hurudant detta betänk.
är, då jag förmodar, att på den förändrade organisation
af flottans styrelse, som genom depart:s-styrelsens införande
blir en följd, det skall vara oförenligt att vilja inympa
nuvar. collegial-former.
FIr Lagerhjelm, Pehr: Så litet motiverad, som den
sista organisationen blifvit, så synes mig det vara helt enkelt
att behålla allt i sitt nuvar. skick. Vill man verka en
förändring, böra väl skälen dertill äfven angifvas. Det vore
också naturligt, att de ledamöter af Statsrådet, hvilka
tillhöra R. o. Ad., hade bort yttra sig i detta afseende. Jag
finner således icke några tillräckliga skäl vara anförda för
någon återremiss af detta mål. Utsk. synes också hafva
tillräckligt att skaffa med de återremisser det redan fått.
StatsUtskts utlåt. N.‘o 67 blef af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföll R. o. Ad. StatsUtskts den 29 sisth April
på bordet lagda utlåt. N:o 68, i anledn. af f. d Grosshandlaren
H. Weners ansökning om förlängdt arrende af Svartsjö
kungsladugård.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den 29 sisth April på bordet
lagda utlåt. JV:o 78, i anledn. af R. Stjs revisorers åren
i835, 1837 och 183g afgifna berättelser, angtde förvaltningen
af mötes- och tross-passevolance-fonderna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Detta utlåt, är egentligen
ett allegat till StatsUtskts berättelse, rörtde de 3:ne statsrevisioner,
som för sig gått sedan sisla riksdag. Detta utlåt,
har varit tryckt och utdeladt innan sjelfva berättelsen, derföre
att tryckningen af denna långa berättelse blifvit fördröjd.
I alla fall skulle jag anse det vara högst olämpligt,
att detta utlåt, till afgörande företages, emedan detsamma
åberopar ett föregående beslut, som af R. o. Ad. icke blif6
H. gä
738
Den i5 Maj c. m.
vit fattad t, emir betänk. iör:de mötes-passevolancen af R. o.
Ad. återremitterades.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med
Gr. Horn, ty förslaget innrliåller, att, i händelse mötespassevolance-afgiften
kommer alt med in ne var. år upphöra,
Ständerne då malte besluta det och det. Följaktligen kan
detta betänk, icke handläggas, förrän R. o. Ad. fattat sitt
beslut angtde sattet att hädanefter utgöra möles-passevo1ance-afgiften.
Så länge den frågan är oafgjord, torde R. o.
Ad. finna lämpligt att uppskjuta handläggningen af detta
ärende.
R. o, Ad. beslöt, att StatsUtskrs utlåt. N:o 7S borde
hvila och ej föredragas, förrän R. o. Ad. fattat sitt beslut öfver
StatsU Is k :s redan till Utsk. återremitterade utlåt. K:o
52, ronde möfespassevolance-afgiflen.
Föredrogs ånyo oeii bifölls BancoUtskts den 2.9 sist
April på bordel lagda utlät. N:o 11, i anleda, af Hr Adlerstams,
G. U., motion 0111 ytterligare ersättning för det lidande,
sorn, genom en rättegång med R. Stts Bank, skall
blifvit honom förorsakadt.
Ånyo föredrogs BancoTJtskts den 29 sisth April pä
bordet lagda utlåt. N:o 12, i anledn. af Hr Rosenblads, 13.,
motion om bestämmande af praescriptionstid för emottagande
i Kronans uppbörd och inlösen uti R. Stts Bank af Bankens
utelöpande transportsedlar samt sedlar ä 3 och 2 rtdi
å ofärgad t papper.
Hr von Hartmansdorff, Augt Jag anser för min del
den jemkning Utsk. gjort af förslaget vara viktig ; dock vill
jag erinra, att det är nog hastigt att utsätta proescriptionstiden
till 1848. Jag skulle hafva önskat, att den utsträckts
till jenmt ett tiotal eiler till i85o; då förmodar jag, att de
förluster, hvilkas inträffande jag befarat af en kortare prasscriptionstid,
skulle, i möjligaste måtto, vara undanröjda. A11—
mänheten hade då haft en längre beredelsetid, och troligen
hade sedlarna till den tiden tili största delen återinflutit i
hankens cassör.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag verkligen bekänner,
att jag icke vågade hoppas, alt R. o. Ad. skulle hinna så
långt på föredragn.listan som till detta betänk, i afton; så
är jag ej heller försedd med de fullständiga uppgifter, som
jag önskade att vid detta tillfälle kunna meddela, men anhåiler
att fä fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på vigten och
nödvändigheten att vidtaga några allvarsamma åtgärder för
att, i en icke alltför aflägsen framtid, befria oss från de
gamla sedlarna, genom en prsescriplionstids utsättande. Jag
var icke här närvar., då min motion i detta ämne remitte
-
D o it 15 M a j e. iu
7^0
rades, och fick således icke tillfälle att besvara de invändningar,
sorn gjordes af (lera värda ledamöter mot utsättandet
af en viss praescriptionstid, med fullkomlig förgätenhet
af hvad Ständerne förut vid , flera tillfällen beslutat. Jag
torde här få förklara, alt just vid sista riksdag, för att ej
gå längre tillbaka, då tillverkningen af riksg.sedlar upphörde,
stadgade Ständerne för de utelöpande riksg.sedlarna en
praescriptionstid af io år, icke för deras emottagande i kronouppbörden,
utan för deras allmänna gångbarhet. De stodo
då på det högsta maximum sedan 18ni års reglering,
och ingen olägenhet har deraf visat sig Största delen, eller
£:delar, är redan inlöst, och när proescriptionstiden är
förlupen, skall också förlusten bland allmänheten blifva ringa,
om någon förlust ens kommer i fråga; men allmänheten
skall deremot hafva gjort den stora vinst att vara befriad
hell och hållet från dessa sedlar och med detsamma från
förluster, genom att dylika sedelslag så ofta blifvit förfalskade
eller efterapade. Enahanda förhållande äger äfven
rum i afseende på bancosedlarna. Sammanlagda summan af
bancosedlar med dubbla blad på 2 å 3 r:dr och transportsedlar,
samt ä j a 3 r:dr på enkla blad, tror jag —- jagminnes
ej så precist beloppet — uppgick till öfver. 22 millioner,
då deras vidare ingifvande 1836 inställdes; deraf
återstår, som Utsk. upplyser, nu endast 5 millioner; 5 från
22 gör 17; således hafva på den korta tiden från i836 till
denna lid, d. v. s. 4 år, icke mindre än 17 millioner af
detta stags sedlar åter ingått till banken; — det är rätt
vackert, min sann! När 1111 redan ^-tdelar af denria sedelmassa
blifvit mot nya sedlar invexlad, så frågar jag, om ej
återstoden deraf, åtminstone till T95:de!ar äfven skulle vara
återkommen till banken, innan praescriptionstidens slut, om
man utsatte densamma till 10 år från kungörelsens utfärdande;
och då frågar jag, om förlusten kunde sägas vara så
särdeles stor! Deremot, mine herrar! är vinsten, som jag
nyss hade äran nämna, den väsendtliga, att man befriar allmänheten
från ett mynt, som beständigt exponeras för förluster,
och får som bevis derpå nämna, alt ehuru sedelstocken,
nemi. den af gamla sortens sedlar, är så betydligen
nedsatt, som herrarne nyss hört, så voro likväl icke mindre
än 43 förfalskningsmål under loppet af förra qvartalet af
bankens fiseals-embete lill commissariatct anmälda, och
deribland, hvad förut icke inträffat, en ny efterapad transportsedel.
Det skall vara på gränsen mellan Österbotten
och Tavastland — en ort, der man med den största skicklighet
efterapar gamla Svenska bancosedlar — och med den
uppfinning, som är gjord af Bröderne Dupont i stereotyp,
skola våra gamla bancosedlar mycket lätt kunna efterapas.
Så länge dessa sedlar äro gångbara, tror allmänheten på
deras riktighet och ulsälles dymedelst för förluster, hvarpå
jag skall anföra ett exempel, som inträffat i dessa dagar,
74°
Den 15 M a j e, m.
och livais sannfärdighet Landshöfdingen i Malmöhus län,
om han nu vore tillstädes, skulle kunna bestyrka, alt nemi.
räntmästaren i Malmö helt nyss förlorat 5o r:dr på en förfalskad
transp.sedel. — Jag får dessutom påminna, att ännu
existerar en icke upphäfven gammal författning, som stadgar,
att bankens sedlar, för att vara gällande, skola in
om
10 år förnyas, ehuru denna författning icke efterlefves,
och alt de i annat fall upphöra att vara gångbara.
Jag tror således, för min del, att afseendet å den stora allmänhetens
fredande från förluster krafvel-, att man icke
fäster sig vid de ringare förluster, som, till följd af prsescriptions
utsättande, kunna komma att för en eller annan äga
rum, till följd af försummelsen att icke inom den stipulerade
terminen söka ombyte af den gamla sedeln mot det nya
sedelslaget, och får dessutom erinra, att då Ständerne 1818
med sin lagstiftande makt trädde emellan, stadgade de blott
ett enda års prsescription för inlösen af filial-disconternes
sedlar; äfvensom derom, att i utländska stater, såsom i
Preussen och Österrike t. ex., hvilkas banker ofta förändra
sina sedlar, utsattes vanligen icke mer än ett års prcescriptionslid,
hvarinom sedlarne skola vora invexlade. Detta
anser jag visserligen vara hardt och obehörigt; men ett
spatium af 10 år måtte för detta ändamål vara fullt tillräckligt.
Jag får vördsamt anhålla, på de skäl jag nu anfört,
om återremiss af betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag håller Utsk. räkning
för det Utsk. afstyrkt bifall til! Hr Rosenblads motion, såsom
rättsvidrig; men jag kan icke hålla Utsk. räkning för
förslaget, i afseende på formen för sedlarnas gångbarhet.
Utsk. föreslår nemi.: ”det bankens från och med 1777 års
början till och med den 3i Mars i836 utgifna, samt å specie
eller banco lydande transportsedlar, äfvensom dess från
och med 1777 års början till och med 1812 års slut ä 3
och 1 r:dr på dubbla blad samt från och med 1813 till och
med i836 års slut likaledes ä 3 och 2 r:dr på enkla blad
tillverkade sedlar af ofärgadt papper, icke fä einottagas i
uppbörden af allmänna medel längre än lill och med 1848.”
Hade Utsk. aldrig så litet betänkt sig huru, tvertemot afsigten,
att nemi. få dessa sedlar åter in i banken, ett sådant
stadgande, som detta, är, hade Utsk. förmodligen icke föreslagit
Ständerna att på detta satt besluta, men deremot
hemställt, alt Ständerne skulle fatta det beslutet, att hos
Konungen anmäla sin und. önskan, att Konungen matte
täckas anbefalla vederbör, sina Bef:h:de att , genast efter
slutad uppbörd hvarje år, genom Stats-cont. till banken insända
alla sådana sedlar lill utbyte mot gällande sedelsorter,
hvarigenom dessa sedlar af gamla sorten inom få år skulle
ingått i banken, och enskild rätt förblifva oförkränkt, hvilket
visserligen icke skulle blifva fallet enligt Hr Rosenblads
Den i5 Maj e. m.
förslag. Jag nödgas likväl förena mig med Hr Rosenblad i
begäran om ålerremiss, på det Utsk. måtte förändra sitt
tillstyrkande i sednare delen af betänkandet.
Hr Ribbing, Arvid: Då ändamålet lärer vara att å
ena sidan förekomma det en sort sedlar eller mynt, som
kefinnes otjenligt, icke i rörelsen bibehålles, men, å andra
sidan, att tillse, det allmänbeten ej blir lidande genom utsättande
af för kort invexlingstid, skulle jag tro, att det snarare
är af mindre betydenhet , om tiden blir utsatt längre
eller kortare, blott man iakttager den omständigheten , att
först stadga en viss tid, hvarefter sedlarna ej mottagas i uppbörden
, och sedan en viss termin, inom hvilken dessa sedlar
directe böra ingå till banken. Derigenom blir allmänheten
väckt till uppmärksamhet , att sedlarna icke längre
äro gångbara, så att några förluster icke uppkomma, då
samma allmänhet jemväl af vederbör, fogdar , som uppbära
krono-utskylderna, underrättas huru man bör bära sig åt,
och när sedlarna icke längre äro gångbara.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke instämma i
Hr Rosenblads åsigt, att en praescriptionstid bör utsättas, då
bankens sedlar vägras inlösen. Deremot anser jag det vara
riktigt, att en praescriptionstid, icke alltför långt utsträckt,
fastställes, då dess sedlar icke mera emottagas i allmänna
uppbörden, då ändamålet mätte endast vara, att befria allmänheten
från de bedrägerier, som kunna och måste uppkomma
af ett sedelmynt, sådant som det gamla. Detta berättigar
likväl icke en bank och aldraminst R. St:s Bank att
någonsin vägra inlösen af en myntrepresentant, den banken
sjelf utgifvit. Det är en betydlig skilnad mellan dessa sedlar,
hvilka som mynt i Riket gå, och sådana enskilda assosiationers
eller bolags-assignationer, som f. d. disconternas.
Dessa hafva aldrig varit erkända som mynt, och för dem
kan, som för hvarje enskild skuldförbindelse, med största
rätt och billighet en praescriptionstid utsättas. Hvad riksg.-  sedlarna beträffar och praescriptionsliden för dem, så får jag
på förhand upplysa, att inom StatsUtsk. derom varit väckt
fråga, och att betänk, är alt förvänta från detta Utsk. ,
hvaraf kan inhemlas, att man inom Utsk. opinerat för den
åsigt jag nu förklarat; men då Ständerne hinna sammankomma
innan denna praescriptionstid inträffar, torde icke några
föreskrifter behöfva komma i fråga, emedan regeln står
alltid fäst, att örn äfven en praescriptionstid är af Ständerna
förordnad, kan sådant, efter min tanke, icke betyda något
annat, än en anmaning för allmänheten att skynda att bringa
denna sedelsort ur rörelsen, — men aldrig bör det komma
i fråga, alt Ständerne skulle begagna denna rättighet och
verkligen betaga allmänheten den alt få detta mynt inlöst.
Jag begriper icke, huru förhållandet i detta fall, kan Vara
De u lä Maj c. ui.
sådant sorn Hr Rosenblad uppgifvit det vara i Preussen; och
om så är, kan jag ej fatta, huru det landets sedlar kunna
vinna någon credit.
I anledn. af hvad jag nu haft äran anföra, kan jag således
ej annat än tili aila delar förena mig i den åsigt, soxn
af Frih, Cederström och Hr Ribbing blifvit framställd.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag instämmer
så till vida med den siste talaren i allt hvad han yttrat,
med undantag endast deraf, att han sade, det han förenade
sig med Frih. Cederström till alla delar. Jag kan
nemi. ej inse annat, än alt BancoUtsk. tillstyrkt hvad jag
anser vara det rätta, eller en proescriptionstid för sedlarnas
utelöpande i allmänna rörelsen. Det är allt hvad som lagligen
bör ske, och hvarigenom ändamålet vinnes att draga
in sedlarna i banken; ty då de upphöra att emottagas i
uppbörden, lärer det vara gifvet, att största delen deraf också
skall söka sig väg till banken. Utsk. har tillstyrkt, att
denna proescriptionstid skulle utsträckas till 1848; det är lika
lång tid som vid sista riksdag bestämdes för riksg.sedlarnas
emottagande i allm. uppbörden ; således tror jag, att det kan
vara tillräckligt med 8 år och anser icke, som Hr von Hartmansdorff,
att det är nödigt utsträcka proescriptionstiden till
i85o eller till 10 år för dessa ifrågavar. sedlar. Kär man
under 8 års tid har tillfälle att i allm. uppbörden aflemna
dessa sedlar, så tyckes detta vara nog. Jag anhåller om bifall
till BancoUtskts betänk., sådant det nu är.
Hr Rosenblad: Jag vill endast besvara Frih. Cederström»
yttrande, att den af mig föreslagna åtgärd vore rättsvidrig.
Jag tror i c e, att det kan anses vara stridande mot
rätt att utsätta en proescriptionstid för skuldförbindelsers inlösande
, de må vara af hvad namn och natur som helst.
Åtminstone finnes en sadan princip i alla de lagstiftningar,
som jag känner, och äfven i Sveriges; i vår egen lag är
prasscription af 10 år utsatt. Derjemte finnes det ett allmänt
antaget lagligt bruk, alt den som vill utreda en massa,
utsätter en viss proescriptionstid , inom hvilken fordringarna
hos denna massa böra anmälas. Det är ej nog att stadga, att
dessa ifrågavar. sedlar ej emottagas i uppbörden, då det redan
finnes ett annat stadgande, som icke efterlefves, och hvilket
jag nyss nämnde, eller att dessa sedlar hvart io:de år böra
förnyas. Så länge dessa icke vägras inlösen , skall allmänheten
alltid vara exponerad för bedrägerier. Jag förnyar
min anhållan om återremiss med hemställan, alt om man bestämde
10 års lid för oftanämnda sedlars gångbarhet, kunde
5 år utsättas, efter hvilkas förlopp de ej vidare emotloges i
allin, uppbörden, och att de inom de återstående 5 åren
borde inlösas af banken.
Hr Hjerta, Lars: Jag bekänner, alt det förslag Utsk.
Den i 5 Bl a j c. m.
-743
afgifvit, synes mig leda lill det sökta ändamålet; men jag
tror det finnes en betänklighet deremot i grundlagen , oell
det är den som säger, att bankens sedlar skola för mynt i
Riket gälla. Så länge hvar och en nu är skyldig alt erkänna
dem för mynt, lära väl äfven upphördsmännen vara
skyldige alt mottaga dem; och så länge tror jag icke, att
Ständerne kunna stadga ett sådant undantag för uppbördsmaunen
mera än någon annan. Deremot skulle jag tro, att
proescriptionstid alldeles icke är någonting så nödvändigt för
dessa sedlar, liv Rosenblad har sjelf upplyst, att af de 22
millioner r:dr af gamla sorten, som varit utelöpande, icke
mer än 5 millioner ännu finnas i rörelsen, således hafva redan
17 millioner till banken återgått. Det tyckes klarligen
bevisa, att det nya sedehnyntets företräde i beqvämlighet är
sä stort, att hvar och en gerna gör sig utaf med de gamla
sedlarna, och synnerligast dem med dubbla blad och 'transportsedlarna,
och i samma mån de blifva sällsyntare , skall
också hvar och en, som emottager en sådan sedel, fästa mera
uppmärksamhet på deras utseende, och lättare controllera
huruvida de äro förfalskade eller efterapade. Ostridigt
anser jag, lika med Gr. Horn, det vara, att R. St:s Bank,
äfven eller en proescriptionstid af ro år, icke kan undandraga
sig inlösen af sina sedlar, och då anser jag det föga
stå tillsammans med ideen om en bank att utsätta en sådan
proescriptionstid.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Gr. Gyldenstolpes
anmärkn. jag begärt ordet. I afseende på Hr Rosenblads
försvar för sin motion såsom rättsenlig, derföre att
allm. lagen bestämmer proescriptionstid för fordringar enskilda
emellan, får jag blott hänvisa till den siste talarens
yttrande, som öfverensstämmer med hvad jag vid remissen
af Hr Rosenblads motion nämnde, rör:de bancosedelns egenskap
af mynt. Men i afseende på Gr. Gyldenslolpes anmärkn.
, får jag fästa uppmärksamheten dervid , att det är
icke samma ändamål, som vinnes genom detafUtsk. och det
af mig föreslagna sätt att få dessa sedlar in i banken. —
I de län, der hela uppbörden årligen utgår från ränterierna
till löntagare och andra anordnade utgifter, derifrån komma
inga sedlar att ingå till banken , med mindre än att en författning
af Konungen begäres, hvarigenom Konungens vederb.
Bef:h:de förständigas att insända sådana sedlar af den
gamla sorten, sorn genom uppbörden influtit till Stats-cont.,
för att genom dess försorg erhålla från banken af den nya
sorten lill användande i och för utgifter inom länen; och på
detta sätt kommer utvexlingen af de båda sedelsorterna skyndsamt
och likasom af sig sjelf att gå i verkställighet. Bestämmandet
af en proescriptionstid, intill hvilken dessa gamla
sedlar skola gå roan och man emellan, är någonting lika
orimligt, som att de endast till viss tid skola emottagas i
744
Den 15 Maje m
uppbörden; ty de måste gölla, dessa gamla sedlar, i liqvider
ut skulder enskilda emellan, lika val som de i uppbörder
skola jemlikt grundlagen som mynt anses.
Hi- Lefren, Joh Pehr: Jag anser en banks pligt vara,
att så länge det finnes en enda sedel ute, den må vara
så gammal som helst, skall den alltid i bancoluckan honoreras.
Från denna grundsats afviken jag icke i frågan om
rätt; men då jag «å bestämdt yttrar mig ornen banks pligt
att honorera hvad honoreras kan, ser jag också på andra sidan,
att banken bör kunna få infordra de sedlar, som äro
utelöpande; och bland lagliga medel dertill anser jag det
vara, att af Regeringen begära inhibition af dessa sedlars
gångbarhet; men att begära inhibition af samma sedlars
inlösen i bancoluckan, — det är ett våld mot äganderätten.
Jag instämmer med Frih. Cederström, att, för att
komma till målet, det vore väl att uppbörden af ifrågavar.
sedlar insändes, för att mot den nyare sorten utbytas. Prsescription
mot dessa sedlars gångbarhet man och man emellan
må äga rum , äfvensom praescription för deras emottagande
i kronouppbörden; allt detta anser jag nyttigt och
rättsenligt, och tillstyrker återremiss, underställande Utsk.
denna grundsats, och yrkar ännu en gång, att man aldrig må
förneka deras emottagande i bancoluckan; det vore ett våld
mot äganderätten.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Sveriges Rikes Banks
sedlar äro representanter af ett visst qvantum metallisk valuta.
Så länge silfver icke kan hafva någon praescription,
anser jag icke heller, att dess representant, papperssedeln,
kan hafva någon praescriptionstid. Regeringen kan säga, att
de sedlar af den gamla sorten, som inkomma i ränterierna,
icke mera böra återgå för utgifter, utan att de böra insändas
till banken för att utvexlas mot nya; men att säga, alt
dessa sedlar skola upphöra att vara gångbara1, det är orimligt.
Jag tillstyrker bifall till betänkandet.
Hr Rosenblad: Jag hade icke tänkt att ytterligare
upptaga tiden, men jag nödgas anhålla att ännu få tillägga
några ord. Min motion har icke åsyftat att bereda banken
förmånen att några år förr eller sednare indraga de sedlar
af den gamla sorten, som ännu kunna finnas qvar , eller att
bereda banken förmånen att få afskrifva de sedlar, som icke
mera finnas; utan min motion åsyftar att befria allmänheten
från förluster, som uppkomma genom den i sednare tider
långt uppnådda skickligheten att förfalska och efterapa
dessa sedlar af den gamla sorten, när erfarenheten visat, att
något annat medel deremot icke hjelper, än att sätta dem
ur gångbarhet. Det är allmänheten, som blir lidande, det
är
Den is Maj e. ni. ^^5
ar allmänhetens rätt jag velat bevaka och befrämja, men
•ingenting annat.
IlancoUtskrs utlåt. N:o 12 blef af R. o. Ad. återremitterad!.
Ladcs på bordet Bevilln.UtskJs betänk. N:o 12, ang:de
grunderna lor den blifvande allni, bevillnrn, samt föreskrifterna
för tillämpningen deraf.
[I. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i till to 0111 aftonen.
In fidem (irotocolli,
F. O. Silfverstolpe.
6 H.
9 i
Rättelser.
I 4:de Häftet pag. 3go, rad. g nedifrån, bör ordet lön ulgaI
5:te Häftet pag. 296, rad. 2 nedifrån, står: patentera, bor
vara potenti era.
