# ID: svediakorp-gov518
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 151,364
# sentences: 4,187
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 7 M a j f. m.
af9
"slä nied Rikets grannar, eiler vid hvarje fara, som hotade,
"utan alt tilläfventyrs sedermera utbryta."
Ctsk. yttrar vidare, "att derföre en armee, inrättad ef"ler
landets tillgångar, bör finnas, ibland hvars hufvudegen"skaper
bör vara, att den är disponibel, d. v. s., att den,
"utan vidlyftiga, förberedande, kostsamma anstalter, måkun"na
hastigt sammandragas, i tillräcklig styrka, på sådana
"punkter af Rikets kuster eller gränser, som kunna blifva
"hotade med anfall eller landstigning, samt att samma ai mee
"bör äga en fredsfot, hvarifrån den, genom förut beräknade
"utvägar, må under kriget successivt kunna utbilda sig till
' behöflig styrka.”
Hvad angår, "att en armee, inrättad efter landets till—
"gångar bör finnas," så är detta en htifvudsals, som ej kan
bestridas, likasom ock, alt de grundvalar, hvarpå denna armens
organisation hvilar, måste hållas i helgd, och alt dessa
grundvalar bestämma gränserna för de åtgärder, som kunna
vidtagas till armdens fullkomnande, intilldess andra grunder
af Konung och R. St. samfäldt blifva lagda. Det är under
betraktande af dessa grunder, som möjligheten att göra armeen
”disponibel" bör sökas; och troligen skall sådant blifva
ett svårt problem att lösa, såvida denna egenskap bör
meddelas armeen genom deafUtsk. valda ulvägar, nemi. indragningar
bland befäl, trupp och hästar; sammanslagningar
af reg:ter, roterade eller rustade inom vidsträckta provinser,
samt slutligen militär-districtens utsträckande genom
minskning i antalet af general-befälhafvare; allt åtgärder, som
synas motsatta den förklaring Utsk. gifvit, alt med disponibel
bör förstås egenskapen hos armeen att, "utan vidlyftiga, förberedande,
kostsamma anstalter, kunna hastigt snmmandra"gas,
i tillräcklig styrka, på sådana punkter af Rikets ku"ster
eller gränser, som kunna blifva hotade med anfall
"eller landstigning.”
Utsk. har i denna förklaring inblandat en strategisk
åsigt, den jag icke ämnar upptaga, för att ej tillika vidröra
de förbindelser, som i afseende å kustförsvaret från Haparanda
till Svinesund, ömsesidigt tillhöra armeen och flottan;
ej heller bestämmandet af militär-punkter och truppernas
dislocation m. fl. dylika ämnen, som höra till en allmän
försvarsplan, och således ej till nu ifrågavar. ämne,
hvilket bör afse de anslag, som för den nu befintliga armeens
öfningar och materiella behof äro af nöden.
Hållande mig till den organisation, som nu förefinnes,
och som grundlagt de i den K. proposln gjorda framställningar,
vill jag endast fästa Ståndets uppmärksamhet derpå,
att den indelta armeen, med alla de brister, som kunna vidlåda
den, beträffande egenskapen att vara disponibel, likväl,
med och genom sitt spridda läge inom Rikets särskilda provinser,
har den egenskapen att vara tillräckligt disponibel
vid ett fredsbrott, der endast försvar inom eget land ifråga
-
3oo
Den 7 Maj f. ra.
kommer, då den tillika utgör en lämplig, ehuru ej alltför
talrik, stam för den beväringsstyrka provinsen har att lemna;
att denna annee således måste betraktas såsom hela krigsstyrkans
fredsfot, emedan den tillsammans med beväringsmanskapet
utgör krigsfoten; samt att det hufvudsakligasle
missförhållandet, i afseende på styrkan för krigsfoten, är att
finna i cavalleriets och de vettenskapliga corpsernas underlägsenhet,
i det förhållande de böra hafva till infanteriet.
Slutligen och med hänseende till Utsk:s yttrande, ”att
”samma aimee bör äga en fredsfot, hvarifrån den genom för”ut
beräknade utvägar må under kriget successivt kunna utbilda
sig till behöflig styrka,” får jag, med erkännande af
riktigheten i denna sats, likväl erinra, att utvägarna för ett
sådant utbildande under ett försvarskrig inom eget land äro
mycket osäkrare och svårare att tillvägabringa, än under
ett anfallskrig, eller ett krig, földt på utländsk botten, och
att just af dessa omständigheter uppstår behofvet af en utsträcktare
luigsbildning inom nationen, utan att derföre en
allmän folkbeväpning måste påräknas.
En sådan allmän åsigt måtte också legat till grund för
Utsk:s yttrande, att det af Utsk. för armeen uppgifna och
här ofvan anförda ”ändamål icke kan uppnås annorlunda,
"än genom én utsträckning af beväringens vapenöfningar;”
men den allmänna åsigten har lidit ett undanlag, eller ett
afsteg, genom Utsk:s antagande, att vid den allmänna nedsättningen
af arme'ens'numinerär, ”cavalleriet, inberäknadt det
’’värfvade, icke bör öfverstiga ett antal af 4ooo man, syn”nerligast
om exercis-sqvadronerne kunde erhå 1—
”la en utbildning, att de vid ett inträffande krig
”vöre att anse som de'pot för exce reér ing af det
”manskap och hästar, som erfordrades för att bi”behålla
cavalleriet vid behöflig styrka.”
Sedan jag nu genomgått de af Utsk. framställda allmänna
åsigter, skall jag söka följa Utsk. vid tillämpningen i den
ordning, som af utlåtandet föranledes.
Utsk., som anser ”några andra angrepp, än dem som
"kunna anas och förutses, icke kunna ingå i beräkningen på
”annat sätt, än att de böra mötas med nationens samlade
”krafter,” har funnit ett medel att låta en för betryggandet
af landets säkerhet tillfyllestgörande alinde uppkomma,
genom minskning i samma armees redan befintliga styrka.
Den skulle komma att, förutom bevärm, bestå af indelt
och värfvad! infanteri, 20,000 man effective och med
afräkning af alla vacancer — ett i sanning ganska mörkt
uttryck — cavallen 4o°° man och artilleri 3ooo man, eller
tillsammans 27,000 man.
Denna armees uppkomst åstadkommes medelst indragningar
af befälsplatser, indragningar eller sammanslagningar
af reg:ter, samt upphäfvande af med rust- och rotehållare
ingångna contracter, på sätt bilagorna litt. A och C utvisa;
Den -t Maj f. ni.
3oi
åtgärder, hvilka till en del fordra Konungens sanctina, innan
de kunna ingå i någon sorts beräkning från StalsUtskts
sida, dels äro af natur att först efter en längre tids förlopp
kunna medföra någon inkomst, oell hvarmed således det
närvar, behofvet ej kan fyllas. De håda bilagorna äga derjemte
den egenskap, att dels icke upptaga alla af Utsk. föreslagna
indrnghtr, dels upptaga andra, än som uti sjelfva
utlåt, äro anlörda. En närmare granskning af ifrågavar.
bilagor skall följa, sedan jag - framställt de anmärknjr, sorn
vid de särskildta anslagstitlarna kunna ifrågakomma.
K, Krigs-colle gium och Ulrecin in gs-förräden.
På skäl att, ”såsom en följd af den vid innevar. riksdag
beslutade nya organisationen af Statsrådet, en förändring
mäste förestå i sammansättningen af armeens och
”försvarsverkets styrelse,” har Utsk. icke trott sig äga anledn.
tillstyrka beviljandet af den af K. M. äskade lön fölen
president i Krigs-colltm, äfvensom Utsk. afstyrkt uppförande
på stat af de i63g t:r spanmål, hvilka vid collegii
nya organisation erfordrats utöfver lönerna. Af samma skäl
får jag endast fästa Utskts uppmärksamhet på att, om, vid
en annan organisation af försvarsverkets styrelse, presidentsplatsen
i Krigs-colltm skulle anses öfverflödig, lönen således
aldrig kommer att utgå; att deremot, om presidents-platsen
anses behöflig, organisationen, i brist af löneanslag, blifver
försvårad; och att, i alla händelser, de lägre tjenstemännen,
för hvilka det obetydliga spanmålsanslaget under lönerna
varit afsedt, komma att, åtminstone intill dess den stat, som
den nya organisationen kan erfordra, blifver underställd R.
St., gå i mistning af en förmån, som de, uppå skäl, hvilka
innefattas i det Statsråds-prot. af d. i3 sisth Jan., hvilket
finnes den K. propostn bilagdt, tyckas hafva bort åtnjuta
redan från regleringen af collegii nuvar. stat.
K. Krigs-Tiof rällen.
Uti staten för K. Krigs-bofrätten har någon ändring
hvarken blifvit begärd eller för närvar, af Utsk. yrkad.
Men genom upptagande af den uti R. St:s revisorers berättelse
för år i83g yttrade mening om denna Hofrätts obehöflighet,
har Utsk. inträngt på ett. område, som, enligt min
tanke, icke tillhört åtminstone StatsUtsk. ensamt, enär Utsk.
gjort hemställan om ändring uti lagskipningen, hvilken, så
vidt frågan rörer den militära lagskipningen, utgör ett önskningsmål,
sorn ingalunda torde tillhöra StatsUtskrs befattning.
Staten för Generalilelet.
Erkännande, att det är af högsta vigt, att ett större
antal pensionsrum, än som nu finnas, må blifva tillgängliga
för afskedade inspections- och district-generaler, som vid
uppnådd högre ålder må anses hafva förlorat den förmåga
3oa
D e n 7 Maj f. m.
af verksamhet, som erfordras alt föra divisionerna i fält,
och i fredstid vaka öfver deras tjenstbarhet; har Utsk. tillstyrkt
bildandet af trenne nya pensionsrum å 3ooo r:dr
hvartdera, för att, jemte de i redan å stat uppförda, inneliafvas
af sådana district-general-befalhafvare och inspecteurer
för de särskildta vapnen, som, efter 10 års tjenstgöring
i denna egenskap och uppnådda 60 års lefnadsålder,
erhålla afsked från deras innehafvande befattningar.
Betraktar man först den föreslagna förändringen, i afseende
å fordringarna för pensionsrätt, så förekommer först,
att, åtminstone hvad af utlåt, synes, någon ändring härutinnan
icke vid denna riksdag varit föreslagen eller motionerad,
och att Utsk. således, enligt mitt sätt att se, har, genom
den åtgärd det i sådant fall vidtagit, iklädt sig rättigheten
att sjelf både väcka motion utom Ståndet och verkställa
utredningen.
Dessutom är förändringen af natur, att om den antages,
pensionsrummen troligen sällan eller aldrig kunde anlitas,
enär Utsk. föreslår, att för pensions erhållande skall erfordras
en tjenstetid af 10 år såsom general-befälhafvare,
en befattning, som redan nu endast högst få kunna hoppas
att vid 5o års ålder få emottaga; och genom Utskcs föreslagna
tillgöranden i öfrigt, torde något lättare avancement,
inom armeen åtminstone, icke komma att befordras, utan
tvertom.
Hvad åter angår sättet för pensionernas tillvägabringande,
så bör annesen uti Utsk:s förslag endast Buna en
fortsättning af det systeme, hvarigenom den ser sig nödsakad
att af sina inom hvarje grad ej för högt medgifna löner
låta från början af sin tjenstebana göra betydliga afdrag,
i hopp att en gång, då krafterna upphört, få tillgodonjuta
en pension, hvartill Staten i minsta målto bidragit,
men hvilken egentligen är en af hvarje individs egna medel
sparad inkomst, hvarigenom Svenska armeen har det företräde
framför andra, alt den hufvudsakligen pensionerar
sig sjelf.
Utsk. sträcker endast sin omsorg något längre, än sorn
hittills skett, då det föreslår en af de, enligt 1828—3o årens
riksd.beslut, fastställda lönernas fullkomliga indragning och
de öfrigas minskning med 600 r:dr b:co å hvardera, utan
annat skäl än bildandet af pensioner, hvars erhållande så
mycket mindre kan med säkerhet påräknas, som ändring
vid hvarje riksdag möjligen kunde äga rum, så framt Konungen
dertill gaf sitt nåd. bifall; hvarjemte Utsk. tyckes
förgäta, att återstoden af general-befälhafvarnes löner få
vidkännas ytterligare afdrag till armeens pensions-cassa.
Hvad slutligen angår Utskts, till vinnande af flera pensionsrum
för generals-personer, gifna tillstyrkan, att, ”med
•”fästadt afseende å Rikets geograpliiska läge och de sam''mandragningar
af trupper, som, i händelse af ett krig,
Den 7 Maj f. m.
3o3
''sannolikast böra kunna emotses,” militär-districtena må
minskas ”från 6 till 5”, så är det just dessa förhållanden,
som tala emot den af Utsk. föreslagna minskning, hvarigenom
militära districtena skulle erhålla en utsträckning, som
motverkade denna inrättnings ändamål, och som, med afseende
å reg:tenas eller corpsernas läge, der gränserna ej äro
uti samma förhållande med landets civila indelning, skulle,
i ekonomiskt och administrativt hänseende, medföra betydliga
svårigheter.
Districtens nuvar. vidd är, så vidt sådant låtit sig göra,
bestämd, med hänseende till antalet af derinom förlagda
trupper och den bevärings-styrka, som der kan påräknas;
vidare, med hänseende till det förhållande regttenas läge
och landets civila indelning hafva till hvarandra; samtsluteligen
med hänseende till general-befälens ändamål att ej
allenast föra uppsigten öfver ett visst antal corpsen, utan
äfven att föra befälet öfver alla stridskrafterna inom ett
gifvet district.
Vid districtenas fördelning bar i öfvervägande tagits
så väl de ekonomiska som militära omständigheter, som derå
inverka, för att bringa denna fördelning i öfverensstämmelse
med de för Rikets försvar uppgjorda operations-planer.
Och likväl omfattar det minst utsträckta af dessa militära
districter, eller det första, ett ytinnehåll af mer än g5 qvadratmil;
det dernäst minsta, eller det fjerde, omfattar ett
ytinnehåll af mer än a3i qvadratmil. —• Att ytterligare utsträcka
dem genom den af Utsk. föreslagna minskning i antal,
synes mig ej allenast medföra en minskning i de fördelar,
man med denna inrättning åsyftat, utan ock vara ett
medel att motverka den egenskap att vara ”disponibel’’, som
Utsk. yttrat armeen böra äga.
Öfvercommenclants-expeditionen i Stockholm.
Äfven beträffande anslaget till Öfvercommendants-expeditionen
i Stockholm, synes Utsk. sjelf framstått i egenskap
af motionär. Det är visserligen sannt, och vore ganska
illa eljest, ”att den i hufvuöstaden förlagda garnison,
”dels i dess egenskap of lif- och hus-trupper, dels såsom
”tillhörande en fördelning af armeen, icke saknar det sam”band,
som är afsedt, genom tillvaron af ett högre generals”befäl;"
men det sköl, hvarpå Utsk. grundat sin nya motion
om indragning af det åt öfvercommcndanten hittills bestådda
arfvode af 6oo rtdr b:co, nemi. att ”således någon
”särskild öfvercommendant, i och för nämnda garnison,
”icke egentligen är af nöden,” lärer svårligen deraf kunna
dragas.
K. M:$ reglementen föreskrifva, för secund-cheferne och
cheferne för de i hufvudstaden förlagda regtten, de tjensteskyldighetcr
de i sådan egenskap äga lika med öfriga, i
jemnbredd med dem stående, befälhafvare inom armeen,
Dea 7 Maj f. ra.
och deras löner äro med afseende å dessa deras innehafvande
tjenster bestämda. De göromål, som medfölja befiilet öfver
liela garnisonen, är således en tillökning i deras befattning,
som ej med mera skäl bör kunna åläggas dem, än någon
af den inneliafvande tjensten oberoende befattning bör
kunna, utan ersättning, åläggas hvilken annan militär- eller
civil-tjensteman som helst. Troligen vinnes, med bibehållande
af rättvisa, det åsyftade ändamålet för bästa priset
genom detta arfvode, som ej uppgår till beloppet af en
commenderad capitaines dagtraetamente efter 1827 års resereglemente.
Cummendants-slaten.
Uti Utsk:s hemställan om indragning af en del coramendants-platser,
kan jag så mycket mindre instämma, som,
å vissa gränsorter, en militär-befälhafvares närvaro synes
mig nödvändig för uppsigten öfver de till Riket inkommande
resande, och för viseringen af deras pass.
Krigs-academien,
StatsUtsk. har fästat R. St:s uppmärksamhet å behofvet
af en förändrad organisation af Krigsacademien. Redan
långt för detta har fråga uppstått om denna academis förändring
till en tillämpnings-skola. Alt detta dock hittills
icke kunnat ske, härleder sig från det skick, hvari våra
elementar-läroverk befunnit sig. Detta torde bäst bevisas
deraf, att de enskilda skolor, som tid efter annan blifvit
bildade, till meddelande af den undervisning i militär-ämnen,
som fordras för att, enligt K. M:s nåd. förordnanden, vinna
competence till officersbefordran, likväl alia måst inrätta
förberedande classer för de ämnen, hvarpå den militära undervisningen
skulle grundas. Då dessa skolor icke kunnat
undvara sådana förberedande classer, har detta icke heller
varit möjligt för Krigsacademien; och torde det böra tillläggas,
att ynglingar, som vid högre lärdoms- och apologistskolor
genomgått till och med rectors-ciass och derifrån
medfört ganska vackra betyg, icke kunnat vid Krigsacademien
insättas, högre än i i:sta classen. Om ock tiden nu
skulle anses vara inne att tillvägabringa en sådan förändring,
som den ofvan omnämnda, och K. M. dertill skulle gifva sitt
nåd. bifall; så kan den likväl, såsom Utsk. ganska riktigt
säger, endast ske successive, och är det af Utsk. tillstyrktaanslag
i alla händelser fortfarande behöfligt.
Utsk. yttrar sig ”icke hafva förbisett nödvändigheten, att,
"vid K rigsacademiens upplösning i dess nu var. form, en
”mindre del af det för densamma beviljade anslag afsattes,.
”för att användas till bildande af sjöcadetter för flottans
"behof.” Svårt är att fatta rätta meningen af detta yttrande.
Anser väl Utsk. alt sjö-officerarnes bildning bör ske
vid
Den 7 Maj f. ra.
3o5
vid en särskild läroanstalt, som af anslaget för Krigsacademien
skulle bekostas? I sådant fall kan jag, för ingen del,
förena mig i Utsk:s tanke. Ändamålsenligast och för Staten
minst kostsamt är onekligen, om arraöens och flottans befäl
bildas vid en gemensam krigsskola.
Lika med Utsk., anser jag, alt R. St. böra till K. M:s
egen höga pröfning öfverlemna att bestämma, på hvad sätt
nuvar. anslag för gratist-cadetter bör i sammanhang med
en möjligen blifvande reorganisation af Krigsacademien
lämpligast användas.
Indelta Cavalleri- och Infanteri-regementena.
Såsom lönefyllnad åt 2tne capitainer, reglts-qvartermästare
och subalterner, enligt den fördelning som uti det K.
propostn bilagda Statsråds-prot. finnes utförd, har K. M.
äskat en summa af ig,3oo r:dr, å hvilken summa, ehuru i
betraktande af ändamålets vigt, Utsk. ansett sig sakna skäl
tillstyrka bifall; antagande Utsk., att ”den brist, som nu förefinnes
i tillgångarna för armeens lönereglering, skulle
”kunna fyllas genom indragning af befälsplatser vid det in”delta
infanteriet, hvilket åter kunde ske, dels derigenom,
”att den s. k. 3:dje niajorsplatsen vid indelta regrtena lern”nades
obesatt, dels genom sammanslagningar af reg:ten,
”hvilka äro förlagda — såsom exempelvis i Vestergöthland
”— nära intill eller om hvarandra, och hvarmed en jemna”re
fördelning af regtlena till antal och styrka borde afses.”
Under åberopande af Utskrs utlåt., eller, som Utsk. i
bilagan Litt. A. benämner det, betänkande, hafva bland
tillgångarna ibland andia poster blifvit uppfördt: sammanslagning
af Lifregementets husar- och dragon-corpser, hvarigenom
en reg:ts-stab skulle försvinna ; samt indragning af
de'pöt-ry ttinästarne vid samtliga indelta cavalleri-reg:tena;
roen bland dessa, för det närvar, behofvets fyllande
beräknade, försl successive möjliga inkomster, äro de anförda
exemplen af indragning af 3:dje inajors-platserna och
sammanslagning af regttena i Vestergöthland ej upptagna.
Orsaken till detta förhållande torde finnas deruti, att
dessa sednare indragningar anses böra användas till lönefyllnad,
och de förra lill bestridande af exercis-kostnader.
Huru väl grundade de skäl äro, hvarpå K. M. stödjer
sin i den K. proposrn gjorda framställning, är för mycket i
ögonen fallande, för alt jag anser mig behöfva mer än hänvisa
till ett begrundande öfver den behållning, som kan
återstå, sedan ränta å accord, inbetalningar till arme'ens
pensions- samt enke- och pupill-cassor, afdrag för skatter
och andra tjensten åtföljande kostnader, verkat minskning i
de fastställda lönerna af 700 r:dr för en reg:ts-qvartermästare,
4 a 5oo r:dr för en andre capitaine, 35o r:dr för en
förste och 3oo r:dr för en andre lieutenant, samt 200 r:dr
för en undcr-lieutenant.
6 II. 39
3o6
Den 7 Maj f. m.
En blick på detta förhållande är i sig sjelf så nedslående,
att jag undviker att göra en framställning af de resultaten,
som visa sig vid en jemförelse med andra länder,
der militären, oaktadt de i proportion ofantligt mycket högre
lönerna och öfriga förmåner, åtnjuter prof af en allmän
välvilja, den Utsk:s betänk, föga andas. Genom det sätt,
hvarpå Utsk. föreslagit fyllandet af lönebristen, skulle en
mängd af platser inom armeen försvinna, och fortkomsten
betydligen försvåras för de med svaga löner försedda oflicerarne,
hvilka, redan nu, måste se långsamt fullbordas hoppet
att en gång ernå en plats, der de åtminstone kunna få
hemta andan, efter de uppoffringar af egna medel, eller den
skuldsättning, hvartill de, med bästa vilja och hushållning,
oftast sett sig nödsakade redan från första inträdet i Statens
tjenst. Är detta den del, man vill lemna armeen af
den belåtenhet man så mycket omtalar, och som den en
gång bör försvara? Och detta under en tid, då man genom
förändringar uti civila befordringslagar söker för militären
göra inträdet på en annan bana omöjligt; då man
genom förhöjning i skjutslega gör tjensten kostsammare; då
ej inom de civila embetsmanna-corpserna, men väl inom militären,
kunskapsprof, efter inträde på tjenstemannabanan,
äro såsom villkor för avancement bestämda, och, der detta
villkor ej måste uppfyllas, fordringarne ersättas genom begäret
att vinna skicklighet; då hos militären känslan för
fosterländska intressen i alla riktningar visar sig varm, och
enskilde medlemmar af armeen ej sky egna uppoffringar och
omkostnader för befordrande af den utbildning, som genom
vägrade anslag blifvit hämmad.
Exercis-scjvadronernes underhåll.
Det ligger en besynnerlig öfverensstämmelse mellan
Utsk:s förut yttrade åsigt om exercis-sqvadronernas utbildande
så, ”att de vid ett inträffande krig vore att anse som
”de'pöts för exercering och inöfning af det manskap och de
”hästar, som erfordrades för att bibehålla cavalleriet vid
”behöflig styrka”, oell Utsk:s förfarande att, utan uppgifvet
skäl, endast med hänvisande till en uti bilagan litt. A. framställd
åsigt, helt enkelt dels indraga alla, för en sådan utbildning
af exercis-sqvadronerna samt manskaps och hästars
tillöfning under krig afsedda, de'pot-ryttmästarne, dels ock,
med afseende å anslaget för exercis-sqvadronerna, tillstyrka:
”att anslaget må utföras oförändradt i öfverensstämmelse
”med förra staten,” hvars otillräcklighet Utsk., enligt hvad
bilagan litt. A utvisar, tyckes inse, och hvilket anslag, enligt
äldre riksd.beslut, ensamt är afsedt för de tre södra indelta
cavalleri-regrtena. Men grunden till detta förfarande ligger
uti den omständighet, att Utsk. åt sina göromål gifvit en
annan riktning än den, som af 80 §:n Reg.F:n och 3o
§:n Riksd.Ordn. föreskrifves, Följden, så vidt den har afse
-
Den 7 Maj f. ra.
ende på anslaget, är ock den, att behofvet, sorn af Utskrs
åsigt synes vara erkändt, likväl antingen blifver ouppfyldt,
eller, om Utsk:s betänk, skulle i dess närvar, skick antagas,
stäldt på framliden.
Lifgardet till häst samt Konungens Svea och Andra
Lifgarde.
TJtsk., som tyckes hafva insett vigten af de skäl, hvilka
grundlagt den af K. M. gjorda framställning om lönefyllnad
åt befälet och underbefälet vid dessa reglten, har uti bilagan
litt. A. tillgodoräknat regltena en sådan lönefyllnad,
men derjemte tillstyrkt, att anslaget för gardes-reg:tena må
i staten oförändradt utföras, och således afstyrkt det af K.
M. ånyo äskade ytterligare anslag. Oaktadt det sålunda
tyckes vara erkändt, att så väl behof som rättvisa tala för
anslagets beviljande, och att således löntagarne kunde hafva
anspråk att af den åsyftade lönefyllnaden komma i åtnjutande;
har uppfyllandet af hvad behof och rättvisa i detta
fall kräfva, blifvit af Utsk. hänskjutet till framtiden och
satt i beroende af de indragningar och sammanslagningar,
TJtsk. tillstyrkt.
Det är på sådana skäl jag anhåller, att TJtsk. behagade,
för ändamålets vinnande, söka finna en annan utväg, än
den, som hvilar på de i organisationen tillstyrkta förändringar,
helst dessa, vid en närmare granskning, synas hafva ett
menligt inflytande på reg:tenas tjenstbarhet, och derjemte
först i kommande tider lemna den inkomst, som blifvit beräknad.
I afseende på indragningarna af befälet vid gardesregltena
gäller lika för dem alla, att denna åtgärd skulle
för de cjvartjenande i betydlig mån göra fredstjenstgöringen
tyngre och försvåra avancementet, hvarjemte den ifrågasatta
sammanslagningen af fot-gardes-reg:lena skulle, genom det
mindre antalet af befäl vid det nya reg:tet, försvåra ej mindre
den utbildning af bevärrs-manskapet, som Utsk. föreslagit
böra öfverlemnas åt det blifvande gardes-reg:tet, än ock
utbildningen af det manskap, som vid ett inträffande krig
erfordrades, för att vidmakthålla reg:tet fulltaligt och i
tjenstbart skick.
Att olägenheterna af de föreslagna indragningarna vid
Lifgardet till häst skulle för detta reg:te vara af en ännu
svårare natur, lärer man finna vid betraktandet af den större
svårigheten, att i behofvets stund dana cavallen, oberäknadt
alla öfriga missförhållanden.
Vid bestämmande af de grunder Utsk. föreslagit i afseende
på verkställigheten, har Utsk., som det tyckes, ansett
de militära tjenstemännen böra utgöra undantag i fråga om
tillgodonjutandet af det skydd, som 36 §:n Reg.Fm lemnar.
Denna § säger nemi.: ”De som bekläda domare-embeten,
"så högre som lägre, samt alla andra embets- och
Den 5 Maj f. m.
”tjenstemän, än de i föregående § nämnde” — eller de
som hafva förtroendesysslor — "kunna icke, utan medelst
"ransakning och dom, ifrån sina innehafvande sysslor af
"Konungen afsättas, ej heller, utan efter egna .ansökningar,
"till andra tjenster befordras eller flyttas." Af denna §
tyckes följa, att "de af befälet, som blifva öfverflödiga,”
skola vid sina innehafvande löner fullt bibehållas, antingen
för lifstiden, eller intill dess de till annan tjenst på stat
blifva på egen begäran i nåd. befordrade; och detta, utan
att deras närvar, förhållande till arme'ens pensions-cassa deruti
kan åstadkomma någon rubbning. I stället för att åt
ifrågavar. befäl bevara dessa i grundlagen bestämda rättigheter,
har Utsk. fördelat detsamma efter olika classer, och
med sjelftagen rätt bestämt de förmåner och skyldigheter,
som borde tillhöra de personer, hvilka kunde föras under
någon af de angifna cathegorierna. En annan besynnerlighet
förefinnes vid jemförelsen af bestämmelserna i den i
och 3 af de af Utsk. föreslagna grunder, ity att på första
stället säges, att "de, hvilka, i följd af organisationen, sö"ka
och erhålla afsked, må uppföras å allmänna indragn.-  staten etc.;" och i 3:dje punkten: "att det befäl, som upp"föres
å allm. indragn.staten må tillförbindas tjenstgöra, i
"händelse af krig, intill dess de uppnått den ålder, som berättigar
dem till pension; och lärer det ankomma på K.
"M:s särskildta nåd. förordnande, huruvida nyssnämnda be"fäl,
som uppföres till löner å indragn.staten, må bibehållas
vid pensionsrätt, i hvilket fall, och då denna inträder,
”lönen upphör eller minskas med pensionsbeloppet.” De af
Utsk. föreslagna grunder för organisationen äro således ej
allenast stridande emot grundlagens bud; de lägga derjemte
främmande band på den personliga friheten, genom bestämmandet
af tjensteskyldighet efter afskedstagande!.
Det är verkligen förvånande att finna dessa omständigheter
förbisedda af ett Utsk., som sträckt sin omvårdnad i
öfrigt ända till fördelningen "af vakter och poster" inom
Stockholms garnison.
Hvad den föreslagna indragningen af hästarna angår,
så skulle sådant ej allenast på den egentliga garnisonstjenstgöringen
utan jemväl på rekryternes tilldanande och reg:tets
tjenstbarhet hafva ett ganska menligt inflytande, hvarförutom
indragningen rubbar den öfverensstämmelse i eavaileriregttenas
organisation i taktiskt hänseende, hvartill man
iommit genom regitenas fördelande på 5 och io sqvadroner,
oberäknadt depot-befälet. Utsk., som nyss förut yttrat,
att det icke anser "fördelaktigt för statsverket" att "indraga
"af det värfvade cavallen, som nu underhålles,” har likväl,
genom minskningen af hästantalet, gjort en för tjenstbarheten
menlig indragning, i rak strid så väl mot detta yttrande,
som mot Utsk:s åsigt, att "om det äfven antages, att det
”värfvade cavalleriet i fredstid är kostsammare än det in
-
Den 7 Maj f. in.
309
”delta, är skilnaden likväl icke sä stor, att densamma ju ic”ke
fullt motsvaras af den kostnad, som komme att uppstå
”icke blott för statsverket, utan äfven för de rustande, derigenom
att indelt trupp användes för den tjenstgöring, som
"nu af den värfvade bestrides;” yttranden, som bort gifva
anleda, till den förmodan, att det värfvade cavalleriet borde
bibehållas vid nuvar. möjlighet att bestrida denna tjenstgöring.
Kronprinsens Husar-re gemente.
Samma anmärkn., som blifvit gjord emot reductionen
af hästanlalet vid Gardet till häst, gäller äfven här, med
undantag af hvad som rör reg:tets taktiska organisation.
Det af K. M. äskade lönefyllnads-anslaget har Utsk.
icke funnit skäl tillstyrka; ehuruväl, såsom K. M:s nåd.
propos. utvisar, Rikets sednast församlade Ständer låtit komma
statsverket till godo den, vid för regrtet uppgjord lönereglering,
uppkomna besparing å regrtets förra reinonteringsoch
fouragerings-anslag. Genom delta förfarande har reg:tet
kommit att, utan anledn. af för stora bidrag från Statens
sida, gå i mistning af hvad det förut innehaft, derigenom
att R. St. begagnat hvad som vid regler:n kunnat under
en benämning besparas, utan att lemna den ersättning derföre,
som å andra sidan var beräknad. Mig synes, alt den
rättvisa, löntagaren i detta afseende fått tillgodonjuta , ej är
mycket att prisa, och att Utsk. deraf borde haft tillräckliga
skäl att, om ej regttet kommit i åtnjutande af hela det äskade
beloppet i,3ai r:dr 3g sk., de 558 r:dr, som på anförda
sätt blifvit regttet fråntagna, åtminstone bort återlemnas.
Hvad åter angår den begärda tillökningen i gaget, så
lära de vara få, som bestrida olämpligheten af, att åt
trupper, uppsatta på samma sätt och garnisonerade tillsammans,
lemna olika underhåll. Det inflytande sådant
skall äga på rekryteringen, på tillgifvenheten för vapnet,
på ,tjenstgöringen , samt på belåtenheten, är klart nog,
och torde af Utsk. böra tagas i närmare öfvervägande.
Hvad beträffar ”den vigt för försvaret”, som kunde
uppkomma genom förläggandet till Norrland af en sqvadron
af Kronprinsens Husar-reg:te; så, då detta endast anföres
med afseende å en framdeles förestående förändring i försvarsverkets
organisation, — en förändring som således är
ställd på ännu aflägsnare tider, än Utsk:s öfriga, äfven af
tidsförhållanden beroende, organisationsplaner, — skall |ag J
afseende på detta ämne ej ingå i någon slags undersökning.
/Vermlands Fältj ägare-regemente.
Under 1834 å|S riksdag yttrade StatsUtsk., med anledn.
af Hr Petres väckta motion om indragning af Wermlands
Fältjägare-reg:te, att Utsk. ”noga öfvervägat, huruvida skäl
3io
Den 7 Maj f. in.
"”vöre för handen att, i följd af berörde motion, söka för
”framtiden bereda någon besparing i de till försvarsverket
”under 3:dje hufvudtileln utgående dryga anslag; men här”vid
har hos Utsk. förekommit, att, vid organiserandet af
”Sveriges militär-väsende, Wermlands Fåltjägare-reg:te annetts
böra deri utgöra en beståndsdel; att, i händelse af indragning,
större delen af befälet sannolikt än vidare be”höfdes
i och för besvärts-manskapets exercis, eller ock att
"en tillökning deraf vid förutvar. regtten komme i fråga;
”samt att, i öfrigt, kostnaden för detta af 600 man bestå”de
regtte utgör en, vid jemförelse med underhållet för andra
värfvade trupper, ringare summa:” och afstyrkte Utsk.
på dessa grunder bifall till Hr Petre's motion om indragning
af Wermlands Fältjägare-regemente.
Nuvar. StatsUtsk., som tillstyrkt indragning, har såsom
skäl anfört, att det icke är tillgång på manskap, som Svenska
armeen saknar, och att det sätt, på hvilket delta regtte
rekryteras, skulle göra det mindre tjenligt att med detsamma
införlifva beväring.
Huru stor rikedomen på manskap än må vara, så torde
den likväl ej vara sådan, att ett regtte, hvars brukbarhet för
krig af ingen betviflas, och der kostnaden för manskapet är
så ringa, bör upplösas, endast af det angifna skälet och det
ännu mindre antagliga, att reg:tet är mindre tjenligt att i
sina leder emottaga beväring.
Visserligen är det ej tillgång på manskap, som Svenska
armeen saknar, såvida meningen är oexerceradt manskap;
men rikedom å sådant manskap är ett ytterligare
skäl, för att ej, genom indragning af befäl, åstadkomma en
så mycket kännbarare brist i hvad sorn för manskapets tilI—
daning och ledande under krig är af nöden, och genom
hvilken bläst arrneens tjenstbarhet på det hela ingalunda
beford ras.
I afseende på grunderna för den föreslagna indragningen,
får jag anmäla, alt här, likasom vid frågan om gardesreg:tenas
indragning, Utsk. tyckes hafva förbisett 36 §tn
Reg.Ftn, och hvars och ens rätt att efter afskedstagande! vara
från vidare krigstjenst befriad.
Med tillstyrkande af bifall till uppförande å stat af det
obetydliga spanmålsbelopp, eller 3o t:r, under regttets löner,
som af K. M. blifvit äskadt, anhåller jag, att Utsk.
behagade i öfvervägande taga de skäl , jag här anfört mot
den af Utsk. föreslagna indragning af ifrågavar. regtte.
K. Svetij Götha och Wendes artilleri-regemcnter.
Då, beträffande dessa reg:ten, ingen förändring blifvit
uskad eller föreslagen, och Utskts betänk, endast afser, alt,
vid en blifvande organisation af försvarsväsendet, något artilleri
måtte förläggas i Norrland; så anser jag mig af nämnda
betänk, ej föranlåten att för närvar, uttala någon åsigt.
Den 7 Maj f. ra.
3n
Cavalleri- och artilleri-hästars remontering, skoning m. m.
Då uti detta anslag ingen förändring blifvit begärd, torde
detsamma, såvida den vid Gardet till bäst och Kronprinsens
Husar-reg:te föreslagna reduetion af hästanlalet ej
skulle af R. St. tillstyrkas, böra bibehållas oförändradt efter
nuvar. staten, eller med 30,675 r:dr 32 sk., i stället för
28,000 r:dr, sorn Utsk. föreslagit.
K. Lifbevärings-regementet.
Om i834 års StatsUtsk., vid frågan om indragning af
Wermlands fältjägare-reg:te, bland de skäl, som förhindrat
Utsk. att tillstyrka nämnda regttes indragande, ansett sig
böra fästa afseende å behofvet af befäl för bevär:s-man
skapets
exercis; så bar det nuvar. StatsUtsk., i rak strid
emot den åsigt, som då gjorde sig gällande, ansett sig böra
föreslå indragning af detta befäl, och, tillika med reduetion
af Lifbevär:s-reg:tet, öfverflytta den del af bevär:s-manskapets
exercis, som tillhör detta regtte, dels på det föreslagna gardes-reg:tet
till fot, der det nuvar. antalet befäl jemväl borde
minskas, dels på Uplands och Södermanlands regners befäl, åt
hvilka reg:ters särdeles 2:ne capitainer och subaltern-officerare
Utsk. således, med bevarande af hoppet om en i framtiden
vunnen, och af småningom skeende indragningar beredd tillökning
i löner, gifvit utsigten att snart nog få förökade tjenstegöromål,
för hvilka den aflöning, som bestås, på intet sätt är
motsvarande de dryga kostnader, en sådan commendering
medförer. Det är likväl ej hufvudsakligen delta, som talar
emot Utsk:s förslag, utan vida mera principen att, under
erkännande af behofvet att utsträcka bevärts-manskapets vapenöfningar
och af den tillgång på manskap Svenska armeen,
genom bevärtn, äger, reducera befälet, och således
ej allenast motverka vapenskicklighetens utbredande, utan
äfven bringa det derhän att, en gång då krig inträffar, det
unga manskapet skall komma att, såsom landlvärnet under
åren 1808 och 1809, till betydlig del öfverlemnas till ledning
af ett odanadt och ovandt befäl. Utom det att, i den
mån den af Utsk. vidtagna indragnts-princip utsträckes, anspråken
å armeen äfven måste nedsättas; så kunna dylika
indragningar af befäl äfven i längden medföra ett ondt, som
vida öfverstiger det goda man genom indragningarna kan
åstadkomma. Hvad indragningen af corporals-nummerna angår,
så finnes af de vid regttet befintliga corporaler endast
en, som är aflönad emellan mötestiderna. De öfrige äro
blott aflönade under mötestiden, och denna aflöning skulle i
annat fall utgå till andra för tillfället till tjenstgöring vid
regitet commenderade corporaler.
Hvad angår sältet för befälets indragning, så förefaller
det besynnerligt, alt Utsk. ej uttryckt, huruvida reg:ts-befälet
bör genast indragas, eller när detta bör ske, d. v. s. om
regffet nu genast, eller i cn framlid, skulle komma att be
-
3u
Deri 7 Maj f. m.
stå af compagni-officerare utan någon regtts-officer, och slutligen
äfven utan subalterner.
Gottlands Nalional-beväring.
Första anmärknm, sorn härvid är att göra, är att Utsk.
misstagit sig, då det yttrar, att det utaf K. M. äskade anslag,
1,897 r:dr 37 sk. 4 *st., åsyftar ”en förbättring i de
”till underbefäl och spel vid Gottlands nationalbevär:s-in”fanteri
och jägare utgående löner,” enär endast 1,597 r:dr
37 sk. 4 >'st. äro afsedda för nämnda behof, och de öfriga
3oo r:dr äro behöfliga såsom tillökning uti bevärtns extra
utgifter.
Genom den begärda tillökningen i arfvodena för ifrågavar.
underbefäl skulle fältväblarne endast årligen erhålla 66
r:dr 32 sk., sergeanterne 44 rtdr 21 sk. 4 rst., corporalerne
med högre lön 21 r:dr 16 sk., de med lägre 16, och spelet
8 rtdr b:co. Dessa arfvoden för underbefälet, hvilka betydligt
understiga de arfvoden, samma nationalbevärts-artilleriunderofficerare
för närvar, innehafva, kunna troligen anses
för höga endast af dem, som tro pä framgång af principen
af en frivillig tjenstgöring för befälet, d. v. s. som anse frikostigheten
och sjelfuppolfringen hos individerna i allmänhet
gå sä långt, att de, jemte bestridande af sjelfva tjenstgöringen,
vilja af egna medel helt och hållet bestrida de omkostnader,
som denna tjenstgöring fordrar, och hvilkas beviljande
af StatsUtsk. afstyrkes, oaktadt StatsUtsk. kunde hafva
sig bekant, att K. M:s nåd framställning i detta ämne
blifvit föranledd af underbefälets, genom militär-befälhafvaren,
till K, M. framställda und. begäran, att ifrågavar. alf
vodes-förhöjning måtte dem tilläggas.
Hvad angår de begärda 3oo r:drs förhöjning uti bevärtns
extra-medel, så äro de ingalunda afsedda till löneförbättringar,
utan dels till bestridande af omkostnader, som hafva
afseende på den militära undervisningen inom Gottland, dels
till bestridande af proemier för målskjutning, till hvilket allt
de nu anslagna extra-medel ej äro tillräckliga, hvarför de
uppstående bristerna blifvit af militär-befalhafvaren af egna
medel bestridda.
Hallands beväring.
Med afseende å den föreslagna indragningen af Hallands
beväringsbefäl, får jag hänvisa till hvad jag redan ang:de indragningen
af Iifbevärtns yttrat. Men sedan jag nu genomgått
de uti sjelfva utlåt, föreslagna indragningar bland arunens
befäl, torde det vara lämpligt att för StatsUtsk. uppgifva
det förhållande, som emellan antalet befäl och antalet
stamtrupper äger rum uti några arméer. Detta förhållande,
som i Frankrike är 1 officer på 24 man infanteri, i
Preussen t officer på 26 man infanteri, samt i Österrike 1
officer
Den 7 Maj f. m.
3x3
officer på 24 man infanteri, utgör, enligt samma beräkning,
i Sverige, 1 officer på 26 man, då ej beväring räknas; med
1 dass beväring 1 officer på 40 man. Efter den föreslagna
minskningens fullbordan, blefve i Sverige förhållandet med
beräkning af fredsstyrkan 1 officer på 3o man infanteri,
samt med beräkning af krigsstyrkan eller med 3 elasser beväring,
1 officer på 88 man infanteri.
Beväringsmanskapets vapenöfning.
Etsk., som erkänt behofvet af att bevärts-manskapets
vapenöfningar utsträckas, har likväl, som det synes, ansett
denna utsträckning först då böra verkställas, när den kan
ske genom minskning af stammen. Utsträckningen kommer
sålunda att tillvägabringas med förlust för så väl stammen
som bevärts-manskapet, hvars större öfning, genom några
dagars längre exercis, under loppet af ett år, ej uppväger
den olägenhet, som åstadkommes genom den af Utsk. åsyftade
minskning af exercerad trupp. Då till det erkända behofvels
afhjelpande, förrän i en framtid, Utsi,., utan anförande
af skäl, ansett sig böra icke tillstyrka bifall, utan ansett
öfningstiden, hädanefter som hittills, endast böra fortfara
i 12 dygn, har väl Utsk,, genom tillstyrkan af det
redan befintliga anslagets uppförande, såsom förslags-anslag,
afhjelpt den stora olägenhet, som hittills ägt rum, att detta
anslag äfven för en sådan kortare exercistid befunnits otillräckligt.
Men med fästadt afseende å ändamålets vigt, kan
jag ej annat än motsätta mig all minskning i den till 11
dygn föreslagna öfningstiden; hvarföre jag får anhålla, att
anslaget mätte, med hänseende till denna tid, blifva bestämdt
på sätt of K. M. framstäldt blifvit.
Försvarsverket i allmänhet eller K. Krigs-collegii deparleri
K-nt er, hvarunder äfven upptagas indelta räntor för
Akers krutbruk och Husqvarna gevärs factor i.
Till följe af de närmare utredningar, som af K. Krigscolltm
kunna erhållas, torde StatsUtsk. komma i tillfälle att
öfvertyga sig, att det anslag Krigs-colbm , enligt gamla staten,
åtnjutit, långt ifrån att tåla en nedsättning af 29,333
r:dr 16 sk., fordrar en betydlig tillökning, sedan de minskningar
blifvit observerade, hvilka uppstå, dels till följe af det
utaf K. M. gillade alternativ för bevärrs-manskapets exercis,
dels till följe af StatsUtsk:s minskning af denna exercistid
från 2i till 12 dygn, och slutligen, derigenom att Utsk. ansett
den för Carl Gustafs stads gevärsfactori upptagna utgiftspost
af 12,000 r:dr böra betraktas i sammanhang med
den extra-statsregleringen.
Rese- och traclamenlspenningar för militäre embcls- och
tjenstemän.
Såsom grund för delta anslags upplagande såsom förslags
G
H. 4°
314
Den 7 Maj f. m.
anslag, i likhet nied hvad för det å 2:dra hufvudtiteln till
enahanda behof afsatta anslag, redan ägt rum, angifven K.
propostn detta anslags, af erfarenheten länge ådagalagda,
otillräcklighet.
Utan att mot detta skäl hafva något att invända, tillstyrker
Utsk., att anslaget må uppföras oförändradt , på
grund af den föreställning Utsk. för sig uppgjort , att det
för bestridandet af ifrågavar. utgifter skapat tillgång, genom
sitt förslag, att under K. M:s disposition ställa äfven sådana,
i följd af tillstyrkta indragningar å denna hufvudtitel förutsedda,
besparingar, hvilka hittills icke kunnat påräknas. —
Innan det är möjligt att dela denna Utskls föreställning, och
med åberopande af hela utskts-betänk. , inberäknadt bilagorna,
torde Utsk. behaga uppgifva å hvilka poster sådana
nya besparingar böra sökas, enär posterna lämpligen låta fördela
sig uti 3:ne classer, nemi. de oförändradt utförda, de
minskade, samt de, som, oförändradt utförda, äro såsom tillgång
i framtiden för af Utsk. uppgifna ändamål bestämda
och af successiva indragningar beroende.
Darclimarsch-kostnader och oförutsedda utgifter.
I anledn. af Utsk:s yttrande ”om de lättade utvägar
'"för truppers transporterande, som i sednare tider uppstått,
” torde Utsk. behaga något närmare bestämma , hvad
med dessa utvägar egentligen bör förstås, på det, i händelse
meningen är att ångbåtslägenlieter oftare böra begagnas,
Ständerne häröfver må bestämdt yttra sin åsigt, och Krigsstyreisen
dymedelst erhålla visshet, att Ständerne ikläda sig
ansvaret för de förluster, som, genom olyckshändelser, möjligen
kunde för statsverket samt för rust- och rotehållare
uppslå, äfvensom den drygare kostnad, som stundom åtföljer
detta transporteringssätt mot hvad som äger rum vid vanligt
tåg; och torde äfvenledes, i betraktande häraf, de af
Utsk. föreslagna nedsättningar å anslagen till bestridande af
durcbmarsch-kostnader och oförutsedda utgifter icke böra
medgifvas.
I anledn. af väckt fråga om ersättning af gage och
spanmål till det manskap vid gardes-reg:tena, artilleriregttena
och Kronprinsens Husar-reg:te, som, utöfver den
till permittering bestämda styrka, uti tjenstgöring qvarbiifver,
har Utsk. trott, att den anordning, som ansetts nödig,
på det behofvet i denna del må kunna afhjelpas, utan anlitande
af titelns besparingar, skulle väsendtligen rubba sjelfva
grunderna för de värfvade reg:tenas organisation , och
tvifvelsutan komma att ådraga statsverket högst betydliga
utgifter, på grund hvaraf Utsk. ej ansett sig böra tillstyrka
densamma. Då likväl begagnandet af permission är en af
hvarje individs egen vilja beroende handling, och, såsom af
Slatssecret:n för krigsärendena anfördt blifvit, svårighet tid
efter annan visat sig att kunna få det i stat beräknade an
-
Den 7 Maj f. m.
3i5
tal manskap permitteradt, oaktadt det uppenbart vore passevolanteurernes
fördel att sådant åstadkomma , torde likväl
Utsk., vid närmare öfvervägande häraf, finna billigheten fordra,
att den förlust, som genom ett dylikt af passevolanteurerne
oberoende förhållande, skulle dem tillskyndas medelst
utgifvande af gage och spänmål till de öfvercomplette,
hvilka de derjemte måste hålla beklädda, ej bör drabba
nämnda passevolanteurer! Och då, genom anvisande af medel
till betäckande af dylika förluster, ingen förändring i
passevolance-contracten uppstår, och styrkan blifver genom
brödmönstringsrullorna vederbörligen controllerad; så synes ej
heller någon rubbning uti grunderna för värfvade armeens
organisation vara att befara, medelst uppförande af ett förslagsanslag,
eller genom annan utväg, till betäckande af brister,
som hvarken kunna förutses eller förekommas.
Jag instämmer i Utskrs åsigt ang:de Riksg.contorets
åliggande att, såvida någon indragning af befäl kommer att äga
rum, till armeens accords-amorteringsfond utbetala accordsräntan
för indragna befälsplatser, så snart förre innehafvaren,
om lian blifvit på indragn.stat öfverflyttad, derifrån afgått,
och hans skyldighet att berörde ränta godtgöra derigenom
upphört.
Hvad angår medlet för utvidgningen af de indelta caval
leri-reg:tenas exercis-sqvadroner, så, då det är beroende
först af, huruvida indragning af befäl kommer att äga rum,
och derefter af det indragna befälets längre eller kortare lifstid,
är det endast med hänseende till erkännandet af nödvändigheten
af denna exercis-sqvadronernas utvidgning, som
Utsk. för det närvar, verkat till armeens bästa. Då bilagorna,
beräknade på händelser, som framdeles böra inträffa,
till en stor del innefatta för statsregler:n år 1840 främmande
ämnen, skall jag endast i största korthet dervid uppehålla
mig.
Utom de indragningar m. m., som innefattas uti sjelfva
betänk., och vid hvilka jag redan tagit mig friheten göra
anmärknrr, finner man uti bil. Litt. A. en af Utsk. gjord,
och i beräkningen intagen ''förutsättning” af Smålands husarregttes
afsittning. Jag har visserligen förut yttrat min tanke
vara, alt det antal cavallen, Utsk. föreslår, är för ringa
i förhållande till infanteriet, men får ytterligare påkalla
Utskrs uppmärksamhet på, huru svårt det är att, under loppet
af ett krig, utbilda cavallerivapnet, hvarföre ock i alla
armeer styrkan af det cavallen, som i fred underhålles, med
hänseende dertill är bestämd. Af den uppsats, jag härhos
bifogat öfver förhållandet emellan cavalleriet och infanteriet
i särskildta länder, skall Utsk. finna , att förhållandet
emellan cavalleriet och infanteriet i allmänhet är, såsom t
till 3 eller 1 till 4, med undantag af Belgien, båda Sicilierne
och England, hvaremot det i Sverige är nära såsom 1 till
5; samt att, då i andra länder förhållandet emellan caval
-
3rG
Den 7 Maj f. ra.
leriets och infanteriets krigsstyrka är såsom i till 4 > 1 till
6 eller i till 7, så är det i Sverige, med beräkning af endast
3:ne classer beväring, såsom 1 till omkring 16. Till
någon ytterligare minskning i cavalleriets nummerär kan jag,
för min del, ej göra tillstyrkan.
Vidare föreslår Utsk. sammandragning af Lifregitets husaroch
dragon-corpser. Att genom indragning af en regltsstab,
besparing i löneutgifter uppslår, är naturligt, men huruvida
åtgärden ur militärisk synpunkt kan anses förmån! •S»
betviflas, enär det sålunda förenade regztet skulle komma
att sträcka sig nära från Gefle till bort emot Sköfde. Äfvenledes
torde det kunna antagas, att kostnaderna för så
väl Kronan som för de rustande härigenom blifva ökade,
såvida regitets vapenöfningar äfven böra , åtminstone någon
gång, ske gemensamt.
Utsk. anmärker: ”att det tänkt sig denna åtgärd såsom
”provisorisk, intill den tid då, genom några compagniers af
”Lifreg:tets grenadier-corps’s uppsittning, tillfälle erbjuder sig,
”alt på ett mera concentreradt sätt organisera delta reg:te på
”1000 man.” Om man får antaga, att Utsk. derjemte tänkt
sig, att Lifreg:tets dragon- och husar-corpser utgöra tillsammans
i,oo5 nummer, och att Lifregltets grenadier-corps består
af 4 compagnier af tillsammans 5oo nummer; så synes,
att denna organisation endast kan åstadkommas genom en
mot den tänkta uppsittningen svarande afsittning, och att
således denna organisation , utom egenskapen att vara ställd
alltför mycket på framtiden, då, enl. de med Lifregltets
grenadier-corps’s rusthållare förnyade contracter, denna corps’s
uppsittning först lärer kunna äga rum 1871, tillika har den,
att medföra oreda, och att projectets fullföljande således
skulle på armeen hafva det inflytande, som åtföljer upplösning
och desorganisation.
Hvad åter angår indragningen af d c p ö t - ry 11 m äs t a r n e
och af det betydliga antal nummer af indelta infanteriet, så
har jag redan i det föreglde derom yttrat min tanke.
I afseende ä de i bil. Litt. A. gjorda beräkningar af
kostnaderna för vapenöfningarna, så gäller äfven den generella
anmärkn., att de icke afse deri statsreglering af 3:dje
hufvudtiteln, som nu är i fråga. Men härtill kommer, att
vid dessa beräkningar Utsk. sträcker sina organisationsplaner
lungre än som skett vid beräkningen af tillgångarna, enär
bland annat äfven omröres en afsittning för Jemtlands Häst-.
jägare-reg:te (torde böra heta Jemtlands HäStjägare-corps),
hvarigenom Utsk. kommer att i sina calculer göra besparing,
som det dels heter, för Jemtlands Hästjägare-regltes halfva
exercis-scjvadrons kostnad , dels för halfva Jemtlands Hästjägare-sqvadrons
exerciskostnader. Att vid så lösa, och på
hvad Utsk. tänkt sig framdeles kunna ske grundade, beräkningar,
upplaga granskning af siffror, vöre ett ändamålslöst
arbete, och jag förbigår det således.
15 en 7 Maj f. m.
I hvad angår vapenöfningarna, inskränker jag mig derföre
först till att bestrida indragningen af indel ta cavalleriets
sqvad rons mö ten till fot, enär de, utom den nytta de
medföra för truppens daning, tillika göra en längre utsträckning
af mötena till häst mindre behöflig; vidare att hemställa
till Utsk., huruvida Ulsk. anser lämpligt att blottställa
de till läger sammandragna större antal trupper för
olägenheter, sorn kunde uppstå, genom brist af den tillsyn,
sorn hör till commissariatets åligganden, och åt hvem
Utsk. vill uppdraga befattningen med, och redogörelsen för
öfningskostnaderna i allmänhet, och särdeles för dem deribland,
hvilka icke tillhöra eller kunna ombesörjas af trupperna
särskildt ; samt slutligen att anmärka , att då af de
upplysningar, som af K. Krigs-colhm kan erhållas, Utsk. lärer
kunna komma i tillfälle finna, att den af Utsk. antagna
nedsättning till hälften i materialkostnaden för beväringsmanskapets
exercis är overkställbar, såvida ändamålet skall
vinnas, Utsk. tillika torde inse, att dess visshet om tillräck—
Jigheten af den summa, som af Utsk. blifvit beräknad för
beväringens vapenöfningar blifver lika svag, som de grunder,
hvarpå den blifvit byggd.
Då den i bil. Litt. B. gjorda beräkning och tillgång äro
beroende af en betydlig minskning i arméens effeetiva styrka,
och jag redan förut haft äran anföra det olämpliga och
skadliga deraf; så vill jag af det anmärkningsvärda endast
omnämna, dels att Ulsk. till indragning särskildt beräknat
de 44 s- k. bergslags-rotarna, hvilka jemväl ingå bland de i
K. brefvet 1833 anvista 2,åo4 nummer; dels att af de besparingar,
som ske på bekostnad af indelta arméeu, keklädnadsersältning
för bålsmanshåliet äfven blifvit afsedd. Alla
i denna bilaga gjorda beräkningar kunna således af mig ej
annat än på det högsta bestridas, såsom beroende af indragningar,
hvilka jag för min del ej kari medgifva.
På grund af de anmärkntr jag haft äran anföra, och
med åberopande af de utaf Ur Tersmeden, Hr Biskop Hedre'n
, Hr Prosten Stenhammar och Hr Prosten Åstrand afgifna
välgrundade reservationer, får jag anhålla om återremiss
af betänk, på det Utsk. må komma i tillfälle att, beträffande
3:dje hufvudtiteln, afgifva ett annat utlåt., hvilket
må stödja sig på li. M:s nåd. propos. samt på den närvar,
organisationen, och afse de behof samt de tillökningar eller
minskningar i anslag, som närvar statsreglering kan anses
kräfva, utan att, i afseende å dessa behofs afhjelpande, sätta
krigsslyreisen i beroende af sådana inkomster, som hofva sin
grund i organisationer, de der ej förr än successive och i
tidernas längd kunna fullbordas. Utom det alt ett sådant
utlåt, skulle lemna en redigare öfversigt af de belopp, Utsk.
egentligen anser behöfliga, så skulle det underlätta uppgör
landet af en omfattande plan till försvarsverkets organisation,
t~ I Utskts tillstyrkan, ptt underd. anhållan hos K. M. inåt leske
3i8
Den 7 Maj f. m.
om framläggandet af en sådan plan för att förelåggas nästkommande
Ständer, instämmer äfven jag, då, såsom Utsk. i början
af sitt utlåt, yttrar, härigenom torde för framtiden höfvas
alla anledntr till missförstånd och stridiga omdömen.
Men jag anhåller få fästa uppmärksamheten derå , att, enl.
min tanke, det torde vara nödvändigt, att It. St. beredde
möjlighet för den ifrågavar. organisationsplanens uppgörande,
derigenom att Sländerne ej mindre uttalade, huru långt man
deruti kunde påräkna nationens benägenhet till uppoffring,
så i materielt hänseende, som i afseende å utvidgad tjenstpligt,
i händelse, antingen derföre att indelningsverket skulle
anses hafva varit alltför länge beståndande, eller af
andra skäl, det skulle synas behöfligt alt på nya grunder bereda
stam för bevär:s-manskapet; äfvensom jag anser nödvändigt,
att R. St. angifva, i hvilka nya förhållanden man bör
söka en mot förändringar vid hvarje riksdag, eller mot olika
parti-inflytanden, tillräcklig säkerhet, motsvar. den trygghet
i dessa fall, som till fäderneslandets lycka tillhörer
indelningsverket.
StatsUtsk. har ej kunnat vid denna riksdag, som vid de
föreg:de, stödja sina afstyrkanden på bristande tillgångar; ty
hvar och en vet, att lyckligtvis landets financiella ställning
är så förmånlig, att den tål jemförelse med hvilket lands
som helst. Man har derföre ej uppgifvit några bestämda
skäl, utan endast en ovisshet, som borde häfvas. Ingen kan
högre än jag önska, att se belåtenhet vara rådande inom fäderneslandet,
och att besparingar kunna åstadkommas , samt
att kunna bidraga till ordnandet af ett hushålls-systeme.
Men af ej mindre vigt är äfven att tillse, det de föreslagna
förändringarna och besparingarna blifva verkställbara, ändamålsenliga
och nyttiga för bibehållandet af Statens sjelfbestånd.
Man får jemväl tillse, att förslagen icke inleda R. St.
i misstag, samt att de icke lägga sådana band på Styrelsen,
som förhindra hennes bemödanden att tillvägabringa hvad
nyttigt vara kan, ja! tilläfventyrs förhindra statsmachinens
fortgång.
Jag har alltför länge upptagit R. o. Ad:s tid , men frågornas
vigt må blifva min ursägt. Då man talar om föremål,
för hvars väl och förkofran man lifligt nitälskar, hänföres
man lätt af sitt ämne. (Se vidfogade tabell.)
Gr. Lewenhaupt, Mauritz: Som jag förmodar, att
detta utlåt., i likhet med det föregrde, kommer alt punktvis
afhandlas, anhåller jag att få uppskjuta att yttra mig,
tilldess de punkter förekomma, öfver hvilka jag ämnar tala.
Hr von Hohenhausen, Carl, uppläste följande:
Jag bekänner helt oförstäldt, alt hvarken naturlig skarpsinnighet,
eller förvärfvad skicklighet och kunskap i militäryrket,
eller i denna väg ådagalagd förtjenst, af mig ägas till
aen vidd och art, sora gifva anspråk på att här uppträda
(Hörer lill 6 Iläft. pag. 3i8).
Förhållandet emellan Cavalleri- och Infanteri-styrkan uti åtskilliga Europeiska länder3 enligt
gällande vanliga bestämmelser.
Konungariket Baijern *)
Obs. Af fredsstyrkan är af hela arme'en endast
20,000 man i tjenstgöring emellan
exercis-tiderna, eller under io månader
af året; häraf är:
Cavallen  5,84o man.
Infanteri 10,920 „
Konungariket Belgien **)
D:o Båda Sicilierna **) ....
D:o Danmark ***)
Obs. I fredstid är endast uti ständig tjeust:
Cavalleri ...... 2,240 man.
Infanteri 7,434 „
Konungariket Frankrike **)
D:o
D:o
Hannover **)
Holland **)
*)
D:o Preussen
Garde och linie .
Landt värnets i:sta uppbåd
Summa
Landtvärnets atdra uppbåd
Kejsaredöinet Ryssland **)
Inberäknadt coloniserade reglten, reservbataljoner,
garnisons- och veteran-bataljoner
samt irreguliera cossacker . .
Konungariket Sachsen *) ....
D:o Sardinien **) ...
Slöra Britannien **)
D:o
D:o
Kejsaredöinet Österrike
Inberäknadt icke mobile trupper
PVurtemberg *)
Fredsförhållanden.
Cavalleri.
9,354
7,060
8,457
6,1 28
5o,oi6
3,68o
7,024
2 1,520
35,q7Ö
57,496
63,5o8
1,952
6,100
11,484
1,461
44,970
Infanteri.
41,072
55,800
43,376
2 1 ,2o3
197,238
8,285
25,760
78,100
69,600
147,700
23g,400
9527
24,810
92,010
4,538
196,493
Krigsforhål landen.
Cayalleri.
g,5o6
Infanteri.
42,l83
{Hela arméens krigsstyrka öf-1
överstiger 100,000 man gcnooi>
(tillökning i de olika vapnen.)
Ingen känd
6,128
56,766
eli
67,798
f Krigsstyrkan
\ af alla
(Krigsstyrkan
(till 70,000 å
3o,ooO
46.848
76.848
16.848
■ 83,632
olikhet i krig.
46,273
264,50!
er
3o3,88i
Urai.ooo man?
vapen. j
kan hringas )
76,000 man.j
130.000
I 16,000
246.000
104.000
374,200
(Arméen ökas i krig till
( 70,000 å 76,000.
2,782
55.714
55.714
• 4,5.4
36o,381
398,4 ‘>7
Cavalleriet förhåller sig
till infanteriet
i fred såsom i krig såsom
I : 4,3 9 0
1 :7,905
1 :5,i 29
1 : 3,460
I : 3,943
1 : 3,6 6 7
I : 3,624
1 : 1,934
1 : 2,551
1 : 3,771
I : 4,8 80
I : 4,067
1 :]8,o 12
1 : 3,106
1 : 4,3 6 9
I : 4,4 3 8
1 :7,551
1 :4,839
I : 4,4 8 2
I :4,333
I : 2,476
i : 3,201
1 :6,17a
1 : 5,211
1 : 6,461
1 : 7,151
*) Enligt ”das Hcer-Wcscn der Staaten der Deni schen Bondes.”
**) Enligt ”Annuaire militaire, historiqne, topographique, stalistique et auecdeliquc, par Sicard.”
***) Enligt ”Den Danske armées organisation af y. Raeder.”
Den 7 Maj f. m,
3ig
med en granskning öfver StatsUtsk:s förslag till den blifvande
3:dje hufvudtiteln i sin helhet. Lika litet medför
min i armeen inneliafvande tjenstebefattning en sådan pligt;
men jag har ansett det ej vara onyttigt att just genom mitt
exempel visa, alt åtminstone försök till vederläggning af
Utsk:s skäl för projecterad omorganisation af försvarsverket
kan, under temmeligen gynnande auspicier, åstadkommas
äfven af dem, hvilkas militära insigter höra till medelmåttans
calhegori — ja till och med af icke militärer, hvarpå
flera bevis lemnäs i de betänk, åtföljande reservationer.
Ingressen till StatsUtsk:s utlåt, uttrycker den, såsom för
afslagen verkande grundsatsen, i följande ord:
”1 betraktande så väl af Rikets tillgångar, som af försvarsverkets
ändamål, att med minsta möjliga uppoffring,
”med högsta verkan befordra Rikets säkerhet, har Utsk. antagit
den mening: att Rikets försvarsverk, för att motsvara
sin bestämmelse, påkallar flera betydliga förändringar,
”och alt dessa icke befordras genom städse beviljade nya
”anslag, för att användas i en riktning, om hvars ändamålsenlighet
R. St. icke varit i tillfälle att förvissa sig, då de,
”oaktadt de ganska nöjaktiga utredningar, som blifvit med”delade,
rör:de särskilda delar af krigs-administrationen,
”likväl på det hela saknat den vägledning, som en omfattande
”plan för försvarsverkets organisation hade kunnat lemna.”
Om jag rätt uppfattat Utsk:s mening med nu citerade
Utdrag af betänk., så innebär den ett slags indirect klander
deröfver, att Regeringen ej till StatsUtsk., jemte den K.
propos:n, aflemnat en omfattande plan till försvarsverkets
organisation, emedan Utsk. derigenom blifvit beröfvadt ett
önskadt tillfälle att pröfva och bedömma planens ändamålsenlighet,
samt anslagens behöflighet, och derefter bestämma
de flera betydliga förändringar, som Utsk. förmenar vara
påkallade i försvarsverkets nuvar. skick, för alt motsvara sin
bestämmelse.
Hufvudbeståndsdelarna af Sveriges försvarsverk utgöras
af dess fästningar, flotta och annee; blott om den sednare är
här egentligen fråga, nemi. om huru armeen är organiserad
till styrelse, personal och materiel; ty jag kan icke tro, att
Utsk- härunder äfven förstått en fullständig defensionsplan
— eller aromens användande mot supponerad fiende, på
supponerad krigstheater. Tvifvelsutan finnes en sådan defensionsplan,
af den det vederbör, under alla hypotheser,
skärskådad och till sina allmänna grunder stadfästad; men
hvarken hör eller kan denna plan någonsin underställas
R. St:s granskning, derföre :
1:0 att Sländerne till en sådan granskning ej äga laglig
rättighet;
2:0 att om granskningsrätten funnes, så skulle dock förmågan
att densamma, till Rikets båtnad, utöfva, hos R. St:s
majoritet saknas;
320
Den 7 Maj f. m.
3:o att om äfven Ständerne tillerkändes både gransknings-rätten
och förmågan, så skulle dess offentliga utöfning,
på förband, lemna Rakets blifvande fiender den bästa ledning
för uppgörandet af deras framtida anfallsplaner; och
4:o att om, jemte granskningsrält och granskningsförmåga
hos omkring Soo representanter, äfven linge antagas
den djupaste tystlåtenhet; så skulle i alla fall granskningen,
verkställd af sä många individer, knappast kunna åstadkomma
något resultat, eller också endast ett högst vidunderligt
— vore äfven alla dessa 800 representanter Europas kunnigaste
och skickligaste militärer, hvilket här ej lärer vara
fallet.
.lag påbördar ej Utsk. en så förvänd åsigt, ehuru den
på sednare år varit framkastad, både i tal och skrift; men
jag förundrar mig deremot högeligen öfver att Utsk. , med
den K. proposm framför sig, och efter erhållna ganska
nöjaktiga utredningar ronde de särskilda delarna af krigsadministrationen,
ej fallit'på den tanken att betrakta alla
dessa särskilda delar i ett sammanhang, hvarigenom genast
funnits det sökta, eller en omfattande plan för organisationen
af Sveriges försvarsverk: d. v. s stridskrafternas ordnande
i qvantitativ t och qvalitativt förhållande efter Rikets
behof och tillgångar — börjadt. ända ifrån 1810 och successivt
utveckladt ända till denna dag.
Med hänseende till behofvet af stridskrafternas mängd
och deras förslitning' genom tätare anväudningstillfällen, så
har Pomerns afträdande och föreningen med Norrige verkat
en inskränkning, som i förra fallet, eller mängden, kan,
till siffertalet, uttryckas med 25,000 man, nemi. 10,000 man
på Norrska gränsen, ett minimum af 5ooo man i Pomern,
samt en vunnen tillökning af 10,000 man auxiliär trupper.
Hvad förslitningen beträffar, så synes det mig, som skulle
den Skandinaviska halfön, från landsidan åtkomlig endast
genom en enda, till inkräktning föga lockande väg, men
till läget, för öfiägt, genom håfven skilja från continenten
och med densamma ägande få gemensamma, lill stridigheter
ledande intressen, kunna lemna de begge förbundsstaterna
godt hopp, att emellan fredsbrotten komma att äga rum
intervaller, nog långa för att gifva folkökningen tid alt
återställa det genom krigen störda förhållandet. I följe
häraf anser jag den qvantitativa delen af försvarsverket hafva
genom bevärts-systemets införande erhållit den största
utveckling af disponibel stridskraft, som till personal möjligen
kan komma i fråga att användas. Jag upplager den
här approximativt till 3o,ooo man slående armee, såsom
stam, och 3o,ooo man beväring, att med stammen genast införlifvas,
samt 45,000 man eller de tre öfriga bevär:s-classerna,
alt successivt ersätta afgången. I afseende på de
särskildta vapnens inbördes qvantitetsförhållanden till hvarandra,
Den 7 Maj f. m.
andra, sa torde 3ooo man artilleri ocli 5ooo man cavallen till
52,ooo man infanteri vara en proportion, sorn, i betraktande
af krigstheatern — 0111 Sverige — samt under förutsättning
af ändamålsenlig utrustning och krigsbildning, efter militäriska
grundsatser, kan anses försvarlig, ehuru cavalleriets
styrka, fördelad på 3, kanske 4 särskildt agerande armeecorpser
oell använd på Skånes, Öster- och Westergöthland*,
ja pä Uplands, Westmanlands och Södermanlands slätter, är
ganska knapp och vore alldeles otillräcklig, om ej svårigheterna
vid detta vapens sjötransport gjorde troligt, att fiendens
stridskraft, i denna del, ej kan komma att betydligt
öfverstiga vår egen. Hvad angår proportionen emellan befäl
och trupp, så äga vi ej nu af det förra en tillräcklig
mängd, sedan behöflig stabs-personal först blifvit afräknad, ens
om blott en enda dass beväring skall med gamla stammen
samtidigt sättas i activitet, äfven under förutsättning af till
rörelser oviga, och lill eftersyn tröttande compagni- och
bataljons-storbeter, ännu mindre för 2:ne classers incorporalion.
Hvad krigsadministrationen i denna del tänkt, synes
dels af 3:dje bataljons-befälets formering, dels af Stockholms,
Hallands och Gottlands bevärts-manskaps organisation under
eget befäl. Sist får jag anmärka, i anleda, af de tre till
uppsättning olika trupparter, som hos oss finnas,— nemi. värfvad,
indelt och utskrifven, — att då alla utgöra barn af
samma land; så bör öfverhufvud bos alla förutsättas samma
kärlek till fosterbygden, samma intresse för dess försvar
och summa nationallynne samt fallenhet för soldal yrket, endast
med undantag af de nuancer, som uppkomma genom
stads- och landtlefnad, provinsernas olika folkstammar, samt
disciplinens, under längre eller kortare årlig tjenstetid, kraftigare
eller svagare inverkan. Emellan de tvänne första och
den sista arten företer sig likväl en betydlig åtskilnad, med
afseende på åldern och med afseende på det frivilliga valet
eller den tvungna förbindelsen att vara soldat; hvartill kan
läggas en tredje skilnad emellan den långa och korta tjenstetiden.
Efter min åsigt tala alla tre olikheterna till de
stående truppernas fördel. 2i:sta och 22tdra ålders-åren
äro ej i vårt klimat de, då kroppen bäst står emot krigets
mödor, oell de, då sinnet erhållit nog manlig fasthet
att länge fortsatta försakelser och besvär of alla slag, utan
knot fördraga, ehuru för en hastig, enthusiastisk kraftyttring
kanske de rätta; men denna kraft kommer i fråga endast
någon gång — ulbärdighetskraften deremot alla
daga r.
Man borde få förutsätta, att den som frivilligt tager
lega eller värfning, dertill manas af sin lust för soldatyrket;
men också bör antagas, att anelia lika verksamma drilfjädrar
kunna dertill föranleda, såsom nödställda förmögenhetsomständighetcr,
fåfänga och orolighelsanda; det slår dock
Gil. 4 *
k Saa1
Den 5 Maj f. m.
alltid fast, att saknaden efter hemmet, under olla dessa
förhållanden, bör vara, individuella fall undantagna, mindre
bitter och göra soldatlifvet mera drägligt, att ej säga mera
trefligt för värfvad och indelt trupp, än för den conscriberade,
hvilken redan i sjelfva tvånget kan finna ett skäl till
afsmak.
En längre tjenstetid bortnöter småningom hemvanorna,
gör tryckningen af disciplinär-oket nästan till ett behof, casern-vakt
och lägerlefnadens för hvarje dag och timma
punktligt bestämda göromål till en angenäm omvexling af
mödosam ansträngning och hvila — af frihet och tvång,
och danar, örn icke bättre moraliska varelser, åtminstone
dugligare soldater. Af alla dessa skäl anser jag en minskning
uti den stående armeens nuvar. numerär, såsom en
uppoffring, hvilken ingalunda kan ersättas genom en utvidgning
af bevär:s-manskapets öfningstid.
Förhållandet mellan indelt trupp och värfvad, är till
numerären såsom 1 till 4> oc'' då af hela den värfvade
styrkan fdelar äro anslagna till de vapen, hvilka, för att
vara nyttiga i krig, oundgängligast fordra full utbildning
under fred, och sista tredjedelen, dels såsom Konungens lifvakt
och garnison i Slockholm, dels för det nyttiga jägarvapnet
i en provins, hvars innebyggares allmänna för trolighet
med skjutgevärets handterande endast kan göra begripligt,
huru detta reg:te med så liten krigsöfning karr vara så
dugligt, som det vid alla tillfällen, till sin och befälets heder,
visat; så lärer ej skäligen någon förändrad proportion
mellan nämnda trupparter böra komma i fråga. Hvad materielens
qvantitativa del beträffar, så hänvisar jag blott till
den K. proposms 8:de punkt., endast med tillägg, att en illa
beklädd och utredd arme'e är beröfvad halfva sin kraft.
I fråga om armeens qvalitativa del, torde krigs-styrelsen
först böra komma under betraktande. Bestående af de
förvaltande, expeditionsförande och ordergifvande myndigheterna,
hafva dess till beskaffenhet bestämdt åtskiljda, men
med hvarandra till verkan på armeens tjenstbarhet, nära
beslagtade administrations-grenar, i brist af en gemensam
öfver-styrelse, hittills saknat ett behöfligt samband. Men
om, detta oaktadt, det torde blifva svårt för hvilken som
helst att i någon krigsadministrationen tillhörande detalj
uppsöka brister, till hvilkas afhjelpnnde ej redan preliminära
steg äro tagna, eller nyttiga förbättringar, hvars behof ej
på förhand äro insedda och i mån af tillgångar successivt
införda; så mäste man medgifva att, näst den styrande kraft,
hvars välgörande verkningar upptäckas i vårt land, öfverallt,
der man ej med flit blundar, eller betraktar sakerna
ur partisinnets synglas, armeen står i verkligt stor förbindelse
hos de män, hvilka, under en sådan organisation, endast
genom samhällighet, nit och verksamhet, kunnat uträtta
så mycket för armeens bästa, som nu ligger för allas
Den 7 Muj f. m.
rigon — såsom t. ex. styrelseverkens förbättrade organisation,
general-befälens, lill lättare öfversigt, likformigare,
kraftigare oell hastigare verkningar ledande inrättning. För
k r ig sbild ningen: resestipendier, Mariebergs läroverk,
Krigs-academiens andamålsenligare organisation, examens-commiteer
i alla och militärskolor i de flesta districter, corporalskolorna
samt instrnctions-bataljoncrna på Drottningholm.
För armeeus Underhåll, beklädnad, bevärings och vapenöfning:
beklädnads- lönings- och boställs-directioner;
mötespassevolance-inrättmn; gevärsfactoriernas förbättring;
de större lägren på en gång; generalernes och soldaternes
skolor; indelta arme'ens lönereglering; accordernas successiva
amortissement; pensions-inrältntr m. rn. Lägg härtill, att
de af ålder med nationens ekonomi, vanor och begrepp
sammanväxta förhållanden blifvit respecterade, så vidt tidens
kraf det medgifvit, och att de nya inrättmna blifvit
med de gamla så förenade, att de nu utgöra ett sammangjutet
helt; och man torde få erkänna, att en hela försvarsverket
omfattande plan redan länge varit med framgång
följd, saint att den, likasom alla det verkliga snillets
skapelser, ehuru djuptänkt, dock varit så naturligt enkel, att
den af det vanligaste menniskoförstånd kunnat uppfattas.
Visserligen har den kostat penningar, och kommer att kosta
mera, om den ej skall stanna på halfva vägen, hvilket
är nästan detsamma, som att gå tillbaka; men hvad uträttar
man i våra dagar utan detta nervus rerum. Och så
länge hvarken grundskatter eller bevillning individuel behof!
ökas, tror jag att en nation med regleradt myntvärde,
betalad statsskuld och betydliga öfverskott på statsinlraderna,
ej till sitt financiella bestånd löper någon särdeles fara,
om äfven partiel och periodisk nöd ej mer kunnat utestängas
från henne, än frän alia andra jordklotets skiljda folkslag.
Jag tror, att denna nation bör i tid besinna, huru
mycket svårare det är att organisera än att desorganisera
ett försvarsverk, och alt den mest fria, den mest välmående
stat, utan dugligt försvar, är att betrakta såsom en väl skött
och’ rikt bärande åker utan Inhägnad. Man har haft besväret
alt plöja och så, man njuter fägnaden af att se den
herrliga grödan frodas — och en vacker dag ligger den
fÖrtrampad under objudna gästers fotter.
Hvilka äro då de betydliga förändringar, sorn StatsUtsk.
föreslår i den nuvar. organisationen?
För att endast fästa mig vid den hufvudsakligaste, utgår
Utsk. från den synpunkten, att det åsyftade ändamålet
endast kan vinnas genom en utsträckning af beväringens vapenöfning,
och denna utsträckning endast genom besparingar
i åtskilliga delar af krigsförvaltningen och genom indragnin
gar i den stående hären.
Förbigående besparingarna i krigsförvaltningen, inskrän
-
34
De 11 -j Maj f. m.
ter jag mig till granskning af de föreslagna indragningarna.
Dessa liro in summa:
på stående armeens numerär
1:0 till befäl, i general, 32 reg:ts-officerare, 4[ ''y11*
mästare och capitaine!', 63 subalt.officerare och 8i underofficerare
;
2:0 till trupp, 34oo man;
3:o dels genom afsittning, dels genom indragning, 733
cavalleri-hästar.
Mina skäl emot dessa indragningars nytta uro redan i
det föregående anförda, och vinna i vigt, om man besinnar,
att
gen 0111 bevartns förlängda öfningstid. Jag vill endast hålla
mig vid befälsindragningen. Den skulle tillskynda armeen
ett större afbräck, än en förlorad hufvudbatalj, men vara
till sin moraliska verkan vida menligare, än om hela denna
personal stupat på slagtfältet och lemnat sina öfverlefvande
kamrater exempel till efterföljd och utsigter till befordran.
Utsk:s indragning synes deremot visa armeens befäl, att åtminstone
denna del af National-representalionen föga värderar
den sjelfförsakelse, som erfordras för att i
graden tåligt, och 1111 utan förhoppning om lönetillökning,
tillbringa nära 20 år. Alt denna expectancetid ej kommer
att förkortas genom så många capitaines- och regitsofficersplatsers
indragning, är lika klart, som att den ännu mera
kommer alt förlängas genom de på indraga.stat satte
tjenstbarc officerares återplacering på ordin.-stat. Som capi
taine
grånar man ytterligare 11 ä 12 år, innan regtts-officerareplatsen
blifver tillgänglig, eller också, om man ej till
den anser sig eller anses competent, så tager man, efter
tillryggalägga 3o tjensteår, afsked, för att, kanske med familj,
frossa på den 4°° r:di’s pension, som man, till stor
del, af egna medel sammansvultit. Sådant är det perspectiv,
som Utsk. haft hjerta att vilja ännu mer förmörka!
”Gån till edra hem, medborgare! J arén ej mer soldater!”
sade fordom den Romerske Imperatorn åt sina uppstudsiga
legioner; men Svenska armeens befäl har, långt ifrån att
vara uppstudsigt, deremot, år från år, med ökade tjenstepligter
ökat sitt nit och sin skicklighet att dem uppfylla;
och den tror, att i Sverige finnes blott en enda man, personligen
qvalificerad att föra Caesars språk och lagligen berättigad
att göra det i handling gällande.
Frih. Stjerncrona, David, uppläste följande:
Emot StatsUtskls nu förevar, betänk, öro af tviinne dess
ledamöter, Hr Biskop Hedre'11 och Hr Prosten Åstrand, reservationer
gjorda; som, efter min förmening, nödvändigt böra
föranleda till återremiss och ändring.
Hvem inser ei, i likhet med Hr Biskop Hedren, all
StatsTJlsk, öfverskrida siri af grundlagarna föreskrifna verk
-
Den 7 M ;i j i . ita.
ningskrets, då det ensamt, eller utan Ekon.Utskts medverkan,
föreslagit så genomgripande för-ändringar i aromens organisation?
Hvilken militär med aldrig så liten erfarenhet
delar icke reservantens öfvertygelse, att Rikets försvarsverk
skulle förlora, om StatsUtskts nu afgifna förslag skulle vinna
framgång.
I samma mån, som armeen genom indragningar förminskas,
bör viii samtidigt, eller snarare på förhand, ersättning
beredas, genom ett mera utarbetadt bevärts-systeme, an det
vi äga, hvilket nu hos oss torde kunna sägas existera endast
i princip.
Oro man bär i landet gjorde sig ett riktigt begieppom
det svårt tryckande af ett ordentligt bevärts-systerne, så skulle
man — jag vågar tro det — allmänt dela Biskop IIedre'ns
tanke, att landets bördor genom antagande af Utsk:s betänk.,
komma att betydligt ökas, i stället för att minskas.
Hr Prosten Åstrands reservation är så hell och hållet
grundad på oemotsägliga fada, och conclusionen så strängt
logisk, att intet annat för mig återstår, än alt för min del
deruti helt och hållet instämma. Som mig synes, ådagalägges
endast genom denna korta reservation ovillkorliga nödvändigheten
af återremiss af StalsUtsk.s betänkande.
Då en militär uppträder att motverka StatsUtskts vidt
omfattande plan, torde det för honom medföra skyldigheten
att motivera sina stridiga åsigter! Lyckligtvis ser jag mig i
många delar häruti förekommen.
Förbigående så mycket som möjligt hvad i saken blifvit
till vederläggning af Utsk:s betänk, anfördt, återstår endast
för mig, att fasta mig vid följande delar af betänkandet.
Om StatsUtsk:s betänk, skulle i sin helhet af R. St antagas,
men K. M. icke finna för godt att lemna sitt samtycke
tili de af StatsUtsk. alternativt föreslagna genomgripande indragningar
i armeen m. m., blifver deraf en följd, att icke
allenast en del af de vid denna riksdag af K. M. fordrade
nya eller ökade anslag på 3:dje hufvudtiteln blifva afslagna,
utan ock att de till nämnda titel vid 18 >5 års riksdag lemnade
anslag skulle förminskas med en summa, stor 43,Gog
r:dr b:eo.
Lemnande åt den det vederbör att punktvis och i detalj
försvara, så väl de vid denna riksdag fordrade ökade
anslag, som alt motverka den af StatsUtsk. å nuvar. anslag
föreslagna nedsättning af 4 J,6og r:dr b:co, tillåter jag mig
endast, vid delta tillfälle, på min underordnade ståndpunkt,
en eller annan fråga, vid hvars besvarande jag högligen skulle
önska, att .StatsUtsk. icke ville behandla Svea Rikets försvarsverk
helt och hållet som bisak.
Men innan jag börjar mina förfrågningar, anser jag mig,
till förekommande af föl tydning, öppet böra förklara, att jag,
i likhet med hvarje rättskaffens representant , fullkomligen
erkänner, alt den kraft eli nation under fredstid använder
336
Den 7 Maj f. m.
på sitt försvarsverk bör, å ena sidon, bestämmas af nödvändigheten
att alltid vara rustad till krig, på så sätt, att man
rimligtvis kan äga hopp att försvara sig, men å den andra,
ingen större ansträngning härvid göras, än att nationen dervid,
utan ringaste öfverspänning och deraf följande förslappning,
ledigt och säkert kan förkofra sig i välstånd.
Min första fråga skulle med anledn. häraf blifva: om
Regeringen uti framställningen om försvarsverkets behof, vid
innevar. riksdag ölverskridit någondera af dessa vigtiga
gränser.
När de indirecta skatterna utgå till ett så förhöjdt belopp,
att de lemna betydliga öfverskott, hvarigenom en nedsättning
i skattebördorna kan ske; när Riket ej är behäftadt
med skuld, har man hitintills i intet land ansett sig böra
företaga indragningar, hvarigenom Rikets bestånd på något
vis kunde äfyenlyras, helst när, som i Sverige, en så stor
del af kostnaden för armeen beslrides med Statens domäner
eller räntan deraf.
Ingen sakkunnig lärer väl å andra sidan kunna påstå,
att Sveriges annee på fredsfot — 29,536 man af alla vapen
— är större an behofvet påkallar, helst då man beräknar,
att mer än 25,000 man, vid ett infallande krig, icke kunna
bryta upp ifrån roten och garnisonerna.
Norrige, meden million menniskor, har på fredsfot 12,000
man; och af tillförlitlig hand tror jag mig känna, att just
nu fråga lärer vara att öka Norrska armeen på fredsfot, och
att man icke emotser allvarsamt motstånd för denna ökning.
Hvad skall man häraf sluta annat, än att Norrmännerne icke
tro på evig fred, och anse för rätt och nödigt, att under freden
vara rustade för hvad som hända kan.
Jag ville för det andra fråga, om icke armeen verkligen
behöfver en längre öfningstid.
Hvad först angår infanteriets rekryt-exercis, så är detta
vapen nödsakadl att till 3 år utsträcka rekryt-daningen,hvilket
sker, dels vid reg:ts-mötet, dels under bevärts-exercisen.
Det ligger ju således för öppen dager, att infanteriet förlorar
i tjenstbarhet, derigenom att det alltid i sina leder måste
äga 2:ne års rekrytering, halfdanad eller oexercerad.
När härtill kommer, att detta vapen, oftast endast i brist
på tillgångar, har reg:ts-möte livart annat år; så inser man
latt huru otillräcklig den nu lemnade öfningstiden är. Altarliden
emedlertid är så pass tjenstbar som den ändå är, har
sin enda orsak uti den frivilliga enrotleringen och i dess förträffliga
officerscorpser.
Det finnes ännu lyckligtvis qvar i Sverige, att hvad man,
i ordets hela bemärkelse, frivilligt åtager sig, del anstränger
man ock sin yttersta kraft att uppfylla.
Cavalleriet åter är i detta afseende bättre lottadt, men
ej nog, då man tager i beräkning de mångfal idigt större svålig
heter det har att öfvervinna. Tvenne månaders tid be
-
Ben 7 Maj f, m.
stås vid exercis-sqvadronerna till rekrytens tinning, och 6
veckor för hästens dressering; och likväl är den nn anslagna
tiden i hegge fällen ej längre, än alt man får afbryta både
karl- och hästdaning, just när på en dag skulle göras större
framsteg, än på 10 dagar, under de båda första månaderna.
För cavalleriets rykrytdaning finnes icke mer än 22,000
r:dr anslagna. Detta anslag deriverar sig från 1806. Den
skarpsinnige och verksamme mannen, som uppfattade ideon
om rekryt-sqvadron , kunde likväl ej i sin helhet genomföra
densamma; ty då, som nu, mötte hvad genialiskt och godt
var motstånd. Det lyckades honom ej för flera än 3 regtten,
nemi. de 2:ne Skånska, samt Smålands husarer. De 2:ne öfl
iga ansågos i annan väg kunna erhålla tillräcklig öfning, f
öfverensstämmelse med denna idde uppgjordes calculen, och
22,000 r:dr ansågos, efter den tidens pris, tillräckliga för
detta behof; men hvad hände? Efteråt insågo de andra
reg:tena sitt misstag, och anhöllo alt blifva delaktiga af den
förmån, som de förra beviljats. Regeringen har begärt 20,000
rtdr härtill. Jag förundrar mig verkligen öfver StatsUtsk.,
som icke funnit skäl alt bevilja detta anslag, som Utsk. bör
finna af nödvändigheten påkalladt, ty ifall af afslag af den
begärda tillökningen, kommer hela indelta cavalleriet alt försättas
i oljenslbart skick, emedan de nu anslagna 22,000 r:dr
påtagligen äro otillräckliga för hela indelta cavalleriet.
StatsUtsk. har föreslagit indragning af sqvadronsrnöten
lill fots. Ilar står mitt förnuft stilla. Jag anhåller om vittnesbörd
af en hvar utaf härvar. regtts-chefer, om det icke
är ett factum, att indelta soldaten till en förvånande grad,
under de 11 månader han emellan mötena tillbringar på rolen,
förlorar uti militäriskt skick. Med militäriskt skick menar
jag ej pli, ej färdigheten att taga af fodermössan i 3
eller 4 tempo, eller alt vända på klack eller tå. Jag förstår
dermed något helt annat, som jag förmodar, alt hvar
och en skall gilla, nemi. förmågan hos soldaten, att med lugn
böra, uppfatta och utföra sitt befäls minsta commando-ord
och befallningar. Detta militärskick är till den grad förloradt
hos den indelta soldaten emellan mötena, alt jag, efter
mer än 26 års activ tjenstgöring, med bäfvan återser truppen
första gången den samlas om våren.
Beträffande sqvadronsrnöten till fots , så hafva de af
gammalt funnits; men, på befälets oförståndiga anmälan, indrogos
de under några år. Della skedde den tiden , då cavalleri-befälet
saknade förmåga att inse, att man till fots kan
lära och uppöfva en cavallerist i allting , utom sjelfva ridningen.
Dessa sex dagar, som egentligen endast utgöra 4 dygn,
då inrycknings- och uppbrottsdagarna afräknas, tillskynda
indelta cavalleriet en ganska stor fördel, emedan följden deraf
är, att cavalleriet kommer till reg:ts-mötet med återstäldt
militäriskt skick, i den mening jag redan nämnt. Borttager
man dessa 6 dygns sqvadronsrnöten, så fruktar jag — men
3a8
D c 11 7 M a j f. m.
jag fruktar ej att säga det, ty vid 5'} år talar nian ej hänförd
af känslor eller af sangviniska förhoppningar, som kunna
förleda till misstag — att det är slut med indelta cavalleriets
hopp alt kunna hålla sig på den punkt af tjenstbarhet,
hvaråt det nu syftar, och tiden verkligen kräfver.
Äfven cavalleriet har stundom haft reg:ts-möten livartannat
år; men Regeringen insåg lyckligtvis orimligheten deraf
att fordra tjenstbarhet af cavalleriet, om det icke fick
vara till häst åtminstone några dagar om året. Till följd
häraf har man stundom, för alt bespara marschkostnaderna,
som uppgå till betydligt belopp, låtit regtlena få sqvadronsmöten
till hast 10 å i4 dagar inom sqvadronernes stånd, i stället
för regtls-möten, hvilka möten, ehuru mindre gagneliga än
regrts-möten, likväl varit en stor lycka för indelta cavalleriet
alt få, emedan dessa äro bättre än intet, eller möte
hvartannat år.
Jag skulle ytterligare vilja fråga, burn långt daningen
af vår beväring bör vara framskriden , för att göra gamla
indelta stammen umbärlig eller ens tillåta den ringaste indragning
deraf, så till befäl som manskap. Beväringen exercerar,
som kändt är, 10 dagar. Jag anhåller likväl att (å
fästa uppmärksamheten på en omständighet. Vid beväringens
exercis är mindre fråga om den tactiska daningen, hvilken
är mindre väsendtlig; emedan, om man blott 3 månader eller
6 veckor före krigets utbrott kan sammandraga bevärm, haiman,
nemi. med tillräckligt och skickligt befäl, mer än tillräcklig
tid för att i lactiskt hänseende bibringa manskapet
erforderlig daning och färdighet. Den militära daning jag
menar, är af helt annan natur. Den vinnes ej genom några
dagars exercis. Jag menar vanan att lyda , icke af fruktan
för straff, utan af öfvertygelse, grundad på förtroende och
aktning för befiilet; men är det väl möjligt för någon, att
under io ä 12 dagar inspirera ett sådant förtroende hos hvem
det vara må? Hvar och en, som betänker detta förhållande,
torde utan svårighet inse omöjligheten deraf. StatsUtsk. förklarar
väl hädanefter inträffande af krig för mindre sannolikt;
men om, emot all förmodan, det osannolika skulle inträffa,
och Sverige råka i krig; jag frågar då, 0111 något, om
än aldrig så stegradt frihetssinne och fosterlandskänsla kan göra
umbärliga ordinarie- och reservförråder af beväring, beklädnad
och utredning. Äga vi tillräckligt förråd af gevär?
Jag tror mig med säkerhet kunna påstå, att oss fattas 70 ä
80 om icke 100,000 gevär, efter rationel beräkning. Ett
exempel torde måhända mera öfvertyga om vigten häraf, än
alla sifferuppställningar. Jag erhöll 1808 såsom subaltern
ett ganska besynnerligt och kinkigt uppdrag, nemi. att embarquera
4 bataljoner landtvärn vid Grisslehamn, Jag fann
större delen af dem sakna kapotter, sakna ombyte af linne
och brukbara skor, och jag sparar det bästa till sist —
i;is
Den 7 Maj f. ra.
3ag
jag fann gevären af högst usel beskaffenhet, och af 3 olika
culibrar. Hvar och en finner, att vid den ringaste förvexling
vid utdelningen af ammunition, blef en följd, att den
stora kulan icke gick ned i den lilla calibern, och den lilla
kulan i den större calibern åter träffade all annanstäds än
der man sigtade. Det var ännu en ganska mörk sida i denna
tafla. Det var nemi. icke utan största svårighet jag
kunde få befälet från värdshuset, oakladt bataljons-cheferne,
samt en och annan dugtig compagni-officer bemödade
sig att uppfylla sitt kall. Är det ett sådant roilitär-systeme
man vill återföra? Och om vi incorporera beväringen, efter
blott la dagars öfning under hela bevärts-liden 5 år —
på i8,ooo man infanteri, med alldeles Otillräckligt öfver-och
underbefäl, till så stor styrka, som den erforderliga, — är
detta likväl i hög grad att befara, äfvensom om vi uti förråderna
sakna tillräckliga gevär, beklädnad, utredning etc.
Hvad åter StatsUtsk:s föreslagna indragningar inom armeen
angår, måste jag, oaktadt ali aktning för andras opinion,
bekänna, att jag anser dem icke tåla en noggrannare
granskning. Den af Utsk. föreslagna åtgärden alt draga in
2,800 rotar, och af den härföre, genom nedsatt vacance-afgift,
uppkommande tillgång skänka till beklädnads-passevolance
för indelta infanteriet 70,400 r:dr, till ersättning för underhåll
af bevärts- och utrednts-persedlar vid indelta cavalleriet
11,000 rtdr b:co, och till beklädnadsersättning för bålsmanshållet
?4,i48 r:dr b:co, samt dessutom af statsmedel bekosta
och således efterskänka passevolance-afgiften , utgörande
199,230 r:dr, allt årligen, förefaller i sanning nog äfveutyrligt
för resten af skattdragande i Riket, isynnerhet som man
väl får anse detta endast som en början till ett mera utsträckt
efterskänknings-systeme af rustnings- och roteringsskyldigheten
saint båtsmanshållet.
Utsk. har vidare föreslagit smärre indragntr af K. Lifgardet
till häst samt Kronprinsens Husar-reg:te. Utsk. säger,
att 4000 man cavallen vore tillräckligt; vi hafva 4)^9^ man.
In gen sakkunnig lärer kunna påstå, att 4°o° man kan lyftas
från roten, då hela numerären endast utgör nyssnämnda
belopp eller 4,^95 man. Vid ett sådant förhållande förstår
jag ej, huru en indragning kan vara nyttig eller ens möjlig.
Det finnes andra skäl, ehuru de icke kunna beräknas med
siffror, som också borde kunna verka derhän, att de begge
regrtena finge vara i fred. Jag påminner mig att i början af
detta århundrade Svenska cavalleriet icke var stort annat än
en föga brukbar milis. Då uppträdde en man, som förenade
hos sig förmågan att taktiskt ordna med den sällsynta
egenskapen att dana befäl. Honom hafva vi att tacka för
den ståndpunkt, hvarpå Svenska cavalleriet nu befinner sig.
Han var chef för Lifgardet till häst. Det är icke mera än
en sanning, då jag säger, att Lifgardet till häst var ett exil
H. 4*
33o Den t Maj f. m.
. . rj ,; ,
perimentalfält för denna, taktik, som måhända.ännu i. denna
stund ej är nog allmänt känd för att vara väruerad somden
förtjena!-. Från detta reg:te utgick exemplet på det nya systemets
praktiskhet; och jag frågar, mine herrar j pm dgt icke
derigenom gjort sig förtjent af fäderneslandet. Man fordrar,
och som mig synes med mycket skäl, att värfvade
reg:tcna skola i ali slags tjenstbarhet vara ett föremäle förde
indelta. Kronprinsens husarer innehafva en ganska hög ståndpunkt
, hvad tjenstbarhet angåi:; och jag.heder att nied ett
sådant omdöme afven få nämna fotgardena. Cavalleriet erkänner
det värfvade sorn modell; jag föreställer mig, att infanteriet
gör detsamma med fotgardena. Det synes då .föga
storortadt alt fästa, sig vid 83: hästar vid det ena och 5o
hästar vid det andra regttet, när man vet, att man icke kan
draga in någon del deraf, såvida man vill hafva 4°°° sablar
i fält, sqm icke torde vara för mycket, då man besinnar, att
Danmark, vår svagaste granne, äger 6000 man ganska tjensl
bart
cavallen. ,
1 afseende på Utskts förslag att sammanslå fotgardena
och indraga 20 officerare och 16 underofficerare, så måste
jag bekänna, att all indragning af befäl är en verklig och
stor förlust för armeen, och leder följaktligen till skada för
landet, hvilket man nu i fredens lugn ej besinnar, men borde
kunna beräkna följderna i en framlid, i händelse af förändrade
yttre politiska förhållanden. Hvad skall väl kunna
uträttas äfven med de största massor, örn tillgäng saknas på
öfvadt befäl, på ett befäi, danadt i den anda och riktning,
som den sednare tiden uti militäriska förhållanden utskickat.
Jag bekänner uppriktigt, att jag ej fattar syftningen med sådana
indragningar. Ett annat skäl vill jag anföra; det må
gälla hvad det kan. Visserligen är andra gardet uppsatt i
Sverige; men länge Jåg det i Finland. Finska gardet heter
det väl icke numera; men mig synes, som hade vi glömt Finland,
då vi låta detta reg:te absorberas!
StatsUtsk. tillstyrker vidare indragning af Wermlands
Fältjägare-regte. Sverige har för litet jägare. De kunna icke
bildas i hast af beväringen. Jag har med egna ögon
i Preussen och Danmark sett, huru deras skarpskyttar på
4oo alnars afstånd med förundransvärd säkerhet träffa rörliga
mål. Månne det icke snarare vore skäl alt påkosta några
tusen r:dr på Wermlands fältjägare för . att söka närma
oss möjligheten att erhålla en sådan typ för den öfriga
armeen, som man äger i andra länder. Att deremot borttaga
Wermlands jägare, är icke blott att tillintetgöra én sådan
möjligbet, utan äfven att äga en cadie mindre. Besynnerligt
förefaller mig också, att just det reg:te, söm bestämdt
kostar minst af alla i Sverige, och måhända i hela verlden,
först föreslås till indragning.
Lifbevär:s-reg:tet är också en cadre, sorn kostar litet,
men som skall bort. Finnes det något bättre sätt, alt för
^. %
Dan j M aj i', ra.
bättre köp balla en armde, än med cadre under fred, som
vid infallande krig fy lies med beväring? Belröfver icke Stockholms
stads beväring en redan skickligt danad officers- och
underotficerS-corps? Bör och kan den anförtros ät för tillfället
uppsatt befäl," sorn hvarken har vana att lyda eller
befalla? Uppfyller ej Lifbevärms rmvar. cadre sin bestämmelse?
Jag heder att få åberopa det anförda exemplet med
de 4 landtvärns-bataljonerna, af hvilka 2 voro från Stockholm.
Hallands beväring skall också indragas efter Utskls åsigter
om rätta sättet att ordna Sveriges militärstyrka. Derigenom
försvinner ännu en cadie, Hallands läns beväring
skulle då öfverby tias på de Skånska regitenn. Men dessa
fingo då för mycket, ty det är ej möjligt att i de gamla
stammarna inrymma beväring utöfver en viss proportion;
och af samma skäl kunde ej någon öfverflyttning ske till
Bohus läns regite, emedan det har tillräckligt af dess egen
beväring. Det torde följaktligen icke vara skäl att för några
tusen r:drs besparing göra sådana indragnlr , som icke
blott åstadkomma oreda, och följaktligen äfven missnöje, utan
äfven, i stället för att befordra, tvertom motverka det mål,
hvartill man syftar genom en utvidgad bevär:s-styrka.
Smålands husarer skulle också indragas. Här gäller samma
skäl, som jag redan uppgifvit ang:de cavalleriet i allmänhet.
Behöfva vi 4°°° man vid ett fälttåg, så kan någon indragning
icke äga rum af den cavalleristyrka vi äga. Äfven
här förefaller det besynnerligt, att Utsk. föreslår till indragning
etf regite, hvars möteskostnader under de 9 sednare
åren understigit ett annat lika stort regites med 6,333 ridr
16 sk. b:co om året. Jag åtager mig att factiskt bevisa det
med handlingar från Krigs-colhm.
Utsk. föreslår äfven att sammanslå Lifregltets dragonoch
husar-corpser. Efter min förmodan blifver reg:tets stånd
alltför vidsträckt från Sköfde till Gefle, hvarigenom den mödosamma,
men vigtiga och maktpåliggande ekonomiska tillsynen
försvårades. Dessutom skulle marschkostnaden till och
ifrån mötena äta upp den åsyftade besparingen. Sådant blefve
resultatet i financiclt hänseende.
Döpot-ryttmästarne skulle äfven indragas. Må det tillåtas
mig anföra ett exempel från de tvänne större reglten jag
under 26 års lid anfört, utgörande hvartdera 1000 man, med
en chef och 2 bataljons-ehefer. Hvem skall lemnäs hemma,
när regitet bryter upp för att gå i fält för att föra regltsbefälet
och bataljons-befälet? En major och en ryttmästare
minst. Man kan icke anförtro i ovana händer bestyret om,
och ansvaret för både boställs- och lönings-directionerna, och
controllen af en uppbörd af emellan 60 och 70,000 ridr bico
om året, jemte befälet öfver de'poten ro. m.; då behöfves ju
begge fördubblings-ryttmästarne genast, för att föra de lediga
sqvadronerna.
Cadrarne äro redan inom armeen i allmänhet, men saf
-
33-2
Den 7 Maj f. m.
deles hvad angåc. cavalleriet, för små, och jag vågar ansvara
.för, att redan vid reg:tets uppbrott komma de flesta sqvadronerna
att blott hafva en subaltern, hvilket är en olycka
i Sverige mera än annorstädes, emedan större både kraft och
vigt ligger på befälet, i saknad af krigsvana m. m. Af dessa
skäl, men isynnerhet på de bättre grunder, som af talare
före mig blifvit anförda, anhåller jag om återremiss af betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då tiden långt framskridit
och flere ledamöter anmält sig att tala, om R. o. Ad.
skulle behaga uppskjuta med fortsättningen af discussionen
öfver StatsIJtskrs utlåt. N:o 44 eftermiddagen.
Bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protoeolli,
F. O. Silfverstolpe,
Thorsdagen den 7 Maj 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskts utlåt. N:o 44, angtde
reglertn af utgifterna under riksslatens 3:dje hufvudtitel.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz: Det är ingalunda min
mening att ingå i någon generel undersökning af StatsUtskts
nu förevar, utlåt. N:o 44- Det vore dessutom öfverflödigt,
sedan det blifvit i förmiddagsplenum af General-adjutanten
för armeen samt flera andra talare så utförligt utveckladt.
Jag skall uteslutande hålla mig till två punkter, för hvilka
jag icke är främmande, på grund hvaraf jag tror mig böra
yttra mig derom.
Gr. Lewenhaupt uppläste derefter följande:
XJti 2:dra punkten af det nu förevar, utlåt. N:o 44» har
StatsUtsk. inskränkt sig till en framställning till R. St., att
för närvar, oförändradt i staten uppföra anslaget för Krigshofrätten,
men att på samma gång i önskningsväg hos Konungen
anmäla, det H. M. täcktes vara betänkt på införandet
af sådana förändringar i den militära lagskipningen, hvar
-
Dsn 7 Maj c.
333
igenom denna krigs-öfverdomstol framdeles matte komma att
upphora. Motivet för denna begäran hemtar Utsk, från de
äf R. St:s revisorer, uti 1839 års revisionsberättelse, yttrade
åsigter.
Ehuruväl således ingen nu genast skeende indragning af
Utsk. blifvit tillstyrkt, anser jag dock anlédn. vara för hand,
att bemöta de skäl, som Utsk. anser tala för en sådan framdeles,
och till hvars förberedande Utsk. tillstyrker R. St.,
att hos H. M. Konungen anhålla om åtgärders vidtagande.
I första rummet framställer sig då som generelt motskäl, att
i alla länder, der krigsmakt finnes, äfven krigs-domstolar finnas,
och anses oumbärliga och oskiljaktiga från bibehållandet
af disciplinens helgd. Denna grundsats gäller hos alla,
utan afseende lill statsskicket, om detta är absolut constitutionelt,
monarkiskt eller republikanskt; hos alla innebär äfven
krigslagen egenskapen af undantagslag, med sina med
den allmänna i de flesta fall så olika , och i sitt generella
omfång så mycket strängare, straffbestämmelser. Uti det ultralibcrala
Frank rike gäller ännu oförändrad samma krigslag,
sorn promulgerades under Kejsaredömet, och har begagnats
som mönster för dem, som i sednare tider i andra länder
antagits, och af hvilka den Bäijersko, som jag tror, är
den sista.
Mig veterligen finnes, med undantag af Sverige, Norrige
och Danmark, intet land, der någon civil-ledamot deltager
uti krigsdomstols-förhandlingar; uti Frankrike är t. o.
ru. actor militär, under benämning af capitaine-rapporteur.
Då hvarje Svensk officer är förpligtad känna krigslagen,
samt vid sitt inträde i tjenst uti densamma examineras,
kunna de ej benämnas olagfarne, helst hvarje militärledamot
är för möjliga misstag i domslut underkastad enahanda
ansvar, som den civile, of Utsk. s. k. lagfara e ledamoten,
hvars enda uteslutande åliggande dessutom inskränker
sig till alt ensam ansvara för riktig rättegångsordning.
Oberäknadt kännedom af den egentliga krigslagen, åligger
det domaren i militära mål att vara hemmastadd i reglementariska,
och krigsståndet för öfrigt rör:de, stadganden.
Att till vanliga, vare sig öfver- eller underdomstolars afgörande
öfverlemna disciplinära mål, skulle otvifvelaktigt innebära
fröet till krigstuktens förfall, till föga båtnad för
samhällets säkerhet.
Det af Utsk. åberopade skäl att Krigs-hofrättens ledamöter
kunna, när som helst, ombytas, kan vara sannt i princip,
men blir det ej i tillämpning. Visserligen äro de militäre
ledamöterne derstädes ej inamovible, och böra ej heller,
efter min tanke, så vara; permanente deremot kunna de
nära nog få anses. Sedan 1824 sjelf ledamot af denna domstol
, uti hvilken jag inkom i succession efter en afliden,
flera år der tjenstgörande ledamot, har jag ej under denna
334
De 11 7 Maj c. m.
tiel sett andra ombyten Un sådana, som vållats genom dödsfall,
sjelfbegärdt afsked eller vunnen befordran till högre grad
eller å annan ort. Genom aflöningens förändrande år 1827
fran, efter resereglemente, till tixa årliga arfvoden , tyckes
en sådan princip vara de facto etablerad.
Slutligen får jag vördsamt hemställa, huruledes det ens
blir möjligt att för de vanliga domstolarna undersöka och
samvetsgrann! afdömma mål, hvaribland många förekomma,
som kräfva hos domaren praktisk kännedom af yrket, ja
mången gång vettenskaplig bildning i detsamma. Jag tror
således det vara af lagstiftaren väl afsett, att, då i den högsta
instansen, Högsta Domstolen, blott 2:ne militäre ledamöter
finnas, majoriteten i de båda lägre utgöres af militära
domare.
Jemte vördsam anhållan om återremiss, får jag tillägga
dem , att dessa anmärkntr må få densamma åtfölja.
Mot den af StatsUtsk. föreslagna successiva indragning
af Lifbevär:s-reg:tet framställa sig flera betänkligheter, dem
jag anhåller få underställa R. o. Ad:s upplysta pröfning. Instämmande
för öfrigt i den reservation, som emot majoritetens
beslut inom Utsk. blifvit af en dess ledamot, Hr Tersmeden,
afgifven, och som i min tunke rationelt ådagalägger
det orätta oell skadliga af en sådan åtgärd , anhåller jag
dock, att dels få ytterligare utveckla de af honom häremot
anförda skäl, dels att få tillägga några andra af samma
syfte, som i min öfvertygelse vunnit burskap.
Det är en allmänt antagen sats, äfven af Utsk. liyllad,
att ide lander, der försvaret egentligen grundas på conscriptions-systemet,
ett dugligt befäl, i förening med en permanent
väl öfvad och instruerad stam, måste på fredsfot
finnas, för att i farans och behofvets stund, genom undervisning
och efterdöme, bilda det nyutskrifna manskapet till
användbarhet i yrket. Utsk. föreslår härtill i det förevar,
betänk, fotgardet för hufvudstadens bevärls-manskap, och
för länets, Uplands och Södermanlands regiten. Utan att ingå
uti någon speciel pröfning, huruvida det vore lämpligt
att bevärls-manskap exerceras af värfvad t, isynnerhet med
hänsende till underbefälet, eller om sådant här ens vore
möjligt för gardet åstadkomma, derest Utskls förslag
i N:o i4, med hvilket detta står i samband, skulle af Representationen
antagas, att nemi. genom de båda gardes-reg:tenas
sammanslående till ett och reducerande till 3 från 4
bataljoner, med bibehållande dock af lika manskapsstyrka,
som nu, men med minskning af ej mindre än 38 öfver- och
under-befäl, —■ inskränker jag mig blott till den anmärkn.,
det jag ej tror en sådan åtgärd användbar innan 1812 års
bevär:s-lag blifvit a priori och genom de båda Statsmakternas
sammanstämmande beslut förändrad, då uti densammas
19 § uttryckligen stadgas: att be varis-man skap et
bör antingen införlifvas med indelta arméen, el
-
D e 11 7 M a j e. m.
335
Jer ock utgöra .särskilda c o r p s e r under särskildt
befäl. Måske beraötes jag här med det inkast, att Utsk.
pfsett . ej införlifning med blott exercis, genom gardets befäl;
men jag vägar hemställa, huruvida en sadan omändring vore
annat än advocatur och ett kringgående af frågan, då det
lärer få antagas, att om gardet skall exercera bevärcn, det
äfven måste redovisa för och upptaga densamma i sina ingående
och afgifvande förslager, samt slutligen lemna befäl
och stam åt densamma vid krigstillfällen. Jag frågar: kan
en införlifning.tydligare constateras, och, efter min tanke,
åtminstone ett evidentare afvikande från bevärrs-lagens' anda
och stadgande framvisas? Uti N:o 16 af samma betänk,
erkänner dessutom Utsk. sjelft ungefär hvad jag ofvan haft
äran anföra, då, bland andra skäl för den der föreslagna
indragning af Wermlands Fältjägare-reg:te, älven det anförest
”att det sätt,” — som orden lyda — ”på hvilket
”detta reg:te rekryteras” — genom värfning nemi. —
”goldet mindre l j en 1 i g t alt med detsamma införlifva
beväring.” För min uppfattningsförmåga åtminstone
vill det visa sig, som stöde detta yttrande i strid ined
yrkandet uti 21 punkten: att gardet, också värfvadt, skulle
med sig införlifva hufvudstadens bevär:s-inanskap; ty efter
vanlig logik måste val få antagas, att hvad som i samma
sak anses mindre lämpligt eller tjenligt i Wermland, måste
så få anses äfven här. Visserligen kunde ännu flera skäl
anföras emot denna del af Utsk:s betänk., men tiden är
dyrbar och bör ej missbrukas, isynnerhet som, om det lyckats
mig, som jag hoppas och tror, ådagalägga, att förslaget
saknar stöd af lag, all ytterligare motbevisning i detta fall
lärer för närvar, blifva öfverflödig.
Hvad åter länets bevär:s-manskaps fördelning på Uplands
och Södermanlands reg:ter beträffar, möter här det
förhållande, att dä, redan för ao år sedan, Lifbevär:s-reg:tet
inrättades, så skedde sådant egentligen på grund deraf, att
de ofvannämnda begge reg:tena hade redan då inom egna län så
talrik bevärls-personal, att dcnsammas vederbörliga daning
tog allt deras disponibla befäl i anspråk. Af sådant skäl,
och efter skedd anmälan af förhållandet, genom dåvar. General-adjutanten
för avin Jen, Gr. Björnstjerna, behagade
Konungen till befäl för Stockholm stads och läns bevär:sraanskap
förordna och transportera sin Lifdrabant-corps.
Underbefäl och spel på stat afsågos äfven i den första organisations-urkunden;
men dertill funnos hvarken då, eller
hafva sedermera medel kunnat ännu beredas. På dessa 20
år har folkmängden, ocd^som en följd derutaf, äfven bevärtsmanskapet,
ökats, och tilltager ytterligare med hvarje år,
då deremot indelta armeens underbefäl blifvit, sedan lönereglertn
iB33, med en underofficer per compagni förminskadt.
Conclusionen framstår här så klar och gifven, att
inga ytterligare commentarier tyckas vara af nöden. Upp
-
336
Dea 7 Maj e. q».
lysningsvis bör jag bär nämna, att det medelbelopp, hvartill
Hr Tersmeden i sin reservation upptager Lifbevär:s-reg:tets
årliga styrka, eller lill circa 1000 man, blott afser landtbevärtn;
de sednare åren har reg:tets numerär ökals med
något öfver 200 man sjöbeväring, som de år, då ingen sjöexpedition
med dem ägt rum, äfven blifvit vid regltet vapenöfvad.
Regrtets förråd linnes för närvar, försedt med
vapen och materiel för i,i5o man.
Uti 2,:dra punkten af sin reservation vidrör Hr Tersmeden
ett ämne, sorn, vigtig t till begrundande för hvarje, fosterlandsvän,
jag anhåller att Utsk. behagade, vid en som
jag hoppas och förmodar skeende återremiss af betänk., egna
odelad uppmärksamhet. Sveriges peninsulära läge har,
i förening med en klok och fridälskande Konungs omsorger,
till datum beredt oss ett fredstillstånd , långvarigare
än vår historia i allmänhet har att uppvisa; men
— om också det både är att hoppas och förmoda,
att ett lika lyckligt förhållande får fortfarande äga rum,
så ligger dock motsatsen inom möjlighetens område och
verldshändelsernas på förhand oberäkneliga gång. Säkraste
medlet att bibehålla fred är och blir emedlertid att alltid
vara stridfärdig; och det är man ej, om man underlåter att
under den förras lugn ordna och bereda hvad som i behofvets
stund hvarken medhinnes eller blir möjligt att åstadkomma.
Glömmotn ej, alt hufvudstuden, slutande inom sitt
område banken och hvad vi för öfrigt äga dyrbart, ligger,
snart sagdt, vid östra sidans förposter; glömmom ej 1809 Ars
vinter och de befästningsarbeten, som stundligen växa och
vidga sig på en våra kuster närbelägen numera, för oss främmande
0. — Att under sådana förhållanden, genom indragning
af befäls-personal, förminska försvarskraften just på
den vigligaste och ömtåligaste punkten af vår så vidsträckta
försvarslinie, förefaller åtminstone mig betänkligt, samt hvarken
klokt eller fosterländskt. Dugligt befäl bildas ej i hast,
och det är sådant vi framför allt behöfva, med den tillgång
på oöfvadt manskap, som vår beväring lem nar, och den
korta tid, som årligen till dess exercerande bestås. Men beklagligtvis
har man alltid hos oss härmed hushållat, fosterlandet
till föga båtnad. Hos hvem lefver ej ännu i lifligt
minne 1808 års krig och landtvärnets hedröfliga öde ? Dessa
minnen, sorgliga och nedslående för hvarje Svensk man,
blifva det i dubbelt afseende för Sveriges allmoge, hvilkens
söner det mest gällde; hade desse fallit på ärans fält och
för fiendtliga vapen, så hade frösten funnits i medvetandet
att det skett under försvaret af en älskad fosterjord, men
om de sorn dö, dö strådöden genom vanvård och bristande
tillsyn af ett nyantaget, samt, med få undantag, oerfaret
och okunnigt befäl, då äga efterlefvande full rätt att derföre
anklaga, ej sagde befäl — ty man kan ej lära andra
hvad
D e n 7 Maj e. m.
hvad man ej sjelf lärt — ulan dem, som genom missförstådd, om
ock välmenande sparsamhet vållat ett sådant förhållande.
Häfderna tala, må vi begagna den dyrköpta erfarenhet, som
förflutna misstag der till vår varning framställa!
Hvad kostar dessutom detta reg:tes officers-corps, jemförelsevis
med den nytta, jag sökt ådagalägga, att dess bibehållande
både kan och bör medföra? Hela regttets stat
uppgår till ett belopp af 18,855 r:dr 32 sk., och då finnes,
oberäknadt 3o officerare, 2 bataljons-adjutanter och 3 civile
embelsmän, dessutom 16 under-officerare och 64 corporaler
och vice-corporaler, som äga den obestridliga förtjensten åtminstone,
att kosta statsverket inga löner, blott aflöning under
tjenstgöringstiden ; ty de 25 rrdrs gratification, som de
förstnämnde hvardera, efter slutade möten, uppbära, kan väl
ej så kallas, samt utgår dessutom af regitets ofvannämnda
anslagssumma. Detta underbefäl, som rekryteras utur handtverksclasserna
inom hufvudstaden, och med hvilket, i brist
af medel till lega, contract om vissa års tjenstgöring afslutas,
kan väl ej med så beskaffade villkor fullt motsvara
hvad som vore att önska och erfordrades för en fulländad
organisation — ett förhållande, sorn dock, på mera än ett
sätt och med ganska ringa kostnad, lätt kunde förändras.
Jag vägar dock tryggt åberopa deras vittnesbörd, som sett
regltet, huruvida ej de resultater, som med detsamma årligen
uppvisas, ådagalägga, att nit och oförtruten möda hos
bataljons- och compagni-befälet suppleera det ännu bristande
uti regitets fulländade organisation.
Inträffar den dag, då ett fullt utbildadt beväris-systeme
får hos oss göra sig gällande, då Representationen inser nödvändigheten
af att bevilja och anvisa medel till den stående
härens ändamålsenliga öfning; då äger jag full visshet, grundad
på 8 års erfarenhet, om hvad man redan, med så kort
öfningstid och med så ofullkomliga medel, kan genom deras
goda vilja, läraktighet och tillgifvenhet för sitt befäl,
åstadkomma, att våra beväris-ynglingar skola, när fosterlandets
försvar kallar dem till fanorna, visa sig värdige ättlingar
af segrarna vid Gadebusch och Helsingborg; segra^,
vunna med nyutskrifne och nyuppsatte soldater. Men ehuru
stor fältherre än Måns Stenbock sjelf var, och ehuru
tappre än hans gossar voro; månne dessa segrar vunnits,
0111 han ej varit biträdd, och de anförde af ett öfver- och
underbefäl, så erfaret och så öfvadt, som denna aimee hade
att uppvisa?
Inom RiksStm yttrades vid sista riksmöte, och speciel!
inom Riddarhuset af flere talare, ett lifligt intresse för bevärls-systeånet
i allmänhet och enskildt för Lifbevärls-regltet,
såsom det enda i armeen, med undantag af Hallands bataljon,
der systemet i hela sin utsträckning experimenterades.
En af dessa talare lefver ej mera, men flere äro ännu här
6 H. 43
338
Den 7 Maj e. m.
närvar., och hoppas och tilsförser jag mig, att de ännu tänka
lika som då. Jag nämner ej detta, för att åter här uppkalla
dem på sina bänkar; ty är den sak jag försvarar god
och sann, så talar den för sig sjelf, och är lian det ej, så
hvarken kan eller bör den försvaras. Uti mina anmärkntr
vid remissen till StatsUtsk. af Hr Rosenqvists motion, rör:de
reg:tets indragning, har jag antydt, hvarest de yttranden
igenfinnas, sorn inom detta Stånd i ämnet afgåfvos till sagde
riksdags prot:r; att återupprepa denna hänvisning vore att
missbruka R. o. Ad:s tålamod, som måhända dessutom redan
för länge blifvit af mig taget i anspråk.
Jemte vördsam anhållan oro återremiss af betänk., anhåller
jag äfven, att dessa anmärknrr måtte få densamma
till Utsk. åtfötja.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv., uppläste
följande:
Sedan, vid föredragningen af StatsUtskrs utlåt. ang:de
regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel,
så mycket blifvit ordadt om Utsk:s rättigheter och skyldigheter,
att hvar och en i detta hänseende säkert fullkomligen
stadgat sin öfvertygelse, torde det vara för mig så mycket
mer öfverflödigt att ingå i någon vidlyftig pröfning af,
huruvida Utsk. i dess nu föredragna utlåt. N:o 44 öfverskrida
de förra eller fullgjort de sednare, sorn äfven denna
fråga blifvit af en föregående talare utredd, om icke afgjord.
Jag skulle till och med anse en sådan pröfning från min
sida olämplig, då min oerfarenhet i riksd.göromålen, om
också vid detta tillfälle vägledd af en föreg:de discussion
och de StatsUtsk:s utlåt, åtföljande reservationerna, likväl
måste ingifva mig ett billigt misstroende till ofelbarheten af
mitt eget omdöme. Icke heller vågar jag ännu bestämdt
yttra mig, hvarken för eller emot de af K. M. äskade anslagen;
emedan jag icke anser mig äga dertill erforderlig
kännedom af stalsverkets tillstånd och nationens förmåga
att bära en ökad beskattning, såvida en sådan af anslagens
beviljande skulle blifva en följd, ulan anhåller jag blott
vördsamligen att få fästa det H. Ståndets och, i händelse af
skeende återremiss, StatsUtskrs uppmärksamhet vid några
betänkligheter, som hos mig uppstått vid granskningen af
de grunder Utsk. antagit för Rikets förs var s-sv sterne samt
af Utsk:s tillämpning af samma grundsatser; och skall jag
blott i förbigående kortligen vidröra sjelfva anslagsfrågan
vid några få punkter, der jag synnerligen skulle önska, att
tillgångar för anslagens beviljande måtte kunna beredas.
Till en början synes det mig, som skulle fullt gill tiga
skäl och bevis saknas för Utsk:s antagande, ”att, om beväringens
vapenöfningar kunna komma att utsträckas till 21
dygn, på sätt K. Rl. föreslagit, infanteriets styrka, det värfvade
derunder inbegripet, då må kunna minskas till 20,000
Don 7 Maj c. m.
33g
raan effective, och med afräkning af alla vacancer, samt att
cavalleriet, inberäknadt det värfvade, icke bör öfverstiga ett
antal af 4<>oo raan, synnerligast om exercis-sqvadronerna
kunde erhålla den utbildning, att de, vid ett inträffande
krig, voro att anse sorn de'pöts för exercering och inöfning
af det manskap och hästar, som erfordrades för att bibehålla
cavalleriet vid behöflig styrka.”
Härvid måste först anmärkas, alt om man, i stöd af
allm. bevärm, vill minska antalet af stående trupper, höiman
äfven åt den förra bereda ett sådant tillfälle till öfning,
att den vid inträffande krig verkligen ersätter de sednare
Att 21 dygns vapenöfningar bättre uppfylla ändamålet,
än 10 å 12 dygns, är tydligt; men att de, aldrig förnyade,
skulle vara tillräckliga, derom vittnar åtminstone
icke främmande landers erfarenhet. Det är nemi. bär icke
fråga om en temmeligen snart förvärfvad, och lika lätt förlorad,
färdighet, att på ett jemnt exercisfält marschera med
bibehållen rättning, och att med tillbörlig noggranhet verkställa
de s. k. handgreppen. Hufvudsaken är, att truppen
erhåller ett sanni och rotfästadt begrepp om disciplin och
militärisk anda, samt att, den kan begagna sitt vapen till
strid, d. v. s. till skjutning och fäktning; och icke lärer ens
i dessa sistnämnda konster någon verklig eller tillräcklig
skicklighet inom så kort tid förvärfvas, särdeles vid betraktande
deraf, att bevärts-manskapet icke vid årliga möten
underhåller eller förökar sin en gång förvärfvade skicklighet,
utan att denna tvertom årligen bestämdt aftager. Jag
vill icke nu upptaga tiden med att anföra beväringens öfningstid
i andra länder, dels emedan dessa länders försvar
uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen är bygdt på 11ational-beväpning,
dels ock derföre, att dyrheten af ett sådant
försvars-systcme gör detsamma omöjligt att bos oss införas,
enär det lätt kan bevisas, att hela det indelta infanteriets
indragning, med en af StatsUtsk. antagen vacance-afgift af
35 r:dr b:co, icke skulle gifva medel för tillbörlig öfning af
2tne classen beväring årligen; men jag anhåller, att Utsk.,
vid det vigtiga ämnets förnyade behandling, äfven ville taga i
öfvervägande det af mig här blott antydda förhållandet, hvaraf
jag för min del drager den slutsats, att det ej vore lämpligt
att minska antalet af stående trupper, för att åt bevärtn
gifva en under närvar, förhållande temmeligen tillfredsställade,
men, efter den skedda indragningen af stamtrupper,
alldeles otillräcklig grad af militärisk bildning.
Hvad särskildt beträffar cavalleriet, vågar jag betvifla
riktigheten af StatsUtsk:s påstående, ”att cavalleriet, inbe"räknadt
det värfvade, icke bör öfverstiga ett antal af
"4ooo man.” För StatsUtsk. kan det icke vara obekant,
att rytteriet i Frankrike och Tysklands särskilda Stater i
allmänhet utgör ifrån ^:del till g-tdel af hela armeen. Man
har t. o. m. i sednare tid sett Österrike skicka i fält en
34o
Den 5 Maje. m.
krigshär, hvaraf rytteriet utgjorde mer än Jjgdel. I anseende
till den mera brutna beskaffenheten af vårt land, bör
naturligtvis hos oss rytteriets styrka i förhållande till fot
folkets
vara mindre, än det nyss uppgifna; meri då nian derjemte
betraktar våra vidsträckta och på många punkter tillgängliga
kuster, samt det deraf följande behofvet att någorlunda
hastigt kunna försända trupper till en sådan, ifrån
deras vanliga ståndort måhända långt aflägsen, punkt, torde
man kunna antaga, att cavalleriet hos oss minst borde utgöra
-J-gtdel af hela den stridbara styrkan. Då nu Utsk. föreslagit
det stående infanteriet till .... 20,000 man
och cavalleriet till  4>°00 n
samt 5 classers beväring torde få uppskattas,
enligt StatsUtsk:s egen beräkning, till omkring
80,000 ,,
uppkommer en summa af io4,ooo man,
hvaraf cavalleriet blott utgör ^:del. 1 Norrige, der landets
naturliga beskaffenhet vida mindre fordrar eller medgifver
begagnadet af rytteri, än hos oss, utgör detta vapen dock
T'g:del af hela armeen, landt värnet inberäknade (Ett obetydligt
fel ligger visserligen i denna beräkning, emedan jag
icke kunnat upptaga den till sitt belopp för mig okända
K jö bstoe d s-be v ä p n i 11 g e n, men jag tror mig någorlunda
hafva corrigerat detsamma, derigenom att jag antagit förhållandet
till T'¥:del, hvilket, utan afseende på nämnde Kjöbstaeds-beväpning,
vore något för lågt). Det Svenska cavalJeriets
effectiva styrka, utom befäl, spel och indragna nummer,
utgör för det närvar, omkring 4)I0° nlan j och j3g
tror icke, att någon militär skall anse detta antal, i förhållande
till den öfriga armeen och landets beskaffenhet, för
stort; tvertom skulle jag, i anseende till svårigheten att vid
inträffande krig bilda ett dugligt rytteri, anse det för en
lycka, om tillgångarne inedgåfve att äfven under fredstid
hålla vårt cavallen vid den styrka, detsamma enligt organisations-planen
borde äga. Dessutom bör härvid anmärkas,
att om, enligt StatsUtskts förslag, Smålands Husar-reg:te
skulle afsitta, intet nytt cavallen hildas, men väl antalet af
hästar vid Lifgardet till häst och Kronprinsens Husar-reg:te
nedsättas, hvarigenom dessa reg:tens tjenstbarhet såsom cavallen
äfven minskades; kommer i sjelfva verket cavalleriels
styrka icke alt uppgå till det angifna beloppet af 4000 man.
Efter att sålunda hafva yttrat mig öfver grunderna för
Utskts utlåt., skall jag, i möjligaste korthet, framställa några
anmärkntr vid tillämpningen deraf och de särskilda anslags-titlarna.
Stalén för Generaliletet.
Fullkomligt instämmande i Utskis åsigt i afseende på
behofvet af ett större antal pensionsrum för inspections- och
districts-generaler, måste jag yttra åtminstone den önskan,
Don j Maj c. m,
34i
att tillfälle dertill matte beredas på annat sätt, än genom
en minskning af 600 r:dr å deras visserligen icke öfverdrifvet
stora lön af 6000 r:dr, och får såsom skäl derför anid
ra :
1:0 att, genom en sådan nedsättning, det redan erkända
behofvet af pensioner ökas, i samma förhållande , som
det för en districts-general blir omöjligt att bespara någon
del af sin lön.
2:0 Svenska armeens anciennetets- och rangrulla upptager
för närvar, omkring 1,800 officerare, oberäknadt
de blott i armeen qvarstående. Jag frågar: är det för
mycket hegardt, om af detta antal, en hvartannat år kan
erhålla en lön, något öfverskridande hvad som oundgängligen
fordras för hans uppehälle? Och detta blef det högsta,
som kunde vinnas, om districts-generalernes antal minskades
till o, med 10 års tjenstgöring i denna egenskap för erhållande
af pensionsrätt. Betraktar man de utsigter, som t. ex.
tolf biskopsstolar och ett icke obetydligt antal goda pastorater
öppna för Rikets presterskap, samt mängden af civila
embeten, hvilka gifva deras innehafvare åtminstone sin goda
utkomst; så måste jag tillstå, att till och med de nuvar. 6
districts-generals-lönerne icke erbjuda något motsvar. åt Rikets
försvarare.
3:o I afseende på sjelfva pensionerna innehåller val Utsk:s
förslag, att rätt dertill skulle erhållas vid 60 års ålder, och
efter 10 års tjenstgöring såsom districts-general; men rangrullan
och erfarenheten sälga oss lika bestämdt, att sä goda
villkor aldrig skulle få tillgodonjutas. Då jag undantager
15. K. H. Kronprinsen , utgör medium af de öfrige fem districts-generalernes
ålder 67 år. Ingen af dem är under 60,
och tvänue uppnå i år eller hafva redan uppnått 70 årsålder.
Säger man, att detta härrör af det inskränkta antalet
af pensionsrum, och att förhållandet för deras efterträdare
skall blifva annorlunda; så får jag upplysningsvis nämna,
-att medium af nuvar. reg:ts-chefers ålder är 58 år; 10 bland
dem, således mer än äro öfver 60 år, och endast trenne
äro under 5o, nemi. arne 49 °ch en 48 år. Hvilka utsigter
framtiden kan öppna, är mig naturligtvis okändt; men del;
tror jag mig med visshet kunna förutse, att om alla de af
StatsUtsk. föreslagna indragn;na komma att verkställas, skola
en gång de grå håren åt lieutenanterne inom Svenska armeen
förskaffa en aktning, som de nu i allmänhet, genom
allvarliga studier samt skicklighet och ett, då måhända svalnadt,
nit i tjensten, söka förvärfva. För egen del tror
jag mig kunna bedömma detta förhållande ganska opartiskt;
deU derföre att StatsUtsk. icke tillstyrkt någon förändring i
anslaget för den corps, vid hvilken jag har den äran att tjena,
dels ock, emedan det icke legal för StatsUtsk. inom möjlighetens
gräns att ens sjelft motionera någon förändring i
Ulin lön, af' det skäl, att jag icke på stat har någon sådan.
34a
Deri 7 Maje. m.
I afseende på förevar, punkt af StatsUtsk:s utlåt, vågar
jag emedlertid vördsamligen hemställa till Ståndets och Utsk:s
pröfning, huruvida icke åtminstone en sådan modification
deri kunde göras, att districts-generalerne, efter fem års
tjenstgöring i denna egenskap, erhölle rätt till pension, emedan
jag är öfvertygad, att ganska få — och visserligen ingen
vid 60 års ålder — eljest skola komma i tillfälle att begagna
sig af och tillgodonjuta denna rättighet.
Indelta Cavallen- och Infanteri-regementena.
Vid denna punkt har Utsk. bland annat föreslagit, att
3:dje majorsplatsen vid indelta regttena skulle lemnäs obesatt.
Ändamålet med det 3:dje bataljons-befälet vid våra
linie- och fältjägare-regtten kan icke vara för Utsk. okändt;
och det förefaller således besynnerligt, att Utsk., som uti ingressen
till detta utlåt, talar om utsträckning af beväringens
v a pe n ö f n i n ga r och, i händelse af fiendtligt anfall,
grundar ej obetydliga förhoppningar på en försvarligt
öfvad beväring, icke blott föreslår indragning af
2:ne corpsen, som endast äro bildade till befäl och stam åt
bevär:s-manskap, utan ock, att de platser vid öfriga reg:ten
och corpsen , hvilkas innehafvare äro bestämda till det högre
befälet för landets bevärts-manskap. icke skola besättas. Om
således tillgångar verkligen saknas för beviljande af det utaf
K. M, äskade anslag af ig,3oo r:dr, såsom lönefyllnad åt en
del officerare vid indelta infanteriet, anser jag det vara för
landet mindre olycksbringande, att desse officerare fortfarande
förblifva vid sina knappa och till en del obilliga lönevillkor,
än att bevärtn, vid inträffande krig, saknar ett skickligt
och för densamma kändt befäl, samt att dess öfning under
fredstid försummas.
Exercis-sqvadronernes underhåll.
Sedan H. StatsUtsk, erkänt behofvet af exercis-sqvadroner,
och föreställt sig nyttan deraf så stor, att Utsk., synnerligast
på deras utbildning, grundat sitt förslag till en del
af cavalleriets indragning, återstår för mig endast att yttra
den önskan, att K. M:s nåd. propus, i denna det, om möjligt
är, måtte bifallas.
i4:de punkten, rörtde K. Lifgardet till häst, samt Konungens
Svea och Andra Lifgarden, kan icke ensamt behandlas
, emedan den, genom Utsk:s behandling deraf, kommit i
sammanhang med tvänne andra; likväl skall jag af dessa sistnämnda
nu endast vidröra så mycket, som för ämnets utredande
oundgängligen blir nödigt.
I sitt utlåt, yttrar Utsk.: ”att hufvudstadens garnison,
”förlagd på den vigtigaste militär-punkten i Riket, icke skäligen
bör minskas.” Häruti instämmer äfven jag, och vill
derföre blott undersöka, huru Utsk. fullföljt denna grundsats.
Om garnisonen icke bör minskas, förutsätter väl detta,
Den 7 Maj e. ra.
att hvarken i afseende på cavallen eller infanteri någon indragning
bör äga rum; och likväl har Utsk. ansett sig böra
föreslå R. St. sådana åtgärder, hvaiigenoni den såsom cavallen
tjenstbara delen af Konungens Lifgarde lill häst skulle
minskas från 4 5 till 3 >2 man, eller, med andra ord, hvarigenom
hufvudstadens garnison, hvad cavalleriet angår, skulle
nec.sättas till f af sitt förra belopp. Häremot får jag dessutom
åberopa de skäl, jag ofvan anfört mot all minskning
af det stående cavalleriet. Emedlertid är detta icke den enda
åtgärd Utsk. föreslagit, hvarigenom möjligheten af hufvudstadens
försvar vid ett hastigt fiendtligt anlall betydligen
minskas, emedan Utsk. i 2i:sta punkten af sitt utlåt, tillstyrkt
Lifbevärts-reg: tets småningom skeende indragning.
19 §:n af K. M:s nåd. kungörelse om utsk ri f n i ngssättet
och inrättningen af allm. bevar:s-manskapet
stadgar nemi.: ”beväns-manskapet skall antingen in”förlifvas
med indelta armeen eller med båtsmanshållet, eller
”ock utgöra särskilda corpser under särskildt befäl.” Häraf
följer, att beväringen icke får införlifvas med värfvad trupp,
och att, såvida Lifbevär:s-reg:tet indrages, Stockholms beväring,
vid ett oförmodadt anfall, icke skulle kunna användas
till stadens försvar förr, än nödigt befäl från något af kringliggande
reg:ten hunnit att liit ineommenderas Då Ulsk:s
nya citerade uttryck endast har afseende på förhållandet under
krig, är det således för mig klart, att Lifbevär:s-reg:tets
föreslagna indragning står i fullkomlig strid mot Utsk:s egen
åsigt ang:de den för Stockholms garnison behöfliga styrka.
Ehuru jag sålunda i hufvudsaken instämmer med den talare,
Gr. Lewenhaupt, som sist yttrade sig i delta ämne, tror
jag likväl icke, såsom lian, att det vore stridande emot 1812
års bevär:s-lag , om Stockholms beväring exercerades af gardes-reg:tena,
såvida den icke med desamma skulle införlifvas.
Årligen exerceras en del af Stockholms, Götheborgs och
Christianstads samt kringliggande socknars beväring af de
värfvade Svea, Götha och Wendes artilleri-reg:ten. Sannt
är, att delta sker frivilligt och efter bevär:ns eget val, och
jag finner då i sjelfva öfningen ingenting lagstridigt; hvaremot
jag skulle anse 1812 års författning eluderad, om samma
beväring, i händelse af krig, införlifvades med nämnda
reg:len: ty skall bevär:n antingen införlifvas med indelta
armeen eller med båtsmanshållet, eller ock utgöra särskilda
corpser under särskildt befäl, såsom orden i författningen
lyda; så måste hvarje annat förhållande, äfven om det sker
frivilligt, vara lagstridigt. Att bevär:n kan exerceras af ett
reg:te, utan att dermed införlifvas, tyckes vara klart deraf,
att Götheborgs beväring fordom exercerats såsom infanteri
af befälet vid Götha artilleri-regtte.
Vidare yttrar Utsk : ”att den nuvar. styrkan af Stock”holms
garnison jemväl påkallas af dess tjenstgöring i fredstid
hvarvid Utsk. icke särskildt förklarat sig anse detta
344
Den 7 Maj e. ra.
gällande blott för truppen, och måste det således äfven galla
för befälet. Detta är, efter min öfvertygelse, fullkomligt öfverensstämmande
med verkliga-förhållandet, och vida mer
än förr, emedan en stor del af befälets tid upptages med
truppens theoretiska bildning och utvecklingen af dess intelectuella
egenskaper. Ulsk. har likväl sedermera föreslagit,
icke blott att båda gardes-reg:tena måtte sammanslås,
under gemensamt chefs-befäl, till ett reg:te på 3 bataljoner
— hvilket jag tror, utan våda för tjenstgöringen, kunna ske,
ehuru det visserligen är förenadt med andra olägenheter —
utan ock, enl. hvad bilagan Litt. A. utvisar, indragning af
befälet vid 4 compagnier, hvarigenom naturligtvis det återstående,
enl. Utskts egen yttrade åsigt , skulle blifva otillräckligt
för dess tjenstgöring i fredstid. Men icke nog härmed.
Uti 2i:a punkten af detta utlåt, har Utsk. , såsom
nyss nämndes, föreslagit Lifbevär:s-reg:tets indragning, under
antagande deraf, som orden lyda: ”att Stockabo!
ms stads och läns beväring skulle exerceras
’’a f K. Lifgardets till fot, samt Uplands och Södermanlands
reg: t ers befäl.” Kanske har jag misstagit
mig om StatsUtskrs verkliga åsigter i denna fråga; men
jag måste erkänna min oförmåga, att förklara, huru det,
genom skedd indragning, för sin nuvar. tjenstgöring otillräckligt
blifna gardes-befälet ytterligare skulle kunna medhinna
att exercera heväring.
Utan att i detta fall yttra hvarken önskan eller fruktan,
förmodar jag blott, att, sedan StatsUtsk. genom sin
tillstyrkan erkänt behofvet af löneförhöjning åt Lifgardesregttenas
befäl, denna kommer att qvarstå, äfven i händelse
Utsk:s organisntions-förslag icke af K. M. och 11. St. gillas.
Kronprinsens Husar-regemente.
Under åberopande af hvad jag förut anfört om indragning
af det värfvade eller indelta cavalleriet, får jag, i anseende
till den föreslagna minskningen i hästantalet vid hvarje
sqvadron till 75, här ytterligare tillägga , att icke blott
ekonomiska, utan äfven taktiska skäl böra läggas till grund
vid bestämmandet af sqvadronernas styrka. Att här uppgifva
dessa grunder, vore så mycket mera öfverflödigt, som
sakkunnige personer icke saknas inom det H. StatsUtsk. T
förbigående torde jag likväl böra nämna , att sqvadronernas
styrka är bestämd i Norrige till 100 man, i Preussen till
:6a, i Österrike för dragoner och carabinierer till i35, för
husarerna lill 212 och för ulanerna till 160 man; i Ryssland,
enl. organisationsplanen, till 190, men effective till i5o man.
i Frankrike på fredsfot till [33 och krigsfot till 171 hästar
med ett något större antal manskap. Äfven i Sverige hafva
sqvadronerne fordom varit vida större än nu. Under Gustaf
II Adolphs tid vexlade förhållandet mellan 1 25 och 200
man,
Don 7 Maj c. m.
man , eril. planen, ehuru de visserligen stundom sammansmälte
lill 60 å 70. År i634 fastställdes de Svenska sqvadronernns
styrka till 115 man, men ökades år 163b till i5o,
på del, såsom orden lyda i mönstrings-instructionen, ”i5
”man skulle blifva hemma, såsom en stam, då de öfriga ut''commenderades;’'
en inrättning, som jag anser äfven nu
förtjena efterföljd, och hvilken jag derföre tagit mig friheten
hur omnämna till det afseende StatsUlsk. möjligen kan
anse sig dervid böra fästa. Härmed har jag ingalunda sagt,
att sqvadronernas styrka ovillkorligen borde bestämmas till i5o
man, utan blott, att man vid fastställandet deraf bör afse
möjligheten af en stamtrupps qvarlemnande i hemorten, utan
att derföre sqvadronen blifver alltför svag på stridsfältet.
Hvad angår den i 2i:a och 9.3:e punkterna tillstyrkta
indragnm af Lifbevär:s-reg:tet och Hallands infanteri-bataljon,
instämmer jag hufvudsakligen i de af Hr Tersmeden i dess
reservation yttrade åsigter, och får blott, i afseende på Hallands
bataljon, tillägga, att jag anser den obetydliga besparing
af 3,5oo r:dr, som genom dess indragning skulle uppkomma,
ingalunda uppväga de deraf härflytande olägenheter. Det
kan ej förnekas, att starn och befäl på bevärts-manskapets
duglighet till krigsbruk utöfva ett mäktigt inflytande, äfvensom
alt befälets kännedom af truppens hemseder, lefnadssätt,
t. o. m. af dess i särskilda provinser olika språkbruk, samt
aldramest, gemensamheten i hembygd och intresse att densamma
försvara, hos truppen alstrar ett förtroende för befälet,
hvilket i farans stund är af oberäknelig vigt. Dessutom måste
en stor svårighet uppkomma vid bevärts-manskapets sammandragande,
synnerligast om detta hastigt skall verkställas,
ifall icke bevärtn inom provinsen äger något befäl; och vill
jag blott exempelvis fråga, huru detta skulle tillgå, ifall Kronobergs,
Elfsborgs, Bohus läns m. fl. angränsande regtten med
dertill hörande befäl blifvit commenderade till Rikets östra
provinser, och det någon tid derefter skulle befinnas nödigt,
alt äfven Hallands beväring uppbådades? Overkställbar! är
det visserligen icke, men alt betydande olägenheter dermed
skulle förenas, lärer ingen vilja bestrida, äfvensom det förefaller
mig klart , att de återstående stamtrupperna skulle
blifva alldeles otillräckliga för bevärms upptagande , om de
af StatsUtsk. föreslag na indragnme verkställdes.
I följe af här framställda anmärknrr, anhåller jag vördsamligen
om ålerremiss å StatsUtsk:s nu föredragna utlåt,
jN’:o 44> samt att dessa mina anmurkntr matte få detsamma
till Utsk. åtfölja.
Hr LefreTi, Joli. Pehr, anförde skriftligen:
Äfven jag uppträder, för att vid förevar, utlåt, framställa
åtskilliga anmärkntr. Men dessförinnan anser jag mig pliglig^till
den, lika öppna som uppriktiga , förklaring, att detta
6 H. 44
3j 6
Deli 7 Maj c. m.
StatsUtsk:s utlåt., efter mitt förmenande, inneliåller så många
af de sanna hufvudgrunderna, på hvilka fäderneslandets
försvar bör byggas, att jag icke drager i betänkande yttra den
mening: att utlåt., i detta hänseende, äger ett bestämdt
företräde framför alla, sorn under vårt närvar, statsskick blifvit
i samina ämne till Ständerna aflemnade. Utsk. liar nemi.
dels sjelft framställt, dels godkänt följande grundsatser:
1:0 att Sveriges försvars-systeme bör utgöra ett fullbildadt
helt, hvars delar, beräknade på en kraftfull samverkan,
böra stå i ett afmätt förhållande till hvarandra;
2:0 att man väl bör kunna vänta af nationens frihetssinne
och fosterlandskänsla, alt den icke skall sky någon
uppoffring af person och egendom, för att försvara hvad
den äger dyrbarast; men att det deremot vore hvarken klokt
eller välberäknadt, att vilja grunda Rikets trygghet endast
på en allmän folkbeväpning, och ännu mindre, att stödja
densamma på ett anlitande af de outbildade nalionalkrafter
na
vid hvarje tillfälligt missförstånd, sorn kunde uppstå med
Rikets grannar, eller vid hvarje fara, som hotade, utan att
tilläfventyrs sedermera utbryta ;
3:o att derföre en annee, inrättad efter landets tillgångar,
måste finnas, ibland hvars hufvudegenskaper bör vara,
att den är disponibel, d. v. s. att den, ulan vidlyftiga förberedande
kostsamma anstalter, må kunna sammandragas i
tillräcklig styrka på sådana punkter af Rikets kuster eller
gränser, som kunna blifva hotade med anfall eller landstigning,
samt att samma aimee bör äga en fredsfot, hvarifrån
den, genom förut beräknade utvägar, må under kriget successivt
kunna utbilda sig till behöflig styrka;
4:o att detta ändamål icke kan uppnås annorlunda, än
genom en utsträckning af bevärms vapenöfningar;
5:o att förhållandet mellan stamtrupp och beväring, som
med densamma skall införlifvas, bör vara som 1 till 3;
6:0 att stående armeens (stamtruppernes) exercis bör utsträckas
;
7:0 att instruetions-compagnier vid samtliga indelta infanleri-reg:tena
böra införas;
8:0 att exercis-sqvadroner vid samtliga indella cavallerireg:tena
böra fortfarande äga rum;
9:0 att armeen i bestämd ordning bör samlas till regttsmöten
;
10:0 att armeen likaledes i bestämd ordning bör sammandragas
till större öfningsläger, med ungefärl. 4 årligen;
11:0 att armeens befäl bör bildas i lämpliga undervisningsanstalter.
Sådana framställa sig de grunder StatsUtsk. uppgifvit,
då man betraktar utlåt:s innersta väsende, befriadt från tillfälliga
biomständigheter, förbehåll och villkor. Hvem vill
jäfva dessa grunder, på hvilka, rätt förstådda och tillämpade,
ett säkert försvars-systeme för landet sanner Ii
-
L) c 11 7 Maj e. ra.
347
gen kan byggas? För min del hembar jag Uisk. en skyldig
gilld af tacksamhet — jag sager mera — af högaktning för
det politiska mod. sorn det ådagalagt genom att vaga /
uttala dessa grundsatser i ett ögonblick, då Utsk., äfsensom
andra Ulsk., fått till handläggning mottaga en, af politisk
ångkraft framtvingad, störtflod af motioner, rör:de
försvarsverket, utmärkta af en verkligen vandalisk ifver alt
ända intill grundvalarna skaka, nedbryta och tillintetgöra, i
stallet att vårda, ordna och fullända detsamma.
Alen då jag sålunda, ä ena sidan , oförstäldt tillkännagifver
den särdeles belåtenhet, med hvilken jag, både såsom
krigsman och medborgare, omfattat Utsk:s ofvannämnda hufvudgrunder
för ordnandet af landels förnämligaste försvarsmedel,
dess landtarmee, bör det å andra sidan mig icke
förtyckas, om jag lika oförstäldt yttrar den öfvertygelse,
att Utsk. hvarken följdenligt uppfört byggnaden på de riktigt
lagda grunderna, eller, vid detta särdeles vigtiga ärendes behandling,
lyckats frigöra sig från inflytelsen af den politiska
dogmatik, som man är sysselsatt att importera, och härstädes
tyckes vilja nolens volens indoclriuera; helst det varit
mer än önskligt, alt Utsk. velat fritaga försvarsverkets reglering
från denna hämmande och söndrande inflytelse, emedan
omsorgen för landels säkerhet mot yttre våld
synes böra hållas i oberoende af dagens inre politiska stridigheter
, och företrädesvis få tillgodonjuta den ömsesidiga
benägenhet till besinning och försonlighet, som sannerligen
finnes — jag älskar att derom vara öfvertygad — på
djupet af de stridandes innersta ling och väsende, och som
dock slutligen måste segrande framträda i verk och gerning.
Efter att sålunda hafva uttalat det omdöme öfver Utsk:s
förevar, betänk, i dess helhet, hvartill jag ansett mig hafva
skäl och anledn., öfvergår jag till några betraktelser, dels
öfver verkställigheten af den plan, Utsk. framställt, dels öfver
beskaffenheten af åtskilliga dess mer eller mindre hufvudsakliga
delar. Främst häribland önskade jag fästa uppmärksamheten
på följande:
Co Då Utsk. ansett sig böra framställa en plan till armeens
reorganisation, samt tillika uppgifva hufvudgiunderrå,
på hvilka densamma i framtiden bör stödjas och fullkomnas;
så är deraf en klar följd, att Ulsk. måste anse armeen vara
i behof af en sådan reorganisation. Alen om så är, hvilken
öfvertygelse äfven jag delar, så följer ju deraf otvunget,
att Rikets säkerhet icke är tryggad, sä länge armeen fortfarande
är i saknad af denna nödvändiga, ändamålsenligare
organisation; samt att allas önskan således mäste förenas uti,
att så snart som möjligt befordra densamma till verkställighet,
emedan ett upplyst folk, som älskar sin sjelfständighet
och sin ära, icke kan, icke får med likgiltighet öfverlemna
och uppskjuta nationalförsvarets tillbörliga ordnande åt en
mer eiler mindre aflägsen framlid. Som nu en gammal och
Dcii j M a j t. 111.
med varnande drag i folkens häfder tecknad regel: att den
sorn vill lefva i frid, mäste i alla ögonblick vara beredd till
strid, samt en ibland de förnämsta, eller rättare den främst
i af de grundsatser, Utsk. sjelft framställt, lyder: att man
icke må grunda landets säkerhet på de outbildade nationalkrafterna;
så anser jag mig befogad lill den anmärkt!., att
IJtsk., genom att afstyrka beviljandet af nödiga directa anslag
till indelta arméens och bevär:s-manskapets öfningar,
icke fästat nog uppmärksamhet på den verkliga, med hvarje
ars uppskof väjande, våda, som häraf blifver en lika gifven
som sorglig följd.
2:0 Utsk. har visserligen, i stället för de af Konungen
äskade directa anslagen, hänvisat lill den utväg, alt, genom
föreslagna indragna- i stående arméen, bereda härtill nödiga
tillgångar. Äfven jag hyllar den grundsats, alt indragna- höra
vidtagas, der de kunna, utan men för det hela, och
utan att andra och större olägenheter deraf uppkomma, ti11 —
vä ga b ringas; och jag är öfvertygad om, alt sådana, förr eller
sednare, komma att äga rum, der sådant, under iakttagande
af dessa hufvudvillkor, ske kan. Men jag hemställer
vördsamt, om det vore klokt och med skyldigt afseende på
landets säkerhet handladt, att uppskjuta de af alla såsom
nödvändiga erkända vapenöfningarna till den mer eller mindre
aflägsna framlid, då medeltillgångar hunnit beredas genom
dessa indragn:r, hvilkas riktighet ännu af många antingen
betviflas, eiler i vissa hänseenden rent af förnekas. Medeltillgångar,
som på denna väg möjligen kunna beredas,
böra, efter mitt förmenande, icke påräknas för sådana behof,
hvilkas fyllande icke utan våda för landets försvar kunna
uppskjutas, utan till sådana, hvilkas tillvaro man väl känner
och önskar uppfylla, men som, utan alltför stor våda,
kunna någon lid fördröjas. Till de förra räknar jag utgifterna
för indelta infanteriets instructions-compagnier, indelta
cavalleriets exercis-sqvadroner , indelta armeens reg:ts-möten,
armeens större öfoingsläger, samt bevärts-manskapets nu föreslagna
öfningar i 2i dygn årligen. Till de sednare räknar
jag deremot den ytterligare utsträckning af bevär:s- manskapets
vapenöfning!!!- utöfver dessa 21 dygn, som jag anser
oundgängligen nödvändigt, såvida vi verkligen vilja ordna
försvaret, som sig bör, och undgå de vådor, så väl för sjelfva
försvaret, som för de bevär.-s-skyIdige personligen, hvilka
oundvikligen skulle följa, om man, tvertemot StatsUtskis
egen förnämsta grundsats, skulle beräkna försvaret på den
outbildade n a t i o n a I k r a f t e n ; och detta sker otvifvelaktig!,
om man icke gifvet- bevärts-manskapet längre och
annan öfning, än den sorn kan vinnas på 21 dvgn, hvilket
jag anser såsom en helig pligt att vid detta tillfälle öppet
och ärligt uttala, och hvilket yttrande icke lärer kunna jufvas
af don, som med nödig sakkännedom och skyldigt allvar
betraktar ämnet, hvilket sannerligen icke duger att leka
Den 7 M a j e. m.
med; ty på dess likliga eiler oriktiga uppfattning och behandling
skall landets väl eller ve en gång komma alt bero.
Vare delta etl ord i rätter tid af en i Ijensten grånad man,
sorn minnes fordna olyckor, som menar ärligt med sitt fädernesland,
och ej skyr att uttala sanningen, der så höfves.
Vi veta alla, alt Konungens General-adjutant för arméen
framställt nödvändigheten af en vidare sträckt bevärls-exercis,
samt föreslagit, att den borde äga rum alne år å rad,
första året på cornpagni-mötesplatserna, det andra med provinsens
regite på reglts-mötesplatserna. Vi känne äfven, att
Konungens nåd. propos. röride dessa öfningar inskränker dem
till blott första classens öfning i 21 dygn. Mig är icke tillständigt
att inga i undersökningar öfver gil!tiglieten af anlednina
hvarken lill den ena eller andra af dessa åtgärder;
men mer än sannolikt synes det mig, att Ständernes hittills
ådagalagda obenägenhet att bevilja nödiga anslag till försvarsverkets
ordnande och upprätthållande i allmänhet, å Styrelsens
sida föranledt dessa inskränkningar vid framställningen
af de verkliga behofven, tilläfventyrs tinder den förhoppning,
att Ständerne dock slutligen, och såsom en följd af de vid
hvarje riksdag sig förnyande allvarliga öfverläggningar i detta
vigtiga ärende, skulle omsider inse och erkänna de verkliga
behofven i detta hänseende, samt i följd deraf ändtligen
känna sig mogne att för landets försvar göra de uppoffringar,
som erfordras. Men vare härmed huru som helst, så är
dock klart för alla, som vilja förstå och erkänna hvad de
förstå, alt landets försvarsanstalter icke äro i det skick, som
vederbör , samt att just i detta ögonblick tiden är inne för
K. St. att bevilja nödiga anslag lill försvarsverket, dels emedan
tillgångar nu finnas, hvilka en annan gång sannolikt mera
icke äro förhanden, dels emedan tid ännu är att godtgöra
hvad föreglde Ständer försummat.
3:o ibland de mest anmärkningsvärda delar af Utskls
betänk, räknar jag den hilagda tabellen Litt. B., uti hvilken
uppgifves, huru Utsk. anser vacanee-afgiften för 2,800,
till indragning föreslagna, indelta infanteri-nummer höra användas.
Jag nödgas på det högsta klandra de åsigter , som
härutinnan visa sig. Att tillstyrka afslag å de af Konungen
äskade anslag till arraeens vapenöfningar, hvilkas nödvändighet
Utsk. sjelft rätteligen och upplyst erkänner, och samtidigt
dermed tillstyrka indragning af icke mindre än 2,800
infanteri-nummer, utgörande nära yldel af indelta infanteriets
effectiva styrka; icke för att med den sålunda uppkommande
inkomsten befordra den återstående delens eller beväris-manskapets
bättre bildning och öfning, utan för att
bortskänka medlen till rust-och rotehållarne, samt, hvad som
utgör föremål för höjden af förvåning, till båtsmanshållet.
Har Utsk. moget betänkt, hvarthän ett sådant förfärande leder?
Jag kan icke ett ögonblick föreställa mig såsom möjligt
, att ens de personer, som af denna förmån skulle
35o
Den j Maj c. m.
blifva delaktige, ville densamma mottaga; ty ännu är Sveriges
allmoge icke sjunken unda derhän, att den skulle på
sådan väg vilja mottaga en lindring i sina lagliga besvär.
JVlå vi uppriktigt behjerta och villigt afhjelpa de hilidor, sorn
trycka; må vi lindra och minska allmogens afgifter, der billighet
och rättvisa sådant bjuda; men må vi taga medlen
dertill af Statens öfverskott och behållningar , eller om sådana
icke skulle finnas, på allmänna bevillningen. Men vaktom
oss före alt beträda den bana Utsk. oss i detta hänseende
anvisat; ty på delta sätt skola vi hos en ännu oförvillad
allmoge nedlägga ett frö till en orättrådig benägenhet
att småningom förstöra hela indelta arméen oell med
detsamma sjelfva grundvalen för landets försvar, ty utan
denna aimée, såsom stam för bevärtn, finnes i Sverige ingen
möjlighet till ett kraftfullt försvar i farans stund; med densamma
äro vi i stånd att, utan öfverdrifven ansträngning i
bevärts-exercisen, bereda oss försvarsk rafter, fullt tillräckliga
alt freda oss mot anfall af hvad beskaffenhet som helst.
4:o Då Utsk. föreslagit indragntr vid indelta arméen
utöfver livad redan, ty värr, äger rum, har sådant sannolikt
icke skett med tillbörlig beräkning af de förhållanden,
som inträda då armeen, eller delar af densamma , skall till
tjenstgöring i krig uppbådas. Af härhos bilagda tryckta tabell,
som mig blifvit meddelad, och hvilken jag anhåller
mätte få åtfölja dessa anmärkntr, i händelse, som jag önskar
och förmodar, betänk, blifver återremitteradt, är Utsk. i tillfälle
inhemta, huru verkliga förhållandet nu är mellan behöfligt
och befintligt befäl, samt behöflig och befintlig
stamtrupp, då kiig inträffar, om flera eller färre
classer beväring skola med stammen införlifvas.
5:o Jag anhåller vördsamt att betänk, måtte blifva återremitleradt,
samt föreslår:
1) att Utsk. måtte tillstyrka bifall till de begärda anslagen
för indelta infanteriets instructions-cornpagnier, indelta
cavalleriets exercis-sqvadroner, samt för arraéens större
öfningsläger, såsom alla af högsta hellof påkallade för att försätta
indelta arméen i det skick, sorn vederbör, för att med
sig kunna förena bevär:s-manskapet, då krig inträffar, samt
detsamma behörigen vårda och leda;
2) att Utsk. måtte tillstyrka anslag lill bevärts-manskapets
öfning i 21 dygn årligen; samt att R. St. må till K.
M. framställa den önskat]: att om, genom indragna- och förändrade
organisationer inom armeen, besparingar i anslagen
kunna tillvägabringas, dessa i främsta rummet mätte blifva
använda till förökande af bevärls-manskapets exercis;
3) att de lindringar i rust- och rotehållares nuvar. besvär,
som af billigheten påkallas, nu må äga rum, samt godtgöras
genom directa anslag på Statens ordin.-inkomster, eller
extra-ordin.-inkomster, men under intet villkor genom
ia dra g n: r i indelta annéens nummerstyrka;
(Hörer till G H. sid. 351.)
Förslag till Svenska arméens formation, synnerligen Infanteriets, du all Landtbeväring uppbådas, författadt vid början af år iS3y.
. fNorra Skånska regttet (**) . « .
i.-a Distr. fcjödra d:o d:o (**) . . .
ira Lif-Grenadier-regrtet (*) .
2ta d:o d:o (**) . .
Smålands Grenad.batrn ....
2-a Distr. '(Kronobergs regrte (*)
[Jönköpings regrte (*)
Calmar regrte (*)
.Westgötba regrte (**)
[Skaraborgs regrte (*)
»Elfsborgs regrte (*)
3.e Distr. /Westgötha-Dals regrte (*)...
|bolins låns regrle (**)
'[kallands batrn
f Svea Lifgarde
Andra d:o
Lif-regrtets Grenad.corps . . .
4--e Distr. <Lif-bevärings-reg:tet
I Uplands regrte (*)
[Södermanlands regrte (*) ...
[Westmanlands regrte (*) ...
Dal-regltet (*)
{Helsinge regrte (*)
Nerikes regrte (**)
Wermlands regrte (**} ....
Wermlands Fåltjäg.-regrte . .
S Westerbottens Fåltjäg.-regrte .
Jemtlands dro dro . .
I linien under manöver.
03
Styrk;
6.t Distr.
WesterNorrlands beväring
Summa
Vid depoten.
Styrk;
03
W)
B
Summa
inom
Districtet.
Finnes inom regementet. | Öfverlopps-beväring.
cn
e
P
-
Beväring, exercerad åren
i83i — iS34, enligt uppgifter,
sora för författaren
varit att tillgå.
4 å 83a
5oo
2,828
3,328
I
a
832
200
6 3?.
832
747
3,900
975
4,8 75
t,4.5
5oo
915
4 a 802
5oo
2,828
3,32.8
r
a
832
20 0
6)2
832
6?656
1,664
745
4,o45
1,011
5,o56
1,5g6
5oo
1,096
4 å 600
900
i,5oo
2,4oO
1
a
5oo
200
3oo
5oo
—
-—
1,126
1,448
362
1,810
4 å 6)2
600
1,928
2,528
1
a
(33?.
200
4 )2
6)2
—
—
890
1,940
485
2,425
—
—
1 2 h 632
3oo
964
1,264
1 X
2
a
* i 7
I OO
3 57
457
—
445
1,057
264
1,32 1
1 4 ä 632
700
1,828
2,5 3 8
1
a
G J2
200
43a
6)2
—
986
2,385
5g5
2,980
720
200
47°
4 å 6)2
700
1,828
2,528
1
a
(332
200
432
6)2
—
—
982
1,986
4g6
2,482
—
—
4 a 600
700
600
1,700
2,4oo|
I
å
600
200
4oo
600
13,6 {8
3,453
982
i,657
4 '4
2,071
4 ä 600
1,800
2,400
1
a
600
200
4oo
600
—
—
890
1,082
1,682
4 20
2,102
—
4 ä 600
800
1,600
2,4 OO j
i
a
600
200
4on
600
—
—
',499
3?4
1,878
—
4 å 600
boo
1,600
2,400
I
a
600
200
4oo
600
—
—
1,082
1,8 >3
458
2,291
—
4 ä 632
800
1,728
2,528
1
a
6 3 2
200
432
6)2
—
—
1,082
2,129
532
2,661
5oi
—
5 01
O
O
O
ert
600
1,800
2,400
I
a
(5 00
200
—
200
—
—
810
i,o83
270
i,353
-
—
—
1 ä 600
600
600
1
a
332
332
332
12,728
2,964
—
826
106
932
i —
- ,
1 a 600
1 ä 600
600
600
z
600
600
}'
a
4 00
4 00
—
400
—
—■
1,600
2 ft 600
3oo
900
1,200
1
'2
å
228
100
128
228
—
445
823
2o5
1,028
4 0 6)2
—
2,028
2,528
l
a
6 >2
—
632
6 )2
—
3,378
844
4,222
1,062
1,062
4 ä 6!i
Boo
1,728
2,528
1
a
(31 •>
200
432
632
—
1,082
i,883
47o
2,353
293
25 0
4 ä 800
8bo
2,400
3,200
1
h
601
200
401
60 I
—
1,082
2,241
56o
2,801
4 h 800
800
2,400
3,200
r
a
;> 12
200
312
5 I 2
13,856
3,oo5
1,082
2,170
542
2,712
4 ä 832
800
2,528
3,328
1
a
832
200
63 2
8)2
—
1,082
3,200
800
4,000
4 å 600
800
1,600
2,400
j !
a
358
200
158
358
—
—
1,082
1,407
351
t,75H
4 ä 63 2.
4oo
2, 128
2,528
I
a
6)2
200
432
6 )2
—
—
686
2,256
064
2,820
2,563
618
260
25o
4 ä 632
5oo
2,028
2,528
I
a
6 >2
200
452
6*2
—
—
79°
2,o5 i
512
—
—
—
2 h 464
35o
5?8
92 b'
I
a
293
i5o
.43
203
11,712
2',?47
670
4g>
I 23
4 å 464
5oo
i,356
i ,856
I
a
464
200
264
464
—
—
74°
i,693
423
2,116
496
—
49b
4 å 4^4
3oo
1,556
f,856
I
a
46»
200
264
464
-
—
604
1,218
3o4
1,522
—
—
—
2 ä 464
928
928
l
a
464
—
464
46 i!
4,640
I,3g2!
—
1,600
4oo
2,000
3 08
100
208
99
i6,o5o| 47;19°163,240j
26^
4,o5ol
10,2.75
I
i5,2).5|
a k t t
153,2.401 15,225j 22,7001 51,885
a g e 1 s e r:
12,8601 64,745
6,6511 .,85o
4,-48
Tjenstgöra
efter val vid :
Anraärkni n g a r.
l7ör alt emottaga och sköta den talrika Skån|
ska bcvärin, vill det synas, som befälet borde
lökås, åtminstone tili fullt för 3 bataljoner vid
[ hvartdera rcg:tet.
f Öfvcrskottet, 65 man beväring, kan intagas i
| dépöten.
Öfvcrskottet kan intagas i reg.-bat.
|y Öfvcrskottet, 111 man beväring, kan intagas i
I (dépöten.
Brist  9S. 6 Torde genom reglering af dessa
L):o 127. ?rcg:lers bcvär:s-distr., kunna jem
Öfverskott
291. j nas*
Öfverskottct kan intagas i reg.-bat.
Bristen torde, derigenom att sjö-bev. ock exerceras,
blifva fylld.
Ilar ej fullt antal erforderligt befäl för en manöver-bat.
och i- dep.—bat., svarande emot 3 comp.
\bcfäl, 1 bat.-chef och 1 adjut., se nedanföre 5:te
[punkten.
ii 835 års förslag upptager /jjSBy man. Öfverskottct
är således 1,729 man, hvaraf synes att
reg: te t borde hafva befäl för 3 hallner. Stamsoldater,
eller till det minsta ständige corporalcr,
äro äfven nödige.
( Öfvcrskottet är 840, hvaraf en sjette manöv.-  I )bat. således borde bildas. — Se nedanföre 5:te
i (punkten i afseende å tillgång på befäl.
jf Öfverskott io3, intages i dépöten, eller tilldc|las
Wenni. Fältjägare-rcg:te.
J Formeras särskilda tiraljör-plutoner, kan öf)
verskottet, beväring af bataljonerna emot tagas.
; 1 Öfvcrskottet i WcstcrNorrland är 608, deraf
j3oo tilldelas Jemtlands jägare till fot; 100 häst(jägarne,
och 208 fotbatteriet.
3 l Befäl saknas. 100 man af dc högst upp i Iana
Idet roterade Wester Norrlands båtsmän, torde
! ) lämpligen kunna utgöra underbefäl och staraq
(trupp för denna bevaring.
r:o. Stammens styrka är upptagen till 22,700 man. Deraf anviste för fältbataljonerna i6,o5o man, och
för de'poten 4;95o, summa 21,000 man; således 1,700 man mindre än bär som befintlige upptages, för att
svara emot 352 (2 per indelt compagni) tjenstbara volontärer, tillfälliga vacancer, sjuka vid uppbrottet fran
hemorten m. m. Effective äro, inberäknadt volontärerne, vanligen 2r,5oo man. Der eflfectiva styrkan uppgår
lill högre belopp, än hvartill den här lågt är beräknad, ökas fällbataljonens stam med öfvcrskottet. Till
vinnande af beväringen.* bättre vård, och undvikande af de olyckor, som år 1808 drabbade landtvärnet, införlifva*
beväringen med stammen, öfverallt vid de corpser, der sådan finnes.
2:0. Styrkan af fält- och de'pot-bataljonerna är så beräknad, att ett öfverskott af omkring 6,000 man
beväring för cavalleriet och artilleriet vunnits, att efter eget val dertill utgå. Cavalleriets behof, enligt K.
brefvet den 2r Maj >83t, utgörande minst hälften af stammen, är bär upptaget till hälften af cavalleriets
styrka enligt plan. Fot-artilleri har ansetts kunna organiseras inom alla districten, och folk dertill äro anvisade
utom i det 5:te districtet, hvarinom tillgäng derför likväl lätteligen kan beredas. Att cavalleriets och ar
tilleriets hellof är på vissa regtten anvisadt, hindrar ej, att det uttages efter val; emedan infanteri-bataljonens
styrka derefter i allmänhet kan ökas eller minskas. Cavalleriet bör äfven emottaga och exercera sin erforderliga
beväring, åtminstone lill fot; befäl finnes derför afsedt, utom vid Jemtlands corps. För det fot-artilleri
som organiseras, är bättre att artilleri-regttena, så väl för årliga exercisen, som för faltcommenderiog, lemna
befäl, än att särskildt befäl derför inom orten utses; emedan befälet behöfver en öfning och kännedom af
vapnets framsteg m. m., sorn endast vid artilleri-reg:te
vanligen i längden blir föråldrad t. Att yngre befäl ur infanteriet, sorn för yrket äga håg och fallenhet, tjenst
1 r" 1  .:ii 5 1 |„
sorn endast vid artilleri-regrtena kan vinnas, och emedan befälet vid små corpser
löråldradt. Att yngre befäl ur infanteriet, sorn lö ^
göra vid fot-artilleriets årliga ökningar, är nödvändigt, på det befS] ej må ^knas.
och
Fot-artilleri borde inom
vore det väl om geViie-trupper äfven danades,
hållas *).
districten snarligen organiseras, samt ^‘.iV stöUeri, der större läger böra hållas *).
hvilket allt lätteligen kunde ske, atmin*. ^ ‘ . j emedan hästar för dem borde anskaffas.
3:o. Extra roterls-nummer, 3,38b, a* ' o
Då karlar antagas, ingå de till ökande af bataljon n „ 1 a.
*) Anm. Vår armée är för närvar.
i ,,lnad af -enie- eller ingenieur-trnpper, pontnnnierer sapörer och minorer. Dessa
. 1 saKnau s — .t r e......o ... Un vore fullkornheen r.f
-
«■ iui iiarvar, i saivnau «> „  ,
trupper mäste nödvändigt danas i fredstid; åtminstone borde en mindre stam deraf finnas, hvilken vore fullkomligen öfvad
i alla dessa corpser tillhörande befattningar. Denna slam horde varn värfvad, och i fredstid tjenstgöra vid fäslningsbyggnaderna,
hvilka derigenom alltid hade tillgång på val öfvnde arbetare och förgångsman, mindre kostsamma än de
private arbetare, som nu måste antagas. Af denna stam borde några soldater commendcras lill lägren, för att der vara
monitorer för regtts-sapörernes öfning i fältarbeten.
4:o, Såsom måttstock för en bataljons styrka i manöver, gäller, att den med rösten kan af en enda officer
beqvämligen ledas och föras. I Sverige är man visserligen under manöver van vid små bataljoner; men
då fråga är att bland bataljonerna upptaga all tillgänglig styrka, och då högsta antalet bataljoner af befintligt
befäl bestämmes, är det onekligen bättre att hafva starka än svaga bataljoner. Hos oss är den starkaste
stam-bataljon, enligt prima plan, 600 man, på 3 led — 200 rotar“ åtta 25 rotars plutoner. Delta antal rotar
i linien anses ock hos oss lämpligast, hvarföre reglementet (omarbetning af 1823 års exercis-reglem. 3:dje
afdeln., som nu utgifvesj bestämmer 25 rotars plutoner såsom maximum. Då till de i linien befintliga 8 plutoner
på 3 led = 600 man, lägges 4 plutoner jägare på 2 led bakom linien =200 man, och till dessa sednare
skarpskyttar, omkring 32; blir den största manöver-bataljonen 832 man; jemför nämnda reglem. pag.
5—7. En bataljon af 4oo man i linien på 2 led, med lika många jägare och skyttar, som vid den förenämnda
bataljonen, eller inalles 632 man, äfvensom en af 4oo jägare på 2 led, med bakom sig 64 skyttar, framställa
alla lika front i linien som den förstnämnda, d. v. s. 200 rotar, och kunna således hvar och en, oaktadt
sin, genom i orten befintliga eller uppbådade beväring, eller ock på annat sätt uppkomna olikhet, manövrera
tillsamman, understöda och aflösa hvarandra, utan att olikheten åstadkommer luckor och rubbningar
i linien; hvarpå likväl ej någon särdeles vigt bör läggas, om manövern blir så enkel som den bör vara. Beslår
bataljonen af 800 eller 600 man, inberäknas skyttarne bland de 200 jägarne. Uppställes linien alltid på
3 led, blir rotarnes antal naturligtvis mindre än på 2; och som linien skall åtföljas af 4 plutoner jägare af lika
många rotar som liniens, rättas ock jugarnes antal derefter. Uppbådas icke ett större antal beväring, uppställa
reg:tena, oberäknadt döpöt-bataljonen, endast 2tne fäljtbataljoner. Uttages deremot så stort antal beväring,
att plutonerne i dessa bataljoner hvardera öfverstiga 2.5 rotar, måste hvarje fällbalaljon till manöver delas i
2tne, d. v. s. två compagnier till manöver (i öfverensstämmelse med hvad redan enligt 1791 års reglem. för
lätt infanteri, ägt rum, då couipagnierna öfverstigit en bestämd styrka) formera en bataljon, och regftet, förutom
en de'pot-bataljon af lika styrka med manöver-bataljonen, således, i enlighet med hvad tableauen upptager,
lefnna 4 manöver-bataljoner. Genom formeringen blifva fältbataljonerne, så väl i afseende å styrelse som
ekonomi, oförändrade, icke allenast då’ så stort antal beväring uppbådas, att de hvardera böra delas i 2tne
manöver-bataljoner, utan äfven vid de reg:ten, der så mycken beväring linnes och mäste användas, alt hvarje
compagni kan och bär manövrera enskildt såsom bataljon. Sedan åter styrkan, i följd af afgång, minskats,
förenäs lätteligen 2:ne compagnier till en manöver-bataljon, eller sammanslås alla fältbataljonens compagnier.
Behofvet för dagen, — för ögonblicket, — uppfylles genom formationen lätt. Den gör det möjligt att, med
afseende å termin och öfriga omständigheter, för tillfället bestämma, om manövern bör utföras med stora eller
\
I
små bataljoner; att då terrainen är öppen, använda stora, och att då den blir afsvuren, vägar tillstöta sorn
måste följas, eller i öfrigt detacheringar från fällbataljonen blifva nödiga, genast bilda små bataljoner; allt
utan rubbning af den primitiva organisationen ('emedan 4 comp. aro = b plut.; j corap. = b plut.; i comp. —
^ bat. =4 pl^t.). Förhållandet blir enahanda i fråga om aflöning, underhåll och redovisning, samt delning
eller återförening af tross rn. m.; ty de taktiska delarna, brigad & bataljoner, blifva alltid desamma som de
ekonomiska i regtte, bataljoner och compågnier. — Ett linie-compagnis styrka är, enligt prima-plan, i5o raan;
vid en af arne compågnier formerad 800 mans manöver-bataljon, skulle styrkan fördubblas, och vid en 600
eller 4°° mans, uppställd på 2 led, endast ökas med 5o man; — en tillökning, som visserligen icke i och för
vården af compagniet kan anses öfverdrifven, då man besinnar den betydliga styrka hvaraf ett compagni vid
arbetscommenderingar varit formeradt, synnerligen om corporalernes antal ökas ur stammen för sådant tillfälle
till en premier- och en secund-corporal för hvarje 25 man. För utförandet vore likväl nödigt, att det erforderliga
tillökade antalet corporaler, beräknadt efter den styrka, som enligt tableauen kan uppställas, uttogs
(under t. ex. den redan befintliga benämningen: vicc-corporalcr), och lika med de öfriga, under befälsmötena
tjenstgjorde. För jägarne afses särskildt beful. De böra vara lika klädde med linien. Jugarnes organisation
under fred bör särskildt närmare bestämmas; (hvilket sednare ock skett genom general-order d. 8 Sept. 1857).
Vid t2 I n Panter
Finnes enligt stal:
Regements-chef
Regements-qvartermästare 1.
Majorer '  3.
Regeroents-adjutanter  2.
Bataljons-adjutanter
Compagnie-chefer  8.
Andre Capitainer  4*
1 :ste Lieutenanter
8.
2:dre d:o
8.
Under-lieutenanter  8.
Fahnjunkare
Sergeanter . . . : : ; . ■ — rr.
Fourirer  . 16.
Summa enligt stat belintl. befäl: Reg:ts-chef 1. Reg:ts-qvar. 1. Majorer 3. Comp-offic. 38. Und.-ollie. 38.
12 linie-infanteri-reg:ter, betecknade i tableauen med (*) hafva såledesenligt stat 4 officerare hvartdera mer än
som för formationen fordras, samt skulle, i nödfall, kunna hafva 6, emedan jägare-befalet vid depöten möjligen
kunde undvaras, derföre alt jägarne endast ur fältbataljonerna borde completteras, och blefve sålunda
högsta antalet, för flera andra vigtiga ändamål disponibelt officers-befäl vid nämnda 12 reg:ten, blott 72. För
depöt-bataljonen är lika mycket befäl beräknadt som för manöver-bataljonen, derföre alt man ansett del proportionsvis
fordras mer befäl lör att bilda trupper, än att föra dem, sedan de blifvit disciplinerade och exercerade
*). Härigenom är ock den x-eg:ls-officer, som enl reglementet bör för ekonomien vara hemma, i activ
tjenstgöring. Bland underofficerare är icke en 2:dre fahnförare upptagen, men så val härtill, sorn till plutoners
förande, kunna, då så fordras, corporaler tagas,och erforderligt antal riktbefäl bland manskapet utses. Sju linie—
reg:ten, betecknade i tabl. med (**) hafva 34 officerare hvardera och således jemnt så många som fordras; men
endast 34, och således bristande antal underofficerare,, hvilket af corporaler bor kunna ersättas. I afseende
å jägare-befälet vid de'poterne, gäller bär samma anmärka, som vid de förenämnda reg:tena. 1 öfrigt bör det
observeras, att endast divisions-chefer kunnat af officers-befälet utses, hvarföre det blir högst angeläget, att eliter
bland de bildade inom bevär:n uttagas och danas till befäl, dels för att kunna ersätta den brist utöfver
förenämnda tillgång, som genast vid ett krigs början uppslår, genom stabs, artilleri m. fl. officerares uttagande,
samt genom sjuka och tillfälliga vacancer, och dels för att sedermera inträda i de under kriget afgångnes stalie **).
6:0. Depot-befälet med sin stam qvarblifver alltid hemma såsom exercisskola, utan afseende på det större
antalet classen beväring som till en början gå i fält. Då döpot-bataljon utgår i fält, skall alltid nytt befäl
och stam-manskap från krigsorten hemsändas för depöten, hvarvid tillses, att äfven utaf dem comuienderas,
som under kriget särdeles utmärkt sig, på det depöten ej må urarta till en samling af i krig mindre dugliga,
och den krigiska anda derigenom uteblifva, som man vid de'pöten bör söka att, så fort möjligt ar, införa
och underhålla.
7:0. Då i fält, genom afgång, stora olikheter i compagniernas styrka inom fält-bataljonen uppknmmer,
bör manskap fran de starka compagnierna delacheras till de svagare, samt der förblifva tills, genom bevärtsmanskaps
ankomst fran hemorten, compagniernas styrka kan jernnäs. Till den ändan bör bataljonens manskap
vara numreradt ifrån x i en nummerföljd genom alla compagnierna, på det oreda i räkenskaperna icke 111a äga
rum, sålunda:
i:sta comp. i fr. x till och med i5o,
2:dra (];0 i5i — — 3oo.
3:dje d;0 3oi — — 4;5°.
4:de d:o 451 — — 800.
Den beväring, som förstärker bataljonen, får nummer från och med 601 t. o. m. 1664.
8:0. Ordinarie-stammen bör alltid under krigstid hållas fulltalig, på sätt att de af bevär:s-manskapet som
önska blifva ordinarie och äro laska och fullt dugliga dertill, i rote insättas; hvarom hemmavar. reg:ts befäl underrättas.
Derigenom har man vid fredsslutet en fulltalig, väl öfvad och krigsvan annee, som duger till stam.
9:0 All beväring borde med stamtrupp införlifvas, och usta ledel utgöras af sådan trupp; men stammen
*) Det påräknade öfverskollet blir således endast 48. „ „ .. ...
**) Levinsen borde upphöra; ty annars kan inträffa, att el.tor svårligen erhallas, eller mahanda t. o. ra. att de till befäl
danade och påräknade clilcrne icke sjelfvc vid krig infinna sig.
5:o. All befintlig styrka bör kunna uppbådas, och för strid ordnas. Väl torde icke hela Rikets styrka på
en gång behöfva upptagas, men vissa, af fiende anfallna eller hotade, districters eller orters *). Uppställer
hvarje indelt inlanteri-regtte 2 tält, d. v. s. 4 manöver-bataljoner, och en de'pot-bataljon, så kan ock, i det
närmaste, all beväring af armeen emottaga*. De 4 ahlsta, sorn exercerade antagna, classerna, ingå i fältbataljonerna;
den 5;te, yngsta, oexercerade, bör ingå i depöten. Härtill är i hög grad nödigt, att exercistiden i
allmänhet förlänges, men att, framför allt, befäl & stamtrupp sorgfäliigare undervisas och öfvas än hittills, hvarföre
tast ruet iöns-compa "nier j ordentliga mölen å cg na mötesplatser samt större lager oundgängligen erfordras.
Väl kan och måste planen för formationen derförutan äfven, då nöden är för handen, utföras; men i sådant
fall med stor uppoffring af penningar och folk. Utan tillräcklig öfning, måste flera led och djup slagordning
alltid begagnas; således mer än annars erforderligt manskap uppbådas, underhållas och användas, samt följaktligen
större kostnad och mansspillan åstadkommas. Klok hushållning med medborgares både lif och egendom
fördrar således öfning i krigsyrket. Att ett ringare antal befäl kan, så väl under marscher, sorn på
stället, vårda en något exercerad trupp, är redan nämndt; — att åter det befäl regtlenas stater (K. brefvet
d. 2 Febr. i8i3) upptaga, är för formationen och manövern tilli fick ligt, synes af följande:
i-Regementer.
Erfordras under manöver:
Reg:ts-clief (und. manöv. Brig.-chef) 1.
Regements-qvarlermästare 1.
1: sta Fall-bataljonen:
t:sla Månöver-bataljonen:
Major 1.
Regements-adjutant r.
4 Linie-divisionschefer 4- '
4 Linie-plutonschefer  4-
2 Jägare-divisionschefer
2.
2 d:o plutonscbefer  2.
1 Fahnjunkare i fahnpluton  1.
lidra Manöver-bataljon :
Chef 1.
Batalions-adjutant
1.
6 Divisions-chefer
6.
G Plutons-cbefer
6.
1 Fahnjunkare i riktphiton  1.
Summa af i:sta Faltbataljon
Major 1. Comp-offic. 14. Und.-ollie. 15.
•2:1ira Fall-bataljon:
3:e och 4-'e Manöv.-bat., likaledes  Major 1. Comp.-offic. i4- Und -offic. 15.
Dépol-batalion :
(Lika med en Manöver-bataljon.)’
Major 1.
Batal jons-adjutnnt  I.
6 Divisions-chefer G.
G Plutons-cbefer  6.
1 Fahnjunkare i fahnpluton
1.
anaCTiiuiwtLluwatwuw» 1- t—rnir--"-rn»»»—» Utisk» E9EEI *xBP*s2£3C&zjtuEBEBxsvnat*m 1 m 1
if imwuimi ■vwuviijLwwmLagcawMWw.g.w>msmmmB—a— — ■ml.i »»»nagniwiMiinawanunt
Summa ertord. befäl: Reg:tS-Clief ... 1. Keg:ts-qvart. 1. Majorer j, Comp.-ollie. j>4- Und.-offic. 38.
räcker ej till 200 i linien och 100 jägare = 3oo man per manöver-bataljon och 200 vid depöt-bataljou. Då
staintrupp icke finnes, bör bevär:n förläggas i garnison, eller åtminstone icke förr på fria fältet användas, än
den hunnit till fullo blifva exerceräd. Bevärts-pligten borde utgöras från och med 22:dra till och med 2y:de
lefnadsåret, och exercistiden minst vara 20 dagar 2:ne år **). Det sednare året borde bevärln med stammen
införlifvas. För att än mer befordra det, borde bevärtn i hemorten fördelas emellan stam-compagnierna, hvarigenom
den kunde vänjas vid ordning och vid sina ledare under krig.
10:0. Då contracterna med rusthållarne vid de till infanteri förvandlade rusthålls-regrlena (år 1841 nied
2:dra Orenadier och Westgötha) til lända löpa, är det fördelaktigare, alt 5oo man uppsitta i Östergöthland och
lika många i Westergöthland, än att liela Westgötha-i'eg:te uppsilter; emedan urval af befäl kan äga rum;
emedan kostnaden för anskaffning af hästar och sadelmunderingar m. m. af 9.:ne provinser lättare kan bestridas
än afen allena; emedan ddpot-sqvadronerne lättare kunna fyllas af ynglingar, sorn önska tjena till häst,
och måhända sjelfve, synnerligen i det rika Östergöthland, göra sig beridne, då de dertill uppmanas: emedan
det afsuttna cavalleriets beväring endast derigenom kan, utan tillökning i befäl, mottagas af det i prov. återstående
infanteriet; saint slutligen, emedan en cavalleritrupp i sistnämnda landskap är nödig. Andra Lif-grenadier-
och Westgötha-reg:tet skulle då komma att hvartdera utgöra endast en infanteri-bataljon, fördelad, till
besparande af högre befäl, den förra på i:sta Grenadier- samt den sednare på Skaraborgs reg:te,, hvilka reg:ter
sålunda hvardera kunde lemna, förutan en depöt-bataljon, 6 manöver-bataljoner. Uppsittnirigen borde verkställas
så att depoter kunde inrättas.
1 1:0. Hvarje General-befälhafvare bör erhålla del af formationen under krig, och uppgöra samt till
krigsstyreisens stadfästelse öfverlemna en plan huru försvaret, i händelse af hastigt påkommande fiendtligt anfall,
inom dess district, skulle utföras, så val allena med districtets stridskrafter, som i förening med de öfriga
districtens. Dervid skulle äfven uppgifvas, huru stor styr..a till kustens (gränsens) Lievakande under krig
oundgängligen erfordras, då ständigt borde vara samlad, och hvar den borde ställas, så att minsta möjliga
styrka till bevakningen erfordrades, samt hvarest, sedan underrättelse om tillämnad landstigning (öfvergång
öfver gränsen) inkommit, hufvudstyrkan borde samlas, för att hastigt kunna uppnå det botade stället, eller,
sedan landstigningen (öfvergången) skett, utföra ett kraftigt försvar, ni. 111. Sådant är angeläget, på det att
General-befälhafvarne noga och ständigt må begrunda hvad till försvaret hörer , och följaktligen göra sig nära
bekante med landet, de försvarsmedel det erbjuder, samt huru de böra framkallas och ordnas. Under
långvarig fred, och synnerligen med korta öfningar, är det högst nödigt, att tanken på landets försvar hålles
spänd; att allt inom krigsväsendet är ordnadt så, att hvar och en känner sin plats och skyldigheten vid den,
hvarigenom all förmåga, när så fordras, genast kan tagas i anspråk.
*) Angeläget är att liotade eller anfallne districters liela disponibla styrka kan hastigt uppbådas, och genast på anvista samlingsplatser
i sina compågnier ingå; ty om ej sä kan ske, måste man inskränka sig till en jemförelsevis vida mindre styrka
, och då uppkommer olägenheterna af: att den blir för svag alf. hindra fienden från att inkräkta landet; att den för
krig måste i det närmaste hållas samlad, äfven om fienden endast botar, hvarigenom Statens tillgångar förstöras; att
rätta samlingsstället svårligen kan i tid bestämmas, och att, örn samlingsställena blifva flera, styrkan öfverallt kan blifva
otillräcklig.
*•) Att bcvär.s-pligtcn icke under krig kan uttjenas, tnges för afgjordt; ty annars inträffar, att det mest öfvade manskapet
och de till befäl utsedde lemna sina fahnor, måhända när de bäst behöfvas oell dä en afgörande tid inträffar, hvarigenom
bataljoncrne desorganiseras eller t. o. m. upplösas.
Den 7 Maj c. ni.
delandes jag i öfrigt Ulsk:s tanke, att H. St. må hos K. M.
i underd. anhålla om föreläggande af en omfattande plan
till försvarsverkets organisation, så att kommande Ständer, i
hvad på dem ankommer, må kunna besluta öfver de åtgärder,
som erfordras för att befordra den utsträckning af bevärls-manskapets
öfning, som bör äga rum.
6:0 Slutligen får jag vördsamt anhålla, det Utsk. ville,
med frångående af sitt (sid. 16) anförda afstyrkande yttrande,
tillstyrka bifall till hvad K. M. äskat, rörtde förflyttning till
Topographiska corpsens stat af de 19,000 rtdr b:co, som för
Topogra plaska corpsens arbeten hittills varit på Krigs-collegii
fortifications-afdelnings-stat uppförda. Detta numera oriktiga
förhållande har ägt rum sedan den tid, då Ingenieuroch
Topographiska corpserne voro såsom a:ne brigader förenade
under gemensam chef. Men sedan corpserne nu äro
alldeles åtskiljde, samt slå under särskilda cheler, synes skäl
vara, att chefen för Ingenieur-eorpsen må befrias från ali
befattning med medel, med li vil kas disposition och redovisning
han ingeri annan befattning äger, än att dem på en
gång till utassignering anmäla. Jag yrkar ej detta såsomen
lindring i chefens för Ingenieur-eorpsen besvär, ty besväret
är snart sagdl intet; men det är statistiskt oriktigt, att
anslag föras under rubriker, dit de icke höra. Hvarföre skall
staten för fästningarnas underhåll skyldra med 12,000 rtdrs
större utgifter, än som verkligen ägt rum, under det Topographiska
corpsens stat visar 12,000 rdtrs mindre kostnad?
Som denna r u b r i k - f ö r ä n d r i n g icke medför ett enda
runstyckes utgift för Staten, men bidrager till reda vid bedömmandet
af statsanslagens verkliga användande; så vågar
jag hoppas, att Utsk. finner skäl vara för handen alt tillstyrka
hvad K. M. i detta fall äskat.
(Se vidfogade labol!.)
Hr af Dalström, Gustaf Jacob, uppläste följande:
•Vid StatsXJtsk:s förevar, utlåt. N:o 44> ang:de regler:n
af utgifterna under riksstatens 3:dje liufvudlitel, förenar jag
mig med Utsk. i flera åsigler, hvilka, under benämning af
”synpunkt, grundsatser och allmänna grunder,” Utsk. anfört
öfver Sveriges försvar och stridskrafternas dertill lämpliga utbildning.
Jag gillar således fullkomligt, ”att Sveriges för•”svars-systeme”
— hvilket jag likväl bär tager i dess mera
inskränkta bemärkelse: stridskrafter — ”bör utgöra
”ett fu 11 b i Idad t helt, hvars delar, beräknade på en kraftfull
”samverkan, böra stå i eli afmätt förhållande till hvarandra;
”att nationens ekonomiska välstånd är en af hufvudkällorna
”för dess förmåga att försvara sig ; att oklokheten grundar
”Rikets trygghet endast på allmän folkbeväpning, eller out”bildade
nationalkrafter; men att Sverige bör äga en ai mee,
”sorn är disponibel, d. v. s., att den utan vidlyflliga , förberedande,
kostsamma anstalter må hastigt kunna samman
-
D c ii - M >1 j e. m.
”dragas; och att denna annee bör äga en fre d sfot, hvarifrån
den kan utbilda sig lill behöflig styrka; och slutligen,
”alt ändamålet dertill är utsträckning af beväringens vapen”öfningar.
”
Af varm känsla för fäderneslandets väl , och af djupt
grundad öfvertygelse, att dess välstånd, trygghet, frihet och
sjelfständighet bar sin borgen i ett vät och fullständigt ordnadt
försvarsverk, hembär äfven jag min tacksamhet till
detta Utsk., sotn inför nationen uttalat dessa grundsatser,
de första kanske, i sådan anda, som utgått från dess delegerade
ombud.
Men då min pligt såsom representant, å ena sidan, dertill
uppmanat mig, tvekar jag icke, å den andra , alt i min
mån ådagalägga de misstag Utsk. i min tanke begått i valet
af medlen till vinnande af dessa för fäderneslandet högst
vigtiga ändamål; och då jag går att företaga denna granskning,
måste jag äfven vidröra vissa satser, hvilka, inflätade
bland förestående sanna grunder, gifva det hela, efter mitt
omdöme, pregeln af projecter i tanken , outförbara i verkligheten.
Utsk. säger: ”att. Rikets försvarsverk påkallar flera betydliga
förändringar, och att dessa icke befordras genom be”viljade
nya anslag, för att användas i en riktning, om hvars
''ändamålsenlighet R. St. icke varit i tillfälle att förvissa sig,
”och att på det hela saknas den vägledning, en omfattande
”plan för försvarsverkets organisation hade kunnat lemna,”
Likväl hafva R. St. erhållit K. M:s nåd. propos. i detta ämne,
jemte Statssecreterarens för krigsärendena väl motiverade
betänk., grundadt på krigsadministrationens till K. M. ingifna
detaljerade förslag och utredningar med tillhörande aliegater;
och hvad annat kan väl Utsk. bil I ig t v is fordra? Då
K. M. icke kan för Utsk. framlägga den allmänna försvars •
planen för landet, måste Utsk., efter min tanke, förutsätta,
att K. M:s uppgifter öfverensstämma med densamma, och
att de anslag K. M. äskar, icke sakna ändamålsenlighet. Och
hvartill skulle väl sådant leda, om hvart 5:te år planen för
försvarsverket förelädes R. St., än att dess StatsUtsk., efter
nva, förändrade åsigter, skulle finna en sådan mindre ändamålsenlig
och önska dess omgöring! — Vårt försvarsverk är icke
och kan icke vara beräknadt för ett lustrum , utan för varande
och kommande slägters trygghet och sjelfständighet;
och derföre har nationen i Regentens hand anförtrott ombesörjandet
af denna dess stora angelägenhet.
Likaså är min öfvertygelse, att, på det Sveriges försvarssysteme
måtte utgöra ett fullbildadt helt, och dess delar innefatta
en kraftfull samverkan , det ej bör kunna bero på
StatsUtsk. att förändra dessa delar efter godtycke, d. v. s.,
bedomina förhållandet de olika vapnen sins emellan i armeen,
emedan möjligheten af en rätt samverkan dessa de
-
Den 7 Maj e. m.
353
lar emellan just derigenom skulle kunna upphäfvas; och lif»
ven med förutsatt mycken skicklighet och kunskap hos Utskrs
ledamöter, skulle detta bedömmande icke kunna hvila på de
säkraste grunder, emedan Utsk. måste sakna kännedomen örn
de beräknade villkoren för landets allmänna försvarsplan ,
utan hvilken kännedom alla organisationsförslager bära stämpel
af ensidighet, ofullständighet oell osäkerhet.
Då Utsk. derföre erkänner, att det bör finnas en anne'e,
som är disponibel, som ulan vidlyftiga, förberedande, kostsamma
anstalter må kunna hastigt sammandragas; d. v. s.
en annee, som är väl beklädd, bevarad, utredd, exercerad
och försedd med lämpliga trossfordon, och således äger rörlighet
och taktisk verkningsförmåga; och då denna annee
bör äga en fredsfot, hvarifrån den, genom förut beräknade
utvägar, må, under kriget, successivt kunna utbilda sig
till behöflig styrka: d. v. s. alt den stående hären skall utgöra
en väl bildad stam, uppå hvilken den öfriga styrkan —
beväringen — under freden lill en del redan utbildat sig,
och med hvilken den är införlifvad , samt att denna stam
bör, under kriget, hafva en del af sig i de'pot, hvarest successivt
de trupper skola öfvas, hvilka böra inträda i armeens
leder, för att ersätta förluster och hålla densamma vid tillräcklig
styrka; — da Utsk., säger jag, erkänt allt detta, hav
det väl föreslagit medel dertill eller åtminstone sådana, som
nu äro tillgängliga? Utsk. har deremot afstyrkt de anslag,
hvilka till förenämnda ändamål varit äskade, och anvisat dem
på indragntr, hvarigenom Utsk:s förutsatta vackra ändamål
förfelas, och grundsatserna motsägas. Och huru går det med
den förespeglade fredsfoten, den slående hären, den nödvändiga
stammen och kärnan för landets stridskrafter? —
Den har blifvit kringskuren, kantad och förminskad; och har
väl denna åtgärd blifvit föreslagen efter någon detaljerad
plan, hvarigenom påtagligen blifvit ådagalagdt, att det qvarstående
just är det passande, är det som behöfs, för att tjena
till cadie för att deruppå bilda national-försvaret, eller
att deri införlifva vår talrika beväring? Nej, denna föreslagna
åtgärd tyckes hafva berott på ögonblickets ingifvelse eller
på möjligheten att få några siffer-beräkningar att gå ihop,
samt — ehuru främmande en föreslagen ersättningsfråga för
armeen är — för att förnöja andras begärlighet, att åtkomma
något vid fördelningen.
Då vidare Utsk. angifvit, att Rikets trygghet icke bör
grundas på allmän folkbeväpning eller på ett anlitande af
outbildade nationalki after, utan föreslagit, att detta ändamål
bör sökas i utsträckning af bevär:ns vapenöfningar, samt antagit,
på sätt K. M. föreslagit, att dessa öfningar böra utsträckas
till 21 dygn, har det likväl, ehuru vackert det hyllar
grundsatsen , likväl nekat förökade anslag till bevärln»
öfningar, utan i stället tillstyrkt, att medel dertill böra söG
11. 45
354
D e n 7 Maj c. m.
kas, dels i förmenta besparingar i åtskilliga delar af krigsförvaltningen,
dels genom indragningar i den stående hären.
Äfven häri har Utsk. handlat i motsatt riktning mot sina
åsigter, då det vill ändamålet, men nekar medlen , anvisande
sådana, som för närvar, ieke äro åtkomliga.
Då hvar och en militär, som frigör sig från alla illusioner
eller förvillelser af de stora orden: landets belåtenhet,
medborgares frihetssinne och fosterlandskänsla, m. fl., sorn
pressen i stället anser böra tillitas, då någon uppoffring, vare
sig för hvilket stort inål som helst, kommer i fråga,nogsamt
lärer erkänna, att den lilla öfning vår beväring hittills
erhållit, endast varit för att vänja densamma vid tanken
på sin skyldighet af fäderneslandets försvar, och icke att
egentlig färdighet i något under den korta tiden kunnat vinnas
; och då ingen medborgare , äfven den, som minst sysselsätter
sina tankar med krigsbildningens föremål, lärer neka,
att landets försvar icke ensamt kan fordras af vår lilla
stående aimee, utan att det hufvudsakligen hvilar på bevärm,
som dertill har tillräcklig styrka, men att denna beväring,
för att undgå landtvärnets bedröfliga öde, måste vara
öfvad, klädd och utrustad: har hvarje fosterlandets vän
med förhoppningsfull glädje uppfattat K. M:s förslag om utsträckning
af bevär:ns vapenöfningar; men lika nedslående
har det varit att erfara de hinder, troligen oöfvervinneriiga,
hvilka StatsUtsk. för detta vackra ändamål framställt genom
sitt förslag.
Jag vill icke utlåta mig öfver de af Utsk- föreslagna
förhållanden af de olika vapnen sins emellan inom arméen,
emedan jag anser mig icke berättigad , att uppgifva några
organisationsförslag, hvilka från granskningen deraf möjligen
kunde föranledas; och jag är icke fullt öfvertygad om StatsUtskts
egen behörighet dertill, om det ock äger förmåga alt
beräkna och uppgöra sådana. — De organisationsförslag åter,
som till Utsk. genom motioner inkommit, hade jag trott böra
till Besvärs- och Ekon.Utsk. afgifvas, i enlighet med 53
och 8g §§:na i Reg.Fm samt 34 §;n Riksd.Ordn., och att,
i förening med detta Utsk., StatsUtsk. bort dessa ärenden
företaga.
K. M. äger högsta befälet öfver Rikets krigsmakt till
lands och sjös, efter i4 §m i Reg.Fm, och då således nationen
lemnat landets försvar i Dess händer, är det ock af Dess
vishet, erfarenhet och förutseende vi böra vänta de organisationsförslag,
hvilka för Svenska krigsmakten kunna anses
behöfliga.
Hvad jag nu vördsamt anfört, rör egentligen ingressen
till förevar, betänk. Jag har ansett mig böra förutsända
dessa ord , och förbehåller mig att muntligen få göra de
anmärkntr, jag vid en och annan punkt finner skäl att
afgifva.
Den j Maj c. m.
355
Hr Roy, Jolian Fredr., anförde skriftligen :
StatsUtsL liar uti sitt utlåt. N:o 44 antydt indragning
of a:dra sqvadron af K. Jemtlands Hästjägare-corps. Då jag
liar äran vara chef för jägarne till häst och fot uti Jemtland,
samt någorlunda känner förhållandena inom denna provins,
har jag ansett mig höra hafva skyldigheten att vid detta utlåt.
lemna de upplysningar mig synas tillkomma.
Jemtlands reg:te är för det närvar, sammansatt af 2Ine
sqvadroner, hvardera örn 90 man, och a:ne bataljoner af B
compagnie!' , nära 600 man , utomdess 4 SL 6:?? canoner.
Under detta reg:te hörer bevärm uti Ingermanland och Medelpad
samt Jemtland och Herjeådalen, beräknade efter 5
classen, till omkring 4,200 man. Det liela utgör således en
corps, sammansatt af cavallen, artilleri, infanteri och jägare,
som under krig kan beräknas till 5ooo man combattanter.
Dä härvid förutsattes, att 2:dra sqvadron äfven skall betjena
canonerua, som lior till planen för denna organisation, torde
denna corps vara temmeligen oberoende och utgöra ett helt.
Till utvecklande af ideen med denna corps uti defensivt
hänseende, och för att så tillsägande localisera den i
våra trakter, har Regeringen anlagt, utom den å Frösön befintliga,
en militär-etablissement å Graninge, med högst ringa
kostnad. Härigenom är en militärpunkt gifven , der en
styrka står ä cheval på de herrliga vattendragen af Angermanna-
oell Indals-elfvarna. Enl. den plan, som comiteen
för Sveriges försvar uppgjort, har man äfven utsedt Borgsjö
till en sådan punkt, hvilken coinmenderar Ljungans eif
och står i riktigt samband med Gluninge. Jag har måst
omnämna så mycket af planen för nordens försvar, för
att visa orsakerna, hvarför denna corps är så organiserad,
som den är, och ej bör vara det annorlunda. När man härvid
beräknar, alt våra vänner och grannar i vester , Tronderne,
kunna understödja oss med 5ooo man , samt ytterligare
påräknar den krigiska hållningen och kärleken till hemmet,
som nordbon äger, skall säkerligen till den förutnämnda
styrkan flera smärre ströf-corpser eller partier påräknas,
0111 någon objuden gäst skulle finna för godt att debarquera
vid vår strand, och vi få då genom denna händelse
ett vackert fält för uppfyllande af våra pligter.
Man har, som jag haft äran nämna, antydt indragning
af a:dra sqvadron; skulle så ske, som jag ej hoppas blifva förhållandet,
så förlorar derigenom denna corps en del af sin
angelägna styrka, och en brist uppkommer uti densamma,
som ej på närmare håll än från Stockholm , d. v. s. på 60
mils afstånd, måste ersättas.
Genom föreg:de har jag önskat visa det behof, som
framkallat Jemtlands reg:tcs och Hästjägare-corps’s organisation
sådan dea är. Det återstår att presentera följderna af
StatsUtsk:s föreslagna nedsättning.
De vanliga vacancerna betala från 25 å 3o r:dr, någon
356
Den 7 Maj e. m.
fenrig iifven 35 rsdr 16 sk. l>:co i vncance-afgift*, oell äro då
befriade från passevolaiice-algiften. Skulle 700 rotar ytterligare
blifva vaeaota, kunna, efter min öfvertygelse, ej melan
2‘i r:dr b:eo af hvarje rote calculeras ; man hade då
besparat 5o ivdr b:co för hvarje beriden man, som reducerades
Uti hela Europa tror jag ej man har någon beriden
krigare för bättre pris.
Statsekonomen mäste äfven, efter mina åsigter , se till
att han inrattar hushållningen så, alt den ort, med hvilken
han opererar , ej har skada deraf; eljest grundar sig företaget
på en falsk financiel bas, och det helas skada; och med
anledn. häraf bör man också noga öfverväga: har Jemtland,
som för öfrigt är en af de mest vanlottade Svenska provinser,
skada häraf? Jag svarar utan betänkande ja! En störie
contant penningesumma skulle derigenom utgå derifrån; och
detta är skadligt, synnerligast der penningecapitalet är litet
och förmågan att den förvärfva ringa. Vi må i detta hänseende
vända våra blickar till Westergöthland, som lidit vida
mer, an man kan föreställa sig, genom de årligen utgående
contanta afgifterna i hästvaeance-medlen.
Under det jag lemnar min hyllning åt statsekonomens
upplysta hushållsaktighet, delar jag hans på en lång erfarenhet
grundade öfvertygelse, att Stuteris förkofring visserligen
icke endast beror af en progressiv utgifternas förminskning,
men deremot egentligen af en statskrafternas progressiva utveckling,
som gör, att då den ena staten, med obetydliga
utgifter, är försatt i verklig fattigdom , den andrs befinner
sig i ett blomstrande tillstånd, ehuru bärande en budget,
som mångfalldigt öfverstiger den förras. Jag har haft äran
åberopa dessa åsigter som stöd för min önskan, att vi icke
så måtte hänföras af ett ovist indragnrs-systeme, att vi glömma
betryggandet och befordrandet af en industrianda, som —
huru man än bedömmer henne — utgör den rätta grunden
för ett samhälles framskridande i välmåga och trefnad.
Förläggandet eller upprättandet af en sqvadron vid Haparanda
, möter utomdess många hinder, både vid anskaffande
af fourage och isynnerhet för värfningen. Dessa nejders
befolkning talar Finska och är måhända den sämsta delen
af Sveriges och Finlands innebyggare. Den delen af Westerbotten
, som gränsar till de Finska socknarna, är icke
böjd för hästväsendet; deremot står Jemten i detta afseende
i motsatt förhållande; han är oskiljaktligen förenad med sin
studsare och sin häst.
Vid K. Westerbottens reg:te finnas nu ej mer än 3:ne
personer af befälet, som tala Finska, och desse måste årligen
commenderas till den öfver 8o man starka Finska bevär:n
vid Calix; skulle desse afgå, blefve förlägenheten i
detta hänseende ganska kännbar för reg:tet, som framdeles,
vid besättande af sina officers-platser, äfven måste taga denna
språkkunskap i noga beräkning.
Den 7 Maj e. m.
357
I anledn. af livad jag haft äran framställa , under det
jag påyrkar återremiss af ifrågavar. betänk., får jag öppet yttra
min önskan, att äfven dessa mina åsigter mätte göra sig gällande
lins StatsUlskottet.
Gr. von Stedingk, Ludv., uppläste följande: •
Det är med anledn. af H. StatsUtsk:s utlåt. N:o 44»
som tillstyrker indragning af hela befälet för en sqvadron
jemte 83 hästar af Lifgardet till häst, jag begärt ordet, för
att vid nämnda förslag göra några anmärkn:r, dem jag vördsamt
underställer H. Ståndets upplysta pröfning.
Då jag tager för gifvet, att H. StatsUtsk. ej afsett andra
besparingar än dem, som äro förenliga med regrtets
fullkomliga tjenstbarhet, finner jag de föreslagna indragningarna
dels overkställbar, dels obilliga och slutligen icke ledande
till de påräknade besparingarna. Regitets nuvar. stat
upptager 2 ryttmästare och 5 stabs-ryttmiistare — summa
7. Härutaf föreslår Utsk. att indraga 3:ne eller 1 mer än
reg:tets stat medgifver för en sqvadron, hvarigenom 1 af de
4 qvarstående sqvadronerna således blefve utan ryttmästare.
Utsk. liar förmodligen ej haft sig bekant, att vid förre secund-chefen,
General Brobergers, afgång, lill följe af armeens
dåvar. organisation i divisioner och brigader, nämnde
General blifvit bibehållen vid sin innehafvande secund-chefs
lön, genom hvilkens borttagande, hela vägen utföre i reg:tet
det förhållande inträffat, att ännu i denna stund 2:dre majoren
vid reg:tet ej är i åtnjutande af annan lön på stat än
ryttmästares, hvarföre ytterligare en ryttmästare-lön bortgår
ifrån det af Utsk påräknade antalet; då återstår endast
3 ryttmästare att bestrida samma tjenst, som förut ålegat
ett dubbelt antal, emedan reg:tets styrka fortfarande utgöres
af 4°° man. Men nu fordras ovillkorligt, att 3:ne rytt
mästare
dagligen blifva commenderade, nemi. 1 på vakt hos
II. M. Konungen, r på piket, och 1 som jour-befälhafvare
vid casein; och som 2:dre majoren ej kan göra ryttmästaretjenst,
blefve följden den, alt nämnde 3:ne ryttmästare året
om, dag ut och dag in, skulle vara commenderade, hvilket svårligen
låter tänka, än mindre göra sig. Granskar jag de föreslagne
indragningarna i subalterngraderna, förefinnes samma förhållande
och samma omöjlighet. Reg:tets trägna tjenstgöring
och exercis, hvari äfven en af StatsUtsk:s värde ledamöter, Frih.
Sprengtporten, sjelf deltagit, och som af honom kan vitsordas,
har aldrig, sedan reg:tets uppsättning, medgifvit ofiicerarne
den åt alla öfriga regrter i Svenska arméen tillagda förmån af
semesters åtnjutande. När nu, till följe af den föreslagna
organisationen, omkring en femtedel af subalternerne skola afgå
ifrån ett redan förut på det knappaste beräknadt antal,
och med trägnare tjenstgöring samt förlängd exercistid för
de återstående, — såsom nödvändig följd af reg:tets bibehållna
styrka med ett nedsatt antal hästar — lärer hvar
358
D c n y Maj e. lii
och en finna den fchesla^na åtgärdens obillighet. Den blifver
ändå mer overkställbar för underofficers-graderna, hvars lilla
personal, skulle, enl. Utskts.förslag, ytterligare förminskas med
i fanjunkare, i föhste sergeant och 4 sergeanter; ty om
också man antager möjligheten af de ?,:ne förstnämndes indragning,
så, oberiiknadt den vida tyngre tjenstgöringen,
söra drabbar de återstående sergeanterne, tillåter dock ej
casernernas inredning, hvilken ifrån deras första uppförande
varit beräknad för 5 sqvadroner, förlagda i 5 alldeles
afskiljda localer, med blott det nödvändiga utrymmet för
högst b'4 man per sqvadron, jemte nödigt befäl i hvarje casern,
att. utöfver detta antal inqvartera den tillökning af 20
man hvarje sqvadron ytterligare skulle erhålla, på något annat
vis eller å några andra casernrum än dem detta manskap
nu innehafver. Men då 4 sergeanter indragas, hvilka,
enligt regttets organisation och indelning, förestå hvar sitt
corporalskap af 20 man, uppstode härigenom det oskick, att
80 man finge ligga uti en, från de andra alldeles afskiljd,
casern, utan ett enda underofficers-befäl, dels emedan deras
underbefäl vore indraget, och dels emedan man ej kan förflytta
någon' af de öfriga sqvadronernas sergeanter ifrån de
rum de hu bebo, hvar och en vid sitt corporalskap, utan att
fela emot den första regeln i all militär organisation, som
bjuder att aldrig skilja befäl ifrån trupp, och aldrig lemna
trupp utan tillsyn. De 4 sergeanterne måste således nödvändigt
bibehållas, och härigenom minskas den af H. Utsk.
påräknade besparingen med 800 r:dr b:co. Vidare föreslår
H, Utsk. 83 hästars indragning, hvarigenom, enligt dess förmenande,
hästantalet skulle nedsättas ifrån 4*5 till 332.
Härvid får jag likväl upplysa att, enligt K. M:s nåd. resolution,
på dessa ^>5 hästar besparas redan årligen genom
3:ne nummer, som på hvarje sqvadron skola hållas vacanta,
både fouragerings-, medicaments- och skonings-penningarna
för i5 hästar, och dessutom remonterings-kostnaden för en
del af desamma. Således bör för de qvarstående 4 sqvadronerna,
med 3 vacanta n:r på sqvadron, ofvanuppräknade
kostnader, utgörande omkring 1,62.0 r:dr b:co, såsom redan
insparda, afdragas ifrån den af H. Utsk. påräknadfe besparingen,
eller oek, hvilket kommer på ett ut, endast 68
hästar, i stället för 83 indragas på det nuvar. etfecliva
antalet af 4°°) om 332, såsom Utsk. uppgifvit, skola stå qvar.
Genom den föreslagna minskningen i hästantalet, mäste
reg:tet, såvida det skall motsvara sin bestämmelse, erhålla
en förlängd exercistid, hvilken ej kan antagas blifva mindre
än en månad utöfver den nuvar , emedan de öfningar,
som hittills i hela reg:tct samtidigt företagits, numera, i
brist på hästar, men med oförminskädt antal manskap och
rekryter, måste successivt bedrifvas. En annan följd af liästarnes
strängare anlitande blifver äfven ovillkorligt den
nuvar. knappa rationens ökande, hvarigenom nya, af H.
Den 7 Maj c. m,
Ut.sk.
den nya organisationens inträdande, reg:tet icke lungre kan,
såsom Ii i It i 1 Is af besparing skott, under 2!ne af sommarmånaderna
släppa eli antal af 100 hästar och derutöfver på
gräsbete, emot den lindriga, betalningen af circa 3 r:dr b:co
per häst i månaden, utan måste, i anseende till den strängare
och förlängda exercisen, hela qvarblifvande antalet hästar,
med förökad ration, hållas på stall, äfven under sommarmånaderna.
Den nya kostnad, som genom allt detta
uppstår, utgör omkring 4>8oo r:dr b:co, hvarmed de calculerade
besparingarna ytterligare minskas.
I sammanhang härmed må det vid detta tillfälle tillåtas
mig att, såsom svar på beskyllningen om för rikliga anslag
lill regttet, få anföra, att våra hästar än i denna stund
ej erhålla någon ströhalm, ulan året om ligga på bara spiltgolfvet,
hvilket, i förening med den sparsamt beräknade ration,
och den mer än tillräckliga motion, som hestås, nödvändigt
måste ofördelaktigt inverka på deras trefnad och utseende,
helst hvad beträffar de ädlare och buttre hästar,
hvarmed reg:tet nu mera allmänt remonteras. Detta hvad
ströhalmen angår. — Icke ymnigare är nuvar. anslaget till
manskapets aflöning, som är beräknadt för fidla antalet af
8o, blott under de a:ne exereismånadernä, då hela styrkan
skall vara tjenstgörande, men endast för 6o man per sqvadron,
den öfriga tiden af året, under hvilken 20 man på
sqvadron påräknas vara permitterade; och då detta icke inträffar,
få sqvadrons-cheferne af egen cassa ersätta fulla aflöningen
för allt, som öfverstigér 60 man tjenstgörande.
Men nu är oss på ena sidan förbjudet att tvinga någon kari
att taga permission; på den andra oss ålagdt, att ej hafva
mer än 60 i aflöning, hvilket äfven är det minsta antal,
med hvilket tjenstgÖringen kan bestridas; och som manskapet
numera är långt bättre hållet, bättre födt och beklädt
än förr, ökas med hvarje dag svårigheten att förmå dem
taga permission, hvilket deremot fordom alltid af dem ansågs
som eia gifven fördel. Derföre händer nästan året om,
att mer än 60 man Uro i tjenstgöring, hvadan sqvadronscheferne
tillskyndas en gifven ej obetydlig förlust, och som
skulle blifva alldeles odräglig, om den casus inträffar, hvilken
ingalunda är omöjlig, och för hvilken vi dagligen äro
exponerade, att blott några få karlar ville taga permission,
då sqvadrons-cheferne således i 10 månader af året ur egen
cassa finge aflöna nära nog en fjerdedel af Lifgardet till häst.
Jag tager mig friheten särskildt fästa H. Ståndets oph
Utsk:s uppmärksamhet på denna omständighet; och ehuru
Ulsk. afstyrkt antagandet af K. M:s nåd. propos. i detta
ämne, hemställes ödmjukast, om ej det vöre med billigheten
öfverensstämmande att, jemte fastställande äf nödiga co' -  trollér häri, reg:tet åtminstone utfinge, året om, fidi aflöning
för den effcetivt tjenstgörande styrkan. Om II. Utsk. grun
-
3öo
Den 7 Maj c. m.
dat sin vägran till bifall å nämnda nåd. propos. på fruktan
för möjliga missbruk, eller förmodat sqvadrons-chefernes fördel
då kunde blifva att i tjenstgöring qvarhålla en mer än behöflig
styrka; kan jag försäkra och bevisa, att sådant ingalunda ur
förhållandet. Den enda vinst sqvadrons-cheferne nu mera
kunna påräkna af passevolancen, är, genom en noga hushållning
med beklädnaden; oell den säkraste garanti och eorlectiv
tillika emot hvarje befaradt missbruk med ifiågavar.
aflöning, ar det gifna factum, att munderingens större slitning,
genom ett större antal tjenstgörande, skulle ofelbart
tillskynda sqvadrons-cheferne en många gånger större förlust,
än den tillökning några mans aflöning mer kunde inbringa.
Hvad jag slutligen med visshet emotser såsom resultat
af den föreslagna organisationen, är en problematisk högst
obestämd vinst för statsverket, för reg:tet förlust, minskad
tjenstbarhet, oell försvåradt avancement för de qvarblifvande.
Detta vore måhända ej den lott de bort vänta sig, sedan
de egnat sina bästa år och sin förmögenhet åt den
trägna och visst ej afundsvärda garnisons-tjensten. Mycket
mera kunde jag tillägga; men jag skall ej upptaga en dyrbar
tid, då jag tror mig med facta hafva ådagalagt betänkts
brister i hvad som angår regttet. Der siffran talar, der vika
både tycken och antipatier. Jag vet, att i Sverige det
alltid finnes genljud, då man vädjar till rättvisa och billighet,
lika säkert, som då man nämner ordet frihet, och det
är med den fullkomligaste tillförsigt till R. o. Ad:s och
StatsUtskts rättskänsla, som jag nu slutar; anhållande 0111
ålerremiss till StatsUtsk., samt att dessa mina anniärkntr
måtte få den åtfölja.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: yttrade skriftligen till
prot. följande:
Äfven jag tror mig böra lemna några upplysningar i
afseende å H. StatsUtskts under föredragning varande utlåt.
N:o 44.
Jag börjar med hvad som rörer försvarsverket i allmänhet,
eller Krigs-collegii afdelningar.
Nuvar. riksstat anvisar för försvarsverket i allmänhet,
eller Krigs-collegii afdelningar, under de sednare 10 åren,
en summa af 696,000:
Konungens nåd. propos. äskar en
tillökning af 69,000:
765,000: —
H. StatsUtsk. har deremot föreslagit en nedsättning
å anslaget — till belopp af 29,333:
16. — samt afslyrkt den äskade tillökningen,
hvarigenom staten skulle blifva ..... 666,666: 32.
och således 98,333: 16.
min
-
Den 7 Ma j' e. m.
361
mindre, än sorn af Konungen för behofven ansetts nödvändiga.
Till stöd för denna betydliga afkortning ur. åberopadt
collegii förslags-budget för åren 1840—44/ bvaiuti Utsk.
trott sig finna, alt den ”upptager måteriel-köstnader för
”bevär.cs-exereisen, hvilka, såsom hänförande sig till ett af
”Konungen icke gilladt alternativ för reglering af denna
”exercis, icke allenast med en årlig utgiftssumma af 27,358
”r:dr ir sk. öfverskjuta det anslag, som erfordras för den
”exercis af 21 dygn, sorn af K M. ansetts böra äga 111111,
”utan jemväl med ett belopp af minst 60,000 r:dr böra an”tagas
öfverskjuta det å collegii nuvar. stät tillgängliga be”liofvet
för exercis af 12 dygn, hvartill Utsk. tillstyrkt R.
”St. alt bevilja anslag.”
Förhållandet är likväl, alt K. M. antagit be varts-manskapets
årliga vapenöfning i Kronans mundering till 21
dygn, hvaremot Krigs-colhm i nämnda förslags-budget beräknat
kostnaderna för anskaffningen och underhållet af beklädnads-,
remtygs- och utrednings-persedlar samt slitningsersättning
för begagnandet af bevärts-manskapets egna s. k.
mindre munderings-peisedlar, nemi, skjortor, strumpor och
skor, för en dass af i r>,5oo man, under 17 dagars vapenöfning,
i krönomundering till 88,i65: 22. 8.
samt under 8 dagars öfningsmöten å compagni-samlingsplatserna
, derunder manskapet
dock skulle begagna egna kläder
Och derföre i ersättning erhålla å 1 r:dr
45 sk. 3 rst h:co per man 3o, 1 1 11 47• —
tillsammans 118,477: 21. 8.
Skulle, enligt med hvad Utsk. föreslagit, den årliga exercis
t iden för bevärjs-manskapet förkortas till 12 dygn, inoch
ulryckniugsdagarna oberäknade, uppkommer i Krigs-collegii
calculerade kostnad följande besparingar, nemi.: för
slitning af Kronans mundering, som, (då i betraktande tages
den alltid enahanda försämringen genom liggning i förråderna
emellan mötestiderna , den efter hvarje möte enahanda behandlingen
af tvättning, lagning., 111. m.J i det närmaste blir
under 14 (12 dagar utom in- och utryck ningsdagarna)
eller 17 dagars nyttjande, årligen 10 proc. af de i calculen
beräknade 88,365: 22. 8. . 8,836: 26. 3.
för 8 dagars, compagnimöte i
egna kläder. 3o,i 11 : 47-“
38,948: 25. 3.
hvadan 79,528: 44- 5.
i alla fall komma alt för ifrågavar. behof oundvikligen erfordras,
så framt collegium skall vara i tillfälle förse och
underhålla de till vapenöfning uppbådade bevär:s-skyIdige
med . nödig materiel.
6 H. ■— 46
36a
D c 11 7 M a j e. ra.
Förutseende, att de för Carl Gustafs stads gevärsfactori
erforderliga i a,ooo r:dr b:co, komma, enligt StatsUtsk:s uppgifna
förslag, att på extra-statsreglerin öfverflyttas , torde
det af Ulsk. föreslagna anslagets (666,666: 32.) fördelning,
collegii afdelningar emellan, böra blifva följande:
Fortifications - afdel ningen , Topograpliiska
corpsen inberäknad, erfordrar oundvikligen
5o,ooo: —
Artil I eri-afdel ningen , för kruttillverkningen
47>764 •
Förrådernas underhåll och tillökning,
reparationer och hushyra .... 63,327 :
Hand- och sidogevär 6i,2g3:
Mariebergs läroverk i5,5go:
•87,974:
i rund summa 188,000: —
Då det för U t r e d ni n gs-a f del n i n g e n blott
återstår
. . 428,666: 32.
666,666: 3a.
Jag vill nu söka bevisa, att denna summa är alldeles
otillräcklig alt bestrida afdelningens utgifter.
Enligt collegii ofta åberopade förslags-budget för åren
i84°—44, skola följande utgifter, under nuvarande förhållanden,
ovillkorligen utgå, nemi.: för
Värfvad e regementenas beklädnad, (men det
är icke blott till beklädnaden, utan, enligt ordalydelsen i de
afslutade contracten, utgår denna summa, "till underhållande
på durchschnitts passevolance af beklädnad, kapotter,
remtyg, personel-utredning, sängkläder- och sjukvårds-persedlar,
samt tältlagstrossen, med undantag af Wermlands
Fältjägare - regite, der passevolance endast är på beklädnaden)
... - 328,443: 21. 4-
Indelta infanteriet för tältens iståndsältande
efter de årliga vapenöfningarna,
completteringen af communions-saker, trophe'er,
medicinal-atiralj, modeller, ersättande
af förlorade persedlar, beklädnads-hjelp
för underofficerare m. fl., ersättning till
Lif-bataljon vid Södermanlands reg:te, samt
för Invalid-corpsen på Carlshamns castell 16,410: — —
Fästninga mes behof  6,900: — —
Förrådernes diverse behof . . . 5,02.7: 16.—
Byggnaders reparation  5oo: — —
Hyror af rustkammare och förrådsshus . 4,000: — —■
Transportkostnader
5,000: — —
~366,280: 37. 4.
Då dessa 366,280: 37. 4- subtraheras från utredningsafdelningens
andel i det föreslagna statsanslaget, 428,666:
32., återstå endast 62,385: 42- 8. till bestridande af kost
-
Den 7 Maj t. m.
363
naderna för cn dass bevär:s-skyldiges, af i5,5oo man, förseende
med beklädnad, remtyg, utredning och tross, samt för
indelta infanteriet med kapotter, remtyg, tross och utredning.
Enligt collegii åberopade förslags-budget, och hvad bär
ofvan blifvit visadt, utgör:
1:0 kostnaden för beklädnadens, remtygets, personella
utredningens och tross-persedlarnes anskaffning och underhäll,
jemte contant slitnings-ersättning till bevärts-skyldige
för begagnande af egna skjortor, strumpor och skor, för en
bevär:s-class af i5,5oo man, i 12 dagar, in- och utrycknings
dagarna
oberäknade  79,528: 5.
samt 2:0 anskaffning och underhållande af
kapotter, remtygs-, personel utredningsoch
trosspersedlar för gamla stammen,
jemte anskaffning af tält för gamla stammen
och bevär:s-manskapet 55,629: rg. 2.
tillsammans 135,158: i5, 7.
Sedan de ovillkorliga utgifterna för värfvade armefen,
fästningarnas behof m. in. utgått, återstår att användas för bevär:s-manskapet
och indelta infanteriet blott 62,385: 42* 8.
Då behofvet således utgör 135, r58: i5. 7.
men tillgångarna endast . 62,385: 42- 8.
uppstår en brist af 72,772: 20. 11.
eller, om oförutsedda extra utgifter, såsom större reparationer,
nybyggnader, completteringar m. m. d., skulle beräknas, en
summa, uppgående till ungefär enahanda belopp med hvad
som behöfves för bevär:s-manskapet, eller 79,500 rtdr.
Yid sålunda upplyst förhållande, torde med full visshet
kunna antagas, att det af Konungen för Krigs-collegii afdelningar
begärda årliga anslag af 765,000 rtdr, icke kan,
utan de betänkligaste äfventyr för försvarsverkets i denna del
vidmakthållande, och synnerligen förbevärts-manskapets beklädande
och utredande, vidkännas annan förminskning, än ofvan
angifna, såsom följd af tidens förkortande för nämnde manskaps
vapenöfning, antagna besparing 38,g48: 25. 3.
samt de för Carl Gustafs stads
gevärs-factori erforderliga, eliuru
enligt utlåt, på extrastatsreglertn
öfverflyttade . . 12,000: — —
5o,g48: 25. 3.
hvarföre ock ett årligt anslag af 714,o5i: 22. 9. är alldeles
oumbärligt för Krigs-collegii militär-afdelningar, att i rund
summa med 714,000 rtdr årligen utgå; samt får jag således
vördsammast uttrycka den öfvertygelsen, att de hittills å
riksstaten bestådda 696,000 rtdr årligen, i stället att förminskas,
måtte med 18,000 r:dr varda tillökta.
Sedan jag nu sökt bevisa det för Krigs-collegii afdelningar
projecterade anslagets otillräcklighet, torde det tillåtas
mig få yttra mina tankar? i afseende å andra utlåt;s föremål.
3G4
Den j Sia j e. m.
Utlåt, afslåp det af Konungen äskade anslaget för esercis-sqvadronerna.
,Det förefaller mig så mycket besynnerligare,
som uti samina utlåt., pag. 3, då det talas örn undsättning
af arme'ens numerär, säges, alt sådant synnerligast
kan äga rum, om exercis-sq vad roner ne kunde erhålla den
utbildning , att de vid ett inlrälfande krig vore alt anse
som depot för exercering och inöfning af det manskap och
hästar, som erfordrades, för att bibehålla cavalleriet vid behöflig
styrka.
Det gamla anslaget är endast afsedt för båda Skånska
och det Småländska indelta cavalleri-regttena; intet anslag
linnes för de öfriga 3:ne indelta cavalleri-corpserna, hvartill
minst erfordras den summa Konungen äskat, nemi 20,000 r:dr.
Den stora skilnad, som förefinnes uti fourage-priserna här
uppåt landet, emot de i Skåne och Småland gångbara, förorsakar
att, oaktadt uumerären för de 3:ne ifrågavar. corpserna
är vida..mindre, beloppet blifvit till hvad det är uppfördt.
Det H. Utsk. uppgifver sättet, hvarigenom en stam af
omkring 27,000 man landtti upper, förutom en försvarligt
öfvad, om också icke fullbildad, beväring till tredubbelt
antal, skulle uppkomma, hvilket skulle till fyllest betrygga
landets säkerhet; men, mine herrar! jag fäster eder uppmärksamhet
derå, alt Utsk. i denna tankeyttring beräknat
uppbådet af ungefär 80,000 hevär:s-skyIdige, då likväl vi,
oaktadt all omtanke och hushållning, blott äga beklädnad
för ungefär ?4>00° man.
Noga inseende det felaktiga af ett sådant förhållande,
har collegium, vid sista förslags-budgetens uppgörande, i
underd. hemställt, 0111 en nåd. proposts a flätande för ett
extra-anslag till ytterligare beklädnad och personel utredning,
reserv för en bevärts-class, äfvensom ett annat extraanslag,
för att förse bevär:s-skyIdiges så väl i bruk varande,
som i reserv upplagda beklädnader med tschacots oeh klädesbyxor,
hvaraf de befintliga munderingarna äro i saknad.
Då dessutom armeen, med undantag af ammunitionsvagnar,
är i saknad af erforderlig tross-utredning, liar jag
låtit uppgöra en aproximativ calcul å de för armeen behöfliga
tross-fordon, efter en ny uppgjord trossplan och
modeller; och uppgick kostnaden derför till något öfvei'200,000
r:dr, hvartill dock tross-passevolance-fonden, för det härvar,
, äger ett disponibelt capital af 108,000 rtdr; men II.
M. lärer icke funnit skäl derom göra nåd. framställning,
hvilket ytterligare tyckes bevisa, att H. M. blott äskat hvad
som oundvikligen erfordras.
Det ifrågavar. utlåt. Nto 44 framkastar äfven det projectet,
att om en sqvadron af Kronprinsens Husär-regtfe förlädes
till Norrland, skulle derigenom tillfälle beredas att
framdeles låta de 200 rotar återgå till fotfolk, som i Jemtland
blifvit använda för inrättandet af den 2:dra sqvadron af Jemtlands
Hästjägare-corps; och fortfar utlåt, i samma inom.,
Den 7 Maj c. m.
3G5
tilt i 15 rotar äfven skulle återgå till fotfolk för en annan
ännu ieke uppsatt sqvadron i Westerbotten.
Dervid får jag vördsammast upplysa, att jag fullkomligen
delar deh uttalade tanken, att det vore en vinst för Rikets
stridskrafter, om den i Jemtland de sednare åren uppsatta
rotehålls-sqvadronén Lief reducerad oell rotarne åter
tillsatte jägare; men, mine herrar! jag betviflar att provinsen
skulle kunna utgöra denna rotering; ty det är allmänt
kändt, att den är mycket högt roterad, nästan en rote för
hvart mantal. Hvad åter den ännu icke uppsatta sqvadronen
— icke i Westerbotten, som utlät, antyder, utan i Norrbotten
— angår, äV förhållandet sådant , att, jemlikt ett af
landshöfdingen i orten och mig d. 20 Aug. 1824 upprättadt,
och af R. M. den 6 Juni 1826 gilladt, contraet med rothållame
vid f. d. irsta majorens compagni af Westerbottens
Faltjägore-reg:te, samtlige rotehållare, 90 lill antalet, på
20 års lid, räknadt från år 1827, åtogo sig, att, i män af
uppkommande vacancer, vilja erlägga 7 t:r korn för hvarje
nummer, i ett för allt, mölespassevolance- och beklädnadsafgifterna
samt rotelönerna och bilegan inberäknade, och att
eid ett sednare den 7 Juli 1826 med rötehåflarne inom Calix
compagni och ÖfverCalix socken nppgjordt, och af Konungen
under den io Augusti 1826 gilladt, contraet, 20 rotar
af nämnda socken äfven ingått på enahanda villkor, på
20 år, räknadt från år 1827, för att af denria vacance-afgilt
bilda en fond för en vid Rikets norra gräns nödig ansedd
sqvadrons olgan isa tioil och bidrag till dess underhållande.
Jag kan derföre; för min del, icke annat an på det
kraftigaste afstyrka någon ändring härutinnan, eller denna
cassas användande till annat behof.
Dessutom bör jag vördsammast upplysa, att i den trakten,
der dessa ii5 rotar finnas, det blott talas Finska, och
alt Svenska språket icke ens förstås, så att der uppsatte soldater,
efter ifrågavar. contracts upphörande , vore af föga
eller ingen nytta, i saknad af befäl, som förstår Finska
språket.
Att nu slutligen återkomma till den Skånska sqvadrons
projeeterade marseh till Norrland, så framställer sig den
frågan , om med benämningen Norrland Utsk. förstår den
areal af 2000 qvadralmil, som .är belägen norr om Gefle.-  borgs län, i hvilket fall Rikets norra delimitalion ock derinom
är inbegripen; och kunde således sqvadronen marschera
dit behofvet af en cavalleritrupp ansetts af nöden påkallad
; men jag bör upplysa , att der finnes ingen fouragepersedel
utom hö och halm, och att marschen dit från Skåne
utgör nära 180 mil.
Anser Ulsk. deremot Norrland blott vara det egentliga
WesterNorrland , och kanske Jemtland , som förr med
detta landskap var under samma höfding förenadt , så torde
sqvadronens destination förmodligen blifva Hernösand eller
366
D«n 7 Maj c. m.
tratten deromkring; men jag bör erinra derom, att derifrån
är 70 å 80 mil till den trakt, Konungen ansett vara i hellof
af en cavalleritrupp; således skulle den i nödens stund
äga minst en månads marsch för att hinna gränsen.
Som Topographiska corpsen, genom Konungens beslut
af den igFebruari 18 i 1, blifvit alldeles skil jd från Ingenieurcorpsen,
och utgör en del af General-staben , och all gemenskap
med denna corps’s arbeten och redogörelser upphört i
Krigs-colhm; så föreslog jag hos K. M., att corpsens årliga
anslag förde topographiska arbetena skulle från fortificationsafdelningen
flyttas till Topographiska corpsens stat. Af det
nu under föredragning varande utlåt, synes, att H. Utsk. icke
gillat Konungens i delta afseende gjorda propos., fotad på
min af Hr General-adjutanten för armeen tillstyrkta framställning:
inen då Utsk. yttrat, att ifrågavar. arbeten kunna
jemföras med andra, som afse militära föremål, hvilka stå
under Krigs-collegii redovisning, och förhållandet ickeärsådant,
utan denna redovisning insändes directe till Kammarrätten
; så måste jag vidhålla och här yttra min öfvertygelse,
att dessa 12,000 r:dr, på sätt Konungens nåd. propos. innehåller,
böra öfverflyttas på Topographiska corpsens stat.
StatsUtsk. har äfven afstyrkt Konungens äskande af anslaget
för militäre embets-och tjensteinäns rese- och tractaments-kostnaders
iklädande af egenskap af förslagsanslag;
jag, för min del, nödgas yrka ändring härutinnan, helst de
föreslagna indragntrna å denna hufvudtitel icke äro afgjorda
och besparingarna således än mindre kunna påräknas; jag
får vördsammast upplysa derom, att denna utgift
år 1829 uppgick till . . . 14,383: 36. 3.
„ i83o 17,548: 44- 1'•
„ 183r i5,o65: 3o. 5.
„ i832  16,978: 8.11.
„ 1833  16,326: 20. 7.
„ i834  19,144: 9- 5.
,, 1835  24,326: 33. —
„ i836
i8,og3: 17. 7.
„ 1837 20,670: —11.
„ 1838  16,998: i3. —
S:ma 179,535: 23. —
hvilket gör i medeltal om året 1 y,g53: 26. 3., eller 11,286
r:dr 42 sk- 3 r. mer, än det årliga anslaget.
Det H. Utsk. har ock uti samma utlåt, föreslagit, att
kostnaderna för Lifgardets till häst stallars underhåll, skall
bestridas af de tillgångar, som äro ställda under Krigscollegii
disposition för underhållet af Kronans militär-byggnader;
men som jag icke känner till andra tillgångar , än
anslaget till nybyggnader och reparationer af fästningar och
land/försvaret tillhörande hus och byggnader3 och delta anslag,
38,ooo r:dr, ur alldeles upptaget af en mängd vigtiga
Den 7 Mej e. m.
307
föremål, mycket ökade de sednare åren, genom så väl nybyggnader
som reparationer i landsorterna; så inser jag ingen
möjlighet, att dermed underhålla ifrågavar. stallar, med
mindre anslaget ökas.
I afseende A hvad utlåt, i 17 mom. innehåller, ronde
något artilleris förläggande till Norrland, får jag vördsammast
tillkännagifva, att redan för 5 år sedan, uppå Konungens
befallning, jag, i min dävar. egenskap af General-befälbafvare,
i samråd med General-falttygmästaren, uppgjort ett
und. project örn ett halft 6ff:digt fotartilleri-batteris organiserande,
så väl i Norrbotten som i Jemtland, der, så väl
pjecerna och utredningen, som atiraljen, redan befinnes.
Vid det H. Utsk:s utlåtrs 21 punkt, örn Lifbevär:sregttet,
får jag nyttja Utskrs egen ordställning uti 16 punkten,
i afseende å Wermlands Fält jägare-reg:te, och just derföre
, att vi icke sakna tillgång på manskap — som H. Utsk.
ganska riktigt yttrar — men väl öfningstid och synnerligast
befäl och stam för fem classers beväns-skyldige, vördsammast
föreslå, alt regttet icke reduceras, utan såsom ganska
nyttigt bibehålies.
Visserligen kunde bevär:s-skyIdige från Stockholms stad
och län exerceras af befäl ur Lifgardes-regttena , samt Uplands
och Södermanlands reg:ten; men huru skola desse bevärtsskyldige,
vid ett infallande krig, få befäl ? ty då hafva de
sistnämnda 2tne reg:tena tillräckligt af länens egen beväring,
och med Lifgardes-regttena kan, emot gällande författning,
ingen bevärts-skyldig införlifvas. Jag instämmer alltså, i detta
afseende, uti Hr Tersmedens gjorda reservation.
I följd af dessa nu meddelade upplysningar vågar jag
vördsammast tillstyrka återremiss å utlåt. N:o 44» samt anhåller
, att dessa upplysningar få åtfölja remissen till H.
StatsUtskottet.
Hr Gedda, Gustaf Georg, anförde till prot. skriftligen
:
Om StatsUtsk. vid behandlingen af 3:dje hufvudliteln
inskränkt sig lill afslag å de tillökningar K. M. derå begärt,
bade man måhända i vissa fall, der behofvet blifvit utredt
och styrkt, deröfver kunnat uttrycka sin förundran ; men
man hade blott igenkänt en princip, som Utsk. tydligen
ådagalagt vara sin afsigt att följa, och som lemnat rum för
hvarje individs enskildta omdöme att begrunda, om den,
till ytterlighet tillämpad, länder lill nationens väl eller skada.
StatsUtsk. har nu till motstycken af K. M:s propostr
framställt organisations- och reductions-projecter, som varit
minst påkallade i afseende å en annee, som med stolthet
finner sig bero af den organisation, K. Mts öfverlägsna egenskaper
veta att bereda den, och som bort vara StatsUtsk. ,
likasom dess principaler och hela nationen , en borgen för
öfverensstämmelse med ändamålsenlighet och fördelarna för
363
Den 7 Maj e. m.
den nation, som åt sin Konung anförtrott försvaret a,f sitt
fädernesland och sin sjelfständighet.
Ora StatsUtsk. från annat än K. M:s propostr, eller från
RiksStms remitterade motioner, hemtat stöd för dessa projecter,
har det, enl. min tanke, öfverträdt gränserna forsin
grundlagsenliga bestämmelse; men skulle, hvad 3:dje luifvudtiteln
beträffar, äfven bestå hvad åtskilliga af StaIsUlsk:s ledamöter
rörtde den a:dra här uppgifvit, nemi., att enskilda
motioner voro källorna till Utsk:s sådana projecler, hvartill
K. M:s propos. ej gifvit anledn. , som likväl på d.en grund
kan betviflas, att nemi. Utsk. icke i sitt betänk, uppgifvit
motionärerna till alla af Utsk. framkastade indragnts- och
reductions-projecter; så beklagar jag , att Utskts sympati
för. dessa projecler företrädesvis ledt Utsk. ända derhän alt
förbise, hvilket Utsk. rätteligen bort bereda, sådana, som möjligen
kunde blifva R St:s önskningsmål, att, med loek maten
af tillgångar, sorn skola uppkomma af föreslagna indrngntr,
förgylla olämpligheten af framställningarna; att , med icke
allenast beräkning af dessa tillgångar, utan äfven förslag lill
deras användande , nästan undertrycka K. M:s propostr, på
samma gång, som Utsk. i vissa fall erkänt deras nytta och
de uppgifna behofven; att uppstalla systemer, utan att i tillämpningen
följa dem; att erkänna nöjaklighelen af utredningar
rörtde krigs-admiröstrationens särskilda delar,, under
ogillande af det genom dessa delar uppkommande hela ; att
oaktadt hvad af en plan för Rikets försvar bör tillhöra allmän
kännedom ligger öppet för hela nationen, påyrka en
sådan plans offentliggörande, som rpindre skulle gagna fäderneslandet
än dess hender. Utsk. har sjelft angifvit, sin oförmåga
att framställa en plan för Rikets försvar. Då sådant
utan tvifvel medgifves af dem, hvars ombudskap StatsTJtsk:s
ledamöter inom Riksförsamlingen innehafva, och hvilka, lika
litet som enskilde motionärer och våra grundlagar, åt Utsk.
lemna t ett sådant uppdrag; hade Utsk. gjort bättre alt icke
våga försöket, än att derigenom, och med förändrade organisationsplaner,
ingifva nationen tvifvel om värdet af hvad
nu i dessa afseende!) består.
Mer än sällan har jag upptagit R. o. Ad:s lid med några
yttranden eller anföranden; men denna tystlåtenhet måste
hafva en gräns: tviflet om egen oförmåga att kämpa mot
andra bättre insigter måste gifva rum för pligtkänslan att,
enl. min förmåga, bekämpa ensidigheten i de yttranden, som
borde vara tillkomna att leda och upplysa RiksSt:n vid deras
fattande beslut öfver de ämnen, hvars beredning ålegat
StatsUtsk., i afseende å statsreglerrn, för bestående ändamål,
men Ekon.- och BesvärsUtsk., i afseende å grunderna för
allmänna inrättningars nedrifvande eller omskapning, då projecterna
derom böra underställas K. M:s nåd. pröfning, innan
de kunna föranleda till något StatsUtskts bestyr dermed,
■ v" ' i af-' '
Deu 7 Maj e. m.
36g
i afseende å deras inverkan, vare sig å Statens inkomster
eller utgifter. Men icke ur det striden om våra grundlagars
tillämpning jag vill ånyo inleda, då frågan är att yttra sig
om StatsUtskts projecler rör:de 3:dje hufvudtiteln, enär dessa
vunnit inträde a öfverläggningsbanan. För min enskilda räkning
vill jag dock till pro t. förvara orubbligheten af min
åsigt, alt nemi. de förslag, som StatsUlsk. ej hemtat, hvarken
från K. M:s propos:r, eller af från RiksStrn remitterade
motioner, enl. nu gällande grundlagar, aldrig bort blifva öfverläggningsumnen
för Representationen, och att det varit
Utsk:s pligt att uppgifva motionärerna, då ej öfligt är, att
TJlsktn i allmänhet, jemte sina utlåttn, till RiksSt:n öfverlemna
sjelfva motionerna, till offentligt bedömmatide af deras
innehåll och Utsktns sätt att dem uppfatta.
I afseende å det vigtigaste af reductions-projecterna,
nemi. en del af indelta armeens indragning, hvars motivering
utgör en del af ingressen till Utsk:s betänk., och den
hufvudsakligaste inkomstkälla, yttrar jag, utan impuls hvarken
af något parti, eller någon individ, mina enskilda
tankar, då jag anser den!, i de fall, då en öfvervägande
fara ännu ej behöfver taga i anspråk nationens frihetssinne
och fosterlandskänsla, vara en grundpelare för försvaret
af den fädernejord, hvarur den uppstår, såsom en afundsvärd
institution för alla nationer, hvilka vilja se försvaret
framkalladt utan inverkan å folkets skattebördor, enär
jorden, men icke personen, drager indelnrs-verkets besvär och
tunga. Denna försvarets grundpelare vill Utsk. försvaga,
vill derpå bygga tillgångar, hvars disposition, pä sätt föreslaget
blifvit, måhända innebär en orättvisa genom jemförelsen
af den tunga, som vidlåder jorden for den effectiva
soldatens bekostande, emot de billiga villkor, som calculen
erbjuder för friköpandet af indelnts-vcrkets besvär , hvilka
dock utgöra villkoren för denna jords besittning.
Uppriktigt beklagar jag, att initiativet å denna bana är
laget, (öranledt af landels knappa tillgångar, då det nu bevisar
sig, att banan, en gång beträdd, stegrar anspråket å
fortskridandet; men att detta fortskridande, med afseende
å statsverkets ställning, nu påkallas af nödvändigheten, att
det länder till nationens båtnad och till nedsättning af folkets
skattebördor, tror jag ej. För min del hoppas jag gränsen
för detta fortskridande vore satt, och önskade en återgång,
då det kunde ske utan folkets ökade skattebidrag.
Conscriptions-systemet bör, enl. min tanke, för att uppväga
det försvar, som indelnts-verket framkallat, undergå förändringar,
så väl till sina grunder, som till den öfning och
utbildning de conscriptionsskyldige böra bibringas, för att i
livad stund som helst utgöra grunden för Rikets försvar.
Den nu antagna åldern för bevärts-pligtens fullgörande
står ej i nog harmoni med de conscriberades då ännu ej tillräckligt
utvecklade fysiska krafter, och ledningen rnotarbc
6
H. 47
Den 9 Maj e. m.
tar den anda, som inom nationen bör fortplanta begreppet
att fosterjordens försvar är dess söners första och yppersta
pligt, och villkoret för åtnjutandet af den trygghet, den trefnad
och de förmånerr som ett väl ordnadt samhälle nied sådan
national-anda har att erbjuda. Den råa kraftens tid
är förbi, och Sverige skall ej ur sitt sköte kunna framkalla
massor af härar att möta de fiendtliga, som folkrikare
länder kunna uppstalla. På utbildningen för sitt yrke, hvartill
vidt utsträckta öfningar erfordras, skail Svenska
krigaren stödja den fosterlandskänsla, hvarmed han skall
möta mäktiga fiender, om andra förhållanden än de närvar,
inträffa. Dessa v i d t u t s t r ä c k ta ö f n i n ga r fordra ymniga
tillgångar, som genom folkets skatter skola bildas. Fyllda
förråder, eiler cassör för deras fyllande äro ett oundgängligt
villkor för antagandet af bevärls-pligten under nuvar.
förhållanden, såsom sjelfva grunden för försvaret, det
må sitta Statsråd eller Ministrar vid den Styrandes sida; och
då det är en stor skilnad emellan danandet till de egenskaper,
som fordras för att kunna deltaga i ett militäriskt ordnadt
försvar , och den utbildning, som lern nar trygghet i
och för dess utöfning; så anser jag det nu gällande conscriplions-systemet
såsom en nödvändig tillökning i försvaret
att anlitas, i den mån behofvet klafver att för fäderneslandets
sjelfständighet affordra folket skattebidrag. Ej heller
må man förglömma, att den jord, hvarmed indelnts-verket
— utan folkets directa skatter — är införlifvadt, i fredens
lugn använder indelta soldatens krafter, hvilka ej heller förgäfves
påkallas, då fråga är att på ett eller annat sätt i
större eller mindre företag bereda fäderneslandets gagn.
Pitt conscriptions-systeme, som ej erbjuder tillräcklig
garanti för kostnaderna, tillhör icke mina åsigter; och
dessa torde rättfärdigas genom de sorgliga minnen, som från
vår sednaste statshvälfning framtränga genom de ljusare färgerna,
hvarmed taflan af militärväsendets organisation och
försvarsverkets ordnande blifvit belagd, sedan i4 §:n Reg.-  F:n nedlade befälet öfver krigsmakten i de händer, sorn ännu
innehafva det.
Under de angifna förhållandena finner jag ännu för tidigt
att sätta conscriptions-systemet till motvigt af de fördelar,
som indelta arméen, i afseende å försvaret, erbjuder,
och att hvarje indragning af den sednare icke minskar folkets
skatter, men väl styrkan af försvaret.
Utan tvifvel ökar det laga försvar , som nu äfven är
den laglydige medborgaren ålagdt, lättnaden för den värfvade
armeens complettering, men då man bör hoppas, att
närvar, förhållanden i sådant fall må upphöra, emotser jag
äfven derigenom kostnadernas betydliga förökande i och för
den värfvade delen af armeen, och hvilket, efter min åsigt,
förespeglar nödvändigheten alt ej göra indragningar af den
indelta.
De ll 7 Maj c. :.-i.
37l
Hvad cavallcriets minskning betril ilai', så lior jag ruride
det indelta, alt i allmänhet de ruslandcs sannskyldiga båtnad
ej berndes genom vacanee-afgilter, oell hoppas, att K.
M., så godt som någon af oss, skall veta alt bestämma den
nödvändiga proportionen af nurnerären, de olika vapnen emellan,
och tillåter 111ig den anmiiikn., att , oni Representationen
tilltror sig sjelf att utöfva en Krigsministers kall, genom
för vidsträckta organisationsplaner, den collision, hvarvid de
möjligen kunna råka med dem, som böra utgå från den
Krigsminister, sorn har sitt säte inom Styrelsen, ej kan lända
till fäderneslandets gagn.
Jag har äran begära återremiss på betänkandet.
Gr. Ridderstolpe, Carl, uppläste ett så lydande anförande
:
Då jag nu uppträder på bänken , inser H. Ståndet visserligen,
att jag af oeftergiflig pligtkänsla dertill föranledes,
och all ursägt är säkert öfverflödig för utöfvande af en rättighet,
den jag, med ett enda undantag i dylikt fall, hittills
ieke begagnat, men nu ej kan eftergifva, då fråga är om indragning
af ieke mindre än ett helt reg:te af dem, som tillböra
min fördelning. Densammas läge är sannerligen så vidsträckt
och derigenom tiden, som till vapenöfningars inspection,
mönstringar o. s. v. kan användas, deremot så otillräcklig,
att jag icke behöfver beklaga mig öfver minskade
nuancer derunder; men blefve de ännu flera, skulle jag dock
hellre, efter förmåga, söka medhinna dem, än jag skall medgifva
den orimliga afsöndringen från fördelningen af det vapen,
som just för detta distriet och orten , der det är förlagdt,
är det lämpligaste samt för vår krigstheater i allmänhet
af yttersta vigt. Uti hvilken aimee i verlden skulle väl
den lanke kunna uppstå,— inför hvilken militärisk opinion
rättfärdigas den ostracism , hvarmed nu hotas en , åtminstone
för uppfyllda krigsmannapligter alltid berömd och , såvida
man får fordra någon billighet och afseende på sednare årens
vidtagna åtgärder med de bestämda landshöfdingens tillståndsbref
för permitterades vistelseorter o. s. v., icke med skäl
klandrad trupp af 600 man — 6 compagnier , mine herrar !
— hvarföre, enl. H. StatsUtskis eget utlåt., "kostnaden ej
"är betydlig?” Nej, mine herrar! den uppgår, enl. samma
Utskts uppgift, årligen — utom sin icke dyra beklädnad —
endast till 24,974 i”dr 16 sk. Hittills har jag ansett mindre
tänkbart att, till förknappning af ett så ringa belopp,
något indragnls infall skulle afhöras, än alt man tänkte sig
utväg lill förlängande af den korta öfningstid, hvaraf Utsk.
heintar ett — ja, sitt enda skäl; ty det emot införlifvandet
med bevärm, hvarutur just jägarne till större delen anvärfvas,
är grundfalskt, till bannlysande utur en aimee, der
de ovedersägligen förtjena bibehålla sitt rum. Jag vädjar
derom till här närvar, vapenbröder, och ser med glädje ibland
Don 7 Maj e. ra.
oss dem, som, fordom stridande i regitets leder, nu lika säkert
dela åsigter med mig, som dessa, efter den kännedom
jag derom inhemtat, äfven ådagaläggas af aktningsvärda ledamöter
i tvänne andra Stånd. Ofvanantydda skäl emot
regitets tilIvarö är för öfrigt just ett, som tvertom talar för
dess bibehållande; ty som , enl. Utskls betänkis ordalydelse,
arme'ens korta öfningstid ”för så väl stam som beväring,
” icke kan läggas regitet till last, måste sättet, hvarpå
denna ringa tid användes, tvertom rättvisa befälets skicklighet
och nit, samt truppens aldrig felande goda vilja att aftjena
de 10 rldr, som är jägarens enda ärliga inkomst, emot
skyldigheten att, på egen kost, infinna och äfven bekosta
sig å det årliga >4 dagars mötet.
Man skulle i ett annat land icke sätta tro till det hittills
icke annorstädes lösta problemet, att ett regite kan existera,
så organiseradt som detta, och fcfr så billigt pris, samt
alt under de sednare r4 åren icke flera än 6 personer —
hvaribland i underofficerare för någon tids uteblifvande —
blifvit ställde under tilltal vid krigsrätt. Måhända har någon
irring i detta fall åstadkommit, att det anses mindre
tjenligt att införlifva bevärln med regitet , ehuru officiella
handlingar ådagalägga, att för oärlighet dömde personer
genast ur rullorna blifvit afförde.
Befälet vid detta regite, deraf till och med yngsta capitainen
förtjenat medalj jemte annat hederstecken för sista
fälttåget i Tyskland och Norrige, samt chefen är fördelaktigt
känd, sedan den ärorika Finska striden , har ovedersägligen
rättighet att icke taxeras för oöfvadt, och jag fruktar,
att för sent skall en dyrköpt ånger följa på fullföljande
af de mått och steg, jag nu söker förekomma; ty
långt ifrån, att indragnln , sorn Utsk. föregifver , ”på nytti”gare
sätt korinne armeen till godo,’’ skulle dess tjenstbarhet
derigenom förminskas. Huru mycket man än reglementerar
om jägare-divisionerna vid infanteriet, huru mycket
detta än må öfvas i spridd ordning, måste ett egentligen såsom
jägare med intelligens datradt helt regite alltid saknas,
om det ifrågavar. k o remne att upphöra. Jag kan derföre, med
aktning som medborgare, med tacksamhet såsom flerfalldigt
skattdragande, för Utskls hushållsanda och omtanke att äfven
minska mina utgifter, dock icke småaktigt eftersträfva ,
att sådana anslag, som böra qvarstå, såsom oundgängliga för
det helas bibehållande, i någor måtto förminskas ; och jag
lugnas af den — jag förmodar icke förmätna — öfvertygelse,
att den erfarna hand, som, enl. i4 §m Reg.Fin ,
allena sköter om krigsmakten till lands och sjös, samt, så
vidt jag kan fatta 62 §ln Reg.Fln och 3o §;n Riksd.Ordn.,
endast är skyldig att låta använda 3idje och 4:dje hufvudfitlarnes
anslag för armeens och flottans beliofver , men icke
alt emottaga föreskrifter t. ex. ens om värfvade armeens
fördelning iiti artilleri, cavallen, infanteri och jägare, aldrig
Den 7 Maj e. ra.
373
skall tillåta den nu ifrågavarandes afskiljande från detta sednare
vapen. Jag tror i öfrigt, raine herrar! alt den ömsesidigt
raedgifna obetydliga kostnadens sparpenning
skall länge blifva ännu obetydligare; ty då, efter sjelfva
Utskts förslag, manskapet icke bör och i allt fall icke kan,
förrän efter uttjcnl capitulation , afskedas, skall för 100 rekryter,
sora detta år, liksom vanligen de föregrde, tillkomma
eller recapitulera, 6 år erfordras, hvarunder deras förmåner
måste dera förunnas, liksom, intill skeende successiv
afgång, åt de öfrige circa 5oo man, hvarförutan summan,
när den i en framtid komme atf i circulationen brista, icke
heller torde blifva utan inverkan på det län, derifrån-, med
undantag af 3o man från Dahlslands- och Nerikes-gränserna,
alla nuvar. jägare äro hemtade och emellan vapenöfningarna
lör — med beräkning af sin jägaresold — nedsalta dränglöner
gagna sina arbetsbehöfvande husbönder, hvaremot desse
samme efter reductionen torde med hustrur och barn nödgas
betlande kringstryka i provinsen.
Ju mera jag analyserar ställningar och förhållanden, ju
mera öfvertygas jag, att om man, i stället för snörp-systemet,
ville påtänka att med det utomordentliga anslaget af några
hundrade r:dr bereda detta regtte någon öfverensstämmelse
med bevärts-manskapets samlings- och marscherings-sätt till och
från mötena, samt lika underhåll derunder, emot indraga, af de
s. k. inqvarterts-penningarna, 2 r:dr 24 sk. perman, hvilket
jag föreslagit; så skulle de ofullkomligheter försvinna, som
ännu måhända vidlåda regttet, oaktadt befälets bemödanden.
Hvad det sistnämnda beträffar, torde kostnadens historia
vid sednaste indragna värfvade regite, som likväl skedde
på möjligen hushullsaktigaste sätt, vara alltför väl känd, för
att här behöfva upprepas; men emedlertid mäste väl delta
befäl åtnjuta rättvisa och gällande lag , samt således bibehållas
under lifstiden vid sina löneförmåner, hvarföre jag måste
göra anmärkn. emot de principer för denna rcduction,
som StatsUtsk. vill göra gällande, men som, efter mitt sätt att
se, äro ganska obilliga. Vid regttct finnes ingen mer än öfversten,
som t jent öfver 3o år, men deremot har hans 42:a
tjenstår nu ingått; och han skulle således få åtnjuta uti hel
lön 866 r:dr 32 sk. btco, då han nu afdankas, sedan hans pension
afdrages, som är en besparing,hvilken han sjelf, ickeStatens
frikostighet, gjort honom. Sedermera hafva 12 t jent öfver
25 år, hvilka f:delar, och 46, sorn tjent under 25 år,
dem endast hälften af lönen, tillerkännes.
Om compagni-ehefs passevolance-förmåner omnämnes
intet i e rs ä11 n i n gs- v ä g, blott medgifves, alt rubbning
icke genast kan verkställas uti med dem afslutade passevolance-contracter.
Dessa innehålla likväl, alt, vid passeyo-r
lancens upphörande, lämplig ersättning skall tillfalla compagni-cheferne,
hvilkas löneförmåner äro i passcvolancen så
bestämdt påräknade, att de årligen derföre betala beviilnts
-
3?4
Den 7 Maj e. m.
proc., såsom för löner på slat. Då det är en bevislig sak,
att dessa, för hvarje grad vid detta reg:te, äro betydligt
mindre än i den öfriga armeen, så blir ersättningen för
denna personals framtida förhoppningar, utståndua mödor,
förnött helsa och krafter, så ringa, synnerligast för dem,
som skulle få åtnjuta blott -ftdels eller ^ lön, att jag icke
kan prisa StatsUtskts ädelmod emot dessa, som för sig och
sina familjer endast få tiggai estafven till souvenir eller belöning
för mångåriga tjenster emot deras och Utsk:s gemensamma
fädernesland, helst då Utsk. vill ockra till förmån
för statsverket, med afdrag af pensioner, hvilka individerne
sjelfve, med försakelse af egna knappa tillgångar, beredt sig
i den dem, icke Staten tillhörande sparbank, som kallas arméens
pensions-cassa. Icke heller har i betraktande tagits,
att de yngre och ännu tjeostbare personer, som icke ämna
taga afsked, utan vinna placering på andra reg:ten, der de
oskyldigt skola, minst sagdt, göra förtret och skörda obehag,
genom denna reduction tvingas ur planen för sin locala tarfliga
bergning, och belastas med ökade depenser genom ny
uniforms-equipering samt flyttning och förändrad vistelseort.
Mig tyckes derföre, att desse, såsom en remboursement för
dylika ofrivilligt iråkade påbjudna kostnader, åtminstone böra
i några år få uppbära innehafvande lön, om äfven de inträda
på stat vid annat reg:te, der de möta kostsammare
tjenstgöring och mindre utsigt till framtida bergning. — Statens
pligt är, om den oförskyldt risar sitt barn, att äfven
lisa det — d. v. s. bereda sin vinning af reductionen, så
att den icke sker blott på bekostnad af individen, som hvarken
med förtjenster kunnat motverka eller med oduglighet
beredt sin olycka.
Denna medfart får ännu en annan personal af min fördelning
förvänta, nemi. staben och dépot-befälet af Lifregtts
Husarer, emot hvars indragning, liksom Jägare-regttets, jag
protesterar, såsom ett våld, som icke ens kan få den ursägt,
att vara fotadt på geographisk kännedom, då väl ingen kan
tänka sig rimlighet uti, att — numera icke under och af
samma förhållanden, som fordom möjligt och föranledt —
förena under ett befäl 2 corpser, som förlagda, den ena uti
Gefle, Upsala och Stockholms län, och den andra, från ett
hörn af Nyköpings genom Örebro län nedan om Mariestad,
afskäras i sina comunicationer utaf den mellanliggande i
Nyköpings läns öfriga del och Westmanland roterade Lifreg:
ts Grenadier-corps. Alt Utsk. sjelft varseblifvit besynnerligheten
af detta förslag, framlyser visserligen uti den
not, der grenadierernes framtida uppsittning framkastas till
botemedel; men detta recept hoppas jag afklippes, likasom
bela sammanslåendet, då sunda förnuftet motsätter sig den
irrationella metoden att låta ömsom upp- och afsitta i nuvar.
skick brukbara trupper, h. e. från infanteri lill cavallen
och tverlom ad libitum förändra corpser. Detta är
D e 11 7 M a j e. ra.
3^5
rätta sättet att för alltid bibehålla dem uti rekryt-tillstånd
och det usla militäriska skick, som StatsUtskts endast financiella
åsigter skola för hela armeen göra ohjelpligt, om detta
betänk, icke ogillas efter den återremiss, hvarom jag vördsamt
anhåller, med dessa anmärknlrs bifogande.
Jag anhåller till slut få lill Utsk. aflägga min varma
tacksägelse för medgifven nödvändighet af utsträckt, isynnerhet
bevärlns, vapenöfning, men stannar dervid, för att
icke missbruka Ståndets tålamod, till dess att vid statsreglerms
slutliga uppgörande utrönes, om förbättringen icke kan
grundas på annat än sådana indragningar, utöfver de, endast
vid indelta armeen, redan verkställda, som jag måste
afstyrka, neli i stället lillvagabringas genom riktigt användande
af kända besparingar. Jag tror, att med dem kunna
exercis-sqvadroner och compagnie!.- åstadkommas, som
blifva nödvändiga som depot, för att bibehålla armeen vid
behöflig öfning och styrka, såsom Utsk. äfvenledes, i afseende
på de förra, behagat inse — med dem icke mindre
bevärms, än den öfriga armeens vapenöfning utvidgas, med
ledning af ännu icke föredragna betänk. N:o 52, ang:de
mötes-passevolance-afgif ten.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det nu förevar, betänk, innehåller
tvänne lika vigtiga, som till behandlingssättet skiljaktiga
delar; den ena, reglcrm af tredje hufvudtiteln, den
andra, organisationen af försvarsverket till lands. Flere talare
hafva redan vidrört det rent formella af frågan. Jag
har äfven i ett föregående plenum haft tillfälle att utveckla
mina åsigter rörtde StatsUtsk:s sätt att betrakta sitt åliggande
och sin pligt att uppfatta frågorna ur deras ekonomiska
synpunkt. Slutligen äro flera reservationer i afseende
på det hela vidfogade, som gifva stöd åt den åsigt, jag
bekänner mig till. Under åberopande af så väl hvad jag i
ett föregående plenum framställt, sorn hvad dessa reservationer
innehålla, och det som de flete talare yttrat, hvilka
ingått i frågans formella behandling, får jag likväl fortgå
ur samma synpunkt för att komma till ett resultat, som af
ingen utaf dem hittills blifvit yrkadt eller betänkt, nemi. att
StatsUtsk., då frågan, som jag förmodar, blifver återremitterad,
mätte dela den i tvänne delar. Den ena delen, den ekonomiska
afdelningen, den andra, den som endast angår regler:n
af titeln. På detta sätt kunna vi komma att behandla
båda dessa ämnen, på sätt som vederbör. Skulle äfven
Utsk. icke vilja biträda denna opinion, tror jag likväl, att
det blir nödigt för Ståndens Talmän att så behandla detta
ämne, när Utsk:s betänk, andra gången kommer tillbaka
till RiksStms behandling; ty jag skulle svårligen föreställa
mig, att någon kan vederlägga de skäl, sorn jag anfört fölen
sådan delning af frågan till. sin form. ,StatsUtsk:s rätta
åliggande att behandla ämnet är klart bestämdt i deglund
-
3?G
Den 7 Maj e. m.
lags-§§, som redan äro åberopade i ett förflutet plenum;
men jag kan ej deraf härleda någon rättighet eller skyldighet
för Utsk. att uteslutande handlägga organisationsfrågor.
Grundlagarna hafva i 34 §tn Riksd.Ordn., jemförd
med 89 §:n Reg.Ftn, bestämt huru dessa frågor skola behandlas,
nemi. af Ekon.Utskottet. StatsUlsk. har haft ganska
gilltiga anledntr alt upptaga ämnet; ty de motioner, på
hvilka StatsUlsk. grundat sin åjtgärd och hvilka det behandlat,
hafva blifvit af Stånden remitterade till StatsUtskts
handläggning; men om äfven StatsUtsk. skulle anse sig ensamt
kunna behandla detta ämne och således komma fram
till Stånden med ett utlåt., som innehölle en nild. hemställan
till Konungen rörtde armöens organisation, skulle dermed
vid föredragningen möta den svårighet, som förefinnes
i 34 §tn Riksd.Ordn. Här, i afseende på sådana frågor, sorn
äro väckta inom Stånden och hvilkas behandling ej tillkommer
något Utsk., — och jag vill för ett ögonblick föreställa
mig, att detta ärende icke hörde till något Utsk. — stadgar
grundlagen i 2tdra mora. följande: ”Vilja R St. hellre, än
”att tillsätta flera Utsk., remittera sådana mai, som till visst
”Utsk. icke höra,’' (jag förutsätter nu alt detta vore ett sådant
mål, som ej tillhörde något visst Utsk., hvilket jag likväl
anser det göra), ”antingen till Besvärs- och Ekon.Utsk.,
”eller till något af de öfriga förut tillsatta Utsktn, vare sam”ma
Utsk. pligligt, att med dess utlåt., i enlighet med er”hållen
remiss, inkomma, och bcstämme sjelfva ämnets be”skatfenhet
efter grundlagen, men icke den hvarje särskildt
”Utsk. i allmänhet uppdragna befattning, huruledes ett mål,
”i enlighet med R. Sits deröfver tillhöriga beslutanderätt,
”bör afgöras.” Således har grundiagsstiftaren redan förutsatt,
att mål skulle komma alt behandlas på ett sådant sätt
af Utsk., och äfven förutsatt, att en sådan remiss ej skulle
vid afgörandet gifva Ständerna annan rätt än den, som finnes
i grundlagen stadgad. Nu har denna del af ämnet den
rätta naturen af ett önskningsmäl, och om också Utsk. ej
skulle så behandla det, lär det ej annorlunda kunna behandlas
af Ståndens Talmän, när det till slutligt afgörande förekommer.
Är då ej detta ett skäl för StatsUtsk. att dela
sönder ämnet i två delar, hvarutaf den ena rörer reglertn
af tredje hufvudtiteln, och den andra den vigtiga fråga, som
•här med så mycken sakkännedom blifvit afhandlad? Jag
anhåller, att denna anmärkn. måtte få åtfölja till StatsUtskottet.
Gr. Mörner, Joli. Aug.t Före mig hafva redan många
af Svenska anneens utmärktaste vetaraner i denna sak
talat; för dem nedlägger jag min hyllning. Om jag, yngre
och mera oerfaren, vågar uppträda i ett både mångsidigt och
omfattande ämne; så drifves jag härtill af tvänne bevekelse
grun
-
Den 7 Maj e. m.
grunder, dels emedan det rörer det yrke jag valt, dels ock
emedan grofva misstag lätt upptäckas äfven af den ovane.
Allt sedan den allmänna conseriptions-skyIdigheten infördes
uti Sverige genom riksd beslutet i Örebro af år
1812, hafva icke några så genomgripande förändringar uti
organisationen af Sveriges landlförsvar varit ifrågasatta, som
de, hvilka åsyftas genom detta iS/jo års StatsUtskts utlåt,
öfver 3:dje hufvudtitcln. Alt det åldriga, lill sin ide'e lofvärda
indeln:s-verket, med sina i flera afseenden intrasslade
oell omililäriska former, och ännu mer vårt ofullständiga
bevärts-systeme, behöfver förbättras, medgifver jag gerna.
StatsUtskts ifrågavar. utlåt, innehåller säkerligen mycket,
som i princip är riktigt, och som man måste gilla; men der
finnes äfven, isynnerhet vid tillämpningen, åtskilligt, som
jag anser oriktigt och nödgas bestrida. Det vidrörer bland
annat en punkt af högsta vigt vid utvecklingen af ett allmänt
försvars-systeme — förhållandet emellan stamtrupp oell
beväring. SlatsUtsk. antager, ”alt, 0111 bevärms vapenöfnin •
”gar kunna komma att utsträckas till 21 dygn, på sätt K.
”M. föreslagit, infanteriets styrka, det värfvade derunder inbegripet,
då må kunna minskas till 20,000 man effective,
’’och med afräkning af alla vacancer” etc. Det måste vara
en prsesumerad större duglighet hos bevärm, till följd af g
dagars längre öfningstid, som motiverat den tillstyrkta reduceringen
af stående hären. Må det då tillåtas mig att, under
antagande af 21 dagars öfningstid, granska det skick,
hvari vår Svenska beväring torde komma att befinna sig.
Härvid skall jag isynnerhet fästa mig vid arne omständigheter
:
1:0 Beväringens öfning, 2:0 dess organisation.
Att 21 dygns öfning bör gifva be värm större färdighet,
än den förra 12 dagar långa öfningstiden, är väl obestridligt;
men örn man äfven skulle antaga det, som de facto är
omöjligt, att nemi. skickligheten växte i samma proportion,
som öfningstidens längd, så påstår jag likväl, att denna tid
är i alla fall så otillräcklig, att en krigsduglig trupp icke
derigenom kan anses danad. Till stöd härför må det tillåtas
mig anföra, huru i några andra länder conscriptionsöfningarna
blifvit beräknade. I Preussen räcker vapenpligten
12 år, och den conscriberade är under denna lid uti
circa 1320 dygn tjenstgörande; en öfningstid nära 63 gånger
så lång, som de här projecterade 21 dagarna. Sannt är likvisst,
att i Preussen icke finnes något , som motsvarar vår
stående här; det conscriberade manskapet är der allt. I
Frankrike räcker vapenpligten 8 år, hvaraf de 4 första i
oafbruten tjenst. I Bäijern, 6 år med 4 månaders årlig
tjenstgöring.
För öfrigt vädjar jag till de herrar inom detta Stånd,
som sjelfve lagt hand vid rekryters daning, att afgöra, hu
6
H. 4B
D-cn 7 Maj e. in.
ruvida g dygns längre öfningstid med personer, som hvarken
förut ej heller efteråt egna tid eller uppmärksamhet åt
vapnens yrke, må kunna gifva dem en sådan, under hela
den femåriga conscriptions-tiden permanent och öfvervägande
duglighet. Mig synes detta gränsa lill det otroliga.
Jag har äfven nämnt be vä rins organisation. Mig vetefligt,
finnas härom inga tillräckliga oell bestämda stadganden.
Val finnes ett reg:te, Lif-bevär:n, organiseradl, men
det saknar stamtrupp, en, efter mitt förmenande, ej ringa
laiist. Jag frågar: skall bevärm utgöra särskilda bataljoner
inom hvarje reg:te, eller skall den utgöra särskildta compagnie!'
inom hvarje bataljon, eller skall, till mera likformighets
vinnande, beväring och stamliupp sammangjutas
inom conipagnierna ? Hvarifrån och huru skall tillräckligt
befäl tagas? Hvilka förändringar skola genom bevärms tillkomst
orsakas i den stående hären? Dessa frågor utgöra
blott en ringa del af dem, som härvid borde komma i betraktande.
Några dagars längre öfningstid ändrar icke dessa
sakförhållanden, och på en organisation så chaotisk, så ofullständig,
kan nian icke grunda någon beräkning;ty ingen organisation
har fasthet i samma ögonblick den skapas; och på fastheten
beror här allt. Otvifvelaktig! väntar Svenska krigsverket
en skapande hand, och en, som är mäktig att dana ett compact
'helt men icke ett lappverk.
' Ifrågävar. utlåt, innehåller äfven: att
"Uisk. har ansett Sveriges försvars-systeme böra utgöra
"eli fullbildadt helt” etc. och vidare:
”alt derföre ea annee, inrättad efter landets tillgångar,
”mäste finnas, ibland hvars hufvudegenskaper bör vara, alt
”den är disponibel” etc.
Dessa båda fordringar å ’’elt fullbildadt helt” och ”en
”disponibel annee” synas mig någorlunda uppfyllas af den
värfvade oell indelta slående hären, och till en viss grad
äfven af l,ifbevär:s-reg:tet. Så mycket mera inconseqvent
synes det mig derföre, att Utsk., efter dylika premisser, föreslår
reduceringar uti just dessa trupper.
Utsk. önskar, alt ”en mindre del af indelta infanteriet
”ställdes på vaeänce-afgift; och är det Utsk:s tanke, att den
”indragning, sorn på sistnämnda sätt kunde äga runi, måtte
”komma de rustande och roterade sålunda lill godo, att
”statsverket, till hvilket vacance-afgiften borde ingå, åtnge
”sig en motsvar. andel i det beklädnads- eller utredn:s”besvär,
som åligger samtlige rust- och i oter:s-skyldige öf”ver
hela Riket.” 4
Granskar man nu det resultat, som, till följe af ett
dylikt vacance-afgiftens användande, skulle uppstå, så finner
man:
1:0 stats-utgifterna blifva ökade med den summa som
erfordras för bevärlns längre vapenöfning;
2:0 vacance-afgiften bortskänkes åt enskilda personer;
Den 7 Maj e. ra.
3;o
3:o Sverige har, i händelse af krig, minskal sin försyapsstyrka
med 2,800 man kärntrupper.
Att Sverige icke bör minska sin stamtrupp, tror jag,
emedan den, relativt lill bevärtn, icke är lör stor. Under
Franska revolutionskriget ansågs |:del gammal stam åtminstone
nödvändig emot |:delar conscriberade. Uti Sverige
är bevärm 3 lill 4 gånger större, än den stående hären.
För öfrigt skulle väl ingen annan Europeisk stat afstå 2,800
man god stamtrupp, blott för att vinna 98,000 r:dr, ännu
mindre för att sedan bortskänka denna summa. Vacanceafgilten
är beräknad till 55 r:dr; härvid må jag blott .anmärka,
att detta utgör knappa .-fidela!’ af kustnaden för. en
correctionist å Stockholms södra correct.inrätlning; och för
detta pris skulle Staten beröfvas en pålitlig oclr. duglig
soldat.
Jag anser derför Utskls förslag i dessa delar såsom förderfligt
för Svenska armeens tjenstbarhet, orättvist mot Kronan,
hvarä åldriga rättigheter skulle tillintetgöras, mot en
ringa penning, och betungande för nationen, sorn kommer
all drabbas af ett nytt statsanslag, i stället för den skattebörda,
man behagat aflyfta från en särskild dass medborgare.
Till det förut anförda, får jag lägga en anmärka., till
följe af den allmänna jndragnls-princip, sorn i detta utlåt,
gjort sig gällande. Inom Svenska arme'en är lönen knapp
och befordran långsam ; dessa förhållanden blifva genom
StalsUtskls här föreslagna åtgärder ytterligare försämrade.
Fordringarna åter på ijensteskicklighet och kunskaper
stegras alltjemnl. Svenska armeens befäl har i möjligaste
måtto sökt motsvara dessa fordringar: otn, nu detta befäl
ser sina bemödanden så belönade, sina billiga förhoppningar
örn befordran sålunda tillbakasätta; då är detta alt hardt
förorätta dem, ehuru jag vet, att i deras Svenska bröst,, äfven
i försakelsens stund, blott en känsla skaij, göra sig gällande,
den som bjuder ”allt för fäderneslandet.” Af anförda
skäl, får jag yrka återremiss och ändring af detta utlåtande.
Hr von Rosen, Georg: blott några ord; jag skall
vara kort. Min öfvertygelse och min känsla uppmana mig
att säga hvad jag ämnar yttra. Jag deltager fullkomligen
i den reservation inom Utsk., som säger, att StatsUtsk. gått
öfver den gräns, som tillhör detta Utskott. Det har framkastat
önskningar i ett allmänt mål. Jag hänvisar till den
§ i grundlagen, som uppgifver hvilka Utsk., som skola upptaga
sådana frågor. Men då Utsk. gått öfver denna gräns
och råkat in på önskningsmål och organisationsfrågor, må
det tillåtas äfven mig att här göra några anmärknlr; jag
skall ej ingå i detaljer, jag vill blott inlåta mig i några reUexioner
öfver de allmänna principep Utsk. yttrat. Om
3So
D o n 7 Maj e. ra.
Utsk. yttrat några grundsatser, som kanske de fleste godkanna;
sä hade Utsk. bort stanna dervid, och icke utkasta
dem såsom lössläppta ide'er, hvilka liksom löpa af och an
på en ograderad scala, hvarigenom de också icke kunnat
fästa sig vid någon fast utgångspunkt, och resultatet deraf
ligger klart för ögonen. Utsk. har liksom lösryckt bitar af
den gamla organisationen utaf armeen, utan att egentligen
sätta något annat eller något användbart i dess ställe. Det
har utplockat något här och der; oell till hvad ändamål?
Har derigenom den vigtiga organisationen vunnit ett enda
steg? Har den skattdragande fått någon lisa? Jag hänvisar
till premissens eget omdöme i delta fall. Man har yttrat,
att bevärm behöfver längre exercis, och man har nekat anslag
dertill. Man har, oberoende af det'antal befäl, som
den stående armeen kan behöfva, af klippt en inängd der
af
ur kedjan, utan att bereda något annat i dess ställe.
Man har afklippt den enda krigsskola i stort vi äga i
landet, utan att sätta något annat i dess ställe; man har
yrkat, att en allmän folkbeväring behöfver en stam, och
man har minskat denna stam; och på hvad sätt? Man
har afklippt här och der några bitar, och till hvad
ändamål?—utan ändamål, om jag rätt uppriktigt skall tala.
Man har velat begagna det, som jag anser det vådligaste af
allt, indelta armeen som en cassakista för att öppna andra
tillgångar till andra ändamål. Så stor måtte icke nöden
vara i detta land, att min behöfver dessa utvägar. Börjar
man en gång, så förutser jag, att det blir svårt att bestämma
hvar det slutar. Man har sökt att vinna tillgångar genom
indragningar, sorn ej bero hvarken af Konung eller
Ständer, så länge det måste vara rust- och rotehållarnes egen
sak att ingå på vacance-afgifter, och man har således sökt
tillgångar, utan att veta, om de kunde vinnas. Man har
sökt att reducera äfven af den värfvade armeen. Man har
prutat på 5o hästar vid ett eavalleri-regtte i en ort, som
ian hysa och vårda sina trupper, för att kastas på en fältvakt
vid Haparanda. Och hvad gör vinsten? Om StatsUtsk.
hade beräknat hvad en sqvadron der uppe skulle kosta,
så är jag fullt öfvertygad, att vinsten af 5o hästars indragning
ej skulle räcka till. Skall den vara permanent
eller marschera såsom coinmendering från Ystad ; hvar skola
medlen tagas? Eller skall den vara alldeles afhyst från
regttet eller utgöra en särskild corps? Det hade varit så godt
det, ty jag ser ej huru den kan hafva något sammanhang
med regttet, med sin stam i Skåne. Det vore förlåtligt,
om man, när en sådan coinmendering komme dit upp, frågade
såsom Ehrensvärd: ”Colonner, hvad gören J här!’’ Jag
skulle tro, att StatsUtsk. här återbringat å bane en svår och
ofta omtvistad tanke, som är den farligaste af alla för oss,
att söka vår sjelfständighet, vårt försvar på indelta arméens
bekostnad. Indelt stam och bevaring lärer för oss i alla ti
-
Den 7 M i j c. ra.
38i
der blifva det lämpligaste försvars-syslémet. Jag tror icke
att indelta armeen är på något vis för stor för den beväring
vi behöfva, och jag frågar StatsUtsk.: när det gäller, hvad
vill det sätta i stället? StatsUtsk. har afslagit alla medel, som
Konungen begärt både till bildning och materiel. Sakna vi
båda dessa grunder för försvaret, så återstår det för Utsk.
alt uppgifva den tredje. StatsUtsk. vill lösrycka grundstenen
för försvaret, för att använda den som medel att bygga
om den gamla byggnaden. Jag lemnar till StatsUtskrs eget
bepröfvande, huru länge den byggnaden kan stå. Jag begär
återremiss, med anhållan att StatsUtsk. måtte närmare
besinna följderna af hvad det i sitt utlåt, yttrat.
Frih. Cederström, Gustaf Bror, uppläste följande:
Så väl af öfvertygelse, som af min närvar, ställning
uppmanad att uppträda mot åtskilliga af H. StatsUtsk., vid
förslaget lill tredje bufvudtitelns reglerande, gjorda inskränkningar
i de af K. M. för arméens vidmakthållande i stridbart
skick begärda anslag , anhåller jag om R. o. Ad:s benägna
uppmärksamhet för följande anmärkningar.
Den af StatsUtsk. föreslagna indragning i åtskilliga delar
af den stående arméen, torde, hvad befälet vidkommer,
icke utan den största och betänkligaste olägenhet kunna äga
rum, då antalet af officerare på stat redan är så knappt tilltaget
, att nu ej förefinnes mer än circa proc. mot styrkan
af vict manskap, som vid utbrottet af ett krig kan komma
att behöfva begagnas, dels vid den activa arméen , och
dels i garnisoner och dcpoter. Verkliga behofvet af officerare
inom en stridbar amice kan antagas till 5 proc. för
artilleri- och ingenieur-trupper, 4 proc. vid cavalleriet och
3 proc. vid infanteriet, stabs- och compagni-officerare sammanräknade.
Den betydliga brist å befäl inom Svenska arméen,
som för ett krigstillstånd, enl. förenänmda beräkning,
redan förefinnes, äfven om nuvar. officers-personal oförminskad
bibehälles, torde likväl, vid arméens försättande på fältfot,
kunna fyllas genom underofficerares och bildade bevär:synglingars
befordrande till officerare; men denna utväg anser
jag ej med hopp om framgång kunna anlitas eller tillfyllestgöra,
så framt det redan existerande missförhållandet
emellan öfvadt befäl och arraéens behof deraf, på sätt StatsUtsk.
tillstyrkt, än ytterligare skulle utsträckas.
Hvad indraga, i manskapets styrka inom infanterivapnet
vidkommer, anser jag likaledes det vara betänkligt
att vidtaga en sådan åtgärd, innan bevärrs-manskapet erhållit
den organisation och öfning, att åtminstone någon del
deraf med säkerket kan påräknas till activ krigstjenst, genast
vid öppnandet af en campagne. Det nuvar. stående infanteriet
måste anses såsom stam, hvaraf underofficers- och
corporals-befäl för hela styrkan må kunna uttagas , och det
öfriga erfordras till cadrer, i hvars leder bevär:s-manskapet
skall inträda.
38a
Deli j Maj e. ra.
Cavalle riets beridna manskapssty ika utgör för
närvar . . . . . . . . 4-»11>3 man.
Och da StatsUtsk. föreslagit nedannämnda indragna’
och afsittningar, nemi.:
Smålands Husar-reg:le, 5oo nummer, deraf endast
effective förefinnas .
- 44^
En sqvadron af Jemtlands Hästjägare-corps.
ioo nummer, deraf etfective  90
tillsammans 535
cavallerister och hästar, samt dessutom:
vid Lifgardet till häst, nummerhästar . 75
vid Kronprinsens Husar-reg:te, d:o d:o . 5o
1
skulle, på sådant sätt, den beridna manskapsstyr
kan
blifva nedsatt till , . . 3,5o3 man;
och då härifrån än ytterligare med all säkerhet måste afräknas
minst 12 proc. för tillfälliga vacancer, odresserade
reinon ter och sjuka hästar, återstå till begagnande för activ
krigstjenst, vid ett fälttågs öppnande, icke mer än circa 3,o83
beridna cavallerister, ett antal, för landets försvar i alla afseenden
alldeles otillräckligt, isynnerhet som detta cavalleri
befinnes öfver hela Riket kringspridt.
För manskapet vid Kronprinsens Husar-reg: te
liar StatsUtsk. afstyrkt den af K. M. begärda tillökning i
gaget med 1 sk. per man om dagen, utgörande, enl. uträkning,
för året r:dr 2,335: 18. —
Men då jag, såsom ögonvittne till lefnadssättet och hushållningen
inom detta reg:te, kan vitsorda , att manskapets
nu ägande gage, 5 sk. om dagen, är för ringa och otillräckligt
att förskaffa husaren en tjenlig och närande föda , då
manskapets dagliga tjenstgöring inom garnisonerna är så trägen,
att inga tillfällen för biförtjenst kan detsamma medgifvas;
då ingen värfvad trupp inom Svenska armeen , med
undantag af den obetydliga återstoden af Landskrona garnisons-compagni,
hvilket blott som en invalid-corps kan betraktas,
är så ringa afJönad som Kronprinsens Hnsar-reg:te,
samt då den utmärkta tjenstbarhet, detta reg:te städse ådagalagt,
sannolikt småningom mäste gå förlorad, derest manskapet
än vidare skulle af Slaten blifva så styfmoderligt behandladt,
som hittills skett: vågar jag hoppas och begära, att
StatsUtsk., vid besvarandet af den återremiss å utlåt. N:o 44j
hvarom jag nu anhåller, skall, med frångående af hvad hittills
föreslaget blifvit, tillstyrka, samt R. H. St. bifalla den
ringa tillökning i manskapets gage, som H. M. Konungen
redan täckts för detsamma begära.
Till exercis-sqvadronernas underhållande vid
de indelta cavalleri-reg:tena, har K. M. begärt ett tillökadt
anslag af 20,763 r:dr 16 sk. årligen , hvilket af StatsUtsk.
Den 7 Maj e. m.
383
blifvit afslyikt, likväl under medgifvande af detsammas behöflighet
(pag. 25), der Utsk., för behofvels betäckande, beräknat
tillgångar, hvilka för det närvar, icke existera.
Sedan exercis-sqvadroner vid de indelta cavalleri-reg:tena,
till rekryters öfvande och remonters dressering , genom K.
brefvet den 6 Sept. 1806, blifvit lill inrättande anbefallda,
bestriddes utgifterna härföre lill en början genom vacanceafgilten
af ett härtill indraget antal ruslhållsnummer, hvarefter,
sedan detta bidrag upphört, ett statsanslag för de Skånska
cavalleri-regtteua och Smålands Husar-regtte varit af R.
St. beviljadt; meri hvilket, såsom för dessa regtten knappt
tillräckligt, än mindre lemnat någon tillgång för underhållandet
af de icke mindre angelägna exercis-sqvadronernainom
Lifregttels Dragon- och Husar-corpser samt Jemtlands Hästjägare-corps,
derföre kostnaderna alltså, af en tvingande nödvändighet,
måst tagas af mölespassevolance-fonden, som med
ytterligare utgifter af denna natur, enl. min öfvertygelse,
icke bör betungas. Då emedlertid angeläget är, att, så framt
cavalleriets tjenstbarhet skall kunna tillbörligen vidmakthållas
och befrämjas, medel för de årliga exercis-sqvadronerna
jcke saknas, samt de af StatsUtsk. härföre beräknade tillgångar,
äfven för den händelse, att, emot min öfvertygelse, det
redan fåtaliga cavallerivapnet skulle vara till numerären än
ytterligare förminskadt, icke nu finnas alt tillgå och sannolikt
ej heller före nästa riksdag, till något behofvet motsvar.
belopp, kunna inbringas; hemställer jag, att R. St. nu måtte
bevilja de af K. M. härföre äskade 20,763 r:dr 16 sk. , såsom
ett af de angelägnaste anslag till bibehållande afcavalferiets
stridbarhet.
De hittills å liksstaten bestådda anslagen!
till d u r c h m a r c h - k os t n ad e r r:dr 25,000:
och till oförutsedda utgifter ,, 5o,ooo:
har StatsUtsk. ansett sig kunna föreslå att nedsättas:
del förra till r:dr 20,000:
och det sednare till ,, 4^,000:
eller meden förminskning för hvartdera anslaget af 5,000 r:dr,
hufvudsakligen ur yttrad förmodan, att ’’af de lättade utvä”gar
för truppers transporterande, som i sednare tider upp’’stått,
” besparingar å dessa anslag vore att förvänta.
Då emedlertid , oansedt ångfartyg understundom varit
för truppers fortskalfande begagnade, någon besparing å dessa
titlar icke lär hafva inträffat, samt Rikets Styrelse icke skäligen
synes böra, på en af erfarenheten ännu icke vitsordad
förmodan , lemnäs i saknad af de tillgångar, hvilka hittills
varit för försvarsverkets behof i dessa delar bestådda, föranlåles
jag vördsamt påyrka, att de af StatsUtsk. härutinnan
föreslagna inskränkningar icke måtte af R. St. bifallas.
I afseende å försvarsverket i allmänhet eller
K. Krigs-collegii departementer, pag. i3,så har,
384
Den 7 Maj e. m.
under de sednast förflutna io åren riksstaten uppå denna titel
anvisat och bestått  r:dr 696,000: —
Af K. M. är vid denna riksdag, uppå de uti
Dess till R. St. aflåtna nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof uppgifna skäl, äskad
en tillökning af  69,000: —
b:co r:dr 765,000: —
Deremot har StatsUtsk., med nedsättning af
det hittills varande anslaget, (till belopp 2g,333
r:dr 16 sk ), samt med afstyrkande af den begärda
tillökningen, föreslagit till bestående endast 666,666: 32.
och således b:co r:dr 98,333: 16.
mindre, än som af K. M. för de härunder hvilande flera och
oumbärliga försorger, blifvit såsom behöfligt ansedt.
StatsUtsk. har, till stöd för denna betydliga afkortning,
åberopat ett af Krigs-coll:m för åren 1840—1S44- upprättad
t statsförslag, hvaruti StatsUtsk. trott sig finna upptagna
”materialkostnader för bevärrs-exercisen, hvilka, såsom hänförande
sig till ett af K. M. icke gillad t alternativ för
”reglertn af denna exercis, icke allenast med en årlig utgifts—
”summa af 27,358 rdr 1 t sk. öfverskjuta det anslag, som erfor”dras
för den exercis af 21 dygn, som af K. M. ansetts böra äga
"rum, utan jemväl med ett belopp af minst 60,000 r:dr bör
”antagas öfverskjuta det å collegii nuvar. stat tillgängliga
”behofvet för exercis af 12 dygn, hvartill Utsk. tillstyrkt
”13. St. att bevilja anslag.”
Nu är förhållandet likväl sådant, att K. M., i sammanhang
med den definitiva pröfningen af försvarsverkets behof
för den inträdande tiden , antagit bevärrs-manskapets årliga
vapenöfning i Kronans mundering till 21 dygn; hvaremot
Krigs-colian, i förut upprättadt och af StatsUtsk. åberopadt
statsförslag, beräknat kostnaderna för anskaffning och lindel
hållande af beklädnads-, remtygs- och utredningspersedlar
jemte slitningspenningar för begagnandet af manskapets egna
skjortor, strumpor och skor för en dass bevär:s-manskap af
«5,5oo man:
under 17 dagars vapenöfning i Kronans mundering,
till
88,365: 22. 8.
samt under 8 dagars rekryt-exercis å compagni-samlingsplatserna,
derunder manskapet
likväl skulle begagna sina egna kläder, och
derföre erhålla såsom ersättning å x r:dr
45 sk. 3 r. per man 3o,ixi: 47* —
tillsammans b:co r:dr 118,477: 21. 8.
I den händelse K. M. och R. St., med bifall
till StatsUtsk:s förslag i afseende på tiden
för bevärts-oianskapets årliga vapenöf
Transport
118,477: 21, 8,
D e n 7 Maj e. m.
385
Transport 118,477; 2I- Sening,
1111 skulle föi korta densamma lill endast
n dygn, nppkomine i den af Krigscolkin
ealerilerade kostnad följande besparingar,
nemi : för slitningen af Kronans
egen mundering , sorn —- då i betraktande
tages deri alltid enahanda försämringen genom
liggning i förradernä emellan mötestiderna,
den efter hvarje möte enahanda bolland!
ngen u( tvättning och lagning in. 'ni.,
i det närmaste blifver densamma under 12
eller 1 7 (lagars ny 11 jamie årligen — icke kan
antagas till mer än 1 o proc. af de i ealciileii
beräknade 88, >6 1: 22. H. eller 8,8 50: 2Ö. '!?.
för 8 dagars rekrylmöle i manskapets
egna kläder . . . 30,111:47.—
- 38,9jtt: 25- 3•
hvadan b:co r:dr 70,128: f\'\. 5-
likväl komma att för ifrågayar. behof oundvikligen erfordras,
så framt Krigs-eolbin, som, vid saknad af tillräckliga
anslag de sednare åren till bévärts-tnanskapets beklädande
oell utredande, nödsakats inskränka sin åtgärd hufvudsakligen
lill reparerandet efter mötena af de 1111 mera i allmän
het
hårdt slitna umnderingspersedlarna, skall, i bredd med
denna anstalt, kunna årligen anskaffa 2 h 3ooo nya munderingar
för en högst behöflig complettering af beväris-inanskapets
materiel.
Ide nya munderingar, till ett inskränktare antal, hvilka
under åren 1 8 55 — 1838 blifvit uppå bevärts-balaljonérna utdelade.
hafva lill reqvisition nltagils af reserv-upplaget, då
endast arbetslönerna af de årliga anslagen på collegii stater
liqviderats ; men sedan reserv-upplaget, genom collegii försorg,
nu blifvit så completteradt,- att deruti innrslutes , med
undantag blott för tschakofs, lii11— och sjukkärror, en fullständig
beklädnads-, remtygs-, utrednings-, tross- och sjuk —
vårds-malerie! för i5,ooo man. torde delta upplag, afsedt
att vid utbrytande krig till utredande af en dass bevärtsmnnsknp
amandas, icke vidare böra, för de årliga vnpenöfningarna
på fredsfot, på annat sätt anlitas, än att, om något
deraf uttages, detsamma genast må med nya persedlar
lill motsvar. qvantiteler ersattas.
Det torde i ö frig t icke böra oanmäldt lemnäs, att, sedan,
vid saknad afen efter nuvar. lids fordran lämpad trossplan
för armeen, fortskaffningstrossen , dertill endast 1000
r:dr årligen varit å Krigs-collegii stäter bestådda, under de
sistförflut 11a 20 åren icke blifvit ersatt med nya åkdon i de
småningom casserades städe, denna del af materielen numera
erfordrar en nära ny uppsättning för alla infanteri-reg:lena,
6 H. 49
386
Den y Maj c. ra.
derföre några medel icke blifvit beråknade i det af Krigscoll:m
upprättade oell af StatsUlsk. åberopade slalslÖrslag.
Vid sålunda upplyst förhållande, loide med (ull visshet
få antagas, att del af K. M. för Krigs-collegii departementer
begärda årliga anslag r:dr 765,000: — —
icke kan, utan de betänkligasle äfventyr för
försvarsverkets vidmakthållande i dessa delar
och synnerligast för bevär:s-mn riska pets beklädande,
vidkännas annan förminskning än
ofvanuppgifna, såsom följd af tidens förkor- .
tande för be,vär:s-manskapets éxereis antagnä,
besparing ....... aS." ä.
samt de för Carl Gustafs stads
gevärsfactorier.crforderl.,meri af
StatsUtsk. på extra statsregler:n
öfverflyttade . . ... . . 12,000:
:—~~“ .Ö0.948: 25. 3.
hvarföre oek b:eo r:dr 714,o51: 22. 9.
påyrkas såsom ett alldeles oumbärligt årligt anslag för
Krigs-collegii militära departementer, att i rund summa
med . . ... . . . .  r:dr 714,000:
fördelas emellan:
Artilleri-afdelningen 188,000:
Fortilications-afdelningen  5o,ooo:
XJtrednings-afdelningen
476000: .
—
714,000:
samt att de hittills å riksstaten bestådda 696,000 r:dr årligen,
i stället att med 29,333 rjdr 16 sk. förminskas, alltså
mätte med 18,000 r:dr varda tillökade.
Vid behandlingen af staten för Gen e r a I i t e t e t (pag.
5), har StatsUlsk. bland annat föreslagit, att General-befälhafvarnes
lönevillkor måtte nedsättas från 6000 r:dr till
5,4oo r:dr för hvardera.
Det torde, vid bedömmandet af denna fråga, böra i betraktande
tagas, att en General-befälhafvare för det närvar.
uppbär i verklig lön endast r:dr 3ooo:
samt att, såsom taffelpenningar, till hästars fouragerande,
samt lill ersättning för alla, i och för
embetet honom åliggande resor, beslås . . . . „ 3ooo:
tillsammans b:co r:dr 6000:
Och om antagas får, alt 3ooo rtdrs örlig lön utgör den minsta
möjliga för innehafvareu af det högsta militärbefäl, hvartill
man i vårt land kan förordnas; att fouraget och öfriga
kostnader för 6 hästar ä 120 r:dr, medtaga minst 720 r:dr,
då endast återstå 2,280 r:dr till resor och taffelpenningar,
hvarå någon inskränkning icke billigtvis bör kunna fordras,
enär inom de militär-district, der, i anseende lill underlydande
reg;teus mera concentrerade förläggning, resorna icke
Den 7 Maj c. m.
887
äro så långväga, som inom de öfriga districten , representationskostnaden
deremot är större och taffelpenningarne mera
otillräckliga: vågar jag, uppå alla dessa skäl, dem jag af egen
erfarenhet kan bestyrka , yttra det förtroende till II. St:s
pröfning, att den af StatsUtsk. projecterade nedsättning i
General-befälhafvavnes nu ägande lönevillkor, varder ogillad.
Jag tillstyrker likaledes, att det villkor StatsUtsk. föreslagit
för General-befälhafvares pensionerande, eller att de
i sådan egenskap böra hafva tjent i 10 Ar, innan de af en
slik förmån få komma i åtnjutande, icke måtte af R. St.
bifallas. Då en officer, endast högst sällan, före upphunna
55 ;i 60 lefnadsår eller sednare, kan hoppas att till högsta
befälsgraden inom armeen vinna befordran, synes mig ock,
alt man icke bör reglementariskt tvinga honom att, till skada
för de trupper af honom commendeias, qvarstanna på sin
plats lill 65 å 70 år eller längre, till en ålder, då hvilan
vanligen blir behof, och (lere redan tilläfventyrs kunna sakna
den liflighet och nerv, hvarigenom de förmå att vaka öfver
uppfyllandet af de flerfalldiga pligter, sorn af en tjenstbar
och väl disciplinerad arme'e-corps fordras.
Huruvida , på sätt StatsUtsk. sig föreställt, en Generalbefälhafvare
skulle kunna indragas, och de af honom commenderade
regtter fördelas uppå öfriga 5 niiljtär-districter,
deröfver undviker jag att för det närvar, mig yttra, enär
denna fråga bör behandlas i sammanhang med en blifvande
allmän reglering af armdens och försvarsverkets angelägenheter.
I StatsUtskts förslag att inrätta tre nya pensionsrum
för ålderstigna General-befälhafvare, kan jag deremot ej annat
än på det högsta instämma.
Det torde visserligen finnas än flera af StatsUtsk. föreslagna
förknappningar å 3:dje hufvudtitelns anslag , eller af
Utsk. projecterade förändringar i landtförsvaret och medlen
derföre, ifråga om hvilka jag borde göra anmärkntr; men
då Utsk:s hemställanden i dessa delar redan blifvit af andra
talare bemötta och uppå skal afstyrkta, vill jag undvika att,
med upprepade framställningar härom, upplaga Ll. R. o.
Ad:s tid.
Med förutsättande, att en förändring i det hittills bestådda
anslaget för Gene ral-adju la nts-exp editionen
för armeen är att ”emotse, i följd af den af R- St. be’’slutade
förändrade organisation af Statsrådet,’’ har StatsUlsk.
likväl på staten bibehållit de för samma expedition
hittills bestådda 7,600 r:dr årligen. Jag bör, i anleda, häraf,
hafva äran upplysa att, enl. redan upprättadt project
till stat för det af R. St. till inrättande föreslagna Landtförsvars-deparlementets
militära expedition, ifråga var. 7,600
r:dr anses för denna expedition beliöfliga , till bestridande af
en del arfvoden och kostnader, hvilka dervid blifva oundvikligen
nödiga.
Jemte begäran om återreniiss af StatsUtsk:s utlåt. N:o
38S
Den 7 Maj e. m.
4j, får jag vördsamt anhålla, att dermed må få åtfölja livad
jag nu haft äran anföra.
Hr Hedenstjerna, Erland, anförde skriftligen:
H. StalsUtsk har uti dess utlåt. N:o 4'h ang:de reglerm
af utgifterna under riksstatens 3:dje hufvudtitel, ansett sigböra
ordna och föreslå hvarjehanda förändringar vid försvarsverket
och indragna' af den nu befintliga stående armeen.
Du etil. ,i4 §:n Reg F:n Konungen tiger högsta Infall öfver
kr igsnf aklén till lands och sjös, samt, i följd deraf, rättighet
att, efter Dess. höga åsigter, ordna och besluta 0111 allt
hvad till landets försvar hörer, följer deraf, ätt afven initiativet
al livad i sådant afseende linnes nödigt och nyttigt
bur tillkomma Konungen, derjemte 80 §:n af Reg.Fm bestämmer,
' att,kbigsntaklen tilt hiist och fot, sd viii sant hålsmati)difl/lct,
skola till deras hufvudgr under vara öiuhlade,
intilldess Konungen och R. St. finna nödigt hagön ändring
häruti samfäldt göra; samt K. M., uti Dess nåd. jiropos. 0111
statsverkets tillstånd och behof, icke funnit nyttigt eller nödigt
föreslå någon minskning af armeens nuvar, numerär,
utan endast begärt vissa anslag till liera angelägna oell oundvikliga
behof, — måste det häfva ålegat H.
fastad t afseende på hela riksstatens behof och tillgångar,
föreslå R. St. hvad desamma härtill kunna bevilja, utan att
taga i beräkning tillgångar af medel , grundade på indragn:r
af befäl och manskap , hvilka gro utom SfätsUtskis
rättighet att anse såsom disponibla, då de icke al K. M. dertill
blifvit angifna. O111 denna åtgärd icke må kunna anses grundlagsstridig
(einnar jag lill bédöminunde ; men åtminstone är
min öfvertygelse den, att indragri:r på’ indelta armeens numerär,
att ersättas med vacancc-afgifler, innebära misshushållning
både i militäriskt och ekonomiskt afseende, och jag
stödjer denna sats på följande skäl. Af flera statistiska beli
militära afhandlingär, hvilka för närvar, jag icke äger tillhands
för att till siffran uppgifva , är kändt, att ingen regulier
slående trupp i de Europeiska arméerna kostar så litet
som den Svenska indelta. Den förenar derjemte egenskapen
af regulier trupp och slående beväiing, hvilken genom
långvarigare tjenstetid vinner den utbildning, tjenstbarhet
.och vapenfärdighet, att den med fullt skäl kan jern föras
med hvilken regulier ärhide söfri helst. Denna slumtrupp
är oundvikligen nödvändig till stöt! och ledare för det årligen
ombytliga bevär:s- manskapet. Proportionen af indelta infanteriets
nuvar. styrka, emot blott 3 classen beväring, är
redan nog svag. Den blir dét än mer , om 100 man äfhvarje
reg:te indrages. Detina vackra , samt till sitt ändamål tillfyllestgöra
ride, inrättning för landets försvar af en god öfvad
stamtrupp, förökad och understödd af en talrik modig beväring,
sorn äger fullt förtroende till sina kända, kunniga
och säkra ledare, med dess befäl, kan härigenom förfelas,
sa att den i farans stund éj torde lemna den kraft och sam
-
Den " M .11 c. m.
38g
m^nhålluing, sorn erfordras Om genom betydligen förlängd,
och i (lera är fortsall, ölningstid för bevarrs-manskapet, emut
Hilvar., den jag dock i alla fall önskar oell påyrkar kunde
något längre utsträckas, ilian vill söka ersättning för den
minskade sfamlruppen, befarar jag att nationen skall finna
sig dermed föga belåten, dels i afseende på de betydliga kostnader
denna åtgärd påfordrar, dels oek vid betraktande äf
den betydliga förlorade äfbetsprodiict för landtbruk oell näringar
den medför. Beträffande den ekonomiska följden af
Större generella förändringar från natura pruestanda till contauta
utgifter al rustande oell rofer:s-skyIdige, bar erfarenheten
tillräckligen ådagalagt, ätt desse verkat ganska menligt
pa allmanna Välmågan oell penningerörelsen i landsorterna.
.Nedsatt ni 11 g a r från cavallen till infanteri, p a sse v o I a n c eafgifters
oell b e k I ä d n a d s b i d r ags utgörande i penningar,
vittna härom. Rustnings- oell roterings-onera äro obestridligen
kännbara för jordägare. Men de. blifva det ännu
mer, då de skola utgå contant. Största beviset härpå är,
att rotelia.!larne nu hellre bålla manskap an betala vacancealgift.
Sådant är åtminstone förhållandet vid legttena tillhörande
andra militnr-disti ietet, att vid somliga regtten ej
tillräckligt antal vacancer kunnat erhållas till tjenslbara volontärer.
Man torde härvid anmärka, att orsaken är att vacance-afgilteu
är för stor. Idet är deri likväl icke , emedan
positiva värdet af kostnaden för sold.deus underhåll uppgår
lill lulla 5o rtdr bteo, sorn är den allmännast gällande vacance-afgiften.
Men orsaken är, att dessa nälurä-praestanda
i landsorterna ej kunna förvandlas till penningar; och derföre
finna rotehållare det förmånligare, att med torp oell persedlar
utgöra sin roterts.-sky Idighet. Vissa lödala tillfälligheter
kunna härifrån göra undantag. Att nedsätta vacancealgiften
för de betalande rotarnn till 35 rtdr b:co och under
det belopp det verkligen kostar ,de roterande i värde, innefattar
en orättvisa, sorn kail väcka missnöje och afundsjuka.
Jag täger mig äfven fiihrlen omnämna en liten biomständighet,
soln blir en följd af rote-vacancer, hvilken i narva!*,
tid forde förtjena att tagas .i betraktande. Då 100 rotar
vid hvarje regtte göras vacanla, uppkommer en saknad tillgång
af hemvist och god bergning för ion män med hustrur
oell harn inom regttets ständ, af den class, som ingenting
äger, meri blifvande soldater erhålla en god utkomst. Genom
rotehål lares vanliga utväg alt bortarrendera vacanla
soldattorp tili högsta pris , uppkommer ioo arrendatorer,
hvilka successivé, genom oförmåga alt utgöra arrendet, blifva
utfattige och falla socknarna till last vid fattigförsörjningen.
I en lid, då pauperismen är i synbart tilltagande,
torde det vara mindre bra att betaga folk utväg lill bergning
och liksom hilda andra att slutligen blifva fattighjon.
Genom en mångårig tjenstetid vid indelta armeen, vid flera
reg:ten, och med befäl i flera provinser, har erfarenheten öf
-
3oo
Den 7 M a j e, tn.
vertygat mig om dessa uppgifna förhållanden , hvilka jag ej
kunnat neka mig att öppet uttala.
Beträffande Wermlands Jägare-regtte, anser jag dess upphörande
af samma skäl, sorn blifvit anförda om indelta infanteriet,
vara en skadlig minskning i militäriskt afseende,
likasom uti ekonomiskt, då regitet kostar så obetydligt, och
lemnar tillfälle för försvar åt mångå individer.
Då Svenska cavalleriet, i förhållande til! den infanteristyrka,
som genom bevärms incorporerande vid krigstillfiille
kan uppställas, redan är nog svagt till antal, och då från
Stockholms tullport till Skånska gränsen, längs hela östra
kusten, hvilken troligast påfordrar mesta uppmärksamheten,
på en sträcka af 60 ä 70 mil, icke finnes någon cavalleri-trupp
att tillgå, i händelse af oförmodadt behof; synes det
-ej vara mycket skäl att nedsätta Smålands Husar-regtte, beläget
midt emellan dessa yttersta punkter, och derigenom
lätt att sammandraga, der det kan behöfvas. Förändringen
medför icke heller någon fördel för- provinsen eller de rustande.
Bevis derpå kan hvar och en inhemta, 0111 man
genomreser landet, då man skall finna, att de till cavalleriet
hörande rusthållen allniänneligen äro till byggnader
och odling bättre häfdade samt deras ägare mer välmående,
-än de till infanteri-bataljon afsutlne.
Om exercis-sqvadronerna yttrar StatsUtsk. den framställning,
att vid infallande krig de kunna anses
-so 111 de påts för in öfning o c Ii ex er celing af manskap
och hästar, men föreslår derjemte, alt depöt-befälet
må indragas. Hvem skal! då besörja denna inöfning och
-exercis, enär det öfriga befälet, sorn vid Svenska cavalleriet
-är mindre talrikt än vid öfriga Europeiska ammer, nödvändigt
måste åtfölja reg: t et i fält.
Då behofvet af ökadl anslag för försvarsverket till
Krigs-coilegii departementers disposition är bestämdt uppgifvet,
synes det ej vara omtänksamt för Rikets försvar, att
i dess ställe föreslå en minskning uti anslaget för dessa behof
af 2g,i3ö r:dr 16 sk. b:eo. Med anledn. så viii
häraf, som af hvad jag i öfrigt anfört, påyrkar jag, att StatsUtsk.
må vidtaga sådana utvägar och beslut, alt anslag blifva
att tillgå för de af K. M. uti dess nåd. propos. uppgifna
oundgängligaste behof, utan alt påräkna inkomster af indragningar
å beful, manskap och hästar af den stående armeen,
samt, i följd häraf, 0111 återremiss af dess utlåtande.
Gr. Lewenhaupt, Patrik, uppläste lill prot. följande
:
Vid genomläsande af StatsUtsk:s utlåt. rör:de 3:dje
hufvudtiteln, har ej kunnat undfalla mig flera anledn:r till
anmärkt.:r, hvilka jag anhåller att så kort sorn möjligt få
framställa, särdeles i afseende på hvad som rörer beväringen
:
Den 7 Maj e. m.
Så val viel siätliclne riksdag, som inom den opinion,
som ifrån för nationens sanna intresse, liar jag trott mig
linna, att den satsen gjort sig gällande, alt natiönal-bevärrns
ändamålsenliga danande ej borde förblifva en bisak, nian
snarare bringas till en hufvudsak-. SlätsUtskfS majoritet
tyckes ej vilja ernå samma måll- Utsk. bär väl i så måtto
närmat sig detsamma, att det föreslagit, det tiden för be
v
ärts-ex erci s-e 11 mätte förlängas till 21 'dygn; men deremot
har -iMk. så mycket betydligare aflägsna! sig derifrån, -dåM
det yrkat, att eii stol- del af det befäl;" koni nu linnes orga—
uiserad t egentligen i och föd be värm, nem i. Lifbevär:s-reg:letsoell
Hallands bataljons befäl samt 3:dje uiujorer.ne vid indelta
armeen, måtte indragas.
En ändamålsenligare organisation för bevärts-corpserna,
särdeles för Hallands bataljon, är visst af behof vet påkallad;
men att vilja jemka den nuvar. till rätta, medelst total indragning
af det befintliga befälet, erinrar mig ordspråket
om gumman, som jemkade barnfolen, så alt lion slutligen
bröt af den.
Utsk:s antydning att Stockholms stads och läns beväring
kunde exerceras af Kongl. Lifgardets till fot jemte
Uplands och Södermanlands regtters befäl, och Hallands
beväring af angränsande befäl är väl ett skäl som later,
men som icke låter sig göra.
Jag vädjar till en hvar, som känner och som vill känna
verkliga förhållandet, om ej de åberopade indelta regttenas
befäl hafva fullt upp att göra med deras eget manskap, i
förening med den manstarka beväring, de redan hafva sig
anslagen; och hvad gardes-regttena till fot beträffar, hafva
vi dagligen under ögonen bevis på, att deras tjenstgöring,
utan vidare tillökning, redan är tillräcklig, helst då ett af
allmänna rösten ofta högt påkalladt biträde af dem till ordningshållning
inom hufvudsladen så väl natt som dag ej bidragit
att lätta den. Då nu Utsk. tillika föreslagit en
indragning å dessa regtters befäl af ej mindre än 20 officerare
och 18 underofficerare, ehuru med bibehållande af
samma manskaps numerär; så synes pretentionerna på gardcs-reg:tenas
tjenstgöring, lindrigast sagdt, öfverdrifna.
Hvad särskildt Hallands bataljon beträffar, hade det va^-  rit intressant, om Utsk. något närmare ulredt möjligheten
af denna bevärts danande, sedan Utsk. föreslagit indragning
af allt befäl. Utsk. anser att det närmaste befäl
dertill borde användas. Det närmaste befäl och det enda
mil i tär—befäl, som finnes i Halland, med undantag af det
till indragning föreslagna bataljons-befälet, består af summa
2 officerare, nemi. compagni-cheferne för de 2:ne båtsmanscompagnierna
i Halland, hvilka torde hafva nog af att sköta
om sina 35o rotebåtsman! Alt återigen taga befäl från
angränsande regtten inom 3:dje militär-districtet är just hvad
som årligen hittills måst ske, då befälet vid Hallands batal
-
id2
Den j M a j e. m.
jon ej ens till en tredjedel ät' tillräckligt för behofvet; och
liar denna af nödvändigheten påkallade åtgärd visat sig lika
kostsam för .Staten, sorn tryckande lör de regrten, sorn mast
underkasta sig den, ehuru, för alt i dessa hegge hänseenden
så mveket som möjligt underlätta oell, oaktadt K. tjenstgöring!-reglementet
fö res ki ifver, att vid bevår:s-exercisen skall
fullt compagni-befäi commenderas för livart 100 man, det till
Halland vanligen endast eoinmenderats fullt compngni-befal
för i.)o man.
I full conseqvens med hvad Utsk. föreslagit ruride gardes-reg:tena
till fots nemi. att betydligt minska befälet,
men i stället lemna deni en .betydlig beväring att dana, hur
Utsk. äfven tillstyrkt alt minska befälet vid 3:dje militar—
districlels regften. I hvad mån detta kail lätta Hall ands
be värts exercerande af dessa regtters befäl lemiiar jig åt en
hvar att besinna Det förundrar mig, alt då Utsk. ansåg
nödigt föreslå indragningen af befälet vid Hallands bataljon,
det ej på samma gång ansåg nödigt föreslå upphörandet
med Hallands bevärts vapenöfning»!', isynnerhet tia Utsk.
förutsätter, att det ej är sannolikt, att vi, under nuvar. förhållanden,
kunna få krig, och att man i alla händelser, endast
med fullt förlitande till nationens frihetssinne, gerna
må lemna en sträcka af öfver 20 mil på Rikets vestra kust
utan all slags landtmilitär.
Jag har hittills blott antydt de olägenheter, som minskning
nf .befäl skulle åstadkomma i fredstid; huru mångdubbelt
menligt denna brist på vandt och dugligt befäl —■ tv
o vand t oell odugligt är sämre än intet — skulle inverka på
väi' iinga annee i den likväl ganska möjliga händelsen af
krig, det hunnar jag till eftersinnande åt hvarje tänkande
man, ät hvarje fader, hvars unga hoppfulla söner en gäng
skola ingå uti bevarais leder. — Hvar och en, sorn kan
minnas 52 år tillbaka, skall rysa vid detta minne oell afstyrka
en småaktig hushållning, sorn möjligen än en gång
kunde blifva oss lika vådlig.
Med generell hänseende till hvad Utsk. för öfrigt föreslagit,
rörrde förminskande af så val aimee som befäl, till
vinnande af lättnad i skattebördorna, må det tillåtas mig
nämna — 1' egenskap af skattdragande jordägare och innehafvare
af så väl rust- sorn rote.håll — att oaktadt jag viii
inköpet af denna jord naturligtvis fästat nödigt afseende på
möjligheten att kunna utgöra de onera till Staten, hvarmed
den är betungad, skulle jag dock gerna se, att någon lindring
uti dessa onera, ehuru genom mindre vådliga utvägar,
kunde åstadkommas; — men aldrig skall jag med min röst
biträda dem, som vilja minska eller förlama kraften hos de
krigare, hvars biträde vi i behofvets stund måste påräkna,
just för att skydda denna vår egendom, och hvad än mera
är, vår nationella sjelfständighet. — Lika med Utsk., är jag
öfver
-
Den 7 Maj e. m.
3<j3
öfvertygad, att ”det bör kunna påräknas af nationens fri”lietssinne
och fosterlandskänsla, att den icke skall sky nå"gon
uppoffring af person eller egendom för att försvara hvad
'den äger dyrbarast!” Jag går till och med så långt, alt
om de föreslagna här omnämnda indragningar, och äfven
ännu betydligare, verkligen vore af yttersta behofvet påkallade,
och, i anledn. deraf, verkställdes; hoppas jag dock,
att den urgamla Svenska national-sjelfständigheten ej skulle
duka under för främmande våld, så länge tvedräglens hydra
ej får insmyga sig uti våra, om ock glesnade, leder.
Om vi deremot linder närvar, förhållanden, genom njugga
och ofullständiga försvarsanordningar, men, som man understundom
hör, med stora och stolta ord locka och reta
mäktiga och krigvanda grannar; om vi genom minskning af
den öfvade armeen samt det befäl, som bör dana den oöfvade
delen deraf, utan att dertill af nöden vara tvungne,
blottställa oss för de olyckliga följder, sådana åtgärder kunna
föranleda lill : då äger nationen fullt skäl att ställa oss
till ansvar för våra medbröders, våra söners härigenom onödigtvis
förspillda lif!
Under den säkra förhoppning, alt Svenska folkets ombud
ej vilja utsätta sig för en så betänklig efterräkning,
begär jag återremiss af Utskts betänk.; anhållande, alt detta
mitt anförande får åtfölja remissen.
Frih. Leijonhufvud, Abrah: Tiden har redan så
långt framskridit, alt jag nästan anser det som en grannlagenhet
emot det H. Ståndet att ej upptaga dess tid med något
anförande; jag skulle ock tro, att det mesta, som kan
sägas, redan är sagdt. Jag hade ämnat egentligen tala öfver
det ämne, som linnes behandladt i a:dra punkten af betänk.
, nemi. Krigs-hofrätten. Jag hade velat säga, hvarföre
jag bland revisorerne reserverat mig och afstyrkt den
ändring, som nu blifvit tillstyrkt. Jag tror det vara obehöfligt
att vidare yttra min åsigt härom, sedan jag hört alt
Gr. Lewenhaupt, Mauritz, gjort anmärkt), i samma syftemål ;
mig återstår således blott, att förena mig med honom i denna
fråga. För öfrigt får jag tillkännagifva, alt jag förenar
mig i Biskop Hedrens reservation, derföre att jag, såsom ledamot
i Ekon.Utsk., måste reservera della Utsk:s rätt alt
upptaga och besvara de mångfalldiga motioner och förändringar
i indeln:s-verket och arme'ens organisation, som blifvit
till Utsk. remitterade, och ännu icke der äro afgjorda.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz: Det är blott för att
besvara en anmärkt), emot mitt anförande af Gr. Hamilton,
som jag begärt ordet. Om jag rätt fattade hans yttrande,
så talade han om det olagliga i bevärts-mansknpets exercis, att
det exerceras vid artilleriet, som är värfvadt. Jag får i anledn.
deraf upplysa den omständigheten, alt detta aldrig
0 H. 5a
30i
Den 7 Maj e. m.
sker, utan till följe af frivillig öfverenskommelse, och att
ingen Ur dertill förpligtad.
Frih. von Vegesach, Ernst: Det torde visserligen
hända mig, då jag på förhand skriftligen författat mitt anförande,
att omsäga hvad någon talare här förut anfört;
men som jag betraktat mitt ämne endast ur militärisk synpunkt,
och denna synpunkt lemnar tillfälle att betrakta det
från åtskilliga sidor; hoppas jag, att denna omsägelse ej så
mycket skall inträffa.
Frih. von Vegesach uppläste derefter följande:
De af StatsTJtsk. i dess utlåt. ang:de reglerm af utgifterna
för 3:dje hufvudtiteln föreslagna indragningar och förändringar
af så väl den värfvade som indelta armeen, påkalla
några väsendtliga vederläggningar. Jag skall söka att
göra dem så tydliga och lättfattliga som möjligt, äfven för
dem som icke äro eller varit militärer. Det är likväl, efter
min öfvertygelse, en nödvändighet, att vid bedömmande af
huruvida ett lands redan organiserade stridskrafter äro tillräckliga
eller icke, samt om och huru de möjligen kunna
förminskas eller förökas, att man betraktar dessa i sin helhet
och icke hvar för sig isolerad, samt framförallt besinnar,
att örn man borttager, hvad man redan äger, utan att
genast kunna sätta något bättre, eller åtminstone lika godt i
stället för det borttagna, äfventyra!1 man landets säkerhet
och nationens sjelfständighet i förhållande till andra makter.
Fullkomligt instämmer jag i en del af premisserna i
Utsk:s betänk., och gör det så mycket hellre, som jag vid
en föregående riksdag sjelf yttrat några af de åsigter, som
der framställas, och deribland: att icke af ett StatsUtsk.
med skäl kan fordras uppgörande af en försvarsplan och
följaktligen icke heller ett bestämdt reglerande af de stridskrafter,
sorn dertill måste användas, utan att sådant endast
kan och bör åstadkommas af en Krigsminister, äfvensom att
det icke vore "hvarken klokt eller väl beräknadt alt vilja
"grunda Rikets trygghet endast på en allmän folkbeväpning,
"och ännu mindre att stödja densamma på ett anlitande af
"de outbildade national-krafterna.’’ På dessa satser, hvilka
jag, fast i andra ordalag, så väl inom som utom detta Hus
sökt göra gällande, skall jag till en del bygga min vederJiiggning
af TJtsk:s indragn.*s-förslag. Ulsk. säger vidare,
att en armee, inrättad efter landets tillgångar, måste finnas,
sorn vöre disponibel alt i tillräcklig styrka hastigt sammandragas
på sådana punkter af Rikets kuster eller gransel1,
sorn kunna blifva hotade med anfall, samt att samma ai mee
bör äga en fredsfot, hvarifrån den må under kriget succesivt
kunna utbilda sig till behöflig styrka. Utsk. medgifver
sålunda, att vi måste äga en stående här, men tror att
dén disponibla armeen bör äga en fredsfot. Jag frågar:
kan i ett land, som äger en utsträckning i norr och söder af
Den 7 Maj e. m.
3g5
ofver 170 Svenska mil, 4-7°° man cavallen ocli a5,ooo
nion infanteri, — hvaraf likväl omkring 2000 nummer stå
vacanta för musiken m. m. — sägas vara annat än en
annee, i högsta måtto på fredsfot? Ja, mine herrar! den
är det till den grad, alt 0111 allvarsamma anfall kunde ske
på särdeles många stallen af våra vidlyftiga kuster, skulle
jag åtminstone misströsta 0111 möjligheten af ett försvar med
sa obetydliga stridskrafter. Men lyckligtvis låter icke landstigningar,
i afsigt att inkräkta med hopp om framgång,
verkställa sig på mångå punkter, men deremot kunna öfverrumplingar
företagas på så många flera; det är emot sådana,
och för att kunna möta fiendens första anfall, innan
man ännu hunnit alt successivt låta armeen öfvergå från
freds- till krigsfot, som vi så väl behöfva livar enda man
af den stående armee vi tili äga.
Efter dessa mina premisser, vill jag nu försöka att
punktvis mot detaljerna af Utsk:s utlåt, göra mina anmärk:r,
samt för att i dessa vara tydlig och få en någorlunda redig
uppställning för mina vederläggningar, vill jag först afhandla
de förändringar Utsk. föreslår med cavalleriet.
Utskts projecterade indragning utaf en del af Lifgardet
till häst motsäger jag af det skäl, att jag icke kan
inse, huru det skall blifva möjligt alt, utan stor våda, reducera
en enda man af Stockholms alltför svaga garnison,
så väl i afseende på ett yttre anfall, som till lugnets bibehållande
inom sjelfva staden, i händelse det verkligen blefve
nödvändigt att dertill anlita den beväpnade styrkan; men
hufvudskälet för min öfvertygelse, att Lifgardet till häst
bör bibehållas, fast under en annan militärisk form, är, att
jag skulle önska se det ju förr dess hellre förvandladt till
cuirassierer, clt vapenslag, sorn ingen annee utom vår saknar,
och sorn hvarje erfaren militär vet på en bataljdag
vara af så afgörande beskaffenhet. Denna förändring synes
kunna ske med samma statsanslag, sorn regttel nu äger, då
möjligheten att remontera större hästar, så framt man icke
vill inskränka sig till en färg, numera icke bör möta något
särdeles hindel', sedan hästafveln i Sverige, de sednare åren,
i vissa provinser betydligen förbättrats samt tilltagit i storlek.
Att förändra indelt cavalleri till cuirassierer kan icke,
utan de rustandes ytterligare betungande, verkställas. Eder,
mine herrar! sorn icke öro eller varit militärer, bör jag
kanske vid detta tillfälle upplysa, att det endast är med
3:ne vapenslag man ger och vinner bataljer, dessa äro linieinfanteri,
artilleri och tungt cavalleri. Häraf slutes således
latt, alt en väl organiserad arme'e måste äga alla dessa vapenslag,
hvaribland af cavalleriet, cuirassierer utgör det vä»
seudtligaste. Jag tror sålunda, att, om Utsk. och Ständerne
anse nödvändigt, att någon framställning till Konungen i
afseende på detta reg:te bör ske, den då borde inskränka
sig till en anhållan, det K. M., ifall Högstdensamme så för
Den 7 Maj c. m.
godt linner, täcktes med samma anslag reg:tet nu äger låta
omorganisera detsamma till tungt cavalleri, hvarpå armeen
lider nästan total brist. Den obetydliga tillökningen, som
bär äskas för detta regite, synes, under sådana omständigheter,
icke böra nekas.
Kronprisens husarer är deremot det cavalleri-reg:te,
hvilket, efter min öfvertygelse, såsom värfvadt, är hvad det bör
vara — husarer. Reg:tet utgör garnisoner i gränse-städer,
och anslaget för detsamma synes alldeles icke vara för högt.
Då Skåne dessutom för sitt försvar har behof af vida mera
cavalleri, an som der för närvar, finnes, lärer någon reducering
eller detachering ifrån detta reg:te icke kunna eller
böra verkställas.
Jemtlands hästjägare kunna nu icke afsitta, så
länge intet annat cavalleri finnes på en sträcka af nära 100
mil emellan Gelle och Haparanda. Måhända skulle likväl
denna corps kunna återställas i sitt primitiva skick, d. v. s,
nedsättas till 100 man, så snart den i Westerbotten tillämnade
hästjägare-sqvadron sitter upp och 0:11 något artilleri kunde
förläggas till Norrland.
Emot Smålands husarers afsittning har jag icke att invända,
så fort en lika eller större styrka af Östgötha Lifgrenadiers-rusthålls-regile
sitter upp ; men icke förr bör
och kin någon minskning af det nuvar. eavalieriet äga rum.
Hvad föröfrigt förändringar med eavalieriet i allmänhet
angar, synes mig för närvar, den enda framställning
IJtsk. och Ständerne böra och kunna göra, vara den, att
hos K. M. anhålla om alla indelta husar-regtters förändrande
til! dragoner, såsom för de rustande en lättnad, i afseende
på den vida dyrare husar-uniformen; en sats, som jag
redan vid 1828 års riksdag under en discussion på detta
rum yrkat. Excrcis-sqvadronerne äro för det indelta cavalleriet
af sådan väsendtlig inverkan, att dettas tjenstbarhet
till största delen beror af dem; de böra således kunna
gifvas den fullständighet, sorn är möjlig, och anslagen dertill
äro påtagligen för Staten viii använda medel.
Öfvergående nu till infanteriet, tager jag mig friheten
för det första fästa uppmärksamheten vid IJtskts förslag om
sammanslåendet af de båda g a r d e s-r eg: t e n a till fot,
oell den indragning af befäl, som derigenom skulle åstadkommas.
Utsk. tror naturligtvis, att ett sådant sammanslående
vore fördelaktigt; jag tror utur rent inilitäriska skäl
motsatsen. Det är visserligen sannt, att, genom Utsk:s förslag,
truppen icke till antal förminskades, men deremot en
ansenlig del af befälet; och jag har förut antydt min öfvertygelse
om Stockholms alltför svaga garnison, i händelse
nf ett fiendtligt anfall, hvilken öfvertygelse det bör vara
lätt att bibringa hvar och en annan, 0111 man vill besinna,
huruvida det verkligen vore möjligt, att med en garnison
af 2000 man — ty artilleriets styrka beräknas icke annor
-
Den 7 M a j e. m.
397
lunda än efter pjecernes antal — kunna afslå en coup de
main eller ett s. k. ströftåg af några tusen nian på Stockholm;
något sorn bland krigsföretag säkerligen förr eller
sednare kommer i fråga. Vid ett sådant tillfälle måste naturligtvis
en stor del af den arbetande classen, äfven den
sorn icke tillhör bevärtn, tillika med alla bär vistande afskedade
soldater etc. etc. beväpnas. En nödfallslrupp, om
jag så må uttrycka mig, är på detta sätt visserligen en möjlighet
att i hast erhålla; men befäl till densamma, — hvar
tager man della, då sådant icke förut finnes? I behofvets
stund, och isynnerhet med en oöfvad trupp, är ett öfvadt
befäl den enda borgen för möjligheten af stridens lyckliga
utgång. Det är sålunda, efter mitt begrepp, alldeles omöjligt
alt kunna reducera någon del af gardes-regrtenas befäl.
Mig synes derföre bäst vara att åtminstone ännu låta
dem förblifva sådana de äro, samt vid detta tillfälle icke
vara alltför njugg i beviljandet af ett par tusen r:dr till
reglerande af deras löningsslater. Dessa garden öro i alla
fall en typ för armeen; och den täflan, som dem emellan
uppkommer, derigenom alt de äro ställda på rine regtten,
är ingalunda alt förbise. Elter ett lyckligen afslaget fiendtligt
anfall på Stockholm, är jag säker, att nationen, långt
ifrån att ångra, skulle med glädje och tacksamhet påminna
sig den uppoffring, sorn densamma under fredens lugn gjort
på dessa sina garden.
Hvad L i f b e v ä ris-r e g:l e t s befäls-indragoing vidkommer,
så äro skälen deremot så militäriskt riktiga och väl
utförda uti lii' Tersmedens reservation, alt jag för min del
ingenting annat har att härvid tillägga, än att jag icke nog kan
förundra mig öfver, att sådana argumenter icke förmått att
inom Utsk. göra sig gällande.
Wermlands fältjägare, hvilka äro organiserade
efter som Sawolax-jägarne voro det af Sprengtporten, är
den stående trupp, som onekligen kostar Staten minst, och
som, sedan de numera till det mesta rekryteras inom provinsen,
och sålunda borde bestå af välfräjdadt folk, är den,
som just i anseende till beskaffenheten af sin organisation,
efter min öfvertygelse, vore den mest passande alt införlifva
med bevärtn ; emedan en beväring hos oss, äfven då vi
kunna närmare öfvergå till utbildande af delta systeme,
nödvändigt måste organiseras ungefär på samma sätt med
Wermlands faltjägare; skilnaden blifver då endast, alt dessa
sednare tagit värfning, och de andra icke. Dessutom vore
en indragning af 600 man, hvilka man äger för så godt
köp, samt till det mesta goda skyttar, alltid en högst känbar
förlust, synnerligast när man besinnar, att utåt hela
vestra gränsen icke finues annan egentlig jägare-corps än
denna; jag afstvrker derföre, på det högsta, delta regttes
indragning.
3gS
D c n 7 31 ;i j e. m.
Äfven TI ;i Ilands bataljons beful anser jag icke kunna
eller böra indragas; det är, mine herrar! framför allt
befäl vi behöfva, för att en gäng kunna dana vår beväring;
och huru skulle sådant finnas, om vi började med alt draga
in det ena efter det andra? Af dem som yrka utbildandet
af hevärts-systemet är det i högsta måtto inconseqvent
alt yrka någon reducering af befäl, emedan deras lära
just är oell måste vara, att, hafva vi befäl, nog få vi
trupp.
Af indelta infanteriet lärer, innan man fått en bestämd
och verkställbar plan för utbildande af bevärts-systemet,
hvilket hos oss ännu är förknippadt med stora svårigheter
— och hvVket infanteri, till sin olycka och ti 14 det mesta
för sina här ganska ofta benämnda musik-bataljoner, redan
håller omkring 2.000 rotar vncanta — icke med skäl så
väl i afseende på vårt militära som politiska intresse kunna
reduceras en enda man. Det är visserligen sannt, att all
indragning af Statens utgifter gifver för ögonblicket en vinst
för de skattdragande; men sådana indragningar kunna likväl
göras, att de i längden blefve betydliga förluster; och
jag fruktar, att sådant skulle blifva förhållandet genom en
minskning i deri nuvar. stående armeen, vare sig genom permanent
indragning, eller en dels af densamma ställande på
vacance.
Hvad Gottlands Na t i o n a I-b e v ä r i n g vidkommer,
så hoppas åtminstone jag att från en Krigsminister få se ett
förslag lill densammas totala ombildande. Jag har alltid
varit öfvertygad 0111, och den lilla erfarenhet jag möjligen
kunnat förskalfa mig, liar aldrig jäfvat denna öfvertygelse,
att nemi. det är vida fördelaktigare att emot en fiende föra
en till anta! mindre men öfvad trupp, än en oöfvad massa,
den må nu vara tagen hvarifrån och huru som helst.
Utskts afslag på den äskade tillökningen i anslaget för
bevärts-manskapets vapenöfningar liar det visserligen till någon
del dermed godtgjort, att om det förra anslaget skulle
finnas otillräckligt för en öfningstid af 12 dagar — in- och
utryckningsdagarna oberäknade — bristen då må af Riksg.-  cont. fyllas: men då K. M:s propos. till Ständerna, i afseende
på tillökningen i anslaget, afser att med denna högre
.summa utsträcka tiden för bevärtns vapenöfningar; så skulle
jag taga mig den friheten tro, att Ulsk. kunnat uppföra
den dertill anslagna summan, åtminstone till jemna 100,000
r:dr b:co, samt låtit Riksg.eontorel fylla bristen för en exercis-tid,
till att börja med, af 16 dagar för beväringen.
Sedan jag nu punktvis andragit de skäl, jag finner i
lent militäriskt och statsekonomiskt hänseende tala emot
bifall till Utsk:s indragnings-försläg med armeen, kan jag
likväl icke annat, än för min del på det högsta gilla, ifall
StatsTJtsk. behagade fästa Ständernes uppmärksamhet derpå,
att Lill K. M. framställa deras underd. önskan, det en Krigs
-
Den 7 Maj c m. 3yg
minister för nästkommande Ständer måtte framlägga en
fullständig plan för reglerande af nationens stridskrafter,
som afsåga så väl landets oundvikliga behof, sorn lindring i
den närvar, ruslningsskyIdigheten, samt en ändamålsenligare
organisation af vår beväring.
I alla länder och i alla tider hafva utgifterna för försvaret
utgjort de största summorna i budgeten; sådant är
också ganska naturligt. Ju högre krigskonsten stiger, ju dyrare
blifver försvaret, emedan man häruti icke är öfverlemnad
åt sig sjelf och sitt eget godtfinnande; hvaraf följer,
alt en mindre stat till och med någon gång blifver tvungen
lill större ansträngningar, än, i proportion, en större. Tingens
ordning är nu en gång sådan och låter svårligen ändra
sig. Intet yrke är i allmänhet otacksammare, än det militära;
ingen administration är under en långvarig fred utsatt
för så många förebråelser, så mycket klander sorn denna;
sådant är förhållandet öfverallt, sådant lärer det ännu i
långliga lider förblifva.
Då många talare ännu anmält sig alt yttra sig i delta
ämne, och liden på aftonen var långt framskriden, blef fortsättningen
af discussionen uppskjuten till nästa pleni-dag.
Lades på bordet nedannämnda från TJtsk:n inkomna
betänkln och utlåtln, nemi.:
från StatsUtskotlet:
N:o 69. i anledn. af yrkad befrielse från skatt för intägterna
å allmänningen Stöpen inom Suntetorps socken af
Skaraborgs län;
j\:o 70, i anledn. af sökt afskrifning af de staden Borås
beviljade byggnadslån;
N:o 71, i anledn. af väckt fråga om ett räntcfritt lån
till jordbrukets upplijelpande inom Westernorrlands län;
N:o 72, ang:de väckt fråga om anvisande af en nionde
hufvudtitelns anslag motsvarande summa till låne-understöd
för menigheter;
N:o 73, i anledn. af väckt fråga om upphäfvandet af
Rikets sist församlade Ständers beslut, ang:de Statens garanti
för vissa hypotheksföreningars skuldförbindelser;
N:o 74, ang:de föreslagna åtgärder till minskning i åtskilliga
kostnader för kommande riksdagar;
N:o 75, ang:de sökt rättighet för staden Wadstena, att
återbekomma hvad som blifvit betaldt å ett län för cholera-kostnaders
bestridande;
N:o 86, i anledn. af Landt-räntmästaren J. E. Bloms
m. flis ansökning om eftergift af tre års ogulden ränta för
Örebro qvarn;
N:o 87, anglde sökt låneunderstöd för staden Söderhamn,
i anledn. af den år i835 i nämnda stad inträffade
eldsvåda;
ijoo Den 7 Maj e. m.
N:o 88, i anledn. af återremiss på SlatsUtsk:s mein.
N:o 20;
N:o 89, öfver Hr J. E. af Geijerslams motion, ang:de
de s. k. frisocknarnas praestationer till Dylta svafvelbruk;
N:o qo, ang:de den på öland belägna Böda kronoparks
föreslagna förvandling till bärads-allmånning;
N:o 91, i anledn. af vackt fråga 0111 några kronoparken
upplåtande till allmänningar för Färentuna härad;
fr ån Be v ill nings -Utskottet:
N:o 11, i anledn. af så val K. M:s nåd. propos., ang:de
kurhus-afgiftens fortfarande, som Hr Möllerbjelms, Axel, i
ämnet väckta motion;
från BancoUtskottet:
N:o 20, innefattande förslag till ett förändradt myntsysteme;
från
Lagutskottet:
N:o 40, i anledn. af väckt fråga om ändring i 16 cap.
7 §:n Jorda-b:n och upphäfvande af 8 §:n i samma cap. och
balk;
från Allm. Besvärs- och Ekon.U t skott et:
N:o 18, i anledn. af väckt motion om Svenska undersäters
skyldigheter, när de vilja bosätta sig eller resa utrikes,
samt utländningars rätt att inkomma och bosätta sig i
Puket;
JN':o 19, i anledn. af väckt fråga om medel och utvägar
till Svenska jernhandelns befrämjande i Amerika;
N:o 20, i anledn. af väckt motion, ang:de beviljande af
vissa stapelstads-rätlighéter för staden Laholm;
]N:o 21, i anledn. af väckt motion om Askim och Frölunda
församlingars skiljande från Fässbergs pastorat.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -% till 11 om aftonen.
In fidem protocolii,
F. O. Silfverstolpe.
Lör
-
Den g Maj f. m.
Lördagen den 9 Maj iS/jo.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot. för den 2 dennes e. rn.
Fortsattes prdfningen af StatsUtskrs utlåt. N:'o 441
angfde reglerjn af utgifterna under riksstatens tredje Imfvuc)
titel.
Hr Stjerngranat, Henr., hade iuhnnnat ett så lydande
anförande i
I förmodan afl StatsUtskis betänk. , ang:de reglertn af
utgifterna under riksstatens.3idje hnfvudtitel., frii sedt med
åtskilliga välgrundade anmärkn:r, blifver till StuisUtskts vidare
behandling återremitteradt, får jag blott för. närvar, och
intilldess betänk, i förändradt skick från StatsUtsk återkommer,
i det hufvudsakligaste förena mig med de reservationer,
som der virf blifvit gjorda af Hr Biskopen Hedren, Hr
Prosten Stenhammar , Hr Tersmeden , Hr af Harmens och
Hr Prosten Åstrand.
Jag inser och erkänner visserligen Utskts fromma a bigter
; men manne icke Utsk. af sitt välmenande nit för långt
blifvit hänfördt, då det. enl. min tanke, genom öfverskridande
af dess i fo §:n Riksd.Ordn. föreskrifna förbindelse,
företagit sig att föreslå en vidtomfattande militäivorganisationsplan.
Flera indragna- och förändringar, så väl af cavalleriets
sorn infanteriets befäl, manskap och hästar m. m.
äro föreslagna ; de deraf uppkomna förmodade besparingar
skulle användas att fylla de anslag K. M. begärt för armeens
och bevärts-manskapets årliga, högst nödvändiga vapcnöfningar
m. m.; dessa indragna-, och följaktligen de deraf
påraknade besparingar äro likväl för det mesta ställda på
framtiden, och emedlertid är K. M., af brist på behöfiiga
anslog, urståndsatt att, genom nödiga vapenöfningars anställande,
bibehålla armeen i det .tjenslbara skick , hvaruti den
sig nu befinner, och hvarigenom densamma för närvar, och
när som helst bör kunna icke ensamt med Svenskt mannamod
möta en angripande fiende, men äfven med under fredstiden
förvärfvade taktiska kunskaper och färdighet kunna
mäta sig med, om icke öfverträffa de krigsvana och öfvad?-  härar, hvilka, såsom våra motståndare, möjligen skulle komma
i fråga att i sådan egenskap emot oss uppträda. Har väl
Utsk. noga betänkt della, och likväl icke tvekat att ställa
tillgångarna för delta stora andamåls vinnande på en aflägsen
och obestämd framtid? Ingen kan lifligare och uppriktigare
Jin jag dela den öfvertygelse, att bevärts-manskapet
(j II. . ....
. .. 51
Den g M a j f. m.
hör utgöra den hnfvudsakligaste delen af försvaret; men härtill
fordras oundgängligt, alt detta manskap erhåller tillräcklig
militärisk bildning, ledning och undervisning i yrket,
och att den stående armefen förblifver den s'am , till hvilken
delta unga manskap i behofvets stund skall sluta sig,
hvars efterdömen det skall följa, och i hvars leder det skall
blandas, till erhållande af en sann esprit militaire. Otvifvelakligt
förfelas likväl delta stora ändamål, om icke säkra,
bestämda och icke på framtiden beräknade anslag dertill
föreslås och af R. St. beviljas, hvarigenom sä väl värfvade
sorn indelta armeen sättes i tillfälle att under öfningar vid
större läger, möten och etablerade exercis-sqvadroner och
compagnier, inhemta så väl praktisk som theoretisk kännedom
af sitt yrke, och alt åtminstone, på sådant sätt, ersätta
den brist, som uppkommer genom dess försvagade sammansättning,
i anseende lill den numerära styrkan, såvida de nu
föreslagna indragntna gå i fullbordan. Alt årliga exercisen
för beväns-manskapet bör så inrullas, att äfven della manskap
erhåller tillräcklig undervisning, och äger tillfälle alt
inhemta grunderna för militär-esprit och lydnad , torde ej
behöfva sägas. Att en väl beräknad proportion afses, vid
förhållandet emellan armeens styrka, jemförd med bevärtsmanskapets,
då armeen skall utgöra ilen stam, i hvilken det
unga, armeen till antalet flerfaldigt öfverstigande, mindre
öfvade manskapet i behofvets stund skall , så till sägande,
inympas , är en högst maktpåliggande omständighet. Jag
önskar att StatsUtsk. fästat tillräcklig uppmärksamhet vid
bibehållandet och iakttagandet af denna proportion. Då så
många indragntr och förminskningar vid armeen blifvit föreslagna,
har StatsUtsk. icke fruktat , att armeen i motsatt
fall, derigenom försvagad, möjligen skulle blifva otillräcklig
att, blandad tillsammans med bevärts-manskapet, kunna i
alla afseenden såsom stam uppfylla det påräknade stora ändamålet,
samt att de båda, på sådant sätt tillsammanblandade,
i stället alt på en aktningsbjudande och imponerande
fot förenade uppträda mot en krigsvan och öfvad fiende,
deremot snarare och närmast skulle komma att bilda en l ösning
i massa ? Följderna deraf och af en på sådant sätt
missförstådd, under fredens lugn orätt förberedd och illa
beräknad statshushållning, äro, tyvärr, lätta att inse, och
skulle, äfven med användandet af Svenska nationens hela
kända och så ofta bepröfvade mod och tapperhet, likväl
oundvikligen blifva högst bedröfliga och beklagansvärda.
Då StatsUtskts betänk. , efter all anledn. , blifver återremitteradt,
anser jag mig för närvar, icke böra eller behöfva
ingå i någon granskning af detaljerna, en granskning,
den jag dessutom gerna medgifver till stor del torde öfverskrida
förmågan af milt bedömmande; men något, hvarom
jag med visshet på förhand gör mig försäkrad, är, det II.
Ex. Hr General-adjutanten för armeen, med sin kända er
-
Deli 9 Maj f. ra.
farenhet och mogna omdömesförmåga i allt hvad som rörer
delta ämne, icke lärer underlåta att Jemna alla erforderliga
upplysningar, och att vid de anmärknrr han dervid
linner sig befogad att göra fästes uppmärksamhet , så viii å
armeens behof, i afseende å bibehålla ridet af dess sammansättning
och bestånd, som å siitlet att tillvägabringa dertill
nödiga tillgångar, i förening med minsta kostnad för Slaten,
och utan alt genom förhastade indragna- af armeen och dess
befäl, densamma blifver urståndsalt att uppfylla sitt ändamål.
En klok och omtänksam hushållare gör ej afseende på
de förskotter han måste göra, för att, vid oförmodade vådor
och oförutsedda mindre gynnande händelser, vara betryggad;
lian skyr icke alt med mer eller mindre betydliga uppoffringar
förekomma en möjlig förlust af det hela eller någon
del deraf; han försvagar icke sin arbetsstyrka genom
inskränkning af de till arbetets bedrifvande oundgängliga arbetares
antal, och gör icke indragna- eller förknappningar
i deras förut, ofta nog otillräckliga, lönevillkor, hvarigenom
lian icke utan svårighet skulle erhålla en mindre duglig och
skicklig arbetspersonal, och arbetet följaktligen blifva mindre
väl utfördt. Så tillgår i hvarje väl ordnad enskild hushållning,
och samina princip lärer, enl. min tanke, böra vara
gällande i hushållningen och administrationen af allmänna
medel. R. St. hafva ju vid dessa medels förvaltande fullkomliga
och lagliga controller på Statens embetsman, hvilka
dessutom tidt och ofta äno underkastade officielt klander och
bittra personliga och obestyrkta anfall af objudna och mig
veterligen af ingen auetoritet påkallade granskare.
Emedlertid torde säkrast varit, att StatsUlsk., i stället
för att till utgifternas bestridande för armeens vapenöfningar,
materielens anskaffande och underhållande m. m., hafva
sökt skapa tillgångar, igenom hvilka botemedel mot ett ondt
skulle sökas i hvad som vore dubbelt värre, hade, på sätt
Hr Biskop Hedren yttrat i sin välgrundade reservation, tillstyrkt
R. St. att endast i allmänhet och på vissa allmänna
grunder af K. M. i underd. begära en fullständig utredning
af ifrågavar. högst vigtiga ämne. En sådan utredning hade
visserligen af K. M. blifvit meddelad, och säkert hade den
i hög grad blifvit tillfredsställande. 1 anledn. deraf hade
StatsUtsk. sedan kunnat och bort hos 11. St. hafva föreslagit
och tillstyrkt tillräckliga anslag för beredandet af armeens
och i allmänhet af försvarsverkets försättande och bibehållande
i sådant skick, hvarigenom Rikets säkerhet kunnat betryggas
utan betydlig tunga för de skattdragande och utan
att man behöft, som nu skett, genom lappningar och småaktiga
åtgärder begagna sådana palliativ till det ondas aflijelpande
för ögonblicket, hvarigenom ändamålet helt och
hållet förfelas och armeens desorganisation, visserligen ulan
Den .g M aj t f. ro
afsigt förbere !d, likväl småningom oell i lidens längd skulle
kunna blifva en olycklig följd.
Slutligen får jag äran förklara, att då H. M. Konungen
säkrast och ined ilen djupaste sakkännedom förstår att
bedomina, luiru oell på hvad sätt och ined livad trupper af
alla vapen Rikets gränser böra betryggas oell försvaras, anser
jag, alt R. St. , med oinskränktaste förtroende, böra oell
kunna till H. M:s vishet öfverlemna pröfningen och beslu.
tet af allt livad som till ärradens organisation hörer , så i
ekonomiskt sorn militäriskt afseende
Ifall af ålerremiss , anhåller jag, att dessa anmärkntr
mitte blifva återremissen följaktiga.
Frih. Sparre, Sixten, hade inlemnat följande anförande:
StatsUtskls
utlåt N:o 44 omfattar ieke mindre , än ungefärl.
liela Svenska armeens reorganisation; och vid en fråga
af denna art, ett helt Prikes försvarsverk och arme'ers
organiserande, hvilket, med skal och anspråk på förtroende,
endast kan tillkomma bepröfvade fältherrar oell statsmän att
uppgöra eller bedomina, skulle jag anse högst förmätet att
deruti inlåta mig uti annat än underordnade detaljfrågor
och hvad som directe rörer det reg:te jag har den nåden alt
cornmendera. Förbigående sjelfva ingressen till utlåt. ang:de
en ''saknad plan för Rikets försvar” 111. m., förbigår jag likaledes
uti sjelfva förslagerna ifrån och med irsta lill och med
i3:de punkterna, och fäster mig vid i4:de punkten om Lifgardet
lill hist sunil Kontin gilis Svia och Andra Lif garden,
der Utsk. egentligen har stödl sig på tvänne afgifnu motioner
ifrån R. o. Ad. utaf Hr Rosenqvist af Akershult , samt
ifrån BorideSt. af Hr von Zweigbergk. Jag utbeder mig dock,
att få framdraga förslaget uti dess särskilda delar.
Hvad först angår Lifgardet lill hast , så förmodar jag,
att denna fråga icke kommer alt sakna upplysande anmärknlr.
En enda del deraf, såsom allmän för alla vapen — åsiglen
ang:de befälet samt principen för dess organisation och dess
större eller mindre personal, i förhållande till dess trupp —
•vill jag blott i korthet vidröra:
Utom arméens materiel, som genom R. St:s ihärdigt
fortsatta sysleme att ständigt vägra nödiga anslag, omöjligen
kan vara tillräcklig eller fullkomlig för ett fälttåg, jemte beväringen,
hvilken af samma skäl icke blir årligen nog tilldanad
för ett hastigt uppbrott; så skulle det äfven vara brist
på instrueradt och tilldanadt tillräckligt befäl för den stående
armeen, med tvänne classer beväring att rycka i fält, om
icke Konungens förutseende vishet så ställt, att dessa reg:ters
sedan längre tid tillbaka fördelande uti flera corpser, bibehållits
och vunnit ett fast bestånd, under derigenom förökade
officers-corpser.
Ingen lärer väl motsäga, att ju icke ett reg:te af 1,800
Den t) Maj f. m.
4oä
ända till ?.,foo man kan commenderas oell mycket väl föjas
under en öfverste med tre bataljon.-chefer och tolf compagni-chefer.
I Ryska armeen är ända till aooo mans regtter;
men de loide beräkna större afgång i falt, un andra armeer.
Ett är, en armee organiserad blott för fredstid", ett annat
är, en aimee fa vdi g för krig; till det förra liar i Sverige
den stående armeen, efter dess gamla organisation, varit
tillräcklig för garnisonstjenst, tillfälliga commenderingar,
samt ett och annat uppträdes dämpande; till det sednare
åter mäste ovillkorligen vår stående aimee vara så organiserad
oell så complett 1 alla dess delar, alt den, vid påkommande
krig, må kunna uti sina leder intaga tyänne classen
beväring, hvartill oundgängligen erfordras fullt materiel och
beful, En bristfällig och uti vissa delar bristande materiel
kan dock möjligen för penningar hastigt nog repareras och
äfven gpfnplelteras ; men det är icke så med bristen af instrueradt
befäl; minnet af 1808 och 18oq årens fälttåg är
tillräckligt för Sverige, att veta följderna för en armee med
tillräckliga trupper, under otillräckligt antal kunnigt och
skickligt befäl.
Att, i förhållande till de öfriga vapnen, det otillräckliga
Svenska cavalleriet mäste vid krigstillfälle ökas, kan icke
med någon sakkännedom motsägas; utredning och till och
med hästar torde väl då möjligen kunna anskaffas, men skickligt
befäl, i händelse af brist derpå, omöjligt. Nu finnes
likvisst detta till förökade regtter, genom Lifreg:tets fördelning
uti mindre corpser, samt vid Lifgardet till häst, Kronprinsens
och Smålands husarer.
Lika förhållande, fast i större scala, och samma skäl
uppstå naturligtvis med indelta infanteriets tredje bataljonsbefal;
utom bevärts-classernas årliga exercis i fredstid, huru
och under hvad befäl föra regrtenas tredje bataljon i krig?
Utom krigsacademien, sorn årligen rekryterar en del af
armeVns erforderliga befäl , är det en stor lycka att de
genom Konungen organiserade militär-läroverken inom vissa
militär-dislricter finnas, och hvarifrån årligen utgå, icke allenast
kun nige officerare till de afgåendes ersättande, menäfven
till några surnumerärer vid hvarje reg:te, hvilka, utan
att kosta Staten något, ändock tjenstgöra och äro att påräkna
för krig. Utsk:s åsigt i denna del torde således icke vidare
behöfva omtvistas.
Angrde förslaget för gardes-reg.-tena till fot j torde de
projecterade indragntna af befälet och deras villkor tåla ett
närmare skärskådande. Det föreslås nemi. att ”de, hvilka, i
’’följd af organisationen , söka och erhålla afsked, må upp”föras
å allmänna indragn.staten.” Denna ädelmodiga uppoffring
är, vid hittills skedda sådana reduetioner, lika främmande,
som af Utsk. oväntad, hvilket för allt det öfriga befälets
villkor följt ett alldeles motsatt systéme. En afskedad
4oG
Den 9 Maj f. m.
öfverste sliulle nemi. på så sött komma under liela sin öfriga
lifstid i åtnjutande af 4)^4° >';dr, och en afskedad compagni-chef
af 1,600 r:dr b:co pension samt inom öfriga
grader i samma proportion. Detta torde, å ena sidan,
vara lika olämpligt och obilligt emot armeens alla öfriga
pensionärer, som å andra sidan olagligt att vid en reduction,
lill förminskande af de i tjenst qvarstående tjenstemännens
indragn:s-lönevillkor, uppgöra en classification af
tvåtredjedels och halfva löner, emot hvad deras fullmakter
innehålla, och på hvilka villkor de emottagit sådana tjernsten,
som icke kunna dem fråntagas, annorlunda än genom
ransakning och dom.
Om den ifrågavar. reductionen vore den första inom armeen,
så kunde möjligen hvarjehanda olikartade projecter
utan klander uppkomma; men då vi nu hafva åtskilliga förutgående
till ledning, under Konungarne Gustaf III och Garl
XIII samt vår nuvar. Konung, hvilka alla följt enahanda princip,
att allt reduceradt befäl qvarstår vid cörpser eller i armeen
disponibelt till K. M:s tjenst, med bibehållande af deras
fulla löner , sä äro ju praejudicatcrna gifua och förslaget
sålunda derefter lätt uppgjordt.
Angrde Lifhevär:s-reg:tets indragning, så, enär det föreslås,
att detta bevärts-manskap skulle kunna exerceras äfven
af gardes-reg:tets befäl , får jag , utom den förut framlagda
principen af bibehållandet af allt det befäl armeen nu
äger, blott fästa uppmärksamheten på, alt gardes-rcg:tet,
efter Utskts förslag, skulle få befäl till tre bataljoner, men
icke till den fjerde, utom hvilket denna exercis sålunda icke
kunde verkställas.
Då jag nu vidrört vissa delar af Utsk:s föreslagna indragntr,
och trott mig hafva ådagalagt förslagets olämplighet,
så väl i principen som i sättet; så torde jag få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på den del, som angår formationen till
ett gardes-regrte ifrån tvänne; oaktadt jag på förhand förklarar
, det jag icke anser, hvarken något särskildt RiksSt. ,
TJtsk. eller någon enskild man vara behörig att med regrters
fördelning, reorganisation eller andra förändringar- i officiel
väl sig befatta; utan att sådana ämnen tillhöra Konungen
ensam att behandla och verkställa med de medel som Staten
består.
Med detsamma TJtsk. medgifver, ”att hufvudstadens
"garnison, förlagd på den vigtigaste militärpunkt i Riket,
"icke skäligen bör minskas,” så anser Utsk. ”icke omöjligt,
"att denna tjenstgöring skulle kunna göras mindre besvärande
genom en annan fördelning af vakter och poster.” Vakternas
storlek bestämmas af posternas antal ; och att detta
sednare är alldeles för litet, finner man, då de ej räcka till
vid alla Kronans eller publika hus och verk, samt att de
bevakn:s-poster, som finnas, äro endast enkla i stället för
dubbla, hvarigenom de icke kunna fullkomligt uppfylla än
-
De n g Maj f. m.
damålet. Men ieke nog dermed, posterna omkring och uti
Konungens slolt iiro honneursposter, och sådana hafva i olla
tider varit så väl i Sverige som i andra lunder alltid dubbla,
ifrån och med reg:ts-chefers upp till Generaliteternas. Det
oaktadt just i anseende lill den otillräckliga garnisonen, och
derigenom alldeles för stränga tjenstgöringen, har Konungen
äfven låtit förminska alla dubbla honneursposter till enkla,
ända upp till Konungens egen dörr. Detta visar tydligen,
huruledes vakterna i Stockholm, långt ifrån att kunna minskas,
vore i stort behof af tillökning, hvartill nödvändigt
erfordras en större styrka af manskapet i ständig tjenstgöring.
Garnisons-tjenstgöringen i Stockholm är dessutom för
det närvar, mycket strängare, än uti något annat land.
K. M. har i nåd. ”funnit, alt det vore meden räll Gräfning
öfverensstämmande, om Staten upptoge full aflöning
”och spanmål för hela styrkan och för hela året, under
”iakttagande, att aflöning icke utbetaltes för större styrka,
”än sorn vore etfectivt tjenstgörande.” Utsk. behagar likaledes
afstyrka denna nåd. propos., på den grund att ”en
”sådan anordning skulle väsendtligen rubba sjelfva grunder"na
för de värfvade reg:tenas organisation och tvifvelsutan
”komma att ådraga statsverket högst betvdliga utgifter.”
Denna conclusion kan åtminstone jag icke fatta. För begge
gardes-regttena till fot är uti närvar, stat truppens gage,
spel och handtverkare inberäknade förslagsvis upptaget för
1,640 man, tjenstgörande 61 dagar å 6 sk. dagligen, och för
888 man, spel och handtverkare inberäknadt, tjenstgörande
3o4 dagar å 6 sk. Detta är dock allt förslagsvis. Skilnaden
mellan dessa summor skall besparas medelst permitteringar
, och dessa permitleringar äro å truppens sida
frivilliga och kunna icke commenderas, hvarföre alltid handt,
alt hela det föreslagna permitterings-beloppet, 752 man, icke
kunnat åstadkommas, hvarigenom gaget årligen öfverstigit
förslaget. Detta förhållande kan ju naturligtvis lika litet
undergå någon förändring, genom det att Staten upptager
full aflöning för hela styrkan och blott utbetalar den effective
tjenstgörande, som att, såsom hittills skett, blott supponerade
effective eller icke permitterade upptagas uti ett
förslag som aldrig kan slå in. K. M:s nåd. propos. mäste
alltså vara den enda rätta, då hufvudprincipen för allt
utgiftsförslag är maximum för den påräknade utgiften ,
så att allt understigande blir vinst eller besparing; i stället
för, efter Utskts och såsom hittills skett, aldrig dessa förslag
hafva slagit in , utan ständigt åstadkommit årlig brist,
som måst fyllas af till andra ändamål afsatta eller påräknade
medel. Och detta lappningssystéme är det, som Utsk.
nu vill skall fortsättas!
Då jag nu genomgått de delar af StalsUtskrs utlåt.,
som kunde tillkomma mig att behandla, och deruti funnit
4o8 '■
Ben g M a j f. m.
dess conseqvehs , att hela vägen igenom motverka K M:s
nåd. propos:r, bereda förminskning uti armeens olika vapen
och försämring i hela corpsers helais villkor, med ett enda
undantag, nemi. — för de reducerade officerare, underofficerare
och deras vederlikar, som gå ur krigstjenst, hvilka af
Utsk. blifvit sällsamt gynnade; sä återstår att fästa II. o.
Ad:s uppmärksamhet på filt förhållande, som Utsk. med all
lystnad förbigått. '
Ingen lärer kunna neka, att Svenska armeVns befäls
lönevillkor i allmänhet äro knappa; ett förhållande, sorn,
fastän allmänt erkändt, icke så lätt, ej heller sä snart
torde kunna afhjelpos. Men då Utsk. icke haft sig uppdraget
att föreslå förbättringar uti de knappa lönevillkoren, så
bade man åtminstone bort vänta, alt detsamma icke skulle
söka bereda anunti sämre villkor; oell det är delta förhållande,
- som jag går alt anmärka, med anhållan om R. o.
Ad:s behjertande.
Då en tjen^eman, genom en organisationsförändring,
ohördan får tillökad och ända till fördubblad tjenstgöring
och dermed förknippade större utgifter och kostnader emot
hvad han förut haft under den tjenst, hvarpå han har fullmakt;
så fordrar väl både billighet och rättvisa, att hans
förut nog knappa villkor i proportion eller något förbättras.
Detta har dock Utsk. alldeles förbisett vid dess förslag
för begge gardes-reg:tenas till fot sammanslående lill ett
regrte. Jag torde således få nämna de tjenstemän, som
skulle komma i denna cathegori, med framställan om den
ersättning eller löneförbättring som med rättskänsla icke
borde kunna vägras dem.
fö
f 2
n c
1
ti
O 3
P-
2.1«
s n
Sccuncl-che/en, för hvardera gardes-reg:tet
af 800 man, förlagde uti e n casei n, med
en officers-corps till två bataljoner och
åtta compagnie!-, har nu lön . . . 2,000:
Ersättning för compagni och
permittering 1,600:
Taffelpenningar
5oo:
t-a n>
2 rationel- å 120:  240:
Således inalles 700 r:dr mera än en indelt
öfverste, boende uti en provins och i
tjenstebefattning med siri officerscorps en-  dast några veckor om året, då den förre,
4,340
Transport | 4>-M°
%
D c » 9 Maj f m.
Transport
stationerad i hufvudstaden, är tjenstgörande
hela året. Han skalle nu fa under
sitt befäl i,5oo man, förlagde uti
från hvarandra åtskiljda caserner, med en
officeiscorps’ tillökning af en tredjedel,
hvarigenom så väl tjenstegöromålen, som
lefnadssätlet och depenserna i och för
tjernsten naturligtvis blifva i proportion
ökade. Jag vågar dock för honom endast
föreslå tillökning af den på indraga.
stat upptagna Secund-chefens taffelpenningar
5oo r:dr och rationel- 240:
Förslti Majoren, så väl vid gardes-reg:tena
sora öfriga armeen, har, enligt ännu gällande
reglemente, mera både ansvar och
tjenstebefattning, än de öfriga majorerna;
men som uti det nya reglementet är föreslaget,
alt alla majorer såsom bataljonschefer
komma alt dela lika tjenstgöring
och ansvar, samt dessutom få tillökade
bataljoner från 400 lill 533 man; så torde
vara skäligt, att de komma i åtnjutande
af lika löneförmåner. Förste majoren
har nu, lön 1,200, ersättning för
compagni och permittering 1,600, två
rationel-, 240, sana 3,040, sorn blir oförä
ndradt.
Andre Major har nu lön 900, ersättning
för compagni oeh permittering 1,600
två rationel- 2.40, 2,740
En d:o d:o d:o lika 2,740
Efter den nva organisationen bör alltså
tillkomma andre Bataljons-chefen en tillökning
af
Tredje Bataljons-eliefen d:o d:o
Reg.ls-qvartcrniåslaren har nu i lön 700,
en ration
En d:o d:o
Hans tjensleåligganden blifva visserligen
jemnt fördubblade; men då detta å ena
sidan tages i betraktande, och, å den antila,
proportionen mellan hans förra lön
700, oberäknadt rationen, och compagni-chefernes
1,600, hvaraf hans således
icke utgjort hälften; så torde, med afseende
härå, endast böra föreslås en för
höjnipg
af 5o proc. eller
Transport
6 H.
■I"!)
4,34o
5,480
14°
35o
| ii,46o| 1,690
D e n q Maj f. ra.
Transport
Reg.-ts-adjutanterne äro enligt gamla tjenstgörts-reglementet,
äfvensom uti aflöningsstaten,
i samma förhållande som majorerna;
men nu komma äfven de att förrätta
lika tjenstgöring hela året, hvar
och en vid sin bataljon.
Förste Adjutanten har nu i lön 5oo, en
ration 120, s:ma 620; blir oförändradt.
En d:o d:o, 620; d:o d:o gör
En andre adjutant har nu lön 35o, ration
120
Denne blir efter nya planen förvandlad
till tredje adjutant, som bör få tillökning
Rcg.-ts-pastorer hafva hvardera 4o° . . . .
En reg.-ts-pastor får dubbel tjenstgöring,
bör få tillökning
Rrg.ts-nuditeurer hafva hvardera 4^0, . .
En reg.-ls-nudileur får dubbel tjenstgöring,
bör få tillökning
Rrg.ts-läkarne hafva hvardera 5oo, . . .
En regtls-läkare får dubbel tjenstgöring,
bör få tillök ning
Fyra batalj ons-lakare hafva hvardera ?.5o
Tre batalj ons-lakare få förökad tjenstgöring,
böra få tillökning 5o proc. el. 125
Reg.ts-skrifvarne hafva hvardera 65o, som
utgör för begge tillsammans
En reg:ls-skrijvare får dubbel tjenstgöring,
bör få tillökning
Musik-directeurerne hafva hvardera 5oo .
En musik-directcur får dubbel tjenstgöring,
bör få tillökning
Reg.ts-väblarne hafva hvardera 200 . . .
Ert reg.-ts-väbel får dubbel tjenstgöring,
Lör få tillökning
Tvänne förste bataljons-adjulanter hafva
lön hvardera 200
Tvänne qndre batalj ons-adjulanter hafva
hvardera 180
Tredje bataljöns-adjutanten bör få lika lön
med de tvänne första, får tillökning . . .
Reg.ts-lrunislagarne hafva hvardera 200
En reg:ts-trums tagare får dubbel tjenstgöring,
bör få tillökning
Iva stockmakare och Iva gevär s-smeder
hafva hvardera 48:
Transport |
11,460
0
0
1,240
47°
800
i5o
9°°
4co
1,000
45o
1,000
5oo
375
i,3oo
1,000
65o
4oo
5oo
200
4co
400
20
200
192
1 20,562)
5,i 35
D c il 9 Maj f. IU.
Transport
En stockmakare och en revar.'i-smed få
dubbel tjenstgöring, böra fä tillökning 4b
Förslaget upptager endast bibehållandet af
fyra handtverkare, hvaraf förmodligen
tvä öfvertimmerman; jag skulle dock an-  se en timmerman vid hvarje bataljon va-  ra det rälta, alltså tre.
20,502
5,i 35
96
Summa
20,502 | 5,23 I
Öfverlemnande till R. o. Ad:s rättvisa bepröfvande dessa
anmärkn:r oell tillägg till StatsUtsk:s reduetions-förslag,
reserverar jag mig ytterligare och alltid emot hvars och ens
förmenande att tro någon vara befogad att sådana reduetioner
eller förändringar uti armeen besluta, utom Konungen,
hvars höga rätt det är att allt sådant afgöra och verkställa.
Hvadan, utom uti Hr Wedbergs reservation, hvars åsigt jag
icke kan antaga, jag förenar mig med de herrar och män
inom Utsk , hvilka emot utlåt., pä framställda väl grundade
skäl, sig reserverat; och anhåller jag om ålerremiss af utlåt,
till Utskottet.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag får utbedja
mig det II. Ståndets öfverseende för några anmärkn:r,
dem jag vågar framställa emot StatsUtsk:s utlåt. JN:o 44)
punkten N:o to, ang:de K. Krigsaeademien. Utsk. antager:
”att all ensidig riktning i undervisningen till ett visst yrke
”i de yngre åren är, med få undantag, skadlig, och att en
”yngling, sorn egnar sig lill Statens tjenst, bör hafva valet
”öppet, sedan han fulländat sin humanistiska bildning.” Jag
källner visserligen, alt dessa principer nu delas af de flesta,
som tänka öfver uppfostringsverken och undervisningen. Jag
är nog olycklig, att icke kunna dela denna tanke; men efter
jag alltid befunnit mig i minoriteten i detta afseende,
så tänker jag icke deröfver vidare argumentera. Jag tror
likväl, att våra samhällsförhållanden, sådana de under århundraden
varit och ännu äro, samt troligtvis efter oss under
flera århundraden komma att förblifva, göra det ovillkorligen
nödvändigt för hvarje yngling, att, innan han fulländat
sina humanistiska studier, egna sig åt något visst yrke;
ty, mine herrar! de humanistiska studierna, betraktade
för sig, och innan de inträdt i något af det praktiska, hafva
i sednare tider tagit en så djupsinnig och vidsträckt riktning,
att det är intet mindre än otänkbart och öfverstigande
en menniskas liela förmåga, alt intränga i dem alla.
Conclusionen är sedermera lätt gjord. Min öfvertygelse är,
att den yngling är olycklig och förfelar sin carriére, som
icke af sina föräldrars mognade förstånd i tid handledes,
varnas och upplyses om det yrke, han bör välja, och hvilket
föräldrarna icke hafva svårt att bedomina, om de fördomsfritt
vilja utransaka hans naturliga anlag. Utsk. ytt
-
crJ
Deu 9 Mej f m.
rar vi l ire, att ”behofvet af särskilda krigs-academier upp”står
bufvudsakligen i de lander, som hafva stora armeer
"oell sakna tillgång på befäl, och hvarest åtgärder således
"mäste vidtagas att i tid förekomma en sådan brist.” Jag
skall taga mig friheten att först och främst fästa Utskrs
uppmärksamhet på skilnaden emellan alt sakna befäl och att
sakna skickligt befäl. För del andra är förhållandet med
krigsskolorna i de Europeiska staterna ingalunda sådant,
som Utsk. här tyckes angifva. Det är sannt, alt de stora
krigförande stalerne, såsom Frankrike, Ryssland och England
samt Österrike hafva också de största institutioner i denna
väg; meri hvarken i Neapel, Helvetien, Holland, Baijern,
Wurtemberg, Hessen-Cassel, Hessen-Darmstadt eller Sachsen
äger ett sådant förhållande rum. Alla dessa stater äro försedda
med särskilda uppfoslrings- och undrrvisnings-anstalter
i oell för k i i gsbeftilet. Särskildt får jag nämna, att den
Helvetiska republiken har icke mindre än tre sådana,
och det som torde väcka förundran inom detta Hus,
är, att kanske den största militärskola, som i verldén
finnes , är de Förenade Staternes militärskola i slaten
NevvYork , icke långt från staden af samma namn uti
en fläck, kallad West Point, hvarest underhållas elever
med en årlig omkostnad af i5o,ooo dollars. Skolan står
linder öfverbefäl och ar försedd med 4° professorer. Den
bar i alla fall visat sig otillräcklig för de Förenade Staternas
annee; hvilket kommer sig deraf, att uti dessa stater
eller i allmänhet i nya verlden, likasom det nu börjar blifva
i den gamla, lönar sig privatundervisning och enskildta
företag bättre än statens tjenst. Derigenom har blindt, att
skicklige officerare, som utgått från denna skola, sedan de
tjenat vid armeen ett eller annat år, tagit afsked och kastat
sig in på den enskilda industrien. Den lid torde icke vara
långt borta, då man skall varseblifva samma förhållande bos
oss, ty Staten har icke att erbjuda en skicklig ung man
samma inkomster, som den enskilda industrien, och som af
mången privat fabriks- och verkstadsägare betalas. Utsk.
säger vidare: ”Krigs-ncademien är således icke nödig, för
att förse armeen med officerare; men skulle deremot, enligt
Utskts tanke, kunna blifva en lika nyttig, sorn behöflig inrättning,
om, med fästad t afseende på den förändring, som
förestår i organisationen af apologistskolorna, och å de allmänna
föreskrifter, som af K. M. blifvit utfärdade, beträffande
officersexamina, denna academi förvandlades till en
tillämpningssköla för dem bland armeens yngre befäl , hvilka,
på grund af deras vid universiteten ådagalagda lärdomsprof
i de humanistiska vettenskaperna, blifvit antagne såsom
expectanter vid förestående befordran inom den första officers-graden.
” Utsk. synes här antaga, att K. M:s nåd. föreskrifter
om offieers-examina skulle kunna göra krigs-academieu
öfverflödig. Såvida Utsk. erkänner, att undervis
-
Dea 9 Maj f. ra.
413
nin" erfordras före dessa examina, kan Utsk:s mening ej vara
annan, än att denna undervisning skall meddelas i de
enskilda skolorna. I fråga om beskaffenheten af denna undervisning
i allmänhet, och huruvida den är ändamålsenlig
eller icke, är jag kanske icke competent domare, och jag är
i alla fall jäfvig all dömma derom. Jag öfverlemna!’ detta
åt de herrar och män, som känna de privata militär-skolorna
uli de olika districten, och anhåller att någon sakkunnig
måtte utlåta sig derom ; men denna förutsättning af Utsk.
slår mycket illa tillsammans med slutmeningen af Utsk:s
betänk., deri det heter: ”tillstyrkande Utsk. sålunda R. St.
att bibehålla det anslag, sorn för krigs-academien nu utgår,
samt i und. anhålla, att K. M. i nåd. täcktes vidtaga de åtgärder,
i följd hvaraf academien, från ett militäriskt gymnasium
med contnbernium, som den nu är, kunde successivt
utbildas till och blifva en tillämpnings-skola för armeens
befäl af alla vapen, hvarigenom behofvet af särskilda privata
inrätln:r för nyssnämnda ändamål kunde försvinna.”
Nu säger Utsk. i ingressen, att de privata skolorna göra
krigs-academien öfverflödig, hvaremot i conclusionen förekommer,
alt krigs-academien, i det skick Utsk. antydt,
skulle göra de privata skolorna öfverflödigt!. Jag förstår
icke denna argumentation, och anhåller att Utsk. måtte något
utreda den. —■ Slutligen får jag äran tillkännagifva, alt,
med anledn , som jag tror, af en motion, hvilken jag vid
riksdagens början tog mig friheten till R. o. Ad, inlemna,
har, enligt hvad jag hört sägas, sammansatta Stafs- och
F.kon.Utsk:ri beslutat tillstyrka R. St., att hos K. M. anhålla
om inrättande af 6 eller g s k. real-skolor. Jag försökte
alt deducera och bevisa behofvet af dessa skolor, bland annat,
på grund deraf, att Krigs-academien vid Carlberg, enligt
både min enskilda och allmänna opinionens öfvertygelse,
borde ensamt blifva en tillämpningsskola. Nu är detta omöjligt
med nuvar. skol-systeme, emedan, efter min dagliga erfarenhet,
vi få lill Carlberg oss tillsända elever från de andra
skolverken, hvilka vi omöjligen kunna sätta annat än i
första och högst i andra classen, samt ofta nödgas återskicka
till inhemtande af mer tillfredsställande kunskaper. Det enda
villkoret således för borttagande af den särskilda skola,
som vid Carlberg finnes, nemi. den förberedande afdelningen,
hvilken är en från tillämpnings-skolan afsöndrad skola, det
enda medlet att exterminera den och småningom låta den
försvinna, är, att R. St. anvisa medel, och Regeringen inrättar
tjenliga skolor för detta ändamål, likasom andra praktiska
läroverk, såsom Tecknologiska Institutet, Veterinär-inrättningen,
handels- och näringsskolor o. s. v. Om nu R.
St., med anledn. af en framställning från sammansatta Statsoch
Ekon.Utsk:n, komma att ingå till K. $1. med en und.
anhållan i detta ämne; så borde dervid, enligt min tanke,
StatsUlsk:s nu ifrågavar. tillgörande, i afseende på hvad i
4 * 4
Den 9 Maj f. m.
petitionsväg skall ske, äfven komma i ålanka: och jag får
derföre hemställa till StatsUtsk., att hvad beträffar sjelfva
den und. anhållan hos K. M., som Utsk. här föreslagit,
den matte remitteras till sammansatta Stats-och Ekon.Utsktn,
för att behandlas i sammanhang med frågan om uppfostrings-verken
i allmänhet.
Hr Linroth, Carl Joli. Gust., uppläste följande:
Då jag under min tjenstetid vid Wermlands Fälljägareregtte,
såsom adjutant, under flera år varit i tillfälle att genomskåda
della regtles alla förhållanden uti dess minsta detaljer,
skulle jag alltför mycket bryta emot rättskänslans uppmaningar,
om jag blott stillatigande afhörde den vigtiga frågan
om Wermlands Jägare-reg:te bör eller icke bör indragas.
Jag utbeder mig derföre att för en kort stund få
uti denna fråga upptaga It. o. Ad:s tid.
Om jag på ett par ställen flygtigt nödgas vidröra hvad
som i ämnet förut blifvit yttradt, utbeder jag mig vördsammast
erhålla tillgift då detta icke kan lösryckas , utan att
rubba sambandet uti hvad jag nu går att anföra.
StatsUtsk. liar antagit den maxime, som jag för min
del ingalunda vill bestrida vara riktig, ”att försvarsverket
”bör ordnas så , alt det med minsta möjliga uppoffring och
”basta verkan kan befordra Rikets säkerhet.” Jag tager
mig friheten hemställa till R. o. Ad., om icke just den grundprincip,
hvarpå StatsUtsk. sålunda baserat sitt förslag till
reglerande af 3:dje hufvudtiteln , är den som mäktigt talar
för bibehållande af Wermlands jägare, och att dess reducerande
således är alldeles i strid med denna princip, då ingen
permanent militär-corps i Sverige, och förmodligen ej
i hela verlden, kan framvisas, som kostar Staten så litet som
Wermlands jägare, ja till den grad litet, att underhållskostnaden
för detta regtte, 6oo man starkt, då alla möjliga utgiller
äro observerade, nemi. för beklädnad, armering, löner
till både befäl och trupp, möteskost för truppen, samt värfningspenningar,
icke en gång uppgår till 4o,ooo r:dr. Att
Wermlands fältjägare aldrig förfelat den dermed åsyftade
verkan, det är nu vitsordadt af flera erfarna män inom detta
IliksSt.; och bland andra caster af nationen finnas äfven säkert
många, som kunna intyga delta regttes goda uppförande,
då det varit commenderadt emot Piikels fiender, äfven
vid de tillfällen det, efter en långvarig fred, marscherat
i falt.
Då det sätt, hvarpå Wermlands Jägare-regtte för fredsfoten
är organiseradt, dels innebär en storegenhet, dels icke
är så allmänt bekant, att icke många finnas, som måste
fälla omdömen i denna fråga, grundande sig blott på en
ytligt erhållen notis, måhända mera om de små brister, sorn
vidlåda denna, likasom alla andra af menniskor uppgjorda
organisationer, än om de fördelar detta regttes organisation,
Den 9 M a j f. m.
415
isynnerhet för elt jägare-regtte innebär ; är det vid detta
tillfälle, snart sagdt, en pligt att, efter bästa förmåga, bidraga
till ämnets utredning, och jag begagnar såsom medel
härtill ett utdrag utur en af mig författad artikel uti K.
Krigsvettenskaps-academiens tidskrift för 1838, hvaruti visas
Wermlands FäItjägare-reg:tes>slatsekonomiska, medborgerliga
och mililäriska ställning i staten, provinsen oell ammen.
/Vermlands Faltjägare
leda sitt ursprung från en landlvärns-bataljon, uppsatt under
Gustaf III:s tid inom Wermland, hvilken, efter krigens
slut, antog capitulation och blef en värfvad trupp, utan att
garnisoneras, och som, med anledn. deraf att hvarje landtvärnskarl,
som då svurit fanan på 6 års tid, ägde ett hem
i landet, gaf anledn. till en sådan organisation, att manskapet
permitterades till sina hemvist, med skyldighet att en
gång om året, efter kungörelser från länets kyrkor, samlas
till i4 dagars vapenöfning, då det ålåg hvarje karl att sjelf
utaf sin årliga lön deTiayera sig under exercisliden. Denna
organisation qvarstår ännu i dag, sådan den primitivt
inrättades. Ett vigtigt raffinement är dock i sednare
tider infördt. Förr ägde jägaren rättighet att vistas och förflytta
sig hvarthclst inom länet han behagade, men nu är
han skyldig att uppgifva den station, hvarest han är mantalsskrifven,
och får derifrån icke, utan order, eller permission
af reg:ls-chefen, förflytta sig. På >4 dagar kan
han dock af länsmännen, emellan mötena, permitteras inom
länet; hvarje karl förses nied elt s. k. tillståndsbref, underskrifvet
af landshöfdingen i orten, hvaruti det ställe är utsatt,
der han äger rättighet att vistas. Vid regttet finnas
adresslistor, upprättade för hvarje år, så alt med den vanliga
postgången kan order expedieras till hvilken af manskapet
som helst. Manskapet bekostar ännu i dag sjelft sitt
underhåll under mötena utaf sin årliga lön io r:dr; icke en
skilling utgår ur passevolance-cassan för detta reg:te.
Det är allmänt erkändt, att Carl XI:s indeln:s-verk var
ett storverk, derföre att nationen sattes i en permanent armerad
ställning, der den stridskraft, som skulle försvara fosterjorden,
var med fosterjorden uti alla dess medborgerliga
intressen lifligt förenad. Det är allmänt erkändt , att den
soldalesque går längst på bataljdagen, hvars strid är inspirerad
af den häftigaste enthusiasmen. Del torde äfven icke
kunna motsägas , att ett personligt medborgerligt intresse uti
den jordtorfva, för hvilken man kläder blodig skjorta, är en
mäktig häfstång, som upplyfter denna enthusiasm till en höjd,
som i stridstunniltet ofta dominerar seger. Wermlands Faltjägare-reg:te
är icke indelt. Jägaren äger således visserligen
ingen bestämd jordtorfva, för hvilken han delar intresse med
öfriga medborgare , men Wermlands-jägaren är, genom sitt
förhållande sorn dräng hos landtmannen, med hvilken han
Den q M •’» j f. m.
ofta genom slägtskapens band är närmare förenad, eller stundom
lill och med som torpare, ja stundom som egen jordägare,
lifligt indragen i det intresse, sorn upprätthåller och
försvarar jordbrukarens sjelfständiga torfva för inkräktning
af Rikets fiender; således då Wermlands-jägaren går i elden,
strider han med inspiration från samma källa, sorn den stoja
indelta massan; han tillhör icke Carl Xl:s hidelius-verk ,
men andan af hans ställning i Staten är så nära beslägtad
med indelnts-verkets, att ur hans ställning i hemmet inblåses
i hans själ samma enlhusiasm till försvar för fosterjorden,
som ur indeln:s-veiket inblåses uti indelta soldaten.
För en jägare, betraktad blott, med afseende på hans
yi'ke, är organisationen för Wermlands jägare kanske ändamålsenligai’e
än indelntsvei ket, ja, kanske just den organisation,
som är den rätta. Indelta soldatens skyldighet och rättighet
att tjena så länge han orkar, är måhända, ja, jag vore färdig
säga positivt mindre Ändamålsenlig för en jägaretrupp.
Liflighet i sinnet, rörlighet och vighet i kroppen äro väsendtliga
egenskaper, hvarpå utbildningen af jägarens färdighet
beror. Åtminstone då, när indelta soldaten kommer till flera
år, är han icke passande till jägare. Ett jägare-reg:le
bör vara värfvadt, för att ofta kunna rekryteras med ungt
och nytt manskap, och på det att, om några mindre lärbara
sujetter skulle inkomma, befälet åtminstone icke för alltid är
bundet vid dero; det ur af mindre våda, om en eller annan
oefterrättlig, som man säger, skulle smyga sig in i en sluten
infanterimassa, än uti ett jägareled, derutur de ofta kunna
blifva framkastade uti en ställning , dei' mycket och vigtigt
beror på deras enskilda intelligence. Befälet har dessutom
lättare att hålla en sluten infanterimassa, än en spridd
jägarekedja så i hand, att någi'a få icke kunna skada det
hela. Wermlands jägaie är ett talande bevis, att ett ieg:te
kan vara värfvadt, utan att vara garnisoneradt; kan vara
värfvadt och sammanväfva sina sympatier med massan af
nationen.
Ett jägare-reg:te, garnisoneradt under freden, tror jag
icke i den activa campagnen skulle komma att ådagalägga
så stark och segerrik jägare-anda, som ett, hvilket utbildats
under freden från just en sådan organisation , som
Wermlands jägares. Jägarens dagliga lefnad i en couperad
och skogbeväxt bergstrakt inympar uti hans egen natur en
vana vid jägarelifvets natur; han är ofta nödsakad alt helt
ensam leta sig fram, stundom i djupt mörker, genom obanade
och hemska skogar; han vänjes under sådana promenader
att bemärka allt , som kan lända honom till vägledning;
han tvingas att uppöfva localsinnet; m. e. o. af naturen
danas han att stå i ledet af ett recognoscerings-detachement.
Jägarens lefnad i skogig bergstrakt utbildar honom
allmänneligen till skytt; under sina vandringar i sko
gen
-
Den 9 Maj f. ra.
gen efter villebråd uppöfvas bans fintlighet; lian vänjer sig
alt smyga till ett mål, med begagnande af naturbetäckningar
för sin egen kropp; hans syn öfvas att hastigt upptäcka;
såsom ett nöje danar hans livardagslif honom till en man i
den spridda jägarekedjan och lill en vaksam vedett.
Om det jag nu anfört innehåller några verkliga sanningar,
så torde det kanhända icke ligga otydligt, att organisationen
af Wermlands jägare har i sin natur så stora fördelar,
att den bör vårdas som en skatt' i den Svenska armeen,
skatt derföre, alt sjelfva organisationen innebär en stor
besparing för stalscassan ; skatt derföre, att det väl låter sig
göra att bibehålla en sådan organisation, men en gång uppluifven
, torde den icke vara så latt att ånyo införa.
StatsUtsk. har sagt, att det-sätt, hvarpå Wermlands
jägare rekryteras, skulle göra det mindre tjenligt att med
desamma införlifva beväring; men jag tager mig friheten
hemställa, örn icke just det sätt, hvarpå Wermlands Fältjägareregtte
rekryteras, gör det tjenligt att ined detsamma beväring
införlifvas, hvartill skälen åter finnas uti det förestående,
som jag förmodar, icke otydligt utredda, att jägarens förhållanden
inom provinsen Wermland äro af den natur, att
enahanda sympatier skulle, vid behof af bevärms utskrifning,
lika fästa densamma vid Wermlands jägare, som vid det indelta
infanteriet, — ja ! måhända till och med mera i samma
mån, som attractionskraften är starkare ungt och ungt
folk emellan, än emellan gammalt å ena sidan och ungt å
den andra. Också har alltsedan 1816 eller 1817 en del af
provinsen Wermlands beväring årligen exercerat med Wermlands
Fältjägare-regrle, utan att den minsta anleda, lill orenlighet
kunnat deraf förmärkas.
Sedan jag nu tror mig hafva framställt ganska gill tiga
skäl till denna frågas behandling, från en motsatt åsigt med
den, sorn hittills gjort sig gällande inom StatsUtsk., och hvartill
skälen sjelfmant visa sig uti den mindre bekantskap, man
i allmänhet äger 0111 dels hufvuddetaljer, dels hufvudsakliga
förbättringar, som ägt rum i organisationen af Wermlands
Fältjägare-reg:te ; anhåller jag, att det jag anfört måtte få
åtfölja åtri remissen till StatsUtsk. af dess betänk, rör.-de 3:dje*
liufvudtiteln , äfvensom att de vanliga anslagen för Wermlands
jägare, med tillägg af den obetydligheten 3o t:r spanmål
under lönerna, K. M. uti sin nåd. propos. begärt, på
grund af livad här i frågan blifvit anfördt, måtte fortfarande
ujiptagas i statsreglenn , utan något villkor, att indragn.
af reg:tet må äga rum, hvarvid bredvid de talande skälen
en kraftig anledn. äfven bör hemtas derutaf, att icke allenast
icke en enda motionär inom IkiksSttn yrkat en sådan
indragn., utan tvertom enbland de ledamöter, som inom det
Hederv."BondeSt. ifrat för de radikalaste indragnil- af värf6
H.“ 53
4 is
D c 11 g M a j f. lil.
vade armeen, uti sin motion derom yrkat bibehållande af
Wermlands jägare.
Hr Mannerskantz, Carl Axe], anförde skriftligen:
Det må ursägtas mig, 0111 också jag går att yttra en och
annan tanke i detta så vigtiga ämne; ty det är först efter
lång öfverläggning och moget betänkande, som jag beslutat
mig dertill; sedan medvetandet om min iinga förmåga af
mitt lifliga intresse för saken ändtligen hade hunnit blifva
besegradt, kunde jag ej vid detta tillfälle förblifva blott slum
och iikgilltig åhörare. På förhand ber jag dock, alt det måste
noga märkas, att, fastan jag här stiger upp att bekänna
mig hysa en mening, i så väsendtlig mån skiljaktig fränden,
som af så många de mest utmärkta officerare inom Svenska
armeen nästan uteslutande hyllas, hos mig dock ingalunda
finnes någon tanke att med deni i andra hänseenden kunna
täfla, •— vare sig i kunskaper eller omdöme är iag dem dertill
alltför underlägsen —; det är blott, i detta enda fall,
der min känsla talar alltför högt att kunna tystas, och der
min orubbliga tro grundar sig på min varma kärlek för
mitt fosterland, som jag vågar göra det. Men dervid får
jag tillika heligt försäkra, att hade någon annan värdigare
än jag, och hvars ord derföre på detta rum och inför Svenska
folkel skulle kunna haft mera öfvertygande, ja hänförande
kraft, än hvad mina någonsin skola kunna få , velat
uttala hvad som ligger mig ömmast af allt otn hjertat; så
skulle jag med glädje i dag och gerna också allt framgent
hafva fortsatt min lysta obemärkta röle. Dock , jag hållänge
väntande dröjt; ingen liar trädt fram; jag måste derföre
sjelf till verket.
Dagens ämne — ordnandet af fäderneslandets försvar —
innefattar i sig mänga sins emellan mer och mindre olikartade
beståndsdelar; framställningen deraf skulle derföre också
lämpligen sönderfalla i minst lika mångå. Det kan ej
vara min mening alt nu vilja afhandla alla dessa; om jag
ock dertill ägde förmåga, hvilket naturligtvis hvarken är eller
kau vara händelsen, så skulle ej rätta stället derföre vara
här. Blott för några få af dessa delar tror jag mig ej
vara alldeles främmande, emedan mina tankar redan sedan
flera år dermed varit ofta och gerna sysselsatta. Hufvudsakligen
har jag fästat mig vid de lefvande stridskrafterna.
Om dessas både uppsättning, ulbildning och slutliga användande
hade jag mycket att säga; men det är endast
de båda första af dessa tre, som höra bland föremålen för
denna dagens öfverläggningar, sedan StatsUtsk. 0111 dem har
gjort anmärkn:r , yttrat omdömen , och derpå deröfver uppgjort
förslag. — Jag kan ej till fullo gilla hvad Utsk. föreslår,
och skulle hafva ganska många invändningar att göra; men
det skulle föra mig alltför långt, om jag skulle inlåta mig i
någon granskning, något bedömmande af de många och vid
-
Den 9 Maj f. m.
4'9
lyftiga detaljerna, hvartill jag dessutom erkänner mig, ännn
icke vara fullt rustad. Jag lemnar derföre dessa alldeles å
sido, och det så mycket hellre, som jag anser det vara en
tacklös möda alt på detta rum inlåta sig i någon strid om
dem, emedan det Liefve endast ett ändlöst ordande utan möjligt
resultat. Det är örn principerna vi här skola strida;
åtminstone bör kampen om dem alltid först vara afgjord,
innan den om tillämpningen börjar; kanske blef den det här
redan en gang vid något foregtde riksmöte; men oin så var,
var det ej mina ideVr, som då vunno seger; och då bjuder
mig min [iligt att utkasta stridshandsken ånyo. Denna pligt
Uppfyller jag nu, då jag öppet och offentligt framställer
denna sats, att Sveriges försvar skall stödja sig framst på
folkbeväpning och ej främst på stående här.
Jag uttalar ej gerna offentligt mina känslor, men så
många hafva tid efter annan här trädt upp, som mig tyckes
med nog stränga anspråk att uteslutande förstå älska
vårt dock gemensamma fosterland, att jag förlåter mig sjelf,
att också jag nu, för en gång åtminstone, öppet förklarar,
att jag tiotsur hvar och en inom eller utom detta lius, alt
för detsamma hysa varmare och oinskränktare tillgifvenhet,
än jag. — Så älskar jag detta vårt gamla kara Sverige, att
för des* skull jag glad vill, hvad stund som helst, uppoffra
allt hvad dyrbarast jag äger; och min innerligaste önskan
är, att kommande århundraden skola finna det lika fritt och
lyckligt som del under så många redan försvunna sekler nästan
alltid varit; jag ville göra allt, för att veta dess sjelfständighet
tryggad för den mest aflägsna framtid. Ej fruktar
jag på allvar för denna sjelfständighet; min kärlek till
mitt land är sannerligen dertill alltför stark; den har alstrat
den mest orubbliga lefvande tro på dess fortfarande lycka,
äfven under möjligen stundande svåra skiften. Men denna
tro är dock ej så blind, att den ej låter mig se de många
och stora faror, som så småningom hotande hopat sig tillsammans
att kanske snart nog utbrista öfver våra bufvuden. Men
jag förlitar mig på, att när stormen en gång bryter lös, Svenska
folket då med använd, samfäld, ordnad, concentrerad kraft
skall vara starkt nog alt i densamma stå fast och upprätt,
stolt och oböjligt; aldrig blifva tvunget att såsom slaf böja
knä för främmande herrskare. Ja, må det blott rätt vilja,
ovillkorligen skall det då kunna försvara sig. Men denna
vilja, den får ej komma först i nödens sena stund; ty linnes
den cj förr, så kan den ej i tid bereda den redan fullfärdiga
förmåga, som oundvikligen erfordras för att med segrars
och framgångars ärofulla lön kunna utgå ur den skarpa farliga
strid , sorn en dag förr eller sednare oss skall tillföras
från andra sidan hafvet. Icke heller får det vara denna
slappa vilja, som under trög försoffning nöjer sig med alt
blott önska; det måste vara denna starka vilja, som oemotståndligen
drifver fram att verksamt handla; men linnes
I
4ao Dan g Maj f. ra.
denna sednare , då skall ock hela nationen och hvarje individ
derinom ej sky någon möda, men vara färdig till hvarje
uppoffring, som kan leda till vinnandet af' det framför allt
annat önskvärda målet. Finnes nu inom Svenska folket denna
fasta, ihärdiga lefvande vilja? Så har jag ofta frågat mig.
Svaren hafva ej blifvit fullt tillfredsställande; jag nödgas erkänna
det, så mycket jag än värderar och högaktar detta
ädla och tappra, i botten så högsinnade folk; ej alltid har
jag funnit det så känsligt för fosterlandets ära och sjelfständighet,
som jag skulle önskat det; ty jag har ofta sett småaktiga
beräkningar, der jag hade väntat mig ädelmodiga, ålit
förgätande ansträngningar. Jag har dock ej länge behöft
söka efter orsakerna härtill; jag har funnit nationaiandan ej
qväfd, men försänkt i djup dvala, genom egoismens giftiga
vind, som fått blåsa ohejdad fram genom de många remnorna
i den gamla samhällsbyggnaden, som, murken och föråldrad,
ingalunda förmått skydda deremot; och frihetens
svaga brodd, som, om den fått växa upp till frisk och frodig
vext, med sin balsamiska doft allena skulle kunnat rena
den mephitiska luften, har icke blifvit så vattnad och plägad,
att ens dess rot kunnat komma till någon verklig styrka.
Vi, under lyckligare förhållanden födde, som varit höjde
öfver de materiella Liehofven, och som genom bättre uppfostran
och rikare bildning hade bort vara mera härdade och
bättre försedde emot den smittsamma farsoten; vi hafva dock
aldra häftigast blifvit angripne deraf. Vi hafva alltför länge
låtit fåfänga, flärd, lättsinne och, framförallt, den usla föraktliga
egna nyttan herrska ibland oss; och sannerligen föga
liar blifvit gjordt alt motarbeta dessa låga passioner. Det är
en olycka att de snarare hafva blifvit uppmuntrade. Jag
säger detta under djup smärta, utan att vilja göra någon anklagelse;
men sanningens allvarliga språk kan det aldrig vala
farligt att uttala. Må hjelpen nu blott komma snart, om
den skall blifva någon; hinner masken gnaga sig fram ännu
något längre in i kärnan, aldrig skjuter derutur mera upp
något frö till förbättring. Må vi derföre — ja, låtom oss
vädja till Svenska folkets egen inneboende, länge bundna,
men — jag är säker derom — ännu friska och fulla lifskraft;
släppom denna lös ur de all rörelse både framåt och
ibakåt hämmande, alltför invecklade formernas trånga fjettrar,
och den skall nu icke mindre än under fordna ärofullare
dagar sakna förmåga att framalstra män, fulle af snille
och mod och med ihärdig redlig vilja, kraftfulle, kunskapsrike,
driftige och duglige, som kunna hafva ide'er och veta
lefva och dö för desamma; och som derföre, endast för att
utföra dessa, tränga sig fram till deltagande i ledningen af
sitt fosterlands öden , och ej blott för att kunna till samhällets
höjder få frossa i kräslig vällefnad och fröjda sig åt det
anseende, den höga rangen skänker. Sveriges Konung skall
då icke längre behöfva tveksam se sig omkring hvar han
O z ll g M i j f. r;i.
skall (inna de män , som skola hjelpa honom föra Svenska
folket framåt mot dess ovissa framtids kanske törnhekladda,
kanske bloinslerströdda, bana. Men huru dess öden än må
hvälfva sig, alltid skall detta folk villigt lyssna till sin Konungs
röst, lika gerna då han uppmanar dem till fredliga
värf eller kallar dem lill krigiska idrotter, blott det må veta
, att också dess stämma någon gäng blir hörd framme invid
thronell, utan att blifva öfverröstad af sorlet från smickrande
hofman, eller ock redan på afstånd tystad genom beställsamma
tjenares, antingen blinda tillgifvenhet, eller uppskrämda
inbillning, som låter dem höra ett skärande missljud
i hvarje fri yttring af en tanke, olik deras egen. Mycket
har samtiden klandrat Konungens närvar, rådgifvare: jag kan
och vill ej dömma med hvad skäl; men jag är öfvertygad
derom, — i ett fall skall också éfterverlden blifva ganska
sträng i sitt omdöme, nemi. derföre, att då detta tadel,
rättvist eller orättvist, lika godt, en gång uppstått, och kanske
någon gång stigit alltför högt, och drabbat der, dit det
aldrig nort få hinna, desse män, som då stått närmast ikring
thronen, då icke med ridderligt, oegennyttigt mod, glömmande
sig sjelfva, trädt fram att bjuda sina bröst såsom
skottafla för de sårande pilarna. I del stället hafva de deremot
alltid gömt sig undan bakom Konungamaktens egid,
och, jag vet ej om med eller utan vilja, tillika ofta hållit
Konungamanteln fram emellan just de emot dem sjelfva directe
riktade slagen. Om det kan kallas att väl tjena siu
Konung, derom må efterverlden dömma.
Jag har kommit långt ifrån ämnet — har man kanske
redan sagt sig. Icke så alldeles långt, som man tror, svarar
jag dertill; ty alltid, när jag i enskildta samtal yrkat den
sats, jag nyss framställde, har det första svar man gifvit
mig, likasom det mest bindande, varit: Svensken är ej mäktig
af de uppoffringar, ni fordrar af honom. Jag har svarat
nu, som jag alltid svarar på denna första invändning:
Svensken är nu så ganska litet belåten med sinställning, att
han knotor med skäl och utan skäl emot allt hvad man fordrar
af honom; men gör honom blott fri oell lycklig, och
han skall med glädje våga både dessa och vida svårare uppoffringar.
Dessutom blir det alldeles icke någon uppoffring; ty
hvarföre skulle alla icke gerna vilja hvad jag föreslår.
Den Svenska bonden påstår man vara mest motsträfvig; men
just af honom väntar jag det friaste, snaraste samtycket ; ty
han har sedan urminnes tid alltid sjelf dragit ut i striden
för sitt fosterlands försvar , och ofta till och med , ’’beundrande
fast motsträfvig,’’ följt sina segerrika Konungar på deras
härnadståg fjerran öfver håfven. Härdad och stark genom
sin ständiga hårda kamp mot den stränga naturen, fröjdar
han sig åt faran och anser som en lek att störta sig deri.
Kär han icke skyr sjelfva striden, livi skulle han mera frukta
Den 9 Maj f. ni.
blotta förberedelserna dertill? Att han icke heller gör delta,
det bevisas blist af den glädje, hvarmed ynglingarne redan
nu skynda till vapenöfningarna; med ännu större ifver skulle
de hasta dit, om dem der bjödes, icke blott nöjen och lustbarheter
— på 12 dagars tid lär man sig blott leka soldat,
och roar sig deråt, vida längre tid fordrar det att verkligen
blifva det — utan också nyttig, allvarlig, verksam sysselsättning,
en samtidig, kraftig utveckling och bildning af
både kropps- och själsförmögenheter ; ty då skulle de hafva
med sig på vägen också deras fäders bifall. Om så tillgin—
ge, så skulle utbildningen till krigare vara sista slutstenen
i uppfostran, det säkra profvet på huru denna blifvit verkställd;
och det skulle vara ett ganska kraftigt botemedel
emot det ofvan och nedan inom vårt samhälle alltmer öfverhand
tagande onda; ty det skulle lära ynglingen att rätt
lyda, och derigenom göra honom mogen att såsom man veta
lefva fri och oberoende af allt annat, än sitt eget fäderneslands
lagar, men att också strängt vörda och i helgd
hålla dessa. — Och ej tror jag dessutom, att Svenska bonden
mycket fruktar den dag, som åter skall göra honom lik sina
tappra förfäder, som hvarje ögonblick voro färdige alt
lemna plogen och gripa till svärdet, men sedan fienden var
utjagad, åter lika glada vände tillbaka till sina fredliga yrken;
ty så mycken båtnad har jag ej sett honom hafva haft,
att af legda händer under sekler blifva kanske lika mycket
förtryckt som försvarad, att jag skulle tro honom vilja försaka
att åter gå till den äldre och bättre seden, att sjelf
vaka öfver att ordning hålles inom och fred utom landet,
ej förgätande hvad hans ord då betydde, när han under sköldars
brak och vapengny å tinget gaf sina stora Konungar
tili deras ärpfulla hjeltebedrifter sitt otvungna oinskränkta
ja. Derigenom skulle han äfven otvifvelaktig! få större förhoppning
att en dag se lyftad "från sina skuldror åtminstone
en del af de bördor, som nu så tungt hvila derpå, då det
icke är nog för honom , att han i farans stund bjuder sitt
eget hjerteblod till offer för fosterlandets räddning , utan
att han äfven derutöfver, hela sin lefnad igenom, måste träla
sig fram i svett och möda, under oupphörliga, ständigt
förnyade, de svåraste ansträngningar. Och ej heller skola
väl alla öfrige Sveriges innebyggare en dag, då derom allvarsamt
fråga blir, visa sig mindre villige att uppfylla deras
pligt mot deras älskade land. De skola det så mycket
mindre, som inom deras bröst fosterlandskärleken alltid måste
vara så mycket varmare, som de, genom fullare kännedom
af deras fäderneslands ärorika häfder, måste hafva blifvit
mera känslige för allt som rör dettas inre heder och yttre
anseende. De veta, de känna mer än väl — alla tiders
erfarenhet har lärt dem det — hvilken mäktig kraft bor
inom den nation , som vid första hotelse står färdig att mangrannt
resa sig till sitt försvar. Såsom den starke mannen,
D c ti y Maj f. m.
under fulll medvetande af sin egen inre styrka, med liög
panna och saker blick , stolt går sin viig iram lill målet,
obekymrad om alla de faror och förhinder, som ligga kring
hans väg,—så ock del folk, som är lifvadt af denna samma
vissa sjelfförtröstan ; det skrider med säkra steg oaflåtligt
framåt på bildningens bana, lyfter sig derpå dag från dag
allt högre och högre, till dess det slutligen vinner på samma
gång det största materiella välstånd och den högsta iutellectuella
förädling.
Jag slutar nu den politiska dehn af frågan. Jag har
länge, kanske alltför lange, uppehållit mig dervid, emedan
den, utan att derföre vara den vigtigaste, hvilket den uiilitäriska
alltid måste vara, dock, enl. min redan förut uttryckta
tanke, står i främsta rummet, och derföre först måst
lösas — ja, jag upprepar det, om jag, såsom jag gör, emedan
det är en dogm i vår fosterlandsreligion, ock inom mig bär
den fastaste tro på en national-beväpnings uteslutande förmåga
att värna vårt land. Hvartill båtar väl denna tro, om
Svenska folket ej kan förmås att åtaga sig den kanske tunga
pligt, som till ett sådant värnande erfordras; då faller
frågan af sig sjelf, och då är ej värdt att deröfver mera
bålla några vidlyftiga till intet tjenande tal. Men att Svenska
folket både skall och vill åtaga sig denna pligt, det är
hvad jag velat bevisa. Några andra villkor skall det icke
göra för sitt samtycke, än dessa: bortrödjande af de alltmer,
nerfallande och aldrig undanförda ruinerna inom vår åldriga
statsbyggnad, som gjort denna till en chaotisk labyrinth; införande
af ordnad frihet inom alla samhällsförhållanden ;
jemnare fördelning af här och der alltför tryckande skattebördor;
duglige kraftfulle män, stående kring styret af fosterlandets
angelägenheter, och ibland dera snillets adel framom
bördens; synbar stadgad plan i allt hvad till försvarsverket
hörer; sträng hushållning med anslagna medel, under
mera fästadt afseende på verklig fördel, än på skenbar; krigsbildningen,
på samma gång en skola för fredliga värf; alla
förnedrande bestraffningar försvunna; derföre mogne, kunnige,
erfarne befälhafvare för den ungdom, sorn skickas lill
fanorna; och visserligen ännu mycket annat, men, som rak
följd af det redan anförda, ej nödigt att omnämna. Med
detsamma har jag ock öppet bekant min politiska tro. Jag
har slutit mig till dem, som älska och hägna friheten, både
emedan jag sjelf har densamma öfvermåttan kär , men synnerligast
derföre, att den rätt vårdad ger mig den säkraste
borgen för mitt foster lands val; den fastaste grund, på hvilken
jag kan bygga min förtröstan om att Sveriges ära evigt
skall blifva lika ofläckad, dess sjelfständighet lika okränkt,
som båda i sekler hafva varit.
Jag kommer nu serrt omsider till den militäriska delen af
frågan. Det är ej möjligt att till besvarande fullt upptaga
denna. Dertill är både timnet för vidlyftigt och min för
-
44
Den 9 Maj f, m.
måga för ringa Det må derföre förlåtas, om jag deröfver
yttrar blott spridda tankar. Kanske kunna de en dag samlas,
ordnas och stadgas. Nu sändas de ut blott att pröfvas
och skärskådas, ingalunda för att derpå något nu vilja bygga.
En tanke är dock orubbligen rotfästad bos mig; och
det är basen för alla de andra, och densamma, sorn jag redan
framställt, nemi. att Sveriges försvar främst skall stödja
sig på folkbeväpning och ej på stående här. För få år sedan
uppställdes ungefär!, samma sats af K K rigsvellenskapsaeademien
till besvarande; en af Svenska härens berömdaste
skriftställare inkom till följe deraf med en afhandling i
ämnet; denna afhandling blef af academien med dess stora
pris belönt; i skriften blef folkbeväpningens princip förkastad,
den stående härens deremot antagen. Så syntes frågan
genom dom af Sveriges ntmärktasle militärer vara afgjord.
Dock jag vädjar deremot lika lifligt i dag, som jag
gjorde den första stund jag fick boken att genomläsa i min
band. Ty den besvarade ingalunda sjelfva frågan, utan be
visade
blott, att en väl öfvad, gammal, fullt krigsbildad här,
örn ock till antalet vida underlägsen , dock både till anfall
och försvar har afgjordt företräde framför blott för ögonblicket
sammanrafsade oordnade och olydiga hopar, om ock
dessa med den mest lågande entlmsiasm skynda fram i striden
för fosterlandet. Detta är något, som af ingen militär
med någon smula af sundt förnuft låter bestrida sig. Men annat
menar jag med folkbeväpning, än att den skall bestå af
sådana med full vilja, men utan all förmåga utrustade
massor. Skiijom begreppen åt genom passande definitioner,
att man må förstå hvarannan. Med folkbeväpning förstår
jag sådan organisation af ett lands krigshär, att i densamma
krigsbildning bibringas och underhålles ibland det största
möjliga antal af landets stridbara män, sorn alla äro strids—
pliylige. Med stående här menar jag deremot sådan organisation,
hvarigenom stridspligt uppdrages och stridsskick1
ighet gifves endast åt ett färre antal, på ett eller annat sätt,
genom värfning, lottning eller indelning, lika godt, uppsatte
soldater.' Nationerna måste antagas hafva en visserligen föränderlig,
men vid viss bestämd tidpunkt, viss gifven kraft
att uppoffra till hämnande af deras förolämpade ära, försvarande
af deras frihet, tryggande af deras sjelfständighet.
Denna gifna kraft, bestående i offer både af samhällsmedlemmarnes
tid och af deras penningar, kan på ganska olika
sätt användas. Efter folkbeväpningens absoluta princip skall
denna kraft lika på alla stridbara fördelas; detta vore ovillkorligen
det rätta, om kraften vore så stor, att alla kunde
få full krigsbildning. Efter stående härens principskall
kraften ej splittras, utan påfå händer concentreras. Då den
är för ringa att, på för många fördelad, kunna åstadkomma
någon verkan, är detta riktigt, och skulle det så alltid vara,
Den 9 M o j f. m. jja5
t
ra, örn någon krigisk bildning kunde åstadkomma, alt den
fullt skicklige soldaten också Liefve både outtröttlig oell odödlig.
Af allt detta och mycket annat, som vidare skulle kunna
utvecklas eller tilläggas , synes det att bär är ett probleme att
lösa, som genom den mängd ineonslanta qvantiteler deri ingå,
endast kan approximativt bestämmas. Också då jag nyss
ställde upp de båda ytterligheterna emot hvarandra, så gjorde
jag det blott för redighets skull; ty hvarken jag eller någon
af dem, som tänka olika med mig, hafva någon mening
att strängt uteslutande tillämpa någon af de tvänne
principerna. Då jag för landets försvar yrkar användandet
af folkbeväpningens förmåga, glömmer jag på intet sätt det
absolut oundvikliga af ett utmärkt skickligt befäl, så talrikt
sorn möjligt, och en fullt stridsbildad, utvald, men deremot
ringa stam. Mina motståndare åter, då de antaga en talrik
slam, vilja vissel ligen också åt hela massan af nationen försöka
gifva någon öfning i vapnens förande, men denna blir, i
min lanke, sannerligen så ringa, att deraf blir intet resultat.
För att ändtligen våga mig in i striden på allvar, så
förklarar jag äfven, alt min innerliga öfvertygelse är, alt den
talrika stam, de åsyfta alt bibehålla , hvarken är eller någonsin
blir någon verklig stam. Om den så skall anses, så måste
den vara ett urval, blomman af den öfriga hären, fulländad
utgången ur dess sköte. Och med all aktning för vår
närvar, stående här, sådan krigsbildning har visserligen ej
blifvit gifven, hvarken åt någon del eller ännu mindre åt det
hela deraf, alt den skall kunna, utan förberedelse, i farans
ögonblick ådagalägga de prof på förmåga och duglig användbarhet,
som åtminstone jag anser af hvarje pålitlig stamtrupp
borde kunna fordras. Bevisen härföre skulle vara lätta
att anföra, blott de icke voro så mångå. Hvad jag synnerligast
beklagar, är, att då denna stam varit så mycket för
stark oell så behäftad med många stora och skadliga utvexter,
alt Sveriges förmåga ej varit tillräcklig all fullt nära
den, dock deri åtminstone ej en frisk och helsosam kärna
blifvit bildad och bibehållen. Försök härtill hafva visserligen
blifvit gjorda ; exercis-compagnier, corporal-skolor,
instructious-bataljoner, allt vackra ideer, sorn kunnat föranleda
till lyckliga resultat, blott de i större scala blifvit utförda;
men detta bar hindrats af de många grundfel, hvarmed
vår armees organisation är behäftad ; förrän dessa hun,
nit blifva afhulpna, må man ej vänta sig några väsendtliga
framsteg till förbättring; till dess skola alla partiella bemödanden
för armeens förkofran i skicklighet vara fåfänga.
Jag älskar ej vår indelta annee; jag bekänner det öppet,
oaktadt jag väl känner det skarpa tadel, som derföre skall
riktas emot mig. Till sin historiska idee kan den vara ganska
vacker, men jag önskade också derföre denna redan införd
bland minnena i våra häfder. Den var af stor och
' 6 H. 54
4a6
Den 9 Maj f. ta.
väsendtlig nytta denna inrättning för sin tid; ty då hade
alla Europas nationer stående härar. Folkbeväpningens idde
var ju bortglömd och återfanns först under de fria folkens
strider mot slutet af förra och i början af detta århundrade.
Som man vanligen bekämpar sina fiender med samma
slags vapen som de sjelfve nyttja, måste vi naturligtvis också
hafva en sådan här uppsatt; och då kunde vi ej få den för
bättre pris, åtminstone under dåvar. förhållanden. Allt är nu
förändradt; först och främst kalla nu de flesta af Europas
nationer alla eller nästan alla deras stridbara ynglingar till
värnpligtens uppfyllande, och söka under ständiga öfningar
åstadkomma den förberedande förmågan dertill. Vi måste
nu göra så med, om vi skola kunna talrike nog möta våra
fiender i striden. Förr var stående här nog för ett lands
försvar; nu är den det på långt när icke; nu måste folkens
egna krafter icke allenast, som fordom, tid efter annan, i
mån af afgången, kallas att fylla de glesnande lederna, utan
genast i första ögonblicket af stridens utbrott vara redo. Det
kunna de omöjligt någonsin blifva hos oss, så länge vi hålla
en stående här, lika talrik som förr, och grunda dess va■Denfärdighet
och krigslydnad på ända till tjuguårig tjenstgöringstid.
Sverige liar ej nog inre styrka att stödja sitt försvar
på de båda principerna gemensamt; det måste välja
emellan den ena eller den andra, vid straff att blifva alldeles
utmattndt genom det fruktlösa dubbla försöket. Den ali*
manna krigsbildningen kan ej uppoffras; det vore detsamma
som att offra vår sjelfständighet; alltså måste indelta hären
förr eller sednare bort, eller, min mening rättare uttryckt,
så reduceras, att den kommer att utgöra blott en ringa beståndsdel
af hela försvarsstyrkan. En fjerdedel t. ex. af hela
närvar, indelta styrkan vore allt hvad jag ville bestå;
men denna fjerdedel, om ock ringa till antal, skulle blifva
så mycket mera betydande i afseende på dess stridsförmäga,
emedan jag ville att hvarje individ derinom skulle hafva
denna sednare så fullt utbildad, som det är möjligt att i
fred hos en krigare åstadkomma. Denna lilla , men fasta
och friska kärna sammanhållen, stärkt och lifvad af ett utmärkt
dugligt befäl , med full tillräcklighet beräknadt för
det hela af det lefvande försvaret, skulle utgöra likasom härens
själ, lifselementet deri, genom hvilket den styrande viljan
skulle verka på de råare, mera materiella krafterna, som
annu icke hunnit upp till någon förädlad utveckling. Men
det vore också af yttersta nödvändighet, att befälet verkligen
blefve ett befäl, som under alla förhållanden ägde förmåga
alt med framgång föra sitt folk i elden, och som icke
blott med blindt mod kastade sig i faran, utan som ock med
snabb blick och raskt beslut visste än klokt förekomma, än
väl beherrska densamma. Men en sådan förmåga kan vårt
indelta befäl nu omöjligen få; ty några få veckors ofullständiga
öfningar förgätas mest under månader af visserligen nyt
-
Den g Maj f. in.
4»7
tiga, men föga militäriska sysselsättningar. Jag skulle tro armdens
tjenstbarhet bättre befordrad genom mindre antal befäl;
men som ständigt i dépöterna sysselsatte sig dels med
trupps tilidaning och utbildning, dels med utvidgning af egna
bade tbeoretiska och praktiska kunskaper; den dubbla mödan
skulle naturligtvis blifva åtföljd af dubbel lön , och på
så sätt äfven ganska fä af Svenska arme'ens officerare blifva
missbelåtne på bytet. För att sedan fylla den uppkomna
bristen, tror jag ej att särdeles i Sverige skulle blifva mycket
svårt alt åstadkomma ett befäl, som vore antingen alldeles
eller åtminstone nära på olönadt. Jag hoppas att nyss
icke hafva blifvit missförstådd, då jag yrkade på reducering
af indelta hären, ända till ^:del af dess styrka. Min mening
var, att derigenom få bildad en utmärkt god kärna, men
dock ingalunda minska armeens verkliga stam af stående här;
ty min stam blefve just beväringen sjelf, som jag ville indraga
till exercis under t. ex. 3 ä 5 års tid, fullt så mycket som
vår indelta trupp. Det vill visserligen ej säga för mycket.
Genom detta förfarande gör jag en besparing af en mängd
exercisår, som jag nu anser på ej nödvändigt sätt bortslösade.
Den vinst jag gör, blir att jag inom nationen får ett
flera gånger så stort antal af krigsbildade män. I sjelfva armeen
blir genom denna åtgärd deremot ingen minskning i
numerär; hela förändringen blir, att omkring % af folket
komma att tjena blott 3 å 5 år i stället för förut ända till
20 å 25. Det finnes en gräns för den tid en soldat måste
hafva tjenat, innan han kan anses fullfärdig; och så åter en
annan tid, efter hvilken denna färdighet börjar altaga. Jag
tror ej att den för Svenska indelta soldalen i sednare fallet
bestämda gräns är den rälta.— Det är ej möjligt att här ingå
i någon vidare utredning af detta så vidlyftiga ämne; jag
har nog redan blifvit hänförd att säga för mycket; och hvad
jag anfört skall åtminstone kunna temmeligen antyda hvad
jag menar. Blott ännu några ord om de ofantliga fördelar
försvaret genom folkbeväpning skall skänka. Hafva vi en
här af blott 3o a 4°iOOO man, så tror jag ej att vi, om ock
med en lederna ständigt fyllande rekrytering från beväring
gen, kunna dermed försvara vårt så vidsträckta land; fienden,
som sjelf väljer sina anfallspunkter, blir ossdå öfvers
allt öfverlägsen; vi förlora initiativen genast och hinna aldrig
återvinna dem. Men om deremot, hvar och när han än beträdde
våra landamären, han genast möttes af en hel befolkning,
som både väl visste hvar den skulle taga sina vapen
och huru dessa skulle rätt brukas, så blefve förhållandet vida
olika; ty då kommo de öfvervägande fördelarne pä vår
sida, och dessa ökades hundradefallt vid hvarje steg, taget
längre in i vårt land. Man har här talat om år 1809 och
de svåra olyckor oss då öfvergingo; men just dessa olyckor
härledde sig, enl. min innerliga öfvertygelse, från samma i
grunden felaktiga princip för vårt försvar, sorn ännu herr
-
4-jS
Den g Maj f. m.
skar inom vår armee-organisation, och som jag derföre i dag
funnit hiig hafva skäl att öfverklaga ; ty den tappra Finska
krigshären, denna handfull af hjeltan, gjorde under evigt
minnesvärda drabbningar det mest ihärdiga, envisa motstånd
mot den våldsamt och förrädiskt inbrytande fienden. Så
ädla bemödanden bade bort krönas af framgång; men den
lilla heliga skaran — helig, ty den kämpade för sin foster^
jords försvar — den dukade slutligen linder för öfvermakten,
och måste det, emedan den ej kunde hinna till att öfverallt
möta oeh besegra; och ingen hjelp kom; så smälte den under
ständiga strider småningom bort. Finlands hjeltemodiga
folk reste sig som en man villigt att bjuda sin fulla kraft till
sitt älskade lands beskydd; det ropade högljudt, men förgäfves,
på vapen och anförare ; ingendera funnos beredda på
förhand; dess starka vilja förlamades sålunda genom den
ohjelpligt bristande förmågan. Hade då nationalkraft befunnits
ordnad, tryggt hade densamma vägt ned på stridsJyckans
vågskål. Nu bröt den sig i hundratals fåfänga, spridda,
illa beräknade och illa beredda försök. Så slets Finland
från Sveriges hjerta , och så tillfogades det ännu i denna dag
öfver den smärtsamma förlusten djupt sörjande moderslandet
det oläkliga sår, hvarur dess hjerteblod kanske ännu i sekler
skall droppa. Jag hoppas väl, att om i denna stund ett krig
utbruste, utgången deraf skulle blifva för oss olika; men jag
är blott alltför litet säker derpå. Ty vi måste ännu vänta i
månader, innan vi hinna få vår beväring så mycket bildad,
att den möjligen kan föras i elden. Om vi hafva vapen fullt
upp att gifva åt vårt folk, så långt bort belägna äro dock förråden
deraf, att alltför lång lid åtgår innan de hinna fram dil der
de skola användas. Ett stort antal af vårt befäl , och icke
den minst dugliga delen deraf, måste vi hålla qvar hemma
vid de'pöterna att öfva det unga alldeles oerfarna manskapet;
det hade varit önskligt att genast kunna sända både allt det förra
och allt det sednare emot fienden. För Sverige skall det
alltid blifva af den yttersta vigt att få striden afgjord och
segren vunnen, så fort som möjligt; ty det har alltför knapp
förmåga att länge uthärda.
Jag nödgas afbryta. Jag har alltför länge tröttat utan
att ändå kunna medhinna att omnämna ens blott allt det
väsendlligaste; men så mycket återstår af detta, att det är
fåfängt försöka fortsätta. Jag har i olla fall så vidt uttalat
hvad jag tänker, att om man opartiskt döminer mig, man deraf
skall kunna sluta, att jag ej i någon mån vill minska något
af Sveriges närvar, försvarskraft; blott omordna denna
på ett ändamålsenligare sätt. Men med StatsUtsk. måste jag
instämma i den principen, att stående hären, sorn den nu är
organiserad, mäste reduceras, och det ganska betydligt. Efter
den åsigt, hvarifrån jag utgår, är denna sats ännu obestridligare,
än sedd från StatsUtskts egen synpunkt; lydetta
Etsk. nöjer sig med korta otillräckliga, nära till intet tjenan
-
Den 9 Maj f. in.
429
(le vapenöfningar för beväringen; ocb då skulle dertill fullt
tillräckliga medel möjligen på andra båll kunna beredas. Men
med den utsträckning af bevär:ns öfningar, i ändamål att
utbilda densamma till att sjelf vara stående bär, sorn jag åsyftar,
blir detta absolut omöjligt. — Slutligen måste jag, för
att icke misstydas, förklara, att aldrig någonsin någon tanke
bos mig uppstått eller kan uppstå, att alla de stora reformer
jag i afseende på arineens reorganisation anser önskliga,
skulle på en gång i en bast med några penndrag tiII—
vägabringas. Tvertom, med den yttersta försigtighet måste
de utföras. Men hulvudplanen, den bör pä förband vara uppgjord,
att man må säkert veta till hvad mål man går. Än
■nu ett tillägg: för att ändtligen en gång komma in på den
bättre väg, sorn skall föra till det mål som jag önskar, så
0111 ock någon uppoffring delaf i början skulle blifva en
följd, så måste jag yrka, att SlatsUtsk. måtte framför allt
annat, ocb utan alla slags considerationer, behjerta det oundvikliga
behofvet af längre utsträckt öfning för arme'en, oell
derföre utan alla villkor bevilja alla begärda anslag både
för slående bärens och beväring exercis.
Jag har alltför länge upptagit R. o. Ad:s så dyrbara tid.
Men en gång isen bruten, bar min varma känsla för ämnet
oemotståndligen velat gifva sig luft. Jag lofvar deremot
att icke snart ånyo bryta tystnaden. Ocb slutligen förklarar
jag med banden på hjertat och på en riddersmans ära
ocb ord, att jag, 0111 jag någon gång, hänförd af mitt ämne,
skulle hafva råkat fälla ett uttryck, hvaraf någon skall hafva
funnit sig sårad, så var min vilja aldrig sådan, ty aldrig
skall jag träda upp till någon kamp emot personer: det är
de ide'er allena, sorn strida emot mina, jag velat ocb vill
bekämpa.
Frih. Hamilton, Hugo, uppläste ett så lydande anförande:
Het
synes måhända de flesta bland R. o. Ad. orätt, att
den redan af så många talare förlängda discussjonen öfver
Rikets försvarsverk ytterligare utsträckes, genom något yttrande
af en ledamot, som ej bör till yrket, ocb således ej
kan äga någon grundlig kännedom i saken. Men, mine herrar!
det finns ett yrke, till hvilket vi alla bekänna oss, ocb
till hvilket äfven jag önskar förtjena att räknas — delta
yrke är fosterlandsvännens. Näst den fråga, sorn rörer nar
tionens bildning ocb danande till gudsfruktan, sedlighet och
medborgerliga dygder, ocb som, under det allmänna namn
af folkuppfostran, vid denna riksdag rönt ett så lifligt och
så allmänt deltagande, synes mig ingen för representanten
böra ställas högre, ingen mera förtjena bans begrundande,
allt efter hvars ocb ens förmåga, än den om fäderneslandets
försvar. Derpå hvilar dess oafhängighet, derpå bevarandet
åt våra barn af den lagbundna frihet, som, ifrån hedenhös^
43o
Den 9 Maj f. ra.
varit Svenskens dyrbaraste egendom. På denna grund anhåller
jag vördsamt om R. o. Ad:s benägna öfverseende med
hvad jag kan fela i sakkännedom, vid behandlingen af detta
ämne, och endast se till den goda viljan.
Jag hyser nemi. den tro, att med vårt vidsträckta, glest
befolkade land, på alla punkter lätt tillgängligt för en öfvermäktig
fiendes bär, hvilken, öfverförd på ångbåtar, kan
inom få timmar landa på vår kust, är vår sjelfständighet i
bestämd fara, ända till dess vårt bevärts-systeme blifvit mera
utveckladt, och derigenom hela landels manbara befolkning
väl öfvad i vapens förande. Hittills har detta mer varit en
militärisk lek, utan annat gagn, än att ynglingarne lärt sig
inse, att saken ej är så farlig, sorn de i början inbillade sig,
och att de till och med gerna deltaga i de dem ålagda vapenöfningarna.
Men ehuru detta visserligen är ett framsteg,
så är det ändå alltför ringa, för att kunna motsvara de
uppoffringar, som nationen redan vidkännes derföre; och
det bästa beviset på att Sveriges allmoge anser dessa vapenöfningar
ur denna synpunkt, eiler att de synas dem en lek
utan verkligt gagn, ligger i det nästan enhälliga yrkande
deras representanter vid detta riksmöte gjort om dessa öfningars
upphörande, såsom ej ändamålsenliga. Jag anser
det derföre vara hög tid att taga det andra steget på denna
bana, och att, på sätt K. M:s nåd. propos. innehåller,
utsträcka dessa vapenöfningar till minst 21 dygn. Mig synes
dessutom att, utom den egentliga exercisen, ett hufvudsakligt
afseende borde fästas vid bevärts-manskapets öfning
i målskjutning, hvilken färdighet alltid måste åt en mindre
trupp bereda en säker öfvervigt öfver en större, helst i vårt
couperade Iand.
Jag instämmer således fullkomligt i H. StatsUtsk:s uttalade
åsigt, att ändamålet endast kan vinnas genom en utsträckning
af bevärts-manskapets vapenöfningar, men ej deruti,
att dessa böra göras beroende af de föreslagna besparingarna
i andra delar af krigsförvaltningen. Vare det långt
ifrån mig att ej dela den anda af besparing, som uttalat sig
i Utskts betänkande. Jag önskar tvertom, på det lifligaste,
att den måtte göra sig gällande öfverallt, der den kan, utan
men för det hela, tillämpas; och detta synes mig i många
delar kunna ske, ej endast genom minskning eller hopslående
af en eller annan trupp, hvilket jag ej tillåter mig att
bedömma, utan isynnerhet genom borttagande af allt som
hörer till militärisk lux, föga passande för vårt fattiga land,
sorn bör skatta sig lyckligt, om det kan till sitt försvar lemna
armar och vapen att af dem föras.
Men om också de föreslagna indragningarna i den stående
armeens numerär skulle af R. St. godkännas, om äfven
Styrelsen skulle antaga detta förslag, och detsamma
'tillämpa; så kan detta tillämpande ej ske på engång: det
bör, efter min oförgripliga mening, ej en gång göras förr,
Den 9 Maj f. ro.
än den minskning i forsvarsstyrka, som deraf blifvit en följd,
förut blifvit ersatt genom två eller tre års ökade vapenöfningar
för bevärtn; ty i annat fall synes det mig vådligt, då
nödvändigt en mellantid måste uppstå, då armeån är minskad,
utan att det andra försvarsmedlet, som skulle svara
mot bristen, ännu hunnit utbildas.
Då jag således hyser den öfvertygelse, att bevärtns öfningar
mäste utsträckas, och detta utan något uppskof, för
att derpå bygga möjligheten af en minskning i den indelta
armeen, om denna minskning eljest finnes lämplig: så måste
jag yrka bifall till K. M:s nåd. propos. om anslag till bevärtns
vapenöfningar. En besparing, byggd på afslag af
denna punkt, anser jag vådlig för landets säkerhet, och
möjligen ledande till uppoffringar, hundrafallt öfverstigande
hvad derigenom skulle vinnas.
T sammanhang dermed kan jag ej gilla indragning af
befälet vid Lifbevär:s-reg:tet oeh Hallands beväring, och
stödjer mig dervid ytterligare på de i Hr Tersmedens reservation
utvecklade skäl.
På dessa grunder anhåller jag om återremiss af SlatsUtsk:s
utlåt., samt att detta mitt anförande måtte få medfölja
återremissen.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller om tillgift,
att äfven jag vågar några ögonblick taga i anspråk R.
o. Ad:s tålamod, och, om jag lyckas, Ståndets uppmärksamhet.
Det synes visserligen, då så mycket är taladt i detta
ämne, vara öfverflödigt att ytterligare orda derom; och jag
vill äfven bekänna, att det kan synas förmätet af en person,
som bekläder ett underordnadt militär-embete, att vilja
uttala en opinion i detta hänseende, sedan armeens mest
fräjdade män yttrat sig derom; men då jag icke fullt kan
hänföra mig till någon af de föregående värde talarne och
ännu mindre kan instämma i StatsUtsk:s betänk , så tillåter
jag mig att uttala min mening.
Man har velat förebrå Utsk. att det uppgjort en plan
till armeens organisation, och man har än sagt, att detta
skulle tillhört endast Ekon.Utsk., än förklarat, att en sådan
plan redan fanns i K. M:s proposition. Hvad det sednare
beträffar, synes det vederläggas deraf, att flere of talarne
i slutet af sina anföranden sjelfve yrkat, att Ständerne matte
hos K. M. anhålla, att en sådan plan må i nåd. blifva R.
St. förelagd. Då jag i 3o §:n Riksd Ordn. läser dessa ord:
”Vidare åligger detta Utsk. att utröna, pröfva och föreslå
det, som till Stats- och Riksg.verkens behof erfordras, sedan
nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna;”
då ingen plan finnes StatsUtsk. bestämdt förelagd, då Utsk.
är ålagdt att utröna, pröfva och föreslå hvad som behöfves
för 3:dje hufvudtiteln, samt att dervid iakttaga alla de indragningar
och besparingar, som för Utsk. synas behöfliga;
43a
Den 9 Maj f. m.
så förefaller det mig naturligt, att Utsk. ej kunnat tillvägabringa
sitt utlåt, med mindre, än att Utsk. också uppgjort
en plan. Så långt gillar jag StatsUtsk.; men de resultater,
hvartill Utsk. kommit, måste jag i allo ogilla. Jag får först
mot några andra talare framställa å'skilliga anmärkn:r. Man
har sagt, att det vore vådligt för Rikets sjelfständighet att
indraga 2,800 man af indelta armeen. Jag vågar visserligen
icke, lika med Hr Mannerskantz, fästa mig vid den sangviniska
förhoppningen, att Sveriges försvar skall kunna hufvudsakligen
hetryggas genom folkbeväpning. Jag vill dock
tro, att det i framtiden skall kunna ske efter en förbättrad
folkuppfostran och deraf uppkommande allmännare public
spirit; men i närvar, stund skulle jag anse det vådligt. Jag
vill ej heller fästa mig vid Hr Mannerskantz’s förslag, att
indraga den stående armeen till £:del. Deraf skulle följa
en betydligt förökad 3- å 5-årig tjensgöring för vårt bevär:s-rnanskap,
hvilken , utan att omtala den betydligt
större kostnaden, skulle medföra den olägenhet, att folket
undanrycktes näringarna och jordbruket. Jag tror, att sådant
skulle möta betydligt motstånd. De talare, som yrkat,
alt ingen del af ammen kunde indragas, hafva emedlertid
framställt en proportion af stam till beväring såsom 1 till
3. För denna proportion äro inga skal uppgifna. Om den
ansetts nödig, derföre alt man vill hafva första ledet bestående
af gamla stammen, och i det andra och tredje beväring;
så får jag derpå svara, alt lika väl kan bevärtn inflickas
i första ledet, sorn den ställes i det andra eller tredje.
Ett annat hatti e skäl för bibehållande af en stam synes mig
vara, alt den skall bildas till instructeurer, och i sådant fall
kan proportionen af 1 till 4 eller 1 till 5 vara lika tjenlig,
sorn proportionen af 1 till 3. Hufvudsaken är, såsom Hr
Mannerskantz anmärkt, att denna stam både lill befäl och
trupp blir väl öfvad. Dertill fordras i första rummet, att
en betydligt mera än hittills utsträckt öfning äger rum för
den stam vi hafva. Denna öfning har hittills blifvit ti11 —
vägabragt vid exercis-bataljon å Drottningholm samt vid
Långholms och Malmö-commenderingarna. Jag tror, att
dylika commenderingar, nemi. utsträckta dertill, att hvarje
karl får en sådan öfning, och att den städse underhålles,
äro det minsta, som vore nödigt för den stående arméen.
Jag tror dernäst, att bevärtn behöfver öfvas till ungefär lika
färdighet, som vår indelta annee nu har; och dertill fordras
minst första året en exercis under 21 dygn, jemte en fortfarande
öfning under längre eller kortare tid. Jag skulle
tro, att för öfrigt bevärtn äfven kunde sammandragas, icke
reg:ts-vis, utan i mindre districter, hvarigenom kunde insparas
ett betydligt antal arbetsdagar, hvilka, i stället att
åtgå till den långa marschen till och från reg:ts-mötesplatsen,
bättre kunde användas till en längre inöfning af
ex
-
Den 9 Maj f. m.
433
exercisen. Af detla mitt omdöme följer också, att jag biträder
Ulsk. i den åsigt, att 2,800 man kunna indragas af
stående armeen, men med villkor, alt hela beloppet af derigenom
inflytande medel, beräknade icke endast till 35 r:dr
för hvarje rote, såsom Ulsk. upptagit, utan efter det belopp,
som vanligen i vacance-afgift erlägges, må användas till öfning
af stam och beväring. På det högsta protesterar jag
emot Utskts förslag all indraga någon del af vårt befäl.
Jag har i dag på morgonen beräknat, att vi ej äga mer än
knappt 1,100 officerare vid infanteriet. Då man räknar 3
officerare på hvarje compagni, hvilka synas behöfliga, då i3
rotars pluton utgör tillräcklig front, skulle dessa 1,100 officerare
icke räcka till fullt befäl för 3o,ooo man. Tager
man nu i betraktande, att, vid inträffande krig, åtminstone
100 officerare af sjukdom och långt framskriden ålder skola
vara hindrade att gå ut i fält, samt att ioo andra ännu
icke erhållit full öfning; så skola vi icke hafva mer än ungefär
2 väl öfvade officerare per compagni; och deraf följer,
att om armeen ined beväring förstärkes till 60,000 man,
skall det icke finnas mer än en officerare per compagni.
För att då kunna rekrytera befälet, fordras naturligtvis, att
underbefälet skall hafva erhållit under freden så stor öfning,
att det möjligen kan begagnas såsom officerare af lägre grader;
och på det äfven ur bevärm må kunna hemtas underbefäl,
är nödvändigt, att den erhåller den öfning jag förut
förklarat mig anse behöflig. Jag vill icke tillåta mig aft i
detaljerna följa Utsk:s förslag till indragningar, utan endast
fästa mig vid en inconseqvens deruti. Utsk. har föreslaget,
att en sqvadron af Jemtlands hästjägare skulle indragas. Jag
frågar: hvarföre icke äfven den andra? Jemtlands hästjäg
gare bildades, då vi stodo i krigsförhållanden emot Norrige.
Det var då nödigt att underhålla något cavallen', om än
aldrig så litet emot denna gräns. Nu, då vi stå i ett fredligt
förhållande till Norrige, inser jag intet behof att just
der hafva något cavallen ; och i alla fall förefaller det mig
orimligt, att der hafva en så ringa del af vapnet, som en
sqvadron. Det synes mig vara mer än man kan vänta, att
denna sqvadron skulle bibehålla verklig lust och håg för
yrket, då den aldrig kom i någon täflan med andra. Ändarnålsenligare
hade det förefallit mig, om Utsk. föreslagit,
att en bataljon, eller åtminstone några sqvadroner, må bildas i
Norrland. Jag kan ej heller gå in på att ifrån Kronprinsens
Husar-reg:te spränga och till Norrland förflytta en sqadron,
med hvilken förhållandet skulle blifva enahanda, som det
jag trott mig kunna förutse, om Jemtlands hästjägare inskränktes
till en sqvadron. — Då jag är här kanske den enda
rusthållare vid Smålands Husar-reg:te, torde det vara min
skyldighet att om Utsk:s i afseende derpå gjorda förslag
yttra några ord. Jag vill icke neka, att, åtminstone i den
6 II. 55
434
Den 9 Maj f. m.
ort der jag bor, eller i Calmar län, som är mera sädesrik,
vi med nöje skulle betala några tunnor spanmål, för att
slippa underhålla hästen; men jag hemställer, om det vore
klokt beräknndt, att icke äga något cavalleri ända från
Stockholm till Skåne, att ställa den bördigaste delen af Sverige
blottad på det vapen, som hastigast kan flyttas från
den ena orten till en annan, i händelse af ett fiendtligt infall,
och det på en tid, då man vill, eller åtminstone många
vilja, indraga den stora flottan och sålunda blottställa
hela kusten af Östergöthlands och Calmar län. Det har ej
kunnat undgå min uppmärksamhet, att Utsk. haft för afsigt
med sitt utlåt., att, om jag så får säga, ställa till rätta den
sinnesstämning af missbelåtenhet, som onekligen finnes i landet.
Utsk. har, efter mitt förmenande, föreställt sig, att
delta skulle ske genom lindring i skattebördorna. Jag respecterar
denna afsigt, men fruktar , att Utsk. dervid
begått en missräkning. Utsk. har nemi. afsett att lindra
en class medborgare, under det Utskts betänk, onekligen
måste framkalla missnöje och missbelåtenhet hos andra
classer. I första rummet måste detta inträffa hos
krigsbefälet, hvilket genom de nu föreslagna indragningarna,
derest de blefvo bifallna, naturligtvis skulle, till en stor del,
svikas i sina förhoppningar om befordran, hvarigenom, om
än modet i nödens stund icke skulle fällas, dock lusten och
hågen att arbeta i betydlig mån måste blifva nedsatta.
Dernäst har Utsk. onekligen, då det varit mildt emot rustoch
rotehållare, velat ådraga öfriga medborgare en ökad afgift;
ty i samma mån skatterne nedsattes för de förra,
skulle, under antagande af skatternas behöflighet för vårt
försvar, de falla så mycket tyngre på de medborgare, som
icke äro innehafvare af rusthåll eller roterts-skyldiga hemman.
Att deraf hos dem skulle uppkomma förtrytelse och
knot vid en följande riksdag, förefaller mig klart. Jag frågar,
hvad vinsten skulle blifva af dessa indragningar. Jag
vill icke, lika med en talare i ett föregående plenum, på
runstycket uträkna hvad det skulle göra på hvarje medborgare,
isynnerhet som icke alla medlemmar af vårt samhälle
kunna deltaga i skattebördorna, utan sjelfve behöfva understöd;
men jag tillåter mig att göra en beräkning öfver indragningarnas
inflytande på bevillningen. Fastighetsvärdet
i Sverige uppgår till ungefär 400'000>000 r:dr b:co. Jag
skulle tro, att minst 10, om icke ao år, skulle åtgå, innan
man genom dessa indragningar kunde vinna en besparing
af circa 200,000 r.‘dr. Det gjorde ^ per mille. När man nu
tager i betraktande, att allmogens hemman, hvilkas fördel
man egentligen synes afse, äro i allmänhet värderade till
4ooo r:dr, och att de fleste af vår besuttna allmoge besitta
■Jtdels hemman, hvaraf värdet utgör 1000 r:dr, så skulle för
dem en lindring af 24 sk. b:co uppkomma. Jag hemställer,
om detta vore någon betydande vinst. Jag tror icke ens,
Den g Maj f. m.
435
att de skulle märk a denna nedsättning på sina debetsedlar,
derföre icke sagdt att ej hvarje nedsättning är välkommen;
men då den skulle ske med åsidosättande af det kanske
vigtigaste ändamålet för ett folk med upplysning, synes mig
denna nedsättning alltför lumpen, för alt tagas i betraktande,
jemförelsevis med de förändringar och stora vådor för
fäderneslandet, som skulle vara villkoret för nedsältningen.
Jag tillåter mig att bär förklara samma öfvertygelse, som
jag redan vid sista riksdagen uttryckte, att det icke är
skattebördorna, som föranledt det missnöje, som uppenbarat
sig. Jag tror, att det är förorsakadt af osäkerheten och
det vacklande i våra ekonomiska lagstadganden , bristande
rörelse och afsättning, långsambeten i våra rättegångsformer,
trögheten och sölet i lagsökningsåtgärderna o. s. v. Om R.
St. kunna undanrödja dessa anledntr till missnöje, så tror
jag icke, att de behöfva göra några betydliga nedsättningar
i våra skatter.
Slutligen kan jag icke annat än djupt beklaga våra
riksdagsformer, som vålla, att detta ämne, hvilket icke rätt
torde kunna bedömmas af mer än ett Stånd, skall särskildt
behandlas af de 4 RiksSttn, så att de 3 öfriga Stånden sakna
tillfälle att discutera ämnet med män, som förstå saken.
Jag skulle tro, att om de varit i tillfälle att afhöra de sakrika
yttranden, som här blifvit fällda, skulle sådant hafva
undanröjt anspråken på nedsättning af denna för Rikets sjelfbestånd
samt hvarje dess innebyggares trefnad och säkerhet så
vigtiga hufvudtitel; men då formerna äro sådana, så fäster
jag mig vid den förhoppning, att de herrar af R. o. Ad.,
som mottagit vårt förtroende alt vara StatsUtskts ledamöter,
skola försöka att för TJtskrs öfriga ledamöter förklara och
utreda de här med sakkännedom afgifna anföranden, och
derigenom förmå dem alt instämma i ett annat utlåt, än
det nu förevarande. Jag hoppas på en sådan förändring, då
målet återkommer, och yrkar, lika med föregående talare,
återremiss af detta betänkande.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: En värd
talare yttrade, för en stund sedan, den önskan, att någon,
som hade sig bekant förhållandet med de enskilda
läroanstalterna för linie-officerare, måtte yttra sig derom.
Jag anser mig derföre skyldig att göra det, så myckel hellre,
sorn jag under 4 Års tid varit anställd vid en sådan läroanstalt,
och jag dessutom belt och hållet instämmer i
StatsUtskts önskan, att behofvet af dylika läroanstalter måtte
försvinna. för att afgifva ett total-omdöme öfver dem,
måste jag säga, att jag anser dem såsom ett godt nödfallsmedel,
men ingenting annat; godt derföre, att för största
delen af dem, hvilka önska att såsom officerare inträda i
armeen, icke något annat tillfälle gifves att vinna de kunskaper,
som numera fordras för befordran lill officerare.
Jag tror också, att de temmeligen väl motsvarat deras be
-
436
D c n 9 Maj f. m.
stymmelse — åtminstone liar det varit samtlige lärarnes bemödande
— men att de ej kunna vara annat än ett nödfallsmedel,
anser jag mig, under fullkomligt erkännande af
de förtjeustfulla bemödanden som utmarka dessa läroanstalters
nuvar. föreståndare, våga påstå. Det första skälet dertill
är, att undervisningen endast kan vara theoretisk och
icke praktisk, hvilket vid en läroanstalt för officerare måste
vara ett stort fel. Detta beror icke ensamt af inrättningarnas
nuvar. beskaffenhet, utan är ett fel, som måste vidlåda
dem, derföre att kostnaderna för praktiska öfningar skulle
vara alltför stora för att bestridas af de medel, som utgöra
elevernes årsafgifter. Ett annat fel tror jag ligger deruti,
alt då eleverne icke ovillkorligen måste undergå studentexamen,
utan i stället kunna taga en s. k. humanistisk examen
vid läroverket; så blir i allmänhet den humanistiska
bildningen icke god. Vid alla dessa iäro-anslalter finnes en
s. k. förberedande class inrättad, der humaniora uteslutande
föreläsas; men då tillgångarna icke tillåta att der anställa
ett stort antal lärare, utan en och samma lärare, vanligen
högst 2:ne, föreläsa alla ämnen, och hvar och en har ett
ämne, vid hvilket han företrädesvis fäster sig ; så blir vanliga
förhållandet vid sådana läroanstalter, att eleverne blifva
skicklige i ett af de till humanistiska bildningen hörande
ämnen, men temmeligen svage i de öfriga. Särdeles är detta
gällande, hvad språken angår; ty få äro de, som hafva den
kärlek för språken, att de göra språkläsningen till sin hufvudsak,
och deri få eleverne aldrig tillräcklig bildning. Jag
anser denna olägenhet nästan vara den största, och så mycket
större, som den ger vårdslösa föräldrar anledn. att i
sista stund försumma sina barns uppfostran. Det händer
ganska ofta, att lill läroanstalter för linie-officerare här i
Stockholm komma ynglingar, som sakna nästan all bildning.
Föräldrarne fordra dock, att de på 2.'ne år skola vara fullt
bildade till officerare, och det går visserligen, men deras
bildning blir ungefär sådan som bevärts-ynglingens efter 12
dygns öfning. — En annan betydlig olägenhet är kostnaden
för eleverna. De måste ej allenast till läroanstalten betala
en afgift, som jag icke tror vara för hög, nemi. 100
r:dr b:co för hela tiden , ehvad de begagna undervisningen
under längre eller kortare tid, utan de måste till större delen
vistas långt från sin hembygd och sina regrten, såsom
t. ex. här i Stockholm årligen blifvit undervisade flere ynglingar
från Westerbottens Fältjagare-reg:to, hvarigenom naturligtvis
betydlig kostnad för dem förorsakas. Af läroanstaltens
föreståndare har väl den åtgärd varit vidtagen, att
de mindre bemedlade fått undervisning gratis; men detta
är en särskild omständighet, som icke ligger i dessa läroverks
beskaffenhet. Ännu en olägenhet torde jag få nämna,
nemi. den, att undervisningen vid de särskilda läroanstalterna
icke är lika vidsträckt, och att således i olika orter af
Den 9 Maj f. ra.
437
Riket olika fordringar göras på dem, som skola blifva officerare,
oaktadt K. M:s circulär-bref af d. 24 Jan. i8>5 bestämmer
hvad en underofficerare ovillkorligen skall kunna,
innan han befordras till officerare. De som , utan föregående
undervisning vid ifrågavar. läroanstalter, anmäla sig att af
district-commissionerna examineras, kunna vanligen icke,
och man bar icke rätt att fordra mer, än ofvannämnda K.
circulär föreskrifver; men de, som begagnat dessa undervisningsverk,
få alltid ett litet plus af kunskaper; åtminstone
har jag för min del sökt gifva dem ett sådant, emedan jag
är öfvertygad, att man icke kan allt hvad man läst, och att
således den, som icke läst mer än han ovillkorligen skall
kunna, icke kan detta rätt, ty blott den vidsträckta läsningen
utbildar omdömet, som är det hufvudsakliga, då deremot
sjelfva utanlexan än en bisak. Dessutom och då
sjelfva militär-läroanstalterna hafva dels en eller 2, dels 4>
5 ä 6 lärare; så uppkommer der samma förhållande, som i
den förberedande afdelningen, alt der endast 1 eller 2 lärare
undervisa, fästa de sig företrädesvis vid ett eller två
ämnen, och undervisningen i de öfriga blir visserligen icke
alldeles försummad, men ändå mindre god, än den borde
vara. På dessa grunder skulle jag, lika med StatsUtsk.,
högligen önska, att en sådan organisation af våra allmänna
militär-läroanstalter kunde ske, alt de enskilda inrättningarna,
hvilka aldrig kunna blifva fullkomligt ändamålsenliga,
må kunna upphöra.
Hr af Dalström, Gust. Jacob: Då jag i förra plenum
hade äran afgifva ett yttrande öfver förevar, betänk.,
fästade jag mig egentligen blott vid ingressen dertill. Jag anhåller
derföre vördsamt, att nu i korthet få yttra några ord
emot vissa punkter af detta betänk., öfver hvilka jag anser
mig böra afgifva några anmärkn:r till StatsUtsk:s begrundande.
Jag fäster mig dervid först vid den punkt, sorn angår
anslag till pensioner för Generalitetet. Utsk. har i denna
punkt, likasom i hela betänk. , yttrat den grundsats, att
det anser de begärda anslagen visserligen beböfliga, och alt
detta är nödigt för att dermed gifva åtminstone en måttlig
bergning åt förtjenta krigare på deras ålderdom; men likasom
alla de vackra grundsatser, som finnas i delta betänk.,
der sakna tillämpning, så inträffar äfven ett sådant förhållande
med denna, alt motsatsen deraf til Isty lkes. Såsom skäl
för sitt afstyrknnde anför Utsk. egentligen, att Utsk. anser
Rikets geographiska läge fordra en annan indelning af General-befälhafvare-districtena,
alt dessa dislricter böra minskas
till 5, och att, genom den behållning, som derigenom
uppkommer, jemte nedsättning af General-befälhafvarnes löner
vid inträffande afgång, medel skulle vinnas till 3:ne nya
pensionsrum för Generalitetet. Jag tager mig friheten fästa
StatsUtsk:s uppmärksamhet derpå, att del minskat General
-
438
Den g Maj f. m.
beful lia fvare-districtena till antal, men vidgat dem till utsträckning.
Jag anser, att derigenom större kostnad skulle
uppkomma, än den besparing Utsk. sökt åstadkomma. Vi
känna ganska väl regrtenas geographiska läge, och veta att
indelta armeen är så kringspridd, att hvarje reg:te intager
en stor rymd. Jag vill t. ex. blott anföra förhållandet med
de regtten, som ligga inom det districtet, hvartill Westergöthland
hörer, och dessa äro bland dem, som uro mest
concentrerade i Riket. Der ligga tillsammans 5 reg:ter och
en bataljon. Det är General-befälhafvarnes skyldighet, icke
allenast att ininissivera skrifvelser till K. M. och deröfver
afgifva und. utlåt:n, utan deras skyldighet är förnämligast
att under mötestiderna inspectera och mönstra reg:ter och
corpser på deras mötesplatser. Äfven i den ort, Westergöthland,
der reg:tena ligga mer än vanligt concentrerade, inträffar
icke sällan, att det ej är möjligt för General-befälhafvaren
att hinna till alla stationerna under den vanliga
mötestiden. Man har derföre nödgats göra uppskof emellan
mötestiderna, hvilket icke länder till reg:tenas bästa. Om
nu ytterligare dessa General-befälhafvare-districter skulle
utsträckas, fruktar jag, att denna inspection och den mönstring,
som enl. författningarna bör ske under mötena, skulle
blifva alldeles omöjlig. — Jag anhåller, att Utsk. måtte
fästa uppmärsamhet på denna omständighet.
Vidare anser jag mig böra göra några anmärkntr i afseende
på den punkt, som rörer afstyrkande af löneanslag
för indelta arraeens lägre befäl. K. M. har vid denna riksdag
för andra gången begärt ett anslag till löneförhöjning
för lägre befälet af indelta armeen, så att reg:ts-qvartermästare,
andre capitaine!’, lieutenanter och under-lieutenanter
skulle få en billig tillökning i sina löner, i öfverensstämmelse
med K. brefvet den 2 Jan. i8 53. Vi känna ganska väl, att
hvad Konung Cail XI egentligen bestod åt 2, nu på 3 personer
fördelas. Jag menar, att sedan beväringen organiserades
år 1812 och regttena organiserades på 3 bataljoner, skall
det nya befälet lefva af hvad som egentligen var afsedt för
2 bataljoners befäl, med det obetydliga anslag, som R. St.
beviljat till lönefyllnad. Likväl för att på något sätt gifva
en billig ersättning åt officerarne af de grader jag nämnt,
bar Utsk. framställt, att indragning i armeens befäl kunde
ske samt dervid föreslagit 3:dje majorens indragning vid hvarje
reg:te. Hvad lönerna angår, får jag fästa Utskts uppmärksamhet
derpå, att de äro ganska ringa och i alla afseende»
behöfva någon förhöjning. Reg:ts-qvarlermästaren
har i behållning, sedan sådana afdrag skett, som tillhöra hans
ordin.-afgifter, icke mer än 5o6 r:dr. För denna summa
skall han hålla häst och vara närvar, vid alla möten, utom
det att han såsom adjutant skall tjenstgöra hela året om hos
regtts-chefen, om denne så fordrar. Hans ordin afdrag till
aeeordsränta, till arme'ens pensions-cassa samt till bevillning
Den 9 Maj f. m.
439
utgöra icke mindre än ig4 r:dr b:co. Dylika afdrag finnas
för hvar och en af de lägre graderna af regttet. Jag vill
nu icke upptaga R. o. Ad:s tid med att uppgifva alla dessa
förhållanden, utan blott nämna till hvad belopp lönerna
uppgå. Andre capitainen har i behållning icke mer än 355
rtdr, förste Iieutenanten 278, andre lieutenanten 22g och underlieutenanten
16g r:dr. Likväl få dessa officerare ytterligare
vidkännas flera afdrag för de afgifter, som vanligen erläggas
vid reg:tena. Hvad åter beträffar, att indragntr skulle
vara nödvändiga för att vinna medel till de önskade löneförhöjningarna,
så anser jag några sådana, som för närvar,
skulle ske, icke vara möjliga. Jag vill blott citera förhållandet
vid det reg:te, jag har nåden commendera. Det utgör
blott med 3 classen beväring 2848 man; om nu dessa 3 classen
skulle uppbådas och träda under vapen, kan regrtet icke
organiseras på mindre än 4 bataljoner, och hvarje bataljon
blefve då 700 man stark. Kommer ytterligare den 4;dé classen
att utgå, mäste regttet indelas på 5 bataljoner. Jag frågar
då, om det är möjligt att minska befälet, hvilket knappast
är tillräckligt för en dass beväring. Genom en sådan
minskning skulle icke befäl för 3:ne bataljoner återstå , och
nödvändigt brist uppstå, så snart 2:ne classen beväring utgingo;
och förhållandet blefve ännu värre, om 3 eller 4 classen
uppbådades. Hvad för öfrigt angår det befäl Ulsk. anser kunna
minskas, har jag derom en alldeles motsatt öfvertygelse. Jag
vet ganska väl och har uti en tryckt tabell sett, att man
påräknar underofficerarne alt ersätta och suppleera officerarne.
Våra underofficerare äro icke numera detsamma som
för 3o a 4° år sedan. Man har större fordringar på dem,
men har dock till bety<11 ig grad minskat deras inkomster.
Det är svårt att vid regttena få skickliga underofficerare; och
ofta måste man åtnöja sig med dem, som icke hafva stort
företräde framför soldaten, hvarken i allmän bildning eller
skicklighet i yrket. Jag anser således, att det ringa befäl vi
äga är högst behöflig t, och då man derjemte betänker, att
afdrag måste ske för i eg:tets jägare och de officerare , som
äro anställde i stabs-ljenslgöring eller bortcommenderade från
regrtet; så finner man det nuvar. befälet i högsta grad inskränkt
i förhållande till hvad som fordras. Jag kan således
icke annat än dela den öfvertygelse, att StatsUtsk., vid
närmare eftersinnande och bättre betänkande af ämnet, skall
frångå sitt nu förevar, utlåt, och tillstyrka de anslag K. M.
begärt.
Jag vill äfven yttra några ord om den i StatsUtskts utlåt.
uttryckta tanke, att reg:tena skulle kunna sammanslås.
Reg:tena äro redan så stora, att hvart och ett med dertill
hörande beväring nödvändigt måste utgöra brigad , och det
är just nödvändigheten deraf, sorn inom armeen bibehåller
regtts-indelningens ide'e. Eljest vore en annan organisation kanske
ändamålsenligare; då hvarje reg:te mäste ut i fält på 4
Den 9 Maj f. m.
a 5 bataljoner, så utgör det en brigad, och är att i krig såsom
sådan anses.
Hvad åter beträffar Utskrs afslag på det äskade anslaget
till större öfningsläger, får jag äfven nämna , att Utsk. här,
såsom vid alla andra punkter, erkänner ide'en vara riktig,
men i utförandet glömmer bort den. Jag vågar fästa StatsUtsk:s
uppmärksamhet på hvad man i den delen tänkte och
yttrade under den förra s. k. frihetstiden, och får derföre
taga mig friheten att uppläsa ett K. bref till Krigs-coII:m af
den 12 Nov. 1766, hvilket är grundadt på Ständernes framställningar
om denna angelägenhet. Detta K. bref lyder
sålunda:
”Hos K.M. bar i nåd. öfvervägande kommit, huru otill”räckliga
de vanliga reg:ts- och compagni-möten för de in”delta
regttena, samt exercis-månaderna för de värfvade, äro,
”att formera en rörlig armee, emedan då ett reg:te exer”cerar
allena, kunna icke de rörelser ske och den öfning
”inhemtas, som i fält förekommer, enär en armee är samlad.
”Infanteri, cavallen och artilleri, samt lätta trupper agera
”då tillsammans, medverka till ett gemensamt ändamål och
”biträda hvarandra, hvarvid åtskilligt förekommer, som icke
"”kan ulöfvas annorlunda än i större corps, sammansatt af
”flera olika vapen. Så väl Konung Carl XI, som flera ut”rikes
makter hafva ock ledan gifvit eflerdömen och bevis,
”huru en annee, genom (lera reg:ters sammandragande och
”öfning i fredstid, kan beredas att göra nytta i krig. Så väl i
”anseende till dessa skäl, som R. St:s SecretaUtskrs und. tillstyrkande,
har K. M. i nåd. funnit nödvändigt och nyttigt,
”att vissa campements-platser blifva utsedda, der flera regrter,
”bestående af infanteri, cavallen och artilleri , kunna församlas
och några veckor öfva sig i de stycken, som under
”krig isynnerhet förekomma och i en större corps endast
”kunna verkställas, hvarigenom soldaten kunde blifva van
”vid den ordning under marsch och läger, samt den hushållning
och skötsel både för sig och hästar, som i fält bör
”iakttagas, kärlek och förtroende stadgas reg:ter och corp”ser
emellan, samt en nyttig täflan uppväckas. I den mån
”tillgångarna medgifva, skall således en del af armeen hvarje
■”år på förenämnda sätt sammandragas, till dess den hel och
”hållen häraf blifvit delaktig, då åter på första campemelits"platsen
början göres; och kommer till dessa läger sådana
”stiillen i nåd. att bestämmas, der K. M. finnér att de nar”mast
belägna reg:ter kunna med beqvämlighet sammanstöta,
utan att kostnaden blir för dryg eller marscherna
”för länga.”
Utom det att detta K. bref bevisar nödvändigheten af större
läger, har det äfven genom särskilda föregtde skiifvelser
blifvit stadgadt, alt den öfriga delen af arme'ens befäl borde
inställa sig vid sådana större öfningsläger, och dervid ej
alle
-
Den 9 M a j f. m.
44,'
allenast erhålla skjutsersättning, utan ock tractamentc på
stället; och får jag i sådant afseende uppläsa följande utdr.
af K. brefven till Krigs-colhm af den 11 Febr. 1735 och
den 12 Juli 1756, hvaraf det förra lyder sålunda:
”K. M. vill, i anledn. af R. St:s und. hemställan , vid
”skeende större camperingar i nåd. anbefalla vissa officerare
’’i sender af de nästgränsande regjter att tillstädesvara, enär
”det, utan deras alltför stora olägenhet, kan ske, emedan
”vederb. mycket lära uppmuntras, att med större åhåga och
”flit sig utmärka, när de veta sig hafva flera åskådare, sorn
”saken förstå och derom kunna dömma.”
Det sednare åter är af följande lydelse:
”Då flera reg:ter till gemensam exercis sammandragas och
”officerare af andra än de sammandragna reg:tena sig på nåd.
”befallning vid dylika tillfällen infinna, vill K. M. dessa, ej
”mindre än de sammandragna reg:tenas befäl , vanligt trac”tamente
i nåd. tillägga.”
Jag vädjar lill eder. mine herrar! hvad slutsatser man,
vid jemförelsen dermed, kan göra af de yttranden , man i
våra tider hört fällas, då fråga varit om anslag till sådana
öfningar. Då man likväl år 1756 fann denna angelägenhet
så maktpåliggande, hemställer jag till eder, om icke numera,
sedan arméen fått en förändrad natur af stam för bevärtn och
större utbildning i taktiskt afseende erfordras, dessa läger äro
så mycket mer nödvändiga. Det är sannt, att, genom inspectioner
under de vanliga mötena, kunna Genera l-befälhafvarne
öfvertyga sig 0111 reg:tenas duglighet och skicklighet,
och de afgifva derom rapporter till K. M.; men det
är icke nog med denna inspection af General-befälhafvaren
vid de vanliga mötena, emedan det icke är på detta sätt
reg:tenas duglighet och skicklighet till all tjenstgöring kan
pröfvas , utan är det endast vid ett stort läger sådant kan
och bör ske. Jag vill icke fästa mig vid nödvändigheten för
liera vapen alt kunna agera tillsammans, och ej heller vid
den i det nyss upplästa K. brefvet omnämnda nödvändig
heten
af truppens öfning under marschen; jag vill blott
nämna, att stora läger äro nödvändiga för tillämpningen af
hvad man lärer på våra mötesplatser; och allt hvad på mötesplatserna
läres, är endast en död bokstaf, om icke tillämpningen
deraf inhemtas, hvilken tillämpning bör inöfvas före
kriget, hvarunder kännedomen deraf på förhand är angelägen
och nödvändig. Jag kan således ej annat än i högsta
grad tillstyrka beviljande af det anslag, K. M. begärt för
större öfningsläger.
Jag tager mig friheten att i korthet äfven omnämna instructions-compagnierna.
Det är allmänt bekant, huru korta
våra öfningstider äro, och huruledes, afven med befälets
6 11. 5(1
D c n g Maj f. m.
största ansträngning, hvilken nogsanit är vitsordad af hvar
och en som känner våra öfningar, det är omöjligt att under
den korta liden vinna färdighet i alla de ämnen, sorn för,
närvar, utgöra föremål för soldatens bildning. Således då
armeen alltmer glesnar på krigsvandt befäl och manskap,
hvaraf redan endast få återstå, (innes intet nödvändigare, än
ätt gifva denna annee en vidsträcktare öfningstid , och då
denna öfning icke kan vinnas på de vanliga regtts-mölena,
sorn äro högst 17 dygn, anser jag nödvändigt, alt åtminstone
rekryterne sä hildas, alt de, när de insättas i compagnierna,
äga all den skicklighet, som man af en soldat fordrar. Vi
veta, att rekryternes öfning nu är ganska kort. Den inskränker
sig egentligen till det s. k. rekrytmötet och första
årets reg:ts-möte. På dessa båda möten hinner soldaten
knappast mer än att, som nian säger, vänja sig vid geväret,
samt att öfva sig i gevärs-exercis, ställning och marsch. Men
detta är långt ifrån behörig krigsbildning. Dertill fordras,
mine herrar! att soldaten i sitt enskildta förhållande skall
vara fullt hemmastadd med huru han i krig bör skicka sig
vid alla tillfällen, dä han möjligen lemnäs på egen hand
eller blir ledare för det oöfvade htvärts-manskapct; ty kriget
bör vara föremålet för all militär-bildning. Jag anser
således af högsta nödvändighet, att tiden för rekryternes
öfning utsträckes. Det är icke nog att man med hvart år
sett ökade kunskaper hos befälet, hvarpå anspråken egentligen
under de sednaste 11 ä 12 åren gjort sig gällande; det
är icke nog att endast hafva theori, utan man bör afven
hafva praktik , och om de icke begge samverka till ett helt,
är ett önskvärdt resultat omöjligt att erhålla. Jag anser således
det föi instructions compagnierna begärda anslag af
31,370 r:dr vara högst nödvändigt. Det är i möjligaste grad
lågt tilltaget, rilen man hoppas, att detta anslag, om det af
I\. St. bilälles, troligen till en början skall blifva tillräckligt
för att vinna den öfning, sorn egentligen åsyftas. Jag skulle
då anse, att då sålunda småningom reg: t ena kunde fä allt
flera och flera mera öfvade och i den egentliga krigsbildningen
kunniga soldater, armeen hvarje år skulle blifva
förbättrad, och alt detta vore alt få den väl exercerad för
godt köp. Jag önskar så myckel mer, att denna fråga må
väcka StatsUtsk:s uppmärksamhet, som öfningamas företagande
är angelägen, medan vi ännu hafva några krigsvane
officerare qvar i armeen. Jag har sagt, att nuvar. officerare
erhålla en emot förr ökad bildning eller , rättare sagdt , en
ökad theori; roen krigserfarenheten aftager med hvarje år,
.peli det är på erfarenhet man bör grunda sådana praktiska
öfningar, som de ifråga var. Jag önskar derföre, att dea
theori, sorn nu finnes i armeen, måtte få ett stöd och en
tillämpning, medan ännu den krigserfarenhet finnes, sorn förvärfvades
under de sista fälttågen. Jag kan således ej annat
än pä det högsta tillstyrka, alt StatsUtsk. måtte fästa sin lipp
-
D c n g M ;i j f. m.
443
märksamhet vid detta nödvändiga anslag, och hoppas att armeen
derigenom blir StatsUtsk. erkänsarn för den bildningsgrad,
armeen derigenom kan erhålla till fäderneslandets
trygghet och försvar.
[fr Stjerngranat, Gustaf: Jag liar begärt aidel för
alt fästa uppmärksamheten på en missräkning, som synes mig
hafva influtit uti den StatsUtskts utlåt, tillhörande bilaga
Litt. B., oell som hufvudsakligen leder sin grund derifrån, alt
Utsk. begagnat en från K. Krigs-colhm meddelad uppgift,
hvaruti bland antalet af indelta infanteriets rotenummer,
enl. primaplan, icke äro upptagna sådana vacanta nummer,
sorn t. ex. de 386 vid norra och södra Skånska infanlerireg:tena,
hvilka redan från dessa regtters uppsättning blifvit
bestämda att hållas vacanta på 5o år.
Det bestämda förhållandet med nummerstyrkan vid indelta
infanteriet är, enl. stat:
effeetive 20,436.
indragna och anslagna n:r . . 3,263.
alltså prima plan 23,699.
Indragna och anslagna nummer äro:
fourrir-nnmmer 320
lönefyllnad åt underofficerare .... 197
gevärshandtverkare ........ go
fältmusikanter 200
musikens underhållande 64g
trumslagare  480
spel i nummer
368 _ ,
r  2,3 04
vid Westgötha reg:te till hingsthållning ... 7
,, Dahls-reg:tet, tillsättas först vid inträffande
krig  3
„ Westerbottens Fältjägare-rcg:te, till bildande
af fond för cavallen ii5
„ Jemtlands Fälljägare-reg:te, till bildande af
Hästjägare-corpsens 2,’a sqvadron . . . 200
lijelprotar 200
indragna corporals-indelningar .... 48
„ Norra Skånska infant.reg:tet, indragna på 5o år i83
,, Södra Skånska d:o d:o 203
Suna 3,263.
Om till primaplan 20,699
lägges för Smålands Husar-reg:te . . . 5oo
så blifver infanteriets primaplan 24,199
Om härifrån drages den effectiva styrka
Utsk. bestämt \. . 18,400
så skulle antalet af anslagna och indragna
nummer komma att utgöra .... 5,799.
444
D e ii 9 Maj f. m.
De nu anslagna och indragna nummer utgöra enl.
ofvan  3,263
hvartill komma vid Smålands Husar-reg:te indragna 55
S:ma 3,318.
Om från . 5,79g
dragés . . 3,3 18
så återstå . 2,481, hvilket, enl. denna beräkning, skulle utgöra
den tillökade indragna), som, om de 352 för volontärer
m. m. afsedda, men för exercis-kostnad påräknade, nummer
tilläggas, visar ett ökadt antal indragna nummer af 2,833.
Antager man, att alla nu indragna nummer böra till nu
anvisade ändamål bibehållas, så utgöres den tillökade indragningen
af, (förutom volontära nummerna),
1:0 de af Utsk. till indragning ånyo föreslagna
s. k bergslagsrotarne vid i:sta Lifgrenad.-
regttet  44; saint
2:0 de tidI vacance-afgifts erläggande för beklädnaden
2,800
Summa indragna nummer 2,844’
Summan af indragna och anslagna nummer blir då 6,162.
och indelta infanteriets effecliva styrka 17,937.
Men om detta ej får äga rum, utan den efFectiva styrkan
skall vara bestämd till 18,400 man, hvarigenom de indragna
och anslagna nummernas antal blifver 5,799; så visar
sig, att af detta antal 5,799
Utsk. endast anvisat
till bland "Tillgång'’ i bil. Litt. B angifna ändamål 2,548
till erläggande af vacance-afgift för beklädnad
m. m., som under rubrik ”disposition" upptages 2,800
5,348
återstår alltså 4^i,
hvilka 451 nummer äro till intet ändamål anvisade, men
hvilka, då Utsk:s betänk, tyckes afse en på framtiden ställd
organisation, torde, i det förnyade utlåt., som af en återrerniss
kan föranledas, blifva vederbörligen observerade.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då ingen af de
många talare, som uppträdt i detta ämne, med undantag :af
H. Ex. Hr General-adjutanten för arméen, speciel t fästat sig
vid en fråga, som afhandla® i förevar, betänk. , och som jag
anser vara af vigt; anhåller jag att derpå få uppkalla ej mindre
R. o. Ad:s än Utsk:s uppmärksamhet. K. M. har i sin
nåd. propos. föreslagit en tillökning af 1,897 r:^r ^7 4
r:st. i Gottlands national-bevärings stat, till aflöning för underbefäl
och spel, samt 3oo rrdrs förhöjning för extra utgifter.
Gottlands läge är oss alla väl bekant, äfvensom att,
j följd deraf, vissa tider af året undsättning från Sverige
der icke kan påräknas, och ofta kunde det hända, såsom
t, ex, om vi icke voro mästare i sjön, alt icke någon und
-
Deli <) Maj f. m.
445
sättning kunde komma till denna ö. Dess försvar måste då
i första rummet beräknas på dess egen befolkning. Det kan
följaktligen icke vara likgilltigt, hurudan den sinnesstämning
ar, som der blifver rådande, icke likgilltigt på hvad sätt dervar.
befolkning anser sina angelägenheter betraktade och
sitt försvar understödt af det öfriga Svenska folket. Den
kostnad, som i närvar, stund utgår för Gottlands försvar,
är obetydlig, jemförelsevis med del försvar, som Gottland
erbjuder, ilhy att t. ex. bevärtn bekläder sig sjelf och gör
icke obetydlig omkostnad för sitt underhåll. Jag skulle då
tro, att en så ringa uppoffring, som de af K. M. föreslagna
1,900 r:dr, dels till aflöning för underbefälet vid denna beväring,
dels till andra nödiga utgifter, såsom målskjutning
m. m., är af så ringa vigt, jemförelsevis med det moraliska
inflytande, som afslaget derå kan medföra, att jag ej kan
annat än i hög grad ogilla StatsUtsk:s tillstyrkande i denna
fråga. Jag vågar, vid detta tillfälle, framställa hvad armeens
sist församlade fullmäktige i detta afseende, i hvad på dem
ankom , hafva tillgjort. Gottlands national-bevärings befäl
fick delaktighet i armeens pensionscassa först vid iÖ34 års
början. Det har således endast i ringa mån kunnat bidraga
till det skick, hvaruti denna cassa sig befinner. Samma befäl
hade ingått till K. M. med und. ansökning, att K. M.
täcktes föreslå, att bevärrs-befälets pensionsrätt måtte ökas
lill halfva beloppet af dess nu innehafvande löner. Den
föreslagna förhöjningen besteg sig till -ytdel af de pensioner,
hvartill detta befäl förut hade rättighet; men armeens fullmäktige
ansågo sig, med afseende på den politiska synpunkten,
ur hvilken de betraktade frågan, böra göra den uppoffring
att medgifva hvad national-bevärts-befälet hade sökt.
Jag vågar för min del tro, att denna uppoffring, nedlagd på
fäderneslandets altare af en Corporation, som ofta stjufmoderligt
nog blifvit behandlad af National-representationen,
kunde förtjena afseende och efterföljd af StatsUtsk., och det
är af sådan anledn. jag vågar begära återremiss af detta betänkande.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, uppläste följande:
Rikets
säkerhet, med möjliga minsta uppoffring, är det
af Utsk. framställda föremålet. Det är allas, — det är mitt.
Men vägen dit fattar jag helt olika med Utskottet.
Jag anser som alldeles oförenligt med Rikets säkerhet
all minskning af stående armeens manskap, af dess befäl,
af dess öfningstid.
Dock icke så, som i min tanke Carl XI:s institution ännu
allt vore den oöfverträffliga; och än mindre tillfredsställer
mig vårt bevär:s-systeme. Jag tänker mig Preussiska
systemet; och indelningsverket som tillgång — och omöjligheten
skulle mig bevisas, innan jag på listan af mina uto
-
44«
Den 9 M n j f. m.
pier utströk en försvars-inrättning, hvilken, i mån af det
som påkostades, skulle successive bilda hela vår tjenstbara
befolkning till fullständiga stridsmän. Men medan kommande
generationer mogna för denna inrättning , måste den
närvar, göra hvad dess frid tillhörer; och dertill fordras,
att bäst begagna det som är; och dit hörer att hellre öka
än minska stående armeen.
Öfverdrifvom icke vår på bevärms närvar, inrättning
grundade tillförsigt. Varom dock rättvisa: bevärls-lagen är
hvad den kunde blifva. Den af t8io erhölls under nationens
intryck af sorgespelet med landtvärnet. Blotta principen
af befolkningens deltagande i försvaret var allt hvad
då kunde vinnas. Men detta försvar med massor är en
overkställbar poesi. Massor uppbryta i länder, der bonden
ager intet och är sjelf en egendom; massor uppbryta i länder,
der odlingen är ringa och föga förtjena!' skydd; massor
uppbryta i länder, eler Catholsk fanatism brinner, der
hetsiga lynnen låga af partihat, och der befolkningarna, lata
vid arbete, trifvas vid guerilla-lifvet, som der gynnas af
klimatet. Försvar med massor förutsätter medgifvandet af
invasion, vid hvilken usla länder föga hafva att förlora, och
efter hvilken högst yppiga länder fort repa sig. Men
intet af allt detta är användbart på Sverige. Våra lynnen
äro de Germaniska stammarnes. Under de sednare 5o årens
revolutions-krig lemnade de Tyska befolkningarne de ädlaste
vedermälen af fosterländskhet, men de lupo icke tillsammans
i massor — och, lika dem, uppblossa vi mindre än
söderländningen, men vi framhärda manligare. Vårt lynne
är att stadigt tillvägagå. Endast till ett ordnadt krigsväsende
hysa våra befolkningar förtroende; och deri leder deras
instinct dem rätt. — Det låter bra att omtala, huru
man åt fienden öfverlemnar landsträckor, och slår sig på
central-försvar. Visst måste central-befästning ägas och anlitas
i det olyckliga fallet af oemotståndlig invasion; och
högt strategisk är den vishet, som denna styrka i motgången
åt oss beredt. Men icke dess mindre måste vi först
och i det yttersta försvara angripna landskaper, som efter
en fiendtlig, äfven kort, härjning, skulle så långsamt repa
sig; och i frågan om fiendens förgörande, är ju i alla afseenden
bäst att försöka detta på gränsen. Hvarjemte det ålen
nu, ända till trivialitet allmänt känd sats, att den sorn
intet kan vedergälla anfall med anfall, den kan sig vid lidet
anfall icke rätt värja.
Men allt hvad här nu antydt blifvit, det sker icke med
oöfvade hopar; endast med väl ordnade bataljoner och sqvadroner
är det tänkbart; och till en nödvändig förstärkning
åt dessa föreslogs 1812 års bevär:s-lag.
Väl oss, om vi då ägt Finska folkets redbara åsigt i
ämnet. I många år före öfverrumplingcn 1808 petitionerade
Finnarne ifrigt om vidsträcktaste conscriptions-författ
-
l)cn 9 Maj f. m.
44/
ning, och 0111 de fått den, voro de sannolikligen Svenska
ännu. Men så som vi 1812 voro i ämnet lynte, var lycka
nog att få den lag vi hafva.
Beräknom dock dennas brister, innan vi gå att rubba
vår stående annee.
Vår beväring får ej förstärka värfvade armeen, icke ens
(om ej frivilligt) vårt artilleri, detta vapen, som högst påkallar
urvals-folk. — Må jag i förbigående uttrycka hopp
om rättelse i denna föreskrift, som 1812 var förklarlig, men
som saknar all grund vid det skick, till hvilket värfvade
a unden nu höjt sig, och för hvilket General- B.eg:ts- och
Compagni-befäl så högt förtjena heder och tack.
I krig är bevärts-soldaten berättigad till afsked, när
han fyllt 2.Ö år; d. v. s. när han jemnt hunnit blifva soldat.
Vi taga pojken när han fyllt 20 år. Men då är han
ännu en kart. Det höres på rösten. Det synes af de målade
mustascherna. Må den åldern vara, på lynnets vägnar,
den bästa att föra i krig. Det är icke lynnet, som bär geväret
och packningen, och strapserar, och ombyter den från
barndomen lillvänjda föda, och vid bästa anstalter ofta svälter.
— Den Svenska 20-åringen är en sjukhus-candidat.
Delta vela vi af bedröfliga rön.
Och hvad sist angar den ål beyärtn beredda öfning,
har man derom dömt det bästa, när man ansett den vara
ändå bättre än intet. — Maktpåliggande är otvifvelaktigt,
att den förlänges; men så länge det endast handlar om
sammandragande af bevärtn en gång under hela bevärtstiden,
och sedan aldrig mera, blir fördelen icke ens jemförlig
med den ofantliga skadan af reduetion i stående armeen:
— en utväg, som förfelar äfven det sekundära ändamålet,
enär ingen börda dervid skulle lättas.
Den äfven ifall af den föreslagna, och t. o. m. af den
högsta vid närvar, bevärts-inrättning möjliga öfning, ändå
oölvade beväi :s-massa, hvars användande annorlunda än i
den stående armeens leder icke är tänkbart, den kan åtminstone
intet under första cainpagnen, som 1111 för tiden oftast
blir den enda — den kan icke, säger jag, föras mot
fienden med hopp om den framgång, hvartill den berättigas
af sitt mod, 0111 stående armeen icke räcker till första ledet,
till flygehotar och till befäl-reserver. Utom denna infattning,
skulle bevärrn sakna all hållning, och dertill räcker
stående armeen knappast nu. Skall den blifva alldeles otillräcklig
dertill, må den då hellre få ensam utfäkta fosterlandets
strid. Försvaret blir icke sämre för det, men krigsäran
far dervid bättre; ty hon lider mer, i den mån flera
äro med om nederlaget.
”Men” — kan invändt blifva — ”hvadan denna miss”förtröstan
till en, efter möjlighet öfvad beväring, och deilia
förtröstan till indelta trupper, som så föga öfvas?” —
Svar: ”den lika med dem öfvade bevär:s-karlen blir ändå
448
Don 9 Maj f. m.
”iclte lika soldat.’’ Detta härrör ej blott af den indeltes icke
sällan inträffande utconnnendering emellan mötena. Det ligger
synnerligast i hans umgänge hela året med sitt befäl;
och af sjelfva vetandet, att han är en hvarje stund disponibel
soldat. — Med bildningen till soldat menar jag nemi.
icke blott inlärandet af handgrepp och rörelser. Jag åser
soldat-andan, som icke af möten bibringas den emellan dessa
icke under befäl och m i I i tär—pligt lefvande soldaten
Allt hvad jag nu sagt mot reduction af indelta arme'ens
manskap äger rakaske tillämpning; ja det gäller uppenbarligen
i än högre grad mot all reduction af dess befäl, och
gäller likaså mot all minskning af dess öfningar. — Hvad
är allmännare kändt och insedt, än att brist på öfningstid
utgör, i hvad på våra stridsmän ankommer, vårt försvarsverks
vådligaste brist; ehuru, — tack vare vår förträffliga befolknings
krigiska naturanlag, — dess enda brist. Men finnes
annat correctiv än att vårda och, efter förmåga, öka antalet
af dem, som i fredstid bilda och som i striden leda? Det
är i alla armeer erfaret, att officerarnes stupande i striden
verkar menligare i den mån soldaterne äro oöfvade. — Allian
då hjertnjupnare denne soldat, hvars tilltagsenhet
förlamas när officeraren faller? Nej! han brinner af begär
att hämna sin lieutenant. Men känslan af oerfarenheten
vållar i lederna ett intryck, hvilket så här kan öfversättas:
”Nog kunna vi gå på och komma dit upp; men när vi äro
”der, hvad skola vi då göra? Vi hafva ingen officer,
”sorn säger oss!” och — så der kallnar det muntert begynta
anfallet.
I hvad på befäl ankommer, hor armeens styrelse, på
det berömligaste, genom bildning förstärkt försvarsverket. —
Den förra på all nytta alldeles tomma gradpasseringen halsa
förvandlats, att hvarje grads vinnande alltid föregås af
duglighetens pröfvande. Våra underofficerare utbildas till
skicklige eompagni-officerare; — ja, corporal-skolorna dana
fullständiga pluton-chefer, och än iner: — instructioner,
lämpade till soldatens fattning, examina och uppmuntringar
af alla slag sprida ända ned i lederna kunskaper, som
jag fordom såg icke alltid åtfölja ringkragen. Deri ligger
en verklig förstärkning af vår försvars-förmåga. — Numera
tillgår kriget icke blott mekaniskt: intelligenta soldater höfvas
nu att väl föra krig ; och oeftergiflig är denna fordran.
— Men om vår ifrån tungt arbete kallade och dervid härdade
soldat lemnäs åt sin fallenhet, lägger han hellre fem
alnar stenmur, än han i fem minuter tänker. Armarna anstränger
han hellre än hjernans fibrer. — ”Men” — het eidet
hos några ännu: ”er kunnige soldat skall bedomina
”sina officerare!” — ”Ja, utan tvifvel; men han skall döm”ma
klokt, medan er okunnige knekt skall dömmn skeft
”oell dumt; ty bedömd blir i alla läll den som går framför
”an
-
Den g Maj f. m.
449
”andra.” — Sa svarade jag i krigsmanna-sällskapets handlingar,
när jag för 4° år sedan anlade inslructionen i Lifgardet
till häst.
Glädjande i högsta grad .är det i arme'en pågående
framskridande i bildningsväg. Men, armeen har på alla vägar
gatt till förkofran. Må jag, för att undvika npprepanden,
åberopa Hr von Hohenhausens i förra f. m. plenum
uppdragna tafla.
Detta inom armeen och af arme'ens sakkunniga vänner
lifligen erkända , har jag föga eller icke sett offentligen erkännas.
•— Att stundom berömma något vore ju ändå bra,
om än endast för ombytes skull? — Jag, gamle veteran, och
snart invalid, som längre än ett halft århundrade lifvats för
vår annee af en tillgifvenhet, mångdubbelt utöfver det ringa
mig för dess välgång och rykte blifvit beskärdt alt göra
— jag, som kumraterne aldrig tilltrott ett tal jäfvadt af
tanken, — jag begagnar detta tillfälle att offentligen till
vår armees styrelse egna ärebetygelse och tacksägelse.
Sedan jag nu framställt mina allmänna åsigter af försvarsverket
i hvad angår armeen, skrider jag lill granskning
punktvis af Utskts förslag.
Ofta blifver jag upptagande meningar, hvilka icke af
Utsk., ej heller inom detta rum blifvit framställda, men
hvilka jag funnit i reservationerna eller förnummit vara i
andra Stånd yttrade. — Att med sålunda föranledda anmärkntr
beledsaga återremisser, är, vid den olyckliga likti —
digheten af ärendenas behandling i alla Stånden, den enda
utvägen alt till de 3:nes begrundande befordra de speciella
notioner, som alstras af sakkunskapen inom det 4;de.
1.0 Krigs-collegium.
Utsk. ”afstyrker lön på civila aflönings-staten åt Presi”denten,
derföre att Vestmanlands regttes Chefs-indelning är
”dertill anslagen.” Före den organisation af General-befälet,
hvilken föregick den närvar., var Krigs-presidenten lika
med de öfriga uppförd till lön å aldra hufvudtiteln. HvL
skulle ej åter så blifva, när den organisation, som det ändrat,
numera är afskalfad ? Utsk. anförer den nu beslutna
styrelse-organisationen. Men huru än denna blir beskaffad
(ty aldrig mer, hoppas jag, vandras den länge och värst
1809 oss älskeliga egna vägen) förblifva liufvudafdelningarna
3:ne; cancelliet (nuvar. Krigs-expeditionen) — armeens
personal och commandomål (nuvar. General-adjut.-expeditionen)
och armeens materiel samt förvaltning (nuvar.
Krigs-colhm). Vigten och mängden af göromålen blifva för
hvardera detsamma, och oförändrade måste således Chefernes,
således också Krigs-presidentens rang och villkor förblifva.
Bör denna öfverste-indelningen för alltid frångå armeen,
6 H. 57
O (n o M i* j f. in.
sorn lindel' dc sednare 5o åren så menligt för sig måst rikta
statsverket ? såsom t. ex. med de många 1000 t:r span mät
detta, såsom liåstvaeance-afgift, årligen uppbär alltsedan de
föista cavalleri-afsittningarna 1791. — Må åtminstone detta
förhållande tagas i beräkning vid de ständiga beskärmelserna
öfver den så dryga 3:dje hufvudtiteln.
2.0 Krigs-hofrätten.
Utsk. klandrar dess sammansättning, enär ”blott en af
dess ledamöter måste vara lagfaren.1’ Denne ene är alldeles
nog till ledande af laga rätlegångs-ordning i purt militära
mål; och jag skulle anse ganska riktigt att, i mål sorn
böra linder allmänna lagen, militär-personer dömdes af pui t
civila domstolar, då, välförståendes, den vidare behandlingen
af dem, hvilka för nesligt brott blifvit fallde, förblef den
civila maktens ensak. Fullkomligen, för öfrigt, delar jag
Utskts tanke i anseende till obehörigheten afalla fora pri v i —
lesia t a. Men icke ina som sådana anses de militär-öfverdomstolar,
hvilka i alla stater förefinnas måste. Vi voro på
rätt väg, när vi agde General-krigsrätten och Amiralitetsrätten.
— Revisorernes tillstyrkan, att K rigs-hofrät tens befattning
mätte ölverfiyttas på llof rätterna, tyckes utvisa, att
ieke ens en lagfaren man den gången deltog i revisionen.
Jag tänker, att ingen lörstår det lian ej larl, och att ingen
kan ratt domina i det lian icke förstår. Derföre fördömmer
jag inrättningen af våra borgrätter (riksmarskalk, hofmarskalk
och bofcaval jerer) och af slottsrätten (en kammarherre,
tre capitaine!' och en lieutenant'. Derföre bar jag motionerat
emot landtoflicerares sittande i Krigs-hofrätten öfver sjömål
och vice versa. Derföre beklagar jag Högsta Domstolen,
som nu skall i sista instansen dömma öfver Odens förolyckande;
och som visserligen sedan September-dagen 1 ö36, då
Oden strandade, kunnat binna absolvera en rätt artig navigations-cursus,
men förmodligen va 1 i t af kuranta ärenden
hindrad att den genomgå. Derföre ämnar jag mnvera afskaffandet
af opinionsnämnden, som främst bör anföras bland
fora, hvilka dömma det de icke förstå.
3:0 ÖJver-eom me nd a nt s-c.rpedi ilonen i Stockholm.
Utsk. föreslår att ”öfvercommendantens arfvode indra”ges,
enär garnisonen, dels i dess egenskap af lif- och hustrupper,
dels såsom tillhörande en fördelning af armeen,
”icke saknar det samband, som är afsedt genom tillvaron af
”ett högre generals-befäl.” I hela den reguliert rnilitäriska
verlden finnes ingen garnison, som icke står under ett generalbefäl,
men der icke ändå ett commendants-befäl ansetts fordradt
af garnisons-tjenstgöringens väsende. Aren 1783 och
1784 skref General Sinclair tjeostgöi ings-reglementet. Nyss
hemkommen utur en ärofullt fullgjord utländsk tjenstgöring,
trodde han detta reglemente bestäldt för alt eftet lefvas; lian
Den g Maj f. ra.
45,
lande icke vår fallenhet f'>r den egna vägen. Hans reglemente,
som gick den Euiopeiska vägen, grundade hela
garnisons-tjenstgöi ingen pä till varon af en commendant och
en place-major. Ingendera tillsattes. Gustaf lii, genialisk,
men ostadig, lade sig till en general-adjutant, som, med
framvisande af en commando-staf, documenterade sig såsom
alltid förande Konungens hild och befallningar. Ar 180g
ldef denne general-adjutant Reg.Ftns föredragande i commando-cmäl,
men kallades ändå general-adjutant för armeen,
Enär denne ej medhann - garnisons-bestyret, hade delta redan
uppdragits ut en ytterligare general-adjutant för garnisonen,
utrustad med en commando-staf af enahanda kraft med
den nyssnämnda. Sålunda hade vi 2tne general-befälhafvare,
af hvilka den, sorn först för den andra framhöll slafveri ,
var den, som i Konungens namn befallte och sålunda kunde
till och med arrestera den andra. — Omsider bIef det...
sällsamma häri insedt, och denne sednare blef' öfvercommendant
, en oegentlig benämning; fy öfvei commendant.
är endast den, som har andra mindre platsers commendanter
under sitt befäl: item slå icke Vaxholm och Dalarö under
Stockholms öfvereommendant (dock hvarföre icke ? — Vi hafva
ju nedre revision oell ingen öfre, förste expeditionssecreterare
oell ingen andre m. m.). Harvid blef den ditintills
under general-adjutanten tjenstgörande general-adjutanten
af flygeln litulerad commendant. — Det verkliga
i saken är, att de liro, den förre commendant, den sednare
place-major, hvarmed reglementet och t jens Igor i 11—
gen (föreskriften och verkställigheten) kommo till sammanstämmelse.
Dit lända väl omsider alla vära organisationer.
Emedlertid måste öfvercommendanten bibehållas, eller reglementet
omski ifvås, och ett nytt på vår egna väg uttänkt
g ar nisons-tjenst göring s-sy stéme författas.
/f.o Co nimen daid s-nl ut al.
Etsk. uttrycker sin önskan, alt commendants-heställningarna
, i mån af afgång, indragas, enär ”deras tjenstgöring
i obefästade platser, med ringa eller ingen garnison, är af mera
civil än militär egenskap, och kan af civila myndigheter
förrättas.’’ — Jag medhåller Ulsk. i fallen af ingen garnison.
Men våra större communicationers gränsorter hafva
någon, och icke må meningen vara alt ställa denne under
borgmästaren loci, hvilken för öfrigt skulle taga sig
illa ut med de besvärliga utländningar, som stundom förekomma.
5:0 Lif garden lill fot.
Utsk. ”afslyrker fastställandet af tillökningsbeloppet enl.
”i83t års interims-stat, 18,568 r:dr 27 sk. 6 r.” Jag tillstyrker
det på det högsta. Dessa regtters så berömligen för
-
4 5 a
Den 9 Maj f. tu.
kofrade underofficerare tjena ändå med lönevillkor under ali
jemförelse med dem, som i enskildes tjenst erhållas.
En värd ledamot af BondeSt. har föreslagit reduelion af
Stockholms garnison lill ioo man cavallen och /j°° man infanteri
utur den indelta arméen. Honom mottala!' jag icke.
Lika litet som jag förstår honom, lika litet skulle han förslå
mig. Androm, som hysa skrupler öfver garnisonens styrka,
vill jag till minnes föra att, medan Finland ännu var
Svenskt och Stockholm följaktligen tryggare än nu, bestod
garnisonen af ett Lifgardes-reg:te, som var 200 man starkare
än de 2:ne närvar.; af a:ne bataljoner Enke-drottningens Lif—
reg:te; af ett regtte, hörande till armeens flotta och af ett
artilleri-reg:te, talrikare än Svea artilleri nu är. — Stockholms
närvar, garnison är alldeles för svag, såväl i hänsigt
till Stockholms egenskap af gränsort och Rikets vigtignsle
militärpunkt, sorn till Stockholms folknummer och deraf följande
tjenstgörings-behof. — Utsk. anser, "att genom annan
"fördelning af vakter och poster skulle tjenstgöringen kunna
"lättas.” — Södermalm, som snart sagdt är en stad för sig,
liar ingen vakt bortom torget vid ingången till denna förstad.
Kungsholmen, likaså afskiljd genom vattendrag, har
alldeles ingen. I K. Slottet ses enkel post vid de K. dörrar,
hvilka, likmätigt Europeisk sed, alltid haft dubbel skildtvakt,
Alla reg:ts-chefer i Europa hafva dubbel honneurspost vid
sin port , men cheferne i Stockholm hafva afsagt sig t. o.
ra. den enkla. Häraf må dömmas, om tjenstgöringen
kan ytterligare lättas. Man glömmer också, att vanlig
sjuknummer, vacancer och permitteringen för statsverkets
räkning nedsätta den tjenstgörande garnisonsstyrkan till hälften
af siffran i förslagen.
Utsk. föreslår båda infanteri-gardenas sammanslående
till ett regtte på 3:ue bataljoner. Jag mottalar allt detta
på de grunder jag ofvan anfört emot all minskning af armeens
tillgång på befäl. Ville jag söka biskäl , skulle jag till
minnes föra, att enl. våra visserligen oss egna och sällsamma
inrättningar, soldaten icke är lagligen pligtig att tjena
vid annat reg:te, ja icke ens vid annat compagni, än han i
capitulations-sedeln capitulerat sig till.
6:0 Lif-bevärings-regementcl.
Utsk. ”föreslår reduelion af officers-corpsen , och manskapets
exercerande af Lifgardets samt nästgränsande i ridel—
"ta reg:ters officerare.” — Jag har sagt , ”ingen minskning
”af armeernas befäl.” Men här tala äfven andra skäl. —
Kringspridt blir aldrig detta unga manskap hvad det är under
ett permanent befäl, som äger dess tillit. Stockholm
minnes sitt raska landtvärns Öde 1808, och huru dess obildade
tapperhet med olyckor belönte uppoffringarna. — Och
sedan är det så, alt ett collectivt namn ät en trupp bildar anda
och hållning och fart. 1792 utgjorde Paris volontär
-
Den y Maj f. ra.
bataljoner. Flere af Frankrikes sedan af krigsära höljda
marskalkar grundläde dä sitt rykte, då de med utrop: J'AI”lons
enfants de Pa r i s !” slungade dessa bataljoner mot de
fieudtliga batterierna. — Lemnom åt en lask oell glad chef
för Stockholms reg:le , att vid ett afgörande tillfälle och
med lika lysande påföljd utropa: ”Gå på, Stockholmspojkar,
— Stockholmsflickorna se er.”
7:o Hallands beväring.
Emot dess upplösning som corps och fördelning på kringgränsande
indelta reg:ten anför jag alla de mot upplösning
af Stockholms bevar:s-reg:te angifna skäl.
8.0 Gottlands Nalional-bcväring.
Utsk. ”afstyrker en af K. M. äskad anslagslillökning af
1,897 !-‘dr b:co,” — och tillstyrker und. anhållan om en
undersökning, ledande lill nedsättning af närvar, anslag,
33.000 r:dr b:eo. — Utsk. tror ”denna nedsättning möjlig
”genom frivillig tjenstgöring af befälet,” men uppgifver icke
hvarföre befäl skulle på Gottland, meia än i öfriga landskaper,
frivilligt, d. v. s. lönlöst, tjenstgör».
E11 värd Riksdagsman, Pehr Hansson från Wermland ,
har mnverat att bevärms vapenöfningar mätte under fredstid
inställas. Jo jo, visst lares kriget bättre i krig. Skada
blott, att professorn är så dyrlegd. Ilan aflönar sig sjelf
med hela provinsen.
Men jag vet, alt på andra rum hafva de sällsammaste
åsigler blifvit yttrade 0111 Gottlands värde för Sverige. —
Jag tänker, för min del, att längre än Sverige besitter Gottland,
längre är det icke sjöstat; icke i militäriskt, och icke
i commereielt hänseende, — och att, när Sverige upphört
alt vara sjöstat, har det upphört att vara stat.
Väl är angeläget, oell i högsta måtto önskligt, att Gottlands
ypperliga hamnar, såsom Slitö, och äfven dess centrala
positioner, befästas. Men vallar äro något i mån af besättningarna
bakom dem. Men hållande af garnisoner, tillräckliga
till öns försvar, förbiifver alltid utom vår förmåga.
Gottland kan endast genom en talrik och belåten befolkning
förvaras åt Sverige. Detta försvar fanns der nu, om under
förflutna sekler denna besittning varit af dessa tiders Regeringar
faderligare påtänkt, och om de tidernas Regeringar
haft sig närvar, i åtanken vigten af denna besittning för Sverige
och den speciella angelägenheten af vård, egnad åt aflägsna
och kringflutna besittningar. Hvem vet ej hvad Gottland
fordomdags varit, och att en folknummer, minst fem
gånger den närvar., nu kunde, trefven och behållen , bebo
ön? Må vi upplefva, att Gottlands alla natur-fördelar blifva
begagnade! Må emedlertid den ifrågavar. så ringa anslagstillökningen
beviljas; och aldraminst nedsättandet af det
så måttliga äldre anslaget ifrågasättas!
Den g Maj f. m.
Q: o Wermlands Fall jägare-regemente.
Utsk. ”tillstyrker dess indragning.’’ — Häremot gäller
främst allt livad jag n 11 fört emot minskning af befäl. I livad
manskapet angar, sk lille jag före försöket aldrig hafva tillstyrkt
detta uppsättningssäit. Men jag liar i 2:ne krig sett
de likaså uppsatta Savolax-jägare, som i var krigshistoria hmnat
ett af ära strålande namn. Jag har sett det likartade
Adlercreutziska reg:tet. Sedan det , under villkor att icke
mera tjena Sverige, blifvit med Sveaborg boi teapituleradt,
ansågo solda terne sig icke derföre sin ed fria. Oaktadt äfventyr*
t, som för flera inträffade, att ertappas och bångas,
letade de sig genom skogarna och källen, 80 mils väg fram
till armeen i Österbotten! Hvad mera hade kunnat väntas af
hvad soldat-stam sorn helst? Sannt är, att de voro Finnar,
och att Finnarne eftergöras icke af många i t hy mål Sednare
har jag sett Wermlands fältjagare i alla våra falltåg,
och hvem vet ej luiru ärofullt de tjent? I)e äro välfräjdade
och afhållne i provinsen, och jag inser således icke, hvarföre
de, enl. Utskts förmenande, ”icke skulle utgöra en för
”bevärtn lämplig stam.” iNär härtill kommer , att deras
stridssätt — det spiidda—• just är det, hvartill det är svårast
att inöfva bevartn, och nar den relativt obetydliga summa
af 37,570 r:dr är den, medelst hvilken regtlet förstärker
armeen med 600 förträffliga soldater och en utmärkt
offieers-corps, finner jag alla skäl sammanstämmande till bibehållande
af Wermlands Fältjagare-regtte.
lo.o Cavalleriet.
Jag sammanförer under denna rubrik mina åsigter af
TJtsk:s förslag rörtde detta vapen, vid hvilket jag för 5 5 Ar
sedan begynte tjenstgöra, oell hvars äldste ryttare jag länge
varit. — Medan jag denna långa tid ridit , har jag också
tänkt. Mina samtliga tankar nédskref jag för 4o år sedan
i Krigsmanna-sällskapets handlingar. Sedan har jag i fred
och i faltsett Europas flesta cavallerier; och — tänker ännu
allt hvad jag då skref.
I sin ingress har Utsk antagit, att cavalleriet icke bör
öfverstiga 4>ooo man.
MA jag främst undanrödja allt hvad åtskillige talare
grundat på beskaffenheten af vårt land som krigstheater.
Den som inrättar sig lill försvar, blott inom sitt land, lian
försvarar illa detta land, och förmår omsider alls icke försvara
det. Item kan ingen tillförlitligen spå till hvad
krigstheatrar (slättland , eller skog och berg) pligten att oss
försvara kan oblidkeligen kalla oss. Vi få således icke ensidigt
rusta oss
Statsrådet Baron Cederström, med hvars anförande jag
till alla delar förenar mig, har anmärkt den afbränning, sorn
i falt vållas af sjuka och odresserade hästar och af vacancer
Den 9 Maj f. m.
m. m. — Jag tillägger ilen ytterligare afbränning, som vållas
af commendering lill nödiga convoj-eskorter, till bref*
posteringar, lill qvarters-vakter och till ordonnancer, m. rn.
d. Val är att önska oell hoppas, att vid nästa utrvck*
ning i falt s. k. stabs-sqvadroner blifva till detta ändamål
bildade af regttenas minst stridbara ryttare och hästar. Men,
äfven ifall af denna ändamålsenliga anstalt , bli (ver försvagandet
af cavalleriets leder detsamma ; och om cavalleriets
styrka nedsälles till 4«ooo man i förslagen , skola löga flera
an 2,000 sablar blänka fienden till mötes i fält.
På detta speciella skäl mottalar jag på det bestämdaste
den af Dtsk. föreslagna afsittningen af det i så godt skick
varande, och i alla fälttåg, i hvilka det deltagit, så berömligt
kända Smålands Husar-regtte.
1 hvad rörer förhållandena med vårt indelta cavallen
och dess öfningar, medhåller jag allt hvad Generalen Baron
Stjerncrona anfört. Han äger vitsord, denne så utmärkte
cavalleri-anförare, som successive och så ypperligt utbildat
vara z:ne starkaste cavalleri-regtten.
Afskaffande af sqvadrons-mötena till fots har IJtsk. väl
icke uttryckligen tillstyrkt, men synes mig vara afsedt. —
Delta ryttarens förutgående bildande till fots för manövern
till häst, var af mina företrädare okänd. Likväl kan hästen
icke säkrare förderfva», än af en ryttare, som än icke vet
sjelf hvarthän han skall; och rusthållarne böra derföre lifligen
önska fortfarandet af ifrågavar. möten.
Utsk. afstyrker det af K. M. äskade ytterligare anslag
af 20,000 rtdr för exercis-sqvadronerna. Denna inrättning
utgör likväl ett nödvändigt villkor för indelta cavalleriets
närvar, utmärkta tjenstbarhet. Men något väsendtligt fattas
än deri, nemi. remonternes dressering af ganda ryttare. Detta,
som jag 1806 i mitt und. förslag till exercis-sqvadroner begärde,
blef, jemte -J af den i samma förslag projecterade öfnirfgstid,
på dåvar. cavalleri-generalens tillstyrkan , afklippt.
Men nu, lyckligtvis, yrkas ej som då, ”att rekryten kan in”rida
remonten.” Äfven i exercis-sqvadronernas, ej blotta bibehållande,
men utvidgande, äga rusthållarne ett vigtig! intresse,
så visst som den väl dresserade, af en utbildad ryttare
ridna hästen, tjenstgör mångdubbelt längre. — Måtte
en gång rusthållarne inse, att hvad af allmänna medel för
bådas öfning sker, är ett till de rustande skänkt och dyrbart
pra mium.
Måtte hvarje lill indelta cavalleriets öfning egnad anstalt
njuta allt möjligt hägn. Hindren äro nog svåra ändå;
vore det än blott det suni bildas af hästens omililäi iska behandling
i i-J månader af året— ja 23^ månader i rad, när ett
möte uteblifver. Af det myckna, som af den förståndiga
hälften af cavalleri-numret emellan mötena glömmes, kan ju
dömmas till det som hos den oförståndiga utplånas. — Endast
ifall af öfningsanstallernas skyddande, och i möjlig mån
456
D c n 9 Maj f. ni.
deras föi kofrande, kan det fortfara, det vackra, vårrytlarerace
oell vära indelta ca vallei i-ofliecrare så hedrande och
för de våra läger besökande och oss beundrande utländska
militärer, sa oförklailiga fenomen — vålt indelta cavalleiis
ypperliga tjenstbarhet.
Utsk. föreslår ”Lifgardets till häst organisation på 4) ■
stället för 5 sqvadroner.” Mina motskäl äro, att delta skulle
lända till minskning af befäl; och alt gardisten icke kan lagligen
tvingas att tjena vid annan sqvadron, an den, lill hvilken
han sig ca piili Lera t.
Utsk. föreslår vidare, ”att vid Lifgardet till häst, och
”vid Kronprinsens Husar-regtte, må vissa nummer blifva obe”ridna.
”— Slik besparing har tillförene skett, men den är
ett förderf. Bevisningen hvilar på förhållanden , hvilka endast
af vapnets män kunna vara rikligt kända, och kan således
icke med framgång föras, med mindre tillit skärikes vår
sakkunskap. — I sjelfva väsendet af ett godt cavallen är det
en hufvudpunkt, att ryttaren bär förtroende för och kärlek
till sin häst, — ja att hästen känner sin ryttare. Men — intetdera
är med oberidna nummer möjligt. — ÖsteiIändningarne
anse rätt vara, att en man har flera hustrur. Jag skulle
anse flera hästar åt cn ryttare vara bättre, än att flere ryttare
rida en häst.
Ännu ett ord, mine herrar! Det angår Kronprinsens
Husar-regtte.— Utsk. afstyrker ett ökadt anslag af 3,65g rtdr
till förbättring af befälets löner och till gagets höjande för
manskapet ifrån 5 till 6 sk. om dagen. Skälet , som i det
sistnämnda afseendet motställes jemförelsen med Wendes artilleris
högre aflöning, är, ”att sådan olikhet emellan olika
”vapen icke är ovanlig.” Riktigt, men alldeles ovanligt är,
att ryttare icke aflönas högst. Stalltjensten , som upptager
all deras tid och stänger dem ifrån ali b i för t jens t, är mödosam,
och i mån af kroppens möda tarfvar lien högre föda.
Hvad fås för 5 sk. om dagen? Behöfver jag anställa den vidriga
jemförelsen med fångtraktamentet?
Och ännu en åsigt, mine herrar! Den är icke logisk,
ty den äger icke ämnets kameralistiska beskaffenhet. — Af de
2tne cavalleri-generaler, som före mig talat, kunde ilen icke
begagnas. De hindrades af den blygsamhet, som pryder de
tappra. Mine herrar! det handlar om det der samma Husarregttet,
som den 7 December i8i3 så modigt och muntert,
och segrande träffade vid Bornhöft, och red ikull infanteri
och cavallen och artilelri, och allt hvad i vägen stod, och
eröfrade kanonerna, och der, på Idolsteinska fältet, inskrefi
Svenska rytteriets historia dennas vackraste sida sedan Carl
d. XII. — Mine herrar! visst votera vi 6:te aflörfingsskillingen
åt Kronprinsens husarer.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum Lomme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih.
Den 9 Maj f. rn.
Frill. Fl o m i n g, Herman Reinhold, uppläste följande
:
Min pligt fordrar, som representant af detta H. Stånd, att
ej med liknöjdhet lemna delta vigliga ämne, som, i följd af
StatsUtskls utlåt. Nio 44? gilv't anleda, till alne dagars discussion.
Min rättskänsla uppmanar mig alt åtminstone med min obetydliga
röst understödja Hr General-adjutanten förarmden, äfvensom
alla de öfiiga värde talare, hvilka här upptiädt, och
på ett sakkunnigt oell upplysande sätt uttalat sina åsiglcr
för Svenska armeens oföränderliga bibehållande i det skick
den nu belinnes. Äfven om nödiga anslag i och för ändamålets
fullkomliga och nyttiga tillvägabringande fordrades,
skall min röst aldrig saknas; mitt hjerta slår för varmt för
milt fosterlands viii och för Svenska arméens, som jag i trettio
är haft äran vara en medlem af, att jag ingalunda kan
dela StatsUtskls åsigter härutinnan , som synas i dess utlåt.
N:o 44? oc^ det må ursägias mig. Jag har slutat den militära
banan, och äger således ej något eget intresse, som talar
för denna vigtiga sak. Allenast karleken till mitt fosterlands
och annexens väl är utgångspunkten för min åtgärd
till vinnande af ett lyckligt resultat. Jag anser tiden
» j vara inne alt desorganisera Svenska armeen; det skulle
vara ett oförlåtligt fel, som svårligen någonsin kunde repareras;
och den tidpunkt skall ofelbart inträffa, då Svenska nationens
tacksamhet och erkänsla skall hålla de af i84o års
representanter räkning för deras bemödande att ståndaktigt
halva motverkat Svenska armeens förstöring, sorn nu verkligen
synes uppenbart vara för handen, såsom en ovedersäg*
lig följd, om StatsUtskls utlåt, skulle af R. St. antagas.
Jag afstyrker högligen Lifhevärls-regllets, äfvensom K.
Wermlands Fälljägnre-regltes och Hallands infanteri-bataljons
indragning, sorn efter min tanke vore högst oklokt och opolitiskt
handladt. Deremot tillstyrker jag högligen, att båda
gardes-regltena komma att bibehållas i det skick, som de nu
befinnas uti. Här har så fullkomligt och på ett högst upplysande
sätt blifvit ordadt till skälen för dessa beslut, alt
jag ej har något att tillägga, utan endast får förena mig
häruti.
Slutligen måste jag uppriktigt bekänna, att jag älskar
för mycket min Konung och fädernesland, för att stillatigande
lemna en sak, som Utsk., genom sitt utlåt. JN'lo 44?
afgifvit, och som ofelbart skulle blifva en bekymmersam våda
lör fäderneslandets framtida väl Och jag vill förmoda
och hoppas, att StatsUtsk. sjelft skall finna, alt ett stort
misstag blifvit vid dess handläggning begånget , då jag förmodar,
att detta utlåt. Nio 44 kommer att återremitteras,
för alt vidare komma under StatsUtskls noggrannare pröfning
och handläggning; hvarföre jag får vördsamt anhålla om
återremiss.
G H. , 58
458
D é n 9 M a j f. m.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anmälde mig, näten
talare pä detta rum förut hade yttrat, alt Sveriges försvar
skulle stödja sig på folkbeväpning , ej på stående här;
jag kan icke gilla denna åsigt.
Samme talare har ställt följande fråga lill framtiden:
”Finnes inom Svenska folket den för ett sådant försvar be”liöfliga
nalionalanda?” — Jag tror att svaret icke kan erhållas
förr än efter slutet af första campagnen. Min tro är,
att poetiska fraser icke duga vid förposterna , ej ens till
hämmande af något Utsk:s möjligen skefva förslag. Talarens
förslag om reductionen af den stående hären har blitvit
belönad med några bravo-rop, som bort tysta mig; men
sedan jag uteslutit från mitt anförande allt lrvad af andra
redan blifvit sagdt, anhåller jag att få yttra några ord. Innan
dess måste jag likväl hembära min synnerliga tacksamhet
till den värde talare, som vägat nämna det Preussiska
systemet. Deremot har jag icke, ulan ängslan, kunnat höra
hans försök att åter uppväcka commissariaterna. Om någon
inrättning bör vara af municipal-natur, så anser jag, att coinmissariaterna
böra vara det. Det skall blifva mig ett nöje
att underställa den, som haft yttrandet om commissariaternas
återuppväckande, huru, och med hvilken hushållning
för hela Sverige, i de särskildta länen truppernas förplägning
nu åstadkommes; och jag hoppas, att han skall afstå
från ett förslag att åter upprätta ett commissariat , som ännu
i vårt minne har bedröfliga allegater. Ännu föder Slaten
en stor del af de embetsman , som dervid varit anställde,
och hvilka nu, utan att göra någon nytta, ligga Staten
myckel lill last.
Frih. Ridderstolpe uppläste derefter följande:
Jag kan ej underlåta att med min obetydliga förmåga
motarbeta förminskningen af Svenska arméens numerär.
Lusten lill denna förminskning utgör min bedröfvelse.
Der hafva vi frukten af att leka med nationens nyttiga
sympatier! När jag inträdde i militärisk tjenst, 1799, ansåg
Svenska bonden den största ära för hans hus vara , om sonen
fick ikläda sig soldatrocken — nu, ett och fyratio år
efter den tiden, blyges man att bära den! och soldaten anhåller
om compagni-befälets tillstånd att vid altaret slippa
infinna sig i mundering. Stora händelser äro ofta följder
af små orsaker. Örn allmänna andan vore nu så militärisk
som för 4i år sedan, skulle förslaget örn förminskning af
landets försvarsstyrka anses vansinnigtj äfven af H. BondeSt.
— Hvem vågar att påstå, det Svenska bonden skulle tänkt
ditåt 1799?
Vi hafva andra källor till statsintrader, än denna förgiftade
källa, hvars framtida flöde skulle kunna dränka våra
efterkommandes nationalitet. Steget är vigtigt! Låtom oss
betänka detsamma och veta, att 'angern hallar, men hiu"ner
dock dåron.’J
Den 9 Mej f. m.
4 So
Gif näringarna frihet! Folket skall då villigt, i utbyte
emot rättigheten alt lill enskild nytta och allmänt gagn använda
medfödd arbetskraft och förvärfvad skicklighet, till
Staten räcka contributioner, beräknade efter åtnjuten inkomst
af arbetet. Arbetslusten skall då ej längre igenom onaturliga
och okloka ekonomiska författningar tvingas till en overksamhet,
som nu danat en tillförene okänd pauperism.
Sägen på en gång åt det lyssnande Europa, att, ehuru
vankelmodet ämnade att kasta yxan i sjön, framstod Svensk
anda, förkastande förslaget att minska gamla Manhems försvarsstyrka;
samt att nutida Svensken, förföljd af förluster,
dock anser att:
"Blott en enda olycka är sann —
”Den af olyckan alt öfvervinnas.”
Månne ej den nu påkommande lusten att minska armeens
numerär, härflyter från en ej just oförklarlig hämndkänsla?
”Med hämnden må endast Gudarne leka.” Så tänkte Grekerne
fordom; nu äfven jag. Svenska nationen hörde, med
hoppfull förtröstan, Styrelsens ofta yttrade afsigt att lindra
jordägarenas bördor. Ett tillfälle yppades, då passevolanceafgiften
kunde förflyttas från en del till det hela af det
land och Rike, indelningsverket är danadt att försvara.
Iloppet kom på skam!... Agg föder hämnd.
Samma nation uttryckte sin önskan, fordrande att militärens
uppfostran borde varda medborgerlig, — och nu, huru
skulle denna nations ombud kunna rättvisligen förminska
krigsbefälet, sedan militärbildningen numera ej är skråmessig
utan är civisk blefven? Denna uppfyllda önskan kan ej
qvitteras med den otack, att man gör indragning af ett befäls
antal, som är roten till en pålitlig anförarehop vid ett
påkommande krig pro aris et focis.
Af den anda, som, för befordrandet af det effeclivt nyttiga,
bör lifva ett StatsUtsk., och som vid några tillfällen
nuvar. StatsUtsk. ådagalagt, har jag förgäfves väntat anslående
eller anvisande af medel lill completterandet af artilleri-reg:tenas
behöfliga hästantal. Svenska artilleriets Europeiska
rykte förtjenade likväl denna lättnad för möjligheten
att underhålla sin reputation. Ifall af återremiss, blir tillfälle
att rätta och godtgöra denna glömska.
Jag kan nu ej afhålla mig ifrån att väcka en motion,
som, till förmån för landets försvar, anvisar ett medel, hvilket
icke är kostsamt, men af mig nyttigt förmenadt:
"Rikets Stander anhålla, det H. M. Konungen täcktes med
"K. Svenska arméen införlifva samtliga länens jägeri stater,
■”för alt i krigstid tjena till éclaireurs af trakten], samt att
"de under fredstider må användas vid leväns-manskapets
"öfningsmölen."
För mig skulle vara synnerligen smickrande, om plura*
liteten af de inom hvarje RiksSt. varande, och för försvarsverket
synnerligen ifrandc, medborgare gilla min åsigt, alt
Den 9 Maj f. m.
intet fredligt yrke finnes mera af daglig sysselsättning uppöfvadt
till brukbarhet under krigstider, än den praktiska
jägarens.
I anseende till ofvanstående motion, anhåller jag vördsamt,
att detta mitt anförande må med de öfriga RiksStln
communiceras.
Gr. Frölich, David, uppläste följande:
Vi hafva nu åhört, under 2:ne dagars plena, anmärkntr
rör:de StatsUtskis förslag att reglera tredje hufvudtiteln. För
dem, som icke förslå, eller anses kunna förstå krigsveltenskapen,
hvarutinnan dock vankats åtskilliga intressanta föreläsningar,
har dock åtskilligt varit att lära och iakttaga, och
jag anser mig icke böra dölja beskaffenheten af det intryck
jag rönt, då jag å detta rum haft tillfälle åhöra hvad jag
torde få anse för större delen af Svenska krigsbefälets samfällda
tankar och åsigter öfver armeens tillstånd oell behof.
Enl. detta intryck förefaller det mig, som hade befälet, med
få undantag och endast utgående från den ståndpunkt detta
befäl såsom en från samhalls-inrättningen i öfrigt fristående
corps hade att intaga, betraktat reg lerin af armeens stat.
Och om det då, å ena sidan, är tillfredsställande att erfara, det
en allmännare spridd humanistisk bildning, i förening med den
mera utvecklade vettenskapliga, närmat militären till de civila,
utan att hafva förringat eller gjort intrång på del hejoiska;
så kan man, å andra sidan, icke undgå att beklaga,
det militären icke synes vilja uppfatta frågan om Statens
utgifter för militära behof ur samma synpunkt, som landets
öfriga innevånare, nemi om det egentligen nödvändiga
och ändamålsenliga för landets försvar —detta
nödvändiga, pröfvadt med hänseende till landets tillgångar.
Att vilja bestrida, det en annee, för att ånyo uppträda
på Tysklands eller Lifllands slätter, måste, efter konstens
reglor och andra continentala nationers exempel , äga
proportioner af de olika vapnen så eller så, vara organiserad
så eller så till sqvadroner eller plutoner, vore en dårskap
af hvarje person, som icke genomgått graderna. Så
snart herrar representanter af militärståndet, med sin enorma
öfvervigt inom R. o. Ad., behaga uppställa den debattabla
frågan på denna grund, så hafva vi öfriga intet annat
att göra, än att maka åt oss; ty på denna för den strategiska
exercisen inskränkta area böra vi ingalunda stå i vägen.
Skulle åter-en och annan, lika mycket statsman eller
till och med simpel landtman, som militär, tillåta frågans
förflyttning på en annan, måhända högre grund, den af det
nu nästan isolerade Sveriges elfectiva försvar till möjligaste
bästa köp; så fråga vi vördsamligen: om vårt krigsbefäl verkligen
vill påstå, att hvad landet under ett 25:årigt fredstillstånd
på dess begäran i ständigt stigande scala tillsläppt,
verkligen blifvit användt på ett sådant säll, att , i händelse
af behof, ändamålet befunnits motsvaradt; om den så myc
-
Den g Maj f. m.
46i
ket beprisade stående och indelta stammen verkligen skolat
visa sig af en så öfvervägande förträfflighet, att dess intrinseka
motståndskraft mot ett fiendtligt infall jemförelsevis varit
större, än en med samma kostnader organiserad mindre
ständig bär, såsom cadie, understödd och intörlifvad i farans
stund med en fullständigare och likväl på det hela icke dyrare
national-beväring; om de vaeaneer, som hittills, utan
impuls frun Ständernes önskningar, flerfaldigt tillåtits, ja
befordrats inom de indelta regltena, för att lemna tillgångar
till musik och andra lill försvaret egentligen eller direct icke
behöfliga ändamål, äro och böra anses principenliga, men
deremot StatsUtsk:s förslag till vacancer principvidriga; och
om ändtligen vid genomläsning af revisions-berättelserna —
med hvilken genomläsning jag fruktar större delen af våra
tappre talare å detta rum föga besvärat sig — närvar. Representationen
verkligen kan hafva inheintat den öfvertygelse,
att med Statens medel, anslagna eller ämnade på ett
eller annat sätt till försvarsverket, så blifvit hushålladt, alt
nationen kan hysa särdeles förtroende tili sina försvarares
bär yttrade omdömen om anslagens ledande till försvar i
verkligheten. Jag behöfver blott hänvisa till artiklarna under
rubrik: ”K. Krigs-coll:m ,J} och specielt deraf beträffande
11 trednings-afdelningen, passevolance-cassorna , extra-anslagsredovisningen
m. ni. Den uppfattning, hvartill man oemotståndligen
tvingas af revisorernes granskning i dessa delar —
huru ofullständig än densamma måst blifva i anseende till
räkenskapssättets i flera delar angifna otydlighet — är, att
ett oerhördt gaspillage ägt och troligen äger rum, förinnan
hvars upphörande ingen borde kunna tilltro sig att tillstyrka
ytterligare anslag på denna hufvudtitel. Det må vara, att
detta gaspillage icke alltid kommer den militära personalen
till godo. Tvertom till det mesta stanna spolierna hos en
meöel-class, hvilken dass åtminstone, efter namnets derivation
från medel, d. v. s. statsmedel, icke torde förtjena
samma loford, som den öfriga aktningsvärda medelclassen,
och förty böra åtskiljas genom den mera exacta benämningen af
statsmedelsclass. Men så länge den egentliga militären icke vinlägger
sig om att utrota detta gaspillage under dess ögon — och
den äger onekligen tillfället dertill; — så kan den omöjligen
undgå att se sin ära, sin oegennytta mindre erkänd och
med mindre välvilja och förtroende bemött af de skattdragande,
än dessa egenskaper hos armeen verkligen torde förtjena.
Således kan den icke heller för framtiden påräkna,
att man särdeles lyssnar till dess ytterligare fordringar för
Rikets försvar, hvilka fordringar, efter hvad jag fruktar,
mera af folket i massa anses såsom ämnade till vinnande af
medel än till ändamål.
Philosophien öfver menniskans natur, stödd af historien öfver
släglets öden under förflutna tidehvarf, har i sednare
46a
Don 9 Maj f. m.
tider ådagalagt, utom allt tvifvel, det ofördelaktiga inflytande,
sorn krigiska bragder och apparater medfört å nationernas
karakterer och allmänna sedlighet. Den medfödda
djuriska fallenheten att anfalla och strida, af Försynen ämnad
till slägtets bibehållande och försvar, men ställd under
supremati af menniskans högre moraliska och intellectuella
fallenheter, får, genom krigandet, en otillbörlig utveckling
på de sednares bekostnad, som derigenom i stället blifva underordnade.
Det är sannt, att de öfningar , våra trupper
under fredstid företaga, icke gå så långt i afseende på denna
iinmoraiiska inflytelse, — ja det måste medgifvas, att de tili
en viss grad och under vissa förhållanden fördelaktigt kunna
utveckla en sann cnthusiasm för fosterjorden och för ett politiskt
sjelfbestånd; men om den anda, som man hittills mest
inom armeen upparbetat, är af förra eller sednare beskaffenheten,
det vill jag lemna osagdt, till armeens egen besinning,
med full förtröstan till dess obestridligen redan gjorda
framsteg i civilisationens alla riktningar, att dessa framsteg
blifva ännu mer marquanta, ännu mer fosterländska!
Gr. Mörner, Joli. Aug.t När jag förliden Thorsdag å
detta rum hade äran yttra mig rörtde 3:dje hufvudtiteln,
sade jag om beväringens organisation, att i detta afseende
inga tillräckliga och bestämda stadganden funnos. Härvid
bade jag likväl rättvisligen bort tillägga, att den år 18J7
tryckta omarbetningen af infanteri-exercis-regleraentets 3:dje
afdelning innehåller åtskilliga föreskrifter härom. När jag
sist talade, uteglömde jag detta, men tillägger det nu. Väl
är det tydligt, att dessa reglementariska statuter ingalunda
kunna bilda en fullständig organisation; men det förtjenstfulla
deruti att vid ett nytt reglementes utarbetande hafva
afsett dessa förhållanden, minskas icke derigenom. Härtill
torde jag böra foga den anmärka., att uti Sverige finnas Iva
hufvudomständigheter, som särdeles hindra en fullkomlig organisation
af bevärln: 1:0 brist på materiella tillgångar;
2:0 åtskilliga särdeles hindrande och omilitäriska föreskrifter
i sjelfva bevärts-stadgan.
Förr än dessa hinder blifvit afhjelpta, kan svårligen bevärtn
fullständigt organiseras. Om än jag lifligt ifrar folden
öfvertygelse jag uttalat, de förbättringar jag önskat; så
kan jag dock ej dåraktigt förbise de grofva hinder, som en
hård verklighet sätter häremot. Jag vet således, att mina
förhoppningar 0111 en fullständig organisation af Svenska
krigsverket ännu länge skola som en perspectiv stå i taflans
bakgrund, innan de komma att verkliggöras. Skulle dock
någon anse milt förra yttrande utvisa ett oroligt omskapningsbegär,
illa beräknande en möjlig verkställbarhet; så får jag
säga, att just detta verkställandels svårighet för mig varit
ett skäl, alt efter förmåga söka bereda framgång åt det nyttiga,
det nödvändiga, som mötes af så stora lunder.
Den 9 Maj f. m.
463
Jag anhåller, att äfven detta yttrande mätte få åtfölja
återremissen till StalsUtskottet.
Hi* von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
göra några anmärkn:r vid sådana ämnen utiIJtsk:s utlåt.,hvilka
kunna bedömmas äfven af den, som icke är krigare. StatsUtsk.
har uti den lista punkten af sitt utlåt, afstyrkt anslag
för en President i K. Krigs-collrm. 10?. §:n Reg.Fin inneliåller
likväl om Riksrätt, att den skall ”bestå af Presidenten
uti Konungens och Rikets Svea Hofrätt, hvilken der"uti
före ordet, P r es i d e n t er n e uti alla Rikets Colle”gier”
etc. Krigs-colkm fanns, såsom en hvar vet, då Reg.-  F:n stiftades, och innefattas således under dem, som Reg.-  F:n menat. Jag inser icke, huru StatsUtsk. kan tillstyrka
eller R. St. vägra anslag till lön för ett embete, hvars tillvaro
är uti Reg.Fln påräknadt. Man invänder måhända att
hvarken Krigs- eller något annat collegium är uttryckligen
nämndt. Derpå svarar jag, alt då för några riksdagar sedan
fråga väcktes om indragning af Bergs- och Commercecolllna,
så ansåg man frågan vara af den beskaffenhet, att
hon öfverlemnades till Const.Utsk., sora föreslog, för den
händelse att dessa collegier skulle indragas, andra ledamöter
i Riksrätten, på det att denna grundlagliga domstol måtte
blifva bibehållen vid samma antal ledamöter, som då de
begge collegierna funnos. Så länge ingen grundlagsförändring
skett, i hänseende till Krigs-colltm, kunna Utsk. och R. St.
icke vägra löneanslag åt en Presideut i Krigs-colbm, utan
all underlåta iakttagandet af grundlagens föreskrift.
1 afseende på Krigs-hofrätlens indragning och hans befattningars
öfverflyIlning till Hofrätterna, hvarom förmäles i
aldra punkten, hafva revisorerne yttrat en mening, hvilken
StatsUtsk. biträdt, nemi. den, att ”R. St. måtte hos K. M.
”i lind. anmäla deras önskan , att K. M. ville i nåd. vara
■”betänkt på införandet af sådana förändringar i den militära
”lagskipningen, i följd hvaraf ofvanberörde ändamålsenliga
”åtgärd kunde blifva vidtagen.” I detta hänseende är ingen
motion gjord, åtminstone har icke StatsUtsk. uppgifvit någon
motionär. I allmänhet är förhållandet med StatsUtsk.,
att det icke gifvit sig den tid eller möda, som eljest plägar
vara vanlig hos Utsk., att efterse om motioner funnits och
att utreda hvad motionärerne önskat. Utskls betänk, liknar
snarare en fördragnls-Jista, som är tjenlig för dem, Sorn hafva
handlingarna under händer, men ingalunda för R. St.,
som icke hafva dem att tillgå, men inför hvilka föredragnln
dock göres. Efter mitt förmenande hafva revisorerne ej att
skaffa med denna sak; icke heller StatsUtsk. Det är en organisationsfråga,
som tillhör K. M. ; och om något Utsk.
skulle yttra sig deröfver, så vore det väl Lag- eller Ekon.-  Utskotteb Om sjelfva domstolens organisation vill jag bär
icke säga annat, än att jag i allmänhet anser särskilda mili
-
Den 9 Ma j f. m,
tara domstolars befintlighet vara riktig. Jag beklagar, att en
lagfaren ledamot af delta Stånd, i ett föregtde plenum, ufirderliit
att verkställa sin tillkännagifna afsigt att betrakta saken
ur den juridiska synpunkten! Ehuru denna brist i målets
utredning ej af mig kan vederbörligen fyllas, sfi återstår
mig likväl att anmärka hvad som i statistiskt hänseende är
anmärkningsvärd t.
Jag förmodar, att om man nu ville förlägga de militärisk
t-juridiska malen till Hofrätlerna; så torde man dock
icke gå så långt uti sin nivelleringsifver, alt man äfven ville
från dessa domstolar utesluta alla militära ledamöter. Om ingen
officer sutte öfver sådana mål, så befarar jag, att Hofrattens
samvetsgranna ledamöter skulle finna sig något besvärade
att taga pä sina samveten huruvida de dömde lätt
uti disciplinära och militäriska tjenstgöringsmål. Om således
Hofrätterne både vilja och måste söka att få adjungera
militär-ledainöter, så frågas: huru skulle detta tillgå? I Christianstad
är måhända tillgång å regtts-officerare, efter som der
finnes garnison; men i Jönköping, der ingen garnison är, torde
det vara svårt att vid alja tillfällen, särdeles under möten
eller läger, finna landtoflicerare att adjungera. Ännu svårare
torde det vara, alt för detta ändamål Anna officerare
af flottan både i Christianstad och Jönköping. Som flottans
största station uti Carlskrona är belägen inom Christianstads
Hofrätts embetskrets; så är det klart, att behofvet att adjungera
sjöofficerare skulle oftast förekomma der, och dernäst
vid Jönköpings Hofrätt, emedan Götheborgs station är
inom dess område belägen. Skulle då för många tillfällen
landtoflicerare cominenderas till Jönköping eller Christianstad,
och för hvai je tillfälle, då flottans folk komme i fråga,
sjöofficerare beordras från Carlskrona till Christianstad och
från Götheborg till Jönköping; så blefve detta resande något
dyrt, förmodligen dyrare än nu är förhållandet. Det
kunde någon gång också hända, alt inga officerare voro disponibla.
Skulle då rätten och rättegången ligga nere, derföre
att officerare icke voro till finnandes? Nu har man äfven
klagat deröfver, alt ledamöter uti Krigs-hofrätten vore
godtyckligt afsättliga. Jag känner icke Krigs-hofrättens historia,
men efter hvad jag tror mig veta, är förhållandet
det, att de, som en gång blifvit förordnade lill ledamöter,
hafva ock vanligen der förblifvi! intilldess de förflyttats till
andra stationer , eller genom dötlen afgått från deras dommarekall.
Ombytligheten bland ledamöterna lärer derföre
icke hafva varit stor. Skulle deremot ledamöter commenderas
till Christianstad och Jönköping, så torde ombytligheten
blifva mycket större. Jag kan följaktligen icke finna
annat, än att den förändring, som StalsUtsk. velat föreslå i
detta hänseende, skulle blifva dyrare än den närvar., att
rättvisans skipande derigenom blefve betydligt långsammare,
och
Den g Maj f. m.
465
och att ledamöterne blefve ombylligare itn de nu äro. Utskrs
förslag ang:de förändring i staten för Generalitetet lärer
också vara tillkommet utan anledn. af någon derom väckt
motion.
I afseende på öfver-commendanlens expedition i Stock»
holm, har Utsk. tillstyrkt R. St., alt det för denne embetsman
hittills uppförda arfvode, 600 r:dr, måtte indragas, och
att anslaget på denna titel, som, enl. förra staten, uppgått
till 2,600 r:dr, sålunda skulle utföras till ett minskadt belopp
af 2000 r:dr. N11 är förhållandet med öfver-commendanlen
i Stockholm, alt han, likasom presidenten uti Krigscolfcrn
hörer till Riksrätten. SlatsUtsk. har således tagit sig
frilieten, icke allenast att göra hvad detsamma icke tillhörer,
nemi. att göra nya motioner, utan afven föreslagit en
grundlagsförändring, hvilket icke är lofgifvet annorstädes än
hos Const.Utsk. Uti 102 §:n Reg.Fm finnes nemi. bland
Riksrättens ledamöter uppräknad ”högste befalhafvaren öfver
de i hufvudstaden tjenstgörande trupper.” Dervid kan man
icke göra samma invändning, som i afseende på presidenten
i Krigs-coll:m, nemi. att personen icke är bestämdt uppgifven,
ty här är han uttryckligen nämnd.
t8:de punkten i utlåt, t Förslag i afseendepii "cavalleri’Jocli
artilleri-hästars re montering, skoning m. m.”
”Med afseende å den af Utsk. föreslagna indragning af
”hästar vid Lifgardet till häst och Kronprinsens HuSar-reg:te,
”tillstyrker Utsk., att anslaget på denna titel må nedsättas
”till 28,000 r:dr.”
Utsk. nämner intet om K. M:s föregrde samtycke till
den indragning, som Utsk. här föreslagit, utan förutsätter
såsom säkert, att hon skall äga rum, ulan afseende derpå,
alt Konungen ännu icke yttrat sig derutinnan. Förhållandet
är således, att om K. M. skulle vid förenämnda begge
reg;ten bibehålla hästar till samma antal, som förut; så
skulle för deras skoning komma att fattas 2,6y5 r:dr 32 sk.
Att det icke går an för dem, som icke äro militärer, att
hafva oskodda hästar, det vet jag af egen erfarenhet. Att
så förhåller sig äfven med ryttarehästar, skulle jag tro, särdeles
i den händelse, att halka inträffar. Och som halkan
är en olägenhet, hvilken ej kan genom några politiska reformer
undanrödjas, så befarar jag, alt hon förblifver lika
orubblig som vårt klimat. Om det således år omöjligt att
afskaffa henrie, men Utsk. likväl borttagit medlen att motverka
henne så godt man kan; så lärer detta förslag höra
till detaljerna af StatsUtskts sträfvande att göra vårt närvar,
statsskick omöjligt. Då dessa sträckt sig så långt, att de
omfatta hästskor och söm; så kan ingen neka, att bemödandet
är fullständigt.
2a:a punkten: Gottlands National-beväring.
Der säges: ”Uti den betydliga kostnad, som denna ti
6
H. 59
4 66
Den 9 Maj f. m.
tel emedlertid, äfven utan förhöjning, erfordrar, finner Utsi.
i öfrigt anledn. föreslå R. St., att hos K. M. i und. anhålla
om undersökning, ledande till en möjlig reorganisation af
denna beväring, hvarigenom nyssnämnda kostnad något skulle
kunna nedsättas; och tror Utsk. att detta skulle kunna ske,
om principen af en frivillig tjenstgöring för befälet i mer
eller mindre mån infördes.” Hvad en frivillig tjenstgöring
för befälet här vill säga, förstår jag icke, om det icke skall
betyda tjenstgöring utan aflöning. Thy förutan kunde lion
ej heller verka på sta!sregler;n. Är det möjligt att införa
sådan tjenstgöring på Gottland , som är ett eröfradt landskap
; så borde det vara ännu möjligare uti hela det gamla
Sverige. Utan tvifvel vore detta den aldra största besparing,
som StatsUtsk. kunde i krigsväsendet införa; och då förundrar
det mig, att hon icke har blifvit föreslagen för samtliga
corpser i Svenska armeen.
3o:de punkten: Rese- och tractamcnts-penningar för militäre
embets- och tjenstemän.
StatsUtsk. har föreslagit, oaktadt den äskade förhöjningen,
att anslaget måtte uppföras oförändradt.— Jag, för min
del, skulle tro, att detta anslag, likasom anslaget till reseoeh
tractaments-kostnad för civile embets- oell tjenstemän,
rätteligen bör vara ett förslagsanslag. Utan tvifvel göras inga
resor onödigtvis i militäriskt hänseende mera än uti civilt.
I sådan händelse synes det mig vara både nödigt och
riktigt, att äfven det förevar, blifver ett förslagsanslag, hvars
belopp stiger eller faller efter behofvet för hvarje år. Finnes
det något skäl, som gör, att inom militären en bestämd
summa kan fastställas , så förfaller naturligtvis min anmärkning.
Slutligen förekommer en omständighet, som jag icke
hört någon militär omtala, oell hvilken kanske torde anses
vara nog militärisk för mitt bedömmande. Men som det
blott är fråga om konsten att gå, så torde jag ej genom min
anmärkn. anses intränga alltför långt i sjelfva krigskonsten.
Uti Utskts utlåt, står, under titel durchmarsch-kostnader och
oförutsedda utgifter:
"Utsk. har antagit, att utgifterna å Idessa båda titlar
''skulle kunna inskränkas, såsom en följd jemväl af de lättade
utvägar för truppers transporterande, som i sednare tilder
uppstått; med anledn. hvaraf Utsk. tillstyrker, att
■”'anslaget för durchmarsch-kostnader må nedsättas till r:dr
"20,000” etc.
Jag har haft tillfälle att se ett stort krig föras, och dervid
förmärkt, att våra trupper i början fingo många efterliggare,
derföre att de icke kunde marschera; d. v. s., att de
icke voro vana vid att gå långa vägar eller att sköta sina
fötter under marschen. I den mån fälttåget räckte längre,
upphörde denna olägenhet, förmedelst öfningen och vanan.
Skulle nu trupper uti Sverige, ett land, som är så glest be
-
D c n 9 Maj f. ra.
467
bodi, och der långa marscher förmodligen alltid skola komma
att behöfvas, icke i fredstid få öfva sig att gä, utan, om
möjligt vore, alltid transporteras sjöledes; så befarar jag, alt
vår aimee skulle genast förlora en del af sin användbara
styrka, just genom ovanan alt marschera. Snarare borde
trupper hållas'dertill än derifrån; det är cn oförgriplig anmärkt!.
, som jag hoppas icke må anses förmäten.
E11 ledamot har bär, rör:de förvaltningen af de lill
krigsbehof anslagna medel, yttrat sig på ettsätt, som jag aldrig
skulle hafva väntat. Det tillkommer icke mig att vederlägga
hans mening; men jag kan likväl icke underlåta
att yttra min bedröfvelse deröfver, att en laglärd man icke
gör skilnad emellan hvad som hörer till öfverläggning och
lill anklagelse.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: En värd talare liar om
användandet af de lill försvaret anslagna medel begagnat ordet
g a s p i 11 a g e. Ordet har blifvit här olika uppfattadt.
Dess verkliga betydelse på det språk, lill hvilket det hörer,
gifves närmast genom ett Svenskt, ehuru icke academiskt ord,
bortplottrande, hvilket användes, när man anser medel
förslösade, medelst utgifters ändamålsvidrigliet, medelst oordning
eller medelst sådan sysleme-vexling, som begynner mycket
och fullbordar intet. Min tanke om förevettande anleda,
alt så förhållit sig vid användandet af tredje hufvudlitelns medel,
skall jag sednare yttra. Emedlertid, och då ordet gaspillage
blifvit på åtskilliga bänkar upprepadt, har jag bort utveckla
den lindrigafe tydning, jag anser enlig med talarens mening.
Under den svårare bemärkelsen skulle detta ord blifva en af
de beskyllningar, som visserligen åstadkomma skada, men som
minst skada de beskyllda. Sådan kan således icke hafva
varit den värde talarens mening.
Är det nu så, att medlen blifvit ändamålsvidrigt använda?
Detta är en krigsveltenskaps-Pråga, hvars lösande tillhör
först forskningen och dernäst sakkunskapen. — Frågan
0111 oordning i förvaltningen beror på en kameralistisk undersökning.
Hvad sist angår schustring ifrån det ena systemet
lill det andra, tror jag mig veta , och anser jag vara
notoriskt, att krigsstyielsen fortgått orubbad af alla de många
i tryck och tal anförda klander, hvilka denna styrelse icke
ansett komma från fullt sakkunniga domare; och bevis , att
denna raka ostörda väg blifvit gången, ligger i det myckna
klander , för hvilket just denna oböjlighet äfven blifvit
föremål.
Sådan är min öfvertygelse; men bevisning på detta rum
är nu blott för vidlyftighetens skull mig lika omöjlig, som
den vore det för den värde talaren. — Och, enär allt ändå
ytterst ankommer på ändamålsenligheten af utgifterna, om
hvilken Gr. Frölich ju tänker olika med mig, enär han anförer,
och jag bestrider gaspillage, skulle ändå, till ut
-
463
Den g Maj f. m.
slagets vinnande, tillkallas de, som bättre än både han och
jag förstå alt bedomina materiella försvarsanstalters ändamålsenlighet.
— Må jag dock till försvar för min mening
anföra några positiva fa c t a.
Sedan den nya modcflen för infanteri-musköter infördes,
hafva 86,000 nya infanteri-musköter blifvit upplagda
i förråderna, oberaknadt alla deni, som begagnas af armeen
och bevär:n. Skulle någon anse armaturen dermed vara
fullständig och icke fordra vidare anslag, länder till upplysning,
att, antagande vår infanteristyrka i falt till 60,000 man
-— bevärm deruti inberäknad — äga vi endast till 2 musköter
per man, hvaremot i stater, der högsta krigserfarenhet
äges, infanteriet icke anses beväradt under 5 musköter
per man. Derjemte har under denna tid vårt artilleri fått
en ypperlig materiel; 16 batteriers har blifvit nygjord, och
10 andra batteriers är nära fullfärdig. Allt detta representerar
mycket penningar och synes icke antyda gaspillage.
Hr Gripenstedt, Joli. A11 g.: Bland alla de värde
talare, som yttrat sig i detta ämne, har jag icke hört någon,
sorn förnekat, alt vårt försvars-systéme har brister, och att
det vore önskligt, 0111 de kunde afhjelpas, så att detsamma
fick en styrka, som kunde trygga Riket under alla förhållanden.
Då penningar emedlertid utgöra första villkoret dertill,
och StatsUtsk., i likhet med en allmännare opinion, förklarat,
att landet icke vill och icke kan lemna en större
summa för försvarsverket, än den som nu är anslagen; så
tyckes frågan blott reducera sig derhän, att med denna summa
åstadkomma det bästa möjliga. O111 dertill fordras någon
större reform eller förändring af sjelfva principerna för
vårt försvarsverk, är en fråga, hvaruti jag hvarken vill eller
kan ingå , erkännande att upplösningen af ett så svårt och
ingripande problem betydligt öfverstiger måttet af mina
ringa militäriska insigter. Det torde likväl finnas vissa delar
af försvaret, som i anseende till sin öfverlägstia vigt
framför allt förtjena uppmärksamhet, och hvarpå man derföre
borde concentrera de tillgångar, sorn finnas. Främst
har man varit ense derom, att bevärms öfning borde utsträckas;
följaktligen synes det mig vara mindre väl betänkt af
Utsk. att icke obetingadt lenina de anslag, som dertill behöfvas;
men di man i alla händelser icke kån påräkna alt
få bevärm fullt krigsbildad, så måste man naturligtvis förlita
sig derpå, att, förr än kriget utbrustit, hafva så mycken
tid på sig, att man kan hinna samla bevärm och fullborda
dess öfning, saint sätta den uti tjenstbart skick. Dertill fordras
åter oeftergifligen 3me villkor, nemi. tillräcklig beklädnad
och beväpning samt ett dugligt befäl. Mig synes derföre,
att dessa trenne punkter utgöra de ämnen, hvarpå
man för närvar, egentligen bör rikta sin omtanka.
Vi hafva ett talande-bevis på vigten häraf uti landtvärnels
D e n 9 M a j f. m.
40 9
öde, föranledt af Svårigheten alt få ett godt befäl, och af
brist på nödvändiga behof; och de berättelser, som ännu
circulera derom, stå såsom en skräck och en varning att icke
ännu en gång göra på samma sätt. Att man liar tagit ett
vigtigt steg på den bana, hvarigenom tillräckligt befäl i
behofvets stund kan vinnas, nemi. genom inrättningen af
instructions-batalinner och corporal-skolor, vore efter min
åsigt högst orättvist mot närvar, krigsstyrelse att icke vilja
erkänna Om dermed icke afsells något annat, än alt bibringa
en och annan soldat en större skicklighet uti åtskilliga,
mest theoretiska, ämnen, så skulle jag tro, att derigenom
vore föga eller intet vunnet; men sedt från en annan synpunkt,
nemi. den, att desse sålunda inöfvade soldater och
corporaler vid förefallande behof kunde användas såsom underbefäl
och inslructeurer, ja, möjligen äfven såsom officerare
för det talrika landtvärnet, som i nödens stund måste
uppsättas; så synas mig dessa inrättningar vara något helt
annat, än militärisk lux och fåfänga, som jag stundom hört
dem benämnas.
Hvad nu angår de tvänne efter min tanke vigtigaste
materiella behof, sorn jag anfört, nemi. alt hafva full beväpning
och beklädnad för en blifvande conscription; så är
det egentligen dessa tvänne saker, som jag ansett, att Utsk.
icke nog afsett vid anslagen till Krigs-collegii depart., och
jag tror, att Utsk. hvarken uti den ordinarie reglertn eller
den extra bör pruta på detta, som likväl utgör sjelfva villkoret
för att kunna uppsätta landtvärnet, hvilket åter måste
vara det ankare, hvarvid man i farans stund kan trygga
sina förhoppningar om framgång.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz: Jag anhåller till en
början att få förena mig med hvad som af Gr. Liljencrantz
och Gr. Löwenhjelm blifvit yttradt, till fördel för Gottlands
National-beväring, samt att det tillskott, som af K.
M. blifvit hegardt, måtte blifva sagde beväring tilldeladt.
Jag gör detta så mycket hellre, som, ehuru jag i allmänhet
föresatt mig att icke orda om annat än hvad som ligger
inom milt fack, jag derifrån nu icke gör någon deviation,
enär detta rörer bevärts-systemet i allmänhet.
För det andra anhåller jag, alt Gr. Löwenhjelm måtte
ursägta mig, i händelse jag missförstått honom; men mig
föreföll det, som han i sitt förordande för öfrigt af Krigsliofrättens
bibehållande, hade mot densamma anmärkt, att
den icke uti mål, som rörde sjömannaskap, vore behörig
domstol. I denna anmärkn. skulle 11. Ex. hafva fullkomligt
lätt, såvida Krigs-hofi ätten, så sammansatt, som den vanligtvis
är, skulle afdömma mål, sorn röra sjömanskapet; men
då sådana mål förekomma, förändras alltid Hofrätten, lill
följe af sin instrnction, sålunda, att arne officerare af landtarmcen
utgå och ersättas af 2:ne utaf flottans officerare,
Den g Maj f. ro.
hvarigenom domrarne af sjöstaten förhålla sig till dem af
landtarmcen såsom 4 till 3.
Hr von Hartmansdorff har indirect uppmanat en talare,
som uti sista plenum frånsade sig rättigheten att yttra sig,
alt nu begagna denna rätt att uppläsa sitt anförande. Instämmande
med Hr von Hartmansdorff i beklagandet, alt
detta icke ägde rum, får jag direct uppmana samma ledamot,
att nu anföra hvad han då förteg; han har anmält
sig, och jag hoppas, att han låter Ii. o. Ad. få del af sina
tankar i detta ämne.
Slutligen hade jag äfven ämnat yttra mig öfver ett ord,
som inom li. o. Ad. nyligen uti ett skriftligt anförande blifvit
nämndt. Gr. Löwenhjelm har redan bemött detsamma.
Jag bar af samma talare, som nämnt ifrågavar. ord, hört
bittert klandras uttryck, som fällas under discussionens
hetta. Detta ord har blifvit nytljadt uti ett skriftligt anförande,
och jag vågar derföre hemställa till samma talare,
huruvida icke här det bibliska ordspråket sannas, som säger:
”att man ser grandet i sin broders öga och märker
”icke bjelken uti sitt eget.”
Hr Bråkenhjelm: Jag vill blott som hastigast förekomma
en misstydning, för hvilken StatsUtsk. skulle blifva
blottstäldt, i anledn. af en talares yttrande om de privata
militär-skolorna. Denne talare anförde nemi. såsom en olägenhet,
att icke student-examen fordras såsom ett ovillkorligt
prasstandum af dem, som vilja undergå militär-examina.
Det torde vara honom obekant, att uti andra från Stockholm
aflägsna militär-skolor (nb. enskilda) har det icke sällan
handt, att elever, hvilka funnit fordringarna i humanistiska
kunskaperna i och för militär-examina alltför höga,
hafva rest till universiteterna, på 8 till i4 dagar tagit student-examen,
derpå fortsatt uti militär-skolan och tagit militär-examen
och sålunda, genom begagnande af denna genväg,
vunnit framför sina öfriga kamrater månader och understundom
äfven år. Detta, jemte många exempel derpå,
som af mig kunde åberopas, om jag finge nämna personers
namn, bevisar ovedersägligen att student-examen icke är
något tjenligt prof på sådana förberedande kunskaper, sorn
fordras af dem, hvilka skola taga offieers-examen.
Frih. Fock, Alexander Georg: Då det tyckes, som
hvarje medlem af detta Hus, hvilken till sitt yrke valt krigsståndet,
ansett sig skyldig tala öfver och anmärka vid StatsUfsk:s
utlåt. N:o 44 ' fråga om 3:dje hufvudtiteln, så torde
äfven jag för ett ögonblick få utbedja mig R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Det är med ett uppriktigt erkännande af min ringa erfarenhet
och med verklig fruktan att synas hysa alltför
mycken tillit till eget omdöme jag uppträder för att ådaga
-
D c 11 9 Maj f. ra.
frigga åsigter, som kanske iiro i strid med de många talares,
hvilka redan yttrat sig öfver detta ämne.
Lika med Hr General Lefre'n, hembär jag nain verkliga
tacksägelse till StatsUlsk., som utur mängden af förslager i
frågan, gifvit åtminstone uppränningen lill en plan, för att
komma till något resultat, i afseende på förbättrandet af
krigsorganisationen; ty lika med Ulsk. anser jag besparingar
nödvändiga. Man må säga hvad man vill, landets ekonomiska
ställning är ej sådan, att det tål ökade skatter, jag hänvisar
i detta afseende till Fattigvårds-comite'ens utlåt, och
tabeller.
Det är vid grunden för Utsk:s betänk, jag utbeder mig
att få fästa R. o. Ad:s samt, i händelse återremiss, som jag
yrkar, vinnes, äfven Utsk:s ledamöters uppmärksamhet, då
ämnet ånyo handlägges.
Ut.sk.
besparing; Utsk. söker vinna detta ändamål genom nedsättning
af arméens ej talrika numerär; afsigten är nyttig,
men medlet, som jag tror, högst förderfligt. Skulle det
ej kunna ernås på annat sätt? Är detta den enda väg till
den af hela nationen med rätta önskade sparsamhet med
landets små tillgångar; må man då noga tillse, att ej skadan
blifver större än den åsyftade fördelen.
Enligt min tanke finnes likväl, åtminstone i anseende till
den värfvade arméen, en annan väg att beträda för att
uppnå oftanämnda syfte; det är nemi. genom en bättre
hushållning, ett ändamålsenliga re användande
af redan gjorda anslag.
Jag önskar lika med Frih. Hamilton: i:o afskaffandet
af militärisk lux; jag skall i det följande söka visa hvaruti
den består.
Gifves det, mine herrar! ett enda skäl, hvarföre inom
samma garnison, t. ex. Stockholms, soldater vid det ena
reg:tet skola kosta Staten nära dubbelt mer än vid det andra,
då nemi. de förre ej tillika genom en längre och bättre
öfning, i samma mån som de äro dyrare, äfven öfverträffa
de sednare i militärisk duglighet? Orsaken härtill ligger i
dyrare, större och ömtåligare uniformer, uti till alltför stor
fördel för passevolantörer och leverantörer uppgjorda contracter,
samt uti den större inqvartering vissa reg:ter åtnjuta.
Af här förlagda trupper kostar artilleristen minst, circa
i3a r:dr b:co, hästgardisten mest, circa 270 r:dr b:co, något
mer eller något mindre, beroende af riksmarkegången. Orsaken
igenfinnes uti hvad jag förut haft äran nämna. Hästgardet
har en uniform, som, så väl i anseende till dess storhet
är dyrare i uppköp, som i anseende till dess öfriga
egenskaper är ömtåligare och följaktligen dyrare att underhålla
än artilleriets; häst- och fot-gardets beklädnad är beräknad
att hålla två år, artilleriets tre. Inqvarteringen vid
471
Den 9 Maj f. m.
Svea artilleri utgör för hvarje n:r io rtdr b:co, vid gardesregttena
8, men dertill kommer, att gardes-regttena bo uti
af Staten byggda caserner, för hvilka de betala en, jemförelsevis,
ringa afgift, och hvilkas underhåll till och med
med ej obetydliga summor af Staten bekostas. Man sager
väl, alt inqvarteringen utgår af Stockholms stad och ej är
något statsanslag; men skulle ej en del af dessa inqvartcrings-medel
kunna till något vigtigare ändamål användas,
än hvad sorn nu är fallet? Hvad jag sagt om Häst-gardesreg:tet,
rörtde uniformen, äger äfven rum med Kronprinsens
Husar-reg:te; och månne det skulle sakna all tillämplighet i
afseende på de indelta cavalleri-regttena?.
Jag skulle likväl ej göra några anmärkntr vid kostnaderna
för dessa trupper, om jag trodde, att de beredde fäderneslandet
mera skickliga, nitiska, pålitliga och tappra försvarare,
än man, i händelse af behof, kan påräkna af dem,
som kosta mindre. Skulle man tro mig partisk för det
reg:te, vid hvilket jag sjelf har den äran att tjena, så vädjar
jag till hvar och en af yrket, som sett detta regtte för
tolf a tretton ur sedan, och ser det nu om denna trupp, i
afseende på hållning, beklädnad, duglighet och manöverfärdighet,
lemnat sig särdeles långt efter de öfriga inom garnison,
eller om det i någon mån uppfyller sin bestämmelse
och fosterlandets billiga anspråk. Jag tror mig äfven veta,
aft batteri- och compmi-cbeferne vid artilleriet ej äro missbelåtne
öfver sina med Kronan upprättade passevolancecontracter.
Ytterligare önskade jag, 2:0 att man inom armeen, innan
några nya modeller och inventioner antagas, först ville
göra noggrannare försök, på det ej, som det skett med t.
ex. våra nya lavetter, de nu, sedan alla batterier dermed
äro försedda, befinnas för svaga, till lika stor skada för det
allmänna, som för den förtjenstfulla inventorn, hvars förträffliga
ideer blifva misskända, då resultaten af våra sednare
försök med den nya materielen kommer till allmänhetens
vetskap.
Jag tror mig ej med säkerhet kunna bedomina följderna
af de båda fotgardes-regttenas sammanslående till ett;
mig tyckes likväl, att deraf uppstår fördelarna af att äga 3
bataljoner af omkring 5oo mans styrka i stället för 4 af
omkring 320 man, samt en gifven besparing af kostnaderna
för ett, helt regttes stab. Jag skulle likväl önska att inga
compti- eller subaltern-officerare-platser indrogos. Några
egentliga olägenheter af detta sammanslående liar jag ej
kunnat finna. Ej heller fruktar jag, att detta visar hos oss
någon glömska af Finland, enligt hvad en värd talare yttrat;
tvertom tror jag, att i samma mån vi utbilda våra institutioner
och isynnerhet då vi gifva fasthet och styrka
åt våra bataljoner, ådagalägga vi deremot, att detta kära
Fin
-
D e n g M a j f. ra.
Finland — theatern för våra skönaste och mest nationella
krigs-händelser — hos oss bibehålles i friskt och heiigt
minne.
Ännu en gång, låtom oss ej minska vår stående aimee;
den är grundvalen för vår sjelfständighet, för vår nationalitet;
gifven ej ett enda yxhugg åt denna förträffliga inrättning, — det
ena tager det andra med sig, och denna gamla slam skall ramla,
utan att vara murken; vår beväring, landets söner, som skulle
upptagits i dess fast ordnade rotar och led, skall, i händelse
af ett fredsbrott, snart erbjuda samma anblick, som det olyckliga
landtvärnet, hvars öde Frih. Stjerncrona så trälfande
skildrat. Indragningen af Lifbevär:s-reg:tet och Hallands
beväring vore ett stort steg till vinnande af detta bedröfliga
resultat; allt hvad som finnes i och för national-bevärtn
vara afsedt, hoppas jag måtte, om möjligt, utbildas och förbättras,
ej tillintetgöras.
Den väg jag tror Utsk. böra gå, till vinnande
af besparing, är således: ett ändamålsenliga re
användande af de medel, som redan förefinnas
till den stående ar me'ens vidmakthållande och
förbättring.
Hr Sandels, Lars Au g.: Instämmande till alla
delar uti Gr. I.ewenhaupts yttrande, anhåller jag att få
tillägga några ord.
Utsk. har förklarat, att Södermanlands och Uplands
reg:ter skulle kunna exercera Lif-bevär:n. Det är likväl
kändt, att dessa regtters befäl icke är tillräckligt för att
exercera deras egen stam och bevärts-manskapet på samma
gång, hvilket derföre måste ske i tvänne terminer. Det
lärer således vara alldeles omöjligt, alt de äfven skulle kunna
medhinna att exercera Lifbevär:s-reg:tet, som uppgår
till nära 1,200 man. Ej heller lärer det vara möjligt att
framflytta tiden för någotdera af dessa reg:ters möten, emedan
uti Juli månad den vigtigaste tiden för landtmannen inträffar;
men om också Utsk. skulle finna något sätt för
dessa reg:ters befäl, att kunna medhinna exerceringen af
Lifbevär:s-reg:tet; så uppstår deraf en kostnad af circa
2,5oo r:dr. Då denna summa afdrages från Lifbevär:sreg:tets
stat, så qvarstår det endast i6,3oo r:dr; och jag frågar,
om det är skäl att för denna summa indraga ett öfvadt
befäl, för att uti behofvets stund öfverlemna kärnan af
Stockholms ungdom åt ett sammanrafsadt och oöfvadt. Jag
skulle snarare hafva önskat, att Utsk. föreslagit, alt 5o å
60 n:r af Uplands och Södermanlands regrten skulle anslås
till stam för Lifbevär:s-reg:tet; detta hade, i min tanke,
varit ändamålsenligt och icke kostat Staten något.
Utsk. har äfven föreslagit, att Lifbevär:s-reg:tets befäl
skall indragas, i mån af afgång, och således i och med det6
H. 60
4/4
Den 9 Maj f. m.
samma föreslagit den hårda och våldsamma åtgärden, att
en hel officers-corps skulle fråntagas möjlighet och rättighet
att avancera längre än till enpitaiues-graden. Jag anhåller
om återremiss af Utskts betänk., samt att mitt nu afgifna
yttrande måtte få till Utsk. medfölja.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: I motsats till hvad Gr.
Lewenhaupt yttrat, anser jag, att alldeles ingen landtofficer
bör sitta uti Krigs-hofrätten, när sjömål förehafvas, och del
af samma skäl, som jag ej vill, alt någon sjöofficer blir
domare öfver cavalleri-manöver: incompetenta— nemi. icke
förståendes, det de få alt dömma öfver — blifva de ena
och de andra; men — ändå måste de votera och åverka
målets utgång.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag för en stund sedan
anmälte mig, talade Hr von Hartmansdorff. Jag trodde då,
att den militära sidan af Huset redan hade slutat debatten,
och att det således kunde återstå för mig någon stund af
R. o. Ad:s lid. Förhållandet är nu annorlunda, och jag
skall derföre endast i största korthet vilia några ord.
Flera anmärkntr hafva blifvit gjorda mot StatsUtsk:s
ifrågavar. betänkande. En del af dessa gillar jag. En annan
del af dem synes egentligen hafva för afsigt att frånkänna
StatsUlsk. all möjlig pröfningsrätt öfver det ämne,
som det haft under handläggning. En tredje åsigt åter har
blifvit framställd, hvilken mera individuelt afhandlar armeens
organisation, ända in uti de aldra minsta taktiska detaljer.
Denna tredje del synes mig verkligen, i det hela, me
ra
vara riktad emot den 2:dra classen af anmärkningarna,
d. v. s. mot dem, som velat beröfva Utsk. all möjlig pröfningsrätt
i ämnet. Jag förutsätter nemi., att dessa den 3:dje
afdelningens anmärkare, med de detaljerade anmärkntr de
framlagt, icke haft för afsigt, endast att upptaga Ståndets
uppmärksamhet, utan äfven att lägga dem under StatsUtsk:s
pröfning; jag frågar då dessa anmärkare, om icke de önskat
alt StatsUtsk. måtte ingå uti en lika detaljerad pröfning af
ämnet, som de sjelfva. Jag, för min del, säger uppriktigt,
att jag icke önskar att så måtte vara. Jag tror icke alt R.
St., och ännu mindre något sammansatt Utsk. af R. St. är
i tillfälle att ingå uti någon detaljerad pröfning; jag säger:
ännu mindre Utsk., emedan man vanligen utaf ett Utsk.
fordrar ett resultat af dess pröfning, det man icke så alldeles
kan begära af R. St:s pröfning. En del af anmärkntna
hafva haft en stor omfattning.
örn jag icke missminner mig alltför mycket, så har
General-adjutanten för armeen rättvisat en af StatsUtsk:s
premisser, nemi. den, att man borde uti ett helt systeme
ordna Sveriges stridskrafter. Jag hembär Hr General-adjutanten
för armeen, nu såsom tillförene, min uppriktiga hyllning
för det nit och den verksamhet, han ådagalagt för
Don 9 Ma j f. m.
475
armeens tjenstbarhet. Jag vet, att Svenska armeen å sin
sida gör samma rättvisa sorn jag åt denna höga militär-per
son;
men jag beklagar, att vår statsorganism har betagit
honom all eonslitutionel rättighet, all förmåga att kunna
handla i den rent constitutionella andan såsom en Krigsminister.
Militär-systémets organisation hvilan, enligt vår
constitulion, på en civil embetsman, på denne samme embetsman,
som contrasignerat K. M:s nåd. propos. om Rikets
försvar uti dess helhet. Denne embetsmans röst sakna vi
här, och jag förmodar, att han icke ansett sig qvalificerad
alt ingå uti en så detaljerad pröfning af ämnet, som den,
hvilken han, såsom Konungens föredragande af militär-inål,
contrasignerat.
Gr. Brahe har enskildt velat afhandla armeens organisation
sådan den är, och härvid sagt, att allt borde göras
för denna aranies tjenstbarhet. Det har icke ålegat den
värde talaren att tillse, huruvida medel finnas eller kunna
beredas till vinnande af alla de ändamål, han velat bereda.
Denna tunga pligt har varit StatsUtsk. ålagd. StatsUtsk.
liar, med den pröfningsrätt, som det trott sig äga — och
äfven jag erkänner mig vara af denna åsigt — trott, att
ett kraftigt försvar skulle kunna åstadkommas med de medel,
sorn nationen till detta ändamål kunde använda, om
stridskrafterna på det hela ställdes i förening med hvarandra
och nödiga reorganisationer och besparingar i ett och
annat afseende göras.
Jag hade äran nämna, att jag gillar flera af de anmärkn:r,
som blifvit gjorda mot Ulsk:s betänkande. Bland
dessa räknar jag isynnerhet en, den nemi, som ej velat göra
indragning af befäl inom Svenska armeen. Då jag mert
Utsk. fullkomligt instämmer uti den åsigt, att bevär:s-syslemets
utveckling bör vara grunden för vårt lands försvar,
så anser jag, i conseqvens dermed, att man icke bör tillstyrka
någon indragning af armeens befäl, emedan detta
befäl, i min tanke, snarare är otillräckligt än öfverflödigt.
Här har af en bland K. M:s rådgifvare, en aktad militär,
blifvit yttradt, att, enligt den Europeiska krigsorganismen,
proportionen emellan infanteriets befäl och trupp bör vara
som 3 till 100. Svenska armeen kan ej räkna befälet högre
än till i proc., och i sådant fall anser jag af största vigt,
att man får ett både ökadt och bättre öfvadt beflä.
Jag har under discussionen i dag hört en annan af armcens
veteraner yttra, att äfven han foster en särdeles stor
vigt vid bevär:s-systernets utbildning i vårt land; och han
har gått så långt, i motsats mot hvad jag från andra håll
hört sägas, att han har velat använda den indelta ammen
såsom medel att vinna detta ändamål. Såsom jag förstått
den värde talaren, så har han afsett, att med de bidrag,
som indelta armeen kunde lemna, upplöst till en del eller i
sin helhet, skulle man kunna fullkomligt bilda instrueteurer
4?6
Don g M«j f. m.
i vapenöfningar. Jag delar denna åsigt: äfven jag tror, att
den tid skall inträda, då ett uthildadt bevär:s-systeme i vårt
land skall göra indelta armeen alldeles öfverflödig. Jag bekänner,
att jag anser systemet af den indelta armeen vara
alldeles oförenligt med en conscriplion, sådan som den bör
utföras; men alt med nuvar. bevär:s-lag, och under nuvar.
förhållanden, den indelta armeen anses behöflig, det vet jag.
Jag har äfven hört, att en talare velat utbilda bevär:ssystemet
med bibehållande af hela indelta arméen såsom
stam. Om denna åsigt skulle vara riktig, hvilket jag högligen
bet vidar; så förutsätter den likväl så stora ansträngningar
och så mycket medel till aflöningar för detta dubbla
mililär-sysleme, att jag betviflar att den skattdragande och
tillika skaltbeviljande allmänheten dertill är villig.
Jag tror således, att det vore väl betänkt, att någon
gång öfvergå till ett riktigt systeme, det nemi., att erkänna
bevärts-systemet såsom Rikets hufvudstyrka; jag vet icke
heller hvad det är för en trollkraft man väntar af indelta
armeen eller på hvad grund man gifver densamma en så
uteslutande vigt. Vår krigshistoria bevittnar, att de största
bragderna och de för Sverige nyttigaste bedrifter blifvit
utförda före den indelta armeens uppkomst. Ingalunda vill
jag derföre säga, att ett sådant utskrifnings-systeme, som
före denna armees inrättande ägde rum, vore något bättre
än den nuvar. allmänna conscriptionen. Den förra utskrifningen
hade den stora bristen, att den endast tryckte en
folkclass inom landet och ej omfattade den bildade folkclass,
hvarigenom vi nu hafva ett så ypperligt tillfälle att öka
vårt befäl, i händelse behof deraf skulle uppkomma. Till
stöd för mina åsigter om indelningsverkets oförenlighet
med bevärts-systemet i sin sanna utveckling, ber jag att få
anföra en fräjdad militärisk författares yttrande derom;
lian säger:
"Uti en constitulionel stat bör försvaret vara nationelt
och ej grundas på värfniugs- och besoldnings-sysleme.” — —
Vidare:
"Det legda försvaret försvagar de moraliska band, som
böra förena fäderneslandets försvarare med fäderneslandet."
— — Ännu vidare:
"Den första legda soldat var det säkraste beviset på
förlorad medborgerlig anda och den förlorade frihetens gifna
tecken.” — — Ytterligare:
"En conscriberad annee är både i militäriskt och ekonomiskt
afseende för oss vida mera passande än en besoldad.
” — — Ännu ytterligare:
"I stället för utskrifningen uppsattes den indelta armeen
i form af stående och besoldad trupp. Månne man
ej — säger författaren — från denna öfvergång och förändring
i systeme, hvarigenom det medborgerliga försvaret
vek undan för det legda, kan hemta en orsak till de kraft
-
Den g M u j f. ra.
477
lösa försvars-försök vi sedermera framställt, då beliofvet påkallat
dem ?’’
Jag har med dessa citater ingalunda velat säga, att icke
den indelta armeen kan utgöra ett förträffligt försvar för
vårt land, att icke denna aimee är förträfflig , då den blir
krigsvan; men denna aimee, mine herrar! kan likväl icke numera
framte stort mera öfvade krigare, än bevärls-systemet
med den aldra minsta utsträckning skulle kunna åstadkomma.
En af armeens befälhafvare yttrade i förra plenum ,
alt den indelta soldaten förlorar allt militäriskt skick under
de i i månader, då lian icke gör tjenst. Han har sagt, denne
generalsperson, att den indelta armeen vanligen blott exercerar
hvartannat år. Om alltså det lätteligen kan beräknas,
att indelta soldaten på 3:ne år exercerat endast 3o dagar
eller öfverhufvud 10 dagar-om året, och denne soldat
väl icke bör anses såsom rekryt efter 3:ne års tjenstgöring,
mäste han nu vara en del af den fullbildade stam, hvartill
man vill sluta vår beväring, och från hvilken den sednare
skall hemta den ledande och bildande föresynen i krigareyrket.
Hvad kostar icke dessutom den indelta arméens exercismöten?
Om man antager den låga beräkning af 3o rldrs vacance-afgift
för en nummer, och soldaten öfvas öfverhufvud
10 dagar om året, kostar hvarje exercis-dag för en soldat
3 r:dr. Man linner häraf hvilka ökade medel till ökad exercis
för ett ökadt antal krigare skulle kunna uppkomma genom
en förändrad militär-organisation. Men så länge den
närvar, anses för den hästa och för Sverige mest passande,
måste man äfven förutsätta möjligheten af systemets upprätthållande
med tillräckliga medel att fullbilda den indelta
armeen såsom stam till en mera öfvad beväring. Jag vet
ej, om en blifvande krigsadministration kan bereda dessa
medel eller anvisa någon utväg till deras erhållande. För
min del fattar jag ej dessa utvägar, som för mig äro alldeles
ofattliga, under kännedom af de skattdragandes och Representationens
majoritets åsigter af frågan.
StatsUtsk. har begärt Lifbevärlns upplösning. Af hvad
jag nyss haft äran anföra, att jag icke, för min del, önskar
någon indragning af befäl inom arméen, följer, att jag äfven
tror detta befäl böra qvarstå. Jag instämmer uti Hr Tersmedens
reservation och hvad af flera talare här blifvit yttrad
t om det vådliga i minskandet af den högst vigtiga militärpunkten
— Stockholms stridskrafter. För min del skulle jag
snarare i betydlig mån vilja öka desamma. Lifbevär:s-reg:tet,
tror jag, om alla ciasserna utgå, är 5ooo man. Det är
högst vigtigt för denna punkt af försvaret, att denna trupp
kan användas. Långt ifrån således alt vilja indraga det befäl,
som här finnes, skulle jag, för min del, önska, alt StatsUtsk.
kunde tillstyrka, R. St. besluta, och K. M. måtte bifalla,
att en stamtrupp tilldelades Lifbevär:s-reg:tet, hvartill
4,8
D e n 9 M n j f. ra.
tillgång kunde beredas genom indragning af några 100 nummer
utaf de vestra regttena, oell hvarigenom Stockholms
garnison iifven blefve ökad. Med en sådan stam menar jag
icke blott en stam af soldater; jag önskar, att den måtte utgöras
af fullkomliga instructeurer. En sådan idee, som jag
sålunda gör mig af stam i allmänhet för beväring, tror jag
icke någonsin kan realiseras med indelta armeens bibehållande.
Jag inskränker mig till hvad jag nu yttrat, rörtde de
anmärkn:r, som blifvit gjorda vid Utsk:s hetänk., emedan
jag ej anser det tillbörligt att nu upptaga tiden dermed, då
jag i alla fall i Utsk. får tillfälle att taga närmare kännedom
deraf och måhända äfven ingå uti pröfning och besvarande
af åtskilliga yttranden, som här, i anleda, af Utskts
betänk., blifvit framställda.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ännu flere talare
anmält sig till erhållande af ordet i detta ämne, och hemställde,
då tiden nu var långt liden, om Ståndet ville tillåta,
att öfverläggningen finge afbrytas, för att på eftermiddagen
återtagas.
Gr. Frölich: Som jag haft äran alt anmäla mig, sedan
en ledamot Gr. Löwenhjelm yttrat sig, och mitt anförande
endast kommer att innefatta ettsvar derå; så anhåller
jag ödmjukast, att, innan R. o. Ad. åtskiljes, få afgifva detta
svai'. Mina orsaker dertill hoppas jag alt R. o. Ad., sedan
jag yttrat mig, nogsamt skall inse.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han förmodade, i
anledn. af Gr. Frölichs yttrande, lämpligast vara, att plenum
fortsattes.
Hr von Wahrendorff, Martin, uppläste följande:
Till följe af den anledn. StatsUtsk:s betänk, lemnar,
alt K. Krigs-co!l:m bör komma att annorlunda organiseras,
anhåller jag att R. o. Ad. täcktes tillåta mig alt framdeles
framlägga handlingar, som skola bidraga att motionera be
liofvet
af en sådan reorganisation.
Hr von Wahrendorff tilläde derefter muntligen:
Jag begagnar tillfället, då jag nu innehar ordet, all söka
bestrida hvad Frih. Ridderstolpe trott sig finna, att militär-andan
till den grad vore i antagande bland den indelta
soldaten, att han icke mera ville begagna uniformen vid för
honom högtidliga tillfallen inom roten. Min erfarenhet är
nemi. alldeles motsatt; för den trakt af Södermanland, der
jag är bosatt, hvarest missnöje bland soldaterna är, hvad
jag tror, allmänt deröfver att befälet försvårat tillfället att
utbekomma till begagnande den egentliga släpuniformen ,
eller beklädnaden N:o 2, men i stället hade upphöjt soldatens
förr ansedda egen redan uttjenade beklädnad
till rang, heder och värdighet af Söndagsuniform, och då
Den 9 Maj f. m.
479
detina befanns i ett ganska litt jent skick, hade hägen att
begagna denna uniform visserligen något aftagit, men kärleken
tili uniformen i allmänhet gick likväl så vida, att åtskilige
af soldaterna hade på egen bekostnad förskaffat sig
blå surtouter med uniformsknappar. Äfven rotehållarne hade
i så måtto olägenhet af den vidtagna inskränkningen i
utlemnandet af den rätta släpuniformen, att, i samma proportion
soldalen vore mindre belåten med sin beklädnad, försvårades
och fördyrades också anskaffandet af rekryter.
Frih. Leijonhufvud: Om Hr Frih. o. Landtm, så tillåter,
vill jag gerna afstå min ordning att tala åt Gr. Frölich,
på det att Ståndet må enl. Hr Landtnäs propos. kunna
åtskiljas; men deremot torde jag uti eftermiddagens plenum,
i Gr. Frölichs ställe, få yttra mig uti förevar, fråga.
Gr. Frölich: Det förundrer mig visst icke, att en ledamot,
med hvilken jag på detta rum, så väl under denna ,
som den föreg:de riksdagen, haft åtskilliga politiska strider,
begagnar hvad tillfälle som helst, för att mot mig vända R.
o. Ad:s ovilja, och att han dertill tagit sig anledn. af ett uttryck,
som jag nyttjat, och denne varde ledamoten har i
detta fall endast visat en lika beskaffad stridslystnad, som
under ett sådant samhällsskick, som det närvar., nödvändigt
måste utvecklas. Då han vädjat till min lagfarenhet, får jag
bekänna, alt under den lid jag sysselsatte mig med att inhemta
sådan, fann jag bland andra äldre författningar en ,
som stadgade böter och ansvar för den, som gjorde sig oduglig
till krigstjenst. Denna författning torde för vissa afseenden
behöfva att åtérupplifvas; och jag fruktar, att den värde
ledamoten verkligen gör sig till slut oduglig till det allmännas
tjenst , om han fortfar att idkeligen väcka strider
emot ord och opinioner, så beskaffade, att de i detta tidehvarf
icke bestridas. Hans stora skicklighet såsom skriftställare
och talare, men ännu mer hans mångsidiga kunskaper
och hans stora arbetsförmåga utgöra tillsammans verkligen
stora egenskaper såsom embetsman, hvaraf nationen
skulle kunna draga ofantliga fördelar, om han ville upphöra
att strida mot de opinioner, som tillhöra tiden. Af sådan
beskaffenhet har jag denna gång ansett anlednm vara till
haus fiendtliga uppmaning emot mig; alldeles icke har jag
kunnat fatta, att någon skälig grund dertill var att hemta
från de ordalag, som uti mitt skriftliga anförande finnas.
Det är med fägnad jag erfar, att vid detta tillfälle icke någon
af h.Tr militärer fattat mina uttryck i sådan accusatorisk
mening, som Hr von Hartmansdorff. Hvad det Franska ordet
gaspillage beträffar, har jag ingenting emot den tolkning
deraf, som Gr. Löwenhjelm behagat meddela, och hans competence
att kunna försvenska det, lärer ingen förneka. För
öfrigt är jag försäkrad, att en hvar, som behagar läsa mitt
yttrande, skall finna, att jag dermed icke kunnat mena nå
-
48o
Den 9 Maj f. m.
got annat, än just hvad jag sagt, nemi. att en bortplottring
ägt nini af Statens medel, hvilket mätte vara ett godt skäl
till vägran af ytterligare. Jag anser mig icke rimligtvis behöfva
gå längre i försvaret af denna term, helst ingen annan
uppfattning deraf närmare blifvit utvecklad. Endast
med några få drag torde jag få i allmänhet teckna hvad jag
menat med gaspiliage, oansedt detta är så fullständigt antydt
uti mitt skriftliga yttrande, då jag deruti hänvisat till
de anmärkntr, som R. St:s revisorer gjort. Må man icke
kalla det gaspiliage, att större summor, an som behöfvas,
samt under högsta oregelbundenhet och knappt nog någon
redovisning, användas till uppbördskostnader, till löner åt
personer, som icke göra tjenst, ja alt man använder Statens
medel till och med till visitkort? Allt detta kunna herrarne
finna detaljerad!, om de behaga genomläsa revisorernes berättelse
till R. St. Jag tror icke, att någon sansad man,
med afseende på hvad jag i öfrigt har talat om armeens personal,
bort missförstå mitt omdöme om denna arinees karakter.
Till R. o. Adis kännedom ligger mitt skriftliga yttrande
här förvaradt, och jag må nämna, att. då en ledamot
af cancelliet nyss begärt, att jag, i anseende till den vidsträckta
rensluifning, som nu förestår cancelliet, skulle återtaga
detsamma och derå lemna en afskrift, hvilket jag äfven
lofvade; så måste jag nu återtaga detta löfte, på det attingen
må tro, alt någon correction af hvad jag en gång med
berådt mod skrifvit ägt rum , eller utaf mig blifvit verkställd;
och jag hoppas, alt den ifver, som här emot ettord
har blifvit väckt, sålunda af sig sjelf skall förfalla.
H. R o. Ad. uppskjöt den återstående öfverläggningen till
eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 9 Maj i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskts utlåt. N:o 44»
angtde regler:n af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Då jag nu ofrivilligt
uppträder, anhåller jag att få öfverflytta på Hr von Hartmans
-
Den g Maj c. m.
48.
mnnsdorff och Gr. Lewenhaupt §ldelar af ansvaret, derföre
att jag förlänger discussionen och derigenom upplager R. o.
Ad:s s. k. dyrbara tid. För min del skall jag likväl söka
alt hushälla med densamma.
Desse herrar hafva uppmanat mig att yttra mig i förevar.
ämne; och jag finner så mycken välvilja oell förtroende
i denna uppmaning, att jag visserligen skulle fela mot skyldig
grannlagenhet, om jag undandrog mig att efterkomma
en dylik önskan.
aldra inom. af StatsUlskls förevar, utlåt., röride tredje
hufvudtiteln, omsluter en ganska vigtig juridisk reformfråga,
StatsUtsk. har der tillstyrkt, det måtte R. St. hos K. M. i
und. anmäla deras önskan, att K. M. ville i nåd vara betänkt
på införandet af sådana förändringar i den militära
iagskipningen, i följd hvaraf K. Krigs-hofrätten kunde upphöra
och dess befattning öfverflyttas på K. Mls och Rikets
Hofrätten
Denna åtgärd är hemtad från R. Sils sist församlade
revisorers revisions-berättelse. Jag var af skiljaktig åsigt
med pluraliteten, men åtnöjde mig att förvara min mening
uti revisions-protocollet; jag ansåg lämpligare att, om så behöfdes,
från min bänk inom detta Hus antyda en dylik skiljaktighet,
än alt öka tryckningskostnaden för revisions-berättelsen
öfver behofvet, medelst bifogande af min särskilda
tanke. Jag går nu att redogöra för de skäl, sorn legat till
grund för den mening, vid hvilken jag fortfarande qvarstår,
och får dä förklara, att jag i allmänhet finner det mindre
lämpligt att framföra önskningar, hvilka, under närvar, förhållanden,
troiigtvis icke böra vinna bifall. Jag är visserligen
ingen vän af privilegierade domstolar, ej af exclusiva
fördelar, men tror i allmänhet, att alla rättigheter böra vara
gemensamma; att den ena medborgarekaslen bör åtnjuta
samma fördelar, som den andra, och att företrädesrättigheter
böra vara inskränkta inom lämpliga gebit, der de böra
förblifva. Jag hyser således den öfvertygelse, att en god
lag, som tillämpas lika för alla medborgare, efter bestämd
rättegångsordning, uti så få instanser som möjligt, och med
så få afvikelser i former som omständigheterna möjligen
medgifva, är den bästa, för alt bereda allas likhet inför lag,
hvilket förefaller mig hafva varit ett af de stora syftemålen
med öfvergången från naturtillståndet till ordnadt samhällsskick.
Man har mycket jemkat på våra fora privilegiata,
och det bar varit väl gjordt; jag hoppas deraf betydlig nytta;
men ännu qvarstår grundvalen för sjelfva systemet, hvilket
är så sammanhängande med vårt statsskick, att öfvergången
derifrån till ett ändamålsenligare och lyckligare bör
ske varsamt och småningom; och det kan följaktligen icke
vara öfverensstämmande med min önskan, att, likasom genom
en explosion, spränga det i luften på en gång. Hvad krigsdomstolarna
särskildt vidkommer, kunna de knappast hän6
H. 61
4öa
Den 9 Maj e. m.
Joras under allmänna rubriken af privilegierade fora. De
hafva bestått paralelt med allmänna domstolarna och hafva
med dem icke ägt egentligt sammanhang; jag tror, att tiden
ämiu icke är inne att anse dem annorlunda, än såsom en
separat afdelning af lagskipuingsverket. Måhända bör ali
amalgamering af dessa domstolar undvikas. Jag har åtminstone
icke ännu kunnat jnstera milt begrepp, huruvida jag
vill tillstyrka krigsdomstolarnas afskalfande; men den öfvertygelsen
hyser jag bestämdt, att, då K. Krigs-hofrätten icke
kan betraktas såsom en isolerad institution , bon bör qvarstå
så länge krigsrätter finnas, äfvensom ändringar i grundlagen
böra äga rum samtidigt med Krigs-hofrnltens afskaffande,
emedan begreppet om denna domstol förekommer uti
åtskilliga af dess stadganden. Likaledes bör föredragn:sordningen
af krigsärenden inför K. Mi ställas i öfverensstämmelse
med det förändrade förhållande, som krigtdomstolarnas
borttagande skulle föranleda. Jag nämnde för en stund
sedan, alt jag icke stadgat min öfvertygelse, huruvida jag ville
tillstyrka krigsdomstolarnas upphörande; jag anhåller att få
uppgifva skälen härför. Krigsdomstolarna kunna, såsom migsynes,
icke förenas med allmänna domstolarna, emedan krigsärendena
eller de mål, sorn nu tillhöra krigsdomstolarnas handläggning,
fordra skyndsammare behandling under vapenöfningar,
marscher och fälttåg; och dessutom skulle det nusvårligen lyckas,
att på de allmänna domstolarna inympa krigsdomstols-målcn,
enär undervisningen i lagfarenheten ännu icke fått den riktning,
att man, utan särskilda studier i den grenen, kan behörigen
handlägga sådana mål. På Rikets Hofrätter hafva
visserligen blifvit öfverflyttade många ärenden , vid hvilka
de varit ovana. Handläggningen deraf går visserligen för
sig; men ledamöterne hafva pjunkat deröfver, och påstått ,
att sådant särdeles ökar deras göromål.
En annan omständighet, som, ehuru mindre direct och
ur en underordnad synpunkt, talar för krigsdomstolarnas bibehållande,
är det kända förhållandet med de hopade göromålen
, hvaröfver Hofrätlerna föra en billig klagan, och som
från R. o. Ad. förn nied t motioner om ökade anslag Vill
man på Rikets Hofrätter öfverflytta de flera och ofta vidlyftiga
mål, som Krigs-hofrätten handlägger; så skall utan
tvifvel balancerna och villervallan i Hofrätlerna till den grad
ökas, alt den ögonblickliga besparingen, som revisorerne afsett,
innan kort skall föranleda mångdubbelt större utgifter,
och ändamålet följaktligen helt och hållet förfelas. I fråga
om Statens ordnande efter ideen af ett på genomtänkta,
osvikliga grunder hvilande begrepp om de ändamålsenligaste
principer för samhällsskickets framskridande i upplysning,
välstånd samt allmän utveckling och förkofran; i fråga
särskildt om domstolarnas och domslolspersonalens organisation
uti samina syftning, gör jag icke afseende på Statens
pecuniära besparingar; ty vinsten af Statens framsteg i dess
Den g Maj e. lii,
483
högre syftning, efter dess sanna idee, kan ej uppvägas af
materiella produeter eller deras mätare, som är penningen;
emedan denna vinst är en product af tiden, ofta af Århundraden,
sorn ej kunna köpas för penningar, lika litet sorn individuella
kunskaper i allmänhet kunna det. Det är endast
vägen till det högre målet, sorn penuingarne kunna bana,
och alt der vilja hushålla med dem, är att, genom besparingen
af ett jemförelsevis ringa tillskott, gå miste om en
stor och siiker vinst för fäderneslandets sjelfständighet, ära
och anseende. Jag skull icke längre uppehålla med detta
ärende. Jag liar blott velat antyda min åsigt, och får, för
min del, anhålla, att StatsUtsk. ville taga densamma i betraktande
och icke behandla frågan om Krigs-hofrättens
borttagande separat från frågan om krigsdomstolarna i allmänhet
samt öfriga af mig vidrörda förhållanden; hvarmed
jag visserligen icke velat uttrycka den åsigt, som skulle Krigsliofrätten
icke framdeles kunna undergå förändring. Jag önskar
blott se förslaget till en sådan omorganisation , innan
jag voterar för borttagande af en institution, som under så
mångå år, på ett lika värdigt som för t jenstfull t sätt, uppfyllt
sin bestämmelse.
Hr von Heland, Isaac Fredr.: Såsom ett ytterligare
bevis pä svårigheten, jag skulle kunna säga omöjligheten,
att under krigstid kunna förena Lifbevär:s-reg:tet med Uplands
och Södermanlands regilen, får jag nämna, att, enl.
utdrag af bfödmönstrings-rullorna , bevärtns antal uppgått
vid Uplands reg:te till 55o man och vid Södermanlands till
nära boo. Nu utgör Lifnevär:s-reg:tet 1000 man. Om detta
antal fördelas emellan de 2:ne förstnämnda, så kommer bevärm
att utgöra för Uplands reg:le i,o5o, och för Södermanlands
reg:te i,3no man. Nu har Södermanlands reg:te
sjelft 1,200 man. Således skulle , i stället lör att förhållandet
emellan bevärts-inanskapels antal hittills varit såsom
i till 3, detsamma nu blifva såsom 7 till 6. Jag tror
icke, att oflicors-coi psen är tillräcklig att exercera eller föra
befälet öfver en sådan styrka. Jag torde få fästa detta Stånds
uppmärksamhet på det villkor, med hvilket, enl. Utsk:s förslag,
Lifbevär:s-reg:tet skulle indragas. StatsUtsk. säger
nemi., att befälet skulle bibehålla rättighet att inom regrtet
kunna uti tur avancera till och med capilaines-graden. Om
denna mening tolkas så, att de icke få avancera utöfver capitaines-graden,
och den sålunda förstådd, af Ständerna antages,
samt af K. M. sanctioneras; så vore, i min tanke, en
ganska obehörig gräns satt för dessa officerare, hvilka på
slagtfiiltet fullgjort sin skyldighet. Skulle åter meningen vara
sådan, att befälet inom regrtet endast finge avancera till
capitaines-graden , men sedermera, efter förslag, vidare
befordras vid andra regHen ; så har jag ingenting emot
Utsk:s tillstyrkande, såvida indragning af reg:tet nödvändigt
skall ske. Jag skulle dock hemställa till Utsk., om icke Utsk.,
484
Den g Maj e. m.
till undvikande af missförstånd, skulle vilja här begagna
samma ordalag, som i 14*de punkten, ang:de gardes-regUeua,
der Utsk. nyttjar följande ord: "de af befälet, som blifva
öfverflödige, må, såvida de qvarstanna i tjenst, fortfarande
avancera inom reg:tet.” Då vore ingen skugga kastad på
officers-corpseu. Den dom, Ulsk. uttalat öfver Lif-bevär:sreg:tet,
är så mycket hårdare att bära, som Utsk. icke föreslår,
att K. M. skulle äga rättighet tillåta, att de officerare
af delta reg:te, som icke äro nöjde med förslaget, skulle få
gå in på andra reg:ten. Jag anhåller, alt Utsk. ville behjerta
dessa anmärknlr, nemi. att, derest Utsk. vidblifver sin
mening att föreslå reg:tets indragning, officers-corpsen måtte
äga samma rättighet, som Utsk. föreslagit för gardes-reg:teiki,
att avancera inom reg:tet till hvad grad som helst, samt
alt Utsk. ville föreslå Siånden att hos K. M. anhålla, det
de officerare, som äro missnöjde med villkoren vid indragningen,
måtte tillåtas att vinna inträde vid andra reg:ten.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hade önskat att kunna
instämma med Hr Lefre'n uti hembärande af tacksamhet
till StatsUtsk. för dess yttrande, i afseende på ett utbildadt
bevär:s-systeme; men då jag i hela fortgången af Utsk:s
tillstyrkanden. rör:de 3:dje hufvudtiteln, funnit, att Utsk.
utgått från den grundsats att indraga befäl och indraga
manskap och att upplösa reg:ten, och jag funnit, att Utsk.
icke tillstyrkt att använda de medel, som derigenom besparas,
för bevärtns bättre organisation och exercerande, eller,
med ett ord, uppgifvit någon utbildad plan för den förändring,
hvarigenom icke blott den sålunda tillstyrkta indragningen
skulle ersättas, ulan något bättre jemväl sättas i
stället; så finner jag. att grunderna för regler:n af 3:dje
hufvudtiteln äga det närmaste sammanhang med det till -  kännagifna ändamålet i och för reg lerin af 2:dra hufvudtiteln,
nemi. att göra det närvar, statsskicket omöjligt. Här
vid 3:dje hufvudtiteln gäller det att göra försvarsverket likaså.
Jag kan således icke annat än, för min del, högligen
ogilla Utskts uppställda grundsatser, och ännu mera deras
tillämpning i detaljerna, i hvilket hänseende jag ej skall
blifva mångordig, sedan så många talare före mig både tydligt
och grundligt utvecklat åsigter, hvari jag fullkomligen
instämmer. Likväl tillåter jag mig fästa Utsk:s uppmärksamhet,
för det första, på dess yttrande i afseende på K. Krigsliofrälten,
hvarom Frih. Leijonhufvud redan yttrat sig i sak,
dock ej så fullständigt, som ämnets vigt verkligen fordrar.
Det är helt naturligt, att krigs-ståndet måste äga sina särskilda
domstolar, enär man i fält omöjligen kan föra civila
domstolarna med sig på trossen. Domstolar måste således
finnas vid armeen och bestå utaf armeens medlemmar, biträdde
af en auditeur, öfver-auditeur eller justitiarie. Samma
förhållande och samma former, som iakttagas i fält,
Den g Maj c. ra
485
mäste naturligtvis äfven gälla i fred; och det är således
nödvändig enhet i formen för lagskipningen inom armeen,
som gör dessa domstolar oumbärliga och följaktligen älven
öfverdomslolen, eller Krigs-hofrätten, svarande emot Divisions-,
eller den f. d. s. k. General-krigsrätten. Om Hofrättens
organisation, i hänseende till de särskilda frågor,
som angå flottan och armeen, har H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm
redan yttrat sig så fullständigt, att jag blott anhåller,
att i del hänseendet få förena mig med honom.
I afseende på hvad Utsk. föreslagit rörtde Gottlands
National-beväring, får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, alt Utsk. ansett kostnaden för delta försvarsverk,
uppgående endast till 33,ooo r:dr, för betydlig, ehuru dermed
aflönas 8000 man med befäl. Jag vill väl veta, huru
man kan föreställa sig möjligheten af 8000 mans, med befäl,
aflöning och underhåll vid exercis för en slik lumpen summa.
Man har jemväl visserligen icke uttryckligen sagt, men
dock tydligen antydt, alt från denna provins icke kommer
något öfverskott till Staten; men vid närmare undersökning,
skall Utsk. finna, att ingen annan provins leinnar så stort
öfverskott till Staten som Gottland; ty det har varierat
emellan 70,000 ända till io5,ooo r:drs behållning. Vid sådant
förhållande är det mer än förundransvärd!, att Utsk.
ens kan sätta i fråga att icke tillstyrka den af K. M. äskade
summan.
Vidkommande hvad i afseende på cavalleri-regttena
blifvit y t träd t, instämmer jag med Gr. Löwenhjelm, äfvensom
uti hvad Hr Grefven nämnt rörtde de öfriga krigs-detaljerna.
Slutligen bör jag tillägga, att det synes som om en
verklig coalition skulle förefinnas emellan Stats-och ConsttsUtsktn
vid denna riksdag. Const.Utsk. har nemi. lörtde en
af BondeStts Talman vägrad propos. på StatsUtskts tillstyrkande
om Nummer-lotteriets upphörande, och den deraf
härflylande statsinkomstens uteslutande från statsverkets inkomster,
äfven i den händelsen, att K. M. skulle afslå R. St:s
önskan om lotteriets afskaffande, på ett 1840 års Const.Utsk.
ensamt förbehållet sätt, uppställt en förklaring öfver rätta
förståndet af 55 §:n Riksd.Ordn., hvarigenom Landtmarskalk
eller Talman icke skulle kunna vägra propos. annat än å
motioner (frågor) i Stånden, ej från Utskott; och detta har
Utsk. med förbiseende af 83 och 84 §§tna Reg.Ftn gjort,
samt sålunda grundlagsstridig! ålagt Talmannen i BondeSt.
att framställa proposition. Skulle detta Const.Utskts tilltag
att i Ingstridig ordning införa förklaring öfver grundlagen
få gälla; så skulle ock de i StatsUtskts betänk, rörtde 3
hufvudlileln på flera ställen förekommande nya frågor,
deraf Hr von Hartmansdorff har fästat uppmärksamheten
på 2:ne, anses lagligen väckta, ehuru i rak strid med grundlagen.
Jag ber att få erinra om ännu ett. Utsk. har nemi.
486
D e n 9 Maj e. m.
tillstyrkt, att medlen för de 2,800 man af indelta armeen,
hvilka Utsk. velat indraga, icke böra gå till försvarsverket,
utan komma rust- och rotehållarne till godo. Med hvad
rätt kan Utsk. tillstyrka ett sådant beslut, som afser förskingring
af Statens medel till enskildes fördel? Har fråga
derom genom motion blifvit väckt? Har K. M. föreslagit
något sådant? Det är ju på samhällets bekostnad, sora
rust- och rotehållarne skulle erhålla en sådan fördel! Vi
mäste, mine herrar! upphöra att biträda banan af den ända
till löjlighet gående serie af försök att åtkomma Statens
medel för att lägga dem i enskildes fickor. Vi mäste tillstå,
att 0111 vi skola komma till ett klart och enkelt bevär:ssysteme;
så måste det ske på ärligt vis, d. v. s att de, som
å jord hafva onera, dein andre jordägare icke draga, måste
köpa sig från sina onera. för att komma i samma förhållande
med de sednare, hvilket kunde ske på ganska billiga
och lindriga villkor. Att gå till väga dermed i annan ordning,
kan icke vara öfverensstämmande med ett stadgadt
samhällsskick, ty del blefve annars aLt taga från den svagare
för alt gifva åt den starkare — ja, att taga från
andra, hvad man lade i sina egna fickor. Jag förenar mig
derföre med de ledamöter, som begärt återreiniss af betänk:,
under anhållan, att StalsUtsk. ville, vid omarbetningen af
utlåt., betänka, att om bevär:n skall komma till en ändamålsenlig
organisation, hvilket äfven jag yrkar och dertill,
redan för 12 år sedan, framställt ett, som mig syntes, ändamålsenligt
förslag; så fordras dertill att förmå nationen att
åtaga sig bevärJs-skyldigheten, vida utsträckt utöfver den
tid af 5 år, som nu äger ruin; tv med 5 års bevär:s-skyldighet,
och utan medel för dess ändamålsenliga bildning, är
det icke värdt att ens tala om ordnandet af en beväring,
sådan den bör vara, för att svara mot Sveriges behof, med
förminskning af den annee, som finnes. Jag anser det icke
gå an att upplösa en enda rote af armeen förr, än man
har ordnat och fullständigt öfvat ett motsvar. mycket större
antal af national-bevärtn, eller såsom 3 minst 2 till 1,
derest Sveriges sjelfständighet skall vara betryggad.
Hr Munck a f Rosen sc h ö Id, Nils Rudolph: uppläste
följande:
Då jag gjorde motion, med afseende på vår stående
armées ställande på fredsfot och en ny organisation af vår
beväring, ville jag dels ej bestämma något speciell sätt,
hvarpå detta borde ske, då jag var fullt öfvertygad, alt
frågau kom att behandlas af män, hvilka bättre än jag
skulle inse hvad i detta hänseende vore nödigt och nyttigt
för fäderneslandet; dels medgaf tiden icke då mig att efter
den mera vidsträckta plan, jag hade önskat, behandla detta
ämne. Nu torde det dock tillåtas mig i korthet framställa
de hufvudåsigter, som, enligt min tanke, härvid borde följas:
Don 9 Maj e. m.
467
1:0 Böra vi ej blott hafva en s, k. stående oeh besol
dad
armée, och en reserv eller ett supplement dertill i vår
beväring; vi böra hafva tvänne armeer, en hesoldad eller
stående, hvilken Konungen kan disponera till anfall eller
försvar på hvad punkt han vill, och en derifrån alldeles
skiljd och oberoende national-ai mée, som icke får, utan Ständernes
samtycke, begagnas utom landets gränser. Detta allika
angeläget för vår frihet och för vår sjelfständighet.
2:0 Hvad slående armeens ställande på fredsfot vidkommer,
så, när frågan är om en sådan indelt aimée, som vålör,
sker detta förnämligast, icke genom minsknmg i ntimelären,
utan derigenom att den, åtminstone hvad gemenskapen
vidkommer, i fredstid får tjena för half lön eller sold,
hvilket är billigt, då denna gemenskap merendels blott
tjenstgör en månad af året och således har tillfälle att förtjena
genom arbete elfva månader, och blir möjligt, om bevärts-inanskapets
öfning blir utsträckt till ungefär lika läng
tid med den indelta aromens.
Deremot, hvad den värfvade delen af vår stående aimee
rör, så kan ej annan inskränkning göras, än till dess
numerär, ifall den skulle befinnas för stor. En del af våra
värfvade regtten hafva snarare för knapp än lör stor sold.
Hvad officers-corpsen åter vid den stående och värfvade
arméen vidkommer, så, ehuru man ej kan neka den sats,
alt det är bättre att i en annee hafva för många än för få
officerare, om man skulle vilja göra någon inskränkning i
officers-corpsens numerär, borde det väl vara för att till en
del använda de indragna lönerna för att förbättra den återstående
delens lönevillkor. Man skulle annars pä en gång
begå tvänne orättvisor mot den, åtminstone hvad de lägre
graderna angår, näst oflicerarne vid vissa Rysska cossackregtten,
hvilka ingen lön få, sämst lönta officers-corps i Europa.
Den skulle få besvärligare tjenstgöring och trögare
befordran. I ekonomiskt hänseende torde det vara bättre
med få officersplatser med försvarlig lön, än med många
med knapp; i förra fallet gå ej andra in vid corpsen än de,
hvilkas förmögenhet tillåter dem en längre tid tjena såsom
surnumerärer.
Hvad nationnl-arméen eller bevärtn angår, sade jag,
denna ej skulle vara att anse såsom ett supplement till den
stående arméen; det skulle vara en från denna alldeles
skiljd corps, indelad i egna regtten och med eget befäl, icke
af krigare ex professo, utan, med undantag af vissa instructions-officerare,
liksom gemenskapen, ej oftare soldater, än
de skulle öfva truppen eller försvara fäderneslandet, de
måtte annars hafva hvad befattning i samhället som helst.
De af befälet, som genom derför erforderliga examina vunnit
officersgrad, borde hafva half lön af Staten mot dem i
den värfvade arméen, men lika från lägsta graden till Regttschef,
då det borde vara hälften af hvad en officer af andra
48S
Den 9 Maj c. m.
graden har på stat i den slående armeen. Underofficeraren
borde hafva lika med den i den stående armeen.
Exempel på en sa organiserad corps hafva vi i Danska
Li fjiiga re—i-eg: le t, i Köpenhamns borgerskaps artilleri och infanteri,
i Köpenhamns student-corps m. fl.
Att denna national-armee, 0111 den kraftigt skulle kunna
bidraga till landels försvar, borde, i motsats mot hvad
hitintills varit fallet, bestå af mer än ett vapen, är gifvet;
alt indela någon del deraf till cavallen, vore kanske ogörligt,
både för dyrt och mindre behöfligt; den borde bestå
af artilleri, linietrupper och jägare.
O111 en sådan organisation af vårt nationalförsvar skulle
medföra någon nytta, fordrades: 1:0 att hvarje conscriptionsskyldig
skulle öfvas en månad, under hvarje af de fem år
han är underkastad conscription, vid den hvarje reg:le tillhörande
öfningsplats, som borde vara förlagd vid någon inom
reg:tets stånd belägen stad, och att hvart femte år hölls
ett allmänt mönstrings- och öfningsläger; 2:0 att, utom de
tjenstgörande officerarne, hvarje reg:te vore försedt med särskilda
instructions-officerare med full lön af Staten; och 3:o
framför allt, att denna corps beviljades nödiga gevär oell
ammunition.
Denna organisation af våra national-trupper skulle väl
medföra kostnader; men jag tror att dessa, om ock- stora,
skulle vara bättre använda, då dermed ändamålet för deras
användande, ett säkert national-försvar, vinnes, än de mindre
summor, hvilka, på det sätt vår beväring nu är organiserad,
användas, utan att ändamålet någonsin kan vinnas.
Orsakerna härtill äro följande: 1:0 så länge bevärln
skall anses såsom ett supplement till den stående armeen
och exerceras af denna arme'es officerare, anses detta alltid
såsom en bisak och kan icke annat ; skola de anföra den i
fält, har hvarken officeraren tillit till soldaterna, hvilka han
såsom oöfvadt landtfolk föraktar, ej heller soldaten förtro -  ende till en officer, hvilken är honom främmande; 2:0 på
det sätt vår beväring nu är organiserad, skall man aldrig
göra sig angelägen om, att vapen finnas till för mer än den
class, som för året skall exercera. Det jernrika Sverige
måtte väl ej hafva svårare vid att förskaffa sina söner de
vapen, med hvilka de skola försvara sitt fädernesland, än
Danmark, som ej jerngrufvor äger; det constitutionelt styrda
Sverige måtte väl ej mera frukta för att låta medborgaren
till öfning begagna de vapen, med hvilka han är kallad
att försvara sitt fädernesland, än det suveränt styrda
Danmark, hvarest ej blott 10,000 borgare, utom studenter,
i Köpenhamn äro försedde med gevär, utan hvar bondson
är soldat från 20 till 28 år.
Någon särskild krigarekast, med undantag af offieerscorpsen
vid conscriptionen från landet och ett garde af nå
gra
-
D e ri 9 M n j e. in.
4S9
gra hundra man, finnes der icke, hvad landtarmeen vidkommer.
Flottan har sin egen särskilda corps på stat.
Blir åtei national-armcen organiserad, såsom ett helt
för sig, med egna officerare, skola båda dessa vara angelägna
0111 att uppi ätthålla corpsens anseende, hvad den militära
öfningen i fred vidkommer; och derigenom alt en längre
tjenstetid för gemenskapen uppkommer, skall förtroendet
befästas mellan soldat och officerare ; genom från den slående
armeen tagna instructions-officerare skall national-armeens
befäl få del af de förbättringar, som tiden verkat i
krigsväsendet, utan att desse officerare sjelfve behöfva ex
professo egna sig åt krigsvetlenskaperna.
Genom inrättandet af rang-reg:ten inom denna annee,
skall för Staten kunna besparas utgifter, då med dessa bör
fästas det villkor, alt gemenskapen skall hålla sig sjelf allt
utom vapen. Sådana äro alla borgare-regtten i Danmark.
Deras organisation tror jag i många hänseenden är ilen bästa
att taga till föresyn vid frågan om utbildandet af vårt
national-försvar; det Preussiska conseriptions-systemet kan
ej passa för andra länder än de, hvilka styras af despoter.
Från denna liufvudplan tror jag man bör utgå, om vi skola
få en national-beväring, som skall kunna trygga vår
sjelfständighet. Så länge den deremot skall betraktas som
en fyllnad till vår stående eller besoldade annee, skall man,
vid händelse af ett nationalkrig, alltid hafva att vänta att
se de scener förnyade, som 1808 års krig gaf; den skall
blott blifva en sammanrafsad corps, utan krigsöfning, utan
officerare, som kunna exercera truppen, som kunna förstå
alt yrka dess rätt, — ty om än den stående armeen har
surnumerärer, skola de blifva nödvändiga att ersätta afgången
vid densamma, — utan beklädnad och, värst af allt,
utan vapen. Den kan väl, likt detta krigs-landtvärn, få dö
för sitt fädernesland; men då, såsom den, ej med ära på
slagfältet, utan af en, af brist på lifvets nödvändigaste be
hof,
af misshandling och vanvårdnad uppkommen fältsjuka.
Vid de förändringar och indragningar Utsk. framställt
vid vår stående annee, vill jag icke fästa mig, ulan öfverlemnar
det åt dem att skärskåda, som uppgjort planen för
utförandet af ett krig inom Sveriges egna gränser; men vilja
vi bringa vår national-arme'e till den ståndpunkt, att
den kan vara att påräkna till landets försvar, är det nödvändigt,
att den blir ett helt för sig, en oberoende corps,
ett national-garde, hvars både officerare och gemenskap endast
äro medborgare; vilja vi ej det, så, om vi ock anslå
summor, stora nog för att öfva den en månad eller mer om
året, skall den, utan officerare och vapen af alla slag, aldrig
kunna trygga vår sjelfständighet, helst den förutsattes ej
komma att användas, förrän den stående armeen lidit så
stora förluster, att den ej är i stånd att ensam möta fien6
H. 6a
D <> ii 9 Maj c. ra.
den. Fört' än vi Få en sådan för sig sjelf bestående och öfvad
nationa I-annee, lärer det ej vara råd I ig t att göra några
hufvudsak liga inskränkningar uti den nuvar., fastän den öfverlefva!
sin tid; denna aimee var skapad för de tider, då
för Sverige och dess Konung gällde Ludvig XIV:s ord; vi
böra hafva en annee, sora kan säga — ”jag är folket.”
Vilja vi ej pä detta siitt med allvar organisera vårt national-försvar,
så tror jag det är bättre, alt vi bibehålla vår
besoldade eller stående aimee, sådan den nu är, med ökad
lön för officerare och minskad prygel för soldalen, och låta
vår conscription fara. Ty, jag vågar tro det, erfarenheten
af 1808 års krig och de sorgliga minnena deraf skola vålla,
att denna conscription aldrig utgår i corps: den enda möjlighet
blir att insticka den i den stående armeen; men då
synes mig bättre att upptaga allmän conscriptious-afgift, så
låg, att äfven den fattigare kan betala den; och då det är
hvars och ens pligt och skyldighet att mera bidraga lill
fäderneslandets försvar och bibehållandet af den bestående
ordningen, ju större förmåner dessa lemna honom , att vi
upptaga krigsgärd efter hvars och ens förmögenhet och
värfva trupper.
Frih. Na 11 c k h o ff, Joh. Otto: Då jag redan för mer
än 8 år sedan emanciperade mig från gemenskap med 3:dje
hufvudtiteln, torde jag, utan att kunna förebrås skråanda,
våga yttra mig i det allmännna militär-inlresset. Jag inskränker
mig likväl till blott 2 af de corpser, hvilkas indragning
StatsUtsk. tillstyrkt, nemi. Lifbevär:s-reg:tet och
Hallands bataljon. Hallands bataljon började att organiseras
i medlet af Juli månad i8t3. Vid inspectionen af Generalbefälet
i början af derpåföljde September tillvann sig densamma
ett så välförtjent loford, att den, i medlet af samma
månad, således blott 2:ne månader efter detta vapens uppkomst,
kunde anförtros den vigtiga strandbevakningen emellan
Höganäs och Helsingborg. På våren återvände bataljonen
hem, roen hade derefter icke länge varit skingrad, när
den ånyo kallades under vapen och erhöll order att afgå
till Norrige. Den embarquerade på kanonslupar och hade,
under uppgången till Fredrikstad, tillfälle att blifva tillförlitligen
pröfvad, och stod profvet. Den debarquerade sedermera
och användes till fält-tjenstgöring. För båda dessa
falt erhöll den af befälhafvaren, Amiral af Wirsen, de mest
smickrande loford. Man påminne sig, alt Wirsén var sparsam
i loford, så väl som i ord. Detta bevisar, att en bevär:s-trupp,
med eget godt befäl likväl, kan, efter en kort
ändamålsenlig exercis, med fördel användas, oberoende af
gammal stam.
Beträffande Lifbevär:s-reg:tet, har jag inhemtat, att
detta reg:te, efter 12 dagars exercis, kunnat, utan särdeles
bekymmer hos befälet, ställas i linie och visas; att detsamma,
efter 20 ä 24 dagars exercis, med temmelig tillförsigt
Den y Maj c. m.
af befälet, kunde till manöver ställas i bredd med gamla
truppen. Det bevisar äfvenledes, alt corpser af denna beskaffenhet,
försedda med eget godt befäl, kunna användas,
oberoende af gamla truppen; men befälet måste vara sådant,
som dessa begge corpser ägde och siga. Den erfarenhet, jag
samlat på deuna bana, bar öfverlygat mig, att en bevär:s
trupp
bör exercera åtminstone io dagar om året, 3 år ä
rad, för att uppfylla sin bestämmelse emot fienden.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jug uppträder
icke för att tala, hvarken för, om, eller emot det
utlåt., som nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Mina skäl derför äro, att jag icke kan tala för en sak, som
strider mot mina åsigter; all jag icke vill tala om ett ut
låt.
, som jag önskade aldrig blpfve omtaladt; och alt jag
icke bör tala emot ett betänk., som så litet talar för sig
sjelft, och mot hvilket så många andra ledamöter afgifvit
yttranden.
Jag uppträder egentligen i anledn. af en ledamots inom
detta Hus på f. m. lemnade uppgift eller anförande, i anledn.
af detta utlåtande. Det var Frih. Fock, som yttrade
sig sålunda: ''Ytterligare önskade jag, att man inom armeen,
innan några nya modeller och inventioner antagas, först
ville göra noggranna försök; på det ej, såsom det skett med
våra nya lavetter, hvilka nu, sedan alla batterier dermed
aro försedda, befinnas för svaga, till lika stor skada för det
allmänna, som för den förtjenstfulla inventorn, hvars förträffliga
ideer blifva misskända, då resultaten af våra sednare
försök med deu nya materielen komma till allmänhetens
vetskap.” Det är mindre med hänsigt till detta Stånd,
än på det allmänheten må erhålla kännedom om huru med
denna sak sig rätteligen förhåller, som jag nu begärt ordet.
Frih. Fork har, då han i denna fråga för första gången
uppträdt inför R. o. Ad., ställt sina ord så, som om verkligen
någon stor fara vore å färde eller större misstag begånget,
än som i sjelfva verket ägt rum. Jag vill icke påstå, att
lian gjort det med afsigt; men man bör afväga sina ord så,
att de icke svnas innefatta en beskyllning, dertill ingen anledn.
gifves för den, som ägt tillfälle att göra sig underrättad
0111 sanna förhållandet och förstår alt bedomina detsamma.
Jag skall nu för R. o. Ad. framlägga förhållandet i
sin rätta skepnad, dervid jag torde blifva något vidlyftig,
hvilket R. o. Ad. behagade ursägta.
R. o. Ad. torde erinra sig, att vid 1828 års riksdag
begärdes och beviljades anslag för 16 nya faltbatterier,
hvilken tillökning i materielen grundade sig på ett af den
förtjenstfulle inventorn, Frih Wrede, uppgjordt systeme till
cn på alldeles nya grunder fotad lavett-construetion. Dessa
16 batterier skulle bestå af 11 st. 6-pundiga, 3 st. 12-pundiga
och 1 2,4'pundiga batterier. Verkliga lavetter gjordes
Ddi j Maj c. m.
lill 6 stycken af deri 6-pundiga constructionen, med hvilka
anställdes ganska ihållande försök både med marscher och
skjutningar, till ett öfverdrifvet antal skott, som dessa lavetter
fullkomligen uthöllo. Sedermera gjordes afven försök
med lavetterna för 12-pundiga kanoner, hvilka voro lika
med constructionen för dem om pund. Således finnes
ingen anledn. att påstå, att icke försök med dessa lavetter
blifvit anställda. De 1 1 st. 6-pundiga batterierna
blefvo först färdiggjorda, och ingen enda af dessa lavetter
har sedermera under bruket visat sig icke motsvara ändamålet;
men ett mindre lyckligt förhållande har verkligen
inträffat med de öfriga 5 batterierna, d. v. s. med den conslruclicnen
, som var afsedd för 12- och 24-pundingar.
Med dessa hade försök blifvit anställda, ehuru — jag medgifver
det — icke till den stora utsträckning, sorn ägde
rum med la vetl-constructionen för 6-pundiga kanonerna,
hvilket härledde sig från en hushålls-princip, sorn icke torde
böra klandras. Sådana försök äro nemi. ganska kostsamma,
genom den ammunition, som åtgår till skjutningen.
Då man nu ägde ett bestämdt resultat af den 6-pundiga
modellen, och constructionen för den 12-pundiga var grundad
på samma princip, med den tillagda styrka, som naturligtvis
fordrades till begagnande af grofvare pjecer och större
laddningar; så hade mari allt skäl förmoda, att äfven
dessa lavetter skulle i framtiden visa sig lika uthålliga, som
de, hvilka på det strängare sättet blifvit pröfvade. Resultatet
har blifvit annorlunda — det medgifver jag — men
den skada, som Frih. Fock kallar stor, inskränker sig i
verkligheten till att vara ganska ringa. Man har anställt
vidare försök med dessa sednare lavetter, och kommer, på
grund deraf, att ändra denna lavett-eonslruction. Denna
ändring inskränker sig till att öka dimensionen på sjelfva
lavett-plankorna, hvarigenom de blifva tillräckligt uthålliga
äfven för det ifrågävar. pundtalet, och kostnaden härför
uppgår icke till mer än 10 r:dr b:co för hvarje lavett, hvilket
gör för helt batteri 80, låt vara 100 r:dr och följaktligen
för de 5 batterierna 5oo rtdr. Om deremot den ammunition,
som erfordrats för att undersöka denna lavetlconstruction,
blifvit bortskjuten; så hade kostnaden derför
blifvit icke blott 5oo r:dr, utan flera gånger den summan,
emedan de större pjecerna erfordrade större laddningar.
Sålunda tror jag icke, att genom det anmärkta förhållandet
någon verklig skada uppstått, ej heller att den obetydliga
ändringen af de omnämnda lavetterna kan anses härröra
från något begånget fel eller klandervärd uraktlåtenhet,
helst det iakttagna förhållandet grundade sig på principen
att hushålla, och, på sätt jag upplyst, hushållning äfven vunnits
genom hvad sorn skeft. Att ingalunda utgången med
lavett-conslructionen kan minska inventorns förtjenster, lärer
icke kunna ifrågasättas, emedan förtjensten af hans
Den g Maj e . m.
uppfinning icke inåt te bero deraf, att otillräckliga försök
blifvit anställda; oell lians förtjenst måtte vara lika stör,
när det visar sig, att man, med iinga förändring uti sist—
omnämnda constrnctionen, kan vinna lika fullkomlighet uti
densamma, som man vunnit med den 6-pundiga, hvaraf vi
äga största antalet af denna materiel.
Hr Peyron: Gustaf Abraham: Jag vill icke nu
upptaga Ståndets tid Icke heller är jag beredd att bemöta
det af Gr. Frölich gjorda anförande ang:de K. Krigs-collegii
förvaltning; utan anhåller jag blott, att en annan gång
få aflemna de upplysningar, hvarigenom de framställda påståendena
skola vederläggas.
Gr. Frölich, David: Jag vill endast, i anledn. af
den siste värde talarens yttrande, nämna, att, i händelse
han velat yrka en sådan redogörelse för mitt anförande i
sista plenum, skulle jag af revisions-berättelsen för i836
och i837, hvilken jag medtagit, kunna upplysa hvad jag
menat. Jag har uti mitt skriftliga yttrande hänvisat till
dessa upplysningar, som den värde talaren sjelf kan inhemta
af det exemplar af revisions-berättelsen, hvilket han, såsom
riksdagsman, erhåller.
Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredr.: Ehuru det icke
torde vara skäl att förmoda, att StatsUtsk. kommer, med
anledn. af de uppgifter, som i f. m. blefvo lemnade af Frih.
Fock, rör:de den skilnad, som äger rum i kostnaden för underhållet
af en artillerist och en lifgardist till häst, att frångå
sin åsigt ang:de angelägenheten att icke förminska
Stockholms garnison; skulle jag dock tro, att, då R. o. Ad.
har sig bekant, att flere personer finnas inom detta Hus,
tjenstgörande vid Lif-gardet till häst, man kan vänta, att,
ifall Frih. Focks uppgift är felaktig, densamma bör rättas.
Jag får då förklara, att Friherren, vid afgifvandet af den
allmänna upplysningen, förmodligen beräknat gardisten med
häst, men artilleristen utan häst, hvilket skall visa sig klart
af följande utredning. Beklädnaden för en häst-gardist utgör
för år 85 r:dr. Aflöningen för i år, som är skottår, 52
r:dr 24 sk. En skilling för hvar matportion uppgår till
7 r:dr 3o sk. Vidare 2 skålp. bröd om dagen under 36o
dagar (för 5 å 6 dagar bestås honom intet) gör 3o lisp.;
värfningspenningar 5 r:dr; med ett ord, summan gör 174
r:dr 6 sk. Frih. Fock har deremot uppgifvit denna kostnad
till 270 r:dr; och det är derföre jag trott mig böra
ådagalägga, att verkliga kostnaden icke utgör mer än 174
r:dr 6 sk. Friherren har äfven sagt, att gardes-regtets beklädnad
är ställd på 2, men artilleriets på 3 år. Huru det
kan förhålla sig vid artilleriet, är mig obekant, men gardesreg:tets
beklädnad är ställd på durchschnilt, så att några
persedlar äro beräknade för 6, andra för 3, och åtskilliga
Den g Maj e. m.
för i år; och sålunda förhåller dist sig i intet afseende så,
sorn Friherren påstått, hvilket yttrande derföre icke kati
förklaras annorlunda, än såsom jag nämnt, nemi. att lian
beräknat gardisten nied häst, men artilleristen utan häst,
hvadan ock skilnaden blir lätt begriplig.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Ehuru R. o. Ad.
sannolikt icke vantar utaf en ledamot af StatsUtsk., att lian,
efter i dagars diseussion, skall uppträda, för att vid dess
slut upptaga ens den ringaste del af de anmärkn:r, som förekommit
emot Utskts förslag, anser jag mig likväl pligtig,
af skyldig högaktning för detta Stånd och för de ledamöter,
som yttrat sig, alt upptaga några af anmärkn:na, i den förhoppning,
att mitt svar tilläfventyrs skulle kunna, i åtskilliga
delar, leda till ett annat bedömmande af StatsUlskts
åtgärder.
StatsUtsk., mine herrar! har i sanning vid delta riksmöte
icke haft ett särdeles lätt uppdrag att fullgöra; och
örn någon skulle vid Utskts första tillkomst hafva velat ställa
tless lmroseop, skulle det tvifvelsutan icke behöfts mycken
skarpsinnighet, för att inse, att det skulle blifva svårt för
Utsk. , i betraktande af den stora skiljaktigheten emellan
opinionerna och anspråken på ena eller andra sidan , att
framställa förslag , med ringaste förhoppning att förlika dessa
opinioner eller förvärfva sig bifall. StatsUtsk. har sålunda,
såsom det synes mig, och så vidt jag, såsom dess ledamot,
bedömt dess handlingssätt, handlat rätt, då detställt
sina förslag på en sjelfständig grund och följt sin instruetion,
hvilken bjuder, att, när å ena sidan anspråk finnas för behof,
som äro nödiga för landet, — och dessa anspråk jufvas
icke till ytterlighet af StatsUtsk., — tillse, huruvida ej
på andra sidan möjlighet gifves, att, genom indragn:r, sådana,
sorn omtalas uti 3o §:n Riksd.Ordn., finna en väg lill
målet. StatsUtsk. har i allmänhet lagt till grund för sin
behandling af 3:dje hufvudtiteln K. M:s egen nåd. propos.,
i hvad den har afseende på utsträckta öfuingar för arméen
och bevärtn. Uti den nåd. propostn yrkar K. M. , — jag
erkänner det, — icke så särdeles betydliga tillökningar lili
ordinarie statsanslaget; men saminanlagdt med hvad sorn är
äskadt för extra-statsreglertn , hvilken tilläfventyrs omfattar
föremål af jemförlig vigt med det, att bibehålla ett par 1000
rotar mer inom armeen, utgjorde summan omkring 600,000
r:dr årligen. Å andra sidan yrkades från alla Stånd på de
aldra strängaste besparingar i Statens utgifter. Särdeles genomgripande
förslag framställdes. De angingo ingenting mindre
än halfva armeens indragning; inställande af bevärtns vapenöfningar;
Stockholms garnisons reduetion till ett alltför litet
antal, för alt kunna bestrida tjenstgöringen , hvilket jag nu endast
nämner, på det R. o. Ad. deraf må kunna bedömma
hvad jag redan sagt om de svårigheter, mot hvilka Utsk.
Den 9 M aj e. m.
4<J?
haft alt kämpa vid fullgörandet af sitt uppdrag, och på det
R. o. Ad. må finna, att om Utsk. ådragit sig någon missbelåtenhet
inom detta rum för dess behandlingssätt af 3:dje
titeln, orsaken dertill torde, till någon del, igenfinnas i sjelfva
uppdragets beskaffenhet. SlatsUtsk. har icke inkräktat på
något annat Utsk:s gebit eller trädt grundlagen en hårsmån
för nära. StatsTJtsk. har icke handlagt andra mål och ärenden,
än dem, som angå statsreglerrn , dem, sorn blifvit till
Utsk. remitterade, och dem, som till sin natur ovillkorligen
tillhöra StatsUlsk:s befattning. Alla förändringar i värfvade
armeen äro beroende af Ständernes anslag. Frågor ronde
reduetioner af den indelta böra, enl. So §:n Reg.Ftn, afgöras af
Konung oell Ständer gemensamt. Den beslutande formen
är å Ständernes sida således i denna del den rätta, hvaraf
äfven följer, att dessa frågor falla inom StalsUtskts gebit.
På samma sätt förhåller det sig med bevänns vapenöfning!)!',
hvilka bero af anslagets storlek, och enahanda är förhållandet
med armeens materiel. Att några af dessa frågor vid
föregå!e riksdagar blifvit behandlade af Ekon.Utsk., bevisar,
i min tanke, ingenting i sjelfva saken, utan endast alt man
vid dessa riksdagar önskat att se dem så behandlade. Man
synes till någon del hafva missförstått Utsk:s mening , och
man har fästat en synnerlig vigt vid de tabeller, som åtfölja
Ulskrs förslag. Jag ber att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att dessa tabeller, utom att de innehålla upplysningar
i åtskilliga tilläfventyrs mindre kända omständigheter,
hufvudsakligen äro att betrakta endast såsom en förklaring
öfver Utsk:s moliver. Utsk. har, efter sina antagna
grundsatser, funnit sig icke böra tillstyrka R. St. att bifalla
de ordinarie-anslag, som af K. M. blifvit begärda, innan
en allmän plan för försvarsverkets organisation blifvit Ständerna
meddelad. Och då Utsk. ansett sig pligtigt alt redovisa
för sina åtgärder, har Utsk. också trott sig böra framlägga
sina skäl fullständigt.
Man har yttrat, att StatsUlsk. skall hafva trädt 36 §:n
Reg.Ftn för nära, eller att Utsk. skall hafva framställt förslag,
i följd hvaraf möjligtvis embetsmän eller officerare kunde
blifva afskedade mot deras vilja. Jag föreställer mig, alt
ingen kunnat uppfatta meningen så , utan att missförstå
Utsk:s afsigt. Skulle Utsk. hafva uttryckt sig oriktigt i detta
fall, så kommer dess mening att förtydligas i ett annat utlåt.;
men jag föreställer mig, att hvar och en, som behagar taga
närmare kännedom om betänk., skall finna, att meningen alden,
att hvai' och en, som vill behålla sin tjenst vid de lill
indragning föreslagna regtten, har rättighet dertill. Man har
trott, att StatsUlsk. skulle hafva sträckt obilligheten ända
derhän, att framställa, det nuvar. befäl vid Gottlands national-beväring
skulle tjena utan all slags lön eller arfvode.
Delta har aldrig varit Utskts tanke; men Utsk. har tänkt
sig möjligheten, att en milis, inom hvilken tjenstgöringen är
I
496
Dm 9 Maj e. ra.
frivillig för manskapet, skulle kunna, i afseende pa befälet,
till större eller mindre del organiseras på samma fot — med
ett ord, i likhet med national-gardena i andra lunder.
Man liar afven yttrat, att [Ilsk. åsyftar en så långsam
verkställighet af sina reformförslag, att man äfven tagit i
betraktande uppsittningen af Lifregttels grenadierer, hvilken
efter contracternas förnyelse först skulle kunna äga rum 1871.
Jag får lästa 11. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att K. l\I:s
nåd. skrifvelse till 11. St., hvarigenom K. M. und.rrättar
11. St. om den vidtagna åtgärden att förnya contracten med
rusthållarne vid det ifrågavar. regttet, inkommit samtidigt
ined öfverlemnandet af Utsk:s förslag, och att det är för mig
okändt, om den ännu blifvit föredragen, eller till hvad åtgärd
denna skrifvelse kan leda. Utsk. har således icke afsett
ett förhållande, som kan hänföras till år 1871, utan snarare
ett förhållande, sorn var nära förhand, då Utsk. fattade
sitt beslut. — Man har trott, atl Utsk. velat sträcka
sina förslag uti detaljerna ända derhän, att blanda sig uti
reglertn af garnisons-tjenstgöringen inom bufvudstaden, samt
dispositionen af vakter och poster. Jag erkänner , att så
skulle kunna synas af StatsUtskts betänk.; men jag får blott
upplysa, att det icke är någon positiv sats, Utsk. framstallt,
utan att dess yttrande i denna del innefattar blott ett svar
på en motion, som ingått i dessa detaljer, och i anledn.
hvaraf Utsk. säger, att det icke ansett sig hvarken kunna bestrida
eller styrka det uppgifna förhållandet, men att derpå
ingen beräkning kan byggas för att minska garnisonen. —
Man har syftat på de höga auspicier, under hvilka vi lefva,
och man har på denna grund trott, atl StatsUtsk. bort
tveka att framkomma med något förslag, åsyftande förändringar
i arrne'ens organisation. Det finnes säkerligen ingen,
som glömt eller någonsin kan glömma dessa höga auspicier;
men jag utber mig att få erinra R o. Ad., att frågan icke är
ny; den har blifvit ventilerad vid flera föreg:de riksdagar
inför allmänheten i tryck och skrift, och måste alltid blifva
det genom det stora intresse, den väcker hos nationen ; den
har äfven länge utgjort föremål för behandling inom det
vettenskapliga samfund, sorn är stiftadt, hufvudsakligen med
afseende på krigsväsendet. Frågan kan således icke vara
främmande för ett R. St:s StatsUtsk Äfven der , hvarest
hjeltens och statsmannens egenskaper äro i deras högsta glans
förenade på thronen, kunna krigsplanerna någon gång vara
underordnade folkets eget begrepp om dessa angelägenheter
och hvad som derför bör uppoffras.
Man hai i allmänhet gillat de principer, från hvilka
Utsk. utgått, men ogillat Utsk:s förslag i detaljerna. Detta
kan hafva sin objectiva orsak, möjligen uti bristerna af det
framställda förslaget; men grunden för ogillandet kan äfven
vara subjectiv, d. v. s. att man i allmänhet äger mera benägen
-
D c i» 9 Maj e, m.
497
nägenhet att erkänna principer, än deras tillämpning. Att
det tvifvelsutan, då man betraktar saken blott från ena sidan,
för vårt försvarsverk vore bättre alt bibehålla liela indelta
armeen utan nduction, det bestrider jag ej: men frågan
är relativ och har afseende derpå, huruvida, då svårigheter
och betänkligheter från de skattskyldiges sida möta,
att, med bibehållande af armeen till dess fullkomliga stvrka,
kunna bereda bevärtn en större utsträckning oell mera öfning,
det är rikligare att reducera en ringare delaf armeen
och derigenom bereda sig tillgång för bevärtns exercis och
aromens vapenöfningar, eller att bibehålla aromerna uti sitt
nuvar. skick ocil försaka de utsträckta öfningarna för stam
och beväring. — StatsUtsk. har för sin del antagit del förra
alternativet, och Utsk. har ej trott, att den säkerhet för landets
försvar, som derigenom förvärfvades, vore för dyrköpt
med uppoffring i fredstid af i ,600 rotar af det indelta infanteriet,
600 man cavallen och Wermlands Fall jagare, oaktadt
man icke ett ögonblick kan misskänna värdet af detta
regtte, ur den militäriska synpunkten enskildt betraktadt.
StatsUtsk. har för öfrigt i denna fråga endast gått ett steg
längre, än K. M:s propos. Äfven den K. proposm är grundad
på principen af utsträckt beväring och någon indragning
af indelta armeen. Jag erkänner dock, att denna indragning
icke varit så stor, sorn -StatsUtsk. afselt; men den omfattade
likväl 5 a /[°o rotar infanteri. Jag skall icke ingå i någon
ytterligare pröfning af fördelarna af bevärrs-systemet eller
indelta annesen, emedan sådant vore att kanske ånyo upprifva
discussionen; men jag kan ej fatta, att de ledamöter af detta
Stånd, hvilka förklarat sig gilla principen af bevär:s-systemet,
och sträcka den ända derhän, att de vilja införa det
Preussiska systemet och in petto beräkna hela indelta armeens
anslag såsom tillgång vid en sådan förändring, kunna uppträda
med ett förslag, som, från denna synpunkt betraktadt,
icke innefattade annat än första steget på denna bana. Jag
får öppet förklara, att jag ej biträder detta systeme. Min
öfvertygelse är, alt om man tager siffran till hjelp, skall
det visa sig, att intet försvars-systeme för Sverige är bättre
och mindre betungande, än bibehållandet af indelt stam,
jemte beväring. Att landets försvar är i samma mån mera
tryggadt, som denna bevärts-exercis utsträckes, är otvifvel ■
aktigt; men jag tror försvaret vara tillräckligen tryggadt,
äfven om denna exercis icke utsträckes längre, än Utsk.
föreslagit, synnerligast då man icke förbiser hvad Ulsk. i bilagan
yttrat, ang:de förberedande fifningar för bevänn, utöfver
den egentliga mötestiden , och äfven tager i närmare
betraktande de föreslagna förändringarna i vårt sjöförsvar.
Huruvida StatsUtsk. uträttat något eller intet med det
förslag, hvarmed det framkommit, torde få afgöras af framtiden.
Men må det tillåtas mig att enskildt få förklara, att
6 II. 63
Ucn 9 Maj c. u>.
jag anser ett stort mål redan vara uppnådt , och att jag betraktar
vårt försvnrs-sysléme ur en långt ljusare synpunkt
efter den förklaring vi ei hållit, så val genom Generaladjutanten
för armeen, sorn af en militär-ledamot i Konungens
Conselj,att, om icke förr, åtminstone vid nästa riksdag, 11, St.
äga att påräkna af K. M. en fullständig propos. i allt hvad
som rör försvars-systémets organisation. Jag erkänner fullkomligen,
att detta ar rätta vägen. — Det har blifvit sagdt,.
att vårt försvar väntade på en skapande hand , som vore
verket fullt vuxen. Ingen kan mera än jag erkänna denna
grundsats; den har också varit Utsk:s, hvars hela framställning
hvilar på denna förutsättning. Sjelft har det, om jag
får otti veka mig genom en metaphor, icke velat fatta mejseln,
för att lilldaua vår Svenska Rotas hild. Det har endast
trott sig böra uppsöka den lera , af hvilken den borde
formas. Discussionen har i öfrigt öfvertygat mig, att det
är på den fria öfverläggningens falt, sorn man slutligen i
denna fråga, likasom i alla andra, skall uppnå det rälta och
blista. För min del respecterar jag alla bemödanden , alla
motiver, ställande mina egna inom. samma fridlysta område.
Vägarna äro mångå; men vi liro alla Svenskar, och i grunden
mäste det antagas, att vi ledas af en föresats och sträfva
till ett mål, och alt vi, om också efter olika åsigter, gemensamt
verka till hvad som för fäderneslandet är nyttigt,
sorn befordrar dess trygghet och säkerhet, dess sjelfständighet
, ära och förkofran.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Det lärer icke kunna väntas
af någon StatsUtskts ledamot, att kunna i ett sammanhang
upptaga och besvara alta de anmärkntr, som , under
arne dagars discussion i detta ämne, blifvit framställda mot
dess tillstyrkanden; och förmodligen skulle R. o. Ad. gerna
efterskänka det, om det äfven vore möjligt att verkställa.
Jag inskränker mig således till att i första rummet förena
mig uti Frih. Sprengtportens nyss afgifna yttrande. Jag delar
dessa åsigter fullkomligen, likasom de, hvilka legat till
grund för StatsUtskrs framställning; men jag ber att härvid,
för egen del, få frambära en tacksamhetsgärd till en talare
i föregtde plenum, nemi. Hr General Lefre'n , som på ett
lika öppet som ridderligt sätt godkänt StatsUtsk:s omdömen
och uttalade principer. Hr Generalen har, åtminstone för
min känsla, gjort den största tjenst någon kunnat göra , då
jag anser principerna här för hufvudsak och detaljerna för
bisak. Jag har sett och beskådat , huru våra ömsesidiga
grannar gaspiljerat våra vile k ra provinser, eller, rättare sagdt
och för att nyttja rätta ordet, huru vi sjelfve, under närvar.
militär-systéme, bortplåttrat våra provinser. Jag skulle
derföre, med tanken fästad på hvad vi förlorat, önska ett
sådant militär-systéme, att, sedan vi blifvit tillbakndrifne
till vårt insulära läge, vi kunde vara trygga att få be
-
D c n 9 Maj c. :v,.
Italia hvad vi hafva qvar. .lag kan icke föreställa mig möjligheten
för landet alt på en gång kunna bära en väl ordnad
och exercerad stående annee, samt en väl öfvad nationalbeväring.
Jag hyllar dock den grundsats, att försvaret bör
hufvudsakligen grundas på nalionnl-heväring. Äfven tror
jag, att SlatsUtsk. i detta fall följt en klok beräkning och i
det fallet politiskt tidvägagåll, då det roed ett litet steg velat
börja beträda denna bana och genom mindre indragntr
visa hvad sorn sedermera i stort kunde verkställas och omsider
fullbordas Rian har mycket klandrat oss här. Det
förundrar irrig icke; ty det har roan både kunnat och bort
vänta, nldramest uti en samling, der så många olika enskildta
intressen finnas, som vilja göra sig gällande. Men jag liar
varit mycket belåten med det sätt, hvarpå debatten blifvit
förd Det har varit fullkomligen parlementariskt, och de anroärkntr,
som niet SlatsUtsk. blifvit framställda, hafva hvarken
varit sårande eller förolämpande. Hvad afseende likväl
SlatsUtsk, vid besvarande af återrerrrissen, derpå kan komma
att fästa, I.runar jag derhän. 11. o. Ad. torde erinra sig,
att StatsUtsk:s ledamöter utgöras icke ensamt af Adel. Vi
utgöra blott ^:del. ^:del är prester, ^-:del borgare och -Jtdel
bönder. De hafva hvar för1 sig lika mycket att säga. Deras
röster väga , hvar för sig, lika mycket sorn Adelns; och
det torde således icke läggas 11. o. Ad:s ledamöter lill last,
hvilken utgången kan blifva. Åsigterna kunna i dessa fall inom
de särskildta Stånden vara och blifva mycket delade, llesultatct
blir i alla fall: vill man saken, måste man äfven vilja
medlen. Men rinder närvar, förhållanden kan man icketro,
att den tungt beskattade delen af Svenska befolkningen skulle
underkasta sig ökad bevär:s-skyldighet, utan någon lindring
på annat håll. Det är på den lugna vägen, det förefaller
mig, man kunde komma till rätta i detta hänseende, för
landet så högst vig ligt. Tidpunkten dertill synes också vara
inne. Under Europas politiska skick, i närvar, ögonblick,
synes tidpunkten vara den bäst valda, att på den lugna
och sansade vägen ordna försvaret och Statens inre angelägenheter
i allmänhet. Det är ur den synpunkten jag uppfattat
saken, och framdeles, så länge jag har den förmånen
att deltaga uti dessa ärenders handläggning, kommer
alt se densamma, hvilket jag blott velat nämna reservationsvis,
i afseende på hvad som framdeles kan komma från
TJtsk. till Ståndets pröfning.
Ilr von Troil, Emil: Ehuru jag visserligen, lika
med deri siste talaren, erkänner, att denna debatt i allmänhet
blifvit förd på ett parlementariskt sätt, är det likväl
ett undantag derifrån, som föranledt mig att uppträda, då
jag i öfrigt funnit mig förekommen af Frih. Sprengtporten.
Eli talare har nemi. glömt sig ända derhän , att han
DO o
Dm y Maj c. m.
velat beskylla Utsk. för afsigt att göra landels försvar omöjligt.
— Uti ett constitutionelt samhälle kan det visserligen
inom Representationen någon gång hända, att densamma eller
någon f action deraf anser sig böra göra den varande
ministeren omöjlig. Sådant är dess rättighet, då det öfverensstämmer
med öfvertygelsen om det allmännas bästa ;
m< n att vilja göra landets försvar emot Rikets fiender omöjligt,
det, mine herrar! är ingenting iner och ingenting mindre
än förräderi. Jag vill söka en ur sä g t för denne talare
deri, att han förmodligen icke tänkt på hvad han sade; ty
någon annan ursägt för ett sådant uttryck finnes icke. RiksSltns
Utsk. äro ett slags congresser från de särskildta .Stånden,
hvilka i Utsktn sammanträda genom sina deputerade
för att gemensamt bereda ärendena. Såsom ledamot af ett
af dessa Utsk. är jag skyldig att frambära det sanningsenliga
vittnesbörd från StatsUtsk-, att der icke funnits någon ledamot
af något Stånd, som icke ansett fäderneslandets försvar
såsom ett stort och heligt föremål, som icke gerna dertill
skulle vilja anslå både blod och penningar, lif och egendom;
men jag har också funnit en bestämd öfvertygelse alt
icke anslå en enda skilling, som man ej vore förvissad om
skulle leda lill ökande af detta försvar; ty det har varit den
grundade eller ogrundade öfvertygelsen att de till försvarsverket
anslagna medel blifvit, i mer eller mindre mån , om
icke onödigtvis, åtminstone icke på det aldra nyttigaste sätt
använda, som gjort, att Utsk. icke velat gå längre i anslags
beviljande, förrän en fullständig plan för försvarsverkets organisation
af Regeringen framlades, så att man, med full
öfvertygelse 0111 ändamålsenligheten deraf, kunde fatta beslut
derom. — Hvad angår de grunder för en försvarsplan,
som Utsk. tillåtit sig underställningsvis framlägga, så vill jag
gerna erkänna, att denna försvarsplan icke är den bästa,som
kan uppgöras; ty med ökade anslag är det naturligt, att
man kan åstadkomma ett bättre försvar. Men då man har
beskyllt Utsk. att hafva velat lemna Riket utan försvar;
då man upprepat dessa lika sanna som utslit na satserna: ”att
”freden måste betryggas genom försvarsverkets ordnande;”
”alt det är den största misshushållning att genom för
”stora besparingar blottställa landet för fiendens härjningar,”
111. fl. d. — ; så har man begått det icke oväsendtliga logiska
misstaget att, såsom argument , använda just det som skulle
bevisas; ty frågan, som skall bevisas, är den, huruvida den
af Utsk. föreslagna försvaisplanen är starkare eller svagare,
än den som finnes. Jag vågar påslå, att den är starkare.
Hufvudsakliga grunderna för denna plan är indelta arme'ens
förminskning med 2,800 man infanteri och 5oo man cavallen,
saint i dess ställe bevärts-exercisens ökande till dubbelt
emot hvad som nu äger rum, äfvensom infanteriets förseende
med exereis-compagnier. För min del tvekar jag icke att påstå,
att deruti ligger en bestämd ökning af försvaret. Till
D c ii 9 Maj c m
bevärtns ändamålsenliga exercerande anser jag visserligen att
3o dagar erfordras; men äfven med de 21, som Ulsk. föreslagit,
tror jag, att ett skickligt och nitiskt befäl kan bringa
saken derhän, att en trupp, som till |:del består af gammal
stam och till -ftdelar af beväring, kan af sina anförare med
lugn föras i striden, och att det ingalunda vore välbetänkt,
att, såsom en värd talare tillstyrkt, lemna en sådan beväring
hemma, för att rädda krigsäran , derigenom att ett
mindre antal deltagit i nederlaget. Jag hoppas tvertom, att,
om bevärm tages med, skall någon ursägt för nederlag ej
behöfva uppsökas, och ett gladare bevis för den bibehållna
krigsäran finnas uti sjelfva resultatet af kriget.
Det är endast underställningsvis, som Utsk. framlagt några
åsigter angtde ordnandet af vårt försvarsverks personal;
det enda, som bestämdt blifvit yrkadt, har varit, att en omfattande
plan derför måtte uppgöras och Ständerna föreläggas,
och derom hafva vi äfven erhållit någon förhoppning.
Att ett sådant ordnande ej länge kari uppskjutas, derom bör
enhvar vara öfvertygad, som uppmärksamt gifvit akt på dessa
ämnen; ty onekligen befinner sig vår krigshärs organisation
i ett öfvergångstillstånd. — Ett sådant ägde äfven fordom
rum , när de gamla bondehärarne , hvarmed vi hade
betjent oss under medeltiden, skulle utbytas emot stående
armeer. De första försöken i den delen aflupo olyckligt,
och man måste afstå från de utländska mönstrens oförändrade
antagande. Systemet måste lämpas efter Sveriges tillgångar
och local-förhållanden och Svenska nntional-lynnet;
och sålunda uppkom indeluts-verket, hvilket infördes af de
sednare WasaKonungarna, och erhöll sin fulländning af Carl
XI. Att det blef honom möjligt att utföra detta storverk,
tyckes hafva kommit deraf, att han, närmare än måhända
någon af våra öfrige Styresmän , var bekant med våra nationella
egenheter och förhållanden ända ned i bondens koja.
Huru säkert det systeine han skapade var beräknadt»
det visade sig under de ärofulla krig, sorn fördes af hans
efterträdare, ehuru de, genom saknad af högre politisk ledning,
blefvo för fäderneslandet förderfliga. Äfven under de
båda sednaste krigen, af hvilka det ena var olyckligt , och
det andra lyckligt, genom de motsatta egenskaperna hos dem*
som hade högsta ledningen, har Svenska indelta armeen förvarat
sitt rum bland stående härar.
Emedlertid hade inom krigsväsendet en ny tid uppgått.
De lejda härarna undanträngdes efter liand af organiserade
national-arme'er. Sedan Frankrike dermed gjort början, fun*
no andra stater , alt räddning ej var möjlig med mindre än
att göra sammaledes. Likasom fallet varit med de lejda härarna,
blef äfven vårt första försök på denna nya bana olyckligt;
derigenom att Inndtvärnet sammansattes af endast
rekryter till manskap och äfvenväl rekryter till befäl. I
Frankrike hade man gått annorlunda tillväga; ty derigenom
Den g Maj e. m.
att elen gamla lii!ren upplöstes, kunde den nya från dess leder
tillegna sig danade krigsman, och det var sålunda linn
erhöll flera af dem, som sedermera förde henne lill seger
och ära. V i ia i be höllö hela den gamla hären, och ville ställa
bredvid och afskiljd från densamma en annan helt och
hållet ny, som genast behöfde användas; och följden kunde
derföre ej blifva mycket annorlunda, än den blcf.— 1812 års
bevärts-författning var till danande af vår national-arme'e det
andra steget — vissel ligen ett framsteg, men som den hastigaste
blick dock visar ännu ej hafva fört till målet. Ännu
väntar vårt bevär:s-försvar på deri fulländade hand, som
Carl XI lemnade det lejda. Den vigtigaste fråga, som dervid
torde behöfva afgöras, är den, huruvida bevärtn bör
blandas med gamla soldater eller formeras i egna bataljoner
under öfvadt befäl. Af skäl, som här ej behöfva upprepas,
har Ulsk. antagit det förra alternativet; men Ulsk. må deruti
hafva haft ratt eller orätt, så mäste dock något i detta
utseende vara det rätta och bästa, som derföre bör användas,
med det andras utlemnande. Nu deremot har man
hört påstås, alt i många af våra provinser är det bust, alt
bevurtn förenas med indelt trupp; hvarföre? — jo derföre
alt så går nu lill. 1 vestra Wermland, säger man, att det
är biisl förena bewirjn med en värfvad trupp, som -ygtdelar
af året är kringspridd, Gud vet hvar; hvarföre? — jo derföre
uti ett sådant reg:te finnes inom denna provins. Af
enahanda skäl vill man inom Stockholms län alldeles icke
förena bevärm med någon gammal trupp, och säger, alt
den basta cadren är ett regtte, som endast utgöres af en,
visserligen ganska aktningsvärd, officers-corps; ty om detta
reg:tes underofficerare och corporaler, såsom de 111.1 antagas
och aflöuas, kunna tagas i någon beräkning, så utgöra
de sannerligen ett underverk. Delta sätt att bevisa, att det
sorn är, är bäst, och det som är tvertom, är också bäst,
utgör i sanning det märkligaste drag af optimism jag någonsin
hört omtalas. Skulle man, hvilket jag vågar tro mig
förutse, omsider finna, att bästa metoden är att hafva en
indelt stam, motsvarande en viss andel af hevärtn; så återstår
att så till vida förändra del gamla indelnts-vei ket, att
soldaterne, i stället att inom landet vara fördelte efter den
skattskyldiga jorden, blifva det i förhållande till de särskilda
provinsernas folkmängd. En sådan anordning kommer
visserligen alt möta betydande svårigheter, men Carl XI
mötte äfven sådana, hvilka måste öfvervinnas genom underhandlingar
och contracter. Ännu torde, på denna väg, af
en driftig Krigsminister mycket kunna uträttas; och jag
hoppas, att Sländerne ej skulle undandraga sin medverkan,
så snart de om åtgärdens nytta blifvit öfvertygade.
Man har förebrått Utsk , att det ej förstått beräkna
huru mycket cavalleri Sverige behöfver bibehålla. — Jag
vill ganska gerna medgifva, att det vore nyttigt att kunna bi
-
D c ii 9 Maje. m.
öoS
behålla allt det cavallen vi hafva, örn alla nödvändiga behof
för infanteriet derjemte kunna fyllas. Det skall vara
mig oändligen fägnesanit, om båda delarna kunna ernås;
men man må aldrig glömma, att anslagen, de må vara större
eller mindre, dock alltid äro begränsade, och att hvarje
användande af medel för ändamål, som, ehuru nyttiga, likväl
åstadkomma, att vigtigare behof blifva letnnade ouppfyllda,
är ett försvagande af försvarsverket. 4°°° nian cavallen
torde dessutom, vid närmare skärskådande, befinnas
såsom fredsfot vara för Sverige någorlunda tillräckligt. För
att afgöra denna fråga, är det ej nog att hafva läst öfver,
hurudan proportionen emellan infanteri och cavallen är inom
Europas särskilda a rinder; ty för intet folk erbjuder
den förmodade krigstheatern så litet tillfälle att använda
det sednare vapnet. iNågot användande deraf i massa kan
svårligen komma i fråga, utan lärer behofvet egentligen
komma att inskränka sig till s. k. divisions-cavalleri, d. v.
s. några sqvadroner, som tilldelas hvarje infanteri-division.
Vårt cavallen har skördat många lagrar, men det har skett
söder om Finska viken och Östersjön och i Skåne. — Från
Halmstad till Haparanda och från Torneå eif till Newa, letar
man förgäfves efter någon ort, som genom en lysande cavalleribedrift
blifvit märkvärdig. — Det är ej naturen ensam,
som i delta afseende gjort vår mark så oländig. Vårt
åkerbruk, med sina djupa diken och inhägnader, bidrager
äfven dertill. Om fältet vid Bornhöfd varit sönderstyckadt
genom våra laggilda Svenska gärdesgårdar, så hade måhända
äfven det skickligaste och raskaste cavallen derstädes föga
kunnat uträtta.
Enär återremiss utan tvifvel kommer att äga rum, tror
jag det vara lämpligast att nu ej längre uppehålla R. o.
Ad. och att först inom Utsk. upptaga de öfriga anmärkningarna.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren
har ansett sig befogad att mot mig anmärka, det jag skulle
hafva beskyllt StatsUtsk. för afsigt att göra landets försvar
omöjligt. Jag har erinrat om ordforms i StatsUtsk. bekännelse
om Utsk:s afsigt att göra nuvar. statsskick omöjligt,
och att jag fann Utsk:s grunder för reglerm af 3:dje hufvudtiteln
äga det närmaste sammanhang med det af Gr.
Horn tillkännagifna ändamålet i och för reglerm af aldra
hufvudtileln, nemi. alt göra närvar, statsskicket omöjligt.
Ilär vid 3:dje hufvudtileln gäller det att göra försvarsverket
likaså. — Att göra försvarsverket omöjligt, har han ansett
förrädiskt; men han har dertill lågt, att det skulle vara
tillåtet att göra den närvar, ministeren omöjlig. Att göra
statsskicket omöjligt, måste väl jemväl innefatta det dermed
förenade försvarsverket likaså. Jag lemnar derhän hvad
talaren menar med det tillåtna att göra ministeren omöjlig;
5o4
Den g Maj e. no.
ty del hör icke hit. Men, i anledn. af hvad han yttrat i
afseende på sjelfva förslaget eller förslagsfrågorna, huruvida
nemi. indeln:s-verket holde successivt indragas och bevär:n
utbildas genom ökad exercis, har jag begärt ordet, för att
förklara, att indeln:s-verket tillhör icke enskildt armeen;
det tillhör så väl civil- som krigsstaten. Det tillhör ordinarie
räntor, till en del enskilda män i samhället, såsom
ränteirmehafvare, på sidan om Staten, hvarföre äfven en
fullständig reorganisation deraf fordrar, att dessa ordinarie
räntor borde bortköpas, så alt den privilegierade jordens
innehafvare deraf erhålla ersättning för de högre statsbidrag,
de efter förändringen nödgas vidkännas, i samma mån
krigsmaktens underhåll och statsbidrag i allmänhet öfverflyttades
från den jord, på hvilken den nu är lagd, till
Sveriges innebyggare i allmänhet efter inkomst. Innan man
ordnat sig för en sådan öfvergång, innan man beredt den,
och innan man öfverenskomma om villkoren derför, låter
det icke göra sig att försöka ändringar uti indelnrs-verket.
När jag med den siste värde talaren instämmer i fråga om
bevärlns omorganisation, är det af den öfvertygelse , att jag
anser Sveriges sjelfständighet icke blifva fullständig, annorlunda
än genom all den ordinarie räntans upphörande, genom
så väl civila som militära indelnts-verkets försvinnande,
så att bevillningen ensam utgör Statens inkomster, bestämd
till det belopp, som erfarenheten visat behöflig såsom stående
bevillning, och hvad derutöfver erfordras, att fyllas
genom tillfällig bevillning. Dä grundlagen, i öfverensstämmelse
dermed, måste undergå förändringar, kunna vi ej komma
till detta mål vid denna riksdag. Det tillhör framtida riksdagar
att tillvägabringa det; och att vi omsider komma
derhän, är utan all fråga. Om man deremot, såsom den
siste talaren omordat, genom indragningar vill försöka att
göra första steget för att öfvergå från indelta armeen och
dess bibehållande till ett ordnadt bevärts-sysleme, så misstager
man sig; man gör icke något steg framåt genom indragning
af några tusen man af indelta arme'en, och man
får icke anse bevärtns exercis fulländad genom tillökning af
några dagars exercis, ty dertill fordras uppfostran från yngre
åren. Det går icke an att inskränka bevärts-skyldigheten
till blott 5 år, om Sverige med ensamt nationalbeväring
skall försvara sin sjelfständighet. I Preussen är förhållandet
helt annorlunda. National-armeen är ordnad på en helt annan
fot. Vi ligga icke emellan sådana grannar, som fordra
sådana ansträngningar, som hos dem äger rum. Vi kunna
genom ett mindre utsträckt deltagande i conscriptionen hafva
reserver tillräckliga att inträda i deras ställe, som stupa
på krigstheatern; men sådana förändringar, som, endast på
det sätt jag nämnt, kunna blifva ändamålsenliga, ske icke
genom desorganistion af hvad som finnes, aldraminst genom
för
-
Den g Maje. ra.
5o5
förskingring af de medel, som dertill skulle användas. Att
upplösa delar af indelta armeen och att skänka rust- och
rotehållarne de derföre erhållna medlen, hvilka till beredande
af en annan stridskraft erfordras, är att förskingra
Statens medel till försvarsverket, och sådana förslag kan
jag icke bedomina annorlunda, än såsom ett bemödande att
göra, som Utsk:s ordför- yttrat, närvar, statsskick omöjligt,
eller, efter den siste talarens version af Utskrs afsigt, närvar,
ministeren omöjlig, hvilket han anser tillåtet i constitutionella
samhällen; efter Sveriges grundlagar och allmän lag är det
likväl icke så.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd talare har från
discussionen rör:de 2:dra hufvudtiteln lånat uttryck och öfverflytta!
andan till den 3:dje. Han har sålunda, genom en
felaktig syllogism, lämpat å 3:dje hufvudtiteln ett uttryck,
som jag tog mig friheten fälla, rör:de reglertn af den
2.‘(lia. Jag tror mig redan tillfyllest hafva bemött den beskyllningen,
som gjordes mig, alt med statsskick hafva menat
annat än jag i sjelfva verket afsåg, sorn var administrationens
beskaffenhet. Då nu Frih. Cederström anklagar
StatsUtsk:s ledamöter, för det de skola hafva velat göra äfven
Svenska försvarsskicket omöjligt, så har Friherren derigenom
verkligen förolämpat dem; ty han har, såsomen ledamot
af StatsUtsk. redan förklarat, velat insinuera att StatsUtsk.
arbetat på en förrädisk fot. Det vore nemi. ett
stort förräderi att vilja göra Sveriges försvars-systeme omöjligt.
Jag ber, att R. o. Ad:s ledamöter icke måtte med
Frih. Cederström instämma uti en för StatsUtsk:s ledamöter,
så väl af detta som af de öfriga Stånden, högst sårande
misstydning.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag har begärt ordet
i anledn. af ett yttrande af Frih. Sprengtporten, som endast
kan syfta på mig, emedan jag icke vet, att någon annan än
jag begått den parlemehtariska ©försigtigheten att tala, ehuru
blott i hänsyftningsväg, om hvad man skulle kunna kalla
höga auspicier. Jag medgifver, att det var oriktigt; men
det må förlåtas, om den, som varit i activ tjenstgöring
den 18, 19 och 20 Oct. 1813 vid Leipzig, tror, att detta
StatsUtsk. gåt,t för långt i omtänksamhet, då det vill omorganisera
Sveriges försvars-systeme, tvertemot den plan,
Sveriges nuvar. Konung sjelf uppgifvit.
Uppå derefter framställd propos., blef StatsUtskls utlåt.
N:r 44 af R. o. Ad. återremitteradt.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 25 och 29 sisth April
på bordet lagda utlåt. N:o 52, i fråga om mötes-passevolance-afgiflens
framtida utgörande, eller särskildta medels an
6
H. 64
Den q Maj e. m.
visande till bestridande ai de kostnader, hvartill densamma
dr afsedd.
Hr Gedda, Gustaf Georg, uppläste följande:
Med fä undantag har soldatens underhåll vid möten
•och mönstringar ej tillhört rotehållarne.
Undantagen igenfinnas i Kopparbergs län, der det
under d. i3 Jan. 1728 fastställda knektecontract utvisar, att,
efter 1686 års förening, förnyad d. 27 Mars i6g6, socknarne
inom länet alla hafva skyldighet att med matvaror och
penningar bekosta knektens underhåll på möten och mönstringar.
Villkoren voro bestämda olika för olika socknar,
nemi. högst 4 lisp. matvaror med åtföljande 4 daler knnt,
"och-minst. 3, lisp, matvaror med åtföljande 1 daler 16 öre.
Lika för alla socknarna var den stadgade proportionen af
■J.td.elar bröd och -J:del sofvel, det af soldatens optionsrätt
beroende lösningspriset af 2 daler för 1 lisp. bröd och 3
daler lör 1 lisp. sofvel, och skyldigheten af matsäckarnes
transporterande efter förening om 3 matsäckar på hasten om
sommaren, och 6 om vintern. Samma skyldigheter skulle
iakttagas, då det gällde tåg ur landet.
1 G e s t r i k 1 a n d och Helsingland skid le knekten,
som hos rotebönderna arbetade, i stället för den kost han
njutit hemma, antingen få några veckors kost med sig, eller
i ett för allt 2-g daler kunt i veckan, och rotarne äga alt
förena sig i o örn en häst för matsäckarnes transporterande.
I Jern 11 a 11 d , enligt contractet angtde det vissa dragonhållet
d. 1 Sept. 1688, (som endast omnämnes för dess
möjliga inverkan å nuvar. Jemtlands reg:te), skulle bonden
efter tågordningen till och vid reg:ls-möten och mönstringar,
Samt till samlingsplatsen, då dragonen gick i fält, underhålla
dragonen med 2 öre sant mark lort bröd,
|:dels k:na gryn eller ärter, -^rdcls mark fläsk eller smör
Om dagen, som skulle framskaffas.
I Upla nds och Stockholms län, enl. contract af
d. 4 Növ. 1720, var skyldigheten inskränkt tili att, endast
vid uppbåd till tåg eller Kronans arbete, till compagnisamlingsplatsen
underhålla soldaten utan ersättning.
Dessa undantag skulle, efter förändrade förhållanden
med soldatens arbetsskyldighet i Gestrikland och Helsingland,
och måhända utan tillämpning å närvar. Jemtlands
regite, endast hafva något särdeles inflytande å Dal-reg:tet
och en mindre del af Westmanlands reg:te.
I öfriga orter skulle rotehållarne lemna soldaterna underhåll
vid möten och mönstringar, antingen för betalning
eller genom förskotter af matsäck eller 2 å 3 daler k:mt.
Men dessa förskotter skulle ersättas af soldatens lön, med
undanlag för Wermland, der contractet af d. 18 Nov. 1688
befriar från någon lön åt soldaten, som årligen skulle hafva
råg, bjugg och hafre samt victualievaror, hvarå matsäcken
skulle afdragas. Den årliga lönen åter varierade då i olika
Ben 9 Maj e. m.
orlei’emellan 4° och.20. daler kunt, utom i Kopparbergslän,
der den uppgick lill 65 daler, i Skinskattebergs tingslag- af
Westmanland, der den utgjorde 120 daler — i krig hälften
mindre — och i Norbergs .tingslag, der den utgjort 6 skepprd
stångjern eller 12 skepprd tackjern, men genom K. brefvet
d. 3 Febr. 1762 bestämdes lill i3o daler — i krig hälften
mindre. Det bör dock anmärkas, ali, der lönen öfverstigit
4o daler, hafva soldaterne icke haft hemkall. Huru dessa
årliga löner nu öfverallt utgå, kunner jag ej, men på några,
ställen lärer den utgå med 2 rrdr och 1
hvilket torde ådagalägga, alt ä lönen numera ej rimligen
dessa förskotter skulle kunna afdragas. Ingalunda förnekar;
dock jag, att soldaterne och icke rotehållarne allmännast
skulle bekosta mötesunderhållet enl. grundmeningen af contracterna;
men jag ville tro, att den gjorda framställningen
af lönebeloppen skall stärka den öfverlygelsen, att, om man'
lät denna soldatens skyldighet åter inträda, den både borde
och måste inverka å höjandet af soldatlönen; oell tror jag
ej, att man under sådana förhållanden kan anse rötarna fullt'
berättigade lill befrielse från all afgift.
De ursprungliga grunderna för rusthållarnes skyldigheter
i detta afseende känner jag väl mindre, men deras skyl7
dighet lill mötesunderhållet har äfven blifvit af StatsUlsk.
vitsordad: och torde ej behöfvas några argumentationer, för
att på sådan grund antaga, det rusthållarne, i afseende a
cavalleristens eget underhåll, böra vidkännas framför rotehållarne
en högre afgift.
På Utsk:s skäl måste äfven antagas att fouragerings-af—
giften bör drabba rusthållen allena.
Fullkomlig befrielse frän alla skyldigheter, i afseende å
karlens underhåll, skulle ej utan skäl, under närvar, förhållanden,
kunna anses såsom en åtgärd förnärmande öfrigasttmhäilsclasser;
men en lindring i rust- och rotehållaresskyldigheter,
i den mån dessa kunna anses hafva öfverskridit
deras ursprunglighet eller slå utom jemförelse» mellanfordna
och närvar, förhållanden, är af behofvet påkallad,
och denna lindring bör ej utan obillighet kunna anses förnärma
andras intressen, och måste, med erkännandet häraf,
af Staten beredas äfven på öfriga samhällselassernas bekostnad.
Denna lindring för rust- och rotehållare sker enklastgenom
en nedsatt afgift och Statens öfver tagande
af hvad sora för ändamålet kräfves. Icke kan jag
finna rättvist, alt hvad som i cavalleriets anslag brister, bör
fyllas af infanteriets bidrag, och icke heller lämpligt eller
ändamålsenligt att pa något sätt låta kuektc-contractcu
nu eller i någon framtid i detta afseende återtaga sin kraft.
De grunder, som jag, på anförda skäl, skulle finna rättvisa
och billiga att tillämpa i afseende å hvad hittills ålegat
rust- oeh rotehållare, inhemtas af följande korta calcul: ^ j
5o8
Den 9 Maj c. m.
Behofvet torde få upptagas för hvad sorn hittills varit
passevolance-fondens föremål,
För cavalleiiet . . . r:dr 80,000.
,, infanteriet 120,000. r- -1 i- .
” ’ 200,000, föränderligt
efter fouragerings-afgiftens olika inverkan
på beloppet, som dock i calculen
för 3,3oo hästar å 8 r:dr h:co upptages
till 26,400.
För rusthållarena föreslås på anförda
skäl en afgift af 5 r:dr b:co,
gör för 3,3oo man å 5 r:dr . . i6,5oo.
Calculerade fouragerings-afgiften . 26,400.
Brist för cavallériet att med statsanslag
fyllas
37,iqq. 8oooo>
För rotehållarena föreslås en afgift
af 3 r:dr, gör för 20,^00 man
infanteri å 3 r:dr 61,200.
Brist för infanteriet att med stats
“,
Ul“S f,"“*
-o.»»-
Det för rust- och rotehållares lindring i soldaternes
underliåll under möten och mönstringar m. m. erforderliga
statsanslag att för armeens hittills ölliga vapenöfningar utgå,
blefve då för cavalleiiet 37,100.
95,900.
som torde böra beräknas i rund summa tilt 100,000 r:dr
brco eller åtminstone 96,000.
Lika med Utsk. anser jag denna lindring kunna och
böra ske ulan afvaktan af contractstidens tilländalöpande,
så vidt K. M. dertill iemnar nåd. bifall, som torde höra
emotses, då ändamålet är försäkradt genom R. St:s åtgärder;
och min enskilda önskan vore, att dessa grunder i afseende
å ett nytt contract kunde blifva gällande, då jag hoppas,
att StatsUtsk. torde finna utväg att förebygga anslagets föränderlighet
vid olika riksmöten, utan att vidare uppställa
knektecontracten som correctiv deremot. Under ödmjuk
anhållan om någon uppmärksamhet å detta förslag, får jag
begära återremiss på betänk., och om den beviljas, dessa
anmärkntrs åtföljande till Utskottet.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Det H. StatsUtsk.
har, som mig synes, kommit lill sin restrictiva conclusion,
på grund af premisser, hvilka jag, för min del, anser fordra
någon uppmärksamhet. Utsk. säger: ”inen då derjemte i
betraktande tages, att den skattskyldiga jorden för närvar,
finnes med betydliga skattebidrag belastad, och alt någon
nedsättning deruti är af verkligt behof påkallad, samt derföre,
så vidt, utan tillökning i andra skatter, låter sig göra,
synes böra äga rum, hvartill, i afseende å kostnaderna för
Den 9 Maj c. m.
indelta infanteriets möten, kominer, att dessa, enl. livad förr
är närnndt, af ålder icke ålegat rotehflllarne, ulan soldaterna
sjelfva; så har Utsk , som anser en dylik lindring för
jordbruket lämpligen kunna beredas derigenom, att sådana
särskilda afgifter, som för närvar, erläggas lill bestridande
af åtskilliga kostnader för armeen, der så ske kan, indragas
eller förminskas, hvarigenom afven besparing i uppbördskostnader
och förenkling uti räkenskapsvei ket uppkommer, trott sig
böra tillstyrka” etc. Utsk. må förlåta, att jag icke tror, att
premissen fullkomligen passar till conclusionen. Jag för min del
ödmjukar mig gerna för den allmänna princip, ali det betryckta
jordbruket bör lindras; men jag tror, att rättsförhållanden
i detta, som alla andra fall, må gälla framom den
ekonomiska nyttan, och att, så länge bestående eontracter
linnas, dessa äfven måste respecteras. Det står dessutom ej
väl tillsammans med princip att afskaffa en stående inkomsttitel
och hänföra den till en extra-ordin.-utgift. StatsUtsk.
har bestämt passevolancen till 176,000 r:dr, att utgå i anslagsväg:
dermed har Utsk. förmodligen menat i bevillnlsväg:
jag skulle ej förstå meningen eljest att förminska de
stående inkomsterna och säga, att utgifterna likväl skola
bestridas, då de stående inkomsterna aldrig befunnits tillräckliga,
utan fyllnaden måst sökas i bevillningen, och då
återfaller afgiften på de skattskyldiga i allmänhet och
följaktligen på de classer af medborgare, som med indeln.‘sverk
och exercis icke hafva något att skaffa. Jag tror
icke, att statsregler:n bör ställas på obestämda siffertal;
man bör icke hänvisa på ett bevilJn:s-ntgifts-conto, som är
vacklande. Staten måste kunna bestämdt beräkna sina inkomster
och utgifter. Detta angår den princip StatsUtsk.
följt, och hvilken jag ej kan godkänna. Hvad sjelfva passevolancen
beträffar, är jag af den öfvertygelse, att det är en
helt enkel contracls-afhandling mellan K. M. och Kronan
och de 3 RiksSttn — ty det 4;de mäste foga sig derefter •—
gällande på |5 år, lill den t Jan. 1843. Detta cöntract
har genom K. kungörelsen af i83o blifvit till allmän efterrättelse
ineddeladt, och lill följe af detta cöntract, som nu
i 10 år fortgått, har miiitär-administrationen uppgjort sina
beräkningar, icke blott för dessa framfarna 10 åren, utan
äfven för de 5, som återstå. Den har beräknat att erhålla
7 r:dr i passevolance-afgift och vissa emolumenter för hästarna
och derefter uppgjort sina caleuler. Det finnes icke
någon juridisk rätt att upphäfva eller ändra det afslutade
contraclet, med mindre begge parterne i förlikningsväg derom
öfverenskomma, och jag har ingen anledn. förmoda att
så sker, enär K. M. icke gjort någon framställning 0111 contractels
radicala npphäfvande och bchofvets fyllande genom
bevillning; hvaraf följer, att det icke, som sagdt är, i nu
föreslagen ordning får upphäfvas.
5 io
D c u 9 M a j c., m.
Jag anser mig hafva sagt nog för att uttrycka donna
mening, och ber för öfrigt att få åberopa den reservation,
som Hr Carlberg afgifvit; men med anledn. häraf saint lill
följe af hvad jag nu yttrat, anhåller jag, att StatsUtsk. vid
återremissen af detta utlåt, måtte fästa uppmärksamhet vid
nu gjorda anmärkningar.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Den juridiska delen af
ämnet är icke tvifvelaktig. Här är ett gammalt åliggande,
olika förstådt och förändradt under tidernas lopp, som sednast
181 i och 1812 förvandlades till en stabel utgift för en
viss tid, nemi. mötes-passevolancen. En talare, Hr Gedda,
liar yttrat sig örn de många olägenheter, sorn i grunden finnas
för dessa skyldigheters utgörande; han har äfven yttrat,
alt rotehållarne bestämdt genom myntvalvationer kommit
derhän, att lönerna till knekten blifvit ojemförligt mindre,
än hvad de voro, då indeln:s-verket inrättades, och att det
således vore obilligt att på soldaten vilja hvälfva skyldigheten
att underhålla sig sjelf vid möten, äfvensom munderingen.
Härigenom uppkommer naturligtvis den följd, att 0111
rolehållaren vill hvälfva delta på soldaten, så kommer, vid
ny soldats anskaffning, den nya soldaten ätt förbehålla sig tillbaka
ersättning för den tunga, sorn vill hvälfvas på soldaten
från roten. Detta är den juridiska sidan af saken; nu kommer
billighets-sidan. Man vill, alt lindring skall äga rum i allmogens
besvär, man önskar att tillfredsställa iordriugarna
derå, och man har måhända lätt. Jag har i ett föreg:de
plenum yttrat, alt det är min åsigt, att sådant likväl ej böl
ske
på annat sätt än att taga medlen på statsinkomsterna.
Utsk. har föreslagit alt mötespassevolancen skall 'upptagas som
en utgift för statsverket. Jag har uoderstödt förslaget i denna
fråga redan vid 1828—18Jo arens riksdag, då den så
mycket ventilerades, och står qvar vid den öfvertygelse, alt
det vore en lämplig lättnad för jordbruket; men, då jag
detta yttrar, kan jag icke undgå alt, på det bestämdaste,
äfven yttra den mening, att man icke må förvandla den tunga
, som hittills gått ut från rotarna, — och hvilken utgift
jag ansett nödvändig för aromens vapenöfningar, — till en
statsutgift, beroende på hvarje riksdags StatsUtsk. att afstyrka
eller tillstyrka, och Ständerna alt bifalla eller afslå.
Detta, mine herrar! må icke anses vara en onödig försigtighet,
och minst af deni, som verkligen Önska, att armeen
måtte få den ringa öfning åtminstone, som är afsedd vid
sjelfva indelnrs-verkets upprättande, nemi. de väl kända 17
dagarna; de iiro visserligen icke mer än in netto tillräckliga,
0111 man än får instructions-compagnier, som dana rekryterna
Jag erkänner, att StatsUtsk. har insett nödvändigheten
af att Styrelsen får cn garanti för delta anslag; men jag,
tror, att StatsUtsk. icke varit nog klart i sin framställning
öfver denna garantis beskaffenhet. Hr Gedda haf redan sagt,
D e n 9 Ma j e. m.
5n
ätt knekfe-contracten icke erbjuda någon lämplig garanti för
ändamålet; oell jag skulle tro, att det vorm bättre, om Ständerne
ville bifalla införande af passevolance-afgiften, somen
Statsutgift, under förklaring, att denna afgift icke kunde nedsättas
utan Konungens medgifvande, äfvensom' alt bestämdt
i debetsedlarna skulle liyarenda rotedelägare debiteras folden
Summa, sorn i passevolancé-afgift på hvar och en belöper
sig, men på samma gång deruti få afkortning, så att
allmogen städse bibehöll i minnet, att det icke är annat än
eftergift af en afgift, sorn så länge får äga rum, sorn Ständerne
äga medel , motsvarande anslagets behöflighet för aimee
ns vapenöfningar.
Jag anser icke detta sorn en ordlek; jag anser det å
min sida som en ganska allvarlig gärd af förtroende, på det
att de rustande må ihågkomma, alt den utgift, hvarifrån dd
sålunda befrias, åter kan i en framtid dem påläggas. De
äro i ett visst afseende att anse mera sorn entrepi enörer för
Statens rakning, än som skattdragande för denna afgift, nemi.
för rustningens upprätthållande; hvarföre det är angeläget,
ätt man ställer så till vid införandet af förändringen, att
den del af allmogen det angår, alltid inå hafva i friskt minne,
att det är en gammal skyldighet, som man skjutit upp
ätt utfordra, så länge statscassan vill ersätta den med contant,
på det man ej må glömma bort hela skyldigheten efter
några tiotal, och Sedermera armdens vapenöfningar få stå
tillbaka, samt Ständerne kunna säga: nej, vi gifva inga anslag.
— Jag anhåller om återremiss och ber StatsUtsk. fästa
uppmärksamhet dervid, att jag ingalunda velat motsätta
mig en lindring för allmogen, hvilken lindring jag tvertom
önskar, utan för att erhålla en nyttig garanti, på det saken,
som man vill, icke må hafva dåliga följder i framtiden.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. Leijonhufvud har
redan förekommit mig i uppgiften om oförenligheten med
lagliga förmer att upphäfva ett lagligt contract, förrän tiden
derföre ti 1 lända 1 upit, äfvensom om det med en rättvis
grund oförenliga, att befria rust- och rotehållare från deras
gamla skyldighet och att lägga tungan på andra medborgare.
Den siste värde talaren har, med erkännande af
rotarnes skyldighet att bekosta ifrågavar. afgifter, och med den
riktiga uppgift att indeln:s-verket vunnit genom myntförändringen,
nu mot fordom likväl tillstyrkt, att af be vi Ilningen
medel skulle tagas att ersätta de utgifter, som tillkomma
rotehållarne, och att, så länge ett sådant förhållande
fortfor, skulle likväl å deras debetsedlar utgiften debiteras
och åter afkortas. Jag bestrider på det aldra allvarligaste
en sådan anstalt: räkenskaperna äro. nog förut belastade med
ordinarie-a f k o r t n i n g a r, deraf räkenskaperna invecklas.
Vid 181B års riksdag uppgingo balancerade behållningar för
outredda afkortningar, om jag rätt minnes, till öfver 2,900,000
5it
Den 9 Maj e. m.
r:dr. I sjelfva verket fanns likväl icke en skilling, ty allt
hade åtgått till utgifter, balancerade till afkoitnirigarna, sora
outredda qvarstodo. Bestyret att minska de ordinarie afkorlningarna
har icke varit obetydligt; och jag frågar, om
vi böra åter inveckla räkenskaperna för framtiden, — om det
för controllen och redovisningen kan vara tjenlig!? I min
tanke är det alldeles otjenligt att införa en sådan anstalt ;
men på andra sidan har Hr Lefre'n rätt, att rust- och rotehållare
böra veta, att det är deras skyldighet att utgöra
denna passevolance, och det bör ske derigenom, ali de den
fortfarande utgöra. Nu är frågan: böra partiella förändringar
verka till rubbning al' de värden , som å hemman och
lägenheter dem emellan blifvit beräknade i köp, salu och
arfskiften, samt öfvergå till fluetuerande ting, som vid hvarje
riksdag förändras? Den som köpt i går, kan derigenom få
vinst i dag; ty den minskning i ärlig afgift, som han erhåller
, ökar värdet af hans egendom med ett capital, motsvarande
den minskade afgiflen, beräknad såsom ränta. Rikets
öfrige skattdragande få deremot en ökad bevillning, och
deras egendom förlorar derigenom i värde hvad den andra
vunnit. Uti en sådan slags rättskipning kan jag ej instämma;
och då dessutom contractet räcker till i8/j.5, har jag så
mycket mindre anledn. att förena mig i Utskts förslag, utan
tillstyrker jag afslag å betänkandet.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag är visserligen af den
tanke, att den roterings-skyhlighet och passevolance-afgift,
sorn beslutades vid 1829 års riksdag, var något sträng; men
den gjorde dock ingalunda tillökning i de bördor, som de
rustande förut, i och för dessa skyldigheter, varit underkastade.
Jag tror, alt det icke fordras mer än en noggrann
granskning af våra förhållanden, för att finna, att rustningsoeh
roterings-skyIdigheten är vida jemnare fördelad , vida
mindre och vida lindrigare nu emot förr, emedan hemmanen
nu hafva ett mångdubbelt värde. Då jag betraktar landets
lyckliga financiella ställning och jemför de förebråelser
rör:de förvaltningen man gjort denna 3o:åriga Regering, är
det glädjande att finna, att, oaktadt allt klander, ställningen
är sådan, att man kan göra den eftergift, som här är i fråga.
Jag tror dock, alt både i sak och form måste man förhålla
sig litet annorlunda än StatsUtsk. tillstyrkt. Jag har
visserligen ingenting emot, att man för tillfället, för dessa 5
åren, vill utsträcka eftergiften äfven tiil de rustande. Förhållandet
mellan den roterings- och den rustnings-skyldige
är dock alldeles olika; då den förre icke åtnjuter någon särskild
ersättning af Staten, så äger deremot den sednare att
påräkna till hjelp ett statsanslag, som visserligen på många
ställen är otillräckligt, men på många andra öfverstiger hvad
rustningen kostar. Vid den undersökning, som den comité',
hvaraf jag äfven hade äran vara ledamot, i detta afseende
an
-
Den 9 Maj e. m.
513
anställde, fann man bland annat, att, utom den ganska betydliga
ränta till Kronan, sorn rustbållen kunde vara underkastade,
de dertill anslagna augmentshemmanen voro melan
tillräckliga alt bestrida rustningskostnaden. Att nu göra
en allmän nedsättning, utan föreg:de undersökning i afseende
pä de rustande, vore icke rikligt. — I afseende på formen är
förut ådagalagdt, både i reservationen, som finnes betänk,
vidfogad, äfvensom af en ledamot inom detta Stånd , hvars
insigter i denna fråga äro villa större än mina, att formen
icke är riktigt iakttagen. Hvad sjelfva afgiften beträffar, så
och då passevolanccn grundar sig på contract, oell det finnes en
cassa, som tillhör de passevolance-skyldige, och öfverskottet af
denna cassa borde tillfalla Kronan, om bon åtog sig passevolanternes
skyldighet, borde det stallas så lill, alt Ständerne,
lemnande ett tilli äckligt anslag för att betacka utgifterna,
hemställde lill K. M , att K.M. täcktes göra de passevolanceskyldiga
den propus., att de, under 5 års lid, befriades från
erläggande af passevolance-afgift, alt afstå den cassans behållning,
som tillhör dem, samt alt Konungen intill nästa
riksdag täcktes göra en undersökning i livad mån de särskildta
förhållandena i afseende på rustbållen kunde göra
det billigt, alt äfven för framtiden en sådan nedsättning kunde
komma de rustande till godo. För framtiden anser jag,
att eftergiften icke bör ske permanent, utan från riksdag till
riksdag, så alt afgiften åter kan utgå, om så skulle erfordras.
Deremot kan jag icke ingå på Hr Lefrens sats, att i räkenskapen
tipp- och afföra passevolance-afgiflen, eller atti utgiftstitlarna
gifva den en mera varaktig form ; — sådant står i
strid med våra grundlagar.
Jag hoppas, alt aldrig en sådan anda inom vår lagstiftande
församling skall göra sig gällande, som gör något sådant
behöfligt — nemi. den anda, att neka medel till Rikets
försvar; men om beklagligtvis en sådan anda skulle råda,
så vore ändå delta af Hr Lefre'n föreslagna försigtighetsmått
vanmäktigt. — Jag anhåller om återremiss, med begäran att
detta mitt yttrande må åtfölja återremissen.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Förevar, fråga är icke ny;
den har blifvit fullständigt afhandlad på detta, rum förut,
synnerligast vid iBaö—i83o årens riksdag Då tillstyrkte
hela Konungens Conselj denna samma åtgärd , att passevolanccn
skulle öfverflyttas från rust- och rotehållare till en
allmän skattebörda. Detta mötte starkt motstånd då , och
frågan förföll, kanske mest af farhåga hvar medlen skulle
tagas, ifall förslaget bifallits. I närvar, ögonblick, då jag,
lika med hvad Hr Rosenblad anfört, tror att tillgångar finnas,
vore det, efter min tanke, väl, om en sådan åtgärd, till
lättnad för rust- och rotehållare, kunde vidtagas, såsom varande
af både rättvisa och billighet högt påkallad, samt ganska
politiskt. Man har yttrat, alt det ej vore ined rätts-*
6 H. 65
r>>4
Den t) Maj e. m
grunder förenligt alt befria rust- oell rotehållare från detta
deras åliggande; jag svarar derpå, att det icke måtte vara
med rättsgrund förenligt alt beständigt betunga denna class
af medborgare. Inom detta lius, der denna fråga är så fullständigt
representerad, å ena sidan, af arine'ens befäl , från
det högsta General-befälet allagraderna igenom ned till lägsta
subaltern, och å andra sidan af rust- och rotehållare,
kunna vi ömsesidigt tillstå för hvarandra, att indelnts-verket
till sina hufvudgrunder visserligen icke är detsamma nu,
som då det inrättades. Detta är icke något klander, ty det
ligger i sakens natur, att framskridande i eultur och deraf
följande förändrade förhållanden skall göra en högst väsendtlig
skilnad. Det är olika anspråk nu på soldatens bildning
och tjenstbarhet, det är skilnad på den tid han nu
kan fortfara att vara soldat; och rust- och rotehållare äro,
i följd deraf, underkastade andra förhållanden än i fordna
tider, då, hvad rusthållare beträffar, det t. o. m. af några
karlar betaltes städselpenningar för att få blifva cavallerister;
sådan var tjensten då mot hvad den är nu. Jag tror
således, då man i en national-beväring vill söka stödet för
landets försvar, att det vöre både rättvist och politiskt, att
nu visa sie beredvillig att bereda en lättnad åt den medbor
•
.. l • I
gareclass, på hvilken försvaret tyngst kommer att hvila; ty,
mine herrar! det är allmogen, som, utom soldat och ryttare,
äfven får tillsläppa sina söner som hevärts-karlar, när det
gäller — att, säger jag, visa sig villig att fördela kostnaderna.
Vill man saken, må man då också vilja medlen
alt genom ett klokt förutseende bereda sinnena till det re
sultat
man önskar sig såsom nyttigt för landet. Tidepunkten
synes mig derföre nu inne. Ehuru jag visserligen icke
vill mäta mig med cn värd talare, Frih. Leijonhufvud, i juridisk
kunskap, vet jag dock, att contracter böra å ömse sidor
hållas i helgd och efterlefvas; men en annan fråga är
del likväl, 0111 det kan kallas ett contract, som af den ena
Statsmakten blifvit den andra påtrugadt. Rust- och rotehållare
blefvo icke vid det s. k. conlractets uppgörande hörde,
en stor del protesterade, en annan del lät länge panta
sig för afgiften, men ledsnade omsider, då deraf hlott följde
besvär för kronobetjeningen.
Sådant har förhållandet varit. Sådant kan det ännu
blifva. Jag tror derföre, att det skulle vara ett nyttigt steg
och ganska mycket inverkande steg för de reformer man önskar
sig, om R. o. Ad. gåfve en impuls åt och .befrämjade
detta förslag, i stället för att afslå eiler återremittera Utsk:s
betänkande. Ett bifall dertill skulle säkert hafva en ganska
god och helsosam verkan, då jag deremot befarar, att, i
motsatt fall, en elak verkan skall blifva följden. På denna
grund skulle jag vilja anhålla, att R. o. Ad., under behjertande
af tid, ställningar och förhållanden, ville till betänk.,
sådant det nu befinnes, lemna bifall. Jag tror, att Stats
-
Den g Maj c. m.
5i5
Ulsk i sin hemställan iakttagit al! elen försigtighet, sorn man
kari önska och vänta. StalsUlsk. har tydligen uttryckt, att
alltid rättighet för K. M. och Kronan skulle finnas, att, i
händelse anslag nekades att ersätta denna utgift, densamma
skulle återgå som en rotehåliarnes skyldighet. Jag tror att
häruti ligger den säkraste grunden , att icke Staten härpå
förlorar. Hvad andra samliällselasser derpå skulle förlora,
Klef icke betydligt: det blef ändå rust- och rotehållare, som
till största delen genom sina skattebidrag kommo att betala
summan; men då man i allmänhet klagar öfver ojemnhet i
skattebördorna, vore här ett tillfälle att något jemna dem,
alt fördela dem mera rättvist, än som nu sker i många fall.
Jag nekar icke att rusthållaren är i värre belägenhet än
rotehållaren; rusthållarne hafva visserligen stora fördelar,
ehuru äfven dessa äro betydligt olika; men om det kan antagas
och visas flere rusthållare i Upland, som kanske hafva
räntor lill belopp, två gånger större än deras rustningskostnad,
vore det icke svårt att framställa andra rusthållare,
som äro till den grad svaga och eländiga, att jag icke förstår
huru de kunna uthärda med rustnings-skyldigheten. Uti
Nerike finnas helt hemmans-rusthåll, som icke hafva mer
än 72 tunni, jord, och augmentet utgör circa 60 å 70 r:dr.
Och på detta skall häst och karl hållas, och väl underhållas,
under det att rusthållaren går ganska loggsliten! I fordna
tider, mine herrar! ansågs det som en slags äretitel att
heta rusthållare, men värdet deraf är numera beklagligen
försvunnet; ty långt ifrån att vara en äretitel, anses det nu
som ett högst betungande onus alt blifva rusthållare. Jag
vill ej längre trötta R. o. Ad., ehuru mycket kunde ännu
återstå att yttra i detta ämne. Jag anhåller blott att R. o.
Ad. af billighet och ett klokt förutseende ville bifalla en
lindring åt rust- och rotehållare i deras tunga samt begär
bifall till betänkandet.
Hr von Heyne, Georg: Såsom sjelf rotehållare, skulle
det visserligen ingå i mitt intresse att bifalla StatsUtsk:s nu
framställda förslag, hvarigenom jag, i likhet med andra rotehållare,
skulle befrias från den nuvar. passevolance-afgiftens
utgörande. Jag kan dock icke anse billigt att hvälfva
ett onus, som åligger rolarne mot ersättning af soldaten —
livi,ken ersättning likväl sällan, om någonsin, af någon rote
utfordrats — på den öfriga delen af nationen, eller att öfrige
medborgare skulle repartisera med rolehållarne eri skyldighet,
som från indeln.verkets början tillhört de sednare.
Denea passevolance-afgift i penningar hafva både jag och nästan
de fleste rotehållare, med hvilka jag i ämnet samtalat,
ansett vara vida bättre, än att lemna soldaten kost in natura
och skjuts lill mötena. Genom passevolancens utgörande i
penningar, har hvar och en, isynnerhet om han varit militär,
kunnat öfvertyga sig om huru mycket bättre soldaten
Den 9 Maj c. m.
nu är vårdad, sa viii i afseende på sin föda, oell hushållning,
i lager och under möten, som ock med hänsigt till helsovården.
. Möjligtvis skulle man kunna säga — och jag får
öppet förklara att jag biträder denna tanke — alt hela den
nuvar. passevolance-summan, som är alltför drygt tilltagen ,
icke borde drabba rotehållarne allena. Passevolance-kostnaden
har varit tillräcklig äfven för andra ändamål, och således
har den varit mer än tillräcklig för det egentligen afsedda
ändamålet med rotens åtagande att inom provinsen beslå
den kost, som soldaten är berättigad att få. Deremot borde
Staten genom anslag bidraga till de kostnader, sorn öfverskrida
matkosten m. m. för regtts-möten inom reg:tets
stånd — nemi. de kostnader, som uppslå lill följd af soldatens
commenderande utom provinsen; men att alldeles befria
rotehållarne från denna skyldighet och lägga den på hela
landet, det finner jag icke billigt, ehuru vi nu äro i den
lyckliga ställning att kunna säga: det drabbar icke landet,
vi hafva medel, hvarmed utgifterna kunna bestridas. Jag
fruktar, att vi icke alltid torde kunna föra detta språk.
Skulle, som Hr Lefre'n yttrat, passevolancen årligen debiteras
rotehållarne, fastiin den Utgjordes af Slaten till någon
lid, för att åter utgöras af rotarne, när nya åsigter ville
göra sig gällande vid framtida statsregleringar; så tror jag,
att de i alla fall skulle anse den återkommande skyldigheten
som en ny beskattning. Framställningen lärer derföre böra
Jernnäs utan afseende. Jag kan för min del icke tro annat, än
att Ständerne ej äro berättigade att mot Konungens samtycke
förändra de contracter, som äro slutna för en längre tid,
emedan det är nödvändigt, att begge Statsmakterna derom
öfverenskomma; men när de nuvar. contraclen upphöra, borde
passevolance-summan delas emellan Staten och rotehålJarne,
så att för möten inom provinsen skulle rotarne
defrayera soldatens underhåll, hvaremot de derifrån voro befriade
under större möten eller öfningsläger utom densamma.
•
Hr La gerhjelm, Pehr: Förevar. Utsk:s utlåt, ådagalägger
Ulsk:s öfvertygelse, att våra tillgångar äro sådana,
att en eftergift kan beredas rust- och rotehållare. Huruvida
det vore billigt — den frågan är redan af flera talare
behandlad. Jag vill åberopa dem derutinnan, att jag äfven
måste finna det icke vara billigt, alt ägare af hemman vid
cavalleriet och infanteriet erhålla lindring, men ej de vid
båtsmanshållet. Hvad rättvisan angår, så, enär contract äro
slutade, hvilka icke lupit till ända, synes det vara klart,
att äfven från den sidan inga anspråk gifvas. Ang:de frågan
att kunna göra en sådan eftergift, eller tillståndet inom
statsverket, så är det rätt fägnesamt alt höra; rnen jag ser ej
rätta sammanhanget härmed och Utsk:s yttrande, i afseende
å bristande tillgångar, för att kunna föröka anslaget af na
-
Den g Maj c. 11»,
517
tional-bevärtns exercis. Om jag ej minnes alltför orätt, har
StatsUtsk. yttrat, att statsverkets tillgångar icke medgåfvo
beviljandet af det anslag, 63,ooo r:dr, som Konungen äskat
för bevärms exercis, och likväl kan Utsk. efterskänka 176,000
r:dr för ett annat ändamål. Ehuru jag icke är militär, tror
jag mig fullkomligen kunna inse behofvet af national-bevär:ns
högre öfning och utbildning, och att således tillräckliga medel
dertill böra anslås förr, än man vill göra skänker. Jag
finner det nemi. högst inconseqvent att vägra ett anslag för
ett så stolt ändamål, hvarpå måhända Rikets existens beror,
men efterskänka en statsinkomst.
Detta förslag synes mig vara ett upprifvande af förra Ständers
beslut; hvarföre upptogs denna fråga ånyo, förrän contracten
lilländalupit ? Man yrkar genomgripande reformer i
afseende på nalional-bevärm; man medger behofvet af medel
dertill; — medel vill man icke gifva, underdel man vill
efterskänka långt större summor, än som för dessa önskade
reformer behöfvas. Jag tror icke, att det är anledn. för R.
o. Ad. att bitalia denna fråga; men huruvida den bör återremitteras
eller afslås, öfverlemnar jag åt andra.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är till största
delen förekommen af Hr Lagerhjelm, men anhåller dock att
få tillägga något. Frågan är här på samma sätt, som den
var, rörtde hemmantalsräntan. Om man skulle borttaga utskylden
från de hemman, hvilka hon af ålder ålegal och
som gått i aif och köp, under förutsättning deraf, samt
pålägga henne andra, som dermed icke haft alt skaffa; så
frågar jag: är sådant billigt? StatsUtsk. har sagt att så är,
men StatsUtsk. har det ingalunda bevisat. Är det vår skyldighet
alt tro på StatsUtsk. i detta fall? Icke mer nu, än
i andra; och i 2 lill 3 dagar har jag ej hört annat, än tvifvel
på StatsUtsk:s utsago. Jag är ibland de tviflande äfven
i detta fall. Det hör till saken, örn man vill afhandla något
ämne grundligt och sanningsenligt, utan att di ifvås hvarken
af begär att söka gunst eller alt göra nåd, att anställa
undersökningar i vederbör, embetsverk genom sakkunniga
män. Är en sådan undersökning gjord? — Ingalunda; — och
likväl drager man icke i betänkande att föreslå hela den ifrågavar.
anstaltens upphäfvande, innan ens det gamla contractet
är slut! Hvarifrån kommer denna brådstörtande skyndsamhet?
Jag anser den första åtgärden böra vara , att undersöka
anspråkets laglighet och billighet; sedan kommer nästa
fråga: hvem ur det, som skall bära tungan, i stället för
dem, som burit henne förut? Troligen är det i första rummet
deri jord, som tillförene icke varit roterad eller med
rustning belagd. Denna jord har dock gatt i arf och köp,
med afseende på hennes befrielse från en dylik börda. Vill
man likväl lätta de roterade hemmanens hörda på bekostnad
af de oroterade hemmanen; så täger man från dc sednares
Den 9 M .1 j e. m.
ägare och skänker till de förras, hvartill ingen laglig rättighet
gifves. Hvilka äro de, sorn hårdast skola drabbas af
den nya skatten? Jo, säteriägarne, hvilkas jord varit mest
befriad, och fördenskull fått betala henne dyrast. I fall säterierna
ännu för det mesta innehafvas af adeln, hvilken,
genom försäljning hvarje år, afhänder sig egendom för millioners
värde just till den del af Svenska folket, som äger
den mesta roterade jorden; så skulle man genom förändringen
taga från dem, som med hvarje år blifva fattigare,
och gifva åt deni, som med hvarje år blifva förmögnare, för
att öka de förres armod och de sednares välstånd. Hvem
är del dernäst, som skall betala? Jo, städernas innevånare,
hvilka, 0111 de icke aftyna, visst icke stiga i välmåga. Om,
såsom nian tyckes kunna befara, det nya tull-systemet införes,
så fruktar jag, att våra städer blifva än fattigare intill
nästa riksdag. Månne det då icke vore allt skäl för
handen alt uppskjuta den nya beskattningens läggande på
städerna till nästa riksdag iH45, då contracten löpa till ända,
till dess man fått se, om städerna kunna fortfarande
uppehålla sig, och sedermera afgöra , om de skola betala
passevolance-afgift eller icke? Den 3:dje classen, som skulle
betala för de roterade hemmanen, vore embets- och tjenstemän,
så väl civile som militäre. Hvad de civile beträlfar,
så vet en hvar, att vi få betala egen bevillning på runstycket,
fullt ut efter innehafvande löne-inkomst, då hemmansägare
vanligen icke betala bevillning för mer än halfva hemmansvärdet,
hvartill taxeringen vanligen stiger. På samina sätt
är det ock med herrar militärer, särdeles då de hafva penningelön.
De utbekomma icke heller sina löner till fullo, utan
med afdrag för pensionsafgifter och tillskott för andra ändamål.
Jag tror således, att förslaget är orättvist. När man nu
kommer till verkställigheten, så linr man icke betänkt, eller
måhända åsyftat, att i stället för en passevolance-afgift, som
är oberoende af Stats- eller Bevilln.Utsk:ns gunst eller
ogunst, skulle den nya afgiften blifva en bevilln , beroende
af de politiska vindkasten under hvarje riksdag. Jag beklagar
Sveriges Konung, örn krigsmaktens öfning skulle blifva
beroende af Ständernes tillfälliga meningar; ty då skulle
man visserligen söka att göra äfven denna del af Svenska
statsskicket omöjligt, såsom vi här hörde för några plenidagar
sedan. — Jag, för min del, önskar, det Konungen måtte
äga en säker inkomst att beräkna för dessa behof: och då
dertill fordras förslag, huru en sådan afgift fortfarande skall
lämpligast utgöras, så behöfvas ock vissa förberedelser dertill.
Jag tror att, ehuru man än må se frågan, kan man
dock ej, utan äfventyr för det allmänna bästa, gå längre nu,
än att hos Konungen i underd. begära undersökning om
förhållandet, på det Stånden vid nästa riksdag må kunna
bedomina, om och i hvad mån den roterade jorden skulle
vara öfver rätta förhållandet i detta hänseende betungad;
Den 9 Maj c. m.
att derefter taga i öfvervägande hvilken grund för dessa afgifters
utgörande, som kan anses vara riktigast och hvilka
missförhållanden, sorn böra jernnäs. I det fallet har Hr von
Heyne framställt, som mig synes, hilliga anspråk, hvilka
förtjena all uppmärksamhet.— Man har bland annat yttrat,
att det skulle göra .en god verkan för ögonblicket, om
Ståndet ville instämma med Utsk. För min del tror jag,
alt detta 11. Stånd icke bör åsyfta andra verkningar, än
alt göra rätt i första rummet och dernäst att göra godt åt
fäderneslandet, men ingalunda att obesedt lemna några
gunstbevisningar, tv derföre aro vi icke hitkomne. Sådana
skulle komma att göras, om vi utan urskiljning beviljade
lika eftergift åt bättre och sämre nummer; den ene skulle
gynnäs på den andres bekostnad. — En talare har äfven yttrat,
att den del af nationen, sorn innehar den roterade jorden,
vore den, som mest finge bidraga till landets försvar.
Jag tror deremot, att R. o. Ad. skulle utan förmätenhet
kunna säga, att det förhåller sig så med delta Stånds medlemmar,
hvilka för det mesta tjena vid militären, och
merendels göra det med skuldsättning samt svälta ihop under
tjenstetiden en knapp pension för ålderdomen. Jag frågar
då, om icke denna del af nationen utgör sin runda andel
i Rikets försvar? Bevis att Sveriges adel i Statens
tjenst tillsätter sin förmögenhet, åtminstone att den årligen
tillsätter sin jordegendom, är, att adeln, som för det mesta
tjenar Staten, alltid förminskar sina fastigheter.
Jag har ingenting emot, att en undersökning, en utredning
göres; ty alltför gerna må hvarje anspråk framställas
och pröfvas; men jag afstyrker, att bifall må lemnäs till
detta outredda betänk., hvilket synes böra återremitteras, på
det att man sedermera må tillse, huru man skall göra framställningen
till Konungen.
Frih. Cederström: Det var i anledn. af Ilr Atiekarsvärds
yttrande, jag begärde ordet. Han hemställde lill R.
o. Ad. att bifalla detta betänk.; han framställde en tafla af
ställningar och förhållanden, som borde verka på eder opinion,
mine herrar! och att af politiska skäl, som synnerligast
skulle anslå känslan,^ borde vi medgifva den föreslagna
lindringen för jordbrukare. Hvad vill det säga: Jordbrukare
i Sverige sedan 1809; jo, alla slag af Svenska medborgare;
hvilka på grund af 9 §:n riksd.beslutet af d. 2 Maj 1810
äga rätt att förvärfva och besitta jord öfver hela Riket, af
hvad natur och beskaffenhet som helst. Då sålunda hvem
som helst kan besitta de hemman, hvarom här är fråga,
så äro de ock i alla classers händer. Men dessa politiska
skäl å sido, öfvergår jag till rättsgrunden för statsreglertn.
Yi hafva för några dagar sedan öfverlagt om 2:dra hufvudtiteln;
der hade StatsUtsk. tillåtit sig att föreslå en indragning
af ioj,ooo r:dr b:co, här deremot föreslås en ny ut
-
5ao
Den 9 Maj c. m.
gift af icke mindre än 176,000 r:dr, oell på 3:dje hufvudtiteln,
som i qväll blifvit återremitterad, har StatsUlsk., i
stället för atl anvisa de några och 60,000 r:dr lör beva-rtns
exereering, som Konungen äskat, föreslagit indragningar af
armeen till höger och venster, icke lör att på delta sätt
bereda större öfning åt bevartn, utan hufvudsakligen lill
lindring åt rust- och rotehållare, hvarvid äfven båtsmanshå
I le t fått sin portion. Nu ber jag herrarne betänka, om
det är från personer, som göra anspråk på att vara rättvisa,
som dylika betänk:n, som detta, kunna framkomma, der
bland annat båtsmanshållet icke kan få en skilling, — hela
det stora båtsmanshållet i Sverige, som till hemmantal är
ganska vidsträckt, då dervid finnas i allmänhet 4 hemman
på roten; men indelningen för infanteriet är grundad på
endast i allmänhet ?.:ne. Dessutom finnas bland sådana,
sonr skola bidraga till erläggande af denna ersättning, de
ernbets- och tjenstemän, hvilkas löner man icke vill öka i
den proportion sorn rättvisa och billighet fordra, och städernas
innevånare, som med landets indelnts-verk icke hafva
något att skatfa. Rättvisa och billighet lago till grund för
de anslag, hvilka då voro i fråga, men af Utsk. afstyrktes.
Här åter, der icke ens någon rättsgrund kan åberopas, utan
en bestämd orättvisa skulle uppstå genom antagande af
Ulsk:s förslag, har man velat utdela 176,000 r:dr b:co till
en del medborgare, och kasta bördan på andra. Jag vill
icke bestrida äterremiss, sedan Hr von Hartmansdorff föreslagit,
att anhållan mätte ske om en undersökning, för alt
tillse om någon eller några rotar inom Riket äro of passevolancen
så betungade alt de behöfva lindring, ty massan
af dem är icke så betungad. Jag vill således icke sätta
mig emot en äterremiss; men i händelse några begära bifall
till betänk., nödgas jag yrka afslag derå.
Hr von Troil, Emil: Jag uppstiger för att yrka bifall
på detta betänk , och kan ej finna, att den framställda
juridiska betänkligheten äger någon så synnerlig vigt; ty
samma contrahenter, som förut behagat afsluta contractet,
kunna äfven öfverenskomma om detsammas förtidiga upphörande;
och då Ständerne 1Ö29 gjorde sig till förmyndare
för rust- och rotehållare, samt på deras vägnar med Regeringen
afslöt ett i5-årigt contract om passevolancens utgörande,
kan jag ej inse, hvarföre de icke äfven nu voro fullt
ut lika befullmäktigade för att med samma Regering öfverenskomma
0111 afgifternas upphörande. För öfrigt tror jag,
att det ur en militärisk synpunkt är ganska fördelaktigt att
bifalla Utsk:s förslag, emedan jag då är öfverlvgad, att en
inkomst tili Konungens disposition att användas till arme'ens
vapenöfningar, motsvarande den nuvar. p assevolance-afgiften,
kommer fortfarande att äga rum. Skulle deremot Utsk:s
för
-
Den g Ma j e. m. §21
förslog afslåsj så behagade man erinra sig, att nuvär. eonIracter
löpa till ända oin 4 år 5 och det kunde då Ilända
möjligtvis, alt Ständertie icke funno för godt att förlänga
contracten, utan att således, efter de 4 arens förlopp , mart
korinne att gå tillhaka till knekle-contlacti rt med thy åtföljande
matsäckar; och jag hemställer, huru mati då ställt
till pä den sidan, der man önskar, att Reger ingen må äga
tillgångar. Regeringen äfventyrar ingenting, om Ständerne
skulle först och Regeringen sedermera bifalla hvad StalsUtsk,
1111 föreslagit; ty bestämdt är, att en summa komme att arn*
slås, fullt motsvarande passevolance-afgiften; och skulle än
vid någon kommande riksdag inträffa, att den ej till fullo
beviljades, så intrader Regeringens fullkomliga rättighet att
fordra uppfyllandet af allt hvad knekte-contracten och indelnts-verket
ålägga rust- och rotehållare, — d. v. s, då inträdde
samma förhållande, som efter 4 år inträffar, ifall
ingen öfverenskommelse mellan Regeringen och Ständerna
blifvit afslutad. Jag tror likväl, att det vigt igaste skälet för
förslagets antagande är det, sorti man måste härleda från
den ställning, som inom de särskildta RiksSttn äger rum,
och hvarom jag i min ringa mån kunnat bestämma mitt
omdöme till följe af mitt ledamotskap i StatsUtsk., eller, så
till sägandes, i sjelfva brännpunkten af de särskilda åsigterna.
Jag tror, att om man Önskar åstadkomma något för
landet allmänt nyttigt resultat, kan det icke ernås på annat
sätt, än att de särskildta Stånden, långt ifrån att bibehålla
den ställning de hafva, med förtroende gå hvarandras önskningar
till mötes; men jag hemställer, om det visar sig någon
benägenhet atl beträda denna hana, då det af flera talare,
som här yttrat sig i den ministeriella syftningen , vägras
att vilja medgifva borttagande af en afgift, för hvilken
man vill lemna Styrelsen full ersättning till sista runstycket.
Jag är icke bland dem, sorn velat borttaga jorden åliggande
grundskatter, meti sådan är visserligen icke passevolanceafgiften,
ehuru den börjat närma sig dertill genom den
häfd den vunnit. Det är dock en väsendtlig skilnad mellan
denna på sednare tider tillkomna afgift och mantals- oell
hemmantals-räntorna. Jag skulle derföre, för min del, högligen
tillstyrka, att R. o. Ad. skulle antaga det nu föreslagna
betänk., emedan jag tror det vara första steget på den
bana, som ensam kan leda till några tillfredsställande resultater
af riksdagen. Jag har, såsom representant, antagit såsom
min första och heligaste pligt att öppet tala sanningens
Språk för alla sidor, och jag gör det äfven nu för R. o. Ad.
jag måste då bekänna, att jag icke tror, att något särdeles
Uträttas med att dag ut och dag in hålla ändlösa straffpredikningar
öfver StatsUtskts sparsamhet och de öfriga Ståndens
obenägenhet att bevilja anslag både till löner och annat.
Man har här sagt, att man i flera dagar endast hört
6 H, 66
Den g Maj c. ra.
omtalas, huru orätt StatsUtsk. förfarit: om den värde ledamoten,
sorn yttrat detta, hade lust att genomläsa åtskilliga
återremisshandlingar, som StatsUtsk. bekommer alla dagar i
veckan från de andra Stånden; så skall han få se huru litet
eller rättare intet derstädes anmärkes af hvad han kallar
oriktigt, men desto mera af det, som efter hans begrepp är
af motsatt anda. Här klandras StatsUtsk. att hafva tillstyrkt
för litet, hos de andra Stånden, att hafva tillstyrkt för mycket;
men på hvilkendera sidan man må hafva orätt, så afhjelpas
icke dessa missförhållanden genom andlösa straffpredikningar.
Till och med om sjelfva Hr von Hartmansdorff
ville begära företräde i de andra Stånden och förehålla
dem, huru oriktigt de handla, då do icke bifalla allt hvad
R. o. Ad. anser nyttigt att till Slaten anslå; så befarar jag
dock, efter min öfvertygelse, att det blefve ulan resultat,
och alt målet icke kan vinnas på annat sätt, än att de särskildta
Stånden gå hvarandra med välvilja till mötes. Det
är ur en sådan synpunkt framförallt och äfven af de skäl
jag förut anfört, som jag anhåller om bifall till betänkandet.
Frih. Sprengtporten: Jac. Wilh.: Må Frih. Cederström
och Hr von Hartmansdorff ursägta mig, att jag
ej kan alldeles obetingadt ingå på den satsen, att allt hvad
StatsUtsk. gör och låter är orättvist, och att rättvisan ligger
endast i de åsigter, de sjelfve hylla. För att närmare förklara
mig i detta fall, får jag säga, att jag på det högsta
bestrider den grundsats Frih. Cederström framställt, att icke
vid något tillfälle, icke ens i den aflägsnaste framtid, någon
lindring skulle komma att äga rum för jordbruket; ty dertill
leder den sats, som Frih. Cederström försvarar. Skatteväsendet
i landet mäste antingen vara alldeles förstenadt
eller också måste det kunna förändras. Följderna af en sådan
förändring blir alltid, att den ena medborgare-classen får
lindring vid det ena tillfället, den andra vid ett annat, eller,
som ordspråket lyder: ”hodie milli, eras tibi.” Samma förhållande
äger äfven rum, då skatterna skola ökas. I theorien
kan man väl tänka sig en nedsättning eiler förhöjning,
som träffade alla lika; men i praktiken är den omöjlig. Att
under sådana förhållanden, som ligga i sakens natur, jordbrukaren
ensam skulle vara undantagen från möjligheten
att få sina mest betungande skatter successivt nedsatta, det
är en sats, hvars rättvisa jag för min del icke kan inse.
Jag kan ej finna det hvarken klokt eller rättvist att vilja
bibehålla en afgift, som vi alla veta, att den jordbrukande
allmogen betraktar såsom särdeles tryckande, som länge utgjort
ett tvistefrö, och genom sin tillvaro och sättet hvarpå
frågan derom behandlats, medfört verkliga obehag och
ingalunda bidragit att stärka förtroendet. Om man vill gå
försonlighetens väg, bör man, för att kunna vinna ett godt
resultat vid delta riksmöte, önska att afskaffa passevolance
-
Den 9 M a ] €. in*
5-23
afgiften, utan att derigenom åsyftas hvarken gracer eller att
förvärfva gunst. Hr von Troil liar för öfrigt så fullkomligen
redan yttrat samma Asigter, som jag hyser, att det endast
återstår för mig att förena mig i hans anhållan om
propos. till bifall å betänkandet.
Man har anfört, att det funnes ett juridiskt hinder för
afgiftens upphäfvande nu genast: jag hemställei väl, om
det finnes något juridiskt hinder för Staten att afstå sina
anspråk. Skulle någon enda rotehållare nödvändigt vilja inbetala
sin afgift, må sådant stå honom fritt, ehuru detta
knappast vore tänkbart. Att Styrelsen skulle komma i mindre
förmånlig belägenhet i afseende å medel till mötens
hållande än tillförne, det kan den icke påstå, som läst betänk.
; ty långt ifrån alt syfta på någon minskad, framter
den en ökad tillgång, då passevolance-afgiften hittills ingått
efter afdrag af flera tusen r:drs uppbördskostnad, men, enl.
Utskts förslag, skulle ersättas fullt ut till hvad den är debiterad.
StatsUtskis betänk, är, efter min öfvertygelse, uppstäldt
på så billiga och rättvisa grunder, och afser så väl
Konungens rätt, som jordbrukarens eller de rustandes billiga
och länge väntade fördel, att jag icke föreställer mig
möjligheten, att någon annan form skulle kunna tänkas,
hvarigenom StatsUtsk., utan att träda grundlagen för nära,
kunde föreslå något i detta afseende bättre och rättvisare.
— Jag anhåller vördsamt om bifall å betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har föga att tillägga,
sedan 2:ne värde ledamöter af StatsUtsk. häruppträdt, och,
som mig synes, så fullständigt inför R. o. Ad. redogjort för
StatsUtsk:s åsigt af ämnet. Jag vill blott till Hr von Hartmansdorff
hemställa , om han sjelf tycker det vara billigt
att anklaga StatsUtsk. för bristande uppmärksamhet att
taga kännedom om alla förhållanden och söka upplysningar
om denna fråga, då det ligger för StatsUtsk. öppet att inhemta
allt hvad härtill hörer af Statsrådets tankar, som tillstyrkt,
att passevolance-afgiften ej måtte äga rum, utan tillstyrkt,
alt deri måtte utgå på allmänna bevillningen. Och
detta var på så goda grunder tillstyrkt, att jag tror, att
StatsUtsk. blott behöft referera sig till denna auctoritet,
hvilken icke torde vara för Hr von Hartmansdorff obekant.
Dessutom skulle jag tro, att Ur von Hartmansdorff, lika litet
som många andra af R. o. Ad. som tagit kännedom om
denna frågas behandling från äldre tider tillbaka, bort tveka
en enda stund om rätta sättet att densamma afgöra. R.
o. Ad. kan utaf 1786 års protocoller nogsamt finna, hvartill
denna olyckliga frågas afgörande ledde; och, mine herrar!
denna frågas återupptagande vid 1828 års riksdag var en af
dessa stats-actioner, som fört samhället på den olyckliga
punkt, hvarpå det nu befinnes, nära i upplösnings-tillstånd.
Detta är en af orsakerna, hvarföre jag jrkat inom
5vtj Den 9 Maj e. m.
StatsUtsk., att frågan måtte få behandlas, som den det blifvit.
Jag yrkar bifall å betänkandet.
Frih. yon Kraemer, Robert: Då här flera gånger
blifvit omtalade de stora fördelar, som rusthållare inom
Upsala län äga genom augments-räntpr, anser jag mig pligtig
upplysa, att dessa fördelar icke äro så betydliga, som
man sagt. Genom noggrann uträkning har man funnit, att
de 27g nummer, sorn finnas i länet, åtnjuta i medeltal årligen
hvardera såsom augment io5 r:dr, och att i vacanceafgift
betalas 15o rdr, hvartill rättigheten sökes med begärlighet.
Hvad ifråga var betänk, beträffar, så önskade jag
visserligen, för min del , att ifrågavar. skattenedsättning
måtte äga rum.
Hr Gedda: Jag kan icke ur militärisk synpunkt godkänna
det villkor, sorn Utsk. föreslagit till garanti emot
föränderligheten af det anslag, sorn för ändamålet kunde
lemnäs, då det hänvisar till knekte-contracten, och dessa till
matsäckarna. Ur den synpunkt, som från rättsgrund Utgår,
kan jag fika litet medgifva rust- och rotehåjlares fullkomliga
befrielse från afgilten. då den vöre ett förnärmande af
andras rättigheter; men jag kan ej heller medgifva något
juridiskt orätt deruti, att K. M. och R. St. såsom contrahenler,
före contractstidens slut, förändrade sitt contract.
Jag är ingalunda den, sorn i mitt anförande icke lemont afseende
å den nödvändiga omständigheten, att förebygga R.
St:s möjliga nedsättning af det anslag, som nu kunde lemnäs,
ehuru jag öfverlemnat bästa sältet åt dem, som häruti
hafva bättre jusjgter än jag.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Frih.
Sprengtporten yttrande, jag hegärde ordet. Han har kastat
på mig den tanken, som jag ej skulle vara för att jemna
skatterna och förvandla dem till bevillning, så vidt möjligt
vöre. Jag hänvjsar Frilen till den af mig väckta motion
vid 1828 års riksdag, och hvilken jag förnyade vid den påföljande
riksdagen; och den kan öfvertyga honom om motsatsen-
Han lärer dervid finna, att sådant skett med iakttagande
af fullkomlig rättvisa, så att hvar och en, som skall
erhålla lindring, betalar lill den, som kommer att erlägga en
högre skatt, ett capital, motsvarande denna ökade tunga.
På sådant sätt kan, utan rubbning i enskild rätt, det rättsförhållande
inträda, hvarigenom man, i mån af inkomst, bidrager
till statsbehofven, och att icke det lilla hemmanet
kommer att betala större skatt än det stora. Dessa olägenheter
äro icke af beskaffenhet att kunna, genom efterskänkande
af jordeboksräntan eller hvad annat som helst, tillåta
någon jemnare fördelning. Obilligheten står qvar, och den
partiella orättvisan öfverflyttas på dem, som skola fylla de
nya statsbidragen. Frih. Sprengtporten och StatsUtsk:s
ledamöter i allmänhet, som önska lindring, vill jag gerna
Den g Maj e. ra.
nicka handen till biträde, endast alt rättvisa sker, och att
Statens rätt måtte gå framom den enskildes. Man har åberopat
som grundsats för detta betänk, det besynnerliga förhållande,
att vid 1828 års riksdag ett Statsrådets protocoll
åtföljde, som tillstyrkte ett annat beslut än Konungens.
Detta var till den grad besynnerligt, att det aldrig bort
nämnas. Emedlertid har man derifrån velat draga den slutsats,
att ifrån detta förhållande härleder sig den splittring
i sinnena, som man påstår finnas hos nationen. I sanning,
det vore besynnerligt, om, genom en sådan frågas rättvisa
behandling, missnöje skulle finnas inom hela samhället. Jag
tviflar härpå, men personer kunna likväl finnas, som icke
inse vådan af att för nära träda hvad som rätt ar, samt
önska, att för slem vinning ernå hvad för ögonblicket, på
grund af sken fagra skäl samt med åberopande af Statsrådets
yttrande, kan blifva beviljadt. Sådane personer kunna önska
bifall till detta betänk., men ångren skall icke länge
uteblifva, och missnöjet skall komma att allmänneligen och
rättvisligen låta höra sig af de classen, hvilka för andras
vinning blifva lidande.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam: Det har af 3:ne
talare blifvit yltradt, alt denna fråga för tidigt framkommit.
Jag tror ej detta, på sätt jag äfven i min motion utvecklat,
Nästa lagtima riksdag inträffar först i Januari
månad 1845j det visste man icke under motionstiden; den
bade kunnat likaväl blifvit bestämd till slutet af år 1845.
Således tror jag det ej varit för tidigt att begära detta vid
denna riksdag; ty åtskilliga förberedelser äro redan tidigt
på året behöfliga för de instundande öfningsmötena. Frih.
Cederström, och jag tror äfven, Hr von Hartmansdorff, hafva
sagt, att mötesunderhållet vore en grundskatt, som ej
kunde borttagas. Jag får' dock påminna, att likasåväl kunde
saltpetergärden ansetts vara en grundskatt. Denna har
dock blifvit borttagen vid en af föregående riksdagar. Det
var blott detta jag velat säga.
Hr Lagerhjelm: Man har i den ställning, som inom
de särskildta Stånden ägt rum vid denna riksdag, velat finpå
det egentliga skälet till bifall för detta betänk., och en
talare har äfven i försonlighetens väg velat finna den riktning,
hvarefter detta Stånd borde gå, som vore att bifalla
betänk., för att åstadkomma enhet och samdrägt inom samt--  liga RiksStm och således äfven en fördelaktig sinnesstämning.
Ingen kan högré än jag önska, att de beslut, som af
Ständerna fattas, malte vinna den likstämmighet, som alltid
är önskvärd inom hvilken nntional-representatioji som helst,
men naturligtvis önskansväidäst inom den, sorn arbetar under
så svåra former, som vår. Jag mäste likväl erkänna,
att för mig är det icke klart, huru en sådan verkan skall
åstadkommas genom ett bifall till detta betänkande. Jag
Den i) Maj e. m.
ser icke följden deraf inom de öfriga Stånden. Har R. o.
Ad. för sitt beslut en riktig grund, sa kommer också R. o.
Ad:s beslut att bifallas af de öfriga Stånden; åtminstone
måste man utgå från en sådan synpunkt. Man har också
yrkat, att någon lindring i en aflägsen framtid kunde beredas
åt en del af de skattdragande, som hafva att draga
de tyngsta bördorna: hvem har nekat dertill? Jag är icke
deremot, men jag tror icke, att denna lindring, på sätt man
nu föreslagit densamma, är billig; men om den vore det,
och detta sältet vore ett godt sätt, frågar jag dock: är tide—
punkten dertill nu inne? När man tinner, att Statens tillgångar
icke medgifva beviljandet af det väsendtligaste jag ännu
bort omtalas vid denna riksdag, nemi. ett ökadt apslag på
3:dje hufvudtiteln till bevärms exercis, och likväl detta anslag
endast utgör -yidel af den summa, man vill efterskänka,
och något gilltigt skäl för afslag å Konungens nåd. framställning
härom icke förefinnes; då kan jag i sanning icke
se sammanhanget mellan äfslaget å den äskade ringa summan
till ett högst vigtigt ändamål och den stora eftergift
man deremot vill göra. Jag hade önskat finna en förklaring
öfver denna bristande följdriktighet i StatsUtsk:s utlåtande.
En sådan förklaring har uteblifvit, och som det är möjligt
att den framdeles kan komma, begär jag återremiss af detta
betänk., på det att StatsUtsk. måtte komma i tillfälle
att häröfver yttra sig, så väl som öfver 3:dje hufvudtiteln.
Hr von Hartmansdorff: Flere talare, som yttrat
sig, hafva trott, att jag ville motsätta mig för alltid förändring
i våra grundskatter. Jag borde ej hafva kunnat så
missförstås, då jag önskade undersökning i detta fall Det
är just bristen derpå i StatsUtsk., som föranledt mig att
begära en sådan. StatsUtsk:s härvar. herrar ledamöter hafva
förebrått mig, att jag ens kunnat sätta sådant i fråga,
men hafva likväl ej kunnat framdraga något bättre skäl
för sitt påstående, än att Konungens rådgifvare, för flera år
tillbaka, varit ense om, att den ifrågavar. afgiften borde
upphöra. Detta bevisar icke, att StatsUtsk. gjort någon
undersökning, och Utsk. har ej heller kunnat göra den; ty
dertill hade behöfts icke blott veckor och månader, utan
år. Oaktadt Statsrådets ledamöter den gången voro ense i
den frågan, rubbar sådant ingalunda min öfvertygelse om
hela åtgärdens olämplighet, innan noggrann undersökning
föregått. Det har handt mig åtskilliga gånger under den
tid, jag hade nåden att vara Konungens rådgifvare , att jag
stått ensam om min mening; men erfarenheten har visat
mig, att hon icke varit mindre riktig då, än när hon delats
af de flesta eller alla de öfriga rådgifvarne. Det rätta
beror nemi. icke på mängden af de röstande utan på vigten
af deras skäl.
Här har omtalats, bland mycket annat, huru svaga rust
-
D e n g M «j e. m.
hållen i allmänhet vore i Nerike. Det känner jag icke; men
hvad Upland beträffar, hörde jag en ledamot på detta rum
för några månader sedan förklara, det rusthållet! och de dem
anslagna hemmnnsräntor derstädes voro af den beskaffenhet,
att han skulle vilja taga dem på entreprenad och årligen
förtjena io r:dr b:eo på hvarje nummer. Man har omförmält
den olägenhet, som skulle uppstå deraf, att beslut i
denna fråga icke fattades vid innevar. riksdag, att år 185
icke funnos några passevolance-contract , som tillförbunde
vederbör, att betala afgifterna för exercisen. Jag tror, på
sätt Hr von Heyne redan yttrat, att rust- och rotehållare
inse det vara större fördel alt lemna penningar än matsäck.
Men om nu, jag antager det, soldaten under mötena finge
äta matsäck ett år; månne den olägenheten vore så stor,
som den att begå ett förhastande och en orättvisa för alltid,
genom att fatta ett sådant beslut, som StatsUtsk. här
föreslagit ?
Vidare har man sagt, att detta Stånd borde gå de öfriga
Stånden med välvilja och öppenhet till mötes. Jag vet
icke hvad härutinnan brister på detta Stånds sida. Jag har
hört, att BorgareSt. återremitterat detta betänkande. Om vi
skulle djerfvas göra likaledes, så hade vi ju icke gjort något
värre än nämnda Ständ. Jag känner ej förhållandet i detta
fall inom PresleSt.; men jag förmodar det vara nog samvetsgrannt
för att iifven besluta återremiss. StatsUtsk. synes tro,
alt öppenhet betyder detsamma som att öppna på pungen.
Detta är en villfarelse, ursägtlig hos dem, sorn under
längre tid ej sysselsätta sig med annat än pungen. Men för
detta Stånd har öppenhet hittills betydt uppriktighet, hvari
vi ej brustit. Så länge vi betala våra skatter och göra våra
tjenster, för hvilka jag tror alt ingen af oss kan säga sig
vara öfverflödigt aflönad, så åligger oss ingen särskild betalningsskyldighet
till andra.
Jag förnyar anhållan om återremiss.
Hr Rosenblad: Till hvad jag redan yttrat anhåller
jag endast få säga, att här, så vidt jag kan fatta, det allde'
les icke är fråga om att kasta denna börda på andra samliällsclasser,
än de som nu bära den. Min tanke är nemi.,
att denna tunga kan borttagas, men borttagas till följe af
statscassans lyckliga ställning, utan att pålägga en enda skilling,
hvarken på städernas innevånare clleV på embetsmännen
eller hvilken annan samhällsclass som helst. K. M:s nåd.
propos. ang:de statsverkets tillstånd och behof vid denna riksdag
visar, att genom de förändringar, som uppstått sedan
sista riksdag, skulle genom bevillntn, sedan alla Rikets behof
blifvit afsedda, ett öfverskott ändå uppkomma af icke
mindre än 760,000 r:dr. Dessutom är icke afsedt, att
Staten äger en annan inkomst, som jag ber att få nämna
, — man må nu betrakta den huru som helst, och
5j8
De n g Maj e. ra.
använda den huru som helst, på sätt som lämpligast synes
— men den är doek en Statens inkomst , som bör tagas
i beräkning, nemi. behållningen i II. St:s Bank. Den
utgör 1,600,000 r:dr, och den är den summa, hvaraf
medel kunna tagas för sådana ändamål, som icke af Stals*
Utsk. blifvit afsedda, eller hvartill StatsUtsk. saknat tillgångar
— der är, säger jag, medel för den exti a-statsreglering,
sorn måhända till stor del bort Öfverföras på den ordinarie.
Det återstår alltid att eftergifva något, och då är del jag anser,
alt denna eftergift bör komma i fråga och verkligen kan
ske, utan att debetsedeln ökas för den skattdragande, eller
alt eftergiften för den ena i stallet drabbar den andra. Men
jag beklagar, att StatsUtsk. uppställt sitt betänk, så, att det
icke gerna kan oförändradt antagas; ty äfven, 0111 jag lemnar
åsido alt StatsUtsk. icke fästat afseende på den betydliga
skilnad, som för verkställigheten af denna eftergift äger
rum emellan rust- och rotehållare, tv den kunde afhjelpas
genom en särskild motion, häraf föranledd, så är det icke
något, som kan hjelpas, att cassan alldeles icke är omnämnd.
Jag erkänner, att då icke något förlängdt contract mellan
Kronan samt rust- och rotehållare är afslutadt , utan Ständerne
afslutat contractet, behöfves icke andras bifall än de
begge Statsmakternas i detta fall; men som just de begge
Statsmakternas beslut, som 182g fattades, säger, att öfverskotta
af cassan skall tillhöra rust- och rotehållarne sjelfve,
så, i samma stund, som man, utan att göra något förbehåll,
låtit den ifrågavar. skyldigheten upphöra, skulle också cassan
komma att fördelas dein emellan. Befriar Staten dem
från skyldigheten, må Slaten då också behålla besparingarna!
Jag tror, att man icke riskerar något genom begäran af en
återremiss , ty jag förmodar, hvad den politiska betydelsen
deraf angår, — något mot hvilket min känsla alltid lepltgnerar
som bevekelsegrund — att den, säger jag, icke innefattar
något annat, än att en olik mening uppstått i en fråga,
något som är högst vanligt, ja, alldeles oundvikligt inom
hvilken rådslående församling som helst. — Jag förnyar min
anhållan om återremiss.
Hr Lefren: Jag anhåller örn ursägt, att jag åter yttrar
några ord. Jag instämmer i allo uti Hr Rosenblads sista
yttrande, men jag kan icke heller förneka hvad jag först
nämnde rör:de nödvändigheten af bättre uttryckta garantier,
än de som nu finnas i Utskts betänkande. Jag beklagar, lika
med Hr Rosenblad, att Utsk. icke uppställt sitt betänk,
så, att jag kunnat med min röst dertill säga ja. Men egentligen
har jag begärt ordet, i anledn. af en grundsats , som
Frih. Sprengtporten nämnt, den jag på intet vis kan med
honom dela, och på hvilken jag anser lämpligt att fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet. Friherren säde , att R. St. icke
kunde contrahera med Konungen i denna fråga för längre
Den 9 Maj e. m.
tid än lill nästa riksdag, då de andra Stånden» rätt inträdde.
Denna grundsats vågar jag säga vara i allo oriktig. —
i allo farlig. Stäliderne utgöra icke lika många personer,
sorn riksdagar iiga rum, utan ordet Ständer är ett collectivt
begrepp, som alltid ur en och samma moraliska person.
Ständerne inå för öfrigt sammanträda 1845, i85o, eller hvilket
är sorn helst, när riksdag inträffar, så är det dock, sorn
sagdt är, samma moraliska person. Skulle man ickeså uppfatta
saken, så beklagar jag Ständernes credit; ty med hvad
rättighet kan Ständerne göra någon afhandling, afsluta något
contract, eller skail någon vilja med Ständerna ingå ett
sådant, om ej contractet får slå och gälla? Med hvad rättighet
beslöto i83o års Ständer utfärdandet af obligationer till
säkerhet för banken. Gälla de, eller gälla de icke ? Kunna
vi tillintetgöra dessa obligationers värde och ogilla hvad 18’o
års Ständer gjorde, hvilket hela samhället och hvarje dess
medlem på god grund trott vara rätt? Jag behöfver icke
vara vidlyftig, — jag tror all jag rätt uttryckt min öfvertygelse.
Är deri oriktig, vore det så mycket sämre för mig;
jag tror icke, att den det är, utan tror, att den är bestämdt
riktig, så vidt Statens credit skall äga bestånd. Detta förhindiar
ieke Ständerna att i bevillnts-och andra mål viden
annan riksdag göra och låta allt hvad deras makt och myndighet
tillåter; men att just ogilla contracter , dem föregrde
Ständer afslutat, dertill hafva de nuvar. ingen juridisk rättighet;
och vore det väl politiskt handladt, om de än hade
en sådan rutt? — Jag yrkar återremiss, under förklarande,
att jag skall vara glad, när jag kan bifalla sjelfva hufvudfrågan.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag icke länge vill upptaga
tiden, ber jag att få förena mig i de åsigter , som af
flera ledamöter inom StatsUtsk. blifvit yttrade, helst jag icke
kan tro, att jag, genom återupprepande af de skäl, som blifvit
af dem anförda, skulle kunna verka något på de talarp,
sorn här yttrat sig i en motsatt åsigt; och detta så mycket
mindre, som det icke finnes någon af dessa herrar, som ej
uppstigit 3, minst 2 gånger, allt för att lifva discnssionen
och göra den så omvexlande som möjligt i en och samma
sak. Jag inser'således intet annat ändamål med förlängandet
af denna öfverläggning, än att på ett angenämt sätt passera
den återstående delen på aftonen. Jag skall endast besvara
ett par anmärkn:r. Den ena, att gåfvan vore en orättvisa,
som skulle förfela sitt ändamål, emedan tungan skulle falla
på BorgareSt. För att lugna desse herrars rättskänsla, ber
jag att få erinra 0111 den Konungens propos. , som i Utsk.
redan är beredd, om lindring i städernas inqvarterings-besväiv
Om herrarne behaga bevilja densamma, så är den saken
hjelpt. Man har äfven talat om lindring för de med båts6
H. 67
53o
D e n 9 Maj t. in.
manshållct besvärade rotehållare. Äfven i detta hänseende
får jag nämna, att det blir tillfälle för herrarne att tillfredsställa
sin rättskänsla genom bifall till de motioner, som i
detta afseende blifvit vackla. Hvad delta betänk, angår, yrkar
jag bifall dertill.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag hemtar af
den siste talarens anförande ett ytterligare skal lill min begäran
om ålerremiss, just derföre att vi icke böra bifalla
detta betänk., förrän vi fått se dem, som han sagt att SlatsUtsk.
ämnar afgifva. Jag är af enahanda tanke med dem ,
som anse det icke vara rättvist att på vissa medborgares
bekostnad minska andre medborgares i lag grundade skyldigheter.
Jag erinrar mig ganska väl , att denna fråga vid
1828—i83o årens riksdag härförevar och väckte stort uppseende
till följd af Statsrådets tillstyrkande att på allmänna
bevillnln öfverflytta passevolance-afgiften. Del är härifrån,
som StatsUtsk. velat hemta stöd för denna sin åsigt nu. Jag
hemställer likväl, om man af detta då gjorda tillstyrkande
kan hemta skal för ett sådant nu, då det förhållande qvarstår,
alt 3:ne Stånd beslölo, att samma afgift icke skulle
utgå af beviiln:n ulan af rust- och rotehållare. Desse erhöllo
då en nedsättning af 1 r:dr — ty passevolanee-summan
var förut 8 r:dr — till hvad den nu är, eller 7 r:dr. Jig
skulle tro, att om man vill vara rättvis, eller rättare sagdt
billig, — ty fullt rättvist blir det dock icke, — borde passevolance-surnman
nedsättas något under hvad den nu är;
då blef det icke så kännbart för de andia medborgareclasserna,
på hvilka nedsättningen för rotehållarne skulle läggas.
Man kunde sålunda fortfara vid en kommande riksdag,
hvarigenom man slutligen kunde få bort hela afgiften , om
tillgångarne rnedgåfvo; men att på en gång bortskänka en
verkligen så betydlig summa till förmån för rust- och rotehållare,
på bekostnad af andra, — så blomstrande anser jag
verkligen icke Statens tillgångar vara. Man har talat om försonlighet;
jag frågar: hvilka äro de, som skola försonas? —
förmodligen BondeStåndet. Af de reservationer, som åtfölja
StatsUtsk:s betänk., finner man reservationer afgifna af ledamöter
af Preste- och BorgareSt:n; och jag skulle förmoda,
att inom dessa Stånd få rust- och rotehållare finnas, hvarföre
jag tror, att för dem är nedsättningen af denna afgift
af föga nytta. Tvertom, de skulle då drabbas af denna nedsättning,
genom den tillökning, som på annat lia11 skulle uttagas.
Jag tror således, att det egentligen är BondeSt., som
denna angelägenhet närmast rörer, och derifrån har man troligen
hemtat anledn. att söka åstadkomma en försoningsact.
Jag skulle derföre anhålla, att Riksdags-fullm. Strindlunds
reservation- måtte uppläsas, hvilken jag anser som en
det oförvillade Svenska bondevettets åsigt i denna fråga, och
i hvilken åsigt jag förenar mig, emedan hon utgår fränden
D e ii 9 M ;ij e. m.
princip alt bibehålla afgiften, men nedsatta den till det belopp,
som man kan anse billigt för att lemna en lindring i
denna börda. — Jag anhåller om återremiss.
Riksdags-fullmäktigen Strindlunds reservation upplästes.
Gr. Horn: Hr von Hartmansdorff fortfar i sitt yrkande,
att StatsUlsk. icke gjort sin skyldighet att undersöka ifråga
var. förhållande Det förundrar mig, att en för så mycken
skicklighet och djupa kunskaper känd embetsman kan i
det har fallet påstå, alt år skola åtgå och behöfvas för att
utreda delta förhållande. Jag deremot försäkrar, att icke
många timmar fordras att taga kännedom om knekte-contractens
innehåll, och icke heller många timmar, för att i
Kammarrätten taga reda på flera års räkenskaper rör:de
passevolancen, deraf administrationen af hela detta bestyr
blir tydlig Jag har gjort både det ena och det andra, och
kan således bära vittne härom. Jag ber att, i anleda, af ordet
rättvisa, hvarom man här så mycket talat, få förklara,
att jag, som ledamot i StatsUtsk. , i första hand afsett
alt göra rätt för det rattas skull, men ingalunda för
att göra någon grace eller för att söka gunst hos någon coiporation.
Man frågar, hvem som skall försonas: jag svarar
— rättvisan; ty den har blifvit kränkt, då detta s. k.
contract afslöts af den, som icke bade rättighet att ingå något
contraet, utan att den ena contrahenten tillspordes. Med
kännedom deraf och kännedom af förhållandena, då denna
fiåga under Guslaf Ill:s tid var å bane, säger jag — väl
betänkt —att det är rättvisa man utöfvar, när man icke
bär ålägger rotehållare en utgift, som de sig åtagit, och som
dem icke kan åläggas, utan deras bestamda bi gifvande. Ständerne
kunna lie.lamma hvad de behaga; men derföre är det
icke sagdt, att allt är så rätt af hvad Ständerne beslutat,
och den s. k. passevolancen är bevis derpå, ålagd att för i5
år ulga i stället för 5, so löjligen kunnat åläggas; ty jag
bestrider ingalunda alt Ständerne icke skulle kunna ålägga
rust- och rotehållare en bevillning, men detta skulle ske lagligen
genom 4 Stånds beslut, och icke utöfver 5 år utsträckas.
Jag tror, att då man finner en orättvisa vara begången.
och medel äro alt tillgå för att densamma godtgöra,
bör man ej heller länge betänka sig.
Frih. Sprengtporten: Det har aldrig kunnat vara
min mening att yrka den sats. att icke Ständerne skulle
kunna eontrahera äfven för längre tid än 5 år, eller från
riksdag till riksdag, med corporationer och enskilda personer;
och hvad Statens garanti för statslån angår, så finnes
en särskild § i vår Reg.Form, som ställer dem under Stän
dernes
garanti; men då fråga är om anslag, anser jag icke
att någon annan form kan vara möjlig för att förvissa Konungen
derom för en längre tid än från riksdag till riksdag.
Vår Reg.F. känner ingen anuan statsreglering, än en sådan,
53r
Don y Haj e. m.
som af kommande Stander må kunna ändras elier upphäfva*.
Jag tror icke heller, att Konungen skulle vara belåten
med ett sådant contract; ty då det är en känd sak, att tillgången
är otillräcklig för den exercis, som Konungen ansett
nödig för armeens öfning, föreställer jag mig icke, alt Konungen
skulle finna sig uti att antaga ett dylikt villkor.
StatsUtskls önskan har varit alt föreslå Ständerna att erbjuda
Konungen aila möjliga garantier; men Utsk. har icke
funnit annan utväg att trygga Konungens rätt att hädanefter
som hittills disponera tillgångarna för armeens vapenofningar,
än del förslag som är framstäldt. Jag kan icke
förlika Hr von Hartmansdorff!! förebråelse, att StatsUtsk.
skulle hafva felat i undersökning af runnet, med hans yttrande,
att dertill skulle fordras 3 å 4 år. Man har också
sagt, att Utsk. icke anfört andra skäl, än det, som innefattas
i åberopandet af den reservation , sorn vid en föregtde
riksdag åtföljt K. M:s propos. i passevolance-frågan. Huruvida
ej StatsUtsk, eller dess ledamöter, som här yttrat sig,
anlöit några andra skäl, det lemunr jag åt 13. o. Ad. att bedöinma;
och hvad mig angur, har jag aldrig nämnt berörde
reservation, emedan jag aldrig gillat, alt den blifvit afgifven.
Hr von Rosen, Georg: Jag vill ej uppehålla mig
med att uttrycka min opinion om passevolance-afgiften bör
efterskänkas till rust- och rotehållare; men jag tror, att om
den öfverflyttas på bevillnrn, kan denna öfverflyItning icke
räcka längre, än till nästa riksdag, om jag förstått grundlagen
rätt. Det är denna våda jag befarar. Att frigöra
rust- och rotehållare ifrån deras skyldigheter enl. knekte-contracten,
det skulle vara att öfverflytta indelnls-verket
på statsverket, emedan ovillkorligen knektc-contracten och
indelnts-verket hänga tillsammans med hvarandra.
StatsUtsk:* utlåt. N:o 5a Lief af R. o. Ad. återremitteradt.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
hetänktn och utlåt:n, nemi.:
från StatsUtskottet':
N:o 81, i anledn. af S. F. Lannges ansökning om prolongation
af arrendet å Lunda kronohemman , eller skatteköp
derå;
N:o 82, i anledn. af arrendatorns af Edeby hemman på
Lofön, A. Odelbergs , ansökning om prolongation af arrendet;
J\:o
83, i anledn. af arrendatorns af Hogsta, Lombarudd
och Norrby hemman på Lofön, G. A. Karlbergs, ansökning
om förlängning af arrendet;
Den g Mej c. m.
533
N:o 84, > anledn. af arrendatorns af kronoliemnianen
Söderby i Lofö socken, M. Runstedts, ansökning 0111 prolongation
af arrendet;
N:o 85, i anledn. af Kronofogden, Assessoren C. J. Lagercrantz^
ansökning örn förlängdt arrende å Barkarby kronohemman
eller skatteköp derå;
från BancoUt skottet:
N:o 21, öfver en väckt motion, att bankens sedlar å
16, 12 och 8 skillings-valörer fortfarande måtte få förfärdigas
och utgifvas;
K:o 22, ang:de afskrifning för en, vid hållen inventering,
yppad brist i lump-förrådet vid Tumba pappersbruk;
N:o 23, i fråga om löneförhöjning och pensions-rätt för
Bruksskrifvaren vid Tumba A. Sätherberg;
N:o 24, i anledn. af väckt fråga om pension för Pappersmiistaren
J. E. Ullander, samt bestämmandet för framtiden
af pappefsmästarens vid Tumba lönevillkor;
N:o 25, med hemställan om ersättning åt de arbetare
vid Tumba, som å brukets ouppodlade mark sjelfve upptagit
täppor.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 om aftonen. *
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den i3 Maj i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades i prot.utdr. för den 9 dennes.
Justerades pleni-protm för den 5 dennes f. och e. m.
samt för den 6 dennes.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs
förslag N:o 12 till R. St:s und. skrifvelse lill K. M., ang:de
val af Just.ombudsman och dess suppleant.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s förslag:
N:o i3, till R. St:s förordnande för Hofrättsrådet och
Riddaren C. L. Landin att vara R. St:s Just.ombudsman
534
Don 13 Maj f. m.
N:o 14, till R- >St:s förordnande för KrigsGscalen, Lagmannen
L. J. Rhodin att vara R. St:s Just.ombudsmans
suppleant.
Frih. Toll, Gustaf Philip, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
För att icke förlänga den disctission, som under 2.’ne
plenidagar nära ensamt upptagit tiden, har jag endast på
detta sätt velat utbedja mig ett rum i dagens prot. för mina
åsigter, rör:de något af hvad sorn blifvit anfördt i anleda.
af H. StatsLJtsk:s utlåt. N:o 44) an8 :de reg lerin af riksstatens
tredje hufvudtitel.
Man synes numera icke ens vilja erkänna, att indelnlsverket
är en landet tillagd disposition af en sjelfmyndig Konung.
som, efter verkställd reduction, frånkände fordna ägare
och innehafvare deras ärfda och förvärfda lätt, för att
låta dem, som det önskade, återlösa dessa emot ålagda prestationer,
utgörande så val militie-löner, som andra till Statens
behof afsedda ändamål; och sålunda tillkom indelntsverket
i den välgörande afsigt att slippa den jordbruket
hardt tryckande utskrifningen af manskap, och på landet
stundom förlagda lejda ry tteri-i eg:ter etc. — Huru dessa
hemman tid efter annan, särdeles under krigen, frång ingo
sina fordna lill nya ägare, hvilka åter i vissa orter erhöllo
nedsätta ingar i rust- och roterings-bördan, skulle vara omöjligt
att sanningsenligt uppgifva, men är rätta orsaken, att
flera hemmansdelar samfäldt utgöra rustnings-skyIdigheten
för ett helt s. k. rusthåll. Skånes indeln:s-verk ombesörjdes
sednare af Gcneral-gouverneuren, Fältmarskalken och
K. Rådet Gr. Äscheberg, och deruti intogos sådana gods,
hvilka frånkändes de slägter, sorn, efter Skånes införlifvande
med Sverige, dels icke velat godvilligt underkasta sig,
dels dömts skyldige till stäinplingar emot Sverige.
Beckaskog frångick Ramelska, och Billesholin Oi11e—slag—
ten, och ingingo såsom boställen jemte flera dylika. Då denna
stora skank åt Svenska nation, hvarigenom densamma
för alla tider skulle fredas från underhåll af dyrbar lejd
beväpnad styrka, nu mera beräknas såsom ett nationen påliördadt
tryckande och obilligt dyrt onus, och dä bland
nationens ombud ingen velat visa denna dess historiska synpunkt,
hvarifrån det möjligen kunnat lyckats inse, hvarföre
detta testamenterade alf efter en, den störste bland Sveriges
statsmän, bland dess stora Konungar, af 1809 års lagstiftare
icke kunnat ens vidröras, långt mindre från dess
sida kunnat förmärkas något tillgrepp deruti, fast hellre
genom 80 §:n Reg:sF:n dess varaktiga bestånd ansetts böra
tryggas; så anser jag, att tiden nu vore inne begära H.
StalsUtsk:s uppmärksamhet härå. Och måhända någon
annan beräkningsgrund måste antagas för bedömmandet af
dennna skatt och tunga, som vidlåder landet genom det
-
Den 13 Mej f. m.
535
ta alltför dyra indeln:s-verk. En ledamot af StatsUtsk,
Hr von Troil, liar bedömt cavalleriet såsom oanvändbart för
Sveriges försvar, oell från denna synpunkt yrkat dess nedsättning
i antal. Jag skulle mycket beklaga de kuster af
landet, som hastigt öfverrumpla*, om ej falt-cavalleri linnes
att framkasta, — att detta cavallen icke af vallar eller
gärdesgård»!* hindras framkomma öfverallt, behof ver icke
bevisas — till skydd mot ströfcorpsers härjningar, hvars utsträckning
kunde, innan andra corpser hinna framkomma,
eller orka springa i bredd med eossackhästar, ödelägga liera
bland landets isolerade torp och lägenheter — ja gårdar och
byar. — Instämmande hufvudsakligen med hvad Hrr Lefien,
von Hohenhausen och von Rosen anfört, anhåller jag, att
detta må få åtfölja återremissen till StatsUtskottet.
R. o. Ad. beslöt, att detta yttrande skulle åtfölja den
förut beslutade återremissen af SlatsUtsk:s utlåt Nio 4^'
Hr Gedda, Gustaf Georg, hade inlemnät följande:
Att mitt anförande vid StatsUtskts utlåt. N:o 52, ang:de
mötespassevolancens utgörande med de öfriga resp. RiksSttn
blifver communiceradt, får jag ödmjukast anhålla, då det
nödiga antalet exemplar af samma anförande härmed aflemnas.
Denna begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Ehuru jag anser det
högst obehagligt att nödgas ånyo upptaga en fråga, som
uti ett föregående plenum varit discuterad och afslutad, finner
jag mig dock dertill nu föranlåten, för att rätta en
misstydning af hvad jag anfört under discussionen, rör:de
3:dje hufvudtiteln. 2:ne ledamöter af StatsUtsk. yttrade,
vid slutet af discussionen ronde ifråga var. titel, den tanken,
att de med tillfredsställelse hade hört under den långa discussionen,
att åtminstone ett löfte hade blifvit gifvet om
uppfyllande af den utaf StatsUtsk. framställda önskan,
att Styrelsen måtte lill en kommande riksdag framställa en
fullständig plan för krigs-administi ationen och Rikets försvar
i allmänhet. Då jag uti mitt afgifna yttrande, ang:de
3:dje hufvudtiteln, fullkomligen instämde uti den af Utsk.
framställda önskan; så är det så mycket angelägnare för
mig, till förekommande af det missförstånd om meningen i
mitt utlåt., som skulle jag anticipationsvis hafva gifvit ett
löfte, som det torde vara svårt för någon att på förhand
afgifva, men som synnerligast för mig, under närvar, förhållanden,
skulle vara högst olämpligt, att fästa uppmärksamhet
derå, alt, ifall StatsUtsk:s ledamöter eller någon annan
af Ståndet behagade taga närmare kännedom af hvad
jag anfört, desse ledamöter äfven torde finna, att jag i fpreyar.
hänseende icke yttrat annat, än ett instämmande i
536
D f n i3 Maj f. m.
tlen önskan, som StatsUlsk. tillstyrkt RiksStln att i anderd,
framföra ; och att jag till denna önskan förenade 2:ne andra,
sorn jag ansåg lika väsendtlig» och böra uppfyllas, innan
någon sådan åtgärd kunde med framgång af Styrelsen
vidtagas, som den StatsUlsk afsett. Jag fästade visserligen genast
min uppmärksamhet vid dessa utlåtrn, då de fälldes;
men jag ville icke förlänga den redan då så långt utsträckta
discussionen, hvaruti jag hade så dryg andel, synnerligast sora
mitt utlåt, var skriftligt. Men då emedlertid flere af R. o.
Ad:s ledamöter fästat uppmärksamhet vid det omnämnda löftet,
var det så mycket angelägnare för mig att söka rätta
detta missförstånd; och får jag således blott hänvisa till mitt
ofvannämnda skriftliga anförande, som finnes uti R. o. Ad:s
cancelli.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt Gr. Cronstedt,
Fredr. Joh., anmält, alt han ämnade från riksdagen afresa ,
att han således måste afsäga sig sin plats såsom ledamot i
Exped.Utsk., men anhöll, att det oaktadt blifva vid sin riksdagsmanna-rätt
bibehållen, för den händelse att han skulle
till riksdagen återkomma.
Bifölls.
Enahanda begäran blef äfven bifallen för Gr. Barnekow,
Kjell, hvilken af samma orsak afsagt sig sin befattning såsom
ledamot i Ridd.Utskottet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Bogeman,
Carl, erhållit 3 veckors ledighet från sin befattning såsom
ledamot i BancoUtsk., och anmodade Hrr Electorer att utse,
så väl en ledamot i nämnda Utsk. efter honom under ledigheten,
som en ledamot i Exped.Utsk. och en ledamot i Ridd.
Utsk. efter Grefvarne Cronstedt och Barnekow.
Hr Ribbing, Arvid: Till utveckling af förut väckt
motion och af hvad jag redan andragit, i afseende på
StatsUtsk:s betänk. ang:de löneanslag för länsmän , och till
förekommande deraf, att delta anslag varder förspildt för
Staten, som sker, ifall tjenste-accorderna komma att fortfara,
då en ökad lön eller behållning af tjensten endast tjenar att
öka köpeskillingen eller accordet för samma tjenst, utan att
förbättra tjenstemannens villkor, enär lönetillökningen åtgår
till ränta å den ökade köpe- eller accordssumman , får jag
föreslå följande ordning för länsmäns befordrande, såsom
villkor, hvarförutan löneanslaget icke bör få äga rum.
I likhet med hvad ang:de civile tjenster i allmänhet är
stadgadt, bör
i:o då länsmans-tjenst varder ledig , sådant i allmänna
tidningarna kungöras, med föreskrift om hvad den har att
iakttaga, som tjensten söka vill.
Vid
Den 13 Maj f. 111.
Vid valet af den embetsmyndighet, elit ansökningarna
böra ing ifvås, har jag gått förbi kronofogde-contoret, till förekommande
al hemliga öfverenskommelse!' om accord , då
olla tilisjit lundel af en nv länsman är förbundet med lians
föregångares förflyttning till kronofogde-p'nlseri, hvilket åter
gör detta contor jäfvigt att förslaget upprätta; utan tror jag
bäst vara:
2:0 att ansökningarna ingifvas lill det häradsting i orten,
som infäller nast (j veckor efter ansökningstidens förlopp,
då häradsrätten är skyldig att vid tingets slut hafva
förslaget upprältadt på 3:ne al de sökande, ilall så mångå
sig anmält.
3:o Ofver delta förslag må besvär anföras i den ordning.
som för besvärsmål i allmänhet är stadgadt.
4:o Sedan förslaget vunnit laga kraft, äger Konungens
Befrh.de all inom förslaget länsman utnämna.
För öfrigt iaktlages: alt ansökning bör innehålla
försäkran alt, vid skeende afgång från 1 jonsten, icke, under
hvad namn och beskaffenhet det vara må , emottaga större
eller mindre accoi dssumma;
att vid fötslagels uppsättande iakttagas enahanda föreskrifter
för tjenstårs-beräkning, som författningarna stadga,
rörde förslags upprättande till andra civila beställningar;
och må, efter en lid af 5 år från det denna författning varder
utfärdad, icke någon vara behörig sökande, utan att han
minst tagit kameral-examen.
Frih. Cederström, Jacob: För min del kan jag icke
annat än anse denna fråga såsom en ny motion, isolerad från
hinereglern, och kan icke medgifva, att ämnet rör StatsUtsk:s
behandling. Skall saken upptagas, så är det Ekon.t
Utsk., som dermed får att skaffa, likasom med frågan ang:de
ny instruetion för landshöfdiugarne och länsslatens tjenstemän.
Hr Ribbing: Ehuru det icke var mig möjligt alt fullkomligen
höra den siste värde talarens yttrande, tror jag
dock, att hans afsigt var alt motsätta sig remiss af mitt förslag
till StatsUfsk. Om någon del deraf skulle vara af den
beskaffenhet, alt Ekon.Utsk. deröfver bör höras, så ligger
intet hinder derför mera i afseende på denna än andra frågor,
lili hvilka sådant anses behöfligt. Hvad för öfrigt det
angår, att frågan skulle vara en ny motion, så lärer, enl.
Riksd.Ordn., som Friherren torde känna bättre än jag, min
obestridliga rättighet vara att väcka en motion , som äger
sammanhang med ett förut under riksdagen upptaget ämne.
Örn derföre mitt förslag betraktas såsom ny motion, så åberopar
jag, såsom grund för rättigheten att väcka densamma,
StatsUtsk:s förslag ang:de ökade löner för länsmännen, ehuru
denna fråga redan kan anses fullständigt väckt uti det för6
H. 68
&3ä
Deli i3 Maj r. in.
slag, som en ledamot förut framställt ang:de behofvet af
föreskrift om undergående af kameral-examen för befordran
till hinsmans-1 jenster, såvida lönelillökning borde äga rum ;
hvilket föi hållande Hr Frih. oell Landtm, sjelf torde erinra
sig , oell således äfven finna, att den sist gjorda invundningeu
ieke förljenar afseende.
Frih. Cederström: Jag anhåller, att Hr Ribbings yttrande
måtte få hvila på bordet.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den 55 och 29 sisth April
på bordet lagda utlåt. N:o 53, ang:de reglertn af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvudtilel.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf, anförde skriftligen:
Då jag uppstiger, för att hos 11. o. Ad. vördsamt anhålla
om återremiss af StatsUtsk:s betänk. rör:de 4;de hufvudtiteln,
är det med ett visst obehag jag i detta betänk,
finner rör:dc linieskeppen, såsom en beståndsdel af flottan,
en discussion upplifvad, den jag ansett för alltid vara obehöflig.
På samina gång, som jag nu granskar StalsUtsk:s
ifrågavar. betänk., mäste jag äfven i flera fall till besvarande
upptaga anföranden utur en brochure, undertecknad J. O.
II. , af hvilken StatsUlsk. påtagligen hemtat anlcdn. till upprättande
af 4^de hufvudtiteln. 1 denna brochure äro linieskeppen
utdömda från Svenska flottan. Utan att directe begära
skeppens försäljning, såsom Hr Petre', har brochureförfatlaren
kommit lill samma resultat på en omväg , sorn
leder till ganska stor misshushållning, i t hy alt anslagen under
ifrågavar. hufvudlitel, enl. mitt förmenande, på ett constitutionsvidrigt
siilt blifvit delade så, alt den s. k. stora flottan
får ett obetydligt anslag, hvarmed föga eller intet kan
uträttas. Ulsk. har gått ännu längre än brochure-författaren,
enär Ulsk. ej allenast delat den föga tillräckliga summan,
utan derjemte hemställt: ”att all nybyggnad och väsendtlig
reparation af linieskepp, eller complettering af för”råder
och anskaffning af materiel för sådana fartyg, måtte
”inställas,” samt ”att äldre skepp måtte nedhuggas till fre”gatter
eller annars ur flottan utrangeras.” Alt ett sådant
förfarande under 5 år skulle bereda skeppens förstörelse och
derefter tillskynda fäderneslandet ganska stora utgifter, är
väl skäligen tydligt. Det torde derjemte här böra anmärkas,
att brochure-författaren anfört: att i händelse vi kunde sälja
bort alla våra linieskepp och lånade ut penningarna för desamma,
så skulle vi säkerligen för blotta intresset kunna hålla
ett tillräckligt antal skärgårdsfartyg och således slippa allt
vidare statsanslag lill deras materiel. Jag kan härvid icke
undgå alt yttra, det jag finner denna statsekonomiska beräkning
jemförlig med det förslag, att man kunde sälja Skåne,
för att med intresset af det sålunda erhållna capitalet underhålla
armeens materiel.
Don 13 31 a j f. m
Jag anhåller all lill cn (»örjan få uppgifva, luiru åtskilliga
nationers flottor åro sammansatta, för att såsom en conclusion
deraf ådagalägga, alt Sveriges flotta, enl. vårt särdeles
egna local-förhällande, ej blifvit af 182.6 års comité'
planlöst linpförd.
England, ulan skärgårdar, med många colonier oell i
följd deraf med en vidsträckt handel, ägde år i83g, 80 linieskepp,
hvaraf io under nybyggnad; bland dessa voro 4l
af emellan 70 och 80 kanoner, samt de öfriga 86, go, 100
till 120 kauonskepp. Englands ofantligt spridda ägovälde
tvingar det alt vara försedt med ett stort antal fregatter,
och det äger 147 större och mindre sådana, samt derjemte
57 corvclter, äfvensom 210 briggar och smärre fartyg, tillsammans
80 skepp samt 4'4 fregatter och mindre fartyg.
Proportionen emellan skeppen och de andra st ridsfartygen är
således såsom 1 lill något mer än 5. Härförutan ägde England
förlidet är ej mindre än 63 ångfartyg. Under revolutionskriget
var proportionen dock större, eller så, att emot hvarje
skepp fanns minst 7 andra seglande fartyg af alla slag. Systemet
alt begagna ångfartyg lill krigsfartyg torde dock göra,
att denna sednare proportion ej mera följes.
Frankrike, utan skärgårdar och med färre colonier, skall
enl. cn K. ordonnance underhålla linieskepp; men på det
alt detta antal alltid må vara complett, skola dessutom linnas
i3 stycken sådana skepp under byggnad. Fransyska flottan
bestod likväl år i83g endast af 47 skepp, hvaraf runder
nybyggnad, och de återstående 35 voro icke fullt färdiga,
emedan många af dem stodo och stå ännu på land.
Minst var deras utrustning fulländad. Med mindre colonier
bar Frankrike ett mindre behof af fregatter. De utgjorde
färdiga eller nära färdiga 35, och under byggnad a3, således
58 stycken. Frankrike ägde dessutom 25 större corvet*
ter och 167 avisos, briggar, smärre armerade fartyg, lastcorvettcr
och transport-fartyg, tillsammans 47 skepp och 2Öo
andra fartyg. Proportionen i denna flotta var fullt lika med
del förhållande, som ägde rum i den Engelska, eller såsom
t till 5. Frankrike ägde dessutom 35 ångfartyg.
De Nord Amerikanska Fristaterna, som ej hafva några
skärgårdar eller colonier, men som alltid måste visa sig med
öfverlägsen enkel styrka på hafvet, hafva deremot, jemte 12
svåra linieskepp, endast svåra fregatter, 21 corvelter samt
6 briggar och småfartyg, tillsammans 12 skepp och 4* fregatter
jemte smärre fartyg. Proportionen är således i denna
flotta såsom 1 till något öfver 3. Endast ett ångfartyg fanns.
Deremot är nu till congressen inlemnadt ett förslag, grundadt
på congressens eget beslut, hvilket förslag går ut på att nybygga
14 linieskepp, i5 fregatter, 11 corvetler och 24 smärre
fartyg, med en kostnad af 19,200,000 dollars, samt dessutom
40 armerade ångfartyg nied i3,5oo,ooo dollars kostnad.
Men härjemte erfordras, för alt fullborda varfven, en
54°
Den 13 Maj f. m.
summa nf 24,000,000 dollars, eller tillsammans 56,700,000
dollars, hvilket gör omkring 15o,000,000 r:dr Svenskt b:co.
Ryssland, utan activ handelsflotta, men till en del med
skargårdar, hade en flotta i Östersjön, som bestod af 28 skepp,
hvaraf flera oanvändbara, 18 fregatter, i corvetter, iq briggar
och småfartyg, samt dessutom ett okändt antal roddfartyg,
af hvilka dock större delen antingen är alldeles oanvändbar
eller ännu oreparerad, emedan man der anser en
reparation lättare kunna åstadkommas. Har var således proportionell
emellan linieskepp och seglande krigsfartyg, såsom
1 lill något öfver 2, emedan resten skall utgöras af roddfartyg
Vid 18)8 års slut 1'unnos 4 ångfartyg, och flera äio
tillkomna.
Enl. det af 1826 års comité' afgifna och af K. M. sanctionerade
betänk., bör Sveriges flotta bestå af 10 linieskepp, 10
fregatter, 4 corvetter, 4 briggar och 4 skonertar, eller tillsammans
utaf 10 linieskepp och 22 andra seglande fartyg Proportionell
är således i vår flotta, såsom 1 till något mera än 2;
ett förhållande, sorn betydligt understiger proportionen i I' nylands
och Frankrikes flottor, ehuru Sverige jemförelsevis har nästan
mera kust an England. Vi borde i proportion hålla minst
5o fregatter, corvetter, hriggar och små seglande fartyg, men
egenheten af vår kust. sorn synnei ligen från Westervik upp
till Öregrunds-skäien hestir af en djupaie skärgård, tvingar
oss att 1 enni positionen af vår flotta begagna en mängd roende
stridsfartyg; också antog coniileen, att skärgåidslärtygen
borde beslå af 2Ö2 stycken färdiga, samt att ilia leria lier lill
5o andra borde finnas. O111 man förvandlar linieskeppen och
den mindre flottan i varuvärden, skall ungefär samilia förhållande
här äga rum emellan större och smärre fartyg,
som i England och Frankrike. Vår activa handel samt vårt
i och för kriget ägande behof af skepp , sorn längre fram
skall visas, i förening med den aktning Sverige ännu ej upphört
att vilja bibehålla hos Europas nationer, och hvilken vi
ej heller kunna åsidosätta, utan att snart upphöra att äga
en sann nationalfrihet, fordrar en så sammansatt flotta, sorn
den beslutna. 10 skepp är ett minimum, sorn för att alltid
kunna vara complella, torde komma att framdeles ökas lill
) 3; hvaremot måhända någon minskning of fregatter, helst
större fartyg kosta mindre i proportion än de smärre, möjligen
kan komma att äga runi, allt som ångbåt-systemet utvecklar
sig. Antalet af skärgårdsfartyg är deremot rättvisligen
mera tilltaget, och utgör ett maximum af behöflig
styrka.
IVlå det tillåtas mig alt lill vederläggning upptaga ett
förslag, sorn hela J. O. H:s brochure andas, och hvilket Hr
Petre' uti sin motion mera direct uttalat, nemi. alt Utsk.
skulle utgå från principen 0111 likstämmighet med Norrska
sjövapnet. Utsk. tyckes äfven hafva anlydt detta, då det
tillstyrker; att Sveriges sjöförsvar bör ordnas efter berak
-
D en 13 M i j f m.
ning af samverkan med Norriges Holta. Men man hör ihågkomma,
alt Norrige, sedan det lösrvcktes från Danmark,
har blifvit ett särskildt Rike oell satt i en alldeles sidoordnad
likhet med Sverige, samt att Norrska grundlagen erfordrar
någon ändring, innan JNorriges flotta med säkerhet kan
påräknas i gemensamma krig. Dessutom måste jag bekänna,
att jag, med gifven böjebe att af de begge Rikenas. förening
hemta de största förhoppningar, skulle tilltro Norrmannen
mera än mensklig förmåga, om, vid ordnandet af sitt sjöförsvar,
han kunde lösrycka sig från århundradens fiendskap
oell fördomar emot Sverige, oell dervid endast afsåg Norriges
och Sveriges förenade behof. Af dessa fördomar kommer
den mängd roddfartyg, hvilka, efter en broderlig förening
med Sverige, äro för Norrige mindre af behofvet påkallade.
Af hvad jag sålunda anfört, torde vara ådagalagdt,
att Sveiige mäste ordna sitt försvar såsom Sveriges väl det
krafver, utan att Norrige ornnämnes i vår statsbudget.
En af de ideer J. O. H. hyllar , och hvilken han yttrat
på II ra ställen, är, alt en mindre skärgårdsflotta , väl
styrd och använd, kan, medelst begagnande af termopyler
och många andra uppgifna medel, nästan fördubbla eller
mycket föiöka sin styrka, d. v. s. slåss emot och sysselsätta
en mycket starkare fiende. Jag medgifver ej allenast detta
påtående, utan anser detsamma för alldeles tillförlitligt och
säkert; men den skärgård, i hvilken detta sätt att strida egentligen
kan äga rum, är den utanför Stockholm från Arholma
till Dalarön. Sverige och Norrige hafva för närvar, ej
mindre än 363 skärgårdsfartyg af alla ».-lasser , och om.
under ett krig t. ev. med Byssland, jno af dessa samlades i
ofvannämnda skärgård, bemannade, såsom sig borde, med
omkring i3,ooo man, antager jag, alt denna flotta säkerligen
kunde uppehålla och slåss med ett hälften större antal
eller 4~° dylika fartyg, bemannade med minst 20,000 man.
Men vid uppgörandet af denna beräkning har jag blott ett
enda villkor aft göra, det nemi., att fienden må komma »‘ifver
för utt slå-s med oss. Den minsta eftertanke skall likväl
tydligen ådagalägga, att ingen af oss känd, möjligen blifvande,
fiende kan vara till den grad rå och okunnig, alt
han öfverkommer till vår skärgård med en armada af 400
roddfartyg, bemannade med 20,000 man, endast för att inäta
sina kralter med den Svenska roddflottan , och för alt bereda
sistnämnda flotta tillfälle alt skickligt begagna försänkningar,
bommar, kedjor, prickflyttningar, försäter, bakhåll,
klippor och invecklade localer m. 111., samt såmedelst slå och
förstöra fienden. Tyvärr kan man icke länka sig fienden
så fullkomligt blind. En expedition af den utaf mig förslagsvis
antagna storlek, göres endast för att med en betydlig
annee bana sig väg till Sveriges fasta land. och platser, tjenfiga
till landstigning, finnas lill öfverflöd vid våra kuster.
Alla slag af fartyg, stora och små, som aro försedda med
Pen 13 M n j f. m.
ett tillräckligt anini af ångfartyg, hafva banade landsvägar
till våra kuster, hvarest (le kunna uppsöka passande ställen,
der etablera sig och försvara sina magaziuer, saint hålla
communicationen öppen. Bilt krig endast emellan Sverige
och Ryssland ar väl numera knappast tänkbart, och man
måste erkänna, att om ett sådant krig i åratal finge ohejdadt
fortsättas, så vore Sveriges öde också besegladt; men deremot
kan och bör man antaga, alt, vid någon större politisk
brytning, den af mig omnämnda händelse kan inträffa.
Om vid ett sådant tillfälle en väl ordnad stor flotta, som ej
af fienden är rätt väl bevakad, eller som ändå kan finna
tillfälle att utgå, hvaruppå sjökrigens historia ofta hafva
visat exempel; om, säger jag, en sådan flotta utlopp från
Carlskrona, för att öfverfalla fienden, der den fästat sig vid
kristen, samt denna flotta vid tillfallet vore understödd af i
närheten varande roddvapen ; och om vid ett sådant tillfälle
man i döden omfamnade sin fiende för alt med honom sprängas
i luften, eller sjunka — om, med ettord, man med måhända
hela denna flottas förstöring förstör fienden och dess
magaziner, samt derigenom åstadkommer tidsutdrägt: så är
fäderneslandet räddadt; ty den som vinner tiden vinner allt,
och ett ädelt folk, som med vanligt allvar beredt sina stridskrafter
samt ej skyr att uppoffra allt i striden emot utländskt
förtryck, skall ej af Europas nationer lemnäs till pris åt förstörelsen.
Tusende kanonslupar skulle ej kunna hindra en
sådan landstigning, utan detta kan endast åstadkommas förmedelst
en flotta i öppna sjön. En flotta af linieskepp är
således vid eli sådant tillfälle oumbärlig.
Till bevisningen om nödvändigheten för Sverige att äga
en flotta, sorn lill en del utgöres af linieskepp, hörer äfven
alt påminna derom, att Sverige äger en betydlig activ bandel.
Endast för kustfarten inom landet användes år 1838
ett antal af 1,016 fartyg om 21,855 lästers drägtighet, med
hvilka rörelsen så mångfalldigades, att sammanlagda antalet
af inkommande och utgående fartyg blifvit uppgifvet vara
13,361 stycken med tillsammans 23i,i54 lästers drägt. Beloppet
af de varuvärden, som dessa fartyg medfört, är ej bekant,
men man kan utan svårighet sluta till detsammas betydlighet.
Den utländska sjöfarten bestriddes under samma
år af 853 Svenska fartyg med 49’1 22 lästers drägtighet, hvilken
vid in- och utgåendet blifvit uppgifven till 173,615 läster,
med ett varuvärde af 26,826,771 r:dr b:co, då Norriges
och andra nationers in- och utgående lästetal utgjorde under
samma år 184,192, med ett varuvärde af 14,832,069 r:dr.—
Under sådana förhållanden, och då vårt Iand är åtkomligt
samt för fienden öppet på de flesta håll, hemställer jag, 0111
man kan tillråda Sveriges Konung och folk, alt likt snäckan
krypa längst in i sitt skal, eller om man kan äga skäl att
anse ett anslag af 140,000 r:dr för mycket, för att årligen
användas på linieskeppen.
Den i3 Maj f. m.
543
I följd af våra kusters formation måste vår flotta, såsom
alla andra nationers, vara sammansatt af skepp, fregatter
oell mindre seglande fartyg, men derjemte af ett betydligt
antal roende stridsfartyg. Jag vill likväl icke derföre
påstå, att ju icke fartygen i en snart stundande framtid kunna
komma att undergå förändringar. Den lörsta och mest
ingripande förändringen kommer måhända alt bestå deruti,
alt hvarje örlogsskepp och fregatt blir, genom begagnande
af ångkraften, ett ångfartyg i stort, sorn framdrifves ömsom
med segel, ömsom med ånga, och kan genomtränga skärgårdarna
i alla riktningar. Den roende flottan torde kanske
äfven tvingas till betydlig förändring, troligen ända derhän,
att fartygens antal kommer att minskas, och andra slag af
skärgårdsfartyg antagas. Många af eder, mine herrar! skola
se dessa mina lösa uppgifter besannade; men likväl bör jag
nu förklara, att, först sedan jag, glömsk af heder och ära,
blifvit förrädare emot Konung och fädernesland, skulle jag
våga tillstyrka förändring af det nu beståndande eller någon
förminskning, vare sig af linieskeppens eller roddllollans antal.
Jag ber, att jag ej må missförstås. Denna strof gäller
mig, endast mig; ty jag känner, alt man på allt sätt vill
påtvinga mig en ursinnig ensidighet i afseende på linieskeppens
bestånd, på bekostnad af roddfloltan. Om så vore,
hade jag ej bort emottaga min Konungs förtroende att vara
chef i dess sjöförvaltande verk; och hade jag vid detta embetes
utöfning blifvit befunnen så ensidig, borde jag genast
hafva förlorat K. M:s höga förtroende och embetet på samma
gång; ty i sådan händelse hade jag knappt kunnat arbeta
i enlighet med K. M:s af mig kända höga vilja, eller i
likhet med gällande instruetioner. Efter detta yttrande vågar
jag, oansedt J. O. H:s ordande om ”linieskepps-vurmare,
" dristigt försäkra, att om jag är en vurm, så är det i
den fromma önskan att se fäderneslandets försvar så sammansatt
och ordnadt, alt Sveriges Konung och folk måtte
stå enigt, starkt, fritt och aktadt bland Europas fria nationer.
Uti detta vurmeri torde jag hafva många kamrater,
både inom och utom militären.
Det torde tillhöra mig, att genom jemförelse med andra
länder söka utreda , huruvida det idkeliga skriket om vår
flottas stora kostnad äger befogenhet, och jag skall vid denna
jemförelse endast framdraga förhållandena, sådana sorn
de äro. Frankrikes sjöbudget är mest detaljerad, således må
den närmast tjena till exempel. Frankrike äger 33 millioner
menniskor, eller 11 gånger så stor folkmängd som Sverige,
samt har dessutom en belägenhet, som i afseende på landets
sjelfbestånd ej så högt påkallar ett sjöförsvar, som Sverige.
När Franska sjöbudgeten således förlidet år upptager ett anslag
af 6G millioner francs, eller, efter 24 sk. per franc, 33
millioner r:dr Sv. b:co, så borde Sverige, för att hafva jemnt
T*T så stor flotta, som Frankrike, äga en 4;de liufvudtitel af
D o 11 13 Maj f. m.
3,ono,oo<> r:dr b:co. Frankrike liar 3) färdiga skepp och
i-2 under byggnad, således 4~ j vi borde då siga 3 hil diga
och it5t under nybyggnad eller 4tt skepp. Frankrike har
3 ) (ai diga Ii egat!er och ii under byggnad, eller tillsammans
58; vi hurde dä hafva > färdiga neli 2TY fregatt under byggnad
, tillsammans 5yy fregatt. Frankrike liar 22 corvetter,
och vi borde så'edes hafva ?T3T corvctt Frankrike äger 164
avi os, hriggar, smärre fartyg och lastfartyg; vi borde då
hafva 15 stycken; men Frankrike har inga mindre eller roende
stridsfartyg, hvadan Sverige icke hiller hurde hafva
några. Frankrike äger deremot >6 ångfartyg och vi hurde
hafva 3-fj- Ångfartyg. Jemlörelsen utfaller således, att vi för
4-tde hulvudtiteln hurde hafva ett anslag af 3,000,000 , men äga
verkligen endast 1,183,547 >:dr, förutom håk- och fyr
medlen.
Vi birde äga j-pY skepp, men äga 10.
„ ,, 5tY fregatter, „ y.
,, „ 2tY corvetter, ,, 3.
„ „ 14TV småfartyg, „ 11.
,, ,, Sy-j- angla:tyg, ,, 3.
Men dessutom finnes i den Svenska flottan, utan något motsvarande
i den Franska:
däckade kanonskonertar . 24
d:o joilar .... 3
öppna kanonslupar ... 88
d:o kanonjollar . . .120
mörsarelärtyg .... 8
Summa 243 skärgårdsfartyg.
Om proportionen skulle vara fullständig, borde Franska
flottan äga ej mindre än 2,673 skärgårdsfartyg.
Resultatet af denna jemförelse utfaller således, att vår
flotta, med endast 1,182,147 r:dr i stället för 3 millioner,
eller med T359g af del anslag, som vår flotta i ofvan antydda
proportion borde äga, likväl består af 5 skepp, 1 fregatt och
liela skärgårdsflottan mera än som vederborde.
Kanske torde man invända, att Sverige äger ett indelntsverk,
som bör ingå i jemförelsen, hvaremot Frankrike nödgas
med anslag underhålla ett antal manskap och båtsmän
forsin flotta. Jag svarar härtill, att enär Frankrike icke
har något indeln:s-verk, kan någon jemförelse härutinnan
icke ske med Sverige, som lyckligtvis äger 5,694 indelntsoch
rotebåtsinän; men i Frankrike finnas deremot 22,000
man af alla classer för flottans behof, och vi hafva ej mer
än 1,596 man, i stället för det att vi i proportion borde
hafva 2,000 man. Skulle likväl vi under hela året hafva
2,000 matroser, sjöartillerister, båtsmän och skeppspojkar
commenderade lill sjötjenst, så medtog det af de 3,000,000
r:dr, vi borde äga i anslag, högst 4"0,ooo r:dr, och den återstående
delen af detta anslag skulle vara tillräckligt alt bringa
-
Den i3 Maj f. m.
545
ga Svenska Hollan lili elt mycket förbättradt skick; ty milvi
med ett anslag af 44^,000 r:dr, som nu kan användas på
flottans materiel, kunna åstadkomma ett sådant resultat, som
jag bfvan omnämnt; livad skulle vi då ej kunna tillvägabringa
ined det öfverskott af mera än 1,880,000 r:dr, sorn
återstod, sedan löne- och exercis-medlen blifvit afdragna från
hufvudsumman 3,000,000 I
Englands sjöbudget för detta år utgör 5,5y6,gy5 L. Sterling
eller 66,923,400 r:dr Sv. broo, efter 12 r:dr pr L. St. Af
detta anslag användes 2,111,750 L. St. eller 25,34'>000 r:dr
Sv. b:co, till materielen och handtverksstaterna, hvaremot
vi för samina ändamål endast kunna begagna af denna
summa. Delta visar huru ofanlligt mycket dyrare Englands
flotta är än Sveriges, man må för öfrigt göra jemföreisen
huru som helst.
Den Norrska hutgeten för personal och materiel utgör i
Svenskt mynt 83i,65o r:dr b;co, hvaraf proportionaliter en
större summa kan användas till materiel och exercis, emedan
personalen der är mindre till antalet än hos oss.
Den Danska sjöbudgeten är, i följd af Rikets stora skuld,
nedsatt, men utgör ändå r,354,166 l'*dr Sv. b:co och är således
171,719 r:dr större än vår. Den Danska flottan består
endast af 6 linieskepp, 6 fregatter, 5 corvetter , 12 briggar
och små fartyg, 58 kanonslupar, 6 kanonjollar och 3 mörsareslupar;
således är den vida mindre än den Svenska.
Till följe af denna jemförelse finner man nu, att den
Svenska sjöbudgeten borde, i proportion till folkmängden,
utgöra, jemförd med den Franska , 3,000,000 r:dr, med den
Norrska 2,4g4,95o r:dr och med den Danska 2,082,249 r:dr;
men den äger endast ett anslag af 1,182,547 r:dr. Om man
således vill klaga deröfver, att Regeringen och flottans styrelse
misshushållat med Statens medel, så hoppas jag, alt
ofvan gjorda jemförelse innebär den vackraste vederläggning
af dessa obefogade klagomål. Denna jemförelse ulvisar dessutom,
att 4;de hufvudtiteln är alltför knappt tillskuren, men
alt denna titels anslag blifvit med ali omsorg vårdade, och
gifvit eli resultat, som borde väcka nationens tacksamhet,
liksom det väcker utländningens förundran. J. O. H. anför
visserligen, att den stora flottan — ”detta våra Konungars
luxuriösa misstag” — kostat ”dussintals millioner”; att våra
linieskepp betyda intet, då vi hafva England med oss —
ehuru kriget 1808 utvisade motsaten, — än mindre då detta
land är emot oss; att icke hälften af våra linieskepp aro i
s. k. tjenstbart stånd och, snart sagdt, intet enda af dem
complett ; att erfarenheten till och med visat, det gamla
"pura” — detta är det begagnade ordet — sjöofficerare äro
förlägne att hastigt och djerft manövrera med kanonslupen
och jollen i en invecklad skärgård, der desse sjöofficerare likväl
måste manövrera med 70 kanonskepp, hvarförutan J. O. H.
6 H. 69
546
D e ii 13 M ii j f. m.
anfört flera dylika ”pura” fosterländska ide'er. Hvad först
beträffar de dussintals millioner, vår flotta kostat, så har
Sveriges statsverk från och med år i8oq till och nied i83g
— jag antager denna period, efter som man i sednare tider
så ofta omnämnt den, att den tyckes vara en stereotyp, —
eller under loppet af 3i år, offrat på Carlskrona-stalionens
materiel med dithörande handtverksstater m. m. g, 138, >25
r:dr, hvaraf åtminstone 8 ä goo,ooo r:dr blifvit på skärgårdsfartyg
använda; och säkerligen kan man antaga, att ej hälften
af den öfriga summan åtgått till linieskeppen. Tager
man deremot perioden ännu längre tillbaka, t. ex. från Gustaf
I:s tid, så blifver summan visst mycket betydligare, synnerligen
om man sammanräknar personal, materiel och krigskostnader;
ofantlig blir summan, om man beräknar Engelska
flottans kostnad från Henrik VIII:s tid, Franska flottans
kostnad från den första Capets tid, och Rysska flottans anslag
från Zar Peters tid. Vidkommande åter ei färne sjöofficerares
förlägenhet att hastigt och djerft manövrera med
kanonslup etc. , så torde den, som något närmare granskar
förhållandena, ej kunna betvifla, att ju icke de gamla "pura”
Engelska sjömän, hvilka år i8og med 17 stycken roddslupar
inmanövrerade sig i Porkala skärgård, för att äntra 8 Rysska
kanonslupar, och verkligen togo 6 af dem jemte convojen,
samt sänkte en slup, ehuru dessa för mera säkerhets skull
lagt sig med sin convoj inom särdeles trånga skär, eller att
de ’’pura” sjömän, som samma år utförde en dylik manöver
i Fredriksliamns-skären, och af 4 kanonslupar samt en armerad
brigg togo 3 slupar och briggen — icke genast skulle
hafva kunnat orientera sig på dessa fartyg och manövrera
dem ut från skärgården, helst de äfven gjorde detta och sedan
förde dem ända till Anholt i Cattegat, ehuru de likväl
förut icke sett en kanonslup. Hvad vidare våra linieskepps
— "dessa odugliga, incomplelta, liflösa och halfruttna fartyg"
— fattigdom angår, så medgifver jag visserligen, att våra förslager
upptaga brister, enär ej alla våra skepp kunna vara
i godt stånd; men säkerligen äger samma förhållande rum i
England samt Frankrike, och jag skulle tro, alt ej andra
skepp kunna derstädes upplagas såsom completta, än de som
äro under expedition. Det oaktadt kunna likväl, i händelse
befallning om utrustning jemte nödiga penningar ankomma
till Carlskrona, 6 å 7 af vara 10 skepp vara färdiga på en
tid af 6 veckor, och 2a3 om 3 högst 4 månader; det io:de
skeppet ar nyss påbörjadt och erfordrar längre tid. En sådan
utrustning kan ej ske så skyndsamt hvarken uti England
eller Frankrike, utan dertill behöfves minst ett helt år. England
torde behöfva ännu längre tid, i anseende till svårigheten
derstädes att bemanna flottan.
Slutligen och innan jag lemnar detta obehagliga ämne,
måste jag fästa-StatsUtskts uppmärksamhet på slutstrofen uti
J. O. H:s brochure, hvilken lyder sålunda: ’’det torde äfven
Den i3 Maj f. m.
”Ioria mödan nit uträkna och undersöka, om det icke skulle
”blifva «-n stor vinst att ihopspara alla medel, som vår linie”skeppsflotta
fordrar, och i stället, vid inträffande krig, der"före
hyra en kanske dubbelt större och bättre flotta af Eng”land
eliel' någon annan. Jag har hört skäl, som mycket
”tala för den saken.” — Dessa äro auetorns egna ord; man
igenfinner dem på ma sidan. — Denne auctor, hvai's förslag
till budget för flottan StatsUtsk. antagit, är således sjelf,
efter att hafva påstått linieskeppens obehöflighet, så litet öfvertygad
om sin läras sanning, att han inför ett fritt och
sjelftänkande folk kunnat framställa den satsen , att man
skulle hopsamla hvad skeppen kosta, för att i behofvets stund
med dessa penningar hyra skepp af utländningen. Han säger
ej: ”bygg edia dockor färdiga, insätt i dem edia bästa skepp,
”satt dem i fullgodt stånd och bygg andra af erkändt goda
”egenskaper, de skola der bevaras från decennier till decen”nier
och behåll de sämre till öfning och dagligt bruk!!’’ —
JNej, han anser deremot, att vi ej behöfva skepp; men om
vi ändå tilläfventyrs skulle komma att behöfva dem, så
kunna vi hyra dem af utländningen. Han ”har hört skäl,
’’som mycket tala för den saken.'” Nå väl , låtom oss genomgå
förhållandena och skärskåda skälen under trenne olika
händelser.
Om Sverige får krig med Ryssland, så skall man naturligtvis
hyra skepp från England. Kanske lät det sig göra,
ja måhända ginge denna Stat så långt i ädelmod, att vi fingo
hjelp för intet ; men säkerligen skänkte England oss sin
hjelp icke med den innerliga och varma aktning , som så
mäktigt inverkar på Brittens handlingssätt , utan fast hellre
med föraktets sårande känsla, samt ansåg Sverige helt enkelt
såsom en citron, elen man bevarade, för att då och då, till
egna ändamåls vinnande, kunna pressa. I motsats härtill,
och om politiken eller Englands sätt att tillvägagå , gjorde
ett krig nödvändigt med detta laud, så fingo vi uppsöka hjelpen
hos den der ”någon annan ,” hvilken nu ej kunde vara
någon annan än Ryssland. Möjligen kan man väl supponera,
att Ryssland vore benäget att mot hyra låna oss skepp,
men måhända blefve likväl hyran alltför dyrköpt. — Man
bör härvid icke heller förbise, att enda villkoret för en Stat
att kunna åt sig bereda förmånliga förbund med andra Stater,
är, att till ett sådant förbund kunna bidraga med en
effectiv styrka.
J. O. H. tyckes väl icke hafva tagit i beräkning några
andra casus, än dem jag nu uppgifvit, men för fullständighetens
skull vill jag äfven upptaga ännu en tredje. Om Sverige
kommer i delo med Danmark, behöfva vi naturligtvis
hyra skepp för våra sammansparda penningar. I förbigående
torde jag, såsom skäl för sannolikheten af denna förutsättning,
få erinra, att en af SlatsUtsk:s egna ledamöter genom
en motion, hvaruti hau ifrågasatt en oriktig tillämpning
Den i 3 Maj f. m.
af traclaterna om tullafgifterna vid passagen genom Öresund,
föreslagit, att man borde i underd. anhålla hos K. M. , att
begagna sådana medel, ’’som äfven i nödfall, för några ögonblick
måhända, kunde vara menliga för en oafbruten grannsämja.
” — JVå väl, mine herrar! Sverige behöfver vid ett
sådant tillfälle skepp, ty icke kunna vi lemna vår betydliga
kustfart och än betydligare utländska handel till pris åt en
sjöniaktägande granne. Vi vända oss då med våra sammansparda
penningar till England och begära att få hyra ”en
"dubbelt större och bättre flotta” än vår egen, men Engelsmannen
torde i detta fall ej mera finnas så benägen att
hjelpa oförståndet. Han handlar dessutom helst sjelf, och
ser ej ogerna att andras handel stäckes. Man drager då en
djup suck och ser med tårade ögon samt utsträckt penningepung
åt öster och ber om hjelp. Men nu har likväl J. O.
IJ. förklarat, alt vi aldrig kunna få krig enskildt m(d Danmark,
nian att på samma gång Ryssland är emot oss —och
redlös satt Svea då, just såsom Ottomannen nu. Vi, som
äro inklämda emellan tvänne eller rättare Irenne af de s. k.
fem stora makterna, måste ej låta förleda oss af slika missledande
framställningar, ty då skulle jag storligen frukta, att
vi, genom indragningar i försvaret eller genom inskränkningar
på Konungamaktens område, slutligen komma derhän,
att vi genom våra för öfrigt ganska goda och berömliga förslag
till canalgräfningar, hamnbyggnader, strömrensningar
och stora nyodlingar m. no., pryda och odla fäderneslandet,
så att det kommer att likna en väl tillpyntad brud, utan
bestämd brudgrum och försvarare, öppen för all oingifvande
ungdoms våldtägt, intilldess någon stal kare eller mera slipad
än de öfriga sätter sig i besittning af tärnan, både till kropp
och smyckning.
I följd af hvad jag nu anfört såsom försvar för flottans
nuvar. sammansättning, mera emot J. O. H. än emot Utsk.,
anhåller jag vördsamt:
1:0 Att H. StatsUtsk. måtte afstå från sin begäran om
framläggandet vid nästa riksdag af en fullständig plan
ang:de sjöförsvaret; ty nu, då nya förändringar ske eller afvaktas
hvarje dag, vore det omöjligt att uppgöra någon bättre
plan, än den som finnes. I öfrigt bör man fästa uppmärksamhet
dervid, att Regeringen ej begärt nya anslag till
skepp, utan endast till fullkomnandet af dem vi äga. Jag
skulle vördsamt tillägga den önskan, att både Utsk. och
RiksSt:n öfverlemnade ordnandet och utförandet häraf till
K. M.
2:0 Att StatsUtsk. ej måtte tillstyrka delning af den klena
summa, som bestås, emellan de olika vapnen af vår flotta.
Delningen är, enl. min tanke, constitutionsvidrig, och i afseende
härå förenar jag mig uti Gr. von Plåtens reservation. Delningen
måtte dessutom vara skadlig för ett svagare folk och
utfaller så ojemnt, att då man afräknar hvad som åtgår till
Den 13 Maj f. tu
54o
hand tverkspersona len m. m., så får Carlskrona station endast
83,ooo r:dr b:co, du deremot Stockholms station, eller
det s. k. lilla vapnet, erhåller 131,000 r:dr.
3:o Att det alltför otillräckliga anslaget till exercis ej
måtte delas emellan de olika beståndsdelarna af vapnet. Jag
anhåller, att StatsUlsk. ville antaga såsom ett axiom, att
om vår flottas bela officers- och underofficers-corps samt
gemenskap kunna bringas till jemförlighet med ”gamla pura”
sjömän, så skola de, när så fordras, vid bandhafvandet af
både stora och små fartyg, visa sig värdig* fäderneslandet.
Den delning, som Utsk. uppgjort, utfaller dessutom sfi, att
då 20,000 r:dr årligen afgå till den alltid i tjenst varande
corvetten, som hufvudsak ligast är utrustad för de yngre
oflicerarnes öfning och hvilken öfning säkerligen gör dem
fullkomligt skicklige till befäl på enkel kanonslup eller joll,
så återstår ej mera än 5,000 r:dr för att öfva den s. k. stora
flottan. Jag anhåller derjemte på det aldrahögsta, alt
Utsk. ville bifalla hela den summa af 90,000 r:dr, som Regeringen
begärt, såvida man önskar, alt fäderneslandet i
behofvets eller farans stund skall hafva gagn och ära af sin
flotta. Norrige gifver 6i,y5o r:dr till öfning af flottan, och
proportionen emellan Sverige och Norrige i detta hänseende
är ofvan visad. Således tyckes en god lärdom härutinnan
kunna dragas af Norriges exempel.
4:o Att Utsk. ej ville fästa afseende på Hr Sabelfelts
motion; ty då Utsk. väl har sig bekant, det Regeringen
ej bär medel att disponera, förefaller det mig, som Utsk.,
genom det föreslagna tillstyrkandet härutinnan, ville söka
popularitet på Regeringens bekostnad. Skulle StatsUtsk.
deremot vilja tillstyrka något anslag för denna, ehuru i likhet
med armeens underofficerare aflönta, likväl ej väl lottade
class, så tackar jag förbindligast på deras vägnar, och
får i sådant afseende gå Utsk. tillhanda med den upplysning,
att antalet af dem, sjöartilleriet inberäknade utgör 38o personer,
utom handtverks-underofficerare, hvilka ej heller böra
blifva lottlösa.
Slutligen och då, såsom jag hoppas, det tydligen är
ådagalagdt, att anslaget till flottan hr alltför ringa, anhåller
jag, att StatsUtsk. måtte tillstyrka bifallandet af Regeringens
begäran om extra-statsanslag; detta anslag utgör ett mininum
af hvad som oundgängligen erfordras, helst anslagen
till 4:de liufvudtiteln ej hittills afsett bebofvet af ångfartyg,
hvilka likväl numera hafva blifvit nödvändiga. Min vördsamma
anhållan är således, att StatsUtsk. måtte behjerta
fosterlandets sjöförsvar och bifalla hvad Regeringen begärt,
men ej uppföra dessa anslag på extra-stat, utan införa dem
under 4^de liufvudtiteln, under de benämningar Regeringen
begärt.
Frih. Lagerbjelke, Johan, uppläste följande:
StatsUtsk. har, genom sitt förevar, utlåt. N:o 53, synts
55o
Den 13 M «j f. m.
vilja föreslå R. St. ait bestämdt afgöra den gamla meningsstriden,
hvilka slags fartyg, stora eller små, som skola användas
till Rikets sjöförsvar. Mera än tio år äro förflutna,
sedan äfven jag deltog i den polemik, som denna meningsstrid
uppväckte; och hvarken af de då eller sedermera utkomna
skrifter och tidningsartiklar, ej heller genom den
ökade erfarenhet jag sedan dess kunnat inhemta, har jag
funnit skäl att frångå min då yttrade mening, som var den:
att det yttre, eller gränsförsvaret icke bör äfventyras att
förlamas, genom dess för tidigt befarade otillräckliga kraft,
icke splittras genom förmenad umbärlighet af någon bland
dess hufvuddeiar; att dessa hufvuddelar äro kustens, skärgårdens,
hafvets försvar, anförtrodda åt den stående, öfvade
hären och bevär:n, åt skärgårds- oeh linieflottorna; att den
sistnämnda, som ofta nog blefve först i tillfälle att mäta sig
med fienden, hvarigenom, enär den behölle öfvervigten, de
öfriga vapnen för den gången kunde lemnäs ovidrörda, således
sjelf ingalunda är umbärlig; att linieflottan lika litet
kan umbäras i geographiskt hänseende, och, om möjligt är,
ännu mindre i politiskt; att skärgårdsflottan bör tillökas
och förblifva hvad den ostridigt är, en af försvarsverkets
grundpelare, för hvilken lika litet något surrogat på dess
stridsfält gifves, som för linieflottan på sitt; att medel kunna
linnas till båda flottornas ändamålsenliga vidmakthållande,
utan uppoffring å någondera sidan ; att utvidgandet af
Stockholms station för skärgårdsflottan, samt fullbordandet
af dockbyggnaden i Carlskrona, är af högre vigt och troligen
vida mindre kostsamt, än anläggandet af nya stationer
; att ångfartygens oförtöfvade införande på alltför stor
scala ännu torde kräfva djupare begrundande, noggrannare
beräkning, ytterligare forskningar och flera fulländade rön;
att vi borde vårda, vidmakthålla, det vi alltid kunna, förbättra,
utvidga, när vi kunna, men icke förstöra •— hvilket
inträffar då medel till underhåll saknas — ty långsam och
oviss är den byggnad, som skall uppföras af nedbrutna spillror.
Nej, förstörom icke denna regel : vigtig i hvarje bildadt
och lyckligt samhällsskick, är den dubbelt törhända i
de tider uti hvilka vi lefva.
Sedan Utsk. anfört, att, genom Sveriges läge, dess sjöförsvar
onekligen påkallar nationens odelade uppmärksamhet,
och ansett, att dess ordnande på ett sådant sätt, att
detsamma, utan för mycket anlitande af landets krafter, ändock
uppfyller siri bestämmelse, måste blifva en af de vigtigaste
omsorgerna; tillägger Utsk. en lika vigtig och obesfridlig
sanning, den nemi., att den olika beskaffenheten af
Sveriges kuster tydligen påkallar särskildta derefter lämpade
försvarssätt; hvarefter Utsk. omnämner den år 1826 af K.
M. nedsatta comite's förslag, ej mindre å det antal fartyg
af hvarje olika cert, hvaraf comiteen ansåg Svenska flottan
böra vara sammansatt, än, i öfverensstämmelse dermed,
Den i3 Maj f. m.
en arbetsplan för påföljande tio år, efter hvilken tids förlopp
det ansågs, att flottan borde vara bragt uti det af
comiterade föreslagna skick m. m., hvarjemte Ulsk. förmäler,
att R. St. uti anslagen för försvarsverket till sjöss
anvisat tillökningar, fullt motsvar. hvad comiterade ansågo
af nöden för flottans med dess tillhörigheter ordnande och
underhållande, enl. den uppgjorda planen; men då Styrelsen
äfven derutöfver, vid hvarje riksdag, funnit sig föranlåten
äska ytterligare sanslag, samt olika åtgärder tid efter annan
blifvit vidtagna till förmån än för örlogs- än för skärgårdsflottan,
vill det i Utsk:s tanke synas, som ännu icke vore
tillförlitligen utredt och bestämdt, hvilket systeme bör ligga
lill grund för ordnandet af Sveriges sjöförsvar.
Att ett sådant systeåne verkligen finnes och funnits, bevises
just af den nämnda corn i teens utförliga förslag, som
ock stiidse, ifrån den tid K. M. detsamma gillade, varit
följdt och tillämpadl, hvilket Förvaltningens af sjöärendena
den 29 sisth Oct. afgifna underd. statsförslag för de feni
efter detta följande åren bestyrker. Det bevisas ytterligare
deraf, att skärgårdsflottan uppkommit till den numerär af
fartyg comiterade föreslagit, med undantag af 8 eller g
kanonslupar, hvilka på en ganska kort tid kunna anskaffas.
Häraf förklaras ock de olika åtgärderna, som Utsk. förmenar
hafva blifvit vidtagna, än för det ena, än för det andra
vapnet, ty Styrelsens afsigt var den riktiga att först
complettera skärgårdsflottan efter den gifna planen, och
derefter anväuda medlen till de större fartygens fullbordande.
Ej för närvar, ägande tillgång till den nämnda år 1826
uppgjorda planen för Rikets sjöförsvar, kan jag icke heller
nu bedomina den af StalsUtsk. lemnade uppgift, att R. St.
sedermera, uti anslagen för försvarsverket till sjöss, anvisat
tillökningar, fullt motsvar. hvad comiterade ansågo af nöden
för flottans med dess tillhörigheter ordnande och underhållande,
enl. af dem uppgjord plan; men om ock så
vore, bör man dervid icke lemna ur sigte, dels hvad Utsk.,
i enlighet med verkliga förhållandet, upplyst, att kostnaden
af materialier och dagsverken nu är 33-J- proc. dyrare än
då, dels att, sedan den nämnda försvarsplanen uppgjordes,
en ingripande förändring inträffat genom den utveckling
ångfartygen erhållit; dels att, i den mån skärgårdsfartygen
vid Stockholms station till antalet ökats, äfven nya skjul erfordrats,
att nya verkstäder måst uppföras, så väl härstädes
som vid Carlskrona station, samt slutligen att nödvändigheten
fordrat, det så väl Stockholms som Carlskrona varf omgärdats
med stenmurar, i stället för de kring dem förut
varande gamla plank, hvilka icke fredat de dyrbara etablissemenlerna
för nidingars och tjufvars åverkan. Att allt
detta medtagit betydliga af 1826 års comiterade till flottans
complettering afsedda summor, är lätt funnet; och här
-
55a
Den 13 Maj f. m.
af' kan afven lika liitt förklaras, hvarföre anslagen ej kunnat
användas ensamt för de af corniterade uppgifna fartyg.
Vidare anför Utsk., på grund af inom RiksStm gjorda
motioner om en plan och förslag till ordnande af flottans
administration m. m., att sådant icke står tillsammans med
fullgörande af Utsk:s åliggande m. m., hvadan Utsk. inskränker
sin åtgärd till framställande af de hufvudsakliga
omständigheter, som, efter dess öfvertygelse, dervid förekomma,
nemi. att, då Sveriges försvar väsendtligen hvilan
på en talrik, väl utrustad och öfvad skärgårdsflotta, med
lämpligt antal för våra farvatten beräknade armerade ångfartyg,
en dylik större flotta, i förening nied nationalbeväring
och tillräckligt kustartilleri, vore ändamålsenligare, än
äfven ett större antal linieskepp och andra örlogsfartyg,
jemte en skärgårdsflotta af det antal fartyg, hvaraf den för
närvar, beslår; hvarjemte Utsk. anför, att en flotta af 8
fregatter, i corvetter, 20 ångfartyg från 5o till 3oo hästars
kraft, samt 3g6 diverse bevärade skärgårdsfartyg, kan erhållas
för omkring Goo,ooo r:dr mindre än en flotta af den
storlek corniterade föreslagit, hvarförutan årliga kostnaden
för vidmakthållandet Liefve till förmån för de mindre fartyg™-
Då
detta af Utsk. framställda förslag till sjöförsvar
icke inverkat på dess närvar, förslag till reglering af fjerde
hufvudtitelns anslag, anser jag mig icke böra upptaga det
till granskning oell dymedelst onödigtvis sätta H. R. o. Ad:s
tålamod på prof; men för att icke möjligtvis missförstås,
tror jag mig likväl böra framställa min enskilda opinion,
nemi. att jag anser en flotta af denna beskaffenhet icke ensamt
kunna skydda våra vidsträckta kuster; att jag anser
ingen ändamålsenlig armering till sjökrigsbruk kunna tillvägabritigas
på så små ångfartyg, sorn de med 5o till 100 hästkrafter;
att ett kust-artilleri, så talrikt, att det kan värna
våra af skärgård icke skyddade kuster, blifver omöjligt att
anskaffa; att slutligen det synts mig, som Utsk. förglömt att
i sin beräkning upptaga den mängd af transport- proviantsjuk-
och kokfartvg, som erfordras till en flotta af dylik
beskaffenhet, att förtiga brännmaterielen till de 20 ångfartygen,
hvilken torde uppgå till minst 12,000 läster stenkol
för en 6 månaders campagne.
Efter att hafva utvecklat sina åsigter af ämnet, tillstyrker
Utsk.: ”att R. St., med framställning af dem, matte hos K. M.
i underd. anhålla, det K. M. täcktes vid nästa rikdag för R.
St. i nåder framlägga en fullständig plan för sjöförsvarets
ordnande, i öfverensstämmelse med hvad Sveriges läge påkallar
och efter beräkning af den samverkan med Konungariket
Norriges flotta, som, då behofvet det fordrar, kan
förväntas, samt med iakttagande af all den hushållning,
hvil
-
Den i3 Maj f. m.
353
hvilken, vid betraktande af landets icke öfverflödiga tillgångar,
är af nöden; äfvensom att, intilldess denna plan blifvit
uppgjord och pröfvad, all nybyggnad och väsendtligäre reparation
af linieskepp, eller complettering af förråder och
anskaffning af materiel för sådana fartyg måtte inställas,
samt de linieskepp, som äro i det tillstånd, att de fordra
betydligare reparation eller förbyggning, antingen nedhuggas
till fregatter, om de dertill äro användbara, och sådant
anses nied fördel verkställbar!, eller i annat fall från flottan
utrangeras.”
Jemte det jag fullkomligt förenar mig med Gr. von
Plåtens reservation emot den föreslagna fördelningen, ej
mindre af manskap än medel , emellan de båda sjövapnen,
får jag reservera mig emot Utsk:s förslag, att ingen väsendtligare
reparation af linieskepp, eller complettering af förråder
för sådana fartyg får företagas, emedan det kunde hafva
den påföljd, att inom fern år, eller lill nästa riksdag,
flera af dessa fartyg blefvo förstörda, hvarigenom Riket
ofelbart skulle tillskyndas en förlust, som vida skulle öfverväga
de besparingar, Utsk. förväntat sig af en slik åtgärd.
Utsk. har väl utlofvat att, vid afgifvande af dess särskildta
yttrande angtde extra-statsregler:n, taga i betraktande
den utsträcktare exercis, hvilken är af nöden, men likväl
ansett sig böra, innan en fullständig plan för sjöförsvaret
kan blifva uppgjord, ”afstyrka anvisandet af den tillökning
uti anslaget för flottans exercis, som af K. M. blifvit
begärd.”
Vidare har Utsk., ang:de anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll, utgörande circa 583,ooo v:dr , hvaraf
omkring 3o,ooo r:dr tills vidare användas till extra och expectance-statens
aflöning, föreslagit: ”att, jemte det R. St.
hos K. M. i underd. anhålla, att alla de inskränkningar uti
kostnaderna för linieflottan, hvilka kunna blifva en följd
af hvad här förut i afseende å linieskeppen blifvit föreslaget,
må komma skärgårdsflottan tillgodo, till utgifter i Och
för sistnämnda flotta, må, för Stockholms och Götheborgs
stationer, af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll,
bestämdt afsättas ett minimibelopp af i85,ooo r:dr årligen.
”
”Likaledes tillstyrker Utsk., att det gemensamma exercis-anslaget
af 45,ooo r:dr må sålunda fördelas, att för
linieflottan ut föres 2,5,000 r:dr och för skärgårdsflottan
20,000 r:dr.”
Emot dessa af Utsk. framställda förslag, får jag anmärka
följande:
Den princip att man bör bevara, ej onödigt förspilla
det man äger, är af ganska stor vigt. Den har ock af K.
M:s vishet varit insedd och, vid afgifvande af K. M:s nåd.
propos. om statsverkets tillstånd och behof, iakttagen; men
G H. 70
554
Den i3 Maj f. ro.
någon tillökning i anslaget för linieflottans utvidgande är
icke hegard, af det skäl, att K. M. insett angelägenheten
att först fullkomligt complettera livad som finnes, för att
under tiden afvakta de resultat, som en vidsträcktare erfarenhet
kunna gifva vid handen, angrde ångfartygens användande
till krigsbruk och deras inflytande på beskaffenheten
af de flottor, framtiden kan kräfva. Emedlertid och då
användandet af ångfartyg blifver en nödvändig vehikel till
ett fullständigt sjöförsvar; har K. M. — utom de förut
byggda ångfartygen Oden och Gylfe af 100 hästkrafter hvardera
— redan befallt bvggnaden af ett sådant med 200
hästars kraft, som lill nästa sommar blifver fullbordadt,
samt af R. St. nu äskat ett lämpligt anslag till nybyggnad
af ett dylikt fartyg af 3oo hästars kraft, båda ämnade att
föra bombkanoner och svårare pjecer.
Att, såsom Utsk. tillstyrkt, åtskilja anslagen, så att
hvartdera vapnet erhöll sin bestämda del, anser jag högst
skadligt. Denna fördelning af anslagen bör ankomma på
K. M. vid fastställande af de årliga arbetsplanerna, i underd.
föredragna af ett omtänksamt befäl. HufVudorsaken, hvarföre
flottorna år 1S2.4 sammanslogos, var att förekomma de
för begge vapnen lika menliga följder af inbördes split och
söndringar, men ofelbart skulle denna söndring med fördubblad
styrka inträda, 0111 anslaget, befälet och manskapet
fördelades; och den ena delens obekantskap med den andras
vapen skulle i behofvets stund medföra högst menliga följder.
Jag kan derföre icke underlåta att på det högsta afstyrka
bifall till StatsUtsk:s betänk, i denna del, likasom
till förslagen att liuieskeppen skulle lemnäs utan allt underhåll,
och inga förråder för linieflo 1 tans complettering anskaffas
— ett förslag, som, 0111 det bifölls, skulle leda till
de resultat jag förut antydt. Att en sådan hushållning är
en gifven misshushållning, lärer aldrig kunna bestridas; men
att linieskepp, när de, sorn sådana, ej mera äro tjenstbara,
nedhuggas till fregatter, deremot har jag långtifrån något att
erinra; ty huru bittert det än blifvit klandradt, har dock
erfarenheten visat, att af ett sådant nedhugget skepp blifvit en
duglig fregatt, som med sitt betydliga artilleri kan göra icke
långt ifrån lika stor skada, som det förra 6o-kanonskeppet
kunde göra med sitt.
Då införandet af ångfartyg och bombkanoner utan tvifvel
kommer att hafva ett märkligt inflytande på sjöförsvarets
ändamålsenliga organisering, så instämmer jag gerna i
StatsUtsk:s förslag, att II. St. skulle i underd. anhålla, det
K. M. täcktes vid nästkommande riksdag för R. St. i nåder
framlägga en fullständig plan för sjöförsvarets ordnande, i
öfverensstämmelse med hvad Sveriges läge påkallar m. m.;
hemställande jag likväl, huruvida icke delta förslag bort,
såsom önskningsmål, med Allm. BesvärsUtsk. behandlas, förvissad
derom, att K. M., såsom högste Befälhafvare!! öfver
Den 13 Maj f. ra.
555
krigsmakten'till lands oell vatten, ensam är i tillfälle ätt,
med den säkra blick sorn fordras, bedomina, luiru Skandinaviens
försvar för bibehållandet af dess sjelfständighet bör
ordnas.
Att en flotta, ulan öfning för befäl och manskap, icke
uppfyller ändamålet, är ett axiom, som ej tål motsägelse;
och lika litet kari den sanningen bestridas, att den öfning,
som kunnat åstadkommas med de hittills anvisade ^5,ooo
r:dr, är alltför ringa och otillräcklig. Om ändamålet skall
vinnas, måste exercis bibringas hela personalen efter liand,
ifrån skeppsgossen till den främste officeraren, synnerligen sorn
det måste antagas för gifvet, att, i den mån expeditionerna
blifva färre, den så nödvändiga lusten för yrket äfven aflager.
Det hade således varit att förmoda, det StatsUtsk. ej
skulle hafva afstyrkt den af hehofvet högt påkallade tillökning
i exercis-anslaget med ytterligare 4^,000 r:dr; och aldraminst
borde det hafva förmodats, att det redan varande
knappa anslaget för öfning skulle delas på ett sådant sätt,
som skett, emellan den seglande och skärgårdsflottan, enär
båda flottorna hafva ett gemensamt befäl, hvars gemensamma
sträfvande bör vara att uppnå den skicklighet, som fordras
för att kraftigt kunna försvara fosterjorden. Ofningen
för skärgårdsflottan består dels i rodd, dels i undervisning
om artilleriets användande, och dels för befälet i bekantskap
med. skärgårdarna och öfning i skärgårdsvapnets taktik.
Denna öfning, så vidt den rör rodden, taktiken och kännedomen
örn skärgårdarna, kan ganska väl och med stor besparing
ske medelst barkasser och slupar. Hvad åter beträffar
kanonexercisen, så, då pjecerna på jollarna äro fasta
och jolli n således är att betrakta som lavett, kan äfven den
fördelaktigt åstadkommas på exercis-batterier i land. Under
min befälstid i Carlskrona, lät jag utrusta slupar och
segelbåtar, att dermed verkställa taktiska öfningar, hvilka,
långt ifrån att vara betungande för befälet, tverlom ansågos
som ett nöje: och jag vågar tro, att dylika öfningar äfven
hädanefter vid stationen kunna åstadkommas, då vid
samma tillfälle kunskap om skärgårdarna af det yngre befälet
äfven kan inhemtas, isynnerhet om dessa öfningar utsträckas
till skärgården. Förhållandet är icke sådant på de
seglande fartygen. Den öfning i rodd- och skärgårdstaktik,
sorn lätt och på kort tid, samt med ringa kostnad — knappast
fjerdedelen af hvad StatsUtsk. anvisat — kan inhemtas
på de smärre fartygen, är ej tillfyllestgörande på de större;
der medtager exercisen mera tid, mera arbete, mera uthållande
kraft, och, i följd deraf, mera kostnad. Den som
förvärfvat sig erfarenhet och kunskaper under tjenstgöring
på seglande örlogsfartyg, är redan fullt användbar på skärgårdsflottan,
soni erfarenheten tillräckligen bevisat; men förhållandet
är ej tvertom, hvilket är en naturlig följd af vapnens
olikhet i storlek -och verkningskrets. Jag anser för
-
556
Deli i3 Maj f. m.
densluill, om ändamålet skall vinnas, alt, utom de nu
årligen utgående mindre öfningsfartyg, nemi. för skeppsgossar
, för cadetter och för de yngre officerarne, hvilka
expeditioner medtaga det nuvar. statsanslaget, minst
tvänne fregatter, på en exercis af 6 å 7 månader, årligen
böra utrustas; och dertill kunna de af K. M. ytterligare
begärda 45,000 r:dr icke anses för högt tilltagna, utan tvertom
ett ringa anslag, 0111 man tager i betraktande, att det,
jemte lastdragarefarten och de ofvan omnämnda expeditionerna,
endast åstadkommer en öfning för circa en åttondedel
af (lottans personal.
Af allt hvad jag nu anfört, hemlar jag anledn. för yrkande
af återremiss å StatsUtskts betänk. N:o 53, och ali
dessa mina anmärkntr få åtfölja remissen.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Utan
alt våga inlåta mig uti någon undersökning, om vi böra
öka vår s. k. stora flotta genom nybyggnad , vågar jag dock
hemställa till den Hr O. J. H, hvilken, enligt hvad jag
hört af Hr Nordenskölds anförande, uppgjort förslag, att vi
skulle försälja våra redan färdiga linieskepp, om icke handeln
derom borde uppgöras med huset Benedichs et comp.,
eller detsamma, till hvilket man sålde Eurydice, Chapman,
Tapperheten och jag tror till och med Äran. Hvad det åter
angår, att vi, ifall af krig, skulle låna skepp, så tror jag
detta förslag icke kan vara att anse annorlunda, än såsom
skämt, — ett sådant ungefär, som Danska Sjöcapitaine Weszel,
sedermera Amiral Tordenskjöld, brukade, då lian, vid bristande
ammunition uti en affär i Engelska canalen mot en
Svensk, jag tror Backman, begärde att få låna krut af sin
fiende.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: De tom ma bätikarna
i dag vittna nogsamt om det ringa intresse, som
fastes vid fade hufvudliteln. Jag skall derföre äfven vara
kort uti hvad jag har att yttra i detta ämne.
Då jag, likasom andre talare, instämmer uti Gr. von
Plåtens reservationsvis yttrade åsigt mot Utsk:s beslut att
fördela anslaget emellan de olika fartygen, och på den grund
begär återremiss af betänk., hvilken återremiss jag hoppas,
att man icke vägrar; så anhåller jag att få underställa
StatsUtsk:s bepröfvande, huruvida icke Utsk. skulle finna
lämpligt att göra någon modification i sitt beslut, derest
Utsk. vidblifver principen. Att Utsk. vidblifver principen
är så mycket mera ursägtiigt, som man, vid närmare granskning
af StatsUtsk:s samtliga betänkm, finner, att e n princip
genomgår dem alla, hvarföre föga förändring kan förväntas
i hufvudsaken. Utsk. har uti ingressen till betänk,
fällt ett domslut emellan stora och lilla flottan; men i beslutet
har Utsk. likväl tillstyrkt R. St., att hos K. M. anhålla,
det K. M. ville till näst sammankommande Ständer
Den i3 Maj f. m.
framlägga en fullständig plan till sjöförsvarets ordnande, i
öfverensstämmelse med hvad Sveriges läge påkallar. Jag
instämmer fullkomligen i denna önskan , men vill blott
hemställa, huruvida icke tydligen bör uttryckas den önskan,
då sjöförsvaret sättes i gemenskap med Konungariket Norrige,
att den planen, som skall framläggas, blifver uppgjord
af Svenska och Norrska statsmän, som tillika äro män af
yrket, hvarigenom man kunde komma till något helt och
bestämdt, samt slippa höra discussioner vid alla riksdagar
för ena eller andra vapnet, hvilket jag åter tillskrifver den
liknöjdhet, som vidlåder flottans ärenden i allmänhet. Under
ett sådant förhållande, och då Utsk. redan framställt
en sådan önskan, anser jag det vara alt ga något för långt
att redan bestämma planens beskaffenhet; hvilken bestämmelse
otvifvelaktig! ligger uti Utsk:s tillstyrkande, att all
nybyggnad och väsendtligare reparation å linieskepp skall
upphöra. Hade Utsk. hemställt, att all nybyggnad af flottan
mätte upphöra; så hade jag velat instämma med Utsk.,
emedan jag förmodar, att Utsk. åsyftat att dermed sätta
Styrelsen i nödvändighet att framkomma med ett fullständigt
förslag, ehuru grunden, hvarigenom ändamålet skulle
vinnas, icke torde behöfvas, med afseende å det af Ständerna
redan fattade beslutet om införande af departementalstyrelse;
men jag ser ingen skada kunna uppkomma derigenom,
att de medel, som icke användas till flottans nybyggnad,
begagnades till fulla beloppet för completterande af
flottans etablissementer och förbyggning af sådana fartyg,
som antagas i följd af det gällande systemet. Jag hemställer
således till Utsk., om icke Utsk. skulle vilja utgå blott
från den åsigt, att, utan att särskildt tala om linieskepp, all
nybyggnad af flottan inställes, intill dess en sådan plan
framkommit, hvarom jag förut nämnt; i följe hvaraf åtskilliga
ställen i detta betänk, komma att undergå redactionsförundi
ing.
Beträffande anslaget för flottans exercis, så har jag, lika
med hvad flere talare anfört om olämpligheten af fördelning
af exercis-medlen, icke kunnat göra mig reda för
hvad som åsyftas med denna fördelning, hvarigenom linie—
flottan skulle erhålla 2Ö,ooo r:dr, som på sin höjd förslår
till exercis med en fregatt 3 månader; men hvad skulle väl
kunna på 3 månader läras af hvar och en vid flottan, dä
man betraktar personalens storlek, så val till officerare, som
manskap.
Hvad åter skärgårdsflottan beträffar, så möter dervid
samma olägenhet, nemi. alt exercismedlen äro för knappt
tilltagna; ty för 20,000 r:dr lärer svårligen mer än 2 bataljoner
kanonjollar kunna exercera mer än 2 månader.
Utsk. har slutligen tillstyrkt R. St., att hos K. M. i
underd. anmäla en af enskild motionär väckt (råga om beklädnadshjelp
och förhöjd inqvartering för flottans under
-
55S
Den i3 M a j f. m.
officerare, till det afseende K. M. i nåd. må finna densamma
förtjena, under tillika yttrad förmodan, att, i händelse den
skulle finnas billig etc. Jag tror icke, att K. M. skall kunna
finna den billig, ifall Ständerne besluta blott hvad detta
betänk, tillstyrker, emedan det skulle gifva anledn. lill alltför
mycken misstydning, om skrifvelsen inkom sådan, som
Utsk. projecterat. Då här är fråga om partisinne — ty så
är verkligen förhållandet, emedan 2 partier alltsedan 1824
stått i öppen strid mot hvarandra — och man vill afhjelpa
del; anser jag af högsta vigt, att man öppet och ärligt uttalar
sina åsigter, och att man går till vaga på ett sätt, att
man icke lemnar en möjlig anledn. lill en misstydning. På
dessa grunder anhåller jag om ålerremiss af betänk.} och att
StalsUtsk. behagade fästa uppmärksamhet vid det jag nu
haft äran anföra.
Hr 1\åfelt, Anton, uppläste till prot. följande:
Ehuru ogerna jag än å detta rum uppträder, att tala
för ökade anslag, anser jag dock min pligt fordra, att vid
det tillfälle, då fråga är om Sveriges sjöförsvar, äfven lemna
mitt yttrande, icke i den del, som afhandla!’styrkan och
beskaffenheten, ty detta ämne är redan af fräjdade talare
med mera vidsträckt erfarenhet, än sorn fallit på min lott,
vidrördt, ulan i hänseende till det för flottans öfning anvisade
anslag, hvilket jag, huru dermed än må hushållas, måste
anse för knappt. Ogerna vill jag väl föreslå några ökade
utgifter; men vissa utgifter äro af den natur, att af deras
underlåtande uppkommer misshushållning. Afdenna natur
är exercis-anslaget och jag nödgas således i detta afseende
förena mig med dem, som anse en tillökning nödvändig;
ty en flotta, om den ock vore i anseende till sin materiel i
bästa skick, måste dock anses föga användbar till värn mot
fäderneslandets flender, om den saknar skickligt befäl och
skickligt manskap; och enär det nu icke allenast är allmänt
kändt, utan till och med fullkomligen bevisadt , alt någon
ändamålsenlig öfning för det nuvar. knappa anslaget aldrig
kan åstadkommas, och till och med den exercis, som med
ytterligare 45,000 r:dr kan ernås, ej är fullkomlig; hemställer
jag dock vördsamt till det H. StatsIJtskts behjertande,
om icke fäderneslandets säkerhet fordrar, att behöfliga medel
till detta vigtiga ändamål anslås; och i sådant afseende
yrkar äfven jag återremiss på betänkandet.
Hr von Heyne, Georg, anförde skriftligen:
Jag har ej yttrat mig vid tredje hufvudtiteln, ehuru jag
tjent som indelt infanteri-officer. Det torde dock förlåtas
mig, om jag i förbigående yttrar någon enskild åsigt, rör;de
landtförsvaret, ehuru jag begärt ordet i afseende på den nu
föredragna fjerde hufvudtiteln.
Jag har icke blundat, under det jag blifvit gammal,
för den nyare tidens kraf, ehuru de åsigter, jag i korthet
Den i3 Maj f. 111.
arnat' framställa, torde anses gammalmodiga; äfvensom den
tidpunkt, jag vidrörer, icke heller är på model att, åtminstone
med beröm, omnämna. Medgilvoin likväl, dt om
hvarje tidehvarf har sin skuggsida , höra dock dess glanspunkter
deraf icke bortskymmas.
Sorn gosse såg jag Gustaf III ofta passera till Carlskrona,
stora arbetscommenderingar ditgå; man hörde omtalas de
storverk, der förehades —• och huru klappade mitt ynglingalijerta,
dä jag i Juni 1788 såg den stora hamnen i Carlskrona
uppfylld af den Svenska flottan, — jag tror mer än
3o linieskepp och fregatter, på hvilka den södra armeen öfverfördes
till Sveaborg, der vi landstego, och den majestätiskt
imponerande flottan, Gustafs och Chapmans nyskapelse,
gick alt vid Hogland mäta sig med den Rysska. Veteranen,
så väl som ynglingen, förvånades och upprymdes ånyo, då
vi, få dagar derefter, aler embarquernde pä en i sin genre
lika imposant skärgårdsflotta, för att landstiga vid Brakila
nära Fredrikshamn, som ock skedde; men —- för denna period
innefattar den tidens historia tvänne afskyvärda ord —-  An jala-förbundet — catastrofen torde hos enoch annan inom
den öfriga armeen väckt minnen, kanske sympatier från partitiden,
men tvekan och nedslagenhet hos ännu flera; — se
der orsaken till den resultatlösa 1788 års landtcarnpagne!
178g—go årens campagne!’ utvecklade ett annat förhållande.
Man har ansett den tidens systeme, som föregick 1788—
go årens krig, ensidigt hafva egnat omsorgen ät styrkan lill
sjöss , och nog litet hafva afsett bildningen af arméens personal,
genom blott de vanliga mötenas öfningstid. Ja, indeln:s-verket
hölls, så väl i denna, som öfriga delar, den tiden
i helgd! Huruvida arméen dock var mindre tjenstbar, i
brist af fredlig öfning , torde — utom segrarna i Savolax
under Stedingk — de vid Uttismalm , Likala, Walkiala,
Kellis Baracker etc. mot en alltid öfverlägsen fiende bäst
upplysa; men indelnts-verket, detta Carl XI:s storverk, som
Carl Johan kallat Sveriges palladium, är nu mera i mångens
tanke urmodigt, oaktadt det orubbadt torde kunna väl
förenas med det nu till Sveriges lycka införda bevärtssystémet,
såvida detta icke en dag blir Preussiskt.
Ingen Svensk önskar lifligare än jag, att vi kunde på
samma gång uppfylla alla behofver, så i afseende på löneförhöjningar,
som armée-personalens öfning, så vidt den under
freden kan utbilda krigaren, och derjemte anskaffa en
materiel, som i allo svarar emot principen, alt Sveriges försvars-systéme
bör utgöra ett fullbildadt helt; men, mine
herrar! nekom ej, att detta öfverskrider nationens krafter.
Ett helt försvars-systeme måtte innefatta sjö- och landtförsvar;
det sednare är tryggadt genom den gamla stammen,
förstärkt och rekryterad med bevärtn, alltid fulltalig. Det
praktiska för kriget bibringas snart den unga bevär:s-rekrylen
af ett kunnigt befäl, äfven sedan kriget börjat, då han
0cn i3 Maj (, m.
derjemte införjifyas med en gammal stam; men kustbefästningen,
örlogsfartygen, med deras utredning, böra vara färdiga
före krigets utbrott, — det torde annars, med all theoretisk
öfning för armeens personal, hafva sig något svårt med
landets försvar.
Om, såsom för 5i år sedan, en jemngod Svensk flotta
hädanefter kan gå att i öppna sjön söka den Rysska, som fiende,
är ett problerne, som framtiden må lösa — för nutiden
ser det mörkt ut; — men ett sjövapen mäste vi äga
eller snart förskaffa oss, som förmår trygga våra kuster och
skydda vår handelsflotta. De mera sakkunnige än jag må
bestämma proportionerna emellan seglande oell rodd- samt
ångfartyg.
StatsUtsk. har sagt sig vilja, vid afgifvande af sitt yttrande
angtde extra-statsregler:n, ytterligare taga i betraktande
hvad som rörer anslag för 4‘^e hufvudtiteln ; föremålet
är vigtigt, och jag hoppas StatsUtsk. finner det
sådant. Jag har ej velat göra någon anmärka, emot Utskts
betänk., blott framställa några jemförelse!' emellan de mest
i ögonen fallande behofven, och landets förmåga att uppfylla
dem, tillika med de, som det vill synas, icke lika nödvändiga,
till det afseende, de af StatsUtsk. kunna förtjena, i
händelse betänk., med deröfver fällda yttranden, varder återremitteradt.
Hr Hagelstam, Otto Julius, uppläste följande:
Äfven jag har funderat litet på vårt sjöförsvar, och har
någon erfarenhet oell kännedom i den saken sedan 4° år
tillbaka, helst sjökrigsyrket alltid har roat och intresserat mig
mycket.
Om vi hade Englands tillgångar, så skulle äfven jag
votera för en stor, men då, mycket stor och vår östra granne
verkligt öfverlägsen linieskeppsflotta; d. v. s. 5ö linieskepp,
ehuru en sådan linieflotta ändock icke skulle kunna
ireda våra skärgårdar för Rysska skärgårdsflottan; ty om det
ock må låta förmätet, så är dock ganska säkert, att jag till
och med med mitt hufvud ville ansvara, att ingen linfeskeppsflotta,
ehuru stor, skulle kunna hindra mig att med en fullkomlig
och väl öfvad skärgårdsflotta gå härifrån till Åland,
eller ifrån Aland hit, och sedan längs hela skärgårdskusten.
— Det är endast med en stark och val öfvad skärgårdsflotta,
som man kan hindra sådant och freda våra skärgårdskuster.
Men det vore i alla fall roligt att kunna säga
sig vara herre på täppan, nemi. både inne i våra skärgårdar
och ute i Östersjön , hvarigenom vi ej behöfde så mycket
bryderi med vårt landtförsvar.
Jag respecterar emedlertid hvars och ens öfvertygelse,
och jag hoppas detsamma af dem, som tänka om vårt sjöförsvar
olika än jag. Men jag vill icke hafva på mitt samvete,
Den i3 Maj f. in.
vete att ej afrada ifrån det, sorn jag, efter mogen öfverläggning,
tror lända till fosterlandets påtagliga skada,
, Omöjligen kan någon inbilla mig, alt ett sådant sjöförsvar,
som vi nu äga, eller som jag nu hört recommenderas,
kan vara eller blifva för Sverige, i dess nuvar. ställning,
det ändamålsenligaste och nyttigaste, såvida vi icke upptäcka
någon särdeles rik guldgrufva. Tvertom tror jag, och
ganska mångå med mig, att alltför manga år och alltför
stora summor för oss redan blifvit förspillda på vårt tvåfalldiga
sjöförsvars-systeme; ty ännu befinnas våra flottor uti
ganska ofullkomligt tillstånd, och det just genom vår fåfänga
Jinieskeppsbyggnad, och derigenom bristande medel till exercis,
samt afvand håg ifrån skärgårdsförsvaret, hvilket sednare
ändock är det angelägnaste och enda möjliga sjöförsvar
för Sverige, som numera duger. Det är icke förstå gången,
som jag hört ståtliga calculer och granna förespeglingar,
all vi, med ett visst årligt anslag, inom vissa år kunde
och skulle hafva så och så många completta linieskepp, fregatter,
corvetter och skärgårdsfartyg m. m.
Anslagen hafva tid efter annan blifvit ökade, dessutom
extra medel emellanåt — tiden bar förflutit — men de calculerade
och lofvade flottorna hafva ännu icke blifvit färdiga,
än mindre öfvede. Och hvad duger en flotta lill, utan öfning?
Jo, att öka fiendens trophe'er. Jag är dock öfvertygad,
att en noga och hedrande hushållning blifvit iakttagen
på alla stationer. Erfarenheten är den bästa läraren och
den säkraste räknemästaret) i detta, som i många andra fidi.
Flottor, isynnerhet stora goda Iinieskeppsflottor, kosta
mycket. De äro icke för fattigt folk. Det ligger i sakens
natur alt af små tillgångar blir små och svaga flottor, och
när man, som hos oss, ytterligare sprider sina små tillgångar
pä aine alldeles olika flottor, som icke kunna agera tillsammans;
så mäste begge blifva än svagare, och man äfven
tyrar
derigenom alt blifva slagen på alla håll, eller att ingenting
kunna uträtta med dem. Vid sådant förhållande är
jad I i gas t att hålla blott en sorts flotta, d. v. s. den nödvänjdigaste,
och låta nyttan gå framför grannlåten och beqvämligheten.
Vi mäste således hafva blott en, men stark
och väl öfvad skärgårdsflotta, för våra skärgårdar —
som utgöra -Jrdelae af våra kuster — jemte ångfartyg och
några goda fregatter tili conyojer och recögnosceringar etc.
Ty med blott i.,200,000 r:drs årligt sjöanslag, emot 3g millioner
rubel, svarande emot .21 ä.22 millioner r:dr b:co, kommer
man ej långt. Dertill fordras mycken omtanka, försig
tighet
och drift ; och är ej råd ligt att onyttigt använda når
got af vårt lilla sjöanslag, an mindre att tilltro oss dermed
kunna blifva mästare på öppna fältet, det vill bär säga, på
öppna hafvet.
Vi må tacka naturen, som för det mesta omgifvit Své
6
H. 7 1
56a
Ben i3 M a j f, m.
rige och Norrige med en förmur af öar, holmar, klippor
och grund, samt rätta oss derefter, emellan hvilka små och
mindre dyra fartyg — hvartill vi, inom oss, hafva alla
tillbehör — mycket lättare kunna mäta sig med en öfverlägsen
styrka, utan risk att i första batalj blifva helt och
hållet förstörda, eller instängda för hela fälttåget, hvilket,
med underlägsna och oöfvade linieskeppsfloltor, oftast handt
och kommer att hända — och dertill lönar ej mödan alt
hålla linieskepp.
Klokare hafva våra bröder, Norrmännen, gått tillväga
med sitt sjöförsvar; de bortspilla ej sina krafter på linieskepp;
de hålla endast i små fregatter, men bygga kanonslupar och
kanonjollar med fart, och tå sålunda snart lika stark flotta
som vi nu. De hafva redan skaffat sig härifrån 100 bombkanoner,
och vi, med vår vanliga liknöjdhet, endast iB,
ehuru vi gjorde bekantskap med detta förträffliga vapen
förr än de.
Jag har mig väl bekant, alt Danmark, liksom vi, af gammal
vana ånyo lade sig till några (6) linieskepp efter olyckan
1807. Jag har ock hört omtalas, att sist afdöde Konungen
i Danmark yttrat, under ett samtal med en betydande
Svensk officer: ”Jej skal sige dem, det nytter ikke
”Danmark nu mere, at bygge Linieskibe, men Jej maa ikke
”slippe mine gamle Admiraler, de ere kuns vane til at sejle.”
Men jag har äfven af säker hand nyligen fått veta, att
Danmark nu reducerar sig till 4 linieskepp, och ämnar snart
lägga bort alla skepp, samt endast hålla några fregatter, kanonslupar
och ångfartyg, hvarmed de ock i hast lättare kunna
öfverföra trupper emellan sina öar.
Således behöfva vi icke heller emot Danmark hålla linieskepp,
och emot Ryssland låter det sig icke göra. —
Genom vårt blinda sträfvande att få några linieskepp, hafva
vi bara byggt, men icke completterat.
Jag skulle hellre tro, att det hade varit mycket bättre
att hafva blott 4 skepp i fullkomligt god ordning, än alt
skyldra med 10 obrukbara; ty som vi nu se, har man ifrån
sjelfva Carlskrona nödgats skrifva och trycka böcker till Rikets
nu församlade Ständer, hvaruti försäkras:
”Större delen af nationen och dess representanter, som
"höra omtalas, att vi räkna 10 linieskepp, tro det icke
”vara fara å färde, då vi kunna utrusta en sådan flotta ;
'men det kan tryggt påstås, att vi, i följd af sakernas förhållande,
icke kunna till verkligt krig utrusta mer än ett,
"på sin höjd två, men icke tre linieskepp, väl några enstaka
''fartyg, men ingenting, som kan få namn afflotta; ty sjelfva
lärtygen ruttna ju bort, efter hvad vi sett , fortare än
”andra hinna byggas. Materiel, inventarier och bestyckning
”etc., i skick att dermed utrusta en flotta, finnes icke, oell
”kan icke finnas. Nog öfvadt befäl och manskap till en flotta
"finnes ieke heller och kan icke finnas. Och när så är,
D« n i3 Maj f. na.
Sfi)
märk väl — och detta kan icke vederläggas med sändning,
huru då kunna påstå, att vi äga en i farans stund
”påräknelig flotta, ett sjöförsvar? — Nej, vi äga det icke!”
Är icke det en vacker beskrifning på vår dyrbara
linieflotta? Jag undrar om våra grannar frukta
mycket för den? Månne ej en sådan flotta, som StatsUtsk.
nu föreslagit, nemi. af 8 goda fregatter, 2 corvetter, 20 ångfartyg
och 400 kanonslupar och kanonjollar nied bombkanoner,
brännare, torpeder, sneda sundbommar etc., skulle hafva
mycket, ja obeskriflig! mera nytta och respect med sig.
Emedlertid har linieflottan uppslukat största delen af
anslaget till vårt sjöförsvar, oell skärgårdsflottan fått alltför
obetydligt, samt nästan ingen öfning i skärgården, som kan
kallas exercis; ty nu i 26 år, eller alltsedan sista kriget, hafva
endast 1 ä 2 bataljoner jollar varit ute 2 å 3 gånger på
några dagar, och sista gången för bela 8 år tillbaka, hvilket
är detsamma som intet.
Ett sådant förhållande mäste för hvarje fosterlandets
vän synas högst anmärkningsvärd!, då armeen hvarje år får
öfva sig för 3, 4 å 5oo,ooo r:dr, och de seglande fartygen
ofta för 100,000; men det vapen, sorn först behöfves att taga
emot fienden, och har så mycket att lära, kan blifva så
bortglöradt och till bak alia I let!
Rättnu finnas inga officerare qvar af arméens flotta, sotn
känner skärgårds-krigssätlet. Hvad är orsaken, att man låter
denna för oss vigtiga krigsveltenskap så utdö? Har man
redan glömt de tjenster detta vapen gjort? Inser man icke
ännu, att skärgårdsförsvaret är för Sverige numera det vigtigaste
och enda möjliga på vattnet? eller är det för att linjeskeppen
sedan så mycket säkrare skola få lefva, då ingen
mera känner eller intresserar sig för de små osynliga kanonsluparna?
Våra fiender kunna i sanning icke önska sig
bättre! Af nu nämnda orsaker och många flera, som kunde
tilläggas, är det verkligen hög tid för oss att vidtaga en
k ra fl ig och genomgripande förändring med vårt sjöförsvar,
lämpad efter vår local och våra tillgångar, såvida Sverige,
i behofvets stund, skall kunna påräkna åsyftad nytta af våra
sjövapen, oell våra fiender icke alltför lätt och godtyckligt
kunna landstiga och bibehålla sina communicationer
hvar de behaga.
StatsUtsk. har riktigt insett allt delta, och uti sitt utlåt.
ang:de fjerde hufvudtitelns reglering uppgjort ett förslag,
sorn jag anser så bra, ändamålsenligt oell patriotiskt, att jag
icke kan underlåta att derföre betyga StatsUtskls ledamöter
min varma vördnad och högaktning.
Ja, jag är fullkomligt öfvertygad, att StatsUtskts förslag
till Sveriges sjöförsvar är det förmånligaste sorn för närvar,
kan uppgöras, neli att det med mycket skäl förtjenar
att till alla delar genast antagas.
Den i3 Maj f. m.
Gr. von Platen, Ba 11 za r: Då äfven jag,såsom ledamot
af StritsUtsk., deltagitjoch med tillfredsställelse deltagit i största
délen af StalsUtskts beslut och utlät, i denna fråga, torde det
tillåtas mig att lemna några ord till svar på hvad flere talare yttrat,
ronde denna bufvudtitel. Jag bade önskat, att man genom
stillatigande velat gilla Utskts åsigt att icke indraga organisa
tiftnsfiågor under Ståndens pröfning; men, oaktadt man förklarat
sin ohåg för alt vidröra dylika frågor, liar man dock
framkastat inom Representationen ett ämne, som under uter
;iu 10 års tid utgjort föremål för afhandling i både tryck
och skrift, utan att man hunnit öfver den punkt, vid hvilken
ihan stod, då man började. Man torde vilja taga såsom
skäl. för att åter uppkasta della ämne, att Ulsk. gjort början
dermed i sina anförda motiver. jag hemställer til! en
hvar, 0111 icke CJlsk. skulle handlat vida mera oriktigt, om
det, utan alla motiver, helt simpelt afslagit K. M:s propos.
•När IJtsk. således fann, att det mäste afslå en del deraf, var
det, åtminstone i min öfvertygelse, dess skyldighet alt framlägga
sina moliver eller grunder för dess beslut; beroende
det sedermera på K. M. att derå göra det afseende Ilan för
godt finner. — Vid ett sådant förhållande kan jag icke stillatigande
förbigå denna fråga. Jag skall dock söka att vara
så litet vidlyftig sorn möjligt.
Jag får börja med att förklara, att jag icke i alla detaljerna
kunnat följa en talare här på Riddarhuset, som inlåtit
sig uti en lång vederläggning af en utkommen flygskrift,
röride flottans angelägenheter. Om jag ville inlåta mig uti
vederläggning af allt hvad som i tryck eller inom de andra
Stånden emot min åsigt blifvit sagdt i detta ämne , fruktar
b'S> att R. o. Ad. med skäl skulle ledsna dervid. Den talaren,
jag menar, har utgått från den förmodan, att en brochure,
undertecknad J. O. II , skulle hafva ledt Utsk. , hvilket bevisa!',
att man lätt ser saker skeft, när man blott betraktar
dem i cn viss riktning; ty brochure-författaren talar för bibehållandet
af linieskepp, då deremot Utsk. varit af motsatt
tanke. Samme värde talare har uppdragit en jemförelse
emellan förhållandet med vår marin och andra länders, såsom
Frankrikes, Englands och NordAmerikas, för alt bevisa,
att Sverige borde lemna större anslag till sin flotta. Men
det egentliga skälet, som talar emot en linieflolta för Sverige,
har icke blifvit vederlagdi, nemi. tillgångarné inom vårt
laud i förhållande till andra landers. Man har velat anslå
alla möjliga känslor oell, bland annat, yttrat, att andra nationers
aktning för den Svenska skulle betydligen förminskas,
om linieflottau borttogs. Jag vädjar till omdömet bos
den värde ledamoten, sorn gjorde denna anmärka., och som
blist kan bedomina förhållandet, 0111 våra linieskepp , i det
skick de för det närvar, befinnas, kunna anses af sådan beskaffenhet,
att de k un fia ingifva andra nationer aktning föY
detta vapen ; om icke aktningen skulle vara bättre bevarad,
Den 13 Maj f. m. 5G5
derest vi ägde fane fartyg, men i sådant skick oell på det
sätt försedda med livad till utrustningen erfordras, som den
värde ledamoten sjelf skulle önska att se dem. Del är besynnerligt,
att man ännu i våra dagar kan tro sig uträtta
något med uppgifter på papperet. Ilätla tillståndet börden
värde talaren sjelf bäst finna, då lian, snart sagdt, ej på ro
år sett något linieskepp och knappt något annat fartyg ute
till öfning; oell hvar och en lärer finna, alt utan öfning är
det ej möjligt att tänka på försvar, äfven om flottan förresten
vore i det fullkomligaste tillstånd. Man har, såsom jag
förut nämnt, citerat andia landel' — de stora nationerna.
Jag anhåller, alt man ville laga i betraktande ländernas loenia
förhållanden, deras folkmängd, rörelsecapital med liera
omständigheter, som inver ka både på vidden af behofvet och
förmågan att fylla det. I dessa hänseenden kunna vi icke
jemföra oss med de större nationerna, såsom Ryssland, England,
Frankrike och Amerika. Hvad jemförelse med Danmark
angår, har jag ingenting deremot, då detta är det enda
land af de uppräknade, med hvilket, alla omständigheter
betraktade, vi kunna jern förås; och för att visa på hvad
grund man bygger, anhåller jag, att såsom svar å det påstående,
att Danska budgeten skulle vara större än den Svenska
, få uppläsa några ord i en order, utgifven af nuvarande
Konungen i Danmark. Jag säger med flit nuvarande, ty det
är skilnad emellan hvad Han och den föregående Konungen
gjort, i fråga om flottan, oell emellan deras åsigter i denna
sak. Uti denna order — se tido. Dagen N:o 88 för år iS/jb
— till Danska amiralitetet, lyder det på ett stalie sålunda:
”att de fartyg flottan äger, städse hållas i användbart
”skick och fullt försedda med alla förråder ;
’’all befäl och manskap ej må sakna öfning, förutan hvil—
”ken de aldrig kunna uppnå nödig grad af duglighet;
”att flottan förökes med i eller flera ångfartyg, och
”skärgårdsflottan hålles i godt stånd, genom nybyggande af
"ändamålsenliga fartyg i stället för dem som slopas , hvarjemte
äfven förråder må anskaffas till fortsättning af de
"större krigsskeppens byggnad;
"att titelns utgifter inskränkas till en million riksbanks"daler
årligen, men alt det är Konungen angenämt om ytterligare
besparing kan äga rum;
”alt byggnaden af de större krigsfartygen bör lämpas
"inom vissa gränser, och fortgå så att målet uppnås så snart
”sorn möjligt.
"För öfrigt bör planen äfven omfatta förslag å alla de
"besparingar i personalen, som efterhand möjligen kunna
"införas.”
Den titelns utgifter inskränker sig till högst en million
riksbanksdaler årligen. Del är i det närmaste samma summa,
som här uppgifvits; men vid jemförelse!) har kosina
-
568
Dan l3 Maj f. m.
den för Svenska bålsmanshållet icke kommit i beräkning, —
sådant torde dock åtminstone af hvarje båtsmans rotehållare
anses böra ske — och om detta upptages, finner man, att
skilnaden emellan Svenska och Danska budgeten är i motsatt
förhållande mot hvad man här velat påstå. Man har
äfven sagt, alt vi skulle äga 6 ä 7 linieskepp, som inom 6
veckor kunna gä till sjöss. Det är i sanning hardt att nödgas
motsäga ett sådant påstående, men sakens vigt nödgar
mig dertill, och jag åtager mig alt bevisa mina uppgifter,
som grunda sig på documenter, hvilka icke kunna vara
främmande för vederbör, auetoriteter. Samme talare har
älven sagt, alt Ständerne icke böra begära någon plan för
sjöförsvaret, då deremot Frih. Lagerbjelke sagt sig tillstyrka
en sådan anhållan; och då tvänne embetsman af samma administration
icke hysa samma åsigter i en dylik fråga, synes
mig sådant bevisa, alt icke allt arsa helgjutet, som det säges
vara. Man har äfven talat 011», att afseende borde fästas
vid Norrige. Jag gör det så mycket hellre, som jag deruti
finner ett stöd för StatsUtskrs åsigt att frångå principen
af försvar med linieflotta. Den Norrska sjöförsvars-comileen
har till och med gått längre, än Utsk.
och jag för närvar, yrkat; ty den har bestämdt förklarat,
att om än medel dertill funnes, linieskepp likväl icke borde
anskafFas på den grund, alt ”comiterade antaga, att Norrige
”och .Sverige, med större hopp oin framgång, kunna försvå”ras
mot en mäktigare fiende genom ett krig i spridd ord”ning,
d. v. s. genom ständiga anfall på enskildta krigsfartyg
”eller mindre eskadrar, då gynnande tillfallen dertill yppa
”sig, eller genom albrytande af fiendens communicationer
”och genom att oupphörligen oroa fienden, snarare än ge”nora
en ordentlig batalj i linie, hvilkens utgång, ehuru med
”förutsättning al lika styrka på ömse sidor, alltid är osäker,
”och hvaraf förlusten kunde för de förenade Rikena vara
”oersättlig — för alt ej tala om, att det äfven synes försigtigt
för ett Rike med inskränkta tillgångar, att fördela
”den risk, elementer och kriget påtvinga, på ett sä stort an”lal
fartyg som möjligt, utan alt hindra hufvudändamålets
”uppnående.” Den planen är af K. M. bifallen. Och delta
torde bevisa, att StatsUtsk. i detta fall icke handlat utan
all ledning och ulan afseende på hvad som är rimligt. Dessa
äro de hufvudsakligaste skalen, mot hvilka jag funnit
mig uppkallad till vederläggning. Utan alt fortgå på denna
bana, att upptaga alla yttranden, hvarmed man kunde få
hålla på så länge riksdagen räcker, vill jag blott en stund
uppehålla mig vid arne skäl, sorn gjort sig gällande inom
StatsUtskottet. Det första skälet är, att ändamålet med en
linieflotta är att söka öppna sjön och slåss på öppna fallet;
men för att kunna det, mäste flottan någorlunda motsvara
fiendens flotta; men ett skepp mot 3 a 4 fiendtlig* ar naturligtvis
alltför litet. Jag skall icke, på sätt som den vär
-
D « n 13 Maj f. in
-
de anmärkaren, påstå, att i samma stund Sverige icke kunde
hafva en linieflotta, skulle det icke kunna försvara sig
mot Ryssland. Jag tror, att vi kunna försvara oss man linieflotta;
ty om jag icke kan på öppna fället hålla stånd
och försvara mig mot en öfverlägsen fiende, så hör jag klokt
begagna de naturfördelar, positionen erbjuder, och i sådant
fall lemnnr jag åt en hvar att bedömma, huruvida skargårds-
eller liniefartyg aro lämpligast. Andra eller hufvudsakliga
skälet root principen af linie-sjöförsvar för Sverige
ligger lili omöjligheten för vårt land att åstadkomma det
capital, som erfordras till utredning och underhåll af delta
vapen i den scola, som behöfves, såvida det skall motsvara
sitt ändamål, i följd hvaraf de tillgångar, som finnas otillräckliga
för att gagna i afsedt ändamål medelst linieskepp,
böra användas på dei sätt och i den riktning, der resultatet
kan motsvara syftemålet, och der de icke bortplottras utan
egentligt gagn och nytta.
En annan talare har yttrat, att det vore för tidigt att
använda ångfartyg till sjöförsvaret. Jag medgifver. alt det
1826 kanske var för tidigt; och det var måhända äfven
hufvudsakliga orsaken, hvarföre den comité, som då afgaf
utlåt, angtde sjöförsvaret , var fallen för att bibehålla linieskepp.
Nu skulle säkert flere af dessa ledamöter hafva satt sig
emot linieflottans bibehållande. Alt icke vapnet är försökt,
torde vara svårt alt säga, och ännu svårare att taga det såsom
bevis för hvad som bör åstadkommas. Emellan hvarje
krig göres naturligtvis någon förbättring uti de vapen , sorn
skola användas; och antages ingen förbättring, innan den i
krig blifvit försökt, kommer man alltid att slå efter.
Man har citerat hvad andra nationer gjort för att förbättra
deras flottor. Det torde tillåtas mig att göra detsamma.
Jag finner då, att i England, hvarest 1827 futinos
3 å 4 obevärade ångfartyg, sådan förändring lill närvar,
tid vidtagits, att derstädes nu finnas 53 bevärade och 24
obevärade ångfartyg, hvilket bevisar, alt England — och
England torde i sådana fall äga vitsord — insett fördelen af
ångfartygens användande; och enl. den utredning en värd
ledamot här har gjort, tycker jag mig finna, alt äfven andra
nationer funnit nyttan deraf. Äfven är det ett factum i afseende
på Engelska flottan, alt under det ångfartygens antal
ökats från snart sagdt intet eller så godt som intet ända till
nära 80 bevärade och obevärade fartyg, har under samma
tid linieskeppens antal förminskats ungefär 10 procent. Man
liar klandrat det tillstyrkande af Utsk , att alla de inskränkningar
uti kostnaden för linieflottan , som kunde blifva en
följd af hvad Utsk. i afseende å linieskeppen föreslagit, målte
komma skärgårdsflottan till godo. Dermed tror jag, att Ulsk.
egentligen afsell skärgårdsflottans exercis; ty ehuru iinga
den seglande flottans öfning har varit, synnerligast de sednare
åren, har dock skärgårdsflottan jemförelsevis fått ändå
sr.s
De ii i3 Ma j f. m.
mindre tillgodonjuta fördelen af någon öfning,— Vidare hat
man påstått, att flottans anslag lidit en förminskning af 33^
proc. uti hvad sorn blifvit beviljad t och påräknadt, i följd
af förändrade varupriser. Jag medgifver visserligen, att Utsk.
sagt, att uti det af Sjöförsvars-comiteen år 1826 för flottans
nybyggnad beräknade belopp erfordrades en förhöjning af 33^
proc., för att komma till kännedom af krigsskepps rätta värden;
men jag vågar påstå, att denna förändring icke ensamt
är en följd af de stegrade prisen, utan lemnar jag åt hvar
och en att utgrunda skälen till de låga uppgifterna 1826.
I fråga 0111 användande af ångfartyg, har man påstått,
alt icke så små fartyg, som blifvit ifrågasatta, skulle kunna
användas. Detta bestrider jag så mycket mer, som vår skärgård
synbarligen visar, att icke för stora ångfartyg böra af
oss begagnas.
Om man hinner lill fartyg om 2 å 3oo hästars kraft,
förande hvartdera 4 stycken y2:pundiga bombkanoner och
6 å 8 långa 24:pundiga kanoner, så torde det vara tillräckligt,
och då aro vi icke utan försvar.
Då en vard talare, som förmodligen kommer att stå i
spetsen för flottans styrelse, här har yttrat sig för nedhuggning
af linieskepp till fregatter, så gläder, det mig verkligen,
mindre kanske för flottans vinst derpå, än för den gärd af
aktning, sorn derigenom blifvit visad en alltför tidigt hädangången
constructeurs minne, derigenom att man nu föreslår
och erkänner riktigheten af det project, sorn man med nog
mycken ifver bestridde, då lian framställde det.
Man har föreslagit, att skärgårdsflottans exercis borde
ske på roddbåtar. Jag öfverlemna!1 åt den, som äger mera
erfarenhet vid skärgårdsvapnet än jag, att upptaga den flögan.
För min del tror jag ej, alt en sådan exercis vore tillräcklig
för andra än lotsar, och i öfrigt kunde en sådan
exercis egentligen ej kallas annat, än att hafva faldt ut för
att roa sig. Det är åtminstone en ny princip, som, om den
är användbar i ett, afven bör kunna användas i ett annat
hänseende. Jag vill ej tillstyrka någondera delen.
Man har äfven önskat, att Utsk. icke skulle inskränkt
sig till att tillstyrka Ständerna att i und. anhålla om inställande
af nybyggnad utaf linieskepp, utan anhålla om inställande
af flottans nybyggnad i allmänhet. Mig enskildt
är det fullkomligen likgiltigt, om äfven nybyggnad af skärgårdsflottan
inslälies, intilldess K. M. framställt en plan för
sjöförsvaret; nied nybyggnad af ångfartyg lärer emedlertid
icke böra uppskjutas, enär det icke kan antagas, att de icke
skulle ingå i planen, hvilken den än må blifva.
Där har blifvit mycket ordadt 0111 brist på anslag och
alt man ej vill anslå något hvarken till flottans öfning eller
förfärdigande af ångfartyg eller annat. Detta påstående finner
jag icke grundadt ; ty oni man inställer nybyggnad af
* • linie- ,
D e ii i3 Mai f. m.
skepp under 2, 3 eller 5 är, torde medel finnas, så väl till
(lottans öfning, sorn till öfriga af K. M. för sjövapnet afsrdda
föremål. Den af K. M. begärda summan utöfver titelns
niivar. anslag utgör 45,000 r:drs ökning i exercis-anslag
ä ordin.-stat, samt 146,280 r:dr årligen å extra-statsreglering,
eller tillsammans 191,280 r:dr pr år. 180,000 r:dr vore en
icke för högt beräknad besparing genom inställande aflinie(l-o
t tans nybyggande m. m., oell fyllnaden 11,000 rtdr torde
kunna erhållas genom andra möjliga besparingar.
Jag vill icke längre upptaga tiden med denna fråga.
Jag ber blott, att, innan roan beslutar återremiss, man ville
betänka, om någon positiv fördel dermed står alt vinna. Jag
ser icke hvad man kan begära, mera än Utsk. tillstyrkt,
nemi. bibehållande af hittills varande anslaget och framställning
till K. M. med lind. anhållan om en plan för flottans
och sjöförsvarets framtida organisation, i öfverensstämmelse
med numera förändrade förhållanden och af främmande
länders erfarenhet bevittnade fördelaktigare grunder. Jag
vill dock ingalunda sätta mig emot återremiss. Jag tror mig
hafva gjort hvad aktningen för R o. Ad. ålagt mig, då jag
fastat uppmärksamheten på detta förhållande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Olik den siste värde talaren,
såsom en man af yrket, det jag icke är, har jag icke
med honom kunnat med nöje deltaga uti StatsUlskrs öfverläggning
och beslut, ronde fade hufvudtiteln. Jag har dervid
känt ett stort bekymmer, och samma bekymmer, hvarmed
jag under förflutna riksdagar på detta rum deltagit uti
debatter, angrde Sveriges försvarsanstalter i sin helhet.
Jag har visserligen länge, eller alltsedan Sverige blefen
isolerad ö-stat, trott, att dess egentliga försvar boide riktas
utom dess gränser eller på hafvet, som numera måste vara
det förenade Scandinaviens naturliga krigstheater. Jag har
trott, att ett krig med det fullkomligaste landlförsvar, fördl
inom våra gränser, skulle, äfven om det i öfrigt finge en
fördelaktig utgång, blifva mycket kostsammare och mera
ödeläggande, än till och med ett olyckligt krig på hafvet;
och jag har icke trott det ligga utom möjlighetens gräns för
de förenade Konungarikena att bilda ett så respectabelt sjöförsvar,
att de, med full förtröstan på sin egen styrka, kunde
möta sin fiende på sjön. Detta har varit min åsigt, innan jag
inträdde i StatsUtsk. För bildandet af denna öfvertygelse,
har jag ej mindre inhemtat erfarne sjömäns och militärpersoners
upplysningar, än äfven rådfrågat i detta ämne,
tid efter annan, utgifna vettenskapliga afhandlingar; men då
det ålegat mig att inom StatsUtsk. rösta i denna fråga, har
jag, lika med StatsUtskts ledamöter, sökt att om möjligt ännu
närmare bestämma min öfvertygelse i detta vigtiga ämne,
synnerligast med hänseende till hvad som rörde regler:n
G H. 72
D e ii 13 Maj f. m.
af hufvudtiteln ; oell i afseende derpå liar jag visser]i—
gen, lika med Utsk:s majoritet, erhållit många lalande bevis,
att Sveriges kustförsvar ar af hög vigt, och att måhända
med de krafter, Sverige nu äger till sin disposition
elier vill använda, det verksammaste försvaret lill sjöss kunde
för närvar, inskränkas lill det mindre vapnet. Men jag
erkänner, att jag icke med full tillfredsställelse delat denna
åsigt, och att jag alltid hyst inom mig den tanken, att om
jag kunde fullkomligen öfvertygas om riktigheten af min
förra åsigt, skulle jag med beredvillighet tillstyrka alla de
anslag, som erfordrades för ordnandet af sjöförsvaret i sin
helhet. Då nu endast fråga inom StatsUtsk. blifvit väckt,
alt hos K. M. i underd. anhålla om en plan för sjöförsvaret
i sin helhet, så har jag dermed kunnat förena mig, och jag
anser en underd framställning 0111 linieskeppens förintande
blott vara en önskan, söm kommer att bero _på K. Mtsgodt
finnande.
Men jag får förklara, att jag icke kunnat godkän
na
den åsigt inom StatsUtsk. , som afsett en fördelning af
anslaget emellan de särskildta vapnen. I det fallet instämmer
jag uti Gr. von Plåtens reservation. Efter detta erkännande,
får jag likväl förklara, ott da här i dag från källor,
som jag förmodar hafva ett riktigt ursprung, blifvit för Ståndet
ådagalagdt, att med det s. k. stora sjöförsvaret icke står
så alldeles illa till, som man velat anspegla från en annan
sida, derom jag så gerna skulle förvissa mig; så vågar jag
äfven med de herrar af yrket, som här hafva yttrat sig,
deltaga i den önskan, att ett särdeles afseende måtte fästas
vid sjöförsvaret i sin helhet, och att med de medel, som
finnas, man icke uteslutande endast afser skärgårdsflottans
complettering. Med afseende på den Scandinaviska halföns
geögraphiska grund för vårt gemensamma försvarsverks organisation,
synes mig betänkligt, alt man hufvudsakligen fästat
sig vid landtförsvaret, och, i förhållande dertill,, tyckes
göra "så litet afseende på sjöförsvaret. De medel, som användas
för det sednare , utgöra endast omkring ^:det af hela
militär-budgeten. Man kunde således förutsätta , att landtförsvaret
anses af 7 gånger högre värde än sjöförsvaret, och
det är denna åsigt, som gör mitt verkliga bekymmer, då jag
lifligt känner beliofvet att göra Sveriges försvar så kraftigt
och så imposant som möjiigt. Ett uteslutande landtförsvar
eller ett, sorn endast vore bygdt på förening med skärgårdsflottan,
förutsätter ett uteslutande af offensiven ; och jag
skulle tro, att ett sådant systeme alldeles icke öfverensstämmer
med Svenska national-karakteren; att detta systeme, i
händelse detsamma under ett verkligt behof komme att visa
sin förenade kraft, skulle nedstämma den moraliska känsla,
som så mäktigt verkat på Svenska stridsmannen i alla tider.
Svenska armeens förnämsta ändamål skulle blifva en observations-eorps’
underordnade röle, eller endast utgöra en reserv
åt det flytande försvaret af yåra kuster, och att, genom
Den i3 Maj f. ra,
oupphörliga marscher från en anfallspunkt till en annan,
måhända bidraga till alt ödelägga landet mer, än fienden
hittills kunnat det; ty då våra stridskrafter till sjöss voro fi»
endens i en betydligare män underlägsna, skulle en icke så
särdeles stor ansträngning å fiendens sida nödga oss använda
och concentrera ulla våra stridskrafter till lands: och blotta
medvetandet deraf, att aldrig offensiven kunde komma i fråga
, skulle demoralisera denna ai mee , hvars enda bestämmelse
det vore, alt göra fruktlösa manövrer, hvarigenom landets
verkliga materiella och moraliska krafter förintades af en
fiende, mot hvilken soldaten aldrig finge tillfälle att i öppen
strid utveckla Svenska krigarens på ren fosterlandskänsla
grundade förmåga. Vår handel skulle ligga under.
Vår vigtiga position af Gottland skulle falla ifrån
oss. Den skulle antingen blifva fiendens rof eller få eli
objuden försvarare, som sedermera kanske icke skulle vilja
lemna hvad den innehade; med ett ord , vår politiska
existens skulle komma på ett ganska äfventyrlig! spel, isamma
stund vi öfvergåfvo tanken på att föra kriget utom våra
skär eller på öppna hafvet. Är det ovedersägligen gifvet,
att våra tillgångar, — de båda förenade Konungarikenas tillgångar,
— icke skulle göra tillfyllest för en bestämd öfverlägsenhet
på hafvet; så måste dock den sjömakt, begge Rikena
kunna åstadkomma, blifva tillräckligt aktningsbjudande
för att kunna bereda oss en aliiance, hvarigenom vi vuono
en bestämd och säker öfvervigt; men för att kunna påräkna
en tillförlitlig aliiance, måste vår ställning och våra vapens
beskaffenhet vittna om samma förmåga och lefvande anda,
med hvilken nationen hittills vågat mäta sig med fienden på
öppna fältet. Det är visserligen klart, att Europa ej vill se
Scandinaviens totala upplösning; men det är icke lika säkert,
ali Europa skulle förhindra en tillfällig invasion , som föranledde
halföns fullkomliga ödeläggelse , och i sådant skick
återlemna oss densamma. Jag kan således, på grund af de
åsigter jag äger rör:de så väl våra behof, sorn våra tillgångar
och vårt skaplynne, icke ingå derpå, att Sverige uteslutande
bör fästa sig vid landtförsvaret eller kustförsvaret,
som i det närmaste är att anse lika med det förra utan
tror jag, att, med bibehållande af vår närvar, budget, det
är af största vigt för oss alt framdeles kunna påräkna en
fullständig försvarsplan, omfattande så väl landt- som sjöförsvaret
gemensamt för de förenade Rikena. Jag väntar
och hoppas på denna plan, ej af armeens och flottans högsta
befälhafvare, utan af den constitutionella Konungen i Sverige.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum konime
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Lagerbjelke: Det är hufvudsakligen för att lemna
några ytterligare upplysningar, i anleda, af hvad Gr. von
Platen nyss behagat nämna, som jag begärt ordet. — Hvad
5-2
Den 13 Maj f. m.
först angar den frågan, sorn skulle jag önskat, att en sådan
plan, som StatsUtsk. begärt, måtte af K. M. blifva till Ständerna
algifven; så får jag lenina den förklaring af mina ord,
att jag instämmer uti hvad StatsUtsk. begärt, men anser frågan
vara ett önskningsmål, som beror af K. M. Sjelf att bifalla
eller afslå; och jag får, för min del, bestämdt förklara,
att jag icke ser något hinder för, att StatsUtsk. såsom önskningsmål
framställer denna anhållan. — Vidare har Gr. von
Platen yttrat, såsom jag fattade hans mening, att vi skulle
åsidosätta ali tanke på att hålla en linieflotta; bland skälen
för hvilken mening Grefven anförde, att vår östra granne
ägde en så öfverlägsen sjömakt, att vi aldrig kunde mäta
oss med densamma. Obestridligt är det, alt förhållandet
verkligen är sådant för närvar.; men om det skälet är tillräckligt
för att icke hafva någon sjömakt , så skulle, enär
denna granne kan uppsätta öfver i million soldater, och sålunda
en mångdubbelt större än vår landtarmee, vi af samma
skäl ej hafva några soldater. Denna conclusion kunde
möjligen dragas af ett sådant yttrande. — Vidare har Grefven
fästat sig vid mitt yttrande , angtde ångfartygen. Jag
har sagt, att det fordras någon tid, innan man med full
visshet och säkerhet kan beräkna ångfartygen för sjöförsvaret.
Mig veterligen, hafva de icke blifvit använda lill krigsbruk.
Likväl skulle jag tio, att, såsom upplysningen nu stiger,
det kunde vara möjligt, att sjelfva linjeskeppen blifva
med tiden förändrade lill ångfaityg; ty nyligen har en högst
vigtig upptäckt blifvit gjord, hvarigenom man undviker att
förse sig med så stort vattenförråd, som hittills varit nödvändigt.
Uppfinningen har skett i Frankrike, och går ut
på att distillera det salta liafsvattnet, så att det kan förtäras.
En corvett om i5o mans besättning utskickades på försök,
hvilken var borta i io månader utan att begagna annat
än sjövatten, distilleradt genom den uppfunna inventionen.
En sådan upptäckt kan leda till de mest förunderliga
förändringar, ty derigenom kan besparas det utrymme i fartygen,
som erfordras för inrymmande af erforderliga niachiner,
hvarigenom sjelfva linieskeppen kunna förvandlas till
ångfartyg. Sådant kan inträffa; men det är ej sagd t , att
det sker. För att återkomma till ångfartygen, som Grefven
ansåg behöfliga, så medgifver jag, att ångfartyg behöfvas för
skärgården, om ej för annat, åtminstone för bogseringar;
men sådana linnas till ett ganska stort antal i Sverige: och
dä, i händelse af krig, endast få af dem komma att användas
för trafiken, skulle Staten utan tvifvel kunna få hyra
dem som behöfdes; men skola ångfartyg armeras med svåra
piecer, kunna fartygen, i min öfvertygelse, icke vara mindre
än om ioo hästars kraft. — Grefven har trott, att jag uti
mitt anförande klandrat StatsUtsk., för det att Utsk:s hetänk.
skulle innehålla, att åtgärder blifvit vidtagna, an för det ena,
än för det andra vapnet. Jag har icke tillåtit mig något
Den 13 Maj f. m.
5^3
klander vid den af Utsk. uttalade frasen. Jag har endast
sökt att upplysa förhållandet, sådant det har varit, och jag
skulle ännu mer kunna illustrera det med den omständig*-  heten, att större delen af de sedan 1826 byggda skärgårdsfartygen
äro byggda i Carlskrona, och att anslag till örlogsflottan
blifvit använda för skärgårdsflottan. Hvad angar
Grefvens anmärkn. i afseende på mitt yttrande om exercisen,
nemi. att utskicka unga officerare på små fartyg för att
öfva sig uti taktiken, så torde .Grefven, såsom gammal sjöman,
sjelf känna, alt det länge varit brukligt i Carlskrona.
Jag skall icke längre upptaga tiden med något gensvar på
livad som blifvit anmärkt, utan förenar mig med dem, sorn
anhållit om återremiss.
Hr Oxehufvud: Då jag sist hade ordet, inlät jag mig
ej uti frågan, som här sedermera blifvit föremål för öfverläggning,
nemi. frågan oin stora och lilla flottan. Det hade
varit en förmätenhet af mig, att tro det min åsigt skulle
vinna gehör inför R. o Ad., sedan sine veteraner inom Ilottan
yttrat sig i ämnet; men då andre, mot hvilkas erfarenhet
jag utan förmätenhet torde våga sätta min egen, inlåtit
sig i ämnet, så anhåller jag att äfven få tillägga några ord.
Det är visserligen en djerfhet att våga vara af olika tanke
med Hr Hagelstam, sedan han förklarat, att det enda förslag,
som duger, är det som han framlagt, och alt alla andra
följaktligen skulle vara odugliga. Nu är likväl min oförgripliga
tanke, att af alla förslag jag hört, är intet odugligare
än lians. Må detta yttrande stå för min räkning. Hr
Hagelstam har sagt, att det skulle fordras en guldgrufva,
för att underhålla en större eller linieflotta. För min del
är jag böjd för att tro, att inom sjelfva titeln finnas tillgångar
dertill, ehuru enhvar torde känna, att 4;dje hufvudtitelns
anslag icke är någon guldgrufva; men dertill fordras
en annan organisation, så väl af personal som af arbetsmetod,
hvilket, såsom jag förmodar, blir föremål för den blifvande
Styrelsens uppmärksamhet. — Hr Hagelstam påstår,
att Sveriges kuster äro af den beskaffenhet, att de endast
med skärgårdsfartyg kunna försvaras. För att jäfva denna
förutsättning, behöfver jag endast omnämna kusterna af Halland,
Skåne, blekinge och hela Norrland , med undantag af
Qvarken. Jag förbigick sista gången, jag hade ordet, att
nämna något om Gottland, denna styfmoderligt behandlade
ö, som icke kan tillvinna sig samma fördelar, som andra
provinser. Hvar och en, sorn sett dess hamn, skall inse, att
Gottland i första krig kommer att spela en betydande röle
i Östersjön. Det må vara, att vi komma att bygga vårt försvar
på alliance. Den allierade makten skall taga Gottland
till nederlagsplats, och att sedan drifva honom derifrån, torde
icke blifva så lätt, huru god vän Sverige ock må vara
med denna makt. Min öfvertygelse är således, att våra fi
-
Den i3 Maj f. m.
ender ej skulle önska något hellre, ån att Hr Hagelstams
förslag vinner framgång. Sedan jag nu uttalat min åsigt,
enl. hvilken jag tror, alt Sverige äger tillgångar, för att
kunna hafva ett sjöförsvar, beslående af både stora och lilla
flottan, så att det kan betrygga sin sjelfständighet och flytta
kriget utom landels gränser, och att jag delar Gr. Horns
åsigt, alt kriget både hör och kommer att föras utom skaren
pä öppna hafvet; så skall jag ej vidare upptaga R. o.
Ad:s tid med någon pröfning af stora eller lilla flottans företräde,
helst jag icke tror, att Representationen är det fält,
inom hvilket denna fråga bör utredas. Jag kan dock icke
frånträda mitt vikande af återremiss, helst a:ne ledamöter
af Utsk. gifvit mig en förhoppning, att den modification, jag
önskar, skall vinna framgång; i hvilket fall Utsk:s betänk,
återkommer i ett helt annat skick, då detsamma, enl. min
fullkomliga öfvertygelse, vinner ej blott detta, utan äfven de
öfriga Ståndens bifall.
Hr Le fr c' n, Joli. Pehr: Jag hade icke ämnat deltaga
i denna discus&ion , aldraminst sedan jag funnit, att discussionen,
på gammalt vis, gått ifrån det administrativa gebitet
inpå den gamla kända tvisten emellan den seglande och deu
roende flottan , samt den enas eller andras absoluta behöflighet
eller oumbärlighet för landets försvar. Denna tvist
har länge gått fram, på samma sätt som en annan gammal
tvist inom militär-ståndet, nemi. emellan infanteriet och cavalleriet.
Denna tvist har, om det tillätes mig att nyttja
en carricatur, mycken likhet med tvisten om nödvändigheten
af skor och strumpor och nödvändigheten af hatt.
Man kan svårligen utesluta något af hvad som hör till beklädnaden;
men så har tvisten blifvit förd och föres ännu.
Jag tror, att man ej klart öfvertänkt frågan i sin helhet,
hvilket dock förmodligen kommer alt äga rum, när, på sätt
Utsk. föreslagit och utaf en inflytelserik ledamot inom detta
Hus blifvit tillstyrkt, en enda önskan blir framställd om en
fullständig plan för sjöförsvaret, i förening nied så väl j\Torliges
som landels försvar i allmänhet. Då jag yttrat, att jag
ogerna deltager i denna discussion, är det hufvudsakligen
derföre, att jag icke tilltror mig de insigter, sorn erfordras
för alt deruti ingå. Likväl har jag ej underlåtit, att äfven
i detta fall tänka på hvad som erfordras lill ett lands försvarsanstalter,
derunder jag kommit till det resultat, alt om
disputen föres emellan 5 lika aktningsvärda, upplysta och
erfarna sjömän, å hvardera sidan, så skulle jag, derest jag
vore tvungen att gifva mitt yttrande i frågan , förklara mig
för den sidan, som föredrager skärgårdsvapnet, grundadt på
principen af ångfartyg, använda såsom krigsfartyg. Så( står
frågan för mig, som är en person, hvilken icke är invigd i
krigsväsendet till sjöss; men jag skulle också endast då våga
att hafva denna opinion , om jemnvigt agde rum uti de
D e n 13 Maj f. m.
5^5
olika åsigterna emellan de aktningsvärdaste oell mest erfarna
i yrket, och det vore mitt åliggande att skilja dem emellan.
Men jag har egentligen begärt ordet, i anledn. af ett yttrande
af Gr. Horn, hvilket jag anser väsendtligare att besvara;
och uti det ämnet tror jag mig icke sakna all erfarenhet,
likasom jag vågar förklara, det jag anser mig hafva någorlunda
genomtänkt detsamma. Jag vill sätta frågan på sin rätta punkt.
Grefven antager såsom hufvudsats, alt man bör hindra henden
att komma i land, och att man kan hindra det genom alt
vara mästare på hafvet, och att man endast med en seglande
flotta kan vara del; alt kriget bör ske på hafvet,
emedan det vore mindre förstörande, än äfven ett lyckligt
krig, utfördt inom våra gränser. Vidare anser Grefven, alt
det skulle vara stridande mot Svenska national-andän, att
bygga försvaret på skärgårdsflottan, i förening med landtarmeen
; och att det således vore mera öfverensstämmande med
national-lynnet alt bålla henden aflägsnad då lian sträfvar
att komma lill vårt land. Denna fråga, mine herrar! är en
af de vigtigaste, ja! kanske den aldra vigfigaste i afseenrle
på vårt försvar. Jag vågar påstå, alt den som går lill grunden
af vår historia, den som går till grunden med att betrakta
folkens öden, han skall få den enkla öfverlygelsen,
att, i den mån man känner sig individuell nationel, i samma
mån får man äfven förmåga att föra det vapen, som uti
hvarje tid är det, som bör föras; då uppbjudes summan af hvars
och ens krafter att taga till detta vapen , och summan af
allas krafter åstadkommer försvaret. Så har man tänkt i alla
lider, och så tänker man i alla länder och äfven hos oss.
Utan afseende på folk, utan afseende på tidehvarf, står det
fast, att den nation, der man vill köpa sig fri från förbindelsen
att personligen föra vapen, har gått under för det
folk, som känt sig personligen pligtigt alt föra det. Carthago
föll, när det från sitt gebit ville utestänga Romarne
genom sina flottor. Carthagineserne kunde ej försvara sitt
land, när delta medel att utestänga henden ej mera räckte
till. Der hafva vi lösningen af den gåtan. Denna gåta har,
så långt historien utvisar, alltid och i alla länder löst sig på
samma sätt. Jag påstår derföre icke, att det ej är olyckligt,
att en fiende kommer in i landet; men jag vidblifver orubbligen
det påstående, att den nation, som känner sig, man för
man, äger förmåga att slåss med henden, hon slår honom
nog ut, ifall henden har den djerfheten att intränga i dess
länd; och den djerfheten har henden , då han vet , att landet
bebos af ett folk, som äger starka senor, men icke pröfvät
dessa senors förmåga att föra ett svärd; men känner han
motsatsen, så betänker han sig i gånger, innan han intränger
i ett sådant land. Om ett folk grundar sin säkerhet på
den satsen, att söka stänga ut faran, så att man ej får se
den i synen; så skall det blekna för faran, när den kommer
, och den kommer ändå. Sjelfva England vågade ej
5^0
D c n 13 Maj i. m.
förlita sig på sin örlogsflotta under kriget mot Napoleon,
utan liela landet väpnade sif», af fruktan för Franska armeens
invasion. Hvarföre förlitade sig ej England på sin
segrande örlogsflotta? Hvarföre stod ej Engelska nationen
trygg i sitt Iand, under skydd af denna flotta , som likväl
var större oell bättre ordnad, än någon nation någonsin kan
hoppas att få sin marin? Alla dessa omständigheter hafva
hos mig stadgat den öfvertygelse, alt första steget till sjelf-,
känslans väckande är, ali man sörj, r för national-belåtenlieten
i fråga om att föra vapen, att armeen och be värm
öfvas, så att man kan våga sig emot fienden med full säkerhet
att slå den tillbaka, då man äger en proportionerlig,
styrka — och det kunna vi äga. Nästa medlet är alt se
till, det våra skärgårdar a ro försvarade — och dertill äga
vi skärgårdsflottan; och det 3:dje steget är att söka förhindra
fienden att nalkas vårt land, — och dertill fordras örlogsflotta!],
hvilken således står i 3:dje rummet, oell genom
detta försvarsmedlet öfvergår man till den offensivt delen
af kriget; men så länge man egentligen endast tänker på alt
föi svara sig, ligger förmågan dertill hufvudsakligen i arméen,
och dernäst uti skärgårdsflottan; men det hindrar likväl ej
att örlogsflottan, på sätt Hr Amiral Nordensköld ådagalagt,
kan hafva stort inflytande på landets sjelfständighet, i fråga
om nödvändigheten af alliancer. Så vidt som landet behöfver
bereda sig möjligheten af alliancer och dertill har behof
af örlogsflottan, så långt bör man stiäcka sin önskan
att äga det dyrare vapnet; men en hufvudsak dervid är alt
vara fullkomligen ordnad med hvad man har; att icke äga
större qvantileler, än som kunna vara ordnade, eller större
massor, än man hinner öfva och väl öfva. Jag har trott
det vara min pligt, efter jag så ofta deltager uti R. o. Ad.-s
öfverläggningar, att äfven vid detta tillfälle uttala min tanke.
Jag anhåller, att dessa anmärknU' må åtfölja återremissen,
som jag tillstyrker, efter den är nödvändig, på det Ståndet
sedermera må få tillfälle att punktvis afgöra frågorna,
emedan jag förmodar, att R. o. Ad. bibehåller den aktning
för grundlagen, hvaröfver jag icke är litet högmodig, att
R. o. Ad. icke mot formen afgör betänk, punktvis vid första
föredragningen.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talarens
yttrande har uppkallat mig att derå lemna ett svar. Med
honom instämmer jag deruti, att hvarje sjelfständigt folk bör
ställa sig den regeln till oeftergiflig pligt, att gemensamt vara
färdigt att deltaga i försvaret eller anfallet, om så fordras
; men långt ifrån att med honom kunna instämma uti
dén syftning, till stöd hvarför han från häfderna åberopat
exemplet med Carthagos undergång, finner jag uti detta
exempel ett skäl för en motsatt åsigt. Jag vill veta , om
Rom
Den i3 Maj f. m.
Rom lunde hindia Hannibal alt öfver i5 år med sin annee
uppehålla sig uti Italien; om Romerska härarne förmådde
drifva honom derifrån, eller om han öl vergaf Italien, förrän
lian hiel hemkallad. Jag vill veta , om icke inom Alrika
Regulus med sin annee så skrämde Carthaginenserna , att de
ej vågade visa sig på fältet, ulan höllö sina stridskrafter i
bergspassen; men att då Greken Xantippus kom dit oell öfvertygade
dem, att det endast var på fältet de kunde hoppas
förgöra sin fiende, exercerade deni och slutligen förde dem
emot Regulus, om icke denne (Regulus) med sin aimee hlef
förstörd? Om så var, så måste äfven Sverige veta att organisera
sitt försvar, så att man kan möta henden på öppna
fältet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Regeln — ne
sut or ultra crepidam '■') — bjuder cavalleristen, sorn
vill orda 0111 sjöväsendet , att inskränka sig till de allmänna
åsigter, hvilka äfven utom yrket kunna ägas.
Främst bland dessa står — att Sverige mäste vara sjöstat,
om det alls skall såsom stat existera — att Sverige
ärorikt bevisat sig kunna vara sjöstat — och att vårt sjöväsende
följaktligen äger oaflålligt kraf på allt det bekostande,
som Statens tillgångar medgifva.
Ender flera riksdagar hafva vi nu sluppit höra påräknas
försvar genom alliancer. Jag slipper således nu upprepa,
att den, sorn ingen egen kraft har, icke erhåller alliancer;
att, skulle han undantagsvis ändå erhålla dem, så
hinner han icke invänta hjelpen; och att andra besluta o in
en sådan stat, och utan honom. Hercules i fabeln säde:
hjelp dig sjelf, så skall jag hjelpa dig.
En annan allmän och likaså af mig tillförene i åminnelsen
förd sals ur, att den som icke kan vedergälla anfall
med anfall , den kan sig icke rätt försvara. — Den capitola
organisationsfrågan blir således denna: hvilka sjövapen fordras
lill kraftiga offensiver?
En värd talare har anfört proportionen af 7 till 1 emellan
kostnaden för vårt landtförsvar och kostnaden för vårt
sjöförsvar. Jag lemnar derhän, huruvida båtsmanshållet och
voteringen äro upptagna i denna calcul. Men, äfven dä
skulle jag bestrida conclusionen. Min surtout kostar 7 gånger
mera än min halt; men deraf följer icke, att jag är 7
gånger Iikgi11tigare om mitt hufvud. Det bevisar blott, att
det ena skyddet är mindre dyrt, och behöfver mindre påkostas.
— I hvad sjelfva byggandet af skepp angår, kan
kostnaden minskas och hågen alt bekosta ökas. Det är ju
riktigt, och sakkunnigare än jag må besanna, att skepp förvaras
ojemförligen längre i torra dockor. I Carlskrona vo
-
*) Skomakare, bilf vid din läst !
6 H.
5;8
Den i3 Maj f. m.
10 24 tillämnade, men blott 3:ne äro i granitberget utsprängda.
Om de återstående 21 blifvit det efter band, hade ju
örlogsflotta ns underhåll redan länge varit mindre kostsamt.
Men hvad häri icke skett, bör ju motses. När freden brytes
är för sent att bygga, men skeppen ruttna under en fred
så lång sorn den bör önskns. Den motbjudighet vid byggnads
bekostande, hvilken sålunda alstras, förringas 1 mån af
möjlig conservalion.
I hvad angår en omfattande och oryggligen följd plan
för sjöförsvaret, arden på det högsta önsklig i alla förvaltningsgrenar,
och, om möjligt, än önskligare i denna. —
Det första jag hörde ventileras, då jag 1790 kom hem ifrån
kriget, var organisationen af sjöförsvaret oell 0111 rätta proportionerna
mellan de båda flottorna. Redan då begyntes controverser,
hvilka sedan fortsattes till 1S08. De påföljande 7
åren cgnade sig föga tili dylika forskningar. Men ifrån t8i5
och till nu har ostridigt arbetats redbarare och närmare till
målet, iin under den förstnämnda perioden. Visst fordras
oeftergifligen lill förkofran i allmän som i enskild förvaltning,
att en förut val belyst viig sedan oafvikligen följes.
Men jag anser, att 1111 har det mognat detta för vårt sjöförsvars
handhafviinde lyckliga villkor.
Örn jag, i fråga om ångskepp, öfvergår ifrån de allmänna
satsernas område in på de speciellas, frånträder jag icke derföre
mina blygsamma premisser; ty jag eftersäger de erfarna i de
förnämsta sjöstaterna. De anse, att numera kan ingen flotta
utan ångskepp mäla sig med den som dem äger. Det har
blifvit sagdl, att ännu är rättaste ångskepps-systemet problematiskt.
Ja, oafgjordt är främst, om örlogs-åugskepp böra
bestyckas. Sker det och de föras upp i linien , blottställes
machineriet, hvars ringaste skada försätter ångskeppet
i overksamhet. Dernäst medtages det för bränslet vigtiga
utrymmet, och amiralen nödgas som oftast sakna sina ångskepp,
medan de gått alt förnya sitt kolförråd. Men vid
allt detta qvarstår orubbad fördelen af obestyckade ångskepp,
och satsen, att en flotta mäste äga dessa, betraktade blott
sorn bogseringsmedel, medelst hvilka löses enkelt och lätt
de vigtigaste och tillförene så svårlösta och likväl afgörande
problemcrna i sjömanövern, såsom t. ex. nalkas fienden, då
hvarken vinden eller hans vilja äro gynnande — taga vinden
af honom — och, i träffning, genombryta hans linier m. m.
Men, bestyckade ångskepp convojera bättre än de seglande.
Enhvar, som förrättat denna tjenst, vet huru coopvaerdiskeppare
lyda inslructioner eller signaler, och huru sjelfsväldige
de ofta äro. Det beror af väder och vind, huruvida
chefen kan segla upp till de försumliga och hålla dem till
lydnad. Men ångskeppet kan alltid nalkas dem; kan — om
liknelsen tillätes — kringlöpa sin convoj som lierdens trogna
hund kring fårajorden. Bestyckade ångskepp jaga ojemförligen
bättre kapare och sjöröfvare. Jag nämnde båda , fy
D c u 13 M a j f. m,
sk i I je v Liggen .ur ett pappersblad — kaparebrefvet —; oeii ii riri
n liar civilisationen icke lill sjöss, sorn till lands, iörmått
skydda enskild egendom. Men kaparnes fai;kosler äro alltid
föga djupgående. Seglande örlogslåtryg flyga icke upp till
deni i bugter och skär, oell Ilindras ofta af vinden; hvaremot
ångskeppel uppsöker oell når dem i alla väder och i
alla deras kryphål.
Utskts tillstyrkande af anslag till fyrbåkarna glader mig.
Önsklig är möjligheten af än högre anslag till delta sä nyttiga,
vackra och en nation så högt hedrande ci vil isa lions—
alster. Bland de många kustbelysnings-apparaler jag bestyrt
för de Norrska kusterna, sorn nu snart kunna i detta
afseende nämnas i bredd med de Engelska och de Franska,
är den af andra rangen, som nu vid Oxö, utanför Christiansand
, lyser 6 sjömil ut pA hafvet — och må jag i förbigående
lemna Norrmunnen den offentliga rättvisan att, så
biishållsaktige de äro, då det kommer an på en utgift, om
fördelen hvaraf de icke äro riktigt öfvertygade, så redbart
och fullständigt förfara de i fråga om ett såsom gagneligt
erkändt ändamål. iNu reqvirerade Marin-departementet en
Fransk ingenieur, för att uppsätta apparaten och, vid återkomsten
till Paris, kunde denne ej nog berömma det bemötande
och den frikostighet lian rönt. Men enär kostnaden
för denna enda fyrbåk uppgick , utom tornbyggnaden , till
värdet af 20,000 Svenskt b:co, synes 14,000 r:dr b:co vara
nog knappt årligt anslag för iståndsättandet af vårt kustbelysnings-sysleme.
Kullen, som måste göras af alla seglare,
hvilka ifrån Caltegat söka Sundet, bar en fyr, sorn upplyser
föga när den lyser alls. Der skulle en fyr, sådan sorn den
nyssnämnda på Oxö, hedra oss — ja gagna oss vida mera än
kostnaden — snart betäcka denna mångfaildigt, och spara
mänga käcka sjömäns lif.
Må jag ej nedsitta, innan jag vittnat om det anseende,
i hvilket förvaltningen af vårt sjöförsvar står hos utländska
mariner. När dessas befälhafvare och förvaltare i sina hamnar
se våra vackra skepp, lära känna våra kunniga officerare
och af dessa erfara hvad vår marin är, och med hvad
anslag bon sådan är, falla de i förundran, och förklara
öppet, alt, i proportion till deras budget, åstadkomma de
vida mindre, — och att så förhåller sig, det skall vid ytligaste
granskning falla hvarje forskare i ögonen.
Medan jag har mig så lifligt närvar, det för vår flagga
smickrande intryck, våra örlogsfartyg lemna i de hamnar de
besöka, må jag omnämna en brist, som vållar en ofördelaktig
skugga, nemi. våra besättningars, på utseendets vägnar,
beklagliga beskaffenhet. Detta är likgilltigt i örlog. Ingen
får se kläderna, innan han tagit skeppet, och della sker icke
så lätt. Men vid besök i hamnar, är stor skada, att våra
vackra befolkningar skola visa sig så högst otrefligt beklädda.
Det handlar således blott 0111 besättningarna på våra expo—
58o
Den i3 Mnj f. 111.
ditions-fregatter och mindre örlogsskepp i fredstid; och luxbeklädningar
åt dem, lika de Engelska och Franska, och
egnade att endast i utländsk hamn nyttjas, skulle räcka minst
i 20 år och således fordra ringa anslag.
En betänkligare brist är den af chronometrar, nemi. så
många , att hvarje utgående örlogsfartyg kan dermed förses.
Val finnes merendels en ombord; men oftast tillhörer den
officeraren enskildt. Fortfarandet af denna brist skulle äga
elt bland främsta rummen af hushållningar, som äro misshushållningar;
ty sådan besparing af några hundra r:dr
per skepp, kan kosta skeppet. Många äro exemplen på sålunda
vållade olyckor. År i838 seglade 2:ne Franska corvetter
ifrån Toulon. Svår storm åtskiljde dem. Den ena
förgicks på Barbariska kusten vid Bugia; den andra bergade
sig godt; ty den befälhafvare!! visste sin longitud. Att okunnigheten
derom hade allena vållat den andras förderf, bevistes
inför amiralitets-rätten i Toulon, som, dagen efter den
då befälhafvare!) hemkom, upptog målet — och
veckan derpå afdömde det.
Må mig tillåtas att åt dem, som önska känna äldre meningar
i ämnet , recommendera genomögnandet af August
Ehrensvärds tal i Vettenskaps-academien vid presidii nedläggande
år 1766, och nu anföra några af hans tankar. —
. . . ”Fredsnainnet är så förtjusande, att det ofta söfver anstalterna
till alt bibehålla sjelfva den så åtrådda lieden.
Den som älskar fred, är beredd på krig; och krigsanstalterna
känna ingen skilnad mellan defensiva och offensiva
mått. De politiska äro de, som nyttja vapnen efter det allmänna
bästa, och det har alltid varit en säker regel vid
fredsmått, att goda ord äro de sämsta vapen.”
.. . ”Konung Carl XI gjorde en officerare utur armeen
till amiral; och denne fullbordade verket — flottans reorganisation
— emot alla afundsjuka hinder, som lades honom i
vägen. Mångdubblade föreställningar sökte bevisa, att Carlskrona
vore ett odugligt ställe. Svenska agget var sig likt.
Men hvilken påstår nu, att stället är otjenligt , och att
Wachtmeister farit vilse ?”
Jag har icke citerat Ehrensvärd, för att, i fråga om båda
flottorna, lägga hans ord i någondera vigtskålen — och
i någondera tiden styrka en polemik, i hvilken jag genast,
då jag uppsteg, jäfvade mig. Synnerligast föranleddes jag till
dessa citater af Ehrensvärds ord om Carl XI:s Wachtmeister.
De lyda så här (pag. 25): ”Om vi voro vane att öfverlemna
landsmäns bedrifter till efterverlden, så blef visserligen
”denne mans minne kärt för långliga tider, och en eftersyn
"för den, som vill upprätta en förfallen flotta. Nu hvilar
”han i samma jord med en skeppare — och är nästan lika
”glömd.” — Jag har velat nu göra för Ehrensvärds minne
hvad han då gjorde för Wachtmeisters. Men fåfängt har
Dcu i3 Maji', ra.
jag elei velat. Ehrensvärds ord voro en stor mans. Mina
äro blott den fosterländska välmeningens.”
Jag förenar mig med dem, sora äskat återremiss.
Hr Oxehufvud: Det var i anledn. of Hr Lefrens yttrande,
som jag begärde ordet, och ehuruväl jag ar förekommen
lill en del af Frih. Cederström, får jag dock fästa
Hr Lefrens uppmärksamhet uppå, huruvida icke det factum,
som hemlas från England, i sig sjelf innehar det starkaste
bevis på behofvet af att öfverflytta kriget på hafvet, och
att det ingalunda blir en följd deraf att nationen är enerverad,
att den ej kan försvara sig, ifall fienden närmar sig
dess stränder. Det är allmänt bekant hvad sorn hindrade
Napoleon alt från kusten af Boulogne göra en landstigning
på England; — det var Englands s. k. trädvallar. Hade
de icke funnits, så hade han ej behöft vänta på den flotta,
som utrustades endast för att missleda Engelsmännen. Icke
derföre att England, sedan Drottning Elisabeths tid, egnat
sin liufvudsakliga omtanka åt sitt försvar på sjön; icke derföre
har Englands kialt synts förminskad. Hade Fransyska
armeen lyckats att landstiga på Englands kust; så hade Napoleon
säkert rönt samma motstånd, som om England riktat all
sin uppmärksamhet på endast stående härar. Det var blott
detta, hvarå jag velat fästa StatsUtskls uppmärksamhet, i
anledn. af Hr Lefre'ns framställning i denna del.
Hvad i öfrigt Hr Lefre'n anfört, rör:de Carthago, har
visserligen Frih. Cederström förekommit mig i hvad jag
derå ämnade svara; men jag ber att få tillägga, att hade
Carthago, i stället för att skicka sina ar meer till Italien , i
stället för att inom sig söndras, varit enigt och betänkt på
sjelfförsvar, så hade Carthago ej blifvit förstördt.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: Det är med anledn.
af de yttranden, som här blifvit afgifna, och hvarpå
jag, till följe af den erfarenhet, jag under mitt långa vistande
utrikes förvärfvat, visserligen kunde svara, som jag begärt
ordet; men då jag ej vill upptaga tiden, anhåller jag,
att yttrandena må hvila på bordet.
Hr Nordensköld: Det är redan så mycket taladt för
och emot i detta ämne, att jag alltför väl kunde afstå ifrån
att vidare yttra mig; men jag måste tillfredsställa mitt behof
att uttrycka min tacksamhet för Gr. Horn för det yttrande
lian afgifvit. Det fägnar mig på det högsta alt höra,
att i StatsUtsk. verkligen finnes en ledamot, som så sundt
uppfattat behofven. Men det är en annan sak, som jag an™
håller att fä relevera, då jag tror mig veta hvad som till—
äoinas bakom ctilisserna, — en förändring, den jag anser
vara till stor fara för fäderneslandet; men en känd fara är
ej mera någon fara. Jag skall öppet och ärligt säga det
både till StatsUtsk:s upplysning, äfvensom till upplysning
för Ständerna, hela nationen, Kronprinsen som storamiral,
äSa
Den 13 Maj f. m.
samt ii nd t ligen äfven Konungen, att bland de största saker
vår store Konung har gjort •—- hvilket historien engång skull
rättvisa — var den, alt han tillvägabragte en förening mellan
skärgårds- och örlogsflottorna; som till ett helt sammangöt
vårt sjövapen, hvilket sedan sorn sådant blifvit beliandladt;
och detta vapen vill man nu, genom alt lägga
baud på Regeringen, och genom att fördela den lilla anslagssumman,
för att dymedelst förstöra liriieskeppen , åter
dela i tväune flottor samt gifva den ena namn af arraeens
flotta, i ändamål att lägga den under arméens befäl. Häremot
skulle jag formligen protestera, men öfverlemna!- till
armée-befälet att besinna, om icke dess anspråk på fäderneslandet
äro så stora, och deras andel i fäderneslandets försvar
sä stort och skönt att det ej behöfver ett tillägg, som, —
jng ber armeens här närvar, befäl förlåta min uppriktighet
-—■ skulle leda till fäderneslandets skada, lill skam och nesa,
så snart man genom mångslöjd vill fuska i en profession,
som man ej kan känna.
Gr. von Platen: Jag vågar anhålla om R. o. Ad:s
öfverseende, då jag går att upptaga dess tid; men så många
hafva yttrat sig emot detta betänk., att rättigheten att yttra
mig för detsamma måtte, som jag hoppas, äfven förunnas
mig. Jag är glad att, hvad försvarsplanen i allmänhet för
Sverige angår, kunna helt och hållet förena mig med Hr
Lefrén, hvilken man torde få i detta ämne tillerkänna mera
sakkännedom, än nästan någon annan inom detta Hus,
och vill således icke vidare yttra mig i denna fråga. Men
bär uppkastades en annan, röride alliancer med främmande
makter. Äfven om man skulle besluta att bygga sitt försvar
på alliancer, — hvilket jag, för min del, får förklara,
alt jag ej vill ingå på att anse såsom det rätta försvarssättet,
då jag tror, att roan måste vara betänkt på att försvara
sig sjelf — vore en alliance med England den enda, som
borde sökas. Jag tror, i sådant fall, alt England ej skulle
vilja hjelpa oss på annat sätt, än att vi sjelfve skulle kunna
försvara landet och kusterna med vår amme och skärgårdsflottan,
under det Engelska flottan i öppna sjön sökte göra
fienden afbräck. Man har sagt, att ett försvar, bvgdt på
ångbåtar, endast skulle afse defensiven: det vore besynnerligt,
då roan med sådana kan nästan på dagen beräkna att
komma fram, och när jag har funnit i England sättas i bå
ga,
att med ångbåtar transportera trupper lill Amerika, om
ej äfven vi skulle kunna transportera trupper till andra
stranden af Östersjön. Ytterligare har man sagt, att vår
handel skulle komma att ligga under, om vi ej hade linieskepp.
Jag tior ej detta, så mycket mera, som det är ett
bestämdt factum, att under kriget mellan England och Amerika
i8i2—13 led det förra landets handel vida mera i
proportion, ehuru Amerika icke under detta krig ägde an
-
Den 13 Maj f. m.
583
nät än fregatter och mindre fartyg. En ledamot här har
för en annan, som tillika är ledamot af StatsUtsk,, betygat
sin tacksamhet och glädje öfver det yttrande denne sedna.e
nyligen afgifvit. Rled all den vördnad jag än hyser för
denne StatsUtskts ledamot, får jag dock förklara, att det
skulle hafva förorsakat hos mig större glädje, om den värde
ledamoten yttrat inom StatsUtsk. de skäl han har framställt,
då man der kunnat taga dem i öfvervägande, hvilket
ej nu kunnat ske, då man ej af dem haft någon kännedom.
— Vidare säger man, att det ej står sä illa tili med linieskeppen,
som man å andra sidan förmodar: jag vågar säga,
att det står illa till, såvida man får tro Förvaltningens af
sjöärendena uppgift, hvaraf synes, att det omnämnda antalet
af linieskepp icke finnes i tjenslbart stånd; och det tyckes
således vara temmeligen tydligt och klart att så länge
mitt påstående i denna del ej blifvit vederlagdt, så står det
illa lill. — lag anhåller,dock. för att ej blifva missförstådd,
att här uttryckligen få tillkännagifva min öfvertygelse,
att noggrannare har icke kunnat hushållas med Statens
medel än hittills skett; men just uti denna slags för långt
drifna hushållning anser jag flottans styrelses fel hafva legat,
då planerna i min öfvertygelse varit för storn, i jemförelse
med anslagen, och man velat utföra hvad sorn varit
fullkomligen omöjligt. — En annan värd talare har visserligen
sagt, alt vi skulle kunna hålla en tillräckligen stor flotta
med det anslag vi nu hafva. Kan detta ske, så har jag naturligtvis
ingenting deremot, men är verkligen så förhållandet,
så innefattar väl just detta ett det skarpaste klander
mot den nu var. administrationen, då vi ej nu äga denna
flotta; ett klander, så bittert, att jag skulle tro, att ingen
skulle kunna framställa något hårdare; ty den naturliga
frågan deraf blir: hvad har väl administrationen då uträttat
med anslagen under en följd af år? — En värd ledamot
har citerat stycken ur Ehrensvärds skrifter: vill man i
allmänhet biträda hans åsigter i fråga om skärgårdsvapnet,
så kan jag gerna sluta, och sluta mig dertill; och citationen
talar dessutom lika mycket för som emot min sals. I öfrigt
får jag blott nämna, att den värde talaren, som citerade vår
store Ehrensvärd, synes glömt, att författaren, då han skref
hvad vi nu hört uppläsas, möjligen icke förutsåg Finlands
förlust. I afseende å anmärkningen, rör:de fyrbåkarna ,
torde i det fallet Utsk. ursägtas, då det hållit sig till hvad
i K. M:s propos. äskas och bifallit hvad som begärts; hvarförutan
jag får fästa uppmärksamheten derå, att ett anslag
af gooo r:dr förut är beviljadt till amortissement ef ett lån
för fyrbåkarnas förbättrande. Af samma talare, som citerat
Ehrensvärds tankar, hafva vi äfven hört berättas om utländningens
förundran och förvåning öfver våra fartygs
förträfflighet, synnerligen när de höra den summa , som
i budgeten är för vår flotta uppförd. Jag svarar, i an
-
584
Peil i3 Maj f. m.
letin, deraf, att del ar helt olika att se ett fartyg utrustadt
i främmande hamn, än att se, huru det ser ut
hemma. Och vore alla våra fartyg sådana, som dem, hvilka
visas i utlandska hamnar, så hafva de visserligen skäl
dertill; men få de komma underfund med huru det står till med
dem, som ligga hemma, torde deras förvåning minskas. Med
de medel, som anslagits, borde vår flottas nuvar. tillstånd
vara annorlunda, och
comité' förutsatt. — Har har talats om förlusten af Gottland:
denna fråga hör till det capitel , som Hr Lefren afhandlat;
och om svårighet skulle vara att försvara denna ö med skärgårdsflotta
och ångfartyg, så torde äfven vara svårt uppgifva
sättet huru den skall försvaras med 10 linieskepp mot
3o å 4o; ty jag kan ingalunda — hvad en och annan talare
af olika åsigt synes gjort — anse att 10 linieskepp och
herraväldet på sjön uro synonyma. Jag tänker således
icke dermed befatta mig; men jag ber blott, alt R. o.
Ad., efter det myckna ordandet för och emot, när fråga
ändtligen blir att fatta sitt beslut, icke ville fästa något afseende
på de många utropen örn Sveriges ära , om Sveriges
forntida minnen, och hvad det i öfrigt må vara; ty jag tror,
att Sveriges sjelfständighet, och med detsamma dess sanna
ära består deruti , att Sverige vet att klokt begagna sig af
de fördelar det äger, alt Styrelsen vet att klokt använda
de medel, folket sammanskjuter, och icke bortplottra deni,
utan att vinna något verkligt och bestämdt ändamål.
Hr Lefre'n: Jag ber om ursägt, att jag tillägger några
ord. Frih. Cederström har behagat tillvita mig att hafva
yttrat en sats, den jag icke uttalat. Jag har icke talat
om skilnaden att slåss på öppna hafvet eller på fria fältet,
utan jag har talat om att slåss på hafvet och på landet: detta
är en rasande skilnad. Det var fråga om flottan — icke om
armeen. Hr Oxehufvud har gjort den anmärkn. , att Engelsmännen
skulle hafva försvarat sig mycket väl, äfven om Fi ansoserne
landstigit i England ; det tror jag också, men Engelsmännen
hade likväl haft en hel sommar för sig att öfva sig
till försvar, under det flottan hindrade landstigningen; dock
hade de ej mera förtroende till sin flotta , än att hela vapenföra
styrkan i landet sattes i rörelse. Jag har sagt, att,
hvad oss beträffar, finnas 3:ne elementer för vårt försvar;
det första är armeen, det andra är skärgårdsflottan, och det
tredje örlogsflottan : och deraf har Hr Oxehufvud dragit den
slutsats, hvilken jag tror mig ganska bestämdt redan hafva
uttalat, att jag vill gå i den ordning med försvarsplanen,
och att, om landets krafter icke tillåta att samtidigt begagna
dessa, gör man rättast att börja med det väsendtligaste
elementet, dernäst öfvergå till det mindre väsendtliga och
sedan till det minst väsendtliga; ty eljest kan det hända, att
man
Den i3 Maj f. i».
man bygger så lange på alla, att man i behofvets stund icke
har någonting färdigt. Man skall börja med grundvalen —
icke med takåsen. Jag skulle önska, att Sverige ägde en
flotta af 5o linieskepp oell lika många fregatter, men jag
skulle först önska det, sedan allt annat är färdigt; ty jag
fruktar för det ögonblick, då man, efter alt hafva gapat öfver
alla möjliga medel till sitt försvar, slutligen icke har
hvad man egentligen behöfver.
Gr. Horn : En värd' talare och ledamot af StatsUtsk.
har fästat R. o. Adis uppmärksamhet derpå, att jag skulle
inom StatsUtsk. varit stillatigande vid behandlingen af i frågavar.
ämne. Jag erkänner, att så verkligen förhåller sig,
och tror att jag deruti gjort fullkomligen rätt, väl vetande,
att jag var ensam bland StatsUtskls ledamöter om den tanke
jag hyser, och att det således varit ganska illa af mig,,
om jag försökt att splittra den tanke, som inom Utsk. mest
gjorde sig gällande, då de öfriga Ståndens ledamöter inom
Utsk. fästade ett hufvudsakligt afseende å hvad Adelns
ledamöter ronde 3idje och 4:^e hufvudtitlarna opinerade.
Jag var således fullkomligt tyst vid denna frågas behandling;
och jag får äran tillkännagifva, att jag ansett min pligt som
ordför. i ett R. Stis Utsk. ålägga mig att i dylika falt
alldeles icke rådfråga min egen tanke vid afgörande af ämnena,
emedan ett sådant debatterande från ordforms sida
onekligen skulle i högsta måtto bidrag» ntt förlänga arbetet,
hvadan jag mången gång afstått från en verklig önskan att kunna
opinera inom Utsk., för att icke derigenom mera skada
än gagna. Jag skulle visserligen icke vidare hafva yttrat
mig i denna fråga, om jag ej dertill blifvit uppkallad af Gr.
von Platen.— Då jag nn har ordet, ber jag likväl alt få fästa
Hr Lefiens uppmärksamhet derpå, att jag ingalunda med
mitt yttrande velat tillkännagifva den åsigt, som skulle jag
ej fästa afseende på Svenska national-lynnets kraft att äfven
inom våra egna kinda maren möta fienden; men jag tror fullt
och fast, alt Svenska national-lynnet egnar sig till försvar
of vålt land, likaväl till sjöss, som till lands, och jag vet
ej, hvarföre man skall , som Hr Lefreåi , önska sig en fiende
i landet, för att här mäla, sig med honom. Hr Lefren
har i detta fall yttrat sig mera med känslan af sitt eget värde
som en gammal, i vapen grånad krigare till lands, än
han gjort det välbetänkt som patriot; ty huru mycken ära
armeen än kunde nedlägga vid landets försvar och huru lycklig
än krigets utgång skulle blifva, komme det dock onekligen
att medföra de provinsers ruin, som utgjorde krigstheatern;
och jag vet icke, hvarföre en god Svensk skall önska
sig ett sådant förödelsekrig inom eget land, då. man kan föra
kriget på hafvet eller i fiendens eget landi., Sådana förhållanden
kunna inträffa, kanske förrän vi förmoda, då kri6
H. 7i
58G
D e ii 13 Maj f. m.
get kunde taga en offensiv natur, i händelse vi dertill vore
beredde. — Gr. Löwenhjelm har här citerat Ehrensvärd»
tankar röride Sveriges försvar; men jag vågar tro, att de,
oaktadt den ljusa och höga skarpsinnighet de förråda, likväl
numera ej kunna äga sin fordna tillämplighet , alldenstund
Ehrensvärd mera afsåg Finlands försvar, än det egentliga
Sveriges, och att hans plan var beräknad för Finska viken
och icke på den långsträckta Svenska kusten. Då utgjorde
skärgårdsflottan en flygel af armeen och var beräknad att
följa armeens rörelser, samt kallades äfven armeens flotta,
alltid stående i combination med landtarmeens rörelser. Om
samma försvars-systeme ännu skall följas, måste det likväl
utgå från andra grunder , då skärgårdsflottans bestämmelse
blir att utgöra fronten.
Hr Nordensköld: Jag är uppmanad af Gr. von Plåtens
yttrande att stiga upp på bänken om igen. I dessa
förvåningens tider, är det visserligen icke litet förvå
nande för mig att höra Grefven tala emot det sjövapen,
jag förr hört honom försvara ; men jag gör mig förvissad,
att de orsaker, sorn förmått honom att ändra opinion,
icke härleda sig från annan känsla, än den, hvarifrån
lian ledde sig till sina förra åsigter, nemi. från kärleken till
fäderneslandet. Jag, som ej hört några skäl uppgifna till
ändring i åsigterna, måste vidhålla min öfvertygelse, så att
något vidare ordande kunde vara öfverflödigt; men då Gr.
von Platen sagt, att vi ej hade to complelta skepp, så bör
jag först nämna , att de nationer , hvilka — såsom exempelvis
Frankrike — vilja äga /fO skepp i fullt färdigt stånd,
dessutom mäste hålla 10 under byggnad att complettera antaiet
för alltid, och då kan ej heller Sverige med endast numerären
af 10 skepp hafva alla lika fullfärdiga. Vi borde
hafva 3 mera under byggnad, då alltid 10 kunde få räknas
som fullt complelta till expedition. Det är således nu ej
möjligt, att alla m kunna vara fullkomligt goda; detta har
jag ej heller sagt, men att 6 ä 7 af våra skepp skola vara
utrustade inom 6 veckor och 2 ä .3 inom 3 ä 4 månader
från det att befallningen 0111 utrustning jemte penningar ankomma
till Carlskrona; detta är en sanning — de kunna
dessutom med vinter-reparationer göra flera campagne!' inom
Östersjön. Visserligen har man från Carlskrona utmålat flottans
tillstånd såsom uselt; men jag tror, att det härflutit
frän en missförstådd ide'e att, liksom tiggaren, genom målningen
i mörkare färgläggning, inverka på Ständernas medlidsamhet;
men sådan är ej min åsigt. Andra må klandra
förmäns tillgöranden, för att på klandrets väg söka ministerposten,
— jag vidblifver hvad jag sagt, att af 10 kunna 7
linieskepp lätteligen utrustas. En inspectionsresa till Carlskrona
kunde ej olämpligen öfvertyga Grefven härom, äfvensom
att örn våra skepp, då de ligga i upplag, lika litet sorn
Don i3 Maj f. m.
de Engelska eller Franska, äga detta prydliga utseende, sorn
då de iiro utrustade, tåla de likväl den strängaste inspection,
i afseende på renlighet, viidring och ordning ombord,
och skrafvelis sammansättning är så god, att ingen har deni
bättre. Men Grefven klagar deröfver att flottan ej blifvit
öfvad, och detta är en sanning; derföre har också Regeringen
begärt 4^,ooo rtdrs tillökning i exercisfonden, hvilket
StatsUlsk., till att börja med, kan afhjelpa, hvarefter dillingen
säkerligen skall blifva bättre.
Frih. Cederström: Jag är ytterligare uppkallad, i anleda.
af Hr Lefrdns directe till mig ställda förklaring, att
han icke talat om fältet, utan dm hafvet. Det är just
hafvet, sorn utgör fältet på sjön och står, i afseende på anfalls-
och försvars-systéme, i fullkomlig likhet med fältet på
landet. På sjön bilda skärgårdarna delile'er, liksom berg och
vattendrag på landet, så att Hr Lefreäis framställning förra
gången befi unés alldeles haltande för hvar och en, sorn löljl
krigshistorien öfver händelsernas gång, så till lands som vatten.
Hvarje land, som organiserar sina stridskraftei endast
till sjel(försvar, måste slutligen ovillkorligen besegras. Organiserar
icke ett land sitt försvar så , att det kan anfalla
sin fiende, då må ett sådant land förgäfves hoppas ali kunna
försvara sitt sjelfbestånd. Detta har historien fyllest bevittnat.
Så gick det, mine herrar! med Carthago, då det
slutade med att inskränka sig till sjelfförsvar: så länge det
gick på eröfringarnas bana. var det mäktigt; men första steget
tog dock Carthago till sin undergång, då det inskränkte
sig endast till sitt eget försvar. På samma sätt förhöll det
sig med Romarne under Fabius emot Hannibal, då han likt
örnen flyktade upp från berg till berg med sin aimee, för
att ej blifva nedergjord. Han ansågs visserligen sedermera af
folk, som ej rätt begrep hvad krig är, som en stor fältherre,
denne Fabius; men större hade han varit, om han vågat sig
ner på fältet och ägt insigt och kraft att slå Hannibal.
Hr Hagelstam: Man har satt i fråga, att man ej
skulle kunna gå anfallsvis tillväga, om man vore i saknad af
linieskepp; men dertill fordras 4° till 5o linieskepp, ty Ryssarne
hafva lika så många; — vi hafva ej mer än 5 eller
6; och hvarifrån skola vi få resten? Jag ser ej , alt man ju
icke skulle likaväl kunna gå öfver med skärgårdsflottan till
Finland eller Seeland, sorn med 5 å 6 linieskepp, med hvilken
ringa styrka mot 'j° eller öo man ej lärer uträtta mycket.
Man torde likväl först böra tänka på försvär, innan
man tänker på anfall , på nyttan framför grannlåten. —
Gr. Horn har sagt, att Gottland bäst försvarades ined linieskepp:
må väl vara; men här möler samma svårighet. Ryssarne,
med sin öfverlägsna flotta, sända några linieskepp till
Carlskrona, för att innestänga vår flotta, och sända andra,
som under tiden bemäktiga sig Gottland. Vid sådant för
-
588
'Den i3 Maj f. ta.
hällande torde det vara bättre, att der hafva en skärgårdsflotta
och ångbåtar, för att underhålla communicationen.
Hr Nordensköld liar mycket formalisera! sig öfver det förslag
till vårt sjöförsvar, jag af trycket utgifvit: det kan väl
klandras, men man torde böra komma ihåg att medel saknas
för att vidtaga större anstalter. I denna brochure har
jag för öfrigt utvecklat den plan, jag anser för vårt försvar
vara den bästa, och vill ej derföre längre upptaga R. 0.
Ad.’s tid.
Gr. von Platen: Jag anhåller att få hembära min
tacksamhet till Gr. Löwenhjelm, för dess upplysningar om
vien vigt Englands och Frankrikes sjömän fästa vid bevärade
ångfartyg, och önskar att få förena mig dermed, såsom
det bästa svar på Frih. Lagerbjefkes påståenden, det nyttan
af ångfartyg såsom krigsfartyg ännu ej skulle vara utrönt;
och jag åberopar detta såsom ett bevis på den sats, att det
rätta och sanna dock en gång gör sig gällande, ehvad hinder
man af en eller annan orsak söker statia deremot.
-Meri egentligen har jag begärt ordet, med anledn. af
deri motsägelse Hr Nordensköld gifvit mina påståenden om
flottans nuvar. tillstånd. Jag skall inskränka mig, så långt
möjligt är, till att anföra blott siffer-uppgifter. De äro alla
hemtade utur uppgifter, hvilkas authenticitet icke af någon
tärer kunna jufvas; och då de intagas i protocollen och medfölja
återremissen, blir H. R. o. Ad., så väl som StatsUtsk.,
bäst i tillfälle bedomina, huruvida Staten, för de medel
den användt, äger den complefta flotta man här uppgifvit.
Förvaltningen af sjöärendena tili dess afgifna berättelse
— och hvilkens uppgift, hvad angår antalet af de s.
k. seglande fartyg vi 1111 skulla äga, finnes -uti StatsCJtsk:s
betänk, intagen — har icke uppgifvit, att något linieskepp
fattades uti den 1826 uppgjorda plan, uti hvilken 10 st.
blifvit antagna såsom det tillbörliga antalet; och således
skulle vi, efter -denna berättelse, äga 10 st. linieskepp. Förvaltningens
nuvar. chef har här under denna debatt uppgifvit
7, som inom-6 veckor kunde vara färdiga att utlöpa
och gå emot fienden. — Genom de officiella kostnadsförslagen,
daterade den 29 Oct. i8-3p, öfver dessa linieskepps
islåndsättande, finnes deremot, att fullt oomplett finnes intet;
men då detta tili e-n stor del härleder sig från en princip,
ehuru i min tanke oriktig och lätt afhulpen genom jerntåg,
den nemi.: att icke göra ankartåg af hampa färdiga
förrän skeppet skall löpa ut, fäster jag mig mindre härvid,
och sannerligen det är mig tyvärr icke heller nödigt , för
att visa sanningsenligheten af mina uppgifter. — Således,
vilan att beräkna denna brist, finnes
1 complett;
1 med trasig zinkbotten, förresten eomplettj
Dcu i3 Maj f. m.
58g
2 titan någon slags metallbeklädnad, för resten corapletta;
wien fordra dock dessa skepp tillsammanlagdt, enl. Förvaltningens
af sjöärendena förslag, ytterligare till sin complettering,
dagsverken oberäknade, så hvad tid sorn kostnad derför
angar, en kostnad af 72,000 r:dr b:co;
4 st. mera eller mindre bristande i complettering, hvaraf
1 med kopparförhydning och 3 st. utan någon slags metallförhydning,
för hvilkas complettering sammanlagda kostnaden,
förhydningen oberäknad, är uppgifven till 118,722
a-;dr 24 sk. b:co;
2 st. tinder nybyggnad, och hvilkas återstående kostnad
ar beräknad till 4^5,000 r:dr h:co.
Således fordra de i Förvaltningens af sjöärendena förslag
'befintliga ro linieskepp ännu öfver boo,000 t: dr b:co i
a aslag.
De af chefen för ofvannämnda verk anförda 7 st. linieskepp
erfordra ännu 173,400 r:dr, och af dessa äro endast 2
med kopparbeklädnad ; och kan hvar och en göfa sig en
föreställning om pålitligheten af deras utredningspersedlar,
då man vet, alt en stor del legat i förråderna och möjligen
-varit någon gång använda uti 3o, kanske 5o års tid- Dessutom,
och då fråga är om med hvilken hastighet de kunna
påräknas för landets försvar, torde äfven den tid, sorn åtgår
-till utrustning och 'complettering, böra tagas i beräkning.
Bristen på kopparförhydning torde så mycket mera böra
fästa uppmärksamheten, som en värd talare, på det närmaste
förbunden med flottans administration , för en stund
sedan uppgifvit, alt våra fartyg, ehuru visserligen ej fullt
completta, kunde likväl för resten mäta sig med dem af
hvarje annan nation, som icke voro utrustade, och jag nu
(deremot måste uppmana denne talare att bevisa, det hvarje
annan nations, såsom completta ansedda, ehuru ej utrustade,
fartyg icke äro kopparförhydda; hvarjemte, och för
alt visa penningevärdet af denna defect, torde böra nämnas,
att en kopparförhydning för ett 74tkanonskepp , då den är
af sådan koppar, sorn andra nationer bruka — ty hittills har
man varit fallen bruka sämre vara, för att få bättre pris —
kostar, utom arbetslöner för påläggningen, minst 16,666
r:dr 32 sk. b:co, och för en 4o:kanonfregatt minst 10,000;
äfvensom det torde vara skäl hågkomma, då i Svenska administrationens
språk talas om completta fartyg, är i högst
ringa grad fråga om jernankartåg och jernvattenkärl, hvilka
nu hos alla andra nationer a nses nästan oumbärliga. — Ofver
fördelarna af de här anmärkta olikheter , i fråga om ett
som complett ansedt örlogsfartygs tillstånd hos alla andra
nationer, mot oss, öfverlemna!' jag med full trygghet åt den
värde talarens egen rättskänsla och öfverlägsna sjömanskap
®tt afgöra.
Detta, hvad angår linieskeppens completta tillstånd.
Vid fregatterna finner man i Förvaltningens af sjöärend.
Den i3 BJaj f. m.
berättelse, att 2 felas i det antagna antalet af 10, eller att
8 skulle finnas, och de finnas, pä det sätt, att man räknar:
3 st. completta, ehuru en del tillhörande utrustningspersedlar
äro, örn än till antalet befintliga, dock genom ålder
betydligen skadade och fordra, enligt Förvaltningens
förslag, ännu 22,700 r:dr b:co;
3 st. nära uppruttna, och hvaraf den bästa fordrar förbyggnad
och den sämsla deremot anses ’’ej förtjena reparation,
” och uppgifvas de fordra till iståndsättande 52,ioo
r:dr b:co ;
2 st. under nybyggnad, hvilka fordra ännu 185,000
r:dr b:co.
Med corvetter och briggar är förhållandet, att då år
1826 4 corvetter och 4 briggar ansågos böra finnas, uppger
Förvaltningen nu, att blott 2 briggar fattas, och rätta förhållandet
är, att af
corvetter, hvilka uppgifvas nu vara 4, finnes:
1 st. complett;
2 st. som fordra betydliga reparationer och således icke
för det närvar, äro i tjenstbart stånd, och hvaraf den ena
är af den obetydliga beskaffenhet, jemförd med andra nationers
corvetter nu för tiden, att den aldrig som örlogsfartyg
borde beräknas;
1 st. under nybyggnad, och fordrar ännu 5»,o47 r:dr
11 sk. 7 r:st b:co eller nära f af dess hela värde.
Briggar:
1 st. för sina dimensioner knappt nog värd att nämnas;
i st. upprutten.
Det bästa factiska bevis för alt vi ej äga mera än ett
användbart bland dessa fartyg, i stället för de uppgifna fi
st., är det officiella, att då Styrelsen ansett sig böra beskydda
Svenska handeln i Medelhafvet, har man, till dess att
den på expedition åt Westindien utevarande corvett hinner
återkomma, icke till detta så vigtiga ändamål kunnat afsända
annat än 2 små visserligen aldrig till dylikt afsedda skonertar.
För att dessutom rätt kunna bedömma hvad grad af
tillförlitlighet, som bör fästas vid de officiella uppgifterna
om hvad Sverige äger, torde böra nämnas, att ett fartyg,
som den sista Mars 1834 uppgafs vara ”i tjenstgöringsstånd,”
ehuru ”skråfvet i mindre godt stånd,” fanns, enligt officiel
skrifvelse af den 25 April samma år, till svar å en K. befallning
om detta fartygs utrustning, vara i så ”ruttet och
dåligt tillstånd,” att den, i förtroende till uppgifterna om
fartygens tillstånd, gifna K. befallningen qj kunde åtlydas,
och detta fartyg ej utrustas.
Må hvar och en opartisk af dessa, på officiella uppgifter
grundade, och endast genom jemförelse mellan dessa uppgifter,
funna förhållanden draga hvad slutsatser han kan!
Don i3 Maj f. ra
-
Frih. Sprengtporten: Jac. Wilh.: Jag gör mig
fullt förvissad, att hvar och en af 11. o. Ad:s ledamöter, vid;
genomläsningen af 5tatsUtsk:s betänk, rör:de 4 hufvudtiteln,
liar insett, att detta betänk, andas en varm tillgifvenhet för
vårt sjöförsvar och en lika grundad öfvertygelse om dess
nödvändighet för fäderneslandets trygghet. Man har, mine
herrar! önskat att förvärfva åt sjöväsendet i vårt land en
fördel, som, efter mitt begrepp, står långt framom de anslag,
sorn Ständerne vid denna riksdag kunna bevilja, nemi.
en fast och säker grund för nationens öfvertygelse om detta
sjöförsvars ändamålsenlighet. Det första, sorn bör grundas
hos en nation för att få den att villigt lemna de bidrag,
som fordras för upprätthållandet af dess försvarsanstalter,
är detina öfvertygelse; derifrån är det blott ett steg till enthusiasmen,
och vi veta, huru mäktig denna häfstång är, då
man med ett folk vill uträtta stora saker. Från denna synpunkt
har frågan äfven blifvit betraktad inom Brödrariket,
inom Norrige. Man har der upprättat en fullständig plan
för sjöförsvarets organisation, lämpad efter ändamålet och
landets tillgångar. Denna plan har af Storthinget blifvit
gillad, och ganska betydliga anslag vittna om den värma,
hvarmed denna sak blifvit omfattad sedan den blifvit nationens.
Jag anser mig visserligen incompetent att uppträda
med ett bestämdt omdöme i fråga om företrädet af en seglande
flotta eller af ett skärgåidsförsvar; inen som min enskilda
tanke har jag dock trott mig kunna tillkännagifva,
att allt försvar till en början bör inskränkas till det passiva,
och att man derifrån småningom bör öfvergå till det
activa; och detta af två skäl, emedan det passiva försvaret
är det angelägnaste, och emedan man bör vara sin egen
herre, innan man vill blifva andras. Om vi nu hade —•
jag anhåller, att detta ej malte anses som ett klander af en
förfluten administration, hvilket jag är långt ifrån att vilja
insinuera — men om, exempelvis, säger jag, vi nu ägde i
Carlskrona 6 eller 8 dockor fullfärdiga och 6 eller 8 linieskepp
i dessa dockor fullt completta, så att ingenting dervid
fattades, då skulle jag, under sådana förhållanden, anse
det vara högst orätt handladt, om jag biträdde den mening,
att denna flotta borde reduceras; tvertom, jag skulle hafva
varit den förste, som ansett den böra bevaras, för att låta
framtiden med säkrare insigt i frågan afgöra, om denna linieflotta
borde ytterligare ökas eller minskas; och till detta
resultat hade man tilläfventyrs kunnat komma, om man
löljt den planen att bygga skeppen och fullborda dockorna
eller förvaringsrummen på samma gång. — 6 skepp i dockor
skulle icke-hafva kostat mer än högst 60,000 r:dr i
underhåll årligen af de 9.00,000 r:dr, som nu användas för
linieskeppens nybyggnad och reparation, oell öfverskottet
140,000 r:dr hade varit tillgängligt för flottans öfriga behof.
Men denna plan har icke blifvit följd, och torde
Den i3 Maj f. m.
det nu vara för sent att vidtaga densamma. Vi äga visser1»
ligen nu io skepp i förslagen, men deraf blott hälftenbrukbara,
och dessa saknande i många delar nödig utrustning
och fordrande en mer än tredubbel underhållskostnad,
hvartill tillgång måste beredas på bekostnad af det angelägnaste,
såsom exercis, sjöexpeditioner, ändamålsenlig bestyckning,
m. m. Det är äfven en annan omständighet, som gör,
att jag ansett mig böra biträda StatsIJtskrs åsigter i afseende
på den stora flottans reduetfon, den nemi., att, då jag betraktar
.Sveriges och Norriges försvar gemensamt, det icke
är billigt, att vi skola belasta oss med underhållande af den
del af vapnet, som är det kostsammaste, — den, hvars nödvändighet
anses som mest problematisk. Det är icke derföre,
att anslagen äro för stora, som jag icke finner mig
tillfredsställd med det nuvar. systemet, utan derföre att desnarare
äi’o för små — icke i förhållande till nationens tillgångar,
utan till det ändamål, man velat uppnå, — d. v. s,
man har uppgjort en plan, hvartill de befintliga tillgångarna
äro otillräckliga. Det är, mine herrar! endast helgjutna
systemer och kärnfulla organisationer, som kunna ingifva
fullt förtroende; från dessa kan man i mån af stigande tillgångar
hos nationen mycket lättare gå till utveckling af en
större kraft, än från principen att äga slammar eller stora
cadrar, som synbarligen visa sig vara tilltagna i en senia,
hvilken gör det omöjligt att uppfylla dem med rörelse och
lif. — Det har blifvit anmärkt, att StatsUtsk. föreslagit att
fördela materiel- och exercis-anslaget; och en ledamot af
Utsk. har reserverat sig häremot. Jag erkänner visserligen,
i allmänhet det riktiga i principen, att Representationen
bör, så litet som möjligt är, binda händerna- på Styrelsen,
och jag har i detta afseende intet annat att anmärka, än
att det synes mig, som StatsUtsk. ej ännu tilltrott sig att
vinna det mål, till hvilket man önskar att komma, och
hvilket äfven jag anser vara det rätta,, då ett StatsUtsk. kan
besvara Konungens propos., på ett sådant sätt, att det ytt
rar:
vi hafva emottagit K. M:s nåd. propos., rörtde statsverkets
tillstånd och behof, och få tillstyrka R. St. alt antaga
densamma.
Hr Le fr dn: Då jag första gången hade ordet, slutade
jäg mitt anförande med att begära återremiss af detta utlåt.
; men under det jag hade tanken fästad på den stridsfråga,
som förevar, glömde jag att uppgifva skälet, hvarföre
jag begärde återremiss. Detta skäl är, att jag önskar, att
StatsUtsk. måtte, med frånträdande af sitt förslag rör:de
exercis-anslaget, tillstyrka hvad Konungen dertill begärt,
emedan anslag till öfning fordras i alla händelser. Man må
nu bereda sig till öfvergång från ett systeme till ett annat,
eller qvarblifva vid det som är; öfning mäste man alltid!
hafva
Den i3 Maj f. ra.
hafva umlei' tiden. Jag tillstyrker således, pa det allvarligaste,
bifall till det begärda anslaget för flottans vapenöfningar.
Gr. Horn: Jag önskar, att jag ej måtte vara så missförstådd
af It. o. Ad., sorn skulle jag genom mina yttranden
velat gifva tillkänna, det jag ansåge en linieflotta uteslutande
; eller ens linieskepp oundvikligen nödiga för Sveriges
försvar, eller om detta bör grundas på armerade ångfartyg,
så mycket mindre, som jag, redan vid början af denna debatt,
förklarade, att jag ej tilltror mig äga den speciella
kunskap, ott jag skulle fullt kunna göra mig redo för, huru
det vapnet i sina detaljer borde vara organiseradt; det
var endast sjövapnet i sin helhet jag afsåg. Om StatsUtsk.
endast hade af Konungen begärt en plan för organisationen
af flottan, så hade jag visserligen deremot icke haft det
ringaste att invända; tvertom, jag skulle med min röst bidragit
lill beslutet om en sådan begäran; men, då StatsUtsk.
i detta betänk, yttrar, att skärgårdsvapnet är det hufvudsaklig*
och alt linieskepp ej böra genom nybyggnad underhållas,
är det derutinnan jag ej kunnat instämma i StatsUtsk:s
åsigt, enär jag, som ej tilltror mig att kunna bedomina
en plan i detta fall, blott önskat, att en sådan plan
måtte finnas. Lika litet kan jag göra den skilnad mellan
det activa och passiva försvaret, hvarom en ledamot sig
yttrat; ty jag kan ej begripa hvarföre man skall uppdraga
en sådan skilnad, emedan det passiva, enligt min tanke,
icke kan vara nog activt. Huruvida planen för den Norrska
flottan är den rätta eller icke, derom lärer ännu icke
fullkomlig visshet vara vunnen. Utaf erfarna sjömän har
jag fått veta, att den planen, som för Norrige ifrågasattes,
ännu är under pröfning. Man lärer bestämt sig äfven för
mindre seglande fartyg, utan att dock vara fullt öfvertygad,
huruvida dessa, under sjögång, med fördel kunna begagna
sitt artilleri. Det skulle således vara obetänksamt att
nu, å Sveriges sida, vilja bestämma en byggnadsplan i öf
verensstämmelse
med den Norrska. Allt som angår detalj,
derom vill jag icke opinera, utan önskar, att alla möjliga
rön måtte verkställas för att komma till visshet om det bästa,
och att under tiden all omorganisation af vapnet måtte
åsidosättas.
Jag förenar mig alltså hufvudsak ligast med Hr Oxehufvud,
och tror, att StatsUtsk. gör rättast, att i sitt afgifvande
betänk, föreslå R. St. att till Konungen framställa en
underd. anhållan derom, att all nybyggnad i afseende på
flottan måtte inställas, intilldess en fullständig organisationsplan
för denna flotta blifvit stadfästad. Detta är hvad jag
egentligen önskar, att StatsUtsk. ville taga i betraktande.
Frih. Lagerbjelke: Jag tror det vara min skyldighet
6. H. 75
Den i 3 Maj f. m.
att bemöta Gr. von Plåtens visserligen ieke fördelaktiga
yttrande oin flottans nuvar. beskaffenhet. Gr. von Platen
liar gjort inför R. o. Ad. en målning, rör:de flottans ställning,
som lyckligtvis till siffran redan är vederlagd. Det
säkra är, att vi för närvar, äga 6 linieskepp, dels nya, dels
alldeles förbyggda under de sednare åren, såsom Garl XIII,
Dristigheten, Gustaf den Store, Carl Johan och Oscar, hvilka
3:ne sednare blifvit nybyggda under den tid jag varit
befälhafvande i Carlskrona. Ätt 78,000 r:dr erfordras till
completterande af 6 skepp, så stora som dessa, torde väl
kunna anses vara en obetydlig summa, för att ej det alltför
väl kan stå i förslagen, att dessa skepp äro completla.
Påslåendet alt skeppen ej äro completla, derföre att de
skulle sakna ankartåg, förtjena!- i sanning mindre afseende
vid närmare eftertanke; ty det skulle vara en stor misshushållning
att hafva en mängd ankartåg slagna, då man dertill
äger spunnet garn i förråden. För närvar, finnes i Carlskrona
förråd 4no skepptd spunnet garn för detta ändamål.
De skepp, som i öfrigt äro färdiga att utgå, äro först Desiret,
hvilken om 12 dagar skulle kunna utlöpa. Desireé är
väl icke ett linieskepp, men det är en 64 kanons-fregatt
med 2tne batterier. Scaudinavien och linieskeppet
Stockholm äro så nära färdiga, att för begge tillsammans
ej mer erfordras än 200,000, r:dr d. v. s. lill tackling, ankartåg,
rundhult och sådana saker. Tvänne af våra gamla
linieskepp, Försigtigheten och Manligheten kunna
visserligen sägas vara något dåliga; men jag skulle tro, att
de ej äro sämre, än att de mycket väl skulle kunna göra
en Östérsjö-Gampagne. Att ej mera än ajne äro kopprade,
hällede!- sig derutaf, alt det skulle vara stor misshushållning
att låta kopprade skepp ligga i sjön.
Hr Blomstedt, Christian Jac.: Ehuru StatsUtsk:s
betänk., rör:de anslag till 4;de hufvudtiteln, redan af föregående
talare, Hr Statsrådet Frih. Lagerbjelke och Hr Amiral
Nordensköld blifvit så fullständigt besvaradt, och frågan
med sådan sak- och detalj-kännedom utredd, att all vidare
discussion kunde synas öfverflödig, anser jag likväl för min
pligt, att, jemte det jag förenar mig uti förenämde herrars
yttrade åsigter, i korthet prononcera några egna tankar uti
förevar, för fäderneslandet vigtiga ämne.
Först och främst får jag förklara min fasta orubhliga
öfvertygelse vara den, att Sverige, för att bibehålla sin
sjelfständighet, måste äga ett kraftigt sjöförsvar, bestående
så val. af linie-, sorn skärgårdsflotta. Dessa båda stridskrafter,
:förenade under en väl organiserad styrelse, och ändahjålse.
nligt ordnade', kunna, enligt min tanke, tillvägabringa
dét åsyftade sjöförsvaret, , men aldrig den ena
uteslutande. ,
Alan be hofver' blott kasta ögonen på kartan öfver Sve
-
