# ID: svediakorp-gov517
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 144,155
# sentences: 4,635
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
li os
Fl ö g 1 o f I i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Sjelte Häftet.
STOCKHOL M.
Hörbergska Boktryckeriet, 1840.
Lördagen den a Maj i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
T
•Justerades 3 prot.utdr. för d. 29 sistl. April e. m.
Justerades pleni-prot. för d. a5 sistl. April.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 29 sistl. April e. m. på
bordet lagda utlåt. Nro 79, i anledn. af erhållna återremisser
å StatsUtskrs betänk. Nro 32, angrde den lönereglering,
som erfordras i följd af Statsrådets förändrade organisation.
I anledn. af derom utaf Hr von Hartmansdorff,
Aug., väckt fråga, beslöt R. o. Ad. att punktvis afgöra
detta utlåt.; men då i:sta punkten blifvit uppläst, begärdes
utlåt, ånyo på bordel af Frih. Cederström, Anders,
samt Hr Manne rskants, Carl Axel,
Likaledes föredrogs ånyo och begärdes på bordet af samma
ledamöter StatsUtskrs d. 29 sistl. April e. m. på bordet
lagda utlåt. Nro 80, i anledn. af väckta förslag om bestämmande
af pensionsrätt för Statsrådets ledamöter , i samman*
hang med den lönereglering, som af Utsk. föreslagits, i följd
af Statsrådets förändrade organisation.
Gr. Frölich, David: På grund af särskildt uppdrag
från Exped.Utsk., får jag äran till Hr Frih. o. Landtm, öfverlemna
justerad und. skrifvelse till K. M., angrde ytterligare
af R. St. beslutade förändringar i grundlagen.
Gr. Frölich öfverlemnade derjemte den af honom omtalade|und.
skrifvelsen.
Öppnades Hrr Electorers lista till val afen ledamot i LagUtsk.
efter Nro 1884 Hr Hummelhjelm, fullm. Frih. Åkerhjelm,
Knut, samt 2:ne ledamöter i Ridd.Utsk., efter Nro 114 Gr.
Thott, Tage Kjell, och N:o2i5 Hr Ramsay, fullm. Hr Nordensvan,
Otto; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
LagU tskottet:
Nro i5o2 B. Hr von Utlifall, fullm. Frih. Cederström,
Anders;
4
Den 2 Maj f. m.
Riddar liusUtskottet:
N:o 128 Gr. Barnekow, Kjell.
N:o 1995 Hr af Bierke'n, Pehr Göran.
Föredrogs ånyo A,Ilm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den a5
sisth April på bordet lagda betänk. N:o 11, i anledn. af
väckt motion, att afstånden emellan gästgifvaregårdarna i
Riket måtte regleras.
Hr von Hartmansdorff, Aug. : Jag befarar, att
ingen af Ståndets ledamöter har beredt sig på att i dag öfverlägga
om de betänktn, som blifvit upptagna på föredragn.-  listan framför StatsUtskrs utlåtm ang:de statsregleringen.
Jag anhåller derföre, att förenämnda betänkm måtte ytterligare
få hvila på bordet.
Hr Bildt, K n ut, samt Frih. Toll, Gustaf Philip,
förenade sig med Hr von Hartmansdorff.
Likaledes blef Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts den a5
sisth April på bordet lagda utlåt. N;o 12, i anledn. af väckt
motion om förbud för utländska djurförare, taskspelare m. fl.
att kringresa i Riket, ånyo lagdt på bordet af Hr von
Hartmansdorff, Aug., samt Hr Ridderborg, Fredr.
Geor g.
På begäran af Hrr von Hartmansdorff, Aujg.,
och Gripenstedt, Joli. Aug., samt Frih. Toll, Gust.
Philip, blefvo äfven ånyo på bordet lagda Allm. Besvärsoch
Ekon.TJlskts den 25 sisth April på bordet lagda utlåttn:
N:o 13, i anledn. af väckt motion örn minskning i soldatmålet;
N:o
14, i anledn. af väckt motion , alt pastorer måga
deltaga i aflöning till klockare, i mån af deras delaktighet i
kloekareval;
N:o 15, om upphörande af den handels-societeterna i
sjö- och stapelstäderna, genom y:de mom. i K. kungörelsen
den 10 Sept. 1828, ålagda förbindelse att ingifva bevis öfver
verkställd salt-import, samt rättelse af berörde författning
i öfrigt;
N:o 16, i anledn. af väckt motion om befrielse för rotehållare
från skyldigheten att för reg:ts-officerare förevisa
rekryter, innan de antagas;
N:o 17, i anledn. af väckt motion, om vidtagande af
åtgärder för riksdagens förkortande.
Föredrogs Hr Munck af Rosenschölds , Nils Rudolph ,
den 2Ö sisth April på bordet lagda motion, angtde beviljande
af anslag till pensioner åt enkor efter de soldater, som
tjenstgjort vid den s. k. vestra armeen år 1809.
Den a Maj f. ra.
3
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Då orsaken, hvarföre H. StatsUtsk. cj tillstyrkt något anslag
till pension åt Fru Grefvinnan Adlersparre, icke varit
den, att Utsk. dragit hennes aflidne maus, Generalen m. m.
Gr. Adlersparres förtjenster om fäderneslandet i tvifvelsmål,
utan dels emedan bemälde General m. rn. redan under sin
lefnad af Slaten uppburit ansenliga emolumenter, dels emedan
Utsk. ansåg, att hans eflerlemnåde enka icke för närvar.
vore i behof af Statens understöd; så anhåller jag, alt
min motion om pensionsanslag ut enkorna efter soldater af
den s. k. vestra armeen, hvilken corps varit General Adlersparre
behjelplig att göra sig förtjent af det allmänna och
bidragit till den 1809 nödigblifna reg:ts-föiändring — en
förtjenst, som, hvad General Adlersparre vidkom, Utsk. icke
velat neka — måtte, oansedt afslag å det åt General Adlersparres
enka begärdta pensionsanslag, blifva till fl. StatsUtsk.
remitterad; och vill jag fästa H. Utsk:s uppmärksamhet
derpå, att när lörljensterna af 180g erkännas, i hvilka man
ej får frånkänna soldaten ali del, om också hans anförares
skulle vara den största, så finnes vid frågan om pension till
de af mig föreslagna soldat-enkor icke den orsak till afslag,
som Utsk., vid frågan om pensionsanslag till Generalen m m.
Gr. Adlerspares enka, tagit i betraktande, eller att deras män
redan under sin lefnad uppburit emotumenler af Slaten, och
att ofvannämnda soldat-enkor icke kunna synas vara i behof
af understöd. Jag anhåller derföre, att StatsUtsk. ville tillstyrka
R. St alt bevilja anslag till pensioner åt de behöfvande
enkorna efter soldater af vestra ammen, svarande mot
dea del, deras man såsom soldater, i förhållande lill Gr.
Adlersparre såsom deras chef. haft uti förtjenslen att bidraga
till den, år 180g, för Rikets räddning från Ögonblickligt
förderf nödigblifna reg:ls-förändring. Men örn Rikets tillgångar
icke skulle medgifva att belöna alla lika , dock ett
anslag mätte beviljas till pensioner åt enkorna efter soldater
af Dal-reg:te£ och Carlstads jägare, hvilka reg:ter isynnerhet
varit de, genom hvilka General Adlersparre kunnat
göra sig förtjent af det allmänna, då de voro de första, hvilka
följde hans exempel och uppsade sin Konung tro och
lydnad.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
remittera Hr Munck af Pm enschölds motion jemte dess
nu upplästa anförande tili StulsUtskottet.
Ropades ja och nej.
Gr. Frölich, David: Jag anser det vara en gifven
följd af grundlagens föreskrift, att motionen måste remitteras
till det Utsk., till hvilket densamma hörer, utan att sådant
beror af.Ståndets beslut.
6
Den 2 Maj f. ni. 3
Uppå derefter förnyad framställning, blef den af Hr
Frill. o. Landtm, sednast gjorda propos. af R. o. Ad.
bifallen.
Föredrogs ånyo LagUtskts den 29 sistl. April e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 36, i anledn. af anmärkntr vid Utsk:s
betänk. N:o 2, angtde verkställd granskning af R. St:s Just.-  ombudsmans afgifna embetsberättelse.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.t Min hemställan
angick alla dessa betanktn. Om det ej går an, att på en
gång begära dem samtl. på bordet, nödgas jag förnya min
anhållan för hvartdera särskildt.
Hr Fr i h. o. Land t m. yttrade, att då ingen förenat sig
med Hr von Hartmansdorff, och Hr Landtm, dessutom fick
fästa uppmärksamheten på nödvändigheten att innan Onsdagen
afgöra detta mål, det nu Lomme alt till afgörande
företagas.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, förenade
sig nu i Hr von Hartmansdorffs begäran, att LagUtskls
utlåt. N:o 36 måtte få hvila, i anledn. hvaraf Hr Landtm,
förklarade det hvilande till nästa föredragning.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer visserligen deruti,
att detta betänk, jemväl måtte för andra gången bordläggas.
Men då, enl. hvad jag tror mig veta, ett plenum i nästa
vecka kommer att äga rum före valet af Just.ombudsmannen,
och detta betänk, sålunda kan, i öfverensstämmelse med
den önskan, som framställdes, då valdagen bestämdes , afgöras
innan valet för sig går; hemställer jag, om icke R. o.
Ad., lill iakttagande af den ordning emellan betänkts afgörande
och valets förrättning, hvilken ansetts böra äga rum ,
ville besluta, att detta betänk, uppföres främst på föredragntslistan
för nästa plenum.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., att
LagUtskts utlåt. N:o 36 bör stå främst på föredragn:s-listan
i nästa plenum.
Upplästes och lades på bordet StatsUtskts utlåt. N:o 92,
angrde några med statsregleringen gemenskap ägande allmänna
frågor.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 28 sisth Mars och den
29 sistl. April på bordet lagda utlåt. N:o 3r, ang:de regleringen
af utgifterna under riksstatens itsta hufvudtitel.
Hr Kuylenstjerna, Otto Wilh., uppläste följande:
Det är utan tvifvel icke Utsk:s mening , att anslaget
för K. hofstallets utfodring skall nedsättas, utan detta anslag
fortgå, på satt', som hittills, att in natin a till hofstallet
Deu a Maj f. m.
7
öfveilemnäs; men om det likväl, emot all förmodan, vore
Utskrs mening, att hofstallet, i stället för t./\56 t:r i8f
kapp. hafre, 58,o35 lisp:d hö och 3i,8oo lisp:d halm in natura,
som anslaget nu utgör, skulle lyfta det föreslagna anslaget
af 3o,ooo r:dr i contant, efter afdrag af markegångsvärdct
å det arrende- och ränte-Hö, som hittills blifvit och
efter Utskrs förslag fortfarande skall från arrendatorer och
räntegifvare directe till hofstallet in natura levereras, samt
hofstallet med återstoden vara skyldigt att sjelft bestrida
upphandlingen af fyllnaden i ofvannämnda fourage-anslag;
sä uppstode derigenom i verkligheten en betydlig nedsättning
af samma anslag. Detta förhållande bevisas tydligen
deraf, att, enligt rikshufvudboken, har anskaffandet af fouraget
för hofstallets behof de sednare åren, såsom t. ex.
för år i835, utgjort 33,879 r:^r 20 s*5,5 för år 18136, 34,881
r:dr 37 sk. g rst.; och för år 1837, 34,58t rrdr i5 sk. 10
rst.; samt för åren i838 och i83g säkerligen lika mycket
0111 ej mera, hvilka summor likväl troligen kommit att uppgå
till vida högre belopp, så framt icke upphandlingspriset
af hafre dessa åren endast utgjordt 4 r:dr brco per lunna,
men kändt är, att priset derå i sjelfva verket varit betydligt
högre, och torde kunna uppskattas i medelpris till 5
r:dr b:co per 1:a, under hvilket sistnämnda pris hafren icke
heller lärer kunna erhållas, sedan det af K. Stats-cont. med
leverantören af fouraget till K. hofstallet upprättade och
ännu gällande contract med nästk. år tilländalöper.
Som det egentliga räntehö, hvilket årligen till hofstallet
anordnas, utgör ett ringa och icke alla år lika belopp,
vill jag här endast fästa uppmärksamheten vid arrende-höet,
enär det i många år utgjort ett qvantum af 2o,36i lisprd,
för hvilket markegångs-medelpriset under de sistförflutna fern
åren i rundt tal utgjort 6 900 r:dr. Om nu 6,900 r:dr dragas
ifrån 00,000, återstå 23,100 r:dr, hvarmed fyllnaden i
fourage-beloppet, utgörande 2,'J56 t:r >8-2 kapp. hafre,
37.674 lisprd hö och 3.i,8po lisp:d halm skulle upphandlas.
2,456 t:r i8-f kapp. hafre ä 5 r:dr gör omkring
r:dr 12,282:
37.674 lisptd hö efter upphandlingspriset
i 10 år å 16 sk. . 12,558:
3i,8oo lisprd halm, också efter
upphandlingspriset i 10 år ä
8 sk 5,loo:
3o,i4o:
hvartill tillgång finnes i det projecterade anslaget
23,mo:
och således en brist uppkommer af b:co r:dr 7,o4o: — —
Denna summa 7,o4o r:dr blefve således den. hvarmed
det hittills varande anslaget för K. hofstallets fouragering
effectivt nedsattes, om Utskrs förslag, i denna sednare mening
uppfattadt, antages.
8
D (■ n a M a j f. m,
Men enär jag, enligt livad början af mitt anförande utvisar,
ansett det ingalunda vara Ulsk:s mening, att i ringaste
män föreslå någon nedsättning af ifrågavar. anslag ; så
yrkar ja.g återremiss af utlåt., för alt deruti, hvad hofstallet*
fourngcrings-anslag betruifur, vinna sådan rättelse, att i
Utskrs blifvande förslag den mening måtte tvdligt uttryckas,
att ingen nedsättning bör äga runi, utan anslaget, hädanefter
sorn hittills, oafkortadl in natura utgå.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Det var egentligen
i afseende på formen för dessa ärendens föredragning, som
jag ville yttra mig; men sedan man kommit in på sjelfva
saken, så anhåller jag alt fä nämna några ord derom. Ilr
Knylenstjerna har uppgifvit beloppet af den brist, som skulle
uppkomma, i händelse Ständerne godkände de ordalag,
hvaruti Utskrs tillstyrkande är alfaltadt. Jag tror, lika med
Hr Kuylenstjerna, att det icke varit Utskrs mening att göra
någon inskränkning i gamla anslaget. Men just derföre
anser jag bäst vara, att samma ordalag, som StatsUtsk. använde
vid sisth riksdag, begagnas äfven nu. Då yttrade det
sig sålunda: "Ut-k. får för öfrigt tillstyrka, att, i likhet med
”hvad vid 182^ års riksdag beslutades och sedermera ägt
”runi, anslaget för K. hofstallets utfodring mätte anses så”sotn
förslags-anslag, och den uppkommande behållningen reserveras
för kommande års behof, samt den brist, som än”dock
möjligen kan uppstå, af Riksg:s-conforet fyllas.” På
det sättet kommer blott den brist, som möjligen uppstår, att
drabba statsverket. Jag anhåller, på grund häraf, om återremiss
af utlåtandet.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag får förena 111ig
med de 2:ne ledamöter, nemi. Hr Kuylenstjerna och Hr
von Hartmansdorff, hvilka yrkat återremiss af Stats-Utsk:s
förevar, utlåt., ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens
i:sta hufvudlitel.
Jag har.redan en gång förut under denna riksdag haft
tillfälle att för R. o Ad. framställa grunderna för min önskan,
att det anslag af statsverket, sorn hittills utgått till
K. hofstallets utfodring, måtte oafkortadl beviljas, d. v. s.
att K. hofstallet måtte äfven hädanefter komma i åtnjutande
af det antal rationel-, sorn R. St. vid 1809 års riksdag
öfverlcmnade lill K. M., sedan R. St. först föreslagit den
förändring uti K. M:s framställning, som af K. M. då antogs,
och att således ingen rubbning i fourageringssättet,
hvilket sedan sagda tid foitgåtl, måtte äga ruin. Det är så
mycket nödvändigare, alf delta förhållande ej rubbas, som,
ifall ett anslag skulle lemnäs, sorn vere beroende af markegång,
skulle årligen ovisshet uppstå om antalet af hästar,
sorn kunde bibehållas Jag anhåller derföre, att Stats-Utsk.
i detta hänseende ville tillstyrka RiksSttn att fatta samma
beslut, som vid 1820 års riksdag.
1 af
-
D e ii a Maj f. m.
9
I afseende på de K. slotten harUtsk. trott sig böra tillstyrka,
alt, för vinnande af redighet och enhet i förvaltningen
samt lättnad vid räkenskapernas granskning, äfvensom
för besparing i utgifter, samtliga slotten, jemte de till deras
underhåll beviljade anslag, hädanefter måtte ställas under
inseende och förvaltning af en enda redan befintlig em
betsmyndighet. I anledn. häraf får jag meddela den upplysning,
att allt sedan 1819, då ett K. bref derom utfärdades
och som jag här i afskrift får bifoga, tillika med ett annat
af år 1831, förhållandet varit sådant med anslagen till
de K. slotten, att hvarje år inkomma från desamma förslag
till användande af det anslag, som blifvit hvartdera slottet
beviljad t. Dessa förslag granskas då af Riksmarskalks-embelet;
hvarvid Riksmarskalken äger göra de förändringar
uti förslagen, som han finner nödvändiga och af omständigheterna
påkallade. Sedan en sådan granskning af Riksmarskalken
för sig gått, ingår han till K. M. med de från hvarje
slott inkomna specificerade förslagen, hvarefter desamma
föredragas i Statsrådet, der K. M. fattar sitt nåd. beslut,
ang:de sanction af den projecterade fördelningen af de anslagna
medlen. Sedan förslagen blifvit sanctionerade, meddelas
de Riksmarskalks-embetet, som lemnar del deraf åt de
K. slottens myndigheter. Skulle derefter under årets lopp,
af en eller annan orsak, någon förändring erfordras uti hvad
sålunda blifvit faststäldt, tillhör det Riksmarskalks-embetet
att derom åter ingå till K. M. med und. hemställan. Dåde
för året stadfastade arbeten derefter blifvit verkstäldta, inkommer
till Riksmarskalks-embetet från hvartdera slottet redogörelse
för förvaltningen, hvilken redogörelse insändes till
Rammar-rattens granskning.
Jag skulle tro,'att uti detta behandlingssätt ligger tillräckliga
controller, och att således det ändamål, som StatsUlsk.
i förevar, hänseende haft för afsigt att befordra, redan
1819 är vunnet, då dessutom inga åtgärder rörtde de
K. slotten vidtagas, utan att anmälan derom sker hos Riksmarskalks-embetet.
Hvad åter angar de besparingar Stats-Utsk. ansett kunna
äga rum i anslagen för de K. slotten, i hänseende till
personalen; så får jag upplysa, att högst få af ståtliållarne
på slotten hafva löner, och alt de, som äro dermed försedde
, erhålla lönen, icke af stats-anslag, utan af Konungens
liandcassa, samt att man sökt bereda besparingar genom indragning
af personalen, der sådana kunnat ske. I afseende
på Drottningsholms K. slott, det enda, vid hvilket personalens
förminskning är möjlig, bar K. M. befallt, att, i mån
af afgången, de indragningar, som låta sig göra, skola äga
rum; i följd hvaraf sisth år 2:ne tjenster der indrogos vid
innehafvarnes död, hvarefter tjenstebefatlningarna sammanslogos
med andra.
6 II. 1
10
Den 2 Maj (. ur.
Jag skulle således tro, såsom jag nyss haft äran nämna,
att de åsigter StatsUtsk. framställt, redan för längre tid sedan
hafva, genom de af K. M. anbefallda åtgärderna, gått
i fullbordan.
På grund häraf, och af hvad i öfrigt vid förevar, utlåt,
blifvit i afseende på hofstallets fouragering yttradt, anhåller
jag om återremiss deraf.
Transsumt af K M:s nåd. bref till Riks—
marskalks-embetet af d. 2 Febr. 1819.
Cael Johan &e. &c. Wår synnerliga ynnest &c. —
I sammanhang härmed håfve WI i nåder velat befalla, att
de på Wäre lustslott förordnade Ståthållare, likasom Ståthållaren
på Stockholms slott, böra vid slutet af hvarje år
till eder öfverlemna underdånigt förslag till användandet för
det påföljande året af de till hvarje lustslott anslagna årliga
underhal Is-summor för att Wår nåd. pröfning underställas,
samt inom den 1 April inncvar. år till eder afgifva behörigen
verificerad redogörelse, huru dessa anslags-summor
blifvit under loppet af sistförflutna år använda: åliggande
dem att en sådan redogörelse inom den 1 April hvarje år
för det förflutna till eder ofelbart afgifva, hvilket Wårt
nåd. beslut J äger dem skyndsamt meddela.
CARL JOHAN.
Casp. //'k Ehrenborgh.
Rätteligen transsumeradt betygar
E. C. Psilander.
Transsumt af K. M:s nåd. bref till H. Ev.
Hr Riksmarskalken af d. 28 Febr. 1831.
Carl Johan &c. &c. Wår synnerliga ynnest <&c. —
Wl bafve funnit godt i nåder förordna:
1:0 att de förslag för de K. lustslotten till användande
af stats-anslagen och öfriga inkomster, hvilka till eder, i
slutet af hvarje år för det derpå följande, ifrån Stuthållarne
inkomma, böra, jemte hvad J dervid luinnen hafva att
erinra, af eder hos Oss i lind. anmälas, innan desamma
varda vederb. S l a t s-s e er e t. till und. föredragning
tillsända.
CARL JOHAN.
Carl af Georgii.
Utur höga originalet rätteligen transsumeradt intygar
E. C. P s i I a 11 d c r.
Hr Waernstedt, Job. Otto: Genom SlatsUtsk:s
förslag till reglering af K. hofstallets utfodring och deruti
gjorda beräkning af arrende-höet och hö-räntorna efter markegångspris,
uppkomm-r visserligen en minskning afJ4 k
5,ooo r:dr; men då häremot förekommer,. att årliga försälj
-
D c u 'i M a j f. ni.
ningen af foder uppgår minst lill lika belopp, emedan vid
1809 års statsreglering upptogos 9 drabant-hastar, som numera
icke erfordras, samt då rationerna äro beräknade högre
än de utgå och behofvet påkallar; så synas de af StatsUtsk.
föreslagna 3o,ooo r:dr vara fullt tillräckliga, särdeles
som, ehuru förra staterna icke upptagit detta belopp, enligt
riksbokslutet, vid 1837 års slut en reserverad tillgång
fanns af nära 18,000 r:dr. Jag vågar derföre tillstyrka bifall
till Utsk:s förslag i denna punkt.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Då jag sist bade ordet, underlät
jag att nämna i afseende på de K. slotten, att sådan
granskning, som iakttages i afseende på de öfriga slottens
förvaltning, icke äger ruui för Rosersbergs K. slott. Orsaken
är den, att salig Konung Carl XIII, såsom Hertig af Södermanland
, i gåfva af R. St. erhöll detta slott, hvilket före
Konungens död bestämdes till enkesäte åt H. M. Drottningen,
efter hvars frånfälle Ständerne öfverlemnade detsamma
åt H. M. Konungen, medelst ett formligen fattadt
beslut af detta innehåll:
"Då Rosersbergs kungsgård, hvilken, i följd af R. St:s
”vid 1809 och 181 o årens riksdag fattade beslut, tillhört
”högstsalig H. M. Konung Carl XIII och Dess Gemål för
”Deras lifstid, genom H. M. Enke-Drottningens bedröfliga
”frånfälle nu blifver ledig att till Staten återfalla, hafva R.
”St., som förut under innevar. riksdag, enligt sin und. skrifvelse
d. 3o sisth April, förbehållit sig att vid högstsalig
”Hennes M:s död om denna kungsgård särskildt förordna, ve”Jat,
såsom bevis af sin und. tillgifvenhet, erbjuda och upplåta
till E. K. M., för Dess lifstid, dispositionen af kungsgården
Rosersberg med hvad dertill hörer och följaktligen
”äfven det för byggnadernas underhållande på stat uppförda
”belopp 2,000 r:dr om året.”
”R. St. tro sig härigenom uppfylla hvad högstsalig H.
”K. M. önskat sjelf kunna åstadkomma af erkänsla emot
”E. K. M., som förljufvat Hans sista lefnad och gifvit Ho”nora
de utmärkta prof af sonlig kärlek, hvarom högstsalig
”H. M:s yttersta vilja och testamente innefattar det mest öf”vertygande
vittnesbörd.”
”R. St. framhärda &c."
Häraf är påtagligt, att R. St. öfverlemnade Rosersbergs
slott till Konungen enskildt; och det är skälet, hvarföre
anslaget för detta slott icke upptagits i den fördelning, som
af slåthållarne årligen uppgöres, och af Riksmarskalken
granskas, utan att så väl förslagen som redogörelserna,
rörtde detta slotts förvaltning, ingått directe till H. M. Konungen,
på samma sätt, som tillförene alltid skett.
De som tagit närmare kännedom om Rosersbergs K. slott,
torde utan svårighet hafva öfvertygat sigom, huru otillräckligt
anslaget varit, och huru mycket H. M. af enskildta me
-
12
Dtn 2 Maj f. m.
del kostat på sagda slotts underhåll och försköning. — Då
jag begärde ordet, var det- egentligen för att meddela den
förenämnda rättelsen uti mitt förra yttrande, der jag sade,
att alla slottens förvaltning vore underkastad den granskning,
hvarifrån Rosersberg likväl, af den anledn. jag nu
upplyst, är undantaget.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: De grunder, på
hvilka återremiss af detta StatsUtsk:s utlåt, blifvit begärd,
synas, åtminstone för mitt omdöme, icke tillräckligt tillfredsställande;
emedan jag icke kan inse till hvad ändamål den
tidsutdrägt, som med återremissen är förenad, skall leda.
En ledamot har upplyst, att 1837 års rikshufvudbok visade
en behållning på anslaget för K. stallets utfodring af
nära 18,000 r:dr, och samma erfarenhet äger äfven jag af
den granskning utaf rikshufvudboken, som jag företagit mig.
Då här tillika är ifppgifvet, att 1809 års statsreglering afsåg
9 drabanthästar, hvilka icke behöfvas, så synes ingen
brist böra uppkomma, utan snarare öfverskott vara att förvänta.
Hvad andra delen af anrnärknln mot Utsk:s utlåt, vidkommer,
sorn skulle påkalla återremiss, eller den i Ulsk:s
utlåt, uttryckta önskan af en gemensam förvaltning af de K.
slotten, så synes återremiss i anledn. häraf icke heller behöfvas,
sedan det blifvit upplyst, att Riksmarskalken har
öfverstyrelsen öfver de K. slotten, och att stuthållarne på
dessa slott icke äro lönte af stats-anslaget utan af II. M. Konungen
enskildt, hvilka torde vara de hufvudsakliga omständigheterna,
som motiverat TJtsk:s förslag i denna del;
och anhåller jag derföre örn propos. till bifall af utlåt, i
denna del.
Hr von Hartmansdorff: Då jag hade äran förra
gången yttra mig i detta ämne, uppläste jag tillika de ordalag,
som StatsUtsk. vid sisth riksdag hade begagnat. Jag
vet icke, om den talaren då var tillstädes, hvilken sist yttrade
sig. Dessa ordalag äro af den beskaffenhet att de böra
undanrödja allt tvifvel, huruledes besparingarna på förevar.
anslag böra begagnas. Om en Ridd.-cancellist finge
ånyo uppläsa nämnda yttrande af förra riksdagens StatsUtsk.,
så torde ingen af Husets medlemmar kunna betvifla föredragningens
oväldighet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: StatsUtsk. har
trott, att det vore med ändamålet öfverensstämmande, att
K. hofstallet skulle vara stäldt till K. M.\s obehindrade disposition,
och icke underkastadt revision. Denna åsigt har
föranledt StatsUtsk. att framkomma med en förändrad reglering
af K. hofstallet. Om denna åsigt godkännes till sin
princip, så mäste det äfven vara gifvet, att anslaget icke
kan blifva ett förslags-anslag, emedan villkoret derför är,
att det skall vara underkastadt revision. StatsUtsk:s mening
\
Oell 2 Maj f. in.
har visserligen icke varil att vid en sådan omreglering af
K. hofstallet föreslå ofördelaktigare villkor, än som hittills
iigt ruin; men det är just i öfverensstämmelse med denna
åsigt, som Ulsk. ansett hittills varande förhållandet icke kunna
bibehållas i afseende på beräkningen af iq.ooo och några
hundrade pund ränte-hö, ity det visat sig, att genom
den beräkningen en behållning af nära 18,000 r:dr uppstått
på en tid af 10 år. Den behållningen har hittills ägt runa
för statsverket, men efter nu förändrade reglering skulle
den öfvergå till stallet. Derföre har man ansett en annan
beräkningsgrund böra antagas, och då Utsk. föreslagit marke
gångspriset, får jag förklara, att jag icke tilltror mig bedomina
, huruvida Utsk. träffat det rälla eller ej. Granskar
man förhållandet under de 5 första åren al de io förutnämnda,
så visar sig, att, äfven med beräkning af markegången,
om den varit iakttagen, behållning uppstått. Granskar man
förhållandet under de sednare 5 åren, så skulle samma beräkning
göra en minskning i anslaget för K. hofstallet af
2,918 r:dr, hvarifrån likväl 1,794 r:dr boide afdragas, då
verkliga minskningen utgjorde nära 1,200 r:dr. Jag erkänner
emedlertid, att de anmärkntr bär blifvit gjorda, äro i så
måtto riktiga, att någon minskning verkligen uppkommer
för K. stallet; men då det ej är öfverensstämmande med
Utsk:s mening, har jag ej emot att utlåt, återremitteras, på
det Utsk. må komma i tillfälle alt närmare utreda detta
förhållande.
Hvad åter angår Utsk:s förslag, att alla de K. slotten
borde ställas under en gemensam administration, så bar
StatsUtsk. visserligen icke förbisett den generella styrelsen
deraf, som tillhör Riksmarskalken , lika litet som Ulsk. velat
föreslå någon förändring deraf, utan Utsk. har tvertom
åsyftat, att administrationen måtte i alla dess detaljer omfatta
de K. lustslotten och Stockholms slott, äfvensom afla
hus och byggnader, som kunna i mer eller mindre mån anses
tillhöra de K. slotten och följaktligen höra linder första
hufvudtiteln. Huruvida den organisation redan fullständigt
finnes, vill jag icke bestrida; men skulle ej så vara, tror
jag, att StatsUtsk. haft skäl för sin hemställan. R. o. Ad.
torde finna, att om den princip godkännes, som Utsk. föreslagit,
del blir nödvändigt att göra åtskilliga förändringar i
detta fall, och att det måhända vore rättare af Utsk. att nu
icke ingå uti detaljerna och bestämma särskilda stater, utan
öfverlemna åt K. M. att tdl nästk. Ständer derom framställa
förslag, hvilket skulle blifva följden af R. St:s anhållan i
detta hänseende, enär StatsUtsk. icke åsyftat annat, än att
vinna fullständig^reda och ordning i saken.
Gr. Anckarsvärd: Till svar å en ledamots förfrågan,
huruvida jag var närvar., då han uppläste ordalydelsen i
l834 års StatsUtsk» belank , i afseende å regleringen af ut
-
>4
Deli a Maj f. rn.
gifterna under förevar, hufvudlitel, får jag tillkännagifva,
att jag var tillstädes och fästade derå all den uppmärksamhet,
som erfordrades, men på milt omdöme verkar det icke till
ändring af min åsigt, ty jag bör icke neka, att jag, i afseende
på hela första liufvudtiteln, hade önskat, att StatsUtsk.
hade föreslagit vida större indragningar; men jag skulle anse
det olämpligt att, då StatsUtsk. icke lemnat någon ledning
för Ståndets omdöme i detta hänseende, mot Ståndets
valkända majoritet söka att vilja drifva en åsigt, som blott
skulle leda till tidsutdrägt; hvarföre jag afstår från att söka
göra min egen öfvertygelse gällande i delta fall; men
hvad K. hofstallet beträffar, så, enär detta ämne kommit
under discussion, kan jag icke undertrycka, att min öfvertygelse
är, det stallet borde kunna så ställas och inrättas,
att det med 3o,ooo r:dr vore belåtet, och att, när dessa
3o,ooo r:dr lemnäs till Konungens fria och obehindrade disposition,
sådana indragningar ovedersägligen vore möjliga,
hvarigenom stora besparingar det ena året kunde uppkomma,
till betäckande af de förluster, som ett annat år kunna
blifva en följd af olika prisförhållanden, hvilka obestridligen
derpå hafva inflytande. Min öfvertygelse grundar
sig derpå, att det är säkerligen den ringaste delen af K.
hofstallets effectiva hästantal, som kommer H. M. Konungen
och den K. familjens behof till godo, utan att hofstallets
behof utsträckes vida längre och till ett vida större
behof för hof-uppvaktningen, än som, i min tanka, vore
behöflig!; och sålunda kan jag icke annat än vidblifva min
yttrade öfvertygelse, att anslaget af 3o,ooo r:dr, hvarmed
Konungen efter godtycke finge hålla sitt stall, borde kunna
så inrättas, att anslaget blefve tillräckligt, så väl under de
goda åren, som då priset på foder vore högre; hvarföre jag
äfven förnyar min begäran om propos. til! bifall å utlåt.,
helst jag finner de framställda anmärkntna vara af så obetydligt
värde, alt jag anser tidsutdrägten med en återremiss
betyda mycket mer, än den rättelse, som möjligtvis
kan komma att äga rum, ehuru troligast är, att saken kommer
tillbaka i samma skick den befinnes.
Hr von Hartmansdorff: Till rättfärdigande af mitt
påstående, att detta anslag borde fortfarande förblifva ett
förslags-anslag, anhåller jag att få anföra några ord mot
den ledamot af StatsUtsk., som påstått motsatsen. Orsaken
hvarföre anslaget kan och bör förblifva ett förslags-anslag
är den, att anslaget är bestämdt till en del i hö och hafre.
Detta hö är beräknadt till det låga priset af 5 sk, 4 »st.
pundet; men alltefter som verkliga priset på höet förändrar
sig, måste summan, som åtgår för inköp af det erforderliga
beloppet, stiga eller falla. Deraf har inträffat, att höets
värde öfverstigit det uppförda penninge-anslaget på följande
sätt, nemi. 1333 med 2,022 r:dr, t834 med 1,724 '-dr,
Den 2 Maj f. m.
i5
iSli med 4i910 rtdr, i836 med 5,ig5 r:dr och 1837 med
4,701) r:dr och sålunda i medeltal med 3,712 r:dr.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 3i Lief derefter af R. o. Ad. återremitterad!.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 20 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. N:o 4o, ang:de regleringen af
utgifterna under riksslatens andra hufvudtitel.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
anföra hvad jag ämnade yttra förra gången jag anmälte mig,
nemi. hemställan till Ståndet, om icke detta utlåt., som innefattar
så många särskilda punkter, och angår så många olika
frågor, hvilka icke hafva någon gemenskap med hvarandra,
måtte fä föredragas punktvis, på det att, då den ene talar
t. ex. örn ministerstaten, den andre icke måtte yttra sig om
landtmäteri-contoret, o. s. v. Jag vet ganska väl, alt man
icke får besluta punktvis; min mening är derföre blott, alt
man talar öfver utlåt, punktvis, på det man ej må förblanda
de ämnen, som uti utlåt, afhandlas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag nödgas, med åberopande
af 56 §:u Reg.Ftn, motsätta mig Hr von Hartmansdorffs
förslag, att punktvis upptaga utlåt., hvarigenom några
delar kunna bifallas, och andra återremitteras, hvilket
icke är förenligt med nämnda grundlags-§. Aagol hinder
finnes icke för ledamöter, som vilja yttra sig öfver utlåt-,
alt fästa sig vid särskilda detaljer deraf. Den ene anmärker
mot ett anslag under en rubrik, elen andre mot ett annat,
ock samtliga anmärkn:na utgöra anledn. till ålerremiss;
men att dela utlåt, är bestämdt grundlags-stridigt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den siste välde talaren torde
titan tvifvel hafva missförstått förslaget, hvilket, såsom
jag fattade flr von Hartmansdorlfs framställning, innebar,
att discussionen skulle ske punktvis, utan att medföra beslut
punktvis, hvilket vore stridande mot grundlagen, som
deremot icke lägger hinder för discussion punktvis, derigenom
öfverläggningen förkortas, och, derest ålerremiss beslutas,
StatsUtsk. erhåller betydlig lindring vid sakens ånyo
behandling, enär de anmärkn:r, som angå samma ämne,
återfinnas i ett sammanhang.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Då afsigten med de anmärknrr,
som här göras mot Utsk:s utlåt, och torde föranleda
återremiss deraf, utan tvifvel måste vara att vägleda
Utsk. att frångå sina förut yttrade åsigter; så får jag, såsom
för närvar, arbetande i StatsUtsk., förena mig uti Hr
von Hartmansdorffs propos. Det skulle utan tvifvel leda till
redighet för StatsUtsk. vid omarbetningen, och för att iakttaga
hvad som blifvit ytlradt i de olika Stånden och få reda
på de anmärkn:r, som göras vid de särskilda frågorna,
lö
D e n 2 Maj f. ra.
om discussionen sker punktvis, i stället för att aniniirknrr
afgifvas, i ett anförande mot liela hufvudliteln.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jag vill icke bestrida
bifall tili Hr von [Sarttnansdorlfs förslag; men då jag förutser,
att många, sorn komma att deltaga i denna öfverläggning,
måhända på förband beredt sig lill att afgifva anmärkmr
mot utlät, i sin helhet, så hoppas jag, att det beslut,
R. o. Ad. fattar, ieke kommer att lagga hinder i vägen
för anmärkmrs afgifvande mot utlåt, i dess liela sammanhang.
För min del skall jag dock ej begagna mig af
en sådan rättighet.
Hr von Hartmansdorff: Jag liar ingenting emot den
jemkning, som Gr. Posse yrkat. Om någon vill tala fia en
gång öfver liela utlåt., kan det honom icke förmenas; ehuru
jag tror, att hvarje talare lätteligen kan afbryta sina anmärka:!’,
då iian kommer till en ny punkt.
Frih. Cederström: Til! discussion kan utlåt, visserligen
företagas, classificeradt i punkter på sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit; men på sätt grundlagen föreskrifver,
kan det icke punktvis komma lill föredragning, emedan någon
kunde begära votering öfver bifall tili några punkter,
hvilken votering då icke kunde förvägras, hvaraf följden
blefve, derest någon punkt bifölls, ätt de öfriga ej kunde
återremitteras, emedan utlåt., enligt grundlagen, icke får annorlunda
än i sin helhet återremitteras. Om derföre förhållandet
blir sådant, att discussionen endast skall hvälfva sig
om en punkt i sender, under förutsättning, att utlåt, derefter
helt franntälles till bifall, eller om anmärkn:r hindra
antagandet, återremitteras, ulan hinder deraf, att någon
punkt blir utan anmärkt!., och således icke derföre anses
bifallen; så må, utan afseende på den tidsförlust deraf uppkommer,
den begärda ordningen för discussionen medgifvas;
men eljest nödgas jag protestera mot det föreslagna föredragningssättet.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Skulle Hr von Hartmansdorffs
förslag kunna leda till de följder Frih. Cederström uppgifvit,
så anser jag detsamma icke böra bifallas; men jag
liar trott Hr von Hartmansdorffs mening hafva varit den, att
utlåt, skulle punktvis uppläsas, och att, efter uppläsningen af
hvarje punkt, Hr Frih. o. Landtm, uppropade de ledamöter,
sorn anmälde sig att tala deröfver, men att någon propos.
icke skulle komma i fråga, förrän hela utlåt, vore genomgånget.
Hr von Hartmansdorff: För den händelse att någon
af Ståndets ledamöter icke skulle hafva riktigt fattat
min mening, får jag åter förklara, att jag icke hade för afsigt,
det vi skulle besluta öfver, utan blott tala om utlåt,
punktvis.
Frill.
Den a Maj f. m.
>7
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag får bestrida
Frih. Cederströms reservationsvis till prot. yttrade åsigt,
alt utlåt, icke skulle kunna föredragas och afgöras punktvis.
Grundlagen talar nemi. i detta fall icke om annat än
Utsk:ns förslag. Förslag och utlåt, äro ej synonyma. Förslag
ar hvar och en fråga, som i och för sig sjelf utgör något
helt. Sålunda innefattar förevar, utlåt, flera sådana förslag.
Förslag är således ett mera inskränkt begrepp i förhållande
till ordet u 11 å ta n d e såsom mera allmänt. Det vore
således en tolkning af grundlagen, stridande mot Svenska
språkbruket, om man komme derhän, att det skulle
vara Ståndet förment att hvart för sig afgöra flera förslag,
derföre att de blifvit framstäldta under gemensam rubrik af
utlåtande. Sådant är äfven stridande mot den praxis, som
i andra Stånd ägt rum under sistl. riksdag. Inom BorgareSt.
afgjordes nemi. utlåt, om statsregleringen punktvis. Jag
vill icke yrka propus, på min sats, emedan det är likgiiltigt,
om föredragningen sker punktvis eller utlåt, förekommer i
sin helhet; utan har jag endast reservationsvis till prot. velat
yttra detta.
Frih. Cederström: Till bemötande af den siste värde
talarens påstående, anser jag mig blott behöfva uppläsa
rubriken på StalsUtsk:s utlåt. N:o 4°- De*1 lyder sålunda:
"Utlåt. ang:de regleringen af utgifterna under riksstalens
"andra hufvudtitel.” Det är således stats-regleringen, som
nu, under sin särskilda sub-litel i detta betänk., är under
It o. Ad:s pröfning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han ratt uppfattat
meningen med det förslag, som här blifvit framstäldt
i afseende på föredragningen af StatsUtsk:s utlåt, om utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel, så hade den varit
den, att utlåt, skulle punktvis till discussion företagas,
och att sedan Hr Landtm., då discussionen vid hvarje punkt
vore slutad, hemställt om Ståndet ansåg öfverläggningen
fulländad, skulle man öfvergå till nästa punkt, hvarefter,
sedan alla punkterna blifvit på sådant sätt genomgångna, propos.
skulle framställas, på sätt Riksd.Ordn. föreskrifver, till
bifall, afslag eller återremiss.
Atskillige hördes häruti instämma.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan R. o. Ad. nu fattat
delta beslut, torde min erinran deremot komma för sent.
Jag vill blott lasta uppmärksamheten derpå, att måhända
flere af R. o. Ad:s medlemmar inkomma i Ståndet, för hvilka
beslutet är okändt, och som icke anse sig af grundlagen
förpliglade att detsamma efterkomma. Skulle således,
sedan Landtm, tillsport Ståndet, om det ansåg discussionen
slutad öfver någon punkt och propos:n blifvit med ja besvarad,
desse Ståndets ledamöter hafva förlorat sin rätt att
discutera samma punkt, vore deras yttrande-rutt på det lie6
H. 3
lä
Den s Maj f. m.
la afskuren, hvilket förhållande jag icke tror vara Ståndets
mening att framkalla med ifrågavar. beslut; men det skulle
likväl kunna så tydas.
II. Ex. Hr Gr. Posse: I anledn. af den utaf Gr.
Horn framställda, efter min öfvertygelse, ganska riktiga anmärkn.
, hemställer jag till Hr Frill. o. Landtm., alt ingen
sådan fråga må framställas vid hvarje punkt, huruvida öfverläggningen
deröfver anses fulländad, utan att eti hvar må
hafva öppet att tala öfver alla punkterna, intill dess utlåt,
är genomgånget.
Gr. Frölich, David: För att icke genom något föregående
beslut åstadkomma de olägenheter, som blifvit förespeglade,
synes mig rätta sättet vara, wtt Hr Frih. o. Landtm.,
utan att framställa propos., täcktes föredraga utlåt, punktvis,
då en hvar får begagna rättigheten alt yttra sig, ulan
att något i förväg taget beslut kan inverka på en frånvarandes
rätt.
Hr Frih. o. La ndtm. yttrade sig förmoda, att Ståndet
af den nu förehafda discussionen rör:de formen, funne,
att Hr Landtm, svårligen vore i tillfälle att framställa någon
propos. i afseende på detta föredragn:s-sätt. De flesta
meningar tycktes vara ense derom , att utlåt, borde fördragas
punktvis, men likväl med hvar och en förbehållen rättighet
att yttra sig öfver hela utlåt.; och fick Hr Landtm.,
under förutsättning att Ståndet ansåg föredragningen på detta
sätt böra tillgå, börja med att låta uppläsa ingressen i
utlåt, allt intill första punkten.
Ingressen eller den del af utlåt. N: o 4 0 > som
föregår i: s t a punkten.
Hr von Hartmansdorff: Nuvar. StatsUtsk. har framför
de föreg:de den förtjensten alt hafva framställt alla hufvudtitlarna
på en gång, eller statsreglerm i sin helhet, så
vidt den rörer utgifts-sidan , men Utsk. har deremot det felet
att icke hafva samtidigt framlagt inkomst-sidan. Föregående
StatsUtsk. hafva åter haft den omtanken alt först för
Stånden framställa statsregler:ns inkomster, hvarigenom man,
då utgifterna kommit i fråga, har vetat hvad tillgångar man
hade att bygga på, så att statsbrist-summan endast återstod
att bestämma. Hennes belopp var då, så till sägandes, på
förhand gifvet, när man med inkomsternas belopp jern förde
anslagen. Den omkastning af rätta ordningen, hvilken nu
skett, har ej tillförene ägt rum vid de riksdagar, hvari jag
deltagit, utan inkomst-betänkandena hafva städse föregått
utgifts-titlarna. Vid 1823 års riksdag uppgaf StatsUtsk.
statsverkets inkomster den 19 April, uti sitt betänk. N:o 112;
hvarefter hufvudtitlarna inlemnades så, att den lista, hvilken
äfven först inkom, var daterad den 28 Juni och hade
N:o 238. i82g-var förhållandet ungefär detsamma; dock
Den a Maj f, m.
>9
med större mellanrum. Inkomst-betänk, var dateradt d. 20
Jan. oell hade N:o 54, då första hufvudtiteln var daterad d.
io April samt hade N:o 125. Vid 1834 års riksdag var
inkomst-betänk, dateradt den ii April och hade N:o 54-  Första hufvudtiteln var daterad d. 29 April och hade N:o 7g.
Hvarföre StatsUtsk. vid denna riksdag underlåtit att,
såsom tillförene, först inkomma med inkomst-beräkningen,
är mig obekant. Men det inser jag, att hade StatsUtsk.
först inlemnat inkomst-betänk., så hade Utsk. svårligen kunnat
afstyrka så manga anslag, som det nu gjort; ty då hade
Stånden sjelfva sett, att tillgångarna äro betydliga. StatsUlsk.
säger icke heller, att tillgångar saknas, utan det håller
sig vanligen vid den korta förklaringen, att det icke finnes
lämpligt, eller något dylikt, eller ock att det först väntar
på den nya Statsråds-organisationen, för att se hvad som
kan behöfvas, sedan derigenom möjliga besparingar blifvit
iakttagna. Men om man också säger, att anslagen åt embets-
och tjenstemän skola uppskjutas intill dess, är det äfven
säkert, att rättsökande, som vid domstolar eller andra
embetsverk hafva anhängiga mål, vilja till nästa riksdag
vänta på deras afgörande? Om derföre StatsUtskts grundsatser
blefve af Stånden gillade, så skulle det uppstå ett slags
afbrott eller stillestånd i allmänna ärendenas behandling intill
nästa riksdag. Det måtte icke vara StatsUtskts mening,
om ej derunder ligger någon åsyftning, att, genom brist på
anslag, framtvinga en ny riksdag med det första. Men som
en ny riksdag icke aflöper utan betydlig kostnad, så måtte
beräkning på något särdeles gagn dermed vara förknippad.
Detta gagn är förmodligen, att det nya Sverige, som man
vill skapa, måtte blifva färdigt så mycket hastigare. Jag
måste likväl beklaga de skapande eller dem, som skola utföra
den nya skapelsen; ty i händelse en mängd oafgjorda
mål ligga i alla förvaltningsverk och i alla domstolar, så
måste de nya cheferne bereda sig på ett stort missnöje hos
Svenska allmänheten. Äro nu embets- och tjenstemän vid
domstolar och förvaltande verk öfverhopade med göromål,
men för svagt lönte, och månge tillika ställde på flyttbar
fot, ovisse om deras framtid; så kunna både Ständer och
förvaltnings-chefer vara visse på ett stort missnöje äfven
bland verkställarne af Konungs och Ständers beslut. StatsUtsk:s
förslag att vägra nödiga anslag, och utvägen att blott
tills vidare bevilja det lilla, som gifves, skulle, om det vunne
R. Sits bifall, ej medföra annat, än göra de nya förvallnts-cheferna,
alt jag så må säga, bakbundna ifrån begynnelsen,
både inom deras egna departementer och i förhållande
till underlydande embets-myndigheter, på hvilkas
nit och skyndsamhet deras egen verkningsförmåga så väsendtligen
beror. På det sältet kan ej Rikets bästa främjas. Den,
som vill på en sådan väg framskynda en förändring i Rikets
ao
Dell 2 Maj f. m.
organisation, kommer att sjelf förhindra de förbättringar linn
önskar.
Vid flera tillfällen linder denna riksdag har man klagat
deröfver, att embets- och tjenstemän blifvit tills vidare förordnade.
Om nu StatsUlsk. icke vill medgifva ständiga anslag,
utan blott en extra-statsreglcring till de nödiga kostnadernas
fyllande; så kan K. M. icke utnämna embets-eller
tjenstemän med ordin, löner af dylika medel. De som behöfvas
för ärendenas skötande kunna endast förses med arfvoden,
och blott tills vidare förordnas. Hvad blefve följden
deraf vid domstolar och embetsverk? jo! att målen icke
blott i lista och 2:dra instansen behandlades af vice häradsliöfdingar
och tillförordnade lagmän, utan allt vidare af adjungerade
ledamöter i Hofrätten, af någon copist eller eancellist,
som fått förordnande att förestå ett Revisions-secreterare-emhete
i Justitiae-revisionen, samt slut), uti Högsta
Domstolen, väl icke af t. f. domare, men af embetsman, sorn
hafva att af opinions-nämnden frukta ofördelaktiga omröstningar,
i händelse domstolen råkat att vid sakernas afgörande
vara af olika mening med dem, som för dagen gifva ton
och riktning i politiska frågor. Jag frågar: hvad trefnad
och lycka, hvad säkerhet och trygghet skall väl i deltaland
uppkomma både för rättsökande och embetsman genom cn
sådan reglering, som StatsUtskrs förfarande skulle medföra?
Då de särskilda punkterna förekomma, får jag vidare tillfälle
att i tillämpningen visa hvart det leder.
Hr Gyllenhaal, Lars Herm.: Innan jag går att yttra
mig öfver de allmänna motiven uti Utsk:s utlåt., anhåller
jag att reservationerna utaf Biskop Hedren, Prosten Stenhammar
samt Doctor Björkman måtte blifva upplösta.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum på eftermiddagen
kl. 6 lomme att fortsättas.
Reservationerne af Biskop Hedren, Prosten Stenhammar
saint Doctor Björkman emot allmänna grunderna för behandling
af frågan om löne-tillökningar för åtskilliga embetsverk
upplästes.
Hr Gyllenhaal uppläste derefter följande:
StatsUtskls utlåt. N:o /;o, ang:de regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel, utgör ett document
af så egen märkvärdighet, att förutgångna riksdagars
historia säkerligen icke företer någonting dermed I i kastad
t. De ledamöter af Representationen, som med sina röster
bidragit till detta utlåt., hafva visserligen, efter min öfvertygelse,
derigenom beredt sig en viss ryktbarhet.
Huruvida denna ryktbarhet äfven är i samma förhållande
ärorik, tillfredsställande, afundsvärd; huruvida den skyndsamhet,
hvarmed detta utlåt, blifvit sammanfattadt och
till RiksSt:n öfverlemnadt, äfven i samma mån berättigar
till tacksamhet; huruvida Utsk:s ledamöter i samma mån
gjort sig förtjente af fosterlandets erkänsla i en kommande
Den 2 Maj f. m
21
framtid; huruvida de verkligen gagnat den nation, hvars
ombud de äro,— allt detta lemnar jag derhän. Den lugna,
sansade eftertanken, den mognade erfarenheten må härom
dömma; dess domslut är ofelbart och kan icke jäfvas. Blott
den allmänna reflexionen kan jag ingalunda härstädes undertrycka,
attderest inom StatsUtsk. funnits tillgång på litet
mera praktisk erfarenhet så väl i domare-värf som i öfriga
grenar af administrationen; om bland Utsk:s 36 ledamöter
funnits en enda jurist, en enda civil embetsman,
med kunskaper och erfarenhet, förvärfvade under mångårig
egen tjenstgöring, hvilken kunnat vägleda de öfriga ledamöterna
med för dem högst behof]iga upplysningar: så hade,
efter min öfvertygelse, detta betänk, uti många stycken
otvifvelaktigt blifvit helt annorlunda beskaffadt, än det nu är.
Bevisen för detta mitt yttrande skola i det följande klart
framläggas.
Betänk, i sitt närvar, skick gifver anledn. till många
eftertänkliga reflexioner, till rättvist klander. Det är min
obestridliga rättighet såsom representant; det är min oeftergifliga
pligt såsom chef för en af Rikets öfver-rätter,
att deremot framställa anmärkn:r i de delar, hvaruti jag
anser betänk, böra undergå ändring eller rättelse. Dessa
anmärknJr hvälfva sig hufvudsak!, omkring 3:ne punkter,
nemi.:
i:o de s. k. allmänna motiv, sorn legat till grund
för Utsk:s afstyrkanden af anslag till nya löner eller till
löne-förbättring inom styrelse-verken;
2:0 Utsk:s afstyrkande af äskad tillökning uti arbetspersonalen
inom K. Götha Hofrätt; och
3:o XItsk:s afstyrkande af begärd löneförbättring
för Hofrätternas ledamöter och tjenstemän, samt vaklbetjening.
I frågan om de allmänna motiverna för alla afstyrkanden
hafva Hr Biskopen Doctor Hedrén och Hr Prosten
Stenhammar, jemte flere af PresteSt:s upplyste ledamöter,
afgifvit så kraftfulla, så förträffligt deducerade,
så öfvertygande reservationer, att jag gerna skulle kunna
inskränka mig till blotta åberopandet af deras innehåll i sin
helhet, utan att trötta med ytterligare vidlyftighet i ett
ämne, som ligger solklart för hvarje oförvilladt omdöme.
Ämnets stora vigt fordrar likväl tillägg af några ord, och
jag utbeder mig i sådant afseende R. o. Ad:s benägna tålamod
och uppmärksamhet.
Utsk. har ej giltat förneka, Ulsk. har tvertom bestämdt
medgifvit, "att anledn. kunnat finnas till begäran af nå"gon
förhöjning uti embetsverkens stater.’’
Månne ej af detta bestämda medgifvande obestridligen
följer, att Utsk. bort tillstyrka och att R. St. böra bevilja
den af behofvet påkallade förhöjningen? Eller är det
väl Utsk:s mening, alt arbetet inom dessa embetsverk skall
22
Den a Maj f. di.
hammas i sin jemna gång, att balancernn med hvarje år
skola oafbrutet växa, att de embets- och tjenstemän, som
anses förljente af löneförbättring, skola, under trägna mödor
och ständigt växande arbete, med undergifvenhet, och
utan att modfällas elier tröttna, förbida densamma i en måhända
aflägsen framtid. Jag beklagar uppriktigt det Iand,
der sådana statsmanna-åsigter söka och förmå att göra
sig gällande.
Utsk. åberopar den af R. St. nyligen beslutade förändrade
organisationen af Statsrådet, bygger derpå stora förhoppningar,
förväntar deraf sådana förbättrade regleringar
af domstolarna och styrelseverken, som leda till förenkling
i både lagskipningens och de administrativa ärendenas behandling,
samt göra de redan befintliga anslagen tillräckliga.
Lika lifligt och uppriktigt, som någon annan, önskar
jag dessa välgörande resultater; men lika säkert befarar jag
ock, att tid åtgår — en lång tid, — innan dessa resultater
hinna verkiiggöras. Man beslutar lätt en omstörtning,
en omstöpning af det gamla bestående; man verkställer,
ordnar och fullbordar icke lika lätt det nya, förut öförsökta,
som skall sättas i stället. Och intilldess detta på
förhand prisade nya hinner blifva inrätladt och helfärdigt,
bör ej det föraktade gamla orubba dt fortgå, med omsorg
vårdas och underhållas? Jag vädjar till den ibland eder, mine
herrar! som sjelfve under längre eller kortare tid tjenstgjorl
på den civila embetsmanna-banan, och derunder förvärfva
t den egna säkra erfarenhet, hvarförutan man dömmer
såsom den blinde cm färgen.. Edert svar skall icke
jäfva mina farhågor för de menliga, högst eftertänkliga följderna
af StatsUtskzs s. k. allmänna motiver; och J skolén
obetingadt medgifva, att det ”bedröfliga interirastillståndet”
— (såsomen af reserven terne benämner det,)
— icke bör, icke kan af R. St. sanctioneras. Medgifves
detta, så blifver deraf åter en omedelbar följd, att R. St.
måste bevilja den förhöjning i embetsverkens stater, som
är behöflig för ärendenas obehindrade gång, om ej genom
ett definitivt bestämmande, åtminstone genom en interimsstat,
att utgå intilldess R. St. vid riksdag framdeles godkänt
embetsverkens nya reglering och bestämt deras stater;
såsom Hr Prosten Stenhammar i sin förträffliga och ovederläggliga
reservation föreslagit.
Uti ingressen till betänk, yttrar Utsk. vidare: dels att
några aflönings-stater, fordrande högre anslag, än de redan
befintliga, icke måtte fastställas, förrän R. St. kommit i tillfälle
att af förslagen taga kännedom; dels att betänklighet
uppstått hos Utsk., att för sådana i annan ordning tillkomna
lönings-stater tillstyrka ökade anslag. Nu frågar
jag Utskts Hrr ledamöter, om detta argumenterande, detta
skenbara skäl kan med någon slags rimlighet vinna tillämpning
på staterna för Rikets Ho frät t er. Kunna dessa sta
-
Pen a Maj f, m.
3J
ter räknas bland antalet af — i annan ordning tillkomna?
Hafva ej dessa, efter den noggrannaste pröfning af nu
bestående förhållanden och behof utaf vederbör, chefer gemensamt
med Hofrätternas ledamöter uppgjorda , af Just.statsministern
vitsordade och understödda, stater blifvit af K. M.
till R. Sl:s granskning och fastställande nådigst öfverlemnade,
utan att ens ringaste fråga uppstått att bereda någon
slags verkställighet åt dessa stater, innan R. St. derom beslutat?
I frågan om General-land tmäteri -co n toret,
i4tde punkten , yttrar StatsUtsk. dessa märkeliga ord (pag. 21):
"Då K. M., i afseende på regleringen af detta verk,
"gått R. St:s önskningar tillmötes, medelst förslagets öfverlemnande
till deras pröfning, samt antalet af de i nya starten
upptagne tjenstemän icke är högre, än behofvet oundgängligen
synes fordra, har IJtsk. funnit sig böra tillstyrka,
o. s. v."
Jag frågar nu åter StatsUtskrs Hrr ledamöter: företer
sig väl den ringaste skilnad i förhållandet med staterna för
Rikets Hofrätten och för General-landtinäteri-contoret ? Har
ej K. M. gått R. St:s önskningar till mötes, medelst förslagens
öfverlemnande till deras pröfning? Är ej behofvet af
ökad arbets-personal oemotsägligen styrkt? Är antalet af de
i nya staten upptagne tjenstemän högre, än behofvet oundgängligen
klafver? Har icke K. M. uppgifvit skälen för
den äskade tillökningen? Hvarföre har StatsUtsk. icke ens
försökt, än mindre mäktat vederlägga dessa skäl? Jag förer
Utsk. till last såsom en uppenbar inconseq vens, en
verklig orättvisa, att det ena embetsverket icke fått
tillgodonjuta samma välvilja, samma fördelar, samma skydd,
som det andra. Denna orättvisa blir ännu mera evident och
obestridlig, då man förer sig lill minnes Utsk:s uttryckliga
medgifvande: "att an led n. kunnat finnas till begä”ran
af förhöjning uti embetsverkens staler."
Innan jag slutar anmärkntna i första punkten emot
StatsUtsk:s allmänna motiv, kan jag ej undgå att bibringa
StatsUtsk:s ledamöter en, som mig synes, högst nödig
kännedom örn, huruledes R. St. i fordna tider betraktat
och behandlat frågor af denna beskaffenhet. Detta sker
lättast och bäst- genom uppläsande af K. M:s nåd. bref till
Götha Hofrätt d. 21 Juli 1752. Jag önskar och beder, att
dess innehåll måtte uppmärksamt afhöras, samt derefter samvetsgrann!
behjertas. Det lyder sålunda:
Afskrift.
ADOLPH FREDRICH med Guds nåde,
Sveriges, Göthes och Wendes Konung
etc. etc. etc. Arfvinge till Norrige och
Hertig till Schleswig Holstein etc. etc.
Wår. ynnest och nådiga benägenhet med Gud allsmäktig,
troman och tjenare, Friherre, President och Commendeur
af Wår Nordstjerne-orden, så ock vice President, Hof
-
24
Den 2 Maj f. m.
rätts-råder och Assessorer! Sedan J, så väl som Wår Svea
Hofrätt hos oss inkommit med särskilda und. föreställningar,
alt till det nuvar. oell dagligen tilltagande myckna arbetets
så mycket skyndsammare afhjelpande, J med t vänne
och Wår Svea Hofrätt med t ren ne divisioner matte lörstärkas,
samt flere ledamöter och betjente till den ändan
förordnas, hafva Wi häröfver hört Piik sens Ständer vid
sist hållna riksdag, hvilka ock under d. 4 Juni sistförflntne
lemnat till und. svar: att ehuruväl de gerna hade undvikit
i dessa svåra tider och under så dryga och mångfalldigt
tryckande pålagor, hvarmed Rikets undersåtare, och hvar
och en isynnerhet är belastad, att ytterligare ingå i någon
ny utgift, som antingen kunde vara stridande emot något
Stånds privilegier, eller eljest medföra någon besynnerlig
tunga, dock likväl, som undersåtarnes gemensamma vällärd
kräfver en skyndsam åtgärd för framtiden till de många oafgjorda
sakers afhjelpande, och alt låg och rätt i landet ej
saknas måtte till beskydd för dem, som vilja lefva späkt,
och ett välförtjent straff och näpst för dem vrångvisom; Så
hafva R. St. blifvit föranlålne att i underd. styrka Oss dertill,
att J hädanefter matte komma att arbeta på tvänne och
Wår Svea Hofrätt på Irenne divisioner, med den förstärkning
och tillökning af ledamöter och betjente med årlig lön,
nemi. hos eder tvänne hofrättsråder, som med deras förra
innehafvande assessors-löner undfå i tillökning trehundrade
daler silfvermynt hvardera, fyra assessorer med tolfhundrade
daler silfvermynts lön hvardera, en proto-notarius med
femhundrade daler silfvermynt, tvänne notarier vid civil—
protocollet med fyrahundrade daler silfvermynts lön hvardera,
en notarius vid criminal-protocollet med fyrahundrade
daler silfvermynt, tvänne cancellister med trehundrade daler
silfvermynts lön hvardera, och tvänne hofrätts-poster,
hvardera med etthundrade daler silfvermynts lön; och uti
Wår Svea Hofrätt äfven tvänne hofrättsråder, hvilka med
deras innehafvande assessors-löner hvardera i tillökning bekomma
trehundrade daler silfvermynt, fyra assessorer med
tolfhundrade daler silfvermynts lön hvardera, tvänne notarier
med fyrahundrade daler silfvermynts lön hvardera, en
fiscal med trehundrade daler silfvermynts lön, och en cance11
ist med trehundrade daler silfvermynts lön. Till hvilka
förstärkningars aflönande R. St., efter öfverenskommelse,
beviljat följande fond:
i:o att R. o. Ad. vid hvarje dödsfall i adeliga sterbhus,
och då bouppteckningar i Wära Hofrätten skola inlevereras,
erlägga till Hofrätternas aflöning en fjerdedels proc.,
utom den vanliga en åttondedels proc., som efter allmänna
lagen till de fattiga utgöras bör af hela summa inventarii,
sedan gäld och skuld gulden är, hvilken afgift antingen i
Ware ränterier för Iiofrälternes räkning bör insättas, eller
ock
Den a TV1 » j f. m.
a5
ock afleverera^ till Wåre Hofrätten tillika och på en gång,
då bouppteckningen ingifves: börande desse medel enkannerligen
till ofvannämnda behof användas och vidare redo derföre
göras af hofrätts-kamereraren;
2:0 att PresteSt., på samma sätt som R. o. Ad., betalar
af sina sterblnis-inventarier en fjerdedels proc.; dock att
utan intrång af några domstolar, efter allmänna lagen, få
förrätta sina arfskiften;
3:o att sex öre silfvermynt betalas af alla innevånare i
städerna Stockholm och Götheborg för hvarje matlag, utom
dem, som äro af R. o. Ad. eller ock PresteSt., äfvensom
ock att de fattige, minst förmögne, härifrån undantagas;
och hvad angår de öfriga städerna, så komma de att erlägga
en fjerdedels proc. af alla arfskiften, likasom R. o.
Ad. samt PresteStåndet;
4:o har BondeSt. samtyckt dertill, att lagmans-markerne
eller de till Just.statens aflöning, som af allmogen utbetalas,
så lämpas och jeinkas, att de öfver hela Riket till
tjugufyra styfver af matlaget, Finland undantaget, derspaninåt
betalas, komma att utgå;
5:o att R. St:s Bank, sorn så ganska mycket förorsakar
Wår Svea Hofrätt besvär och arbete med alla banken rörtde
tvistemål, jemväl tager del i Wäre Hofrätters aflöning till
en summa af ett tusende daler silfvermynt årligen, om hvilken
summas årliga utbetalande af banken lill detta behof
R. St:s SecreteUtsk. behörig anstalt fogat.
Nu som Wi vele, att denna inrättning må komma till
behörig verkställighet, så gifves eder sådant till den ändan
härigenom tillkänna, jemte nådig vilje och befallning, att J
till de således hos eder tillökte beställningars besättande hos
Oss i und. inkommen medförslag, dock på vanligt sätt, att
allenast ett i sender afgifves; låtande vi ock nu bref och
befallning afgå till Öfverståthållaren och Landshöfdingarne
att besörja om hvad häraf på deras åtgörande ankommer.
Wi anbefolle jemväl Wårt och Rikets Stats-contor att förskjuta
lönerna till denna stat och förstärkning, hvilket förskott
sedermera bör ersättas med hvad af berörda fond kan
inflyta: och alldenstund, efter R. St:s gjorda förbehåll, denna
inrättning ej längre kommer att continuera än till nästa
riksdag; ty vele Wi eder härmed i nåder hafva anbefallt,
att J dragen försorg, det alla nu oafgjorda så väl som hädanefter
inkommande mål då måtte i möjligaste måtto finnas
afgjorda, det allmänna så väl som Wåre undersåtare i gemen
till förmån och fromma. Hvarmed Wi befalle eder Gud
allsmäktig nådeligen. Stockholm i Rådkammarend. 21 Juli 1752.
Under Hans Kongl. Maj:ts
Vår aliernådigste Konungs och Herres frånvaro:
A. J. PVrant*el. J. L. Ccdcrcrenlz. A. J. v. Höpken.
Fabian Wrede. Gab. v. Seth.
Gusf. W. Heland.
6 H. 4
a6
Den 5 Maj t. m.
Att förestående afskrift är lika lydande med det i K.
Götila HofrättS-archiv förvarade liöga original , intygar: jönköping
af K. Hofrätlens Actuarie-eontor d. 18 Febr. 1840.
Ex officio,
C. G. Linde/vist.
Jag frågar eder, mine herrar! skulle väl Rikets nu församlade
Ständer vara mindre upplyste, mindre högsinnade,
mindre valvillige, än 1732 års Stander, uti en af samhällets
vigligaste angelägenheter?
I taj och i skrift hörer man ofta påkallas nödvändigheten
af en skicklig, oberoende och sjelfständig domare-corps.
Icke sällan hörer och läser man äfven klagomål,— ofta nog
ogrundade, orättvisa — öfver långsamhet i lagskipniitgen;
motioner hafva vid denna riksdag blifvit väckta om bestämmande
af viss tid för målens föredragning i Hofrätterna, o.
s. v. Hvad gör man då, för att åt samhället dana en sjelfständig
och oberoende domare-corps, för att bereda skyndsamhet
i de allmänna ärendenas gång? Jo! man afslår en af
trängande behof högt påkallad tillökning i antalet af dem,
som skola arbeta för det allmänna bästa: man afslår en lika
behöflig förbättring i embetsmännens lönevillkor, hvars
billighet man icke ens kunnat förneka.
Man klagar vidare deröfver, att löneförbättring begäres
för de högre embetsmännen, under det man glömmer
de lägre, eller underordnade. Hvad gör man för alt afhjelpa
detta missförhållande? Man häcklar, man utkastar förebråelser
emot dem, som våga framkomma med förslag till
förbättring äfven i de underordnades lönevillkor. Så har
åtminstone händelsen varit med mig. Då jag, obekymrad
om den för dagen blåsande vind, följande blott min egen
orubbliga öfvertygelse och pligtens hud, vid riksdagens början
ifrån detta rum väckte motion om förbättrade löner för
tjänstemännen uti K. Götha Hofrätt, möttes jag genast af
oförtjenta förebråelser, och dessa från ett häll, der jag minst
borde vänta dem; jag möttes med anmärkningar, hvilkas
grundlöshet jag genast i samma ögonblick kunde ovedersägligen
ådagalägga.
Gr. Horn: Mot StatsUtsk:s sätt att framlägga statsregleringen
har blifvit gjord en anmärkn., som jag anhåller
att få bemöta. Man har klandrat, alt Utsk. icke afgifvit
det s. k. inkomst-betänk, förr, än dess utlåttn ang:de hufvudtitlarna.
Jag vet icke, att i grundlagen någon anledn.
förefinnes för denna arbetsordnts iakttagande. Hvad mig
enskildt vidkommer, gillar jag fullkomligt det sätt att
tillvägagå, som StatsUtsk. vidtagit. Jag tror nemi., att
StatsUtsk. i första hand hör noga pröfva Statens utgifter
och rör:de desamma till Stånden afgifva förslag, och
det är också hvad. StatsUtsk. har gjort. Utsk. har likväl
icke försummat att samtidigt öfverse och beräkna Statens
Dcm a Miij f. m
-
a7
inkomster, oell ett hetäuk. deröfver ligger nu äfven på Ståndets
bord. Det iir ieke, såsom en värd talare förmodat,
StatsUtsk:? afsigt att så beräkna inkomsterna, att icke medel
mätte finnas för de nödiga utgifterna. En statsbristsuimna
uppkommer ändock, huru än dessa beräkningar uppställas,
— en sanning, som den välde talaren icke mätte vilja
bestrida, såvida bans fordran icke sträcker sig derhän, att
StulsUtsk. skulle till orimlighet beräkna Statens ordin, inkomster.
Då jag förmodar, att sådant icke kan vara hans
afsigt, så kan jag icke förklara hvad vigt han faster derpå,
att StatsUtsk. uppgifver en statsbrist-sumrna på förhand,
emedan den alltid mäste uppkomma, beroende det icke af
StatsUtsk. att densamma uppgifva, förrän siats-regleringen
blifvit definitivt afgjord, och alldeles icke att afgifva förslag
till dess fyllande, utan endast deröfver rösta i förstärkt
StatsUtsk., såsom grundlagen föreskrifver. Emedlertid gifves
en beräkning af Statens ordin, inkomster, hvaraf man
finner, att de uppgått från 3,qi<p2'5o lill 4i479>5ati r:dr 3a
sk., oaktadt StatsUtsk. föreslagit borttagande af en eller annan
titel. Deraf torde den värde talaren finna, att StatsUtsk.
alldeles icke så knappt beräknat Statens tillgångar.
Sannt är det, att den ökade tillgången uppkommer genom
högre beräkning af ordin, räntan, som egentligen i samma
mån förhöjer utgift<-titiarna; men delta är dock en ökad
tillgång i ordin, inkomsterna.
Talaren har fastat sig dervid , att StatsUtsk. i sina principer
eller ingressen till betänk. rör:de aldra hufvudtiteln
har framställt åsigler, som skulle vara oförenliga med Statens
verkliga väl. dan tror, att afsjglen dermed varit att
snart framtvinga en ny riksdag. Jag kan icke dömma om
de individers afsjgter, som utgöra majoriteten inom StatsUtsk.
; men jag tror mig kunna bestämdt förklara, att majoritetens
afsigt varit, att göra det omöjligt att bibehålla
det gamla stats-skicket. Denna afsigt ligger icke undangömd.
Del kan af hvar och en inses, att StatsUtsk. icke döljt för
sig, huru nödvändigt det var att reglera staten efter ett
annat förhållande, iläll sådana garantier skulle lemnäs nationen,
som Ständernes majoritet bestämdt fordra. Detta
synes deraf, att StatsUtsk. antydt på nödvändigheten att
hjelpa förhållandet genom extra-statsreglering. Åtskillige
ledamöter hafva väl ansett detta vara olämpligt; men tidsomständigheterna
hafva framkallat denna åtgärd af StatsUtsk.
Jag önskar ej, och jag tror att få af StatsUtskts ledamöter
skola önska, att 2tdra hufvudtiteln blefve antagen,
sådan den är framställd lill Ståndens pröfning; men blir
den i detta skick definitivt antagen, så har det sina goda
skal och orsaker, och måhända blir det då hos dem, som
framkallat sådana förhållanden , som nationen med mera skäl
skall finna orsaken lill det missnöje, talaren omnämnt. Jag
fruktar hvarken del ena eller det andra. Jag tror, att då
Doo 3 Maj f. 01,
Stunderna fått tillfälle att öfverlägga om de närvar, förhållandena
och de förhållanden, jag förmodar skola uppkomma
under riksdagens lopp, många af de svårigheter skola kunna
undanrödjas och hjelpas, som nu uti 2:dra hufvudtiteln
blifvit vidrörda. Jag vill ej på förhand ingå uti närmare
förklaring af min åsigt i frågan, utan uppskjuter att vidare
yttra mig i statsregleringen, intilldess de särskilda punkterna
förekomma, i händelse discussionen dä skulle föranleda
dertill. Jag har blott velat uttala min enskilda åsigt,
som jag tror mig dela med många inom StatsUtsk., att meningen
med statsregleringen verkligen varit att göra det
närvar, stals-skicket omöjligt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag begärde
ordet, var det ej för att ingå i något besvarande af de anmärknrr,
som förekommit mot Utsk:s principer, hvilka äro
förutskickade denna hufvudtitel. Jag anser det mindre lämpligt
och nödvändigt, att ledamöter af StatsUtsk. uppträda
för att förlänga discussionen i en fråga, som så synbarligen
kommer att föranleda återremiss. Då desse ledamöter i alla
fall aro underkastade efterverldens dom, som de säkert icke
jäfva, så kunna de i allsköns lugn underkasta sig den närv.
tidens domslut, åtminstone under så lång tid, som fordras
för att besvara återremissen.
Anledningen, hvarföre jag begärde ordet, var egentligen
Hr von Hartmansdorffs anmärkn. mot StatsUtsk., att icke
hafva afgifvit inkomst-betunk. samtidigt med det öfver utgifterna.
Jag förenar mig med honom i den förundran, att
icke detta betänk, redan ligger på Ståndets bord; ty om jag
icke misstager mig, ehuru jag var frånvar., då beslutet inom
Utsk. fattades, är detta betänk, redan för 8 dagar sedan
justerndt, äfvensom det, hvilket upptager statsbristsumman.
Gr. Horn har upplyst, att åtminstone det första
af dessa betänk:n inkommit till R. o. Ad.; och om icke
något oförklarligt förhållande uppstått vid tryckningen, måste
äfven det andra betänk, vara färdigt. Till undanrödjande
af Hr von Hartmansdorffs anmärkn., att det skulle vara
i följd af någon plan inom Utsk., som statsregleringen förr
än inkomst-betänk, till Stånden inkommit, och då det är i
sin ordning, att R. o. Ad. känner förhållandet med inkomsterna
och utgifterna fullständigt, innan de sednare bestämmas,
anhåller jag att inkomst-betänk, måtte blifva anmäldt
och uppläst, äfvensom det utlåt., hvilket utvisar statsbristsummans
belopp.
Hr af Donner, Gustaf Wilh-, uppläste följande:
Då jag anser att StatsUtsk., vid regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel, alltför njuggt gått
tillväga, enär Utsk., nästan utan undantag, afstyrkt alla de
af K. M. begärdta tillök ta anslag för de civila erabetsver
-
Den i Maj f. m;
*9
ken, torde det tillåtas mig få fasta uppmärksamheten vid
det embetsverk, som isynnerhet synes mest vanlottadt.
Under d. i4 Juli 1835 behagade K. M. i nåd. gilla och
fastställa en interims-stat för K. Kammar-colkm, hvarigenom
delta verks tjenstemän och vakthetjente väl fingo
någon tillökning i deras förut nog knappa löner, ehuru denna
tillökning betydligt understiger hvad deras vederlikar i
andra organiserade verk åtnjuta, emedan reorganisationen af
samma embetsverk måste verkställas med, och den upprättade
interims-staten inskränka sig inom förra stats-anslaget;
i följd hvaraf lönerna ej ännu äro så tillräckliga, att de
trygga tjenstemannens bergning för framtiden, utan tvertom
inge bekymmer, huru han skall kunna, utan åsidosättande
af sina tjenste-åligganden, påräkna alt hafva lifvets nödvändigaste
behof uppfyllda.
Det är af mera än ett skäl förvånande att erfara, huru
Utsk. kunnat komma till den slutsats, hvarpå detta betänk,
sig grundar, nemi. att för det en ändamålsenligare organisation
af Statsrådet nu emotses af R. St., deras StatsUtsk.
icke skall kunna, oberoende deraf, tillstyrka löne-anslag,
jemförliga med dem en del embetsverk redan innehafva, och
hvilka anslag på långt när icke svara mot tidens fordringar.
För mig synes det ingalunda conseqvent handladt samt med
billighet och rättvisa öfverensstämmande, att, under det
Utsk. öppet erkänner det ena embetsverket vara, med afseende
på lönevillkoren, bättre lottadt än ett annat, det sednare
då skall helt och hållet i anslagsväg sakna Utsk:s medverkan
att ställas i jemlikhet dermed, och af sådan anledn.
kan jag åtminstone icke för min del gilla de motiv, som i
allmänhet blifvit följda i detta betänkande.
Att Kammar-collegii tjenstemanna-corps i nit och arbetsförmåga
ingalunda står efter de öfriga embetsverkens, äfvensom
att målen på de sednare åren så betydligen ökat sig,
att mer än vanlig verksamhet erfordras för alt dem med
slut afhjelpa, är en allmänt känd och erkänd sak. Inom
nämnda verk uppgå lönevillkoren för en copist till 179 r:dr
a4 sk. med derunder inbegripna 17 t:r spanmål, eller förhöjning
för denna spanmål pr tunna, då markegången för året
öfverstiger det bestämda riks-markegångspriset af 6 r:dr, då
således en copist för innevar. år ej får högre löneinkomst an
201 r:dr r5 sk.
Jag tillåter mig här framställa den enkla frågan, huruvida
någon af detta Stånds medlemmar tilltror sig kunna
lefva på en så knapp och ringa årlig vedergällning, sorn
den Staten meddelar sina tjenare, af hvilka den fordrar uppoffring
af tid, helsa oell krafter. Man måste erkänna, att
de fleste private personer långt bättre löna sina underhafvande,
hvarpå fordrings-anspråken på långt när icke äro så
Stegrade, som dem, hvilka Staten ålägger sina tjenstemän.
Ej nog dermed, att den, som sökt och erhållit inträde inom
3o
Den 2 Maj f. m.
ett embetsverk får i io, 12 å 14 år, kanske äfven längre,
tjenstgöra såsom extra-ordinarie, utan, då lian ändtligen ernår
den afundsvärda lyckan att komma på ordin, stat, belönas
han på ett så föga tillfredsställande sätt, alt han icke
sällan äger skäl afundas dagakarlens lott, hvars kall hvar och
en känner är vida mindre ansvarsfullt. Med skäl hade man
boi t vänta af Utsk. mera omtanka för Rikets sannskyldiga
nytta, och alt Utsk. åtminstone intill nästa riksdag provisoriskt
hade tillstyrkt de begärdia anslagen för de mest vanlottade
embetsverken; men att Utsk. helt och hållet skulle
afstyrka bifall till de för dem nödvändiga och af behofvet
påkallade högre löner, är ett factum, som ganska menligt
skulle komma att inverka på ärendenas gång och hindra,
snarare än befordra, det af Utsk. åsyftade ändamålet , hvilket
endast synes gå derpå ut, att tvinga Regeringen vidtaga
brådstörtande reformerande åtgärder, endast ledande till skada
för det allmänna.
Det skulle icke det ringaste förvåna mig, om embetsverkens
herrar presidenter, ledamöter och tjenstemän, i händelse
StatsUtskls utlåt, skulle komma att af R. St. bifallas,
ansågo sig af nödvändigheten tvungne att till K. M. ingå
med en und. anmälan, det de icke kunde fullgöra sina åligganden
eller motsvara det allmännas fordringar, då de se sig
i mistning af oumbärliga medel till aflöning. De välgrundade
åsigter och anmärkntr, som Hr Biskop Hedrön i sin
betänk, åtföljande reservation framställt, synas mig förtjena
den största uppmärksamhet och böra tjena Utsk. till ledning
vid en blifvande återremiss, hvarom jag får anhålla, förenande
mig hufvudsakligen i de skäl, som i denna reservation
närmare och bestämdare utvecklas, och hvilka äro
för vidlyftiga att här åter upprepa.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Sedan R. 0. Ad. nu beslutat
att företaga öfverlaggningen punktvis, hade jag icke ämnat
yttra 111ig öfver de allmänna motiv , som ligga till grund
för Utsk:s afstyrkande af anslag; men sedan nu öfverläggning
örn inledningen till utlåt, ägt rum, anser jag mig böra
begagna tillfallet för att gifva en inledn. till de anmärkncr,
jag framdeles ämnar afgifva.
Jag ber således att få förklara, att jag, lika lifligt som
Utskrs ledamöter, önskar, alt statsregleringen måtte uppgöras
med den möjligen största besparing; att ingenting kunde vara
för mig mera angenämt, än om den kunde, utan åsidosättande
af Rikets bästa, förblifva så knapp, som Utsk. föreslagit.
Jag förbiser ej, att sådant skulle vara lika tillfredsställande
för Styrelsen, som ledande till belåtenhet för de
skattskyldige; men denna önskan , ehuru uppriktig den är,
kan icke förleda mig att åsidosätta min pligt, att, såsom medlem
af detta Hus och af Konungens rådkammare, söka med
min röst bidraga dertill, att tilEKonungens disposition mätte
Den a Maj f. ra.
3i
ställas de medel, som fordras för statsverkets jemna och onfbrutna
gång. Det kan ej leda lill Svenska folkets fördel,
att Styrelsen saknar erforderliga tillgångar, befinner sig i förlägenhet
och nödgas antingen luta vissa delar af statsinachinen
stanna, eller oek fylla bristerna genom åtgärders vidtagande,
som icke äro i allo och bokstafligen öfverensstämmande
med gillia föreskrifter. De olägenheter, som deraf
uppkomma , de drabba visserligen i första rummet Styrelsen;
men de återfalla tungt på folket i allmänhet och på de
särskilda individerna, och böra derföre på det sorgfälligaste
undvikas. Det är från dessa åsigter jag utgår, då jag framdeles
kommer att afgifva mina anmärkningar.
Gr. Frölich: Som ledamot af Exped.Utsk., anser jag mig
först böra, i anleda, af den väckta frågan , hvarföre icke StatsUtsk:s
inkomst-betänk, blifvit samtidigt med utgifts-betänk. till
Stånden utdeladt, — om orsaken hvartill jag enskildt fått
emottaga åtskilliga förfrågningar,— en gång för alla förklara,
alt tiden för utdelningen ligger alldeles utom möjligheten
för Exped.Utsk. samfäldt, eller för någon dess ledamot särskildt
att bestämma , emedan deutlåtm, som af de särskildta
Utsk:n fattas, afgå direele till Exped.Utsk:s tryckeri-afdeln.,
och såvida icke särskild föreskrift är meddelad, innehållande,
att förutg:de utlåt:n skola hvila till dess samlingen blifvit
complett, så sker och måste ske utdeln. af utlåt:na, i
den mån de blifvit tryckta. Det har således berott af uteblifvet
särskildt förklarande till tryckeri-afdelnm, att utgiflsutlåt.
, som först ankommit från trycket, icke blifvit hvilande,
till dess det kunde utdelas på samma gång som inkomstutlåtandet.
Detta är enda orsaken. En värd ledamot, Hr
von Hartmansdorff, har likväl begagnat tillfället i anledn. af
denna omständighet, för att förespegla motiver dervid, sorn
skulle StntsUtsk. — ja, insinuationen kunde äfven möjligen
gälla mot Exped.Utsk. — haft för afsigt att, genom inneliållning
af inkomst-betänk., icke gifva tillkänna, huruvida
tillgångar funnos för de utgifter, som man under utgiflsutlåt.
skulle bedomina. Till svar på en sådan insinuation
får jag lof att yttra en annan , nemi. att den slutsats skulle
mycket mera logiskt kunna härledas från hvad den värde
ledamoten uttalat, att nemi. han vill påstå det, såvida blott
tillgångar möjligen kunna finnas, så uro också Ständerne
skyldige att betala allt hvad som blifvit hegardt af Styrelsen.
Det är emot en sådan princip jag ber att få nedlägga
min protest. Ständerne äro icke tillsammans endast för att
lemna anslag, utan för att reglera slaten så, att utgifterna
stå i något sammanhang till Rikets förmåga att hära dem
Hittills under detta statsskick, har väl inträffat, att man alltid
på något sätt funnit tillgångar, sedan man beslutat utgifterna
, och tyvärr har upplysningen hos Ständerna och
valet af StatsUtsk:s ledamöter merendels medgifvit, att detta
3a
Den a Maj f. m.
sistnämnda Ulsk., om det också icke alltid velat bevilja ett
eller annat Legardt anslag, har det dock — måhända mindre
enl. med förhållandet — hellre uppgifvit, att tillgångar
saknats, än att anföra andra verkliga skäl till afslag. Om nu
så lyckligt skulle vara, alt ett annat förhållande inträdt, under
hvilket StatsUtsk. icke ansett för sig beliöfligt att förebära
svepskäl, utan velat rättfram uttala orsaken, hvarföre
det icke velat idkeligen bevilja; så tror jag icke, att sådant
bör föranleda till klander af detta Utsk., om förhållandet
också kan , efter den värde ledamotens Hr von Hartmansdorffs
och de med honom liktänkandes åsigter, anses beklagligt.
Af Utskis härvar. ledamöter hafva tvänne redan yttrat
sig och till en del besvarat anmärkmna emot de generella
motiverna. Den siste ansåg sig dock hindrad ifrån att
vidt utsträcka sitt svar, emedan han, som ledamot af StatsUtsk.
, hade tillfälle att der upptaga anmärknma; men
för mig finnes icke samma hinder, och jag anser således min
skyldighet vara att upptaga dem, ehuru mig icke åligger att
försvara StatsUtsk. Ja, jag tilltror mig bevisa, att dess motiver
äga en riktig grund. Utsk. har förklarat: ”att detfun”nit
R. Strsvid sista riksdag framburna önskan, att några af”löningsstater,
fordrande högre anslag än de redan befintliga,
,Jicke måtte definitivt fastställas, förrän R. St. kommit i till—
”fälle att af förslagen taga kännedom och yttra sig om anvisande
af erforderliga medel — blifvit af Konungen lemnad
’’utan afseende.’’ Jag hemställer, om detta förhållande icke
är skäl nog och en helt naturlig orsak till afslag å allt hvad
som ytterligare äskas. Motiver eller skäl finnas naturligtvis
af mångahanda slag och gradationer. Ett skäl kan vara
godt, för sig sjelft betraktadt, men dock böra, i jemförelse
med andra af högre art, för hvilka det måste vika, helt och
hållet tills vidare åsidosättas. Så kan t. ex. för Götha Hofrätt,
eller den som är skyldig tala för detta verk, ett gill—
tigt skäl gifvas att begära det Ständerne måtte considerera
verkets belägenhet. Det kan finnas goda skäl för en annan
ledamot, som tillhör ett annat embetsverk — Kammarcollrm
— att tala för detta. Dessa verk och ännu flera torde
behöfva anslag. Men om det finnes skäl af mera omfattande
beskaffenhet, icke allenast för det speciella , utan allmänt
och politiskt vigtiga skäl; så måste dessa sednare först
vinna gehör. Jag väljer med flit detta uttryck af politiska
skäl, emedan jag utan framgång begagnat det förut under
riksdagen, men det icke dessmindre finnas sådana, hvarvid
man synnerligen och framför parti-frågor bör fästa sig , då
nemi. det gäller Statens eller samhällets fortgång på det hela;
och då vet jag i sanning ej något bättre tillfälle att använda
ett sådant skäl, ej heller något, som bättre förtjenar
namn af politiskt skäl, än hvad Utsk. ungefärl. tillstyrkt R.
St. att antaga, nemi. den grundsats: att i den mån man finner,
i Den a Maj f. m.
33
ner, att Regeringen icke Rister afseende på liratl Stäuderne
vid föregrde och sistförflutna riksdag yttrat, så nödgas man
derföre förknappa statsanslagen.
En ledamot har specielt begärt uppläsning af reservationerna,
som Uro detta StatsUtsk:s utlåt, vidfogade, hvilket
ock skett. Uti Biskop Hedre'ns reservation förekommer:
"att han icke velat bestrida grundsatsens factiska ursprung,
"ej heller dess aprioriska riktighet, utan endast den både för
''tidiga och ensidiga tillämpningen deraf.” Tillser man hvad
det är för en princip a priori, som Hr Biskopen gillat, och
livars ursprung han likaledes godkänner, så är det just densamma
, eller i hans egna ord: förvägran af nya och nedsättande
af de hittills upptagna anslagen. I fråga, huruvida
statsregleringen skulle afse ett annat statsskick, som förväntas
, skulle jag väl tro, att sådant vore det rätta. Jag skulle
ock, oberäknadt flera andra skäl, tro, att då t. ex. Ständerne
till Konungen öfverlemnat förslag ang:de omorganisation
af Statsrådet, och Ständerne skäligen kunnat förvänta
att längesedan hafva fått nåd. svar i denna fråga, men sådant
likväl icke skett på ett bestämdt sätt; så vore det måhända
förhastadt af Ständerna, ja, det vore att icke considerera
politiska skäl, om Ständerne i allo eller till det mesta
biföllo de statsbidrag, som under gamla systemet blifvit
äskade. Det är således rätt att, på sätt StatsUtsk. föreslagit,
taga i betraktande, det en sådan ny organisation kan
ske; men då den icke var skedd, kunde deruppå ingenting
byggas, emedan detta ämne ännu beror på Konungens bifall
eller afslag. Jag kan följaktligen icke finna annat, än
att tills vidare det skäl StatsUtsk. åberopat, nemi. att bifall
icke följt å. R. St:s beslut i allmänhet, är det
förnämsta, det mest till ändamål ledande svar, R. St. kunnat
afgifva. Jag skulle äfven tro, alt det finnes en allmän
grundsats, när fråga uppstår att reglera staten, den nemi.
att Svenska folket, såsom ett fritt folk, är berättigadt
till en god styrelse. En god styrelse måste äfven
vara en sparsam styrelse, när det gäller ett fattigt folk.
Under denna discussion, har Hr Gyllenhaal citerat en gammal
riksact, ett gammalt Konungabref eller dylikt. Det torde
då äfven tillåtas mig att göra en citation. Citatet lyder
så: ”När en Regering icke tager animuru Regis än oök
”talar pro re publica, utan agerar in pr i vatum och
''talar å Rikets Ständers bästa; då kan regementet icke länge
bestå.’’ Orden igenfinnas i Axel Oxenstjernas tal till Senaten
den 20 Juli 1636.
Vore förhållandet nu så, att StatsUtsk. hade gjort några
obehöriga inskränkningar å 2:dra hufvudtitelns anslag,
under hvad som anslogs vid förra riksdagen, och som icke
förtjente försvinna, så är det klart, att då kunde man emot
StatsUtsk. åberopa ett annat godt skäl, att ehuru man må
6 11. 5
34
Den a Maj f. ra.
eftersträfva en omreglering, att om man än vill yr},a mera
sparsamhet och en bättre organisation; man derföre icke får
ställa till så, att statsmachinen skall afstanna. Men nu är
det skälet nära nog omöjligt att härvid använda , emedan
StatsUtsk. icke föreslagit någon väsendtlig inskränkning i 2:dra
hufvudlitelns anslag. Det s. k. bedröflig a in ter i rasti
11 stånd, som Hr Gyllenhaal sagt existera, är bedröfligt
i mer än ett fall. Det är möjligt, att det är förenadt med
mänga olägenheter i afseende på Rikets rättegångsverk oell
specielt Götha Hofrätt; men då får man väl icke derföre
utsträcka denna partiella betraktelse af ett särskildt verk till
det hela och deraf göra slutsats, alt StatsUtsk:s inledn. är i
allo oriktig. Dessa olägenheter, tydligt utmärkta, kunna på
sin höjd föranleda dertill, att StatsUtsk., vid besvarande af
ålerremissen på betänk., finner skäl att göra ett eller annat
ringa tillägg, men jag hoppas icke alt rättelsen går så långt,
att de grundsatser borttagas, som på så goda sköl blifvit af
StatsUtsk. antagna. Det ligger i begreppet om reglering,
att man måste tänka sig ett gammalt tillstånd och ett
nyare. - Om det gamla är oriktigt, så kan det vara så, äfven
för ty, att del är för kostsamt, för vidlyftigt. Följaktligen
kunde det blifva mindre kostsamt , mindre vidlyftigt.
Så länge man har hopp qvar om ett nytt, bättre systeme,
vöre det val illa betänkt att åt det gamla anslå på stat nya
löner. Sedermera, när omregleringen galt för sig, finner
man alltför sent, att man förorsakat indragningsstaten en
onödig, stark påkänning.
Med särdeles tillfredsställelse har jag hört en ny ledamot
af Konungens gamla Conselj, och hvilken ledamot, som
jag hoppas, elter nåd. sanction af Ständernes beslut rörtde
omorganisation af Statsrådet, mätte deri stanna qvar, förklara
sin önskan vara , att kunna lindra folkets skattebördor.
Ehuru kort denna önskan var uttalad, tyckte jag mig dock
finna den hufvudsakligen öfverensstämma med de anmärkntr,
jag här gjort mot en och annan af de föreg:de talarnes yttranden.
Jag bör hoppas, att samme ledamot af Conseljen
der måtte kunna göra sina åsigter gällande, och alt äfven
R, o. Ad., som omisskänneligen vid flera föregrde tillfällen tagit
ledning af honom , mätte uti detta hans yttrande finna
en anledn. att frånträda sina vanliga åsigter i fråga om statsanslag
; och att, ifall den tilltänkta nya styrelsen ämnar gå
tillväga på helt annat sätt än den gamla — med elford —
besinnar folkets förmåga att bära skattebördorna, R. o. Ad.
för sin del icke, i likhet med en viss talare, blott considcrerar,
om möjligen tillökningar på ett eller annat sätt kunna
tillvägabringas.
Hr Rosenblad, Bernhard: Sedan en af StalsUtskts
egna ledamöter upptagit frågan om Utsk:s sätt att behandla
statsregleringen i sin helhet, torde det tillåtas äfven mig att
Don a Maj f. m.
35
yttra några ord i detta ämne. Jag skall dervid ej följa det
efterdöme, en annan af Utskts medlemmar i förra plenum
gaf, då lian vid utöfningen af gfundlagsenliga rättigheter
förutsatte, att man afsäg att genom öfverflödiga uppskof
förekomma statsregleringens afgörande i vederb. tid. Jag
erkänner, att Utsk., på sätt Gr. Horn yttrat, ingenstädes i
grundlagen äger sig bestämdt förcskrifvct, att på samma gång
afgifva sina utlåttn om både inkomst- och utgifts-heräkntna ;
jag tror, att Utsk. i dess styckade och osammanhängande
sätt att behandla statsregleringen, ingalunda afsett att hindra
en fullständig pröfning ;• men sedan jag gjort dessa medgifvanden,
anser jag mig tillika berättigad att uttala mitt ogillande
af Utskts afvikelse!' från fordna Utskrs sätt att behandla
denna reglering. Såsom bekant är, aflemnades vid förra riksdagarna
ungefär samtidigt både inkomst- och utgifts-betänk:na;
och de voro begge alltid en tillräcklig tid tillgängliga, innan
uågotdera förekom till afgörande, för att sätta hvarje af
RiksSttns ledamöter i tillfälle att af hela statsregleringen taga
fullständig kännedom. Ku är först i dag utdelt inkomstbetänk.
, och troligen är dess innehåll för de flesta medlemmar
alldeles obekant; och dock lärer -det ej kunna nekas,
att af en fullständig öfversigt af hvilka inkomster man kan
och bör påräkna, i icke obetydlig mån måste bero hvilka
utgifter man bör bevilja. En annan lättnad för öfversigten
af Utskts statsreglering, fofdna StatsUtsk:s behandlingssätt
kemnade, men som saknats i det närvarandes, är, att de förra
alltid, före sina enskildta betänkm ronde hvarje hufvudtitel,
afgåfvo ett s. k. principbelänk., innehållande grunderna för
deras förslager, äfvensom de lålo betänktna rörtde titlarna åt*
följas af en tabell, fullständigt redogörande för hela utgiftsförslaget.
Nu måste man söka de principer, Utsk. hyllat,
strödda inom de olika titelbetänktna, och flera af de vigtigaste
finnas vidfogade förslagen om i sig sjelfva mera likgilltiga
specialposter. En general-tabell öfver hela den föreslagna
utgiftssumman, ehuru mindre upplysande än de förra, har
väl i dag blifvit utdelt; men för dagens discussion är den
för sent emottagen, för att kunna begagnas. Saknaden är
dock så mycket större, som i de special-tabeller,som åtfölja
hvarje hufvudtitel, endast dennas contanta anslag äro uppförda,
och i afseende på indelningar och spanmål in
natura ingen närmare upplysning finnes,- än t. ex. för nu
ifrågavar. a:dra hufvudtiteln, tillägget, ”enl. sed naste S t än’Jd
ers riksstat, med de obetydliga förändringar,
”sorn genom förutgående betänk, föranledas,” och
då således hvar och en, som velat taga kännedom om totalbeloppet
af hvad Utsk. för hvarje titel föreslagit, måste post
för post uppgöra beräkningen. Då nu härtill kommer den
sena utdelningen af utsk:s-betänk:n, för en del 3 veckor senare
an de blifvit till Exped.Utsk. aflemnade, och hvaraf
en annan del endast varit anie dagar utdelt; har det varit
36
Deit a Maj f. m.
svårt för den enskilde riksdagsmannen att egna Utsk:s statsreglering
i sin helhet all den uppmärksamhet, ämnets vigt
fordrar. Af detta skäl och då fö'rmodligen åtminstone de
vigtigaste titlarna blifva återremitterade, förbehåller jag mig
att framdeles få särskildt yttra mig öfver ifrågavar. reglering
i sin helhet.
Hr Gyllenhaal: Jag begärde ordet af 2:ne orsaker.
Först ville jag hafva aran till Gr. Horn hembära uttrycket
af min erkänsla för den öppna förklaring han afgifvit,
att delta StatsUtsk:s utlåt, innebär fröet till sin egen upplösning,
att det till sin verkställighet är omöjligt, och att Hr
Grefven icke blott tror, utan äfven önskar, att detta utlåt,
icke i dess nuvar. skick måtte af Ständerna antagas. Dernäst
nödgas jag begära, att Frih. Sprengtporten må förlåta
mig, att jag erinrar derom, att jag icke vädjat till eflerverldens
dom. Mina ord voro: "den lugna, sansade efter"tanken,
den mognade erfarenheten må härom dömma; dess
"domslut är ofelbart och kan icke jäfvas." Ordet efterverld
har jag icke nyttjat. Särskildt anhåller jag, att till
Gr. Frölich äfven få framföra en gärd af tacksamhet, derföre
att han i sina allmänna anmärknlr medgifvit, att skäl
finnas till en förändrad reglering af Hofrätternes Jöningsstater.
Då della ämne längre fram förekommer, blir jag bättre i
tillfälle att utveckla detsamma, och hemtar af så väl Gr.
Horns som Gr. Frölichs yttranden det bästa stöd för mina
förhoppningar.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hade ämnat afbida
föredragningen’ af punkterna, för att kunna yttra mig
i ett sammanhang öfver betänk,, men efter den ordning för
föredragningen, som R. o. Ad. nu fastställt, måste jag yttra
några ord om ingressen. StatsUtsk. säger i denna ingress,
att det, "till den åtgärd, som vederbör, anmält, att K. M.
"ej lemnat nåd. afseende på R. Sfs vid sista riksdag framhinna
önskan, att några aflönings-stater, fordrande högre anslag,
än de redan befintliga, icke måtte definitivt fastställas,
"förrän R. St. kommit i tillfälle att af förslagen taga kännedom
och yttra sig om anvisande af erforderliga medel" etc.
Detta innefattar, som R. o. Ad. lärer finna, en anmälan derom,
att Utsk. redan förut anmält en anmärkn:s-anledn. i den form
29 §:n Riksd.Ordn. uppgifver, och som blifvit remitterad till
Const.Utsk. Detta är en alldeles grundlagsvidrig anmälan,
som kunde föranleda till discussion i ämnet, i rak strid med
90 §:n Reg.F:n, hvilket jag bort anmärka utan att vidare
mig inlåta: men då Utsk., efter denna premiss, funnit sig
berättigad! att förbigå grunderna för fyllande af åtskilliga
behof, som varit nödvändiga, utan afseende på huru detta
beslut om fyllnad blifvit fattadt, hvilket efter Utsk:s egen
uppgift är föremål för ett annat Utskis pröfning för det
fcärvar., och således icke kan vara föremål för StatsUtsk.;
Den a BI a j f. ta.
lindo man kunnat vänta sig, att StatsUtsk. 6koIat nu tillse,
huruvida verkliga behof fdrefunnos för de embetsverk, sona
af Konungen fått anslag på anmärkt sätt sig tilldelade, och
om ärendena verkligen, ty förutan, kunnat fortgå utan förlust
för det allmänna.
1 afseende på statsregleringen måste väl den maxime,
grundlagen foreskrifver, få gälla, att R. St. skola så bestyra
om löneregleringen för tjenstemännen, att desse kunna, oafvändt
från Statens allmänna bestyr på sina enskildta förhållanden,
sysselsätta sig med tjenstegöromålen; ty då först
kan man fordra af tjenstemännen, att han rätt skall fullgöra
sina skyldigheter. Emedlertid, om Statens reglering
icke sker på det sättet, oell följden deraf blir ett fördröjt
skipande af rättvisa i hvarje i domstolsväg förekommande fråga,
ett fördröjdt afgörande af administrativa frågor till följd
af cn för liten tjenstemanna-personal ; om förluster för enskilde
eller menigheter, mångfalldigt drygare än det anslag,
sorn borde lemnäs lill embetsmännen , uppkomma: huru,
frågar jag, har StatsUtsk, då nfsett Statens nytta, huru
hvarje enskild medborgares rätt alt få tvistiglieter skyndsamt
och rättvist afgjorda ? Jag kan således icke annat än för min
del ogilla den, af Utsk. uppgifna s. k. grundsatsen, men som
rätteligen lärer böra benämnas missbrukad myndighet. Frågan
är ej om den form, hvarunder Konungen anvisat medel,
men om de anvisande medlen varit öfverflödiga. Det
bade varit StatsUtsk:s skyldighet och oeftergifliga pligt, då
Konungen begärt anslag för embetsverken, men Utsk. sådant
afslagit, att bevisa, att embetsverken kunna, dem förutan,
hafva sin jemna gång, och att ärendena med tillbörlig
skyndsamhet hinna afgöras. Utsk. har deremot nedsatt summan
af denna titel med icke mindre än 10.4,000 och några
hundra r:dr; och detta låter sig icke göra, om icke ärendena
skola ligga nere; och Utsk:s ördför. har sjelf förklarat,
att Utsk:s afsigt med statsregleringen icke varit att göra dess
tillämpning möjlig, utan tvertom det närvar, statsskicket
omöjligt. Har ej Utsk. i sådant fall ställt sig utom grundlagen?
I sådant skick står premissen, som grundlägger de öfriga
detalj-förslag, sora vi skola yttra oss öfver.
Hr von Heyne, Georg: Som ledamot af StatsUtsk.
under 2:ne riksdagar, bör jag medgifva, att inkomst-betänk,
då har inkommit före utgifts-betänk.; men jag har visserligen
icke ansett detta nödvändigt, så mycket mindre, som jag
ej tror, att Ständerne sammankomma för att repartisera de
tillfälliga öfverskott man äger, eller dem man väntar sig,
utan att Ständerne sammankommit för att emottaga K. M:s
nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof, för att bedomina
och lemna sitt votum öfver dessa behof. Delta sker
i utgifts-betänk., och det är således riktigast att det först
inkommer. Så snart statsbrisl-suminan är känd, så skall
38
Dea a Maj f. m.
en motsvarande bevilln. landet åläggas, för att fylla den
statsbrist, som Ständerne i statsregleringen sig åtagit. Jag
liar hört anmärkas, att genom det att inkomst betänk,
icke förut inkommit, har StatsUtsk. kunnat taga sig anledn.
att beklaga sig öfver Statens knappa tillgångar vid
afslåeudet af ett eller annat äskadt anslag. Jag bekänner
uppriktigt, att då sådana anslag varit i fråga, bar jag ej
ansett skäl böra sökas till några 1000 rtdrs afprutning i Statens
knappa tillgångar; ty ett sådant skal liar jag alltid ansett
olämpligt, och att StatsUtsk. bör skaffa sig alla möjliga
upplysningar om Statens behof å sin sida, för att derefter
kunna vägleda Ständerna. Jag medgifver, att det kan vara
svårare för StatsUtsk. än Regeringen att bedomina det der,
ty Regeringen har en talrik och van embetsmanna-personal
att tillgå; men så illa tror jag ej att Ständerne välja sina
Utsk., att de skulle sakna förmåga att äfven bedomina sådana
frågor. Jag vill icke yttra mig öfver StatsUtskts förslag
i dess helhet, eller öfver vissa delar deraf; jag har blott
sett, att StatsUtsk. föreslagit samma statsreglering som vid
sista riksdagen, och har icke för mig kunnat göra begripligt,
att en interiros-styrelse har, som man påstått, under
de förflutna åren fortgått, ej helier att nöden, nu mer äu
under dessa år, står för dörren. Men, om Statens tillgångar
medgifva, utan att alltför mycket calculera på stora öfverskott,
så har jag ingenting emot, om tillökning sker der
den är nödvändig. Att suga att vi sakna förmåga, deri kan
jag ej instämma; vi måste anskaffa hvad som fordras för
statsmachinens jemna gång, vare sig att öfverskott finnas
eller icke.
Hr Lagerhjelm: Jag har sökt att studera mig in i
detta utlåt. N:o 4°5 Utsk. liar anfört motiver, som hos mig
väckt villrådighet hvarthän Utsk. skulle syfta, villrådighet
nemi., emedan Utsk. på ena stället säger sig medgifva behof,
hvilkas fyllande Utsk. likväl på ett annat ställe afstyrker.
Väl ser jag Utsk:s förhoppningar fästade vid en ny
organisation af Statsrådet, och de fördelar man deraf kan
vänta sig; men jag har icke kunnat finna, hvarifrån dessa
skulle härflyta, icke de resultat sora deraf i allmänhet skulle
blifva följden. Hade StatsUtsk. uppgjort en plan, sorn visade
hvilka besparingar som för det eller det embetsverket deraf
skulle följa, så vore saken i ett annat skick. Om äfven icke
en sådan utredning blifvit framställd för alla embetsverk,
vore det dock upplysande alt se, huru det skulle förhålla sig
med ett enda; men en sådan upplysning saknas alldeles.
Man ser deremot vissa hänsyftningar, och dessa hafva hos
mig väckt villrådighet, hvilken jag dock nu kommit ifrån,
sedan StatsUtsk:s ordför. förklarat hvad som egentligen kan
vara meningen med detta utlåtande. Det har nemi. blifvit
förkiaradt, att meningen med det sätt, hvarpå stats-regic
-
Den a Maj f. m.
^9
ringen nu blifvit föreslagen, vore att göra närvar, statsskick
omöjligt, och man har dervid varit så conseqvcnt, att ehuru
man i många fall icke skulle önska att «StatsUtsk:s förslag
blefve bifallet, har man likväl hyllat nämnda princip,
orädd således för alla de följder, hvilka skulle uppkomma
genom ett bifall till detta förslag, oaktadt man vore öfvertygnd,
alt dessa följder icke voro goda. TJtsk. söker då att
inleda oss på en för mig och hela Svenska folket ny bana,
att genom nekade statsbidrag införa reformer, hvilka man
icke tror sig om att på annat satt kunna åstadkomma. Denna
bana är ny, jag vet åtminstone icke att den förut varit
beträdd, och jag anser den icke vara den rätta. Svensken
är känd för att kunna tala rent ut hvad han tänker; men
jag frågar: talar man väl rent ut, när man begagnar ett
sätt för att genomdrifva reformer, som icke ens antyder hvilka
de äro, men skulle medföra tröghet i ärendenas behandling,
och derigenom tvinga fram hvad man önskar? Är detta
lagligt; öfverensstämmer det med våra former? Visst icke.
Vår grundlag utstakar den väg man i sådana fall bör gå.
Har reformen skäl med sig, skall ej något tvång behöfvas,
för att få den fram. Vi hafva 107 §:n i Reg.Ftn, och jag
har anledn. förmoda, att den icke lemnäs ovidrörd. Detta
vägrande af skatter är alltså både olagligt och obehöfligt.
Jag har sett livart det leder i andra länder, — jag önskar
icke dessa olyckor öfver Sverige. Jag ogillar denna utväg i
högsta grad. Jag ser icke deruti den afvägning mellan Statsmakterna,
som legat till grund för vårt nuvar. constitutionella
statsskick, icke heller den välvilja och samverkan, som
bör äga rum dem emellan, utan snarare frö till en fullkomlig
splittring. Om man hittills sett en spänning emellan
Statsmakterna, som velat äga rum i ord, i tryck; så kunde
man möjligen på sådant sätt få fram den i verkligheten!
Sjelfva förslaget att genom nekade statsbidrag kunna åstadkomma
de verkningar man önskar, lemnar dessutom följder
i sina spår, sorn visst icke äro nyttiga. Jag skall söka ådagalägga
detta i detaljerna, och är nu färdig att öfvergå
till dem.
Frih. Sprengtporten: Det är alldeles mot min önskan,
som jag finnér mig uppkallad att ånyo uppträda. Denna
gången är det icke för att besvara någon anmärkn. mot
Utsk:s utlåt., som jag begärt ordet, utan i anledn. af ett
försvar för Utskrs åtgärd, som blifvit framstäldt, och som
man synes hafva missförstått. Gr. Horn har yttrat, att
StatsUtsk:s mening, så vidt han uppfattat den, vore att göra
det närvar, statsskicket omöjligt. Om det varit Hr Grefvens
mening — och sannolikt har den icke varit någon annan,
— att StatsTJtsk. behandlat stats-regleringen på sådant sätt,
att deri läge en princip af ett stigande till förbättringar i
do delar af våra samhälls-inriittningar, som kunna anses va
-
4o
Dea a Maj f. m.
ra felaktiga; i sådant fall biträder jag lians mening, men
ingalunda, att StatsUtsk. skulle hafva haft för afsigt att
framställa en statsreglering, sorn skulle vara omöjlig i sin
verkställighet, jag förklarar deremot på det mest bestämda sätt,
att, om någon ledamot kan med fulla skäl oeh bevis ådagalägga,
att något af hvad Utsk. föreslagit vore till sin verkställighet
omöjligt, skulle jag anse mig ganska mycket fela,
om jag, för conseqvensens skull, vidblef det beslut jag inom
Utsk. biträdt. Det kan så mycket mindre hafva varit
Utsk:s mening alt föreslå en till verkställigheten omöjlig
statsreglering, sorn Utsk., utom i en enda punkt, t. ex. den,
som rörer minister-staten, icke blott bibehållit samma anslag
som hittills, utan äfven ökat detsamma. Det är i anledn. af
den anmärkn., som vid Gr. Horns yttrande blifvit gjord,
som jag funnit mig uppkallad att förklara, hurudan min mening
i ämnet varit.
Hr Printzensköld, Carl: Då jag till alla delar förenar
mig i det skriftliga yttrande, som Hr Gyllenhaal uppläst,
kan jag icke undgå att till de muntliga anmärkningar
han sedermera gjort vid Gr. Horns yttrande, lägga några,
som jag anser väl grundade. Gr. Horn har nemi. tillkännagifva,
att det icke vore hans och måhända icke de fleste
ledamöters af StatsUtsk. önskan, att den statsreglering, sorn
nu blifvit af Utsk. föreslagen, skulle af Ständerna bifallas.
Af ett sådant yttrande kan jag ej draga annan slutföljd, än
att StatsUtsk. måtte haft något annat ändamål, hvilket icke
blifvit uttaladt vid denna reglering. Af denna slutföljd måste
jag draga en annan, att Utsk. icke handlat bona fide,
emedan jag föreställer mig, att den delegation af Stånden,
som utses att bereda ärendena och upplysa Ständerna om
rätta förhållandet i hvarje sak, bör och skall handla efter
bästa förstånd och samvete och tillstyrka Ständerna hvad de
anse vara för fäderneslandet gagneligt, men ingalunda framkomma
med förslag, som sedermera förklaras icke vara Utsk:s
mening. Skulle egentliga ändamålet med detta StatsUtsk:s
förslag varit, att göra statsmachinens gång under
närvar, statsskick omöjlig, sorn Gr. Horn yttrat, men Frih.
Sprengtporten bestridt, hemställer jag till lii- Grefven, om
icke det mest verksamma medlet varit att förverkliga denna
omöjlighet och rent ut tillstyrka Ständerna att ej bevilja
några anslag, — då hade man fört rent språk och ingifvit
förtroende för Utsk:s betänk.; men då man hör sådana
dubbla meningar, må det förlåtas, om man ej kan sätta
mycket förtroende till Utsk:s förslag.
Frih. Åkerhjelm, Gustaf Fredr.: Då under discussionen
öfver StatsUtsk:s motiver till den statsreglering Utsk.
framlagt, likasom i dess motiver, man framställt, att vid
em
-
D e n a Maj f. ra.
4«
embetsverkens organisation och vid löners anslående, afvikelSer
ägt ram från Ständernes önskningar och föreskrifter,
anser jag mig skyldig att medelst några upplysningar reda
några i discussionen förekomna frågor. Anledningen till de
nuvar. staterna för embetsvcrkcn härflöt redan frän början af
vårt nya statsskick. II. St. yttrade nemi. redan 1810 och
förnyade den mening vid 1818, äfvensom vid 1823 och 1828
årens riksdagar, att en förändrad organisation inom styrelseverken
mätte äga rum, ledande till förenkling i göromålens
behandling, och, så vidt möjligt vore, lill förminskning i
tjenstcmännens antal. 1818 begärde Sländerne, att Konungen
mätte lala genom en särskild comité uppgöra ett förslag
i detta ändamål. Denna comité' nedsattes och uppgjorde ett
förslag, hvilket vid 182! års riksdag meddelades Ständerna
och i allmänhet vann deras bifall, hvarvid desse Ständer
tilläde, alt de önskade alt Konungen måtte täckas till verkställighet
befordra de delar af detta förslag, som K. M. fann
leda till styrelsens förenkling och till inskränkning i embetsmänneris
antal. I följe häraf företogs också det ena embetsverkets
omorganisation efter det andra, och genom göromåls
förflyttande från ett till ett annat verk samt andra
åtgärder, bereddes förminskning i tjenstemanna-personalen.
I början förmådde man äfven göra denna förändring med
de tillgångar, som inom hvarje embetsverk förefunnos; men
göromålens tilltagande mängd, till följe af samhällets fortskridande
utveckling, tilltagande folkmängd och ökade allmänna
och enskildta intressen att vårda och försvara, åstadkom
ett oundvikligt behof af alt förbättra en del af tjenstemannn-personalens-
lönevillkor, isynnerhet inom vissa embetsverk,
och att äfven förstärka arbetsbiträdena derstädes,
i hvilka afscenden Kammarrätten och Kammar-collnn stodo
i främsta rummet. Frågan blef då, huruvida man skulle
lemna ett sådant tillstånd utan hjelp och låta verkan af denna
likgiltighet återstudsa på landet och dess intressen, eller
att genom adjunctioner och särskildta bidrag söka afhjelpa
förlägenheten. Detta skedde redan för flera decennier sedan,
ehuru alltid på en mindre scalu samt successive, och
granskades af Ständerna vid flera riksdagar, men underkändes
af ingen; och på detta sätt uppkommo först såsom arfvoden
på 2:dra hufvudtitelns besparingar åtskilliga så beskaffade
lönebidrag. Emedlertid anmälte Konungen vid 1828
års riksdag, attén stor del af embetsverkeit voro reorganiserade.
Rikets dåvar. Ständer yttrade dä ingen invändning
deremot, utan åberopade, att den åtgärd de tagit rörrde
qvarstående löner, var i ändamål att dragas nytta af vid den
ytterligare skeende ifrågavar. organisationen. Sedan således
adjunctioner för göromålens bestridande i dessa verk icke
mera voro tillräckliga för att motsvara det kräfvande behofvet,
beslöts ändtligen från och med i832, på grund deraf
6 11. G
4a
Den a Maj f. m.
oell lill följd af Ständernes (lera gånger yttrade K. M. meddelade
mening, organisation af de ännu icke lönereglerade embetsverken,
och tillgångarnes tillräcklighet dertill ådagalades
genom en af vederbör. Föredragande vid pröhl ingen och beslutet
meddelad beräkning öfver besparingarna å 2:dra hufvudtiteln,
hvilket allt för Ständerna vid i8:>4 års riksdag
anma Ites. Denna anmälan einoltogo Ständerne, och förkla
rade
sig, utan anförda egentliga skäl, icke vilja öfverflytta,
såsom Konungen äskat, denna lönereglering på ordin.-stat,
men beslöto likväl, att densamma skulle få orubbadt fortfara,
och medlen utgå af besparingarna för deni, som innehade
tjensterna. Ständerne yttrade då, att de önskade,
att Konungen till denna riksdag skulle söka så organisera
dessa verk, att inga högre anslag behöfdes; men der detta
.nödigt funnes, sådant till Ständerna anmäla, jemte uppgift
af den stats-organisation, som för hvarje verk vöre gjord.
Vid innevar. riksmöte har också Konungen i den allmänna
uppgiften om llikets och sta sverkets tillstånd och behof
meddelat fullständig uppgift om hvad jag nu endast i korthet
haft äran anföra, utvisande att t. ex. göromålen i allmänhetstigit
i antal, och i rättegångsverken ökats till omkring
dubbelt mot hvad de förut utgjort, hvaraf som en
nödvändighet följde, att för framliden på ordin.-stat öfverflytta
de från besparingarna utgående arfvoden. StatsUtsk.
har således varit i tillfälle att pröfva alla dessa förhållanden,
att öfver dem fatta sin mening, att föreslå till gillande
eller ogillande de åtgärder, som blifvit vidtagna, och att
ingå i pröfning, huruvida, för administrationens gång, embetsverken
erfordra den tjenstemanna-personal de nu äga,
hvilken likväl i allmänhet är förminskad genom indragningar,
der sådant möjligen kunnat ske utan våda för påföljden.
Egentliga spår af en sådan pröfning synas likväl icke
i StatsUtskts betänk., meri häntydningar alt föregående förhållanden
varit en bland orsakerna, hvarföre StatsUtsk. nu
icke heller ansåg sig kunna föreslå till uppförande denna
nya lönereglering på ordin.-stat, hvilket var begärdt, träffas
dock i Utskts betänkande.
Då, under loppet af discussionen öfver alla dessa punkter,
man kommer i tillfälle att pröfva för hvarje punkt, huruvida
ett behof kan vara så angeläget förde särskildta embetsverk
en , som Regeringen ansett, blir det äfven tillfälle
för de Konungens rådgifvare, som i främsta rummet måste
ansvara för göromålens fortgång, att göra de erinringar, som
deras embetspligt dem ålägger. För min del tror jag, att
det blir nödigt att ingå i pröfning af hvarje punkt, för att
kunna inse de begärdta anslagens nödvändighet för allmänna
ärendenas behöriga gång; hemställande jag, om icke StalsUlsk.
borde tillse, att den nya styrelse-personalen — den må nu
komma att bestå af li vilka personer som helst — icke mätte sättas
i den ställning, att stats-machineriet, af brist på medel, af
-
Den a M ;i j f. m.
43
stannar, oell alt Utsi;, ej mätte gå sä långt i sparsamhet,
att nationens angelägenheter ej blifva med behörig drift,
ordning och skyndsamhet af statsförvaltningen besörjda; tyda
uppkommer ett missnöje, som är rättvist, emedan det är
grundadt på en verklig missbelåtenhet.
Ilr von Hartmansdorff: Det yttrande, som StatsUlskts
ordför , Hr Gr. Horn , afgifvit, är så märkvärdigt och
genomgripande, att det befriar mig från flera särskilda anmärkn:r,
som eljest vore att göra mot .StatsUtsk:s utlåtande. Han
har sagt, att meningen med förevar, statsreglering
vore alt göra vårt nu var. statsskick omöjligt. En
annan ledamot af StatsUtsk. har förklarat denna mening
icke hafva varit att uppgöra en omöjlig statsreglering. Det
sednare är klart; ty när man sätter ner utgifternas belopp
under tillgångarna, så kan man lätteligen utbetala de förra.
Men detta var icke meningen af Gr. Horns yttrande, ty det
var att göra Svenska statsskickets fortfarande omöjligt, sådant
det befinnes. Gr. Frölich har också rikligt både
uttryckt och förstått den saken, då han förklarat, att sorn
Konungen icke fästat afseende på flera af Ständernes önskningar;
så borde de icke heller bevilja hvad till stalsbehofven
erfordrades. Således ernar man icke vidare lemna Konungen
i Sverige frihet att kunna säga nej till Ständernes
önskningar likasom Ständerne kunna säga nej till Konungens.
Grefven har till ytterligare stöd för riktigheten af
Utsk:s förfarande åberopat, att Konungen ännu icke bifallit
den nya organisationen af Statsrådet, hvilken Ständerne för
deras del godkänt. Ehuru Konungen redan förklarat sig
vilja antaga beslutet derom, så snart löneregleringen för
Statsråden vore bestämd och andra förberedelser vidtagna;
så finner Hr Grefven likväl, ali Konungen icke skyndat sig
nog dermed. Man vill tvinga honom att handla mot sin
öfvertygelse, icke blott att godkänna hvad han ogillar, utan
äfven att brådstörta verkställigheten af hvad lian antagit.
Deri ligger hemligheten, mine herrar! Det vore för vidlyftigt
att vid detta tillfälle genomgå följderna af sådana framställningar
och försök; men jag skall göra det, då vi hunnit
sluta statsregleringen och då samma tänkesätt, som legat
till grund för Utsk:s förfarande, förmodligen kommit att gifva
sig mera luft. Det får jag dock genast säga, att StatsUtsk:s
pligt icke är att göra vårt statsskick omöjligt, utan
tvertom, att göra det möjligt. Jag torde ej behöfva uppläsa
de särskilda §§ i Reg.F:n och Riksd.Ordn. för att öfvertyga
eder derom , mine herrar ! — En ledamot af StatsUtsk. har öfver
dess handlingssätt vädjat till samtidens och efterverldens
dom. Den skall icke heller uteblifva. Den första samtiden
fäller blir troligen den, att bemödandet alt göra vårt
statsskick omöjligt och derigenom tvinga Konungen att ingå
på Ständernes förslag, under det alt grundlagen gifver I10-
44
Den 2 Maj f. ra.
nom rätt att följa sin egen mening, är revolutionärt.
Det förundrar mig, alt någon på detta rum vågat yttra sådana
afsigter.
Gr. Horn: Man har af ett uttryck af mig velat draga
arne olika meningar. Jag har, som den siste värde talaren
ganska riktigt yttrat, sagt min mening vara, att StatsUtsk.
velat göra det uuvar. statsskicket omöjligt. Det lärer vara
klart för en hvar, sorn tagit kännedom af ett utlåt., som
här i dag blifvit uppläst, nemi. utlåt. Nroga, att Stats-Utsk.
verkligen så måste hafva ansett regleringen på 2:dra hufvudtiteln,
då StatsUtsk. i detta, af mig nyss åberopade, utlåt.
N:o 92, föreslagit en reglering af öfver-assigneringen på besparingarna.
Det är egentligen den omständighet, att Regeringen,
på förhand, till bestående af arfvoden och löner,
angripit uppkommande besparingar, hvarigenom brist på
besparingarna uppkommit; det är, säger jag, egentligen genom
den omständighet , som antyder StatsUtsk:s afsigt med
den föreslagna ordin.-regleringen af Statens aldra hufvtidtitcl,
som jag anser, att man verkligen gjort det gamla statsskicket
omöjligt, emedan det visat sig ganska noga, att, till
följd af den slags organisation i styrelsen, som Sverige för
det närvar, har, dessa behof af ökade löner och arfvoden
verkligen varit högst nödvändiga. StatsUtsk. har trott, att,
under en annan styrelseform, behofven kunde minskas, men
har derjemte velat på förhand försäkra den nya Styrelsen
om medel att fylla de redan uppkomna, som med den när
var.
regimen sammanhänga; och derigenom har utlåt.
N:o 92 blifvit, kanske nogtidigt, framlagdt, och icke i fullkomlig
conseqvent öfverensstämmelse med den princip, som
antydes uti det nu under discussion varande No 40. Om
således utlåt. N:o 92 lägges bredvid det under N:o 4n) skall
man finna, att StatsUtsk. verkligen anticipera! på den antydda
extra-stalsregleringen, på ett sätt, sorn äfven skulle,
efter mångens förmenande, kunna göra den gamla regimens
fortfarande möjlig.
Jag ber att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på detta
förhållande, på det man måtte rätt förstå mina ord. Jag
bar föga deltagit i öfverläggningen om detta utlåt., någon
reservation af mig finnes lika litet vid denna, som vid någon
annan punkt af statsregleringen; men dermed vill jag
icke hafva sagt, att jag med min röst biLrädt alla punkterna
som förekomma, utan skulle ganska säkert min reservation
varit utlåt. N:o 4o vidfogad , 0111 jag ansett detta utlåt,
för något annat än en i n t eri m s-reg I eri n g. Det är också
uttryckt en häntydning på en extra-stat, och kan en sådan
användas i ett afseende, så måste den äfven kunna begagnas
i ett annat; och mig förefaller det ganska naturligt, att, då
man väntar en organisation af styrelse-verken, medel ställas
till Regeringens disposition, för att komma till ett bättre
Den 2 Maj f. ra.
45
statsskick. Dermed liar jag icke sagt, att stora resultater
af en reorganisation uppkomma; de kunna ej genast inträffa,
och dels intilldess det nya statsskicket hunnit stadga sig,
dels organisationen försiggått,, måste i allt fall medel linnas.
Med anledn. af livad jag nu anfört, får jag, för att
icke missförstås, ytterligare förklara, att inin mening varit,
att jag ansett StalsUtsk:s, genom dess majoritet, i utlåt. N:o
4o fattade beslut så framställt regleringen af 2.'dra hufvudliteln,
alt gamla styrelsesättet vore omöjligt att bibehålla.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Då utlåt, rör: de irsta
luifvudlitelnDedan är återremitteradt, och nnmnrkiKshågen
mot StatsUtskrs nu föredragna utlåt, tyckes vara i starkt
tilltagande, gör jag mig förvissad om, alt samtlige syskonen
lå åtföljas till StalsUtsk.; och skall det icke vara mig emot,
att ej sakna någon medlem af denna älskvärda familj, då
den till Utsk. återvänder. Jag skall ej förlänga discussionen
med upptagande af de bär gjorda anmärknrna mot det 1111
förevar, utlåt.; jag ber blott att få freda mig mot de anklagelser,
som blifvit riktade mot StatsUtsk:s ledamöter, att
få fritaga 111ig sjelf att genom mitt deltagande i detta utlåt,
hafva åsyftat något revolutionärt; detta har icke varit min
afsigt, och inora Utsk. har det icke hvarken öppet eller, i
tysthet blifvit sagdt, icke heller ämnadt att statsregleringen
skulle göras omöjlig, och jag tror cj alt med billighet och
rättvisa sådant kan läggas Utsk. till last. Som Gr. Horn upplyst,
bör delta utlåt, icke betraktas isoleradt, utan i sammanhang
med det förut upplästa StatsUtsk:s utlåt. N:o 92,
och jag tror, att om man jemför dessa, så skall man finna
hos StatsUtsk., icke allenast en bestämd föresats, utan äfven
en önskan alt gifva alla tillräckliga medel för statsskickets
orubbade gång. Att man vid många tillfällen nödgats taga
i betraktande förmågan hos de skattdragande att bära bördorna,
torde ursägtas, isynnerhet landtman, som, genom
daglig beröring med de(skattdragande, bäst veta, huru känbar!
bördorna tynga. Jag ber att få förena mig med
Frih. Sprengtporten om grundsatsen, och vill ej tillägga
annat, än alt jag ännu en gång fritager 111ig från alla tillmålen
om revolutionär syftning vid detta eller andra tillfallen,
— dertill är jag redan för gammal vorden.
Gr. Frölich: Tviinne 5tatsUtsk:s ledamöter hafva redan
så betydligt genom sina yttranden afglfvitsvar och förklaring
öfver Gr. Horns uttryck, att jag vä! egentligen icke
har något att dervid tilliigga. Jag hade annars ämnat, enär
jag anmälde mig innan desse herrar fingo ordet, säga, att
det vore möjligt att anse, att det nuvar. statsskicket omöjligen
kunde fortgå länge, utan alt hafva menat dermed att
statsskicket derföre skulle upphöra i ögonblicket, d. v. s.
huruvida det kunde fortgå i 5 år eller till näslblifvande
46
Den a Maj f. in.
riksdag, om ej ilen åter inträffade om r eller 2 ar. Det ligger
sålunda en omiillig skilnad i uttrycket, 0111 man tillägj»er
det lilla ordet länge.
För öfrigt, oell då Hr von Hartmansdorff förklarat , alt
han närmare mot slutet af denna hufvudtitel ämnar draga
fram de peccata, som jag och andra med mig förmenas hafva
.begått, vi som önskat en statsreglering som kunde tillvägabringa
besparingar, vill jag ej ingå i vidare betraktelser
af hvad lian dermed menat, utan blott önska, at.t den värde
ledamoten ville bortlägga den bestraffande ton, hvaruti
iian sednast yttrat sig Jag tror ej , att det är lämpligt
alt, för det man hyser olika Asigter med honom, man
skall förespeglas som revolutionär. Jag vågar förklara mina
tänkesätt vara stridande mot hans, och jag skulle beklaga,
om alla andras tankar, som voro i strid med hans, skulle
vara början lill en revolution. MA han besinna detta och
äfven, att om lian icke vill medgifva den grundsats, att ett
folk, som äger att beskatta sig sjelf, också äger att beräkna
det skatterna skola sättas i förhållande lill dess förmåga alt
bära dem, så blir det kanske han sjelf, som föranleder revolutionen.
Frih. Åkerhjelm: Ett uttryck af en värd talare har
uppkallat mig, och jag anhåller att med några ord få lemna
en upplysning, måhända nödig för mången, som pligten
icke ålägger att vara bekant med sjelfva saken. Man har
omtalat öfver-assigneringar på besparingarna: sådana äro af
Styrelsen gjorda; men nian måste veta huru det hänger tillhopa
med dylika besparingar, för att kunna göra sig ett riktigt
begrepp, huruvida slikt skett, i trots af föreskrifter och
med vilja att eludera dem, eller om det skett till följd af lemnad
tillåtelse. Från och med 1810 års riksd:sbeslut daterar sig
första tillåtelsen att begagna besparingarna, då det öfverlemnades
åt Regeringen, att i vissa nödvändiga fall, som icke vid statsregleringen
blifvit påtänkta, och icke kunnat påtänkas, få använda
de för Ständerna till beloppet obekanta besparingar, som
på en eller annan titel kunna uppkomma} och villkoret dervid
är, att icke sträcka utgifterna utom den titelns föremål ,
hvaruppå besparing uppkommit. Ständcrne hafva i sin skrifvelse
af 18 54) uied förklaringen att på besparingarna inga
stadigvar. löner borde uppföras, förnyat den af föreg:de Ständer
stadgade rättighet, att Konungen måtte på besparingarna
anvisa de utgifter, flan anser beliöfliga, och Ständerne
hafva dervid tillagt, att de ansågo detta vara af högsta nytta.
Att dessa besparingar äro till sitt belopp okända, då på dem
assigneras, är en sanning. De kunna icke heller kännås',
förrän rikshufvudboken blifvit afslutad , hvilket inträffar
först efter nära 2 års förlopp sedan assigneringen skett.
Derigenom kan visserligen en öfverassignering äga rum ; men
då den sker, så är den assignerande i sjelfva verket oskyl
-
Deu a Maj f. m.
4?
elig, ty lian kände icke oell kunde icke känna det belopp,
hvarpå lian assignerade ; behofvet ur deremot kändt och
kräfvande mången gång, men det belopp, hvarinom det skall
fyllas, är obekant, och med detta behofs fyllande kan icke
fördröjas, till dess man fått veta besparingssumman. Sådana
öfver-assigneringar, sorn de ifrågavar., böra således icke lill
öfver-assigneringar å af R. St. ufsatta summor, hvarom grundlagen
talar, hvilka både kunna och måste undvikas. Anmärkntr
mot de förra synas här vara åsyftade, och örn de
från Stats- eller Const.Utskm framträda, mäste de hafva sin
gil Ida gång, och skola i det fallet ej lemnäs utan redovisande
och besvarande. Om män nu afven skulle anse, att en sådan
öfverassignering ägt rum för så vigtiga föremål, som dem att
bibehålla riksärendenas besörjande i full gång, och bereda jemnvigt
mellan tjenstemannens arbetsförmåga och folkets kraf att
få sina angelägenheter utredda och behörigen handlagda; så
har delta icke ledt till någon den ringaste tillökning i kronoutskylderna
eller någon skuldsättning; och såsom bevis derpå
torde jag få nämna, att om äfven man ville fylla dessa
brister och uppföra på ordin.-stat hvad för embetsverken
icke är pä denna stat uppfördt, sa motsvara statsinkomsterna,
och de efter vanliga grunder blifvande Statens tillgångar
detta så fullkomligt, att icke ett ögonblicks tvifvel uppkommer
om deras tillräcklighet, ulan tvertom att öfverskott,
och dessa ganska betydliga ändå, uppstå; ty alltsedan
180g har statsinkomsternas belopp icke visat en så fördelaktig
talla, som vid denna riksdag.
Ilr Le frön, Joh. Pehr: Jag hade beslutat att åtminstone
icke deltaga i denna preliminär-discussion; men då
jag flera gånger hört, att ett nytt politiskt konstord, en ny
politisk glosa framträder, och jag har mig bekant, att glosorna
äro farliga, om de icke straxt vid sin uppkomst fa någon
bestämd förklaring, emedan det är med dessa politiska
ord eller glosor, som man, sedan tiotal af år tillbaka, slår
dunster i ögonen på dem af allmänheten, sorn icke äro i den
ställning att sjelfve kunna för sig utreda de verkliga sakförhållandena.
Denna politiska glosa, som nu fästat min
uppmärksamhet, är: ''Gamla Statsskicket.”
Det är angeläget, alt vi, som nyttja ett sådant ord, förklara
hvad vi dermed mena. Skall dermed förstås vår Reg.-  Forms 4 § °ch Sveriges ansvarighetslag för Statsrådets medlemmar,
sådana de oförändrade finnas stadgade, eller menas
dermed måhända några administrations-detaljer ? Yi äro på
vägen att få se införd en förändring i Statsrådets organisation
: det är då icke underligt, tvertom det är naturligt, att
ilian vill försöka att reglera förhållandena och äfven stalsregleringen,
med afseende på det nya förhållande, som inträder;
— men, mine herrar! ärlighet varar längst, och
till ärligheten hörer i främsta rummet, att man icke gör sig
48
Den i M a j f. m.
sadan föreställning om den nya organisationen, som är sttidande
mot. dess ändamål och stridande mot Sveriges nu gällande,
tydligen uttalade grundlag. Mine herrar! det finnes
två slags makt, som man kan tilldela personer, hvilka vanligen
bruka kallas Ministrar, nemi, en a d m i n is tr a t i v makt
och en politisk. Den administrativa myndigheten är
nödvändig för förvaltnings-chefer i alla länder — dessa lander
må för öfrigt hafva hvilket regeringssätt som helst, republikanskt,
eller i strängaste mening monarkiskt, eller i inskränkt
mening constitutionelt monarkiskt; men, mine herrar!
den andra slags makt, nemi. den politiska, är något
helt annat, och är beroende af hvarje lands särskilda
constitution. Är meningen, hvilket jag älskar att icke tro
den hafva varit, att under de år, som stunda, genom den
s. k. o p i n i o ns m a k t e n söka innöta ett nytt regeringssätt-i
Sverige , som är i strid med Sveriges grundlagar, så beklagar
jag bemödandet, ty det skall komma att stranda mot
Svenska folkets,, i dess historia förvarade, obenägenhet att
vilja göra Konungamakten till noll. Jag behöfver icke vara
vidlyftig, — man förstår mig, om man vill. Jag önskar
att gå framåt med tiden och gläder mig åt förbättringar;
men jag önskar framför allt förbättring i vårt allmänna tänkesätt.
Jag önskar framgång i allt annat, men återgång i
ett enda fall — nemi. återgång till den gamla, Svenska vördnaden
för lagarna, som vi sjeifve stiftat, och att följa vära
lagar och icke vilja innöta ett regeringssätt, som står i strid
med dem. Jag vill förutskicka denna sats, för alt visa hvar
jag med min opinion står vid denna riksdag, då en ny organisation
i statsadministrationen är på vägen att införas,
och hvad jag tager till rättelse för mitt förhållande; och jag
tror ätt Svensken älskar, icke att vi skola börja med ett annat
regeringssätt, än det sora i lag är stadgadt. Menade den
värde ledamoten med sitt uttryck — det gamla statsskicket
— blott olägenheterna af våra nuvar. administrativa
förhållanden, så delar jag med honom tänkesätt; men
om han menade ett sådant, som börjar med att kringgå
Konungamakten och slutar med att sätta Konungens namnstämpel
under expeditionerna, då instämmer jag icke med
honom. Jag önskar, att han ville förklara betydelsen af det
uttryck han nyttjat.
, H. Ex. Hr. Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag förenar
mig till alla delar med General Lefrens anmärkn. vid ordet
statsskick, som under debatten blifvit nyttjadt. Egentlighet
i uttryck är alltid af vigt, och är vigtigare i mån af framställningars
offentlighet. Oegenlliga uttryck alstra alltid oriktiga
begrepp, och hade jag ej varit nödsakad att aflägsna
mig från discussionen på £ timma, så hade jag ofelbart gjort
samma anmärkn. vid detta uttryck; dock icke som kunde
ias
Den a Maj f. m.
49
jag misstaga mig om talarens mening dermed, men det kunde
hos ähörarne på läktaren alstra en oliklig uppfattning.
Jag tror, att man med ordet statsskick menat sätlet att
behandla ärendena under en förfluten viss tid, således administrations-sältet,
då likväl detta talesätt är vida mera omfattande,
ty det innebegriper naturen af regeringssättet och
grundlagarna. Man säger ju monarkiskt, republikanskt, enväldigt
och lagbundet statsskick. Men icke kan Ulsk:s mening
vara, att, genom inskränkning af anslag, bereda ändring
i statsskicket, så förstådt. Jag antager således, altman med
delta uttryck endast menat adininistrations-sältet, hvars åverkande
kari med anslags-vota afses.
Gr. Horn: Ännu en gång nödgas jag besvära R. o. Ad.
med några ord från min sida. Det är sannt, att jag nyttjat
ordet statsskick, visserligen icke i den vidsträckta bemärkelse,
sorn den siste värde talaren derå lemnat, men
icke heller i den alldeles inskränkta, som äfven af samme
talare blifvit nämnd. Jag anser verkligen statsskicket i Sverige
för närvar, vara i den besynnerliga ställning, alt man
ej kan säga, om det är monarkiskt eller republikanskt eller
någonting annat; ty det är ingenting. Der finnas al la elementer
till ett statsskick, men något ord nåd t äga vi icke;
det är min öfvertygelse, och den är ganska gammal, denna
öfvertygelse. Men då jag talat om statsskick, bar jag menat
styrelse-formen, formen för administrationen, och jag
föreställer mig icke, att någon ledamot inom R. o. Ad. skulle
mera vidsträckt vilja tyda min mening, då det är fråga om
reglerandet af penningesummor, och derom handlar utlåt.
N:o 4o.
i:sta punkten. Rikets Högsta Embeten och
Allmänna Ärendenas Beredning.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Genom den erfarenhet jag redan
vunnit, har jag blifvit öfvertygad derom, att de ärenden,
som nu behandlas af Allm. Beredningen icke kunna
utan olägenhet och utan hinder för reger:s-ärendena i allmänhet
directe föredragas i Statsrådet. Jag tror derföre
det rätta vara, att besvärsmålen, utom i befordringsfrågor,
öfverlemnades till Högsta Domstolens slutliga afgörande, helst
de flesta af dessa mål äro af beskaffenhet att icke någonsin
böra komma under Konungens egen nåd. pröfning. En sådan
åtgärd fordrar dock en tillökning i personalen inom Högsta
Domstolen, och den kan icke åstadkommas utan grundlagsförändring.
Förslaget kan således icke vid denna riksdag
vinna bifall, och man måste derföre vara betänkt på en annan
auetoritet, som motsvarar Allm. Beredningen, eller också,
alt denna måtte komma att fortfara. Jag tager mig derföre
friheten föreslå, att de Booo r:dr, som varit anslagna
som arfvoden till ledamöterna i Beredningen, må än Vidare
6 Ii. 7
5o
Den a Maj f. m.
på stat qvarstå till nästa riksdag och utbetalas till dessa ledamöter
mot skyldighet att fortfarande göra tjenst i beredningen;
dock som antalet af Beredningens ledamöter icke
behöfver vara mer än 4) och det är alldeles ändamålslöst,
att hälften deraf skall vara frälse och hälften ofrälse, tror
jag att ledigheterna efter de 4 först afgående ledamöterna i
Allm. Beredningen icke böra tillsättas.
Hr von Hartmansdorff: Yid Gr. Posses första förslag
ämnar jag icke fästa mig, emedan det är en ny motion,
som icke här kan väckas eller blifva föremål för pröfning.
Men om den sednare, eller att Allm. Beredningen skulle fortfara
i sjelfva verket, sedan hon genom Ständernes beslut
blifvit afskaffad, måste jag säga, att jag anser detta vara ett
öppet lagbrott. Måhända var det ett fel, alt man beslöt Beredningens
afskaffande, men detta kan nu icke hjelpas, sedan
beslutet en gång är fatladt , och troligen af Konungen godkännes.
Derigenom att man bibehåller halfva antalet af Beredningens
ledamöter, eller huru många som helst, befrias
Konungen och Statsrådet ingalunda från de ärenden, soln
hafva blifvit i Allm. Beredningen förut behandlade. Befordra
sin tid i alla händelser. Om Konungen och Statsrådet
kunde anse sig vara genom den föregångna pröfningen i Allm.
Beredningen befriade ifrån att se närmare på sakerna, så
uppkomme någon lättnad; men så lätt har man icke tagit
den saken tillförene. Under den tid jag var föredragande,
fick jag i Statsrådet lika så väl redogöra för de mål, sorn genomgått
Allm. Beredningen, som för alla öfriga; och det
hände icke sällan, att Konungen och Statsrådet voro af annan
tanke, än Beredningen. Att målen hädanefter blifva
väl behandlade, beror väsendtligen derpå, att i Statsrådet finnas
äldre män med erfarenhet och embetsmanna-kunskaper
bland de s. k. consultativa Statsråden, och att man gifven
sig tid med beredningsmåien. Men vill man skilja dem från
Konungens afgörande, då blir frågan, hvilka mål lämpligen
kunna afsöndras eller icke; och den är icke så lätt afgjord.
II. Ex. Hr Gr. Posse: Jag bör Bästa den siste talarens
uppmärksamhet derå, att det var endast i förbigående jag
omnämnde, huru jag trodde, att dessa mål borde behandlas;
men jag väckte icke någon motion derom, och har icke
glömt grundlagen till den grad, att jag skulle kunna väcka
någon sådan här. Hvad angår Hr von Hartmansdorffs förmodan,
att det vore ett lagbrott att bibehålla Beredningen,
ber jag Hr von Hartmansdorff erinra sig, att Ständernes beslut
icke innefattar något annat, än att i grundlagen icke
skall finnas något stadgande om tillvaron af en Beredning.
Det beror, efter min tanke, på Konungen att besluta om,
huruvida Beredningen skall finnas eller icke; men detta be*-  slut är beroende af, huruvida Sländerne lemna nödiga medel,
och derom gjorde jag framställning. I afseende på nöd
-
Den a Maj f. m.
5i
vändigheten af Beredningens tillvaro intill dess andra arrangeinenter
med dessa mål kunna vidtagas, ber jag Hr von
Hartmansdorff påminna sig, att det är ganska ofia, som
"Exped.-secreterare föredraga besvärsmål i Beredningen, och
få tillfälle att utreda deni; och om icke äfven hädanefter så
får ske, skulle följaktligen hvarje departts-chef utreda hvarje
mål sjelf, och den erfarenhet Hr von Hartmansdorff har om
conselj-ärenden torde vara tillräcklig för att öfvertyga honom,
att ett sådant arbete öfverstiger en menniskas förmåga.
Frih. Åkerhjelm: Lika med Gr. Posse tror jag, alt
besvärsmålen, åtminstone de, som icke röra befordringsärenden,
kunna öfvergå till Högsta Domstolen; men äfven som
lian, inser jag, alt detta icke kan ske utan en grundlagsförändring,
emedan domstols-personalen då måste förökas; —
frågan derom kan således nu icke komma under ventilation.
Hvad åter beträffar den andra frågan, huru den af Ständerna
antagna och på Konungens sanction beroende förändring i
organisationen af Styrelsen, huruvida, säger jag, derigenom
att i densamma Allm. Beredningen icke är upptagen, Beredningen
icke heller kan fortfara, blir en annan sak. Jag anser
visserligen, att den Allm. Beredning, sorn nu finnes, kommer
att upphöra, sedan grundlagsändringen är sanctionerad;
men jag tror, alt Konungen äger rättighet, i följd af denna
ändring, att så organisera embetsverken, att en beredande
embetspersonal, som skall handlägga göromålen, kan inrättas
så, att ingen förlust för det allmänna genom den n.uvar.
Beredningens, slutliga bortgående uppkommer. Lika med
hvad Hr von Hartmansdorff citerat i afseende på ecclesiastikärendenas
pröfning och handläggning i Statsrådet, sådana de
genomgått Allm. Beredningen, alt nemi. de der ändock blifva
noga granskade, och att det flera gånger inträffat, att de
der blifvit olika afgjorda mot hvad Beredningen tillstyrkt, har
äfven inträffat med de öfriga Stats-expeditionernas ärenden;
och hvad Hr von Hartmansdorff; erfarenhet således vitsordar
i afseende på ecelesiastik-ärendena, det vitsordar min i afseende
på de öfriga.
I anseende till den långt framskridna tiden, blef fortsättningen
af discussionen öfver StatsUtskts utlåt. N:o 4°
uppskjuten till eftermiddagen.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag torde, till min upplysning,
få veta i hvilken ordning löne-regleringsfrågan kommer
att föredragas. Yid sista sammankomsten beslöts, att
det målet i första rummet skulle förekomma i dag, och det
har blifvit bordlagdt 2:dra gången. R, o. Ad. har redan beslutat,
att i nästa plenum skulle val företagas till Just.-  ombudsman; men ingenting är nämnd t om löne-frågan, oell
det kunde alltså hända, att den komme att hvila, intilldess
samtliga hufvudtitlarna blifvit genomgångna, hvilket, att
52
Den a M a j f. m
elomina af den erfarenhet vi haft i dag, möjligen kan fordra
4 veckor, och jag tror att det ej vore val, om löneregleringen
fördröjes så långe, och derigenom äfven en slutlig
och bestämd organisation af Statsrådet. Jag får , i anledn.
deraf, anhålla om Hr Frih. o. Landtnäs propos., att
Ståndet måtte besluta, att den frågan företages i andra rummet
i nästa jdenum, näst efter Just.ombudsmrs berättelse.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. häraf, om
It. o. Ad. ansåg, att StatsUtsk:s utlåt. N:o 79 borde i nasta
plenum det andra i ordningen föredragas, eller näst elter
LagUlskts utlåt. N:o 36.
Bifölls.
Frih. Boye, Fredr.: Jag skulle, i anledn. häraf, vördsamt
göra den frågan, 0111 det blir plenum före den 6:te,
emedan den 6:te är utsatt till val af Just.ombudsman ; således
kan lönefrågan icke då komma före.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, i anledn. häraf,
att i sista Talmans-öfverläggningen fråga varit om utsättande
af de behöfliga plenidagarna för föredragningen af statsregleringen,
och att Talmännen öfverenskoramit att utfärda
anslag till plenum nästa Tisdag; Onsdagen vöre utsatt till
val af Just.ombudsman; hvarefter plenum komme alt anslås
till Thorsdagen och Lördagen; örn då ej alla utgifts-titlarna
hunnit genomgås, kommer sedan särskild öfverläggning att
bestämma de dagar, då plenum derefter skall äga rum.
H. It. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 2 Maj 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2!ne prot.-utdr. för denne dag f. m.
Fortsattes den i dag på f. m. började discussionen öfver
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°, ang:de regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel.
2:dra punkten. K. M:s Nedre Justitise-revis
i o n.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: I frågan om aflöningsstaten
för Just.revisionen och Just.caneellers-expeditionen,
har Utsk. funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till uppfö
-
Den 2 M u j e. m.
53
rande åstat af de utaf K. M. begärda anslagssummor, hufvudsakligen
af det skäl, att någon reglering i löneväg af
Just.revisionen icke borde verkställas, förrän Just.Statsministern
tillika blir chef för nämnda afdeln. af K. M:s
Cancelli. Vid den tidpunkt, då detta beslut fattades, var
det måhända af betydelse, men är det ej numera, då det
sannolikt, innan Disk. kommer att besvara återremissen, förlorar
sin gällande kraft; ty så snart K. JYI. sanctionerat förslaget
ang:de omreglering af Statsrådet, följer också deraf,
att Just.ministern blir chef för hela Just.fördelningen af
Konungens Cancelli och således afven för Just.revisionen.
Af denna organisation utaf Statsrådet följer också , att för
Just.departementet måste inrättas en särskild expedition, helst
detta departement, näst Civil-departementet, får de flesta
och vidlyftigaste göromålen. Under närvar, förhållanden kan
naturligtvis icke någon propos. vara alt förvänta om aflöningsstat
för den erforderliga personalen. Jag anser mig
derföre böra begagna detta tillfälle att till Utsk. få aflemna
ett alternativt förslag till hela aflöningen för Just.departementet;
oell jag anhåller, att detta matte anses såsom en af
mig väckt motion, föranledd af under riksdagen inträffade
händelser. Detta förslag är uppgjordt, i öfverensstämmelse
med den organisation, som Stats-departtn i Norrige hafva,
d. v. s., att der finnes en Exped.chef, nödigt antal Bureauchefer,
samt nödigt antal skrifvare-biträden. Förslaget visar
också, isynnerhet det sednare alternativet, att detta departement
kan förses med nödiga löner, om Utsk. beviljar
hvad K. M. begärt för Just.revisionen samt uppför på stat
de 1,600 r:dr, som hittills utgått för de statistiska tabellerna
och embetsberätteiserna. Att den föreslagna personalen
icke är större än behofvet påkallar, torde vara tydligt deraf,
att den redan finnes inom Revisionen, och att, oaktadt
den varit fullt sysselsatt, balancerna likväl ökats. I öfrigt
anhåller jag att få åberopa ett af huvar. Chefen för Just.-  revisionen afgifvet yttrande, som jag ber må få åtfölja återremissen
och anses såsom det vore af mig afgifvet; äfvensom
jag-föreslår, dels att de ökade anslag, sorn beviljas för tjenstemännen
i Just.Statsministerns expedition, må få beräknas
från den dag desse tjenstemän blifva utnämnde, dels ock
att till K. M. må öfverlemnas att, efter behofvet och sig
företeende omständigheter, bestämma till hvad belopp och
i hvad ordning lönerna till tjenstemännen i Just.fördelningen
af K. M:s Cancelli böra utgå af de för denna fördelning beviljade
anslag; dock med villkor, alt icke någon erhåller
mindre lön, än den han enl. stat redan åtnjuter.
H. Ex. Hr Gr. Posse uppläste derefter följande:
Anmärkningar, i anledn. af StalsUtsk:s utlåt. N:o
40, ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel:
54
Den a Maj e. in.
K. M:s nedre J u s t i t iae- re v i s i o n.
Härföre är hegardt ökadt anslag, nemi., inom Just.revisionen:
till
två revisions-secreterare, två protocolls-secreterare, två
cancellister och tre copister med 9;200 i';dr.
samt inom Just.cancellers-expeditionen till en ean
cellist
och cn copist 1,200 „
10,400 „
Härom har Etsk. yttrat sig: ”att då reglering af just.-  revisionens stat vid sisth riksdag ägde rum, hvarvid, nied
antagande af den grundsats, alt ärendena i allmänhet skötas
bättre tued en mindre talrik, men väl aflönad personal,
förhöjning i anslaget til) belopp af 465i r:dr 36 sk. to r:st
för nämnda verk beviljades; samt anledn. vore att förmoda,
det antalet af de mål, som nu dragas under Högsta Domstolens
pröfning, framdeles, genom vidtagande af ändamålsenliga
förändringar i rätleg:s-ordningen, komme att förminskas;
derförutan Utsk. i allt fall ansåg någon reglering i löneväg
för Just.revisionen icke böra verkställas, förrän Just.-  Statsministern, såsom ordningen syntes fordra, tillika blefve
chef för nämnda afdelning af K. M:s Cancelli, funne Utsk.
icke skäl tillstyrka bifall till uppförande å stat,
hvarken af de för Just.revisionen eller Just.cancellers-expeditionen
af K. M. begärda anslagss
u m m o r.”
Redan då regleringen inom Just.revisions, Just.cancellers
och General-auditeurs-expeditionerna, i anledn. af R.
St:s beslut vid förra riksdagen, skulle verkställas, ansåg Nedre
Just.revisionen det antal embets- och tjenstemän, för
hvilka löner blifvit beviljade, icke vara tillräckligt för tjenstgöringens
bestridande på sådant sätt, att ärendenas gång
derigenom ej blefve oskäligen fördröjd.
Man förmente att inom Just.expeditionen föredragandernes
antal, som förut vanligen varit tio, icke kunde inskränkas
mera än till åtta; att prot.secreterarne, förut åtta, nu
borde vara minst sex; och då hvarje revisions-secret. borde
hafva till sitt biträde en cahcellist och en copist , erfordrades
således åtta tjenstemän i hvardera af dessa sednare grader,
samt dessutom två registratorer.
Dåvar. Just.cancelleren har, under förbehåll att framdeles
få anmäla behofvet af ytterligare tillökning, i und.
föreslagit, att antalet af ordin, revisions-secret. måtte bestämmas
till sju, prot.secreterarne till sex, cancellister sju och
copister sju, samt två registratorer.
Enligt nåd. bref d. 22 Juli i835, blef likväl, i enlighet
med den af R. St. bifallna propos. i ämnet, ordin, staten
bestämd :
för Justitioe-revisionen till
6 Revisions-secreterare,
4 Protoeolls-secreterare,
Den i Maj e. ra.
55
6 Cancellister,
6 Copisler,
2 Registratorer,
3 Vaktmästare;
samt för Just. canceller s-expeditionen till
i Secreterare,
i Registrator och canceliist,
i Copist,
i Vaktmästare.
Emedlertid, uppå Just.cancellerens och Nedre Revisionens
särskilda anmälan om svårigheten att med nämnda antal
tjenstemän bestrida ärendenas’ behöriga handläggning,
särdeles i anseende tillden betydliga balance, som förefanns,
täcktes K. M. derutöfver förordna 2 extra föredragande lor
2 s. k. balance-rotlar, äfvensom 2 prot.förande, så att antalet
af effectivt tjenstgörande, i och för just.ärendenas handläggning,
var, utom registratorerne, 8 föredragande, 6
prot.secreterare, 8 cancellister, 8 copisler, eller, utöfver ordinarie
staten, 8 tjenstemän, hvilka erhöllo ringa eller ingen
ersättning för deras tjenstgöring, och då, under de följande
åren, målens antal ingalunda minskats, samt, sedan Högsta
Domstolen, under höst- och vintermånaderna, äfven haft
eftermiddags-session en dag i hvarje vecka, föredragn:s-arbetct
blifvit ytterligare ökadt, har naturligtvis någon minskning
i antalet af tjenstgörande ej -kunnat äga rum.
För att bedomina, huruvida tjenstgöringeu kan vederbörligen
bestridas med det antal embets- oell tjenstemän,
hvilka nu äro i stat upptagna, erfordras en närmare kännedom
om beskaffenheten af denna tjenstgöring. De vanliga
målen utgöras af revisions-saker, ägodelnings-mål, Kammarrätts-mål,
General-auditeurs-mål, besvärs- och ansökningsmål
samt cabinetts-ärenden. Revisions-saker lottas mellan
sju föredragande; en af dessa har derjemte föredragningen
af General-auditeurs och Kammarrätts-målen. Den åttonde
föredraganden har ägodelnings-roteln och deltager, likasom
General-auditeuren, uti föredragning af besvärs- och ansökningsmål
samt cabinetts-ärenden, i den mån desse två föredragandens
omförmälda särskilda detaljer sådant medgifva.
De årligen inkommande målens antal utgör omkring
200 revisions-saker, 120 ägodelningsmål, 20 Kammarrättsmål,
60 General-auditeurs-mål, i/joo besvärs- och ansökningsmål,
600 cabinetts-mål, eller tillsammans 2400 mål.
Uti revisionssaker skola berättelser till parterna utfördas,
och i dessa, likasom i ägodelningsmålen, åligger föredraganden
att afgifva motiveradt yttrande. De föredragas
derefter af referenten i nedre Just.i;evisionen, som likaledes
yttrar sig. 1 delta skick beredda, förekomma de i Högsta
Domstolen. I de öfriga målen åligger likaledes Revisionen
eller vederbör, föredragande att vidtaga alla nödiga åtgärder
till målens försättande i sådant skick, att de kunna företa
-
56
Den 2 Maj c. m.
gas till afgörande, antingen i Högsta Domstolen, eller omedelbarligen
hos K. M. Hvarje bland åtta föredragande har
sålunda att bereda och till afgörande föredraga omkring
3oo mål.
Skulle åter den beslutade regleringen gå i verkställighet,
och således föredraganderne blifva hädanefter endast sex,
finge hvardera på sin lott 4°° mål med skyldighet att föredraga
hvar sjette vecka. Således skulle, af sex veckor, en
vecka användas till föredraga, i Högsta Domstolen. Minst
två veckor åtgå för föredragn. i Gonseljen och till expeditioners
uppsättande m. m. Återstå således 3 veckor att användas
till ärendenas beredning, deruti inbegripet författandet
af berättelser i revisions-saker samt betänkande!! i dessa
och ägodelningsmålen. Högsta Domstolens sessioner fortgå
ungefärligen veckor på året, derunder således hvardera
af sex revisions-secret. borde föredraga sju veckor och, för
att ej öka den redan betydliga balancen, ungefärligen 6o mål
i hvarje vecka.
(Anmärka. Om än föredragningen i Conseljen, i händelse
af nåd. bifall å det af R. St. antagna grundlagsförslag,
skulle hädanefter komma att öfverlemna.? till Just.ministern,
minskas derigenom icke revisions-secretts arbete, emedan det
ligger utom möjlighetens gräns för Just.ministern att sjelf
bereda föredragningen af de mål, som hvarje vecka mäste
anmälas i Conseljen, hvilka ofta, t. ex. då fråga är om
ådömdt dödsstraff, äro af den vidlyftighet, att ett mål kan
fordra flera dagars arbete; hvaraf följer, att revisions-secrettn
måste lemna lika biträde, som då han ensam ansvarat för
föredragningen. Högsta Domstolens sessioner fortgå egentl.
45 veckor. Under återstående 7 veckor vid Jul, Påsk och
Pingst föredragas och handläggas sådana mål, som angå häktade
personer.)
Frågan arnu om en sådan arbetsproduet är möjlig; den
är det måhända för den, som äger full själs- och kroppskraft,
och kan visserligen under några år åstadkommas med
ansträngning. Men förmågan är olika hos särskilde individer,
och säkert är, att äfven den bäst begåfvade får för
ändamålet använda hela sin kraft. Ingen tid blifver öfrig,
hvarken till hvila eller till vidare studium i lag-vettenskapen
och öfriga för embetsmanna-bildningen oumbärliga ämnen.
Hvar och en arbetande tröttnar, om han för mycket belastas,
det vare sig i intellectuelt eller fysiskt afseende. Följden
häraf i det ämne, hvarom nu är fråga, måste otvifvelaktigt
blifva, att arbetsprodueten minskas; och då den föredragande
icke förmår bereda så många mål som Högsta Domstolen,
enligt sin arbetsordning, skulle medhunnit att afgöra,
skall balancen ökas efter aproxiinativ beräkning med 3 å
4oo mål prål-, fastän hvarje föredragande handlagt ett större
antal mål, än någonsin hitintills. Det lidande och de
för
-
Den a Maj e. m
-
5?
förluster, sorn för de rättssökaude härigenom måste uppkomma,
skola inom kort blifva lika märkbara som allmänna.
Protocolls-tjenstgöringen 5 dagar i veckan uti Högsta Domstolen
och en dag i Conseljen, är af den beskaffenhet, att
verkställigheten deraf, fördelad endast på 4> gränsar till det
omöjliga; hvarföre ock K. M. funnit nödigt, att två tillförordnade
prot.secreterare borde i tur med de ordinarie deruti
deltaga, men med villkor alt de sednare skulle af sina
löner afstå arfvoden till ett belopp för hvardera i5o r:dr
årligen till de e. o. tjenstemän, som för de t. f. prot.secreterarne
inträdde i tjenstgöring inom lägre graderna. Prot.-  secret.-lönen, som, ehuru i stat bestämd till 1200 rtdr,
likväl, i följd af ersättningen till de på öfvertaliga staten
uppförda tjenstemän, endast utgår med io83 r:dr 16 sk., är
sålunda minskad till g33 r:dr 16 sk. Hvad särskildt vidkommer
förste registratorns uppgifna behof af en copist till biträde,
synes detta behof sä uppenbart för en hvar, som har
ringaste begrepp om denne tjenstemans mångfalldiga och
maktpåliggande skyldigheter, att något ytterligare bevis derföre
ej lärer erfordras.
Just. can celler s-expeditionens cancellist är tillika
registrator, och hans biträde kan således i högst ringa
mån påräknas vid de öfriga göromålen, bestående i granskning
af högre och lägre domstolars och embetsverks arbetsberättelser,
ägodelnings-rätternas dagböcker, lands- och stadsfiscalers
arbetsförteckningar samt fångförteckningar m. ni.,
jemte de und. berättelser, som, i anledn. af denna granskning,
böra afgifvas; hvartill kommer uppsättning och utskrifning
af und. utlåtm i anledn. af K. M:s nåd. remisser i
hvarjehanda mål, äfvensom anmärknrs- 111. fl. memorialer,
dels i fråga om domares och embetsmäns tjenstefel, och dels
i de öfriga ämnen, som, enligt instruction och särskilda författningar,
tillhöra Just.cancellerens handläggning.
Med någon kännedom om arbetets beskaffenhet, inses
lätteligen, att dertill fordras större ansträngning, än som,
särdeles med afseende på lönernas ringa belopp, kan fordras
af de två egentligen disponibla biträdande tjenstemännen.
Tager man derjemte i betraktande, att tjenstemännens
antal inom 11. St:s Just.ombudsmans-expedition är lika med
det uti Just.cancellers-expeditionen; att den förre härjemte
kan begagna biträde af secretm i Tryckfrihets-comiteen,
men att Just.ombudsmannen är befriad från en mängd af
de särskildta åligganden, som tillhöra Just.cancelleren, hvaribland
i första rummet må nämnas skyldigheten att afgifva
utlåtm i de mångå frågor, som dels af K. M. och dels af
Högsta Domstolen i sådant afseende till Just.cancelleren öfverlemnas:
så torde det icke finnas öfverflödigt, att tjenstemanna-personalen
ökas med åtminstone en person, cancellist
eller registrator.
6 1J. Ö
58
Den 2 Maj c. m.
Om det du må anses ådagalagdt, att tjenstgöringen inom
förenämnda expeditioner icke kan bestridas med nuvar.
personal, och att den förra regleringen således varit felaktig;
om det derjemte är uppenbart, att ett afslag å den begärda
tillökningen skulle leda till allmän och enskild obcJåtenhet
och förlust; så synes intet annat, än fullkomlig
oförmåga, å Statens sida att fylla behofvet, böra få gälla såsom
skäl för ett dylikt afslag. Det tillkommer R. St. att
pröfva, om en sådan oförmåga verkligen förefinnes.
Yäl är, bland andra skäl, äfven det anförd t, att, genom
vidtagande af ändamålsenliga förändringar i rätteg:sordningen,
antalet af de under Högsta Domstolens pröfning
dragna mål skulle komma att förminskas; men den minskning,
som möjligen kunde inträffa, om, på sätt föreslaget
blifvit, en del mål, hvilka nu fullföljas directe i Högsta
Domstolen, komme att gå till Hofrälterna, blefve i allt fall
högst obetydlig; och det synes tvertom naturligt, att, med
en stigande folkmängd, äfven rättegångarnes antal skall ökas.
Antagandet af den föreslagna nya lagen eller särskilda delar
deraf skall jemväl till en början öka antalet af fullföljda
mål, intilldess såväl domare som parter hinna rätt uppfatta
och tillämpa de deruti uttalade grundsatser och gifna stadganden.
Det torde icke heller vara olämpligt tillse, huru rätteligen
förhåller sig med den tillökning af 465r r:dr 36 sk. io
r:st„, sorn vid förra riksdagen blifvit ifrågavar. verk beviljad.
Anslaget utgjorde förut
till Justitia:-revisionen:
6 Revisions-secret.-
Iön 9,600: — —
4 Prot.-secret. d:o 3,108:— —
i Proto-notaried:o 395:24* —
i Registrator d:o 35o: 46. 5.
6 Cancellister d:o i,585:
3 Copister d:o 538: 24* —
1 Cancellist o. Re
gistrator
hos General-auditeuren
3g5: 9.4. —
Vaktbetjening . . . 364: 24. —
Sportel - ersättning
o. löneförbättring
efter äldre K. bref 736: 32. —
Således på ordinarie stat .... 17,074:80. 5.
På andra hufvudtitelns
besparingar 2000:— —
Ersättn. för förlorade
aldre sportTar 700:—- —
2,700:
Transport 19,774: 3o. 5.
Den a Maj c. m. 5g
Transport 19,774: 3o. 5.
Dcduetions-afgiftcr
beräknas lill . . . 7^4: — —
Cancelli-gebiihr
5,856; 28. g.
Sigill
pengrr
916:
•  6,772:28.9.
—  7,566: 28. 9,
27,34!.' :i. 2.
Till Just. canceller s-expedit
ion, oberäknad Just.-  ca neel lorens lön, sorn ännu
ur lika:
En cancellist-lön . . 264: 8.—
En copist-lön .... 179:24.—
På ordinarie stat 443: 3a. —
En secreterare-lön af andra
bufvudtitelns besparingar. . . . 777: — —
Cancelli-gebiihr  i3o: — —
■  i,35o: 32. —
Simuna 28,691: 43. 2.
Anm. Då embets- och tjenstemunnens antal var vida
större än det på stat uppförda, följer deraf, alt en del bade
lägre lön än efter deras grad, och andre voro alldeles
lönlöse.
Det vid förra riksdagen beviljade anslag utgör:
för Just.revisionen 27,200: —
för Just.eancellers
cxpcditionen
. . 2,666: 32.
Summa 29,866: 32. —
Häraf visar sig, att anslagets öfverskott för begge expeditionerna
skulle vara 1,174: 36. 10.
Men härvid bör anmärkas, att, utom deductions-afgifterna,
hvilka nu ingå till Staten, genom tillökad chartasigil
lala, vid deductionens aflemnande, återstoden af s p o rila
r na eller cancelli-gebiihr och sigillpenningar,
hvilka frångått expeditionerna och nu godtgöras statsverket
genom stämpladt papper, som bilägges expeditionerna,
blifvit beräknade endast till 6,902: 28. 9., men utgjort, efter
medeltalet af de för åren 1835, i836, 1887 contant redovisade
belopp, pr år 8294: 36. 8., så att statsverket härpå
gjort en årlig vinst af i3g?.: 7. 11.; i följd hvaraf expeditionerna
å de dertill förut ingående inkomster i sjelfva
verket gjort en förlust af 217: 19. 1.
6o
Den a Maj e. m.
Man skulle möjligen emot den nu uppgjorda beräkningen
vilja erinra, att en del af det belopp, expeditionerna
före regleringen åtnjutit, icke varit på stat anslagna. Såsom
svar härå hänvises till staten för Nedre Just.revisionen år
i834, hvilken visar, att de på andra hufvudtitelns besparingar
anvisade 777 r:dr till Just.cancellers-secreteraren och
2000 r:dr för constituerade föredragande, utgått redan före
riksdagen 1828 och 182g, samt att 700 r:dr innefattat ersättning
för redan mistadc sportlar. Det står således fast,
att effectiva aflöningstillgången blifvit minskad , men ingalunda
ökad. Lägges nu härtill, att å lönetillgångarna för de
verkligt tjenstgörande ytterligare afgätt för expeditionernas
ersättnings- och indragningsstat 2,4i4" 2®. 1 *•> eller, efter
afdrag för i4i: 10. 2., som blifvit från andra hufvudtitelns
besparingar ersatta, 2,273: i5. g.; så är äfven deraf uppenbart,
att icke ens de påräknade lönerna till bestämda antalet
tjenstemän kunnat fullt utgå.
Såsom ytterligare skäl för afslag å den begärda tillökningen
å ifrågavar. stat, har SlatsUtsk. anfört: att någon
r eg 1 e r i n g i I öne väg för Just.revi sion en icke borde
verkställas förr, än Just.Statsministern tillika
blefve chef för nämnda af deln. af K. M:s Cancelli.
När K. M. täckes i nåd. bifalla den utaf R. St. antagna
förändrade redaction uti 6 §:n Reg.Fm, följer ostridigl, att
Just.Statsministern blir chef äfven för Just.revisionen ; men
deraf följer tillika, att en särskild expedition till hans biträde
måste bildas.
Till föredragning genom denna särskilda expedition eller
Just.stats-departementet synas böra höra hufvudsakligast
alla frågor om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring
af grundlag eller allmän lag, äfvensom af författningar
ang:de tjenstehjons lega, pass och i alla till säkerhetspolisen
börande ämnen. Allt hvad som angår fängelserna och fångväsendet,
vidare tryckfrihets-ärendena, och slutligen alla på
K. M:s afgörande beroende frågor ang:de befordringar inom
just.staterna. Af dessa ämnen taga de, dels r'ör:de föreslagna
nya civil-, brottmåls, kyrko- och sjölagar, dels ock om
fängelsernas ordnande och förvaltning, jemte de organisations-åtgärder
i afseende på jurisdictionerna, som dermed
stå i sammanhang, samt biträdet vid Just.Statsministerns
årliga statistiska berättelse, hvar för sig i anspråk hela den
verksamhet och skicklighet, som hos flera individer kan påräknas.
Tryckfrihets-ärendena fordra derjemte särskildt nära
nog cn lika personal, som hittills varit i Hofcancellersexpedrn
anställd. Det är med afseende härpå, och i följd
af hvad i öfriga delar redan förut är yttradt, som nedanstående
fullständiga förslag till reglering blifvit uppgjordt.
Dea 2 Maj e. ta. Gi
Just. stats-expcditionen.
1 Exped.chef, lika som vid Norska departementet!» (löneanslaget,
som beror på StatsUtskts särskilda behandling utföres
icke här).
För grundlags-ärenden,]
lagfrågors föredragning! i Ista bureaun!
i Högsta Domstolen, samt/Chefen . . . 1,800: —
lagstiftningsärenden i öf-l i cancellist 800: —
rigt. J
]aldra bureaun!
För tryckfrihets-ärenden. J>8oo: • •
1 1 archivarie 1,000: —
J 1 copist . . 4oo: —
För det statistiska och1}
Exp.-chefens biträde vid bureaun:
administrationen, fang-f ‘ ’ 1
vårdsärenden m. m. J 1 coPlst • • 400-
2 vaktmästare ä 266: 32  533: 16.
8,333: 16.
Just. revisions-exp edit ion.
8 Revisions-secreterare å 2,000 . . 16,000: —
6 Protocolls-secreterare å 1,200 . 7,200: —
1 Registrator  1,200: —
t D:o  t,. 1,000: •—•
8 Cancellister å 800  6,400: —
g Copister, deraf en lios registra
torn
å 4°° 3,600: —
3 Vaktmästare å 266: 32. . . . 800: —
36,200: —
Just. eancellers-expeditionen,
utom Just.cancellerens lön (4,000.)
1 Secreterare ....... . 1,200: —•
1 Registrator ........ 800: —
I Cancellist . ........ 800: —
1 Copist .......... 4°o: —
1 Vaktmästare ........ 266: 32.
— 3,466: 32
S:a 48,000: —
Härtill användas:
de för Just.revisions- oc.h Just.cancellers-expeditionerna nu å
stat anslagna 29,866: 02.
Anslaget till Hofcancellers-expedition
för
1 Exped.secreterare . . 1,800: —
1 Prot.-secre terare . . 1,200: —
1 Copist;  4°°* —
1 Vaktmästare . . . 266:3a.
3,666:32.
Transport 33,533: 16.
62
Den 2 Maj e. m.
Transport 33,533: 16.
(obs. attén cancellist-lön, 8oo r:dr,
går till utrikes-expeditionen.)
De för Just.rainisterns statistiska arbeten
nu utgående  i,6oo: —
J.  35,133: 16.
De af K. M. för Just.revisionen och Just.cancellers-exped:n
redan begärda . . io,4oo: —
Ytterligare erforderligt anslag . . 2,466: 32.
12,866:32.
S:a 48,000: —
Denna reglering, så väl i afseende på tjenslemanna-personalen,
som till lönebeloppen, är uppgjord med erfarenhet
om arbetets beskaffenhet och fullkomlig öfvertygelse om behofvet
af hvad som blifvit föreslaget. Den grundar sig ytterligare
på säker erfarenhet, att arbetet endast kan tillbörligen
skötas med en riktig afpassad och någorlunda tillräckligt
aflönad personal, samt att, om härå icke fästes afseende,
derigenom skall inträffa, att, dä de fåtalige ordin, tjenstemännen,
särdeles föredraganderne samt expeditions- och bureau-chefer,
ej förmå bestrida tjenstgöringen, och biträdet
af extra-ordin. tjenstemän i den mån måste aftaga, som de
nödgas söka sin utkomst på annat håll, det redan öfverklagade
dröjsmålet med ärendenas afgörande ovillkorligen måste
okas på ett sätt, som snart skall blifva lika märkbart,
som skadligt för det allmänna. Men då man begär tillräcklig
personal och för denna ökade bidrag af folket, är det
billigt, att hvar och en utan alla considerationer tillliålles att
uppfylla sina tjenstepligter. Derföre synas de stadganden
böra meddelas: att endast den, som gör full och verklig
tjenst, må åtnjuta hela lönen, så att den som i och för någon
befattning utom verket, ehvad dermed följer särskildt
arfvode eller icke, eller ock af annan orsak än för sjuklighet
icke kan i allo fullgöra sina tjenstepligter, bör till dess
biträde i tjensten afstå så mycket som K. M. vid hvarje tillfälle
bestämmer; att den, som för sjuklighet eller uf annan
anledn. erhåller tjenstledighet, bör till sin vicarius afstå halfva
lönen, när sådan tjenstledighet åtnjutes utöfver två månader
hvarje år, för hvilken tid endast lönen bör af
dragas
— dock härifrån undantaget det fall, då någon med
vederbör, läkares betyg förmår styrka, att han icke, utan
fara för lif eller framtida helsa, kan tjensten bestrida, i
hvilken händelse afdraget, äfven om det fortfar öfver två
månader, likväl synes böra inskränkas till 4 a'f lönebeloppet.
Genom nu föreslagna reglering uppkomme en tillökning
å den öfvertaliga och ersättnings-staten af 200 r:dr, eller
densamma, hvarmed prot.secreterarens i Hofcancellers-expedititionen
lön öfverstiger den föreslagna lönen för archivarien
i Tryekfrihets-bureaun och skulle således med redan’
befintliga 1,634 c:dr 26 sk. 11 r., hvartill den förra ersättn:s-staten
numera nedgått, utgöra ett sammanlagdt be
-
Den 2 Maj e. ra.
63
lopp af i,834 r;dr sk. ii r., hvilka, i händelse 11. St. ej
finna skäligt uppföra detta belopp å allmänna indragn:s-staten,
skulle tills vidare minska tjenstemännens löner efter de grunder,
som särskildt kunna stadgas. Härvid bör dock anmärkas,
att billigheten så mycket hellre synes fordra, att de
till f. d. Revisions-secreteraren Frih. Boye utgående 34o rtdr
uppföras på nämnda stat, som, i händelse Frih. Boye, såsom
han varit, berättigad, efter förra regleringen ingått i tjenstgöring
och kommit i åtnjutande utaf nya lönen 2000 r:dr,
han vid afskedstagandet varit berättigad att å indragnlsstaten
åtnjuta hela beloppet och såmedelst 4°o r:dr utöfver
den summa, hvarmed nämnda stat nu skulle komma att belastas.
För den händelse R. St. anse Statens tillgångar icke
medgifva hela det begärdta anslaget, och nedsättning i någon
af de föreslagna lönerna sålunda blifver ovillkorligen
nödig, synes denna böra ske å
i:sta och 2:dra Bureau-chefernes löner med 200 r:dr för
hvardera, eller r:dr 400: —
2 revisions-secret.-löner a 4°° ,, 800: —
2 cancellist-löner i Just.expedition å 200 . . ,, 4oo: —
1 d:o uti Just.cancellers-expedition . . . . „ 200: —
1 archivarie i Just.stats-expedition ....,, 200: —
2 prot.secret.-löner å 200  „ 4oo: “
1 vaktmästare i Just.stats-expedition ....,, 66: 32.
r:dr 2,466: 32.
Men härvid bör dock erinras, att principen för lönebeloppens
motsvarighet mot lika tjenstebefattning i öfriga
Stats-expeditionerna derigenom frånträdes, och att genom
minskningen af lönerna för chefen och archivarie!) inom Tryckfrihets-bureaun
eller nuvar. Hofcancellers-expedition skulle
uppkomma en ytterligare tillökning af 40° r:dr på ersättn:seller
indragn:s-staten. — Särskildt torde böra iakttagas, att
anslagen för hvarje departement, med derunder lydande verk,
uppföres å särskild hufvudtitel i statsregleringen, hvarigenom
både förvaltningen och con trollen göres lättare.
Förslag
till aflönings-stat för Just.-fördelningen af K. M.-s cancelli.
Första alternativet.
Just.Statsministerns Expedition.
I Exped.chef (lönen utföres ej, emedan den är
beroende af det särskildta beslut R.
St. finna för godt derom fatta.)
2 Bureau-chefer å 1,800 r:drs lön hvardera
3,6oo
—
O
O
^6
1,600
1 Archivarie
1,000
1 Cancellist
800
2 Copister å 4°° r:drs lön hvardera .
800
2 Vaktmästare å 266 r:drs 32 sk. lön hvardera
533
16
—
Transport
8,333
16
—
64
Den 2 Maj e. m.
Transport
Just.revisions-exp editionen,
8 Revis:s-secreterare å 2000 r:drs lön hvardera
6 Protocolls d:o a 1200 d:o d:o
1 Registrator , v .
1 d:o
8 Cancellister ä 800 r:drs lön hvardera .
g Gopister a 4°° r:drs lön d:o
3 Vaktmästare ä 266 rtdrs 32 sk. lön d:o
Just.canceller s-expeditionen.
1 Secreterare
Registrator
Cancellist .
1 Copist .
i Vaktmästare
Summa r:dr
8,333
16,000
7.200
1.200
1,000
6,4oo
3,6oo
800
1.200
Boo
800
4oo
266
16
32
48,000 [ — I
Tillgångar härtill äro :
Just.revisionens och Just.cancellers- expeditionens
nuvar. statsanslag
Af Hofeancellers-expedit:s nuvar. statsanslag:
1 exped.secreterare-lön . . . 1,800: —
1 protocolls- d:o . . . r,2oo: —
1 copist- d:o . . . 400: —
i vaktmästare- d:o . . . 266: 32
(Obs. att lönen till cancellisten i Hofcancellers-exped:n
måste gå till Utrikes-Stats
expedm, emedan en del af de göromål, som
tillhört den förstnämnda expeditionen komma
att öfverflyttas till den sistnämnda.)
De till biträde vid Just.Statsministerns statistiska
arbeten nu utgående ....
som torde böra på stat uppföras.
Således fordras för inrättandet af Just.Statsministers-expeditionen
samt ändamålsenligt
reglerande af löne-staterna för Just.revisionssamt
Just.cancellers-expeditionerna ettökadt
anslag af
eller 2,466 r:dr 32 sk. mera än K. M. begärt
för de 2.'ne expeditionerna.
29,866
3,666
1,600
12,866
32
32
48,0001
Summa r:dr
Om R. II. St. finna för godt alt bifalla detta förslag, anser
jag att af tjenstemännens i Just.fördelningen löner bör
kunna innehållas så mycket, som motsvarar den summa, som
utgår till öfvertaliga tjenstemän och till de tjenstemän, som
före rcgler:n haft högre löner, än de, hvartill de i stat komma
att upptagas, och att således nämnda summa icke bchöfver
att å indragnings-staten uppföras.
An
-
Den a Maj e. m.
65
Ändra alternativet;
Jusi.Statsministerns expedit!ött.
i Éxped.chef (lönen ulföres tj af öfvamuimnild
orsak.)
3 Bureau-chefer a 1,600 r:dr hvardera .
i Archivarie
i Caticellist , . ;
ti Copister ...........
i Vaktmästare' . . . .’ . . ;
t d:o t i i t i i t i . i
4,8oo
800
800
800
266
200
32
Just.revisions-expeditioncn.
6 R.cvisions-secreterare ä 2000 r:dr hvardera
2 d:o d:o a 1600 d:o
4 Protocolls d:o a 1200 d:o
2 d:ö d:o a 1000 d:ö
i Registrator ...........
1 d:o ; . . ;
6 Cancellisler a 800 .
2 d:o a 600 ........
cj Copister a 4°o
3 Vaktmästare a 266 fide 32 sk. hvardera
1 2,000
3,2001
4.800
2.000
1,200
1.000
4.800
r ,200
3,6oo
800
—
just.cancellers- expeditionen.
t Secreterare .
.
i Registrator
1 Cancellist
t Copist . . . . .' .
t Vaktmästare .
1,200
800
600
4oo
266
32
—
Summa r:dr
45,533
1161 —
Just.revisions och Just.cancellers - expeditio-  neriies nuvar. statsanslag äro . .• .
Från Hofcancellers-expeditiönen öfverflyttas
Hittills har utgått såsom arfvode tili hiträdel
vid Just.Statsministerns statistiska arbeten
He af K. M. i nåd. propos. begärda . . .
20,866
3,666
1,600
10,400
32
32
—
Summa r:dr
45,583 j i6j—
' Antages detta förslag, som är uppgjord
med den största möjliga sparsamhet, tordt
man icke billigtvis kunna fordra, att någor
innehållning å tjénstemännens löner skall ägs
rum, och således lärer det icke, om löne-  regleringen i verkligheten skall kunna åstad-  kommas, kunna undvikas att på indragnings-  Statcn uppföras så väl de . .■ .
|
i,63/
ii
(Transport
1,63/
t 2(
y ii]
ö Ii. 9
66
Den i Maj e. m.
Transport
sorn K. M:s nåd. propos. omförmäler, som
äfven den minskning i nu innehafvande löher,
som Exped.secreteraren i Ilofcancellers-expe-  dilionen Walheim samt Protocolls-secreteraren
i samma expedition Hegardt enl. förslaget få
vidkännas, den förre med 200 r:dr, och den
i,634
26
11
sednare med 400 l';dr , tillhopa ....
600
—
—
Summa r:dr
2,23412Ö| r 1
Frih. Cederström, Jacob: Lika med den siste talaren
kati jag ej finna Utsk. hafva ägt skäl att tillstyrka afslag å
Honungens propos. i denna del. Jag kan ej yttra mig något
om det förslag till förändrad personal, som Just.Statsministern
anmält; men i allt fall foijer af hans yttrande, att
då äfven med den personal, som finnes, balancerna ökats, det
är nödvändigt att tå den åtminstone så stor. Det är klart,
att ett ordnadt statsskick fordrar, att man så ställer för de
rättsökande, att deras mål i högsta instansen kunna blifva
definitivt afgjorda; ty ett enda af dessa mål kan innefatta
något mera vigtigt för en individ i samhället, än io, 20 k
3o års anslag. Af sådan anledn. finnes intet rimligt förnuftskäl,
än mindre någon grund i billighet och rättvisa, att
XJlsk. afslagit hvad som är nödigt för att sätta Högsta Domstolen
i tillfälle att kunna dtimma, ty Domstolen kan ej behandla
målen, förrän revisions-secreteraren hinner bereda
dem, och de måste således hvila, om han ej hinner genomgå
handlingarna. Jag begär, att Utsk. måtte bifalla hvad
Konungen föreslagit , och i sammanhang dermed upptaga
den motion, som Just.Statsministern nu framställt, för att
.på ett ställe föreslå R. St. hvad som bör på stat uppföras,
så att Revisionen ej mätte sakna nödig personal för ärendenas
ordentliga föredragning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med
de ledamöter, som sist yttrat sig i tillstyrkan alt hvad K. M.
begärt för Just.re visionen måtte varda på stat uppfördt. Jag
instämmer äfven med Gr. Posse deruti, att anslag böra beviljas
för det departement, som Just.ministern behöfver.
Men jag tror mig ej kunna instämma i den delen af hans
anförande, sorn innehåller, att Just.ministern skulle, sedan
den nya organisationen inträdt, varda chef för Just.revisionen.
Den utgör, om man så må säga, dels en beredning åt Högsta
Domstolen, och dels Domstolens betjening. Den bör således
stå under chefen eller ordförtn i Högsta Domstolen. Denne
är ej längre Just.ministern , sedan det nya skicket inträder;
således inser jag ej , huru han dermed kan fä befattning.
Det är omnämndt, att organisationen skulle göras i likhet
med Norriges. Der är förhållandet, att Just.departementet,
stående under en Statsråds-ledamot såsom chef, "är alldeles
Den a Maje m.
67
skiljdt från Högsta Rätten och tjenstemännen derstädes. Detta
förmodar jng äfven blifver förhållandet här: inen det är i
alla fall en organisationsfråga, sorn' tillhör Konungen och ej
StatsUtsk. att bestämma. Men som penningar behöfvas i
alla händelser, så nämner jag nu äfven denna omständighet,
på det man må tillse, att medlen varda tillräckliga för håda
personalerna.
Frih. Cederström: För min del kan jag icke neka,
att jag anser klart, det Just.ministern hör vara chef för Revisionen;
och jag tror ej, att främsta ledamoten i Domstolen,
hvilken ombytes för dagen, kan vara del. Man har ock
aldrig förut varit det, utan är det Just.cancelleren som hittills
varit chef. Jag ber att få återupprepa hvad jag nyss
nämnde, alt de nödiga medlen äro oeftergifliga, för att gorå
möjligt, att rättsökande kunna få sina mål afgjorda.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Till utvecklande
af mitt anförande om rätta förståendet af ordet statsskick,
vill jag yttra, att antingen man, som jag, dermed
menar regeringssättets grundlagliga natur , eller administrationssättet
blott; och att äfven, ifall man verkligen medelst
anslags-vota afser grundlags-förändring — såsom t. ex. representations-reformen
, som visserligen ingriper i statsskicket —
skulle jag ändå icke fatta, alt man som medel använde afslag
å förbättringen af en eller annan tjensteinans villkor.
Dernäst, och lill öppen iteration af mina kända organisations-åsigter,
vill jag, med anledn. af den centralilet jag tillönskar
förvaltningen af Kronans byggnader, anföra ett
exempel. Jag anser, att i den nya förestående organisationen
mäste Just.ministern vara chef för hela just väsendet;
och till den grad dess enda chef, att icke allenast hela Just.-  revisionen står under honom, men äfven Just.cancelleren såsom
öfverste-lieutenanten under öfversten, så att, med behörigt
beaktande af domarenas oberoende i Domstolen, all
tjenstgöringen inom Rikets just.-väsende commenderas af
Just.ministern. Utom sådan uppfattning af nya organisationen,
skall den, icke mer än den nuvar., alstra den concentricitet,
som är villkor för energisk administration och för
verklighet samt rättvisa i ansvarighels-systemct. För att
nu komma lill Nedre Revisionen ■— sorn sällsamt nog så
heter, enär ingen öfre finnes— påslår jag att, när man någorlunda
känner revisions-secreterarnes göromål, när man
vet hvilken ovanlig förmåga fordras för att vara en full—
inaIig revisions-secreterare, när man vet, huru hans tjenstgöring
är ställd, huru manga nätter han icke får beräkna
någon hvila under den tid han är tjenstgörande; så gör det
riktigt ondt alise strängt förfaras med deras ändå ej öfverdrift^
lönevillkor. Detta skulle jag'önska, att man ofta ville
betänka vid behandlingen af våra civila tjenster. Med de
förmögenheter de besitta, med dc studier de nödgats idka,
P e 11 a Maje. m.
skulle Ue, om de vändt sig åt den industriella vägen, om de
endast ingipge på ett hapdejscontpr, der de tjenstgjorde 4 h
5 timmar om förmiddagen, förtjena 4 ä 5 gånger så mycket,
sorn högt uppsatte tjenstemän, Peli tidigt på eftermiddagarna
vara frie att spatsera och röra sig saint sofva tryggt örn nätterna.
Jag anhåller derföre om Ståndets bevågenhet för
revisions-secreterarne, om hvilka jag nu talar. Jag förenar
mig helt och hullet med den af Frih. Cederström gjorda anr
märkning. Ett enda mål, sorn genom mängden af göromål
eller trötthet skulle försummas, eljer med mindre uppmärk^
samhet behandlas, kan, såsom lian anmärkt, handja om summor,
mångfalldigt betydligare, än den, hvarom bär är fråga.
Men ej nog dermed; sjelfva Staten sker en skada, en ofantlig
skada, när efteråt det är för sent, och det upptäckes alt
ett misstag blifvit begånget i högsta instansen. Detta vållar
ett misstroende, en missbelåtenhet, sorn gör en större alls
män skada, än sorn kan motsvaras af mångå gånger diffes
rencen i de summor, som här är fråga om.
Frih. Cederström, Anders, uppläste följande:
Då jag i förmiddagens plenum hegärde StatsUtsk:s utlåtln
N:js 7Q och 8o på bordet, så skedde detsamma ej utan orsaker.
Samma orsaker qvarstå ännu, hvarföre jag skulle önskat
detta ärendes föredragning efter statsregleringen ; men
då Ståndet beslutat, alt detsamma i nästa plenum före nämnda
reglering skall förekomma, så återstår för mig endast att
utveckla dessa orsaker, och på grund deraf reservera mig
emot ärendets omedelbara afgörande.
hiationens och enkannerligen Representationens ögon äio
med spänd uppmärksamhet fästade på de nya medlemmars
inom Konungens rådkammare tillgöranden, hvilka, i händelse
de af R. St. beslutade grundlagsförändrings-förslag,
rör:de införandet af ansvarige ministrar, vinna K. M:s nåd,
bifall, tros inträda > den nya ministeren.
Det synes, sorn R. St. ännu ärp i någon tvekan om nämnde
Statsråds-ledamöters verkliga tänkesätt, och det systeme,
som af dem kan komma att framdeles följas, Det synes äfven,
som denna tyekau till en del orsakat en viss återhållsamhet
i anslags beviljande, enär man ej ansett sig kunna
obetingadt meddela rikliga anslag åt en ministere, om hvars
tänkesätt man ännu blott äger suppositioner, och hvilken aldrig
offentligen uttalat dess trosbekännelse i afseende på |audels
administration m. m.
Intet bättre tillfälle att lära karina deras åsigter härutinnan
torde för närvar, finnas, än genom pröfvande af
det sätt, hvarpå de nu komma alt bedomina och afhandla
statsreglerjngs-frågorna. Deraf kan nationen se, huruvida
den i en framtid har att af denna ministere förvänta sparsamhet
i tilli tande t af nationens tillgångar; om densamma
gynnar utvidgning eller inskränkning af de befintliga embets*
Den i Maje m.
69
verken och deras personal; samt hur densammas tänkesätt
310, i afseende å landt- och sjöförsvaret 111. fl. för nationen
Jiögst vigtiga frågor.
Af det anförda lärer hvar och en kunna inse , hvarföre
jag önskat, alt nämnda StatsUtsk:s utlåt:» först efter slatsregler:n
skulle förekomma. Jag har likväl ännu ett skäl,
hvarföre jag drager i betänkande att för närvar, med min
röst biträda något anslag åt den , enl. grundlags-förslagen,
möjligen blifvande ministeren. Det skulle nemi. kunna hända,
att det anslag, sorn af R. St, beviljas, af K. M. anses
för ringa; och att K. Al. deraf finner anlcdn. att helt och
hållet förkasta och vägra sanctina å de af R. St. beslutade
grundlagsändrings-förslagen. Följden häraf vore, att denna
af nationen länge önskade och nyttiga reorganisation af styrelsen
vid denna riksdag blefve 0111 intet, samt först vid en
blifvande åter kunde väckas, eller åtminstone sättas i verkställighet.
Allt detta kunde måhända undvikas, om Ständerne,
med förtroende till den blifvande nya ministeren, beviljade
så tillräckliga anslag och förmåner, att oberoende och
skicklige personer deruti ville och kunde söka inträde, och
K. Al. således ej finge skäl att vägra sin nåd. sanction. Alen
jag förklarar änmf en gång, att detta förtroende lättast och
hastigast kunde vinnas, om de ofvannämnde medlemmarne
af Styrelsen under nu pågående statsreglerts-frågor öppet
för Representationen framlägga deras åsigter.
Det är af dessa skäl jag ansett vigtigt, att statsreglertn
blefve föredragen och discuterad framför ofvannämnda StatsUtsk:s
utlåttn Af:is 79 och 80.
Hr von Hartmansdorff: Den önskan, som den siste
talaren framställt, tror jag ej kunna tillfredsställas, ehvad ordning
som för våra ärendens föredragning än blefve beslutad.
För att få en sådan allmän förklaring, som han önskar, ser
jag icke annan utväg, än att han, som blifvit LagUtsk:s
ledamot, eller någon annan yrkar att lill ansvarighetslagen
matte läggas en Slatsråds-försäkrån , hvarigenom det blefve
tillfälle för Konungens rådgifvare att i alla hänseenden afgifva
deras försäkran. Sveriges författningar känna hittills
blott en Konunga-försäkran; men är det fråga om att göra
Statsrådets ledamöter till Regenter, så lärer en Statsråds-försäkran
äfven vara nödig. Alen först sedan hon blifvit godkänd,
kan hennes begagnande påyrkas.
Frih. Cederström, Anders: Jag tror icke, att Statsrådets
ledamöter, derföre att de gifva tillkänna sina åsigter
om landets angelägenheter och administration, sjelfve blifva
styrande.
3;dje punkten. K. Hofr ätter nelli'
Rosenblad, Bernhard: Efter det sakrika utlåt.,
gom i förmiddags i afseende på första punkten afgafs af en
7°
Den 2 Maj e. m.
ledamot utaf Ståndet, kunde det synas öfverflödigt att ytlra
något vidare; men då det är några punkter, nemi. just skälen
för StatsUtskrs afstyrkande, sorn, så vidt jag kunde fatta
den ledamotens yttrande, icke af honom blifvit nämnda, anhåller
jag äfven alt få tillägga några ord i afseende på denna
speciella punkt. StatsUtsk. har anfört, att den förnyade
organisationen af Statsrådet utan tvifvel skulle leda till en ny
organisation af hela justitiae-väsendet. Jag anhåller få fiista
R. o. Ad:s uppmärksamhet på hvad StatsUtsk. utan tvifvel
bort hafva kant, ulan att behöfva derom underrättas, att
Organisationen af Statsrådet och de möjliga förbättringar, sorn
äfven med den största förändring deruti kan bifallas, endast
kan omfatta administrationen och icke justitiae-väsendet, ty
justitioe-förvaltningen och Sveriges styrelse stå alldeles skiljda
från hvarandra. Den möjliga inflytelse, som den förändrade
organisationen afStatsrådet kan äga på justitiae-förvaltningen,
kan endast inskränka sig derhän, att Just. revisionen , somför
det närvar, är både ett departement för Konungens Högsta
Domstol och tillika Just.cancellerens expedition, kan blifva
förändrad. Sannolikt är det, att då den mäste delas i arne
delar, en större personal blir behöflig ; men Hofrätterna stå
alldeles skiljda derifrån, och på deras organisation kan ingalunda
organisationen af administrationen inverka. Om man
åter på en annan sida skulle tro, att frågan om ett nytt lagverk
skulle föranleda till minskning i kostnaderna; så, ehuru
detta är ett ämne, som det icke tillkommer StatsUtsk. att
yttra sig öfver, är detta yttrande i alla fall alldeles olämpligt;
ty i händelse lagverket i hela sin vidd antoges, blefve
ej Hofrätternas göromål minskade. Det högsta, som de mest
sangviniska förhoppningar om resultatet af det nya lagverket
kunna önska sig, är, alt antalet af de mål , som nu
vädjas från häradsrätt till den likartade domstolen, som
heter lagmansrätt, med de ringa kostnader, som dertill fordras,
och lättheten för parterne att sjelfve kunna föra sin
talan; att detta antal, säger jag, då den skall upphöra, icke
blifver större, än som nu är från häradsrätterna och lagmansrätterna,
ehuru förhållandet hittills varit, att -j-:delar
ej blifvit fullföljda vid Hofrätterna. Detta är det högsta.
Således kan ingen minskning i Hofrätternas göromål uppkomma.
Det är således omöjligt, alt några minskade behof
kunna uppstå, äfven om man vill gå längre än Lag-comite'en
i sitt sista utlät, antagit och bibehålla Hofrätterna, sådana
sorn de nu äro; ty delar man ut dem på orterna, så, långt
ifrån alt minska kostnaderna, ökar det dem; ty då erfordras
nya presidenter, advocat-fiscaler , secreterare och andre sådane
tjenstemän. Det är således ingen möjlighet af de nuancer
, som kunna uppstå, som kan minska behofvet af de
tjenstemän och lönetillökningar , hvilka fordras för Hofrätterna;
och således saknas all grund för StatsUtsk. att derpå
bygga något yttrande, att minskning i det fallet skulle upp
-
Del 1 Maj c. ra.
komma. Dä StatsUtsk. således icke kunnat framställa några
föihållanden, som visa, att anslagets förökning vore obehöflig;
så försvinner allt skäl för Utsk. att afslå detsamma,
och då uppstår den skyldigheten för detsamma , som Reg.Fm
antyder, att då ett behof finnes gifvet, tillstyrka medels beviljande
till detsamma.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Det yttrande jag i
förmiddags-plenum uppläste rörde endast ingressen till förevar,
betänk. Hvad jag nu ämnar yttra, angår den punkt, som nu
ur under discussion. Om jag härvid kommer att yttra något
af hvad den siste talaren sagt, anhåller jag, att Ståndet
måtte ursägta det, emedan yttrandet förut varit skriftligen
författadt, ehuru jag uppskjutit med uppläsningen deraf
i sin helhet, tills den nu förevar, punkten skulle förekomma.
Hr Gyllenhaal uppläste derefter följande:
Jag öfvergår till andra punkten om tillökning uti
antalet af ledamöter och t jens tein än uti K. Götha
Hofrätt.
Behofvet af denna tillökning är på det mest fullständiga
sätt utredt och styrkt i Hofrättens und. hemställan till
K. M. af den 3 April iSäy, om nåd. förordnande för 4 extraJedamöter
med egng rotlar, intilldess ordin.-ledamöternes antal
framdeles kunde varda förstärkt. Jag vill ej besvära
med uppläsandet af denna und. hemställan in extenso. Den
bifogas här, med vördsam anhållan om dess öfversändande
framdeles till StalsUtskottet.
Denna Hofrättens und. hemställan vann genast K. M:s
nåd. bifall, såsom vidare kan inhemtas af K. M:s nåd. bref
under den 9.6 Maj 1817; och allt ifrån den 1 Oct. samma
år hafva dessa extra-.lednmöter varit i full verksamhet. Hvad
de derunder uträttat till båtnad för Hofrätten och det allmänna,
kommer jag alt framdeles visa i mina anmärkn:r
mot StatsUtsk:s betänk. N:o 41 > hvaruti all ersättning lill
dessa lönlösa adjuncter blifvit afstyrkt.
Hosfogade tabeller, grundade på de för hvarje år till
K. M. samt Just.Statsministern ingifna arbetsförteckningar,
ådagalägga, att arbetsprodueten uti Götha Hofrätt under de
sednare 3:ne åren blifvit ökad; att produeten för t83g
öfvérstiger den för 1837 med
19.8 på referenter lottade mål,
46 besvär, afgjorda utan communication,
934 andra af Hofrätten handlaggda ärenden, och
43 ransaknings- eller understäldta brottmål.
Att balancen utaf oafgjorda mål, oaktadt den sålunda
ökade arbetsprodueten, ändock för hvarje åralltjemnt stigit,
så att deuna balance, sorn den 3t Dec. 1837 utgjorde 599
73
Den a Maj c. ra.
på ledamöternes rotlar lottade mål och 2r ransakningar, vid
ifc>3g års slut uppgick till 665 lottade mål samt 4> ransakningar.
Dessa tabeller ådagalägga vidare: att den närmaste likhet
i arbete ager rum emellan Svea och Götha llofrätter;
att antalet af på referenter lottade mål är större i Götha,
än i Svea Hofrätt; att balancen äf sådana mål är betydligt
större i Götha Hofrätt, och den 31 sist!. DeC. uppgick till
266 utöfver balancen i Svea Hofrätt.
Då det sålunda är obestridligt, att begge dessa Hofrätter
äro lika tungt belastade med arbete; så frågas billigtvis,
om ej rättvisan och omtankan för allmänhetens båtnad oundgängligen
kräfva en förstärkning uti arbetspersonalen inom
K. Götha Hofrätt till lika antal med den nuvar. uti Svea
Hofrätt, likasom billigheten jemväl påkallar, att Götha Hofrätt,
som nu har endast 4 hofrätlsråds-löner, får lika många
med Svea Hofrätt, eller sex. Jag begär derföre vördsammast
bifall till min i detta ämne väckta motion, eller
åtminstone till K. M:s nåd. propos. samt uppförande af lö- ,
ner på stat, — vare sig ordinarie elier i n te rims-stat—för
2 Hofrättsråd ,
2 Assessorer ,
1 ny Civil-notarie, och
t ny Gancellist.
Om, på sätt jag redan förut haft äran anmärka, ibland
ledamöterna uti Stats-Utsk. funnits blott en enda jurist,
som till följd af egen erfarenhet, egen längre tjenstgöring,
verkligen vetat, huru en Hofrätt är i alla dess delar organisei-ad,
hnru arbetet der bedrifves, hvilka egenskaper sorn
erfordras för en samvetsgrann, skicklig och arbetsam ledamot
eller tjensteman derstädes, — säkerligen hade den K.
propos:n icke blifvit så snöpligen afstyfkt. Jag skrifver alltså
detta afstyrkande på räkningen af bristande sakkännedom;
ty andra motiver derför vill och bör jag icke tänka
mig. Men 'då är jag ock berättigad att fordra, det StatsUtsk.
, sin pligt likmätigt, sökt afhjelpa denna brist genom1
infordrandet af tillförlitliga upplysningar från andra behöriga
personer, deder vetat litet mera. Genom denna af grannlagenheten
påbjudna åtgärd hade StatsUtsk. ingalunda nedsatt
sitt anseende, eller förnärmat sin höga värdighet såsom
en delegation af R. St.
Om K. St. afslå proposm öra 4 nya ledamöter i Götha
Hofrätt, så anhåller jag, att i sammanhang dermed måtte
bestämmas, huru förfaras skall med alla de oafgjorda mål,
hvilka d. 1 nästinst. Octöber befinnas lottade på de närvar.
4 extra-ledamöternes rotlar. Jag bör nemi. upplysa, att K. M:s;
nåd. förordnande för dessa adjuncter löper till ända nyssnämnde
dag; och någon fråga om förnyadt förordnande kan
Så mycket mindre af mig väckas, sorn StatsUtsk. uti dess
betänk. N:o'4i så omildt afslagit all ersättning för dem, hvil
-
Den a Maj e. m.
73
la under de trenne sista åren, på ett högst förtjenstfullt
och hedrande sätt, fullgjort det ansvarsfulla och mödosamma
uppdrag dem varit anförtrodt.
Balancen af lottade mål på dessa 4 extra-rotlar utgjorde
d. i5 sisth April 81. Under den sista veckan hafva säkerligen
några bland dem blifvit föredragna; men deremot
befanns, vid slutet af April månad, ett antal af mellan 2
och 3oo nya completta mål, hvilka just i dessa dagar skola
lottas på samtlige ledamöterne i Hofrätten. Hvarje rotel får
derigenom en tillökning af minst 12 eller i5mål, deraf ensamt
på de 4 extra-rotlarna belöper 5o ä 60 st. Lägger
man härtill, att en ytterligare lottning kommer att ske vid
Maj månads slut af dåvar. completta mål; så kan med full
visshet förutses, att balancen af icke afgjorda mål på dessa
4 rotlar d. 1 inst. October uppgår till 140 å i5o. Det torde
då icke gifvas annan utväg, än att omlolta dessa mål
på de qvarvarande 16 ordin.-rotlarna, hvilka, förut nog
tungt belastade med omkring 3o mål eller derutöfver, härigenom
få en ytterligare börda af 8 å 10 mål, förutan alla
dem, som samlas under sommarmånaderna och äro färdiga
till lottning vid höst-sessionens början. Hurudan balancen
då kommer att visa sig vid innevar. års slut, och huru den
ytterligare kommer aU växa inom ganska kort tid, derom
må hvar och en domina, som vill och förmår närmare
undersöka det på rena, obestridliga facta grundade förhållandet.
Såsom chef för Hofrätten, är jag i främsta rummet
ansvarig för arbetets jemna oafbrutna gång; jag ansvarar
ock, att hvar och en inom verket skall, hädanefter som hitintills,
fullgöra sina åligganden. Men deremot undandrager
jag mig härmedelst offentligen all ansvarighet för de menliga
följder, den missbelåtenhet, den klagan öfver dröjsmål
och uppehåll, de hopade balancer utaf oafgjorda mål, hvilka
ofelbart inom kort tid skola förspörjas. Det betänkliga
tillstånd, som sålunda nödvändigt måste inträffa, kan ej afhjelpas,
förrän vid en blifvande ny riksdag. Om denna
icke inträffar förr än d. i4 Jan. i845, så befarar jag, att
lijelpen kommer alltför sent, och att den ringa utgift man
1111 söker spara, då kommer att dyrt gäldas genom mångdubbelt
större kostnader, vida kännbarare uppoffringar. Till
vägledning för de ledamöters omdöme, sorn då komma att
utgöra R. St:s StatsUtsk., och för mitt eget rättfärdigande
emot möjliga förebråelser att icke hafva sökt bevaka så väl
Hofrättens som allmänhetens sanna fördelar, måste jag begära
ett rum för detta offentliga förklarande uti R. o. Ad:s
protoeoll.
De förmenta skäl, som StatsUtsk. anfört till afstyrkande
af bifall å K. Mts nåd. propos. angtde Hofrätterna,
6 H. io
:4
Den i Maj c. m.
påkalla ett närmare skärskådande; vederläggningen deraf
blir sedermera icke svår.
Utsk. håller före, ”att om Hofrätterne organiserades på
”ett ändamålsenligare sätt, än nu ar fallet, de derföre re”dan
anslagna medel skulle vara tillräckliga”; hvarjemte Utsk.
tillägger: "att den vigtiga frågan om ökandet af divisio”nernas
antal med färre ledamöter å hvarje, ännu icke blif—
”vit vidrörd.”
Jag frågar StatsUtsk.: hvaruti består det felaktiga, det
mindre ändamålsenliga uti Hofrätternes närvar, organisation?
Finnes inom hela StatsUtsk. någon enda ledamot, som mäktar,
att, på grund af sakkännedom och egen erfarenhet,
fullständigt och tillförlitligen besvara denna fråga? Enär
StatsUtsk., med uppenbart öfverflödande af den rätt, grundlagarna
medgifva, företagit sig att besluta en förändrad organisation
af Carolinska Institutet (pag. 17 och Hr
Professor Thomanders reservation pag. 4>)j hvarföre har
då icke Utsk., för conseqvensens skull, behagat skänka samma
hulda omvårdnad åt Hofrätterna? Ett försök i den vägen
hade säkerligen blifvit upplysande och lärorikt.
Tror Utsk. verkligen, att divisionernas ökade antal med
färre ledamöter på hvarje skulle bereda den förespeglade
ändamålsenligare organisationen? Strider ej detta
uppenbart emot sekel-gammal erfarenhet? Eller kan det
väl motsägas, att parters rätt och säkerhet blifva bättre utredda,
bättre vårdade, om flere ledamöter deltaga i pröfningen
af deras tvister, än om denna pröfning hvilar endast
på några få? — Jag hänvisar i detta fall till en auctoritet,
som ej kan jäfvas, Lag-coiniteens motiver vid ^:de oell 5:te
Cap:n Rätteg.brn i nya civil-lagförslaget, pag. 263, och anhåller,
att StatsUtskts Hrr ledamöter täcktes med uppmärksamhet
genomläsa dem — Är det väl på fullt allvar man
yrkar Hofrätternas sprängning, samt utflyttning af vissa delar
deraf i särskilda provinser? Kan det väl vara meningen
att sönderplocka divisionerna, så att dessa skola bestå af t.
ex. endast tre ledamöter? Det blir då icke vidare H o fr
ätt er, mine herrar! det blir domstolar nära jemförliga
med nuvar. k ä m n e rsrä t te r, eller ett surrogat för de på
indragning ställda 1 agni. rä tterna. Dessutom strider ej
en sådan styckning uppenbart emot den organisation af Hofrätterna,
som blifvit föreslagen uti den nya civil-lagen,
hvilken man redan vid denna riksdag velat utan all vidare
granskning/med acclamation antaga? Uti denna lag, 4;de
cap. Rätteg.brn, pag. ig5, står tydligen att läsa: ”Hofrätt
”utgöres af domare, dem Konungen förordnar. Ej skola på
”en gång flere än sju, och ej färre än fem, i rätten
”'sitta.”
För uppfyllande af detta lagens bud , att ej färre än
fern skola i Hofrätt sitta, fordras ovillkorl, minst sex ledamöter
på hvarje division; ty ej sällan inträffar, att af fem
Den 2 Maj e. m.
75
personer åtminstone en kan vara afjäf, af sjukdom eller annat
laga förfall hindrad att i rätten deltaga. Och i sådan
händelse skulle rätten ligga nere, blifva overksam, om på
hvarje division icke funnos mera än 5 ledamöter. Sjelfva
lagbudet, så vidt jag uppfattat meningen deraf, förutsätter tydligen
sju, som obestridligen är det hästa, det rättaste antalet.
Under nu bestående former kunna fyra ledamöter domina i
Hofrätt, så framt de om slutet ense äro. Derföre kan man
för det närvar, hjelpa sig med sex ledamöter på hvarje division.
Detta antal existerar redan uti Svea Hofrätt; det är
just detsamma jag begärt äfven för Götha, såsom oundgängligen
behöflig! och tillika billigt, dä full jemlikhet i arbete
dessa Hofrätten emellan numera äger rum.
I allt fall, mine herrar! man må besluta hvilken reorganisation,
hvilka förändringar, som helst; det fordras tid,
det fordras åratal, att betänksamt genomföra, ordna och
fullborda dem. Under denna väntningstid får väl icke machinen
stanna eller hämmas, arbetets jemna gång icke af~
brytas eller rubbas, allmänhetens billiga fordringar på drift
och skyndsamhet icke gäckas eller tillintetgöras.
Ett ytterligare motiv för afslag har StatsUtsk. velat
hemta deraf, ”att ett nytt lagverk snart torde vara att
”förvänta.’’ I frågan om tiden för detta lagverks antagande,
och i hvad mån förhoppningarna om skyndsamhet dermed
kunna verkliggöras, hänvisar jag endast till allt hvad som
blifvit yttradt i delta ämne under de vidlyftiga och tröttande
discussionerna inom detta Hus. Hvar och en må sjelf
deraf draga hvad slutsats han behagar. För min del fruktar
jag med skäl, att tidepunkten för detta lagverks definitiva
antagande ännu är ganska aflägse. Och då upprepar
jag ock min förra fråga: bör ej machinen under väntningstiden
oliämmadt fortgå? Dessutom, hvad blir följden af detta
nya lagverks antagande, i afseende på Hofrätterna ? Jo, —
alt Hofrätterne såsom jag förut anmärkt, måste organiseras
med sju ledamöter på hvarje division, då man likväl under
närvar, former kan hjelpa sig med sex. Jag kan icke undgå,
att, i sammanhang härmed, förklara, det jag för min del
tror, det mängden af rättegångar blir vida större, än nu,
åtminstone under den första liden efter nya lagens utfärdande,
eller så länge både domare och parter äro ovane vid
tillämpningen deraf i det praktiska lifvet. Och komma lagmansrätterne
att upphöra, såsom man nu allmänt synes önska,
då blifva Hofrätterne ofelbart belastade med göromål
till vida högre grad, än man nu föreställer sig.
Slutligen har StatsUtsk. begagnat ett skäl, som mest af
alla förvånat mig. Utsk. säger: ”att den förändrade organisationen
af Statsrådet utan tvifvel kommer
”att leda till reorganisation af hela just. väse n’’det.
” Jag bekänner uppriktigt, att jag i min enfald icke
förmått uppfatta rätta meningen af delta yttrande, än
7S
Den 2 Maj e. m.
mindre möjligheten af den totala reorganisations-åtgurd,
som detsamma efter klara ordalydelsen synes antyda. Skulle
det blifva den förväntade nya Styrelsens pligt, kan det möjligen
vara dess rättighet att på en gång omstöpa hela
just. väse tid e t? Fordras icke i detta fall, åtminstone hvad
Hofrätterna beträffar, någonting mera, än ett blott maktspråk?
Har StatsUtsk. förgätit, att den ännu gällande gamla
lagen, på hvilken Hofrätternes organisation hviiar,
icke kan utan Konungs och Ständers gemensamma bifall ändras
eller upphäfvas ? Dessutom,-— hvilken tid erfordras icke
för fullbordandet af denna nu förespeglade, i min tanke
högst problematiska reorganisation i hela just. väsendet?
Måste ej, under tiden, göromålen uti Hofrätter och
collegier obehindradt fortgå efter den gamla slentrianen,
den man godtyckligt klandrar och fördömmer , utan all säker
kännedom om dess fördelar eller dess brister?
I frågan om anslagen för Carolinska medico-chirurgiska
institu-tet (pag. 17), har StatsUtsk. gjort sig
skyldigt till en uppenbar öfverträdelse af tydliga stadgandet
uti sista mom. af 37 §:n Riksd.Ordn. Jag hänvisar till så väl
den citerade <j:n, som till Ilr Prosten Stenhammars förträffliga
reservation, pag. 44- StatsUtsk. har för detta sitt skötebarn
icke allenast bifallit allt, hvad K. M. i nåd. föreslagit,
utan ock, af eget godtycke, derutöfver tillstyrkt
ett litet anslag af 2400 r:dr b:co årligen, utan att detta ökade
anslag hvarken af K. M. eller af enskild .motionär blifvit
hegardt. I sammanhang dermed har ock Utsk. lika godtyckligt,
utan dertill i laga ordning väckt anledn., tillstyrkt
ett årligt arfvode af 4°° rldr b:co åt Hr Professoren A nd
e r s Retzius.
Jag upprepar delta, icke derföre att jag missunnar institutet
eller den utmärkt förtjente och aktningsvärde läraren
hvad StatsUtsk. så frikostigt dem tilldelat. Tverlom,
jag skulle med största tillfredsställelse hafva röstat för bifall
af dessa ökade anslag, såvida frågan derom blifvit i grundlagsenlig
ordning väckt. Men jag förer StatsUtsk. till last
såsom en verklig obillighet, en uppenbar inconseqvens —-  jag vågar till och med säga — orättvisa, att Utsk., å
ena sidan, under bestämdt medgifvande: ”att i embets”verkens
nu var. skick anledn. kunnat finnas till
”begäran af någon förhöjning i deras stater’’, likväl,
i frågan om Rikets Hofrätter, afstyrkt den tillökning
i arbetspersonal och löneförmåner, hvars behöflighet blifvit
på det mest evidenta sätt ådagalagd, och hvilken K. M.
jemväl i nåd. funnit sig föranlåten att genom till R. St. aflåten
nåd. propos. begära; hvaremot, å den andra sidan,
Utsk., i frågan om Carolinska institutet, med öfverträdande
af de i grundlagarna utstakade gränserna för sin befattning,
tillstyrkt ökade anslag, utan att dessa ens varit af någon
begärdta, än mindre till behofvet behörigen styrkta.
Den a Maj c. ra.
77
Jag kommer nu slutligen till trödje punkten af mina
anmärkntr, eller frågan om löneförbättring för Hofrätternes
ledamöter, tjenstemän och vaktbetjening. Här behöfver
jag ej vara mångordig.
Uti mitt till II. Ex. Hr Just.Statsministern är 1837 ingifna
förslag lill ny aflöningsstat för K. Götha Hofrätt, deraf
en copia härhos vördsamt bilägges’*), och hvilket förslag hufvudsakligen
legat till grund för den af II. Ex. sedermera till
K. M. ingifna und. hemställan om förändrad och förbättrad
lönereglering för Rikets samtliga Hofrätten, har jag sökt fullständigt
ådagalägga de mångfalldiga och obestridliga skäl,
som högt påkallade en sådan löneförbättring. Dessa skäl äro
än närmare utvecklade uti den enskilda motion i samma
ämne, jag vid början af denna riksdag hade den äran framställa,
och hvilken med alla dervid fogade allegater blifvit
lill StatsUtsk. remitterad. K. M. har med vissa modilicationer
i nåd. gillat omförmälda und. hemställan, och derom
till R. St. aflåtit nåd. proposition. StatsUtsk. har ej gittat
förneka behofvet af den äskade löneförbättringen; Utsk. har
tvertom medgifvit: ”att anledn. kunnat finnas till be”g
ä ra n af någon förhöjning uti embetsverkens
”'stater.” Och detta allt oaktadt har StatsUtsk. icke velat
tillstyrka en enda skilling i löneförbättring för Rikets
Hofrätten.
Om denna princip af ytterlig sparsamhet blifvit conseqvent
genomförd hela betänk, igenom, då hade derom varit
mindre att säga. Men då, såsom nu inträffat, StatsUtsk.
för vissa embetsverk afstyrker en löneförbättring, som blifvit
af både K. M. och enskild motionär begärd, till behofvet
både styrkt och medgifven, samt StatsUtsk. deremot för
ett annat verk tillstyrker ej blott det bégärdta anslaget, utan
ock vida derutöfver; då innefattar Utsk:s sätt att behandla
frågor af så vigtig beskaffenhet ett egenmäktigt godtycke,
som strider emot både rättvisans och billighetens fordringar,
som derföre gifver grundad anledn. till klander och missbelåtenhet,
och som man ingalunda bort förvänta sig af eltR.
Sits Utskott.
I frågan om beloppet af den löneförhöjning, jag
ansett böra komma Hofrätterna till godo, har jag vidlyftigt
yttrat mig uti min till StatsUtsk. remitterade motion. Jag åberopar
den här till hela sitt innehåll, och anhåller, att Utskts
ledamöter, sedan nu förevar, betänk, blifvit dit återremitteradt,
ville med noggrann uppmärksamhet genomläsa och allvarligt
begrunda densamma.
*) Ifrågavar. förslag ii» infördt i R. o. Ad:s prot. i sammanhang
med Hr Gyllcnhaals viickta motion, angtdc löneförbättring för
Götha Hofrätts ledamöter.
7S
Den 2 Maj c, ra.
En och annan ytterligare jemförelse torde likväl icke
vara öfverflödig.
En hofrätts-assessor åtnjuter för det närvar, i årlig
lön 1,200 r:dr; kamereraren och casseuren uti
central-contoret uti Smålands privatbank åtnjuta hvardera
årligen ett lika belopp, eller 1,200 r:dr. Desse tjenstemän
kunna derutöfver bereda sig en loflig inkomst genom
commissioner i låneväg.
Stockholms stads brandförsäkringsverk,! hvars
styrelse jag nära 10 år haft den hedern att deltaga, aflönar
sina tjenstemän på följande sätt:
secreteraren
t,466: 32.
ombudsmannen
i,3oo: —
kamereraren
2,000: —
notarien ....
900: —-
bokhållaren
800: —
och så vidare.
De utmärkt skicklige och aktningsvärde, af mig enskildt
högt värderade män, som för det närvar, innehafva secreterare-
och ombudsmanna-befattningarna i detta verk, bekläda
derjemte ordin.-beställningar uti K. M:s Cancelli och
uppbära oafkortad! de dertill på stat anslagna löner.
Jag har förut, i min motion, uppgifvit, att en rådman
af justitiae-classen i Götheborg årligen åtnjuter jemnt dubbelt
emot en hofrätts-assessor, eller . . . 2,400 r:dr,
en rådman af handelselassen 1,600 r:dr.
Jag ber eder, mine herrar! väl ihågkomma, att jag icke
begärt någon grace för Hofrätterna; jag yrkar allenast
full jemliklret med alla andra embetsverk.
Slutligen må jag tillägga några ord om StatsUtsk:s stränga
hushållsamhet, då Utsk. icke ens velat tillstyrka en enda
h o fr ä 11 s-post för K. Götha Hofrätt, utöfver det nuvar.
antalet. Utom den s. k. Hofrätts-vaktmästaren , liar Svea
Hofrätt g hofrättsposter, Götha Hofrätt allenast 3. Detta
antal är ej tillräckligt. Med den nuvar. inskränkta personalen
är Hofrätten bragt i nödvändighet att till budskickningar
använda sin egen betjening , och protocollisterne
få som oftast fungera såsom hofrättsposter. Vaktmästaren
är ständigt fästad uti Hofrättens förmak. De 3:ne hofrättsposterne
äro ej till räck I ige för beliofvet. En hofrättspost
bör alltid vara till hands för hvardera af Hofrättens
fyra divisioner. Den femte erfordras för uppassning åt secreteraren,
adovocat-fiscalen, vice advocat-fiscalen, aetuarien,
registratoren och archivarien gemensamt. Hofrättsposternes
tjenstgöring har blifvit ökad derigenom, att, efter vestra förstadens
i Jönköping utvidgande, flere af ledamöterna och
tjenstemännen dit utflyttat, hvaraf följer, att hofrättsposterne
hafva längre väg och behöfva mera tid, än förut, vid kringbärandet
af expeditioner och andra handlingar, fortställandet
af kallelser o. s. v. Sedan Hofrätten numera erhållit en
Deri a Maj e. ra.
79
egen större brandspruta, vid hvilken äfven Hofrältens vaktbetjening
blifvit anställd till tjenstgöring; och uti reglementet
för denna spruta derjemte blifvit stadgadt, att en afhoflätlsposterna
skall stiindigt vara tillstädes uti hofrättshuset
äfven om nätterna : har vakthetjeningens tjenstgöring likaledes
blifvit ytterligare utvidgad.
Om, af den nuvar. ringa personalen, en eller flere sjukna
, — och sådant är icke omöjligt, ty år 18>4 bortrycktes
af choleran på en gång hela vaktbetjeningen, — så blir förhållandet
än värre. Väl är det Hofrätten tillåtet att antaga
ex t r a-vaktbetjening i mån af behofvet. Men desse kunna
ej bindas till en mera trägen eller daglig tjenstgöring , utan
motsvar. ersättning. De af ordin.-vaktbetjeningen, som sjukna,
kunna ej, utan orättvisa, beröfvas det ringaste af sina
förut nog klena inkomster. Detta missförhållande påkallar
rättelse. Den förespeglade reorganisationen af hela
just.väsendet torde väl icke omfatta äfven vaktbetjeningen
i embetsverken. Och om Hofrätterne skola sönderstyckas
på flera divisioner, så blir behofvet af ökad vaktbeljening
ännu mera påtagligt. Jag yrkar vördsammast 2tne
nya hofrättsposter med löner på stat uti K. Götha Hofrätt.
I frågan om löneförhöjningen för vaktbetjeningen
ber jag, att i korthet få nämna följande: vaktmästaren bar
nu 180 r:dr, hofrättsposterne hvardera i3o. Jag har föreslagit
den ringa tillökningen af allenast 20 r:dr för hvardera.
Vaktbetjeningen i Götha Hofrätt har icke andra sportlar,
än sigillpenningarna. Dessa lemna årligen en behållning
af 3o, högst 4o r:dr för hvar och en af vaktbetjeningen.
Rum, ved och alla lifsförnödenheter hafva uti Jönköping
stigit betydligt under de sednare 4 åren. Vaktbetjeningen
är i verkligt behof af löneförbättring. ' Uti StatsUtsk:s
utlåt. N:o 54, ang:de regleringen af anslagen å riksstatens
femte hufvud titel, har Utsk. tillstyrkt, att vaktmästaren
vid K. Museum måtte åtnjuta enahanda aflöning med
vaktmästarne uti Cancelli-expeditionerna samt vid K. Bibliotheket,
och följaktligen i lön och beklädnadshjelp årligen
erhålla 266 r:dr 3? sk. b:co. Hvarföre har Utsk. förnekat
Hofrätternes vaktbetjening samma uppmuntran , samma välvilja?
Ännu ett exempel: af BancoUtsk:s utlåt. N:o 17 inhemtas,
att detta Utsk. för vaktmästaren vid R. St:s
låne-contor i Götheborg tillstyrkt en förhöjning med 100
r:dr uti de löneförmåner, han hitintills åtnjutit, och att
hans lön sålunda bestämmes till 3oo r:dr b:co årligen. Är
det då billigt, är det rättvist, att en hofrättspost, med
daglig och trägen tjenstgöring, skall åtnöjas med allenast
i3o r:dr?
Jag förnyar mitt vördsamma yrkande om bifall i allo
af den lönereglering för K. Götha Hofrätt, som jag uti min
motion åberopat, och förmodar, att de af mig nu framställda
anmärkn:r emot StatsUtskls utlåt. N:o 4° skola vara till
-
8o
Den a Maj e. m.
räckliga för bifall af den återremiss deraf, hvarom jag nu
vördsammast anhåller.
Bilaga Litt. A.
Afskrift.
Stormäktigsle Allernådigsle Konung/
Genom E. K. M:s nåd. bref den it Oct. i8i5 förordnades,
att denna Hofrätt, som till och med år rSoi utgjorts
af två divisioner, med nio ledamöter på den ena oell åtta
på den andra divisionen, samt derefter af tre divisioner,
lrestående hvardera af sex ledamöter, utom Presidenten och
vice Presidenten, skulle fördelas på fyra divisioner med fem
ledamöter på hvarje division; och har Hofrätten allt sedermera
varit på detta sätt organiserad , utom linder de kortare
tider, då, för afgörandet af vidlyftigare enskiidta mål
eller för undanrödjandet af uppkommen större balance a
göromålen, en femte division varit satt i verksamhet.
Sedan, efter Wermlands afskiljande från Hofrättens jitrisdiction,
och inrättandet år 1821 af en särskild Hofrätt
för Skåne och Blekinge, den förut öfverhopande mängden
af göromål härstädes aftagit, inträffade likväl åter en betydlig
tillökning i Hofrättens arbeten, till följd så väl af E. K.
M:s den 17 April 1828 till Hofrätterna aflåtna nåd. circulärbref,
angtde forum för åtal mot öfverträdelser af vissa ekonomi-
och politi-författningar i städerna, som ock hufvudsakligen
af de, nyssberörde dag, jemväl utfärdade nåd. förordningar,
derigenom från Gommerce-collcm och styrelseverken
en mängd ärenden öfverflyttades till Hofrätternes
och de öfriga allmänna domstolarnas behandling; och efter
denna tid har behofvet af tillökning uti Hofrättens ledamotspersonal,
ju längre desto mera, gjort sig gällande, särdeles
sedan nu mera alla besvär rör:de syneförrättningar å m i li ti seboställen
samt öfver rådstufvu-rätternas beslut i tullmål,
jemväl tillhöra Hofrättens upptagande och pröfning.
Ibland de fem ledamöter, af hvilka hvardera utaf Hofrättens
divisioner utgöras, är den äldste, hvilken såsom ordför.
har det åliggande att vaka öfver arbetets å divisionen
jemna och behöriga gång, jemte det han tillika föredrager
alla till divisionen hörande ansökningar, skrifter och besvär
i civila olottade mål, af sådan anledn. befriad från att deltaga
i föredragningen af de s. k. referent-målen , eller instämda
och vädjade saker, fiscaliska actioner och lottade
skriftvexlingar i civila och criminella mål, för hvilkas föredragning
således återslå endast divisionens öfriga fyra ledamöter.
Desse, som vid ett sådant förhållande måste dagligen
vara beredde att i sin ordning föredraga hvart fjerde så
beskaffadt mål, och hvilkas tid på det trägnaste upptages,
dels af beredningen utaf de mindre vidlyftiga målen, för att
kun
-
Den a Maj e. m.
Sr
na oafbrutet fullgöra denna dagliga föredragnts-skyldighet,
dels af granskningen utaf de, af andra ledamöter eller af
fiscalerna föredragna mai, deri handlingarna från einbetsrummet
hemtagas, och dels af expeditioners justerande, förutan
mångfalldiga andra till embetet hörande göromål, kunna
alltså icke medhinna alt under sessionstiderna utarbeta
något mål af större vidlyftighet; äfvensom de korta Juloch
Påsk-ferierna högst sällan äro härföre tillräckliga, enär,
äfven för ledamöterna å de divisioner, som icke äro under
dessa ferier tjenstgörande, största delen af deni åtgår för
justering af expeditioner, berättelsers uppsättande i mål,
som kunna under den instundande arbetstiden föredragas,
och mera dylikt. För utarbetandet af de vidlyftigare målen
återstår alltså ingen annan tid, än sommarferierna,
hvilka dessutom för hvarje ledamot förkortas, i den mån
han nödsakas använda större eller mindre del af dem till
granskning och justering af de under tjenstgöringstiden beslutade
expeditioner; och om, såsom det ofta inträffar, en
ledamot, vid lottningnrna under året, skulle draga flera vidlyftigare
mål, måste han sålunda åt embetsgöromål uppoffra
hela eller åtminstone största delen af sommarferierna, hvilka
ändå så val behöfvas för nödig hvila och krafternas
återhemtande efter ett, den öfriga delen af året fortsatt,
ihärdigt och själsansträngande arbete, samt ofta för vårdandet
af en genom trägna göromål och stillasittande lefnadssätt
försvagad helsa, eller för skötandet af andra enskilda
vigtiga angelägenheter. Utom det att embetsgöromålen härigenom
blifva för Hofrättens ledamöter i hög grad betungande,
lider äfven parters rätt af det dröjsmål med sakernas
afgörande, som måste inträffa, i det att ett vidlyftigare mål,
sorn lottas till referent vid början af höst-sessiönen det ena
året, sällan eller aldrig kan förekomma till hufvudsaklig
pröfning, förrän efter sommarferiernas slut, eller under
höst-sessionen det påföljande.
Äfven i andra hänseenden uppkomma ofta hinder och
olägenheter deraf, att hvarje af Hofrättens divisioner utgöres
af ett så ringa antal ledamöter. Om af andra embetsgöromål,
såsom utarbetandet af sådana vidlyftiga rättegångssaker,
som oundgängligen fordra ett skyndsamt afgörande,
eller författandet af underd. betänktn öfver sådana utaf E.
K. M. till Hofrättens granskning öfverlemnade lagförslag,
hvilkas vidlyftighet fordrar, att en eller flere, med åsidosättande
af andra arbeten, sysselsätta sig ensamt med dem,
eller af hvarjehanda förfall, såsom egen opasslighet, närmare
anhöriges sjukdom eiler dödsfall, förmyndarebestyr, eller sådana
municipal-befatlningar, dem ej någon dertill invald
skäligen må sig undandraga, och bland hvilka företrädesvis
må nämnas de, som röra fattigvården, sparbanken och välgörenhets-inrättningar
i allmänhet, eller ock af egna vigtiga
6 H. 11
82
Den a Maj c. tn.
angelägenheter, en ledamot någongång är hindrad från den
dagligen förefallande tjenstgör!ogen å embetsrummet, mäste,
för att förekomma det uppehåll i arbetet å divisionen, som,
till iakttagande af föreskrifterna uti E. K. M:s d. 7 Jan.
i83o meddelade nåd. förklaring öfver 5 och 6 §§:na i a3 cap.
Itiitteg.-b:n, uppstår i den händelse, alt de fyra qvarvarande
ledamöterne skulle blifva i någon sak skiljaklige, den frånvarandes
plats alltid fyllas, på det alt domfördt antal ledamöter
må vara att tillgå; och om Presidenten eller vice
Presidenten då äro å andra divisioner sysselsatte med arbeten,
som ej kunna afbrytas, eller annorledes hindrade att
lemna deras biträde, återstår ingen annan utväg, än att,
såsom adjungerad ledamot, tillkalla någon af de llofrattens
ord.-tjenstemän, dem Hofrätten äger att i sådan egenskap anlita.
Har då förfallet inträffat för någon alde fyra egentligen föredragande
ledamöterna, så, enär den adjungerade ledamoten ej
möjligen hinner alt genast taga den kännedom örn de till den
från var. ordin.-ledamotens rollar hörande mål, att han kan i
sin ordning fullgöra dennes foredragms-skyldighet, blir följden
för de tre öfriga ordin.-ledamöterna, åtminstone till en
början, den, att de måste ännu mera anstränga sina krafter,
för att kunna följa den oftare, eller för hvart tredje mål
återkommande föredragnts-ordningen. För öfrigt, och utom
det alt tillkallandet af en adjungerad ledamot, vid de tillfällen,
då adjunctionen kommer alt fortfara endast några få
dagar, synes-mindre lämpligt, möta, vid de täta adjtmclioner,
som under närvar, förhållande mäste inträffa, och hvilka
redan i år uppgått till ett antal af elfva, de svårigheter,
dels att de Hofrättens tjenstemän, som dertill kallas,
ryckas från de göromål, som egentligen tillhöra dem, och
då måste lemna sina egna arbeten i ofulländadt skick, samt
åt andra anförtro att vidtaga der de sjelfve slutat; dels
att, då de, för att äga sin bergning, sällan kunna underlåta
att befatta sig med commissioner, den förbindelse härigenom
för dem uppstår att afhålla sig från att såsom domare behandla
de mål, med hvilka de förut tagit sådan enskild befattning;
dels att Hofrätten, då förordnanden alt för längre
tid förestå domare-embetet komma i fråga, ofta föranlåtes
utse vicarierna bland sina ordin.-tjenstemän, af hvilka sålunda
två för närv. förestå de vacanta lagmans-embetena i
Östergöthland och Halland, samt tre andre förvalta domsagor,
der ordin, -häradshöfdingarne åtnjuta ständig tjenstledighet,
derigenom antalet af dem, som eljest kunde vara att
påräkna vid behof af adjungerade ledamöter, förminskas,
helst två af dessa tillförordnade vicarier innehafva den tjenstegrad
inom Hofrätten, att Hofrätten äger sjelf kalla dem
till adjunction; och dels, att då af Hofrättens extra-ordin.-  betjening sällan flere finnas här att tillgå, än som erfordras
för den dagliga tjenstgöringen, utan de öfrige merendels, åt
-
Den i BI a j e. m.
S3
minstone under de tider af aret, da tingen pasta, biträda
underdomare eller iiro af Hofrätten förordnade alt sjelfva
bestrida domaregöroinäl, Hofrätten mången gång, då någon
af de ordin.-tjensteinännen blifvit adjungerad, sett sig nödsakad
att åt mindre öfvede personer anförtro de förres i
många delar grannlaga och maktpåliggande göromål, derigenom
ledamöternes möda blifvit ansenligen ökad och arbetet
försenadt till förlust för det allmänna.
För Hofrättens ledamöter uppstå jemväl jät af slägtskap.
— Exempelvis får Hofrätten i anderd, anföra att, för
närvar., två af Hofrättens ordin.-ledamöter och en sedan
längre tid adjungerad ledamot äro jäfvige i nästan alla
fisealiska aetioner; och 0111 Presidenten eller vice Presidenten
äro hindrade att, då sådana mål förekomma på de
divisioner, der jäfven förelinnas, lemna sitt biträde vid behandlingen
af dessa mål, måste från annan division ojäfvig
ledamot tillkallas; men ett sådant tillfälligt utbyte af ledamöter
divisionerna emellan medförer alltid uppehåll i görornålen
för de divisioner, emellan hvilka utbytet sker.
Vid framställningen af dessa hinder för arbetets bedrifvande
inom Hofrätten, vågar Hofrätten jemväl i underd.
fästa E. K. Bits nåd. uppmärksamhet å det förhållande, som
företer sig vid jemförelse emellan denna Hofrätts samt E.
K. Rits och llikets Svea Hofrätts arbeten, under den förflutna
tiden, sedan år 1812, då, genom E K. M:s nåd. bref
d. 24 Mars samma år, vissa grunder bestämdes, hvarefter
samtlige Hofrätternes arbeten borde beräknas och redovisas,
och från hvilket är alltså en dylik jemförelse låter sig anställas.
Underdånigst vidfogade tabell, grundad på de af H. Ex.
Hr Just.Statsministern till E. K. M. afgifna underd. berättelser
äng. just.förvaltningen i Riket, från och med ofvannämnda
år tili och med år i835, utvisar, att medeltalet af
de uti Svea Hofrätt anhängiga referent-mål, eller instämda
och vädjade saker, fisealiska aetioner samt lottade skrift—
vexlingar i civila och criminella mål, utgjort för livartdera
af beiörde fyra år, 1717, då deremot antalet af lika beskaffade
mål, som under samma tid varit här anhängiga,
uppgått öfver hufvud för hvarje år lill 1787, oaktadt tullmålen
då ännu icke tillhört denna Hofrätts upptagande,
och när hvarje af de tjugu referenterne i Svea Hofrätt årligen
under samma lid haft på sina rotlar uppförda 85 mål,
hvarje af denna Hofrätts sexton föredragande ledamöter
årligen haft på sina rotlar lii mål, eller 26 mål mera, än
hvarje ledamot i Svea Hofrätt; hvarjemte den arbetsredogörelse
för nasti, år, som Hofrätten nu jemväl till E. K. M.
i underd. öfverlemnar, och hvaraf ett utdrag är uti den här
ofvan underdånigst åberopade tabellen infördt, ådagalägger
ej blott att antalet af referentmål, för det året, vida öfverstigit
det för år 1835, och att det ovanligt ringa antalet af
84 De n a M a j e. m.
sådana mål för sistnämnda år alltså bör anses, icke såsom
något bevis, att rättegångarnas mängd i allmänhet härstädes
aftagit, ulan såsom en tillfällighet, föranledd, efter hvad som
torde kunna med säkerhet antagas, deraf att cholerans härjningar
under sednare delen af år 1834? hvilka vållade uppskof
med lagmanstingen för det året, så att dessa, med få
undantag, afslutades först sedan året i835 ingått, bortryckte
en mängd parter och i allmänhet förorsakade en, fastän
snart öfvergående, likväl ganska märkbar rubbning i alla
cnskildta företag och angelägenheter, utan ock att, oaktadt
Hofrätten år i8i6 afgjörde 108 referentmål mera än under
år i B >5, balancen af sådana mål likväl vid i836 års slut
öfversteg den, som förefanns vid slutet af år i835; och
detta, fastän de d. 3i Dcc. iS36 incompletta och olottade
målen ej äro i balance-summan inberäknade, utan, jemlikt
det härstädes förut vedertagna redovisningssätt, först blifva
påförda Hofrätten i arbets-redogörelsen för år 183^ bland
de under det årets lopp anhängiga" gjorda referent-mål;
hvaraf och då i betraktande tages, att tullmålens antal,
efter all sannolikhet, kommer att ännu mera tilltaga, och
att äfven postmålens öfvcrflyttning till allmänna domstoiarnes
behandling skall leda till förökning i ISofrättens göromål,
utan att andra rättegångars mängd minskas, den slutföljd
otvunget framställer sig, att Hofrätten, med dess nuvar.
ringa ledamots-personal, icke kan, oaktadt all ansträngning,
undgå att årligen åsamka sig balance å sina arbeten. Yid
detta förhållande, och då öfver-domstolarnes organisation
ytterst hvilar på den förutsättning, att flere ledamöters
deltagande i granskningen af en rättsfråga skulle säkrare
leda till resultatet af det rätta, än frågans behandling af en
enda eller färre personer, samt rättsökandes hos denna Hofrätt
billiga anspråk på enahanda fördelar och rättigheter
med rättsökande hos de begge andra Hofrälterna, der arbetet
sällan bedrifves af färre än sex ledamöter på hvarje division,
alltså synes vara förnärmadt, helst, när aila Hofrätterne
ej äro att anse annorlunda än såsom särskilda delar af
ett enda helt, någon gill tig grund ej lärer kunna uppgifvas,
hvarföre ledainöternes antal på hvarje division i den ena
Hofrätten skall vara mindre än på hvarje division i den andra;
och ändtligen af det skäl, att tillsättandet af ännu en
ledamot å hvarje division härstädes otvifvelaktig! är enda
utvägen till undanrödjande af alla de af Hofrätten, här ofvan,
i underd. anförda, till men för både Hofrätten och
det allmänna ledande, hinder för Hofrättsarbetets jemna och
behöriga gång, — vågar Hofrätten till E. K. M. i underd.
hemställa, om icke, i afbidan att, vid en blifvande riksdag,
R. St. medela löne-anslag på stat ytterligare för fyra hofrätts-ledamöter
härstädes, E. K. M. skulle täckas i nåder
förordna fyra lagfarne män, att, från och med höst-sessionens
början innevar. år och framgent intill dess ordin, hof
-
Den a Maj e. ra.
85
rätts-ledamöternes antal kan varda förstärkt, såsom adjungerade
ledamöter med egna rotlar tjenstgöra, en å hvardera
af Hofrättens fyra divisioner; och torde, om E. K. M. i
nåder bifaller denna Hofrättens underd. hemställning, det
tillåtas Hofrätten, att få framdeles hos E. K. M. underdånigst
föreslå de personer, Hofrätten för sin del skulle önska
att se med ett sådant nådigt förordnande utmärkte.
Med djupaste vördnad etc.
Underskrifter
Jönköping d. 3 April i8j7.
A. P. Dask.
Likheten med det i K. M:s och Rikets Götha Hofrätt förvarade
conccpt-brcf, betygar Ex officio
A. G. Ryman.
Bilaga Litt. B.
Jemförelse angående arbetet lili K. M;s och Rikets Svea och
Götha Hofrätten åren tSSy och 183g.
Civila och criminella mål,
lottade på Hofrätten^
samtlige ledamöter.
O
P
If
1—• -i
0 a.
P 2j
O* fl
t-' £
0
O
3
1
Besvär, civila och crimi-
_>
_ “ 3
fl 30 -
g M »
0 £j! 2,
® 0 _
ö fl M
a P- O
Ö O ^
g o p:
2 £>f
EV—,
c o " fl-
3 -! 23
• fl- 3
K fl-  1
Understäldta brottmål,
eller ransakningar.
C/>
<j
0
C:
cr
<
O
O:
CD
<1
0
C:
CD
■<
O
O:
P
Z1
i f*
p
p
P
p
P
A/gjorda mål.
1837
1,237
1,182
743
536
2,216
2,286
556
442
»339
«,iS4
i,3io
862
58*2
2,307
2,520
544
485
Balance utaf oaf-
gjorda mål.
1837 Dec. 31 . .
292
592
1
48
21
l83c) Dcc. 3i
399
6651
77
4*
Ökad balance i83g
107
1 731
1
1 29! 20
86 Den a Maj c. m.
Jemförelse angående arbetet uti K. M:s och Rikets Gullia
Hofrätt under arén 183" oell tS3f).
Obs. De 4 permanenle adjuncterne började sin tjenstgöring d. i
October i83^.
99
= cs
Ci
rr>
G
SJ £•:
Sr —
|- i
° 0
jpjri-
ei w —'
= 3 S
civila och
afgjord» ulai
muinca Hon.
Cj: u
0 •-* —5
0 n . ,
1 1-2.
§-= 5=
n’ * n"
CJ 3
hj y:
3 =»-
y SJ
E* 6
r 2 -  ^ —
crimi-  1 corn-
2 % §"
’ sT cL
1
“ 3
S59
Af gjorda nial.
183^
1,182
536
2,280
442
»839
i,3io
582
2,5'io
485
Ökadt arbete år 183g
128
46
234
43
Balancc utaf oafgjorda inål.
1837 d. 3t Dec
592
21
iS3g d:o d:o
665
—
Ökad balancc 1839
731
—
20
Frih. Cederström, Jacob: De af Ulsk. andragna
skäl för afdag af K. I\I:s nåd. propos. äro redan af Ivänne
talare upptagna; jag vill således ej åter upprepa dem för
R. o. Ad., men ingen af dessa talare har fästat Ståndets
uppmärksamhet derpå, att en naturlig följd af ett ökadt antal
menniskor i Staten, är, alt rättegångarna ökas, och att
det då faller af sig sjelf, att ett större antal ledamöter fordras
i rättegrs-verken. Detta är ett sådant axiom för dem,
som följt historien, att det ej bort vara främmande för
StatsUtsk., så framt ej StatsUtsk. utgått äfven i detta fall
från principen att göra närvar, statsskick omöjligt genom
regleringen, och således vilja skapa missbelåtenhet hos allmänheten.
Jag tillstyrker bifall till hvad K. M. proponerat,
såsom oundgängligen nödvändigt, och begär att, så framt
Utsk. blir i tillfälle bevisa med verkliga facta, att llofrätterne,
med den personal som finnes, kunna medhinna sina
göromål, de då böra ställas under tilltal för tjensteförsummelse;
men eljest böra de erforderliga anslagen ofelbart
uppföras på stat.
Gr. [lorn, Claes Fredr.: Jag hvarken kan eller vill
ingå i någon vederläggning af de anmärkn:r, som blifvit
gjorda emot betänk, i denna punkt. Jag tror lill och med,
Den a M aj e. m.
87
att (lere af (lein hafva skäl med sig, men i anleda, af hvad
en värd ledamot anfört, anhåller jag få yttra några ord.
Här är sagdt, oell en tillvitelse gjord StatsUtsk., att det
öfverskrida sin grond lagsen liga rätt, då Ulsk. i visst fall
upplrädt med förslag till il. St., som ej haft sin grund,
hvarken i Konungens propos., eller enskilda motioner. Denna
fråga har visserligen i Utsk. äfven varit väckt, och min
skyldighet eller min rättighet såsom Utskrs ordför. hade visserligen
varit, om min öfvertygelse varit densamma, som
här blifvit yttrad, att ej göra en sådan grundlagsvidrig propos.
, ty jag hade då snarare lemnat U(sk.; men jag får bekänna,
att jag delat den opinion, som majoriteten i detta
fall yttrat. Då man nemi. läser a:dra morn. i Jy §:n lliksd.-  Ordn. , linner man alt der står: ' Intet Utsk., Coust.- och
”BaneoUtsktn allena undantagna, vare berättigadt att väcka
”frågor till afgörande i It. Sl:s plena, eller alt upptaga an”dra
ämnen, än de från plena remitterade; såvida ej, hvad
”StatsUtsk. särskildt angår, Konungens propos., enl. 27 £:n,
”till detsamma omedelbarligen öfverlemnas.’’ Vid denna riksdag
har inträffat, alt Konungens propos. blifvit öfverlemnad
omedelbarligen till StatsUtsk.; och i följd af 2:dra mom. i
37 §:n Riksd.Ordn. äger således StatsUtsk. den rättighet,
man velat betaga detsamma. Det förefaller mig också ganska
naturligt, att en sådan rättighet blifvit StatsUtsk. beredd,
när den K. propos:n ej passerar genom Stånden , och
således enskilde riksdagsmän ej blifva i tillfälle alt vid den
K. propostn afgifva några ändringar eller tillägg. Dessa
tillägg, denna granskning af Konungens propos. tillhör då
uteslutande StatsUtsk.; och då grundlagen bestämdt i en §
nämnt, att StatsUtsk. i sådant fall äger motionsrätt, ser jag
ej, huru någon riksdagsman med fog kan tillvita StatsUtsk.
att i detta fall hafva öfverträdt sin grundlagsenliga rätt.
II. Ex. Hr Gr. Posse: Den utveckling af ämnet, som
Ilr Gyllenhaal gifvit, är så fullständig, att för mig ej återstår
något att tillägga. Jag får endast förena mig i den anhållan
, att frågan må till Utsk. återremitteras ; och jag hoppas,
att detsamma, efter förnyadt öfvervägande af ämnet och
de skäl som för beviljande af anslaget blifvit anförda , skall
linna sig föranlåtet att å stat uppföra de ifrågavar. lönerna;
men för det fall, att jag skulle misstaga mig, önskar jag
dock, att Utsk. måtte på stat uppföra, om ej löneförhöjningen,
åtminstone löner till den ökade personalen, emedan
det är ådagalagdt, att ärendena ej utan dessa tjenstemän kunna
skötas.
Frih. Cederström, Jaeob: Det är i anledn. af Gr.
Horns sista yttrande jag begärt ordet. Ilan har ansett StatsUtsk.
berättigadt lill motioners väckande, derföre att Konungens'
propos. om statsverkets tillstånd och behof blifvit till
StatsUtsk. öfverlemnad. Detta är riktigt efter ordalydelsen
88
Den 2 Maj e. m.
af 2 mom. i 37 §:n Riksd.Ordn. i och för omfanget af statsregler:n,
efter den K. proposm ; mea icke lärer någon af detta
mom. kunna draga den betydelse, att StatsUtsk. fått motionsrätt
utöfver hvad Konungens propos. innefattar, och hvad
dertill hör. Denna propos. är i öfrigt lemnad till Stånden
vid samma tillfälle som till StatsUtsk.', och kan således leda
lill motioner inom alla Stånden pä samma tid , som öfriga
motioner. Skulle i annan händelse StatsUtsk. laga sig sjelft
motionsrätt i hvad ämne som helst, derföre alt proposm om
statsverkets tillstånd och behof icke blifvit på Rikssalen, utan
till Utsk. aflemnäd; hvar vore då gränsen för Utsk:s bestämmelse?
Det skulle då kunna väcka frågor om lagförändringar,
om bancoreglementcn, örn ekonomi-ärenden, m. m.,
men jag tviflar att StatsUtsk. kan tro detta, utan förmodar
att det måste inskränka sig till det, som blir en följd af
Konungens propos.; och då deruti ej finnes ett ord nämndt
om det nya anslag, som af en ledamot blifvit omtaladt, kan
jag icke neka, att jag instämmer i anmärktn, och hade gjort
den sjelf, då det ämnet förekommer i betänk:t. Sanningen
är och måste erkännas, att Utsk. är oberätligadt att göra
en ny lönereglering och förbigå det, som är nödvändigt för
Statens behof.
Hr Gyllenhaal.1 Gr. Horn har förebrått mig, att jag
som representant vågat tillvita StatsUtsk. en emot grundlagen
stridande behandling af ämnet. Jag får då förklara, att
denna tillvitelse, om den så må kallas, grundar sig på min
tydning af grundlagen. Vi läsa §:n lika, men vi förstå den
olika. Jag har trott i min enfald, att dessa sista ord: ”sårvida
ej, hvad StatsUtsk. särskildt angår, Konungens propos.,
”enl. 27 §:n, till detsamma omedelbarligen öfverlämnäs,”
röra icke hela §:n, utan sista näslföreg:de meningen: ”eller
”att upptaga andra ämnen, än de från plena remitterade."
Jag läser och förstår så. Dessutom är jag i mitt djerfva
försök att debitera Utsk. för en grundlagsvidrig åtgärd icke
ensam. Det är många ledamöter i StatsUtsk., som delat
samma åsigt som jag. Professor Thomander är den förste;
med honom hafva instämt biskop Hedren, Prosten Åstrand
m. fl.; Prosten Stenhammar, Hr Helsingius och Riksdagsman
Strindlund hafva varit af samma tanke, och med Hr Helsingius
har instämt en ledamot af R. o. Ad., Gr. von Platen.
Nu frågar jag, om det icke är mig tillåtet att tolka grundlagen
på samma sätt, som desse herrar, och instämma i en
tanke, sorn jag med dem delar. Jag hade ej väntat denna
förebråelse af en så ädel ledamot, som Gr. Horn, för hvilken
jag också bär en uppriktig högaktning.
Gr. Frölich, David: Man kan säga om denna discussion,
att deruti varit mycket argumenterframstäldta, emedan
somliga varit af den öfverflödande halt, att mankan säga,
att
Den a Maj c. m.
att nian bevisat alldeles för mycket, eller med andra ord,
skjutit förbi märket. Jag fruktar, att detta kan isynnerhet
lämpas till Hr Gyllenhaal af detaljer öfverflödande framställning.
[Ivad aler beträffar sista ämnet för disctissionen,
huruvida StatsUlsk. tiger att utsträcka sig till att tillstyrka
anslående af medel utöfver hvad enskilde motionärer inom
Stånden eller Konungen i sin propos. begärt; så hafva bär
blifvit omtalade auctorileter, hvilkas opinioner skulle bevisa
en sådan sak, efter hvad jag fruktar, nog myckel emot ordalydelsen
i grundlagen. En ledamot, Frill. Cederström, härtill
en del gillat den tolkning af' §:n , som Gr. Horn gjort-,
åtminstone i ett afseende; han har sagt, att den vore riktig
under vissa förhållanden. Jag kan icke neka, att jag tror
Gr. Horns yttrande vara i allo riktigt, då ej Utsk. yttrar
sig om andra frågor, än der anslag äga rum. Der anslag
äga rum , kan StatsUtsk. onekligen yttra sig, fastän icke
propos. eller motion blifvit gjord. Det kan finnas behof,
som äro för Regeringen okända, men kommit till StatsUtskts
kunskap; jag ser ejda, hvarföre icke StatsUtsk. skulle kunna
för dem tillstyrka anslag, ehuru ingen propos. derom blifvit
gjord. Något annat har, efter min tanke, Gr. Horn icke
velat säga, och i det fallet tror jag, att hvar och en bör begripa,
att StatsUtsk. förfarit rutt, afven då det tillstyrkt
anslag för Carolinska Institutet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag skulle visserligen
icke hafva uppträdt vid detta tillfälle, om icke
den anmärkn. Hr Gyllenhaal gjort rörde en ganska vigtig
principfråga, nemi. 0111 StatsUtsk. öfverträdt sin grundlagsenliga
rätt. Gr. Horn, med hvilken Frih. Cederström i principfrågan
sig förenat, har gifvit en tolkning af 3y §:n Riksd.-  Ordn;, som jag biträder; men detta synes ännu mera klart,
då man läser 3o §:n Riksd.Ordn. och dermed jemför 3y §:n;
ty intet tvifvel kan då uppstå örn StatsUtskrs rätt att göra
motioner, då Konungens propos. om statsverkets tillstånd
och behof till detsamma directe öfverlemnas, efter det ligger
i sakens natur, att den då icke kan discuteras inom
Stånden, utan måste föranleda framställningar å Utsk:ssida,
hvilka icke kunna göras från Stånden. Det heter nemi. i
3o §:n, alt ”StatsUtsk., som skall bestå af 36 personer, bör
’’granska , utreda och till lt. St. uppgifva Stats- o. Riksg:s”vorkens
tillstånd, förvaltning och behof.’’ Denna sats har
lagstiftaren så velat inpregla i hvarje representants minne,
att lian upprepat den ännu en gång. Längre ned i andra
morn. heter det nemi.: ’’Vidare åligger detta Utsk. att ut’’röna,
pröfva och föreslå det, som till Stats- och Riksgrs”verkens
behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar
blifvit iakttagna;” hvilket synes ganska tydligt
åtminstone för 111ig ådagalägga, att StatsUtskts verksamhet
och ändamål ieke inskränker sig till att blott tillstyrka och
6 II. 11
9°
Den a Maj e. m.
afslå, utan att Utsk. baft fullkomlig rättighet att pröfva
och granska beskaffenheten af de föremal , hvartill de
föreslå bifall å anslag, och att motivera sina afstyrkanden.
Annorlunda har icke StatsUtsk. behandlat saken, och jag
vill visserligen icke å ena sidan bestrida Hr Gyllenhaal att
uppfatta en annan mening; men må man förlåta mig, att jag
protesterar mot det afgörande, som ligger i hans framställning.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har visserligen vitsordat
innehållet af i morn. i 37 §:n
nefattande de ord Gr. Horn uppläst, nemi. att StatsUtsk.
ägfer rättighet att framkomma med frågor till Stånden , då
Konungens propos. directe till Utsk. öfverlemnas, i och för
statsregler:n tili märkandes; ty dertill finna vi anledn:n i
58 §:n Reg.F:n, som innehåller: att ”Konungen vid hvarje
' riksdag läte uppvisa statsverkets tillstånd i alla dess delar,
"lill inkomster och utgifter, fordringar och skulder, för det
”StatsUtsk., sorn R St. utvälja. Skulle genom tractater med
"främmande makter några medel Riket tillflyta, skall för
"dem på lika sätt redovisas.” Det är klart häraf, att då
StatsUtsk. får Konungens propos. till sig på det sattet, att
den blir aflemnad på Rikssalen och af Slånden remitterad,
det skall utreda behofven efter de af Konungen uppgifna
förslag till stater, och inkomma med förslag i det afseendet,
och då propostn blifver directe till Utsk. aflemnad, att
det skall inkomma med anmärkntr, med förslag till rättelser
deruti; att detta är fullkomligen enl. med föreskrifterna;
men må ej StatsUtsk:s ledamöter förglömma, att de äro ledamöter
af Stånden, att motionsrätten är Stånden förbehållen,
och det inom en bestämd tid, nemi. inom en månad
efter den tid, då denna propos. blifvit lemnad på Rikssalen
eller till Utsk. Denna motionstid är för Ulsk:s ledamöter,
såsom andra, bestämd , och får ej öfverskridas; men i afseende
på sjelfva staterna och detaljerna hafva de friare händer.
Alt föreslå nya löner eller pensioner för enskilda, professorer
eller andra personer, hörer icke till StatsUtsk:s befattning,
men väl att utreda och uppgifva, huruvida de af
Konungen angifna förhållanden äro riktiga eller möjligen
missförstådda och oriktiga. Deruti har StatsUtsk. sin befattning
gifven, och dermed är det också slut.
Hr von Hartmansdorff: Innantill läser jag §:n lika
som alla andra; men sjelfva begreppet, som af dess ordalydelse
kan hemlas, instämmer, enl. min förmening, blott med
Hr Gyllenhaals och deras, sorn tänka lika med honom. Det
står ganska riktigt hvad Frih. Sprengtporten läst i 3o §:n
Riksd.Ordn. om StatsUtsk. särskildt. I de följande §§:na till
och med den 36:te, genomgår Riksd.Ordn. hvarje Utsk. för
sig, och bestämmer dess särskilda befattningar. Men i den
3y:de §:n yttrar sig Riksd.Ordn. om Utsk:n i allmänhet
och deras befattningar samt undantagen derifrån, begyn
-
Den 3 Maj c. m.
9*
nande sålunda i i:a mom.: ”Alla R. St:s Utsk., med undantag
af hemliga Utsk., elc.” I 2:a mom. namnes hvilka
som hafva motionsrätt, och hvilka som icke hafva den.
Bland dem, som icke hafva motionsrätt, är StatsUtsk. Det
sednare mom. innehåller 2 alternativ. Der står nemi. så här:
”Intet Utsk., Const - -och BancoUtsk:n allena undantagna,
”vare berältigadt att väcka frågor till afgörande i R. St:s
”plena’’ — de få således icke väcka någon fråga — ”eller”
— nu kommer det sednare alternativet — ”att upptaga an”dra
ämnen, än de från plena remitterade; såvida ej, hvad
'StatsUtsk. särskildt angår, Konungens propos., enl. 27 §:n,
”till detsamma omedelbarligen öfverlemnas.” StatsUtsk. får
således göra framställningar till Ståndens plena i ämnen , som
ej blifvit från Ståndens plena remitterade ; och hvilka äro dessa
ämnen ? De som innefattas i Konungens propos ,ang:de statsverkets
tillstånd och behof, när den går Ståndens plena förbi omedelbart
till StatsUtsk. Men ingalunda är det StatsUtsk. tillåtet
att göra nya motioner i sådan väg. Om StatsUtsk. det
finge, så skulle dess motionsrätt blifva den vidsträcktaste af
alla och obegränsad. Prosten Stenhammars reservation är, i
det afseendet, särdeles upplysande, och jag anhåller att få
uppläsa den, emedan de fleste af Ståndets ledamöter kanske
icke känna den.
Hr von Hartmansdorff uppläste härefter Prosten
Stenhammars reservation vid 11 :le punkten litt. C. af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 40.
Ilr Rosenblad, Bernhard: Det egentliga öfverläggn:s-ämnet
nu är visserligen anslaget för Hofrätterna;
men då R. o. Ad:s beslut att låta sig punktvis föredragas
Utsk:s betänk, äfven medgaf, att de principfrågor, som omfattade
flera särskilda punkter, skulle få särskildt behandlas;
så tillåter jag mig följande anmärkmr, i likhet med hvad
förut af flera värda talare blifvit yttradt. Jag delar icke de
tankar, som blifvit yttrade uti inledntn till Utsk:s utlåt.
Kär man läser 37 §:n 2:a mom. Riksd.Ordn., som lyder sålunda
: ”Intet Utsk., Const.- och BancoUlsk:n allena undan”tagna,
vare berältigadt att väcka frågor till afgörande uti
”R. Sfs plena, eller att upptaga andra ämnen, än de från
”plena remitterade; såvida ej, hvad StatsUtsk- särskildt an”går,
Konungens propos., enl. 27 §:n, till detsamma omedelbarligen
öfverlemnas,” — då jag endast tager i betraktande
detta mom. af 37 §:n, så kari jag icke annat än instämma
uti hvad Ilr Stenhammar i sin reservation anmärkt, nemi.
att denna StatsUtsk. lemnade rättighet icke sträcker sig
längre, än att väcka frågor till afgörande uti R. St:s plena
i afseende på Konungens propos., ehuru de icke från plena
till Utsk. varit remitterade. Detta är efter ordalydelsen
af 83 §:n Reg.Fai, som säger, att grundlagarnas stadganden
9*
Dea a Maj c. m.
skola tilHJmpas efter ordalydelsen, hvilket icke liär kan hafva
någon annan tillämpning än den ofvannämnda. Han
tillägger vidare det naturliga begreppet, att det icke finnes
något skäl för en vidsträcktare motionsrätt för StalsTJtsk. ,
i händelse K. M:s nåd. propos. öfverlemnas till StatsUtsk.
directe, an då den öfverlemnas till Stånden; ty då densamma
i alla fall inom några dagar kommer till Ståndens
kännedom, så ar livar och en af PiiksSttns ledamöter oförhindrad,
att i anledn. deraf väcka_hvilka motioner de behaga,
och således linnes der ingen anledn. att göra en så
vidsträckt utsträckning af StatsUtsk:s rättighet. Deremot
tror jag att, då man läser 53 §:n Reg.Ftn, som stadgar, att
det bland andra skall finnas ”ett StatsUtsk. att utreda och
”för It. St. uppgifva Statsverkets och Riksgtsverkets tillstånd,
”förvaltning och behof,” och derjemte laser 3o §:n Itiksd.-  Ordn., som säger, att ”det åligger StatsUtsk. att utröna,
”pröfva och föreslå det, som till Stats- och Riksgtsverkens
”behof erfordras, sedan nödiga indragna- och besparingar b 1 if—
”vit iakttagna;” så måste Utsk., ehvad K. M:s nåd. propos.
har blifvit öfverlemnad till RiksSttn sjelfva eller till Utsk.,
äga rättighet att föreslå de utgifter för Staten, som det anser
statsverkets behof erfordra. De statsanslag, som icke äro
afbehofvet påkallade, få de då icke upptaga, så framt icke
enskilda motioner derom blifvit väckta. Således i afseende
på de trenne frågor, sorn gifvit anledn. till denna discussion,
så skulle jag anse att, såvida StatsUtsk. eller R. St. ansåge,
att den tillökning, som är föreslagen för en lärare vid
Carolinska Institutet, skulle för honom vara en personel belöning
för hans enskilda förtjenster, så stöde detta i strid
med den rättighet, sorn StatsUtsk. äger; men deremot tror
jag, att StatsUtsk. vore oförhindradt att inse behöfligheten af
den profession, som denne förtjente lärare innehar, likasom
R. St., att inse nödvändigheten deraf, att hvad som för
denne lärare är personelt, äfven framdeles kommer att fortfara.
Jag anhåller, att detta yttrande måtte få åtfölja remissen
till Utskottet.
Gr. Horn: Jag skulle icke ånyo upptaga frågan ronde
StatsUtsk:s behörighet att väcka frågor, om icke denna omständighet
vore af högsta vigt att noga besinna , och för
hvar och en att med sig sjelf noga afgöra. Ingen kan bestrida,
att icke det är StatsUtskrs rättighet att väcka frågor
enl. 3y §:n Riksd Ordn.; men deremot hafva meningarna varit
deiade om, huru långt denna rättighet skall sträcka
sig. Jag delar fullkomligt deras mening, hvilka yrka, att
motionsrätten icke får sträcka sig utom reglertn af staten ,
att den icke kan omfatta purt ekonomiska frågor, der icke
något bidrag af Staten äger rum. Om det skall vara StatsTJtsk.
betaget att väcka frågor rörrde statens reglerande, så
måste denna lag för Utsk. omfatta, så val Statens inkomster,
Dea 2 Maj e. m.
93
som dess utgifter. I sådant fall att StatsUtsk, icke skulle
kunna väcka frågor om statsreglenn, så skulle icke heller
något StatsUtsk. kunna väcka frågor om nedsättning af någon
ordin.-skatt, såvida icke en K. propos. eller enskild
motion dertill gåfve anledning. Då likväl StatsUtsk. har
sig älagdt alt pröfva Statens behof, och vid en sådan pröfning
linner, att en skattenedsättning kan äga rum, så anser
jag det vara StatsUtskts pligt att inkomma med ett förslag
uti detta hänseende; dertill mäste StatsUtsk. efter 3o §:n
vara fullt berättigadt. Hvad StatsUtsk. derutöfver kan göra
i afseende på Statens utgifter, dertill kan ytterligare ånyo
åberopas 37 §:n Riksd.ördn., så mycket mera, som det
alldeles icke på något annat ställe uti grundlagarna är
sagdt, att Konungens propos:r skola samtidigt öfverlemnas
lill Stånden och till StatsUtsk. Praxis vid denna riksdag
vittnar om motsatsen. K. M:s propos. om statsverkets tillstånd
och behof har endast till StatsUtsk. blifvit öfverlemnad;
och jag kan bestämdt uppgifva, att en af Konungens
rådgifvare, före den K. proposms aflemnande, med mig öfverenskom,
huruvida så många exemplar af den nåd. proposrn
borde till StatsUtsk. remitteras, att StatsUtsk. skulle
kunna öfverlemna den till RiksSt:n. Min enskilda tanke var,
att så borde tillgå, och det skedde också: StatsUtsk. inkom
till Ständerna med ett exemplar af den K. propos:n, men
jag tror, att StatsUtsk. varit fullt berättigadt att behålla
den K. p ropostn, till dessUtsk. på samma gång kunnat lemna
sin propos. om stalsreglerm. I sådant fall finner väl
hvar och en, att motionsrätten ensamt måste tillhöra StatsUtsk.
Jag ber herrarne ytterligare nogsamt besinna, hvartill
en sådan lära skulle kunna leda oss, att StatsUtsk. nemi.
icke skulle kunna väcka frågor om statsreglerm. Skall principen
uti ett fall förkastas, måste den äfven för alla andra
fall blifva förkastad; och jag tror icke, roine herrar! att
man med något sken af rättvisa, eller ens med något hopp
0111 framgång, skulle vilja åtaga sig en sådan bevisning, att
StatsUtsk. icke skulle äga rätt att föreslå nedsättning af Rikets
skatter.
Hr Lagerhjelm, Pehr: I händelse lagstiftaren hade
velat tillägga StatsUtsk. en så vidsträckt motionsrätt, som
StatsUtsk. sjelf tillegnat sig; så synes mig som skulle-styIi—
seringen af 2 mom. i 37 §:n Riksd.Ordn. bort blifva ungefärligen
följande: ”Intet Utsk., Coust.-, Banco- och Stats”Utsktn
— enär K. M:s nåd. prop. enl. 27 §:n lill detsam”ma
omedelbarligen öfverlemnas — undantagna, äger rättighet
&c.” Då hade StatsUtsk., för den händelse alt den
K. proposro till detta Utsk. blifvit dircete öfverlemnad, kommit
i samma cathegori, som de andra Utskm. När nu icke
StatsUtsk. har blifvit placerndt bland dessa, så synes
det som lagstiftaren skulla hafva haft någon annan afsigt,
94
Den a Maj e. m.
som blifvit uttryckt uti sednare perioden af aldra mom.
Den utvidgning i StatsUtskrs verksamhet, som blir en följd
af den speciella händelse, att den K. propos. directe till
StatsUlsk. öfverlemnas, måste hafva till föremål hvad som
i samma propos. förekommer och basera sig derpå. Deraf
tyckes vara en följd att, i händelse K. M:s nåd. propos.
rörtde statsverkets tillstånd och behof öfverlemnas directe
till StatsUtsk., detta Utsk. får en utvidgad rättighet att
verka, men att denna rättighet likväl icke blir obestämd
utan bestämd genom innehållet af den K. propostn. Om nu
det ifrågavar. tillstyrkandet af StatsUtsk. icke är en följd
af den K. proposrn, så synes mig, att Utsk. har tillerkänt
sig en motionsrätt, som det icke äger. Det är nödvändigt,
att StatsUtsk. äger rätt att föreslå hvad som till statsverkets
behof erfordras, och delta är Utsk. ålagdt uti 3o §:n Riksd.
Ordn.; men på andra sidan är det ostridigt, att en alldeles
obegränsad motionsrätt icke kan tillkomma detta Utsk., endast
till följd af den omständighet, att den K. proposrn vid
en riksdag händelsevis blifvit till Utsk. omedelbart öfverlemnad,
då den vid en annan riksdag kan blifva öfverlemnad
till RiksStrn. Ilade lagstiftaren velat tillerkänna StatsUtsk.
denna illimiterade motionsrätt; skulle han väl då hafva
låtit det bero på en händelse, om Utsk. skulle komma i
utöfning af denna utvidgade verksamhet eller ej? Om han
velat tillägga Ulsk. en sådan utvidgad verksamhet; hvarföre
frånkänna Ulsk. densamma för den händelse, att K. M:s
nåd. propos. icke blifvit till StatsUtsk. directe öfverlemnad?
Hade lagstiftaren ansett det vara nödvändigt, att StatsUtsk.
ägde denna rättighet, så hade han väl icke låtit det bero
på en tillfällighet, om Utsk. skulle komma i åtnjutande deraf,
eller blifva beröfvadt denna utvidgade verksamhet, derigenom
att den K. proposrn icke blefve directe till Utsk.
utan lill Stånden öfverlemnad. Af hvad jag nu anfört drager
jag den slutsats, alt lagstiftaren icke velat tillerkänna
StatsUtsk. den vidsträckta motionsrätt, som Utsk. tillagt sig.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I den formfråga,
som nu uppstått, kan jag icke underlåta att yttra några ord,
nemi. i afseende på StatsUtskrs förmenta motionsrätt till R.
St. Jag vill då betrakta de förmenta bevisen i den ordning,
hvaruti de i grundlagarna förekomma, och sålunda
börja med 2 mom. i 3o Jrn Riksd.Ordn., der det heter:
”Vidare åligger detta Utsk. all utröna, pröfva och föreslå
"etc. Af ordet ”föreslå” har man velat draga den slutsatsen,
att Utsk. icke vore bundet vid de ämnen, som blefve
detsamma förelagda, utan kunde väcka egna motioner till
R. St. Men jag får fästa uppmärksamheten på att Utsk:s
hela befattning här uti Irenne ord är bestämd: först livad
det skall göra inom sig sjelft, neni!, att utröna och pröfva
behofven; sedan hvad Utsk. skall göra i förhållande till
Den 2 Maj e. m.
R. St., nemi. meddela dem resultatet af sin pröfning, samt
föreslå, på grund af K. M:s nåd. propos. och enskilda
motioner, hvad som till statsverkets behof erfordras. Jag
vill tillägga, att ordet "föreslå” äfven förekommer uti i
mora. af 34 §.'n Riks.Ordn. om Allm. Besvärs- och Ekon.-  Ulsk., der det står: — ”samt i anledn. af i Stånden väckta
"frågor, anmärka brister i de allmänna hushållnrs-anstalter”na
och förändringar deruti föreslå.” Men här är bestämdt
sagdt, alt det skall vara i anledn. af inom Stånden
väckta frågor. Dessa ord hafva icke kunnat inflyta uti
den 3o §:n, emedan StatsUtsk. kan erhålla sina öfverluggningsäinnen
omedelbart från K. M., utan att R. St. derom
äga någon kännedom.
Jag öfvergår nu till 37 §:n Riksd.Ordn., der det heter
uti 2 morn.: ”Intet Ulsk., Const.- och BancoUtskm allena
”undantagna, vare berättigadt att väcka frågor till afgöran”de
i R. St:s. plena, eller att upptaga andra ämnen, än de
”från plena remitterade; såvida ej, hvad StatsUtsk. särskildt
angår, Konungens propos., enligt 27 §:n, till detsam”ma
omedelbarligen öfverlemnas." Härvid får jag erinra,
att man icke må anse tillåtelsen för Const.- och BancoUtsk:n
att göra motioner vara alldeles fri och obegränsad;
de få icke motionera annat, än hvad på andra ställen i
grundlagarna är dem ålagdt, nemi. för Const.Utsk., förslag
till förändringar uti grundlagarna och anmärknrr efter 107
§:n Reg.Ftn, samt för BancoUtsk., förslag rörtde bankens reglemente
och författningar derom. Lagstiftaren har icke här
satt StatsUtsk. i samma cathegori, som Const- och BancoUtskm,
derföre att StatsUtsk. icke särskildt fått några sådana
motions-åligganden, som de andra båda Utsk:n. Derföre
har det också måst bestämdt föreskrifvas, att för StatsUtsk.
gäller denna motionsrätt endast i händelse K. M:s nåd.
propos. blifver omedelbart till Utsk. öfverlemnad, annars
icke. Men jag kan icke underlåta att vid detta tillfälle anmärka
en stor ofullständighet uti ifrågävar. §. Det är nemi.
icke med verkliga förhållandet öfverensstämmande, att icke
äfven andra Utsk. hafva motionsrätt. Sålunda har Bevilln.-  Utsk. till och med en bestämd föreskrift, att opåmindt inkomma
med förslag till bevillningens fördelning. Och alla
Utsk. hafva rättighet att inkomma med motioner angrde förstärkning
af deras cancelliet' o. s. v. Men för att återgå till
hufvudfrågan, kan jag icke förstå annat, än att StatsUtskrs
motionsrätt är i afseende på sjelfva ämnena inskränkt till
det fall, då Konungens propos. om statsverkets tillstånd och
behof, likasom, ehuru i min tanke mindre formenligt, stundom
äfven andra K. proposlr blifva till Utsk. omedelbarligen
öfverlemnadr, och att den alldeles icke kan sträckas
derutöfver till andra ämnen, ehuruväl till modification af
siffrorna. Ville man tillägga StatsUtsk. en så vidsträckt motionsrätt,
så kunde man, såsom den första följden deraf, väu
-
De n a Ma j e. uiv
ta sig, att K. M. för framtiden aldrig meddelade StatsUtsk.
sin propos. om statsverkets tillstånd och behof, utan alltid
Jemnade den till Stånden, hvarigenom en mer eller mindre
betydlig tidsutdrägt måste uppkomma.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig, i anledn. af den vändning
discussionen tagit, böra fästa uppmärksamheten derpå,
att den punkt, som nu egentligen blifvit anmäld till ventilerande,
icke innefattade någon fråga, hvarpå den särskilda
fråga vöre tillämplig , som nu blifvit diseussionens föremål;
och hemställde Hr Landtm, alltså, om icke de ledamöter,
som ämnade yttra sig derom, skulle finna lämpligt att uppskjuta
med sina yttranden tills något utlåt, af StatsUtsk. förekoinme,
som handlade 0111 eller gåfve anledn. till den discussioti,
som nu uppkommit.
Frih. Gederström, Jacob, yttrade, alt han, i anledn.
af hvad Hr Landtm, nu framställt, ville uppskjuta
med det yttrande han ämnat nu afgifva.
Ilr von Troil, Emil: Det är i afseende på den
grundlagstolkning, hvarom fråga är, som jag önskar få yttra
några ord; jag får derföre vördsamt fråga, om jag dermed
bör dröja, eller om det tillätes mig att genast yttra hvad
jag i denna del har att anföra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då hvarje ledamot
ägde ostridig rätt att yttra sig på hvad sätt han funné tjenligt,
såvida han inskränkte sig inom det grundlagsenlig»,
ägde Eir von TroiL visserligen rätt alt fortfara.
Hr von Troil: Då jag anser tiden framför allt dyrbar
vid statsreglei:ns handläggande inom Stånden, så halmin
afsigt varit att, först sedan E. o. Ad:s anmärkn:r vid
en hel hufvudtitel blifvit afgifna, ingå uti det svaromål,
hvartill jag kunde finna mig befogad; men då bär uppstått
en ganska vidlyftig discussion om StatsUtsk:s motionsrätt,
så har jag trott mig kunna åstadkomma en tidsbesparing vid
öfverläggningen om en punkt i betänk., genom den enkla
upplysning, att StatsUtsk icke har varit i behof alt begagna
denna motionsrätt i fråga om Medieo-chirurgiska Institutet.
StatsUtsk. har grundat sitt utlåt, i denna del på en
handling, sorn blifvit detsamma lemnad af Regeringen.
Utsk:s förslag är grundadt på institutets underd. anhållan
lill K. M., hvilken, såsom bilaga till den K. propus, om
statsverkets tillstånd och behof, blifvit till Utsk. öfverlemnad;
och jag kan icke föreställa mig, att icke meningen varit,
att Utsk. skulle äga rätt att handlägga sådana bilagor, som
af Regeringen blifvit i behörig ordning lill Utsk. öfverletnnade.
Då Utsk. trott sig finna, att icke något synnerligen
vigtigt ändamål kunde vinnas genom den inskränktare del
af institutets anhållan, hvarå K. M. sökt R. .St:s bifall, men
alt
Den a Maj c, ra.
97
att deremot ett ganska stort och vigtigt ändamål kunde vinnas
genom att till en betydligare del bifalla hvad institutet
begärt; så tror jag, att det varit Utskts både rättighet och
pligt, att sådant för R. St. föreslå. Äfven den särskilda
förhöjning för en af institutets lärare, hvarvid Hr Rosenblad
har fäst sig, innefattas uti institutets underd. anhållan
till K. M.; ty den utgör fy linndén för denne lärare uti det
belopp, som institutet begärt för sina samtliga professorer.
Jag vill hoppas, att, sedan denna upplysning blifvit lemnad,
R. o. Ad. skall finna, att ali öfverläggning om StatsUtsk:s
iner eller mindre vidsträckta motionsrätt gerna kan uppskjutas,
enär Utsk. uti förevar, foll icke behöft densamma begagna.
Frih. Sprengtporten: Jag finner mig så fullständigt
förekommen af Hr von Troil, att jag icke har något vidare
att tillägga. Jag ville blott yttra min tanke, att här icke
är fråga om tillämpning af StatsUtskts motionsrätt — roan
må betrakta den saken utur hvilken synpunkt som helst —
utan endast om Utsk. skall äga rätt att besvara K. M:s
nåd. propos. och föreslå R. St. hvad Utsk. anser vara billigt
och nödvändigt.
4-‘de punkten. Just. staterna i orterna.
5:te punkten. K. M:s Cancelli och Riksarc
h i v e t.
Frih. Cederström, Jacob: Det är med verklig förundran
jag funnit, att StatsUtsk. afstyrkt hvad K. M. bär
begärt. Utsk. liar omöjligen kunnat vara uti okunnighet
om, huru vigtigt det är för embetsmyndigheterna och domstolarna
i hufvudstaden, att så hastigt som möjligt hafva
tillgång lill handlingarna i Riksarchivet, för att icke blifva
urståndsätta att utarbeta målen. Om man vägrar det
begärdta anslaget, sä blir deraf i min tanke en följd, att
det med hvarje år skall blifva svårare att få rätt på handlingarna,
då de utur Riksarchivet behöfvas, i den mån
handlingarna der hopas. Jag bestrider icke, att Riksarchivet
är i behof af en större local, och skall blifva den förste
att tillstyrka anslag dertill, så snart man froner någon
tjenlig; men innan man är ense om, hvarest och huru denna
local kan upplåtas, så måste väl det obetydliga anslaget
af 2,5oo r:dr, som K. M. begärt för att sätta embetsmyndigheterna
i tillfälle att, utan hinder af bristande handlingar,
kunna handlägga förekommande mål, af R. St. bifallas.
Frih. von Nolcken, Carl Adam, uppläste följande:
StatsUtsk. tyckes, hvad Riksarchivet beträffar, hafva
erkänt behofvet, så väl af en större och lämpligare local,
som af en ökad tjenstemanna-personal. Utsk. har emedlertid
ansett den sistnämnda frågan alldeles underordnad den
6 11. i3
93
Den 2 Maj t. ra.
förstnämnda oell gjort anskaffandet af en bättre local såsom
ett nödvändigt föreg:de villkor för ett möjligen ökadt
löneanslag. För min del tror jag, att båda dessa arcliivets
beliof förtjena R. St:s uppmärksamhet, och äro af så mycken
vigt, att om än icke för det närvar, båda skulle kunna
fyllas — hvilket jag likväl hoppas — denna omständighet
dock icke bör blifva ett hinder att afhjelpa ett utaf dem.
Piiksarchivets personal utgör för det närvar. ett mindre antal,
än det som den store Axel Oxenstjerna för iner än 2tne
sekler sedan ansåg då vara nödvändigt. Med tvänne århundradens
handlingar har Riksarchivet dock sedan den tiden
blifvit tillökt. Det är derföre lätt att inse, huru otillräcklig
den närvar, personalen med skäl kan anses vara. Archivets
närvar, utmärkte chef har i sitt underd. betänk, till
R. M. utförligen visat olägenheterna af denna brist på tjenstemän.
Den närvar, localen förminskar ingalunda desses
besvär, i det handlingarnas närvar, fördelning i spridda hvalf
inedför mycken tidspillan, och föga tid blir öfrig till ordnandet
af den mäögd skrifter, som ännu ligga i bundtar
sammanblandade; ännu mindre tili förvärfvandet af e« någorlunda
fullständig bekantskap med detta arebivs rika inneliali.
Allt mer och mer måste ock den traditionella kunskapen
derom försvinna. Härtill vill jag äfven tillägga, att
som Riksarchivets närvar, chef, som redan hunnit ordna en
betydlig del af dessa handlingar, måhända snart iemnar denna
plats, vore det önskligt, att en bättre organisation dessförinnan
kunde blifva införd, och att de dugliga ämnen,
som, under hans ledning och af ökadt intresse för saken genom
hans personliga deltagande, för det närvar, arbeta i
detta verk, måtte derstädes kunna qvarstanna, emedan deras
skicklighet under en kommande chef måhända torde behöfva
mera tagas i anspråk.
Riksarchivet är en historisk skattkammare! Vården om
Rikets gamla handlingar, källorna för historien, dessa städse
fortlefvande vittnen om våra förflutna tider, bör vare en
helig sak för nationen. Och det är icke blott det förflutna,
det är äfven det närvar, och tillkommande Sverige, som
der kommer att förvaras; ty hvarje tid — hvad man än
om den må tänka och yttra — har kraf på nationens vård,
såsom en länk af den stora kedjan, hvilken utgör ej blott
fosterlandets, men hela mensklighetens historia.
Jag anhåller vördsamt om återremiss af StatsUtskts utlåt.
rörtde Riksarchivet, på det att den af K. M. föreslagna
tillökningen af 2,5oo r:dr b:co må blifva beviljad. Jag
anhåller äfven, att detta mitt yttrande får åtfölja återremissen.
Hr Lage rhjelin uppläste följande:
”Ulsk. gillar fullkomligt den princip, att Riksarchivet
"borde delas i 2 afdelningar, men tror likväl att, så
I)en 2 Muj c. m.
99
”länge det vigtigaste i afsende på detsamma, eller
"liandlingarnas säkra förvarande i en tjenlig och rymlig lo’’ca!
ännu är lemnadt å sido, något fördelaktigt resultat ge"nom
högre anslags beviljande för tjenstemännen icke är att
"hoppas.” Efter några anmärkn.T örn bristen på en allmänt
omfattande p'an till localers anvisande för Statens verk och
förvarande af dess tillhörigheter, förklarar Utsk., ”sorn an"ser
frågan om löneanslag åt Riksarchivet helt och hål”let
underordnad den om local samt ej böra befraktas
isolerad, derför hafva ansett sig för närvar,
”icke höra föreslå det äskade I ö n e a n s I a g e t s b e"viljande.
” Men då Utsk., i anledn. af Prof. Geyers motion,
uppgifvit förslag, huru, genom användande af en Staten
tillhörig byggnad, det ifrågavar. behofvet skulle kunna
afhjelpas, samt tillstyrkt härom en und. framställning hos
K. M.; så föreslår Utsk., att, sedan K. M:s nåd. svar härå
ankommit, och frågan om tjenlig locals anvisande för Riksarchivet
kan till slutlig pröfning förekomma, R. St., efter
det förslag Utsk. då torde få framställa, jemväl måtte taga
frågan om medels anvisande till en möjligen erforderlig tillökning
i anslaget för tjenstemännens aflöning i förnyadt öfvervägande.
Att den af SlalsTJtsk. föreslagna nya localen för Riksarchivet
icke kan dertill vara tjenlig, torde blifva ovedersägligen
utrönt, ifall K. M. anbefaller en undersökning af
alla de förhållanden, som härvid böra tagas i betraktande,
men om hvilka StatsUtsk. icke aktat nödigt att söka någon
upplysning.
Om Utsk. velat förfråga sig genom någon af dess ledamöter
om det resultat, sorn kunde vara att hoppas,
derest det äskade löne-anslaget blefve, oberoende af
frågan om en rymligare och tjenligare local för handlingarnas
säkra förvarande, nu beviijadt; så tviflar jag ej derpå,
att Riksarchivets chef och tjenstemän meddelat nödiga underrättelser.
Hade Utsk. ansett sig behöfva veta något
härom, innan det bestämde sitt omdöme, så hade följande
förhållanden säkert blifvit kända:
1:0 En rymligare och tjenligare local för Riksarchivet
är visserligen behöflig, förnämligast likväl för kommande
tider, så vidt fråga endast vore, såsom StatsUtsk. sig föreställer,
om handlingarnas säkra förvarande. På detta
aflägsnare och med hvarje år växande behof har Professor
Geyers motion afseende. Åtskilliga anstalter hafva emedlertid
under de sist förflutna åren blifvit vidtagna, för
att undan alltför snart inträffande förderf rädda vigtigare
handlingar, samt alt någorlunda ordna dem; och ganska
sannolikt är, att i båda dessa afseenden de nuvar. förvaringsrummen
skola, vid en skeende undersökning, befinnas
vida mindre otjenliga och äfven mindre trånga än den local
skulle blifva, hvilken StatsUtsk. härtill anvisat, utan
100
Den 2 Maj e. m.
att beräkna hvarken kostnaderna af dess inredning och förseende
med säkerhets-anstalter, ej heller dem, som förmodligen
skulle erfordras för att å Carolinska Institutets tomt
uppbygga eller inreda ett för Sundhets-colhirj lämpligt hus.
Hvad Riksarelrivet har angelägnast är en provisorisk utvidgning
af dess nuvar. local, roed denna så sammanhängande,
att alla arbeten må kunna, utan spridning af arbetare
och materialier, förrättas.
2:0 Ehuru Riksarchiveis nuvar. local icke medgifver
ett så fullkomligt ordnande af dess historiska handlingar,
som vore att önska, hafva dock inom densamma kunnat
företagas flerfalldiga härtill förberedande arbeten, hvilka måste
af bry las, om det äskade förhöjda löneanslaget ej af R.
St. hevi Ijas, och om således den ordin.-tjeristemanna-personalen
skulle framgent förblifva fåtaligare, än den var för
200 år sedan. Under de sist förflutna 2^ åren har riksarchivarie-befattningen
varit bestridd af en man, som icke
vilat derför emottaga något arfvode, men blott begärt och
erhållit K. M:s nåd. tillåtelse att få tiil verkets nytta, emot
redovisning, använda den för berörda chefs-befattning å
stat bestämda lönen. I följd häraf har han hittills utdelat
4,6oo r:dr b:co, mestadels såsom arfvoden, åt extra-ordin.
amanuenser, hvaraf 7 äro för det närvar, nästan dagligen i
Riksarchivet tillstädes, samt med hvarjehanda göromål syssiosatte.
Hvad sålunda, genom en Staten ej betungande
tillgång äf medel, kunnat uträttas, för att bringa Riksarchivet
i ett förbättradt skick, må gerna vara StatsUtsk. obekant
eller af dess styrande ledamöter ringa aktadt. Med en
rymligare arbets-local hade det säkerligen i vissa delar blifvit
mera fullbordadt och synbarare. Men af någon vigt
torde likväl vara, alt äldre rådsprotocoller för nära 100 år,
dyrbara krönikor, riksd.handlingar samt flerahanda historiska
urkunder och samlingar blifvit räddade från tidigare
eller sednare förgängelse i hvalfvén, och ställda inom sjelfva
arbets-iocalen i en för häfdafofskare beqvämlig ordning; att
a5 digra volumer prot.Y blifvit med inneliålis-register försedda;
att riksd.besluten under l5oo och 1600-taien blifvit
ordnade och förtecknade samt på tjenligt sätt försäkrade
mot snar förstöring; att skrifvelserna under 3:ne sekler
från Sveriges sändebud i dess nabo-riken blifvit bragta i
fullständig ordning och summariskt förtecknade — de utgöra
120 band och bundtar — samt de öfriga dels upplagda
till vidare ordnande på hyllor i det s. k. hemliga hvalfvet,
dels förflyttade från det fuktigaste och alldeles mörka hvalfvet
till det stora och ljusa, der endast vinterkylan kan i
tidens längd förderfva dem — de utgöra omkring Boo band
och bundtar, äfven summariskt förtecknade—; att en mängd
historiska, juridiska och ecclesiastika handlingar, sorni hvalfvet
legat kringspridda uti bundtar, höljda med mer än hundraårigt
damm, blifvit upphemtade, sorterade, sorgfälligt
D c» 3 Maj c. ra.
101
granskade och till en icke obetydlig del specifikt förtecknade;
alt afskriften blifvit gjorda af åtskilliga vigtiga docurrienter
o. s. v. Ganska mycket af sådana anstäldta göromål
och arbeten återstår ännu att fullföljas och kan hädanefter,
likasom hittills, fullföljas, ehuru ej nog beqvämligen, inom
Riksarchivets nuvar. local, så trång den ock är; men för
fullföljden deraf fordras oundgängligen, att det yrkade anslaget
lill löner och arfvoden ej vägras. Riksarchivarielönen
kan dertill icke disponeras hmgre, än intill dess tjenslen
måste återbesättas, hvilket snart torde inträffa. Flere
arbetare kunna derefter ej påräknas, än, utom chefen, de 3
nuvar. ordin.-tjenstemännen, hvilka förnämligast hafva att
Ilalia yngre handlingar i vederbörlig ordning samt, vid anfordran
af embetsverk , utlemna sådana eller derutur meddela
enskilda personer äskade upplysningar och afskriften
deraf. Alla ofullbordade arbeten, för att göra detta Riksarchivs
mångfalldiga ännu icke fyllest ihopsamlade, ännu
mindre ordnade och förtecknade historiska skatter kända
och fruktbara, måste då afstanna.
3:o En vigtig angelägenhet -liar Riksarchivets t. f. chef
sökt befordra genom de arfvoden han haft att utdela, nemi.
den, att återställa Riksarchivet i dess fordna bestämmelse
att vara en praktisk bildnings-anstalt för unga män, som
med säkra grundstudier förena lust och fallenhet för historiska
forskningar. Denna Riksarchivets gagnelighet skall
upphöra, derest de nuyar. extra-ordin,-tjenstemännen måste
öfvergifva ett verk, hvilket, om StatsIIlskts betänk, bifölles
af Riksstrn, ej skulle hafva att erbjuda dem någon vedergällning
för der använd tid och möda, eller någon uppmuntran
att med ett så lönlöst arbete fortfara. Andre i deras
ställen kunde ej vara att förvänta, efter en oskälig vägran
af det äskade anslaget.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag delar fullkomligt
den önskan Utsk. uttryckt, att Riksarchivet måtte
få en ändatnålsenligare local; jag delar likaledes Utskrs åsigt,
att ett embetsverk måtte finnas, som det tillkommer att disponera
alla Kronans byggnader och använda dem på det ändamalsenligaste
sätt; antingen ett sådant embetsverk eiler
tvänne, hvaraf det ena för de Kronan, och det andra för
de civil—listan egentligare tillhörande byggnader. Allt sådant
är principenligt, det är en önskvärd, ja nödvändig organisation;
men jag hemställer, om det är rätt sett, att, under
den tid, som åtgår innan detta, och som, oaktadt all
skyndsamhet, kan blifva lång, genom en otillräcklig lönestat
låta dem , som tjenstgöra vid Riksarchivet, vara strängt och
snäft behandlade, och genom denna otillräcklighet i lönerna
försvåra räddningen af Riksarchivet. Jag sade räddningen;
ty när jag sednast var i Sverige, för i år sedan, då
möglade de till Garl IX:s regering hörande handlingar.
102
Den a Maj e. m.
Huru långt möglet nu hunnit, är mig obekant; men efter
regula de tri kan man ungefärligen beräkna, när handlingarna
för vår tid äfven i sin ordning skola förmultna. Wig
synes således hjelp bär vara af nöden påkallad, och dertill
bör verkligen den föreslagna anslags-tillökningen. Men jag
upprepar mitt fullkomliga medhåll åt Utskts önskan af centralt
organiserad förvaltning af Kronans byggnader, och att
under tiden skickligare loe;fl må beredas Riksarchivet.
Hr Riben, Carl Willi.: StatsUtsk. bar afstyrkt R.
St:s bifall lill K. M:s nåd. propos. om öfverflyttande på
allmänna indragn.staten af Cancelliets s. k. öfvertalige embets-
och tjenstemän. Jag skall icke ingå i någon pröfning
af de skäl, som legat till grund för StatsUtsk:s utlåt ; jag
ber blott att få upplysa, att inom en af stats-expedma,
nemi. Krigs-expedm, förhållandet är nu till den grad ofördelaktigt,
att den s. k. ordin.-staten ej kunnat på långt när gå i
verkställighet. Om nu K. M. ger sitt samtycke till den föreslagna
förändringen af Statsrådets organisation, så blir deraf
en följd, att Krigs-expedm kommer att sönderfalla till tvänne,
då de öfvertalige embetsmännen icke kunna användas; och
vid ett slikt förändradt förhållande anhåller jag, att StatsUtsk.
, med afseende derå, ville utan förändringar tillstyrka
bifall till K. M:s nåd. propos. om desse personers öfverflyttande
på allmänna indragn.staten. Jag klandrar icke hvad
Utsk. gjort; men jag tror, att Utsk. har mer än en g i 11 lig
anledn. att ändra sitt redan afgifna utlåt, i denna fråga.
Jag tager för afgjordt, att betänk, kommer alt till Utsk.
återremitteras, och under denna förutsättning anhåller jag,
att detta yttrande måtte få åtfölja återremissen.
Frih. Sprengtporten: Då jag för min del ganska
mycket intresserar mig för, att vårt Riksarchiv måtte blifva
fullständigt ordnadt, icke blott till de personella, utan äfven
till de materiella behof, hvilka, på sätt Utsk. har anfört,
stå i ett nära oskiljaktigt sammanhang med hvarandra;
så hade jag verkligen hyst den kanske alltför sangviniska förhoppningen,
att Utsk:s förslag, i stället för att mötas med
anmärkn:r, som icke höra lill sakens behandling, hade kunnat
påräkna en sådan utveckling af frågan, att, i händelse Utsk:s
förut afgifna förslag, att Sundhets-collegii lius för detta ändamål
kunde komma att användas, befunnes overkställbar!, man
då, i sammanhang med anmärknma, ville föreslå något mera
passande. Detta har ej skett, och ehuru jag gör mig fullt förvissad,
att, när R. St:s skrifvelse derom kommer till K. M.,
äfven om den möjligen skulle föranleda en contra-propos.,
för hvars handläggning riksdagstiden blifver tillräcklig, Regeringen
gör sig all möda och omsorg att kunna gå Ständernes
önskan till mötes, så att möjligen Riksarchivet må
kunna få en local; så har jag likväl icke velat undandraga
Den a Maj e. m.
io3
mig att äfven framställa några åsigter, såsom en utveckling
af det förslag, sorn StatsUtsk. framställt. StatsUtsk. har det
synts icke så alldeles olämpligt, örn, efter de betydande kostnader
Staten användt för att anlägga fullständiga sjukhus
och medicinska undervisnings-anstalter på Kungsholmen,
Sundhets-coll:m, som icke är ett särdeles vidlyftigt verk,
skulle i någon af dessa inrättntr kunna inrymmas. Carolinska
Institutet blir också sannolikt vid denna riksdag reglelädt;
men i detta fall torde en tillbyggnad deraf vara nödvändig.
Om en sådan tillbyggnad sker, bör det icke vara
särdeles svårt att finna utrymme för Sundhets-collan i samma
local, likasom det icke heller bör vara svårt att finna
utrymme för Fältläkare-contoret i Garnisons-sjukhuset. I
sådant fall blir Sundhets-eollegii hus ledigt, och då blir det
latt, ifall Sundhets-eollegii lius ej vore för det nu afsedda
ändamålet tjenligt, att der inrymma något annat embetsverk,
hvars local vore mera passande för Riksarchivet, och sorn
då blefve ledigt att lill detsamma upplåtas. Jag tillåter
mig icke nu att ingå i någon speciel pröfning, hvarpå
jag icke heller nu är beredd, huruvida det må vara möjligt,
att Riksg.cont., som icke är något vidlyftigt verk, kunde
inrymmas i Sundhets-eollegii hus; i hvilket fall en ganska
ypperlig local skulle kunna beredas för Riksarchivet, som
der äfven kunde jemte sig lemna plats för Vitterhets- Historie
och Antiqvitets-academien. Alt inrymma hela Riksarchivet
i denna local, anser jag icke möjligt; men det finnes
i Riksarchivet en mängd handlingar, som hvarken förhistorien
eller i annat afseende äro af någon särdeles märkvärdighet,
hvilka alltför väl kunde qvarblifva i den gamla localen.
Hufvudsaken vore att kunna förena alla handlingar,
som hafva historiskt Värde, med dem, som äro af vigt för
den närvar, tiden; och då jag anser, att StatsUtsk. af en
motion icke är förhindradt att deruti föreslå modificationer,
och jag dessutom kommit i erfarenhet af de trånga gränser,
man inom Ståndet vill bestämma för StatsUtsk:s verksamhet;
så är det, med anledn. af detta förhållande, jag anhåller
att fä fästa Utskrs uppmärksamhet på hvad jag nu
anfört, och gör mig äfven förhoppning, att detta mitt anförande
möjligen skulle kunna något verka på de personer,
sorn vid frågans behandling hos K. M. skulle kunna utöfva
något inflytande på sjelfva saken.
Frih. Raab, Adam Christian: Till de skäl, som af
flere talare blifvit anförda för återremiss af detta betänk.,
tager jag mig friheten att lägga några ord, som ännu icke
blifvit af någon yttrade.
Hvarken den siste värde talaren eller StatsUtsk. har
bestridt, att icke de begge tjenstemän, som blifvit föreslagne
för Riksarchivet, vore af behofvet påkallade, så snart en
local kunde finnas, hvilken för Riksarchivet vore tillräck
-
Den a Maj c. m.
ligt rymlig: men är det således afgjordt, att en tillökning i
tjenstmannapersonalen behöfves, i händelse Riksarchivet får
en rymligare local; så anser jag, på grund af den af erfarenheten
vitsordade sanning, att ju trängre utrymme man
har till bevarande af saker, destotnera besvär, desto mera
arbete behöfves att ordna deni, att nit, då localen är för
trång, behofvet är så myckel större. Härtill komniei;, att om
Riksarchivet skulle flyttas till en annan local, så skulle det
onekligen blifva ett stort besvär för dess tjenstemän, att icke
allenast ombesörja sjelfva flyttningen, utan äfven att ånyo ordna
och uppställa alla handlingarna. I allt fall vet ingen
när denna flyttning kan äga ruin; jag får således på det
högsta understödja den åsigt, att de föreslagna 2,5oo r:dr
må beviljas, och yrkar således ålerremiss.
Gr. Frölich: Återremiss af StatsUtsk:s betänk, i denna
punkt tyckes vara så in specie recommenderad, att man
icke beliöfver lägga något dertill; men jag anser såsom min
pligt alt förklara, att jag nyligen kommit i tillfälle att utröna,
att Riksarchivet har behof, icke allenast af en rymligare
local, utan äfven af sådana löner och arfvoden , att
de der anställde personer kunna bibehållas, om nödiga arbeten,
nu påbörjade, icke skola afstanna på ett sätt, att de
svårligen åter skola kunna företagas. Jag skulle likväl vilja
göra ett tillägg i form af villkor, ifall R. St. besluta att
bevilja anslag för Riksarchivet, nemi. att den tjenstemannapersona],
som hädanefter kommer att få befattning dermed,
finge uppdrag och åläggande af K. M. att tillse, det archivets
handlingar kunde completteras från andra archiver inom
liufvudstaden — nb. dem, som tillhöra allmänna verk. Jag
har nyligen kommit i erfarenhet deraf, att det finnes vissa
handlingar, som i tryckta samlingar Uro omnämnda till datum
och årtal, t. ex. reglementet under Carl XI:s tid,
för båtsmansroteringen och för båtsmanshållet, men hvilka
numera, oaktadt flitig efterforskning, ej kunnat tillrättafås.
Mig är sagdt, att det skulle finnas sådana handlingar i Krigsexpeditionen;
dit ämnar jag gå i morgon för att få upplysning
derom, ty hos Förvaltningen af sjöärendena har det
blifvit mig svaradt, att i nämnda expedition inga handlingar
af äldre datum finnas, som kunna härom lenina upplysning.
R. o. Ad. behagade således finna, att det står så till med
våra gamla handlingar, från hvilka icke blott Svenska historien
kan få rika bidrag, utan äfven vid förekommande
administrativa ärenden upplysningar stundom erfordras, att de
äro dels spridda på flera håll, dels icke befintliga, der de borde
finnas, utan tilläfventyrs ligga på ett annat ställe. Det är således
klart, att Riksarchivet behöfver omreglering, hvilket åter icke
är tänkbartutan ökade kostnader och en ökad personal. Jag
tänker icke yttra mig i frågan om en annan local, — dertill
-
Den a BI aj e. m.
10S
tili har jag för liten local-kiinnedoin; men jag kan ej förena
mig med Utsk. deruti, alt frågan om personalens aflöning
med 2,5oo r:dr är helt och hållet underordnad den
om Iocalen. Jag anser den på sin höjd kunna sägas vara
samordnad, om man så behagar; men då fråga är om en så
liten summa och för ett sådant ändamål, tror jag att Ståndet
icke bör vägra bifall till hvad K. Bl. i delta afseende
föreslagit.
Hr Lagerhjelm: Det är i likhet med hvad den siste
värde talaren yttrat, som jag vill fasta uppmärksamheten
förnämligast derpå, att frågan om dessa 2,000 r:dr
ingalunda är underordnad, utan att det är den principala
frågan, hvaremot den om localens anskaffande snarare är
underordnad. Jag tror mig hafva ådagalagt detta, derigenom
att under den tid af 2-| år, som under archivets nuvar.
styrelse förflutit, ganska mycket har blifvit uträttadt.
Detta visar, att sådant kan ske med en god personal. Denna
har nu blifvit god på ett tillfälligt sätt. Detta tillfälliga
sätt att förbättra personalen försvinner, när Riksarchivarietjensten
blir tillsatt; och det är delta, som föranleder mig
att begära bifall till de ökade anslag för Riksarchivet,
hvilka K. BI. föreslagit. Frågan om den begärda Iocalen har
jag icke velat vidröra annorlunda, än så mycket som varit
nödigt för mig; emedan R. St. redan beslutat en lind. skrifvelse
till K. M. och således äga den förväntan , att af K.
BI. erhålla upplysningar, hvilka naturligtvis komma att blifva
grundade på verklig undersökning.
Det är således icke frågan om Iocalen, utan frågan om
löneanslaget, som jag ansett vara det prineipala i saken, och
så vigtig att, om detta löneanslag skulle uteblifva några år,
— ty jag är säker att det i framtiden skall komma att beviljas,
— så skall den personal, som nu genom enskild uppoffring
blifvit satt i verksamhet, åter förskingras.
Jag tror, att hvad jag nu anfört, innefattar tillräckligt
skäl för ålerremiss, och får härmedelst yttra den önskan,
att StatsUtsk. ville taga saken i betraktande och göra sjelfva
anslagsfrågan till den principala och låta den hafva sin gång
oberoende af den andra.
IJ. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag uraktlåt uti milt
förra yttrande, att, i frågan om den föreslagna organisationen
af ett embetsverk , som skulle befatta sig med
alla publika byggnader, undersöka huruvida Öfverintendentsembetet
skulle kunna anses motsvara denna bestämmelse.
Det gör Öfverintendents-embetet icke; ty dess instruction
är ej så omfattande. För öfrigt tänker jag, att när den nya
organisationen nu snart blir satt i verkställighet, så skall uti
Sverige icke mera finnas något fristående embetsverk ,d. v. s.
icke något, som icke lyder under någon af de 7 portföljer
6
H. >4
io6
Den 2 Maj t. m.
na, och då kommer väl äfven Öfverintendents-embetet att stå
under en af dessa. Detta embete — Öfverintendents-embetet
— får icke hafva befattning med annat än Kronans byggnader
utom slotten, och dessa komma här icke i fråga. På
dem kan i intet fall något anspråk bildas. Slottet är boningen
för Konungen och för den K. Familjen. Ingenstädes
uti Europa finnes ett slott, der Konungen bor, som är öppnadt
för publika verk och inrättningar. Det finnes icke något,
sorn af sådana hyser så många, som Stockholms slott.
Hvad beträffar Pri ksarchivets närvar, personal, så är den
högst förtjent af aktning och tacksamhet, och särdeles den
nu var. chefen, som Riksarchivet beklagligen icke länge lärer
få behålla; och då jag uti mitt förra anförande icke derom
yttrade mig, så var det dels derföre, att dessa tänkesätt
om den närvar, personalen och dess chef äro så allmänt
uttalade, dels derföre, att, vid fråga om anslag, icke
det personliga utan endast saken bör afses.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: Då jag afgifver ett
utlåt, i denna fråga, så gör jag det med största försigtighet,
och endast i det ändamål att begära ett sådant anslag, som
anstår Riksarchivet. Jag har händelsevis upplysningar att
meddela, hvilka möjligen kunna intressera Pv. o. Ad. Efter
Polska kriget blef af Ryska Regeringen en comité' nedsatt,
för att examinera alia bibliotheker i Polen. Oliva kloster
och många andra blefvo då examinerade; och det hade varit
önskligt, alt Riksarchivet då hade varit i tillfälle att
köpa dyrbara skatter för Svenska historien, hvilka då blefvo
deponerade, jag vet icke hvar, men säkerligen icke uti Svenska
händer. Dessutom finnes det uti Italien och Frankrike
skatter för vår historia, hvilka icke skulle kunna lösas af
vår Regering, äfven om Riksarchivet finge dessa anslag. Jag
vill icke vidlyftigare orda härom, men önskar, att R. St.
ville gifva det mest liberala anslag åt Riksarchivet för dess
verksamhets bibehållande.
Hr von Hartmansdorff: Jag understödjer de förslag,
som redan blifvit gjorda, att gifva löneanslag åt Riksarchivets
tjenstemän och anslag till anskaffande af ett bättre utrymme
för archivets handlingar. Om Utsk:s ledamöter behagat
på stället taga kännedom af dessa handlingars mängd,
så skulle de hafva funnit, att det fordras ett icke litet hus
för att rymma dessa historiska skatter; de skulle hafva förnummit
alt Sundhets-collegii hus, som blifvit satt i fråga,
är alltför litet; det har dessutom, såsom jag vet, det felet
att vara fuktigt, åtminstone i den understa våningen, som
ligger närmast vattnet. Riksg.cont:s hus på Riddarholmen
är jemväl för litet. Om med Ricksarchivets handlingar
skulle förenas Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-academiens
samlingar, hvilket måhända vore lämpligt, så är det
ännu säkrare, att ifrågavar. byggnader äro otillräckliga.
Den i Maj e. m.
Gr. Frölich har yttrat, att Riksarchivet bort fullständigas
ined äldre handlingar från Rikets collegier. Deri instämmer
äfven jag. Enhvar, som besökt dessa embetsverk och
sett de gamla handlingarnas förvaringsrum, lärer icke kunna
annat än beklaga, att de ej äro bättre förvarade. Sammanföras
de på ett ställe med Riksarchivet, så behöfver man,
såsom Gr. Frölich anmärkt, icke gå och söka dem på 2 å
3 olika ställen, och ändock ej veta om de linnas eller icke.
Förvarades de på ett ställe, så kunde den, hvars rätt berodde
på handlingars tillrättafående, vara förvissad att, om
de funnes i allmän vård, så vore de på Riksarchivet. Mendet
hr icke blott uti Rakets collegier, som vigtiga handlingar
finnas. De ligga äfven i verk, der man minst skulle det
förmoda. Under den tid, då jag var fullmäktig i Riksg.-  cont., fick jag uppdrag att ordna dess archi v. Der man
skulle trott sig finna blott räkenskaper och handlingar af financielt
intresse, påträlFades andra rörtde Sveriges historia
af ganska märkvärdigt innehåll, såsom förteckningar på de
tropheer, hvilka blefvo tagna under Carl XII:s krig och sedermera
använda till myntning eller försäljning. Saken är
riktig, såsom Gr. Frölich sett henne; men jag tror, att det
är Öfverflödigt vidare påminna StatsUtsk. härom. Det har,
såsom åtskillige af dess ledamöter redan yttrat, nit för saken;
då återstår blott att föreslå nödiga medel dertill. Gifver
Utsk. anvisning på penningar, och vilja R. St. bevilja
dem , så får man nog byggnader. Alt under riksdagens lopp
vilja utse byggnader, tror jag vara fåfäng möda, särdeles då
den nya organisationen af Statsrådet kommer att fordra
■större utrymme åt departementen och förknappningar för
andra embetsverk, under det att rum i Kronans hus saknas
till den grad, att, då comitier skola nedsättas mellan riksdagarna,
får man vanligen vända sig till Riksg.cout., för
att få begagna Utsktns rum, emedan uti Kronans hus inga
finnas lediga. Jag anhåller , att dessa mina anmärkn:r måtte
få medfölja remissen till Utskottet.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Utaf alla de anmärkntr,
som, vid föredragningen af detta betänk., i så rikt mått blifvit
tilldelade StatsUtsk., förefaller det mig, som de, hvilka
röra Riksarchivet, varit de minst förtjenta. Jag kan icke
finna annat, än att - StatsUtsk. i denna sak visat ett varmt
intresse och erkänt behofvet af en ny reglering i detta fall.
Utsk. har derföre med största skyndsamhet inkommit med
svar på väckt motion om anslag till nyby'ggande af ett hus
för sådant ändamål. Utsk. har nödvändigt måst väta varsamt
i denna fråga, hvilken i första rummet rörde icke mindre
än 200,000 rtdr btco, såsom motionen från PresteSt.
upptog. Således var det minsta man kunde vänta och fordra,
att, om R. St. ingingo till Regeringen med en begäran
om undersökning i detta fall, Regeringen skulle visa sig åt
-
Den a Maj e. m.
minstone lika nitisk, som enskilde motionärer i denna fråga
varit. Jag kan icke föreställa mig, att icke, med Regeringens
utvägar till biträde af alla slag, en undersökning i detta afseende
skulle vara temmeligen lätt verkställd, och svar således
kunna snart afgifvas, hvarigenom saken kunde till nytt
öfvervägande förekomma. För min del anser jag, alldeles
lika med Gr. Frölich, att frågorna om local och löner äro i
största samband med hvarandra, och att således icke den
ena frågan bör utan sammanhang med den andra afgöras;
äfvensom jag, för min del, anser det verkligen skall lända
till skyndsamhet i hvad som rörer den undersökning, som
StatsUtsk. föreslagit och R. St. bifallit, att lönefrågan blir
hvilande, tills ett svar i förra afseendet blir meddeladt. beträffande
det förslag, som StatsUtsk. afgifvit, att härtill använda
Sundhets-collegii hus på Riddarholmen, så kan jag
åtminstone ej föreställa mig, att detta verkligen skulle vara
så alldeles overkställbar!. Detta hus är icke hvad man kallar
litet, utan ett hus med ii fönster å långsidan och 4 fönster
på gafveln. Det är 3 våningar högt och lemnar tillfälle
att, genom ett par alnars påmurning, bereda en stor
sal. Ett sådant hus kan jag ej anse litet, utan tror jag, att
många tusen volumer af den digraste beskaffenhet der skulle
kunna inrymmas. Emedlertid vill jag icke i detta fall vara
envis, utan må frågan bero af en blifvande undersökning.
Hvad den omtalade fuktigheten beträffar, så vet jag, som
sjelf varit på stäliet och, så mycket på mig kunnat bero,
undersökt huset, att denna olägenhet verkligen äger rum i
den nedra våningen, dock icke lill den grad, att icke folk
der kan bo och bibehålla sin helsa. Der bo nu vaktmästare.
I våningen dernäst är ett slags magazin för armeens fältkistor;
och då dessa, som äro sammansatta af fint poleradt
stål, icke tagit fukt, så synes ingenting der vara att af fuktighet
befara. Våningen deröfver utgöres af Sundhets-collegii
sessionsrum, och hafva icke den ringaste olägenhet af fukt.
Der ofvanpå är en halfvåning med fönster, som icke skulle
behöfva reér än takets upphöjande ett par alnar för att
bilda ett mycket lämpligt förvaringsrum för böcker och
handlingar. Husets local är dessutom midt ibland embetsverken,
samt således lämplig för alla, som behöfva förfråga
sig i archivet, och nära stadens bok-auctionskammare, der
en skicklig chef för archivet ofta nog kunde göra complettering
af nödiga verk och böcker, hvarpå TJtsk. ansett sig
böra fästa särdeles afseende. Alla dessa skäl hafva föranledt
förslaget, och jag hade önskat, att åtminstone det afseende
derpå blifvit gjordt, att man uppskjutit med sina anmärkntr
tills svar från Regeringen ankommit, hvarefter det alltid tillkommer
Utsk. att alt yttra sig öfver, så vä! localen, som
löneanslaget. Jag tror således, att man kunnat dröja, tills
svaret rörtde undersökningen inkommit; och hoppas jag, alt
samma skyndsamhet, som i fråga derom af R. St. blifvit
Den 2 Maj c. m.
iakttagen, skall kvinna påräknas af Styrelsen, ifall saken är
af den stora vigt, sora ätskillige värde talare förmenat. Skulle
åter, såsom andras yttranden tyckas gifva vid banden, det
egentligen vara löneanslaget sora fordras, och localen endast
vara en underordnad sak, hvarmed man kan hjelpa sig; så
tror jag visserligen, att en utgift af ett par tusen r:dr är
lättare att åstadkomma, än byggnaden af ett hus, i fråga
hvarom man icke vet hvar man stannar, då hvarken något
kostnadsförslag för byggnaden är uppgjordt, eller ens någon
passande local dertill synes kunna bestämmas, utan alla de
förslag till local, som förekomma, blifva underkända: Jag
skulle eljest tro, att det förslag Frih. Sprengtporten gjort om
utbyte och begagnande af Riksg.contorets lius till detta
ändamål, skulle lemna en skälig anledn. att bestämma sig
för localen derstädes, såsom fullt motsvarande allt hvad
man kan önska och motionen afsett, samt ledande till stor
besparing för statsverket.
Frih. Sprengtporten: Jag kan icke med Hr von
Hartmansdorff dela den tanken, och finner mig icke af hans
framställning öfvertygad, att Riksarchivet skulle behöfva en
så obegränsad local, som han ansett nödig. Jag har också
besökt Riksarchivet och sett huru handlingarna der förvaras.
De äro till största delen oinbundna och lagda i högar,
och på somliga hyllor finnas litet, på andra intet. Om en
utgallring af dessa handlingar sker, så är det gifvet, att en
ganska stor del deraf skall befinnas vara af så liten vigt och
föga intresse, att någon särdeles omtanke om deras förvarande
ej är behöflig. I afseende på dessa handlingar, blefve
intet annat att göra, än att deröfver upprätta ett inventarium
och låta dem hvila i de hvalf, der de finnas. Hvad
åter angår de handlingar, som hafva någon historisk vigt
eller diplomatiskt intresse, så torde det vara kändt, huru
mycket en bundt papper blir smalare, när den inbindes.
Således om de uppställas såsom i bibliotheker är vanligt,
och man väl använder utrymmet, torde det blifva möjligt
att för Riksarchivet begagna en mycket mindre local, än
som hittills ansetts behöflig. Det är af denna anleda., som
jag ej kan öfvertyga mig om, att alla de åtgärder, sorn
skulle vidtagas förr, än antingen hvad Ständerne hos Konungen
framställt blifvit godkändt, eller ock contrapropos.
i ämnet af Konungen kan blifva afgifven, kunde blifva annat
än obehöfliga; och då för vidblifvandet af min mening
förekommer, dels att ändamålet ej annorlunda står att vinna,
dels att, om skäl äro för handen att bevilja tillökadt
löneanslag åt Riksarchivcts embets- och tjenstemän, dessa
skäl blifva ännu större, derest fråga blir om att ändamålsenligt
ordna detta archiv: så må det ursägtas mig, om jag
upptagit R. o. Ad:s tid, helst jag hyser den förhoppning, att
den framställning R. St. härom gjort hos Konungen, måtte
Ilo
Den 2 Maj c. m.
få den påföljd, sora enligt min öfvertygelse af hela Representationen
önskas.
5:te punkten, b) K. Bibliotheket.
5: t e punkten c).
Hr Riben: Jag finner att jag först nu bort afgifva det
yttrande, hvarmed jag tillåtit mig att besvära R. o. Ad.
Jag ber otn ursägt för milt misstag, som härledde sig deraf,
att jag ej observerade, alt icke hela den nu förevar, punkten,
utan endast en del deraf var uppläst för att discuteras.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. afstyrker K. M:s
nåd. propos. i detta hänseende, ”emedan hvarken behofvet
”deraf skulle kunnat inträffa, eller någon brist i tillgångarna
”uppstå, om de grunder för verkställighet af regleringen
”blifvit följda, som R. St. vid sista riksdagen föreskrefvo.”
Det är en uppgift, som icke är med några bevis förenad.
Jag skall hafva äran för R. o. Ad. föredraga de a:ne R. St:s
und. skrifvelse!- till K. M. under sisth riksdag, hvilka, så
vidt mig veterligt är, kunna vara tillämpliga på denna
händelse. XJti ingendera står någon sådan föreskrift, som
blifvit underlåten. Den första är N:o i5o, daterad d. 6 Oct.
i834, ang:de några med statsregleringen sammanhang ägande
allmänna frågor i:a punkten deraf innehåller: att vid anslående
af nya löner eller förhöjning af gamla, i förra fallet
ingen spanmäl, och i det sednare endast det förut varande
tunnetalet måtte under lönerna beräknas. Annorlunda har
ej heller skett med de nya anslagen i Konungens Cancelli,
aldra punkten innefattar den grundsats, att icke några statsutgifter
finge anvisas på öfverskotten af statsverkets inkomster.
Delta har icke heller skett vid samma lönereglering.
3:dje punkten föreskrifver, att centonal-afgiften, såsom R. o.
Ad. känner, skulle, i stället att afdragas å lönerna, dädanefter
påföras i hvarje tjensteinnehafvares skattsedel. Delta
har äfven blifvit tillämpad!. Den jtde punkten stadgar, att
de på l iksstatens hufvudtitlar uppkommande besparingar icke
må anvisas till några bestämda löneanslag på stat. Detta
har ej heller skett i Cancelliet. Den andra skrifvelsen är
N:o 170, daterad d. 3o Oct. »834, och angår regleringen af
utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel. Först förekommer
ett upprepande till en del af hvad jag redan omnämndt.
Derefter säga Ständerne: ”1 öfrigt hafva R. St.,
”på det att regleringens successiva verkställande må underlättas,
på allmänna indragn:s-staten uppfört det belopp af
”'2,497 r:dr 14 sk. 3 r:st med derunder begripna a35 tunnor
”spanmål, som motsvarar de löner, hvilka ansetts böra in’’(irågås;
äfvensom R. St å allmanna indragn:s-staten uppfört
"de löner och den sporlel-ersätlning, som några tjenstemän
”vid den nu indragna Cancclli-styrelsen äro berättigade att
''bibehålla, med tillsammans 1 ,3q5 r:dr 4° sk- jemte derun
-
Den i Maj c. ra.
"der begripna io4 tunnor spanmål.”' Nu var händelsen i
Konungens Cancelli, att som inga anslag beviljades till någon
indragn:s-stat, så måste de öfverta lige tjenstemännen bibehålla
sina förra inkomster under den nya regleringen, med
fyllnad af anslag på andra hufvudtitelns besparingar. Följden
blef den, att åtminstone i Ecelesiastik-exped:n ingen tjensteman
kom till den lön, som vederborde, och att ingen ännu
kommit dertill. Förhållandet var och är följande:
Förr än nya staten infördes, hade Ecclesiastik-expeditio
nen
löner på stat 3,y83: 22. 5.
spoi tiar . . . 5,8i 5: 42- '
9,59g: 17. 3.
extra anslag på besparingarna 4>°2o: 24- —
— 13,619: 41. 3.
Genom nya staten fick Ecclesiastik-
exped:n, ordin, löner 10,866: 32.—
och behålla af de extra-an
slagen
2,753: 9. 3.
13,61 g: 4r. 3.
Men vaktmästaren, som miste sina sigillpenningar, och genom
nya staten skulle få 2fi6 r:dr 32 sk., hvilket i sjelfva
verket var 21: 24, mindre, än han förut åtnjutit, genom
extra-anslag, utom exped:ns allmänna, innehade på stal 121:
24. På det att han skulle få åtminstone 266: 32., måste
extra-anslaget för exped:n ökas med 145: 8. till 2,898: 17. 3.
När nu alla dessa tillgångar fördelades emellan tjenstemännen,
slog fördelningen så ut, att de öfvertalige tjenstemännen
erhöllo det mesta, nemi. 7,418: 32., och de ordin,
det minsta, eller 6,346: 17. 3. Af hela anslaget fingo de
ordin, icke fullt af hvad de bort hafva. Sedermera har,
derigenom att 2:ne öfvertalige tjenstemän afgått, förhållandet
blifvit så fö randrad t, att då jag lemnade exped:n — och
jag tror icke, att någon förändring derefter ägt rum — hade
de öfvertalige ett lönebelopp af 4i99§ r:dr i3 sk. 5 r:st och
de ordin. 8,765: 6. Men det är till märkandes, att desse
ordin, tjenstemän åtagit sig att enskildt pensionera en afgången
kamrat, så att de i sjelfva verket sitta med ännu
sämre villkor, än staten utvisar. Sålunda erhåller den, som
borde få 1,800 r:dr endast 1,000; den som borde hafva
2,400, får i,532; den som borde erhålla 1,200, bekommer
1,020; den som borde åtnjuta 800, erhåller 681, och den
som borde häfva 400 > undfår 35o r:dr. Deraf lärer R. o.
Ad. finna, att ehuru gifna föreskrifters fullgörande icke blifvit
underlätet, äro tjenstemännen likväl så vanlottade, som
jag nu haft äran framställa. Hvar och en bör deraf finna
angelägenheten och riktigheten att bevilja det anslag, som
K. M. begärt, på det att de, som äro i verklig tjensteutöfning,
må få sin beskärda del. Om nu de öfvertaliges förflyttning
på indragn:s-stat skedde, så kunde i och med detsamma
anvisningarna på besparingarna upphöra.
112
Den 2 Maj e. ro.
6:te punkten. Minister -staten.
H. Ex. Hr Frih. Stjerneld, Gustaf Algernon,
uppläste följande:
Vid H. StatsUtsk:s förslag till nedsättning af det hittills
varande anslaget lill Minister-staten nödgas jag göra följande
anmärk:r, och vördsamt anhålla om återremiss å denna
del af dess betänkande.
Att Utsk. utgått från den berömvärda åsigten alt i möjligaste
måtto äfven i detta fall nedsätta Statens utgifter, erkänner
jag, men hade tillika önskat, att detsamma noga re
beräknat de följder ett sådant förslag kan medföra.
Ulskrs uppgift på den s.' k. cabinetts-cassans tillgångar
under året 1837 är sanningsenlig, blott med den skilnad, att
de 45,00° r:dr b:co, hvilka under detsammas lopp af extrautgiftsmedlen
upptogos, böra nedsättas till 4°>000j emedan
under det nästföregående endast 35,000 r:dr användes, hvarigenom
den vanliga årliga summan af 4°,000 återfinnes.
Utsk. har ej heller behagat fästa sin uppmärksamhet
derpå, att Konungariket Norriges bidrag till cabinetts-cassan
eller 77,5oo r:dr b:co, hvaraf nära 4000 r:dr, såsom i Norrige
särskildt anordnade, icke komma nämnda cassa till godo,
sannolikt komrae att nedsättas i samma proportion, sorn
det Svenska anslaget eller med -J, och således till omkring
58,ooo r:dr; hvarigenom de båda Rikenas hela ordin, bidrag
till nämnda cassa blcfve omkring 258,000 r:dr, i stället för
det hittills varande 344»00°*
Med denna summa skulle således icke allenast alla
ordin.-utgifter, hvilka under året 1837 af Utsk. uppgifvas
belöpa sig till öfver 24°,000 r;dr b:co, bestridas, utan äfven
alla öfriga och oförutsedda, för hvilka komme endast att
återstå circa 18,000 r:dr.
Dessa äro dock följande:
1:0 utomordentliga ambassader och beskickningar vid
vissa tillfällen och för vissa särskildta ändamål;
2:0 presenter och öfriga omkostnader vid tractaters och
conventioners afslutande, äfvensom afskedspresenter till härifrån
rappellerade ministrar och andra diplomatiska agenter;
4:o Svenska och Norrska beskickningarnes årliga extra
utgiftsräkningar för särskilda bestridda omkostnader i och
för tjensten;
5:o kurir-resor och cabinetts-kurirernes årliga equiperingspenningar;
6:0
aflöning för en Norrsk Förste Secreterare, anställd
vid cabinettet för utrikes brefvexlingen;
7:0 de vid cabinettet 'förefallande extra-utgifter; och
8:0 hemliga utgifter.
Alla dessa utomordentliga eller oförutsedda utgifter äro
och måste naturligtvis, med få undantag, till större eller
min
-
Den a Maj e. m.
och beskaffenhet. Klart och onekligt måste det dock (dilivar
opartisk man vara ådagaiagdl, alt de aldrig med den
af Utsk. föreslagna summa af omkring 18,000 r:dr b:co möjligen
skulle kunna bestridas.
E11 värd motionär i BorgareSt. har, såsom skäl för en
af honom yrkad nedsättning i det nuvar. anslaget till Ministerstalen,
uppgifvit, alt mäktigare stater än Sverige
ombesörja sina diplomatiska angelägenheter genom charges
d'affaires. Utsk. delar afven denna lanke och anser att vid
åtskilliga hof de förenade Piikena kunde representeras af
lägre tjenstemän.
Då det bevisas mig att lika mäktiga göra det, skall
jag blifva den förste att tillstyrka denna ändring; men sådant
är ej förhållandet. Af bilagda uppgifter, grundade på
officiella meddelanden och acter, bevises tvertom, att ibland
andra stater, lika med Sverige och Norrige af andra rangen,
hvars Nalional-representationer med sparsamhet bevilja
anslag och med stränghet granska deras användande,
såsom Portugal, Holland och Belgien, icke allenast flera
och högre missioner anses nödiga, men äfven att dessa
länders diplomatiska budgeter vida öfverstiga den af
StalsUtsk. föreslagna. Sålunda belöper sig den Portugisiska
till ' . . . r:dr b:eo 470,666: 32.
Ingen torde dessutom kunna jäfva min försäkran, att de
förenade Rikenas ställning, så väl i politiskt som eommercielt
afseende, lill främmande makter erfordra, jemförelsevis
med ofvannämnda stater, ett åtminstone lika talrikt antal
representanter af ministers rang vid andra hof. Likväl äro
desse färre, och att deras löner likaledes äro mindre skönjes
lätt af nyssnämnda bilaga.
För öfrigt anhåller jag blott, alt det H. Utsk., om,
som jag vågar hoppas, återremiss af denna del af dess betänk.
beviljas, måtte fästa sin uppmärksamhet på vådan att
indraga åtskilliga af våra ministrar och ersätta dem genom
charge^ d’affaires.
Besparingen är obestridlig, ehuru de rappellerade embetsmännen
skulle komma att pensioneras; men att denna
förändring i alla andra afseenden är skadlig, vågar jag påstå,
emedan den skulle strida emot ett antaget och häfdvunnet
bruk, att stater af andra rangen vid större hof representeras
af ministrar, ett bruk, grundadt på ömsesidig
grannlagenhet och de resp. staternas gemensamma och sanna
fördel, samt emedan, såsom en naturlig följd deraf, de
förenade Bakenäs vänskapliga förhållanden med främmande
makter skulle komma att lida. Allas erfarenhet skall vitsorda
sanningen af detta mitt påstående. Ingen är mera än
den Holländska till
den Belgiska till .
372,300
342,000
6 IL
Den a Maj c, m.
jag öfvertygad, att ali möjlig sparsamhet bör iakttagas: men
för att bevara sin rang och sitt anseende, nödgas ofta en
svagare och fattigare stat i vissa fall, så väl vanliga som
oförutsedda, göra lika uppoffringar som en mäktigare och
rikare.
Dessa af mig förutsedda menliga verkningar af ett för
långt drifvet indragms-systeme komma icke, om det införes,
att drabba mitt eget eller en efterträdares ansvar; men såsom
embetsman och på grund af den erfarenhet jag anser
mig äga, kan jag ej underlåta att på det högtidligaste deremot
protestera och anhåller i följd deraf vördsamt, att Minister-staten
måtte bibehållas vid dess nuvar. anslag.
Diplomatisk Budget.
Portugal.
Envoye' extraordinaire — Wien 42>ooo: —
Charge' d’affaires — Brlissel  i4,333: 16.
Charge' d’affaires — Köpenhamn 11,000: —
Envoye' extraordinaire — London .... 48*666: 3a.
Envoye' extraordinaire — Madrid 42>ooo: —
Envoye' extraordinaire — Paris ... i . 42>ooo: —
Charge' d’affaires — Stockholm 11,000: —
Envoye' extraordinaire — St. Petersburg . . 42>ooo: —
Envoye'extraordinaire — Berlin 42>ooo: —
Charge' d’affaires — Haag 13,666: 3a.
Envoye' extraordinaire — Rom  42>ooo: —
lixt ra utgifter
53,333: 16.
Hemliga utgifter . .  66,666:32.
S:a r:dr Sv. b:co 470,666: 32.
Nederländerna.
Envoye' extraordin. Tyska Förbundet . Gulden 22,000.
Envoye' extraordin. — Danmark .... „ 20,000.
Envoye' extraordin. — Frankrike ... „ 44>00°-
Envoye' extraordin. — Storbritannien . . ,, 55,000.
Envoye' extraordin. — Österrike ... ,, 28,000.
Envoye' extraordin. — Preussen .... ,, 28,000.
Envoye' extraordin. —- Ryssland .... „ 44>°°°-
Charge' d’affaires —- Spanien
10,800.
Envoye' extraordin. — Sverige .... „ 22,000.
Envoye' extraordin. — Belgien .... „ 3o,ooo.
Equiperingskostnader „ i5,ooo.
Postporto för beskickningarna „ 3o,ooo.
Kurir-resor „ i3,5oo.
Hemliga utgifter
10,000.
S:a Gulden eller r:dr Sv. b:co 372,300.
Belgien.
Envoye' extraordin. •— Österrike .... Francs 40*000»
Envoye' extraordin. — Frankrike .... „ 60,000.
Transport 100,000.
Dcti i Maj e. m.
lia
Transport 100,000.
Envoye extraordin. — StorBrilannien ... „ 80,000.
Envoye' extraordin. — Nederländerna ... „ 5o,ooo.
Envoye' extraordin. — Preussen .... „ 5o,ooo.
Charge' d’affaires — Danmark
i5,ooo.
Cliarge' d’afFaires — Spanien „ i5,ooo.
Charge' d’affaires — Sverige „ i5,ooo.
Envoye' extraordin. — Ryssland .... „ 80,000.
Envoye' extraordin. — Frankfurt ... ,, 4°>000‘
Pensioner  „ 10,000.
Kurir-resor
70,000.
Extra utgifter
75,000.
Ileinliga utgifter
84,000.
S:a Francs 684,000 eller r:dr Sv. b:eo 342,000.
H. Ex. H r Gr. Löwenhjelm: Jag yttrar mig ogerna
i detta mål, der jag kan synas drifven af egen fördel. Men
grannlagenheten kan öfverdrifvas, och detta skedde, om de
på sådan grund tego, de som äro förpligtade alt närmast
känna det, hvarom fråga är.
Jag bestrider Utsk:s utgångspunkt, som hufvudsakligen
är den , att eharge's d’alfaires kunna ersätta ministrar. De
förres personliga förmåga är här icke i fråga; enär, med få
undantag, samtlige ministrar varit charge's d’affaires, och
förmågan icke kom på samma gång med nya creditivet. Men
så väl äldre praxis, som Wiener-congressens act i8i5 bestämma,
alt charges d’alfaires icke som ministrarne äro
accrediterade hos Monarkerna , men endast till utrikes ministrarna,
och äga således icke, i och för ärendena, tillträde
hos Monarkerna. Men ännu mer, ehvad personlig
förtjenst en charge' d’affaires än må äga, vinner han icke
ens hos utrikes ministern lika tillträde med oss. En
annan villfarelse vore att anse, det besparingen blefve
lika stor med hela skilnaden emellan de för ministrar och
charges d’affaires nu brukliga aflöningar. Om charge' d'affaires
icke allönades högre, ja dubbelt högre, än nu, förmår
han icke bispringa förlägna och t. o. m. nödlidande landsmän.
Sådane äro beklagligen många utomlands. Men icke
kan meningen vara, att de skola utan all hjelp afvisas. Detta
biträde bestrides nu af ministrarna, och de, som hafva minne
och anlitat dgtta biträde, kunna intyga, att ministrarne
icke undandraga sig att dermed tillhandagå. Det är äfven
något annat, som en charge' d’affaires med nuvar. löner alldeles
icke förmår, nemi. att i vettenskapligt, litterärt, artistiskt,
tecknologiskt och industrielt afseende gagna fäderneslandet.
Detta är utrikes missionernes oeftergifliga pligt, och är än
mera maktpåliggande för vår Stat, i anseende till dess för
communicationer med Europa så ogynnsamma läge. Men
jemte allt det myckna och kostsamma, som härtill fordras,
förutsätter det synnerligen, att våra landsmän, som
116
Den 2 Maje. ra.
i och för ofvannämnda yrken beresa våra residenser, förhjelpas
till umgänge med, och biträde af alla utmärkta och verkande
infödingar af samma yrken; och härtill fordras den
der kostsamma representationen, hvilken de deri oerfarne
anse sorn en särdeles njutning, men som verkligen är en af
de tråkigare pligterna. Dessutom fordras en högre och kostsammare
stat af en charge' d’affaires, när han anställes som
permanent mission s-chef, än när han blott vicarierar forsin
frånvar. minister. — Besparingen, ifall af charge' d’affaire’s
anställande, vore således ringa, och vore en ganska illa beräknad
hushållning, blott under ofvan anförda synpunkt;
helst en enda hemlandet tillegnad uppfinning kan blifva vida
indrägtigare, än sådan småaktig besparing. Och detta
gäller med än högre visshet om andra fördelar, som en minister,
men icke en charge' d’affaires förmår tillskynda landet.
— Ar 1822 föreslog Franska Regeringen en tulltaxa,
som med 5o proc. förhöjde tullen å inkommande jern. Redan
hade deputerade-kammarens utsk. tillstyrkt antagandet,
då Svenska Ministern förmådde utverka undantag för jern,
utsträckt under hammare och behandladt vid vedkol. Enär
nu tullförhöjningen drabbade det Engelska valsade och vid
stenkol behandlade jernet, blef följden, att vår import, som
sedan tullförhöjningen 18 i4 aldrig öfverstigit halfannan million
kilogrammer, uppgick inom ett par år till 8 millioner.
Sednare har samme Minister förmått att åt 21 af våra
unga sjö-officerare vinna embarquement å Franska örlogsskepp.
Det skedde tvertemot författningarna, och man vet
huru afundad embarquering i alla flottor är. Men , understödd
af de vackra minnen våra sjö-officerare Jemnat i Franska
marinen under Amerikanska kriget för 60 år sedan, lyckades
det Svenska Ministern, så väl hos Carl den X:de som
hos Fransmännens nu regerande Konung, att befordra dessa
21 unga sjö-officerare till deltagande i alla fälttågen i Medelhafvet
och mot Algier, i Lissabons intagande, i expeditionen
till Senegal, och flera verldskringseglings-resor. Under
6 a 7 år tjente desse officerare med sin Svenska grad,
med alla Franska olficerarne tillkommande rättigheter, med
full Fransk sold, sora försatte dem i tillfälle alt lemna sin
Svenska aflöning orörd; och när de, decorerade allesammans,
hemreste, medförde de den sjö-erfarenhet, som under en så
beskaffad och så långvarig embarquering måste förvärfvas.
Må jag tillägga, att de alla hade hedrat vår flagga. Men
detta må ju anses hafva varit en högst nyttig diplomatisk
gerning; ty rikaste marin-budget kan ej göra krig enkom för
att till sådan grad af sjömanskap förhjelpa sina unga officerare.
Men sådant förmå sannerligen icke charges d’affaires;
ty dertill förslår ej deras capacitet, den ingen för öfrigt
hellre och uppriktigare än jag hos våra närvar. charge's
d’a(Faires vitsordar. Till sådant fordras den verkningsförmåga,
som ministrar hemta utur upphöjdare ställning, yp~
Deni Maje. ta.
"7
pigare representation och deraf följande umgängesförmåner.
—• Men , torde någon invända, bör skäl ej vara nog att
vinna livad skäligt är?— ”Jo Gud bevars!” svarade min vän
Kellgren för 60 år sedan: ”Jo, Gild bevars — men ej på
”jorden.”
Gr. Frölich: Jag ämnar icke tala om charges d’affaires,
och lämpligheten alt sätta dem i stället för verkliga
ministrar. Jag ämnar tala 0111 anslagen. Härvid skulle jag
önska, alt, enl. det råd en värd ledamot af detta Stånd i
förmiddags gaf, jag kunde tala rent och öppet ut; men i
denna fråga fruktar jag nu så mycket dunkelt ligger öfver
cabinettseassans förhållande till andra cassör, att jag skulle
önska mig förmågan att tala diplomatiskt. Då jag nu icke
kan göra det, anhåller jag blott, att den begärda förändringen
ej må af SlatsUtsk. beviljas; och förbehåller jag mig att,
då vi komma till 8:de hufvudtiteln, vidare få yttra 111ig i
denna fråga.
Hr Ihre, Albrecht, uppläste följande:
Jag instämmer till alla delar i hvad Frih. Stjerneld anfört
emot StatsUlsk:s förslag att med £:del nedsätta det hittills
beviljade anslag för Minister-staten. Hr Fr i hrns här
uttalade öfvertygelse är äfven min; den är grundad på en
gemensam erfarenhet. Utan alt således upptaga tiden med
upprepandet af redan framlagda skäl, anser jag dock för
min pligt att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på det olämpliga,
det skadliga, det måhända vådliga förvåra utrikes förhållanden
deri, att nödgas återkalla större delen af våra vid
främmande hof anställda ministrar, och derigenom inför
hela Europa erkänna, att vi icke kunna eller vilja fortsätta
våra förbindelser med dessa stater på samma förtroligare
fot som förut. Ty ehvad man än må invända till försvar
för den mening, att en charge' d atfaires kan vara lika nyttig
för sitt land, som cn minister; så torde likväl detta endast
tillräckligen vederläggas af alla andra Rikens exempel
och troligen, i enlighet med hvad Gr. Löwenhjelm nyss yttrat,
af alla de personers vitsord, hvilka beträdat den diplomatiska
banan. Bland främmande makter af samma politiska
ordning och vigt, som de förenade nordiska Rikena, lärer
man ej kunna uppgifva en enda, som icke underhåller
ett lika stort eller större antal ministrar. Norra Amerika
äger sex agenter af denna rang vid Europeiska hof. — Slutligen
vågar jag erinra, att våra diplomatiska ombud icke ensamt
äro Sveriges representanter; de tillhöra äfven Norrige;
och jag hemställer, huruvida det är rätt att, genom ministeranslagets
ensidigt beslutade förminskning och våra beskickningars
deraf följande reduction, blottställa oss för förebråelsen
att, vid möjligen inträffande politiska brytningar eller
vigtigare underhandlingar, dymedelst äfven kunna skada
Brödrarikets intressen.
118 D en a Ma j e. ra.
Jag anhåller om återremiss af StatsUtsk:s nu föredragna
utlåt, , i hvad det rörer Minister-statens anslag.
7ide punkten. K. Postverket.
Hr Peyron, Gustaf Abraham, hade inlemnat följande
:
I anledn. af H. StatsUtsk:s utlåt. N:o 4?» angrde regleringen
af utgifterna under riksstatens anili a hufvudtitel,
anhåller jag vördsammast, att, i hvad angår Utsk:s yttrande
om anslaget till Postverket, få flista R o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att, ehuruväl anslagsbehofvet för Postverkets
stat och öfriga utgifter, i K. M:s aflåtna nåd. propos. om
statsverkets behof, icke förslagsvis blifvit uppgifvet till mer
un 35o,ooo r:dr, sådant likväl skett under den förutsättning,
att R. St. äfven hädanefter skulle medgifva, att, sedan den
för statsverket af postmedlen beräknade netto-inkomst, hvilken
K. M. i nåd. föreslagit lill 5o proc. mer än de förra
åren, nemi. till i5o,noo r:dr, blifvit afdragen, det blifvande
öfverskottet finge till postinrättningens underhåll och förbättring
disponeras.
Då StatsUtsk. icke nu utlåtit sig om den sednare delen
af den nåd. proposrn, eller den rörtde öfverskottets disposition,
ehuru, genom de från Poststyrelsen infordrade, och
StatsUtsk. meddelade uppgifter och upplysningar, Utsk. varit
i tillfälle inhemta, att Postverkets ordin.-utgifter för de
sednare 2.‘ne bokslutsåren 18 >7 och 1838, oberäknadt de å
öfverskottet anvisade utgifter för paketpost-inrättningen, och
understödet för diligencer, i medeltal uppgått till något öfver
400,000 r:dr årligen; och dertill kommer, att, genom
sedermera tillkomna och ständigt fortgående förbättringar i
post-communicationerna, innevar. års utgifter blifvit beräknade
till en summa af 411 »9^7 r:dr 44 s^* 4 r-> förutan ett
tillskott af 15 a 18,000, som numera erfordras för året till
den utländska postgången, sedan en direct postcommunication
med ångbåtar emellan Sverige och England just nu är påbörjad;
anser jag det desto vigtigare, att det ordin.-anslaget
för Postverket fastställes till minst 43o,ooo r:dr årligen, som
för den händelse att öfverskottet å postintraderna icke skulle
för samma ändamål få disponeras, alla de sedan sista riksdag
gjorda förbättringar i postcommunicationerna icke kunna
, då medel till kostnadernas bestridande saknas, fortfarande
underhållas, och således måste åter upphäfvas.
Som det i alla fall synes vara rättast och ändamålsenligast
, att anslaget för redan kända och bestämda utgifter
fastställes till ett belopp, som motsvarar detsamma, iunan
något öfverskott beräknas; hemställer jag vördsammast, om
icke Postverkets ordin.-utgifter vid förevar, statsreglering
må, i stället för 35o,000 r:dr, förslagsvis beräknas till 43o,000
r:dr, äfvensom att, då lättade communicationsanstaller otvifvelaktig!
befrämja industrien och i sin mån den allmänna
D«n i Ma j e. m. lig
välmågan i landet, om icke, sedan R. St. bestämt den summa,
som af posliritraderna bör lemnäs till statsverket, det
derutöfver uppkommande öfverskott må, såsom hittills, äfven
hädanefter få disponeras till postinrättningarnas ytterligare
utvidgning och förbättring; och torde jag bland det sednare
slaget blott få nämna den, såsom af mycken nödvändighet
för posternes säkerhet och vård, att täckta åkdon anskaffas
för deras förvarande under fortskaffningen.
Jag anhåller sålunda vördsamt om återremiss på betänk,
i förevar, afseende, och alt mitt anförande måtte till Ulsk.
få åtfölja.
Hr Grundelstjerna, Axel Wilh., hade ingifvit ett
anförande, som upplästes, så lydande:
Uti utlåt. N:o 4o, ang:de reglenn af utgifterna under
liksstatens andra hufvudtitel, har StatsUtsk. i y:de punkten,
rörtde K. Postverket, yttrat, det Utsk. ej funnit anledn.
föreslå någon förändring i beloppet af den anslagssumma,
som för Postverkets utgifter å sista statsregler:n blifvit uppförd,
dervid Utsk. anfört, att frågan om disposition af öfverskott
å postmedlen fordrade en noggrannare utredning, och
skulle blifva föremål för en särskild behandling.
Ehuru i sammanhang härmed den af mig hos R.o. Ad.
den 7 sisth Mars väckta och till Utsk. den 11 i samma månad
remitterade motion, om öfverflyttning till annan hufvudtitel
af de hittills utaf postmedlen bestridda utgifterna för
telegraph-inrättningarna i Riket, synes hafva bort behandlas,
har Utsk. likväl icke meddelat något utlåt, i denna fråga,
samt ej Heller fästat det ringaste afseende å de af mig
vid samma tillfälle lemnade upplysningar om Postverkets årliga
behof efter innevar. års utgång.
Det är väl sannt, att uti den K. propostn om statsverkets
tillstånd och behof, som denna riksdag till StatsUtsk.
blifvit aflåten, Postverkets utgifter calculationsvis uro upptagna
till enahanda belopp, som vid sista stalsregler:n, eller
till 35o,ooo r:dr om året; en summa, som, enl. hvad jag
förut upplyst, blifver otillräcklig; men då Utsk. sedermera
begärt och af Poststyrelsen långt före detta erhållit specifika
uppgifter" å Postverkets utgifter och behållningar under de
sednare åren, har Utsk. icke kunnat vara i okunnighet derom
, att postinrättningen i dess närvar, skick ej kan underhållas
med en summa af 35o,ooo r:dr om året, och att dertill
ytterligare erfordras 60 a 70,000 r:dr årligen, utan afseende
på några förbättringar i postväsendet och oberäknadt
kostnaderna för telegraphverket, ångfartygs nybyggnad, ersättning
för af Svenska ministrar och consuler på främmande
orter utbetald t postporto, samt understöd för diligenceinrättnlr,
om sådant understöd än vidare skulle komma
i fråga.
Detta ökade behof af 60 å 70,000 r:dr om året för
120
D t n 2 Maj c. na.
sjelfva Postverket, liar uppkommit af postcommunicationernas
betydliga förbättring under de 6 sednast förflutna åren,
derom statsrevisorernes tili R.St. afgifna berättelser nogsamt
vittna; och då R.St. vid sista riksdagen bestämdt för sådant
ändamål lemnat K. M. dispositionen af de å postmedlen
uppkommande öfverskott, samt de tillökta kostnaderna äro
permanenta, synes Utsk., som förmodligen ej åsyftat, att de
i sednare åren gjorda förbättringar i postanstalterna skola
indragas, hafva saknat skäl att till Postverkets underhållande
i dess närvar, skick, om ock blott förslagsvis, uppföra
en mindre summa, än den som bevisligen dertill erfordras.
Utsk. har yttrat, att frågan om dispositionen af öfverslå
otten å postmedlen kommer att särskildt behandlas. Om
nu dessa till vissa bestämda föremål skola få användas, eller
till större eller mindre del böra till Riksg.cont. ingå; så måste,
särdeles i förra fallet, någon approximativ beräkning af deras
belopp göras, och denna beräkning måste ju blifva högst
felaktig, om till öfverskott hänföras medel, som äro oumbärliga
för Postverkets underhåll.
Den fastställda staten för Postverket innevar. år upptager
en summa af 43>j443* 28. 4-
Om nu härifrån afdrages:
anslaget till telegraph-inrättningar
nas
underhåll 12,120:
ersättning till ministrar och consuler
för utgifvet postporto 6,000:
understödet tili diligence-bolaget N:o x 8,000:
26,120: — —
så återstår för Postverket /[o5,^i3: 28. 4-
uti hvilken sistnämnda summa något anslag ej blifvit beräknadt
för den tillämnade postcommunicationen med ångfartyg
emellan Götheborg och England , såsom nu först d i fini ti v t
reglerad, ej heller för postiljonernes beklädnad, hvilken innevar.
år ej utfaller, men nästa år fordrar en utgift af 7
å 8,000 rrdr.
Jag har trott mig böra anföra detta förhållande, för
att ytterligare styrka otillräckligheten af 35o,ooo r:dr om
året till det egentliga Postverkets underhåll, och anhåller
om återremiss af Utsk:s betänk., med yrkande, det Utsk.
uti afgifvande nytt utlåt., efter det ådagalagda behofvet,
måtte rätta den förslagssumma, som till verkets underhåll
intill nästa riksdag årligen erfordras; samt alt Utsk. måtte
sig yttra öfver den af mig väckta fråga om öfverflyttande
till annan hufvudlitel af anslaget till telegraph-inrättningarna
i Riket, och, i händelse Utsk. ej anser sig böra en sådan
öfverflyttning tillstyrka, Utsk. likväl måtte föreslå en bestämd
summa att af öfverskotten å postmedlen årligen intill
nästa riksdag utgå, i och för nybyggnad och underhåll af
telegrapherna; hvarigenom tillgångarna för sjelfva Postverkets
-
Den a Maj c. m.
'kets underhåll och dess förbättring, om detsamma skall fortgå,
må med mera säkerhet kunna beräknas.
8:de punkten. K. Ka m m ar-co 11 egium.
Frih. Gederström, Jacob: Samina anmärkn. galler
vid Stats Utslits bär gjorda förslag, som blifvit gjord vid förslaget
rör:de K. M:s Nedre Just.revision. Det är nemi. frågan
att visa, huruvida Svenska folkets intresse är beroende
på att få målen afgjorda, eller om ärendena skola ligga nere,
för det att icke medel finnas att aflöna de embets-och tjenstemän,
af hvilka målen böra handläggas, som bort utgöra
föremål för StatsUtskts öfverläggning , men blifvit åsidosatt.
K. M. har i sin nåd. propos. förklarat, alt hvad K. M. för
Kammar-colhm begärt, var påkalladt, så väl af billighet och
rättvisa, sorn af nödig omtanka för ärendenas gång. TJtsk.
deremot bar förklarat: ”Lika med sist församlade Ii. St.
■”håller TJtsk. före, att Kammar-collegii reorganisation , ändamålsenligt
verkställd, bör kunna ske med nu ägande tillgångar,
helst om styrelsepersonalen i co!l:m till en del skulle
''utgöras af assessorer med derefter lämpade lönevillkor; och
”får TJtsk. derföre, under åberopande af dess vid böl jan af
”detta betänk, i allmänhet framställda åsigter, afstyrka förfall
till uppförande å stat af ofvannämnda summa;” hvilken
summa likväl var påkallad af billighet och rättvisa samt
nödig omtanka för ärendenasgång. Det är således billigheten,
rättvisan och den nödiga omtankan för ärendenas gång, som alldeles
icke utgöra något föremål för Utsk:s omtanka. Låtom oss
nu tillse, huruvida Utsk. i öfrigt har rätt, i afseende på frågan
om att re'organisationen kunnat blifva ändamålsenligt
verkställd med befintliga tillgångar, derigenom att en del af
Kammar-collegii ledamöter blifvit assessorer. Made TJtsk.
velat, så hade det för TJtsk. icke varit svårt att skaffa sig
underrättelse om att denna fråga icke är ny, att den flera
gånger varit väckt, under loppet af förra seklet 2.:ne gånger
föreslagen af Ständerna, begge gångerna pröfvad och noga
pröfvad , samt derefter afslagen af det enkla skäl, att assessors-befättningen,
såsom en snart öfvergående adjunction, icke
medger den erfarenhet, som fordras för att behörigen
kunna förestå ett kammarråds-embete. Det är den långvariga
handläggningen af sådana ärenden, hvilka i Kammar-colhm
förekomma, som är det oeftergifliga villkoret för detta embetes
behöriga utöfning; och på sådan grund bar den nu
åter ifrågaställda förändringen alltid blifvit afslagen. Skolan
för dessa einbelsmän finnes uti iandtstatstjenster och
collegii- samt cancelli-contor; der skola subjecterne sökas,
och sällan eller aldrig kan man få dem rätt skickliga
och brukbara, utan att de på någotdera af dessa ställen
förut befattat sig med kameralärenden.
Jag ber nu, att för it. o. Ad. få framställa en jernförelse-tabell
öfver lönerna i Kammar-colhm och de öfriga
fi II. i G
123
D e n 2 Maje. m.
förvaltande verken. För StatsUtsk. är det icke obekant ,
eller åtminstone bör ej vara obekant, att staterna förhålla
sig som följer. Presidenten i Kammar-colkm bur i
lön 3-,849 r:ö*' 4* sk. 5 r. och ett arfvode af 121 r:dr
24 sk'j Presidenterne i Stats-contoret, Bergs-colkm och
Kammarrätten hafva åter i lön på stat 4,200 r:dr. Kammarråden
åtnjuta såsom lön 1,260, och såsom arfvode 3jo r:dr;
deras vederlikar i andra collegier, ensamt såsom lön 1,600
r:dr; secreteraren i Kammar-colkm äger en lön af 869 r:dr
32 sk. med ett arfvode af i3o r:dr 16 sk.; secreterarne i
alla öfriga styrelseverken, med undantag af Bergs-colkm, der
secreterarens lön uppgår lill 1000 r:dr, uppbära en lön af 1,200
r:dr; ^tne kamererare i Kammar-colkm hafva i lön 777,
och i arfvode 223 r:dr; en 3:dje kamererare derstädes i lön
777 och i arfvode 23 r:dr, samt den 4;öe dervar. kamereraren
i lön 620 r:dr 24 sk. och ett arfvode af 379 r:dr 24sk.;
kamererarne i de öfriga collegierna en lön af 1,200 r:dr.
Kammar-collegii adv.-fiscal har såsom lön på stat endast
582 r:dr 24 sk. och såsom arfvode 4 17 r^dr 24 sk.; deremot
hafva ndv.fjscalerne i Krigs-colkm , Stats-cont., Kammarcolkm
och Kammarrätten 1,200, i Förvaltningen af sjöärendena
800, samt i Bergs-colkm 600 r:dr i lön på stat.
Icke mindre ofördelaktigt visar sig förhållandet för Kammarcolkm,
vid jemförelse af de dess öfriga tjenstemän tillagda
löner och urfvoden, emot den lön deras vederlikar i andra
verk åtnjuta, såsom den tabell, jag härvid får till prot. aflemna,
närmare visar. Om nu härtill lägges, mine herrar!
att, ifall StatsUtsk. velat göra sig mödan att skicka upp i
Kammar-colkm för att bese våra diarier, protocoller och registraturer,
Utsk. lätt kunnat inhemta hvilken skilnad finnes
emellan detta verks och de öfriga collegiernas göromål och
befattningar, hvilka undersökningar i Kammar-colkm fordras
till målens beredande, innan de kunna afgöras; så hade Utsk.
bort finna, att ingen jemförelse emellan detta och de öfriga
embetsverken kan anställas, utan att Kammar-colkm är lika
öfverhopadt af göromål, som det är illa försedt med löneanslag.
Utsk. har såsom skäl för sitt afstyrkande åberopat premisserna
i della betänk., deri Utsk. hänvisat till de förmodade
följderna af Statsrådets förändrade organisation. Man
må nu föreställa sig dessa följder hurusom helst; äfven om
man vill antaga, att de collegiala formerna helt och hållet
skola inom Sverige upphöra, så blir det dock otvifvelaktig!,
att denna organisation , i hvad den skulle röra Kammarcolkm,
först sent och många år härefter möjligen kunde till—
vägabringas. Om desse tjenstemän stå lönade såsom nu, med
tillägg af arfvoden, i stället för att deras vederlikar hafva
löner; så vill jag till er, mine herrar! hemställa, huru det
är möjligt, att de, som i en framskriden ålder, dåde blifva
föga skicklige för tjensternas utöfvande, skulle afgå , derest
de hade löner, skola kunna aunat än qvarstå i tjenst, för
Den a Maj e. ni.
alt ej nödgas svälta. Det kan ej vara Statens intresse alt på
det sättet göra tjensteinännen otjenstbara. Tvertom måste
det vara Statens intresse, att den, sorn t jent 4o ä 5o år, då
kropps oell själsförmögenlieterna aftagit, må , lika med sina
vederlikar i andra embetsverk, äga rättighet att afgå och öfverflyttas
på indraga.stat för de få återstående dagarna eller
åren af sin lifstid , med åtnjutande af de inkomster hvarpå
han genom lång tjenstetid har billiga och lättsenliga anspråk.
Jag bade trott, att uti en fråga, deri Regeringen
synbarligen varit orsaken, alt detta ej blifvit verkstäldt vid
förra riksdagen, medelst underlåtenheten att framställa,-att
billigheten och rättvisan fordrade det anslag som begärdes,
Utsk. icke, med hänvisning till Statsrådets reorganisation och
i följd deraf förmodade regleringar, hvilkas beskaffenhet icke
ens blifvit antydd , och för hvilkas utförande ingen tid kunnat
beräknas, skulle försöka att afstyrka bifall till Konungens
propos. ; men då sådant skett, och vid återremiss af
detta betänk. Utsk ånyo kommer att handlägga denna fråga,
så begär jag, att Utsk,, äfven utom afseendet på billighet
och rättvisa, måtte tillse hvad som skäligt och för Svenska
folket nyttigt är; och då tror jag, att Utsk. skall (inna
det nyttiga vara fullkomligt öfverensstämmande med hvad
billighet och rättvisa kräfva, äfvensom jag är öfvertygad ,
att, om Utsk. vill skicka delegerade till Kammar-collan för
att taga reda på dess arbeten, Ulsk. skall komma i erfarenhet
om deras mängd och omfattande beskaffenhet, deras inflytande
på så väl samhällets gemensamma sorn enskilde medborgares
rätt, samt förnimma skilnaden emellan Kammarcollegii
och de öfriga styrelseverkens göromål.
De anmärkntr Utsk. i premisserna gjort emot åtskilliga
verks reglering, medelst anvisning på besparingarna af hufvudtitlarna,
gälla icke här. Ett sådant anvisande är icke
gjordt för Kammar-colhm, och kan således ej tagas till grund
för det ifrågavar. förslaget. Jag gillar icke dessa anmärkntr,
men har icke heller gillat Utsk:s föregtde derpå grundade
afstyrkanden , emedan, oberoende af anmärknlna, och ehvad
de kunna blifva gillade eller ogillade vid pröfningen hos
Const.Utsk., saken dock måste stå qvar; och om ett embetsverk
icke kan fullgöra sina functioner, annorlunda än genom
anslag från dessa besparingar, så blir, på sätt en värd
ledamot under plenum på förmiddagen yltrad/s , frågan att
pröfva, huruvida det är förmånligare för samhället att låta
ärendena ligga nere, eller att, om än emot Standernes tillstyrkande,
medel anvisats på besparingarna att derigenom göra
verket tjenstbart.— Här har slutligen jemväl blifvit framställd en
hänsyftning derpå, att åtskilliga anslag, som i betänk, om andra
hufvudliteln blifvit afstyrkta, skulle kunna i en extra-statsreglering
bifallas; och man har i detta afseende åberopat
StatsUtsk:s betänk. N:o g?., innefattande förslag att upptaga
besparingarna på titlarna till Konungens disposition, hvarvid
Den 3 Maj e. m.
18^7 år* bokslut skulle tjena till efterrättelse i afseende på
beloppet af dispositionerna för åren i84i och 1842 —torde
böra heta året 1842 och så vidare efter påföljande årsbokslut.
— Detta fullkomligt riktiga beslut af StatsUtsk., hvilket
jag framdeles kommer att efter införd rättelse tillstyrka,
och som jag förmodar komma att gillas af samtliga lliksSt:n,
åtminstone af dem bland Stånden, hvilka ej önska, att
statsregleririgen, sådan den nu blifvit fastställd, skall leda
till upplösning af det skick, Sverige nu äger, kan dock möjligen
endast innefatta en lockmat, att låta de bristande anslagen
å hufvudtitlarna passera, i hopp att de kunna fyllas
genom anvisning af Konungen på de summor, som skulle
blifva disponibla, enl. berörda betänk.; men hvilket kan blifva
först afslaget af tyå Stånd och sedermera bortvoteradt
af förstärkt StatsUtsk., då den nakna, odugliga statsreglerm
skulle qvarstå, och Utsk:s afsigt att göra nuvar. statsskick
omöjligt såmedelst vunnits. Af sådan anledning finner jag
ingenting vara att bygga på SlalsUtskis betänk. N:o 92,
förrän det af 3 Stånd blifvit bifallet; och först då kan tiden
vara inne att granska, huruvida någon anledn. är att
hoppas, att derigenom de brister, som i den nu föreslagna
statsregleringen förefinnas, kunna fyllas. En sådan extrastatsreglering
är dessutom alldeles stridande emot de former,
grundlagen bestämmer för statsreglering. Grundlagen förutsätter
nemi. , att statsreglerln skall ske på grund af Konungens
propos. 0111 statsverkets tillstånd och behof, samt alt
hvad Stalén tarfvar utöfver de ordin.-inkomsterna skall genom
bevillning,ar fyllas. Det är således fullkomligt på sidan
0111 grundlagens bestämda bud, som Utsk. sökt att gå ikring
berörda stadgande och låta oss tro på ett löfte om anvisningar
på besparingarna , som möjligen alldeles icke kommer
att gå i verkställighet. Jag begär, att det i Konungens
propos begärdta anslag måtte i det inkommande förnyade
betänk från StatsUtsk. uppföras på ordin.-stat, och
att StatsUtsk måtte betänka, att det ej kan vara med Statens
intresse förenligt, att så uppgöra statsreglertn, alt sådane
embets- och tjenstemän, hvilka af ålder ej äro så tjenstbara
sorn de varit, tvingas att qvarstanna i tjenst, för att
icke sakna hvad de för sin utkomst nödvändigt behöfva.
Hr Gyllenhaal: I full conseqvens med hvad jag
yttrat 0111 lönereglerm för Hofrätterna, ber jag att få
instämma i det yttrande om Kammar-coll:m , som Frih.
Cederström 1111 har afgifvit. Det kan visserligen anmärkas
emot mig, att jag aldrig arbetat i detta collini; men
jag har under i> års tid varit ledamot af Svea Hofrätt, har
21 år bott i Stockholm och har under denna tid både i al!-  mänt och enskildt hänseende haft mycken beröring med detta
collini. Jag anser mig således behörig att vitsorda mängden,
grannlagenheten och vidlyftigheten af de göromål, som
(Hörer till 6 Haft. pag 124.)
Jemförelse emellan, å ena sidan, de Kammar-collestii ämbets- uclt tjenstemän anslagna icke allenast löner af R. St.
utan ock arfvoden af K. M., och, å den andra, de deras vederlikar i öfriga förvaltande verken anslagna löner.
K a 111 m
ar-
C 0
11
n a i
c 1
i
Veder
i k a r s
lön
e r.
Embets- ocb tjenstemän.
Löner.
A rfvoden.
Summa.
Krigs-
collcgium.
Förvaltnin-  gen af
sjöärendena.
Stats-
contoret.
Bergs-
collegium.
Commcrce-
collegium.
Rammac-  rätten. \
President (Taffelpenningar
inberäknade) ....
d84q
46
5
I 2 I
24
—
397'
22
5
Sär
skildt
förhållande.
4200
—
—
4200
—
—
3200
—
—
4^00
6 Kammarråd ....
1260
—
—
340
—
—
1600
—
—
160O
—
—
1600
—
1600
—
—
1600
—
—
1600
—
—
1600
1 Secreterare
86q
32
—
13o
16
—
1000
—
—
t 200
__
—
1200
—
1200
—
—
1000
—
—
1200
—
—
1200
2 Kamererare
777
—
—
223
—
—
1000
—
-I
1 D:o
777
620
—
—
2 3
—
—
800
—
-
1200
—
—
1200
—
1 200
—
—
Finnes e
•
1200
—
—
1200
1 I):o
24
—
379
24
—
1000
—
-J
1 Advocatfiscal . . .
582
2.4
—
4»7
24
—
1 000
—
1 200
—
—
800
—
1 200
—
600
—
—
1 200
—
—
I 200
INotarier, Actuarie ocb Karn-
marförvandter, 9 st. .
3q5
24
—
204
24
—
600
—
1
800
—
—
800
—
800
.—
—
800
—
—
800
—
—
00
0
0
1 Registrator
264
8
—
335
4o
—
600
—
.
b Cancellister
264
8
—
35
40
—
3oo
—
i D:o och 1 Kammarskrif-
vare
264
8
—
135
40
—
4oo
—
4oo
—
—
-CN
c
0
—
4oo
—
—
4 a 600
—
—
4 ä5oo
—
400
6 Kammarskrifvare .
264
8
—
110
40
—
375
—
-
1 D:o
■79
24
—
iq5
24
—
375
—
1
> Vaktmästare ....
162
7-4
—
87
24
—•
25o
—
—
2ÖO
—
—
25o
—
3oo
—
—
25o
—
—
200
—
—
200
—
5 Kammardrängar
) 21
24
—
vS
24
—
200
—
—1
1 D:o
1 2 1
24
—
65
4>
3
1 87
'9
3
200
—
—
180
—
25o
—
—
200
—
—
133
16
—
200
1 D:o
12.1
24
—
28
24
15o
-J
Anmärka.: Härvid bör icke förbises, att de flesta andra embetsverken, såsom Krigs-colkm, Förvaltningen af sjöärendena, Stats-contoret
och Coramerce-colkm till en del njuta, såsom arfvode, 4oo r:dr till fyllnad i 2,000, då Kammar-colbm fått, genom arfvode för ledamöterna,
endast fyllnad i de andras anslag på stat 1,000 r:dr blco, oaktadt ojemförligt trägnare, svårare oeh för laadets-intressen mera grannlaga befattning.
Den 2 Maj e. m
laö
Kammar-colhm åligga. För att icke vara vidlyftig, åberopar
jag endast hvad Frih. Cederström anfört, och ber att
dertill få numna, att jag nyligen här fått mig tillställd en
tryckt promemoria, innehållande en ganska upplysande framställning
ronde delta verk, hvilken jag anhåller få afjemna
lill R. o. Ad:s proh, för att åtfölja återremissen till StatsUlskotlet
*).
Hr Reu ters värd, Pehr Adam: Under åberopande af
rein i StalsUlsk. afgifna reservation, så väl i afseende på denna
punkt, som rÖr:de Riksarchivet, får jag yrka återremiss
af detta betänk., samt tillika hänvisa till den sakrika promemoria,
som här sisth Onsdag till utdelning blifvit aflemnad,
och hvilken Hr Gyllenhaal omnämnt.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Ehuru jag icke figurerar såsom
reservant i StatsUtsk:s betänk. , anser jag mig dock böra
upplysa, att jag i fråga om Kammar-colkm varit af skiljaktig
tanke emot Utsk. Jag har icke varit obekant med de
af Frih. Cederström uppgifna förhållanden; jag har tvertom
varit ganska väl bekant med dem, oell äfven inom Utsk.
sökt att göra dem gällande. Man har också icke inom Utsk.
bestridt vigten och vidden af Kammar-collegii göromål; men
man har såsom motskäl uppgifvit den från början fastställda
grundsats, att man, utan att underkänna en stor del behof,
dock trott lämpligast att dröja med deras definitiva bifallande
eller uppförande på stat, intilldess den nya organisationen
fått visa något af sin verksamhet, och sålunda ej lägga
hinder i vägen för de förändringar och ^organisationer,
hvilka dermed kunna ställas i sammanhang. Att derigenom
ingen särdeles våda för embetsverken, synnerligen Kammarcollini,
skall kunna uppstå, synes mig klart; och jag har
derföre på de skäl, som i Utsk. blifvit framstaldta, låtit bero
vid Utsk:s mening, hvarigenom jag tror mig kunna hoppas ,
att ingen skada skall kunna ske, då jag först och främst finner,
att alla Kammar-collegii embetsmän liafva de nu
föreslagna lönerna , ehuru en stor del deraf utgår af besparingarna,
och sedermera förnummit att 2ine embetsman, som
från Kammar-colhm tagit afsked, vice Presidenten Börtzell
oell Kammarrådet Reuter, oaktadt åtminstone den förres lön
var utsatt till lägre belopp, redan finnas på indragn.staten
uppförde med den nu begärda lönen, samt med full beräkning
af spanmålen under lönen. Detta har passerat utan
någon Ständernes anmärkt!., och synes således äfven derigenom
hafva vunnit en slags häfd. Jag tror således icke, alt
det är någon fara a färde för dessa embetsmän, så att de
behöfva frukta för sin framtid eller blifva lidande, ifall något
uppskof sker, innan den hufvudsakliga reglering äger
rum,' som nödvändigt måste blifva en följd af de reformer,
*) Denna promemoria tiar endast till StatsUtsk. blifvit öfverlcranad.
De ii 3 M a j c. m.
hvilka redan äro beslutade i afseende på hufvudpersonalen
i Sveriges administration. Det är på dessa skäl jag vid Ulskrs
förslag låtit bero, utan att deremot reservera mig T öfrigt
motsätter jag mig lika litet den ifrågavar. återremissen som
de öfriga, då det synes temmeligen afgjordt, att alla StalsUtsk:s
betänk:n rör:de hufvudtillarna , ifrån den första lill
oell med den io:de, få göra sällskap.
Frill. Cederström, Jacob: Det är i anledn. af Hr
Anckarsvärds yttrande jag tagit mig friheten åter begära ordet.
Han har yttrat, att Kammar-collegii ledamöter, embels-
och tjenstemän borde vara ti Vgge i afseende på den
möjliga utgången af en omorganisation af verket, derföre att
2:ne embetsmän derstädes, H:rne börtzell och Reuter, den
etie viee-president och den andre kammarråd, blifvit på
indragn.staten uppförde, efter det lönebelopp, som nu är
i fråga; men den välde ledamoten bär förgätit, att desse
personer hade löner såsom arfvoden på då gällande interimsstat
utsatta till 1.600 r:dr, då deremot de nuvar. kammarråden,
efter sednast fastställda interims-stat, hafva 1,260 r:drs
lön och särskildt arfvode. Derigenom uppkommer naturligtvis
efter den sista regler.-!! och efter de beslut R. St. vid
sista riksdagen fattade, hvilka man till och med vid denna
riksdag sökt i anmärkntsväg göra gällande, utan att jag vet
till' hvad påföljd sådant kan föranleda, ett helt annat förhållande;
i följd hvaraf ifrågavar. embetsmän stå under deras
vederlikar i de öfriga verken inom hela administrationen.
Om nu delta förhållande befinnes verkligen äga rum,
så lärer naturligtvis Hr Anckarsvärd äfven finna sig förbunden
, att, såsom ledamot af StatsUtsk., yrka det desse embetsmän,
ifall af afgång i anseende till deras ålder, må komma
i åtnjutande af samma pensioner på indragn.stat, som
om deras arfvoden äfven varit dem tillagda såsom ordin.-  löner; enär de i löner och arfvoden, sammanräknadt, ej hafva
en skilling mer, än deras vederlikar isandra verk endast
såsom ordin.-löner ålnjuta , oansedt särskildta arfvoden af
4oo r:dr i de flesta andra verken , såsom Krigs-colhm, Förvaltningen,
Stats-cont. och Commerce-collrm till en del. I öfrigt
oell efter jag nu har ordet, vill jag fästa R. o. Ad:s samt
SlatsUtskts uppmärksamhet derpå, att den af Utsk. föreslagna
utvägen till organisation af Kammar-coll:m, utan någon
ytterligare kostnad , genom begagnande af assessorer i stället
för råd, långt ifrån att medföra besparing, skulle förorsaka
större kostnad, emedan man ej kunde afföra de nu lefvande
rådén annorlunda, än på indragn.stat, då assessorerne"
skulle blifva ett plus i stället för ett minus i kostnaden för
detta verk. För min del skulle jag derföre icke kunna tillstyrka
bifall till en sådan förändring, äfven om den i verkställigheten
vore eljest användbar inom detta verk, hvilket
elen, efter mogen pröfning, befunnits icke vara.
D c n a M ;i j e. m.
127
H11 von Hartmansdorff: Då näst domstolarna det
icke är något embetsverk , som , mig veterligen , bär en vidsträcktare
verkningskrets än Kammar-colllm; så är det ock.
säkert, alt på intet stalie, näst domstolarna, skola vägrade
anslag komma att verka så menligt på allmänheten , som i
detta collini. J1 g bar icke bort Frih. Cederström påyrka
bifall till den motion, rörtde Kammar-eolkm, sorn Hr
'Stuart väckte, och i hvilken jag deltog. Hon är vidsträcktare,
än livad Konungens propos. innehåller, rör:de anslag
till detta collini. Jag finner icke heller , att StatsUtsk.
bevärdigat hvarken Hr Stuart eller mig med att ens omnämna
hvad vi i detta fall yrkat. Vi hafva dock utöfvat
vår grundlagliga rätt och hade grundadt anspråk att vårt förslag
skulle omnämnas antingen med till- eller afstyrkande.
Har har blifvit yltradt, att ingen skada skulle uppkomma,
derigenom att nya anslag och en vidsträcktare organisation
för Kammar-colllm fördröjdes. Hvad ärendena beträffar,
bar jag redan yttrat mig. Rikets innebyggare komma nogsamt
att erfara skadan deraf, att med målens afgörande fördröjes.
Man vet hvilken mängd af ärenden, sorn ligga oafgjorda
i detta collini, och huru många som klaga öfver att
de icke få sina mål pröfvade. Hvad skall för dem blifva, om
dessa behållningar af mål årligen ökas, då arbetsstyrkan ej
förökas genom nya anslag? Här är också sagdt, att ingen
skada skulle uppkomma , om tjenstemännen aflönades med
besparingar och arfvoden hädanefter såsom hittills. Jag har
redan i förmiddags fastat 11. o. Adis uppmärksamhet på skilnaden
emellan en ordin.-statsreglering och en tillfällig, hvilken
när som helst kari indragas. Följden för de tjenstemän,
som äro aflönade med besparingar eller på en e. o. statsreglering,
blir den, att de befinna sig på en lika flyttbar
fot, som innehafvarne af de högsta förtroende-embeten. Är
det StatsTJlskis mening att, emot 36 §:n Reg.F:n , sträcka
flytlbarheten till copisler och kammarskrifvare? Är det meningen,
att hvar och en skall bero af vindkasten inom StatsUtsk.
eller R. St.? Är det meningen att tillintetgöra Reg.-  Fins stadgande i 62 §:n, att en fast och standig statsreglering
skall äga runi? Man vill kringgå denna föreskrift genom en
extra-statsreglering och derigenom undvika den stadga och
kraft hos Konungamakten, som ntivar. föreskrifter i 1 oijlde
§:ti Reg.Ftn medföra. Besynnerligt nog ar det, att StatsUtsk.
, som så mycket sysselsatt sig med .organisationer, hvilka
ej synas tillhöra TJtsk., velat införa assessorer i Kammarcolllm
, der de icke finnas, men deremot tagit hort dem i
Sundhets-colkm, der de finnas. Det måtte förmodligen vara
för att qvitta verken emellan. Något annat skäl för de olika
förslagen torde vara svårt att finna.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får hembära min
tacksägelse till den siste talaren, som erinrat mig om en 1110-
Den 2 Maj c. m.
tion af Hr Stuart, som jag förgätit att omnämna. Utsk. har
ansett sig, genom afstyrkandet till Konungens propos., äfven
hafva besvarat denna motion. Jag bö'r vitsorda, att
det för ärendenas behöriga gång verkligen ar nödvändigt,
att en vice-adv.fiscal i Kammar-cojbm finnes. I alla tider
har en sådan tjensteman der varit anställd, men vid af*
räkn:s-cont:s indragning och öfverflyttande till Stats-cont.,
enligt K. M:s nåd. bref af år 1828, öfverflyttades jemväl
vice-adv.fiscalen tillika med alla vid berörda conior anställde
tjenstemäns löner till Stats-cont., hvarigenom Statscont.
kom i åtnjutande, och Kammar-colbm i saknad af en
betydlig tillgång för sina Iönereglertr. Stats-cont., som icke
har domsrätt, erhöll en vice-adv.fiscal; men Kammarcolbm,
som har och måste utöfva domsrätt, gick miste om
en sådan dess tjensteman. Då Kammar-adv. fiscalen är
nödsakad, att i embetsärende» göra resor i landsorterna, måste
någon annan finnas, som utför embetets talan. Af sådan
anledn. har också colhm gjort tind. anmälan om behofvet
af en vice-adv.fiscal, och jag vet icke orsaken, hvarföre
en sådan tjensteman icke i K. M:s propos. blifvit upp*
tagen. Behofvet är nu af en motionär i laglig ordning framstäldt
hos R. St.; och jag begär, alt StatsUtsk. måtte behjerta
detta behof samt jemväl taga notice om, huruvida en
vice-adv.fiscal behöfves i Stats-cont., som aldrig förr haft
någon sådan, och hvarest hans befattning med magazinsärendena,
hvilka egentligen lära utgöra hvad som nu åligger
honom, säkerligen ej kan jemföras med den ^befattning,
hvarföre han är behöflig i Kammar-colbm.
Hr Lagerhjelm: Jag tror, att StatsCJtsk. kommit i
någon förvillelse, hvarvid jag icke märkt, alt någon talare
ännu fästat sig. Utsk. har åberopat sednaste Ständers yttrande,
hvilka Ständer återigen stannat i det resultat, att
ifrågavar. colhm borde kunna med nu ägande tillgångar förse
sina behof. I detta afseende har man åberopat de regleringar,
som skett förut, samt såsom exempel uppgifvit Bergsoch
Commerce-coibnas reg!er:r. Med Bergs-colbm var förhållandet,
att der var en större personal än numera derstädes
finnes anställd. Den mindre ansenliga mängden af
göromål har tillåtit det, och alla domstols-göromål hafva
blifvit skiljda från Bergs-collegii handläggning. Allt detta
har bidragit till en reduction af personalen, som icke kan
ske i Kammar-colbm. Med Commerce-colbm åter är händelsen,
att en hel division, den juridiska, derifrån afskiljdes.
Dessa begge verk äro således i olika cathegori mot
Kammar-colbm, hufvudsakligen i följd deraf, att domsrätten
redan för 12 år sedan togs från dessa collegier och förflyttades
till Hofrätterna. Jag tror således, att de på jemförelsen
med Bergs- och Commerce-colbm grundade skäl för
möj
-
Den 2 Maj e. m.
möjligheten att reglera Kammar-colbm med dess redan ägande
tillgångar, icke äga rum.
Ilr von Hartmansdorff: Jag vill rätta ett misstag,
som jag begått, bestående deri, att jag förbisåg, det StatsUtsk.
verkligen nämnt Hr Stuarts motion. Min framställning
i ämnet har dock icke af Utsk. blifvit omförmäld.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Lika med en
föreg:de talare, II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, känner jag lifligt
obehaget att yttra mig i en fråga, af hvars utgång jag
personligen kan hemta nytta eller skada: men då jag anser
vigtigare att fästa StatsUtskls och Ståndets uppmärksamhet
på vigten af ämnet, än att låta en consideration undanhålla
de möjliga upplysningar, jag kan meddela; så har jag funnit
mig föranlåten att begära ordet. StatsTJtsk:s betänk, in*
nehålier, att Utsk. tror en ändamålsenligt verkställd reorganisation
af Kammar-colbm kunna med nu ägande tillgångar
ske. StatsUtsk. har, om jag icke bedrager mig, vid föreg:de
riksdag yttrat detsamma. En reorganisation af Kammarcolbm
med ägande tillgångar verkställdes också till följe deraf.
Då förknappades i möjligaste måtto tjenstemanna-personalen,
för att bereda någon förhöjning i lönerna för de
återstående; men det räckte ändå icke till, utan lönerna
blefvo i de flesta tjenstegraderna vida mindre, än hvad de
voro i de andra förut reglerade verken. De af det Höglofl.
Ståndets ledamöter, som bo på Jandet, hafva med intet embetsverk
så mycken beröring, som med Kammar-coll:m, och
torde kunna vitsorda, huru vidlyftiga, mångfalldiga och
grannlaga de ärenden äro, som utgöra föremål för Kammarcollegii
verksamhet, samt huru vigtigt och angeläget det
är, att personer med arbetsamhet, skicklighet, arbetsvana,
oväld och skarpsinnighet finnas, som skola granska och pröfva
der förekommande ärenden. Det vore derföre högst nödigt,
att desse personer förseddes med samma, om icke större,
lönevillkor, än deras vederlikar i Öfriga styrelseverken.
Det förvånar verkligen, att StatsUtsk. föreslagit, att styrelsepersonalen
i detta colbm skulle till en del utgöras af
assessorer. Kammar-colbm har från början af dess inrättande
aldrig haft andia ledamöter iin kammarråd. Deremot
hafva de flesta andra styrelseverken haft assessorer.
Detta är nu förändradt; men nu skulle man vända om för
hållandet,
och inom det äldsta och vigtigaste verket, hvarest
den mesta grundlighet och skicklighet erfordras, nedsätta
ledamöterna lill assessorer , då de andra embetsverken hafva
råder. Isynnerhet önskar jag fästa Utsk:s uppmärksamhet, vid
den blifvande återremissen, på Hr Stuarts motion. Han har
föreslagit, att en kammarskrifvare skulle anställas vid hvartdera
af Kammar-eollegii 3:ne provins-cont. utöfver det nuvar.
antalet. Det har ej längesedan funnits 3 kammarskrif6
H. ,7
Den 3 Maj e. m.
vare i hvart och ett af dessa contor. Detta förändrades,
men med ringa nytta, och verkade sä förlamande på ärendenas
gång, att under de sednare åren hafva några extra-ordin.
måst förordnas, för att förrätta ordin.-kammarskrifvaretjenst
i dessa contor, utan att kunna tilldelas motsvar. löneförmåner.
De fleste hafva fått tjenstgöra för intet, andre
fått obetydliga arfvoden, alldeles otillräckliga för deras
bergning. Det är så mycket angelägnare, att en 3:dje kammarskrifvare
i hvarje provins-cont. anställes på ordin.-stat,
som provins-cont:n hafva att utreda allt hvad som rörer jordeböcker
och gamla förhållanden i räkenskapsfrågor; och de
undersökningar, de för de provins-cont:n åliggande utlåt:n
hafva att verkställa, erfordra mycken tid, noggrannhet och
ej ringa kännedom af författningarna. När nu en yngre person
blifvit anställd såsom t. f. kammarskrifvare, har naturligtvis
en lång tid åtgått, innan han kunnat initiera sig först i
det mekaniska och sedan i det öfriga af göromålen; och just
då han kommit i tillfälle att kunna göra contoret någon
verklig nytta, har han för sin utkomsts skull nödgats söka
sig derifrån, för att kunna lefva på en häradsskrifvaretjenst
eller något dylikt, och då har samma experiment måst anställas
med en annan t. f. kammarskrifvare, ofta till större
hinder än gagn för contoret. Jag utber mig, att dessa anmärk
n:r måtte få åtfölja den återremiss af detta betänk.,
hvarom jag vördsamt anhåller, och att Utsk. dervid måtte
taga i noga öfvervägande de ganska grundade och riktiga
uppgifter och omdömen, som äro tryckta i den promemoria
ang:de Kammar-collegii stat och lönereglering, som Hr Gyllenhaal
redan till prot. aflemnat.
Hr Printzensköld, Carl: Efter 17 års oafbruten
tjenstgöring inom Kammar-colhm, från hvilket verk jag afgått
till det embete, jag nu innehar, tror jag mig hafva
förvärfvat en temmeligen noggrann och fullständig erfarenhet
om detta verks beskaffenhet. Jag anser då såsom en
pligt, och en angenäm pligt, att vitsorda det af flera talare
framstäldta, för handen varande oundgängliga behof af förbättrade
lönevillkor för Kammar-colhm. Man måste medgifva,
att det ligger måhända en orättvisa deruti, att detta
verk, hvars vigt ingen lärer kunna bestrida, är nära nog i
alla tjenstemannagrader sämre aflönadt, än något af de öfriga
verken. När nu likväl Konungens propos. icke innehåller
ens något så beskaffadt förslag, som skulle sätta dess tjenstemän
i lika cathegori med de öfriga styrelseverkens personal;
så synes det mig vara i högsta måtto obilligt af StatsUtsk.
, att vilja vägra det anslag, som blifvit så billigt och
rättvisligen af Konungen begärdt. Man tror i allmänhet,
att ärendena kunna skötas med en ringa personal; men den
som tror det, har icke försökt hvad embetsgöromål vilja säga.
Mången gång kan från ett embetsverk utgå en expedition,
Den a Maj e. m.
som är ganska kort; men den som grundlagt den, som anskaffat
de upplysningar, hvilka dervid varit erforderliga för
att med säkerhet komma till det rätta resultatet, kan dock
vitsorda, att mycken tid och en mångfalldigt större tidsrymd,
än man skulle förmoda, åtgått för dessa upplysningars
anskaffande, och att således arbetet, änskönt det till sin
produet kan synas obetydligt, likväl varit ganska vidsträckt.
Jag får således äfven tillstyrka återremiss, med vördsam anhållan,
att StatsUtsk. måtte göra afseende på de anmärkn:r,
som i denna fråga blifvit gjorda.
Hvad särskildt beträffar den motion, som af Hr Stuart
blifvit framställd om nödvändigheten af en
scals anställande i Kammar-coll:m, så ber jag blott att få
erinra StatsUtsk. om den enkla sak, att man ej alltid såsom
menniska eller lefvande varelse kan vara frisk, att man kan
få andra laga förfall, och att således, der icke mer än en
actor publicus finnes, kan det fall lätt inträffa, att embetsgöromålen
måste ligga nere. Dermed kan Slaten icke vara
synnerligen väl betjent, och då Kammar-coll:m har en mängd
ärenden, deri actor publicus måste höras, innan collrm får
afgöra dem; så synes det nödvändigt att tillsätta en embetsman,
som blifver suppleant för kammar-adv.fiscalen.
R. St. hafva sjelfva ansett nödigt, att för den ombudsman
de utse för att tillse rättvisans skipande tillsätta en suppleant,
för den händelse, att förfall för den ordin, inträffar.
Då måste det äfven vara lika billigt, att ett af Statens embetsverk
har samma utväg för att bereda ärendenas oafbrutna
och ändamålsenliga gång.
Fortsättningen af discussionen öfver StatsTJtskts utlåt.
N:o uppsköts, i anseende till den långt framskridna tiden
på aftonen till nästa plenum.
Hr Bildt, Knut, uppläste följande:
Med anledn. af R. St:s Just.ombudsmans, nu af LagUtsk.
granskade, berättelse, får jag vördsamt väcka en motion,
i afsigt att krigsrätter, då de afgifva felaktiga domslut,
ej må kunna dömmas till högre böter än det vanligen ålägges
andra underrätter.
Det skall måhända anses djerft af mig, att jag, ehuru
icke lagfaren, dock vågar väcka en fråga af denna art; men
min rättskänsla och öfvertygelse säga mig, att i principen
för de tilldragelser, hvaröfver jag går att yttra mig, måtte
ligga något rättsvidrig!.
I nämnda berättelse (pag. 29) omnämnes, att en reg:tskrigsrätt,
som, genom oriktig förvandling af böter, hade
dömt en person att undergå 16 i stället för 12 dagars fängelse
vid vatten och bröd, blifvit af K. Krigs-hofrätten
dömd att böta i5o r:dr b:co, så ålagda, att ordförande och
auditeur pliktade hvardera 33 r:dr 16 sk. b:co, och de öf
-
Den i Maj e. m.
vige 5 ledamÖterne, hvar för sig, 16 v:dr 3a sk. b:co. Domen
vann laga kraft utan pröfning af Högsta Domstolen, sedan
något formfel vid besvärens afgifvande ägt rum.
Af samma berättelse (pag. 3o) ser man, att dylika fel
begåtts vid åtskilliga andra underrätter, utan att påföljden
varit så sträng: så har t. ex. vid Stockholms norra förstads
kämnärsrätt en person genom oriktig bötesförvandling undergått
a4, i stället för 20 dagars fängelse vid valten och
bröd; påföljden blef, att K. Svea Hofrätt dömde de ledamöter,
som i beslutet deltagit, att gemensamt böta 16
r:dr 32 sk. b:co.
Skytts häradsrätt hade äfven, genom oriktig botesförvandling,
dömt en person att undergå 20 i stället för 12
dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilket hade till påföljd,
att häradshöfdingen dömdes af Hofrätt att böta i3
r:dr 16 sk. b:co, samt skade-ersättning 18 sk. 8 rst. b:co.
Siende häradsrätt (pag. 46) hade likaledes genom
oriktig bötesförvandling dömt en person att undergå 16 i
stället för 12 dagars fängelse vid vatten och bröd, alldeles
samma fe! som det af krigsrätten begångna. Åtal skedde
af vederbör, adv.fiscals-embete, men endast i afsigt att i
framtiden förekomma dylika misstag i lagskipningen. Hofrätten
förklarade, att häradsrätten oriktigt förfarit, men lät
dervid bero utan alt några böter korarno i fråga.
Af nu anförda exempel synes, att samma fel inom lagskipningen
blifvit så högst olika bestraffade, att de ytterligheter
inträffat, att der Krigs-hofrätten dömt till böter
af det betydliga beloppet af i5o r:dr b:co, har en annan
Hofrätt inskränkt sig till blott en föreställning utan böter.
Det synes mig vara tydligt, att sådana missförhållanden äro
för enskilda förnärmande, och böra, så vidt ske kan, förekommas.
Hos en krigsrätt, som utgöres af 6 officerare och en
juridisk ledamot, auditeuren, borde väl skäligen ej någon högre
lagkunskap kunna förutsättas än hos en kämnersrätt,
hvars ordför. är jurist, och dess ledamöter icke ombytliga,
hvarigenom de förvärfva en större juridisk erfarenhet, än
- krigsrätts-ledamöter, som commenderas efter tur-rullan, och
dessutom, vid vissa corpser, sällan sammankomma. Då nu,
enligt foregtde, inträffat, att K. Svea Hofrätt, för ett sådant
fel, som det ifrågavar., dömt en kämnersrätt till samma
böter af 16 r:dr 32 sk. b:co, att af domstolens ledamöter
gemensamt erläggas, som Krigs-hofrätten, hvar och
en af de, efter dess åsigt, minst ansvariga ledamöterna inom
krigsrätten, och åt en annan domstol blott gifvit en föreställning
för dylikt fel; så synes det vara af behofvethögt
påkalladt, att åsigterna inom nämnda öfverdomstolar bringades
till någon större likhet.
Med anledn. af nu yttrade åsigter föreslår jag vördsamt,
att de lagrum skola granskas, hvarefter krigsrätts-ledamö
-
Den a Maj e. m.
i33
ter, för deltagande i felaktiga domslut, kunna till böter
dömmas.
LagUtsk., dit jag vördsamt anhåller att denna min motion
remitteras, förmodar jag skall vid handläggningen deraf
finna nödigt att föreslå någon till ändamålet ledande förändring
af § 95 i 14 cap. af K. krigsartiklarna, för att sålunda
få en mera bestämd lag i ämnet, hvilket så mycket
lättare torde låta sig göra, som denna § hufvudsakligen är
ett utdrag af allmänna lagen, och sålunda, enligt § 33 i
Riksd.Ordn., af Utsk. kan behandlas, utan afseende å det
annars möjliga hindret, att den utgör en del af krigsartiklarna,
som endast i vissa fall' kunna vid omarbetning i eivil-Iag
inbegripas.
Begärdes på bordet.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
utlåtm och betänkm, nemi.:
från StatsUtskottet:
N:o 64, ang:de beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 64, Lift. A, i anledn. af väckta motioner om liemmantalsräntans
upphörande eller förminskande;
N:o 64, Litt. B, i anledn. af motion om skjutsfärdspenningarnas
upphörande;
N:o 64, Litt. G, i fråga om ollongäldens upphörande;
N:o 64, Litt. D, ang:de gjord framställning, att ränta
af odlingslägenheter å allmänningar, i vissa fall, bör upphöra
att till statsverket ingå;
jNt:o 64, Litt. E, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande
af den, vid fördelningen af utmarken på Öland, samma
utmark åsätta ränta;
N:o 64, Litt. F, örn tillökning i skattefrihets-dygnen
vid masugnar;
N:o 64, Litt G, i fråga om mäntalspenningårnas upp- -  hörande eller ändring uti deras beräknande;
N:o 64, Litt. H, i fråga om lagmans- och häradshöfdinge-räntans
upphörande;
N:o 64, Litt. J, i anledn. af väckt fråga om nedsättning
uti sterbhus-afgiften;
N:o 64, Litt. K, angtde beräkningen af vacance-afgiften
för oroterad jord, samt framställning om dess återförande till
bevillningen;
N:o 65, med summariskt förslag öfver statsregleringen;
från Lagutskottet:
N:o 29, i anledn. af väckt motion derom, att egendom,
som utaf ägaren blifvit öfvergifven, må af dennes närmaste
skyldeman i besittning tagas;
N:o 3o, i anledn. af väckt fråga derom, att enskild
äganderätt bör vika för allmänna ändamål;
N:o 31, i anledn. af väckt fråga derom, att böter och
vitén, grundade på det myntvärde, att tre daler silfvermynt
134
Den a Maj e. m.
svara emot nu gällande en riksdaler specie i silfver, böra
vid detta värde och beräkningssätt bibehållas;
N:o 32, i anledn. af väckt motion öm ändring i fy] cap.
Missg.btn;
N:o 33, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K.
brefvet den 3 Juni 1752, ang:de Hofrätterna lemnad tillåtelse
alt i dråpmål dömma till lottkastning, då ej utrönas
kan, hvilken af flera varit den dödes baneman;
N:o 34, i anledn. af väckt motion, angrde de rättigheter,
sorn böra fosterbarn tillkomma;
N:o 35, i anledn. af väckta motioner, angrde s. k. undantagscontracters
intecknande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 5 Maj i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskrs den 25 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. Nro 40, angrde reglerm af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel.
Frih. Boye, Ludv.: Ett verkligt illamående hindrade
mig att här infinna mig i sista plenum. Jag anhåller
derföre vördsamt, att nu få yttra några ord om StatsUtskrs
betänk, i de delar, som då förevoro. Jag skall ej blifva
mångordig. 5g §:n Reg.Frn bjuder uttryckligen, att Statens
behof böra fyllas. I följd af detta stadgande är någon
annan pröfning StatsUtsk. icke tillåten, än den, om behofven
verkligen utgöra behof eller ej, och dernäst, om tillgångar
dertill finnas eller icke. Allt hvad Utsk. derutöfver
sträcker sig, utgör i min tanke ingenting annat, än usurperande
af ett förmynderskap öfver Stånden, ett förmynderskap,
som ej, utan påföljd för samhället, af Stånden kan
godkännas. Jag instämmer i allo i de förtjenstfulla yttrander,
som Presidenten Gyllenhaal och flere ledamöter afgifvit,
i afseende på de begärdta anslagen för Just.revisionen,
Hofrätterna och Kammar-colhm. Behofvet för dem är sådant,
att jag icke tvekar att öppet förklara, det jag anser
ett vägrande af dessa anslag vara ett brott mot nationen;
ty det är den, som kommer att sitta emellan, derföre att
StatsUtsk., tvertemot grundlagens föreskrift, nekat dessa anslag.
StatsUtsk., så väl som andra Utsk., har en otvifvelaktig skyldighet
att respectera sin bestämmelse. Grundlagen lemnar all
politik åt Gonst.Utsk., och lemnar endast drätseln åt Stats
-
Den 5 Maj f. ra.
i35
Utsk. När StatsUtsk. nu öfverskridit sina gränser och tillåter
sig att inblanda politiska motiver, usurperar det på Ständernes
makt. Denna erinran, mine herrar! är icke fåfäng.
Jag begär, att den ej måtte förgätas vid pröfningen af Utsk:s
öfriga betänkm. Till den ledamot, som, enligt min uppfattning,
tillåtit sig en erinran, att för liten eftergift vid
denna riksdag åt den anda, som så oblygt framstått, i synbar
riktning att rycka åt sig all makt; att, säger jag, för
liten eftergift åt den skulle kunna frambringa en revolution
— till denna ledamot ber jag få framställa den önskan,
att om han förmår mera än hota, han ville skaffa oss denna
revolution, ju förr ju hellre, på det att vi må komma
till ärligt spel. Denna revolution skall aldrig lyckas, ty i
Svenska folkets national-karakter ligger, att det vill hafva en
Gild och en Konung, men icke ett mångvälde, som nationen
afskyr. Finner han sig åter icke i tillfälle att frambringa något
sådant; så ber jag honom och hans vänner, att upphöra
med att arbeta på en revolution i motsatt anda; ty nationen
önskar lika litet det ena, som det andra.
Jag anhåller, att dessa ord må få åtfölja återremissen
till StatsUtskottet.
g:de punkten. K. Stats-contoret.
Hr af Tuneld, Carl Erik, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Vid Högh StatsUtsk:s under N:o 4° den 3 nästl. April
afgifna utlåt., ang:de reglerm af riksstatens 2:dra hufvudtitel,
är jag föranlåten göra amnärkn. i hvad angår gide
punkten om den af K. M. i nåder äskade tillökning i K.
Stats-contls aflöningsstat, med 5,200 r:dr, hvilken blifvit af
Utsk. afstyrkt, under anförande, dels af den generella åsigt,
att embetsverken, i följd af R. St:s beslut, rör:de förändring
i organisationen af Statsrådet, torde komma att undergå en
reglering, som kan göra anslagen mera tillräckliga, dels att
delta embetsverk äger på expectance-stat flera personer, hvilka
skulle kunna i tjenstgöring inkallas, dels ock att behofvet
af den äskade förhöjningen jemväl till någon del torde
upphöra, derest inseendet öfver K. mynt- och controllverket,
såsom föreslaget vore, skulle komma att till K. Bergscoll:m
återflyttas.
De skäl, som föranledt K. M. att äska ifråga var. tillökning,
agde rum redan sista riksdag, och vunno då, på
derom framställd nådig propos., det afseende hos StatsUtsk.,
att detsamma, i dess utlåt. N:o 80, 6:le punkten, tillstyrkte
beviljandet af det begärdta beloppet, hvilket äfven bifölls
af 2:ne RiksSt., deremot de 2:ne andra fattade motsatta
beslut, hvarföre frågan hänsköts under förstärkt StatsUtsk.
och der förlorades.
K. Stats-cont. fann sig då nödsakadt genom und. skrifvelse
den g Oct. 1834 göra anmälan hos K. M. om omöj
-
i36
Den 5 Maj f. m.
ligheten för embetsverket att, med förra personalen, behörigen
fullgöra de tillökade åligganden, som, sedan dess stat
år 1824 reglerades, hade tillkommit genom de åren 1826
och 1828 skedda öfverflyttningarna tilKStats-cont. af förvaltningsåtgärder,
hvilka förut tillhörde andra verk, bestående
förnämligast i allmänna magazins-ärendena och krono-uppbördsverket,
chartae-sigill.cont. och vågstaterna i Fahlun och
Avestad jemte K. Krigs-collegii befattning med mötes- och
tross-passevolance- samt krigsmanshus-medlens uppbörd och
leverering; och hade K, M., i anledn. häraf, såsom Dess
nu aflåtna nåd. propos. innehåller, funnit för ärendenas
jemna och oafbrutna gång nödigt anvisa den erforderliga
tillökningen, att utgå, dels af 2:dra hufvudtitelns besparingar,
dels af extra-utgiftsmedlen, men, enär detta förhållande
icke utan olägenhet längre kan fortfara, ånyo i nåder
framställt behofvet af förenämnda tillökning, nemi : löner
för en ledamot, en notarie, en cancellist och arne kammarskrifvare
i Riksboksluts-cont., samt förhöjning i lönerna för
ledamöterna till hvad civile ledamöterne i K. Krigs-colbm
och Förvallningen af sjöärendena åtnjuta, och äfven till en
del bestås K. Commerce-collegii ledamöter.
Då Högh StatsUtsk. varit i tillfälle att nu, så väl som
vid förra riksdagen , inhemta och bedömma mångfalldigheten
och vidden af de göromål, som åligga K. Stats-cont., samt
inse angelägenheten deraf, att desamma icke varda eftersatta,
hade väl mera afseende bort fästas å det tillräckligt ådagalagda
behofvet af den tillökning i personal, för hvilken
K. M. i nåder äskat löners anslående, och Utsk., i följd
deraf, icke skäligen kunnat, såsom skett, vägra sitt tillstyrkande
af sådan aflöning åt denna personal, som icke dess
mindre måste finnas och begagnas, så framt icke ärendena
skola till betydlig del åsidosättas.
Emot den generella föreställning Utsk. uppfattat, så väl
i denna fråga, som i de öfriga, rör:de nya anslag för erabetsverkens
reglerande, hafva Hr Biskopen m. m. Doctor Hedren
med flere af Utsk:s ledamöter i afgifna och bifogade
reservationer anfört så grundade skäl, att jag, till vederläggande
af Utsk:s åsigt härutinnan, trott mig endast böra
dem åberopa.
Hvad åter angår Utsk:s anförande, som skulle under
K. Statscont. lyda expeetanter, hvilka kunde til! tjenstgöring
inkallas; så förekommer, hvad Utsk. genast kunnat få upplyst,
att desse till f. d. Magazins-directionens stat hörande
personer icke kunna vara skyldige ingå i annan tjenstgöring
inom K. Stats-cont., än den som fordras för dit öfverflyttade
rnagazins-ärendena, till hvilkas bestridande ock erforderligt
antal embets- och tjenstemän af sammastat är anstäldt;
ej heller finnas några flere af dem, som tillhöra de tjenstegrader,
för hvilka den ifrågavar. ti Hök ta aflöningen skulle
använ
-
D c n 5 Maj f. ra.
l37
användas. Och beträffande det 3:dje af Utsk. upptagna skäl
till sitt afstyrkande, hemtadt från K. mynt- och controllverkets
möjliga återförflyttning under K. Bergs-colltm; så,
Utom det att sådant synes äfven af Utsk. Vara antaget såsom
ganska problematiskt, verkar förhållandet härmed, i hvil»
ketdera fallet som helst, föga på förevar, behof, som icke
destomindre qvarstår, lika grundadt nu, sorn vid sista riksdag,
då ännu mynt- och controll-verkets flyttning under K.
Stats-cont. icke var ifrågaställd.
Till närmare utredande deraf, 1 hvad mån göromålen i
K. Stats-cont. blifvit ökade sedan dess nuvar. stat år 1824
fastställdes, får jag upplysa, att, efter hvad diarierna visa,
utgjorde antalet af målen derförinnan i medeltal per år Trän
1820 till och med år 182$ en nummer af . . . 4,4^7"
1826 — — i83o * . . 4,598.
,831 — — 1835
5,855.
,836 — — i839  5,829.
och alltså stigit i antal sedan år 1824 med 1,342 nummer
per år.
Häraf synes tillökningen 1 sin verklighet, och det bör
allenast tilläggas, att ibland dessa mål de tillökade uro till
betydlig del sådana, som angå den år i833 i verkställighet
satta nya reglerm af arme'ens löningsstater och bestå i K.
M:s nåd. remisser och rescripter, för handläggningen af hvilka
ofta vidlyftiga frågor erfordrats den tillsatta fjerde statscommissarien,
samt för öfrigt flera mål af invecklad beskaffenhet,
ronde uppbörds- och räkenskapsverkets behöriga
haudhafvande.
Genom nämnde ledamots tillsättande, är den af honom
innehafvande secret.lönell medtagen och tillgång saknas för
ej mindre secreterares än de derjemte behöflige en notaries,
en canccllists och 2:ne katnmarskrifvares aflönande. Det
blifver vid detta förhållande ihgalunda verkstälIbart, att
embetsverkets åligganden kunna, såsom vederbör, uppfyllas
utan anslående af de äskade beloppen för tillökad personal,
enär det arfvode af blott 4t>o r:dr, som för secret.tjenstens
förrättande i nåder beviljats af a:dra hufvudtitelns besparingar,
blifvit af R. St:s revisorer ifrågaslählt, medelst formlig
anmärkning emot dispositionen, samt möjligheten för K.
M. att, såsom hittills, af särskildta medel bevilja hvad härtill
under de sednast förflutna åren varit nödigt, skulle genom
de af SlatsUtsk. föreslagna besparings-metoder försvinna.
Såsom ledamot af oftanämnda embetsverk, för hvars
fortfarande anseende och verksamhet jag skäligen bör ifra,
anser jag mig alltså pligtig till dessa vördsamma erinringar,
med yrkande af återremiss till förnyad handläggning af ämnet
hos Högh StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff, Au g: Jag anhåller att
6 II. 18
i38
Den 5 Maj f. m.
hufvudsakligen få instämma med Hr af Tuneld. Såsom
särskildt skäl vill jag tillägga, att genom de skicklige presidenter
oell embetsman, hvarmed Stats- cont. under sednare
tider i allmänhet varit försedt, hafva Rikets penningeverk
och räkenskaper blifvit bragta till en sådan ordning,
att det vore verklig skada, om, genom bristande anslag, man
ej kunde bibehålla detta verk i samina goda skick, hvari
det sig befinner. Jag förmodar, att denna skada bör i hvarje
eftertänkande riksdagsmans sinne öfverväga de penningar,
som blifvit ifiågasatta till löneförbättringen.
io:de punkten. K. Kammarrätten.
Hr Printzensköld, Carl, uppläste följande:
Ehuru jag, lika med line ledamöter inom delta Stånd,
hvilka i sista plenum sig yttrat, inser hela obehaget att
uppträda med anmärkn:r i en fråga, af hvars utgång man
sjelf kan vänta nytta eller skada, måste likväl denna grannlagenhet
vika för nödvändigheten och pligteus bud, att efter
förmåga söka bereda framgång åt sanningen och rättvisan;
och det är derföre, som jag icke linner någon betänklighet
uti alt emot StatsUtsk:s afstyrkande af det förhöjda anslag,
som af K. INI. för Kammarrätten blifvit äskad!, framställa
några erinringar. Om man äfven, som StatsUtsk:s ordför.
bär tillkännagifvit, haft politiska beräkningar till grund för
delta afstyrkande, så synes mig likväl, det Utsk. icke bort
låta dessa beräkningar sträcka sig till de embetsverk, som
uppenbarligen aro af den beskaffenhet, att deras bestånd
ingalunda beror af den eller de former, som den högsta administrationen
kan komma alt iklädas. Till detta slag af
embetsverk hör ostridigt Kammarrätten, likaväl som Rikets
Hofrätten, emedan den utgör en öfverdomstol, i flera fall
likartad med desamma. Det hade således varit Utsk:s pligt,
att uteslutande grunda sitt omdöme om behofvet af den begärda
löneförbättringen för Kammarrättens tjenstemän på
en noggrann undersökning om vidden och beskaffenheten af
de göromål, som tillhöra detta verk; och Utsk. skulle då
utan tvifvel hafva vunnit sådana upplysningar, som framkallat
ett helt annat resultat, än det, hvartill Utsk. nu banat
sig väg, i trots af det medgifvande, som Utsk. uti inledningen
till sitt betänk, nödgats göra, att anledn. till förhöjning
i embetsverkens stater verkligen förefinnes.
Då Kammarrätten år 1814 erhöll ny instruetion, fastställdes
verkets stat till i president och 7 ledamöter, 1
secreterare, 1 adv.fiscal, 1 viee-ad v.fiscal, 1 proto-notarie,
1 notarier, 1 actuarie, 1 registrator, 5 cancellister, 5
rev.-commissarier, 24 revisorer och 10 kammarskrifvare.
Genom den förnyade reglering af Kammarrätten, som K.
M. år 1831 i nåd. beslutade, har antalet af desse tjenstemän
blifvit i sä måtto förändradt, alt öfver-iev.-depart. nu endast
består af 1 öfver-commissarie, 3 cotmnissaripr, (Grevi
-
Deli 5 Maj f. ra.
i3g
sorer och i3 kammarskrifvare eller tillsammans 33 tjenstemän,
då deras antal förut utgjorde 3g, hvaremot Kammarrätten^
Cancelli blifvit tillökadt med 1 proto-notarie jemte
1 cancellist i utbyte mot registrator!), hvilken blifvit indragen.
Det visar sig häraf, alt Kammarrättens personal på det
liela undergått förminskning; men om man deremot anställer
en jemförelse af Kammarrättens göromål, sådana de för
närvar, befinnas, emot hvad de lör endast ett par decennier
tillbaka utgjorde, så blifver förhållandet långt ifrån
enahanda. Enligt Kammarrättens lind. arbetsberättelse!’,
och hvilka, på anfordran af StatsUtsk., derstädes skola företes,
utgjorde år 1819 antalet af inkomna mål endast 622,
år 1829 var detta antal ökadt till i 165, och år 1819 hade
det ytterligare uppgått till 2487 st. Ärendenas mängd har
således på de sista 10 åren blifvit mer än fördubblad, hvartill
orsaken lätt inses, då man besinnar, att först år i8a3
alla besvär i hevilla.mål, som förut tillhörde Kammarcolltin,
blevo till Kammarrättens handläggning öfverflyttade,
och alt sedermera, genom K. kungörelsen d. 10 April 1828
samt K. förordn. d. ri Dec. 1850, flerfalldiga ärenden blifvit
lagda till Kammarrätten, som förut dels pröfvades af de administrativa
verken och dels directe ingingo till K. M. Att
under sådana förhållanden ett ökadt anspråk på arbete af
Kammarrättens embets- och tjenstemän mäst vara en naturlig
följd, lärer väl af ingen oväldig kunna bestridas; och
det är då lika obilligt, som orättvist af StatsUtsk., att, genom
den åtgärd Ulsk. nu vidtagit, söka beröfva arbetaren
en lön, som likväl StatsUtsk. sjelft medgifvit honom hafva
förtjent.
Jag yrkar vördsamt återremiss af StalsUtskts ifrågavar.
betänk.; och för alt inför Ulsk., så väl som inför R. St.
ådagalägga, det Kammarrättens verksamhet äfven i ekonomiskt
hänseende är för Staten af så ringa vigt, att ju icke
det begärdta anslaget, äfven från denna synpunkt betraktadt,
ej bör förvägras, får jag härjemte bifoga ett utdrag af Öfvcrrev.
-depart:s actoratsräkningar för de sist förflutna 10 åren,
som visar, att de af Revisionen gjorda, samt af Kammarrätten
fastställda, anmärkntr vid de inkomna räkenskaperna
i medeltal uti Stålens cassa årligen inbringat icke mindre
än i8,5oa r:dr 27 sk. 7 rist blco, hvilka, utan Kammarrättens
åtgärd, skulle för statsverket alldeles galt förlorade.
Tabell, ulvisande beloppet af anmärkn.incdel, sorn, i följd
af Kammarrättens åtgärd, influtit under 10 år j räknadt
från tSig till tS3>) cirs slut.
År i83o ....... 23,io5: 16. g.
„ i83i 18,838: 38. 10.
„ 1812 ....... 15,627: 5. 5.
Transport 57,571: i3. —
D C u 5 Maj f. m,
Transport 57,571: i3. —
År 1833 .... , . , I2,2l4: 32. 3.
„ 1834 20,556: 21. 5.
„ i855 , . , , , , , 19,828: 36. 1,
„ 18 36 15,099: a5. 6.
,, 1837 22,o3Ö: 6. 6.
„ i838 20,932: 3g. —>
„ i83g ....... 16,786: 6. 3.
Summa r:dr b:co 185,025; 36. —
som i medeltal för hvarje år gör i8,5o2 r;dr 27 sk. 7 r:st.
Frih. Cederström, Jacob; Utsk. har här, likasom
vid Revisionen och Kammar-colltm, förbisett angelägenheten
af ärendenas gång och endast fästat sig vid den i premisserna
framställda tanke, nemi. att, då Ständerne icke lern.
nät sitt begifvande till de regleringar inom verken, som vid
sista riksdag af Konungen begärdes, men blefvo af R. St,
afslagna, de summor, hvilka Konungen likväl i sådant af»
seende för ärendenas gång varit tvungen att anvisa på besparingarna,
blifvit föremål för anmärkning. Denna fråga
hör ej hit, men, ehvad följden af dessa antnärkn:r blifver,
står det likväl qvar, att om det är af intresse för nationen,
att räkenskaperna granskas, och att ej svek eller oordningar
dervid äga rum med Statens medel, det blir nödvändigt,
att det embetsverk, som har att granska statsmedlens ordentliga
förvaltning, får emot behofvet svarande anslag. Jag
faster mig ej vid mängden eller siffertalet af de mål, som
tillhöra ett embetsverks behandling, men vid vigten och beskaffenheten
af desamma, och hvar och en känner den invecklade
beskaffenheten af balancers utredning och rakenskapsmål.
Då fråga är om tillsyn å hvad som i uppbörden
influtit och efter anordningar utbetalats, är frågan af den
vigt, att man ej bör hushålla med några r:dr.
Frih. Boye: Jag anhåller, att Utsk. ville besinna, att
Kammarrätten är uti den lyckliga författning, hvaruti ingen
annan domstol inom landet befinner sig, att skaffa tillgångar
åt Staten. Ingenting är billigare, än att något af öfverskottet
å dessa tillgångar lemnäs tillbaka åt den auctoritet,
sorn har besväret att skaffa dem. Delta skäl innefattar
verkligen, om ej en juridisk, likväl en moralisk billighet.
Hr G y 11 e n h aal, Lars Herman; På de skäl jag redan
anfört, då fråga var om Hofrätterna och Kammarcolhm,
ber jag få instämma med de talare, som yttrat sig
till bifall af Konungens propos. örn förbättrade löner för
Kammarrätten. Jag vill ej vara vidlyftig, utan åberopar
endast de skäl jag förut anfört.
jitte punkten. K. Sundhets-collegium, litt. a).
Litt. b. P r o v i n c i a I -1 ä k a r e v å rd e n.
Hr Ekströmer, Carl Joh.: StatsUlsk. har grun
-
Den 5 Maj f, m.
dat sitt afstyrkande af Konungens propos. i denna del på
den meningen, att genom biträdande af den nåd. propcstn,
extra - prov.läkare-lönerna skulle komma att öfverstiga
de ordin. - prov.läkarnes löner. Förhållandet visar sig
verkligen så, att ordin.-prov.läkare för det närvar, i
ordin.-Iön uppbära 3g5 r:dr 24 sk., med derunder inbegripna
37 tunnor spanmål; och Konungen har för de extra föreslagit
5oo r:dr. Det missförhållande', som här synes äga
rum, försvinner dock i väsendtlig mån och nästan helt och
hållet, då man besinnar, att i den gamla lönen ligger spanmål.
Förlidet år uppgick ordin. - prov.läkare-lönen till
något öfver 49° r:dr, således nära samina summa, som för
de extra är föreslagen. En annan omständighet är det ock,
att då extra-prov.läkarnes stationer inrättades, beviljades
af R. St. och Konungen, att dessa befattningar kunde få vara
förenade med bataljonsläkare-beställningar, och intill
dess att en närmare utredning af behofvet af dessa läkare
hunnit fullbordas, blefvo deras löner vid första arrangementet
nedsatta till i5o r:dr; men på de ställen, der ej bataljonsläkare-
tjenster kunde få vara förenade med exlraprov.
läkare-tjensterna, såsom i Lycksele oell Norrbotten,
beviljade R. St. 5oo r:dr. Om jag ej misstager mig, uttryckte
då Ständerne sig så, att de gåfvo 5oo r:dr, på det
den extra-ordin. - prov.läkare-lönen skulle komma i motsvarighet
med den ordin., hvilket äfven var fallet med dem,
som på en gång voro provinc.- och bataljonsläkare. Om
nu i sjelfva verket den extra-ordin.-prov.läkare - lönen i
mer eller mindre mån skulle komma att öfverstiga den
ordin., så ligger visserligen deruti en slags inconseqvens;
men deremot vore det ej obilligt, emedan de prov.läkare,
som i sednare tider tillkommit, äro förlagde i de minst
bebyggda trakterna af landet, der ingen läkare, utan lön af
Staten, kunnat sätta sig ned, och der de hafva mindre inkomster
genom enskild praktik alt påräkna. StatsUtsk. har
likaledes, efter min öfvertygelse, riktigt fästat sig vid olägenheten
af att bataljonsläkare-tjenster skulle vara förenade
med extra-prov.läkare - befattningar. Suudhets - collini
föreslog just derföre en sådan lönförhöjning för de extra
prov.läkarne, att desse sednare ej måtte behöfva den lön,
sorn de nu såspm bataljonsläkare få, men StatsUtsk. har,
utan att vilja föreslå tillökningen, dock velat borttaga rättigheten
till förenande af dessa tjenster. Jag kan försäkra
R. o. Ad. samt StatsUtsk., att örn delta sker, blir det ingen
möjlighet att besätta extra-prov.läkare-platserna. Det
bar mött många svårigheter hittills, och det kommer att
blifva alldeles omöjligt, om man med alltför små löner vill
placera i vårt land mångå läkare. Extra-prov.läkarebefattningen
i Herjeådalen har t. ex. icke kunnat besättas
nied legitimerad läkare, oaktadt förnyade annoncer örn ledigheten,
just emedan den extra-prov.läkare»löuen icke är
D c n 5 M n j f. m.
mera än i5o r:dr. Ingen läkare kan dermed vara belåten,
och landet är så fattigt, att det ej på sin bekostnad kan
underhålla en läkare. Jag anhåller således, alt R. o. Ad.
samt StatsUtsk. ville behjerta dessa omständigheter och, så
vidt man önskar att få en bättre ordnad läkarevård i våra
provinser, måtte bifalla det K. M. nåd. begärt, eller ock återtaga
förslaget om und hemställan mot den fortfarande föreningen
af extra - prov.läkare- och bataljonsläkare-befattningar.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr
Ekströmer, och tror att antingen måste man låta det hittills
varande förhållandet fortfara, det nemi. alt båda befattningarna
kunna förenas, eller också måste man anslå högre arfvoden
eller löner åt extra - prov.läkare. Jag skulle betvifla
att det kan vara R. St:s eller StatsUtsk:s rätt, alt göra
något sådant förbud emot tjensters förening, emedan det
lärer bero af Konungen att förklara, huruvida en tjensteman
för en af dessa befattningar äfven må kunna begagnas
för den andra. Så länge nian ej förnummit, att af föreningen
uppstått någon olägenhet, på ena sidan för menigheterna,
och på den andra för reg:tena, och hvilken ej just
bör kunna vara stor, sorn det blott är under en kort tid
om våren, då bataljonsläkare måste vara från sina extraprov.
läkare-distrieter, synes det mig vara oriktigt att vilja
införa ett sådant förbud.
Litt. c. Carolinska m e d i c o - c h i r u r g i s k a -  Institutet.
Frih. Cederström: Vid den nu föredragna punkten
om Carolinska institutet itererar jag den anmärka., jag under
öfverläggningen om ingressen till betänk, gjorde mot
StatsUtsk:s behörighet att väcka motioner och yttra sig öfver
ämnen, som icke genom K. propos:r eller enskilde riksdagsmäns
motioner blifvit till Utsk:s behandling öfverlemnade.
Litt. d. Allmänna Barnbördshuset.
Hr C ed ersch jöld, Pehr Gustaf, uppläste följande:
Vid Högh StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°> anhåller jag att få
göra några anmärkn:r, rör:de det i n:te punkten under
Litt. d. förekommande anslaget för artis obstetricise professoren,
såsom lärare för barnmorskor. Till den ändan
torde jag få börja med en kort historisk framställning om
artis obstetricise professionens tillkomst och löneförmåner
ifrån äldre tider.
Omkring år 171 i tyckes ett slags undervisning för
barnmorskor först hafva blifvit i Slockholm inrättad; men
egentligen blott för alt tilldana dem, som erfordrades för
hufvudstadens eget behof. Något löneanslag för läraren af
allmänna medel har jag icke funnit omnämnas, förrän år
17Ji, då SeerelaUtsk. resolverade, d. 16 Juni, ”alt informatorn
för jordegummorna skulle på extra ordin, slotts
-
Den 5 Maj f. m.
.43
”staten hafva en Ion af 3oo d:r på hvilken stat
denna lön qvarstod åtminstone ännu å( t74°i såsom det kan
inhemtas af K. brefvet lill collan medicum d. 26 Juni sistnämnda
år.
År 1757 föreslog collan medicum att lönen skulle förhöjas
till 1000 da' sant, och i nåd. svar d. 18 Oct. samma
år erkände K. M i allo behofvet af den föreslagna förhöjningen;
men som af de i5,ooo da- sant, hvilka blifvit anslagna
till medicinalverkets upphjelpande, icke mer än a ännu
blifvit i staten uppförd; så kunde K. M. icke tillsvidare
tillägga honom mer än 5oo da' s:mt, hvarigenom lönen sålunda
förhöjdes till 800 da- s:mt. Ännu hade artis obstetricioe
professorn ingen annan befattning, än att undervisa
barnmorskor, nästan blott för hufvudstadens behof.
Genom instruction af d. ig Aug. 1761, ålades artis
obstetricioe professorn att läsa offentligen 2 terminer 0111
året, särskildt för barnmorskor, och särskildt för medicinae
studiosi, 2 timmar i veckan för hvartdera slaget, samt privat,
när så begärdes, mot särskild öfverenskommen betalning.
Han erhöll utom den gamla ordin, lönen på stat, stor
800 d:r sunt, år 1782 särskildt af medicinal-fonden 33r:dr
16 sk., och år 1788 ytterligare af accouchements-fonden
166 r:dr 32 sk., eller då tillsammans 333 r:dr 16 sk.~ spec.
Denna nya tillökning af 200 r:dr spec. tyckes kunna anses
såsom ett särskildt arfvode, icke blott för den år 1761 tillkomna
nya befattningen att läsa för medicinae studiosi, utan
äfven för det genom 1777 års barnmorske-reglemente utsträckta
åliggande att undervisa barnmorske-lärling'ar äfven
från landsorterna. Utom dessa löneförmåner af allmänna
medel, hade artis obstetrieiae professorn af ålder uppburit
af hvarje barnmorske-Uirling minst 2^ r:dr för s. k. inskrifning
och utskrifning med barnmorskebref, samt åtminstone
alltsedan år 1782 för ett slags tentamen eller s. k. kammarläsning
10 r:dr b:co.
Ofvannämnda anslag af 333 r:dr 16 sk. spec. fortfor till
år 1809, då artis obstetrieiae professorn erhöll, under titel af
hushyra, ett personelt anslag af 44 i;dr 21 sk. 4 r:st, så
att han, med den egentliga lönen, erhöll in alles 377 r:dr
37 sk. 4 r;sh Hela detta anslag var då öfverflyttad! på
fattigvårdens stat.
Allmänna barnbördshuset inrättades 1776. I i4 §:n af
K. reglem. för detsamma heter det: ”Så snart husets vil 1—
”kor förkofras, så bör professorn oell betjeningen erhålla
”lön— —Detta löfte har i afseende på betjeningen
blifvit uppfyldt; men för professorn, som icke blott är föreståndare
för liela inrättningen, utan tillika ett slags fattigläkare
för hela Stockholm, i afseende på den förlossningshjelp,
som kan erfordras, hann det år 1780 icke längre än
till fria boningsrum, hvarvid det alltsedan förblifvit.
Den år 1809 personelt anslagna s. k. hushyran tyckes så
-
•44
Den 5 Maj f. m<
lunda hafva varit ett slags erkännande af professorns an-»
språk på särskild lön för sin befattning med barnbördshuset.
År 1812 blef anslaget återflyttadt på medicinalstaten,
och genom den då vidtagna allmänna lönetillökningen
af 33-| proc. förhöjd t, hushyran inberäknad, till 488
r:dr 4'* sk. 8 rist.
Vid inrättandet af Carolinska medico-chirurgiska institutet,
blef den urgamla artis obstetricias professionen dermed
förenad, och år 1816 uppförd på dess stat med lön,
likasom för de öfriga ordin, professorerne, nemi. 666 ltdr
32 sk. b:co med deruti inberäknade 74 ttr spamnål. Den
för barnmorske-undervisningen af ålder anslagna särskilda
lön, nemi. sådan den var intill år 1761, gick sålunda nu
egentligen förlorad; ty artis obstetrieias professorns göromål
vid institutet äro fullt jern förliga med de fleste öfrige
professorernes, helst han, utom de vanliga föreläsningarna
lika med dem, är den ende som, jemte chirurgias-professoren
deltager i den s. k. chirurgiae-magisters-examens operations-afdelning,
och för öfrigt den, som helt visst, mer än
någon af de öfriga, får gå K. Sundhets-colhm tillhanda med
embets-utlåtrn rörtde frågor, hvaröfver domstol begärt collegii
omdöme. Den ifrågavar. särskilda lönen för barnmorskeläraren
var visserligen till sjelfva summan icke betydlig, efter
nuvar. förhållanden, nemi. endast 800 d:r sant. Men
helt annorlunda måste beloppet bedömmas, då det jemföres
med andra lärares löner på den tiden. Den utgjorde nemi.
lika mycket, som både historise-naturalis- & pharmacise-professorns
och historiae-naturalis- & botanices-demonstratorns
löner tillsammantagna, hvilka båda lärare likväl voro, genom
instruetion af d. 23 Mars 1763, ålagde att hålla offentliga
föreläsningar 4 timmar i veckan, samt att om sommaren
göra botaniska excursioner Onsdagar och Lördagar. När
nu de motsvar. lärarne vid Carolinska medico-chirurgiska
institutet, nemi. chemi* & pharmaciae och historioe naturalis
professorerne hafva för samma befattning hvar för sig
erhållit full professors-lön; så hade, efter en fullkomlig analogi,
artis obstetriciae professorn bort hafva dubbel professors-lön,
särskildt blott såsom föreståndare för den allmänna
barnmorske-undervisningen.
Då jag blef artis obstetriciae professor år 1822, lifvades
jag af ett brinnande nit att, i allt hvad på mig möjligen
kunde ankomma, söka befrämja förlossningskonsten. För
att genom minskning i kostnaderna uppmuntra till barnmorske-konstens
lärande, afstod jag de betydliga inkomster,
som mina företrädare haft af sjelfva lärlingarna, uppgående
till minst i3 r:dr b:co af hvardera, eller sammanräknade
omkring 4 el. 5oo r:dr b:co årligen. Den åsyftade verkan
uteblef icke heller. Ty då från och med år 1761, då anteckning
-
Den 5 Maj f. m.
.45
ning började föras öfver dem, som begagnat barnmorskenndervisningen,
till slutet af år 182a, eller under en tid af 6a
år, 1098 barnmorskor blifvit utexaminerade, hvilket gör i
medeltal 1om året; så hafva under de 17 följande åren,
till slutet af år 1889, examinerades antal uppgått till 624,
eller i medeltal till 36-| om året Och för att göra barnmorskornas
undervisning mer vettenskaplig, utgaf jag genast
en ny handbok, till hvars ordentliga genomgående fordrades
dubbelt så lång tid, som förut varit brukligt, nemi.
minst 4 timmar i veckan. För dessa "betydliga uppoffringar
både af inkomster och arbete, hoppades jag att framdeles
kunna erhålla någon ersättning af allmänna medel. Sedan
jag erfarit, till hvilken vettenskaplig höjd barnmorske-undervisningen
kunde bringas, föreslog jag, år 1824, att särdeles
skickliga och föröfrigt pålitliga barnmorskor skulle få lära
äfven den instrumentala förlossningskonsten; och, då detta
förslag den gången lemnades utan afseende, förnyade jag
detsamma 4 år derefter, utan att ens sätta i fråga af hvem
denna undervisning skulle bestridas, ännu mindre att något
arfvode derför skulle anslås. Jag underlät detta, på det att
den idde, för hvilken jag, i anseende till dess oberäkneliga
vigt för vårt i allmänhet glest bebodda fädernesland, och
deraf följande långa afstånd emellan läkarne, så högligen
nitälskade, måtte desto lättare kunna utföras. Också var
jag lycklig nog att vinna detta mål för mitt sträfvande.
Och sedan jag, år 1829, utgifvit en ny ännu vettenskapligare
omarbetad upplaga af min handbok för barnmorskor, började
jag samma år, till och med utan särskildt uppdrag, undervisa
barnmorskor i den instrumentala förlossningskonsten,
hvilken undervisning allt sedan upptagit 2 å 3 månader
om året, till större delen under de årstider, då jag eljest
varit ledig från föreläsningar. Året derpå, eller i83o, utgaf
jag, isynnerhet för barnmorskorna, utkast till handbok
i den instrumentala förlossningskonsten, hvilket
var det första arbete, som på Svenska utkommit i denna
vigtiga del af förlossningsläran.
Då genom R. St:s anslag år i85o nya tillgångar blifvit
beredda till löneförbättringar, äfven vid Carolinska medicochirurgiska
institutet; anmälte jag mig till erhållande af något
löneanslag, dels för den gamla barnmorske-undervisningen,
och dels för den nya i den instrumentala förlossningskonsten,
som jag bestridde. Jag föreslog för båda tillsammans
666 r:dr 3a sk. b:co, icke derföre, att jag ansåg denna
lön egentligen svarande emot mödan och sysslans vigt, utan
fast mer för att sätta denna lön i ett lämpligt förhållande
till professors-lönen vid institutet, som då ännu endast utgjorde
omkring 800 r:dr b:co. En af mina embetsbroder
fick visserligen sin mindre lön mer än fördubblad, till likhet
med de öfrige? löner; men jag kunde icke erhålla mer
6 H. . .9
Den 5 Maj f. m.
än ioo r:dr b:co särskildt för min barnmorske-undervisning,
af det skäl, att institutets stat icke kunde belastas med
egentlig lön för en lärare vid ett undervisningsverk, som
vore främmande för institutet. Inseende gilltigheten af detta
skäl, anhöll jag hos K. M. om särskild lön af allmänna medel,
med den påföljd, att K. M. täcktes d. 23 Febr. 18 38 i
nåd. tillägga mig ett årligt anslag af 566 r:dr 32 sk. b:co
att tills vidare utgå af extra-utgiftsmedlen, så att jag, med
de ioo r:dr b:co jag förut bekommit på institutets stat, nu
erhöll hvad jag från början hade föreslagit, eller 666 r:dr
32 sk. b:co, såsom lön för barnmorske-undervisningen.
Då jag af det K. M:s nåd. propos. ronde statsverkets
tillstånd och behof bifogade utdr. af prot., hållet inför Konungen
i ecclesiastik-ärenden, sid. ii, inhemtade, att K. M.,
vid beviljandet af nyssnämnda anslag på extra utgiftsmedlen,
bade beslutat att till Ständerna framställa behofvet af aflöning
för barnmorske-läraren , men straxt derpå fann, att
det i stället blifvit en framställning om ett anslag af iooo
rjdr b:co för mig personligen på i n d ra g n i n gs s t a t e n; så
tvekade jag, om jag icke borde genast fästa Utskrs uppmärksamhet
på angelägenheten att förse barnmorske-läraren med
en särskild lön på stat, icke blott för att förvissa sig om
skickliga lärare för framtiden, ulan äfven för att betaga
dem all anledn. att betunga sjelfva lärlingarna med särskilda
utgifter. Men jag underlät det, dels af fruktan, att det
skulle kunnat anses såsom en oförnöjsamhet med K. M:s mig
visade välvilja; och dels i det hopp, att min efterträdare
skulle framdeles få lättare att på ordin.-stat erhålla hvad
hans företrädare förut uppburit på indragningsstaten. Men
nu, då jag finner, att det anslag på indragningsstaten, som
K. M. hade för mig såsom barnmorske-lärare föreslagit till
iooo r:dr b:co, blifvit af StatsUtsk. nedsatt till 6oo r:dr,
eller till 66 r:dr 32 sk. b:co mindre, än jag för samma befattning
hittills åtnjutit; så har jag trott mig icke kunna stillatigande
låta dervid bero. Jag kan väl förmoda, att Utsk.
torde hafva tyckt mig böra i alla fall vara belåten, då jag
för båda sysslorna tillsammans erhölle mer, än jag förut
haft. Och det är väl sannt, att jag enl. Utsk:s förslag skulle
erhålla jemnt lika mycket, som K. M. för mig föreslagit,
nemi. 2,200 r:dr b:co. Men jag kan icke finna något skäl
att minska barnmoiske-lärarens lön, derföre alt haus professors-lön
vid institutet blifvit förökad. Och då Utsk. för
hvar och en af mina medbroder vid institutet beviljat 4°o
r:dr b.‘co mer än K. M. föreslagit; så skulle jag åtminstone
önska att få veta, hvarigenom jag varit olycklig nog att göra
mig oförtjent af samma välvilja. Dessutom skulle, om
det villkor, som Utsk. med kanhända icke nog klara ord
utsatt för professorernes löneförhöjning vid Carolinska institutet,
icke blefve uppfylldt, jag tilläfventyrs kunna, efter
Utskts lönereglering, komma att förlora äfven de 100 r:dr,
Den 5 Maj f. m.
som jag pu institutets stat särskildt innehaft för barnmorskeundervisningen,
så att jag komme alt i sjelfva verket erhålla
i GG r:dr 32 sk. b:co mindre, än jag hittills haft. Men för
att närmare utveckla min mening, nödgas jag, ehuru obehagligt
det än kan vara att tala om och för sig sjelf, likväl
ingå i en närmare utredning af följande frågor:
Bör bär timor ske-lår a reti hafva särskild lön pä stat?
Att barnmorske-läraren bör hafva vedergällning för sin
trägna möda, lär väl ingen vilja bestrida. Men att bereda
honom den genom afgift af lärlingarna, skulle motverka ändamålet
att allmännare förse landsorterna med barnmorskor.
I Lund är en barnmorske-undervisning tills vidare inrättad
för provinsens egna behof. Artis obstetriciae professorn vid
universitetet, med full professors-lön, är nu tillika barnmorske-lärare
och njuter särskildt för denna befattning 84 t:r
spanmål, hvilken lön församlingarne sammanskjuta, såsom
jag vill minnas, af kyrkornas egna tillgångar. Men för läraren
vid det allmänna och ordin.-läroverket i hufvudstaden
skulle en sådan utväg till aflöning vara så mycket olämpligare,
som kyrkorna i gamla Sverige icke lära hafva några
sådana egna inkomster, som i Skåne. Det återstår alltså ingen
annan utväg, än att, likasom fordom, gifva honom lön
af allmänna medel.
Till hvad belopp bör barnmorske-lärarens lön bestämmas
?
Den summa jag förut föreslagit, nemi. 666 r:dr 32 sk.
b:co, är väl det minsta, hvartill barnmorske-lärarens särskilda
lön bör kunna bestämmas; och det vore vida för litet
, om icke samme man derjemte innehade professors-lön
vid Carolinska institutet. Men äfven emellan båda dessa löner
torde ett visst förhållande böra äga rum, såsom ett slags
uttryck af det värde, hvari man vill att de skola anses stå
sins emellan. Om derföre professors-lönen vid institutet upphöjes
till i,6oo r:dr b:co, så skulle barnmorske-lärarens särskilda
lön helt visst lämpligen kunna bestämmas till iooo
r:dr b:co.
Hvilka är o, för alt begagna Utsk:s ord, "Professor Ce"derschjölds
utmärkta fört/ enster om barnmorskeJJu
n de rvis ningen f för hvilkas skull Utsk. funnit för godt
att minska hans nu innehafvande lön, just för samma undervisning
, med 66 r.dr 32 sk. b.-co, och alt göra honom,
jag tror till den ende vettenskapsiclkaren, för hvilken Utsk.
prutat pä den uppmuntran K. M. föreslagit?
Jo, dertill torde kunna räknas, att jag till början af år
i838, då jag erhöll egentlig lön för barnmorske-undervisningen
, efterskänkt 7,488 r:dr b:co, som jag hade, likasom
mina företrädare, kunnat uppbära af de Å76 barnmorskor,
som jag under denna tid undervisat och utexaminerat, och
dessutom 1,200 r:dr b:co , som jag helt visst kunnat inbringa
af de 60 barnmorskor, som jag intill samma tid exami
-
148
De n 5 Maj f. m.
nerat i den instrumentala förlossningskonsten, utan att behöfva
taxera hvardera till mer än 20 r:dr b:co, hvilket fölen
sådan undervisning väl är lågt tilltaget. Mina uppoffringar
för barnmorskekonstens befrämjande uppgå sålunda till
den sammanräknade summan af 8,688 r:dr b:co.
Derjemte har jag icke allenast läst dubbelt mer än hvartill
jag varit pligtig, för danandet af vanliga barnmorskor, utan
äfven hållit särskilda föreläsningar 2 a3 månader 0111 året för
de barnmorskor , som skolat taga examen i den instrumentala
förlossningskonsten, hvilkas hela antal nu uppgår till
g4 stycken.
Och slutligen torde, under mina s. k. ”förtjenster
om bar n m o rsk e-u n der vi s ni ng e n” äfven kunna upptagas,
att förlossningskonsten i Sverige, åtminstone i tryckta
skrifter, befann sig, då jag blef professor, på en ytterst
låg ståndpunkt. Men sedan jag , utom de förut omnämnda
handböckerna för barnmorskor, till tjenst
för läkare, slutligen utgifvit en i 3 band fördelad Lärobok
i vården om qvinnans s 1 ä g 11 i f; så tror jag mig
hafva höjt den allmänna förlossningsvettenskapen åtminstone
till ungefär samma ståndpunkt, hvarest den befinner sig i
det öfriga Europa, och barnmorskekonsten särskildt i så
måtto högre, som Sverige är, så vidt jag yet, det enda land,
der barnmorskor kunnat få rättighet alt begagna förlossningsinstrumenter
— en inrättning hvaröfver ingen ännu klagat,
men hvaraf deremot de mest välgörande verkningar blifvit
bevittnade af prester, läkare och Konungens Bef:h:de. Och
K. M. täcktes sjelf den ig Jan. i838 i nåd. anbefalla sitt
Sundhets-colkm "att betyga mig K. M:s nåd. välbehag öfver
”det nit och den framgång, hvarmed harnmorske-undervis”ningen,
särdeles i den instrumentala förlossningskonsten, blifvit
af mig meddelad och utvidgad."
Om barnmorskekonstens nuvar. tillstånd i fäderneslandet
har jag visserligen förut sökt bereda R. St. tillfälle att förskaffa
sig en slags ide'e, genom offentliga inbjudningar vid
flera riksdagar att öfvervara så väl vanliga barnmorske-examina,
som vid innevar. riksdag en examen med barnmorskor
i den instrumentala förlossningskonsten. Men som jag icke
kunnat vänta att många skulle fästa synnerlig uppmärksamhet
vid något, som folie så litet i ögonen, och jag isynnerhet
funnit, att H. StatsUtsk. tyckes icke hafva haft tillgång
på tillförlitliga underrättelser om hvad under den sednare
tiden blifvit inom fäderneslandet tillgjordt för förlossningskonstens
befrämjande; så har jag, hellre än att på enskild
väg, genom s. k. insinuationer, söka verka på Utskts öfvertygelse,
velat framträda offentligen, på det uppgifterna må
kunna vederbörligen controlleras.
I anledn. af hvad jag nu haft äran anföra, får jag anhålla,
att SlatsUtsk:s utlåt. N:o 40 måtte återremitteras, och
att Utsk., hvilket jagar öfvertygad icke haft för afsigt alt
I
Den 5 Maj f. m. i4g
behandla mig med orättvisa, täcke» antingen bifalla K. M:s
förslag, att uppföra mig på indragnls-slaten till ett belopp
af iooo r:dr b:co, eller ock kanhända ännu bättre, om det
sig göra låter, anordna hela summan på ordin.-stal , såsom
särskild lön för barnmorske-läraren, eller åtminstone dertill
anslå 666 r:dr sk. b:co, och resten 333 r:dr 16 sk. för
mig personligen på indragn:s-staten.
Hr Lagerh jelm, Pehr: Vid mom. b. uti i i punkten
uther jag mig att få göra några anmärkntr. Utsk. tillstyr—
ker nemi. 8 särskildta anslag af 2Öo r:dr b:co hvartdera, eller
tillsammans 2000 r:dr, för att användas åt nya extra-prov.-  läkare , men gör likväl ett förbehåll dervid, att dessa arfvoden
ej må tilldelas sådana läkare, som förut af Staten eller
någon stad åtnjuta lön, så framt icke menigheterna inom districten
annorlunda medgifva. Jag ser ej att det kan betyda
annat, än att innevånarne i districten skola höras. Hvilka
skola då höras, eller huru skola de höras? Jag önskade
mycket, att någon af StatsUtskts ledamöter ville upplysa formen
för en sådan åtgärd. Dessa löner skulle under vissa
förbehåll gifvas ut åt vissa personer, men besluten derom
skulle först underställas menigheterna. Hvilka dessa menigheter
äro, vet jag ej, och icke har StatsUtsk. sagt, om hörandet
skall ske vid sockenstämmor eller hur det skall ske.
I samma mom. förekommer äfven, att dessa arfvoden ej må
utgå, förrän K. M., "sedan Dess samtlige Bef:h:de blifvit
"hörde, och Sundhets-collim i ämnet afgifvit tillstyrkande”
etc. etc. Jag har intet emot att Konungens Bef:h:de och
Sundhets-colkm höras; men här står ordet "tillstyrkande’’;
det tyckes deraf, att om Sundhets-colltm ej tillstyrker saken,
Konungen ej skulle kunna disponera dem annorlunda
än colkm tillstyrkt. Det måtte blott menas, att collrm skall
höras. Som jag läser ordalydelsen, ligger det en makt lemnad
åt Sundhets-colhm, som jag ej tror. vara menad. — I
mom. litt. c. förekommer: ”Utsk. tillstyrker R. St. att icke
”allenast med bifall till K. M:s nåd. propos. å stat upptaga
"ofvanberörda 1 2,3oo r:dr, ulan äfven att ytterligare anslå
”2,400 r:dr, utgörande 4oo r:drs förhöjning till hvardera af
”de sex professorerne vid Carolinska institutet, hvilkas årliga
”lön således komme att utgöra 1,600 xädr, under villkor lik—
"väl, att med den organisation institutet nu erhåller, en yng"ling,
som vid universitetet genomgått en förberedande phi”losophisk
kurs, sedermera må kunna vid berörde institut
•'fullborda sin bildning i medicinska yrket, till erhållande af
”medicinae-doctors-grad.” Här ser man således, att om R.
St. skulle bifalla hvad Utsk. nu tillstyrkt, skulle anslaget
vara gifvet åt institutet med ett villkor, som R. St. icke
förut enl. grundlagens föreskrift pröfvat; också hafva reservationer
häremot i Utsk. blifvit gjorda. Jag får i det fallet
åberopa Gr. von Plåtens in. fl. ledamöters. R. St. må gerna
Den 5 Maj f. m.
fatta ett sådant beslut; men icke må StatsUtsk. lägga det såsom
något hinder eller villkor för anslagets beviljande, helst,
om Ständerne vore af en sådan mening, den ej på samma
gång kunde afgöras, utan måste ske särskildt och efter ett
annat Utskts beredande. — Vid mom. d. har jag samma
anmärkn., som jag nyss hörde göras af en utaf institutets
medlemmar. Konungen har nemi. föreslagit, att på indragntsstaten
skulle uppföras för Professor Cederschjöld 1000 r:dr;
men Utsk. har tillstyrkt, att denna summa skulle nedsättas
till 600 r:dr. Nu är det att märka, att han förut har 566
r:dr 3a sk. på en stat, och 100 r:dr på en annan—summa
666 r:dr 3a sk. På nu Utsk. föreslår, att han skall få 600
r:dr, ligger deruti en nedsiittning af 66 r:dr 3a sk Jag äger
icke att bedömma hans förtjenster af vettenskapen; men så
mycket är mig bekant, att han under flera tiotal af är har
ett odeladt omdöme för sig. Jag tror således, att Utsk. ganska
riktigt bedömt hans förtjenster; men jag förstår icke
Utskts sätt att sätta ned anslaget för att belöna dessa förtjenster.
Frih. Hamilton, Hugo: I likhet med den siste talaren,
kan jag ej gilla den njugghet StatsUtsk. visat mot den
förtjente embetsman , som först i ämnet afgifvit sina grundade
anmärkntr. Utsk. har ganska riktigt uttryckt, jag vågar
säga, hela landets tanke, då det yttrat: ’’i anseende till
''Professor Cederschjölds utmärkta förtjenster om barnmorske”undervisningen.
” Dessa äro öfver mitt beröm och bedömmande;
men att man, utgående från denna premiss, kan
komma till den slutföljd, att anslaget skulle nedsättas till
600 r:dr, i strid med Konungens förslag, att det skulle höjas
till 1000 r:dr, dertill kan jag icke inse skälen. Deskulle
väl hvila derpå, att en lön af 1,600 r:dr vore på ordin.-  stat föreslagen för Carolinska institutet, af hvilken Hr Professor
Cederschjöld lomme i åtnjutande; men detta kan ej
hafva något sammanhang med den andra frågan, ty det beror
på hans krafter, huru länge han kan fortfara med utöfningen
af denna tjenst. Jag får således reservera mig mot
denna punkt, om den skulle bifallas, och får nu anhålla om
återremiss.
Då jag dessutom här hört, att alla punkterna i denna
§ blifvit behandlade, måtte det vara äfven mig tillåtet att
tala äfven om de andra punkterna. Jag får då förena mig
med den siste talaren så till vida, att jag icke kan gilla, att
StatsUtsk. ansett sig kunna fästa ett villkor vid beviljandet
af ett anslag, det nemi., att Carolinska institutet, för att
erhålla tillökning i sina tillgångar, skulle så inrättas, att
ynglingar der kunde fullborda sin bildning till erhållande af
medieinae-doctors-graden. Jag tror väl, att denna önskan är
riktig och bör i önskningsväg af Ständerna yttras; men att
fästa den såsom ett villkor för ett anslag, anser jag vara
-
Den 5 a j f. m.
mer än, hvartill grundlagen berättigat StatsUtsk. Jag har
ej läng riksdagsmanna-erfarenhet, men jag tror ej, att detta
förut varit brukligt. — Slutligen har Utsk. i litt. c. afslagit
tillökning i anslaget för djurläkare , ulan annat derföre
uppgifvet skäl, än att det skulle bero af rnenigheterna sjelfva
att aflöna dem. Jag kan ej instämma häruti; jag anser
ett anställande af flera djurläkare vara af behofvet högligen
påkalladt. Vi hafva ganska få att disponera, då sjukdomar
uppkomma bland husdjuren. Det sätt, som Utsk. här
föreslagit, att de enskilda menigheterna dertill skulle lemna
bidrag, är ett sätt, som de i alla fall ofta nog få tillita för
de olika behofven, som yppa sig, fattigvård m m. Jag tror
således att det vore väl, om StatsUtsk. toge saken i närmare
betraktande. Ett anslag af 100 r:dr är ej för stort; med
det kan en djurläkare ej lefva gift, han behöfver derutöfver
i alla fall bidrag af de enskilda menigheterna.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag begärde ordet, då
Hr Cederschjöld slutade sitt anförande. Sedan bar jag blifvit
förekommen af den talare, som nyss före mig yttrade
sig; men jag kan ej underlåta, att för R. o. Ad. framställa
det vitsord, som alla antagna barnmorskor lemna om Prof'
Cederschjölds stora uppoffringar af lid och egna medel, med
hvilka han hjelpt dem, som varit meddellösa. Jag önskar
således i högsta grad att StatsUtsk., i följd af återremissen,
inkommer med ett utlåt., mera gynnande för Hr Cederschjöld,
emedan ett förblifvande vid dessa villkor skulle vara ett un
derkännande af R. St:s lust att belöna ett patriotiskt sinne,
då det sättes i verksamhet af nit för allmän nytta. Hvad
det villkor angår, som StatsUtsk. gjort för ett anslag till
Carolinska inslitutet, så anser jag det vara, om jag så får
uttrycka mig, obehörigt, dock anser jag, att Ständer, som
äga att sig sjelfva beskatta, kunna yttra en önskan, att om
det eller det anslaget beviljas, man önskade att dermed
vinna det eller det ändamålet. Om i stället för villkor, saken
vore framställd som en önskan, anser jag, alt den vore fullkomligt
riktig, och finna de sedan, att önskan icke blifvit
uppfylld, kunna nästföljande riksdags Ständer upphöra med
anslaget. På detta sätt tror jag, att en förlikning kan äga
rum emellan åsigterna. Hvad veterinär-läkarne i länen angår,
tror jag det vara bättre att hafva en väl lönad , än 3
sämre lönade. De hafva nu 5o r:dr b:co om året, och den
i Westmanland har dessutom af länet 5o r:dr. Af dessa kan
han ej existera, emedan allmänheten är i hög grad stämd
emot djurläkare. Den anlitar hellre kloka gubbar och gummor,
som förderfva kreaturen. Den enda förtjenst han kan
hafva, är, då någon smittosam sjukdom bland djuren uppkommit,
och landshöfdingen förordnar honom att göra en
resa för att besigtiga kreaturen och sköta dem. Man finner
, att af dessa löneanslag han icke kan existera. Bättre
Den 5 Maj f. m.
än att få 3 anslag, hvardera af 5o r:dr, anser jag vara att
få ett af i5o, Det angelägna är att erhålla en person, som
för länet kan blifva allmänt nyttig.
Hr Sandelhjelm, Paul: De två föreg:de talarne
hafva egentligen yttrat hvad jag hade att säga i afseende på
ökadt anslag för djurläkare. Jag delar icke motionärens åsigter,
att djurläkarnes antal skulle behöfva ökas till samma
belopp eller antal, som prov.läkarne; men jag tror icke att
det är något riktigt förhållande emellan behofvet af djurläkare
i de större länen och i de minsta. Behofvet är icke
detsamma i Elfsborgs län och på Gottland. Jag får således
utbedja mig, att få fästa uppmärksamheten på den framställning,
Konungen till R. St. gjort, angrde en ytterligare djurläkarelön
i Elfsborgs län, men dertill tror jag, att behofvet
inskränker sig; ty om man i detta län kunde få en i
Wenersborg och en i Borås, så föreställer jag mig, att för
lång tid behofvet vore afhjelpt. Men jag tror, att 5o r:dr
b:co, som R. St. vid 1828—i83o årens riksdag beviljade,
egentligen på försök om ej allmänheten skulle vilja med särskildta
bidrag understödja djurläkare, är en så liten summa,
att ändamålet icke dermed kan vinnas, och att lönerna således
måste något ökas. Hvarje djurläkare inom länen behöfver,
om man skall erhålla någon med erforderlig skicklighet,
100 r:dr b:co i lön. Jag anhåller, att detta yttrande
måtte få åtfölja återremissen.
Hr Sandelhjelms yttrande hade blifvit brutet genom
ankomsten af K. M:s Hofcanceller, hvilken aflemnade ett
nåd. meddelande från K. M.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Under ett föreg:de plenum
isynnerhet, och äfven i detta, har mycket betydligt klander
blifvit tilldeladt StatsUtsk. i och för dess betänk, anglde
Carolinska medico-chirurgiska institutet. Jag förbigår gerna
de förebråelser, som collectivt blifvit lemnade StatsUtsk.
för oskicklighet och okunnighet, samt framförallt alt
ej vara jurister. Allt detta kan jag lätt bära, det kan till
en del vara grundadt; men det är en annan svårare förebråelse,
som långt tyngre träffat mig, och det är den, att
jag såsom utskrs-ledamot skulle hafva öfverträdt de rättigheter
och skyldigheter jag haft. Jag önskar derföre rättfärdiga
mig, och åtminstone visa de grunder, hvarifrån jag
utgått. Jag anhåller derföre såsom utgångspunkt få åberopa
hvad Konungen sjelf i sin nåd. propos. yttrar. Der står,
pag. 5: ”Statsbehofven, så väl de hvilka tillhöra den van"liga
statsreglertn, som de af utomordentlig beskaffenhet,
”hvilka K. M. anser såsom angelägnast nu böra i första rum’’met
fyllas, uppgifvas här nedanföre; kunnande R. St. i
”öfrigt af de prot.uldr., som finnas bilagda, äfvensom af de
"handlingar och beräkningar, hvilka skola StatsUtsk. tiII—
"stål
-
Den 5 Maj f. m.
”ställas, inhemta, hurusom utöfver sistnämnda angelägnare
”behof, flera andra blifvit anmälda, hvilka, såsom ej saknande
vigt, K. M. ansett jemväl böra komma till R. St:s
”kännedom." När jag dermed jemför det åtföljande Statsrådsprot.
, pag. 10, så finner jag, att der omtalas allt, hvad
Sundhets-colbm tillstyrkt rör:de medico-chirurgiska institutet.
Då måtte väl StatsUtsk. hafva haft full rättighet att behandla
saken såsom det gjort, och ej i detta fall hafva öfverträdt sina
rättigheter. Om jag misstager mig i detta fall, må det
skrifvas på den förmenta okunnighetens räkning; men jag
anser mig skyldig tillkännagifva, att detta varit bevekelsegrunden
för mitt handlingssätt, och att jag icke tror StatsUtsk.
hafva öfverskridit sin pligt. Hvad åter angår de villkor
man velat fästa sig vid i slutet af denna punkt, så anhåller
jag äfven att få åberopa en K. act , nemi. det af K.
M. år 1822 utfärdade reglemente för detta institut, deruti
Konungen uti ingressen sjelf yttrar: ”sorn det egentliga fore”målet
med det här uti hufvudstaden år i8i5 inrättade
”Carolinska medico-chirurgiska institut, varit, att genom
"undervisning derstädes uti läkarekonstens så väl theore”tiska
som praktiska delar, tilldana skickliga läkare för
”armeen och flottorna, och ett sådant ändamål numera blif”vit
uppfyldt, samt då under inrättningens fortgång erfaren”heten
ådagalagt nyttan deraf, att institutet, i förening med
”härvar. sjukhus-inrättningar, må erhålla en sådan organisation,
att pålitlige och tillvande praktiske läkare för alla gre’’nar
af medicinalverket till Statens tjenst vid samma institut
kunna danas. —"
Efter vanligt Svenskt språkbruk finner jag ej för min
del, att Utskrs villkor innehåller annat, än blott ett refererande
af det villkor Konungen sjelf yttrat i reglementet.
StatsUtsk. har således blott sökt att gifva en förnyad kraft
och styrka åt hvad Konungen 1 sjelf åsyftat oell anbefallt.
Farhågan för doctorsgradens utdelning vid detta institut har,
som jag tror, till en stor del gifvit en slags skrämsel ål det
academiska intresset. Det torde vara detta, som gjort hela
rumoret; men jag hemställer, om icke rättigheten till doctorsgradens
utdelande eller att sätta sidenhatten på doetorerna,
ändå må vara universitetet förbehållen, blott läkarne
här kunna få sådana kunskaper, som fordras för deras yrke,
hvilket jag anser långt vigtigare än hatten, ehuru det på visst
sätt kan jemföras med förhållandet, om man går in på en
rakstuga och der intvålas, men hänvisas till ett annai ställe
för att der rakas. Jag tror det vara bäst passande, att en
inrättning, såsom denna, finnes, der sjukhus finnas. Allt talar
således för, att den medicinska undervisningen concentreras
på ett sådant ställe, som Stockholm. Jag kan ej finna,
att Utsk. i något fall förgått sig , hvarken i formen eller i
hvad som är samhällsnyttigt. Saken torde vara af mycken
6 H. 20
.54
Den 5 Maj f. m.
vigt. Klagomål hafva ofta försports, att de Svenske läkarne
ej uppfylla allt hvad som kan beliöfvas, då de, som hafva
råd dertill, begagna utländska läkare till botande af sina
åkommor. Jag skulle således tro, att allt talar för att här
söka utveckla den medicinska vettenskapen på ett sådant sätt,
som i andra länder, och för att vinna detta ändamål, har
Utsk. ej kunnat uppfinna annat medel, än att föreslå anslag
åt detta institut, om det utvecklas på den bana, sorn det så
förtjenstfull! beträdt med små tillgångar. Då man, såsom
StatsUtskts ledamöter, haft tillfälle att taga i betraktande
alla de omständigheter , som röra detta mål, och sett all den
förfärliga hätskhet, som uppstått emellan vettenskapsmännen
och academierna på olika ställen, förfäras man. Turkar och
hedningar kunna ej behandla hvarandra värre. Jag tror, att
en medlande makt bör finnas; denna är R. St. Jag vädjar
till denna makt, och anhåller att den måtte komma emellan.
Mot återremissen sätter jag mig icke, men tror, att
när betänk, återkommer, saken bör nogsamt tagas i betraktanda
och bifallas.
Hr af Dalström, Gustaf Jac.: Jag är hufvudsakligen
förekommen, i frågan om djurläkare, af Hr Sandelhjelm;
men jag anhåller få tillägga, det jag önskade att StatsUtsk.
ville fästa någon mera uppmärksamhet på det förhållande,
som äger rum i Elfsborgs län. Detta liins geographiska
form sträcker sig från Norrska gränsen ända till södra
delen af Småland. Jag hemställer då, om det är möjligt
för endast en veterinärläkare, att i ett så långt och
smalt län utöfva den nytta, som man af en sådan annars
kunde vänta. Den djurläkare, som nu finnes i länet, är stationerad
i Wenersborg; han är således nyttig egentligen för
Dahlsland, men största delen af länet, som gränsar till Borås
vore alldeles beröfvad en sådan, om icke hushålls—sällskapet
med stor kostnad skaffat en. Likväl har det icke
varit möjligt att få en så skicklig person, som man hade
önskat, emedan de villkor man kunnat lemna varit för ringa.
Jag får derföre, med anledn. af den motion Hr Sandelhjelm
förut väckt, hos Utsk. anhålla, att Utsk. måtte fästa
sin uppmärksamhet på angelägenheten af en djurläkare i
Borås för den södra delen af Elfsborgs län.
Hr von Rosen, Georg: T likhet med" Frih. Hamilton
får jag yttra mig öfver StalsUtsk:s utlåt, om behofvet
af flera djurläkare i länen. Jag kan ej gilla StatsUtsk:s yttrande,
att det skulle öfverlemnas åt menigheterna sjelfva att
skaffa sig sådana. Det ville säga detsamma, som att saken
är omöjlig. Man kan icke tänka sig, att socknarne skola gå
in på något bidrag till sådana djurläkare, man får tacka
Gud om man får dem inom länet; men sådana öfverenskommelse!'
kunna ej träffas länsvis. I Christianstads län finnes
tvertom hos en mängd af allmogen en känsla af be
-
Den 5 Maj f. ra.
155
stämd motvilja att anlita djurläkare, och exempel saknas ej,
att kronobetjeningen fått lemna handräckning till öppnande
af stallen och ladugårdarna för undersökning af dem, då
det varit fråga om smittosamma sjukdomar. Allmogen har
ofta undanhållit kreaturen, så att man ej kunnat finna dem.
Man kan då icke tänka sig någon förening till djurläkares
aflönande. Önskar man sig djurläkare, hvilka jag anser nödiga,
emedan de fordras för det allmänna, på det att Konungens
Bef:h:de må hafva någon till sin disposition för att
hämma smittosamma sjukdomar bland kreaturen, då de uppkomma;
så måste man vidtaga andra åtgärder. Med 5o
r:drs lön förutser jag omöjligheten att skaffa någon djurläkare,
som, duglig till sin tjenst, dertill kan egna sig, om
han ej skall hafva någon biförtjenst, såsom krögare eller
smed. Christianstads län har visserligen en, som är ganska
skicklig, men han är engagerad vid ett af r,eg:tena,
och jag känner obehaget utaf, att en person disponeras af
a chefer. Jag skall icke yrka lönens förhöjning till 200
r:dr — det torde nu kanske vara för mycket — och jag
anser kanske orätt att begära det; men vida bättre är, att
man erhåller 1 eller 2 djurläkare, och att de erhålla högre
lön. Jag begär återremiss, med anhållan att StatsUtsk.
täcktes fästa något afseende på det oundvikliga behofvet att
öka lönerna , om man vill hafva sådana läkare.
Hr Edenhjelm, Gillis: Jag är förekommen i hvad
jag önskat nämna af flera talare, som känt förhållandet.
Min anhållan går derpå ut, att derest Utsk. ej skulle finna
medel att öka antalet af djurläkare, det åtminstone måtte
öka deras löner; ty med den lön, som nu är anslagen, är
det omöjligt att anskaffa sådana läkare. Inom Götheborgs län
har nyligen inträffat en vacance, den stod otillsatt i några
månader; slutligen fick man en djurläkare från ett annat
län, men han kan icke förtjena något, emedan man hellre
vänder sig till fuskare, hvilka beröfva honom förtjensten.
Jag önskar, att åtminstone löneanslaget måtte förhöjas, och
anhåller att detta anförande måtte få åtfölja återremissen
till Utskottet.
Hr von Heyne, Georg: Det är i fråga om den projecterade
belöningen för Prof. Cederschjöld, som jag begärt
ordet. Jag har af StatsUtskrs motiv för det anslag, som åt
honom är specielt föreslaget, funnit, att det skall vara såsom
en belöning för hans utmärkta förtjenster; och jag delar
fullkomligen StatsUtsk:s tanke, att ett sådant motiv är rättvist,
så väl från dess, som R. St:s sida. Jag kan således ej
föreställa mig, att den föreslagna minskningen af 66 r:dr
32 sk. kan härröra från annat, än antingen att StatsUtsk.
af misstag uttryckt sig annorlunda än det velat, eller också,
att meningen blifvit orätt fattad under discussionen.
Ilvilketdcra förhållandet må vara, vet jag ej. Jag har ej
i5<5
Den 5 Maj f. m.
så noga sett igenom detta betänk., att jag kan bestamma
mig huru det är. Men hvilket ock förhållandet må vara,
antingen något förbiseende af StatsUtsk., eller en oriktig
fattning af hvad StatsUtsk. gjort; önskar jag dock, att StatsUtsk.
måtte finna skäl att, då de vilja gifva en belöning,
ej göra ett afdrag för Hr Cederschjöld. Denna anmärkn. anhåller
jag måtte få åtfölja till Utskottet.
Hr von Hartmansdorff; Derigenom att åtskillige
ledamöter frånträdt den punkt, som egentligen är under öfverläggning,
afhandlas nu 2 saker på en gång. Som mig
synes, sysselsätta sig likväl de fleste nu med läkare för djur.
Som jag ämnar tala om läkare för menniskor, så afstår jag
från ordet för det närvarande.
Hr Lagerhjelm: En värd ledamot af StatsUtsk. har
behagat lemna upplysningar rör:de Utskrs åsigt i detta ämne.
De hafva varit af behofvet påkallade; men i hvad mån
jag kunnat framkalla dem, vågar jag icke bedömma. Jag ber
ytterligare att få säga några ord. Den värde ledamoten har
yttrat sig i afseende på mom. litt. c. af denna punkt. Rörande
rättigheten för Carolinska institutet att promovera
doctorer, är jag icke competent att yttra mig; men att den
frågan framkommit genom StatsUtsk. tror jag icke vara enligt
med våra grundlagar. Jag ber att få'uppläsa 1 mom.
34 §:n Riksd.Ordn.: ”Allmänna Besvärs- och Ekon.Utsk.,
”sammansatt af 48 medlemmar, skall enligt 53 och 8g §§:na
"Reg.Frn, samt i anledn. af i Stånden väckta frågor, anmärka
brister i de allmänna hushållnings-anstallerna och förändringar
deruti föreslå, samt Upptaga alla hos R. St. upp”komna
frågor örn förändring, förklaring och upphäfvande
”af lagar och författningar, som Rikets allmänna hushållning
”röra; om sådana nya lagars stiftande, och om grunderna
”för allmänna inrättningar af alla slag, ehvad de röra upp”fostrings-
och undervisnings-verken, allmänna fattigvården,
”landthushållningen, bergverken m. m.” Jag har deraf dragit
den slutsats, att frågan bort behandlas af Ekon.Utsk. eller
ock af StatsUtsk. gemensamt med Ekon.Utsk., och att
i alla fall något beslut derom icke kunde fattas i sammanhang
med stats-reglertn. I öfrigt vill jag icke tillerkänna
mig behörighet att bedömma denna sak, och kau således icke
göra mig skyldig till det slags barbari, hvaröfver en talare
beklagat sig; men jag hade önskat, att äfven den värde ledamoten,
som derom talat, eller någon annan af StatsUtskrs
ledamöter hade behagat upplysa, huru verkställigheten skall
ske af StatsUtsk:s förslag uti punkten b., der det står att
de ifrågavar. extra-prov.läkare-arfvodena ”ej må tilldelas så”dana
läkare, som förut af Staten eller någon stad åtnjuta
"lön, så framt icke roen ig heter na inom ti is t rict et
”annorlunda medgifva;” äfvensom det andra förhålr
landet, huruvida det verkligen skajl bero på tillstyrkan
-
Den 5 Maj f. m.
>57
de af Sundhets-colhm, om ett sådant arfvode må af K. M.
kunna någon extra-prov.läkare tilldelas, så att, i händelse
af afstyrkande å collegii sida, K. M. icke kan anslå detsamma.
Gr. Posse, Fredr.: Då jag anmälde mig, var det egentligen
för att understödja de talare, som yttrat sig öfver
ökade löner åt djurläkare. Sedan dess hafva tvänne så
fullständigt yttrat sig i ämnet, att jag ej behöfver tillägga
annat, än att äfven jag delar åsigten om samma behof. Jag
får dock nämna, att jag anser behofvet af större antal vara
mindre än af ökade löner för dem, som redan finnas.
Då i den provins, der jag vistas, flera cavnlleri-regHen äro
förlagda , kan man något så när öfverallt erhålla hjelp för
kreaturen; men det finnes tillfällen då smittosamma sjukdomar
utbryta, och då det är nödvändigt, att en djurläkare
linnes, som för Konungens Bef:h:de är fullt disponibel. Jag
anhåller således, att en djurläkare i hvart län måtte få åtminstone
i5o r:dr b:co årligen, och att denna anmärkn.
måtte få åtfölja återremissen till Utskottet.
Hr Piibbing, Arvid: 1 afseende på djurläkare har
jag mig det förhållandet bekant, att, i anseende till desmå
lönerna i åtskilliga län, hushålls-sällskapen genom contanta
bidrag, uppbyggande af bostäder m. m., funnit sig föranlåtna
att bereda möjlighet för erhållande af dugliga djurläkare.
Jag skulle således, i anledn. af de yttranden, hvilka af åtskilliga
Hrr Landshöfdingar nu blifvit afgifna, anhålla, att
derest StatsUtsk. skulle anse sig hafva tillgångar att ytter'
ligare utföra ett ordin.-anslag utöfver de redan beviljade 5o
r:dr, icke bestämdt måtte beslutas, att det skall användas
till löner åt djurläkare eller till dem lemnäs, utan att det
må bero pä hushålls-sällskaperna att medlen ändamålsenligt
disponera.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få yttra
mig ang:de de anslag, som blifvit föreslagna åt Carolinska
institutet, oell att få fästa mig både vid formen och saken.
I afseende på formen, har det redan af flera värde ledamöter
blifvit nämndt, att StatsUtsk. icke allenast tillstyrkt hvad
Konungen begärt, utan att det gått ännu längre. Då sådant
sker, under det att andra embetsverk på långt när ej blifvit
ihågkomna med hvad Konungen äskat, utan till och med
fått intet; så påminner denna ojemnhet i gunst om tvedrägtstiderna,
då man ömsom gaf öfver höfvan, och ömsom nekade
mot all billighet. Jag vidblifver den meningen , jag i förra
plenum yttrade, nemi. att StatsUtsk. varit oberättigadt att
göra nya motioner. De skäl, som äro hemtade från 37 §:n
lliksd.Ordn., och som StatsUtsk:s ledamöter åberopade förra
gången, tyckas de nu hafva frånträdt, då endast det skäl
blifvit anfördt, som Hr von Troil då omförmälte, nemi. att
vid Konungens propos. äro fogade och deri omtalas åtskil
-
Den 5 Maj f. m.
liga bilagor, hvilka innehålla än större anspråk än Konungen
förordat. Utsk. tror således, att personer, som hvarken
tillhöra R. St. eller äro Konungar, efter det hittills blott finnes
en Konung, skulle hafva motionsrätt. Så är ej förhållandet;
hvarken det ena eller andra collini har motionsrätt,
fastän deras yttranden upplysningsvis meddelas åt Ständerna,
Utskls fel tyckes således hafva varit, att med sig sjelft förblanda
R. St., hvilkas särskilde medlemmar ej begagnat sin motionsrätt
i detta afseende. I saken har StatsUtsk. yrkat, såsom
villkor för anslaget, att, ”med den organisation institutet nu
’’skul!e erhålla, en yngling som vid universitetet genomgått
’’en förberedande pliilosophisk kurs, sedermera må kunna vid
”berörde institut fullborda sin bildning i medicinska yrket
”till erhållande af medicinae-doctors-graden.” Denna fråga,
mine herrar! är ingalunda ny. Hon har länge varit afliandlad
mellan Carolinska institutet och medicinska faculteterna,
samt consisloria acadernica; Carolinska institutets första inrättning
hade ingalunda en så vidsträckt åsyftning. De ordalag,
som Hr Anckarsvärd uppläst, afse blott, att undervisningen,
ehuru praktisk, äfven skulle hafva theoretisk
grundlighet. Hade förhållandet varitsådant, som Hr Anckarsvärd
framställer; så hade den ifrågavar. striden aldrig behöft
uppkomma. Just det att hon uppkommit, bevisar motsatsen
af Hr Anckarsvärds påstående. Jag, såsom föredragande
för ecciesiastik-ärenden, har nogsamt förnummit, att
de stridande å ömse sidor äro heta, just derföre att saken
ännu är oafgjord. Frågan är helt enkelt den, om läkarebildningen
skall flyttas från universiteten till liufvudstaden,
eller icke; ty i det ögonblick, som hela medicinska undervisningen
kunde erhållas på ett ställe, eller i liufvudstaden ,
är det klart, att medicinska studium skulle draga sig dit allena
och upphöra att vara deladt mellan universiteten och
hufvudstaden. Hittills har man trott, att den theovetiska
bildningen- borde förnämligast inhemtas vid universiteten,
och den praktiska i hufvudstaden, der tillfälle till vidsträckt
praktik finnes, och der äfven de skickligaste practici
böra förutsättas vara till finnandes. Är en sådan förflyttning
af det medicinska studium nyttig eller ej? Denna fråga
tillhör, efter min förmening, ej StatsUtsk. att afgöra. Hon
tillhör, på sätt Hr Lagerhjelm nämnt, Ekon.Utsk. att behandla,
och Ständerna att till Konungen i önskningsväg
framställa. Hr Anckarsvärd har trott sig i saken kunna, likasom
StatsUtskis fleste ledamöter, taga sitt beslut genast.
Det synes likväl vara betänkligt för R. St. att så hastigt
fatta ett dylikt beslut, då man ser, att .professorer och män
af de lärda Stånden, som funnils i Utsk., men ej äro läkare,
och således icke böra anses för partiska, reserverat sig
mot saken. När nu, såsom Hr Anckarsvärd yttrat, striden
är så stark , sorn mellan Turkar oell Hedningar, torde det
också vara äfventyrligt för någon af StatsUtskis [ledamöter
Den 5 Maj f. m.
och för en och livar, som ej har sakkännedom, att yttra sig för
den ena eller andra af de stridande, utan säkrast att öfverlåta
frågan till sakkunnige mäns och Konungens pröfning, när
tiden dertill är inne. Jag ser i detta försök ej blott en början
att från universiteten draga de medicinska faculteterna,
utan ock att med detsamma flytta universiteten till hufvudstaden.
Måhända är detta nyttigt efter någras mening ; i
min tanke är det icke så. Följden skulle äfven här blifva
att indraga de unga studenterna i tidens politiska strider,
på samma sätt som i Paris, der man ser skolornas ungdom
deltaga i hvarje upplopp. Jag torde icke behöfva erinra,
hurusom uti Berlin, Köpenhamn och måhända äfven i Christiania
händelser förefallit, sorn visa huru äfventyriigt det
ur, att hafva universiteten uti brännpunkten för politiska
strider. I Läroverks-comite'ens förslag till lönereglering både
för universiteten och för Carolinska institutet, uppgaf comiteen
för professorer vid de förra 3oo t:r säd eller ungefär
1,800 rtdrs lön, och för professorerna vid det sednare 1,200
r:dr. Skälet till denna skiljaktighet var, att professorerue
vid universiteten ej kunna påräkna någon extra-förtjenst,
hvaremot professorerne vid Carolinska institutet kunna påräkna
en sådan. Visse af de sednare böra till och med bestämdt
påräkna en sådan, emedan de, för att kunna gifva
lärjungarna praktisk bildning, böra vara praktiske läkare.
Nu hafva, enl. den nya staten, professorerne i Upsala omkring
1,800 r:dr, och de i Lund omkring 1,600 rrdrs lön.
Proportionen mellan Upsala och Stockholm blefve då temmeligen
riktig, om man hölte sig vid 1,200 r:dr för professorerna
vid Carolinska institutet. Här är äfven fråga om att
gifva alla professorerna vid institutet lika lön. Sådan valej
meningen i comite'en , ej heller i Konungens stat. Det
finnes nemi. 2 lärare-befattningar vid institutet, hvilka Konungen
ansett böra vara förenade med öfver-läknrens och
med öfver-chirurgens befattningar vid Seraphimer-lazarettet,
på det alt desse, såsom utmärkte läkare oeh med det bästa
tillfälle till daglig praktik, måtte vara desto skickligare att
bilda praktiska läkare. Desse professorer hafva redan bestämd
lön, såsom anställde vid lazarettet och böra hafva betydlig
förtjenst af denna praktik. Således föreslog Läroverkscomite'en
800 ltdr för den ena, och Konungen bestämde lika
mycket för den andra. Jag tror det icke vara skäl att
rubba detta förhållande, ty desse läkare böra troligen alltid
förblifva i samma ställning. Detta om förhållandet mellan
professorer: ser man på det, som är mellan institutet och
Sundhets-colhm; så har Utsk. äfven öfverskrida en billig
proportion. Utsk. har föreslagit 1,200 r:drs lön åt medicinalråden,
emedan de jemväl påräknas att vara prakticerande
läkare. Är det nu skäl, att en professor, som står under
Sundhets-colkm, har'1,600 r:dr, då ett medicinal-råd blott
har 1,200 r:dr. Här har blifvit gjord en jemförelse med
Den 5 Maj f. m.
rakstugorna och deras innehafvare badareroästarne. Jag tror
ej, att den passar hvarken på institutet eller universiteten.
Men det är till befarandes, att derest raan vill borttaga den
tlieoretiska undervisningen från universiteten, så skulle den
bärvar. undervisningen blifva alltför praktisk, och kanske
just derigenom få en lutning åt rakstugorna. Detta år ingalunda
sagdt för att betaga den förtjente Professor Retzius
den fördel, som Utsk. velat bereda honora. Han har den
förtjensten att egna sig ensamt åt den theoretiska behandlingen
af sitt yrke. Han kan således icke påräkna någon
praktik utan försakar tvertom all förtjenst deraf. Vid dylika
tillfällen är det skäl, att Konung och Ständer uppmuntra
en vettenskapsidkare med särskildta anslag , men de böra
uppföras på allm. indragn.staten. Jag vill derföre nu,
om det ej är för sent, göra den motion, att Professor Retzius
måtte få samma summa, som Utsk. föreslagit, men ingalunda
vill jag hvarken för hans eller någon annans skull
medgifva grundlagens öfverträdande. — Enär så många andra
redan hafva talat om barnbördshuset, så, emedan jag har
ordet, torde det äfven tillåtas mig att tala derom. Jag tillstyrker
då, lika med andra ledamöter, att Hr Cederschjöld ,
med afseende på hans särskilda förtjenst, måtte få det särskildta
anslag Konungen för honom äskat; men ingalunda
att han måtte få någon lön utöfver proportionen vid universiteten
och med hans kamrater.
Hr Ekströmer: Jag hade önskat undvika att yttra
mig i detta ämne, för hvars utgång jag såsom lärare vid
Carolinska institutet kan anses personelt intresserad; men då
jag just genom denna min ställning också bör vara bäst i
tillfälle att lemna tillförlitliga upplysningar, anser jag det vara
min pligt att icke iakttaga tystnad. Den siste värde talaren
har åter upptagit den frågan, som här förevar i sista plenum,
nemi. om StatsUtskrs rättighet att föreslå högre lönebelopp
för professorerna vid Carolinska institutet, än Konungens
propos. innefattade. Jag trodde att detta yttrande
redan på förhand var tillräckligen vederlagdt genom den af
Hr Anckarsvärd upplästa punkt i ingressen till Konungens
propos., der Konungen i bestämda ordalag åberopar de handlingar,
som åtfölja den nåd. proposm, och det i tydlig afsigt,
att StatsUtsk. och R. St. på dessa handlingar mätte fästa
afseende, der de finna det antingen billigt eller med Statens
tillgångar förenligt; menför den händelse, att här skulle
uppstå någon tvekan om rättigheten att behandla ärendet,
så begagnar jag samma rättighet, som den siste talaren, under
åberopande af 56 §:n Riksd.Ordn., och upptager, om det
så behöfves, såsom min enskilda motion, föranledd af under
riksdagen inträffad händelse, frågan om den löneförhöjning
för professorerna vid institutet, som StatsUtsk. föreslagit.
En
D c 11 5 Maj f. m.
En annan principfråga är äfven ilen, huruvida StatsUtsk.
ägt rätt alt föreslå R. o. Ad. alt vid förslaget om ett Ökadt
anslag fästa något villkor. Jag är för litet bevandrad iden
vanskliga tolkningen af våra grundlagar, för att inlåta mig
i någon strid om SlatsUlskls rättigheter; de må af dem sjelfva
försvaras; men i afseende på sjelfva villkoren, så kan jag
icke underlåta att säga, att det synes innehålla ett minimum
af hvad man utaf institutet kan fordra. Jag kan deraf icke
draga den slutsalsen, att medicinae-doctorer skulle vid Carolinska
institutet promoveras. Det har icke heller reservanten
sagt, utan blott om meningen vore den. Det står
likväl endast uttryckt, att den bildning skulle vid insti.
lutet kunna erhållas, som fordras afmedicinas-doctorer eller
till vinnande af medieince-doctors-grad. Uttrycket hade kunnat
vara annorlunda, men orimligt är icke detta villkor; äfven
såsom princip synes det mig i allmänhet, att det vore
skäl, att R. St., vid beviljandet af anslag, alltid uttryckte
ändamålet dermed, och sker väl ock de facto i hvarje stat,
der budgeten uppgöres och beviljas i detalj. Man har i
detta villkor velat se ett deltagande i den strid, som skulle
vara å bane mellan medicinska faculteterna och Carolinska
institutet, och man har derigenom kommit in på frågan,
huruvida det vore rätt och för läkarebildningen så väl som
för vettenskapen i allmänhet fördelaktigt, att medicinska undervisningen
kunde meddelas här eller icke. Man har deraf
sett den våda, att de medicinska faculteterna helt och
hållet skulle undergräfvas; och man har deraf, att undervisningen
här skulle fullkomnas, velat leda lika vådliga följder
för det allmänna som för vettenskapen. Man stödjer
sig egentligen derpå — och, jag vet det, detta är den egentliga
steckenpferd för dem, som ifra mot Carolinska institutet
— att den theoretiska undervisningen endast kan, eller åtminstone
endast bör meddelas vid universiteten ; och raan
har här åberopat att nu så sker. Jag tror, att bär ligger
till grund ett verkligt missförstånd, antingen med vilja, eller
också af oriktiga åsigter om hvad theoretisk undervisning
inom läkare-vettenskapen vill säga. Förslår man med theoretisk
undervisning egentligen bokläsning, då medgifver jag,
att den theoretiska kunskapen inom läkare-vettenskapen bättre
meddelas, der man har bästa lugnet: men om man med theoli
inom läkare-vettenskapen menar blomman af all forskning
inom denna vettenskap, resultatet af all erfarenhet,
som samlas i naturen; så kan jag ej medgifva, att den theoretiska
undervisningen skulle meddelas bäst, skiljd från den
praktiska. Om det är fråga, mine herrar! om att undervisa
en yngling i botaniken — och vi skola ej glömma, att
läkare-vettenskapen utgör en del af natur-veltenskaperna —
0111 vi vilja undervisa en yngling i botaniken, instänga vi hf-4
nom med böckerna i rummet och säga ”läs?” Nej. — Vilja
6 11. il
Den 5 Maj f, m.
vi väcka intresse för saken och gifva lif åt undervisningen,
och att han skall begripa livad lian läser, så föra vi honom
med Flora under armen ut på det blomstrande fältet och
säga åt honom: ’’läs nu och betrakta.” Detta är den sanna
theoretiska undervisnings-metoden i alla grenar af nalurvettenskapen
och således äfven i läkare-vettenskapen ; och
hvad det beträffar, att här ej skulle meddelas någon sådan,
så är äfven detta ett misstag; ty, så vidt jag vet, har vid institutet
theoretisk undervisning aldrig saknats, såvida man
icke vill påstå, att anatomi och pbysiologi icke lidra dit,
hvilket de dock göra, såsom egentliga grundvalen för kännedomen
0111 menniskokroppen, så i dess friska, som sjuka tillstånd.
Jag ser dessutom alldeles icke alt läkare-bildningens
förflyttning till hufvudsladen skulle blifva en ovillkorlig följd
af Carolinska institutets organiserande på ett fullkomligare
sätt. Jäg önskar ingalunda faculteternas indragning. Jag
önskar tvertom på det högsta, att de alltid måtte bestå. Jag
önskar det för undervisningens skull, och för véttenskapens
inom mitt fädernesland. Skulle vi tänka oss , att vi ägde
blott ett undervisningsverk, så komme också hvarje vcttcnskapsgren
blott att hafva en enda lärare att påräkna. Vi
skulle icke äga någon sporre till förvärfvande af en högre
bildning , som uti alla vettenskaper fordras , då för hvarje
branclie det icke funnés mera än en sådan plats att eftersträfva.
f det ögonblick vi t. ex. fått en ung kraftfull man
till anatomise-professor, skulle vi väl kunna påräkna, att alla
bans lärjungar blefve goda änatomer, men ingen skulle utbilda
sig till anatom ex professo, och följden skulle blifva,
alt om en vacance hastigt inträlfade, funnes detingen inom
fäderneslandet, som fullt kunde ersätta förlusten. Jag önskar
ej faculteternas indragning , ty de böra qvarstå såsom
vårdare af den classiska, den historiska lärdomen, om de än
icke skulle motsvara allt hvad man med skäl fordrar för bildningen
i det praktiska.
Vidare har man här yttrat, att de föreslagna lönerna
skulle vara för högt tilltagna. Jag må säga, att denna anmärkn.
hade jag bland alla, sorn kunde göras, minst väntat.
Man har tagit som skäl att professorerne vid universitetet
endast skulle hafva 1,800 r:dr, och här äro föreslagna
1,600 r:dr. Ku ber jag den värde ledamoten , som yttrade
detta, om förlåtelse, alt jag hänvisar honom till Konungens
propos., der den uppgiften står, att professorernes i Upsala
löner äro 2,075 r:dr b:co. Man har anfört såsom skäl, hvarföre
lönerna borde vara mindre här, att lärarne vid Carolinska
institutet äga mera tillfälle till praktik, än de i Upsala.
Det låter säga sig, det låter höra sig ; men då fråga
är att bestämma lönen för en embetsman, lärer man icke
skäligen kunna följa någon annan grund än de fordringar,
ilian af honom äger, så väl i afseende på qvalification, som
med hänsyn lill befattningens vigt och trägenhet. llän
-
T) c n 5 Maj f. ni.
163
visar man nu lärarne att förnämligast lefva af praktiken, så
säger man också, att professionen må vara en bisak. Detta
tror jag ej alt StatsUtsk. afsett, ej heller Konungen. För
öfrigt ar det en känd sak, och bör ej för den värde talaren
vara okänd, att medicinae-professorerne vid universiteten praktisera
fullt ut så mycket och mera , än de vid institutet
göra. De berömdaste praktiska namn, sorn Sverige ägt, tillhöra
Upsala och Lund. Pehr Afzelius har icke varit utan
praktik och icke Munck af Rosenschöld; Rosen von Rosenstein
i Upsala var det icke, och Rosenblad i Lund ej heller;
Det kommer alltid att så vara. Institutets professorer hafva,
om de skola sköta sina professioner, icke mera tid öfrig för
praktiken, än professorerne vid universitetet, och då deras
vettenskapliga bildning mäste vara enahanda, och deras lärarekall
är lika vigtigt , vore ock likhet i löner fullt rättvis.
Hvad beträffar den särskilda omständigheten med de 2
praktiska professionerna här, så har den siste talaren anfört,
hvad med verkliga förhållandet inträffar, att undervisningscomiteen
för dessa föreslog lägre löner än för de öfriga.
Grunden derföre var den, som äfven blifvit här anförd, nemi.
att de äro innehafvare af bitjenster, hvarvid de skulle hafva
att påräkna särskilda löner, nemi. i egenskap af läkare
vid vår största sjukvårdsanstalt, Serapliimer-iazarettet. De
hafva löner der, och genom dein äga de högre inkomst, än
någon af de öfriga professorerna vid institutet. Men man
skall härvid beräkna, att för denna särskilda lön hafva de
det trägnaste, det ansvarsfullaste åliggande, sorn någon läkare
i Sverige nu äger. Att förestå en sjukhusanstalt, sådan
som Seraphimer-lazarettet nu är, med 3oo sjuka, der ingen
dags ledighet kau äga rum, der ingen natt kan påräknas
nied säkerhet tili hvila, der hela förmiddagen upptages af
tjenstgöringen, är en sådan befattning, att, i det minsta sagdt,
det är orimligt att vilja taga inkomsten deraf i beräkning
vid bestämmandet af deras löner, vid en annan inrättning,
såsom Carolinska institutet, vid hvilken man för öfrigt alltid
omtalar, att man förnämligast bör afse den praktiska undervisningen,
och hvilken äfven i sanning der minst af allt får
betraktas såsom bisak. Jag kan försäkra, att från den stund
jag blef utnämnd till ordin.-professor, i förening med öfverchirurgs-befattningen
vid Seraphimer-lazarettet, mina inkomster,
just för fyllande af mina skyldigheter på dessa
platser, blifvit nedsalta till ^ under hvad de förut voro. Således
torde det skalet icke kunna vara gällande.
Hvad beträffar anslaget för Anatomise-professoren Retzius,
så har jag med den största tillfredsställelse hört, alt den värde
talaren deruti instämt, och att han tryggat framgången af
anslaget, derigenom att han öfverlagd frågan derom såsom
sin motion. Jag tror mig icke behöfva vidare orda om Professor
Retzii förtjenster om anatomien i allmänhet och det
utmärkta nit, hvarmed han specielt omfattat de till densarn
-
*64
Den 5 Maj f. ra.
tua hörande samlingar. Det torde dock tillåtas mig få tillägga
ännu en bevekelsegrund. Utsk. liar uttryckt den, men
icke så bestämdt. I betänk, står nemi. äfven: ”för ordnan”det
af institutets anatomiska samlingar.” Han bar gjort iner
än ordnat dem, lian har sjelf bildat dem. I andra lander
utgör detta en betydlig inkomstkälla. Der förslå anatomerne
att skaffa sig förmögenhet genom sådana samlingar. I Berlin
såldes de Waltherska samlingarne af arfvingarna, om jag
rätt minnes, för 80,000 thaler. Sommering i Frankfurth
har bildat och sålt sådana mer än en gång; — på samma
sätt har Meckel i Halle försålt sin samling, under villkor,
att under sin lifstid få uppbära, som jag tror, 2000 tinder
om äret och särskild lösen efter hans död. — Retzius behåller
intet af hvad han samlar, utan har afstått allt till
läroverket; och således är det största rättvisa, att R. St.
bevilja detta anslag.
Hr Gyllenhaal: Då det egentligen var jag, som i förra
plenum, uti milt då afgifna yttrande, helt oskyldigt råkade
utkasta det lilla frö, utur hvilket sedermera uppspirade dessa
visserligen vidlyftiga , men dock i min tanke intressanta
och för framtiden gagnefiga discussioner, rör:de rätta tydningen
af 37 §:n Riksd.Ordn. och StaisUtsk:s förmenta obegränsade
rätt att väcka motioner, ber jag att vid detta tillfälle
ej få förlänga denna discussion, ulan endast till prot.
afgifva min reservation emot den tydning, som StatsUtsk:s
majoritet antagit af den nämnda 37 §:n. I frågan om det i
min tanke oriktiga, om ej äfventyrlign, i StatsUlsk:s förfarande,
att på eget bevåg, emot stadgandet i 34 §:n Riksd.-  Ordn., föreslå förändrade organisationer, förenar jag mig till
alla delar med Hrr Lagerhjelm och von Hartmansdorff. Då
nu i afseende på det af StatsUtsk. föreslagna högre anslag
för Professor Retzius, frågan derom blifvit, som jag tror, i
grundlagsenlig ordning väckt, har jag intet deremot alt anmärka,
utan önskar uppriktigt ali framgång åt densamma.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag icke kan förstå
annat, än att hela första punkte,n är under discussion,
tager jag mig friheten att yttra några ord, i afseende å frågan
under litt. e. om djurläkare i länen. Jag får i alla delar
vitsorda hvad föreg:de talare hafva sagt om behofvet af
sådana läkares anställande i länen, men isynnerhet den omständighet,
att de nu föreslagna 5o r:dr för hvarje län till
djurläkares aflöning aro otillräckliga ; till bevis hvarpå Calmar
län, der jag är boende, torde kunna åberopas. Djurläkarne
hafva der, genom hushålls-sällskapets försorg , 200
r:dr b:co lön; och det var med mycken möda och endast på
vissa villkor, hvilka af dem, som skulle anlita hans praktik,
måste bifallas, som man för denna summa kunde anskaffa en
djurläkare. Utsk. har ingalnnda motsagt behofvet af en sådan
djurläkare; Utsk. har endast hänvisat till menigheterna
Den 5 M ii j f. ni.
1(55
sjelfva alt anskaffa oell aflöna en sadan, men delta häfver
sig icke så lålt, när det ankommer på menigheterna sjelfva,
oell då fråga skall väckas på sockenstämmor, huru afgifterna
derföre af dessa menigheter skeda utgöras. Jag får deremot
fästa uppmärksamheten på de förslag, som af åtskilliga
motionärer inom detta Hus blifvit framställda, alt vissa
■andelar af statsbidragen skola afsältas för länens behof. Således
har Hr von Hartmansdorff föreslagit, att cn del af brännvinsskatten
skulle gå till länens enskildta behof; Fi ib. Sprengtporten,
att en del af mantalspenningarna och Frih. von
Kraemer, att en del af bevillningen skulle på della sätt användas.
Jag vill hoppas, att något af dessa förslag vinner
framgång. 1 sådan händelse,, och oin en cassa bildas för länen,
skulle jag hålla för, att dessa anslag lämpligen kunde
illgöras af länen sjelfva, helst behofvet är så olika, allt efter
länens storlek, af flera eller färre sådana tjenstemän; men
om åter sådana cassör icke skulle bildas, så anser jag af behofvet
påkalladt, alt StalsUtsk. bifaller högre anslag än 5o
r:dr b:co. För sådan händelse får jag fästa uppmärksamheten
på, att de särskildta länen hafva olika behof och olika
anspråk på cn större eller mindre andel af dessa anslag : så
t. ex. har Calmar län behof af en djurläkare på Öland, som
omöjligt kan betjena fasta landet. På fasta landet åter behöfves
en i södra och en i norra delen af länet; och således
behöfvas för Calmar län 3:ne djurläkare, under det andra
län kunna vara belåtna med hvar sin. Dessa större län,
hvilka i förhållande lill sin vidd gif va så mycket större statsbidrag,
äga också i proportion derefter större anspråk på ett
högre anslag.
Slutligen får jag instämma med Hr Ribbing deruti, att,
i händelse några anslag skulle beviljas, hvilket jag önskar,
de icke må lemnäs med'bestämd föreskrift, att de skola utgå
till djurläkare, ty det kunde hafva den följd, att en redan
engagerad djurläkare lick en löneförhöjning; utan att
dessa medel må lemnäs till hushålls-sällskaperna, för att, efter
deras bepröfvande , till ifrågavar. ändamål användas.
Hr von Hartmansdorff: Den vettenskapliga riktning,
som öfverläggningen tagit, ang:de Carolinska instilututet,
torde nogsamt öfvertyga Ståndet om obehörigheten af
StatsUtsk:s förfarande att sysselsätta sig med dylika ämnen,
ifall något ytterligare behof af öfvertygelse skulle vara för
handen. Jag vill icke heller ingå uti de vettenskapliga frågorna,
utan blott tala om några af de öfriga, hvilka närmare
röra det ämne vi nu förehafva.
En ledamot af detta Stånd, Hr Ekströmer , har omförniält,
huru StatsUtsk. försigtigtvis aktat sig att nämna om
promotion, då det talat om bildning till det medicinska yrket.
Detta ord är af ingen vigt; och om jag begagnat ordet,
så var det af misstag. Det är likgiltigt om man har
i66
D c n 5 Maj f. m
doctorshatten eller ej; blott man är licentiat, så har ilian
rättighet alt prakticera. Vid Lunds academi har man redan
blifvit så fördomsfri, alt man icke brvr sig om den
yttre utmärkelsen, utan man har i sednare tider hos K. M.
anhållit att få slippa promotionen, och dermed förenade
kostnader. Detta torde med tiden äfven komma att äga
rum ifrån Upsala.
Hr Ekströmer har yttrat, att han icke önskar universitetenas
undergång; men det förslag, sorn StatsUtsk. gjort,
och som han understöd!, skulle dock medföra den; han
kommer således till samma utgång, äfven om önskningarna
voro olika.
Samme värde talare har påstått, att K. M. i sin propos.
uppgifvit, att lönerna i Upsala vore 2,075 r:dr b:eo för professorerna.
Jag har haft det felet, att taga till för mycket,
då jag sagt 1,800 r:dr b:co, ty deras löner stiga blott till
1775 r:dr nemi. 224 t:r säd efter 7 r:dr = 1575 och 200
r:dr bytesmedel, hvilket förhållande aldra bäst upplyses
af det prot.utdr., som medföljer den K. proposm; der står:
(sid. 21) ”och slutligen, utan att bland de öfriga behofven
”classificeras, till följande löneförhöjningar, nemi. åt professorerna
i verldsliga facultelerna, bibliothekarien och ränt”mästaren,
hvilka, enligt 18^7 års stat, åtnjuta 225 t:r span”mål
och antingen boställsrum eller 200 r:dr till hushyra,
”äfvensom etc.” Skulle professo!erne få den tillökning af
3oo r:dr, som uti den K. proposm sättes i fråga; så skulle
summan stiga tili 2.075 r:dr; men sorn en sådau tillökning
ännu icke blifvit beviljad, så stiga ej heller professorernes
löner ännu tili delta belopp.
Samme värde talare har äfven sagt, att professorérne
vid medicinska faculteten i Upsala praktisera lika mycket,
som Carolinska institutets professorer. Det må vara, men
är dock föga troligt, emedan folkmängden i Upsala är
mindre, och lill en stor del består af ungdom, som plägar
vara friskare än gammalt folk. Men praktiken lönar
sig förmod!, bättre i Stockholm, der de högste einbetsmännen
och de rikaste handlande äro bosatte, än i Upsala
bland fattiga studerande och illa lunta professorer.
Samme talare liar ansett det vara obilligt, att jag vill nedsätta
lönerna till 800 r:dr b:co för professorerna vid Carolinska
institutet. Jag ber honom och IL o. Ad. bedomina
mitt yttrande jemförelsevis. Jag har jern för t deras löner
med andras löner. Har Svenska statsverket råd att i allmänhet
höja lönerna, så' bör det ske; men är icke detta
möjligt, så är det orätt att gynna en och vara hård mot
den andra. I alla fall får jag till min ursägt anföra, att
Frih. Weigel, hvilken alltid visat sig nitisk för medicinska
undervisningen i hufvudstaden, instämt med Läroverkscomiteens
öfriga ledamöter, att föreslå den stat för Carolinska
Den 5 M aj f. ra.
167
institutet, der chirurgise-professorns lön upptages till 800
r:dr b:co.
Hr Ekströmer: Jag vill blott taga mig friheten erinra,
i afseende på hvad den siste värde talaren anfört: först,
att hvad beträffar beloppet af professors-Iönerna vid universitetena,
så är det möjligt, att jag misstagit mig i så måtto,
att 2075 r:dr icke nu af dem åtnjutas, utan endast äskas;
men jag tror dock, att äfven nu uppgå dessa löner nära
detta belopp, emedan de helt och hållet utgå i spanmål,
hvilken, med inberäknad försel lön, aldrig lärer fallaså lågt,
att icke lönen i sjelfva verket blifver större, än den vid
statens uppgörande beräknats. För öfrigt afundas jag ingalunda
professorerna i Upsala och Lund de inkomster de
hafva, utan anser dem väl förtjente af dubbelt så stora löner,
om de dem kunde erhålla.
I afseende på praktiken får jng upprepa, att den troligen
är lika lönande i Upsala och Lund som i hufvudstadens
ty <let är icke mängden af menniskor, som närmast
omger läkaren, hvilka göra hans praktik förmånlig; det
kommer an på, huru mycken tid han egnar deråt.
I afseende åter på de praktiska lärarnes löner, vill jag
blott tillägga, att K. M., såsom af den nåd. propostn in
hemtas,
sjelf insett nödvändigheten deraf, att de lönas lika
med de öfriga professorerna.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Då jag vid ett
annat tillfälle har tagit mig friheten att klandra StatsUtsk.,
derföre att de i min tanke öfverskridit grundlagen, eller
åtminstone gifvit den en oriktig tolkning, bjuder min rättskänsla,
att i denna punkt yttra ruin menjng till försvar för
Utsk. mot det anfall, Utsk. fått uppbära, derföre att det
skolat öfverträdt grundlagen, i det afseende nemi , att Utsk.,
då det äger rätt att pröfva behofvet, äfven måste äga rätt
att bestämma de anslag, som skola fylla detta behof, efter
den öfvertygelse Utsk. hyser, och således lika väl, som det
äger rätt alt minska ett anslag , äfven äger l ätt att öka ett
anslag utöfver hvad som är hegardt. Likaledes anser jag, alt
Utsk., utan någon derom väckt motion, kan vid ett anslags
beviljande fästa ett villkor, hvarigenom, efter Utsk:s tanke,
ändamålet med anslaget blir uppfyldt. Det är icke nog
alt säga, att jag behöfver en viss summa, utan jag måste
äfven säga, — jag behöfver summan för det och det ändamålet.
Om man nu skulle bevilja detta anslag, utan att säga
huru anslagssumman borde användas, så skulle penningarna
icke behöfva användas på det sätt, som StatsUtsk. hade
afsett, och således icke för det ändamål, hvarföre Utsk. erkänner
alt de behÖfvas.
Jag anhåller, att vid detta tillfälle få förena mig med
dem, som ansett att Utsk. varit orättvist emot Professor
Cederschjöld, då det icke uppfört honom till åtnjutande af
i68
Den 5 Maj f. m.
det af K. M. begärda anslag; jag anser nemi., att frågan
örn Professor Cederschjöids förtjenster är alldeles oberoende
af den löneförhöjning, som StatsUtsk. tillstyrkt för Iärarne
vid Carolinska institutet- Den tillökningen sorn artis obstetricioe
professorn genom den föreslagna löneförhöjning skulle
erhålla, bör icke tagas i betraktande, då det är fråga örn
att belöna Professor Cederschjöids förtjenster; emedan Professor
Cedeischjöld, hvilken dag han vill, kan lemna denna
profession, och emedan i alla fall hans förtjenster, om han
qvarstår såsom lärare vid allm. Barnbördshuset, äro lika
stora. Derföre anser jag, alt Utsk. bör uppföra honom till
åtnjutande af de 1000 r:dr b:co om året, hvilka K. M. föreslagit
att utgå af allmänna indrägt],staten. Eljest skulle
Utsk. blifva högst orättvist, då det t. ex. för andra professorer,
hvilkas förtjenster ingalunda blifvit vitsordade af K.
M-, föreslagit en lönetillökning af 800 r:dr b:co; och då den
af Utsk. nu föreslagna lönetillökning för Professor Cederschjöld
icke uppgår till denna summa, så har således Utsk,,
långt ifrån att gifva Professor Cederschjöld någon ersättning,
tvertom gifvit honom mindre i proportion af hvad
de föreslagit för andra professorer vid institutet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kom
mc
alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr von Hartmansdorff: Som jag förmodar, att
Utsk:s betänk, blir återremitteradt, så anhåller jag att på
R. o. Ad:s canceliibord få lägga en tryckt samling af de
skrifter, som blifvit vexlade emellan Carolinska institutet
och universiteten, i fråga om läkares bildning, så att enhvar
af Ståndets ledamöter, som önskar taga närmare kännedom
om förhållandet, måtte hafva tillfälle dertill.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Både af pligt och böjelse
rättar jag mig gerna efter R, o. Ad:s beslut om föredragningen;
men jag har försummat mig i dag, emedan jag
trodde, att plenum skulle börja kl. 10, i stället för kl. q,
och anhåller nu att få uppläsa några ord rörtde Stats-cont.
Hr Lefre'n uppläste derefter följande:
StatsUtsk. har afstyrkt bifall till K. M:s nåd. propos.
om förhöjdt anslag för Stats-cont., och såsom skäl derföre
upptagit, bland annat, att å indragn.staten finnas uppförda
personer, tillhörande f. d. allm. magäzins-inrättningen, sorn
kunna till tjenstgöring inkallas. Af de 2:ne A indragn.staten
ännu qvarstående f. d. magazins-inrättningen tillhörande ledamöter,
hvilka båda äro berättigade till lika expectance-lön,
är den ene redan för liera år tillbaka anställd i Stats-cont.
såsom föredragande af magazins-ärendena. Den andre är
tjenstfri, men kan ej åläggas annan tjenstgöring än såsom ledamot.
Inkallas han åter att föredraga dessa slags mål, blir
den
Den 5 Maj f. m.
den förstnämnde ledamoten ledig, och utgiften är således i
båda fallen densamma. De öfrige på magazins-inrättningens
expectance-stat uppförde personer lära icke numera vara användbare.
Slats-cont. liar, sedan det år 1824 reglerades,
och dervid personalen inskränktes till minsta möjliga antal,
med hänseende till dåvar. göromåls mängd och beskaffenhet,
fått sig ålagdt betydligt ökade åligganden: såsom t. ex.
summariska controllen öfver uppbördsverket, charls sigil—
latae verket, bestyret med vågstaterna, minister-statens aflöning,
uppbörden och redovisningen af Wadstena krigsmanshus-medlen
och militise-boställs-cassans dito.
Detta föranledde ock i834års StatsUtsk. att tillstyrka bifall
till K. M:s då gjorda enahanda nåd. propos. Betänk, bifölls af
a:ne Riks.St., men återremitterades af 2; hvarefter och sedan
TJtsk. frångått sitt första förslag, samt meddelat afstyrkande
utlåt., deremot i5 ledamöter sig reserverade, frågan kom
till förstärkt StatsUtsk., der det sednare betänk, gillades
med 79 ja mot 4° nej.
Beliofvet af det begärda anslaget framstår tydligen, då
man besinnar, att målens antal i Stats-cont. år 1824 utgjorde
något öfver 4°oo, men år 1839 öfver 6000, samt i medeltal
af de sednare åren omkring 5,800.
Det är icke längre möjligt att, med den personal som
bestods år 1824» bestrida ärendena, hvarom man lätt öfvertygas,
då man ser, att t. ex. dess cancelli utgöres af endast
secreteraren, 1 notarie och 2:ne cancellister, i ett embetsverk,
som står i ständig beröring med alla civila och militära
myndigheter i Riket, saint påminner sig att Stats-cont:s
göromål i allmänhet äro af den natur, att icke kunna uppskjutas,
då de röra penningar och utgifter, som oftast fordra
ögonblicklig expedition, och som icke kan fördröjas,
utan att skäliga missnöjen hos allmänheten och öfriga embetsverken
skola uppkomma.
Dessutom synes det icke vara väl beräknadt att låta Rikets
förnämsta penningeverk sakna nödiga medel för sin
verksamhet, och detta så mycket mindre, som man af detta
verk företrädesvis fordrar och bör fordra yttersta noggrannhet
i förening med drift och skyndsamhet.
Jag begär på dessa skäl återremiss, samt att Utsk. åtminstone
må till nästa riksdag tillstyrka uppförandet såsom
affvoden af de å stat begärda lönebeloppen.
Hr af Dalsl röna, Gustaf Jacob: Samma skäl, som
den siste värde talaren anfört såsom ursägt för det han uppläst
ett anförande rör:de ett ämne, som redan förevarit,
vågar äfven jag vördsamt anföra, då jag nu går att yttra
några ord i afseende på de anslag, som, af K. M. blifvit
begärda för Stats-contoret.
Den siste värde talaren har anfört åtskilliga väl grtinG
H. ' 22
i;o
Den 5 Maj f. m.
dadé skäl, och derigenom förekommit mig. Jag vill blott,
i afseende pä ärendenas mängd i Stats-cont., tillägga, att
dessa blifvit ökade sedan indelta armeens lönereglering år
1833, då sådana ärenden, som egentligen äro militära, så
ökade göromålen, att .Stats-cont. blef föranlåtet att åtskilja
de civila och militära och öfverlemna de militära ärendenas
föredragning ät en särskild person, hvilken måste dertill
förordnas, utan att någon lön för honom finnes att tillgå.
Derigenom har handt, alt en secreterare-lön blifvit honom
lem nåd och såsom surrogat derföre måste Stats-contrs secreterare
nöja sig med 4°° r:dr b:co. Militära ärendena uppgå
vanligtvis årligen till det belopp, som Hr Lefren uppgifvit,
nemi. omkring 6,ooo. Att dessa ärenden, ehuru de
blifvit ökade i Stats-cont., det oaktadt blifvit handlagda,
bevisas deraf, att sedan samma verk, i likhet med de öfriga
embetsverken, år i838 blifvit ålagdt att till K. M. inkomma
med sin arbetsberättelse, fann K. M., att Stats-cont.
med ovanlig drift hade fullgjort sina åligganden; och till
följe deraf inträffade hvad förut ej ägt rum, att K. M. aflat
en särskild skrifvelse till Stats-cont., hvaruti ilan förklarade
verket sin nåd. tillfredsställelse deröfver. Jag får således,
med anledn. af nu uppgifna förhållande, begära återremiss
af ifrågavar. punkt uti StatsUtsk:s betänk. N:o 4°,
och anhåller, att Utsk. dervid måtte lemna uppmärksamhet
åt de skäl, dem Hr Lefre'n anfört.
Frih. Hamilton: R. o. Ad. torde benäget ursägta,
att jag ånyo upptager dess tid med ett anförande rör:de
samma punkt, hvarom jag för en stund sedan yttrade mig,
nemi. den som angår allm. Barnbördshuset. Vid närmare
granskning af denna punkt synes mig såsom vore ett förbiseende
gjordt, så väl uti den K. propos:n, som af StatsUtsk.
vid densammas besvarande. Här är föreslaget oeh äfven
beviljadt ett anslag till åtskilliga uppgifna ändamål och sedermera
ett personelt anslag till Barnbördshusets nuvar.
föreståndare; men jag kan icke finna annat, än att, om
denne föreståndare före nästa riksdag skulle med döden afgå
eller af någon anledn. lemna inrättningen, detta personella
anslag skulle i förra fallet följa honom, men uti den
sednare händelsen upphöra, oeh således efter hans bortgång
intet anslag finnas till någon föreståndare vid en för det
allmänna så vigtig inrättning, som denna. Det är på detta
förhållande, jag velat fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet, och
anhåller härjemte, att StatsUtsk. måtte föreslå ett eventuelt
anslag till en föreståndare vid allm. Barnbördshuset för den
händelse, att den nuvar. föreståndaren skulle komma att
afgå. Jag anser detta institut vara af den vigt, att det för
tjenar
en sådan uppmärksamhet för framtiden.
ia:te punkten. Ö f v er-i n t e n d en ts-e mbe te t.
i3:de punkten. K. Tabell-corn missi o nen.
D e n 5 Maj f. iu.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Då jag
har äran att vara chef för K. Tabell-commissionen, bör det
icke förundra R. o. Ad., om jag här vågar höja min röst,
hvilket jag hittills ganska sparsamt gjort, men nu sa mycket
mera gör, med full öfvertygelse om rättmätigheten af
de anspråk detta institut äger. I ett Utsk., sådant som
StatsUtsk., som jag bör föreställa mig vara sammansatt af
sornmiteten af Svenska Representationens statskunskap, och
som efter min öfvertygelse verkligen är det, har det förundrat
mig, att icke (inna mera deltagande för Tabell-commissionen.
R. o. Ad. lärer otvifvelaktig! finna, att en god
statistik är en nödvändig basis för all statskunskap, nemi.
kunskapen om Statens tillstånd i alla dess delar. Det är
på Tabell-commissionens och Landtmäteri-cont:s arbeten,
som all statistik bör byggas. Det är uti K. M:s nåd. propos.
fullständigt uppgifvet, huru det för närvar, förhåller sig
med Tabell-commissionens löner, hvilka blott stiga till det
inskränkta beloppet af 1025 r:dr. Då jag nu i trenne års
lid deltagit uti denna commissions göromål, har jag varit
vittne till de verkligen otroliga mödor och det ihärdiga arbete,
som den rätte arbetaren i commissionen, nemi. secreleraren,
nedlägger pä fullkomnandet af tabellverket ; af ett
tabellverk, som är beundradt i hela Europa, der man öfverallt
erkänner, att Svenska tabellverket nått en högre
grad af noggrannhet, än något annat. Lönen, som gifves,
är alltför ringa, i jemförelse med dessa stora arbeten. Jag
vill icke nu besvära R. o. Ad. att närmare ingå idetaljerna
häraf, utan anhåller att derom framdeles få till StatsUtsk.
inlemna en promemoria, jemte hvad jag nu i korthet
yttrat; hvaraf jag förmodar, att StatsUtsk, skall finna tillräcklig
anledn. att icke minska något uti hvad K. M. för
denna inrättning i nåder föreslagit.
Uppå begäran af Frih. Raab, Adam Christian,
blef Frih. Sprengtporten reservation, i anledn. af denna punkt
uppläst.
Frih. Raab yttrade derefter:
Då jag till alla delar instämmer uti den nyss upplästa
reservationen, anhåller jag endast att få tillägga några ord.
Här är, såsom reservationen innehåller, icke fallet, hvad som
i afseende på åtskilliga andra verk förut blifvit åberopadt,
nemi. att det sannolikt kommer att undergå en reorganisation
till följe af det fattade beslutet om en förändrad
organisation af Statsrådet. Det återstår således endast att
undersöka dess behof. I detta afseende förekommer först
frågan om local. StatsUtsk. har anvisat en local uti ett af
Kronans hus. Nu, ehuru StatsUtsk. anvisat local till Minister-hotell,
till llyreau, till Riksarchivet m. m., har Utsk.
likväl förklarat, att icke någon local vore tillgänglig för Ta
-
Den 5 Maj f. m.
bell-commissionen. Jag som bor uti landsorten, och ej har
kännedom om dessa byggnader, erkänner, att vid sådana förhållanden
det ser mörkt ut, att en local kan inrymmas åt
detta verk; men om också en sådan framdeles, skulle kunna
anvisas, så föreställer jag mig, att detta icke kan ske så
snart, och vill också derföre yrka, att intilldess en sådan
local kan erhållas, StatsUtsk. måtte anslå medel till hyrande
af rum.
Uti den andra frågan, nemi. om löneanslagen, som synas
utomordentligt knappa, då endast 1,124 rrdr äro i ett
för allt anslagna för ett verk, som har anspråk på vår uppmärksamhet,
och som så till alla delar uppfyllt sin bestämmelse,
— ett skäl, som StatsUtsk. tagit till motiv för föreslåendet
af anslag till åtskilliga andra verk, och hvars ofantliga
arbete är så i ögonen fallande, — instämmer jag med Gr. Löwenhjelm
uti hans yrkande, att det af K. M. begärda anslag
måtte oafkortadt beviljas.
Hr Gyllenhaal: Frih. Raab har helt och hållet förekommit
mig. Då jag begärde ordet, var det endast min
mening att anhålla om uppläsning af Frih. Sprengtportens
reservation. Jag förenar mig till alla delar med denne reservant
och vill nu icke vidare förlänga discussionen, utan
ber blott att få fästa uppmärksamheten på obetydligheten
af det begärda anslaget, som endast uppgår till 1124 r:dr
12 sk., då det är fråga om att upprätthålla ett tabellverk,
som troligen är det fullkomligaste i verlden. Med föranledande
af Frih. Sprengtportens reservation, anhåller jag om
betänk:s återremitterande till StatsUtskottet.
Hr Lefre'n: Jag hade ämnat att vidlyftigare orda uti
denna punkt, men inskränker mig till att förena mig med
de herrar, som talat till förmån för denna vackra och nyttiga
inrättning, denna utmärkt väl skötta inrättning, och
som tvifvelsutan kommer att förfalla, örn man styfmoderligt
behandlar densamma. Jag anhåller, att StatsUtsk. ville tillstyrka
bifall till det lilla, det högst inskränkta anslag, som
begäres. Det blir förmodligen tillfälle att korta af på andra
ställen, så framt man icke äfven här vill neka hvad som
nödvändigt fordras.
Hr Lagerhjelm: Jag får åberopa de talare, som redan
yttrat sig; men det är en omständighet, hvarom jag
ber att få tillägga några ord. Med detta verk förhåller det
sig så, att secreteraren ej allenast har alla de göromål, som
tillhöra denna befattning i andra verk, nemi. att föra correspondancen,
samt ansvara för exped:na och föredragningen,
utan honom åligger äfven att vårda archivet. Uti andra
embetsverk är det särskilde personer, sorn hafva detta uppdrag.
Vid detta verk finnas dessutom blott 2 tjenstemän,
nemi. en secreterare och en registrator; ingen canCellist, ingen
notarie, intet skrifvarebiträde. Då verkets göromål må
-
Dea 5 Maj f. m.
ste förökas, och dess förhandlingar blifva allt vidlyftigare
med tiden; så tyckes det också vara nödvändigt, att secreteraren
någon gång blir befriad från de befattningar, som i
alla andra verk äro uppdragna ät särskilda personer. Det
är mig bekant, att under secreterarens tjenstetid 240 tabeller
af honom blifvit utarbetade, oberäknadt dem, som särskildt
reqvirerats af enskildta verk eller författare, som sökt
upplysningar i detta ämne. Af dessa tabeller lära icke
mindre än io5 blifvit tryckta. Det måste fordras mycket
arbete och draga mycken tid att åstadkomma den tillförlitlighet,
hvarförutan dessa tabeller vore af ett ojemförligt
ringare värde.
Hr von Hartmansdorff: Det linnes vissa tjenstemän,
som behandla sina befattningar med den skicklighet och det
nit, ätt man säger, att sådant kan icke med penningar betalas.
Ville man deraf draga den slutsatsen, att man fördenskull
icke heller borde betala dem några penningar, så
vore man alltför orättvis. Billigheten synes kräfva, att åt
dylika tjenstemän åtminstone beviljas så mycket, som till
andra med vanligt nit och vanlig skicklighet måste betalas,
för alt förmå dem åtaga sig sådana befattningar. Då man
är så lycklig att få en man på ett ställe, der han bäst passar,
borde man tvertom söka i möjligaste måtto lätta bans
mödor och befordra fortgången af hans arbete. Man kan
vara säker, att andra, som komma efter, nog låta saken så
småningom falla från sin högre ståndpunkt. Då är det åtminstone
godt att förut hafva uppdrifvit den så, att fallet
blir märkbart, och att man åtminstone har en höjd att
rikta sina blickar till, på hvilken man varit, och vid hvilken
man borde försöka att hålla sig qvar. Så synes mig
förhållandet vara med tabellverket i närvar. Ögonblick.
Derföre yrkar jag äfven, att StatsUtsk. måtte närmare och
bättre besinna hvad det tillstyrker i detta hänseende. I
alla fall hoppas jag, alt R. St. slutligen skola göra afseende
både på behofvet af medlen och skickligheten, som förtjenar
dem.
Ilr af Dalström: Då det är allmänt kändt, alt Svenska
tabellverket troligen är det fullkomligaste, som finnes,
och då det ligger till grund för alla statistiska beräkningar
här i landet; så kan jag icke annat än i högsta grad förena
mig med de talare, hvilka tillstyrkt det lilla anslag, som
är begärdt. Jag får tillägga, att Tabell-commissionen helt
och hållet saknar utrymme för sina vidlyftiga handlingar,
så att secreteraren måste förvara dessa handlingar uti sina
egna rum. Det torde således vara tid, att man tänker på,
icke allenast att underlätta besvärligheten af hans arbete,
utan äfven de särskildta besvär, som secreteraren här får
vidkännas. Jag tillstyrker således, att det obetydliga anslaget
mätte beviljas.
Den 5 Maj f, m.
i4-'de punkten. Landtmäteri-contoret,
Ilr Lagerstråle, Gustaf Rudolph, uppläste följande:
Jag
får yrka återremiss af utlåt, på följande grunder.
År 1827 den 4 Maj erhöll General-landtmäteri-cont.
en förändrad organisation på samma gång som flera nya
författningar ronde landtmäteriet och skiftesverket utfärdades.
Bland de stadgade förändringarna var äfven den, att
öfver-inspectors-tjensten skulle helt och hållet indragas, samt
dithörande göromål öfverflyttas på landtmäteri - fiscalen och
öfver-ingenieuren; likväl öfverlemnade K. M. till öfverdirecteuren
för landtmäteriet att hos K. M. göra anmälan,
dä tjensterne efter nya organisationen borde träda i verksamhet,
då K. M. förklarade sig vilja definitivt reglera lönerna
för dessa sistnämnda tjenster. Sedan dåvar. öfverinspector
hunnit en ålder af öfver 65 år, verkställdes denna
anmälan af öfver-directeuren d. 6 Juni 1834? och bifölls
af K. M. d. 20 Febr. 1836, likväl med det förklarande, att
då tillgång icke var för handen att verkställa ofvanberörde
lönereglering, ville K. M. derom till R. St. aflåta nådig propos.
StatsUtsk. har ock i afseende på dessa tjenster föreslagit
en förhöjning, lämpad efter hvad K. M. framställt,
om också understigande det belopp, som för tjenster af rnotsvar.
vigt och trägenhet blifvit vid förut verkställda regleringar
ansedt såsom norm, och på fullständigt utvecklade
grunder i öfver-directeurens åberopade skrifvelse af d. 6
Juni i834 för dessa tjenster tillämpad.
Det är icke min mening att, så framt StatsUtsk. och
R. St. fortfarande anse flera andra embetsverk böra åtnöjas
med nedsatta lönebelopp, yrka förhöjning till det af öfverdirecteuren
hemställda lönebelopp för Landtmäteri-contoret;
men jag anhåller att få fästa Ståndets och Utskts uppmärksamhet
derpå, att ifrågavar. båda tjenster uti 4 års tid redan
varit bestridda med de tillökade göromål nya instruetionen
bestämmer; hvilka från öfver-inspectors-tjensten öfverflyttade
göromål, hvad landtmäteri-fiscalen angår, bestå
uti bokföring och granskning af omkring 400 landtmäteriers
års-redovisningar till controll att inga förrättningar af dem
derifrån uteslutas eller till redovisningsskyldighet orätt uppgifvas,
samt hvad öfver-ingenieuren beträffar, uti tillsynen
deröfver att ingenieurernes göromål vid contoret ordentligt
och behörigen verkställas. De löneförmåner de derunder
åtnjutit hafva varit för hvardera 582 r:dr 24 sk. med 55
t:r derunder inbegripen spanmål.
Då dessa göromål, utan på förhand bestämd ersättning,
blifvit af öfver-ingenieuren och landtmäteri-fiscalen öfvertagna,
kan visserligen icke såsom en rättighet, utan endast
såsom en billighet, en retroactiv ersättning för dem komma
i fråga; men det är dennä, såsom direct föranledd af åren
-
Den 5 Maj f. m,
dets hela behandling, jag vördsamt får yrka och föreslå, att
antingen de förhöjda lönebeloppen må för dessa tjenstemän
beräknas från d. 20 Febr. i836, eller någon ersättning i
runda summor för dem anslås, samt derjemte upplysa, attLandtmäteri-fiscalen
Nils Gustaf Segerstedt, som först öfvertog
den utvidgade landtmäteri-fiscals-befatlningen, afled d.
17 Jan. 1837, och efterlemnade sex oförsörjda barn, men i
boet endast en behållning af 3i r:dr 4 SF; ocb aD, hvad
honom vidkommer, således all den förbättring för tjensfemannen
sjelf eller dess efterlemnade barn, som hädanefter
må blifva att påräkna för dem, som nu förrätta berörde
tjenster, är förlorad, så framt icke särskild ersättning, på
satt föreslaget är, beviljas. Jag får härjemte öfverlemna afskrift
af K. brefvet d. 20 Febr. 1836 samt transsumt af bouppteckningen
efter aflidne Landtmäteri-fiscalen Segerstedt.
Bilaga Litt. A.
CARL JOHAN, med Guds nåde, Sveriges,
Norriges, Göthes och Wendes
Konung.
Wår ynnest och nåd. benägenhet med Gud Allsmäktig,
Troman, Öfver-directeur vid Landtmäteriet i Riket, Öfverste
i armeen, Riddare af Wår Svärdsorden, samt Riddare af
K. Franska Heders-legionen och af K. Preussiska MeritOrden;
Sedan Wi, i sammanhang med den af Oss under d.
4 Maj 1827 i nåder utfärdade instruction för Generalland
t mäteri-conloret, Pro vins-land tmä leri -con toren samt
landtmätarne i Riket, genom nåd. bref af samma dag förordnat,
att öfver-inspectors-tjensten vid General - landtmäteri-contoret,
tillika med några andra tjenster inom landtmäteri-stäten
skola indragas, dock att i afseende på den förordnade
indragningen af öfver-inspectors-tjensten samt deraf
följande förändring emot hittills i öfver-ingenieurs- och
landtmäteri-fiscals-befattningarna, hvad nuvar. öfver-inspector
och öfver-ingenieur angå, det borde bero af eder,
att, utan afseende pä hvad inslructionen rörtde förenämnda
tjenster innehåller, tills vidare och intilldess J funnen eder
befogad hos Oss göra und. anmälan om instructionens verkställighet
i dessa delar, låta bemälde tjenstemäns äfvensom
landtmäteri-fiscalens göromål hufvudsakligen såsom hittills
fortfara, hvarjemte Wi i nåder förklarat, att så väl landtmateri-fiscalens
som öfver-ingenieurens löner uppå eder anmälan
närmare skulle regleras och bestämmas, då de dem i
inslructionen uppdragna befattningar komme att i alla delar
dem hvardera tillhöra; så håfven J, till följe häraf, i
skrifvelse d. 6 Juni 1834 * underd. anhållit, att 1827 års
berörde instruction, i hvad den angår öfver-ingenieurens
och landtmäteri-fiscalens tjenstebefattningar, måtte sättas i
verkställighet, på det den ändamålsenligare fördelning af gö1
omålen, som dermed åsyftas, matte vidtagas, dertill J för
-
Den 5 Maj f. m.
malt eder liemta ytterligare anleda., dels deraf, att Öfverinspectoren
P. A. Fineld, som i enlighet med ofvanberörda
nåd. bref allt hittills med tjenstgöring, i öfverensstämmelse
med äldre instruetioner, fortfarit, hunnit öfver den ålder af
65 år, vid hvilken författningarna förutsatt ett oftare inträffande
behof af hvila från de trägna tjenstegöromålen , hvadan
Fineld uti af eder insändt memorial i und. anhållit om beständig
tjenstledighet, med bibehållande så viii af lönen på
stat, som ersättning för sportlar med 200 r:dr b:co årligen
för dess öfriga tjenstår, hvartill J ansett eder böra tillstyrka
nåd. bifall, dels i anseende dertill alt Öfver-ingenieuren Bowallius,
som på enahanda sätt tjenstgjort, vore så sjuklig
och fått så försvagad synförmåga, att han, på grund af läkarebetyg
och tillstyrkande, erhållit ett års tjenstledighet,
för att genom vistande på landet söka återvinna sin helsa,
med bibehållande af de sysslan för närvar, åtföljande löneförmåner;
hemställande J, i följd deraf i underd., att för
bestridandet af öfver-ingenieurs-sysslan, Ingenieuren vid
General-landtmäteri-contoret, Öfver-ingenieuren Å. Aheich
måtte, så väl under denna åt Bowallius förunnade tjenstledighet,
som om behofvet deraf skulle fortfara, tills vidare
förordnas att vara tjenstförrättande öfver-ingenieur; och
håfven J derjemte, i afseende på den reglering af lönerna
för öfver-ingenieuren och landtmäteri-fiscalen Wi nådigst
förklarat böra äga rum, då de dem i instruetionen uppdragna
befattningar komma att i alla delar dem hvardera tillhöra,
och sedan Wi i nåd. bref den 3 Juli 1829 anbefallt
eder göra framställning oin löneförbättring åt actuarien vid
contoret, med afseende å dessa tjenstemän tillhörande göromåls
mängd och vigt, yttrat den öfvertygelse, att de förre
eller öfver-ingenieuren och fiscalen voro förtjente af lika
löneförmåner med secreteraren vid verket, och den sednare
eller registratorn af ett medium emellan desses och ingenieurernes
vid contoret löner, samt af sådan anledn. till Vår
nåd. pröfning och godtfinnande öfverlemnat, huruvida icke
löneregierm horde bestämmas efter den norm, som vid sednaste
reglering af andra embetsverks löner blifvit följd, i
hvilken afsigt J i underdånighet föreslagit: att de vid contoret
anställde 5 ingenieuren, som i lön åtnjuta hvardera 3c>5
r:dr 24 sk. b:co, med 07 t:r spanmål under lönen, måtte
erhålla tillökning till 4°° r:dr; att actuarien som för närvar.
åtnjöt samma löneförmåner med ingenieurerna, måtte
erhålla 800 r:dr; att öfver-ingenieuren och landtmäterifiscalen,
hvilka hvardera nu på stat i lön innehade 582 r:dr
24 sk. med-55 t:r spanmål, måtte tilläggas 1,200 r:dr hvardera;
samt att secreterarens lön, som år 1827 blef förhöjd
till 777 r:dr med 74 t:r spanmål, jemväl måtte bestämmas
till 1,200 r:dr; hvarjemte J föreslagit, att den nuvar. på
stat uppförda kammardrängslön i34 r:dr 32 sk. måtte förhöjas
-
Den 5 Maj f. aii
höjas till 2Öo r:dr, med afdrag af 5o v:dr för innehafvande
af boställsrum.
Detta med hvad Wårt och Rikets Stats-contor uti deröfver
infordradt und. utlåt, anfört, hafva Wi i nåd. låtit
Oss föredragas, och i sammanhang dermed en af Öfver-ingenieuren
Bowallius till Oss ingifven skrift, deruti han anhållit
i underd., att då genom förberörde tjenstreglering hans
nuvar. embetsgöromål skulle blifva förökta, sökanden, som
uppnått en ålder af öfver 60 år, samt nära 4o år varit i tjenst,
måtte nådigst förunnas tjenstledighet under sin öfriga lifstid
från dess innehafvande öfver-ingenieurs-beställning med åtnjutande
af lönen och öfriga tjensten åtföljande förmåner;
och håfve Wi, som i nåd. bifallit, att Bowallius må tills
vidare åtnjuta tjenstledighet med uppbärande under tiden af
hans nu innehafvande lön och öfriga förmåner, som tjensten
åtfölja, i anledn. af hvad i delta ämne nu i underd.
liemstäldt blifvit och i öfrigt förekommit, godt funnit i nåd.
förordna:
1:0 att den enligt, Wårt nåd. bref af d. 4 Maj iQ-ij
utfärdade instruetion för Gencral-landtmäteri-contoret nu
skall gå i verkställighet i afseende på öfver-ingenieurens
och landtmäteri-fiscalens tjenstebefattningar; i följd hvaraf
Öfver-inspectoren Fineld kommer att erhålla ständig tjenstledighet,
med åtnjutande under sin öfriga lifstid af sin innehafvande
lön, samt bibehållande i öfrigt den andel i lagliga
sportlar vid contoret, som han hittills åtnjutit;
2:0 att Ingenieuren vid General-landtmäteri-contoret
Öfver-ingenieuren Alreich förordnas att tills vidare förestå
öfver-ingenieurs-tjensten med bibehållande af sina nuvar.
löneförmåner, men emot befrielse från tjenstgöringen som
ingenieur; hvarvid Alreich, i anseende till ringheten af dess
löneförmåner kommer att tills vidare såsom arfvode åtnjuta
ett belopp, svarande emot skilnaden emellan hans ingenieurslön
och landtmäteri-fiscals-lönen, med derunder beräknad
spanmål, så att han kommer att åtnjuta enahanda lön med
landtmäteri-fiscalen; samt
3:o att då några tillgångar för närvar, icke finnas för
verkställigheten af den närmare reglering af öfver-ingenieursoch
landtmäteri-fiscals-lönerna, som i Wårt nåd. bref d. 4
Maj 1827 omförmäles, med samma reglering kommer att
till nästa riksdag anstå, för att då hos R. St. anmälas; och
ville Wi jemväl taga i öfvervägande hvad i afseende på löneförhöjning
för åtskilliga andra af General-landtmäteri-contorets
tjenstemän blifvit af eder nu i und. föreslaget.
I öfrigt, och som de enligt Wårt nåd. bref d. 21 Dec.
i83o anslaghe 33 r:dr 16 sk. för granskning i General-Iandtmäteri-conlöret
afafvittrings-landtmätarnes i de norra länen
arfvodes-räkningar icke vidare äro behöfliga och i de sednare
åren icke utgått, hafva Wi funnit berörde anslag komma
att upphöra.
6 II. 23
Den 5 Maj f. m.
Meddelande eder sådant till svar och behörig efterrättelse
samt vederbörandes förständigande, befalle Wi eder
Gud Allsmäktig nådeligen. Stockholms Slott den 20 Februari
i836.
CARL JOHAN.
Georg Ulfsparre.
Till öfver-directeuren vid landtmäteriet i Riket, ang:de
verkställighet al 1827 års landtmäleri-instruction i hvad öfveringenieurs-
och landtmäleri-fiscals-befattningarna vidkommer,
samt om reglering af lönerna vid General-landtmätericontorct.
Vidimeras ex oificio
G. R. Lagerstråle.
Bilaga Litt. B.
Transsumt af bouppteckningen efter Landtmäterifiscalen
N, G. Segerstedt.
År 1837 den 17 April förrättades af Justitiaj-collegii och
Förmyndare-kammarens Deputerade, Assistenten, Häradshöfdingen
Fredrik Kihlman och underl. Sterbhus-notarius, uppteckning
och värdering af qvarlåtenskapen efter Landtmäterifiscalen
och Sysslomannen vid norra frivilliga arbetshuset,
Nils Gustaf Segerstedt, sorn, 46 år gammal och i enklingestånd,
aflidit d. 17 sistl. Jan., till rättelse för hans barn:
1:0 dottren Olivia Gustava Segerstedt, född den 10
December 1821;
2:0 sonen Gustaf Maximilian Robert Segerstedt, född d.
3i Maj 1023;
3:o dottren Ida Amalia Mathilda Segerstedt, född d. 29
October 1824;
4:0 sonen Nils Christian Julius Albert Segerstedt , född
den 2i April 1828;
5:o dottren Lauta Iduna Segerstedt, född den 27 Maj
1829; och
6:0 dottren Lovisa Margaretha Segerstedt, född den 6
Mars 1831;
för hvilka omyndiga deras närmaste fädernefrände, Revisoren
i K, M:s och Rikets Kammarrätt, Ulrik Julius Segerstedt,
sorn är broder till den aflidne och vid denna förrättning
var tillstädes, åtog sig att blifva förmyndare, samt
uppgaf boets tillgång och skuld, som följer:
Contanta medel.
Summa inventarii 1 ,'335: 28. 7.
Afgår.
Aflönings- och barnhus-afgift — — — -—
Skuld.
— — — — — — 1,298: i5. 1.
Transport i,3o4: 20. 11.
Devi 5 Maj f. ra.
i/9
Transport r,3o4: 20. 1 r.
Af återstoden betalas, i följd af K.
förordningen d. 24 Jan. i8J5, lili
Just.statens aflöning ^ proc. . . — 3. 8.
Sterbhusets behållning, som i arf
till lika fördelning tillfaller den
ailidnes sex barn, blifver ... 3i: 4- ~*
Summa b:co r:dr i,3>5: 28. 7.
Sålunda vara uppgifvet, värderadt och förriittadt, betygar;
Stockholm år och dag som förut skrifne stå
Frediik Kihlman. Carl Gustaf Jancke.
Förestående afgifter till barnhuset, de fattige och just.-  staten qvitteras. Carl Gustaf Jancke.
Rätteligen transsumcradt. betygar t). J. Segerstedt,
Revisor i K. Kammarrätten oell tillförordnad
förmyndare för afl. Laiidtmäterifiscalen
JM. G- Segerstedts barn.
Bilaga Lil t. C.
Transsumt.
Vi ordförande och ledamöter uti K. Direclionen öfver
Civil-slatens pensions-inräftning, gäre härigenom veterligt,
att som aflidne Landtmäteri-fiscalen Nils Gustaf Segerstedts
barn, nemi. sönerne Gustaf Maximilian Robert, född d. 31
Maj 1821, och Nils'Christian Julius Albert, född den 2t
April 1828, samt döttrarna Olivia Gustava, född den to
December 1821, Ida Amalia Mathilda, född den 29 Oct.
i82'[, Laura Iduna, född d. 2y Maj 1829 och Lovisa Margaretha,
född den 6 Mars 1881, komma, i enlighet med K.
M:s nåd. reglemente för Civ il-statens enke- och pupillcassa,
och under de villkor, samilia reglemente i öfrigt innehaller,
att af enskilda enke- och pupill-fonden undfå pension, hvilken
utgår med tvåhundra (200) r:dr b:eo om året, räknadt
från och med den i Februari detta år; alltså kar K. Directionen
härmedelst, oell i kraft af detta öppna bref, velat
försäkra, det äga ofvannämnde pensionstagare, sönerne,
lill dess de fyllt tjuguelt år, och döttrarna, intill uppnådda
tjugufem år, så framt de sednare ej derförinnan trädt i gifte,
att gemensamt årligen utbekomma förrberörda pension — —
— — med etthundra (100) riksdaler — hvarje hallt år i
Juni ocli December månader; — — — —
Stockholm den 12 Maj 1817.
M. Rosenblad.
(Sigill.)
J. P. af Billbergh. M. Heerman.
Gust. Öijer.
L. S.
C. J. Thyselius.
Pensions-brcf för Landtmlileri-fiscalen IN. G. Segerstedts barn.
Rätteligen traussurncradt, betygar U. J- Segerstedt,
Revisor i K. Kammarrätten.
\80 Den 5 Maj f. m.
✓
Transsumt.
Vi ordförande och ledamöter uti Diréctionen för Civilstatens
pensions-inrättning, gore veterligt: att som K. M.,
uti nåd. bref af den 2! sistl. Februari, täckts från och med
innevar. års början tillägga aflidne Landtmäteri-fiscalen M.
G. Segerstedts efterlemnade barn, sönerne Gustaf Maximilian
Robert, född den 3i Maj 1823, och Nils Christian Julius
Albert, född den 21 April 1828, samt döttrarna Olivia Gustava,
Ida Amalia Mathilda, Laura Iduna och Lovisa Margaretha,
i anseende till deras fattigdom, en årlig pension af
sextio (60) riksdaler banco uti femte classen af Civil-statens
allm. enke- och pupill-fond; alltså, och uppå K. M:s
vår Allernådigste Konungs och Herres vägnar och befallning,
har Directionen härmedelst, och i kraft af detta öppna bref,
velat försäkra dessa pensionstagare, sönerne, til! dess de uppnått
tjuguett års ålder, samt döttrarna, så länge de lefva
ogifta, och de lili torftiga omständigheter sig befinna — —
— alt förenämnda pension 60 rtdr om året gemensamt
åtnjuta — — — — — — — — — —- —
Stockholm den 14 April 1838.
M. Rosenblad,
(Sigill.)
J. C. af Billbergh. Slrich Chr. Landgren. S. A. Munthe.
Gust. Öijer,
C. Limnell.
Pensions-bref för afl. Landtmäteri-fiscalen N. G. Segerstedts
barn uppå 60 riksdaler årligen uti femte classen af Civil-statens
allm. enke- och pupill-fond.
Rätteligen transsumcradt betygar
U. J. Segerstedt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller blott att få fästa
mig vid ordalagen i StatsUtsk:s tillstyrkan, under önskan,
att de icke mätte blifva begagnade af R. St. , ifall sjelfva
sakon bifalles. Det står nemi., att "då K. M. i afseende på
”reglerln af detta verk, gått R. St:s önskningar till mötes,
"medelst förslagets öfverlemnande till deras pröfning etc., har
"Utsk., godkännande de af K. M. anförda skäl för den äskande
tillökningen, funnit sig böra tillstyrka’’ etc. Det ser således
ut, som Utsk. ej hade velat tillstyrka anslaget, om det
än varit aldrig så behöfligt, ifall icke det ifrågavar. meddelandet
af sjelfva reglerrn ägt rum. Jag tror icke, att organisationer
tillhöra StatsUtsk. Måhända att SlatsUtsk., i fråga om
landtmäteriet, kan bättre bedomina förhållandena, än i frågaom
vettenskapliga verk, K.flottan eller armeen o. s. v.; men
i allmänhet bör likväl inrättningen af sådana verk, enl. 89
§:n Reg.Ftn, handläggas af Ekon.Utsk.; hvarefter det beror
på K. IM. allena alt R. St:s i sådana afscenden framställda
önskningar bifalla eller afslå. Någon köpslagan mellan Ko
-
Den 5 Maj f. m.
nung och Ständer, så till förståendes, att Konungen skulle
afstå några af sina grundlagliga rättigheter, mot betalning
genom anslag, och att R. St. skulle genom penningar förvärfva
sig samtycken, hvilka eljest icke erhölles, borde aldrig
sättas i fråga.
i5:de punkten. Tullverket.
i6:de punkten. K. Nummer-lotteriet.
i 7 : d e punkten. Landtstaterna.
Frih» Nauckhoff, Joli. Otto: Det har under fö
reg:de
plenum blifvit så mycket ordadt om Utsk:s sätt att gå
till väga vid behandlingen af statsreglerm, att man, för att
undgå omsägelse i detta afseende, numera svårligen kan annat
än åberopa hvad som förut blifvit yttradt. Jag vill derföre
icke upptaga R. o. Ad:s tid med någon allmän öfversigt
af ämnet, utan begifven mig genast till det speciella
fallet.
Vid landscancolliet i Blekinge består statsverket en
Jandssecreterare och cn landscancellist. Blir landssecreteraren
sjuk eller hindrad, så står landshöfdingen ensam. Af
en landscancellist med 100 r:drs lön kan föga mera väntas
än skrifvarebiträde, eller på sin höjd uppsättning af sådana
expeditioner, som nära nog gå efter formulär. Landshöfdingen
skulle dåkomma att förrätta landssecreterarens tjenst.
Ja, mine herrar! jag tror, att detta äfven skulle låta sig göra,
om ej tiden vore ett hinder deremot, men huru skulle han
då medhinna att bestrida tillsynen vid landscontoren ! Huru
skulle han då kunna medhinna den allmänna öfversigt af länet,
som är honom ålagd. Man behöfvcr blott gå till Landsh.-  instructionen af iy34, man skall då finna, att ett sådant deltagande
uti detaljerna af göromålen för honom icke är verkställbart.
Den ordinarie landssecreteraren uti det län jng
förestår, har under ti-enne år, i anseende till sjukdom, endast
gjort tjenst vid pass 5 månader. Under den öfriga tiden
af dessa 3 år hafva icke mindre än trenne landssecreterare
varit tillförordnade. Hade det då funnits en länsnotarie,
nb. försedd med så tillräcklig lön, att personer med
skicklighet kunnat söka denna plats; så hade denne varit i
naturligt läge att taga inträde i landssecreterarens tjenst, då
denne funnits hindrad att densamma sjelf förrätta. Vid
landscaucelliet i Blekinge förekommer emellan 7 och 8000
mål om året; och det må således ej förundra någon, om en
persons hela tid, både för- och eftermiddag, icke en gång
alltid helgcdagarna undantagna, är upptagen, för att hålla
reda på, samt föra registratur och diarium öfver alla dessa
mål. Landssecret:n har under hela min tjenstetid , på egen
bekostnad, fått hålla 3:ne skrifvarebiträden, och han kan
likväl icke alltid sjelf medhinna sina göromål, utan mäste
ofta lita på andra. Jag h,ar till och med hört, att han i dgtj
Den 5 Maj f. m.
grad varit sysselsatt, att han icke alltid hunnit genomläsa de
handlingar, som han contrasignerat, utan nödgats så till sugande
göra det på god tro. Vid landscontoret är förhållandet
nära nog detsamma. Statsverket består der en landskamererare,
en länsbokhållare och en landsconlorist. Hvar
och en vet, huru tidsödande räkensknpsmål äro, och i allmänhet
sådana, som röra kameralverket. Landskamereraren
har sig äfven ålagdt att controliera uppbördsmännen i
länet och controllen öfver de uppbördsmedel, sorn inflyta uti
ränteriet, och nödgas derföre, sä till sägandes, sjelf hålla en
contrabok med ränteriet, för att veta huru der står lill.
Hans tid är således fullt upptagen, och han nödgas äfven,
likasom landssccrettn, att öfverlemna åtskilliga göromål åt
skrifvarebiträde!!. Länsbokhållaren är äfven fullt sysselsatt
af landsbokm, en bok in folio af en alns tjocklek eller något
deröfver. Ilan har dessutom räkenskaper att föra, och kan
således föga eller intet disponera någon tid för de s. k. kuranta
målen. Landscontoristen är fullt sysselsatt med registraturen,
samt att hålla ordning på handlingar och räkenskaper
för flera år tillbaka; ty om någon oreda deruti
skulle inträffa , råkade man snart uti en verklig labyrint
; hans uppmärksamhet är således oaflåtligt fästad vid
dessa göromål. Landskamereraren i Blekinge län har under
min tjenstetid af egna medel vanligen fått bekosta två skrifvarebi
träden.
Af det nu anförda inses väl de stora missförhållanden,
som äga rum vid landtstaten, genom det alldeles otillräckliga
antal tjenstemän oell betjente der nu bestås. Här har
blifvit framställd en tafla, hvari förhållandena inom Hofrätterna
och åtskilliga andra embetsverk förespeglades. En stor
del deraf är tillämplig på lansstyrelserna, hvarest-, .i brist af
nödiga anslag till löner åt tjenstemännen, ärendena snart skola
stockas. Klagomål skola följa derpå, och ärenden, som
böra ingå till andra embetsverk eller till Ilegeringen, skola fördröjas,
utan att sådant må kunna läggas länsstyrelserna till
last. Jag föreställer mig såsom mycket troligt, om rättelse
i dessa missförhållanden icke snart inträder och förhoppningarna
äfven vid denna 3:dje riksdag skulle svika, att landssecreterare-
och landskamererare m. fl. anmäla : vi sko
la
för våra personer albeta både för- och eftermiddagar;
mera förmå vi icke; nätterna måste vi hafva för hvilan;
om ärendena ändock icke medhinnas, så är det icke
värt fel; men det ökade behof vet af biträdande personer
kunna vi icke besolda af våra otillräckliga löner.
Ätt sådant anbefalla, lärer lika litet låta sig göra, som att
utsträcka den personella arbetsförmågan utöfver rimlighetens
gräns.
Det är för att undanrödja all ovetenhet bos Utsk., som
jag tagit tillfallet i akt att framlägga dessa förhållanden,
Den 5 Maj f. m. iS3
och får i sammanhang dermed för Blekinge län föreslå följande
aflöningSstat :
a jn
n
a
=.«[
Ljuspen- §
r1
n>
§ r-1
ning.
'• I
p. S Ci3
3 £ c
SJ i
. 1
?’ 1
i
1
era
' Ö 1
0 “ 1
&t|
t
crT
B trnor
Lunds-contoret.
r:dr
r:dr |
skalp.
Ii sj).
8o
i landskamererare . .
För skrifmaterialier och res-
1,200
—
2r\
penningar . ..
—
5oo
—
2
3o
i länsbokhållare ....
75o
—
15
i5
i landscontorist eller regi-
strator
3oo
—
10
.—
i5
i d:o för expeditionen .
200
—
1o
11
i vaktmästare ....
Lands-caiicelliet.
i5o
—
—
2
5o
i landssecreterare
Skrifmaterialier och respen-
1,000
—
2.5
—
ningar ......
—
5oo
—
2
3o
i länsnotarie
700
—
15
.—
i5
i Itmdscancellist eller regi-
strator
3oo
—
10
—
i5
i d:o för expeditionen .
200
—
10
1 2
i vaktmästare
Landi-ränteriet.
15o
—
—
2
5o
i landträntmästare .
Kr ono-bcljcning.
1,000
5 0
23
I
—
2:ne häradsfogdar, hvardera ä
5oo r:dr med boställe (hvil-
ka de redan hafva) .
1,000
-—
Skrifmaterialier och resepen-
ningar
—
4.00
4
Go
9.:ne häradskrifvare, hvardera
135
ä 8oo r:dr
[,600
—
2
o länsmän, de 3:ne nya di-  stricten inberäknade, ä 200
r:dr hvardera ....
cc
0
0
—
Resepenniogar och skrifma-
terialier a 100 r:dr .
—
900
—
—
Delta afviken icke särdeles från K. Kammar-collegii und.
förslag till landtstaternes lönereglering.
För att ådagalägga det missförhållande, som i löneväg
äger rum med vederlikar inom samma stad, får jag framställa
en jemförelse emellan iandtstaten och K. M:ts flotta
i Carlskrona:
(ler lönen a
6 r:dr tinan.
Tableau ofver Lans-statens embels- och tjenstemäns nuvar, löneförmåner, jenförda med hvad I\. flottans civile
tjensteman åtnjuta. jj
-
Landtstatens tjenstemän bestås enl. stat.
t:nbr
6G
25
47
8
7
47
29
7
Lands-contoret.
i landskamererare . . .
i länsbokhållare
i landscontorist .
-L a n d s - c a n c e 11 i e t.
vlandssecreterare . . .
i landscancellist . . . .
i vaktmästare .
Landt-ränteriet.
i landträntmästare . - . .
Krono-bctjening.
I häradsfogde . . . . .
i häradsskrifvare . . . ,
i länsman
Lön i
penningar.
§*
2 «
« 0 =
n> 0 3
3^ “*-  1
r:dr
sk.
r.
ridr
»>‘99
—
—
28
264
3
166
ii
~
—
497
8
—
18
100
—
—
—
80
24
—
10
°97
8
—
—
l66
32
'—
4°
307
45
4
26
80
24.
—
—
K. flottans civile tjenstemän bestås enligt stat.
CS
n r
... n
_ 3 Pp.
rr n —
3 3 -
tinor
So
3o
x5
15
12
5o
8o
3 o
i5.
Kamererare i Kammar-contorct
Resepenningar bestås efter resereglemente!.
Revisorn i Varfs-conloret . . •
Kammarskrifvare . . . . .
d:o d:o
i vaktmästare. ......
Seereteraren hos befälhafvande
amiralen
i kammarskrifvare
i d:o . . . . .
i vaktmästare ......
i easseur
i varfs-commissarie
i kammarförvandt .
a kammarskrifvare .
ridr
1,200
7,5 o
3oo
200
i5o
1,000
3oo
200
i5o
9°°
1,200
8 oo
200
Ljuspen
ningar.
ridr
200
175
5o
200
i5
10
10
25
10
10
25
25
i5
10
Ltt
2
1
2
—
Den 5 Maj f. ta.
I) e n 5 Maj f. ra.
iS!>
jag liar härmed ingalunda velat säga, att ofvannämnde
tjenstemän af flottan äro för högt aflönade; tverlom tror
jag , att de hlott hafva sin nödtorftiga bergning; men
jag har velat säga , att landtstatens personal , hvars befattningar
åtminstone äro lika vigtiga för statsverket och obestridligen
vida trägnare, hafva för litet, och detta är en uppenbar
orättvisa.
Jag har föreslagit ljus på stat; ty då man fordrar, att
personalen skall vara på embetsrummet om eftermiddagarna,
så är det icke landtstalen mera gifvet att arbeta i mörkret
än K. flottans embetsman, och tror mig för öfrigt veta, att
ljus äro anslagna för tjenstemännen vid de inom hufvudstaden
belägna embetsverk.
På de skäl jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt
anhålla om återremiss af SlatsUtsk:s förevar, betänkande.
Gr. Mörner, Carl: Äfven jag ämnar visserligen göra
några anmärkn:r, i afseende på StatsUtskls utlåt. ang:de lÖnereglerm
för landtstatens tjenstemän och betjente; men då
brih. Naitckhofls nu afgifna yttrande egentligen angår Utskis
utlåt. N:o 42i och deremot den fråga, som nu är under dis—
cussion, är den ly:de punkten af Utskis Utlåt. N:o 4° > der
Utsk. just hänvisat till sitt särskildta utlåt, rorlde ofvannämnda
lönereglering; så får jag hemställa till Hr Frih. och
Landtm., äfvensom till de herrar, som nu ,anmält sig att tala,
om vi icke, för formenlighetens skull och till undvikande
af tidsutdrägt, nu få hålla oss till iylde punkten af
utlåt. N:o 40; då vi sedermera, när Hr Frih. o. Landtm,
föredrager utlåt. N:o lyi komma i tillfälle att göra våra anUiärknlr
vid Utskis förslag i afseende på lönereglerin för
lundtstaterna i allmänhet.
Hr von Rosen, Georg: jag skall bedja att få upplysa
Utsk. om ett misstag, sorn af detsamma är begånget, i
afseende på fängelset i Engelholm. K. M. har begärt, att
ett anslag för fångvaktmästaren skulle uppföras på 21a hufvudtiteln.
SlatsUtsk. har icke tillstyrkt detta , af samma
skäl, som vid frågan Om Blekinge läns stat blifvit anfordt,
nemi. af det skäl , att rådstnfvuhäkten icke höra till denna
titel. Jag får då upplysa H. StatsUtsk. , att häktet i Engelholm
är endast länshäkte, uppbygdt af Fångstyrelsen —jag
minnes icke för huru många och 20 år sedan — och oberoende
af rådstul vuhäktet och häradsfängelset; hvarföre jag
skulle tro, att det bör öfverflyttas på den andra hufvudtiteln.
Hr Sandelhjelm, Paul: När StatsUtsk:s utlåt. N:o
42, i anledn. af K. M:s skrifvelse om en ny lönereglering
för länsstaterna förekommer, utber jag mig att dervid få
afgifva ett yttrande; men hållande mig nu vid Utskis utlåt.
N:o 40, vill jag blott andraga följande.
C II. 24
Den 5 Maj f. ra.
Hr Sandelhjelm uppläste derefter följande:
Genom utlåt. N:o 4°; ang:de riksstatens andra luifvudtitel,
har StatsUtsk. i iytde punkten, pag. 2.3, bemött Frih.
G. Rålämb? motion, om anslag af erforderliga medel till
skrifmaterialier vid hvarje länshäkte och understöd af skrifvarebiträde
åt vaktmästarne vid dessa häkten , med den invändning,
att, då till vaktmästare vid häktena icke borde
antagas andra personer , än sådana, som ägde den vid dessa
befattningar nödiga skrifkunskap, saint enär med skrifmaterialier
för fångbetjeningen syntes böra förhållas på enahanda
sätt, som med expenser vid Landsh.embetena, och då det,
enl. K. förordn. den 2a Mars 1807, 29 punkten, ålåge K.
M:s Bef:h:den alt låta sig vårda, att fångar icke saknade biträde
vid besvärs? och böneskrifters författande , det deraf
syntes följa, att särskild kostnad för detta ändamål icke borde
uppstå; i följd af hvilken invändning Utsk. ansett sig å
samma motion icke kunna tillstyrka afseende.
Att vaktmästare vid länshäktena måste äga skrifkunskap,
har väl aldrig fallit någon in att neka, och att de nuvar.
i allmänhet äfven äga den, är lika obestridligt; men motionen
grundar sig på det kända och oemotsägliga factum, alt
vaktmästarne icke kunna medhinna, att, jemte behörig tillsyn
å fångarna, med hvad tjenstebefattningen i öfrigt tillhör,
utskrifva de nu mera både till mängd och vidlyftighet betydligen
ökade månadtliga fångfört,eckningarna och förrätta
annat vid rapporters, förslagers och räkenskapers afgifvande
nödigt skrifarbete, samt icke heller förmå att af deras högst
ringa och otillräckliga löner bekosta erforderliga skrifmaterialier;
i följd hvaraf motionären begärt anslag af medel för
det skrifvarebiträde och de skrifmaterialier, som oundgängligen
behöfvas, om fångvården, med hvad dertill hörer, skall
kunna ordentligen vidmakthållas. Hvarifrån Utsk. hemtat
den föreställning, att med skrifmaterialier för fångbetjenirigen
skulle böra förhållas på enahanda sätt, som med expenser
vid Landsh.embetena, kan jag, för min del, ej fatta;
emedan expenser icke på stat bestås vaktmästare vid länshäktena.
Är åter meningen, att landsseeret:n och ländsk arnereraren
skola af deras, synbarligen alldeles otillräckliga, expensmedel
bestrida kostnaden för skrifmaterialier vid Jänshäktena;
så får jag erinra, att sådant aldrig varit lagligen
stadgadt och icke någonsin, så vidt jag känner, ägt rum, samt
kan icke heller godtyckligt åläggas nämnde tjenstemän. Om
biträde för fångar vid besvärs- och böneskrifters författande,
har, såsom jag vill minnas, motionären icke talat; och
detta äger således ej sammanhang med frågan. Mig förefaller
det dessutom innefatta uppenbar motsägelse, att man
uti en tid, då så mycket ordas om förbättringar i fångsystemet,
vili förbise nödvändigheten att hjelpa hvad deri genast
kan förbättras, — och dertill hörer onekligen, snart
Den 5 Maj f. .ra.
stigck i forsta rummet, alt försätta fångvaktmästarne i sådan
ställning, att de möjligen kunna lifnära sig., utan att
preja fångarna på ett eller annat sätt. Jag instämmer i yrkandet
om återremiss, så att StntsUtsk. måtte kunna taga
dessa anmärkn:r i behörigt öfvervägande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Medgifvande det nit
oell deti oafbrutna verksamhet, som karakterisera denna riksdags
Utsk., enär jag har mig bekant, att de sammanträda
kl. 8 om morgonen oell ej åtskiljas förrän efter kl. 10 på
aftonen, vill jag icke synas otacksam; men jag kan icke undertrycka
den anmärknm , att StatsUtsk. behandlat denna
fråga ur en alltför paradisisk åsigt. Efter syndafallet, mine
herrar! hafva de menskliga bebofven kommit att vidlåda oss
alla, till och med fångvaktmästarne vid länshäktena. Häv
är ett misstag begånget af StatsUtsk.; Utsk. har trott, att
man skrifver sig till skrifmaterialier, men det är just tvertorn;
ju mera man skrifver, desto mera materialier åtgå, och
jag anhåller, att detta misstag måtte blifva rättadt, i händelse
betänk, blifver återremitteradt.
Jag'begagnar, della tillfälle för att, om möjligt, af StatsUtsk:s
rättvisa återfå den lön, sorn blifvit indragen från
Vestmanlands län. Den anslogs nnder namn af slottsskrifvarelön
åt den, som bestridde skrifverict vid länshäktet; men
sedan den för några år sedan blifvit indragen , så får han
numera k>f att göra det för intet, då deremot hans göromål,
enl. sednare nåd. föreskrifter, blifvit betydligt ökade.
Jag anhåller, att StatsUtsk. måtte från Stals-cont., i hvars
lius det sitter, infordra underrättelse om orsakerna till indragningen
af denna slottsskrifvare-lön, hvilken förut varit
uppförd på K. M:s och Kronans stat för Vestmanland, samt
att på detta sätt länet måtte återfå hvad detsamma tillhörer.
Frih. Rålamb, Claes: Jag anser mig pligtig att göra
några anmärkn:r emot det beslut, hvaruti StatsUtsk. stannat,
i afseende på min gjorda motion om någon. ersättning
åt vaktmästarne vid länshäktena för skrifmaterialier och
skrifvarebiträde. Till ett ytterligare bevis, att denna min
framställning grundar sig på billighet, har jag förskaffat mig
en uppsats öfver kostnaden för skrifmaterialier och skrifvarebiträden
från ett af Rikets större fängelser. Af den här bifogade
promemoria inhemtas, att dessa kostnader uppgått
till icke mindre än 128 r:dr b:co om året; och då den i allmänhet
för fångvaktmästarne anslagna lön uppgår till 160 ä
170 r:dr, så utgöra således nämnd;! utgifter omkring §:delar
af deras lön. Då man i sednare tider har ansett sig böra
skaffa mera reda och ordning uti de förut afgifna fånglistorna;
så har äfvenledes genom kungörelse förlidet år blifvit
anbefaldt en helt och hållet ny ordning för dessa fångförteckningar.
hvilken åstadkommer mycket mera besvär och en
mycket större åtgång af skrifmaterialier än förut. Då en
iSS
Den 5 Maj f- m.
sådan föreskrift blifvit meddelad för det allmännas bästa ,
så synes det också billigt, att dessa visserligen ringa, men
ändock för allmän säkerhet nödvändige, personer måtte njuta
någon ersättning för deras möda och deras utgifter. Det är
på dessa skäl jag vördsamt anhåller, att, jemte bifogande af
denna promemoria, få detta yttrande till Utsk. remitteradt.
P. M.
Fångvaktmästarens vid slotlshäktet i Linkoping omkostnader
m. m. i och för tjenslen.
Skrifmaterialier!
Till fångjournalerna åtgå årligen 6 böcker godt
skrifpapper å n sk. ,
„ månadtliga räkenskaperna för hvarje månad,
äfvensom för underhållet i fånggården och extra
utgifter samt extra skjutsräkningen, tillsammans
iS böcker å 12 sk. ,
Ofver de fångar, som med fängelse aftjena ådömda
böter för hvarjehanda större och mindre för
-
seelser
jer honom att lemna vederbör, upp
-
bördsmän utdrag ur journalen för verification
vid deras räkenskaper. Sådana belöpa sig öfverhufvud
för hvarje månad till minst 3o st.,
eller för året 36o, hvartill åtgå 74 böcker
papper ä 12 sk.
Till fångarnes besvärs- och böneskrifter åtgår
minst 3 böcker conceptpapper ä 12 sk. . ,
„ utskrifterna deraf, 4 böcker bättre d:o a 16 sk.
„ fånglistorna: concepterna 3 böcker papper
å 12 sk •
„ utskrifna Sex. för hvarje månad, 3g ä 42 ark
per medium 4°> som gör för året 1 ris .
„ uppgifter öfver fångantalet till Fångstyrelsen i
hvarje månad, jemte rapporter till Konungens
Bef:h:de m. m., åtgår minst 2 böck. å 16 sk.
„ fångars bref i enskilda angelägenheter, 2
böcker papper a 16 sk. ......
iA kanna bläck
„ pennor
„ 1 skålp. lack .
„ ljus i vaktmästarens expeditionsrum inom
fånggården, åtgår minst 1 1 isp. , , , , .
Vaktmästarens lön enl. stat utgör emellan
164 och 170 r:dr, allt efter olika markegångspris;
och kan per medium beräknas till 164 r:dr
b:co årligen, ett rum och kök till boningsrum med
dertill hörande vedbod och källare. Dessutom
har tillförene varit honom anslagna 5 tunni, lö
Transport
-
"I
24
—
4
24
—
1
38
36
-- -
1
16
—
36
—
8
—
—
—
32
—
A
32
—
1
32
1
16
—
6
32
33
30
—
Den 5 Maj f. m.
>89
Transport
ningsåker, som nu kommer att till K. M. och
Kronan indragas, hvarföre erhållits 7-^ t:r spanmål,
hälften råg och hälften korn, i årligt arrende,
som öfverhufvud kan skattas till 00 r:dr
h:co för året. Till fångunderhållet, brödet oberäknadt,
jemte extra utgifter, som vaktmästaren
besörjer, uppbäres i åtskilliga poster och åtgår
under året emellan 2 ä 3ooo r:dr, som af honom
om händer hafves och redovises. (För 18iS, 2,35i
r:dr 29 sk. 6 r., för i83g, minst 2,700 r:dr; extra
fångskjutskostnaderne omkring3oo, 35oå4oor:dr.)
Inom häktet är för hvarje dag 90, 100, 110
a 120 fångar. Att å dem hafva tillsyn; att tillse
brödets hemtning, forsvarliga godhet och riktiga
utdelning; alt tillse matens ordentliga tilldelning
och försvarlighet; att vid ankommande
och utgående transporter, som omvexla flera gånger
hvarje dag, med 8 a 900 fångar om året ,
Uppteckna klädespersedlar och andra saker, samt
om de sednare taga vård; att anmäla och vara
närvar, vid cancelli-förhör; att afhemta fångpassen;
att tillsäga gevaldigerna alt utlemna och
emottaga hvarje dag till arbete utreqvirerade
correctionister och pionnierer, hvilka qvarsitta,
m. m., som till dagliga göromålen hörer och
icke ens kan särskildt nämnas, medtager tiden så,
att ständigt en del och ganska ofta hela nätter
måste uppoffras för att för dagen i journalerna
införa och anteckna hvad som förelupit och till
aflöning in. m. åtgått, hvaraf följer att vaktmästaren
kan sjelf med största svårighet conceptera
fånglistan, räkenskaperna, fångarnes besvärs*
och böneskrifter. Han måste derföre ovillkorligen,
utom mycket annat, som gör att skrifvarebiträde
nästan dagligen erfordras, lega för utskrifter af:
månadtliga räkenskaperna, som, concepterna oberäknade,
utgöra under året 192 ark ä 6 sk.
arket
fånglistorna, 480 ark ä 4 sk. . , . ,
extracterne ang:de undergångna fängelsestraff,
180 ark å 4 sk
besvärs- och böneskrifterna 90 a 100 ark tät
stil å 8 sk
33
Suna b:co r:dr
3o
24
4°
.5
.6
128 3o —
När nu dessa oundgängliga kostnader afgått, återstår
af lönen
36 r:dr.
Linköping d. 7 December 183g. C. J. Sellberg,
f. d. Slottsvaktmästare,
igo
Den 5 Maj f. m.
Hr Edenhjelra, Gillis: Som Konungen liar en billig
pretention, att fångar, sorn sitta i häkte, blifva förvarade,
så måste man väl göra allt, för att uppfylla ett sådant åliggande.
I Götheborgs länshäkte äro nu omkring iai bland
de farligaste fångar, som finnas i Sverige. Den fångvaktmästare,
som skall bevaka dem, har ej mera än 160 r:dr i
lön. Han finner sig icke dermed belåten; han söker sig
derifrån, och jag tror mig icke kunna skaffa någon i hans
ställe, som uppfyller hans plats. Jag yrkar derföre, att
lians lön icke mätte blifva enligt Konungens propos. endast
200 r:dr b:co; ty sedan detta förslag gjordes, har länshäktet
undergått en helt ny reorganisation. Då fanns der hvarken
pionnierer eller correclionister, hvilka nu utgöra 5o a 60
stycken, som dagligen uppå reqvisition skola gå på Kronans
arbeten, och som 2 a 3 gånger 0111 dagen skola visiteras ut
och in, hvilket förorsakar ett stort ansvar och mycken möda.
Dessutom har vaktmästaren vid länshäktet i Götheborg
ett annat besvär, som icke finnes vid andra häkten. Det
består deruti att den ort, vid hvilken alla utländska fartyg
lägga till, icke hörer till Götheborgs stads, utan till länets
jurisdiction. Det är ett sådant spektakel med deras besättningar,
som deraf förorsakas, att nästan hvarenda natt personer,
som dertill höra, införas i länshäktet; men man har
ej kunnat vägra det, då skepparne ej kunna hålla styr på
dem. Jag önskar derföre, att fångvaktmästaren mätte erhålla
en lön af 3oo r:dr b:co, deruti må inbegripas hvad
sorn helst, eller det må kallas hvad son) helst. Detta anförande
anhåller jag måtte få åtfölja den återremiss, som jag
förmodar att R. o. Ad. beslutar.
Gr. Mörner: Bland skälen för StatsUtsk:s afstyrkande
af Frih. Rålambs motion är, att Konungens Bef:h:de skola
låta sig varda, att fångar icke sakna biträde vid besvärsoch
böneskrifters författande. Det är omöjligt för Konungens
Bcf:h:de att på annat sätt kunna lemna biträde åt fångar,
än att fångvaktmästaren anbefalles att författa dessa
böneskrifter. Utön) det att han måste äga bestämd skrifkunskap,
måste han äfven äga någon juridisk kunskap; ty
det fordras godt omdöme att författa dem så, att derpå kau
fästas något afseende. Då StatsUtsk. just bestämmer, att
en fångvaktmästare skall äga skrif kunskap; så hemställer
jag, om det är möjligt att finna en person, som, med skicklighet
och dugligket i öfrigt för sin befattning, äfven förenar
skrifkunskap, om han endast skall tjena med en lön af
i(io r:dr, och tillika skull bekosta alia skrifmaterialier för
de behof, som utgå för hans tjenst. Jag yrkar och anhåller
på det högsta, att StatsUtsk. måtte behjerta detta förhållande,
och derest StatsUtsk. icke skulle finna lämpligt att
öka fångvak tmästare-lönen, att han åtminstone får de 5o
rtdrna såsom skrifvarebjelp.
Den 5 Maj f. ra.
'9l
Hr von Hartmansdorff: Till stöd för Frih. Rålambs
motion, vill jag blott anmärka, alt Utsk. misstagit sig om
ändamålet med anslaget. Det är derföre, att fångvaktmästare:]
nu bör afgifva fånglistorna efter ett annat formulär, än
fordom, att de äro dubbelt drygare än förr, och att de
skola utskrifvas i mångå exemplar, hvartill komma diarier,
rapporter o. m. s., som behofvet af skrifmaterialier blifvit
större än hittills. Man bör väl icke anbefalla en åtgärd,
utan att gifva medel till hennes uppfyllande. Man gör eljest
en löneföiminskning. Frih. Rålamb har ej begärt annat
lin anslag till skrifmaterialier, motsvarande den större åtgång
deraf, sorn blifvit en följd af förändrade föreskrifter.
Gr. Posse, Fredr.: Då det länshäkte, vid hvilket jag
är skyldig att efterse huru vederbör, uppfylla sina skyldigheter,
är beläget vid ett fästningsfängeise, hvilket är större
än de liesta i Riket, kan jag äfven vitsorda den större åtgång
af skrifmaterialier der, än annorstädes, som är en följd
af det ökade antalet fånglistor, sorn nu måste afgifvas, och
det ökade skrifveri-besväret för fångvaktmästarne. Jag är
visserligen förkommen af flera föregående talare, men då
tystnad å min sida skulle kunna tydas så, sorn skulle anslag
i detta afseende icke behöfvas för Malmö fängelse, får jag
förena mig i de yttranden, som af flera landshöfdingar här
blifvit afgifna.
Hr af Schmidt, Georg Lars: Som II. StalsUtsk.
icke fästat afseende å de framställningar, som äro gjorda för
fångvaktmästares skrifmaterialer, hvilka numera, sedan fånglistor,
rapporter m. m. äro till arbetet så utvidgade och
förökade, att de icke utan egen betydlig uppoffring, jemfördt
med deras små löningsvillkor, kunna uppgöras; så förenar
jag mig med de herrar landshöfdingar, sorn redan i detta
ämne utlåtit sig. Äfvenså förenar jag mig med de herrar,
som redan bevisat nödvändigheten af förhöjda löner för djurläkare.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller få fästa Ståndets
uppmärksamhet på en motion, som är gjord af Hr
Bagge, den nemi., att till tryckningskostnaders bestridande
för kungörelser, utgående från Landsh.embetena, måtte beviljas
ett större anslag än de 100 r:dr, som nu äro inedgifna.
Jag kan icke yttra mig om förhållandet i andra län,
men att de 100 r:drne äro otillräckliga i Calmar län, det är
säkert. Sättet att få bristen godtgjord har varit, att landtstaten
i allmänhet, icke blott landssecret. 'och landskamereraren,
utan äfven de underlydande tjenstemännen,
hafva på sig fördelat de öfverskjutande kostnaderna. Det är
likväl oriktigt, att Staten, om hon erkänner sin skyldighet
att betala sådana kostnader, hon ej betalar dem fullt ut. I
Calmar län hände således att, för besparings skull, kungörelserna
trycktes med så ilna stilar, att presterne beklagade
Den 5 Maj f. ni.
sig öfver svårigheten, för att ej säga omöjligheten att läsa
dem i mörka kyrkor eller under den mörka årstiden. Då
tvänne tryckerier sedermera inrättades i Calmar, lyckades
genom den uppkommande täflan att få större stilar emot
nedsatta priser, men likväl icke så, alt de 100 rtdrne förslogo.
Jag tillstyrker således, att antingen Hr Bagges eller något
annat förslag måtte antagas, blott kostnaden godtgöres.
Vili Staten tvinga tjenstemännen att betala hvad dem icke
åligger, lära de val söka att taga sin skada igen; och det
kan icke leda till allmänhetens båtnad.
Hr Rosenblad, Bernhard: I anledn. af de skäl,
som StatsUtsk, anfört i sitt yttrande öfver Hr Bagges motion,
alt nemi. det så mycket mindre kunde derå tillstyrka
bifall, som vederbör, tjenstemän vid Landsh.-embetena tillförene
varit pligtige att, mot dem anslagna expens-medel,
berörde kostnader bestrida, och förutnämnda anslag af ioo
r:dr för hvarje län till tryckningskostnader blifvit meddeladt,
på grund deraf, att expens-medels-anslaget ansetts dertill icke
vara tillräckligt; anhåller jag få fästa uppmärksamheten
derå, alt då Carl XI reglerade de särskildta lånestaterna och
dervid anslog expens-medel, så trycktes nästan ingen af de
kungörelser, som utgingo från Landsh.-embetena, och troligen
skrefs ej en femtiondedel så mycket. Således kunna de
expens-medel, som i den gamla indelta staten voro anslagna,
icke anses stå i någon slags proportion mot nUvar. behof,
och om de Ökade utgifterna skulle bestridas af vederbör,
tjenstemäns egna löner; så är detta egentligen en indirect
nedsättning i deras löner, såvida man icke vill, att de på
annat sätt skola skaffa sig ersättning, hvilket vore oriktigt.
Men här är en annan omständighet, hvarå jag anhåller att
få fästa uppmärksamheten. Det kan vara en småsak , men
det är dock en ordningssak, och en sådan bör icke förbises
vid en statsreglering. Utsk. har ansett, att de, såsom förslagsvärde
å arredet för Alnerttps kungsgård, som af landshöfdingen
begagnas, upptagne 200 r:dr borde från staten
uteslutas. Det kan vara riktigt, att detta chartek-arrende,
som från längre tider tillbaka varat, må upphora, och att
de 200 r:drne ur staten uteslutas; men då ordningen synes
fordra, att det på något sätt i räkenskaperna synes, huru
Alnerups kungsgård blifvit tillhörande landshöfdingen, torde,
i stället för detta arrende, den i jordeböckerna för denna
egendom uppförda ränta böra tillslås landshöfdingens
lön, hvilken dermed bör förökas. Då kommer det att synas,
huru Kronans egendom blifvit använd.
Frih. Nauckhoff: Jag är Hr von Hartmansdorff tacksamhet
skyldig, för det han upptagit frågan om tryckningskostnaden
för kungörelserna. Förhållandet i Blekinge län ,
som i Calmar, är, att de 100 rldrna äro alldeles otillräckliga.
F öre
-
D en 5 Maj f. m.
Föreg:de statsregleringar hafva förutsett, att de skulle
blifva otillräckliga; ty der står, alt de liro beviljade lill nästa
riksdag, börande hvad som öfverskjuter af läns-staternas
egna tjenstemän bestridas. Staten tyckes således hafva
förutsett, att de 100 rtdrna icke skulle räcka till, och har
ganska omtänksamt anvisat det bristande på de redan nog.
knappa lönerna för landtstatens tjenstemän. Jag får tillstyrka,
att antingen ytterligare 100 r:dr måtte anvisas, eller,
örn StatsUtsk. finner det mera lämpligt, att bristen måtte
mot räkning ersättas.
Hr von Rosen: I anledning af Hr von Hartmansdorffs
anmärkn. får jag bevittna, att äfven inom Christianstads län
tryckningskostnaden går vida öfver det anslag, som Staten
består, och att ålla häradsskrifvare, kronofogdar och länsmän
dertill få contribuera icke så obetydligt. Jag kan nu
icke minnas summan; men att den utgör en vacker rabatt
på deras ringa löner, kan jag försäkra.
Hr Edenhjelm: Äfven jag får intyga behofvet af förhöjning
i anslaget för tryckningskostnaden, emedan jag noga
känner dess otillräcklighet. Jag kan ej nu bestämdt säga,
huru mycket kostnaden utgör; men hvad jag vet, är, att i
hvarje Januari månad sammanskjutes af hvarje fogde en
summa till bestridande af tryckningskostnaderna, och att
dessa utgöra mycket mera lin anslaget. Jag anhåller således,
att ett ökadt anslag för detta ändamål måtte beviljas.
i-8:de punkten.
Hr Rosenblad: 1 början af punkten anför Utsk. visserligen,
att Stats-cont. anmält, det en tillökning af 3ooo
r:dr vore erforderlig i ”dessa 2:ne å ?.:dra hufvudtiteln uppförda
allmänna förslagssummor.” Sedermera, när man
kommer till litt. a), står det visserligen också, att det deruti
omtalade anslag lill skrifmaterialier och expenser samt
ved och ljus för Rikets colhr m. fl. varit ett förslagsanslag;
men då Utsk. föreslår sjelfva beslutet, nyttjar det följande
ordalag: ’’att beloppet måtte oförändradt bibehållas; dock
"”att R. St. härvid tillika hos K. M. i underd. anhålla, att,
”för erhållande af lättare öfversigt vid revisionen, de af
''delta förslagsanslag utgående summor måtte under sina
"särskilda rubriker och titlar i räkenskaperna redovisas.’
Går jag vidare till den tabellen, som innefattar ett sammandrag
af alla anslagen; så ser jag ej någonstädes anvisadt,
att detta anslag är ett förslagsanslag. Då det är angeläget
att bestämdt få uttryckt, om detta är ett förslagsanslag
eller ej, för att förekomma öfverflödiga anmärkn:såtgärder
och derpå följande actioner, m. m., får jag fästa
uppmärksamheten derpå, att i det återkommande beslutet
mätte ytterligare bestämmas, att detta är ett förslagsanslag.
1 afseende på hvad Utsk. yttrat, att Utsk. ansett en så befi
11. a5
'94
Den 5 Maj f. m.
tydlig summa, som 70,000 r:dr, höra vara tillräcklig för
nämnda behof* fyllande, hvarföre det ej funnit skal tillstyrka
någon förhöjning; så får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att då Utsk. icke anfört några skal, hvarföre tillökningen
icke vore behöflig, då erfarenheten visat, att den
varit behöflig, och då controllerna i denna del varit så
stränga som möjligt, och sträckt sig ända derhän, åtmins'one
i det colhm der jag tjenstgör, att ingen bundt pennor,
i.igen bok papper utgifves, för hvilken icke redovisning göres
inför Kammarrätten; då det är kändt, att göromålen
blifvit i hög grad ökade inom embetsverken och collegierna
och att således skrifveriet oafbrutet ökas, så borde det vara
lätt förklarligt, hvarföre anslaget behöfves; och ehuru
det kan vara likgilltigt, om denna summa är för liten, då
den står såsom en anslagssumma, bör den dock något så
nära som möjligt motsvara det rikliga behofvet.
Frih. Cederström, Jacob: Att ifråga var. förslagsanslagssummor
verkligen äro sådana, och icke kunna blifva
bestämda anslag, följer af sakens .natur. Man kan icke
på förhand veta, huru mycket som årligen ålgar till skrifmaterialier
och expenser för Rikets collegier, äfvensom reseoeh
tracfaments-räkningarna årligen äro olika. Det kan vara
indifferent, om summan är större eller mindre, då detta
är ett förslag, som i alla fall skall fyllas till hvad större
eller mindie belopp det än blifver-erforderligt; men visserligen,
för ordningens skull, instämmer jag med den siste talaren,
att, då erfarenheten visat af räkenskaperna, att 70,000
r:dr icke varit tillräckliga, förslagssumma!! äfven bör böjas.
Hr af Donner, Gust. Wilh.: Vid 2:dra punkten i
StatsUtsk:s ullål. N:o 4°; vill jag taga mig den friheten att
göra några amnärkn:r. Utsk. har föreslagit, att rese- och
tractaments-penningarna, hvilka utgöra ett förslagsanslag,
nu upptaget till 11,000 r:dr, skola uppföras lill 12,000 r:dr,
eller 1,000 r:dr mera än förut. Då detta belopp är beroende
af de inom alla fyra RiksSt:n väckta motioner ang:de
skjutslegans förhöjning, får jag anhålla om återremiss af utlåt.
i denna del, och fästa uppmärksamheten deruppå, alt
detta anslag måtte uppföras till minst i5,ooor:dr, emedan det
är anledn. att tro och hoppas, det skjutslegan blifver förhöjd.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer visserligen
med Hr Rosenblad deruti, att bestämdt bör utsättas, att båda
dessa anslag blifva förslagsanslag; men jag är ej af hans
mening, att hushållningen med skrifmaterialier i alla verk
är så god, lion kunde och borde vara. Under den tid jag
utöfvade Hofcancellers-embetet fann jag, att den tjensteman,
som hade befattningen med skrifmaterialierna inom Konungens
Cancelli, Hr Hildebrand, hade skött henne så val, att
åtgången var vida ringare än under den föreg:de tiden.
Detta har visserligen också händt på andra ställen. Jag för
-
D c ii 5 Maj f. m.
modar, nll då en annan fördelning af statsförvaltningen äger
ruin, och en livar får sin egen chef, det blir lättare att
tillse hushållningen i det omständliga.
i 9: d e punkten. ,
Hr von Röök, Gustaf, uppläste följande:
Af 11. SlatsUtsk:s betänk, till R. H. St. vid innevar. riksdag
har jag erfarit i N:o 4° °ch afdelningen JN’:o 19, att,
livad landtstatens tjenste- och embetsman beträffar, K. M. i
nåd. föreslagit, oell Utsk. i allo deruti instämt , att desse
tjenstemän, efter omkring 4» års tjenst och vid uppnådda 65
lefnadsår samt efter företedi läkarebevis öfver en försvagad
helsa, vid afskedstagande undfå pensioner till följande belopp:
nemi. för landssecret. och landskamererare 1,200 r:dr,
landträntmästare 1,000 r:dr, kronofogde 800 r:dr och häradsskrifvare
4°° •'•‘dr.
Då förenämnde tjenstemän få åtnjuta en ganska betydlig
fördel, som tryggar dem viden sorgfri lefnad under återstoden
af deras tid, sedan de icke vidare förmå utöfva sina
embeten och tjenster; så tager jag mig den friheten äfvenledes
föreslå, det häradshöfdingarne må komma i dylik åtanka.
En åldrig häradshöfding, bland hvilka jag vågar anföra
mig sjelf t. ex., som tjent Staten utöfver 48 år, har numera
ingen annan fördel att påräkna, än att få begagna den indelta
lönen, bestående af bostället och den ringa penningelönen
75 r:dr, hvilka inkomster på långt när icke uppgå till de
1,200 rtdr, som föreslagits till underordnade embetsmän eller
landssecret. och landskamererare, icke ens emot hvad som
tillagts en kronofogde eller 800 r:dr. Flere härad shöldin gar,
dels i norra och dels i södra delen af Sverige, hafva inga
boställen, utan endast penningelönen 75 rtdr och någre häradshöfdingar
i delade domsagor allenast rtdr 24 sk.
Landssecret. och landskamererare, som, lika med häradshöfdingarne,
hafva särskilda sportlar af expeditionslösen , förrätta
deras embetsgöromål i städer uti varma och beqväma embetsrum
samt kunna således i det längsta bibehålla helsa och
arbetskrafter, och på samma sätt förhåller det sig med borgmästare
i städerna, som äro-* häradshöfdingarnes närmaste
vederlikar; men en häradshöfding får deremot, för att samla
inkomster till sin bergning, genom expeditionslösen flera
gånger årligen göra många mils resor till ordin.- och urtirnating
emellan sina tingsställen, utan afseende på väder och
vägelag och kommer uti merendels oeldade kalla och dragfulla
rum, der häradshöfdingen måste genast efter inställelsen
sätta sig i utöfning af sina embetsgöromål och således
är betagen nödvändiga beqvämliglieter, och erhåller på
gästgifvaregårdar dessutom otjenlig och illa tillredd mat,
hvilket allt förorsakar, att en häradshöfding, som i sina yngre
år varit försedd med god helsa och kroppskrafter, fortare
än andra embetsmän blir sjuklig och åldras, derom jag
Dea 5 Maj f. m.
måste beklagligen åberopa min egen erfarenhet. Jag föreslår
alltså ödmjukast, att häradshöfdingarne måtte erhålla
2000 r:drs pension, enär deras ålder 65 år och bevisliga
sjuklighet förhindra dem att vidare utöfva deras embeten,
och sedan de omkring 4o år varit använde till civila tjenster
och embeten. Något ökadt anslag till omförmälda pensionsrättighet
har jag anledn. tro ej behöfves , enär, i följd
af StatsLltskts yttrande, allmänna inöragn.statens tillgång lemnar
betydlig besparing , så att anslagssumman på denna stat
sannolikt redan är tillräcklig vid successiv omvexling af sådana
ålderstigna pensionstagare, som efter naturens vanliga
ordning allenast några få år deraf komma i åtnjutande.
Med 2000 r:drs pension kan en häradshöfding anses vara
belåten efter 4o tjensteår och 65 års ålder för sina mödosamnia
arbeten, och sannolikt afgår han då från embetet, som
han i annat fåll måste behålla intill sin död och låta domare-embetet
förrättas af tillförordnade, ofta ombytta, vicarier,
hvilket tingshållningssätt för rättsökande ej är fördelaktigt,
hvaremot, efter afskedstagande!, tillfälle beredes
åt en skicklig efterträdare, som egnat sin tid åt domareyrket
och kan således påräkna en snarare befordran, hvarom
han, såsom förhållandet merendels nu visar sig, allenast
får göra sig förhoppning till en sådan framskriden ålder, alt
dess bästa arbetstid är förfluten.
Med anledn. af de nu anförda skäl, anhålles vördsamt,
det II. E. o. Ad. täcktes återremittera II. StatsUtsk:s
betänk, angtde pensionsanslagen till civile tjenste- och embetsman
; och jag vågar göra mig den förhoppningen , att
fl. Utsk. behagade, i sammanhang dermed, taga i öfvervägande
hvad jag har tagit mig den friheten anföra om pensionsanslag
åt åldriga och icke mera tjenbara häradshöfdingar.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag kan icke annat
än på det varmaste understödja den motion, som nu af
Hr von Röök blifvit väckt om pensionsrätt för ålderstigne
häradshöfdingar. Vi känna något hvar , mine herrar! åtminstone
alla som bott på landet, olägenheterna af att hafva
underdomare, de der icke äro tjenslbare. Tjenstgöringen måste
då skötas af vicarier, och olägenheterna deraf äro såtalande,
att jag ej behöfver utveckla dem. Under nuvar. förhållande
kan ingen häradshöfding taga afsked. De som blifvit
tillförordnade, sedan nya pensionsinrättningen kom till
stånd, äro pligtige alt deri ingå och betala sin afgift; men
pensionsbeloppet är blott 5oo r:dr, och ingen domsaga är
så klen, att icke inkomsterna äro större för den, som bibehåller
sin tjenst. Dessutom finnas ännu många, som icke
äro delägare i denna pensionsinrättning, och således omöjligen
kunna taga afsked. I många domsagor finnas visserligen
boställen; men de domsagor äro få, som hafva betydligare
Den 5 Maj f. ra.
»97
boställen. Många domsagor hafva inga boställen , och den
contanta lönen utgör endast y5 r:dr, som således skulle vara
det pensionsbelopp, häradshöfdingen kunde erhålla. I flera
domsagor, som i sednare tider blifvit kinfna , är äfven lönen
klofven, så alt, på sätt Hr von Röök uppgifvit, häradshöfdingen
endast åtnjuter hälften af förenämnda lön , eller
r:dr 24 sk. Vid sådant förhållande är det för honom ännu
mindre möjligt att taga afsked. Jag tager mig friheten tillstyrka
, att denna motion, då den kommer till StatsUtsk.,
dit jag förmodar att den i sammanhang med anmärkn:na vid
förevar, betänk, blifver remitterad, måtte behjertas och, så
vidt möjligt är, äfven bifallas.
Hr von Heyne, Georg: En längre lefnadstid har öfvertygat
äfven mig, huru litet fördelaktigt det är, när en
domare af ålderdom blir hindrad att sjelf föreslå sin domsaga,
nemi. så hindrad, att han beständigt behöfver vicarie; det
ur onekligt, att målen alltid blifva bättre-behandlade af den
gamle, crfarne, routinerade lagkarlen, än af den yngre. Nyttigt
och lyckligt är det för de yngre, att de någon gång
kunna få ett förordnande; men att en domare skall behöfva
intill senaste åldern bibehålla sin doijisaga, den han
ej längre sjelf kan förestå, utan måste låta förvaltas af tillförordnade
personer; det är icke lämpligt för landet, som
af sina ordin.-domare hoppas och förväntar bättre resultat
vid domstolarna, än man kan förvänta af extra-domare. Jag
kan således icke annat än på det högsta understödja den motion,
som af Hr von Röök nu blifvit väckt.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer äfven med
Hr von Röök, och anser det vara aktningsvärdt af denne
domare, alt sjelf väcka en sådan fråga, då det vanliga förhållandet
är, att innehafvare af domsagor bibehålla sina inkomster
till döden och låta sina tjenster förrättas af extraordinarier.
Klagomål deröfver, särdeles hos allmogen, har
jag i landsorten ofta hört. Det är icke nog, att vid tjensten
ovane, unge män komma i utöfning af domare-embetet, de
äro äfven ovane vid folket och sederna i orten. Den ene
reser, den andre kommer. A
hörande till häradsrätt, och allmogen får hvarken sina saker
afgjorda eller sina handlingar åter och i rättan tid expedierade.
Således tillstyrker äfven jag, alt Utsk. måtte taga denna
sak i närmare öfvervägande.
Hr von Rosen, Erik Gabriel, hade inlemnat ettså
lydande anförande:
Hindrad att bevista det plenum, uti hvilket H. StalsUtsk:s
utlåt., i anledn. af K. M:s nåd. propos. om tillökning
af ledamöter i Hofrätterna, och förbättring af samtlige ledamöternes
lönevillkor förevar, utbeder jag mig att i korthet
få anföra:
Uti K, M:s nåd. propos. om anslag till nya löner för
Den 5 Maj f. m.
3:ne hofrälts-assessorer, innefattas Legardt anslag- för en till
tjenstgöring i Svea Hofrätt. Allt sedan år i8 5o liar Hofrätten,
såsom fördelad på 4 divisioner, varit i saknad afen
assessor, livars plats måst fyllas med en adjungerad ledamot,
som derföre fått uppbära ett ringa arfvode. H. StalsUtsk.
har afslagit propos., af skäl, bland annat, att ett nytt lagverk
vore att förvänta. Om man förutsätter, alt nya lagförslaget
kommer att antagas, så
rätt douiföra antalet ej får vara öfver 7 oell icke mindre un
fem på en gång närvarande. Den ledamot, för hvilken nytt
anslag nu är hegardt, komme sålunda icke att blifva öfverflödig,
huru än Hofrätten efter lagförslagets antagande kunde
komma att fördelas. Tvertom synes antalet då komma
att ökas än vidare med 4 nya ledamöter. Emot all billighet
är sålunda stridande, att denne för arbetets jemna gång
nödige och oumbärlige ledamot, som delar lika möda och
ansvar med de öfriga, skall fortfarande åtnöjas med ett lill
tredjedelen emot den verkliga lönen beräknadt arfvode. Jag
hemställer vördsamt, att K. M:s nåd. propos. måtte bifallas,
och full lön för en ny assessor i Svea Hofrätt anslås.
K. M:s nåd. förslag till förhöjda löner för Hofrätternas
samtliga ledamöter, har äfven blifvit af H. StatsUtsk. afslaget
på skäl, som dermed icke synas äga minsta sammanhang.
Ehvad förändring än må blifva uti Statsrådets organisation,
och nya lagförslaget må antagas eller icke; så lara väl Ilofrälterne
ändock komma att qvarblifva såsom domstolar i
landet. Att än längre fördröja en afbehofvet påkallad löneförhöjning,
för en förmodad, åtminstone ännu för längre tid
aflägsen spridning af Hofrätterna till ilikets provinser, innebär
en obillighet, isynnerhet sedan, enl. sednare författningar,
en mängd ärenden blifvit flyttade ifrån collegierna
till Hofrätterna, hvilka med sålunda ökade göromål bibehållits
vid samma löner, när de förra, med minskning i deras
arbeten, sett sina villkor betydligt förbättrade.
Om någon skilnad i löneanslag för den ena Hofrätten
emot den andra skulle kunna ifrågasättas, hvilket jag likväl
anser olämpligt, vore visserligen Svea Hofrätt den, sorn i
anseende lill lefnadsorlen dertill främst borde komma i fråga.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt anför, malte bifogas
återremissen lill II. StatsUtskottet.
Gr. Frölich, David: Jag förbehöll mig, då den punkt,
som rörer minister-staten i förra plenum förevar, att få framdeles
göra några tillägg, och anhåller nu få uppläsa ett skriftligen
författadt yttrande, som jag tagit mig friheten att till
en början gifva namn af species facti.
Gr. Frölich uppläste derefter följande:
Species facti.
1:0 Enl. StatsUtsk:s oemotsagda calcul och allmänt till
-
Den 5 Maj f. na.
'99
gängliga offentliga handlingar , hafva minister-statens inkomster
alltsedan och före 1828 varit:
af Sverige
b:co r:dr 266,666: 32.
„ Norrige 40,000 Sp.dal. . „ „ 77,5oo: —
„ 8:de hufvudtitelns extra ut
sif',
,"c,lel ” Ti. S*
Hvaremot utgifterna varit af den beskaffenhet,
att då ulrikes-beskickningarnas aflöning, inberäknade
diplomatiska pensioner och sorgepenningar,
icke öfverstigit circa 24^000: —
så att en årlig besparing bort uppstå af circa . 141,000: —
Men då en sådan icke tinnes, utan försvunnit till utgifter,
som man vill och till en del lyckats hålla hemliga, aro,
utan motsvar. för Piikets sannskyldiga nytta uppgifvet och
godtkändt föremål, under näslförflutna 12 åren använda af
Statens medel uti capital .... rrdr b:co 1,716,000:
eller, om man skulle anse årliga Utgiftssumman 143,000:
såsom nödvändigt fortfarande sådan, vore den motsvar. en ränta
å 5 proc. till ett skuldcapital icke mindre än 2,860,000 r:dr.
2:0 Utom det factum, att K. M. i dess nåd. propos. till
R. St:s StatsUtsk. icke föreslagit någon nedsättning i förenämnda
årliga utgifter, finnas följande anledn:r till deras
fortfarande under en för närvar, troligen obestämbar tid,
nemi.:
att Rikets colonial-tillhörighet, Vestindiska ön St. Barthelemy,
sedan 1812 skiljd från Sveriges öfriga statsförvaltning,
uppgifves vara iråkad betydlig skuld;
att till reglerande af denna skuld, om hvars rätta tillkomst
och belopp R. St. sakna bestämd kännedom , likväl
yppats, genom befunna documenter i penningeförvaltande
verk, det obligationer till innehafvaren blifvit utfärdade
och ännu äro utestående. Varandes i öfrigt obligationsallegalerna
till deras form så beskaffade, att de onekligen
torde böra anses ej allena såsom colouial-slatspapper , utan
jemväl för constitutionelt legala förbindelser för Svenska
minister- eller cabinetts-cassan, hvilken, såsom icke utgörande
någon permanent och sjelfständig fond , naturligtvis
endast är en af R. St:s anslag beroende del af Svenska statscassan.
På grund af ofvanstående species facti, hvars saknade
fullständighet R. St:s Utsk. framdeles närmare torde komma
i tillfälle att afhjelpa, anser jag mig böra, emot StatsUtsk:s
utlåt., i afseende på minister-staten, anmärka: att under det
Rikets skattemedel på ett för statsreg)er:n främmande och
af R. St. icke pröfvadt sätt, dels äro, dels ytterligare
kunna blifva föremål för anspråk, dem Svenska Staten
hvarken torde kunna eller vilja undandraga sig, helst i
förra fallet constilutionella former ålägga juridiskt bindande
200
Den 5 Maj f. m.
tvång, och i det sednare, vården om Rikets anseende, såsom
medlem af bildade nationers statsförbund, måste öfverväga
alla betänkligheter af pecuniär art och efter sig företeende
omständigheter, nu eller i en framtid anses peremptoriskt
bjudande , så väl i afseende på colonien, som moderlandet;
så har StatsUtsk. underlåtit att till R. S,t:s granskning
framlägga ett, sådant förslag till reglering i förenämnda
hänseenden att, å ena sidan, Rikets credit icke varder vidare
invecklad uti onödiga utgifter och transactioner, som
icke bero af R. St., och å den andra, att alla gilltiga, eller
åtminstone skäliga anspråk varda utan tidsutdrägt tillfredsställda.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Med anledn. af StatsUtsk:s utlåt. N:o 36, rör:de de för
underhållandet af de K. slotten och byggnaderna nödiga
statsanslag, äfvensom med anledn. af K. M:s nåd. propos., omrörd
uti 5:te punkten af StatsUtskrs utlåt. N:o 4°, om ett
statsanslags beviljande till bevarandet af den del af Svenska
folkets historiska minnen, som förvaras uti det s. k. Riksarchivet,
vågar jag föreslå, att R. H. St. ville bevilja ett
anslag, till så stort belopp, som efter af StatsUtsk. af vederbör.
embetsmyndigheter inhemtade upplysningar kan finnas
nödigt , för inredande af någon passande local uti någon
af Statens byggnader, för att derstädes ordna och förvara
den del al Svenska folkets historiska minnen, hvilken
utgöres af den s. k. Riksarsenalen eller Lifrustkarnmaren.
Af en på Krigs-collegii beslut af den i Juni 18i8 utaf Hrr
Wall och Kruskopf företagen inventering af samma Riksar--  serial eller Lifrustkammare och af samma inventering i tidningen
Dagk Allehanda för den 8 April i83g intagen barbos
bifogad beskrifning och transsumt finner man, att samma
rikslillhörighet, då denna inventering företogs, icke befanns
i det skick, man synes kunna hafva ratt att fordra:
i:o saknades flera densamma tillhörande saker af högt både
historiskt och pecuniärt värde; 2:0 voro andra bristfälliga;
3:o var det hela utan all ordning inkastadt på några rum
å K. slottet Ulriksdal, hvarest denna Lifrustkammares tillhöriglieter
icke blott ej kunde såsom tillförene förevisas allmänheten
, utan hvarest man icke en gång kunde vara säker
på, att de ej vidare förskingrades. Jaganhåller derföre,
att, sedan H. StatsUtsk. af vederbör, embetsmyndigheter inhemtat
i hvad skick ofvannämnda Riksarsenal eller Lifrustkammare
sig för närvar, befinner, "det måtte R. St. derom
underrätta, samt tillika om hvilka åtgärder det anser nödiga
att vidtaga för samma Riksarsenal eller Lifrustkammare tillhöriga
dyrbarheters förvarande och ordnande, på det, om
något statsanslag dertill skulle anses behöfligt och Utsk. till
R. St:s
Den 5 Maj f. m.
20 t
R. St. inkommer med förslag och tillstyrkan till ett sådant
beviljande, R. St. må sjelfve kunna inse och pröfva
behofvet deraf.
Utdrag af N:o 80 för Mundagen den 8
April 1839 af tidningen Dagligt
Allehanda i Stockholm.
Svenska Livrustkammarens närvar, tillstånd.
Bland de visserligen mindre betydliga, men i sin genre
karakteristiska bidrag nog till det administrativa ”systemet”
i sednare tider, är äfven vården om de tropheer, segertecken
m. fl. dyrbara minnen från Sveriges ärorika tider
och framfarne Konungar, livi Ika fordom bildade den s. k.
Lifrustkammaren. Denna rustkammare hade först sin local
på Fredrikshof, derifrån den likväl i8o3, då Fredrikshof
uppläts till gardescasern, flyttades till det s. k. orangerihuset
vid Kungsträdgården, hvilket nu erhöll namnet Arsenalen.
De intressanta och dyrbara föremålen ordnades der
både på ett smakfullt sätt och efter en historisk plan; och
rustkammaren , som ställdes under uppsigt af en egen lifruslmästare,
var allmänt tillgänglig för allmänheten och utländningen.
Men nu uppkom fråga att förvandla arsenalen
till en brunnssalong, der Stockholms ”vackra verld” kunde
få dricka varmt vatten om sommarmånaderna,— och genast
beramades (vi tro jemväl under förebärande att arsenalen
var alltför fuktig) att Lifrustkammaren skulle flyttas, eller
rättare sagdt, upplösas. Riksmarskalken erhöll sålunda uppdrag
alt frånskilja hvad som kunde tillhöra klädkammaren
å Stockholms slott, eller hvad som eljest borde föras upp på
slottet och förenas med dervar. samling af minnesmärken.
De återstående tillhörigheterna fördes år 1823 till Ulriksdal,
der de huller om buller inlades och upphängdes i dervar.
gamla theaterhuset, confidensen kalladt. Ett inventarium
upprättades och underskrefs af Ofverste-lieutenanten lirelin,
Hofauditeur Elgström och Katnereraren Bask, hvarefter
effeclerna till närmare vård öfverlemnades till Kamereraren
Ax. Fröling, som jemväl, efter inventariets jemförande med
hans anteckningar, deri afgaf ett ”för antalets riktighet gällande”
qvitto till Riksmarskalks-embetet. (Hr Fröling, som
för denna befattning åtnjuter 100 r:drs ari. arfvode, är ännu
den redovisande.)
Krigs-colbm hade särskildt erhållit öfverinseendet öfver
effecternas vård, och anbefallde, i anledn. deraf, upphördsmannen
Hr Fröling, alt ari. i Dec. månad inkomma med berättelse,
huruvida några förändringar förelupit eller icke,
samt om några åtgärder för elfecternas behöriga conservation
varit af nöden och blifvit vidtagna.
Dylika rapporter hafva ock för hvarje år blifvit till collini
afgifna, och inhemlas deraf, alt åtskilliga inventarier tid ef6
H. 26
203
Den 5 Maj f. m.
ter annan blifvit flyttade till Gripsholm, samt Gustafi! Adolphs
baner och hans vid Lutzen burna svärd uppsatta i Riddar*
holmskyrkan; hvaremot de under" 1808 ocb 1809 års Finska
fälttåg af landtvärns-bataljonerna begagnade fanor ökat samlingen
på Ulriksdal.
Någon vidare ”åtgärd”, än att lägga nämnda rapporter
till handlingarna, ansåg Krigs-coll:m till fullgörande af sin
inspectionspligt ej af nöden, förrän, obekant al hvad anledn.,
colltm under d. 1 Juni sisth år beslöt , att Lifrustkammaren
på Ulriksdal skulle inventeras ”till utrönande af de derstädes
förvarade trophe'ers och andra minnesmärkens när”var.
tillstånd.” Det är denna inventering, som med berömvärd
noggrannhet helt nyligen blifvit verkställd af 2:ne tjenstemän
inom eollrm , Ilrr Wall och Kruskopf, hvarföre vi
nu, efter anteckningar ur inventerings-instrumentet, gå att i
korthet redovisa, och hvaraf resultaterna äro i mer än ett
afseende anmärkningsvärda.
Sålunda hafva inventeringsmännen anmärkt.-  att den för Lifrustkammaren år 1828 occuperade och
allt hitintills bibehållna local är i alla hänseenden för inskränkt,
emedan den ej lemnar ett på långt när tillräckligt
utrymme för en planmessig och ändamålsenlig uppställning
af de många och olikartade effecterna, hvilka derföre befinnas
om hvarandra och trångt inslufvade i alla vinklar och
vrår samt till en del i hogar ofvanpå hvarandra staplade.
Orsaken lill denna trängsel är, att of de i theaterhuset befintliga
12 rum, endast 3 upptagas af Lifrustkammaren, men
de öfriga bebos af befälet vid Aggerhuus Norrska jägarcorps.
Inventrs-förrättningen erinrar härvid ganska riktigt,
att då de ofvan och bredvid rustkammaren upplåtna rummen
eldas, en större fara derigenom uppkommer för vådeld,
hvilket kunde föranleda en oersättlig förlust, äfvensom
faran för persedlarnes förskingring eller förlust genom inbrottsstölder
är, i anseende till husets afskiljda läge och obevakade
tillgångar, icke ringa, helst fönsterna till de i nedra
våningen belägna rummen hvarken med luckor eller annat
stängsel äro försedda.
Vidare liar inventerts-förrättningen vid den speciella
granskningen och jemförelsen med inventariet upptäckt följande
hufvudsakliga brister, nemi.:
1:0 på hölslerkapporna till en Carl X Gustafs ridsadel
(N:o 666) saknas 2:ne rader guldgaloner och en frans. Den
röda sadelgjorden obroderad i stället för broderad ;
2:0 hölstei kappor af blått sammet och hölsterremmar
på en Konung Carl Xll:s ridsadel N:o 523;
3;o på en förbögel af svart sammet, N:o 528, saknas en
större topas;
4:o på en likartad persedel, N:o 527, felas en stor smaragd
och på det dithörande ryggstycket en carniol ;
Dea 5 Maj f. m.
5:o på seldonen, N:o 646, saknas ett rödt karduanssadeltäcke,
fodrad t med rödt sarge;
6:0 bland hästtygen, N:o 6g5, en kusksadel af svart läder
med förgylda messingsbeslag och knapp;
7:0 af de på beslaget å sammetsbaljan till sabeln N:o
44^ upptagna io3 st. smärre stenar, linnas endast 97 i behåll,
och af de 5i större och 12 mindre stenar samt 4l
perlor, som hort finnas på sabelfästet, äro inalles endast 73
större och mindre stenar och perlor qvar, (således saknas
icke mindre än 3i);
8:0 i stället för de i inventariet på sabeln N:o 4gf uppförda
3-2 turkoser, 3g rubiner och 10 smaragder, finnas endast
större och mindre stenar samt 34 små hvita perlor;
9:0 tre stenar saknas af de på sadeln N:o 49^ uppgifna
37.
10:0 de till betseltygel vid sadeln N:o 5g4 hörande hufvudlag
och tygel af randigt grönt guldmoire med messingssöl
jor saknas;
11:0 skölden till Johan IH:s rustning N:o 969 är borta;
12:0 spetsarna på fanorna N:is io5o och 1064 felas;
i3:o spetsarna på standaren N:is 1101 och 1104, samt
en spets på standaret N:o 1081 felas;
14:0 ett standar, N:o ti44,af ljusblått damast, kantadt
med silkes- och guldfransar, banderoller och tofsar af guld,
saknas alldeles;
i5:o ett mahntäcke af rödt sammet med guld saknas
alldeles;
16:0 af under N:o 1184 upptagna 24 lansar, 4 standarstänger
och 23 fans t änger, finnas allenast 10 i behåll;
17:0 de under N:o 1263 upptagna segerbyten af en vimpel
och en flagga, under 1808 års sjökrig tagna frän Ryska
briggen Westrin, hafva icke kunnat igenfinnas.
Dessutom felas några banderoller, tofsar, en stålbåge och
3 bågjern, en vimpel samt 6 landtvärnsfanor.
Deremot finnas åtskilliga persedlar, som ej äro i 1823
års inventarium upptagna, såsom 1 trumpetfana med Polska
vapnet till N:o 179; guldgaionerade kappor af blått sammet,
till valltrappen N:o 7Öo; ett lårstycke till Erik^ XlVts rustning;
t hvit tofsfana N:o 1081, med Åbo !äns*vapen; 16 s.
k. rustställningar eller hängare för pansarskjortor; l stort
standar med Östgötha vapen; 4 fanor; en förgylld spärrsadel;
2 mössor för hofjaktvarfvet; 1 par förgyllda stigbyglar;
1 sadelschabrack af svart sammet; 5 st. mahnkappor;
i vapenkjortel af siden med guldfransar; 1 pansarmössa med
hjertplåt af silfver, hvarpå 6 röda och 6 gröna stenar äro
infattade, och förmenas hafva tillhört Erik d. Helige; 1 par
armskenor af jern, incrusterade med guld; 4 st* pansarskjortor
och 1 pik af jern med skaft af samma metall , beklädt
med buxbom och elfenben; i3 i stället för to stenar på en
Turkisk sabel JX:o 479-
Den 5 Maj f. m.
Vidare har inventerls-förrättningen erinrat, hurusom
detta fordom omsorgsfullt ordnade galleri af Svenska troplieer,
krigsbyten , rustningar och mångartade militära attributer
upphört, alltsedan det förflyttades till Ulriksdal , att hållas
tillgängligt för allmänheten och ulländningen. ”Hvilka än
”de verkande orsakerna” — yttrar inventer:s-förrättningen —
”lill denna tillslutning, detta undangömmande af en natio’’nens
allmänna egendom må hafva varit, måste det dock
”medgifvas(, att en offentlig exposition af dessa fornlemnin”gar
i den alltför inskränkta locul , der de alltsedan 182}
”befunnits provisoriskt förvarade, ingalunda var fördelaktig,
"då m in tager i betraktande deras planlösa uppställning och
”den bizarra sammanblandning om hvartannat af föremål
”utaf högt och oförgängligt historiskt värde med andra, som,
”fastän icke saknande sin märkvärdighet, likväl endast tje,
Jnat till prydnader vid praktfulla likbegängelse!' eller tornerspel”
— att icke tala 0111 anachronismerna vid uppställningen.
Inventeringsmännen hafva således, bland annat, föreslagit:
a) att Krigs-colltm må hos Regeringen anhålla om ti11 —
fåtelse att få låta ändamålsenligt inreda Lifrustkammare och
ordna denna efter en rationel och historisk plan, hvartill
dugligt manskap af invalid-corpsen skulle begagnas såsom
handräckning;
b) att de af befälet vid Norrska jägarecorpsen i eonfidenshuset
begagnade rum måtte utrymmas;
c) att de nedra rummen i huset måtte förses med
luckor;
d) att en detaljerad ny plan uppgöres för effecternas
uppställning i olika rum;
e) att lustkammaren, sedan den blifvit ordnad, minst
en dag i hvarje Juni, Juli, Augusti och September månader,
må, efter annonce i tidningarna, hållas öppen för allmänheten
mot en afgift af 8 sk. b:co personen, samt i öfrigt
för sällskaper och utländingar , som sådant önska, mot
särskild ersättning till uppbördsmannen;
f) alt åtminstone under sommarmånaderna en post af
invalid-corpse*, med undergevär beväpnad, må bevaka rustkammaren.
Vi förmoda, att denna inventering föranleder till en
allvarsam undersökning, och att den nuvar. Presidenten i
K. Krigs-collun icke med samma sorglöshet, som hans företrädare
sedan 1823, betraktar denna angelägenhet, hvilken
för den ”Svenska nationalkänslan” torde vara långt ifrån
lika Iikgilltig, som den visat sig vara det för höga vederbörande.
Frih. Cederström, Anders, uppläste följande:
Då jag ej arnar yttra mig särskildt om någon af de speciella
punkterna i SlatsUtsk:s nu föredragna utlåt., så har
Den 5 Maj f. ni.
2o5
ja" ansclt rättast alt vänta, tills discussionen i delta afseende
slutats.
StatsUlsk. synes mig i allmänhet hafva haft lill ögonmärke
den lika så riktiga, sorn nu för tiden nödvändiga
principen att gå tillväga med sparsamhet i beviljandet af
anslag; men äfven denna princip kan utereras, och blifva
skadlig i sin tillämpning, om den drifves för långt. För min
del skulle jag tro, att Utsk. gjort sig skyldigt till denna öfverdrift;
ty det synes mig, sorn detsamma i åtskilliga fall
bandlat som fabeln förmäler, att bonden gjorde med sin
häst: lian dref honom nemi. till ett oafbrutet strängt arbete,
men knappade på fodringen så länge, tills densamma
ej iner förmådde, utan stupade. Han hade således ingen
vinst af denna förknappning, utan en gifven förlust. Så tror
jag äfven förhållandet skulle blifva med landet, om R. St.
godkänna TJtskts utlåt., i hvad det rörer Just.revisionen,
Kammur-col!:m och Götha Hofrätt. Det är allmänneligen
bekant, att nämnda verk och collegier högst nödvändigt behöfva
de begärda anslagen, i hvad de röra en förökad arbetspersonal,
och Utsk. har ej heller motsagt detta förhållande.
Att ärendena i dessa verk komma att bedrifvas med
drift och skyndsamhet, det är för landel i allmänhet af för
stor vigt, än att man bör våga lemna åt slumpen, huruvida
det i en framtid möjligen kan komma att ske med de åtminstone
för närvar, crkändt otillräckliga embelspersonalerna.
Det är ej Ptegeringen, som lider af, att vi vägra dessa anslag
, utan det äro vi sjelfve, som i första handen derföre få
plikta genom fördröjda, måhända aldrig afgjorda, rättegångar,
och sednare, genom nödvändigheten att i en framtid
bevilja högre anslag, än sorn behöfts, om målen ej, genom
en längre tids otillräcklig tjenstemanna-personal, förblifvit
oafgjorda och efterliggande, samt sålunda till den grad hopats
, att den uu föreslagna på intet vis då kan komma att
räcka till.
Att föreställa sig troligt eller ens möjligt, hvad Utsk.
synes vilja gifva vid handen, dådet i premissen till betänk.,
sid. i , yttrar dessa ord: "Då nu R. St. vid innevar. riks"dag,
för deras del, beslutat en förändrad ända målse lili gare
"organisation af Statsrådet, och, såvida K. lil. dertill lemnar
nåd. sanclion, anleda, är att, i följd deraf, förvänta
"sådana förbättrade regleringar af domstolarna och styrelse’’verken,
som ej allenast leda till förenkling sä väl i lag"skipningeu,
sorn i de administrativa ärendenas behandling,
ulan äfven göra de redan befintliga anslagen mera tillräckJ’liga,
sä all, om ökade behof på eli eller annat ställe upp"komma,
tillgångar dertill må kunna beredas, genom minskJJmng
i utgifter tili andra grenar af förvaltningen; sä har
JJVtsk. trott tidpunkten nu ej vara inne, att för sådana em"betsverk,
hvilkas förändrade reglering af förenämnda ordsaker
kan förutses, tillstyrka ökade anslag, om än medgif
-
30 6
Den 5 Maj f. m.
”vas skulle, att, i embetsverkens nuvar. skick, anleda, kun”nät
finnas lill begäran af någon förhöjning uti deras stater”
— att föreställa sig möjligheten, säger jag, att af en blifvande
ändamålsenligare organisation af Statsrådet, landet och
alla dess styrelsegrenar skulle komma att bilda ett nytt Eldorado,
samt att förenkling af lagskipningen och de administrativa
ärendena deraf genast skulle blifva en följd in. m.;
det torde komma att höra till de fromma önskningarna,
hvilka , man mä ställa till huru man vill, åtminstone i vår
tid ej komma att gå i fullbordan. En så beskaffad förenkling
kan åtminstone minst tillvägabringas derigenom, att man
nu genom vägrade anslag söker försvåra eller rättare omöjliggöra
dessa verks ändamålsenliga förvaltning, samt de derstädes
förekommande målens ordentliga och skyndsamma bedrifvande
och afgörande. På dessa grunder vågar jag tillstyrka
återremiss af utlåtandet.
Slutligen får jag med min röst biträda den af Hr von
Röök äskade samt af åtskilliga talare biträdda pensionering
af häradshöfdingarna på landet.
Hr von Troil, Emil: Då jag med säkerhet kunde
förutsätta, att StatsUtskts utlåt, rörtde andra hufvudliteln
skulle vid denna riksdag, likasom vid de föregtde. blifva från
R. o. Ad. återremitteradt; så har jag föreställt mig, att detsammas
disculerande skulle förnämligast hafva till afsigt, att
till Utsk:s kännedom lemna en mängd af anmärkntr från särskilda
personer, hvarigenom Utsk., vid målets förnyade företagande,
skulle kunna gå tillväga med ledning afen fullständigare
kännedom af Ståndets afsigter, och äfven med ledning
af åtskilliga i sak lemnade upplysningar. Jag har derföre
ansett olämpligt att fördröja discussionen , genom att
för hvarje punkt ingå i besvarande af framställningarna, och
större delen af dem , som blifvit afgifna , äro af den beskaffenhet,
alt de, efter min tanke, icke böra besvaras, förrän
efter målets ånyo företagande i Utsk. Det finnes likväl
åtskilliga deribland, som äro af något mera allmän och en
till utseendet alltför allvarsam natur, för att så länge lemnäs
utan allt afseende.
Utsk. föreställde sig visserligen, att det förslag, Utsk.
framställt, skulle väcka många invändntr inom detta Stånd,
och det har i denna förmodan icke misstagit sig Den vigtigaste
af de anmärkn:r, som här blifvit framställda, dea
mest omfattande är den, att Utsk. icke bort behandla statsreglertns
uppgörande ur någon politisk synpunkt; att det
endast bort pröfva, huruvida behofvet i hvarje särskildt fall
fanns och i sådant fall tillstyrka detta behofs fyllande, såvida
tillgång dertill kunde anskaffas. De som yrkat detta,
lära likväl icke ihågkommit, att det finnes alne slag af behof.
Till det ena slaget höra de, som äro oundgängligen nödvändiga
eller oeflergifliga. Sådana behofs fyllande har det
Den 5 Maj f. m.
207
varit Utskrs afsigt att tillstyrka. Andra behof liro de, som
icke äro oundvikliga , men hvilkas fyllande dock vore nyttigt.
För dem finnes ingen gräns. Man kan tryggt påslå,
att luiru stora summor Staten än skulle hafva till sin disposition,
kunde de alla nyttigt användas. På samma sätt finnes
å andra sidan ingen gräns för tillgångarna till behofvens
fyllande, förrän staten blifvit uttömd. Dessutom ligger i påståendet,
att budgeten borde uppgöras utan afseende på politiska
förhållanden, en fullkomlig obekantskap med det constitutionelt
representativa statslifvets abc; antingen en verklig
eller en låtsad okunnighet. Utan ett sådant öfvervägande
af tidsställningen har statsbudgeten aldrig blifvit och kan
den aldrig blifva af en frisinnad Representation uppgjord.
Der Representationen bifaller allt hvad Regeringen äskar,
är det ett tecken, att den till Regeringen hyser ett odeladt
förtroende, såvida den icke är beroende eller bestucken; och
der denna fullkomliga belåtenhet icke äger rum, der yttrar
sådant sig alltid, i mer eller mindre grad, allt efter förtroendet,
genom inskränkning i de anslagssummor Regeringen
begärt. De representativa och constitnlionella styreisesättens
grundide'e är öfverensstämmelse emellan Statsmakterna. De
hafva å ömse sidor sina önskningsmål, sitt veto. Bland Regeringens
önskningsmål är begäran om anslag ett af de vigtigaste.
När dessa alla bifallas, uttrycker Representationen,
å sin sida, sin fullkomliga välvilja och benägenhet, sin belåtenhet,
likasom den andra Statsmakten på sin sida, då den
bifaller Representationens önskningar. Man har här yttrat
såsom en sträng anmärka, mot Utskts förfärande, att det förslag,
Ulsk. afgifvit, uttryckte en obelåtenhet emellan Statsmakterna.
Om detta uttryck är oriktigt, så måste del komma
deraf, att det skulle uttrycka något som ej funnes, att
del skulle uttrycka ett factum, som är ogrundad!; ty existerar
sjelfva factum, så ligger felet hos dem, som åstadkommit
det, och icke hos dem, som uttryckt det. Om uttrycket
innefattar en sanning, så är det såsom uttryck riktigt.
Huruvida nu detta factum finnes, derom torde den historieskrifvare,
som en dag kommer att teckna våra dagars händelser,
icke stanna i osäkerhet. Hvarje god medborgare önskar
visserligen att detta förhållande med det snaraste må
upphöra, och jag bekänner mig vara en bland dem, sorn
hoppas, att det snart skall förändras; men att, då ett sådant
factum finnes, tro sig vinna något genom att förneka dess
tillvaro, är att göra som barnet, hvilket, då vådan nalkas,
sätter händerna för ögonen och tror den derigenom vara
undanröjd. R. St. hafva på sin sida skyndat att vid riksdagens
början taga ett steg, ledande till undanrödjande af
detta förhållande, då de för deras del antagit en grundlagsförändring
till införande af en annan organisation af Konungens
rådgifvarepersonal , hvilket förslags bringande i verkställighet
kunnat vara det lämpligaste slutstrecket i den gam
-
Deli 5 Maj f. ra.
la räkningen och begynnelsen lill novo conto. Jag beklagar
högligen, att den andra Statsmakten ännu icke beslutat sig
för denna verkställighet, och önskar, att sådant med det
snaraste måtte ske, på det att, innan statsregleringen andra
gången förekommer, Thronen måtte vara omgifven af en
nationell bildad rninistere, i hvilket fall resultatet af statsregleringens
slutliga uppgörande torde blifva hell annat än
eljest. En annan ganska vigtig omständighet, som man äfven
bör taga i betraktande, då man vill fälla sitt omdöme
öfver det betänk., hvaröfver discussionen nu slutas, är den,
att alla organisationsförslag för embetsverken rätteligen böra
komma från Styrelsen. Sä länge icke ett sådant organisationsförslag
är lemnndt, som företer tillfredsställande grunder
för sin tillämplighet, kan Representationen i de flesta
fall icke rimligen göra annat, än afslå de förändringar, sorn
blifvit yrkade och begära ett nytt förslag, antingen förändradt
till sin beskaffenhet, eller ursprunget från andra källor.
När vid förra riksdagen — för att upptaga blott ett exempel
— det aflemnades ett förslag till förändrad organisation af
J ust.revisionen , grnndadt derpå, att personalen skulle minskas
och derigenom tillgångar vinnas att öka lönerna ; när R. St.
antagit detta förslag och samma rninistere vid en annan riksdag
säger: lönerna äro visserligen ökade, men förhållandet
är icke sådant, som vid sista riksdagen uppgafs, göromålen
kunna icke skötas med den minskade personalen, anslån penningar
för en större personal; då hemställer jag till hvar
och en opartisk, om icke Representationen vid sådant förhållande
gör klokast, att vägra ökade anslag, tills den kan
få förslag från en annan chef för den gren af förvaltningen,
hvarom fråga är.
Man har vidare emot Utsk. såsom allmän anmärka,
framställt, att det tillegnat sig en motionsrätt, som det ej
skulle äga. Alt likväl StatsUtsk. har denna motionsrätt i
vissa fall, är något, som icke kan disputeras; men jag för
min del tror, att det ej finnes någon enda punkt i betänk.,
der denna lätt behöft af Utsk. begagnas; ty då Utsk. bort
taga i betraktande de af Konungen jemte dess propos. öfverlemnade
handlingar, och Konungen i det propostn åtföljande
prot. uttryckligen säger, att Han finner de uppgifna
behofven vara ganska vigtiga, ehuru han icke funnit lämpligt
att öka totalanslaget öfver en viss gräns, har Utsk. haft
ganska gifven skyldighet och pligt att taga dessa behof i
öfvervägande. Men Utsk. hade icke en gång behöft denna
grund till stöd för sitt förfarande; ty Utsk. har icke föreslagit
andra anslag, än sådana, som blifvit yrkade antingen
af Konungen eller enskilde motionärer. Utsk. har
nedsatt eller förhöjt dessa anslag; men antingen måste mau
påstå, att Utsk. icke får modifiera de förslag, som dit inlemnas,
eller också, då man mcdgifver rättigheten att nedsätta,
Den 5 Maj f. m.
sätta, äfvenväl erianna rättigheten att förhöja anslagen,
såvida Utsi. tror sig finna att, å ena sidan, det åsyftade
ändamålet ej lan vinnas genom det anslag, som blifvit
begärdt , men alt deremot ett stort ändamål lan ernås,
om det något förhöjes. Lilaledes har man anmärlt,
att det slulle ligga något grundlagsvidrigt uti att bestämma
några villtor för ett anslag. Denna anmärbn., om den
verlligen är på allvar framställd, synes förråda nog myclen
obekantskap med handlingssättet hos så väl Representationen
i allmänhet, som den Svenska isynnerhet. Såvida icte
helt enkelt vissa stora, runda summor stola ställas till Regeringens
disposition efter godtfinnande, så är alltid ett villkor
förenadt med deras beviljande, nemi. det, att de skola
användas till sina gifna ändamål. Om då Utsk. anser medel
böra anslås för ett bestämdt ändamål, så kan Utsi. säga,
att de ej böra användas till något annat; och det lärer
då bero af det Utsk., som stall pröfva salen, att hos R.
St. framställa huruvida Utsk. tror, att ändamålet på ett
och icke på annat sätt kan ernås. Likaså besynnerlig hiden
anmärkn. man gjort, att Utsk. skulle vilja inkräkta på
Ständernes rätt. Finnes det verkligen någon menniska inom
detta Hus eller utom detsamma, som kan föreställa sig,
att Utsk. eller någon dess ledamot trott, att icke beslutande
rätten skulle tillkomma de 4 RiksSttn? Utsk. har föreslagit,
hvad det ansett vara riktigt, hvad det trott motsvara
R. St:s åsigter och önskningar; men om Utsk. misstagit sig
i sitt omdöme, så ligger det alltid i R. St:s makt alt, dä
förslaget andra gången förekommer, förändra detsamma, såsom
de för godt finna. Utsk. har dervid varit nödsakadt
alt ihågkomma, att det varit R. St:s och icke R. o. Ad:s
Utsk. R. o. Ad. torde för sin del komma i erfarenhet om
den olikhet, som derigenom uppstår, då målet andra gången
företages, och RiksSttn fått tillfälle att, såsom dem bäst synes,
modifiera förslaget.
I fråga om de särskilda punkterna af detta betänk.,
hvaremot anmärln:r blifvit framställda, var det isynnerhet
en, söm med synnerlig ovilja emot Utsk. och en viss öfverlägsenhet
i tonen behandlades. Det var ilen punkt, som
rörde anslag för Hofrätterna. Dervid förevitades Utsk. först,
att det tagit befattning med ett ärende, som det ej kunde
förstå, då det ej hade någon lagfaren ledamot inom sig. Såvida
detta är ett fel, så lärer felet böra tillskrifvas de särskildta
Ståndens electorer, som tillsatt utsk:s-ledamölerna.
Måhända hafva electorerne dock haft sina orsaker, hvarföre
de icke i detta Utsk. insatt t. ex. en Hofrätts-president,
hvilket visserligen varit af vigt för Utsk. vid behandlingen
al frågor, sådana sorn denna. Jag påminner mig nemi., att,
vid riksdagens böljan, electorerne i BancoUtsk. insatte en
privatbanks-directeur från en småstad, men att han ej farm
för godt att emottaga förtroendet. Måhända hade det gått
6 H. 27
2X0
Den 5 Maj f. m.
på samma sätt, om electorerne velat förskaffa StatsUtsk. en
lagfaren man. Vidare har det blifvit yttradt vid samma
punkt, alt man icke fattade meningen af, att om Hofrättenna
organiserades på ett äudamålsenligare sätt, torde medlen
blifva tillräckliga. Utsk. har visserligen icke kunnat ingå i
en fullständigare undersökning om, huru Hofrätterne borde
vara organiserade; men det finnes dock ett eller annat tecken,
hvaraf man kan bedomina, huruvida en organisation är
uppgjord med. den sparsamhet och omtanka, sorn vore önsklig.
Det är t. ex. en opinion,, som icke blott bland de ohilda,
utan äfven bland jurister kan förmärkas, att vice-presideuterne
inom Hofrätterna icke äro behöflige, och att deras
embeten oftast blifvit begagnade såsom en slags pensionsplatser
för mindre tjenstbara personer inom verket. Dä
'man finner i den föreslagna löneregleringen för dessa verk,
att, i stället för dessa platsers indragning, löneförhöjning
för dem blifvit föreslagen, så bidrager sådant icke alt åt
förslaget förvärfva förtroende. Vidare fann samme anmärkare
obegripligt hvad man menade dermed, att frågan om
ökande af divisionernas antal, med färre ledamöter å hvarje,
ännu icke blifvit vidrörd, då han förmenade, att sedan uråldriga
tider, såsom jag tror orden folio, det vore en afgjord
sak, att ju flere ledamöter pröfvade en sak, desto
bättre skulle den blifva undersökt. Jag tror likväl, att man
ej behöfver gå till alltför gamla tider, för alt leta efter
fada i denna sak. Om man blott vill hålla sig tili samtiden
och ett land, der lagväsendet betraktas med särdeles
uppmärksamhet; så finner man i England t. ex. Lord-cancelleren,
som i högsta instansen dömmer ensam, och öfver
hvars domslut ganska litet missnöje blifvit förspordt. Vill
märi åter hålla sig till speculalionen ensamt, så kunna visserligen
tänkare uppgifvas, som sett saken ur samma synpunkt,
såsom t. ex. Jeremias Bentham.
Jag ifrågasätter visserligen icke, att dessa förhällahden
skulle vara obekanta för den lärde och högtärade herrn,
sorn gjort anmärkningen; men de malte sannolikt för tillfället
kommit att falla ur hans minne. Det är visserligen
sanni, att förslaget till ny civil-lag icke är stäldt på grundsatsen
af minskadt antal ledamöter i våra domstolar, men
detta förslag hafva endast få representanter, såsom jag tror
endast alne motionärer, yrkat att få i dess helhet antaget;
och huru. mycket man än önskar elt förbättradt lagverk,
tror jag dock icke att pluraliteten vill antaga förslaget annorlunda,
än efter pröfning i detaljerna, då sannolikt åtskilliga
delar deraf icke blifva godkända; och jag för min del
får bekänna, att jag anser sjelfva organisationen af domstolarna
vara bland de delar af detta på det hela förträffliga
lagverk, hvilka mest behöfva förändring. Slutligen har det
synts alldeles obegripligt hvad en förändrad organisation af
Statsrådet skulle hafva för sammanhang med domstolarnas
Bcu 5 Maj f. ra.
211
organisation; men för min del lior jag det vara lätt begripligt,
att man hoppas, att då Statsrådet får en annan organisi
1 ion, ett helt annat förhållande också skall uppstå i afseende
på den stationära och återhållande kraft, som röjt
sig, synnerligen i de delar, sorn komma att tillhöra det blifvande
J ns t.depar terne niet.
Den andra punkten, som framkallat anmärknlr emot
StalsUtsk., och hvilken är den sista jag vill omnämna, emedan
jag anser mig ej längre böra upptaga tiden, är den,
sorn rörer Carolinska institutet, deri man dels ansett, att
Utsk. öfverskrida gränsen för sin verksamhet, hvilket jag
redan besvarat, och dels sagt, att Utsk. ingått i bedömmande
af hvad det ej kunde förstå. Jag erkänner, att inom
Utsk. ej finnes någon läkare; men det är likväl vissa saker,
d ni sundt förnuft bör tilltro sig att kunna afgöra. Så torde
det äfven vara i fråga örn denna läkare-organisation;
och då den till slutligt afgörande förekommnr i Konungens
Conselj, torde måhända ej heller der finnas någon läkare.
Jag tror, att det ej fordras någon särdeles djup vetenskaplig
bildning, för att stadga sin öfvertygelse derom, att en
sjöman bör danas på hafvet, en åkerman på odlingsfälten,
och en läkare, der många sjukhus och sjuka finnas. Om
denna sak är tydlig och klar, så bar Utsk. bort föreställa
sig, alt det tillkom Statsmakterna att, på grund af det enkla,
sunda förnuftet, göra slut på den bittra strid, som vettenskapsmännen
i denna fråga fört sins emellan; ty att de
icke sjelfve kunna bringa denna sak till slut, derom torde
hvar och en kunna öfvertyga sig, som behagar taga kännedom
af de handlingar, hvilka Hr von Hartmansdorff lagt
på R. o. Adis bord.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren,
en af StatsUtskis ledamöter, har här uppträdt med framställningar
rör:de det constitutionelia statsskicket, hvilka jag
anser vara af beskaffenhet att böra upptagas till besvarande.
Han har yttrat, att missbelåtenheten med Styrelsen uti ett
constitutionelt land skall uttrycka sig genom vägran af statsbidragen
i första rummet. Härom har han troligtvis hemtat
sina ide'er från sådana constitutionelia länder, der ministrarne
styra, men icke från dem, der Konungen styrer'
och allena styrer, i enlighet med skrifven lag, såsom det i
Sverige sker. Med fullkomligt förbiseende af vår grundlag
och dess fastställda former, dess bestämda stadganden, är således
idehn upptagen till afvikelsen från dessa bestämda
grundlagsbud och tillämpningen af ideer från annorlunda
constituerade länder. Under sådant förhållande är det, som
SlatsUtsk. utarbetat statsreglerrn. Att man från sådana
premisser kommer till ett oriktigt resultat är naturligt; men
hvarken är det sanctionen af ett utaf R. St. hegardt förändradt
organisalions-systeme för Statsrådet, eller de organisa-?
•111
Dcu 5 Maj f'. m.
'tioner, hvilka, i anledn. deraf, kunna komma i fråga, sorn
kunna medföra ringaste ändring eller rättelse i hvad som fordras
till statsbeliofvets fyllande i ett eller annat särskildt
fall; och tvertom, derest Konungens sanction blifvit lemnad,
innan man vet hvad R. St. till reglertn vilja lemna, hade
tilläfventyrs denna tillämpning af andra länders bruk att
vägra anslag kunnat föranleda till oordningar, hvilka man
icke ansvarsfritt får tillställa eller underlåta att söka förekomma.
Jag skulle förmoda att, då man lefver i ett samhälle,
som har bestämda lagar, det kloka och naturligaste
är, att innan man ingår på en förändrad ordning, man måste
vara väl öfvertygad, att hvad man får i stallet blir
bättre, alt det kan öfverensstämma med folkets verkliga intresse,
och att hvad'dertill fordras i kostnader icke heller
tryter; ty det skulle kunna hända, att den ifrågasatta regler:»
eljest mäste stanna, genast efter att hafva blifvit på
-
Hiir har ytterligare af samma ledamot blifvit yttradt,
alt alla förslag elier regleringar borde utgå från Styrelsen.
Sådant är tillämpligt i länder, der det icke finnes de skiljaktiga
intressen och privilegier bland samhällsclasserna, de
olika af jordens natur beroende beskattningar, som förekomma
inom Sverige. Hos oss måste ett motsatt förhållande
äga ruin. I alla sådana frågor, der de enskildta intressena
komma i strid med hvarandra, måste förslagen utgå från
folkets ombud, måste Konungamakten vara den medlande
kraften emellan de omvexlande majoriteterna; ty eljest kunde
rent af röfveri kunna ske af den ena classen på den andras
bekostnad, och bördan af majoriteten för dagen kastas
på en annan dass. I sådant förhållande står Sverige i afseende
på hela dess drätsel, och den härfvan kan icke redas
annorlunda, än att förslagen derom utgå från folket,
och Konungamakten tillser, att ful! ersättning gifves åt dem,
hvilka för Statens allmänna fördel måste åtaga sig förökade
bördor.
Samme talare har vidare sagt, att Utsk. föreslagit hvad
det funnit tjenligt, och att sådant tillkommit Ulsk. Jag vill
visserligen icke tro, att Utsk. föreslagit hvad det ansett
oljenligt, åtminstone för sina afsigter; men för min del förklarar
jag, att grundlagen ej gillar eller tillåter ett Ulsk. —
det må vara R. St:s eller R. o. Ad:s — att komma frammed
andra förslag än sådana, hvilka det enligt grundlagen är
berättigadt att framställa. Utsk:s ledamöter hafva samma rätt,
som Ståndens öfrige ledamöter, att genom motioner söka
göra sina tankar gällande, oell om det Stånd, till hvilket
han hörer, medger remiss, så komma hans förslag att af
Utsk. handlägggas; men alldeles icke har Utsk. att af bilagorna
lill Konungens propos., hvilka Konungen icke i sin
framställning lill Ständerna antagit, eller af sin särskilda
uppfattning af vårt statsskick och våra behof, taga sig nå
-
Deu 5 Maj f. lil.
gon motionsrätt. Ii. Sirs Utsk., sammansatta af ledamöter
tillhörande alla 4 RiksStm, kunna icke misstycka, att hvad
frän ett Utsk. inkommit, behandlas såsom dess enskilda mening
vid den discussion öfver hvad Utsk. föreslagit, sorn ingen
Ur berättigad att tillintetgöra eller utesluta; och då vi
skola besluta ståndsvis, är det vår naturliga rätt att tala för
oss, oberoende af andra Stånds mening. Jag skulle derföre
förmoda, att då Utsk. återfått betänk, med de gjorda anmärkningarna,
och, efter närmare öfvervägande af hvad
Utsk. enligt grundlagen tillhör att göra och låta, ett förändradt
betänk, inkommer, utan afseende på det bifall, som i
andra Stånd möjligen kunnat tillkomma.
Hr von Hartmansdorff: En värd talare har här
sagt, att när förtroende saknas till Styrelsen, så beviljar
icke Representationen annat än det som är oundgängligt. Jag
får först fråga, om andra än oundgängliga utgifter blifvit
yrkade, utom af StatsUt-k. sjelft, som velat göra gunst åt
vissa personer, med obillighet mot andra. Dessutom, hvem
har sagt StatsUtsk., att förtroende saknas hos R. St.? Om
det saknas hos StatsUtsk:s ledamöter, så är det icke gifvet,
att det saknas hos RiksSttn. Dylika anticipationer på Ständernes
meningar äro inkraktuingar på Ständernes rätt, hvartill
Utsk. icke är befogadt. Man har sagt, alt om-obelåtenhet
(innes, är felet icke deras, som äro belåtna, utan hos
dem, som vållat obelåtenheten. Månne det icke kan vara
möjligt, att obelåtenheten kunde vara ogrundad , att hon
härledde sig af missledning? Hvarföre hafva de obelåtne fått
egen urskiljning, om ej för alt bedömma, huruvida missnöjde
personers framställningar äro riktiga eller icke, och
månne den är felfri, som ej begagnar sin urskiljning! Man
har klandrat Konungens rådgifvare för det att de vid en
följande riksdag begärt mera än vid en föregående, då de
trott sig vara belåtne med lägre anslag. Jag tror, att, hvilka
rådgifvare an må inträda i Statsrådet, de omöjligen kunna
fullständigt förutse framtida behof. För öflig t är felet,
om det är något, just det, att Konungens rådgifvare velat
vara StatsUtsk. behaglige genom nedprutade summors uppgifvande.
Jag tror mig icke hafva ett sådant fel på min
räkning, utan har vid den enda riksdag, då jag var Konungens
rådgifvare, omförmält för min förvaltningsgren allt hvad
som, efter min insigt, för tillfället behöfdes. — Det har blifvit
sagdt, att StatsUtsk., som opåtaldt fått nedsätta begärda
anslag, väl äfven kunde få förhöja dem. Hvad nedsättningarna
beträffar, så hafva de vid y föregående riksdagar, sorn
jag bevistat, icke haft någon annan grund, än att man sagt
sig icke hafva tillgångar. Detta är ett så talande skäl, alt
StatsUtsk. antingen med eller mot sin vilja måste taga fram
det, 0111 icke bl ist skall uppkomma. — Det är äfven sagdt, att
villkor kunna utsattas vid anslags beviljande. Det medger
Dea 5 Maj f. m.
äfven jag, men endast sådana villkor, som ligga inom Representationens
pröfningsrätt. Sträckas de längre, oell vilja
Ständerne ingå i bcdömmandet af hvad sorn tillhör Konungamakten
alt ensam afgöra, sä hafva de ö’fverträdt deras rätt;
och alt deltaga deri tillåter jag mig icke. Slutligen haiman
sagt, alt den, som icke visste att politiska förhållanden
höra ingå-i fråga om anslags beviljande eller vägran, den
kände icke det constitutionella abe. Det constitutionella
abe och det constitutionella statsskicket m. m. d. äro endast
obestämda . ordalag, under hvilka man kan inpassa
hvad man linner för sin mening tjenligt. Vill man deremot
begagna sig af de skäl, som hos oss äro lagliga, nemi. våra
grundlagar, och hålla sig inom deras abe; så finner man i
dem ingenting, som åsyftar rättighet för Utsk. eller Ständer
att tvinga Konungen lill något, som Oan ej anser för rätt.
])e förutsätta frihet hos Ständerna att säga nej, med samma
frihet hos Konungen. Detta synes mig ock vara det
enda förhållande, som är värdigt ett fritt folk och Konungen
öfver ett sådant. Men att, med åsidosättande af hvad man
anser för rätt, gifva sitt bifall eller afslag mot betalning, är
nesligt; det är en köpslagan, sorn i vårt samhälle aldrig bör
införas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag skulle säkert
ganska mycket misstaga mig, om jag trodde mig behöfva
tillägga något till det försvar för StatsUtsk., som Olvon
Troil nyss afgifvit, och hvilket, såsom det syntes mig,
med nöje af R. o. Ad. afhördes i de omständigheter, som
Or von Troil vidrörde; men cl et är en punkt, mot hvilken
man framställt anmärkntr, som Hr von Troil icke upptog,
nemi. i afseende på StatsUlsk:s förmenta åliggande att sammanträd.
'. med Ekon.Utsk. vid de tillfällen, då Utsk. haft att
föreslå någon förändring i användandet af de anslag Utsk.
tillstyrkt. Jag utber mig då att få fasta Ii. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att 4'J §:n Riksd.Ordn. visserligen tillåter
ett Utsk. att sammanträda ined ett annat, men ingalunda
ålägger ett sådant sammanträdande. StatsUtsk. båticke
handlagt andra mål, än dem, som blifvit till detsamma
remitterade, och anmärkntn drabbar således möjligen
föredraganden eller contrasignanten af Konungens propos.
om statsverkets tillstånd och behof, då han icke föreslagit,
att denna propos. skulle remitteras till Ekon.Utsk., äfvensom
RiksStm sjelfva, då de icke till detta Utsk. remitterat
de mål, som rörde statsreglertn; men för ingen del drabbar
den StatsUtsk., som endast har granskat och föreslagit de
statsbehof, som i dit remitterade mål blifvit ifrågasatta. Ekon.-  Utsk. har, sorn man vet, en ganska vidsträckt verkningskrets.
Det får befatta sig med grunderna för alla allmänna inrättningar
af hvad slag som helst; oell hvad är statsreglertn annat
an en catalög öfver alla sådana inrättningar? Skulle af
Den 5 Maj f. m.
sådan anledn. StatsUtsk. vid alla tillfallen, elfl något förslug
till förändring i dessa inrättningar framställas, eller då Utsk.
måste tänka sig någon förändring derutinnan, behöfva sammanträda
med Ekou.Utsik.; så skulle otvifvélaktigt en sådan,
vid föregtde riksdagar icke vidtagen åtgärd medföra en sådan
tidsutdrägt, alt det Liefve alldeles omöjligt för StatsUtsk.
att inom den tid, sorn i grundlagen blifvit afsedd, kunna
behandla dessa frågor.
Hvad angår formen af de anmärkntr, som mot StatsUtsk.
blifvit framställda, skulle jag visserligen hafva önskat, att
de endast hållit sig strängt vid sjelfva saken, och att man
visat sig förvissad derom, att intet annat än öfvertygelsen
om det rätta ledt Utskts åtgärder. Anmärkntr, som liga en
annan form, kän jag ej gilla, derföre att för det första de
icke iiro tillåtna, för det andra de ingenting bevisa, om icke
svagheten af den sats, man vill förfäkta, och för det tredje,
att de icke verka något i vår tid, då hvar och en blifvit van
och beredt sig på att, när man är beklädd med ett allmänt
förtroende, underkasta sig dem, utan att låta dem verka på
sin föresats.
Hr Ribbing, Arvid: Det var egentligen i anledn. af
Frih. Cederströms nyss gjorda andragande, som jag föranleddes
alt anmäla mig. Åtskilligt förekom deri, sorn jag ej
kan anse riktigt. Deribland först, i afseende på den af Hr
von Troil i mitt tycke så klart framställda grundsats om
Representationens vägran af statsanslag, då den finner sig
mindre belåten med Styrelsen , att denna vägran ej kunde
iiga rum i andra länder, än der minister-styrelse är införd.
Jag tror deremot, att belåtenheten eller missbelåtenheten kan
lika väl finnas och gifva sig tillkänna i ett land, der en styrer,
som der flere göra det. Äfven kan det vara troligt,
att, der flere styra, tillfälle är beredt för hvar och en, som
har sin särskilda styrelsegren, att taga bättre kännedom om
huru dermed sig förhåller, och huru han bör förfara. R. St.
hafva i delta afseende vid denna riksdag gjort hvad på dem
ankomma kan, då de galt Styrelsens och dess vänners önskningar
till mötes med antagande af en sådan fördelning i
särskilda styrelsegrenar.— Det har vidare af den värde Frih:n
blifvit framstäldt, att uti ett land, sådant som vårt, der jorden
är ålagd olika beskattning, och der jorden är af olika
natur, vore det icke möjligt, att från Styrelsen kunde utgå
de fullständiga förslag, som borde framläggas till Ständernes
bedömmande. Det må vara att denna anmärkn. till cn del
har sin riktighet; men om jag äfven vilie godkänna den i
sin helhet, frågar jag: huru har det tillgått då R. St. vid
föreg:de riksdagar försökt alt jemna denna olikhet i jordens
beskattning? Jo, så att comiteer blifvit nedsatta, och deras
arbeten förseglade, hvarmed ärendets behandling afstannat.
Är detta också Ständernes fel? Kan detta handlingssätt hafva
Den 5 Maj f. ra.
ledt till den belåtenhet, sora man försäkrar finnas inora Riket,
ty inom Ständerna har motsatsen mer än tilli äckligt visat
sig? Const.Utskrs prot. torde derom kunna vittna. Det
skulle leda lill ett alltför långt svaromål, och göra discussionen
alltför vidlyftig, att härom vidare utlåta sig. Jag kan
likväl icke underlåta, att ytterligare fästa uppmärksamheten
uppå, huru under vårt samhällskick, mer än under något annat,
är nödvändigt, hvad som dock hos oss nästan fullkomligt
saknats, nemi. att förslagen till hehöfliga förbättringar fullständigt
framläggas och utgå från Regeringen. Under ett
samhällsskick, der Representationen är så splittrad, som hos
oss, finner hvar och en, att om något möjligen skall kunna
gå helt. igenom hos 4 särskildta RiksSt., det åtminstone är
nödigt, att det i ett helt till dem ankommer; del blir eljest
alltför mycket söndradt. 'Yrkandet att alla förslag, eller allt
som skall ske, skola utgå från dessa särskildta Stånd med
särskildta intressen , hvilkas ledamöter äro ägare af den olika
beskattade jorden, en olikhet, som man ej vill försöka att
jemna, är så orimligt och leder till en sådan motsägelse, att
jag tycker man ej bort bjuda till att stödja sig derpå. StatsUtsk.
, som nog sjelft förstår att försvara sig, har det slutligen
också blifvit lagdt till last, att Utsk. byggt förslag u ppå
framställningar, som åtföljt Konungens propos., men icke
deruti blifvit directe till R. St:s pröfning och antagande
framställda. Jag skulle vilja föra R. o. Ad. till minnes, huru,
i motsats härtill, påståenden gjordes, då det var fråga
om att icke upptaga Konungens skrifvelse om fattigvården
och åtskilliga dermed sammanhang ägande frågor. Jag tror,
att samme personer, som nu säga att bilagorna ej kunna föranleda
till några förslag, då yrkade, att sådana skulle upptagas
till fullständig behandling.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Bland demereller
mindre directa förebråelser, som under denna discussion blifvit
riktade emot den styrelseförvaltning, som afgifvit det nu
af StatsUtsk. behandlade förslag till statsreglering, finnes en,
som jag anser mig skyldig att upptaga, nemi. att hvad som
i afseende på Just.revision vid sista riksdag uppgafs och anmaltes
såsom tillräckligt, har, det oaktadt, vid den innevar.
befunnits icke motsvara behofvet, och att sålunda större anslag
till aflöning för detta verk blifvit begärdt. Anledningen
till denna olikhet härflyter först och främst derifrån ,
att den förvaltning, som stod i spetsen för Just.revision,
ansåg göromålen derstädes kunna bestridas med de uppgifna
anslagsbeloppen; och derjemte var den ganska betydliga anledningen,
som verkade i afseende på en stor del af de uti
K. M:s propös. förekommande behof, att inga särskilda tillgångar
till deras fyllande kunde påräknas. Förhållandet är
nu helt olika. Först och främst hafva under dessa 5 år gö
romå
-
Den 5 Maj f. m.
romålen betydligt stigit och alldeles öfvérgått hvad af 0111-  belsmanna-personalen i berörde verk kunnat fullgöras; för
det andra finnes — enl. hvad äfven StatsUtsk., som derom
kunnat taga full kännedom, medgifvit — en ganska stor
skilnad emellan tillgångarna nu och då. Tillgångarna lågo
nu orörda såsom öfverskott, och det blef då nära nog en
statspligt, att icke, genom ett öfverflödigt och obilligt afseende
på hvad förut blifvit föreslaget, underlåta att framställa
hela behofvet, du det var verkligt och motsvarades af
tillgångarna, utan att man behöfde öka skatterna eller för i
anleda ett betungande eller påläggande af ökade bördor.
Man har äfven nämnt, att förslagen rör:de administrationen
i allmänhet böra utgå från Styrelsen. Jag medger visserligen
att Representationen har fullkomlig rättighet att från Styrelsen
förvänta förslag i alla vigtiga delar; men jag tror,
att det ligger i vår grundlags natur, att äfven från den andra
sidan sådana förslag kunna utgå. Det är visserligen gifvet,
att i grundlagen Styrelsen, såsom ett centrum för landets
förvaltning, förutsattes böra känna alla landets behof,
men det är för Styrelsen, äfven med bästa vilja i verlden,
omöjligt, att kunna motsvara detta, i alla delar, på ett fullt
tillfredställande sätt. Många ärenden finnas, hvarom blott
inom den af individer från alla delar af Riket sammansatta
Representationen fullständig kännedom kan finnas; och det
synes således ganska naturligt, att förslag böra utgå från
begge dessa auetoriteter.
Man har omtalat, att bland orsakerna, hvarföre StatsUtsk.
, utan afseende på tillgångarna, afknappat och afslagit
en stor del af de begärda anslagen, vore, att en viss missbelåtenhet
skulle ilga rum, ett misstroende, som skulle
skingras med den ifrågavar. förändrade organisationen inom
Statsrådet, om följderna deraf blifva enliga med de missbelåtnas
önskningar. Jag ämnar icke nu ingå i någon
pröfning af grunderna för denna missbelåtenhet. Dertill
kunna finnas riktiga grunder, dertill kunna finnas
oriktiga grunder. Det ligger i lynnet hos hvarje individ, att
laila omdömen efter sina åsigter. Det är icke derföre sagdt,
att ogillandet har gällande skäl för sig, äfvensom det är alldeles
gifvet, att, oaktadt ogillande af en eller annan åtgärd
kan äga rum, de bästa afsigter och anledn. till gillande af
det hela kunna finnas. Då man emedlertid står för dörren
af den förändrade organisationen och omöjligen kan gå tillbaka,
då den ena Statsmakten beslutat och den andra förklarat
sig vilja sanctionera densamma ; så finner jag icke
något billigt skäl tala för det egentligen estetiska skäl, som
inom StatsUtsk. gör sig gällande, för att förneka de anslag,
som blifvit begärda, och hvartil tillgångar finnas
äfven utöfver det begärda. Således, när betänk, till Utsk.
återkommer, är det att förvänta, att de ifrågavar. önskningarna
från Regeringens sida blifva uppfyllda; och man
6 H 28
Den 5 Maj f. m. *4
bör väl icke föreställa sig, att det enskildta omdömet lägger
hinder i vägen för den allmänna nyttan, ulan alt
derföre ett förändradt betänk, med förslag lill beviljande
af de anslag, som landet utan ökad beskattning kan åstadkomma
, blifver frukten af ålerremissen.
Hr Lagerhjelm: Jag bade önskat kunna undgå alt
ytterligare upplaga R. o. Ad:s tid med framställningar vid
delta betänk., hvilket jag önskade redan se till Utsk. återremitteradt;
men då 3:ne af Utskrs ledamöter vid den dis—
cussjon, som häröfver ägt rum, gjort sina anmärkn:r, och
förklarat sig öfver det sätt, hvarpå de anse Utsk. äga åliggande
att behandla sådana mål, sorn de ifrågnvar., finner
jag mig nödsakad att för en stund begära R. o. Ad:s uppmärksamhet.
— Frågan är nemi. den rent conslifutiva: huru
långt sträcker sig Ulsk:s åliggande och dess derpå grundade
rätt? Skulle man vilja följa den grundsats, som tyckes
hafva legat till grund för StatsUtskrs förslag; så skulle man
komma derhän, att flera af de öfriga Utsk:n skulle göras
obehöfiiga. Detta måtte dock icke varit grundlagssliftarnes
mening. Då man läser 58, 59 och 62 §§:na Reg.F:n och 3o
samt 37 §:n Riksd.Ordn., tror jag, att man skall finna en
bestämd verkningskrets för StalsUtsk., utan alt detta Utsk.
dervid har någon rätt eller något åliggande att inträda på
de andra Utsk:ns gebit. Man har sagt, att Utsk., enl. 4 i §‘n
Riksd.Ordn., ägde att sjelft pröfva, huruvida för detsamma
vore nödigt att, till öfverläggning om något ärende af särdeles
vigt, med annat eller andra Utsk. sammanträda. Dt t.
är sanni , att så förhåller sig. Det är också omöjligt för lagen
alt meddela sådana föreskrifter att icke någon latitud
vöre behöflig. Men detta stadgande i 43 $:n måtte dock icke
upphäfva det karakteristiska stadgande för Ekon Utsk.,
som i 34 §:n Riksd.Ordn. förekommer. Således i alla frågor,
hvarom Ekon.Utsk. har åliggande att yttra sig, synes
det vara nödvändigt, att StatsUtsk. meddelar sig med Ekon.-  Utsk. Nödvändigheten ligger icke blott i sjelfva handläggningen,
utan äfven i den verkan, som följer af det ena eller
andra Utsk:s handläggning. Att lagstiftarne förutsatt, alt
den sammanblandning, sorn dervid kunde inträffa, borde förekommas,
synes deraf, att i slutet af 34 §:n Riksd.Ordn. blifvit
sagdt: ”Vilja R. St. hellre, än att tillsätta flera Utsk.,
”remittera sådana mål, som till visst Utsk. icke höra, antingen
till Besvärs- och Ekon.Utsk., eller till något af de öfriga
förut tillsatta Utskrn; vare samma Utsk. pl ig tig t, att med
"dess utlåt., i enlighet med erhållen remiss, inkomma, och
”bestämme sjelfva ämnets beskaffenhet efter grundlagen, men
”icke den hvarje särskildt Utsk. i allmänhet uppdragna befattning,
huruledes ett mål, i enlighet med R. St:s deröfver
”tillhöriga beslutande rätt, bör afgöras." Således om äfven
StatsUtsk. skulle komma att, till följe af verkställd remiss,
handlägga ett mål, som vore af den art, att det tillhörde
Den 5 Maj f. m.
Ekon.Utsk.; så liar grundlagen liär på förhand stadgat, att
det ej förändrar sin natur, utan bibehåller naturen af önskningsmål.
Deri ligger den väsendtliga skilnaden emellan målens
behandling af det ena eller andra Utsk., att i ena fallet,
då målet behandlas af Ekon.Utsk., blir resultatet endast
en underd. hemställan lill Konungen, och i andra fallet, då
målet handlägges af StatsUtsk., föranledes ett 11. St:s beslut.
Ville man förvandla Ekon.Utsk:s natur och göra den
till motsatsen af hvad den är, så skulle man följa StatsUtskts
exempel. Hvad är Ekon.Utskts natur ? Att bereda
inål, i hvilka Ständerne ej hafva beslutande rätt. Hvad
är deremot StatsUtskts natur? Att bereda frågor, i hvilka
Ständerne äga beslutande rätt. Vilja nu Ständerne] behandla
önskningsmålen såsom StatsUtsk. tillhörande! mål,
så är ändamålet vunnet; men det måtte icke vara öfverensstämmande
med grundlagen, att äfven de mål, som enl.
34 §:n tillhöra Ekon.Utsk., behandlas af StatsUtsk., och
att sålunda stryka ut ett i grundlagen stadgadt Utsk. Hvad
är dessutom naturligare, än att det Utsk., som handlägger
administralions-frågor, måste sluta med en hemställan
till Styrelsen, emedan man ej hos Representationen kan förutsätta
en fullständig kännedom i sådana ämnen? Detta tyckes
vara ratio legis; och går man tillbaka till den, så kom*
mer man icke att stanna i någon tvehågsenhet derom, alt
det icke är StatsTJtsk:s rätt att allena behandla sådana frågor,
som tillhöra Ekon.Utsk. Jag medger, att StatsUtsk.
vid denna riksdag haft en svår uppsats att genomgå, i afseende
på itdra hufvudtiteln. Man har önskat besparingar
och hoppats, alt, genom förändrade förhållanden, besparingar
kunde vinnas. Hela nationen bar känt behofvet deraf;
och hvarföre skulle icke äfven StatsUtsk. hysa sådana önskningar
och förhoppningar? Jag finner deruti en ganska naturlig
anlcdn. till StatsUtskts s. k. politiska skäl. Jag kunde
förmoda deni, då jag läste ingressen till betänk., och innan
jag hörde dem åberopas. Men, miije herrar! då man jemför
det satt, hvarpå grundlagen tillerkänner Sveriges Ständer
att söka göra sina åsigter gällande, och det sätt, hvarpå
grundlagen i andra länder tillåter Representationen att
handla; så förekommer mycken skiljaktighet. I vår grundlag
finnes stadgadt, huru Ständerne böra förfara för att
vinna sina ändamål. Vilja de uttrycka en missbelåtenhet;
hvad är naturligare, än att tillgripa 107 §:n Reg.F:n ? Men hvar
börjas det? 1 Const.Utsk. Vi äga icke att öfverlägga derom.
Således 0111 StatsUtsk. velat tillkännagifva en sådan missbelåtenhet,
haile Utsk. ingripit uti Const.Utskts makt. Jag tror, att
det varit lika orätt som obehöfligt i närvar, stund. Men om
äfven StatsUtsk. hyst de mest tillförlitliga förhoppningarom
ett nytt Sverige, så var det likväl att tillerkänna sig mer
förmåga, än hos menskliga varelser kan förutsättas, att icke
medgifva, att något tidsmomeut borde finnas emellan det
■ilo
Den 5 Maj f. in.
gamla och det nya. Eller kan StatsUtsk. framkalla det nya
Sverige liksom med en trollstaf? Innan den nya organisationen
kan blifva färdig, fordras det ingen öfverläggning, inga
åtgärder i detaljerna, för att komma derhän? StalsUtsk. har
ju sjelf uppgifvit, att nya planer borde förväntas af den nya
Styrelsen; men om den nya Statsråds-personalen icke var
bestämd för ett år sedan, måste man ursägta den , om den
behöfver åtminstone några månader, eller ett år, för att betänka
sig hvart den vill gå. Vill man åter låta den betänka
sig, måste man medgifva, att det fordras någon lid,
under hvilken det gamla bör gå. Har man då skäl att vägra
anslag, derföre att man har de mest sangviniska förhoppningar
om det nya Sverige? Och likväl är det detta, somStatsTJtsk.
gjort och anfört såsom ett skäl i sina motiver. Hvad
slutligen angår hvad de andra Stånden skola säga eller göra,
tror jag icke, att StatsUtsk. behöft rätta sig derefter; ty lika
litet som jag rättar mig efter andras öfvertygelse, då jag
sjelf hunnit få en riktig; lika litet tror jag, att StalsUtsk.
behöft göra afseende uppå hvad de andra Stånden kunna
besluta. Jag ti or , att den rätta regeln för hvar och en alltid
är att handla efter sin öfvertygelse, så godt man kan.
Hr Rosenblad: Frih. Sprengtporten yttrade, att R.
o. Ad. med nöje afhört Hr von Troils anförande. Deruti
bade Hr Friherren mycket rätt. Dels är det alltid med
nöje man afhör Hr von Troils anföranden, äfven då man icke
delar hans tanke; dels erhöll R. o. Ad. derigenom upplysning,
att när en juridisk ledamot inom detta Stånd i förra
plenum yttrade, att det icke fanns någon jurist inom StatsUlsk.
, så var det ett rent misstag. Jag beklagar jemväl, att,
vid den anställda jemförelsen om aflöningen för Hofrätterna
och öfverdornstolar i andra länder, det skäl icke var tillämpligt,
som hemtades från förhållandet med Lord-cancellersembetet
i England; ty om man skulle jemföra två saker,
mäste emellan dem finnas någon likhet, som likväl icke i
detta fall företer sig. Det är visserligen sannt, att Lordcancellcren
i 2:ne domstolar, Court of Chancery och Court
of Ecqvity, är ensam domare, och man kunde på detta sätt
bilda divisioner, som bestodo endast af en person; inen detta
är ett förhållande, hvaröfver Englands jurister fört de största
klagomål. Dessutom äro dessa domstolar troligen de dyraste
i verlden ; ty fastän Lord-cancelleren ensam afkunnar
domen, så är han dervid omgifven afen massa af biträden,
hvilka äro aflönade med mångfalldigt större summor, än sorn
tilldelas en hel Svensk Hofrätt. Meri vill man åberopa förhållandet
i England, så finnes der en annan öfverdomstol,
som stundom består af' flera hundrade ledamöter, nemi. Öfverhuset,
hvarest alla ledamölerne deltaga i domslutet. Mycket
mer vore härvid att tillägga, men i anseende till den långt
framskridna liden vill jag ej längre uppehålla.
Gr, Horn) Claes Fredr.: Då jag emotlog det lie
-
Den 5 Maj f. m.
a it
drande förtroende att vara en ledamot af StatsUtsk., hade
jag verkligen icke trott, att man af mig skulle fordra en fullkomlig
abnegation af allt begrepp om livad mig skulle åligga
såsom representant. Man har velat betaga mig, likasom
alla andra ledamöter af StatsUtsk. , all möjlig förmåga alt
betänka de förhållanden , som i nu var. omständigheter kunde
föranleda Utsk. att vidtaga ett och annat mått och steg.
De mått och steg, som StatsUtsk. har att vidtaga, äro blott
att hos R. St. tillstyrka sådana åtgärder, som bero på Sländernes
beslutande rätt. Någon revolutionsvåda eller någon
maktinkräktning, som man här förespcglat, kan således icke
komma i fråga, hvad steg StatsUtsk. än må tro sig böra
vidtaga. Det har varit naturligt, att StatsUtsk. i en tidpunkt
, då ett af R. St. godkändt förslag till en förändrad
administration lag beroende på Konungens antagande, haft
afseende på så väl det nu var , som det tillkommande statsskicket.
StatsUtsk:s ledamöters majoritet har delat Ständernes
majoritets önskan om en ny sakernas orduing, och alltså
ej velat understödja det gamla. Om således StatsUtsk.
icke fästat det högre afseendet på den gamla ordningens bibehållande,
utan fastmera på den nyas ernående; så måste
det förefalla hvar och en naturligt, att Utsk., med stöd af
de motioner, som blifvit väckta, med stöd af RiksSttns kända
opinioner, handlat i full conseqvens dermed, och således
alldeles icke kunnat eller bort förbise de skäl , som föranled
t de olika motionerna, olika opinions-yttringarna och olika
fordringarna, hvilka af de särskildta RiksSttn blifvit till
StatsUtsk. aflåtna. Massan af dessa opinioners riktning är
tydlig. De åsyfta ett bestämdt vägrande till mängden af de
genom Konungens propos. begärda anslag. Då StatsUtskts
majoritet delat tänkesätt med RiksSttn, så vet. jag icke, om
eli betänk, af annan syftning än det förevar, kunnat inkomna
lill Ständerna. Likväl får jag fästa R. o. Adis uppmärksamhet
derpå, att samma majoritet, som velat betaga den
olivar. Styrelsens organer möjligheten alt framgå på samma
bana, som de hittills beträdt, likväl leinnat fullkomlig anvisning
på möjligheten af en ny sakernas ordning, och att i
sådant fall medel icke skola saknas, emedan StatsUtsk. redan
omtalat en blifvande s. k. extra-statsreglering. En sådan
extra-statsreglering har alltid blifvit fordrad, och är således
icke någon nyhet. StatsUtsk. har vid detta tillfälle haft
för afsigt att reglera sådana förhållanden eller sådana brister,
som ovilkorligen skulle uppstå af detta betänkts framställande
till bifall, ifall bifall kunde blifva följden afen sådan propos.
Isynnerhet bör jag likväl nu fästa mig vid de erinringar,
som blifvit gjorda emot Utskts arbetssätt, emedan det
kanske i någon mån kunde anses bero af mig att leda detsamma,
ifall något inom Utsk. fordrades af mig, som stöde
i strid mot grundlagens bestämda föreskrifter. Att StatsUlsk.
kan framkomma till R. St. med önskoingsmål, är kändt.
112
U«u 5 Maj f. in.
Det liar vid föreg:de riskdagar ägt rum, och kan således icke
heller nu bestridas. Det är naturligt, att oin StalsUtsk.
vid ett anslag fäster ett villkor, innehåller detta villkor ingenting
annat, än ett önskningsmål, emedan det beror af
Konungen alt alsia anslaget, då Konungen icke finner villkoret
vara dermed förenligt. Således då StalsUtsk. föreslår
ett villkor vid ett anslag, har Utsk. icke gjort annat än
hemställt, att det må öfverlemna.1) åt Konungen att förkasta
villkoret jemte anslaget eller också antaga båda. Detta utgör
intet band på Konungamakten; ty då man kan afslå ett
anslag, måste man också kunna uttrycka sin önskan, att en
viss åtgärd må äga rum, och dervid tillägga, att i sådant
fall anslag för ändamålet skall anvisas.— En talare har också
velat fästa StatsUtskrs uppmärksamhet på dess bestämda
pligt att icke ingå i något köpslag; jag tror till och med,
att han benämnde ett sådant köpslående nesligt. Jag förmodar,
att han menade, alt StatsUtsk. , genom sitt tillstyrkande
af vägran till begärda anslag, skulle föreslå Ständerna
ett nesligt satt att tillvägabringa hvad Ständernes majoritet
önskade. Ett sådant s. k. nesligt sätt tror jag i constitutionella
länder vara begagnadt , och jag tror det till och med
vara den enda constitutionella utväg att låta Representationens
opinion väga emot Regeringens. Men denna beskyllning
för nesligt köpslagande , som talaren framställt emot
.StatsUtsk., kunde långt snarare tillämpas på de auctoriteter,
sorn ansett de för statsbehofven nödvändiga anslag kunna
nedsättas. Då en Regering anser ett anslag af Statens
behof vara påkalladt, och en mindre summa icke kunna
uppfylla ändamålet; så anser jag det vara Regeringens
pligt att icke eftergifva något deraf, hvilket ovillkorligen
skulle leda till samhällets skada. Det beror sedan på Representationen,
att såsom en tolk af folkets omdöme och förstånd
säga! J håfven oriktigt uppfattat Statens behof, vi (inna
dem vara olika, och då vi med er äro i strid om det
rätta begreppet derom; så beror det af oss att icke understödja
den åsigt vi icke gilla. Detta är den enda rätta constitutionella
utvägen Representationen har att bilda sig en
Regering efter sitt förstånd. Jag vill icke dermed hafva
sagt, att Representationens majoritet alltid har det lätta förståndet,
ty det kan visserligen hända, att någon gång factioner
öfverväldiga Representationen; men om så är, så
iir det icke Representationens fel. Det är icke inom den
lugna delen af nationen , ännu mindre inom den utvalda
del deraf, som utgör Representationen , som man skall
söka dessa factioners orsak; man skall finna dem utbildade
från det håll, från hvilket man skulle önska att aldrig
någon anledn. gåfves till allmänt missnöje. Der ett allmänt
missnöje finnes, är det fåfängt att efterfråga, om det
är rättvist; men det är nödvändigt att tillse, att det ej tager
någon vådligare riktning. Jag tror nemi., alt, Ufven om
Dcii 5 Maj f. m.
jag icke erkänner att anlednrna äro grundade, jag ändå i
första rummet måste vara betänkt på att för tillfallet medgifva
att ett sådant missnöje verkligen äger runi , och att
söka afböja anledntna dertill, utan afseende på huru val
grundade de äro. Jag tror, alt StatsUtsk. i den nnvar. tidpunkten
får lof att handla från en sådan synpunkt, och att
det till och med är Utsk:s pligt att här framträda, icke blott
såsom Ständernes delegerade, för alt uträkna de behof, som
allenast uppställas i en rad af siffror.
En ledamot har sagt, att StatsUtsk. icke skulle hafva
någon rättighet alt vägra anslag, i annat fall , än då tillgångar
saknas, och att det enda rätta sättet att vägra skatter
vore, att blott åberopa bristande tillgångar. Jag bestrider
detta helt och hållet såsom en grundsats, efter livilken
Representationen borde handla. Jag skall åtminstone
aldrig tillåta mig att, såsom ledamot af ett StatsUtsk., utgå
från en sådan synpunkt. Har jag förtroende för min Regering
och behof uppgifvas, anser jag mig såsom ledamot i
StatsUtsk. ovillkorligen böra söka att dertill skaffa tillgångar,
hvilka, efter vår grundlag, alltid kunna erhållas genom
bevillning. Det är således en alldeles falsk grund man begagnar,
då man svarar, att tillgångar ej finnas. Grundlagen
säger till och med, att behofven skola fyllas. Frågan
är blott: finnas dessa behof eller icke; och deröfver hur
StatsUtsk. pröfningsrätt. När nu grundlagen lemnat StatsUtsk.
pröfningsrätt, så måste man tillerkänna hvar och en af
detta Utskrs ledamöter så mycken urskiljning, att han kan
pröfva, antaga eller förkasta ett behof. Jag tror icke, att
StatsUtsk. gjort annat än verkställt en sådan pröfning. Jag
har deltagit i denna pröfning; men jag vill icke säga, att jag
med min röst biträdt alla Utsk:s beslut. Jag har i mångå
punkter varit af skiljaktig tanke, fastän denna skiljaktighet
icke finnes i betänk, omnämnd ; men majoritetens mening i
bufvudsaken har jag delat och med min röst biträdt. Jag
har dock aldrig glömt eller förlorat ur sigte den utväg StatsUtsk.
har att, så fort Utsk. finner garantier för ett nalionelt
statsskick, föreslå alla de behofs fyllande, som kunna vara
förenliga med nationens bästa och af dess vinning billigas
Jag ber jemväl att för R. o. Ad. få förklara, att då jag fortfar
att vara ledamot af StatsUtsk. och kommer att handlägga
Ståndets återremiss, jag alldeles icke, i likhet med hvad
en värd ledamot velat framställa såsom det rätta, anser mig
böra åsidosätta allt hvad de öfriga Stånden opinerat. Jag
tror det vara en skyldighet för hvar och en af R. o. Ad:s
ledamöter i Utsk., att icke blott hafva afseende pä hvad inom
detta Stånd blifvit anmärkt, utan äfven noga begrunda hvad
i de öfriga Stånden är anfördt. Icke bör en adelsman afse
endast hvad en adelsman yttrat, eller en bonde blott hvad
inom hans Stånd är framstäldt. Jag tror det vara Ulsk:s
pligt alt göra afseende på hvad inom samtliga RiksSt:n före
-
D«u 5 Maj f. ni.
kommit, och jag*skall icke söka usurpera ilen makt inom StatsUtsk.
, att jag skulle tillåta mig att, med åberopande af ett
Stånds majoritet, tillstyrka förslag, sora skulle stå i strid mot
den öfvervägande opinionen hos It. St., som äfven Utsk.
delar.
Frih. Sprengtporten: Då jag begärde ordet, var det
egentligen för att besvara Hr Lagerhjelms anmärkn., att hvarje
StatsUtskts betänk, var oriktigt i formen, då det slutades
med tillstyrkan af en underd. hemställan. Gr. Horn har i
detta fall gått mig i förväg med svarets afgifvande. Jag får
nu blott till Hr Lagerhjelms besvarande framställa, huruvida
han icke erinrar sig många tillfällen, då han deltagit i StatsUtsk:s
tillstyrkan om hemställan till Konungen. Detta är en
form, som är alldeles oskiljaktig från möjligheten att afsluta
statsregler:n, och som vid mångfalldiga tillfällen måste begagnas.
Hr Lagerhjelm: Det är mig icke obekant, att StalsUtsk:s
yttranden äfven någon gång måste slutas såsom Ekon.-  Utsk:s: men då den hemställan, som deruti göres, är förenad
med anslag och utgör ett villkor för anslagets beviljande;
så tror jag, att hvar och en måste medgifva, att en
sådan hemställan är af en annan beskaffenhet, än den , som
kan göras af Ekon.Utsk., eller sådana hemställanden, som
vid föreg:de riksdagar varit tillstyrkta af StatsUtsk. , hvilka
icke varit beledsagade med vägran af anslag för den händelse,
att Konungen ej skulle finna sig uti att gå Ständernes
önskningar till mötes.
Uppå derefter framställd propos., blef StatsUtsk:s utlåt.
N:o 4° af R* °* Ad. återremitteradt.
II. R. o. Ad. utskiljdes kl. 4 bil 4 e>
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 5 Maj 18/jo.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 29 sisth April f. och c.
m., äfvensom det särskildta pleni-prot., som samma dag e.
m., i anseende till jäf emot undert., fördes af Häradshöfdin
gen
Rudolph Cederschjöld.
Hr von Röök, Gustaf, uppläste följande:
Jag vågar utbedja mig få göra ett tillägg till hvad jag i
förmiddagens plenum anförde, ang:de förslag om pension åt
ålder
-
Dcu » Maj c. m.
ålderstigne häradshöfdingar, som efter mångårig tjenstgöring
icke vidare kunna förvalta deras embeten, och hvilka embeten
således, om tillräcklig pension icke anslås, måste skötas
af tjenstförrättande, särskildt förordnade domare, så länge
domsagans häradshöfdinge lefver och är förhindrad af
sin ekonomiska ställning att afgå från sin embetsbefatlning, ehuru
af ålder förnekad att uppfylla sina embetspligter. Jag
bedyrar heligt och vädjar till de personer, som hedra mig
med nära bekantskap, att det sårar min hederskänsla, att
vara i den ställning, att jag icke kan öfvergifva den mig i
nåd. anförtrodda domsaga, utan att, under mina återstående
dagar, åtnjuta en pension, som ger mig förhoppning om
bergning, och jag är öfvertygad, att flere åldrige häradshöfdingar,
med enahanda förhållande som det är med mig,
derom dela lika tankar samt har således vördsamt föreslagit
2000 r:dr b:co årligen. För egen del tager jag mig den
friheten omnämna, att min domsaga, under blott Irenne generationer,
varit i mina och mina förfäders händer io4 år eller
sedan den 20 April 1736; och det hade sannerligen varit för
mig synnerligt tillfredsställande, att, om mina krafter tillåtit,
i det längsta vara i utöfvande af ett embete, hvaruti, utan
att tillräkna mig någon egen förtjenst, om hvilken andra och
domsagans innevånare må dömma, jag städse oafbrutet skördat
vänskap och förtroende. Men som domsagorna i Riket
äro till arbete och inkomster olika, så torde den föreslagna
pensionen 2000 r:dr b:co till alla häradshöfdingar ej vara
tillämplig, och måhända i de mindre domsagor vara af mig
för högt föreslagen, och tager mig således den friheten
vördsamt tillägga, det H. StatsUtsk. täcktes öfverlemna till
K. M:s nåd. förordnande om den pension, antingen 2000
r:dr b:co, eller mindre, en afgående 65-årig häradshöfding
bör tillslås vid afskedstagandet, och är fullt och fast öfvertygad,
att en åldrig häradshöfding då, med afseende lill
hans förtjenster, hugnas med och får åtnjuta den största
rättvisa.
Anhållande, att detta anförande må åtfölja det af mig
i samma ämne förut ingifna anförande till H. StatsUtsk.,
och i sammanhang dermed komma under Utsk:s öfverläggning
vid den beviljade återremissen af utlåt, under N:o 4°
och de deruti upptagna särskilda afdelningar.
R. o. Ad. beslöt, att detta anförande borde åtfölja återremissen
af StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°> ang- regleringen af
utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel.
Hr af Grubbens, Nils Wilh., hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Hindrad af göromål att tillstädesvara, då vid sista plenum
d. 2 dennes t Ista hufvudtiteln föredrogs, och som
återremiss af detta StatsUtskis betänk. N:o 3i då beviljades,
6 H. 29
22Ö
Den 5 Maj e. m.
anhåller jag vördsammast, att äfven dessa anmärknlr måtte
få åtfölja remissen.
Jag anser 170,000 r:dr årligen för H. K. H. vara alldeles
för litet, och anhåller, att en summa af 200,000 r:dr
måtte anslås, och således denna punkt ökas med 3o,ooo r:dr.
Deremot torde å denna hufvudtitel följande besparingar
kunna göras, nemi:
Ved och kol för den K. hofhållningen är upptaget
till 25,2io r:dr b:eo, en enorm summa, sorn aldrig kan åtgå;
för denna summa kan köpas 3,000 famnar ved och
12,000 t:r kol. Om 3oo rum dagligen eldas på K. slottet*
blir för hvart rum 10 famnar. Vanligtvis beräknas 2 famnar
björkved på hvart större rum öfver vintern; låt oss antaga
3 famnar för hvarje rum på K. slottet, blir det ändock
icke mer än 900 famnar; och mer än i5o famnar
tallved kan ej åtgå till köken och tvättning, ej heller 1000
läster kol. Jag anser således i5,ooo r:dr b:co vara fullt tillräckliga,
ty för denna summa kan upphandlas 1000 famnar
björkved, 200 famnar tailved och 100 läster kol, och likväl
blifva 4°°° i'.‘dr öfver åt vedsågare och bärare. Jag föreslår
således vördsamt, att 10,210 r:dr å denna punkt afdrages.
Till lys-, polis- och renhållning å K. slottet
torde 10,000 r:dr vara fullt tillräckliga, och således 6,100
r:dr kunna besparas; priset på olja är nu mera så lågt, att
alla trappor, corridorer m. m. kunna upplysas för 1000
r:dr b:co årligen.
Slutligen anser jag äfven 6,000 r:dr kunna indragas
för underhållet af Svartsjö och Drottningholm. På Svartsjö
har på många år icke någon reparation varit, tvertom hela
ena stenhusflygeln, bestående af circa 20 rum, har blifvit
bortsåld till bränneri och magaziner. Likaså på Drottningholm;
den stora s. k. casern vid China, fateburen vid sjön,
höger om Drottningholmsbron, jemte alla Kronans bodar
och skjul m. rn., hafva blifvit bortsålde. Om rätt hushållades
med medlen, så bör 10,000 r:dr årligt anslag vara tillräckligt;
men då den förra trädgårdsmästaren för arrendet
af parken och trädgårdarna m. 111. gaf, som jag hört sägas,
800 r:dr årligen till Drottningholms-cassan, har den nuvar.
lönen utur cassan till lika belopp, sedan hans s. k. arrende
afdragits, ty han har 1,800 r:dr i lön och ger 1000 r:dr i
arrende för hus och jord m. m., samt har betaldt för hvar
smula han sommartiden levererar till de K. hofven.
En besparing skulle således på detta sätt uppstå af
22,310 r:dr, och den brist — 7)690 r:dr — är så ringa, att
ju icke den, utan kännbar förlust för Staten, kan utgå för
det uppgifna ändamålet, nemi. 3o,ooo r:drs förhöjning i H.
K. H:s apanage.
Gr. Taube, Joh. Gustaf, samt Frih. Toll, Gustaf,
begärde detta anförande på bordet.
Den 5 Maj c. m.
Upplästes K. M:s denne dag f. ni. ankomna nåd. svar
uppå Ii. St:s lind. skrifvelse ang:de riksdagens förlängande;
gifvet Stockholms slott den 4 Maj 1840.
R. o. Ad. fann detta nåd. svar icke erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handlingarna.
Föredrogs ånyo LagUtskts d. 29 sisth April samt d.
2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 36, i aniedn. af anroärkn:r
vid Ulsk:s betänk. N:o 2, ang:de granskning af R.
St:s Just.ombudsmans afgifna embetsberättelse.
Hr Frih. o. Land tm. erinrade, att LagUtskrs nu föredra
gna utlåt, icke kunde föranleda till något beslut, om
icke tillika föredroges Utsk:s i ämnet först under N:o 2 afgifna
betänk., hvarföre Hr Landtm, ville låta uppläsa de
delar af sistnämnda betänk., hvilka kunde blifva föremål för
beslut.
Sedan den del af betänk., som innehåller omdöme öfver
det sätt, hvarpå Just ombudsmannen sitt embete förvaltat,
blifvit uppläst, afbröt Hr von Hartmansdorff,
August, läsningen, begärde ordet och yttrade:
Den delen af betänk., som är uppläst, har på detta
rum icke blifvit omtvistad. Om derföre Hr Frih. o. Landtm,
behagar framställa särskild propos. derpå, så förmodar jag,
alt den blir bifallen. Derefter återstår den följande punkten
alt tvista om.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag instämmer uti
Hr von Ilartmansdorffs anhållan, att Hr Frih. o. Landtm,
ville framställa propos. på den upplästa delen af betänk,,
och alt hvad som sedermera förekommer i betänk, måtte
särskildt blifva föremål för öfverläggning inom R. o. Ad.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag deremot
anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, måtte först framställa
propos. på bifall till utlåt, i sin helhet.
HrMunck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
I den del af R. St:s Just.ombudsmans nu på bordet
hvilande embetsberättelse, som afhandlar åren i838ochi83g,
linner man uti en der upptagen juridisk verksak ett tryckfrihetsmål,
rör:de en Assessor Magnus Jacob Crusenstolpe,
hvilket mål i ofvannämnda embetsberättelse afhandlas från
och med sid. 82 till och med sid. 119; börjande berättelsen
derom med dessa ord: ”Samma upplysta och vaksamma omsorg
om yttrande-rättens helgd, sorn gaf Tryckfr.förorda,
”egenskap af grundlag, föranledde också R. St. att särskildt
”föreskrifva sin Just ombudsman i 22 §:n af den för honom
■”fastställda ihstruction, skyldighet, att med synnerlig upp”märksamhet:
och nit iakttaga hvad R. St. till skyddande af
"denna frihet stadgat &c. &c.” Följande märkvärdiga örn
-
Den S Maj e. m.
Ständigheter, hvilka väl röra den Svenska domaremakten,
som efter den tydning afgo§:n Reg.F:n, som velat göra sig
gällande, skulle vara en makt högre än Svenska Konungamakten;
en makt, hvars förfarande man icke en gång exempelvis
fick omtala, således mera suverän, än den, som är
Gud allena för sina gerningar responsabel, men hvilka det
dock torde tillåtas mig att citera, då go §:n Reg.F:n icke blifvit
använd för att hindra samma acters föredragning och
bordläggning. Dessa märkvärdiga omständigheter äro följande:
1:0 att den domaremakt, sorn handlagt ofvannämnda
tryckfrihetsmål, efter ett mot Assesor Crusenstolpe af publik
actor väckt åtal för crimen lsesse majestatis ej ställt sig till
efterrättelse 1777 års K. bref, och således beröfvat Konungen
sin jus aggratiandi, ergo sjelf begätt ett crimen lassoe
majestatis; 2:0 att då den strafflag, eftgr hvilken den anklagade
af edsvuren nämnd blifvit dömd skyldig att straffas,
innehöll flera grader, den domaremakt, hvilken haft sig ålagdt
att tillämpa denna lag, med förbiseende af 24 cap.
3 §:n Rätteg.b:n, ej i sitt domslut uppgifvit de skäl, hvarföre
den, i stället för den lindrigaste graden i denna strafflag,
tillämpade en svårare; att denna domaremakt således dömt
efter godtycke. Hvad rätt Svenska medborgare hafva att
vänta, sedan detta eller godtycket blifvit lag, är en fråga,
som icke hör hit. Så långt citationerna ur Just.ombudsmannens
embetsberättelse. När härtill kommer, att anklagelsen
mot Hr Assessor Crusenstolpe för ett begånget crimen
laesae majestatis grundade sig på en tydning (calumnia) af 3
§:n Reg.Fm, hvilken § afhandlar Konungens inviolabilitet och
lyder: "Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad;
hans gerningar vare mot allt åtal fredade;’’ — af så
svår beskaffenhet, att om den fortfarande kan göra sig gällande,
och Svensk man kan blifva olycklig och statsfånge,
derföre att han tror, att Sveriges grundlagar åtskilja Konungens
person och enskilda gerningar, hvilka äro inviolabla,
från regeringsåtgärder, för hvilka Konungens rådgifvare
skola vara ansvarige, och hvilka icke blott kunna klandras,
utan för hvilka nämnde rådgifvare kunna inför Riksrätt till
ansvar ställas; och om ofvannämnda § i Reg:F:n icke på grund
af 83 §:n samma grundlag får tagas efter ordalydelsen, vi
väl icke kunna sägas lefva under suveränitet, men dock under
embetsmanna-despolismens absoluta välde, hvilket torde
vara än mera tyranniskt och fruktansvärdt; så hade jag
trott, att dessa uppräknade fada kunde vara tillräckliga
skäl, hvarför R. St. kunde anse sig befogade, att — genom
att i önskningsväg hos K. M. anhålla om amnesti för en,
på de rättvisa grunder, som deras egen Just.ombudsmans
berättelse uppgifver och nu i min resumé' äro upptagna, för
politiskt brott anklagad och dömd Svensk undersåte, — på
detta sätt inför opinionen tillkännagifva ett offentligt ogilande
af, alt Sveriges grundlagar af sjelfva dess domaremakt
Den ä Maj c. m.
939
blifvit öfverträdda, oell Svensk medborgare olagligen blifvit
beröfvad sin fr i lie t. Men då de så nu icke blifvit ansedda,
och detta H. Stånd icke en gång ansett tillstiindigt alt egna
minsta uppmärksamhet åt denna sak, utan tvertom ansett,
att den icke grundlagsenligt borde upptagas; så vill jag förbigå
denna sak, betraktad såsom ett juridiskt monstrum nied
alla sina olagligbeter, och bär blott fasta mig vid delta
tryckfrihetsmål, såsom ett politiskt brott, begånget af Hr
Assessor Crusenstolpe— och gör följande motion: att R. St.
ville ingå till K. M., på sätt som med andra önskningsmål
förfares, med den önskan, det Högstdensamme ville af gunst
och nåd utfärda ett amnesti-decret (lex oblivionis), hvarigenom
ej blott Hr Assessor Crusenstolpe, utan alla utan undantag,
som för deltagande uti följderna af det honom till
last lagda tryckfrihetsbrott blifvit till ansvar ställda, måtte
försäkras om glömska af det förflutna och återinträda uti
åtnjutande af medborgerlig frihet och medborgerliga rättigheter.
Härigenom tror jag R. St. skola återställa K. M.
den Honom i detta mål af domaremakten beröfvade jus aggratiandi,
Konungamaktens skönaste prerogativ , och skydda
Svenska undersåtare, som obetänksamt uttryckt sin ovilja
mot ett brott, som de trodde af sjelfva domaremakten vara
begånget mot våra grundlagar, och mot den i desamma
hvarje Svensk förbehållna frihet och lagliga rättigheter. Jag
tror dessa medborgare hafva förtjenat det, ty deras obetänksamhet
härledde sig från en känsla för rätt, hvilken alltid
varit Svenskens förnämsta dygd.
Frih. Cederström, Anders, begärde Hr Munck af
Rosenschölds motion på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan särskild propos.
blifvit begärd på en punkt i betänk., denna propos.
icke kunde förvägras; hvarföre Hr Landtm, hemställde, 0111
R. o. Ad. behagade gilla LagUtskts utlåt., i afseende på det
sätt hvarpå Just.omhudsmannen motsvarat och fullgjort det
vigtiga förtroende, R. St. honom lemnat.
Ropades ja.
Vidare upplästes den efterföljande delen af LagUtsk:s
utlåt. N:o 2.
Hr Gyllenhaal: Jag anhåller vördsamt att, i anledn.
af detta betänk., måtte uppläsas den reservation, som åtföljt
betänk. N:o 2 af Hr Lagergren, och uti hvilken Hr Gr.
Sparre, Hr von Röök m. fl. instämt.
Hr Lagergrens i anledn. af LagUtsk:s utlåt. N:o 2 afgifna
reservation blef derefter för R. o. Ad. uppläst.
Hr Gyllenhaal: Uti sitt sedermera afgifna betänk,
har Utsk. förklarat, att detta tillägg ingalunda innefattar
hemställan till Stånden 0111 vidtagande af någon åtgärd uti
Deli 5 Maj e. ra.
föreriämnda hänseende, utan endast antyder Utsk:s åsigt om
ett lämpligare sätt att fullgöra embetsåliggandet att anmärka
brister uti författningar. När jag jemför reservationen
med Utsk:s sednare, förklarande, i anledn. af tillägget; så
hemian jag deraf anledn. att yrka, att tillägget uti betänk.
N:o 2 antingen måtte ogillas, eller att R o. Ad. behagade
förklara, alt både första och sednare betänk, blott läggas
till handlingarna, såsom icke erfordrande någon pröfning.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Min afsigt varatt
yttra hvad Hr Gyllenhaal nu nämnt. Jag har derföre ingenting
att tillägga.
Uppå derefter framställd propos. blef den del af LagUtsk:s
utlåt. N:o 2, hvaröfver R. o. Ad. icke redan förut
här ofvan fattat sitt beslut, endast lagd till handlingarna.
Ånyo föredrogs StatsUtskcs den 29 sisth April och d.
2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 79, i anledn. af erhållna
återremisser å StatsUtskrs betänk. N:o 32, ang:de den
lönereglering, som erfordras i följd af Statsrådets förändrade
organisation.
I-Ir Frih. o. Land tili. hemställde, om R. o. Ad. ansåg
detta utlåt, böra punktvis föredragas.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Då jag förra
gången begärde, att detta betänk, skulle punktvis föredragas,
var det ännu icke i tryck utdeladt till R. o. Ad:s ledamöter,
hvilket deremot nu är händelsen, så att jag förmodar,
det Ståndet numera tagit kännedom deraf. Jag yrkar
derföre icke, att betänk, nu skall punktvis föredragas. Dessutom
får jag tillägga, att sedan jag inhemtat, det icke blott
H. PresteSt., utan äfven Vällofl. BorgareSt. lära hafva bifallit
detta betänk.; så ämnar jag icke vidare yrka någon
förändring i det sednare förslaget från StatsUtsk., enär jag
redan haft tillfälle att för R. o. Ad. tillkännagifva min åsigt
af saken. Vid en kommande riksdag förmodar jag, att ämnet
ånyo blifver föremål för öfverläggning och pröfning,
alldenstund de bestämda lönebeloppen ovedersägligen äro
för ringa. Man skall, när jag då vill ånyo försöka att göra
min mening gällande, icke kunna förebrå mig att nu hafva
förtegat mina tankar derom.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag visserligen
icke vågar hysa den förhoppning att kunna göra min mening
gällande, kan jag likväl icke underlåta att förklara,
att jag anser R. St. icke böra bifalla några löneanslag till
embetsman, som ännu icke finnas. Jag tror, att Styrelsens
pligt hade varit, alt först sanctionera det förslag, som Ständerne
afgifvit lill depart:s-slyrelse, och alt Ständerne derefter
först bort bestämma lönerna för dessa embetsman. Då
likväl 2 Stånd nu beslutat bifall till betänk, med en obe
-
Den 5 Maj e. m.
tydlig modifikation af BorgareSt., i afseende på hyresersättningen,
och då majoriteten inom detta Hus är på förhand
gifven, och jag således icke kan hoppas att här vinna sympatier
för min åsigt; inskränker jag mig till den reservation,
alt jag linner det bevisa ganska ringa förtroende, för att
icke säga ett stort misstroende lill Representationen, att,
sedan Ständerne hos K. M. anhållit om införande af en ny
organisation af Statsrådet, hvilken måste medföra behofvct
af ökade anslag, Styrelsen saknar den tillit till Ständerna,
alt desse skulle vilja bevilja medel för verkställigheten, utan
anser sig på förhand, och likasom ett villkor för sanctionen,
böra äska en penningereglering. Sådant torde icke befästa
förtroendet emellan Styrelsen och folket. Tvertom borde
det ännu mer lossa de band, hvilka, att domina efter nyss
föregångna discussioner emellan ledamöter af StatsUtsk. och
andra medlemmar inom detta Hus, synas redan vara temmeligen
lösa.
Frih. Boye, Ludv.: Förtröstande mig på ilen öfvertygelse,
att efterverlden icke gör särdeles afseende på den siste
talarens framställning, begär jag att få i prof. nedlägga
min tacksamhet till K. M., för det K. M. icke gifvit efter
för de djerfva och o försyn ta påståenden, som hela tiden förekommit
i allmänna bladen, tydligen utvisande grunden för
oppositionens handlingssätt. Med oförställda och klara ord
synes meningen vara denna: få vi Statsrådet sammansatt
af vårt folk, då vilja vi betala, men skulle Konungen vilja
utöfva den makt Han äger att, utan considerationer, utnämna
embetsmännen, då skola vi sätta oss emot hvad som är
skäligt och billigt. Jag tackar Konungen, för det Han icke
låtit skriket i tidningarna verka på Sig.
Frih. Tersmeden, Wilh.: Till besvarande af Hr Frih.
Boyes gjorda anmärkt!., får jag anföra, att jag visserligen anser
att K. M. hade kunnat sanctionera den af R. St. antagna
grunglagsändringen, oberoende af löneregleringen, och
att jag för min del skulle önskat, att så hade tillgått; men
sedan nu icke så har skett, så anser jag, å andra sidan, att
H. St. böra visa, att de velat göra åtminstone allt hvad på
dem ankommer för att tillvägabringa den af nationen önskade
förändringen. Det är på denna grund jag tillstyrker
bifall till StatsUtsk:s utlåt., sådant det är af Hr Frih. o.
Landtm, föredraget.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då a:ne af Ståndets
ledamöter begärt propos, å betänk, i sin helhet, och ingen
yrkat dess föredragning punktvis, Hr Landtm, ansåg sig böra
till Ståndet hemställa, om Ståndet behagade bifalla StatsTJtsk:s
utlåt. N:o 79, jemte det deruti åberopade utlåt.
N:o 32.
Ropades ja.
a31
Dea 5 Maj e. m.
Företogs till pröfning StatsUtskts den a5 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. N:o • anledn. af motion
om aflöningsersättning för adjungerade ledamöter uti K.Götha
Hofrätt.
Frih. Leijonhufvnd, Abraham: Jag har under loppet
af 16 år varit arbetande uti alla 3 Rikets Hofrätler,
och äger således någon erfarenhet i frågan, hvarom nu tvistas;
och det är kanske då en skyldighet, att vid detta tillfälle
icke förtiga den öfvertygelse, jag hyser uti delta ganska
vigtiga ämne.
Götha Hofrätt är i det afseende styfmoderligt behandladt,
att dess fyra divisioner icke hafva iner än 5 ledamöter
på hvardera, då Svea Hofrätt har 6 och i Hofi ätten öfver
Skåne och Blekinge finnas 7 ledamöter. Jag tror, att det
ligger en stor inconseqvens deruti, att man af en domstol, sådan
som en Hofrätt, dömmes i Jönköping af 5, i Stockholm
af 6 och i Christianstad af 7 ledamöter. Jag tror visserligen
icke, att folkets rätt förbises genom det mindre antalet;
men conseqvensen fordrar, att antalet är lika stort i
alla Hofrätterna. Genom ett misstag har det händt, att ledamöternes
antal på hvardera divisionen i Götha Hofrätt
blifvit reduceradt till 5 personer. I anseende till ärendenas
tilltagande mängd för 16 år sedan, fann Hofrätten nödigt att
sätta sig på 4 divisioner. Man fruktade då, att hinder skulle
möta för erhållande af ökad personal och minskade derföre
antalet af ledamöterna på de 3 divisionerna, som då funnos,
och vann derigenom ändamålet att kunna arbeta på 4 divisioner.
Sedermera har en juridisk obetydlighet tillkommit,
som gör detta förhållande mera märkbart. Det är kändt, att 5
ledamöter utgöra domfört antal i alla mål, och att i ringare
mål 4 må dömma, om alla äro om beslutet ense. Detta
uttryck — ringare mål — hvaröfver 4 må besluta, derest
de äro om beslutet ense, har alltid förekommit mig såsom
ett oting, såsom ord utan mening. Jag erkänner icke ett sådant
jemknings-systeme uti beslut i lagskipningen. Domstolen
bör vara så organiserad, att hvardera ledamotens åsigt
bör få göra sig gällande. Men då alla ledamöterne måste
hysa samma åsigt, såvida beslut i målet skall kunna fattas;
så uppstår ofta, för att vinna ändamålet af ett beslut, sådana
jeinkningar af åsigter, sorn jag anser alldeles olämpliga
och oförenliga med en domstols värdighet och anseende.
Dessutom ligger der en oegentlighet uti benämningen: ringare
mål; ty ringare mål gifvas icke i objectiv mening,
eller annorlunda än relativt till personerna, som målen angå;
och hvad som således för den ena parten , såsom millionär,
kan vara ringa och utan betydenhet, kan för den andra parten,
såsom fattig, vara af stor vigt, och domaren får väl ej
taga parternes ställning i samhället eller deras begrepp om
hvad
Den 5 Maj e. ra.
a33
hvad de anse ringa eller betydande till grund för omdömet
om målets vigt eller obetydenhet. Någon annan norm gifves
ej för omdömet i detta fall, hvaraf äfven följer, att man
aldrig kan bestämma, 0111 ett mål ur ringa eller ej, enär
gränsen dem emellan saknas.
Nu inträffar det förhållande med Götha Hofrätt, enär
divisionerna endast bestå af 5 ledamöter, alt då, såsom nästan
dagligen är händelsen , en eller annan ledamot är sjuk
eller af annat laga förfall hindrad att uppkomma, måste divisionens
4 ledamöter tillkalla en e. o. cancellist att fördagen
tjenslgöra såsom ledamot. Jag hemställer till en hvar,
om aktningen för domstolen är bevarad, då hon är så organiserad,
alt extra-ordinarien måste sitta och dömrna bredvid
ledamoten. Dessutom inträffar det, att ledamöter ovillkorligen
behöfva ledighet för att utarbeta vidlyftigare mål eller
uppsätta och justera sina betänktn; och i sådana fall måste
äfven, på sätt jag nämnt, en extra-ledamot tillkallas, såvida
domstolen ej skall blifva inactiv. Jag tror visserligen icke,
att mångtaligbeten af ledamöterna bestämmer vigten af domstolens
beslut; jag tror Ivertom, att trenne grundlärde, upplyste,
sakkunnige och rättvise domare kunna domina lika väl
som 5; men rättvisan befordras icke derigenom, att domstolen
saknar det antal ledamöter, som enl. gällande föreskrifter
erfordras lill domfördt antal. Jag skulle till och
med anse nyttigt, om hvarje division blott bestod af4 eller
3 ledamöter; men desse borde då vara så qvalificerade, att
allmänna opinionen säkert förtröstade derpå, att deras beslut
voro areopagiskt riktiga. Nu kan ej så inträffa, och jag vet
således bestämdt, att det är högst nödvändigt, att Hofrätten
organiseras så, att verklig rättelse är att påräkna, hvilket
icke kan vara förhållandet, så länge jemknings-systémet måste
användas eller extra ordinarie!1 adjungeras för att deltaga
i besluten. Jag har för i3 år sedan uti en comité' uttalat
denna tanke; och jag anser för min skyldighet att äfven
göra det nu. Det har varit ett behof för Götha Hofrätt att
tillkalla de 4 ifrågavar. adjungerade ledamöterna, för att påskynda
ärendenas gång och bereda möjlighet för referenterna
att sins emellan lotta äldre mål, utarbeta och föredraga
dem, och derigenom hinna till jemn oafbruten föredragning
af sednare inkomna mål. Jag yttrade mig icke i
allmänna frågan om löneförhöjningar och förändringar i
domstolarnes organisation. Jag tior, att den tid måste komma
, då vi kunna motse förändringar deruti, och uti del reglementariska
af lagskipningen. Jag hoppas, att Hofrätterne
icke alltid skola qvarstå, såsom colossala massor, verkande på
en punkt efter ensidiga åsigler. Jag tror, att landels väl
skulle befordras , derigenom att Hofrätterne Öfvergingo till
hvad de böra vara, nemi. öfvcrrälter lili distrieten. Måhända
skulle derigenom den gamla betydelsen af Ilofrätterna
6 II. 3o
Den 5 Maj e. ra.
försvinna. Den tiden då Hofrätten var Konungens högsta
nämnd är förbi; de äro icke annat än öfverrätter och böra
ej vara annat.
Jag har således icke velat tala för partiella löneförhöjningar
och partiella förändringar, äfven hvad angår personalorganisationen
; emedan jag anser det oformligt i en tid, då
man kan motse fullständiga förändringar i rältegångsangelägenheterna
och judiciella förvaltningen. Jag gör mig den
förhoppningen, såsom jag nämnde, att det ej kan dröja länge,
innan vi erhålla en annan ordning, hvarigenom rättegrsväsendet
får en lifligare och hastigare gång, utan att rättvisan
och rättsökandes angelägenheter förnärmas. Emedlertid
nödgas vi hjelpa oss med del närvar, förhållandet; men
deremot anser jag oundgängligen nödvändigt, att emedlertid
på interimsstaten anordnas löner eller arfvoden till de fyra
adjungerade ledamöterna i Götha Hofrätt, på det ärendenas
afgörande må oafbrutet få fortsättas till landels belåtenhet.
Jag anhåller derföre, att denna framställning måtte få åtfölja
återremissen till Utsk., och förenar mig med Hr Gyllenhaal
uti den anhållan, att de 4 adjungerade ledamöterne,
hvilka till allas belåtenhet fullgjort deras åtagande, måtte
erhålla en skälig ersättning för deras möda. Det kan icke
begäras, att en yngling under loppet af 5 år fäster sig vid
ett embetsverk till oafbruten sådan sysselsättning , som tillkommer
ledamöter i Hofrätten, blott för den inkomst som
är förenad med en extra-ordinarie eller underordnad tjenstemanna-befattning
i Hofrätten. Han bör med skäl kunna påräkna
någon förhöjning i pecuniärt hänseende; ehuru det
visserligen är en vinst för honom att hafva samlat meriter
och förvärfvat förmäns aktning, och således vunnit utsigt till
befordran i Statens tjenst; men det är dock af vigt, att han
ej arbetar utan ersättning. De , som varit der, och de som
komma efter äro vanligtvis obemedlade lönlöse ynglingar,
som man kallat under löfte om, att de skulle erhålla någon
ersättning för deras arbete. När Götha Hofrätt anmälte sin
önskan att få adjungera dem, var det icke lämpligt att begära
medel dertill. Det låg tvifvelsutan i bakgrunden, och
den förhoppning förespeglades dem, att de icke skulle blifva
utan ersättning. Jag anhåller, att StatsUtsk. måtte behjerta
denna angelägenhet, som, hvad summan beträffar, icke är af
särdeles betydenhet. Jag förenar mig med Hr Gyllenhaal,
och önskar, att StatsUtsk. ville, med mera frikostighet än
hittills, behandla denna angelägna sak.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med den sista värde talaren
öfvertygad om omöjligheten för Götha Hofrätt att till
allmänhetens belåtenhet fullgöra sina skyldigheter, utan att
de fyra adjungerade ledamöterne bibehållas, och lika öfvertygad,
att man icke skäligen kan begära , att personer skola
utan all slags vedergällning uteslutande fästa sig vid
Den 5 Maj e. m.
235
en sysselsättning, tillstyrker äfven jag återremiss, och alt
Utsk. måtte eftersinna detta; och jag beklagar de personer,
sorn höra till Götha Hofrätts jurisdiction, om Ständerne äro
liknöjde för denna angelägenhet, så vigtig för allmänheten,
enär derpå beror, att dess ärenden må skyndsamt afgöras.
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste följande:
Sedan StatsUtsk. genom utlåt. N:o 4o i ang:de regler:n
af ulgiflerna under riksstatens andra hufvudtitel, 3:dje punkten,
afstyrkt bifall till äskad tillökning i löningsanslaget för
Rikets Hofrätter, bland annat af det skäl, att ett nytt lagverk
snart torde vara att förvänta, samt att den förändrade
organisationen af Statsrådet utau tvifvel komme att leda tili
reorganisation af hela just.väsendet; så, enär StatsUtsk. härvid
troligen förutsatt, att nämnda afstyrkande skulle afR. H.
St. godkännas, synes ock Utsk. hafva bort, just af förutsättningen
härom, finna sig uppmanadt att hos R. St. tillstyrka
bifall till Hr L. H. Gyllenhaals motion om särskildt anslag
till arfvoden för hittills varande eller hädanefter blifvande
adjungerade ledamöter i Götha Hofrätt. — När nya lagverket
kan komma att af R. St. definitivt pröfvas i sin helhet
, lärer man ej ännu kunna med någon visshet förutse —
än mindre tiden, då detsamma, efter att hafva blifvit antaget
af begge Statsmakterna, kan komma att allmänt tillämpas
vid lagskipningen. Innan det blifvit antaget af Statsmakterna,
kan naturligtvis någon reorganisation af just.väsendet
icke ens påtänkas, och den synes derefter ej kunna,
till så vidt den skulle beslutas, hvarpå Statsrådets förändrade
organisation föga kan inverka , gå genast i verkställighet.
Äfven med de mest ljusa förhoppningar, som i detta
afseende kunna hysas, måste man således föreställa sig en
tidrymd af lo eller i5, kanske 20 år, förinnan en tilläfventyrs
tjenlig befinnande hufvudsaklig reorganisation af nuvar.
domstolsinrätlningar skulle kunna för sig gå, medelst häradsrätternas
localiserande och permanence, Hofrätternes utflyttning
till flera delar af Riket m. m.
Som det emedlertid, hvad Götha Hofrätt beträffar, är
kändt och oemotsagdt, att göromålen ej medhinnas af denna
öfverdomstol ordinarie-ledamöter; att adjungerade ledamöter
således nödvändigt behöfts och behöfvas, icke tillfälligtvis
, utan för beständigt tills vidare; samt att de ärenden,
Hofrätten har att behandla, varit och äro i jemnt tilltagande,
men icke tvertom: så synes mig, oförgripligen, som
skulle en nödig omsorg för parters och rättsökandes, inom
denna Hofrätts jurisdiction, bästa hafva bort af StatsUtsk.
tagas i beräkning, fastän Utsk. funnit sig böra förbise de
hittills adjungerades billiga anspråk. Dessutom är klart, att
om Götha Hofrätt nu hlefve i saknad af erforderliga medel
för adjungerade ledamöters aflönande, skulle det snart nog
blifva omöjligt finna sådana medhjelpare; och följden kunde
a36
Den 5 Maj e, tu.
uppenbarligen ej blifva annan, än en årligen stigande balance
af oafgjorda mål och ärenden. Jag bifaller således, för min
del, motionen och yrkar vördsamt, till en början, på återremiss
af StatsUtskrs utlåt. N:o 41-
Hr Bogeman, Carl, uppläste följande:
Långt ifrån att tillhöra deras antal, som, utan afseende
på landets tillgångar och de skattdragandes förmåga, ifrigt
och oafbrutet predika om sarnhälls-utvecklingens förvånande
framsteg, och derifrån vilja härleda en oafvislig nödvändighet
af, riksdag från riksdag, ökade löner, skatter och statsbidrag,
samt påyrka vår redan alltför stora embelsmannapersonals
än vidare förökning; anser jag mig likväl icke böra
stillatigande lemna StatsUtsk:s ifrågavar. under JN':o 4*
anmärkta betänk, å sido.
Med afslag på motionärens framställning om ersättning
till fyra sedan år 1837 uti K. Götha Hofrätt adjungerade
ledamöter, har Utsk. sig utlåtit, att särskildta anslag för sådant
ändamål, hvarom nu vore fråga, icke borde af R. St.
i stat anvisas, utan att dylika utgifter lämpligast utgjorde
föremål för anvisning å de till K. M:s disposition ställda besparingar
å andra hufvudtiteln etc. etc.
Denna princip är, efter min tanke, riktig, endast så vidt
det angår framtiden; men deremot olämplig och obillig i hänseende
till det förflutna och det närvar., ilhy att total
brist på besparingar lärer för ögonblicket förefinnasj
och då besparingar således n u icke uro att, sorn man säger,
taga på hyllan, och Statens redan iråkade förbindelse att ersätta
lönlösa embetsman för det arbete och den möda, de
flera år måst vidkännas, följaktligen dermed icke kan infrias:
anser jag Utsk. varit af rättvisa, billighet och allmän rättsgrund
förp! i glad t att bifalla och tillstädja, att vedergällning
tilldelats ifrågavar. fyra adjungerade ledamöter, hvilka samtlige,
efter hvad jag, som i elfva år varit deras kamrat, speciel!
känner, ärq utmärkt skicklige jurister och embetsman,
och hafva under liela tiden ulöfval deras vigtiga kall med
sällsynt flit och nit, både till det allmännas båtnad och enskilde
rättsökandes gagn och nytta.
På grund häraf, och instämmande uti antydt fall i den
Utaf Hr Prosten Åstrand afgifna betänk, vidfogade, väl grundade
reservation, vågar jag påkalla Ulsk:s närmare behjertande
af de uti motionen redan tillräckligt utvecklade, bevekande
skä|, samt vördsamt yrka, att H. Utsk. måtte, på
sätt Hr Astrand föreslagit, anslå, att för en gång — ja uttryckligen
endast för en enda gång — af Riksg.cont. mätte
Utgå ersättning för 3:ne års adjqnction, ifrån och med 1837
till och med 1840, med r:dr b:co 7,200; hvarigenom en hvar
qf de fyra adjuncterne skulle för året erhålla 800 r:dr, sedan
derifrån likväl afdragits hvad sorn under tiden åtnjutits
Den 5 Maj e. m.
i aflöning i Hofrätten, eller uppburils derstädes i adjunctionsmedel.
Denna ersättning, 800 r:dr b:co för år, kan ju rimligtvis
icke anses för dryg eller för hög — snarare med skäl
betraktas sådan som den verkligen ock är, obetydlig och ringa,
Domare-embetets skickliga ulöfvande kräfver forskning,
skarpsinnighet, arbele och ansträngning; och jag öfvcrlemnar
att ät en hvar af eder, mine herrar! som har någon, om än
ock aldrig så aflägsen, bekantskap med Hofrätternes trägna
göromål, att afgöra, om män, m.ed dessa från öfverdomarens
vigtiga kall oskiljaktiga egenskaper, kunna anses blifva någorlunda
rättvist ersatte med mindre, än som jag tagit mig
friheten förorda och tillstyrka.
Jemte det jag yrkar, att ifrågavar. betänk, måtte återremitteras,
anhåller jag vördsammast, att detta mitt yttrande
må blifva återremissen följaktigt till H. StatsUtskoliet.
Hr Bogeman tilläde derefter muntligen:
Hvad särskildt vidkommer behofvet för Götha Hofrätt
att hafva tillkallat de ifrågavar. 4 adjungerade ledamöterna,
ber jag att fä förena mig uti Frih. Leijonhufvuds afgifna
upplysande yttrande.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag vill icke bestrida återremiss
af delta betänk., så mycket mindre som jag tillhör
den minoritet inom Utsk., som ansett löneersättningen vara
billig; och jag anser mig böra förklara, att jag funnit SlatsUtsk.
hafva gått för långt i sparsamhet eller för långt på
den bana, sorn det för sig utstakat, då det vägrat ett anslag,
i fråga om att ersätta en tjenst, som redan är gjord åt
Staten, och som, på sätt flere ledamöter vitsordat, blifvit
väl förrättad. Jag tillstyrker derföre äfven återremiss.
Hr Lagerhjelm, Pehl-: Efter de upplysningar, sorn
af P. ■esidenten i Götha Hofrätt blifvit R. o. Ad. meddelade
uti föregtde plenum, och nu af en f. d. President i samma
Hofrätt äro lemnade, äfvensom hvad den siste talaren anfört,
anser jag icke tvifvelaktigt, att billigheten kräfver beviljandet
af det anslag, som är i fråga, i enlighet med den
reservation, som Prosten Åstrand afgifvit. StatsUtsk. synes
hafva erkänt billigheten af ersättningen, men synes tillika
hafva gjort sig försäkradt derom, att tillgång på besparingarna
icke skulle saknas. Erfarenheten torde likväl hafva
visat, att besparingarna icke utgöra någon säker bank att
draga på; och då behofvet är vitsordadt, så bör det icke
ställas på så osäker fot , som besparingarna på andra hufvudtiteln.
Jag anhåller derföre om återremiss, och att anslag
måtte beviljas, i öfverensstämmelse med hvad Prosten
Åstrand ansett lämpligt.
Ilr Gyllenhaal, Lars Herman: Innan jag går att
yttra mig i anledn af detta betänk,, ber jag att få hem
-
a38
Den 5 Maj e. m.
bära min gärd af tacksamhet och erkänsla åt de ledamöter
af detta Hus, som understödt min motion. Frih. Leijonhufvud
har, i följd af 10 års erfarenhet på den plats jag
för närvar, har den äran att bekläda, vitsordat behofvet
af de 4 adjungerade ledamöterna. Götha Hofrätt ingick
den 3 April 18med underd. hemställan till K. M. ang:de
behofvet af de 4 adjungerade ledamöterna. Denna underd.
hemställan har jag bifogat mitt yttrande i sisth Lördagsplenum,
i fråga om lönereglertn för Hofrätterna. Jag åberopar
detta document nu, såsom vore det här bi lagdt. Särskildt
tackar jag uppriktigt ordform i StatsUtsk. för den ädla
förklaring, han afgifvit, att han tillhört minoriteten inom
Utsk. i denna fråga, och erkänt billigheten af anslaget. Jag
öfvergår nu till att yttra mig öfver sjelfva betänk. Om jag
skulle hänföras af värma för den sak, jag förfäktar, hvilken
ligger mig ömmare om hjertat, än mången tror, anhåller
jag att den måtte ursägtas mig.
Hr Gyllenhaal uppläste derefter följande:
Det är i sanning med känslan af djup ledsnad, jag geuomläst
och nu går att framställa anmärkmr emot H. StatsUtsk:s
ifrågavar. betänk. N:o 4'-
Om det å ena sidan för mig utgör en dyrbar tillfredsställelse
, att ledamöterne af H. PresteSt. inom Utsk. nästan
enhälligt understödt min motion, och åt densamma gifvit en
lika ädel som rättvis tydning, då de förklarat den af mig
för de lönlösa adjuncterna begärda ersättning utgöra en
''Statens hedersskuld’’; så är det deremot å den andra
sidan nedslående och förvånande, att — så vidt betänk,
antyder — ingen enda ledamot af de 3:ne öfriga RiksSt:n,
roed undantag af Utsk:s ord-för., Gr. Horn, som nyligen härstädes
yttrat sig hafva tillhört minoriteten inom Utsk.,
icke ens inom II. R. o. Ad., der jag likväl med skäl trott
mig kunna påräkna åtminstone några understödjande röster,
velat erkänna denna Statens hedersskuld och Statens
skyldighet att densamma gälda. Jag respecterar hvars
och ens öfvertygelse i detta, som i alla andra fall; men jag
kan ej tillbakahålla min hilliga förundran öfver den , efter
min öfvertygelse, till ytterlig orättvisa utsträckta sparsamhetsanda,
som synes hafva legat till grund för Utsk:s hårda
afslag å min motion. Om det ock verkligen varit StatsUtsk:s
fulla allvarliga afsigt, att, genom vägran af nya, äfven
till behofvet icke förnekade, anslag, ”göra det närvar.
statsskicket omöjligt” och att ”framtvinga ett
nytt”; om Utsk. trott sig äga anledn. till missbelåtenhet
med den närvar. Styrelsen , det så mycket omordade och
klandrade ”sy stern et”; om Utsk. trott sig finna, att misshushållning
ägt rum med de anslag, som varit ställda under
Styrelsens omedelbara disposition : så frågar jag i allt
fall eder, mine herrar! hvad sammanhang äger väl detta
Den 5 Maj c. m.
239
flllt med det anslag, sorn nu är i fråga för ett enskildt fall?
Skola de lönlöse adjuncterne, — fastän man ä ena sidan icke
gittat förneka deras rättmätiga anspråk på ersättning, —
likväl å den andra sidan dömmas förlustige denna ersättning,
endast derföre att StatsUtsk. förmenar Styrelsen
icke hafva väl förvallat Statens medel? Skola desse adjuncter
oförskyldt lida för de fel, som Utsk. förmenar Styrelsen
hafva begått? Skulle ej StatsUtsk. benäget vilja erinra sig,
att om det ringa anslag, jag vördsamt begärt, af R. St. beviljas
för en enda gång, och ställes till K. Götha Hofrätts
disposition, så kan Styrelsen icke linder något villkor deraf
åtkomma eller disponera en enda skilling; och följaktl.
hör ali fruktan för Styrelsens misshushållning, åtminstone i
den delen, vara nöjaktigt undanröjd. På min heder vill
jag ansvara, att detta anslag ingalunda skall ryckas till
främmande ändamål, utan lika skyndsamt som samvetsgrann!
utdelas till dem, för hvilka det blifvit begärdt, och som så
rättvist gjort sig deraf förtjente.
Den af Ilr Prosten Astrand emot betänk, gjorda reservation
, uti hvilken de fleste öfrige herrar ledamöter af
PresteSl. sig förenat, innehåller hufvudsakligen allt hvad jag
kunde hafva att anmärka emot de grundsatser och den
anda, som StatsUtsk. i motiverna för sitt afslag synes hafva
antydt. Jag åberopar denna reservation till hela dess innehåll,
och förklarar, i sammanhang dermed, offentligen min
högaktningsfulla erkänsla för de ädelsinnade reservanterna.
Här är icke fråga, mina herrar! 0111 uppförande på stat
af något särskildt anslag för framtiden till de lönlösa
adjuncterna; här är endast fråga om alt betala ett arbete,
som redan är ful Ig jord t, som med utmärkt heder och
till allmänhetens båtnad blifvit verkstäldt. Hvarje enskild
man är förbunden att betala sina skulder. Månne ej Staten
i detta fall har lika stora, lika heliga förbindelser?
StatsUtsk. har icke kunnat påstå, än mindre styrka, att
den nu ifrågaställa utgiften varit obehöflig; tvertom,
Utsk. synes hafva indirecle medgifvit, att den varit ’’af be’’hofvet
påkallad.’' Detta medgifvande åter har framlockat
det förklarande af Utsk., att ”dylika utgifter”
lämpligast utgöra föremål för anvisning å andra hufvudtitelns
besparingar, ''hvilka” — såsom orden lyda — "synas
"hafva hort, och för framtiden kunna dertill lem"na
tillgång." Nu känner StatsUtsk. alltför väl, att på andra
hufvudtiteln, sedan längre tid tillbaka, icke funnits och
för närvar, icke heller finnas några odisponerade besparingar.
Nå väl! hvad är då rätta meningen af StatsUtskts nyss
åberopade yttrande? Jo! att de lönlöse adjuncterne väl
kunna anses berättigade till ersättning för sin möda, och
äfven hade hort undfå den af besparingarna å andra hufvudtiteln,
om sådana funnits; men som nu dessa besparingar
icke lemna tillgång dertill, så måste adjuncterne vänta
Den 5 Maj e. m.
till dess, i en mer eller mindre aflägsen framtid, måhända
efter deras död, det visat sig, om möjligen något öfverskott,
för detta behof disponibelt, kan uppkomma. Man
måste djupt beklaga de tjenstemän, hvilka, efter att för Statens
och det allmännas gagn hafva uppoffrat lid, möda och
enskild förmögenhet, allt under billig förhoppning om någon
ersättning derföre, omsider se sina förhoppningar så
grymt gäckade, sina uppoffringar lönade med—ovilja och
otack! Hvilken hugnande Utsigt för de unge män, som söka
inträde på den tunga embetsmanna-banan ! Hvilken
uppmuntran för hvarje chef, som använder all sin förmåga,
att vid det honom anförtrodda embetsverk söka fusta utmärkt
skicklige, redbare, aktningsvärde ynglingar!!
Uti mina från detta rum redan afgifna anmärkntr emot
StatsUtsk:s betänk. Nto 4°, ang:de regleringen af utgifterna
under andra hufvudtiteln, och den del deraf, som rörer
begärd tillökning i Hofrätternes personal och lönevillkor,
har jag sökt fullständigt utreda behofvet för K. Götha
Hofrätt, så väl af de nu ifrågavar. 4 adjuncterna med egna
rotlar, under den redan förflutna tiden ifrån d. i Oct. 1037,
som ock af 4 nya ledamöter med lön på stat för framtiden.
Till undvikande af en tröttande vidlyftighet inskränker jag
mig till att här endast vördsamt åberopa hvad i det afseendet
redan blifvit omständligen anfördt och ådagalagdt.
Jag ber att få fästa H. It. o. Ad:s Uppmärksamhet derpå,
att den ersättning, hvarom nu är fråga, icke innefattar
längre tid, än de 3:ne åren ifrån d. 1 Oct. 18>7, intill d. 1
Oct. innevar. år; ty antingen blifva de begärde 4 nya ledamöterne
dessförinnan af R. St. beviljade, eller ock komma
de nuvar. 4 adjunctionerna att, — af brist på medel till ersättning
för de lönlösa adjuncterna, — helt och hållet upphöra,
till största olägenhet och skada, ej mindre för Hofrätten,
än för det allmänna, genom den stagnation i arbetet
och de oafbrutet växande balancer, sorn derigenom oundvikligen
måste uppkomma.
Uti sin d. 3 April 1837 till K. M. ingifna lind. hemställan
om förstärkning i antalet af arbetande ledamöter,
föreslog Hofrätten icke något arfvode för de 4 adjuncterna
med egna rotlar. Detta bärrörde, mine herrar, icke af glömska,
utan af ren grannlagenhet. Andra hufvudtitelns
besparingar, af hvilka detta arfvode skolat gäldas, voro hult
och hållet medtagna; K. M. ägde följaktl. icke några allmänna
medel att för ett sådant arfvode disponera. Hofrätten
kunde icke möjligen föreställa sig annat, än att R. St,
vid en blifvande riksdag, sedan behofvet af den tillökade
arbetspersonalen blifvit oemotsägl. styrkt, och erfarenheten
tillika vitsordat, att arbetsproducten inom Hofrätten blifvit
för hvarje år ökad, hvarom de vanliga till K. M. och Just.
Statsministern ingående arbetsförteckningarna bära ojäfak
-
D c ii 5 M a j c. m. 2^ t
tigt vittnesbörd, skulle lika rättvist, sora ädelmodigt, belöna
de extra ledamöter, hvilka sålunda bidragit till ett för allmänheten
båtande resultat, utan annan ersättning, än den
ringa utdelningen af de knappa adjunelionsmedlen. Örn
Hofrätten, eller jag, sora i egenskap af dess chef föranledt
IlolVattens omfnrmälda und. hemställan, möjligen kunnat
ana, att en blifvande motion oin ersättning till de lönlösa
adjuncterna skulle hos K. St. möta motstånd eller, såsom nu
skett i StatsUtsk., helt och hållet afslås; i sanning, denna
begäran om tillökning i arbetspersonalen hade då aldrig
blifvit väckt, utan kommit att i tysthet begrafvas, jemte;
flera andra 'pia desideria.” Mea den säkra följden deraf
hade också blifvit, att balancen utaf oafgjorda mål, sorn,
oaktadt den ökade arbetsproducten, ändock med hvarje år
tilltagit, inom kort lid hade vuxit till en sådan miingd, att
förhållandet bort väcka bekymmer hos både Regeringen och
Hofrätten, samt anledn. till klander af rättsökande parter
ock ofelbart gjort enny division uti Hofrätten oundgängligen
nödvändig. Det var alltså icke ens tänkbart, att Rikets
nu församlade Ständer skulle förvägra en ersättning, som
rättvisa och billighet gemensamt påkallade, eller att
desse Ständer skulle vara mindre ädelt sinnade, än 17.Ö2 års
Ständer, hvilkas ädla frikostighet och upphöjda tänkesätt
jag redan förut, under anmärknma emot andra hufvudtiteln,
baft äran styrka genom det då upplästa K. brefvet af d.
21 Juli iyÖ2.
Om, emot all rimlig förmodan, Rikets nu församlade
Ständer skulle afslå den begärda ersättningen, uppstår deraf
den obehagliga följden, dels att de lönlöse adjuncterne få
vidkännas ett lika orättvist och oförväntadt, som för dem
känbart lidande, dels att jag för enskild del derigenom blifver,
— jag tvekar ej att öppet utsäga det, — oskyldigt och
svårt compromelterad. Lifvad af den önskan, att arbetet
inom Hofrätten måtte fortgå med jemna och raska steg, och
att se de årligen växande balancerne förminskas, gaf jag
första anledningen till Hofrättens und. hemställan om de 4
adjuncterna. Sedermera, efter det K. M. i nåder bifallit
denna und. hemställan, har jag för hvarje år engagerat sådana
utmärkta och skickliga personer, dem jag ansett fullt
förtjente alt i underd. anmälas till dessa adjunctioner, och
hvilka i allo rättfärdigat det förtroende de åtnjutit. Alla
desse adjuncter hafva, med ett enda undantag, för första
året, varit lönlöse, alla obemedlade. De hafva icke
kunnat lefva och vistas i Jönköping året om, utan enskilda
uppoffringar och skuldsättning hos andra. De hafva villigt
underkastat sig dessa dryga olägenheter, sedan jag försäkrat
dem, alt jag vid nu pågående riksdag skulle hos R. St. anmäla
dem till erhållande af åtminstone någon ersättning,
och att jag icke möjligen kunde föreställa mig ett afslag å
6 11. 31
De» 5 Maj e. m.
11. St:s sida. Detta oaktadt hafva någre af dessa adjuncter
under tiden varit nödsakade att frånträda sina befattningar,
af det gill t ign, ovederläggiiga skäl, att de, sorn under ad junctionstiden
varit beröfvade möjligheten af all annan förtjenst,
medelst förordnande att hålla härads- eller lagmansting,
tjenstgöring vid Ilofrättens protocoll, o. s. v. icke velat öfver
höfvan öka sin skuldsättning, att de saknat erforderliga
medel för sin subsistens, och alt de, under en lika trägen
som ansvarsfull tjenstgöring, icke kunde svälta. Blott en
enda har alltifrån början intill närvarande tid, således nära
3:ne år, fortfarit med den lönlösa adjunetionen, endast i
följd af mitt enträgna öfvertalande och min innerliga önskan
att för all lid vid Hofrätten binda en ung man, af lika
älskvärdt och redbart väsende, som sällsynt skicklighet och
arbetsförmåga. JM är en chef uti ett embetsverk på detta
sätt, efter yttersta förmåga och bästa öfvertygelse, söker att
upprätthålla verkets anseende, genom valet af utmärkta och
skickliga arbetare, samt att gagna allmänheten genom påskyndande
af arbetets gång och undanrödjande af all billig
anledning till klagan öfver långsamhet eller onödigt
uppehåll; då, mine herrar! är det i sanning påkostande,
det är förödmjukande, att se sinå redliga bemödanden af
folkets ombud, icke allenast icke erkännas och vederfaras
rättvisa, utan tvertom lönas med otack. Det må då
ingalunda föras honom till last, om han tröttnar i dessa sina
bemödanden, och om han tillika undandrager sig all ansvarighet
för de menliga följder deraf, som icke länge skola
dröja att uppenbart visa sig.
Jag har uti min motion uppgifvit, alt de lönlöse adjuncterne
utaf adjunctionsmedlen årligen uppburit allenast
120 a i3o r:dr b:co hvardera. För innevar. år stiger deras
andel icke ens till detta belopp. Med härhos fogade utdr.
af Hofrätleus prot. för d. l nästl. April är jag i tillfälle
styrka, att utdelningen för första qvartalet utgjorde allenast
24 rtdr s6 sk., eller 8 r:dr 5 sk. 4 *':st P1' månad,
alltså icke fullt tretton (i3) sk. för hvarje dag!! Detta
förhållande ger mig anledning till en jemförelse. Ursägten
den, mine herrar! Den må synas löjlig; den är dock
sann och obestridlig. En hjelphustru, t. ex. här i Stockholm,
åtnÖjer sig visserligen icke med en så ringa dagspenning;
och hon har ändå maten på köpet, någon gång
äfven fria husrum, fri värme på något af stadens fattighus!
Eller månne i hela Sverige finnes något tjenstehjon, vare
sig hos hvilken husbonde som helst, som åtnjuter så ringa
vedergällning för sitt arbete, då föda, lön och alla andra
persedlar noga sammanräknas? Jag hemställer till eder alla,
mine herrar! och synnerligast till StatsUtsk:s herrar ledamöters
närmare eftersinnande, om det är välbetänkt,
om det är ädelt, om det är R. St. värdigt, att på sådant
sätt behandla skickliga och förtjenta ledamöter i en
D c n 5 M aj c. ra.
af Rikets öfverdomstolar, — om det är genom en sådan
behandling Staten kan hoppas att se sina rättmätiga anspråk
på dugliga och redbara embetsman uppfyllda?
Jag kan icke, utan att uppenbart förnärma R. o. Ad:s värdighet,
tveka örn dess tänkesätt i detta hänseende, när den
af mig väckta frågan en gång här förekommer till definitivt
afgörande.
Det är hvar och en af eder, mine herrar! väl bekant,
huruledes, under riksdagarna, en talrik cancellibeljening, en
talrik vaktmästare-personal antagas uti både RiksSt:n och
de särskildta Utsktn. För dessa befattningar åtnjuta de,
livar i sin mån, rundliga arfvoden, änskönt månge bland
dem, i jemnbredd dermed, hafva tillfälle till andra förtjenster;
flere innehafva publika tjenster med löner på stat, dem
de oafkortadt uppbära under riksdagens lopp, änskönt de
åtnjuta erforderlig lindring uti sin ordin, tjenstgöring. Under
riksdagarna förordnas alltid en statscommissarie alt
vara närvar, i StatsUtsk., för att gå till handa med nödiga
upplysningar, m. m. För denna visserligen icke trägna
extra tjenstgöring åtnjuter han alltid, — om jag icke missminner
mig, — vid riksdagens slut, utöfver sin ordin, lön,
en särskild discretion eller arfvode, hvars belopp icke plägar
vara knappt tillskuret. Nåväl, mine herrar! skulle icke
R. St. linna rättvisan fordra, att lön löse extra ledamöter i
en Hofrätt, som minst i i månader 0111 året äro upptagne
afen trägen och ansvarsfull sysselsättning, må ställas åtminstone
i samma cathegori, som en cancellist eller en
vaktmästare, om de verkligen skulle anses ovärdige den
hedern att jemföra* med secreterarne uti RiksSttn eller
deras Utskott.
För att upplysa R. o. Ad. om det arbete, som de 4
extra adjuncterne uti Götha Hofrätt nedlagt, anhåller jag
att i korthet få nämna:
En af dessa adjuncter har ifrån d. i Oct. 1837 intill
d. 8 sisth April ensam utarbetat och utur egen rotel föredragit
172 lottade mål, och innan d. 1 instundande Oct., då
adjunctionen upphörer, uppgår antalet med visshet till minst
200. Som arbetet för hvarje år alltid fortgår i ungefärligen
lika förhållande på Hofrättens alla divisioner, så kan med
full säkerhet antagas, att de 4 extra ledamöterne, under de
3:ne åren af sin tjenstgöring, utarbetat och föredragit i det
minsta åttahundra (800) på deras 4 rotlar lottade mål.
En annan af dessa adjuncter har från d. 17 Jan. till
3r Mars innevar. år, eller under en tidrymd af allenast 2^
månader, föredragit 18 instämda och vädjade samt 10 suplikmål,
eller tillsammans 28 lottade mål, samt dessutom under
samma tid deltagit i 202 domar och utslag, förutan alla
sådana ärenden, hvaruti endast blifvit resolveradt i K. Hofrätlens
protoeoll.
•-»44
Den 5 Maj e na.
Detta må vara 110g för hvar och en, som älskar upplysning
om sanna förhållandet.
Jag hade uti min motion föreslagit en ersättning af 800
i-;dr årligen till hvardera af de 4 adjuncterna, likväl med
afdrag af under tiden uppburna och intill d. 1 nästk:de
October än vidare uppbärande adjunctionsinedel. Hellre än
att få intet, medgifver jag gerna någon nedsättning i delta
belopp. Hr Prosten Astrand har uti sin reservation föreslagit
sexhundra (600) r:dr eller hälften af en hofra
tts-assessors lön. Jag emottager med skyldig erkänsla, å
ide adjungerades vägnar, äfven detta nedsatta belopp.
Hela den summa, som då skulle erfordras till aflöning för
4 extra höfrättsledamöter, under Irenne runda år, utgör
allenast sextusen (6,000) r:dr. Det är alltså denna summa,
jag nu vördsammast anhåller, alt R. II. St. täcktes anslå,
att för en gäng af Riksg.cont. utgå och ställas till K.
Götha Hofrätts disposition, att fördelas emellan de extra
adjuncter, sorn tjenstgjort och föredragit utur egna rollar
emellan d. 1 Get. 1837 och samma tid innevar. år, allt i
mån af hvars och ens längre eller kortare tjenstgöringstid.
Då RancoUtskls betänk. N:o 7 för kort tid sedan förevar
till afgörande inom RiksSttn, drogo R. St. alls icke i
betänkande, att genast bifalla den deruti föreslagna ommyntningen
af det gamla kopparskiljemyntet. Denna åtgärd
vär visserligen icke af behofvet oundgängligen påkallad;
"den hade utan all olägenhet kunnat uteblifva, åtminstone
uppskjutas. Emedlertid beslutades derigenom en utgift af
circa 10,000 r:dr b:co. Jag önskar och beder på det ömmaste,
att samma ädelmod, samma rundliga frikostighet
måtté få äga rum vid slutliga afgörandet af min nu förevar.
motion. Mina anspråk äro ingalunda öfverdrifna. Jag
begär icke fullt -§:delar af nyssnämnda belopp, för att dermed*
betala, icke ett föreslående mindre nödigt arbete, utan
ett redan verkstäldt, af behofvet högt påkalladt, för alt
dermed gälda en af Staten redan åsamkad ”hedersskuld.”
Månge bland eder, mine herrar! hafva säkerligen välartade
söner, de der antingen redan inträdt på embetsmannabanan,
eller ock i sinom tid ämna att der söka sin fortkomst.
För både eder och dem är tillfället nu öppet att
hemta en, om än icke särdeles tröstande, dock i många
fall nyttig och helsosam lärdom af den h u s h å 11 sa n d a,
det systcme af sparsamhet, som för närvar. StatsUtsk. sökt
att uti administrationen införa. Om detta systcme conseqvent
genomföres, blifva utsigterna icke särdeles hugnande för de
förhoppningsfulla unga män, hvilka ämna offra sin tid, sin
arbetsförmåga uti Statens tjenst.
Efter den öppna, ädla, ridderliga förklaring, som StatsUtsk:s
aktningsvärde ordför. uti plenum d. 2:dre d:s härstädes
afgifvit, rör:de den anda och de afsigter, som
gjort sig gällande inom Utsk. vid uppgörandet af det nu
Ucn 5 Maj e. m.
<45
under pröfning varande förslaget till hela statsregleringen,
och angtde Utskts ö nsk a n, att R. St. icke måtte antaga
detta förslag — genom hvilket förklarande ett oskattbart
ljus uppgått till vägledning för alla dem, som icke äro invigde
i Ut'k:s mysterier — anser jag mig äga de mest
giundade skal till den glada tröstefulla förhoppning, att äfven
nu förevar, utlåt, N:o 41 mätte vederfaras samma
huldrika välvilja, och , efter föregången pröfning af den säkert
förväntade Aterremissen, inom Utsk. vinna total omarbetning
i en mera liberal, med Statens egen ära och Representationens
anseende mera öfverensstämmande anda, så alt
det i sitt nya skick onekligen kan af R. St. antagas.
Slutligen bör jag icke lefnna obemäldt, att detta Utlåt,
blifvit af fl. PresteSti, efter en mängd allvarsamma anmärkntr,
enhälligt till StatsUtsk. återremitteradt, utan att
en enda röst låtit höra sig till försvar för Utskts beslut.
Utdrag af protocollet, hållet inför K.
M:s och Rikets Götha Hofrätt i Jönköping,
d. i April i84o.
§ 5. Efter derom af Hr vice Presidenten gjord anmälan,
beslutade K. Hofrätten, alt innevar. års första qvartal
af adjunclionsmedlen, utgörande etthundrafemtio rtdr b:co,
skola på det sätt fördelas, att Häradshöfdingen Westerstrand
erhåller för en och en half månads tjenstgöring tolf r:dr 8
sk., Häradshöfdingarne Stridbeck, Lemchen, Agrell
och Stenberg, hvardera för tre månaders tjenstgöring,
(tjugufyra r:dr 16 sk., samt Häradshöfdingarne Aug.
Swalander och von Feilitzen, hvardera för två och en half
månaders tjenstgöring, tjugu r:dr 12 sk. allt nämnde mynt.
Ut Supra
In fidem
A. GranJeldi.
Lottade mai, föredragna af Häradshöfdingen Johan Åke
Lemchen ur femte roteln på J. C.s, nu mera P. G. S:s division,
från d. 1 Ocloler l83j till nedannänmda dag.
1837. Höst-sessionen
1838. Vår-sessionen
,, •' Höst-sessionen
i83g. Vår-sessionen . . . . «
,, Höst-sessionen .....
i84o.- Vår-sessionen, till denna dag
Vädjade och
instämde.
Skriftvex-  ling ar.
Summa.
13
21
34
13
16
2q
6
'9
25
»4
21
35
10
16
26
6
! -7
23
Jönköping den 8 April 1840.
Summa | 62I 110J 172
P. G. Sundius.
Den 5 Bl n j c. in.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh : Jag vill icke
bestrida, att det kan ligga mycken billighet till grund för
Hr Gyllenhaal önskan, att medel måtte anslås till de adjungerade
ledamöter i Götha Hofrätt, som i 3 år utöfvat
ledamotsembelen; och jag bör förklara, såsom ledamot af
StatsUtsk., att det varit för mig åtminstone en tung pligt,
— hvilket det tvifvelsutan äfven varit för flera bland
Utskrs ledamöter, — att nödgas mera betrakta en princip,
än sin egen önskan att kunna gå ansökningar, sådana som
denna, till mötes. StatsUtsk. har måhända föreställt sig förhållandet
med Götha Hofrätt orätt; och jag önskar då, att
Utsk. måtte blifva upplyst om sitt misstag. Men alt lönlöse
extra-ordin.-tjenstemän blifvit i denna Hofrätt tillsatte att förvalta
ledamotsembeten, är ett förhållande, som inträffar inom
en mängd embetsverk i liela Sverige och i hufvudstaden.
Följden utaf erkännandet af en princip i detta fall, lilefve
således icke blott bifall till de ifrågavar. adjunctionsmedlens
beviljande, utan äfven ett sådant förhållande, hvari man
ställt sig, att man antingen nödgades vägra a lia lika billiga
anspråk på andra håll eller också erkänna vidt utsträckta
anspråk. Det finnes andra embelsinannaclasser än domarecorpsen,
t. ex. militär-ståndet och skollärare. En skollärare,
som förordnas att förrätta en ordin.-tjenst, får icke uppbära
mer än idelen af lönen. Huruvida detta jemförelsevis
uppgår lill hvad adjunctionsmcdlen i Götha Hofrätt utgöra,
kan jag icke bedömma. Om en bataljons-chef på längre
tid förrättar reg:ts-chefs-befattningen, så erhåller han inga
adjunctionsmedel. Hans ersättning är förvarad uti de meriter,
han förvärfvat, och de förhoppningar han derpå bygger
om befordran i sin carriere, då han tillvunnit sig förmäns
aktning och förtroende. Jag skulle önska, alt den
siste värde talaren, då han lifligt intresserar sig för saken,
ville undanrödja dessa betänkligheter hos Utsk.; och jag försäkrar
honom, att Utsk. då skall lättare finna sig böra gifva
efter för Hr Gyllenhaals framställning, än af de skäl,
hvarpå han grundat densamma; ty skälen för undantagen
böra vara noga uppdragna, om Utsk. skall kunna förmås
att gå ifrån sina principer. Principer böra bibehållas rena,
äfven om de mången gång synas i tillämpningen obilliga.
Gr. Frölich, David: Jag hade den äran förena mig
vid remissen af Hr Gyllenhaals motion uti den framställning,
motionen innefattade; men jag tillstår, att jag finner mig
brydd att nu ytterligare förena mig uti hans begäran, åtminstone
sådan som motionären motiverat densamma, icke
derföre att hvad jag yttrat i frågan i ett föregående plenum,
i min tanke, på något sätt derföre lagger hinder, utan dels,
i anledn. af den upplysning, den siste talaren lemnat, samt
dels ock ännu mer, — jag säger detta öppet till den värde
motionären — i följd af det sätt, hvarpå han utfört och ut
-
Den 5 Maj e. m.
vecklat motionen. Jag ber att få säga, att jag anser det
högst oparlementariskt att framdraga icke allenast särskildta
Stånds jemförelsevis till hvarandra lemnade tankar inom
Utsk., utan äfven anställa en liqvid dem emellan, så att någre
corrigeras och andra loftalas och berömmas för sina
tänkesätt och åtgärder. Om det så skall gå till i fortsättningen
af statsi egleringcns pröfning, så vet jag ej hvar vi
stanna. Det måtte vara nog, alt vi i hvarje sak anföra
hvad till saken hörer; och den värde motionären är sjelf
för mycket hemmastadd i mål och ärendens behandling, för
att icke fatta hvad det vill siiga, att yttra hvad saken icke
angår. Dä jag yttrat detta, hvartill jag ansett mig tvungen,
hoppas jag han lemnar mig tillgift derför, emedan det icke
är ämnadt att vara personligt emot honom, hvilket jag finner
mig böra förklara, enär hvad jag sagt möjligen skulle
kunna af honom illa upptagas. Jag tror mig dock framför
den värde talaren äga det företräde i framställningssätt, att
min excuse kommer efteråt, då lian deremot började med
excusen. Jag hoppas, mine herrar! att vi icke mätte fortgå
på den bana vi började beträda på f. m., nemi. att tala
till passionerna, och icke considerera saken. Är det på det
sättet, som StatsUtsk. skall få attacker för hvarje tillstyrkande,
som innefattar afslag på framställningar om anslag
af statsmedel, och svar derpå skall lemnäs; så hemställer
jag ännu en gång: när skall allt det taga slut?
Frih. Tersmeden, Wilh.: Jag är visserligen i det
mesta förekommen af Frih. Sprengtporten; men det torde
tillåtas mig att tillägga några ord. Jag hörer icke till skrået,
och kan således icke bedomina behöfligheten eller icke af
det utaf Ur Gyllenhaal begärda anslaget; men då, oaktadt
anslaget blifvit förordadt af tvänne Hofrätts-presidenter, af
hvilka den nuvar. presidenten med särdeles värma och nit
omfattat saken, K. M. icke funnit lämpligt att uti sin nåd.
propos. om statsverkets tillstånd och behof derom göra
f ramställning till Ständerna; så kan jag ej annat än anse,
att anslaget icke mätte vara så högst nödvändigt. Vöre
det så, hade K. M. förmodligen icke underlåtit att upptaga
det i sin propos. Skulle R. St. så tillvägagå, att de, på enskilde
motionärers begäran, biföllo ökade anslag i ett eller
annat hänseende hvad löneregler:n angår; så förmodar jag,
att K. M. dermed icke skulle vara belåten. Jag förmodar,
att K. M. vid början af en riksdag gör upp, huru han anser,
alt staten bör blifva reglerad och derefter lill Ständerna
framställer sitt förslag, hvarefter Ständerne, i mån
af tillgångarna, bifalla de anslag, som de anse sig böra
bevilja. Hvad sedermera uti enskilda motioner uti ett
eller annat afseende förekommer, anser jag icke böra af
Utsk. tillstyrkas eller af Ständerna bifallas; ty derigenom
kunde en rubbning ske uti de af K. M. framställda förslag.
a4S Den 5 Maj e. m.
Det kan mycket viii varn händelsen, att i flera andra verk
samma förhållande inträffar, som det, för hvilket Hr Gyllenhaal
har redogjort, i afseende på Götha Hofrätt. Om nu
Ständerne biföllo ett särskildt anslag för Götha Hofrätt, så
skedde de embetsverk en orättvisa, hvilka voro i samma belägenhet.
Af dessa skäl tillstyrker jag bifall till betänkandet.
Hr Gripenstedt, Joh. A u g. : Jag skall icke hafva
den förmätenheten att tillåta mig ett bestämdt omdöme
öfver riktigheten eller oriktigheten i StatsUlskrs betänkande.
Jag vill blott fästa uppmärksamheten på faran
af den princip, sorn af flera talare blifvit framstalld, nemi.
att en sådan ersättning, som den i fråga v ar., skulle vara att
anse såsom en Statens hedersskuld. Stora missbruk skulle
deraf lätteligen kunna uppstå för framtiden. Det kunde
nemi. hända, alt vid ett embetsverk, der göromålen ökades
något öfver vanligheten, tjenstemännen för sin beqvämlighet
funno nödigt att ingå till K. M. med anhållan om ökad
personal, och att derefter, enl. denna princip, hos kommande
Ständer framställning blott behöfde göras om ersättning
för den tillök ta personalen. På detta sätt skulle således en
helt ny tjenstemannapersonal kunna tillkomma utöfver den
ordinarie-staten, och R. St. hvarje gång få uppgöra en reglering
för det förflutna , så väl som för det kommande. Jag
är för öfrigt i principfrågan förekommen af Frih. Sprengtporten
, men får tillika nämna, att som jag af flera aktade
ledamöter blifvit upplyst om billigheten af det ifrågavar.
anslaget; så är jag färdig att med min röst understödja detsamma,
dock blott såsom undantag, ehuru litet jag för öfrigt
i allmänhet finner mig böjd för dylika åtgärder.
Frih. Cederström, Jacob: Med Frih. Sprengtporten
instämmer jag deruti, att adjunctioner i allmänhet visserligen
icke böra särskildt betalas; men annat äro tillfälliga
adjunctioner och annat sådana som äro ständiga. Jag
skulle förmoda, att Fiih. Sprengtporten vid närmare eftersinnande
lärer finna en himmelsvid skilnad deremellan. Så
länge grundlagen innefattar bestämmelser, sorn förbjuda tjenstemännens
förflvtlning från ett ställe till ett annat, utan
eget begifvande; så länge måste de äfven erhålla betalning
för en sådan öfverflyttning, så framt ej individerne undanbedja
sig sådan betalning. — Frih. Tersmeden har yttrat,
att anslaget bort af StatsUtsk. afstyrkas, derföre att fråga
derom ej blifvit framställd uti K. M:s nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof. Den värde Frihtn synes mig
hafva förgätit den rättighet, sorn Sveriges grundlag medgifver
Sveriges Rikes representanter att vid riksdagarna väcka
motioner och att få dem med tillstyrkande från Utsktn, ifall
de äro väl grundade. Samme värde ledamot hår sjelf under
denna riksdag gjort en motion, som väckt lifliga sympatier
hos
Din S Mij e. m.
»49
hos hvarje Svensk, sorn sätter värde på förI jensten. Jag förmodar,
att i förevar, fall ar icke blott fråga om den nytta
för samhället, att rättsökande få malen afgjorda, så fortsom
möjligt, utan ufven tillfälle för 4 unga jurister att fullkomna
sina kunskaper och bilda sig till gagneliga embetsman i framtiden.
Det går icke an, mine herrar! att i statsreglering
vara njugg i anslag för förvaltande verk, om förvaltningen
skall kunna gå till allmänhetens belåtenhet, och derest ärendenas
afgörande icke allt mer och mer skall afstanna; och
sannerligen hade nationen skäl att klaga öfver sina ombuds
sätt att behandla riksd.-frågorna, om de så ställa till, att
förvaltningen och lagskipningen blir haltande och långsam,
ärendena ligga neder, och parter nödgas att genom Just.-  cancellern och Just.ombudsmannen söka att åter få dem i
gång; ty förklaringar från embetsverken skola säkerligen då
icke uteblifva, sorn visa omöjligheten af ett annat förhållande,
i följd af den njugghet, hvarmed Ständerne gått till
väga. Jag tillstyrker återremiss af betänkandet.
Hr Gyllenhaal: I anledn. af hvad Frih. Sprengtporten
yttrat, ber jag att få upplysa, att här icke är fråga om
personer, sorn på förordnande gjort tjenst för andra, så att
jemförelse!] dem emellan och exemplet af en bataljons-chef,
som förrättar reg:ts-chefs-tjenst icke här vinner tillämplighet,
utan att här är fråga om 4 unga, lönlöse personer,
hvilka utan ersättning bestridt tjenster, som icke finnas å stat
uppförda ; personer, utan annan inkomst, än sporliarna vid
prottn, hvilka likväl äro dem fråntagna under adjunctionstiden,
derföre att auseultanter eller extra-cancellisler förordnas
att göra de förres tjenster under adjunctionen, och derföre
uppbära sportlarna vid prof.; det är, säger jag, 4 unga
lönlöse jurister, som icke innehafva ordin.-tjenster på stat,
sorn beklädt 4 tjenster, de der icke heller finnas å stat, men
hvarom behofvet är kändt och intygadt, så att dessa tjenster
boide vara å stat uppförda; hvilka, såsom adjungerade
ledamöter, med egna rotlar hiträdt i Götha Hofrätt,
utan annan ersättning, än de obetydliga adjunctionsinedlen.
Detta har jag uttryckligen yttrat i min motion, och sednast
i mitt nyss afgifna yttrande, hvilket jag skriftligen författat,
just för det att mina ord icke skulle kunna misstydas. Jag
kan ej debiteras för annat, än hvad jag sagt. — Hvad Gr.
Frölichs yttrande angår, förundrar det mig högeligen, att
det icke skulle vara en ledamot tillåtet alt hembära en gärd
af tacksamhet åt dem, som talat för denne ledamots mening.
Det är sannerligen en anmärkn., som jag aldraminst väntat
från det hållet; men en ännu mera oväntad anmärkn. var
den, att det ej skulle vara StatsUtsk. tillständigt att upptaga
andra frågor, än dem Konungen föreslagit. Hvar är då
den enskilde representantens rättighet alt väcka frågor? Har
b H. 3a
D e n 5 M a j e. m.
Fril). Tersmeden glömt, att StatsUlsk. sjelft väckt fråga om
anslag åt en person, anställd vid Carolinska institutet? Har
Frih. Tersmeden glömt, att han sjelf väckt motion om pension
för en person, som visserligen hela Sverige, hela Europa
högaktar? Jag frågar, om det då icke äfven är min rättighet
att väcka en motion, fasan behofvet , hvarom den
handlar, icke blifvit af Konungen framstäldt, hvartill Konungen
icke haft anledn., då Hofrätten icke till Konungen
derom gjort någon hemställan. Konungen har nåd. behagat
tillstyrka 4 nya ledamöter för Götha Hofrätt, hvilket visett
af Konungens nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof.
Jag har, som representant, trott det vara min rätt, och
som chef, min skyldighet, att göra framställning om ersättning
för den förflutna tid, sorn 4 nnga) lönlöse, skicklige
män, med känd och erkänd skicklighet, till båtnad för allmänt
och enskildt väl, men nied egna uppoffringar och under
ökad skuldsättning, tjenstgjort såsom adjungerade ledamöter
i Götha Hofrätt. Här är ej fråga om något anslag
för framtiden, —- här är endast fråga att betala ett förrättad
t och ett väl förrättad t arbete, hvars nödvändighet ingen
kunnat sätta i fråga.
Frih. Leijonhufvud: Min förmening om parlementära
förhandlingar är gammal; jag tror det vore väl, om
den följdes nu. Jag anser 'mindre tillständigt att fälla hårda
yttranden om andras öfvertygelse, och jag tror det vara
Utsk:s rättighet att följa sin, att betrakta ärendena efter sin
åsigt, och att uttala densamma — den må för öfrigt smaka
sur eller söt för vederbörande. Det ligger i individualiteten
af det sätt, hvarpå man betraktar förhållandena, huru
man talar; och jag tror, att tolerance bör gälla, särdeles i
partiella förhöjningar, så att man icke misstyder andras afsigter,
derföre att man är missbelåten med de resultater,
som inträffa. Jag har ej tillåtit mig det minsta klander af
StatsUtsk:s förhandlingar; jag har begärt ordet på den framställning,
som af StatsUtsk:s ledamöter blifvit gjord, att om
utväg funnits, hade Utsk. varit beredvilligt att godkänna den
gjorda begäran. Jag vet, att besparingarna icke räckt till på
2.:dra hufvudliteln, vet det klander som föres mot det mycket
omtalade s. k. systemet; och man må nu vara så ogen
som helst mot detsamma, bör man likväl ej drifva obehaget
derhän, alt individen, som deraf är oberoende, skall uppbära
Representationens missnöje. I denna cathegori anser jag dessa
4 adjungerade ledamöter vara; de hafva icke gifvit någon
anledn. till, att besparingarne utgått åt andra håll; de hafva
arbetat och val arbetat, utan all ersättning: och sådan är
Statens ställning, att, fastän icke besparingar finnas på 2:dra
hufvudtiteln, kunna nog tillgångar upptäckas annorstädes —
sådana finnas på det stora hela, mer än tillräckliga för att
vedergälla dessa unga, skickliga och obemedlade mäns för
Deu 5 Maj c. m.
allmänt och enskildt väl nedlagda mödor. Jag har längesedan
emanciperat mig från hvad man här behagat kalla
skrå — för alt nyttja detta ord, som en värd ledamot
begagnat, ehuru jag trott, att ett sådant icke kunde befinnas
lämpligt, när fråga vore om de högsta embelsverken, utan
med rätta vore förvist till verkstäderna — jag, säger jag,
yttrar mig härutinnan ingalunda som skråman, särdeles
sorn jag afträdt från den juridiska verksamheten; men jag
har ansett för min pligt, att med min röst, så vidt jag förmår,
och som en gärd af skyldig tacksamhet och erkänsla
mot det verk jag fordom såsom chef tillhört, söka att medverka
till ersättning åt några unga, insigtsfulla män, som, lönlöst och
utan annan tack än medvetandet af väl uppfyllda pligter,
arbetat 3 a 4 är i Götha Hofrätt under ekonomiskt betryck,
och skall, om jag kan vinna denna afsigt, mycket gerna
underkasta mig att, i detta fall, sägas hysa skrå-åsigter. En
domare , mine herrar! bör vara — man fordrar det med
rätta — fri och sjelfständig; men huru kan man fordra detta,
dä man ej befriar honom från lifvets alldagligaste behof?
Hvilken håg skall lifva unge män att söka förvärfva skicklighet
och insigter på en bana, der de, oaktadt vitsordad
flit oell nit, icke undfå någon ersättning för sina mödor, sina
sträfvanden, utan att skuldsättning och obestånd blifva
deras säkra lott? Man fordrar punktlighet hos auscultanten,
som hos den ordin.-tjenstemannen, hos den adjungerade ledamoten,
likasom hos presidenten; men huru begära detta,
under det man ej vill lemna någon hjelp och lön för den
möda ynglingen nedlägger? Den farhåga Frih. Sprengtporten
framställt, bör icke förskräcka, att nemi. besparingarna
ej lemna tillgång; ty i den ställning befinna vi oss icke, som
skulle vi ej för ett vackert ändamål kunna finna 6 å
7000 r:dr.
Frih. Tersmeden: Till att bölja med, får jag förklara,
att jag icke bestridt enskild motionär rättigheten att väcka
hvilken fråga han behagar, utan jag har försvarat, att StatsUtsk.
icke fastat sig vid sådana frågor, som denna , d. v. s.
statsreglerings-frågor, framställda af enskilda motionärer. Man
har här velat framställa en jemförelse mellan min motion,
rör:de pension åt Frih. Berzelius, och den af Hr Gyllenhaal
framställda. Jag hemställer, om någon jemförelse mellan
dessa förslag kan äga rum. Frih. Berzelius är en seeularman,
en person, som hvarje Svensk med hjerta i bröstet
känner sig stolt öfver, att lian tillhör Sverige; han är ryktbar,
icke blott öfver Europa, utan öfver hela verlden. För
öfrigt beklagar jag det förhållande, som skall äga rum i afseende
å Götha Hofrätt; och det förundrar mig, att Hr Gyllenhaal,
i anledn. deraf, icke till K, M. ingått med någon
anhållan, ty det hade varit det rätta sättet;— och som frågan
i sitt nuvar. skick är en ren statsregler:s-fråga, så hafva
Den 5 Maj e. m.
dessa begge frågor, min, i afseende å Frih. Berzelius, och
Hr Gyllenhaal, icke med hvarandra någon gemenskap. Härigenom
torde jag hafva befriat mig från de tillmålen, sorn
Frih. Gederström och Hr Gyllenhaal gjort mot mig.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hade föresatt
mig att icke förspilla tiden med anmärkntr, i afseende på
återremissen af statsreglertn; men då principer blifvit framkastade,
som ligga helt och hållet utom ämnet, anser äfven
jag mig berättigad och förpligtad att upptaga frågan och
utbedja mig R. o. Ad:s tålamod med afhörande af några yttranden
, äfven från mig, i detta afseende. Under äfventyr,
att af en så hög auetoritet, som en President i en af Rikets
Hofrätten, till följd af antithesen i hans yttrande, blifva
ställd ibland de oädla, derföre att jag icke kan tänka lika
med honom; kan jag ej lillbakahålla min öppenhjertighet
vid detta tillfälle, och förklara, att jag verkligen icke tänker
lika med honom i mångå afseenden. Hvad först sjelfva
behofvet beträffar, så ser jag icke, lindrigast sagdl, huru
man kan påstå alt StatsUtsk. underlåtit någon slags skyldighet,
derföre att detta Utsk. icke fästat det afseende å ett
ämne , som den enskilde motionären önskade se deråt vara
egnadt, i motsats till hvad Styrelsen framställt. Jag tror,
att en af de största försummelser, som man kan tillvita ett
chefsskap, har af Hr Presidenten blifvit erkänd, då han förklarar,
att Hofrätten icke ingått till K. M. med begäran 0111
framställning af en nåd. propos. till Ständerna för alt få det
ifrågaställa behofvet afhjelpt; och jag ser således icke, hvarföre
StatsUtsk. i denna del skall utställas för så hålda förebråelser,
som det af Hr Presidenten, icke allenast nu, utan
äfven vid ett föreglde tillfälle fått uppbära. Jag kan ej ingå
på, att det juridiska vetandet är något så oundgängligen
behöfligt, för att kunna bedomina, huruvida en ökad personal
inom en Hofrätt är behöflig eller icke, eller huruvida
det är lämpligt, att, tvertemot Regeringens förslag i detta
hänseende, fästa vigt vid en enskild motionärs framställning,
och att, på grund deraf, att man funnit sig icke kunna biträda
en sådan begäran, man skall blifva taxerad alt vara
okunnig, och att, till följe af antithesen , att de som delat tanke
med Hr Presidenten, blifvit hedrade med att vara ädla,
aktningsvärda, respectabla, vördnadsvärda och Herran vet
allt hvilka grannlåter, de åter, som äro af olika åsigt i detta
fall, efter vanligt språkbruk, komma under motsatta benämningar.
Jag ingår icke i sjelfva frågan om behofvet af
en ökad embetsmanna-personal inom Götha Hofrätt; jagblott
ger tillkänna, att, äfven under det äfventyr jag omnämnt,
jag visserligen icke, ifall jag suttit i StatsUtsk., i någon den
ringaste mån biträdt enskild motionärs yrkande om tillökning
af tjenstepersonalen inom ett embetsverk , då ej en K.
propos. i sådant hänseende blifvit framlagd, emedan jag ha
-
Dftu 5 Maj e. m.
■j53
de trott, och tror det vara fullkomligt öfverensstämmande
med god ordning i statsförvaltningen, att Regeringsmakten,
som upphemtar alla densamma underordnade detalj-förhållanden,
angifven och öfverlemnar dem till Representationens
ytterligare behandling. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten
derå, att, lill följd af våra riksdts-former, Jära icke
Utsktn bestrida något legod r ä n g sk a p , och minst-visserligen
åt Representationen. Utsktns ledamöter äro utstyrde
med Representationens förtroende, den ena gången kallade
af den ena majoriteten, den andra gången af en annan, och
utgöra, som under f. m. yttrats, ingalunda ett särskildt Stånds
särskilda delegerade, utan hela Representationens. — Det var
äfven en annan principfråga, som af Hr Gyllenhaal blifvit
väckt, nemi. att det vore en hedersskuld för Staten att betala
ett redan gjordt arbete. Så kan jag icke fatta i frågar
var. förhållande; det är möjligt, att min bristande fattning
äfven i detta fall härleder sig från min juridiska okunnighet
— det vill jag alltför gerna medgifva —men sundt förnuft
och sunda begrepp tilltror jag mig äga, och hemställer
hvartill det skall leda, mine herrar! om hvarje collegii-chef,
hvarje reg:ts-chef, säkerligen på lika goda skäl som Hr Presidenten,
här framträdde med begäran om ersättning, retroactivt
för det arbete, som till Statens nytta blifvit af deras
underhafvande under en förfluten tid förrättadt, och att
detta vore en hedersskuld, som Staten retroactivt borde betala.
Med våra former känner jag icke, att någon kan berättigas
till en så beskaffad retroactiv ersättning, och jag
motsätter mig den för principens skull, emedan jag ej vet
hvart det kunde leda ; ty det förhåller sig så med en princip,
att om man sticker det minsta hål derpå, är det ock
slut med hela principen , och vägen öppnad för alla missbruk.
På alla dessa grunder anhåller jag om återremiss,
med begäran, att dessa anmärkntr må till Utsk. åtfölja.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Äfven jag erkänner under
vissa förbehåll, alt StatsUtsk. i allmänhet bör vara mycket
omsorgsfullt, när det kommer an på att bifalla en statsregleringsfråga,
då enskild motionär är den , som framställt
behofvet. StatsUtsk., som visserligen icke af någon förnuftig
representant anses utgöra en samling af legodrängar,
består tverlom af lika sjelfständiga ledamöter, som öfrige representanter,
blott med den skilnad, att dess ledamöter hafva
större åligganden, än den enskilde representanten. Det
är visserligen billigt att göra skilnad på när olika vigtiga
omständigheter ärö för handen; en princip går sönder, om
man sticker minsta hål derpå, så äfven med principen om
vördnad för Konungamakten i landet, ifall den angripes.
Men principens tillämpning fordrar vördnad, och det är denna
tillämpning, som måste äga rum; och då är StatsUtsk,
oförhindradt att tillstyrka en sak och afstyrka en annan ,
354
Den 5 Maj e. m.
ehuru de kunna hafva slägttycke med hvarandra, då omständigheterna
äro sådana, att det ena måste afslås, och det
andra bifallas. Men, mine herrar! här finnes en omständighet,
som vore helsosam för alla SlalsUtsk., som jag tror,
nemi. den som 1828—i83o årens riksdags StatsUtsk. tog till
grundsats, att då man fann betänkligt att tillstyrka ett anslag,
hvarom enskild ledamot gjort framställning, så skedde
det med villkor, att, ifall Konungen funne för godt att
gilla behofvet, så ställde man medel dertill för Konungens
disposition. Detta var en hyllning åt Konungamakten, lätt
förstådd och rätt insedd i frågor af denna beskaffenhet.
Om således StatsUtsk. skulle vara tvifvelaktigt, huruvida
detta behof är verkligt eller icke; så föreslår jag denna utväg,
då jag härmed begär återremiss af detta betänk., att
nemi. StatsUtsk. ville ställa till Konungens disposition dessa
medel, som äro i fråga; men att det måtte bero på Konungens
vidare pröfning, om utgiften kan vara behöflig, på
sätt motionären uppgifvit, hvarmed äfven ali säkerhet är
vunnen om, huruvida presidenten gått längre än han bort,
och saken vara klar. Detta anser jag vara rätta sättet, dels
att undanrödja hvad åtskillige ledamöter yttrat, att en statsreglering
icke bör göras på grund af enskilde ledamöters
framställningar, en grundsats, som jag anser öfverensstämmande
med riktiga åsigter om hvad en statsreglering vill
säga; dels ock att visa en skyldig aktning och ett skyldigt
förtroende till Konungamakten.
Gr. Horn: Äfven jag vill för min del erkänna riktigheten
af den sats, att hvad en statsreglering vidkommer,
böla icke enskilde embetsmål] framträda med motioner i
detta ämne, utan att, då fråga är om tillökning i vederbör,
embetsverks stater, böra också cheferne vända sig till Regeringen
med sådana framställningar. Detta är en princip,
som jag hyllar och äfven hyllat inom StatsUtsk. I närvar,
fall, och då jag redan förut erkänt mig hafva tillhört minoriteten
inom Utsk., vill jag, i anledn. af de princip-frågor
som här blifvit väckta, för min del, förklara, att jag tror
mig ingalunda brustit i princip, då jag sagt mig hafva tillhört
minoriteten, — icke heller, att minoriteten förfarit
principlöst, då den ansett att ifrågavar. motion borde bifallas.
Det är, som jag förmodar, af den anledn. Konungen
ej från Hofrätten erhållit begäran om anslag å besparingarna
åt de 4 adjungerade ledamöterna, att Hofrätten förut vetat,
att besparingarna å 2tdra hufvudtiteln voro så hårdt tillgripna,
att det högst onaturliga förhållande inträdt, att det finnes brister
å dessa besparingar. Men det inträffar icke här hvad Hr
Lefre'n trott vara händelsen, att Konungen ej skulle känna behofvet
af Götha Hofrätts förstärkning med nya ledamöter, och
litt, af sådan orsak, arfvoden ej blifvit de adjungerade perscmerne
tillagda; emedan denna adjunction just tillkommit
D e n 5 Maj e. ra.
med Konungens nåd. bifall, och bifallet blifvit meddeladt
derföre, att Hofrätten yttrat, hvad äfven blifvit inom Utsk.
upplyst af sakkunnige, i orten boende män, hvilka känna
förhållandet, att oftanämnda adjunction varit oundgängligen
af behofvet påkallad. Att således Statsmakterna, å sin sida,
borde anse sorn en hedersskuld, i en sak så vigtig sorn den,
då fråga vöre örn domaremakten, på hvilken allmän och
enskild trefnad och belåtenhet till så hög grad hvilar, utbetalningen
af ifrågaställda arfvoden till de 4 adjuncterna inom
Götha Hofrätt, som en väl förtjent lön för ett väl förrättadt
arbete ät dessa unga, aktningsvärda och skickliga män,
som hittills, utan annan ersättning än obetydliga s. k. adjunctionsmedel,
uppoffrat tid och möda på ett af förmän
och andra personer vitsordadt förtjenstfull! arbete, till lagens
skyndsammare skipande; sådant tror jag, att man, med
bibehållande af ofvan vidrörda princip, kan med säkerhet
påstå. Det är, som jag nyss nämnde, naturligt, att desse
adjuncler icke kunde erhålla ett förvissande af de förmåner
de bort åtnjuta, emedan några medel å a:dra hufvudtiteln
icke funnos dertill qvar; och jag får vidare fästa uppmärksamheten
på det förhållande, som är högst olika mot hvarje
annat här anfördt, eller då fråga uppstår att erkänna redan
verkställda arbeten inom en domstol, der ordin.-ledamölernes
antal är för ringa. Det måste nemi. vara en stor
skilnad att, medelst förordnande, bestrida tjenster af annan
natur än domaremaktens värf; ty i många fall kunna andra
tjenster af hvarjehanda orsaker ligga alldeles neder, men
rättvisans skipande bör aldrig ligga neder.
Ilr Hjerta, Lars: Jag hörde nyss en värd ledamot,
som talade till försvar för StatsUtskrs betänk., det oaktadt
begära, att hans svar måtte åtfölja ålerremissen af detsamma
till Utskottet. Jag hemställer till de värde ledamöter,
som tala för ifrågavar. betänk., om de icke hellre behagade
yrka bifall derå, än på förhand medgifva återremiss; ty om
detta sednare yrkande tappade, i händelse af votering, så
besparades den tid, som åtgår för uppsättningen och utskrifningen
af denna långa discussion, äfvensom den lid, som
skall åtgå för discuterande af frågan, då den från Utsk.
återkommer. Hvad sjelfva saken angår, så tyckes det vara
satt utom allt tvifvel, att de adjungerade ledamöterne gjort
sig förtjente af den ersättning de kunna erhålla; men om
betänk, bi fal les och de få vänta något på ersättningen, så
synes detta icke utgöra mer, lin hvad motionären kan räkna
såsom ett billigt straff, för det han icke först vändt sig med
sin framställning till Konungen. I alla fall är det väl sedan
att förmoda såsom säkert, att om han i sin egenskap af
chef för det embetsverk, hvars behof han visat, vänder sig
till Regeringen; så blifva väl de första tillgängliga besparingar
anvisade till detta behof. I principfrågan förenar jag
Dea 5 Maj e. tu.
mig med Frih. Tersmeden och tager mig friheten dervid
såsom motiv tillägga, att kommer väl den ordningen i gång,
att ett verks chef kan hos Ständerna fordra och erhålla löner
eller pensioner, så skall det icke heller dröja länge, innan
alla verkens chefer skola finna det vara en slags christelig
pligt att göra detsamma, hvar och en för alla dem
bland bans underlydande, som tjena på expectance. Man
vet huru det tillgår med sådana saker, att nemi. cheferne
gå till ledamöter af Stånden och Utsktns ledamöter och söka
obligera dem på allt sätt att lemna sitt bifall till hvad
som begäres, samt att desse ofta af consideration eller personlig
aktning visa en eftergifvenhet för sådana särskilda insinuationer,
hvartill de ej skulle anse sig förpligtade för Regeringen.
Jag yrkar bifall till betänkandet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Månne icke det förhållande,
som utgjort föremål för denna discussion, skulle
kunna förtydligas genom en liknelse? Man betalar ej gerna
drickspenningar till andra än dem, som på ett tillfredsställande
sätt uträttat sina sysslor. Om enskilde personer blifvit
bedragne i sina förhoppningar på Hofrätterna och deras
divisioner, och funnit, att rättvisans skipande blifvit fördröjd
endast genom fel i arbetsordningen; om det finnes
Hofrätten, der målen föredragas på divisionen af en föredragande,
men der den ene ledamoten läser avisorna och den
andre bläddrar i task boken och genomskådar sina räkningar,
och derunder begär att få hem handlingarna för att
genomgå dem, genom hvilken gagneliga sysselsättning flera
timmar förrunnit, som kunnat användas till måls refererande
och afgörande; om sådant händt, och enskilde personer
icke fått hvad de väntat af sina embetsmän: så kan man ej
undra på, att Ständerne äro mindre benägne att gifva ökade
anslag än de annars skulle vara. Att ett StatsUtsk. är
en organ för Ständernes tänkesätt, anser jag för gifvet; och
om så är, vill jag blott framställa min önskan om en bättre
arbetsordnings införande i embetsverken, sådan som Standerne
vid flera tillfällen ansett böra införas; hvarefter jag
förmodar, att kommande Ständer skola visa mindre ovilja
emot begärda anslag.
Gr. Anckarsvärd: Jag skall ej uppehålla tiden med
något yttrande, och vill blott nämna, att jag finner mig af
en talare på andra sidan erinrad om ett misstag, nemi. att
jag från mina åsigter satt i fråga återremiss, hvilket jag ber
att få rätta, då jag härmed yrkar bifall å StatsUtsk:s ifrågavar.
utlåtande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Äfven jag god
känner
i allmänhet den grundsats, som af flera talare blifvit
yttrad, att löneanslag till Statens tjenstemän icke böra
lamp
-
Den 5 Maj e. m.
lämpligen af Ständerna beviljas, utan att behofvet blifvit af
Konungen framstäldt. Men i detta fall, likasom i andra,
måste utan tvifvel gälla, att ”ingen regel är utan undantag.
” Så är det äfven med de mycket omtalade
grundsatserna. Den, som icke är stödd på billighet och
rättvisa, faller af sig sjelf, — af sin egen grundlöshet.
Också är jag öfvertvgad derom, att hvarken detta eller något
annat Stånds fleste ledamöter komma att begära några
bättre grundsatser, än billighet och rättvisa. Ingendera
har jag hört någon af detta Stånd bestrida i Br Gyllenhaals
framställning. Jag hoppas fördenskull äfven, att Ståndet
återremitterar betänk., på det vi måtte kunna, när det återkommer
från Utsk., göra hvad billighet och rättvisa kräfva.
I den händelse Stånden icke skulle det göra, utan vilja
straffa de oskyldiga — jag menar de 4 adjungerade ledamöterna
— derföre att den ene eller andre embetsmannCn underlåtit
sin pligt att på den behörigaste vägen vårda deras
bästa 5 så är det säkert, att en dylik hårdhet å Ständernes
sida skulle hämna sig sjelf på dem; ty den tid skall då
komma, när en hvar skyr alt tjena ett samhälle, der man
blir så bemött, som här är föreslaget att bemöta ifråga var.
tjenstemän. Att hänvisa på besparingarna, under det en
medlem af StatsUtsk., Prosten Åstrand, säger: ”att den statsreglering,
som R. St. nu uppgöra, torde sä ordnas, att fö’'ga
besparingar på hudvudtitlarna hädanefter uppkomma,”
— det är detsamma, som att hänvisa på en tillgång, som
icke finnes, och sålunda gifva sig skenet af rättvisa, men i
grunden vara obillig. Detta kan ej vara detta Stånds mening,
hvarföre jag är förvissad, att återremiss beviljas.
Gr. Lewenhaupt, Patrik: Såsom egendomsägare inom
Götha Hofrätts jurisdiction, anser jag mig äfven intresserad
i denna fråga, och med fullt förtroende dertill, att Utsk.
enligt bästa öfvertygelse behandlat ifrågavar. ämne, beklagar
jag dock, att Utsk. genom sitt afstyrkande troligen snarare
skadar än gagnar dem, som de velat tjena, nemi de
skattdragande; ty obetydligt lida de af, om det af Presidenten
Gyllenhaal begärda anslag beviljas, men så mycket mer,
om, såsom sakägare, deras mål i många månader eller år
blifva oafgjorda qvarliggande uti Götha Hofrätt.
Af detta skäl begär jag återremiss af betänk., jemte tillstyrkan
till det begärda anslaget till de adjungerade ledamöterna.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Då man hör
grundsatser, eller åtminstone framställer dem, så bör man
också följa dem. StatsUtsk. har i sitt utlåt. N:ö 4°> i afseende
å reglertn af aldra luifvudtiteln, föreslagit en ersättning
åt Professor Retzius, utan att motion blifvit derom väckt,
för bans väl fullgjorda möda, Jag anser, att den
6 H. 33
a58
D c 11 5 Maj e. m.
grundsats, sorn UtatsUtsk. följt, i afseende på bemälde proffessor,
äfven bör af Utsk. följas i afseende på de 4 adjungerade
ledamöternes väl fullgjorda möda; och det är
på grund deraf jag anhåller, alt utlåt, måtte återremitteras.
Hr Hjerta: Jag påminner mig verkligen icke nu, huru
förhållandet var i fråga om Professor Retzius, för att
kunna noggrannt bedömma, i hvad mån derifrån kan dragas
den slutsats, hvartill den siste talaren kommit; men jag
uppsteg egentligen för att erinra R. o. Ad. om ett varnande
exempel att gifva anslag utan att K- M. sådant begärt,
nemi. att då Ständerne anslogo 2:ne prot.secret.-löner till
Konungens Cancelli, täcktes Konungen svara, att som Högstdensamme
icke begärt sådana löner , kommo de icke heller
att anvisas och utgå.
Hr Lefre'n: En talare framställde för en kort stund
sedan olämpligheten af, att representanter gå och anmäla
sina angelägenheter hos utsk:s-ledamöter, för att på det
sättet upplysa dem och vinna deras förord vid behandlingen
af målen. Jag tror det är nog inqvisitorisk! att vilja förneka
detta vackra och lämpliga sätt att söka göra billiga
anspråk gällande. Jag skulle beklaga högligen, om man i
det stället ville införa corruptions-middagar m. fl. dylika
tillställningar; sådant vore mycket värre.
Frih. Tersmeden: Till hvad jag förut yttrat, får jag
blott tillägga en hemställan till de nyss utnämnda ledamöterna
af Konungens Conselj, huruvida de icke anse den procedur
hafva varit den rätta, att hvad hvar och en för sitt
departement komme att föreslå, måtte af Ständerna pröfvas,
och att hvad sedermera hvarje exped.-chef framställer, icke
af Ständerna upptages, såvida de icke funnit det vara nyttigt.
Frih. Sprengtporten: Ehuru jag med mycket nöje
deltagit i StatsUtskrs beslut om anslag till lärarne vid Carolinska
institutet, borde jag nästan ångra detta deltagande,
då jag funnit, att detta beslut, som ett argument emot
StatsUtsk., framställes vid alla möjliga tillfällen. Den princip
jag anser vådlig, är den, att på samma gång man gölen
statsreglering för en kommande tid, tillika göra en folden
förflutna. Det är detta jag fästat mig vid, ehuru jag
fullkomligt erkänner det verkligt rationella i Frih. Tersmedens
framställning, att begäran om anslag af denna beskaffenhet
bör vara framställd till följe af en Konungens propus.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt. N:o 4>-
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de vid utlåt. N:o 4* gjorda anmärkna- föranleda dess återremitterande.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Den 5 Maj e. nj. a5g
Hr Frill. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att ja öfverröstat nej, vid besvarandet af den utaf Hr
Landtm, sist framställda proposition.
I anledu. häraf hördes en röst i salen begära votering.
Hr Fri h. o. Land tra. anmodade den ledamot, som begärt
votering, att uppgifva förslag till contra-proposition.
Gr Horn: Då R. o. Ad., enligt hvad jag förmodar att
Hr Frih. o. Landtm, ansett, icke bifallit utlåt., och anniärkntr
deremot blifvit gjorda, som föranleda till återremiss;
så anser jag med grundlagen mest förenligt, att återremiss
icke vägras, ty annars blef detta utlåt, icke afgjordt. Det
är klart, att då bifall blifvit vägradt, måste utlåt, återremitteras,
för att, på grund afanmärkn., kunna afgöras.
Hr Hjerta: Jag kan icke anse, att ett beslut är afgjordt,
så länge som R. o. Ad:s majoritet derom icke är
känd; och på de grunder jag framställt, nemi. syftemål af
tidens förkortande, så nödgas jag, ehuru ogerna, besvära R.
o. Ad. med en votering.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag äfven varit
bland dem, som begärt votering, så hade jag visserligen ansett
min skyldighet vara att föreslå contra-propos., i händelse
jag ej uti nu förevar, fall ansett det vara fullkomligt
onödigt att göra ett dylikt förslag, då nemi. fråga nu icke
kan blifva om mer än a:ne propos:r, den ena på bifall och
den andra till återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den sista propostn, i
anleda, hvaraf votering blifvit begärd, väl varit ställd på
återremiss; men då det törhända vore mindre lämpligt, om
bifall till utlåt, kommer uti contra-propos:n, hemställde Hr
Landtm., om Ståndet behagade tillåta att ja-propos:n komme
att innehålla bifall till utlåt., och contra-propos:n återremiss
af detsamma.
Bifölls.
Härefter upplästes och godkändes följande voter:s~proposition.
Den som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 4G voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 41
gjorda anmärkn:r föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 46.
Nej — 142.
‘2Ö0
Den 5 Maj e. m.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till i i om aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 6 Maj 1840.
Plenum kl. S f. m.
Företog H. R. o. Ad. val af de ia Electorer, jemte 4
Suppleanter, hvilka, enl. 97 och 98 §§:na Reg.Ftn samt 68
§:n Riksd.Ordn., skulle äga alt, jemte Electorer af de öfriga
Stånden, välja R. Sits Justitiae-ombudsman, samt den
man, som skall honom efterträda , ifall han innan nästa riksdag
skulle afgå; och befunnos, efter valförrättningens slut,
hafva blifvit utsedde till
Electorer:
N:o 131. Gr. De Geer till Löfsta, Carl,
i. Frih. Oxenstjerna, Carl,
249. „ Adelsvärd, Johan Carl,
)>
)»
„ 3go. „ Nordenfalk, Johan,
„ 792. Hr Lagerhjelm, Pehr,
n 11 [7
»
i563.
1612.
„ 1842.
„ 2161.
„ 2195.
„ 2287.
n
Cederschjöld , Pehr Gustaf .
Cederstråhle, Johan Casimir,
Grundelstjerna, Axel Wilhelm
Edenhjelm, Gillis,
af ZelleV., Nils Wilhelm,
Edelstam, Fabian,
af Rolen, Johan Samuel, .
Suppleanter:
N:o 255. Frih. Falkenberg , Conrad,
„ 3, ,, Gyllenstjerna, Nils, .
,, 2307. Hr af Tuneld, Carl Erik, .
„ 26. Frih. Leijonhufvud, Erik Knutsson,
161 röster,
16 r —
156 —
251 —
158 —
258 —
157 —
i57 —
.58 —
.58 —
.58 —
i57 —
155 —
154 —
154 —
i53 —
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 c. m.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe,
Don 7 Maj f. m.
Thorsdagen den 7 Maj i84o.
Plenum kl. g f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för den 5 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 2 dennes f. m.
Upplästes det rör:de valet af R. St;s Just.ombudsman
inför R. St:s Eleetorer förliden gårdag hållna prot., så
lydande:
År 1840 den6 Maj sammanträdde R. IJ. St:s valde Electorer,
för att utse R. St:s Just.ombudsman; och befunnos,
sedan valsedlarne blifvit öppnade , lösterne hafva utfallit
som följer:
Hr Hofratts-rådet och Ridd. af K. Aordstjerne-Orden ,
Carl Ludvig Landin 4^ röster.
I följd hvaraf Hr Hofrättsrådet och Riddaren Landin blifvit
utsédd att vara R. St:s Just.ombudsman. Ut supra.
Carl Oxenstjerna. H. O. Holmström.
C. C. Halling. Nils Pehrsson.
Likaledes upplästes det prot., som inför samma Electorer
ofvannämnda dag blifvit hållet, vid valet af R. St:s
Just.ombudsmans Suppleant, så lydande:
År 1840 den 6 Maj sammanträdde R. H. Sl:s valde Electorer,
för alt utse den man, som skall efterträda R. St:s Just.-  ombudsman, ifall han innan nästkommande riksdag skulle med
döden afgå; och befunnos, efter valsedlarnes öppnande , rösterne
hafva utfallit, som följer:
Hr Lagmannen, Krigs-fiscalen och Riddaren af K. Nordstjerneorden,
Lars Johan Rhodin 34 röster;
Hr H äradshöfdingen och Riddaren af K. Nordstjerne-Orden,
Johan Jacob Bergström l4 röster;
varande alltså till R. Sirs Just.ombudsmans efterträdare utsedd
Hr Lagmannen , Krigs-fiscalen och Riddaren Rhodin.
Ut supra.
Carl Oxenstjerna. H. O. Holmström.
C. C. Halling. Nils Pehrsson.
Uppå derom af Hr Frih. o. Landtm, framställd propos.
, fann R. o. Ad. för godt anmoda Exped.Utsk. att uppsatta
och till RiksSt:n inkomma med förslag till de förordnanden,
som, i anledn. af dessa val, böra utfärdas för den
utsedde Just.ombudsmannen och hans Suppleant.
I
2Ö2
Den 7 Maj f. m
Uppliisles till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse!*
till K. M., nemi.:
N:o 10, ang:de afskrifning utaf det Carl Johans församling
i Götheborgs och Bohus län af cholera creditivmedlen
beviljade lån;
N:o i i , ang:de väckt fråga om kronoparken Wahraskogens
upplåtande till lastageplats.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 2J och 19 sisth April på
hordet lagda utlåt. N:o 42> ang:de lönereglering för landtstatens
tjenstemän och betjente , samt för förste och andre
landtmätarne.
Gr. Mörner, Carl, uppläste följande:
Sedan K. M. vid sisla riksdag gifvit Rikets då församlade
Ständer tillkänna, att K. M. , i saknad af tillgångar,
fann sig nödsakad uppskjuta med framställning af uppförande
på stat af den betydligare tillökning å 2:dra hufvudtiteln,
som för landtstats-regler:n skulle erfordras, och R. St. då
jemväl förklarat, att nied denna reglering borde ansta, under
anhållan likväl att, vid R. St.-s näst derefter blifvande
sammanträde, fullständiga förslag i ämnet matte R. St. föreläggas
; så har K. M., för att uppfylla hvad Ständerne såmedelst
äskat, efter af Kainmar-colhm och Stats-contoret infordradt
nytt förslag till aflöningsstat för landtstatens tjenstemanna-personal,
vid innevar. riksdag låtit aflemna detsamma,
med öfverlemnande åt Ständerna attafgöra, om och
hvilka utvägar till beredande af tillgångar för denna lönereglering
må vara att vidtaga.
Mig synes derföre, att enär R. St., lika med K.M.,vid
flera föregrde riksdagar, erkänt nyttan och nödvändigheten
af en förbättrad lönereglering för landtstaten , lämpad efter
dess ansvarsfulla och mödosamma befattningar, och K. M.,
som uti Dess nu afgifna nåd. skrifvelse i ämnet, godkänt
Kammar-collegii och Stats-contorets gemensamma förslag,
deraf lemnat R. St. del, berörde förslag nu kunnat och
bort af StatsUtsk. tagas uti närmare öfvervägande.
Då emedlertid Utsk., som likväl, enl. dess und. yttrande,
ansett förslaget i flera hänseenden lämpligt, icke
kunnat tillstyrka Ständerna att vidtaga någon åtgärd i anledn.
af K. M:s förenämnda nåd. skrifvelse, med undantag
för de fall, hvarom Utsk. meddelat särskildt yttrande; så
vägar jag ej hoppas, att StatsUtsk., genom återremiss af
ifrågavar. betänk., förändrar mening, så vidt den har afseende
på lönereglerings-förslaget i sin helhet: men jag anser
mig pligtig att fästa så väl R. o. Ad:s, som Utsk:s synnerliga
uppmärksamhet på vigten och behofvet af löneanslag
för länsnotarien i Rikets alla län.
D c i) 7 M a j f. m.
a63
Vid föregrde riksdagar har både K. M. och vederbör,
embetsverk i de afgifna iöningsförslagen utvecklat skälen till
nödvändigheten af dessa tjenstemäns tillvaro, samt för dem
tillstyrkt bestämda löner på stat; och jag anhåller nu att
närmare få redogöra för skälen till min vördsamma framställning
om deras uppförande på stat, med löner af Staten.
Uti alla Ian finnas länsbokhållare med bestämda tjensteåligganden
och skyldighet att tjenstgöra i landskamererarens
ställe, när denne har laga förfall. Vid landscancelliet
åter, der göromålens mängd så tilltager, alt mången landssecreterare,
äfven med biträde af 3 a 4 skrifvare, oftast måste
använda hela dagen på embetsrummet, om han skall medhinna
der förefallande mångartadt bestyr, hvartill kommer
hans skyldighet att åtfölja landshöfdingen på vissa embetsresor,
såsom bevär:s-mönstriugar m. m.— vid denna vigtiga
expedition har landshöfdingen ingen för göromålens oafbruten
gång ansvarig person att anlita, om landssecreteraren
blir sjuk, eller eljest, af hvad orsak som helst, icke kan med
tjensten taga befattning.
Partiel t hafva visserligen länsnotarie!' blifvit med Konungens
nåd. begifvande tillsatte af landshöfdingen , utan
annan pecuniär fördel, än det ringa arfvode, som de af landssecreteraren
kunnat betinga sig; men om också en eller annan
landssecreterare äger så goda inkomster , att han borde
kunna aflöna länsnotarien, så är det icke förhållandet öfverallt,
hvarförutan han, på sätt jag nyss nämnt, måste löna
flera personer till sitt biträde, om ärendena skola med tillbörlig
skyndsamhet expedieras. Jag hemställer i alla fall,
om det kan vara i sin ordning, att länsnotarien, som bör
vara embetsman på stat, af hvilken Staten således har åligganden
alt fordra, lönas af enskild man, hvarigenom han
egentligen är den enskildes, men icke Statens tjenare.
Jag skulle visserligen kunna anföra flera olägenheter
deraf, att lansnotarier icke njuta lön på stat; men jag har
inskränkt mig till de väsendtliga; och den som närmare känner
förhållandet, samt beskaffenheten af de trägna, snart sagdt
hvarje dag tilltagande, göromfllen vid ett landscancelli, skall
otvifvelaktig! jemte mig inse alla olägenheter deraf, att länsnotarie^
såsom med deras tjenstgöring och aflöning nu tillgår,
icke äro annat än landssecreterarnes skrifvare. Redan
vid 1828 års riksdag föreslog K. M., om jag rätt minnes,
4oo r:dr i lön för länsnotarie; och ehuru detta belopp ingalunda
kan anses för högt, skulle det måhända synas lämpligast,
att denne tjensteman föreslås till lika lön med länsbokhållare,
hvars inkomster på stat icke fullt uppgå till sistnämnda
belopp. Den förökade, mindre betydliga statsutgift,
som härigenom uppkom, torde, af anförda skäl, hvarken anses
olämplig eller kännbar för de skattdragande, enär desse
i mer eller mindre mån draga fördel af det sätt, hvarpå deras
angelägenheter vid länsstyrelsen handhafvas, hvarför
-
264
Den 7 Maj f. m.
utan det kan blifva möjligt för landshöfdingen alt till ifrågavar.
tjenstebefattning engagera en person med den duglighet,
att han på eget ansvar kan förvalta landssecrelerareembetet
vid förefallande ledighet eller behof.
Jag anhåller derföre, att, i händelse StatsUtsk. icke vill
ingå i närmare pröfning af det af K.M. antagna förslag t i i 1
lönereglering för landtstaten i sin helhet, Utsk. ville benäget
tillstyrka länsnotariers uppförande på stat och föreslå
löner till dem , i likhet med hvad länsbokhållare innehafva.
För att vinna den rättelse jag med dessa mina anmärkntr
åsyftat, ber jag om återremiss af StatsUlsk:s förevar.
utlåtande.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag har begärt ordet,
för att vitsorda vigten och behofvet af länsnotarien på stat.
Desse personer äro för närvar, blott landssecreterarenS skrifvare,
men förrätta icke destomindre ganska ofta landssecreterarens,
ja till och med landshöfdingen embete. Ett sådant
förhållande kan omöjligen vara lämpligt, då desse personer
af Staten icke erhålla ett runstycke i lön. Länsbokhållaren
är för landscontoret detsamma , som länsnotarien
för landscancelliet. Länsbokhållaren är lönad af Staten ,
men icke länsnotarien. Manne sådant är conseqvent och
rättvist? Uti K. M:s nåd. skrifvelse, som åtföljde K. M:s nåd.
propos. ang:de statsverkets tillstånd och behof, har K. M.
föreslagit länsnotariernes uppförande på stat, hvilken nåd.
framställning grundar sig på ett und. tillstyrkande af Kammar-col!:m
och Stats-contoret. Något svar härpå borde väl
StatsUtsk. lemna, hvilket jag förgäfves eftersökt uti StatsUtsk:s
utlåtm N:is 4 och 42> der det vore att förvänta. Jag yrkar
derföre återremiss af belänk., och föreslår, lika med Gr.
Mörner, att länsnotarierne måtte uppföras på stat till lika
lön med länsbokhållarne, hvilket synes ganska billigt, i betraktande
af deras slafviska sysselsättning och vigten af de
ärenden, som utgöra föremål för deras handläggning.
Hr Sandelhjelm, Paul, anförde skriftligen:
Med anledn. af StatsUtsk:s nu föredragna utlåt. N:o 42)
uther jag mig få vördsamt yttra följande:
Redan vid 1823 års riksdag anhöllo, hos K. M., Rikets
då församlade Ständer, att vid påföljande riksdag ett förslag
till lönereglering för landtstatens tjenstemän och betjente
måtte R. St. föreläggas, hvilket äfven skedde; men, i saknad
af tillräckliga tillgångar, funno R. St. sig föranlåtne alt endast,
med anvisande af vissa tillökningar, uppgående till
26,022 r:dr 35 sk. 7 r., i öfriga delar uppskjuta med landtstats-Iönereglertn;
anhållande tillika hos K. M. att, efter en
närmare undersökning, huruvida inskränkning i personalen
kunde ske genom ny indelning af districtena, förslag till en
allmän reglering i detta afseende måtte vid nästa riksdag
med
-
Den 7 Maj f. m.
a65
meddelas. Efter af K.M. för sådant ändamål förestrifna och af
vederbör, vidtagna åtgärder, och sedan K. M ., under d. i4Dee.
i833, slutligen förordnat oin reglertn af fögderier och länsmans-districter,
samt, i förening dermed, om indragning af
några indelningar, gaf K. M. år 1835 R. St. tillkänna, att,
i anseende till dåvar. brist på disponibla tillgångar, K. M.
fann sig nödsakad uppskjuta med framställning om uppförande
på stat af den betydliga tillökning å 2:dra hufvudtiteln,
som för landtstats-löneregler:n skulle erfordras; och R.
St. förklarade, att med denna reglering borde anstå, men
anhöllo hos K. M., att, vid R. St:s näst derefter blifvande
sammanträde, fullständiga förslag i ämnet mätte R. St. föreläggas.
Sjutton år äro .således snart förflutna , sedan R. H. St.
först yttrade önskan och afsigt, att, efter nutidens behof,
ordna lönevillkoren för denna i alla afseenden vigtiga, och
måhända i flera den vigtigaste, tjenstemanna-personalen i
Riket; och R. St. hafva, under tiden, 2tne särskilda gånger
vidblifvit och uttryckt samma afsigt, med förklarande af deras
benägenhet att göra anslag för ändamålet. Emedlertid
hafva andra corpser och stater, civila och militära, i allmänhet
fått tillgodonjuta slikt vedermäle af R. St:s vårdande
omsorger. Tjenstemän och betjente vid Post- ocb Tullverken
i landsorterna, hvilka, väl icke med hänsigt till befattningarnas
verkliga vigt och personalens inflytelse på folkets
bästa och trefnad, men dock i lefnadsförhållanden och anseende
kunna närmast jemföras med tjenstemän och betjente
vid landtstaten, hafva sett deras löningsvillkor så förbättrade,
att de för närvar., åtminstone uti vissa orter , innehafva
dubbelt mera i lagliga inkomster, än vederlikar vid landtstaten
inom samma orter. Det är da naturligt, att landtstaternes
tjenstemän och betjente, med längtan och förhoppningar,
motsett innevar. riksmöte såsom den tidpunkt, soin
skulle göra slut på deras lidanden och försätta deni i en,
någorlunda likartad, förmånligare ställning än hittills.
För det Svenska folkets representanter, som stå i någon
närmare beröring med allmogen och arbetande folkclasserna,
samt således känna folklifvet och di t väsendlliga inflytande,
iäns-administralionen med dess underordnade derpå utöfva!',
måste isynnerhet anses vara en öfvervägande angelägenhet,
att med deras råd och löst nu bidraga till uppfyllandet
af R. St:s så ofta och så högtidligt uttalade afsigt att
förhjelpa landtstaternes tjenstemän och betjente till den alltför
länge fördröjda löneregleringen, åsyftande , jemte någon
ringa tillökning i personalen, hufvudsakligen en högst nödig
förbättring i de mest vanlottades villkor; ty en så betydlig
förhöjning, som skulle ställa dem på fullkomligen lika fot
med tjenstemän och betjente vid Post- och Tullverken , är
icke ens fråga—allenast om det nödtorftiga; och jag föresläl
6
H. 34
a6ö
Dea 7 Maj f. m.
ler mig, att afseende på detta ej skolat ända hittills uteblifvit,
om landtstaterna haft, likasom post- och tullstaterna
hafva det, en egen centralstyrelse, med särskilda fonder,
derpå aflöningsanslagen kunnat anvisas. — Likväl är det äfvenså
visst, att landtregeringens underordnade verksamt bidragit,
genom redliga och nitiska åtgärder, hvar och en på
sin plats, att åstadkomma den i sednare tider synbara förhöjningen
å Rikets ordinarie-inkomst-titlar med flera , som
det antagits vara, att post- och tulltjenstemännen, för deras
del, bidragit till post- och tull-intradernas formerande.
Af de skäl, som i mängd förefinnas, och sammanstämmande
tala för nödvändigheten att just nu, och ej sednare ,
taga landtstaternas billiga och redan erkända anspråk i samvetsgrannt
och slutligt öfvervägande hos R. H. St., framstår
i första rummet ett, som liittils föga varit omordadt, men
som, det trängande behofvet oberäknadt, utan tvifvel är det
kraftigaste. Den, hvilken såsom jag, från längre tid tillbaka,
så väl under vårt förra statsskick, sorn sedermera efter 180g,
oafbrutet tjent det allmänna i administrativa befattningar,
öfver 4° år, äfvensom hvar och en annan , som med uppmärksamhet
följt utvecklingen af våra gällande grundlagar
och deras successiva inverkan på administrationen i det hela,
har ej kunnat undgå erfara, att de administrativa ärendena
i statsförvaltningens alla grenar varit uti jemnt tilltagande
under det constitutionella samhällsskicket. På landtregeringen,
der de flesta allmänna förvaltningsfrågor skola förberedas
eller behandlas, och derifrån nästan ali verkställighet,
så väl i förvaltnings- som andra till statsbestyret hörande
ämnen, skall utgå, har denna inverkan varit så utomordentlig
och stoi', att dithörande göromål, ofvanifrån och ända
nedåt, blifvit i allmänhet fördubblade, och inom åtskilliga
län, nemi. de, hvarest tillvexten i folkmängd och näringar
varit betydligast, nära tvådubblade; men härvid lärer det
icke ens stanna för tiden hädanefter, emedan det synes vara
klart, att den af R. St. nyligen beslutade nya organisationen
af Statsrådet, så snart den vunnit K. M:s nåd. sanction,
kommer att föranleda till åtskilliga sådana förändringar
och förbättringar i allmänna förvaltningen, som, till betydligaste
delen, erfordra både beredning eller annan handläggning,
och städse verkställighet i landsorterna, och som
följaktligen skola än ytterligare öka göromålen vid länsadministrationen.
Jag hemställer, att samtliga dessa förhållanden måtte,
i förening med skäl och omständigheter, som finnas anförda
och ådagalagda i olficiella betänk:n och förslag, hvilka ligga
till grund för K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. af d. 27 sisth
Jan., ang:de lönereglertn för landtstaterna, tagas af StatsUtsk.
under närmare och välvilligt skärskådande. Utsk. har
visserligen redan, genom utlåt. N:o 43> öppet erkänt ämnets
vigt, men har hufvudsakligen af det motiv, att angelägen
-
Den 7 Maj f. m.
267
helen skulle fordra, för beredande af den åsyftade nedsättningen
i skattebidragen , att iakttaga möjligaste inskränkning
uti statsutgifterna, och härmed icke skulle stå tillsammans
ett så betydligt anslag, som den föreslagna reglertn i sin helhet
erfordrade, medförande en tillökad utgift af omkring
120,000 r:dr årligen, — funnit sig icke kunna, annorlunda
än med undantag för särskildta fall, tillstyrka R. St. vidtagandet
af någon (allmän) åtgärd, i anledn. af K. M:s ifrågavar.
skrifvelse. Förre Ständer hafva dock åtminstone sökt
uppehålla modet hos de snart sagdt slafvande landtstatstjenstemännen
, genom anvisade förhoppningar på framtiden.
Yäl erkänner jag , i egenskap af styresman för Rikets
folkrikaste län, tacksamt, att StatsUtsk., fastän med förutsättning
af ett sådant motiv, spccielt hänfördt till landtstaterna,
väsendtligen modifierat detsamma, då Utsk. , bland
undantagen, tillstyrkt anslåendet af 40,020 r:dr 42 8 r.
å 2:dra hufvudtiteln, till löneförbättring för länsmännen, så
att desse kunde erhålla 200 rtdrs lön hvardera; och jag medger
äfven, att Utsk. förfarit riktigt, när desse tjenstemäns
villkor blifvit afsedda i första rummet. Men deremot, då
landtstaterne äro en för Riket alldeles oumbärlig, och detta
lärer ej kunna nekas, tillika högst vigtig tjenstemannacorps
; så, ehuru stor än nödvändigheten må vara att bereda
nedsättning i skattebidragen, kan denna nödvändighet
— hvilken jag eljest lemnar derhän — icke upphäfva den
Statsmaktens, som äger utöfva Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt,
oafvisliga skyldighet, att dessförinnan anslå erforderliga
medel, för att nödtorftigt aflöna ifrågavar. tjenstemanna-corps,
som, i större mått än andra , måste uppoffra
förmögenheter, krafter och helsa, samt derjemte ofta enskild
välfärd, för att tillfredsställa det allmännas fordringar på
verksamhet, redbarhet, drift och nit vid tjensteutöfningen.
Man kan ej vänta, att jag skall utreda och förordna
landtstats-tjenstemannens billiga anspråk i allmänhet, annorledes
än jag genom det föregtde redan gjort. Så mycket
allenast kan jag derom vidare säga, att ganska få af dem
lära äga tillräckliga , något flere, medelmåttiga eller knappa,
och de fleste, alldeles otillräckliga löneinkomster. Man kan
deremot skäligen fordra, att jag, med afseende derpå, något
närmare upplyser om ställningen inom Elfsborgs län. Detta
län, som har 5 städer, och är indeladt i 6 fögderier, med
lika mångå kronofogdar och häradsskrifvare, samt i 25 Uinsmans-districter,
hyser för närvar. 220,000 innevånare, deraf
på landsbygden ungefärl. 210,000, och således per medium
35.000 innevånare i hvart fögderi. Fögderierna äro derjemte
mycket vidsträcktare än i medlersla delarna af Riket;
men kronofogdars och häradsskrifvares indelta löner äro likväl
till förvandlingsbeloppet mindre, samt deras boställen sämre,
i den anmärkningsvärda grad, att då, efter approximativ be^
räkning, en kronofogde-indelning med bostället kan i nämn
-
368
D e u 7 Maj f. i».
da delar af Riket lemna 1000 r:drs inkomst och derutöfver,
samt en häradsskrifvares, äfven med bostället, 700 r:dr och
derutöfver, lemnar lönen och bostället i Elfsborgs län ej
mera än åt kronofogden högst 700 och åt häradsskrifvare!)
högst 45o r:drs inkomst; och är det relativa förhållandet
enahanda med hänseende till landssecreterarens, landskamererarens
och fandträntmästarens indelta löner. Lefnadskostnaden
för landtstatens tjenstemän är dock visserligen ej mindre,
men i åtskilliga fall större uti Elfsborgs län än på flera
andra orter; hvilket allt torde uppenbart bevisa ett missförhållande
så stort, att det ej längre bör och kan fortfara.
Landtstats-tjenslemännen uti detta län , härom af en bitter
erfarenhet öfvertygade , hafva fördenskull, före innevar. riksdags
början, dertill uppmuntrade af Ständernes åtgärder i
ämnet vid trenne förflutna riksdagar, ingått till K. M. med
dea und. ansökan, jag liärhos får upplysningsvis vördsamt
bifoga och vidare i detaljerna åberopa *). Den torde, såsom
jag hoppas, om och när StatsUtsk. fördomsfritt och benäget
öfverväger innehållet, böra och kunna, tillika med hvad
jag haft äran här yttra, göra ofvanberörda missförhållande
åskådligt och otvifvelaktigt, samt bidraga dertill, att nödigt
anslag, till reglering och förbättrande af landtstaterna och
deras löningsvillkor, varder tillstyrkt, helst som enahanda
missförhållande tvifvelsutan äger rum för flera andra län,
och någon reglering af personalen dessutom för alla är nödvändig.
Emedlertid yrkar jag vördsamt, att R. H. St. måtte
gunstigt bevilja och å 2:dra hufvudtiteln uppföra hela det ,
lili K. M:s åberopade nåd. skrifvelse af den i5 sisth Jan.,
äskade tillökningsanslagel för landtstaterna, med 120,000 r:dr;
äfvensom jag ödmjukligen anhåller, att, då flera anledntr förekommit,
alt jemkning och rättelse erfordras i vissa delar
af de förslag, vederbör. K. collegier, till grund för samma anslag,
upprättat och afgifvit, R. H. St. måtte åt K. M. öfverlemna,
att, efter en uppgörande interimsstat, fördela detsamma
emellan Rikets län, i ett sådant förhållande, att tjenstemän
och betjente vid landtstaterna uti de län, sorn hittills
varit mest vanlottade, försättas i jemförlig ställning ined
vederlikar i andra län, hvarest indelta lönerna närmare motsvara
medelbeloppet af hvad K M. ansett böra bestås för
hvarje grad
Med stöd af delta allt, begär jag vördsamt återremiss af
StatsUtsk:? utlåt., under förmodan, att StatsUtsk. ej kan
sakna utväg att hos R. St. föreslå medel för ett så angelaget
ändamål; vädjande jag äfven till II. R. o. Ad:s rättskänsla,
som icke lärer tillåta, att detsamma än längre förbises.
Hr Eden hjelm, Gillis: Jemte \ det jag biträder Hr
*) Donna underd. ansökan Ur till trycket befordrad och till Utsk.
öfverlemnad.
Den ; Maj f. m.
Sandelhjelms begäran om större anslag till K. M:s disposition
för länsstyrelsens behof, vågar jag vördsamt tillägga
några ord i detta ämne. Något hvar af R. o. Ad. är uti
mer eller mindre beröring med länsstyrelsen och torde således
nogsamt känna, i hvad mån tjenstemännen äro öfvei hopade
med göromål. Inom Götheborgs och Bolms län finnes allenast
en landssecreterare, en landskamererare, en länsbokhållare och
a cancellister. Desse cancellisters lön utgör endast emellan
ett och tvåhundra r:dr. Man kan således icke pretendera ,
att de skola vara särdeles lagkloke, och då landssecreCn sjuknar
eller äger annat laga förfall, måste någon af magistratens
ledamöter eller annan sakkunnig person anlitas, för hvars
besvär någon ersättning icke är att tillgå. R. o. Ad. torde
finna att landshöfdingen , vid många tillfällen , har göromål
i länet. Eri K. författning utkom år 1822, som befaller att
landshöfdingen och landssecretm icke må på samma gång
skilja sig från länsstatens göromål. Landshöfdingen nödgas
derföre öfvertala någon lagklok tjensteman att vara sig följaktig
på dessa resor, utan att denne har att påräkna någon
ersättning derför. Vill ingen godvilligt följa med, blir landshöfdingen
utan delta biträde, som likväl är oundgängligen
nödigt. Detta torde, utom redan nämnda, äfven vara ett talande
skäl för behofvet af länsnotarien, som kunna vara
landshöfdingarne fö 1 ja k t ige på deras embetsresor, och förestå
landssecrettns tjenst, när han är af sjukdom eller annat
laga hinder urståndsatt att sjelf förrätta densamma. Äfvenledes
yrkar jag högre lön för landscontoristerna, enär det
är orimligt att begära, att personer skola bestrida sådana
befattningar utan något nära deremot svarande lön.
Slutligen och hvad angår K. M:s nåd. förslag om indragning
af statsanslaget, 8,563 r:dr 19 sk. 8 r., till kronofjerdingsmännen;
så har jag visserligen ingenting deremot,
såvida de personer, som förrätta dessa högst odiösa befattningar,
på annat sätt beredas en mot deras besvärliga göromål
någorlunda svarande ersättning. Icke blott han sjelf,
utan äfven hans drängar, äro nästan oupphörligen sysselsatte
roed transport af fångar, budskickningar, m. fl. bestyr —
och derför erhålles ingen ersättning. Jag yrkar således, alt
om ej lön åt dem kan anslås, de åtminstone mätte tilldelas
någon annan förmån, t. ex. att han och hans drängar måtte,
under de år han förrättar tjensten , vara befriade från
skyddsafgiften och mantalspenningarna. Jag instämmer uti
anhållan om ålerremiss, dervid dessa anmärkntr torde få
åtfölja.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Orsaken hvarföre jag
uti förra plenum, då StatsUtskts utlåt. N:o 4° föredrogs,
yttrade mig angille länsstatens lönereglering, och icke nu,
dä utlåt. N:o \i till afgörande företogs, var den, atl jag då
likasom nu ansåg, att utlåt. N:o 42 icke är annat än ett
a'°
Den 7 Maj f. m.
bihang till utlåt. N:o 4°> ut‘ hvilken förmodan jag troligen
icke misstagit mig; ty hvarest skall man väl igenfinna en ordin.
Jöneregler:s-fråga, om icke på den hufvudtitel, under hvilken
deri hörer. Länsstaterna tillhöra ovedersägligen 2:dra hufvudtiteln.
Andra hufvudtiteln var just den, som föredrogs
uti utlåt. N:o 4°> hvarest uti 17 punkten ganska tydligt står
länsstyrelsen. Det är visserligen sannt, att Utsk. har
gjort en utbrytning; men jag kan icke finna af hvad skäl;
ty allt hvad som utlåt. N:o 42 innehåller i detta afseende,
är icke af större vigt eller omfång, än att det kunde få en
plats bredvid hufvudsaken, som utlåt. Nto 4° upptager.
Men det var egentligen icke härom jag ville yttra mig. Jag
ville anhålla hos StatsUtsk., när 2:dra hufvudtiteln till behandling
i Utsk. ånyo förekommer, att Utsk. ville upptaga
alla frågor, som röra länsstatens lönereglering på ett
ställe uti ett betänk., på det man må undgå alt få flera
propostr på samma sak. I öfrigt begagnar jag tillfället,
medan jag har ordet, att protestera mot Gr. Mörners
förslag, att taga länsbokhållarens lön till norm för det lönebelopp,
som länsnotarien bör erhålla; emedan ändamålet,
åtminstone i Blekinge, skulle förfelas, enär länsbokhållarens
lön der icke utgör mer än 264 r:dr 8 sk.
Gr. Sparre, Erik, uppläste följande:
Öfver frågan om förbättring i landtstatens tjenstemän? lönevillkor,
äfvensom örn nödvändigheten att få länsnotarien på stat
uppförde, är redan så grundligt och omständligt taladt af
flera bland Hrr landshöfdingar, att jag i allmänhet inskränker
mig till biträdandet af de meningar, som på goda skäl
yrkat dylika löneförbättringar. Jag skulle af denna orsak
äfven anse onödigt att vidare upptaga H. R. o. Ad:s tid
med något tillägg i ämnet från min sida, om jag ej, särskildt
för Gefleborgs län, ägde att anföra ett bestämdt factum,
som synes mig egnadt att i några väsendtliga omständigheter
ytterligare upplysa frågan. Detta factum består i
det obestridliga missförhållandet emellan lön och tjensteomkostnader
för kronofogdarne och häradsskrifvarne inom
detta län, två classen af de för länsstyrelsen oumbärligaste
tjenstemän, för att ej ens nämna det föga mindre missförhållandet
i samma afseende med länsbokhållarens inkomster
och tjenstebestyr. Hvarken kronofogdar eller häradsskrifvare
äro inom Gefleborgs län försedde med boställen; districternas
vidd nödgar dem till ganska långa resor i och för
tjensten; de tillbringa på sådana resor flera veckor hvarje
gång;
icke blott för tjenstens bestridande i allmänhet, sedan göromålen
i sednare tider hafva mångdubbelt blifvit ökade,
Utan jemväl för kronofogden att ej lemna embets-cont. öde
och overksamt, under det han sjelf är sysselsatt med förrättningar
annorstädes. Resekostnader, hushyra, skrifvare
-
Den j Maj f. m.
271
biträde och skrifmaterialier måste emedlertid bestridas helt
och hållet af löneinkomsterna, hvilka, med sportlarne inberäknade,
utgöras för kronofogdarne af föga öfver 900 r:dr
och för häradsski ifvarne något mindre, eller omkring 700
r:dr — något mer eller mindre beror af markegången. Efter
en noggrannt anställd medelberäkning, visar sig, att, sedan
alla utgifter i och för tjensten med löneinkomsterna
blifvit bestridda, en behållning återstår för en kronofogde
af omkring 400 r:dr och för en häradsskrifvare af omkring
3oo r:dr, hvarmed de måste bestrida hushyra och sitt underhåll.
Det är lätt att bedomina otillräckligheten häraf
för en ensam person, och ännu mer för ett hushåll, samt
huruvida icke näringsbekymmer måste för så illa lottade
tjenstemän borttaga en ansenlig del af den kraft och den
omtanka, de borde kunna odeladt använda till det allmännas
gagn i så maktpåliggande befattningar, som deras. Jag
anser således en förbättring i deras löneförmåner vara ett
oeftergifligt villkor för en obehindrad gång i denna vigtiga
del af länsstyrelsen, och anhåller, att hvad jag i sådant hänseende
nu andragit måtte få åtfölja Utskts betänk., hvars
återremiss jag alven för min del yrkar.
Hr von Rosen, Georg, anförde skriftligen:
Sedan flere äldre, med större erfarenhet än jag kan
tillerkänna mig, hafva uppträdt och yttrat sig i detta ämne,
borde jag afhålla mig derifrån; men då äfven för den
mindre erfarne större oformligheter kunna fattas, när de så
påtagligen visa sig, som fallet är med länsnotariernes nuvar.
löningssätt, kan jag ej undgå alt förena mig med dem,
som begärt återremiss af StatsUtskts betänk., rör:de löningsanslagen
för läns-staterna. Då K. M., i Dess nåd. propos.
rör:de statsregleringen, bänvist till Stats-cont:s och Kammarcollegii
und. förslager till en förändrad löningsstat för länsstaterna,
hade det varit skäl för StatsUtsk. att derpå fästa
behörigt afseende och ej neka löner åt länsnotarie!'. Der
de finnas, äga de ingen annan lön, än hvad landssecreteraren
gifver dem. De äro likväl behöflige och äro Statens
embetsmän och böra således af Staten vara lönte. De få ej
endast betraktas som landssecreterarens biträde; ty de böra
supleera honom, då han af ett eller annat förfall är hindrad
att tjensten förrätta. På landsconttn finnes en länsbokhållare,
som remplacera!' Jandskamereraren. På landscancelliet
finnes ingen, om ej en länsnotarie är att tillgå;
och så länge han är olönt, är han ej att påräkna. Om man
för öfrigt jemför göromålens mängd vid landscancellierna
nu med deras antal då Landsh.-embetena organiserades, finner
man deraf, att ett ökadt antal tjenstemän är behölligt.
Som exempel härpå får jag åberopa, att vid landscancelliet
i Christianstad räknar man nu nära 10,000 expeditioner
årligen. Häraf synes, att det ej är för mycket hegardt, att
2J2
Deri 7 Maj f. m.
en länsnotarie finnes jemte landssecreteraren. Men om en
sådan functionär behöfves, bör deri också af Staten lönas.
Vid frågan om länsmännens löner, har StatsUtsk. visserligen
gjort ett raskt steg, som fördubblat dem; men om
nian, vid lönernas bestämmande, ställde dem i bredd med
hvad andra tjenstemän, som äro i samma förhållanden, hafva
i löner, synes mig det lönebelopp Utsk. anslagit åt länsmännen
vara väl knappt tilltaget. Fahnjunkare vid de indelta
regttena, ehuru visserligen ej för högt lönte, hafva,
om jag rätt minnes, 240 r:drs lön. Underofficerarens och länsmännens
behof och lefnadsföi håHanden tyckas vara temmeligen
lika. Länsmännens ansvar, dagliga tjenstgöring och
kostnader i och för utöfningen af tjensten stiga likväl vida
öfver underofficerarens.
Det är af vigt, att de tjenstemän , som stå i närmare
beröring med folket, äro så lönte, att de hafva deras bergning;
ty eljest måste sportlarne ersätta bristen. Hvilken får
ersätta denna brist? — jo folket. Hvad statsverket i detta
fall vill bespara, drabbar menigheterna, och förr än sportelsystemet
upphör, kan Konungens Bef:h:de ej befria menigheterna
från tyngden af dessa så öfverklagade sportlar.
Det är med anledn. af hvad jag nu åberopat, som jag begär
återremiss af StatsUtsk:s ifrågavar. betänkande.
Gr. Posse, Fredr.: Då redan så många af mina embetsbroder
yttrat sig i detta ämne, skall jag endast en kort
stund upptaga R. o. Ad:s tid, som är för dyrbar, för att
förspillas med ornsägning af hvad som en gång blifvit yttradt;
hvarvid jag isynnerhet stödjer mig vid hvad Hr von
Rosen nyss nämnt, enär förhållandet i det mig i nåd. anförtrodda
län i det närmaste är enahanda med hvad talaren
yttrat i afseende på Christianstads län; och fäster jag mig
hufvudsakligen vid Hr von Rosens anförande ang:de lansnotarierna.
Nödvändigheten af dessa tjenstemän borde ingen
kunna bestrida. Vid tillsättandet sista gången af länsnotarie
i Malmöhus län, uppstod svårighet i afseende på lönevillkoren.
Det är illa, att den ena Statens tjensteman
skall lönas af den andra, emedan sådana enskildta förhållanden
emellan landssecrettn och länsnotarien, i alla hänseenden,
äro af ofördelaktig inverkan. Då flere talare redan
tydligen utvecklat detta ämne, inskränker jag mig till att,
under åberopande deraf, yrka återremiss af betänk., under
anhållan, att StatsUtsk. ville fästa afseende å de grundade
skäl, som blifvit anförda för bifall till Kinsnotariernes uppförande
å stat.
Frih. Cederström, Jacob: Mot StatsUtsk:s förevar,
utlåt. N:o får jag, i afseende på formen, anmärka, att
det bort vara intaget uti utlåt. N:o 4°? ang:de regleringen
af riksstatens utgifter under 2:dra hufvudtiteln; och anhåller
jag
Den 7 Maj f. m.
jag derföre, alt Utsk. ville, vid besvarandet af återremissen
på utlåt. N:o 4° och förevar, utlåt. N:o 42> > ett sammanhang,
på sitt stiille under aldra hufvudtiteln afhandla frågan
om länsstaterna.
I afseende på sjelfva saken, anhåller jag fa fasta Utskls
uppmärksamhet derpå, alt det icke finnes något enda kändt
land, der landtregeringen är så enkelt ordnad som i Sverige,
icke heller för så iinga kostnad, som här besörjd; men då
från 1600-talet, då densammas lönereglering dilinitivt ordnades,
ingen hufvudsaklig förändring med desse tjenslemäns
löner ägt rum, oansedt den myntförsämring som inträffat;
så kan det icke vara främmande för StalsUtsk., att erfara
det en betydlig förhöjning nu är af behofvet oundgängligen
påkallad. Vid flera riksdagar har fråga derom varit väckt,
och nu, då fråga jemväl är om ny instruction för samtliga
länsstaterna, blir följden den, när deras embetsbefattning
blir mera begränsad inom bestämda och af allmänheten kända
former, att sportlarne till en stor del försvinna. Deraf
skall uppslå brist på biträde i cancelliet, hvarest tjenstemännen
hufvudsakligen fästa sig för sportlarnes skull; och då
landshöfdingen på sina embetsresor bör hafva med sig landssecietln,
så skulle, om länsnotarie på stat ej funnes, embetet
under tiden ligga nere, hvarförutan tillräckligt biträde saknas
viii cancellierna och landscontoren, till men för ärendenas
behandling, helst ärendena böra med den skyndsamhet
handläggas, att personer, som inkomma med lagsökifingsärenden,
samma dag kunna erhålla communicationsresolutioner
för att undvika flera resor till Landsh.embetet,
ehuru dessas antal ofta öfverstiga 100 ja 200. Man
tror sig hushålla väl för samhället, då man undandrager
tjenstemännen obetydliga löner; och man besinnar icke, att
det är folket, som just derigenom kommer att enskildt vidkännas
mångdubbelt större utgifter, och att, om embetsmännen
voro bättre och ordentligare lönte, ärendenas gång
blefve lättare och skyndsammare, och folket icke tryckt af
onödiga vexationer, i de flesta fall oåtkomliga, men om de
någon gång med ansvar beläggas, likväl utan påföljd till ersättning
för den lidande. StatsUtsk. bör betänka, att kronofogdarne,
hvilkas uppbörd för somliga bestiger sig till 2
ä 3oo,ooo rldr, äro, besynnerligt nog, lönte så, att det är
svårt att begripa, huru controllerna kunna i den män följa
deias åtgärder, att icke betydligare balancer uppkomma, än
räkenskaperna hittills utvisat. Jag begär, alt Utsk. ville
taga i närmare öfvervägande denna lönereglering, och, i öfverensstämmelse
med hvad Kammar-collun och .Stats-contoret
tillstyrkt, föreslå hvad K. M. för länsstaterna begärt.
Hr Hjerta, Lars: Det H. Ståndet har redan haft nöjet
höra en god del af Rikets H:rr Iandshöfdingar förorda
6 11, 35
D c n 7 M a j f. m
högre löner för landtstatens tjenstemän ; och det torde ännu
vara ett godt hopp, att äfven deras öfrige colleger, som
finnas på Riddarhuset, skola uppstå, för att instämma i
dessa önskningar, så att det icke är sannolikt, att vi så snart
komma ifrån detta betänkande. Ett sådant nit af cheferna
för deras underlydande tjenstemän är utan tvifvel vackert
och berömvärdt; men det må vara fråga underkasludt, huruvida
de öfrige representanterne kunna och böra godkänna
deras anspråk, utun att se på molskäleu. För min del, får
jag äran tillkännagifva, all jag skulle önska, det alla tjenstemän
i Riket kunde aflönas så, att de komme uti ett
verkligt välstånd; ja, jag skulle anse det för en verklig lycka,
om enhvar kunde erhålla Stalsråds-lön. Men då nu
icke sådant lär vara möjligt, utan man äfven åtminstone
något måste afse landets tillgångar; så blir det viii nödigt,
att undersöka hvad sorn jemförelsevis kan erfordras mer för
den ene än den andre. Jag ingår då äfven derpå, att de
tjenster, som mera omedelbart afse att besörja folkets och
de rättsökandes behof, mäste äga ibland de främsta anspråken
att kunna gifva en anständig utkomst åt deras innehafvare;
men det oaktadt mäste jag tillstå, att jag tror länsnotarierne
vara bland dem, som jemförelsevis minst böra
komma i fråga. En utaf Hrr landshöfdingar bar jemfört
länsnptarie-befaltningen med länsbokhållarens. Jag har visserligen
icke någon särdeles stor erfarenhet om beska Senheten
af dessa begge tjenster; men vågar likväl framställa den
tanken , att dessa tjenster icke äro alldeles enahanda, emedan
länsbokhållare!) har en långt mera för sig sjelf afskiljd
befattning än länsnotarien, som egentligen icke är annat än
landssecreterarens biträde jemte prot.förande i landscancelliet.
Det är sannt, att desse länsnotarie)’ pä många ställen
icke hafva någon lön; men få tjenstemän, och nästan inga i
landsorten, hafva ett så godt tillfälle till biförtjenst genom
sportlar och commissioner, som de. En hvar vet, huru
sväl t det är för den som bor aflägse från en residensstad,
och ej der har. några bekanta, ali der finna något skickligt
rättegångsombud.
Om länsnotarien på stället da är känd för duglighet,
kan han vara nästan säker på, att, i följd af sin plats, er
hålla
pluraliteten af commissionerna vid Landsh.embetet.
Man 111(1 invända, att det icke är passande eller rätt, att en
sådan person befattar sig med commissioner; men äfven om
det löneanslag, som fordras, blefve beviljadt, hemställer jag
till Hrr Iand,höfdingar sjelfve, om någon enda af dem tilltror
sig kunna eller skulle hafva hjerta att förbjuda siri länsnotarie
att åtaga sig enskildta uppdrag, derföre att han erhöll
3 ä 4°° r:drs lön. Jag hemställer, om de icke skulle
komma att se genom fingren dermed, så myeket mera, som
det synes mig, att ett förbud deremot vore obilligt, enär
befattningen med commissionerna icke behöfde föranleda till
Den 7 M a j f. ra.
väld i en tjenstebefattning, soln blott angar verkställighctsmål.
En länsnotarie torde dessutom kunna hafva lika stora
utsigten för framtiden, som de fleste öfrige underordnade
tjenstemän. Om han är nitisk i sin befattning och ställer
sig val hos sin landshöfding; så kan han vara säker om att erhålla
en kronofogde-tjenst, och äfven äga hopp att blifva iandssecreterare;
och om Hrr landshöfdingar alltid höllö sträng
hand deröfver, att accorder om landssecret.-tjensterna ej finge
äga rum, så kunde detta tillfälle kanske inträffa ännu oftare,
än hittills skett. Och örn man någongång finge se den
hittills nästan oerhörda händelsen, att en utmärkt skicklig
och nitisk landssecret. blrfve befordrad till landshöfding,hvilket,
så vidt jag vetr hittills icke mer än en gång i mannaminne
inträffat, så ägde kanhända äfven länsnotarien ett större
hopp om befordran, och skickliga ämnen sktdle då gerna
åtaga sig länsnotarie-ljensten utan andra emolumenter än de
nu äga; — jag vet ej huruvida det hittills varit brist på
sökande.
Jag vill nu något närmare ingå i undersökning af de
anmärkntr åtskilige talare framställt mot StatsUtsk:s betänk.
De hafva från mängden af göromålen vid Lundsli.embetet velat
hemta skäl för beviljandet af länsnotarie-Iön , och landshöfdingen
i Christianstads län har specielt anfört, att målens
antal derstädes uppgår till i i,ooo årligen. Jag skulle för
ruin del häraf vilja draga den slutsatsen, att en landssecret.-  tjenst med ri,noo mål årligen måtte vara en ypperlig landssecret.
-ljenst. Jag får derföre fästa den värde talarens uppmärksamhet
derpå, att just från denna mängd af mål , som
årligen göras anhängiga vid Landsh.embetet, kan hemtas en
ganska god och praktisk utvhg att bereda lön åt landsseerettns
biträde eller länsnotarien, utan att Staten behöfver
anlitas. Man säger, att länsnotarierne äro enskildt aflönle
af landssecrettne. Det är sannt; men om man vänder om frågan,
betyder det ingenting annat, än att landssecrettn, i den
mån målens antal är större och följaktligen sportlarna större,
afstår en liten del af dessa sportlar åt det biträde, som erfordras,
för att medhinna de ökade göromålen. Om nu Hrr
landshöfdingar ville, antingen en comité' eller enskildt, hos
Regeringen begära ett sådant förslag, sorn hade någon likhet
med den reglering, som för några år sedan uppgjordes i Konungens
Cancelli, nemi. att alla sportlarna ingingo till en gemensam
cassa, och landssecrettne i stället fingo bestämda löner;
så tror jag, att lili ett län med 11,000 mål årligen, någon
liten skärf äfven skulle finnas för den stackars länsnotarien
af hvad som folie från den välmående landssecrettns
bord. Jag, för min del, vågar derföre anhålla om bifall till
StatsUtskts betänk., så mycket hellre, sorn man icke funnit
utvägar lill löneförhöjningar för flera angelägna tjenster under
2tdra hufvudtiteln. Jag nämner t. ex. ledamöterne i Rikets
öfverrättcr, hvilka icke äro i tillfälle till någon sär
-
De ii 7 M a j f. m.
skild inkomst genom sportlar och commissionsförtjenst. — Hvad
kronofogdarne beträffar, så äro deras tjenster, i min öfvertygelse,
af den vigtiga beskaffenhet, att deras innehafvare
icke böra sättas i frestelse att på andra än lagliga vägar förskaffa
sig det nödvändiga till sin subsistens. Jag tror nemi.
att moraliteten hos allmogen på landet kan bero nästan lika
mycket af fogden, som af presten och domaren; men en annan
fråga är, om just vid detta tillfälle, då StatsUtsk. följt
principen att utgå från den förutsättning, att nu blifvande
statsreglering skulle föranleda Standernes snara sammankalJande
ånyo, för att behandla emedlertid utarbetade organisationsförslag,
ang:de naturligtvis i första rummet den civila
förvaltningen, det är så särdeles nödvändigt, sedan nu så
lång lid af riksdagen förflutit, att reglera den enskilda frågan
rörtde kronofogdarna. Det kan icke ske, utan en mera
omfattande reglering, som förutsätter upplysningar från Regeringens
sida, hvilka icke finnas nöjaktigt upptagna i den
K. proposrn. Hvad landscanceliierna beträffar, är uti denna
propos. väl anslag begärdt af statsmedlen, men den innehåller
ej på hvad sätt sportlarna skulle kunna användas
till minskning i det behöfliga anslaget; och icke kan väl
meningen vara att begära både anslag och sportlarna oafkortade.
Vi böra i detta afseende icke glömma, att R. St.
icke blott bestå af Adeln och PresteSt., ulan äfven af
Borgare- och BondeStm, hvilka sednare många gånger under
denna riksdag åberopat behofvet för landet af någon
lindring; och man måste väl vid lönereglertn äfven afsehvad
de begärt. Jag skall icke vidare uppehålla tiden med denna
discussion , utan anhåller endast om bifall till betänkandet
Gr.
Mörner: Jag har begärt ordet i anledn. af Frih.
Nauckhoffs yttrande , att jag inskränkt mig till att yrka
lön för länsnotarierna, endast i likhet med hvad länsbokhållarne
erhålla , hvilken lön i Blekinge vore alltför obetydlig.
Jag har i detta fall, för att vinna åtminstone något
afseende hos Ständerna, egentligen hållit mig vid principen
om länsnotariernes uppförande på stat med någon lön af Staten
; och långt ifrån att, lika med Hr Hjerta, önska dessa
tjenstemän Statsråds-Iöner, önskar jag blott, att de finge någon
lön på stat, för att anses för och vara hvad de borde
vara, nemi. Statens tjenstemän. Hr Hjerta har ansett det
vara olämpligt, att länsnotarierne uppföras på stat, i likhet
med länsbokhållarne, emedan desse sednares åligganden vore
mera bestämda och maktpåliggande. Jag medgifver visserligen,
att länsnotariernes åligganden icke äro närmare bestämda,
än alt desse tjenstemän biträda vid landscaneelliet,
och måste vara substituter för landssecrettn vid de icke sällsynta
fall, då landssecretm behöfver tjenstledighet, hvilket
hans trägna göromål ofta påkalla. I motsats mot Hr Hjerta,
är jag alldeles nv»t den princip, att länsnotarierne kunna af
-
Den j "Maj f. ra.
lönas af Iandssecret:n; men jag är ej bland dem, som vilja
förvägra länsnotarien att, jemte den inkomst Staten kan bestå
honom, förvärfva fyllnaden för sina behof genom enskilda
commissioner. Det ligger i sakens natur, alt en tjensteman
icke kan vara belåten med i å 3oo r:drs lön. Han
måste således äga andra utvägar till förskaffande af b vad sorn
derutöfver behöfs, och dertill har länsnotarien tillfälle vid
landscancelliet, ifall han är skicklig och ordentlig; men för
att erhålla skickliga personer, sorn sedermera kunna blifva
landssecret. och avancera huru högt som helst, är det vigtigt,
att de uppföras på stat med åtminstone någon lön. Det
är blott det jag åsyftat med den begäran jag gjort. Jag
skulle visserligen önska, att StatsUtsk. ville, såsom jag äfven
yrkat , i sin helhet upptaga K. M:s nåd. propos. till lönernas
reglering för länsstatens tjenstemän och tilldela dem hvad
K. M. föreslagit; men jag vågar ej hysa ett sådant hopp, och
liar derföre inskränkt mig till livad jag anser alldeles nödvändigt,
och fortfar derföre att yrka hvad jag föreslagit.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Förekommen af de
värde talare, hvilka före mig yttrat sig till förmån för länsslalens
tjenstemän, ville jag endast conformera mig till hvad
de anfört; men sedan en annan ledamot äfven yttrat sig i
motsatt anda, anhåller jag att få tillägga några ord. Jag
är enskildt ledsen öfver, att icke den ledamoten, i stället
för Bergs-coll:m, valt något landscancelli för att der blifva
notarie; emedan jag är ölvertygad, att vi då skulle undgått
en djerf motståndare. Landssecretm, säger han, bör aflöna
länsnotarien. Jag hemställer, huruvida det är passande, att
en Statens tjensteman af en annan Statens tjensteman lönas
och icke af Staten. Länsnotarien har ansvar såsom tjensteman;
men det borde han ej hafva, då han ej njuter lön af
Staten. Hr Hjerta nämnde äfven, alt han i mannaminne icke
vet mer än en landssecrelerare, som blifvit landshöfding.
Yttrandet var ganska försigtigt; men jag är äfven en man ,
och har minne, och erinrar mig en landskamererare, sora
blef landshöfding i Westmanland. Jag påminnes om detta
genom en rätt curieuse anecdote. Såsom landskamererare
hade han tillstyrkt byte af en landshöfdingen ålön anslagen
ö, kallad Björnön, mot ett par hemmansdelar, hvilka äro
ett högst uselt surrogat. När han sedermera blef landshöfding,
förbigick ingen enda taxering, då han ej ångrade hvad
han gjort såsom landskamererare. Jag anhåller att StatsUtsk.
mätte besinna vigten af de anmärkntr, som blifvit gjorda,
och bevilja hvad som skäligen kan länsstatens tjenstemän
beredas, ihågkommande, att arbetaren är sin lön värd.
Hr von Rosen: Till svar på Hr Hjertås anmärkning,
får jag nämna, att då jag såsom landshöfding uppträdt i
detta ämne, var det, för att, i likhet med mina embetsbroder,
lemna erforderliga upplysningar i saken. Att Hr Hjerta
Den 7 M a j f. m.
benämner elt sådant förfarande af oss, som försvara en fråga,
hvilken högligen intresserar oss, att handla en comité,
kan icke afhålla mig ifrån alt begagna den rättighet jag,
såsom riksdagsman, äger att här förklara hvad som öfverensslämmer
med min öfvertygelse, flr Hjerta har sagt, att
länsnotarien endast är biträde åt landssecreCn. Det bestrider
jag; ty han är embetsman och skall såsom sådan vica1
iera för landssecrettn, och i sådant fall kan jag icke inse
annat, än att Slaten och icke landssecrettn bör löna honom.
Ur Hjerta har äfven påstått, att länsnotarierne kunna genom
commissioner förvärfva sig inkomster. Det är just hvad jag
vill afböja för en hvar länsnotarie; och erhåller jag länsnotarie^
som kunna lefva af deras lön, skall jag söka afböja
det så mycket jag kan, af det skäl, att han icke bör vara
commissionär uti mål, som han sjelf handlägger. Han är
ansvarig för utslaget, likasom landshöfdingen; och bör han
då få vara commissionär i samma mål? Det är denna oformlighet,
som isynnerhet fästat min uppmärksamhet, och som
bestämt mig att begära anslag till lön för länsnotarierna.
Något starkare skäl för behofvet af lön ut denne embetsman,
torde icke behöfvas. Äfven har Hr Hjerta sagt, att man icke
kan jemföra länsnotarien med länsbokhållaren. De äro
visserligen af skiljaktig beskaffenhet i det fallet, att den ene
arbetar på cancelliet och den andre på contoret ; men de
äro lika i det hänseende, alt då landskamererare!! är hindrad,
skall länsbokhållaren förrätta hans tjenst, likasom länsnotarien
skall förrätta landssecret.-tjensten, då den sistnämnde
har förfall. På landscontoret finnes således en af Staten
lönad tjensteman, som kan vicariera, när så behöfs. På
cancelliet är förhållandet icke sådant.
Gr. Frölich, David: Om någon af de herrar, hvilka
bekläda lundsli.platser, kunde öfvertyga mig derom, ali, med
anslag till lön åt länsnotarierna, kunde förekommas, detdesse
länsnotarien, den tid de icke fungera i egenskap af landssecreterare,
icke åtogo sig commissioner, hvarigenom man
genom länsnotarien kunde få en controll på landssecrettn;
skulle jag, lör min del, vara villig att ingå på beviljande
af löneanslag åt dem , i hvilken händelse lönen måste vara
vida större, än nu blifvit ifrägastäldt, hvilket endast afser
anskaffandet af ett slags adjunct åt landssecrettn. Men någon
säker controll i detta hänseende kan omöjligen gifvas;
ty landshöfdingen kan väl tillse, att länsnotariens namn icke
förekommer å handlingarna i de mål, som vid Landsh.embete!
utföras; men han kan ej veta, om ej länsnotarien är
den verklige commissionären i målen, ehuru de utföras under
en annans namn. Min erfarenhet har sagt mig, att uti
ett län, hvarest fanns s. k. commissions-contor , der personer,
som tillhört länsstaten — dock icke länsnotarien — varit
engagerade, rättsökande parter, som vändt sig till corn
-
Den 7 Maj f. m.
379
missions-contorel, fått vänta på sina måls afgörande, under
det att sådana mål, hvari länsnotarien varit commissionär,
blifvit hastigare afhulpna, ehuru inkomna sednare än dc
förra. Vid häradsrätter ar det deremot möjligt, genom införande
af tingsnotarie!’, i enlighet med nya lagförslaget,
hvilka skola föra prot., att vinna en controll på domaren,
derigenom att notarien ansvarar för prot., och parter
kunna erhålla utdrag deraf, oberoende af domarens åtgärd.
Vid Landsh.embetet är sådant hvarken görligt eller lämpligt.
Det hörer till beskaffenheten af den administration, som tillhör
landshöfdingen och hans begge departementer, att detta
sätt till controll icke kan införas. Processen vid Landsh.-  embetet är mera summarisk. Det är icke alltid nödvändigt
att der föra prot. Det ligger i sakens natur, att en sådan
controll icke kan finnas. Derföre anser jag riktigt, att alltsammans
mäste hvila på landssecrettn; och då finnes i verkligheten
icke någon annan garanti för att icke landssecrettns
cancelli har sådana commissioner om händer, som göra länsnotarien
obehörig alt förvalta landssecret.embetet, än den,
att landssecrettne antaga sina notarier med uttryckligt villkor
och löfte af dem — hvilket måhända borde vara skriftligt
— att icke befatta sig med commissioner, ehuru ett sådant
afgifvet löfte lätt skulle kunna och, i många fall, äfven
måste eluderas; ty om en länsnotarie åtagit sig commissioner,
sedan han funnit alt landssecrettn under flera år icke
begärt ledighet, så kunde han, derest landssecretrn sedermera
oförmodadt begärde och erhöll tjenstledighet, icke lemna
commissionerna och bedraga dem, som anförtrott honom
sina affärer, utan han nödgades då utföra dem genom
någon, som med sitt namn figurerade i länsnotariens ställe.
Sä går det till med affärerna vid Landsh.embetet; och under
sådana förhållanden ser jag icke, att man kan hafva
hopp 0111 en omreglering, sådan som Hr Hjerta förespeglat;
hvarföre jag, i öfverensstämmelse med hvad jag i början af
öfverläggningen om denna liufvudtitel yttrat såsom princip,
icke kan annat än instämma uti bifall till betänkandet.
Hr Lagerstråle, Gust. Rudolph: Ifrågavar. lönereglering
för länsstaterna angår äfven lönereglering för irsta
och 2:dra landlmätarne, såsom ett med förstnämnda fråga
nära beslägtad t ämne, afseende deras indelta löners förvandling
i penningelön, i fråga hvarom jag anser sjelfva löneförvandlingen
i första rummet, och lönebeloppet sedermera böra
afgöras. Då endast några få hundra rrdrs tillskott för detta
ändamål erfordras , förmodar jag, att något hinder för denna
lönereglering icke skall möta, såvida Ständerne icke underkänna
sjelfva principen af indelta lönernas förvandling i
penningelön. Jag anhåller, att denna anmärka, måtte få åtfölja
återremissen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att
a8o
Den 7 M a j f. ra.
dels få yttra mig öfver saken i allmänhet, nemi. anslaget
till landtstaterna , dels öfver speciella föremål för detta betänk.
, och dels öfver de anmärkntr, som dervid blifvit gjorda.
Uti K. M:s nåd. propos. uppgafs 120,000 r:dr, såsom
nödiga för att göra upp en allmän reglering af landtstäterna,
i öfverenstämmelse med de förslag, som af Kammarcoll:m
och Stats-cont. blifvit utarbetade. StatsUtsk. har gjort
afseende på detta förslag, endast hvad länsmännen beträffar.
De ras andel i statsregleringen skulle uppgå till 4°>020 >:dr
några skillingar och runstycken. Jag erkänner, att den delen
af anslaget är, så vidt jag kunnat af någon kort tids erfarenhet
inhemta, äfven den mest behöfliga. Men det är icke
nog, att man gifver länsmännen bättre löner; man bör
äfven af dem fordra sådana egenskaper, sorn göra det möjligt
för dem att befordras till högre beställningar, nemi. till
häradsskrifvare- och kronofogde-sysslor. Dertill skulle behöfvas,
att de hade aflagt kameral-examen, uti hvilken fordringarna
icke äro så öfverdrifna , att de icke skulle kunna
fullgöras af en hvar, sorn önskar blifva Statens tjensteman.
För det allmännas nytta är det alltid äfventyrligt,
att hafva tjenstemän, hvilka icke äga någon utsigt till vidare
befordran, och hvilkas förkofran derföre endast måste
inskränka sig till att förvärfva ägodelar. Om tjensten är af
den beskaffenhet, att förmögenhet på densamma kan förvärfvas,
såsom erfarenheten visat vara förhållandet med länsmans-befaltningarna;
så är till befarandes, alt detta varder
desse tjenstemäns egentliga sträfvande. Alt ett dylikt mål icke
kan ernås, utan på bekostnad af den menighet, der tjenstemannen
utöfvar sin befattning, torde vi något hvar kunna
finna. Således både för tjensteinannens egen skull, på det
han måtte uppfatta sin bestämmelse ädelt, och för menighetens
skull, på det att hon ej måtte blifva lidande, är det
skäl , att man fordrar någon examen, och derigenom gifver
tjenstemannen möjlighet till befordran, på samma gång man
gifver ökad lön. Derförutan kommer lian icke alt för samhället
medföra det gagn, som han borde. Att det är oriktigt
af StatsUtsk. att afstyrka beviljandet af de begärda återstående
80,000 r:dr, bör ej vara svårt att inse. Årliga besparingar,
derigenom att sistnämnda summa icke utginge,
skulle, efter den uträkning jag i hast kunnat göra , uppgå
till 1 sk. 2 r. på personen. Betänker man den fördel, som
Svenska folket skulle åtnjuta af denna besparing, hvilken är
så ringa, att hon icke får insättas i någon sparbank, åtminstone
icke i Stockholm , och jeniför man den med fördelen
för hela Riket att hafva en riktigt ordnad länestyrelse samt
en ordentligt aflönad tjenstemanna-personal; så torde man ej
länge tveka, på hvilkendera sidan företrädet ligger.
Här är föreslaget, att fjerdingsmännens löner till ett belopp
af 8,563 r:dr 19 sk. 8r. skulle försvinna. Jag har förut
-
Den 7 Maj f. m.
ut yttrat, att det vore nödvändigt att bibehålla icke blott
fjerdingsmännen, utan äfven de befattningar åt dem, som de
för närvar, innehafva, åtminstone i det Ian, der jag har någon
erfarenhet. I alla fall anser jag olämpligt, att R. o. Ad.
indrager detta anslag åt kronofjerdingsmännen , derest icke
BondeSt. sjelft finner för godt att så göra; ty det är ett af
de få anslag, som komma BondeStts .medlemmar lill godo,
för de offentliga befattningar, som det i så många hänseenden
får vidkännas. Skulle BondeSt. bifalla denna indragning,
så har jag ingenting emot, att R o. Ad. gör detsamma; men
som jag förmodar, alt betänk, i alla fall återremitteras, så
kan det vara tids nog att derom vidare yttra sig, när frågan
återkommer.
I afseende på lansnotarierna, har en ledamot yttrat, att
han skulle vara böjd för att bevilja anslag åt dem, om han
kunde vara säker på, att de ej vidare åtoge sig commissioner.
En annan ledamot har yrkat, att man först och främst
borde tillse alt Rikets domare finge de anslag, som de behöfva.
Ville man fortgå i denna riktning och säga, att de,
som hafva corn missioner, ej böra få högre löner; så skulle
utan tvifvel ingen ledamot, åtminstone ej de adjungerade i
Ilofrätterna , erhålla något anslag, emedan man vet, att både
den ene och den andre befattar sig med commissioner,
synnerligast de adjungerade ledamöterne, som vanligtvis äro
underlydande tjenstemän. Det kan och skall då hända, att
den, som blir förordnad till ledamot, äger commissioner vid
den domstol, uti hvars beslut han skall deltaga. Detta är
något, som förmodligen inträffar allestädes, och som icke lärer
kunna hindras. Manharsagt, att behandlingen af 11,000
mål årligen måtte medföra en ypperlig inkomst för landssecret:n
och tillfälle till commissioner för länsnotarien. Hvad
fördelen deraf för landssecrettn beträffar, så torde något hvar
finna, att behofvet af ökadt biträde blir en ovillkorlig följd
af ökade göromål, och att det följaktligen kan hända, att behållningen
är stone i de län, hvarest målen äro färre, än
der de äro flera , särdeles som de flesta äro af beskaffenhet
att icke medföra någon inkomst.
Samme ledamot har förklarat, att så länge man ieke funnit
medel till åtskilliga andra vigtiga och nödiga föremål ,
borde man icke tänka på de ifrågavar. Jag skulle tro , alt
han rättare borde hafva sagt, att så länge man ej vill taga
fram de tillgångar man verkligen har, så sväfvar man i obestämdhet
; och då kan man framkomma med sådana yttranden,
som vi ständigt få höra, och hvartill grunden bör sökas,
icke uti brist på medel, utan i brist på uppriktighet.
Åtskillige skriftställare, särdeles tidningsskrifvare, hafva så
binge upprepat, att vi befinna oss i fattigdom, att kanske de
fleste i Riket inbilla sig att så är. Kunde nu Hr Hjerta
förmå Hrr tidningsskrifvare att tala ur en annan ton, och
6 H. 36
Den 7 Maj f. m.
omförmäla de tillgångar vi verkligen äga, skulle det troligen
hjelpa betydligt äfven inom RiksSt:n. Jag tillstyrker således
begagnandet af en dylik utväg, intilldess betänk, från Utsk.
återkommer.
Frih. Ridderstolpe: Jag nödgas åter uppträda för
att vederlägga hvad Gr. Frölich yttrat, åtminstone i afseende
på förhållandet i Westmanland. Landshöfdingen i Westmanland
har varit nödsakad, för att få skicklige landscancellister,
att åt dem anslå den förmån, sorn commissioner
vanligen medföra. Jag åberopar, lill bevis på sanningen af
hvad jag säger, flera inom detta Stånd närvar, landsmän,
hvilka skrifvit mig till och begärt adress på någon, som
kunde utföra hvarjehanda mål, att jag aldrig gifvit adress
på länsnotarien, utan på landscancellister. Hvad den siste
värde talaren yttrat om det missförstånd, sorn äger rum
mellan hans åsigt och tidningsskrifvarnes, så tror jag att till
större delen misstaget ligger deruti, att skatterna, genom
deras utgående, blifvit olika tryckande, äfvensom, efter deras
ingående, ojemnt fördelade. Om det är sannt och rätt
hvad jag säger, så torde en möjlighet finnas att förlika
(åsigterna.
Gr. Frölich: En värd talare, Hr von Hartmansdorff,
har halkat öfver en utgift af 80,000 r:dr, på den något enkla
grund, att, efter en siffer-uträkning, utgiften endast
skulle utgöra något öfver en skilling på person. Jag undrar,
om icke hans argumentation fotar sig på en historia,
som löper temmeligen allmänt bland folket, och som något
hvar af herrarne torde hafva hört, om nemi. den bonden,
som försökte lassa sin häst med staf och stör. Han tyckte,
att då hästen kunde draga 200 stör kunde ännu en och en
påläggas, i tanke att då hästen kunde draga dessa, så orkade
han nog med ännu en, till dess hästen ej förmådde
röra lasset ur fläcken. Men det var likväl icke, för att göra
denna anmärkn., som jag begärde ordet, utan hufvudsakligen,
för att upplysa, det jag nyligen varit i tillfälle
att inhemta en persons tanke örn den s. k. kameral-examen,
nb. en sådan persons, som, om det vore mig tillåtet att här
yttra hans namn, skulle af alla anses fullt competent att
bedömma, huruvida en så beskaffad examen förtjena!' att
bibehållas. Denne persons tanke var, att vid en förestående
omreglering, som äfven i hans tanke vore af behofvet
påkallad, borde kameral-examen utgå. Det var blott detta
jag ville hafva äran anföra, på det att icke Hr von Ilartmansdorffs
argument måtte af StatsUtsk. anses af någon särdeles
vigt. I öfrigt får jag, i anledn. af Frih. Ridderstolpes
yttrande, svara, alt jag icke känner förhållandet inom
Westmanlands län, emedan på grund af hans ädla och öppna
karakter jag är öfvertygad, att han icke misstänker förhållanden
hos andra, hvartill han ej haft anledn.; men att
Den j Maj f. m.
derföre icke är sagdt, att icke äfven i Westerås landscancelli
kunna ske sådana saker, som han icke äger kunskap
örn, eller sådana, som ej bort ske. Jag skulle i alla fall
under nuvar. förhållanden anse rättare, att Hrr landshöfdingar,
i sina råd till personer som begära adresser på commissionärer,
anvisade på landscontorister, som ägde att mottaga
commissioner. Detta skulle jag anse vara mycket renare
spel; och om då en sådan person vid något tillfälle
förordnades att deltaga i Landsh.embetets göromål, kunde
denne till prot. förklara, att de af honom emottagna commissioner
icke komme, under tiden ett sådant förordnande
fortfor, att handläggas.
Hr Hjerta: Då det är anledn. förmoda, att återremiss
af detta utlåt, beviljas, sedan så mångå personer yttrat sig
derför, och jag för min del icke skall begära votering; så
vill jag blott tillägga ett par ord, till undvikande af missförstånd.
En värd ledamot har yttrat, att jag skulle hafva
sagt, att en landssecret. borde enskildt aflöna länsnotarien.
Det var just för att undvika något sådant, som jag gaf en
vink om möjligheten af den reglering, som kunde göras genom
sportlarnes ingående till en gemensam cassa, hvaraf
sedermera löner skulle tagas till både landssecret. och länsnotarier.
Emedan det nu blifvit specielt fråga om denna
punkt, tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå,
att hvarken i särskilda författningar, som handla om sättet
för måls afgörande hos Landsh.embetet, ej heller i Landsh.-  instruct. länsnotarie-)jensterne förutsättas såsom absolut nödvändiga,
hvilket dock är förhållandet med länsbokhållarebefattningarna.
Landsh.embetet utgöres, enl. dess egentliga
inrättning, af landshöfdingen jemte landskamererare!! och
landssecretm, hvilken sednare sjelf anses föra prof.; och om
landssecretm tager något biträde härtill, så blir det hans ensak,
antingen han dertill begagnar länsnotarien eller skaffar
sig ett annat substitut. Alt anslå lön på stat åt länsnotarien,
kan visserligen vara rätt bra, men följden blir dock ingen
annan, än att man dymedelst ökar 1 a n d s se c r e t erarnes
lön; ty man kan anlaga för säkert, att om länsnotarien
finge ordin, lön, skulle i samma stund, och i proportion
till dess belopp, landssecretm förminska det arfvode
han förut gifvit länsnotarien för dess biträde vid göromålen;
hvarigenom en indirect lönetillökning uppkom för landssecret.
i allmänhet i deras inkomster, hvilka jag tror vara
förut tillräckliga, utan att, genom detta anslag, någon annan
egentlig fördel uppkom för länsnotarierne än den, att
få förut beräknade inkomster på stat uppförda. Skulle nu
likväl så beskaffade löner anslås, borde väl en undersökning
föregå, för att få utrönt, i hvilka län isynnerhet dylika löners
anslående vore af behofvet påkalladt. Det finnes i vissa
län, och deribland, som jag tror, — jag vet dock ej
a84
Den 7 Maj f. ra.
rätt säkert, — i Westmanland lön på stat anslagen för länsnotarien.
Månne likväl erfarenheten visat sorn säkert, att
expedme alltid gå sämre, eller att rättvisan icke lika väl
handhafves äfven i de län der länsnotarierne icke hafva löner
på stat? Länsnotarierne stå för öfrigt, såsom jag äfven
tyckte nyss anmärkas, till landssecret:ne ungefär i samma
förhållande, sorn ädjuncterne på landet till sina pastorer.
Man kan väl också säga, att en adjunct på landet här en
ganska vigtig befattning, alldenstund han bekläder ett maktpåliggande
prestembete, som är ganska ansvarsfullt, både inför
Gud och menniskor. På grund af denna vigtiga sanning,
skulle det då icke heller kunna sägas vara orätt, att
samtlige, vid denna riksdag representerande pastorer , stego
upp och, talande hvar och en för sin adjunct samt vitsordande
deras onekligen klena ställning, begärde anslag
åt dem; men då kan man svara dem, att bland pastorerne
finnas verkligen några, sorn hafva mycket små inkomster,
men också andra, som hafva mycket stora; skulle alltså
Staten tillförbindas, derföre att pastorerne i de små pastoraterna
svårligen kunna aflöna sina adjuncter, att gifva lön
icke blott åt adjuncterna hos pastorer i de små, utan afven
åt adjuncterna i de stora pastoraterna, så skulle i sanning
alltför stora anspråk göras på Ständernes och de skattdragandes
välvilja. Jag tror verkligen, alt man, genom ifrande
för statsanslag i detta fall, icke kan undgå att inkomma
på en stråt, på hvilken man bör akta sig att gå alltför långt.
Hr Piibbing, Arvid: Jag anmälde mig egentligen för
att yttra några ord i afseende på frågan angtde löneanslaget
till länsmännen. Jag kan emedlertid ej underlåta att,
med anledn. af sednare framställningar, det den tillfälliga
större eller mindre tillgången på statsmedel för närvar, tid
borde vara hvad som egentligen borde ligga till grund för
lönebestämmelser åt Statens tjenstemän, tillägga: det är rätt,
som för detta, liksom för alla andra bestämmelser, bör ligga
till grund: det heter ock, ”fattigdom eller rikedom gif mig
”icke, men låt mig min afskiljda del af bröd få”; ett sådant
bröd har alltid Staten att gifva sina tjenare; dock, skulle
det fattiga Sverige någon gång sakna tillgång att utlemna
hvad som sålunda rättvisligen blifvit bestämdt för Statens
tjenstemän, så skola de vara nog medborgare, för att ändå
låta sig nöja.
Det var vid 1828 års riksdag — om jag rätt minnes —
som Konungen förordade löneanslag åt den lägre kronobetjeningen,
under tillkännagifvande, att det sätt hvarpå den
tog sina inkomster, var förenadt med så många olägenheter
för de styrande och styrde, att Konungen ansåg, att Ständerne
ej borde låta detta förhållande längre fortfara. Uppmanad
vid början af detta riksmöte alt rätt förstå min Regering,
har jag yrkat på köncanslag åt förrberörde tjenste
-
Den j Maj f. ra.
män, linder villkor, 1:0 af deras bättre bildning, genom afläggande
af examensprof; pcb 2:0 att accorderne borde afskaffas;
och då Utsk. i dess betänk, upptager, att det anser
sig hafva besvarat de i detta ämne väckta motioner, har det
dock icke yttrat ett ord, hvarken 0111 examina eller accorder,
och således förbigått det hufvudsakligaste af hvad jag
yrkat. Jag förmenar nemi., att om äfven de löneförmåner
skulle komma länsmännen till godo, som Utsk. föreslagit,
skulle de af Konungen angifna och af folket kända olägenheterna
icke stort derigenom förbättras. Vid alla de skil Ii n—
gar eller runstycken, som man pålägger folket att draga,
tror jag att ändamålet dermed måste vara att åstadkomma
något bättre för delta folk; eljest kan man låta förblifva
vid livad som är. Jag anser nemi., att den löneförbättring,
som för länsmännen skulle komma att äga rum, såsom nu
föreslagits, icke föranleder till något annat, i allmänhet åtminstone,
än förhöjda accorder. Jag känner ganska väl, att
bär finnas åtskilliga författningar, som förbjuda accorder för
både länsmän och högre embetsmän inom denna styrelsegren;
men jag känner ock, huru dessa författningar efterlefvas,
och luiru de förbindelser, som gifvas af dem, hvilka
emottaga dessa befattningar, hållas. Jag torde icke behöfva
uppgifva exempel, för att bevisa hvad jag säger, ehuru
jag skulle kunna det. Det finnes ett medel, för att kunna
sälta i verket hvad man åsyftar genom beslutet om accoi—
ders afskaffande, och genom de löften man affordra!- dem,
som skola tillsättas till länsmans-befattningarna, att icke vid
framtida afgång fordra accorder af sina blifvande efterträdare;
och delta medel är, att förskaffa heder hos dem, som
afgifva dessa löften. Det kan ej ske på annat sätt, efter
min tanke, än att man söker dessa tjenstemän bland bildade
personer, bland sådana, som tagit examina, och att man
så ställer till, alt de med trygghet kunna förutse, alt om
de dertill göra sig förtjente, de icke allenast erhålla denna
nu ringa ansedda tjenst, utan att de kunna gå vidare lill
högre befattningar. Som jag nitälskar för att de tjenstemän,
som måhända hafva mest att göra med folket, må i tjensten
hafva sin bergning; så hade jag önskat, att StatsUtsk. haft
samma omsorg, som i afseende på försvarsverket, då derom
yttras i utlåt, öfver 3:dje hufvudtiteln: "för att det måtte
"motsvara sin bestämmelse, påkallar försvarsverket
"flera betydliga förändringar." Med anledn. af de anmärkte
jag framställt, sätter jag ej löneanslagets förhöjning i främsta
rummet, utan den nytta, som deraf för folket bör uppstå;
ty det är för folket, som embetsmännen äro lill, och
icke tvertom. Jag vill förmoda, att ingen stöter sig derpå,
att jag framställt det förslag, att en länsman ej må vara
inskränkt blott inom de lägre graderna, då man vet, alt
äfven de högsta platser i samhället blifvit besatta med personer,
som aldrig genomgått någon examen, och då jag på
-
a86
Den 7 Maj f. m.
■minner mig, alt särskildta Utsk. 1823 föreslagit ett stadgande
i samma riktning, som det jag nu haft äran framställa.
Jag är af samma tanke, som Hr Hjerta och flere andre talare,
att inkomsterna för landssecretme äro nog tillräckliga för att
dermed kunna betala länsnotarien, likasåväl som för häradshöfdingen
att betala tingsnotarien. Det är en motion väckt,
som jag förmodar kommer tinder StatsUtskts pröfning, afseende
de missbruk, som länge ägt rum, nemi. att de, som
utfärda expeditioner, äro lönte med att skrifva blott 7 stafveiser
på raden. -— Man bör, som jag förut yrkat, ej blott
ösa på, icke blott fordra på nya anslag, utan att afskaffa
gamla missbruk och utan att söka införa nödiga förbättringar.
Hr von Rosen: Jag förgat, sista gången jag hade ordet,
att besvara Hr Hjerta, som yttrat, att för det att målen
blifvit ökade till 11,000, landssecretms lön skulle stigit i
samma proportion. Jag bestrider detta, ehuru jag visserligen
medgifver, att landssecret.-tjensten är en ganska fördelaktig
tjenst, men vid landscancellierna förekomma mänga
mål, hvaraf landssecrettn ej har någon inkomst. Sådana mål
utgöra ett ganska betydligt antal; sjelfva siffran derå kan
jag väl ej uppgifva, enär desammas expedierande ej åtföljes
af lösen. Vi hafva en ökad folkmängd, ökade brott, ökadt
antal af lösdrifvare; — mål, som röra allt sådant, gå igenom
landscancelliet och expedieras ulan lösen, och der står
landsscretm alldeles ensam med alla dessa mål, så att jag håller
före, att i anseende til! målens antal är en länsnotarie
ganska behöflig till biträde; hvarföre jag anser, att, så snart
en sådan tjensteman behöfves och uträttar en tjenst för Statens
räkning, så skall Staten också vara skyldig att löna
honom. Om framdeles en reglering mellan landssecretms
och den öfriga laudtstatens löner kan ske, — det blir åter
ett annat capitel, som icke hörer hit. Om landssecretm, till
följd af en slik reglering, borde afstå af sina inkomster, för
att på stat aflöna länsnotarien, det leinnar jag derhän oell
tror sådant ej låter göra sig, så lätt som man förmodar. Hr
Hjerta anser länsnotarien endast som landssecretms enskildta
biträde; lian bör icke vara det, utan hafva bestämda functioner,
så att landsliöfd. mä kunna tillrättavisa honom, 0111
så påfordras. Det trotsar jag att nu ej går an; ty om
man det gör en eller två gånger, så går han sin väg, då
han kanske bäst behöfdes. Jag tror visserligen, såsom en
ledamot yttrat, att förhöjda löner bidraga till förhöjda accorder;
men blifva de ej högre, än delta StatsUtsk. föreslår,
så tror jag ej, att i det afseendet någon fara är å förde.
Accorderne hafva äfven, som jag tror, minskats, om ej
hedt och hållet upphört, åtminstone är förhållandet så i
Christianstads län. Jag tror, att en lönereglering inom landtstalen
öfver hela landet skulle vara ganska nyttig och behöflig.
Jag vill icke bestrida, att en tjensteman kan fordra
Den 7 Maj f. m.
j37
lika stora inkomster, på det ena stället, som på det andra,
till följd af ökade göromål; emedan jag tror, att i allmänhet
qvarstår samma oformlighet inom Iandtstaten som förut
inom armeen, der denna olikhet är afhjelpt genom en generel
lönereglering. Isynnerhet anser jag en sådan reglering
böra äga ruin i afseende på boställen; ty så olika äro dessa,
att af tvänne boställsinnehafvare, med samma grad, kan
den ena tjena för dubbelt emot den andra. Jag skulle derföre
vilja väcka SlatsUtskts uppmärksamhet derpå, om ej
det vore ändamålsenligt, att Ständerne till K. M. ingingo
med begäran om en utgradering af boställenas värde. Detta
behöfde likväl ej framställas med hänseende till lansmännen,
som få en bestämd lön genom StatsUtsk:s förslag om
afdrag derifrån från hvad iunehafvande boställen kunde gifva.
Deras verkliga värde är nu icke kändt; men jag tror,
att om en sådan reglering sker öfver hela landet efter generella
grunder, skall det ej blifva svårt att taxera hvarje
boställes värde. Slutligen får jag tillägga som svar till Hr
Hjerta, att i intet län finnes lön på stat anslagen åt länsnotarien.
Frih. Ridderstolpe: Jag anmälde mig, när Hr Ribbing
yttrade tvifvel, huruvida de författningar, som emanerat
till upphäfvande af accorder, handhafdes i hänseende
till länsmanstjenster. Jag kan försäkra honom, att åtminstone
hvad Westmanland angår handhafvas de strängeligen,
och hvad angår den ganska riktiga princip Hr Ribbing framställt,
att länsmän borde tagas bland bildadt folk, kan jag
likaledes försäkra honom, att under de sednare 20 åren hafva
till dessa platser blifvit tagne personer, som kunna visa
sig i så bildade sällskaper, som der han och jag någonsin
kunna inkomma. Han skall bland dessa tjenstemän finna vice-notarier
i Svea Hofrätt, män som förvärfvat sig både Sty—
relsens och allmänhetens förtroende, och han skall då göra
rättvisa åt den princip, som söker att i verkställighet bringa
en municipal-styrelse, som kanske Westmanland, lika
mycket örn ej mer än andra län, önskar tillvägabringa.
Hr Ribbing: Jag skulle önska, att öfver hela Riket
det måtte gå så till som i Westmanland.
Hr af Schmidt, Georg Lars, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Då Högh StatsUtsk. icke gjort afseende på K. M:s nåd.
propos., rör:de anslag af medel till löneförbättringar för
länsstaterna, ehuru ett verkligt behof för större delen af
dem sådant påkallar, 0111 de icke alltid, jemte trägna och
mödosamma tjenstebefattningar, skola strida med dagliga
bekymmer och skuldsättningar för lifvets torftiga bergning;
så får jag äran fästa H. StatsUlskrs uppmärksamhet, svnnerligast
på behofven om löneförbättringar för embets- och
tjenstemän inom Wester- samt Norrbottens län, hvilka alla
Den 7. M a j f, m.
äro i saknad af boställen, samt innehafva vida mindre lönevillkor,
än deras likar, i mera välloltade landskaper; och
får jag i första rummet nämna kronofogdarne oell liäradsskrilvarne,
hvilka, i anseende till länens vidsträckthet, nödgas
för tjenstresor uppoffra, utan ersättning, en betydande
del af sina redan otillräckliga löner. Och då inom båda
dessa län ännu mycket återstår att göra, för att få dem
till hvad naturen i en framtid tyckes amna, så till cultur,
sorn binäringar, äro landssecrettne derigenom öfverhopade
med en mängd lönlösa göromål; och måste de, för att underhålla
sakernas jemna gång, af egna medel och med deras
förut nog knappa lönevillkor, aflöna en länsnotarie, hvilken,
utom att vara landssecrettns fenskildta biträde, vid mångå
tillfallen äfven är af allmänt behof påkallad, nemi. då landssecretm
är på einbetsresor, då sjukdomsfall för landssecret:n
inträffar, och möjligen då jäfsfrågor uppstå m. m. Jag får
således äran anhålla om betänkts återremitterande, samt att
Högh StatsUtsk., med anledn. af de skäl jag haft äran andraga,
täckes på stat anslå en länsnotarie vid hvartdera af
de ofvannämnda länen, med 3oo r:dr b:co i lön.
StatsUtskts utlåt. N:o zp blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Företogs till pröfning StatsUtskts den a5 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. N:o 43, i anledn. af K. M:s
nåd. propos. om Calmar läns fördelning i Qtne län.
Uppå begäran af Frih. Nordenfalk, Joli., blef Hr
Mobergs i anledn. af StatsUtsk. utlåt. N:o 43 afgifna reservation
uppläst.
Frih. Nordenfalk, Joli: Efter de flera återremisser,
som ägt rum af StatsUtskrs betänk:n om statsregler:n,
är det icke något angenämt företag att öka mängden
af återremisser och söka bereda utväg dertill mot ett
betänk., som utgått från principen om besparing och sträng
hushållning med Statens medel, en princip, som jag icke
kan annat än godkänna att den framställes; men jag vågar
framkasta den sats, att man äfven kan gå för långt i hushållning,
hvilket man gör, då man förbiser ett behof och
då man förnekar att afhjelpa detsamma. Della är hvad jag
tror att Utsk. gjort med sitt tillstyrkande, i anledn. af K.
M:s nåd. propos. om Calmar läns fördelning i 2:ne. En sådan
besparingsanda medför isynnerhet en stor olägenhet, då
fråga är att kunna bidraga till folkets större trefnad samt
belåtenhet; och beträffande detta ämne får jag yttra, att
jag icke blott anser såsom en pligt, utan äfven har emottagit
ett bestämdt uppdrag, att icke underlåta att fästa uppmärksamheten
härå. Olägenheterna af den geographiska disproportionen
af Calmar län äro i Konungens propos. tillräck
-
Den 7 Maj f. ra.
189
ligt utredda och kunna lätt bedömmas, då länet är 3o mil långt
och residenset ligger i ena ändan af länet, hvarigenom personer,
boende i den norra delen, hafva 24 a 26 mil till residenset.
StatsUtsk. har visserligen, under erkännande af
olägenheterna härutinnan, velat undanrödja dem med den
allmänna sats, att man ej borde parlielt företaga rättelser i
denna del, med uppoffring för statsverket, då man snart
kunde förutse en allmän reglering, med hvilken denna kunde
ske i sammanhang. StatsUtsk. säger vidare, att det linnes
flera andra län, som i anseende till likartade förhållanden
kunna äga enahanda anspråk. Ilvad den sednare frågan vidkommer,
att andra län finnas, der enahanda olägenheter
förekomma, som i Calmar, så tror jag att dessa äro få, om
ens någon. Derifrån undantager jag likväl de nordliga, men
de äro icke heller med Calmar län jemförliga, då i vissa
trakter af de norra länen befolkningen är sä ringa, att den
icke utgör fullt 100 menniskor på qvadratmilen, hvaremot
den i den nu ifrågavar. orten uppgår till 1700. Man torde
deraf finna omöjligheten af att, i anseende till den glesa befolkning,
som finnes i de norra länen, der kunna bilda särskilda
länsstyrelser med hänsigt till folkmängden. För öfrigt
kan man latt finna, huru en så stor befolkning, som i
Calmar län befinnes, med en liflig industri, en uppdrifven cultur,
med icke oansenlig bruksrörelse, betydliga fisken m. m.,
med ett ord alla de fördelar, som göra detta län till en
bland de lyckligare orter i Riket, skall finna sig i behof af
en auctoritet, sorn äger att vaka öfver de ekonomiska angelägenheterna.
Den allmänna reglering, som StatsUtsk. yttrat
sig se i perspectiv, skulle ingen mera än jag önska och
hoppas, att den måtte blifva en af den nya Styrelsens första
omsorger; men man har sett, att med reformer, äfven de
mest nödvändiga, går det icke så fort, och det vore således
hårdt, om, då andra orter ej anmält enahanda behof, denna
ort skulle nödgas vänta en obestämd tid på denna reform.
Dessutom skulle det förslag, som Ilr Moberg i sin
reservation framställt, icke ligga i vägen för någon allmän
reglering, utan, när som helst, kunna förenas med denna,
eller kunna upphäfvas, när den icke vidare behöfdes. Utsk.
har sagt, att Calmar län, hvarken i folkmängd eller i,hänsigt
till göromålen hos länsstyrelsen, är jemförlig! med flera andra
län; detta är sannt, men det är också å andra sidan lika
sannt, att om länet fördelas i 2 delar, så skall hvardera delen
af länet blifva lika stor och större än många andra län.
Det skulle tilläfventyrs finnas de, som förmoda, att den länedelning,
som blifvit begärd, skulle vara i intresset hos
ståndspersons-classen, eller de större jordägarne. Det kan
visserligen icke förnekas, att denna class af medborgare skall
i sin mån, ja i ganska betydlig mån, känna verkan af denna
förbättrade anstalt; men det är icke denna class, som
6 1J. 37
39»
D * n 7 M a j f. m.
mest lidit af det nuvar. förila Ilandet. Det är klart och tydligt,
att de sorn hafva bättre tillgångar, hafva lättare att
på en aflägsen ort kunna få sina angelägenheter ombesörjda,
än den obemedlade, än den som kanske aldrig sett länsresidenset
och således har större svårighet att åt någon
kunna anförtro sin sak. Jag reserverar mig mot all tydning
som skulle, i hvad jag anfört, något fel ligga hos
länsstyrelsen; ty det är äfven för den mest nitiska styrelse
alldeles omöjligt att öfvervinna sådana hinder, sorn bero på
tiel och afstånd, och det är dessa hinder, som skulle afhjelpa
s genom bifall till Konungens nåd. propos. om länets
fördelning i två län. Då emedlertid denna åsigt icke mött
sympatier bland Ständerna, så skulle jag gerna för min del
vilja öfvergå på den modification, sorn anvises i Hr Mobergs,
betänk, åtföljande reservation, nemi. att i norra delen af
länet, i Westervik, förlägga ett cancelli och ett contor,
hvarigenom de nu befintliga omständigheter i allmänhet skulle
vara till stor del afhulpna. Att en sådan anstalt, hurudan
den än må vara, icke innebär någon omöjlighet, icke
ens någon svårighet, torde hvar och en kunna vitsorda, sorn
vet hvad sorn hörer till ett Landsh.embetes befattning. En
sådan afdelning skulle naturligtvis icke på något sätt inskränka
landshöfdingens i länet generella tillsyn och befattning
med göromålen i allmänhet, utan blott handlägga de kuranta
målen. Det kan icke tillhöra mig att vid detta tillfälle
ingå i någon pröfning af den instruetion, som för en
sådan auetoritet borde tjena till efterrättelse i händelse af
länets fördelning; ty sådant är Regeringens ensak. Del skäl,
det verkligen underordnade skäl, som StatsUtsk. anfört i afseende
på ett härads undandragande, att vilja ingå på länets
fördelning, skulle vara undanröjdt genom denna utväg;
ty då man derigenom naturligtvis skulle afse att få delningen
så gjord, att den öfverensstämde med folknummer, fördelning
i fögderier och jurisdictioner m. m., hvilka omständigheter
noga borde tagas i betraktande; så följer icke deraf,
att män behöff iakttaga samma noggrannhet i afseende
på en afdelning äf Landsh.embetet, hvars territoriaia domsrätt
kunde lämpas efter omständigheterna och ortens önskan.
Det vöre således icke något hinder, att det härad, sorn velat
bibehålla den gamla indelningen, kunde dervid få förblifva.
Det anslag, som Hr Moberg för denna anstalt ansett
nödvändig, utgör 3,ooo r:dr brco, och jag tror, lika med honom,
att utgifterna med denna summa kunde bestridas;
men man må ej föreställa sig att hela denna summa vore
en ny statsutgift, ty man får derifrån afdraga de flera besparingar,
som kunde göras, af hvilka jag skulle kunna uppräkna
många, men vill, bland andra, blott nämna fångtransporterna.
Fängelset är beläget nära 20 mil från residenset,
och det är icke utan exempel, att personer, under fortsättning
af ömsom ransakningen för brott och undergående af
Ben j Maj f. ra. agi
straff, fått resa i ä 3oo mil sam nian lagd t fram och tillbaka,
innan ransakning för sig gått och domen slutligen blifvit
verkställd. Del är lätt alt inse af detta exempel, hurti stora
besparingar genom förminskad fångtransport kunde uppkomma,
om förslaget antoges, och hvilka således troligen skulr
le ersätta den ifrågavar. utgiften af 3,ooo r:dr. Jag tror
alltså, att man, då fråga är om en så ringa summa, sorn
den nyssnämnda, och hvilken, på sätt jag visat, på annai
sätt återvinnes, icke bör iakttaga så sträng hushållning, sorn
StatsUtsk. gjort, när man derigenom kan främja en större
belåtenhet hos 5o ä 60,000 menniskor, sorn begära det; qch
af hvad skäl? Jo! för alt denna allmänhet må blifva rätt
och väl styrd; man begär det, för alt på ett beqvämhgäpe
sätt komma i åtnjutande af lag och rätt. Det torde vid
delta tillfälle icke heller vara ur vägen att nämna, att huru
långt man än vill gå tillbaka, har denna ort aldrig njutit
en skilling af Statens medel, hvarken till undsättningar,,,
som den lyckligtvis icke behöft, elier understöd till allrnänna
byggnader m. m., som andra orter ofta åtnjutit i större
eller mindre mån genom bidrag till canalgräfningar för sjötransporters
underlättande, afskrifningar å erhållna statsbidrag,
för uppköp af spanmåi och mera dylikt. Jag ber
slutligen att fa tillägga den förklaring, att jag alldeles icke,
ehuru jag ej delar Utskts åsigt, klandrar dess åtgärd. Jag
inser mer än väl huru svårt det problem är, sorn, StatsUtsk.
fått sig ålagdt att lösa, att nemi. å ena sidan iakttaga
sträng hushållning' med Statens medel och å den andra
sidan urskilja uppgifna behof och begärda anslag för iner
eller mindre nödvändiga åtgärders vidtagande, och huru lätt
det under sådana förhållanden kan vara, att, vid en svår
pröfning, gå för långt på det ena eller andra hållet; men
jag hoppas dock, att StatsUtsk., om det kommer i tillfälle
alt taga denna sak under närmare skärskådande, särdeles
Hr Mobergs reservation, hvilken, så vidt jag kan finna af
utlåt , icke varit föremål för någon StatsUtskrs öfverläggning,
— att StatsUtsk., säger jag, måtte närmare pröfva detta
behof och finna utvägar för dess fyllande, utan att förneka
nödvändighet af förslagets verkställighet; ty om det vore öfverflödigt,
om det ej vore positivt nyttigt, skulle begäran
om anslaget icke heller blifvit framstäldt. Jag begär återremiss
af betänk., och om R. o. Ad. dertill täckes lemna
bifall, hvilken begäran jag i en hel landsorts, i 5o ä 60,000
medborgares intresse lägger till Ståndets behjertande, anhåller
jag derjemte, att dessa mina anmärknrr måtte få återremissen
åtfölja till StatsUtskottet.
Hr Hjerta, Lars: Jag förenar mig i den anhållan om
återremiss, sorn Frih. Nordenfalk begärt, med tillstyrkan alt
Ilr Mobergs reservation måtte antagas; och del är af arne.
skäl jag framställer denna anhållan. Det första skälet är
392
Den j Maj f, ra.
nemi., att jag tror, att, i händelse Ständerne vid denna
riksdag afslå äfven det amendement, som finnes i Hr Mobergs
reservation; så är det icke osannolikt, att Ständerne
vid nästa riksdag hafva att vänta en K. propos., ang:de fördelning
af Calmar Jun, i likhet med den nuvar. , d. v. s.
åter innefattande begäran om anslag för en ny landshöfding.
Man kan också icke veta, huruvida under nästa riksdag ett
lika sparsamt StatsUtsk. kommer alt finnas som vid denna;
och jag skulle derföre tro, att en mindre utgift nu, till
förläggande af en särskild afdelning af Landsh.embetet till
Westervik, med arfvoden åt en landssecreterare och landskamererare,
vore ett sätt att spara en större utgift nästa
riksdag. Men jag har äfven ett annat skäl, det nemi., att
jag tror, det ett sådant amendement, som Hr Mobergs reservation
innehåller, kan blifva ett försök att etablera en ny
princip, som sannolikt skulle visa sig nyttig äfven för flera län.
Det torde vara otvifvelaktig!, att det är ett fel, sorn vidlåder
den lilla landtregeringen, så väl som den stora riksregeringen,
att ärendena äro för mycket concentrerade på en
punkt. Det är i alla afscenden vigtigt för styrelsen i ett
land, att den äger tillfälle till kraft och enhet i sina beslut,
samt till skyndsamhet i deras verkställande — jag vill derföre
ej inlåta mig i afgörande af, huruvida dessa egenskaper
hittills varit en följd af centralisationen eller icke —
men såsom något absolut skadligt måste det visa sig för
en hvar, att en Regering nödvändigt skall, om jag så får
säga, hafva sina fingrar med i hvarje skrymsla; ty hon
må då hafva huru långa armar som helst, så kan hon
dock ej omfatta allt. I det afseendet vore det kanske nyttigt,
om en sådan fördelning kunde äga rum i flera län, som
nu blifvit föreslagen, i hänseende till Calmar, hvilket ©tvifvelaktigt
skulle bidraga til! lindring i besvär och kostnad
för en stor del af länets rättsökande innevånare, som nu ofta
med stor svårighet nödgas resa alltför långt för att infinna
sig hos Landsh.einbeteua, hvilka, genom de der på sednare
tider hopade göromål, blifvit för allmänheten på landet
lika vigtiga som domstolarna. Mig synes derföre, att
man kunde föreslå en sådan fördelning på försök, åtminstone
tills vidare. Vi hafva förut haft så många sådana t i ils
vidare organisationer, alt en mer eller mindre icke
kunde vara af något menligt inflytande.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Utaf de många olikartade
mål, som varit under behandling af StatsUtsk., har det
varit högst få, der upplysningar och skäl, så för som emot,
så tydligt blifvit ådagalagda, som i detta ifrågavar.; och är
det just på dessa grunder och ett ganska noga öfvervägande
af dem, som StatsUtsk. har fattat sitt beslut till den framställning,
som detta betänk, innehåller. Frih. Nordenfalk
har, under åberopande af Stat*Utsk:s medgifvande, alt Cal
-
Don 7 Maj f. ra.
mar län, genom sitt läge och residensets belägenhet, verkligen
behöfde en omreglering, yrkat en sådan. Det förhåller
sig alldeles så, att StatsTJtsk. medgifvit detta, icke endast
för Calmar län, utan äfven för många andra; och då
den värde talaren äfven hyser den sangviniska förhoppning,
att det måtte blifva ett af Regeringens första omsorger att
reglera dessa missförhållanden inom länen, synes det mig,
som borde man verkligen uppskjuta med partiella regleringar,
intilldess en större plan i detta hänseende kunde af Regeringen
utvecklas, hvilket jag i många fall anser vara af
behofvet påkalladt. -— Hvad beträffar de stora kostnader, som
tillskyndas Stalén genom fångars transporterande från de
norra delarna af länet till residenset, så kan ingalunda disputeras,
att ej så är förhållandet; men det skulle synas, som
inrättandet af ett länshäkte i norra delen af länet, i Wimmerby
, kunde motverka de nuvar. olägenheterna. Vidkommande
åter Hr Mobergs amendement, att en afdeln. af länsstyrelsen
skulle förläggas i Westervik , så är förhållandet
verkligen sådant, att detta amendement väcktes af Hr Moberg
just i det ögonblick, då StatsUtsk. fattade sitt beslut i
frågan, och inflöt sedermera reservationsvis för Hr Mobergs
räkning. — Hvad den siste talaren, Hr Hjerta, anfört, att
möjligen den åtgärd att i Westervik förlägga en afdeln. af
landshöfdingens cancelli, skulle befria från större utgifter
en kommande riksdag, derpå kan jag för min del ej ingå;
tvertom säger mig min erfarenhet, att en liten utgift, som
nyss var liten och just tillföljd af denna sin egenskap bifölls,
snart växer, och alt sådana behof, en gång införda, komma
att öka sig. Jag säger ej detta , för att i någon mån motsätta
mig återremiss; ty efter hvad som nu pågår och dagligen
är fallet med StatsUtskts bctänkin, så kan litet mer
eller litet mindre af återremisser på det hela göra StatsUtsk.
detsamma. Jag önskar fastmera sjelf, att återremiss
måtte beviljas, på det att, om en fördel kan beredas för
en ort, som jag genom barndomsminnen är mycket tillgifven,
en sådan ju förr dess hellre må kunna till vägabringas.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag vid denna
frågas första föredragning derom yttrade mig, skulle det måhända
anses inconseqvent, om jag vid detta tillfälle iakttog
tystnad. De skal, hvarpå jag då stödde mitt yrkande om
afslag, hafva sedan dess på intet vis blifvit rubbade. Nu är
icke heller frågan i skick som då; ty nu angår den endast
det af Hr Moberg gjorda amendement, eller beviljandet af
ett anslag, stort 3ooo r:dr b:co, för förläggande af en delegation
af landscancelliet i Calmar till norra delen af länet. I frågans
nuvar. skick får jag förklara, att jag icke kan bedömma,
huruvida en sådan inrättning vore lämplig eller icke;
men för den händelse, att den vore för orten gagnelig, vill
jag visserligen icke motsätta mig bewiljandet af en så ringa
39.4
D e ii 7 Maj f. m.
utgift, som den ifrågayar.,-och tillstyrker sålunda äfven för
min dei återremiss.
Hr Ribbing , Arvid: Det är visserligen icke i den afsigt,
att jag vill bestrida en statsutgift, nemi. för delningen
af Calmar län, som jag begärt ordet. Det är derföre, att
jag tror, att i en länestyrelse, der hufvudsakligen fordras enhet,
kraft, skyndsamhet och sammanhang, det icke skulle gå
an att dela länet i 2:ne delar under ett och samma öfverhufvud.
Jag har visserligen icke en så vidsträckt kännedom
om Landsh.embetets förhandlingar, att jag derom fullkomligen
sakkunningt kan yttra riiig, men jag tror, att blott ett
enda exempel skulle kunna göra tydligt hvad jag menar. Vi
påminna oss vid början af riksdagen, hurusom grundlagens
grundsatser ang:de val till Utsk., omskrifna i en annan författning,
som kallas Ridd.Ordn., föranledde de svåraste strider
och ledsamheter. Landshöfdingen i Calmar län skulle sköta
håda länédelarna, och skulle vara den, sorn föreskref, hurusom
ide båda länedelarna skulle förhållas. Det kunde då
hända, att hans föreskrifter olika uppfattadés och utfördes i
de olika delarna af länet, och följden deraf blifva mångfalldigä
olägenheter för innevånarne i länet. Jag tror , att
detta enda förhållandet inom hela Riket, skiljaktigt från hvad
som äger rum i de öfriga länen, skulle kunna föranleda till
särskilda författningar. Jag skulle derföre hellre vilja dela
Calmar län i aine län, än vidtaga den åtgärd Hr Moberg
föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum på eftermiddagen
kl. 6 komme alt fortsättas.
Frih. Boye, Fredr : Då Hr von Hartmansdorff så
högst ynnestfull! och välvilligt går oss tillhanda med upplysningar
i alla möjliga ämnen, så hemställer jag vänligen,
om ej han, som sist varit förvaltare af ifråga var. län, skulle
gunstbenäget vilja vara af den godheten och vilja upplysa
oss, om än aldrig så litet, i detta ämne; på det jag, och
kanske äfven många andra af R. o. Ad., skulle kunna få en
ledning till hvad som kan vara det rätta i denna sak. Jag
är nemi. öfvertygad, att af Hr von HartmansdorfFs tanke i
denna, som i alla andra frågor, Ståndet, men synnerligast jag
sjelf, skall finna en högst betydlig lättnad för att kunna fatta
beslut i frågan.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: I anledn. af den
siste talarens uppmaning, får jag förklara, alt jag icke anser
mig böra tala, när jag icke har något att säga.
StatsUtskts utlåt. N:o 43 blef derefter af R. o. Ad. återremitteradt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste följande;
Den 7 Maj f. m.
D<1 jag förnummit, det en och annan funnit det anmärkningsvärd!,
att jag, utan att deltaga uti den i sista plenum
förefallna debatten i frågan om den af Hr Presidenten
Gyllenhaal äskade, men af StatsUtsk. afstyrkla löneersättning
till adjungerade ledamöter i Götha Hofrätt, likväl begärde
votering för erhållande af bifall till betänk.; har jag trott
mig böra, dels fästa uppmärksamheten vid, att jag icke var
ensam att begära voterrn, dels tillkännagifva, att jag ansåg
det öfverflödigt att förlänga discussionen, då jag endast kunde
upprepa de skäl, som andre talare, fullkomligt i enlighet
med min åsigt, förut anfört.
I öfrigt torde jag nu böra tillägga, att jag är långt ifrån
att anse den äskade löneersättningen obillig; tvertom; men
detta en s k i ld t a förhållande kan icke förmå mig att förbise
den allmänna vigten af den grundsats, att embetsverkens
chefer icke må uppmuntras att, med föl bigrde af Regeringen,
hos R. St. föreslå nya löner, löneersättningar eller regleringar.
Utsträckningen af denna grundsats skulle nemi.
kunna leda till en principlöshet och inconseqvens vid staternas
reglerande, som Regeringen sjelf, minst af alla, borde
önska. Hvad specielt angår de ifrågavar. löneersättningarna,
så torde det icke blifva svårt för Hr Presidenten Gyllenhaal,
att, sedan StatsUtsk. nu i utlåt. Nro 92 anvisat ett
särskildt anslag på den s. k. reserv-fonden af 54,000 rrdr
b:co för hvartdera af åren 184> och 1842, till arfvoden och
oförutsedda utgifter å andra hufvudtiteln, derifrån få sina
anspråk af Regeringen uppfyllda.
R. o. Ad. beslöt, alt detta anförande skulle få åtfölja
återrcmissen af StatsUtskrs utlåt. Nro 4>-
Föredrogs ånyo StatsUtskrs den 25 och 29 sisth April
på bordet lagda utlåt. N:o 44; angrde reglerrn af utgifterna
under riksstatens tredje hufvudtitel.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Då första titeln af
stalsreglerm föredrogs, beslöt R. o. Ad., att sagda betänk,
skulle punktvis föredragas, men fattade vid samma tillfälle
det beslut, att den som önskade att yttra sig öfver det föredragna
ämnet i sin helhet, eller öfver vissa punkter, äfven
dertill skulle äga rättighet. Jag anhåller nu att få begagna
mig af denna rättighet, af det skäl, att jag, såsom för närvar.
general-adjutant för armeen, ansett mig skyldig framställa
de anmärkntr, hvartill jag funnit mig föranlåten till
följd af StatsUtskrs utlåt, rörrde 3:dje hufvudtiteln; och som
dessa anmärknrr äro i ett sammanhang författade, kunna de
ej styckevis föredragas, hvarföre jag anhåller att få behandla
ämnet i sin helhet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. häraf,
om R. o. Ad. skulle finna lämpljgt, att discussionen fin
-
Dan 7 Maj f. m.
ge omfatta så väl frågan i sin helhet, som dess särskilda
punkter.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hoppas, att utlåt.
får, på sätt som skedde med 2:dra hufvudtiteln, punktvis
föredragas, hvar och en ledamot likväl obetaget att deröfver
yttra sig i det hela.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus, uppläste följande:
Uti det utlåt. StatsUtsk. afgifvit, ang:de reglerm af ut
gifterna
under riksstatens 3:dje hufvudtitel, yttrar Utsk.
sig, i afseende å ifrågavar. utgifter, hafva till pröfning förehaft,
så väl hvad K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof i berörde hänseende innehåller, som de
inom RiksSt:n vid samma nåd. propos. gjorda anmärkn:r,
jemte väckta särskilda motioner, som dermed äga sammanhang.
I hvad mån Ulsk:s uppmärksamhet å dessa sednare motsvarat
motionärernes syfte, kan jag ej bestämma; men hvad
pröfningen af den K. propos:n angår, så synes mig som utvisade
det afgifna utlåt, nästan helt och hållet en för den
K. proposm främmande behandling af ämnena. Och likväl
yttrar sig Utsk. hafva, ’’i betraktande så val af Rikets tillgångar,
som af försvarsverkets ändamål, alt med minsta
möjliga uppoffring, med bästa verkan befordra Rikets
säkerhet," hafva "antagit den mening: att Rikets försvarsverk,
för att motsvara sin bestämmelse , påkallar flera
"betydliga förändringar;" en mening, som jemväl grundlagt
de framställningar, hvilka uti den K. proposm blifvit
gjorda.
Orsakerna till de olika resultater, hvartill Utsk. genoth
denna mening kommit, synas hafva härflutit från öfvertygelsen
att R. St., "i brist af den vägledning, som en omfattande
plan för försvarsverkets organisation hade kunnat
"lemna, icke varit i tillfälle att förvissa sig om ändamålsenligheten
af den riktning, i hvilken de begärda nya
"anslagen voro afsedda att användas, och detta oaktadt de
"ganska nöjaktiga utredningar, som blifvit meddelade,
"rör:de särskilda delar af krigsadministrationen."
Denna öfverklagade brist på vägledning af en omfattande
plan för försvarsverkets organisation, torde likväl icke
kunna anses befogad, då denna plan hufvudsakligen innefattas
uti indelningsverket, uti K. M:s nåd. kungörelse om utskrifningssättet
och inrättningen af allm. bevärrs-manskapet;
uti K. M:s nåd. bref, ang:de lönereglerm för indelta och värfvade
armeen, samt uti 80 §:n Reg.Formen.
I dessa stadgar återfinnas de eleraenter för armdens sammansättning,
hvaraf, intilldess andra grunder för armeens
orga
-
Den 7 Maj f. m.
397
organisation tunna blifva antagna, krigsadministrationens åtgärder
måste bero.
Riktningen af dessa åtgärder, bestämd af sjelfva försvarsverket,
d. v. s. , genom förenämnda stadganden, måste
syfta till att bringa försvars-systemet derhän, ej allenast att
det kan komma att, såsom Utsk. ganska riktigt anförer,
■"utgöra ett fullbildadt helt, hvars delar, beräknade på en
”kraftfull samverkan, böra stå i ett afmätt förhållande till
”hvarandra;” utan ock att detta försvars-systeme kommer
att sta i öfverensstämmelse med en för Riket passande försvarsplan;
att de framsteg, som kunde ske, ej blifva hämmade
utan befordrade; att förmågan, åtminstone till forsvar,
är motsvar. hvad man i anfallsväg kan hafva att befara;
och att nationen, vid ett fredsbrott, kan äga grundade anspråk
å, och finna dessa anspråk motsvarade af, armeens och
och dess materiels brukbarhet.
Utsk. har förklarat de utredningar, som blifvit meddelade,
röride särskilda delar af krigs-administrationen vara
ganska nöjaktiga. För att uppfylla detta villkor måste
de, enligt min* åsigt, med hänseende till elementerna förden
fastställda organisationen, hafva en ändamålsenlig riktning
och uppfylla hvad Utsk. uttrycker genom sitt yttrande:
”att derföre äfven i biomständigheter bör undvikas hvarje
”organisation, som störer en sådan jemnvigt emellan krigsväsendets
delar, eller, som för att kunna blifva nyttig, täger
"i anspråk krafter och tillgångar, som icke finnas eller icke
”kunna skapas, utan att för det närvar, eller i framtiden an”gripa
nationens ekonomiska välstånd , hvilket utgör en af
”hufvudkällorna för dess förmåga att försvara sig.”
Då 53 §:n Reg.Ftn ålägger StatsUtsk. att utreda och för
R. St. uppgifva statsverkets och riksg.verkets tillstånd, förvaltning
och behof, hade StatsUtsk., som befunnit de, rörrde
krigsadministrationens särskilda delar, afgifna utredningar vara
ganska nöjaktiga, kunnat, genom begagnandet af dessa
utredningar, hafva besparat sig en möda , den Utsk. nu
iklädt sig, såvidt den ej Öfvergick till framställning af
en omständlig plan för Rikets fö rs v ar, en framställning
den Utsk. anser icke kunna af Utsk. fordras. I denna
Utskrs åsigt instämmer jag fullkomligt, och tror derjemte
att Utsk. kunnat undvika förebråelsen att, ”utan all föregtde
”pröfning, hafva behandlat en så vigtig angelägenhet, som
”denna,” äfven om Utsk. helt enkelt uppfyllt det, genom 3o
§:n Riksd.Ordn., för Utsk. bestämda åliggande att ”utröna,
”pröfva och föreslå det, som till stats-och riksg.verkens behof
”erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blif”vit
iakttagna,” i stället att, sorn nu skett, i reglertn af
utgifterna under, riksstatens 3:dje hufvudtitel inblanda sådana,
dels föreslagna, dels antydda förändringar i armeens
organisation, hvilka för den ifrågavar. statsreglerrn lemna inga
6 II. 38
I
Den 7 Maj f. m.
tillgångar. Endast antydda förändringar hafva , såsom bilagorna
utvisa, den egenskapen att kunna utsträckas nästan
efter behag, och äro således såsom bestämda grunder för beräkning
af Statens nuvar. utgifter och inkomster af föga
värde. Ett afskiljande af hvad som angår de närvar, behofvens
fyllande, från hvad som har afseende på vidt utseende
framtida organisationer, och dermed sammanhängande
ämnen, hade, enl. min tanke, varit lämpligare, och ett sådant
förfarande hade ingalunda hort minska Utsk:s antagande,
”att om K. St. en gång yttra en bestämd åsigt i detta
”grannlaga ämne, hvilken må kunna förvärfva sig K. M:s
”höga bifall, all den osäkerhet för framtiden bör försvinna,
”hvilken hittills så menligt inverkat på saken, och icke siiI—
”Ian gifvit anledn. till missförstånd och stridiga omdömen;’'
anseende jag likväl, för min del, att Utsk., innan den bestämda
usigten i detta grannlaga ämne yttras, bör tillstädja
R. St., åtminstone i någon mån, den förmåga att för sig
redogöra angtde ändamålsenligheten af så den redan befintliga,
som möjligen i förslag kommande organisationers riktning,
af hvilken förmåga Utsk. känt sig lifvadt vid företagandet
att uppgöra sitt , till en del på den lösa grunden
af ett project hvilande utlåt. Uti StatsUtskts lugnande öfvertygelse,
att ett krig, riktadt mot Sveriges sjelfständighet såsom
Stat, är ”under nuvar. förhållanden mindre sannolikt”
ligger ett rättvist erkännande af den klokhet i politik,
som, i förening med våra krigskrafters större utbildning,
gifvit oss en trygghet och en förmåga till försvar, som saknades
år 1809 , då , som mången torde erinra sig, — oaktadt
den glömska, hvari denna tids händelser i vissa hänseenden
så oförmodadt tyckas hafva fallit, — Riket, genom ett
sådant krig, befann sig i en fara, hvilken endast undanbÖjdes
genom ett utomordentligt tillgörande af en del af arméen,
och af några enskilda af dess medlemmar.
Att Utsk. likväl ansett, att ett sådant krig ”mäste såsom
”en möjlighet antagas”, är en omständighet, som ej mindre
påkallar tacksamhet från krigsadministrationen, som deruti
bör hemta styrka för sina bemödanden att nu de medel,
hvarigenom nationens uppoffringar vid ett inträffande fredsbrott
blifva i minsta målto kännbara, och hvarigenom det,
först då faran nått sin höjd, blir behöfligt att taga sin tillflykt
till de af Utsk. yttrade och af mig fullkomligt delade
förhoppningar, att vid ett sådant tillfälle, ”det bör kunna
”påräknas af nationens frihetssinne och fosterlandskänsla, att
"den icke skall sky någon uppoffring af person eller egen”dom,
för alt försvara hvad den äger dyrbarast.” Instämmande
jag derjemte uti Utskts åsigt, att det ”vöre hvarken
”klokt eller väl beräknadt, alt vilja grunda Rakets trygghet
"endast på en allmän folkbeväpning, och ännu mindre alt
”stödja densamma på ett anlitande af d e outbildade national”irafterna
vid hvarje tillfälligt missförstånd, som kunde upp
-
v
