# ID: svediakorp-gov515
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 142,596
# sentences: 4,588
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pr o t o c o 11,
hållna
hos
H ö g 1 o f I i g e
Riddérskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
♦
Femte Häftet.
STOCKHOL M.
Hörbergska Boktryckeriet, 1840.
Onsdagen den i April i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
I
usterades i prot.utdr. för den 27 och 28 sisth Mars samt
10 prot.utdr. för sistnämnda dag.
Justerades pleni-prottn för den 18 sisth Mars f. och
e. m.
Ilr Hauswolff, Carl Ulrik: I anledn. af den punkt
i det nu justerade prot., som rörer metodisternes förhållande
i Sverige, anhåller jag vördsamt, att mina derom
inskrifna anmärkningar med tillhörande documenter må åtfölja
II. o. Ad:s prot. till vederb. Utskott.
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste följande:
Då jag i R. o. Ad:s plenum den 12 sisth Fehr., med
anledn. af K. M:s nåd. remiss, yttrade mig öfver det af
tillförordnade comiterade utarbetade förslag till stadga om
fattigvården i Riket, utom Stockholms stad, skedde sådant
under förutsättning att K. M. skulle täckas särskildt framställa
förslaget till communal-lag, till R. St:s öfvervägande
och utlåt. Nådigt meddelande härom har nu ägt rum genom
K. M:s skrifvelse af den 2 Mars; och enligt mitt vid ofvanberörde
tillfälle gjorda förbehåll, utber jag mig således att
få vördsamt anföra hvad jag, oberäknadt frågan om den
egentliga fattigvården, hvilken, derest communal-lag skulle
stiftas, bör deri såsom en integrerande del ingå, vidare kau
hafva att erinra, med hänsigt till comiterades förslag till
organiska lagar och författningar ang:de communal-förvaltningen
i det hela och vissa dermed sammanhang ägande
ämnen.
Man har tyckt sig finna, alt comiterade sträckt deras
verksamhet utöfver gränsen af uppdraget, som förmenas
hafva inneburit allenast fattigvårdsfrågan, och att comiterade,
i följd af sådan utsträckning, kommit att behandla en
mängd andra föremål; så att deras betänk, och afgifna förslag
ingripit uti- den inre administrationens vigtigasle delar.
— — Jag instämmer icke i denna förut fattade mening,
utan tror tverlom, att comiterade härvid ganska riktigt
insett de behandlade frågornas nästan oskiljaktiga sammanhang;
och för min del håller jag således comiterade rak
-
4
Den i April.
ning för deras bemödande att reda begreppen om dem alla,
hvarmedelst dyrbara materialier äfven blifvit sammanförda för
det stora ändamål, alt, på en gång, efter helgjutna principer
ordna communalförvaltningen till hvad den bör vara — en
väsendtlig stödjepunkt för samhälls-inrättningen.
Emot möjligheten alt ernå detta syfte har jag nog all*
mänt hört invändas, att fo|ket ännu skulle sakna sinne,
bildning och håg för de offentliga bestyr, communal-förvaltningen
erbjuder åt medborgarens verksamhet inom hemorten.
Jag delar ej heller denna åsigt; utan har erfarenheten
öfvertygat mig, att nyssnämnda n,ödiga elementer i allmänhet
ej saknas, •— att de skola ytterligare utbilda sig i den
mån de tagas i anspråk, och att det derefter ej skall länge
dröja, innan man med tillförsigt kan utvidga de locala
communal-myndigheternas verkningskrets till nya föremål,
t. ex. förlikningsväsendet, förmyndarevården m. rn. För
närvar., och innan dessa myndigheter, om de nu varda
ändamålsenligt organiserade, hunnit pröfva deras krafter
på de ämnen, som af ålder tillhört communal-förvaltningen,
bjuder försigheten att dervid stanna och att, derutöfver,
åt dem endast uppdraga det polisbestyr till ordningens
och säkerhetens vidmakthållande inom communen, som
redan af behofvet högt påkallas; ty laglig ordning i allt,
jemte allmän säkerhet till person och egendom, måste alltid
utgöra grundvalen för hvarje annan utveckling. — Ur
sådan synpunkt anser åtminstone jag den samhällsvigtiga
frågan om comraunal-inrättningarnas reorganisation böra behandlas;
och från den utgår jag således, då jag har äran
här framträda, för att yttra mig om principerna i och detaljerna
af comiterades förslag till communal-lag. — Mitt
föredrag måste, med denna omfattning, blifva långt och
måhända tröttande att afhöra. Jag ber på förhand om ursäg
t derför, erinrande vördsamt, att ämnet, af öfvervägande
praktisk natur, föga medger rhetoriska prydnader, utan
måste fängsla uppmärksamheten allenast genom tydlighet
och conseqvens i behandlingen; och jag vill söka komma
härtill genom följande anmärkningar vid ifrågavar. förslag,
bilagan Litt. A. till comiterades underdåniga betänk.,
nemligen:
lista Capitlet,
Om Socken stärn m a.
Ehvad frågan om sockenstämma kan komma att ånyo
regleras genom särskild författning eller ställas i förening
med en blifvande communal-lag, är likväl sockenstämman
communai-inrättningens första stadium, emedan folkets röst
i comrnunens gemensamma angelägenheter der skall uttala
sig. Jag bör således först upptaga detta ämne, med afseende
tillika d kyrkolags-comite'ens förslag till ny förordning
örn sockenstämmor och kyrkoråd; hållande mig dock
Den i April.
företrädesvis vid uppställningen derom i förslaget til) coniin
unal-lag.
Till så vidt afsigten är att comrnunal-Iagen skall, bland
annat, träda i stället för 1817 års II. förordning om sockenstämmor
oell kyrkoråd, lärer ock denna lag böra innehålla
alla de väsendtliga bestämmelser i samma K. förordning
och förklaringarna deröfver, som blifva nödvändiga
att framgent bibehålla, äfvensom de tillägg eller för lydi i-r
ganden, omständigheterna nu påfordra. Bland de förra saknas
likväl hvad 2 art. af åberopade författning stadgar örn
Konungens Bef:h:des makt att förordna om allmogens hörande
i sockenstämma, hvilket ofta är både angeläget och
nödvändigt, dels i ämnen af allmän beskalfenhet, dels ock
i vissa, någon församling särskildt rörtde frågor, samt om
kronofogdes och länsmans rätt, alt i mål, som angå deras
tjenst, och deröfver församling kan behöfva höras, äska
sockenstämma. Vederbör, consistorium bör dessutom kunna
påbjuda sockenstämmas hållande i frågor om religionsvården,
skoleväsendet och kyrkliga angelägenheter i allmänhet.
Piedactionen af 2 och 3 §§:na * föreslagna communallagen
synes, af sådana skäl, böra förändras till följande:
§, 1. Kungörelse om sockenstämma i församlings gemensamma
angelägenheter äger endast kyrkoherden, eller
den hans embete förrättar, att utfärda; Konungens Ref:h:de
och consistorium likväl förebehållen deras rättighet att förordna
om sockenstämmas hållande.
§ 2. En hvar, som i sockenstämma rösträtt äger, vare
berättigad att begära dess sammankallande; äfvensom dessutom
vederbör, kronofogde och kronolänsman uti districtet.
Kyrkoherden pröfve, om skäl finnes till afslag. Vägrar
kyrkoherden att utfärda kallelsen, <&c, lika med förslaget.
Vidare förekommer att anmärka, vid
§ 6. Om nya allmänna grunder för rösträtt i sockenstämma
skola stadgas, hvilket torde blifva nödvändigt, med afseende
på vissa ämnen och på de församlingens sjelfrådande
medlemmar, sorn , utan att äga, innehafva eller bruka hemman,
ändock böra deltaga i inbördes eller communal-utskylderna;
så synas dessa grunder hufvudsakligen böra, 1:0 afvika så
litet, som möjligt är, från det häfdvunna, hittills gällande
omröstningssättet; 2:0 utgå från principer, som kunna antagas
vara orubbliga, åtminstone i den närmaste framtiden,
oell 3:o hvila på begreppet om bördornas rättvisa fördelning.
Men rösträtt i förhållande till bevillningen för lön,
egendom och rörelse uppfyller icke något af dessa villkor;
ty resultaterna deraf blifva för hemmansägare och brukare
helt olika emot gamla röstberäkningen, och sjelfva grunden
måste, såsom tillfällig, vara underkastad rubbning, tilläfventyrs
hvart år och säkert mellan hvarje riksdag; hvarför
-
6
Den i April.
utan hända kunde, att bevillningen För lön, egendom och
rörelse antingen alldeles upphörde eller förvandlades lill
annan beskattning. I alla fall är denna bevillning redan
för närvar, så mycket hellre olämplig till måttstock, både
för rösträtt i fråga om communal-afgifter och för sådana afgifters
påföring eller utgörande, som — oberäknadt andra
ojemnheler, isynnerhet hvad borgerskapets taxation, jemförelsevis
med fastighetsägares och löntagares, angår, — alla
de personer både i städerna och på landet, hvilka äga räntebärande
eapitaler och actier, eller annan slik osynlig inkomst,
icke deraf betala någon direct bevillning efter aldra
artikeln; och följaktligen skulle desse, då de ej tillika innehafva
lön, fast egendom eller särskild rörelse, de facto utestängas
från rösträtt i communal-angelägenheter, och derjemte
undgå att bidraga till communens utgifter, väre sig för
fattigvård, folkundervisning elier annat gemensamt ändamål,
tillhörande communal-bestyret.
Hvad nu, med afseende på rösträttigheten, till en början
beträffar de proestationer och servituter, som grunda sig
på besittningen af jord och lagligen utgå efter hemmantal,
samt merendels utgöras häradsvis, såsom väghållning å landsvägarna,
skjutsning, tingshus- och fängelsebyggnad, m. m.;
så synes klart, att i frågor derom, när sådana å sockenstämma
förekomma, rösträtten för de praestalionsskyldige måste
beräknas efter hemmantalet, eller i jemförelse mot hemmantal;
och lika ostridigt synes det vara, att samma grund för
röstberäkning måste fortfarande äga rum med hänsigt till
pastoraters eller socknars gemensamma skyldighet att bygga
och underhålla kyrka, prestgård, sockenväg o. m. d. Andra
urgamla proestationer finnas, som fördela sig på landsbygdens
innevånare efter matlag, t. ex. biträde vid skogseld
och vattuflöde, skallgång, strömrensning, m. m.; men
med afseende på dessa, har särskild grund för rösträttigheten
ej varit stadgad eller iakttagen; och den torde ej heller
behöfvas, enär prsestationerna mera sällan, och vanligen
för tillfället, ovillkorligen påfordras medelst de praestationsskyldiges
uppbådande, och sorn frågor derom vid sockenstämma
dessutom gerna kunna, såsom hittills, få bero af
hemmansbrukarne, hvilka i alla fall hufvudsakligen måste
vidkännas sådana tillfälliga proestationer. Men för öfrigt,
och med godkännande af den rättsregel, att hvar och en,
som är skyldig bidraga till communal-inrättningarnes vidmakthållande,
vare sig för fattigvård, folkundervisning, eller
annat sådant ändamål, jemväl bör äga talan i frågor derom,
allenast med de undantag, tilläfventyrs, för den proletära
befolkningen, som af det allmännas säkerhet och intresse
kan påfordras, lärer det blifva nödigt att antaga och stadga
vissa grunder för rösträtten. På landsbygden torde då
hemmantalet böra tagas'till norm; och det kan sedan ej
mota stora svårigheter att inom hvarje commun tillämpa
Den i A pril.
7
ofvanberörda regel, genom öfrige skaltskyldiges, som icke
äro hemmansägare, innehafvare och brukare, classificerande
i jemförligt förhållande lill helt, halft, £:dels, |:dels,
■j-gtdeis och Tlg-:dels hemman, eller än mindre hemmansdelar,
samt att bestämma rösträtten och taxera bidraget derefter,
helst som en slik tillämpning dels äger rum i hänseende
till masugnar, hyttor, hamrar och härdar, mjöloch
såg-qvarnar samt andra industri-inrättningar vid fråga
om kyrko- och prestgårdsbyggnad m. m., dels ock flerestädes
redan blifvit använd, vid fördelande af fattigvårdsafgifter
och troligtvis jemväl andra communal-afgifter på sådana
i hvarje fall lagligen bidragskyldiga personer, som
icke hvarken äga, innehafva eller bruka hemman; anhållande
jag att vidare få härom vördsamt åberopa mina i plenum
den 11 sisth Mars gjorda framställningar, ang:de
villkor och sätt för uttaxering af fattigvårdsbidraget och
för derefter lämpad beräkning af rösträttigheten i fattig—
vårdsangelägenheter.
För öfrigt synes det i §:n 6 föreslagna stadgandet: ’T
”de ärender, som endast angå hemman och prsestationer
”efter hemmantal, rösta endast hemmansägare,” behöfva förtydligas
med tillägget: hemmansägare, innehafvare och
brukare, samt de ägare eller innehafvare af bruk, verk
och dylika inrättningar, som jemte hemman deltaga i prestationen.
§ 8. Här stadgas väl: ”Skulle så inträffa, atti sockenstämma
fattas beslut i ämnen, hvarom sockenstämma icke
”äger rätt att besluta, då bör ordform deremot göra föreställningar,
&c.” Men som det hittills ofta handt och äfven
hädanefter kan hända, att, oaktadt ett ämne är af
egenskap att rätteligen tillhöra sockenstämmas upptagande,
beslut derutinnan fattas, som uppenbart strida mot allmän
lag och gällande författningar, samt förnärma den utom
communen boende allmänhetens rättigheter, torde något
särskildt correctiv höra uppställas för dylikt fall; och detta
synes kunna deri bestå, att sådant olagligt beslut må kunna
till sin kraft och verkan upphäfvas, när helst delaf någon
öfverklagas eller eljest kommer till Konungens Bef:h:des
kännedom. Naturligtvis bör lika påföljd kunna äga rum, då
sockenstämma fattar beslut i ämnen, hvarom den alldeles
icke äger rätt att besluta, vare sig alt ordform gör föreställningar
deremot, eller sådant underlåter, eller att prot.
genast varder till Konungens Bef:h:de insändt, eller icke.
För öfrigt lärer det blifva af högsta nödvändighet, att
de vitén, som af sockenstämma tilläfventyrs skulle påbjudas
i allmänhet för éfterlefnad af något sockenstämmans beslut,
icke få gälla eller tillämpas, innan de, efter derom skedd
underställning, vunnit Konungens Bef:h:des fastställelse. Benägenheten
att i sockenstämma söka stadga större eller
mindre vitén, der andra medel skulle bättre verka för å
-
8
Den i April.
syftade ändamålet, har hittills ofta funnits urarta till de
sällsammaste vitesbestämmelser, olämpliga till saken och
stridande mot gällande lagar, samt ej sällan ingripande i
den allmänna lagstiftningen, hvilket föranlåtit mig att genom
tind. anmälan af den 12 April 1833 söka få detta missbruk
afskaffadt. De flera då uppgifna exemplen på missbruket
skulle kunna ökas till en otrolig mängd. Hvad 1817 års K.
förordn. om sockenstämmor och kyrkoråd föreskrifver, angtde
pröfning och fastställelse af i sockenstämma påbjudna vitén,
anser jag följaktligen böra bibehållas, samt, jemte hvad ofvan
anmärkt är, närmare utvecklas och bestämmas i communal-lagen.
§ g, Ett ganska vigtig t föremål för behandling vid
sockenstämma blifver alt granska och justera röst-och vallängderna,
hvilka skola tjena till grund för omröstningen
uti de särskildta ämnen, som tillhöra sockenstämmas öfverläggning
eller afgörande, allt efter ämnenas egenskap och
de röstägandes deraf beroende rätt. Delta synes således
böra specielt upptagas bland mål, som till sockenstämmas
handläggning höra, under förutsättning af sockennämndens
åliggande att upprätta och till sockenstämma inlemna
ifråga var. längder.
§ 11. Härvid åberopas, til! jemförelse, anmärkningarna
vid fnreg:de 8 §.
Slutligen bör jag, med hänsigt till 1 cap. af föreslagna
connnunal-lagen, erinra, att deri ej något förekommer
ang:de sockenstämma uti stadsförsamling. Som likväl, oberäknadt
fråga om kyrka och skola, fattigvårds- och flera
communal-angelägenheter i städerna vanligen behandlas å s.
k. sockenstämma, bör tillfället att härmed fortfara icke betagas
städernas innevånare, fastän de möjligen äfven kunna
sammanträda å allmän rådstuga, hvilket dock merendels
endast sker i frågor, som röra borgerskapet allena. Om
emellan 1 och 2 §§:na af communal-lagens irsta art. införes
en särskild §, innehållande, t. ex.: ”1 stad må sockenstämma
”hållas så ofta den af behof påkallas,’7 synes denna lucka
varn.fylld, när tillika öfrige §§:ne jemkas, der sådant kan
finnas nödigt, efter olika förhållanden i vissa fall inom stad,
jemförelsevis emot landet.
Såsom af föreslagna communal-lagen inhemtas , är deri
antaget, att lill sockenstämmas och vidare till socken-elier
stadsnämnds handläggning skulle höra de mål, som röra så
väl kyrko- skole- och fattigvården, som socknens eller församlingens
alla öfriga gemensamma angelägenheter. Men
kyrko|ags-comite'cns särskildt afgifna och R. St. meddelade
förslag tili förordning om sockenstämmor och kyrkoråd,
utgår från den synpunkt, att kyrkorådet skulle bibehållas,
med bestämd verkningskrets i fråga örn kyrkotukten; och
jemte det comite'en i detta förslag afsöndrat allt, sorni 1817
års
Den i April.
0
års förordning, §§:ne i3 och 14» förekommer om vitén, jäfoch
parter o. s. v., såsom of.ö renlig t med de begrepp
comitden gjort sig om en ecclesiastik inrättning,
finnes äfven, att comiteen från dess förslag i i3 §:n, eller
om sockenstämmans befattning, uteslutit de församlingarnas
gemensamma angelägenheter, som ej kunna hänföras lill hvad
comiteen kallat kyrkomål och ärenden. Detta förslag torde
således anses böra omfatta allenast kyrkliga angelägenheter,
oaktadt sådant ej är uttryckligen tillkännagifvet;
men, äfven med slik begränsning, lemnar förslaget rum för
åtskilliga anmärkningar, nemi.:
§ i. Föreskriften att sockenstämma skall hållas i sockenstuga
eller å annat lämpligt rum, synes innefatta förbud
mot dess hållande i kyrkan, hvilket dock någon gång måste
ske, och på en del orter nästan alltid sker.
§ B. 2 mom. Att, då fråga uppstår om personliga bördor,
rösträtten skall för hvarje röstberättigad beräknas lika,
kan väl endast böra gälla, när bördan är lika; men uär, t.
ex., en person skall bidraga med 20 r:dr, och en annan
allenast med 12 sk. i penningar för något visst gemensamt
ändamål, kunna de icke skäligen äga lika rösträtt i frågan
derom. Måhända menas med personliga bördor
endast sådana prsestalioner och afaifter, som utgå lika af
alla personer; men i så fall är nödigt bestämma, huruledes
rösträttigheten bör få utöfvas i hänseende till bördor, (utskylder,
onera) som träffa personerna olika.
§ 10. Sockenstämma, ehvad den hålles i kyrkliga angelägenheter
eller i andra mål, måste vara underkastad Regeringsmaktens
lagenliga uppsigt och. controll, likasom hvarje
annan offentlig sammankomst af menigheten; och förty
böra kronobetjenle äga rättighet sådan stämma öfvervara,
antingen de äro ledamöter af församlingen, eller icke.
§§ iå och 16. Öfverenskommelse!- till befordrande af
gudsfruktan, samt om tiden för allmänna gudstjensten och
ordningen dervid, m. m. d., tillhör ofelbart sockenstämma
i kyrkliga angelägenheter, men icke så öfverenskommelse
till befordrande af sedlighet och ordning i allmänhet;
utan, som dessa sednare öfverenskommelse!' kunna ingripa
uti lifvets flesta förhållanden och ej sällan göra det, äro de
tydligen att hänföra till sockenstämma i verldsliga angelägenheter,
helst enär de, såsom vanligast är, utgöra
förfoganden i polisärenden, t. ex. om inflyttningar, lekstugor
och dansgillen, brännvinsförsäljning och förtäring, äfventyrliga
spel, m. m. Att nu hänföra dessa ämnen till sockenstämma
i kyrkliga angelägenheter, då de sedan i besvärsväg
skulle dragas under consistoriernas pröfning, vore högst
olämpligt. De hafva tillförene alltid i pröfningsväg tillhört
Konungens Bef:h:de, som dessutom alltför ofta varit nödsakad
upphäfva lagstridiga beslut derom, äfven när besvär
5 H. 2
IO
Den i April.
uteblifvit; och mig synes att härvid måste förblifva, äfvensom
att sockenstämmobeslut i dylika mål ej ovillkorligen
böra äga laga kraft, innan de vunnit Konungens Bef:h:des
stadfästelse, —isynnerhet som de beslutande gemenligen söka
ernå åsyftade ändamålet förmedelst bestämmande af vitén
och böter, ej sällan emot eller utöfver gällande allmänna
lagstadganden.
2:dra Capitlet.
Om Socken - och Stads-nämnd.
Jemte det jag vördsamt åberopar hvad uti inledningen
till detta anförande är sagdt om vidden af de bestyr, som
för närvar, kunna och böra uppdragas åt locala communalmyndigheter,
och hvarutinnan jag föga skiljer mig från comiterades
åsigter; får jag, vid ifrågavar. cap. af deras förslag,
erinra följande:
§ 18. Socken-nämnds ledamöter skulle, efter förslaget,
erhålla en mängd besvärliga och tidsödande göromål; och,
då ej antagas kan, att enskilde personer vilja eftersätta egna
angelägenheter, för att'egna sig åt communal-förvaltningen,
hvaraf åter följer, det hinder för nämndens ledamöter att
bevista sammankomsterna ofta skola inträffa, synes vara
nödvändigt, att de valde iedamöternes antal något ökas
utöfver hvad här föreslagits, nemi. åtminstone till 5, eller
flere, högst 11, för att någorlunda jemnt kunna arbeta på
line afdelningar, — isynnerhet som, när pastor skulle väljas
till ordför. eiler vice ordför., hans plats, såsom annars
ständig ledamot i nämnden, måste stå öppen. Proportionen
emellan 5 och 11 svarar ändock icke mot skilnaden i socknarnes
inom Elfsborgs län storlek och folkmängd; men flere
än 1 1 ledamöter torde i alla fall ej böra få inväljas. —
Suppleanter synas deremot icke vara nödige, enär ledigheter
inom nämnden kunna genast fyllas, genom anställande nytt
val. Än mindre synas de vara nyttige, såsom endast föranledande
dertill, att ett ledamotskap, jemte de ledamotskapet
åtföljande skyldigheter och ansvarighet, delas mellan
-Kile personer, och att desse tilläfventyrs begge, på grund
af stadgandet i 21 §:n, sedan undandraga sig fortsatt tjenstgöring
i nämnden.
§ 2i. Rättighet att afsäga sig kallelse lill tjenstgöring
i socken-nämnd, synes icke böra tilläggas prester, emedan
det ofta kan blifva alldeles nödvändigt, att desse, och isynnerhet
comministrarne, inkallas till ordför. eller ledamöter i
nämnden för den socken, hvarinom de äro boende, samt något
skäl ej förefinnes att medgifva dem, mera än kyrkoherden,
afsägelserätt.
§ 22. Enär i 21 §:n stadgas, att socken-nämnd äger
pröfva, huruvida erhållen kallelse att der inträda må afsägas
i och för svag helsa eller annat hinder, och då afsägelse
ovillkorligen blifvit medgifven den, som är 60 år gam
-
Den i April.
mal, hvilket gerna kunde inskränkas till 65; så synes bestämmelsen
i 22 §:n kunna och böra alldeles försvinna.
Ibland communala uppdrag räknas för närvar, alt vara
nämndeman och fjerdingsman samt sexman, ledamot i Bered n:sTaxerings-
och Pröfnings-comite'er, deputerad vid markegångssättning,
god man vid ägoskiften, m. fl. dels beständiga
dels tillfälliga förrättningar; och skulle alla, af hemmansbrukande
allmogen eller annan dass, som inväljas i sockennämnd,
kunna antingen afsäga sig ledamotskapet derstädes, eller
ock blifva fritagne från berörde förrättningar, hvilka hvar
för sig erfordra urskiljning och redbarhet hos personen, är
fara värdt, att tjenIige personer stundom skulle saknas för
öfvertagande af så val ledamotskap i socken-nämnden, som
uppdragen i och för samma förrättningar; hvilket åter förekommes,
om socken-nämnden berättigas pröfva och bestämma,
om och huruvida något af de ifrågavar. särskildta
uppdragen, eller andra dermed jemförliga, är oförenbart med
tjenstgöring i socken-nämnden.
§ 24. Föreslagna stadgandet, om sammansatt socken-nämnd,
kan vara nyttigt och tillämpligt med afseende
på gemensamma communal-förhfillanden för hvarannan tillgränsande
socknar och isynnerhet för socknarna inom samma
pastorat. Men som åtskilliga allmänna onera och besvär,
t. ex. skjutsning, väghållning, brefbäring, tingshus-och fängelsebyggnad
samt stundom äfven brandstods-föreningar och
anstalter till rofdjurs utödande, äro gemensamma för häradet;
så böra alla de socknar, hvaraf ett härad består,
genom någon föreskrift i communal-lagen anvisas och berättigas
att sammanträda för öfverläggning om sådana härads-angelägenheter.
I Elfsborgs län innesluta häraderna dels 4) 5 och 6
samt dels flera, ända till i5, 16, 21, 22, 24 och 35 socknar;
och ett sammanträdande af alla socken-nämnderua inom
hvart härad är således för de större häraderna olämpligt,
annorlunda än genom ombud. Till så beskaffad! sammanträde
inför häradsrätten, när det af behof påkallas,
lemna allmänna författningarna redan både anledn. och tillfälle,
med rättighet dessutom för hvar och en, som är närmare
intresserad i öfveiJäggningsämnet, att dervid personligen
inställa sig; och följaktligen torde det göra tillfyllest,
att communal-lagen härom innehåller:
”1 angelägenheter, som röra hela häradet gemensamt,
”må häradets innevånare, på hittills öfligt sätt, sammanträda
inför häradsrätten genom särskildt befullmäktigade om”bud;
och beror af socknarnes i ämnet röstberättigade in”nevånare
att utse dessa ombud, antingen af socken-nämnden
eller bland andra sockneboer; den det åslundar likväl
”obetaget att i sammanträdet sjelf deltaga och dervid sin taflan
föra,”
§ 28. 16 mom. ”Att med uppmärksamhet följa ungdo
-
12
Den i April.
"mens lekar och tidsfördrif, till förekommande deraf att de
"ej må urarta till utsvä fain gar,” tyckes höra till 21 morn.,
nemi. till: "handhafvandet och tillämpning af de öfverenskommelse!'
till befordrande af ordning, sora i sockenstäm"ma
blifvit fattade,” så att, med tillägg på sednare stället
af orden: och sedlighet, förstberörde mening synes kunna
alldeles utgå från 16 moni., som för öfrigt omfattar ett
lielt annat ämne.
22 mom. Likaledes synes föreskriften der: "att befordra
nykterhet,” vara inbegripen under ofvananförda stadgande
i 21 momentet.
Med hänsigt lill dessa hegge mom:r (16 och 22) torde
ej böra lemnäs oanmärkt, att stor del af de vid 8 §:n (om
sockenstämma) omförmälda tilldragelser, som göra controll
å sockenstämmas beslutande-rätt nödvändig, ägt rum i uppgifven
afsigt att förekomma ungdomens s. k. utsväfningar
och i allmänhet hindia brännvinets missbruk, ehuru de
vanligen förfelat ändamålet, som velat sökas dels i förbud,
med vitén, emot lekstugor och dansgillen, dels i skärpande
af böterna för oloflig brännviusförsäljning samt fylleri och
dryckenskap, i stället att dessa ändamål möjligen allenast
kunna vinnas, i förra fallet, genom föräldrars, målsmäns
och husbönders närvaro oell tillsyn vid ungdomens lekar,
samt, i det sednare, genom enigt bemödande af socknens
innevånare att upptäcka, afslöja och lill ansvar befordra
lönnkrögare, äfvensom att genom råd, varningar och exempel
förbättra den på starka drycker begifne.
28 mom. Med afseende på det polisbestyr, till allmänna
säkerhetens vidmakthållande inom communen, som jag
anser högst angeläget att uppdraga åt socken-nämnden, lärer
detta mom. böra få följande lydelse:
"Alt vaka öfver allmän säkerhet inom communen, medverka
till förekommande af brott deremot oell bidraga till
”upptäckande af sådana brott; hvartill äfven hörer att haf”va
uppsigt å försvarslösa personer och lösdrifvare samt
"kringvandrande gesäller och sjömän, m. fl."
Enligt den grundsats, jag förutsatt böra iakttagas vid
communal-inrättningens reorganisation, bör socken-nämnden
ej genast belastas med alltför många nya göromål, utan till
en början hufvudsakligen öfvertaga hittills vanliga conimunal-bestyr,
med tillägg af den nödig ansedda polis-uppsigten;
och såsom följd häraf, håller jag före, att 27, 29, 3o, 3i
oell 33 mom:na af 28 §:n böra frän förslaget utgå, så mycket
hellre, som derigenom ej något hinder uppstår emot de
i samma momlr omförmäldta ärendenas öfverflyttning på
socken-nämnden, när sådant framdeles skulle finnas lämpligt
och ändamålsenligt.
§ 29. Som förvaltningen och vården af kyrka, dess
egendomar, lägenheter oell medel, enligt ännu gallande författningar,
förnämligast tillhör kyrkoherden, sorn i mån der
-
Den i April.
i3
efter står i ansvar för sådan förvaltning och vård; och som
fattigvården onekligen är ett ibland de communal-bestyr, dervid
kyrkoherdens kännedom om de fattiges ställning och behof,
samt hans christliga nit och oförtrutna omsorger måste vara
att väsendtligen påräkna, 0111 fattigvårdens ändamål skall konna
uppnås; så lärer ock kyrkoherden böra, när dessa angelägenheter
af socken-nämnden handläggas, föra ordet i kraft
af dess embete. Således torde g, 10 och 11 niomina af 28
§In, samt tilläfventyrs jemväl det 2o:de, böra hänföras
hit eller under 2g §:n, såsom handlande om ärenden,
i och för hvilka kyrkoherden bör vara sjelfskrifven ordförande.
§ 3o. Oberoende deraf om en socken innehåller flera
eller färre rotar, än antalet af socken-nämndens ledamöter,
lära öfverallt i Riket, der sådant icke redan skett, socknarne
böra indelas i ett lämpligt antal rotar, hvardera, med
sin ålderman eller ordningsman, sorn tillika kan vara eller
icke vara ledamot af socken-nämnden, allt efter omständigheterna
och de väljandes önskan, men i alla fall bör
anses såsom socken-nämndens främsta biträde inom roten,
för uppgifters och upplysningars meddelande, nödig polisuppsigt,
samt verkställigheten af nämndens förfoganden och
beslut.
Sådana biträden, under namn af ordningsmän, hvilket
torde vara den rälta benämningen, finnas nu mera uti alla
delar af Elfsborgs län, i förhållande till socknarnes storlek
och folkmängd samt rotarnes deraf beroende antal; oell de
hafva stundom varit af mycken nytta för allmänna säkerhetens
vidmakthållande, oaktadt de hittills saknat sin egentliga
stödjepunkt i ordnade communal-inrältningar. Förutsatt
att rotarne äro eller blifva lämpligen indelade och tillräckligt
många, med afseende på local och folkmängd, behöfvas
då icke särskilda uppsyningsman, isynnerhet 0111 och
när socken-nämnds ledamot, eller annan som är ordningsman
i roten, får rättighet att, vid tillfällen då sådant erfordras,
- sig till hjelp kalla de inom rolen boende till ordningsmän
valbara personer.
SS 45, 46 och 47- Att stads-nämnder skola inrättas,
är ej lika nödvändigt, som att ovillkorligen införa sockennämnder
på landsbygden; ty städerne hafva redan i magistraten
och stadens äldsta, samt ofta äfven i särskild drätselkammare,
ständiga municipal-myndigheler, förutan de tillfälliga,
såsom skol-direction och fattigvårds-styrelse, m. fl.
För min del tror jag således, att det kan få bero af innevånarne
i hvarje stad att der organisera s. k. stads-nämnd, eller
icke; anseende jag likväl, att de bestämmelser i föreslagna
communal-lagen, som härom handla, böra med sådant
villkor qvarstå till ledning för omdömet och grund för vidtagande
förändringar.
De minsta städerna klaga nog allmänt öfver den kost
-
•4
Den i April.
nåd de i beskattningsväg måste vidkännas för municipal-inrättningar
i dess närvar, skick; och det kunde fördenskull
framdeles hända, att åtskilliga städer gerna skulle se domstols-ärendena
öfverflyttade på närmaste häradsrätt, magistrats-inrättningen
afskaffad och communal-förvaltning i
stället införd, ungefärligen så, som detta sednare skett för
Östersunds stad.
3:dje Capitlet.
Om Läns -nämnd.
Då comiterade, erkännande nödvändigheten af alt organisera
local-myndigheter inom communerna på landsbygden,
under den antagna benämningen, socken-nämnder, dervid
insett ett tillvarande verkligt behof, hafva de tillika
rätteligen sökt att, i sådan syftning, till ett helt sammanföra
och efter nutidens skick ordna våra af urminnnes beståndande
spridda communal-inrättningar, hvilkas befästande
är af så stor vigt, att skiljda meningar derom ej gerna
kunna uppstå, fastän dessa kunna vara delade med afseende
på detaljerna af ämnet. — Men när comiterade, utan antydda
tillfredsställande motiver, dessutom föreslagit inrättandet
af läns-nämnder, hafva de, såsom mig synes, inträdt på
ett alldeles nytt fält och dervid uppställt ett slags medelting
af provincial-conselj och provincial-administration, som
saknar grund i våra äldre institutioner, afviker från det enkla
och rena begreppet om communal-förvaltning och endast är
egnadt alt tillskapa en af dessa onyttiga mellan-instanser,
som vanligen inveckla och fördröja samt ofta förrycka ärendenas
gång: oformlig i principen och ohandterlig i anseende
till sin sammansättning, tyckes äfven den föreslagna länsnämnden,
— oaktadt den blefve betungande både för de individer,
som skulle kallas att deri deltaga, och för communerna,
som nödgades bära kostnaden, — innebära i dess föreslagna
organisation fröet till en gifven overksamhet, om
icke till en snar upplösning; och följaktligen äfstyrker jag
denna nya inrättning såsom, efter min tanka, både obehöflig
och ändamålsvidrig. Comiterade synes i öfrigt icke hafva
nog betänkt, att läns-nämnders inrättande, på föreslaget
sätt, skulle ingripa i Konungamaktens praerogati ver, enär
derigenom skulle läggas i händerna på en oansvarig Corporation
samhallsvigtiga åligganden, som böra utöfvas af Konungens
ansvarige Def:h:de, deribland åtskillige kunna hänföras
under 16 §:n Reg.F:n; hvarförutan då 47 §:n stadgar,
att landt-regeringen skall förvalta den åliggande sysslor
och värf, enligt de instructioner, reglementen och föreskrifter,
som redan gifna äro eller framdeles kunna gifvas, samt
blifva Konungen i laga ordning ansvarig, om något utaf
den underlåtes och försummas eller olagligen behandlas,
äfven detta grundlagsstadgande lärer, lill en början åtminstone,
hindra öfverflyttningen af landl-regeringens en del
Den i April.
i5
åligganden, med thy åtföljande ansvarighet, på annan constitutionelt
oansvarig myndighet, huru den än må benämnas.
Om jag ej alltför mycket misstager mig, äro fördelarna
af Inndt-regeringens — Konungens Bef:h:des — nuvar. organisation
någorlunda allmänt erkända. Denna organisation
är enkel till sin sammansättning, äger i kraft af lagarna
tillräcklig och val afvägd myndighet, är rörlig och tillgänglig
för alla, som den påkalla, samt hastigt verkande, der
sådant erfordras. Att på en sådan institution inympa en
sidogren af tvetydig art i afseende på frukten, men synbarligen
öfverflödig, lung och hämmande, skulle således endast
tjena dertill, att paralysera verkan af det dugliga man redan
äger; ty det synes vara ett uppenbart missförstånd, då
någon tilläfventyrs tror, att comrnunernas angelägenheter, sådana
de hittills varit eller hädanefter blifva, åt locala communalmyndigheter
uppdragna, möjligtvis skulle kunna, när
de genom besvär, hemslällanden eller förfrågningar dragas
under högre myndighets pröfning, behandlas, afgöras och
regleras med större säkerhet, skyndsamhet och enhet af de
föreslagna lans-nämnderna, än nu af Konungens Bef:h:de och
i vissa fall af consislorierna. Man föreställe sig blott en
läns-nämnd, sammansatt af 18, 20 till 3o personer, och efter
regala sammanträdande 2tne gånger oro året, och huruledes
det skulle tillgå, om en mängd till sin natur administrativa
och angelägna ärenden skulle åt den öfverandtvardas;
och man skall, med någorlunda slutkonst, snart finna,
att skyndsamheten vore omöjlig, äfvensom säkerheten att
åstadkomma, och enheten i besluten, nemi. behandlingen af
likartade ärenden efter lika principer, nära nog detsamma.
I lyckligaste fall blefve, måhända, ingenting vidgjordt, ulan
finge communerna jemna sina stridigheter bäst de sjelfva
kunde.
Hade, i stället att föreslå läns-nämnder och en för
dem, såsom jag sökt bevisa, med sakens natur oförenlig
verkningskrets, comiterade inskränkt sig derhän, att med de
modificationer, som ansetts erforderliga, biträda mitt förslag
om organiserande, jemte locala communal-myndigheter —
socken- och stads-nämnder — afen provincial-conselj, hvilken
på landshöfdingens kallelse kunde sammanträda i vig ti—
gare, för hela länet eller vissa orter gemensammanna, angelägenheter,
tillhörande communal-vården; så föreställer
jag mig, att den nödiga föreningspunkten kunnat ernås, utan
de olägenheter, som vidlåda förslaget om läns-nämnd. Jag
tillåter mig derföre att här upprepa den delen af nämnda
mitt förslag, ingifvet till K. M. i Sept. i833, som handlar
om en slik conselj, af mig kallad Rådslående-Utskott;
nemi. §:n 11 deraf:
"Har K. M. i nåder anbefallt, eller finner Dess Bef:h:de
”angeläget att sammankalla menighets-styrelserna — soc
-
i6
Den i April.
”ken- oell stads-nämnderne — i ett län eller i delar deraf
”till gemensam öfverläggning, för att inhemta råd, omdö”men
och yttranden i ämnen, som röra allmän hushållning,
”näringar och inrättningar, samt nya författningar derom,
”eller andra föremål för allmän förvaltning och lagstiftning,
”skall dervid så tillgå, att ett rådslående utskott bildas af
”menighets-styrelsernas ordför,, eller de ledamöter, menig”hets-styrelserna
i ordförandernes ställe för tillfället utse;
”hvilket utskott sammanträder på tid och ort, sorn Konungens
Bef:h:de bestämmer. Vid sådant sammanträde förer
”landshöfdingen ordet och leder öfverläggningarna samt tiII —
”ser, att en hvar får yttra sig i förevar, öfverläggningsäm”net,
deröfver protocoli afifattas, upptagande så väl utskot”tets
gemensamma utlåt., som de derifrån skiljaktige leda"möters
särskilda tankar, hvilka de äro förbundne att till
”prot. dictera , eller ock skriftligen afgifva. Kan utsk. icke
”annorlunda förena sig om något utlåt., anställes omröstning
till utrönande af pluralitetens mening, dervid, om rösterna
äro lill antalet lika, utlåt, blifver i öfverensstämmelse
med den mening ordform biträder.”
”Med afseende på frågor, som röra hela länet, fördelas
”i större och folkrikare län menighets-styrelserna uti classer,
”för sammansättning af rådslående utsk., på det sätt, att
”hvarje class skall bestå af trettio, högst fyratio, från länets
”skiljda delar utsedda styrelser; och sammankallas utsk.
”årligen, vid behof, eller en af dessa classer, efter den
”ordning emellan classerna, som genom lottning varder be”slämd.
”
”Utsk. vare berättigadt att höra sakkunnige män uti
”ämnen som hos utsk. förekomma, och att vid ärendets öfvervägande
pröfva hvad afseende deras yttranden förtjena.
”Konungens Bef:h:de må dessutom äga, då han finner ären”dets
beskaffenhet sådant fordra, att kalla det af länets
”hushållnings-sällskap tillsatta förvaltnings-utsk. till gemensam
öfverläggning med menighets-styrelsernas rådslående
”utsk.; och gäller, vid sådant tillfälle, hvad här ofvan stadgadt
finnes om sättet att utröna pluralitetens mening i fö”revar.
öfverläggningsämne.”
Jag torde, med afseende härpå, nu endast få erinra,
att det i sådan syftning föreslagna utsk. kunde, när
ärendet ej rörde hela länet, utan allenast viss del deraf,
kallas att sammanträda på annat ställe än i residensstaden.
För den händelse, att afseende skulle fästas å comiterades
förslag om läns-nämnder, anser jag mig dock tillika
böra framställa följande speciella anmärkningar vid förslaget,
isynnerhet som dessa forde ytterligare ådagalägga institutionens
olämplighet; nemi. vid
§ 48. I allmänhet äro städerne, från hvilken synpunkt
man
Deni April.
>7
man än må betrakta saken, vida mindre intresserade 8n
landsbygden uti alia de inrättningar och angelägenheter,
som, enligt forslaget, skulle komma att ställas under länsnämndens
inseende och öfverstyrelse; och det kunde således
vara nog, om samtliga städerna inom hvarje län valde
och deputerade 2:ne ledamöter i nämnden, efter viss ordning
länets städer emellan. Der städerna i något län äro blott
3 eller än mindre antal, vore ock måhända tillräckligt, att
en ledamot på ofvanberörde sätt af dem valdes; ty städerna,
isynnerhet de minsta och mindre, med iooo till ock
med i5oo personers folkmängd, kunna icke, utan stor svårighet,
årligen bekosta hvad sora skulle erfordras till resor
och underhåll för ledamot i läns-nämnden, hvilken kostnad
deremot på landsbygden kan fördelas på val-districter med
10, 12, i5 och 13, intill 20,000 innevånare. — Skulle, efter
hvad jag vid 4^, 46 och 47 §§:na anmärkt, städerna ej kunna
eller böra ovillkorligen tillförbindas att bilda särskilda
stads-nämnder, lärer äfven derigenom hinder för utseende af
ledamot i läns-nämnderna på många ställen uppslå.
§ 49- 1 morn. Som det bär influtna undantag: ”Domkapitlen
likväl förbehållna tillsyn och vård öfver barna”uppfostran,
” &c. möjligen kan så tydas, som skulle detta
fall vara det enda, derutinnan läns-närnndens åtgärder få af
vederbör, embetsmyndigheter controlleras, hvilket åter, såsom
stridande emot vårt lagbundna samhällsskick och Konungämaktens
praerogativer, icke kan vara meningen; så
tyckes samma undantag böra erhålla en rättsenlig utsträckning
till läns-nämndens alla åtgärder, då det kunde beta:
Kronans embetsmyndigheter likväl förbehållne tillsyn och
vård öfver dessa åt läns-nämnden uppdragna angelägenheter,
i öfverensstämmelse med hvad gällande lagar, författningar
och instruetioner derom stadga.
3 mom. De i och för länens gemensamma angelägenheter
befintliga inrättningar kunna visserligen stå under länsnämndens
inseende, men kunna ej vara under dess directa
förvaltning, emedan de vanligen erfordra en oafbruten tillsyn
och vård af någon på stället, der inrättningarna finnas,
tillförordnad direction eller coromission.
För att endast hemta exempel från lazaretts- och kurhus-inrättningarna
i Elfsborgs län, hvilka tillhöra länet och
af länets innevånare gemensamt underhållas; så äro de nu
2:ne, nemi. i Wenersborg och Borås, på hvilka ställen förvaltningen
blifvit uppdragen åt särskilda directioner, som
icke möjligen kunna umbäras, under ett eller annat namn,
oaktadt än länsnämnd skulle constitueras. På likartad t sätt
måste väl äfven komma att förhålla sig med andra för
länet varande eller blifvande inrättningar, hvilkas förvaltning,
enligt hvad jag tillförene bevisat, icke kan af länsnämnden
omedelbarligen handhafvas.
5 H. 3
Den i April.
Mycket mera skulle dessutom vara att invända oell anföra
emot möjligheten för läns-nämnderna att kunna behandla
de flesta mål och ärenden, som i förslaget antages höra
på dem öfverflyttas, egentligen från Konungens Bef:h:de,
hvars verkningskrets dessa mål och ärenden nu tillhöra. Men
att härom vidare orda är så mycket hellre öfverflödigt, som
öfverflyttningen icke kan ske utan föregående väsendtlig»
grundlagsförändringar.
Af de flera med communal-förvaltningen gemenskap
ägande ämnen, som comiterade behandlat i deras und. utlåt.
, sammanhänga isynnerhet de, som angå laga försvar,
försvarslöshet och lösdrifveri, samt passförfattningarna, på
det närmaste med communal-vården i det hela; och jag utber
mig således att få en annan gång dertill återkomma,
med anledn. dels af samma utlåt., dels af härom gjorda
motioner.
Remitterades lill Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Hr Sandelhjelms yttrande hade blifvit afbrutet genom
ankomsten af K. M:s Hofcanceller, hvilken aflemnade tost.
K. M:s nåd. propostr och skrifvelser.
Hr Tersmeden, Carl Reinhold: Då jag icke var
närvar, i sista Lördags eftermiddags plenum, tager jag mig
nu friheten till prot. anföra protest emot Hr Frih. och
Landtnäs vägran af propos. på remiss af Hr Munck af Rosenschölds
motion, angrde nådeansökning för Assessor Crusenstolpe;
icke derföre att jag velat biträda denna motion,
ty jag anser olämpligt, att den ena Statsmakten ingår med
nådeansökning till den andra, utan derföre att jag anser
Hr Landtm, hafva förbisett formerna i detta afseende till
inskränkning af yttrande-rätten för representanten. Denna
motion var en omedelbar följd af och handlade om samma
ämne, som en förut under motions-tiden inlemnad motion. —
Jag begagnar samma tillfälle att anmäla min reservation
emot R. o. Ad:s beslut att icke yrka denna af Hr Landtm,
vägrade propos. Mine herrar! det är högst maktpåliggande
att ej åsidosätta formerna, och det är betydelsefullt, att
grundlagens högste väktare inom detta Stånd icke, efter
min tanka, iakttagit dem.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph,
uppläste följande;
Den 7 Mars, således innan motionstidens slut, väckte jäg,
såsom prot., hållet hos H. R. o. Ad. samma dag, utvisar,
en så lydande motion; ”Då jag tror mig derigenom uttala,
”ej blott en hela nationens önskan, utan ock det hopp, som
”hvarje Svensk, som nationerna hysa till 1840 års representanter,
vågar jag göra följande motion. Jag vågar föreslå,
”att R. St. ville ingå till K, M. med den und. önskan, det
Den i April.
*9
”K. M. täcktes i nåder upphäfva deni tryckfrihetsmål Öfver
”Hr Assessor Crusenstolpe fällda, i hvarje Svensks ögon
”förhatliga dom.”
Motionen bordlädes och föredrogs ånyo den 20 Mars,
då jag, vid discussionen öfver densamma, antog den af Hr
Rosenqvist af Akershult föreslagna ord förändring i samma
min motion, alldenstund denna ej förändrade motionens innehåll,
utan blott i mera juridiska termer uttryckte min i
densamma framställda önskan, eller alt Crusenstolpe genom
af Ständerna utverkad K. nåd måtte återfå siD frihet. Till
följe af denna ordförändring, och då min redan afgifna motion
förklarades, oaktadt min protest, för en ny väckt, i enlighet
med 56 §:n Riksd.Ordn., blef den så lydande: ”JPå
”sätt dagens protocoll utvisar, antager jag fullkomligt det af Hr
”Rosenqvist af Akershult, Fredr. Leonii., föreslagna amendement
i min motion, rörtde Hr Assessor Crusenstolpes fri—
”gifvande, och väcker den motion, att R. St. hos K. M.
”ville framställa und. önskan, det K. M. af gunst och nåd
”ville gifva den fångne Hr Assessor Crusenstolpe sin fri—
”het.” Motionen bordlädes och föredrogs ånyo den 28
Mars; genom pluralitetens beslut harman med 123 röster mot
63 vägrat mig remiss; jag reserverade mig mot detta beslut
såsom stridande mot 49 §:n Riksd.Ordn. Man har slutligen
vägrat mig genom 102 röster mot 3o få communieerad min
motion med MedStånden. Jag reserverar mig i allo mot
detta beslut, 1:0 emedan det, hvarom man voterat, var,
huruvida grundlagen skulle följas; 2:0 emedan det genom
voteringen afgjorda beslutet är i rak strid mot 52 §:n Riksd.-  Ordn.; 3:o emedan samma beslut är stridande mot den
praxis, sora förut vid denna riksdag inom detta Stånd blifvit
följd; man vägrade Gr. Anckarsvärd remiss å en af honom
väckt motion, men ansåg'sig ej grundlagsenlig! kunna
vägra honom att få densamma MedStånden communieerad.
Man har under discussionen anfört såsom skäl, hvarföre man
trodde sig hafva rätt vägra mig remiss, äfven om man ej
fann motionens innehåll grundlagsvidrigt, att det var en ny
motion, tillkommen efter motionstidens slut; men 1:0 har
jag, såsom prot. utvisar, protesterat emot, att den så skulle
anses, då jag blott vidtagit en ordförändring uti densamma,
utan att ändra dess hufvudmening, hvilken alltid varit, alt
R. St. i önskningsväg ville hos K. M. söka utverka nåd för
Hr Assessor Crusenstolpe; — jag anser, att det ej borde
kunna vara mig förvägradt att vidtaga en ändring uti min
motion, äfven efter motionstidens slut, då det ej blifvit
förment flera andra ledamöter göra det, sedan denna tid
var förfluten, såsom Gr. Spens, Frih. Fleming, Hr Oxehufvud,
så mycket mindre som jag, redan innan prot. justerades,
anhållit örn Ståndets bifall att ändra den, då jag blott
uteslöt ordet oförtjent, såsom det enda, som enligt min förmening
kunde stöta de för vår domaremakls infallibilitet fin
-
20
Den i April.
känslige; 2:0 dä den, såsom Hr Frih. 0. Landtm. förklarade,
skulle anses för en ny motion, gaf 56 §:n Riksd.Ordn.
mig äfven rätt, att, i aniedn. af den redan afgifna, göra en
sådan; detta kunde ske, icke allenast i öfverensstämmelse med
grundlagen, utan jemväl med den inom Ståndet vid denna
riksdag följda praxis. Utan att roan satte det grundlagsvidriga
deraf i fråga, tilläts det Hr von Troil i plenum näst
efter det, då min motion blifvit förändrad och till följe deraf
förklarad för en ny, att, med aniedn. af 5 punkten af
Const.Utskts mern. N:o 5, väcka en motion. Att 56 §:n
Riksd.Ordn. fått tillämpas under förra riksdagar, hafva flere
ledamöter visat. — Hvad särskildt den vägrade communicalionen
med MedStånden angår, så gifver 52 §:n Riksd.-  Ordn. min rätt dertill tydligt vid handen: man ville invända,
att jag ej hade rätt dertill, emedan det, hvilket jag begärde
få communiceradt, ej var en allmän fråga. 44 §:n
Riksd.Ordn. upplyser hvad en allmän fråga vill säga. Hade
min motion varit af den beskaffenhet, att jag hade önskat,
detR. o. Ad. vilie inbjuda MedStånden att förena sig
med dem uti det af mig framstäldta önskningsmål, eller hade
det varit en fråga, som rört detta Stånd ensamt, och
således bort remitteras till Ridd.Utsk., hade detta skäl kunnat
varit gällande. Af anförda skäl har jag ej kunnat finna,
att man grundlagsenligt förfarit, hvarken då man vägrat
mig remiss, ej heller då man nu äfven vägrat mig communication
med MedStånden; jag har derföre mot båda dessa
beslut härmed nedlagt min protest. Slutligen att den af
mig i min motion framställda önskan vore en åtgärd, som
kunde af R. St., om de så behagade, vidtagas, det ger 60
$:o Riksd.Ordn. vid handen. Att min motion, i stöd af denna
§, äfven i sitt första skick ej var olaglig, derom skall jag
alltid vara öfvertygad. Jag hade motionerat en und. begäran
af Ständerna , alt en högsta maktens dom genom nåd
måtte upphäfvas; — jag har aldrig motionerat, att Ständerne
skulle pröfva denna dom och upphäfva den sjelfve.
Att amnesti-adresser för politiska fångar äfven blifvit föreslagna
andra nationers Ständer, derpå finna vi exempel i den
för kort tid sedan of Leader i Engelska parlamentet väckta
motion om en amnesti-adress för de till deportation dömde
s. k. Kartisterna. Jag anhåller, att detta milt dictamen till
prot. måtte i grundlagsenlig väg blifva MedStånden meddeJadt,
ej derföre, att jag inom dem hoppas vinna några sym-i
patier, utan för att för dem af dess ledamöter, hvilka kanske
i likhet med mig kunde anse, att anhålla om amnesti
för Crusenstolpe vore det enda lagliga sätt, hvarpå, i detta
fall, Svenska folkets representanter kunde visa Regeringar
och folk, att de älskade se sina lagar och sitt constitutionella
statsskick respeeterade, ådagalägga, att jag gjort allt
för denna sak, hvad jag, på det sätt jag fått åtnjuta lagar,
har kunnat. Jag gör det, för att visa dem, hvilka,
D e u i April.
Rännande händelserna och R. St:s Just.ombudsmans till dem
afgifna embetsberättelse, skulle finna Grusenstolpes öde, om
icke förhatligt, åtminstone olagligt, hvilka skulle unnat
honom ett bättre öde och våra lagar mera helgd, att jag
för båda gjort hvad jag förmår. Skulle mera varit miti
pligt, hoppas jag de öfverse med min oförmåga att försvara
en sak, en princip, hvilken ej uteslutande tillhör mig ensam,
utan hela det folk, som bor mellan Nordcap och
Sundet.
Hr Munck af Rosenschöld, tilläde muntligen:
Jag anhåller, att delta mitt dictamen måtte blifva MedSt:n
communiceradt, då jag till Ridd.Secretm aflemnar det
dertill nödiga antal exemplar, hvarförinnan jag anhåller få
rätta några skriffel, som sig i detta exemplar insmugit.
Begärdes på bordet.
Hr Munck a f Rosens eli öl d: Då min framställning arén
reservation, tror jag icke den grundlagsenligt kan läggas
på bordet.
Upplästes och lades på bordet K. M:s nyss' ankomna
nåd. propositioner:
1:0, ang:de särskildt pensions-anslag för frami, en af
Rikets Herrar, Statsrådet Hr Gr. Adlersparres efterlemnade
enka; gifven den 24 Mars 1840;
2:0, ang:de ersättning till kronolänsmannen för resor,
som af dem anställas till försegling af brännvinsredskap; gifven
den 24 Mars 1840;
3:o, angtde nedsättning af räntan å det för staden Wenersborg
beviljade byggnadslån; gifven den 24 Mars 1840;
4:o, om arrendefri upplåtelse åt staden Kongelf af åtskilliga
smärre tomter vid Bohus raserade fästning; gifven
den 2 Mars i84o.
Likaledes lades på bordet K. M:s nyss äfven ankomna
nåd. skrifvelse:-:
1:0, ang:de sökt låneunderstöd för Söderhamns stad, till
följd af den derstädes år 1835 inträffade eldsvåda; gifven
den 24 Mars 1840;
a:o, i anledn. af framstäldt förslag, att halfva tulluppbörden
för inkommande utländska stenkol må till understöd
för Höganäs stenkolsverk anvisas; gifven den 24 Mars 1840;
3:o, i fråga om landfräntmästares befrielse från skyldigheten
att för remisslage erlägga bevillning; gifven den 24
Mars 1840;
4:o, ang:de eftergift af personella utskylder för afskedade
till underhåll berättigade soldater och deras vederlikar
under expectance-tiden; gifven den 24 Mars 1840;
5:o, ang:de frågan om lindring uti den hemmansägarne
i Jemtland åliggande roterings- och rustnings—skylclighej:;
gifven den 24 Febr. 1840;
aa Den i April.
6:0, röride förlängning af c!e med rusthullarne vid åtskilliga
afsutna regcten och corpsen afslutade contract om
häst-vacance-afgifts utgörande; gifven den 17 Mars 1840.
Till pröfning företogos de sedan den 26 nasti. Mars e.
m. hvilande tvänne punkterna af den utaf Const.Utsk. med
dess meni. N.‘o 5 aflemnade uppgiften å sedan sista riksdag
hvilande förslag till ändringar i Rikets grundlagar.
i5:de punkten. Förslag ang:de Na ti o na 1-re p r esentationen.
Litt. A.
i3 §:n Riksdagsordningen, 2 morn.
2:0. Universiteten i Upsala och Lund — — verldsliga
faculteterna. Ordinarie lill annat RiksStånd ej hörande,
lärare vid elementar-läroverken i Stockholm och i hvarje
stift skola ock lill PrcsteSlåndet kunna, inom sig, välja en
riksdagsman. Likaledes må af Vettenskaps-academien
till riksdagsmanna-underhåll.
19 §:n sista perioden.
— — — klagomål Öfver val till riksdagsmän af PresteStåndet
ingifvas, för stiften och elementar-läroverken , hos
consistoriel na — —
22 §:n sednare perioden.
— — — Fullmakterna underskrifvas: PresteStåndets, för
stiften, universiteten och elementar-läroverken, af vederb.
consistoriel- — — — —
Undert. Ridd.Secret, tillkännagaf, att förslaget i
denna punkt Llifvit afslaget af PresleStåndet.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
detta förslag.
Ropades ja och nej.
llr Frih. o. Landtm, framställde derefter propos. till
afslag å detsamma.
Ropades starka ja, blandade med ganska många nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han, vid svaren
af dess sist framställda propos., trott sig linna att ja öfverröstat
nej.
16 punkten. Förs lag angtde universitetens representation:
i3
§:n Riksdagsordningen, 2 mom. itsta perioden.
2:0. Universiteten i Upsala och Lund, skola genom deras
samtlige professorer och adj tinder , ordinarie eller extraordinarie
samt docenter j academiernes räntmästare och secreterare,
jemte alla öfriga academiska tjenstemän, som, i
och för sina befallningar , äga pr ester lig befordringsrätt,
Den i April.
23
utse till riksdagsmän i PresteStåndet, hvartdera minst en professor
från de verldslig.! faculteterna, dock med rättighet
alt ställa tvä sådana fullmäktige.
17 §:n, 1 mom.
(Tillägg vid slutet.)
För en af hvartdera universitetets fullmäktige hör ofvannämnda
rese- och underhållskostnad utgå från academi/ö
tiden.
Undert. Ridd.Secret. lillkännagaf, att PresteSt. bifallit
förslaget i detina punkt.
Enahanda beslut blef nu äfven af R. o. Ad. fattadt.
Föredrogs Hr Rosenqvists, Fredr. Leonh., den 28 sist).
Mars på bordet lagda motion, om anslag till pension åt Assessoren
Crusenstolpe.
Den till prot. inlemnade motionen upplästes, så lydande:
Med anledn. af nu förevar, ämne, och vid betraktande
af framställda betänkligheter vid motionens remitterande,
får jag vördsamt föreslå, att R. St. ville bevilja åt Hr Assessor
Crusenstolpe en årlig pension af 2000 r:dr b:co eller mera,
såsom en tacksamhetsgärd för de historiska upplysningar, som
han lemnat Svenska nationen; och då dessa meddelanden
Bro af ett stort intresse, så väl för samtid, som efterverld,
vågar jag hoppas bifall till remiss å denna min motion,
samt densammas communiceratide med de öfriga resp.
Stånden.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh., uppläste följande:
Då jag väckte den ifrågavar. motionen, blef jag dertill
uppmanad af det afslag på remisså min förra motion, rörtde
nåds sökande för Hr Assessor Crusenstolpe, som jag af den
riktning discussionen tog, samt voterings-maktens användande,
befarade; och då jag alltså insåg, att jag icke ens
kunde bereda honom hoppet om en snar frihet, ville jag
dock söka förskaffa honom en inkomst, hvilken visserligen
icke kari ersätta hans lidande, men som dock i någon mån
kan lätta hans ekonomiska bekymmer öfver en derigenom
snart sagdt förstörd framtid. — Det var för min känsla obehagligt
att inom detta Hus finna så litet deltagande för en
olycklig; synnerligast då sjelfva dessa väggar, som innesluta
oss, genom de tusendetals ridderlighetens symboler hvaraf
de beprydas, bort mana till ett motsatt resultat. — Sann
ridderlighet utgjordes icke blott af tapperhet och ära, —
äfven medlidandet för den öfvervunna är en dess ovillkorliga
beståndsdel; och då jag erinrar mig, alt Assessor Crusenstolpe
just inom detta Hus haft sina största motståndare och
gina besegrare, så blyges jag, som Svensk ädling, öfver
den utgång den väckta frågan lick. Vore persona quoestio
-
Den i April.
nis en vanlig brottsling, en brottsling, som brtitit emot de
för samliällslefnaden faststäldta villkor, eller något derpå
grundadt bestämdt lagbud, samt, i följd deraf, blifvit dömd
enligt tydlig och bokstaflig lag; så skulle jag icke tillåtit
mig att för honom anropa R. St:s deltagande, hvarken i
anseende till den ena eller andra förmånen; men han kan
icke hänföras under en sådan cathegori, utan tillhör det
slaget brottslingar, hvilka ena ögonblicket för sina tänkesätt
och gerningar äro förfallne lill stupstocken, men åter i
ett annat beträder presidentstolen eller taburetten. — En
ännu icke utur minnet gången tid kan härom erinra oss. —
Assessor Crusenstolpe mäste rättvisligen hänföras till antalet
af politiska brottslingar; och Europa har ju visat
oss, alt sådane till och med blifvit beklädde med
purpur n.
Utöfver allt detta, om man genomläser Just.-ombudsmannens
embetsberättelse i ämnet, så finner man deraf, att
sjelfve denne väcktare å embetets vägnar anmärkt, att Hr
Assessor Crusenstolpe, i afseende på sin ädömda bestraffning,
icke fått tillgodonjuta jura formalia; och man har ju deri
ett skäl mera för deltagandet. Lägger man nu härtill det
allmänna missnöje, som från Haparanda till Ystad låtit höra
sig, i och för denne enskilde mans bekrigande; så
vill jag förmoda man gör mig den rättvisan, att min väckta
motion för anlitandet af den K. nåden var tillräckligt
motionerad; och vore jag Regent, skulle jag i sanning icke
betacka mina satelliter, om de af illa förstådt tjenstenit, eller
af andra skäl, vid en sådan fråga som denna, arbetat på
att betaga mig tillfället utöfva mitt skönaste prerogativ.
Sedan jag sålunda sökt rättfärdiga den endast af min
rättskänsla framkallade första motionen för Hr Assessor Crusenstolpe,
vill jag öfvergå till den andra,-derifrån härflutna.
— Merberörde assessor har för inträngande i nyare tidens
historiska förhållanden ingenting sparat; sjelf mindre
bemedlad, och ehuru här och der besviken i erhållna löften
om understöd m. m., har han med kännbar uppoffring hopsamlat
en mängd materialier, derutur han åt sina landsmän
meddelat de mest intressanta upplysningar öfver ställningar
och förhållanden, hvilka hvarje eftertänkande medborgare
värderar, och hvilka häfdatecknaren en gång begärligt
skall anse såsom ledtrådar för sina ide'er och sina domslut.
Sjelfva denna riksdags representanter hafva fdesamma
varit till ganska stor nytta, och för en framtid uppväxa deraf
säkert för nationen välgörande resultater. — Sanningen
tager i alla lifvets förhållanden förr eller sednare ut sin
rätt, och hvar och en, som med uppoffring af sin lefnads
lugn och lycka arbetar för detta ändamål, måste väl anses
förtjent af någon belöning.
Den oväldiga pröfningen tillkommer det att ställa denna
-
Den i April.
35
na i ett riktigt förhållande till ansträngningen och resultaterna.
— Ensamt Assessor Crusenstolpes stilistiska förmåga,
deri i Sverige hittills högst ådagalagda, är värd notionens
uppmärksamhet och förtjena!' någon uppmuntran'; och i min
tanka har hans användande deraf i de flesta fall vida mera
gagnat fäderneslandet och upplysningerf, än till och med
deras vettenskapliga ansträngningar, hvilka man under detta
riksmöte ansett berättigade till någon åtanka af nationen.—
Med anledning af allt detta, får jag således härmed vördsammast
taga i anspråk Ståndets bifall tiU min väckta motion
om 2,000 r:dr b:co årligt understöd åt Hr Assessor Crusenstolpe,
såsom en nationens tacksamhetsgärd förde vigtiga
historiska upplysningar, han sjelfmant och med så stor enskild
uppoffring lemnat åt samtid och efterverld, samt med
hänsigt till förut väckta dylika motioner fordra, att denna
min motion par consequence till vederbörligt Utsk. blifver
remitterad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då den af Hr Rosenqvist
väckta och nu genom hans anförande åter upprepade
motion vore ett nytt ämne, hvilket, emot 56 §:n Riksd.-  Ordn., efter motionstidens slut icke finge väckas, kunde den,
enligt Hr Landtnäs tanka, icke af R. o. Ad. upptagas.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: Ett förhållande,
som jag vill omnämna, är det, att jag, liksom månge af K.
M:s högst aktningsvärde embetsman, var personlig vän af
Assessor Crusenstolpe och hyser en än högre högaktning för
hans fru, och jag vet hvilket hederligt och aktningsvärd!
förhållande existerar emellan dem. .lag har haft sista samtalet
med honom i fängelset genom gallren, och det på en
ganska högtidlig dag, ty det var sjelfva Midsommardagen.
Jag tror mig kunna förklara hvad lian sjelf skulle säga till
Ständerna i detta fall. Men jag är ingen vän af Assessor
Crusenstolpes politiska ideer. Jag är känd för motsatsen och
vågartro, att jag i detta fall är för väl känd för alt sjelf hysa
andra åsigtér, och tillhör en loyal slägt. Jag nlber mig
att få hemställa till R. o. Ad., huruvida vi äga rättighet
att kullkasta en dom, som redan vunnit laga kraft, och om
vi böra framställa en sådan sak bos Regeringen. Qvälja vi
laga kraftvunna domar, då må vi räkna på,’att revolution
står för porten.
Hr Rosenqvist: Den olyckliga 56 §:n Riksd.Ordn.
kommer nu åter fram, likasom den, då det var fråga om
remiss af min motion, rör:de nåd för Assessor Crusenstolpe,
var framme och gjorde sin tillbörliga verkan. Jag har reserverat
mig mot det beslut R. o. Åd. då tog, derigenom
alt remiss vägrades på en motion, som bevisligen var väckt
inom motionstiden, och jag lemnar å sido de motiver, som
af en viss person anfördes, för att få rätta förhållandet ve
5
H. 4
Den i April.
derlagdt. Denna tnolion Sr en fortsättning af den först väckta,
och Smnet är detsamma, fastän framställningen 9.:ne gånger
blifvit förändrad. Första framställningen skedde af Hr
Munck af Rosenschöld, som då önskade att domen måtte
upphäfvas. Detta var en motion, som'aldrig kunde grundlagsenlig!
bifallas. Jag var också den förste på'detta rum,
som framställde olagligheten af denna form. Motionären antog
min tanka och förenade sig med mig uti att väcka motion
örn att Assessor Crusenstolpe mätte återfå sin frihet,
genom Ständernes ansökning om nåd för honom. Detta var
den andra motionen, som förevar i sista plenum, och den
behagade R. o. Ad. genom pluralitetens beslut undertrycka.
Jag hade förutsett detta och väckte före beslutets fattande
den nu förevar, motionen. Således och ifall man ej beslutat
att icke vilja begripa hvad som är nästan omöjligt att icke
förstå, måste man medgifva, att denna motion är en fortsättning
af den första. Den kommer troligen att dela samma
öde, som de föregående; och då Hr Landtm, förklarat
sig icke kunna emot 56 §:n framställa propos. på remiss, så
begär jag, att Hr Landtm, matte infordra Ståndets tanke deröfver,
och sedermera blir fortsättning.
Hr Hjerta, Lars: Jag var en bland dem, som i förra
plenum yrkade motionärernes rätt att få sina förslag remitterade
till Utsk.; men jag hemställer till den siste värde
talaren, om icke nu ett helt annat förila Ilande är i fråga
än förra gången, då frågan om pension icke kan vara
samma sak, söm den angrde amnesti. Den första och den
andra af Hr Munck af Rosenschölds motioner, rör:de Assessor
Crusenstolpe, angingo begge samma syftemål, ehuru på olika
sätt framstäldt, nemi. att vinna frihet för Assessor Crusenstolpes
person från fängelset; men det kan icke på något
omedelbart sätt sammanhänga med förslaget om en pension
för bemälde Assessor. Jag hemställer på grund deraf, och
då det icke är möjligt att utan den aldra starkaste advocatur
draga dessa begge ämnen under samma cathegori, huruvida
icke motionären ville afstå ifrån sitt yrkande.
Hr Rosenqvist: Jag får vördsamt svara på den siste
talarens framställning, att om det också vore en möjlighet,
att denna motion icke kunde väckas på grund af de förra
motionerna om Assessor Crusenstolpe; så är jag dock berättigad
att väcka den, vid betraktande deraf att Just.-ombudsmannens
berättelse ännu icke förevarit hos R. St. Der förekommer
ämnet, och jag kan således, så väl på grund deraf,
som i fortsättning af de förra motionerna, yrka handläggning
af denna motion, och om så behagas, kan den anses
vara väckt i dag. Huru man än vill betrakta den, så
är den grundlagsenlig.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om hail rätt fatlat
Hr Rosenqvists mening, den sistnämnde yrkat propos. på re
-
Den i April.
»7
miss af motionen; och tillkännagaf Hr Landtm., i anledn.
deraf, att, då Hr Landtm, förklarat sin tanka vara, att motionen
icke kunde grundlagsenlig! upptagas, han ej kunde
framställa den sålunda yrkade propositionen.
Hr Rosenqvist anhöll, att Hr Landtm, härom måtte
inhemta Ståndets tanka.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. yrkade propos. å remiss af Hr Rosenqvists nu föredragna
motion.
Ropades ganska starka nej, blandade med ett eller annat
ja.
Hr Rosenqvist begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, att voter:s-propos:n
måtte blifva sådan, att den, som yrkar propos. å remiss af
Hr Rosenqvists motion, voterar ja, den det ej vill, voterar
nej; vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke denna proposition.
Frih. Gederström, Jocob: Jag hemställer till Hr
Landtm, samt R. o. Ad., om icke voter:s-propos:n bör innehålla:
Den som yrkar den af Hr Landtm, vägrade propos. &c.
Hr Silfverhjelm, Garl Adam: Som Hr Rosenqvist
stödtsin motion på Just.-ombudsmannens embetsberättelse .. .
Talaren afbröts här af Landtm., hvilken yttrade, att
fråga nu endast vore om voter:s-propo:ns beskaffenhet; vore
det Hr Silfverhjelms mening att tala om dess beskaffenhet,
hade han ordet, vore det åter hans mening att tala om
sjelfva ämnet, mäste Hr Landtm, anmoda honom att dermed
uppskjuta tills efter voteringen.
Hr Silfverhjelm: Min mening är endast att, med anledn.
af det stöd Hr Rosenqvist åberopat för sin motion,
hemställa till motionären, huruvida han icke ville låta ämnet
hvila tills Just.-ombudsmannens berättelse förekommer.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den som yrkar propos. på remiss af Hr Rosenqvists
motion om anslag till pension åt Assessoren Crusenstolpe,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R; o. Ad. icke yrka ofvannämnda proposition.
Hr Hjerta, La rs, anhöll att få veta, om plenum efter
slutad votering komme att fortsättas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. häraf,
om R. o. Ad. genast efter slutad votering behagade åtskil
-
Den i April.
jas, sedan blolt några från Utsk:n inkomna betänkm blifvit
till bordläggning anmälta.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Några betänkm från
StatsUtsk. ligga på R. o. Ad:s bord. Om de skulle få
bordläggas andra gången i dag, så kunde vi vara förvissade
att få något ulrättadt i nästa plenum. Dessa betänkm angå
första hufvudtiteln och nummerlotteriet, hvilka då skulle
förekomma till afgörande.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Jag får hos Ilr
Frih. och Landtm, hemställa, huruvida icke, då voteringen
efter all anledn. kommer att draga så långt ut, att icke någon
lid före middagen återstår, plenum, i enlighet med Hr
Landtnäs gjorda framställning, bör afslutas; så mycket metsola,
på grund af Hr Landtnäs eget tillkärinagifvande till
Utsk:s ordför., plena för Utskm blifvit anslagna till kl. 5,
hvilket torde utgöra ett betydligt hinder för fortsättningen af
Ståndets plenum efter voteringen. För min del får jag derföre
afstyrka den ifrågaställda fortsättningen.
Hr Frih. o. Landtm, förnyade sin sist framställda
proposition.
Bifölls.
Voteringen företogs härefter och utföll med
Ja — 18.
Nej — 189.
Hr Rosenqvist anmälde sig att tala, men Hr Frih."
o. Landtm, förklarade, att då R. o. Ad. beslutat att genast
efter voteringen åtskiljas, med undantag blott deraf att
några inkomna mål finge bordläggas, kunde intet yttrande
nu äga rum.
Lades på bordet.
StatsTJtskts utlåt. N:o 32, ang:de den lönereglering, som
erfordras i följd af Statsrådets förändrade organisation;
BevillnJs Utskjs mern. N:o 6, ang:de återlemnande af Riksd.-  fullm:n Olaus Erikssons från Götheborgs och Bohus län motion
om indragning af vissa tulltjensteman, anställde till bevakning
vid Norrska gränsen;
Bevilin:sUtsk:s meni. N:o 7, angtde återlemnande af Hr
Rosenblads, Bernhard, hos R. o. Ad. väckta motion om anslag
till ersättning för fabriksanläggningar, som genom upphörande
af införselförbud kunna blifva lidande;
BevilIn:sTJtsk:s mein. N:o 8, ang:de återlemnande af
Råksd.fullm. Stephan Anderssons från Stockholms län till
Hederv. BondeSt. ingifna mern. om en bryggas anläggande
vid Blockhus-udden på bekostnad af Tullverket och Stockholms
stads Drätsel-commission;
BancoUtskts utlåt. N:o 7, i anledn. af gjord hemstäl
-
Den i April.
39
lan ang:de uppsmältning och ommyntning af bankens förråd
uti kopparskiljemynt af gamla pregeln;
BancoUtsk:s betänk. N:o 8, i anledn. af väckt motion
om rättighet för bankens gäldenärer, att i landt-ränteriet
få erlägga ränta och capital-afbetalningar å inneliafvande
fastighets-lån.
Från Ridd.Utsk. hade inkommit följande:
Hörsammaste Memorial.
Från 11. II. o. Ad. har Ridd.Utsk. fått emottaga remisser
af följande motioner och anföranden, ang:de väckta förslag
till åtskilliga ändringar i nu gällande Ridd.Ordn., nemi.:
1:0 af Hr von Troil, Emil, som genom särskilda
motioner yrkat, dels att 18 §:n Ridd.Ordn. måtte bringas i
öfverensstämmelse med 4< §:n Riksd.Ordn., hvilken utesluter
vissa högre embetsman från deltagande i val till Utsk:s
ledamöter, dels att, i enlighet med 28 §:n Riksd.Ordn., bänkm;s-valet
måtte afskalfas, samt alla de R. o. Ad;s ledamöter,
som äro berättigade att välja electorer, uti detta val
omedelbart deltaga på det sätt, att de indelas i fem lika delar,
och hvarje sådan afdelning directe inom sig väljer fem
electorer;
2:0 af Grefve Horn, Claes Fredr., som till ledning
för Ridd.Utskrs bedömmande, huruvida 18 §:n Ridd.Ordn.
bör förändras eller förtydligas, med afseende på lagbudet i
Riksd.Ordnts /ji §> öfv^rlemnat Const.Utsk:s mern. N:o 3, i
anledn. af den tolkning Hr Landtm., genom vägrad propos.,
gifvit åt nämnda lagparagrafer, och innefattande, bland annat,
den förklaring, att då 4* §:n Riksd.Ordn. stadgar, ”att
”tjenstgörande Statsministrar, »Statsråd, Justitieråd, Hof”canceller,
Just.canceller, Just.ombudsman och Statssecre”terare
ej må i val till utsk:s-ledamöter deltaga,” hvilket
obestridligen måste så förstås, att delta deltagande ej
kan, hvarken medelbart eller omedelbart, äga rum, det deraf
alltså vore en klar följd, att bemälde embetsman ej heller
må, vare sig medelbart eller omedelbart, deltaga i val till
de electoror, hvilka skola välja ledamöter i Utskotten;
3:o af Frih. von Sc h iver i n, Ga r 1 Julius, som förmenat,
att Pudd.Ordn. lämpligast borde sönderfalla i 2:ne
afdelningär, nemi.,, ”en Representations-stadga eller egentlig
”Ridd.Ordn., innefattande villkoren för säte och stämma på
”Riddarhuset, adelskaps ärftlighet, introduction, med ett ord
”allt hvad i afseende på grundlagens föreskrifter kan be”höfva
alt af Konungen sanctioneras,” samt en särskild Ståndsordning
innefattande det sätt, hvarpå R. o. Ad. anser tjenligt
trllvägagå vid val och voteringar &c>, och hvilka stadganden,
i motionärens tanka, icke torde behöfva Konungens stad'
fästelse i vidsträcktare mån, uti hvad de anginge R. o. Ad.,
än de öfriga Stånden; och har Frih, von Schwerin, i sam
-
3o
Den i April.
manhang härmed, på anförda skäl föreslagit, att stadgandet
uti 22 §:n Ridd.Orda., att ordet uti Utsk. föres af den R.
o. Adis ledamot, söm bland de närvar, har det främsta
sätet på Riddarhuset, ina förändras derhän, att R. o. Ad:s
electorer erhålla uppdraget att bestämma så väl ordfor. i
Utsk., som i dess under-afdelningar; samt
4:o af Hr Reutersvärd, Pehr Adam, med förslag
till den ändring i 3i §:n Ridd.Ordn., att, när votering är begärd,
voterings-propostn justerad och uppspikad, samt uppropet
börjadt, den vakthafvande under-officeraren måtte antydas
att väl ut- men ej insläppa någon annan än de till
Riddarhuset hörande tjensteman och vaktbetjening, tills voteringen
är slutad, eller ock åtminstone, att, i öfverensstämmelse
med 53 §:n Riksd.Ordn., endast ett upprop må bestämmas
vid voteringar och val.
Då Utsk. trott sig böra i ett sammanhang öfverväga
och sitt utlåt, afgilva öfver alla ofvanberörda förslag till en
förändrad uppställning och redaction af Ridd.Ordn., har
Utsk. i främsta rummet bort yttra sig öfver de förslag till
förändringar uti Ridd.Ordnts innehåll, hvarom fråga blifvit
väckt.
Hvad således först angår frågan om bänkm:s-inrättningens
afskaffande och stadgandet af omedelbara val för utseendet af
R. o. Adis electorer, sä har Utsk., utan att, såsom vid föregående
riksdagar, ingå uti någon vidlyftig historisk undersökning,
angrde bänkmts-inrättningens uppkomst och föränderliga
öden, dess sammanhang med upphäfvandet af R. o.
Ad:s fordna indelning i classer, samt det mer eller mindre
värn, bänkman under den s. k. frihetstiden ansetts bereda
mot ett partis alltför uteslutande välde, trott sig i främsta
rummet böra tillse, huruvida det nuvar. stadgandet om bänkm:s-val
må befinnas i full öfverensstämmelse med grundlagens
föreskrift; och då Utsk. härvid granskar ordalydelsen i
28 §:n Riksd.Ordn. , att nemi. ”R. o. Ad. samt Preste- och
’’BorgareSt:n välja genom electorer, och BondeSt. pä det
”satt Ståndet vid hvarje riksdag tjenligast finner,” ledamöter
i Utskm, undgår det icke uppmärksamheten, att Riksd.-  Ordn. icke erkänner behofvet af någon annan inskränkning
i hvarje riksdagsmans rätt att välja ledamöter i Utskm, an
att dessa val inom Adeln, Preste- och BorgareStm skola
ske genom electorer, för utseende af hvilka sednare någon
särskild valmans-inrättning icke af grundlagen förutsattes,
hvadan den ej heller inom de andra RiksStm äger rum.
Afskaffandet af bänkmrs-valet vore således, enligt Utskrs förmenande,
endast ett steg lill att bringa valsättet inom R. o.
Ad. lill en närmare öfverensstämmelse både med grundlagens
ordaförstånd och med ordningen inom de öfriga Stånden.
Olägenheterna af bänkm:s-valtn äro i öfrigt ofta inför
R. o. Ad. framställda. För att nu förbigå den onödiga omgången-med
dessa val, inskränkes derigenom valfriheten allt
-
Den i April.
3i
för mycket, så att det ofta torde vara svårt, om icke omöjligt,
att inom en tillfälligt bildad krets af 10—20 personer
finna 2, om hvilkas moraliska och intelleetuella egenskaper
samtlige de väljande äga någon, ännu mindre någon tillförlitlig,
kännedom. Vidare har erfarenheten visat, att
vid bänkm:s-valen rösterna ofta varit så.delade, att många
blifvit bänkman genom lottning, ulan att hafva erhållit mer
än understundom 2 h 3 röster, ett förhållande, hvilket kan
föranleda dertill, att bänkmännen icke blifva tillsatte af Ståndets
majoritet, utan någon gång af en skickligt vförberedd
.slump; slutligen är det ock en allmän och obestridlig sanning,
att de indirecta valen till en stor del sakna intresse
för de väljande, då t. ex- i nu förevar, fall de i bänkmrsvalet
deltagande ledamöter ej sällan sväfva i okunnighet,
huruvida den blifvande bänkmannen kommer alt med sitt
val af electorer stanna vid de personer, som den väljande
sjelf önskade dertill utse, och bänkmannen dessutom utgör
blott en högst obetydlig minoritet — eller nJ5:del — vid
ett blifvande electorsval, hvilket sednare val alltid och ovillkorligen
kommer att bero af listan.
Vid öfvervägande häraf, och då tillika, medelst införande
af omedelbara val till electorer, all (vist för framtiden
undanrödjes, angtde de i 41 S: 11 Hi ksd.Ordn. uppräknade
personers rätt lill deltagande uti det iiuvnr. medelbara electorsvalet,
samt Ridd.Ordnts 18 § sålunda äfven i detta fall
kominer i full öfverensstämmelse med grundlagen, har Utsk.
ansett sig äga anledning tillstyrka:
att bänkm:s-valet må afskaffas.
I fråga sedermera om sättet, hvarpå R. o. Ad. hädanef
ter
må lämpligen genom omedelbart val utse sina electorer,
har Utsk. trott de af directa val befarade olägenheterna
af alltför stor tidsutdrägt, parti-inflytelser, blindt val
efter listor, m. m. lättast kunna undvikas genom det förslag
Hr von Troil framställt, att nemi. R. o. Ad:s hela an
tecknade
antal fördelas i fem lika afdelningar, hvilka hvar
inom sig välja fem electorer. En femtedel af Ståndet utgör
vank, vid början af riksdagen, omkring 100 ledamöter,
och att bland detta antal finna fem till sin karakter kända
personer, synes mera hafva sannolikheten för sig, än att
bland 20 finna 2. En samling af förstnämnda antal är ej
heller så stor, att den ju icke kon, derest den så önskar,
före electors-valet sammanträda och öppet öfverenskomma
örn de personer, som äro till electorer lämpliga, hvarvid
de nykomne riksdagsmännen kunna af de med personerne
närmare bekanta erhålla nödiga anvisningar och upplysningar
om de ifrågaställdes egenskaper. Detta skulle säkerligen
väcka ett stort .intresse förvalet; och då det sålunda bereddes
tillfälle för hvar och en, att i en offentlig drecussion
utsäga sin mening öfver de grundsatser man önskade måtte
göra sig gällande vid de blifvande utsk:s-valen, skulle ålmin
-
3*
Den i April.
stone dermed vinnas, alt, om listor toges, sådant icke skedde
i okunnighet ang:de hvad dessa inneburo. För öfrigt
synes farhågan för listor icke förtjena särdeles mycket afseende.
Om allenast de väljande erhålla tillräcklig tid för att
underrätta sig rör:de de hegge motsatta meningarnas candidater,
så att de ej, såsom nu någon gång torde vara händelsen,
valde blindt eller, så till sägande, på måfå, så tyckes
det ingalunda vara orättvist, alt majoriteten i denna,
som i andra voteringar, bestämmer resultatet; och, om
detta resultat icke blifver det hästa, måste orsaken dertill
sökas uti de väljandes brist på sjelfständighet och omdöme,
samt deras mer eller mindre riktiga föreställningssätt om
sina åligganden såsom folkets representanter, d. v. s. den
måste sökas uti sjelfva Representationens sammansättning,
och ingalunda deruti, att listor blifvit från den ena eller
andra sidan kringspridda. En annan fördel af det ifrågavar.
valsättet i no m afdelningen är, att R. o. Adts electorer
derigenom fördelas jemnare på hela Ståndet, och således böra
förutsätta? närmare uttrycka opinionen hos alla fractioner
inom Huset, hvaremot genom en allmän valfrihet öfver
hela Ståndet, vare sig af 5 eller 20 electorer på hvar lista,
dels i första fallet den orättvisa tillfogades de efterföljande
afdelningarna, att deras valrätt blefve mera inskränkt, än de
förstas, dels i sednare fallet electorerne kunde komma att,
enligt en kringspridd och oftast utan tillfäjle till behörig
granskning af de väljande emottagen lista, ensamt väljas
inom någon viss del af Huset.
Dessa skäl hafva bestämt Utsk:s vördsamma tillstyr—
baude:
att R. o. Ad:s samtlige ledamöter, med undantag af
de i 4, §:n Puksd.Ordn. uppräknade, från val till utsk:sledamöter
uteslutne, embetsman, må vid riksdagens
början delas i 5 lika afdelningar, hvilka inom sig välja
hvardera 5 electorer; och väije, vid afgång af eieetor,
den afdelning, till hvilken han hört, en annan i hans
ställe;
Och har Utsk., i öfverensstämmelse härmed, uppgjort
och får barbos bifoga ett förslag till förändrad lydelse af
18 §} n Ridd.Ordn., äfvensom till åtskilliga dermed oskiljaktiga
smärre redactions-förändringar i ao, 21, 24, 26 och 3i
§§ma.
Dernäst förekommer Frih. von Schwerins motion om
den förändring uti 22 §:n Ridd.Ordn. att, i stället för att,
enligt nu befintliga stadgandet, ”den af R. o. Ad:s ledamöter
före ordet i Utsk., som bland de närvar, har främsta
”säte på Riddarhuset,” R. o. Ad:s electorer må erhålla uppdrag
att bestämma ordför. så väl i Utsk., som i deras underafdelningar.
Utsk. har icke kunnat förbisg den svårighet, som vid
CJtsk:ns
Deri i April.
33
(lisl !ns sammansättning uppkommen, i följd af Hrr cleclorers
förbindelse alt antingen, för alt erhålla en fullt tjenlig
ordför., nödgas inom eli mindre talrikt antal begränsa
sin valrätt till ledamöter; eller ock åsidosätta egenskaperna
lius ordform för alt erhålla skickliga ledamöter; och, enär
mången ledamot af fl. 0. Ad., söm representerar en hög
nummer; kati vara en både skicklig och utmärkt ledamot,
utan att besitta hvarkefi förmåga eller böjelse att åtaga sig
det mer mödosamma, ansvarsfulla och ostridigt bier maktpåliggande
uppdraget att vara den främste ordnaren och lodalen
af Utsk:s öfverläggningar: alltså, och då Utsk. uti 3g
§:n Riksd.öfdn. icke finner hagot hinder, med mindre Ridd.-  Ordn. i detta hänseende kan meddela hvilket stadgande eller
cohslituera hvilket berättigande som holst för ordförandeskap
i Utsk. bland It. ö. Adis derstädes harvar. Hit ledamöter,
tror Utsk, sig äga fullt skäl i så måtto tillstyrka Frih.
Ion Schvverins motion!
att ördfÖr.-platsen inom hvarje Utsk. bör af R. o. Ad:s
éléctorer genom särskildt val tillsättas i den ordning,
att , sedan de först valt hela det stadgade antalet af
Ulsk:s-ledamÖlér; de bland dessa skola genom omröstning
med slutna sedlar utse en till ordförande.
Deremot har Utsk. ej ansett lämpligt, att R. o. Ad:s
electorer ina välja särskilda ordför. för de flera eller färre afdelnihgar,
hvari Utskin inom sig kunna fördela sitt arbete,
helst grundlagen icke omförmälor antalet af dylika afdelfiingar
eller någon dess ordför., och del redan utan olägenhet
varit praktiseradt, att Adelns ledamöter sins emellan öfverenskommit
att, oberoende af sätet pa Riddarhuset; bestrida
dessa underordnade Ordför.-platser. I följd häraf har
Utsk. funnit skäligt, ali Frih. von Schwerius motion i denna
del
afstyrka,
Så vidt dessa asiater af R. o. Ad. gilins, har Utsk., till
förekommande af tvetydighet, dels för den händelsen att
Ulskrs ordför. är vid något tillfälle hindrad alt vara i Utsk.
närvar., dels för det fall att flera Utsk. sammanträdd,£anSett
sig böra föreslå det stadgande,
att derest Utsk;s af R. o. Adis electorer valde Öfuför,
är frånvar., ordet föres af den, som bland de närvar,
hai- främsta sätet på Riddarhuset, samt att, derest flera
Utsk. sammanträda, ordet föres af ordform i det Utsk.,
som uti 28 §:n Riksd.Ordn. är främst upptagét, 6ch, i
dennes frånvaro, af ordform i dét dernäst i Ordningen
följande.
Och har Utsk., i enlighet härmed, föreslagit en förändrad
redaclion af linväf, ig och 22 §§ i Ridd.Ordningen.
Emot Utsk:s tillstyrkande, att R. o. Ad:s electorer skola
utse särskild ordför. i Utsk., hafva Hrr Grefvarne San5
H. 5
34
Den i A p r i l. 1
dels och Hamilton sig reserverat; varande deras reservation
detta betänk, bilagd.
Vidare och i afseende på Hr P. A. Reutersvärds förslag
till den ändring i Ridd.Ordn., att andra uppropet vid
val och voteringar må afskaffas, samt att, sedan uppropet
blifvit börjadt, den vakthafvande under-officeraren icke må
tillåtas insläppa någon annan än de till Riddarhuset hörande
tjenstemän och vaklbetjente, har Utsk., efter tagen kännedom
af hvad i detta ämne vid flera riksdagar blifvit anfördt,
deröfver skolat meddela det utlåt., alt, då andra uppropet,
hvilket icke hemtar sin anledn. från grundlagen, utan
tvifvel borttager en, isynnerhet för ett så talrikt Stånd, som
R. o. Ad., behöflig tid, detsamma synes vara destomera öfverflödigt,
som, med nu gällande grundlags-stadgande, beslut
lagligen kunna utan votering fattas af den inom Ståndet
närvar, majoriteten, utan afseende på antalet; hvaraf
föijer,- att de från varts tanke icke tages i beräkning, eller i
■annat fall kan komma att på resultatet äga inflytande, än
att votering begäres, och de under debatten icke närvar, ledamölerne,
derom underrättade, sig till votering infinna.
Ilen möjlighet af öfverraskning vid ärendenas föredragni °Sf
som åberopats såsom skäl för andra uppropets bibehållande,
har nu mera blifvit förebyggd genom det stadgande i 28
§:n Ridd.Ordn., alt för hvarje plenum en föredragnts-lista
bör uppgöras, hvaraf en afskrift under påstående plenum
bör vara i Riddarhus-salen uppsatt, derå de förändringar i
föredragnts-ordningen , hvarom Ståndet, i enlighet med 47
§:n Riksd.Ordn., kan öfverenskomma, genast skola anmärkas;
och torde i öfrigt afskaffandet af detta bruk föranleda
mången ledamot att, då något ämne af vigt förehafves,
Lellie qvarstanna för att afhöra discussionen, än derunder
aflägsna sig, med anmodan till någon bekant att så tidigt
underrätta honom om en blifvande votering, att han må
kunna till andra uppropet sig infinna, hvilket nu, ej utan
skäl, torde lemna rum för den anmärkning, att åtskillige
R. o. Ad:s ledamöter lägga sin voter;s-sedel utan tillräcklig
kännedom och pröfning af ämnet.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter föreslår Utskottet,
att andra uppropet vid voteringar och val må afskaffas.
Men då Utsk. icke i något hänseende finner lämpligt
att åt den vid ingången till Riddarhus-salen vakthafvande
under-officer öfverlemna någon pröfningsrätt, vid hvilka
tillfällen en med inträdes-pollett försedd ledamot af R. o. Ad.
må förvägras att i sessionsrummet vinna inträde, har Utsk.
ansett sig böra
afstyrka den del af Hr Reutersvärds motion, som åsyftar
att, efter börjad votering, ingen ledamot må uti
- Riddarhus-salen insläppas.
Och liar Utsk., till förekommande af trängsel på gången
vid val och voteringar, hvarigenom någon ledamot möj
-
Den i April.
35
ligen kunde hindras nit komma fram till uppropet, troll
sig böra föreslå det tillägg i ordnts-sladgan:
att under upprop till val och voteringar, utom ledamöterne
på den bänk som uppropas, ej andre må finnas på
stora gången, än de, sorn tillhöra den föregående eiler efterföljande
bänken, vid det äfventyr af 32 sk. b:co, som i
irsta punkten af nu gällande ordnrs-stadga utsattes.
Emot Utskrs afslyrkande af förslaget, att ingen ledamot
må under voteringen i salen insläppas, har Hr Frih.
Raab sig reserverat.
Sedan Utsk. sålunda yttrat sig öfver de, angrde förändring
i Ridd.Ordnrs innehåll, väckta frågor, tillhör det
Utsk. att meddela sitt utlåt, jemväl öfver den af Frih. von
Schwerin föreslagna formella förändring i Ridd.Ordn., alt
nemi. den borde fördelas uti en represéntalions-stadga, som
skulle underställas K. Mts nåd. stadfästelse, samt en ståndsordn.
, hvilken förmenas icke kräfva en dylik högtidlig sanctiön,
så vidt den lörer sådana föreskrifter angtde val, voteringar
&c,, hvilka dels äro i grundlagarna bestämda, dels eljest
äro af fullkomligt reglementarisk natur, och hvarom de
öfriga Stånden hvar för sig äga rätt att ensamme besluta.
Utsk. har härvid visserligen å ena sidan iakttagit, att
åtskilliga bestämmelser finnas i nu gällande Ridd.Ordn.,
hvilka lämpligast synas tillhöra R. o. Ad:s ordnts-stadga,
och Utsk. har således, enligt hvad nedan närmare utvecklas,
ej tvekat alt föreslå en sådan öfverfly Ilning; men å andra
sidan har Utsk. icke ansett delta böra , i enlighet med
motionärens åsyflning, sträckt sig ända derhän, att från Ridd.-  Ordn. utesluta sådana föreskrifter, angtde t. ex. ordningen
för val inom R. o. Ad. till electorer och Utsk. m, m.,
som i en följd af riksdagar varit föremål för lifliga meningsstrider
och olikartade beslut, hvarå K. Mts sanction
dels blifvit i nåd. meddelad!, dels vägrad; hvilka omständigheter
synas ådagalägga behofvet af att omgärda dessa på riksdagens
gång och karakter ej obetydligt inflytelseägande ordningar
med skygd mot allt för täta förändringar, och derigenom
förekomma deras beroende af dagens, ofta flygtiga,
opinion — ett förhållande, hvilket inom R. o. Ad. desto
snarare kunde vara att befara, som dess ledamöter äro,
dels mera tillfälligt sammankomna, dels till antalet 4 till 5
gånger och, om alla ätter begagnade sin representationsrätt,
kunna blifva mer än tiodubbelt talrikare, än någotdera af
de valda Stundens, samt, i följd deraf, måste anses mera
blotlstäldt för olägenheterna af möjliga opinions-söndringar
i något ömtåligare ämne, som skulle vara öfverlemnadt
lill Ståndet att ensamt afgöra. Utsk. föreställer sig i öfrigt,
alt, såvida II. R. o. Ad. skulle gilla de ofvan af Utsk. föreslagna
förändringar uti åtskilliga af de stndganden, om
hvilkas uteslutning från Konungens pröfningsrält fråga nu
blifvit väckt, det torde finnas mindre tjenlig! för beredande
36
Den i April.
af Konungens samtycke dertill, — hvilket dock, likmätigt
4l fin Ridd.Ordn., erfordras, derest förändringarna skola
gå i verket, — att, i sammanhang med de förändrade förslagens
öfverlemnande till Konungens stadfästelse, i und.
framställa den anhållan, att R. o. Ad. för framtiden måtte
tillåtas att, utan und. anmälan hos Konungen, få i samma
delar ensamt lagstifta.
Af dessa skäl har Utsk. ansett sig
icke kunna understödja Frih. von Schwerins motion att
K. M:s sanction icke skulle anses erforderlig för någon
annan dej af Ridd.Ordn., än den, som afhandlar R. o.
Ad;s representation.
Deremot har Utsk. ansett följande stadganden i Ridd.-  Ordn. vara af den minutiöst reglementariska beskaffenhet, att
de lämpligast ansetts böra öfverflyttas till R. o. Adis prdn;sstadga
nemi.;
9 §:n
Angide
numcreringen af bänkarna i plenirummet.
16 fin, lista punkten.
Angide skyldigheten att för vakthafvande under-officereu
uppvisa pollett, innan inträde vinnes i Rjddarhus-salen.
26 fin, de 2ine sista meningarna
Angide
tiden för anslag till electorernes sammanträden
samt till fortsättande af plena på eftermiddagarne.
28 fin.
Angide förandet af diarium, upprättande af föredragmslista
m. m.
29 fm.
Angide stånds-ledamöternes skyldighet att skriftligen
uppsätta sina motioner och yttranden vid återremisser, aflemna
skriftliga anföranden till protocollet m. m.
31 fm.
Angide upprop vid val och voteringar, förandet af särskildta
voterls-prot.
32 fin, 2ldra meningen.
innefattande föreskrift, att tryckta votcrls-sedlar börg
linnas under voteringen m. m,
34 fm.
Angide yoter;s-sedlarnas öppnande och uppsättande af
val-protocoll.
Härförutan har Utsk. ansett 38 §in Ridd.Ordn., angide
tillsättandet af Riddarhusets tjenstemän, lämpligast kunna
inflyttas uti nuvar. 3y fin, samt j nuvar, 4o fin det tillägg äga
rum, alt 1 exemplar af ordnings-slgdggn skall jemte Ridd.-  Ordn. tilldelas en hvar ledamot af R. o. Ad. vid pollettens
Uttagande.
Den ■ April.
Och har Utsk. i enlighet härmed , dels förändrat paragraferingen
och redactionen i Ridd.Ordn., dels författat en
fullständig redaction af R. o. Ad:s ordn:s-stadga, uti hvars
nuvar. 5:e punkt, ang:de ansvar för ”handklappningar, hviss”ling
eller stötning i golfvet,” Utsk., med anlcdn. af förekomna
omständigheter, jemväl föreslagit
en från 2 r:dr b:co till 6 rtdr 32 sk. samma mynt förhöjd
plikt.
Dock liar Utsk., för att förekomma oförberedda förändringar
i ordnts-stadgan, trott sig böra hemställa:
att uti 41 §:n Ridd.Ordn., som nu skulle blifva den 35,
må inflyta, det ingen ändring i ordnts-stadgan må äga
rum , innan Ridd.Utsk. deröfver blifvit hördt.
I sammanhang hvarmed Utsk. utur stadgandet i nyssnämnda
§: ”att derest R. o. Ad. beslutar någon ändring el”1
e r tilläggning uti Ridd.Ordn., samma beslut öfver”lemnas
till Konungens nåd. stadfästelse,” ansett sig böra
borttaga
orden ”eller tilläggning,*' såsom innefattade i ordet
”ändring,” äfvensom af samma skäl de i nästföljande
mening befintliga orden, ”eller tillägg.”
Hvilket dock allt till H. R. o. Ad:s ompröfvande
vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 3o Mars 1840.
På RiddarhusUtskoltets vägnar;
Henning Hamilton.
W. F. Dalman.
Utdrag af prot., hållet hos H. Ridd.Utsk.
vid lagtima riksdagen i Stockholm den
3o Mars 1840.
S. D. Hr Gr. o. ordform aflemnade följande reservation
vid Utsk:s tillstyrkande af ändring i 22 Jin Ridd Ordn.,
i afseende pA val af ordför. i Utskott.
Ehuru förmätet det måste synas af mig att vilja bestrida
en förändring, som blifvit af Utsk. med så stor pluralitet
gillad, samt vid sisth riksdag af R. o. Ad. utan votering
antagen, och ehuru särdeles obehagligt delta i närvar,
fall för mig måste vara, på den plats jag inom Utsk. innebar,
kan jag likväl icke af någon consideration förmås att
afvika från min öfvertygelse, och får således till prot. afgifva
miti reservation mot Ridd.Utsk:s beslut, att tillstyrka
den af Frih. von Schwerin föreslagna ändring af 22 §:n
Ridd.Ordn.
Motionären har icke till stöd för sitt förslag åberopat
den princip, som vid val af ordför. enligt detsamma skulle
blifva gällande, och som otvifvelaktig! måste ligga till
grund derför, att nemi., då skickligheten till ordför. icke
är beroende af nummer på Riddarhuset, detta sednare icke heljer
borde berättiga till ordför.platsens intagande. Jag kan
38
Den : April
-
likväl icke undgå att erkänna riktigheten af denna grundsats,
och min reservation stödjer sig derföre hufvudsakligen
på den inconseqvens, som, enligt min tanke, nu blifvit begången
vid dess tillämpning, samt svårigheterna att tillämpa
densamma vid alla förekommande fall; hvarföre Utsk.
äfven, uti sitt förslag till ändringar i nu gällande Ridd.-  Ordn., vid ganska många tillfällen nödgats taga sin tillflykt
till det gamla stadgandet, ”att ordet föres af den R. o. Adis
''ledamot, som bland de närvar, har främsta sätet på Riddarhuset.
” Sådant är t. ex. förhållandet i ordforms frånvaro,
såvida icke ledighet blifvit honom af Landtm, beviljad;
sådant måste förhållandet blifva med orförandeskapet
i Utskms afdelningar, såvida ej, enligt Utsk:s förmodan,
ledamöterne af R. o. Ad. sig emellan öfverenskomma
om en annan ordning; och slutligen qvarstår oförändrad
35 §:n Ridd.Ordn., som stadgar, att fullmäktige i R. St:s
Bank och Riksg.contor, samt revisorer till de i Riksd.Ordn.
anbefallda gransknings-förrättningar taga sina säten efter de
ätters ordning på Riddarhuset, hvilka de tillhöra. Medgifvas
bör, att mången visserligen kan vara en skicklig ledamot
i Utsk., utan att derföre hafva de för en ordför. nödvändiga,
ehuru till följe af sin natur ickejSsärdeles sällsynta,
egenskaper, men derjemte, att ordform i allmänhet icke
ovillkorligen behöfver äga, framför de öfriga ledamöterna,
någon öfvervägande insigt eller erfarenhet i förekommande
ämnen. Delta kan blott fordras under de omständigheter,
att ordform, i händelse af paria vota, äger afgörande
röst, emedan beslutet då ofta kan blifva beroende af
hans personliga omdöme, hans oberoende och fasthet i karakteren;
och sådant är, enligt 66, 67 och 68 §§ma Riksd.-  Ordn., förhållandet endast i de fall, för hvilka motionären
icke funnit någon förändring behöflig, enär lian, hvad
nyss omförmäldes, icke föreslagit någon förändrad redaction
af 35 (jin Ridd.Ordningen.
Man har anmärkt, att icke heller den nu i afseende
på ordförandeskap gällande grundsats inom Ståndet i allo
tillämpas, emedan Landtm, och ordform i Ridd.directionen
icke intaga sina platser till följe af deras nummer på Riddarhuset,
och har man förmodligen velat säga, att då full conseqvens
nu icke äger rum, skulle den icke heller hädanefter
vara nödvändig. Förhållandet roed nyssnämnda personer är
likväl ingalunda jemförlig! med ordförandeskapet i Utskott.
Hvad Landtm, beträffar, stadga 52 §m Reg.Fm och 23 §m
1 mom. Riksd.Ordn , att Konungen dertill nämner, hvarföre
det icke beror af R. o. Ad. alt bringa detta utnämnande
under den i allmänhet inom Ståndet gällande princip, hvars
tillämpning ofvannämnda § i Riksd.Ordn. befaller, så snart
Landtm, af sjuklighet ('Hermandia anmäldta laga förfall hindras
att föra ordet, och hvilken således icke kan utan
grundlagens förändring fullkomligt upphäfvas. Dessutom
Den i April.
39
skulle rättigheten för elen enligt matrikeln äldste grefven att
vara Landtm., blifva af helt annan beskaffenhet, an den födseln
gifver atti Utsk. föra ordet, emedan denna sednare är ingen
, savida icke electorernes förtroende gör den verksam;
och det är således icke att befara, att en fullkomligt oskicklig
blifver ordför. i Utsk., hvilket äter med Landtm.platsen
skulle kunna hända, om denna uteslutande tillhörde en
viss slägt. Hvad äter angär ordförandeskapet i Ridd.directionen,
så är detta egentligen att anse såsom ett enskildt
ekonomiskt förtroende, och har Ii. o. Ad. måhända förbehållit
sig att directe utse den person, åt hvilken detta uppdrages,
just derföre, att It. o. Ad. åt honom öfverlemnat
afgörande röst, då directionens ledamöter blifvit delade
mellan tvänne stridiga meningar. Förhållandet mellan
ordform och de öfriga ledamöterna i Ridd.direetm får också
en olika karakter, derigenom att de, men icke han, åtnjuta
ett honorarium för sitt besvär att äfven mellan riksdagarna
besörja Ståndets gemensamma angelägenheter.
Öfver svårigheterna att conseqvent tillämpa den princip
motionären önskat göra inom Utskrn gällande, behöfver jag
så mycket mindre yttra mig, som Utsk. nogsamt insett dem
och derföre icke heller försökt någon sådan tillämpning,
hvarjemte detta ämne af åtskillige talare under föregående
riksdag, då frågan äfvenledes förevar, utreddes, ehuru man
då icke uti bristande conseqvens fann något skäl till förslagets
förkastande. Man ansåg nemi. olägenheten deraf obetydlig,
jemförd med dem, som åtfölja nuvar. bestämmelse
för ordför.platsernas besättande. Det torde derföre vara
nödvändigt att närmare betrakta dessa sednare.
Såsom sådana har motionären uppgifvit, att, enligt hans
egna uttryck, ”detta s. k. privilegium är både ett väsendtligt
hinder för Utsktns behöriga sammansättning, samt län”der
dessutom till skada för dem, hvilkas fördel blifvit der”med
ursprungligen afsedd.” Bestämmandet huruvida ett
Utsk. är väl eller illa sammansatt, beror naturligtvis af
hvars och ens enskilda opinion. Säkert har vid föregtde
riksdagar många ansett Utsk:n mycket, andre mindre väl
sammansatta; och så är troligen äfven nu förhållandet. Erfarenheten
är derföre svår att i detta hänseende åberopa.
Emedlertid vet hvar och en, att ordform i Utsk:n äfven hittills
i sjelfva verket blifvit valda, och, såsom jag tror,
utan särdeles stor svårighet för electorerne. De considerationer,
hvaröfver man klagar, hafva således först börjat
vid valet till de öfriga ledamöterna. Att sådana gjort sig
gällande kan jag icke bestrida, men tror, att hela vinsten
af det nu gjorda förslagets antagande skulle blifva, att förhållandet
omvändes, så alt de öfrige ledamöterne temmeligen
lätt kunde väljas, hvaremot considerationer af belt annan
art skulle försvåra valet af ordför.; och i ovisshet om stor
-
un
Den i April
leken af denna vinst har jag icke vägat tillstyrka ett
utbyte.
Den sednare delen af molionärens ofvån citerade anmärkning,
nemi. att stadgandet i 22 §:n Ridd.Ordn. länder
till skada för deni, hvilkas fördel blifvit dermed ursprungligen
afsedd, förmår jag icke besvara, då jag ingalunda
kan föreställa mig, att några vissas fördel ingått i beräkningen
vid detta stadgamle, utan är det blott att anse såsom
en qvarfenining efter class-fördelningen inom Adelil,
bibehållen till förekommande af rang-tvist och ett slag af
consideration vid utsk:s-valen, hvarmed så mycket mindre
någons personliga fördel kunnat vara afsedd,. som ingen sådan
med den ifrågavar. rättigheten är förenad. Hittills har
jag åtminstone icke kunnat upptäcka någon dylik, och förklara!'
mig beredd, att, så snart jag kan öfvertygäs att någon
sådan finnes, ofördröjligen hos R. o. Ad. anhålla om
befrielse från det förtroende jag fått emottaga, utan afund
åt någon annan öfverlemnande alla de fördelar, han af sitt
riksdagsmanna-kail tror sig kunna draga, och hvilka jag
ined mitt aldrig skall åsyfta.
Af större vigt är hvad motionären vidare i sill motion anfört,
att så länge ordförandeskapet är ovillkorligt fästadt vid
den högsta Hummern, kanen representant af de aldre ät terna
endast då förvärfva sig erfarenhet vid handläggningen af de
vid Utsktn förefallande målen, när så väl ordförtn i Ulsk.,
som i dess afdeiningar innehafva högre nummer, eller ock när
han sjelf, på grund af fullmakt , innehafver ett lägre. Båda
fallen bero af händelsen, och derigenom kan det förhållandet
uppslå, att man aldrig kommer att blifva invald
i Utskotten.
Jag kan visserligen icke bestrida detta ali grund, men
mäste likväl deremot göra följande anmärkningar.
Hvad först angår ordförandeskapet i Utsktns afdelningar,
så har Ridd.Utsk. antagit såsom visst hvad jag äfven
tror mig veta, att icke nummer-ordningen på Riddarhuset följes
viii dessa platsers besättande, då ej öfriga omständigheter
förena sigalt göra detta lämpligt; oell olägenheten af en hög
nummer sträcker sig således ej längre, än att den som ej kan
väljas till ordför., måste hafva en framför sig i Utskottet.
Hvad åter beträffar dea första af motionären åberopade
svårigheten, tror jag, att den till en del skulle afhjelpas, oni
eleetorerne vid sina val fästade tillräckligt afseende på redan
utom Utskln förvärfvad erfarenhet i de förekommande målen
, då jag äfven tror, alt vana vid arbetssättet inom
Ulsktn temmeligen lätt skulle förvärfvas.
Att båda de omständigheter, motionären omnämner,
bero af händelsen, kan ej förnekas; och viglen af hans deri
anlinda skäl mot nu. gällande ordning beror således på sannolikheten
af dessa händelsers inträffande. Vid Undersök
-
nin
-
Den i A p ril.
4«
ningen derom befinnes, att den förra händelsen nästan alltid
måste inträffa för största delen af R. o. Ad:s ledamöter;
och huru ofta den andra lan ske, torde bäst upplysas af
erfarenheten. Under innevar. riksdag är nemi. förhållandet
sådant, att af de 6i4 adelsmän, som uttagit polletter, 166
varit försedde med fullmakter; och då Svenska Riddarhuset
för närvar, räknar 1124 lefvande ätter, af hvilka således
5to icke äro representerade, är det sannolikt, att ett
ganska betydligt antal fullmakter ännu äro att tillgå. Från
möjligheten att begagna sig deraf äro väl de capita alldeles
uteslutna, som äro ensamma af sin ätt, men af dessa
äro troligen de fleste sjelfve adlade, och komma således, till
följe af sin nummer, sällan att besväras med ordförandeskap
i Utsi.; och jag kan icke anse det såsom en olycka, om
för dem, hvilka ärft en hög nummer på Riddarhuset, en uppmaning
qvarstår att förvärfva sig äfven de egenskaper,
som för en ordför. äro behöfliga, samt det anseende, |sotn
är ett villkor för valet dertill, särdeles då vi äro nog lycklige
att lefva i en tid, under hvilken adelskapet utan personligt
anseende icke äger nägot värde.
Vid nedskrifvandet af denna min reservation har jag
ingalunda förglömt, att jag för närvar, är den ende ordför.,
som icke af R. o. Ad:s electorer blifvit dertill utsedd,
emedan jag intagit min plats till följe af en annans afsägelse;
och jag är förvissad, att åtminstone de, hvilka sjelfve
varit ordför. i Utsk., ej skola misstänka, att bland mina
motiver ingått den på stor sannolikhet grundade öfvertygelsen
jag nödgas äga, att jag icke framdeles skall erhålla ett
sådant förtroende, derest Ridd.Utskts förslag af R. o. Ad.
antages samt af K. M. sanctioneras.
Stockholm den 3o Mars 1840.
Henning Hamilton.
Uti denna reservation instämde Hr Gr. Sandels.
Och skulle densamma genom utdr. af prot. åtfölja
Utsk:s denna dag afgifna betänk. Ut Supra
Ex protocollo,
AV. F. Dalman.
Förslag till Riddarhus-Ordning.
SS 1-8.
Ribehållas oförändrade, så- (§:n g flyttad till ordn.stadsom
uti 1835 års Ridd.Ordn. gan.)
S 9-
Så snart Landtmarskalk — Svarar emot §:n 10 i i835
—• — sig förklarat. års Ridd.Ordn.
§ to.
Sådana anteckningar — — Svarar mot §:n 11 i i835års
denna Ridd.Ordn. Ridd.Ordn.
5 H. 6
4*
Don i April.
S «'•
Häfver Stteman — — —
af högre värdighet.
§ 12.
Don, hvilken första gången
— — — vederbörligen
styrkt.
§ <3.
Uppvisas vid en — — —
rättvist pröfva.
§ 14.
Den livars anhållan — —
— kominer att bero.
S i5.
Utlånar ledamot — — —
in pieno afgöras.
§ 16.
Innan andra
— hvil
ka
tåla uppskof.
§ !7*
Sedan riksdagen blifvit af
Konungen å Rikssalen öppnad
, bör nästa söcknedag derefter,
såvida plenum plenomni
icke å samma dag är anliefaldt,
electorsval verkställas.
Med detta val förhålles
sålunda, att, enligt antecknings-listan,
R. o. Ad:s samtlige
ledamöter, med undantag
af de i 4' §:n Riksd.Ordn.
uppräknade, från val till utskotts-ledamöter
uteslutne embetsman,
delas uti fem lika
afdelningar, hvarvid, om någon
eller någre ledamöter
skulle öfverblifva, desamme på
de sisla afdelningarna med en
person på hvardera fördelas.
Sedan detta blifvit verksteldt,
uppropas, på sätt ordn.stadgan
om val i allmänhet föreskrifter,
hvarje afdelning för
sig, att förrätta electors-val,
Svarar emot §:n 12 i i835
års Ridd.Ordn.
Svarar emot §:n i3 i i835
års Ridd.Ordn.
Svarar emot §:n 14 i i835
års Ridd.Ordn.
Svarar emot §:n i5 i 1835
års Ridd.Ordn.
Ändrad §. SvaraY emot
16 §:n i i835 års Ridd.Ordn.
(Första meningen flyttad till
ordn.stadgan.)
Svarar emot §:n 17 i 1835
års Ridd.Ordn.
Ändrad §. Svarar emot §:ra
18 i i835 års Ridd.Ordn.
L
I
Ben i April.
hvarvid hvarje ledamot aflemnar
en enkel, sluten och hoprullad
sedel, tecknad med 5
af de personers namn, som i
afdelningen finnas; och äro
derefter de fem, hvilka de
flesta rösterna erhållit, behörigen
valde electorer. Hufva
flere undfått lika antal röster,
så skall dem emellan lottas,
ehvad de äro närvar, eller ej.
Är någon borta, då hans afdelning
uppropas, håfve lian
sin rätt till deltagande i valet
för den gången förverkat.
Afgår elector under riksdagen,
välje den afdelning,
till hvilken han hört, en annan
i hans ställe, på sätt
stadgadt är, hvilket nya val,
efter dagen förut derom gjordt
särskildt anslag, alltid in plcno
bör ske. Älla andra electorer
och nämnder, som till
särskilda befattningar, enligt
Reg.F. och Riksd.Ordn., erfordras,
väljas, efter derom
dagen förut skedt anslag, af
Ståndet samfäldt in pleno.
§ 18.
Electorerne åligge att, inom Ändrad §.
den tid Riksd.Ordnts 28 § fö- ig i i835 års
reskrifver, välja ordför. och
öfriga ledamöter till samtliga
der omnämnda Utsk., samt
till Exped.- och Ridd.Utskm.
Innan detta val skett, må ingen
elector afsäga sig denna
befattning. Derefter må det
vara tillåtet, under enahanda
villkor, som för utsk:s-ledamot
stadgade äro. Electorerne
åligge äfven att tillsätta
ordför. och ledamöter af R.
o. Ad. i alla de Utsk., hvilka
R. St., med anledn. af36
§:n Riksd.Ordn., finna vara
af nöden, samt att, vid in—
4*
Svarar emot 5:11
Ridd.Ordn.
44 Den > April.
träffande ledigheter, välja andra
ledamöter i de afgångnes
ställe. De. kunna ej till ledamot
i Utsk. kalla annan person,
än den, som till säte och
stämma antecknad samt å
liksd.orten närvar, är, och
som af 41 S"11 Riksd.Ordn.
icke hindras att förtroendet
emottaga. De förrätta "deras
val särskildt för hvarje Utsk.
med slutna sedlar, hörande
hvarje sedel innehålla namn
på så många personer, som
antalet af de platser, hvilka
för tillfället skola besättas;
hvarefter en af de sålunda
valde, genom särskild omröstning
med slutna sedlar,
utses till utskrs-ordför. Electorerne
må ej sammanträda
till val, utan föregången anmodan
derom af Landtmtn in
pleno, samt derefter gjordt
anslag; och böra minst tretton
närvar, i valet deltaga.
Valprot. bör genast, af minst
samma antal electorer undertecknad!,
till Ridd.Secret. försegladt
aflemnas.
§ '9-
Varder elector till utskts- Ändrad §. Svarär mot (j:n
ledamot vald, upphör hans 20 i i835 års Ridd.Ordn.
förra befattning, och väljes
ny elector, på sätt 17 §:n stadgar,
så framt han ej befattningen
i Utsk. sig afsäger.
Elector, som kallas till ledamot
i förstärkt Utsk. eller
nämnd, bibehå lie sitt uppdrag
såsom elector.
§ 20.
Tillstånd att på högst 3:ne Ändrad §. Svarar mot §:n
veckors tid från riksdagen af- 21 i i835 års Ridd.Ordn.
resa må Landtm, bevilja fyra
eller fem af eleclorerne i
den ordning de sig dertill
anmäla.
Den i April.
45
§ 21.
I Utsk. föres ordet af den Ändrad §. Svarar emot §:n
It. o. Ad:s ledamot, som af 22 i i835 års Ridd.Ordn.
R. o. Adis electorer dertill
blifvit utsedd, och, i hans
frånvaro, af den, som kland
de närvar, har främsta sätet
på Riddarhuset.
Då tvänne eller flera Utsk.
sammanträda, föres ordet af
ordform i det Utsk., som uti
28 §m Riksd.Ordn. är främst
upptaget, och, i dennes frånvaro,
af ordförtn i det dernäst
i ordningen följande.
§ 22.
Den, som blifvit vald till Ändrad §. Svarar emotjm
ledamot af Utsk., äge rätt att 23 i i835 års Ridd.Ordn.
i samma plenum val-listan
blifvit öppnad, eller i det
nästföljande, denna befattning
sig afsäga. Sedermera må afsägelse
icke äga rum, utan
med Ståndets samtycke, eller
efter anmälan hos Landtmm
och pollettens återlemriande,
hvarmed en på sednare sättet
afgången ledamots utöfning af
riksdagsmannarätt för den riksdagen
upphör.
Ledighet ända lill tre veckor
må Landtmm kunna bevilja
högst en tredjedel i sender
af R. o. Ad:s ledamöter i
samma Utsk., i den ordning
de sig derom anmäla.
Då ledighet beviljats, sker
val till ny utskrs-ledamot under
ledighetstiden. Afgår ordför.
eller erhåller han ledighet,
välje electorerne försten
ny utskts-ledamot och derefter
ny ordför., på sätt i 18
fj:n om sådant val stadgadt är.
Ifrån befattning i Hemliga
Utsk. kan likväl, sedan detsamma
blifvit i verksamhet
satt, ledamot icke, utan Konungens
tillstånd, alldeles el
-
46
Den i April.
ler på bestämd tid entledigas.
§ 23.
Elector' eller utsk.ledamot
må, utan laga förfall eller erhållen
ledighet, icke uteblifva
från electorernes eller utsk:ssammanträde
vid den påföljd,
sorn i ordn.stadgan särskildt
finnes föreskrifven. Sker det
ändock tre på hvarandra följande
sammankomster, vare
han sin riksdagsmannarätt för
den riksdagen förlustig. Lag
samma vare, om elector eller
utsktsledamot, utan styrkt laga
förfall, tvänne veckor utöfver
erhållen ledighet uteblifver;
hörande sådant af
electorernes eller Utsk:s ordför.
genast hos R. o. Ad. till—
Lännagifvas.
§ 24.
Hvad med laga förfall — —
— in pleno ankomma.
§■ 25.
Med anslag till plenum och
utsk:s-sammanträden förfares
på sätt 46 §tn Riksd.Ordn.
föreskrifver.
S 26.
Dör Landtm. — —• — förordnat.
5 27.
Uppstår fråga till
tal
bestämmer.
§ 28.
Votering sker med iakttagande
af hvad 53 tj:n Riksd.-  Ordn. föreskrifver.
S 29.
Alla val skola —- — — —
Ändrad §. Svarar mot §:n
a4 i i835 års Ridd.Ordn.
Svarar mot §:n a5 i i835
års Ridd.Ordn.
Ändrad (j. Svarar mot §:n
26 i i835 års Ridd.Ordn. (De
sista tvänne meningarna flyttade
till prdn.stadgan.)
Svarar mot §:n 27 i i835
års Ridd.Ordn. (§§:na 28 och
29 i i835 års Ridd.Ordn.
flyttade till ordn.stadgan.)
Svarar mot §:n 3o i i835
års Ridd.Ordn. (§:n3i i i835
års Ridd.Ordn. flyttad till
ordn.stadgan.)
Ändradjjj. Svarar mot §:n
32 i 1835 års Ridd.Ordn. (Den
sista meningen flyttad till
ordn.stadgan.)
Svarar mot §:n 33 i 1835
Den i April.
47
hvarom 3o 5:n stadgar •— —
—• när så behöfves.
S 3o.
Med val af fullmäktige —
hvilka de tillhöra.
§ 3r.
Ridd.Utsk. består — — —•
Ridd.Utsk. lämpas.
S 3a.
Vid hvarje riksdag utser R.
o. Ad. in pleno en af sju ledamöter
bestående Ridd.direction,
genom val, särskildt
till ordför. jemte suppleant,
och särskildt till öfrige ledamöter
jemte tvenne suppleanter.
Denna direction besörjer
och förvaltar Riddarhusets
angelägenheter, enligt utfärdad
instruction, som äfvenFinnehåller
föreskrifter för Riddarhusets
tjenstemän, med
hvilkas tillsättande vid inträffande
ledighet förhålles på
sätt R. o. Ad. derom förordnar.
Ej må ledamot af Ridd.-  direcCn derjemte kunna vara
fullmäktig i R. Sits Bank eller
Riksg.cont., eller revisor
öfver dessa verks samt statsverkets
styrelse och förvaltning,
ej heller sådan person,
som, enligt 41 §:n Riksd.-  Ordn., icke kan till ledamot
i Utsk. väljas.
§ 33.
Främmande åhörare må —
— — kunna begås.
§ 34.
Till befrämjande af nödig
ordn. vid R. o. Ad:s sammankomster,
bör en särskild stadga
upprättas och till efterrättelse
i Riddarhus-salen anslås;
skolande jemväl ett exemplar
af samma stadga, äfvensom af
års Ridd.Ordn. (J:n 34 i l835
års Ridd.Ordn. flyttad till
ordn.stadgan.)
Svarar mot §:n 35 i 1835
års Ridd.Ordn.
Svarar mot §:n 36 i i835
års Ridd.Ordn.
Ändrad §. Svarar mot §§:na
37 och 38 i i835 års Ridd.-  Ordn.
Svarar mot §:n 3g i i 835
års Ridd.Ordn.
Ändrad §. Svarar mot Jj:n
4o i 1835 års Ridd.Ordn,
43
Den I April.
denna Ridd.Ordn., tilldelas en
livar R. o. Ad:s ledamot vid
inträdes-pollettens uttagande.
§ 35.
Väekes in pleno fråga om Ändrad §. Svarar mot §tn
ändring uti denna Ridd.Ordn. 4t i 1835 års Ridd.Ordn.
eller den i 34 §:n omförmälda
ordn.stadga, börén sådan
alltid remitteras lill Ridd.Utsk.,
som med sitt betänk, deröfver
till R. o. Ad. inkommer. Besluter
R. o. Ad., ianledn. deraf,
någon ändring uti Ridd.Ordn.,
öfverlemnas samma beslut till
Konungens nåd. stadfästelse,
och blifver, derest det oförändradt
gillas, genast efter
slutad riksdag gällande. Skulle
Konungen icke för godt
finna att förslaget i dess helhet
gilla, utan förändring deraf
i stället föreslå, äger R. o.
Ad., derest Ståndet icke Konungens
propos. antager, att
nytt förslag till Konungen ingifva.
Sker intetdera , eller
antager Konungen icke R. o.
Ad:s sednare förslag, blifver
den förra Ridd.Ordn. oförändrad
gällande.
Varder under påstående
riksdag, i den ordning 82 §:n
Reg.Ftn föreskrifver, någon sådan
ändring i grundlagarna
antagen, som gör en derefter
lämpad rättelse af Ridd.Ordn.
nödvändig, bör Ridd.Utsk.
sjelfmant till R. o. Ad. in
komma
med förslag till en dylik
rättelse.
§ 36.
Sedan K. M. ej Svarar mot §:n 42 i iS35
äga rum. års Ridd.Ordn.
Förslag till stadga för Ridderskapets och Adelns sammankomster.
1.
Bänkarne i plenirummet Svarar mot 9 §:n i 1835
numereras så, att första hän- års Ridd.Ordn.
ken
Den i April.
49
ken blifver den främsta tili
höger från Landtmts-bordet,
den andra den främsta till
venster, tredje den andra till
höger o. s. v. Vid början af
'hvarje riksdag bestämmes alla
lefvande ätters säten å Riddarhuset
så, att de främsta intaga
första bänken, de derefter
följande den andra, o. s. v.
2.
Ingen må på Riddarhuset
inträda, innan han för vakthaf- 1
vande under-officeraren uppvist
den honom lemnade inträdespollett.
3.
Anslag till eléctorers sammanträden
skall ske sist kl. 8
om aftonen dagen förut. Om,
under varande förmiddags-plenum,
fortsättning pröfvas nödig
på eftermiddagen, bör anslag
derom innan kl. i på dagen
vara gjordt, samt af Landtmarskalken
in pleno tillkännagifvet.
4-
Under hvarje riksdag skall
ett fullständigt diarium öfver års
alla i Ståndet förekommande
ärenden föras, och i Ridd.-  cancelliet vara att tillgå. För
hvarje plenum bör, sedan
tnlmans-öfverläggningen för sig
gått, genast uppgöras en särskild
föredragningslista, hvaraf
en afskrift under påstående
plenum bör vara uppsatt
i Ridarhussalen, derå alla
förändringar i föredragningsordningen,
hvarom Ståndet,
i enlighet med 47 $’n Riksd.-  Ordn., kan öfverenskomma,
skola genast anmärkas.
5.
Väcker någon muntligen en Svarar mot §:n 29
fråga, som på bordet lägges, års Ridd.Ordn.
5 H.
Svarar mot 16 §:n 1
i835 års Ridd.Ordn.
Tillägg.
Svarar mot fcn 28
moni.
i 1835
i 1835
7
5 o
Den i April.
eller remitteras, eller med de
öfriga RiksSttn communiceras,
bör anförandet till prot.
dicteras, och afskrift deraf
till bordet a/lemnäs, innan
nästa plenum. Gör någon
muntligen sådana anmärkningar
vid ett Utskts betänk.,
att de till detsamma* återremitterande
föranleda, böra de
inom atta dagar vara skriftligen
uppsatta och inlemnade
till Ridd.cancelliet, vid påföljd,
att anmärkningarna i
annor händelse, sådana de lill
prot. blifvit uppfattade, lill
Utsk. afsändas. Alla skriftliga
anföranden skola genast efter
deras uppläsande afgifvas
till prot. R. o. Ad:s pleniprot.
böra, inom fjorton dagar
efter det de blifvit hållna,
inför Ståndet justeras, -såvida
R. o. Ad. icke för hvarje
särskildt fall derom annorlunda
förordnar.
6.
Vid alla val och voteringar
skall upprop ske efter
anteckningslistan , och anmode
Landtm., eller den hans ställe
företräder, sex ledamöter af
R. o. Ad. att jemte honom vid
bordet sitta och öfver förrättningen
föra prot. De, som
till en och samma bänk höra,
träde inom skranket, när
deras bänknummer uppropas,
och hvar och en framlägge,
vid upprop af dess namn, sin
val- eiler voteringssedel på
det pappersark , som hålles
af en ledamot vid bordet.
Utom ledamöterne på den
bänk, som uppropas, må ej
andre finnas på stora gången,
än de, som tillhöra den föregående
eller efterföljande
bänken, vid det äfventyr,
Svarar mot §.'n 3i i i835
ars Ridd.Ordn., enligt Utskts
föreslagna ändring deri.
Tillägg.
D e 11 i April.
5i
som i i mom. g §:n föreskrifves.
7*
Under påstående votering Svarar mot §:n 32 i 1835
böra tryckta voteringssedel- års Ridd.Ordn.
alltid finnas att tillgå på särskildta
ställen i Riddarhussalen,
och får emellan de med
ja och nej tecknade någon
skilnad i öfrigt icke finnas.
8.
Sedan voter:s-och valprotm Svarar mot §:n 34 i ,835
äro slutade, öppnas sed larne års Ridd.Ordn
af ordform, samt granskas af
honom och dem, sorn vid bordet
sitta, ibland hvilka fyra
föra hvardera särskildt prot.,
som, efter fulländad votering
eller val, collationeras.
Derefter upprättas ett omröstnings-
eller val-prot., hvilket
undertecknas af alla dem, sora
vid bordet sitta, och genast
uppläses.
9-
Till ordnings vinnande vid Svarar mot ordn.stadgan
R. o. Ad:s sammankomster af d. uS Nov. 1823.
stadgas:
1:0 Den som stannar på
gången, sedan Landtm, öppnat
plenum, och ej då genast
intager sin bänk, eller sedermera
finnes på gången stående,
er lagge trettiotvå slullingar.
2:0 För den sorn talar lill
prot., uppläser dictamen eller
mern. från annan än egen
bänk, vare lika afgift.
3:o Den som lutar sigemot
skranket framför Landliutsbordet,
erlägge en riksdaler.
4:o För den sorn vid val eller
votering, innan hans bänk
blifvit uppropad eller sedan
han sin röst afgifvit, står
inom skranket eller der fram
-
5a Den i April.
manföre eller i skrankdörren,
vare lika afgift.
5:o Den som gifver sitt
bifall tillkänna genom handklappning
eller sitt missnöje
genom hvissling eller stötning i
golfvet, erlägge sex r:dr trettiotvå
sk.
6:0 Den som förlorar sin
pollett och uti
gär en annan, må den erhålla,
emot erläggande af trettiotvå
sk.
7:0 Den som, utan laga
förfall eller erhållen ledighet,
från electorers- utskrs- eller
nämnders sammanträden uteblifver,
erlägge för hvarje
gång två r:dr.
8:0 Den ledamot , som, under
påstående plenum, obehörigen
borttager de i Riddarhussalen
anslagna handlingar,
plikte två r:dr,
10.
Att allt, hvad emot oordentligheter
här ofvan stadgas,
må till verkställighet
komma, derå åligger Ridd.-  fiscalen noga och utan all mannamån
hand hålla; och som de
utstakade afgifterna skola tillfalla
fattiga adliga enkor, så
bör Ridd.fiscalen ovillkorligen,
utan vidare omgång, afgiften
hos den felande uttaga och uti
en med läs försedd sparbössa
genast inlägga.
Vagrar någon att på Hscalens
anmaning erlägga afgiften,
då bör han af fiscal en
genast tillsägas att å nästa
sammankomst, som efter anslag
sker, sig inför Ridd. Utsk.
inställa; och ifall han kallelsen,
derom fiscalen ensam vitsord
äger, försummar eller ytterligare
vägrar afgiften betala,
då äger Ridd.Utsk. ho
-
Mom. ä n d r a d t.
Svarar mot ett den 4 Dec.
i834 gjordt tillägg till ordnts—
stadgan.
Svarar mot ordn.stadgan af
d. 16 Nov. 1823.
Den i April.
53
rom fran Riddarhuset utesluta,
intill dess han afgiften erlagt,
hvarom anmälan af Utsk.
i nästa R. o, Ad:s plenum göras
bör, och der först bland
alla ärenden uppläsas.
Lades på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 4 April i84o.
Plenum kl. io f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för den i dennes.
Justerades pleni-prot. för den 20 sisth Mars f. ra.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Jag reserverar mig mot det, i afseende på Hr Rosenqvists
af Åkershult motion om ett pensionsanslag åt Ilr As
sessor
Crusenstolpe, af pluraliteten inom fl. R. o. Ad. i
sista plenum fattade beslut, såsom åsidosättande 56 §:n Riksd.-  Ordn. Jag tror Hr Rosenqvist kan säga, att han varit med
på flera riksdagar än grundlagen; han påminnes helt visst
om Ciceros ord: O domus antiqua, heu quarn disparibus
dominare dominis! Jag beklagar, att någre ledamöter, genom-att
väcka fråga om denna motions grutidlagsenliga tillkomst,
betogo Ståndet tillfälle att med samma välvilja emottaga
ett förslag om pensionat Hr Crusenstolpe, som det emottagit
ett om en sådan åt en hans juryman. Att det så
gjort, med välvilja emotlagit detta förslag, har jag anledn.
alt förmoda deraf, att den ende talare, som yttrade sig
med afseende på sjelfva motionen, uttalade, om jag rätt
uppfattade hans mening, samma önskan som Hr von Hartmansdorff
tillkännagaf i afseende på det förra förslaget, den,
att pensionen äfven måtto tilIgodokomma enkan. Jag beklagar
det, ty jag hade hoppats, alt R. St. ej sett sig förhindrade
att bevilja en pension åt Hr Crusenstolpe, derföre att de
emottagit ett förslag om en national-belöning åt hans juryman.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., anförde skriftligen:
Under en nyligen tillryggalagd resa i Westmanland, iu
-
54
D e 11 4 A p r i i.
liemtade jag ur ett Liad af tidningen Dagligt Allehanda en
berättelse af oväntad detaljerad fullständighet, huru det tillgått
vid sist hållna opinionsnämnd. Med anledn. deraf, och
då-jag, enligt från detta rum förklarad! samvetsjäf, afhöll
mig ifrån valet till opinionsnämnden , anser jag mig böra ytterligare
förklara detta sednare, helst samina orsak vållat
fleres uteblifvande.
Det brådstörtande i BorgareSt:s anmaning skakade många
samveten, hvilka skydde medverkandet till en öfverrumpling.
Man ansåg dessutom, att den allseende Guden allena
förmår att ransaka hjeltan och njurar, då deremot, utan
ali kunna meddela förmågan, i8og års män medgifvit rät_
tigheten ål den opinionsnämnd, som Reg.F:ns io3 § danar.
Med yttersta grannlagenhet hör denna rättighet begagnas
af hvarje nämndens man, ty hans sista blick kan ej
undvika att från dödsbädden kastas tillbaka å den tillryggalagda
vandela och dömma om han rättvis var vid det tillfälle,
främst bland alla, då han bort vara Guds beläte.
Jemte denna öfvertygelse, hvilken mig veterligen flere med
mig dela, får jag öppet bekänna, det jag anser att i ett
land, hvarest slik förkastelsedom hörer till ordningen,
der hefinnes yppersta domarekallets inämovibiiitet vara gangrenerad.
Naturen lärer oss alt med tiden mognar all frukt,
och, öfvermogen nedfaller den genom sin egen tyngd. Jag
förutser, att den lid skall komma, då Sveriges Ständer skola
hindra nämnda grundlags-§ att igenom brådstörtad verkställighet
blifva en lekboll åt passionerna.
Aftonbladet af den i April underrättar mig om ett
misstag af en BorgareStrs ledamot i ett i WStåndet gjordt
anförande. Lika offentlig bör tillrättavisningen blifva, samt
sker lättast och kortast igenom ett prot.utdr. från R. o. Ad.'
för den 20 Mars f. m., hvilket intygar att härstädes ingalunda
”apostroferats” någon ledamot af annat Stånd.
För att ej ä^inu en gång blifva misstydd af en tidningsreferent,
har jag skriftligen uppsatt dessa rader; ledamoten
i BorgareSt. dock obetaget att, under förlitande å sitt stora
förråd af krut, salutera en återkommen vän, medelst
skott i luften, hvilka, såsom sådana, ej kunna träffa
mig.
Hr Ribbing, Bengt: Sedan Hr Frih. o. Landtm, beviljat
Hr Ribbing, Arvid, permission att från riksdagen afresa
på någon tid, har lian, Arvid Ribbing, anmodat mig
alt uppläsa följande:
Hr Ribbing uppläste derefter följande:
Någon obelåtenhet bland allmänheten har under de sednare
åren, särdeles året i83S, försports med de då, ulan
Ständernes hörande, och root deras lindel' föregående riksda
gar yttrade åsigt, utfärdade författningar ang:de Judars,
eller s. k. Mosaiske trosbekäuuares rättigheter och skyldig
-
Den 4 April.
lieter. Sa viii detta, som alt 2:ne författningar i samma
ämne utkommit under samma år, och att den sednare till
god del återkallar hvad den föregående tillöfva!, göra angeläget
att närmare granska förhållandet. Vid tillfallet af remiss
å en motion inom delta Hus ang:de Judarna, förbehöll
jag mig alt få utveckla mina tankar rörande deras borgerliga
rättigheter här i landet, hvartill hörer betraktande af huru
de i sednare tider blifvit utslakade, författningarna derom,
dessas tillkomst, orsakerna till missnöjet med desamma, och
huru det felaktiga må kunna afhjelpas.
Då Reg.Ftns 16 § sedan längre tid skyddar en fri re Ii—
gions-öfning och någon allmän förargelse af Judarna icke
försports, lärer missbelåtenheten icke vara att härleda fiån
någon religiös intoleranee, utan måhända från en i öfrigt
förnärmad medborgerlighets-känsla. Denna känsla bar gemenligen
sin grund i de seder och bruk , som af ålder varit
med Jagens helgd omgärdade, och för ifrågavar. fall särskildt,
veta vi, att gästfriheten hos oss varit en landssed,
och ingen påstår, att den haft oskäl med sig; derföre torde
den, äfven efter i cap. i i §:n Rätteg.b:n, böra såsom lag anses.
Grundlagen innehåller icke något om de medborgarerättigheter,
som inom Svea land aro främlingen förunnade;
men kyrkolagen af 1686 begynnes med följande stadgande
uti 1 cap. 1 §:n: ”Uti vårt Konungarike och dess underliggande
länder skola alla bekänna sig endast och allena
”till den christliga lära och tro, som är grundad i Guds
”heliga ord.”
Svensk oegennytta har i hvad ofvan anförts blifvit
uttalad. Fördragsamt bjuder derefter samma Jag i 5 §:n:
”Att de af annan religion, som här i Riket komma in att
”idka handel, köpenskap, handtverk eller något annat näringsfång,
måge fuller, så länge de stilla och utan förargelse
lefva, uti sin religion blifva; dock skola deras barn,
”så framt de vilja njuta burskap, uppfostras i den rätta
”christliga läran.” Och lagstiftaren har härmed velat göra
gällande föreskriften, att ingen, icke ens föräldrarne, finge
förmena barnen att komma till sanningens kunskap.
K. kungörelsen den 24 Januari 1781 om främmande
religionslöi vandter är utfärdad, som af författningens början
inhemtas: ”i anledn. af 7 §:n i Sveriges Rikes Ständers
”beslut vid riksdagen i Stockholm den 26 Januari 177g;”
men om Judarna heter det i samma författning: ”att dem ej
”må tillåtas hafva sin synagoga på flera ställen i Riket än
”Stockholm och högst 2 eller ä andra städer, hvarest de un”der
en bättre polis kunna vara under en vaksammare tillsyn;”
och för öfrigt att af allt hvad uti 1781 års kungörelse blifvit
stadgadt, icke något gällde angrde Judar, för hvilka ett särskildt
reglemente utfärdades. Detta reglemente är af den 27 Maj
påfölj. år 1782 och, under utsättande tillnamnet å de städer,
hvarinom Judarne här i Riket lingö vistas, bestämde det
-
56
Den 4 April.
samma hvad de Lade alt iakttaga, dels då de i Riket in~
kommo, såsom att uppte vissa handlingar och bevis, att de
bade en gifven förmögenhet, — dels då de redan inflyttat
och ville söka, såsom egne husfäder, drifva någon näring,
hvarföre de skulle hafva skyddsbref af magistraten, hvilken
ålåg, vid ansvar, att skyndsamt utfärda delta skyddsbref, sedan
Juden iakttagit hvad honom var föreskrifvet. Sådana
voro i allmänhet, mindre förändringar i 1807 och l8tr
årens författningar oberäknade, Judarnes rättigheter bestämdt
inom vissa gränsor utstakade, men icke beroende af godtycke,
intill år i8i5, då, under den 3t Aug., K. M. kungjorde
den undantagslag eller författning: att Judar icke,
utan Hans nåd. tillstånd, kunde få i Riket inflytta. Så blef
då rätt, äfven för Judar, utbytt mot nåd, och ettjnagistraternes
bestyr öfverlagd af K. M., och vid denna tid,
märkligt nog, Svenska allmänhetens inflytande på Judarna
förbytt till deras på henne, eller hvem minnes icke, sedan
denna tid, deras sysslande, ej allenast i vigtiga, utan äfven
det allmänna ang:de värf. Månne man ej nu börjar komma
orsakerna på spåren till ett och annat missljud, som redan
då lät höra sig? Men på sätt ord för ord upptages i ett
Utsk:s betänk, vid i834 års riksdag, inskränkte It. St. vid
1815 års riksmöte deras slutliga åtgärd, i fråga om Judarna,
till en lind. anhållan, att Judar derefter ej mattei Pöket
inflytta; och de motioner, som väcktes emot dem vid
1823 års riksdag, föranledde, uppå Ekon.Utsk:s tillstyrkande,
icke något annat resultat, än en und. hemställan, dels
alt domarena måtte förständigas att icke bevilja uppbud och
fasta å egendomar, sålda till Judar, och dels att förbudet
i 19 och 20 §§:na af Jude-regl:tet, det ingen Jude måtte på
landsbygden kringfara och derunder eller å olofliga resor
mellan Rikets städer handel drifva, kunde varda upplifvadt
och förnyad t. Icke dessmindre fick man i K. brefvet den
4 Maj 1827 för första gången höra talas om Judar, såsom
Svenske undersåtare, och att de K. resolutioner, hvarigenom
Judar redan blifvit eller framdeles blifva dertill upptagne,
personligen skulle gälla endast för den, som en sådan resolution
erhållit, så framt icke barn och efterkommande
voro i sjelfva resolutionen uttryckligen nämnda. Då Judereglrtet
i 24 §tn bestämdt förbjöd Jude all i sin tjenst nyttja
någon Svensk undersåte, fast detta förhud något mildrades
år 1792, så kunde, sedan Judar efter 1827 hlefvo Svenske
undersåter, och sedan de nu steg för steg vunnit inträde,
fråga uppstå, om icke de ägde lika rätt som Svenske
medborgare i allmänhet, alt blifva husfäder för hvad samhälle
af christne underhafvande som helst. 1828 fortgick
undantags-lagstiftningen progressivt till Jude-rättigheternas
utvidgande, men linder en negativ form; K. brefvet den 14
Aug. bjöd nemi., att Jude icke finge sälja de fahriksartik
lar,
Den 4 April.
57
lar, han sjelf tillverkat, i öppen bod, hvilken rätt tillkom
andre fabrikanter, utan att Konungens särskildta nåd. tillstånd
dertill meddelades; men ändtligen, till lindam ödjande
af all tvekan, ej mindre om Judarnes 1 ättigheler, än om enda
vägen, hvarpå dessa kunde erhållas, utkom den 3o Juni
i838 den K. förordn., att, med upphäfvande af Jnde-regl:tet
oell de i anledn. deraf meddelade föreskrifter, ”Judar, in”födde
eller utländske, som af K. M. upptagas till Svenska
”undersåtare skola hädanefter i alla hänseenden vara ställ—
”de i lika rättsförhållande med öfriga Svenska undersåter,
”enligt Svensk Jag, samt åtnjuta enahanda rättigheter och
”förmåner &e.” utom deri all välja prest och kyrkobetjening
i Svensk församling o. d. m.; hvarjemte stadgades, att
när Judar ville köpa fastighet å landet, fordrades äfven särskildt
K. tillstånd, hvilket sedermera jemväl, eril. K. brefvet
den 11 Sept. samma år, skulle sökas vid bosättning i
andra Rikets städer än de 4 åt Judar tillförene upplåtna.
Då likväl fast egendom, så väl å landel, sorn i städerna,
kan till ägande rätt lagligen på åtskilliga sätt förvärfvas,
deraf 1 cap. Jorda-b:n uppräknar flera, såsom förpantning,
arf, o. s. v.; så följer härutaf, alt Judar äro för närvar,
berättigade alt på flerehanda sätt förvärfva sig fast egendom,
både på landsbygden och i alla Rikets städer, äfven
utan Konungens eller Regeringens särskildta tillstånd, — en
rättighet, hvilken likväl snart torde förklaras, likasom redan
det skett om köp, att den endast kan få begagnas, om K. M.
dertill gifver nåd. tillstånd.
J sen, mine herrar! att de förmåner, som Judarne af
ålder tillkommit inom detta Rike, hafva varit knappt tillskurna,
men fastställda i Svensk lag, så att Judar, liksom
andra, hos oss kunde, efter iakttagna skyldigheter, utkräfva
sin rätt, den ingen hade laglig makt att honom förhålla.
Vidtomfattande, ja nära oinskränkta rättigheter hafva de
1111, men beroende på nåd. välbehag; och den Jude, som
icke det vinner, om än sedan längre tid här bosatt, är utan
allt, sedan Jude-reg!:tet i allo upphäfdes.
Det nya slags välde, som endast är beroende på undantagslagar
eller s. k. lieencer, hvilket inom vårt fädernesland
uppstått i smått ännu till sina följder, kan likväl utvidgas,
i den mån Judarnes förmögenhet tillväxer, och de
såsom godsägare, brukspatroner eller fabriksidkare vinna ett
ökadt inflytande på allmänna verldsliga angelägenheter inom
Svenska församlingarna, — lill hvad söndring eller sammanhållning,
del hafva vi sett, inom ett annat, för delta Rike.
Låtom oss emedlertid tillse, huru dessa nådebevisniogar vid
Svensk domstol kunna göras gällande: om, att börja med,
en Jude, upptagen till Svensk undersåte, fått nåd. tillstånd
att köpa en fastighet på landet, med hvilken åtföljer rättigheten
att ensam sälla till prest inom socknen; hvem skall
5 H. 8
58
Den 4 April.
utöfva donna Witt, som är Juden förbjuden? — derom är
icke något stadgadt. Om vidare, under lagfarten med denria
egendom och innan fasta fallit, det händer, alt den Judiske
egendomsherre!) do™ och lomnade barn eller andra
arfvingar af Mosaisk trosbekännelse efter sig, som i tillstånds-resol:n
icke blifvit uttryckligen nämnda såsom berättigade
att få genom köp förvärfva jord på landet; för hvem
skulle lagfarten då fortgå, hvem anses såsom ägare under
tiden? Manne den christne säljaren borde återtaga sin ford,
eller skulle det bero på K. licence, ifall tillstånd att få iklada
sig köpet af de Judiska nrfvingarna, i anleda, af 1827
års bref, söktes; men låt nu hända, att det ena af Judens
barn blifvit omvändt lill christna läran, dess rätt att få köpet
lagfaret vöre väl då obestridlig, fast derom icke något
finnes förordnad! hvarken i undantagslagarna eller förutsattes
såsom beskrifvet i lieence-brefvet. Skulle då egendomen
styckas? — Men om den vore ett bruk eller annorledes af
sammanhängande beskaffenhet; månne den christne .arfvinge
n skulle tillkomma lösningsrätten? Men denna arfvinge
vore nu en detler och medarfvingen son, sora efter Svensk
lag har lösningsrätt: om i sådant fall tvist uppkomme; antingen
skulle lagen, som utesluter Judes barn från medborgarerätt,
då derom icke är i lieence-brefvet något uttryckligen
närnndt, eller lagen om lösningsrätt för broder tillämpas.
Skall domaren derom i underd. förfråga sig? eller om
<fet icke passar; hvad skall han då göra? han har svurit
att dämma efter Guds och Sveriges lag, — efter Sveriges,
med de sednare undantagslagarna vill det icke längre bära
sig, det ena lagbudet upphäfver det andra. Skall han gå till
Guds och derefter afkunna den gamla domen öfver Judafolket?
Huru går det då med de K. licence-författningarna ?
Flerfalldiga exempel skulle kunna uppräknas om overkställbarheten
af sednare tiders K. påbud om Judarnes rättigheter
lika med Svenska undersåtares, såsom i afseende på
domarens härefter blifna pligt att, emot hvad Jude-reg!:tet
i 28 §:n förordnade, vara öfverförmyndare så väl för Judarnes
som för de Christnes omyndiga barn. Det ena lagbudet,
22 cap. 2 §:n Ärfda-b:n, ålägger domaren att förordna
förmyndare, sorn lalér den omyndiga upptuktas i den rätta
evangeliska läran. Det andra, 20 cap. 1 §:n samma balk,
alt utse förmyndaren bland den aflidne fadrens skyldeman,
således troligen bland Judar; huru går det då med uppfostringen
i den evangeliska läran? Domaren åligger tillse, att
den Judiske förmyndaren vårdar barnagodset, äfven det på
landet, som sitt eget; den Judiske förmyndaren vill flytta
dit för behörig tillsyn skull; lian har likväl efter ofvannämnda
K. kungörelse icke fått nåd. tillstånd för denna bosättning
på landet; antingen skall då Svensk lag och domarekall
eller Konungens kungörelse stå tillbaka; men jag har
Den 4 A pri I.
5g
kanske kommit till en tröttande vidlyftighet, — mycket vore
att-tillägga, såsom ang:de»åtgärden att i commerciei väg
förändra de i Svenska lagboken föreskrifha edsformulär
till att passa för Judar; att upphäfva sätt och ordning efter
deras stadgar för eds afläggande; att förflytta stället för
detta afläggande från-synagogan lill allmänna domstolar och
embetsmyndigheter, allt måhända derhän, alt Jude icke
anser förbindande den ed, som iian, äfven an g: de Christens
lätt och välfärd, sålunda får aflägga; och ändtligen att
upphäfva det för Jude stadgade ansvar, om han svar falskt,
att varda fandsförvist.
Innan lagsladganden i dessa vigtiga frågor utfärdades,
månne Föredraganden i ecclesiastik-ärendena deröfver blifvit
hörd, månne i juslitae-väg bestämts, om Judars rätt till afläggande
af ed inför domstol afven skall sträcka sig, såsom
för andra Svenska medborgare, till att vittna; derom
likväl 17 eap. 7 (j:n B.ätteg«h:n bjuder: ”Ej må then vittna,
"som menedare eller biltog lagd är, ej ochristen, eller
"then, som af sådan läro är, alt han om vittneseden
"en falsk och skadlig mening häfver."
Jag ville nu sluta med granskningen af dessa författningar.
Det var en farlig bana, som Konung Gustaf lil
beträdde, då han genom Comroerce-colkm ville göra intrång
på Svenska civil- criminal- och kyrkolagstiftningens område.
Det skedde dock varsamt och, som jag förut visat, under
ett slags härledande från Ständers föregående beslut;
men ännu vådligare har detta afsteg i våra dagar blifvit
fullföljdt, sorn det synes, utan att betänka Sländernes rätt
alt deltaga i stiftandet af lag, sora angår rättsförhållanden,
icke allenast mellan Judar inbördes, utan äfven mellan Judar
och christna.
Jag liar med flit hitintills undvikit att tala 0111 ännu
ömtåligare förhållanden, emedan det kanske ej tarfvats för
att ådagalägga verkligheten af, och visa en del orsaker lill
missnöjet nied ifrågavar. författningar. För det nit, som
vill främja folkbildningen och skolorna, skulle väl begäret
att utbreda sanningens kunskap ligga lill grund: men huru
skall man tänka sig något allvar dermed inom en församling,
dit Juden blifvit admilterad såsom den mest betydande
egendomslierren; han som icke får kalla eller välja prest
och kyrkobetjening, hvartill hörer äfven skolläraren, såsom
klockare; Juden, som försmår Nya Testamentets ljus, för
hvars förkunnande prester väljas, för hvars uppfattande skolor
byggas och skollärare tillsättas; han, som hvarken sjelf vill
eller tillåter sina barn deltaga i ch ris 11 ig gudstjenst eller
undervisnings åhörande, och som i öfrigt såsom medborgare
oell husbonde må vara så omtänksam och så aktningsvärd
som helst. Barnen i skolan och deras föräldrar ffån hans
gods torde fråga, hvarföre de nu skola hafva lill husbonde,
mot hvad förr varit vanligt, en som nekar ali christen
-
6o
Den 4 April.
dom;—fråga, om det hörer till den upplysning man ville
befrämja,, alt icke allenast tåla Judarna, utan äfven låta
dem blifva herrar öfver de Christna; om det sker till ära
för den, som säde: ”Jag är sanningen” eller för dem, sorn
tillsluta boken om henne, och icke låta sinn barn, lika med
andras, deruti under deras skolgång läsa. De skola fråga,
hvem det är, som vill allt så hafva det. — Men nu — R.
St. vilja det icke. Jag föreslår derföre, att desse Ständer i
lind. undanbedja sig de i sednare tider utfärdade lagarna
om Judaines utvidgade rättigheter, så att dessa lagar matte
upphafvas såsom oriktigt tillkomna, äfvensom att de Judar,
hvilka inom landt- och stadsförsamlingarna, efter dessa
författningar i nåder blifvit upptagne till Svenska undersåtare
och der tillvunnit sig last egendom, måtte, genom K.
M:s nåd. försorg, utan förnärmande af rätt, och utan uppoffring
för Riket, i godo förmås att derifrån afstå, så att
äfven lagarne om Judarna och deras rättigheter, till en
början och intill dess bättre ordnande kan ske, må återföras
till 1782 års Jude-regl:le, och de sjelfve, om de vilja i
Riket qvarblifva, således åter inflytta lill de städer, som för
dem äro, enligt 1779 års Ständers beslut oell derefter utfärdade
författningar, upplåtna.
Hr Eden hjelm, Gillis: Jag har äfven önskat yttra
mig i detta vigtiga ämne, men hade icke trott, att det skulle
förekomma i dag, och har derföre icke heller beredt mig
derpå, men anser dock min ovillkorliga pligt vara att tillkännagifva,
att inom det samhälle, der jag vistats omkring 4° åt',
finnes för närvar, öfver 4°° personer, som bekänna den Judiska
religionen, och att jag, under denna min tjenstetid,
aldrig hört någon af dess bekännare hafva varit anklagade
för brott, utan att de fört en exemplarisk vandel. Jag inskränker
mig för närvar, lill detta yttrande, under begäran
alt framdeles få hafva min talan öppen att vidare anföra
hvad jag kan hafva alt tillägga.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller, att det
upplästa anförandet må blifva hvilande på bordet, på det
man må blifva i tillfälle att kunna taga närmare kännedom
om dess innehåll.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att yttrandet, sedan
det blifvit hegardt på bordet, komme att der förblifva
till nästa plenum.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer alt
utse ledamöter för att inträda i Bevillnts- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utskm under den ledighet af tre veckor,
som blifvit beviljad Frih. Åkerhjelm i det förra, och Hr
Ribbing i det sednare Utskottet.
Den 4 April.
6»
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
N:o 4 und. skrifvelse till K. M., angrde medels anvisande
i och för Carlsborgs fästningsbyggnad år 1840.
Vidare upplästes till justering Exped.Utsk:s förslag lY:o
5 till und. skrifvelse till K. M. ang:de för Riksg.-cont. ifrågaställd
befrielse från erläggande af expeditionslösen, m. rn.
Derjemte upplästes ett detta förslag åtföljande uldr. af
Exped.Ulsk;s prot. af den 3o sisth Mars.
Hr von Hartmansdorff, Ali g., begärde Exped.-  Ulsk:s förslag N:o 5 på bordet.
Föredrogs ånyo och bifölls Const.Utskts den 28 sisth
Mars e. m. på bordet lagda mern. Nto 6, med anhållan om
. arfvodeu för en notarie och en cancellist, m. m.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 28Jsistl. Mars e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 27, i anledn. af äskadt anslag för
en handbok i de för menige man vigtigaste delar af allmänna
lagen.
Frih. Cederström, Thure: Jag får gifva tillkänna,
att jag tillstyrker bifall lill StatsUtskrs utlåt. N:o 27, icke
derföre att jag instämmer i de af Utsk. framställda motiver,
som icke mera derföre, att jag anser det äskade anslaget öfverflödigt,
då vi verkligen förut äga en handbok, sådan
Sorn motionären begärt. Redan 1822 utkom nemi. Lundeqvists
juridiska handbok, hvilken är så fullständig, att den
innehåller allt hvad man af en så beskaffad handbok kan
hafva att vänta, och som vunnit det förtroende och den afsättning,
att 1828 den 5:le förbättrade upplagan deraf utkommit.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 27 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs den 28 sisth Mars e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 28, i anledn. af väckt fråga om indragning
af K. Nummer-lotteriet samt angrde dermed gemenskap
ägande ämnen.
Hr Lefren, Joli. Pehr, Frih. Cederström,
Thure, och Hr Lagerhjelm, Pehr, anhöllo, alt detta
utlåt, ytterligare måtte få hvila på bordet.
Hr Roos, Bo Christian: Jag anhåller att till flr
Frih. o. Landtm, samt lill R. o. Ad. få hemställa, om vi
icke nu genast kunna afgöra denna fråga.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att den begärda
Lordläggningen icke kunde förvägras.
Hr Roos: Min mening varatt begära frågan hvilande,
02
D e u 4 April.
intilldess LngUtsk:s betänk, lörtde lotterierna inkommit.
Det är för alt slippa alt 2tne gånger få afhandla ungefär
samma ämne, som jag gör denna framställning.
Frih. Cederström: Jag får alldeles bestrida den
af Hr Roos nu gjorda begäran att detta utlåt, skulle hvila,
intilldess LagUtsk:s betänk., lörtde försäljning af utländska
lottsedlar, inkommer. Det är visserligen icke för sjelfva saken,
hvarom utlåt, egentligen handlar, som jag önskar, att
det i nästa plenum matté till afgörande förekomma, utan
.för den princip StalsUtskts majoritet framställt, att lotteriet,
såsom varande för det närvar, att anse såsom en ordin, statsinkomst,
skulle kunna borttagas endast genom Ständernes
beslut, utan Konungens sanction.
Ilr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
instämma i den af Ilr Roos gjorda framställning.
Piopades nej.
Vidare föredrogs SlatsUtskts den 28 sisth Mars e. m.
på bordet lagda mern. JN':o 29, i anleda, af väckta motioner
om rättighet för Hernösands stift alt för framtiden komma
i åtnjutande af de 124 tunnor domkyrko-spanmål, som hitintills
från nämnda stift till Upsala domkyrka utgått.
Hr Dahlfelt, Cari Ludv.: Bå denna motion blifvit
återlemnad, anhåller jag, att den malte remitteras till Ekon.-  Ulsk., hvartill den egentligen hörer, och hvilket Ulsk. vid
sisth riksdag frågan behandlat.
StatsUtsk:* utlåtande K:o 29 blef af R. o. Ad. gilladt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har ingen erinran
alt göra mot det beslut R. o. Ad. fattat; men jag nödgas
nu, såsom en gång förut, yttra den önskan, att del H.
StatsUtsk. måtte uppställa sina propostr så, att man derpå
kan svara ja eller nej. Sådan är icke denna framställning.
Det heter nemi.: ’’ofvanberörde 2:ne motioner till H. R. o.
”Ad. samt Vallöf!. BorgareSt. vördsamt återlemna.” Om vi
härtill säga ja, så är det lika litet svar på tal, som 0111 vi
säga nej. Utslc. hade bort sagt, att målet icke tillhörde dess
handläggning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag tager mig friheten å
StatsUtsk:s vägnar svara Hr von Hartmansdorff, att StatsTJtsk.
icke anser sig tillständigt att framställa propostr till
Stånden, utan alt sådant ensamt tillhörer Ståndens Talmän.
StatsUtsk. har i detta fall blott gjort en berättelse om målets
beskaffenhet, och sagt att Utsk. icke kunde sig med
ärendet befatta.
Hr von Hartmansdorff: Hvarken Landtm, eller de
andre Talmännen hafva efter Riksd.Ordn. rätt eller, pligt
att göra någon annan framställning än till bifall, afslag eller
återremiss, då ett betänk, första gången förekommer. Föl
-
Den 4 April.
63
jaktligen faller det af sig sjelf, alt Utsk. bör göra sin framställning
sådan, att derpå kan svaras ja eller nej. Det var
också meningen, då Ständerne vid föregående riksdag beslutade
att, i stället för allmänna raisonnementer, först på den
ena sidan, oell sedan på den andra, hvilka Utskrs betänk,
vanligtvis innehöllo, skulle åtminstone en bestämd slutsats
framställas, hvaröfver man kunde besluta. Att en sådan icke
finnes här, lärer hvar och en inse.
Uppå derefter framställd propos., ansåg R. o. Ad. det
mål, soini StatsUtskrs ullål. Nro 29 finnes örn taladt, böra behandlas
af Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vågar vördsamt hemställa,
att Ilr Frih. o. Landtm, mätte föreslå Ståndet,att StatsUtskrs
mern., angrde reglering af irsta hufvudlitelri, måtte hvila på
bordet, intill dess de öfriga titlarna äfven hinna inkomma. Jag
gör denna hemställan på den grund, att StatsUtsk. för sin del
ansett lämpligt, att dessa hufvudtitlar på en gång inkomma,
på det att Ständerne måtte på en gång kunna öfverse hela
stats-regleringen och bättre vara i tillfälle att besluta hvad
på det hela bör antagas eller förkastas. Att detta mern. inkommit
så fort, härleder sig derifrån, att tryckningen gått
så skyndsamt, alt tillkännagifvnnde af denna StatsUtskrs tanke
i afseende på föredragningssättet för samtliga hufvudlitlarna
icke hann dclgifvas Exped.Utsk. Af denna anledn. vågar
jag begära den propos., alt Ståndet behagade besluta, att
denna titel må hvila, intilldess att de öfriga titlurne inkommit.
Hr Hjerta, Lars: Det var i afseende på det nästföregående
ämnet, sorn jag ville underställa Hr Frih. o. Landtm.,
huruvida icke propos. borde göras till R. o. Ad. om remiss
till Ekon.Utsk. Genom det svar, R. o. Ad. lemnade på Hr
Landtmrs förra propos., har ett sådant beslut icke blifvit
formligen fattadt. R. o. Ad. har blott sagt, att detta ämne
Län handläggas af nämnda Utskott.
Gr. Frölich, David: Det är i afseende på den fråga,
som Gr. Horn omnämnt, som jag blott vill tillägga några
ord, för att upplysa R. o. Ad. derom, att orsaken hvarföre
det tryckta exemplaret af StatsUtskrs mein. om första
hufvudtiteln ingått till Stånden, är ingen annan, än den
skyndsammare åtgärd, som är föranstaltad mellan StatsUtsk.
och tryckeri-afdelningen af Exped.Utsk. — Numera är den
anstalt fogad, att de tryckta delarne af statsregleringen,
i den mån de blifva färdiga, läggas tillsammans, för att på
en gång och i en serie kunna behandlas.
Uppå derefter framställd propos., biföll R. o. Ad., att
StatsUtskrs utlåt., angrde regleringen af utgifterna under
riks-slatens första hufvudtitel, får hvila tills StatsUtskrs förslag
angrde regleringen af de öfriga hufvud titlarna inkommit.
64
Den 4 April.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Ulskrs den 28 sisi 1.
Mars e. m. på bordet lagda mern. N:o 1 , om antagande af
3:ne cancellister, utöfver den i Riksd.OrdnTs 24 §■ bestämda
personal, blef samma mein. af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs och gillades Beviiln.TJtsk:s den 28 Mars
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 3, angtde Gustaf Bernliard
Apelqvist? motion om debelslösens afskaffnnde, samt
skattskrifvarens åläggande atla debetsedeln jemväl uppföra
communala afgifter.
Remitterades till Ridd.Utsk. nedannämnda den i4 dennes
på bordet lagda motioner, nemi.:
Hr Bråkenhjelms, Pehr Reinhold, om sättet för lifgifvande
af en tidning, innefattande den del af R. o. Ad:s protocoll,
som innehåller de hos Ståndet afgifna yttranden;
Frih. Raahs, Adam Christian, om sättet lör införandet
i tidningarna af de hos R. o. Ad. afgifna yttranden.
Föredrogs ånyo K. M:s den 1 dennes på bordel lagda
nåd. propos., angrde särskildt pensions-anslag för frand. En
af Rikets Herrar, Statsrådet Hr Gr. Adlersparres efterlemnade
Enka.
Hr Rosenqvist, F red r. .Le o n h., uppläste följande:
R. St. äro nu för sjette gången under en 3o-årig fred
församlade och finna Staten ingalunda i bättre tillstånd, än
då delta, om man så behagar kalla det, lyckliga tidsskilte
inträffade. — Våra skattebidrag ökade lemna endast resultatet
af jemnt stigande behofver å Styrelsens sida, och att
den tyckes liksom vilja anse folkets krafter såsom outtömliga.
Under sådana förhållanden skulle det väl icke annat
än på en gång smärta och förarga nationen, om den erfor,
att dess ombud så illa motsvarade erhållna förtroenden, att
de helt lättsinnigt anslogo medel, der hvarken rättighet eller
billighet påyrka dem, och der de icke nödvändigt behöfvas.
— Månne likväl icke inträffar ett sådant förhållande vid
den af K. M. gjorda nåd. propos. om ett anslag ål Fru Grefvinnan
Adlersparre, lämpadt efter behofvet, och hennes aflidne
mans förtjenster? Lalom oss undersöka detta något
närmare. — Grefve Adlersparre uppträdde sorn Öfverstelieutenant
under 1808 års fälttåg, kom 1809 till Stockholm
i spetsen för en revolutions-arroee', låg der som chef för
samma aimee' under då pågående riksdag, i hvilken han,
understödd af sina bajonetter, utgjorde själen, — blef efter
densammas slut, och sedan revolutionen, för honom åtminstone,
lyckligt aflupit, Statsråd, Landshöfdinge i ett af
Rikets mest lucrativa län och Excellence. ■—Om nu, i hans
omstörtning af varande besvurna förhållanden, låg någon
direct
Den 4 April.
65
direct förtjenst, tyckes han således redan i lifstiden derföre
hafva uppburit tillräcklig belöning, synnerligast som han
alli sedan revolutionens början derjemte lefde i rätt goda
ekonomiska förhållanden; och dessutom är det annu oafgjordt,
örn det kära fäderneslandet vann så särdeles på hans
utförda verk. — Alt det åtminstone icke var eller blef något
mästerverk, derpå lemna oss alla delar af förvaltningen
tyvärr dagliga bevis.
Betraktar man nu derjemte motiverna tili hans företag,
så är mycken anledn. till den förmodan, att äfven hos honom
den beqvämliga tabouretten stod i första rummet, om
ock möjligen fosterlandskänslan i det andra; han hade eljest,
om hans medborgerliga dygd varit fullkomligen ren,
efter slutadt verk återvändt till privatlifvet, utan att eftersträfva
eller ens emottaga någon ovanlig utmärkelse, nöjd
med den belöning, han, om uppsåtet varit rent, borde äga i
egen tillfredsställelse och, om företaget var gagnelig), ovill'korligen
skulle finna i tacksamma landsmäns högaktning. Nu
spelade han blott ett högt spel, och — vann; men han tog
riktigt ut sin vinst, och hvarje efterräkning har således ingen
billighet för sig.
Dessa mina åsigter oaktadt, skulle jag ändå, om Grefvinnan
Adlersparre vore i bekymmersamma omständigheter,
med min röst understödja propostn; men den, som har en
betydlig landtgård, som om vinlren kan lefva i bufvudstaden
bland la haute volee, samt för sitt nöje tillbringa
en del af året inom hofcirkeln i verldens mest lysande hufvudstad,
den är icke behöfvande, och icke ett enda öre af
mina torftiga landsmäns ännu éj medtagna egendom tillåter
mig således mitt samvete att för det ifrågavar. ändamålet
använda; utan får jag till den gjorda propos:n, för min
del, uttala ett allvarligt nej, lika litet fruktande, om missljudet
deraf tränger genom murarna af detta palats till ett
annat, som det kanske är andra angeläget, alt samma ord i
andra frågor väl må höras.
Hvarje sann fosterlandsvän, hvar och en som rätt inser
nödvändigheten att åtminstone icke öka våra utgifter, 0111
de tyvärr icke, som det behöfdes, för närvar, kunna minskas,
-— hvar och en som rätt känner värdet af hvarje enda riksdaler,
tagen från den som sjelf mer än väl behöfver den,
måste vara af samma tanke med mig; och jag hoppas således,
att jpg denna gång icke förgäfves höjt min röst.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I den K. propostn
framställes såsom bevekelsegrtmder, icke blott de efterlefvandes
behof, utan äfven den aflidnes förtjenster. Deefteylefvandes
behof känner jag icke, — de äro icke heller specificerade;
men om den aflidnes förtjenster vet jag mycket,,
och J veten derom ännu mer, mine herrar! J, som med ho5
H. q
Den 4 April.
nom deltogen i det värf, som alltid skall bibehålla hans
namn aktadt och arndt bland Svenske män. Den siste talaren
har sagt, att fosterlandskänslan icke var första bevekelsegrunden
till Gr. Adlersparre? företag: — hvem har
rättighet att säga sådant på hans döda mull? Man borde
blygas alt fälla sådana yttranden inom delta rum. Om vi
skujle tillåta oss dylika lillmälen mot den siste talaren och
sätta i fråga, om fosterlandskänslan var det första, som förmådde
honom att här uppstiga och så tala; hvad skulle lian
väl derpå svara? Man frågar: hvad har Sverige vunnit på
Gr. Adiersparres företag? — denna fråga må hvar och en
besvara för sig efter som han begagnat det;-—men det veta
vi åtminstone alla, alt det fria språk, vi dagligen höra
här förås, dertill hafva vi fått tillfälle genom hans förtjenst.
Den siste talaren har önskat, att SlatsUtsk. ej måtte fästa
något afseende å den K. propo:n; jag önskar deremot,
att StatsUtsk. måtte göra intet afseende å talarens invändningar.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
förenar mig fullkomligt med Hr Rosenqvist af Åkershult,
och beder att R. St. ville besinna, huru de använda skatter,
hvilka till en stor del äro tagna ur armodets hand.
Hr Rosenqvist: Det måtte vara en hvar tillåtet, att
om hvarje ämne hafva sina egna åsigter. Att Hr von Hartmansdorff
hyser sådana, som han nu yttrat, är något som
jag länge vetat. Då lian säger, alt jag bör blygas för mina
åsigter, skulle jag säga honom detsamma tillbaka, om jag
ansåg det vara min rättighet att föra ett sådant språk. — Jag
tror deremot, att deri bör blygas, som förrådt friheten efter
alt förut hafva tjent densamma; och detta är allt hvad
jag liar att svara Hr von Hartmansdorff på hans lil! mig
staJlda yttrande.
Hr Lagerhjelm, Pehr:Jag har det största skäl att
icke uppträda vid detta tillfälle; men då ingen af deni uppträdt,
som deltogo i det värf, hvilket här blifvit bcdömdt,
af hvilka dock många ännu lefva oell äro här närvar., må
det, säger jag, tillåtas en man, som i sin ungdom blott valett
äsynavittne dertill, ali yttra några tankar. Man frågar, om
den man, sora uppoffrar sit t lif för fäderneslandets sak, huruvida
han handlar ädelt, — 0111 hans afsigter äro rena. Hvilka motiver
skulle väl drifva honom, 0111 icke så vöre?. Står han ej
på gränsen mellan tiden och evigheten, då lian tager ett sådant
steg, som det Adlersparre vågade taga 1809, och är
ej den reflexion på sin plats, att nian hade skäl alt tvifla
om den mannens hufvud skulle sitta fast, när han kom lill
hufvudstaden ? Att, bedömma hans efterlemnades behof' eiler
anslagets behöflighet, —j det kan icke jag göra; men, sedan
fråga derom blifvit vackt, anser jag det vara nationen värdigt
^alt gifva dertill sitt bifall. Detta är allt hvad jag vågar
Den 4 April.
67
anföra, sora rörer minnet af en man, hvilken borde hafva
rätt att fordra hela nationens tacksamhet.
Remitterades till StatsUtskottet.
Vidare föredrogs K. M:s den i dennes på bordet lagda
nåd. propos., ang:de ersättning till kronolänsmannen för resor,
som af dem anställas till försegling af bräunvinsredskap.
Hr von Rosen, Georg: Jag önskar, att den föredragna
K. propostn blir remitterad till Bevilln. Utsk., af det
skäl, att sammansatta Bevilln.- och Ekon.Utsk:n, som afgöra
brännvinsförordn., hafva redan börjat att handlägga
det ämne, hvarom den K. propostn handlar.
Remitterades till Bevilln.Utskottet.
Till StatsfJtsk. remitterades K. M:s den i dennes på
bordet lagda nåd. propos., ang:de nedsättning i räntan å det -  för staden Wenersborg beviljade byggnadslån.
Föredrogs ånyo K. M:s den i dennes på bordet lagda
nåd. propos., om arrendefri upplåtelse åt staden Kongelf
al' åtskilliga smärre tomter vid Bohus raserade fästning.
Hr Edenhjelm, Gillis: Vördsamt anser jag mig
skyldig upplysa R. o. Ad. om orsaken lill den K. propos:n.
Under år i836 uppkom en så häftig vådeld, att om ej innevånarne,
gemensamt med inkommet landtfolk, under borgmästarens
ledning lyckats dämpa elden, hade staden blifvit
lagd i aska. Efter denna olyckliga händelse, fann Kongelfs
magistrat, att deras då ägande brandredskap icke kunnat vara
nog verksamt, och beslöt att hos Konungen begära att
arrendefritt få begagna Kronan tillhöriga tomter, för att
genom inkomsten af dessa förskaffa sig bättre redskap. Denna
deras önskan tillstyrkte jag så mycket hellre och kraftigare,
som staden för de nödlidandes behof icke begärde
det ringaste understöd, hvarken af Staten eller allmänheten,
utan åtnöjde sig med det bidrag, som lemnades af länet,
men synnerligast af Götheborgs stads innevånare, hvars gifmildhet
för lättandet af nödlidande likars behof alltid utmärkt
delta samhälle. Som ytterligare skäl till bifall å Konungens
nåd. propos. får jag nämna, att allt sedan 1790-  talet har Kongelfs stad ägt rättighet att bryta sten och kalk
på Kronans mark, men denna förmån är nu mera borttagen,
till följd af Wettenskaps-academiens begäran. — Jag
tillstyrker bifall till den K. propostn, och anhåller att dessa
upplysningar måtte få åtfölja till vederb. Utskott.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har ingenting
alt invända mot bifall lill det förslag, sorn den K. proposm
innehåller j men jag önskar att dervid måtte göras ett tillägg
68
Den 4 April.
föranledt af den erfarenhet jag hade under Stats-secret.-  embetets utöfning. Då hade nemi. Kongelfs innevånare tillåtit
sig att taga sten från ruinerna af Bohus fästning!, för
att användas såsom byggnadsmaterialier. Deremot gjordes
anmärkningar, och på grund af 1828 års författning mot
åverkan pä fornlemningar blef sådant dem förbjudit. På
det ingen anledn. nu måtte gifvas vederbör, att förnya delta
tilltag; så anser jag nödigt att uttryckligen mätte förklaras,
det hvarken nyttjande- eller ägande-rätt till dessa tomter
måtte staden tillerkännas, på det att ruinerna måtte sättas
i säkerhet för slika tillgrepp, oaktadt arrendet för tomterna
åt staden skänkes.
Hr Eden hjelm; I anledn. af hvad den siste talaren
yttrat, får jag upplysa, alt dessa tomter icke äro på sjelfva
fästningen, utan att fråga endast är om den lilla ängsbit,
som går omkring densamma, och hela arrendet deraf
går till ungefär 80 r:dr. Hvad stenbrytningen från fästningen
angår, har sådant icke heller mig veterligen skett efter
förbudet deraf.
Remitterades till StalsUtskottet.
Vid förnyad föredragning af K. M:s den 1 dennes på
bordet lagda nåd. skrifvelse, an'g:de sökt låneunderstöd för
Söderhamns stad, till följd af den derstädes år 1835 inträffade
eldsvåda, blef samma nåd. skrifvelse remitterad till Statsutskottet,
Ånyo föredrogs K. M:s den I dennes på bordet lagda
nåd. skrifvelse, i anledn. af framstäldt förslag, att halfva
tulluppbörden för inkommande utländska stenkol må lill understöd
för Höganäs stenkolsverk anvisas.
Hr Hjerta, Lårs: Jag utber mig att få beledsaga remissen
af denna nåd. skrifvelse med några anmärkningar,
hufvudsakligen med afseende på de omständigheter, under
hvilka densamma tillkommit och blifvit öfverlemnad till
R. St.
Enligt directionens för Höganäs stenkolsverk egna uppgifter,
hade Ständerne redan i8ia skänkt detta verk den
fördel, alt få till skänks 11 sk. "b:co af tullen å hvarje hit
i Riket införd tunna utländska stenkol. Detta fortfor till
iSi5 års riskdag, då denna skänk utbyttes mot en annan,
bestående i ett prsemium, af 6 sk. för hvarje tunna stenkol,
sorn 111- Höganäs stenkolsgruva uppfordrades; och directionen
uppgifver sjelf, att härigenom tillskyndades verket
en årlig inkomst af i5,ooo r:dr. År 1818 utbyttes åter denna
skänk mot en annan förmån, eller att detta verk fick
hela tullen å alla inkommande utländska stenkol, och detta
räckte intill 1823, då Ständerne ändtligen insågo, att det
låg något bakvändt deruti, alt oupphörligt gifva skänker uf
Den 4 April.
Statens inkomster, och derföre ansågo sig hellre böra göra
en uppoffring i elt för allt, samt utbytte denna sistnämnda
fördel mot eftergiften af det gamla bolagets skuld till
Staten, utgörande 200,000 r:dr b:co, utom upplupna räntor,
hvari således äfven ligger en årlig present af 12,000 r:dr,
motsvarande räntan å denna summa, utan att räkna capitalet,
hvilket det nya bolaget kan sägas ännu fortfarande åtnjuta
, endast mot det villkor, att det förband sig sätta verket
i gång. Jag vill nu icke ingå i bedömmande i hvad
mera eller mindre mån en klok statshushållning talat för
alla dessa skänker, helst det hörer tillen förfluten tid; men
det visar sig i alla fall deraf klart, att i hela Sverige icke
finnes någon fabriksinrättning eller enskild Corporation, sorn
af Staten fått så ansenliga understöd till sin directa fördel,
som detta bolag. Det är efter sådana antecedentia, som Höganäs
bolag nu ytterligare framträder med anspråk, visserligen
de största, sorn kunna framställas, såvida man svårligen
kan utfinna en längre sträckt begäran i penningeväg,
än att Ständerne skola rakt bortskänka till enskilda en del
af Kronans egna intrader! Man hade väl haft ett billigt
skäl till den förmodan, att Konungens rådgifvare, som det
enligt Reg.F. åligger att sjelfkrafde påminna om Rikets
rätt och bästa, innan de missivera! ansökningen till Ständerna,
skulle hafva dermed anställt den noggrannaste pröfning.
Det kan väl härvid invändas, att K. M. i detta ämne
icke afgifvit en direct propos. till Ständerna, men
Regeringen har likväl gifvit ett vitsord öfver inrättningen,
hvarigenom den fällt ett förord för directionens önskan, ehuru
Regeringen, om den velat, varit fullkomligen oförhindrad
att afslå ansökningen om dess medverkan, så mycket mera,
som Konungens rådgifvare, af hvilka de fleste sitta här på
Riddarhuset, ganska väl känna, att en enskild motion blifvit
väckt i samma ämne, och att en K. skrifvelse derom således
varit fullkomligt öfverflödig, såvida icke ändamålet
varit att gifva en ökad vigt åt ansökningen och dymedelst
bidraga till dess framgång. Det är då, — jag vågar säga
det, — icke utan förundran, som man af den K. skrifvelsen
finner, att den icke åtföljes af någon uppgift om stenkolsverkets
ställning för de sednast förflutna åren, eller af
något utdrag ur bolagets räkenskaper, som kunde tjena till
ledning för sakens bedömmande hos R, St. Denna förundran
mäste ökas, nej, jag ber om ursägt, jag ville säga, att
den stiger till en höjd, utöfver hvilken den ej kan ökas,
när man erfar, att ieke ens någon, handling i dessa afseende!]
blifvit till Regeringen sjelf ingifven, åtminstone efter
hvad af skrifvelsen kan skönjas, och att icke en gång ett
spår är att upptäcka i statsråds-prolocollet, att Konungens
rådgifvare efterfrågat något sådant. De hafva, efter hvad
innehållet af iletta piot. gifvcr tillkänna, utan undersökning,
utan att med elt ord sälta i fråga, huruvida en af enskilda
7°
Den 4 April.
personer begärd betydlig uppoffring af Sialens medel vore
af beliofvet påkallad — helt simpelt ansett sökandernes begäran
tillräcklig, och obesedt tillstyrkt dess öfverlemnande
till Ständerna med det förord, som i skrifvelsen finnes
att läsa. Jag vill visserligen ej rubricera detta obetänkta
förfarande hårdare, än det förtjena!’, ty jag tror icke, att
man bör slösa med starka uttryck, och jag vet dessutom,
huru ömtåliga många ledamöters öron inom detta Hus äro
för alla sådana; men jag öfverlemna!’ till eder sjelfve, mine
herrar, huruvida man för detta fall kan finna något lindrigare,
än det som vid ett och annat tillfälle förut blifvit
begagnadt, att Konungens rådgifvare kastat| detta ärende
handlöst ifrån sig, eller omen sådan förebråelse någonsin
varit mera rättvis. Det hade dock icke varit så alldeles svårt
för Styrelsen att finna en ledning för omdömet i denna fråga
, då en af Höganäs directions egna ledamöter lemnat
en sådan ganska tillförlitlig uti en sistlidet år utgifven brochure,
som jag här har i min hand, och hvars titel är:
Några upplysningar rörande Skånska stenkolsverket
af C. D. af Uhr. Denna brochure åtföljdes af en
tabell , innehållande förslag öfver verkets förvaltning från
den ! Aug. 18^5 till och med den 3i Dec. 1838. Om jag nu
i min bevisning följer en sådan af dijectionen sjelf utgifven
tabell och derpå grundar min slutledning, så lärer väl åtminstone
ingen kunna säga, att jag går orättvist eller för
strängt tillväga emot bolaget. Nu finner man, alt uti denna
tabells debet summan af inbelalde adier går till 5.50,171
r;dr. Detta är allt som finnes upptaget, såsom af det nya
bolaget contant tillskjutet. Härtill komma nu längre ned
bolagets skulder, särskildt i45,i56 r.-dr; men deremot träffar
man på andra sidan af tabellen betydliga tillgångar i
fordringar, eontanter och oföryttrade lager, som directionen
sjelf uppgifver till ett värde af ig3,io2 r:dr, således vida
överskjutande skulderna, emedan icke mer än 37,972
r:dr deraf finnas uppförda för materialier och effecter, som
tilläfventyrs tillhöra verkets drift. Men jag vill icke räkna
så noga med bolaget; jag vill vara långt frikostigare
än Hr af Uhr sjelf och afdraga en tredjedel af summan
eller ungefär 65,000 r:dr för- ränte- eller andra förluster
under väntan på försäljningen. Då återstår likväl, i
alla händelser, ostridig realisabel tillgång af i3o,6oo r:dr,
som bör subtraheras från skulderna, så att af dessa endast
återstå 53,ooo r:dr. Detta belopp, lagdt till de, inbetalda
actiernas, gör 310,171 r:dr och är således den summa, på
hvilken actieägnrne i Höganäs hafva anspråk att kunna räkna
en billig afkastning, om deras företag skall anses haia
sig. Att de också verkligen haft en sådan, det finner
jag nedanför på samma tabell, hvarest det står fl yckt: ”a f”kastning”
under i3Tss år, hvilken åter ingått och blifvit
använd uti byggnader och nya ffabriksanläggningar,
Den 4 April.
7«
367,i5o r:dr. Denna summa, dividerad med årens antal
i3t5j, gör 27,200 r:dr i årlig afkastning, som efter 6 proc.
utgör räntan på 4^3,333 r:dr 16 sk., eller på r43,333 r:dr
mera än det utlagda capitalet och skulden sammanräknade;
ocii således har detta bolag i sjelfva verket ifrån den 1 Äng.
1825 haft i medeltal omkring 8^ proc. på capitalet. Det
är visserligen sannt, som bolaget säger: vi hafva icke falten
skillings utdelning, vi hafva nedlagt alltsammans åter på verkets
förbättring; men jag ser då på pag. 20 i brochuren och finner,
att, med undantag af 32,025 r:dr för Engelska ingenieuren resor
och undersökningskostnader m. m., som genom förändrad
arbetsplan blifvit utan nytta, har allt det öfriga blifvit nedlagdt
i jernvägsanläggning, ångmachiner, schaktsänkningar, lerfabriker,
nya boningshus, vattenqvarn, lastbrygga, förbättringar å
landtegendomar m. m., som omedelbart ökar capitalet, och jag
frågar: om ägaren af en landtegendom har af densamma
8-| proc. afkastning, men lägger ned denna afkastning ständigt
i nya förbättringar, som Öka egendomsvärdet, om han
väl kan komma och säga, att detta är förloradt, och att
han icke längre kan drifva egendomen? Huru Hr af Uhr
sjelf betraktar detta , synes också vidare, pag. 78, der det
heter: ”Sedan nu alla h u f v 11 d s a k I i g a kostnader i
”och för g r u f v e b y g g n a d e n samt fa b rike r n a b I i f—
”vit bestridda, och hela arbetsstyrkan hädanefter kan sys”selsättas
med pr odu eliva föremål — är intet tvifvel
”alt bolaget skall småningom afbetala sina skulder, och derefter
äfven kunna påräkna någon ersättning för sina här
”gjorda uppoffringar.” Efter allt hvad jag förut haft äran
framlägga ur denna Hr af Uhrs egen skrift, lärer det också
icke vara något tvifvel, att den nu upplästa strofen ju
kan antagas såsom fullkomligt sann, och att bolaget har att
för framtiden påräkna en ännu större behållning; och likväl
är det under sådana förhållanden, som bolaget framträder
och begär, att Ständerne skola bortskänka hälften af tullintraden
å inkommande utländska stenkol tili denna enskilda
Corporation. Jag undrar visserligen icke öfver bolaget i
detta hänseende; det har sannerligen förut blifvit så påöst
af Ständernes frikostighet, att den tanke naturligen måst
uppstå, att, då det gått så bra hittills, försöka, om det icke
vill gå lika bra än en gång, och erfarenheten visar, att det
förhåller .sig i detta fall med corporations-intressenas anspråk
ungefär såsom med bortskämda barns, att ju mera de få,
dess mer vilja de hafva. Men jag förundrar mig öfver Konungens
rådgifvare, som, utan ringaste granskning, utan att
sätta i fråga möjligheten af det förhållande jag nu baft äran
ådagalägga, och hvilket så lätt kunnat inhemtas af den skrift,
som utgifvits af en directionens ledamot, ändock på sätt
och vis tillstyrkt denna ansökning. Om SlatsUtsk. och Ständerne
skulle antaga den princip, som nu blifvit förordad;
så kunna, med fullkomligt lika mycket skäl, alla andra slags
7a
Den 4 April.
fabrikanter begära att till sitt understöd få en andel af tullen
å införseln af utländska varor af samma sort som de tillverka:
sålunda kunde t. ex. hvitbetssocker-fabrikanterne begära
att få med af tullen på det socker, som införskrifves;
klädes-fabrikanten likaledes af tullen å alla utländska yllevaror,
bomulls-fabrikanten af tullen på bomullsväfnader o.
s. v.; oell jag tror, att det icke skall finnas någon af Rikets
tullintrader, till hvilka man icke på detta sätt'skulle blifva
så lycklig att finna afnämare, allt under skäl, att hvar och
en behöfde understöd för den näring han drifver. Jag ber,
att StatsUtsk. täcktes noggrannt öfverväga vigten af de anmärkningar,
jag nu framställt, för praejudicatets skull, och
eftersinna, huruvida icke tilläfventyrs en anleda, till anmärkning
emot Konungens rådgifvare är att härleda från deras
tillstyrkande i denna fråga, samt afstyrker för min del allt
bifall till den ifrågavar. ansökningen.
Remitterades till StatsUtskottet.
Till remiss föredrogs K. M:s den i dennes på bordet
lagda nåd. skrifvelse, i fråga om landtränlmästares befrielse
från skyldigheten alt för remisslage erlägga bevillning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Remisslaget utgör,
såsom Ståndet väl känner, J- proc. å de penningesummor,
som landi rnntmästarne afsända till Stats-contoret eller andra
allmänna verk. Detta aflöningssätt är, om jag så får uttrycka
mig, ett trassel; ty man kan icke annorlunda, än genom
granskning af räkenskaperna, utröna, huruvida remisslaget
blifvit verkligt beräknadt eller ej. I afseende på bevillnjs
utgörande för denna inkomst har nu blifvit (öreslaget, att
en del af remissläget, motsvarande skrifvarhjelp och skrifmaterialier,
skulle vara befriad från bevillti., men återstoden
beskattas. Dertill fordras nya beräkningar. Sådana svårigheter
vore undanröjda, oin man, i stället för remisslaget,
höjde landträntmäSlarnes löner med en viss summa, motsvarande
t. ex. medeltalet af hvad det utgjort under 10 år.'
Jag önskar, att StatsUtsk. mätte taga i öfvervägande, huruvida
ej denna utväg vore lämpligare, än den ifrågaställa.
Hr Edenhjelm, Gillis: Jag skulle visserligen vara
benägen att biträda den sista värde talaren, om jag ej fruktade
att StatsUtsk. skulle så inskränka ersättningen för remisslaget,
att de så illa lönte landlräntmästarne skulle ännu
mera komma till korta. Jag tillstyrker derföre alt K. M:s
nåd. propos. måtte bifallas och anser mig böra meddela den
upplysning, att Inndträntmästarnes löner i allmänhet äro
så eländiga, att jag icke vet någon ca.sseur, åtminstone på de
större handels-contoren i Götheborg, som är så illa lönt, som
desse tjenstemän.
Frih. Gederström, Jacob: Såsom grundsats betraktad
,
Den 4 -April.
tad, är Ur von Hartmansdorff? åsigt visserligen ganska riktig,
alt I jenstemännen bora vara louie så, ali särskilda delar
al' tjenslgöringen icke böra särskildt betalas; men' i afseende
på närvar, fråga föiekominer, alt remisslaget är tillagdt
landi räntmästnrne, nndei4 villkor att remissen sker i föreskrifven
ordning oell ej lördröjes; ty om landträntmästaren
dröjer med remissen endast några få dagar, förlorar lian remisslaget.
Jag anser derföre inrättningens bibehållande nyttigt,
emedan derigenom förekommes alla de anmärkningar,
förklaringar, med ett ord, all den skriftvexling, som i annat
fall skulle blifva följden af försummelse med remisser.
A andra sidan kan jag likväl icke förbise den förlust landträntmästaren
få vidkännas, derigenom alt ofta bänder, det
utaf dem invexlade småsedlar casse ras i banken lif! förlust
för landtränlmästarne och följiktligen till minskning af remisslage!.
På denna grund anser jag, all befrielse från erläggande
af bevilln. för remisslage! bör beviljas.
Hr von Hartmansdorff: Jag liar icke åsyftat alt
förringa landlräutmästarnes löner; och jag är öfvertygad,
att om ersättningen för remisslaget bestämdes till medeltalet
af 10 års belopp, skulle all fara i detta hänseende vara
undanröjd. Finner SlatsUtsk. skäl att höja ersättningen derutöfver,
liar jag ingenting deremot. Men den af Frih. Cederström
yttrade sa (seri, atl någon särskild inkomst skulle
behöfvas eller vara lämplig, för alt uppmuntra och påminna
landlränlmäslarne alt i rätter lill afsända penningar,
vare sig till Stats-cont. eller andra allmänna verk, nödgas
jag bestrida; emedan landträntmästaren, så väl som hvar
och en annan tjensteman, naturligtvis bör för ilen lön lian åtnjuter
uppfylla sina skyldigheter, utan alt dertill uppmanas
genom särskilda incasseringär för dagen. Dessutom är det
Inndsliöfdingens fel, om han ej efterser att influtna medel
blifva af landträntmästaren afsända lill de verk, som böra
dem erhålla.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog remiss af denna nåd.
skrifvelse till Bevilln.Utskottet.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om målet
icke bör remitteras till Stats- och Bevilln Utsk;n; emedan
det kommer att verka på statsreg leringen, i händelse
landträntmäslarne skulle, i stället för remisslaget, erhålla
ökade löner på stat.
I anledn. häraf beslöt R. o. Ad., att den nåd. skrifvelsen
äfven skulle remitteras till SlatsIJtskottet.
Till Bevilln.Utskol tet remitterades K. M:s den i dennes
på bordet lagda nåd, skrifvelse ang:de eftergift af personella
5 II. io
74
Den 4 April.
utskylder för afskedade till underhåll berättigade soldater
och deras vederlikar under expectance-tiderj.
Ånyo föredrogs K. M:s den i dennes på bordet lagda
nåd. skrifvelse, ang:de frågan ota lindring uti den hemmans*
ägarne i Jemtland åliggande roterings- och rustnings-sky 1-  dighet.
Hr von Törne, Michael, uppläste följande:
Ingen provins inom fäderneslandet har varit så tryckt
genom en bård rotering, som Jemtland. Mig torde tillåtas
alt göra en kort framställning af förhållandet med detta reg:te
från äldre lider. Det uppsattes af Konung Carl XI, under
villkor att ej nyttjas till annan tjenstgöring an inom provinsen,
men det commenderades redan i Konung Carl XII:s
tid utom provinsen, och äfven sedermera, såsom 1741 uti
Ryska och uti Pommerska kriget, samt åren 1788 och
1808 uti de dåvar. Ryska krigen. I sistnämnda krig led reg:tet
betydliga förluster vid Wasa och Hörnefors. Reg:tet undergick
ingen ändring, förrän K. M:s nåd. bref af den 2
Oct. 1806 anbefallde, att ny rotering skulle verkställas enligt
samina grunder, som de, hvarefter liela det öfriga Sverige
var roteradt. Härpå följde dock ingen verkställighet.
År 180g gjorde R. St. en tind. anhållan hos K. M. om en
fullständig plan till Jemtlands jemnare rotering, och 1818
förnvades samma und. begäran. Den 21 Juli 1825 fallade
K. M. nåd. beslut om en interims-reglering och anbefallde
en roterings-commission inom länet att verkställa densamma
efter då vid samma tillfälle stadfästade grunder.
Denna comtnission öfverenskora med rotehållare om
jemkningsåtgärder under vissa år, som af K. M. i nåder stadfästades
år 1827.
Vid urtima riksdagen 1834 hafva både K. M. och R. St.
erkänt behofvet af en ny reglering för Jemtlands rotering;
och 4°°o r;dr b:co under frenne års tid, räknadt från och
med 18J6, tillsammans 12,000 r:dr b:co, äro anslagna såsom
understöd för rust- och rotehållare i Jemtland, under det
roterihgsverket uppgöres. Dervid hafva dock af R. St. blifvit
fästade villkor af sådan beskaffenhet, att K. M. dem icke
bifallit, hvarföre dessa medel förblifvit obegagnade. —■ Kär
man ihågkommer, ätt Jemtlands regrle från början icke varit
annat än ett landtvärn, som icke lunde- commenderas
utom lånegränsen; att den ersättning af 20 daler s. m., rotehållare
erhöllo för hvarje sådan landtvärnist, svarade under
Konung Carl XI:s tid emot 10 silfver-r:dr, hvarföre
lunde köpas 10 tunnor korn; alt betalningen då var så förmånlig,
att ägare funnos af helt hemman, som åtogo sig
att hålla 6 till 7 soldater; att dessa 20 daler s. m. utgöra nu
blott 6 r:dr 32 sk. bancosediar, hvarföre i Jemtland icke köpes
en tunna korn: så lan man ej undgå finna, att en lin
-
Den 4 April.
75
dring i roteringen är af bchofvet högt påkallad. — Huru
litet elen nedsättning af 200 nian, som skett i regrtets numerär,
svarar emot hvad som lätteligen erfordras, upplyses
bäst af följande jemförelse!*:
När man beräknar ett medium för det öfriga Riket,
hålles en soldat för ett taxeradt jord värde af 8,3.3g r:dr b:co;
men i Jemtland hålles, efter den skedda nedsätlningen, en
soldat för ett jordvärde of 1,278 r:dr b.*co. Circa hvar rq:de
mantalsskrifven karl är soldat, när ett medium tages för det
öfriga Sverige; men hvar g:de mantalsskrifven karl är soldat
uti Jemtland.
För eli jordvärde of 4>2^7 r:dr bc:o betalas uti stats;-  bidrag i det öfriga Sverige 177 r:dr b:co, men för samma
jordvärde erlägges i Jemtland 4^4 r:dr, i anseende till den
stränga rust- och roterings-skyldigheten.
Att hemman i Jemtland icke äro för lågt taxerade upplyses
af uppbuds-förteckningarna, som utvisa, alt under loppet
af de sislförflutna to åren de hemman, som frivilligt
blifvit försålda, blott öfverstiga taxeringsvärdet med 27 proc.,
och att uti de öfriga länen skilnaden i de flesta icke ar
mindre.
K. Krigs- och Kammnr-colknas förslag till Jemtlands
nya rotering innehåller i det närmaste samma resultat, som
mitt till K. M. ingifna und. förslag, ehuru beräkningsgrunderna
aro något skiljaktiga, hvilket närmare utredes af hosföljande
bilaga.
Som denna rotering icke kan jemföras med någon annan
i Riket, uppstår intet prosjudicat för andra, om K.
M:s nåd. propos. bi fri I les.
Jag anser mig böra förnya min vid flera riksdagar på
erfarenhet och local-kännedom grundade öfvertygelse, det
Jemtländska folkets uppkomst eller undergång beror på,
huru denna roteringsfråga afgöres; hvarföre det är af högsta
vigt, alt behandlingen nu måtte blifva sådan, att någon
verkställighet kan följa och rust-och rotehållare åtnjuta en
billig lindring, hvarpå de väntat i 34 år.
Flera handlingar, som upplysa vissa detaljfrågor lager
jag mig den friheten alt härjemte bifoga, och anhåller vördsamt
att detta utlåt, måtte få åtfölja den K. proposln till
Stats- och Ekon.Utskm, der frågan vid förra riksdagar blifvit
handlagd.
Bilaga.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Sorn’ afvittringen i Jemtlands län nu så vida fortgått,
att Kronans jord, med ganska få undantag, blifvit skiljd från
enskildes, och hemmanen erhållit sin fullsulenbel, endera i jord
eller genom förmedling, är jag i tillfälle att kunna fullgöra
E. K. M:s befallning i nåd. skrifvelse af den 5 Nov. i83i,
och i und. föreslå de grunder för en ny rotering, som sy
-
7g
Den 4 April.
nas vara påkallade af nödvändigheten, om detta läns rotehållare
skola kunna äga en nödtorftig bergning.
Innan jag framlägger mitt nild. förslag, utbeder jag mig .
E. K. M:s nåd. tillstånd att få framställa en kort öfversigt
af det hufvudsak ligaste, som angår Jemtlands rotering.
Under de flera tidskiften, då de begge landskapen Jemtland
och Herjeådalen underkastades förändringar i öfvervälde,
ömsom af Svenska och Danska Regell ler, var föisvarsverket,
äfvensom öfriga styrelsen och deras allmänna ekonomi
lika vacklande och tillfälligt, som sjelfva lagarna.
Det mesta var då tillfällets och ofta ögonblickets alster, sorn
medförde oreda oell oftast motsägelse i sjelfva grunderna,
ej sällan omöjlighet i verkställandet. Huru dylikt osammanhang
ej allenast hindrat landels och näringarnas uppkomst,
Utan ock merendels tillintetgjort det nyttiga, sorn stundom
kunnat börjas, är för klart, för att annorlunda än blott i
allmänhet nämnas. En i sakens natur äfven liggande tillfällig
följd af så obestämda författningars oftare användning,
är dessutom ett slags villrådighet vid öfverläggning om, och
antagande af förekommande förslag, hvartill mängden blifvit
vand, om icke nästan tvungen, sorn omsider ingått i sjelfva
folklynnet, samt nu mera utgör deraf ett bland de mest
synbara drag.
Sedan den tid, då hvarje vapenför karl vid åkommen
fejd var fäderneslandets sjelfskrifne försvarare, hafva, under
Svenska oell Danska styrelserna, militär-inrätlningarne härstädes
efter hand blifvit jemkade till någorlunda likhet med
hvad i nämnda Rikens öfriga provinser varit antaget, med
förbindelse för en hvar till några års krigstjenst, hvarunder
han likväl i fredstid alltid ägde frihet idka jordbruk och
amira näringsfång, samt efter bestämda tidens förlopp ansågs
för alltid entledigad.
Efter landskapens sista inkräktning och deras genom i645
års fredsslut skedda införlifvande med Sverige, hafva åter
märkliga förändringar häruti förelupit, bland hvilka isynnerhet
må lind. nämnas, att Jemtland och Herjeådalen, som förut
haft både ryttare, dragon- och knekte-håll, fingo till landets
lindring endast för hvartdera af dessa landskap 4°
man ordinarie krigsfolk, men att sistnämnda landskap, i afseende
å dess alltför svaga beskaffenhet, kort derefter, den
3o Oet. i65o, erhöll K. M:s resolution, att då afskrifningar
derefter skedde, skulle allmogen fritt och efterlåtet vara,
att sig med penningar lösa; hvilken resolution af Konung
Carl X Gustaf den 21 Juni i654, samt Drottning Hedvig
Eleonora den 20 Ko v. 1660, är vorden stadfästad.
Den afgift, sorn i följd häraf skulle i stället för manskap
in natura erläggas, men i högst åberopade resulutioner
ej var till beloppet bestämd, har derefter någon tid utgått
med 1,200 daler s. m. för hvar gång utskrifning i Riket
anbefalldes; men den 29 Aug. 1664 blef i nåder stad
-
Den 4 April.
77
gath,Jall utskrifmngs-friheten skulle af ITerjeådalens allmoge
lösas med goo daler s. m., hvilken förfallning, jemte deri
förut lika nåd. försäkrade befrielse från hälften i bevillntn
och andra extra-ordinarie utskylder, utgör det vigtigaste af
delta eröfrade landskaps privilegier, hvarå under alla sednare
tidehvarf och regtts-förandringar är gifven ytterligare
försäkran oell stadfästelse, medelst nåd. utfärdade resolutioner
af Sveriges Konungar och Regenler, nemi. af Drottning
Hedvig Eleonora med den K. Förmyndare-regeringen
den ig Sept. 1668, af Konung Carl XI den 3o Sept. i6y5,
den 5 Mars 1678, den 2g Nov. 1680, den 21 Mars 168g,
och deri 16 Nov. t6g3; af Drottning Ulrica Eleonora den
l4 Juli 171g; af Kon. Fredrik den 7 Sept. 1720, af Kon.
Adolph Fredrik (leng Juni 1702, af Kon. Gustaf III den 6
Oet. 1772, af Kon. Gustaf Adolph den i3 Jan. 1802, och
under Kon. Carl XIIRs sjukdom af E. K. M. den i5
Maj 1 81 1.
Hvad beträffar Jemtland, hvilket i afseende på börjad
odling och befolkning fanns äga någon förmån framför
Herjeådalen, då, efter det inbyggarne voro ansedde förlustige
deras fordna skatterätt till hemmanen och fått 34o
man fotfolk, jemte några ryttare sig älagde, blef omsider,
i stallet för utskrifning och de i öfrigt ditintills brukade
anstalter, en viss rotering föreslagen, samt efter mångå
sammanträden och öfverläggning»!’, försl af 7 tingslag den
16 Mars 1687 samtyckt och slutligen äfven af de öfriga 5
tingslag antagen, så alt ett för landet allmänt roterts-contract,
angtde infanteri-regtlel, eller s. k. dragonerne, till
ett antal af 1000 man jemte 4^ corporaler, den 7 September
1688 kunde upprättas och den i5 Nov. nästpåfölj. år
168g af K. M. i nåd. gillas och stadfästas, hvarefter ytlerligaie
år i6g5 100 man ryttare blefvo i landet inroterade.
Deija nyss åberopade document och de till indelningsverket
härstädes hörande K. inslruclioner, hvilka äro genom
trycket ulgifna, utvisa egenskapen af denna landsorts
rotering, hvilken i allt afseende är så särskild, att den icke
kail jemföras med någon annan i Riket.
Då syftemålet härmed blott var alt vinna ett till antalet
bestämdt och efter yttersta nödvändigheten tillräckligt
gransvärn emot Norrige, i hvilken afsigt uti åtskilliga K.
resolutioner, särdeles den 12 Aug. 1686 och högst åberopade
stadfästelse å sjelfva roteringen m. fl., uttryckligen stadgades
och försäkrades, att detta regtte, vid ”fejd och hvarjehanda
påkommande händelser, skulle blifva i landet qvarnstående,
till den gränsortens defension emot Norrige, och
”icke bortcommenderas, såsom förr hade skett,” så har icke
heller vid roteringen blifvit följd någon sådan grund, som
för den öfriga armeen.
Skattläggning å hemmannen, som länge varit påtänkt och
Den ij April.
tid efter annan lofvad, sorn är det enda sätra matt, hvarefter
afgifter och onera å jord kunna rättvist fördelas, oell
som framför allt varit för roteringen och indelningen af yttersta
nödvändighet, blef icke verkställd.
Det har då provisoriskt antagna skattctal, s. k. tunni.,
hvaraf 6 ansetts utgöra ett mantal eller helt hemman, inpå
så lösligt sätt tillkommet, att enär jordeboken skulle omändras
frän Norrska till Svenska metoden, hafva hemniansdelarne
blifvit antecknade, dels efter ut.siidet af hafre eller
korn, så alt t. ex. den som utsådde i-J tunna antecknades
för mantal o. s. v., dels efter kreaturs antal, eller fördelar
af jagt och fiske vid skogshemman, der föga eller intet
åkerbruk idkades. Det var tydligt, att en så illa beräknad
och litet granskad grund för bestämmandet af hemmans och
jordägors proportion sins emellan, skulle för framtiden bereda
mycket obehagliga följder i alla afseenden och den
mest synbara orättvisa emellan samhällets medlemmar.
Att förbigå de ensidiga oell egennyltiga åsigter, som
naturligtvis vid tillfället ägde inflytelse å enskilde ägares
uppgift, då somlige gjorde den alltför hög, i hopp om
framdeles åtkomst af tnotsvar. ägovidd och andra fördelar,
andra åter för låg, under tanke att för alltid få begagna
lindring i för handen varande och ytterligare åkommande
allmänna skyldigheter; blir det i alla fall föga förklarligt,
att vederbör., som hade Kronans uppbördsverk om händer,
och tili hvilkas åtgärd den nya jordeboken var lemnad, utan
ali åtanka eller förutsigt å de förändringar, som nödvändigt
skulle snart inträffa med hemman, hvilkas egentliga inkomst
då för tiden var villebråd och fiskfångst, samt utan allt
afseende å de i andra landskap i Riket antagna klokare beskattningsprinciper,
på så förhastadt sätt uppgjort en jordebok,
som, ehuru sjelf saknande all grundsats, derefter råkat
blifva tagen till grund för ortens beskattnings-och roteringsverk.
Man hade åtminstone väntat, att de, hvilka kände ortens
härda luftstreck, som den tiden sällan gaf mogen eller ofrusen
gröda, landets aflägsenhet från hafoeh städer, i följd hvaraf
in- och utförsvaror belastas med stora transportkostnader
landvägen, samt dess saknad af bruk och andra tillfällen
för rörelse och penningeföitjenst, m. e. o., en ort, som
då ej bort betraktas annorlunda, iin ur dess sanna synpunkt,
nemi. såsom etti vildmarken börjadt nybygge, hvars
innevånare på uselt sätt lifnärde sig med bröd af bark, icke
skolat föreslå en mantals- eller hemmansberäkning, så ojemnförligt
högre än i Rikets goda provinser, i förhållande till
livarderas klimat och öfriga villkor.
Villebrådsfångsten och dylika flera ovaraktiga och för
jordbrukare föga dugliga näringsföretag äro lyckligtvis längesedan
dels försvunna, dels så minskade, alt de nu mera
icke kunna ingå i beräkningarna af åboernes utkomst, allt i
tnun af skogs- och ödemarkernas upprödjutide och befolk
-
Dcu 4 April.
79
ning. Likväl är skaltetalet, som bestämdes till storlek i
förhållande lill berörde binäringar, annu qvarstående, och
innehafvaren ansvarig för så väl roleringen som alla flera
derefter proportionerade skyldigheter. Dessa äro någorlunda
drägliga lör deni, som efter hand kunnat vidga och förkofra
sina jordbruk, men alldeles olämpliga, der detta antingen
för sjelfva läget i frostiga fjälltrakter, eller för oländig jordmån
ej låtit sig göras.
Det är af dessa anledningar, som Jemtland beklagligtvis
äger exemplen af s. k. mantal, med blott 4^6 tunnors
utsäde å magra och frost underkastade åkrar, i å 2 dragare,
4 å 6 kor o. s. v., och hvad för en hvar, som saknar
närmare kännedom, alltid skall synas otroligt, en myckenhet
helt rotehåll på -y af dessa mantal, nemi. innan den
nådigst beviljade interini-rotejcmkningen var verkställd.
En annan omständighet gör roleringen i detta län ännu
mera tryckande, än efter den arithmetiska proportionen
i jemförelse till andra landskap, nemi. den utomordentliga
folkbristen. Här linnas blott g4 personer på qvadratmilen,
hvarföre hvarje dagsverke, söm bortgår från jordbrukaren,
är af ett högst menligt inflytande, och då circa
livar gtde mantalsskrifven karl för närvar, är soldat, uppjagas
derigcnonfdaglönerna, särdeles under slåttertiden, ganska
betydligt, ofta lill 2 ä 3 gånger mer än i andra län. Vid
ett så stort missförhållande emellan arbetande händer, emot
de många tunga, samt i afseende å klimat och local alltför
svåra, otacksamma och ofta rent af försplilda arbetsmödor,
som jordbrukaren här nödgas underkasta sig, är det för de
flesta outhärdligt, och för rätt många absolut omöjligt att
sträfva med saknad af all möjlig egen beqvämlighet, utan
hopp alt kunna förskaffa sig något biträde af tjenstehjon
eller dagsverkare, som alla, i anseende lill folkbristen, oupphörligt
öka pockandet på lönevillkor, dyrare kosthåll samt
lill ytterlighet drifna friheter.
Bland skaltlagda hemmansåboer har endast hvar tredje
en dräng, och tre sådane åboer hafva tillhopa 2 pigor, de
fullväxta barnen inberäknade. Hemmansåboer, som sakna
drängar, utgöra 2270, och de, som sakna tjenstehjon af
qvinnokönet, utgöra i5j4..
Som redan den 2 Oct. 1806 blifvit i nåder förordnadt,
att en ny rotering, efter lika grunder sorni det öfriga Sverige,
borde i Jemtland företagas, så har E. K. M., då en
rotejemkning på fullkomligt tillförlitliga grunder och med
den säkerhet, som till rotejemkningens bestämmande i en
framtid erfordrades, befanns icke kunna företagas förr, än
afvittringen öfver provinsen föregått, i nåd. behagat, under
d. i5 December 1820, anbefalla mig att afgifva förslag lill
ny rotejemkning, hvarvid den allmänna grund borde iakttagas,
att reg:tets styrka icke finge nedsättas under 800 man;
Efter det ett sådant und. förslag till E. K. M. inkommit,
8o
Den 4 April.
tillät E. K. Rf., genom nåd. bref af den 21 Juni i8?.5, att
intill dess, efter afviltringens afslutande, en fullständigare
och på mera bestämda grunder byggd rotering kunde för sig
gå, en provisionel rotejemkning linge ske, sorn genast derefter
verkställdes och af E. K. M. i nåd. stadfästades den
21 Nov. 1827, på en lid af 8 år, från och nied 1828 och
intill dess, elter afviltringens slutande, en fullständigare rotering
i Jemtland kan för sig gå; i sammanhang hvarmed E.
K. M. jemväl täcktes anbefalla mig alt inkomma med förslag
till en sådan ny ordinarie rotering i Jemtland, så alt
samma rotering genast efter afviltringens slut må kunna
företagas.
Uti Roterings-commissionens tind. betänk, den 17 Dec.
1825 yttras: ”alt, ehuru det icke tillhör commissionen att
”närmare undersöka i hvad förhållande roteringen i Jemtland,
genom den nu verkställda provisionella jemkningen
”kommit lill lill andra orter, synes ändock, vid en blott
”hastig öfversigt, en stor olikhet deruti för närvar, i all”mänhet
sig förete, då i nästgränsande provinser endast
”hålles en soldat för 2 mantal, och i Jemtland deremot, oak”tadt
den nådigst beviljade nedsättningen, en soldat för 4-J
”tunni, eller -J-J mantal, hvarföre en ytterligare lindring i
”roleringsbördan lärer för denna ort vara af ett verkligt be”hof
påkallad.”
Om den nya afvittringen kunnat verkställas öfver hela
landet, så hade visserligen en någorlunda säker grund erhållits
efter rnantalsberäkningen, men då afvittringen för
längre tid sedan på helt andra grunder blifvit verkställd i
flera tingslag och vunnit laga kraft; så uppkommer derigenom
en stor olikhet, som icke annorlunda kan afhjelpas, än
att dessa hemman roteras efter deras verkliga så ganska
skiljaktiga beskaffenhet emot de öfriga. Taxeringsvärdet,
jemfördt med uppbudsförteckningarna å sådana hemman,
som blifvit frivilligt försålda, gifver ofelbart den säkraste
ledning, hvarefter den således uträknade roterings-skyIdigheten
kan lämpas på hemmantalet, då jag med någorlunda
säkerhet tror mig kunna förutse, att 0111 t. ex., der ny afvittring
skett, på de flesta ställen 2tne mantal skola underhålla
en soldat, så belöper sig, med få undanlag, en soldat
på hvarje mantal, der gamla afvittringen såsom laga kraftvunnen
måste bibehållas.
För hvarje soldat, som nedsättes af regttets ntivar. antal,
och som kan anses kosta 4° r:drb:co, synes hemmansvärdet
böra ökas i capital efter 5 proc. med 800 r:dr b:co,
som gör en tillökning i hernmansvärde af 80,000 r:dr b:co
för hvar förminskning af 100 man. Denna omständighet
föranleder till en märklig skilnad, och synes mig böra considereras,
icke allenast för hvad som hädanefter nedsättes i
reg: tets
Den 4 April.
81
reg:tets styrka, utan ock förde 200 man, livilka redan blif
vit
indragne.
Såsom grunder för den ordinarie-rotei ingen, får jag i
lind. föreslå:
1:0 att Jemtlands rotering jernnäs till likhet med rotelingen
i det öfriga Sverige, sedan hemmanens godhet,
grundräntan och öfriga utskylder blifvit emellan länen behörigen
jemförd» och tagna i beräkning;
2:0 att roteringen med tillbörlig försigtighet skall utföras
efter jemkning emellan rotarne, med noggrann kännedom
af hemmanens beskaffenhet och äfven med afseende å
säker utsigt till framtida förbättring, hvarefter roteringen
på skaltetalet öfverflyttas i vissa, högst 3 classer;
3:o att viii den nu skeende ordinarie roteringen, rotehållen
endast komma att bestå af stamrotar;
4:o alt från rotering undantagas:
a) de till landt-staten anslagna boställen
militiae-boställen
h) de till rusthållen i Jemtland anslagna aug
-
II
491
mant.
inentshemman 41—--
rusthållshemman
c) de s. k. inqvarleringshemman (föreslås i
tind. till deltagande i half rotering.)
cl) IJe till ecclesiastik-staten och deras hetjenles
boställen, såsom enligt författningarna
befriade från rotering
0
/)
g)
ber:
h)
de inom orten varande säteri- oell
frälsehemman enligt privilegier ....
post- och gästgifverihemman, på sätt författningarne
stadga.
det utom norra domsagan, såsom lön lill
häradshöfdingen, indelta boställe
förmedlade hemman sedan längre tid tillbaka,
men sorn ännu qvarstå i jordebokeu .
de till Gustafs- och Carlbergs kopparverk
med kol, ved och körslor anslagna hemman,
hvilka, genom utgörande af berörde
tjenstbarheter, redan äro betydligen betungade
'i
Summa mantal
Hvilka mantal afdragas— dock med de und. föreslagna
modificationer — från Jemtlands 830^’^ mantal skattlagda
hemman, då återstoden utgöres af61 o^jtf| mantal, som böra
erhålla hel rotering.
Härtill komma ytterligare sådana nva hemman, hvilkas
frihetsår, dels redan äro förflutna, dels tilländagå inom i835
års slut, då ordin, roteringen vidtager, hvilkas antal är 4*
således böra 614 4st$ utgöra hel rotering.
5 11. »1
D « b 4 April.
Till fullgörande af jemförelsen med roteringen i det
öfriga Sverige, hafva dels frun E. K. M:s Bef:li:de i de öfriga
länen, dels från tryckta handlingar, nödiga underrättelser
erhållits, sorn und. bilagda jemföielse-tabell närmare
utvisar, (Bilagan Litt. A). Deraf inhemta?, att, när circa
hvar igtde mantalsskrifven karl är soldat, då ett medium
tages för hela Riket, är hvar 9:de mantalsskrifven karl soldat
i Jemtland. Af denna tabell upplyses vidare, att när
för ett taxeringsvärde i Sverige af 8239 r:dr hålles en soldat,
utgöres samma praestation i Jemtland för ett taxeringsvärde
af 1.278 r:dr b:co, och att detta värde icke förhöjes
med mer än 27 proc., då ett medium af uppbuds-förteckningarna
beräknas för 10 år, och endast sådana hemman
upptagits, som frivilligt blifvit försålda emellan enskilda
(Bilagan Litt. B), hvilken förhöjning är ungefär enahanda
i det öfriga Sverige, och bevisar att uppskattningsvärdet
här, i förhållande till locala omständigheter, icke är lägre
än laxertsvärdet i andra län.
Att grundräntan på hemman i Jemtland är mindre än i
de flesta Rikets provinser, är en sanning, men, enär denna
skilnad blifvit considererad vid jordvärdets bestämmande,
så väl här som i de öfriga provinserna, är summan, som
qvarstår, af likartad beskaffenhet. Ett sådant jordvärde i
det öfriga Sverige, som håller soldat, utgör per medium
8239 r:dr b:co, och har uppkommit, derigenom att den behållna
inkomsten uträknats i capital, sedan grundräntan och
öfriga praastationer blifvit afräknade, och på samma sätt
har äfven förfarits i Jemtland.
Sedan länet blifvit afvittradt och Kronans jord skiljd
ifrån enskildes, äro hemmanens områden icke stora, med
undantag af de socknar, der gamla afvillringen vunnit laga
kraft, som bäst upplyses of pnderd. bilagda sammandrag,
hvari hemmanens åker, äng, betesmark och skog befinnes
till tunni.tal noga bestämd, samt den goda marken frånskild
från den odugliga. (Bilagan Litt. C.)
Ungefärligt förslag öfver den blifvande ordinarie roteringen
efter förestående grunder.
När för ett hemmansväide af 823g r:dr såsom medium
i Rikets öfriga 2 3 län hålles soldat , så skulle i Jemtland,
der hemmanens sammanräknade taxertsvärde uppgår
till 1,489,587 r:dr, underhållas endast .... 181 man
Likväl och ehuru hemmanens taxertsvärde,
hvarpå detta förslag grundas, högst obetydligt
understiger försäljningsprisen i Rikets öfriga orter,
och således afven för denna provins borde
följas, upptages här en tillökning af 27 proc.,
hvarmed, enligt uppbudsförteckningarna, de 10 sista
årens försäljningspris öfverskjuta faxertsvärdet
å hemman i Jemtland, eller 4°2>i88g j:dr, för
Don 4 April.
35
hvilken summa, efter ofvan upptagna beräkningsgrund,
skulle komma att underhållas*) ... 49 ;>
Och då för hvar soldat, som nedsättes af
»'egttets ursprungliga styrka iooo man, bespares
4o r:dr, så höjes hemmansvärdet i capital efter
5 proc. ined 8oo r:dr pr man, eller för 770 soldater
med 61 ö,ooo r:dr; hvarföre, efter meranämnda
beraknings-grund skulle belöpa j5 „
Om, Såsom äfven i lind. föreslås, Jemtlands
rotehållare få bibehålla det gamla statsanslaget
6,666 r:dr 32 sk., bör derföre, efter 4° rtdr per
rote, underhållas i66-| soldater, som bär, för
jemn räkning, utföras med ,
167 ,,
tillsammans 472 man.
Af detta antal skulle således 3o5^ man tillhöra dc roterings-skyUiga
hemmanen, samt de öfrige i66-| man underhållas
emot årlig ersättning af Staten, beräknad lill 4°
r:dr för livar soldat.
Som likväl ej mindre inqvarlerings- än post- och gästgifvcribcinman,
hvilka lill antal och storlek dels hero af
reg:tetis styrka, dels böra lämpas efter det skattetal, hvaraf
hvarje rote kommer att bestå, och alltså icke nu på
förhand kunnat undantagas, blifvit beräknade bland de hemman,
som anses vara underkastade rotering; så följer ock
deraf, att här ofvan upptagna numerär minskas i förhållande
till de flera eller färre hemman, hvilka för berörde
ekonomiska behof varda bestämda.
Om, vid uppgörandet af förslag till ny rotering i Jemtland,
folkmängden toges till grund, så skulle, då i dc öfriga
25 länen med 677,657 mantalsskrifne karlar underhållas
35,3(2 soldater, ryttare och båtsmän, belöpa sig på Jemtland
med 8,146 mantalsskrifne karlar — oberäknad t Herjeådalen
— endast 43o man. Således visar äfven demina beräkningsgrund,
hvars riktighet ej med något gruiidadt skäl kan
bestridas, att Jeintländska noteringen icke, utan atl sättas i
alltför stort missförhållande lill den öfriga Svenska, kan eller
bör höjas utöfver hvad här ofvan i und. blifvit föreslaget,
då man ihågkommer, alt den härvar. sqvadron icke är
inberäknad i föreslående calcul.
Vid jemförelse åter emellan Jemtländska och öfriga
*) Vid den jemförelse, som skett emellan roteringen i Jemtland
och de öfriga länens rotering, hade säterier och bergsfrälse i
dessa sednare hort uteslutas, emedan i Jemtland icke finnes mer
än 1 [ mantal af dylik beskaffenhet. Om en sådan uteslutning
kunnat ske, så hade do qvarstående a3 länen fått högre rotering
och följaktligen skilnaden emellan dessa läns och Jemtländska
roteringen icke blifvit så stor Hvad som här blifvit utfördt i
tillökning för Jemtland, jrunmr nämnda förhållande. Delta är
hufvudskälct hvarföre förestående 4'J man i denna provisionella
calcul blifvit upptagne.
S4
Den 4 April.
Svenska hemmans skattebidrag, visar sig det förbål/ande,
alt Jemtland, ehuru beläget i ett det oblidaste klimat inom
Sverige på 20 mils afstånd ifrån hafvet, utgör i statsbidrag
på hvarje helt krono- och kronoskatte-heinman 202
r:dr b:eo, enl. lind. bifogade uträkning, då medium af ett
sådant hemmmans statsbidrag i det öfriga Sverige uppgår
till 177 V:dr, samt att således äfven i detta hänseende nedsättning
af Jemlländska roteringen är af yttersta behof påkallad.
'
Härvid får jag jemväl i lind. upplysa, att, i det uppgifna
statsbidraget af ett hemman i Jemtland, har, i anseende
till en Ilar t radad förmånlig entreprenad, skjutsningshesväret
kunnat beräknas till 12 r:dr 36 sk., eller blott
omkring af dess förra belopp, och ungefär mot ett af
de nästgränsande länen, nemi. Norrbottens, der detta onus
uppgår ända till 61 r:dr per mantal; och följer således häraf
att, derest sådan entreprenad ej kunnat åstadkommas eller
om den upphörde, skulle ett hemmans praestationer i Jemtland
utgöra något öfver 238 r:dr.
Efter att sålunda hafva ägt nåden framlägga rälta förhållandet
och de upplysningar, som för granskningen
af förevar, ämnen torde erfordras, anhåller jag und. få E.
K. M:s nåd. välbehag underställa, om icke, då uppenbart
är, att detta län, så i förhållande till fastigheter, som folknummer,
är mvcket för hardt roteradt, E. K. M. allernåd.
täcktes’ tillåta roteltsverkets uppgörande efter föienäinnda
grunder, sorn äro i det närmaste desamma E. K. M. sjelf
för jordvärdels bestämmande i afseende å extra roteringen i
nåd. stadgat, sedan 1111, så vidt möjligt är, blifvit utrönt den
proportion i förhållande till Rikets öfriga rotering, som bör
följas.
Lika med ortens samtlige innebvggare öfvertygad, icke
mindre derom att denna är den enda rätta utväg för att
både göra manskapet användbart och indelningsanstaltens
framtida bestånd möjligt, än ock att E. K. M:s egen samt
It. Sits välgörande afsigt är, att Rikets samtlige innevånare,
eller upphäfvande oell undanrödjande af all mannamån,
inåtte med hvarandra jeinnt och rättvist dela de skyldigheter,
samhällets gemensamma väl och upprätthållande fordra;
dristar jag häruti frambära menighetens samhälliga
yttrande, och derjemte und. tillägga, att enär roteringen
med tillbörlig försigtighet blefve utförd, och jemkning
emellan rolama med noggrann kännedom gjord, ingalunda
blott på grund af skalfetalet, hvilket här på många ställen
alldeles icke utmärker någon proportion i ägor och öfr iga
fördelar, ulan i förhållande till hvarje hemmans verkliga
beskaffenhet och säkra utsigt till framtida förbättring, förmodar
jag, att omkring 600 man kunna påräknas, hvarefter
del lätt låter sig göra att på skatletalet Öfverflytta beloppet
i vissa classer.
D e o 4 April.
85
De vid förra roteringen förelti|>na misstag, hvilka
olyckligtvis vållat iner än hundraåriga olägenheter , böra
härvid kunna gifva en gagnelig vägledning och varning.
Å.I E. K. M., hvars omfattande upplysta blick ej heller
denna särskilda del af Rikets nllmännna angelägenheter undfallit.
tyckes Försynen hafva besparat äfven den tillfredsställelsen,
att, efter så mångå förgäfves gjorda försök, gifva
den riktning åt våra indelningsförfattningar, som, med undaurödjande
af fördomar och rättelser i forntidens misstag,
på säkra grunder stadga hvar enskild undersåtes rätt, fäderneslandets
trygghet och E. K. M:s oförgätigliga ära.
Med djupaste undersåtlig! vördnad m. m.
Östersund å Lands-conloret den i4 Aug. |8>3.
JV1. von Törn e.
F. W. Jonson.
Sammandrag ofver Konungens Bcf-h.des uppgifter på
ett hem in u n s-ta xer; s-värde Och statsbidrag i nedanstående
lån.
Värde
å ett
Summa
helt hemman.
Siatsbidrag.
Malmöhus
Län
570.5
—
—
212
24
—
(Efter st a ti—
Christianstads „
4g'>9
8
6
i5o
26
4
istisk
känne-
Halmstads
0
2.706
—
—
106
16
dom
i sak-
Cai l-kronas
qooo
—
—
187
24
—
Jnad
af upp-
Wexiö
>»
do-jo
—
—
.57
43
8
[sift-
Jönköpings
1018
2
3
71
13
3
Calmar
>>
42 >5
24.
—
161
—
5
Linköpings
»
4464
H
—
i5o
—
—
D:o
d:o
Mariestads
)>
4762
—
187
37
2
Wenersborg
4o 5 0
—
—
151
8
—
Götheborgs
och
Röhus
n
375o
—
mö
33
4
Wisby
59
i 0 0.4
—
—
15 5
24
Stockholms
59
53,4
—
—
164
D:o
d:o
Upsala
55
3365
12
—
23 1
16
Westerås
»5
3 7.38
27
•9
206
i5
2
Nyköpings
J9
3o25
10
192
'4
Öi ebro
99
38 io
2
4
210
1
6
Carlstads
99
920S
—
256
—
—
D:o
d:o
Fahlu
59
45oo
—
—
44
—
Gefle
55
3171
—
—
1 78
—
Hernösands
55
3 9 3 5
»4
7
.65
57
—
Umeå
99
3901
12
j 18 i
36
—
Piteå
99
3176
24
—
1 245
8
6
Summa
[979^4
26
6
407 3
24
4
Medium så
edes
4257
28
3
177
5
3
Östersunds
län .
1 I 889
—
—
202
8
31
Östersunds Lands-contor den u Äng. 1S33.
F. TV. Jonson.
86 Dea 4 April.
Statsbidrag af eli helt gumman i Jemtland, fur eli är,
med sex äbocr.
Bane 0
Ständiga räntor:
r:di
sk. r:sl.
r:dr
sk.
rs t
ordin, ränta ....
i ■:
6. 3.
kronotionde ....
18:
3.3. 7.
lagmans-och häradshöf-
dingeränta ....
i:
2). —
sallpeter-gärd, -|delar ,
i:
7. 2.
32
13
—
Bevillning: efter 2.:dra art.
4-
12. 2.
hrännvins-bevillning .
i:
4o. 6.
6
4
8
Roteringskostuad ä 4i tunni. .
35:
— —
i3
1T )> t •
i4:
•9- 9-
4o
42
*9
9
10
Clereciets underhåll ....
'9
Fatligförsöjning
•
<
6
—
Skjuts och inqvartering
*
• •
12
36
—
Väghållning, brobyggnader, färjorsJ'under-
häll m. in
.
.
23
—
—
Diverse onera och allmänna
besvär:
Räfst-tingspenningar ....
—
'4 —
Öfverskotts rökemedel ...»
—
12. —
Provincial-läkarens lön . . .
—
12. •—
Djekne-penningar .....
—
3. —
Riksdagstn.arfvode .....
i:
9- —
Brandstod
4: 33. —
Krigsmanshus-afgift ....
—
6. —
Bidrag lill länshäktet , . , .
i:
12. —
För rofdjurs dödande ....
2:
— —
Debetsedel-afgift . . . . .
—
G. —
Kronotionde-spanmåls forsling
4=
— —
ByggYiad och underhäll af all-
männa hus, såsom kyrka, soc-
kenstuga, tionde-bod, prest-
gård m. Il
6:
— —
Tingshållning
— —
Sockenskrifvarelön .....
1:
24. —
Tingsprofoss d:o ......
—
24. -
Vaxinatörs d:o
—
24. —
Barnmorske d:o
1:
24. —
Stamboks- och collectmedel .
—
24. _
Viaticantet
—
24. —
Arfvode till ledamöter i Taxer:s-
och Beredn:s-comiteer samt vid
prisk uran ters upprättande .
1:
— —
Transp.
27:
ii. —
171
45
3]
Den 4 A p r rf.
Transp. 27: u. —
171
4*>
3
Fjerdings- och nämnde- samt sex-
mans besvär, sedan de förre,
enligt författningarna beslådde
friheter blifvit afräknade . 3: — —
3o
11
—
Summa
202
B
3
Östersund den i3 Aug. r833.
P. M.
F. W. Jonson.
Konungens Bef:h:de i Jemtland ansåg, alt af den roterings-skyldiga
jorden efter taxerings-värdet, i förhållande
lil! andra orter, kunde utgöras
samt landet för bibehållande af gamla statsanslaget
r:dr 6,666: 32, efter 4o r:drs underhållskostnad
för soldaten
Hvarutöfver provinsen genom roter:s-besvärets
jemnare fördelning förmodades kunna underhålla
ytterligare
3o5-£ man
166-å
28tV
la8
tillhopa 6oo man.
Hvaremot K. Krigs- och Kammar-co!!:na
tillstyrkt, alt nu var. nummerstyrkan må oförminskad
bibehållas vid infanteri-reg:tet med . Boo man.
Men till understöd för gamla rolama användes följande
af Konungens Bef:h:de icke i beräkning tagna, nu rotefria,
men roler:s-skybliga hemman nemi.:
Landtstats-boställen 4éo£-
Augmentshemman
Ett häradshöfdinge-boställe i.
Underlagda Gustafs och Carlbergs kopparverk .
Under odling och frihetstid upplåtna, men redan
afvittrade hemman, hvilkas andel i roteriskostnaden,
intill dess de i skatt ingå,
Staten skulle vidkännas . 66|-J££l.
nära 142 mant.
Den roterings-skyldiga jorden skulle således, i stället
för 6i4§^f§ mil, som Konungens Bef:h:de antagit, komma
att beslå af 756§| mtl, hvarifrån dock måste afräknas de
före år 1734 tillkomna gästgifvaregårdar samt posthemman,
sorn, enl. författningarna, äro till befrielse från rotering
berättigade, hvilkas hemmantal nu icke för K. Collegierna
äro kända.
Utom af nyssnämnda nu rotefria 142 mtl komma de
soldater, sohl för närvar, uppehålla reg:tets nummerstyrka,
Boo man, ott erhålla understöd af de för närvar, vacanta
200 soldatrotar, hvilkas hemmantal uppgår till 142 mtl;
88
Den 4 April.
och visar sig således, att enär sistnämnda hemmantal hittills
underbällit'200 man, s'å blir provinsen, efter cn limas
tind. förslag, icke högre roterad med 800 man, med tillhjelp
af de rotefria mtl, än örn, utan detta biträde,
blott 600 man skulle enl. Konungens Bef:h:des und. förslag
underhållas.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Med anledn. af E. K. Mfs befallning i nåd. skrifvelse
af den 19 Nov. i83i, att jag efter afvitlringens slut skulle
upprätta förslag till jemkning af rustningsbesväret i det mig
nådigst anförtrodda län, får jag i und. underställa E. K.
M:s nåd. pröfning följande:
Med åberopande af grunderna för mitt und. förslag,
rörtde Jemtlands rotering, af denna dag, och med tillämpning
deraf, följer, att då underhållet af en ryttare och
häst enl. den uppgjorda räkningen, (Bil Litt. D), häri orten
minst kostar 100 r:dr h:co, så fordras årligen för att
underhålla 100 man cavallen 10.000 r:dr b:co, och att t.
ex. örn Jemtlands rotering, inberäknadt den nedsättning,
som redan i nåd. blifvit beviljad, skulle komma att utgöra
4o proc. af primitiva styrkan, då utgjorde det erforderliga
beloppet för Jemtlands Häst-jägare-sqvadron 4000 r:dr b:co,
hvilket likväl till omkring halfva beloppet förminskas,
om augmentshemmanen, 4't * detta län, lomme alt i
rustningsbesväret deltaga, eller ock utgjorde räntorna efter
det värde de år 18 >5 agde.
I und. bilagda tabell (Bil. Litt. E.) öfver rusthållsstammarna
vid sqvadronen, upptager deras skattetal i tunni,
och taxertsvärden samt deras anslagna liemmans-ränlor oell
afradspenningar, äfvensom augmentsräntor i Medelpad, för
att utvisa hvad hvart rusthåll nu utgör i rustnings-prsestation,
och alltså hvad understöd för hvarje af behofvet påkallas.
Med djupaste undersåtlig' vördnad, 111. m.
M. von Törn e.
F. W. Jonson.
Östersund i Lands-contoret den i4 Aug. i83J.
Bilaga Litt. A. (Se bifogade Tabell.)
Bilaga Litt. B.
Efter uppbudsförteckningarnes och taxerts-Iängdernes
föranledande, utgör köpesumman å ett mtl i Jemtlands
södra och norra fögderier, hvaribland likväl de hemman
icke äro upptagna, som försålts å execulive auetioner,
beräknad efter medium under de tio sistförflutna åren, 2411
r:dr 16 sk. b:co, samt taxer:s-värdet å ett mtl, efter samma
beräkningsgrund, 17.52 r:dr 19 sk. s. m.; således understiger
taxer:s-värdet det i allmänt köp med circa 27 proc., hvilket
härmed till bevis meddelas.
Östersund å Lands-contoret den 27 Juli 1833.
C. B. IVeltzin.
Bilaga Litt. C. (Sc bifogade Tabell.)
Hörer till 5 Haft. pag. 88.
Bilaga Litt. A.
Jemförelse-tabell öfver roteringen i Sverige.
Län.
Åker på belt
hemman.
i
B- =
0 <*=»
3
3
3 Ef
fb
t~r
■ Skog och utmark
Ipå helt hemman.
Summa ägovidd
på helt hemman.
Utsäde af alla slag
på helt hemman.
Folkmängd
Ipå helt hemman.
| Ordinarie
Bevillnts-värde
per medium.
Hemmanens an-  tal i länet.
Summa värde
på länets samtliga
hemman.
Närvar, antal,
soldater, ryttare
och båtsmän.
Mantalsskrifne
karlar.
Proportionen af
soldater till man-  talsskrifne knr-  larnes antal.
Malmöhus
62
62
85
209
42
5o
*9
35
579.5
4079
23352275
2 176
5oooo
23
Christianstads ....
38J
5o
274É
363
37
5.
20
29
477°
2986
14242535
1924
34ooo
>7i
Halmstads
18
36
254
3 08
26
3,
4>
20
2698
29,6
7867368
722
22000
3o?
Carlskrona
25J
53
424
5o2-4
35
80
8
36
836o
1091
9120760
.566
20179
>21
Wexiö
«4|
534
5324
600-g
>6?
39
49
36
3355
2825
9477875
>799
25685
i4i
Jönköpings
>6?
4r)s
400
465|
24*
35
62
24
3o65
Sgo,
1,g56565
2459
29393
12
Calmar
2 5#
1 oG
5oo
63,?
27!
5o
66
22
8693
3 358
29,91094
>8g3
3gooo
20^-
Linköpings
alf
61
2 65
35o4
■7 i
33
»9
24
4656
5462
2643.072
2758
46000
.6
Mariestads . - .
35
5 0 4
.39.4
218
32
36
64
24
49B4
4786
238554i4
2768
3qooo
>44
Wenersborgs ....
20i
891
5 00
57 3
37
48
45
21
36o 3
4189
15125708
2564
45..3
>7*
Götheborgs och Bohus .
iG
32
278
326
24?
55
io3
46
4000
29I 2
11640088
1607
345oo
222.
Wisby
3 ig
63
420
5.44
21
36
5 2
■ 1
325.
1098
3569598
21 2
io354
4«t9ö
Stockholms
20
40
297
357
164
25
i75
33
5244
4°44
212067 36
>298
4g4oo
38tV
Upsala
27
21 g
2864
Mil
20
1.4
47
4235
354.2
i5oo.194
.523
2.4.5
>4tV
Westerås . . .
21 i
324
363
417
164
35
,54
35
4524
2.847
12879828
.433
22488
>54
Nyköpings
21 ^
324
290
3454
>44
33
i. 1
32
—
4187
3282
1374.734
> 93 >
28448
>4i
Örebro
‘7i
2>?
407
45<>i
20?
42
75
20
37 >4
2 79°
1o36ogoo
1297
255oo
>9l
■ Carlstads
591
.23?
.583?
.767
>64
100
47
28
974»
1742
16967080
. 466
38906
26?
Fahlu
85
.90
28994
31654
4>
75
>9
43
4664
1800
83q52oo
>549
34800
22?
Gefle
>4
55>
. 609?
■679?
>7t
49
5.
38
2781
2092
5817852
.3.2
24000
>8I
Hernösands
18
.42
2 66 3
.2823
18
49
33
4o
4689
.6,6
7677424
480
19803
4<4
Östersunds
>64
98
9-525
t)6 >9t
i 3
46
8
27
1889
920
1736870
qoo
9458
923
Umeå
3o
241
2.2066
2 2337
234
8.
29
36
3 247
622
2019634
648
9272
>4f
1’ileå
20
io54
29545
296704
32
84
29
36
3701
526
>946726
537
8 3 96
>5t%
109775
65435
302484590
367 12
687.i5
>«l
Anm. ilo. Som Herjeådalen icke är underkastad rotering, så är liemmansvärdet der, 2.47,283 r:dr, afdraget från det för liela
länet utförda, då det återstående liemmansvärdet, hvarför skall hållas 900 soldater, blir 1,489,587 r:dr; och således hålles i Jemtlands
norra oell södra fögderier hel soldat för ett jordvärde af 1278 r:dr, oaktadt den nådigst beviljade nedsättningen, då deremot ett jordvärde,
som baller soldat, utgör 8239 r:dr, enär ett medium tages öfver hela Riket.
2:0. Uti Jemtlands län aro väl 9.458 mantalsskrifne karlar, men deribland äro 1312, som tillhöra Herjeådalen, hvilka likväl
icke kunna komma i beräkning, emedan Herjeådalen icke är underkastad rotering, utan endast erlägger 3oo r:dr b:co årligen i roterts
penningar.
Wära hvar nionde mantalsskrifven karl är således soldat i Jemtland, men hvar nittonde i det öfriga Sverige, då ett medium
tages för hela Riket.
Uppgifternas riktighet, hvad Jemtlands län angår, bestyrker, Östersund å Lands-conloret den 27 Febr. i833.
C. B. TV ltzin.
LänsBok hål lare.
/
(Hörer till 5 H. pag. 88.)
Bilaga Litt. C.
General-sammanclrag öfver Jemtlands samtliga socknars hela ägorymd i daglig mark, särskildt i åker och äng, och särskildt för skogs- och betesmark, upprättadt till följd af
Konungens höge Bef Judes förordnande, den g Febr. 1833, i enlighet med befintliga kartor och handlingar, som bilagda, socknevis författade, sammandrag utvisa.
O
— SÖ
Igenom a
ring ti 11 ko
skattets
manta
Summa
gamla
skatt
m<
; ■ ■ • —
Skifteslagens gamla skatteägor.
Ägor bekomna igenom verkställda
afvittrings-tilldelningar.
Belöner
—
B p
3 rf O
rf DOS)
Pastoraters och socknarnes namn.
Inägor
, af-
Ägorna, endast
af
på
-3.s
o n>
ST
i
~-3 ?
"'I f
rf 1
~ n> ~
' ^ s tr
►-•Cd
p O-  ^ rts
matta blott
till yttre
gränserna.
Aker.
Äng
Skogs- och
betesmark.
afmatta till
yttre grän-  serna.
Summa
duglig mark.
0
Aker.
Äng.
Skogs- och
betesmark.
Summa
duglig mark.
duglig mark.
mantalet.
i TsV
nfi
Si
2i
O T 5J_7
18 7 2
XTÖ
T
2T2
323
J4‘8
ia53 7 7
X95^I6
t 9 3 I 7
1 TTTö
£ I 9
J24
723
/ 72
£47
4 8
Ragunda pastorat.
Ragunda socken
F ors —
Håsjö —
Hällesjö —
Stugun —
80
38
3o
16
35o
257
107
68
37
11
10
5
i5
28
5298
1511
2186
1512
20o5
>7
23
18
7
1
105075
26076
40629
4>992
i8337
3
21
27
7
22
—
—
110804
27845
42023
436l 1
204l0
29
22
18
i3
>9
47
6
i3
27
78
23
16
16
i5
10
881
184
215
355
2045
21
26
16
65
27355
6121
33o8
8223
33671
26
22
10I
I
28285
6313
3537
8606
35794
6
12
11
139090
34i 58
46460
52217
56204
3
22
iS
25
3o
6969
2651
8021
7134
9400
i5
30
31
3
4
4'toV
4^80
5iri
Summa
“9
>4
821
5
I25l4
2
232 t4l
.6
—
—
235596
0
i73
,6
3682
7i
78680J
5‘|
82535
29
328132
2
6338
5,4
>672
fi6 7
°77
641
m
XÄ
2Y2
t i 5
T<>
2
■5-
>7145
9Å
ö 43
ÖT¥4:
7 4.5.
/ 72
Räfsunds pastorat.
Räfsunds socken
Sundsjö — ....
Bräcke — ...
Båtsjö —
Med afdrag af 1057 tunni. 24 kappl.
för den oskattlagda Båtsjö kyrko-  kilen, blir totalsumman , . .
29
29
97
82
6
12
20
3io
100
4>
73
27
6
5
11
428l
i33o
>49>
2251
28
4
>7
3
85228
25381
58 i4o
57254
12
>4
18
27
—
—
8g85o
26835
5977°
59761
3
3o
20
29
5i
40
45
12
9
8
4
6
47o
791
83o
282
5
2
22
8
18208
3o547
26287
11648
23
24
18
16
18730
31379
27163
11942
5
2
12
3o
io858o
58215
86934
70647
8
3
6100
6622
10475
9299
3°,9
24
20
2
36yj
7 2 0
42H
Summa
233
b
525
‘7
9454
20
226005
7
—
—
246218
18
148
27
2374
5
86692
17
89215
17
324376
11
7563
13,5
3 9st
34tt?
84
2>ttt
31
7
8
' I
3
23
48
43*/
35tt4
9i
99 1 8
22T5
Brunjlo pastorat.
Brunflo socken ....
Lockne — ....
Marieby — ...
R«s —
679
23
596
546
i45
337
12
7
3
2
6955
5oy5
i885
3563
>9
8
10
3o
28067
18137
3672
17720
*9
13
>7
10
842
2Öi3
10
3
37341
26371
5702
21621
>9
3i
3o
10
—
.
897
953
247
23
21
21
6567
6016
1193
364
29
25
i5
9
?465
6970
1193
611
20
14
15
3o
44607
33342
6896
22233
7
i3
i3
8
1041
946
752
974
0,6
14,2
10,7
'7)4
I04fi
414
io9tH
Summa
879
23
1624
24
17480
3
67597
27
3455| 13
9i°37
26
—
-
2099
I
r 4142
>4
16241
i5
107279
9
977
i>7
35A
41
9ts
5
2 Te
36f
44
*>A
Bergs pastorat.
Bergs socken
Klöfsjö —
Nätans — ....
791
34i
3i
26
440
62
49
9
24
21
6455
1196
3750
29
18
g58t8
32004
146178
16
12
4
4918
i3
io35o6
33263
i55238
21
4
18
47
i3
770
858
28
3o
35524
5978
7
4
36295
6884
3
i5
i3g8ot
33a63
162123
24
4
1
3873
7127
14609
26
to
4°M
2fi
5,5
Summa
1133
25
552
22
11402
i5
274001
—
4918
i3
292008
11
47
i3
1629
26
4i5o2
11
43179
18
335187
29
6461
>4,5
464
27f
2244
<5 5
72
lii
47te
29t
24t\
Qvikens pastorat.
Qvikens socken
Hackås —
Myssjö — . .
654
42
89
IO
8
23|
542
325
233
2Ii
■H
>9i
6435
3o63
2959
11
7
T5
20|
17911
22877
i5i84
225T
23|
H
3705
2681
34
6I
29249
26308
21148
4A
I2i
9t
2
i4
232
477
190
24i
16
20
33538
22186
i6g3t
264
2
64
3377i
22666
17121
*9i
264
63o2o
48974
38270
23|
12i
4
1338
1674
1581
28i
10
244
ioofJ
Summa
786
95
1101
204
12457
3>4
55973
'7ii
6386
10!
767051264
2
>4
900
284
72656
34
73559
>4
l5o2Ö5
»i
i4o4I3i
^5 5
02 7 2
11
,2rV
1 lix
3 tiri
I()/f 5
5
?
1
3
T 3
x2¥
I !>
JZ
33f|
8 5
12/2
X2I
3>#?4
Sunne pastorat.
Sunne socken
Frösö —
Norderö —
Marby —
Hallens —
i38
;
471
514
2 39
438
20
3o
28!
22|
4200
2583
297°
4757
i3
2
41
t 5a
11765
gi54
11961
26484
16
4
11
>9t
2137
1481
49°°
i5
4
S I
TZ
i8575
13871
4900
15171
31680
8
3 I
111
254
5
6
827
i653
76
53
1570
4
6
7i
iof
2387
28i5
56i3
4509
27045
7
8
27
4
29i
3214
4468
56go
4562
28621
11
>4
2å
4
137:
21789
i833g
ioSgo
19733
6o3o2
11
22
2il
i6i
75-
648
5o4
876
1537
1886
17,5
•Å
,51
2, T
28f
I24t?
2t2 1
>2 2t4
Summa.
i38
-
IÖ65
541
i4511|
H
5g365
85i8|igH
84198
>414
5
6
4i79
284
42371
46556
>3*
1807541285^
io3o
23,4
Gamla skatteta-  let i garde
mantal.
Igenom afvitt-  ring tillkommet
skattetal i
mantal.
Summa af både
gamla och nya
skattetal i
mantal.
Pastoraters och socknarnes namn.
Skifteslagens gamla skatteägor.
Ägor bekomna igenom verkställda afvitt-  ra, gs-tilldelningar.
Totalsumma
af
duglig mark.
Belöper på
mantalet.
Inägor, af-  matta blott
till yttre
gränserna.
Aker.
Äng.
Skogs- och
betesmark.
Ägorna, endast
afmatta till yttre
gränserna.
Summa
duglig mark.
Åker.
Äng.
Skogs- och
betesmark.
Summa
duglig mark.
T I 2 9
1 -5-3-  I3I4?
10 29
5U
2i
I
f 347
IÖTS
15 JUL.
1 JTT£
I 0 ^ 3
12T4T
5ff
Undersåkers pastorat.
Undersåkers socken
Åre — . ... .
Kalls —— . ... .
Mörsills —
196
l4o2
469
6
22
31
216
i3
12843
5638
1080
7
26
i5
201175
75825
4o6 38
10
13
6
7 1068
l8i
71068
2i443 *
82866
42187
18!
4
>7l
241
-
—
1.6
4o5
I
3
355o
5699
25
3666
6104
26
3
74735
21443i
88970
42.87
12!
4
20I
241
5474
. 3953
6844
7699
i
16 2 5 2
44tVt
O $
46111
Summa
Offerdals pastorat.
Offerdals socken
Alsens “ ......
Matmars —
2067
3<1
2 16
i3
19562
16
3i7638
*7t
71068
■ 81
410554
I
4
—
—
52 1
4
924g
a5
977°l 29
420824
29l
8968
8
3lfl
3af
l 9
5x
U8
1ii
i
37ts
34t2
i 3*1
82
24
128
246
29fV
'7
2141
3a83
•8*
ioi
16167
i532i
4A
■ 81
78i85
45244
25*1
OÅII53
96706
45244
18851
r. 43
4-st
24illf
,31
43
3o!
22 I
8
24353
• 7589
6326
,,17
12^
251
7
24618
i758g
6320
•9il
251
7
121324
62824
25 177
24tA
171141
20*
33o4
,843
.855
.6
•7
.5
77r\
7 TE
8414
Summa
Rödöns pastorat.
Rödöns socken
Ås —
Aspås —
Näskott —
82
24
375
■4A
5424
0«i 3
2ÖT8
31488
22M
i2343o
l7
160802
10
43
3ol
221 j 8I48269
■3A
48534
■ 911
209886
3o
2472
2,5
331
t Oii
1 2I 2
I2j-
3
T
2 3
IT2
22 1 I
T2
0/I97
•511
•3A
49
28
6o3
361
214
256
27
5
27
I
5734
4163
3655
3 042
22
2S
18
16
14618
12980
19675
11464
9
'4
i5
12
710
17469
22
29
21667
17555
4ioi5
14762
16
11
25
29
I27
281
4
12
20
7536
2558
.095
4
26
9
7663
2839
I099
.6
26
29
2g331
2o3g5
4ioi5
.5862
5
25
26
866
818
2653
1202
29,6
21,9
10
7,5
cc
to
K»*
H
87-r’cnr
Summa
Lits pastorat.
Lits socken
Häggenås —
Kyrkas — **.....
49
28
i435
28
i65g6
20
58738
18
18180
>9
g5ooi
»7
—
-| 4131 -
1119°
7
1 i6o3
7
106604
24
1212
26,3
45*11
•9
*7
825
41
2
3
53*11
234
6Ä
23
3o
729
95
93
26tV
Ai
12704
i65o
io56
13f
12
l61
90427
12568
83g5
'7*
51
8f
1286
6o36g
1 089 3
26
li
io5i48
74706
20438
.013
IÖJQ
22l
*7l
16
2
.61
3,
2706
2229
142
41
IO
IO
34456
.3109
2263
231
.6
20
37'79
i5338
2408
•2 i
26
29
142327
90045
22847
3o!é
'61
•41
27 >4
3893
3724
7 T.
27I
241
7°tVt
8 VA
Summa
Fölinge pastorat.
Fölinge socken
Afdragas 47,588 tunni. 3o kappl.
för oskattlagda nybyggen, återstår
23
3o| 918
234
1541 •
,025
1113go
3*Al 7^548
200293
26^
■9
.51
5077
241
49829
271
54927
31
255220
29fé
3071
!9,5
6i
7 Å
•3 nr
—
—
76
to
3227
5
94°7°
20
9
97374
3
73
6
.892
7
67001
2
68966
i5
I56985
20
. 1725
2
36HI
•8T7*
—
36144
•8A
Summa som ofvan
Hammardals pastorat.
Hammardals socken
Ströms —
629
6
620
379
18
IO
23i7q
8730
36
22
3i4g8o
316470
1
3
—
33g4o9
32558o
19
3
■
33g4og
32558o
•9
3
9218
.7658
26
l8
552VV
— .
552srV
Summa
629
6
999
28
31910| 16
63i45o
4
—
—
664989
22
~l ~
- 1 ~
664989! 22
i2o35
Riktigheten af föregående sammandrag, upprättadt i enlighet med befintliga kartor och handlingar, bestyrka, Östersund den 24 April i833.
Mart. Sunding. A. Pentz.
| v ; c
1
Den 4 April.
Bilaga Litt. D.
Calcul sorn ulvisar beloppet af den kostnad, rustningsbesväret
inom Jemtland för ett nummer årligen rnedförcr.
6: 12. —
i:o Hästen. Banco
En försvarlig ryttarhäst kostar i in-r
köpspris ioo r:dr, årliga räntan
å denna summa gör .... 6: — —
Hästen kan, per medium taget,
tjena i 8 år, då den casseras och
måste försäljas till halfva inköpspriset.
Rabatten, 5o r:dr, fördelas
på dessa 8 åren, då förlusten
för hvartdera året blir .
Hästens utfodring på stall månader
af året, hvarje månad till
3o dagar räknad, gör efter den
nedsalta beräkningen af lisp.
i dygnet, å 8 sk. iisp. . . . 56: 12. —
Mötespassevolancen 8* 22. —-
Hästens skoning
4 ggr skor å 21 sk. 4 rst. i: 3j. 4-1
6 ggr söm ä 4 st' — 24- —i
Tidspillan vid hästens förande till
och från de vanliga s\o- och
ådermötena, äfvensom lill och
från reg:tsmötet, vid tillfälle af
karlvacance i: i G. —
2i i3< 4.
2:0 Karlen.
Städsel 12 r:dr b:co, fördelade på
12 år 1: —
Tvänne tunnor korn i årlig lön å
6 r:dr 32 sk
Årlig penningelön och service .
De smärre klädespersedlar karlen
erhåller, fördelta på år, kosta
minst
Matsäckar linder marscher till sqvadronens
samlingsplats, ordonnance-gång
och commenderingar vid
byggnad å oflicers-boställen, samt
flera andra tillfällen, då karlen
ej njuter kost af Kronan . . . 3: —
Mötespassevolance  7: —
3: 16.
5: —
1: 24. —
Summa b:co r:dr
80
27
2 9
110
5 H.
12
90
D e n 4 April.
Anmärkningar:
ilo En ryltarehäst kan, i allmänhet taget, ej tjena längre
än i 8 år. Om elen enas tjenstbarhet varar längre, är den
andras så mycket kortare, hvartill komma sjukdomar, tillfälliga
olyckor m. m., som gör att man på en kort tid kan
blifva nödsakad anskafFa flera hästar.
2:0 En häst, som skall någorlunda väl underhållas,
behöfver minst 1^ lisp. hö i dygnet, och då ryttarehästen
ej får begagnas vidare än till hemforsling af hö och vatten,
för dess eget behof, så är han för landthushållaren alldeles
onyttig, hvarföre dess utfodring i denna calcul med
rätta bort upptagas.
3:o En stor del hästjägare hafva större både städsel
och lön, så i korn sorn penningar, än calctilen visar.
4to Någon ersättning för kursföring och andra tillfälliga
besvär, äfvensom kost för karlen så ofta han efter order
skall uppehålla sig på rusthållsnumret, är icke upptagen
5:o
Spillningen af hästen kan qvittas emot besväret och
ansvaret med dess skötsel.
Östersunds Lands-contor den i3 Aug. 1833.
F. IV. Jonson.
Bilaga Litt. E.
Tabell of ven rusthålls-stammar na vid Jemtlands Håstfagare-sqvadron
, till tunnlandtal, taxer ■■s-värde, hemmansräntor
och af radspenningar i Jemtland } sorn rusthållaren
disponerar, samt augmenls-räntor i Medelpad j enligt
1827 års markegång.''
u
§
3
Socken-
och By-namn.
C5CT-H
c
po ^ J3
o* EL
3 2 »
w D
3 pr- Q-
1 axenn
värde
«-iT?
ra -3
3 3
— 3
M CB5
I tor och af
Ä
ra
3
3
p
3
n
S
ra
P-
2.
, >
a: s
3 crq
3 3
=
O
T
E. a "
* CQ
ta
S- "1
p
n
p:
p
cu
’ ca
£ “ O
C- 3
1
p- 3
1
I
Alsen:
Ale ...
6
2400
—
12
23
6
4
35
6
2,
f>
Trång. . .
2?20
—
IO
4°
■ 1
i3
43
6
3
i>
)J
Ede 1
Rönningsberg (
6
2100
—
IO
41
6
i3
39
6
4
Korsta . .
D
9°°
,—
12
13
6
5
43
G
5
J)
Rydö . . •
P
600
—
IO
21
2
16
7
—
6
Wärmon .
3
9°°
—
II
12
6
10
44
fi
7
Matmar:
Mällbyn . .
61
1880
—
I I
3 a
—
9
22
G
8
Lbyn . . .
Si
94°
—
IO
22
10
16
2
—
9
Offerdal;:
Änge . . .
7
2120
—
IO
‘4
9
16
46
-
10
fy
Berge .
6
l8lO
—
|3
21
ö
—
—
—
11
Ede . . .
34
IOÖO
—
i3
*4
2
—
10
G
12
Bäcken
SI
2.480
12
11
5
G
5
6
i3
Gärde . .
4
1200
—
i3
34
6
—
-
—
14
Wester Ulfsås
2
600
—
i3
2
3
1
29
G
iä
»
Stafre . .
4
l600
—
11
43
6
8
-
6
Den 4' AprH.
91
16
Näskott:
Faxelfven
4
1600
10
37
2
>4
l6
6
‘7
99
Smedsåsen .
31
I060
—
10
29
3
i5
■4
—
18
99
Klingsta . .
6
l800
—
11
8
8
12
3
6
‘9
Rödön:
Kälen . « .
6
I7IO
~
12
33
6
3
26
6
ao
99
Kälen . * .
3
9°°
—
10
42
3
i3
36
6
21
99
Kälen . .
41
i36o
—
11
4°
4
8
18
G
22
09
99
Häste ?
Hägrad j
6
2200
—
10
27
i5
34
6
23
99
Undrom . .
5
i5oo
—
11
34
6
9
2
6
24
99
Bye t , .
4
1600
—
i3
7
6
47
G
a5
99
Wike . . .
4.1
i3o©
—
12
i3
8
5
42
6
26
99
Tomta . .
31
io5o
—
11
1
—
13
46
G
27
99
Utgård . .
7
2100
—
11
20
—
ioj36
G
28
29
99
•9
Säter . . .
Säter . , .
5
3
| 2^00
—
4.
9
2
6
i3
11
43
46
6
3o
09
Hägrad .
2
60O
—
10
28
6
i5
17
—
3i
99
Fanbyn .
3
900
—
11
36
6
8
39
G
3 a
Aspås:
Lien * - .
2I
I000
—
11
5
7
12
20
C
33
99
Lien . . >
»1
I000
—
10
18
7
16
26
—
34
99
Böle . • ,
31
990
—
11
2
6
12
37
6
35
Sunne:
Digernäs . .
5
12oO
—
11
36
—
8
42
6
36
99
Orrviken. .
4
900
—
11
33
6
9
8
G
37
99
Måläng . ,
5
«4oo
—
12
4i
6
2
3o
6
38
Hackås:
Sanne . . .
4
800
—
1 1
39
3
8
24
G
39
99
Sanne . . .
31
700
—
I 1
46
3
7
32
6
4°
99
Sanne «
31
700
—
11
10
—
11
44
G
41
99
Gärde . • ..
4
iooo
—
1 1
4
6
12
26
6
42
99
Gärde. . .
4
900
—
IO
45
8
i3
i5
6
43
IJ
Salom. . -
5}
1 i3o
—
i3
■ 6
6
—
—
—
44
Näs :
Månsta . . .
31
4 i*i
700
—
11
38
1
8
29
G
45
99
Månsta . .
1400
—
10
*9
6
16
30
—
46
■99
Kungsnäs
8
4ooo
—
11
4
9
12
26
—
47
49
Ålsta . • .
51
i 200
—
12
15
2
5
34
G
48
99
Fåker . ♦ ,
3
lOOO
—
11
46
6
7
3i
6
49
99
Fåker .
4
2000'
—
10
40
3
i3
46
6
5o
H
Grönviken _
4
95®
—
11
36
6
8
39
G
5i
99
Gäle , . .
5
950
—
11
.8
—
10
47
G
52
99
Bjerne. . .
31
1200
—
12
16
6
5
26
6
53
99
Bjerne • . .
4
,400
—
12
20
6
5
3
G
54
Lockne:
Förstad , .
31
800
—
11
<4
6
11
18
6
55
99
Änge . . .
2
ÖOO
—
12
18
—
5
.8
G
56
Marieby :
Öfverbyn
4
IÖOO
—
i3
I
—
1
36
6
57
99
Öfverbyn
4
20 5 0
—
12
33
—
3 3o
G
58
Brunflo:
Wiken . .
4
9°°
—
12
43
6
2
•9
6
59
99
99
Backen?
Wikenj * *
41
ia5o
—
i3
i3
8
■>
G
60
99
Bodal . . .
G
2400
—
12
23
6
4
35
6
61
99
Wamsta . .
3
1000
—
10
45
6
i3
18
—
62
99
Lund . . .
61
2760
—
i3
9
4
—
37
6
63
99
Torvalla .
31
1100
—
11
7
2
12
11
6
64
99
Onsala . .
5
1400
—
12
3i
7
3
38
6
65
99
Onsala . .
4
1200
—
11
35
6
8
45
6
66
99
Onsala . .
3
IOOO
—
10
38
—
*4
12
—
67
99
Onsala . .
3}
13oo
—
11
12
7
11
28
G
68
99
Onsala
41
i3oo
—
12
■9
11
5
7
G
69
| Kyrkås:
Längre . .
4
1600
—
12
*4
—
4
32
6
70
99
Sjöre .
6
2800
—
10
34
6
'4
3.
G
7'
9*
Brynje . .
- 3J
900
—
.0
42
b
.3
34
92
Den 4 April.
72
Lit:
Bye , . .
6
2000
11
5
i3
1
G
73
»
Hölje . . .
1000
—
IO
2.4
8
i5
40
G
74
99
Hökback . .
2jf
1200
—i
11
36
—
8
42
6
75
99
99
Fjäl ?
Kronstay '
6j
2100
—
11
18
5
10
44
G
76
99
9 9
Fjät 1
Hökbäck}
64
2G00
—
11
3i
6
9
■9
G
77
99
Fjäl . . .
3
qiG
32
11
2
G
12
37
G
78
99
Fjäl . ■ .
c l
166G
32
io
18
—
16
28
—
79
99
Handog . .
2
y5o
—
12
20
—
5
6
6
80
99
Handog . .
3jf
9°°
—
11
»7
—
11
4
6
8?
99
Brevåg . ,
5
i65o
—
i3
*9
—
—
—
—
82
99
99
Söre t
Åsen} T
6
1800
—
11
1
11
12
42
—
83
99
Korsta • •
5
i45o
—
9
4*
11
19 >4
—
84
99
Näset . , •
51
i4>6
32
i3
16
—
—
—
85
99
Husås . • .
ai
900
—
11
12
6
11
3o
G
86
> j
Husås . . .
4
1266
32
12
4
2
647
6
87
Häggeås:
Högen, . .
3
95o
11
12
—
II 32
G
88
Österåsen
2!
9ao
—
10
25
6
i5
36
—
89
JÅs
1 Kyrkås
Halåsen?
Kläppe C
64
2200
—
11
8
6
12
4
6
9°
Ås:
Dille . , •
4
1200
—
12
33
6
3 26
6
91
99
Kanåsen . .
44
1^4°
—
11
16
8
11
6
G
92
99
Sörbyn t
Farsta } ;
6
1760
—
i°
32
G
1443
—
93
99
Ösa... f
5
i5po
—
M
3o
—
9,27
6
94
99
Täng . . .
44
9°°
—
11
6
8
12
ta
—
93
99
Rösta . . .
3
1200
—
10
3i
6
15,—
6
96
99
Hålskafven .
4
1600
—
i3
32
6
—
97
99
Östersom . .
4
1200
—
11
'27
6
9 'l>
6
98
99
Östersom. .
3
9°°
—
I
9
7
6 18
—
99
Aspås:
Näset , . .
3
X2p°
—
11
37
G
8
34
—
ioo
99
99
Fann ?
Storgård^
64
2320
“
44
10
i3
22
—
Summa
4364
I3854Ö 32
1168 21
1
939
46
6
Jemtlands Fältjägares Regtts-skrifvare-conlor på An^
dersön den 22 Aug. 1828.
Hallstrom.
Med här förvarade original lika lydande, betygar, Östersund i
Lands-contorét den i3 Aug. i833.
F. W. Jonson.
Remitterades till StatsUtskottet.
Vidare föredrogs K. M:s den 1 dennes på bordet lagda
nåd. skrifvelse, ronde förlängning af de med rusthållarne vid
åtskilliga afsutna regtten och corpser afslutade contract om
bäst-vacance-afgifts utgörande.
Remitterades till StatsUtskottet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den 1 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 32, angtde den lönereglering,
som erfordras i följd af Statsrådets förändrade organisation,
D c u 4 April.
Lief samma utlåt, ånyo lagdt på bordet af Frih. Cederström,
T Ii ur e, samt Hr Gyllen baal, Lars Herin
a nf i
Ånyo föredrogs BeviIln.Utsk:s den r dennes på bordet
lagda meni. N:o 6, angrde återlemnande af Riksd fullm.'
Olaus Erikssons från Götheborgs och Bohus län motion om
indragning af vissa tulltjensteman, anställde till bevakning
vid Norrska gränsen.
Då motionen äfven var till Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk. remitterad, lät R. o. Ad. bero vid Utskrs yttrande.
Vidare föredrogs Bevilln.Utskts den i dennes på bordet
lagda mern. N:o 7, ang:de återlemnande af Hr Rosenblads,
Bernhard, hos R. o. Ad. väckta motion, om anslag till ersättning
för fabriks-anläggningar, sorn, genom upphörande af
införsel-förbud, kunna blifva lidande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Tacksamheten är isig
sjelf en så ljuf känsla, att man ej bör undra på, att hvem
som helst iakttager ett erbjudet tillfälle att antingen sjelf
smaka, den eller ock framföra sin tacksamhetskänsla till en
annan. I anledn. af hvad Hr Rosenblad, nu frånvar., föreslagit
och Utsk. deröfver yttrat, kan jag icke annat än anmäla
min erkänsla till honom deröfver, att han sökt väcka
R. o. Ad.'s uppmärksamhet på ett vigtig t mål, ett för
Sverige högvigtigt mål, som innefattas i en lagstiftning
för kommande lider. Jag menar tulltaxan. Den försigtighet,
som han vill hafva iakttagen, är så mycket mera af
nöden, som arne den nya lärans propheter nyligen inträdt i
Konungens Statsråd, och äro män af egenskap att kunna
genomdrifva sina fattade och på öfvertygelse grundade satser.
Hvad mig angår, anser jag min skyldighet såsom representant
vara att väcka Ståndets uppmärksamhet på behofvet
af skydd för våra handaslöjder på landsbygden.
Många med mig lära vara tillräckligen mättade af att se
torpare-ungar klädda i bombasin, under det alt deras mödrar
icke finna sin uträkning vid att spinna den rudimateria,
sora efter förädlingen blir dyrare, än den som från utländningen
införes. Man ser från Westergötland och andra orter
rätt vackra hemväfda tyger, som måste stryka flagg för
utländska varor, hvilka komma från fabriker, sorn drifvas
af krafter, dem vi ännu icke kunnat inom Sverige göra användbara.
Detta har jag ansett mig böra yttra, i anledn.
af förevar, motion, utan att dock på aagot sätt vilja hindra
dess remiss. Men då tillfället är mig lemnadt att hafva ordet,
och då 56 §:n Riksd.Ordn. gifver hvarje riksdagsman
rättighet att, med anledn. af hvad sig tilldrager under riksdagens
lopp, yttra hvad han anser kunna medverka till fäderneslandets
bästa; så får jag anmäla, att alldenstund, en
-
94
Den 4 April.
ligt naturens lagar, våren nu löser böljans band och öppnar
våra hamnar, och för det andra — hvilket herrarne måhända
icke anse äga gemenskap dermed — Amerikas tillstånd i
afseende på dess penningevåsende gör, att vårt öde innevar.
år kanske blir ganska problematiskt i hänseende till en
stor del af vår exporthandel, att jag begagnar tillfället att
göra den motion, att tullen för utgående jern på försök under
innevar. år måtte försvinna. Jag anhåller, att detta
mitt förslag måtte remitteras till Stats- och Bevilln.Utsk:n.
Jag får den äran tillägga, att jag visserligen skulle dröjt med
afgifvande af detta förslag, om jag icke ansett det vara periculum
in mora; ty redan inom i4 dagar äro skepp att
förvänta, hvilka skola afhemta jern. Äfven får jag tillkännagifva,
alt då de fleste fastighetsägarne i den provins, jag
bebor, äro jernfabrikanter, hvilka under ett svårt år böra
tillgodonjuta någon lindring, har jag ansett mig skyldig att
göra denna framställning, hvarvid jag icke bör lemna obemäfdt,
att jag sjelf icke äger ett enda skeppund smide;
och för att så mycket mera få vara ansedd för hvad jag
är, nemi. alldeles oberoende af egennytta, får jag heligt
försäkra, att ingen min slägtinge vetat det minsta af detta
förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller, att Hr
Ridd.Secrettn behagade upplysa, af hvad orsak remissen i
detta ämne af den ia Mars först den 26 derpåföljde kom
BevillnrsUtsk. tillhanda.
Undert. Ridd.Secret. anmälte, att orsaken, hvarföre
den ifrågavar. remissen ej förr kunnat afgå, varit den,
att göromålen inora cancelliet under den tid, hvarom vore
fråga, varit så öfverhopande, att den ej förr kunnat medhinnas.
R. o. Ad. beslöt att låta bero vid Utskts yttrande i
mern. N:o 7, i anledn. hvaraf den deruti omtalade motion
skulle komma att behandlas endast af BancoUtskoltet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då Frih. Ridderstolpes
anförande vore att anse såsom ett yttrande i sammanhang
med K. M:s nåd. skrifvelse, angtde tulltaxan, om
R. o. Ad. tillät, att det fick lill Bevilln.Utskottet remitteras.
Bifölls.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s den 1 dennes på
hordet lagda mern. N:o 8, angrde återlemnande af Riksd.-  fullm. Stephan Anderssons från Stockholms län till Hederv.
BondeSt. ingifua mern., om en bryggas anläggande vid
Blockhusudden på bekostnad af Tullverket och Stockholms
stads Drälsel-commission, fann R. o. Ad. för godt att låta
bero vid Utsk:s yttrande; i följe hvaraf frågan komme att
af Allm. Besvärs- ooh Ekon.Utsk. ensamt behandlas.
Dc,n 4 April.
95
Föredrogs lill pröfning BancoUtskls den 1 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 7, i anledn. af gjoid hemställan,
ang:de uppsmällning och onunyntning af bankens förtåd uti
lopparskiljemynt af gansia pregeln.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: BancoUtsk. medgifver,
att den i fråga v. ommyntningen lomme att medföra
en icke obetydlig förlust för banken. Huru stor förlusten
blir, säges likväl icke uttryckligen. Men det står att läsa i
BancoUlskrs mern. N:o 4> hvarest det sidan , raden näst
den sista, heter, att förlusten sannolikt skulle uppgå tili
10,000 r:dr för ommyntningaf hvad som redan finnes i banken
af det gamla kopparmyntet. Då nu BancoUtsk., i det
förevar, meni., föreslår ommynlning icke blott af bankens
nuvar. förråd af kopparmynt af gamla pregeln, utan äfven
af det belopp dylikt mynt, som hädanefter till banken ingår;
sa skulle följaktligen förlusten blifva större än 10,000
r:dr. Hvad blefve nn vinsten af dessa kostnadssummor? Ingen
annan än alt allmänheten finge ett vackrare mynt att
handtera. Förjengsådan vinst synes mig en så stor summa,
som 10,000 r:dr, icke böra uppoffras. Om bänken, såsom
jag väl vet, liar penningar i öfverflöd, så gifves det utvägar
att använda dem bättre än på detta sätt. Om B. St.
ville använda dessa medel till upprensning af Stångån i Calmar
län och Östergöthland, hvartill erfprdras just den summan,
och hvaraf vinsten blefve 5,100 tunni, jords befrielse
från att vara vattendränkt; månne det icke vore mera skäl,
än att bekosta den på ett sätt, hvaraf enda gagnet vore
glansen på myntet och likheten deruti? Jag anhåller, att
B. o. Ad. antingen måtte återremittera eller afslå betänkandet.
Hr Stuart, Carl: B. Sits sist församlade revisorer
ansågo för deras tiel olämpligt, att gamla kopparmyntet utgåfves
i rörelsen, jemte det efter 1835 års myntfot preglade
nya myntet. Bancofullmaktige instämde i denna åsigt
och förbjödo vidare utvexling af det gamla kopparmyntet;
och då äfven BancoUtsk. delat denna mening, har grunden
dertill icke, såsom Hr von Hartmansdorff förmodat, varit att
förskaffa allmänheten ett vackrare mynt. Den oreda, som
råder i våra mynt-förhållanden, är allmänt känd och allmänt
öfverklagad. Det torde derföre vara af vigt, att B. St., så
vidt på dem beror, söka alt återföra ordning och stadga i
detta förhållande. Bland oordningarna, som förefinnas, är
det en, att kopparmynt finnes i 1 örrisen, äfven efter en äldre
än den sist antagna, eller i835 års myntfot, enligt
hvilken kopparmyntningen är grundad på den princip att
uttrycka jemna tal efter gamla riksgrs-beräkningen, och lyder
detta skiljemynt på ■§, ^ och ^ sk. b:co. Det gamla
kopparmyntet är åter utmyntndt på [ sk., 4 och tt s^-  Dessa många olika myntsorter, som finnas i rörelsen, förorsaka
stor olägenhet för den trafikerande allmänheten. Då
Deri 4 April,
banken ej bör utgifva det gamla'kopparmyntet, så återstår
för banken ej annan utväg, an att försmälta detsamma ; och
då Myntet ej finnér med dess intresse förenligt att betala
det gamla myntet med det belopp, hvarå det lyder, så måste
banken afstå detsamma efter det pris, som derå kan erhållas.
Den förlust, som banken härigenom för ögonblicket
tillskyndas, ersattes till en del genom den vinst, som myntverket
tillkommer, och hvarigenom banken i en kommande
tid kan fi återbetald! det förskott banken utgifvit för ompreglingen.
Jag tror således, att Ständerne böra instämma i
den åsigt, sorn ligger till grund för detta betänk., hvartill
jag icke kan annat än tillstyrka bifall.
Frill. Leijonhufvud Abrah.: Jag anser mig skyldig
att försvara den princip, som ligger till grund för delta betänk.,
derföre att jag, i egenskap af ledamot af sista Stats-revisionen,
måhända föranled t denna fråga. Jag har icke något att
tillägga, utan anhåller blott att få förena mig uti de skäl
Hr Stuart utvecklat, och hvilka äfven voro de, som gjorde
sig gällande inom Stats-revisionen. Jag skulle tro, att den
kostnad, hvarpå bancofullmäktige häntyda, ligger mera i den
förlust, som består deruti att det gamla kopparmyntet, oberoende
af innehållet, fått en.högre stämpling, och att det
således är mera en negativ än positiv förlust man bar att
befara.
Hr Von Hartmansdorff: Hr Stuart har förmodat,
att revisorerne gifvit bancofullmäktige något förbud mot
gamla kopparmyntets utvexling i rörelsen. Det synes icke
af revisorernes berättelse. Å 24:de sidan i 183g års revisionsberättelse
heter det nemi.: ”Och få revisorerne, då det icke
”synes lämpligt alt bankens förråd af kopparskiljemynt af
”gamla pregeln, hvilket, enl. hvad förestående inventerings”uppgift
utvisar, uppgår till det ansenliga belopp af 53,233
"r:dr 16 sk. b;co, uti allmänna rörelsen utgifves, hemställa
”till R. St., att bankens förråd af berörde kopparskiijemynt
”må för bankens räkning uppsmältas och ommynlas till
”skiljemynt af nyaste pregeln.” Hr Stuart har trott, alt någon
oreda skulle uppkomma, derigenom att det funnes skiljemynt
af flera preglar; men hvaruti oredan skulle bestå,
har han icke uppgifvit, och jag kan icke inse hvilken deraf
skulle uppkomma. Vi hafva flera slags bancosedlar utelöpande,
men någon oreda deraf har man icke försport. Tvertom
hafva de gamla sedlarnas bibehållande i rörelsen blifvit ett sätt
för allmänheten alt lära känna hvad de nya sedlarna, och
särdeles hvad silfvermynten äro värda. De hafva således
snarare gagnat än skadat allmänheten. Hr Stuart har äfven
åberopat, att nya kopparmyntet vore pregiadt efter
riksg:s-beräkningen. Detta är för det mesta sannt, men ibland
andra slantar finnas afven en-skill:r b:co, som icke lära kunna
supas
-
t)c n 4 A j> r i K
inpassas i riksgrs-beräkningen. Drt gamla myntet lyder,
sorn vi veta, äfven på i sk. btco samt på \ neli T'^. Någon
oreda deraf synes icke hafva nppkmmni!, utan snarare
lättnad vid liqviden, såsörn t. ex. vid betalning af 3 styfver,
som ofta förekommer oell hvartill förifras 2:ne eller'
3:ne slantar af det nya, men blott en af gamfa myntet. Örn
man afstår det ifrågavar. kopparmyntet till myntverket, förloras
derpå 10,000 r:dr. Hvarföre kan man då ieke lika gerna
afstå detsamma, utan förlust, till allmänheten, som är
färdig att emottaga det. Hvarken lion eller banken förlorar
derpå. Har man sådant öfverflöd på penningar, så bör
man dock ej slösa bort dem utan gagn, eller — för att nyttja
ett förut auvändt uttryck — kasta dem i djupet af sjön
Wetterin
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag har blott velat
Uttrycka den mening, att jag icke delar med Hr von Hartmansdorff
begreppet om oreda. Jag tror, i motsats med
hvad han framställt, att det ligger mycken oreda i ett mångVexlande
mynt. Om man har i5 sorter, i stället för 4, blir
oredan i samma mån större. Om man vid en vexling mottager
20 sorter sedlar, har man svårare att räkna dem, än
om sedlarna bestå af en eller blott några sorter. Jag dömmer
i detta fall efter min egen erfarenhet, och jag skulle
tro, att olägenheten är större för allmänheten,- än för den,
som har någon mera vana vid behandling af sedelslagen, och
jag kan icke finna annat, än alt BancoTJlsk. har afsett alt
vinna reda och ordning i detta hänseende.
Hr Stuart: Den oreda, söm jag ulf mitt förra yttrande
antydde, förefaller mig så lättfattlig, att hvar och en
borde inse densamma, och torde derföre icke behöfva närmare
uppgifvas. Jag anser det ej kunna' rubriceras såsom
slöseri, om banken icke ufgifver i rörelsen ett mynt, som
finnes vara olämpligt och hinderlig! för trafiken. Det af Hr
von Hartmansdorff åberopade exemplet af utelöpande sedlar
af olika sorter, är icke jemförligt med förevar, förhållande;
emedan härvid jemväl bör afses, att bibehållandet af det
gamla myntet, jemte det nya, medför olägenhet af förblandning
utaf mynt af högre valör med det af ett lägre, härledande
sig från öfverensstämmelse i volume inett skiljaktighet
i värde emellan gamla och nya myntet. — Jag tager mig
ytterligare friheten att fästa uppmärksamheten på den conseqvens,
som fordrar bifall till förevar, betänkande. R. o.
Ad. ocb de öfriga Stånden hesloto nemi. vid sista riksdagen,
att silfvermynt på rtdr specie icke borde utgifvas, på det
Oreda icke mätte förorsakas. Det uti banken befintliga silfVermyntet
å nämnda valör har derföre allt sedermera qvarblifvit
i banken och kommer att i sin ordning ommyntas
med en förlust för banken, vida öfverstigande den, som är
5 H. ,3
O3
De B 4 April.
förenad med koppormyntets oropregling, men 6om icke kan
undvikas, om man vill hafva reda i myntet. Jag förnyar
min anhållan om bifall till betänkandet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
förenar mig uti den af Hr von Hartmansdorff uti denna fråga
yttrade åsigt. Jag tror, att om de uti banken förvarade
skiljemynten af gamla preglen utgingo, sådana de äro,
derifrån i rörelsen, de ej skulle förorsaka mera oreda, an
de skiljemynt af gamla preglen, hvilka redan äro i omlopp
bland allmänheten , och på många ställen i mycket större
mängd än de nya.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott, i anledn. nf
hvad en ledamot yttrat, tillägga, att silfver-myntet, hvaraf,
endast ett obetydligt belopp finnes i allmänhetens hander
följaktligen är nästan obekant, men att kopparmyntet deremot
är allmänt kändt. Hr Stuart* jemförelse med silfvermyntet
passar således icke till förevar, fråga.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Banco.Utsk:s utlåt. N;o 7.
;> Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han funnit ja
hafva öfverrösta! nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall icke besvära Ståndet
med någon votering. Jag vill blott uttryckamin önskan,
att den frikostighet, som Ståndet nu har visat blott för att
erhålla en vacker myntpregel, måtte fortfara, då fråga blir
att åstadkomma något nyttigt roed bankens medel.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. BaneoUtskrs
den 1 dennes på bordet lagda betänk. N:o 8, i anledn. af
väckt motion om rättighet för bankens gäldenärer. all i
landtränteriet få erlägga ränta och capital-afbelalningar å
innehafvunde fastighetslån.
Föredrogs ånyo Ridd.Utskrs den t dennes på hordet
lagda mein., i anledn. af åtskilliga förslag till ändring i Ridd,-  Ord ningen.
Begärdes ånyo på bordel af Hrr Silfverhjelm, Carl
Adam, samt Bråkenhjelm, Pehr Reinhold.
Hr von Moltzer, Anders Joli. Fredr., hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Vid öfveriäggningen i SlalsUtsk., augtde Hr Möllerhjelm?
väckta motion, rör:de förhöjning af Krigs-cassettrcn Reuterborg}
lön, genom £ proc. remisslage af de statsmedel, hvilka
af nämnde Gasseur »fsändas, anser jag följande böra anmärkas
:
Den 4 April.
99
t:o Att i K. Krigs-colhm finnas a:ne casseurer.
2:0 Att om remisslage för defa ene casseuren beviljas,
kommer äfven den andie oell tror sig äga samma rättighet.
Motionären har, efter min öfvertygelse, handlat ensidigt,
som ofta förr varit öfligt inom K. Krigs-collrm, då
fråga uppstått om tillstyrkande eller anslående af löneförhöjning
eller arfvoden för de bättre lönte tjenslemännen.
3:o Alt krigs-casseurerne äro, i proportion, de bäst
lönte inom K. Krigs-colkui; hvadan allt remisslage ar öfverflödigt.
4:o Alt om remisslage å statsmedlen beviljades för Krigscasseuren
Reuterborg, skulle en påökning af minst 2,000
r:dr b:eo på hans lön årligen äga rum; (se riks-hufvudboken,
ang:de anslag af statsmedlen — artilleri, forlification,
utredning och underhåll, bevaring, ra. m.).
5:o llafva R. St. icke beviljat remisslage å nya mötespassevolance-medlen,
och då dessa medel aro folkets egendom,
äger han, i min tanka, dertill ingen rätt, förrän R.
St, en sådan rättighet honom branat.
6:0 K. räutmästarne äga ej att beräkna något remisslage,
ehuru alla medlen gå genom deras händer först.
7:0 Landträntinästarne hafva denna rättighet, men blott
för de medel, sorn uppbäras inora deras län, — För krigsCasseuren
skulle det blifva för hela Rikets stalspassevoiancemedel;
och krigs-casseuren redovisar icke.
8:0 H. M., som, enl. här nedanföre specificerade bref
och generalorder, så nådigt utdelat gratificationer af gamla
passevolauce-medlen, lärer icke heller underlåta att till Reuterborg
af nämnda fond lemna ett vedermäle af sin nåd och
bevågenhet, som han för godt finner.
Såsom en märkvärdighet bör särskildt anmärkas, att någon
-gralification aldrig blifvit hvarken notarien eller kammarskrifvarne
å underhålls-afdelningen i nåder meddelad,
ehuru de hafva mesta bestyret med disconlrörelsen å gamla
passevolance-fonden, anordningars utskrifvande och bokförande,
låne-räkniugens uppgörande och utskrifvande, samt
protocollers förande öfver hela den invecklade förvaltningen,
och detta icke lärer höra lill deras tjenst.
Specification:
Generalorder, dat. den 23 Dec. 1809, om gratification
å 313 r;dr 16 sk. till Revisoren, Assessor C. G. Bagge.
Generalorder den 6 Dec. i838, ang:de 4<>o r:dr b:co
årlig gratification af gamla mötes-passovolance-cassan, och
100 r:dr af löneförbättrings-fonden, lill Krigsrådet Bäck,
för disconteringen.
K. brefvet den 12 Mars i83q, ang;de arfvode af 800 r;dr
b:co till en vice-advocat-fiscal i Krigs-colkui, på det sätt,
att 3oo r:dr utgått af milit.—boställs—
„ 3oo d:o af Wadstena krigsmanshus- och
„ 200 d:o af gamla passevolance-cassorna,
s;ma 800 r:dr b:co; — hvilkens tjenst icke var mera behöflig
»oo
Dea 4 April,
3n ntt hon er» längre tid varit till polismästare förordnad,
trien uppbär ändock arfvode.
Generals-order den 20 Maj 1827, om ett årligt arfvode
af 3oo r:dr; hvaraf 200 nf gamla fonden och 100 r:dr af
löneförbättrings d:o till Krigs-commissarien, Kamereraren
Gbilz.
Remitterades lill StatsUtskottet.
Frih. Gederström, Anders, uppläste följande;
Af sjuklighet hindrad att under flera plenidagar till—
städesvara, bar jag nödgats alt tills i dag uppskjuta motiveringen
af min motion rör;de åtskilliga ändringar och tilllägg
vid i8o5 års K. förklaring ang;de praescriptionstid för
åtkomst af läst egendom, hvilken motivering jag vid motionens
remiss uppsköt, enär liden då var nog långt liden på
qvällen. — Det är af denna anledn. jag nu vågar för en
stund upptaga R. o. Ad:s tid.
Intet torde vara angelägnare för lagstiftaren i ett
laghundet samhälle, näst befordrandet af personlig säkerhet,
än att framför allt afse och gynna stadga och säkerhet
i all sorts egendomshandel, oell synnerligast i hvad
den rörer fast egendom. Uppå denna säkerhet beror hufvudsakligen
landets förkofran i industrielt och mercantilt
hänseende och till en de| äfven i moraliskt.
Hvar och en som ernar köpa en egendom, gör sig förnämligast
underrättad om säljarens äganderätt, om dess
rättighet att utom börd sälja densamma, om egendomens gravatioum.
m.; finner han alla dessa frågor nöjaktigt besvarade,
då först vågar han ingå i detaljerna om priset, egendomens häfd,
onera, m. m. Skulle likväl alla dessa försigtighetsmått vara otillräckliga,
skulle köparen, oaktadt han vunnit tillförlitliga bevis
om säljarens äganderätt, ändock vara oviss, huruvida ej i
en framtid någon obekant pretendent skulle kunna frånvinna
honom egendomen; så blefve af denna osäkerhet närmaste
följden, att han ej tordes använda sina capitaler på inköp af
densamma, eller att ban betraktade handeln derom såsom
ett lotteri, samt till följd häraf bjöd för densamma betydligt
under dess verkliga värde. — Denna slags bandel blefve
då jemförlig med den nu för tiden brukliga försäljningen
af osäkra fordringar, hvilka naturligtvis oftast betalas under
deras verkliga värde, och alltid relativt till den större eller
mindre apparence köparen har att kunna realisera desamma.
Vidare följer af denna osäkerhet om besittningsrätten,
att ingen å en så beskaffad egendom vågar nedlägga
några penningar eller något betydligare arbete, emedan man
riskerar att förlorar de förra, samt hafva gjort det sednare
förgäfves eller åtminstone åt en annan utan ersättning, hvaraf
åter följer, att egendomen ej så skulle häfdas och skötas,
som annars blifvit händelsen. Att undanrödja ali osäkerhet
Dea 4 April.
(01
samt befordra stadga i dylika affärer, bär inom vårt kära
fädernesland utgjort ett problem, hvars lösande sysselsatt de
lagfarne ofta och under olika tidsskiften. Sorn likväl allt
är underkastadt ofullkomlighet på jorden, så måste afven de
till följd häraf uppkomna lagar vara i större eller mindre
grad bristfälliga. Häraf kan man ock förklara orsaken, hvarföre
de lagar, som det ena tidskiftet anses oöfverträffeliga,
ett sednare tidehvarf kunna anses ofullkomliga, otillämpliga,
råa och skadliga.
Bland de Jagar, som tillkommit för att åstadkomma större
säkerhet i äganderätts-förhållanden, i hvad de röra fast
egendom, företer sig K. förklaringen af den 5 Maj i,8o5 såsom
den förnämsta. Denna K. förklaring, åsyftande att genom
en viss lämplig praescriptionstid begränsa rättigheten
att klandra åtkomsten1 till fast egendom, har likväl det stora
felet, att den snarare motverkat än befordrat det afsedda
ändamålet. Innan nämnda K. förklaring promulgerades, ansågs
af behörig domstol meddeladt fastebref eller s. k. laga
fasta vara ett så säkert bevis om laglig och oklanderlig
äganderätt, att ingen aucloritet hade tilltrott sig äga fog
att bryta eller upphäfva en på denna grund byggd possessions-rätt.
Sjelfva fastebrefvets innehåll gaf sådant tillkänna.
— Genom ofvannämnda K. förklaring är likväl fastebrefvets
verkan i detta fall helt och hållet upphäfd, enär
fasta numera på intet vis lägger hinder i vägen för klander
af laga fång eller åtkomst till fast egendom, utan endast
kan anses såsom ett skydd mot börds- och lösnings-anspråk.
För att afhjelpa den osäkerhet, som, sedan fastan ej
mera fortfor att hafva samma kraft och verkan som förut,
nödvändigt skulle uppstå; så bestämde man en praescriptionstid
af natt och år från den tid, som i hvarje särskild
händelse är vorden bestämd, eller enär sådan tid icke
finnes utsatt, ifrån den dag anledn. till slikt klander för rätter
ägare yppades, och han kom i tillfälle att sin rätt bevaka
och lagligen utföra.
Hvad som åsyftas med orden, "som i hvarje särskild
händelse är vorden bestämd,” kan jag ej inse,
enär mig veterligen några bestämmelser för särskildta
fall i detta hänseende ej existera; men hvad jag med lag
förklaringen
instämmer uti, är att tiden, hvarifrån dessa
fatalier rätteligen böra beräknas, i de flesta af berörda mål
icke alltid kunde med visshet utredas, och klandret, således
i längre tid hållas öppet, hvarigenom den säkerhet, som en
på god tro förvärfvad åtkomst för innehafvaren alltid bör
medföra, lika ofta skulle komma att saknas. Att denna säkerhet
likväl ej vinnes genom den praescriptionstid — af i:o
den till klander berättigade personens lifstid, och 2:0 20 år
efter samma persons dödsdag, — som i lagförklaringen
blifvit bestämd, skall jag söka att med så väl fingerade som
verkliga facta bevisa.
Den 4 April.
Om man föreställer sig den händelsen, att en ägare till
ett efter är 1810 stiftadt fideicommiss gör en utrikes resa,
medtagande sin enda son och arfvinge, som då är blott ett
år gammal, upplåtande förvaltningen af sin egendom åt en
hemmavarande broder. Det fartyg, på hvilket ofvannämnda
fader och son göra den utrikes resan, förolyckas, och
man har ali anledn. att förmoda, det så väl manskapet, som
passagerare omkommit vid olyckstillfället. Brodern satter
sig, efter iakttagande af nödiga formaliteter, i possession af
den honom anförtrodda egendomen såsom närmaste arfvinge
efter de döde, och försäljer egendomen, hvilken numera i
hans hand erhållit egenskapen af arfvejord. Omnämnda egendom
går sedermera under en följd af år ur hand i hand ,
och en mängd lagfarter samt fastor har å densamma blifvit
meddelade. 80 ur sedan brodern först försålde egendomen
kommer en pretendent från någon utrikes ort och styrker,
all t. ex. ej alla passagerare vid det omnämnda skeppsbrottet
omkommit, utan alt brorsonen eller den lätte urlvingen
till den försålda egendomen blifvit oförmodadt räddad
och upptagen af främmande personer; att han, utan att
öga kännedom om fädernesland och rättigheter, blifvit utrikes
uppfostrad, gift, erhållit barn, och, efter en ålder af
65 ä 70 år, samlats till sina fäder. Först efter hans död
har, dels genom de vid skeppsbrottet räddade documenter,
dels genom andra omständigheter blifvit ådagalagdt, att han
varit ägare till den omberörda egendomen, och att hans arfvingar
således 1111 L råd t i hans rätt. -— En af dessa är den
nu uppträdande pretendenten, hvilken påstår sig, på grund
af i8o5 års förordning, vara rätter ägare, och på denna
grund begynner en rättegång med innehafvare!! af densamma.
Denne sednare måste nu beqväma sig att afträda egendomen,
och sedan begynna en lång rättegång i hemnlsväg,
för att erhålla möjlig ersättning af sina fångesmän o. s. v.
Man kan göra, och gör troligen häremot det inkast,
att en dylik händelse väl kan förekomma i romaner, roen att
något dylikt högst sällan, om någonsin, inträffar i verkligheten.
Må så vara! men jag vill i detta fall relevera en rättegång,
som för närvar, utgör föremål för domstols ompröfvunde,
och som nyss vid underrätt blifvit efter en 8-årig
rättegång med slutlig dom afgjord.
År 1783, 0111 jag ej misstninner mig, stiftades af X genom
testamentarisk! förordnande ett fideicommiss, bestående
af åtskilliga egendomar, belägna inom samma län, men olika
härader. Bland dessa egendomar var en, som jag benämner
med litt. A, behäftad med en banco-inteckning.
Denna inteckning omsattes ej inom rätter tid, och banken
utlyste auction å nämnda egendom. Dåvar. ägaren Y inkom
under uppbudstiden med eii skriftlig begäran till R. St:s Bank,
att få en med ofvanberörda litt, ,A i sambruk varande, ehuru
i annat härad belägen, egendom Ep., son) äfven hörde till
ofvannämnda fideicommiss, i ett utrop ^med den förra på
Dcd 4 Afri i
bankens auction försåld, oaktadt nämnda egendom ej var
med bancogäld graverad, på det skäl, att den ena egendomen
så länge blifvit brukad tillsammans med den andra,
att begge skulle lida skada af att skiljas och komma i olika
ägares händer. — Till denna ansökan lemnade bancocommissaricrne,
på andragna skäl, deras bifall, låio värdera
F.p, uppbjuda densamma, och slutligen å banco-auction försälja
omnämnda egendomar i ett utrop för en gemensam
summa stor 3o,ooo och några hundrade rtdr b:co; hvarefter
banken till köparen meddelade köpebref å begge egendomarna,
utan annat förbehåll, än att banken hemulade egendomarna,
för så vidt de varit till R. Sits Bank pante-lagförskrifna.
— Delta skedde år 1810. — Köparen, som jag vill
benämna A, försålde dessa egendomar till B för ungefär
70,000 rtdr btco; B delade egendomarna, och försålde Ep.
till juveleraren D samt litt. A till E, hvilken sednare försålde
litt. A till F, som slutligen försålde den till nnvar. ägaren Öfverste
G för, om jag ej missminner mig, 100,000 rtdr btco.
— Juveleraren D cedcrade bonis, och Ep. försåldes å auction
vid lands-cancelliet för haus creditorers räkning till
Capitaineu H för 20,002 rtdr btco. Vid Fits död tillföll denna-egendom
hans testamentarier, jungfru J samt 2tne hennes
söner. Ar i832 dog Y, eller deri fideicommissarie, på
hvars begäran Ep. af R. Sits Bank blef försåld, och litet
derefter instämde hans äldste son Z, dåvar. innehafvare af Ep.
roed underlydande hemmansdelar, jungfru J samt hennes ofvanomnämnda
begge söner till häradsrätten, under påstående
att de den i4 Mars i834 till honom skulle förpligtas
utan lösen afträda omnämnda egendom, enär han till följd
af faderfaderns testamente var berättigad att såsom äldste sou
efter Y tillträda Ep, hvilken egendom utan laga skäl blifvit
honom frånhänd. Detta baude 22 år sedan egendomen
första gången blef försåld. 8 år derefter, eller innev. år, afkunnade
häradsrätten slutlig dom, hvarigenom Z tillerkändes
den omtvistade egendomen, och nuvar. innehafva!ena
ådömdes att den 14 Mars 184*» om la§ ej missminner mig,
till honom afträda densamma: i öfrigt hänvisades de att i
hemulsväg söka ersättning hos deras fångesman. Råda parterna
hafva sökt ändring hos lagmansrälten, hvarest målet
vid instundande ling kommer att företagas till handläggning.
— Emedlertid har nuvar. innehafvare af Ep varit förhindrad,
dels ätt erhålla inteckning i egendomen, dels att kunna
föi sälja densamma, dels att nedlägga någon kostnad på dess
förbättrande, till så väl deras som egendomens stora skada.
Om man betänker, att en oförmodad händelse, eller
Y:s i832 inträffade dödsfall vid 54 års ålder efter endast
2:ne dagars sjukdom, orsakade, att ofvanberörde rättegång
så tidigt begyntes, och att den, i händelse Y lefvat 20
år längre, först kunnat väckas i852, samt egendomen under
denna tid ytterligare kunnat gå genom flera händer,
Dea 4 April.
och sista innehnfvarcna derigenom möjligen afhändas egendomen,
utan tillräcklig säkerhet om ersättning hos fordna
försäljare, hvars omständigheter, under loppet af en sadan
tidrymd, naturligtvis kunnat betydligt förändras; så skall
man finna, huru vådligt det är alt lemna en obestämd eller
för fång praescripttonslid för klander af annars åtkomst till
fast egendom. Att anföra flera exempel torde vara öfverflödigt,
oell jag får blott tillägga, att om någon af O. LagUtsk.
vs ledamöter skulle önska få närmare del af sistnämnda
rättegång; så är jag så villig som skyldig att med originalhandlingarnas
företeende lemna alla de upplysningar som äskas.
Och hoppas jag, att hvad nu blifvit anfördt skall
utgöra tillräckliga skäl till motivering af de i min motion
vid i8o5 års K. förklaring föreslagna förändringar och tillägg.
Remitterades till Lagutskottet.
Lades på bordet LagUlskrs betänka1, memorialer och
utlåtanden:
Nro 5, i anledn. af väckt fråga om ändring i sättet för
nämndemäns väljande;
Nro 6, i anledn. af väckt motion om förändrade föreskrifter,
i afseende på kartering af handlingar i concurs
r»äI
i .... r, ...
N:o 7, i anledn. af väckt fråga om ändring i K. för
ordningen
den 20 December 1825, huru förhållas skall vid
besigtningar och öfverbesigtningar, då varor eller färdiga
arbeten för landt- eller sjö-försvarets behof, efter uppgjorda
contract, levereras;
Nro 8, i anledn. af väckt motion om förändrade föreskrifter
i afseende på chartae-sigillatse-afgiftens beräknande;
N:o 9, i anledn. af väckt motion om förändrade grunder
för tulls erläggande vid skattlagda luli-mjölqvarnar;
N.'o 10, i anledn. af väckt motion om behofvet af vissa'
föreskrifter, angrde rekryters antagande;
Nio ii, i anledn. af väckta motioner om ändring iförfattningarna,
anglde hemmans-förmedling;
Nro 12, i anledn. af väckt motion om rättighet för
Brandstods-comitcfen i Luggude härad att utmätningsvis uttaga
obetalda brandstods-afgifter;
Nro l3, öfver väckt motion om inskränkning i gårdfari-liandlandes
rättighet alt utbekomma fordringar för utborgade
varor;
Nro 14, öfver Hr Lars Hjertås motion om rättighet för
parter att deras till domstol ingifna handlingar återbekomma;
Nro i5, i anleda, af väckt motion om förändrade föreskrifter,
i afseende på låns erhållande ur R. Sf:s Banks och
andra publika cassör;
N:o 16, öfver väckt motion om upphäfvande af lagens'
stadganden, ang:de qvalilicerade dödsstraff;
Nro
Den 4 April. io5
N:o 17, öfver väckt motion 0111 ändring i 2 cnp. t’i§:n
kyrkolagen.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att,
sedan Hr Lilljehöök erhållit ledighet från sin plats i Bevilln.
Utsk., utse en person att i nämnda Utsk. inträda under
lians frånvaro.
Justerades pleni-prot:n för den 20 sisll. Mars e. m. samt
den 21 Mais.
Upplästes från de öfriga Riks:S(:n ankomna prot.-utdr.,
nemi. från PresteSt., af den 18, 21 och 28 sisth Mars, från
BorgareSt., af den i4, 18, 2r, 26 och 28 sisth Mars, samt
från BondeSt., af den ri, 14, 21 , 26 och 28 sisth Mars.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m‘.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 8 April i84o.
Plenum kl. io f. m.
Justerades i4 prot.-utdr. för den 4 dennes.
Justerades pleni-prot;n för den 26 sist!. Mars f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorefs lista till val af ledamöter för
att under den ledighet, som blifvit beviljad 2:ne ledamöter
i Bevilln.Utsk., nemi. N:o 279 Frih. Wrangel af Sausis,
fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, samt N:o 66 Hr Lilljehöök,
Ludv., och en ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk., nemi. N:o 1768 Hr Schmiterlöw, fullm. Hr Ribbing,
Arvid, inträda i desse ledamöters ställe; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde i
Bevillnings-Utskotlet:
N:o 362. Frih. Haij, fullm. Frih. von Knorring, Wolrath,
N;o 2236. Hr af Schmidt, Georg Lars;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o Sy. Hr Rosenstråhle, fullm. Hr Oxehufvud, Adolph
Göran.-
5 H. i4
Den 8 A p ri 1 f. ra.
Hr af Ulir, Carl David, hade inlemna! eli så lydande
anförande:
Sedan Motala mekaniska verkstad, genom försäljning,
nyligen kommit i annan ägares hand, så att Götha canal
oell verkstaden hädanefter komma alt utgöras af tvänne särskildta
bolag, utan saraband med hvarandra, hvilket icke
var händelsen då jag under sisth Mars månad hos H. R. o. Ad.
väckte fråga om ett lån af statsmedlen för Götha canal oell
Motala verkstads gemensamma räkning, förenade uti en hand,
hvilket ock hos mig utgjorde egentliga motivet till denna
motion; och då jag under dessa förändrade omständigheter
numera icke anser det ifrågasatta lånet vara behöfligt, får
jag härmed vördsamt anhålla ou; R. o. Ad:s tillåtelse, att den
af mig i före nämnda afseende väckta motion får förfalla, samt
H. StatsUtsk., dit frågan blifvit remitterad, om detta beslut
måtte behörigen underrättas.
Remitterades till StatsUtskottet.
Frih. Toll, Gustaf Philip, hade ingifvit ett anförande,
som upplästes så lydande:
''S Då remiss blifvit beslutad till StatsUtsk. af K. M:s nåd.
skrifvelse, ronde fortfarande i 5 år af häst-vacance-contracten
med ruslhållarena vid de afsutna Öst- och Weslgötha
cavalleri-regltena, samt på 3o år vid Lif-reg;ts och Smålands
grenadier-corpser och Bolins läns reg:te, utbeder jag
mig att få lill Utsk. under litt. A och B bifoga 2:ne häften
af K. Krigs-vetlenskaps-academiens tidskrift nemi. för
Febr. månad 1845, sid. 65—67, och Juni månad 1837, sid.
2i5—2a3, i hvilka finnas införd! ett af mig uppgjordt förslag
till Weslgötha cavalleri-regttes åter-uppsittning och organisation
för framtiden, hvilket, efter mitt förmenande,
icke allenast skulle betydligt minska de rustandes kostnader
så väl vid sjelfva uppsittningen som allt framgent, utan äfven
för K. M. och Kronan medföra de väsendtliga fördelar,
att regttet derigenom vunne i duglighet emot hvad som
lomme att äga rum, ifall uppsittningen på en gång skulle
verkställas, samt alten fond för regrtets rekryt-och remoutexercis
under uppsittningstiden klefve bildad, hvarigenom
särskildt årligt anslag för detta ändamål för all framtid besparades.
— Min afsigt med detta förslags framställande har
varit att ådagalägga, å ena sidan, möjligheten att verkställa
ett indelt cavalleri-reg:tes åter-uppsittning utan rusthållarenas
alltför stora betungande, å den andra, huru ett indelt cavalleri-regtte
i allmänhet borde vara organiserad!, för att
alltid befinna sig i fullkomligen tjenstbart skick, och iståirdsatt
att uthärda de mödor, som från tjensten i fält äro oskiljaktiga
och hvartill ovillkorligen erfordras, i:oatt manskapet
i rekryt-skolan erhåller tillbörlig öfning i ridning, hästens
vård, vapnens användande samt tjenstgöringen i allmänhet;
D c n 8 A j) i' i 1 f. ra.
samt 2:0 att hästarne i remonl-skolnn erhålla elen tidiga
och ändamålsenliga förberedande daning, sorn är så oundgängligen
nödvändig för deras anhållande duglighet vid fältmödor,
förutan hvilka egenskaper ett cavallen'föga gagnar
— med hvilka det för landets försvar är af stort värde.
Salunda åsyftar detta förslag:
1:0 att ett indelt cavallen i Sverige må, utan behof af
andra bidrag af Staten, kunna upprätthålla sin egen tjenstbarhet
äfven med tiden stigande fordringar, utan skada för
de rustningsskyidige;
2:0 att från jordbrukaren — rusthållaren — borttaga
alla rustnings-onisorgens besvär emot bestämda villkor;
3:o alt remonterings-skyldigheten, likaledes på rätt väg
besörjd, icke allenast betydligt minskar befälets mödor och
ansvarsfulla omtanke, utan äfven blelve en hufvudsaklig befordran
af den inhemska hästafvelns framgång och oberäkneliga
fördelar äfven i statsekonomiskt hänseende.
Vid föreslående af det und. svar It. St. komma att afgifva
å K. M:s ofvannämnda nåd. skrifvelse, anhåller jag
vördsamt att H. StatsUtsk. benäget ville fästa uppmärksamhet
vid det af mig nu aflemnade förslag, hvars hufvudgrunder
jag vågar anse ovedersägligen riktiga, så väl i ekonomiskt
som militäriskt hänseende, och hvars detaljer äro lätta
att efter särskildta förhållanden jemka, sedan hufvudgrunderna
blifvit godkända.
Remitterades till StatsUlskottet.
Frill. Toll, Gustaf Philip, hade äfven inlemnal följande
anförande:
Af sjukdom hindrad att uti sista plenum, vid remissen
af K. M:s nåd. skrifvelse, med tillstyrkan om någon ersättning
till Skånska stenkols-verket, i händelse den nu gällande
tulltaxan å införsel af Engelska stenkol, enligt Tullcomite'ens
förslag, skulle komma att nedsättas, upptaga tili
besvarande den af Hr L. Hjerta, vid detta tillfälle, dels
yttrade åsigt, att alla uppoffringar af Staten, i och förvåra
inhemska näringars uppkomst och bestånd, voro skadliga
och derföre aldrig borde medgifvas, dels ock att Hr
Hjerta i hög grad klandrat Regeringens åtgärd i detta afseende,
som, utan minsta kännedom om verkets ställning,
dertill lemnat sitt tillstyrkande; anser jag mig, som förut
hos R. o. Ad. väckt motion i samma ämne, och såsom opartisk
i frågan, då jag hvarken varit ellet är delägare i detta
verk, men afen alldeles motsatt mening, till vederläggning
af hvad Hr Hjerta sålunda anfört endast böra anmärka,
att, enligt K. M:s nåd. bref af den 24 Mars i832, directionen
för Höganäs stenkolsverk till K. M. årligen aflemna
r en fullständig redogörelse om verkets ställning och hushållning,
om de produeter, som derifrån årligen utgå, samt
io8
Den S April f. ra.
om de högst betydliga uppoffringar, som af enskilde medborgare
mast göras, för att bringa verket i dess närvar,
skick, och alt det är på denna speciella kännedom örn alla
förhållanden, som K. M. torde hafva grundat sin till R. St.
nu gjorda framställning.
Jag får äfven fasta uppmärksamheten derpå, att det var
R. St., som vid i8a3 års riksdag uppmanade nuvar. bolag
att ingå i detta stora och för hela landet nyttiga företag,
hvilket då var beräknadt att kosta 200,000 rtdr, men hvilken
kostnad, för att kunna fullgöra R. St;s beslut och de
dervid lemnade föreskrifter, likväl uppgått till den i vårt
land lie tyd liga summan af 617,000 r:dr, hvilket, utom förlusten
af räntan å det nedlagda capitalet eller någon inkomst
för actie-ägarne, bragt bolaget i en betydlig skuldsättning;
och då härtill kommer, dels att försäljnings-priset
å de inhemska stenkolen N;o 1 , vid förenämnda tid var 14
r:dr btco per tunna, samt införsel-tullen för de Engelska
18 sk;r per tunna, dels ock att, genom den starka import
af Engelska stenkol, som sedan ägt rum, priset å de inhemska
kolen fallit till 1 rtdr, föreslår man likväl 1111, att tullen
å främmande stenkol skall nedsättas från 16 till endast
4 sk. per tunna.
Alt denna nedsättning, ifall den beslutes, ganska menligt
skall inverka på rörelsen vid Höganäs, ar lätt att inse.
Men jag bestrider icke denna nedsättning, i händelse R. St.
anse en ökad import af Engelska kol mot lindrigare pris
nyttig och behöflig förandra näringsgrenar inom landet; hvad
jag yrkar och påstår är endast, att en sådan fördel, medgifven
åt andra inhemska näringar, icke bör ske på stenkolsverkets
bekostnad, hvilket utan tvifvel blir händelsen, om
icke verket får tillgodonjuta någon deremot svarande ersättning.
Den ena näringens uppkomst och förkofran skulle då
grunda sig på den andras undergång, hvilket vore stridande
mot ali rättvisa och billighet, och skall troligen föranleda
dertill, att kolbrytningen vid Höganäs, samt de derpå
grundade ler-fabrikationer, ehuru oumbärliga för flera vigtiga
näringsgrenar, spridda öfver hela landet, då den icke
längre kan bära sig, snart kommer att upphöra, samt en
stor del af Skånes innebyggare, deraf l5oo personer njuta
daglig förtjenst vid dessa verk, — hvilka nu, i saknad af
skog och torftägt, använda de sämre kolen från Höganäs
för deras eldstäder, — hädanefter skulle pödgas att anskaffa
sitt bränsle från utrikes ort: en olycka, som R. St. genom
deras mellankomst vid 1823 års riksdag undanröjde, och
som jag hoppas icke må blifva resultatet af nuvar. Ständers
beslut.
Man bör och måste härvid ihågkomma, att det är fäderneslandet,
som för närvar, ensamt skördar frukten af de
Stora kostnader bolaget måst vidkännas, för att kunna fullgöra
de af R. St. vid 1823 års riksdag fattade beslut.
Deu 8 April f. ro. 109
Denna fråga får icke betraktas såsom en vanlig handelsaffär,
hvars utgång endast drabbar den enskilde mannen.—
Stenkols-verkets fullbordan med alla der befintliga fabrikationer,
liar kostat både Staten och bolaget betydliga uppoffringar.
Alla natur-förhinder, som vållat de stora kostnaderna,
äro lyckligen öfverv tinna, och fäderneslandet
skördar nu ensamt nyttan deraf.
Del måste således tillhöra både Regering och R. St. att
tillse, att genom någon obillig och oklok mesure, hvarom nu
är fråga, det med så mycken moda uppnådda ändamål icke
fiörstöres, till så väl allmän som enskild förlust.
Jag anhåller, att detta yttrande får åtfölja K. Idis nåd.
skrifvelse till Bevilin.Utskottet.
Remitterades till StatsUtskotlet.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Innan föredragningen
börjas af de ärenden, som på listan finnas uppförda,
anhåller jag få göra en hemställan till Ståndet, alt det under
N:o 4 pä föredragn:s-listan upptagna mål, nemi. Ridd.-  Utskrs mern. angtde åtskilliga förslag till ändring i Ridd.-  Ordn. mätte få förekomma på en särskild dag, t. ex. uti
nästa plenum och då föredragas först. Detta betänk, är ganska
vidlyftigt samt åtföljdt af långa reservationer; och som
det ej är tryckt, torde Ståndets ledamöter icke hafva nog
allmänt haft tillfälle att taga den kännedom deraf, som möjligen
behöfts. Jag erkänner mig vara en bland dem, som icke
medhunnit det, ehuru jag under 2 dagars tid gjort min flit
att få läsa det till skiftes med andra, som haft samma önskan.
Jag anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, täckes inhemta,
huruvida Ståndet bifaller hvad jag nu föreslagit.
R. o. Ad. biföll, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit,
alt Ridd.IJtskrs mern., i anledn. af åtskilliga förslag till
ändring i Ridd.Ordn., kommer att föredragas i nästa plenum
och då blir främst på föredragn:s-listan.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:s den 4 dennes på bordet lagda
förslag till R. St;s und. skrifvelse ang:de för Riksg.-cont. ifrågaställd
befrielse från erläggande af expedilions-iösen, m. m.
Hr von Hartmansdorff, A ti g.: Då det var jag, som
förra gången begärde detta Exped.Utskts förslag på bordet,
så anhåller jag att nu få redogöra för orsaken dertill. Det
skedde i anledn. af den reservation, som tvänne af BorgareStts
medlemmar vidfogat förslaget till underd. skrifvelse. När
jag sedermera jemfört förslaget med det beslut, sorn R. o.
Ad. fattat genom bifall till StatsUtskts betänk. N:o i5; så
befinnes Exped.Utsk;s förslag vara en trogen afskrift af detta
beslut. Således är intet att erinra vid Utskts åtgärd. I
sjelfva saken är jag visserligen af reservanternes mening,
att man uti beslutet bort hafva tydligare uttryckt, alt K.
ilo
Den 8 April f. ro.
M:s nåd. bifall til! förändringen erfordras. Men sorn det
vore ett äfventyrligt prasjudicat för framtiden att, vid justering
af expeditioner, lägga något till hvad som stari det
betänk., som blifvit bifallet; så afstår jag ifrån att yrka något
förtydligande deraf, särdeles med afseende derpå att'i
början af expeditionen stå orden: ”hos K. M. i tind. an”hålla
det K. M. täcktes låta" ékc. Sjelfva inledningen innehåller
alltså en hemställan, som jag tror motsvarar ändamålet,
ehuru slutets lydelse icke öfverensslämmer dermed.
Uppå derefter framställd propos., blef Exped.Utsk:s förslag
N:o 5 till underd. skrifvelse till K. M. af R. o. Ad.
god känd t.
Till pröfning företogs StalsUlsk:s den 28 sisth Mars
samt den 4 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 28, i anledn.
af väckt fråga om indragning af K. Nummer-lotteriet, samt
angtde åtskilliga dermed gemenskap ägande ämnen,
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Vid detta tillfälle ämnar
jag icke yttra mig ang:de sjelfva saken eller frågan 0111
Nummer-lotteriets indragning; ty jag anser mig först mot
formen af TJtsk:s utlåt, böra göra en anmärkning, den jag
förmodar skall föranleda till frågans återremitterande. Utsk.
har uti sitt utlåt, yttrat följande: ”1 händelse det af Utsk.
"nu framsläldta förslag skulle af R. St. bifallas, torde beslu"let
härom böra hos K. M. i underd. anmälas, med begäran,
”att allmän kungörelse om K. Nummer-lotteriets indragning
"och sättet för de afsatta brudgåfvevinslernas utbekomman"de
måtte i nåd. varda utfärdad.” Då man läser de vid
Utsk:s utlåt, bifogade reservationer, så finner man att Utsk:s
majoritet uti detta utlåt, velat uttrycka den åsigt, att R.
St. kunna ensamme besluta om förminskning af Sveriges Rikes
ordinarie inkomster; det är denna grundsats jag icke
kan godkänna, och det är derföre jag icke med min röst
kan medverka till bifall på Utsk:s utlåt. 5y §:n i Reg.Ftn
innehåller visserligen det stadgande, att ”Svenska folkets
”urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af R. St. allena
”vid allmän riksdag;” men de påföljande 58:de, 5g:de och
Ö2:a §§:ne utmärka tydligen, att denna beskattningsrätt endast
sträcker sig till de tillfälliga skatterna, som i grundlagen
benämnas bevillningar. Det är således gifvet, att R. St.
icke kunna, å Svenska folkets vägnar, på grund af 57 §:n
Reg.F:n, åtaga sig några permanenta skatter eller någon tillökning
uti de ordinarie skatterna, och häraf följer äfven,
att den 5y §:n icke kan tillämpas på frågor om sådana
skatter. När man, såsom jag, icke anser den tillämplig till
sådana fall, så kan man icke heller på något annat ställe i
grundlagen finna något stadgande, som föranleder till den
förmodan, att frågor om ordinarie-skatternas minskande skulle
behandlas på annat sätt än grundlags-frågor i allmänhet, d.
Den 8 April f. ra.
111
v. s. ntt, på sall y5 §:n Riksd.Ordn. föreskrifter, Kontin»
oell Sländei' skola vara ense om besluten , ifall de skola få
gällande kraft. För mig är della tydligt, och jag tror således,
att R. St., vid fattande af beslut tili sådana ämnen
som delta, böra öfverlemna dem till K. M:s sanction; men
äfven för dem, som skulle finna grundlagens ordalydelse
icke vara alldeles bestämd, synes mig att all tvekan borde
upphöra, då de erinra sig, att denna fråga så ofta varit hos
R. St. väckt, att den antingen icke af Ständerna blifvit godkänd,
eller ock att Const.Utsk. funnit den ej vara riktig.
Således är frågan förut både pröfvad och afgjord, och jag
bade trott att deruppå borde fästas afseende, ehuru jag
visst icke anser nuvar. Ständer vara bundne af hvad föregtde
Ständer beslutat. Jag anser det vara en oeftergiflig pligt
för R. St. att hafva ett vaksamt öga derpå, att den andra
Statsmakten icke öfverskriders grunerna af sin lagliga makt;
niea för att utöfva denna pligt, fordras att R. St. noga
vakta sig, att de icke å sin sida träda utom det område,
som grundlagen för dem utvisar. Med skäl skulle man klandra,
om Regeringsmakten gjorde dylika inkräktningsförsök,
och, i händelse de misslyckades, förnyade dem; men anledningarna
till klander skulle icke vara mindre, om R. St.
gjorde sig saker dertill. På dessa skäl anhåller jag om återremiss
af Utskts utlåtande.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: Af StatsUtsk:s inkomna
utlåt. N:o 28 erhåller man den upplysning, attUtsk.
med en majoritet af 19 röster emot i5 afgjort, alt R. St.
äga att förändra grundskatterna, utan att K. M:s sanction
dertill behöfves. Detta innebären vigtig principfråga, mine
herrar! i jemförelse med hvilken frågan om Nummer-lotteriets
upphörande eller fortfarande är af ringa betydenhet.
Då likväl den åsigt, som Utskts majoritet har hyllat, förmodligen
kommer att tillämpas, så ofta tillfallet inom Utsk.
sådant medgifver; torde det vara så godt att nu på förhand
närmare skärskåda sjelfva principfrågan. De allmänna
ärenden, som förekomma hos R. St., låta, med afseende
på deras behandling vid beslutens fattande, egentligen classera
sig uti trenne cathegorier. Till den första cathegorien
hänföras grundlagsfrågor. Dervid erfordras alla 4 Ståndens
sammanstämmande beslut och K. M:s sanction. Uti den
andra komma sådana frågor, sorn röra Styrelsen och förvaltningen
af Riksg.cont. och Banken samt hevillningen, m.
e. o., de som afhandlas uti 66, 69, 70, 71 och 72 §§:na
afReg.Frn; hvarefter den 3:dje cathegorien omfattar alla
öfriga frågor, hvilka erfordra 3 Stånds mening och K. M:s
samtycke. Förevar, fråga, som handlar om den statsintrad
Nummer-lotteriet lemnar, kan icke hänföras till den andra
cathegorien, ty den finnes icke nämnd uti någon af de nyss
citerade grundlags-5§:na; den tillhör följaktligen antingen
i n
Dun 8 April f. m.
don första elior den tredje cathegorien. Men jag åtnöjer
mig nu att endast påkalla tillämpning af den sistnämnda,
oell åberopar lill stöd derför y5 (jin af Riksd.Ordn., mot
hvilkens klara föreskrift Utskis åsigt icke lärer kunna blifva
särdeles betydande Jag tror mig således hafva ådagalagt,
alt R. St. icke äga rätt att förändra grundskatterna,
med mindre K. M. dertill samtycker. Emedlertid har utlåt,
inkommit uti den besynnerliga skepnad, att derå icke lärer
kunna göras någon propos., hvarken till bifall eller afslag,
nemi. då afslag ställes i motsats till bifall. Frågan röride
Nummer-Iotteriels indragning är, så tilt sugandes, maskerad
af en grundlagsvidrighet, sorn icke låter undanrödja sig, då
utlåt, första gången förekommer, emedan det då, enligt 56
§:n Reg.Fin, skall framställas utan förändring eller tillsats.
Vid sådant förhållande återstår ingen annan utväg, än att utlåt.
återremittera; hvarom jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm,
ville göra propos., på det att TJtsk. måtte komma i tillfälle
att, uti ett annat utlåt., uttrycka behöfligheten af K. M:s
samtycke till Nummer-lotteriets upphäfvande, sa snart, i
stället för detta ordinarie statsbidrag, ett annat till lika belopp
och af enahanda bestående natur blifver af R. St. anvisadt.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Sedan jag genomläst
57 §:n Reg Fin, som lyder sålunda: ”Svenska folkets
”urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af R. St. allena vid
”allmän riksdag;” så kan jag icke begripa annat, än att R.
St. ensamme aga att besluta, till hvad belopp och hvarest
skatterna skola utgöras. Jag hembär StatsUtskis pluralitet
min tacksamhet derför, att de hafva sökt bevara helgden'
af delta grundfagsstadgande. Vi hafva icke mycket qvar i
arf efter våra förfäder; denna urgamla beskattningsrätt är,
snart sagdt, det enda, som återstår oss, och jag tycker
att vi böra t det längsta söka bevara densamma. I alla
händelser vet jag icke, hvarföre man skall göra en onödig
concession till den andra Statsmakten. Jag anser icke utlåt,
böra återremitteras, utan önskar, att det måtte i sina irenne
punkter framställas; men då återreraiss blifvit begärd,
vill jag icke vara så illiberal, att jag skulle vägra densamma,
utan medgifver den alltför gerna, derföre att ingen
återremiss å ett betänk, bör vägras, då den af någon ledamot
begäres; och jag är fullt öfvertygad, att StatsUtsk.
kommer att vidhålla sitt en gång fattade beslut.
Frih. von Schulzenheim, David: Då jag uppstår
för att deltaga uti denna öfverläggning, utber jag mig,
att lika med Hr Gr. Posse få göra det förord, att jag icke
ämnar sysselsätta mig med utlåtis hufvudföremål, nemi.
Nummer-lotteriets afsk »Ifan de ,■ ulan endast vidröra den uti
utlåt, involverande, i min tanka högst vigtiga principfrågan,
Den 8 A pril f. m.
huruvida R. .St lunna grundlagsenligt förändra, förminska
eller borttaga Rikets ordinarie statsintrader, utan alt ett
sådant beslut blifvit K. M:s sanction underkastad t. Utsk.
yttrar i denna del: ”1 händelse det af Utsk. nu framsläldta
”förslag skulle af R. St. bifallas, torde beslutet härom böra
”bos K. M. i nild. anmälas;” efter denna ordalydelse skulle
beslutet således blott ad notitiam meddelas K. M.;
och detta, såsom det vill förefalla, till följe af en inom
Utsk. förut företagen votering öfver sjelfva den abstracta
principfrågan, hvilken då ännu synes hafva saknat bestämdt
föremål för tillämpning, men som man vid detta tillfälle
vill söka göra gällande i öfverensstämmelse med den röstande
majoritetens åsigt.
Det dr denna principfråga, jag nu utber mig att något
närmare få skärskåda, under den 3-dubhla synpunkten af
våra grundlagars, för mig åtminstone, icke tvetydiga mening;
af dess speciella förhållande till nu ifrågavar. inrättnings
särskilda beskaffenhet, och slutligen i afseende på hittills
städse iakttagen praxis.
Det torde vara obestridligt, att om, på sätt 83 §:n
Reg F:n innehåller, våra grundlagar skola efter ordalydelsen
tillämpas, får detta icke så tillgå, att man lösrycker en
enstaka § och tillägger den sedan efter behag en extensiv
eller restrictiv tydning; hvarje § måste, tvertom, för
att blifva riktigt tillämpad, tagas i sammanhang med alla
öfriga §§:r i grundlagen, hvilka röra samma ämne. Denna
allmänna princip ber jag nu att få tillämpa på den 5y §tn
Reg.F:n; på denna §, som så ofta varit åberopad till stöd
för det påstående, att R. St. äga, utan K. M:s sanction,
bestämma de ordinarie statsintraderna. 5g §:n Reg.Fin innehåller:
”Efter Rikets och statsverkets tillstånd och behof läte
”Konungen till Utsk:s öfverläggning framställa hvad .Staten kan
"larfva utöfver de ordinarie inkomster, och hvilka
”behof genom bevillningar böra fyllas.” Häraf synes tydligt,
att grundlagsstillaren ansett de ordinarie intraderna såsom
något fast bestående, hvilket icke vid hvarje riksdag är öfverläggning
underkastadt, och således icke heller hvart 5:te
är upphörande, såsom 6i §:n Reg.F:n stadgar om bevillningen.
62 §:n af samma grundlag innehåller vidare: ”Sedan
''statsverkets behof blifvit af StatsUtsk. uppgifna och af R.
”St. pröfvade, ankommer det på R. St. alt en deremot svarande
bevilln. sig åtaga” etc. Det synes sålunda åtminstone
för mig vara tydligt, att den R. St:s beskatlnings-åtgärd,
som uti 5j <j:n bestämmes, genom den 62 <j:n, jemförd
med den 5g, blifvit så modifierad, att den endast har
till föremål de bevillningar, som R. St. sig åtaga, till fyllande
af bristen uti de ordinarie intraderna. Dessa bevillningar
äro uppräknade uti 60 Jj:n Reg.F:n. Till öfverflöd
säger den 64 $!n af nämnda grundlag; så val
5 H. i5
Den S April f. m.
”Rikets ordinarie statsmedel och inkomster, sorn livad,
”under namn af extra-ordinarie utlagor eller bevillnin”gar,
till statsverket afR. St. anslås, vare under Konungens
”disposition,” &c. Häraf visar sig äfven tydligen, att de medel,
sorn al R. St. anslås, benämnas extra-ordinarie utlagor
och hevi Ilningar, och att de ordinarie inkomsterna
så mycket mindre kunna derunder räknas, som degenom
orden ”så väl” tvertom ställas i motsals mot bevillniugarna.
Jag, hemtar för denna min öfvertygelse ett ytterligare
stö'd af hvad 71 §!n Feg.Ftn stadgar, beträffande formen
för bevillningens åtagande. Den 71 §:n föreskrifver för
dessa frågors behandling nära nog samma ordning, som för
grundlagsfrågor är frumsläldt, nemi. den, att ett ensamt
dissentierande Stånd kan mot 3:ne Stånds beslut göra sin
mening gällande uti förstärkt StatsUlsk. Jag frågar då, om
en conseqvent grundlogsstiftare, — och såsom sådan måste han
väl få anses — jag frågar, om han skulle med så omsorgsfullt
skyddande former hafva omgifvit bevillnts-frågor, om
han velat i bredd dermed öfverlemna åt 3 Stånds i vanlig
form fattade beslut, att afgöra om Rikets ordinarie och
permanenta intrader, dessa intrader, hvilkas brist bevillntri
ar ämnad att fylla.
109 §:n Reg F:n innehåller äfven, att om R. St., efter
4 månaders riksdag, af K. M. åtskiljas, utan att någon ny
bevilln. dessförinnan är fastställd, skall den förra bevillntn
fortfara intlli nästa riksdag. Antoges nu den tolkning af
57 §:n Reg.Ftn, att R. St. ensamme, utan K. M:s samtycke,
kunde afskatfa de ordinarie intraderna, så vore det alldeles
icke grundlagsstridig!, om R. St., under de 4 första månaderna
af sin sammanvaro, borttogo dessa intrader; och om,
-sedan riksdagen blefve afblåst, utan att bevillntn vore fastställd,
så skulle väl den gamla till sin natur transitoriska
bevillningen qvarstå, men sjelfva grundfonden, nemi. de ordinarie
intraderna, kunde deremot vara lagenligt försvunnen,
ulan uägon emot ett sådant förhållande uppställd garanti-.
Jag stöder mig slutligen på den 7? §:n Riksd.Ordn., men är
i utvecklingen af denna del af min argumentation förekommen
af Frih. Nauckhoff och Gr. Posse.
Hvad dernäst beträffar den speciella frågan rörrde Nummer-lotteriet,
så lärer väl denna inrättning svårligen kunna
hänföras under benämning af skatt eller gärd; den är fast
mera ett lucrativt regale, en vinstgifvande statsinrättning,
jemförlig t. ex. med myntverket, conlrollverket eller krutfabrikationen,
hvaraf inkomsterna gå till statsverket; elier
med disconten och assistancen, innan den förstnämda inrättningen
öfvergick till banken, och den sednare till Riksgrscontoret.
Skulle jag nu vilja medgifva, hvad jag dock aldrig
kan medgifva, nemi. att 67 §:n Reg.Ftn finge så tolkas,
att alla egentliga skatter af ordinarie natur kunde af R.
St. ensamme, K. M. oåtspord, borttagas; så skulle jag dock
Den 8 April f. m.
icke Iro, att Statens vinstgifvande inrättningar kunde på
samma sätt af R. St. behandlas. Vid detta tillfälle torde
det äfven vara lämpligt tillägga, att den genväg, somUtsk.
tyckes hafva föreslagit R. St. till målets vinnande, förefaller
mig så mycket mera öfverflödig, som K. M. sjelf vid 1828
års riksdag föreslog Nummer-lotteriets borttagande, hvilket
likväl då af R. St. afslogs. Det synes följaktligen åtminstone
icke osannolikt, att om R. St. nu instämma uti K. M:s då
yttrade tanke, detta ärende skulle komma att hos K M. tagas
i den mest noggranna pröfning.
Jag vill nu slutligen taga i betraktande, huru praxis
tillförene varit. Denna praxis bör väl icke uteslutande tagas
till ledning för detta Stånds beslut; men den måste likväl
i väsendtlig mån derpå äga ett åtminstone subsidiärt inflytande.
Det är R. o. Ad. säkert bekant att, under tiderymden
från 180g till i83o, 11 ordinarie inkomst-titlar från statsverket
försvunno, på sätt jag vid sisi. riksdag i ett längre anförande
hade äran utreda. Alla dessa hafva blifvit borttagna, antingen
på grund af K. M:s nåd. propos., eller til! följe af R. St:s
förslag och K. M:s derå gifua sanction. Vid sista riksdagen
ägde samma förhållande rum; då borttogos 3 ordinarie
inkomst-titlar, nemi.: ränte-!järan på Gottland, räfstetingspenningarne
i Norrland och Borgholms service-medlen;
hvarförutan den s. k. matlags-afgiften i Stockholm och
Götheborg, på grund af R. St:s förslag, och K. M:s derå
gifna sanction, aflystes på det villkor, att sterbhus-afgiften i
dessa båda städer skulle utgöras efter samma grunder, sora
på andra orter i Riket. Jng åberopar dessutom Const.-  Utskts betänk. N:o 27 vid 1828 års riksdag och N:o 5 vid
den sistförflutna.
På alla dessa förenade skäl anser jag, för min del, det
vara alldeles gifvet, att K. M:s nåd. sanction fordras på
ett så beskaffadt beslut, som den af Utsk. föreslagna indragningen
af K. Nummer-lotteriet.
Slutligen torde jag få tillägga, att om R. St. på detta
sätt kunna borttaga en enda ordinarie intrad, så kunna
de äfven borttaga de öfriga; och om de kunna borttaga
dem, så blir deraf äfven en naturlig följd, att R. St. ensamme
skola kunna förhöja dem, ehuru mig synes tydligt
af flera nu åberopade grundlags-§§:r, att R. St. endast
äga att, när de så pröfva nödigt, förhöja de bevillnlr, hvilka,
till fyllnad af statsverkets behof, utöfver de ordinarie
intraderna erfordras. Skulle ett så beskaffadt förhållande,
som det nyssnämnda, kunna äga rum, så berodde det af R.
St. att, när som helst, rubba de aldra ömtåligaste äganderätts-förhållanden,
samt derigenom göra fastighets-värdena
fluetueraride frun deri ena riksdagen till den andra. Mot
ett sådant R. St:s tillgörande, hvilket jag visserligen hoppas
aldrig någonsin i verkligheten skall komma att äga rum,
Den 8 Apr i l f. ra.
men tnm dock vore ganska tänkbart, liar Svenska folket en
garanti uti nödvändigheten af K. Mts sanction.
Stödd på alla dessa skäl oell instämmande så väl med
de talare, som före mig yllrat sig i samma anda, som
med hvad
förklarat, samt StatsUlsk. och R. St. städse iakttagit, anhåller
jag hos Hr Frih. o. Landtm, om propos. till återremiss
af detta utlät., då de dervid gjoida anmärkningar torde få
åtfölja till Utskottet.
Hr af Dalström, Gustaf Jac., uppläste följande:
Då jag nu uppträder för att tala i förevar, ärende, ämnar
jag visserligen icke söka motverka Nummer-lotteriets afskaffande,
eller förbudet mot försäljning af utländska lotteriers
sedlar. — Jag önskar tvärtom, att sådan åtgärd måtte vidtagas,
emedan jag är öfvertygad, så väl i detta, som i andra
fall, att den som näres af det förvillande hoppet om
hastig vinst, merendels gör en missräkning, och att sparsamhet,
flit och idoghet äro enda rätta medlen till förkofran
och välstånd.
Jag fäster mig deremot hufvudsakligen vid H. StatsUtsk:s
förfarande i sättet att behandla denna fråga, och
förutser följderna deraf, ifall andra Statens ordinarie inkomster
efter samma grundsats behandlas. — Då jag först läste
Utskrs betänk, på femte' sidan, att, i händelse R. St. bifalla
förslaget, beslutet borde hos K. M. anmälas, med begäran
af dess promulgerande, förmodade jag något misstag
vara begånget vid expedierandet af detta förslag. Jag hade
icke anat, att Utsk. skulle tillåta sig ett, lindrigast sagdt,
så vågadt företag, som en uppenbar öfverträdelse af grundlagen,
nemi. att upphäfva K. M:s rätt att meddela eller vägra
sin sanction åt dylika beslut. Men då jag vidare läser
Hr af Harmens’s reservation, finner jag, att Utsk. genom
votering formligen fattat den grundsats, att R. St. ensamt
äga rätt att besluta om grundskatternas förändring.
Reg.Ftns 5g och 60 §§:r, hvilka innehålla hvad med
Statens ordinarie inkomster och bevillningar menas, vore,
såsom Hr Prosten Stenhammar uttrycker, genom en sådan
åtgärd de facto upphäfna, utan att sådant skett på sätt
Riksd.Ordn. i 75 §:n föreskrifver, nemi. genom alla 4 RiksSt:ns
sammanstämmande beslut och K. M:s deråt lemnade
sanction. Då likväl 5 i §:n i Reg.Ftn och 3o §:n i Riksd.-  Ordn. utstaka StatsUtsk:s åligganden, hvilka äro att handlägga
och bereda de ärenden, hvilka tillhöra detta Utsk.
och icke att fatta beslut till grundlagsförändringar; anser
jag, att berörde Utsk. vida öfverskridit sina gränsor och
tillvälla! sig en makt, som R. St. detsamma icke delegerat.
07 §;n i Reg F:n uttrycker väl, att R, St. utöfva Svenska
Den 8 April f. m.
117
folkets lätt att sig beskatta; men dermed måtte ej forstås
rättigheten att upphäfva skatter. Då nu StatsUtsk. såsom
grundsats likväl gjort gällande, att R. St. äga ensamt
rättighet att förändra grundskatterna, ser jag deraf de
betänkligaste följder härflyta. Med ordet förändra kan
förstus både så väl att förhöja, som förminska ordinarie inkomsterna,
således äfven de, som utgå af jorden; — och
hvar vöre väl då grunden för statsregleringen, hvar vore då
säkerheten för äganderätten af jord, och hvar vore väl då
hvarje medborgares skydd för annan egendom? — Hvart
femte år skulle rubbning kunna ske i alla samhälls-förhållanden,
allt efter som åsigterna hos R. St. gynnade det ena
eller andra medborgsmanna-intresset. Ett osäkerhets- och
oroligbets-tillstånd skulle uppkomma, hvilket, hämmande
Statens utveckling, skulle medföra dess förderf, kanske fullkomlig
upplösning af vårt samhällsskick.
Men ännu står 16 §:n i Reg.Ftn orubblig; dess anda är
äldre än någon grundlag, ty den har alltid funnits djupt
preglad i Svenska folkets hjeltan, och utgjort dess hopp
och förtröstan mot alla tillfälliga försök att rubba bestående
ordning. Det är Konungen, som besvurit Svenska folket,
"att vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, och in"gen
afhända låta något gods;’’ och till denna Konungens
försäkran har också delta folk med lugn anförtrott sina
kommande öden.
Med förundran har jag således funnit, alt StatsUtsk.,
ehuru sammansatt af så många upplysta män, likväl velat
leda R. St. på en väg, hvars beträdande är, efter mitt förmenande,
afvikelse från grundlagen. Det första steget är
nu taget; det är djerft; det är vådligt; vi måste, mine
herrar! låta Utsk. taga foten tillbaka; jag begär derföre
vördsamt, att H. R. o. Ad., roed ogillande af sättet att behandla
frågan, måtte betänk, jemte detta mitt anförande återremittera.
Gr. Horn, Claes Fredr.! Då jag uppträder för att,
hvad på mig ankommer, söka försvara StatsUtsk. för de
tillvitelser, som mot detsamma blifvit gjorda, skall jag först
söka att undanrödja den svåra anklagelse, som den siste
värde talaren riktat mot samma Utsk., då han trott, att
StatsUtsk. alltför djerft velat söka inleda R. St. på en bana,
som skulle hafva för ändamål att inkräkta på Konungamakten.
Jag tror icke alt utlåt, dertill glfver någon anledn.
StatsUtsk. har, på grund af motionen och på grund
af sin öfvertygelse, till fa d t R St. att upphäfva Nummerlotteriet,
såsom en ordinarie inkomstkälla för Staten. Dervid
tror jag visserligen icke, att Utsk:s majoritet, som tagit
detta beslut, förbisett den omständighet, hvilken en arinan
värd talare här omnämnt, nemi. att Nummer-lotteriet verkligen
vore att anse, mindre såsom en ordinarie inkomst, än
Den 8 April f. ra.
såsom ett K. M. tillhörande regale, en inkomst tillkommen
på grund af den tillåtelse en framfaren Konung gifvit en
enskild Corporation, att, på allmänhetens bekostnad, genom
spel samla en inkomst, hvilken sedermera efter år 180g ingått
till statsverket, och detta under benämning af ordinarie
inkomst. StatsUtsk. har uti sitt utlåt, icke tillåtit sig framställa
den åsigt, att R. St. icke skulle behöfva begära K.
M:s sanction på det ifrågavar. beslutet; StatsUtsk. har endast
tiMstyrkt R. St. att fatta ett beslut om Nummer-lotteriets
upphörande, beroende det naturligtvis på den andra
Statsmaken att, i händelse detta beslut fattas, äfven för siri
del besluta, huruvida en sådan inkomstkälla skall vidare
äga rum eller upphöra; ty icke har det kunnat falla StatsUtsk.
in att förvägra K. M., om K. M. så för godt finner,
att bibehålla ett lotterispel eiler inrätta flera dylika, emedan
K. M., efter den tydning af orden "ekonomisk lagstiftning,
” som hos oss äger rum, visserligen skulle hafva
full rätt att till Statens vinning göra sådana inrättningar.
StatsUtsk. kan likväl ingalunda föreställa sig, alt, om R.
St. för sin del besluta denna inkomsts upphörande och älven
för sin del anvisa en ersättning för de tjenstemän, hvilka
nu dragu sin löneinkomst från denna inrättning, K. M. å
sin sida skulle vilja motsätta sig eli sådant beslut.
Det är visserligen sannt, att reservationernas och isynnerhet
en reservations införande gifvit R. St. anledn. att,
på sidan af
arbetssättet inom StatsUtsk. Jag får bestyrka sanningen af
hvad denne reservant uppgifvit, att StatsUtsk., lill följe af
flera motioner, som lill Utsk. inkommit, ansett sig nödsakadt
att på förhand afgöra, för möjligheten att bedrifva arbetet inom
Utsk., huruvida StatsUtsk. för sin del skulle anse, att de
ordinarie skatterna kunde af R. St. borttagas, utan att de
dertill behöfde anhålla om K. M:s sanction. Jag tror likväl
och vågar påstå, att samma majoritet, som fattat detta
beslut, visserligen icke heller förbisett omöjligheten för StatsUtsk.
att tillstyrka en sadan åtgärd i dess bela utsträckning
och för R. St. att för sin del komma till ett sådant beslut.
Det vore visserligen, såsom flere talare anmärkt, ett intrång
i äganderätten, äfven om begge Statsmakterna, utan alt afse
sådana förhållanden, skulle besluta grundskatternas upphörande
i hela deras vidd. Ett RiksStånds privilegier motsätta
sig måhända ett sådant beslut: bestämdt är det en
grundlags-§, som medgifver K. M. full rättighet att för sin
del härom besluta. Sålunda kan denna sats icke i sin fulla
Utsträckning tillämpas. SlalsUtskts majoritet har trott, alt
57 J:n Reg.Ftn icke blott innebär tomma ord utan betydelse,
och samma majoritet har icke, lika med en ledamot af
detta Stånd, kunnat uppfatta ifrågavar. § så, att den blott
skulle gifva R. St. rättighet att öka, men icke att minska
skatterna. StatsUtskts majoritet har således beslutat, att,
Den 8 April f. na.
‘*9
i händelse Utsk. under riksdagens lopp skulle finna sig föranlåtet
att tillstyrka de ordinarie skatternas nedsättning,
det icke i alla fall skulle vilja framställa en sådan åsigt,
sorn kunde vara förnärmande för den andra Statsmakten.
Hvad detta utlåt beträffar, så kan jag för min del icke
finna, att det beslut, sorn der tillstyrkes R. St. att fatta,
innebär den minsta förnärmelse för Konungamakten. Vill
man endast se på reservationerna, så medgifver jag visserligen,
ätt det kan gifva anledn. till den tydning, som här
blifvit gjord; men jag tror icke, mine herrar! att det är
ratt att från reservationer, som blott angå arbetsordningen
inom Utsk., draga slutsatser, som icke finnas uti utlåtandet.
Skulle således R. St. för sin del bifalla detta utlåt., så finner
jag icke, att K. M. på minsta sätt är förhindrad att
detsamma afslå; kunnandes K. M. i nåder, om K. M. så
för godt finner, föi klara att Nummer-lotteriet bör fortfara,
ehuru, såsom jag nyss förklarat, jag icke tror, att sådant
kan komma att inträffa.
Här bar blifvit antydt, huru orätt StatsUtskts majoritet
förfarit vid sitt tillämpande af 57 §:ns Reg.Frn ordalydelse.
För min del skulle jag, såsom ledamot af StatsUtsk.
, intet högre önska, än att R. St:s majoritet vid denna
riksdag kunde och ville förklara sin åsigt i denna fråga,
på det att StatsUtsk. måtte blifva satt i tillfälle att efterkomma
sina principalers bestämda önskan, och i händelse
de anmärkningar, som blifvit gjorda, icke mot SiafsUtskts
utlåt., utan mot det sätt, hvarpå Utskts majoritet
trott sig kunna förklara den §:s lydelse, som handlar om
R. St:s beskattningsrätt, skulle föranleda återremiss af utlåt.
, så skall jag lör min del vördsamt begära, att, med
anledn. af denna återremiss, äfven R. o. Ad. för sin del
måtte besluta, att StatsUtsk., oberoende af hvad Utsk. redan
i detta afseende kunnat vidtaga, måtte vid alla tillfällen,
tfa förslag om ordinarie skatternas minskning eller förändring
af Utsk. tillstyrkas, äfven dervid bifoga en begäran
om K. M:s sanction; i sådant fall skulle StatsUtsk.
äga bestämda föreskrifter att följa och blifva förskonadt
för återremisser för detta tilläggs skull. För mig vore det
äfven en tillfredsställelse att veta hvad Ståndets majoritet i
detta afseende af Utsk. äskar.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag kan icke
instämma uti den siste talarens mening, att StatsUtsk. af
R. o. Ad. skulle kunna hafva att förvänta någon föreskrift
om det sätt, hvarpå R. o. Ad. önskar att Ö7 §:n Reg.Fta
bör förstås och tillämpas, annorlunda än att en sådan mening
indirect skulle kunna komma StatsUtsk. tillhanda, tilläfventyrs
genom någon vägrad men af Ståndet yrkad propos.
i detta afseende. — Hvad särskildt angår StätsUtsk:s
behandling af denna sak, vill jag icke inlåta mig uti någon
120
Den 8 April f. m.
vidlyftig granskning af grundlagens särskilda bestämmelser,
jag vill blotI bernia mina skäl från sjcllva sakens natur,
nemi från 6 ) §:u Reg F:n, sorn, jemförd med y5 §:n Riksd.-  Ordn , bestämmer, att slatsreglts-fi ägor icke skuta underställas
K. M:s sanclion, oell att detta tvifvelsutan är en
statsreglts-fråga, lärer väl hvar och en böra medgifva. Man
bar velat jäfva denna åsigt jiå grund deraf, att ordinarie
räntor icke af R St. kunde borttagas. Jag anser det först
och främst vara obestämdt,_om Nummer-lotteriet bör räknas
till de ordinarie räntorna. Vill man nu också räkna detsamma
dit, så skall jag anställa en granskning af hvad 5y
§:n Reg.F:n innehåller. Den innehåller i forsla rummet
den satsen, att Svenska folket äger att sig beskatta; fördel
andra, att de äga att sig allena beskatta; och för det tredje,
att denna rättighet är urgammal, hvilket också gilver
en förklaring derpå , att de ordinarie skatter, som från äldre
tider finnas, hafva på detta sätt tillkommit genom R.
Sits urgamla beskattningsrätt. Man åberopar emot tillämpning
af 57 §:n Reg.Ftn på de ordinarie räntorna den omständighet,
att grundlagen i flera andra §§:r förutsatt eller
tänkt sig, att Staten borde hafva ordinarie inkomster och
att de, så långt de räckte, likasom bevillningarne i öfrigt,
stå till K. M:s disposition; men jag hemställer till hvar' och
en, om grundlagen i det minsta derigenom trädes för nära,
att de ordinarie skatterna, då de qvarstå och kunna förändras,
antingen minskas eller ökas. På detta skäl har SlatsUtsk.
stödt sina åtgärder. Jag har hemlat min åsigt i frågan
endast från grundlagens ordalydelse och icke ansett
mig behöfva uppgå till lagstiftarens grunder, ännu mindre
till att föreställa mig hvilka följder kunde uppstå i ett eller
annat fall; jag har icke ansett detta vara mig tillåtet,
då vi hafva grundlagens tydliga föreskrift. Jag anser behörigt
att, när R St. fattat ett beslut om ordinarie skatters
upphörande, en anmälan derom göres till K. M. Det
är alltför möjligt , att K. M. betraktar sin rättighet annorlunda;
men så länge 57 §:n Reg.F:n ännu qvarstår, så länge
6y §:n Reg.Ftn och 75 §tn Riksd Ordn. äga någon betydelse;
så tror jag icke, att R. St. kunna till en sådan åtgärd,
som den ifrågavar., begära K. M:s samtycke. Det är
möjligt, att en annan praxis vid föregående riksdagar ägt
rum; men då man erinrar sig, att praxis aldrig får åberopas
såsom grundlag , så torde intet annat skäl behöfva anföras
till försvar för Utskts åtgärd att, ulan afseende på
praxis, endast hafva ställt sig till efterrättelse grundlagens
föreskrifter.
Hr Anckarsvärd, Aug.t Man hade lätt kunnat
förutse, att discussionen skulle taga denna vändning och
mera sysselsätta sig med en vigtig principfråga, än med
sjelfva saken.
Sedan
D t n 8 April f. m.
121
Sidan Gr. Horn oell Frih. Sprengtporten ytlrut si",
borde jag icke hafva mycket att tillägga. Jag instämmer till
alla delar med Frih. Sprengtporten, och i sjelfva hulvudsaken
afven med Gr. Horn, samt anhåller endast, att vid
detta tillfälle, då grannlagenhet för del K. praei ogativet så
tydligt uttalar sig, få förklara, att jag, hvad mig sjelf vidkommer,
är lika grannlaga om delta prerogativ, som någon
annan. Då jag i detta speciella fall vill redogöra för mitt
handlingssätt inom SlalsUtsk., så har det just varit med afseende
på en sådan grannlagenhet, som jag tillstyrkt, att
TJtskts beslut ang:de Nummer-lotteriets upphäfvande skulle
lill K. M. anmälas. Någon bestämd föreskrift finnes ingenstädes,
ang:de deri underdånighetsgrad eller de formaliteter,
som vid sådana tillfällen böra iakttagas. Uti en sak af denna
natur, uti ett ämne, som angår en inrättning, hvilken
här af enskilde motionärer blifvit ansedd nära nog såsom ett
vanhederlig! spel, hvilket jag väl icke för min del vill påstå
alt del varit, ehuru jag väl finner, alt den vinst, sorn
.Staten dragit, varit på klena grunder fotad, och att just det
belopp, som derå vågats, synbarligen minskat det fattigare
folkets insättningar i sparbankerna; uti ett ämne af sådan
natur som delta, har jag ansett det för en grannlagenhet att
icke expressis verbis begära Konungens sanction, utan endast
anmäla saken; ty om K. M:s sanction ansåges behöflig,
så skulle detta gifva stöd åt den meningen, att äfven tillvaron
af denna inrättning kunde till rä k nas Majestätets sanction,
hvilken mening jag gerna skulle önska både de jure och
de facto undanröjd. Delta angår egentligen det formella i
Utsk;s utlåt. Hvad åter principfrågan angår, så borde jag
visserligen icke kunna yttra mig i motsats emot livad en
så hög auetoritet, som Just.Statsministern, anfört; men jag
nödgas förklara, att jag icke af hans yttrande blifvit öfvertygad,
att jag uti mitt tanke- och handlingssätt haft så alldeles
orätt. Här äro visserligen citerade 57, 58, 5g, 60 och
62 §:na af Reg.Fro, alla dessa §§ äro här upplästa och derjemte
så nogsamt kända, att jag nu icke behöfver upprepa
dem; men för att rätt förstå andemeningen af vår grundlag,
torde det vara nödigtattgå något längre, och om man
sedan följer serien af de §§, som handla om beskattningarna,
så finner man 73, 74, 75, 76, 77, 78 och 79 §§:na alla
vara i den fullkomligaste analogi med hvarandra. De flesta
af dessa §5 innehålla i bestämda uttryck hvad Konungen
icke kan göra ulan Ständernes samtycke: Konungen kan
icke belasta Riket med ny gäld, Konungen kan enligt 77 §:n
icke ens förpanta en kungsgård; och så är det hela vägen
en fullkomlig serie af bestämmelser, som alla stå uti positivt
sammanhang med 57 §:n om Svenska folkets urgamla
rätt att sig beskatta. Skulle denna rätt icke äga någon grund,
så vet jag icke hvarföre alla dessa §§ skulle bchöfvas; ty, så5
II. »6
122
Den 8 April f. ra.
som jag nyss yltrat, anser jag elem slå uti elt myckel nära
sammanhang med hvarandra. Hvad det äler beträffar, att
genom de ordinarie skatternas förändring eller förminskning
oreda eller brist skulle uppstå; så kan denna anmärkning icke
vara grundad, enär ingen kan bestrida R. Stts rätt att öka
eller minska bevillningen. Vill man ex absurdo resonera i
della fall* så kan man val säga, att R. St. då skulle kunna
bestämma bevillningen så lågt, att statsmachinen ej kunde
gå; men att nedsätta en ränta, och i stället gifva en motsvarande
inkomst uti en ökad bevilln. kan väl icke vara grundlagsstridig!
eller lända lill oreda i machinens gång. Jag anser
mig skyldig erkänna, att jag för min del har biträd t
detta Utskrs tanke- och handlingssätt; jag har varit föranledd
dertill genom den kännedom jag liar af landets beskattning.
Jag skulle önska att kunna jemna de ojemnheter, som
finnas uti vårt beskattningsverk och har icke kunnat länka
mig någon rättvisare och lindrigare utväg dertill, än att
successive nöta bort de ordinarie skatterna. I detta afseende
ber jag all få fästa uppmärksamheten derpå, att det visserligen
icke är af någon enskild beräkning eller egennyttig
afsigt, sorn jag hyser en sådan önskan; min ställning i samhället
är fördelaktigare än mången annans; jag besitter af
den privilegierade jorden mera än af den tungt beskattade;
men just detta har gjort, att jag insett nödvändigheten af
att komma till ett jemnare förhållande. Jag anser de ordinarieskatternas
utbytande emot bevillningnr såsom den enda
utvägen till en öfvergång; ty jag har sett huru svårt det
har varit, huru mycket motstånd det har mött att få våra
mångfalldiga skalle-titlar så sammanförda, att möjligheten
af controll för de skattdragande uppstår; detta har under
en mängd af år förgäfves varit försökt, och har äfven utgjort
ett motiv för mitt handlingssätt vid delta tillfälle.
Hvad för öfrigt beträffar K. M:s sanclion, så tillstår jag
uppriktigt, att jag, för K. M:s egen skull, ville önska att K.
M., för möjligheten att kunna uppfylla dess höga plats inora
samhället, blefve befriad från en mängd små-bestyr och
en hop föga vigtiga sanclioner, hvilka utan fara kunde från
hans befattning aflägsnas; ty såsom förhållandet nu är, så
är K. M. nära nog att likna vid en privat-bank, eller en
banco-commissarie, som skrifver sitt namn hela dagen. Omöjligt
kan man föreställa sig, att K. M. hinner genomläsa alla
de handlingar, som föreläggas honom, och som måste förses
med hans höga namnskrift.
Det är på alla dessa skäl som jag deltagit uti det förslag,
som inom Tjuk. blifvit gjordt, och ingalunda af någon
djerf afsigt att inkräkta på Konungamaktens område.
Finner R. o. Ad. att utlåt, bör återremitteras, så har jag ingenting
deremot. Vi hafva fått återremisser och få troliligen
ännu flera på frågor af vida mindre vigt an denna;
men visst vore det väl, om R. o. Ad. vid återremitterandet
D e ii 8 A p l il f. m.
behagade yttra sig något om sjelfva saken, på det man ej
ilia komma uti förlägenhet inom Utsk., hvad egentligen nied
denna återremiss ar menadt, och om dermed egentligen något
annat åsyftas, än att CJtsk. utsätter i sitt utlåt, att man
i aller djupaste underdånighet anhåller om K. M:s nåd. sanotion
på det fattade heslutet. Alltför gerna skulle jag medgifva
alt absolvera en sådan återremiss enligt Ståndets önskan,
om vi stöde på den punkt, att det behöfves; men jag
skulle tro, att den ena Statsmakten kan behandla den andra
med något mera familiaritet och icke behöfva att begagna
detta ceremoni-språk, som i verkligheten intet betyder.
Jag motsätter mig icke återremissen.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan detta utlåt, nu blifvit
föredraget till R. o. Ad:s öfverläggning, ehuruväl utan
att vara af beskaffenhet att kunna behandlas i den ordning
56 §:n Reg.F:n bestämmer, d. v. s. att kunna för Ståndet
framställas till bifall, anser äfven jag mig böra yttra mina
tankar i ämnet.
Jag håller Hr af Harmens räkning för dess reservation,
deruti han gjort klart för R. St. hvad som inom StatsUtsk.
gifvit anledn. att åsidosätta de i grundlagarna bestämda former.
Det besynnerliga förhållande, som ledt till en preliminär
votering inom Utsk., nemi. att en förfrågan från inkomst-afdeln.
angtde R. St:s rätt att ensamme och utan Konungens
medgifvande upphäfva ordin, statsinkomster, innefattar
ett försök till att få Utsk. att upphäfva sig sjelffl till
tolkare af grundlagens rätta förstånd, tvertemot innehållet
af 83 §:n Reg.F., der det heter: ”Ej må någon för framtiden
gällande förklaring af grundlagarna stadgas, utan på
"det sätt, som etd. föregående 2:ne §§ vid ändringar i dem iakttagas
bör. Efter deras ordalydelse skola de i hvarje särskildt
”fall tillämpas.” Utsk:s tilltag är af den art, att jag väntat
mig, det Hr Frih. o. Landtm, förklarat, att utlåt, icke kunde
upptagas till föredragning för Ståndet och följaktligen
endast läggas lill handlingarna, samt att Utsk. genom prot.-  utdr. borde förständigas att inträda inom de gränser grundlagen
bestämmer. Då sådant icke skett, får jag, i afseende på
sjelfva frågan om begreppet af 5] §:n Reg.Frn, hvarigenom
StatsUtsk., lika med Frih. Sprengtporten, vill leda sig lill
den slutsats, att R. St. äga icke blott att beskatta sig, utan
äfven att upphäfva skatter, anföra, att jag hade väntat mig
åtminstone af några bland StatsUtskrs 36 herrar ledamöter,
att de velat skilnaden emellan orden beskattning och skattläggning:
dessa äro tvänne särskildta ord i Svenska språket,
hvilka hafva nära nog samma betydelse i afseende på effecten,
nemi. att räntor derefter komma att utgå; men (lenena
af dessa handlingar utöfvas icke af R. St. eller samhället,
utan af de myndigheter, som på landet handhafva sjelfva
verkställigheten af förrättningen, och slutligen af Kammar
-
124
Den 8 April f. m.
eoll:m. Dessa myndigheter gä på sidan af R. St. i fråga om
skattläggning, men icke i afseende på beskattningen, livilken
åter tydligen innefattar bevillnts-fråga.
Den siste talaren, Hr Anckarsvärd, liar rätteligen anmärkt
den serie af grundlags-§§:r, som börjar med y l §:n
Reg.Ftn, hvilka förbjuda K. Al. att utskrifva gärder, hvilket
han rätteligen uppfattat vara öfverensstämmande med 57
§:n. Deraf har han dock erhållit elt alldeles motsatt
resultat, nemi. att da R. St. eller 5j §!n Reg.Ftn ensamme
äga rätt att utöfva Svenska folkets beskattningsrätt; så har
K. ål. i 73 och påföljande §§ blifvit förbjuden att utskrifva
gärder annorlunda an 74 §:n Reg.Ftn bestämmer ronde
de sammanskott af födande varor, sorn vid krigstillfällen få
utfordras för krigsfolks underhållande under tåg eller marsch,
och hvilka genast skola contant ersättas af statsmedel elter
markegångspris, med 5o proc. förhöjning. Hr Anckarsvärd,
likasom de öfrige af Statslltskts 36 ledamöter, hade bort finna,
alt 57 $;n innefattar hvarken mer eller mindre än den
inskränkning i Svenska folkets urgamla rätt att sig sjelft
beskatta, att denna rätt ensamt får utöfvas af R. St. allena
vid allmän riksdag, — hvaraf icke kan följa rättigheten att
upphäfva skatter, en rätt, den Svenika lölket aldrig ägt.
Det har blifvit yttradt, att man önskat, att R. o. Ad.
skulle besluta rörtde en underställning till K. M. af beslutet
0111 Nummer-lotteriets upphörande; jag tror icke, att
11. St. 1111 kunna besluta någon ändring uti Ulsk:s utlåt.,
förrän det blifvit till Utsk. återremitteradt. Utsk. mäste då,
såsom jag hoppas, finna af de anmärkningar, som vid dess
utlåt, blifvit gjorda, att det nödgas inträda inom grundlagens
gränser och veta att uppställa ett återkommande utlåt,
så, att det må kunna inom Stånden till bifall framställas,
hvilket nu icke är förhållandet. Jag skulle för min del helt
och hållet bestrida ett sådant R. o. Adis beslut, och betvifla!',
alt Hr Frih. o. Landtm, skulle kunna framställa propos.
om, att R. o. Ad. mätte besluta, huruvida en fråga skall underställas
eller icke. Detta finnes redan bestämdt uti grundlagen
och dervid får intet R. St. beslut mellankomma, ty
en framställd propos. derom kunde möjligen medföra ett
negativt svar, hvilket vore grundlagsstridig^ Ett sådant
beslut kan således icke enligt riktig ordning framställas.t
Den siste talaren har jemväl yttrat sig om den grannlagenhet,
sorn borde iakttagas, och derom han vöre lika män,
sorn någon annan, samt derjemte sagt, att K. M. borde blifva
befriad från en mängd små bestyr och sanctioner, hvilka
borde från hans befattning aflägsnas, såsom orden föllo
sig. Jag skulle tro, alt 0111 den värde ledamoten ville taga
kännedom om våra grundlagar och deras anda, såsom
en borgen för deras rätta förstånd; så skall han få ett rent
och klart begrepp om det samband, som emellan Konung
och Ständer bör öga rum. Blifver delta samband rubbadt,
Dc 11 8 A pril f. ra.
så att R. St. aflägsna* från K. M:s så kallade små-bestyr,
skola vi icke vidare behöfva några sanclioner. Småsak rnå
aldrig blifva grundlagarnas stränga iakttagande. Den värde
talaren har supponerat, ali Konungen icke kunde äga kännedom
om alla de handlingar, som behöfva genomses; men
han har dervid förbisett, att efter de former, som i Sverige
äro etablerade, skola vederbör, embetsmyndigheler ansvara
för sina tillstyrkanden, och att slutligen föredraganden
hos Konungen skall vara ansvarig för, att fullständig
föredragning sker, och alt K. M. således mätte komma i tillfälle
alt rätt bedomina saken.
Detta utlåtandes grundlagsvidriga beskaffenhet lärer icke
kunna bestridas; och jag kan icke neka, att jag för min del
önskat, alt denna öfverläggning varit aflägsnad från R. o. Ad.
genom Hr Frih. o. Landtm:* åtgärd. Nu nödgas jag förena
mig med dem, som begärt ålerremiss, I sjelfva saken, d. v.
s. om Nummer-lotteriets upphörande, förenar jag mig med
Utsk., men yrkar att Ulsk:s förnyade utlåt, måtte författas
i laglig form.
Hr af Donner, Gustaf Wilh.: Hufvudsakligen instämmande
uti de åsigter, som af de flesta talare, med undantag
af Frih. Sprengtporten och Hr Anckarsvärd här blifvit
utvecklade, får jag anföra följande.
Hr af Donner uppläste derefter följande:
Utan att vilja ingå i vederläggning af de skäl, som
SlatsUlsk. åberopat i dess utlåt. N:o 28, ronde K. Nummer-lotteriet,
ehuru äfven deremot kunde vara ett och annat
alt invända, vill jag endast uppehålla mig vid det resultat,
hvaruti Utsk:s pluralitet stannat, i händelse R. St.
skulle bifalla lotteriets upphörande. Utsk. har yttrat, att,
sedan K. Nummer-lotteriets indragning blifvit af R. St. bifallen,
beslutet härom endast borde hos K. M. anmälas,
med begäran, att allmän kungörelse om denna indragning
måtte i nåd. varda utfärdad. Då K. Nummer-lotleriel, genom
en nåd. kungörelse, gifven i Rådkammaren den 16
April 1771, inrättades, och delta uppå R. St:s, hos då regerande
Konung, gjorda lind, tillstyrkan, samt af Ständerna
anslagen fond, kunde man väl knappast förmoda att denna
gemensamt stiftade inrättning en dag skulle kunna, utan K.
M:s nåd. medgifvande, af Ständerna ensamt afskaflas; men
icke dess mindre har SlatsUlsk. kommit till den slutsats,
alt endast en lind. anmälan derom behöfdes, för att få verkställighet
åt detta beslut. Jag kan icke tro, att, då lotterimedlen,
som, sedan längre tid tillbaka, varit räknade till
Statens ordinarie inkomster, den ena Statsmakten
skall vara berättigad alt, tvertemot grundlagens tydliga föreskrift,
ensidigt kunna besluta om dessa inkomsters upphörande.
Visserligen är det raisonnement, som ledt pluraliteten
inom Utsk. till detta beslut, extraordinärt; meu
Den 8 April f. m.
huruvida Utsk. kan lyckas att öfvertyga någon, det de från
lotteriet härflylande medel äro af samma natur, hoppas jag
skall komma att höra till de misslyckade försöken. Under
begäran om återremiss af ofvanberörde utlåt., anhåller jag,
att StatsUtsk. matte taga saken i närmare öfvervägande,
innan Utsk. ånyo inkommer med någon så beskaffad hemställan,
sora den nu gjorda, samt att detta anförande måtte
få åtfölja handlingarna vid en blifvande återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komroe
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron, uppläste
följande:
Jagar fullkomligt öfvertygad, att de fleste af R. o. Ad:s ledamöter,
lika med mig, ogilla den af StatsUtsk. i allmänhet
tillkännagifna åsigt, att R. St. skulle äga rätt att allena besluta
i frågor om minskning eller förändring af Statens ordinarie
inkomster. Jag anser mig derföre i denna de! af
ämnet böra hufvudsakligen instämma uti de yttranden, som
flere värde talare redan afgifvit till bevis derför, att R. St.
ej äga denna rättighet. Men jag hyser derjemte den öfvertygelse,
att mången lika med mig annu är oviss, om den nu
iirågavar. vinsten af lotteri-inrättningen verkligen bör räknas
lill en af Rikets ordinarie inkomster, eller om det icke
snarare är ett misstag, alt densamma någonsin blifvit såsom
sådan ansedd.
Ibland alla inkomster är den, sorn påräknas såsom vinst
af ett hazard-spel, utan tvifvel den mest osäkra. Om Fortuna
ej längre vill vara gynnsam, kan vinsten lätteligen förvandlas
i förlust, och den påräknade inkomsten utbytas i utgift.
En så beskaffad inkomst, som är af den mest tillfälliga
natur, synes mig derföre minst af alla kunna hänföras
till de ordinarie. — Man invänder måhända, att Statens spelhus,
eller s. k. Nummer-lotteriet, är så klokt Tnrättadf, att
spelvärdarne aldrig kunna förlora. — Erfarenheten liar visserligen
hittills visat, att, om vederb. icke försumma att i
tid förbjuda de numror, å .hvilka några betydligare vinster
möjligen kunde utfalla; så kan, genom användande äf en
sådan oärlighet emot de spelande, Statens spelhus i allmänhet
påräkna att rikta sig på de enfalldige spelandes bekostnad.
— Men det är likväl ett factum, att lotteri-inrättningens
behållna vinst, som år i833 utgjorde öfver 98,000 r:dr
b:co, tre år derefter, eller år 1836, deremot ej uppgick lill
3o,ooo r:dr, oell således var minskad med iner än 68,000
r:dr b:co. Ännu en sådan minskning till; — och spelhusvärdarne
skulle hafva fått vidkännas en icke obetydlig extrautgift,
i stället för den påräknade, s. k. ordinarie inkomsten.
På det R. St. emedlertid mätte sättas i tillfälle att rikligt
bedomina den ifrågavar. inkomstens verkliga natur, skulle
det utan tvifvel vara ömkligt, att StatsUtsk. utredde och
Den 8 April f. ra.
127
bestämdt upplyste med hvad villkor denna inkomst ifrån
början blifvit af R, St. för Statens räkning emottagen. —
Om R. St., emot erhållande af denna inkomst, skalle hafva
förbundit sig att för everdeliga tider, såsom spelhusets
hufvudvärdar, garantera dess bestånd och ansvara för dess
förluster; så följer del af sig sjelf, att R. St. ej kunna egenmäktigt
frigöra sig från denna förbindelses uppfyllande,
utan den andre contrahentens bifall. Men om deremot, såsom,
jag vill förmoda, nämnda garanti och ansvarighet endast
villkorligt och på bestämd lid blifvit af R. St. lemnade,
så är det naturligt, alt R. St., ifall villkoret är uppfyldt
och tiden tillandaltipen, äga makt att besluta, det de ej vidale
vilja hvarken draga någon vinst af lotteri-inrättningen,
eller för dess förluster ansvara.
Af ett så beskaffadt R. St:s beslut skulle dock Nummer-lotteriets
upphörande ingalunda blifva en omedelbar
följd. — Det vore nemi., efter mitt omdöme, K. M:s ostridiga
rättighet att derefter upplåta värdskapet å detta spelhus
åt enskild person. Då det lärer tillkomma K. M. ensam
att stadga förbud emot hazardspel, så måste det äfven
vara K. M. ensam förbehållet att upphäfva detta förbud,
och att lemna enskilde personer rättighet, så väl att
öfvertaga den af R. St. förut inneliafda lotteri-inrättningen,
som äfven att idka andra hazardspel; — en rättighet, som
man likväl torde kunna vara förvissad om att K. M., emot
R. Si:n önskan, aldrig begagnar.
På de skäl jag nu anfört, och under förutsättning, att
genom närmare undersökning och utredning af verkliga förhållandet
upplysas skall, dels att lotteri-vinsten, långt ifrån
att vara en af Statens ordinarie inkomster, tvertom är af den
mest extra och tillfälliga natur, dels ock att den tiderymd,
under hvilken R. St. förbundit sig alt ansvara för lotteriinrättningens
bestånd, för längesedan tilländalupit, får jag
nu vördsamt hemställa, att R. St. måtte förklara det icke vara
med deras värdighet förenligt alt skydda och draga vinst af
en inrättning för idkande af hazardspel, hvilket för den enskilde
medborgaren icke allenast är förbjudet, utan äfven ådrager
dess idkare både ansvar och skymf, samt att R. St. till följd
deraf besluta och hos K. M. i lind. anmäla, att de hvarken
vilja ansvara för lotteri-inrättningens förluster, eller emottaga
dess behållna vinster längre än lill innevar. års slut.
Om det åter vid en närmare undersökning och utredning
af förhållandet verkligen skulle blifva ådagalagdt, att
ifrågavar. spelvinst är en af de uti 5g §:n Reg F:n omnämnda
ordinarie statsinkomsterna, så måste R. St:s beslut om
ifrågavar. inkomsts försvinnande ostridigt, för att blifva gällande,
underställas K. M:s nådiga sanction.
Ehvad nu den vinst Staten af lotteri-inrättningen erhållit
är att anse såsom en ordinarie eller endast såsom en tillfällig
statsinkomst, synes dock R. St;s beslutanderätt i af»
Den 8 April f. m.
seende på sjelfva lotteri-inrättningen, lili intet foll kunna
siräcka sig längre, än att förklara, det lotteri-vinsten skall
belt och hållet ifrån Statens inkomster försvinna, samt
Nummer-lotteriet såmedelst upphöra att vara en statsinrättning.
Men, för att vinna det af motionärerne åsyftade hufvudändamålet,
eller lotteri-inrättningens fullkomliga upphörande
och ej endast dess förvandling ifrån stats- till enskild
inrättning, erfordras det således nödvändigt, alt R.
St. hos K. M. jemväl i lind. anhålla om nåd. bifall lill deras
lind. önskan, att lotteri-inrättningen måtte he It och hållet
upphöra; hvarjemte R. St. tolde böra i nild. gifva tillkänna,
att det är under förutsättning af K. M:s nåd. bifall
till nämnda önskan, som de beslutat, att lotteri-vinsten skall
ifrån Statens inkomster försvinna.
På det ifrågavar. ärende må erhålla en sådan behandling,
får jag vördsamt anhålla, utt utlåt, måtte varda till
SlatsUlsk. aterremitteradt, för att gemensamt nied Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk. frågan vidare handlägga; men, innan
en sådan fiterremiss kan ske, är det nödvändigt, att
Hr Frih. o. Landtm., på sätt jag nu äfven vördsamt begär,
tillkännagifver, huruvida Hr Frih. och Landtm, anser det vara
stridande emot grundlagarna att framställa propos. på utlåt:s
antagande eller förkastande, helst en sådan pröpos.,
derest den ej anses vara laglig, jemlikt 56 §m Reg.Ftn ovillkorligen
måste framställas, innan återremiss får äga rum.
Hr Cederschjöld tilläde derefter muntligen:
StatsUtskts ordför. har gifvit tillkänna att det icke varit
Utskls mening, alt icke beslutet skulle underställas Konungens
sanetion. I fal! delta verkligen varit Utsk;s mening,
så är den likväl alltför otydligt uttryckt, då Ulsk. i sitt utlåt.
endast tillstyrkt R. St. alt hos K. M. anmäla deras beslut
om Nummer-lotteriets indragning. Att meningen icke
varit af alla StatsUtskts ledamöter fattad så, som dess ordför.
här lillkännagifvit, inhemtar man af reservationerna.
He flere ledamöter af detta Stånd, som försvarat StatsUtskts
åsigt, derom att R. St. skulle äga rättighet att allena besluta
om de ordinarie inkomsternas upphörande, hafva stödt
denna åsigt på 5y §tn Reg.Ftn. Der stadgas, att ''Svenska
"folkets urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af R. St. al"lena;’’
men att denna rättighet, i afseende på de ordinarie
inkomsterna, icke tillkommer R. St. allena, kan man inhemta
af5g§:n Reg.F:n; ty om R. St. agde rättighet attall.
ena besluta om en enda ordinarie inkomsts upphörande, så
vore det äfven deras rätt att meddela samma beslut om alla
de öfriga. R. St. kunde då beflita, att alla ordinarie statsinkomster
skulle försvinna. Om nu R. St. vid innevar. riksdag
fattade ett sådant beslut, huru skulle då K. M. kunna
fullgöra sin grundlagsenliga pligt, att vid hvarje riksdag upp
-
De n 8 April f. ra.
gifva statsverkets tillstånd och Lehöf, samt framställa livad
Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna? Då
sådana inkomster icke mera funnos, så är det klart att
Konungen icke kunde fullgöra föreskriften i 5g §:n Reg.-  F:n , hvilken alltså i och med detsamma Liefve tillintetgjord.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Den majoritet, med hvilken
StatsUtsk. fattat sitt beslut uti princip-frågan, var så ringa,
att man har all anleda, förmoda, att om nya skäl kunna
framställas för en annan åsigt, densamma äfven inom Utsk.
skulle, vid förnyad pröfning, vinna afseende. Jag anser detta
vara af vigt uti en fråga, som inom detta Utskrs förhandlingar
ofta framkallas och derjemte utöfvar ett ganska stort
inflytande på de Låda Statsmakternas inbördes rätta förhållanden.
Jag beklagar att en vigtig öfverläggning uppkommer
af ett så ringa föremål, som den, hvari jag nu måste ingå;
naturligtvis önskade man, att uti en princip-fråga något helt
annat ämne ådrog sig uppmärksamheten, än indragning eller
förändring af ett spel, hvilket väl kan talas så väl som många
andra, men som likväl, äfven efter min åsigt, kan och bör
upphöra, så snart alla andra dylika, både ang:de fast och lös
egendom, komma att försvinna. Det vigliga ligger således
icke i saken, utan i formen, eller: huruvida R. St. äga
att utan Konungens samtycke borttaga de ordinarie
skatterna?
Jag vill icke vid detta tillfälle åter upprepa hvad som
blifvit så ofta anfördt och följaktligen bör vara så lilli äckligt
kändt, nemi. hvad grundlagarna stadga om Rikets ordin, statsmedel
och om exlra-ordin. utlagor eller bevillningar. Det är
bekant hvad Gonst.Utsk. tänkt härom vid 182g års riksdag
(se bet. N:o 27) ang:de vägrad propos. uti BondeSt., rör:de
saltpeter-gärdens försvinnande, och hvad samma Utsk. vid
sista riksdagen utlät sig (se bet. N:o 5) om Talmannens i
BorgareSt. vägran af propos. om R. St:s uteslutande rätt
alt besluta om grundskatterna; ej ens vill jag anföra R. o.
Ad:s beslut sisth riksdag (d. 28 April 1834) uti denna principfråga,
eller huru Ståndet deruti tänkte vid början af denna
riksdag (se prot. den 5 Febr. 1840). StalsUtsk:s ordför. och
flere af dess ledamöter hafva dessutom under discussionen
äfven ådagalagt en grannlagenhet att vidröra Konungens
prerogativ härutinnan, hvilken tyckes visa, alt de anse Utsk:s
beslut innebära ett steg, hvartill grundlagen icke gifvit någon
ledning. Mången tolkar likväl grundlagen på ett annat
sätt. Jag tror derföre, att man i afseende på en fråga,
som gifvit anledn. till så motsatta åsigter som denna, bör gå
tillbaka till dem, som tillhört lagarnas stiftare; ty förgäfves
åberopar den ene talaren en §, som den andre flera
gånger läst och begrundat och tror sig hafva rätteligen
5 H. 17
i3ö
Den 8 April f. ra.
förstått, oell lika fåfängt stödjer sig måhända den motsatta
sidans talare vid sina §§. Hvad är då naturligare, vid frågor
om lagars rätta grund och mening, än att söka intränga
i stiftarens synpunkt och tillegna sig hans anda? Hvad
tänkte de lagkloke härom vid den tidpunkt, då vår nu
gällande grundlag stiftades? Svaret på denna fråga inåtte
finnas i Coust.Utskts handlingar vid 180g års riksdag. Jag
utber mig derföre få uppläsa några få korta perioder ur
det betänk, från samma Utsk., som åtföljde och motiverade
grundlagen.
Detta Utsk. önskar, att R. St. måtte finna dess förslag
vara grundadt på en lugn och noggrann beräkning af de särskilda
stalskrafternns naturliga verksamhet och riktning;
att R. St. deruti finna bestämd en sådan dessa krafters inbördes
inskränkning, som hindrar någondera att öfvergå från
kraft till våld o. s. v. Hvad är väl den naturliga verksamheten,
den gifna riktningen hos hvarje kraft? — Framåt!
— att utvidga sitt område, sitt välde! Det är lika naturligt
för Ständer att söka utvidga sin makt, sin myndighet.
Man behöfver sannerligen ej hafva läst mycket af historien,
för att veta att så verkligen gått till. En så dagsklar sanning
kan icke hafva undfallit stiftarena af vår grundlag.
Också hafva de i 75 §:n Riksd.Ordn. stadgat, att för beslut
i alla ärenden, några få undantagna, Konungens samtycke
erfordras. Då de uti en § införde Sländernes rätt att sjelfive
sig beskatta, förklarades i en annan K. M. berättigad
att disponera öfver alla Rikets så väl ordinarie inkomster
som bevillningar, och dessa §§ höra ej lill undantagen. Häruti
ser man åter bestämdt en sådan Statsmakternas inbördes
inskränkning, som hejdar från öfverdrift. Samma lagstiftare
hafva slutligen uti 10g §:n Reg.Ftn gifvit ett stadgande,
som förekommer riksdagars permanence. Detta, mine herrar!
är en punkt, som icke kan vara likgilltig i en representativ
författning. Jag åberopar i detta afseende Polens
exempel; en riksdag räckte i 4 år, och blef den sista! Sliftaiena
af vår grundlag hafva förutsett möjligheten och laran
af ett sådant missbruk; den är klar och gifven; men Konungens
makt, att, i händelse R. St. inom 4 månaders förlopp icke
hunnit ordna statsregleringen, förekomma denna permanence,
är äfven lika gifven. Konungen kan nemi. enl. 10g §:n Reg.Ftn
åtskilja Ständerna och påbjuda fortfarandet af den gällande
bevillnts-förordn.; men hade Ständerne redan vid samma
riksdag afskaffat en eller flera af statsverkets ordinarie inkomster;
så skulle ovillkorligen statsbrist uppkomma, eftersom vid
nu ifrågasatta förhållande någon motsvarande förhöjning i
bevillningen naturligtvis icke kunde förutsättas. Må detta
vara nog att visa hvad grundlagens stiftare i deras vishet
anade eller förutsågo. De sökte, säga de, bilda en styrande
makt, verksam inom bestämda former, med enhet
i beslut och full kraft i medlen alt dem utföra. Hvar
Den 8 April f. ra.
är denna fulla kraft hos Konungen att utföra sina beslut,
om medlen saknas, om penningar icke finnas? Kan Konungen
förekomma riksdagarnes permanence, då statsbrist
deraf blefve en följd! — 180g års Const.Utsk. har vidare sökt
att rikta Statsmakterna till inbördes bevakning, till inbördes
återhåll, utan att dem sammanblanda, utan att lemna den
återhållande något af den återhållnas verknings-förmåga.
På dessa hufvudgrunder af slatskrafternas särskilda bestämmelse
och ömsesidiga motvigt skulle den statsförfattning
hvila, som Utsk. föreslagit. — Nå väl! Det steg, som för
närv. är i fråga, är visserligen icke af någon vigt i och för
sigsjelft; men det framkallar en bevakning, ett återhåll
för att ej lemna något åt den återhållande Statsmakten af
den återhållnas verkningsförmåga. Ty hvad är naturligare,
än att man föreställer sig ett conseqvent fortskridande i samma
riktning att utvidga Ständers makt? Man behöfver icke
förutsätta en plan att börja i smått, såsom Utsk. nu gjort,
då det föreslagit upphörandet af en förhatlig inkomst-titel;
ty en annan riksdag sitter nu varande personal icke i StatsUtsk.
och kan icke, med bästa vilja, hejda den fart, som
möjligen gifvev sig tillkänna, stödjande sig på nuvar. Utskrs
beslut. Så väl folkens som despolernes inkräktningar på rättens
område, äfvensom rubbning i Statsmakternas jemnvigt,
börjas i smått. Må man besinna det; och man skall icke
tveka att anse den princip riktig, som uttalat sig inom StatsUtskotlel!
1
sjelfva saken instämmer jag med dem, som yrkat att
Nummer-lotteriet måtte afskaffas. Jag önskar det, men i
sammanhang med förbud mot alla andra spelsätt på lös och
fast egendom inom detta land, på det icke, då It. St. beröfva
Staten en inkomstkälla, private personer må äga en
rättighet, som Staten saknar.
Frih. Gederström, Thure: Det torde vara förmätet
af den, som första gången bevistar en riksdags-sammankomst,
att uppträda för att tala uti ett så vigtigt ämne,
som det nu under öfverläggning varande, deri så många vidt
frejdade talare på ena och andra sidan yttrat sig; men jag
kan icke förmå mig att tillbakahålla min enskilda öfvertygelse,
grundad på hvad jag anser grundlagen tydligen bestämma.
Jag får förklara, att jag fullkomligen instämmer
i Ulsk:s beslut, att Nummer-lotteriet bör afskaffas, såsom
varande en inrättning, hvilken icke öfverensstämmer med Statens
värdighet och ändamål; men jag tror icke, att sådant
kari tillvägabringas på det sätt StatsTJtsk. föreslagit, att derom
endast anmälan borde ske hos Konungen och Dess nåd.
sanction icke erfordrades. Jag tror icke heller, att Utsk.,
vid fattandet af ifrågavar. beslut, haft den tanke, Gr. Horn
här uttryckt, ty att en motsatt tanke hos Utsk. varit rådande,
derom vittna icke blott de utlåt, vidfogade reserva
-
l32
Den 8 April f. m.
lionel-, utan äfven de Iiär af Hr Anckarsvärd oell Frih.
Sprengtporten gjorda framställningar. — Hvad angår de af
Ilr Anckarsväid fällda yttranden, som skulle Svenska folket
pa grund af §:n Reg.F;n äga all sig beskatta, och i följd
deraf äfven att förfoga om de ordinarie inkomsterna, samt
att delta skulle tydligen synas af jj, 74, , 76, 77, 78
och 79 §§:na Reg.Ftn; så är det redan äfen värd talare ådagalagdt,
att de föreskrifter, dessa §§ innehålla, icke innefatta
någon rätt för R. St. alt utöfva beskattningen, utan blott
ett förbud för Konungen alt utskrifva nya gärder, med undantag
af det i 74 §:n omförmäldta fall; och hvad beträffar
den af Frih. Sprengtporten åberopade 69 §:n Reg.Ftn, sorn bestämmer
huru vid statsregleringen skall förhållas, så synes det
uppenbart, att just denna § gifver den starkaste bevisningen, att
Svenska folkets rätt att sig beskatta endast sträcker sig till de s.
k. bevillningarna, emedan statsregleringen just rörer dessa i
Reg.F:s 60 § uppräknade bevillningar. Jag får vidare i afseende
på hvad Hr Cederschjöld anfört derom, att nummer-lotteriinedlen
skulle, på grund af ett beslut af R. St., kunna upphöra
att i statsregleringen beräknas, men att Konungens
sanclion erfordrades för uppkörandet af sjelfva lotteriet,
förklara, att jag icke kan instämma uti Hr Cederschjölds åsigt,
att lotteri-medlen icke kunde vara en ordinarie stats-inkomst,
emedan de icke finnas i grundlagen upptagna såsom Statens
ordinarie inkomst, hvarpå jag tror, att Hr Cederschjöld grundade
sin slutsats. Reg.Ftn nämner i 5g och 64. §§.‘na inga andra
statsinkomster, än de ordin, och extra-ordin. I)e ordin.
äro icke specificerade, emedan stiftarne af vår grundlag
ansett dem allmänt kända, och de dessutom vid hvarje
riksdag upptagas i Konungens propos. om statsverkets tillstånd
och behof, der nummer-iotleri-medlen äfven vid denna
riksdag bland ordin."stats-inkomsterna uppräknas. Men
de extra-ordin. inkomsterna äro upptagna i Reg.F:s 60 §,
hvarest lotteri-medlen icke uppräknas, hvaraf det är klart,
att de icke ansetts tillhöra de extra-ordin. inkomsterna. Jag
vill icke vidare ingå i granskning af alla de §§, hvilka här
blifvit åberopade såsom stöd för påståendet alt Svenska folkets
i 57 §:n omnämnda urgamla rätt alt sig beskatta äfven
skall hafva afseende på de ordin, inkomsterna. Derom är
så mycket ordadt, så väl i reservationerna, som uti de här
gjorda anföranden, att det blifvit fullkomligen ådagalagdt,
att denna rätt ej sträcker sig till annat än bevillningarna.
Jag vill icke heller tala 0111 huruvida det skulle innefatta
en inskränkning i Konungens prerogativ, om Nummer-lotteriets
upphörande skulle beslutas, utan att dertill begärdes
Konungens sanclion. Jag vill endast fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, attén sådan tydning, som af StatsUtsk. blifvit
decreteräd, icke otydligen innebär kränkande, väl icke
af R. Sirs rätt, men af hvarje Svensk mans rätt, af folkets
ratt, hvars represen tanter vi äro och hvars talan vi föra.
Den 8 April f. m.
i33
Borttager man de ordin, skatterna, sa mäste den derigenom
uppkommande brist i statsinkomsterna fyllas, hvilket icke
kan ske annorlunda än genom bevillning. Nåväl! denna bevilln.
skall utgöras af hvarje Svensk medborgare till fyllande
af stalsbehofven. De ordin, skatterna äro beräknade vid
köp af de egendomar, som dermed äio belastade, och då
ingen egendom alltsedan hedenhös genom arf stannat inom
samma slägt, utan hvarje egendom, till följe af det laga
fång, som kallas köp, besittes af nuvnr. ägaren, måste den
för skatterna beräknade nedsättning i köpeskillingen kunna
anses som ägarens ersättning för skattebeloppet. Borttager
man nu dessa Statens ordin, inkomster, så .blir följden, att
de mäste ersättas genom be v i lin-, och att andre medborgare
blifva tvungne tillskjuta hvad som efterskänkes dem, hvilkas
egendomar äro belagde med urgamla skatter, d. v. s. alt
om jag antager det ägarne af sådan jord, som är besvärad
med kronoskatte!', uppgå till ett antal af 700,000, så blifva
2,700,000 tvungne att erlägga en afgift till dessa 700,000
personer, derföre att de nedlagt sina capitaler i jordegendom.
Ville man vara conseqvent i tillämpningen af eLt sådant
beslut, så skulle man komma dertill, att man åtoge
sig bevilln. äfven till godtgörande af deri ränta, som utgöres
af personer, hvilka köpt jordegendom och dervid stannat
i stor skuld och i följd deraf hafva svårt alt försörja
sig. En sådan tydning af 57 §:n Reg.Ftn anser jag såsom
ett ganska vådligt prsejudicat för äganderätten, och jag tror
den står alldeles i strid med Reg.F:ns 16 §; ty derigenom
betoges Konungen möjligheten att tillse, att,- såsom der är
stadgadt, ingen må afhändas dess egendom. Jag anhåller på
dessa och öfriga af flera talare framställda grunder om
återremiss af förevar, utlåt., och begär att StalsUtsk., under
förutsättning af R. Stts bifall till Nummer-lotteriets indragning,
må fästa deras uppmärksamhet på nödvändigheten
att anhålla örn Konungens sanction till beslutet
derom.
Hr af Ekenstam, Israel: För den som icke, genom
sin ställning i Staten, utgör någon auetoritet för andra,
inträder sällan behofvet att yttra sig, innan han finner sin
mening icke vara tillräckligen uttryckt af någon annan.
NI i n mening är den, att hufvudsaken hvälfver sig deromkring,
huruvida inkomsterna af Nummer-lotteriet äro att
anse såsom en del af Statens ordin, inkomster eller icke.
Hittills hafva de varit så ansedda; och derföre vill jag icke
ens tillerkänna dem egenskapen att genom R. St:s beslut
och Konungens sanction kunna afskaffas vid samma riksdag,
som fråga derom väckes. Man bar talat om de menlösa liderna:
menlösheten kan tänkas af flera slag. Uti ett const
i tu lionel t samhälle, der meningarna fritt framträda, är
lätt länkbart, alt sådana menings-strider kunna uppstå, som
134
Den S April f. ra.
uppskjuta bevillnlns Stagande, och som göra nödvändigt,
att en dass af inkomster finnas, hvilka försäkra emot statsmachinens
afstannande under sådana tillfälligheter. Vid
sådant förhållande är det nödvändigt att äga dessa ordin,
skatter inamovibla och att icke låta dem behandlas på
det mycket klandrade sätt, som 1812 blifvit begagnadt,
nemi. att afgöra grundlagsfrågor vid samma riksdag, som de
blifvit väckta. Under sådant förhållande anhåller jag, att
Utsk. matie noggrannt utröna, huruvida icke dessa inkomster
äro af natur att icke kunna förändras, annorlunda än
i den ordning Reg.Frn föreskrifter om grundlagsfrågor. Vi
hafva förut varit mycket ömtålige om de minsta ord af redactionen
i grundlagen. Vi hafva icke vid denna riksdag
velat medgifva att h us b eh o f s - b r ä 11 n i n ge n må kallas
endast brännvinsbränning. Vi hafva ej ens efter fem
års liggetid tillåtit förändring i stadgandet att biskopsvalen
skola ske i vanlig ordning och ordet vanlig har ej ansetts
kunna utbytas emot ordet laglig, med mindre förslag
till förändringen hvilat 5 år på Ständernes bord. I conseqvens
dermed skola vi tillse om ordet ordinarie, sorn är
utländskt, icke rätteligen kan öfversätlas med något Svenskt
ord. Reg.Frn talar väl i 5q §:n om ordinarie inkomster,
men Riksd.Ordn. uttyder på Svenska hvad ordin, inkomster
vilja säga. Uti 3o §:n Riksd.Ordn. står alldeles samma mening
uttryckt, som i Reg.Ftns 59 §, med den skilnad, att
när man kommer till de ordin, inkomsterna, kallas de
icke så i Riksd.Ordn., utan heta der vanliga inkomster,
som icke äro föränderliga, eller icke bro af den natur, som
Bevilln.Utsk. fått sig uppdraget alt behandla; nemi. hevi 11—
ningar eller sådana inkomster, som genom bevilln. böra utgöras.
Ordet ”bevilja” förutsätter R. Sl:s rätt att åtaga sig
dessa beskattningar, och det Förstärkta StatsUtsk. får under
vissa villkor en sådan ratt. Då nu grundlagen sjelf uti
Riksd.Ordn. sålunda lemnat öfversältningen af ordet ordinarie,
anhåller jag vördsamt, att, sedan Utsk. utrönt till
hvilket slag af statsinkomster de nu ifrågavar. höra, och i
fråga hvarom det visserligen förfaller mig underligt, huruledes
afgifter, hvilka äro så eventuella, som lotteri-medlen,
kunna få egenskap af ordinarie, Utsk. måtte behandla ärendet
i den anda, jag haft äran antyda, helst annars den våda
kan inträffa, att, genom de meningsstrider jag omnämnt,
sådana trångmål kunna uppkomma, att Regeringen nödgades
gå en fraction af Sländerna till mötes med en eftergift
för ögonblicket, grundad på prsejudicat af denna art.
Det är, som jag baft äran nämna, ej otänkbart, att omständigheter
kunna föranleda Regeringen att bortskänka ett för
statsmachinens gång v i g t i g t villkor, i det fördelen att äga
ordin, inkomster blefvé frånträdd vid samma riksdag som
fråga derom blifvit väckt. — Det har här blifvit yttradt,
att grundlagen väl stadgade, att man icke kan [borttaga
Den 8 April f. m.
>35
grundskatterna in totum et tantum; men tillika, att ehuru
de icke alla kunde komma i fråga att upphöra, vore det
obetaget att bortplocka deni en i sender, blott man gjorde
det småningom. Jag anser det vara precist detsamma för
principen, om de borttagas småningom eller alla på en gång,
då de i alla fall skulle komma bort, och sådant utan de
föreskrifna fem årens liggetid, hvarföre jag också nu, då
fråga uppstått om den första af de ordin, statsinkomster,
som man velat afskaffa, begär att Utsk. malte förvisa ärendet
till erhållande af den form, som är förenlig med grundlagsfrågors
behandling och sålunda behåller vår säkerhet
för statsmachinens oafbrutna gång, äfven under sådana tillfälliga
meningsstfider, hvilka kunna hindra bevillningens utgående.
Det är således för ålerremiss jag talat, fastän på
annan grund, än här förut af någon talare blifvit uppgifven.
Gr. Frölich, David: Denna dag anser jag nu till
spillo gifven för fortsättning af hvad jag egentligen anser
såsom en ordstrid. Det torde då tillåtas äfven mig att öka
hvad som blifvit sagdt, innan återremiss sker, hvilken jag
ej vill motsätta mig. Jag kan icke lika roed Frih. Cederström
anse, att Hr Landtm, bort afklippa denna fråga, på
sätt den värde Frih:n föreslagit; men jag är deremot alldeles
ense med honom i fråga derom, att denna öfverläggning
kunnat vara nära nog öfverflödig. Jag kan icke heller hembära
någon tacksägelse till de ledamöter inom StatsUtsk.,
hvilka, i egenskap af reservanter, här såsom ett stridsäple
kastat fram en fråga, hvilken synbarligen icke för sådant
ändamål blifvit väckt i Utsk. Såsom förut ledamot af Utsk.
vid andra riksdagar, har jag kommit i erfarenhet af den
nödvändighet, som ofta företer sig att inom Utsk. framkasta
principfrågor till öfverläggning, egentligen icke för någon
annan orsak än för att förkorta discussionerna, derigenom
att dessa principfrågors ‘afgörande tjenar till grunder
för dess riktning; men deraf följer icke, att hvad vid sådana
principfrågors pröfning af majoriteten blifvit prasliminariter
beslutadt, utan blott de definitiva besluten i sak
höra gå tili JtiksSlm. Jag kan således alldeles icke för min
del tillräkna StatsUtsk. såsom något fel eller något klandervärdt,
att utröna inom sig pluralitetens tanke. Då sådana
principfrågor inom Utsk. uppstått, och propos. blifvit begärd,
måste ordform alltid anse sig tvungen att göra framställning,
helst det icke finnes för ordform i ett Utsk. någon
grundlag, med åberopande hvaraf bankan förklara, att
han ej gör, utan vägrar en begärd propos. Han har visserligen
den utvägen att säga: om man fordrar af mig denna
propos., lemnar jag klubban ifrån mig till den som vill
taga den; men i egenskap af ordför. måste han, för att icke
strandsätta Utsk. och förorsaka betydlig tidsutdrägt, icke
• 30
Don 8 April f. m.
utan i nödfall vidtaga denna utväg. Men, mine herrar!
då jag på detta sätt yttrat mig om nödvändighet, som ofta
inom Utsk. uppkommer att behandla sådana principfrågor,
så vill jag icke hafva sagt, att jag anser nödvändigt
eller nyttigt, utan jag finnér tvertom i högsta grad
obehörigt, om jag så får säga, alt sådana principfrågor
här förekomma till discussion. Hvarje yttrande, som
liar fälles, borde efter min tanke åtminstone hafva för afsigt
att tjena till grund för ett derpåföljande beslut. Nu
är det likväl uppenbart, att en tolkning af grundlagen icke
kan här föranleda till något beslut, eller föranleda Hr
Landtm, att inhemta Ståndets tanke för att utröna hvilkendera
tolkningen instämmer med majoritetens mening. Följaktligen
är en sådan discussion om grundlagstolkning, som
nu här förekommer, en simpel ordstrid. Jag finner väl, att
denna ordstrid kan hafva en mening, t. ex. den att inpregla
hos detta Stånd det sätt, hvarpå man önskar att det
skall tolka grundlagen, att det skall förfara så väl i denna
fråga som i alla de hädanefter förekommande vida vigtigare
frågor, än den, som angår Nummer-lotteriets indragning.
Men jag ber er, mine herrar! besinna, om då frågan är icke
mindre än 0111 en sak, hvilken hos hvar och en, som vill
befatta sig med representant-kallet, bör vara på förhand
afgjord, nemi. huru han anser Svenska folkets beskattningsrätt,
— jag hemställer, säger jag, om det är rimligt att
tro sig kunna fråntaga en annan dess öfvertygelse i en sådan
fråga. Hur tnan icke gjort sig reda för den, har man
icke last från och med 57 §:n till och med 80 §:n Reg.Ftn,
och deraf inhemtat den öfvertygelse, hvarefter man skall
handla; så är det, efter min tanke, fåfängt att inpregla, borttaga
eller bibringa någon öfvertygelse , huru grundlagen
bör förstås. Ett sådant försök har ingen annan påföljd än
att för framtiden, då majoriteterna hafva velat läsa lagen
för den enskilde representanten, uppväckes en bitterhet, en lust
att strida örn ord, endast för att få strida, som icke kan leda
till något godt. En annan afsigt med denna discussion skulle
kunna vara, att taga det K. praerogativet i skydd. Jag vill icke
alldeles neka, att Kronans ministrar, dåde äro representanter,
må finna sig föranlålne att här yttra sig och förmå andra ledamöter
att yttra sig på samma sätt, som då de troligen, enligt
sitt samvete och sin pligt, komma att uttala sin mening
i Konungens rådkammare; men, med undantag på sin höjd
för dem, skulle jäg tro det icke tillhöra den enskilde representanten
att försvara Konungens praerogaliv: och isynnerhet
då man söker göra det derigenom, att man förespeglar
hvilka vådor skulle uppstå, 0111 Sländerne ansågo sig
kunna besluta i en sak, deri ingen bestrider, att de åtminstone
hafva en del af den beslutande rutten; så hemställer
jag, om man glömt, att Konungen är den andra Statsmakten
,
Den 8 April f. ro.
ten, med fullt så mycken makt, fullt så mycken competence
att domina öfver hvad sorn Sr Statens bästa och hvad
som är gagneligt, som någon af de värde enskilde representauterne.
Jag skulle likväl medgifva, att det kunde anses vara
den enskilde representantens räll att söka beskydda Konungens
prasrogativ, derest vi hade en afgjord på förhand bestämd
stilus curias, eller ett stadgadt sätt att uttrycka sig i
handlingar, som ingå till Konungen, i hvilket fall den, som
fann en sådan stilus curiae på något sätt förbigången eller
laiderad, hade anledn. att säga sig icke vilja deltaga i en
skrifvelse, som icke innehöll den rätta och sannskyldiga
formen. Men, mine herrar! någon sådan hafva vi icke. Jag
skulle, i egenskap af ledamot i Exped.Utsk., vara ganska
belåten, om det funnes någon manuel, eller hvad man ville
kalla den anvisning, som tillförlitligen antydde, huru Ständernes
beslut böra affattas, så väl i denna, som andra så
beskaffade frågor. Jag har varit skyldig att underrätta mig
om hvad slags termer R. St. vid föregående riksdagar brukat,
då det varit fråga om att tillkännagifva deras beslut,
och jag har dervid funnit den aldia största brokighet, ty
den ena gången säga Ständerne: vi anhålla om E. K. M:s
nåd. bifall; den gången säga de; sedan E. K. M. täckts härtill
gifva sin nåd. sanction; tredje gången: vi få i und. anmäla
detta för E. K. M.; och fjerde gången, såsom i ett
mål hvilket i dag förevarit: vi anhålla i lind., att E. K. M.
täcktes låta detta vederbör, tillkännagifva. Med allt detta
har jag blott velat bevisa, alt vi icke hafva någon så bestämd
föreskrift i afseende på ordalagen, att deraf kan
dragas den slutsats, att StatsUtsk. eller R. St. äro skyldige
att välja ett visst ordalag. R. St. ina, ifall en förklaring
blir gjord om iakttagande af ett bestämdt ordalag, ej försöka
att antaga något annat, som äger den aldra minsta
skymt af afsigt att vilja förnärma Konungens prerogativ,
och jag skulle både som stånds- och utskts-ledamot vara
den siste, som ville ingå derpå, jag skulle, i allt hvad på
mig berodde, söka förekomma att sådaut ägde runi; men
Ständernes tillgörande i den fråga, som redan förut här i
dag förevarit, visar tydligen, att alla fyra RiksStln intill
denna stund måhända varit i okunnighet derom, att någon
viss föreskrift i afseende på ordalagen finnes, ty annars är
det väl icke tänkbart, att alla 4 RiksSCn skulle slumrat vid
en sådan oformlighet, som nu påstås vara begången af StatsUtsk.
, och vara i fråga att af R. St. begås medelst bifall
till Utsk:s utlåtande.
En värd ledamot, Frih. von Schulzenheim, bar, i afseende
på saken eller Nummer-lotteriets borttagande, gifvit mig
en upplysning, hvarom också en annan värd ledamot, Hr
Cederschjöld, meddelat ganska rikhaltiga facta; och jag tillstår,
att jag för min del icke ser något hinder för Stats
5
H. 18
138
Den 8 April f. m.
Utsi:., att efter återremissen begagna en annan utväg, om
Jedamöterne af detta Utsk., vidhängande den öfvertygelse om
grundlagens mening som de fattat, likväl vilja uppställa sitt
nya utlåt, till Ständerna så, att ingen förebråelse kan gifvas
dem, att de velat komma för nära Konungens praerogaliv,
och derigenom bereda Nummer-lotteriets upphörande med
bibehållande af R. Sits beslutande rätt så långt den får gå
opåtaldt. Jag skulle endast, då begge desse herrars yttranden
äro lagua till prof., ingå i för mycken vidlyftighet om
jag utvecklade detta sätt, oell jag vill derföre blott med dessa
få ord för StatsUtsk. antyda möjligheten att helt och hållet
förbigå denna tvistefråga, samt slutar med den önskan, atti
samma män jag anser denna fråga såsom ett tvisleäpple, inkastadt
för att discutera bort den dyrbara tiden, i samma
mån må R. o. Ad., då andra ärenden förekomma, äfven linna
onödigt att tvista om sådana frågor, som icke kunna leda
till något beslut.
Frih. Raab, Adam Christian: Den siste värde talaren
har förklarat det icke tillhöra den enskilde representanten
alt försvara det K. prserogalivet. För min del får
jag förklara, att jag anser de begge Statsmakterne böra betraktas
såsom lika vigter i a:ne vågskålar, och att det tillhör
den enskilde representanten alt icke befrämja hvarken
den enes eller andres öfvervigt; hvailöre jag också för min
enskilda del alltid skall anse såsom en pligt att motsätta
mig missbruk af makt, vare sig från Styrelsens eller
folkets sida. I afseende på sjelfva utlåt, får jag, likasom
de fleste föregående talare, förklara, att jag anser mindre
vigt ligga på den egentliga saken, än på den i utlåt, uttryckta
principen. I fråga om saken instämmer jag fullkomligt
med Utsk., och anser Nummer-lotteriet böra upphöra.
Jemväl anser jag, att all försäljning af utländska
lottsedlar här i Riket bör förbjudas, såsom förorsakande
betydliga penningesummors utförande nr landet utan motsvarande
gagn. — Hvad åter angår sjelfva .principen, harjväl
Utsk:s ordför. här benäget förklarat, alt Utsk:s mening icke
varit att vilja undandraga afgörande! Konungens sanclion;
men a:ne andre ledamöter af StatsUtsk. hafva sedermera
yttrat den åsigt, att 57 §:n Reg.Fm skall så förstås, som
om det vöre Svenska folkets rätt att, utan afseende på K.
sanction, taga bort både denna och andra ordin, skatter. 1
denna principfråga instämmer jag med reservanterna. Redan
är så länge disculeradt, och de grundlags-§§:r, som handla
derom, äro så mångfalldiga gånger åberopade, att jag ej
vill uppehålla med ytterligare citationer; men jag tillåter
mig framställa en fråga: Månne det vore gagneligt eller
önskvärd! för Svenska folket, att den ena Statsmakten ägde att
oberoende af den andra borttaga våra kionoskatler? Jag tager
för afgjordt, att om man tillåter sig ulöfningen af den
-
D e ii 8 April f. m.
na princip i fråga om en af de ordin, inkomsterna, skulle
den äfven kunna gälla de öfriga, hemmantalsräntan, ordin,
räntan o. s. v.; kunde val sådant vara gagnelig!? Jag utgår
från den synpunkt, alt om R. St. ägde rätt alt borttaga
eller minska alla dessa skatter, skulle de äfven vara berättigade
alt öka detn. Det kunde hända i en framtid hvad
som handt fordom, att Ständer med egennyttiga afsigter
sammanträdde. Då skulle deraf att majoriteten af RiksSt:n
vore ägare af privilegierad eller också oprivilegierad
jord, hero, huruvida skatterna ökades eller minskades, och
sålunda vid hvarje riksdag ändring kunna ske samt flucluationer
äga rum till stort intrång i äganderätten. I allt fall
behöfdes penningar för statsmachinens gång; och utgåfvos
de icke genom grundskatter, måste det ske genom bevilln ,
men bevillningen faller efter min öfvertygelse mest ojemnt,
isynnerhet på fastigheter. Det är en sanning, som ej kan bestridas,
att öfver hela landet är den taxering af jord, hvarpå
bevillningen grundar sig, i högsta grad ojemn, icke allenast
inom de olika länen, utan äfven inom samma län och
samma socken. Man ser på ena stället en gård , sorn säljes
foreller under taxertsvärdet, då deremot på ett annat ställe
en gård betalas med en summa, som är 5 eller 6 gånger
högre än taxertsvärdet. Följaktligen lomme, derest alla
skatter skulle utgå efter hevilln., den ene att betala 5 å 6
gånger mer än dess granne, som hade en lika mycket värd
men lågt taxerad egendom. Jag tror att sådant skulle föranleda
(ill rättvisa klagomål öfver en tryckande och orättvis
beskattning, samt att våra efterkommande skulle med
skäl klaga öfver 1840 års Ständer, som tagit forsta steget
på en sådan bana. Af dessa skäl önskar jag återremiss af
SlatsUtskrs förevar, utlåtande.
Hr Rosenblad, Bernhard: SlatsUlsk:s förevar, utlåt.
delar sig i ?. saker, nemi. sak och form. Ehuru formens
vigt helt och hållet undanskymt saken, anhåller jag
dock att, i afseende på sjelfva saken, få yttra några ord.
Utsk. har utan inskränkning tillstyrkt afskaffande af Nummer-lotteriet
och afslagit det alternativt framstäldta förslaget
örn inrättande i visst fall af ett class-lotteri. Jag får
för min del bekänna, alt, ehuru jag fullkomligt gillar, att
Nummer-lotteriet må upphöra, och helst skulle se alla lotteriers
upphörande, jag likväl instämmer med hvad Prosten
Stenhammar uti sin reservation yttrat derom, att i händelse
det hädanefter för de Danska och Ilansestädernes lotterier,
för skuldsatte fastighetsägare i Österrike, samt för
hvar och en inländsk speculant skall vara tillåtet att, likasom
hittills, specnlera på Svenska spelsjukan; så vore det
bättre, att en under publik styrelse ställd, till sin ärlighet
pålitlig, lotteri-inrättning funnes; och i sådant fall, d. v. s.
endast i den händelse, att de utländska ochJnländska lotte
-
Den 8 A p r i 1 f. m.
l ierna fortfarande skola få heskatta Svenska allmänheten,
skulle jag tillstyrka, att R. St., tid de anmäla sitt heslutom
Nummer-lotteriets upphörande och, såsom jag förmodar,
derå begära Konungens sanclion, jemväl anhålla att, såvida
de in- och utländska lotterierna anses böra få fortfara
såsom hittills, Konungen i nåder läcktes låta inrätta ett
class-lotteri, stäldt under allmän styrelse och allmän ordning,
hvars inkomster kunde anslås åt allmänna barnhuset
eller något annat välgörenhets ändamål.
Nu öfvergår jag till sjelfva formen. Här har af en
ledamot, —om jag ej minnes orätt, var det den talare, sorn
yttrade sig näst före den sista, — blifvit sagdt, att formen för
TJtskts förslag icke är så farlig, som man trott. Jag torde
dock få uppläsa huru den lydert ”1 händelse det af Utsk.
”nu framstäldta förslag skulle af R. St. bifallas, torde beslutet
härom böra hos K. M. i und. anmälas, med begä"ran,
att allmän kungörelse om K. Nummer-lotteriets indragning
och sältet för de afsatta brudgåfve-vinsternas ut”bekommande
måtte i nåder varda utfärdad.” Jag har visserligen
icke i mitt minne, såsom närvar, ordförtn i Exped.-  TJtsk., alla de termer, som blifvit iakttagna i våra skrifvelser
till Konungen; men jag skulle tro, att detta är deu
form, som vanligen af R. St. begagnats, då något beslut i
bnnco-ärenden, deri de ensamme äga beslutande rätt, blifvit
hos Konungen anmäldt för att i officiel väg komma till
allmänhetens efterrättelse. Detta torde icke vara formen för
ifrågävar. skrifvelse. Men om också någon tvetydighet om
huru en sådan skrifvelse bör vara affatlad skulle uppstå;
så bör denna tvetydighet försvinna, då man af reservationerna
finner, att StatsUtsk:s mening, i kraft af ett föregtde
beslut, varit, att Ständerne kunna borttaga ordinarie statsinkomster.
Det är också naturligt, alt Utsk. önskat alt
Ständerne uti skrifvelsen skulle bestämdt uttrycka sin tanke,
så att icke osäkerhet derom hos Konungen måtte äga rum.
Då jag således förutsätter, att StatsUlskts mening, i öfverensstämmelse
med det praeliminära beslutet, har varit att
Ständerne kunde allena besluta i en fråga, sådan som denna,
anser jag formen vara af vigt. Men dervid får jag bekänna,
att jag såsom enskild representant icke kan anse mig
så inskränkt, som den ledamot, hvilken yttrat, att det endast
skulle tillhöra de representanter, livilka hafva plats i
Konungens Conselj att försvara Konungens praerogativ. Jag
tror, att då detta praerogativ är Konungen gifvet, icke endast
för Konungamaktens skull, utan äfven för hela folkets
bästa, är det hvarje representants skyldighet att respectera
och försvara detsamma, och en skyldighet, som är decrelernd
i våra grundlagar och andra lagbud. Jag skall icke heller
dela den värde ledamots tanke, som ansåg, alt man icke
borde besvära Konungen med sådana bagateller, som sanction
af denna sak, hvarigenom den tid skulle borttagas, sorn er
-
Den 8 April f. m.
fordrades för vigtignre Ärenden. Jag delar icke denna tanke
i något hänseende. llän är icke fråga om att stifta nya
lagar, utan om hvad sorn är Svensk lag; men skulle det
vara fråga om att sifta en lag för att bestämma hvad som
bör vara, så, långt ifrån att dela nyss åberopade talares
lanke, skulle jag anse, att Svenska folkets beskattningsrätt
likasom dess enskilda lagstiftningsrätt skulle vinna, om både
beskattningsrätten och all lagstiftning blifva underkastade
formen af allmän lag. Jag tror, att beskattningsrätten
skulle vinna derigenom, ty det berodde alltid af Ständerna
att för utgörande af nya skatter och bevillningar utsätta
hvilka terminer de behagade, och den sanctionsrätt Konungamakten
linge, kunde icke komma i fråga att förvägras,
utom i de sällsynta fall, då mannamån kunnat göra sig gällande.
Men detta är ej föremål för öfverläggningen nu.
Vi äga att iakttaga hvad Svensk grundlag och Svenska lagar
förmå. Då skall jag se till hvad den § innehåller, som
man isynnerhet åberopat, och om den medger den påstådda
rättigheten. 57 §:n Reg.Ftn säger: ”Svenska folkets urgam"la
rätt att sig beskatta, utöfvas af K.. St. allena vid al 1—
"män riksdag.” Hvad denna § betyder måste man tillämpa
enligt 83 §:n Reg.Ftn, som föreskrifver, att grundlagarna
skola i hvarje särskildt fall efter deras ordalydelse
tillämpas. 57 <j:n innehåller således endast, att Svenska
folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af R. St. allena
vid allmän riksdag. Den innehåller icke, att Svenska
folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas på det sätt,
att R. St. äga antaga och afskaffa statsinkomster af alla
slag. Vi skola först erinra oss, att det endast är beskattning
och ingenting annat, som i denna § omnämnes. Den
persona moralis, som kallas Kronan eller rättare Staten, är
icke ställd utom lagen. Lika med hvarje enskild man äger
hon rätt, grundad på rättsenliga handlingar. Till de rättsanspråk,
som på grund af sådana handlingar henne tillkomma,
höra de lagligen fastställda inkomsterna, som icke äro
skatter, och hvilka icke enl. Svensk lag kunna borttagas,
annorlunda än i Jaga form; och då Sveriges Konung och
Sveriges Ständer gemensamt äro representanter af Svenska
samhället, så äro dessa inkomster af den art, att de endast
af Konung och Ständer gemensamt kunna afskaffas. Vilja
de bortskänka inkomsterna, så står visserligen rätten dertill
dem öppen, och genom missbruk eller factionära förhållanden
kan lill och med den ena Statsmakten af den andra
blifva tvungen att dertill samtycka; men rättigheten att vägra
sitt bifall måste tillkomma hvardera Statsmakten. Hvad
nu ifrågavar. inkomst angår, så måste den anses såsom ordinarie,
emedan den alltid blifvit beräknad som sådan, men
den är icke en skatt. Den är ett privilegium, beviljadt
Staten att spela. Kär detta privilegium upphör, upphör
äfven inkomsten; men deri ligger icke någon beskattning.
Den 8 A p ril f. m.
Men Sfven i afseende på den stora hufvildfrågan, eller huruvida
Ständerne i afseende på de ordin, skatter de åtagit
sig, äga alt utöfva den i 57 §:n omförmälda beskattningsrätt,
anhåller jag att få visa, det Ständerne icke äga ensamme
besluta, oaktadt denna fråga ej rörer förevar, amne.
Uti 61 §:n Reg.Fm står uttryckligen som en förklaring öfver
nästföregående eller 60 §:n, att Ständerne endast från riksdag
till riksdag åtaga sig alla de i sistnämnda § uppräknade
afgifter. Dessa äro sjö- och landt-tull- samt accis-afgifterna,
postmedel, chartse-sigillatse-afgiften, husbehofs-brännerimedlen,
samt hvad R. St. dessutom särskildt hvarje riksdag
såsom bevil In. sig åtaga. För det andra står der icke, att
skatterna endast åtagas från riksdag till riksdag. Äro då
skatterna förut åtagna af Ständerna i laga ordning,'vare sig
genom Sveriges gamla lagar, såsom hemmantalsräntan, eller
genom Sländernes beslut i sednare tider, eller genom andra
i laga ordning af Ständerna godkända laga stadgar; så äro
de för framtiden öfverlemnade till Kronan eller Slaten,
hvars representanter äro Konung och Ständer, samt kunna
icke eftergifvas, annorlunda än med deras gemensamma begifvande.
Del stöd man i 69 §:n Reg.F:n trott sig finna
mot en sådan inskränkning i Ständernes rätt, kan jag icke
medgifva. Denna § talar endast 0111, huru man skall förfara,
då i RiksSltns plena uppstå betänkligheter att antaga
hvad StalsUtsk. tillstyrkt; men der står ingalunda, att Ständernes
beslut uti de i samma § nämnda frågor skola tjena
till efterrättelse mera än R. Sits beslut i allmänhet. R. St.
besluta i mångfalldiga ärenden, hvarom 75 §:n Riksd.Ordn.
talar, men besluten erfordra Konungens sanction för att
vinna den kraft och verkan de åsyfta. Det är endast vissa
af Ständernes beslut, t. ex. de rörtde bevillnts- och bancoärenden,
som tjena till efterrättelse utan K. sanction, men i
andra frågor fordras ändra Statsmaktens bifall. — Det är äfven
anfördt, att hvad 77 §:n Reg.F:n omförmäler, skulle
innebära ett stöd för den ensidiga tolkningen af 57 §:n,
men sådant är alldeles ogrundad!. 77 §:n talar blott oin,
att Konungen ej äger rätt att utan R. St:s samtycke genom
försäljning, förpantning eller gåfva eller på något annat sätt
Kronan afhända de densamma tillhöriga lägenheter. Der står
icke, att Ständerne ej skulle kunna afhända Kronan dessa
lägenheter, emedan det var otvifvelaktig! förut. Der står,
att Kronans lägenheter skola förvaltas efter de grunder R.
St. derom föreskrifva, men ingalunda att Ständerne kunna
afhända Staten dem: och då nu 8 i §:n så bestämdt förklarar,
att hvarje grundlagsbud skall efter dess ordalydelse
tillämpas; så tycker jag för min del, att det är fullkomligen
ådagalagdt, att 07 §:n ingalunda kan utsträckas till någon
tydning utöfver desfi bokslafliga innehåll. Jag får instämma
med de l-edamöler, som yrkat återremiss, och
anhåller att, så väl i afseende på sak som form, Utsk.
D c n 8 April {. m.
i43
täcktes fasta uppmärksamhet på de gjorda anmärkningarna.
Hr af Dalström: Då jag för en timme sedan anmälde
mig att tala, var det egentligen för att besvara vissa anmärkningar
emot det anförande jag i detta ämne afgifvit;
men jag har sedermera funnit, att flere värde talare upptagit
samma anmärkningar och grundligen besvarat dem.
Jag vill således i afseende på frågan, huruvida lotteri-inkomsten
är en ordin, statsinkomst, endast citera Hr CederschjöIds
grundliga utveckling deraf, i hvilken jag fullkomligen
instämmer. Det har likväl af en värd talare, sorn genast
gjorde anmärkning vid mitt anförande blifvit yttradt,
att det visserligen icke varit StatsUtsk:s afsigt att föreslå
Ständerna att höja de ordin, skatterna, utan blott att förminska
dem; men jag anser i den händelsen, att StatsUtsk.
ofullständigt och ganska oförsigtigt uttryckt sin tanke, emedan
Ulsk. yttrat och genom votering afgjort , att R. St.
kunde förändra de ordin, statsinkomsterna, utan att Konungens
sanction dertill behöfdes. — Äfven har det blifvit af
samma talare anfördt, att icke Ulsk. gifvit anledn. dertill,
alt Ständerne ej borde begära Konungens sanction i förevar,
ämne eller i afseende på Nummer-lotteriets afskaffande. Det
förefaller mig dock besynnerligt, om icke en sådan slutsats
skulle kunna dragas af StatsUtskts utlåt.; ty jag tror att
Ut.sk.
nerligen då jag finner, att Utsk. hufvudsakligen följt hvad
vid föregrde riksdagar blifvit yltradt om Nummer-lotteriets
afskaffande, och således nogsamt haft sig bekant hvad dåvar.
StatsUtsk. hemställt, isynnerhet som största delen af
utlåt, är afskrifven ur ett sådant afgifvet utlåt., men Utsk.
icke derjemte velat afskrifva sjelfva slutföljden, eller att
Ständerne, i händelse de bifölle Utskts förslag, borde hos
Konungen begära nådig sanction. — Ytterligare har det
blifvit yttradt af en annan värd talare, att det icke skulle
tillhöra deli enskilde representanten att på något sätt gifva
skydd åt Konungens sanctionsrält i frågor, som förekomma
hos R. St., synnerligen sedan Konungens rådgifvare yttrat
sig. Jag deremot anser, lika med hvad Frih. Raab yttrat,
att det är hvarje riksdagsmans rätt att i sådana frågor
yttra sin mening. Det är angelägetT mine herrar! att tillse
det framställningar från den ena Statsmakten till den andra
ske uti behöriga ordalag, och att den ena ej må söka
öfverträda den andras gränser. Yi måste således på allt sätt
söka förekomma, alt icke den ena Statsmakten må inträda
på den andras gebit, och då tror jag det vara hvarje riksdagsmans
ej allenast rättutan ock skyldighet att skydda Konungens
prerogativ emot den andra Statsmaktens försök att
förringa detsamma. — Hvad åter beträffar den värde talarens
yttrande, att det skulle vara nog då Statsrainistrarne eller
*44
Den 8 April f. m.
Konungens rådgifvare yttra sig i frågan; så hemställer jag,
huru förhållandet skulle lilifva i de andra Stånden, der inga
Statsministrar hafva säte, om icke de enskilde representanterne
skulle få yttra sig i sådana amilen. Gr. Frölich
har vidare sagt, att hvad som i detta ämne yttrades, endast
vore för att förlänga discussionen. Jag hemställer till
honom, om han icke redan motsagt sig sjelf genom den
långa föreläsning han i dag hållit inför R. o. Ad.—En annan
värd talare har yttrat, att det borde vara för R. St.
angeläget att bortnöta de s. k. grundskatterna. Jag finner
icke huru denna bortnötning skall kunna ske, annorlunda än
i grundlagsenlig väg, och hemställer till samma talare, om
det är en bortnötning af grundskatterna, att vilja afskaffa
den ordin, inkomst, som Nummer-lotteriet lemnat. Här har
allmänt blifvit yttradt, att detta ärende borde återremitteras.
Jag delar samma tanke och har derom hos R. o. Ad.
gjort begäran, då jag förra gången hade äran uppträda. Jag
anser mig dertill hafva så mycket större skäl, som jag derigenom
vill lemna StatsUtsk. tillfälle att yltra sig öfver några
andra motioner i detta ämne, i händelse de, såsom jag
förmodar, inkommit till StatsUtsk., efter det förevar, utlåt,
afgafs. Det skulle synas, som StatsUtsk. haft någon viss
brådska med delta utlåt, för att vinna det åsyflade ändamålet;
ty jag tror mig veta, att motioner inom motionstiden
i de andra Stånden blifvit väckta och kommit Utsk.
tillhanda, fastän de icke i utlåt, finnas upptagna. Jag vill
derföre ytterligare förena mig med de herrar, som begärt
återremiss, hvarigenom StatsUtsk. kommer i tillfälle att besvara
de öfriga motionerna i ämnet.
Frih. Nauckhoff: Jag ber om ursägt för det jag icke
ernar underkasta mig den inskränkning i yttrande-rätten här
blifvit tillstyrkt, ehuruväl jag icke har den äran tillhöra
Konungens rådkammare. Jag anhåller, att Hr Frih. o.
Landtm, täcktes låta uppläsa den voter.Vspropos., som finnes
upptagen i StatsUtskis utlåt. N:o 28, samt att jag derefter
måtte återfå ordet.
Den i Hr af Harmens’* reservation åberojiade votertspropos.
upplästes.
Frih. Nauckhoff fortfor derefter:
Och nej vann! Det har likväl icke varit mig möjligt
att af hvad här blifvit yttradt få reda på sambandet emellan
voterts-åtgärden inom Utsk. och Nummer-lotteri-frågan.
Jag anhåller derföre, att Hr ordform i StatsUtsk. ville benäget
upplysa meningen med den propos. i detta ämne,
hvarom Utsk. voterat, på det man må få visshet om , i hvad
mån voteringens resultat var afsedt att inverka på nu ferevar,
fråga i dess fortgång.
Den 8 April f. ra.
Frih. von Schulzenheim: Om jag rätt uppfattat
?2ne värde ledamöters, Gr. florns och Hr Anckarsvärds yttranden,
skulle jag anse mig ti MA I et nit deraf draga den slutsats,
att Utsk;s mening icke varit att undandraga denna fråga
Konungens sanction. Om jag öfverlemnade mig åt denna
uppfattning, och det sedan vore mig ytterligare tillåtet
att öfverflytta dessa Värde ledamöters mening på de ir) ledamöter
i Utsk., som röstat nej vid den åberopade voteringen;
så skulle jag verkligen anse mig nära nog tillfredsställd.
Jag skulle då blott beklaga, att Utsk. icke valt de ordalag,
som vanligen pläga användas, då hagon fråga förekommer,
sorn bör underställas Konungens sanction; Och mig skulle
Sedan endast återstå att begära det Högh Ståndets undseende
för det jag onödigtvis till följe af ett misstag upptagit tiden.
Men jag kan dock svårligen tro, att jag så alldeles misstagit
mig; åtminstone vore misstaget förlåtligt, då det varit
deladt af så många ledamöter af RiksSt:n samt af de litskrsledamöter,
som deltagit i den inom Utsk; anställda voteringen.
Då nu i alla fall en så olika uppfattning af de ord,
Utsk. användt, ägt rum, tror jag åtminstone en förklaring
Vara nödig; och det är för vinnande af en sådan förklaring,
jag fortfar att begära Hr Landtnäs propos. på återremiss;
hvarjemte jag omfattar detta tillfälle att till dert siste af de
talare jag nämnt ställa den förklaring, att jag lifligt delathans
önskan om en simplification i vårt invecklade kameralverk,
men med villkor att den må tillvägabringas under
iakttagande af de i grundlagen föreski-ifna formerna.
Hr Hjerta, Lars: Jag skall icke plåga It. o. Adis rättvisa
otålighet med något Cxpectorerande af mitt tanke uti
den speciella casus, som angår sättet för Nummer-lotteriets
afskaflfande, sedan flere ledamöter redan på ett förtjenstfulit
sätt ådagalagt, att meningen Icke varit alt undandraga denna
fråga Konungens sanction, sämt detl redaction för Sländernes
beslut derom, som Hr Cederschjöld i sitt anförande
framställt, tydligen visar, att samma ändamål, som i StatsUtsk:s
utlåt, är afsedt, lätteligen vinnes genom en obetydlig förändring
af ordalagen, och att således, på sälten annan värd
ledamot Hr Anckarsvärd nämnt, egentliga skälet, hvarföre
en så stor opposition emot Utsk:s förslag Uppkommit, varit
att man i Utlåt, saknar den Ordfol'meln, att R. St. må i underdånighet
begära Konungens nådiga bifall, i stället
för att, såsom utlåt, innehåller, fund. anmäla deras beslut
med begäran om Utfärdande af en allmän kungörelse, hvilken
Konungen, då fråga är om en statsinrättning, kan efter eget
behag antingen tillåta eller vägra. Men då man synes mindre
hafva gjort frågan om StatsUlsk:s utlåt, eller Nummerlotteriets
afskaffände, än en voter.-propos., som tillförene
förekommit inom Utsk, och i reservationerna blifvit omnämnd,
5 H.
Den 8 April f. m.
till föremål för en öfverläggning inom detta Hus; så uther
jag mig vördsamt att få söka sammanföra alla de yttranden,
som i denna för igrundlagens helgd vigtiga princip förekommit,
å båda sidor, uti en kort oell enkel resumé. Det skull
då tydligen visa sig, alt den ena sidans mening i frågan om
den föreskrift, som skall bernias af grundlagen, som alif»
erkänt hörn efter dess ordalydelse tolkas, hållit sig strängt
vid de enkla ordalagen i §:n Reg.Ftn, sorn säger, att
Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta,
u tö fv as af Ii. St. allena vid allmän lik sd a g. De
värde ledaniöterne på andra sidan hafva deremot till stöd
för sin åsigt ej kunnat framdraga något enda positivt stadgande.
De hafva väl äfven sagt sig vilja hemta stöd af
grundlagen, men allt hvad de åberopat, har endast stödt
sig på tolkningar, nitydningar, slntföljder, analogier m. m.
Då man jemför detta med den andra sidans argument, vill
det redan häraf synas temmeligen klart, hvilkendera meningen
har rätten på Sin sida oell grundlagen närmare för sig.'
Detta tyckes också visa sig, da man betraktar huru den ena
sidan framfarit med de mest stränga anathemer emot Ulsk:s
utlåt., och börjat declamera öfver sakens nylla och påföljder,
samt hvad våra efterkommande skulle säga derom,
samt kommit i sin värma ända derhän, att de apostropherat
SlatsUtsk. med beskyllningar att vilja kränka grundlagen.
Behofvet af detta språk gifven sannolikhet deråt, alt
StalsUtskts pluralitet , äfven enligt desse talares egen tanke,
haft mera rätt, än de offentligen vilja gifva tillkänna, och
alt de funnit sig ur stånd att komina lill det ändamål de
åsyftat, utan alt begagna slut ledningar, sorn knappt kunna fä
naum af annil än advocaturer, enär icke något positivt
stadgande kunnat citeras till stöd lör deras åsigt. Går jag
till de af dem åberopade grnndlags-JJ, hvilka jag ej vill
upprepa, enär de Heste ledamöterme al R. o. Ad. hafva
exemplar af grundlagen framför sig, och alla kunna läsa innantill,
så linner jag visserligen, alt der nämncs om Konungens
lätt att framställa hvad Slaten kati tarfva ulölver de
ordin, inkomsterna, och om de afgifler, som R. St. i egenskap
af hevilla, bevilja o. s. v.; men deruti linnes ändock
icke något uttryckligt stadgande eller undantag, som inölväger
ordalydelsen i dy §:n, utan de värde ledamöter, sorn
läst sagde §5 och läst dem om igen, hafva hvarje gång, när
de skolat komma derhän, att de ordin, inkomsterna icke
kunna ändras ulan Konungens sanclion, måst göra ett språng
i raisonneinentet, sorn i logiskt afseende är lika stort, som
om de personligen velat springa från ena sidan af Landtmlsskranket
till den andra. — En värd ledamot, Frih. Cederström,
har sökt att bortblanda saken nied att lala örn skattläggning,
sorn dr en verkställigliels-åtgård, hvarmed förevar, principfråga
icke har något sammanhang. En annan person har
talat om 77 Ij: 11 och derutur uppräknat åtskilliga titlar af
Den 8 April f. in.
kungsgårdar och kungsladugårdar ro. m., sora Konungen
icke må utan R. Sirs samtycke Kronan afhända, för att
deraf draga den slutsatsen, att detta vittnade för Konungs
och Ständers gemensamma beslutanderätt öfver Statens inkomster;
men lian har noga aktat sig att ur samma § uppläsa
den clansulen, som lyder, att dessa Statens egendomar
skola förvaltas efter de grunder, R. St. derom föreskrifva.
Jag tror, att allt detta visar huru ledamöterne på den sidan
'endast hafva att tillgå ntiiitets-skiil, jag vill icke kalla dem
svepskäl, emedan jag förmodar att de värde ledamöterne
sjelfve varit öfvertygade om hvad de velat bibringa ,Huset.
Jag vill blott tillägga, att i alla de fall, der undanlag äger
rum frun Ständernes allena beslutande-rätt i beskal tningsfrågor,
eller der Konungens deltagande med dem i lagstiftningen
ar föreskrifvet, finnas särskildta stadgaliden derom i
grundlagen intagna, såsom uti 80 §:n Reg.F:ti om indelningsverket,
och i 87 §:n om stiftandet af allmän civil och criminal-
samt kyrkolag 111. fl. §§. Hvarföre skulle då icke af-/
ven i en sä vigtig fråga, som den angrde de ordin, statsinkomsterna,
ett positivt stadgande i grundlagen varit införd!,
såsom ett undantag från ettså tydligt och omfattande
grundlagsbud, sorn det att R. St. äga allena beskatta
Svenska folket, om meningen varit att de i förevar, fall i.cke
skulle göra det?
En värd ledamot, Hr Lagerhjelm, anmälte sig för en
stund sedan, med begäran att få uppläsa något af Const.-  Utsk:s ullåttn vid 180g års riksdag, med afseende på detta
ämne. Jag tillstår att jag med särdeles uppmärksamhet lystrade
till hvad den värde ledamoten då kunde hafva att andraga,
emedan jag tänkte: 180g års män skola här utan
tvifvel göra slag i saken , men han hade intet enda ord af
dem att lemna oss om denna sak, utan började i stället
uppläsa något ur de motiver, hvarpå Gonst.Utskrs ledamöter
grundat sina föreskrifter 0111 afvägningen af de constilutionella
makterna i allmänhet, och hvilka i afseende på
delta ämne endast kunna anses såsom declamationer, emedan
de icke höra hit. Man har äfven talat om skyldigheten
för den enskilde representanten att här varda Konungens
prasrogativ. Jag tror visserligen, att den enskilde representanten
icke bör vara känslolös för denna skyldighet,
emedan Statens bestånd beror på att ingen inkräktar på lagarnas
område; men jag troi', att Konungen har tillräckligt
många, som anse för en lycka att utom RiksSl:n vårda Dess
prerogativ, så alt ingen behöfver vara rädd för att det icke
iaktlages. Deiemot torde det ej vara ur vägen, om Ständerne äfven
något vårda sina egna praerogativer, helst när de hafva alt
stödja sig på en så solklar författning, som den att Ständerne öga
allena beskatta Svenska folket. Om undantag tillförene ägt
rum från grundlagen, som i hvarje särskildt fall bör efter
Pen 8 April f. tu.
ordalydelsen tillämpas; så kunna dessa undantag likväl ej
hafva upphäft denna grundlag, R, ,St. kunna i en fråga,
deri de hafva rätt att allena besluta, vid 20 riksdagar ingå
till Konungen med hemställan om Dess saneson; men vid
den 2 irsta står dock lagen qvar lika användbar som förut,
fastän det är klart, att hvar och en, som söker att på R,
Strs bekostnad mer och mer arrondera styrelse-maktens område,
skall åberopa praxis, der den är att tillgå, lill inskränkning
af Ständernes i grundlagen stadgade rättigheter.
Hade Ständerne varit mera omtänksamme ifrån 1809 och allt
hitintills, att så noga vårda deras prerogativ, som man är
angelägen att de skola vårda Konungens, tror jag icke att
man hade fått se sådana saker, som att Regeringen företagit
sig att förneka Ständernes rätt att granska vissa cassör
eller deras instruction vid 1828 års riksdag för sina revisorer,
eller alt Styrelsemakten vid samma riksdag hade
tilltrott sig, att åt Riddarhuset utportionera huru mycket
det borde få behålla af de beslutade förändringarna i dess
egen ståndsordning, med mera dylikt,
Jqg får slutligen anmäla min protest mot de ledamöters
mening, hvilka velat från Hr Landtm, på förhand framlocha
en tolkoiog af grundlagen och derjemte möjligen en vägrad
propos. Jag fruktår, att en sådan vägran kanske ej är
långt borta, emedan en dylik redan förekommit i BorgareSt.
, och ryktet säger, att öfverenskommelse derom blifvit
träffad i Talmans-conclaven. Det är också klart, att de som
vilja komma till ett resultat, som är motsatt Utskrs förslag,
gerna skulle önska att vinna ett stöd i Hr Landthus opinion.
För min del tager jag mig friheten vördsamt fästa Hr Landtnäs
uppmärksamhet derpå, att en framställning af Hr Landtnäs
tanke bär är alldeles öfverflödig, då fråga nu endast är om
å te rre iniss.
Hr Tersmeden, Gärl Reinhold, uppläste följande?
Då StatsUtsk. i sitt betänk, icke med ett ord vidrörer,
huruvida Utsk. anser, att frågan om Nummer-lotteriets
indragning bär af Konung och Ständer gemensamt eller
af R. St. allena beslutas och afgöras; så anser jag mig icke
skyldig att besvara de talare, som uteslutande fästat sig vid
denna sak.
Hr Harmens har i sin reservation gjort en fullständig
berättelse om en inom Utsk. afhandlad princip-fråga, som
slutades med votering för att utröna pluralitetens tanke,
huruvida TJtsk. ansåg, att de urgamla eller grundskatterna,
till följe af 57 §.'n Reg.Fin, kunde, i likhet med öfriga skattter,
af R. St. behandlas; men sorn denna fråga förevar i
Utsk. endast för att lätta afdelningarnes handläggning, och
besvarande af de motioner, som röra grundskatterna men
ingalunda för alt underställas R. St:s pröfning; så inser jag
icke något skäl, hvarföre den nu i reservationsväg inkom
-
Den 8 April f. ra.
'49
fnit. I min tanke Sr det obehÖfligt, åtminstone för hufvudsaken,
att i reservationer från utsk;s-ledamöter upptaga
frågor, hvilka icke äro föranledda af betänkm, men må
hvar och en reservant häruti handla efter sin åsigt.
Hvad hufvudfrågan om Nummer-lotteriets upphörande
vidkommer, så synes mig de fleste talare vilja gilla helänk.;
hvad åter sättet för meddelandet till K. M, beträffar, äro
tankarna mycket delade. För min del anser jag, alt StalsUtsk.
med yttersta grannlagenhet behandlat denna sednare
fråga; ty då icke kan bestridas, att så val Styrelsen som
It. St. och hvarje enskild medborgare äger rättighet att läsa
grundlagen och draga slutsatser af dess ordalydelse, som
j vissa fall är ganska obestämd, samt att då dervid händer,
att några söka vägleda sig genom andemeningen och ordalydelsen
i dess helhet, andre deremot stödja sitt omdöme på
afsöndrade §§; så finner jag icke lämpligt, att R. St. på förhand
bestämma hvilka af deras beslut, som anses böra underställas
K. M;s nåd. sanction eller icke, emedan K. M. ej
lärer underlåta att iakttaga grundlagens föreskrifter.
Utsk. har föreslagit R. St, att hos K. M. 1 underd. anmäla
dess beslut om Nummer-lotteriets upphörande, — dertill
äga Ständerne full rättighet, ty ingen lärer vilja bestrida,
alt de antingen ensamme eller tillsammans med Konungen
derom äga beslutande rätt. Utsk. har vidare föreslagit
Ständerna ali till K. M, ingå med begäran, att allmän
kungörelse om Nummer-lotteriets indragning m. m. i nåd.
mätte varda utfärdad, —detta lärer icke heller kunna förmenas
Ständerna. Utsk. har deremot icke föreslagit Ständerna
att i und. begära Konungens sanction, emedan
Utsk. icke anser behöfligt att antyda, huru K. M. å sin sida
skall behandla frågan. Finner K. M. grundlagen föreskrifva,
alt ett sådant ärende som detta fordrar K. sanction; så
lärer K. M. icke underlåta att opåmint derom besluta, och
i följe deraf, antingen bifalla och utfärda kungörelse
till verkställighet af beslutet, eller och afslå detsamma.
Skulle dervid hända, att K. M. vägrade sanction åt
ett K. St;s beslut, der de ensamme äga beslutande rätt, så
lärer icke Const.Utsk. förbise att för en sådan handling, på
grundlagsenlig! sätt, ställa rådgifvare och föredragande till
ansvar.
På dessa skäl finner jag intet hinder möta för betänkts
antagande; men skulle R. o. Ad., i likhet med tvänne af de
andra RiksStm, återremittera betänk., så får Utsk. derigenom
tillfälle att utförligare yttra sig öfver den sednare delen
af frågan,
För att för framtiden undvika öfverläggningar lika med
denna, der föremålet icke är sak utan endasten ordställning,
skulle jag anse rätt lyckligt, om en öfverenskommelse mellan
RiksStm träffades, att vid öfverlemnande! till K. M, afR. St:s
beslut, sådana ordalag valdes, att ingen antydan derigenom
i5o
De n 8 April f. ra.
gjordes, huruvida K. M:s sanclion å beslutet fordrades eller
icke; ty, på sätt jag ofvan anfört, vore dervid ingen våda, men
deremot vinsten ganska stor, emedan dessa tidsödande öfverläggningar
derigenom kunde undvikas och Ständerne komma
i tillfälle alt uppfylla det dyrbara kall, för hvilket vi
äro samlade, nemi. att endast öfverlägga och besluta om fäderneslandets
verkliga angelägenheter.
Frih. Cederström, Jacob: Då jag sednast hade ordet
och upptog Hr Anckarsvärds yttrande såsom riktigt, i
afseende på jemförelse» emellan 5y:de oell y3:dje med derpå
följande § i lleg.Fm, förbigick jag alt direet till svaromål
upptaga Frih. Sprenglportens föregående yttrande, deruti
han ansett grundlagens föreskrift vara fullkomligt tydlig,
hvari jag visserligen instämmer, men i ren motsats mot
hvad Frih. Sprengtporten påstått, äfvensom i fullkomlig
motsats emot hvad Hr Hjerta behagat framställa, då han
förklarat hvad emot hans mening blifvit anfördt utgöra advocatur.
Den 57 §:n innefattar ingenting annat, än en restriclion
af Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta,
eller att denna beskattn.-rält endast får ulöfvas af R. St,
vid allmän riksdag. Svenska folket, som förut kunnat beskatta
sig vid tillfälliga sammankomster på öppna fältet i alla
delar af Riket, är nu mera icke dertill berättigad!, utan mäste
afvakta allmän riksdag. Detta har hvarken Frih. Sprengtporten
eller Hr Hjerta behagat begripa, eller åtminstone ej
velat förstå. Den som påstått, atl hans motståndare använda
advocalur, frågar jag, med hänvisning lill 07 §:n , 0111
icke Svenska folkets beskattningsrätt, annorlunda än vid allmän
riksdag, är förbjuden ; och i händelse all annan tolkning
befinnes vara en förvrängd tolkning, lärer också advocaturen
tillhöra den sidan, som begagnat detta uttryck. Om man
nu ytterligare jemför denna § med ordalydelsen af 73 §:n,
innehållande: ”Inga nya pålagor, utskrifningar af manskap
”eller af penningar och varor, må hädanefter, utan R. Sl:s
”fria vilja och samtycke, i den ordning förut nämndt är,
”påbjudas, uppbäras eller fordras;” så lärer Frill. Sprengtporten
kunna finna, att med denna ordning menas, att R.
St:s bifall endast får lemnäs vid allmän riksdag. I sådant,
förhållande står frågan, och det har StatsUtsk. rakt förbisett.
Den siste talaren har föreslagit en utväg, egen i sitt
slag, nemi. att Ständerne, vid anmälan af deras beslut,
skulle utesluta all begäran om Konungens bifall eller sanctina,
och öfverlemna till Konungen att sjelf pröfva, huruvida
sanctionen erfordrades, för att öppna, Ständerna vägen
till anmärkn:s-anledningar. Detta är i sanning en utväg,
som jag icke väntat få höra tillstyrkt inom Representationen,
hvilken väl borde finna att aninärkn:s-an!edn:r äro undantag,
hvilka man mäste önska aldrig se förekomma; och
för deras behöflighet hör icke Representationen sjelf hafva
Dea 8 April f. m.
öppnat vägen, ty då träffar anmärkningen tillställaren. Jag
vill icke göra några tillägg härvid, för att ej längre upptaga
tiden.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag tager för gifvet,
att återremiss af R. o. Ad. blifver beviljad. Jag förmodar
äfven, att R. o. Ad. icke har något emot Nummer-lotterdels
indragning; men jag kan ej underlåta att anmärka ett synnerligt
siägtskapstycke emellan nutidens publiks pia desideria.
Man önskar Nummer-lotteriets indragning, och under' tiden
ser man i societeterna flera hundrade r:dr vågas på ett spel
eller på en afton. Man önskar nykterhet hos nationen, under
den tid, då mången hederlig borgersman tager minst 3
och mången gång 6 supar brännvin örn dagen, och de förmögnare
dricka portvin, så mycket de orka. •Sålunda anser
man det rättvist, att de mer bemedlade of nationen sörja
mycket väl för sina goddagar, spela, dricka och glädja
sig, men borttager frän den mindre bemedlade af nationell
tillfällen till nöjen, utan att i deras ställe söka tillvägabringa
nya och mer passande. Jag anser detta icke lätt, och i
den lilla mån jag kunnat verka, har jag alltid sökt att, i
stallet för det jag trott vara förkastligt, föreslå något sorn
varit ädlare och af allmän nytta. Hvad åter den här dison
terade principfrågan angur, må det tillåtas mig att anföra
några ord.
Frih. Ridderstolpe uppläste derefter följande:
Framställningen af frågan om Konungens sanctina i förevar.
fall förekommer mig, såsom vore det ett drag till
bilden af verldens gång. Denna dess gång är resultatet af
nelion och reaction. Staternas historia framvisar ömsevis
Regeringarncs inkränktningar i folkens rättigheter och folkmännens
åtgärder lill undorgräfvande af Regeringarnes makt.
Lyckligt det land, der Slätsöm k terne hålla hvarandra stången!
Lycklig den generation, som framlefver under stillestånd
dessa stridlystna makter emellan. Evig frid finnes nu
blott i frasen af fredsfördrag.
Då jag nu här bekänner, ali jag anser förevar, tvisteämne
vara ett af de vigtigaste jag under detta minnesdigra
hvalf öfverlefvat, kan jag möjligtvis deruti bedraga mig,—
att bedraga andra skall deremot aldrig blifva milt syftemål.
Enligt mitt sätt att se, är har Lågan om intet mindre,
an valet emellan en monarkisk, eller republikansk sats.
Må hvarje ung älskare af den lätt förförda, snart förfallna
och ofia våldförda republiken, rådfråga historien, —
och linu skall finna, att republikanska dygder äro de enda
grunder, på hvilka detta slag af statsförfattning kan säkert
hvila.
Undersökande förhållandena under den vackraste lilien
nf Roms republik, skall han finna sjclfuppoffring och redlighet
bos ett till bi agde r härdad t folk försäkra rean ines
-
Den 8 April f. ni.
sättets bestånd. Homa ägde ej då skuldsatta herrar med gä-»
lonerade drängar; dess ungdom fanns ej insvept i tulubber;
oell ingen tvekan upptäcktes hos någon, då tillfälle gafs
att på fäderneslandets altare offra enskild nytta ål allmänt
väl. — Må förhållandena jämföras!
Jag älskar korta bekännelser och förklarar Konungens
sanction i förevar, fall behöflig och oundgänglig* såsom bevis
det Sveriges styrelseform ännu är monarkisk.
Alt väcka uppmärksamheten å fölevar. principfråga är
afsigten med delta mitt yttrande. Äfven jag har vant mig
och förvarar nu ibland minnen från Hydda tider, förnämligast
erkänslan för det enkla lystringsordet Gif akt! uttaladt
i vigtiga ögonblick af erfarenhetens Och välviljans tolkar.
Måtte hvar och en af oss, vid alla tillfällen, då hatt
går att medelst sin voteringssedel dana en pluralitet, nogsamt
betänka, att å valet emellan ja och nej hvilar den röstandes
framtida tillfredsställelse eller blygd inför hans eget
samvetes räfst. Vid hvarje votering, hvaruti jag deltagit,
har, under hela min lefnad, jag annoterat mitt val; och
jag erbjuder åt nuvar. ungdom detta osvikliga medel till
sjelfsludium, hvarigenom hvar och en säkrast begynner den
kännedom om menniskohjerta^ hvilken Pope recommenderal‘
i dessa få ord. ”The proper study of mankind is man.”
Hr af Harmens, Henr. Otto: I luifvudsaken kan
det icke falla mig in att yttra mig, sedan jag gjort det i
rescrvationsväg, och ämnet af flera välda ledamöter blifvit
fullständigt afhandladt. Men det barafen värd talare blifvit
påstådt, alt reservationen skulle vara obehörig och onyttig.
Hade jag kunnat uppfatta utlåt., då det i Ulsk. föredrogs,
på samma sätt som Utskis ordför. och flere andre
ledamöter, eller enligt den tydning de gifvit deråt, så hade
min reservation icke kommit att äga ruin; den hade då varit,
såsom här blifvit yttradt, obehörig och onyttig, men
jag har ansett principfrågan enligt Utsk:s framställning innebära
vådor för den allmänna Och enskilda säkerheten och
ansåg derföre nödigt att draga den Under It. St:s pröfning.
Gr. Horn: Jag vill icke göra mig skyldig till det misstag,
som af en reservant blifvit begånget, då han vid ett
betänk, bifogat en helt annan fråga, än betänk, afsåg, hvarföre
jag vid besvarandet af Frih. NaUcklioffs till mig ställda
fråga, huruvida den votering, reservationen omnämner, varit
föranledd af utlåCS uppsättande, inskränker luig till att bestämdt
förklara, att denna votering icke har stått i något
samband med förevar, utlåtande.
Frih. von Schulzenheim: Jag är hufvudsakligen förekommen
genom vissa delar af hvad Frih. Gederström anfört,
och får blott tillägga, att det ligger i sakens natur, att då grundlagen
ingenstädes ordagrannt uttalat, att Konungens san
ction
-
Den 8 April f. m.
153
elion erfordras för förändring af de ordin, stats-intraderna,
mäste man i mångfalldiga §§ eftersöka grundlags-sliftarnes
mening för att ådagalägga, det ett sådant förhållande var
af dem förutsatt. Bevisningen mäste då ofta ske per
a na log i a m och ex absurdo. Jag kan likväl icke ingå
på, att jag och de talare, som med mig delat samma öfvertygelse,
pä något sätt vågat ett så djerft språng, som att
öfverhoppa mangfalldiga andra grundlags-§§, ett språng, som
skulle varit jemförligt med ett hopp öfver Landtnus-bordet.
Skulle ett dylikt språng hafva varit taget, hade det i alla
fall stannat vid 7.5 $:n i Riksd.Oidn., der ordalydelsen är
fullkomligt lika tydlig och klar, som man å andra sidan
vill linna den i 57 §:n, och der således ingen bevisning per
a n a I o g i a m erfoi dras.
Gr. Frölich: Jag har redan en gång haft äran förklara,
att jag anser denna dagens lid helt och hållet bortspilld,
och som det varit mig omöjligt att åstadkomma den
sinnesstämning, altman ville undanbedja sig all vidare grundlags-tolkning,
då jag supponerade att hvar och en var belåten
med sin egen öfvertygelse derom och endast ville
handla derefter; så har jag af Frih. Cederströms sednaste
anförande ansett mig uppmanad att begära ordet. Det står
ett ständigt stridsäpple emellan den värde Frih:n och
mig, och det är grundlagen. Det är sällan, sorn icke der
förekommer något, hvarom vi äro af högst olika tankar.
Då Frih:n nu med uppläsning af 57 §:n Reg.Fm: "Sven”ska
folkets urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af R.
”St. allena vid allmän riksdag,” vill inbilla oss, att denna
§ icke skall hafva något annat föremål, än att föreskrifva,
att Svenska folket icke må utöfva sin rätt alt sig beskatta,
annorlunda än genom R. St. på allmän riksdag, så har jag
ej kunnat undgå att upptaga ett sådant argument. Den alldeles
apodictiska och utan allt förbehåll uttalade allmänna
grundsatsen, som ligger i första perioden: ”Svenska folkets
”urgamla lätt,” skulle således icke vara af någon betydelse,
utan till saken skulle endast höra, att vi ej få beskatta oss
utan R. St:s sammanträde å allmän riksdag. Läser man grundlagen
så, så kan man komma till hvad resultat som man
helst behagar. Jag har lärt mig ett annat sätt alt läsa lagar
i allmänhet, nemi. att först göra mig reda för den grundprincip,
hvarpå den följande hela byggnaden af partiella stadganden
skulle fotas och framställas uti ord. Dervid hardel
förekommit mig, som i detta fall lagstiftaren måste hafva
ansett Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta, vara
ett uttryck, hvarigenom han gifvit tillkänna, att Svenska
folket är ett fritt folk, i hvars makt det ligger att disponera
öfver sin egendom; alt Svenska folket är ett fritt folk,
öfver hvars egendom icke Konungamakten äger rätt att god
5
II. 20
154
Den 8 April f. m.
tyckligt besluta; atl Svenska folket är ett fritt folk, sorn
äger rätt att beskatta sig sjelft, och att i alla andra fall,
än der folket yttryckligen öfverlemnat denna rätt åt Konungen
eller den andra Statsmakten, ligger den icke öfver
Jemnade
makten qvar bos Svenska folket. Om så är, och
jag vågar saga, om den grundsats, hvarifrån lagstiftaren utgått,
måste varit sådan; så följer ock, att det nödvändigt
fordras alt kunna visa det grundlags-skrifvaren lemnat undantag
från denna grundsats, d. v. s. lemnat åt andra Statsmakten,
Konungen, rättighet att i vissa fall få besluta om
hvad som rörer Svenska folkets egendom. Sådant har grundlags-stiftaren
gjort i den §, sorn handlar om indelnrs-verket
t. ex. Der liar grundlags-stiftaren gjort ett undantag från
Svenska folkets urgamla rätt att sjelft afgöra om sin egendom.
Nu måste allt, som är ett undantag från en allmän
sats, tydas såsom ett undantag, d. v. s. får icke extensivt
tolkas. Det är således förgäfves man försöker att för den,
som lärt sig att på detta sätt läsa grundlagarna — och så
önskar jag att icke få utan alla måtte lära sig att läsa dem,
— såsom allmänna reglor åberopa undantags-stadganden,
hvilka icke få extendefas. Så fruktar jag att de herrar allesammans
gjort, som i dag förfäktat motsatsen af hvad 57
§:n antyder. Jag har redan förklarat, att jag till denna
ytterligare deduction i- princip-frågan ansett mig uppmanad
af Frih. Cederströms anförande, hvilket synes mig lika olämpligt,
som på det hela skadligt för dem, hvilka tro och önska,
att grundlagen skall kunna begagnas till att i everdeliga
tider bibehålla grundskatterna, såvida Konungen icke
lemnar bifall till lindring deri. För deras egen skull hade
jag önskat, att denna fråga icke blifvit väckt. Den leder
slutligen derhän, alt de, sokn veta sig hafva makten i
händerna och veta alt deras egendom är i fråga, skola, hvad
Gud länge förbjude, handla enligt sin öfvertygelse om det
nyttiga utan alt diseutera om grundlagen; och då få de
skylla sig sjelfva, som genom en olämplig tolkning af grundlagen
velat förmena en så oskadlig sak som Nummer-lotteriets
borttagande, och det för ett ord. Det är väl sagdt, att Ständerne
kunna förklara, att de för sin del besluta det; och
jag medger, att om man har mycket tycke för vidlyftighet
i teimer, kan man säga, att man för sin del beslutat, men
det blir dock icke annat, än att man beslutat, lika som ta
lesättet:
jag tycker för min del, aldrig blir hvarken
mer eller mindre, än jag tycker.
Många liördes yrka proposition.
Frih. Ridderstolpe: Vänskapsfullt hafva någre ledamöter
enskildt erinrat, att jag i mitt sednaste muntliga
andragande råkat nämna borgare, då jag velat säga medborgare.
Då det var fråga om att supa och jag icke ville afstå
åt BorgareSt. ensamt att få taga aptitssupen, har jag
ansett mig böra rätta detta uttryck. För öfrigt tror jag,
Den 8 April f. ra.
att Silvida det, för att dämma i en fråga, fir nödvändigt att
vara ojäfvig, det är mig tiI(ständigt att bedomina detta,
isynnerhet sdm jag hvarken spelar eller super.
Hr Gedda, Gustaf Georg, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Långt angelägnare än pröfningen af Nummer-lotteriets
upphörande, är bestridandet af den princip, som SlatsUtsk.
hyllat’, då Utsk. antagit, att R. St. hafva rättighet att allena
besluta om Statens ordin.-inkomsters borttagande. Denna
princip synes mig vara fostret af den märkvärdiga votering
ang:de behofvet eller ej af Konungens sanction å R.
St:s beslut alt förändra grundskatterna, hvilken en reservant
upplyser hafva ägt rum i StatsUtsk. den 10 sisth Mars; och
synes mig principen lika olaglig till sin grund, som farlig
i sin tillämpning. Den skulle medföra ett sådant förlamande
af Styrelsemakten, att den i allo endast vore till för verkställigheten
af National-representalionens beslut, hvilka kunna
bero af dagens olika opiuionskastningar. Hvad vi nu
kalla Styrelsemakt blef blott en kraftlös skugga deraf,
beroende af Representationens tycken, i samma mån som
R. St., i stället för att nu besluta om fyllandet genom bevillntr
af hvad Staten kan tarfva utöfver de ordin, inkomsterna,
ägde att besluta om allt hvad Staten behöfver.
Då vårt närvar, statsskick åt Konungen öfverlemriat
omsorgen enl. 58 §:n Reg.F:n, att till inkomster och utgifter
uppvisa statsverkets ställning, och 5g §:n bestämdt antyder,
alt Konungen till Utsk:s öfverläggning låter framställa
hvad Staten tarfvor utöfver de ordin.-inkomsterna;
så lemtiar mitt omdöme icke rum för annnnn slutsats, un
den, att det behof, som fylles genom de ordin.-inkomsterna,
icke får komma under Pl. Sils öfverläggning, hvarföre
gränsen för de utgifter, hvilka R. St., som följd af 57 §:ns
tillämpning, kunna vägra, (innes utstakad i 5g §:n, och dessa
utgifter äro således de, hvartill de ordin, inkomsterna
ej förslå. Månne ej redan denna makt hos R. St. är nog
att framkalla hofsamhet hos Styrelsen i anspråk på folkets
skattebidrag och aktgifvande å dess förmåga att dem utgöra,
och månne ej denna makt, ännu mera utvidgad, kan
leda till godtyckligheten, hvars bana, en gång beträdd, kan
öppna en ännu farligare, nemi. den, hvarpå rättsförhållanden,
ja sjelfva äganderätten skulle kunna förnärmas utan
appell till den Statsmakt, som i sina händer har, och måste
hafva garantien emot den opinionernas öfverdrift, hvilken,
hvad skatter beträffar och sättet för deras utgörande, onekligen
lättarekan framkallas genom Representationens fördelning
i Stånd, och dessa Stånds olika intressen.
Så väl grundskatterna, sorn de ordin.-statsinkomsterna,
äro statsverkets grundpelare, hvilka hvarken kunna rubbas
i56
Den 8 April f. m.
utan begge Statsmakternas förenade beslut, eller böra undanryckas,
utan alt, på lika föränderliga grunder, surrogater,
af begge Statsmak terna godkända, sättas i deras
ställe.
Det är enligt min åsigt af grundlagens närvar, ordaförstånd,
och den anda, som jag tror lefva i sjelfva grunderna
för vårt samhällsskick, som jag bedömmer förhållandena.
Vill man förändra dessa grunder, må man bereda förändringarna
på grundlagsenlig väg; må man förelägga dem
Statsmakternas gemensamma pröfning; man må göra så väl
förslager till ändring af grundskatterna, som till den ena
Statsmaktens rättighet alt, utan den andras begifvande, emot
surrogater förändra eller borttaga Statens ordin.-inkomster;
men, må man derjemte erbjuda osvikliga garantier emot beskattningsrättens
missbruk! Under närvar, förhållanden skulle
annars qvarstå ett verkligt non sens af 58 och 5g §§:na Reg.Ftn;
ty hvar linnes grunden för Konungens framställning om beliofvet
utöfver de ordin, inkomsterna, om dessa icke vore
orubbliga eller kunde af R. St. borttagas? Må man
framförallt akta sig, att, genom ringaste sken af försök
till ingrepp i, eller undertryckande af den ena Statsmaktens
rättigheter, framkalla repressalier från den andra!
Slumpen synes hafva för tillämpningen af den nya
principen i så målto gagnat StatsUtsk. , att Nummer-lotteriets
afskalfande är den första frågan, mig veterlig!, som
kommit till R. Sits beslut, i form att, ehuru en ordin,
statsinkomst, kunna af R. St. allena borttagas. Inrättningen
torde förtjena opinionens ogillande, helst i egenskap af
statsinrättning; men för min del ämnar jag ej ingå i pröfning
afämnet, förrän StatsUtsk. tillstyrker R. St. ett grundlagsenlig!
sätt till borttagande af de genom Nummer-lotteriet
Staten tillflytande ordin.-inkomster, eller med andra
ord förändrar frågan ifrån ett mål, hvaröfver R. St. allena
äga besluta, till ett R. Stts önskningsmål alt underställas
Konungens sanction; och är det för vinnande af detta ändamål,
som jag vördsamt yrkar återremiss på betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, frågade, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de gjorda anmärkningarna föranleda återremiss af SlatsUtskts
utlåt. N:o 28.
Ropades ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 8 April c. ra.
i57
Onsdagen den 8 April i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för den 4 dennes.
Justerades pleni-prot:n för den 28 sistl. Mars f. och
e. m.
Frill. Gede rs t rom, Jac o b: Hr Directeur af Uhr har
inlemnat ett memor., hvarigenom lian återkallat sin motion
om ett lån af allmänna mede! till Gölha-canal-bolag. Förhindrad
att här vara tillstädes då memor. upplästes, kunde jag
icke då genast förklara, att jag bestrider Hr af Uhrs
rättighet att återtaga ifrågavar. motion; men, för den händelse
att Utsk. kunde afstå från frågans behandling, då
återkallelsen blifvit till Utsk. remitterad, så får jag ikläda
mig hans motion såsom vald deputerad för canal-bolagets
financer, och såsom den der sjelf väckt samma motion,
om jag cjafHraf Uhr blifvit förekommen; och anhåller
jag, att detta yttrande må remitteras till Utskottet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr af Uhrs motion
blifvit remitterad till StatsUtsk., till hvilket Landtm,
alltså äfven föreslog att Frih. Cederströms anförande måtte
remitteras.
Bifölls.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron, uppläste
följande:
Ehuru jag hörde till deras antal, som på förmiddagen
talade för återremiss af StatsUtsk:s betänk, om indragning
af K. Nummer-lotteriet, kan jag likväl ej underlåta att reservera
mig emot det i min tunke mot grundlagarna stridande
sätt, hvarpå återremissen tillvägabragtes.
Med spänd uppmärksamhet afvaktade jag den första
propos., som Hr Frih. o. Landtm, ämnade framställa, för
att, i händelse den komme att lyda på återremiss, söka förhindra
en sådan proposrs framställande. Men då så väl
propostn, som svaret derå meddelades med en så ovanlig
hastighet, att det ej blef mig möjligt att derförinnan begära
och erhålla ordet, samt Hr Frih. o. Landtm, ej heller
behagade meddela mig något svar uppå den, efter mitt omdöme,
med grundlagsenlig rätt af mig gjorda hemställan, att
Hr Frih. o. Landtm., innan betänk, återremitterades, måtte
tillkännagifva, huruvida Hr Frih. o. Landtm, fann sig af
grundlagarna förhindrad alt framställa den uti 56 §:n Reg.-  Ftu föreskrifna propos. på betäuk:s antagande eller förka
-
i58
Den 8 April e. m.
stande, sa återstår det numera för mig ingen annan åtgärd
än att reservera mig mot det sätt, hvarpå ärendet blifvit
handlagdt. — Det är ej emot sjelfva resultatet eller återremissen,
sorn jag reserverar mig, t^ den begärdes, enligt
livad jag redan upplyst, äfven utaf mig; men jag reserverar
mig derföre, att man, i stället för den lagliga vägen,
begagnat en i grundlagarna ej medgifven, för att ernå detta
resultat.
Det ar af vigt, att It. o. Ad. hädanefter, äfven vid behandling
af utsk:s-betänk:n, noga följer grundlagarnas föreskrifter,
och ej tillvägagår sä oförsigtigt, som då StatsUtskts
ifrågavar. betänk, återremitterades, helst det i annat
fall vid flera tillfällen säkert skall inträffa, att så väl Ilr
Frih. o. Landtm, som äfven R. o. Ad. blifva indrngne uti
sådana labyrinther, att det skall blifva snart sagdt omöjligt
att åter leta sig derutur.
Reg.Ftns 56 § stadgar uttryckligen: ”Utsktns förslag
”skola först i Ståndens plena framställas till antagande
”eller förkastande, utan förändringar eller tillsatser. Gö”ras
dervid i Ståndens plena sådana anmärkningar, som
”hindra antagandet, erhålle Utsk. del af dessa anmärknin”gar
för att derefter förslagen ytterligare granska och
"jemka.” —
För att med visshet få utredt, huruvida de emot betänk.
gjorda anmärkningar hindra dess antagande, är det i
min tanke nödvändigt, att Landtm, eller Talman, i öfverensstämmelse
med grundlagens föreskrift, först framställer
propos. på betänkts antagande.
s Man har sagt mig, att praxis hittills varit den, att då
ingen talare begärt bifall till ett föredraget betänk., utan
alla förenat sig i anhållan om återremiss derå, så skulle
propos. å återremiss genast kunna framställas. Härvid vill jag
hafva anmärkt, deisi afseende på ifrågavar. betänk., alt förhållandet
ej vari t sådant, helst jag hört en och annan talare
yttra sig för bifall dertill; dels ock i allmänhet, att
grundlagens bestämda föreskrift aldrig får åsidosättas för
någon praxis.
Om den nu omnämnda praxis verkligen hittills blifvit
följd, så är det likväl i högsta måtto önskansvärd!, att den
hädanefter måtte blifva förkastad, såsom ej allenast stridande
emot grundlagarna, utan äfven, såsom varande af en
högst vådlig beskaffenhet, på sätt jag nu skall visa.
Då det är naturligt, att hvarje framställd propos. kan
hesvaras antingen med nej eller ja, så följer häraf, att den
af Hr Frih. o. Landtm, framställda propos:n om återremiss
å StatsUtskts betänk, kunnat besvaras nekande. — Ehuru
det ej var sannolikt att så skulle ske, var det dock ingalunda
omöjligt, helst det väl knappt var en tjugondedel af
Ståndets då närvar, ledamöter, som yttrade sig i frågan, och
de öfriges åsigler således ej voro kända.
Den S April c. m.
Om det nu verkligen hade inträffat, att propostn å
återremiss blifvit med nej besvarad, livad lydelse skulle val
då den följande proposm erhållit? Månne på bifall eller
afslag å betänk.? Ingalunda troligt. Ty då skulle ju Hr
Frih. och Landtm, hafva framställt propostn uti alldeles bakvänd
ordning. Sannolikare är det deremot, att Hr Frih.
o. Landtm, derefter hade förklarat sig vara af grundlagarna
förhindrad att framställa en sådan propos. Om iiu It. o.
Ad. äfven hade godkänt den sålunda vägrade proposm ,
hvilket R. o. Ad, efter all sannolikhet, skulle hafva gjort;
hvart skulle val StatsUtkts betänk, då hafva tagit vägen? —
Månne läggas till handlingarna? — En sådan åtgärd t i 1 ler—
kännes Ständerna icke af grundlagarna i afseende på ett
utskrs-betänk. , som första gången handlägges.
På de skäl jag nu haft aran anföra, förnyar jag min
protest emot behandlingen af meranämnda betänk., under
uppriktig önskan, att vid dylika fall som detta, hädanefter
ej praxis utan grundlagarnas föreskrift måtte följas.
I sådant afseende böra, efter milt omdöme, Ståndens
Talmän, sedan discussionen blifvit slutad om ett betänk., å
hvilket de anse sig af grundlagarna vara förhindrade att
framställa propos. lill bifall eller afslag, gifva Ståndet denna
deras åsigt tillkänna. Ogillas denna åsigt af Ståndet,
tillkommer det Const.Utsk. att skilja emellan Ståndet och
dess Talman, lilifver åter Talmannens åsigt af Ståndet gillad,
så bör han likväl noga akta sig att framställa propos.
på återremiss af betänk., helst vinden kunde hafva vändt
sig, och ett nekande svar derå erhållas. Han bör derföre,
efter min tanke, endast gifva Ståndet tillkänna, alt som så beskaffad
anmärkning emot betänk, blifvit gjord, som hindrar
dess antagande, så kommer detsamma, jemlikt 56 §:n Reg.-  F:n, att till Utsk. återlemnas för att vidare grundlagsenligcn
behandlas.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den t dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 32, angrde den lönereglering, som erfordras
i följd af Statsrådets förändrade organisation.
Hr af Sille'n, Georg Axel, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Då hos H. R. o. Ad. förevar till afgörande Const.Utskts
utlåt. N:o i, tillhörde jag den minoritet, som önskade dess
afslåeride, enär det i sin helhet skulle afgöras. Visserligen
syntes mig dem ti ligga mycken förbättring emot hvad Reg.-  F:n förut innehåller;, men också fann jag deruti ofullständigheter,
som afgjorde mitt omdöme, att hellre förblifva
vid det gamla, än att ingå på förändringar med nya ofullständigheter.
Förändringen med Statsrådets ledamöter har
för mig visat sig icke innebära synnerlig nytta i det hela.
Benämningen gör ingenting i hufvudsaken. Om föredragan
-
jGo
Den 8 April e. m.
derne inför Konungen kallas Ministrar i stället för Statssecreterare,
medför det ingen garanti för ärendenas bättre
behandling. De komma i alla fall att bero på föredragandens
personliga egenskaper. Men hvad man kunde förutse
var en anledn. till ökade utgifter för statsverket. Visserligen
var det för den riksdagsman, som icke liar någon annan
ingifvelse än sin öfvertygelse, icke att förmoda, att från
Representationens sida fråga skulle uppstå om ökade löneförmåner
för Statsrådets ledamöter. Det enda han borde med
säkerhet sluta till, var anslag af löner för de nya beställningar,
som uti 35 §:n Reg.Ftn uppkommit under titel:
Exped i t ions-chefer i Stals-departementen. Men
Utsk. har, som mig synes, ganska knapphändigt kommit
till ett nytt förslag till löner för Statsrådets ledamöter. Jag
skulle tro, att då från Regeringens sida ingen propos. om
bestämda ökade löneanslag för Statsrådet kommit Ständerna
tillhanda, Utsk. bort helt enkelt hålla sig vid det nu
gällande, och endast för ett tillökadt Justitieråd i stället
för Just.Statsministern, som lemnat sin plats i flogsta Domstolen,
uppfört lön på stat, samt, såsom ock skett, föreslå
Jöner för de s. k. exped.-cheferne. Men då Utsk. frångått
denna, som mig synes, rättaste väg och inträdt på en hitintills
för contanta löneanslag mycket litet befaren bana, att
tillstyrka husrums anskaffande på Kronans bekostnad åt samtlige
departts-cheferne eller också hushyra, 1000 r:dr b:co årligen
för hvardera; så anser jag mig böra på det högsta bestrida
ett sådant förslag. Icke mindre nytt, och som jag skall söka
såsom förkastligt motivera, är det förslag, att en del af löneinkomsterna
skall få namn af taffelpenningar. Utsk. vill då, att
Ständerne skola säga: Se här håfven J så mycket i lön;
detta är för edert lefnadsbehof, lill hushyra, föda, kläder
m. ni.; men här fån J dessutom så och så mycket. Detta
skolén J kalasa med. Edra bord skola digna af ett Österländskt
öfverflöd; edra salonger skola en gång i månaden
hvimla af allt hvad hufvudstaden har högt och förnämt,
dessemellan må de gerna fyllas af tråket; ostentationen skall
intaga platsen af välviljan, sorn öppnar sin dörr för allt
hvad ädelt är; skrytet inträda i stället för den goda Svenska
gästfriheten. Jag kan icke finna, att taffelpenningar erfordras
för någon annan af Statsråds-ledamöterna, än Utrikes-Statsministern,
hvilken, i anseende till det förhållande
hvari han står till de utländska beskickningarna i Sverige,
kan behöfva en större representationskostnad. De öfrige
kunna, efter mitt förmenande, inrätta sin representation efter
sitt eget tycke och sina tillgångar; och man är nu
mera långt ifrån den förvända idde, att uppskatta någons
varde efter den större eller mindre lefnadslux han utbreder.
Den välmående sparsamheten ser med föraktligt löje oslentationen
intaga välviljans plats, och den fattige gjuter förban
-
Den 8 April e. m.
bannelsens suckar öfver det öfverflöd, som, sparadt, kunde
lemna honom en skärf i hans torftighet.
Men jag vill återkomma till frågan om bostad för depart.
cheferne. Hvilken olägenhet har man väl nu försport
deraf, att statssecreterarne icke bo der expeditionerne
eller bureauernes runi äro? Aldrig har åtminstone jag förmärkt
någon sådan under snart 45 års tjenstetid i hufvudstaden.
Den som vill tala vid en föredragande, kan likaså
väl göra det, om han bor i ett enskildt hus, som om han
bor i ett Kronan tillhörigt, eller i ett af henne byrdt. Men
säkert är, att det skulle medföra ganska dryga utgifter för
statsverket, om depart.cheferne skulle bestås rum af Kronan;
ty beständiga förändringar och reparationer vore den
säkra följden, och den sparsamhet vid sådana förändringar
och reparationer kommer väl sist i fråga, hvilken den enskilde
kan iakttaga.
I följd af hvad jag nu anfört, tillstyrker jag vördsamt,
att de arne Statsministrarnes löner förblifva vid hvad de nu
äro; dock så, att, enär Just.Statsministers-embetet nu mera,
sedan denne Minister icke blifver ordför. i Högsta Domstolen
och således får en mera inskränkt verkningskrets, lönen
för detta embete, vid nuvar. innehafvarens afgång, nedsättes
till lika belopp med de öfrige Statsrådens, för hvilka
alla, utan afseende på om de äro depart.chefer eller icke,
lika lön bör äga rum, emedan en depart chef, som genom
mycket arbete fått en försvagad arbetsförmåga, då kan lemna
föredragningen åt en verksammare och bibehållas i Conseljen
såsom rådslående Statsråd.
Härvid får jag tillägga: Sällan äro partiella lönetillöknirigar
på sitt rälta ställe. Aflöningsverket för Statens embets-
och tjenstemän bör stå i ett riktigt förhållande; deri
bör vara ett sysleme, så att somlige icke äro blottställde för
nöd, och andre deremot simma i öfverflöd. På sådan grund
och då jag vet, att de fleste hofrätts-ledamöter, med trägen
och ansvarsfull tjenstgöringhafva endast 1200 r:drs
lön, och att en stor del af fosterlandets försvarare hafva
så ringa löner, att de ej förslå för det aldra tarfligaste lefnadssätt,
och då jag känner, alt mångå tusende med bekymmer
sammanskrapa hvarje skilling till de allmänna utskylder
na;
så skall åtminstone icke jag blifva saker till att hafva
befrämjat StatsUtskrs utlåt., som föranledt detta anförande.
Hvad exped.cheferne i stats-depart:n vidkommer; så
Jemna hvarken den af Ständerna antagna nya 35 §:n i Reg.-  F:n eller K. M:s nåd. skrifvelse, som föranledt ofvan oinförmäldta
utlåt., någon ledning för begreppet livad med
dessa beställningar förstås, och icke heller har det H. Utsk.
gifvil Stånden någon ledning för sitt omdöme om den tjenstgöring
de skulle komma att utöfva. Vid sådant förhållande,
och då alltså ståndsledamoten får lof att leta sig fram
5 H. 31
Den 8 April e. m.
så godt han han i mörkret och dunkelheten, har jag, enär
depart.cheferne skola föredraga ärendena och contrasignera
de från Regeringen utgående expeditioner, ej annat
kunnat deraf sluta, än att exped.clieferhe icke få annan
verkningskrets, än nuvar. exped.secreterare , det vill säga,
att, enligt de justerade protocollen, uppsätta expeditionerna.
Hvarföre skola då desse exped.secreterare få 3ooo
rtdrs lön? Är det för den nya titelns skull, eller för det att
de blifvit inflyttade bland de amovibla embetsmännens antal ?
Jag tvekar icke att säga, det dessa klena skäl äro nog dyrköpta.
Jag tillstyrker fördenskull för ifrågavar. embetsman
lika lön som för exped.secreterare bestås.
Beträffande slutligen-Utskts förslag, att Statsrådets ledamöter
skulle vara befriade från ej mindre att tjena för
begrafningshjelps besparing, än äfven fullmaktslösen, så ehuru
jag är af den tanke, att Statens förmynderskap, i afseende
på en embets- och Ijenstemans jordafärd, är olämpligt,
och ehuru äfven det till sin princip är oriktigt, att lösen
skall erläggas för det document, som lemnäs en i händer
till bevis derpå att han är antagen i Statens tjenst, kan jag,
så länge författningarna i omförmäldta 2tne fall äro gällande,
likväl icke finna skäl vara till något undanlag för Statsrådets
ledamöter, då alla andre, som innehafva förtroendeembeten,
äro förbundne att tjena för begrafningshjelp och
erlägga fullmaktslösen.
Jag yrkar återremiss af StatsUtskrs utlåt., och anhåller
att detta anförande dervid mätte få åtfölja.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., uppläste följande:
Vid StatsUtskts nu under öfverläggning varande betänk.
N;o 3a, anhåller äfven jag alt få vidfoga några anmärkningar.
Jag underkänner ingalunda den uti Utsk:s betänk, yttryckta
grundsats, i afseende å inrättandet af boningsrum för depart.-  cheferna, i förening med nödigt utrymme för sjelfva erabetsverkens
inrymmande inom samma localer; och jag skulle
härtill vilja lägga, att jag anser såsom i högsta måtto ändamålsenligt,
om det oundgängligaste husgeråd för depart.-  chefs-våningarna äfvenväl af Staten bekostades, ej mindre
första uppsättningen, än det framtida underhållet, i anseende
till den flyttbara fot, på hvilken en depart.chef alltid
bör anse sig komma att stå; när jag icke kan föreställa mig,
alt inom vårt land depart.chefer eller Konungens rådgifvare
i allmänhet alltför länge kunna komma att fortfarande
bibehålla deras platser, när deras öfvertygelse om Rikets
sannskyldiga nytta kommer i strid med beslutande-rätten
inom Konungens Conselj, eller när styrelse-systemet af folkets
ombud icke godkännes eller understödjes. Jag hoppas,
att vi för allo tillryggalagt den tid, som sett en 3o-årig
ministerpersonal uti en oafbruten besittning af embete!,
Den 8 April c. ra.
16S
utan alt af det allmänna förtroendet eller af den allmänna
belåtenheten hafva varit uppburen. Jag vill visserligen i
den nya departernental-styrelsen se en gryning, åtminstone
till en ändamålsenligare form för styrelse-bestyrets utöfning;
och det är möjligt, alt äfven jag blifvit så betagen af det
första steget till reform inom vårt land, att jag i glädjen obetingad!
beviljat allt, om jag sett den nya ministere-bildningen
förete något tecken till grundsatsen, att en ministere
uti ett conslitntionelt land ovillkorligen vid sin sammansättning
bör utgå ifrån en, emellan de utkorade personerna
pä förhand ingången, öfverenskommelse om de större och
förnämsta styrelseprinciperna, hvarefter de sins emellan beslutat
sig alt handla i motsats till det systeme, som ägt
rum, ifall detta ådragit sig folkets och dess ombuds underkännande.
Jag måste öppet bekänna, att såsom nu ställningarna
visa sig för mig, så lemna de åtminstone icke för ögonblicket
några anledningar till tillfredsställelse. Detta enstaka
inträdande uti minisleren ådagalägger ingen början till något
nytt, utan blott en fortsättning af det gamla, hvars 3aAriga
verkningar obestridligen varit, att Sverige uti stigande
bestämdt slår tillbaka, icke allenast för de genom klimat-förhållanden
och naturförmåner mera lyckligt gynnande
Europeiska länder, men i jemförelse till Brödra-foiket,
som, under skyddet af sin friska statsförfattning, oemotsägligen
förevisat stats-och styrelse-formernas inverkan på länders
trefnad och förkofran, utveckling och belåtenhet.
Med den fullkomligaste högaktning för den hittills lill
den nya ministere-bildningen nämnda personal, vill den likväl
för mig visa sig utan allt sammanhang med de numera
erforderliga grundsatserna för en ministere-combination.
Det var 1809 ett oundvikligt ondt, att utbildningen och
handhafvandet af det nyskapade statsskicket ej kunde anförtros
åt andra, än den gamla tidens folk, med deras förkärlek
för sina ungdomsminnen, med deras fördomar och vanor
ifrån en försvunnen tid, och hvarvid den nya tiden
fått vidkännas de munga hinder för sin utveckling, som understundom
gjort henne så modfälld, och som genom ett
längre fortfarande kunnat bringa den uti oro.
Jag har härmed velat antyda min bestämda öfvertygelse,
att numera ingenting är mera olämpligt, än att uti en
ministere-combination införa den gamla tidens folk. Sådant
behöfves icke mera, ty den som nu har uppnått 4o års ålder
och till och med något derutöfver, är under det coustitutionelia
samhällsskicket uppfostrad. Det faller honom
icke in alt läsa grundlagen så, att Konungen äger allena
styra Riket, ty han läser otvunget till punkt, och
ifrågasätter aldrig, att allena-styrandet kan förstås annorlunda,
än på sätt grundlagen bokstafligen föreskrifver.
Sedan en yngre generation är uppvuxen och
Den 8 April e. m.
till mogen ålder kommen, synes det mig mindre vål betänkt,
när man utan allt slags sammanhang och utan ali
öfverenskommelse de nya ministrarne emellan uti ministeren
inplocka 6o-årige män för att såmedelst låta den yngre
och kraftfullare skickligheten åldras till en förslöad användbarhet,
som, med sällsporda undantag, blifver följden af
åsidosättandet under den kraftfullaste tiden för en vanlig
menniskoålder.
Efter en så långvarig och så djupt ingripande discussion
i afseende på Konungens prerogativ, som den, hvilken
upptog f. m. plenum, ber jag R. o. Ad. hafva godheten fasta
uppmärksamheten dervid, att jag vid detta tillfälle ingalunda
hvarken kan eller vill förbise Konungens praerogativ
och Konungens rättighet att tili sina rådgifvare inkalla
hvem som helst , och att mina yttranden icke få tydas annorlunda,
än som uttryck af mina åsigter i min egenskap af
representant, och som ett förklarande af hvad jag anser vara
för Riket nyttigast.
Jag döljer icke, att jag under nu för handen varande
förhållanden hade önskat se en hel, på en gång genom ömsesidig
underhandling, bildad ministere. Jag hade önskat
finna denna ministere ifrån sin början så sammansatt, att de
ofrälse skickligheterna inom en sådan ingått till så betydlig
del sorn folket önskar; och jag går så långt, att jag hade
önskat se en bonde inrymd uti Konungens Conselj, sedan de
3:ne consultativa statsrådsplutserna gifva fullkomlig anledn.
till en sådan tanke.
Jag inser alltför väl huru omdömet härvid ånyo kommer
att riktas emot hvad man kallar min öfverdrift; men
jag emotser klandret med samma lugB, som vid de många
tillfällen, vid hvilka jag oskyldigt nog tillförene fått uppbära
det, under fullkomlig öfvertygelse, att det stundar en
tid , då denna och möjligtvis äfven en och annan af mig vågad
tankeyttring kan komma att göra sig gällande. Jag anser
mig ingalunda brista i statsmannablick, då jag tror, att
ett Stånd, som redan sedan längre tider med rätta innehar
sin fjerdedel uti Representationen; att.det Stånd, som obestridligen
lemnar de mesta statsbidragen; att det Stånd,
som till försvaret lemnar snart sagdt allt — äfven borde
hafva sin representant inom Konungens Conselj, der det äfven
måhända vore ganska väl och lyckligt, om det oegennyttiga,
från ränker och eotteri-förhållanden skiljda enkla,
rena, sunda, ärliga Svenska bondevettet hade sin representant.
Jag kan icke förstå annat, än att det äfven för de
högre kretsarna vore af ett gifvet stort intresse, att till deltagare
i rådslagen hafva någon utmärkt och förståndig bonde,
som finge vara vittne till de svårigheter, hvilka understundom
mäste förekomma vid rådslagens riktning till en
ej alltid möjlig, den närvar, stundens ögonblickliga belåtenhet
och tillfredsställelse. Jag hade med ett ord, efter ett
D e u 8 April c. m.
(65
3o-årigt beträdande af den constitutionelia banan, önskat se
en, på bestämda större grundsatser fotad ministere-sammansättning,
som redan vid sitt första uppträdande hade lugnat
nationen med utsigterna af en ministere, som antydde en
förut fattad öfverenskommelse att stå och" falla för sina
grundsatser i afseende å de stora sambälls-angelägenheterna.
Jag hade önskat vid delta tillfälle se en ministere-combination,
vid hvars första anblick jag icke vore tvekande att
dess i fri g as te bemödande blefve riktadt till ett allvarligt
befrämjande af den så högst nödvändiga förändringen uti
våra representativa former, oell detta på en väg, som ensamt
afsåg folkets rättmätiga fordringar och anspråk , och utan
undseende för kast- bch skråintressen, då all styrelse Sr till
för folket i sin helhet, och ingalunda för att mera eller
mindre gynna någon eller några af dess classfördelningar;
jag hade önskat se en styrelse-sammansättning, som förespeglat
mig den absoluta vissheten att befordrings-systemets
grunder hädanefter, mera än h i 11 i n t i 11 s, uteslutande komme att
afse skicklighet och förtjenst; jag hade önskat se en minislerecombination,
sora lemnat grundade förhoppningar, att omsider
en gång igenom dess kraftiga inverkan få till antagande
framstäldla de förslag till en ny lagstiftning i sin helhet,
hvaraf nationen så länge varit i behof, hvarefter den närvar,
generationen så länge förgäfves längtat, och hvartill hon redan
lemnat så stora penningebidrag, under förhoppningarna
att äfven få tillgodonjuta någon del af skörden; men ehuru
jag i detta hänseende til! den nyss utnämnda Just.Statsministerns
åsigter hyser det största förtroende, har jag af
det isolerade och i ansenlig måtto obetingade sätt, hvarpå
han ingått i Styrelsen, icke kunnat bygga mig några beräkningar
för det inflytande, sora den rive Statsministern kan komma
alt tillvinna sig inom en Conselj, vid hvars bildande han
näppeligen synes hafva varit i tillfälle att i betraktande hafva
tagit någon annan personlighet än sin egen. — Jag hade önskat
se en ininislere-saminansältning, Som, till följe af redan
i förväg antydda, inom Representationen förkunnade grundsatser
i afseende å landets ej mindre politiska än ekonomiska
förhållanden, lemnat något hopp att, genom -försvarsverkets
ställande på en behöflig fredsfot, åstadkomma de
lindringar uti jordbrukets besvär, som till så betydlig del
innefattas uti rust- och roterings-skyldigheternas så högst
tryckande natur. Jag hade önskat se en ministere-sammansättning,
sora lemnat anledningar förmoda en vid landets
verkliga förmåga afsedd uppfattning af sjöförsvaret, hvilket
lika mycket, om ej mera, klafver statsförhållandenas
beräkning ifrån en mera vidgad politisk synkrets, än ensamt
ifrån sjömanskapets underordnade och mera materiella detaljkunskaper.
Jag hade, med ett ord, önskat se en ministereuppsättning,
som lemnat anledn. att förmoda inträdandet af
ett nytt systeme; men då jag ännu icke erfarit någon till
-
i66
Den 8 April e. m.
stymmelse till grundad tillfredsställelse i denna del, sä är
jag också, vid behandlingen af den nu ifrågavar. löne-regleringen,
frigjord från illusionernas inverkan på omdömet. Och
om jag hade kunnat hysa något tvifvel i anseende till ställningar
och förhållanden, så hade det, vid läsningen af gårdagens
Statstidning, i alla fall varit skingradt, då i detta Regeringens
blad på det mest omisskänliga sätt ådagalägges,
huru den nybildade ministeren i afseende å constitutionelt
inflytande icke synes vara längre kommen än den gamla;
och när dertill äfven kommer, att man nu just vid första anblicken
af den nya ministerens uppträdande uti Regeringens
Statstidning, i ett på stora statsbidrag grundadt tidningsblad,
får läsa ett utfall emot Svenska folket, hvars representanter
vi stro, af så förnärmande beskaffenhet, som det hvilket
innefattas i den aktningsvärda resandes yttrande, att på
Preussens thron kan medelmåttan sitta och lätt styra, då
bos oss den utmärktaste personlighet blott har otack lill
lön af ett både obändigt och okunnigt folk: så måtte det
förlåtas mig, om jublet i afseende å de nya ministere-symptomerna
icke i första ögonblicket inställa sig. Vid Statstidningen
för i går vore under en annorlunda sammansatt Representation
ganska mycket att tillägga; men då särdeles
inom detta rum tystnadens vältalighet någon gång måste
tillitas, likväl utan äfventyr, att icke utom Huset göra sig
förstådd; så vill jag icke i detta hänseende längre utsträcka
mina anmärkningar.
Jag åter upprepar således hvad jag redan haft äran nämna,
nemi. att jag fullkomligt instämmer uti StatsUtskts förslag,
i hvad det afser beredandet af passande localer för depart.-  cheferna, i sammanhang med deras embetsverk, och jag tillägger
den önskan, att StatsUtsk. äfven ville fästa R. St:s uppmärksamhet
på ändamålsenligheten deraf, att de nya depart.
chefs-våningarna dertill på Statens bekostnad blefvo
tarfligt, men anständigt möblerade; och att sådana åtgärder
måtte vidtagas, att en dylik anstalt genom Riksg.contts
försorg intill nästa riksdag kunde vara fullbordad, då förslag
i detta hänsende af StatsUtsk. utan tvifvel kommer att
uppgöras för behofvets fyllande, genom användandet i möjligaste
mån af Kronans redan tillhöriga hus; men undertiden
afstyrker jag, på grund af Hr Schartaus reservation ,
hushyremedel under tiden till de blifvande depart.-cheferna.
Hvad sjelfva löneregleringen vid(kommer, så har jag vid det
för Utrikes Statsministern föreslagna lönebelopp ingenting
att anmärka, då jag anser honom vara den ende, för hvilken
någon egentlig representationskostnad bör vara afsedd. Jag
skulle till och med hafva ansett billigheten fordrat en betydlig
tillökning i detta anslag, om jag icke trodde, att
Konungen i Norrige af Norrska statsbidraget till vår ministercassa
lemnade fylluaden i Utrikes Statsministerns behöfliga
löneanslag.
Den 8 April e. m.
Hvarföre Just.Statsministern är uppförd till ett högre
lönebelopp, än de öfrige depart.cheferne, har jag icke
kunnat inse, då för min uppfattning den oriktigt nog qvarstående
s. k. högre värdigheten, i min tanke, på ingen grund
Lör belasta Staten med en högre utgift; hvarföre jag anser
det af StatsUtsk. för Just.Statsministern föreslagna lönebelopp
böra nedsättas till fullkomlig likhet med hvad för de
öfriga depart.cheferna blifvit föreslaget, och hvarföre äfven
jag nödgas begära Sterremiss af StatsUtskrs betänk.,
hvaruti jag för öfrigt, i afseende å depart.chefs och Statsråds-lönerna
instämmer.
Vidkommande den uti K. M:s propos. för blifvande exped.
cbeferna i sex af de nya stats-departementen antydda,
och af StatsUtsk. nu föreslagna, lönereglering, anser jag
mig böra begära StatsUtskrs ytterligare uppmärksamhet på
förhållandet med dessa nya cbefs-platser. Jag kan, för min
del, icke tillstyrka något löneanslag för platser, hvilkas införandeinom
statsbestyx-et, under sådan form, hvartill den K.
proposm lemnar förmodan, ännu icke utgjort föremål för
någon R. Strs öfverläggning. Den nakna framställning, som
j detta hänseende i K. M:s propos. ägt rum, framstår säkerligen
såsom en följd af det utaf R. St. x-edan antagna förslaget,
såsom anledn. till den föreställning, — utan att meningen
ifrån någondera sidan varit sådan, — alt afsigten
möjligen skulle vara, alt desse högt lönade depart.chefer
hufvudsakligen skulle vara afsedde till ett slags höga och
förnäma paradpersonager, under ledning af en afsättlig men
oansvarig exped.chef, hvilket skulle vara att blott under
en ännu sämre och nära underordnad skepnad åter införa
den gamla statssecret.befattningen, blott med den förändring,
att ansvarigheten blifvit öfverflyttad på en mera
inflytelseägande afledare, eller till ett förnämare och högre
patronat.
Det lönebelopp StatsUtsk. för de in petto varande statsexped.
cheferna föreslagit, är just detsamma, om icke något
högre än statsseeret.lönen var, säkert intill 1823 års
riksdag och möjligen intill 1829; och jag utbeder mig att
på detta förhållande få begära StatsUtskrs synnerliga uppmärksamhet.
Grundlagsfrågan lqrrde en förbättrad organisation
för Statsrådet, har under minst fem års tid varit hvilande,
och Regeringen har sålunda bort vara beredd på förslag
till den anordning af statsbestyrets utgreningar, som af en
förändrad Statsrådets organisation måste blifva en nödvändig
följd; och det synes mig således utgöra ett anmärkningsvärdt
förhållande, att intet förslag i denna del blifvit R. St.
fullständigt och i alla sina detaljer meddeladt, på samma
gång som lönefrågan ifrån Regeringens sida väcktes. Jag
kan för min del icke tillstyrka något löneanslag för dessa
nya platser, på den grund alt jag bestrider deras behöflighet
såsom ett slags under-statssecreterare, ochjjskulle
i68
Den 8 April e. ra.
anse deras tillskapande, under en sådan forna, såsom en
olycka.
En förbättrad Statsrådets organisation är den första fråga
R. St. på ett bestämdt sätt yrkat, under ett 3o-årigt bearbetande
af den stora reformfråga rörrde styrelseverkets
reorganisation. För omkring 20 år sedan lofvades af Regeringen
handläggning vid denna stora och så djupt inverkande
samhällsfråga. Den kullkastades för 11 år sedan, för/
att nu framstå ännu obestämd, outredd och blott föremål
för ökade anslags-fordringar. 1818 och 1823 bearbetade
comiterade och R. Sits Ulsk. frågan, och afgåfvo betänk:n.
1823 års Ständer hafva, om jag icke roissminner mig, anmält
sitt beslut i afseende åden stora frågan; men Regerrsmakten
har, sådant oaktadt, ännu ej lemnat Ständerna ringaste
ledning eller meddelande ronde stats-expeditionernas
organisation.
De hitintills kända förslagen i afseende å denna fråga
åsyfta ganska bestämdt, att de föredragande Statsråden skulle
vara ministrar; att ministrarne skulle vara depart.chefer;
att i deras departementer eller rättare expeditioner skulle
finnas embetsman, som voro chefer för hvarje af de detaljer,
som tillhöra expeditionen, och som sällan äro mindre
än två, men väl tre. För krigs- och sjö-förval 1 ningen, civil-
och militär-expeditioner, för närings- och handels- och
inrikes- och drätsel-ärenden, huru de ock indelas, äfven minst
a:ne i hvardera o. s. v. Om detta af mig antydda förhållande
icke saknar all grund, så torde det ursägtas mig, om
jag icke förstått meningen med den ifrågakomma lill blott
enhet bestämda exped.chefsplatsen. Då Just.ministern nu
blifver chef för Just.revision, så synes mig revisionssecreterarne
nu, likasom förr, vara de ende exped.-  chefer, sorn här kunna komma i fråga; och jag kan svårligen
föreställa mig, att R. Sits afsigt varit att genom Statsrådets
nya organisation medelst förhöjda löner, och genom
nya tillskapade, förr ej behöfliga til! höga lönebelopp uppförda
nya platser, blott öka folkets tunga genom ett ökadt
utgiftsbehof, som ingalunda synes vara påkalladt ifrån någon
annan, än .ifrån statsluxens synpunkt. Jag anhåller att
StatsUtsk. täcktes taga i betraktande, att buieau- eller exped.
chefernes antal blifver vida större, än det föreslagna
antal af sex exped.chefer, och att dessa nu så oskyldigt
föreslagna platsers inrymmande i statshestyret skulle oförtöfvadt
framkalla förhöjda löneanspråk för det dubbla och
måhända tredubbla antalet embetsman, med samma rätt till
löneförhöjning, som den föreslague exped.chefen.
Hvarje departement är redan till fullo försedt med sina
revisions- eller expeditions- och protocolls-secreterare;
och mig synes, att den nu ifrågavar. departenientai-organisationen
bör tillvägabringas genom de medel, hvilka redan
inom
Den 8 April e. ra.
169
inom hvarje expedition äro förhanden. Sverige behöfver i
allmänhet styras för så godt köp som möjligt, och folkets
representanter kunna, i min tanke, icke stå till svars för
någon ögonskenlig misshushållning, hvilket det, efter mitt
sätt att se, skulle vara, om man utan betänkande förskräckte
nationen genom alltför högt uppdrifna anslag för den nya
inrättningen, innan man ännu vunnit någon öfvertygelse om
de välgörande följderna af den förändrade organisationen,
hvarpå jag hoppas, men hvilka också helt naturligt äfven
utgöra föremål för Iviflet. Jag önskade, att StatsUtsk. i delta
hänseende lemnade R. St. en anvisning att rent och oförtäckt
uttala deras åsigter härutinnan, emedan del varit det
halft beslutande, det till hälften önskande uti R. St:s framställningar
till Regerls-makten, som under 3o år understundom
alstrat så betydliga misstag om R. St:s verkliga meningar
och åsigter.
På de grunder, jag nu anfört, anhåller jag om återremiss
af StalsUlskts betänk.; men till undvikande af alla öfverraskningar,
och till undanrödjande af framtida påminnelser
i afseende å R. St:s förbiseenden, begagnar jag tillfället
att begära StatsUtskts uppmärksamhet på behofvet af ett
rent uttaladt stadgande i afseende å villkoren för och beloppet
af pensionsrätt vid afgången ifrån dessa nu föreslagna
höga löner. Jag anser Rikets väl verkligen kräfva något
stadgande af pensionsrätt för depart.chef, som funné
sig föranlåten att vid något möjligt tillfälle lemna sin plats
hellre, än alt biträda beslut, hvilka, ehuru icke åsyftande
någon bestämd öfverträdelse af grundlagen eller andra lagar,
likväl voro stridande emot Rikets sannskyldiga nytta.
Ett stadgande i denna del är efter mitt begrepp så mycket
nödvändigare, som uti vårt mera fattiga än rika land den
större skickligheten, utan förmögenhet, skulle nödgas afhålla
sig från dessa högre administrativa platser, så lange en
billig fruktan att utkomsten möjligen kunde komma att sättas
på spel vid valet emellan ett obegränsadt biträdande af
beslutande rättens vilja och öfvertygelsen om fordringarna
för allmänt väl. Jag skulle önska att af StatsUtsk. få föreslaget,
att för ingen händelse pensionsbeloppet för innehafvare
af dessa löner någon gång kunde blifva högre än
3,5oo r:dr b:co, utan R. St:s särskildta förordnande för
hvarje fall, men att vid tillfälle af resignation ifrån ministerplatsen,
till följe af bristande afseende å föreställningar och
råd, hela lönen alltid måtte bibehållas, intilldess R. St. förhållandet
pröfvat och deröfver beslutat. Då Statsrådets
nya organisation och statssecret.embetets upphörande möjligen
kan komma att föranleda anspråk å statssecret.lönens
bibehållande såsom iifstidspension, så anhåller jag, att StatsUtsk.
i förväg måtte för R. St. utreda det rältsenliga förhållandet;
och ifall något gällande lagstadgande för ett så
5 II. 22
Don 8 April e. m.
oförutsedt förhållande icke skulle finnas påbudet i afseende
på innehafvare af ferl roende-syssla, så är min anhållan alt
StatsUtsk. mätte lill R. St. inkomma med förslag, huru i
sådant fall förhållas bör, under begrundande af nödvändigheten
att förebygga folkets belastande med högre pensionsntgifter,
än gifna föreskrifter i sådant hänseende redan antyda.
Jag förnyar min anhållan örn ålerremiss af betänk.,
med begäran, att dessa mina anmärkningar måtte få återremissen
medfölja.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Då jag i sisth plenum
i Lördags var en af dem, som begärde, att detta utlåt.
ytterligare mätte få hvila på bordel, anser jag för min
pligt att yttra några ord. Jag anhåller likväl att få förutskicka
några anmärkningar, föranledda af den siste värde
talarens yttranden. Den ädle Gr:n har fört Styrelsen till
last, att Styrelsen icke framställt något förslag rör:de organisationen
af de nya stats-expeditionerna; men jag hemställer
tiif den ädle Grin sjelf, huruvida det varit lämpligt eller
formenligt, att Konungen, innan han ännu lemna t sin nåd,
sanction till det af Ständerna så nyligen antagna förslag till
ändring af grundlagarna, på förhand meddelat R. St. ett
sådant förslag ang:de Statsrådets organisation, hvarom Hr
Gr:n nu väckt fråga. Vidare har Ilr Gr:n klandrat StatsUtsk.
, som uppfört lönebelopp åt s. k. exped.chefer; och,
efter hvad jag kunnat fatta, syntes Hr Grin hafva velat anse
dessa exped.chefer vara belt och hållet öfverflödige. Örn
den ädle Grin behagat genomläsa 35 §:n Reg.Fm, sådan
den lyder i det nyligen af Ständerna antagna förslag, hvilket
nu är understäldt Konungens höga sanetion, skulle Hr
Gräl funnit, att desse embetsman äro der bestämdt uppräknade;
och det torde numera icke vara R. Stls rättighet att
borttaga dessa exped.chefer. Och enär desse chefer sålun
da
mäste vara qvar, blifver oek deraf en ovillkorlig följd,
att åt dem måste anslås arfvoden eller löner, maq må benämna
detta huru sorn helst.
Jag öfvergår nu till sjelfva utlåtandet.
Jag tager för afgjordt, alt StatsUtskts mening varit,
det äfven J u s t. S t a t s m i n i s t e r 11 skall erhålla en årlig hyres-ersältning
af 1000 r:dr b:co. Jag hemställer likväl, huruvida
icke detta hade kunnat och bort mera bestämdt uttryckas,
till undvikande af all misstydning. Den nyligen af
R. St. antagna förändrade redactionen af 6 §:n Reg.Fm uppräknar
särskildt: J u s t.S t a t sm i n is t er n samt Statsministern
för utrikes ärendena.
Derefter heter det: ”En Chef och föredragande
”Statsråd.” &c.
Likaledes har StatsUtsk. i nu förevar, utlåt. (pag. 3.),
vid bestämmandet af lönebeloppen, iakttagit samina skilnad
i benämningen. På intetdera stället stur: ”Chefen för
Den 8 April c. m.
171
Justi t i se- eller Chefen för Ut rikes-de pär temen t et.
För vinnande af mera tydlighet föreslår jag, att utlåt. pag.
2., ang:de hyresmedien, malte erhålla följande förändrade reda
ction:
"Att då boställen redan finnas att tillgå för vissa af
"de befallningar, hvilka skulle komma all tillhöra de nya
"depart.cheferne, J11 s t.S t a t s in i n is t e r n och de öfrige
"af dessa chefer, hvilka af sådan förmån” ike.
J u s t. S t a t s m i n i s t e r n torde val få vidkännas en re
presentationskostnad,
som närmar sig tillden, hvilken StatsUtsk.
ansett åtfölja U t r i k e« - S t a t s tu i n i s t er s-embetet.
Äfven den förre, såsom varande den högste embetsmannen
i Riket, lärer icke skäligen kunna undgå att, åtminstone
någon gång, äfven visa artighet åt de härvar. utländska
sändebuden. Så har det åtminstone hitintills skett; — så
kommer det otvifvelaktig t att ske äfven hädanefter.
I början af det nu ifrågavar. utlåt, yttrar StatsUtsk.
sig hafva ansett "o undgå ligh nödigt, all lönevillkoren för
"Statsrådets ledamöter lemna full tillgång till den lefnads"kostnad,
dessa em be t ens värdighet fordrar, och sådant
så mycket hellre" &c.
Vidare säger Utsk. längre fram (pag. 2) dels "att Stats"rfldets
ledamöter aro underkastade representations-kost’’nader;’’
— dels att "de Statsråd, som äro depart.chefer,
"äro underkastade större representations-kostnader, än Statsråden
utan departement."
Efter aila dessa premisser, detta bestämda medgifvande
å Utsk:s sida, hemställer jag vördsamt, huruvida resultatet
i fråga om beloppet af lönerna veiki, står dermed
väl tillsammans. Jag hemställer vidare till hvars och ens
begrundande, om J u s t. S La t s m i n i s te r 11, sorn enligt 34
§:n Reg.Frn innehafver "Rikets högsta värdighet,"
må anses kunna vara fullt belåten nyed 8000 r:dr, samt de
öfrige Statsråden med dels 7000, dels 6000 r:dr b:co.
Vidare anser jag skilnaden emellan depart.chefernes
och de consullativa Statsrådens befattningar och utgifter icke
vara så stor, att de sednare böra få 2Ö00 r:dr mindre än
de förre, nb. då hyresersättniitgen inberäknas. — De consultativa
Statsråden hafva, enligt 9 §:n Reg.Ftn, med depart.
cheferna gemensam ansvarighet förrådslagen,
och komma troligen, att ofta bestrida depart. chefernes
befattningar vid inträffande förfall af alla slag. De stå på
Samma punkt, sorn det nu var. Statsrådets ledamöter. Åtminstone
hade man då icke bort minska de consullativa
Statsrådens löner genom borttagande af spanmulsheräkningen,
såsom StatsUtsk. nu föreslagit.
1 anleda, af hvad jag sålunda haft äran anföra, föreslår
jag vördsammast följande lönebelopp, med taffelpenningarna
derunder inberäknade, men utan beräkning af den särskilda
hyresersättningen:
Den 8 A jj r i 1 e. m.
Just.Statsministern
Utrikes-Statsministern
Hvardera af de fem Statsråd, som äro de
-
ra, ooo. —
16,000. —
8,ooo. —
part.chefer
Hvardera af de Irenne öfriga Statsråden,
som ej få någon hyresersättning .... 8,ooo. — —
De lönebelopp, jag nu föreslagit, torde tilläfventyrs synas
mången alltför höga. Jag hör derföre upplysa, att de
nngefärl. öfverensstämma med livad Regeringens ledamöter
i Brödrariket Norrige erhålla. Jag känner visserligen
icke till siffran den Norrska aflönirigsstaten; men jag har full
anledn. alt tro, det Norrske Statsministerns, samt de härvar.
Norrske Statsrådens aflöning snarare öfverstiger hvad jag
haft äran föreslå för statsråds-personalen här i Sverige.
StatsUlsk. yttrar vidare pag. 4t
■”Hvad beträffar aflöningen för ex p ed. eli efer n a i
”de sex nya stats-departementen, så enär angelägenheten
”fordrar, att dessa embeten städse innehafvas af personer,
”sorn, jemte dertill erforderlig skicklighet, äga den arbetsförmåga,
som för dessa mödosamma och maktpåliggande
befattningar erfordras, samt det derföre är af
”vigt, att desse embetsman erhålla en sådan aflöning, att
”de, utan bekymmer för nödig utkomst, kunna åt tjenste”befaIlningarna
utslulande egna sina omsorger, har Utsk.
”funnit sig böra föreslå ett arfvode af 3ooo r:dr för hvardera
af de sex ifråga var. exped.cheferna.”
Äfven här nödgas jag hemställa, huruvida det föreslagna
arfvodet må anses nöjaktigt och fullt motsvarande exped.
chefernes befattning.
Hvar och en, som förmår och tillika vill göra sig full
reda för rätta beskaffenheten och vigten af dessa befattningar,
dem StatsUtsk. sjelft benämner ”mödosamma och maktpåliggande,
” skall otvifvelaktig! medgifva, att en sådan
exped.chef, med ”erforderlig skicklighet och arbetsförmåga,
” — såsom StatsUtsk. sig uttrycker, — är
förtjent af bättre lönevillkor. Jag föreslår alltså vördsammast,
att exped. c lie fern e i de sex nya stats-departementen
må anvisas årlig aflöning till ett belopp af 4000 r:dr
b:co för dem hvardera.
Slutligen anhåller jag vördsammast, att dessa mina anmärkningar
måtte få åtfölja den återremiss af StatsTJtskrs
utlåt., hvarom Gr. Anckarsvärd redan gjort begäran.
I sammanhang med denna lönefråga, och med föranledande
af så val StatsUtskts utlåt., som slutet af Gr. Anckarsvärds
nyss upplästa yttrande, utbeder jag mig att få framställa
ett särskildt förslag, rörtde pensionsrättför de ledamöter
af Statsrådet, sorn från sina befattningar afgå.
Uti StatsUtskts nu förevar, utlåt. N:o 32, fyttrar Utskottet
pag. 3:
Den 8 Aini! e. tn.
”Med afseende derå, alt Statsrådets ledamöter innehafva
”förtroende-platser, från hvilka de möjligen efter kort
”tjenstetid skulle kunna komma att afgå.” &c.
Af detta yttrande drager jag den bestämda slutsats, att
StatsUtsk. anser Statsrådets ledamöter städse vara att betrakta
såsom flyttfoglar, efter hvad Gr. Anckarsvärd
nyss sig utlåtit, eller, såsom jag ville säga: stadde på
resande fot.
Då nu derjemte 34 §:n Reg.Ftn stadgar: ”att ledamot
”af Statsrådet icke må tillika bekläda annat civilt embete;’'
så hemställes vördsammast, om icke det varit både nödvändigt
och billigt, att, i sammanhang med den nya löneregleringen
för Statsrådets ledamöter, jemväl bestämdt förordna,
huru förhållas bör, när någon af Statsrådets ledamöter
efter längre eller kortare tjenstetid kommer att afgå, samt
om och till hvad belopp en sålunda afgående StatsrådsJedamot
må vara berättigad att sina då innehafvande löneförmåner
bibehålla, eller om han genast, från och med den
dag, då han ur Statsrådet afträder, skall vara beröfvad alt
slags inkomst, samt följaktl. blifva försatt i den mest bekymmersamma
belägenhet i afseende på sin egen och sin
familjs framtida bergning, derest han icke är nog lycklig
alt genom enskild förmögenhet vara skyddad för dylika
bekymmer.
Val stadgar 38 §:n Reg.F:n, huru förhållas bör, då
föredragande nedlägger sitt embete, till följd af vägrad
contrasignalion. Men det torde inträffa mångfalldiga
andra tillfällen, då ledamot af Statsrådet anser sig icke böra
eller kunna längre fortfara med denna befattning, samt
begär sitt endlledigande; och StatsUtsk. synes bestämdt hafva
förutsett, att så måste ske.
Det är för dessa fall, jag för min del trott det vara
ouudgängl. nödigt att på förhand bestämma, huru afgående
Stalsråds-ledamot, som ej redan uppnått den ålder, alt
lian lagligen är berättigad lil.) pension å allm. indragnrsstaten,
bör indemniseras från och med den dag, då han utur
Statsrådet afgår. Skulle den åsigten, emot all rimlig
förmodan, göra sig gällande, att afgående Statsråds-ledamot
förklaras oberättigad lill allt slags skadestånd eller löneersällning
för framtiden; då befarar jag, att den nu redan
nog kännbara svårigheten, att till dessa ingalunda afundsvärda
platsers emottagande öfvertala män, som äro fört jente
af Konungens och folkets förtroende, skall allt mera ökas
och slutligen försätta Styrelsen i den mest brydsamma belägenhet.
Jag begagnar min grundlagsenliga rätt, då jag nu har
äran att, med föranledande af StatsUtsk:s betänk. N:o 3a,
väcka denna fråga under formen af ny motion, om hvars
remitterande till H. StatsUtsk. jag tillika vördsammast anhåller.
174
Deri 8 April e. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.! Jag anliåller att få
yttra mig, dels öfver ämnet i allmänhet, med anledn. af de
anmärkningar, som blifvit gjorda vid StatsUtskrs utlåt., dels
ock, att få uppdraga en jemförelse emellan de lönebelopp,
sorn blifvit föreslagna åt Statsministern och de Svenska
Statsråden, samt dem som den Norrske Statsministern oell
de här var. Norrske Statsråden åtnjuta. En värd talare har
yttrat, såsom mig synes med skäl, att så vidt tillgång lunnes
på Kronan tillhöriga hus, borde de blifvande depart.-  cheferne inrymmas der och äfven få möbler på Statens bekostnad.
StatsUtsk. har i detta fall redan uttryckt sin ön
skan
och sin beredvillighet, men trott att förberedelser vore
nödiga. Jag tror, att StatsUtsk. har rätt, men anslag
till inköp af hus behöfvas i alla händelser och böra ställas till
till K. M:s begagnande, ifall tjenliga byggnader fattas. Den
flyttbara fot, hvarpå man förutsätter att Statsrådets ledamöter
skola komma att sig befinna, om det nya statsskicket
skall hos oss fortgå, på samma sätt som i Frankrike, föranleder
behofvet af möblerade våningar, hvilka genast kunna
af vederbör, i eller urflyttas. Om det i framtiden ginge
så långt, eller kanske rättare sagdt, om vi vore så lyckliga,
att bär, likasom i Frankrike, få en ministere, sorn
räckte blott 8 dagar; så blefve det nödvändigt, icke blott
att hafva möblerade våningar, utan måhända äfven uniformer
i beredskap för nykomlingarna. Man har sagt sig be
fara,
att depart.cheferne skulle hädanefter blifva blotta parad-personager,
och att den egentliga bördan af embetet
folie på exped.cheferna. Det kan hända, om man ej tager
sig till vara. Men sådant förhållandet hittills varit, så hafva
statssecretme måst draga bördan, ej allenast af de löpande
göremålens föredragning och expedierande, utan äfven
af författningars och stora organisations-förslags uppsättande
eller genomgående och föredragning. Till både småbestyreh
och de vigtigare göromålens samtidiga skötsel har en statssecret:s'tid
icke varit tillräcklig äfven under hans bästa arbetsår,
utan hans verksamhet liar, så till sägandes, drunknat
i papperen. Detta har varit ett af de väsendtligaste felen
i den gamla organisationen. Om det kommer att fortfara
i den nya, så förutser jag, alt hon icke blifver bättre
nn den förra. Det är nödvändigt att befria depart.cheferna
från sådana smärre tidsödande arbeten, som af underordnade
kunna och fördenskull böra verkställas. At depart.cheferna
bör lemnäs tid, icke blott att öfvertänka deras förvaltningsgrenar
i stort och i det hela, utan äfven att om
de särskilda delarna samtala med sakkunniga menniskor
från alla trakter af Riket. Det är för dessa depart.chefer
jemväl nödigt att umgås med hilkommande utländningar, för att
inhemta huru det går till på andra ställen, och huru förständiga
främlingar bedomina våra inrättningar. Sådant
statssecret.embetet hittills varit, har sådant icke kunnat
Den 8 A pr il e, m.
i75
ske; utan innehafvaren har, för att medhinna sina göromål,
varit nödsakad att afsöndra sig från umgängeslefnaden och
de fördelar den kan medföra. Man bor följaktligen åt depart.
cheferna anslå sådana löner, att de kunna till sig bjuda,
icke blott personer, som tillhöra hans förvaltningsgrenar,
utan jemväl resande utlandningar och främmande sändebud.
1 sådant hänseende anser jag de föreslagna lönerna
vara alltför ringa. Den som försökt att lefva här, såsom
statssecret. eller Statsråd med de löner Staten hittills bestått;
han vet huruvida de, äfven med ett tarfligt lefnadssätt,
räckt till eller icke. Jemför man förhållandet här och i Norrige,
så har Norrslte bärvar. Statsministern i lön 7000 Norrska
species och 3ooo i taffelpenningar eller 10,000 species. En
Norrsk specie är, efter härvar. kurs, värd 2 r:dr 18 sk. eller 2
rtdriösk. För större säkerhets skull har jag gjort min beräkning
blott efter 2: 16, då Norrske Statsministerns årliga inkomst
utgör 23,333 r:dr 16 sk. Svenskt b:co, hvarförutan
han af Norrska Staten har fri våning med allt för ett hushåll
erforderligt husgeråd. Ilan är således 3-dubbelt bättre
lönt än vår Utrikes-minister hittills varit med 8000 r:dr
b:co och fri våning, men egna möbler. Ingen lärer väl
ändock sälta i fråga, att icke den sistnämnde bör representera
vida mer än den Norrske Statsministern , som har färre
embetsförhållanden i Sverige, och icke är skyldig att se
främmande makters sändebud hos sig. Vår Utrikes-Statsminister
mäste vara så aflönad, att han kan lefva jemlikt
sitt embetes värdighet, och såsom umgänget med främmande
sändebud, hvilka ej antaga våra seder, påkallar. Jag
tror således, att åt vår Utrikes-minister icke kan anslås
mindre än i5,ooo r:dr i lön, jemte fri våning och möbler,
hvilka sednare lian nu måste hålla sig sjelf.
Hvad Just.ministern beträffar, så kan han vara belåten
med ringare representationskostnad än Utrikes-rninislern.
Men han synes icke böra, på satt en ledamot yrkat, vara
stalld i jemlikhet med de öfriga depart.cheferna. Man är
den högste em betsmannen i Riket och den främste personen
i Konungens råd. Ilan har den talrika domarecorpsen sig
lindel lydande, utom det att hvarje civil embetsman lian sägas
slå iner eller mindre i beröring med just.staten. Jag
tillstyrker således för honom 11,000 r:dr, eller såsom Hr
Gyllenhaal föreslagit, 12,000 rtdr, då våningen derunder innebegripes.
Han får i alla fall knappt hälften så stor inkomst
som Norrske Statsministern härstädes redan åtnjuter.
Ett Statsråd i Norrige har Booo species i lön, hvilket, efter
den förra beräkningen gör 7000 rtdr btco. Den Statsrådsledamot,
som vistas bär, har derföre ett tillägg af 698 species,
som tillsammans med de 3ooo utgör 8,628 r:dr 32 sk.
Sv. b:co, utom fri boning och möbler. Jag tillstyrker att,
tili någorlunda likhet dermed, våra föredragande Statsråd
måtte få 8000 r:dr i lön, och 1000 i hyresersältning, då
Den 8 A p ril c. m.
boställe icke kan anvisas. Förde controllerande Statsråden,
som icke hafva någon föredragning, vill jag tillstyrka 7000
r:dr i lön, utom 1000 r:dr i hyresersättning, eller 1000 r:dr
mindre belopp än de föredragande skulle komma alt erhålla,
emedan de hafva mindre behof, än desse, alt representera.
Men detär alltid äfventyrligt att göra skilnaden mellan
föredragande och de controllerande alltför stor. Meningen
med de sednare skulle väl vara att i Statsrådet motsvara
hvad Allm. Beredningen bort vara. Det är naturligt,
på sätt en talare här anfört, alt de som blefve controllerande
Statsråd, lämpligast vore sådane, som icke längre
orkade alt vara föredragande, men hvilka, genom deras
under en lång tjensteutöfning' förvärfvade erfarenhet och
kunskaper, kunde tjena till rättelse och ledning för de yng-"
re. Då böra de icke ställas i ett sådant löneförhållande,
att de ogerna gå ifrån en föredragande Statsrådsplats, icke
heller att deras ringa lön gör dem mindre ansedde och betager
dera det inflytande, de böra hafva på ärendenas
gång.
För den ledamot i Bö‘gsla Domstolen, hvars plats blifver
ledig, derigenom att Just.Statsministern upphör att vara
domstolens medlem, äro blott 4°°° rrdr föreslagna eller lika
med hvad de öfrige Just.råden uppbära. Detta kan måhända
vara rätt under en synpunkt, den nemi., att man
ännu icke bestämt, huruvida det skall finnas en gifven ordför.
i Högsta Domstolen, sedan Just.Statsministern upphört
att vara det. Jag vet ej rätt, huruvida sådant bör anses
för en grundlagsfråga. Men i alla fall synes mig en viss
ordför. böra derstädes finnas, hädanefter såsom hittills. Det
kan ej vara helsosamt för ärendenas gång, att ordförandeskapet
omvexlar mellan Just.råden, så att det ena Just.rådet är
ordför. den ena månaden, veckan eller dagen, och ett annat
Just.råd den andra, emedan deras tjenstgöring, efter tur
eller öfverenskommelse, eller tillfälliga hinder, omskiftar. Enär
jag således anser en ordin, ordför. böra i Högsta Domstolen finnas
, tror jag ock, att honom ej hör tilldelas mindre lön än
6000 rtdr. Presidenten, eller den s. k. Justitiarie!! i Höjeste
Ret i Norrige har 2700 species, som i vårt mynt belöper,
enligt min förra beräkning, till 63oo rtdr, och sålunda till
något mera än lönen för samma befattning här skulle utgöra.
En värd talare har fömodat, att om revisions-seci eCne,
hädanefter såsom hittills, bibehölle föredragningen i Statsrådet
af der förekommande just.ärenden, så skulle man icke
behöfva någon exped.chef i Just.departementet. Den värde
ledamoten, som tillika är ordför. i Const.Utsk., torde erinra
sig, att i det antagna nya grundlagsstadgandet är bestämdt
föreskrifvet, det depart.cheferne skola sjelfve föredraga deras
ärenden i Statsrådet, således äfven Just.ministern. Revisions-secret:ne,
hvilka äro föredragande i Högsta Domstolen
Den 8 April e. m.
»77
och icke borde höra til! Just.ministerns expedition, blefvo derföre
icke sysslolöse, ty de hafva ändock mera göromål än
de medhinna. Man liar sagt, att 2tne exped.chefer möjligen
torde behöfvas i något departement; delta kunde verkligen
bända, men deremot är intet hinder i det nya grundlagsförslaget,
ty det talar endast om exped.chefer, utan att
bestämma antalet. Det är ock af större vigt att ärendena
gå väl, äfven om det skulle kosta 3ooo r:dr mera, än att
de ginge illa, under det man besparade denna summa. —
Flere ledamöter bafva talat om den pensionsrätt, som skulle
beviljas de nya medlemmarne af Statsrådet, i händelse de
afginge från sina tjenster, och man har yrkat att StatsUtsk.
i detta fall skulle inkomma med något förslag till Ständerna.
En ledamot har sagt, att en afgående Statsrådsledamot
borde få behålla lönen, intilldess Ständerne pröfvat
skälen hvarföre han nedlagt sitt embete. En hvar lärer finna,
huru svår och grannlaga en sådan pröfning blefve, samt
huru ogerna en (Jepart.chef skulle vilja till offentlig granskning
framlägga de förhållanden, som uppkommit mellan
Konungen, honom och hans embetsbroder. Jag vill deremot
uppgifva ett annat sätt, hvarigenom man skulle slippa både
pensionerna och pröfningen, bestående helt enkelt deri, att med
Slatsråds-ledamöters utnämning och entledigande förhålles
på samma sätt som med R. St:s Just.ombudsman. De kallades
af Konungen att inträda i Rådet, lemnande sina förut
innehafvande embeten alt under tiden skötas af andra;
och när Konungens rådgifvare sedan af hvilken orsak som
helst entledigades, så återginge de till sina förra beställningar.
En sådan åtgärd tror jag vore tillfredsställande både
för Konungen, embetsmannen och Riket. I annat fall befarar
jag, att med den ombytlighet i dessa embeten, som
man förutsätter, och med ovissheten om pension vid afgången,
så skola inga andra låta sig dertill väljas, än de som
filo rika, och desse pläga mera älska sitt lugn och sin beqvämlighet,
än vilja inträda i en så svår och för tadel blottställd
plats, som ett Statsråds.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar måtte åtfölja
återremissen af detta utlåt., som flere ledamöter förut
begärt.
Hr Hjerta, Lars: Då Ståndet utan tvifvel beviljar
återremiss af detta utlåt., utber jag mig att blott få
underställa Utskts uppmärksamhet en omständighet i afseende
på frågan om de nya hotellerna. Detta förslag syntes
mig i början högeligen förtjenstfull!, och jag tror,
att det kan blifva af stor nytta, att en depart.chef har
en närmare tillsyn öfver sina underlydande tjenstemän
och är nära sin expedition; men vid närmare begrundande,
har detta förslag något vidtutseende med sig.
5 H. 23
Den 8 April e. m.
För den händelse, att icke några redan befintliga Kronans
hus kunde upplåtas för detta ändamål, och hvilket
man ej nu så noga kunde veta, skulle det kunna blifva
fråga om att hygga nya hus eller inkö‘pa sådana för depart.
chefernes rakning; och det klefve då svårt att på förhand
beräkna, huru högt kostnaden derföre kunde uppgå.
Jag önskar således att Utsk. i sitt förnyade utlåt,, hvad frågan
ont hoteller beträffar, måtte vid sitt förslag derom fästa
det villkor, att nybyggnad eller inköp af nya hus icke i
något fall må komma i fråga, ulan att, i händelse localer icke
kunna af Kronans redan befintliga hus upplåtas, det måtte
få förblifva vid del nu gjorda interimsförslaget af 1000 r:dr
b:co i hushyra.
För öfrigt får jag i förbigående nämna, i anleda, af Hr
von Hartmansdorffs framställda jemförelse emellan de Svenska
och Norrska Statsrådens aflöning, att om de sednare
hafva en större lön, härleder sig sådant troligen derifrån,
ali lefnadskostnaden i Norrjges hufvudstad är bestämdt en
tredjedel drygare än i Stockholm ; och anledntn till förhöjningen
i löner åt de medlemmar af Norrska Statsrådet, sorn
härstädes vistas, lär tvifvelsutan vara den, att de nödgas hafva
hushåll på två ställen, emedan de icke alltid, under vistelsen
här, kunna hafva sina familjer med sig.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: De höga erabetenas
otillgänglighet för duglighet och förtjenst har ofta
öfverklagats och skvllts på nobiliär arislocrali. Slatscalendern
bevisar ogrunden häraf. Jern före man blott embeten»
och anorna. Sidant nobiliär-sysleme förefinnes endast i de
länder, der competence-villkoret är historisk adel — den som
tiden, icke furstarne, förmår skapa; och detta systeme har på
mer än hundrade år icke sports i Sverige. Redan under
frihets-tiden, men ännu mer under Gustaf lil, var gårdagens
adel competent till de högsta embeten, och i sednare
tider hafva dessa erhållits af ofrälse män, hvilka ofrälse
förblifvit der länge och mycket omtalde. Det är således
icke den nobil iära aristocratien, — nu för lidea an mera
omtalad, derföre alt den är mycket o,inskrifven,— det är
icke denna, säger jag, men val en annan, och valet öfverlemna!'
jag till tycke och smak. 1 dea mån de utestänga
dugligheten äro de lika förkastliga båda. Jag menar pen—
ninge-aristocratien; och det må ju sägas, att, posito allt
annat lika, framstår denna sednare mindre poetiskt. Men
— penninge-aristoeratien blifver genom otillräckliga löningsstater
beskänkt med monopoiium å statsljensterna, hvilka då
blifva otillgängliga för den obemedlade dugligheten. —- Detta
var hvad jag i principväg ville tillägga den nu till sitt
slut sk l idna discussionen; röstandes jag för det högre aflönandet
af ifrågavar. beställningar och enkannerligen för
de blifvande exped.cheferna.
Den 8 Ap ril e. m.
*79
StatsUtsk:s utlåt. N:o 3a Lief af R. o. Ad. återremitterad!.
Ånyo föredrogs Hr Munck af Rosenschöld-;, Nils Rudolph,
den i dennes på bordet lagda begäran, att de öfriga
Stånden måtte delgifvas haps reservation emot R. o. Ad:s
beslut, hvarigenom blifvit vägrad comnmnicalion af hans
väckta motion, angrde utid. hemställan hos K. M. om Assessor
Crusenslolpes frigifvande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Då jag förmodar, att man icke utan afsigler begiirt
på bordet frågan om min, mot pluraliletens inom H. R. o.
Ad. beslut vid behandlingen af min motion rör:dé amnestis
sökande för Hr Crusenstolpe, afgilna reservations commnnicerande
med de resp. MedStånden; så anser jag mig pligtig förklara,
att, om vitl denna frågas föredragande Hr Frih. o.
Landtm, tilläfventyrs så skulle uppfatta Ståndets, mening, alt
samma communication skulle, tvertemot 5y tj:us af Riksd.-  Ordn. bokstafliga ordalydelse, blifva mig förvägrad, jag, ehuru
jag derom är fullt förvissad, att den begärda eommunicationen,
såsom blott innefattande ett Ridd.Secretls embetsåliggande,
en verkställighet af hvad grundlagen uttryckligen
bjuder, ej kan någon discussion underkastas och likaså
litet bero af något Ståndets beslut, som frågan oin de prot—
utdr., hvilka enligt samma 57 § skola MedStånden tillställas,
ty då skulle lagstiftaren illa hafva betryggat minoritetens
ratt, hvilket detta stadgande om reservationsrätt och rättighet
att få samma reservation MedStånden meddelad, afser,
då genom intet slags caiumnia legis min rätt i della afseende
kan göras mig stridig, anser för en pligt mot detta H.
Stånd alt tro, det dess pluralitet ej skall lemna sin röst åt
ett så uppenbart grundlagsvidrigt förfarande, som det, att
vägra en ledamot få MedStånden anmäldt, att han ej deltagit
i ett faltadt beslut, och lör att sätta Ståndet i tillfälle att
visa. att jag icke misstagit mig i denna opinion att begära
votering. Ifall det, hvilket jag kanske har skäl att förmoda,
ej skulle blifva mig medgifvet att få min reservation
communicerad MedStånden, förrän en votering'gifvit sitt utslag;
så hemställer jag till Hr Frih. o. Landtm., huruvida
det kan vara ändamålsenligt att anställa "en votering derom,
huruvida jag skall hafva rätt att få detina reservation MedStånden
meddelad, då, så länge samma stadgande, om hvars iakttagande
voteringen anställes, qvarstår i grundlägen, frågan är
af den beskaffenhet, att jag på nytt kan reservera mig, och
således intet är vunnet — om, säger jag, det för alt spara
alla vidare voteringar ej kunde vara ändamålsenligast, att
anställa en votering in genere, hvilken bestämmer örn 57
§:u Riksd.Ordn. skall efterföljas eller för denna riksdag an
-
i8o
Den 8 April e. m.
ses livilande, oell ingen vara berättigad få någon reservation
MedStånden comrnunicerad; ty annars lärer ej annat vinnas,
än att, om genom en votéring blir mig vägrad communication,
jag reserverar mig mot detta beslut och begär, att samma
reservation med MedStånden communiceras. Jag vill härmed
hafva förklarat, alt jag ej låter min ratti detta afseende
falla förr, än alla utvägar äro mig afskurna. Med hvad
Jag och rättvisa detta kan ske, lemnar jag åt andra att eftersinna,
och hoppas, att man icke kan förvägra mig att få
detta förfarande communiceradt samtid och efterverld.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den af Hr Munck
af Rosenschöld afgifna reservation bokstafligen innehölle deri
motion han vackt, och hvars remitterande blifvit vägrad.
Sedan remissen blifvit vägrad, hade Hr Munck af Rosenschöld
begärt motionens communicerande med de öfriga
RiksSttn , men hvilken begäran, då den för R. o. Ad. föredrogs,
blef af Ståndet afslagen. Om nu således den afgifna
reservationen skulle meddelas de öfriga Stånden, innefattade
sådant el t upprifvande af R. o. Ad:s beslut, alt den
väckta motionen ej fick de öfriga Ständen meddelas. Hr
Frih, o. Landtm, trodde alltså för sin del icke, alt Hr Munck
af Rosenschölds reservation kunde komma i fråga att med
de öfriga Stånden communiceras, enär R. o. Ad. redan i ett
föregående plenum fattat ett beslut, som dermed icke kunde
förenas.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Om jag ej
borde befara förolämpandet af Catilinas skugga, skulle jag
utropa: Quousque tandem abutere Catilina patientia
nos t ra; nu lyckönskar jag Ståndet till sitt långmod,
ty detta långmod har sin grund f en djupt parlementarisk
laglydighetskänsla ; men mig må tillåtas önska, att detta
långmod ej sättes på så hårda prof. ty, deri lika alla dygder,
finnes för dess utöfning en gräns; och antingen brister vårt
långmod eller sträckes det längre än behörigt är.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh..* Jag anhåller,
att 57 §:n Riksd.Ordn. måtte blifva uppläst, så att hvar
och en derefter må fatta sin opinion örn saken. Frågan är
blott att få communication af en reservation. Ståndet har
under denna riksdag gifvit grundlagen 2:ne tillrättavisningar.
Den första var då Gr. Anekarsvärds motioner förnekades remiss,
och dea andra gången var då Ilr Munck af Rosenschölds
motion blef icke blott afslagen, utan dessutom vägrad
communication med de öfriga Stånden, en förmån, som
Ståndet lät Gr. Anekarsvärds motioner vederfaras. Jag förbiser
sjelfva saken, men väcker fråga härom endast för proejudicalets
skull. Nu åter har fråga uppstått om en reservation
får communiceras eller icke. För min del kan jag
ej fatta någon annan mening af denna §, än att det är
Den 8 April e. m.
i8i
livar och en ledamots ovillkorliga rättighet att få sin reservation
med de öfriga Stånden communicerad, då han aflemnar
det erforderliga antalet exemplar deraf till Hr Ridd.-  Secreteraren. Det är hlott för grundlagens helgd jag ifrar,
och anhåller att, efter den begärda uppläsningen af §:n få
vidare yttra mig. Hvad långmodet beträffar, kan det i detta
fall hänföras under cathegorien af godtycke, oell man
ledsnar vid begge delarna.
57 §:n Riksds.Ordn. upplästes.
Hr Rosenqvist fortfor derefter:
Sedan nu denna § blifvit uppläst, öfverlemna!’ jag till hvars
och ens rättskänsla och omdöme, huruvida denna § kan få någon
annan tydning, än att man äger rätt att få en reservation communicerad.
Grundlagsstiftarens mening mätte hafva varit, alt i
händelse en reservation kom till ett annat Stånd, och någon
dess ledamot uppstod och säde: jag anser denna reservation
vaia så beskaffad, att jag upptager den som min egen, så
vöre sådant hans rättighet; men sådant förhindras, derigenom
att motionen icke blir afskickad. Det är detta jag velat
förekomma; ty det har handt och kommer att hända,
att motioner upplages i ett Stånd, å hvilka man vägrat remiss
i ett annat. Dessutom får jag erinra, att den majoritet,
som inom detta Stånd nu styrer voteringarna, kan en vacker
dag komma på den point, att den motsatta sidan kommer
att styra, och att det då kan inträffa, att den andra Statsmaktens
motioner och proposjr, som nu så begärligt remitteras,
komma vid voteringarna att afslås.
Gr. Frölich, David: Jag respeeterar hvars och ens
öfvertygelse, äfvensom Hr Rosenqvists; men denna gång måste
jag bekänna, alt han har uppenbart orätt, och alt således
vädjandet till vår rättskänsla icke kan lemna honom
det svar han väntar sig. Jag har varit en bland dem, som
sökt förhindra de verkliga olagligheter, i fråga om vägrade
remisser, som här ägt rum; men deraf följer icke, att
jag nu skulle af samma rättskänsla understödja försöket att,
med sättande af namnet reservation på samma motion, som
förut blifvit afslagen, tillåta densamma gå till de öfriga Stånden,
sedan R. o. Ad. genom votering beslutat, att motionen
i dess ursprungliga skick ej tick afsändas, emedan namnet
lika litet i denna, som någon annan fråga, lärer förändra
sjelfva saken. Emedlertid och om så skulle vara, att 2;ne
ledamöter inom detta Hus föresatt sig att begagna de misstag,
som möjligen förut blifvit begångna, såsom praejudicater
för att derigenom tillfredsställa en slags harmkänsla;
så måste jag, i hvad på mig beror, söka- motverka en sådan
harmkänsla att vidare göra sig gällande. Det kan visserligen
ej förmenas den enskilde ledamoten att uppläsa sina
anföranden; men del står i Landtnäs makt att icke låta
Den 8 April e. m.
på föredragn:s-Iistan uppföra s. k. motioner eller reservationer,
eller livad de allt må heta, som redan äro afslagna
eller afgifna sedan motionstiden förflutit. Så fort ett så bebeskalfadt
ämne blifvit med Landtnäs tillåtelse uppförd t på
listan och föredrages Ståndet, måste samma tvistande uppstå
som nu ; och man har ej andra skäl alt combattera de ledamöter,
som vilja fortsätta sina försök, än att från första
början hindra dessa måls uppförande på listan. Jag anhåller
derföre, att inga nya motioner, eller hvad det må kallas,
uppföras på listan, utan att genast mätte användas den
makt alt kunna säga: en sådan motion kan icke uppföras på
listan och sålunda icke heller föredragas. Detta är enda
sättet att komma ifrån ett sådant obehag, som detta, ifall
Hrr Rosenqvist och Munck af Rosenschöld ämna fortsätta
sitt gäckeri.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Frih. Cederström, Jacob: Jag förmodade att Hr
Rosenqvist, då han begärde och tick 57 §:n uppläst, deraf
bort finna, alt denna § tydligen innefattar ett stadgande, rakt
stridande mot hans yttrande och påslående i afseende på
communication med de andra Stånden. Den ifrågavar. saken
kan ej komma till de öfriga Stånden, emedan R. o. Ad. afslngit,
så väl sjelfva frågan, som communication deraf; hvaraf
också lärer följa, att någon reservation i ämnet icke kan
afgå, och att begäran derom icke ens passar sig att framställa.
— I afseende å hvad den siste talaren, Gr. Frölich, yttrat,
kan jag ingalunda med honom instämma deruti, att
Landtm, eller Talman äger rätt att från föredragnts-listan
utesluta yttranden af ledamot inom Ståndet, vare sig huru
olagliga som helst; ty en gång af representanten fällda tillhöra
de Ståndet, och Ståndet äger laglig rätt alt öfver den
ledamoten samt hans yttrande besluta. Sådana yttranden
kunna innehålla rena förbrytelser, och ledamoten kan komma
under 78 §:n Riksd.Ordn. eller 1 to §:n Reg.Formen.
Af sådan anledn. går det icke an, alt Landtm, eller
Talman kan tillåtas den rättigheten att vägra uppförande på
föredragnts-listan af inom Ståndet afgifna yttranden, emedan
Ståndet äger besluta hvilken påföljd, som i anledn. deraf
må äga rum.
Hr L e f r e'n, J o h. Pehr: En ledamot har begärt
uppläsning af 57 §m Riksd.Ordn., för att derpå grunda sin
förmenta tanke. Jag har här samma 5, för att bevisa, att
den ledamoten har orätt. tj:n börjar med dessa ord: ”De
'hillmanna beslut, soni ett Stånd fattar.” Detta beslut är
icke något allmänt utan enskildt beslut. Detta är ett
försök till en motion, sorn icke blef communicerad. Vidare
säger §:n: ”äfvensom hvad ett särskildt Stånd, i egenskap
’’af RiksSt., beslutat och annais rätt röra kan, meddelas de
”öfriga Stånden genom utdr, af prot.” Efter dessa 2:11c be
-
De.n 8 April c. m.
>83
slämraelser, som tydligen utstaka, att frågan skall antingen
röra ett allmänt ärende eller ett enskildt Stånds fattade beslut
af beskaffenhet att röra ett annat Stånds rätt, skall
sådant genom prot.-utdr. de öfriga Stånden meddelas. Derefter
följer: "Vill ledamot, som ej i Ståndets fatlade beslut
"instämt, sin särskilda tanke bos de öfriga Stånden anmäla,
"stånde det honom fritt genom särskildt mern." &c. Häraf
lärer vara klart, att den fråga, som nu är före, hvarken
kan hänföras under den ena eller den andra catbegorien,
och att således de ledamöter, som här vilja yrka, att reservationer
i allmänhet skola kunna meddelas de öfriga Stånden,
hafva orätt och förstått denna 57 § alldeles mot dess
mening och tydliga ord. Jag tror, att förvillelsen uppkommit
deraf, att desse ledamöter hafva läst annans lätt i
stället för an näts, nemi. annat Stånds rätt. Jag tillstyrker
och begär, att de ledamöter, sorn länge nog pröfvat
R. o. Ad:s tålsamhet, ville afstå från dylika försök som
detta. R. o. Ad. hedras icke af dessa öfverläggningar, och
icke de herrarne heller, af sina försök.
Gr. Frölich: Jag vet ej om mitt sista yttrande kunde
så missförstås, att det borde föranleda till det svar, som
Frih. Cederström derå afgifvit, men icke var min mening
att åt Landtm, eller Talmän öfverlemna den makt att kunna
förvägra någon att yttra sig. Jag sade blott, att icke
framställningar borde upptagas på föredragnts-listan; och mellan
dessa båda yttranden hoppas jag, att herrarne finna en
himmelsvid skilnad. Att en Talman icke får godtyckligt vägra
att föredraga målen, det faller af sig sjelf; men huruvida
han är skyldig att upptaga hvarje förändring, som kan göras
af en motion, som blifvit afslagen eller inkommit efter
motionstidens slut, derom skulle jag tro, att meningarna
ej borde eller lära vara delade; ty i annat fall skola vi aldrig
komma ifrån ett mål, — det skulle alltid kunna under
en förändrad skepnad återkomma ad infinitum, oell i sådana
händelser bör väl en Talman kunna säga: jag tager ej
emot detta anförande, såsom i en annan form innefattande
hvad redan blifvit afgjordt. J må deröfver klaga bäst J
behagen, jag föredrager det icke, hvem som helst må göra
det, men jag gör det ej. Jag tror, att Ståndet derför skulle
lacka sin Talman och derigenom befrias från obehagligheter,
sådana som denna.
Hr Rosenqvist: Jag har icke väckt den motion, hvars
behandlingssätt föranledt den ifrågavar. reservationen ; jag
har endast understödt motionären, Hr Munck af Rosenschöld,
att få sin reservation communicerad de öfriga Stånden, — och
dertill ger mig grundlagen rättighet. Alt Hr Munck af Rosenschöld
i denna reservation gjort en rccit af motionen är något,
184
Den 8 April e. ra.
som får stå för hans räkning; och om han utstryker denna
recit, så att det blir blott ordet ”reservation,” så lärer det väl
icke kunna nekas honom, men det beror för resten af honom
sjelf. Jag reserverar mig blott emot, att han icke får
sin reservation communieerad.
Hr Munck af Rosenschöld; Jag liar begärt ordet
för att förklara, att orsaken, hvarföre jag infört min motion
uti reservationen, har ej varit någon annan an den, att
visa hvaröfver jag reserverat mig. — beträffande den invändning
Hr Lefrén gjort, alt min reservation ej kunde få communiceras
MedStånden, emedan det ej var öfver ett beslut uti
en allmän fråga jag reserverat mig, ej heller öfver något,
som annat Stånds rätt röra kunde; så vill jag blott möta
densamma dermed, att allmänna frågor äro sådana, som angå
samtliga Stånden. Att denna gjorde det, tycker jag bör
följa deraf, att jag ej föreslagit, att R. o. Ad ville inbjuda
de öfriga St;n att ingå med amnesti-ansökan för Hr Crusenstolpe,
utan jag har uppmanat R. St. dertill. Att det
kunde röra annat Stånds rätt, är klart deraf, att oansedt
R. o. Ad. ej ville deltaga uti den af mig framställda begäran
om amnesti för Hr Crusenstolpe, så kunde möjligtvis något
af de öfriga Stånden velat göra det. Hade det varit en
fråga, sora angått detta Stånd ensamt, d. v. s. en sådan,
som bort remitteras till Ridd.- eller Coust.Ulsk., skulle jag
aldrig önskat någon communication deraf med MedStånden.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. fann
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Den välvilja, hvarmed
R. o. Ad. alltid omfattat alla uppfinningar, som afse allmänt
väl, gör att jag fördristar mig anmäla, att i morgon äro
alt bese hos Lieutenant Jack, boende i huset N:o 3 i hörnet
af Stora Nygatan och Gråmuokegränd, 1 trappor upp,
en modell till skärgårds-fartyg, en rotbrytnings-machin och
en uppfinning att gå på vattnet.
Vid förnyad föredragning af Hr Ribhings, Bengt, den
4 dennes på bordet lagda anförande, ianledn. af Hr Rosenqvists,
Fredr. Leonh., motion om förbud för Judar att i Riket
inflytta eller äga jord, blef detta anförande remitteradt
till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk;s den 4 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 5, i anledn. af väckt fråga om ändring
i sättet för nämndemäns väljande.
Å
Den 8 April c. m.
* 85
Ånyo föredrogs LagUtskrs den 4 dennes på bordet lagda
mern. Nro 6, i anledn. af väckt motion om förändrade
föreskrifter i afseende på kartering af handlingar i concursmål.
R. o. Ad. gillade detta mern., och fann ämnet tillhöra
BevilIn.TJtsk:s behandling.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskrs den 4 dennes på hordet
Ingda mern. Nro 7, i anledn. af väckt fråga om ändring
i K. förorda, den 20 Dec. 1825, huru förhållas skall vid
besigtningar och öfverbesigtningar, då varor eller färdiga
arbeten för landt- eller sjöförsvarets behof efter uppgjorda
conlract levereras, blef detsamma å nyo hegardt på bordet
af Hrr Hjerta, Lars, samt Rosenqvist, Fredr.
Leon h.
Föredrogs ånyo LagUtskrs den 4 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 8,' i anledn. af väckt motion om förändrade
föreskrifter i afseende på chartse-sigillatae-afgiftens beräknande.
II. R. o. Ad. gillade detta utlåt, och ansåg den delen
af motionen, som blifvit ålerlemnad, tillhöra Bevilln.Utskrs
behandling.
Vid förnyad föredragning, lät R. o. Ad. bero vid LagUtskrs
den 4 dennes på bordet lagda utlåtanden:
Nro g, i anledn. af väckt motion om förändrade grunder
för tulls erläggande vid skatllagda tullmjölqvarnar;
Nro 10, i anledn. af väckt motion 0111 behofvet af vissa
föreskrifter angrde rekryters antagande;
Nro 11, i anledn. af väckta motioner om ändring i författningarna,
angrde hemmans förmedling;
Nro 12, i anledn. af väckt motion om rättighet för Brandstods-comiteen
inom Luggude härad, att utmätningsvis utlaga
obetalda brandslods-afgifter.
Ånyo föredrogs och bifölls LagUtskrs den 4 dennes på
bordet lagda betänk. Nro i3 öfver väckt motion om inskränkning
i gårdfarihandlafldes rättighet att utbekomma fordringar
för utborgode varor.
Till pröfning företogs LagUtskrs den, 4 dennes på bordet
lagda betänk. Nro 14, om rättighet för parter alt deras
till domstol ingifna handlingar återbekomma.
Uppå begäran af Ht Rosenqvist, Fredr. Leonh.,
blefvo äfven reservationerna upplästa.
Hr Hjerta, Lars: Ulsk. har i sin deduction visserligen
siikt ådagalägga öfverflödigheten af min motion; men
5 H. • 24
Den 8 April e. ra.
genom uppläsningen af reservationerna vid dess betänk., torde
Ståndet vara tillräckligen öfvertygadt derom, att motionen
icke varit af behofvet opåkallad, oell att Utsk. icke undanröjt
eller vederlagt de skäl, hvarpå den är grundad. Hufvudsakliga
ändamålet dermed bar varit, att rättsökande^parter
måtte från öfverrätter kunna återfå de handlingar, som
de i bufvudskrift inlemnat, utan att nödgas vidkännas kostnad
för lösen af afskrifter deraf. Hr von Zweigbergk har
uti sin reservation visat, att sådana handlingars utlemnande
ingalunda är förenadt med den fara för domaren, som skulle
bestå uti saknad tillgång till de handlingar, hvarpå han
grundat sitt beslut, enär renoverade domböcker från underrätterna
till Flofrätterna insändas, och domböckerna innehålla
alla vid domstolen presenterade handlingar. Då frågan ingalunda
är likgiltig för rättsökande, och betänk, är återremitteradt
af två Stånd, anhåller jag, på grund af hvad
jag och reservanterne anfört, att R. o. Ad. äfven ville återremittera
detsamma.
Hr Stuart, Fredr.: Hufvudsakligen förekommen af
Hr Hjerta, skall jag icke upptaga R. o. Ad:s tid med något
vidlyftigt yttrande i detta ämne. De af Utsk. i detta betänk.
förespeglade vådor, som skulle vara förenade med motionärens
förslag, äro redan vederlagda uti R. St:s vid sistlidne
riksdag till K. M. aflåtna und. skrifvelse, i följd af
då väckt enahanda motion; uti hvilken underd. skrifvelse
R. St. föreslogo, att parter måtte kostnadsfritt återfå till
domstolar ingifna protocoll, utslag och andra handlingar af
sådan beskaffenhet, alt bufvudskrift dertill hos vederbör,
embetsmyndighet funnes att tillgå. Någon våda kan således
icke uppslå deraf, att sådana handlingar utlemnas. På dessa
och de af Hr Hjerta anförda skäl, instämmer jag med honom
uti anhållan om återremiss.
Frih. Cederström, Thure: Det är i anledn. af Hr
Hjertås yttrande, jag funnit mig uppkallad för att fasta uppmärksamheten
derpå, alt vid härads-, kämnärs- och rådstufvurätter
hinder icke möter för återbekommande af de handlingar,
sorn blifvit af parten i original inlemnade, och att
det tvertom är dessa domstolars skyldighet att sådana handlingar
utan lösen lill vederbör, återställa. Sådant är förhållandet
vid underrätterna. I Flofrätterna deremot förhåller
det sig så, som Hr Hjerta vltrat, att nemi. man icke kan
återfå hufvudskrifterna, utan afskrifter deraf blifvit ingifna.
Hr Rosenqvist: Reservanterne hafva så väl motiverat
deras med motionärens öfverensstämmande åsigt, att jag
icke har något att tillägga för anhållan om återremiss af
betänkandet.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Skulle förhållandet
vara sådant, som Hr Hjerta uppgifvit, nemi. att LagUtsk:s
Den 8 April e. m.
förevar, betänk, är återremitteradt af 2:ne Ständ, så vill
jag icke motsätta mig återremis deraf lios R. o. Ad. I annat
fall har jag trott mig böra tillkännagifva min åsigt af
motionen, som jag anser vara af den art, att den icke bör
bifallas. Jag bar följaktligen inom LagUtsk. tillhört majoriteten,
och anhåller att med några ord få redogöra för motiven
till Utskts beslut; hvarvid likväl, till en början, torde
böra upplysas, huru detta ärende vid sista riksdag behandlades.
Då afgafs en, om icke flera motioner af det syftemål,
att parter skulle kunna från alla domstolar, så väl
under- som öfverrätter, återfå ingifna handlingar. De handlingar,
som af parter vid domstolar presenteras, äro af 2;ne
slag: antingen sådana, hvartill, enligt LagUtsk:s vid sista
riksdag gifna definition, hufvudskrift är hos vederbör, embetsmyndigheter
att tillgå, d. v. s. egentligen endast underrätternas
protocoll i målet, eller ock sådana enskilda handlingar,
som parter förete, för att dermed styrka sin talan,
såsom testamenten, arfskiften, eontraeter, bouppteckningar
m. fl. vigtiga documenter. LagUtsk. och R. St. vid sisla
riksdagen tillstyrkte dock endast återlemnande af sådana
handlingar, som finnas att tillgå i hufvudskrift hos vederbör.
embetsmyndigheter, och Hr Hjerta har endast begärt,
att den då af R. St. gjorda und. framställningen måtte förnyas,
och fråga är således blott om sådana handlingar, hvilka
för parterna äro af ingen vigt att behålla och förvara, och
sora de ofta löst allenast för att inlemna i högre instansen,
der de erfordras för målets pröfning, och hvarest parten, i
händelse lian är intresserad af att behålla hufvudskriften,
kan ingifva behörigen styrkt afskrift deraf. Å andra sidan
skulle deremot stor olägenhet uppkomma deraf, att till öfverrätt
inlemnade handlingar återlemnades, sedan målet blifvit
pröfvadt och afgjordt, emedan för erhållande af nödiga
upplysningar röride afgjorda mål, särdeles från en mera aflägsen
tid, erfordras att aga tillgång till en complett act i
målet, hvilken måste finnas hos den domstol, som sednast
dömt i saken. Mål kunna nemi. förekomma af enahanda beskaffenhet
med förut afgjorda, och parter kunna åberopa
föregående domslut, i hvilka fall domaren beliöfver gå till acten,
som måste vara complett, såvida erforderlig upplysning
i förefallande särskilda omständigheter skall kunna erhållas.
Enahanda är förhållandet i frågor om resnings- eller nådansökningar,
som ofta inkomma till K. M., långt efter det målet
blifvit slutligen afgjordt. Hittills hafva vederb. föredragande
i Revisionen brukat att infordra acten i målet, hvaraf
resnings- eller nådansökningeu är föranledd, från den domare,
som sednast dömt i saken. Om nu handlingar, tillhörande
sådana acter, finge ntlemnas, skulle antingen sökanden
uppkallas lill Revisionen och föreläggas att complettera
acten, eller ock föredraganden ombesörja sådant genom
correspondance med underdomare. De svårigheter och ola
-
i88
Den 8 April c. m.
genheter, som dermed äro förenade, så väl som den tidsutdrägt
med dylika måls afgörande, som deraf måste blifva
en följd, skola åtminstone icke af dem, som sjelfve lagt hand
vid sådana ärenden, kanna förbises; hvaremot en hvar borde
finna, att någon olägenhet icke uppkommer deraf, att parter
icke erhålla rättighet till ingifna handlingars återbekommande,
åtminstone i det inskränktare hänseende, motionären
afsett. På dessa skäl anhåller jag, att betänk, måtte
bifallas, såvida detsamma icke ar från öfriga Stånden återremitteradt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För min del är jag af
samma tanke, som den siste värde talaren, som fullkomligen
utredt olägenheterna af förslaget, då deremot nu gällande
föreskrifter endast erbjuda olägenheten för parten att
lösa afskrifler utaf de handlingar, han önskar återbekomma.
Skulle deremot parter erhålla rättighet att, utan motsvarande
afskrifler, återfå de i original ingifna handlingarna, så borde äfven
en viss tid bestämmas, inom hvilken denna rättighet skulle
begagnas. För att bålla reda och ordning på den mängd handlingar,
sorn uti embetsverken förvaras, måste de nemi. inbindas.
Inbindningen sker vanligtvis sednast 3 eller 4 år efter det handlingarne
inkommit. Om nu dessa efter den tidens förlopp skulle
kunna utbekommas, så skulle de utklippas ur de inbundna
volumerna; och jag hemställer, huru dessa acter, på sådant
sätt stympade, komma att se ut. — För öfrigt bör man ej
förbise den omständigheten, dels att man uti rättegångsverkens
archiver må äga tillgång till en juridisk litteratur,
ett slags historia öfver lagskipningen, som genom en dylik
stympning af acterna i betydlig mån skulle göras omöjlig,
dels ock att, derest acterna icke skulle fullständigt förvaras,
så väl den enskildes som domstolarnes säkerhet fordrade en
så besvärande utförlighet i prottn, — hvilken tillgången till
fullständiga handlingar nu gör öfverflödig, — att antalet
tjenstemän i öfverdomstolarna ovillkorligen måste ökas till
betydlig utgift för statscassan. Den siste värde talaren har
redan fästat uppmärksamheten dervid, att föredraganderne i
Högsta Domstolen vid många tillfällen hafva behof af att
erhålla upplysningar ur acter i ledan afgjorda mål och
visat hvilka olägenheter och kostnader det skulle medföra
att förelägga parterna att sjelfve anskaffa dessa upplysningar.
Jag får tillägga, alt detta behof vid många tillfällen
kommer i fråga äfven för parterna sjelfva, och att i sådant
fall acterna torde säkrare förvaras i domstolarnes archiver
än i enskildes kistor och skåp. Jag tillstyrker bifall
till betänkandet.
Hr Stuart: Jag anhåller, att R. o. Ad. ville fästa uppmärksamhet
dervid, att fråga endast är om sådana handlingar,
hvartill originalen finnas hos andra embetsmyndigheler.
Den våda, som möjligen skulle vara förenad med tillåtelsen
Den 8 April e. m.
att få återtaga ingifna rättegångshandlingar, försvinner, när
man vet, att originalet finues på ett annat ställe. Om det
vid resnings- eller andra ansökningar skulle hända, att Högsta
Domstolen behöfver upplysning utaf förut ingifna men
sedermera utlemnade rättegångshandlingar; så står det sökanden
öppet att sjelf prasstera dessa handlingar ifrån den
auetoritet, der de finnas i original. Jag afser väsendtligen
den kostnad, hvarpå parter blifva bragte, hvilka, efter slutad
rättegång, för andra angelägenheter hafva behof af
utlösta och till domstolar ingifna handlingar. Uti domstolarnes
pro t. finnes intaget livad som för parternes säkerhet
kan vara af nöden; och hvarföre skola då parter för återbekommande
af handlingar, som de en gång utlöst, vara underkastade
en utgift, som är drygare, i samma mån det är
en högre auetoritet, hvarifrån man vill utbekomma handlingen.
De betänkligheter, som de atlie siste talarne anfört,
finner jag icke vara af den betydenhet, att jag kan frångå
mitt yrkande att betänk, måtte till Utsk. återremitteras
Hr Hjerta: En värd talare har visserligen på ett upplysande
sätt oinförmält, alt min motion i dess inskränkta
omfattning icke kan vara af så stor nytta, som om den gällde
alla handlingar utan undantag; men just deruti, att fråga
icke är om andra handlingar än sådana, sorn, derest så
erfordras, kunna erhållas hos den auetoritet, från hvilken
de blifvit utlösta, torde finnas ett skäl, hvarföre vådan icke
är särdeles stor att utlemna dylika. För den händelse likväl
att LagUtsk. icke skulle finna sig böra frångå sitt yttrande
i hufvudsaken, anhåller jag att Utsk. åtminstone ville
föreslå Ständerna att besluta ett stadgande, hvarigenom parter
befriades från skyldigheten att uti revisionssaker återköpa
sådana handlingar, som äro till öfverrätter inlemnade
och skola insändas till K. M., och som de 1111 måste lösa
ined 2! sk. btco arket, oberäknadt stämplade papperet, utan
att dock llofrätlerne behållit några afskrifter deraf. Detta
är en kostnad, som icke kan försvaras och i min tanke bör
försvinna.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Jag anhåller att få
förena mig med Hrr Gunther och Dalman. För ett måls
grundliga pröfning erfordras ofta att se originalhandlingarna.
Det gifves äfven andra, än de af Hr Gunther nämnda
fall, då tillgång till originalhandlingarna erfordras, nemi. då
underskrifter bestridas till deras riktighet. I frågor om
fatalier, är det jemväl nödvändigt, att se originalhandlingarna,
för att vara förvissad, det allt tillgått såsom vederb.
uppgifvit. Äfven sedan en act i fullständigt skick inkommit
till högsta instansen, är det nödigt, att hon icke söndras
utan sammanhålles, med hänsigt till de upplysningar, sorn
deraf kunna behöfvas, dels i fråga om andra mål af dylik
igo
Do 11 8 April c. m.
beskaffenhet, dels ännn mer i afseende på framtida frågor
rör:de samma mål.
Uti Ecclesiastik-expedrn har jag sett exempel på, huruledes
man, för att bespara sig originalhandlingars afskrifvande,
inlagt dem i coneepten till utgående expeditioner, hvarigenom,
då dessa sedermera blifvit utlånta, man saknat originalhandlingarna,
när de hehöfts och eftersökts i acten, eller
funnit dem maculerade, om de kommit till rätta. Det är
således nödvändigt att hafva acterna fullständiga så väl för
den närvar, som kommande tiden.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
LagUtskrs betänk. N:o i4*
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om Ståndet ansåg
de gjorda anmärkningarna föranleda dess återremitterande.
Ropades ja och nej.
* Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han vidden sist
framställda proposm trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Vidare föredrogs LagUlsk:s den 4 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o i5, i nnledn. af väckt motion om förändrade
föreskrifter i afseende på låns erhållande ur R. SttsBank
och andra publika cassör.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam: I slutet af motionen
hade jag begärt, alt den måtte remitteras till BancoUtsk.,
derföre att ifrågavar. reglemente är utfärdadt af Bancocommisariatet,
och hemställer jag om ej remiss bör ske till
nämnda Utskott.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då motionen på
hans framställning blifvit remitterad till LagUtsk., R. o. Ad.
af honom kunde förvänta någon förklaring af grunderna
derföre. Orsaken hade varit den, att motionen angick utbytet
af vissa lagligen förbindande förpligtelser mot andra
föreslagna, hvilkas bindande kraft och verkan juridiskt måste
bedömmas. Ett sådant bedömmande hade Hr Landtm, ansett
närmast tillhöra LagUtsk., hvilket det stått öppet att, om
det pröfvats nödigt, antingen sammanträda med annat Utsk.
eller gerom prot.utdr. meddela detsamma hvad behöfligt vore
och inhemta samma Utsk:s utlåt, deröfver. LagUtsk.
hade således på detta sätt kunnat meddela sig med BancoUtsk.
Då emedlertid motionären sjelf anhållit, att ärendet
måtte remitteras till BancoUtsk., ville Hr Landtm, alltför
gerna frånträda denna mening, men hade ansett sig skyldig
för R. o. Ad. förklara orsaken hvarföre han föreslagit motionens
remitterande till Lagutskottet.
Den 8 April c, ra.
Uppå derefter framställd propos., fann R. o. Ad. motionen
böra af BancoUtsk. behandlas.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s den 4 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 16, öfver väckt motion om uppliäfvande
af lagens stadgande angtde qvalificerade dödsstraff,
blef det ånyo lagdt på bordet af Frihtne Cederström,
Thure, samt Ridderstolpe, Fredr.
Ånyo föredrogs och bifölls LagUtskts den 4 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 17, öfver väckt motion om ändring
i 2 cap. i3 §:n kyrkolagen.
Ilr Reutersvärd, Pehr Adam: uppläste följande:
I anledn. af K. Mts till R. St. aflåtna nåd. propos:r om
ökade statsanslag på 2tdra hufvudtiteln till löneförbättringar
m. m. för en del verks embets- och tjenstemän, hvilka
i dessa dagar förevarit i'StatsUtsk.; anhåller jag att få anföra
följande:
Utom det alt jag i hufvudsaken instämmer i hvad Hrr
von Moltzer och Palmcrantz uti sina motioner anfört, angtde
behofvet af en ändamålsenligare författning i fråga om befordringar
för civile embets- och tjenstemän; får jag, i sammanhang
härmed, vördsamt yrka, att R. St. ånyo måtte ingå
till K. M. med en und. skrifvelse, i öfverensstämmelse
med R. St:s, i Febr. månad år i83o, under N:o 352 aflåtna
und. skrifvelse, och utbeder mig att derjemte få yttra
några ord i delta vigtiga ämne.
Då föiänarade organisationer med de flesta Statens embetsverk
länge varit af behofvet påkallade, sorn ock för en
del af dem äfven redan för sig gått, hvartill hörer, att dess
embets- och tjenstemän varda så lönte, att de uteslutande
kunna egna sin förmåga åt den tjenst, som innehafves, och,
befriade från bergningsomsorger, ej nödgas, för att värja
sig mot behofven och nöden, förspilla en tid, som för det
allmänna går förlorad, ej utan skada; så fordras såsom ett
ocftergilligt villkor härför, att, såvida embets- och tjenstemännen
skola kunna vara hvad de böra vara, icke mer än
ett embete eller tjenst af en och samma person må innehafvas,
hvilken omständighet förtjena:1 blifva ett af hufvudföremålen
vid ilrågavar. regleringar. Man behöfver blott
litet bläddra i calendern, för att finna, huru långt och
gränslöst mångtjensteriet blifvit utsträckt i sednare tider.*)
Utom det att detta oskick blifvit allmänt tadladt, är det
oförenligt med grundideen för samhällsförfattningen, att en
Statens embets- eller tjensteman på en gång kan innehafva
*) En uppsats i detta ämne finnes införd i Aftonbladet för den 3
Sept. i834, som förtjena!1 att läsas.
Den 8 April e. ni.
och sköta 2, 3, ja väl 4 embeten och tjenster, som äfven
strider mot äldre författningar. Vid 1823 års riksdag, om
minnet icke alltför mycket bedrager, yttrade sig i detta
ämne en numera afliden högre embetsman—jag menar Generalen
m. m. Gr. Franc Sparre. Således hvad skicklighet
och ordentlighet kan man väl vänta sig af en tjensteman,
som, under de få arbetstimmarna på förmiddagarna, skall
skynda ifrån det ena embetsrummet till det andia, för att
hinna, som man säger, ”rafsa” ifrån sig åtminstone de nödigaste
göromålen. Hvad som nu icke medhinncs eller han
ej är road af att göra, påkastas stundom yngre underordnade
tjenstemän eller extra-ordinarier med eller utan arfvode.
Genom detta inrotade oskick, att en person opåtaldt
får innehafva flera tjenster, utan att, åtminstone för en del,
behofvet af nödig utkomst gör detta nödvändigt, undanhållas
således tjensterna för en mängd yngre personer, som egnat
sig åt Statens tjenst, hvaraf en del utmärkt skicklige,
under tärande bekymmer för sin dagliga utkomst, såvida
de ej äga enskild förmögenhet, få qvarstå som extra-ordinarier
i 8 å 10 år. Följden häraf blifver missmuth, olust
för arbete, ja någon gång landsflykt, förtviflan och sjelfmord,
hvarpå beklagligen flera exempel gifvas.
lil om hvad jag här ofvan anfört, - medför detta mångtjensteri
ännu en olägenhet, nemi. för rättsökande och andra,
som behöfva skaffa sig upplysningar, lösa ett utslag,
begära en afskrift m. m. d., de der någon gång nödgas löpa förgäfves
flera dagar, innan den person kan träffas, som sökes.
Hvilken elak opinion måste det dessutom icke väcka hos de
nog högt beskattade jordbrukarne m. fl. att veta och se,
det Staten gifver en och samma person lön på 2 eller 3 ställen,
fastän dessa löner sammanlagda för en och annan icke
utgör någon öfverdrifvet hög summa, under det att de förre
äta ett sparsamt bröd eller jemnt och rätt kunna lifnära
sig med de sina för alt bidraga till desse tjenstemäns aflönande.
Härmed, har man ingalunda velat antyda, det icke
arbetaren är sin lön värd; det är blott oskicket man klandrar,
att flera tjenster opåtaldt få innehafvas af en och
samma person, och att icke Staten så lönar sina embetsoch
tjenstemän, det de, utan ekonomiska bekymmer, kunna
berga sig med en lön.
Några skriftställare hafva öfver ifrågavar. ämne yttrat
sig på följande sätt:
”Den förhatliga och förderfliga mångslöjden måste likväl
”framför allt undvikas, och ingen tillåtas bekläda mer än en
”befattning, emedan menniskosinnet i allmänhet icke är böj—
”ligt att på samma gång uppfatta flera saker, och man säl—
”Ian, utan skada, på en gång kan sköta mer än en.”
”Staten behöfver embeten, såsom delar af statsorganis”men;
de statsborgare, som äga skicklighet att sköta något
af
D c n 8 April c. m.
’’af macliinens hjul, born åt det allmänna hembära den
”gärd af förmåga, likasom den, hvilken äger någon egendom,
hembär en del deraf lill del allmännas behof, och
”den, som äger en frisk kropp i farans slund, uppmanas alt
”väpna den till landets försvar. Vården af ett embete er”fordrar
likväl stundom mycken lid, sorn den, hvilken inne”har
det, måhända ej kan undvara, utan förlust af sin väl”färd.
Det är då billigt, att det allmänna ersätter honom
”denna förlorade tid, på det att Staten ej måtte nödgas undvara
nyttan af hans kunskaper, hans integritet och akt"ningsvärda
karakter, och derföre måste han undfå nog till
”sin bergning — icke till vällefnad och öfverflöd — samt
"undfå det oafkortadt, utan alla dessa förnedrande och
”orimliga afdrag af fullmaktslösen, centonal, bevillning,
”pensionsafgifter och allt hvad det heter, hvarmed man hos
”oss förknippar embetsmännens noininal-inkomst och tvingar
”dem, att antingen umbära det eller genom andra, icke all”tid
de lofligaste, medel söka sin ersättning. Äfvenledes bör
"Staten sörja för dem på deras ålderdom, efter deras död
”vårda deras enkor och oförsörjda barn, och göra det på
”ett värdigt och anständigt sätt. Delta tyckes vara en sak
"af så oändligt enkel billighet, att man måste förvånas öf"ver
att den någonsin kunnat misskännas. Den förhatliga
”och förderfliga mångslöjden måste likväl framför allt und"vikas
och ingen tillåtas att bekläda mer än en befattning.
"Hvarje embete bör således upptaga mannens tid och löna
"sin man” *).
Vid löneregleringen i Stats-contoret, under då var. Presidenten
Wirse'ns chefsskap, förordnades, attingen, sedan han
kommit i åtnjutande af den högre lönen, fick innehafva mer
än en tjenst på stat, hvarifrån dock något undantag lärer
hafva gjorts med cancellister och kammarskrifvare, hvilkas
göromål oftast bestå endast i renskrifning. Från denna
till nästa grad, äro lönerna ock dubbelt högre. Vid Krigscollegii
år i8ii förestående nya organisation, gjorde colbm,
under ordför. af ofvanbemälde Frih. Franc Sparre, lind. framställning
i samma syfte, hvarpå K. M. uti nåd. skrifvelse
till Krigs-collrin af den 17 Dec. i83r, angrde collegii nya
organisationj förklarade:
- - - ”Hvad vidkommer eder hemställan - - - att ingen äf
"collegii civile embets-och tjenstemän, må, sedan de kommit i
"åtnjutande af den förhöjda lönen, kunna innehafva embete
"eller tjenst med lön eller arfvode i annat publikt verk, vele
"Wl uppskjuta denna fråga, för att till pröfning framdeles
"förekomma, i sammanhang med de und. förslager lill an”dra
verks organiserande, som komma att Oss i und. underställas.
" - - -
*) Sverige i framtiden. Stockholm i833. png. 91.
Den 8 April e. m.
I anledn. häraf gjorde ett tidningsblad ulom Stockholm,*)
redan i Mars månad i832, följande anmärkning:
”Således, ehuru vederbör, tillstyrkt denna i alla embetsverk
af omständigheterna så högt påkallade algard, har
”beslutet dock blifvit uppskjutet lill dess, enär det ej längre
”kan tillbakahållos, de ifrågavar. tjenstemännen hunnit blif”va
tillräckligt försedde med tjenster, hvilka de naturligtvis
”då äga rättighet att för sin tjenstetid behålla. När, om ej
”vid en så betydlig löneförhöjning, vid en så ingripande ny
”reglering af ett embetsverk, hade val ett sådant stadgande
”varit lämpligt?” - - -
I anleda, af samma fråga, yttrade sig en annan skriftgtällare**)
på följande sätt:
”Man ser, alt det obehagliga missbruket ännu fortfar
”att låta en och samma person på en gång innehafva flera
”tjenster på stat. Utgifvaren häraf har flera gånger sökt
”göra höga vederbör, uppmärksamma på detta missförhållande;
han anser sig likväl visst icke såsom auctor till denna
”ide'e, hvilken ulan tvifvel uppstått i många nitiska och
”rättsinniga embetsmäns hufvuden ; och det är således icke
”någon förfatlarekärlek, sotn framlyser, då han nu återigen
”på .samma ämne återkommer. - - - Kan det någonsiu be”gäras,
att en och samma tjensteman med lika drift, nit och
”omtanka skall kunna och hinna sköta två, tre, fyra särskilda
embetshefaltningar på en gång? Huru skall han iti”rälfa
sin förmiddag, för att hinna på samma tid infinna sig
”på två, tre embetsrum? Skola icke försummelse, dröjsmål,
”fruktlöst springande och frågande af parter och rättsökande
&c. deraf oundvikligen följa? Äro återigen en del tjen”ster
af den föga maktpåliggande beskaffenhet, att de såsom
”bisaker kunna skötas; vore det ej då bättre att indraga el”ler
med andra befattningar sammanslå dem?”
”Och på en annan sida, är det icke i alla möjliga af”seenden
olämpligt, att t. ex. en exped.secret., som innehar
”tromansgrad och embete, och som, i egenskap af tillförordnad
föredragande, ofta har ett betydligt inflytande på
”allmänna ärenden och enskildes angelägenheter, samt således
nästan kan anses såsom depart.ehef och förman för ett
”betydligt antal lägre embets- och tjenstemän, — att en sådan
embetsman derjemte är tjenstgörande notarie, cancel”list
eller kammarskrifvare i andra publika verk, der lian i
”och för tjenstens skull måste taga order, icke blott af ledamöterna
utan till och med af proto-notarien, kamere”raren
m. fl.; och likväl upplyser statscalendern öfverflödigt,
”att sådant äger rum, och lill och med i vida större scala
”än nu blifvit anmärkt!” - - -
*) Upsala Correspondenten den \t\ Mars i832.
**) Granskaren 1826 i Fehr.
Den 8 April e. m.
Jag anhåller att detta anförande mätte få afgå till
det Ulsk., dit de omförnmlda båda motionerna blifvit
afsända.
Frih. Toll, Guslaf Philip, anhöll, att detta anförande
måtte få hvila på bordet.
Lades på bordet nedannätnnda utlåCn, från
StalsUtskot tet:
N:o 33, med återiemnande i vissa delar af en utaf Anders
Normark från Westerbottens län väckt motion;
N:o 34, i anledn. af Professoren E. G. Geyers motion,
om inköp och inredning af tjenlig local för Riksarchivet;
N:o
35, i anledn. af väckt fråga om de vid kronoparken
Mösseberg belägna hemmans befrielse från skatt för dem
anslagna andelar af nämnda kronopark;
N:o 36, ang:de i fråga stal 1 d rättighet för innehafvarne af
arrenden å kungsgårdar och iboställen vid f. d. Adelsfaneregttet,
att öfvertaga de vid nya arrende-auclioner skeende
högsta anbud;
N:o 37, angtde yrkad befrielse från vägpenningar för
dem, som vintertiden begagna den i Jemtland anlagda nya
väg till Norrska gränsen;
BevillningsUtskottet:
N:o 4> i anledn. af Riksd.fulin). Gustaf Bernh. Appelqvists
motion 0111 kungörelses utfärdande att häradsskrifvare
utan lösen skulle vara skyldige i mantalslängden anteckna
hemmansköp, arrendecontracter m. m.;
N:o 5, i anledn. af Riksd.fullm. J. O. Widegrens, af
Anders Jonsson från Tuna såsom egen upptagna motion, om
befrielse för allmogen att erlägga bevillning för utöfvande
och försäljning af handsmide;
Lagutskottet:
N:o 18, öfver väckt motion, ang:de grunderna för frii 1—
seräntans utgörande;
N:o 19, i anledn. af väckt motion om ändring i tullförfattningarna
;
N:o 20, i anledn. af väckt motion om ändring i sättet
för lands- och stadsfiscalers till och afsättande;
N:o 21, i anledn. af väckt motion om utfärdande af ny
consuls-stadga;
N:o 22, i anledn. af väckt motion om tillägg till 17
cap. 32 §:n Rätteg.btn, sådan den lyder i K. förordn. den
20 Januari 1779;
ig6 Den 8 April c. m.
N:o 23, öfver väckt motion om ändring i 8 cap. j §:n
Ärfda-L:n.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. io om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Lördagen den 11 April 184o.
Plenum kl. ro f. rn.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
Hr Frih. o. Landtm, i sista plenum, vid frågan om en af
mig begärd reservations cqrnmunicerande med de öfriga
Stånden, väl inhemtade, om Ståndet ansåg öfverläggningen
fulländad, men dervid lät bero; anhåller jag alt genom Hr
Ridd.Secrettn få upplyst, hvilket Hr Frih, o. Landtm, ansåg
hafva blifvit resultatet af öfverläggningen.
Underl. Ridd.Secret. yttrade, att som Hr Frih. o.
Landtm., vid föredragningen den 8 dennes e. m. af Hr
Munck af Fiosenschölds begäran att med de öfriga Stånden
få communicerad en dess reservation, förklarade sig icke
kunna framställa propos. till bifall å denna begäran, och
något yrkande icke gjorts, att Landtm, skulle inhemta Ståndets
tanke, om det yrkade en sådan propos., kunde frågan
icke annorlunda anses, än såsom helt och hållet förfallen.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anser mig då pligtig
nedlägga min reservation deremot, och anhåller att densamma
måtte blifva i prot. inlagen, då jag hoppas, att den
på detta sätt kan blifva communicerad både MedStånd
och efterverld. Jag tror denna begäran icke kan mig vägras.
Jag har blott att tillägga: ”Num major fuit justitia
”an patientia? Orator e nubibus Aristophanis.” Jag har för
denna saken gjort hvad jag har kunnat; det skulle smärta
mig, att det varit så litet, om jag ej trodde, att Hr Crusenstolpe
med fog kunde tillegna sig Brahes ord: ”Quid merui?
”quo te, mea patria, laesi usque adeo, ut rebus sis minus
”aequa meis?”
Justerades 8 prot.utdr. för den 8 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för den i dennes.
Den ii April f. ra.
‘97
Hr Toll, Gustaf P hi I ip, hade inlemnat ett anförande,
som upplästes, så' lydande:
Sedan jag nu varit i tillfälle att taga en närmare kännedom
af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., rör:de understöd
för Skånska stenkolsverket, hvilken vid remissen till Bevilln.-  Utsk. af Hr Hjerta mötte så mycket motstånd; anser jag
mig, såsom motionär i samma ämne, härmed höra upplysa,
att directionens för stenkolsverket und. begäran, sorn legat
till grund för K. M:s nåd. framställning, äfvensom min motion,
afser endast denna begäran, i den händelse tullen å
Engelska stenkol under denna riksdag skulle komma att
nedsättas, till förlust för Skånska stenkolsverket, och är således
villkorlig, beroende på det beslut R. St. behaga vidtaga
i afseende på denna tull; hvilken upplysning jag anhåller
måtte få meddelas B^villn.Utsk., till hvilket jag äfven
tager mig friheten öfverlemna bilagda berättelse *), som
visar stenkolsverkets ställning vid sisth års slut.
Remitterades till StatsUtskottet.
Företogs till pröfning Ridd.Utsk:s den i och 4 dennes
på bordet lagda mentor., i anledn. af åtskilliga förslag till
ändring i Ridd.Ordningen.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: De af Ståndets ledamöter,
som tagit närmare kännedom af Utsk:s memorial
i detta ämne, hafva funnit, att det innefattar förslag till
en fullständig omarbetning af hela Ridd.Ordningen. Det
omfattar både grundsatser och bevekelsegritnder, både formen
och innehållet för de liesta §§:r. Om nu öfverläggningen
skall upptaga både grundsatserna och tillämpningen,
både §§:nes innehåll och deras formella beskaffenhet, så befarar
jag, att öfverläggningen vid denna, likasom vid de
frenne föregående riksdagar, komme alt upptaga flera dagar
af R. o. Ad:s tid.
Innan öfverläggningen begynner, underställer jag Ståndet,
om icke lämpligast vore, att man först öfverlade om
sjelfva grundsatserna och icke befattade sig med ordalagen,
förrän man inhemta!, huruvida Ståndet gillade hvad Utsk.
i sjelfva grunderna framställt eller icke. Örn man derefter
tillsåge hvad som i afseende på redactionen behöfde jemkas,
så förmodar jag, att hela öfverläggningen kunde vara
slutad på en förmiddag, eller åtminstone på en dag, dådet,
som behöfde omarbetas, kunde lill Utsk. snart återgå. —
På det. att intet tvifvel må råda öfver beskaffenheten af den
inskränkning i öfverläggningen, som jag för min del önskade,
får jag vördsamt uppgifva sjelfva hufvudpunkterna, efter
den ordning §§:ne förekomma i sjelfva Ridd.Ordn. För
-
*) Denna berättelse är tryckt och särskildt till Utsk. öfvcrlcmnad.
Dc ii ii April f. m.
sta frågan synes mig vara den, som rörer 18 §:n Ridd.-  Ordn. nemi.: skola bänkmännen bibehållas eller
försvinna? — Den andra frågan hörer också till 18 §:n,
nemi. den: om bänkman skola bibehållas, böra Konungens
rådgifvare och de embetsman, som i 4‘ §:n
Riksd.Ordn, om förmäl as, vara uteslutne från
bänkm.valet eller icke? — Tredje frågan rörer 22 §:n
Ridd.Ordn., och är den: skall ordförandeskapet inom
Ut sk. rätta sig efter ätternas nummer-ordning
inom Rid dar huse t, eller kan det bero af electorernes
val? — Fjerde frågan rörer 31 §:n Ridd.Ordn., nemi.
den: skall 2:dra uppropet bibehållas vid val och
voteringar eller icke? Om dessa 4 frågor finge först
förekomma, hvarom jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm,
behagade inhemta Ståndets tanke, så kunde för hvar och en
af dessa 4 punkter Ridd.Utsk:s mern. uppläsas, samt hvar
och en af Ståndets medlemmar hafva tillfälle att yttra sig
deröfver. Det förstås, att för hvarje punkt skulle icke mer
af memor: föredragas, än som hörde dit, tillika med de
reservationer, som anginge den föredragna punkten.
Ilr Ribbing, Bengt, uppläste följande:
Ridd.Utsk. har, icke allenast på grund af åtskilliga motioner
inkommit med utlåt, öfver desamma, utan äfven genomgått
hela vår Ridd.Ordn. samt deri, — med hvad rättighet
kan jag ej inse, — föreslagit ytterligare förändringar
och afsöndringar till sjelfva ordningsstadgan, hvilken Ståndet
utan K. sanction för sig ensamt upprättar. Jag medgifver,
att en sådan renovation, ännu mera utsträckt än den
föreslagna, möjligen kunde vara af nöden och borde ske,
ifall troligt vore, att den för en längre framtid skulle komma
att lända till efterrättelse. Men kunna vi förmoda och
tro, att så skall blifva förhållandet? Jag tror det ej. Månne
vi ännu ej äro temmeligen allmänt ense derom, att en förändring
af vårt representationssätt är af behofvet och en
absolut nödvändighet påkallad? Kunna vi längre dölja för
oss, att öfvertygelsen härom är bestämd och säker hos majoriteten
af den tänkande befolkningen? — Det är fåfängt
att bestrida ett sådant förhållande, och jag, för min del,
betviflar icke att, — trots allt hvad man kunde vilja försöka
att framställa emot denna öfvertygelses öfvergående i
handling — skall sanningen deraf dock snart nog göra sig
gällande. Det beror af R. St. att fördomsfritt, enigt och
fridsamt bereda vägen för dess framgång och sålunda befordra
ett lungt undanrödjande af det olyckliga castintressets ali
förkofran förlamande systeme.
Till följe häraf, och i betraktande af den dyrbara tid,
som genom onödiga discussioner föispilles, och som bättre
behöfver och kan användas, föreslår och yrkar jag vördsamt,
att endast de delar af Utsk:s nu föredragna memor.,
D it n ii April f. ra.
*99
som äro föranledda af dit remitterade motioner, mätte inför
11. o. Ad. föredragas oell afgöras i vanlig ordning, men det
öfriga deraf läggas till handlingarna.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag anser den ordning för
föredragn.sättet, sorn Hr von Hartmansdorff nu föreslagit
för detta ärende, varn godt och naturligt, men får ytterligare
föreslå, att, på det de ledamöter af Ståndet, hvilka
icke voro närvar, vid sista riksdag, mätte få kännedom om
hvad då förehades på Riddarhuset, den discussion ronde
Ridd.Ordn., som här fördes, mätte blifva uppläst. Det skall
deraf visa sig, att då förekom allt hvad som kunde sägas i
ämnet, och måhända skulle denna uppläsning leda till förkortning
i denna dagens discussion, 0111 R. o. Ad:s ledamöter
lingö i sitt minne tillhaka hvad som då yttrades. Vid
denna uppläsning föreslår jag det sätt, att någon af R. o.
Ad:s ledamöter, som talar från sin bänk, må läsa det så,
att det kan höras öfver hela Riddarhuset.
Gr. Frölich, David: Lika med Hr von Hartmansdorff
anser jag det vara det enda lämpliga sättet att afgöra
denna fråga, att först företaga de till antalet 4 grundsatserna
och discutera dem, innan man ingår på sjelfva redactionen.
Den siste talaren har understödt detta förslag, men
med ett tillägg, hvars historiska nytta jag icke förnekar;
ty det är alltid nyttigt att veta hvad som förut l'ör:de ett
ärende blifvit yltradt: men jag fruktar, alt R. o. Ad:s uppmärksamhet
icke skall följa en sådan uppläsning så, att R.
o. Ad. kunde göra sig till godo densamma, och jag tror
äfven, att hvar och en, som ämnat att yttra sig i denna
fråga, har något så när gjort sig reda så väl för grundsatsernas
beskaffenhet, som de motiver, hvilka legat till
grund för förslaget. Jag hemställer således, om vi icke
kunde få slippa denna uppläsning och genast få börja med
discussion öfver de fyra grundsatserna.
E11 talare, Hr Ribbing, har väl gjort ett särskildt förslag,
nemi. att åtskilja de frågor, hvilka icke blifvit till Ridd.Utsk.
remitterade; men detta förslag anser jag likväl vara af beskaffenhet,
att det dermed åsyftade ändamålet kan vinnas
efteråt,, sedan Hr Frih. o. Landtm, inhemtat Ståndets lanke
i afseende på Hr von Hartmansdqrffs förslag, hvilket jag
för min del vågar understödja.
Frih. Ce d e r s t r örn, Ja c o b: Jag instämmer helt och
hållet med Hrr von Hartmansdorff och Lagerhjelm, och skulle
tro att allt hvad sorn är att säga i'dessa frågor, redan nr
sagdl å ömse sidor, och att det således vore onödigt alt ån vo
belasta prot. med upprepande af allt delta, hvilket skulle
upplaga en ofantligt iång tid. Deremot om uppläsning sker
af en öfverläggning i sender, så skulle R. o. Ad. komma
i tillfälle att, genast efter uppläsningen af yttrandena i äm
-
■joo
Den 11 April f. m.
net, kunna besluta öfver dessa 4 principfrågor, och derefter
lomme naturligen öfyerläggningen om hela förslaget att
gå ledigt.
Hr von Troil, Emil: Emot den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna fördelning af ämnet Irar jag ingenting att
anmärka vidare, än att han förbigått en principfråga, som
sist torde kunna komma under öfverläggning; meri jag begärde
egentligen ordet, i anleda, af den uppläsning af förra riksdagens
prot., som en värd ledamot begärt, .och hvilken begäran
en tredje ledamot understöda Denna tidsödande åtgärd
måste jag emotsätta mig, emedan jag icke kan se,
hvartill (ht skulle tjena att trycka 11. o. Ad:s prot., om de
sedermera skola här uppläsas, och kan man yrka uppläsning
af prottn i en discussion, så kan man yrka det i alla, hvilket
skulle leda derhän, att vi skulle kunna få höra uppläsas
Ståndets samtliga prot:r för sista riksdagen , hvilka utgöra,
som jag tror, hela 6o vohlmer. Då dessa prot. redan
i nära 5 år varit tryckta, måtte väl hvar och en, som valdt
i behof deraf, också kunnat taga erforderlig kännedom
af deras innehåll.
Jag vill visserligen medgifva, att det är livar och en
ledamots rättighet, icke allenast alt här yttra hvad han för
godt finner, utan afven att här uppläsa hvad han vill, det
må vara tryckt eller skriftligt; men då yrkar också jag, att
den ledamot, sorn begär uppläsning af föregående riksdagars
prot., skall sjelf uppläsa dem, så länge lian står ut
dermed.
Frih. Cederström: Jag skulle ej hafva någonting
emot den siste talarens yrkande, att en hvar ledamot borde
sjelf uppläsa sina yttranden från förra riksdagar, om
samtlige de ledamöter, som då deltogo i öfverläggningärna,
nu voro här närvar.; men sådant är icke förhållandet. En
af dem, som mest yttrade sig i ämnet vid sisla riksdagen,
är numera afliden, och det var Gr. Cronhjelm. Jag skulle
tro, att många inom detta Stånd finnas, som skulle önska
att hafva i minnet tillbaka hvad han yttrade, och hvad
derpå af andra ledamöter svarades; och hvad den omständigheten
beträffar, att prottn från föreg:de riksdagar befinnas
tryckta, sä bevisar sådant icke, alt de derföre blifva
lästa; ty om någon af R. o. Ad:s ledamöter gjort sig mödan
att genomläsa prot:n , så är sådant säkerligen ett undantag,
som icke är fallet med mängden af ledamöter inom
Ståndet. Jag har instämt med Hr Lagerhjelm, derföre att
jag anser det vara tydligt att i motsatt fall blifver debat
ten
långvarig, våra prot. belastade med flera tryckta ark,
och flera dagar, nödiga att användas för angelägna riksdagsgöromål,
upptagna med en öfverläggning, som kunnat
vara slutad på en förmiddag; och jag skulle förmoda, att
upp
-
Den it April f. m. ?oi
uppläsning af ledamöters yttranden från förra riksdagen, som
numera ej här äro närvar., icke i förenämnda afseende möter
något hinder från Ridd.cancelliets sida.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troils anmärkn. att
jag förglömt en htifvudfråga är riktig; — den bör efter de
öfriga förekomma, på sätt han anfört. Men i afseende på den
sednare omständigheten, hvarom han talat, nemi. om uppläsningen
af förra riksdagens prof. öfver de hufvudpunkter,
som nu äro föremål för öfverläggning, kan jag ej annat än förena
mig med Hr Lagerhjelm och Frih. Cederström. R. o. Ad. skulle
derpå vinna i tid, ty det ginge utan tvifvel fortare att läsa upp
dessa prot., äfven 0111 det skedde med större tydlighet och långsamhet,
än som vanligen sker vid uppläsningar genomRidd.cancellisterna.
Jag klandrar dem icke derföre, emedan andra uppläsningen
af helänk;u sker så till särandes endast pro forma,
emedan en hvar af Ståndets ledamöter har tryckt i sin
hand det betänk., som af Ridd.cancellisten uppläses. En
annan fördel vore den, att notarierne sluppe att uppsätta
och cancellisterne att renskrifva eli mängd af nya yttranden;
ty jag är öfvertygad, att det svårligen lärer finnas någon
ledamot, som, när han fått höra öfverläggningen i ämnet
under förra riksdagen, hvilken var den 3:dje å råd,
hvarunder samma ämne förekommit, torde hafva något att
tillägga. Skulle någon del oaktadt vilja vidare yttra sig,
så är hans ratt dertill naturligtvis öppen. Den fjerde vinsten
vore den, att man i denna riksdagens prot. sluppe alt
trycka hvad som linnes sagdt och tryckt under den föregående.
I denna dagens prot. kunde det då blott heta, alt R.
o. Ad:s prot., t. ex. för den 12 Juni, upplästes från sidan
den till sidan den, hvarmed saken vore lätt nog expedierad.
Då ett annat sätt skulle göra öfverläggningen lång, får jag
nämna, att frågan 0111 bänkm.valet, som nu först skulle
förekomma, upptager i förra riksdagens prot. icke fullt 4
blad, som äfven innefatta frågor 0111 formaliteter eller Landtmarskalkens
yttranden. Om man ej är nöjd med cancellislernes
läsning, så skall jag, derest min röst höres bättre,
åtaga mig att läsa för de döde eller frånvar.; såvida andre
ledamöter, som äfven hafva en hörbar stämma, vilja göra
.Ståndet samma tjenst.
Hr von Troil: Ingalunda har jag, på sätt Frih. Cederström
förmenat, yrkat, alt hvar och en, som vid sista
riksdagen yttrade sig i denna fråga, skulle sjelf åter uppläsa
hvad han då anförde, ty jag tror ej att ett sådant åliggande
kan äga rum; utan jag har deremot yrkat, att den ledamot,
som vill, alt R. o. Ad. nu skall afhöra större eller
mindre delar af föregående riksdags-prot., måtte sjelf desamma
uppläsa, emedan det är hans rättighet att uppläsa
livad han för godt finner, och livad han anser med det fö5
H. 26
302
D'en 11 April f. m.
redragna ämne! äga gemenskap, hvilket det icke berör af
Ståndet alt förhindra. Jag liar endast afstyrkt, att Ståndet
skulle för sin del besluta någon sådan uppläsning, sorn
i sådant fall lärer kommit att ske genom någon af cancelliets
tjenstemän. Något beslut behöfver visserligen icke fattas,
angtde hvad som hvar osli en ledamot kan finna för godt
att uppläsa, emedan delta faller af sig sjelf; men jag skulle
likväl önska, att han icke ville uppläsa alltför mycket af
de 60 volumerna, som förra riksdagens prof. utgjorde, emedan
jag för min del är öfvertygad 0111 att discussionen ingalunda
komme att blifva kortare genom en sådan uppläsning.
Ilr Lagerhjelm: Då flere af R. o. Ad:s ledamöter
motsatt sig den uppläsning, som jag begärt; så skall jag inskränka
min önskan till att få höra den discussion, som vid
sista liksdag förevar, lörrde bänkm.valet. Jag är fullkomligt
ense med den siste talaren deruti, alt den som
begär sådant äfven är skyldig att sjelf läsa; och jag skulle
göra det, om jag vore viss på att kunna höras. Då Hr von
HartmansdorlFs stämma höres bättre, och lian erbjuder sig
att läsa, så anhåller jag, att han också måtte göra det; och
jag ber, att man i minnet måtte återkalla hvad som vid sista
riksdag yttrades i fråga 0111 bänkm.valet. 1 öfrigt torde
jag få erinra, att sista riksdags-prot. icke uppgår till 60
volumer, ulan till 22 eller 23, och att icke fråga är att ens
uppläsa dessa 22 eller 23 band, utan endast några få blad,
som röra bänkmv.alet.
Gr. Frölich: Oansedt den modification den siste talaren
gjort i sin först framställda begäran, och då af Hr
von Troili yttrande det blifvit satt utom all fråga, att hvar
och en äger att uppläsa hvad han vill eller att anmoda någon
af sina vänner att göra det; så måste dock Hr Frih.
och Landtm, derom göra framställning lill Ståndet, då jag
hoppas, att Ståndet icke behöfver bifalla, för principens
skull, ett generelt uppläsande af förra riksdagens prot.,
emedan vi hafva nog af den nuvarandes.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan öfverläggning
uppstått om sättet alt föredraga TJtsk:s betänk., innan han
deröfver fått underställa R. o. Ad. något förslag, han ansåg
sig böra framställa hvad som af flera ledamöter blifvit
yrkadt, nemi., om han riktigt fattat meningen, att Utsk:s
nu föredragna memorial skulle företagas punktvis i den ordning
Utsk. upptagit ärendena, på så sätt, att först föredroges
hufvudfrågorna och sedan redactions-förändringarna till öfverläggning
och afgörande; och hemställde Hr Landtm., om
R. o. Ad. önskade att mern. sålunda skulle föredragas.
Hr von Hartmansdorff: Min framställning var icke
sådan, som den Hr Frih. o. Landtm, nu gjort. Jag kan icke
minnas i hvad ordning Utsk. gjort sina förslag, men jag har
Deu ii April f. ra.
203
gjort mina efter den som Ridd.Ordn. sjelf innehåller, börjande
med den §, som är den första, nemi. den i8:de, dernäst
med den 22:dra och så med den 3i:sta. Någon annan
ordning tillstyrker icke jag, oell om Utsk. följt någon annan,
så protesterar jag emot en derefter rättad föredragning.
Gr. Frölich: Oaktadt jag tror, att Hr Frih. o. Landtm,
iiaft för afsigt att föreslå samma föredragn.sätt, sorn det
Ur von Hartmansdorff och undertecknad tillstyrkt; så har
det blott varit ett ord i början af Hr Frih. o. Landtnäs
framställning, nemi. föredragning punktvis, — hvilket
jag gissar tillkommit af misstag, — som skulle alldeles förrycka
samma grundsats, då Hr Frih. o. Landtm, tyckes i
öfrigt varit ense om, att detta mentor, icke kan punktvis föredragas,
när man endast vill afhandla de 4 grundsatser,
som Hr von Hartmansdorff uppräknat, utan afseende på i
hvad nummerföljd de förekomma i förslaget. Det är något
helt annat att föredraga Ridd.Utsk:s mentor, punktvis,
och livar och en af de grundsatser särskildt, som Hr von
Hartmansdorff med flere föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Såvida var det ntin mening,
att mentor, skulle punktvis föredragas, sorn de 4 punkter
jag fästade mig vid, skulle hvar efter annan förekomma, utan
afseende derpå, om de innehade det 5:te eller 6:te numret
i Ridd.Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han för R. o. Ad.
föreslagit, att Utsk:s mentor, skulle punktvis företagas i
den ordning Utsk. framställt punkterna, af den orsak att
han icke trott sig kunna åstadkomma en så beskaffad fördelning
af Utsk;s betänk., som Hr von Hartmansdorff begärt,
i annan mån, an så vidt Hr von Hartmansdorffs fördelning
af ämnena i Utsk:s betänk, öfverensstämde med den, som
Utsk. gjort; och förmodade Hr Landtm., att R.. o. Ad. äfven
funné, att, då för hvarje punkt eller ämne som föredrogs,
en uppläsning ur betänk, blefye nödig, det ej gerna
skulle vara möjligt för den cancellist, som verkställde uppläsningen,
att så hastigt och så noggrarvnt som vederborde ,
ur Utsk:s betänk, frånskilja hvad sorn anginge den ena punkten
eller den andra, ifall föredragningen skulle tillgå på
annat sätt, än sorn Utsk. framställt ämnet till behandling.
Hr Landtm, trodde också, att det sätt, Hr von Hartmansdorff
föreslagit, hufvudsakligen öfverensstämde med den ordning,
hvaruti Utsk. upptagit de ärenden, som nu till öfverläggning
förekomme, och att således ingen olikhet skulle
uppkomma, om dessa ämnen föredrogos i den ordning som
Utsk. upptagit dem och punktvis, så att hvarje ämne särskildt
till afgörande företoges.
Gr. Frölich: Om Hr von Hartmansdorff, för sin del,
äfstålt ifrån sin framställning; tu tillstår jag, alt, sedan jag
2o4
Den ii April f. ra.
omfattat den, och finner den, efter min öfvertygelse, vara
den enda, som kan leda oss till någotsånär snart afgörande
af hela frågan, jag har svårt för att afstå derifrån. Det
må anses förmätet af mig att med Hr Frih. o. Landtm,
ingå i discussion om hvad sorn kan anses vara Ståndets önskan
i detta fall, när Hr Frih. o. Landtm, ansett sig på
förhand känna den; men för min del förklarar jag, att jag
tror alt ingen våda skulle uppstå deraf, att man antog Hr
von HartinansdorlFs förslag, sorn endast var, att de 4 hufvudgrundsatser,
som egentligen ligga till grund för hela redaclionen,
måtte, afskiljda från redaclionen, särskildt behandlas
och discuteras, på det att, i händelse R. o. Ad. gillade
dessa nya förslag, eller derest R. o. Ad. afslog de nya
grundsatserna, man derefter helt kort kunde genomgå redactionen.
Sådant var Hr von Hartmansdorffs förslag, och
som sådant har jag instämt derutinnan. Blir ej discussionen
sådan, får jag förklara, att jag anser den blifva så dissertorisk,
som den var vid förra riksdagen; att jag anser det
blifva omöjligt för mig att göra mina ideer gällande, och
att jag t så fall skall iakttaga tystnad under öfverläggningen.
Hr von Troil: Den ordning för föredragningen, hvarom
Hr Frih. o. Landtm, framställt propos., öfverensstämraer,
enligt mitt förmenande, hufvudsakligen med hvad Hr
von Hartmansdorff begärt; men jag finner den propos. Hr
Frih. o. Landtm, framställt. Vara vida ändamålsenligare. Jag
tror, alt Ståndet redan bifallit denna propos., och i annat
fall tillstyrker jag att så måtte ske, emedan jag anser,
att då man delar sönder ett betänk, till föredragning, man
också bör göra afseende på den uppställning, som blifvit iakttagen
vid betänkts författande, och att det icke är möjligt
att draga ut vissa principfrågor, som hafva sammanhang
med hvad som förekommer i olika delar derutaf.
Hr Lagerhjelm: Så vidt jag kan fatta, är förevar,
discussion öfverflödig. Hr von Hartmansdorff har önskat,
att betänk, måtte punktvis föredragas: den första punkten
i betänk, rörer bänkm.valet. LJlsk. har endast handlagt
denna fråga på ett sätt, hvarigenom Ulsk. icke kommit att
vidröra den andra frågan af Hr von Hartmansdorffs fyra hufvudpunkter.
Hr von Hartmansdorff har nemi. velat särskildt
discutera först och främst frågan om, huruvida bänkm.-  valet skall upphöra eller fortfara, och sedan frågan, huruvida
vissa ledamöter af Ståndet skola i bänkm.valet få
deltaga eller icke. Nu synes det naturligt, att båda dessa
frågor kunna discuteras på en gång, men besluten genom
särskilda klubbslag befästas, och derföre anser jag denna öfverläggning
öfverflödig, samt anhåller, att vi måtte få öfvergå
till granskning af Utsk:s betänkande.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten
Den ii April f. m.
20 5
af K. M:s Hofcanceller, hvilken aflemnade tvänne nåd. skrifvelse!-
till R. St.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade sig, i afseende på föredragningen
af ifrågavar. betänk., hafva föreslagit, att det
skulle punktvis till afgörande företagas iden ordning Ridd.-  Utsk. framställt ämnena, och att, sedan punkterna vore af
R. o. Ad. afgjorda, öfvei läggningen i afseende på redactionen
skulle företagas; och hemställde Hr Landtm, nu, om
R. o. Ad. biföll detta sätt alt gå till väga vid pröfningen af
betänkandet.
Ropades ja.
Hr Frih, o. Landtm, yttrade, alt hvad vidare anginge
en ledamots yrkande, att de frågor, som i detta betänk,
-äro upptagna, men hvarom motioner ej blifvit väckta, borde
frånskiljas, R. o. Ad. borde finna, att ett sådant frånskiljande
ej kunde ske på annat sätt, än att, då föredragningen
komme till sådana punkter, måtte afgöras, om de skola
till pröfning företagas eller icke.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Upplästes den punkt af Utskrs betänk., hvaruti Utsk.
i allmänhet tillstyrker bänkm.valets afskalfande.
Frih. Boye, Fredr.: Jag har noga följt denna discussion
redan under föregående riksdagen; jag har yttermera
denna gång tänkt på saken och förklarar, att jag i början
varit villrådig att besluta mig till ettdera; men vid nogare
öfvervägande och med ledning af den erfarenhet jag sjelf
äger, kan jag ej annat än tillstyrka Utskts förslag att bänkm.-  valet måtte upphöra.
Hr Lagerhjelm: Jag får vördsamt fullfölja min anhållan
att ur sistlidne riksdags-prot. matte uppläsas hvad
som rörer bänkm.valet, innan R. o. Ad. nu fattar sitt beslut.
Det innefattas i yttranden af Gr. Cronhjelm, Frih.
Cederström, Hr Cederschjöld, Frih. Sparre och Frih. Boye.
Om någon af Ridd.cancellisterne får uppdraget att läsa upp
dessa yttranden, torde det komma att höras bättre, än om
jag skulle läsa.
Ur pleni-prot. förden 12 Juni 1834 upplästes discussionen
ang:de förändring i bänkm.afdelningen, sid. 227—233
i 8:de delen af de tryckta protocollen.
Hr Lagerhjelm: Då jag upptagit R. o. Ad:s tid med
uppläsning af sista riksdags förhandlingar, erkänner jag min
skyldighet att böra vara kort i mitt föredrag, — jag skall
vara det. Jag finner icke tillräckliga skäl vara anförda för
att frångå nuvar. ordning eller att upphäfva bänkm.valet,
hvaremot jag anser, atl Utsk. bör föreslå en förändring af
18 §:n Ridd.Ordn., på det alt denna § måtte komma i full
öfverensstämmelse med 4< §m Riksd.Ordn., och anhåller så
-
Den ii A pril f. ra.
ledes, för min tiel, antingen att vi fa särskild propos. i
detta hänseende, eller också att frågan måtte blifva till
llidd.Utsk. återremitterad.
Gr. Frölich: Den värde ledamoten, som sist yttrade
sig och föranledt uppläsning af sista riksd.prot., har hållit
sitt ord att, genom den korthet, hvarmed han yttrade sig,
anse all upplysning vara vunnen genom sagda protocoU. Af
den värde ledamotens yttrande har det för mig visat sig tydligt,
att meningen med detta uppläsande varit, att genom
tre så ccilossala auetoriteter sorn Ilrr Gederström, Boye och
Cederschjöld imponera på R. o. Adis opinion i detta fall;
och det är klart, att hvarje stor auetoritets yttrande måste
imponera på sjelfva saken. Men sedan jag förklarat detta,
får jag också äran tillkännagifva, alt jag för min del icke
anser desse herrars auetoritet vara nog stor, för att icke de
skäl, som Utsk. förebragt, i min lanke äro ännu större, och
med iakttagande af samma korthet och samma grundsats,
att all upplysning redan är vunnen, anhåller jag örn Hr
Frih. o. Landtints propos. på Utskrs betänk, i denna punkt.
Frih. Cederström, Anders, uppläste följande:
Jag ber att få göra några anmärkningar vid nu föredragna
Usta delen af Ridd.Utsk;s betänk, och skall söka att
punktvis vederlägga Utsk:s argumenter för upphäfvandet af
bänkm.valet.
Hvad först angår Ulsk:s påstående att Riksd.Ordn. ej erkänner
behofvet af någon annan inskränkning i R. o. Ad:s rätt
att välja ledamöter i Utskru, än att dessa val skola ske genom
electorer &c., så kan detta förhållande visserligen ej
nekas; men medgifvas måste öfveå, att Riksd.Ordn. ej föreskrifver,
huru desse electorer skola väljas, och det måste
derföre anses som en gifven följd, att det beror af Ståndet,
att i detta hänseende följa hvilken ordning, och vidtaga det
valsätt, de lämpligast finna.
Hvad 2:0 Utskrs påstående att det ofta torde vara svårt,
om ej omöjligt, att bland 10—20 personer finna 2, om hvilkas
moraliska och intellectuella egenskaper samtlige de väljande
äga någon, ännu mindre tillförlitlig, kännedom,
angår, så kan visserligen ej bestridas, att det är svårare att
finna så qnalificerade personer bland ett mindre antal, än
bland ett större: men om raan endast och allenast gör afseende
härå, så hade Utsk. par consetruence bort föreslå
de 2Ö electorernes val inom liela det församlade Ståndet, utan
att detta val bort inskränkas inom 5 lika afdelningar. —
Nu tyckes likväl Utsk. inse nödvändigheten och nyttan af
en viss inskränkning; och härtill bör naturligtvis finnas något
skäl, — något dylikt har jag likväl ej kunnat upptäcka
i Utsk:s betänkande.
Jag vill derföre söka att framställa det skäl , jag anser
vara tillämpligt vid en sådan inskränkning. Att ärendena
Den it April f. ro.
må blifva så fullständigt utredda som möjligt i Utsk:n, måste
naturligtvis vara hufvudsaken, som afses vid val af utsk:sJedamöter.
Jag kan ej föreställa mig, att det allmänna kan
vara belåtet med, alt ärendena ensidigt inom Utsk;n behandlas,
att det således förnämligast är af vigt att inom
Utsk:n fi nnas 1:0 dugliga personer, som hafva kännedom och
erfarenhet i de ämnen, som inom Utsk:n förekomma; samt
2:0 att alla möjliga opinioner der representeras, på det alt de
olika åsigterna må i form af antingen betänk:n eller reservationer
göra sig derstädes gällande. Härigenom få naturligtvis
RiksSlrn den fullständigaste upplysning om ärendena, sorn
kan vinnas. Skulle nu valen till electorer ske antingen af bela
Ståndet gemensamt, eller ock af 5 särskilda aldelningar,
som Ulsk. föreslagit, så blir deraf en gifven följd, att den
fraction, som inom Ståndet vid valtiden är den inflytelserikaste,
äfven blir den, som tillsätter alla utsk:s-ledamö!ernn.
— Minoriteten, eller, i händelse af flera opinioner, minoriteterna,
kunna naturligtvis vid dessa val intet uträtta och
få således ingen, som representerar deras opinioner inom
Utsktn. Annorlunda blir likväl förhållandet genom bänkm.-  valet.—-Här kan det ena eller andra partiets pluralitet mindre
uträtta, enär möjligen den ena bänkm.afdelningen kan
bestå af endast det segrande partiet, då deremot i en annan
bänkm.afdelning pluraliteten kan utgöras af minoritetens
eller ett motsatt partis ledamöter. Att ibland 20, om
äfven tillfälligtvis sammanförda, personer skulle vara en
så total blist på känd moralitet och intellectuel duglighet,
att någon svårighet skulle uppstå vid valet, i anledn. af svårigheten
att finna 2 ledamöter med någorlunda allmänt kända
moraliska och intellectuella egenskaper, det skulle jag
för min enskilda del tro sällan om någonsin vara händelsen;
man bör åtminstone ej kunna föreställa sig ett dylikt
förhållande hos det förnämsta RiksStåndet, hos ledamöterna
af det Stånd, som i fordna tider utgjort Sveriges prydnad,
och som i historien ingraft djupa och stadigblifvande minnesmärken
å höga och ypperliga så väl moraliska som intellectuella
egenskaper. — Ar förhållandet verkligen sådant, så
är ock tiden inne, alt sjelfmant afstå från representationsrätten;
men jag hoppas och tror, att vi ej ännu kommit
derhän, och önskar att det aldrig må blifva händelsen. —
Sälänge R.' o. Ad. fortfar att utgöra ett RiksSt., och representera
£ af Svenska nationen, så länge måste man äfven förutsätta,
att Ståndets pluralitet utgöres af så väl moraliskt
som intellectuelt oklanderliga medborgare.
Utsk. påstår 3:o ’'alt erfarenheten visat, det vid bänkmts”valen
rösterna ofta varit så delade, att många blifvit bänk”män
genom lottning, utan att hafva erhållit mer än understundom
1 a 3 roster.” Om så verkligen varit händelsen,
så hvarken kan eller vill jag deraf draga den slutsatsen,
som Utsk. gjort, alt nemi. bänkmännen kunna blifva tillsat
-
208
D« n ii April f. m.
te, ej af Ståndets majoritet, utan genom en skick ligt förberedd
slump. Att jag önskar det en oell annan bänkman
må blifva vald af Ståndets minoritet, det har jag redan förut
förklarat, äfven som skälen dertill; men att tillsättandet
skulle föranledas af en slump, det hvarken önskar jag, eller
kan jag förutsätta. — Hvad Utsk. menar med orden ”en
"skickligt förberedd slump” tarfvar förklaring. — Taget
efter orden, är det ett non sens, emedan en slump ej
kan vara skickligt förberedd; är det åter en ironi, och är
Utskts mening, att valet kan ske genom en skickligt förberedd
plan, så anser jag intet ondt deraf kunna uppstå, ty
så förutsätter jag att alla val böra ske. Ett val, försiggånget
utan plan, blir för det mesta en slump, meningen skickligt
förberedd, utan tvertom, tillkommen af brist på skicklighet
och förutseende.
För det 4;de påstår Utsk., att det är en obestridlig sanning,
att de indirecta valen till en stor del sakna intresse
för de väljande, och som exempel härpå citerar Utsk. bänkm.-  valet, hvarest de deri deltagande ledamöter ej sällan sväfva
i okunnighet, huruvida den blifvande bänkmannen kommer
att med sitt val af electorer stanna vid de personer, som
den väljande sjelf önskade dertill utse. -— Men härvid har
Utsk. förbisett, att förhållandet är till en viss grad detsamma
med electors-valet, enär detsamma äfven är ett indirect
val, och den väljande äfven här ej sällan måste sväfva i okunnighet,
huruvida den blifvande bänkmannen kommer att
med sitt val af utskrs-ledamot stanna vid de personer, som
den väljande sjelf önskar;
För min del skulle jag för öfrigt tro, att just vid det
valsätt, Utsk. föreslagit, intresset mäste blifva mycket mindre,
än vid bänkm.valet, enär man nästan alltid känner
mojoritetens candidater, och föga hopp finnes, att vid det
föreslagna valsättet någon af minoritetens kan komma att
väljas, hvaraf naturligtvis uppstår ett betydligt förminskadt
intresse hos de väljande, enär valet på förhand kan anses
afgjordt.
Slutligen och för det 5:te anför Utsk., såsom skäl för
införande af omelbart val till electorer, att all tvist för
framtiden härigenom undanrödjes, angrde de i 41 §:n Riksd.-  Ordn. uppräknade personers rätt till deltagande i det nuvar.
omedelbara electorsvalet, samt Ridd.Ordnts 18 § sålunda
äfven i detta fall komme i full öfverensstämmelse med grundlagen.
Jag läste eller hörde i min ungdom berättas en fabel
om en hund, som gick öfver en bäck med ett köttstycke
i munnen; seende i det klara vattnet sin bild, föreställde
han sig att det var en annan hund, äfven försedd med
ett dylikt köttstycke, och uti ifvern att åtkomma detta,
släppte han den köttbiten han bar, samt förlorade på detta
vis alltsammans. Så föreställer jag mig, att förhållandet
skulle
Den it April f. m.
20g
skulle blifva, om R. o. Ad., för alt hindra de i 41 §:n R i k sd.—
Oidn. 0111 berörde personer deltaga i bänkrn.valet, helt och
hållet upphäfde della valsätt, samt införde ett annat, i hvilket
omnämnde personer måhända indireele kunde komma
alt utöfva betydligt större inflytande, än hitintills varit fallet
vid bänkm.valen.
Pä giund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag
yrka afslag å Utskts i dessa' delar gjorda förslag, samt får
på det högsta yrka på bänkm.valets bibehållande.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Jag har begärt
ordet för att besvara några anmärkningar af Frih. Cederström,
Anders.
Hvad först angår den anmärkning, att Utsk. icke behöft
fästa afseende dervid, att icke Ridd.Ordn. erkänner behofvet
af någon annan inskränkning i R. o. Ad:s rätt att välja
ledamöter i Utsktn, än alt dessa val skola ske genom electorer,
då Riksd.Ordn. ej föreskrifver huru desse electorer
skola väljas, oell del således beror af Ståndet att sjeift bestämma
valsäliet; så erkänner jag fullkomligt denna Ståndets
rättighet, men anser det likväl bättre, om Ståndet, utan föregående
i Riksd.Ordn. ej föreskrifria åtgärder, kan på elt
lämpligt sätt förrätta de deri anbefaldta electorsvalen. —
Vidare säger Frih. Cederström, alt electorsvalet icke nu
blefve fritt, och önskar, att hvar och en afdelning skall
välja fritt öfver hela Ståndet. Jag tror just, att det ligger
en fördel deruti, att electorsvalet icke blir fritt öfver liela
Ståndet; ty det är gifvet, att 0111 det skulle så blifva, kunde
det hända, att alla electorerne tomine att sitta antjngen
på de främsta eller efterstå bänkarna. Jag tror, att
Ståndets opinion fullkomligt uttryckes, om 5 electorer nises
på de främsta, 5 på de efterstå och i5 på de medlersta.
Dessutom skulle ett sådant fritt val hafva den olägenhet
med sig, alt de föregående bänkarna kunde taga bort dem,
sorn de främste sätta på sina listor, och således medföra den
olägenheten att inskränka de efterstå afdelningarnas valrätt,
emedan om man antager, att 20 personer inom Ståndet vore
företrädesvis skicklige att vara electorer, så skulle desse
20 vara upptagne af de främsta bänkarna och de efterstå
få på sin deni, hvilka voro dertill mindre skicklige.
För öfrigt yttrade Frih. Cederström några saker, som
jag bekänner, att jag icke rätt hörde eller rätt förstod.
Med förbigående af hvad som yttrades om den värde talarens
ungdom och det dermed förenade minnet af en hund
och ett köttstycke, vill jag blott upptaga påståendet att
nu intresset skulle vara lika stört för bänkm.valet, som det
skulle vara för elt direct electorsval. Jag tror, för min del,
att intresset för electorsvalet skall blifva större, och jag har
åtminstone mera säkerhet, i afseende på den person sorn jag
5 H. 27
21»
D c k n April f m.
väljer direcle till eleclor, än jng får, ntt elen person, som
jng väljer till bänkman, sedermera skall utvälja en elecfor,
sådan som jag önskade. Man har åtminstone redan funnit,
att någon gång, och jag tror att exempel derpå ieke behöfver
sökas långt tillbaka, betydlig missräkning ägt rum
just på bankm.val.
Frih, Cederström, Anders: Jag vill blott nämna,
att det varit ett misstag af Gr. Hamilton , att jag skulle hafva
yttrat mig så, som han säger. Det är blott detta jag
velat hafva äran tillkännagifva.
Hr von Troil: Den punkt, hvaröfver meningarna kunna
vara delade, är den, huruvida inom en representerande
församling, voteringarna böra vara öppna eller slutna. Likväl
lärer, hvad R. o. Ad. särskildt angår, meningarna temmeligen
vara ense derom, att voteringarna mäste vara slutna,
i anseende dertill, att detta Stånd till större delen bestå!'
af embets- och tjenstemän. Den punkt, som nu är under
R. o. Ad:s öfverläggning, innefattar egentligen frågan
om, huruvida den slutna voteringen skall vara en sanning
eller icke. — Man har här uppgifvit, att bänkm.inrättningen
leder sitt ursprung från 1720. Jag finner denna uppgift
trovärdig, då det är kändt, att det regeringssätt, som
då infördes, hufvudsakligen hade sitt upphof från en aristocratisk
faction, som ville begagna, så väl Riddarhuset,
som de öfriga Stånden, till machiner för sina afsigter, i öfverensstämmelse
hvarmed bänkm indelningen var ganska väl
uttänkt, såsom ett lämpligt medel att genomdrifva alla slags
ministeriella intriger. För att finna denna inrättnings inflytande,
behöfver man ej gå långt tillbaka; ty hvar och en,
som bevistat 1828 års riksdag, torde af egen erfarenhet äga
tillräcklig upplysning derom. Jag anser mig icke behöfva
gå längre, utan får blott på det högsta tillstyrka antagandet
af den förändring i afseende på bänkmännen, som Ridd.-  Utsk. föreslår.
Hr Lagerhjelm: Sedan jag anhållit att få upptaga
R. o. Ad:s tid med uppläsning af hvad som vid sista riksdag
föreföll, har man uppmanat mig att anföra skälen för hvad
jag sjelf tänker i detta ämne, emedan jag ej anförde dem
då. Jag anser, ntt af de skäl Utsk. framlagt, icke mer än
ett enda talar för förändring i den nuvar. författningen, och
detta skäl har jag redan haft äran anföra. Jag skall nu söka
att genomgå de öfriga skäl, som Utsk. framställt. Det
första bland dessa är att bringa valsättet på Riddarhuset
till närmare öfverensstämmelse med grundlagen och ordningen
inom de öfriga Stånden. Likväl måste valet på Riddarhuset
vara olika, äf den ganska naturliga anledn., att nemi.
personalen är betydligt större än i de andra Stånden. Grundlagen
företer exempel på undantaget i detta hänseende
Den ii April f. m.
a m
nemi. inom 13ondeSt.; detta uttryckes tydligen i Riksd.-  Ordn. Att Riddarhuset med sin större personal skall på ett
annat sätt förhålla sig, än de andra Stånden, är ganska naturligt,
och Utsk. liar äfven funnit detta. Utsk. föreslår
att dela R. o. Adis ledamöter i 5 lika delar och låta dessa
5 delar directe välja electorer. Så vidt jag kan beräkna inflytelse
på väljande opinioner, den rnå komma från hvilken
sida som helst, så har den ett friare fält att verka, då ett
större antal personer tillhör classen, än om ett mindre utgör
densamma.
Ju mera man delar Riddarhuset, destomera skall resultatet
af denna delning uttrycka Riddarhusets sanna opinion,
och om man jeniför det nttvar. sättet att välja bänkman, och
genom dem electorer, med Utskis nu afgifna förslag i detta
hänseende, skall man finna, att det nuvar. sättet ovillkorligen
har företräde, såvida man vill, att valet skall uttrycka Riddarhusets
allmänna opinion, och icke blott några vissa personers
inom Huset. Vare detta sagdt, utan afseende på arten
af den inflytelse, maji tänker sig, vare sig af goda skäl,
eller af politiska skäl, hvilkas godhet är underkastad olika
opinioner; och om dessa komma från den ena eller andra
sidan, är följden alltid, att ju mera man fördelar Riddarhuset,
desto mera uttrycker valet äfven Husets sanna
opinion sådan som den förhåller sig vid R. o. Adis första
sammanträde vid riksdagen, och hvarigenom det nuvar. verkligen
har företräde framför det af Utsk. nu afgifna. Men
om äfven detta nya förslag vore jemngodl med hvad hittills
varit stadgadt och ännu finnes, ser jag likväl ej något
skäl att öfverändakasta det gamla. — Utskis andra skäl är,
att rösterna vid bänkm.val ofta äro så delade, att lottning
måste afgöra hvilken som skall blifva bänkman. Detta
anser jag vara ett tecken till öfverflöd på personer
med förtroende inom hvarje bänkm.afdeln., då en sådan
lottning kan uppkomma; ty det ger tillkänna, alt flere personer
befunnits så qvalificerade, sorn man ansett dem böra
vara, och detta måtte väl icke blifva ett skäl för afskaffande
af bänken.valet. — Utsk. anför som sitt tredje skäl, att
de indirecta valen sakna intresse för de väljande. Jag tror
ej detta.
Jag har deltagit under flera riksdagar i dessa val och
funnit R. o. Ad. ganska intresseradt att utse dem, som haft
R. o. Adis förtroende. För min del är jag förhindrad att
vidare yttra mig härom, efter jag sjelf har äran att vara bänkman.
— Dernäst öfvergår Utsk. till de 4:de och 5ite punkterna,
hvilka jag gillar; — de stödja sig på nödvändigheten
att bringa Ridd.Ordn. i full öfverensstämmelse med 41 §:n
Riksd.Ordn. Detta yrkar jag, och derföre föreslår jag vördsamt,
att frågan derom måtte återremitteras, på det Utsk.
må komma i tillfälle, att, utan rubbning i närvar, sättet
för bänkm.valet, likväl föreslå ny redaction af 18 §ln Ridd.-
ali
Den ii April f. m.
Ordn., hvarigenom denna ordn.stadga koinrae alt subordi- I
nera under grundlagen. 1
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Som jag förutser, att I
propos. och volering komma att följa pä hvarandra ganska I
nära, anser jag mig böra, hellre för hillida än för sent, 1
anföra hvad jag 1111 liar äran att framlägga; men jag anhäl- 1
Jer, att det icke måtte fordras af mig, att jag skall stämpla 9
mina motståndares motiver, ty dertill har jag ingen hvarken I
vana eller fallenhet. Jag löper visserligen fara att blifva I
ansedd som conservativ, då jag kommer att önska afslag å I
den punkt af Utsk:s betänk., som nu utgör föremål för R. I
o. Ad:s öfverläggning. I
Man har talat om Regeringens inverkan: utan att inia- I
ta mig i någon bekännelse, huruvida jag tror eller icke I
tror på densamma, anhåller jag att herrarne, hvar och en, I
måtte söka i historiens annaler, och jag medgifver äfven, i I
den hemliga historiens, om någonsin denna inverkan ägt I
ruin på bänkm.val. Ifall det någon gång, kanske ulan att I
jag derom fått kunskap, handt, att man sökt verka på våra I
val, har väl förr sådant skett på electorsvalen, men icke
sträckt sig ända ned till bänkm.valen. En ledamot inom
detta Stånd, sorn har en vana att slå spiken på hufvudet, |
har sagt, att vanligen embetsman blifva valde till bänk- j
män. Jag får till försvar för dem, som utgjort mina kamrater
på bänken, allt från den tid jag började bevista riksdagar,
hafva äran bekänna, alt jag, som alltifrån 25 intill
5y års ålder varit tjensteman, aldrig blifvit vald hvarken
till bänkman eller elector, hvartill jag anser mig böra felicitera
de väljande. — Det har äfven blifvit nämndt i Utsk:s
betänk , som ett skäl, att likhet med de andra Ståndens ord- \
liing inom sig borde inverka på R. o. Ad:s beslut att äfven
ändra sin hittills gällande ordning. Jag kan ej dela denna
åsigt, emedan ganska grnndlagsenligt hvarje Stånd har rätt
att sig organisera. Om jag genom denna korta anmärkning
lyckats att väcka någons uppmärksamhet före voteringen ,
anser jag mitt syftemål vara fullständigt vunnet.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag för min del tror, att
om meningen är, att Ståndets verkliga pluralitet skall tillsätta
electorerna; så borde valet ske directe utaf samtlige Ståndets
ledamöter med så många namn på hvarje lista, som electorernes
antal utgör; ty i alla andra fall, hvilka fördelningar
af Ståndets ledamöter man än må antaga, blir följden
den, att minoriteten kan tillsätta electorerna. Jäg skall antaga
det förhållande, som föreslås af Utskottet. Utsk. säger
nemi., att Ståndet skall delas i 5 afdelningar: det är klart,
att som pluraliteten af afdelningarna gör 3 afdelningar, så
fordras icke mer, än att efterse, huru många af Ståndet,
som behöfvas för att hafva pluraliteten i de 3 afdelningar
-
Den 11 April f. ra.
na, oell följaktligen plnraliteten i liela operationen. Antagom
att Ståndets ledamöter voro 3oo: dela vi detta antal
med 5, sa fä vi 60 personer i hvarje afdelning; inom hvarje
afdelning fordras 3i personer för alt utgöra pluralitet derinom,
och som 3 afdelningar göra pluralitet på det hela,
så fordras g3 personer af 3oo att kunna bereda pluralitet bland
electorerna. Skulle vi tänka oss fördelningen gjord i 3 afdelningar,
så hade vi 100 personer i hvarje, och som 5i
personer inom hvar och en af dessa utgör pluralitet, och 2
afdelningar är pluralitet på det hela; så erfordras det 102
personer för att afgöra valet inom dessa 3oo, som utgöra
hela Ståndet. Gå vi uppföre och öka afdelningen.? antal,
så blir alltid förhållandet, så fort man ingår på principen
af flera afdelningar, alt minoriteten alltid kan komma att
bestämma utgången; och det är först då valen äro fria, när
afdelningarna blifva så många som Ståndets ledamöters antal
— då först kan Ståndet uttrycka med verklig pluralitet sitt
val. Om nu Ståndet utgjorde 3oo ledamöter, så skulle naturligtvis
plnraliteten utgöras af i5i personer, och då (liefve
det platt omöjligt, alt någon annan lista, än plural i tete
ns, kunde gå igenom; ty 151 ledamöter voro i pluraliteteri
och 1^9 lågo i minoriteten. Hvad R. o. Adis fördelning
i afdelningar angår, blir förhållandet sådant, som jag
1111 haft äran alt arilhmetice demonstreia, ocdi det låter
icke demonstrera sig på något annat sätt; och det är en
gammal erkänd sak, att trcttondelning är den, som är
mest gynnande för minoriteten, d. v. s. der den minsta minoriteten
kan hoppas besegra den verkliga majoriteten. I den
gamla Fransyska representationen, der hofvets fördel afsågs,
agde niodelningen rum. Denna delnings grundsats försvarades
alltid af dem, som ville beherska valen, ty man behöfde
endast förskaffa sig majoritet inom 5 afdelningar af de g.
AfdelningS-systemets afskaffande var fordom i Frankrike en
bestämd önskan hos dem, som ville hafva valen fria.
Inom R. o. Ad. har en lång tid votering ägt rum inom
de classer, i hvilka Riddarhuset var indeladt, nemi. Herre-,
Riddare- och Svenne-classerna. Denna har upphört, derföre
att Riddarhuset ville återvinna sin sjelfständighet, attalia ville
hafva lika rätt och hvarje representant vara lika. Så länge de
3:ne classerna funnos och man hade majoritet inom de två, fick
den 3:dje hålla till godo med de andras tillgöranden: detta
är vanliga följden af ali fördelning och icke af directa val.
Jag afstyrker för min del ali fördelning, och tror, att vi
böra öfvergå till fria val. Det kan gå för sig på en dag;
man går bittida upp och slutar på qvällen. Vi hafva nyligen
gjort ett val på en dag, nemi. till opinionsnämnden
med 16 namn på hvarje lista. För tidens vinnande, då listorna
till ifrågavar. val upptoge långt flera namn, kunde man
fördela sig på 2 rum och votera på en gång. Jag tvekar ej
Den 11 April 1'. m.
förklara, alt innan all fördelning afskalfas, kommer den verkliga
majoriteten icke i tillfälle att uttala sig.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag understödjer den sats,
som af flera värde talare blifvit yrkad, oell bestrider den
som Hr Lagerhjelm framställt. Om det icke är möjligt alt
komma till de directa valen, hvilka jag anser vara de enda
rättvisa; så måste vi medgifva, alt vi komma dem en grad
närmare, om vi antaga Ridd.Utskrs förslag. — En värd talare,
före mig, har bestämdt yttrat, alt om man vill göra
det slutna valet till en sanning, så måste man frångå hänkm:svalet;
och med den erfarenhet, jag vunnit under min
riksdagsmänna-bana, måste jag uppriktigt bekänna, att jag
icke funnit någon svårighet att säga, huru rösterna utfallit
inom hvarje afdelning. Det är måhända möjligt, att bevara
den slags sjelfständighet R. o. Ad. ännu kan äga i de niivar.
bänkm.valen, men jag önskar att denna möjlighet måtte
än mera utsträckas, och på denna grund understödjer jag
Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Gripenstedt: Joli. Aug,: Hvad den satsen vidkommer,
att directa val, ifrån tbeoretisk synpunkt tagna,
äga företräde framför val i afdelningar; så har min opinion
blifvit uttryckt af den siste talaren, ehuru detta företräde i
praktiken torde vara tvifvelaktigt. Hvad åter angår den sats,
sora af Hr Lagerhjelm blifvit yttrad, eller att inflytelsen på
valen till eleqtorer skulle vara mindre, då dessa skedde på
det sätt som de nu tillgå, genom bänkman, än på sätt Utsk.
föreslagit, så har detta endast blifvit påstådt, men icke bevisadt.
En annan värd talare, Hr von Troil, har deremot
sagt motsatsen, och såsom bevis exempelvis uppgifvit några
tidpunkter, då bänkm:s-inrättningen skulle hafva varit särdeles
missbrukad. Vidare har Hr Lagerhjelm mot Utsk:s
skäl, att det vore svårt att inom bänkm.afdeln;na, som innehålla
ett mindre antal personer, finna sådana, som vore
tjenlige till bankmän, anfört, att som bänkman ofta tillsättas
genom lottning, vore just detta ett tecken till att det
finnes nog mångå sujetter. Det är sannt, att ett sådant förhållande
kan bevisa detta, men det kan äfven bevisa något
annat, och jag fruktar att så är. — Vidare har det af en annan
talare blifvit sagdt, att det vore fördelaktigt, om minoriteten
äfven fick yttra sig; — den meningen vill jag icke
bestrida, men jag vill bestrida, att sådant kommer att äga
rum genom bänkm.valens bibehållande. Väl är det sannt,
att vid sjelfva bänkm.valet en mer eller mindre del kan
tillsättas af minoriteten, men vid valet af electorer tager
majoriteten ut sin rätt och i 3:dje instansen eller i utskrsvalen
försvinner minoritetens inflytande helt och hållet. Jag
De n ii April f. ui.
förenar mig således med dem, som tillstyrkt antagande af
Utsk:s förslag.
Hr Lagerhjelm: Då det liar blifvit mig bestrid t den
satsen jag yrkat, nemi. att en större fördelning medför elt
jemnare oell mera allmänt uttryck af tänkesättet, utber jag
mig att få bevisa hvad jag yrkat. Jag föreställer mig, att
Riddarhuset vore sammansatt vid det val, som nu ari fråga,
af 5oo personer. Efter Utskts förslag indelar jag delta
antal i 5 lika delar, då följaktligen 100 belöper sig på hvarje
del, inom b vilken 51 således ovillkorligen skulle göra pluralitet;
och som 5 sådana delar funnos, erfordrades således till
pluralitelen 5 gånger 5i, det vill säga 255 röster. Efter
nuva|\ sätt skulle utaf 5oo personer, fördelte i 25 afdelningar,
på hvarje del belöpa sig 20 personer, inom hvilken 11
således utgjorde pluralitet; men 11 gånger 25 gör 2y5;
och följaktligen erfordras, efter det sätt, hvarpå electorsvalet
för närvar, förrättas, ett större antal röster för att
utgöra pluralitet, än om valet skedde efter en annan indelning.
,
Frih. Rehbinder, Fredi'. Willi.: Jag kan icke undgå
att anmärka mot Hr Lagenhjelms calcul, att densamma
icke kan vara riktig. Hr Lagerhjelm tyckes hafva förbisett,
att utaf de 25 afdeln;na i3 af dem utgöra pluralitet. Då
man således beräknar 25 personer i hvarje afdeln., utgör i3
gånger i3 pluralitet. Antager man att Utsk;s förslag skulle
bifallas, teli R. o. Ad:s ledamöter indelas i 5 afdeln:r, så
erfordrades 3 af dessa delar till pluralitet; och om då
Riddarhusets hela antal vore 5oo, och på hvarje afdeln. således
100, så utgjorde 5i pluralitet inom hvarje afdeln.,
och följaktligen 3 gånger 5i eller 153 pluralitet för bestämmande
af electors-valet. Jag finner derföre det enda rälta
vara att, lika med Hr Lefre'n, antaga fritt val; men då det
förmodligen icke nu kan tillvägabringas, skulle jag, lika med
Gr. Horn, vilja förena mig uti Frih. Boyes anmärkning vid
Utskts förslag.
Hr Lefre'n: Frih. Rehbinder har mot Hr Lagerlijelms
sednaste anförande yttrat hvad jag amnade säga, och jag
har således ingenting alt tillägga.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag bekänner, att jag fruktar
det vi så fördjupa oss i arithmetiska calculer, att vi
svårligen komma till något slut. Detta slut eller rättare beslut
skulle jag önska, att R. o. Ad. mera ville grunda på
hvad erfarenheten lärt oss, än på hvilken arithmetisk calcul
som helst. Hvad erfarenheten lärt oss, har en värd talare,
Hr von Troil, så öfvertygande och riktigt förklarat,
alt deraf är min öfvertygelse i saken fullkomligen stadgad.
Jag kan derföre icke annat än biträda deras mening, som
önska att valsättet blir föreukladt, på sätt Utsk. föreslagit.
D c n 11 April f. m.
Efter jag har ordet, anhåller jag att till den talaren, som
begärde uppläsning af livad som i ämnet blifvit yttradt vid
förra riksdagen, vördsamt få framställa en anmärkning, i afseende
på de kommande punkterna af Utskts betänk. Han
förespeglade oss att genom en sådan uppläsning skulle elis—
cussionen nu förkortas. Rlig syntes, att ingen anmälde sig
alt tala då Hr Frill. o. Landtm, linde föredragit detta ämne,
oell att således disctissionen blifvit föranledd af uppläsningen.
Jag anhåller derföre, att den värde ledamoten ville
tillåta oss få afgöra de kommande punkterna utan att taga
kännedom om livad vid förra riksdagen blifvit yttradt i samma
ämne, helst den discussion, som blifvit uppläst, tycktes
handla mindre om den fråga, som nu utgör föremål för öfverläggning,
nemi. 0111 bänktn.valet skall bibehållas eller
icke, un fastmera derom, huruvida b. o. Ad. skulle indelas
i 25 eller 5o afdelningar.
Gr. Frölich: Jag är hufvudsakligen förekommen af
Frih. Hamilton, och vill derföre endast tillkännagifva, att
jag anser frågan alldeles icke kunna lösas genom arithmetiska
och mathematiska caleuler, utan genom hvad erfarenheten
lärt oss. Striden emellan de personer, hvilka gått in
i sådana caleuler., visar bäst sanningen deraf.
Hr af Dalström, Gustaf Jac.: För min de! anser
jag mig böra i allo förena mig uti den af Hr Lefren
uttryckta meningen. Den är så tydlig och klar, att jag anser
ingen motsägelse deraf böra äga rum, ehuru jag finner,
att arithmetiska skäl här visserligen icke äro på sitt ställe
eller behagliga. Jag förenar mig så mycket hellre uti Hr
Lefrcns förslag, som jag finner detsamma mest öfverensstämmande
med Riksd.Ordn., och ju mer Ridd.Ordn. kan
närma sig lill öfverensstämmelse med Riksd.Ordn., ju bättre.
Jag anhåller derföre, att, om delta betänk, återremitteras,
Ridd.Ut.sk.
förslag till allmänna val inom R. o, Ad. till electorer.
Hr Lefre'n: En värd ledamot har yttrat den förmodan,
att om uppläsningen af hvad som yttrades vid sista riksdag
icke ägt rum, skulle någon discussion icke uppstått. Deraf
skulle följa, att jag och några andre af Ståndets ledamöter,
som tagit oss friheten att yttra några tankar, skulle varit
tanklösa förut, öch icke ämnat yttra oss i en så vigtig fråga
som denna. För min del, får jag förklara, att jag icke
befann mig på min bänk under uppläsningen, emedan jag
visste, att den skulle ske, men så fort uppläsningen var slutad,
var jag på mit) post. Jag kan hafva orätt, men jag
tänker ej släppa en god sak. Det kan vara obehagligt och
ledsamt för en eller annan ledamot att höra arithmetiska
eller mathematiska beräkningar; men jag får en gång för
alla förklara, att jag icke later afskräcka mig af de obc^
Den ii April f. ra.
hagligheter eller den ledsnad, mina argumentationer kunna
förorsaka , då fråga är att strida för hvad jag anser vara
rätt och sannt. Jag yrkar afslag på principen om bänkm.-  valet och att contra-propos. må innefatta fria val öfver hela
Riddarhuset. Jag ber R. o. Ad. om ursägt, att jag nödgas
begära votering i denna fråga, derqf Frih. Hamilton må se,
att det icke ärafen slump eller hazard, jag kommit altvtlra
mig i denna fråga.
Hr Lagerhjelm: En värd ledamot liar önskat, att
jag icke skulle begära vidare uppläsning af hvad som vid
sista riksdag föreföll uti de ämnen, förevar, betänkande omfattar.
Jag får äran upplysa och påminna derom, att innan
den ledamoten uppträdde med denna hemställan till mig,
hade jag gifvit tillkänna, alt jag icke önskade uppläsning
af annat än det, som rörde bänkm.valet. Orsaken dertill
var den, att jag sjelf yttrade mig vid förra riksdagen, rörrde
de öfriga punkterna, och icke kunde hafva den oblygheten
alt begära uppläsning af mina egna tankar vid förra riksdagen.
Frih. Boye, Fredr.: En värd ledamot har yttrat,
att arithmetiska beräkningar här icke vöre behagliga. Jag
täger mig friheten säga honom, ratt det kommer sia deraf,
att de icke äro pålitliga, utan kullkastas af den historiska
sanningen. Jag ber den värde ledanioten, som genom sina
arithmetiska beräkningar trodde sig kunna ådagalägga, att
minoriteten skulle genom bänkm.valet kunna bättre uttrycka
sin tanke, erinra sig, huru bänkm.valet tillgått under
föregående riksdagar, och om minoriteten då kunnat göra
sig gällande och om electors-valet varit det minsta enligt
med minoritetens tanke. Jag förenar mig med dim, som
yrkat bifall till Utsk;s förslag.
Frih. Hamilton: Jag har nödgats begära ordet för att
förklara, att jag icke, såsom Hr Lefreö tyckes tro, såtter
mig emot den princip han framställt, eller att allmänt val
lill electoror vore lämpligast. Derom förenar jag mig med
honom; men jag anser frågan, hvarom vi hafva att yttra
oss, vara den, huruvida Ståndet i och för bänkm-valet
skall indelas i i5 delar, eller, såsom Utsk. föreslagit, i
större afdelningar. Kan Hr Lefren , i händelse af votering,
drifva igenom att contra-propos. kommer att innehålla
allmänna val, skall jag likväl ej sätta mig deremot.
Hr von Heyne, Georg: Hr Lefren har förklarat,
att han ämnade begära votering och nämnde, att contrapropos.
borde blifva, att valen skulle vara allmänna öfver
liela Riddarhuset. Derom har ej Ridd.Utsk. yttrat sig, och
ett yttrande derom måste föranledas af en ny motion. Således
tror jag ej, alt en sådan contra-propos. kan komma i
5 H. 28
Deu »i April f. m.
fråga. Jag vill ej yttra mig i sjelfva sälten, emedan jag, sassen
varande sjelf bankman, kan anses jäfvig; men jag anhåller
att få förena mig med Frih. Hamilton, i afseende
på uppläsningen af livad vid sistlidne riksdag förekommit.
Jag får medgifva, att R. o. Ad. ganska litet besöker Ståndets
klubb och der har tillfälle att distillera enskilda affärer
och i allmänhet conversera. Deremot gifves det under
sådana långa uppläsningar här på Riddarhuset tillfälle till
dylik conversation, hvilket jag likväl ej anser vara det lämpligaste.
Det kunde ju gå ända derhän , att när man under
en lång uppläsning har converserat med närmaste grannarna,
så kunde man falla på den tanken att göra visiter bos grannarna
på andra sidan gången. Jag har nemi. märkt, ali uppläsningar
i allmänhet icke mycket fästat uppmärksamheten,
utan att hvar och en blott afbidat tillfälle att få yttra sin
öfvertygelse, obekymrad om hvad vid föregående riksdagar
blifvit tahult i saken, när deraf icke kunnat hemtas nya
skäl, hvilket jag icke funnit förhållandet vara med den skedda
uppläsningen. Men detta är äfven ett sätt bland andra
för dem, som anse långa riksdagar nyttiga.
Frih. Boye Ludv.: Då jag förenar mig uti det förslag,
som Hr Lefren afgifvit, ber jag att få förklara, alt
det sker på den grund, att jag föreställer mig, att genom
hans förslag all andere pensee eller ensidig beräkning skall
de facto blifva utesluten.
Frih. Tersmeden, Wilh.: Jag tillstyrker bifall till
Utskts nu framsläldta förslag, af det skäl, att det utsträcker
valrätten mera, än det nu gällande sättet att välja bänkman.
Af samma skäl skulle jag tillstyrka bifall till Hr Lefre'ns
förslag om val öfver hela Ståndet, om det icke hade
en annan olägenhet med sig, den nemi., att derigenom kommer
svårligen den individuella öfvertygelsen att uttrycka sig,
derföre att när ruan skall välja med en lista, innehållande
a5 namn, så kommer pluralileten af Ståndet att taga antingen
den eria eller andra sidans listor; deremot, när man
väljer på 5 afdelningar, är det mera troligt, att en hvar
följer sin öfvertygelse.
Frih. Cederström, Jacob: Otvifvelaktigt måste
man medgifva Hr Lefre'n, att då ett hell Stånd samfäldt
väljer, en hvar har rättighet att välja på den eller
dem, som han har förtroende till; men lika med den siste
värde talaren, måtte hans erfarenhet af riksdagarna hafva
gifvit honom den kunskap att, i fråga om listor med mångfalldiga
namn, svårligen'hvarje ledamot sjelf skrifver sin lista.
Dessutom hafva de allmänna valen det emot sig, alt
vid hvarje ledighet bland electorerna, härledande sig derifrån,
att desse välja sig sjelfva till utsk:s-ledamöter eller att
någon bland dem bortreser på några veckor, skall hela Slån
-
D«n ii April f. m.
■i!9
dels sammanträda för alt lii corpore anställa val, hvilket
borttager mycken lid, emedan Slånds-plena och Utsk:s-samnianträden
icke få äga rum på samma lid. Derifrån härleder
sig inrättningen af bänkniännen, hvilken befunnils nyttig
och vida framför den af Utsk. föreslagna förändringen, hvilken
jag afstyrker.
Gr. Lilljencranlz, Gustaf Fredr.: Om icke redan
åtskillige talare hade framställt deras tanke i den an
da,
som är förenlig med min öfvertygelse, skulle jag ej upptaga
R. o. Ad:s tid; men danu så skelt, anser jag mig kunna
tillkännagifva, att jag hyser den öfvertygelse, att det af
Ridd.Utsk. framstäldta förslag är olämpligt. Är meningen,
att de valde eleetorerne skola uttrycka majoritetens opinion;
så malte det vara tjenligast, att R. o. Ad:s ledamöter väljer
i massa. Är deremot beräkningen någon annan, nemi. att
minoriteten skall genom classfördelning få tillfälle välja electorer,
i strid mot majoritetens åsigt; så tror jag, att det
sätt, som redan finnes, vore lika godt att bibehålla, som
alt antaga det af Utsk. föreslagna, hvartill jag, af dessa
skäl, afstyrker bifall. Likväl skulle jag gerna se, att åter
remiss
beviljades, och Ridd.Utsk. komme i tillfälle att taga
i betraktande det förslag Hr Le fre n afgifvit, hvaruti jag
instämmer.
Frih. Hamilton: Då Hr Frih. o. Landtm, sjelf behagat
så framställa föredragningssättet, nit hufvudsaken först
måste afgöras; kan jag ej fatta annat, än att sjelfva principen,
huruvida val till utsk:s-ledamöter skall ske genom
eleclorer, som väljas af hela Ståndet och icke genom bänkmän,
nu utgör föremål för afgörande. Om valet skall
ske medelst Ståndets indeln. i 5 afdeln.T, eller af Ståndet i
det hela, torde vi få afgöra, sedan principen först blifvit
bestämd. Nu hafva vi endast att afgöra, om bänkm.valet,
sådant del varit, skall förfalla eller icke.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansi\g
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, såsom han fattat
discussionen, hade flera meningar blifvit framställda, först
bifall å Utsk:s förslag, som innehåller att bänkm.valet må
afskaffas; för det andra afslag å detta förslag; för det tredje,
att förslaget skulle återremitteras, på det att Utsk., med bibehållande
af hittills varande bänkm.val, måtte sätta 18
§:n Ridd.Ordn. i full öfverensstämmelse med 41 §:n Riksd.-  Ordn,; och slutligen, för det fjerde, äfven begäran om
återremiss, på det alt allmänna electorsval inom Ståndet
måtte föreslås. De båda frågor, för hvilka återremiss af
tvänne talare vore begärd, berodde hufvudsakligen på afgörandet
af den första frågan, huruvida bänkm.valet skulle
fortfara eller afskaffas. I förra fallet, om de skulle fort
-
2if>
De n ii April f. m.
fara, berodde 18 §:ns Ridd.Orda; öfverensstämmelse med 4l
(J:n Riksd.Ordn. pä redactionen af nyssnämnda 18 §, hvartill
Ståndet komme, då man hann till afgörandet af redactions-frågan,
hvaremot frågan 0111 allmänna val lill electorer
dä förfölle. Blefve lt. o. Ad. deremot af den tanken,
att hankin.valen skulle afskaffas, komme man till öfverläggning
0111, huru electorerne skola väljas, då R. o. Ad. blefve
i tillfälle att besluta, oin det borde ske såsom Utsk. föreslagit,
eller, såsom flere talare yttrat, genom allmänna val.
Hr Lagerhjelm; Om Ilr Frih. och Landtm, täcktes
framställa propos. till bifall af den föredragna punkten i
betänk, eller återremiss deraf; så tror jag, att R.. o. Ad.
lätt och snart fattar sitt beslut.
Hr Lefre'11: Efter min förmodan har Hr Frih. o. Landtm,
uppfattat förhållandena, sådana de borde blifva, efter första
öfverenskommelsen om sättet för öfverläggningen. Om
vi helt enkelt få besvara principen, huruvida bänkm.-  valet skall bihehållas eller afskafFas, så kommer en hvar i
tillfälle alt få sin åsigt besvarad med ja eller nej. Jag tillstyrker,
att Hr Frih. o. Landtm, ville fortfara, på sätt han
nyss yttrat.
Gr. Frölich: Om Hr Frih. o. Landtm, hade vid början
af öfverläggningen till Ståndet framställt sådan propos.,
som Hr von Hartmansdorff begärt, och den blifvit bifallen;
så hade en så beskaffad behandling af frågan, som den sist
föreslagna, kunnat äga rum: men då det icke varit händelsen,
ochdåUtsk:s betänk, icke allenast innefattar att bänkm.-  fördeinin skall försvinna, utan äfven alt Ståndet i stället
skulle indelas i 5 classer; så hoppas jag, alt Hr Frih. o.
Landtm, finner, i conseqvens med Ståndets beslut ang:de
föredraga.sättet, att propostn måste blifva sådan som Hr
Lagerhjelm uppgifvit den.
Frih. Hamilton: För mig kunde det icke synas annorlunda,
än att Hr Frih. o. Landtm, antog Hr von Hartmansdorffs
förslag, nemi. alt först sjelfva hufvudgrunderna
skulle afgöras, och derefter redactionen. Då den ena hufvudgrunden,
hvaröfver Utsk. yttrat sig, är den örn bänkm.-  valet skall afskaffas; så kan jag icke annat än fullkomligen
gilla Hr Landlmts framställning, att första propos:n hell enkelt
blir den: skall bänkm.valet afskaffas? I händelse denna
framställning bifalles, blir andra propo:n på det som skall
sättas i stället, antingen val i större aidel n ingar, såsom Utsk.
föreslagit, eller allmänna val, såsom Hr Lefre'n önskar.
Hr Fljerta, Lars: Det torde finnas å t skil lige ledamöter,
som skulle vilja föredraga Utsk:s förslag framför det
nu gällande valsättet, men hvilka hellre vilja bibehålla det
sistnämnda, än rösta för Ilr Lefrcns förslag. Desse ledamöter
kunde få deras tanke afskuren genom den framställning
Den 11 April f. m.
221
till sakens afgörande, sorn Frih. Hamilton understöd t. Jag
önskar derföre, att Hr Lagerhjelms åsigt måtte vinna bifall.
Hr Frih. o. Land t m. ville, i åtiledn. af hvad den siste
talaren anfört, fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att om den första propos., som framställdes, och som klefve
till bifall å Utskts tillstyrkan, med ja och nej besvarades,
samt votering komine att äga ruin, hvarje mening vid frågan
om contra-proposrn kunde framställas och tagas i betraktande,
allt efter som B., o. Ad. funne för godt.
Hr Lagerhjelm: Då jag tog mig friheten föreslå det
behandlingssätt, att nernl. propos. borde framställas till bifall
af Utsk:s betänk, eller återremiss deraf, så hade jag i
minnet föreskriften lili 56 §:n Reg.Ftn. Jag kan icke se annat,
än att, derest R. o. Ad. icke antager betänk., detsamma
måste återremitteras, såvida formen skall följas. Uti
den citerade §:n heter det nemi.: ”allmänna frågor, som uti
”R. St:s plena väckas, må ej till ett omedelbart afgörande
”der upptagas, utan skola öfverlemnas till behörigt Utsk.,
”sorn äge att dem utreda och deröfver sig yttra. Utskot”tens
förslag skola först i Ståndens plena framställas till antagande
eller förkastande utan förändringar eller tillsatser.
'Göras dervid i Ståndens plena sådana anmärkningar, som
”hindra antagandet, erhålle Utsk. del af dessa anmärkningar,
”för att derefter förslagen ytterligare granska och jemka.”
Frih. Cederström, Jacob: Det är den siste värde
talarens yttrande, deruti han ville förklara frågor om Ridd.-  Ordn. vara af allmän beskaffenhet, sorn gifvit mig anledn.
att begära ordet. Oin det vore en fråga, som kunde komma
under samtliga Ståndens pröfning; så vore den af talaren
föreslagna ordningen för betänkts behandling fullkomligen
grundlagsenlig; men då ämnet rörer detta Stånd enskildt
och icke kan komma under de öfriga Ståndens pröfning;
så måste dermed förfaras i enlighet med hvad grundlagen
uti 44 §:n Riksd.Ordn. bjuder för behandling of sådana
ärenden. Jag skulle derföre tro, att Ståndet genast kan
punktvis till afgörande företaga betänk., bifalla den eria
punkten och afslå den andra, oberoende af hvad grundlagen
stadgar för behandling af frågor, som blifvit beredda
i andra än Ridd.Utskottet. — Efter jag har ordet anhåller
jag få tillkännagifva, att jag instämmer uti den uppfattning
för frågans afgörande, sorn Hr Frih. o. Landtm, framställt
för R. o. Ad. såsom genaste vägen att komma till slut i
frågan.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ridd.Utskts förslag att bänkm.valen skola afskaffas.
Ropades starka ja, blandade med ganska många nej.
■rrx
Deu ii April f. m.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, alt han trott sig
finna, alt R. o. Ad. bifallit bans nn framställda proposition.
Frih. Gederström, Jacob, samt Hr Hjerta begärde
votering.
Hr Hjerta: Jag bar visserligen icke mycket emot Ridd.-  Utskls betänk., men jag begär votering blott för den omständighetens
skull, som jag nyss nämnde, nemi. att förvara
hvarje persons rättighet alt få sin tanke uttryckt vid afgörandet,
och för att få dictera contra-propos:n. Jag tror,
att allas mening bäst blefve bevarad, om propos. först framställes
till bifall eller afslag på betänk., och sedermera, derest
detsamma afslås, propos. till bänkm.valets bibehållande,
eller antagande af Hr Lefre'ns förslag.
Gr. Frölich: Jag tillstår, att det var mot min önskan,
alt propostn föll sig så som den gjorde; men sedan så lyckligen
inträffat, att svaret varit sådant, att Hr Frih. o. Landtm,
kunnat anse ja vara öfvervägande, så är jag nöjd dermed.
IVu återstår således endast att bestämma contra-propos:n.
Att uppgöra den, öfverletnuar jag åt dem, som önska annat
än ja, emedan jag, för min del, svarat ja på propositionen.
Frih. Boye, Ludv.: Såsom jag uppfattat Hr Frih. o.
Landtnäs framställning, var den, i min tanke, fullkomligen
riktig. Betänk, innehåller nemi. två förslag. Det ena quaestio
an; det andra quaestio quomodo. Om dessa tvänne frågor
sammanslås, såsom Hr Hjerta synes hafva begärt, så
blefve fleres meningar undertryckta. Jag anhåller derföre,
att Hr Landtm, täcktes göra första frågan sålunda: skall
bänkm.valet afskaffas eller icke? — utan någon contra-propos.
Sedan den frågan blifvit afgjord, kommer, derest den
bifalles, quaestio quomodo, och då fä allas meningar göra sig
gällande.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att den ena, eller japroposm,
redan vore framställd, och således ej kunde blifva
någon annan än den sålunda afgifna; nu vore således
blott fråga om contra-propos:n. Hr Hjertås mening hade
Hr Landtm, ej varit nog lycklig att fatta, hvarföre han
derom förväntade närmare upplysning.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillåter mig göra en
anmärkning mot deu propos. Hr Frih. o. Landtm, framställde.
Uti densamma förekoramo nemi. orden ”Ridd.Utsk:s
förslag/' hvilka förstörde propos:n och vållade de svårigheter,
hvaruti vi nu kommit. Såsom jag yrkade föredragningssättet,
och såsom jag fattade Frih. Hamiltons framställning;
så skulle i den propos:n icke talas om det sätt
Utsk. föreslagit, utan blott frågas: bifaller R. o. Ad.
att. bänkmännen afskaffas? JVu deremot innehöll pro
-
Den ii April f. m.
posin: bifaller R. o. Ad. Utskottets förslag tili
I) ä n k m a n s v a I e ns afskaffande? Derigenom är deras
mening förqväfd, hvilka önska bänkmännens afskaffande
på annat salt än Utsk. Kan del icke hjelpas, så lemuar jag
saken derhän.
Hr Frih. o. L a n d t m. yttrade, alt han, i anledn. af den
siste talarens anförande, ansåg sig böra uppläsa sin sist framställda
propos.; den lydde sålunda: ''Bifaller R. o. Ad. Ridd.-  ”Utsk:s förslag att bänkm.valen skola afskaffas.” Hr Landtm,
hade ej trott, att deruti skulle innefattas något bifall lill
Utskrs förslag att välja eleclorer, då propos:n endast inneholle
bänkm.valens afskaffande. Om något misstag kunde
äga rum, torde det nu vara undanröjdt genom den förklaring,
som sålunda i anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttrande
tillkommit.
Hr Hjerta: Jag vågar ytterligare fästa uppmärksamheten
derpå, huruvida icke, genom antagande af den nu upplästa
propostn, skulle inträffa hvad jag uti mitt första yttrande
framkastat, nemi. att de bland Ståndets ledamöter,
hvilka ville antaga Utsk:s förslag, derest bänkm.valet afskaffades,
men hvilka hellre skulle vilja bibehålla bänkm.-  valet, än antaga Hr Lefre'ns förslag, skulle få deras mening
förqväfd , derigenom att R. o. Ad. först beslutar bänkrn.-  valets borttagande, och sedermera afgör på hvilket annat
sätt electorsvalet skall verkställas. Deremot blir ingens mening
förqväfd, om först Utsk:s förslag framställes till antagande
eller förkastande, och, derest det icke anlages, sedermera
afgöres, huruvida bänkm.valet skall bibehållas, eller
något annat sätt att välja electorer antagas.
Frih. Cederström, Jacob: Efter den af Hr Frih. o.
Landtm, afgifna förklaringen, lärer, såsom jag förmodar,
Hr von Hartmansdorff vara tillfredsställd i afseende derpå
alt, med bifall till propostn, Ståndet icke bifallit Utsk:s
förslag att indela R. o. Ad. uti 5 classer; utan kommer
frågan derom att blifva föremål för särskild öfverläggning.
Det är således ingenting enklare och naturligare, än att
contra-propos:n blir bänkm.valets bibehållande. Vinner då
nej, är saken helt och hållet afgjord. Vinner deremot ja,
så har Hr Hjerta tillfälle alt komma öfverens, huruvida
Utsk:s, Hr Lefrens eller något annat förslag att välja electorer
är bäst.
Gr. Horn: Till följd af det föredragn.sätt, R. o. Ad.
gillat, anser jag någon annan conlra-propos. icke kunna
framställas, än blott bifall eller afslag pä den punkt, som
är föredragen; emedan, om något annat skulle förekomma
i contra-propos:n, R. o. Ad. hade upphäft sitt beslut och
företagit till pröfning en punkt, som ännu icke är föredragen.
I) c ii ii April f. m.
Hr Ribbing: Jag får tillkännagifva, att jag icke fann
den af Hr Frih. o. Landtm, först framställda propostn fullkomligen
sådan, densamma sedermera blifvit af Hr Landtm,
framställd. Efter hvad jag fattade, var propos:n, då den
först gjordes, sådan: bifaller R. o. Ad. att bänkm.valet
afsk af fas? Uti den sednast framställda propos:n förekomma
orden: såsom Utskottet föreslagit. Jag minnes
ej orden precist, och anhåller derföre, att Hr Frih. o.
Landtm, täcktes ännu en gång upprepa propostn.
Hr Frih. o. Landtm, uppläste, i anleda, häraf, ånyo
den framställda propössn, så lydande: ”Bifaller R. o. Ad.
Ridd.tJtsk:s förslag, att bänkm.valen skola afskafFas.”
Hr Ribbing: Orden ”Ridd.Utsk:s förslag” förekonimo
icke uti forsta framställningen. Jag anser dessa orden
vara af den beskaffenhet, att jag hvarken kunnat svara ja
eller nej på propos:n. Jag förstod icke riktigt meningen i
densamma, och jag tror, att förhållandet varit enahanda med
flere ledamöter, och jag anser derföre proposln icke vara
riktigt besvarad, såsom den sednast blifvit framställd, utan
önskar jag, att den måtte förnyas, sådan den först gjordes.
Gr. Frölich: Det är otvifvelaktigt, alt man kan förstå
Hr Frih. o. Landtnäs propos. så, att endast bänkm.valet
skulle borttagas, men att man kan missförstå densamma,
sedan orden, ”Ridd.TJtsk:s förslag,” tillkommit. Jag är
icke bland dem, som, efter den af Hr Frih. o. Landtm,
afgifna förklaringen, missförstår den; men då Hr Ribbings
yttrande visar, att den kan missförstås, så anser jag de
nämnda orden böra borttagas, och propos. helt enkelt
endast böra innehålla bänkm.valets afskaffande. Det
var dock egentl. icke i anledn. häraf som jag begärde ordet,
utan för att visa Hr Hjerta, att hvad han framställde
och som kunde vara riktigt in abstracto icke blir det in
concreto. Hr Hjerta har rätt deruti, att om man först
framställer propos. till borttagande af bänkm.valet och den
med ja besvaras, så skulle deras meningar vara afskinna,
hvilka hellre ville hafva bänkm.valet qvar än något annat,
t. ex. Hr Lefrens förslag; men om man närmare eflersinnar
hvad det vore för annat, man skulle stanna vid, om man
icke ville bifalla Hr Lefrens åsigt, så finner man, att det
der annat icke blir återupplifvande af bänkm.valet, ulan
Utsk:s förslag till Ståndets indelning i 5 classer. Aar man
således kan betrakta saken In concreto, så kunde man låta
bli att betrakta den in abstracto, emedan det tjenar till
ingenting annat än att få en abstraction. Derföre hoppas jag
att, då propos. är af Hr Frih. o. Landtm, framställd och
redan besvarad, så att Hr Landtm, förklarat sin uppfattning
vara sådan, att ja varit rådande, vi, med undvikande af
vi
-
Den ii April f. m.
vidare ahstraclion, kunde fä skrida lill uppgörande af coiitra-propos.
; och oaktadt jag icke får framställa contra-propos:n,
emedan jag äfven svarade ja på Landtnäs framställning,
vill jag dock, medan jag har ordet, fästa uppmärksamheten
derpå, att contra-propos. redan är gjord af Hr
Lefren; oell hemställer jag derföre, sedan vi veta hvad japropostn
är, om ej contra-propostn måtte blifva till antagande
af Hr Lefrens eller Utskrs förslag. Skulle ja-propos:n
segra och bänkm.valet försvinna, återstår att sedermera
välja emellan de 2tne sistnämnda förslagen.
Hr Lagerhjelm: Sedan Hr Frih. o. Landtm, sjelf förklarat,
alt R. o. Ad. icke är bundet vid något vis t sätt alt
utse sina electorer, ifall Ståndet skulle bifalla propos:n om
bänkmännens afskaffande, och efter den discussion, som ägt
ruin, ser jag. ej, att roan är bunden af ett jakande svar pä
propos:n om bänkm.valets borttagande; men för att vinna
mera bestämdhet i detta hänseende, föreslår jag, att contra-propos:n
måtte blifva följande: Vinner nej, kommer
särskildt att öfver läggas och afgöras rör: de sättet
för electorer nes utväljande.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag har
tagit för princip att icke votera för afskaffande af något
gammalt, förrän jag har visshet om att få något bättre i
stället; och jag skulle tro, alt många godkänna riktigheten
af denna åsigt. Jag anser det förslag, som Ridd.Ulsk. afgifvit,
vara bättre än hvad vi hafva, och skulle derföre
med min röst hafva biträdt detsamma; men deremot kan
jag icke biträda Hr Landtnäs propos.. om afskaffande af
bänkm.valet, emedan jag icke vet, om vi ej få något sänne
i stället. Derföre synes mig att första proposm hade bort
blifva sådan, som Hr Lagerhjelm begärt den, och som öfverensstämmer
med 56 §:n Reg.F:n nemi. på antagande ,af
Utsk:s betänkande. Om denna propos. besvaras med nej,
så hade de förslag, som 1111 härstädes blifvit framstäldla,
kunnat tagas i särskildt öfvervägande. Detta hade varit
mest öfverensstämmande med den grundlagsenliga ordningen,
och alla hade då kunnat deltaga i voteringen.
Frih. Hamilton: Då Hr Frih. o. Landtm, nyss framställde
den propus., som var fullkomligen enlig med oss
förut meddeladt föredragn.sätt, nemi. 0111 bänkm.valet skulle
afskaffas, så besvarades densamma med ja. Hr Hjerta
begärde votering, på den grund, att de måtte komma i
tillfälle att göra sin mening gällande, hvilka hellre än allmänna
val ville bibehålla bänkm.valet. Ingen annan har
begärt votering. Gr. Frölich har sedermera upplyst att
genom det ja, som svarades pä Hr Frih. o. Landtnäs propos.
om bänkni.valets afskaffande, deras mening icke är afklipp!,
som önska bibehållande af bänkm.valet framför ali
,
5 H. 39
Den ii April f. m.
manna val; emedan discussionen hvälft sig emellan allmänna
val oell val medelst sådana cirklar, soln Utsk. föreslagit,
och de, sorn icke önska allmänna val , följaktligen kunna
antaga Utskts förslag. Det är på denna grund jag hemställer
till Hr Hjerta, om han icke vill medgifva, att det
beslut, som är faltadt medelst det svar Ståndet gifvit på Hr
Landtmts propos. i principfrågan, må stå qvar. Till den af
Hr Landtm, framställda propostn vöre naturligtvis contrapropostn,
att bänkm.valet skulle bibehållas. Om frågan’
blir bifallen, och bänkm.valet således upphör, så följer i
ordningen alt föredraga till afgörande det af Utsk. föreslagna
sätt till val af electorer, nemi. genom Ståndets indela.
i 5 classer, och i händelse derom skulle uppstå votering,
kommer man att välja emellan antagande deraf och
allmänna val. På sådant sätt är allas rätt bevarad. Jag
förnyar derföre min hemställan till Hr Hjerta, 0111 vi nu
icke kunde få öfvergå till andra frågan, eller Utskottets
förslag.
Hr Hjerta: Såvida den propos. kommer alt qvarstå,
som Hr Frih. o. Landtm, har framställt, nemi. på sjelfva
principfrågan; så är det klart, att någon återremiss icke behöfver
komma i fråga, emedan propostn handlade om, huruvida
Ståndet ville afskaffa bänkm.valet, och om nej vunne,
komme bänkm.valet att bibehållas. Men, i anledn. af
den hemställan, som den siste värde talaren gjort till mig,
tager jag mig den friheten fästa hans uppmärksamhet derpå,
att, ifall vi skulle komma till votering, som jag icke
skall yrka, derest ingen anser sig böra protestera mot principen;
så skulle naturligtvis alla de, som vilja hafva allmänna
val, nitälska för det sätt, hvarpå, genom den framställda
propostn, man börjat afgöra frågan, derföre att de
veta, att alla de, som vilja antaga Utsk:s förslag, men som
skulle hellre vilja bibehålla bänkmännen än antaga allmänna
val, de måste votera ja i första votertn, men kunna icke
deltaga i andra votertn, då bänkmännen äro alskaffade, hvilka
de ville bibehålla framför allmänna val. Detta förefaller
mig så enkelt, att jag icke kan förstå, huru man kan neka, att
deras rätt, hvilka önska antaga Utskts förslag, blefveafskuren
genom det behandlingssätt, som mina motståndare försvara,
hvilket deremot icke blefve händelsen, om man finge
votera öfver Utsk:s förslag, sådant det i första punkten
blifvit framstäldt. — Jag tillägger, att såvida ingen annan
propos. kan göras än den Hr Frih. o. Landtm, framställt
och ingen annan begär votering deröfver, skall jag afstå
derifrån.
Frih. Cederström, Jacob: Jag framställde genast
begäran om votering, då Hr Frih. o. Landtm, framställde
sin propos., och anser jag frågan ej kunna afgöras annorlunda
an genom votering, dervid jag anhåller, alt contra
-
Den ii April f. m.
propostn lielt enfelt måtte blifva den: vinner nej, bibehålles
bänkm.valet.
H. Ex. Hr Gr. De la Gardie, Jacob: Ehuru hufvudsakligen
förekommen i detta yttrande utaf Frih. Cederström
och Gr. Horn, får jag dock tillkännagifva min enskilda
lanke i detta ämne. Såsom jag fattat den långa dis—
missionen, kan propos. icke framställas på annat än bifall
eller afslag på nuvar. bänkm.indelning; och det är en sådan
propos. jag yrkar, med anledning af den utaf Hr Frih. o.
Landtm, redan framställda, samt med ja och nej besvarade
propos:n.
Gr. Horn: Jag vill visserligen icke bestrida Hr Hjertås
sats, att den föredragna punkten, så afgjord som den
måste blifva i följd af föredragn.sättet, kan inskränka friheten
i beslutande-rätten öfver de efterföljande punkterna; men
jag skulle tro, att.Hr Hjerta icke varit närvar., då det af
Hr Frih. o. Landtm, iakttagna föredragn.sättet af Ståndet
antogs och gillades; i enlighet hvarmed jag finner det icke
vara möjligt att förekomma propos. till bifall eller afslag på
principfrågan eller bänkm.valets afskalfande. Jag insåg visserligen,
att det kunde vara behöfligt att på en gång behandla
och afgöra de 2:ne af Ridd.Utsk. framställda frågorna,
nemi. bänkm.valets afskaffande och hvad som skulle
sättas i stället; men jag blef afskräckt ifrån alt väcka något
vidare förslag, när jag hörde, att man begärde uppläsning
af föregående riksdagars protocoll. Jag tror derföre, att det
nu icke kan komma i fråga att bedomina följderna af vårt
beslut, och anhåller således, alt Hr Frih. o. Landtm, ville
för Ståndet tillkännagifva, alt ,Hr Landtm, icke kan framställa
annan propos., än den vi redan erhållit.
Hr von Hartmansdorff: På båda sidorna erfordras
tillägg till propos:n. De, som önska bänkm.inrättningens afskaffande,
vilja naturligtvis ändock förbehålla sig särskildt
yttrande om sättet att annorledes än tillförene utse electotorer.
De som vilja bibehålla bänkm.inrällntn, t.* ex. Hr
Lagerhjelm, hafva deremot önskat den inskränkning i Ridd.-  Ordn., att de Konungens rådgifvare och embetsman, hvilka
uti 41 §:n Riksd.Ordn. omförmälas, skulle uteslutas från
rättigheten att i bänkm.valet deltaga. Efter mitt förmenande
kan propostn lika riktigt uppställas, antingen man tager
den ena satsen först och den andra sist, eller tvertom.
Så t. ex. kunde man i närmaste öfverensstämmelse med den
propos., Hr Frill. o. Landtm, redan framställt, uppgöra propostna
sålunda : Den som bifaller, att b ä n k m. i n r ä 11-  n ingen afsk af fas — R. o. Ad. förbehållet att derefter
närmare besluta om sättet, hvarpå Ståndets
electorer skola utses, — röstar ja. Den det ej vill
röstar nej. Vinner nej, anses R. o. Ad. vilja bibehålla
bank ni. inrätt ningen, — Ståndet likväl för
-
aa8
D<■ n ii A p l il f. ni.
behållet att särskildt besluta, huruvida sådan
inskränkning skall göras, sorn af 4* §:n Riksd.-
ö rd 11. föra n I e d es.
Hr Cederschjöld: Efter hvad jag nu hört af de siste
talarne, lärer R. o. Ad. redan hafva beslutat att afgöra
Utskls betänk, i alne hälfter. Jag var då ej närvar. flade
jag varit det, skulle jag hafva reserverat mig mot ett sådant
heslut. Det var anlednln, hvarföre jag nyss lillkännagaf,
att jag trodde att Hr Frih. o. Landtm, kunnat och
bort framställa propos. på förslaget i sin helhet. Min afsigt
var dock icke alt begära det Hr Frih. o. Landtm, skulle
framställa en sådan propos., ty jag hade redan hört, att
en annan blifvit framställd, och att Hr Landtm, tillkännagifvit
sig hafva uppfattat svaret derpå så, att propos:n vore
bifallen. Jag anhåller derför endast cm votering, och att
contra-propos:n måtte blifva till återremiss.
Hr Hjerta: Sedan genom en talares framställning det
synes mig, som om R. o. Ad. redan afgjort frågan, innan
jag kom upp; så anser jag för min skyldighet att anhålla
om ursägt hos R. o. Ad., om jag upptagit dess tid, och får
blott anmäla min reservation mot det vidtagna sättet att afgöra
saken, hvilket kommer att förqväfva den ena opinionsfractionens
rätt, på samma skäl, som om här uppstod den
frågan: anser R. o. Ad. det närvar, representationssättet i
allmänhet böra förändras, hvartill säkerligen de fleste inom
Huset skulle svara ja , men då man sedermera skulle afgöra
andra frågan, huru representationssättet skulle förändras,
blefve det icke lätt alt få sin mening framställd och förvarad.
Enahanda är förhållandet med förevar, fråga.
Gr. Frölich: Sedan det nu till öfverflödighet har visat
sig, att större delen af denna discussion har tillkommit
genom missförstånd, och en af de siste talarne, Hr von
Hartmansdorff, sökt göra ett förslag till propos., hvarigenom
den bäfvan, som uppstått att någras mening skulle förqväfvas,
ansetts kunna förskingras; så får jag blott erinra R. o.
Ad., alt det finnes qvar i grundlagen ett stadgande, som
föreskrifver, att, utsk:s-ledamöter skola väljas genom electorer,
och att effecten således icke kan blifva sådan som Hr
Lefren förespeglat.
Upplästes till justering följande voter.proposition:
Den som bifaller Ridd.Utskrs förslag ali bänkm.valen
skola afskaffas, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, komma bänkm.valen att fortfarande ske.
Hr von Hartmansdorff: Jag lemnar. ja-propos:n
derhän; men, i afseende på contra-proposln hemställer jag
Den ii April f. m.
om det icke må vara R. o. Ad. förbehållet alt särskildt besluta,
huruvida de uti 4* §:n Riksd.Ordn. omnämnde embetsman
böra deltaga uti valet eller icke.
Hr von Troil: Jag får på det högsta protestera mot
det tillägg Hr von Hartmansdorff begärt, emedan det skulle
innefatta en votering derom, huruvida R. o. Ad. framdeles
skall rätta sig efter grundlagen eller ej.
Uppå derefter framställd propos., blef den upplästa
voter.proposrn af R. o. Ad. godkänd.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
J a — 98.
Nej — i45.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. til I 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den ii A {fril 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denne dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den 4 dennes.
Upplästes och Indes på bordet K. M:s på f. m. ankomna
nåd. skrifvelser till R. St.:
1:0 ang:de förslagen till ny civil-och criminal-lag; gifven
den 24 Mars i84o;
2:0 ang:do stångjernssmidet och den gröfre jernförädlingen
i Riket; gifven den 4 April 1840.
Frih. Stjernstedt, Jac. Theodor, uppläste följande
:
Mot det sätt, hvarpå frågan om förändring af 18 §:n
Ridd.Ordn. behandlades i R. o. Ad:s f. m. plenum, får jag
anmäla min reservation. Jag anser det nemi. vara orätt att
besluta om upphäfvandet af ett redan existerande förhållande,
innan man först afgjort hvad i dess ställe bör äga ruin.
Af denna anledn. var jag föranlåten att votera för bibehållande
af ett stadgande, som jag tror kunnat och bort förändras;
alldenstund jag, såsom frågan behandlades, icke
lunde veta antingen någonting bättre eller sämre sknlle blifva
en följd af en förändring, hvilkens natur sedermera skulle
bestämmas.
D exi ii Arpi- il c. m.
Frih. Cederström, Anders: Sedan frågan röride
bänkm.valet i förmiddags blifvit så afgjord, att detsamma
kommer att hädanefter fortfara på samma vis som hittills
skedt; så hemställer jag, om icke för alt få den rättelse R.
o. Ad. afsett, nemi. att 18 Jin Ridd.Ordn. må bringas i öfverensstämmelse
med 4' §:n Riksd.Ordn., Ridd.TJtsk. måtte
åläggas att göra en så beskaffad redactions-förändring af
18 §:n Ridd.Ordn., att all fråga om de i 4> §:n Riksd.-  Ordn. uppräknade personers deltagande i val lill electorer
må hädanefter försvinna.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sedan R. o. Ad., efter hvad
mig blifvit berättadt, har fattat ett annat beslut, än det
Utsk. föreslagit, och Utsk. således icke har utlåtit sig öfver
den fråga, som man önskat, och hvarom särskild motion
jemväl blifvit väckt, nemi. att 18 §:n Ridd.Ordn. skulle
bringas uti öfverensstämmelse med 41 §:n Riksd.Ordn.; så
får jag förena mig med den siste värde talaren uti den önskan,
att Utsk:s memor. måtte i denna pounkt återremitteras,
så alt 18 §:n Ridd.Ordn. måtte erhålla en förändrad
redaction,' i öfverensstämmelse med 41 §:n Riksd.Ordningen.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: För att vara
conseqvent, måste jag bestrida den af Frih. Cederström och
Hr Lagerhjelm gjorda begäran, att 18 §:n Ridd.Ordn. skulle
förändras, för att, såsom desse herrar yttrat sig, bringas
i öfverensstämmelse med 4> §:n Riksd.Ordn. Jag tror, att
om den skulle förändras så, att Regeringens ledamöter
skulle förnekas att deltaga uti val till electorer, så skulle
den komma i strid med 41 §:n Riksd.Ordn., hvilken förbjuder
Regeringens ledamöter alt vara utsk:s-!edamöter, eller
deltaga i val till utsk:s-ledamöter. Desse personer få således
icke vara electorer eller utskls-ledamöter, men kunna deremot
alldeles icke förbjudas att välja electorer: och då 83
§:n Reg.F:n stadgar, att grundlagarne skola i hvarje särskildt
fall efter deras ordalydelse tillämpas, så tror jag
icke, att Regeringens ledamöter kunna förbjudas att deltaga
i val till electorer. .
Gr. Frölich, David: Af helt andra orsaker än den
siste talaren, nemi. på den grund, att jag anser 18 §:n
Ridd.Ordn., i dess nuvar. beskaffenhet, icke kunna eller
böra, vid en riktig ölservering af 4> §:n Riksd.Ordn. föranleda
till någon sådan inblandning lili val lill bänkman,
som blifvit af Frih. Cederström och Hr Lagerhjelm åsyftad,
bestrider jag för min del en sådan återremiss i denna punkt
till Ridd.Utskottet.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag fattade
icke annat på förmiddagen, än att det blott var första
punkten af Ridd.Utsk:s betänk., som var föredragen.
Misstog jag mig ej deruti, så måste det endast vara denna
Den ii April e. m.
första punkt, som är afgjord, och i sadan händelse återstår
då, såsom jag tror, tvänne punkter, hvilka nu aldra främst
böra komma under öfverläggning, och då först Imrde det
blifva fråga om, att den punkt, som handlar om Statsrådsledamölernes
undantagande från rättigheten att deltaga uti
bänkm-valen, mäste till Utsk. återremitteras. Jag tror det
nu vara olämpligt att ingå i diseussion om återremissen, ty
jag har icke hort, att Hr Frih. o. Landtm, föredragit denna
fråga»
Frih. Cederström: Ehuru jag, på samma sätt som
Gr. Frölich, tolkar 18 §:n Ridd-Ordn-, har jag likväl trott
mig böra-göra den framställning jag nyss gjort, emedan detta
vid flera riksdagar å rad varit ett tvisteämne, som, enligt
hvad protln utvisa, väckt ganska långa debatter. Troligen
skulle dessa stadganden allt framgent gifva anledn. till vidlyftiga
discussioner, om de finge qvarstå oförändrade; och
för att hädanefter undvika dessa, vöre derföre bättre, att
det uti en § tydligen uttrycktes, att Regeringens ledamöter
ej äga rätt att deltaga uti bänkm.valen.
Hr von Troil, Emil: Frågan om 18 §;ns i Ridd.-  Ordu- bringande i öfverensstämmelse med 4* §:n Riksd.-  Ordn. har icke af Ridd.Utsk. blifvit utredd annorlunda, än
under förutsättning af bänkmännens afskaffande. Det är numera
afgjordt, att bänkmännen komma att bibehållas. Således
är frågan uti dess nuvar. skick icke af Utsk. utredd,
och jag tillstyrker derföre, att den malte dit återremitteras.
Hr Cederschjöld: I fall det är ett misstag af mig,
alt frågan om uteslutande af Statsrådets ledamöter från deltagande
i bänkm.valen först skulle förekomma uti andra
punkten af utslos-betänk., så är det ett ganska förlåtligt misstag,
emedan jag blifvit derom underrättad af en bland Utsk:s
ledamöter; men på det att hvarken jag sjelf eller någon annan
vidare må taga miste derom, så anhåller jag hos Hr
Frih. o. Landtm., att de båda första punkterna af Utsk:s
förslag måtte blifva upplasta.
Frih. Cederström: Då detta betänk, redan på förmiddagen
blifvit uppläst, och Hr Cederschjöld då ägt tillfälle
att taga notice derom, så hemställer jag, om någon
uppläsning deraf nu, för hans skull, kan anses behöflig;
det skulle i min tanke draga alltför långt ut på tiden.
Hr von Hohenhausen: Då jag anser denna fråga,
såsom enskildt tillhörande Ståndet, kunna behandlas utan
de formaliteter, som böra iakttagas i frågor, hvilka röra alla
Stånden gemensamt; så tror jag, att, då tvänne af Ståndets
ledamöter, Hr Lagerhjelm och Frih. Cederström, hafva begärt,
att det skulle bestämdt föreslås af Ridd.Utsk., ali 18
§:n Ridd.Ordn. skall förändras, det väl måste vara tillåtet, så
väl för Ståndet, som för mig, alt dervid göra erinringar;
u32 Den 11 April e. m.
äfvensom jag anser Ridd.Utsk:* skyldighet vara, att ålminstone
handlägga delta mål, Ståndets beslut må sedan blifva
för eller emot.
Frih. Boye, Fredr.: Mig tyckes saken vara ganska
enkel. Det är icke mer än 10 veckor sedan Ståndet var
vittne till det uppträde, sorn här ägde rum, i anledn. af
frågan huruvida de i 41 §:n Riksd.Qrdn. nämnde personer
skulle tillåtas att deltaga uti bänkm.valen eller icke. Des
se
herrar afsade sig slutligen den rättighet, som icke var
bestämd; derefter väckte Hr von Troil den motion, att sådant
för framtiden skulle blifva bestämdt uti Ridd.Ordn.
Sedan riu -genom votering är beslutadt, att bänkm.valen
skola bibehållas; så är ju saken helt enkel, att remiss göres
till Ridd.Utsk. med tillsägelse, att Hr von Troils motion,
som väcktes för ro veckor sedan, blir handlagd. Jag ser
intet annat att göra dervid, och tror äfven att detta är det
lätta.
Gr. Frölich: För den händelse att flere bland Ståndets
ledamöter, lika med den siste värde talaren, icke skulle
inse hvad följden biefve af ett sådant förslag, som han framställt,
anser jag mig uppkallad att detaljera effecten deraf.
Vore det så, att Riddarhuset ägde att i allo sjelft bestämma
sin Ridd.Ordn. efter sin önskan; så vore det ganska simpelt
att nu remittera den fråga, som Hr von Troil väckt, till
Ridd.Utsk., och genom en sådan remiss just likasom påpeka
det sätt, hvarpå Ridd.Utsk. skall behandla frågan; men som,
utom Riddarhusets beslut i denna fråga, för alt vinna en
förändring i den ifråga var. • §:n, äfven fordras Konungens
sanction, och det är möjligt, att den på ett sådant förslag
uteblifver, så skulle ingen annan effect uppstå, än att Riddarhuset,
genom sitt försök att få förändringen, gifvit tillkänna
att de önska en sådan förändring. Min tanke bar varit,
att förändringen icke är nödvändig, när man nb. iakttager,
att de tvänne §§:ne i Riksd.Ordn. äro peremtoriska
deruti, att Riksd.Ordn. i allo framför Ridd.Ordn. skall gälla;
och derföre vill jag, för min del, icke tillstyrka R. o. Ad.
att vidtaga en sådan åtgärd, hvaraf effecten skulle kunna
blifva sådan, som jag framställt. Då Hr von Troil väckte
sin motion var det ett helt annat förhållande. Han och flere
kunde då hafva det hopp, alt saken skulle blifva hjelpt
på det sätt, som i förmiddags hade varit möjligt, nemi. det,
att R. o. Ad., utan att tillkännagifva orsaken, hvarföre förändringen
anses nödvändig, hade helt och hållet gått ifrån
bänkmindeln.m, och i stället indelat Ståndet uti 5 classer,
såsom Utsk. föreslagit. Derigenom hade man undvikit att
komma på denna fråga eller gifva anledn. till den förmodan,
att Ridd.Ordn. skulle kunna tolkas så, att de uti 4'
Riksd.Ordn. nämnde personer vore berättigade att deltaga
-
Dan n April e. m.
233
ga uti bänkm.valen. Hr von Troils förslag var sålunda
ganska välgrundadt, men nu liar ett belt annat förhållande
inträdt, och jag hbppas att Hr von Troil sjelf instämmer
uti livad jag sagt, på det att intet tvifvel må äga rum, att
elfecten möjligen kunde blifva den, sorn jag framställt.
Hr Lagerhjelm: Jag utber mig att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på denna frågas ganska enkla beskaffenhet;
ty mig synes, att, genom en kort framställning deraf,
hela denna discussion skulle kunna upphöra. En motion är
väckt på Riddarhuset af en dess ledamot, om ändring af
18 §:n Ridd.Ordn.; Utsk. har icke utlåtit sig öfver denna
motion annorlunda, än alt, om Utskts förslag skulle blifva
antaget, denna motion borde förfalla. Nu har Utskrs förslag
icke blifvit antaget, således har motionen icke förfallit;
alltså måste val då Utsk. utlåta sig öfver denna motion,
hvilken således bör öfverlemtias till Utsk., på det att Utsk.
måtte komma i tillfälle att fullgöra dess skyldighet, att
utlåta sig öfver den på Riddarhuset väckta motion om förändring
af 18 §:n Ridd Ordn.
Hr von Troil: Jag beklagar, att Gr. Frölich gjort sig
en fåfäng förhoppning, men det är mig alldeles omöjligt att
instämma uti hans sednaste yttrande. — Det är gifvet, att
om grundlagen och Ridd.Ordn. stå i strid emot hvarandra,
så måste grundlagen, såsom af högre vigt och värde, lydas,
och den särskilda Ståndsordn. lemnäs utan afseende; men
det är äfven ett grundlagsbud, alt Ridd-Ordn-, likasom andra
Ståndsordntr, skall i öfverensstämmelse med grundlagen
vara författad, och del är till åtlydnad deraf, som jag framställt
mitt förslag. Då det är utredt,' att detta förslag icke
af Utsk. blifvit pröfvadt; så förundrar det mig i sanning,
att någon kan bestrida, att det må till Utsk. återremitteras,
för att erhålla vederbörlig handläggning. Jag vidblifver
således min begäran om åtérremiss.
Uppå derefter framställd propos., fann R. o. Ad- för
godt ali till Ridd.Utsk. återremittera den af Hr von Troil
väckta fråga om ändring i 18 §:n Ridd.Ordningen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt i ordningen förekomme
nu uti Ridd.Utsk:s på förmiddagen redan förediagna
betänk., i anledn. af åtskilliga förslag till ändring i Ridd.-  Ordn*, Utsk:s förslag huru tillgå skulle, ifall bänkm.val
icke komme att anställas- Då likväl genom voteringen på
förmiddagen blifvit afgjordt, alt bänkm.valen skola fortfara,
komme naturligtvis Ridd.Ulsk;s förslag att förfalla.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Föredrogs den punktiUtsk;s memor, hvaruti Utsk. föreslår,
att ordför. i Utsk-särskildt skola af eleclorerna utses.
5 H. 3o
234
Dcd ii April c. m.
Frih. Boye: När man som hastigast genomläser förslaget,
tycker man verkligen, att det innehåller något alldeles
nytt: skola electorerne få tillsätta ordför. uti Utsk.? — Men
jag ber herrarne erinra sig, att electorerne redan de facto
göra detta. Det är ju electorerne, hvilka vid sina val laga
så, att den efter matrikeln äldste, hvilken de bestämma till
ordför., blir säborn främste ledamot uti Utsk. invald. Det
nya förslaget är således egentligen icke annat än en modification
, genom hvars antagande man skulle upphöra att
vara bunden af en silfva. Vid det förhållande, som nu äger
runi, kunde det lätt inträffa, att man t. ex. ganska gerna
skulle vilja laga N:o loi till ledamot, men icke kan göra
det derföre, att bland de numror, som äro framför honom,
icke finnes någon, som har skicklighet att vara ordför. Jag
hemställer derföre till herrarne, om icke detta project måtte
bifallas, enär det i det hela medför en ringa förändring.
Jag är sjelf elector, och vet huru det går till. Vid valen
frågar man alltid först: ”hvad har lian för nummer?” —
och då måste man stundom utesluta den mest passande person,
som af naturen verkligen bar fallenhet att varn ordför.,
emedan en annan, som har äldre nummer, redan finnes i
Utsk. Jag tillstyrker således bifall til! Utsk:s betänkande.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag hemställer, om
det icke hörer till sakens fullständiga framställning, att Gr.
Hamiltons i mitt omdöme särdeles väl författade reservation,
deruti Gr. Sandels sig förenat, och som angår denna punkt,
må varda det Högh Ståndet föredragen.
Gr. Hamiltons reservation upplästes
Frih.
Gederström, Thure Fredr. Theodor: Jag
får på det högsta tillstyrka antagandet af 22 §:n Ridd.Ordn.,
sådan den nu af Ridd.Utsk. blifvit redigerad. Mig synes,
att Frih. Boye på ett ganska klart och tydligt sätt för R.
o. Ad. har utvecklat, att electorerne i sjelfva verket redan
tillsätta ordför. i Utsk., emedan de hafva rättighet att till
utsk:sledamöter välja hvilken de vilja; och det beror således på
deni att till ordför. i Utsk. insätta de personer, de dertill
önska. Men jag tror, alt, såsom denna § af Ridd.Ordn. nu
lyder, att nemi. äldsta nummern på Riddarhuset alltid skall
bestämma ordförandeskapet, det måste möta betydliga svårigheter
vid valet af ledamöter och ordför. i Utsk.; och att
sådana svårigheter icke äro så sällsynta, det torde företeelserna
inom denna riksdag nogsamt gifva vid handen, då det,
såsom bekant är, mötte icke ringa svårigheter att linna en
ordför. för Lagutskottet.
Hvad den af Gr. Hamilton vid Utsk:s betänk, vidfogade
reservation vidkommer, erfordras endast erinra, att den härleder
sig från ett missförstånd, det nemi. att Gr. Hamilton,
i stället att ur en allmän regel härleda ett undantag, har
Den ii April c. m.
235
från elt undantag velat härleda en allmän regel, enär Hr
Grefven ur det undantag, alt då det icke vore möjligt vid
alla tillfällen bestämma, hvilken sorn skulle vara ordför.,
sökt, genom den vidlyftiga, men i sjelfva verket intet bevisande,
reservationen ådagalägga alt det uti ifrågakomna afseende
borde förblifva vid hvad förut stadgadt vore. På
dessa skal anhåller jag om bifall till betänk., och om afven,
i händelse betänk, antages, undantag från den allmänna regeln
vid särskildta tillfällen skulle komma att äga rum, så
inträffar derigenom icke något annat, än hvad det Latinska
ordspråket ”nulla regula sine exceptione” innehåller.
Frih. Stjernstedt, Theodor, uppläste följande:
Det är både vanligt oell naturligt, att de olägenheter,
hvilka närvar, förhållanden medföra, framstå och framhållas
i full dag, under det de, som af föreslagna förändringar
kunna uppkomma, ej så noga skärskådas. Sålunda ser man
och uppskattar, enligt min tanke, nog högt, de olägenheter,
som närvar, stadganden i Ridd.Ordn:s 22 § medföra, men
förbiser allt för mycket dem, som torde uppkomma af ett stadgande,
hvarigenom ordförandeskapet i Utsk. skulle genom
särskildta val, utan afseende på högre eller lägre nummer, af
R. o. Ad:s electorer bestämmas.
Frågan är ej ny; redan vid 1809 års riksdag var den,
ehuru under annan form, föremål för öfverläggning. Dot
var då fråga om, attUtsk:n sjelfva skulle utse sina ordförander.
Förslaget mötte motstånd; 2 Stånd stannade mot 2,
och frågan afgjordes genom jemknings-utskott, som antog
det sätt som nu är gällande. Vid sednast förflutna riksdag
väcktes ånyo samma förslag, så väl hos Const.Utsk., der del
likväl förföll, som hos R. o. Ad., der den meningen, gjorde
sig gällande, att R. o. Ad:s electorer borde genom särskildta
val, utan afseende på nummer, utse ordför. i Utsk:n. K.
M. vägrade dock sin sanction till nämnda beslut, såsom icke
öfverensstämmande med de grunder, på hvilka åtskilliga andra
delar af vår representation hvilar.
Att förhållandet äfven är sådant, synes mig ostridigt,
äfvensom olämpligheten, att, ulan tvingande behof, för ett
särskildt fall rubba en eljest allmänt gällande princip. —
R. 0. Ad. representerar på grund af en genom födseln dem
förlänad rättighet. Föreskriften i Riksd.Ordn;s 3g §, som
bjuder: ”1 alla R. Sirs Utsk. förer den af R. o. Adrs när”var.
fullmäktige ordet, som, enligt Ridd.Ordn., dertill berättigad
är,” hvilar äfven på principen af elt åt den ärftliga,
eller åt adelsvärdigheten lemnadt prerogativ. Del synes
mig då vara en alltför stor motsägelse, om R. o. Ad.
vid riksdrs-förhandlingar gemensamt med de öfriga Stånden
skulle endast i anseende till dem fordra ett på ärftlighet
och börd grundadt företräde, under det R. 0. Ad. inom sig
förnekade samma princip. Detta torde vara nog för att vi_
a36
Den ii April e. m.
sa inconsecjvensen. Hvad åter nytlan beträffar, torde det
tunna ifrågasättas, huruvida den föreslagna förändringen,
som afser att mrd större lätthet kunna invälja de skickligaste
i Utsk., lemnar någon tillfyllestgörande garanti för vinnande
af detta ändamål. Det skulle nemi. kunna hända, att
R. o. Ad:s electorer framdeles hlefvo besvärade af manga
nya nu okända considerationer, och möjligtvis kunde en annan,
mera obestämd rangordning vilja göra sig gällande,
kanske lika besvärlig, men mindre än den nuvar. öfverensstämmande
med principen för vår representation. Men antingen
en sådan rangordning efterträdde den upphäfna, eller
den förutsättningen inträffade, att man genom särskildta val
skulle lyckas att alltid utse de mest passande ordförande!’;
så uppstår i begge fallen den frågan, huruvida icke någon
ledamot af de öfriga Stånden borde, i följd af förmenad
större skicklighet eller anseende, företrädesvis erhålla förtroendet.
Om våra Utsk. vore ändamålsenligare sammansatta, bestående
såsom i andia länder af några få personer, utsedde
för tillfället att utreda ett bestämdt ämne, öfver hvilket de
ansågos äga en speciellare kännedom, och icke såsom här
tillsattes för hela riksdagen, med åliggande att yttra sig öfver
en mängd olikartade och, endast i följe deraf, ofta mindre
kända ämnen, skulle jag visserligen anse det vara riktigast,
att Utsktu sjelfva utsago sina ordförande!’; men under
nuvar. förhållanden finner jag det dels likgiltigt dels underkastadt
många betänkligheter. Som dock denna fråga ej
är föremål för närvar, öfverläggning, vill jag ej med den
upptaga R. o. Adts tid. Endast så mycket må det tillåtas
mig nämna, att ehuru under närvar, organisation ett dylikt
sätt att utse ordföranden ej alltid torde hafva till följd en
bättre utredning af ämnena; så torde den dock medföra en
utvidgning af Utsktns redan förut nog stora inflytande på målens
slutliga afgörande — ett förhållande, som, om än någon
gång nyttigt och fördelaktigt, jag dock tior i allmänhet
icke något Ständ, och isynnerhet icke R. o. Ad., har skäl
alt eftersträfva.
De olägenheter, som förmenas uppkomma af Ridd.Ordnrs
närvar, föreskrift, kunna åtminstone till en del undanrödjas genom
det vanligtvis tillgängliga och äfven stundom begagnade
medlet, att intaga säte på grundaf fullmakt, om man önskar
inträda i Utsk. och anser sin egen nummer hinderlig derför.
Men jag tror ej, att de verkliga svårigheterna vid
tillsättande af Utsk. äro till finnandes i det nu omtvistade
stadgandet, eller kunna genom dess förändring häfvas. Enligt
min tanke är det riksdagarnas längd, mängden och
mångfallden af ämnen, som gör det svårt att finna personer,
ägande tid, håg och förmåga att egna sig till ett så
långvarigt, träget och mödosamt arbete. Det är i utredandet
af dessa otaliga och outvecklade motioner, som jag tror
Den ii April c. ra.
utskrs-arbetets största svårighet ligger: och, om man blott
lyckas att till ledamöter i Utskrn erhålla personel- med förmåga
alt urskilja de lösliga och overkställbar)) ideerna från
de nyttiga och verkställbara, att utreda och bevisa de förras
olämplighet samt i utsk:s-afdeln:na gifva form och praktisk
användbart åt de sednare; så skall man sedermera, äfven
med valet begränsadt inom de främre bänkarna, kanske
låtlare annian förmodat, finna passande personer att i Utskrn
föredraga de sålunda på afdelnrna förberedda ärendena. Jag vill
härmed visserligen icke hafva uttryckt den tanken, att det skulle
vara alldeles likgiltigt, huruvida Utskrs ordförande!- äfven
besitta de för utarbetandetaf motioner erforderliga egenskapei;
tvertom anser jag ett sådant förhållande ganska lyckligt; men
jag har endast velat antyda, att det icke är oundgängligen
nödvändigt, emedan dessa arbeten lika väl af andra kunna
på afdelnrna förrättas. Likväl torde häraf följa, alt lika,
om ej mera makt hvilar derpå, att dessa afdelnrr erhålla
fullt skickliga ordförande!-, och hvilka således äfven, om den
af Ridd.Utsk. yrkade principen antages, borde genom särskildta
val bestämmas.
Jag kanner visserligen, att våra grundlagar ej tala om
några utskrs-afdelningar: men när dessa finnas och äf
ven
framgent torde bibehållas, när man i våra ständiga
Utskrs fullkomligare organisation tror sig finna ett medel till
föl bättring af Representatione-n, och om man slutligen tror,
alt denna förbättrade organisation skall vinnas genom den
nu föreslagna valprincipen; så torde äfven ett omnämnande
i Ridd.Orda. af dessa ntskrs-afdelnri s tillvarelse ej vara obehörigt,
och en (öreskrift böra intagas om tillsättandet af deras
ordförande!- efter samma princip, sorn nu tor Utskrn blifvit
föreslaget. Af samma skäl och i sammanhang härmed, torde
äfven förändrade stadgandet) rörrde ordförandeskapet
bland R. Sits revisorer och fullmäktige i Banken och Riksg.-  cont., böra blifva en oundviklig följd.
För egen del, såsom icke öfvertvgad om nyttan och behofvet
af dessa förändringar, anhåller jag vördsamt om propos.
på afslag å Ridd.Utskrs nu föredragna betänk., i hvad
det rörer frågan om förändring af 22 §:n Ridd.Ordningen.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Jag yrkar bifall till
Ridd.Utskrs betänk, uti förevar, punkt. Jag skall icke söka
amplifiera de skal, som af Ulsk. blifvit framställda, utan i
stället bjuda till att vederlägga de motskäl, som jag tror
egentligen kunna andragas emot betänk., och hvilka finnas
utvecklade lili Gr. Hamiltons reservation. Deruti nämner
lian först, att det såsom skäl för saken är sagdt, att Ulsk.
skulle bringas uti närmare öfverensstämmelse med sjelfva
Ståndets organisation, der ordförtr tillsättas, utan afseende
på bördens rangbestämmelser, men att detta skäl icke vore
gilltigt, alldenstund det ej tillkommer R. o. Ad. att bestäm
-
a38
Den ii April e. m.
ina något i anseende till Landtmarskalkens utnämnande. Jag
svarar dertill, att då det åtminstone beror på R. o. Ad. att
ändra principen för Utsk:ns sammansättning; så böra de begagna
denna rättighet, för att sätta den uti samma cathegori
med sjelfva Ståndets. — Vidare säger lian om Utsktns
lämpliga sammansättning, att hvar och ens åsigt häraf mindre
beror på de invalde ledamöternes duglighet, som icke
mera på den politiska fraction, till hvilken man bekänner
sig. Jag skulle tro, att ehuru svag man än må vara för vissa
politiska meningar, måste man likväl erkänna, att det gifves
ett annat värde än delta, och att således äfven finnes en annan
synpunkt för bedömmandet af huruvida Utsk:n äro väl
eller illa sammansatta. — Han har vidare sagt, att då vid
nuvar. förhållanden den största svårigheten är att finna ordför.
, sedan ledamöterne äro valde; så skulle deremot, om Utslits
förslag antoges, svårigheten blifva att finna ledamöter,
sedan ordform vore bestämd. Jag kan icke inse detta. Jag
kan icke föreställa mig, att valförrättningen så fördelades,
att ordför. och ledamöter blefvo särskildt valde, utan sedan
alla ledamöterne uti ett Utsk. äro bestämda, väljes den mest
passande af dem till ordförande. Nu deremot, då man måste
göra afseende derpå, att ordform blir den äldste, är det
svårt att få en lämplig ordförande, eller, om den är gifven,
att få ledamöterna. Vidare bar han emot sjelfva motionens
uppställning anmärkt, att deruti blifvit omnämndt, huru de
äldre ätterna, till hvars fördel det nuvar. stadgandet skulle
vara, derigenom i sjelfva verket blifva lidande, och att detta
äfven angifvits som skäl för ändringen. — Men som han för
sin del icke kunde tro, att enskild fördel bort ingå i sådana
ämnen, kunde han icke heller fästa något afseende vid
detta motiv. — Jag tror att han i detta fall har gjort motionären
något orätt, om han trott hans afsigt hafva varit någon
enskild fördel; kanske hade hans mening bättre varit uttryckt
med ordet företräde, nemi. det företräde att få ordför.-  piatser. — Vidare säger han, att de högre nummernas svårighet
att i början inkomma i Utsk. vore mindre maktpåliggande,
om electorerne fästade mera afseende på den erfarenhet
och den duglighet ledamöterne redan hade före valet.
Jag säger, att denna duglighet måste vara svår att utröna,
förrän man någon gång sett deras handlingar i det
allmänna; ty dessförinnan torde det vara svårt för ledamöterna
att visa densamma. Det nämnes vidare, att i utbyte
mot de considerationer, som nu äga rum, skulle komma considerationer
af annan art. Jag vill icke yttra mig derom,
men tror, att sådant lika mycket redan förefinnes, och att
i alla fall de som utses till electorer, måste vara nog sjelfständige
att icke bry sig om considerationer af deu art, som
jag anser vara åsyftad. Hvad afdeloingarnes ordför. vidkommer,
så har jag hört, att de icke alltid tagas efter nummerordningen,
utan att de stundom bestämmas genom val inom
Den ii April e. m.
Utsktn; men jag anser denna inconseqvens alltför obetydlig
för att motverka den stora nytta, jag tror förslaget skulle
medföra och röstar derföre för bifall till betänkandet.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag, i motsats
mot den siste värde talaren, går att yrka afslag på Ridd.-  Utsk:s nu föredragna betänk., vill jag i första rummet frigöra
mig från den beskyllningen, att jag skulle hysa stationära
åsigter, och får derföre förklara, att jag intet högre
skulle Önska, än alt vi kunde få en allman representationsförändring,
och att vi, till dess en sådan kan vinnas, åtminstone
måtte få en förändring af representationen på Riddarhuset,
så att den måtte komma att bero af allmänna val.
I sådan händelse skulle jag anse både conseqvent oell lämpligt,
att Utsk:ns ordför. tillsattes genom val af electoi er; men
intill dess, och så länge det är omöjligt, att från den ena
riksdagen förespå till den andra, huru Riddarhuset då kommer
att se ut, om det skall beslå af mer eller mindre oberoende
ledamöter, om det kommer att mer eller mindre uttrycka
landets opinion eller tjenstemanna-intresset; så anser
jag det vara icke allenast inconseqvent, utan äfven oklokt,
att nu antaga Ridd Ulsk:s förslag.
Till de skäl, som af reservanten, Gr. Hamilton, äro anförda,
och dem som sedermera Frih. Stjernstedt uppgifvit,
tager jag mig friheten att ytterligare lägga följande: Man
har vid föregående riksdagar påstått, att Regeringen utöfvat
ett mäktigt inflytande på R. o. Ad., icke allenast i afseende
på rösterna vid voteringar, utan äfven i afseende på
tillsättande af electorer och utsk:s-ledamöter. Vill man erkänna,
att ordförme uti Utsk. äga ett stort inflytande pä ärendena;
så är det också gifvet, att, om Regeringen kunnat
verka på valen inom Ståndet, så skulle den få så mycket
större inflytande i Utsk:n, om den erhölle en större latitud
att söka de habilaste uti sitt intresse till ordförande!' uti
Utsk. Considerationer hafva här blifvit nämnda. Den siste
talaren har ej haft annat att motsätta dessa considerationer,
än den förhoppningen alt electorerne skola vara sjelfständige.
Jag lemnar derhän, huruvida man kan taga för afgjordt,
att detta uti en framtid alltid skall blifva förhållandet. —
Vidare får jag fästa uppmärksamheten deruppå, alt det finnes
en känsla, som gjort mycket ofidt; jag vill icke benämna
den med det allmänna namnet: "den Svenska afunden,”
utan endast tala om den förtrytelse, söm skulle uppkomma,
om flere ledamöter ansåge sig äga lika anspråk på att blifva
valde till ordförande. Om tilläfventyrs electorerne valde
tili ordförande en person, som de ansågo för skicklig,
men som i sjelfva verket vore mindre skicklig än en annan;
så kunde detta förtryta den skickligare, som blifvit förbigången
och blifva menligt för ärendenas behandling.
Ku uppstår ingen sådan förtrytelse, om en yngre man, med
högre nummer men lägre värdighet, blifver vald lili ord
-
Den ii April c. m.
förande. Jag tror visserligen att dessa förhållanden böra ändras,
men anser att detta rättast borde ske, när vi erhålla
en representations-förändring. Då blir det gifvet, att ordförrne
alltid skola utses genom val; men intilldess betvifla!-  jag nyttan af att antaga den nu föreslagna förändringen, och
afstyrker den på det högsta.
Gr. Hamilton, Henning II u'g o Ludv.: Det är
egentligen blott tviinne talare, som yttrat sig emot min reservation.
Hvad den förste talaren yttrat, bekänner jag att
jag anser så litet inverka på min egen och såsom jag hoppas,
äfven på Ståndets öfvertygelse, att jag blott tackar
honom derföre, alt då han nödvändigt skulle tala lalin, han
gjorde, det så kort som möjligt.
Hvad den andre talaren beträffar, så vill jag blott upptaga
de anmärkningar han har gjort. Hr Gripenstedt har
sigt, att, enligt mitt begrepp om Utsk:s sammansättning,
den beror af politiska opinioner. Jag har visserligen yttrat,
att politiska opinioner och inflytande skola ingå i mitt bedömmande
af utskts-ordförandens skicklighet; men jag vill visserligen
icke!förneka, att det kan finnas ettså absolut^välde
hos en person, alt han, hvilken politiska opinion han än må
hafva, likväl alltid måste anses såsom skicklig, och det har
icke kunnat vara min mening att i min reservation förneka
detta. — För det andra har lian sagt, att han icke kunde
förstå, hvilka considerationer skulle komma i fråga vid ordförandeskapet;
delta tycker jag likväl måste ligga tydligt
för en hvar. Så lange electorerne blott få välja den, som
har högsta nummern, så kan ingen consideration komma
ifråga; men jag är öfvertygad, att om electorerne, utan afseende
på nummer, ägde rätt att välja ordför., så skulle de
företrädesvis till ordför. taga högre embetsmål), och det är
äfven sannolikt, att hos dein den högsta skicklighet skulle
gälla, men fullt säkert är det icke. I sådant fall är det
lyckligt, om electorerne icke behöfva fästa något afseende
vid rangen på embetsmannabanan, och jag tror ingen kunna
vara nog fåfäng att afsäga sig plats i Utsk., derföre alt
han icke blifvit vald till ordförande. Vidare säger han,
att jag missförstått motionären i afseende på hvad han yttrat
om enskild fördel. Om motionären, såsom Hr Gripenstedt
föreslagit, nyttjat ordet företräde, så hade jag naturligtvis
icke gjort anmärkningen; men just derföre, att der
stod fördel, har jag anmärkt och bestridt det. Hvad beträffar
erfarenheten af personernes skicklighet, som han
sagt, att man icke kunde känna, förrän de blifvit invalde i
Utsk. och vid hvilken jag således icke bort fästa mig; så får
jag yttra min öfvertygelse, att det vore ganska olyckligt,
om valen skulle ske, utan att man skulle fästa afseende på
personernes skicklighet. Jag tror, att den största svårigheten
-
Den ii April e. m.
len för electorernn just ligger deruti, alt de till utsk:s-Iedamöler
böra laga sådana personer, hvilka känna de ärenden,
sorn de skola behandla; således lager man uti LagUtsk. helst
lagfarna personer, som äro kände för lagkunskap, o. s. v.
äfven för de öfriga Utsk:n. — Slutligen har talaren yttrat,
att han ej ansåge någon våda ligga i den inconseqvens, som
skulle uppkomma. Jag vill icke påstå att någon våda deraf
blef följden; meri då man kan hafva valet emellan conseqvens
och inconseqvens, så föredrager jag conseqvensen.
Frill. Gederström, Jacob: Då Riksd.Ordn. år 1809
stiftades, utgjorde ordförandeskapet i Utsk. jemväl ett bland
föremålen för Ständernes öfverläggningar. Det föreslogs då,
alt hvarje Utsk. skulle inom sig, utan afseende på Stånd,
välja ordför.; men deröfver fattades inom särskildta Stånd
olika beslut, och saken gick slutligen till jemknings-utsk.
J delta Utsk. var majoriteten för bibehållande af ordförandeskapet
inom R. o. Ad., och derifrån hafva vi nu dessa
underbara öfver läggningar i detta ämne. Så länge R. o. Ad.
bibehåller ordförandeskapet i Utsk., så måste deraf blifva
en följd, att den äldste efter nummer n inom Utsk:n förer
ordet, likasom i Landtnäs frånvaro hans ställe på Riddarhuset
företrädes af den främste närvar, stånds-ledamoten;
och jag förmodar, att, i öfverensstämmelse med hvad Gr.
Hamilton i sin reservation yttrat, R. o. Ad. ville låta det
bero vid det nuvar. förhållandetf till dess vi erhålla det
mera förnuftsenlig!) stadgandet i Riksd.Ordn., att Utsk. inom
sig skola välja ordför., hvarom fråga icke får väckas inom
Stånden utan endast hos Const.Utsk. Jag afstyrker bifall
till Ulsk:s betänkande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Som jag vid sista riksdag
väckte samma motion, sorn nu af Ridd.Utsk. har blifvit
tillstyrkt, bör jag ej upprepa samma grunder, som jag då
anförde till skäl för mitt förslag; ty det vore att uppläsa
något af hvad sorn i sista riksdagens prof. finnes infördt.
Jag skall derföre förbigå dessa skäl och nu blott upptaga ett
enda. Jag har trott mig finna, alt då suppleanter väljas af
R. o. Ad. för styrelsen af Banken och Riksg.verket, och då
desse sedan inträda uti nämnda styrelser, och således, till
följe af nu gällande ordning, efter sin nummer på Riddarhuset
intaga säte och stämma uti desamma; så kunde det
hända — hvilket äfven har handt — att suppleanten intager
säte framför verklig ledamot, ja lill och med tager
ordförandeskapet af den främsta ledamoten i Bankens eller
Riksg.contorets styrelse. Jag hemställer til 1 hvar och en,
om det är naturligt, att en suppleant, som blir tjenstgörande
för 2 eller 4 sessioner under sommaren, då de ordin.-  ledamöterne äro frånvar., skulle taga ordförandeskapet framför
en ledamot, som under flera år varit med och lärt kän5
II. . 3 1
Den ii April c. m.
na verket. Jag tror, att det är ganska svårt, — jag har
sjelf erfarit det, — att taga inträde uti ett sammansatt verk,
sådant som banken, utan alt känna ärendena eller tråden,
hvarefter de gå, och likväl vara nödsakad att taga ordförandeskapet
af en person, sorn i flera år handlagt ärendena
och tagit kännedom af dem. Denna omständighet liar Utsk.
likväl ej tagit i betraktande, och jag tager mig deraf friheten
hemställa, om icke ärendet borde till Utsk. ålen emitteras,
så mycket hellre, som en af Utskts ledamöter uti sin
reservation har anmärkt, att Utsk. icke varit conseqvent i
afseende på dessa styrelser för Banken och Riksg.contoret,
då det föreslagit att, vid valet af dessa styrelser och bestämmandet
af deras ordför., den nuvar. principen skall fortfara
att blifva gällande. Jag inser ganska väl, att denna fråga,
eller öfvergifvandet af principen för det ärftliga inflytandet,
medför en rubbning uti förhållanden, som förljenar
att betraktas; men jag bekänner, att jag har intet emot att
öfverlemna åt alla 4 Stånden inom Utsk. att välja ordförande.
Der möter intet annat hinder, än alt en sådan fråga
måste väckas-inom Const.Utsk. och icke här. Jag har
icke väckt den inom Utsk., men för den händelse att R. o.
Ad. skulle besluta bifall till denna motion, anser jag det
tillhöra mig, då jag en gång väckt frågan och talat för densamma,
att visa den aktning och ödmjukhet för de öfriga
Stånden att öfverlemna till dem samma rättighet, som tillkommer
R. o. Ad. i detta hänseende. Nog ser jag, hvart
detta kan leda; men i närvar, stund bör jag icke ingå i någon
betraktelse af följderna för vår representation, enär
denna fråga icke nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning;
dock är jag för min del fast besluten att gerna afstå
alla företrädesrättigheter, blott det sker till Rikets sanna
gagn och fördel.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Uti mycket är jag förekommen
af Frih. Stjernstedt. Efter honom hafva flere talare
yttrat sig; men jag har icke hört, att någon vidrört
den frågan uti Utsk:s betänk., som gör nödvändig suppleant
till ordför , ifall ordför. af laga förfall är hindrad att sitt
lall uppfylla. Jag förmodar, enligt den del af discussionen,
som redan är förbi, att afslag icke kan komma i fråga. Om
åter R. o. Ad. skulle besluta återremiss, skulle jag önska
att Utsk. ville inkomma till Ståndet med ett utlåt., som innehöll
tydliga föreskrifter huru förhållas skall, då ordför.
af laga förfall är hindrad att fullgöra sina åligganden, samt
om icke, bland det antal af utskts-ledamöier, som Ståndet
a priori väljer, en suppleant till ordför.platsen bör utses.
Mig tyckes, att man ingalunda kan öfverlemna denna rättighet
att föra ordför.klubban, när ordform sjuknat, åt den,
som efter honom inom Utsk. har den högsta nummern,
emedan, då man just genom en ny inrättning dödat den
Den n April e. m.
243
gamla principen, det vore orätt att åter uppväcka densamma
och göra den gällande. Dessa äro mina skäl, hvarföre
jag skulle önska att, ifall återremiss beslutes, uti Ulskts
nya betänk, få se dessa stadgandet) tydligt uttryckta.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle önskat att hafva
funnit det nu föredragna förslaget af ftidd.Utsk. så utarbetadt,
att jag kunnat skänka det ett odeladt bifall; men
jag finner det beklagligen behäftad t med sådana svårigheter
och brister, att jag nödgas tala deremot. Detta ämne har förevarit
vid en föregtde riksdag. Jag var äfven då af motsatt tanke
mot dem, som yrkade afskaffande af numrets prerogativ vid val
till ordför. i Utsk. Jag gjorde det icke derföre, att jag ansåg
af vigt för R. o. Ad. att inom sig bibehålla della proerogativ,
eller derföre att det kunde vara af allmän nytta
att så är: men så länge vi hafva stånds-represenlntion och
så länge de öfriga Stånden äro förbundna att mottaga en
ordför. af R. o. Ad.; så anser jag verkligen att, af aktning
för MedStånden, det gamla praerogativet bör bibehållas, så
alt desse MedStänder icke må anse sin ratt förnärmad,
derigenom att R. o. Ad. inom sig för dem väljer en ordför.
, utan böra vi låta det vara såsom hittills, att det är lagen,
som nämner. Ingen skulle högre än jag önska, att en
rimlig Ridd.Ordn. gjorde det möjligt, att komma lill klokare
och bättre resullater uti riksd.arbetet. Dertill hörer
en alldeles ny ordning för val af utsk:s-ledamöter och ordförtr,
så väl uti afdelntna, som i Utsk:ns plena. Då dessa
brister verkligen, i min tanke, äro så talande mot förslaget,
som flere ledamöter yttrat, så afstyrker jag bifall
derå.
Hr Gripenstedt: Jag vågar åter för ett ögonblick
utbedja mig Ståndets uppmärksamhet. Det sker egentligen
för alt upptaga till vederläggning några af de skäl, dem Gr.
Hamilton ställt till mig. Han sade, att man borde välja
till ulsk:s-ledamöter dem man kände förut; jag hade sagt,
att man icke kunde känna dem, då de icke förut fått tillfälle
att göra sin förmåga gällande, hvilket tillfälle de först
erhålla vid handläggning af de ärenden, som förekomma
uti Utskm. Han nämnde, att detta vore lätt, då man, äfven
utan att förut så fullkomligt känna deras erfarenhet,
t. ex. i LagUtsk. valde sådana persoer, som man kände för
att äga juridiska kunskaper o. s. v. Detta fall medgifves;
men då vissa Utsk. handlägga ärenden af högst olika natur,
torde det vara svårt att känna, hvilka personer i alla dessa
möjliga ämnen hafva speciella kunskaper. —1 Vidare sade
han, att han, vid valet emellan conseqvens och inconseqvens,
väljer den förra; jag gör så med, nb. då den icke medför
någon större olägenhet, än den som skulle uppkomma af
inconseqvensen.
Den siste värde talaren har sagt, att han egentligen yr
-
Deu ii April e. m.
lat afslag, derföre att det vore en skyldig uppmärksamhet
mot MedStånden alt icke välja ord för. för dem. Jag har
af föreg:de riksd.prot. inhemlat i ett yttrande, som Frih.
Ehrenborgh dä afgaf, att dä frågan om att Utskin sjelfva
skulle välja sina ord för. förevar uti Const.Utsk., sä afstodo
de ofrälse Stånden från denna rättighet, men hade tillika
framställt den önskan, att R. o. Ad. mätte välja ordförande.
Örn förhållandet är sådant, som det uppgifves uti det nyss
citerade yttrandet af Frih. Ehrenborgh, så torde den consideration,
Gr. Horn afsett, vara öfverflödig, enär de ofrälse
Stånden sjelfva icke ansett den behöflig.
Frih. von Schwerin, Carl Julius: Jag skall icke
trötta R. o. Ad. med ett långt anförande, utan endast upptaga
några af de anmärknlr, som blifvit gjorda mot min
framställning. Gr. Hamilton har uti sin reservation anmärkt,
att jag icke stödt mitt påstående, att ordförandeskapet borde
följa med högsta nummern, på det factum, att skickligheten
ej följer med äldsta nummern; jag har ansett, detta vara
ett sådant axiom, att jag icke ville vidröra detta skäl. flan
liar äfven fästat sig vid, att jag begagnat ordet fördel, och
ansett ordförandeskapet vara en fördel. Någon personlig
fördel har det ej kunnat falla mig in att dermed åsyfta;
jag har ansett ordförandeskapet vara ett företräde, och
trott detta ord här vara synonymt med fördel. f afseende
på hvad jag anfört om de considerationer, som nu äga
rum, har han påstått, alt farligare considerationer skulle
uppkomma, om R. o. Ad:s electorer valde ordför. i Utskrn.
Det är under nuvar. förhållanden dubbla considerationer,
men om R. o. Ad:s electorer först linge välja en person,
som, till följe af sin erfarenhet och sin ställning i samhället,
kan vara passande lill ordför.; så blefve derigenom, såsom
jag anmärkt, många uteslutna från Utsktn. — Ytterligare
har han talat om lättheten att få fullmakt; vid denna
riksdag har det likväl varit ganska svårt att få en sådan.
Äfven känner jag flera af R. o. Ad:s ledamöter, som tagit
ut polletter, för att hindra ättemän att få dem. Jag hoppas,
att den tidpunkt snart måtte komma för Svenska
Ridderskapet, då de ej så lättsinnigt , som nu , anförtro fullmakter
åt personer, som de icke så noga känna.
Frih. Raab har sagt, att Svenska afunden eller förtrytelsen,
såsom han hellre ville kalla deu, skulle snarare väckas
mot den ordför., som electorertie valde. Jag tror att
då R. o. Ad:s electorer redan nämna ordför., så skall icke
denna känsla blifva mindre, om utnämningen grundar sig
på högsta nummern, än om den sker genom fritt val. — Gr.
Horn har ansett för en skyldig aktning för MedStånden
att bibehålla det gamla sättet att tillsätta ordför. uti TJtskln,
så alt icke MedStånden må anse sig förnärmade derigenom
att R. o. Ad. inom sig för dem väljer ordförande. Då R.
o. Ad. i alla fall tillsätter ordför. i Utsk., så kan jag
Den ii April e. m.
245
icke inse, att det för de andra Stånden vöre mera förnärmande,
örn desse personer bestämdes genom särskildt val,
än om lian, lill följd af bogsta nummer, blir ordför. i Utskott.
På grund af dessa skäl och dem, som förut blifvit
anförda, får jag hos R. o. Ad. anhålla om bifall lill Utskts
betänkande.
Gr. Hamilton: Jag Lar blott begärt ordet för att vid
Hr Lagerhjelms yttrande göra den anmärkning, att ingen
motion blifvit väckt om förändring af den § i Ridd.Ordn.,
som handlar om ordför. i styrelserna för Banken och Riksg.-  cont., samt bos R. St:s revisorer. På denna grund har
Utsk. icke kunnat handlägga denna §, och jag har således
icke förebrått Utsk. någon inconseqvens, för det alt detsamma
ej äfven på dessa ordförandeskaper tillämpat den antagna
principen. Måhända har jag en gång yttrat, att det
vore inconseqvent af motionären, att han icke äfven dit utsträckt
sitt förslag.
Frih. Ridderstolpe har yttrat, att intet förslag vore
gjordt, huru det skulle tillgå när ordför. är af laga förfall
hindrad att sjelf fullgöra sina åligganden. Utsk. har likväl
uti sitt betänk, föreslagit, alt då ordför. vore frånvar.,
skulle den äldste efter matrikeln föra ordet; och jag har just
derutaf hemtat skäl för mitt påstående, alt Utsk. icke varit
tillräckligt conseqvent. Dessutom, om sådant af någon
skulle tillstyrkas, skulle jag på det högsta afstyrka det, af
det skäl, alt 0111 man anloge att ordform borde få en suppleant,
så borde af samma skäl suppleanten hafva sin suppleant
och äfven suppleantens suppleant hafva sin, o. s. v.
och detta Liefve en högst betydlig omgång vid sjelfva
valet.
Hvad Hr Gripenstedt och Frih. von Schwerin yttrade mot
mitt anförande rörde hufvudsakligen ord och icke sak; jag
vill derföre icke upptaga tiden med att besvara deras anföranden.
Jag vill blott nätuna, att jag mot Frih. von Schwerin
anmärkt ordet fördel, emedan jag icke nu anser ordfor.-  platsen såsom någon hedersplats, men genom val blefve det
en hedersplats, och då vore det fördelaktigt att uti detta
förtroende erhålla bevis på att man är väl känd; men då
det nu beror på nummern, så är ordförandeskapet icke någon
hedersplats, och detta har varit ett ytterligare skäl för
mig att icke anse det vara någon fördel.
Hr Rosen q v i st,'Fredr. Leonh.: Jag anser mig skyldig
tillkännagifva, att jag under denna riksdag till Const.-  Utsk. väckt den motion, att Piiksd.Ordn. måtte blifva så
förändrad, att Utskrn inom sig Lomme alt välja ordförande.
Jag känner icke hvad afseende Utsk. derå gjort; men om
det skulle lyssna dertill, så lärer förmodligen en propos.
komma till R. St. I sådant fall är min opinion i denna sak
redan uttryckt. Jag har utgått från den synpunkten, att
246
Den ii Aplil c. m.
rättigheten att utse ordfor. bör tillhöra ett Utslits samtliga
ledamöter, och då skulle de verkligen blifva pä det bästa
sättet utsedde. — Vid samma tillfälle har jag väckt den
motion, att R. St. skulle få välja sina Talmän, och jag gör
mig förvissad, att Utsk. vid denna riksdag lyssnar dertill.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Utskrs betänk, i
den del det innefattar förslag att electorerne skola utse
ordfor. inom Utskrn biträder jag på den, som mig tyckes,
ganska klara och gill liga grund, att det beror på electorerna
att utse skickliga ordförande!'-uti Utsktn; men då, så
vidt jag kunnat tinna, Utsk. äfven har föreslagit, att electorerne
äfven borde utse ordförande!’ på afdelnrna inom Utskrn,
så får jag afstyrka bifall till Utskrs betänk, i denna del ,
emedan jag tror det vara ett sätt att lägga för mycket band
på Utskrn. Utskrn tillhör det nemi. redan att constituera
sig på afdelnrna, således skulle jag icke tro, att electorerne
böra äga denna rättighet att på förhand constituera ordför.
på afdelnrna, innan dessa af Utsk. äro beslutade. Dessutom
kunde electorerne ej så noga känna, hvilka ärenden, som
inom Utskrn böra samfäldt handläggas, och således hade de
svårt att bedömma hvilka personer vore bäst passande till
utskrs-ordför. och måhända ännu svårare att känna hvilka
personer skulle vara lämpligast till ordför. inom afdelnrna.
Jag får derföre hos R. o. Ad, anhålla om återremiss af betänk.
i denna del.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag för min enskilda
del icke fäster någon synnerlig vigt vid det sätt,
hvarpå R. o. Ad. behagar afgöra denna fråga, har jag
likväl trott det för mig vara en skyldighet att säga min tanke
derom.
Jag hyllar den grundsatsen, att Utskrn sjelfva böra välja
sina ordför., och jag tror det vara ett närmande till denna
grundsats, om R. o. Ad., då grundlagen förbjuder Ståndet
att medgifva eje öfriga Stånden denna rättighet, åtminstone
ville öfverlåta densamma åt sina egna electorer. —
Här har af en ledamot blifvit sagdt, att det möjligen kunde
för de öfriga Stånden blifva obehagligt, om, enligt den
föreslagna förändringen, R. o. Adrs electorer skulle uppdragas
att välja.ordför. äfven för de öfriga Stånden. Jag tror
att detta inkast ej förtjenar afseende. R. o. Adrs electorer
välja ju äfven för närvar, ordför. för de öfriga Stånden.
Det är visserligen sannt, alt R. o. Adrs electorer nu välja
dessa ordför. inom de grefliga och friherrliga bänkarna;
de äro dertill, snart sagdt, nödsakade; men emedlertid är
valet deras. Jag kan ej föreställa mig, att de ofrälse Stånden
skulle vara mera förnärmade, om R. o. Adrs electorer
händelsevis kunde finna en värdig ordför., som icke suttepå
grefve- eller friherre-bänkarna; ty den enda skilnaden vore
att electorernes valrätt framdeles blefve mer utsträckt',
Den ii April e. ra.
247
hvilket, enligt vanlig slutkonst, borde leda dertill, att valen
blefvo bättre. För öfrigt är det min tanke, alt R. o.
Adis electorer alldeles icke skulle vara mera besvärade af
consideratiorier, om de fingo sig öppet lemnndt alt fritt
valja ordför. inom hela Ståndet, än de för närvar, äro, då
de skola uppsöka en person, hvars nummer berättigar honom
till denna plats. Det finnes visserligen en consideration,
nemi. den att, om R. o. Adts.electorer ägde välja ordför.
, utan afseende på nummerordningen på Riddarhuset,
den högre värdigheten eller numret på rangordningen skulle
äga anspråk på företräde; men för den händelse att sådant
skulle blifva följden, tror jag att anspråket på företräde
i följd af rangordningen ungefär kan anses lika g.illtigt,
som det på häfd grundade anspråk på företräde i följd
af bänknumret på Riddarhuset. I detta fall tror jag således,
att det slår al pari, och att, om considerationer i det ena
fallet gälla, så gälla de äfven uti det andra. Utan tvifvel
lemnar Ridd.Utsk:s förslag mera frihet åt electorerna, och
jag tror, som jag äfven sagt, alt om man utgår från synpunkten
att närma sig till den princip, alt Utsk. skola sjelfva
välja sina ordför., så har R. o. Ad. tagit initiativet i
detta afseende, då Ståndet förkastat den gamla aristocratiska
usancen och tillåtit, att valet åtminstone närmar sig till
en mera liberal princip; och jag föreställer mig, att delta
beslut skulle vara en ganska angenäm öfvergång till bifall
för det förslag, som jag hoppas skall komma från Const.-  Utsk. vid denna riksdag, alt nemi. alla RiksSttn skola hafva
rätt att inom Utsk. välja ordförande. På dessa grunder kan
jag icke annat finna, än att Ridd.Utsk. haft fullt skäl att
tillstyrka, det R. o. Ad:s electorer må hafva rättighet att
välja ordför. inom Utsk. — I öfrigt hafva åtskilliga anmärkningar
blifvit gjorda mot Ridd.Utskts betänk., som sannolikt
härledt sig derifrån, att de värde anmärkarne icke läst
betänkandet. Här har t. ex. af en ledamot blifvit anmärkt,
att Utsk. föreslagit, det R. o. Ad:s electorer skulle välja
ordför. äfven inom afdelntna i Utsk. Detta är helt och
hållet motsatsen af hvad Utsk. föreslagit; Utsk. har nemi.
sagt, att, hvad angår val af ordför. på ulskts-afdelntr,
Utsk. ej ansett nödigt att något stadgande derom framställa,
enär angrde afdelnrnas antal och beskaffenhet icke något stadgande
finnes uti grundlagen, och det således berodde på R.
o. Ad:s egna ledamöter i Utsk:n att sinsemellan öfverenskomma
att bestrida dessa underordnade orför.platser. Således förfaller
denna anmärkning, — För öfrigt innehåller detta
ämne en principfråga, och jag tror derföre, att en återremiss
skulle gagna till föga, isynnerhet som uti Utsk. endast de
tvänne äldste ledamöterne varit mot betänk., och det icke är
sannolikt, att de öfrige skulle ändra sin tanke. Jag yrkar
således bifall till betänkandet.
Frih. Raab: Ehuru jag icke kan finna, att de talare,
243
Den u April c. m.
som yttrat sig för bifall till betänk., kunnat anföra några
öfvertygande skäl utöfver dem, som Utsk. framställt, anser
jag mig likväl böra till besvarande upptaga några af
dem.
Hr Lagerhjelm har sagt, att conseqvensen fordrat, att
Utsk. yttrat sig för tillsättandet af ordför. hos fullmäktige
i Banken och Riksg.contoret. Om också Utsk., efter derom
vederbörligen väckt motion, kommer att tillstyrka ett sådant
val, så blir deraf icke följden att conseqvensen iakttages.
För conseqvensens iakttagande skulle fordras, att ordförandeskapet
bestämdes genom val, ej allenast för hela Utsk.,
utan äfven inom hvarje afdelning af desamma, och så länge
detta icke kan ske, kan ingen conseqvens på denna
väg vinnas.
Den siste talaren har sagt, att det icke vore mera förnärmande
för de andra Stånden, om ordför, i Utsk: 11 tillsattes
genom val på Riddarhuset, än nu, då börden tillsätter
dem, och förmenat, att det äfven nu icke är börden,
utan R. o. Ad:s electerer, som utse dem. Jag medgifver,
att det är electorerne, som t i 1 Isa t ta ordför., men det sker
icke genom val. Vill man medgifva valprincipen öfver hela
Ståndet, så synes mig, att man äfven borde medgifva den
för de öfriga Stånden. — Den siste värde talaren har vidare
sagt, att om rangordningen efter embetsmannavärdigheten
eller börden skulle iakttagas, vore det detsamma. Jag
tror, att det är stor skilnad emellan hvad börden och rangen
kunna göra i detta afseende. En ung man af hög börd
liar intet inflytande, då deremot en man på en högre plats,
om också i den lägsta adliga värdigheten, kan hafva stort
personligt inflytande. — Slutligen har samme talare sagt,
att man för principens skull borde taga det första steget;
]ag tror dermed bör anslå tills vi kunna taga ut det fullt,
hvilket jag önskar måtte ske snart. Jag anser nemi. hela
vår Ridd.Ordn. vara en gammal byggnad, som behöfver
byggas om, och att det vore en förspilld möda att deruppå
nedlägga någon betydlig reparation, förrän vi på en gång
kunna ombygga densamma.
Atskillige hördes yrka proposition.
Hr von Hohenhausen: Jag anhåller att få uppläsa
22 §:n Riksd.Qrdn.: "I Utsk. föres ordet af den R. o. Ad:s
”ledamot, som bland de närvar, har främsta sätet på Riddarhuset.
” Ergo kan i Utsk. ordet icke föras af den,
som dertill blefve vald, såvida de, hvilka representerade äldre
ätter, ej voro sjuka eller af annan orsak frånvarande.
Då här så mycket blifvit taladt om consideralioner, hemställer
jag till R. o. Ad., om det vore billigt, att R. o. Ad.
skulle anse sina enskilda angelägenheter, hvilka behandlas
af Ridd.Utsk., vara öfvervägande framför bela nationens,
som
Den ii April e. m.
249
sora behandlas af R. St:s Utsk, Jag skulle således tro, att
så länge R. St. af 22 §:n Riksd.Ordn. äro bundne att alltid
lil! Utsk:s ordför. taga den, som bland de närvar, bar
främsta sätet på Riddarhuset; så bör icke Riddarhuset för
sitt eget Utsk. bestämma en annan ordning, hvilket skulle
kunna indirect betyda, att Riddarhusets angelägenheter gingo
framför nationens. Deremot har jag ingenting emot,
att ordför. inom alla Utsk., till följe af en grundl.förändring,
alltid valdes af Utsktn sjelfva, hvilket enligt ram
tanke vore lämpligast.
Hr Dalman: Jag uppstiger endast för att upplysa
Frih. Raab derom, att det icke slått i Ridd.Utsk:s skön och
lika litet står i R. o. Ad:s, att taga steget fullt ut, eller
besluta, att äfven de öfriga Ståndens ledamöter må deltaga
i val af utsk:s-ordför., emedan grundlagen tydligen stadgar,
alt den af R. o. Ad:s ledamöter skall föra ordet i
Utsk., som enligt Ridd.Ordn. dertill berättigad är. Således
kan det icke bero af mig eller någon annan att härvid vala
så liberal, snm jag med fägnad hört Frih. Raab önska,
att alla måtte vara.
Frih. von Schwerin: Jag har begärt, ordet, endast
för att underrätta Hr von Hohenhausen, att jag i Riksd.-  Ordn. fåfängt eftersökt det stadgande, han der trott sig finna.
Det är 22 §:h Ridd.Ordn., som innehåller hvad Rån
uppläst. Uti grundlagen finnes blott Rihsd.Ordnrs 3q tj,
som innefattar bestämmelse om ordförandeskapet i Utsk.;
och det är pa grund af dess redaction. iag önskat att ifrågavar.
förändring måtte af R. o. Ad. bifallas.
Frih. Raab: Det är blott för att frikalla mig frandén
förebråelse, alt jag skulle varit i okunnighet derom att
Ridd.Utsk. saknat rättighet att yttra sig om allmänt val till
ordför. inom Utsk., som jag begärt ordet. Jag får förklara,
alt min mening med stegets folia uttagande icke åsyfta de
allmänt val inom Utsk:n , utan då iag uftrvckfe mig på detta
sätt, och sade att vår Ridd.Ordn. är för gammal, trodde
jag Hr Dalman skulle förslå min mening vara den, att liela
var Ridd Ordn. borde så omarbetas, att vi knmmo till det
i milt första yttrande antydda syftemål, att representationen
inom Riddarhuset blefve grundad på val.
Hr von Hohenhausen: Jag medger, att Frih. von
Schwerins anmärkning är fullkomligt riktig, men 3q §!n
Riksd.Ordn. innehåller alldeles detsamma, sorn dpn nf mig
upplästa 22 (j:n j Ridd.Ordn., och således blir äfven conclusionen
alldeles densamma.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
Ridd.Utsk:s förslag, ronde skyldighet för electorerna att utse
ordför. i Utskotten.
5 H. 3a
Den 11 A pril e. in.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han funnit nej
hafva öfverröstat ja.
Frih. Boye, Fredr.: Sedan numera den saken är afslagen
- - -
Frih. Boye afbröts här af åtskilliga röster, som ropade,
att votering blifvit begärd, bland andra, af Frih. Tersmeden,
Wilhelm.
Frih. Tersmeden yttrade, att om Ilr Frih. o. Landtm,
behagade framställa propos. till ålerremiss, afstod Frih:n
från begäran om votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då propos. till bifall
blifvit framställd, då den blifvit med nej besvarad och
Landtm, derom förklarat sin mening, ansåg han sig icke
lämpligen kunnat framställa någon annan propros., utan ägde
den, som önskade återremiss och begärde votering, att
få frågan om återremiss införd i contra-propositionen.
Frih. Tersmeden: Jag har under denna disaussion
hört flera ledamöter yrka återremiss, hvarföre jag äfven trott,
att propos. derom skulle framställas, såsom vanlig då sådan
begäran blifvit gjord.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, i anledn. af Frih. Tersmedens
sista anförande, sin mening hafva varit den, att
propos. på återremiss visserligen kunnat framställas, men att
då flere talare yrkat bifall, hade Hr Landtm, ansett sig först
böra framställa propos. derå.
Hr Lagerhjelm: Då anmärkningar blifvit gjorda,
hvilka hindra antagandet af Utsk:s förslag, torde väl deruti
ligga ett skal för återremiss. Måhända skulle de af Ståndets
ledamöter, hvilka velat afstå betänk., icke, i händelse
votering derigenom kan undvikas, lägga sig emot propos. till
återremiss. Jag får derföre vördsamt hemställa, om icke Hr
Landtm., till undvikande af votering, kunde finna lämpligt
att framställa propos. på återremiss.
Hr Mannerskants, Garl Axel: Jag får också förena
mig i den begäran, att contra-propos. måtte blifva den,
att återremiss må äga rum. För mig skulle hufvudsakliga
skälet, hvarföre jag skulle afslå Ridd.Utsk:s betänk, vara det,
att förslaget icke med fullkomlig conseqvens blifvit uppgjordt.
Jag tviflar icke, ifall förslaget återremitteras, att den conseqvens
kommer att deruti inflyta, som jag önskat se från
början iakttagen, och begär på sådan grund återremiss.
Frih. Ridderstolpe: Antingen bedrager jag mig mycket,
eller har jag rätt deruti, att, sedan Hr Landtm, gjort
propos. på bifall till betänk., och denna propos blifvit med
Den ii April e. m.
i5i
nej besvarad, ingenting hindrar Landtm, att framställa propos.
på återremiss, då ett betänk, första gången är före.
Gr. Lilliencrantz, Gustaf Fredr.: Det är redan
af en värd talare ådagalagdt, att i denna fråga, hvilken egentligen
endast angår en princip, en återremiss icke skulle tjena
till något. Skulle Hr Landtm, finna för godt, att framställa
propos. på återremiss; så anhåller jag för min del,
att åtminstone de opinioner, hvilka, såsom jag tror, på ett
öfvervägande sätt uttalat sig för afslag å betänk., icke må
uteslängas från möjligheten att göra sig gällande, hvilket
skulle blifva fallet, om endast bifall till betänk, å ena sidan,
och återremiss å andra sidan ifrågasattes. Skulle någontalare
önska, att återremiss må utgöra den ena propos:n;
så har jag dock ingenting deremot, såvida den andra kommer
att innefatta afslag.
Gr. Horn: Jag tror det vara fullkomligen öfverensstämmande
med grundlagens ordalydelse rÖrjde allmänna frågors
behandling, och ser icke vid detta R. o. Ad. enskildt
rör:de ämne anledn. till någon skiljaktighet derifrån, att ett
betänk, bör återremitteras, då anmärkningar göras, som hindra
dess antagande. Jag får således anhålla, att Hr Landtm,
täcktes göra propos. på återremiss.
Hr von Troil: Det synes mig vara något för tidigt
man har begärt votering, såvida man icke ovillkorligen yrkar
bifall till betänk.; ty om det på Hr Landtm:s propos.
är afgjordt, att betänk, icke bifalles, så utesluter det visserligen
icke, att derpå må följa de proposrr, som kunna
vara föranledda af under discussionen gjorda yrkanden, enär
saken icke kan vara slut dermed, att R. o. Ad. beslutat,
att en sak ej bör äga rum. Tvertom måste R. o. Ad. besluta,
alt något skall göras med betänk.; antingen skall
det bifallas, afslås, återremitteras, eller läggas till handlingarna.
Nu har R. o. Ad., på sätt Hr Landtm, tillkännagifvit,
beslutat att icke bifalla betänk.; det återstår således
att afgöra, hvilket af de öfriga alternativen af Ståndet antages.
Jag anhåller således, att Hr Landtm, måtte framställa
propos. derå, och då de fleste talare yrka återremiss,
torde propos. derom böra blifva den första i ordningen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att såvida Frih. Tersmeden,
som begärt votering, frånträdde denna begäran,
vore Hr Landtm, ej hindrad alt framställa propos. å återremiss.
Frih. Tersmeden: Jag har redan en gång tillkännagifvit,
att jag afstår från voter;n, om Hr Landtm, gör propos.
på återremiss. Jag gjorde det nyss, och får nu säga
det för andra gången.
Gr. Frölich: Jag anser det vara ovedersägligt, att
om majoriteten så yrkar, den måste först fä propos. på bi
-
Den 11 April c. ra
fall eller afslag. Det hindrar icke, att, sedan en sådan propos.
är gjord och besvarad med ja och nej, samt då en talare
stiger upp och begär en ny propos. t. ex. på återremiss,
för att utröna, huruvida Ståndet dertill vill lemna bifall,
samt denna propos. af ordform göres, beslut kan utfalla med
bifall till en sådan propos. Men då nu händelsen icke var
sådan, utan sedan propos. var gjord till bifall eller afslag,
som naturligtvis innefattades i ja och nej, ingen steg upp,
då Landtm, förklarade Ståndets yttrande deröfver; så anser
jag, att alla de ledamöter, som vilja hafva afslag på proposm,
kunna ett af två, antingen påstå att den är afslagen, eller
också yrka att få votera om propstn. Det ligger inom majoritetens
rätt. Detta har jag endast velat erinra om, utan
att yrka det; ty så måste efter min lanke ärendet afgöras,
om majoriteten vill afstå betänkandet.
Hr Lagerhjelm: Utan att betrakta denna sak, hvarken
in abstracto eller in concerto, tror jag den vara ganska
enkel. Sedan R. o. Ad. icke bifallit betänk., måste det väl
antingen återremitteras för att omarbetas, eller också läggas
till handlingarna. Den nästa propos. är då naturligtvis den,
om R. o. Ad. bifaller återremiss; och det blir då, som Ståndet
bestämmer, huruvida återremiss skall äga rum eller icke.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de vid den nu föredragna delen af Utsk:s memor. gjorda anmärkningar
föranleda dess återremitterande.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
afslå samma föredragna del af memorialet.
Ropades starka ja, blandade med nej.
I anledn. hvaraf Hr Frih, o. Landtm, förklarade,
att han vid den sednast framställda proposm funnit ja hafva
öfverröstal nej.
Vid föredragning af de framställningar Utsk. i öfrigt
gjort i sammanhang med förslaget om skyldighet för electorerne
att utse ordför. i Utskm, fann R. o. Ad. dem böra
förfalla, sedan nämnda förslag blifvit afslaget.
Hr Gripenstedt: Emot det af R. o. Ad. nu fattade
beslut får jag anmäla min reservation.
Vidare föredrogs den punkt i Ridd.Utsk:s memor., hvaruti
Utsk. tillstyrkt afskaffandet af andra uppropet vid val
och voteringar.
Frih- Cederström, Jacob: Jag afstyrker Utsk:s förslag.
R. o. Ad:s erfarenhet under riksdagarna, ända sedan
år 1720 intill närvar, tid, vitsordar behofvet af andra uppropets
bibehållande; och jag skulle tro, att motionären missförstått
så väl Ståndets som Svenska folkets verkliga intres
-
Den 11 April c. m.
a53
se, då han tillstyrkt, att de innan voteringens början närvar.
borde få afgöra frågorna, samt att öfrige ståuds-iedamöter
skulle utestängas från tillträde i plenum eller, som Utsk.
tillstyrkt, från deltagande i beslutet. Jag har således intet
skäl att tillstyrka bifall å Utsk:s förslag, helst den obetydliga
tid, som afgår till andra uppropet, är af ingen vigt i
afseende på riksd.ärendenas gång.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Här talas, och med mycket
skäl, om en högst väderhål’ sak, som kallas frihet. Jag
håller af denna frihet både theoretiskt och praktiskt, och
jag finner henne laederad genom detta förslag, hvilket innefattar
en theori, som yttrar sig genom ofrihet. Den bär
namnet, kappan, masken af att befordra frihet, men befordrar
i verkligheten ofrihet. Om en ledamot icke skulle finna
sig böjd att öfvervara en öfverläggning, som ofta omen
småsak i tre timmar fortfar; om han fått nog af den första
timmans öfverläggning; om han fått nog, då han hörta, 3å4
ledamöter eftersäga hvad redan den itsle, a:dre eller 3:dje utförligt
framställt; om han deraf skulle anse sig öfvertygad,
att han redan fått nog upplysningar, äfven i fall han icke
förut tagit kännedom af ärendet: så borde det vara hans
rättighet att för ett ögonblick aflägsna sig från Riddarhuset
för att hemta frisk luft; och om det då skulle hända, att
öfverläggningen under tiden blefve slutad och underofficeraren
stängde dörren för honom, fastän han måhända varit
den, sorn noggrannast tagit kännedom örn saken och haft
främsta andelen i öfverläggningen derom, så vore det visserligen
icke till frihetens gagn. Jag vet nogsamt af gammalt,
att försök velat göras, för att från deltagande i votertna
utestänga den fraetion af Riddarhuset, som har lyckan eller
olyckan att bo i Stockholm, och att man trott, det frihetens
sak skulle vinna derpå; men detta anser jag vara ett
sätt att kränka frihetens sak och riksdagsmannens rätt, att
då han uttagit pollett vinna inträde. Jag afstyrker detta förslag
på det aldra högsta och får derjemte förklara, att ingen
annan vinst derigenom skulle erhållas, än att de i denna
stad boende embets- och tjenstemän, som nu sakna tid
att hvart ögonblick vara här, nödgades försumma de angelägna
ärenden, som på mellanstunderna kunna uträttas, för
att hålla sig här närvar.; ty ingen må förmoda, att en nitisk
riksdagsman underlåter att följa ärendena och att här
ständigt sitta på sin bänk, ehuru ledsamt det må vara, ifall
man befaller en underofficerare att icke släppa in honom,
i händelse han aflägsnat sig. Jag hoppas att R. o. Ad. alsi
år detta förslag, som nu för 3:dje eller 4:t^e gången förekommer.
Gr. Hamilton: Jag anhåller, att Hr Landtm, ville låta
uppläsa fortsättningen af Ridd,Utsk:s förslag i delta hänseende.
Jag ber om ursägt, att jag icke genast anhöll der
-
Den ii April c. m.
om; ty då förmodar jag, att icke de båda siste talarne yttrat
sig — åtminstone icke på det sätt de nu gjort det.
I anleda, af hvad nu blifvit yttradt, upplästes nästa
punkt i Utsk:s mentor., hvaruti Utsk. afstyrker den del af
Hr Reutersvärds motion, som åsyftar att efter börjad votering
ingen ledamot må insläppas i Riddarhussalen.
Hr Ribbing Bengt: Om jag icke misstager mig, haren
värd ledamot, såsom skäl för bibehållande af andra uppropet,
nämnt Ståndets fördel. Om nu olyckligtvis Ståndets fördel
verkligen skulle Iida genom andra uppropets borttagande, hvilket
jag icke tror; så är det dock en annan fördel, som öfverväger
Ståndets, nemi. landets, och den synes mig böra i första rummet
afses här. — En annan värd ledamot har talat om friheten. Jag
har ofta hört, att man här talat och yrkat på friheten, men fått
det svar: ja, friheten, den sanna friheten är god, blott den
icke öfvergår till sjelfsvåld. Detta är sannt, och jag skulle
förmoda att om andra uppropet tages bort, står friheten
qvar, men sjelfsvåldet tages bort; ty den, sora intresserar
sig för ett ämne, blir nog qvar, för att få fullständig reda
derpå; men den som kommer hft och vill votera i en sak,
som han ej känner, honom kallar, jag sjelfsvåldig, och det
hoppas jag man vill förekomma. Jag önskar således, att förslaget
måtte antagas, såsom högst nödvändigt och nyttigt.
Frih.. Raab: För min del får jag tillstyrka bifall till
betänk, i denna del. Jag anser, att ej allenast conseqvensen
fordrar ett sådant tillstyrkande, utan äfven att förslaget bör
bidraga till ärendenas grundligare behandling; ty dels tror
jag, hvad det förra beträffar, att R. o. Ad. borde iakttaga
samma ordning, som de öfriga Stånden, hvilka ej hafva a:ne
upprop, och dels anser jag hvad riksd.göromålen angår, att
hvar och en, som verkligen intresserar sig för ärendena,
och verksamt vill sysselsätta sig dermed, nog uppehåller sig
på Riddarhuset under discussion och intilldess voteringen för
sig gått; och slutligen tror jag, att om det finnes ledamöter,
som hafva flera förrättningar i staden att, jemte sina
riksdagsmanna-göromål, sysselsätta sig med, så vore det icke
någon särdeles förlust för riksd.ärendena, örn desse personer
blifva frånvar. vid voteringarna. Jag tillstyrker bifall
till betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Det har blifvit yttradt
af Gr. Hamilton, att jag skulle yttrat mig, som om Utsk.
hade tillstyrkt förbud för underofficeraren att under voteringen
insläppa Ståndets ledamöter; men det vari motionen,
som jag nämnde, att ett sådant förslag förekom, och det
var deremot, som jag gjorde min anmärkning. Mine herrar!
jag har hänvisat till häfden sedan 1720 intill närvar, tid. Det
har förefallit besynnerliga händelser vid voteringar inom
Riddarhuset sedan denna tid. Deribland var en märkvärdig
Den ii April e. m.
a55
nog, då en i Ståndet högt aktad ledamot, General, Duvall
talade här i 4 timmar, för att afvakta slutet af en eldsvåda,
och sedan kunna tillvägabringa ett förnuftigt beslut. Jag
skulle tro, att man icke bör söka utvägar att komma till
förhastade beslut, hvilka skulle föranledas af ett upprop;
och den lugnare öfverläggningen skall troligen medföra öfvertygelsen,
att Svenska folkets räll, hvars representanter
vi äro, fordrar mogenhet i beslut.
Hr Le fre'n: Jag har begått ett misstag deruti, att jag
trott förslaget om underofficerarens rättighet att neka inträde
på Riddarhuset under påstående votering, vara af
Ulsk. bibehållet.' Det kommer sig deraf, att då betänk, icke
varit tryckt, har man endast roed största möda vid cancellibordet
kunnat då och då snugga sig till att öfver axlarna
på andra ledamöter få se en rad deruti. Men denna omständighet
var icke väsendtlig, utan det väsendtliga var hvad jag i öfrigt
anförde derom, att R. o. Ad. icke bör afsäga sig sin rätt, att dess
ledamöter, utan äfventyr att utestängas från rättigheten att
deltaga i besluten, må kunna för kortare stunder aflägsna
sig härifrån; och på de skäf, jag förut anfört, får jag afstyrka
den härutinnan föreslagna förändringen. För öfrigt, och
efter jag har ordet, får jag tillstyrka, att, i händelse återremiss
kommer att äga rum, Ridd.Utsk. måtte låta trycka
sitt förnyade betänk., på det man ej må sakna tillfälle att
läsa detsamma.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Af de 2:ne värde
talare, som här yttrat sig emot Utsk:s förslag, har jag hört
åberopas, att Ståndets fördel skulle påkalla bibehållande af
2:dra uppropet. Om jag ville upptaga frågan från synpunkten
af R. o. Ad:s fördel, så vågade jag dock taga mig friheten
att taga i betraktande, huruvida icke R. o. Ad:s värdighet
må utgöra en af de förnämsta beståndsdelarna af dess
fördel. Jag skulle våga hemställa till R. o. Ad., huruvida
R. o. Ad. vill anse sig såsom en rådslående eller blott såsom
en voterande församling. Jag ville hemställa detta till deri
talare, som här omnämnt den riksd:s-taktiken, att man behöfver
flera timmar utdraga ett tal, för att afvakta slutet
af en eldsvåda, och sålunda lemna tillfälle till voterts-personalens
återkomst från densamma, för att kunna biträda vid
voteringen. Efter det begrepp, jag gör mig om en rådslående
församling, kan jag ingalunda förlika mig dermed, att
man ej skall hafva varit närvar, och hört de skäl, sorn anförts
för och emot saken, innan man genom sin voter:s-sedel
derom uttrycker sin opinion. Jag får derjemte, på grund
af den erfarenhet jag haft under föregående riksdagar, och
hvilken ej kan motsägas af någon ledamot af detta Stånd^
äran nämna, att det måste väcka åtminstone ledsnad hos de
personer, hvilka, under utöfningen af deras riksdagsmannakall,
efter bästa öfvertygelse uppoffrat sin tid och förmåga,
a56
D en ii April e. m
så liten eller stor den kunnat vara, för att göra sin mening
gällande, att nödgas i ett ögonblick se sitt sträfvande kull
kastadt, genom ankomsten af ett stort antal personer, som
ej öfvervarit öfverläggningen, ej hort några skäl hvarken för
eller emot saken, utan, ankomne hit, fått sina voter:s-sedlar
antydda efter sitt förtroende till de personer, som kunuat
underrätta dem , huru de i saken borde votéra. Jag finner,
för min del, alldeles oförenligt med värdigheten och således
äfven med fördelen hos en rådslående församling, att votera
annorlunda, än till följe af de upplysningar man under
öfverläggningen inhemlat. Jag skulle tro, mine herrar! alt
icke i någon annan rådslående församling i hela verlden ett
så beskaflfadt bruk förefinnes, som hittills hos oss blifvit iakttaget.
Jag har under sisth sommar varit närvar, vid Norrska
Stortinget, der det går så strängt tillväga i fråga om
voterrs-rättens utöfvande, att om en person stiger upp från
sin bänk och går till eli yttre rum, samt då Talman framställer
propos. befinner sig på tröskeln till sessionsrummet,
får han icke, äfven om han deltagit i öfverläggningen, intaga
sin plats för att afgifva sin röst. Jag biträder förslaget
i alla delar, och önskar allvarligt, att det måtte vinna framgång,
så att det andra uppropet må afskafFas.
Hr Gripenstedt: Vid genomläsningen af de 3 sist förflutna
rikdsdagarnas förhandlingar i detta ämne, har jag
funnit ett yttrande, som särdeles concist och kraftigt uttrycker
min opinion derom. Jag anhåller alt få uppläsa detsamma
och önskar så mycket hellre att göra det, som denne talares
tankar vanligen utöfva ett stort inflytande på detta rum.
Detta yttrande lyder sålunda: ”1 afseende på andra uppro”pets
afskaffande, är jag af samma mening som Hr Cederschjöld,
eller att det bör upphöra. I hvarje domstol eller
"collegium, eller med ett ord i alla lagskipnings och verk"ställighets-åtgärder,
iakttages såsom bestämd regel, att den,
”sorn ej deltagit i öfverläggningen om ett ärende, ej hel”ler
må deltaga i beslutet derom. Hvarföre skall man härifrån
afvika, då fråga är om den vigtigaste af alla åtgärder,
"om sjelfva lagstiftningen? Ofta inställa sig nu vid andra uppropet
till deltagande i votering sådane personer, som ej öf"vervarit
discussionen, eller ens veta hvad man voterar, utan
"sorn skyndat hit i följd af erhållen underrättelse, att votering
vore å färde. I brådskan hafva de stundom icke tid att
''taga närmare kännedom om saken, utan fråga någon bekant:
"hvad skall jag votera, ja eller nej? Och så följa de blindvis
"den andres tillstyrkan. Är väl sådant lämpligt och bör det
’’ej förekommas. Jag tillstyrker derföre att andra uppropet
"må afskafFas." Jag tillstyrker nu detsamma, och får tillägga,
att den som år 1829 fällde detta yttrande, var Hr von
Hartmansdorff.
Hr
Den n April e. ra.
Hr von Troil: En af de fördelar, som äro afsedda
med andra uppropets afskaffande, är tids besparing. Blotta
vinsten genom borttagandet af halfva tidsförlusten vid voteringar
ar icke obetydlig. Men skulle det äga sin riktighet,
hvad bär under discussionen blifvit yrkadt, skulle måhända
cn ojemförligt större besparing af den dyrbara tiden kunna
åstadkommas. Det bar nemi. blifvit förespegladt, alt det
ginge lika bra att votera, antingen man afbört discussionen
eller icke. Det torde medgifvas, alt antingen lända discus—
sionerna i rådslående församlingar till ämnenas utredning eller
icke. Om det förra är fallet, så torde det vara nödigt, att
den som skall domina, äfven bör afhöra de skäl, som från
stridiga sidor kunna anföras för eller emot ett förslag. Skulle
deremot ilen sednare åsigten vara riktig, att man linder dis—
cussionerna kan anse sig ledig att aflägsna sig, för att sköta
sina embetsförrättningar och andra förefallande göromål,
samt derefter återkomma till sjelfva votertna; så hemställer
jag, om det icke vore bäst att rent af borttaga all discussion
och inskränka förhandlingarna härstädes till att höra
propos. och votera deröfver. Det måste befinnas tydligt,
att det ena af dessa sätt att förfara måste vara det rätta.
Man bar, likasom i fråga om bänkmännen, åberopat, att
andra uppropet ägde rum redan under frihetstiden; och det
är ganska naturligt, att det då ansågs behöfligt. Ili k sd.-  förhandlingarna under den tiden äro icke numera någon
hemlighet, och man kunde tillägga, att de, beklagligen för
Ståndets anseende, icke äro det. Det är icke någon hemlighet,
att ett betydligt antal adelsmän, liknöjde för landets
intresse, voro ordentligen besoldade för att deltaga i valerina,
att de aflönades och afspisades på tjenliga localer, hvarifrån
de upphemtades till votcnna. Derifrån lärer andra uppropet
hafva liemtat sitt upphof. Tiderna äro visserligen nu
bättre, och jag vill hoppas, att något sådant numera hvarken
äger rum eller kan komma i fråga. Likväl erinrar jag
mig, att, så länge soupe'erna fortforo på Landtmts-klubben,
man der såg församlade åtskillige personer, hvilka under
volerrna erhöllo bud genom en vaktmästare, samt kommo
springande med andan i halsen, för att afgifva sina röster
vid voter:n; och såvidt jag kunde förmärka, utgjorde desse
ledamöters deltagande i riksd.förhandlingarna icke något vidare,
än att på LandlnUs-klubben soupéra och här votera.
Det måtte i öfrigt icke finnas synnerligen starka skäl för bibehållande
af 2:ne upprop, då man nödgas taga sin tillflykt
till anförande af den en gång inträffade händelsen, att under
en eldsvåda det skulle varit nödvändigt, för de dervid biträdande
Riddarhus-ledamöters deltagande i ett måls afgörande,
alt fortsättn discussionen så länge, att elden kunde
blifva släckt, innan vo term hann försiggå, — Sjelfva aflägsenheten
af detta skäl, sjelfva nödvändigheten att gripa till
ett sådant, torde mer än hvad direct blifvit talad t för för5
II. 33
a58
Den ii April e ra.
ändringen, bevisa, huru svårt det är att framställa något
gilltigt inkast deremot. I öfrigt har man visserligen att befara,
det R. o. Ad., som i dag afslagit 2:ne efter min tanke
ganska väséndtliga förbättringar i Ridd.Ordn., nu äfven i
3:dje frågan skall gå tillväga på samma sätt. Det vore onekligen
ganska conservativt; men jag vågar vördsamt yttra min
öfvertygelse, att så mycken conservatism på det hela icke
kommer att eonservera Huset.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ridd.Utskts förslag, att andra uppropet vid val
och voteringar må afskafifas.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då i anledn. häraf Hr Frih. o. Landtm, förklarade,
alt ja öfverröstat nej, begärdes af flera ledamöter votering.
Upplästes till justering och godkändes löljande votertsproposilion:
Den
som bifaller Ridd.Utskts förslag, att andra uppropet
vid val och voteringar må afskafifas, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utskts förslag om andia uppropets
afskaffande.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — n 8.
JMe j — 81.
Uppå derefter framställd propos. instämde R. o. Ad.
med Ridd.Utsk. iafslagåden del af Hr Reulersvärds motion,
som åsyftar att, efter börjad votering, ingen ledamot må uti
Riddar hus-salen insläppas.
Föredrogs den punkt af Utskts memor., hvaruti föreslås
att under upprop till val och voteringar, utom ledamöterna
på den bänk som uppropas, ej andra ina finnas på
stora gången än de, som tillhöra den föregående eller efterföljande
bänken.
Frih. Raab: Jag får på det högsta afstyika bifall till
detta förslag. Jag har nyss under votertn stått på gången,
och icke funnit, att någon olägenhet uppkommit för
dem, som blifvit uppropade.
Frih. Cederström, Jacob: Det är egentligen icke
af det skäl den siste talaren framställt, som jag afstyrker
förslaget, utan derföre att derigenom votertn skulle fördröjas,
så framt man ville gifva alla närvar, ledamöter tillfälle
att rösta; ty om de, först sedan deras bänkar blifvit uppropade,
lingö, på den långa vägen omkring nedra delen af
salen under läktaren, gä fram till stora gången för att komma
inom skranket; så skulle voterme blifva ganska långvariga,
isynnerhet som det blefve mycket svårare för ledamöterna
alt gå förbi hvarandra på de smala vägarna vid sidor
-
Den ii April c. in.
nn nf salen, än ali göra det på stora gången. Förslagets antagande
skulle således endast medföra långsamhet oell oordning,
och synes dessutom obeliöfligt, då ordn.stadgan redan
bestämmer vile för dem, som sta i vägen för de voterande.
Hr Le frön: Jag instämmer med den siste talaren. Förslaget
skulle hafva den följd att, såsom man plägar säga,
lända till förekommande af lids vinnande.
Hr von Hartmansdorff: Jag föreställer mig, att
del ilrågavar. stadgandet blott är föreslaget att intagas i
ordn.stadgan. I annan händelse skulle jag göra invändning
emot behörigheten af dess upptagande lill öfverläggning,
då ingen motion derom blifvit gjord, och Ridd.Ulsk. ingen
motionsrätt äger.
Denna punkt blef af R. o. Ad. afslagen.
Föredrogs den punkt af Utsk;s memor., sorn innehåller,
att Utsk. icke ansett sig kunna understödja Frih. von Schwerins
motion, alt K. M:s sanction icke skulle anses erforderlig
för någon annan del af Ridd.Ordn., an den, som afbandlar
R. b. Ad:s representation.
Hr von Hartmansdorff: Frih. von Schwerin har
föreslagit alt afsöndra vissa delar af Ridd.Ordn. ifrån densamma
och införa dem i R. o. Ad:s ordn.stadga. Detta torde
i vissa fall vora riktigt.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att man sedermera koinme till den fråga, hvarom Hr
von Hartmansdorff yttrat sig; nu vore blott fråga oirrUtskts
yttrande, huruvida K. M:s sanction skulle erfordras till ändringar,
som anginge annat än R. o. Ad:s representation.
Hr von Hartmansdorff: Om Utsk:s förslag går derpå
ut, såsom Hr Landtm, säger, att Ridd.Ordn. skall underställas
Konungens sanction i alla dess punkter; så är jag visserligen
af samma mening, som Utsk., men detta binder mig
icke till samma mening som Utsk. hyser ang:de vissa punkters
afsöndring. Derom skiljer jag mig ifrån Utsk:s tanke.
Uppå derefter framställd propos., gillades Utsk:s yttrande
i den del, sorn nu vur föremål för afgörande.
Ytterligare föredrogs Utsk:s förslag, att en förflyttning
af vissa §§ i Ridd.Ordn. skulle ske till ordn.stadgan, hvarvid
först förekom förslaget att g:de §:n i Ridd.Ordn. skulle
dit öfverföras.
Hr von Hartmansdorff: Dessa föreskrifter, som
Utsk. vill afsöndra till en s. k. ordn.stadga, synas i allmänhet
vara af mindre betydenhet, eller med ett ord
likgilltiga. Om så är, lärer det äfven vara likgillligt, om
de stå qvar i Ridd.Ordn. Man kunde i det fallet bespara
sig mödan att tvista om småsaker, samt låta Ridd.Ordn.,
som vid 3 nästföregående riksdagar blifvit omgjord, ålmin
-
aGo
Deu ii April e. ra.
slone för eu riksdag hvila. Min allmänna vördsamma åstundan
och tillstyrkan är således, all R. o. Ad. ej matie befatta
sig med dessa obetydliga föremål,- utan låta Ridd.Ordn.
förblifva oförändrad derutinnan. Skulle Ståndets mening
likväl vara, att ingå i pröfning af dessa småsaker; så får
jag fästa uppmärksamheten derå, att uti ilen förevar. 9 §:n
finnes ett stadgande, som synes oskyldigt nog, men måhända
icke är så likgiltigt. Utsk. har föreslagit, att uti ordn.-  stadgan skulle införas 9§:n, hvilken lyder sorn följer: ”Bän”karne
i pleniruminet nummereras så, att första bänken blir
"den främsta till höger om Landlm:s-bordet, andra den främesta
till venster, tredje den andra till höger o. s. v.” Detta
niå gerna Hyttas till orda.stadgan, om man derpå lägger
någon vigt. Men den följande meningen i samma $ innehåller:
Vid början af hvarje riksdag bestämmas alla lefvande ätters
”säten å Riddarhuset, så att de främsta intaga första bänken,
”de derefter följande andra o. s. v.” Detta tyckes vara ganska
riktigt, sådant som det nu är, och så länge det får sådant
förblifva. Men 0111 det skulle falla R. o. Ad. in vid
en annan riksdag, att t. ex. förklara, det vi, som sitta här
på yttersta venstra sidan, skola flytta oss till höger om
Landtm, på de första grefve-bänkarna, eller att de ytterste
skola blifva de främste och tvertom; så skulle det måhända
också hafva sina olägenheter. Det synes vara skal, att den
som först kommit härin, tager det främsta rummet, och den
som kommit sist, intager det nedersta. Men det torde ligga
något annat härunder. Det är icke mer än tvänne riksdagar
sedan en värd ledamot gjorde det förslag, att man
här, såsom i andra länder, skulle sitta på hvar sin sida,
efter partier eller tänkesätt, så att vi här skulle få en höger
och en vänster sida, oell att man skenbarligen hade hvar
och en afsöndrad från sina motståndare. Detta väckte motstånd
hos R. o. Ad., och motionen förföll. Nu kunde det
hända, att, ifall detta stadgande infördes i ordn.stadgan
och ej längre stod i Ridd.Ordn., det (olle dem in, som vid
början af en riksdag voro rådande, att fatta ett sådant beslut,
sorn den gången åsyftades. Då sades, att de, som voro
af samma mening, borde sitta bredvid hvarandra, för
alt kunna hviska skäl till hvarandra, hvarigenom tid skulle
vinnas då färre talare uppträdde. Om förändringen skedde,
så hade mati genast denna olägenhet af offentlig söndring
införd, hvilken man. undviker, då hvar och en sitter efter
sin nummer. Jag anser således sista delen af förenämnda §
vara af den beskaffenhet, att den ej bör uteslutas ur Ridd.-  Ordn. Det är möjligt, att dylika saker ligga under flera
andra stadganden, som jag ej hunnit eftertänka. Derföre
vore det måhända bäst att låta Ridd.Ordn. blifva oförändrad,
samt sålunda slippa den natt-öfverJäggning, som redan
synes hafva varit nog lång.
Den 11 April e. m.
Frih. Tersmeden: Jag medger visserligen, att det lian
vara R. o. Ad. likgilltigt, om den af Hr von Hartmansdorff
omnämnda §:n underställes Konungens sanclion eller
icke; men på andra sidan föreställer jag mig också, att det
intresserar Konungen föga, på hvilken sida eller vid hvilken
ända af Huset den ene eller andre af R. o. Adts ledamöter
sitter. Mig synes, att detta endast tillhör en ordn.stadga, och på
sådan grund tillstyrker jag bifall till Utsk:s ifrågavar. förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Hela Ridd.Ordn., mine
herrar! är en ordn.stadga. De delar deraf, som äro upphängda
på pelarena under lampetlerna, innefatta vitén för
mindre förseelser emot den ordning, sorn hvarje ledamot
bör iakttaga inom Ståndet; men i afseende på allt hvad
som rörer hans utöfning af sitt kall såsom representant, är
Ridd.Ordn. ordn.stadga, och bland sådana sladganden är
icke det minst vigtiga, bestämmandet af den plats man skall
hafva. Jag afstyrker, på grund af hvad Hr von Hartmansdorff
anfört, allt hvad Utsk. i denna del föreslagit.
Hr Hjerta, Lars: Jag tror, att så länge det stadgande
finnes qvar i Ridd.Ordn., att hvar och en ledamot skall
tala från sin bänk; så måste också viss plats bestämmas för
hvarje ledamot vid riksdagens början; och så länge detta
bruk bibehålies, lärer icke komma i fråga annat, än att
R. o. Ad:s ledamöter intaga sina platser efter deras nummer
å Riddarhuset. Således synes Hr von Hartmansdorffs
farhåga vara temmeligen öfverflödig. Men om, tilläfventyrs,
såsom det någöngång varit omtaladt, — och hvilket efter
min tanke måste bero på R. o. Ad. att sjelf bestämma,
— tribuner skulle inrättas här i salen, och hvarje ledamot,
som anmälde sig att tala, borde uppträda deri, så vore den
nuvar. ordningen för R. o. Adts ledamöter att hafva sina
platser efter nummer, icke nödvändig vid andra tillfällen,
än vid uppropen, på det ordning dervid skulle blifva iakttagen.
Då kunde Jedamölerne emellanåt rangera sig, huru
de behagade. De skulle naturligtvis äga några bestämda
platser, men del kunde väl icke betagns någon att efter öfverenskommelse
byta plats med en annan, för att komma
närmare sina bekanta. Det är, exempelvis, ett sådant arrangement,
som icke torde behöfva Underställas Konungens
sanction och införas i’Ridd.Ordningen.
Hr Lefre'n: Den siste talaren sade, att den fruktan
Hr von Hartmansdorff yttrat för möjligheten af införande
af s. k. höger- och venster-sidor* icke hade någon särdeles
grund, blott man iakttog, att livar och en satt efter
sin nummer; men jag påminner mig, att när förslaget att
tillskapa sådana höger- och venster-sidor, hvilket väcktes
vid i8a3års riksdag, var under discussion, förslagsmakarne,
med mycken fröjd öfver sin fintlighet, nämnde, att de främsta
bänkarne på hvardera sidan af Landtm:s-bordet borde
2Ö2
Don ii April c. ra.
kallas N:o r, de nästföljande N:o 2, o. s. v., så att den bänk,
vid hvilken jag nu slår, skulle hafva samma nummer, sora
den dermed i bredd varande på andra sidan af gången,
hvarigenom man, med bibehållande af sin plats efter nummer,
kunde sälta sig på högra eller venstra sidan. Detta
är väl då samma arrangement, som ligger under deras plan,
hvilka möjligen kunna vilja hafva en höger- och en venstersida.
Jag tror icke, att ett sådant skapande af höger- och
venster-sidor vore bra för Riddarhuset. Vi kunna vara af
olika tänkesätt, och det mäste hända i många frågor; men
det kan icke skada, att de, sorn äro af olika tänkesätt, sitta
om hvarandra, hvilket är en liten anledn. att närma sig
hvarandra , hvaremot förslaget att äfven i afseende på rummet
aflägsna sig från hvarandra, bar en bestämd tendens
att frambringa mera skiljda tänkesätt. Jag är Gudnås sjelf
något tvistig af mig, men jag håller mycket af att lala med
dem, som äro af annan tanke än jag, och tror det ej tjena
tili något att framkalla skarpare stridigheter.
Hr Hjerta: Just det förslag den siste värde talaren
omnämnde, gifver mig en förnyad anledn. att tillstyrka antagande
af Ridd,Utsk:s förslag. Jag påminte mig verkligen
icke det project, hvarom lian nyss erinrade, att nummerera bänkarna
på håda sidor om Landtmts-bordet med samma nummer,
hvilket synes mig ganska godt. Det är derföre icke sagdt,
att alla ledamöter af ena meningen skulle silla på den högra,
och alla af den andra meningen på venstra sidan, utan
hlott att de, som äro af samma tanke eller närmare bekanta,
hade något bättre tillfälle än nu, att närma sig hvarandra,
utan att gå ifrån sin bänknummer, och detta arrangement,
hvilket jag icke kan finna hvarken vådligt, olagligt,
oförsigtigt eller opolitiskt, tror jag verkligen kunna vidtagas
utan någon K. sanction och derföre öfverflyttas till ordu.-  sladgan.
Frih. Cederström: Denna öfverläggning är i det liela
visserligen icke vigtig, men likväl är det väl icke i sin
ordning, alt R. o. Ad. bereder sig vidlyftiga och tilläfventyrs
vigtiga öfverläggningar i framtiden genom följderna af
ett beslut, som nu synes blott angå en obetydlig fråga. —
Här har af Hr Hjerta blifvit yttradt, att man genom bifall
till detta förslag skulle bereda sig möjlighet att i Ståndet
inrätta tribuner, deri man skulle uppträda, i stället för alt
yttra sig från sin plats. Jag får fästa den värde ledamotens
uppmärksamhet derpå, att i England, der man i långliga
tider haft representation såsom i Sverige, hafva sådana tribuner
aldrig existerat. Deremot i Frankrike, hvarest man
har tribun i Deputerade-kammaren, hafva icke sällan stormiga
uppträden vid tribunen inträffat, för alt komma i besittning
deraf, och i första revolutionstiden föreföllo dervid
jemväl blodiga uppträden. Allt sådant lärer icke vara af
-
Den 11 April e. m.
a63
siglen, såvida man önskar en lugn lagstiftning och icke vill
revolutionera det land, hvars representant man är. Jag
skulle dessutom förmoda, alt någon fråga om en sådan inrättning
icke kan uppstå, innan Riksd.Ordn. kan blifva ändrad;
ty skall tribun för talare på Riddarhuset inrättas, bör
samma anstalt införas i de öfriga Ståndens rum. — Hvad
sjelfva saken eller Utsk:3 förslag beträffar, så enär de små
saker
Utsk. ansett böra förflyttas från Ridd.Ordn. möjligen
kunna föranleda stora saker i framtiden, skulle jag tro, att
R. o. Ad. gjorde bäst uti alt afslå förslaget, hvarföre jag
förnyar min derom gjorda begäran.
Hr von Hartmansdorff: Tillfälle för dem, som
äro af samma mening, att med hvarandra samtala i förekommande
ämnen, finnes nu alltid och begagnas beständigt,
derigenom att man går ifrån sin plats till den, hvarest en
annan befinner sig. Om man också, på sätt Hr Hjerta funnit
lämpligt, skulle hafva samma nummer för tvänne bänkar;
så skulle endast de första grefve-bänkarne blifva, likasom
nti, beqvämliga för platsers ombyte efter behag. Men
på alla de andra bänkarna bade man samma svårighet, som
nu, att komma förbi hvarandra, hvadan jag icke inser,
hvaruti skilnaden i beqvämlighet skulle bestå. — Nämnde
ledamot har ifrågasatt att bär inrätta en tribun för talare.
Deremot förekommer, att åt sk i 11 ige ledamöter, hvaribland
jag t. ex., bruka medhafva åtskilliga böcker såsom föreg:de
riksd.förhandlingar, utsk:s-betänk:n och dylikt, som man
behöfver till upplysning för sina yttranden. Skulle jag då
taga hela denna bokknippa med mig hvarje gång jag ginge
fram till tribunen för att yttra mig; hvilket besvär skulle
jag ej hafva sjelf och göra mina grannar? Dessutom, hvar
skulle denna tribun uppställas? Skulle talaren stå bredvid
Landtm, eller framför honom? Hr Anckarsvärd har föreslagit,
att der borta på väggen, till höger om Landtm., uppföra
en läktare, som skulle se ut ungefärligen såsom en predikstol.
Hade vi redan den, så kunde talarne klifva dit,
men så lange den Anckarsvärdska predikstolen ännu icke är
uppsatt, torde vi kunna vänta med förslaget att hålla tal
från tribun.
Hr Hjerta: Jag ber Ståndet om ursägt, för det jag nu
för 3:dje gången uppträder alt yttra mig i detta ämne, men
jag bar blifvit missförstådd, emedan min afsigt icke varit
att tillstyrka ifrågavar. af Utsk. gjorda förslag, för att sedermera
få några tribuner, så mycket mindre, som jag anser
det nuvar. bruket att tala från sin bänk mycket bättre;
men jag omnämnde tribuners inrättande, endast derföre alt
jag vet, det andre satt sådant i fråga, och nuvar. nummerering
af bankerna, ifall talaretribuner funnos, blefve öfverflödig,
samt emedan jag ansåg detta kunna lämpligen citeras
såsom exempel, att en sådan inrättning icke vore af
a64
Den 11 April c. m.
den art, att den erfordrade Konungens sanclion eller ändring
i Ridd.Oldo., emedan den endast skulle innefatta en
förändring af rummet och dess inredning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då fråga uppstått
om hufvudsaken i Utskrs nu föredragna förslag, eller huruvida
någon afsöndring af vissa §§:r borde ske för atti ordn.-  stadgan inflyttas, lämpligast kanske vore att först afgöra,
om en sådan fördelning borde ske, och, om det biföiles, alt
sedan bestämma, för hvarje § i Utskts förslag, om den borde
höra till ordn.stadgan eller icke. I anledn. häraf hemställde
Hr Frih. o. Landtm., om R. o. Ad. biföll, att vissa §§:r ur
Ridd.Ordn. borde förflyttas till ordn.stadgan.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit, att
nej öfverrösta! ja.
I anledn. häraf begärdes votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
åtskiljas efter slutad votering.
Bifölls.
Upplästes till justering följande voterts-proposition:
Den som, lika med Ridd.Utsk., anser, att en öfverflyllning
af vissa §§:r ur Ridd.Ordn. skall ske lill en ordn.-  stadga, voterar
K;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer sådan öfverflyltning icke att äga
rum.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att jag ej
riktigt uppfattade Hr Frih. o. Landtmrs sednaste framställning.
Voter:s-propos. angår ju frågan i sin helhet? Således,
ifall ja vinner, blir följden, att afsöndring skall äga rum,
men Ståndet har dermed icke bifallit hela det förslag, som
ännu icke blifvit genomgånget, utan Ståndet får då punktvis
genomgå och antaga eller afslå de öfverflyttningar Utsk.
föreslagit; hvaremot, i händelse nej vinner, någon föredragning
punktvis ej kommer i fråga, utan vi slippa härifrån.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han vid sin framställning
afsett samma behandlingssätt af frågan, som Hr von
Hartmansdorff syntes åstunda. „
Hr Hjerta: Enligt min uppfattning af R. o. Ad:s beslut
och Hr Landtnäs framställning, skall R. o. Ad. i alla
fall åtskiljas efter-slutad votering, så att vi i alla händelser
slippa härifrån.
Den
Den n April c. m. a65
Den upplästa voter:s-propos:n blef derefter afR. o. Ad.
godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 34.
Nej — 56.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den i3 April i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga Stånden,
nemi. från PresteSt. af den 26 och 28 sisth Mars samt
den 1, 4 och 8 dennes; från BorgareSt. af den 26 sisth
Mars samt den 1, 4 och 8 dennes; samt från BondeSt. af
den 28 sisth Mars samt den 1, 4 och 8 dennes.
Lades till handlingarna.
Fortsattes pröfningen af Ridd.Ulskls den 1 och 4 dennes
på bordet lagda mern., i anledn. af åtskilliga förslag
till ändring i Ridd.Ordningen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan R. o. Ad.
i sista plenum genom votering beslutat, att den af Ridd.-
Utsk. föreslagna öfverflyttningen af vissa §§:r från Ridd.-  Ordn. till ordn.stadgan icke skall komma att äga rum, R.
o. Ad. torde finna öfverflödigt att föredraga de särskilda i
detta afseende af Ridd.Utsk. uppgifna punkter, och att ali
fråga derom komme att förfalla.
Bifölls.
Upplästes den punkt, hvaruti Utsk. föreslagit 38 §:ns j
Ridd.Ordn. inflyttning i den 3y:dc, samt ett tillägg i 4o:de
§:n, att ett exemplar af ordn.stadgan skall till hvarje ledamot
af Ståndet utdelas.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Fråga om någon
förändring i 38 §:n Ridd.Ordn., genom ditflyttning af hvad
Utsk. har föreslagit, har icke blifvit väckt af någon ledamot
inom detta Idus, åtminstone icke mig veterligen. Jag
uppmanar Hr Ridd.Secret:n att yttra, huruvida annorlunda
5 H. 34
aG6
Den i3 April.
sig förhåller, utbedjande mig att derefter få återtaga
ordet.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att han icke kunde
erinra sig, det någon motion inora Ståndet blifvit väckt,
rör:de det ämne, som vore föremål för den nu föredragna
punkten.
Hr von Hartmansdorff: Ridd.Utsk. har icke någon
motionsrätt. Om Ridd.Utsk:s befattning att yttra sig stadgas
i 36 §:n Ridd.Ordn. och 4> 2 mom. Jag anhåller
att denna 36 § måtte uppläsas.
36 §:n Ridd.Ordn. upplästes.
Hr von. Hartmansdorff: R. o. Ad. har således funnit,
att i den 36 §:n är ingen rättighet lemnad åt Ridd.-  Utsk. att göra motioner. 41 §:ns sednare morn. säger:
”Varder under påstående riksdag, i den ordning 82 §:n
vReg.F:n föreskrifver, någon sådan ändring uti grundlagar”na
antagen, som gör en derefter lämpad rättelse af Ridd.-  ”Ordn. nödvändig, bör Ridd.Utsk. sjelfmant till R. o. Ad.
”inkomma med förslag till dylik rättelse.” Den ifrågavar.
förändringen är icke föranledd af någon grundlagsförändring,
— således har Utsk. icke heller på denna grund någon
anledn. att inkomma till Ståndet med någon ny motion.
Saken är af ringa vigt i sig sjelf, men det är deremot icke
likgiltigt, om Utsk. tager sig en myndighet, sorn detsamma
icke tillkommer och derigenom föranleder en öfverläggning,
som är olaglig. Jag bestrider sålunda Hr Frih. o. Landtm,
rättighet att framställa propos. till R. o. Ad. att fatta något
beslut i denna fråga.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: I anledn. af
Hr von Hartmansdorffs anmärkning mot Ridd.Utsk:s förfarande:,
får jag blott nämna, att då Frih. von Schwerin föreslagit,
att åtskilliga §§:r af Ridd.Ordn. skulle inflyttas i
Ståndets särskilda ordn.stadga, och Utsk. äfven fann att
detta med några §§:r kunde äga rum, så skedde en sådan
allmän omflyttning.
I afseende på den 38 §:n, som var af reglementarisk
beskaffenhet, men hvilken, med hänseende till dess sammanhang
med den 37, borde qvarstå, föreslog Utsk., i
stället för att åtskilja dem, att sammanbinda desamma, och
rubbade således icke derigenom det förhållande, som bör
äga rum. Utsk. har ingalunda velat tillvälla sig någon motionsrätt,
utan ansett sitt tillstyrkande som en följd af Frih.
von Schwerins motion. Huruvida ^lr Frih. o. Landtm,
täckes framställa propos. i ämnet, anser jag likgiltigt, sedan
flyttningen icke blifvit medgifven.
Hr von Hartmansdorff: Om anlednm för Utsk. varit
sådan, som Gr. Hamilton nu uppgifvit, och hvilket jag
Den i3 April.
167
icke betvifla!-; så lärer förslaget nu förfalla, sedan R. o.
Ad. genom votering beslutat, att någon afsöndring af §§:na
från Ridd.Ordn. till Ståndets ordn.stadga icke skall äga
rum.
R. o. Ad. fann det uti den nu föredragna punkten framställda
förslag böra förfalla.
Föredrogs den punkt, hvaruti Utsk. föreslår en förhöjd
plikt för handklappningar, hvissling eller stötning i
golfvet.
Gr. Hamilton uppläste följande:
Ehuru det måste förefalla paradoxt, har jag likväl begärt
ordet, för att bespara R. o. Ad. en möjligen lång och
obehaglig öfverläggning. Det kan nemi., efter mitt förmenande,
icke komma i fråga, att Utsk;s betänk, i den nu föredragna
punkten skulle återremitteras, då en sådan återremiss
endast kunde hafva afseende på en förändring idet af
Utsk. föreslagna vite för stampningar, hvisslingar m. rn.,
och jag förmodar, att R. o. Ad., likasom Utsk., anser summan
likgilltig, emedan den, som icke af Ståndets beslut och
sitt eget begrepp om hvad som ar fö renligt med Ståndets
värdighet afhålles från dylika opinions-yttringar, icke lärer
fästa något särdeles afseende vid de böter, som för dem kunna
honom åläggas. Utsk. har för sitt tillstyrkande haft ett
helt annat motiv. Det har nemi. icke kunnat föreställa sig,
att någon tillämpning af denna § i ordn.stadgan under innevar.
riksmöte vidare skulle äga rum, sedan alla ledamöternes
uppmärksamhet blifvit derpå fästad, och hvar och
en sett, huru mycket Ståndet ogillar det slag af opinionsyttringar,
för hvilka ett vite deri är stadgadt. Deremot har
Utsk. trott, att, vid en framdeles blifvande riksdag, uppmärksamheten
hos dem, hvilka då för första gången bevista
Ståndets öfverläggningar, mera skulle fästas vid denna
§, omen något större olikhet mellan det deri och de i öfriga
§§:r stadgade vitén gjorde det mera åskådligt, att Ståndet vid
de deri omnämnda oordningar fäster ett större afseende, än t.
ex. vid deni sanning ej stora förbrytelsen, att ett ögonblick
stanna på stora gången, sedan öfverläggningen är börjad, och
att sålunda ett förhöjdt vite — likgiltigt huru stort, — skulle
indirecte bidraga till förekommande af de obehagligheter,
som hvar och en med ledsnad här sett förnyas. Efter denna
min förklaring, kunde svaret på Hr Frih. o. Landtnäs
propos. till bifall eller afslag endast blifva ett sval* på, huruvida
R. o. Ad. instämmer i Ridd.Utsk:s nu af mig yttrade
åsigt, och ali vidare discussion skulle vara öfverflödig,
om jag icke enskildt hört yttras ett tvifvel i afseende på
Utsk-s behörighet att göra ett sådant förslag, då ingen motion
i detta syfte blifvit väckt, hvarföre jag äfven anser
mig pligtig att i denna del afgifva en förklaring. En mo
-
a68
D e a 13 April.
tion har nemi. till Utsk. blifvit remitterad, åsyftande att
Ridd.fiscalen skulle åläggas att hemligt hålla, då han pliktfällde
någon af R. o. Ad:s ledamöter för förseelser emot ordn.-  stadgan. Naturligtvis hade detta egentligen afseende på den
§, i hvilken Utsk. nu föreslagit ett förhöjdt vite; och då
Utsk., sorn likväl ännu icke kunnat afgifva sitt slutliga yttrande
öfver motionen, emedan de densamma åtföljande muntliga
anföranden ej vid Utskrs sista sammankomst voro justerade,
förutsåg omöjligheten af att hemlighålla hvad som öppet
skett i flera hundrade personers närvaro, trodde Utsk.
sig likväl gå så väl Ståndets, som motionärens önskningar
till mötes, om det på något sätt kunde minska sannolikheten
af sådana uppträdens förnyande, som det, hvilket föranledt
sjelfva motionen. Ehuru Utsk:s förslag sålunda haft
sin grund i de skedda stampningarna och icke d irecte
härledts från motionen, tror jag mig likväl nu
tillfyllest hafva ådagalagt, hvad sammanhang detsamma dermed
äger; och anser jag, att hela saken lättast och skyndsammast
skulle blifva afgjord, om Hr Frih. o. Landtm, först
behagade framställa fråga, huruvida R. o. Ad. anser Utsk.
hafva varit behörigt att föreslå denna förändring i ordn.-  stadgan, och, i händelse svaret derå utfaller jakande, derefter
göra propos. till bifall eller afslag å Utskrs betänk, i
denna punkt,
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herm.: Jag kan icke för min
del finna, att Utsk. i min motion kunnat upptäcka någon
anledn. att höja plikten för stampningar, enär jag i denna
min motion icke nämnt något om dylika opinions-yttringar.
Jag har afsett correctiv mot personligheter, och icke mot
stampningar.
Gr, Hamilton: Det är just detta jag nämnt i hvad
jag nyss hade äran uppläsa, men då jag medgifvit, att Utsk.
icke egentligen från sjelfva motionen, utan från stampningarna,
tagit sig anledn. att föreslå den omnämda pliktens
förhöjande, har jag likväl trott mig böra ådagalägga hvad
sammanhang Utsk:s förslag äger med en dit remitterad
motion,
Hr von Hartmansdorff: Vid detta tillfälle är det
öfverflödigt, alt jag för Ståndet framställer obehörigheten
af Utsk:s förfarande, sedan dess egen ordför. börjat med att
sådant för R. o. Ad. omtala, med anhållan, alt Hr Frih.
o. Landtm., för att godtgöra Utsk:s förbiseende af sina rättigheter,
måtte begära Ståndets gillande af Utsk:s förfarande.
Jag hoppas, att Hr Frih, o. Landtm, icke gör någon
sådan framställning, och jag bestrider eljest hennes upptagande
till pröfning. I stället för att besvara Hr EhrenholFs
motion, som knappast lärer varit inkommen till Utsk. när
detta betänk, afgafs, eftersom Utsk, icke åberopat hans
Den i3 April.
motion, utan blott talat om förekomna anledn.T; så gör
Utsk. sjelft ett förslag till ändring i ordn.stadgan tvertemot
motionärens afsigt. Han önskade förtigande af dem, som förbrutit
sig mot ordu.stadgan; i stället föreslår Utsk. att ålägga
dem högre plikt. Sålunda bar Utsk. i sjelfva stampningarna
ansett sig hafva en motion. Visserligen var det en
sådan, men icke af den beskaffenhet, som kan gifva ett
Utsk. laglig anleda, till betänkande. Jag hoppas således,
att hvarken Hr Frih. o. Landtm, gör någon propos., eller
att Ståndet inlåter sig i någon pröfning af hvad Utsk. hvarken
haft rättighet att sjelf framställa eller fått sig af någon
riksdagsman till laglig behandling tillstäldt. Ehuru ringa
saken må vara, bör dock Utsk. ställa sig gällande författningar
till efterrättelse.
Frih. Cederström, Jacob: Väl hafva riksdagsmän i
allmänhet rättighet alt, i auledn. af under riksdagen inträffande
händelser, väcka frågor, äfven sedan motionstiden
förflutit; men Utsk:n äga icke denna rättighet. Endast de
Utsk., sorn hafva särskild motionsrätt, kunna när som helst
inkomma med nya frågor inora bestämda ämnen, och jag
kan derföre icke annat än förena mig med Hr von Hartmansdorff,
att Utsk. varit obefogadt att inkomma med ett
förslag, dertill ingen anledn. varit af någon väckt motion,
utan skälet hemtadt af en tilldragelse inom Riddarhuset.
Sådana händelser äger icke Ridd.Utsk. att taga till skäl för
någon framställning, men väl enskild ledamot att med anledn.
deraf väcka fråga, som då bör af Utsk. besvaras.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad, ansåg
Utsk:s nu föredragna förslag böra förfalla.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverröstat nej.
Vidare föredrogs Utsk:s förslag att ingen ändring i
ordn.stadgan må äga rum, innan Ridd.Ulsk. deröfver blifvit
bordt.
Sedan ordn.stadgan icke nu komme att innehålla de §§:r
ur Ridd.Ordn., hvilka Utsk. ansett böra dit öfverflyttas,
ansåg R. o. Ad. detta förslag äfven böra förfalla.
Slutligen föredrogs Utsk:s förslag om uteslutande af några
ord utur 4< §:n Äidd.Orduingen.
Gr. Hamilton: Sedan all redactions-förändring af
ordn.stadgans § blifvit afslagen, och den som Ridd.Utsk.
här föreslagit, naturligtvis endast kunde ske i sammanhang
med de öfriga §§:na; så förmodar jag att äfven denna bör
förfalla.
R. o. Ad. ansåg, att äfven detta förslag borde, till följe
af förut fattade beslut, förfalla.
2J0
Den i3 April.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt af Utsk:s nu föredragna
belänk. endast återstode redactionen af några §§:r,
i hvilka IJlsk. föreslagit ändring, men hvaraf likväl de flesta
icke numera kunde komma att undergå någon förändring,
sedan R. o. Ad. afslagit de flesta af Utsk:^ förslag,
och blott antagit det, som anginge afskaffande af andra uppropet;
och hemställde alltså Hr Frih. o. Landtm., om
Ståndet ansåg, att frågan om redactionen borde till Utsk.
återremitteras, för att uppställas i enlighet med R. o. Ad:s
fattade beslut.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Jag underställer det Högh
Ståndet, om ej, då redactionen återkommer från Utsk., det
borde låta trycka betänk., på det att hvar och en måtte
hafva redactionen under ögonen, och således de misstag,
hvilka under öfverläggningen i detta ämne ägt rum, i afseende
på ordalagen, måtte förekommas härnäst.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag instämmer- så mycket
hellre med den siste talaren, som jag sjelf begått åtskilliga
misstag, af brist på tillfälle att få läsa betänk., ehuru jag
gått flitigt upp.
R. o. Ad. beslöt, att Utsk. bör till trycket befordra
det förändrade förslag, som blifver en följd af Ståndets
fattade beslut.
Sedan ledighet blifvit beviljad en ledamot i StatsUtsk.,
Hr Tersmeden, Garl Reinhold, en ledamot i Bevilln.Utsk.,
Hr Ribbing, Bengt, samt en ledamot i Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk., Hr Hammarskjöld, Carl Wilh.; anmodade Hr
Frih. o. Landtm. Hrr Electorer att innan nästa plenum
sammanträda, för att välja andra ledamöter under ledigheten.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s den 4 och 8
dennes på hordet lagda mern. N:o 7, i anledn. af väckt fråga
om ändring i K. förorda, den 20 Dec. 1825, huru förhållas
skall vid besigtningar och öfverbesigtningar, då varor
eller färdiga arbeten för landt- eller sjö-försvarets behof,
efter uppgjorda contract, levereras, fann R. o. Ad. för
godt att låta bero vid Utsk:s i mern. afgifna yttrande.
Företogs till pröfning LagUtsk:s den 4 oc^ 8 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 16, öfver väckt motion, om
upphäfvande af lagens stadgande, ang:de qvalificerade dödsstraff.
Frih. Cederström, Thure: Då jag i sista plenum
var en af dem, som begärde detta betänk, ytterligare på
bordet, anser jag mig skyldig att redogöra för de motiver,
Den (3 April
hvarföre jag önskade detta förlängda hvilande. Jag framställde
denna begäran af det skäl, att när betänk, föredrogs
första gången, hade jag icke ännu tagit kännedom
om detsamma; men sedan jag det nu gjort, får jag dertill
på det högsta tillstyrka bifall, viljandes jag, af sådan anledn.
, först till vederläggning upptaga de skäl, som rimligtvis
kunna framställas emot betänk., och sedermera framställa
de grunder, som tala för delsammas antagande. Man
säger, att det qvalificerade dödsstraffet bör qvarstå, emedan
detsammas borttagande skulle förorsaka rubbning i vårt nuvar.
straff-systenie. Jag deremot tror, att genom borttagande
af qvalificationen i dödsstraffet, någon väsendtlig rubbning
i nu gällande straffbestämmelser icke uppkommer. Vidare
har man anmärkt, att då det är skilnad emellan brotten,
mord och dråp, enär det förra brottet utmärker den, som
försåtligen och i löndom annan mördar, och det sednare endast
den lagstridiga handling, hvarigenom, utan uppsåt eller
förut fattadt beslut, menniskolif spilles, borde ock för
dessa olika brott vara olika straff. Jag medger delta, men
då dödsstraffets tillbörlighet icke utan skäl blifvit af philosopher
och rättslärda ifrågasatt, samt då nian allmänt derom
ense är, att, om nian för Statens säkerhet icke helt och
hållet kan afskaffa dödsstraffet, delta straff dock är det högsta
någon kan för begångna brott åläggas, måste allt skärpande
deraf vara en otillbörlig grymhet; och synes mig den
gradation i straffet, som efter arten och beskaffenheten af
det brott, hvarföre dödsstraff ålägges, bör äga rum, ändamålsenligt
under nuvar. straffsysteme vinnas derigenom, att
Konungen, som äger benådningsrätten, förskonar dem från
dödsstraffets undergående, sorn förverkat lifvet, utan att
vara förfallne lill någon qvalification vid mistningen af lifvet.
— Man säger vidare, att det ej vore skäl att göra någon
rubbning häruti, emedan Konungen benådar alla som
blifvit ådömde qvalificerade dödsstraff, att endast mista lifvet
utan vidare skärpning af straffet. Just detta skäl tyckes
snarare kunna anföras som en anledn. till borttagande af
qvalificationen i dödsstraffet, enär det synes ganska otjenligt
att bibehålla en straff-art som aldrig tillämpas. Åtminstone
kan jag, för min del, icke inse något skäl, hvarföre nian
i våra lagar skall bibehålla ett straff, endast föranledande
dertill, att den som bör undergå detsamma, alltid erhåller
nåd, sedan Högsta Domstolen besvärats att öfver den sökta
nåden höras, och hvars vinst är den, att den till döden
dömde kommer alt längre, än som vederbör, hållas i fängelse,
samt statsverket betungas med utgifter derföre.
Sedan jag nu uppgifvit de hufvudsakliga skäl, som kunnat
anföras, och blifvit i de vid Utskrs betänk, fogade reservationer
anförda för behållande af det qvalificerade dödsstraffet;
så torde jag få anföra skälen deremot. Så väl phiJosopher,
som criminalister äro ense derom, att det hufvud
-
D en i3 April.
sakligen finnes endast tvänne straff-theorier: den ena är
emendations- eller förbättr ings-theorien; den kan
icke äga tillämpning på dessa straff; ty när man beröfvar
någon lifvet, måste det ock vara slut med förbättringen.
Den andra är praeventions- eller deter ritions-theorien;
denna ligger till grund för dödsstraffet, oell detta
straff innehåller i sig allt det afskräckaude, som kan behöfvas,
för att man dertill ej må lägga något för att öka
fruktan för detsamma. All qvalification deruti qvarstår således
som en rå och barbarisk lemning efter fordna tiders
alltför stränga seder, då man alltför hårdt straffade den
brottslige, och jag får således på det högsta tillstyrka borttagandet
af ett straff, som är alldeles ändamåslöst, för känslan
sårande, och innefattar det största bevis på råhet. Fräjdade
författare hafva ansett som höjden af ett folks bildning, då
i dess lagar milda straffbestämmelser funnits iakttagna, och
det torde tillåtas mig att från äldsta tider anföra hvad en
utmärkt författare, — jag menar Titus Livius, — i afseende
härå yttrat. Han, efter att hafva berättat den händelsen,
då den Romerske Konungen Tullus Hostilius för
förräderi lät iVJettus Fuffetius sönderslitas af hästar, tillägger
derefter följande minnesvärda ord: ”Avertere omnes (Romani)
oculos a tanta foeditate spectaculi; unum ultimum’’que
apud Romanos suppiicium humanorum parum raemo”ris
legum; in aliis gloriari licet nulli gentium ruitiores pla”cuisse
poenas.
Hr Stuart, Fredr.: I motsats mot den siste talaren,
får jag afstyrka bifall till LagUtskts betänk. Jag gillar icke
de straffsält, hvarom fråga är; men då på Ständernes bord
hvilar ett förslag till ny criminal-Iag, hvilket snart borde
komma under granskning i sin helhet, anser jag för min del
det vara väl tidigt alt för det närvar., och då sådant icke
är af behofvet påkalladt, genom borttagandet af vissa straff
utur den gamla lagen, rubba sammanhanget af de straffbestämmelser,
hvilka deri förekomma. Reservanterne mot
Utskts betänk, hafva upplyst, hvilket ock är hvarje jurist
bekant, att Konungen, med begagnande af sin rättighet att
gifva nåd, äfven der sådan icke varit sökt, på sednare tider
aldrig tillåtit verkställighet af den hårdare straffbestämmelsen
, eller det qvalificerade dödsstraffet; och hvartill
skall det då tjena att fjeska med en lagförklaring, som i verkligheten
icke medför någon påföljd, och i allt fall, som jag
förmodar, snart kommer att, med nya lagens antagande, göras
obehöflig? Den vackra sentens ur Livius, som den siste
talaren anfort, hördes icke rätt val ända hit; det torde således
ursägtas, att jag och troligen flere af Husets ledamöter,
hvilka icke mera hafva, lika med talaren, sina skolstudier
i minnet, ej fullständigt uppfattat hvad talaren åberopat
-
D ca i3 April.
aj3
ropat af den gamle hislorie-skribenten; och jag tviflar derföre
att den citerade strofen inverkar på särdeles mångas
öfvertygelse, åtminstone har den icke gjort det på min. —
För min del, anser jag det således vid nuvar. förhållanden
vara en alldeles Öfverflödig åtgärd, att Ständerne nu skrida
till den af Utsk. föreslagna lagförändring, hvilken, enligt
hvad jag redan haft äran nämna, ingalunda är af behofvet
på ka liad, och anhåller om propos. på afslag å betänk. Någon
våda uppstår icke af det nuvar. lagbudets fortfarande;
och jag upprepar: hvartill tjenar det då att komma fram
med den i frågas täl Ida lagförändringen?
Frih. Gederström, Anders: Af samma skäl, som jag
afstyrkte Gr. Anckarsvärds motion om upphäfvande af dödsstraffet
för majestäts-förbrytelse, af samma skäl afstyrker
jag nu Utsk:s förevar, förslag, jag hyser visserligen samma
åsigt, som Utsk., att ett qvalificeradt dödsstraff kan vara
Otjenligt och icke passande för vår tid: men då icke något
annat bestraffningssätt blifvit föreslaget, och de tmåste vara
af högsta vigt, att en lag är Conseqvent, eller att den ej
Utsätter samma straff för olika brott; så bor också något
annat bestraffningssätt stadgas, i stället för det som borttages,
ty i annat fall skulle de mest orimliga förhållanden uppkomma,
då ett, jemförelsevis med ett annat, mindre brott,
kornme att straffas lika med det aldra grofsta. Följden deraf
blef, att allmänheten skulle finna en sådan lag både obillig
och orimlig; och så lange icke något annat bestraffningssätt,
i stället för det nu befintliga, blifvit föreslaget, kunna
vi icke utan våda upphäfva det som finnes. Det måste för
conseqvensens skull qvarstå, och jag afstyrker således för
det närvar, allt upphäfvande af de qvalificerade dödsstraffen,
så mycket mera , sorn det på sednare tider visat sig, att de
icke blifvit tillämpade. Hvad i öfrigt blifvit anfördt mot
bibehållande af dessa qvalificerade dödsstraff, anser jag så
fullständigt hafva blifvit vederlagdt af reservanterna i Utsk.
Hr Gunther m. fl., att jag ej har något vidare att tillägga,
anhållande endast om propos. till afslag å betänkandet.
Frih. boye, Ludv.: t en här förut varande fråga
har jag yttrat mig derom, att, efter min tanke, vore dödsstraffets
generella borttagande ett verkligt misstag; men från
detta yttrande anser jag mig icke föranledd att vidhålla någondera
sidan i denna fråga, emedan helt annan är frågan
om dödsstraffets afskaffande, och annan frågan om dödsstraffets
mildrande eller skärpande. Hvilket straffsystcme man
än antager, skall alltid, oberoende deraf, i min öfvertygelse
qvarstå den sanning, att dödsstraffet är det högsta straff,
och att all skärpning deruti är en grym het och ingenting
annat. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänkande.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Det kan
5 II. 35
374
Den i3 April.
naturligtvis ej förundra mig, att flere talare här upplrädt
för alt yttra sig emot LagUtsk;s betänk., helst det icke finnes
något ämne, hvarom icke tankarna kunna vara delade;
men det förundrar mig, alt alla, som här beslridt hort tagandet
af de qvalificerade dödsstraffen, varit ense derom,
att de icke böra tillämpas. Jag skulle tro det vara eli bland
de största misstag i lagstiftningsväg att vilja bibehålla ett
straff, som icke tillämpas; ty det målte vara helt naturligt,
att brottslingen ej fruktar för ett straff, som han på förhand
vet sig ej behöfva undergå, och just derföre, att jag,
lika med de talare, som satt sig emot Utskrs nu ifrågavar.
betänk., tror, att Konungen icke skall, hädanefter mera än
hittills, tillåta ett så grymt straff att gå i fullbordan, sorn
först handens och sedan hufvudets afhuggning, just detta,
säger |ag, utgör ett af de kraftigaste skälen för dylika qvalificationers
afskaffande. — Manbar mot Ulskts betänk, åberopat
den ene reservantens yttrande, att genom de qvalificerade
straffens borttagande skulle äfven all qvalification melian
brott försvinna, och sålunda dråp straffas lika som mord;
men jag hemställer till reservanten oeh dem som med honom
instämma, om det är möjligt för någon lagstiftning att
bibehålla lill oändlighet gradationer i straff för alla möjliga
grader af brott? Man måste stanna vid Hagot, som ej kan öfverskridas;-
man måste antaga ett straff, som det svåraste af
alla. Då fadermord, enligt nu gällande lag, belägges med
det svårast qvalificerade dödsstraffet, men det ej kan nekas,
att den, som mördar både föräldrar och barn, begår ett
ännu större brott; hvarmed skall då denne straffas för alt
umgälla sitt brott, på ett sätt, sorn vore adaeqrnt mot hans
större förbrytelse? — Det finnes icke vidare någon gradation,
roan måste antaga ett straff som det största. De som
uppgjort förslaget till ny criminal-lag hafva antagit lifvets
förlust som det svåraste, och man kan ej komma lägre.' För
min del har jag trott, att vid alla förslag, som framställas
till förändringar i vår gamla, ännu gällande lag, bör man
söka rätta och jemka dessa förändringar i öfverensstämmelse
med hvad det nya criminal-lagförslaget innehåller, just derföre
att detta så mycket lättare må kunna antagas; ty det
är ganska naturligt, att ju större skiljaktigheterna blifva
mellan det. gamla, som finnes, och det nya man söker att
bereda, ju större skola svårigheterna blifva att få förbättringarna
antagna, om man låter alla förändringar, som kunna
på förhand antagas, hvila lill dess hela det nya lagförslaget
förekommer lill slutlig pröfning. — Det är dessutom ett
misstag af den ledamoten, sorn yttrade, alt vi redan fått emottaga
det nya lagförslaget; — tvertom har K. M. gifvit tillkänna,
att vi ej kunna få det, förrän vid nästa riksdag;
och äfven om Konungen hade afgifvit sin nåd. propos. om
detsammas antagande, hade det icke varit möjligt att sätta
det 1 verkställighet, förrän fängelserna blifvit satta i det
Pen i3 April,
skick, att de i nya lagförslaget utstakade straffbestämmelser
kunnat vinna tillämpning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Den siste talaren
har sagt, a 11 utöfver lifsstraffet funnes ingen gradation. —
Vår lag bevisar likväl motsatsen. Flere ledamöter hafva bär
talat om reservationerna till det nu föredragna betänk., men
ingen har begärt deras -uppläsning — kanske att ingen ens
läst dem. Jag anhåller, att hvad Hrr Gunther och Lagergren
yttrat i sina reservationer måtte uppläsas. Jag anser dem
hafva så tillfredsställande och fullständigt utvecklat de skäl,
sorn tala mot hvad Utsk:s fleste ledamöter beslutat, att jag
icke kan annat än med de förra instämma i anhållan om
ogillande af TJtskrs betänkande.
De betänk, åtföljande reservationer blefvo i anledn. häraf
upplästa.
Hr von Hartmansdorff: Hr Cederschjöld har sagt,
alt brottslingen fruktar icke för ett straff, hvarom han förut
vet, att det aldrig tillämpas. Ordet aldrig kan talaren
endast härleda från nåd. Troligen rättar hvarje medborgare
sina handlingar efter lagen, som är säker, och icke efter
nåden, som är oviss. Jag anser äfven detta böra tagas
i betraktande, såsom ett skäl för afslag å betänkandet.
Hr Stuart: Jag kunde icke, likasom Hr von Hartmansdorff,
föreställa mig, att R. o. Ad., då det gick att
stifta lagar, skulle göra sig så litet reda för de förslag dertill,
hvarmed LagUtsk. framkommit, att R. o. Ad. icke tagit
kännedom om de ledamöters af Utsk. reservationer,
hvilka finnas vidfogade betänk., och jag ansåg derföre öfverflödigt
att besvära med deras uppläsande. Sedan denna uppläsning
för sig gått och innehållet af reservationerna nu mera
bör vara kändt för Husets samtliga närvar, ledamöter,
skulle jag anse allt ordande i saken öfverflödigt; men det
torde dock, medan jag htfr ordet, tillåtas mig till besvarande
upptaga hvad Hr Cederschjöld behagat anföra. Det
är visserligen sanni, att dödsstraffet synes vara det högsta
straff, som bör kunna följa på en grof och svår gerning;
men då, enligt Utsk:s förslag, detta straff skulle komma att
qvarstå för flera brott af underordnad beskaffenhet, så väl
som för de aldra grofsta, torde det vara nödigt, att qualificationerna
i straffet äfven få tills vidare qvarstå. Om man
antager ett sådant exempel, som det den ene reservanten
framställt, att försök lill förgiftning skulle komma att bestraffas
med lifvets förlust, likasom förräderi mot fäderneslandet
eller för bärandet af våldsam hand å Rikets Konung
och Herra; skulle man väl dä såsom domare kunna med godt
samvete tillämpa delta straff å de särskilda personer, sorn
begått olika brott? — Jag vädjar till R. o. Ad:s egen känsla.
— Jag vill medgifva, alt jag i mitt förra yttrande var
a;6
De n i3 April.
något ofullständig, då jag ensamt nämnde att criminal-lagförslaget
låg på Rikets Ständers bord; jag borde hafva sagt
att förslagen till ny så väl criminal-Iag som civiI—lag funnos
der, och alt man, i afseende på den sednare, redan under
innevar. riksdag hade att förvänta nåd. proposjr enligt
hvad den K. skrifvelsen antyder. Om jag också föreställer
mig alt vid denna riksdag icke någon hufvudsaklig granskning
af dessa lagförslag kan komma alt äga rum, så tror jag dock,
att en sådan kommer att ske vid nästa riksdag. En liderymd
af 5 är återstår således, på sin höjd, för den nya la-?
gens antagande eller förkastande; och då af ett så kort uppskof
* sedan man i flera decennier väntat, någon olägenhet
icke synes vara att befara genom bibehållande af det nuvar.
lagbudet, inser jag icke, hvarföre man skulle skynda att
antaga ett lagförslag, som i alla fall icke ändrar det nuvar.
effectiva förhållandet. — Skulle man antaga LagUtsk:s förslag,
uppstår, som mig synes, en nödvändighet att granska
hvilka brott äro så grofva, att de böra med dödsstraff beläggas,
och då torde många komma nr räkningen. Innan
man således skrider till denna lagförändring, borde man hafva
uppgjort en helt och hållet ny stralf-theori, och dertill
är nu icke tid. Gerna kan man dermed dröja ännu ett eller
annat år; ty aldrig är varsamhet mera af nöden än vid lagstiftning.
hvilket ock är af gammalt erkändt, och hvarpå
ett talande exempel finnes i det föreskrifna sättet för grundlagsförändringar,
hvarvid man, så mycket möjligt varit, sökt
förekomma förhastande, enligt hvad grundlagen sjelf
derom antyder. För stiftandet af civil- eller criminal-Iag
finnas visserligen icke sådana återhållande föreskrifter, som
i förenämnda afseende; men man bör dock komma ihåg, att
de misstag, som vid nya lagars stiftande begås, icke kunna
rättas utan mycken omgång, och ofta icke förrän sedan olägenheterna
visat sig, och Konung och Ständer vid en kommande
riksdag blifva i tillfälle att gemensamt rätta och förbättra
hvad de vid en föregående, i lagstiftningsväg, mindre
välbetänkt tillgjort; hvaremot en ekonomisk författning kan
ändras och rättas när som helstaf Konungen, som angrde den
har ensam beslutande rätt. Jag kan följaktligen icke finna
mig af de ledamöter, som mot mig uppträdt, vara öfvertygad
att hafva haft orätt, och förnyar af sådan anledn. min
anhållan, att LagUtskrs betänk, mätte helt enkelt afslås.
Hr von Troil, Emil: De reservationer, som nu blifvit
upplästa, har jag, innan jag inträdde i detta plenum, med
uppmärksamhet genomläst, likasom jag nu afhÖrt hvad som
i samma anda blifvit ytfradt; men jag erkänner att jag deraf
icke blifvit öfvertygad om lämpligheten att nu afslå det
framställda förslaget. Då en lag befunnits till den grad olämplig
i sin verkställighet, att den redan för många år tillbaka
upphört att tillämpas, och då ingen finnes, som önskar
Den i3 April.
dess tillämpning; då måste i sanning, enligt mitt förmenande,
tiden vara inne för densammas afskaffunde, ty en lag
hör vara något som verkställes, något som galler och har
betydelse, men icke endast en död bokstaf. Konungens benådn:s-prserogativ
är en hög och skön rättighet, men dess
ändamål är ingalunda att helt och hållet bringa en lag ur
verkställighet. Denna rättighet afser att vid särskildta tillfällen,
då vissa ovanliga omständigheter förekomma, i mer
eller mindre mån inställa verkställigheten af hvad lagen föreskrifver;
men alt låta en sträng lag qvarstå, endast med beräkning
att Konungen skall använda sin benådnts-räU för att
göra den kraftlös, det är i sanning att i det afseendet önska
en viss grad af laglöshet.
Jag har här hört åberopas samma inkast, som jag vid
föregående riksdagar mången gång hört framställas, då förändring
i lagstiftning varit ifrågasatt, nemi. att det fordras
stor varsamhet, alt man icke bör partielt förändra en del af
lagen, utan i sammanhang med det öfriga deraf; och då man
föreslagit att antaga hela civil-lagen och hela criminal-iqgen,
har man sagt: det är för myckel på en gång, sä mycket
hinner icke att pröfvas på elt år. Jag hemställer, om ej
godkännande af dylika åsigter, skulle kunna göra oss i frågan
om lagförbältriogar helt och hållet stationära. Då man
icke vill genom bibehållande af nuvar. lagstadgande åstadkomma
något praktiskt, lärer det endast vara af ett slags
skönhetssinne för lagbokens intrinseka cotiseqvens, som man
vill att det skall bibehållas. Jag skulle hänvisa desse herrar
att tillfredsställa sitt skönhetssinne på annat sätt, om de
behagade besöka någon af dessa skogar, der vandraren studsar
tillbaka vid åsynen af till hälften nedfallna siegel beläckla
med lemningar af stympade menniskokroppar — minnesmärken
på en gång af bestraffade missgerningar och af
strafflagarnas barbari. Jag röstar för bifall till Utskts betänkande.
Frih. Boye: Man må gerna betvifla, om mansa behagar,
att jag hade kännedom om reservationerna, innan jag
yttrade mig; men man kan svårligen bestrida, att jag hörde
dem, och får förklara, atl de hos mig icke åstadkommit
någon den ringaste rubbning i min öfvertygelse, som är, att
det nu gällande straff-systemet på intet vis skall erfara någon
skadlig rubbning genom bifall till Utsk:s förslag, —
tvertom, det blir enklare och ädlare, derföre alt det
omenskliga deri borttages. Jag begär bifall till betänkandet.
Hr Cederschjöld: Jag trodde, då jag sednast bade
ordet, att jag tydligen skulle hafva ådagalagt, att det vore
omöjligt i en lagstiftning att bibehålla gradationer af straff
för alla möjliga grader af brott; men jag måtte ej tydligt
hafva uttryckt detta, hvilket jag kan finna af Hr Stuarts
anförande, då han säger, att som försök lill förgiftning
Pen i3 April.
straffades med lifvets förlust, vore det icke rättvist, att den,
som t. ex. bär hand på sin Konung och Herra, äfven straffades
endast till lifvet, utan någon olikhet i sättet. Som
svar härå får jag fråga tillbaka, om det är rättvist, att den,
som mördar fader och moder, hvilket brott straffas med att
mista högra hand, halshuggas och steglas, straffas lika med
den, sorn både mördat fader och moder men tillika Jagt hand
på sin Konung och Herra. Den sednare borde väl då straffas
högre än den förre. Häraf måste det visa sig, att det
är omöjligt att in infinitum behålla gradationer af straff
för alla gradationer af brott, emedan det är omöjligt att
stadga så stränga straff, att icke något svårare brott, an det,
hvarföre det högsta straffet blifvit stipuleradt, skulle kunna
begås.— Då jag vttrat, att straffet boede vara så beskaffad!,
att det kunde tillämpas i alla fall, och att nåden endast i
nödfall borde lil I i tas, har Hr von Hartmansdorff deremot
behagat invända, att nåden alltid vore oviss, och alt brottslingen
icke visste, om ieke det i lag stadgade straffet skulle
följa på det föröfvade brottet. I anledn. deraf vill jag fästa
Hr von Hartmansdorffs uppmärksamhet derpå, att, om
man antager den satsen, så äga icke reservanternes betänkligheter,
dem Hr von Hartmansdorff åberopat, bestånd;
ty till grund för dem ligger just det skälet, att Konungen
alltid benådar,
Hvad reservanterne särskildt beträffar, så synes den ene
af dem icke vara conseqvent, då han yttrat sig vid slutet
af sin reservation: ”Lagen får ej förutsätta benådning såsom
”villkor för rättmätigheten i dess verkningar.” Detta är just
hvad jag åsvftar, men han har deremot förut åberopat den
alltid mellankommande benådningen, såsom stöd för det qvalifieerade
dödsstraffets qvarstående i lagen. — Den andre
reservanten, Hr Gunther, har som skäl mot Ulskrs tillstyrkande
anfört, att den ytterst vigtiga skilnaden mellan
mord och dråp i bråd skilnad skulle försvinna. Denna skilnad
känna icke de fleste, som begå brott, och mångå, ja
största delen af äfven dem, som icke äro förbrytare, sakna,
efter min tanke, redigt begrepp härom, intilldess de börjat
studera sig in i juridiken.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle önskat, att
dessa straff kunde afskaffas helt och hållet, att grolva förbrytare
kunde skiljas från samhället, och så skiljas, alt de
icke ytterligare kunde förnya sina tilltag; men intilldess vårt
statsskick blir så ordnadt, anser jag, att de qvalificerade straffen
för mord höra qvarstå, och jag skulle tro, att om detta
brott begås under ett långsamt pinande, stympning och
en ända till ytterlighet upprörande grymhet; så måste
också afskräckande efterdöme lemnäs i en sådan brottslings
behandling, och allmänheten varnas för sådana missdåd,
'just genom den stränghet, hvarmed de af lagen betraktas.
Grymheten deraf bestrider jag icke, och kan
Den i3 April.
Icke bestrida den; men denna grymhet är långt ifrån att
vara adseqvat med mördarens, som t. ex., efter det han bundit
och hastat den som mördas skall, lemläster och slutligen
mördar en menniska efter liera timmars pina. Jag kan
icke annat än afstyrka Ulskts betänk, och tillstyrka bibehållandet
af ntlvar. lagbestämmelse, intilldess i ett sammanhang
Jageu kan utesluta dödsstraffet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.! Då jag var en af de
två, som bordläde detta ämne, anser jag mig skyldig att
yttra några ord. Hvarje dödsdom plägar sluta med dessa
ord: den brottslige till straff och androm till varnagel. Jag
bar, under den tid jag innehaft mitt nu ägande embete,
funnit, att den brottslige, sorn fått ett qvalificeradt dödsstraff
sig ådömdt, blifvit mera rörd, än den som blifvit dömd
till ett pqvalifkeradt j och jag har äfven funnit, att den allmänhet,
som öfverlefver honom, har genom det qvalificerade
dödsstraffet längre haft i minne den brottslighet, för
hvilken den lifdömde blifvit straffad, och anser, att jag derföre
bör conformera mig med Hr Stuart i begäran om afslag
å detta betänkande. Jag tror, när det är fråga om alt stifta
lagar, böra folkets seder och åsigter noga betraktas, och så
länge fördomarna regera verlden, måste man respectera dem.
Det är ej fråga om skönhetssinne hos dem, som gå att betrakta
en afrättsplats och flera år derefter med rysning minnas
det brott, hvarföre, enligt allmän lag, en medmenniska
blifvit lagd på stegel och hjul; men jag tror, att genom detta
straff har ändå en större nytta blifvit bibragt den eflerlefvande
menskligheten, än om dödsstraffet icke varit qvalificeradt.
Jag åberopar för detta mitt yttrande de fångpredikanter,
som tillika med mig följt kanske flera lifdömde
än de herrar gjort bekantskap med, som talat för Utsk:s
betänka Allt ifrån den stund jag för brottslingen uppläst
dödsdomen och följt honom till hans sista stund med ganska
känslofull uppmärksamhet, har jag funnit, att just
det qvalificerade dödsstraffet har påmint honom om den
högre grad af brottslighet, hvartill han varit olycklig nog
att göra sig saker; och tillika med mig har fångpredikanten
funnit, att den lifdömdes beredelse gått fortare och
blifvit mycket bättre, — m. e. o. den lifdömde blifvit bättre
beredd, just genom den påminnelse han fät t genom det qvalificerade
i det honom ådömda straffet. I anledn. af allt
detta, och då jag ansett sorn en samvetspligt alt lemna åt
R. o. Ad. en gärd af den lilla erfarenhet jag kunnat inhemta,
har jag funnit mig skyldig alt detta anföra; tilläggande
att jag, som en följd häraf, voterar för afslag å betänkandet.
Hr Ribbing, Bengt: Det är med den största förundran
jag hört flere värde ledamöter tala mot Utsk:s betänk.
Jag kan ej förstå orsaken dertill, om man icke allenast häller
sig till den döda bokstufven. Det måtte vara allas vur
Dea j3 A piil.
önskan alt framskrida i civilisation och aflägga en gammal
råhet. Ingen kan inbilla mig, att hämnden på en redan död
kropp kan civilisera landet och tänkesätten hos dess inne-»
våuare, och ingen skall heller kunna inbilla mig, att derföre
att min hand afhugges sedan jag är död, jag under
lifstiden skall låta bli att begå brott. Detta är en råhet i lagstiftningen,
som vi måste söka att borttaga, så vidt vi vilja
framskrida i mildare seder och tänkesätt. Hvad skola vi väl
med skolor och ehristendomskunskap, om vi längre behålla
en sådan råhet? Jag tror icke det verkar godt, som afsk räckande
exempel, en dylik behandling af en redan död kropp.
Jag har af erfarenhet sett och hört, att det mera förhärdar
känslorna att se grymheter begås. Jag kommer ganska
väl ihåg min första känsla under i8i3 och 18r4- å>'ens fälttåg,
och den första batalj jag bevistade, — de stympade
raenniskor jag der såg; — detta gjorde ett djupt intryck
pä mig, men sedan jag flera gånger sett sådant, blef jag också
mera van dervid och fästade dervid sedermera mindre afseende
; och på samma sätt tror jag äfven, Gud nåde oss! att
det förhåller sig med åskådande af executiöner. Allmänheten
springer, till tuseudetals, för att bese sådana ohyggliga
förrättningar; och ju oftare den ser sådant, desto känslolösare
blir densamma. Dödsstraff måste användas, såsom ett
nödfalls- och icke som ett härnndestraff; och då må man
vara nojd, att brottslingen är död och följaktligen urståndsatt
att vidare begå brott. Hvad derutöfver är, är för mycket.
Hr von Troil har i öfrigt så väl utvecklat detta ämne,
att jag i allo förenar mig i hvad han sagt.
Här har anförts att delinqvenler, vid dödsdomars uppläsning,
blifva mera rorde om dödsstraffet blifvit qvalificeradt.
Jag kan ej blifva öfvertygad derom; och härleder sig
denna större rörelse icke från någon annan orsak, så har den
ej mycket värde. Jag skulle tro, att om delinqventen intages
af en verklig rörelse, kommer sådant deraf, att han ser sig
hafva brutit mot Guds lag.—Jag ber att R. o. Ad. som ett
bevis på den grad af civilisation, hvarpå vi befinna oss, måtte
med acclamation bifalla Utsk:s betänkande.
Hr Lagerbjelke, Carl Oscar, uppläste följande:
Det torde tillåtas mig lägga ännu något till hvad af
reservanterna och flere värde talare här blifvit så grundligen
anfördt, hvarföre man icke vidare bör söndra de i vår
lag befintliga förhållandet) mellan brott och straff, genom
att införa ett mildare straffsysteme, endast med afseende på
dem, som med stadgadt råd utöfva de grofsta missgerningar,
under det man bibehåller lagen i ali sin stränghet mot
mindre brottsliga.
Oro något annat medel icke finnes till upprätthållande
af samhällsordningen, än att i yttersta fall till och roedjjho
ta
-
Den i3 April.
ta med skarpt dödsstraff och verkställa detsamma; sä måste
man medgifva dess rättsenlighet, såvida man har afseende
på samhällets och hela menniskoslägte!? stora föremål —
sanningens verkliggörande i den förnuftiga verlden — och
icke blifvit vilseledd af en ensidig strafftheori, som endast
fäster afseende pä individen, som användt menpiskor såsom
medel för sina afsigter. Men om å en tid samhällets föremål
ej kunnat uppnås, utan att skärpt dödsstraff ägt rum,
så kan deremot en annan tid samma straff vara obehöflig!
och således orättvist till följd af förändrade tänkesätt, utan
att likväl den ena tiden derföre har skäl tadla den andra
för barbari. Sådana förändrade tänkesätt uppstå t. ex. hos
ett folk, der tron på en lära eller idde aftager, der begäret
efter odödlighet och efterveridens lof slocknar, emedan lifvets
låga instinct der flammar så mycket högre, emedan lif-—
vet der är allt, och det timliga lidandet ej mildras af något;
det lindrigaste, enklaste dödsstraff blir således tillräckligt
för de grofsta brott och några fästningsår af den påräknade,
korta, begränsade tillvarelsen äro odrägliga nog för grofva
brott. — Tänkesätten hafva undergått en sådan förändring
bos oss, att ett mildare straffsysteme bör införas, ty barbariskt
är hvarje straff, som är strängare än behofvet påkallar;
men systemets införande, ulan att i sammanhang genomdrifvas,
förvirrar endast begreppen om olika brotts straffbarhet.
Om förevar, betänk, antoges, så skulle t. o. ni. det mindre
brottet att förfalska bancosedlar sedan straffas hårdare, än
det svårare brottet, t. ex. alt med gift afdagataga sina föräldrar,
emedan hängning är nesligare än halshuggning. Men icke
nog med sådant osammanhang i lagen; den hårdaste skärpning
af dödsstraff, som Svensk lag bjuder, skulle qvarstå,
ty eid. K. brefven den 24 April 1754 äger Hofrätt efter
omständigheterna dömma den, som af ledsnad att lefva eller
för alt undvika kroppsstraff, föröfvar mord, att, utom det
i lagen utsatta dödsstraff, förut undergå kroppsplikt och
ställas — två dagar å rad — på torg — i halsjern — samt
afstraffa? med t. o. m. 3o par spö eller 23 par ris, hälften
hvardera dagen; hvarefter missdådaren, sedan han haft rådrum
till beredelse, skall med tillbundna ögon utföras påen
kärra lill afrättspiatsen att det ådömda dödsstraffet undergå.
Som betänk, icke afser afskaffandet af denna den hårdaste
skärpning af dödsstraffet, och i öfrigt åstadkommer
mycken annan oreda i straffsystemet, vågar jag afstyrka bifall
till samma betänkande.
Frih. von Schwerin, Carl Julius: Det torde vara
på grund af den gamla vedergällnings-rätten, som samhället
bibehållit dödsstraffet, och i mina ögon är detta strafficke
annat än att samhället förbehållit sig ensamt privilegium
att med eli brott bestiaffa eli annat. — Jag anser,
5 H. 36
Den i3 April.
för min del, all qvalificalion i ett sådant straff obehörigt;
och det öfverensstämma!' ingalunda med nuvar. tiders civilisation,
att den som på stupstocken nedlägger sitt hufvud,
skall plågas af en föregående tortur, och icke heller lärer
det vara en varnagel för efterlefvande att se en stympad
menniskokropp upphängd. Det finnes ej mer än två länder
i Europa, der delar af menniskokroppen ulhängas till offentlig
åskådning, nemi. Turkiet och Sverige: jag öfverlemna!'
till R. o. Ad., om ett sådant lagstadgande bör bibehållas,
då alla tyckas vara ense om, alt de qvalificerade dödsstraffen
ej böra tillämpas. Man har ansett det vara inconseqvent
att tillstyrka en lagförändring, då vi hafva att vänta en Konungens
propos. med ny criminal-lag, som dock måhända
ej inträffar, förrän nästa riksdag: det må väl vara en juridisk
inconseqvens; men det är en constitutionel inconseqvens att
icke afskaffa en lag, om hvilkens oriktighet alla äro ense,
och hvilkens icke-tillämpning beror på den andra statsmaktens
prassumtiva godtfinnande. På dessa skäl förenar jag mig
med dem, som yrkat bifall till Utsk:s betänkande.
Hr Stuart: Jag hade i sanning icke föreställt mig alt
finna ett sådant motstånd, och det är verkligen smältande
att höra så många ledamöter, och deribland jurister, uppträda
emot mig, till försvar af LagUtsk:s betänk., men det
bevisar, att den juridiska bildningen ej trängt sig så långt fram
som den bort komma. Här är ej fråga om att borttaga dödsstraffet;
vore frågan derom, då skulle jag vara ibland de
förste, som dertill lemnade min röst; nu deremot är fråga
om att undantagsvis och på förhand rubba en conseqvent
genomförd strafflag. Om de värde ta larne behagade betänka
hvartill den ifrågavar. lagförändringen leder, skulle de
säkerligen icke finnas så anhängige vid det mindre väl betänkta
förslaget. Jag är för min del långt ifrån att gilla qvalificerade
dödsstraff och skulle gerna viddetta tillfälle lemna
min röst för deras afskaffande, om dermed någon verklig
fördel vunnes, hvilket är så myckel mera problematiskt,
sorn, enligt min öfvertygelse, om ock R. St. bifalla Utsk:s
betänk., beslutet derom ändock kommer aft gå öfver ända;
ty Högsta Domstolen, som deröfver komme att höras, bör
icke kunna tillstyrka dess, sanclionerande af K. M. För min del
anser jag så mycket mindre skäl uti att framkomma med
denna lagfråga, som den står alltför mycket i> samband
med andra för att utgöra föremål för en särskild lagstiftning;
och finner jag det vara alldeles olämpligt nu, då man
ännu icke tagit i öfvervägande de föreslagna straffbestämmelserna
i det nya criminal-lagförslaget. Jag hade ej väntat
att få höra så ifrigt försvaras en sak, som ingen i sjelfva
verket vill bestrida, men jag tror, alt man gör bäst uti
att gå varsamt tillväga, och icke framträda med förlag, som
måste förfela sitt åsyftade ändamål. Jag föreställer mig,
Den i3 April.
283
likasom många andra, att ingen kan gerna vilja se, att döda
kroppar upphängas och steglas, och tror att vi hädanefter
skola slippa det; och vet jag således ej hvarföre, när man
hyser en dylik förhoppning, man behöfver stifta en lag för
att förekomma det. Jag har mångfalldiga gånger i mina
yngre år rest förbi afrättsplatser, och jag har med den obehagligaste
känsla sett de rysligheter de framställa; men någon
ny lag behöfves nu mera icke för att förekomma dessa
ohyggligheter. Jag vill ej vara vidlyftigare, öfverlygad, att
hvad man här än må besluta, kommer dock den nuvar. lagen
att qvarstå.
Frih. Gederström, Anders: Om de herrar och män,
som författade 1734 års, för den tiden förträfflig ansedda
lag, nu skulle kunna höra, huru vi söka att stympa densamma,
skulle de i sanning gråta.
Till Hr von Troil får jag hemställa den frågan, om laglösheten
blir mindre, för det att den gällande lagen är orättvis,
än derföre att den aldrig tillämpas. All lag bör vara
fotad på conseqvens och billighet, annars är den olag. —
Men den lag, som straffar de ringare och gröfre brotten lika,
är ej byggd på en dylik conseqvens, än mindre på billighet.
Jag hemställer till Hr Cederschjöld, om han som jurist anser
det rätt eller conseqvent, att den som i hastigt mode
förgriper sig manuell emot föräldrar, skall straffas lika med
den, som uppsåtligen mördar sin fader eller moder.
Man har yrkat alt K. M:s benådningsrätt ej bör åberopas
som skäl för qvarstående af en otillämplig lag; men
jag hemställer, om ej denna benådning i ännu högre grad
blir nödvändig, om detta straff ej finnes qvar i lagen. —
Skilnaden är blott den, alt så väl straffet som nåden, i detta
sednare fall, blifva mindre rättvisa, då deremot begge i det,
förra fallet förblifva i conseqens med det öfriga straffsystemet.
Till Hr Ribbing får jag hemställa den frågan, huruvida
vi kunna sägas framskrida i civilisation, derföre att vi
stympa en gällande lag, utan att tillika förbättra densamma
i enlighet med billighet och lidens fordringar, utan alt,
då vi borttaga ett straff och derigenom förrycka det gamla,
måhända nu för tiden otjenliga, men dock conseqventa systemet,
införa eller uppgöra något annat bättre i stället. —
På Frih. von Schwerins argumentation vill jag endast svara,
alt LagUtsk. begått en betydlig inconseqvens, derigenom att
de sönderbrutit och förryckt ett straffsysteme, utan att afse
eller föreslå införandet af något ändamålsenligaie i stället.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Jag hade helst sett,
att jag sluppit yttra mig i denna fråga, då jag hoppades,
all den kunde både belysas och fullkomligen utredas, de
lagkunnige emellan, inom detta Hus; men då åtskilliga ledamöter,
med ungefär samma slogs qvalification af lagkun
-
384
Deli i3 April.
skap, som den jag kunnat tillerkänna mig, yttrat sig”mot
Utsk:s betänk., anser jag mig med lika rätt kunna yttra
mig för samma betänkande. Hvad den rent tlieoretiska delen
af frågan beträffar, så hemtar jag ett fullkomligt stöd
för min åsigt af deras, som på grund af både erkänd lagkunskap
och erfarenhet yttrat sig i ämnet; hvadan jag således
blott vill afhandla den praktiska delen deraf, sådan
den visar sig för mig. Man har här mycket yttrat sig om
gradationer i dödsstraff, men jag får tillstå, att jag icke
rätt kan fatta, hvilka dessa äro, sedan vi, från långliga tider
tillbaka, icke hafva någon rådbråkning i vårt straffsysteme.
Jag får erkänna, att jag aldrig sett en sådan förrättning,
som man här omtalat, men som jag tror mig veta,
afhugges högra handen på delinqventen i samma ögonblick,
men af annan person, än den som afhugger hufvudet; och
jag hemställer hvad slags skärpning, eller hvad slags gradation
i straffet, sjelfva den ohyggliga steglingen inberäknad,
kan finnas för brottslingen. — Jag anser sjelfva halshuggningen
vara något så complett, alt jag ej finner, att någon
högre grad kan äga rum för brottslingen, och inser icke pa
något sätt, hvarföre man skall yrka bibehållande af qvalificeradt
dödsstraff. Man har sagt, att det ej vore nödigt att
borttaga qvalification i dödsstraff, derföre att en sådan icke
sättes i fråga: — jag är af helt annan tanke, och tror alt
lagstiftaren, med den rättighet han har, och som förbinder
honom det till en pligt att anställa revision af lagarna och
tillse alt de äro enliga med tidehvarfvets fordringar och civilisationens
framsteg, icke bör tillåta att något oriktigt
deri qvarstår. Då man är ense om, att en sådan qvalification,
som blifvit så ofta omnämnd, icke bör tillämpas, är
det ock oriktigt, att stadgandet derom i lagen qvarstår,
hvarigenom man lemnar rum för arbitrage att tillämpa det
eller icke, och sådant är i min tanke högst oriktigt.
Frih, Gederström, Thure: Då detta ämne blifvit
så utförligt discuteradt, att föga dervid är att tillägga,
skall jag vara ganska kort.— Hr von Hartmansdorff får jag
svara, i afseende på hans framställning, alt de som yttrat
sig för bifall till betänk, troligtvis icke genomläst de vid
betänk, fogade reservationer, att Hr von Hartmansdorff, hvad
mig beträffar, saknat allt skäl till en sådan förmodan, då
jag började mitt yttrande med vederläggning af nämnda reversationer;
och Hr Stuart får jag säga, att jag ingalunda
kan lägga mig det till last, att jag här anfört exempel på
hvad en classisk författare tänkt i en sådan fråga, som denna,
och att jag alltid skall fortfara att studera de classiska språken,
emedan jag finner sådant högst intressant och lärorikt.
— Hvad sjelfva saken angår, tillstyrker jag bifall å betänk,
äfven af det skäl, att det blir omöjligt, på sätt Hr Cederschjöld
visat, att i alla möjliga straff bestämma gradationer,
Den i3 April.
a85
olilia, efter olika grad af brottslighet, om man ej vill fördjupa
sig i oändligheter och bestämma rådbråkningar, lemstympningar
m. m. Jag finner ej, att något strängare straff
än lifvets förlust kan åläggas, och tror delta vara det högsta.
Icke heller kan jag, som Frih. Ridderstolpe, tro, att
qvalification i dödsstraffet verkar till förbättring hos den lifdömde.
Jag skulle tvertom tro, att det skall förorsaka harm
hos honom att erfara, det lagstiftaren varit nog grym
att vilja öka dödsstraffets förfärlighet genom högra han
dens afhuggning före halshuggningen. Vidare får jag til lag
ga, att jag finner det ovärdigt Staten att bibehålla sådana
stränga straff; ty om det är vanhedrande för den enskilde
att pina sin like, innan han dödar honom; huru mycket mera
nesligt är det ej för State n ! Slutligen får jag förklara, att
bifall till detta betänk, icke medför någom rubbning i vårt
nu gällande slraffsysleme, utan bringar det endast till en mildare
syftning. Jag tillstyrker således bifall.
Hr von Heyne, Georg: Utaf den nyligen ankomna
K. skrifvelsen, med bifogande af förslag till nya lagen, har
R. o. Ad. inhemtat, att vi icke kunna komma alt discutera
och antaga detta förslag, förrän nästa riksdag, som först efter
nuvar. förhållanden inträffar om 5 år. Under denna
mellantid skulle således flera sådana domar, innefattande
qvalificerade dödsstraff, kunna afkunnas; och då meningen
är att afskaffa så beskaffade straff framdeles, vet jag ej,
hvarföre icke man skulle kunna afskaffa dem så väl före,
som efter nästa riksdag, och mennniskoslägtet förr få glädja
sig åt att ett mildare bestraffningssätt blifvit infördt. Det
synes mig, att, då vi här hort omtalas, att Konungen vanligen
gifver nåd och befriar från ett qvalificeradt straffs undergående,
det vore Ständerna värdigt att med Konungen dela en
lika känsla om olämpligheten af sådana qvalificationer. Jag
tror, att kanske de fleste, som yttrat sig mot förslaget,
hafva haft den åsigt, att Konungens sköna prerogativ att
gifva nåd icke måtte förryckas i någon del, äfven i en så
jemförelsevis obetydlig och ofullständig som här är i fråga;
men jag öfverlemnar till dem, som hafva en sådan åsigt,
huru behagligt det må vara för Konungen att gifva nåd
från en bestraffning, som i flera år icke varit tillämpad, då
han icke anser sig kunna följa sitt hjertås böjelse och gifva
nåd i det hela. Hvarföre skola då dessa qvalificationer
qvarstå; hvarföre skola vi motsätta oss ett förslag till bifall,
hvarå vi äro vissa kunna erhålla Konungens sanction,
då han redan länge i praxis godkänt principen? Jag röstar
för bifall till Utskts betänkande.
Åtskillige hördes yrka proposition.
Hr Cederschjöld: Frih. Cederström, Anders, har
till mig hemställt, huruvida jag ansåg rättvist, att en person,
som begått ett svårare brott, icke belädes med större
aS6
Den i3 April,
straff, än den, som begått ett lindrigare. Då jag förra
gången hade ordet, besvarade jag en dylik anmärkning och
torde till svar å den nu gjorda endast behöfva hänvisa
Frihrn till detta svar. För öfrigt, och då jag naturligtvis
icke kan hafva haft personlig bekantskap med 1734 års
lagstiftare, kan jag ej heller bestrida Frihms yttrande, att
desse lagstifvare, ifall de nu varit här tillstädes, skulle
hafva gråtit åt den s. k. stympning i lagen, som 1840 års
LagUtsk. föreslagit; men örn de verkligen varit så ömtålige,
hemställer jag till Frihrn tillbaka, om ej Frihtn tror, att
deras tårar för länge sedan förrunnit, då det af dem uppgjorda
lagverk redan undergått hundradetals stympningar.
Jag anhåller, att propos. till bifall å betänk, må med det
snaraste, varda framställd.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Om beskaffenheten
af ifrågavar. lagbestämmelser delar jag fullkomligt
deras tanke, som tillstyrkt antagande af LagUtsk:s förslag.
Jag medhäller fullkomligen, att den, under en lång följd af
år, städse mellankommande nåd är en tillfällighet, hvilken,
som sådan, icke bildar en argumentationsgrund emot afskaffande
af dessa straffbestämmelser. Jag reserverar dock
den af mig tillförene på detta rum yttrade princip, att lagstiftning
bör, i den mån utsigt dertill är, behandlas i sammanhang
och helhet. — Undantagsvis tillstyrker jag den nu
ifrågavar. partiella ändring; och dertill föranlåtes jag af
den upplysning en ledamot af Lag-commissionen, Frih.
Boye, nyss meddelade, att ifrågavar. qvalificerade och exorbitanta
straffbestämmelser kunna, utan alstrande af olägenhet
vid en blifvande codification, nu afskaffas. Ett annat
skäl tiil afvikande ifrån principen skulle jag visserligen anse
förhanden vara, örn att befara vore ett obegränsadt fortfarande
af de uppskof och de undanflykter, öfver hvilka Hr
von Troil sig besvärat. Bättre vore visserligen ett principstridigt
partielt afskaffande, än att utan ända dragas med
irrationella och skadliga lagföreskrifter. Men jag hyser det
fasta hopp, att när civil- och criminal-lagförslagen komma
till Ståndens handläggning, företages och fullbordas manligen
del stora arbetet. — Beklagligen kunna vi då icke förfara
så redbart, som våra förfäder vid 1734 års riksdag.
Då satt Lag-commissionen inom skranket, omgifven af de 4
Stånden, utvecklande § för § hvarje af den nya lagbokens
bestämmelser, och erhållande å hvarje deras bifall eller afslag.
8i §:n Pieg.Fm inedgifver nu icke ett sådant tillfälligt
afvikande från Riksd.Ordn. Ehuru högt påkallad den
vore, mäste den quasi grundlagsförändring beredas vid en
riksdag, för att omröstas vid den nästa, och det gifves fall,
såsom detta, då denna nödvändighet är ganska hinderlig.
Jag röstar för antagande af LagUtskrs förslag.
Hr Hjerta, Lars: Meningarna för bifall till Utsk:s
Den i3 April.
287
betänk. synas vara så öfvervägande, och ämnet så fullständigt
utredt, att jag dertill har föga att tillägga; men äfven
med farhåga alt af min värde och lagfarne vän på andra
sidan blifva classificerad bland den pluralitet af Ståndets ledamöter,
hvars brist på juridisk bildning han beklagat, kan
jag likväl cj annat än lägga min röst lill bifall för förslaget.
— Man har sagt, att det vore ingen våda vid att uppskjuta
den föreslagna förändringen till nästa riksdag; men
jag får äran derpå svara, att det å andra sidan icke heller
kan vara någon våda vid att nu antaga och besluta ett lagstadgande,
som icke åstadkommer något annat, än hvad som
redan förut varit ständigt tillämpad! genom ständigt meddelande
af den K. nåden. — En värd talare, Frih. Ridderstolpe
har, såsom följd af egen erfarenhet omnämnt, att
brottslingen blir mera känslofull, då lian får höra, att linn
skall undergå ett qvalificeradt dödsstraff, och deraf hemtat
skäl för påståendet om dylika straffs bibehållande. Jag tror
likväl, i frågan om det beräknade ändamålet med en lag, alt den
icke bör så mycket afse hvad verkan föreställningen om straffet
skall göra på sinnesstämningen hos en brottsling i det ögonblick,
då han blir dömd till döden, utan snarare hans sinnesförfattning
när han var färdig att begå brottet, och man
torde då böra ihågkomma, att den, som dräper eller begär
ett mord, sällan i det ögonblicket sådant sker lär tänka
på, huruvida dödsstraffet, som skall följa derpå, är qvalificeradt
eller icke; ja, jag tror till och med,, alt om han i det
ögonblicket vore öfverlygad att han skulle blifva gripen och
komma att gå lill döden, så afhölle han sig troligen icke från
brottet. — En annan talare har sagt, att det qvalilicerade
dödsstraffet borde bibehållas derföre, alt högra handens afhuggande
före hufvudets, icke kunde anses uppgå i grymhet
mot mördarens, som först binder och lemlästar den han
sedan tager lifvet utaf. Det är sannt, att det varit denna
åsigt,- som i äldre tider i strafflagarna gjort sig gällande,
emedan man velat e'tab]era ett slags vedergällnings- eller
bämd-systeme, som uttalat sig i alla dessa förfinade plågostralf,
hvilka man känner af traditioner. Men det är också
påföljande tiders och seklers gemensamma erfarenhet derom,
att alltför barbariska strafflagar icke verkat till brottens
minskande, som slutligen led t alla lagstiftare och tänkare
till mildare åsigter. — Till hvad Frih. von Schwerin nämnt
derom, att det icke finnes mer än två länder, der stegling
och den döda kroppens utställning till allmänt åskådande
ager rum, nemi. Turkiet och Sverige, tager jag mig friheten
som tillägg nämna, att en Engelsman, som för några
år sedan besökte Sverige, och i England utgaf en beskrifning
öfver sin resa, dervid bland annat bifogade en teckning
af en Svensk afrättsplats; och det kan citeras såsom en
märklig omständighet, vid detta tillfälle, att åtskilliga journaler
i recensioner, som jag hade tillfälle se öfver detta ar
-
aSS
Den i3 April.
bete, hade bland de märkvärdigaste utdragen valt just det
stycket, i hvilken denna beskrifning förekom — så besynnerligt
ansågs det af Engelsmännen. Detta bevisar, att tiden
är inne för afskaffande af livad hos andra folk väckt så
mycken uppmärksamhet. — Man har framställt som en inconseqvens
och brist på juridisk bildning, att nu afskaffa
dessa cjvalificerade dödsstraff; men man torde, å andra sidan,
kunna uppställa som en nödvändighet att afskaffa hagot,
som hos andra länders civiliserade folk befunnits så
vidunderligt och så stridande mot deras bruk, som bibehållandet
af den döda kroppens uthängande till spis åt roffoglarna.
På dessa grunder utber jag mig att få lägga
min röst till deras, som talat för bifall till betänkankandet.
Frih. Boye, Fredr.: Jag tillstyrker bifall å Utskrs
betänk, af det enkla skäl, att en lag, den man icke anser
böra användas, den bör man ej heller bibehålla. Det andra
skälet för mitt tillstyrkande är, att en lag, den jag förväntar
mig om 5 år, den kan jag lika väl antaga i år. Här
har man påstått, att sådana skärpta straff medföra en moralisk
förbättring hos brottslingen och göra ett djupare intryck
på åskådarne. Hvad detta sednare angår, får jag
nämna, att det hände för icke många år sedan, att vid
executionen på en afrättsplats, en speculant hade infunnit
sig, sorn knep bort en kopparflaska, som en annan ställt
bredvid sig, under det denne sträckte halsen, för att kunna
se desto bättre; hvilket torde bevisa motsatsen, i afseende
på det intryck, dylika scener förorsaka. Vid samma tillfälle
uppgjordes äfven på afrätlsplatsen plan till en inbrottsstöld,
som skedde om aftonen af executionsdagen. Så litet
verkar åskådning af andras straff på dem, som vilja begå
brott.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Om frågan här vore
att yttra sig öfver principen, huruvida de qvalificerade
dödsstraffen borde finnas eller icke, skulle jag ej ett ögonblick
tveka att rösta för deras afskaffande; men frågan är
nu att borttaga dessa qvalificerade straff, utan att lagen
dervid skulle sätta andra gradationer i stället. Denna stympning
af ett lag-systeme anser jag vara ganska vådlig. Jag
betraktar nemi. lagarna såsom stiftade jemväl med hänsigt
att verka afskräckande, mindre på dem, som redan beträdt
brottets breda bana, än på öfriga samhällets medlemmar,
som säkert, ej sällan af farhågan för ett offentligt vanärande
straff, afhållas från att begå skamliga gerningar; isynnerhet
gäller detta motiv för deokunniga, som mindre kunna
sjelfve göra sig reda för det mer eller mindre omoraliska
handlingssättet. För' dem är det utan tvifvel af hög vigt
att det finnes något i straffbestämmelserna, som uppställer
ett
Den 13 April.
ett slags skilnad mellan brotten och så till sägnndes pekar
på det mer eller mindre vanärande och samhällsvådliga deri.
Jag hemställer, t. ex., hvilket intryck det skulle göra på en
allmoge, om en häradsrätt, inför hvilken tvänne bröder
vore anklagade, den ene att hafva slagit, den andre alt
hafva mördat sin fader, dömde dessa begge att undergå
samina strafF. Jag hemställer med hvilket intryck en domare
skulle kunna fälla en sådan likartad dom, som hela
församlingen, efter sin känsla, skulle djupt ogilla såsom orättvis
; och jag hemställer till hvilken förvillelse i rättsbegrepp
denna nivellering skulle leda hos en rå allmoge. Jag
tror det sålunda vara af vigt, att den ifrågavnr. olikheten
i bestraffningen qvarstår i lagen och inför opinionen, till
dess vi få ett nytt strnffsysteme antaget; och jag ser alldeles
icke, att det är särdeles brådskande att afskaffa ett
straff, på hvars uteblifna tillämpning vi hafva snart sagdt
lag, enär det är allmänt kändt, åtminstone bland jurister,
att Konungen till Statsrådets protocoli meddelat det beslut,
att qvalificerade dödsstraff hädanefter icke få verkställas,
ehuru Konungen anser af vigt, att de qvalificerade straffen
qvarstå i lagen, intill dess att vi få andra straffgradationer
stadgade. Vi hafva, mine herrar! i dessa dagar fått emottaga
K. Mts nåd. skrifvelse, med öfverlemnande af det nya
criminal-lagförslaget, och vi hafva hopp att vid nästa riksdag,
den jag och många med mig hoppas snart nog skall
inträffa, få propos. om dess antagande; och jag hemställer,
till följd häraf, om det är på minsta vis vådligt att intilldess
låta qvalification i dödsstraffen qvarstå, eller om det
ens är betänksamt, att på en gång sönderbryta vårt gamla
lag-systeme, utan att veta hvad nytt vi få i stället. Jag
tror, att just den omständigheten, att vi nu borttaga incongruiteten
af det qvalificerade dödsstraffet, skulle varn att
arbeta dem i händerna, som vilja fördröja införandet af ett
nytt brottmåls-systeme, emedan man derigenom hade ett
skäl mindre mot det nya systemet'. På dessa grunder tillstyrker
jag [återremiss eller afslag å LagUtsk:s betänkande.
Gr. Frölich, David: Det nr utom allt tvifvel, alt
skälen äro öfvervägande för afskaff.mde ej allena af de qvalificationer,
som Missg.btn stadgar vid dödsstraff, utan äfven
för afskaffande, i sinom tid, af sjelfva dödsstraffen. Den
saken har verkligen till öfverflöd bär blifvit förfäktad, då
den förut på ett fullt tillfredsställande sätt är utredd och
bevisad af Lag-comiteen i dess motiver till det nya criminal-lagförslaget.
Vore således fråga örn att nu antaga delta
lagförslag, hvari genom mildare, och, med begreppet om
Statens rätt att straffa, mera enliga bestämmelser komme
alt sättas i stället för den gamla lagens dödsstraff med sina
5 11. . 3 7
Den i3 April.
gradationer, så skulle jag ej ett ögonblick tveka att tillstyrka
det; men alt för den korta mellantid, som nu kan återslå,
innan dessa nya straffbestämmelser inträda — och hvarmed
icke synes kunna dröja länge, sedan Konungen nyligen
täckts underrätta oss om förslagets framläggande nästa riksdag
— företaga en förändring, som har utseende af mildring
i nu gällande strafflagar, anser jag betänligt, med
hänsigt till den elfect denna förändring möjligen kan medföra
på vilda sinnen inom den mest obildade och råa menniskoclassen
till förminskning af den hemska känsla, hvilken,
härledd från en af ålder stående föreställning om de rysliga
straffen, ännu hos mången torde vara det enda, som afhållen
dem från brott. Till desses kännedom komme troligen
aldrig, efter hvilka principer lagstiftningen borttagit de s. k.
qvalificationerna ; de skulle möjligen blott föreställa sig, alt
R. St., likasom Konungen, hädanefter anse ohyggliga mord
mindre straffvärda än hittills. Till en sådan uppfattning är
det icke sagdt, att de skulle komma vid införandet af alldeles
nya straffbestämmelser med svåra fängelser. Tvertom,
den gamla farhågan för de fordna pinorummen trädde här,
måhända ännu mer förfärande, i stället för det afskräckande
i dödsstraffen, utan någon anleda, till misstag i afseende
på begreppet om brottsligheten.
Jag tvekade, om det tjenade till något att uttala denna
betänklighet, då det syntes mig säkert, att R. o. Ad. i alla
fall skulle besluta annorlunda; men jag bekänner nu, att jag
verkligen hyser den, under det jag för öfrigt med lif och
själ är tillgifven de mera rationella grundsatserna af correctiva
straffbestämmelser.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla LagUtsk:s betänk. N:o 16.
Ropades ganska starka ja, blandade med många nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, del han trott sig
finna att ja öfverrösta t. nej. "
Ålskiilige hördes begära votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposilion:
Den
som bifaller LagUtskrs betänk. N:o 16, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. LagUtskrs betänk. N:o 16.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 6Ö.
Nej — 97.
Dc 11 i3 April.
1QI
Lades på bordet LagUtsk:s tre lä rilen:
N:o 2.4, öfver väckt motion, oin ändring i 7 eap. i §:n
Jordu-b:n ;
N:o 25, i anleda, af väckt fråga, om upphörande af
spö- och risstraff för vissa brott m. m.
Lades på bordet det från RiddUtsk. inkomna mein., i
anleda, af Ridd.direcUns riksd.berättelse.
Likaledes lades på bordet ett från Ridd.Ulsk. inkommet
så lydande
V ö r ds n m t Memorial!
Uti en till Ridd.Utsk. remitterad motion af den 7 sistl.
Mars har Hr von Hauswolff, Carl Ulrik, föreslagit den förändring
af Riddarhussalens inredning, att bankarna matte
blifva concenlriska. Jemte det Utsk. åberopar sitl lili mern.
af denna dag, i anleda, af Ridd.direcltns riksd.berättelse
§:n 13 afgifna yttrande öfver ett annat förslag till ombyggnad
af bänkarna i RJdderhussalen, har Utsk. skolat tillägga,
hvad beträffar den af Hr von Hauswolff ifrågaställa
”conerutiering”, att densamma i Utskts tanke icke skulle
medföra någon vinst, men deremot föranleda betydlig kostnad
och medföra åtskilliga svårigheter; af hvilket skäl Utsk.
ansett sig böra Hr von Hauswolff^ motion
afstyrka.
hvilket dock till R. o. Ad:s egen pröfning vördsamt öfverlemnäs.
Stockholm den g April i84o.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
Henning Hamilton.
W. F. Dalman.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 22 April i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justeiades i prot.utdr. för den ii oell i3 dennes samt
2 prot.utdr. för sistnämnde dag.
Justerades pleni-prot. för den 8 dennes f. och e. m.
sga
Deli aa April.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter, för
att under den ledighet, som blifvit beviljad åt N:o 921. Hr
Cedercrantz, fullm. Hr Tersmeden, Carl Reinhold, i Stats-1
Disk.; åt N:o igög. Hr von Kraemer, fullm. Hr Ribbing,
Bengt, i Bevilln.Utsk.; samt åt N:o 284. Frih. Örnskjöld,
fullm. Hr Hammarskjöld, Carl Wilh., i Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk., i nämnde Hirs ställen inträda i Utskln; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde i
StatsUtskottet:
Nio 283. Frih. Silfverschjöld, Nils August;
BevillningsUtskottet:
N:o 1226. Hr Gripenstedt, Johan August;
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 2114. Hr Nordensvan, Victor.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. von
Schwerin, Carl Julius, som för enskilda sorgliga angelägenheters
skull blifvit nödsakad att afresa lill Skåne, afsagt sig
siri plats såsom ledamot i Ridd.Utsk., men anhållit, att R.
o. Ad. det oaktadt mätte tillåta honom att bibehålla sin
riksdagsmannarätt, och hemställde alltså, om R. o. Ad. behagade
härtill lemna bifall.
Ropades ja.
Hr Gunther, Claes Ephraim, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Då jag i början af riksdagen emottog det af R. o. Ad:s
Hrr Electorer mig gifna uppdrag att vara ledamot afLagUtsk.,
hoppades jag kunna fullgöra detta uppdrag i förening med min
befattning såsom tjenstförrättande revisions-secreterare. Erfarenheten
har dock numera öfvertygat mig, alt den mer än
vanligt stora mängd af göromål, som vid denna riksdag erfordra
LagUtsk:s behandling, gör en slik förening omöjlig,
isynnerhet som min embetsbefaltning just för närvar, och under
de nästinstundande månaderna af året klafver den trägnaste
sysselsättning. Till följd häraf, nödgas jag härmedelst
vördsamt afsäga mig min plats i LagUtsk., med anhållan
om H. R. o. Adis tillstånd att ändock varda vid
min riksdagsmannarätt bibehållen, helst jag, tillföljd af den
särskilda arbetsordning, som inom Just.revisionen äger rum,
vid utsk:s-platsens emottagande icke kände det hufvudsakligaste
hindret, som nu mött för dess bibehållande.
Denna Hr Giinlhers begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade, i anledn. häraf,
Hrr electorer att innan nästa plenum sammanträda, för att
återbesätta de sålunda uppkomna ledigheterna i Lag- samt
Ridd.Utskotten.
Den 22 April,
Hr Frill. o. Landtm, tillkännagof, att Frill. Leijonhufvud,
Erik Knutsson, afsagt sig sin befattning såsom elector,
hvarför Hr Landtm, anmodade Hrr Bänkman att innan
nästa plenum sammanträda för att compietlera electorerncs
antal.
Upplästes till justering Exped. Utsh:s förslag N:o 6 till
underd. skrifvelse tili K. M., angtde godkända förslag lill
ändringar i Rikets grundlagar.
Begärdes på bordet af Hr von Hartmansdorff,
August.
Tili justering upplästes och godkändes Exped.Utskis förslag
N:o 7, till underd. skrifvelse till K. M., angtde väckt
fråga om förändring i tillsynen å de till boställen åt Cheferna
m. fl. tjenstemän vid båtsmans-companierna fordom upplåtna
kronohemman.
Hr von Hartmansdorff, Äng., uppläste följande:
I anledn. af R. H. St:s redan fattade beslut om fördelningen
af Styrelsens grenar, och K. M:s förklaring att vilja
det i nåder godkänna, samt af StatsUtskrs betänk. Wto
32, angtde anskaffning af hus, hvari depart.cheferne kunde
fa både embets- och boningsrum, begagnar jag min rätt att
göra en ny motion.
Att förena embetsrum och boningsrum, har flera olägenheter.
Det kök och den betjening, som erfordras för
ett stort hushåll, medföra fara för eld och våda för Statens
handlingar, hvilka måste i embetsrummen förvaras.
Äfven om denna fara kunde förekommas, så skulle svårigheten
alt finna sådana hus, hvari embets- och boningsrum
kunna lämpligen förenas, vålla, alt de blefve spridda långt
ifrån hvarannan och ifrån K. slottet, der Statsrådets sammanträden
hållas. Sådant åstadkommer hinder för dess
snara sammankallande, onödigt besvär och onyttig tidspillan,
både för depart.cheferna och för allmänheten. De
förre kunna ej, utan längre omgång, sammankomma på K.
slottet, när Konungen så befaller: de kunna ej ögonblickligen
träffas och samråda, eller få upplysningar från hvarannan,
när så behöfves. Den rättsökande, som, i händelse alla
departementens embetsrum vore i ett hus, kunde inom några
timmar erhålla i det ena departementet de upplysningar,
som saknades i det andia', samt träffa så många exjiedeller
depart.chefer, han för sina angelägenheter behöfde,
skulle i annat fall möjligen få tillsätta en hel förmiddag
eller flera, utan att ändock vinna sin åstundan.
Man kan nästan säga det vara ogörligt att förlägga
aimee och marine, samt civil- och finance-depart:na i särskildta
hus; ty emedan handlingar, prolocoll och coneept;
>94
D e u .22 A ji r i I.
öfver de mål, sorn slida tillhöra de 2:ne förra och de 2:11c
sednare åro gemensamma för den föregående tiden, och
svårligen kunna åtskiljas, emedan prot:n, som äro föreningsbandet
och rättesnöret både för afgörandet och för expeditionerna,
icke få styckas: så blefve de begge departementen
redlösa, hos hvilka äldre handlingar saknades. Nära nog
samma förhållande skulle inträlfa för Just.departementet,
med f ingvårdsmåI, aflönings-, befordrings- och organisationstrenden
rÖrtde domstolsverket, hvilka förut hört till Kammai-expeditionen.
Vissa mål, som hittills gått genom Ecclesiastik-expeditionen,
rör:de författningssamlingen och Riksarchivet
torde möjligen anses tillhöra Just.departementet,
likasom beröringen mellan fattig- och fångvården ofta göra
samråd och upplysningar nödiga mellan det sistnämnda
och Ecclesiastik-departementet. När Högsta Domstolen
får en annan ordför. än Just.ministern, då den förre troligen
blifver chef för Just.revisionen, och följaktligen behöfver
embetsrum i den s. k. gamla banken; så kan
paitementet destomindre inrymmas derstädes, som den del
af Hofoancellers-expeditionen, hvilken har med tryckfriheten
att skaffa, äfven kommer att lyda under Just.ministern,
och icke lämpligen kan aflägsnas från chefens embetsrum.
Då de begge militäre depart.cheferne skola tillika vara geuel
al-adjutanter för landt- och sjöförsvaret; så är det nödigt,
att deras befäls-expeditioner förläggas i samma hus,
som deias civil-expeditioner, både för det behof, de ömsesidigt
hafva af hvarannan och af den gemensamme chefens samtidiga
närvaro.
Det förutgående visar, att intetdera af de 7 Reg.departementen,
utom det utrikes, hvilket torde böra på K.
slottet förblifva, kan utan olägenhet aflägsnas från de öfriga.
I Norrige äro alla Reg.departementen förenade i samma
hus; och jag har sett fördelarna deraf. I Washington lärer
förhållandet vara enahanda. Men hvar skole vi här finna
ett hus, nog stort för att inrymma 6 departement, hvaraf
2 hafva dubbla expeditioner, nog närbeläget till K. slottet,
samt nog prydligt och ansenligt, för att passa för sitt ändamål?
— Jag vet intet tjenligare än K. mynthuset, om
myntet och dervar. embetsverk flyttas derifrån. Det har en
stor gård, med fönster och ljusa rum, äfven på insidorna.
Endast bottenvåningen åt Myntgatan är mörk. — Men denna
behöfdes och kunde lämpligen användas till boningsrum
åt departmas vaktmästare, hvilka städse borde vara i huset
att finnas. Om Krigs-exped:n då utrymde våningen 2 tr. upp
i Commerce-collegii hus, så kunde 13ergs-coll:m i stället intaga
den, och begge Närings-colltna dädanefter, såsom lämpligt
vore, befinna sig i samma hus. Om armeens Generaladjutants-exped.
flyttas till mynthusel, så blefve vid Drottninggatan
en stor våning ledig, hvilken kunde bebos äf en
df-part.chef, med besparing åt Slaten af anslag till hans
Den aa April.
hushyra, o. s, v. Hvart Myntverket skulle flyttas, kari jag icke
uppgifva; men att det numera, då det verkligen och mycket
begagnas lill myntning, samt enär den starka hetta, som
erfordras till ädla metallers smältning, gjort det till en ganska
eldfarlig inrättning, ligger högst olämpligt, med vålla ej
blott för Kronans embetsverk och handlingar i samma
hus, utan äfven för slottet och staden, lärer en hvar
finna.
På alla förenämnda skal hemställer jag vördsamt, alt
B. TT. St. ville hos K. M. underd. anhålla, del K. mynthuset
mätte upplåtas till embetsrum åt de 6 Heg.depart. n, utom det
utrikes, samt att B. TI. St. ville anslå nödiga medel till husets
inredning för sitt ändamål, äfvensom K. Myntverkets
och clervar. enibetsverks förflyttning annorstädes.
Remitterades till StatsUlskottet.
Föredrogs ånyo och remitterades till Allm. Besvärs-och
Ekon.
hordet lagda anförande, i anleda, af väckta motioner om befordringsgrunder
för civile embets- och tjenstemän.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 8 dennes e. m. på bordet
lagda mern. N:o 33, med återlemnande i vissa delar af
en utaf Anders Normark från Westerbottens län väckt
motion.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., enär
den motion, som i nu föredragna mern. blifvit filei leornad,
innehöll flera ämnen, skulle finna lämpligt att endast lägga
StatsTJtskrs mein. N:o 33 till- handlingarna.
Bifölls.
Till pröfning föredrogs StatsUlskrs den 8 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 34, i nnledn. af Professoren E.
G. Geyers motion om inköp och inledning af tjenlig local
för Riksarchivet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sorn det icke är troi ig t, att
elen byggnad, som af StatsUlsk. är påräknad, befinnes räll
tjenlig för ändamålet, eller, efter hvad jag fruktar, alt
Sundhets-collrm kan på Kungsholmen finna någon tjenlig local,
tror jag del vara stort skäl att rätt snart bifalla delta
betänk., på det att dessa underrättelser snart må komma
StatsUtsk. tillhanda, hvilket då blir i tillfälle att föreslå någon
annan local för det stora ändamålet.
StatsTJlskrs utlåt. N:o 34 blef derefter af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföll R. o. Ad. StatsUtsk:s den 8 dennes e.
m. på bordet lagda utlåt. N:o 35, i anledn. af väckt fråga
om de vid kronoparken Mösseberg belägna hemmans be
-
ic/i
Dan aa April.
frielse från skatt för dem anslagna andelar af nämnda kronopark.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Det
är med anledn. af det nu till föredragning förekommande
ämne, och i följd af ett redan till Utsk. remitteradt förslag,
som jag begär att få uppläsa och få till StatsUtsk. remitteradt
följande memorial.
Hr Munck af Rosenschöld uppläste derefter följande
:
Af den anleda., att fråga om kungsgårdarnas försäljande
blifvit väckt och till Utsk. remitterad, anhåller jag få
till Utsk. öfverlemna följande mern. Utgående från den
åsigt, att Kronans domäner böra tillhöra Statens cöntinuitet,
och ej förskingras under en Regering, så att en påföljande
skulle vara denna hjelpkälla alldeles förutan; och anseende
för R. Sits pligt, att, ifall någonsin en Regering skulle
komma, hvilken ej ville tänka på kommande tider, utan
blott åsyftade sin egen tid, iakttaga hvad Rikets väl tillhörer:
har jag trott mig böra fästa Utsk:s uppmärksamhet
derpå, att Kronans domäner, hvilka fortfarit sedan
Upsala ödes tid, böra icke abalieneras under everdelig ägo,
utan fortfarande vara Kronans tillhörighet. Ty försåldes
de, gingo de Uma bort för underpris; 2:do fick väl Kronan
eller Staten derigenom på en gång en stor fond att
disponera, men sedan den var förbi, hade Staten för alltid
förlorat en stor hjelpkälla. Kungsgårdarna böra i stallet
bortarrenderas på trettio högst femtio år, då arrendesumman
på några år skulle uppgå till mer än den forcerade
försäljningen; för detta sätt att förvalta kronodomiiner hafva
vi den förträffligaste föresyn i flera staters exempel. Vid en
sådan förpaktning bör man afse frenne omständigheter: Ko
den, att arrendesumman ej blir för hög; a:o den, att dessa
domäner hvarken arrenderas bort i för små ej heller i för
stora farmer; 3:o att de genom arrendet af dessa domäner
tillkomna fonderna — arrendet bör bestämmas i spanmål ,
hvilken löses efter fem års medelpris — böra ej såsom de
fromma stiftelsernas fonder ställas under Seraphimer-ordensgillets
förvaltning, utan under verklig redovisning och revision;
arrendesummorna ingå till Riskg.cont., då R. St. om
deras vidare användande kunna disponera. En framtid, måhända
redan nutiden, skall beklaga, att Kronan måste tili
landets everdeliga skada försälja sina ekskogar; jag hoppas
en samtid skall se att förstörelse-systemet går för långt, om
äfven kungsgårdarna skola abalieneras. Man klagar öfver
förra tiders strypsysteme; jag hoppas R. St. aldrig skola
tillåta att patientera det till ett plundrings-sysleme; de
skola aldrig tillåta, att man vill plundra Staten på dorna
per,
i
