# ID: svediakorp-gov514
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 138,116
# sentences: 4,677
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pen >8 Mars f, m,
3oi
bittert parti-hat och despotiska parti—pligtev, som den antydda
utländska, skulle, i anseende till ett främmande land,
j likartad! fall förfara. — Gi'- Anckarsvärd förehåller mig,
alt jag ej antagit hans ingångspunkt. Men det är ju denna
jag mottalar, och hvars riktighet, enligt roip åsigt, återstår
att bevisas, »— Samtlige de talare, jag nu besvarar, låta mig
hafva utmålat ”grufliga vådor,” Jag vidkännes icke detta
eller andra synonyma uttryck, men endast framställandet af
olägenheter, hvilkas egenskap att kunna alstra framtida vådor
dock ingalunda var främmande för min tanke. Men
sådana amplificatjoner pro argumento af mottalares uttryck,
äro i den parlementära polemiken så gängse, att, saivo
protesten, må deröfver icke klagas. — Gr. Frölich har
anmärkt om uttryckens värma, jemförd med talarens ålder.
Penna värma, ehvad grad hon når, hörer, när hon icke öfyerskrider
de parlementära gränserna, till de purt individuella
egenheter, hvilka till ingen parlementarisk granskning
horde föranleda. Om oss, män af högre ålder, förmenas värma
till och med i fanken, och j dennas uttryck sättas vi
sannerligen på en alltför tarflig värmegrad. I hvad angår
motiver, fordrar jag respect för mina. Jag jäfvar anda
till och med granskning och ransakning. De hafva aldrig
förverkat tillit; och jag har aldrig antastat andras. — För
depna gång, oell under ali reservation mot proejudicat, vill
jag dock, till svar på Gr. Fröliphs antydning angtde ett
peactions-åsyfte hos mig, och angtde de vindar jag åkallar,
helt uppriktigt upplysa, att jag verkligen och visserligen söker
befordra reaction, så länge icke mina åsigter vunnit den
majoritet, hvilken jag åtrår så talrik som möjligt, och att
flen vind jag önskar, är fördevind åt dessa åsigter, och frisk
hramsegels-kifltje.
Frih, Cederström, Jacob! Gr, Anckarsvärd har sagt,
att jag yttrat, att R. St, hegärt den författning, som 1812
Utfärdades. Jag har blott yttrat, att de hegart en författning
i ämnet; den hafva R. St. fått, och efterkommande
gtändpr hafva icke klandrat denna författning, t— En anpan
talare har trott mig hafva framställt, att strafflöshet
skulle kunna inträffa, om denna författning upphäfdes; jag
liar yttrat, att det väl icke lärer vara motionärens syfte,
att strafflöshet för förrädiska stämplingar med f, d- K. Familjen
skulle blifva följden; och att så icke kan blifva är
klart, så länge 4 caP- Missg.-b:n finnes qvar i lagen. Jag
instämmer uti hvad Frih. Ridderstolpe yttrat i afseende på
vådan af, alt obildade medborgare kunna dragas upder 4
cap. Missg.-b:n, och anser det derföre vara nyttigare för
dem, att 1812 års författning qvarstår, Det är icke uti så-»
dana öfyerläggnjngar som denna, man får framställa opinionsyttringar,
som kunna verka på allmänhetens känslor; men
jag tror, att vid hvarje tillfälle, då en antisocial framställ-»
302
Den 18 Mars f. m.
ning göres, sorn söker en majoritet för dagen, skall den medborgerliga
känslan starkt uttrycka sig, emedan den af sådana
framställningar starkt angripes. Utur sådan synpunkt
bär jag yttrat mig, och tror, att de anmärkningar, som här
blifvit gjorda mot Gr. Anckarsvärds motion, hvarken inom
Utsk. eller hos de öfriga Stånden skola komma att anses
såsom en droppe i hafvet, utan att de tvertom innehålla
allt hvad som behöfves, för att vederlägga och omintetgöra
verkan af hans framställning.
Frih. Toll, Gustaf Philip: I afseende å tillkomsten
af 1812 års författning, anser jag mig, såsom äfven närvar,
vid 1809 urs riksdag, skyldig af nit för sanning upplysningsvis
meddela, det jag bestämdt vet, att en särskild öfverenskommelse
emellan Regeringsmakten och Revolutionsmaktcn
redan före grundlagens antagande blifvit uppgjord, rörrde
en skyddslag för den sednare, hvilken öfverenskommelse
sedermera låg til! grund för 12 §:n uti 1810 års
slut, och så vidt mitt minne kan erinra, var alldeles af
samma syftning som 1812 års författning uttrycker. —> Jag
anhåller, att denna upplysning äfven må åtfölja remissen af
Gr. Anckarsvärds motion.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har icke kunnat
af allt, sora blifvit taladt för bibehållande af 1812 års författning,
öfvertygas att den — åtminstone numera — är af
behofvet påkallad. Jag biträder således den mening, som
yrkar dess upphafvande, och grundar detta mitt omdöme
förnämligast på den öfvertygelse!), att vår nu regerande dynasti
har ett säkert stöd i folkets kärlek, hvaremot jag är
fullt förvissad, att alla sympatier här i landet slocknat för
f. d. Konungens efterlefvande barn. Men jag kan icke undertrycka
min förundran, att den värde motionären ansett
rätta tidpunkten för upptagandet af dennna fråga vära inne
vid 1840 års riksdag, der det, efter mitt förmenande, åligger
representanterne, att i främsta rummet söka återställa
det beklagligen vacklande förtroendet mellan styrelse och
folk; och detta kan endast ske genom befrämjandet af sådana
reformer, som länge varit påkallade och lifligt intressera
landet, hvilket jag icke tror vara förhållandet med denna.
Jag beklagar, att motionären, genom framkastandet af
detta Eris-äpple, förlamat de krafter, han annars kunde disponera
till landets fördel; ty obestridligt är, att hans fosterländska
nit skall missförstås — kanske misskännas —• af ett
folk, som icke rätt kan fatta, huru det låter sig förena, att
vörda och älska Majestätets personlighet, med ett oupphörligt
klander af Konungens gerningar, och förslagen att un
mildra än borttaga de påbud, som varit ämnade att skydda
Majestätet Hvad fara hade väl varit, att låta denna fråga
ännu hvila ett lustrum? Efter min öfvertygelse, ingen.
Hvad är väl nu närmaste följden af motionärens förslag?
Den 18 Mars f. m.
3o3
Jo, att män, som vid riksdagens början innerligt fagnat sig
åt oppositionens framgång, med afseende på det goda, den
kunde uträtta, nu med oro göra sig den tveksamma frågan:
”[ivar skola dessa stolta böljor lägga sig?” — Längre fram
på fördragningslistan förekommer en motion af Frih. Anders
Cederström af samma syftning, som denna, med den modification,
att Frihtn föreslår, att LagUtsk. måtte anmodas
inkomma med förslag till ny författning, i stället för den
af 1812. Jag får vördsamt hemställa till den värde motionären,
som i föregående plena benäget återtagit en och ändrat
en annan motion, som mött motstånd, om han ej skulle
finna ändamålsenligast att låta äfven denna motion falla, men
biträda Frih. Cederströms.
Remitterades till LagUtsk., och blef coinmunication med
de öfriga Stånden af Gr. Anckarsvärds motion äfven af R.
o. Ad. bifallen.
Hr Frih. o- Landtm, tillkännagaf, alt Frih. Ramel,
Hans, anmält sig af enskilda angelägenheter vara nödsakad att
afresa från riksdagen, och således afsagt sig sin plats i Hevilla.
Utsk., men anhållit, att det oaktadt blifva bibehållen
vid sin riksdagsmanna-rätt.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att,
sedan således en ledamot afgålt ur Bevilln.Utsk., Hr Mannerstråle
afsagt sig att under en ledamots ledighet inträda i
B.mcoUtsk., samt Hrr Cederschjöld och af Geyerstam erhållit
ledighet, den förre från Conslitutions- och den sednare
från StatsUtsk., i dessa herrars ställe utse andra ledamöter.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 18 Mars i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för denne dag f. m.
Frih. Boye, Ludv.: Under' den discussion, som i
förmiddags här ägde rum, ang:de Gr. Anckarsvärds motion,
om upphäfvande af 1812 års författning, var jag föranlåten
att för en stund aflägsna mig, och då jag återkom, var
Ståndet redan åtskiljdt. Jag får derföre nu yttra några ord
i berörda ämne, och anhåller att de må få åtfölja remissen
till Lag-Utskottet.
3o4
Den 18 Mars C. m.
Då jag läser deri §. i iSrö års riksd.beslut, som ripp-s
drog åt Regeringen* att, i afseende å f. d. K; familjen, vidtaga
de mått och steg, sorn för Rikets säkerhet kunde blifva
nödvändiga* och när jag dermed jemföi* innehållet af
1812 års författning* kan jag ingalunda finna i det förra
något lagligt försvar för det sednare. För att likväl med
full rättvisa bedomina ifrågavar. författning* tror jag, att
man är pligtig taga i betraktande* icke blott de förhållanden*
hvari vi nu befinna oss* uteslutande alid farhågör; utan
äfven de förhållanden* som existerade vid den tid då författningen
Utfärdades* då farhågör verkligen agde rum. Iakttager
man denna pligt af rättvisa, så kan mail icke heller
vägra ali Ursägtlighet åt författningens syftemål* äfven då
mati måste högligen ogilla dess obestämda och derigenom
olyckliga fedäctionj men då jag således för min del, å end
sidan, anser författningen* såsom i olaglig väg tillkommen,
böra undanrÖdjas* är jäg likväl* ä den andra* af den tanke*
att en annad, lika angelägen förbindelse åligger oss, deni
nemi., att icke gifva tillfälle för den misstydning af vår afsigt,
som skulle vi, genom detta undänrödjande, vilja gifvd
ostrafflighet åt brottsliga beröringäi' emellan Svenska medborgare
och f. d. K. Familjen \ och jag tillstyrker alltså*
att LagTJtsk* må inkomma nied förslag till en författning*
innefattande förbud emot, samt bestraffning för alla sådana
föfetägj och jag sätter icke i fråga att ju fjäsk, skulle
gifva oss ett förslag i denna Syftning* förnuftigare än i8iä
års författning* som lätteligen kan få den olyckligaste tillämpning,
och göra menniskor olyckliga* som icke hvarken
tänkt eller drömt om någon brottslighet.;
R. o. Ad. beslöt* alt detta yttrande skulle till LagUtsk^
fä åtfölja den i dag på förmiddagen beslutade remissen af
Gr. Anckatsvärds motion, om UpphäfVande af K. påbudet
den 10 Dec. 1812* emot gemenskap med f. d. K. Familjen.-
fusterades pleni-proftn för den 7 dennes f. och e. m.
Ifr Eden hjelm* Gillis! Sorn jag i förmiddags icke
attendefade lill, när Hr Hjertås motion angtde upphäfvande'
af den författning, som stadgar om Svensk mans skyldighet
att sätta borgen eller ock deponera en Viss summa penningar, då
lian vill resa utrikes* förevar, så anhåller jäg att få tillägga
några' ord. Hvad nytta denna författning har med sig, känrfer
jag icke, men väl mångfalldigä olägenheter* hvaribland
jag må nämna, att den resande icke känner denna författnings
tillvaro, och derföre icke' förse t T sig hvarken med penningar
eller borgen för det ändamål författningen afser. Jag tillstyrker
således Hr Hjertås motion och författningens upphäfvande,
hvarvid jag endast tillägger, alt de, sorn äro i
beväringsåren, måste ställa säkerhet för sig.
Den 18 Mars e. m.
3o5
Remitterades till LagUtsk., i sammanhang med Hr Hjertås
på förmiddagen remitterade motion, om upphäfvande af
förbuden emot enskild mans rätt att resa utrikes.
Hr af Ekenstam, Israel: Oundvikliga hinder hafva vållat,
att jag ej kunnat vara här, du Hrr Dalmans och von
Troils motioner, i afseende på vägfrågan, förevar, oehsanhuIler
derföre att nu till dem få lägga några ord.
Hr af Ekenstam uppläste derefter följande:
Ett ämne, som från alla håll bringas å bane till öfverläggning,
och som dock frigör sig från all politisk färg, botman
kunna antaga att innebära ett af landets lifligaste intressen.
Ett sådant ämne är visserligen communicationer,
ej mindre landsvägar iin vattenleder. Emedlertid torde den
allmänna opinionen, i detta afseende, behöfva utredas i någon
större detalj, än som finnes uttryckt i Hrr von Troils
och Dalmans väckta förslager, i afseende på communicationer,
med ändamål att gifva dem en ytterligare styrka vid
behandling hos Utskottet.
Den seger öfver tidsutdrägt och afstånd, som vårt
århundrade vunnit, har allmänneligen gifvit en annan form,
så väl åt individens förkofran, som åt massans försvar.
Det är ej mera socknens, häradets eller det angränsande länets
marknad, som röjer behof och bestämmer pris, utan
det är verldsmarknaden, som, i mer eller mindre mån, låter
känna sin mäktiga inflytelse. Försvaret likaledes vinnes
cj mera genom det stora envig, som fordom, likasom på ett
schackbräde, utfördes med konstiga manövrer, utan det är
stora stridskrafters förflyttande och användande inom kortaste
tid på aflägse punkter, sorn gifver öfverlägsenhet. Förkofran
och försvar hafva ingått den intimaste 'förening,
ej mindre i omfång än medel. Det är numera knappt någon
tecknisk färdighet, som ej kriget förstår att använda,
och det är ej mera åt vindens tillfälliga gunst, som sjömannen
ensamt anförtror sig, eller med begränsade djur-krafter,
som formannen sig åtnöjer; utan det är ångans conseqventa
och hittills obegränsade expansion, som gifver en
tillförene otrolig måttstock för fortkomsten. Det är numera
ej nog, att råämnenas väg till sina förädlingsställen,
eller producentens väg till eonsumenten, utgöres af den vidgade
getstigen, som, genom sitt oeftertänkta läge, spiller tid
och kraft. Menigheterna utkräfva sin rätt till topographiskt
biträde för sina landl-communicalioners förbättring.
Det är ej numera ensamt by-kartan, som begagnas vid statistiska
frågors afgörande i länestyrelsen, eller provins-kartan,
som gör tillfyllest, vid undersökningar om de mer vidtomfattande
intressen, som utbreda sig från den ena landsändan
till den andra: general-kartan äfvensom de topogra4
H. 39
3o6
Den 18 Mars e. m.
phiska detaljerna måste först, hvar för sig, sammansättas och
ordnas, och derefter rädföras, vid de mera allmänna frågorS
besvarande. Landsliöfdingarnes verkningskrets, äfvensom häradsrätternes,
är således, hvarken till omfång eller beskaffenhet,
tillräcklig för detta större behof, och den vidgade
sysselsättning, som hvarje auetoritet fatt vidkännas genom
det nya statsskicket, leinnar ej full ledighet åt dem till
sådana särskilda studiers och färdigheters inliemtande. Local-auctoriteterna
behöfva således, likasom öfver-domstolen,
en erfarenhet att påkalla vid meranämnda tillfällen.
Det är hög tid att lyssna till det vigtiga förslag, som
Hr von Troil gjort i detta afseende, ehuru jag tror, att ändamålet
möjligen kan vinnas enklare och mindre kostsamt
än det anförda förslaget föranleder. För communicationernas
scientifika angelägenheter, vare sig af ena eller andra
slaget, hafva hittills blifvit begagnade personel', antingen
från Sloramirals-embetets tredje afdelning eller från Topographäska
corpsen. Det torde således vara skäl, att inom
någondera af dessa corpser göra den utvidgning på stat, sam
en gemensam behandling af communicationernas angelägenheter
kan erfordra. Troligen skulle 8 ä 10,000 rtdrs årligt
anslag härtill vara nog. För denna ringa kostnad, i jemförelse
med det stora ändamålet, kunde man bland annat påräkna,
att för dylika allmänna arbeten, som erfordrades,
vore alltid beredelse på förhand gjord, genom fullständiga
undersökningar och bestämmelser, så att för verkställigheten
kunde, vid behof, utan tidsutdrägt, användas de arbetskrafter,
som under missvextår blifva i öfvermått tillgängliga,
äfvensom nytlig sysselsättning kunde vinnas för arbets-compagnier
af försvarslösa personer.
Andra civiliserade länder hafva längesedan inrymt ett
fack af administrationen åt denna vigtiga stats-angelägenhet.
Framlidne H. Ex. Hr Gr. Platen organiserade ett sådant fack
för vatten-communicationer uti Storamirals-embetels tredje
afdelning, och derföre hafva också dessa slags communicationer
vunnit ett afseende och en utveckling, som landets
vägar sakna. Så länge Gr. Platen lefde, så utgjorde hans
personlighet en föreningspunkt för dessa annars skiljda angelägenheter,
derigenom att han tillika var ledamot af corniteen
för väganläggningarna i de norra provinserna. De betydliga
vägarbeten, som under hans tid, efter 1810, beslötos
och börjades, blefvo under denna comites inseende sedermera
fullbordade under 11. Ex. m. m. Hr Gr. Rosenblads
ordförandeskap. Men Gr. Platen dog, äfvensom alla de andre
ledamöterne af comileen, med undantag af 11. Ex. Hr Gr,
Rosenblad, som länge ensam varit den kraftiga driffjäder!!
för utförandet af det nyttiga, som i afseende på landt-communicationerna
hittills blifvit gjordt. Emedlertid blefvo de
först anslagna medel, 20,000 r:dr b:co årligen, från de beslutna
landl-communicutioncrna undandragna, och ehuru
Den 18 Mari e. m.
titeln pä ett bestämdt stats-anslag lydde och lyder ännu:
'Till vatten-communicationers och andra allmänna a r"betens
befrämjande’’, blef dock bela detta anslag nära
uteslutande disponeradt af Storamirals-em betets tredje afdelning,
just derföre att landt-communicationerna saknade
sitt motsvarande förv-altningsfack inom deri bestående statsadministrationen.
Likväl Hr rätta ordnandet af det väg-näf,
som öfver bela landet utgör lifsprincipen för all industriel
rörelse ocb för fyllandet af de flesta individuella behof, långt
vigtigare, än de mera inskränkta vattenledernas befrämjande.
Dessa omsorger, utsträckta till hela Riket, öfverstiga
gränserna för en tillfällig comite's verksamhet. Jag tror
derföre icke, att det går an att förfara med detta vigtiga
ärende, på sätt en värd ledamot i JlorgareSt., llr Rydin,
föreslagit. Genom antagande af sådana spridda local-auctöriteter,
som efter hans mening skulle hafva communicationsbestyret
sig uppdraget, skulle vi stå på samma punkt, sorn
förut, ej allenast i afseende på bristande enhet i ärendets
behandling, utan jemväl i afseende på bristande kunskap
om dess scientilika natur, så väl i uppränningen, som i det
teckniska utförandet. Ej heller tror jag, att menigheterna
skulle vilja åtnöjas med öfverlåtelsen af den absoluta makt,
som han vill tillägga dessa local-auetoriteter, i afseende på
ej mindre utskrifning af skatt, än bestämmelse om vägars
nödvändighet, så väl i nybyggnad som förbättringar. I en
stat, der hela tyngden af väg-underbållet träifar jordbruket,
är af vigt att tillse, det allmogen ej öfver höfvan dermed
betungas; och derföre anser jag allt skäl vara, att bibehålla
allmogens nuvar. andel i bestämmelserna derom, och
alt sålunda väg-ärendenas gamla juridiska fora, nemi. häradsrätt,
Landsh.-embete, Katnmar-colflm och slutligen K.
M. genom Dess Civil-expedition, må blifva allmogen äfven
allt framgent förunnade. Det enda tillägg, sorn jag i detta
afseende skulle vilja föreslå, vore, att de topographiska upplysningar
m. m-, som borde framkallas i sammanhang med
de speciella företagen, skulle äga samma rätt att af dessa
auctoriteter bedömmas, som de andra skäl, hvilka inom communerna
kunna göra sig gällande.
Då jag, så väl af företeelserna vid riksdagen, som af
ställningen i landet, har trott mig böra antaga, att ärendets
vigt är allmänt erkänd, skulle det vä! kunna synas öfverflödigt,
att genom speciella framställningar öka intresset Andess
behandling från en vettenskaplig synpunkt. Men då Hr
Dalmans vidsträckta uppfattning af ämnet vidrört åtskilliga
sådana detaljer, anser jag mig äfven böra derom anföra några
ord. — Den åberopade Engelsmannen Telfords, i min
närvaro, till Gr. Platen stäldta yttrande om vägar och om
den officiella instruction, som honom ålåg att i detta afseende
iakttaga inom Skottland, innehöll, att maximum af väglutning
der var inskränkt till i på 3q eller, som är detsam
-
3o3
Den iS Mars e. m.
ma, till 3^ på roo, men visserligen ingalunda till a på roo;
en så beskalfad allmän föreskrift, nödvändig endast för ångmacliiners
användande såsom fortskalFningsmedel på jernväg,
skulle för -våra vanliga fordon och dragmedel tillskapa
en alltför stor omväg, medförande icke ringa förlust af
tid. I det principmessiga Preussen innehåller den officiella
föreskriften, såsom maximum, i på 18. Detta antagande
har sin grund deri, att på en lutande plan, sorn gör 3 graders,
26 minuters och 23 sekunders vinkel mot horizonten,
eller lutar 6 på 100, börjar först ett vanligt väl gjordt åkdon
att sjelfmant visa benägenhet för rullning utföre. Emedlertid
är redan 1 på 18 icke ringa lutning: och ehuru det
förenämnda factum om lutande planets verkan på ett stillastående
åkdon är theoretiskt rätt; så är dock dervid likaledes
att observera den verkan, söm uppkommer vid åkdonets
fortsatta förande utföre, äfvensom den större ansträngning,
som erfordras för dess framskaffande uppföre höjden, än som
behöfves på horizontelt plan. Med afseende härpå, har jag,
vid undersökningarna för anläggning af nytt vågplan emellan
Westerås och Fahlun, förlidet år, antagit såsom högsta väglutning
1 tum på alnen, eller 1 på 24, som är midtemellan
de Preussiska och Engelska föreskrifterna i samma afseende,
och som vi här i landet icke ens vilja tillerkänna benämning
af backe å väg. —• I afseende på undvikandet af backar
och deras medgifna högsta lutning, har man mycket
theoretiserat och experimenterat. Under 3o års besinning
och jemförelse af inländsk med utländsk erfarenhet, har den
öfvertygelse hos mig vunnit stadga, att då ångkraften användes
förmånligast på det horizontella vägplanet, är det ingalunda
så med djurkraften. Bibehållandet af dess spänstighet
sker deremot bäst på e!t vågplan så beskaffadt, att en
något ökad ansträngning skiftevis utbytes emot den hvila
för dragaren, som inträder, när lasset sjelfmant går framåt
utföre ett lagom lutande plan. En motsvarande naturlag uttrycker
sig i den skiljaktighet, som vi alla erfarit, vid jemförelse
af tröttheten, som uppkommer genom att länge stå
stilla, emot att gå under en lika tid. I förra fallet bär
hvartdera benet ej mer än halfva kroppens l)’ngd och tröttas
dock förr än i sednare fallet, då hvartdera benet skiftesvis
bär hela kroppen.
IIvad beträffar omvägens längd, som bör medgifvas för
backars undvikande, har man såsom maximum på lastväg
icke velat antaga mera än i5 gånger höjdens verticala stigande;
resten af den antagna proportionen, 1 till 18, har i
Preussen måst till vägabringas medelst utgräfning genom höjder
på ena stället och fyllning på det andra. Våra urväder
förbjuda oss här det förra förfarandet. Urgräfna vägstycken,
eller hål-vägar, hafva till och med i Preussen varit
utsatta för en der sällsynt stagnation och vållat stor arbetsförlust
under 1828 års starka »nö-vinter. Vi hafva således
Den i S Mars c. m
i delta afseende, äfvensom vid källossningen, flera omständigheter
mera alt observera hos oss, än inom de länder,
hvilka annars utgöra vår föresyn i väg-frågor.
Den ofördelaktighet, som våra vintrar sålunda tillskynda
oss, 'ersättes i mångdubbelt mått af de fördelar, som
communicnlionerna vinna genom våra s. k. vintervägar.
XJti dessa hofva vi, åtminstone för en viss tid af året, ett
ringa kostsamt surrogat för andra länders jernvägar oell
cliausseer. Om vi förslå att ordna dessa vintervägar, med
afseende på industriens behof, till hvad de kunna och böra
vara-, så skola de förskaffa oss fördelar, som hittills varit
alldeles förbisedda. Pded inträdandet af den tillökning i väg
O
O
administrationen, som nu blifvit föreslagen, blir lätt att ordna
till sammanhang, enhet och fullständighet deri vinterstråt,
som näringarna sjelfva i detta afseende utpeka, ofta
alldeles i skiljaktig riktning emot sommarvägen. Stora backar
öfver s. k. ed nedsätta nu för tiden ganska betydligt
vintervägarnes gagn på många ställen. Äganderätten till
en liten åkertäppa förvisar ofta vintervägen godtyckligt lill
en för communicationen högst olämplig local. I saknad af
en Kitt åstadkommen bro öfver ett ringa sund, som icke
lägger sig, måste vintervägen stundom göra en betydlig afvikelse
från rätta directionen. Vintervägens sammanförande
med en planerad sommarväg, eller närmande dertill, gör
dem hegge successivt mera användbara; stundom kunna
de till och med samtidigt begagnas styckevis och med
hjuldon, när slädföre på landsvägen tryter, endast kälen
öfverallt är qvar. Vintervägens förbättring, der den genom
ett ringa töväder hastigt blir besvärad af stockade vattenmassor,
bör under den blida årstiden beredas genom nödiga
åflopps-ti 11 fä11en, och i allmänhet bör vintervägens bestämmelse
och beredelse ske under sommaren. Sammanförandet
af smärre vintervägar till en enda större gemensam lättar
underhållet vintertiden på dubbelt sätt; ej allenast genom
besparing af direct arbete på en ringare vägyta, utan jemväl
genom den ökade trafikens egna inverkan derpå. Vintervägens
förflyttande från sjö inpå skogbeväxt strand, eller
ock ur en snösamlande däld till ett friare fält, undanrödjer
eller minskar olägenheterna af urväder. Snöbrist, i en alltför
flack local, kan förekommas genom häck-plantering eller
tillställning af annat- passande lä för en måttlig snösamling.
Vintervägarnes rätta och temporära -midmakthåliande, med
afseende på det utbyte mot sommarväg, som olika årstider
framkalla, är öfver hela landet outredt. — Alia dessa och
mångfalldigt flera omständigheter äro föremål för afseende
vid ordnandet af landets vägar under alla tider af året; men
dertill fordras en väg-administration, som förstår att uppfatta,
så väl det helas, som delarnes communications-behof,
och som förenar sakkunskap med en local-kännedom, som
icke är begränsad af socknens, häradets eller ens länets
3io
Den 18 Mars c, m.
kringskurna områden. Det tillhör sedermera communerna
att, genom verkställighet, göra sig anordningarna till godo,
l afseende ensamt på verkställigheten har i flr von Sydoiv’s
från trycket ntgifna skrift: O in allmänna arbetens
nytta och nödvändighet, sorn med allt skäl blifvit
remitterad till Utsk:s ledning i detta afseende, föreslagits
en årlig utgift till vägarnes förbättring af 25q,ooo r:dr.
Måhända kunde denna summa något inskränkas eller ock
ställas i behörigt sammanhang med det redan befintliga mindre
anslaget lill allmänna arbeten, samt roed creditivet
för understöd vid infallande missvexl-år.
Jag anhåller vördsamt, att dessa mina erinringar måtte .
ställas i gemenskap med Hrr von Troils och Dalmans, Fredr.
Willi., motioner i samina amne, genom remiss till vederbörligt
Utskott.
Remitterades till StatsUtsk., i sammanhang med Hrr
Dalmans och von Troils lill samma Ulsk. remitterade motioner,
den förra, ang. medel till befordrande af vägarnes i
Riket förbättrade omläggning, den sednare, om inrättande
af ett särskildt embetsverk i och för alla land- och vattencom
ani nica tioner.
Hr af Ekenstam, Israel, uppläste vidare följande:
Sedan
inlemnandet af min motion , rör:de försäljning af
kungsgårdar, har jag sökt förskaffa mig underrättelse om i
hvad skick detta ärende står, med anleda, af Ständernes vid
sisth riksdag aflåtna nnderd. skrifvelse till K. M. i ämnet.
Jag har dervid förnummit, att K. M. deröfver, genom K.
Kaminar-colkm, låtit höra samtliga landshöfdingar, hvilka
till samma colkm inkommit med skiljaktiga yttranden. Dessa
alla hafva sedermera såsom bilagor åtföljt collegii eget lind.
utlät, i ämnet till K. M., der målet lärer vara under föredragning.
Kammar-collegii utlåt, i ämnet går hufvudsakligen
derpå ut att jäfva de local-auctoriteters åsigter, sorn, på
grund af deras hvar inom sitt omfång ägande erfarenhet,
speciel t föreslagit några få smärre kronolägenheters försäljning
såsom gagnelig för Staten, på sätt R. St. i den omtalade
und. skrifvelsen förutsatt. Bland annat yttrar K. collini,
att landshöfdingarne ej allenast missförstått, utan jemväl
alldeles förbisett K. M;s nåd. mening med deras hörande.
Emot uttrycket af en sådan tillvitelse har referenten i
målet reserverat sig, biträdande de ifrågavar. landshöfdingars
åsigt.
Ändamålet med min i ärendet afgifna motion är att
härigenom få tillegna mig referentens i K. Kammar-coil:m
framställda mening, under vördsam anhållan, att den und.
önskan, som förra riksdagen blifvit af Ständerna gjord, måtte
äfven vid detina riksdag förnyas, med likväl ett tillägga
Den 18 Marg e. ro.
sorn rörer dispositionen af de medel, hvilka genom sådana
krono-lägenheters försäljning kunna blifva tillgängliga.
Lika väl som jag af erfarenhet känner, att vissa kronolägenheter
äro af den natur, att genom deras försäljning
skulle Staten tillskyndas ömsom en direct fördel genom köpeskillingens
nominella välde, ömsom en indirect, genom
undgående af de med bibehållandet i vanlig form förknippade
förluster, äfvensom genom de försålda lägenheternas
förbättrade skötsel och odling under brukarens äganderätt;
lika väl är jag öfvertygad, att ett rikes egentliga domäner
bora sparas till framtida oförutsedda och tvingande behof,
och alt de troligen äro lättast sparade, om de allmänneligen
få förblifva Kronan behållna. — Utgående från
denna åsigt, heder jag alt till förra Ständers i tind yttrade
önskan få häfta det amendement, att för de kronolägenheter,
jagtplatser, fiske-lägenheter, eller landlbiuk med inskränkta
hemmantal och utrymmen, som skulle genom försäljning
realiseras till Statens förmån, i ett eller annat afseende,
borde den erhållna köpeskillingen insättas på depositions-conto
i R. St:s Bank, för att der orubbadt reserveras
till inköp af annan större egendom, som genom sin beskaffenhet
kunde bereda sådan förmån, som med Statens bibehållna
domäner är åsyftad.
För att eclairera ämnet, utan att vara vidlyftig, har
jag endast summariskt uppgifvit ärendets behandling hos
fandshöfdingarna och hos K. Kammar-colhm, men också
derföre aktat nödigt, att härvid foga, ej mindre samma
eoliegii Utlåt., utan jemväl den dervid afgifna reservation af
referenten. — Dessas uppläsande här torde anses onödigtvis
tröttande, då de såsom åberopade bilagor alltid äro till—
gängliga.
Att denna utveckling af min motion om kungsgårdars
försäljning måtte få sammanhang med sjelfva motionen genom
remiss till vederbörligt Utsk., derom får jag vördsamt
anhålla.
Bilaga Litt. A.
i83g den 3o December.
Underd. utlåt., ang:de ifrågaställd skatteförsäljning af
kungsgårdar och andra Kronans lägenheter.
S. A. K.!
I underd. skrifvelse af den 3o Oct. 1834 hafva Rikets
sednast församlade Ständer anmält, att hos dem särskildta
förslag blifvit framstäldta om försäljning under skattemannarätt
af kungsgårdar och andra kronolägenheter; och ehuru
11. St., vid öfvervägande häraf, funnit, dels alt några förändrade
omständigheter ieke inträffat, som kunde föranleda
R. St. alt frånträda deras vid 1823 års riksmöte, i afseende
å förevar, ämne, till E. M. i underd. yttrade åsigt, eller att
kungsgårdar och kungsladugårdar icke må för alltid från E.
K.M. och Kronan afsöndras, eller officers-bostullen till skat
-
3ta
Den i 8 Mar» e. ra.
te försäljas, hade R. St. likväl trott, alt, derest förhållandet
med någon Kronans egendom skulle finnas sådant, att
fördel för Kronan nppkomme genom egendomens försäljning
till skatte i stället för densammas utarrenderande, efter de
af E K. M. och R. St. bestämda grunder, sådan försäljning
ock borde kunna äga rum ; hvarföre ft. St. i und. anhöllo],
att, i händelse någon kungsgård, kungsladugård, eller annan
lill boställe icke anslagen kronolägenhet skulle finnas af den
beskaffenhet, att verklig fördel lör Staten uppkomme genom
försäljning till skatte af sådan egendom, E. K. M. matte
i nåd. låta vederbörligen utreda förhållandet och förslag
i ämnet derefter till R. St:s pröfning öfverlemna.
Sedan Kammar-colltm, genom nådig remiss af den 3
Juni 1835, erhållit befallning, att häröfver inkomma med
und. utlåt., har colkm redan den 5 i samma månad genom
circulär-bref förständigat E. K. M:s samtlige Befthtde i Riket,
att, efter föregången noggrann utredning om kronolägenheter
af nyssomförmälda beskaffenhet inom länet funnos och
af de särskilda omständigheter och förhåHanden, i grund
hvaraf E. K. M:s Bef:h:de ansåg hvar och cd af dern med
mera förmån för Staten kunna och böra till skatte försäljas,
än efter nu bestämda grunder fortfarande utarrenderas, med
uppgift å alla sådana lägenheter till colhm inkomma, och
dervid icke allenast föreslå efter hvilka grunder och på
hvad sätt den grundränta lämpligast må bestämmas, som,
med hänsigt till egendomens framtida bestånd, innehafvareus
skäliga utkomst, samt Statens belåtenhet, borde fastställas
att framgent af egendomen, efter skatteförsäljningen, utgå,
utom den köpeskilling, som särskildt komme att erläggas och
af högsta anbudet vid auctionen skulle bero; utan ock uppgifva
till hvad belopp E. K. M:s_ Bef:h:de funne berörde
grundränta för hvarje särskild kronolägenhet, som kunde
komma i fråga att skatteförsäljas, böra uppskattas och beräknas,
i mån af lägenhetens kända beskaffenhet, åkerjordens
och ängsmarkens större eller mindre vidd och
bördighet, samt deraf beroende afkastning, och med afseende
på öfriga förmåner, som vid lägenheten förefunnos, på
det jemförelse sedan måtte kunna anställas emellan en sådan,
efter skedd skatteförsäljning, påräknad grundränteafgift,
och den inkomst, som nu i årligt arrende Staten tillfaller;
så hafva E. K. M:s Bef:h:de sedermera, hvar för sitt
län, fullgjort de sålunda erhållna föreskrifter, pä sätt närlagda
från dem tid efter annan inkomna yttranden, samt
de vid en del af dem fogade handlingar närmare upplysa;
och lärer E. K. M. deraf nådigst täckas inhemta, hurusom
ibland de 24 länestyrclserna, de uti Nerikes, Wermlands, Stora
Kopparbergs, Vester-Norrlands, Vesterbottens, Norrbottens och
Jemtlands, eller tillhopa 7 län, inskränkt deras utredning af
frågan till den uppgift, att inom dessa län icke funnes någon
Den 18 Mars e. m.
3i3
sfi beskaffad Ki'onans egendom, som kunde komma i fråga
att till skatte försäljas, ehuru E. K. M:s Bef:h:de i Norrbot-'
tens län för sin del tillagt, att det för innehafvare och åboer
å kronohemman, krononybyggen och kronotorp, samt
åtskilliga, dels under hemman och dels eljest emot viss ränta
upplåtna lägenheter, äfvensom för Staten, vöre nyttigt,
örn alla dessa hemman, nybyggen och lagenheter under skattemannarätt
upplätos, hvilket likväl, så vidt dessa lägenheter
under åborätt besittas, icke i annan ordning, än författningarna
om skatteköp föreskrifva, lärer kunna äga rum,
och ej heller utgör föremål för nu ifrågavar. utredning; att
åter för 8 län, nemi. Södermanlands, Östergöthlands, Gottlands,
Skaraborgs, Jönköpings, Blekinge, Christianstads och
Malmöhus län, försäljning af Kronans ifrågavar. egendomar
blifvit i anderd, afstyrkt, såsom snarare ledande till skada
än fördel för Kronan, enär, troligen icke kunde genom försäljning
påräknas lika stor årlig inkomst i grundräntor, som
nu erhölles i arrenden, hvilka rättade sig efter tidsförhållandet
och förmodades stiga i bredd med jord-och varuvärdet;
men alt E. K. M:s Bef:h:de i de öfriga g länen deremot, dels
på grund af åberopad erfarenhet om den vanhäfd och försämring,
som med åtskilliga utarrenderade egendomar ägt
runi, dels af de förluster, sorn uppkomma, än af arrendatorer
och löftesmäns obestånd , än af den mer och mer tilltagande
svårigheten inom vissa landsorter, att, utan betydlig
nedsättning i hittills utgjorda arrende-inkomster, finna
redbara arrendatorer till egendomarnes bruk och skötsel,
ansett nu var. arrende-sysleme både olämpligt och
skadligt, samt att derföre skatte-försäljning skulle leda
till största fördel för Staten, både nu och i framtiden, ej
mindre i afseende på egendomarnes förbättrade bruk och
skötsel, sedan de kommit i enskild ägo och besittning,
än genom en högre inkomst i grundskatt, jemte ränta
af blifvande skatte-köpeskilling, än en arrendator möjligen
kunde finna sin räkning vid att under en inskränkt
besinningstid i årlig afgift erlägga, utan utsigt till sina efterkommandes
skadeslöshållande för nedlagda förbättringar.
Ilos sistnämnda om sjelfva principen ense 9 läne-styrelser
hafva olika meningar gjort sig gällande, huru långt den
af dem i allmänhet hyllade skatteförsäljnings-åtgärden borde
sig sträcka, i så målto, att försäljning blifvit tillstyrkt för
Upsala län, af de i länet varande Ulltuna, Ryda och
Elfkarleby kungsgårdar;
för Stockholms län, af Sköldnora, Stora Benhamra och
Rådmansö kungsgårdar, Mällösa hofstalläng samt åtskilliga
mindre, å särskild förteckning upptagna hemman och
jordlägenheter, jemte alla i länet varande, föga betydliga
fisken;
4 11. 4»
3i4
Den 18 Mars e. m.
för Hallands Ian, af alla nu utarrenderade kungsgårdar
och öfriga Krönans lägenheter och fisken inom länet;
för Götheborgs och Bohus lan, af alla odisponevade
Kronans hemman och lagenheter, jemte fiskeliolmar i
saltsjön; x
för Gefleborgs län, af alla inom länet varande
Kronans fisken, utan undantag;
för Calmar län, af de i länet varande kronolägenheter,
utom kungsgårdarna;
för Westmanlands län, af indragna militiae-boställen
och alla mindre kronolägenheter inom länet;
för Kronobergs län, af alla i länet varande icke
disponerade Kronans lägenheter, bestående uti indragna militiae-boslällen
samt Skens ålfiske; och
för Elfsborgs län, afall Kronans nu ifrågaställa
egendom i länet, likväl samtidigt med försök till egendomarnes
utarrenderande, då högsta anbuden borde bestämma, om försäljnings
eller utarrenderings-åtgärd skulle vidtagas.
Vid granskning af de från sistnämnda 9 län afgifnu yttranden
förekommer, att R. St. i deras ofvanberörda und.
skrifvelse bestämdt förklarat, det oflicers-boställen icke
må till skatte försäljas, samt att E. K. M., ej mindre vid
armeens nya lönereglering, än ock vid pröfning af sednast
inom Riket verkställda roterings-förrättningar såsom grundsats
antagit, att jemväl indragna militiae-boställen, de derunder
indelningsverket uro inbegripna, ehuru för närvar,
icke till arme'ens aflöning använda, dock borde för armeens
möjliga behof till framtida disposition bibehållas samt derföre
endast blifvit med extra-rotering belagda; i anseende
hvartill hvad om dessa boställens försäljning nu blifvit af
några länesty reiser framstaldt, icke lärer förtjena afseende.
Hvad åter angår kungs- och kungs-ladugårdars samt
andra utarrenderade kronolägenheters i ofvanberörde måtto
föreslagna försäljning; så synas E. K. M:s Bef:h:de, som
denna åsigt hyllat, dervid mera hafva utgått ifrån egen öfvertygelse
om olämpligheten för Staten att äga och förvalta
jord, samt om fördelen af densammas upplåtande till enskild
ägo och besittning, emot nu antagna utarrenderingssysteme,
eller ifrån sjelfva principfrågans uppfattning, än de
grundat sina framställningar på särskilda omständigheter och
local-förhållanden, som i ena orten, mer än i den andra, i
allmänhet, eller särskildt vid vissa egendomar, kunde, enligt
derom verkställd undersökning, gifva R. St. grundad
anledn. att för sådana orter eller särskilda egendomar undantagsvis
åsidosätta deras redan fattade beslut, att kungsoch
kungsladugårdar icke må för alltid från E. K. M. och
Kronan af-öndras, och i följd deraf hafva antingen missförstått
eller förbisett hvad R. St. i ofvanberörda und. skrifvelse,
efter collegii tanka, bestämdt antydt, nemi.: alt endas;
D <• ii 18 !W ■» r s o. m.
särskildta förhållanden borde och kunde till någon viss egendoms
eller lägenhets försäljning till skatte föranleda, men att
fråga för ingen del nu vore om något allmännare afhändande
af Kronans odisponerade egendom; utur hvilken synpunkt
collini fördenskull nu icke heller linner sig tillständig!, att
i lind. fästa E. K. Mis nåd. uppmärksamhet på andra försäljnings-förslag,
än som afse några mindre kronolägenheter,
för hvilka särskildta förhållanden blifvit uppgifna, afbeskaffenliet
att lägenlieternes afyttrande må anses medföra verklig
fördel för Staten, men hvilket colhen för sin del endast
funnit äga rum med Härja utjord i Södermanlands län, hvilken
icke kunde utarrenderas, kronofiske-lägenheten Mälbön
i Skaraborgs län, för hvilken arrende-afgiften endast utgör
i r:dr sk., Skens ålfiske i Kronobergs län, samt de inom
Stockholms län varande mindre brofisken, för hvilka, vid
skedd utarrendering, sällan de åsätta grundräntorna kunnat
i arrende betingas, samt de smärre holmar och lisken i saltsjön,
i Götheborgs och Bohus län, hvilka för lotsverket obehöfliga,
hittills gifvit Staten dels ingen, dels högst obetydlig
afkastning;, hemställande alltså colhm till E. K. M:s nådigsle
pröfning, huruvida nåd. framställning till R. St. under
deras nu förestående sammanträde må göras om dessa lägenheters
sk a t teförsäljning.
En ledamots särskilda mening bifogas i und.; och colhm
framhärdar
Cederström.
Fägersten. Cassel. Liljenroth.
Brandel. Hasselqvist.
Duva. Carlmark.
Likheten med originalet intygar
Carl Johan PalmeV.
Afskrift. Bilaga Litt. B.
Till protocollet den 3o December i 8 3 9.
Referenten, Kammarrådet Cassel, yttrade sig, det han
väl för sin del på det sätt uppfattat R. Stis ifrågavar. und.
skrifvelse, att meningen nu icke vore att tillvägabringa en
allmän skatteförsäljning af Kronans under 77 §:n af Reg.Fin
inbegripna, under Kammar-colkii förvaltning ställda egendomar
och lägenheter, samt att det fördenskull icke heller
nu tillhörde colhm att föreslå grunderna och sättet för en
sådan allmän försäljning; men då R. St. tydligen och bestämdt
uttryckt den und. anhållan, att, i händelse någon
kungsgård, kungsladugård, eller annan till boställe icke anslagen
kronolägenhet, skulle finnas af den beskalfenhet, att
verklig fördel för Staten uppkomme genom försäljning tili
skatte af sådan egendom, K. M. i nåd. måtte vederbörligen
låta utreda förhållandet och förslag i ämnet derefter till R.
Stis pröfning öfverlemna: så kunde KammarRådet, för sin
del, icke finna annat, än att R. Stis afsigt rätteligen blifvit
Den iS Mars e. tu.
förstådd oell iakttagen af de läne-s ty reiser, sora, med erfarenhet
och kännedom af bristerna oell olägenheterna i orrvar.
förvaltningssätt, samt verkningarna deraf till många,
om icke de iiesta egendomars vanhäfd och försämring, ansett
skatte-försäljning deraf leda till verklig fördel för Staten,
ora icke alltid genom en större inkomst för Kronan än
nu erhålles, dock genom egendomarnes successiva förbättring,
och på sudan grund lill försäljning uppgifvit dels alla inom
länet varande Kronans egendomar och lägenheter, dels större
eller mindre del deraf, fastän de för hvarje till försäljning
föreslagen lägenhet icke anfört särskilda omständigheter,
eller egentligen synas hafva afsett annat förhållande, än
K. St. sjelfve antydt, nemligen Statens större fördel;
och ansig Kammarrådet sig derföre böra fästa sig mindre
vid de särskildt anmärkta förhållanden, som kunde inträffa
med några få smärre lägenheter, hvilkas bibehållande eller
afliändande för Staten vore temmeligen likgiltigt, än på
vigten och omfattningen i sin helhet af sjelfva principfrågan:
om med Rikets sannskvlldiga intresse må vara förenligt, att
Staten fortfarande skall till ägo och besittning bibehålla all
den egendom eller största delen deraf i jord och lägenheter,
som nu för hennes räkning förvaltas, och om denna förvaltning
uppfyller sin bestämmelse , icke blott att gifva statsverket
en tillständig inkomst, utan ock att förvissa om egendomarnes
ändamålsenliga bruk och skötsel till framtida både
bestånd och förbättring.
För att kunna på denna vigtiga fråga gifva ett svar, sorn
icke bär pregeln af förhastande eller ensidighet, vågade
Kammarrådet likväl icke så förlita sig till de omdömen, sorn
ofvanbemälda läne-styreiser, utan föregångna local-undersökningar,
eller ens åberopande af handlingar, efter egen åsigt
af ämnet, afgifvit, att Kammarrådet kunde förbise angelägenheten
af den vederbörliga utredning af förhållandet,
sorn R. St. påkallat, i afseende på sådana kungs-och
kungsladugårdar samt andra krono-lägenheter, hvilka kunde
komma i fråga att skatteförsäljas; men då denna utredning
borde verkställas af sakkunniga, oväldiga män, med erfarenhet
i jordbruk och landthushållning , samt erfordrade
längre tid och kostnader, till hvilkas bestridande medel icke
blifvit anvisade, hvadan densamma icke heller efter förloppet
af sista riksdag kunnat åstadkommas, funne Kammarrådet
sig, i målets nuvar. skick, icke kunna eller böra ofvannämnda
fråga fullständigt besvara, men ville likväl, utan fruktan
för misstag, tillåta sig yttrandet af den förmodan:
att tiden snart skall besanna läne-slyrelsernas ofvanberörde
omdömen, och en mera allmänt utbredd kännedom om
åbyggnadernas förfall, skogarnas sköfling, ängsmarkernas
försämring genom länge fortsatt sädesodling, utan derpå följande
igenläggning med gödselämnen och annan misshushållning
vid en del kungsgårdar, indragna militite-boställen och
Den 18 Mars c. m.
3.;
annan Kronans jordegendom, åstadkomma en allmännare öfvertygelse
derom, att Kronans befattning med jordbruket
hittills, med få undantag, icke medfört, eller i tidens längd
kan föranleda till lyckligare resultater, än hennes sysslande
i bergsbruket, vare sig genom egen disposition, eller utarrendering
af Statens bergverk, under i6:de och iylele seklerna,
utan, enligt sakens natur, skall finnas lika förkastlig,
som allt annat hennes inblandande i landets näringar, hvaribland
särskildt må nämnas de bedröfliga conflicler med innevånarne
i de norra orterna, som Kronans der ägande fiskesrättigheter
förorsakat, och med afseende hvarå K. M:s
15ef:h:de i Gefleborgs län nu jemväl föreslagit, att alla Kronans
dervar. fisken må till skatte försäljas.
Enligheten med originalet bestyrker
Garl Johan PalmeY.
Remitterades till StatsUtsk., i sammanhang med Hr af
Ekenstams till samma Utsk. remitterade motion, angtde kungsgårdars
försäljning.
Föredrogs Borgare-Sus denne dag f. m. genom deputation
meddelade prot.ntdr. af denna dag, innehållande, alt
Ståndet uttryckt den önskan och för sin del fattat det beslut,
att nästk. Lördag den 11 dennes välja ledamöter uti
den nämnd, som, enligt Reg.Ftns io3 Jo äger att dömma,
huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort sig
förtjenle alt i deras vigtiga kall bibehållas, eller om visse
af dem må anses böra ifrån ittöfningen af Konungens domsrätt
skiljas; i hvilket beslut Ståndet inbjudit MedStånden
att sig förena.
Likaledes föredrogos, dels ett prot.utdr. från BondeSt
, af denna dag, innefattande enahahanda inbjudning, som
BorgareStts prot.utdr. innehåller, dels ett prot.utdr., äfven
af denna dag, från Preste-St., innehållande att Ståndet biträdt
Borgare- och BotnleSUns beslut, angtde tiden för ofvannämnda
nämnds väljande.
Frih.Boye, Ludv.: 64 §:n Riksd.Ordn. stadgar uttryckligen,
att samma dag, sorn valet sker, skall opinionsnämnden sammanträda
för att uppfylla sitt värf. Detta förutsätter naturligen
en Öfverenskommelse Stånden emellan om ett gemensamt
val på samma dag; en sådan öfverenskommelse är icke
träffad, då de andra Stånden nu föreslå en dag till val. Det
är icke blott i formen, sorn jag bestrider nödvändigheten af
inbjudningen, utan det är af en mera vigtig orsak. Ända
hittills har vid föregående riksdagar opinionsnämnden aldrig
blifvit vald, förrän Const.Utsk. slutat läsningen af protocollen
och inkommit med berättelse derom, och än mindre förrän
Just.ombudsmannens berättelse huru lagskipningen försiggått,
varit före i Stånden. Jag bekänner, att den besynnerliga
brådska, sorn framstår hos BorgareSt., synes mig icke vara
318
Den 18 Al a i' a o. m.
fri fran p a s s i o n , och opinionsnämdrns ändamål i Reg.F:n var
visserligen icke sådant. Jag anhåller således, att Ur Frih. o.
Landtm, läcktes upplysa oss, huruvida i Tahnans-conclaven
någon öfverenskommelse angtde dags bestämmande för valet
blifvit träffad, hvarpå jag dock tror mig hafva anleda, att
tvifla, emedan jag förmodar, alt om en sådan öfverenskommelse
ägt rum, hade Hr Frih. o. Landtm, gifvit oss del deraf.
Skulle en sådan öfverenskommelse icke blifvit träffad, anhåller
jag, att Ståndet ville uppskjula med valet till en
annan dag, och icke förrän Just.ombudsmannens berättelse
här varit under öfvervägande.
Hi' Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
Frih. Boyes till honom ställda fråga, huruvida någon öfverenskommelse
i Talmans-öfvei läggningen vore gjord om sammanträde
af den nämnd, hvarom io3 §:n Reg.Ftn talar, ansåg
sig böra lemna R. o. Ad. ilen upplysning, att sedan, för
flera veckor tillbaka, under en eller flera Tahnans-öfverläggningar,
fråga redan uppstått om sammanträde af denna nämnd,
utan att likväl af någon utaf Talmannen då tillstyrkas, haele,
vid gårdagens sammanträde, öfverläggning uppstått om Val
af densamma. Så väl Talmannen för BondeSt. som Talmannen
för BorgareSt. tillkännagåfvo, ali i deras Stånd motioner
voro väckta om dags bestämmande för detta val;
och hemställde båda, att dagen måtte utsättas i denna vecka.
Hi- Frih. o. Landtm, för sin del hade ej ansett sig böra
föreslå R. o. Ad. någon dag i denna vecka, emedan tiden
vore för kort från den första dag, då R. o. Ad. derom kunde
underrättas. Hr Landtm, hade ansett Måndagen vara
den första dag, han kunde föreslå R, o. Ad. för valets förrättande,
men någon öfverenskommelse Talmännen emellan
om någon viss dag, hade ej träffats förliden gårdag, emedan
de voro af olika tankar derom.
Gr. Frölich, David: Så vidt jag kunnat fatta, står
det icke i grundlagen, att öfverenskommelse härutinnan ovillkorligen
skall vara träffad mellan Talmännen. En sådan
öfverenskommelse kan ske på många sätt, visserligen genom
Talmännen, men också på sätt som nu, att 3 Stånd förena
sig om en dag och väcka fråga om, huruvida icke det 4;de
Ståndet skulle vilja biträda. Jag vill, för min del, förbise
hvilken möjlig vigt kan ligga i orden, som Frih. Boye yttrade:
nemi. brådska, som icke vore fri från passion,
och endast yttra, att jag icke tror R. o. Ad. har annat att
göra, än conformera sig -med hvad de 3 öfriga Stånden beslutat,
för att icke uppväcka strid.
Frih. Boye: Sedan Hr Frih. o. Landtm, gifvit tillkänna,
att å hans sida icke något begifvande ägt rum för någon
viss dag, kan jag icke finna annat, än att R. o. Ad. är oför»
hindradt att afgöra, huruvida-de vilja skrida till val af opiuionsnämnden
nu, då Ståndet, så till sägandes, saknar upp
-
Ben 18 Mars e. m.
3,9
lysning om de förhållanden, hvarom opinionsnämnden skall
döinina, eller uppskjuta dermed, intilldess Ståndet af Just.-  ombudsm:s berättelse förnummit, huru han anser, att lagskipningeu
försiggått sedan sista riksdag. Jag för min del
tror, att det ligger en besynnerlig skyndsamhet i denna inbjudning
nu, då man jemför hvad som i detta afseende ägt
rum vid förra riksdagar. Jag skall icke motsätta mig företagande
af valet, sedan det blifvit utredt, huruvida Just.ombudsmannen
gjort några anmärkningar eller icke; men iu
nan dess sättes opinionsnämnden i belägenhet alt domina
om en sak, hvarom den förut icke ransaka!; och jag hemställer
derföre, att R. o. Ad. ville för sin del besluta, att
valet icke må äga rum, förrän Just.ombudsmannens berättelse
blifvit föremål för öfverläggning härstädes och begär
propos. derpå.
Frih. Cederström, Jacob: Det möler en annan omständighet,
som hindrar att utse opinionsnämnden och låta
den sammanträda och dömma Öfver Högsta domstolens ledamöter,
huruvida en eller flere af dem böra uteslutas derifrån,
nemi. att det åligger Coust.Utsk. att granska just.-  protocollen i Statsrådet, och det åligger jemväl detta Utsk.,
att, i händelse dervid skulle befinnas, att någon eller någre
af Högsta domstolens ledamöter tillstyrkt uppenbarlig! åsidosättande
af lag, skall Utsk. låta tilltala den eller dem inför
Riksrätt. Om nu, innan Utsk. yttrat sig öfver just.—
prot:n, opinionsnämnden sammanträder och utvoterar från
Högsta Domstolen den eller de ledamöter, som sedermera
inom Utsk. tilläfventyrs anses böra ställas under Riksrätt;
så hemställer jag, i hvilken ställning Ständerne försatt sig
och Const.Ulsk., emedan detta Utsk. icke. äger någon myndighet
att ställa andra än dem, som äro Statsråder, eller
andra Just.råd än de, som äro i tjenst och i Statsrådet öfvervarit
just.ärenden, under Riksrätt. Målet kunde således
icke komma, i den ordning grundlagen bjuder, till upptagande
vid Riksrätt. På denna grund reserverar jag mig
mot all delaktighet i valet, förrän Const.Utsk. inkommit
med sitt utlåt, öfver granskningen af Statsrådets protocoll.
I afseende å Frih. Boyes yttrande, kan jag icke annat
än instämma deri, att en föregången granskning af Just.-  omhudmannens berättelse medför för de ledamöter af Ståndet,
sorn blifva utsedde att i opinionsnämnden deltaga, nödiga
upplysningar om hvad sig i Iagskipningen tilldragit,
och kan således tjena till ledning för det nej eller ja, sorn
skall afgifvas.
Hr von Troil, Emil: Jag erkänner, att jag icke inser
behofvet att skyndsamt välja opinionsnämnden; jag erkänner,
att jag tror, att denna val-dag kunnat utsättas i talmans-conferencen,
men å andra sidan mäste jag medgifva?
3ao
Den iS Mars e. m.
att jag ide känner något ställe i grundlagarna, som hindrar
denna nämnds väljande när som helst efter denna tidpunkt
pä riksdagen, — men icke godkänner jag de skäl, sorn den
siste talaren framställt, ty 106 §:ns i RegFm tillämpning äger
rum, lika väl på en afgången som en qvarvar. ledamot, vare
sig af Statsrådet eller Högsta Domstolen. Huruvida 107 §:n
skulle kunna tillämpas äfven på en afgången ledamot af
Konungens Conselj, är en fråga, sorn är mera tvist underkastad;
men om ett verkligt brott mot grundlagen skulle
upptäckas vara begånget, troi' j ig, att icke afsked skulle kunna
befria den felaktige från ansvar.
På det skäl, sorn den nästföregående talaren anfört, kan
jag icke fästa synnerligt afseende, att nemi. Just,ombudsmannens
berättelse icke ännu blifvit JR. o. Ad. föredragen.
Denna berättelse är tryckt och utdelad, tillika med LagUtskts
betänk, deröfver, sa alt hvar och en af Husets ledamöter,
sorn derom velat taga kännedom, dertill haft tillräcklig
tid. Icke heller lägger jag synnerlig vigt på den förmodan,
att några passioner skola vara i rörelse hos de andra
Stånden, och att man derföre borde dröja öfver Söndagen,
då man lärer hoppas att de skola stilla sig: och då
derjemte tages i betraktande, att 3 Stånd beslutat att förrätta
valet nästa Lördag, och för R. o. Ad. anmält sin önskan,
att R. o. Ad. äfven malte förrätta valet på samma
dag; kan jag icke neka, att det skulle förekomma något
eget, 0111 R. o. Ad. skulle vägra en önskan, hvars uppfyl
lande
så lätt, och till vidmakthållande af sämjan Stånden
emellan, skulle kunna åstadkommas; jag får sålunda tillstyrka,
att R. o. Ad. behagade foga sig efter de öfriga Ståndens
begäran i denna del.
Hr Hjerta, Lars: Jag är förekommen af HrvonTroil
i de upplysningar jag ville lemna på Frilune Boyes och
Cederströros inkast, och hemställer endast, i anledn. af hvad
Frih. Boye yttrat derom, att det skulle synas besynnerligt
och blifva föremål för tydningar, om Ständerne så skyndade
att välja opinionsnämnden, innan Just.ombudsm:s berättelse
blifvit granskad, — om icke måhända det skulle synas
än mera besynnerligt, om R. o. Ad., genom sin vägran att
antaga inbjudningen, tillintetgjorde de 3:ne öfriga Ståndens
beslut.
Gr. Frölich: Jag skulle också anse mig förekommen
af Hr von Troiis framställning, rör:de de dubier Frih. Cederström
framkastat, 0111 icke Hr von Troil gjort ett misstag,
då han trodde, att 106 §:n Reg.Ftn kunde tillämpas
till Just.råd. Men så förhåller det sig icke. 106 tj:n hänvisar
till de omständigheter, under hvilka Högsta Domstolen
kan af Riksrätt dömmas, då deremot 101 §:n säger:
"Skulle den _ oförmodade händelse inträffa, att antingen liela
Ko
-
Den 18 Mars e. m.
"Konungens Högsta Domstol eller af dess ledamöter en eller
"flere funnes hafva af egennytta, vrångvisa eller försumlig"het
så orätt dömt, alt derigenom någon, emot tydlig lag
"och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande, rnistat
”eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära och egendom,
"vare R. St:s Just.ombudsman pligtig, äfvensom Konungens
”Just.canceller berättigad, att vid den Rikets domstol, sorn
"här nedanföre bestämmes, den felaktige under tilltal ställa,
"samt till ansvar efter Rikets lag befordra.” Endast på detta
sätt, d. v. s. efter vanlig lag, kunna sådana åtal, som Just.-  ombudsmannen eller Just.cancelleren anställer, utan påminnelser
af Const.Utsk. lagligen äga rum mot Högsta Domstolens
ledamöter, och då blir det sedermera fråga om dom;
men har är icke fråga om dom, utan ioj §:n handlar om
opinionsyttring, icke för sådana fall, som behöfva eflerletas
i Just.ombudsmannens embetsberättelse, och med hvars
granskning af LagUtsk. detta icke bar något sammanhang,
utan huruvida ledamöterne af Högsta Domstolen gjort sig
förtjente att på sina platser bibehållas. JVär man lägger dertill,
att icke någon annan ansvarighetslag finnes, än den jag
uppläst, och som refererar sig till allmänna lagen, men deremot
den som angår Statsrådets ledamöter och föredraganden
i commandomål icke är lill delta fall tillämplig, lärer
man finna, att man icke behöfver afvakta någon yttrad mening
från Const.Utsk. för att välja nämnd, och att denna
nämnd må sammanträda.
Frih. Cederström: Hade den värde ledamoten, som
sist yttrade sig, läst några räder i början af 106 Jin; så hade
lian funnit, alt Just.raden äro inbegripne under samma
5. Den lyder så: ”Finnér Utsk. af dessa prot., att någon
”Statsminister, Statsråd, Hofcancelleren , Slatssecreterare
”eller annan ledamot af Statsrådet, eller den embetsman,
"som i commandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen
"handlat emot denna Reg.Fonns tydliga föreskrift, eller
"tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och af andra Rikets
"gällande lagar, eller underlåtit att göra föreställningar emot
"sådana öfverträdelse!-, eller dem vållat och befrämjat genom
”uppsålligt fördöljande af någon upplysning; då äge Const.-  "Utsk. alt ställa en sådan under tilltal’’ &c. Annat Sillvad
i samma §. förekommer, rör:de Just.rådens handläggning
af domstols-ärenden i Högsta Domstolen: der hänvises
lill de §§. i grundlagen, som ålägga Just.ombudsmannen,
att, utan all remiss från Const.Utsk., åtal anställa. Det kan
icke vara Gr. Frölich obekant, att Just.ombudsmannen icke
äger den ringaste tillgång till Statsråds-protocollen, vare sig
de vanliga, eller de, som angå just.målen, annorlunda, än
genom remiss af desamma från Const.Utsk.; ty dessa protocoll
få icke tryckas, få icke utlemnas, och kunna således
4 H. 41
322
Den 18 Mars e. ra.
icke heller tjena till någon ledning för åtal. Vare detta nog
sagdt i afseende på anmärkningen från den sidan.
Den andra anmärkningen af Hr von Troil är af annan
beskaffenhet och behöfver särskildt besvaras. Hr von Troil har
ansett, att, ehvad en embetsman afgå It eller icke från Konungens
råd, vare sig som Stals- eller Just.råd, skulle dock Const.-  Ulsk., på grund af protocollen, kunna ställa honom underRiksrätt.
I sådant fall borde väl i i06 §:n, der det heter:
— — — ”någon Statsminister, Statsråd,” &c. jemväl stå:
”någon före della Statsminister, Statsråd eller
”a nnan ledamot &e., som under g r a ti s k n i n g s t i d e n
”afträd t;1' men som detta icke finnes, lärer den värde ledamoten
inse, att, enär enligt 83 §:n Reg.F:n, grundlagen
skall efter ordalydelsen tolkas, icke andre, än i tjenst varande
sådnne embetsman kunna af Const.TJtsk. under tilltal
ställas. De kunna visserligen, ja Gud bevars! i laga ordning
tilltalas, örn Konungen anbefaller sin Just.canceller
att anställa åtal; men om Just.ombudsmannen äfven väcker
ett sådant åtal, der han af en händelse skulle komma öfver
eli sådant prolocoll, tvifiar jag på, att, örn ock ett sådant
undarirycks-protocoll skulle ullemnas, domstolen skulle finna
sig kunna åtalet till pröfning upptaga. Herrarne torde finna,
att min öfvertygelse örn saken icke härrör deraf, att jag
anser det varn af någon vigt, om opinionsnämnderi sammanträder
om Lördag eller någon annan dag; men jag ber att
få fästa uppmärksamheten derpå, att det icke är förenligt
.med våra former, att afsk ära Const.TJtsk. dess rätt att, genom
remiss till Just ombudsmannen af Statsråds-protocollen, inför
Riksrätt ställa Just.råden under tilltal, i anleda, of hvad
mot dem kan anmärkt blifva, i och för deras underd. tillstyrkanden
i Just.conseljen.
För öfrigt får jag förklara, att, R. o. Ad. må, i afseende
på inbjudningen, besluta hvad sorn helst, reserverar jag
mig dock, att valet må försiggå, förrän Const.TJtsk. inkommit
med berättelse deröfver att Statsråds-prot:n blifvit granskade,
och jag i följd deraf finner mig förhindrad att kunna
i samma val deltaga.
Hr von Troil: l afseende på vederläggningen af den
anmärkning Gr. Frölich.gjort, får jag alldeles förena mig
med Frih. Cederström, som åstadkommit densamma, så fullkomligt,
att jag icke har något att dervid tillägga; men jag
beklagar, att denne samme ledamot, som i förra delen af
sitt anförande var mäktig af en sådan tankegång, skulle, i
sednare delen deraf, kommit att liisa lagen så fullkomligt
bakfram. Ehuru det icke hörer till det förevar, öfverläggningsämnet,
huruvida en afgången ledamot af Statsrådet
kan komma under Riksrätt, är frågan likväl af den stora
vigt, att jag hoppas att R. o. Ad. ursägtnr, att jag ånyo
uppstår, för att med några ord besvara densamma. Frih.
Cederström har sagt, att om den 106 §:n skulle så kunna
DeniS Mars e. ut
-
tolkas, som jag det gjort, sa skulle ordalagen bort vara:
någon i tjenst varande eller afgången ledamot ur
Statsrådet. Om meningen varit sadan, som Frih. Cederström
yrkat, så kan man på andra sidan säga, att det skulle
hela: någon i tjenst varande Stats råds-leda mot
eller, med andra, ord, någon Statsminister eller Statsråd,
som varit i tjenst under Coust.Utsk:s granskningstid af Statsråds-prottn;
och att rätta andemeningen är sådan , finner man
utan svårighet, om man behagade eftertänka följderna af
den motsatta tolkningen , nemi. att då riksdagar blott hvart
5:te eller G:te år inträffa, kunde rådgifvarne sitta helt lugna
på sina platser 4^5 år, fria från all slags ansvarighet,
allenast de iakttaga den försigtigheten att, vid början af riksdagen,
lägga in om afsked.
Gr. Frölich: leke derföre alt det är af någon vigt,
antingen Frih. Cederström linner understöd af Hr von Troil,
eller om jag har rätt, men för det att saken än en gång
kan återkomma, anser jag nödigt att upptaga de värde ledamöternes
emot mig conjunctim uppställda argumentation.
Dervid finnér jag anmärkningsvärdt, att Frih. Cederström,
med grundlagen i handen, under uppläsningen af io6 §:n,
interfolierar med egna mellanmeningar, hvilka mellnnmeningar
kunna medföra förvillelse för dem, som icke observerat,
att han stundom läst i bok och stundom framtagit sin
egen tolkning, — huruvida, säger jag, mellanmeningarne
finnas includerade i grundlagen.
Om det är en ofullkomlighet i 106 §:n, att der icke
stå omtalade några sådana Just.råds-ledamöter, som skola vara
närvar., när just.ärenden föredragas, utan att der endast
är fråga om Statsministrar, — och dermed förstås afven
Just.Statsministern, — men han icke i sin egenskap af ledamot
af Högsta Domstolen kan komma under 106 §:n, hvilket
han dock kan som Just.Statsminister5 så hemställer jag,
om det är rätt att göra en lagtolkning så extensiv, d. v. s.
att kunna fälla någon, sorn icke står i lagen omnämnd. —•
Men, mine herrar! hittills har jag gycklat med er argumentation.
Skälet ligger i 101 §:n, hvarföre icke desse ledamöter
blifvit sälte i samma cathegori, som Statsråden, nemi.
för de fall, att fråga är att någon skulle orättvist mista lif,
personlig frihet eller egendom, hvilket icke gerna är tänkbart,
då 2 ledamöter af Flogsta Domstolen äro i Konungens
Conselj närvarande. Är det länkart, att det varit för sådana
mål Just.råden suttit i Gonseljen, då nemi. mål af denna
art böra afgöras i Högsta Domstolen? De ledamöter af
Högsta Domstolen, som sitta i Statsrådet, äro der för helt
andra ärenden. Af denna orsak har jag icke velat ställa
dem under 10b §:n. Huruvida efter delta anförande Frih.
Cederström och Hr von Troil hafva rätt i sina meningar,
är mig likgiltigt.
324
Dcu 18 Ma rs c. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g: Detta Högi. Ständ
liar nu kommit på så många afvägar, att om vi på dem
ytterligare fortgå, befarar jag, att vi hvarken komma att
besluta om valet till opinionsnäinnden, eller att remittera
de mål, som skola lill Utsktn afgå. Visserligen böra vi göra
hvad vi kunna för att gå de öfriga Ståndens önskningar
till mötes; men vi böra ock ihågkomma, att frågan angår
våra högsta domares anseende och välfärd, att vi sålunda
icke böra, för höflighets skull, taga så vigtiga steg, utan att
äga erforderliga upplysningar. Lika med flera talare finner
jag nödigt, att innan valet sker, Just.ombudsmannens berättelse
må vara hos R. o. Ad. föredragen jemte LagUtskts
betänk, deröfver. Detta kan ske i nästa plenum, om Hr
Frih. o. Landtm, derom behagade göra propos. till Ståndet.
Jag har förnummit, att Hr Frih. o. Landtm, ämnar hålla
plenum om Lördag, således kunde beslut örn opinionsnämudens
väljande fattas samma dag, och valet ske nästkommande
Måndag. Förr anser jag det icke lämpligt; men jag skulle
hafva önskat, att de öfriga Stånden, nu såsom tillförene,
gifvit sig mera tid, på det att opinionsnämndens ledamöter
måtte hunnit förskaffa sig tillräckliga grunder för sitt bedömmande,
äfven genom de underrättelser som kunnat hemtas
från läsningen af Statsrådets prot. i just.ärenden, hvaröfver
2!ne Just.råd alltid sitta. Jag vet icke, huruvida
denna läsning redan är inom Const.Utsk. fulländad. Men
vanligen hafva någre ledamöter af Const.Utsk. äfven varit
invalde i opinionsnäinnden, och jag anser, att det alltid
bör så vara, på det att de med sin sakkännedom må kunna
icke allenast rösta för egen del, utan äfven meddela upplysningar
åt öfriga ledamöter, som dem behöfva. För att icke
behöfva fortsätta denna öfverläggning längre, och sedan
jag lillkännagifvit min mening, anhåller jag, att frågan må
hvila på bordet till nästa plenum.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Ledd af den enkla
öfvertygelse, att ransakning och undersökning böra föregå
hvarje dom, tror jag att man bör afvakta läsningen och utdelningen
af LagUtsk:s omdöme öfver Just.ombudsmannens
berättelse. Om nu de 3 andra Stånden besluta en ståndrätt,
tillåter icke mig mitt samvete att deltaga i en åtgärd, som
skulle tillvägabringa ett domslut, hvilket, om det blef förhastadt,
jag icke ville, att det skulle belasta milt samvete.
Jag anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, måtte tillåta, att
Hr Ridd.-Secret. upplyser, hvilken dag som LagUtskls betänk,
blifvit Ståndet meddeladt, och att jag sedan må få tillfälle
att vidare yttra mig.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att LagUtskts utlåt.
N:o 1 blifvit hos R. o. Ad. första gången bordlagdt
den 14 dennes f. m.
Frih, Ridderstolpe: Jag vidblifver derföre min öf
-
Den t8 Mars e. m.
3a5
verlygelse, alt allmänna omdömet icke kan vara så stadgadt
om delta mål, alt något -beslut så hastigt kan fattas, som
alt välja en nämnd, hvilken samma dag skall sammanträda
och besluta i en så vigtig sak.
Gr. florn, Claes Fredr.: Äfven jag skulle önskat,
att BorgareSt. icke så hastat med delta beslut, mest derföre,
att jag skulle högst gerna se, att intet beslut toges under
denna riksdag, som i sig kunde innebära minsta skymt af
passion; men då 3:ne Stånd beslutat dag för väljande af opinionsnämnd,
tillstyrker jag R. o. Ad. att derpå ingå, helst
R. o. Ad. med vägran till de 3 Ståndens beslut icke vann
mer än en enda dags uppskof. Detta val, så vigtigt det än
är, är för mig alltid en motbjudande act, emedan jag ogillar
denna ostraeism; men den är oss ålagd att fullgöra, och
jag tror icke, att R. o. Ad., för att stadga sitt omdöme , behöfva-
ett eller annat dygns lungre betänketid, icke heller
att R. o. Ad. behölver något uppskof för valets anställande,
af orsak att vilja göra sig förvissadt om de personers åsigter,
hvilka inom detta Hus skulle vid valförrättningen kunna
komma i fråga. Jag tror nemi., att R. o. Ad. skall hafva
latt att med sitt val falla på personer, som hafva nog omdömesförmåga
och nog lagkunskap, att kunna, ulan annan
vägledning, med godt samvete åtaga sig denna pliglbcstämmelse.
Skulle åter R. o. Ad. icke vilja förena sig med de
Öfriga Stånden, btefve detta beslut säkerligen ansett såsom
ett uttryck af ovilja, och kunde lätteligen uppväcka samma
känsla mot R. o. Åd.; hvarföre jag tillstyrker antagandet
af en inbjudning, som icke alser någon olaglighet.
Om MedStånden, genom den ifrågavar. inbjudningen,
begått en act, som kunnat klandras ur rättsgrunder, då
skulle jag visserligen uppmanat R. o. Ad. att sätta sig deremot;
men då så icke är händelsen, förmodar jag att, med
bifall till inbjudningen, all fråga om bordläggning måtte
förfalla.
Gr. Frölich: Jag begärde egentligen ordet, för att
besvara en ädel man, Frih Ridderstolpes scrupler mot företagande
af detta val. Jag ville säga honom , att jag är fullt
öfvertygad om, att det varit ett missförstånd af honom, då
han syntes föreställa sig, att det vore Just.ombudsmannen,
som skulle komma under omröstning, emedan han först ville
taga kännedom om LagUtskts åsigler derom, men att det
i stället angår Just.råden. Någon dom efter laga skäl
och bevis är här icke i fråga. Gr. Horn har utredt detta,
och det förundrar mig, att någon utredning behöfls af en
‘sak, som är så gammal och väl bekant för alla. Sedan nu
Frih. Cederström tystnat med sin grundlagstolkning, efter
de skäl jag utvecklade förra gången jag hade ordet, återstår
det att tillse, huruvida Hr von Hartmansdorff kan lägga
frågan på bordel. Detta vill jag icke bestrida, om han fort
-
3aG
Den i8 Mars e. m.
far i sitt påstående härom, ty då ser jag ingen hjelp, emellan
frågan är af natur att kunna bordläggas; men då hoppas
jag , alt Hr Frih. och Landtm, täcktes utsätla plenum
någon dag före Lördagen, på det alt, efter besinning under
mellantiden, beslut i afseende på inbjudningen må kunna
fattas, utan några långa och onyttiga discussioner.
Hr von Troil: Det var icke för att fortsätta någon
tvist om grundlagarnas tolkning med Gr. Frölich, som jag
hegärde ordet, emedan den fråga, som nu varit före, är af
den enkla beskaffenhet, att jag är öfvertygad, att hvar och
en ledamot, som vill genomläsa Reg.Fln, skall med denna
tolkning komma till rätta utan någon hjelp, hvarken af
Hr Grefven eller mig; men jag begärde ordet, i anledning
af en ledamots på andra sidan yrkande, att valet till opinionsnämnden
skulle anstå till dess Husets ledamöter hunnit
genomläsa LagUtsk:s betänk, öfver Just.ombudsmannens
berättelse. Jag förstod icke detta yttrande på samina satt,
som Gr. Frölich; jag är öfvertygad om, alt meningen var,
att utur detta utlåt, skulle kunna hemtas grunder för omdömet
om ledamöterna i Högsta Domsolen, och jag vill, i
anledn. deraf, upplysa, att, så vidt jag deraf kunnat förnimma,
finnes deri ingenting, som kan gifva anledn. hvarken
att fria eller fälla någon af dem. Grunder för åtgärder
i denna del finnas visserligen i sjelfva berättelsen af Just.
ombudsmannen, som redogör för lagskipningens gång sedan
sista riksdag; men denna berättelse har redan längesedan varit
till Ståndet utdelad, och jag tror, att en hvar, som är
intresserad deraf, redan genomläst densamma, och att derföre
ingenting vinnes genom uppskof. Jag tror alltså, att
intet gilltigt skäl finues att vägra inbjudningen från de 3
öfriga Stånden, och att, om Hr von Hartmansdorff fortfar
att yrka,bordläggning deraf, får det stå för hans räkning.
Det blir då han och icke Ståndet, som visat sig obenägen
att svara mot 3:ne Stånds vänliga anhållan.
Frih. Cederström: Det var Gr. Horns yttrande, som
föranledde mig att begära ordet, då han yttrade deu opinion,
att om han funné något stridande mot grundlagen,
skulle han vara den förste, som bestridde bifall dertill. Det
är just detta stridande mot grundlagens innehåll och anda,
som jag trott mig hafva ådagalagt, nemi. deruti, att Const.-  Utsk., som skall granska just.protrn i Statsrådet, måste hafva
afgifvit berättelse om denna gransknings fulländning, innan
Ständerne kunna med något slags fog besluta om formerandet
af opinionsnämnden. — I afseende på Gr. Frölichs anmärkningar,
behöfver jag ej upptaga elern till besvarande,
sedan han visat sig hafva den godheteten att sjelf svara på
hvad han sagt; men jag tager mig friheten fästa Ståndets
uppmärksamhet derpå, att här icke kan vara fråga om
uppskof en eller par dagar, eller att antaga eller förkasta
Den 18 Mai » c. m.
3a7
elen ifrågavar. inbjudningen; utan att bär frågan måste vara,
att R. o. Ad. icke företager valet, förrän Const.Utsk. nfgif—
vit förenämuda berättelse, rörfde granskningen af Statsrådets
och just.protocollen. I sådant fall är det, som jag
instämmer i beslutet; i motsatt fall är det likgiltigt, 0111
det sker 0111 Lördag eller någon annan dag. I den händelse
Ståndet skulle besluta instämmande i inbjudningen, anhåller
jag, att Hr von Hartmansdorff från bordläggning ville
afstå; men jag förklarar derjemte till prot., att jag icke
deltager i valet, emedan dess företagande nii icke öfverenss
tärn mer med hvad grundlagens stiftare menat med denna
nämnd.
Hr Hjerta: Ehuru Hr von Troil redan upplyst, alt
LagUtsk:s betänk, icke innehåller någonting, hvaraf R. o.
Ad. kan hemta någon ledning, huruvida Högsta Domstolens
ledamöter gjort sig förtjente eller icke alt bibehållas i deras
vigtiga kall; så hemställer jag likväl till Hr Frih. o.
Landtm., om icke, för alt undanrödja alla betänkligheter,
och sedan Hr Ridd.Secret. upplyst, att betänk, redan 14 dagar
legat på bordet, och hvar och en haft god tid att taga
kännedom 0111 dess innehåll, detsamma kunde få föredragas
nu, för att komma under pröfning, och Hr von Hartmansdorff
måhända deraf tinna anledn. alt afstå från sin
begäran örn bordläggning af inbjudningen.
I anledn. af Frih. Cederslröms yttrande ang:de den verkan,
som Coust.Utsk:s läsning och pröfning af Stalsråds-protocollen
kunde hafva på frågan, är redan upplyst, att opinionsnämndens
sammanträde nu icke hindrar Just.rådens
ställande under Riksrätt framdeles. Skulle återigen läsningen
af dessa prot. föranleda till nya anmärkningar i opinionsväg,
så har man visserligen icke genom opinionsnämndens
tidigare sammanträde äfventyrat något annat, än att en ledamot,
mot hvilken anmärkning skulle förekomma, genom
det tidigare sammanträdet koinme ifrån saken; och det är
ju ett gammalt ordspråk, att det är bättre att 10 skyldige
Elifva frie, än att en oskyldig skulle straffas.
Frih. Ridderstolpe: Mitt svar på hvad Gr. Frö
lich
anfört, skall blifva kort. Ehurn jag bevistat flera riksdagar,
erkänner jag mig vara nog dum alt tro, att Ständerne
äro berättigade att med uppmärksamhet följa det omdöme,
deras Just.ombudsman fällt om det sätt, hvarpå lagarna
blifvit skipade under den tid, som hans embets-berättelse
omfattar, utan att derföre Just.ombudsmannen sjelf
och hans embetsförvaltning skulle komma i fråga vid det
utslag, som af nämnden kommer att fällas. Jag fortfar derföre
att förklara, alt jag icke ämnar deltaga i della val.
Hr von Hartmansdorff: Då de öfriga 3 Stånden
beslutat välja opinionsnämnden nästa Lördag, såvida R. o.
3aS
Den 18 Mars e. m.
Ad. dertill samtycker, så hafva de tillkännagifvit, att de,
för deras del, åro beredda på detta val. Om dem talar jag
således icke. Hvad åter detta Högh Stånd beträffar, så är
jag förvissad, att äfven om valet skulle ske utan alt man
genomgått, såsom vederbort, Just.ombudsmannens berättelse
och Lag.Utskts betänk, deröfver, skall Ståndet likväl göra
ett val, sorn är detsamma värdigt. Meri jag får tillika
förklara, alt jag anser som ett vådligt prtejudicat, att med
sådan brådska behandla en så vigtig åtgärd. Om vi nu
börja med alt göra valet, innan LagUtsk:s betänk, öfver Just.-  ombudsinannens berättelse blifvit föredraget; hvad hindrar
då, att man vid nästa riksdag företager opinionsnämndens
väljande första veckan efter riksdagens början, utan afseende
på det behof, sorn från landet kommande riksdagsmän
kunna hafva, att närmare känna hvad nämnda berättelse
innehåller, eller hvad som är sanning af andra berättelser?
Kommer något' plenum att hållas innan nästa Lördag, såsom
jag förmodar, och om R. o. Ad. beslutar att på det raellanhommande
plenum låta sig föredragas Just.ombudsmannens
berättelse, så är åtminstone denna åtgärd iakttagen. Sedan
kunna Stånden skynda så mycket, att de ändå hinna förrätta
valet om Lördag. Jag hindrar således hvarken detta
eller öfriga Stunds önskan, när jag begär att inbjudningen
mätte hvila till nästa plenum och då förekomma i sammanhang
med LagUtskts yttrande öfver Just.ombudsmannens
berättelse. Om Hr Frih. o. Landtm, behagade upplysa, huruvida
vi få plenum innan Lördagen och inhemta Ståndets
mening om LagUlskts betänk, skall då föredragas, så ar ali
tvekan undanröjd.
Gr. Spens, Carl Gustaf: I afseende på hvad Hr von
Hartmansdorff nyss föreslagit, att LagUtsk:s mern. i anledn.
af Just.ombudsmannens berättelse skulle i ett följande plenum
mellan denna qväll och nästa Lördag föredragas; så får
jag hemställa — ifall jag icke orätt fattade Hr Ridd.Secret:ns
upplysning, att det är redan föredraget för Ståndet, och att
det således, när det nästa gång förekommer till afgörande,
kan ytterligare läggas på bordet —- om icke för ändamålets
vinnande det vore nödigt, att Hr Frih. och Landtm., med
anledn. af 47 §tn Riksd.Ordn. och 28 §:n Ridd.Ordo., föreslår
Ståndet, alt LagUtskts omnämnda betänk., oaktadt det
har för närvar, en sen nummer på föredragningslistan, dock
finge föredragas i qväll, i likhet med hvad Hr Hjerta föreslagit; ty
om det icke föredroges, förrän i nästa plenum, innan Lördagen,
kunde det hända, att betänk, åter begärdes då på bordet, och då
äro vi alldeles på samma punkt. Efter jag fått ordet, anhåller
jag att, som ledamot af Const.Utsk , få yttra min mening
i afseende på hvad Frih. Cederström anmält, då han yrkat
att opinionsnämnden skulle dröja till dess Const.Utsk. hade
yt
-
Den 18 Mar» e. m.
yttrat sin tanke om just.protocollen. Efter min tanke,
oell i likhet med hvad \ id sista riksdag skedde, hör Coust.
Utsk. icke yttra någon tanke af sådan art, som de deehargebelnuk:n
innehålla, hvilka vid föregående riksdagar blifvit
afgifna. När Coust.Utsk., vid dessa föregående riksdagar,
icke fann sig hafva någon anledn. att ställa någon Statsrådsledamot
under tilltal inför Riksrätt, icke heller till Ständernes
ouipröfning efter 107 §:n; så förklarade Utsk. sådant inför
Ständerna, och dertill linus icke någon anledn. i Riksd.-  Ordn. Sorn Const.Utsk. vid förra riksdagen behandlat saken,
så förklarade Utsk. då, att det hade granskat Statsrådets
prot. och funnit anledn. till anmärkningar lill en del
efter 106 och till en del efter 107 §:n; men der stannade man, och
någon decharge tillstyrkes icke, efter decharge icke finnes ålagd
Const.Utsk. att till eller afstyrka. Om delta förfarande äfven nu
godkännes, och man tillika vill antaga Frih. Gederströms princip,
skulle man icke under hela riksdagen komma att välja
opinionsnämnd; ty när Const.Utsk. icke tillstyrker decharge,
så har det också nied detsamma hållit sig vägen öppen, att
kunna afgifva en -remiss efter § 106. Om en anmärknlsanledn.
från någon stånds-ledamot inkommer, hvilket under
hela riksdagen kan luinda, och enär, enl. Frih. Cederströms
yttrande, de J 11st råd, som öfvervara just.ärenden i Statsrådet,
äro ledamöter af Statsrådet, kan det hända, att
en sådan remiss äfven kan gälla dessa ledamöter. Om en
sådan anmärkning inkommer till Utsk. i sista veckan af riksdagen,
så måste Const.Utsk. upptaga den; och efter min tanke,
0111 Utsk. sjelf finner, att någon anledn. till anmärkning
vid läsningen af prottn blifvit förbisedd, är äfvenså Const.-  Utsk. skyldigt att upptaga denna anmärkning; hvilkendera
af dem, som är riktig måste den föranleda till behörig åtgärd
ända intill riksdagens slut. Det vore således fullkomligen
orimligt, att icke kunna välja opinionsnämnd, förrän
dessa saker vore afgjorda.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Gr. Spens’s
yttrande, sorn jag funnit mig uppkallad att begära ordet,
jag har aldrig yttrat mig om något s. k. dccharge-betänk.,
aldrig omtalat frågan, alt Ulsk. skulle uppgifva för Ständerna
att, efter granskning af Statsråds-prot:n, anmärkningar
blifvit gjorda eller icke; äfvensom jag icke talat om,
huruvida Utsk. skulle anmäla, att Utsk. behagar ställa någon
imder Riksrätt, efter 106 §:n; ty sådant är Utsk:s pligt
att utöfva directe, men blott att för Ständerna göra anmälan
efter 107 §:n, då anledn. dertill yppats, emedan Const.-  Utsk. är pligtigt att granska Statsrådets prot. När denna
granskning är fulländad, äga Ständerne rättighet att få kunskap
derom, och inkommer icke Utsk. sjelfmant med berättelse
derom, så kan Utsk. genom prot.utdr. förständigas om
sin skyldighet härutinnan.
4 4^
33a
Den lS Mari e. ra.
Hvad en sådan anmälan innehåller mer, än att protrn
äro granskade, vore olagligt, emedan Utsk. icke äger rättighet
att yppa hvad i Statsrådets prot. finnes förvaradt. Detta
är hvad Utsk. sjelf har rättighet att bedömma och till
åtal anmäla, men icke att göra det till ett öfverläggningsämne;
sådant är i grundlagen bestämdt förbjudet. Af denna
anledn. tror jag, att Gr. Spens och jag, med den modification
i formen, sorn han påbördat mig, och hvartill jag icke
är skyldig, stå bredvid hvarandra; ty Gr. Spens lärer nogsamt
finna, att om någon anmärkning, efter fulländad protoeolls-granskning,
i Const.Utsk. väckes eller kommer Utsk.
till banda, blir detta ett isoleradt mål, och ett isoleradt
misstag af en Statsråds-ledamot kan icke föranleda till anmälan
efter 107 §:n; der måste vara hela serier af embetsutöfningen
som föranleda dertill. Likväl kan en anmärknrsanledning
vara af beskalfenhet, att isolerad befordra individen
under Riksrätt, om nemi. det befinnes, att ett uppenbart
lagbrott ägt rum, och i sådant fall skall Riksrätt domina.
Det är således, efter min öfvertygelse, och jag tror,
att Gr. Spens deruti instämmer, icke till följd af isolerade
anmärkningar, som efter granskningen af Statsråds-prot:n
uppstå, som Utsk. gör anmälan efter 107 §:n. Om så är,
äro Gr. Spens och jag ense om frågan.
Frih. Boye: Då mitt bestridande af-inbjudningens antagande
icke haft annat ändamål, än att åt R. o. Ad. bevara
den rättvisa i handling, att icke skrida till valet, så länge
någon upplysning återstod att vinna, får jag förklara mig
tillfredsställd, om Hr Frih. och Landtm, behagade tillåta,
antingen att LagUtsk:s betänk. ang:de Just.ombudsmannens
berättelse nu i afton föredrages, eller också att sådant sker
i det plenum, som föregår Lördagen; i hvilket fall jag icke
skall lagga hinder i vägen för inbjudningens antagande.
Gr. Frölich: Jag hoppas, att R. o. Ad. skall finna,
att det icke är af envishet, som jag åter uppträder, utan
emedan jag ser, att här är å bane att taga sådana steg, som
man sedermera skall ångra. Jag måste derföre strida för
hvad som jag anser vara rätt, och beklagar att jag blifvit
missförstådd af min värde vän Gr. Spens. Han har begått
det misstaget att anse, i följd af den särskilda omständighet,
att i sådana mål, sora t. ex. att jungfru vill blifva myndig
och dylika, 2!ne Justitieråd skola öfvervara Statsrådets sammanträde
hos Konungen, desse derigenom blifva i samma
cathegori som Statsråd, d. v. s. att de skulle kunna ställas
under tilltal efter 106 och 107 §§:na. Jag hemställer om
det är tänkbart, att de kunna komma under den 107 §:n,
då de äro oafsättlige embetsman, hvilka endast genom opinionsnämnden
kunna utvoteras. Att göra dem till Statsråd,
derföre alt de i Statsrådet äga säte och stämma i vissa fall,
är en uppenbar förvillelse, lika beskaffad som den, att man
Den 18 Mars e. m.
131
1 LagTJtsk:s betänk., som rörer Just ombudsmannens förvaltning,
kunde upptäcka någonting, som kunde ligga till grund
för R. o. Ad. alt vilja votera ut vissa Just.råd eller att
välja de 12 ledamöter sorn skola inträda i opinionsnämnden.
LagUtsk. kan icke hafva något annat att säga, än ronde
Just.ombudsmannens förvaltning, om hvilken man dessutom
kan domina af bans berättelse, hvilken för 14 dagar sedan
varit utdelad. Der finnes upplysning om Just.rådens handhafvande
af sina embet.eh; men att tro, att i LagUtskts
betänk angtde Just ombudsmannens berättelse man skulle
vinna en sådan upplysning, är en förvillelse, och, på grund
af denna förvillelse, måtte det vara, som jag med smärta hört
Ilr Hjerta gifva anledn. till samma förmodan , då han begärt
uppläsning af LagUtskts betänk. När man kan visa a
priori, att derigenom ingenting vinnes, .vet jag icke, hvarföre
det skulle uppläsas, aldraminst som vi kunde vänta en
2 timmars discussion, bara om frågan att rubba föredragnings-listan.
Det är detta jag velat upplysa.
Gr. Spens: Jag vill blott, i anseende till att jag fruktar
mig vara missförstådd af Frih. Cederström och Hr vou
Troil, nämna, att det icke af mig sättes i fråga, att något
Just.råd för sina åtgärder, sorn temporär ledamot i Statsrådet,
vid just.ärendens föredragning enl. 26 §:n Reg.Ftn
skulle efter 107 §:n anmälas. Det är blott efter 106 §:n sådant
kan vara möjligt.
Frih. Boye: Gr. Frölich har fört mig på den tanke,
att jag möjligen missngt mig, dä jag begärt föredragning af
LagUtskts, betänk.; det är Just.ombudsmannens berättelse,
jag önskar måtte föredragas, och så snart det skett, skall
jag icke uppehålla med några skrupler.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade derefter, att då Hr
von Hartmansdorff begärt frågans hvilande på bordet till
nästa plenum, och R. o. Ad. aldrig vägrat en sådan bordläggning,
ansåg Landtm, sig ej böra nu föreslå annat, än
alt frågan till nästa plenum måtte hvila på bordet.
Frih. Boye, Fredr.: Jag hade önskat, att den propos.,
som af några ledamöter blifvit gjord, kunnat framställas,
och alt Hr Frih. o. Landtm, anmodat Hr von Hartmansdorff
alt så kunnat få ske, efter hans begifvande, på det man måtte
undvika, att den begärdes på bordet en gång till.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih.
Boye deri, att om Hr Erih. o. Landtm, nu icke från listan
framtager betänk, om Just.ombudsmannens berättelse; sä
kan det hinder inträffa, att det i nästa plemim begäres yt
-
Den 18 Mars e. ra.
terligare på bordet. Men oin det nu föredrages oell i sammanhang
med inbjudningen bordlägges ånyo, samt åter företages
i nästa plenum, — hvilket jag förmodar inträffar
om Fredag, — så äro alla svårigheter undanröjda. Då kan
Ståndet välja om Lördag, och vi hafva vunnit den fördelen
att hafva iakttagit en nödig åtgärd, den nemi. att LagUtskts
betänk, blifvit föredraget innan opinionsnämnden valdes.
Mr Frih. o. Landtm, yttrade, att då på Ståndets bord
nu hvilade omkring 84 oremitterade motioner, och derjemte
omkring 28 dels ulskrsbetänk., dels andra mål, han harle
ämnat låta utfärda anslag till plenum, till nästa Fredag
förmiddagen, hvilket han ansåg sig böra tillkännagifva, i
anleda, af de utaf Hr von Hartmansdorff m. fl. framställda
frågor. I anledn. af Hr von HarttnanSdorffs och Frill. Boyes
m. fl. framställningar, hemställde Hr Landtm, i öfrigt,
0111 R. o. Ad. ansåg, att LngUtsk:s utlåt. N: 2, i anledn. af
verkställd granskning af R. St:s Just.ombudsmans afgifna
embéls-berättelser och allmänna redogörelse, äfvensom af
hans ernbets-diarier och registratur för den tid, som sedan
sista riksdags början förflutit, nu borde föredragas.
Ropades ja.
Då nu, i anledn. häraf, LagUtskts utlåt. N:o 2 blef för
R. o. Ad föredraget, blef det ånyo begärdt på bordet af
Hrr von Har tina nsd or ff och Hjerta, samt Frih. Boye,
Fred r.
Uppå derefter gjorda särskilda propostr, beslöt R. o. Ad.,
att LagUtskrs nämnda utlåt. AT:o 2 i nästa plenum skulle
sältas främst på föredragningslistan, och dernäst Borgareoch
BondeStms inbjudningar, angtde utsättande af dag till
valet af den i io3 §:n Reg.Ftn omtalade nämnd.
Hr Hjerta, Lars: Då Hr Frih. o. Landtm, nyss upplyst
Ståndet derom, alt på dess bord hvila 84 motioner,
och 28 särskildta mål dessutom, men de öfriga Stånden hafva
hunnit så långt framför detta, att de hafva alla sina remisser
expedierade , eller åtminstone beslutade; så anhåller
jag, att Ilr Frih. o. Landtm, ville till R. o. Ad. hemställa,
att de talare, som yttrat sig vid remisserna och önska att
deras änmärkningar må dervid åtfölja till Utsk., täcktes, för
att befordra detta ändamål, sjelfve biträda Ridd.cancelliet
med uppsättande af dessa anmärkningar under dagarna efter
hvarje plenum, så att alla yttranden, som höra till en remiss,
må vara färdiga att justeras innan 8 dagar passerat,
samt alt. Ståndet måtte öfverenskomma, och talarne medgifva,
att den som icke fullgjort detta, finge nöja sig, att
motionen afgick till vederb. Utsk., och att hans yttrande efterföljde,
så snart det kunde. Då nationen, bland sina hufvudsakliga
önskningar, hyser den, att denna riksdag icke
må långt utdragas, och det ingalunda skulle öka beiåtenhe
-
Den 18 Marie, ro.
333
ten med detta Strind, om riksdagen Lief en eller annan månad
längre, af elen orsak, att R. o. Ad. icke medhunne afgörande!
af riksdagsförhandlingarna lika fort som de öfriga;
vågar jag hoppas, att R. o. Ad. instämmer i det förslag, jag
nu tagit mig friheten göra.
Frih. Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Detta mål, som
således lärer blifva det 85, tager jag mig friheten att begära
på bordet.
Hr Frih. o. Landtm yttrade, alt han trodde den
af Hr Hjerta gjorda framställning icke vara af den beskaffenhet,
att en bordläggning deraf kunde äga rum, emedan den
icke vore en allmän fråga, utan blott, såsom Hr Landtm,
fattat den, en uppmaning till R. o. Ad alt taeite öfverenskomma
om en sak; hvarföre den ej helier kunde blifva före
mål
för någon propos. till R. o. Ad.
Hr Hjerta: Min mening var endast, att det i så måtto
skulle blifva föremål för R. o. Ad:s beslut, som Hr Ridd.-  Secret:n derigenom skulle berättigas att afskicka motioner
och pro t utdr. lill Ulsk., utan alt afvakta de ledamöters
anmärkningar, som icke behagade desamma till prot. insända.
Till remiss föredrogs IIr Stråles, Nils Wilh,, den 7 dennes
f. m. på hordet lagda motion , med förslag till lag för
enskilda banker.
Gr. Frölich, David: Ehuru i en högst ofördelaktig
conjunctur att framdraga anmärkningar vid ett stort lagförslag,
nödgas jag dock framlägga några anmärkningar mot
Ilr Stråles förslag. Jag får tillkännagifva, det sådana principer
influtit i detta förslag till lag för enskilda banker, att
de icke, efter min tanke, böra kunna göra sig gällande. Det
var vid förra riksdagen en så ny sak att äga privatbanker
här i landet, att opinionerna derom icke då hunno fullt
stadga sig: men nu, sedan privatbank-systemet vunnit, icke
allenast mera utveckling till sina principer, utan äfven till
sin verksamhet, nu sedan flere intressera sig för den saken
såsom en af de vigtignste, som kan omfattas af alla, som
vilja insätta sina capitaler i dessa privatbanker; nu torde
det vara tjenligt alt söka rena lagförslaget från sådana tillsatser,
som icke böra höra dit. Den första princip deruti, mot
hvilken jag måste göra anmärkning, är den, att då man tror
sig kunna få en allmän civil-lag för ett förhållande, sådant
som en privatbank-rörelse, det då skulle vara beliöfligt att
underställa Konungen frågan om en sådan bank-rörelses bedrifvande,
till vinnande af sanction, då det vidare skulle
blifva fråga om en octroj eller tillåtelse, på mer eller mindre
utsträckt tid, att drifva en rörelse, hvarom föreskrifterna
redan finnas i lag leinnade, — eu lag, som Konung och
334
Den 18 Ma is e. m.
Ständer gemensamt beslutat. Det är naturligt , att så fort
eti ny idde uppstår i ett samhälle, skall det icke vara möjligt
att genast bringa den tili sådan utveckling, att man kan
åstadkomma en civil-lag för alla de förhållanden, denna idde
omfattar, och hvilka deraf kunna uppkomma, utan man
måste då nödvändigt, för enhets vinnande, söka stöd hos
högsta makten. Sådan har anledningen varit dertill, att när
man första gången ville börja med detta slags bankrörelse i
landet, ansåg man det nära nog vara af samma beskaffenhet,
som när ett bolag stiftades för alt drifva handel på Söderliafvet.
Derifrån härleder sig namnet oclroj, och då
tog man för afgjordt, att det skulle fordras tillåtelse utställa
pä viss lid alt begagna denna joctroj. Ku återigen
tilltror jag mig kunna visa, att bankrörelse ingalunda
är af natur att kunna anses som ett s. k. ekonomiskt ärende,
eller ett sådant, som bör i administrativ väg behandlas.
De ämnen, som en lag för bankrörelse böra omfatta, äro
inga andra än af ren civil natur, eller sådana, som röra
myntväsendet i landet, och hvarom således, enligt våra
grundlagar, BancoUtsk. och R. St. kunna allena besluta.
Det finnes således ingen anleda., hvarföre nu sådana frågor,
som bolags stiftande för en bankrörelse, skulle underställas
Konungen, för att i Statsrådet dem afslå eller bevilja; och
till ytterligare bevis för den satsen, vill jag endast uppläsa
6 §:n af den civil-lag, som Ständerne den 1 Mars i83o stiftade,
och som lyder sålunda!
”Enskilde stånde det frill att bolag inrätta till bankrö”relses
bedrifvande, under iakttagande af hvad, genom K.
”kungörelsen af den i4Jan. 1824. , redan ang:de enskilda bankanrättningar
är stadgadt, eller framdeles af K. M. och R.
"St. stadgadt varder.”
Der hafva således både Konung och Ständer stadgat
den grundsats, att en civil-lag kan stiftas för sådan bankrörelse,
slående under enskildes vård. Den andra stora grundsats,
som jag vid sista riksdag icke vågade bestrida , vardén,
att alla enskilda banker borde vara af enahanda natur, och
att således icke andra banker, än solidariska, borde uppstå.
Jag bestred icke detta då, gillande den opinion, att det var
omöjligt att förmå folk ingå i solidariska bankbolag och att
det derföre var nödigt tillåta actie-banker med rörliga actier.
Jag hoppas tiden nu vara kommen, att actie-banker icke få
tillåtas. Det är på dessa grunder, jag ansett mig föranlåten
upprätta ett contra-förslag till privatbank-lag, i stället
för det Hr Stråle motionerat; och det är med uppläsningen
af detta förslag', som jag slutar mitt anförande i detta ämne.
Jag får likväl nämna, alt jag hellre ville antaga benämningen
pr o v i n ci a l-bank än enskild bank, men det
finnes redan en med detta namn, ehuru den ej kan komma
under denna cathegori, jag menar banken i Ystad.
Gr. Frölich uppläste derefter följande:
Den 18 Mars e. xn.
335
Förslag till lag för provincial-bailkcr.
O in p r o v i n c i a I - b a n k e r.
1 §. Enskilde staude det fritt att till bankrörelses bedrifvande
med egna creditsedlar stifta bolag inom alla Rikets
provinser. Uti läne-styrelsens residens-städer skola bankernes
hufvudcontor dock alltid förläggas.
Bank-afdelningar eller vexlings-contor, utan rätt att utgifva
andra egna förbindelser än invisningar å viss man till
hufvudcontoret, måge dock uti öfriga Rikets städer eller
å andra tjenliga ställen inrättas.
2 §. I den händelse bankbolag bestämmer viss tid för
upphörande af deras bankrörelse, men sedermera ändock
önskar att dermed få fortfara, skall kungörelse derom tvenne
gånger införas i allmänna tidningarna, minst 18 månader
före stämmodagen.
3 <j. Till bankbolags stiftande erfordras minst femtio
namngifne lottägare, under solidarisk ansvarighet Desse
skola inom sig välja en direction, som har att besörja förvaltningen,
och i bolagets namn lagligen tala oell svara.
4 §• Solidariskt bankbolag kan med sig förena commandit-delägare,
hvilka, i mån af insatt capital, derföre
nctier till innehafvaren utfärdas, njuta öfverenskommen andel
af vinsten.
5 §. Genom egenhändigt underskrifna bolagsreglor
skola delägare sig inbördes förbinda. Och skola dessutom
uppgifter i bolagsreglorna inflyta örn följande ämnen:
a) beloppet af lottiigares capital eller grund-fond, som icke
får understiga 25o,ooo r:dr i silfver, eller annan motsvarande
myntberäkning, och hvaraf minst en tredjedel skall bestå
i reda penningar och öfriga två. tredjedelar kunna utgöras af
controlleradt guld och silfver, fastighets-inleckningar, adier —
bankens egna lotlbref och adier, äfvensom andra provincial-bankers
undantagna, — eller allmänna verks och inrättningars
räntebärande obligationer, hvilka alla hypotheker af
bolagsmännen gemensamt med Konungens Bef:h:de i länet
skola till säkerheten vara pröfvade och af begge godkände;
b) om antalet af directions-ledamöter;
c) om bolaget i förening redan intagit commandit-delägare;
cl) om tiden och sättet för årlig revision öfver räkenskaperna
och förvaltningen, samt revisions-berättelsens kungörande ;
e) om tiden för årlig ordinarie-bolagsstämma, villkoren
för sammankallande af extrastämma, om rösträttigheten;
/loin sättet för bolags-reglornas möjliga förändring; och
g) om sättet för utlåningen, antingen detta blifvit bestämdt
i bolagsreglorna eller särskildt reglemente.
G §. Föle banks öppnande skola bolags-reglorna tilldelas
ordagranna lydelse hafva varit införda uti allmänna tidningarna,
äfvensom uppvisade hos rådhusrätten i den läneresidensstad,
hvarest bankens hufvudcontor förlägges. Rådhusrätten
anraäle sådant uppvisande för Konungens Bef:h:de,
33<5
Den 18 Mars c. m.
sorn inom i4 dagar äger genom utslag yttra sig, om lian
anser afvikelse från de i denna lag lemnade föreskrifter äga
rum eller icke, hvaröfver besvär, ställda till K. AL, må anföras
inom 3o dagar i Nedre Just revisionen, för att i Högsta
Domstolen till skyndsamt slut föredragas och afgöras.
Nar bolagsreglorna vunnit laga kraft, skola de af rådhusrätten
kungöras i tidningarna på bolagets bekosfnad, äfvensom
på lika sätt de förändringar i bolagets eller directionens
personal, hvilka tid efteT annan inträffa, böra afdirectionen
till rådhusrätten anmälas och af denna ratt kungöras.
7 §. Provincial-banker må ej utgifva andra tryckta eller
graverade fordringsbevis till innehafvaren än :
1:0 creditsedlar att vid anfordran, men utan ränta,
inlösas i det bank-contor, hvarifrån de blifvit utgilna, och
till den valör, som af It. St särskilt varder bestämd;
2:0 invisningar å 11. St:s Bank, i enlighet med derföre
gällande författningar.
Skolande creditsedlar och invisningar alltid vara försedda
med handskrifna namn af minst tvänne directions-ledamöter
och bankens kamererare eller annan tjensteman.
Genom bankbolagets försorg, skall inom <4 dagar från
bankens öppnande uppgift å de personer, som komma att
underskrifterna meddela, i allmänna tidningarna kungöras.
8 J. Ej må provincial-bank utgifva creditsedlar och
invisningar å lt. St:s Bank till större sammantaget belopp,
än som motsvaras af 1:0 behållningen i dess egna cassör af
Rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar; 2:0 af återstoden
å deposition i R. St:s Bank; och 3:o af sådana bolagets
odisponerade tillgångar i guld och silfver samt hypotheker,
som i 5 §:n under litt. a äro uppräknade, — bankens egna
lånehandlingar sålunda icke härvid inberäknade.
g §. Upplåning, vare sig i form af försträckning, deposition
eller creditiv, må ej heller af bank göras till ett
belopp, som öfverstiger hälften af hvad å tecknad grundfond
blifvit i banken insatt.
Alla för dylik upplåning utgifvande fordringsbevis skola
ställas till viss person eller verk, samt uttryckligen innehålla,
att öfverlåtelse deraf ej må ske, utan till viss man,
efter föregången anmälan i banken.
10 §. I afseende på utlånings-rörelsen iakttages: 1:0 att
adier eller lottbref icke få belånas i den bank, der de äro
utgifna; 2:0 att, med undantag af cassa-creditiv, lån icke
må beviljas på längre tid än nio månader till enskilda; 3:o
att i de fall, der ränta för meddelade lån ej är utfäst till
mer än fem för hundrade om året, banken äger, vid låns
utgifvande, afdraga räntan för hela lånetiden samt efter förfallotiden,
såsom slraffränta, sig till godo beräkna J för hundrade
i månaden, eller 8 för hundrade om året, dock med
skyl
-
Den 18 Mars e. ra.
337
skyldighet att föranstalta, det lagsökning sist inom en månad
efter förfallotiden varder anställd och, i allt hvad på
hanken ankomma kan, skyndsamligen utförd. Vid fordringars
indrifvände njute provincial-banker samma handräkning
som för R. St:s discontverk stadgas.
i i §. Varor och gods, som i hanken behållas, kunna,
derest de icke inlösas vid förfallotiden, genast derefter, utan
föregående hembjudning eller uppbud, genom offentlig auction
försäljas.
Banken vare berättigad sjelf inropa pantsatt eller utmätt
egendom, som på auction för dess räkning utbjudes,
med iakttagande likväl, alt sådan egendom varder åter försåld,
så snarl det utan förlust för banken ske kan; men ali
handel, med undantag af guld och silfver, vare förbjuden.
12 §. Lottägares andel i bank-bolag, hvarå lottbref
skall ställas till viss man, och hvarå öfverlåtelse icke gäller
utan directionens för dess del lemnade och af bolaget vid
nästföljande bolagsstämma stadfästade samtycke, får till beloppet
ej någonsin vara större, än dubbla summan af den
qvot, som uppkommer, när grundfondens capital-summa divideras
med iottägarnes antal.
13 §. Då lottbref genom laga fång kommit i annor
mans ägo, och nye innehafvaren vägras inträde i bolaget,
eller, då nye innehafvaren ej vill i bolaget inträda, vare
bolaget skyldigt, efter i båda fallen skedd anmälan, till directionen
minst lie månader före ordinarie bolagsstämma,
att lottbrefvet för bolagets räkning inlösa med( det belopp,
som derå blifvit inhetaldt,
14 §. Vid inlräffadt ombyte af äganderätt till lottbref,
förblifva alltid förre innehafvaren eller hans arfvingar qvar
i solidarisk ansvarighet, intill den, ett år efter nästa ordinarie-bolagsstämma,
påföljande stämmans slut, då förre lottägaren,
ifall banken ej iråkat obestånd, äger återfå sina
förbindelser.
15 §. Derest bank icke med Rikets metalliska mynt,
eller med R. St:s Banks sedlar, vid anfordran inlöser dess
creditsedlar och för bristande betalning återkomna invisningar
på R. St:s Bank, kan bolaget ej tillstädjas att bankrörelsen
längre fortsätta.
16 §. Har banken brustit i sådan inlösen, äge innehafvaren
af oinlöst creditsedel eller invisning, att lagsöka en
eller flere directionens ledamöter, med samma rätt att använda
utmälningstvång, som lag i allmänhet emot gäldenär
medger för skulder af den mest executiva beskaffenhet.
I alla de fall, då ledamot af directionen ej med lagsökning
träffas hemma eller å bankens contor, eller då flere
directionens ledamöter skola på en gång samfäldt sökas, låte
de, som Konungens Bef:h:des eller rättens bud gå, å bankens
contor bevisligen aflemna, eller, om det finnes stängdt,
4 H. 43
338
De n 18 Mars e. in.
”1 dess dörr fiista skriftlig resolution eller kallelse; och galle
sådan åtgärd såsom Inga delgifvande.
17 §. Hafva directionens samtlige ledamöter först undergått
utmätning, men full tillgång saknats i deras lösa
egendom, kan bristen genom ny lagsökning utkräfvas under
enahanda tvång hos den eller dem bland lottägarne, fordringsägaren
finner för godt.
18 §. Lottägare, som sålunda blifvit nödsakad för bolagets
skull erlägga betalning, håfve rätt låta densamma,
utan ny lagsökning, men efter en mellantid af åtta dagar,
genom undcr-executor äteruttaga hos annan lottägare. På
samma sätt och med samma villkor äger hvar efter annan
förfara med återvinning, till dess, genom utredning af bankens
tillgångar eller inbördes öfverenskommelse, annorlunda
lottägare emellan blifvit uppgjordt.
ig §. Återvinning, enligt näststående §.,!får icke af directionens
ledamot emot annan lottägare anställas, såvida ej
denne jemväl är ledamot af directionen.
Vid slutlig utredning, fördelas den brist, som i bankens
tillgångar kan uppstå emellan samtliga lottägare i mån af
hvarderas lotter.
20 §. I händelse af concurs, Uro innehafvare af andra
fordringsbevis, än de i 7 och 16 §§:na omnämnda, äfvensom
commandit-delägare för deras actie-capital och innestående
afkomst icke berättigade till betalning, förrän sedan, under
bankens utredning, alla inom nedan stadgad pnescriptionslid
anmälda creditsedlar och invisningar å Pr. St:s Bank blifvit
inlösta; men lyftning emot ställd säkerhet kan af rätten
efter omständigheterna beviljas.
21 ■§. Den genom K. förordningen den i3 Juni 1800
för skuldfordring i allmänhet bestämda praescriptionstid af
10 år, äge ej rum i afseende på provincial-bankers tryckta
eller graverade creditsedler och invisningar; ej heller skall
bevakning deraf, enligt concurslagen, erfordras i bankens
concurs, eller i anledning af årsstämning, som vid bolagets
upplösande må utfärdas å dess borgenärer; hvaremot, när
bolaget upplöses, hvilket Konungens Bef:h:de bör, utan
dröjsmål till K. M. inberätta, K. M. låter utgå nåd. kungörelse
derom, med föreläggande för en hvar, som någon så
beskaffad förbindelse af banken innehafver, att, vid förlust af
all betalningsrätt, förbindelsen till inlösen uppvisa i banken inom
två år ifrån den dag, hvarunder kungörelsen utfärdas, börande
under tiden kungörelsen årligen från predikstolarna uppläsas.
22 §. I afseende på andra dess skulder, än omförmälda
creditsedlar och invisningar, ankomme, efter derom skedd
ansökning, på rådhusrättens pröfning, huruvida banken må
tillåtas, eller lagligen kunna förmås att träda i concurs.
Hr von Troil, Emil: Det har icke varit mig möjligt,
ett, vid afbörandet af förslaget, så noga kunna uppfatta
detsamma, att jag skulle kunna ingå i detaljerna deraf. Jag
Den 18 Mars e. m.
33.,
åtnöjer mig derföre att anhålla, att Utsk., som får sig uppdraget
att behandla så viii [Jr Stråles, som Gr. Fröliehs
förslag, måtte taga i betraktande sista riksdagens förhandlingar
i detta ämne, äfvensom de reglementen för privatbanker,
hvilka af Regeringen, sedan sista riksdag, blifvit
sanctionerade. För öfrigt vill jag blott fästa Utskrs uppmärksamhet
på följande hufvudpunkter:
Först behofvet af Regeringens sanelion för hvarje särskild
provincial-bank, som uppstår. Detta behof ligger deruti,
att jag tror det vara skadligt, om, inom samma stad
eller provins, flera provincial-banker skulle uppstå. Något
sådant är icke af behofvet påkalladt för rörelsens underlättande
, men skulle öka den oreda, som man icke kan neka
till någon del finnes, genom de många olika sedelslagen.
Helt annat är förhållandet med sådana banker, som 1023
års författning afser, hvilka icke få utgifva egna sedlar. Sådana
må få uppkomma, så många som helst, inom samma
stad, ty de äro ieke annat än upp- och utlånjngs-contor;
men de, som, utan grund af denna lag, blifvit tillåtna att
uppstå, med rättighet att utgifva egna creditsedlar, de äro
de, som äro föremål för en ny lagstiftning, så mycket mera
af behofvet påkallad, sorn de icke äro i full öfverensstämmelse
med allmänna lagen. Det måste lemnäs till Regeringens
bedömmande att afgöra , huruvida en sådan bank
kan vara behöflig för en provins eller icke, äfvensom att
granska det särskilda reglemente, som för denna bank kan
föreslås, hvilket måste vara i öfverensstämmelse med den lag,
som af Konung och Ständer gemensamt stiftad blifvit.
Dernäst får jag anmärka och fästa uppmärksamheten
på vigten att bestämma den lägsta sedelvalören så hög, att det
icke blir möjligt, att genom privatbankens sedlar ur någon provins
utdrifva Rikets Jagliga mynt, och att således minimum för
privalbankernes sedlar bör vara högre]än för statsbankens. Vid
sista riksdag bestämde Ständerne i r:dr species eller 4 r;dr
r:gs till privatbankernes lägsta valör. Jag yrkar att den åtminstone
icke måtte få vara derunder, — snarare något
deröfver. Orsaken, hvarföre minimum vid sista riksdagen
bestämdes så lågt, var, att man ville befordra uppkomsten
af dessa nyttiga inrättningar, för deltagande hvari mången
ännu då hyste farhågor; men dessa förhållanden äro alldeles
förändrade, och allmänheten känner hvilka rika utdelningar
delägarne deraf erhålla; och om deras lägsta sedelvalör bestämdes
till 5 r:dr r:gs, är jag öfvertygad att ingen svårighet
skall finnas att erhålla personer, som vilja insätta sina
capitaler i en sådan bank.
Slutligen ber jag, att Utsk. ville fästa sin synnerliga
uppmärksamhet på behofvet af sedelstockens begränsande
inom grundfondens säkerhets-handlingar, jemte dencontanta
behållningen i cassan. Då detta öfverensstämmer, så viii
nied de reglementen, som sedan sista riksdag blifvit utfärda
-
Dea i8 Mars e. m.
de för nu existerande privatbanker, som med livad motionärerne
åsyftat, föreställer jag mig att det icke kan möta
betydligt motstånd; men saken är af den vigt, att jag velat
särskildt derom påminna.
I afseende på frågans behandling, finner jag lämpligt
vara, att den öfverlämnäs till Lag- och BancoUtsktn gemensamt.
Behandlingen i LagUtsk. är nödig, om författningen
skall kunna erhålla kraft af civil-lag; men å andra sidan
kan man icke billigtvis begära, att LagUtskls ledamöter
skola äga de speciella kunskaper, hvilka böra förutsättas
hos de ledamöter, som Stånden insatt i BancoUtsk. Jemte
anhållan om Ur Landtmts propos., att motionerna måtte
remitteras till Banco- och LagUtsk:n, ber jag att få fästa
uppmärksamheten på en omständighet af ganska mycken
vigt, som af begge motionärerne blifvit förbigången. Det
är likväl icke någon anmärkning mot deras motioner, emedan
man kan säga, att det är ett särskildt förslag, som icke
kunnat innefattas i samma banklag, men sorn dermed
står i oskiljaktigt samband och ovillkorligen påkallas för att
betrygga allmänheten mot förluster, nemi. en strafflag mot
förfalskning af privatbanks sedlar. För närvar, finnes ingen
sådan lag. — Det är en lycka, hvarföre vi böra vara
tacksamma, att det icke fallit personer in att bedrifva en
sådan förfalsknings-industri, hvarföre de icke kunnat straffas
annorlunda, än som för vanlig förfalskning, eller att plikta
i3 r:dr 16 sk. och mista äran, då deremot åtskillige försökt
sin lycka att förfalska statsbankens sedlar, ehuru straffet är
vida hårdare. Man kan lätt föreställa sig hvilken villervalla
i en provins skulle uppstå, om det befunnes, att en
stor del af privatbankens sedlar voro falska. Privatbanken
kunde icke lagligen åläggas att inlösa dem, och en stor
mängd af provinsens innevånare blefvo lidande, derföre alt
de mottagit det enda mynt, som derinom stått att erhålla.
Jag yrkar derföre, att ,straff mätte bestämmas för detta
slag af förfalskning, och att det måtte blifva mindre än för
förfalskning af statsbankens sedlar, men högre än för förfalskning
af enskild mans reverser, — och jag vill exempelvis
uppgifva allmänt arbete å fästning från 1 till flera år,
men öfverlemnar till LagUtsk. att, på grund af de juridiska
kunskaper delta Ulsk. äger, närmare bestämma, hvar
straffet bör ligga mellan de 2:ne gränspunkter jag uppgifvit.
Jag upprepar ännu en gång, att det straff, som för
närvar, kan ådömmas för sådan förfalskning, icke är betryggande;
ty de, som bedrifva den, äro vanligen correctionister
och annat folk af samma beskaffenhet, hvilka, om
förfalskningen en tid gått bra, icke lära finna det särdeles
kännbart att betala i3 r:dr 16 sk., och icke heller torde
afskräckas af faran att förlora äran.
Hr Ribbing, Bengt: Jag får åberopa detsamma, som
Hr von Troil, att jag omöjligen kunde höra allt hvad Gr.
Den 18 Mais c. m.
Frölich uppläste. Mig syntes, att det var ett nytt förslag
till lag för privatbanker; och som jag önskar derom taga
närmare kännedom, så anhåller jag, att det måtte få hvila
på bordet till nästa plenum.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i hans tanke ett
särskildt anförande, som en af Ståndets ledamöter afgaf, ej
kunde bordläggas, såvida han ej sjelf framställt det i form
af motion.
Hr Hjerta, Lars: I aniedn. af det förbehåll jag gjorde
sista motionsdagen, uther jag mig, att, vid remissen af Hr
Stråles motion, fä fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå, huruvida
icke med grunderna för en-riktig penuinge- och creditrörelse
samt för allmänhetens säkerhet det vörö mest förenligt,
alt privatbanker, som hädanefter octrojeras, icke tillåtas
utgifva sedlar under 10 r:dr b:co. Jag tror väl alt
det kan vara en sanning, att privatbankerne derigenom komrne
att göra en mindre vinst, då de icke lingö utsläppa de
små sedlarna ; men denna mindre vinst bör, efter min tanke,
icke komma i betraktande, då man afser möjligheten att en
crisis kunde inträffa. Det bör då intressera det allmänna,
att hela den personal, i hvars hand små-sedlarne hufvudsakligen
befinna sig, och som är den för dagen behöfvande,
icke måtte blifva den, som i första rummet gör förluster;
och jag är öfvertygad, att om Utsk. noga begrundar denna
omständighet, skall Utsk. linna aniedn. att ingå på mitt nu
gjorda förslag. I afseende på den fråga, som blifvit uppkastad,
huruvida en eller flere banker borde tillåtas i en
och samma stad, instämmer jag visserligen med Hr von
Troil i den tanke, att om flera bolag inom samma provins
skulle få bilda sig, komme en ökad oreda att uppslå genom
den mängd af olika banksedlar, som sattes i omlopp; ehuru
jag tror, att denna oreda skulle betydligt minskas, om det
förslag jag omnämnt skulle antagas. Men jag tror, att denna
betänklighet motväges af en annan, nemligen den, som
visat sig genom erfarenheten från andra länder, att på de
ställen, der stora penninge-corporationer finnas, kunna medborgares
ekonomiska förhållanden komma så i händerna på
dessa corporationer, alt ett eget slags herravälde, någon gång
despotism, uppkommer, som icke är den minst betryckande.
Sådan erfarenhet har man från England, Amerika och Skottland.
Jag tror mig icke böra upptaga tiden med anförande
af flera exempel, utan blott nämna den allmänt kända stora
och stränga striden mellan Förenta Staternas Regering och
dess bank, som var nog mäktig alt kunna trotsa Presidenten
Jacksons bemödanden att tillintetgöra dess missbrukade välde.
Gr. Frölich: Jag vill icke till besvarande upptaga de
anmärkningar, som blifvit gjorda af Hrr von Troil och
Hjerta, och hvilka till en del kunde vara riktade mot min
mening, utan blott nämna, att i mitt anförande eller con
-
34a
Den i8 Mars e. m.
tra-förslag liar jag uteslutit frågan om sedlarnes storlek,
emedan bestämmandet deraf icke står tillsammans med de
åsigter, jag hyser. Deremot föreställer jag mig, att olika
opinioner kunde finnas vid olika riksdagar, i följd af olika
förhållande^i om beloppet af de sedlar, som så väl statssom
privatbankerne kunde komma att utgifva. Derföre uteslöt
jag äfven frågan 0111 den saken.
Om Hr Hjerta ville ikläda sina yttrade meningar form
af motion, så kunde BancoUtsk. behandla dem särskildt, i
händelse BancoUtsk. öfvergår på min tanke, att derom särskildt
besluta och förelägga Ständerna sitt omdöme i ett
särskildt memorial.
Hr Ribbing: Då af flera ledamöter den fruktan blifvit
framställd, alt de mindre sedel-valörer, som privatbankerne
aro lillåtne alt utgifva, kunde blifva farliga, utber
jag mig få fästa uppmärksamheten derpå, att 0111 dessa valörer
skulle blifva alltför höga, vore allmänheten dermed
föga betjenad. Det kunde blifva ett hinder för allmänna
rörelsen, 0111 icke mindre sedlar än å 5, 8 å 10 r:dr linge
utgifva?; hvar skulle man få vexla sig till mindre? Man
säger att å contoret, der sedlarna äro utgifna, kan man tillvexla
sig bancomynt; men der finnas vanligen mest stora
sedlar, och endast och allenast så mycket smått mynt, som
är oundvikligt till att betjena allmänheten. — Jag kan således
icke biträda de herrarnes mening, som vilja hafva höga
valörer, emedan jag tror, att, i afseende på de mindre
sedel-valörerna, ingen fara är å färde, och att allmänheten,
om de boi ttoges, skulle blifva mindre belåten. — Den fara
för despotism, sorn Hr Hjerta framställt, tror jag man ingalunda
behöfver frukta: bolagens fördel är så nära förenad
nied allmänhetens, att jag icke ville tillstyrka dessa privatbanksbolag
att låta påskina en sådan despotism, ty de skulle
då förlora den credit, sorn för deras existens är behöflig.
Hr von Troil: Jag får tacka den siste ledamoten, som
lemnat en factisk upplysning, hvilken bekräftar det yttrande
jag afgaf förra gången jag hade ordet, nemi. att örn privatbank
fick utgifva lika låga sedel-valörer, som statsbanken;
så skulle den förras utdrifva den sednares sedlar, Rikets
lagliga mynt, ur provinsen. — Hr Ribbing har sagt, att i
landsorten saknas tillgång att kunna få tillvexla sig bankens
mindre sedlar af de mindre riksdalersvalörerna; detta är just
följden deraf, att privatbankerne utgifva så sulå valörer.
Fick en privatbank blott utgifva sedlar på 10 eller 6 r:dr,
så skulle statsbankens sedlar finnas af alla de lägre valörerna.
Jag tager mig friheten fråga den värde ledamoten, efter
lian begärt ordet, 0111 det förmärkes någon brist på skillingssedlar
inom den provins, der han bor. Jag tror, att 0111 det
hade varit tillåtet för privatbanken derinom att utgifva så
-
Deli 18 Mars e. m.
343
dana skillingssedlar, så skulle dessa hafva bortdrifvit stalsbankens
så beskaffade sedlar.
Hr Ribbing: Jag ser ingen fara deruti, alt privatbanker
utgifva skillingssedlar; men sådant liar ej heller blifvit
satt i fråga, emedan det är onödigt, ty det finns till
räckligt
små mynt, ulan att privatbanker böra utgifva det.
Men om äfven så skulle vara, att privatbankerne utgåfvo
sedlar å mindre valörer, tror jag ingalunda ali statsbankens
sedlar skulle blifva mera utträngda af privatbankens små,
än af dess högre sedelvalörer; ty har jag behof alt låna i
privatbanken, så tager jag emot sedlarna, de må vara små eller
stora. Hvad jag nyss yttrade, hade endast afseende på svå
righeten
för vexel man och man emellan, 0111 endast stora
valörer ulgåfvos.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: I afseende på
de små sedelvalörerna, anhåller jag att få instämma med Hr
von Troil. Jag befarar verkligen, att privatbankernes sedlar,
derest Ständerne icke se sig före och bestämma sådana föreskrifter,
som äro nödvändiga, komma att ännu mer än hit lills
drifva statsbankens sedlar ur rörelsen. Detta kan sträcka
sig längre än man tror, — till fara för sjelfva realisationen;
ty hafva privatbankerne kommit så långt, att de göra bankens
sedlar umbärliga, då är det oek slut med säkerheten,
med realisationens bestånd, och med allt annat, som deraf
beror.
Gr. Frölich: Jag undvek med flit att inlåta mig i
strid med Hr von Troil i ett ämne, hvarom tvistades förra
riksdagen; ty när jag ser, att en sak öfvergått till en fix
idde, så lönar det icke mödan. Men jag har hört en annan
ledamot, Hr von Hartmansdorff, yttra sig, och jag måste
säga några ord derom, särdeles som jag hoppas, att det ämnet
blir föremål för en särskild motion, oafhängig från privatbank-lagen.
De värde herrarne, von Troil och von Hartmansdorff,
hafva icke anfört annat, hvad angår små sedlars
utgifvande, än att privatbankens sedlar skulle uttränga statsbankens.
Det är således den frågan man bör considerera,
huruvida det är någon våda deruti, att statsbankens småsedlar
utdrifvas; ty alt de stora skulle kunna utträngas,
enär privatbankerne skola fundera sin rörelse på statsbankens
sedlar, det kan jag icke fatta. Om det ligger 4 a
5oo,ooo r:dr statsbanks-sedlar i hvarje privalbanks-contor,
färdiga att utvexlas mot privatbankens sedlar, när någon har
behof af de förra eller statsbanks-sedlarna; kan jag icke
finna huru man kan säga, att dessa nyssnämnda sedlar
äro utdrifna. Om privatbanker skola hafva något annat
ändamål, än att förskaffa delägarne deri hög ränta på
deras insatta capitaler; 0111 meningen med dessa banker verkligen
är att lätta rörelsen, och de för delta ändamål behöfva
smått mynt: så måste de hafva tillåtelse att göra så små
344
D en, 18 Mars e. m.
sedlar, som Ständerne tillåta sin bank att utgifva; ty annais
ar det så godt att förbjuda alla sådana banker. — Vid sista
riksdagen yrkades af Hr von Troil, att privatbankerne skulle
ställa sina fonder på silfver; nu bar jag dock icke hört den
satsen, och erfarenheten har kanske öfvertygat honom, att
allmänheten icke vill hafva dessa små pluringar mellan fingrarna,
emedan man icke är van vid silfver, utan vid sedlar,
då dessa äro mera portativa, och tjenliga vid remisser
på posten, så att numera icke många yrka, hvad som förr
påyrkades, att privatbankerne skulle vara skyldige att söka
utsprida silfvermyntet i landet: men nu yrkar man, att de
icke måtte få utgifva små-sedlar. Jag känner för mycket
Hr von Troils redliga väsende, för att kunna förutsätta hos
honom några mindre goda afsigter, då han bestrider detta,
ulan alt det endast blifvit en fix idee att så icke bör vara.
Jag hoppas, att de flere ledamöter, sorn äro intresserade, att
vi skola få en rörelse genom privatbanker, som är otänkbar,
så länge slalsbanken är förläggare till all rörelse — att de,
när ärendet återkommer från Utsk., förena sig med mig att
motstå denna fixa ide'e, Det är ett misstag, härrörande derifrån,
att andra länder, såsom England och Amerika, hvilka
icke hafva de controI!er, som vi äga i vårt banksysteme, funno
sig föranlåtna att föreskrifva, att no terne icke fingo
understiga ett visst belopp; men detta var något, som måste
vidtagas, när man icke kunde upphäfva den länge antagna
regeln, att en hvar fick framstå som bankier, blott
lian var färdig att invexla sina sedlar mot guld och silfver.
Jag anhåller, att denna fråga måtte få anses, åtminstone
eventuelt, som en särskild motion.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Ehuru jag brukar vara en
en bland dem, som synnerligen sysselsätta sig med bankfrågor,
så hade jag likväl icke ämnat besvära R. o. Ad.
med något yttrande, förrän jag hörde Gr. Frölich sätta i
fråga de grundsatsers riktighet, som af Ilr von Troil blifvit
nämnda. Jag anser mig pligtig att förena mig med honom
i detta fall, emedan denna fråga, som är före, är en
bland h jer tfrågorna i all bankrörelse. Det är nödvändigt,
att man en gång gör skilnad emellan landets mynt och
andra medel, hvarigenom rörelsen bör lättas. Det sednare
är vexlar och privatbanks-sedlar, men mynt är något helt
annat. Jag vill icke vara lång, utan ber endast, att Utsk.
ville fästa uppmärksamheten på denna vigtiga fråga; den
kan förstöra sjelfva privatbanks-systemet, och vi slutligen
komma så långt, att privatbankerne få utgifva skillingssedlar,
likasom 2 r:dr b:co-sedlar.
Frih. Cederström, Jacob: Så länge man måste anse
privatbankers sedlar, som enskilda reverser, och icke som
Rikets mynt; så kan jag icke finna det vara möjligt att
kunna
D c 11 i 8 Mars c. ra.
345
kunna tillåta dem att utgifva små sedelvalörer lika med
14. Strs Bank på 8 sk. och dylika. Det skulle så uttränga
allt bancomvnt i landsorterna, att krono-utlagornn
blefvo omöjliga att erlägga i annat än privatbanksedlar,
men dessa få icke emottagas, och skulle, om sådant
äfven medgåfves, kunna lända till förluster för Staten, hvilka
blefvo svåra att ersätta. Jag instämmer således i hvad Hr
von Troil yttrat.
Hr von Troil: Till de punkter, hvarpå jag tagit mig
friheten att fästa Utsk:s uppmärksamhet, ber jag att få lägga
behofvet af föreskrift för privatbanker, att, efter förloppet
af vissa år, vara skyldige att inlösa sina sedlar med
specie-mynt. Skälen till detta yrkande kunna Utsk:n finna
i sista riksdagens förhandlingar i detta ämne; jag vill icke
upptaga Ståndets tid med att upprepa dem.
Remitterades till Banco- och Lag-Utskotten.
Ånyo föredrogs och remitterades till LagUtsk. Gr.
Spens’s, Carl Gustaf, den 7 dennes f. m. på bordet lagda
motion om förändringar i 5 §:n af ansvarighetslagen för Statsrådets
ledamöter.
Till Allm. Besvärs- o. Ekon.Utsk. remitterades Hr von
Rosens, Georg, den 7 dennes f. m. på bordet lagda motion,
om förändring i stadgandena angtde fattigvården, samt utarbetande
i sammanhang dermed af en communal-lag.
Föredrogs ånyo Frih. Flemings, Herman Reinh-, den
7 dennes f. m. på bordet lagda motion, om inskränkning i
Mctodistiska kyrkans utöfning af sin gudstjenst i Sverige.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Fleming, i
anledn. af Hr Landtmrs erinran, framställt den begäran att
få ändra några ord i stylisationen af sitt förslag.
Denna förändring upplästes nu så lydande, att nemi,, i
stället för orden: ”denna sekt endast matte tillåtas få hålla
”sin gudstjenst på det Engelska språket, och strängeligen
"förbjuda* att hålla offentlig eller enskild gudstjenst på
"Svenska språket", skulle införas: ”att denna sekt måtte
"tillhållas att på det sätt utöfva sin gudstjenst, att ingen
”den minsta anledn. till förargelse inom Svenska kyrkan
"derigenom åstadkom nies.”
Hr Dahlfelt, Carl Ludv.: Jäg kan icke annat än
lika ufed motionären önska, att, då våra grundlagar medgifva
fri religionsöfning åt främmande religionsbekännare,
icke allenast den nu ifrågavar., nemi. Metodist-kyrkan, utan
äfven hvarje annan, på det allvarligaste måtte tillhållas att
så hålla sin gudstjenst, alt den ingen förargelse åstadkom
4
H. 44
346
Den iS Mars c. m.
mes: men som har icke torde vara rätta stället alt omtvista,
huruvida det egentligen är denna kyrkas dogmer, eller
andra nu för handen varande tillfälliga omständigheter, som
hafva föranledt eller kunna föranleda till vidtagande af den
åtgärd, som Frih. Fleming yrkat; så inskränker jag mig
endast till den anhållan, att fä fästa Utskts uppmärksamhet
derå, att lill ledning för omdömet öfver vigten och angelägenheten
af vidtagandet af några åtgärder till vinnande
af motionärens syfte, kan äfven vara upplysande, om Utsk.
förskaffar sig underrättelse om de anmärkningar eller klagomål
mot Metodist-kyrkans förfarande, som af en bland
hufvudstadens kyrkoherdar blifvit till Stads-consistorium i
officiel väg afgifna. — Inom Ulsk., bestående af en mindre
talrik personal, torde ock ämnet bättre kunna blifva i sina
grundfrågor utredt. Jag anhåller att detta mitt anförande
måtte få till Utsk. medfölja.
Gr. Frölich, David: Jag vill endast förklara, att
jag afstyrker motionen, och önskar, att Ständerne icke må
befatta sig med tvister i sådana ämnen, då vi hafva en i
grundlagen försäkrad fri religions-utöfning. Sker någon
förargelse, må sådant i laga väg pröfvas; men ingen må
stöta sig öfver sättet, hvarpå andra frukta sin Gud.
Hr Löwenström, Joh. Jacob, förenade sig med Gr.
Frölich.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: Den motion, som
Frih. Fleming väckt, rör:de Metodist-sektens utöfvande i
Sverige utaf sin politiskt-religiösa propagandism, och dess
sätt att genom sådant proselytmakeri insmyga sig uti det
innersta af våra religionsförhåilanden, der de äga sitt närmaste
samband med Staten, har ej kunnat annorlunda,
än förefalla mig ganska oförväntadt. Jag råkar äga en närmare
bekantskap med denna sekt, alltsedan den tid då inseende
öfver polisen hörde till en del af min embetsbefattning
pä ön S:t Barthelemy, hvarest Metodisternas tendens
och rätt att utöfva sin lära kunde visa sig fritt och obehindradt,
liksom deras makt och inflytande numera är öfvervägande
i Westindien. Jag äger ock nu i handen en hel
Junta af öfversättningar ur deras egen authentika journal,
Jivilka väl lönade mödan att uppläsa; men som Ståndet redan
i dag varit upptaget med så mycket tröttsamt bråk,
vore det olämpligt besvära det dermed, utan anhåller jag
vördsamligen, alt en utförligare uppsats af mig, jemte dessa
handlingar, må få åtfölja Frih. Flemings motion till Utskottet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag ville också yttra
mig i detta ämne; men som jag icke haft tid alt göra det
skriftligen, och det blefve för vidlyftigt att nu muntligen
Den 18 Mars e. m.
347
framställa, så anhåller jag att en annan gång få framställa
mina anmärkningar.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Ånyo föredrogs Frih. Cederströms, Anders, den 7 dennes
f. m. på bordet lagda motion, med förslag till åtskilliga
ändringar i allmänna lagen.
Frih. Cederström, Anders: När jag för det Högh
Ståndet uppläste nu föredragna motioner om förändrade
lagstadganden i åtskilliga lagens ruin, så skedde det i ett
sammanhang och föredrag; men jag har sedermera delat
ämnet, och inlemnat en motion för hvarje särskild lagförändring
eller tillägg, samt anhåller, till följd deraf, att nu
få upptaga och motivera omnämnda motioner, i den ordning
de af mig blifvit ingifna.
Då jag -föreslagit att 2 cap. 3, 5 och 6 §§. Gifterm -  b:n ur lagen helt och hållet böra försvinna; så torde någon
vidlyftigare motivering i detta hänseende vara öfverflödig,
enär, som jag hoppas, LagUtsk. nog lärer inse, den förutan,
de skäl, som finnas till motionens ,fördel.
Enär de tillägg till 3 cap. 10 §:n och 5 cap. 1 §:n
Gifterm.b:n samt ti cap. 2 §:n Ärfda-b:n jag föreslagit,
ej vid aflemnandet af motionen blifvit motiverade, emedan
min tid då var så upptagen af andra göromål, att jag derifrån
var förhindrad; så anhåller jag att nu, vid remissen,
få fullgöra detta åliggande: och jag skall, fördetta ändamål,
relevera den rättegång, som hos mig stadgat öfvertygelsen
om föreslagna tilläggs nödvändighet.
Ar 1824 d. 2Ö Juli börjades vid kämnärsrätten i Götheborg
rättegång emellan Landtbrukaren Christian M. på
H. samt Elisabeth G från England, — men sedan flera år
tillbaka vistandes i Götheborg, — ang:de den sistnämndas
påstådda, af M. bestridda rätt att kalla sig Fru AI. och att
såsom sådan förklaras, på den grund, att hon under äktenskapslöfte
blifvit af Al. häfdad med 2 barn, födda, det ena
i8i5 och det andra 1818. Uti denna rättegång blef Al.,
enligt K Al:s dom den i3 Alaj 1829, förelagd att med ed
fria sig: ”det aftal om äktenskap emellan honom och G.
■”icke ägt rum den tid, hon af honom blifvit rådd med det
”ena eller andra af hennes begge barn.”
Sedan Al. å edgångsdagen undandragit sig berörda edgång,
blef genom kämnersrättens dom d. 23 April i83o,
som fastställdes så väl af rådhusrätten som ock slutligen
af Götha Hofrätt den 4 Alaj i832, Elisabeth G. förklarad
för Christian AI:s äkta hustru — enligt 3 cap. g, 10 §$:na
samt 5 cap. 1 §:n Gifterm.-ben •— äfvensom deras barn,
Elisabeth Sophia och Carl Christian, ansågos för äkta, med
rättighet för hustrun till full giftorätt, och för barnen, lill
arfsrätt i sådan egenskap i M:s bo, och intilldess alla tre
343
Den 18 Mars e. m.
kommo i åtnjutande af de dem sålunda tillerkända förmåner,
ålades M. af sin enskilda lott i boet bidraga till underhåll
och uppfostran med 600 r:dr b:co årligen, räknadt från
April månad 1824, ifrån hvilken tid lian underlåtit att om
hustrun och barnen draga försorg.
Emedlertid hade Christian M. varit gift sedan hösten
1821 med Julie S., som dog den 2 Aug. 1823, och efter
sig lemnade sönerna Peter och Carl Gustaf; hvarvid, enligt
upprättad bouppteckning den 6 Oct. samma år, tillgångarna
i boet utgjorde 72,926 r:dr 17 sk. 4 r:st
1821
den 22 April, sedan förutnämnda rättegång genom
Götha Hofrätts dom af den 4 Maj 1812 var slutad, skedde,
uppå M:s anmodan, arfskifte emellan honom och hans med
Juiie S. sammanaflade barn, äfvensom i sammanhang dermed,
bodelning emellan honom och Elisabeth M. född G.
— I anledning af delta arfskifte samt bodelning uppstod én
lång och invecklad rättegång emellan M. och Fru M. född
G., rörrde hennes giftorätt i M:s bo, augtde hvilken tid denna
giftorätt ansetts hafva tagit sin början, samt om densamma
sträkte sig till den fasta egendom, hvaraf M. var ägare
m. rn.
Till stöd för käromålet anfördes, att, vid jemförelse af
de lagrum 9 och 10 §§:na i 3 cap. Gifterm.-b:n, hvarefter
laggift hustrus rätt blifvit hustru M. tillerkänd, och det deri
förekommande stadgande, att, ”om man häfdar sin fästeqvinna,
då vore det ett äktenskap”, och att häfdar man
qvinna under äktenskapslöfte, då skall han taga henne till
äkta, äfvensom om löftet varder för fast förklarad!, han sedan
ej har makt att detsamma ändra, syntes det tydligt, att
äktenskapet emellan Elisabeth Sophia G. och M. måste anses
begyut, icke från dagen af det laga kraftvunna domslutet,
som förklarade, att äktenskap dem emellan existerade,
utan från den dag, då det verkligen begyntes, eller sjelfva
häfdandet, som gaf äktenskapet sin begynnelse, på ett sätt,
att det icke annorlunda kunde upplösas, än i den af allmän
lag föreskrifna ordning; enär, enligt förordningen den 27
April i8ro, allt hvad om äktenskapsskilnad i allmänhet
blifvit förordnad!, äfven skall lämpas till sådana äktenskap,
som med häfdad fästeqvinna äro begynta, men ej genom
vigsel fullbordade, hvarigenom den medelst häfdandet uppkomna
förbindelse ställes i alldeles lika cathegori med den
genom vigsel fullkomnade; hvarförutan, då barnen äfven
förklarats för äkta, äktenskapet måtte, äfven på sådan grund,
hafva ägt rum vid sjelfva häfdandet, emedan de annars, såsom
tillkomna utom äktenskaplig förbindelse, varit oäkta,
och aldrig hos domaren kunnat vinna den rätt, lagen tillerkänner
barn af laggift säng. I följd häraf, och då äktenskapsförbindelsen
emellan M. och G. måste beräknas från
år 1814, borde all den egendom M. då ägde eller efter den
tidep förvärfva!, jemlikt Irgens stadgande om giftorätt, skif
-
Den 18 Mars c. m.
349
tas emellan henne och honom; och då således barnen i andra
giftet med S. icke ägde någon rätt i M:s före äktenskapet
med henne år 1818 förvärfvade faslighet, borde deras
lott i förhållande härtill blifva mindre Un G:s, hvilken alldeles
icke, till nämnda barns förmån, kunde minskas, derigenom
att fadren varit nog pligtförgäten att, ehuru fastad
vid G., träda i gifte med annan qvinna.
Utan alt vilja utdraga tiden med att för herrarne referera
M:s svaromål härpå, såsom mindre upplysande, inskränker
jag mig att uppläsa Just.rådet Stråles votum i frågan,
då den slutligen afgjordes i Högsta Domstolen. Detta
votum var af,följande lydelse:
”Ilandlingarne utvisa, att, sedan Elisa Sophia G. åren
”i8i5 och 1818 i England framfödt tvänne barn, hvilka
”hon förmält vara sammanaflade med landtbrukaren Chriatian
M. under äktenskapslöfte, har M. år 182 1 i Sverige
”ingått äktenskap med Julie S., uti hvilket äktenskap, som
”genom hustruns år t8a3 inträffade död blifvit upplöst, tvänne
”barn blifvit födda. Först derefter år 1824 har, i anledn.
”af det utaf M. efter stämning gjorda påstående, att Elisa
”Sophia G. ej måtte tillåtas kalla sig Enkefru M., samt att
”underhållet för barnen måtte af domstolen bestämmas, G.
”yrkat alt blifva för Mrs iikta hustru förklarad, hvarom tvist
”yppats, och efter det M. brustit åt honora ålagd värjemålsed,
slutats medelst Götha Hofrätts den 4 Maj 188a gifna
”dom, hvarigenom G. blifvit förklarad för Mrs äkta hustru,
”samt deras barn E. S. och C. C. för äkta barn, med rättighet
för husrun till full giftorätt, och för barnen till arfs”lätt
i sådan egenskap i M:s bo.”
”1 anledning deraf, och enär skifte blifvit föreslaget
”till bestämmande af så väl Mrs med Julie S. sammanaflade
”barns arfslott, som Elisa Sophia Grs giftorätt i boet:, är det
”sorn förevar, tvist uppstått, och hvarvid domstolarne yttrat
”sig öfver Grs påstådda giftorätt.”
”Hvad således angår hustru Mrs yrkande att blifva
”tillagd giftorätt i fasta egendomen H—berg, så anser jag uppmärksamhet
böra fästas derå: att hustru M., då lysning till
”äktenskap emellan Christian M. och Julie S. försiggått,icke der”emot
anmält klander, utan låtit äktenskapet opåtaldt full”bordas;
alt då lagen icke i detta afseende tillägger utrikes
”person annan rätt, än inländsk, den omständighet att hu~
”stru M. vid berörde tid varit utrikes vistande, icke, ef”ter
mitt omdöme, kan medföra vidsträcktare rätt till ta”lan,
än om hon bott i Sverige; alt hon således måste an”ses
hafva låtit all fråga om äktenskapslöftet förfalla, intill—
”dess tvisten derom år 1824 uppstod; att i annat fall, och
”om äktenskapslöftet ansåges gällande, jemväl under Julie
”Srs lifstid, det endast skulle hafva berott på G. att anstälda
talan, för att då blifva förklarad vaara Mrs äkta hustru;
35o
Den 18 Mars c. m.
■”att om en man på sådant sätt kan hafva arne hustrur med
”laglig rätt i boet, lim likväl kan erhålla än flera, och de
”mest invecklade förhållanden uppstå: — i följd hvaraf jag,
‘”för min del, anser att, då lagen i 3 cap. io§:n Gifterm”b:n
omtalar, att löfte om äktenskap till häfdad qvinna,
”varder af rätten för fast förklarad!, lagen anser domen
”vara den handling, hvarmedelst, likasom medelst vigsel
”äktenskapet i laglig ordning anses fullbordadt, så vidt hustruns
och barnens ratt dervid bero. På sådan grund och
”enär H—bergs egendom blifvit af M. inköpt, förrän Elisa
”Sophia G. af domaren förklarades böra åtnjuta äkta hustrus
”rätt, favtställer jag, för min del, Hofrättens härom med”deldta
beslut; äfvensom jag-, på enahanda grunder och på
”de af Hofrätten anförda skäl, fastställer Hofrättens dom i
”afseende på den hustru M. tillkommande andel i lösa
”egendomen.”
Då man jemför denna rättegång med stadgandet i 3
cap. 10 fj:n Gifterm.b:n; så finnér man, att ett — om jag
så får uttrycka mig — kyrkligt, och att ett icke kyrkligt
äktenskap af lagen onuiämnes och godkännes; att skilnaden
emellan dessä ingångna förbindelser, i afseende å gifto-
och arfsrätt, är nästan ingen, eller alt åtminstone lagen
ej nog tydligt och bestämdt omnämner denna skilnad; att
då Missg.btn å ena sidan strängt straffar tvegifte, uppkommet
genom kyrkligt äktenskap, intet sådant straff förefinnes
för det icke kyrkliga äktenskapet; och slutligen
att, då en man kan lagligen vara förenad med 2:ne hustrur,
han lika så väl kan hafva 3o dylika, och de med alla dessa
hustrur sammanaflade barn vara berättigade till arfsrätt
i fadrens bo, oell hustrurna till giftorätt i detsamma. —
Detta är likväl ett förhållande, som strider emot lagens anda
och mening i allmänhet, och jag har derföre föreslagit
de i mjn motion omberörda tillägg till 3 cap. 10 §:n och
5 cap. i §:n Gifterm b:n, samt 8 cap. a §:n Ärfda-b:n, hvilka,
om de antagas, som jag förmodar, till en stor del komma
att afhjelpa den osäkerhet, som nu i detta ämne
existerar.
Utom Gr. Anckarsvärd och undertecknad, hafva Hrr
Munk af Rosenschöld samt Rosenqvist af Åkershult föreslagit
förändrade redactioner af 5 cap i §:n Missg.b:n. Ilrr
Rosenqvist och Rosenschöld hafva hegge föreslagit gamla redactionens
återinförande, sådan den lydde i 1734 års lag,
före 1835 års förändring. Jag har deremot föreslagit dödsstraffets
upphörande och utgående ur §:n, men att den i
öfrigt må blifva oförändrad. Gr. Auckarsvärds tillmäle
i ett föregående plenum, att bland R. o. Ad , hvarest så
många jurister funnes, ingen enda uppträtt att söka ändring
i detta lagstadgande, saknar således grund. Och ehuru olikartade
än de förslager, som härutinnan gjort sig gällande,
äro, hvilka naturligtvis helt och hållet bero på hvars och
Den 18 M a rs c. ra.
351
ens individuella åsigter, så kan man ej klaga öfver brist på
motioner i detta amne — Hvad sjelfva saken angår, så har
jag ansett det nu gållande lagstadgandet vara af den beskaffenhet,
alt det lemnar domaren alltför mycket tillfälle och
spelrum för väld och godtycke; ty att kunna lör samma
brott dämma den ena individen från 2 till io års fästning,
men den andra till döden, det torde hvar och en med mig
inse vara nog stor makt i domarens hand. Det är en allmän
regel att der sådant låter sig göra, bör lagen vara så
bestämd som möjligt, och intet spelrum lemnäs åt godtycket
eller considerationerna. Domaren är ock satt i en mycket
ledsam ställning, då han nödgas tillämpa ett dylikt lagstadgande;
ty om han dömmer efter det lindrigaste alternativet,
så torde han vara underkastad det omdömet alt vara
en vän och gynnare af liberala och revolutionära ide'er m. m ;
dömmer han åter efter det strängaste alternativet, så klandras
han alt vära devouerad, le^d, betald, m. m. d. Unskar
man derföre, att domaremakten skall vara en oberoende,
aktad och oväldig tolkare af lagen; så bör man ock
laga, att denna är tydlig och bestämd, samt icke gifva anledn.
till misstydning om domarens afsigtér. Att, såsom Hrr
Rosenqvist och Piosenschöld föreslagit, bibehålla 5 cap. i §:n
Missg.btn, sådan den af gammalt i lagen var gällande, torde
dock, enligt nutidens åsigter, vara nog strängt. Jag har
åtminstone ansett mitt förslag mera öfverensstämmande med
tidens anda.
Då jag föreslagit ett tillägg, innefattande nytt lagsladgande
vid 5g cap. 7 §:□ Missg.btn, loide jag äfven böra motivera
detsamma.
De brister som uppkomma genom glömska af lagstiftaren,
äro oftast de, som sätta domaren i största bryderi vid
lagens tolkning och tillämpning. Om, som i förevar, fall är
händelsen, ett bestämdt brott, hvilket af domaren ej kan eller
bör lemnäs strafflöst, likväl i lagen ej finnes upptaget,
än mindre någon straffbestämmelse derföre utsatt, så har
han ingen annan utväg, än att, enligt lagens anda och brottets
beskaffenhet, söka tillämpa något lagstadgande, sorn å
den åtalade förbrytelsen rimligen kan tillämpas. Huru svår
likväl denna lagtolkning är, och huru olika domarenas åsigter
i dylika fal! kunna vara, torde genom följande brotlmåls-ransakning,
som jag vid tingsrätten personligen öfvervarit,
bestyrkas.
Ar 18 ii angafs vid Åkerbo häradsrätt en torpare, alt
hafva försåtligen mördat sin svärmoder. Under ransakningen
härom upplystes och styrktes, att bemälde torpare några
år förut, innan han blifvit förenad med sin nuvar. hustru,
hade lägrat dennes moder och sedermera gift sig med
dottern, samt med denna sednare sammanaflat barn. Bemälde
torpare ansågs ej af häradsrätten vara med tillräckligt
bindande skäl öfvertygad om mordet, men blef på grund
35a
D c 11 18 Mari t. m.
af egen bekännelse oell vittnens intyg, samt i förmago af
09 cap. 2 §:n Missg.b:n, jemförd med 2 cap. 9 §:n Giftenn.-  b:n, dö'md att halshuggas och ej i kyrkogård begrafva?.
Denna dom stadfaslades af K. M. och Rikets Svea Hofrätt,
men upphäfdes af Högsta Domstolen, på hufvudsakligen följande
grunder: att nämnde torpare begått det åtalade lägersmälet.
är 1827, och således den praescriptionstid af 2 år,
som för dylika förbrytelsers bedrifvande stadgas, förflutit,
innan han inför häradsrätten härföre blef tilltalad; att det
fall, som här förekommer, ej i allmänna lagen finnes omnämnd
t , och att domaren ej ägde härå tillämpa 5g cap. 2
§:n Missg b:n , såsom endast omnämnande förbrytelser genom
beblandelse i rätt upp- eller nedstigande svågerskaps-led,
men att under dylikt brott ej borde eller kunde inbegripas
förevar." casus, enär lagens stadgande i 2 cap. 9 §:n Gifterm.
b:n, — att äktenskap är lika förbudet, om blodsbandet kommer
af äktenskap eiler lägersmål, — förutsätter, att lägersmålet
skall genom laga åtal vara inför lagen så ådagalagdt,
att skyldskap derigenom kan anses äga rum, och således det
icke uppenbarade lägersmålet ej blifva föremål för vederbörandes
undersökning vid skyldskaps-förhållandenas bestämmande,
och en blott uppgift derom, ej beledsagad med laga
bevis, icke bör kunna anses som hinder för äktenskap;
till följd hvaraf ett lägersmål, som ej på ofvannämnda sätt
inför domstol blifvit åtaladt och bevisadt, ej heller lian anses
orsaka ett sådant slägtskaps-förhållande att ansvar och straff
för beblandelse med den i skyldskap varande personen bör
komma i fråga.
På dessa m. fl. grunder blef omnämnde torpare hos
Högsta Domtsolen slutligen frikänd, och bans ställande
på fri fot anbefaldt. Han hide likväl i 2:ne års tid selat
fängslad, dels å Westerås länshäkte, dels i häradshäktet,
och under denna tid, som jag förmodar, slitit mycket
ondt.
Att 2:ne domstolar, och bland dessa en öfverrätt, kunnat,
med citation af bestämda lagrum, domina en person till
döden för ett brott, som af Högsta domstolen slutligen ansetts
af så lindrig beskaffenhet, att samme person derföre
kunnat helt och hållet frikännas, torde vara tillräckligt skäl
alt misstänka något fel eiler någon brist i lagen, som orsakat
en dylik olikhet i åsigter hos de särskilda jurister, som
med detta mål haft befattning. När nu härtill kommer att
2:ne af Högsta Domstolens ledamöter instämde i under-rätternes
domar, och sålunda fastställde dödsdomen; så torde
litet hvar blifva villrådig huru man bör anse denna sak.
Det har varit, för att förebygga denna inconseqvens i
lagtolkningen och bestraffningen af ofvannämnda förbrytelse,
som jag föreslagit det i nu föredragna motion gjorda tillägg
ti|l 5g cap. 7 (j:n Missg b:n. Och jag förmodar, att, efter
hvad
Den 18 Marsö, m.
353
livnd jag nu anfört, hvar och en skall instämma med mig
i åsigten om behofvet deraf.
Orsaken hvarföre jag yrkat försvinnandet och utgåendet
ur lagboken af sista mom. i 17 cap. 37 §:n Rätteg b:n, ar,
emedan detsamma synes mig der qvarstå, såsom redskap för
väld och godtveke, och helt och hållet strida emot 16 §:n
Reg.Ftn, sorn bland annat föreskrifver: ”att Konungen bör
”ingen förderfva eller förderfva låta till lif, ära, personlig
"frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd
”är”; den af mig vid en föregående motion otn tillägg till
5 q cap. 7 §:n Missg.b:n åberopade brottmålsprocess, bar g i f—
vit denna min åsigt ytterligare styrka. Den der omnämnde
torparen var tilltalad och misstänkt för mord å sin svärmoder,
på hufvudsakligen följande grunder: att svärmodern
enligt läkares intyg, icke af vådlig händelse, utan genom
annans handa verkan ljutit döden; att bemälde torpare, som,
enligt anhöriges och flere vittnens utsago, en längre tid ådagalagt
ovilja och förakt för, samt fatlat särdeles missnöje
och harm deröfver att svärmodren umgåtts med förslag att
träda i nytt gifte; att han vid flera tillfällen 0111 henne fällt
hotelser, som till och med angått hennes undanrödjande,
samt efter hennes död, hvilken han i det längsta sökt förklara
såsom af olyckshändelser tillskyndad, icke allenast visat
sig kallsinnig och liknöjd, utan fastmera haft yttranden,
utmärkande t i! 1 fredstä I leise med svärmodrens död; att han,
som jemväl den morgonen, då våldsgei ningen sig sannolikt
tilldragit i närheten af hans hemvist, röjt elt vredgadt sinne,
icke gittat afgifva en tillfredsställande redogörelse
för sina förehafvanden vid samma tid; och slutligen att ingen
annan person funnits, hvilken, såsom han, kunnat misstänkas
att hafva mordgerningen förölvat. Då han likväl
enständigt nekade sig hafva begått omnämnda mord, så ansåg
så väl häradsrätten, som Hofrätten honom, i brist af
tillräcklig bevisning, ej för denna sak kunna till ansvar fällas;
hvilken dom visserligen städfästades af Högsta Domstolen,
genom pluralitetens, d. v. s 4 ledamöters beslut, men
3:ne ledamöter ansågo deremot genom vederbörande läkares
yttranden m. m. vara utredt, att svärmodren genom annans
handaverknn ljutit döden, samt att de emot omnämnda
torpare förekomna omständigheter innefattade så bindande
bevisning, att han varit banemannen eller i gerningen d< I—
aktig, att de lemnade målet i den delen till framtiden och
tillstyrkte hans insättande på correct.inrättningen å Långholmen
i enskildt fängelserum, för att af vederbör, presterskap
till bekännelse förmanas.
Jag förmodar, att refererandet af denna rättegång skall
vara tillräckligt att visa, huru farligt det är, eller åtminstone
kan blifva, att tillåta domaren dömroa efter blotta indicier,
samt använda 17 cap. 37 §:n sista mom. Rälteg.bm.
4 11. 45
354
Den lS Mars c. ra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan Frih. Cederström
nu fördelat sin i plenum den 7 dennes afgifna motion
så, att deraf uppkommit 6 särskilda motioner, ville Hr
Frih. o. Landtm, nu till remiss föredraga dem, i den ordning
de blifvit framställda; hvarefter Hr Landtm, föredrog
Frii). Ccderströms första motion, om upphäfvande af 2 cap.
3, 5 och 6 §§:na Gifterm.b:n.
Denna motion remitterades till Lagutskottet.
Likaledes remitterades till LagUtsk. densammes 2.‘dra
och 3:dje motioner, nemi.:
om förändringar och tillägg i 3 cap. 10 §:n, samt 5
cap. 1 §:n Gifterm.b:n och 8 cap. 2 §:n Ärfda-b:n; och
om förändring i 8 cap. 3 §:n 1 mom. Handels-b:n.
Vidare föredrogs densammes /pde motion, om förändring
i 5 cap. ■. och 2 §§:na Missg.btn.
Frih. Gederström, Thure: För min del finner jag
betänkligt, alt från 5 cap. 1 §:n Missg.bm borttaga lifsstralfet,
emedan jag anser, att i iasleligt tal om Konungen sådana
förgripeiser kunna förekomma, som väl förtjena alt straffas
med lifvets förlust,-utan anser jag det böra förblifva vid
hvad förut i den delen stadgadt varit; men som jag ej heller
vill lemna rum för godtycket hos domaren, att egenmäktigt
kunna domina antingen till lifvets förlust eller till fästning
från 2 till 10 år, så föreslår jag vördsammast, att, så snart
någon för ifrågakomma brott ådömmes svårara bestraffning
än 2 års fästning, böra motiverna för den strängare straffbestämmelsen
tydligen vara i domen utsatta. Jag anhåller
att dessa anmärkningar få åtfölja remissen till Utskottet.
Motionen remitterades till Lagutskottet.
Till samma Utsk. remitterades ock Frih. Cederströms
5:te motion, om ett tillägg till 5g cap. 7 §:n Missg:b:n.
Slutligen föredrogs den 6 motionen, om upphäfvande af
sista mom. i 17 cap. 37 §:n Rätteg.b:n.
Frih. Cederström, Thure: Jag finner, för min del,
högst betänkligt att borttaga det stadgande, som i 17 cap.
sednare inom. af 3y §:n Rälteg.btn finnes, alt domare må i
grofva brottmål försöka med strängare fängelse få sanningen
i ljuset. — I en tid, då brotten så betydligt tilltagit, skulle
det hafva ett högst menligt inflytande på den allmänna
säkerheten, om inan borltoge detta stadgande, sorn berättigar
domaren, att, då han, genom under ransakningen förekomna
bindande skäl och omständigheter, nära nog äger
visshet derom, att den lill La Ide är till brottet saker, söka
få sanningen i ljuset, medelst användande mot den fräcke
brottslingen af svårare fängelse, hvarmed ingalunda menas
tortur, hvilken är förbjuden genom samma lagrums föregående
morn , der det stadgas: ”ej må domare eller Bef:h:de
”någon till bekännelse pina.” Jag kan ingalunda med motionären
dela den tanke, att ifrågavar. lagstadgande på något
D c n 18 M a r s e. m.
355
sält star i strill med 16 §:n Reg.Ftn. Jag hemställer, örn
cj det är en falsk philantropi, att en person, om hvars brottslighet
man erhållit en moralisk visshet, men hvilken trotsigt
nekar till brottet, skall behandlas med samma varsamhet,
som den, hvilken har en oförvitlig vandel alt åberopa.
Jag tror således, att ingen våda uppstår, örn i frågakomna
mom. qvarstår; hvaremot dess borttagande kunde medföra
högst menliga följder för allmänna säkerheten. — Jag får
slutligen fästa uppmärksamheten derpå, att domaren ingalunda,
genom åberopade lagrums föreskrifter, berättigas alt
lill bekännelse pina en anklagad, hvilket, genom 8 §:n i 9.0
cap. JVlissg.btn, sådan den lyder i K. förordn. den 20 Jan.
1779, straffas med i års fästning med eller utan arbete, efter
omständigheterna, och too daler silfvermynts böter, eller,
i brist af tillgång lill böternas erläggande, att derutöfver
arbeta i 4 månader, och för hvilken förseelse domaren,
örn lian dermed be trades, jemlikt sednare mom. af 18 cap.
9 §:n Missg.btn, efter ordalydelsen i K. förordn. den . 0
Jlin. 1779, ligger i tveböte emot hvad nyssnämnda lagrum
för slik förseelse bestämmer. Jag anhåller, att dessa aumärkningar
få åtfölja remissen till Utskottet.
Äfven denna 6:te motion remitterades till Lagutskottet.
Till remiss föredrogs Frih. Cederströms, Anders, den 7
Mars f. m. på bordet lagda motion, om förändring i förklaringen
af den 14 Maj i8o5, ang:de klander å åtkomsten af
fast egendom.
Frih. Cederström, Anders: Som tiden lidit nog
långt, och motionen tarfvar vidlyftig förklaring, anhåller jag
att i ett blifvande plenum få utveckla mina åsigter
närmare.
Remitterades till Lagutskottet.
Ånyo föredrogs Frih. Cederströms, Anders, den 7 Mars
f. m. på bordet lagda motion, om upphäfvande af förordn.
den 2 Maj 17471 om straffets skärpande för dem, sorn föröfva
svek och bedrägeri med bancosedlar.
Frih. Cederström, Thure: För min del förklarar
jag, med afseende på det för allmänna säkerheten vådliga
brott, som sedelförfalskning innefattar, och hvarigenom den,
som förfalskar en större bancosedel, lätt kan bringa den mindre
bemedlade i en nödställd belägenhet, att jag icke finnér
det i K. förordn. den 2 Maj 1747 stadgade straff, att mista
äran och varda hängd, böra borttagas: men om den nä
princip icke skulle inom LagUtsk. göra sig gällande, utan
LagUtsk. skulle tillstyrka upphäfvande af 1747 års författning;
så anser jag mig på samma gång böra motionera upphäfvande
af i3 punkten i K. förklaringen den 2a Mais 1807,*
356
Den iS Mars e. m.
der det stadgas, att den, sorn deltager i slikt brott, skall
undergå samina bestraffning, som 1747 års författning bestämmer;
emedan i annat fall skulle den anomali i lagstiftningen
uppstå, att delaktighet i ett brott belädes med högre
straff, an föröfvandet af sjelfva brottet; eller, för att
uttrycka mig i juridisk mening, socius delicti skulle straffas
svårare än auctor. Jag anhåller att dessa anmärkningar få
åtfölja remissen till Utskottet.
Remitterades till Lagutskottet.
Likaledes remitterades till LagUtsk. Frih. Cederstiörns,
Anders, den 7 dennes f. m. på bordel lagda motion, örn
förändring i 14 cap. gö §:n krigsartiklarna.
Föredrogs till remiss Frih. Cederströms, Anders, den
7 dennes på bordet lagda motion, om upphäfvande af 1812
års förbud emot all gemenskap med f. d. Konung Gustaf
Adolph, L d Drottningen och deras barn, m. m.
Frih. Cederström, Anders, uppläste följande:
Då jag yrkat upphäfvandet af 1812 års K. förhud emot
all gemenskap med f. d. K. Familjen, så har detta ej härledt
sig från politiska eller moraliska motiver, utan jag har
belt enkelt utgått från den juridiska synpunkten, att ett lagstadgande,
hvilket ej tillkommit på dit salt, som grundlagen
bjuder, ej heller bör eller kan vara bindande för doroaremakten.
Hvarje samvetsgrann och oväldig domare torde, lika
med mig, inse och medgifva den svåra ställning, hvari domaremakten
blifvit försatt genom uppkomsten af nämnda
K. förbud. Oin domaren är öfvertygad, — och det torde
de fleste vara, — att förevar. K. förbud, hvilket ostridigt utgör
ett nytt criminelt lagstadgande, som förut saknas i
1734 års lag, tillkommet på ett emot stadgandet i 87 §:n
RegF:n stridande sätt; så måste han naturligtvis, enligt sin
ed, som ålägger honom att dömma efter Sveriges lag oell
laga stadgar, — men lill lag och laga stadgar hörer endast
den af R St. och Konungen gemensamt stiftade 1734 års
lag, med de tillägg, ändringar och förklaringar deröfver,
som af Konung och Ständer gemensamt göras, — så måste
han, säger jag, enligt denna cd, helt och hållet frikänna
den eller dem, som, enligt oftanämnda K. påbud, tilläfventyrs
sig förbrutit eller förbryter, såframt förbrytelsen ej varit
förenad med förrädiska afsigter och tillgöranden, i hvilket
fall allmänna lagens stadganden äro tillämpliga.
Likväl riskerar han att, genom samvetsgrannt följande
af sin öfvertygelse härutinnan, blifva underkastad en fiscalisk
action , och måhända i allmänhetens ögon blifva ansedd
såsom en vän till gamla regimen, hvilken sjelf önskar och
D c ii 18 Ma r s c. m.
35^
after införandet af något nytt regeringssätt, eller störtande
af nu regerande dynasti.
Intet torde vara vådligare i ett constitutionelt land,
hvarest domaremaktens oberoende af alla andra eonsiderationer
än lag och samvete, utgör ett villkor för samhällets
säkerhet, trefnad oell lugn , än tillvaron af påbud eller
författningar, hvilkas tillämpning strider mot domarens ed
och samvete, och hvilkas icke tillämpning ådrager honomså
väl Styrelsens, som måhända allmänhetens missnöje och misstankar.
Domaren frestas härigenom alltför mycket att dagtinga
med samvetet; och har detta en gång skedt, så är
första steget taget på den bana, som så småningom leder
till orältrådighet och egennytta.
Det är till följd af dessa grunder, jag nu ifrar emot
oftanämnda 1812 års påbud, likasom jag hädanefter kommer
att ifra emot alla författningar och påbud af hvad namn
eller beskaffenhet de vara må, hvilka ej tillkommit eller tillkomma
i enlighet med våra grundlagar.
Då det likväl ej torde vara för landets säkerhet rådligt,
att, utan all lagbestämmelse, tillåta oinskränkt rättighet för
Svenska undersåtare att umgås eller skriftvexla med medlemmarna
af f. d. K. Familjen; så har jag i min motion påyrkat,
det LagUtsk. måtte uppdragas att underställa R. St.
ett förslag härutinnan, med sådana lagbestämmelser, hvilka
af behofvet kunna vara påkallade; och skulle jag för min
enskilda del vilja föreslå, att 1812 års K. påbud i så måtto
må lända till förebild för det nya förslaget, att hvarje Svensk
undersåte, som i förrädiska afsigter, eller i uppsåt att hjelpa
någon af afl. f. d. K. Gustaf Adolphs barn eller arfvingar
in i landet, och för detta ändamil antingen skriftligen eller
muntligen sätter sig i communication med någon medlem af
dess afkomlingar, eller annars hemligen eller uppenbarligen
söker att till detta ändamål bidraga eller medverka, må anses
sorn landsförrädare, och i enlighet dermed straffas.
Jag går nu att upptaga och vederlägga de anmärkningar
ålskil i ige talare gjort vid Gr. Anckarsvärds motion, hvilka
äfven kunna tillämpas å den förevar., och som ej af de
i omnämnda debatt deltagande blifvit upptagna eller tillräckligt
utvecklade.
Hr von Hartmansdorff har såsom skäl hvarföre 1812 års
K föibud mot ali gemenskap med f. d. K. Familjen, borde
anses bindande och utgöra bestämd lag, enligt hvilken domaren
vore pligtig att domina, anfört: — om jag rätt uppfattat
hans yttrande — att då R. St. vid 181 o års riksdag,
i anledn. af enskild motion, behandlat della ärende, så hade
ett särskildt Utsk. blifvit tillsatt, sorn fått sig ålagdt att taga
befattning med denna sak, samt föreslå de stadgande!), hvilka
kunde befrämja ändamålet, och hindra f. d. K. Familjens
återkomst i landet, emedan R. St. ej ansågo LagUtsk.
competent att uti denna fråga yttra sig, enär här ej
358
D c n iS 31 a r s c. m.
voi'e fråga om att stifta allmän criminal-lag, hvarom 87
§:n Reg.F:n omförmäler, utan endast ett enskildt och
tillfälligt criminelt lagstadgande, hvarmed förhällandet,
enligt Hr von Hartmansdorffs förmenande, vore helt annorlunda.
Grundlagen gör, mig veterligen, ingen skilnad emellan
allmän lag och särskild eller tillfällig lag. — Skulle en sådan
skilnad existera, så vore naturligtvis Regeringen berättigad
att för hvarje specielt fall stifta ny lag, och den allmänna
lagen, snart sagdt, blifva öfverflödig. 87 §:n Reg.-  F:n gifver bestämdt tillkänna huru allman civil-, criminalsamt
kyrko-lag af R. St. gemensamt med Kouungen får
stiftas, och 88 §:n, huru med förklaringar öfver dylik lag
skall förhållas.
Omnämnda §§:r lyda sålunda:
5. 87. ”R. St. äga gemensamt med Konungen makt att stifta
”allmän civil- och criminal- samt kyrko-lag och att sådan
”förut stiftad lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen,
”utan R. St:s samtycke, och icke Ständerne ulan Konun’’gens,
någon ny lag göra eller gammal afskaffa. Frågor
”härom må i Ståndens plena kunna väckas och skola, sedan
”LagUtsk. deröfver, efter den ordning 56 §:n i allmänhet
”stadgar, blifvit hördt, af R. St. afgöras. Öfverenskomma
”R. St. om någon ny lag, eller om gammal lags upphäfvande
eller förändring, aflemna de förslag derom genom Tal”männen
till Konungen, som inhemte Statsrådets och Högsta
”Domstolens tankar deröfver, och, sedan Han sitt beslut fat”tat,
kalle R. St. på Rikssalen att antingen emottaga Dess
”samtycke till deras åstundan, eller afhöra Dess skäl att det
”vägra. Finner Konungen godt någon lagfråga för R. St.
”framställa, äske Han Statsrådets och Högsta Domstolens
”yttranden deröfver, samt meddele R. St. Sin proposition
”tillika med berörda yttranden. R. St. infordre LagUtsk:s
”utlåt, häröfver, beslute sedan och öfverlemne Konungen
”deras svar uppå Rikssalen om de bifallit Konungens proposition,
och skriftligen genom Talmännen, om de densamma
”afslagit. I alla dylika lagfrågor, skall tre Stånds mening
”utgöra R. St:s beslut. Stanna två Stånd emot två, förfal’’ler
frågan, och förblifve vid det som förut stadgadt varit.”
J. 88. ”Med förklaring öfver civil- och criminal- samt
”kyrko-lag förhålles, som med sådan lags stiftande. De förklaringar,
som, till svar på iökomna förfrågningar om la”gens
rätta mening, Konungen genom Dess Högsta Domstol
”emellan riksdagarna gifver, kunna af R. St. ogillas, hvarefter
de icke längre vare gällande eller af domstolarna iakt”tagas
eller åberopas må.”
Orsaken hvarföre, i början af 87 §:n, omnämnes allmän
lag, torde vara, för att bestämdt skilja densamma från
ekonomisk lag, hvilken Konungen, euligt 89 §:n Reg.F.m,
ensamt äger att stifta; men ingalunda för att derigenom
Den i8 Mars c. ra.
antyda någon Konungens rätt till stiftande af speciallagar.
Den satsen, alt 1812 års K. förbud saknas i Missg.-b:n,
emedan det ej är ett allmänt lagstadgande, utan en särskild
lag, som der ej kunnat eller bort inflickas, saknar således,
enligt mitt förstånd, all grund.
I öfrigt kan jag ej dela Hr von Hartmansdorffs åsigt,
att 1812 års K. förbud är en särskild oell tillfällig criminallag.
Denar så allmän, som den kan vara; ty den inskränker
sig ej till criminal-stadganden, rörtde någon viss person eller
sak, utan den omfattar hela Svenska nationen, då den stadgar
straffbestämmelser för alla Svenska undersåtare, utan
undantag, hvilka förbryta sig emot omnämnda K. förbud.
Jag kan ej dela Gr. Anckarsvärds i dess motion gjorda
halfva medgifvande, att förevar. 1812 års K. förbud skulle
kunna anses såsom en lagförklaring, hvilken tarfvar R. Sits
sanction; ty då skulle den tillkommit till följd af ett föregående
lagbud, med hvars förklaring bort tillgå på sätt 88
§:n Reg.Ftn stadgar. Men nu finnes intet föregående lagstadgande
för detta fall, och R. St:s framställning till K.
M. i ämnet vid 1810 års riksdag, som påkallat tillkomsten
af oftanämnda K. förbud, kan så mycket mindre komma
under namn af lag, som den icke i någon måtto framställer
tecken till förslag i lagväg än mindre bestämdt lagstndgande;
och om sådant äfven skedt, har 87 §:n Reg.Ftn i
alla fall blifvit öfverträdd, då K. M. ej, efter inhemtandet
af Statsrådets och Högsta Domstolens tankar i ämnet,
på Rikssalen gifvit R. St. sitt beslut eller sanction tillkänna.
Om R. St. således, som Hr von Hartmansdorff tyckes
tro, vid 1815 års riksdag, genom deras underd. anhållan hos
K. M., att K. M. måtte låta föra f. d. K. Familjen till
minnes 1812 års K. förbud, till följe hvaraf de ej ägde att
ömsa vistelseort, utan K/ M:s och R. St:s medgifvande, så
framt de ville åtnjuta det dem af R. St. beviljade apanage;
om R. St. derigenom ock tyst sanctionerat samma K. förbud:
så hade detsamma likväl derigenom ej blifvit lagligare, emedan
det ej utgjorde en lagförklaring.
Hr von Hartmansdorff yttrade bland annat, om jag annars
rätt uppfattat hans mening, att Const.TJtsk. och Riksrätten
voro endast de auctoriteter, som ägde att klandra de
emot constitutionen och grundlagarna tillkomna lagbud och
författningar. Jag skulle tro, att R. St. i första rummet äga
klanderrätten i delta fall, ehuru de ej omedelbart kunna
tilltala någon för en sålunda tillkommen lag, utan att sådant
måste ske genom Gonst.Utsk. eller Riksrätten. Men då 88
§:n Reg.F:n berättigar R. St. att upphäfva grundiagsenligt
tillkomna lagförklui ingar, så måste R. St:s rätt att upphäfva
sådana lagbud, som tillkommit i strid med grundlagarna,
vara så mycket obestridligare.
Hr Ribbing har tillstyrkt upphäfvandet af 1812 års K,
3Go
Den 18 Mars e. ra.
föibud, och anser allmänna lagens stadgande i 4 cap. i (J:n
Missg.-b:n vara tillfyllest i förevar, fall. Häri kan jag likväl
ej med honom obetingadt instämma, ty allmänna lagen
stadgar ingen påföljd för det fall, att någon skulle söka införa
en eller flera medlemmar af f. d. K. Familjen i landet.
Sådant skulle kunna ske utan afsigt att derigenom införa
någon ny regementsförändring, men skulle ändock vara
skadligt och vådligt.
Frih. Jacob Cederström bar yttrat, att ban ej kunde
medgifva, det en lag, om äfven oformligt tillkommen, när
densamma fått sin tillvaro genom R. St:s och Konungens
samfäldt.! medverkan, kan vara olaglig, utan att densamma
i detta fall ovillkorligen måste vara bindande för domaremakten.
Till svar härpå vill jag blott nämna, att, i sådant
fall, intet hinder finnes för K. M. och R. St., att, vid så
val denna som blifvande riksdagar, genast och omedelbarligen
företaga till förändring alla de grundlagsstadganden, man
önskar må förändras, utan alt Reg F:ns stadgande i detta
fall i ringaste hänseende är bindande.
Remitterades till Lagutskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr Dalmans, Wilh. Fredr.,
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, om husar-uniformens
förändring till likhet med Skånska Dragon-reg:tets,
biel' samma motion remitterad till Allm. Besvärs- och Ekon.-  Ulskottet.
Ånyo föredrogs och remitterades till BancoUtsk. Hr
Lagerhjeltns, Pehr, den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion,
om användande af bankens öfverskottsmedei, dels lill
lån emot viss ränta, dels till lättande af communicationerna
inom Riket, ra. m.
Till Lagutskottet remitterades Hr Hjertås, Lars, den 7
dennes e. m. på bordet lagda motioner:
1:0 om ändring i prsescriptionstiden för räkningar å
borgade varor, samt om bevisningen i sådana skuldfordringsroål;
2:0
0111 ändring i föreskriften rör:de besvärs fullföljande
öfver Konungens Bef:li:des och Öfverståth embetets utslag i
polissaker, m. m.;
3:o om införande af offentlighet vid alla underdomstolar
och poliskamrar.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. Hr
Hjertås, Lars, den 7 dennes e. mi på bordet lagda motion,
0111 lifgifvande af en samling af alla polisförfattningar.
Före
-
Den 18 Mais e. ni.
Föredrogs ånyo Hr Hjertås, Lars, den 7 dennes e. in.
på bordet lagda motion, om upphäfvande af Öfverslålh.-  embetets kungörelse af år 1815, angrde förlmd emot tryckta
skrifters försäljning på allmänna platser.
Frih. von S c h u 1 zen lie im, Da v i d: Anledningen till
Öfverståth.-embetets nu ifrågasatta kungörelse, likasom i
allmänhet lill alla dylika reglementariska sladganden, rör:de
boktryckerierna och bokhandeln i Riket, igenfinnes i behofvet
af reglementariska controller, så beskaffade, att Tryckfri
hets-förordn:s sladganden i sak mätte blifva efterlefvade i
verkligheten. Skulle det ofog, som denna författning åsyftar
att förhindra, nemi. att bokhandel skulle öppet på gator
och torg, utan control! eller anmälan, fritt få äga rum;
så skulle det förhållande uppstå, att, i händelse en skrift befunnes
brottslig och med qvarstad belädes, denna qvarstad
i sin verkställighet blefve omöjlig. Dessutom förekommer
härvid den omständighet, alt möjligtvis på sådant sätt skrifter
kunde spridas utan att boktryckaren iakttagit det för
honom i Tryckfrihets-förordn. stadgade åliggande, att å skriften
utsätta namn, tryckningsort och årtal. Om ett så beskaflfadt
stadgande icke vore fullgjordt, och skriften befunnes
brottslig, skulle naturligtvis hända, att då man icke
kände boktryckaren, kunde man icke få reda på namnsedeln,
— således icke heller igenfinna författaren, — hvaraf
skulle följa, att åtalet saknade föremål och strafflöshet
inträda. Detta är orsaken till ifrågavar. kungörelse.
Motionären synes kafva ansett densamma vara behäftad
med någon olaglighet: vore det så, skulle jag icke försvara
dess tillvaro; men jag anser den vara i fullkomlig öfverensstämmelse
med 2 punkten i 12 mom. af 1 §:n Tryckfrihetsförordn.
Der stadgas nemi., sedan förut talats om författares
rättighet i allmänhet att besörja om försäljningen afsina
skrifter, beträffande sättet för försäljning till allmänheten,
att de som ämna idka bokhandel, antingen i öppen bod eller
eljest, med rättighet att derom i tidningarna införa kungörelse,
skola sådant hos Hofcancelleren anmäla. Att nu en
försäljare skulle få undandraga sig detta stadgande, derigenom
alt han utflyttade sin bod på galan eller torget, vore
i sanning väl besynnerligt. En anmälan, som göres inför
publiken genom utrop på gator och gränder, måste äfvenväl
medföra samma åligganden och fordra samma controller,
sam om densamma vore genom annoncer införd i tidningarna.
Jag k a n således icke finna annat, än att det ordningsstadgande,
som finnes infördt i förenämnda embetes
kungörelse står i fullkomlig öfverensstämmelse med, och är
ett rent corollarium af 2 punkten i2:te mom. 1 §:n Tryckfrihets-förordningen.
Att förbudet endast kan hafva till
föremål försäljning till den större allmänheten, faller af sig
sjelf.
4 H. 46
3Ga
Den iS Mars e. ra.
Jag anhåller, alt delta yttrande må få åtfölja remissen.
Remitterades lill Lagutskottet.
Till LagUtsk. remitterades äfven Hr Hjertås, Lars, den
y dennes e. m. på bordet lagda motioner:
1:0 om ändring af 8 cap. i §:n Rätteg.-b:n, ang:de
Hofrätt, såsom forum för frälseman i civila mål;
2:0 om ändring af allmänna lagens stadgande, rör:de
mål, som skola underställas öfverrätts pröfning.
Föredrogs ånyo Hr Hjertås, Lars, den 7 dennes e. m.
på bordet lagda motion, 0111 förändring af Krigsacademien
vid Carlberg till ett polyteckniskt institut.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh : Efter jag har äran
vara tjensteman vid det läroverk, hvars förändring motionären
föreslår, torde det tillåtas mig att beledsaga motionen
med en och annan anmärkning Motionären vidrör först
kostnaden af Krigsacademien och uppgifver den till 4o,ooo
r:dr, hvarigenom han får en qvot för hvarje elev af 700;
men härvid bör anmärkas, att anslaget till academien för
närvar, är 36,000 r:dr, hvarifrån afgå först 6,000 r:dr till
slottets underhåll och vidlyftiga reparationers bekostande,—
dessutom till underhållet af parken och aflöning tili sådana
tjenstemän, som i och för slottet äro använde. Återstoden,
utgörande omkring 2g,000 r:dr, är hvad summan för läroverket
egentligen utgör. Då nu härtill lägges, alt omkostnaderna
hafva, under loppet af 10 till i5 år, ömsom Öfverstigit
och ömsom understigit det årliga anslaget af 36,000 r:dr,
likväl så, att besparingarna på det hela öfverstiga hvad utöfver
det årliga anslaget alla de andra åren blifvit reqvireradt, sä är
mycket säkert, att kostnaden för academien och egentliga läroverket
komme att understiga 3o,ooo r:dr. Då man nu härtill
lägger, att cadetternes antal äfven är oriktigt uppgifvet, så
uppkommer den betydliga skilnaden af 200 r:dr, som hvarje
cadett kostar mindre, än hvad motionären uppgifvit. Ståndet
täcktes således inse, att det icke fallit sig så noga för
motionären, att skära till med runda tal efter godtycko.
Motionären jemför Krigsacademien med Fransyska inrättningar
af samma slag, och önskar, att den måtte förändras i
likhet med dessa sednare. Jag har förskaffat mig uppgifter
på omkostnaderna för hvarje elev i den Fransyska skola,
hvarefter han önskar att Krigsacademien måtte förvandlas,
och får till följe deraf nämna, att hvarje elev kostar Staten
4000 francs, utom de afgifter, som eleverne sjelfve betala,
hvilka utgöra 1000 francs årligen och 600 i beklädnadsafgifter.
Antalet af cadetter vid Krigsacademien har motionären
oriktigt uppgifvit, då han sagt, att det uppgick till
mellan 100 och i3o. Förhållandet är, att på 10 år eievernes
antal varierat emellan deras minimum 100 och maximum
Den iS Mars e. ra.
363
15o; för närvar, uppgår det till något öfver i3o, medium
kan således antagas till 125. Planen för sjelfva läroverket
är det visserligen icke svårt att klandra; det ar en gifven
sak, att under ett och samma tak, i en och samma skola,
böra icke förekomma praktiska ämnen, och dg theoretiska
ämnen, som i egentliga applications-skolan skola tillämpas;
men jag har, som jag förmodar, tydligen i en föregående
motion, hvilken blifvit remitterad till sammansatta Slatsoch
Ekon Utsk., bevisat, att hos oss icke finnes någon enda
sådan skola, i hvilken en yngling kan erhålla de förberedande
kunskaper, som erfordras för inträde i ki igs-^tåndet
eller näiings-yrkena. Denna brist har Krigsacademien, då
man icke velat underkasta sig de stora olägenheterna af att
sammanblanda de theoretiska och praktiska undervisningsämnena,
afhjelpt, derigenom att man organiserat en sådan
skola för sjelfva de förberedande theoretiska kunskaperna,
hvilken helt och hållet är afskiljd fränden egentliga militärskolan;
den förra benämnes den nedra afdelningen, och
den praktiska afdelningen utgöres af de 2tne högsta classerna,
benämnda öfra afdelningen. Denna organisation är
ett ytterligare bevis på hvad jag förut haft äran att säga,
att vi helt och hållet sakna sådana förberedande skolor, som
dock äro oundgängligen nödiga, såvida de egentligen praktiska
och tillämpnings-skolorna skola uträtta hvad man med
dem åsyftar. Jag får för öfrigt, hvad planen beträffar, åberopa
min motion, hvaruti jag visserligen medgifver, att den
icke är den bästa, men likväl i närvar, ögonblick den enda
möjliga.
Motionären hänvisar liela Svenska armeen till privat-skolorna,
för,att derifrån rekrytera oilicers-corpserna: med hvad
fördel detta kan ske, derom öfverlemna!- jag omdömet till armedens
chefer, till majorer och comp.chefer; de äro derom
bättre competente domare än jag. Emedlertid har jag hört
allvarsamma klagomål icke blott af chefer, utan äfven af
officerare af alla grader, öfver den uppsättning de erhålla
från privat-skolornn, och det är, enligt deras yttranden, icke
möjligt för den privata skolan att uppfylla sitt ändamål lill
den grad, att regttena kunna vara belåtna; ty der brister
planen på ett långt betänkligare sätt, än vid Krigsacademien,
hvarest den theoreliska undervisningen är skiljd från
den praktiska, och när en elev der får entamera den sednare,
måste han vara godkänd i den förra; men i privata
skolan är detta icke möjligt. Äfven är det nu icke blott
tillåtet, utan äfven befaldt, att den blifvande officeren skall
vid en och samma examen aflägga prof, så väl uti de praktiska
militär-kunskaperna, som uti de humanistiska och förberedande
studierna; och så länge denna ändamålsvidriga
inrättning ovillkorligen mäste bibehållas, i brist på lämpliga
publika skolor, torde det vara betänkligt att omstörta det
enda läroverk, som af denna brist är oberoende, samt deri
-
Den iS Mars e. m.
genom såsom lag oell norm sanctionera just den öfverklagade
planlösheten.
Mililär-skolorna, såsom publika inrättningar, äro visserligen
vigtiga i och för bildandet af armedens befäl; men det
liar visat sig i de lander, oell isynnerhet i Frankrike, der
militär-skolorna blifvit vårdade celi längre tid varit i verksamhet,
att från deni har utgått den egentliga högre mathematiska
eultur, för hvilken detta land framfor alla andra
utmärker sig. Polyteckniska skolan i Paris bildar icke elever
för linien i allmänhet, utan Frankrike har för detta ändamål
sina gamla institutioner, som ägde rum före revolutionen;
och från dessa är det som dess vettenskapsmän, såsom
Lacroix, härledt första impulsen till bildandet af den
polyteckniska skolan, och hvilken Frankrike utvidgat i en
scala, hvarom motionären bort underrätta sig, innan han föreslår
oss att efterapa Frankrike. Cadetlskolan i S:t Cyr, hvilken
är den enda för linien — och hvarifrån vid pass en tredjedel
af det behöfliga antalet erhålles, likasom hos oss från
Carlberg, — underhålles från 700 till i5oo elever. Dessutom
äger Frankrike en särskild skola för cavalleri-officerare,
hvars årliga anslag, 1839, utgjorde 174,000 francs; en annan
skola, college royal militaire, med anslag af 136,000;
en annan, gymnase militaire med 44>000 francs och en,
ccole regimentaire, med anslag af 135,000 francs. Dessa
skolor lemna inga elever till de vettenskapliga corpserna,
utan endast till linien.
Motionärens förslag går ut på något besynnerligt, dä han
föreslår, att Krigsacademicn skall förvandlas till en polytecknisk
skola efter förebilden af den i Paris. Vid denna
skola föreslår motionären, att af ynglingarna skulle inhemtas
kunskaper i fortification, i artilleri, civil-byggnadskonst
m. m. 1 den polyteckniska skolan i Paris läses icke ett
enda ord fortification, icke en bokstaf artilleri eller praktisk
byggnadskonst; läroämnena äro ren mathematik, chemi, fysik,
mekanik, geodesi och Fransk litteratur, utan att eleverne
behöfva i det sednare ämnet undergå examina. Denna
skola är således icke annat än en theoretiskt förberedande
skola för de praktiska tillämpningsskolorna, hvilka äro inrättade
för artilleriet, för marinen, fortificationen o. s. v.
Hvad denna stora institution vill säga, derom borde motionären
hafva gjort sig bättre underrättad, innan han föreslog
att i Sverige efterapa densamma. Den åtnjuter ett årligt
anslag af icke mindre än 724,000 francs, dess tjenstemän
utgöra till antalet 69, och bland dem finner man namn,
som äro verldsbekanta, och tillhöra de största vettenskapsmän,
som jorden äger, såsom en Thenard, Arrago, Dulong,
GayLusnc, Prony m. fl. Huru vill motionären hos oss uppsöka
något, som blott i ringaste man svarar mot sådana
fordringar ?
Ecole polytechnique är hos oss omöjlig att åstadkom
-
Den 18 Mars e. m.
365
ina, ej blott derföre att den tager i anspråk de stöl sta snillen,
sorn finnas, ej allenast i Frankrike, utan kanske i liela
verlden; den grundar sig på, och står som medelpunkten
mellan de stora läro-inrältningar, som det rika Frankrike
kan åstadkomma oell de mångfalldiga kring Frankrike
spridda, i systematisk ordning utvecklade theoretiska undervisningsanstalterna.
Dessa sednare undervisningsanstalter äro
först oell främst de s. k. colleges, i hvilka 46>4°° elever
/'minos 1 ö'54* Derefter e'coles cent r ales, hvilka äro inrättade
för de exacta vettenskaperna, och från dessa skolor
rekryteras; e'cole pol y te ehn i q u e, derifrån i4 exaininatorer
under Augusti — October månader utskickas omkring
Frankrike för att i 37 städer anställa examina bland den
mängd elever, hvilka anmäla sig till inträde i den polyteckniska
skolan. Derigenom har uppkommit en så slärk täflan
0111 inträde uti e'cole polytechnique, att då endast omkring
100 kunna vinna inträde, blifva dock /leie hundra dertill
godkände, bland hvilka sedan skolans direclion utväljer de
bästa. Härigenom har det ock blifvit möjligt, att uti ccole
polytechnique under den korta tiden af 2 år bibringa eleverna
högre kunskaper, än sorn nu läsas eller någonsin har
föredragits vid något af våra universiteter.
Dernäst kommer i betraktande hvad af dessa lärjungar
skulle blifva, sedan de utgått från skolan. Antagom att
det hos oss vore möjligt alt rekrytera en sådan skola, som
e'cole polytechnique; antagom att vi blott ägde fjerde parten
af poly teckniska skolans elever; — då uppstår fråga;
hvad äga vi att erbjuda dessa unga män, motsvarande hvad
Frankrike bjuder de sina? I det fallet är jag försedd med
uppgifter: det finnes i Frankrike icke mindre än 11 praktiska
corpser, till hvilka eleverne från polyteckniska skolan
kunna ingå. Den första är artilleri; då eleven är utexaminerad
och godkänd från polyt. skolan, inträder han som
eleve-sous-lieutenant och erhåller i aflöning r3oo francs,
kan sedan genom 10 grader slutligen utgå till högsta lönegraden
iö,ooo francs. Samma förhållande är det med fortificationen.
Den tredje corpsen är Generalstaben, iler han
emottages som elev, och undfår genast 1100 fr. utom reseoch
tractamentspenningar; 4:o vid krut- och saltpeter
tillverkningen:
eleven får 1200 fr. och resepenningar; 5:o
vid marinen, der han får 800 fr. och fri taffel om bord. —
Högsta inkomst han som amiral kan vinna är 18,000 fr.; i
sjöartilleriet lika som landtartilleriet, i skeppsbyggericorpsen,
på samma sätt som i marinen, med den skilnad, att första
lönen der är 1200 fr. I hydrographiska corpsen är första
aflöningsgraden i5oo fr., vid väg- och brobyggnads-corpsen
är aflöningen för i;a classens elever 800, 2 classens 1200
och den 3:dje classens 2000 francs o. s. v.
Denna sistnämnda skola emottager ensam 3o elever årligen,
artilleriet omkring 80, fortificationen 4° °- s> v>
366
Den 18 Mars e. m.
Detina mängd af praktiska corpser gör det möjligt att
fordra Löga kunskaper oell sträng pröfning. När man nu
härmed jetnför hvad Svenska Staten har att erbjuda, nemi.
flera års lönlös tjenstgöring; och när man en gång kommit
sä långt, att man hetes hafva fått en liten lön, fortfar ytterligare
den lönlösa tjenstgöringen för afgifter till pensionseassan,
till begrafningshjelp och fullinaktslösen fullt ut g månader
och meia, hvaraf händer att nybörjaren oftast måste sätta
sig i en skuld, som följer honom icke sällan genom hela
lifvet, i stället för att lian i Frankrike, utgången från ecole
poly technique, genast har sin hederliga bergning; så skulle
jag hemställa, livad man linde att vänta sig afen sådan skolinrättning
hos oss. Den skulle sannolikt snart falla; oell så
isolerad hon bl ef, både i anseende till den basis, hvaipåhon
vore grundad, och de utgångspunkter, sorn eleverne ägde,
skulle inrättningen snart råka i förfall, och man således linna,
ätt man måste inskränka sig till hvad man i denna väg
redan äger, nemi. läroverket på Marieberg.
Ett annat förhållande uppstår, om man börjar med att
inrätta hvad jag föreslagit, under namn af real-skolor öfver
hela Riket, från hvilka lärjungar af alla stånd kunde komma
till en sådan högre theoretisk skola, och sedermera derifrån
spridas till våra praktiska inrättningar, på fortificationen,
artilleriet o. s. v. Då skulle jag tro, att saken kunde få
den framgång, som ett någorlunda organiserad t helt kunde
medgifva.
För öfrigt anhåller jag, att Utsk. täcktes taga i gemensamt
öfvervägande alla de förslag, som blifvit gjorda lörtde
undervisningsverken. Jag gissar att Hr Frih. o. Landtm,
proponera!' remiss af denna motion till Ekon.Utsk.; detta
hindrar icke, att den kan jeni föras med min, som remitterades
till StatsUtsL, emedan dessa Utsk. kunna begära sammanträde
med hvarandra.
Den skola, hvilken motionären tagit till typ, nemi. den
polyteckniska, måste han så mycket mindre känna, sorn dess
inre organisation, i fråga om elevernes förhållande och dagliga
lefnad, icke är i politiskt afseende hvad han skulle önska
se infördt hos oss. Det är föreskri/vet, att eleverne icke
kunna göra något sammanskott eller någon subscription, icke
bevista ceremoni-middagar eller sammanträden, icke låta införa
något i periodiska skrifter utan tillåtelse, och att förbrytelse
häremot stralfas med relegation, hvarmed synnerligast
de elever anses hafva mot detta stadgande förbrutit sig, sorn
befinnas vara innehafvare och kringspridare af sådana skrifter.
Ingen brochure, ingen tidning, ingen teckning får införas
i skolan utan särskildt tillstånd; och brott deremot
kan medföra elevens uteslutande från skolan. — Hvad jag
anfört, antyder, att motionären behöft göra sig litet mera
underrättad om hvad ecole polytechnique vill säga, innan
han föreslår, att Carlberg skall dertill förvandlas. Carlberg
X
Den 18 Mars c. m. 367
har ömsom blifvit berömdt och ömsom tadladt, men jag har
haft den tillfredsställelsen, att de, som gjort sig mödan att
lära känna läroverket och dess verksamhet, deras omdöme
har visat sig mildt. Det öfverdrifna berömmet, likasom tadlet,
hafva vi tjenstemän på stället blifvit så vande vid, att
det hädanefter icke båtar att fästa sig hvarken vid det ena
eller andra. i.
Dessa anmärkningar anhåller jag måtte åtfölja Hr Hjertås
motion till Utskottet.
* Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Då jag en längre tid haft
äran att vara chef för det läroverk, som är på förslag alt
blifva indraget eller förändradt till något helt annat an dess
bestämmelse varit hittills; så förmodar jag, att It. o. Ad.,
ehuru sent på aftonen, täckes tillåta, att jag får tillägga
några ord till hvad Hr Bråkenhjelm anfört, och att
dessa anmärkningar må få åtfölja remissen af Hr Hjertås
motion till Ulsk. Namnet af Krigsncadetui har länge stött,
och hade bort förändras till krigsskola, såsom ämnad att
bilda elever för annexens och flottans officers-corpser.
Den har varit behäftad med ett hufvndsakligt fel, som
är, att hafva hos sig förenat den föregående elementära undervisningen
med den praktiska. Detta har varit en följd
af våra allmänna läroverks tillstånd sedan början af 90-talet.
Jag har redan 3 år efter det jag blef chef för Carlbergs
läroverk i tryck utgifvit en berättelse 0111 academien och
förslag lill dess reorganisation, hvari jag gifvit tillkänna min
öfvertygelse vara den, att när allmänna läroverken en gång
komma derhän, att med visshet kunna lemna så bildade
elever till Carlberg, att man der kunde undvara de 3:ne
lägsta elasserna, borde den nuvar. academien förvandlas till
en praktisk skola för iiniens befäl oell flottans, och sålunda
komma i tillfälle, att, i stället för circa 20 elever, gifva 5o
årligen. Denna förändring anser jag vara en förbättring och
ett mål, till hvilket man bör syfta; och jag hoppas, att det
allmänna skolverket snart skall komma på den punkt, alt
denna förändring kan äga rum,
Arme'en behöfver årligen omkring 68, och flottan 6
officerare, att inträda i deras ställen, som med döden afgått
eller tagit afsked. Detta gör ett behof af circa ^5 personer för
året. öm academien med utrymme för i5o elever, — så många
kunna logeras, — skulle blifva förvandlad till en pur praktisk
militärskola, och man k unde ställa så lill, att 2 år i medeltal voro
tillräckliga för kursens genomgående; så skulle denna inrättning
kunna lemna omkring 75 elever årligen, eller hälften
af i5o. Skulle man åter anse, att 2 års vistande vid läroverket
vore för litet och 2, år vara lagom; så kunde de
sålunda utgåendes antal belöpa sig till omkring 60; och
dermed vore armedens och flottans behof nära fyldt, och
hvad som sedan återstår, voie måhända lagom för den be
-
36S
Den iS Mars c. m.
fordran inom underofficersgraden, som våra författningar
tillåta. Jag hör till de conservativns antal, men är icke stationär;
jag liar ifrat för läroverkets fullkomnande; jag har gjort
hvad jag förmått, och önskar dess fortkomst, men tror icke
att det blir som sig bör, innan den förändring, jag antydt,
kommit till ständ; hvaremot, att helt och hållet afskaffa en
sådan skola som denna, det anser jag vara för fäderneslandet
skadligt.
Man har klagat deröfver, att flottans unga officerare
bildas på samma ställe som landtarmeens: att så sker, är
tvertom en fördel, något originelt för Sverige, och vi hafva
derföre ofta skördat beröm af utländska sjöofficerare, som
besökt inrättningen, och med glädje funnit, att de ide'er,
som de i sitt fädernesland sökt införa, nemi. att på ett ställe
förena undervisningen i sjö- och landtvapnen, är hos oss
4o år gammalt. Jag har sjelf haft besök af en Holländsk
Amiral och hört af honom samma omdöme om riktigheten
deraf, sä att långt ifrån att taga till skäl mot inrättningen,
att der äfven bildas sjöofficerare, utgör detta en af dess
vackraste sidor. Den gemensamhet i uppfostran, som äger
rum i ynglingaåren, gagnar framdeles Staten; den vänskap,
som uppstår mellan sjöofficerare och landtarmeens, kominer
en dag lill gagns ; och den split, sorn i andra länder äger
rum mellan sjö- och landtstaten, känna vi icke utaf. Yi
deremot känna våra gamla vänner på gamla dagar, med glädje
i ögonen. Jag tillstyrker således, att man må göra hvad
man kan, för att vinna den högre bildning motionen åsyftar;
men jag tror icke, att man utan betänkande bör vräka ikull
en institution , som, ehuru den kostar Staten en stor summa,
likväl svarar mot sitt ändamål Dessa få ord anhåller jag
också måtte åtfölja till Utskottet.
Frih. Toll, Gustaf Philip: Jag behöfver icke tillägga
något till hvad i detta ämne så väl och tydligt blifvit
anfördt, ulan jag uppstår endast, för att vitsorda den stora
fördel, armeen har af den rekrytering af officerare från
krigsskolan, som ägt rum, och jag önskar ingen förändring
i denna, förrän de elementära läroverken proestera lärare,
som kunna gagna den militära uppfostran; och jag önskar,
att vid universiteten kunde anställas lärare, som kunde befordra
den verkligt militära bildningen. Således instämmer
jag deruti, att innan något annat inom landet kan åstadkommas,
krigsskolan måtte förblifva, vare sig som academi
eller skola, sådan som deu är.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Äfven jag må bevittna
hvad Hr Lefre'n sagt. Jag är nog gammal, för att
minnas den slags afvoghet, som existerade emellan gamla
flottans officerare och de gamla officerarne af armeen i mina
yngre år. När jag kom från Carlberg, voro de icke gerna
sed
-
Den 18 Mars e. m.
3ö9
sedde inom flottan, men allt som antalet tilltog, så inom
flottan som armeen af dem, som från Cai Iberg ulgingo, försvann
detta förhållande, hvilket jag alltid ansett vara orätt,
då alla tjena Kronan, ehuru vid olika vapen, men för samma
ändamål — fäderneslandets försvar. I England förhöll
det sig på samma sätt i fordna dagar, då man icke passerade
oceanen så läll som nu; der har en annan omständighet
gjort samma samband emellan armeVn och flottan, som hos
oss, nemi. den, att. Iandt-arme'ens officerare måste passera
oceanen, och äro under tiden som gäster hos sjö-officerarne,
då desse uppbjuda all sin förmåga för alt göra de förres
vistande ombord comfortabelt; hvaremot, när fartygen inkomma
i hamnen, der Engelsk militär finnes , sjö-officerarne
blifva med all höflighet emottagne och åtnjuta samma gästfrihet,
som den, hvarpå de gifvit föredöme. Denna vexelverkan
gör, att de förhållanden af vänskap mellan den Engelska
militären så till sjös som lands uppstått, som icke
fanns i fordna dagar, på brist hvaraf jag ofta hört Engelsmän
klaga. Jag skulle derföre tro, att man ingalunda bör
skilja sjö-officerarnes uppfostran från landt-officerarnes, emedan
detta vore ett rent misstag, utan att dermed må förblifva
vid hvad som är. Slutligen vill jag endast tillägga,
att de ynglingar, som egna sig till sjön, böra få ali den öfning,
som är möjlig, för alt danas till sjö-officerare. Kanske
är derutinnan ännu något öfrigt att önska; men jag tror,
att bristen kan afhjejpas lätt.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Vidare föredrogs Hr Hjertås, Lars, den 7 dennes e. m.
på bordet lagda motion om en förbättrad beskattningsgrund
för städerna och förändring af en §. i Handels-btn.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Hr Hjerta, i
anledn. af Hr Oxehufvuds motion, redan den 1 1 dennes afgifvit
det yttrande, han genom sin motion förbehållit sig få
framställa, och detta yttrande lomme att åtfölja Hr Oxehnfvuds
motion till Bevilln.- och Ekon.Utsktn, den nu föredragna
motionen för det närvar, ej torde erfordra någon
åtgärd.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Ånyo föredrogs och remitterades till Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk. Hr Hjertås, Lars, den 7 dennes e. m. på bordet
lagda motion, om en und. anhållan, i afseende på beviljandet
af karakters-fullmakter, utan åtföljande tjenst.
Till BancoUtsk. remitterades Hr von Hartmansdorffs,
Aug., den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, om beredande
4 H. 47
3jo
Dc n 18 Mars e. m.
af lättad lånetillgång för näringarna, genom bildande af en
ripp- och afskrifningf-räkning i R. S(:s Bank.
Vid förnyad föredragning af Hr af Grubbens’^, Nils
Wilh., den 7 dennes e. in. på bordet lagda motion, om inskränkning
i utländska läkares rätt alt i Sverige praktisera,
blef samma motion remitterad till Allm. Besvärs-och Ekon.-  Utskottet.
Ånyo föredrogs Hr Sandelhjelms, Paul, den 7 dennes
e. m. på bordet lagda motion, 0111 pröfning vid innevar.
riksdag af Lag-comite'ens förslag till ny Byggn.balk.
Gr. Spens, Carl Gustaf, uppläste följande:
Hr Sandelhjelms förslag, hvars remiss till LagUtsk. jag
förutser, anhåller jag alt få beledsaga med några anmärkningar.
I 1734 års lagsamling ur Byggn.b:n den, som nästan
ensam upptager stadganden om ekonomiska frågor; och åtminstone
enligt den tolkning, som hittills gjort sig gällande,
äro de ämnen, hvarom Byggn.b:n handlar, de enda dylika,
till hvilka §:n 87 i Reg.Ftn anses lämplig, medan de öfriga
anses röra Rikets allmänna hushållning, och tillböra §:n 8g.
Man tänkte sig ej 1734 denna fördelning, men nu är den i
vårt statsskick en lmfvudprincip, och begge 1840 års lagstiftande
Statsmakter böra således vara ense om att så föranstalta,
att den förändrade gränslinie, som nya Byggn.b:ns
omfång skall bilda, blifver utstakad, ej efter det tillfälliga
förhållande, att en del förut varit stadgadt i en lagbalk,
och en annan del i en lill allmän efterrättelse gällande författning,
utan efter så allmänt insedda förnuftsgrunder soin
möjligt.
Då nya lagförslaget pröfvas i detta afseende, finner man
det vara vida fullkomligare än det ganda; man märker håde
i resultater och motiver, att en philosophisk undersökning
om hvad som bör innefattas under civil-lag, och under ekonomisk
författnings-class, har blifvit af författaren verkställd.
Jag förmodar, att en sådan åsigt äfven gör sig gällande inom
LagUtsk., och hoppas, att, när betänk, återkommer, ifall
Hr Sandelhjelms motion i hufvudsaken bifalles, få tillfälle
jemföra begge lagarna, i afseende på de ämnen, hvilka i
den nya äro flyttade från civil-lagens gebit till den ekonomiska.
Men ett det vigtigaste ämne af alla är flyttadt från
ekonomiska författningens gebit till civil-lagens; i detta Lagcomiteens
förslag handlar nemi. cap. 4 0111 skifte, och är
väsendtligen enahanda med 1827 års skiftesstadga. Denna
princip godkänner jag visserligen på det högsta, och så mycket
hellre, som jag vid 182g års riksdag, under debatterna
om den då nyss utkomna skiftesstadgan, var en ibland dem,
som erkände dennas företräde framför alla de föregående
Den 18 Mars c. m.
37i
deri, alt den hänvisade skiftesmålen till judiciella myndigheters
behandling; men ifrigt tadlade den derföre, att den ej
sjelf stödde sin tillvaro på §. 87 RegF:n, utan på §. 89.
Jag hyser samma tanke ännu, och anser det vara alldeles
orätt, att principerna för en betydlig del af äganderätten
till jord framställas såsom föränderliga enligt ekonomiska
theorier, utan hela lagstiftande maktens bifall.
Men just af denna orsak måste jag motsätta mig åtminstone
en §. i nya lagförslaget, som går ett steg längre, än
laga skiftesstadgans närvar, lydelse, och synes kunna bilda
en fjerdedel af Sveriges historia i landtrnäteri-ärenden. Cap.
4 §:n 3 säger:
”.Nu äro ägor delade: har någon sin lott på fle
”ra
ställen, och menar han, att den i färre skiften sam”mandragas
kan, då må han nytt skifte söka, efter thy som
''särskildt stadgadt finnes, ändå att förra delningen laga kraft
19 •. 99 L °
vunnit.
Om Konung och Ständer intaga detta i civil-lagen,
hafva de med detsamma beredt möjligheten — för det fall,
att ”hvad som särskildt stadgadt finnes” sedermera förändras—
att hvarje delägare i den by, eller den samfällighet,
der skiftesman och ägodelningsrätt, vid någon af de otaliga
mellan 1827 och 1840 verkställda laga skiften, ansett sig
nödgade af locaiförhållanden , att, enligt laga skiftesstadgan,
medgifva tvänne, trenne, eller i Rikets norra provinser, fyra
skiften, när han ensam behagar, återbörjar hela skiftesprocessen,
under förevändning, att han menar sammandragning
i färre skiften nu kunna äga rum, och kommer
till ett ändradt resultat, genom en ombytt landtmätare,
en ombytt ägodelningsrätts-personal, och ombytta tidsåsigter.
Den som vet, hur dyr den långsamma kur varit, som
Sverige genomgått, för att botas från sin i många sekler uthärdade
sjukdom att icke vara enskiftadt, först efter storskiftes-stadgans
recept, sedan efter de s. k. enskiftes-stagarnas,
och sednast efter laga skiftesstadgans, kan jicke
lemna sin röst till detta förslag oförändradt, och jag önskade
således följande tillägg till nyss citerade §.:
”Dock må ej, utan gemensamt samtycke af dem, hvars
’'rätt derpå beror, det lagakraftvunna skifte rubbas, der
”frågan om färre lotter har blifvit af ägodelniningsrätt
”pröfvad.”
Efter detta tillägg blefve det tydligt, att lagbudet om
möjligheten af nytt skifte egentligen blott angick storskiften;
och åtminstone, att alla de sednare i5 årens laga skiften
vore så försäkrade, som görligt är, mot framtida rubbning
utan samtlige contrahenlers vilja. I sammanhang härmed
föreslår jag, att ordet ”ägodelningsrätt”, äfvensom alla
de momenter i laga skiftesstadgan, som röra rättegångssättet
dervid, må inflyttas i detta cap. 3 af nya Byggn.b:n,
eller ock på vederbörliga ställen uti Rätteg.b:n, med lamp
-
»
3t2
Dc n 18 Mar s e. in.
liga citationer i Byggn.b:n. Detta samina inflytande i nya
laglydelsen yrkar jag äfven för de i Sveriges lagspråk 1827
upptagna orden: i ''inrösningsjord” och ”afrösningsjord”, samt
för alla de rättsfrågor, som rörande dem i laga skiftesstadgan
förekomma. Det är högst angeläget att ordagrannt bibehålla
allt, hvad af denna stadga hitföras kan.
Den nya Byggn.b:n rubbar ändå nog många förhållanden.
Såsom exempel härpå behöfver jag blott anföra den
fråga om stängsel, hvilken i cap. 5 afhandlas; det nya förslaget
är i sig sjelf vida rationellare än det gamla lagstadgandet,
och lärer hafva varit antaget i Sverige, men för
sexhundrade år sedan; ändringen angriper nu såvida hela
samhällets rot, som ingen enda jordägare finnes, hvilken ej
härigenom kommer i ett för alla contrahenterna nytt förhållande
till alla sina grannar.
Betänkligheter, sådana som de häraf uppkommande,
synas mig vara det väsendtliga hindret för -ett obetingad!
antagande af Lag-comite'ens förslag till ny Byggn.balk; och
under det att mina ofvanskrifna anmärkningar egentligen
aro grundade på den förutsättning, att Hr Sandelhjelms motion
i allmänhet godkännes, — anhåller jag, att alla dessa
betänkligheter må blifva så sorgfälligt pröfvade, som sakens
stora vigt kräfver, och att inom Utsk. må komma under
öfverläggning, huruvida det är en ändamålsenlig åtgärd, att
vid denna riksdag, som tyckes vara riktad på så stora politiska
föremål, upptaga ett sådant ämne, som Byggn b:n, till
pröfning, och uti otaliga småfrågor ändra medborgarnes ekonomiska
förhållanden. Jag anhåller tillika, att Utsk:s ledamöter
må öfverlägga om, huruvida den omtalade sorgfälliga
pröfningen kan ske inom den för riksdagarna stadgade
period, först i Utsk., och sedan efter remisser i Stånden.
Det svnes mig farligast af allt, då man vill göra för mycket
på en gång.
Remitterades till Lagutskottet.
Lades på bordet BancoUtsk:s
utlåt. N:o 5, i anledn. afR. St:s sednast församlade re.
visorers hemställan , att Landskamereraren i Wermlands län,
Kammarrättsrådet Lindberg må erhålla eftergift af ett honom
till betalning ådömdt belopp odlingslånemedel, hvilket
af f. d. Landssecret. Kleman blifvit förskingradt; och
mern. N:o 6, i anledn. af på bankens pensionsstat förflyttade
Bokhållaren Gustaf Wilh. Sundbergs ansökning att
erhålla pension, motsvarande den lön, han enligt constitutorial
inom bancoverket innehaft.
Frih. Cederström, Anders, uppläste följande:
Förenande mig i Hr Hjertås åsigter, rör:de offentlighet
vid underdomstolar, kan jag ej i allo dela hans yrkanden
Den 18 Mars c. m.
3/3
om offentlighet vid poliskamrar. Jag medger gerna offentlighet
i alla de mål, der poliskammaren äger domsrätt, ty
der är förhållandet lika som vid öfriga underdomstolar;
men der polisen blott äger ransaka, eller egentligen, undersöka
corpus delicti, d. v. s om den eller den förbrytelsen,
oordningen o. s. v. är begången, och hvilka personer, som
dervid mer eller mindre äro comprometterade m. m., utan
att polisens protocoll i dessa mål har vitsord, — der anser
jag all offentlighet höra .undvikas, såsom i de flesta fall mer
skadlig än gagnelig. Poliskammaren är här ungefärligen
detsamma som undersöknings-juryn i England, hvilken äger
att bestämma: 1:0 om den föregifna förbrytelsen eller corpus
delicti verkligen är begången; samt 2:0 om den tilltalade
eller misstänkte personen är så comprometterad, att
skäl för hans häktande eller tilltalande af actor publicus inför
domstol är förhanden. Befinnes den tilltalade så öfvertygad,
alt antingen målet förvises till behandling af vederbörlig
domstol, eller han ålägges att träda i häkte; så kommer
ju målet att vid den domstol, sorn äger att detsamma
ransaka och afdömma, få all den offentlighet, som kan önskas.
Skulle motsatsen deremot äga rum, eller att den föregifna
förbrytelsen ej anses böra eller kunna inför domstol åtalas;
så torde det vara lika så nyttigt sorn öuskvärdt för parterna
i allmänhet, att offentlighet vid undersökningen ej ägt
rum. De flesta mål, som af pöliskamrarna undersökas, och
som af dem ej få afdömmas, ej heller pröfvas, samt böra
till domstol förvisas, äro af den beskaffenhet, att den tilltalade,
örn än aldrig så oskyldig, ändock ofta genom offentligheten
vid ransakningen, skulle komma att underkastas
omilda, ofta oförtjenta omdömen. Och ofta skulle, genom
denna offentlighet, polismästaren se sig tvungen att till laga
domstol förvisa mål, hvilkas nedläggande annars varit lika
så önskvärdt som nyttigt, för så väl den tilltalade som
samhället. Att dessa mina anmärkningar må få medfölja
till Utsk., derom anhålles ödmjukast.
Remitterades till LagUtsk., i sammanhang med remissen
af Hr Hjertås motion om offentlighet vid alla underdomstolar
och poliskamrar.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr af Geijerstam,
Gustaf Emanuel, erhållit 3:ne veckors ledighet från
sin befattning såsom ledamot i BancoUtsk., samt anmodade
Hrr Electorer att äfven efter honom utse en ledamot i BancoUtsk.
under ledighets-tiden.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 12 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
3-A
Den 20 Mars f. ni.
Fredagen den 20 Mars i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Upplästes till justering 6 prot.utdr. för den 18 dennes
e. m.
1 anledn. af det prot.utdr. , hvaruti beslutet upptages
örn remiss af Frih. Fleinings motion, rörrde inskränkning
i Metodistiska kyrkans utöfning af sin gudstjenst i Sverige,
anmälde sig
Frih. Fleming, Herman Reinhold, oell yttrade:
Jag anser mig skyldig för R. o. Ad. aflemna redogörelse,
hvarföre jag funnit mig nödsakad att ändra min motion.
Då jag nemi. icke vill förorsaka en discussion i ämnet, sorn
skulle upptaga R. o. Ad:s dyrbara tid, enär ändamålet i
alla fall kan vinnas, ansåg jag lämpligast vara, att gå Hr
Frih. o. Landtrots önskan till mötes. Jag anhåller, alt det
Utsk., som kommer att behandla frågan, ville nogsamt
granska de förnämsta gravamina, sorn förekomma mot Metodistiska
luran.
Frih. Fleming uppläste derefter följande:
Metodisterne hafva i England, ehuru deras och Statskyrkans
trosbekännelse är enahanda, genom sin sträfvan att
qväfva all bildning, sorn ej är af ascetisk natur, åstadkommit
oändligen mycket ondt. Öfverallt vilja de spela mästare;
öfverallt göra sig till herrar öfver folkets andliga och
verldsliga krafter, för att använda dessa tillgångar enligt sitt
bigotta syfte. Men då detta ej kan förenas med samhällets
väl, nödgas hög-kyrkans prester strida med Metodisterna om
tillämpningen af de annars lika lärobegreppen. Genom denna
strid åstadkommes ej sällan en ovisshet, en obeslutsamhet
hos menniskor, som tycka att begge bekännelserna hafva
rätt i några och orätt i andra lärobegrepp. Denna ovisshet,
denna obeslutsamhet, vållar handfallenhet och slutas ej
sällan med öfvergång till Catholicismen, en bekännelse, sorn
gjort större framsteg, till följe af detta förhållande, under
de 10 sednaste åren, än på 100 föregående. Bedröfligt och
orobådande ser det ut inom England; men en ännu bekymmersammare
framtid väntar oss, 0111 ej kraftiga åtgärder
vidtagas, som sätta en gräns mot alla ofog.
Lutherska och Reformerta kyrkorna afvika från hvarandra
i vigliga trosläror; men vår kyrka och Melodisternes
afvika ännu mer från hvarandra i tillämpningen af Christi
läror, än de anförda bekännelserna. Metodisten tror, i likhet
med sockenläsaren i Norrland, att han är Guds barn
på grund deraf, att han undviker alla verldsliga tillåtna nöjen,
såsom musik, dans, spektakler, m. m. Gudaktigheten
består ej sällan hos begge i utvärtes åthäfvor. Men det som
värre är än detta, är att de dömma dem, som sådant tillå
-
Den 20 Mars f. m.
3j5
la sig, att, utan apell, vara förtappelsens barn. Deras försakelse
af dessa yttre likgilltiga ting är i sanning ej svår,
den räcker ej på långt när till för en jemförelse ens emellan
dem, och de af Christus så allvarligt tillrättavisade Phariseerna.
Den härvar. Metodist-presten har också sett med snikna
blickar upp till sina själsförvandter, läsarena i Norrland,
som snart skolat, under nitiska och allvarliga lärares
af vår egen bekännelse ledning, blifva tillrättaförde till den
rätta och oförfalskade tron och kärleken, derest han ej äggat
upp sinnena på nytt och underblåst den redan halfslocknade
ofördragsamhetens eld. Flitigt brefvexla)- Metodistpresten
med läsarena i Norrland och Finland, gerna besöker
och bearbetar han dem efter sitt sinne. Han gör allt i
verlden, för att indraga i sina afsigter alla prester deruppe,
som hafva folkets förtroende; och för närvar, befinner sig
en sådan prest från Helsingland, på en resa, för att inspectera
de nyanlagda Metodistiska missionerna i Lappmarken,
och detta allt på det s. k. Svenska Missions-sällskapets bekostnad.
Då missionärerne komma hit till hufvudstaden,
bevisa de sin egenskap af rättroende Metodister, derigenom
att de uppträda att ej blott, tala och predika i Metodistcapellet,
utan äfven derigenom, att de derstädes afgifva sina
berättelser om deras andliga verksamhet. Så gjorde förliden
sommar Missionären Tellström.
Svenska Regeringen håller nu mera ingen prest på ön
St. Barthelemy, men Svenska Missions-sällskapet håller derstädes
en Metodistisk qvinna, som undervisar äldre och yngre
af dervar. Svenska undersåter i Metodistiska lärobegreppen.
Huru dermed Staten vårdar sina undersåters andliga
väl, öfverlemna!- jag lill R. St:s bepröfvande. Önskligt vore
att Svenske undersåtarne på St. Bär thelemy ej måtte erfara
samma öde, som inbyggarne på Söderhalls- och Vänskapsöarna.
I hufvudstaden hafva Metodisterne innästlat sig i husen
och familjerna, och der tillställt oredor af mångfalldig art.
Conventiklar bland vår kyrkas bekännare höra till ordningen
för dagen. Värfning, inmatrikulering i Melodismens milor,
bildandet af band och cirklar, samt hörandet af en offentlig
bigt, som utgör ett 100-fallt odrägligare ok på folkets
hals än Cathoiikernes, äro sådana, som bedrifvas på dessa
conventiklar. •
Metodist-presten har dessutom satt stamböcker i omlopp
inom hufvudstaden, hvilka kringbäras af vaktmästare och
käringar. Prester tjena honom i detta afseende i landsorten.
För ingen Svensk kyrka får sådant ske, utan K. M:s
nåd. tillåtelse; men dessa visa härmed hvad de kunna och
vilja våga äfven hos oss, och att de höra till det folket,
som låter ändamålet helga medlen.
Metodist-presten Scott anser äfven religions-tillståndet
3;6
Den 20 Mars f. m.
i Sverige vara hednisk, hvilket torde vara väl hardt tilltaget
och fordra bevisning. I utländska tidningar omtalas
denna Metodist-predikant som missionär.
Eli lands trefnad och sällhet ernås omöjligen ej, endast
och allenast af val ordnade verldsliga förhållanden. IVej,
mine herrar! religionen är den basis, hvarpå samhällsordningen
(örst och säkrast grundlägger dess bestånd, och
hvars lyckliga resultat vidare utvecklar, gemensamt med de
välordnade verldsliga förhållanden , alla delarnes sammanband
till ett fullkomligt helt, som slutligen endast på detta
sätt bereder hela nationens lycksalighet och välstånd.
Yi äro lycklige i vårt land att äga en ren och sann
religionslära, nemi. den Evangelisk Lutherska. Ja! den skönaste
som finnes — och kommer att finnas, hvilken lyckliggör
hvarje individ, när han med andans gåfva följer densamma,
som den mildrikt befaller; vi kunna aldrig få,
eller ens önska oss någon skönare och saligare vägledning
till aftonen af vår lefnads slut, än den, sora redan af oss
äges genom Evangelium och Christi gudomliga efterföljd;
derföre anser jag det vara ett oförstånd, ja! ett högst dåraktigt
oförstånd, att låta förföra sig att öfvergifva den gudomligt
sköna läran, som här bekännes såsom hufvud-religion
i vårt samhälle, och blindvis antaga en främmande,
hvilken annan lära som helst. Vi skola med ett lugnt och
sansadt sinne noga öfverväga detta, och jag trotsar —hvem
han vara må — alt kunna motsäga detta med något enda
gilltigt skäl. Allt hvad heligt är, skall åtminstone jag aldrig
lemna min röst .för detta proselytmakeri, som nu i vårt
samhälle med stora steg börjar antaga en så allvarsam och
menlig natur; vi måste mota faran och kraftigt med roten
upprycka detta onda, för att vidare förhindra dess tillvext
och framgång.
En Metodist-predikant, eller hvilken främmande religions-predikant
som helst — nemi. af Christi bekännare —
som här, enligt våra grundlagar, äger tillåtelse att i vårt
land predika den lära, som tillhör den församling, hvars
själasörjare han är kallad till, må för sin egen heder ej begagna
eller utsträcka denna tillåtelse längre, än hvartill den
utstakade gränsen berättigar honom; handlar han tvertemot,
anser jag honom ej för någon Christi tjenare, utan för en
utprånglare af en falsk vara, som är förbuden, och hvaremot
kraftiga åtgärder då måste vidtagas, som sätta en gräns
för hans handlingssätt. Deremot, vill han utbreda denna
sin lära, och öka sin sects eller religionsanhängäres antal;
må han då som en sann apostel — hvilket han säkerligen
anser sig vara — söka upp de folkslag, som ännu äro så
olyckliga, och ej känna Christi namn eller Evangelium, och
bland dem använda sin skicklighet att värfva anhängare till
sin läras antagande — och, i Guds namn, emedlertid låta
oss
D t ii 20 Mars f. m.
oss i ro och fred behålla vår religion, och lemna våra faltiga
själar att omvårdas af dem som dertill äro utsedde, och
ej befatta sig härmed — hvilket mera skadar än gagnar.
I annor händelse vanhelgar' han sitt kall i det land, derhän
med gästfrihetens hyllning blifvit emoltagen, och till
tacksamhet derföre endast utsår ett oenighetsfrö, som slutligen
kan vålla hela nationens split och söndring — derifrån
Gud måtte bevara oss, Tiden är inne, mine herrarf
att med allvar beifra denna heliga sak, och ej åt liknöjdheten
eller slumpens afgörande öfverlemna densamma.
Kommen ihåg, mine herrar! hvad möda det kostade
den i:e Gustaf att i vårt kära fädernesland införa denna sköna
religionslära, vi nu äro så lyckliga att äga, som försvarades
af den store 2:dre Gustaf med lifvets förlust på
valplatsen. Äro icke de sköldemärken våra förfäder buro,,
och som i detta ögonblick syuas framför oss, älskade minnen,
sorn böra påminna oss hvad desse ädle och tappre män
med mödor och besvär utförde, och genom hvars tapperhet
på den blodiga skådeplatsen de ståndaktigt uthärdade; en
skön religions vidmakthållande blef frukten af deras segrar,
och af dem åt oss testamenterad, att heligt förvaras och försvaras.
Hvilken välsignelse har icke denna lära utbredt i stad och
land, i palats och koja, huru ömtålig har icke Luther och med
honom alla rättskaffens män varit om hela läran och dess enskilda
delar, och huru bör icke vår kyrka prisa Gud för dess
ägande och så bevara den medan den äges, alt den ej lill
ett rättvist straff ifrån oss borttages!
Frih. Cederström, Jacob: Vidt skiljd från all intolerance
måste protestantism vara, eller också är den icke
sann. Det gifves christna secter, som anse deras tro vara
deri enda rätta och saliggörande, deruti Protestanterne bland
annat skilja sig från Calholikerna, såsom öfvertygade att
skiljaktighet i dogmer icke hindrar att blifva salig. Enahanda
kan förhållandet vara med Metodisterna, om tolerance
är oskiljaktig från protestantismen; huru då förklara här
yttrad intolerance mot Metodister eller Catholiker? Hvarföre
skall ej hvarje Svensk man få flitt utöfva sin religion,
då ingen förargelse åstadkommes, så länge 16 §:n Reg.Ftn
är oförändrad? Jag hoppas, att Ulsk. icke gör afseende på
motionen.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Det är mig en
verklig fägnad, att detta ämne väckt mera uppmärksamhet, än
jag hittills vågat förmoda. Lika med den siste värde talaren
erkänner jag protestantismens princip såsom liberal och fri
från fanatism; men det är helt annat än sådana phenomener,
sorn de sednare åren uppenbarat sig i htifvudstaden. Exemplen
äro icke sällsynta, sorn ådagalägga välfningar i husen,
innästlande bland tjenstefolk och till och med barn, för att
uppfostra dem i främmande läror. Jag anhåller att detta
4 H. 48
3;S
13en 20 M a r» f. m.
korta yttrande måtte få åtfölja till UtsL, under upprepande
att det är mig en personlig /'agnad, att saken vackt uppmäi
ksamhet.
Hr Ribbing, Arvid: Jag får börja med att tillkännagifva,
att jag kom så sent upp, att jag endast fick hörå
sednare delen af Frih. Flemings anförande. Likväl hörde
jag tillräckligt, för att icke kunna stillatigande förbigå
livad af honom så nitiskt men efter mitt tycke tillika så
fanatiskt blifvit yttradt. Jag finner val, att Hr Frih:n har
ändrat sin motion till det yrkande, att de särskilda religionssecternä
mätte hålla sig inom lagliga gränser, och jag klandrar
icke påståendet, att Lutherska läran är förträfflig; men
då motionären gått så långt, att han påstått det denna lära
vore den förträffligaste, som funnits och sorn någonsin kommer
att .finnas, så torde deremot böra behjertas, att Luthers
förträfflighet hufvudsakligen består deruti, att han från
Christna läran afsöndrade alla menskliga tillsatser. Jag alock
öfvertygad, att om Luther sjelf fått gifva namn åt sin
lära, hade han, hellre än att kalla den efter sitt egel namn,
valt en benämning, som innefattade eller afsåge möjligheten
för menniskorna, att genom ett stigande till allt högre
och högre ljus, närma sig lärans gudomliga ursprung; och
jag känner intet namn som bättre och lämpligare uttrycker
en sådan lära än ordet: Reformerta. Vi äro ju ämnade
att beständigt stiga i fullkomlighet; men det kan ej ske utan
reform. Låt vara att Luther på sin tid var den som bäst
och fullkomligast uppfattade Guds ord, eller åtminstone förträffligast
uttryckte denna uppfattning. Efter honom kunde
och kan väl komma någon, som gör det än bättre. Skilnaden
emellan dessa läror, den s. k. Lutherska och Reformerta
är emedlertid icke betydlig. Den har icke så ansetts i vår
grundlag, som lemnal åt Reformerta trosbekännnare rättighet
att utöfva representantkallet, och att en sect af den
Reformerta läran finnes vara ifrig i sina bemödanden för
dess framgång, är en sok, sorn i och för sig sjelf icke bör
anses skadlig. Det exempel som Frih. Fleming anfört, huru
proselytmakeriet bedrifves, är för mig alldeles obekant ; men
om någon öfverdrift i det hänseendet skulle börja visa sig,
så gifves det lagar, med hvilkas tillämpning sådant kan begränsas.
Motionären omnämnde någon oro, som en religionssect
väckt uti ett visst consistorium. Oro är visserligen
icke något godt; men man kan också sjunka till för mycken
ro; och inom vårt fädernesland skulle jag tro, att det
ej skadar, om ämnen bringas å bane, som gifva anledning
till betraktelser öfver religionen och dess sanningar. Man
har vädjat till våra sköldemärken, som förvara minnet af
den religions-frihet, som tillkämpades oss af de frejdade
män, hvilkas namn i häfderna förvaras. Må man dock ihågkomma,
att denna kamp var för tankefriheten i religionen
D e 11 ao M ii r s f. ni.
379
och gick egentligen derpå ut, att bestrida luran om blott en
emla saliggörande kyrka; del var för den af Christus öppnade
vägen till himmelen, som striden gick att undanrödja
de menskliga tillsatserna. Med dessa aiimärkn. beledsagar
jag motionen till det Utsk., der jag är ledamot,och således får
tillfälle att närmare utveckla hvad jag nu baft äran korteligen
anföra.
Frih. Boye, Ludv.: Så förkastlig som jag anser
både intolerance och fanatism, så ovillkorlig tror jag också
lagstiftarens pligt vara att beskydda de oupplysta och enfal
Idiga classerna — ty de bildade behöfva det icke — för
proselytmakeri. Må i Sverige alla religioner fritt utöfvas; meri
må deras lärare respectera våra begrepp, och framförallt,
vårt lugn. Jag utber mig derföre af Utsk. all den uppmärksamhet
åt motionen, som dess syfte förtjenar.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Må det äfven vara mig tillåtet
att i elt ämne, sådant som detta, hafva en tanke, och
att uttala densamma. Jag har i all min lifstid haft tillfälle
att mycket nära och vänskapsfullt umgås med en mängd af
mitt fäderneslands mest aktade presterskap. Jag har funnit
hos dem lärdom och tolerance. Jag har mångfalldiga gånger
under de sednaste Jo åren, då jag haft rådplägningar
med ledamöter af piesterskapet, funnit, att proselytmakeriet,
för >att förmå någon öfvergå från en främmande till vår
troslära, varit dem högst motbjudande. Bland dessa ärans
män, äger jag rättighet att citera saligen aflidne Erkebiskopen
Wallin. Ilan har mer än 4° 8^n8er samtalat med mig
om denna angelägenhet, och visat huru vigligt han ansett
det vara att icke göra proselyter, flan har många gånger
afvändt främmande reiigionsförvandters på knä gjorda anhållan
alt upptaga dem i den Lutherska kyrkan. Han har
sagt dem: ”gun lill edra egna prester. Salighet vinnes på
”alla vägar, blott man tror.” Sådana vittnesbörd äger jag
om vår kyrkas prester; och i närvar, stund är vårt toleranta
presterskap oroadt af proselytmakare från andra håll.
Det är en allvarsam sak. Från droppen blir öfversvämningen
och från fröet växer plantan upp. Jag är tolerant, men
icke till den grad, att jag vill blottställa mitt fäderneslands
sanna väl och lugn. Jag anhåller, att detta mätte komma
till Utsk:s behjertande. Jag upprepar det. Det kommer ej
från intolerance, utan från sann känsla af hvad vi hafva
rätt att fordra af dem, som vi upptaga ibland oss. De må
äga fri utöfning af deras religion, men vår religion bör äfven
vara skyddad; ty 16 §:n Reg.F:n'galler äfven för oss.
Proselytmakeriet bär alltid dåliga frukter, det må komma
från hvilken sida som helst.
Gr. Frölich, David: Då motionen i sista plenum
föredrogs, afstyrkte jag densamma, egentligen på den grund,
alt örn förargelse sker vid någon religionsförsamlings utöf
-
38o
Den 20 Mars f. m.
ning af sin gudstjenst, så gifves det lagar, genom hvilkas
tillämpning sådant kan tillrättavisas. Utan att fästa mig
vid hvad motionären skriftligen i dag anfört, hvilket jag
icke afhört, står jag upp ånyo, i anledning af den discussion,
som föregått; hvarvid jag vill söka förklara några ord, som
blifvit nämnda, och torde tåla definition. — Med förargelse
i fråga om andras gudstjenst menar jag, då man söker hindra
andra att frukta Gud, på de sätt sorn öfverensstämmer
med deras tro. Om congregationer inom särskildta hus äga
rum al personer, hörande till någon viss trosbekännelse, för
att der frukta Gud, enligt deras öfvertygelse, och man vill
störa dem uti deras religionsöfning; så åstadkommer man
förargelse, — och sådant böra lagarne straffa: ty då våra
grundlagar förklarat, att inom Rikets område gifves religionsfrihet;
så följer af begreppet om religionsfrihet, att de särskilde
religionsbekännarne må äga sina samlingsrum för religionsöfningén,
utan att störas af lagbestämmelser och i
förväg lagda hinder. Ty i annat fall är grundlagens tillåtelse
af fri religionsöfning blott ett betydelselöst ord. Tolerance
åter anser jag bestå deruti, att icke anse den lära,
till hvilken man bekänner sig, vara den enda saliggörande.
Vi veta att Gatholska religionsbekännare antagit den dogmen;
äfvensom att flera andra religionssecter ännu i dag anse deras
lära vara den enda saliggörande. Sådant kallar jag intolerance.
När tolerance finnes i landet, när en hvar lemnäs
frihet att, utan att störas af andra, frukta Gud på sitt
sätt; då är ej proselytmakeriet farligt. Det kan endast blifva
farlig!, när det finnes en böjelse hos den rådande k yrdan
att hindra sanningens ljus att fritt sprida sig och obehindradt
utveckla sin inneboende kraft. Jag anhåller, att
detta yttrande måtte få åtfölja till Utskottet.
Hr Ribbing: Hr Lefrén har nämnt ett exempel, som
jag icke kan stillatigande förbigå. Talaren omnämnde huru
frami. Erkebiskopen Wallin i lifstiden hänviste främmande
trosbekännare till deras egna prester, när de sökte att få
öfvergå till vår lära. Jag hemställer, om det lif, som lian
genom förklaring af Christna religionens sanningar uppväckte,
innebar annat än godt. Jag betviflar, att de, som erhöllo
hänvisningen: "gån till edra egna prester", följde denna uppmaning.
Jag tror, att de hellre återgingo till honora, för
att höra hans tolkning af Christna läran. Jag tror icke, att
någon befallning i detta hänseende lyckas, utan att enda
sättet att afhjelpa ett sådant förhållande hade varit, att presterne
sökt draga sina åhörare lill sig genom en förträfflighet,
motsvarande den, som gjorde, att de hellre hörde Erkebiskopen
Wallin än andra. Jag tror, att just genom detta
exempel är bevist, att om man vill gå till väga med yttre
tvång, förfelas ändamålet; ty det fordras för en kyjrka icke
blott, att den skall hafva eu sann lära, — det fordras äfven
Den 20 Mars f. m.
lif, anda oell kraft att förvara denna lära, och denna verkande
förmåga måste komma inifrån. Man kan skydda kyrkan
genom författningar och utestänga alla friskare vindar;
och hon skall domna bort i likgiltighet och dufvenhet, hvarpå
jag icke behöfver framlägga något exempel, då det är möjligt
alt från Svenska Riddarhuset kunnat utgå en motion,
sådan som den ifrågavar. först framställdes. Om sådana
motioner skulle framkomma och blifva fortskaffade, hvilket
dock, hvad den förevarande beträffar, hindrades genom vår
ordförts upplysta tänkesätt, skulle jag hysa större fruktan,
än 0111 Catholska lärosatser vunnit insteg hös oss; ty de, som
vilja sluta lill Guds heliga ord, och slå igen boken, och
stänga till himmelen och alla andra vägar,'böra mera fruktas,
än Catholska prester oell jesuiter bland oss; men Guds
ord och Christi lära har den kraft inom sig, att den försvarar
sina sanningar, sådana sorn de utgått ur Christi mun;
och Christi lära är stark mot alla främmande anfall, och
har ej beliof af sådant skydd, som man ansett sig böra lemna
den. Jag får således för min del afstyrka motionen.
Gr. Morn, Claes Fredr.: Jag önskar, för min del,
att det Utsk., som får denna fråga om händer, måtte tillse
och allvarligen tillse, 0111 den Svenska hiskopliga kyrkan,
som vi kalla den Lutherska, kan löpa någon verklig fara
genom det omtaldta proselylmakeriet. Skulle så vara, tror
jag att. Utsk. finner det vara hög tid att fästa kyrkans uppmärksamhet
på sin ställning, och hvad hennes verkliga säkerhet
fordrar. Dock bör man erinra sig, att kyrkan vore i
samma ställning som den Catholska, då Luther, den störste proselytmakare
sorn någonsin funnits, uppträdde. Härmed vill
jag likväl icke säga, att jag gillar proselytmakefiet, såvida
det skulle slöra allmänna lugnet, eller har några hemliga
politiska afsigter, eller utöfvar något egennyttigt tanketvång
eller äger något annat dylikt syftemål, hvilket allt jag väl
hört omtalas, men hvarpå jag fäster föga afseende; men då
detta ämne en gång blifvit bragt å bane, önskar jag, att
denna högst vigtiga fråga måtte noga betänkas, och att, derest
någon verklig fara finnes för den rådande kyrkan, denna
kyrka i tid måtte blifva uppmärksam på sin ställning, samt
genom yttre gudstjenst och i öfrigt nödiga reformer söka
förekomma proselytmakeriets insteg.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
liar blott begärt ordet, för att göra den värde talaren Gr.
Frölich uppmärksam på, att ett är att få fritt utöfva sin
religion, ett annat alt få fritt utbreda densamma; det förra
medgifver vår grundlag, men det sednare, eller att med all
makt söka göra proselyter och således söka undergräfva den
rådande kyrkan och derigenom förargelse åstadkomma, förbjuder
den.
Hr Ribbing, Bengt: Jag anhåller alt få förena mig
38i
D e n 20 M a r s f. in.
med Gr. Frölichs, Frih. Cederströms och Hr Ribbings åsigter
i denna sak. De hafva anfört så mycket, att jag visserligen
icke behöfde tillägga något. Jag har endast velat
fästa Hr Frih. och Landtmts uppmärksamhet derpå, att här
icke lärer vara stället att, emot 90 §:n Reg.F:n, hålla sig
till personlighet och angifvelse såsom inför en domstol. Den
värde motionären har här gjort beskyllningar mot Melodisternes
prester af ganska eftertänklig beskaffenhet, och som
snarare torde böra vara föremål för lagskipningen än lagstiftningen
i landet. Jag torde få hafva äran fästa uppmärksamheten
derpå, att vi hotas med sådana motioner,
som gå ut på att tillintetgöra vissa delar af 16 §:n Reg.F:n.
Jag anser denna såsom den dyrbaraste juvel, vi äga i
Sveriges krona. Akta vi icke den, star träldomen snart för
dörren. Jag önskar varmt frihet i tanke och religion. Akta
vi ej denna frihet, få vi se hvart det sedan bär hän.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill blott i största korthet hafva
äran fästa R. o. Ad:s samt Utsk:s uppmärksamhet på Gr.
Horns yttrande, så vidt detsamma angar sjelfva hufvudsaken.
Hr Grefven har framställt den sanningen, att om fara för
Svenska kyrkan verkligen vore för handen, med hänsigt till
de ingrepp och hemliga anfall, för hvilka hon nu synes vara
föremål; så befunne hon sig i samma ställning, hvaruti
de varit, hvilka förut blifvit reformerade. Historien saknar
likväl icke exempel på förändringar, som skett utan reform,
di v. s., ej med progressiv utan regressiv rörelse. Hörändringen
har skett, ej genom framskridande till upplysning,
tolerance och förnuft, utan genom tillbakagående till mörker
och fanatism. Europa äger ännu i denna dag vidsträckta
länder, bebodda af många millioner menniskor, hvilka före
3o-åriga kriget bekände Lutherska läran, men som nu äro
de mest förmörkade Catholiker, nemi. större delen af Österrikiska
besittningarna.
T öfrigt har jag velat fästa uppmärksamheten derpå, att
16 §:n Reg.F:n synes stå i någon strid med det stadgande i
Missg.-b;n, som förmår, att den, som affaller ifrån lätta
Evangeliska läran, och träder till en villfarande, skall förvisas
Riket och vara förlustig arf och borgerlig rättighet.
Det vore intressant att erhålla visshet om huruvida detta
stadgande i 1734 års lag äger sin fulla kraft, sedan 16 §:n
i Reg.F:n tillkommit. Derom har jag hört olika meningar
yttras. Jag har hört åtskilliga rättänkande prester hysa betänkligheter
dervid, att man uraktlåter alt sätta stadgandet
i Missg.-b:n i utöfning så länge, till dess man får flere
tusende individer att på en gång tillämpa det emot. Då
skall det falla sig betänkligt att dörnma 5 ä 6000 menniskor
till landsflykt och arflöshet; hvaremot, om lagen efter hand
tillämpades på en och en i sender, någon betänklighet dervid
icke skulle uppstå eller sådant förekomma orimligt.
Den ao Mars f. m.
383
Remitterades till Allin. Besvärs- och Ekon.Utsk. i
sammanhang med Frih. FJemings förut till Utsk. remitterade
motion, hvarjemte cornmnnication med de öfriga Stånden
af Frih. Flemings motion blef af R. ö. Ad. bifallen.
De upplästa prot.utdrtn blefvo derefter af R. o. Ad. godkända.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter i
Coust.-, Stats- och BancoUtsktn, i stället för N:o 1117, Hr
Cederschjöld, Pehr Gustaf; JN:o 1479. Hr Ulfhjelm, fullm.
Hr af Geijerstam, Carl; N:o 313. Hr Drakenhjelm, fullm.
Hr af Geijerstam, Gustaf Emanuel, samt N:o 1063. Hr von
Matern, fullm. Hr Mannerstråle, Fredr., under den ledighet,
som blifvit beviljad, dels de Irenne förstnämnde, dels
en ledamot i BancoUtsk., i hvars ställe Hr Mannerstråle afsagt
sig att i Utsk. inträda; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
i Constitutions-UtskoLtet:
N:o 2152. Hr af 'Uhr, Carl David,
genom lottning med M:o 2162. Hr af Flodin, fullm. Hr
af Uhr, Gustaf;
i Stats -Utskottet:
N:o i2io. Hr Reutersvärd, Pehr Adam;
i BancoUtskotlet:
JV:o 579. Hr Klöfversköld, Carl Fredr., och
” 2010. Hr Geyerstam, Johan Henr.
Hr af Uhr, Carl David: Jag får den äran anmäla
hvad jag i går, då valet föregick, tillkännagaf, nemi. att jag
icke kan emottaga det 111ig lemnade förtroendet att vara ledamot
af Const.Utsk , af den orsak, att jag hör illa och
således har svårt att följa de vigtiga öfverläggningar, som
der dagligen förekomma.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot i Bevilln.Utsk. efter N:o 2g5. Frih. Ramel, Hans;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
K:o 23oo. H ^Sandelhjelm, Paul.
Hr Sandelhjelm, Paul: Underrättad af den upplästa
val-listan, derom att jag blifvit af R. o. Ad:s resp.
Electorer utsedd till ledamot af Bevilln.Utsk., föranlåtes jag
afsäga mig detta hedrande förtroende, som jag af enskilda
affärer är hindrad att emottaga.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den i4 och 18 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 2, i anledn. af verkställd granskning
utaf R. St:s Just.ombudsmans afgifna embetsberättelse!- och
allmänna redogörelse, äfvensom af hans embetsdiarier och
registratur för den tid, som sedan sista riksdags början
förflutit.
Hr von Hartmansdorff, Au g., begärde, att Hr Lagergrens
reservation måtte uppläsas, hvilket skedde.
384
Den 20 Mars f. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få förena
mig med Hr Lagergren, Gr. Sparre, och öfriga ledamöter af
LagUtsk., som delat deras åsigt. Jag önskar, att ingen anmärkning
mätte göras mot Just.ombudsmannens förvaltning,
och att fråga om det sätt, hvarpå han borde tillvägagå för
att uppfylla åliggandet att anmärka lagars och författningars
brister samt uppgifva förslag till deras förbättring, ej måtte
väckas på ett sätt, hvilket jag, lika med reservante,rne, anser
vara oriktigt. Det är icke i anmärknings- utan i motionsväg
man skall komma dertill. Jag yrkar således ålerremiss
af betänk. Med denna begäran åsyftar jag likväl icke att
förhindra val af opinionsnämnden i morgon; ty uti LagUtsk:s
yttrande öfver Just.ombudsmannens förvaltning, finnes ingen
anmärkning mot Högsta Domstolen, som kunde till sådant
uppskof föranleda. Mia anhållan om återremiss afser endast
Just.ombudsmannens kall och den för honom utfärdade
instruetion.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron, anhöll,
att äfven dess reservation måtte blifva uppläst, hvilket äfven
skedde.
Hr Cederschjöld: Jemlikt 2:a mom. af Riksd.Ordn:s
33 §., åligger det LagUtsk. att granska Just.ombudsmannens
embetsberättelse!-, samt att med utlåt, deröfver till R. St.
inkomma.
Den af Just.ombudsmannen vid början af ifrågavar.
riksmöte afgifna embetsberättelse är af alla fyra RiksSttn
utan något förbehåll till LagUtsk. remitterad; hvaraf följer,
att Utsk. vprit berättigadt att utlåta sig öfver alla deruti
förekommande ämnen, samt pligtigt, att ej med tystnad förbigå
någon bland de vigtigaste af de deruti afhandlade frågor.
Uti denna berättelse har Just.ombudsmannen sjelf fästat
R, St:s uppmärksamhet å svårigheten att uppfylla en
af embetets vigtigaste pl ig ler, den nemi., ”att anmärka lagars
och författningars brister, samt att uppgifva förslag till
”deras förbättring.”
Om det icke kan bestridas, att LagUtsk., derest den af
Just.ombudsmannen uppgifna svårigheten icke funnits, bort
sådant tillkännagifva, såsom en anmärkning i afseende på
Just.ombudsmannens embetsförvaltning; så lärer väl äfven
böra medgifvas, att rättvisan emot Just.ombudsmannen fordrat,
det Utsk., ifall den omnämnda svårigheten existerar,
sådant vitsordat. — Borde väl Utsk:s utlåt, hafva inskränkt
sig endast härtill? Nej! Ty då R. St. uti deras instruetion
för Just.ombudsmannen såsom en af hans förnämsta pligter
föreskrifvit, att han skall anmärka lagars och författningars
brister, samt uppgifva förslag till deras förbättring; så måste
det äfven tillkomma R. St. att omsorgsfullt undanrödja
hvarje svårighet, sorn för denna vigtiga skyldighets noggranna
upp
-
Den 20 Mars f. m.
385
uppfyllande möter, samt det således jemväl vara LngUtk:s
pligt, alt för R. St. uppgifva sättet, huru svårigheten lämpligast
och bäst må kunna afhjelpas. Saken synes mig vara
helt enkel, om man blott upplöser densamma genom följande
simpla frågor:
1:0 Existerar den ifrågavar. svårigheten, eller existerar
den icke?
Besvaras denna fråga med nej, så hafva både Just.-  ombudsmannen och LagUtsk. misstagit sig, samt gjort sig
fort jente a( R. St:s anmärkningar. — Besvaras åter frågan
med ja, och svårighetens tillvaro medgifves; så lärer väl
ingen vilja förneka, att den bör,’så vidt möjligt är, undanlödjas;
och då blir andra frågan:j
2:0 Är det af Utsk. uppgifna sätt att afhjelpa svårigheten
det mest ändamålsenliga?
Svaras härtill ja, så bör detta sätt naturligtvis följas.
Besvaras åter denna fråga med nej, så bör Utsk:s åsigt förkastas,
och ett bättre medel att vinna ändamålet i stället
föreskri fvas.
På detta sätt har jag kommit till en mot Hr von Hartmansdorffs
nu yttrade åsigt så alldeles motsatt öfvertygelse,
att jag funnit det vara, icke allenast LagUtsk:s rättighet,
utan dess ovilkorliga skyldighet, att uti ifrågavar. utlåt,
göra en framställning i den syftning, som finnes antydd uti det
utlåt, vidfogade tillägg, mot hvilket Hr von Hartmansdorff nu
protesterat. Deremot (örenar jag mig uti Hr von Hartmansdorlfs
anhållan 0111 återremiss af betänk., men ej på det af honom
anförda skäl, utan på den grund, att ifrågavar. tillägg, i den
form det nu finnes uppstäldt, skulle kunna anses innefatta
en anmärkning mot del sätt, hvarpå erabetet blifvit af Just,-  ombudsmannen förvaltadt; men att sådant icke varit Utsk:s
afsigt, inhemtas bäst af det fördelaktiga vitsord, som Utsk.
redan uti detta afseende meddelat.
Frih. Cederström, Jacob: Med Hr Lagergren instämmer
jag deruti, att Hr Cederschjöld icke varit befogad
alt, mot 37 §:n 2 mom. Riksd.Ordn., inkomma med förslag
till ändring af den för Just ombudsmannen utfärdade instructionen.
l På grund af Just.ombudsmannens berättelse,
kunna Ständerne afgifva motioner till ändringar uti instructionen
och remittera dessa motioner till behandling af LagUtsk.
; men LagUtsk. är icke bland de Utsk., som, enligt
37 §:n Riksd.Ordn., äga.att väcka frågor till afgörande i R.
St:s plena. I öfrigt förekommer mot Hr Cederschjölds
förslag ytterligare den omständighet, att om detsamma af
Ständerna bifölles, så vore vägen öppnad för öfverläggning
och beslut af R. St. öfver frågor om Högsta Domstolens beslut
i särskildta mål, hvarigenom R. St. skulle handla i rak
4 IR 49
386
Den 20 Mars f, m.
strid mot 90 §:u Reg.F:n. En sådan instrnclion måste Ständerne
akta sig för att gifva Just.ombudsmannen, och deruti
torde LagUtskts öfrige ledamöter finna tillräckligt skål,
att icke instämma med Hr Cederschjöld. Derest R. o. Ad.
skulle finna för godt att återremittera betänk, på grund af
de anmärkningar, som deremot blifvit gjorda, har jag ingenting
deremot, ehuru jag icke anser återremiss behöflig.
Gr. Frölich, David: Jag anhåller att endast få till
prot. yttra, att jag till alla delar instämmer med Hr Cederschjöld,
uti hans reservation, hvarföre jag äfven anhåller
om återremiss af betänk. Orsaken , hvarföre jag icke yttrar
mig vidlyftigare, är den, alt jag icke viii gifva anledn. till,
alt detta inål skall komma att upptaga tiden för öfriga
angelägna ärenden.
Hr Cederschjöld: Frih. Cederström har trott, att
LagUtsk. icke ägt rättighet att göra den ifrågavar. framställningen,
på grund af 37 §:n 1 morn. Riksd.Ordn., der
orden lyda sålunda: Intet Utsk., Coust- och BancoUtskm
”allena undantagna, vare berättigadt att väcka frågor till af”görande
i R. St:s plena, eller att upptaga andra ämnen än
”de från plena remitterade.” Det ifrågavar. ämnet är från
alla Stånden till Utsk. remitteradt, och det måtte således vara
Utsk:s rättighet att deröfver uttala sig i ämnets hela omfattning,
enär Stånden icke bestämt någon gräns, inom
hvilken Utsk. skulle stanna med sitt utlåt, eller uppgifvit
vissa delar af Just.ombudsmannens berättelse, öfver hvilka,
med det öfrigas uteslutande, yttrande af Utsk. finge afgifvas.
Beträffande Hr Frih:ns anmärkning, att Högsta Domstolens
åtgärder skulle kunna blifva föremål för Ständernes
pröfning, i händelse Just.ombudsmannen iakttog den åtgärden,
i afseende på Högsta Domstolens förhandlingar, hvarpå
jag häntydt; så är jag fullkomligen förvissad derom, att
hvarken Landtm, eller Talmännen i öfriga Stånden skola
underlåta att begagna den rättighet de, enligt 90 §:n Reg.-  F:n, äga att hindra all pröfning af de Högsta Domstolens
beslut, som uti Just.ombudsmannens berättelse kunde omnämnas.
Äfven torde det tillåtas mig få erinra, alt uti Just.-  ombudsmannens sista embetsberättelse finnas flera Högsta
Domstolens beslut, refererade på enahanda sätt, som det af
mig uppgifna; men sådant oaktadt har ingen discussion om
eller pröfning af desamma hos nugot RiksSt. ifrågakommit.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leoni).: Jag anhåller att få
förena mig uti Hr CederschjÖIds grundliga och sakrika reservation.
Jag vill icke förlänga discussionen, utan anhåller
blott om återremiss af betänk , samt att hvad reservanten
föreslagit såsom ganska gagneligt, måtte iakttagas.
Frih. Boye, Ludv.: Så vidt jag kunnat fatta syftningen
af fir Gederschjölds reservation, så väl som bans mun t
-
Och 20 Mars f. m.
3S7
liga yttrande, föreslår lian icke någon ny lag, utan blott
att jumianrödja det binder, som han anser ligga i vägen för verkställighet
af den lag, sorn finnes. Skilnaden är himmelsvid.
Jag tror icke, att, derest reservantens förslag ginge i fullbordan,
nemi. alt Just.ombudsmannen skulle äga rättighet att
begära del af Högsta Domstolens protocoll, deraf skulle följa,
ali en Just.ombudsman, som uppfattade sitt kall och sitt
ämne, skulle missbruka rättigheten att af tillgången till prottn
hemta ledning till förslag rörtde lagens rätta förstånd, på sådant
sätt, att lian lill Representationens bedötmnande eller
pröfning framställde de särskildta målen, på hvilka lagen
blifvit tillämpad. Att från de afgjorda, i Högsta Domstolens
prot. förvarade målm, hemta ledning för nödiga eiler
nyttiga lagförändringar, och att från dessa mål hemta
ledning för omdömet öfver sättet, hvarpå dessa mål blifvit
afgjorda, innefatta 2:ne alldeles olika föremål. Långt ifrån
alt således anse Hr Cederschjölds yttrade mening vara oriktig,
håller jag honom räkning derföre, emedan det utmärker
ett nit för det ändamål, som instructionen för Just.ombudsmannen
afsett. Jag skall icke vidlyftigare yttra mig härom,
emedan jag anser tiden dertill nu icke vara inne.
Hr Ribbing, Arvid: Då 96 §:n Reg.F:n, innehåller,
alt Just.ombudsmannen skall förvalta sitt embete efter den
inslruclion R. St. för honom ufärdat, och här icke är fråga
0111 förändring af instructionen för Just.ombudsmannen;
skulle jag tro, att vi icke böra fördjupa oss i någon discussion
derom, utan blott stanna vid hvad som här blifvit yrkadt,
nemi. återreiniss på betänk., uti hvilket yrkande vi
varit enhällige.
Frih. Cederström, Anders, förenade sig med Ilr
Ribbing.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: 101 §:n Reg.F:n lyder så:
”Skulle den oförmodade händelsen inträffa, att antingen lie”la
Konungens Högsta Domstol eller af dess ledamöter, en
”eller flere funnes hafva af egenytta, vrångvisa eller försumlighet
så orätt dömt, alt derigetiom någon, emot tydlig lag
”och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande, mi”stat
eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära oell egen”dom,
vare R. St:s Just.ombudsman pligtig, äfvensom Konungens
Just.canceller berättigad, att vid den Rikets dom”stol
, som här nedanföre bestämmes, den felaktiga under
”tilltal ställa, samt till ansvar .efter Rikets lag befordra.”
Blir det, som här befalles, möjligt, om honom nekas tillgång
lill Högsta Domstolens protocoll?
LagUtsk:s utlåt. N:o 2 blef af R. o. Ad. återremittcradt.
Föredrogos Borgare- oell BondeSttns den 18 dennes e. ni.
på bordet lagda prot.utdr., med inbjudning till MedStånden
388
Den 20 Mars f. m.
att Lördagen den li dennes välja ledamöter uti den nämnd,
som enligt Reg.F:ns io3 §. äger att domina, huruvida Högsta
Domstolens samtlige ledamöter gjort sig fört jente att i
deras vigtiga kull bibehållas, eller om visse af dem må anses
böra från utöfningen al Konungens domsrätt skiljas.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Tillåt mig få börja
med ett uttryck, sorn vanligtvis af talare begagnas för att göra
epilogen till discussionen. Jag menar fruktan att blifva
missförstådd. Om den ifrågavar. inbjudningen hade innefattat
den meningen , att efter 8 dagars förlopp förrätta val
till ledamöter af den jury eller nämnd, som skall bedomina
Just.rådens sätt att förrätta sin tjenst under förflutna tiden;
så hade jag icke haft att erinra deremot. Grundlagen är
visserligen tyst i den frågan; men grannlagenheten har äfven
sin lag, och jag skulle önskat, att 8 dagars rådrum
blifvit iakttaget. Jag bor i landsorten , och har der funnit,
icke blott skefva, utan ock ofullständiga begrepp om en jurymäns
åliggande. Ständerne äro icke annat än Utsk. af
nationen. De kunna i vissa delar äga vidgade åsigter och
stora kunskaper, men de kunna äfven hafva mera passion.
När man linner så litet sanna begrepp om det samvetsgranna
åliggandet hos jurymannen, kunna många af dem,
som komma i cathegori alt blifva valde till jurymän, behöfva
tid att bereda sig till fullgörande af det vigliga kall,
hvartill de blifvit valde. Jag anhåller, efter jag ser R. o.
Ad. vara färdigt att bifalla BorgareSt:s invitation, att för
min egen del få förklara, att jag är öfvertvgad, det R. o.
Ad. äger så mycken grannlagenhet, att detta Stånd icke
skulle sfi brådstörtande tillvägagått, örn än bland dess medlemmar
funnits någon ögonblieks-notabilitet, som redan utsatt
sin resa till fastings marknad.
Frih. Boye, Ludvig: Redan för i eller 3 riksdagar
sedan, har jag på detta rum beklagat, att en grundlag finnes,
som medgifver en så omoralisk rättighet, som ostracismen.
Jag har förklarat min afsky för den tanke, att den
auctoritet, som skall lemna lagens beskydd åt alla medborgare,
sjelf skall sakna allt beskydd och vara blottställd fölen
godtycklig opinionsyttring. Jag upprepar detta yttrande
och får förklara, att så samvetsgrannt jag under föregående
riksdagar afhållit mig från deltagande i val till opinionsnämd!,
så skyldig anser jag mig att äfven nu afhålla mig
derifrån.
Gr. Frölich, David: Jag vet icke hvem den värde
Friherren tagit sig friheten att onämnd apostrofera, såsom
den der ämnade sig till fastings marknad, och derföre hade
behof af skyndsamhet i fråga om val af opinionsnämden.
För min del får jag förklara, att jag hvarken ämnar
deltaga i valet, ej heller har för afsigt att besöka fastings
marknad.
Den 20 M n r s f. ra.
38<)
Uppå derefter framställd propos., blef den nu föredragna
inbjudningen antagen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, under erinran, att,
enligt Reg.Fm oell Riksd.Ordn., de ordinarie ledamöternes
antal i den ifrågavar. nämnden vore 12, att då R. o. Ad:s
närvar, antal vore ganska stort, och valet således säkerligen
lomme att upptaga en stor del af morgondagen, det kunde
bända, att någon af de 12 personer, som erhållit de flesta
rösterna, blefve hindrad eller icke hunne blifva om valets
utgång underrättad, innan den tid på eftermiddagen, då
nämnden skulle sammanträda, hvarföre det vore nödvändigt
att äfven välja några suppleanter; och hemställde Hr Landtm,
alltså, om R. o. Ad., i likhet med hvad vid sista riksdag
skedde, äfven vid denna skulle behaga bestämma deras antal
Lill 4*
Ropades ja.
I anledn. häraf erinrade Hr Frih. o. Landtm, att,
enligt 3 3 §:n Ridd.Ordn., hvarje lista således borde upptaga
16 namn, eller det sammanlagda antalet af ordinarie ledamöter
och suppleanter; och blefve de 12, som erhållit de
flesta rösterna, ordinarie ledamöter, och de 4> s°m kommit
dem närmast, suppleanter, hvilka alla borde sammanträda
med de öfriga Ståndens till nämnden utsedda ledamöter vid
den limma på eftermiddagen i morgon , som genom anslag
blifver bestämd. Vid sista riksdagen hade R. o. Ad. öfverenskommit
att uppgöra listorna i alpbabetisk ordning; och
hemställde Hr Frih. o. Landtm., om Ståndet äfven vid denna
riksdag behagade göra detsamma, dock utan att ett motsatt
förhållande kunde föranleda till någon listas casserande,
0111 den i öfrigt vore riktig.
Bifölls.
Justerades R. o. Ad:s prot.ntdr., rörtde antagandet af
inbjudningen att i morgon Lördag företaga valet af den i
io3 §:n Reg.Ftn omtalade nämnd.
Föredrogs Hr Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph , den
7 dennes e. m. på bordet lagda motion , om Biskops-embetenas
afskalfande.
Hr Munck af R ose n s ch ö I d, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Då vi alla veta att hierarchien, detta det svåraste förtryck,
som hela verlden , som vårt fädernesland haft att
kämpa mot, föll genom reformationen; torde det icke förundra
någon, att jag påyrkar bortskaffandet af dess pelare,
som länge stått gagnlösa ruiner. J förstån, mine herrar!
jag menar biskopärne. Jag föreslog biskops-embetenas indragande,
i mån af ledighet, och dess lönefonders anslående
till undervisningsverken, d. v. s. Statens, som afse bildandet
af dess embetsman, ej den enskilda medborgaren,
3go
Dell 20 Mars f. o).
universiteter oell gymnasier; eller åtminstone en indragning
i de biskoparna tillslagna löner, och de derigenom uppkomna
medels användande för samma ändamål. Om orimligheten
af att hafva tolf biskopar, som äro kanske lika rikt donerade
som alla våra högre Uirdomsskolor, torde ej behöfva
vidt ordas; jag säger kanske, ty det har varit förbehållet
den hierarchiska slugheten, alt som en hemlighet bevara
dessa enorma inkomster,— vi kanna dem nästan intet. Hvad
jag tror mig veta, är, att Lunds biskops-slol, med tillhörande
pastorater och gods, kunde, om inkomsten deraf ställdes
på behållning, ungefär gifva en sådan, af något öfver
två tusen tunnor säd, eller ungefär lika med hvad 7 professorer
hafva vid universitetet; 0111 den icke gifvit det, bevisar ej
fel i mina uppgifter, förrän man först bevisat, alt dess inkomster
varit ställda på den största möjliga behållning. Vesterås
skall vara ännu rikare donerad. Oumbärligheten af
biskops-embetena lärer väl aldrig falla någon in alt påstå,
då biskopens kall lärer förnämligast bestå uti alt uppbära
lön och representera corpsen. Biskops-visitationerna, åtminstone
som de i allmänhet hittills varit förda, lära blott
kunna hänföras under cathegorien lustresor, och dessa kunde,
om det skulle vara behöfligl att föra deni med mer nit,
kanske likaså väl, som ordförandeskapet i domcapitlen, öfverflyttns
på domprosten. Erkebiskopar finnas ej i något
annat reftfrmeradt land, utom England. Biskoparne i de
öfriga reformerade länderna, åtminstone i grannriket Danmark,
äro ej mycket mer lön te än en prof essor. Man torde
invända: det är väl sanni, biskoparne äro ej till för annat,
än att representera, men så länge andra corpser representeras
af chefer, är det ock billigt, att presterskapet hafva
sådana. Jag kan ej derpå annat svara, än att det är obilligt,
att presterskapet och andra corpser hafva af Staten
högt lönta chefer för den kanske höga, men för Staten helt
visst umbärliga rolen att representera. Har det visat sig,
att läns-styrelsen gått likaså bra, då den ensamt förvaltades
af landskamererare och landssekreterare, som då den ensamt
representerades af landshöfdingen, är det intet skäl
som talar mot detta embetets indragande och lönens inflytande
i statscassan. Jag är af den tanken, att våra embetsmål)
borde aflönas efter helt andra grunder än hittills, då
de, som hafva de vigtigare åligganden och mesta arbetet,
fått minsta lönen; jag anser, att en viss grad lön bör tagas till
stadium i afseende på lönen inom våra tre embetsmannaclasser,
den civila, den lärda och den militära; de som vilja
hafva högre grad få behålla samma lön med blotta tillökningen
af äran. Jag anser dessa trenne grader böra vara
häradsdomare inom den civila, professor inom den lärda
och compagni- eller squadrons-chef inom flen militära classen
: då kunde den orimligheten undvikas, att hälften af
vår lägre embetsmanna-corps är lönlös, emedan den högre
Den 20 Mars f. m.
3gi
liar för mycket. Jag föreslog antingen biskops-embetenas
indragande och deras lönefonders anslående till läroverken,
och att de få detta embetes åligganden öfverflyttade på domprostarna,
eller också indragning i de för biskoparna anslagna
löner; att kräklan må blifva en mindre led frestelse än
den hittills varit, och de förvandlas från-andliga furstar till
Statens andliga embetsman.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag besinnar, att våra grundlagar,
så väl Reg.F:n, sorn Riksd.Ordn., upptaga biskopsembetet
såsom existerande; ty uti 29 §:n Reg.Fai heter det:
”Till Erkebiskop och biskopar, med hvilkas val förhålles
”efter förra vanligheten, utnämne Konungen en af de tre,
”sorn föreslagne blifvit”, och i3 §:n Riksd.-ordn. innehåller:
”Jemte Erkebiskopen, biskoparne och pastor primarius i
Stockholm, hvilka af Konungen till riksdagen’kallas etc. ” —
här äro biskoparne upptagne såsom representanter, — och då
jag besinnar detta; så, säger jag , kan jag icke firma motionären
hafva ägt rätt att vända sig till Ståndet med denna motion,
enär dea rätteligen endast tillhör Const.Utskotiet.
Hr Munck af Rosenschöld: I afseende på hvad som
anmärkt blifvit, får jag förklara, att jag icke finner hinder
för mig att motionera biskops-embetets afskafFande, derföre
alt i grundlagen står stadgadt, huru biskoparne skola representera.
Jag har icke påyrkat biskoparnes afskafFande, derföre
att de äro representanter, utan derföre att de äro dyrt
lönte och obehöflige embetsmän.
Hr Rosenqvist, Fi edi'. Lconh.: Den ifrågavar. motionen
har blifvit väckt under 3 riksdagar utaf ledamöter
inom BondeSt.; den har blifvit upptagen och remitterad till
Utsk. och af Utsk. behandlad samt af RiksSl:n afgjord, —
ehuru icke lill motionärernes fördel. Jag kan sä mycket
mindre underlåta att understödja motionen, som jag sjelf
väckt motion i samma syftning. Om Hr Frih. o. Landtm,
så funne nödigt, skulle Hr Landtm, säkert icke underlåta
att åberopa go §:n Reg.Fln i delta hänseende; men då Hr
Landtm, icke gjort anmärkning mot motionen, hoppas jag
att densamma blir remitterad.
Frih. Boye: Är den af mig gjorda anmärkningen grundad
på tydlig föreskrift i grundlagen,så är del af ingen betydelse, om
händelsevis något misstag i ett annat Stånd ägt rum; d. v.
s. sådant kan icke hafva inflytande på det beslut vi här böra
fatta. Jag har icke åberopat 90 §:n Reg.F:n, och kan
icke begripa, hvarföre denna §. blifvit omtalad. Jag fortsätter
mitt bestridande af remiss, men vill icke betaga motionären
att å ort och ställe, som vederbör, söka göra motionen
gällande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag är af samma
mening, som Frih. Boye, nemi. att det är grundlags
-
Den 20 Ma rs f. ra.
vidrigt att inom Stånden väcka en sådan fråga som denna.
Men jag måste, tyvärr, erinra, att jag sjelf underlåtit vid
en föregående riksdag att göra denna anmärkning, när en
dylik motion, angtde biskops-embetenas indragning förevar.
Jag anser föga maktpåliggande, om motionen remitteras lill
Utsk., derest Hr Frill. o. Landtm, skulle linna sådant förenligt
med sin pligt, att vidmakthålla grundlagarna ; ty ulan
tvifvel kan man förutse utgången af frågans behandling. Vill
man conseqvent fullfölja grundsatsen att borttaga chefs-embetena,
så borde man göra detsamma inom civila oell militära
corpsen lika väl , som ibland den ecclesiastika. Började
man vid denna riksdag att nedflytta chefskapet till domprostar,
vice-presidenter och öfverste-lieutenanter, och vid
den nästa till majorerne; så skulle man omsider komma derhän,
att man, t. ex. inom militär-corpsen, knappt hade fenrikarne
ingen.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. Boye har upplyst,
alt grundlagen på flera ställen upplager biskoparna. Att
således dessa embeten icke kunna afskaffas, förrän grundlagen
uteslutit denna benämning, torde vara klart; men motionären
har icke föreslagit ändring i grundlagen, utan blott
framställt en from önskan , att desse embetsman måtte upphöra
att åtnjuta lönings-förmåner. Då således fråga ej är
väckt om förändring i grundlagen , hvilket ej i Ståndens
plena får väckas, kan motionen ej gå till Const.Utskottet.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Biskoparne utgöra en del
af jPresteStåndet. Grefvarne, baronerne och adelsmännen
utgöra tre afdelningar inom Riddarhuset. Om nu någon
framkom med förslag att en af dessa afdelningar skulle uteslutas,
hemställer jag, om det vore en constitutiouel förändring
eller ej. Men till saken. I fall målet blir till Utsk.
remitteradt, anhåller jag att få bifoga en anmärkning. Jag
anser det vigtigt för kyrkan , alt skicklighet och lärdom eftersträfvas
af dem, som egna sig åt lärarekallet; men då
det ligger i menniskans natur, att hon måste hafva något
att sträfva efter i lifvet, så måste äfven presterskapet, under
sträfvandet efter insigter och kunskaper, hafva något
mål för delta sträfvande, och detta mål är biskopsembetet,
likasom chefsplatser inom militära och civila corpserna
utgör målet för deras sträfvande, hvilka egnat sig åt dessa
yrken. I öfrigt får jag förklara, att jag fäster föga afseende
vid motionen, som blott synes hafva för syfte ett alltför
inskränkt pecuniärt statsintresse.
Frih. Boye: Må Frih. Cederström, som bland oss gjort
sig utmärkt för ett klart och redigt, icke allom gifvet, lyckligt
framställningssätt, ursägta, att jag denna gången icke
förmår logiskt sammanbinda böl jan och slutet af hans yttrande.
Hr Frih:n slutade med att medgifva alt verk
stäl
-
Den 20 Mars f. ra.
393
stadighet af motionen icke kan följa utan biträde af Const.-  Utsk.; men Hr Frih. började med det förklarande, att förslaget
icke innebar något stridande mot constilutionen. Jag
är villig att tillskrifva felet min fattning, då jag finner försatsen
i strid med slutföljden. Jag begär blott att få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att motionen är grundlagsvidrigare,
än jag förut nämnt. Må det tillåtas mig att ännu
en gång uppläsa 29 §:n Reg F:n. Den lyder så: ”Till Erkebiskop
oell biskopar, med hvilkas val förhålles efter förra
”vanligheten, utnämne Konungen en af de tre, som föreslagbe
blifvit.” Det är således klart, att 0111 vi äga makt att
afskaffa biskops-embetet, så ägde vi också makt att betaga
Konungen en honom tillagd rättighet. Jag bestrider remiss
och anhåller om propos på afslag; men icke anser jag ämnet
så vigtigt, att jag skulle vilja påkosta densamma en
votering.
Ilr Ribbing, Arvid: Jag anmälde mig för att meddela
den upplysning, att Ekon.Utsk. redan emottagit någon
motion af enahanda syftning, som den ifrågavar. äger. För
öfrigt, och då denna motion går derpå ut, att biskops-lönerna
skulle användas för folkundervisningen, får jag tillkännagifva,
det jag önskar att så måtte ske, likväl pä det sätt,
att biskoparne måtte blifva de högste vårdarne af folkundervisningen.
Frih. Cederström: Jag är fullkomligen af Frih. Boyes
tanke deruti, att biskoparne, i grundlagen omnämnde, icke
till sina embeten kunna upphöra genom den af' Hr Munck
af Rosenschöld framställda motion, som i önskningsväg skall
till K. M. framställas, i händelse R. St. skulle bifalla densamma;
ty det är icke möjligt alt förslaget kan vinna sanction,
så länge grundlagen icke är ändrad. Jag instämmer
äfven deruti med Frih. Boye, att, enär motionen icke kan
leda till åsyftade följden, R. o. Ad. äger rättighet att vägra
remiss; men frågan är icke värd att upptaga någon öfverläggning,
ty den kommer icke att upptaga någon tid inom
Utsk. för att besvaras.
Hr Munck af Rosenschöld: För det första får jag
fästa uppmärksamheten derpå, att jag icke yrkat biskoparnes
fullkomliga afskaffande, utan blott indragning af deras
löner. — För det andra får jag förklara, att om det skulle
vara grundlagsvidrigt att påyrka biskoparnes borttagande,
emedan man derigenom skulle beröfva Konungen sin rättighet
att välja en af de 3, som till ett sådant embete blifvit
föreslagne; så skulle man icke hafva rättighet att föreslå
indragning af borgmästare, emedan äfven grundlagen oin
deni säger, att Konungen skall välja en af de 3, som på
förslaget uppsättas. — Hvad för det tredje angår HrafLefrens
anmärkning, alt biskops-embetet bör bibehållas, såsom
4 H. 5o
Den an Mars f. m.
ett mål för presternes sträfvande, så får jag blott erinra, att
biskoparnes stora löner tillkommit på en tid, då man trodde
kyrkans bestånd bero på den verldsliga makt den ägde,
på den utvertes ståt oell prakt, hvarmed hennes tjenare kunde
lysa; på den tid då Hans Nåd, Hr Biskopen reste med
200 hofman. Nu deremot anser man kyrkans säkraste grundval
vara sanningen af dess grundläror.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade att, såsom han uppfattat
motionen af Hr Munck af Rosenschöld, hade den hufvudsakligen
fästat sig vid indragning af biskoparnes löner.
Motionen blef .derefter remitterad till xkllm. Besvärsoch
Ekon.Utskottet.
Frih. Boye: Jag anser ärendet icke vara af den vigt,
alt jag bör yrka votering, utan ålnöjer mig med alt reservera
mig mot beslutet.
Föredrogs ånyo och remitterades lill LagUtsk. Ilr Munck
af Rosenschölds, Nils Rudolph, den 7 dennes e. m. på bordet
lagda motion, orri upphäfvande af husvisitation efter lill
införsel förbudet gods.
Till remiss föredrogs Hr Munck af Rosenschölds, Nils
Rudolph, den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, örn
förändring i straffet för Iasteligt tal om Konungen.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
1 §:n 5 cap. Missg.-b:n af 1734 års lag hade varit gällande
i hundra år, utan att man, åtminstone hvad mig veter
lig t är, tillämpat detta lagrum, mer än en gång — med
livad skäl kan jag icke bedomina, men att nåd blef beviljad
utan att den dömde begärde det, ar kändt. — Knappt valden
förändring af 5 cap. 1 §:n Missg.-b:n, hvarom min motion
handlar, skedd, förrän lagen vann tillämpning. Det
måtte bevisa, att det straff, som genom denna förändring af
Missg.-b:n blifvit faststäldt för majestätsbrott, antingen ej
förmår afskräcka från brottet, eller också är obetydligare,
Un att domaren anser det vara af högsta vigt, att med aldra
största varsamhet fortgå vid detta straffs tillämpande, — ett
skäl, som jag tror mig kunna draga deraf, att det verkligen
händt, att man, vid väckt åtal för majestätsbrott, ej aktat
nödigt iakttaga lagens uttryckliga föreskrift, som bjuder, att
intet åtal å majestätsbrott må fullföljas, förrän man först
inhemtat Konungens nådiga vilja om så skall ske eller ej.
Då 1734 års lag uttryckligen bjuder, alt åtal ej må göras
å majestätsbrott utan Konungens lof, kan man lätt finna lagstiftaren
blott haft för afsigt, att dödsstraffet skulle vara ett
medel att afskräcka, — det skulle påminna oss om helgden
af Konungens majestät, som åskan om Guds, — och hon
Den !2o Mars F. m.
3g5
ej afsett, ali della straff skulle komma att användas, så länge
Sverige ej styres af tyranner, som för ett ord fordra blod.
Om någon förändring skulle företagas i de stadganden af
iy54 års lag, sorn afse lasleligt tal eller skrift mot den regerande
personen; så anser jag det borde vara i det af dem,
hvilket bjuder ej fullfölja åtal för slikt brott, utan Konungens
lof, — der jag tror ordet ”lof” borde utbytas mot ordet
”befallning.” Skulle någon tycka sig finna contradietion deruti,
att jag tror 17I4 års lagstiftare ej baft för afsigt, att
blod skulle utgjutas för ett kanske af obetänksamhet och
öfverilning faldt ord, men jag ändock ej skuffe önska bibehållande
af den förmildring i straff, som genom K. förordn.
den 3o Maj i835 blifvit införd; så vill jag blott göra honom
uppmärksam derpå, att, du jag påyrkar endast dödsstraff för
lasleligt tal mot Konungen, jag ej gjort det, derföre att jag
anser detta brott verkligen förtjena det svåraste af alla straff:
jag tror tvertom, att hvar och en regent skall finna sig både
lyckligast och handla ädlast, om han i sådant afseende tager
Philippi, Alexanders fader, exempel till föresyn, som, när
han hörde sina soldater tala illa om sig bredvid sitt tält,
sade lill dem, ”när J viljen tala illa om mig, gån åtminstone
”så långt bort, att jag icke kan nå eder med min käpp.”
Jag har gjort det i den förmodan, alt, om 1 §:n 5 cap.
Missg.-b:n bibehölls oförändrad, men 4 §:n samma cap.
Missg.-b:n förändrades på det sätt, att ordet ’’lof” utbyttes
mot ordet ”befallning,” man då kunde hoppas, atthvarjedom
för majestätsbrott skulle vara både förtjent och rättvis. Det
var mildhet, då 1734 års lagstiftare stadgade dödsstraff för
lasteligt tal om Konungen; han afsåg att inga andra brott
af detta slag skulle upptagas, än dem, som voro af den svåra
beskaffenhet, att de förtjente detta straff.
Remitterades till Lagutskottet.
Ånyo föredrogs Hr Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph,
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, om revision af
författningarna rör:de s. k. laga försvar.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande;
Då det s. k. försvars-systemet, med deraf följande lösdrifveri,
visat sig så olyckligt i sina följder, vågade jag föreslå,
att, åtminstone i hufvudstaden och Rikets större städer,
alla, som enligt nu gällande lagar äro skyldige att
skaffa sig försvar, måtte ställas under samma cathegori, som
resande; att de, vid betalande af sin personella skatt för
året, måtte få ett fribref eller uppeliålIskort, som gaf dem
rättighet vistas och söka arbete i den stad eller ort, hvarpå
skyddsbrefvet vore stäldt, och hvilket bref skulle, vid hvarje
års ingång, mot betalande af den bestämda personella afgiften,
förnyas. Sådant är förhållandet i Petersburg; ett
Den 20 Mars f. m.
sådant u p pliu I Iskor t kostar der 10 rubel (8 r:dr 16 sk.) för
hvarje mansperson och fem (4 r:dr 8 sk.) för hvarje fruntimmer.
Här hos oss kunde ej blifva fråga om, att de skulle
betala mer än den närvar, personella skatten, med den förhöjning,
som deri lagligen kunde tillkomma. Ingen oordning
kunde genom detta förfarande uppkomma, då de, som
hade uppehållskort, skulle ställa sig till efterrättelse nuvar.
polisförordning för resande, och vid hvarje/ ombyte af boningsstalle
få påtecknadt sitt pass, först af sin husvärd, både
den de skulle flytta från och till, oell sedan i polisen, sorn
ålåge denna förändring i sina milor anteckna. Så är, som
sagdt, förhållandet med gesäller oell tjenstefolk af alla classer
i Petersburg, då desse äro utländningar, eller, ehuru födde
i Ryssland eller Petersburg, ändock icke äro Ryska undersåtare,
eller tillhöra de af Ryska Rikets provinser, som
hafva särskilda lagar, d. v. s. alla som äro tjenare, utan att
vara ii feg ne. Det är besynnerligt, att i detta despotiskt styrda
land hafva, utan afseende på lifegna, alla af den classen
af samhället, som ej kan hänföras under cathegorien husbönder,
mycket större frihet än i Sverige. Något svarande
mot vår egna, kanske nog barbariska, lag om husaga finnes
icke: det är lika såsträngt förbjudet för husbonden att våldföra
sig på tjenaren, sorn för tjénaren att göra det mot husbonden
; och derigenom att alla hafva sitt försvar i passbyreaun,
kunna de flytta, när de vilja; jag tror det ej kunde
vara skadligt 0111, med undantag för landet, tjenstefolksclassen
ej vore bunden vid alldeles så sträng stadga som den
vi nu hafva. Infördes denna af mig föreslagna metod, klefve
ingen utan försvar, som sjelf hade vilja att förskaffa sig
ett sådant, isynnerhet om den personella skatten ej blefve
för hög, och man besinnade, att det ej är förmågan att
arbeta, utan den som drager nyttan af arbetet, som bör
skatta derför; ej fattigdomen utan förmögenheten, som bör
beskattas. I Danmark betala alla tjenstehjon, vid särskiljd
uppbördsstämma, sjrlfve sin skatt, och hafva rätt att flytta
månadsvis, om de på sådana villkor legt sig; sådane, som
här kallas försvarslöse, äro i Köpenhamn, så länge de ej
begått något brott, skrifne hos polisen; och åligger det dem,
om de under tre dagar ej haft arbete, tillsäga i poliskammaren,
då de genom polisens omsorg erhålla sådant, eller i
brist deraf, — om jag ej missminner mig, — 8 sk. om dagen,
lika med hvad de Danska fångarna få, tills polisen blir
i tillfälle skaffa dem arbete, hvilket då, om jag ej minnes
orätt, ej betalas högre, än då Kronans fångar af enskilda begagnas
till arbete, eller med ofvannämnda summa, dock med
^förökning af så mycket, som värdet af det bröd Kronan består
hvarje fånge om dagen. Skulle det Utsk., till hvilket
detta mitt vördsamma memorial kan blifva remitteradt, hafva
fästat uppmärksamhet på, huru svårt det är för många
arbetare i Stockholm att få försvar, äfven om icke något
Den 20 M ;i r s f. ra
397
mot deras goda fräjd kan anmärkas, — ja manga få dyrt
nog betala sitt s. k. försvar hos dem som ockra med dvlikt,
-— sa mahanda det skulle finna denna utväg lämplig, åtminstone
i afseende på sådana personer, mot hvilkas fräjd intet
vore att anmärka. — Hvad särskildt sjöfolk angår, som väl
halva sitt försvar å sjömanshus, der sådana finnas, men ofta,
åtminstone då de öfvervintra i Stockholm, förstöra inom
en månad hvad de skulle lefva af under hela vintern, och
sedan för nöds skull blifva allehanda brottslingar; så tror
jag det ej skulle finnas obilligt, om det ålåge de rederier,
hvars fartyg hemkornnio, sednare än att folket kunde ånyo
taga hyra, att innehålla af hvars och ens hyra så mycket,
att de kunde dagligen lemna honom hvad han under vintren
kunde för sitt dagliga underhåll behöfva; hvilket rederi,
som inlemnade fulla hyran till någon af sitt folk, som
ej hade hemvist på andra orter och ej redan uttagit pass
dit, vore skyldigt, om det skulle vara behöfligt, lemna visst
till dess dagliga underhåll under vintren, antingen mot arbete,
eller i afräkning på en kommande hyra. Med de kostsammaste
fängelse-inrättningar, med den lämpligaste och
menskligaste fångvård skall intet vara vunnet, om vi ej söka
hämma den flod, i hvilken, i alltjemt ökad mängd, nya innevånare
strömma till våra fängelser; om vi ej afskaffa och
förändra sådana lagar, som skapa brott, som utan dem aldrig
skulle haft namn. Hit räknar jag våra lagar om laga
försvar, våra oförnuftiga tullförbudslagar m. fl. Med all
motla och kostnad för fångarnes förbättring och vård, skola
vi hafva uträttat intet; det skall vara som att vilja bota
ett vattensjukt land eller tömma en sjö, utan att hafva dämt
de floder, som alltjemt ditföra nytt vatten; lika — må det
tillåtas mig att yttra det, — som att vilja dämma en flod
ofvanom desskälla. Skulle Utsk. ej‘finna den af mig föreslagna
metod, i afseende på försvar, äfven tillämplig för de mindre
städerna och landsbygden, hvilket jag dock tror, torde
det likväl vara påtagligt, att vårt nuvar. försvarsväsende är
olämpligt.
Remitterades till Lagutskottet.
Till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. remitterades Hr
Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph, den 7 dennes e. m.
på bordet lagda motion, om inrättande af pantlåne-contor i
Rikets större städer.
Föredrogs ånyo Hr Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph,
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, om revision af
alla före antagandet af 1809 års constitution utgifna författningar,
af hvad namn de vara må.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
39S
Den ao M a r s f. m.
Då det ej kan vara hvarken lämpligt eller möjligt att
här i en motion genomgå alla författningar, som äro utgifna
före antagandet af vår nuvar. Reg.Form, och bevisa deras
förenlighet eller oförenlighet, strid idler harmoni med
densamma; har jag blott velat fästa Ulskts uppmärksamhet
på bebofvet af en revision, nödvändig, ej blott derföre, att
vi ej skola hafva gällande författningar, som äro i rak strid
mot vår gällande grundlag, eller mot hvarandra, utan ock
derföre, att hvar och en må veta hvilka gällande författningar
vi hafva. Jag vill blott, såsom exempel på författningar,
stridande mot vårt nuvar. statsskick, anföra polisförordn.
af 1772, upplifvad den 24 Juli 1838, duellsplacatet
111. fl. Skulle Utsk. ej finna revisionen påkallad, anser
jag mig först förpligtad anföra de speciella skäl jag kan hafva
för denna min önskan.
Att en revision af våra författningar äfven är påkallad
i det afseende, att man må kunna veta hvilka författningar
äro gällande, bevisar den verksak, att här i detta Stånd kunnat
hållas en lång discussiou om upphäfvandet af K. förordn.
af i8o5, som stadgar urbota straff för civil person,
som öfverfalier en militär, klädd i uniform och undergevär,
tills slutligen en ledamot af Högsta Domstolen aktade nödigt
upplysa, att, enligt hans öfvertygelse, denna K. förorda, redan
var upphäfven 1807: det skulle ju kunnat handt, hvad
värre vore, att någon blifvit dömd efter denna förordning,
då dess upphäfvande är så litet kändt; ja det är till och
med tvifvel underkastadt, om icke samme ledamot af Högsta
Domstolen misstog sig.
Remitterades till Ailm. Resvärs- och Ekon.Utskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr Munck af Rosenschölds,
Nils Rudolph, den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion,
om förbud emot utslagslösen förvandlande, vid bristande
tillgång, till fäugelse, blef samma motion till LagTJtsk. remitterad.
Ånyo föredrogs Hr Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph,
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, om förändrad
tid för väglagningen.
Hr Munck af Rose nschö 1 d, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Ehuru jag är af den tanke, att underhållandet af de
större eller s. k. lands- och kronovugarna ej med mera skäl
kan anses vara fästadt vid jorden, än skyldigheten att fortskaffa
de resande, och att således, om jordbrukarne kunna
anses hafva orättvisligen blifvit betungade med skjutsen, det
är likaså orättvist, att de blifvit betungade med underhållandet
af sådana vägar, som de sällan oftare begagna, än då
de skjutsa resande; och ehuru det är min fulla öfvertygelse,
Den 20 Mars f. m.
399
att det ej blott är hela samhällets skyldighet att bidraga till
dessa vägars underhållande, då hvar och en, och ej ensamt
den jordbrukande classen, som, med undantag af de af den,
hvars skyldighet det hittills är att skjutsa, minst af alla samhällselasser
begagnar dessa lands- och kronovägar, utan att
det också är lämpligast, alt dessa vägar öfvertagas af Stalén,
hvars tillhörighet de, såsom sjelfva namnet utvisar, äro, och
deras iståndsättande och underhållande antingen lemnäs åt
entreprenörer, med rättighet för dem att dertill använda
sådana fångar, som äro dömde till luonoarbete, eller också
genom de embets- och tjenstemäns föranstaltande, hvars skyldighet
det är att hafva uppsigt öfver vägarna, verkställes,
och de derföre erforderliga medel antingen lemnäs som anslag
ur statscassan, eller blott som förskott att åter inbringas
genom vägpenningar: så har jag dock, så länge våra vägars
underhållande, som nu är fallet, åligger jordbrukaren,
velat fästa uppmärksamhet på den för deras iståndsättande
bestämda olämpliga tid och metod, samt anföra följande:
Tiden för vägarnas lagande bör ej Vara sommaren; ty
1:0 kan man då ej se, hvar vägen behöfver lagas, utan de
strö fyllning lika öfverallt, 2:0 göras på det sättet vägarna
dåliga både vinter och sommar; 3:o förderfvas resandes vagntyg
genom den på vägarna körda grus och s. k. strandmal,
som lägges i högar och ej i torkan blandas med vägen ; 4:°
är en stor del redan borta och hopkörd, när efterhösten
kommer, då man bäst, i regntiden, kan varseblifva hvar vägen
behöft påfyllning; 5:o är det ett helt annat sätt, än
jemnt påströende af fyllning, som hehöfs, ty i regntiden göras
hålor på vägen, och derest sådana visa sig, böra hela
lass kastas till vägens jemnande, men icke en tunn utjemning
öfverallt; 6:0 böra vägarna strax efter islossningen
andra gången, således två gånger om året, i Mars eller April
lagas, ty hvad söm då ditlägges; gör vägen hård och
jemn, såsom den varit macadamiserad. Men då denna tid,
eller sommaren, är den enda af året, som åkerbrukaren möjligtvis
skulle kunna använda på vägarnas lagning, då det är
den enda han har något ledigt med hästar och folk; tror
jag det vara orsaken, hvarföre denna tid blifvit dertill bestämd.
Det är ett skäl mer, som talar för att åkerbruket
bör befrias från detta onus, och att medel till vägarnas iståndsättande
antingen bör lemnäs genom statsanslag dertill,
eller också genom förskott ur statscassan, som sedan återtages
genom vägpenningar. Sådant är förhållandet med de
stora vägarna på Seeland, och jag tror i hela Danmark, der
vid hvarje Dansk mil (-| Svensk) är en bnm, hvarvid erlägges
— om jag cj missminner mig — fyra (4) sk. för hvarje
häst: dessa inkomster af vägarna äro bortarrenderade åt enskilda,
och den förpaktning, Staten derför får, är ej blott
tillräcklig lill vägarnas underhåll oell mncadnmiserande utan
lernnar mycket deröfver. Sådant kan naturligtvis blott för
-
4oo
Den 20 M ars f. m.
hållandet vara med de mycket besökta vägarna; de mindre
besökta måste iståndsättas och underhållas genom statsanslag.
Jag har trott mig böra fästa Utsk:s uppmärksamhet härpå;
ty öfverlagas de större vägarna af Staten, kunde der tillsättas
en särskild öfverstyrelse öfver dem alla, att de både
kunde förbättras och anläggas med någon helhet i plan och
ej, som hittills varit fallet, att man vid hvarje väg, vid dess
omläggning eller iståndsättande, hlott afser det ‘sätt, som faller
sig beqvämligäst för dem, hvilkas skyldighet det är att
göra detta, — en orsak hvarföre vi hafva vägar, som ej
blott genom backar upp och ned beskrifva cirklar i höjd,
utan också på många ställen cirklar i plan, så att man, för att
komma till öster, får till en början stalla kosan åt vester
o. s. v. • Ofvertog Staten de allmänna vägarna, fick dessutom
jordbrukaren tillfälle att bättre iståndsätta de af honom
sjelf mest begagnade vägar, by-oell häradsvägarna, som
med skäl kunna åligga honom att iståndsätta och underhålla,
då de ensamt äro gjorda för hans räkning; de andra tillhöra
deremot Staten och böra af alla dess folkclasser samfäldt
underhållas; men billigt är, att de, som mest begagna dem,
bidraga dertill mest, — att man upptager väg- eller bompenningar.
Då denna min anmärkning rörer båda de af mig,
i afseende på våra vägar, gjorda motioner, har jag vid den
som angår stadgande af vägpenningars uppbärande vid de
svårare underhållna vägarna, ej annat att anmärka, än att,
ifall Staten ej skulle öfvertaga alla våra större eller landsvägar,
och vägpenningar på alla upptagas, det åtminstone
måtte till en början ske med dem, som man svårligen kan
fordra att den enskilde, utan någon ersättning, skall underhålla,
blott derföre att de råkat tillfalla honom vid vägdelningen.
Remitterades lill Allin. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Likaledes remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk. Hr Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph, den 7 dennes
e. m. på bordet lagda motion, om erläggande af vägpenningar.
Vidare föredrogs Hr Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph,
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, om förbud
emot vissa hofveri-contracter.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
I sammanhang med denna min motion, tager jag mig
friheten fästa Utsk:s uppmärksamhet på orättvisan deraf, att
då en innehafvare af dylika af frälseägare mot hofveriarbete
öfverlåtna arrenden, antingen i följd af hans herres
mindre menskliga sätt att behandla honom, eller af andra
or
-
Den 20 Mari f. m.
orsaker, conlractet uppsäger och vill afflytta, fråntages honom
merendels all hans lösöre-egendom för s. k. husröta.
Jag vågar fästa uppmärksamhet på, att detta matte alldeles
förbjudas; ty dä arrendet ej är släldt på vissa år, utan
kan för hvart år uppsägas, bör det åligga ägaren att tillhålla
arrendatoren, att för året sin skyldighet, i afseende på
de arrendet åtföljande byggnadernas vidmakthållande, iakttaga:
har han det försummat, håfve han all rätt till ersättningsanspråk
förlorat; och är detta så mycket billigare,
så länge contractet innebär, att den erie contrahenten skall
göra allt hvad som befalles.
Remitterades till Lagutskottet.
Tili LagUtsk. remitterades äfven Hr Munck af Rosenschölds,
Nils Rudolph, den 7 dennes e. m. på bordet lagda
motion, örn särskild bygatas upptagande i hvarje by, vid
blifvande enskiften.
Ånyo föredrogs Hr Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph,
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, om kyrko-och
skolefondernas inom hvarje församling sammanslående.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Den tid torde kanske vara inne, då det, som Staten
kunde från kyrkan anslå lill skolan, ej skulle alldeles anses
som helgerån, helst våra kyrkor med vår protestantiska,
mera diöactiska än ceremoniella gudstjenst, kunna anses vara
ett slags skolor sjelfva. I öfra Sverige, der all kyrkotionde
redan för längesedan varit Statens, torde ej mycket
vara att frånkänna kyrkorna; i de åter af Danmark afträdda
provinser, torde kanske kyrkorna kunna dela betydligt
med sig. Jag vågade föreslå att, då, som jag förmodar,
pastor i församlingen äfven blir orför. i de skol-direclioner,
som för skolorna, hvilka i hans församlingar redan finnas,
eller kunna komma till stånd, blifva nödvändiga, skole-och
kyrkofonden måtte sammanslås och i rnån af behof, och
med vederbör, stifts-styrelsers tillstyrkan, så väl för skolans
som för kyrkans räkning användas. Någon orättvisa kan
derigenom icke uppstå; ty skulle antingen brist uppkomma
för kyrkans eller skolans behof, är det församlingens åliggande
att fylla dem båda, och så har alltid, åtminstone
hvad mig veterligt är, skett i Skåne, hvarest inga stamboksmedel
för kyrkors byggande eller reparerande i allmänhet
af Styrelsen beviljas; och om det verkligen någongång skulle
komma ifråga, vore det ej annat än en billig reciprocitet,
då sådana årligen beviljas åt församlingar i öfra Sverige.
Hittills har man haft stora kyrko-cassor, eller åtminstone
stora inkomster kyrkorna anslagna, utan att de kunnat till
4 H. 5i
Den ao Mars f. ra.
någon nytta eliev för något verkligt behof användas, men
inga, hvarken skolor eller skolcassor. De kyrkans förvaltare,
som velat, att kyrkan skulle hafva någon nytta af sina
capitaler, hafva merendels användt dem på att hvarje år
hvitmena den både innan och utan, lagt koppar i stället
för blytak, och tvertom, och bevarat minnet af dessa förändringar
kyrkan undergått, genom i densamma upphängda
präktiga epitaphier. Detta vare sagdt om kyrkor i de södra,
f. d. Danska provinserna i allmänhet. Hvad åter Lunds
domkyrka angår , som ännu äger ungefär lika många hemman
och gårdar, som under Catholska tiden, och hvilka åtminstone
i förra tider varit så litet ställda på inkomst, att
t. ex. för ett domkyrkohemman, för hvilket till en privat
skulle gifvas i förpaktning flera hundra 'r:dr om året, gafs
ett'par marker smör eller vax, som löstes med 24 sk. r:gs
eller b:co, — det minnes jag icke — skulle jag våga föreslå,
att densamma till ägande lägenheter och fonder sammanslås,
och ställes under samma styrelse och förvaltning
med de academien tillhörande fonder och gods, och att inkomsterna
deraf gemensamt användas, vid behof till kyrkans
underhåll; i öfrigt, om denna fond skulle öka sig, genom
en ändamålsenligare förvaltning, till löner för academiska
lärare, eller också vid ett af behofvet påkalladt gymnasium.
För närvar, lärer ej kyrkans cassa-behållning vara
stor, men utgifterna hafva också varit stora: dock undrom
ej deröfver; kyrkan har också blifvit förvandlad från
en forntida monumentlik helgedom, der man än kunde tro
sig höra klosterhjonens röster blanda sig i vår Lutherska
kyrkosång, till ett tempel på modet. Men nn är denna förändring
timad, domänerna äro i behåll; och blifva de skickligt
förvaltade, kunna de väl bilda nya cassör. Kyrkans
underhållande bör ej kosta så betydligt. Pioskilds domkyrka
i Danmark är ungefär lika med denna, och vidmakthålles
med högst obetydlig kostnad; men något gör det väl till
saken, att man der följer den egna metod att, på det noggrannaste,
vilja ersätta hvarje bofälligt med likadant igen:
man har ej kunnat fatta, att man borde ändra denna kyrkas
tusenåriga inredning; ja! man har gått så långt deri,
att man icke ens funnit rimligt att försälja Absalons förmurkna,
af honom sjelf utskurna, epitaphium och biskopsstol
af simpel ek, såsom vanprydande, till bränsle, och dit—
sätta en ny af mahogeny; men kanhända man ej haft medel
dertill.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 på e. m.
Föredrogs ånyo Hr Munck af Rosenschölds, Nils Ru
-
D e 11 20 Mars f. m.
4o3
dolph, den 7 dennes e. in. på bordet lagda motion, om upphäfvande
af den i tryckfrihetsmål öfver Assessor Crusenstolpe
fällda dom.
Frih. Cederström, Jacob: Jag förmodar, att Hr
Frih. o. Landtm., samt R. o. Ad. lära finna sig förhindrade
af tydliga ordalagen uti go §:n Rcg.Ftn att tillåta handläggning
af denna motion.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Det kan icke bestridas,
att motionen afser någonting ganska vackert, då
fråga är att förskaffa en medborgare sin frihet; men på det
sätt motionen är framställd, fruktar jag, att go §:n Reg.F.m
blir en stötesten. Jag föreslår derföre motionären, att på
det sätt förändra motionen, alt R. St. måtte hos K. RI. i underd.
anhålla, det K. M. täcktes af gunst och nåd gifva den
fångne sin frihet. Isådan form vore motionen grundlagsenlig;
och om motionären icke vill på så sätt förändra motionen,
skall jag anse mig hafva väckt den i haus ställe.
Frih. Cederström: Jag skulle förmoda, att den på
bordet livilande motionen, sådan den nu befinnes, bör till
afgörande företagas. Sedermera blir det tillfälle att yttra
sig öfver Hr Rosenqvists förslag, hvilket jag finner lika stridande
mot go §:n Reg.F:n som sjelfva motionen, hvarom
jag vidare, om så fordras, skall yttra mig, när den saken
förekommer. Emedlertid anhåller jag, att Hr Frih. o.
Landtm, ville föklara, att motionen, i det skick den belinnes,
icke kan mot go §:n R.eg.F:n remitteras.
Hr Rosenqvist: Jag har genomläst grundlagen, men
har icke funnit något ställe, der det är förbjudet én motionär
att förändra sin motiop lill öfverensstämmelse med grundlagen,
då den blifvit väckt på ett sätt, alt den icke finnes
enlig med grundlagen. Motionären har nu förändrat sin
motion, och jag hemställer till hvem som helst, men specielt
till Frih. Cederström, om icke motionen nu är grundlagsenlig.
Jag nämner H11 Frih.rn särskildt, derföre att Ilr
Frihm aldrig går in på något, som är stridande mot hvad
Hr Frihm en gång sagt. Jag anhåller om remiss af motionen
till behörigt Utskott.
Efter jag har ordet, får jag anmäla, att det är anledn.
till anmärkning mot föredraganden för ecclesiastik-ärenden,
äfvensom mot Konungens rådgifvare och föredraganden i
commandomål, hvarom remiss begäres till Const.Utsk., inför
hvilket anledningarne uppgifvas skola.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att de tvänne anledningar
till anmärkning, som Hr Rosenqvist nu anmält,
enl. 2g §:n Riksd.Ordn., konime att till Const.Utsk. remitteras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade derefter, att den för
-
4°4
Den ao Mars f. m.
ändring, som Hr Rosenqvist föreslagit, och Hr Munck af
Rosenschöld upptagit, innefattade en ny motion, och således
skulle såsom sådan behandlas. Hvad den förut af Hr
Munck af Rosenschöld väckta motionen anginge, så kunde
den, emot g, 16 och go §§:na i Reg.Fm, icke blifva föremal
för R. Sits pröfning och öfverläggning. Hvad åter anginge
den nya motionen, så kunde den ej af Hr Frih. o.
Landtm, föredragas, eller af honom något omdöme derom
fällas, förrän den vederbörligen blifvit till prot. afgifven.
Ilr Munck af Rosenschöld: Jag antager gerna det
af Hr Rosenqvist föreslagna amendement i min motion, för
att derigenom kunna tillintetgöra de betänkligheter, som
hafva uppstått vid frågan om dess remitterande. Dock, då
60 §:n Riksd.Ordn, säger: ’’Vilja R. St. till Konungen framföra
någon deras allmänna önskan, i hvilket ämne som helst,
”förhålles dermed på det sätt Reg.Fms 8g §. utstakar; och
”gpre Konungen derå, sedan Statsrådet blifvit hört, det afseende
han för Riket nyttigt finner”; så kan jag icke finna,
alt min motion innefattar någonting stridande emot go §m
Reg.Fm, då jag icke uppmanat Ständerna att pröfva och
sjelfve upphäfva den dom, som blifvit fälld öfver Assessor
Crusenstolpe, utan blott föreslagit Ständerna, att de ville,
på sätt som med önskningsinål i allmänhet äger rum, ingå
till K. M. med und. anhållan, alt K. M. täcktes upphäfva
domen eller gifva Assessor Crusenstolpe nåd, hvilket är detsamma.
Jag finner derföre icke, att remiss kan vägras, på
grund af go §m Reg.Fm, ej heller att min motion kan anses
för en ny, då jag ej genom den af Hr Rosenqvist föreslagna
och af mig härmed antagna förändring, ändrat dess
hufvudmening; jag vågar derföre protestera deremot.
Till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk remitterades nedannämnda
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motioner,
nemi :
Hr von Troils, Emil, om nedsättning i priset å Svensk
författningssamling;
Densammes, om lifgifvande af en officiel tidning;
Hr Ribbings, Arvid, om prest-rättighelernas utgörande
i penningar.
Ånyo föredrogs Hr Adlerbrants, Thure, den 7 dennes
e. ni. på bordet lagda motion om nedsättning i tullen för
2:ne laster spanmål.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att då denna motion
innehöll en pröfning af tullförfattningarnes verkställighet,
kunde den, emot go §m Reg.Fm, ej blifva föremål för
R. St:s öfverläggning, ej heller således remitteras tili Utsk.
Den ao Mara f. m.
4o5
Till LagUtsk. remitterades Hr Lagerbjelkes, den 7 dennes
e. m. på bordet lagda motioner:
1:0 om upplnifvande af K. brefvet den 3 Juni 1702,
angtde lottkastning, till urskiljande, hvilken skall undergå
dödsstraff;
2:0 örn förändring i vissa delar af stadgandet, ronde
böters förvandling till vatten och bröd;
3:o angtde grunderna för vitens och böters bestämmande.
Ånyo föredrogs och remitterades till BancoUtsk., Frih.
Tersqjedens, Wilh., den 7 dennes e. m. på bordet lagda
motion, om fortfarande af Jern-contorets creditiv å banken.
Till LagUtsk. remitterades Hr von Moltzers, Anders
Joh. Fredr., den 7 dennes e. m. på bordet lagda
motioner:
1:0 om nya diciplinära stadgars utfärdande för universiteten,
m. m.;
2:0 om förändrade stadganden, rörtde skuldsedlars beskaffenhet;
3:o
om antagande af de delar af nya lagförslaget i Utsöknings-
och Handels-b:na, som afse bysältningstvånget m. m.;
4;o om vissa förändrade stadganden för poliskammaren
i Stockholm.
Vid förnyad föredragning af Hr von Moltzers, Anders Joh.
Fredr., den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, om
förändring i de civila befordringslagarna, blef densamma
remitterad till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Remitterades till BancoUtsk. Hr Rosenblads, Bernhard,
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motioner:
1:0 om afskrifning af vissa i bankens räkenskaper inom
linien upptagna fordringar;
2:0 om praescriplions-tid för inlösen af vissa från längre
tider icke uttagna fordrings-poster i banken;
3:o rörtde den s. k. bankofullmäktiges dispositions-räkning
Nto 2;
4:o rörtde bankens enke- och pupill-cassa;
5:o i afseende på utsträckt lånerält för Handels-disconlerna.
Till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. remitterades Hr Rosenqvists,
Fredr. Leonli., den 7 dennes e. m. på bordet lagda
motioner:
1:0 angtde förändring af nu var, befordrings-systcmet,
m. m.;
4o6
Den 20 M a r 3 f. ra.
2:0 om stadgandena i K. förordningen den a3 Febr.
1748» rör:de riddare-ordnars utdelande.
Vid förnyad föredragning af Hr Rosenqvists, Fredr.
Leonh., den 7 dennes e. rn. på bordet lagda motion, om
förändrad redaction af 1 §:n 5 cap. Missg.bm, blef samma
motion till LagUtsk. remitterad.
Ånyo föredrogs och remitterades till BancoTJtsk. Gr.
Mörners, Carl Göran, den 7I dennes e. 111. på bordet lagda
motion, angtde Jern-contorets creditiv-fond.
Till LagUtsk. remitterades Gr. Mörners, Carl Göran,
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion om bergstingsrutternes
afskaffande.
Föredrogs ånyo och remitterades till BancoUtsk. Hr
Adlerstams, Gustaf Ulrik, den 7 dennes e. m. på bordet
lagda motion, om erhållande af fyllnad uti ett vid riksdagen
1828—i83o af Ständerna beviljadt ersättnings-belopp;
och biföll R. o. Ad. derjemte communication af denna motion
med de öfriga RiksStm.
R.emitterades till LagUtsk. nedannämnda den 7 dennes
e. m. på bordet lagda motioner, nemi.:
Hr von Stalils, Emil, om en ny consuls-lags utfärdande
;
Frih. Kantzous, Joli. Albert, ang:de utfärdande af en
gemensam lag för inrikes och utrikes vexlar.
Till Allm. Besvärs- och Ekon.Utslc. remitterades nedannämnda
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motioner,
nemi.:
Frih. Löwens, Wilh., ang:de undersökning om tillkomsten
utaf bro-, hamn- och expeditions-afgifter vid Stockholms
hamnar;
Hr von Schildts, Axel Ludv., om anslag till införskrifvande
från Holland eller England af kreatur till ett stamholländeri;
Hr
von Moltzers, Anders Joh. Fredr., ang:de inrättande
af läns-deputationer och länsrådj
Hr Rosenqvists, Fredr Leonh, om Erkebiskops-stolens
och de öfriga biskops-stolarnes indragning vid nuvar. innehafvares
afgång.
Ånyo föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Lagercrantz^,
Carl Johan, dtn 7 dennes c. m. på bordet lagda
Den ao Mars f. m.
molion, om ett tillägg i i4 cap. i §:n Gifterm.b:n, i afseende
på äktenskapsskilnad.
Till BancoUtsk. remitterades Hr Sabelfelt®, Carl Oscar,
den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion om utsträckning
af tiden för beläning af reverser i Handeis-disconten.
Remitterades till Stats- samt BancoUtskm Or Stuart*,
Carl, den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, angtde
utbyte af Riksg.conlorets till banken utgifna obligationer.
Föredrogs ånyo Hr Hjertås, Lars, den 7 dennes e. m. på bordet
lagda motion, angtde afgifterna vid infarten till Djurgården.
Ilr af Ström, Israel Adolph, uppläste följande:
Det skulle visserligen vara en särdeles grace af R. II.
St., om de, i stället för den nu öfverklagade väg-och broafgiftcn,
täcktes anslå nödiga medel till vägarnas och broarnas
underhållande på Djurgården, så att de promenerande då
linge begagna denna förmån utan någon afgift. Sådan var
äfven K. M:s höga önskan, då K. M. till 1766 års Ständer
aflemnade propos. om ett dylikt anslag af statsmedlen; men
Rikets dåvar. Ständer låto genom SecretaUtsk. svara, att
inga medel dertill funnos, utan borde vägarna underhållas
genom en afgift af dem, som begagnade dem. Denna afgift
har alltsedan år 1768 opåtaldt utgått, likväl med den
förändring, sedan Fredrikshofs-bron för Djurgårdsmedlen inköptes
år 1825, och då ombyggdes, att bro- och väg-afgifterna
sammanslogos i en och samma taxa och uppburos på
ett ställe, och endast vid infarten till Djurgården, för att
ej besvära de trafikerande flera gånger. Afgiften är utarrenderad
på entreprenad och inbringar 2,600 r:dr; men dessa
medel förslå icke att underhålla en vägsträcka af 2-J- mils
längd, då fyllningsgrus skall köpas och forslas långa vägar,
— ty väggrus finnes ej på Djurgården nu mera — att bygga
och underhålla flera broar, och att underhålla en mängd
gångvägar, allt i ett sådant skick, som de böra vara underhållna.
Inköpet af den gamla bron vid Fredrikshof kostade
1,800 r:dr; uppbyggandet af den nya kostade 5ooo
r:dr, utom virket, som togs på Djurgården; anläggningen
af de många vägar, som nu finnas på Djurgården,
hafva kostat — oberäknad! de inom Rosendals område
anlagda vägar — successivt flera ioöo r:dr; och endast
underhållet af vägarna uppgick För 1 idet år till 2,567 >:dr 29
sk., och det året gjordes ändå inga nya vägar, och ingen
reparation gjordes på någon bro. Jag vågar ej göra mig det
hopp, att II. St. skulle nu hafva så godt om medel till nya
anslag, att de skulle vilja tillsläppa 3 h 4,000 r:dr årligen
till detta ändamål, då den afgift, som nu erlägges af hvar
och en, är så obetydlig, emot hvad som de promenerande
4o8
De n ,20 Mars f. m.
på annat sätt depensera på Djurgården. Men är det så, alt
statscassan har föga känning af ett sådant anslag, så är sådant
ett bevis på god hushållning med statsmedlen och det
största loford motionären kunnat gifva administrationen; ty
aldrig kan jag föreställa mig, att motionären vill hafva tillbaka
de bedröfliga tiderna, då de promenernndes vagnar nedsjönko
i vägarna nära hjulsnafven, och måste med spakar
upplyftas. Jag minnes väl denna tid, en Valborgsmässodag,
och önskar att den icke måtte återkomma; och tror jag,
att motionärens principaler skola blifva honom föga tack
skyldige, om han lyckas att bringa saken derhän. Jag måste
här äfven upplysa, att Djurgårds-cassan har en skuld
af 2r,000 r:dr, uppkommen genom inköpet af Biskopsudden
och Bergsjölund, samt för väganläggningen derstädes; men
det oaktadt, begär Djurgårds-cassan intet nytt anslag, blott
den orubbad får behålla sina lagliga inkomster. — Jag har
cj till hands SecretaUtskrs svar på K. M:s nåd. propos. i
detta ämne; roen jag har ett annat document, som bevisar
dess tillvarelse; det lyder sålunda:
Afskrift.
Utdrag af protocollet, hållet i Rådkammaren den 22 Januari
1767.
S. D. Efterfrågades, om II. Ex. Hr Riksrådet och Öfversteinarskalken
Grefve Horn med något projeet inkommit
till den taxa, hvarefter afgiften för privatorum vagnar, chaiser
och kärror, som till och ifrån Djurgården passera, bör
erläggas enl. R. M:s bref af den 9 Dec. nästi , uppå Secreta
Utsk:s underd. skrifvelse, ang:de Hof-statsverket; men som
något sådant ej ännu blifvit aflemnadt, och verkställigheten af
berörde afgifts uppbärande ju förr ju hellre pröfvades nödig,
så befalltes att H. Ex. Hr Riksrådet och Öfverstemai—
skalken, genom utdrag af prot., skulle påminnas, att med
skyndsamhet underdånigt förslag till berörde taxa till K.
M. inkomma. Ut supra.
På nådigste befallning
Johan Elers.
Lika lydande med det i Djurgårds-cancelliet förvarade
originalet, betygar
J. af Ström.
Då jag sålunda bevisat, att uppbörden af vägafgiften
tillkommit genom ett Konungens och Standernes gemensamma
beslut, och således icke bör kunna kallas lagstridigt, men
Hr Hjerta i sin motion behagat sluta med denna strofen: ”En
”enkel framställning af sakens beskaffenhet hos K. M. skall
”utan tvifvel blifva tillräcklig till rättelses vinnande, då melingen
säkert icke är, att Djurgårds-cassan skall vinna
”inkomster på ett lagstridigt sätt, mer än någon annan’’; så
får jag till motionären framställa först den frågan, om han
nu icke linner att det varit opassande, alt till ett hell Riksstånd
-
Den 20 Ma r s f. m.
4o9
Stund framkomma med en, lindrigast sagdt, osannfärdig uppgift,
och sedan den frågan, om han nu ej skulle finna skäl
uti att förändra sin motion, på det den ej måtte sprida sig
till alla RiksSttn. I alla fall utbeder jag mig vördsammast
alt detta anförande måtte få medfölja motionen, såsom ett
beriktigande af bans uppgift.
Hvad Lidingöboerne beträffar, hvars målsman motionären
tyckes vara, så är taxan för deras mjölkkärror betydligt
nedsatt mot hvad andra betala, ehuru de för sin trafik fått
manga förmåner af Djurgården. Istället för den gamla vägen,
som leder till deras förra färjställe vid Ropsten, och som
ännu mäste underhållas och begagnas af både Lidingö- och
Rvdboer m. fl., (ingo de göra ett brofäste nära Kaknäs, och
derifrån fingo de anlägga en ny väg öfver Djurgårdens mark
till stora vägen. För deras räkning anlades sedermera en
gennie väg öfver Laboratoriehagen till lilla Blåporten, hvilken
af Djurgården äfven måste underhållas. De begärde i
början, att blott få ett brofäste vid Djurgårdens strand, och
alt der få så mycken plats, som fordrades för en uppbördsstuga,
— denna blef sedan ett stort hus—; de begärde ytterligare,
att få uppföra ett större hus, — detta beviljades
äfven, — men de ville äfven hafva en större tomt för stall,
för upplag, och som de sade, till promenaders anläggande,
— de Hilgo äfven detta, — men icke nöjde dermed, anhöllb
de att fä uppföra ännu ett större hus, hvilket äfven förunnades
dem, och nu är der både ett välbestäldt värdshus
med baler, fioler och rus, och dertill en dito krog: och nu,
sedan Djurgården iordningsatt och underhåller alla dessa
vägar, vilja de hafva befrielse för vägafgiften, ehuru de fått
betydlig lindring i taxan för sina mjölkkärror. Att de för
sina gröplass och stora brännvinslass få betala lika med andra,
då de forsla dem på vägarna, ehuru de hafva en ganska
beqväm sjötransportväg, kan ej kallas obilligt; och jag
tror, att om vägarna ej underhöllos på sätt som sker, och
de höst eller vår skulle fastna i leran med ett af dessa digra
lassen, skulle förlusten blifva större, än den afgift, som
de erlägga för en god och hård väg hela året om, isynner^
het som den afgift, de betala för vägarnas begagnande, är
ganska obetydlig emot den afgift, de sjelfve uppbära för begagnandet
af deras skrala bro. Jag finner således icke skäl
till någon befrielse för dem, och deras målsmans klagan icke
förtjena ett onödigt behjertande.
Hr Hjerta, Lars: I anleda, af de anmärkningar en
värd ledamot gjort mot min motion, får jag, till förekommande
af missförstånd, upplysa, att min mening icke är att
få bort de afgifter, som erläggas vid Blå Porten, hvilka kunna
anses såsom en billig ersättning för brons befarande;
utan har jag endast menat de afgifter, som erläggas vid in4
11. 5a
D c n ao Mars f. m.
farterna å de vägar, som gå öfver Ladugårdsgärdet åt Lidingön,
samt fran Pioslagstullsidan. — Jag harrfedan nämnt,
att jag blifvit anmodad af åtskilliga innevånare på Lidingön
att framställa motionen.
Hvad beträffar Hr af Ströms uppgift, att afgiften icke
skulle vara lagstridig, såsom grundande sig på elt R. St:s
beslut af 1766, som den värde ledamoten åberopat; sä torde
det vara så mycket mera förlåtligt, om jag ej känt denna
gamla författning, då den värde talaren sjelf ej här kunnat
producera den. Emedlertid, då jag ingenting har emot att
Hr af Ströms anmärkningar åtfölja motionen, finner jag mig,
å andra sidan, icke heller befogad alt, i anledn. deraf, återtaga
eller ändra något af denna; det ena må gälla hvad det
kan emot det andra. För öfrigt om R. St. en gång beviljat,
att en sådan afgift må äga rum, kunna väl andra Ständer
äfven tillstyrka dess afskaffande. Jag hemställer i detta
hänseende, om icke Djurgårds-cassan, som just genom den
varde talarens förtjenstfulla administration vunnit så betydligen
ökade inkomster, skulle kunna bestrida sina utgifter,
äfven om den delen af inkomsterna, som utgör det minsta
deraf, nemi. afgifterna för begagnandet af vägen ål Lidingön
och Roslagssidan försvunne. Delta galler, som den värde
talaren torde finna, icke de promenerande på den egentliga
Djurgården, hvilka ändock kunna fortfara att betala.
Det var också rätt intressant att genom den värde talaren
blifva upplyst, att det är Djurgårds-cassan, som inköpt Biskopsudden
och Bergsjölund, hvilket man förut trott hafva
blifvit beliosladt af en Hög persons enskilda cassa; men om
Djurgårds-cassan blifvit skuldsatt genom detta köp, så har
den val också, å den andra sidan, fått en motsvarande tillökning
i egendom.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Hr Hjerta: Jag hemställer lill Hr Frih. o. Landtm.,
om icke motionen äfven bör remitteras till Stats- eller Bevilln.
Utskottet.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: I händelse Hr Hjerta
icke yrkat, att statsmedel skulle användas för underhåll af
vägarna på Iv. Djurgården; så kan jag ej inse, hvarföre motionen
skulle remitteras till StatsUtsk. Det vore en hittills
okänd nyhet, att väglagning skulle bekostas af statsmedel.
Om den skall införas, vore det kanske icke skäl att börja
med K. Djurgården, der befolkningen är rikare än på de
flesta andra orter.
Hr Hjerta: Ifall motionen ej skulle anses tillhöra StatsUtsk:s
behandling, hemställer jag, om den ej bör remitteras
till Bevilln.Utsk., enär fråga är om beskattning och upphörande
af en afgift.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, ehuru han icke
kunde finna under hvilken rubrik detta mål kunde remitte
-
Den jo Mars f. 111.
4n
vas till Bevilln.Ulsk., berodde det likväl på It. o. Ad. alt
remittera det till hvilket Utsk. Ståndet behagade; och ansåg
Hr Frih. o. Landtm, sig derföre böra framställa propos.
å en sådan remiss, som blifvit begärd.
Hr Lefre'n, Joli. P.ehr: Då bropenningars bestämmande
och andra dylika afgifter är något, sorn K. M. afgör
såsom ekonomi-mål; så förmodar jag, att denna motion
bör remitteras till Ekon.Utskottet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad. ansåg
Ilr Hjertås nu föredragna motion äfven böra remitteras lill
Bevilln. Utskottet.
Itopades nej.
Remitterades till LagUtsk. nedannämnda den 7 dennes
e. 111. på bordet lagda motioner, nemi.;
Ilr af Robsahms, Carl Reinh., om fri ränta samt anskaffande
af bysättning;
Frih. Hermelins, Carl, om förändring i 47 cap. Missg.-  balken.
Föredrogs ånyo och remitterades till Allm. Besvärs-och
Ekon.Utsk. Ilr Palmerantz’#, Joli. Mauritz, den 7 dennes
c. 111. på bordet lagda motion, om sådan förändring i befordringslagarna,
att ingen på en gång må äga mera än en tjenst
med lön på stat.
Vidare föredrogs Hr Palmcrantz’s, Joli. Mauritz, den 7
dennes e. m. på bordet lagda motion, om förordnande af
en opinionsnämnd för teckniska frågor och patent-tvister,
samt stipendier för utrikes resor i teckniskt afseende.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Då jag förnummit,
att Ilr Frih. o. Landtm, ansett denna motion innefatta tvenne
ämnen, och följaktligen kau anses till formen oriktig;
anhåller jag, att det må tillåtas mig att dela densamma i
tvänne motioner. Den förra delen deraf afser ett förslag
till organisation af opinionsnämnd, den sednare åter handlar
om stipendier för utrikes farande industri-idkare.
Uppå derefter framställd propos. tillät R. o. Ad., att
Hr Palmcrantz fick dela sin motion uti tvänne efter de
tvänne olika ämnen, som den innehöll; och blef den ena
motionen om förordnande af en opinionsnämnd för teckniska
frågor och patent-tvister remitterad till Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk., samt den andra, om stipendier för utrikes
resor i teckniskt afseende, remitterad till StatsUtskottet.
Ånyo föredrogs Hr af Robsahms, Carl Reinh., den 7
dennes e. m. på bordet lagda motion om afskrifning af eu
dess skuld sill Banco-disconten.
Don 20 Murs f. iu.
Hr Fril), o. Landtm, föreslog remiss af denna motion
till BancoUtskottet.
Ilopades nej.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: anholt få vela, huru
Landtm, uppfattat svaren på dess sednast framställda proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han ej hört något
ja, utan endast nej svaras på proposta, hade han ej kunnat
sätta i fråga, att den på mera än ett sätt vore besvarad.
Hr Hjerta, Lars: Täcktes Hr Frih. o. Landtm, upplysa
hvart den i sådant fall kommer att taga vägen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då han ej fann att
något annat Utsk., än BancoUtsk., kunde befatta sig med
denna fråga, och remiss deraf till annat Utsk. icke blifvit
begärd, kunde han ej heller föreslå någon annan remiss af
densamma.
Gr. Frölich, David: Jag tillstår, att jag icke lemnade
tillräcklig uppmärksamhet åt det ämne, som nu förevarit.
Jag anhåller att få reservera mig deremot, att motionen
icke blef remitterad, då den afsåg en allmän fråga.
Jag har en gång förklarat, att den framställning Hr Landtm,
gör, när fråga är om verkställighet, enligt grundlagen icke
kan vara föremål för Ståndets besvarande med ja eller nej
och således icke heller för votering.
Hr L owen ström, Joli. Jacob, förenade sig med
Gr. Frölich.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om det varit en fråga af
allmän natur, hvarpå remiss blifvit begärd, så skulle jag instämt
med Gr. Frölich; men då motionen endast alser ett
enskildt föremål, finner jag, att remiss icke bör äga rum.
Frih. Toll, Gust. Philip, förenade sig med Gr.
Horn.
Gr. Frölich: Den upplysning den siste värde talaren
lemnat, bevisar hvad jag tillkännagaf, nemi. att jag icke varit
tillräckligt uppmärksam på ärendets beskaffenhet. Jag
får derföre tillkännagifva, att jag icke ägt fog till reservationen.
Till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. remitterades Hr
von Hauswolff?, Carl Ullik, den 7 dennes e. m. på bordet
lagda motion, om medel till Svenska jernhandelns befordrande
i Södra Amerika.
Vid förnyad föredragning af Hr von Hauswolffs, Carl
Ulrik, den 7 dennes e. m. på bordet lagda motion, om för
-
Don a o Mars f. m.
4.3
ändrad inredning af Riddarhus-salen, bief samma motion remiHerad
till Ridd.Utskottet.
Ånyo föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr von
Hartmansdorff?, Aug., den 19 sistl. Febr. e. m. på bordet
lagda motion om lands- och stadsfisealers till- och afsattande
af K. M:s Bef:h:de.
Vidare föredrogs Gr. Spens’s, Carl Gust., den 7 dennes
e. m. på bordet lagda motion, ang:de förändringar i uppbördsförfatt
ningarna.
Gr. Spens, Carl Gust.: Sedan jag uti plenum den
1 1 dennes erhållit Hr Frih. och Landtnäs föreläggande att
fördela den motion, som jag den 7 uti innevar. månad inlemnade,
så har jag först uti ett sammanhang motiverat det
hela, och sedermera uppfattat hvart förslag för sig uti särskilda
motioner, med uppgift å det Utsk., till hvilket hvardera
motjonen, enligt min tanke, bör remitteras.
Gr. Spens uppläste derefter följ,inde:
Alt det systeme, som i afseende å utgörandet af de ordinarie
eller grundskatterna i Sverige är gällande, medför
väsendtligt] olägenheter, samt att, till stor del såsom följd
deraf, särdeles långsamhet och vidlyftighet uti alla utskylders
uppbörd och redovisning äger rum, har i sednare tider
mer och mer blifvit visadt. Detta förhållande är ock latt
förklarligt, då man erinrar sig, att den mängd olika titlar,
hvaraf förstnämnda skatter bestå, för lång tid tillbaka tillkommit
i mån af tillfälliga behof, och sedermera öfvergått
till ständiga, samt att, i fråga om uppbördsverket, allt hufvudsakligen
belinnes i samma skick, som för mera än ett
sekel tillbaka, ehuru mycket, som då kunde vara ändamålsenligt,
numera, i följd af förändrade förhållanden, icke
vidare ar tjenlig!.
Om man fäster uppmärksamheten å de i afseende å
sjelfva uppbörden och redovisningen gällande stndganden,
är förhållandet sådant, att sedan, t. ex. för år i84o, mantalsskrifning
ägt rum i November 1839, kunna utskylderna
icke infordras, förrän uti Januari, Februari och Mars månader
år i84', och redovisas summariskt d. 1 Maj samma år;
hvarefter den egentliga eller specialredogörelsen den 1 derpåföljde
September lill Konungens Bef:b:de ingifves och
landsboken först den 1 Juli 1842 inkommer till K. Kammarrätten,
för gransknings undergående. Det är således icke
minelle än 14 å i5 månaders tid, som förflyter ifrån skattskrifningen,
hvilken skall ligga till grund för utskyldernas
debitering, till dess uppbörden verkställes, hvarefter det dröjer
ytterligare 16 å 17 månader innan räkenskaperna till
den hufvudsakliga revisionen aflemnas. Att under förstnämnda
tidrymd en mängd förändringar skola inträffa, sotn
44
Den 20 Mars f. m.
försvåra eller hindra ulskyldernas inflytande, i enlighet med
den verkställda debiteringen, samt slutligen, efter mycket
besvär för tjenstemännen, leda till manga afskrifningar, som
icke skulle hafva inträffat, derest uppbörden kunnat hastigare
följa på skattskrifningen, ligger i öppen dag, likasom
olägenheterna af den långa tidsutdrägten, innan vid räkenskaperna
yppade anmärkningar blifva utfärdade och pröfvade.
Flerfalldiga utvägar hafva, tid efter annan, blifvit påtänkta,
för beredande af lindring uti grundskatterna eller
deras jemnare fördelning; men då, i anseende till dessa frågors
vigliga och grannlaga beskaffenhet, ovisst är om och
livad förändring deruti kan tillvägabringas, är det emedlertid
af verkligt behof påkalladt, att, oberoende deraf, söka
åtminstone åstadkomma all den förenkling, ej mindre uti
sättet för berörde skatters utgörande, än uppbörds- och räkenskapsverket,
som, utan rubbning af hufvudgrunderna, kan
äga rum. Jag torde, på grund häraf, kunna hoppas R. o.
Ad:s öfverseende, då jag nu i ett sammanhang framställer
åtskilliga, bär bilagda förslag i denna syftning, nemi.:
1:0 att lösningspriserria för ordinarie räntan och kronolionden
matte bestämmas för 5 år i sender;
ilo om i följd deraf behöfliga och möjliga förändringar
uti stadgandena, ang:de markegångssättningen;
3:o om de anordnade indelta räntornas indragande till
statsverket, emot contant ersättning till indelningshafvarne;
4:o att, till förenkling af taxeringsåtgärderna på landet,
Beredn.comiteerna må upphöra och taxeringsbestyret öfverletnnas
åt Taxeriugs-comiteerna, fördelade i lämpliga districter;
5:o
alt ny uppskattning af egendomsvärden å landet
endast må verkställas hvart 5:te år;
6:0 att debetsedlar, på lika sätt som i Stockholm, må
utfärdas omedelbart efter verkställd taxering, så att de skattskyldige
derigenom erhålla kännedom om dem påförda utskylder;
7:0
om förändring af upphördstiden i städerna, samt
särskild uppbördsstämma å landet, höstetiden före flyttningen,
för uppbärandet af kronoutskylder utaf alla sådana
personer, som icke innehafva hemmansbruk;
8:0 att till undvikande af de olägenheter, som för de
skaltskyldige uppkomma genom skyldigheten att anskaffa häradsskrifvarens
annotation å kronofogdens qvittenser, samt
för beredande af en säkrare controll å utestående medel,
särskilda stämplade qvittenser å kronoutskylderna må meddelas;
samt slutligen
g:o att, i följd af de förenklingar uti uppbörd och redovisning,
som de sålunda framställda förslagens antagande
skulle medföra, räkenskaperna måtte varda för calender-år
uppgjorda och tidigare, än nu sker, afgifna.
Anhållande jag om remiss af 1, 2, 3, 7, 8 och g punk
-
Den 20 Mars f. m.
4*5
terna till StatsUtsk., af 4 och 5 till Bevilln.Utsk., samt af
6:e punkten till dessa båda Utsk. gemensamt.
Hvarefter Gr. Spens uppläste de särskilda motionerna,
så lydande: 1.
Grundskatterna, såsom beroende af skiftande varuvärden,
utgå ojemnt och blifva störst de år, då dåliga skördar
lemna den minsta tillgången till deras gäldande; och då
den mängd olika titlar, hvaraf de bestå, skola årligen efter
markegång beräknas, medför sådant mycket besvär, samt försvårar
redogörelse-arbetet, hvarförutan uppbörden och redovisningen
derigenom fördröjes.
För alt i möjligaste måtto undanrödja de förstnämnda
olägenheterna, hafva R. St., enligt deras den 17 Maj i835
till K. M. aflåtna underd. skrifvelser, beslutat, dels att de
räntetitlar, hvaraf grundskatterna nu bestå, borde till ett
färre antal reduceras, dels att dessa skatter skulle erläggas
i contant, efter ett medium af skatteårets och nästföregående
nio års markegångspris, hvilka beslut likväl icke blifvit
bragta till verkställighet. Att olägenheterna af de stora
omvexlingarna uti skatternas belopp derigenom skulle undvikas,
är os tr i digt, likasom att, om räntetitlarnes reduction
en gång blefve tillvägabragt, sådant skulle medföra mycken
lättnad. Men betraktar nian närmare det o>roliga arbete
en dylik förvandling af räntorna å alla Sveriges egendomar
skulle erfordra, och de svårigheter, som uppstå att utbyta
de nuvar. räntetitlarna så, att de nya icke, förr eller sednare,
genom förändringar i varuvärdena blifva betydligt afvikande
från nuvar. förhållandet, samt slutligen den ofantliga
mängd tvister, hvilka, genom hvarje jordägares rätt att anföra
klagomål öfver den verkställda omflyttningen, kunde
uppkomma, torde det vara problematiskt, om fördelen af
den ifrågaställa reductionen vore emot svårigheterna dervid
svarande. Ostridigt är, att, oaktadt de här nyss förut ornförmälda
förändringarna, de anmärkta olägenheterna af vidlyftighet
och långsamhet komma att hufvudsakligen qvarstå.
Äfven dessa torde dock kunna i väsendtlig måtto undanrödjas,
om den modification uti ofvanomförmälda beslut
ägde rum, att, i stället för medelprisets bestämmande hvarje
år, detsamma fastställdes för en längre tid, hvarigenom, utan
att utskyldsbeloppet på det hela underginge någon förändring,
den fördel vunnes, att de vidlyftiga uträkningarna å ordinarie
räntan icke behöfde årligen förnyas, samt dess debitering
ej, som nu, uppehållas till den tid, då årets markegång
blifvit fastställd. Olägenheten af räntepersedlarnes stora
antal blefve då äfven föga kännbar, och reductionen deraf
kunde således antingen förfalla, eller tills vidare qvarstå.
Af sådan anledning anser jag mig böra vördsamt föreslå:
att lösningsprisen för ordinarie räntan och kronotionden
matte bestämmas för 5 år i sender, grundade på medium
af näslförutgångna 10 års markegång.
Remitterades till SlalsUtskottet,
416 Den 20 Mars f. m.
2
Då, i händelse af bifall till livad uti lista punkten
blifvit föreslaget, behofvet icke fordrar, att markegångssältningen
påskyndas, skulle det, utan hinder för uppbörden,
blifva möjligt, att för nämnda åtgärd bestämma en lämpligare
tid än hittills, så att markegången kunde utgöra ett
sannare uttrycka af de verkliga medelprisen för året, hvilket
ock vore så mycket angelägnare, som intressena för markegångssättningen
blefve vida mindre, än (or närvar., då årets
ulskylder äro deraf beroende. På grund deraf, och med
hänsigt tillika till dea förändring vid rnarkegångssättningen,
som erfordras, i händelse afseende fästes a hvad jag härefter
framställer angrde indelta räntornas disposition, til Istyr—
kei' j''g:
att Slatslltsk. matte föreslå nödiga förändringar uti
så väl tiden för rnarkegångssättningen, hvilken torde böra
framflyttas minst till Februari månad, som hvad dervid
bör iakttagas, på det att densamma, bättre än hittills, må
öfverensstämma med de priser, som verkligen äro gångbara ;
börande ock stadgas, att ändring uti hvad lånens deputerade
dervid bestämma jiche må kunna af K. Kammar-colini förordnas.
Remitterades till StatsUtskotlet.
3.
En omständighet, som medför flera väsendtliga olägenheter
och betydligt bidrager till vårt invecklade räkenskapsverk,
är vissa indelta räntors disposition directe till
löntagare in. fl. Den tid detta löningssätt stadgades, kunde
en dylik disposition visserligen medföra fördelar och vara
af behofvet påkallad; men nu hafva förhållandena betydligen
förändrat sig. För räntegiTvären medför detta stora
svårigheter, och mången gång nödgas lian, för undvikande
af obehagliga tvister m. m., lösa sådana iäntepersedlar, som
kunna uppsägas, högre än efter gängse priser, hvarigenom
skatten blir drygare, än den är beräknad och borde vara.
För räntetagarne åter är detta löningssätt lika ofta högst
obeqvämt, i anseende till de svårigheter och besvär, hvilka
med uppbörden hos en mängd olika personer äro förenade',
samt emedan han endast en gång hvarje år, och då efter
långt uppehåll, får uppbära sin lön, hvars belopp för öfrigt
aldrig pä förhand kan tillförlitligt beräknas
Denna anvisning af indelta räntor medför äfven en betydlig
inveckling af räkenskapsverket och vållar att, då en
mängd räntor äro anslagna till stater och corpser, de skola
först, såsom anordnade, afföras uti de allmänna kronoräkenskaperna,
för att sedermera ånyo förekomma till redovisning
uti nämnda staters och corpsers redogörelser, hvarigenom
flere personer sysselsättas för en upphörd, som, utan
väsendtlig tillökning i göromålen, skulle kunna i sammanhang
med öfriga kronouppbörden indrifvas och redovisas.
Ilär
-
Den ao Mars f. m.
Härtill kommer äfven, att, med undantag för militären,
der en jemkning för några år tillkaka ägde rum, de
indelta lönerna äro högst ojemnt fördelade, hvaruti rättelse,
med bibehållande af detta löningssätt, är svår att tillvägabringa.
Med afseende härå föreslår jag, det StalsUtsk. malte taga
denna fråga i noggrannt öfvervägande och tillse , huruvida
icke må vara lämpligt, att alla anordnade, indelta räntor
till statsverket indragas, för att, i sammanhang med öfriga
skatterna, af Kronans uppbörsmän indrifvas och redovisas,
emot det att nuvar. indelningshafvare derföre erhålla
contant ersättning, beräknad efter medium af näsförutgångna
10 års markegång, hvilka anslag på länsstalerna uppfördes
och äfven tillf ollo eflerträdarne, intilldess annan reglering ,
i afseende å framtida lönebeloppen> kunde blifva vidtagen.
Remitterades till StatsUtskoltet.
4.
Då man genomgår serien af de åtgärder, som i och
föi- utskyldernas debiterande, indrifvande och redovisande
skola äga rum, möter en väsendtlig anledn. till vidlyftighet
och uppehåll deruti, att då uti städerna bevilln:s-taxering
verkställes endast af Taxerings-comiteer, skola dessa frågor
å landet förslagsvis handläggas af Berednings-comitöer. För
dessa sysselsättas icke blott en mängd personer, såsom ledamöter,
utan de med göromål ändock mycket betungade
häradsskrifvarne äro deraf en lång tid upptagne och nödgas
resa omkring hela fögderiet. Dessa sednare comilceräro
likväl icke af verkligt behof påkallade och medföra ej någon
egentlig nytta, minst motsvarande olägenheterna, ty då
Taxerings-comiteerna äro de, som skola bestämma beskattningen,
böra de vara så organiserade, att all derför nödig
kännedom hos dem må kunna förväntas. Jag tillstyrker af
dessa skäl:
att, uti nu Uppgörande bevilln.fÖrordning, Bercdn.-scomiléer
icke må bibehållas, utan beskaltningsbcslyret, å landet
likasom i städerna, åt Taxerings-comiteerna öfverlemnas,
hvarvid likväl, till förekommande af för stora taxerings-dislricter,
det bör ankomma på Konungens Bef h.cle alt,
med häradets eller häradernas bifall, om districtcrnasfördelande,
enligt locala förhållanden, bestämma.
Remitterades till Bevilln.Utskottet.
5.
I fråga om taxeringsåtgärderna på landet, förekommer,
att en årlig uppskattning af egendomarnes värden icke
är behöflig, enär de ej under en så kort liderymd kunna
undergå väsendtlig förändring. — Det torde visserligen härvid
invändas, att någon olägenhet icke bör uppkomma deraf,
att de blifva föremål för årlig granskning, enär de ändock
i allmänhet bibehållas vid de förra värdena. Vid närmare
betraktande skall man dock finna, att förhållandet är
4 H. 53
4i8
Den ao Mars f. m.
mycket annorlunda. Just den omständigheten, alt förändring
uti egendomarnes värden icke kunnat inträffa sedan
förflutna taxeringsåret, verkar nemi. oftast, att någon ordentlig
pröfning deraf icke äger rum, utan allt bibehålies
vid det förra, med undantag endast i de fall, då under
året inträffade försäljningar anses föranleda någon åtgärd,
eller tillfälligtvis väckt fråga om någon särskild egendom
påkallar pröfning. Ofta inträffar det derföre, att de egendomar,
som de sednare åren gått i köp, uro laxerade efter
dervid bestämda värden, då deremot sådana egendomar, som
under längre tid icke ombytt ägare, ej på långt när äro
uppskattade till verkliga värdet. Att sådant icke är rättvist
eller instämmande med den jemlikhet uti beskattningen, som
bör äga rum, lärer ej kunna bestridas; efter min öfvertygelse
skulle en vida jemnare och rättvisare uppskattning vara
att förvänta, om egendomarnes värdering å landet endast
verkställdes hvart 5:le år, eller vid hvarje ordinarie period
för ny bevilln.förordnings vidtagande. Derjemte skulle denna
förändring leda till mycken förenkling uti räkenskaperna
och minskning i vederbörandes besvär, enär det undvekes
att, på sätt nu sker, årligen upprätta vidlyftiga taxeringslängder
öfver fast egendom, hvarförutan controllen å redovisningen
i samma mån lättades. Jag hemställer derföre
vördsamt:
att uti nu uppförande hevilla.furordn. ina varda stadgadt,
att först sammanträdande Taxerings-comitéer skola med
noggrannhet uppskatta hvarje jordegendom, till det värde
densamma med säkerhet anses äga, hvilket värde sedermera
uti 5 år kommer alt ligga till grund för afgiftemas utgörande,
utom i händelse någon egendoms värde genom olyckshändelser
varder förringadt, då, uppå ägarnas derom skeende
anhållan, nedsättning deruti må beviljas: hörande, ejler
nämnde tids förlopp, ny uppskattning, ef ter nyssberörda grunder,
anställas till rättelse för påföljande 5 är.
Remitterades till Bevilln.TJtskottet.
6.
Enligt nu gällande stadganden skola debetsedlarna,
utom i Stockholm, icke utfärdas, förrän Pröfnings-comite'erna
fullbordat sina förrättningar. För att de skattskyldige
skola erhålla kännedom, atigrde dem påförda utskyider, måste
de således nu hos häradsskrifvare)! förskaffa sig upplysning,
huru ulskylderna blifvit af Berednings-comite'en föreslagna,
samt sedermera förvissa sig derom, huruvida ändring
blifvit af Taxerings-comite'en beslutad, hvarom underrättelse,
socknevis, skall af häradsskrifvaren medelås, för att i kyrkorna
uppläsas. Att sådant för i landet bosatta personer
medför stora svårigheter, är tydligt, hvadan ock ofta händer,
att de förlora det tillfälle att äska ändring uti påförda
utskyider, som med PrÖfnings-comitéen är åsyftadt. Jag
hemställer af denna orsak, att öfver hela Riket mätte vid
-
Den 20 Mars f. m.
4>9
tagas enahanda ordning , som för närvar, uti Stockholms
stad, eller alt debetsedlarna utfärdas och tillställas de skattskyldiga
inom viss kort tid (fler del taxeringarne blifvit
verkställde., på det de skattskylldige derigenom må, utan
för stort besvär, erhålla upplysning om hvad dem blifvit
påfördt och kunna deruti söka rättelse, om de det åslunda ;
hvarefter de förändringar, hvilka kunna uppkomma i följd
af Profnings-corniteens beslut, iakttagas medelst afkortning
ellet' ytterligare debitering.
Remitterades till Stats- samt Bevilln.Utskotten.
7.
Om livad uti föregående punkter blifvit föreslaget
skulle godkännas, och debiteringen således kunde verkställas
förrän enligt nu gällande stadganden, Liefve deraf en följd,
att i detta hänseende intet hinder mötte för uppbördens
tidigare företagande. Härvid förekommer derföre endast att
tillse, om och hvad förändring i denna del kan vara lämplig
och mest passande för de skattskyldiga.
Den nuvar. uppbördstiden har blifvit bestämd, med afseende
derå, att ägare och innehafvare af jord skulle erhålla
nödigt rådrum alt försälja sina produeter, eller uti bergslagerna
genom kolning och körslor bereda sig tillgång till
utskyhlernas erläggande. Berörde tid medför dock den olägenhet,
att allt s. k. arbetsfolk, eller sådane som emot
daglön arbeta hos andra, då i allmänhet saknar arbetsförtjenst,
och således har svårt att förvärfva sitt uppehälle, än
mindre utgöra sina utskylder, då dessa deremot, utfordrade
annan tid på året, vida lättare skulle kunna gäldas, hvarjemte
en mängd personer bortflyttat ifrån de ställen, der de
blifvit skattskrifne. I städerna är ock samma uppbördslermin
äfven för andra personer i allmänhet obeqväm, emedan
handel och rörelse då lill stor del ligga nere, samt liqvider
för det föregående året då skola uppgöras. Då förhållandena
aro så skiljaktiga, vore det, efter min tanke,
riktigare att hafva olika, derefter lämpade uppbördstider,
än att, genom bestämmandet af en enda, underkasta både
Slaten och de skattskyldiga deraf följande-olägenheter. Derigenom
vunnes ock den fördel, att icke hela kronouppbörden
på en gång lomme att indrifvas och dragas utur rörelsen,
samt att en del deraf kunde tidigare blifva disponibel.
För städerna behöfdes ändock icke mera än en uppbördstermin,
och intet hinder möter, att derför bestämma
en annan lid än å landet. För landsbygden skulle deremot
2tne uppbördsterminer blifva af nöden. Jag; hemställer
således vördsamt, att uppbördsstämman uti städerna måtte
hållar, uti September ntånad för det löpande äret, samt alt
å landet, vid samma tid, förrättas en särskild uppbördsstämma,
hvarvid alla personer, som icke innehafva jordegendom
skola sina utskylder erlägga; hvaremot nu stadgade uppbördstid,
inskränkt Ull Januari och Februari månader, bi
-
4?o
D e 11 20 M a rs f. m.
behålles för uppbörden af jordägande eller brukande personers
utlagor.
För uppbördsman å Jandet skulle väl härigenom uppkomma
elt ökadt besvär; men det blefve, efter min öfvertygelse,
fullt godtgjordt genom utskyldernas lättare indrifvande,
och undvikandet af en mängd nu nödiga handräcknings-
och afkortningsåtgärder; och om hvad jag i öfrigt
nu fqreslår vinner bifall, skulle äfven derigenom beredas
betydlig lindring i göromål, säkerligen fullt motsvarande besväret
med den ena uppbördsstämman.
Remitterades till StatsUtskottet.
8.
En omständighet, hvarå, i sammanhang med frågan
om uppbörden, uppmärksamhet bör fästas, är den åtgärd,
för vinnande af controll å dess riktiga levererande,
som nu är vidtagen, derigenom att fogdens qviltenser, för
att vara gällande, skola af häradsskrifvaren annoteras, hvarförutan
den skattskyldige äfventyrar att, i händelse af uppbördsmannens
bristande redovisning, beloppet ånyo betala.
De liqvider, som verkställas vid uppbördsstämman, kunna
naturligtvis lätt controlleras och vederbörlig annotation
då utan svårighet erhållas. Helt annat är deremot förhållandet
med hvad som efter stämman erlägges, och säkerligen
i hvarje fögderi gör ett ej obetydligt belopp. I afseenende
å dessa liqvider, är det i hög grad obilligt att fordra,
det den skattskyldige skall, för annotations erhållande, begifva
sig till den ofta långt aflägse boende häradsskrifvaren
och möjligen göra flera resor förgäfves, hvarigenom för
mången tidsuppoffringen och kostnaderna för dylika resor
skulle öfverstiga utskyIdsbeloppet. Man kan derföre med
skäl fordra, det controllen å Kronans uppbördsman skall
upphöra att vara i så många fall som nu, antingen en anstalt
utan påföljd eller i hög grad betungande för de skattskyldiga.
Ändamålet torde ock kunna vida säkrare vinnas derigenom
att, på enahanda sätt, som nu tillgår uti Stockholms
stad, för hvarje debetsedel utfärdas ett betalningsbevis, saint
att alla dessa, jemte uppbördsboken, insändas lill Konungens
Bef.h.clc, för att , efter skedd jemförelse med hvad
berörde bok upptager , förses med en särskild stämpelhvarförutan
de icke är o gällande.
Visserligen skulle derigenom uppstå ett något ökadt besvär;
men då qvittenserne kunde tryckas, samt endast nummer,
namn och summa skrifvas, blefve det ej betydligare,
än att häradsskrifvarne vore derföre ersatte genom befrielse
ifrån skyldigheten att bevista uppbördsstämmorna och föra
särskilda anteckningar öfver verkställda liqvider. Man blefve
ock derigenom betryggad emot sådana visserligen icke
omöjliga händelser, att skiljaktighet emellan uppbördsboken
och de skattskyldiges debetsedlar förefunnes.
Den ao Mars f. ni.
4a ■
Genom denna förändring skulle ock en tillförlitligare
controll å utestående restantier kunna vinnas, än de nu föreskrifna
restlängderna lemna. Dessa sednare, hvarmed åsyftas
att verificera det utestående utskyldsbeloppet vid summariska
redovisningen, måste, för att kunna blifva kringsända
till alla församlingar uti fögderiet och till redovisningsdagen
återkomma, upprättas redan vid slutet al' Mars
månad. Häraf följer, att om derå uppförda utskylder sedermera
till större eller mindre del indrifvas, kan en uppbördsman,
som vill dölja sin ställning, på sådant sätt bereda
sig verification för vida större belopp, än vid ledovisningsdagen
verkligen finnes utestående, och exempel derpå
lära ej heller saknas. En säker och ända till redovisningstilIfället
sträckt controll vunnes deremot, om det stadgades!
att de oguldne ulskyldernes belopp verif ceras med obegagnade
qvitlenser , hvaröfver fot teckningar socknevis borde
vara upprättade , hvilka derefter genast ifrån Konungens
Btfli.de öfver sandas till presterskapet, sorn skulle deni, lika
med hvad nu i afseende å resllångder år stadgadt, upplåsa
och återsända med anteckning, huruvida och hvad anmärkning
deremot ägt runi.
1 sådant fall skulle väl svårligen någon uppbördsman,
äfven om det varit honom möjligt att uppbära penningar,
utan att från sig lemna de stämplade qvittenser, våga att
som reslskyldige uppföra personer, hvilka verkligen betalt.
På grund af allt detta tillstyrker jag derföre:
att /?. St. mätte hos K. M. i underd. hemställa, alt de
hår förut föreslagna stadga nilen i afseende å Controll öfver
uppbördens levererande och restanliers vcrificerandc må i
nåder varda utfärdade.
Ilemitterades till StatsUtskottet.
9.
Om alla uti föregående punkter föreslagna förändringar
vidtoges, blefve räkenskapsverkel högst betydligt
förenkladt, samt uppbörden både lättare och till vissa delar
mycket tidigare besörjd; äfvenså kunde kronobetjeningen, i
afseende å de icke jordägande eller brukande personer, hvilkas
utskylders utbekommande alltid är förenadt med största
svårigheterna, tidigare och innan verkställda flyttningar, vidtaga
indrifningsåtgärder, der de erfordrades, och hvilka
borde vara slutade , innan uppbördsstämrnan för uppbärandet
af de bofastes utskylder företoges.
1 följd häraf blefve det äfven möjligt att, skyndsammare
än hittills, upprätta räkenskaperna, så att, vid den
tid då sista uppbördsstämrnan å landet skulle hållas, icke
annat borde återslå, än den afslutning, som vore beroende
af resultatet utaf de då till betalning förfallna utskylders
indrifning. Då i städerna ali uppbörd borde vara besörjd
inom löpande årets slut och på landet jemväl en del deraf
då vore verkställd, kunde och borde sedermera dessa rä k en
-
4^2
Deli 20 Mars f. m.
skaper, likasom alla öfriga, upprättas för calenderåret, hvarigenom
möjligen den omslutning, sorn nu för rikshufvudboketi
lärer vara nödig, undvekes. Då på landet vissa af
de debiterade utskylderna icke influtit den 3i December,
kotnme väl beloppet deraf att upptagas som balance, men
all nödig redovisning för deras leverering oell utredning af
för hal landet vid redogörelsedagen kunde ändock åstadkommas
derigenom, att, på lika sätt som för närvar, uti rikshufvudboken
iakttages, i utgående balance specificerades
hvad som sedan den 3i December blifvit levereradt, och
hvad vid redovisningsdagen finnes hos de skattskyldiga utestående.
Tiden för redovisningens afläggande skulle ock lätt kunna
bestämmas något förr än nu, eller till den i April, helst,
enligt hvad här förut är föreslaget, de väsendtligaste och
besvärligaste indrifnings oell handräcknings-åtgärderna vida
tidigare än för närvar, komme att äga rum. Dervid torde
äfven, då räkenskapernas uppgörande tidigt kunde företagas,
den hufvudsakliga redogörelsen, eller special-räkningen , kunna
aflemnas, och då s. k. summariska redogörelsen upphöra.
Det vore derföre tillräckligt att, för vinnande af nödig controll
å redovisningen för de vid nämnda tidpunkt utestående
restantier, särskildt förslag öfver dem afgåfves, innan ny
uppbörd företoges, eller vid den tid special-räkningarne nu
skola aflemnas.
Då landsböckerna nu icke skola aflemnas, förrän den
i Juli 2:dra året efter det, för hvilket redogörelsen aflägges
eller för år 1840, den 1 Juli 1842, samt landsconloren således,
för räkenskapernas granskning och landsböckernas uppgörande,
hafva ett rådrum af io månader; kunde, med förstnämnda
förändringar och med hänsigt till den förenkling,
som derigenom uppkomme, hvarje års landsbok otvifvelaktigt
afgifvas vid den för hufvudböckers aflemnande i allmänhet
stadgade tid, eller slutet af påföljande äret, och således
t. ex. för år 1840, vid 184.t års slut, då landscontoren
likväl erhöllo 9 månaders tid. Derigenom vunnes en
tidigare controll å redovisningen samt den fördel, att anmärkningar
förr kunde väckas och afgöras, än under nuvar.
förhållanden.
Enär dessa förändringar, i afseende å redovisningen,
ankomma på K. M:s nådiga ompröfvande, hemställer jag:
att R. St. ville, med framställande af de i denna del
nu yttrade åsigler i underd. anhålla, det K. M. Läcktesefter
vederbör, embetsverks hörande, meddela de nåd. föreskrifter
j hvarigenom det åsyftade ändamålet må kunna
vinnas.
Remitterades till StatsUtskottet.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 26
och 29 sisth Febr. på bordet lagda utlåt. N:o 2, i anledn.
Den 20 BI a r s f. m.
af väckt motion, ang:de särskilda bestämmelser i afseende
på grunderna för befordran tili embeten och tjenstår.
Uppå [jr Hjertås, Lars, begäran, blefvo reservationerna
upplästa.
Likaledes upplästes Vällofl. BorgareStts prot utdr. afden
4 dennes, innehållande, att Ståndet återremitterat Ekon.
Utsk:s utlåt. K:o 2, med föreläggande att öfver Hr Ekholms
motion, jemte tillägg dervid af Hrr Petre' oell Bagge, hufvudsakligen
sig utlåta.
Hr Hjerta, Lars: Efter hvad jag tror mig hafva hört,
lärer detta utlåt, vara återremitteradt från de öfriga Stånden.
Om samma åtgärd af detta Stånd vågar jag vördsamt
anhålla. De nyss upplästa reservationerna af Hrr Levin och
Bergqvist, innefatta en så klar och grundad vederläggning
af de motiver,- på grund hvaraf Utsk:s majoritet ansett sig
böra visa ifrån sig denna fråga, att blott föga dertill behöfver
tilläggas. Hr Levin har lemnat flera upplysande och
till sin slutföljd obestridliga exempel på likartade fall, uti
hvilka förra riksdagars Ekon.Ulsk. tillstyrkt, och Ständerne
beslutat önskningars framförande till Konungen. Skulle ytterligare
exempel beiiöfvas, så får jag åberopa en motion
vid 1823 års riksdag af en ledamot, sorn nu finnes inom detta
Hus, nemi. Hr von Hartmansdorff, sorn då föreslog R. o. Ad.
att ingå lill K. M. med den jund. anhållan, att K. M. måtte
med mera sparsamhet utdela adelig värdighet.
Det kon då ej heller nu göra något intrång på Konungens
rutt alt, enligt 28 §:n Reg.Fin, utnämna till embeten, om
Ständerne i önskningsväg anhålla, att Regeringen täcktes, i
och för utöfningen af denna rättighet, sjelf stadga sådana
föreskrifter, som Hr Ekholm föreslagit. Det är ju icke fråga
om att tvinga den på Regeringen till annat afseende än
hon sjelf kan finna skäl att fasta vid ett uttryck af allmänna
tänkesättet; och en regel, som Regeringen sjelf ålägger
deni, hvilka söka befordran i Statens tjenst, är ingen inskränkning
i prasrogativet, utan en utöfning af detsamma.
Antages en annan tydning, så kunde man äfven säga, att
Ständerne beginge ett sådant intrång genom önskningars
framförande i alla sådana ämnen, i hvilka grundlagen tillerkänner
Regeringen makt att allena besluta, såsom i alla
organisalions-frågor, ja till och med i allt, som angår den
ekonomiska lagstiftningen, såvida föreställningar, framförda
i sådana ämnen, åsyftade “en förändring i sättet för begagnande
af Regeringens lagstiftningsmakt, m. m. Hvad hufvudsaken
beträffar, så tyckes väl den enklaste och klaraste
logik ligga deruti, att antingen böra samma kunskaper ägas
af chefen för ett embetsverk som af ledamöterna, eller ock
måste man antaga behofvet af chefsplatserna endast såsom
ett bihang eller släp åt den monarkiska principen — en
granulåts-reprcscntation, alltför dyr för ett fattigt land. Jag
44
Den 20 Mars f. m.
är likväl icke af denna tanke, utan anser chefer nödvändiga,
men tillika, att dertill böra väljas de dugligaste. Ämnet för
denna motion är i min tanke ett af de vigtigaste, som vid
denna riksdag blifvit väckta och kommit under pröfning.
En reform i den riktning, som Ht' Ekholm föreslagit, skall
verka fördelaktigt i flera hänseenden Först på de kuranta
göromålens gång. En chef, som sjelf kan blicka in i och
bedömma detaljerna i ett embete, kan äfven bättre tillhålla
de underordnade att göra sin skyldighet, — jag menar icke
blott att göra updan målen, utan äfven alt tillse huru det
sker, — än om han koinmer dit, utan kännedom om ärendenas
behandling, äfven om han för öfrigt ägde det bästa
hufvud; vidare i afseende på rättvisan af de befordringar,
han äger bestämma eller förorda, och det på dubbelt sätt,
dels derföre, alt han sjelf kan pröfva de sökandes insigter,
och dels genom den sannolikhet, som öppnas för de underordnade
, att nit och skicklighet möjligen kunde föra dem
längre, än till halfva vägen på embetsmanna-hierarchiens trappa;
och slutligen ur den högsta synpunkten, nemi. af behofvet
att erhålla ett verkligt förråd af statsmän. R. o. Ad:s
ledamöter forde något hvar hafva hört i sällskapskretsarna,
då fråga uppstår om en förändring i den högsta styrelsepersonalen,
huru man en och annän gång mötes med svaret:
”Ja, nog kan det behöfvas, men var så god och föreslå
sjelf några bättre”; och jag erkänner, att denna invändning
någon gång ledt till förlägenhet å andra sidan. Men
om en sådan brist verkligen förefinnes, hvari ligger felet,
om ej i otillräcklig preliminär bildning hos deni, som komma
i fråga lill chefer, eller deri, att de som hafva verklig
bildning icke komma i fråga. Härvid kan väl med rätta
göras det inkastet, att den preliminära bildningen icke vinnes
ensamt genom en cancelli- eller hofrätts-examen; ty för alt
blifva statsman fordras att, genom ständigt fortsatta studier, öka
den bildning, hvartill man lagt grunden vid universitetet, samt,
hvad man kallar, följa med sin tid. Men just detta är ett ytterligare
skäl för den önskan motionen innehåller; ty hvilken håg
skall väl den unge tjenstemannen hafva till ett sådant fortsatt
studerande, om han ser, å ena sidan, att kunskaper och
routine icke äro nödvändiga v i 11 k o r, för att komma till
de högre platserna , och å den andra, att äfven de mest ådagalagda
förtjenster i den vägen endast undantagsvis leda till
samhällets höjder, om man ej äger tillträde dit jemväl på
andra vägar. Särskildt kan man se verkan af bristen på en
sådan föreskrift, som blifvit föreslagen, deri, att jemförelsevis
högst få af de förnämes och högste embetsmännens barn
ingå i Statens tjenst på den civila vägen. Likväl kan det
tagas för gifvet, att de högst uppsatte, lika gerna som någon
annan, vill hafva sina söner fram till lyckan. Det utgör
således ett bevis huru långt del kommit med öfverty
gel
-
Den 20 Mars f. ra.
gelsen om befordringssystemet, äfven bos deni närmast intill
makten, då de anse att deras barn icke skola komma
fram så fort genom kunskaper och civil tjenstgöring, som
genom skicklighet uti militär-exercis och garnisonstjenstgöring,
genom uppvaktning vid hofvet eller engagement vid
utrikes beskickningar, hvilka sistnämnda väl kunna vara
nyttiga, genom det begrepp, man der erhåller 0111 andra
lunder, men icke för att lära känna landets egna institutioner
och författningar. Gåfves deremot några föreskrifter,
som gjorde förutgående prof på skicklighet till villkor för
befordringar, så skulle dock de förnämas barn utan tvifvel
äfven mera gå den civila vägen, och lika mycket som andra
vinlägga sig om kunskaper. Den i flera andra afseen
den
så rättvist klandrade frihetstiden är ett bevis härpå: den
företedde uti dé högsta cheferna en samling män af så utmärkta
civilistiska kunskaper, ja verklig lärdom, alt de skulle
utgjort en prydnad inom hvilken Europeisk embetsmannahierarchi
som helst. Jag får slutligen åberopa ännu ett yttrande
af Hr von Hartmansdorff vid 1828 års riksdag: att
det bästa och enda sättet att erhålla duglighet
på de högsta platserna är att endast dugligheten
befordras. På grund af hvad jag nu haft äran anföra,
anhåller jag om återremiss af utlåtandet.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Jag tror visserligen,
att denna motion bör handläggas af Ekon.Utsk., och
det är således icke för att bestrida det, som jag begärt ordet,
utan endast för att fästa Ilr Hjertås uppmärksamhet
derpå, att, enligt min tanke, frågan nu är, huruvida motionen
skall behandlas af Ekon.Utsk. eller af något annat Utsk.,
men ingalunda, huruvida motionen till sin syftning är ändamålsenlig.
Tredje morn. uti 44 §:n Riksd.Ordn. stadgar, att
om Utsk. vill återlemna något från ett eller flera RiksSt.
remitteradt mål, såsom till dess befattning ej hörande, åligger
det Utsk. att sist inom åtta dagar afgifva sitt utlåt, med
deruti anförda skäl till samtliga RiksStm, hvilka derefter
böra skyndsamt yttra sig, under hvilket Utskott de anse
målet höra. Det är ett sådant yttrande oss nu tillkommer
att afgifva, men ingalunda att ingå i pröfning af sjelfva saken,
eller det i motionen afhandlade ämnet, hvilket följaktligen
är oriktigt, särdeles af en talare, som ifrar för skyndsamhet
med riksd.ärendenas behandling, men det oaktadt nu
ingått i en lång discussion öfver ämnet, som motionen omfattar,
hvilket icke hörer till den nu föredragna frågan.
Hr Hjerta: Den siste värde talarens anmärkning torde
jag få bemöta med det förklarande, att då Ekon.Utsk. ansett
motionen constitutionsvidrig och stridande mot 28 §:n
Reg.F:n; så har Utsk:s mening utan tvifvel varit, att frågan
borde väckas hos Const.Utsk. och ej hos Ständerna. Jag
4 H. 54
4aG
Den ao Mars f. m.
erinrar mig nu tillika, att Utsk. visat af motionen på den
grund, att Hr Bagges tillägg innefattar ett särskildt ämne,
som ej fått blandas dermed. Jag anser dessa tillagg i vissa
delar så vigtiga, att jag anhåller att såsom mina särskilda
motioner få upptaga tvänne delar af Hr Bagges, och föreslår
på sådan grund:
1:0 att R. St. måtte hos K. M. i und. anhålla, att den
rang, som gäller för hofvets embetsman, icke måtte sträcka
sig utom hofvet; och
3:0 att K. M. täcktes hädanefter icke utdela några karaktersfullmakter,
som lyda å annan värdighet eller tjenst,
än den som in nelia Tvären bestrider.
Bland de olägenheter, hvaröfver här i landet kanske
med mesta skäl klagas, är benägenheten att lefva öfver sina
tillgångar. Denna har till största delen sin rot i fåfängan
att vilja höja sig öfver sin omgifning. Det är ej skäl att
nära denna fåfänga uppifrån genom utdelandet af karaktersfullmakter,
öfver hvilkas verkliga värde tänkesättet nu för
tiden tillräckligt uttalat sin dom, då det benämner dem
tomma titlar. Jag tror ej att följderna af dessa titel-utmärkelser
äro af någon nytta hvarken för Regeringen, för
folket, genom den riktning till flärd, som nationalkarakteren
deraf erhåller, eller för innehafvarena sjelfva, om de rätt första
sitt intresse.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är äfven af deras
mening, hvilka anse Ekon.Utsk. böra upptaga den delen
af motionen, som icke afser klander å Regeringens åtgärder,
och hvilken ej hörer hit, utan tillhör Const.Utsk. att behandla.
I afseende å förra delen anhåller jag att få yttra
mina tankar. Först får jag likväl till den af Hr Hjerta
lemnade underrättelsen, angtde en af mig vid 182.3 års riksdag
väckt motion, afseende underd. framställning till K.
M., att mera sparsamhet måtte iakttagas med tilldelandet af
adelig värdighet, foga den upplysning, att det var den första
motion jag kan påminna mig hafva gjort såsom riksdagsman,
och att denna lärospån icke hade bättre framgång,
än att R. o. Ad., utan föregången remiss, densamma afslog.
Hvad den förevar, saken beträffar, så anser jag det vara
vigtigt, att Ständerne, sedan en bättre fördelning af ärendena
inom Statsrådet blifvit beslutad, medverka dertill, att
äfven embetsmanna-bildningen får den riktning, som det
förändrade förhållandet påkallar. Enligt författningarna, sådana
de hittills varit och ännu äro, förhåller det sig så, att
t. ex. för inträde i K. M:s Cancelli, äro kunskaperna beräknade
egentligen för inträde i det s. k. Cabinettet, eller
utrikes ärendenas förvaltningsgren. Vill någon inträda i
de öfriga fördelningarna af K. M:s Cancelli, så saknar han,
derest han ej af egen drift förvärfva! nödiga kunskaper, just
de särskildt behöfliga. Sålunda började jag min tjenstgö
-
Dcii ao Mars f. m.
4*7
ring uti Krigs-expeditionen utan att vara examinerad lör:de
indelningsverket. Uti Ecclesiaslik-expeditionen kan man få
inträde, utan att känna vårt kyrkoväsende, våra läroverks,
fattigvårds eller rnedicinalförfattningar. Uti Kammar- eller
Finance-expeditionen kan man likaledes fä inträde, utan kännedom
af våra närings- eller uppböidsförfattningar. Ingen,
han må inträda i hvilken afdelning af K. M:s Cancelli som
helst, utom Just.revisionen, behöfver hafva någon underbyggnad
i lagkunskapen. Om Statsrådets ledamöter, hvilka
ofta måste yttra sig öfver justärenden, skulle tagas inom
Konungens Cancelli; hvar skulle de hafva inhemtat kännedom
af lagfarenheten ? Här borde likasom i Norrige finnas
en gemensam embets-examen för alla, som inträda i Kikets
tjenst, omfattande så väl den juridiska som den kamerala bildningen.
Till bristerna i våra embets-examina kommer ytterligare
den, att man kan inträda på den s. k. kammarsidan
uti räkenskapsverken, utan att hafva undergått någon annan
än den ringa kameral-examen. Att utesluta dem, som ingått
på kammarsidan, från rådsplatserna i collegiefna skulle
mången gång skada verket. A andra sidan måste man medgifva,
att den brist på bildning, som vanligen visar sig hos
dem, hvilka blott tagit kameral-examen, är ganska menlig
för ärendenas behandling. Jag är af den meningen, att
icke blott rättelse borde äga rum i afseende på den examen,
som fordras för första inträdet i Statens tjenst, utan
äfven att, i civilen likasom i militären, det för befordran
till vissa grader fordrades högre embets-examina. Den som
från linie-olficerare vill inträda i Generalstaben, eller i de
vettenskapliga militär-corpserna, måste ådagalägga prof på
högre insigt i militära kunskaper. Så borde äfven för befordran
på civila banan till vissa högre embeten erfordras
att hafva undergått en högre embets-examen, tagen sedan
man hunnit i verklig tjenstgöring inhemta formaliterna och
att någorledes tillämpa sina theoretiska insigter. Jag tror,
att Styrelsen svårligen skulle kunna vidtaga: någon tjenligare
åtgärd till erhållande af skickliga etubetsmän, än att
följa Preussens föresyn, hvarest måhända finnas de dugligaste
embetsmännen i hela Europa, och der de strängaste embets-examina,
äfvensom förnyelse deraf, äro påbjudna.
It. o. Ad. återremitterade Allm. Besvärs- och Ekon -  Utskrs utlåt. N:o i, samt ansåg, att målet tillhörde nämnda
Utsk:s behandling.
Hr Hjerta, Lars: Frånvarande i sista plenum, då åtskilliga
af mina motioner remitterades, har jag hört, att anmärkning
af en talare blifvit gjord mot en af dem, hvilken
anmärkning torde böra besvaras. Motionen afsåg det förslag,
att R. St. måtte hos K. M. i und. anhålla, att det först
i sednare tider bekant vordna, men redan i8i5 utfärdade,
polisförbudet, som tillintetgör den i Tryckfrihetslagen med
-
Den 20 Mars f. ni.
gifna rättigheten att, utan några hinder, försälja böcker och
skrifter afven utom hus, måtte upphäfvas. Jag har hört,
att Frih. von Schulzenheim emot denna motion anmärkt,
att detta förbud skulle vara nödvändigt, derföre att den
qvarstad, hvarmed en skrift kunde komma att beläggas, i
annat fall vore onyttig. Härtill får jag genmäla, att man
bör ihågkomma, att en skrift kan med qvarstad beläggas,
genast efter det den blifvit utgifven, emedan ett exemplar
af skriften måste i samma stund den sprides inlemnas till
Hofcancellers-embetet, och att så snart skriften är belagd med
qvarstad, och kungörelse derom införd i tidningarna, hvilket
kan ske redan dagen derpå, så får den icke af någon
vid ansvar försäljas. Genom detta lagbud torde således den
anmärkta betänkligheten vara undanröjd, så vidt den kan
hemta stöd från ifrågavar. förbud, helst om man å andra sidan
besinnar, att ett sådant förbud icke är till något hinder att
eludera qvarstaden, ifall man verkligen ville det, emedan
en skrift, hvarå qvarstad kunde befaras, i samma stund den
lemnäs till Hofcancelleren, kan äfven vara lemnad i hundrade
särskilda salubodar, hvilkas innehafvare, om de vore vidtalde,
lätt kunde sprida några exemplar hvardera. Det är
således egentligen för den ekonomiska sidan af saken eller
lättnaden för böckers afsättning i allmänhet, särdeles gamla
böckers, som jag önskade förbudets upphäfvande.
Men om också den gjorda anmärkningen, oansedt den
upplysning jag nu lemnat, kunde anses än aldrig så grundadj
så finner jag väl icke, att det rättfärdigar åtgärden att,
annorlunda än i laglig ordning, upphäfva en i grundlag gifven
rättighet.
Den värde anmärkaren har ock, förunderligt nog, såsom
stöd för sin åsigt citerat 12 mom. af i §:n Tryckfriliets-förordn.
, hvilken jag tvertom tror innefatta det fullständigaste
stöd för min motion. Det torde derföre tillåtas
mig få uppläsa och något närmare analysera densamma.
Der står nemi: "Intet hinder vare för bokhandelns idkande,
"icke heller för utgifning till förytlrande af någon skrift,
vare sig inländsk eller utländsk. Hvarje förfaltare eller föreläggare
stände fritt, alt en honom i följd af sådan egen"skap,
tillhörig skrift, antingen sjelf eller genom a tindra
föryttra; dock vare hvar och en, som antingen i öp"pen
lod eller eljest, med rättighet att derom i all"manna
tidningarna få kungörelse i nfö r a, bokhan"del
idka eller böcker försälja vill, förbunden alt, på säll
,Jom boktryckeriers anläggning stadgadt är, och vid samma
J’’ansvar, anmälan derom hos Hofcancelleren göra."
Såvida nu Tryckfrihets-Iagen skall sortera under samma
förklaring af Svenska språkbruket, som andra lagar, så kunna
dessa ordalag ej innebära annat, än att, när Tryckfrihetslagen
säger, att intet hinder skall finnas för någon skrifts
föryttrande, vare sig inländsk eller utländsk, och att hvarje
Den 20 Mars f. m.
429
författare får sjelf eller genom andra föryttra en honom
tillhörig skrift; så måste alla andra undantag från en sådan
oinskränkt rättighet, än tryckfrihetslagen sjelf kan utstaka,
anses lagslridiga och böl a upphäfvas. Men nu stadgar Tryckfrihets-logen
blott ett villkor för ett enda fall, nemi. att örn
man vill annoncera böcker i tidningarna, bör anmälan derom
göras, på sätt för boktryckeriers anläggning är stadgadt,
utan att dervid göres något undantag, antingen man vill
försälja böckerna i öppen bod eller eljest, inom hus eller på
öppna platser. Vill jag deremot icke kungöra böckers försäljning
i tidningarna, så gäller den allmänna satsen, att jag
äger försälja desamma genom hvilken person jag behagar,
afven utan anmälan hos Llofcancelleren. Jag tager mig ock
friheten fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå, att praxis är
fullkomligen öfverensstämmande med denna slutledning; ty
aldrig har hvarken Hofcancellers-embetet eller polisen eller
magistraten lagt hinder i vägen för böckers försäljning af
hvem som helst, och hvar som helst, i bodar af alla slag,
till och med klädstånd och fröbodar &c., ehuru anmälan
derom bos Hofeancelleren icke ägt ruin. Detta följer så
tydligt af §:ns bokstaf, alt jag icke kan finna, huru den kan
citeras i motsatt mening. Jag anhåller, att detta yttrande
mätte få åtfölja till Utsk., som säkerligen icke skall tveka
att finna polisförbudet lagstridigt.
Remitterades till LagUtsk., i sammanhang med remissen
af Hr Hjertås motion om upphäfvande af Öfverståth.-embetets
kungörelse af år i8i5, angtde förbud mot tryckta skrifters
försäljning på allmänna platser.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 29 sisth Fehr. e.
m. på bordet lagda utlåt. N:o 11, i anledn. af K. M:s nåd.
propos. om medels anvisande till gevärsfabrikationen.
Hr Peyron, Gustaf Abrah., uppläste följande:
Det resultat, hvartill Utsk. i detta utlåt, kommit, synes
äga sin hufvudsak liga grund uti t vän ne omständigheter.
Den ena är deri, att StatsUtsk. antagit såsom gifvet, att,
då R. St. vid sista riksdag till gevärsfabrikationen anslogo
endast 180,000 r:dr för 5 år, hvilken summa, fördelad pä
hvarje år af statsregleringstiden, utgör för året 36,000 r:dr,
ålgården i och för gevärsfabrikationen icke lämpligen hade
bort sträcka sig derutöfver.
Detta antagande synes mig deremot icke riktigt. K.
M. har både bort och kunnat förordna om en vida större
gevärsfabrikation. Rätta förhållandet är nemi. det, att K.
M. vid i834—35 årens riksdag för delta ändamål äskade
ett anslag af 3oo,ooo r:dr, på den grund, att af den del utaf
anslaget, som R. St. vid 1828—3o årens riksdag beviljade
för försvarsverkets till lands iståndsättade, hvilken för
43o
Den 20 Mars f. m.
gevärstillverkningen blifvit afsedd; då återstod en behållning
af omkring 200,000 r:dr, som, i anseende till gevärsfactoriernas
bristande förmåga att tillverka åsyftadt antal gevär,
under tiden å anslaget uppkommit; att sedan StatsUtsk. vid
sista riksdagen först det begärda anslaget afstyrkl, Utsk,
likväl sedermera tillstyrkte beviljandet af ofvanberörde 180,000
r:dr, icke för fem år, såsom Utsk. nu antagit, utan för en
anskaffning af 9 000 gevär under loppet af tre år, emedan
Utsk. hade sig bekant, att tillgångar funnos för gevärsfabrikationen
under de två första åren af då ingående nya statsreglerings-period,
och emedan Utsk. ansåg, att gevärsfactoriernas
tillstånd icke medgåfve en större årlig tillverkning.
Häraf följer således, att, då dessa 180,000 r:dr läggas till
förberörde behållning, 200,000 eller rättare 2i5,i38r:dr 17
sk., hvartill den uppgick, har K. M. kunnat, under de sist- ,
förflutna fem åren, i och för gevärsfabrikationens bedrifvande
och befrämjande, disponera omkring 4oo,°00 r:dr på fem
år, eller omkring 80,000 r;dr hvarje år, hvilket också i det
närmaste skett.
Den andra omständigheten är den, att Utsk. skall hafva
saknat nödiga upplysningar eller, såsom det antydes, icke
sådana emottagit.
Likväl har Utsk. både äskat och erhållit upplysningar
i detta afseende. Det torde dessutom vara en känd sak, att
K. M. sedan år i835 nådigst beslutat, i afseende å så väl
förbrukningen af de till arme'eti utdelade gevären, som nödigt
upplag i förråden, uppdrifva gevärs-tillverkningen i Riket
till 5,ooo gevär om året. Det torde också vara lika
kändt, att enskildta factorier finnas, hvilka, enligt contract
af den 26 Oct. iy56 och i4 Febr. 1770, fotade på R. St:s
beslut, äga rättighet att till K. M. och Kronan göra årliga gevärs-leverancer
till bestämda belopp. Om dessa är det jemväl
lätt att erhålla bestämd underrättelse, och att derigenom
få veta, att Husqvarna gevärs-factori har sig tillförsäkrad
en årlig gevärs-leverance af 2,000 gevär och Norrtelje
factori likaledes af 5oo. Det är således för 2,5oo, vid
enskilda factorier enligt contracter tillverkade, gevär, som
K. M. och Kronan årligen måste erlägga betalning. Dessa
gevär kosta, efter omkring 20 r:dr per stycke eller derutöfver,
minst 5o,ooo r:dr. Då Utsk. nu endast tillstyrkt för
i år 36,ooo r:drs anslag för gevärs-fabrikationen, visar sig
en brist af minst 14,000 r:dr, som factori-ägarne icke lära
efterskänka, utan, efter all sannolikhet, hos Kronan lagligen
utsöka.
Skilnaden emellan nämnda 5o,ooo r:dr och de af K. M.
för detta års tillverkning begärda 63,ooo r:dr, är afsedd att
bestrida kostnaden för Carl Gustafs stads gevärsfactoris underhåll
och dess arbetares sysselsättande. Ett afbrott af
arbetena derstädes skulle, å ena sidan, försätta flera fattiga
hushåll i en bedröflig förlägenhet för sin bergning, och
Den 20 Mars f. ra.
43i
äfven, å andra sidan, för en lång framtid bereda Kronan
betydliga förluster, derigenom att många bland dessa arbetare
skulle nödsakas att, i brist af arbetsförtjenst, till vinnande
af sådan, lemna fuctoriet, som derigenom kom >' mistning
af lika många vanda och skickliga arbetare.
Jag bör icke förtiga att af fullmäktige frun Jönköpings
län ur Hederv. BondeSt. hafva inhemtat, att de äro sinnade
frigöra en ökad gevärstillverkning vid Husqvarna, af skäl,
att arbetarne der blott äga sysselsättning under 8 månaders
tid, hvarföre de önska, att den årliga leverancen måtte med
5o proc. ökas, — således 3ooo gevär.
På alla dessa skäl får jag vördsammast anhålla, alt
StatsUtskts utlåt, af II. R. o. Ad. återremitteras, anhållandes,
att det H. Utsk. täcktes behjerta saken, såsom verkligen
af vigt.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Sedan Hr Peyron
nu så fullständigt och sakrikt afhandlat denna fråga, skall
jag icke upptaga R. o. Ad:s tid med något vidlyftigt tillägg,
utan förenar jag mig blott med honom uti anhållan om
återremiss af betänk.; hemställande att StalsUtsk. ville fästa
uppmärksamhet vid, huru förhållandet skulle blifva, om
Utsk. fortfar att vägra det ifrågavar. anslaget. Hr Peyron
har upplyst, ej allenast alt Staten ej skulle kunna uppfylla
ingångna förbindelser, om ej den ifrågavar. summan erhålles,
utan äfven att Carl Gustafs stads gevärsfactori skulle
afstanna, och att den personal af fabrikanter, som der nu
finnes, och som är påräknad för Kronans behof, skulle, i brist
af arbetsförtjenst, lemna factoriet, hvarigenom detsamma
skulle försättas i sådant skick, att det nästan omöjligen skulle
i en framtid kunna åter sättas i gång, i saknad af inöfvade
arbetare. Härpå har jag ansett mig böra fästa uppmärksamheten,
synnerligen då fråga är om något så maktpåliggande,
som gevärsfabrikalion. Jag instämmer derföre med
Hr Peyron uti begäran om återremiss, och anhåller, alt
StatsUtsk. ville fästa nödigt afseende på de olägenheter och
verkliga bekymmer, hvartill en fortsatt nedsättning af det i
den nåd. propos:n begärda anslag skulle föranleda.
Hr Silfverstolpe, David Wilh., hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Det begärda anslaget, 63,ooo r:dr b:co för gevärstillverkningen,
är afsedt att användas på följande sätt:
För de privata gevärsfactorierna vid Husqvarna och Norrtelje,
som tillsammans, enligt contracter och privilegier,
årligen skola leverera 2,5oo gevär, enligt för året gällande
gevärspris, omkring r:dr 5o,ooo. —
För gevärstillverkning vid Kronans gevärsfactori
vid Carl Gustafs stad  13,ooo. —
Summa r:dr 63,ooo. —•
Om nu icke mer än 3G,ooo r:dr för innevar. år skulle
432
Den 20 Mars f. ra.
beviljas, kunde Kronan hvarken uppfylla sina förbindelser
till de enskilda factori-ägarne, ej heller sysselsätta sina egna
arbetare vid det henne tillhörande factori, hvadan så väl
desse arbetare, efter alla anledningar, blefve fattighjon, som
ock facloriet korome alt stå öde.
Alt det vid sista riksdagen beviljade anslag 180,000
r:dr unde]- de 5 förflutna åren varit tillräckligt, härrör deraf,
att vid i835 års början fanns en äldre behållning af circa
215,ooo r:dr, som, tillsammans med de förra medlen,
gåfvo en tillgång af 3g5,ooo r:dr, hvilken, fördelad på 5
år, sålunda lemnade ett årligt anslag af omkring 80,000 r:dr.
Då icke något öfverskott nu finnes, och för innevar. år endast
36,ooo r:dr skulle anslås, uppstår således i det oundvikliga
behofvet en brist af icke mindre än 27,000 r:dr.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Äfven jag anhåller
om ålerremiss af Utsk:s betänk, på de af flera talare
anförda skäl; och då Utsk. synes vara i behof af upplysningar,
enligt hvad utlåt, innehåller, så får jag hänvisa Utsk.
till R. St:s StatsUtsk:s vid sista riksdagen utlåt. N:o 291,
hvaraf synes, att Utsk. icke anvisade 36,000 r:dr om året, utan
180.000 för 3 år, som gör 60,000 r:dr om året. StatsUtsk.
yttrade nemi. då: att det, med frångående af dess förut yttrade
åsigt, ansåg sig böra tillstyrka, att ett anslag för gevärstillverkningen
finge äga rum; men som det vid föregående
riksdagen beviljade anslaget vore uppgifvet vara tillräckligt,
t. o. m. för år 1H36, ansåg Utsk. tillfyllestgörande att anvisa
medel för 3 års tillverkning, och om den, genom på
förhand vidtagande åtgärder, förminskades från 5,000 till
3.000 åi ligen, blefve ett anslag för 9,000 gevär erforderligt,
hvilket Utsk. tillstyrkte med 180,000 r:dr.
SlalsUtsk:s utlåt, filo 11 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Ånyo föredrogos och bi föl lös StatsUtsk:s den 29 sisth
Febr. e. m. på bordet lagda utlåCn:
N:o 12, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om medels anvisande
till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad;
N:o 13, i anledn. af vackt fråga om Riksg.conCs befrielse
från chartas-sigillatas-afgift och expeditionslösens erläggande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag icke var tillstädes,
när StatslJtsk:s utlåt, rörande anslag till gevärsfabrikationen
återremitterades, anhåller jag att nu få bifoga den anmärkning,
alt jag icke finner det vara någon nödvändighet, att
ett extra-anslag beviljas för fullgörande af äldre contracter
om gevärsleverancer från Husqvarna och Norrtelje. Då
redan på ordinarie-stat finnes ett anslag af 696,000 r:dr för
armeens materiel, torde deraf kunna afsältas en erforderlig
sum
-
Den 20 Mars f. m.
433
summa för fullgörande af de gevärs leverancer, liv ar om
contracter blifvit ingångna.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Ehuru jag icke
anser det behöfligt för StatsUtsk , vill jag dock nu meddela
den upplysning, att gevärs-tillverkningen icke blifvit
afsedd vid beviljandet af de 696.000 r:dr för arméens materiel;
emedan, alltsedan 1828 års riksdag, extra-statsanslag
varit beviljadt för gevärs-tillverkningen, hvilket anslag vid
sista riksdag utgjorde 180,000 r:dr, af det skäl, att ordinarie
statsanslaget för aromens materiel är långt ifrån att motsvara
öfriga behofven , och således ännu mindre tillräckligt
Ufven för gevärs-fabrikationen.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag instämmer i den princip,
som Hr Dalman framställt, och linner lika med honom
angeläget vara, att medel för det ifrågavar. behofvet blifva
anvisade på ordinarie stat. Det är både riktigt lill sin princip
och nyttigt för ändamålet.
Hr Dalman: 1 anledn. af de siste talarnes yttranden,
får jag fästa uppmärksamheten derpå, alt, då utaf ordinarie
anslaget för armdens materiel, en betydlig summa under de
föregående åren blifvit använd till den extra utgiften för
ombyggande af gevärsfabriken i Eskilstuna, det svårligen
later föreställa sig, att ju icke medel å samma anslag skulle
kunna beredas, emot alt fylla åtminstone skilnaden emellan
hvad sorn uti den nåd. propostn blifvit äskadt, såsom
för gevärslillverkningen under äret behöfligt, och den summa
StatsUtsk. föreslagit, hvilken skilnad utgör endast omkring
20,000 r:di; ty ulan tvifvel disponeras ifråga var. anslag till
åtskilliga behof, sorn säkerligen äro mindre angelägna än
detta. Derjemte får jag tillkännagifva, att det alldeles icke
var min mening att föranleda ifrågavar. anslags uppförande
på ordinarie stat. Jag tror, att den ordinarie staten, sådan
den nu är, kan, om den blir reglerad i enlighet med de
vid denna riksdag framställda motioner om indragningar,
skall kunna lemna tillgång för så väl detta som andra
behof.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill blott fästa uppmärksamheten
på olämpligheten deraf, att en discussion uppstår
öfver en reservation; ty så betraktar jag Hr Dalmans
anförande. Jag anhåller, att Hr Frih. o. Landtm., för ärendenas
skyndsamma behandling, måtte afböja sådant. Hvad
Hr Dalman anfört är icke främmande för StatsUtskottet.
Hr Lefr e'n: Hr Dalman har icke framställt sitt anförande
som en reservation, utan har anhållit, att hans yttrande
måtte åtfölja återremissen till Utsk., förklarande att
han icke var närvar., då målet discuterades. Om Hr Dalman
erhåller rättighet all få sin tanke under Ulsk:s pröf4
H. 55
434
Den 20 BI a r s f. m.
ning, så måste viii andras, i anledn deraf yttrade åsigter,
äfven få åtfölja. Hr Dalman har förklarat, att jag tagit
miste om hans åsigt. Jag trodde, att han hade den förståndiga
åsigt af saken, som jag yttrat.
Hr Silfverstolpe, David Willi., förenade sig i
allo med Hr Lefre'n.
Hr Dalman: Jag trodde mig hafva tillräckligen tydligt
uttryckt den önskan att mina anmärkningar mätte få
åtfölja' till Utsk. Jag anhåller, att propos. derå måtte till
R. o. Ad. framställas.
R. o. Ad. beslöt, alt Hr Dalmans anförande, tillika med
de i anledn. deraf afgifna yttranden, skulle till StatsUtsk.
åtfölja återremissen af utlåt N:o ii.
Vidare föredrogs StatsUtskts den 29 sistl. Febr. e. m.
på bordet lagda mern. N:o i5, i anledn. af en utaf La^s
Rasmusson från Götheborgs och Bohus län väckt motion
om fribrefsrätt för länsmän.
Upplästes ett prot.utdr. från BondeSt. af den 4 dennes,
af innehåll alt Ståndet återremitterat StatsUtsk:s mern.
N:o i5.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag kan icke
neka, att jag anser denna motion tillhöra StatsUtsk:s hand-,
läggning; ty visserligen inverkar frågan, som uti motionen
blifvit framställd, på Riksg.verkets inkomster; emedan allt
hvad som blir öfver på Postverkets inkomster, går till Riksg.-  verket, Om nu fribrefs-rättighet medgifves i delta fall,
förminskas inkomsterna för Postverket och följaktligen äfven
för Statsverket. Af detta skäl anser jag motionen tillhöra
StatsUtsk. befattning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om alla de frå
gor,
hvilka verka på statsinkomsternas förökande eller förminskning,
skulle behandlas af StatsUtsk., så skulle Bevilln.-  Utsk. ej få några att handlägga, åtminstone af dem, som
hittills blifvit dit remitterade. Jag tror, att denna fråga
bör gå till Bevilln.Utsk., emedan hon angår Postverket eller
verkar på dess inkomster, hvilka räknas till bevilln.medel.
R. o. Ad. biföll StatsUtsk:s mern. N:o i5, och ansåg
målet höra under Bevilln.Utsk:s behandling.
Då nu ånyo föredrogos Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s
den 29 sistl. Febr. e. m. på bordet lagda utlåtanden
N:o 3, i anledn. af väckt motion att roteringsskyldigheten
må upphöra, i anseende till öfverskridande eller åsidosatt
iakttagande af derom afslutade contract;
N:o 4, i anledn. af väckt motion, dels om minskning af
rotei ingsbesväret inom Elfsborgs län, dels om förändrad in
-
Den 20 Mars f. m.
435
delning af de inom länet förlagda 2:ne regtten, samt passevolance-afgiftens
och bcklädnads-cassornas upphörande; och
N:o 5, i anleda, af väckt motion om upphörande af den
rotering, hvarmed, i sednare tider, uppodlade hemman inom
Helsingland och Gestrikland blifvit belagda;
samt i sammanhang dermed BondeSt:s prot.utdr. af den
4 dennes, af innehåll, att Ståndet till Stats- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsktn remitterat sistnämnda Utskrs utlåt:n
N:is 3, 4 5: fann R. o. Ad., med bifall till dessa
frenne utlåt:n och hufvudsakligt instämmande med BondeSt.,
alt Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskm böra behandla
de uti nämnda utlåtm omförmälda motioner.
Likaledes och vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs-
och Ekon.Ulskts utlåt. Nto 6, i anledn. af väckta
motioner, att alla hemman, utan afseende å deras olika natur,
må deltaga i tingshus- och prestgårds-byggnad, ansåg
R. o. Ad., med bifall till nämnda utlåt, och hufvudsakligt
instämmande i BondeSt:s fattade och genom prot.utdr. af
den 4 dennes meddelade beslut, att de uti utlåt. N:o 6 omförmälda
motioner böra af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktn behandlas.
Ånyo föredrogs Const.Utskts den 7 dennes e. m. på bordet
lagda mern. N:o 5, med uppgift ä hvilande grundlagsändring
s-förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug., Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabriel, m. fl. begärde, att detta mern. ytterligare
måtte få hvila på bordet.
Hr Frih- o. Landtm, underrättade R., o. Ad., att i
sista Talmans-öfverläggning fråga var om utsättande af dag,
då detta mål borde till slutligt afgörande föredragas, och
att då öfverenskoms, alt det borde ske i det plenum, sorn
inträffar näst efter nästa Onsdag, således förmodligen Thorsdagen
den 2b dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 20 Mars i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 17 prot.utdr. för denna dag f. 111.
436
Den ao Mars c. m.
Hr von Stahl, Emil, hade jnlemnat ett så lydande
anförande:
Uti den af mig väckta och af H. R. o. Ad. till StatsUtsk.
remitterade motion, ang:de en ny organisation afconsular-väsendet,
med fästad t afseende å upphörande af allt
livad uti sitt nuvar. skick i berörde fall med skäl kan anses
såsom tryckande för Rikets sjöfart, har blifvit uppgifvet,
att Svenska och Norrska sjöfarten med a5,ooo r:dr Hamburger
banco bidroge till consulernes aflöning; men enar berörde
summa, enligt hvad jag sedermera vid närmare gransk -  liing af officiella handlingar erfarit, varit alltför lågt tilltagen,
anhåller jag att till upplysning för H. Utsk. få härutinnan
meddela några rötfeber.
Antalet af Svenska och Norrska skepp, som år i8>8
besökte utrikes hamnar, utgjorde, de förra 2,9(4 om
i a9,66q läster, och de sednare 3,972 0111 2 14,oö(i läster,
eller tillsammans 353,73 3 läster. Consulad-afgifterna för
dessa utgjorde efter jls specie per läst, 2 5.582 r:dr 16 sk.
Hamburger banco. Om det nu antages, att hvarje af förenämnda
2,914 Svenska fartyg, enligt expeditions-tuxan, för
påskrifter å folkpass, manifester, certificater, in- och afmönstringar
m. m., i medeltal erlagt blott 2| species, hvilket
icke torde kunna anses för högt tilllaget; så uppkommer
en summa af 7,281 r:dr samma mynt, hvilken , lagd lill
den föregående, utgör 3o,3Ö7 r:dr 16 sk. Hamburger banco.
Afgifterna af fartyg, som passerat sundet, och af öppna
båtar och fartyg, under (5 läster, äro häruti icke upptagna;
men om jemväl dessa tagas i beräkning, torde totalsumman
af de årliga consulad-afgifterna utgöra aldraminst
33,333 r:dr 16 sk. Hamburger banco, eller å 128 sk. kurs,
133,33 5 rtdr 16 sk riksgts-sedlar.
Det ur denna tryckande afgift å sjöfarten, hvars afskaffa
nde jag genom min motion åsvftat.
En ansedd handlande, som tillika ur medlem af BorgareSt.
, har fästat min uppmärksamhet derå, att några särskildt
aflönade general-consuler å Sicilien samt i de Österrikiska
hamnarna vid Adriatiska hafvet icke vöre behöflige, utan
att vice consuler der borde anställas, under inspection af
general-consuln i Italien, äfvensom att till det högsta en
general-consul i Spanien vore af nöden. Antages detta, —
och derföre synes verkligen vara mycket skäl, — skulle de
af mig föreslagna 20 consuls-districter kunna förminskas
till 18.
Jag bör dervid erinra, att jag icke tagit Barbaresk-staterna
med i räkningen, enär förhållandena i dessa stater
torde erfordra alldeles särskilda föreskrifter, på sätt ock hittills
städse ägt rum. Af dessa 18 general-consuler erhålla
redan 8 löner och arfvoden å handels- och sjöfarts-fonden.
Det vöre således de återstående 10, som af dylika löner blefve
i behof, till ersättning för de förlorade consulad-afgif
-
Den 20 Mål r s c. ra
terna Skulle Norrska statscassan, såsom billigheten det fordrar,
komma att lemna ett ökadt tillskott till handels- och
sjöfarts-fonden, i anleda af dennas ökade utgifter, i och för
consulernes aflöning, så hlefve denna nva aflöningsstat för
berörda fond ännu mindre kännbar, helst hela beloppet icke
torde komma att öfverstiga 20,000 r:dr Hamburger banco,
eller föga mer än hälften af den summa, söm
nu i co n s 11 I a d-a fgi f t e r utgår. Men en förhatlig och
tryckande afgift komme att småningom upphöra, och en
consular-corps hlefve samtidigt bildad, som uti sin gemensamma
föreningspunkt, den blifvande Utrikes- eller Fjnanceministern,
— hvilkendera som kommer att öfvertaga chefskapet,
— helt säkert skall blifva i tillfälle att tillse och
befordra handelns och sjöfartens sanna fördelar.
Det har blifvit anmärkt emot mitt förslag, att man skulle
få svårt att erhålla viee-consuler, om consulad-afgifterna
borttogos. Delta är eli irring, tv på stället erhåller man
till vice-consul en skicklig, ansedd och oberoende handlande,
— och andra böra aldrig utväljas, — förde ringa consulad-afgifterna,
hvilka han måste dela med generalconsul.
Ett dylikt uppdrag emottages endast derföre, alt det
är hedrande i sig sjelf alt äga en främmande makts förtroende;
derföre att det medför möjligheten till handels-förbindelser
med det främmande landets innebyggare; och ändtligen,
derföre att uppdraget befriar vice-consuln från en
mängd municipala bestyr å dess boningsort; hvilka bestyr,
der, hvarest communal-väsendet är mera utbildadt än i Sverige
, oftast äro ytterst besvärande. Skulle å någon viss ort
ett särskildt förhållande inträffa, eller svårighet möta alt
finna en skicklig vice-consul. så må general-consuln af de
honom anslagna inkomster tilldela denna vice-consul någon
lämplig ersättning för sin möda. Det af mig gjorda förslag
åsyftar icke tillskapandet af nya tjenster, utan blott en
bättre organisation af de redan existerande, samt indragning
af en mängd öfverflödiga. Det åsyftar ännu mindre någon
ny beskattning eller tunga för statsverket. Det åsyftar endast
handelns och sjöfartens befrielse från en af de begge
nu existerande dubbla afgifterna, hvaraf den ena till liatidels-
och sjöfarts-fonden svårligen kan eller bör upphöra,
men deremot den till consulerna, utan någons förnärmande,
kan försvinna.
Jag anhåller, att detta mitt anförande må få åtfölja motionen
till StatsUtskottet.
Remitterades till StatsUtsk., i sammanhang med Hr von
Stahls förut till Utsk. remitterade motion, angtde en förändrad
fördelning af consulad-districterna, m. m.
Ilr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. afNordin,
Carl Joli., som af sjukdom vöre hindrad att deltaga
438
Den 20 Mars e. m.
i BancoUtsk:s öfverlaggningar, afsagt sig sin plats i nämnda
Utsk., men anhållit att det oaktadt vid sin riksdagsmannarätt
blifva bibehållen.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Ilrr Electorer att
innan första plenum i nästa vecka sammanträda, för att välja
en ledamot i BancoUtsk. efter Frih. af Nordin, en ledamot
i BervillntsUtsk. efter Hr Sandelhjelm, samt en ledamot
i Coust.Utsk. att i Hr af Uhrs ställe inträda i sistnämnda
Utsk. under den ät en af Utsk:s ledamöter beviljad ledighetstid.
Frih. Cederström, Thure: Som jag icke i förmiddags
var närvar., då remiss beviljades å Hr Lagerbjelkes
motion, ang:de upphäfvande af K. förordn. den 3 Juni 1752,
rör:de lottkastning till urskiljande af den, sorn skall undergå
dödsstraff; så anhåller jag att nu få göra den framställning,
som jag velat göra, örn jag varit tillstädes, då motionen
remitterades. Jag har icke begärt ordet för att understödja
denna motion, emedan jag anser så talande skäl
finnas för orimligheten af den ifrågasatta förordningen, att
jag ej betviflar, att LagUtsk. skall tillstyrka dess upphäfvande;
men med den rätt, som är riksdagsmannen i 56 §:n
Riksd.Ordn. lemnad, utber jag mig alt, i anledn. af den
fråga Hr Lagerbjelke väckt, få göra framställning om förändring
af 2 §:n 6 cap. Missg.bm, der det heter: ”'Samla sig
”män tillhopa och sätta sig upp emot Konungens eller Dess
”Bef:h:des bud; då straffes upphofsmarinen , som förr är sagdt,
”och af de andra miste efter lott hvar tionde man lif sitt.’’
Det är om upphäfvande af detta mora., som stadgar att hvar
tionde man genom lottkastning skall mista lifvet, som jag,—
i anledn. af den väckta frågan om afskalfande af lottkastning
till urskiljande af hvilken skall gå till döden, då (lere^
lagt våldsam hand på den döde, — får väcka motion, emedan
jag anser emot all rättsprincip stridande, att kasta lott
om menniskolif; i följd hvaraf jag vördsamt föreslår, att
berörde stadgande må ur sagda §. utgå, och §:n erhålla följande
lydelse: ”Samla sig män tillhopa och sätta sig upp emot
”Konungens eller Dess Bef:h:des bud; dä straffes upphofsmanJ’tien
som förr är sagdt, och de öfrige miste antingen lifvet eller
”straffes med 4° pär spö, ellef en månads fängelse vid vat”ten
och bröd, allt efter brottets beskaffenhet; är någor
”mindre delaktig i den gerning, straffes efter omständig”heterna.
”
Remitterades till LagUtsk. i sammanhang med Hr Lagerbjelkes
till samma Utsk. remitterade motion, om upphäfvande
af K. brefvet den 3 Juni 1702, ang:de lottkastning
till urskiljande hvilken skall undergå dödsstraff.
Lades till handlingarna BancoUtskcs den 7 dennes e. m.
Deli 20 Mars e. tn.
4^9
pä bordet lagda mern. N:o 4> med öfverlemnande af Bancolullmäktiges
berättelse till Utsk. ar 1840.
Föredrogs ånyo Hr Anckarsvärds, Aug. , den 11 dennes
e. m. på bordet lagda motion, om en ny läktare i Riddarliussalen,
så lydande:
Med fästad uppmärksamhet på det tilltagande intresse,
som R. o Ad:s öfverläggningar synas tillvinna sig, så att
oftast utrymme saknas på läktaren lör de åhörare, som der
söka inträde, har jag, med anledn. af Ridd.Utsk:s förslag
0111 en liten förändring med läktaren, trott mig böra föreslå,
att en ny läktare borde anbringas i hörnet af Riddarhussalen,
till höger om Landtmarsknlksstolen, der fönstren redan äro
tillmurade, och således icke någon dager förlorades, samt en
uppgång med lätthet kunde beredas medelst en spiraltrappa
från secreta utskoltsrummen; och hade man genom en sådan
tillställning vunnit tillräckligt utrymme, för att kunna
anvisa särskilda tribuner för den i Stockholm residerande
Norrska Stadsrådspersonal, för corps diplomatique samt för
damer. Jag kan ej föreställa mig, att en sådan arrangement
skulle misspryda salen om den klokt verkställdes; och om
läktaren blefve uppburen af fina tackjernspelare, skulle icke
^något rum förloras, som förtjenade afseende. — Jag anhåller
om remiss häraf till Ridd.Utsk., som bäst blifver i
tillfälle att pröfva verkställbarheten af detta förslag.
Remitterades lill Ridd.Utskottet.
Ånyo föredrogs Hr von Ileynes, Georg, den 11 dennes
e. m. på bordet lagda motion, om föreläggande af viss tid för
StalsUtsk. att inkomma med statsregleringen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill icke upprepa
för det Högh Ståndet hvad jag i detta afseende redan
sagt. Jag förmodar att en hvar sjelf finner, huru obehöfligt
det ifrågasatta åläggandet är, och tror derföre en ytterligare
framställning onödig. Jag hemställer vördsammast, alt
denna motion måtte förfalla.
R. o. Ad. ansåg denna motion böra förfalla.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s den 12 dennes
e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 16, i anledn. af väckt motion om ersättning
till rusthållarne vid två sqvadroner af Lifreg:tets Dragon
corps
för munderingars slitning under garnisonstjenst i
Stockholm år 1838; samt
memor. N:o 17, om ökad betjening i Utsk. af en cancellist.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 12
dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 7, i anledn. af väckt
De n 20 Mors e. m.
motion, att halfva indelta armeen må hållas vacant under
fredstid, emot en årlig afgift, som vissa år användes till
fond för en, i förening med folkskolor, inrättad arbetsanstalt
för fattiga och obemedlade barn inom hvarje församling.
Frih. Hamilton, Hugo: Då Ekon Utsk:s utlåt. N:o
2, ang:de Hr Ekholms motion förevar i förmiddagens plenum,
var jag icke närvar., dels emedan enskildta göromål
hade aflägsna! mig härifrån, och dels emedan föredragningen
gick fortare än jag föreställt mig, och ärendet följaktligen
förekom, förrän jag, med anleda, af dess plats på föredragningslistan,
hade förmodat. Jag kunde således ej deltaga
i diseussionen derom, och anhåller derföre att nu få tillägga
några ord vid hvad som då yttrades, oaktadt någon
ändring i det beslut, som redan af 3:ne Stånd blifvit fattadt,
icke kan ske. Såsom ledamot af Utsk. vill jag blott anhålla,
att Ståndet icke måtte anse Utsk. hafva lösligen eller med
någon alltför stor hastighet behandlat detta eller öfriga återlemnade
mål. Utsk. har ansett sin skyldighet vara, alt med
grannlagenhet och största noggrannhet undersöka sådana frågor,
deri möjligen riksdagsmannens rätt kunde kränkas, derigenom
alt målen behandlades af Ekon.Utsk. Då målen
nemi. voro af den beskaffenhet, att de, för att kunna uppfylla
motionärernes afsigt, måste eller borde leda till ett beslut
å R. St:s sida, men denna afsigt icke kunde vinnas, då
målen behandlades af Ekon.Utsk , hvilket enligt 34 §:n Riksd.-  Ordn. har sig ålagdt att handlägga endast sådana mål som
i önskningsväg böra hos Konungen anmälas; så ansåg Utsk.
sig icke böra upptaga dessa mål, på det att desamma måtte,
efter behandling i något annat Utsk., kunna föranleda till
beslut af R. St., svarande emot motionärens syfte.
Hvad enskildt beträffar den fråga, som har på förmiddagen
förevar, så var den af den art, att den efter Utskrs
förmening, genom sina bestämmelser i första momentet, åsyftade
en verklig inskränkning i Konungens rätt att tillsätta
embetsmän, då deri afsågs att för de högre graderna
skulle erfordras samma examina, som för de lägre inom
samma embetsmannabana. Det lärer af hvar och en, som
känner gången af det allmänna lifvet, vara insedt, och enskildta
exempel hafva visat, att en person kan genom deltagande
i allmänna värf, i hvilken väg som helst, inhemta
vida större skicklighet, än den, hvarpå prof någonsin kan
afläggas genom en cancelli- eller annan academisk examen
i yngre år. Enligt den framställning, som motionären åsyftat
att Ständerne måtte till Konungen frambära, skulle det
dock för Konungen blifva omöjligt att till högre civila embeten
utnämna sådana personer, som på sin föregående bana,
exempelvis på den militära vägen, icke hade tagit de
föreskrifna examina, om än för öfrigt aldrig så duglige och
ut
-
Den 20 Mars c. ra.
44 *
utmärkte miin. — De a:ne sednare niornenterne af samma
motion innefatta anmärkningar eller anledningar till klagomål
öfver Konungens åtgärder i befordringsärcnden, dem
motionären bestämdt förklarar, alt de, efter hans åsigt, stått
i strid med de i 28 §:n Reg F:n uttryckta föreskrifter. En
ganska betydlig majoritet af Ulsk. kunde icke komma till annan
slutföljd, än att då en grundlags-§. citerades till stöd för
framställningen, utgjorde den en sådan effeetiv anmärkning
å Regts åtgärder, sorn på laglig väg borde genom anledning
till anmärkning i Coust.Utsk. frambäras, men icke kunde
eller borde i önskningsväg förekomma. Önskningar
är visserligen ett vidsträckt ord, rnen Utsk. bar icke trott
det vara tillsländigt, att såsom en önskan framställa, att Konungen
måtte lyda lagen, då man icke bör leka med medlen
att försäkra sig om åtnjutande af denna rätt, att finna
grundlagens föreskrifter iakttagna. — Jag borde icke framställt
dessa åsigter nu, då Utskts betänk., som stödde sig på
dem, blifvit ogi Ilad t af detta och 2tne andra Stånd; men
jag bar ansett mig skyldig min egen känsla och mina medbroder
i Utsk., att uttala de grunder, hvarpå vi byggt vår
opinion.
Hvad särskildt angår de nu från Ekon Ulsk. inkomna
memorialer, så röra de förändringar i rotei ingen, deruti enligt
80 §:n Reg.Ftn förändring icke kan göras, utan genom
Konungs och Ständers sammanstämmande beslut. På samma
grund, sorn Utsk. förut antagit såsom en regel, ansåg Utsk.
sig icke kunna behandla dessa frågor, då följden af denna
handläggning ej kunde blifva ett beslut, utan endast en underd.
önskan. Alt indraga eller ställa halfva armeen på varancé,
måste i sjelfva verket innefatta upphäfvande af indelningsverkets
ändamål; ty 0111 man också ville säga, att grunden
qvarstod, då vacanta nummer skulle betala afgift, finnes likväl,
att den föreslagna förändringen komme att hafva så stort inflytande
på arme'ens tjenstbarhet, att den inbegriper en så stark
och hufvudsaklig rubbning i vårt indelningsverk, att Utsk.
ej ansåg sig böra dermed i önskningsväg befatta. Jag vill
ej längre upptaga tiden, särdeles som jag vet, att Ekon.-  Utskts betänk, i ämnet blifvit af de andra Stånden återsändt,
med tillägg att behandlingen bör ske gemensamt med StatsUlsk.
Vi hafva således att ställa oss delta beslut till efterrättelse;
men jag förutser, att det hufvudsakligen kommer
att falla på StatsUtsk., ty Ekon.Utsk. kan dervid föga tillgöra.
Jag anhåller, att detta yttrande må inlagas i prot.,
såsom min egen opinion och de utsk:sledamöters tanke, som
tillhört majoriteten.
R. o. Ad. biföll Ekon.Utskrs utlåt. N:o 7, och ansåg
den väckta motionen höra till StatsUtsk:s behandling.
56
Den 20 Mars e. m.
Vidare föredrogs Ailm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den
12 dennes e. m. pä bordet lagda utlät. A:o 8, i anleda, af
väckt motion om förändring af K. förorda, den 27 Oct.
1812, om utskrifningssättet och inrättningen af a llmänna beväringsmanskapet.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anhåller vördsamt,
alt af Hr Ridd.SecreDn få upplyst, hvad beslut i de andra
Stånden blifvit faltadt uti delta ämne, om det der
förevarit.
lindert. Ri d d. Se c r e t. anmälde, att ifrån de öfriga
Stånden ingen underrättelse ännu ankommit om deras beslut,
rör:de Ailm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 8.
Frih. Hamilton: Då det annu icke är kändt, huru
de andra Stånden kunna besluta, står det R. o. Ad. fritt
att, utan något afseende derpå, fatta sitt beslut; och saken
befinnes uti Utskls betänk, sä utredd, att någon vidare förklaring
deröfver, efter mitt förmenande, ej synes behöflig. Skulle
dock någon sådan anses nödig, lärer utredningen neli behandlingen
enligt 33 §:ti Riksd.Ordn. tillkomma LigUtsk.;
och jag får derföre vördsamt hemställa, örn icke Ståndet
ville gilla Ekou.Utsk:s tanke härutinnan.
Frih. Gederström, Jacob: Då frågan egentligen icke
innefattar annat, än det förhållande, hvari den bevärings
skyldige,
som för sig legt annan man, skall stå till samhäl
let,
och delta förhållande utgör ett undantag från Svenska
folkets, genom Konungs och Ständers beslut tillkomna, skyldighet
att utgöra beväring; så måtte väl frågan icke blifva
af beskaffenhet alt medföra ett stadgande i allmänna civil —
eiler criminal-lngen, utan tillhöra administrationen, samt således
ändring, om någon sådan åstundas, sökas i önskningsväg.
Jag får följaktligen tillstyrka återremiss lill Ekon.-  Utsk., och, i händelse 11. o. Ad. dertill bifaller, får jag beledsaga
återremissen med den önskan, att iegningen må
afskaffas.
Hr Ribbing, Arvid: Då 33 §:n Riksd.Ordn., såsom
Utsk. aberopat, innehåller, att.sådana krigslagar, som röra
personer utom krigsstaten, böra behandlas såsom allmän
civil- och criminal-lag af LagUlsk.; så vågar jag tro det
vore oriktigt, att denna fråga, som rörer förhållandet emellan
den beväringsskyldige och annan person, som af honom
blifvit legd, samt huruvida han derigenom fullgjort sin skyldighet,
behandlades af annat Utsk., än LagUtsk., emedan
önskningar i den vägen skulle vara alt frånsäga sig ett deltagande
i lagstiftningen, som, enligt mitt förmenande, tillkommer
B,. St. Jag får derföre förklara, att jag instämmer
i den åsigt, som ordför. i Ekon.Utsk. yttrat, nemi. att
målet bör gå till Lagutskottet.
Den ao Mars e. m.
443
FIr Lefren, Joli. Pelir: Äfven jag instämmer i den
åsigt, som Ekon.Utskrs ordför. och Hr Ribbing nu yttrat.
Mig synes klart, att den skyldighet, hvilken i vår beväringsförordn.
qvarstår för den, sorn legt, alt gå sjelf, i händelse
den legde rymt, är en skyldighet, som lian har såsom krigsman.
Men dä han legt, är han icke personligen krigsman,
och då inträffar den casus, som åsyftas i det här citerade
momentet af 33 §:n Riksd.Ordn. Jag tillstyrker således remiss
till LagUtsk. Det är endast stiftandet af sådana krigslagar,
sorn ensamt röia krigsmakten, sorn beror på Konungen
ensam, och i önskningsvag bör förekomma; men förevar,
fråga rör andra personer, än dem som tillhöra krigsmakten,
hvarföre lag derom bör stiftas af Konung och Ständer gemensamt.
Hr af Dalström, Gust. Jacob: Jag är icke af alldeles
samma tanke, som den siste värde talaren, emedan jag
val vet, att 33 §:n Riksd.Ordn säger, att i fråga örn sådaua
personer, sorn icke egentligen tillhöra krigsstaten, tillkommer
lagstiftningen Konungen och Ständer gemensamt, men i8
§:n beväringssladgan af 1812 säger tydligen, att så snart en
Levärings-yngling är uppbådad till krigstjenst, står han under
krigslagarna. Det är icke bestämdt, när detta förhållande
skall upphöra. Skulle nu, såsom här är föreslaget, en
som legt en annan böra vara fritagen från sin beväringsskyldighels
fullgörande, då den legde rymde eller hade begått
en sådan förbrytelse, att han förklarades ovärdig alt
uppfylla sin åtagna pligt, hvilket förhållande kan inträffa
så väl under mötet, då han är uppbådad, som sedermera
under de 5 åren beväringsskyldigheten fortfar; anser
jag en lag derom tillhöra Konungens lagstiftning, emedan
det är en följd af förenämnda 18 §•, att den beväringssky Idige,
under de 5 åren hans skyldighet räcker, är i visst fall
qvarstående under krigslagarna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Allm. besvärs- och Ekon.Utskts utlåt. N:o 8.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror, för min
del, alt R. o. Ad. hvarken kan svara ja eller nej pä en propos.
att bifalla Ekon.Utskts utlåt. N:o 8, enär detta utlåt, innehåller
en hemställan till R. St. alt pröfva, till hvilket Utsk.
saken rätteligen hörer. Hvad vilie då ett bifall eller afslag
å detta utlåt, säga? Jag hade samma betänklighet vid propos.
å Ulsk:s utlåt. N:o 7, och tror, alt R. o. Ad. delade
dessa betänkligheter, ty den ene sade ja och den andre nej,
emedan ingen rätt visste livilketdera han skulle säga. Jag
tror således, att det är alldeles nödvändigt, all Hr Frih. o.
Landtm, vid sådana tillfällen frågar oss, till hvilket (Jtsk.
vi anse målet höra, hvarefter vi bestämdt kunna svara om vi anse
det böra behandlas af Ekon.- eller något annat Utskotts
441
D c n ao M ii r s c. iu.
Hr Frih. o. L andt ra, yttrade, alt då lian framställt
propos. lill bifall å utlåt., hade lian trott, alt R. o. Ad. på
eftermiddagen, likasom i likartade fall på förmiddagen, kunde
bifalla Utskts förslag att återlemna motionerna, hvarefHr
Frih. o. Landtm, på eftermiddagen, likasom på förmiddagen
skedde, hade ämnat föreslå R. o. Ad, det Utsk., under
hvars behandling, enligt Hr Land tinis eller de personers
tanke, sorn sig yttrat, målet borde höra.
Frill. Hamilton: Jag är förekommen af Hr Landtmts
egen förklaring, och det var åtminstone så jag fattade det
ja, soin lemnades till svar å proposm, att den åsigt Utsk.
framställt gillades af Ståndet, och att följaktligen propos.
borde följa, till hvilket Utsk. målet bör remitteras; hvarföre
jag nu, i öfverensstämmelse med milt förra yttrande,
får begära propos. på remiss till Lagutskottet.
Hr Lefren: Äfven jag är till alla delar förekommen af
den förklaring, Hr Frih. o. Landtm, afgifvit.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. delta
mål höra under LagUtskls behandling.
Till pröfning företogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskls
den 12 di nnes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o g, i anledn.
af väckt motion om inskränkning af röteringsbesväret, till
öfverensstämmelse med hvad de derom afslutade contract
bestämma.
Uppå begäran af Frih. Hamilton, Hugo, upplyste undert.
Ridd.Secret., alt från de öfriga RiksStln ingen underrättelse
ankommit om deras beslut öfver ifrågavar. utlåt.
N:o 9.
Frih. Hamilton: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamhet
på den motion, som utgör föremål för detta
utlåtande. Denna motion är af stor och ingripande vigt,
samt torde påkalla åtgärder af R. St., men icke sådana åtgärder,
som af låkön.Utsk. kunna föreslås, ulan sådana, som
ovillkorligen kräfva beslut af R. St., och icke blott beslut,
utan derjemte icke obetydliga statsanslag, om ärendet skall
få den verkställighet det tyckes fordra. Motionären har
föreslagit, att roteringsskyIdigheterna må återföras till hvad
K. förordn. den i3 Maj i685 bestämmer. Då genom denna
förordn. obestridligen ett contract fastställdes emellan Staten
och rotehållarne, synes det för mig och flera ledamöter af
Ekon.Utsk. lika obestridligen vara rotehållarens rätt att få
detta contract efterlefvadt, så att han icke behöfver, utöfver
contract, gifva någon slags afgift till roteringsskyldighetens
uppfyllande. Om åter detta är obestridligt, behöfver
visserligen icke rotehållaren gå till Ständerna för att få afskaffadt
hvad han nu utöfver sift contract erlägger, ty han
kan i laglig väg finna hjelp. Jag tror till och med att det
U t ii 20 Mars c. m.
vöre Just.ombmlsmls skyldighet att i sådana mål, som röra
liela menigheters ratt, utföra deras talan opåmint, hvilket
är den vackraste delen af hans åliggande. Men om de i frågavar.
afgifterna blefvo afskaffade, skulle, enär motsvarande
medel utan allt tvifvel erfordrades för att hålla armeen i
erforderligt tjenstburt skick, det blifva Statens åliggande att
fylla den uppkommande bristen uti bidragen från de roteringsskyldiga.
Det är på denna grund vi trott, att ärendet borde
gå till StatsTJtsk., för att utreda hvad som lomme att brista,
och huru denna brist borde fyllas; hvarför jag också
vördsamt anhåller att detta mål måtte till StatsUtsk. remitteras.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har i de flesta frågor, som
angå roteringsverket, och hvilka Ekon.Ulsk. åtcrlemnat, varit
of skiljaktig tanke, — nemi. att detta Utsk., hädanefter såsom
hittills, borde dem behadla, ehuru jag ansett orätt alt
genom reservationer mer än en gång belasta med tryckningskostnader.
Jag har hyst denna skiljaktiga tanke på
den grund, alt jag sett, att vid föregående riksdagar roteringsfrågorna
blifvit behandlade, dels af Ekon.Utsk. och dels
af Stats- och Ekon.Utsktri gemensamt, utan att några olormligheter
derigenom uppkommit. Men jag tror också, att
dessa frågor kunna betraktas från en annan synpunkt, än
den ekonomiska; ty naturligtvis skulle rotehållarne, om de
befriades från skyldigheten att lemna soldater, få utgifva
c.ontanta bidrog, hvilka af Ständerna borde tagas i beräkning
vid statsreglering^). Jag tror således alt ämnet kan
anses som en stats- och jemväl en ekonomisk angelägenhet
eller såsom ett stats-ekonorniskt ärende. Jag har trott, alt
Ekon.Utsk. haft tillfälle alt söka biträde af StatsUtsk., och
således icke behöft besvära Ständerna med den härom gjorda
hemställan. Denna mening vidblifver jag ännu, och sedan
jag uttryckt den, samt då de andra Stånden återskickat
ärendet till Ekon.Utsk.; så tror jag äfven en återremiss af
R. o. Ad. vore passande, på det att någon enhet må uppkomma
i behandlingen af frågor, som äro af samma beskaffenhet.
R. o. Ad. biföll Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskts utlåt.
JV:o 9, samt ansåg motionen höra till StatsUtskls behandling.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:s den 12 dennes e. ni. på
bordet lagda meni. N:o 3, med anmälan 0111 vid föregående
riksdagar vidtagna åtgärder i och för praenumerations öppnande
å Bihanget till RiksSttns prolocoller, jemte hemställan
i sammanhang dermed.
[Ir von Hartmansdorff, Au g.: Som det i fråga var.
memorialet icke är tryckt, utan skriftligen inlemnadt; så får
jag erkänna, det jag icke hunnit taga kännedom deraf. Samma
förhållande torde inträffa med flera andra ledamöter; och
446
Den 20 Mars c. m.
ilå mein. är långt, torde det icke heller genom en hastig
uppläsning kunna viii uppfattas af Ståndet. Jag anhåller derföre,
att det må ytterligare få hvila på bordet.
Hr Ribbing, Arvid, samt Frih. Cederström, A liders,
förenade sig med Hr von Hartmansdorff.
Bifölls Exped.Utskts ilen 12 dennes e. ni. på bordet lagda
meni. N:o 4> ang:de beviljande af ett 3:e vaktmästare-biträde
vid Exped.Utskottet.
Ånyo föredrogs Hr Bråkenhjelms, Pehr Reinh., den i4
dennes f. m. på hordet lagda motion, om satlet för ingifvande
af en tidning, innefattande den del af R. o. Arks protocoll,
som innehåller de hos Ståndet afgifna yttranden.
Frih. Raab, Adam Christ.: På förcdragn:slislan näst
efter Hr Bråkenhjelms förslag förekommer ett annat i enahanda
syftning, väckt af mig vid samma tillfälle. Som begge
dessa förslag endast angå olika metoder för samina ändamåls
ernående, så får jag vördsamt anhålla, alt, till tidens
vinnande, äfven mitt förslag nu malte blifva uppläst, för att
behandlas i sammanhang men Hr Bråkenhjelms motion.
Med Ståndets bifall föredrogs, i anleda, häraf, nu äfven
Frih. Raabs, Adam Christ, den 14 Mars f. m. på hordet
lagda motion 0111 sättet för införandet i tidningarna af de
hos R. o. Ad. afgifna yttranden.
Frih. Raab: Skilnaden emellan Hr Bråkenhjelms förslag
och mitt ligger deruti, att Hr Bråkenhjelm åsyftar
tryckning af R. o. Ad. prot. till hela det omfång, sorn dis—
missionen uti sin vidlyftighet upptager, och till så stort antal
exemplar, att de kunde såsom tidningar till landsorterna
utgå. Jag åsyftar endast den åtgärd, att R. o. Ad. ville
hålla särskilda snabbskrifvare, som uti sammandrag upptoge
förhandlingarna eller discussionerna på Riddarhuset, för att
tillhandahålla dem åt de tidningsskrifvare, som referera öfverläggningarna.
Härvid företer sig, att om Fir Bråkenhjelms
förslag antoges, så skulle de tidningar, som utbjudas åt allmänheten,
växa till en sådan storhet, alt svårligen läsaren i
landsorten medhunne att laga kännedom deraf. Vanligtvis
håller man i landsorterna Dagligt Allehanda och Aftonbladet.
De som hålla dessa tidningar hafva sällan tid att läsa
och ofta icke råd alt hålla flera. Man kunde således med
skäl frukta, att praenumerationen på en så stor tidning, som
Hr Bråkenhjelm åsyftar, icke skulle blifva allmän. Det förslag
jag afgifvit skulle medföra en ringa kostnad för R. o.
Ad.; det skulle visserligen medföra en vinst för tidningsrcdacteurerna,
men också tillförbinda dem att vidhålla de
uppgifter, som de härifrån erhållit, hvarigenom beriktiganden
af tidningarnas uppgifter skulle blifva öfverflödiga. Jag
Den a o Mais c. m.
447
liar talat både med Hr Hjerta och Hr Dalman, oell de hafva
samtyckt lill delta förslag, men jag beklagar, att ingendera
bär är närvarande. Jag anhåller om remiss till Ridd.-  Utsk., som torde kunna närmare bestämma kostnaden och
sältet för verkställigheten af förslaget.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Dessa båda motioner
hafva blifvit upplästa, den ena efter den andra, uti afsigt
att R. och Ad. skulle mellan tvänne vägar till samma mål
välja den hästa för att undvika den kostnad för statsverket,
som den nuvar. prot.tryckningen medför. Jag skulle således
vilja föreslå, att R. o Ad. ingår till hälften på hvardera
af motionerna och tillstyrker för detta ändamål antagande
af tvänne snällskrifvare, R. o. Ad. öppet lemnadt alt
sedan besluta, lill hvilken tidning dessa snällskrifvares uppsatser
skola öfverlemnas, emedan vi måste vara uppmärksamme
derpå, att endast skyndsamhet uti meddelanden af
hvad som här förefaller utgör värdet af en sådan tidning.
Gillande således den välmening, sorn dicterat Hr Bråkenbjelms
förslag, underställer jag honom sjelf, om icke, i händelse
hans motion skulle vinna uteslutande bifall, vi skulle
komma att qvarstå på samma punkt, som vi nu stå, nemi.
alt ingen prsénumererar på våra protocoller, emedan de äro
för gamla, och jag tror att mången med mig här vet hvad
det vill säga att vara för gammal. Med rätta fordrar man
ungdom af våra utlåttn, och nian hör derföre laga sä, alt
de komma publiken tillhanda i den ålder, då de ännu intressera.
Jag anhåller derföre, att Hr Frih. o. Landtm.,
i anledn. af denna motion, måtte göra tvänne särskilda propostr;
den första: om R. o. Ad. vill påkosta tvänne snällskrifvare,
som uppsätta våra discussioner och beslut; och
den andra: till hvilken tidning R. o. Ad. vill, att desses arbeten
skola öfverlemnas, för att med den största skyndsamhet
komma allmänheten tillhanda. R. o. Ad. blefve då i
tillfälle att göra detta anbud åt hvilken tidning Ståndet behagade,
dervid jag icke gerna skulle föreslå R. o. Ad. att
begagna en tidning, som redan räknar en betydlig vinst;
utan kanske, om R. o Ad. så tycker, en tidning, som möjligen
förtjena!' att upplyftas, jag vill icke nämna hvilken, —
må R. o. Ad. sjelf afgöra hvilken mest är uti behof deraf.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle tro, att man med
litet eftersinnande bör finna, att ingen af de upplästa motionerna
leder till det önskade målet. Den först upplästa
möter svårigheten att med tillräcklig skyndsamhet åstadkomma
tryckningen; den blefve, såsom den siste värde talaren
sagt, säkerligen icke verkställd, förrän långt efter hvarje
plenum; och om man också kunde öfvervinna denna svårighet,
om man med större kostnad och ansträngning kunde
få discussionerna tryckta uti tidningsform få dagar efter plenum;
så återstår likväl en annan stor svårighet, nemi. den
448
Den 20 Mars e. m.
att för dessa vidlyftiga luntor finna läsare. Jag hemställer till
livar och en, om det finnes någon, utom correcturlasarne,
som från böljan till slut genomläst våra (ryckla protocoller
för en hel riksdag. Allmänheten önskar att få våra förhandlingar
med möjligaste korthet framställda, i förening
med så mycken fullständighet sorn erfordras, för att gifva
ett redigt begrepp om förloppet. Della har äfven den sednare
motionäien åsyftat, då han föreslagit, att R. o. Ad.
sjelf skulle gu i författning om uppsättningen af en rösarne
af discussionerna, hvilken kunde till tidningarna uttern nas.
Detta leder likväl lika litet till målet, ty ingen kan föreskrifva
en tidningsredacteur alt hålla sig uteslutande lill
dessa uppsatser. Om under våra öfverläggningar något förekommit,
som han anser vara v ig t ig t och intressant, men
som icke är upptaget uti den resumé' han erhållit; så lärer
en sådan tidningsredacteur, på grund af tryckfr.-förordn.
icke kunna förmenas att införa sådant uti sin tidning. Allt
hvad R. o. Ad. kan göra för att förekomma oriktiga uppgifter
uti tidningarna är att låta med möjligaste skyndsamhet
uppsätta piolina och tillhandahålla dem tidningsutgifvarne.
Kan det åstadkommas, att discussionerna vore uppsatta
och af talarne öfversedda dagen efter hvarje plenum ;
så blir det icke längre att förmoda, att något skall oriktigt
berättas i tidningarna, åtminstone blifva sådana oriktigheter
ej längre ursägtliga. För att vinna ett sådant ändamål, fordras
det troligen att fördubbla notariernes antal. Om desse
delas så, att de skiftevis sitta en timme vid prof., så föreställer
jag mig, att discussionerna skulle påföljande förmiddag
kl. 9 eller io kunna öfverlemnas till genomseende af
talarne och sedan påföljande eftermiddag blifva tillgängliga
för allmänheten. Jag inser, att detta fordrar en betydligen
ökad kostnad, och tror icke att det kan företagas innan vår
grundlag blir ändrad; men vi hafva på bordet ett hvilande
grundlagsförslag, som tillåter RiksSttn att inställa tryckningen
af deras protocoller. .Skulle denna grundlagsförändring
blifva antagen, och R. o. Ad. besluta att under denna riksdag
icke låta trycka sina protocoller; så bör derigenom uppkomma
en besparing, som visserligen skulle mer än motsvara
den ökade kostnad, hvilken blefve nödvändig, om notariernes
antal fördubblades. På dessa skäl tillstyrker jag, att
afgörandet af båda motionerna måtte uppskjutas, till dess
resultatet af det hvilande grundlagsförslaget blir gifvet.
Frih. Raab: Då jag uti föregående plenum föreslog,
att de båda tidningsredactionerna, Dagligt Allehanda och Aftonbladet,
skulle få tillåtelse att i sina tidningar trycka de
sammandrag, som borde göras af våra discussioner; så kom
detta af den anledn., att mitt förslag var muntligt, föranledt
af discussionen vid tillfället, och jag ansåg icke mig
till
-
Den 20 Mars e. m.
449
tillständigt att sedan ändra detta mitt yttrande, då jag
aflemnade det skriftligen; men jag anser rätt, att ett
sådant sammandrag, som jag åsyftar, skall vara tillgängligt
för hvilken tidningsi edacteur som helst. I afseende på mitt
förslag, vill jag göra den anmärkning, att det har ett företräde
framför hvarje annat, nemi. det, att discussionerna
kunde andra dagen bestämdt återgifvas uti tidningarna. Det
hade jemväl den fördelen, att talarne voro i tillfälle att genomse
sina yttranden, innan de införas uti tidningarna; ett
tillfälle, som måhända äfven nu är dem lemnadt hos tidningsredacteurerna,
men hvaraf ingen der lärer begagna sig.
— Hr von Troils förslag slår i sammanhang med det af Hr
Dalman gifna, men återtagna. Jag anser det fullständigare
än mitt, och, om det framdeles förekommer till antagande,
skall jag gerna instämma deruti, och tror icke, att vi behöfva
uppskjuta det till slutet af riksdagen, utan anser Ståndet
kunna, när som helst, företaga frågan om bästa sättet att
föranstalta skyndsam uppsättning i sammandrag af våra dis—
cussioner, för att sedan genast komma tillväga med den förbättring
Hr von Troil föreslagit.
Frih. Ridderstolpe: Rättvisande Hr von Troils anmärkningar,
tager jag mig friheten yttra, att jag ingalunda
haft för afsigt, att de tidningsredactioner, som skulle
görn protocollernas tryckning öfverflödig, skulle upptaga
discussionerna med våra protocollers vidlyftighet; delta har
jag icke menat, emedan det ganska säkert skulle motverka
min hufvudafsigt, sorn är hastigheten af meddelandet. Hvad
åter angår Frih. Raabs anförande, så får jag säga, att detsamma,
äfvenså väl som Hr von Troils, kastar oss in på detaljernas
område; och äfven der är jag färdig alt följa mina
vänner. Jag skulle önska, att en tidning, hvartill materiaIier
af flera snällskrifvare lemnades, kunde ti!!vä'gabringas,
men alt den icke upptoge discussionerna in extenso, utan i
sammandrag, och isynnerhet utslaget eller effecten af hvarje
discussion, emedan jag anser, att föga ära är att skörda af
de uttryck, som begagnas, men en så mycket större, af de
skäl, genom hvilka talaren gör intryck på Ståndet och sålunda
åstadkommer det resultat, han för det allmänna bästa
åsyftar. Derföre skulle dessa tidningar kortligen innehålla
något af discussionerna och sedan resultaten; men hvarje
sådan tidning borde äfven innehålla en feuilleton, på det att
hvar och en, som kunde finna sitt yttrande vara vansläldt
uti tidningen eller ett skäl, som han andragit, icke nog eftertryckligt
anfördt, måtte äga rättighet att uti denna feuilleton
få de rättelser införda, hvilka han, inom en bestämd
tid af i eller a dagar, till redactionen skriftligen insänder.
På detta sätt föreställer jag mig, alt hvar mans rätt skulle
iakttagas, och att ingen då skulle betagns den rätt, som un
4
H. 57
45o
Den ao Mars c. m.
der nu var. slick är betagen mången Svensk man, ty nu aidel
icke hvar och en tillåtet att få försvara sina grundsatser,
emedan jag ej känner någon lag, som ålägger en publicist
att uti sin tidning intaga de rättelser och upplysningar
man insänder; detta skulle nu förekommas genom talarnes
rättighet att uti denna feuilleton få införa de rättelser,
som de önska, på samma sätt som här äger rum vid
justering af protocollerna. Jag började med att säga, att
jag ogerna ger mig in på detaljerna; men när andra börjat
dermed, så anser jag det vara min rätt att följa exemplet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det omfång, som denna
discussion redan tagit, tyckes nogsamt vittna derom, att R.
o. Ad. insett nödvändigheten deraf, att deras förhandlingar
icke allenast hastigt tryckas, utan äfven att de fullständiga
och riktiga komma till allmänhetens kunskap. Flera förslag
hafva i detta afseende här blifvit gjorda, men jag tror
icke, att något äf fullt ändamålsenligt. — Det af Hr von
Troil sednast framställda förslag skulle visserligen hafva en
fördel, nemi. att prot:n blefve hastigt justerade; men jag hemställer
till den värde talaren, om han noga betänkt medlet
till att åstadkomma denna justering; han vill nemi. att hvad
de: dubbla notarierna uppsätta, skall följande förmiddag justeras
af talarne. Han har glömt, alt de dagar, vi icke hafva
plenum, äro upptagna af utsk:s-arbetena. Jag medger
visserligen, att det kan finnas en och annan utskrs-ledamot,
som har tid och lust att för denna justering aflägsna sig
från utskls-göromålen; men de fleste skulle icke göra det,
och säkerligen hvarken jag eller den värde talare, sorn framställt
förslaget. I sådant fall skulle dessa yttranden verkligen
blifva ojusterade, och uti detta tillstånd komma inför
allmänheten Jag instämmer deremot med Hr von Troil uti
hans åsigt, att denna fråga bör hvila, och jag hemtar ett
stöd för denna åsigt uti den öfvertygelse jag äger, att R. o.
Ad., måhända äfven de öfriga Stånden, skola i en framtid
komma i tillfälle att känna behofvet af en tidnings-redaction,
som opartiskt, utan andra afsigler än att redogöra för nationen,
refererar hvad dess ombud här göra och låta; och
det skulle måhända, ifall denna riksdag blir långvarig och
af stor betydelse, vara vådligt att alldeles lemna denna tanke
a sido. Dessa förändringar tror jag kunde blifva af ganska
stor vigt, och förenar mig i öfrigt med Hr von Troil
uti den begäran, att frågan får hvila, intill dess R. St. samfäldt,
om icke R. o. Ad. enskildt, skola finna nödvändigheten
af alt stifta för ståndspubliciteten, om icke en särskild
lag, åtminstone en stadga, hvarigenom denna publicitet stödde
sig på hederslagen.
Frih. Ridderstolpe instämde med Gr. Horn.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hemställer vördsammast
till Ståndet, att dessa båda motioner måtte få hvila,
Den 20 Mars e. tn.
45r
på sätt Hr von Troil föreslagit, hvaruti lian sedan blifvit af
Gr. Horn understödd. På bordet ligger redan hvilande ett
memor. från Ridd.Utsk., ang:de tryck ning af R. o. Ad:s protocoll.
Detta hvilar i afvaktan på den grundlagsfråga, sorn
nu af en ledamot blifvit omförmäld. Alia dessa frågor stå,
såsom R. o. Ad. val lärer finna, uti ett sådant sammanhang,
att den ena svårligen kan afgöras förrän den andra; de
böra derföre föredragas på samma gång, och då måste man
börja med grundlagsfrågan. Härigenom skulle Ståndets tid
äfven blifva mycket sparad.
R. o. Ad. beslöt, att de nu föredragna motionerna borde
hvila, intill dess afgjordt är, huruvida R. St. antaga och
K. M. sanctionerar det på bordet hvilande förslag till grundlagsförändring
rör:de protocollens tryckning.
Föredrogos ånyo -och remitterades till StatsUtsk. K. M:s
den i4 dennes f. m. på bordet lagda nåd. propositioner:
1:0 angtde ökade tillgångar för Manufactur-discont-fondens
utlåningar;
2:0 ang:de tillökning i det för belåning af Svensk ull
anvista creditiv, samt om nedsättning af räntan derå;
3:o aug:de bidrag af allmänna medel till Strömsholms
canal- och slussverks ombyggnad.
Till BancoUtsk. remitterades K. M:s den i4 dennes
f. m. på bordet lagda nåd. propositioner:
ilo ang:de sökt creditivrätt i R. St:s Bank för Stock
holms
stads Drätsel-commission;
2:0 angrde rättighet för Directionen af arméens pen
sionscassa
till ett räntebärande creditiv i R. St:s Bank.
Remitterades till LagUtsk. K. M:s den i4 dennes f. m.
på bordet lagda nåd. skrifvelse, angzde communal- och municipal-styrelser.
Då nu ånyo föredrogos LagUtsk:s den i4 dennes f. m.
på bordet lagda utlåtanden:
N;o 1, i anledn. af Riksd.fullm. Magnus Pehrssons från
Wermlands län memor., om ändring i föreskrifterna ang:de
nämndemäns befrielse från skjutsskyldighet; och
N:o 3, i anledn. af väckt motion om föreskrifters meddelande
i afseende på kolmåttens beskaffenhet; ansåg R. o.
Ad., sorn biföll ofvannämnda tvänne utlåt:n, de deruti omförmälda
motioner höra under Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s pröfning.
Vid förnyad föredragning, biföll R. o. Ad. LagUtskls
den 14 denues f. m. på bordet lagda mern. N:o 4> om al^-  voden för ökad cancelli-personal.
452
Den 20 Mars e. ra.
Ånyo föredrogos och biföllos BancoUtskls den 18 dennes
e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 5, i anledn. af R. St:s sednast församlade revisorers
hemställan, det Landskaraereraren i Wermlands län,
Kammarrättsrådet Lindberg må erhålla eftergift af ett honom
till betalning ådömdt belopp odlings-lånemedel, hvilket
af f. d. Landssecret. Kleman blifvit förskingradt; och
meni N:o 6, i anledn. af på bankens pensionsstat förflyttade
Bokhållaren Gustaf Wilh. Sundbergs ansökning att
erhålla pension, motsvarande den lön, han, enligt constitutorial,
inom bancoverket innehaft.
Lades på bordet StatsUtskrs uttåt:n :
N:o 19, i anledn. af erhållen återremiss af Utsk:s betänk.
N:o 10;
N:o 20, ang:de Kållands härads innevånares rätlighel alt
erhålla utsyning på kronoparken Rådaås;
N:o 22, ang:de yrkad rättighet för åtskilliga härader
inom Skaraborgs län till utsyning på kronoparkerna Halle
och Hunneberg;
N:o 23, angtde väckt fråga, antingen om de till boställen
åt cheferne för Blekinge och Södra Möre båtsmanscompagnier
fordom upplåtna kronohemmans försäljande till
skatte, eller ock om förändring i tillsynen å samma hemman.
Likaledes lades på bordet Bevilln.Utskrs mern. N:o 2,
om återlemnande af Johan Pehrssons från Upsala län inom
Hederv. BondeSt. väckta motion, angtde besvär öfver markegångs-taxorna.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga Riks
St:n,
nemi. från PresteSt. af den 11, 12 och i4 dennes;
från BorgareSt. af den ii och 12 dennes, samt från Bonde
St.
af den 6, 7, 9 och 11 dennes.
Lades till handlingarna.
Justerades p!eni-prot:n för den 11 dennes f. och e. m.
I anledn. af den deruti förekommande remissen af Frih.
von Krasmers, Robert, motion om sättet för stämmoböternas
utgående, yttrade
Gr. Mörner, Carl: Frih. von K r&mers ifrågavar. motion
blef på åtskillige ledamöters begäran remitterad till StatsUtsk.
Hvarken jag eller någon annan af Husets ledamöter
kom dervid att erinra, att frågan rörtde stämmoböter förut
varit behandlad af Bevilln.Utsk. Statsverket har så mycket
mindre med dessa böter att göra, som de fördelas emellan
kronobeljeningen och församlingens fattiga. Jag skulle derföre
anse lämpligt, att ifrågavar. motion äfven remitteras till
Den 20 Mars e. m.
453
15evilln.Utsk., hvarom jag nu hos Hr Frih. o. Landtm, får
göra anmälan, och begär lians propos. derpå.
R. o. Ad. biföll, att Frih. von Kraemers ifrågavar. motion
äfven borde meddelas Bevilln.Utskottet.
fl, R, o. Ad. åtskiljdes kl. g e. m.
In fnlcra protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 21 Mars 1840.
Plenum kl. 8 f. m.
Företogs val af de ledamöter, hvilka å R. o. Ad:s vägnar
borde deltaga i den nämnd, som, enligt io3 §:n RegF:n,
äger att dömma, huruvida Högsta Domstolens samtlige
ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas,
eller om visse af dem anses böra ifrån utöfningen af
Konungens domsrätt skiljas; och befunnos, efter förrättningens
slut, hafva blifvit valde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o
Röster
13 ■.
Gr.
De Geer, Carl, .
234.
99-
Frih. Hamilton, Hugo,
229.
318.
>>
Lilljehorn, Gustaf, . .
343.
3ag.
u
Adlerbeth, Jacob, . . .
221.
3qo.
i>
Nordenfalk, Johan,
234.
>93.
Hr
Bäck i Finland, fullm. Gr
. Spens, Carl
Gustaf,
24 t.
236.
Anrepp, fullm. Gr. Sparre,
Gust. Adolph,
2 25.
131 3.
Ehrenpreus, fullm. Frih.
Leijonhufvud,
1
Abraham,
236.
i56o C.
Celsing, Lars Gustaf, . .
♦ ••••,
22 5.
i9q5.
»
von Rosen, Georg Ludvig,
227.
' 947*
i?
Odencrantz, Gustaf, . .
220.
2297.
i>
Tamm, Pehr Adolph, .
Suppleanter:
1 • • • • •
222.
2002.
Hr
Hisinger, Wilh., . . . .
219.
2006.
von Röök, Gustaf, . .
2I9.
1543.
o
Hederstjerna, Erland, . .
218.
•979-
»
Brakel, Gustaf Anton, . .
217.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 7 om aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
454 Den 26 Mars f. m.
Thorsdagen den 26 Mars 1840.
Plenum kl. 10 f. in.
Justerades 1 prot.utdr. för den 20 dennes f. m. och
i5 för samma dag e. ni.
Upplästes följande:
År i84o den 21 Mars sammanträdde den nämnd, som
äger att dömma, huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter
gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas,
då öfver följande proposition röstades:
Den, sorn anser omröstning böra, på det i io3 §:n Reg.-  F:n och 64 §tn Riksd.Ordn. föreskrifna sätt, anställas till
uteslutande af någon bland Högsta Domstolens ledamöter,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifva Högsta Domstolens samtlige ledamöter
bibehåll ne :
Och befunnos, efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de öfriga voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit sålunda :
Ja — 32.
Nej — i5.
I följd hvaraf den i io3 §:n Reg.F:n stadgade andra
omröstning anställdes, dervid
Justiliaerådet Gr. Snoilsky erhöll emot sig . . 3o röster.
Just.rådet Nyblaeus 25 ,,
Just rådet Isberg 18 „
Just.rådet Gr. Sparre 7 ,,
Just.rådet Backman 3 ,,
Just.rådet Stråle
i ,,
Just.rådet Engelhart  i „
Härefter blefvo Just.råden Gr. Snoilsky, Nyblaeus och
Isberg, hvilka således fått det största antal af röster emot
sig, hvar efter annan, ställde under förnyad omröstning, efter
följande voter:s-propositioner:
i:a vot. prop. Den, som anser Just.rådet Gr. Snoilsky
böra från sitt embete, såsom ledamot i Högsta Domstolen,
entledigas, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Befinnes mer än en tredjedel af rösterna hafva med
nej utfallit, anses bemälde Just.råd, jemlikt io3 §:n Reg.-  F:n och 64 §:n Riksd.Ordn , böra i sitt vigtiga kall bibe
håltås ;
D c ii 2 G Mars f. m.
455
Och befunnos, efter voteringens slut, rösterne hafva
utfallit sålunda, att Just.rådet Gr. Snoilsky erhållit:
Ja — 27.
Nej — 21.
2:a vot.prop. Den, som anser Just.rådet Nyblaeus
bora från sitt embete, såsom ledamot i Högsta Domstolen,
entledigas, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Befinnés mer än en tredjedel af rösterna hafva med
nej utfallit, anses bemälde Just.råd, jemlikt io3 §:n Reg.-  F:n oell 64 §:n Riksd.Ordn. böra i sitt vigtiga kall bibehållas;
Och
befunnos, efter voteringens slut, rösterne hafva utfallit
sålunda, att Just.rådet Nyblaeus erhållit:
Ja — i5.
Nej •- 23.
3:e vot.prop. Den, som anser Just.rådet Isberg böra
från sitt embete, såsom ledamot i Högsta Domstolen, entledigas,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Befinnes mer än en tredjedel af rösterna hafva med nej
utfallit, anses bemälde Just.råd, jemlikt io3 §:n Reg.Ftn
och 6\ §:n Riksd.Ordn., böra i sitt vigtiga kall bibehållas;
Och befunnos, efter voteringens slut, rösterne hafva utfallit
sålunda, att Just.rådet Isberg erhållit
Ja — 19.
Nej — 29.
I följd hvaraf nämnden ansett Högsta Domstolens samtlige
ledamöter böra vid deras embeten bibehållas. Ut supra.
Carl De Geer. Joli. Jac. Hedrén.
C. C. Halling. Hans Jansson.
Lades till handlingarna.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i
Bevilln.Utsk. efter N:o 23oo. Hr Sandelhjelm, Paul, samt en
ledamot i BancoUtsk. efter N:o 319. Frih. af Nordin, Carl
Johan; och befunnos hafva blifvit utsedde
i BevillningsUtskottet:
N:o 2178: Hr Edelsvärd, Fredr. Wilh.;
i BancoU tskottet:
N:o 3go. Frih. Nordenfalk, Johan.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot i Coust.Ulsk. för alt, sedan N:o 2152. Hr af Uhr,
Carl David, afsdgt sig att i permitterad ledamots ställe in
-
456
Den a6 Mars f. m.
träda i Const.Utsk., efter honom der intaga plats; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd
N:o 2248. Hr af Forsell, Carl.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm., uppläste följande:
Det är med anledn. af stampningstilldrägelserna uli
detta Hus förlidne Onsdagsplenum, samt de i följd deraf af
Ridd.fiscalen uttagna plikter, men synnerligast med anledn.
af den bannstråle, sorn uti en tidning träffat en af våra
ståndskarnrater, som jag begärt ordet.
Förbrytelser emot detta Stånds enskilda ordningsreglor
tillhöra, efter min tanke, icke publiken, utan Ståndet allena.
Det är i stöd af denna min åsigt, som jag vågar vördsamt
föreslå, det R. o. Ad. behagade besluta, att hädanefter de
plikter, sorn af Ridd.fiscalen utlagas för förbrytelser emot
de uti detta runi upphängda ordningsreglor, matte af honom
enskildt uppbäras; samt att Ridd.fiscalen blifve ålagd att
sådant hemligt hålla.
Jag hade trott, att inom detta Hus, der en hvar bär
hederstiteln af ridders- och adelsman, det icke skulle finnas
någon, som ville förråda sin ståndsbröder. Sådant har
likväl ägt rum; atigifvelser hafva blifvit gjorda, på grund
hvaraf plikter uttagits, och i följd hvaraf en medlem af detta
Stånd ensam uti Dagligt Allehanda skyldrat för en tilldragelse,
hvari en stor del af Huset deltagit. — Är det en
sanning, hvad mången förmenar, att våra förfäders efterkommande
vansiägtats; så måtte tecknet vara, alt sådana
bragder här tålas.
Jag finner mig uppmanad af den ovilja jag hyser mot
angifvelser uti oträngda mål och de derpå gjorda tidningsartiklar,
att förklara, att det vore önskligt, att den, som
häl’ varit angifvaren, blefve namngifven, på det att Ståndet
och publiken blefve upplyste om hvem som så oridderligt
handlat. Och ifall en sådan upplysning vinnes, är jag öfvertygad
om, det Hr Dalman, med sin kända rättskänsla,
deråt lemnar ett rum i sin tidning.
Många torde mot mitt förslag invända att, som i detta
Hus finnas flere tidningsskrifvare, så torde det blifva svårt
att, vid alla tillfällen då plikter uttagas, sådant kunna för
dessa herrar dölja. Jag vågar likväl förmoda, att de af R.
o. Ad:s ledamöter, som besitta två så olikartade naturer,
som ridders- och adelsman och tidningsskrifvare i den moderna
andan, af aktning för Ståndets beslut, i dylika fall
aliade den sednare naturen, och endast bibehölle den förra,
hvilket ock med deras värdighet på detta rum mer öfverensstämmer.
Slutligen får jag särskildt, hvad stampningarna angår,
anmärka, att dylika opinionsyttringar icke äro främmande
för andra representerade kammare. Jag har öfvervarit en
ses
-
Den aG Mars f. m.
455
Session uti Franska deputerade kammaren, då, om jag rätt
minnes, en Hr Gauguie blef med mycket större oväsen, än
här skett, nedtystad för personligheter, han tillät sig emot
några af kammarens ledamöter.
Frih. Hamilton, Hugo: Den propos., som nyss af en
värd talare gjordes, lemnar jag i allo uti sitt värde, såsom
Uttrycket af hans enskilda opinion; men såvida den åsyftar
något beslut, att Ridd.fiscalen skall hålla hemligt hvilka [höler
han uttager, får jag erinra, att fiscalen omöjligen kan hålla dessa
höter hemliga, hvilka han här offentligen uppbär och måste uppbära,
då han förnimmer, att någon förbrutit sig emot Ståndets
ordn:s-stadga. För min del tror jag det vore bättre, att
sjelfva stampningarna måtte hållas hemliga, hvilket jag anhåller
må blifva conlra-propos. till det nu gjorda förslaget.
Frih. Boye, Ludv.: Det är egentligen af den orsak,
att jag ej kunnat fullkomligen höra det upplästa förslagets
innehåll , och således icke nu kan yttra mig derom, som jag
anhåller att få lägga framställningen på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Hr Ehrenhoff*
framställning blifvit begärd på bordet, komme den alt till
nästa föredragning der förblifva.
Företogs pröfningen af de sedan sista riksdag hvilande
och af Coust.Utsk., jemte dess den 7 och 9,0 dennes på bordet
lagda memorial N:o 5, uppgifna förslag till ändringar i
Rikets grundlagar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Consl.Ulsk:s
mern. N:<> 5 vore åtföljdt af många förslag, hvilka, hvart för
sig, borde ostyckadt föredragas, Hr Landtm, ämnade hafva
äran för R. o. Ad. föredraga dem i den ordning de voro af
Coust.Utsk. framställda. Hvad usta och 2:dra punkterna
nnginge, voro de redan, på sätt Const.Utsk. äfven anmärkt,
af RiksStm afgjorda, hvarföre 3:dje punkten vore den, som
nu forst komme att föredragas.
Ur von Hartmansdorff, A u g.: Vid den framställning,
sorn Hr Frih. o. Landtm, nu behagat göra , rör:de
ordningen för målens föredragning, önskade jag blott göra
ett tillägg, med anhållan alt Hr Landtm, behagade derom
yttra sin mening. Tillägget består deri, att sådana förslag,
som äro innefattade i en punkt, men upptagna under särskilda
bokstäfver , såsom l. ex. frågan om de ofrälse Ståndens
representationssätt, hvilken förekommer under bokstäfverna
a, b och c, äfven må framställas till afgörande särskildt hvar
för sig. Jag tror icke att någon Slåndets ledamot skall finna
dem så sammanhängande, att man ej skulle kunna bifalla
förändringen för BondeSt., fastän ändringarna för Preste-
och BorgareSUn ogillades, eller tvertom. På det att
4 IL 58
458
D cn 26 Mars f. m.
denna fråga ej malte föranleda särskild öfverläggning, anhåller
jag, att Hr Landtm, ville genast tillkännagifva sin
åsigt i detta hänseende.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, i afseende på den
af Hr von Hartmansdorff framställda fråga, sin mening vara
den, att de förslag, som i Coust.Utsk:s uppgift äro upptagna
under en nummer, ulan att vara utmärkta med särskild
littera, äro att anse såsom med hvarandra sammanhängande,
men att hvarje förslag med särskild littera vore att anse såsom
ett särskildt förslag , hvilket ensamt för sig kunde föredragas
och afgöras. Delta vore förhållandet, så väl i den
punkt Hr von Hartmansdorff exempelvis anfört, som i flera
andra punkter, t. ex. den 20, der littereringen ginge ända
till bokstafven k.
3:dje punkten. Förslag angrde det antal af Högsta
Domstolens ledamöter, som böra vid måls
handläggning t i 11 s t ä d e s v a r a.
22 C:n Regerings Formen.
Uti nila mit C sorn hos Högsta Domstolen förekomma,
höra minst sex ledamöter tillstådesvara och i af görandet
deltaga.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Det nya förslag lill grund
lagS->§.
, sorn nu är under öfvervägande, har tillkommit på
ett eget sätt. Vid sista riksdagen, då förändringen föreslogs,
hemställde Const.TJtsk. i sitt första derom afgifna mern., att
ingen annan ändring borde, äga rum, än borttagande af de
i den gamla ^:n förekommande orden: ”Ej må flere än åtta
ledamöter, fyra frälse och fyra ofrälse män, på en gång
”tjenstgörande vara. I alla mål skola minst två frälse och
”två ofrälse ledamöter vara närvarande.” — Anledningen
dertill var egentligen den, att man ansåg, att då lagförslag
i Högsta Domstolen förekomma till granskning, borde afla
ledamöterne, så vidt ske kunde, deröfver yttra sig, och ur
denna synpunkt betraktad, skulle jag äfven tro, alt en sådan
ändring i grundlagen varit nyttig; men delta förslag,
hvilket bilölls af 3 Stånd, nemi. R. o. Ad , Preste- och BondeSttn,
gillades icke af BorgareSt., som deremot antog del nu
linder öfverläggning varande förslaget, hvaraf följden blef,
att frågan gick till förstärkt Utsk , hvarest det sednare förslaget
antogs. Det är således icke förrän nu, som den
ifrågavar. ändringen förekommit till discussion inom B.
o. Ad.
Hvad sjelfva förslaget angår, så får man först observera
att den gamla §:n är hemtad från Sveriges lag, i afseende
på antalet af de ledamöter, som skola deltaga i målens
afgörande. Dervid är tillagd en föreskrift att icke flere än
8' ledamöter må på en gång vara tjenstgörande. Jag har
visserligen icke fullkomlig reda på, huru delta stadgande
Den aG Mars f. m.
459
tillkommit; men jag förmodar, att anledningen dertill igenfinnes
i föregående praxis i Domstolen före år 1809, oell ätt
man föreställt sig, att någon ledamot, som icke var för dagen
tjenstgörande, skulle möjligen kunna infinna sig för att
med sin röst verka på beslutet. Den farhågan tror jag dock
icke bör vara stor, hvarföre jag också anser, att Coust.Utsk.
haft skäl att, pa sätt dess första mein innehåller, tillstyrka
förändring deri. Men jag tillstår att emot den nu föreslagna
förändringen hyser jag någon betänklighet. Del är visserligen
sannt, att vi i allmänhet icke hafva några allmänt erkända
grundsatser för lagars stiftande Hade vi det, vore
det lättare alt tala derom, samt att fatta sitt beslut. Likväl
skulle jag tro, alt en sidan grundsats borde vara gällande,
nemi. den, att en redan bestående lag icke bör ändras,
utan alt den befunnits hafva medfört menliga följder,
eller att man icke bör äfventyra att taga bort det befintliga,
i osäkerhet om huru nyttigt det nya kan blifva. Betraktar
mari frågan ur denna synpunkt, finner jag icke, hvarföre den
gamla §:n ej kunde få qvarstå. Om jag lefver till nästa höst,
blir del då 3o år sedan jag såsom ordinarie prot sccret. började
tjenstgör a i flogsta Domstolen. Under hela denna tid
har jag aldrig erfarit, att någon klagat deröfver, alt ett mål
blifvit föredraget för alltför få ledamöter. Högsta Domstolens
ledamöter hafva alltid sökt undvika, att icke något mål,
som varit af särdeles vigt för den rättsökande, skulle blifva
föredraget för mindre än 7 ledamöter. Såsom man vet, halde
tjenstgörande ledamöternes antal varit 7, och Just.Statsministern
varit den 8:de. Han har varit närvar, merendels
en gång i veckan, då de gröfie brottmålen förekommit, och
dessemellan har lian äfven någongång deltagit i göromålen,
men vanligen har -de närvar, ledamöternes antal varit 7.
Sålunda har, då olika meningar uppstått, pluraliteteten utgjorts
af minst 4 mot 3- Då tvänne ledamöter varit borta
för att öfvervara föredragningen i Statsrådet, hafva de återstående
endast varit 5; men man har då sökt ali icke företaga
sådana mål, som varit af särdeles vigt, samt deremot
endast handlagt de mer kuranta göromålen. Af 4 ledamöter
har sällan något mål blifvit afgjordt, utom sådana, som,
snart sagdt, afgöra sig sjelfva, såsom då fatalierne varit
föilorade, eller klagan blifvit återkallad, hvarom lagen varit
så bestämd, att olika tankar ej kunnat uppstå. Således har
jag icke trott, att anledn. finnes, hvarföre nu ändring borde
ske. Deremot har jag ofta tyckt mig finna, att antalet 6 af
i beslutet deltagande ledamöter icke varit lämpligt, hvilket
inträffat, då någon varit jäfvig eller af sjukdom för dagen
hindrad att tillslädeskomma. Om då olika meningar uppstått,
och 3 stannat mot 3, så att den äldste ledamoten ägt
afgöra frågan, har saken alltid synts mig af särdeles kinkig
beskaffenhet. Om den äldste förenat sig med 3 andra, har
saken varit klar; men ofta nog har' den äldste ledamoten
D c n 26 M a r s f. ra.
vurit böjd att förena sig med de 2, hvilka varit af särskild
tanke. Parten som ser, att 3 stannat mot 3, och att blott
den omständigheten, alt den, som dömt honom emot, varit
äldre än de andra, bestämt utgången, tycker, att lian
icke lått rätt, utan att domen berott af en hazard. För
den ledamot åter, som skall afgöra saken, ar det verkligen
ganska betänkligt, att i sista instansen fälla en dom som icke
kan ändras; ty oaktadt man handlar efter sin öfvertygelse,
kan man dock icke vara säker att ej hafva misstagit
sig, hvarföre det är betänkligt att slå på den punkten, att
3 äro mot 3, så att fullmakts-datum skall afgöra saken.
Jag har derföre trott, att antalet 6 hofde, så vidt möjligt
är, undvikas. När nu antalet varit 7, och en ständig
ledamot skulle tillkomma, har man deraf velat draga
den slutsatsen, att 8 ledamöter blefvo vanligen närvar., men
då skulle samma förhållande inträffa, alt, ifall 4 stannade
mot 4, fullmaktens dalum lomme att bestämma beslutet.
Jag föreställer inig derföre, att det vore bäst bibehålla det
gamla antalet af 7 tjenstgörande ledamöter, och att 5 kunde
afgöra mindre vigtiga mål.
Jag vet icke, örn till grund för den föreslagna förändringen
legat någon afsigt, att Högsta Domstolen skulle kunna
arbeta på 2:ne divisioner. Delta tror jag vore ganska
betänkligt. Man kunde säga, att den ena skulle handlägga
brottmålen och den andra civila mål. Då vore väl något
vunnet, men ändå skulle säkert en sådan fördelning bidraga
dertill, att mindre sammanhang skulle äga rum i lagskipningen
; ty de åsigter , som gjorde sig gällande i ena afdelningen,
skulle ej alltid göra det i den andra. Skulle en sådan
fördelning ske med det antal ledamöter, sam nu finnes,
så skulle dessutom tjenstgöringen blifva högst besvärlig, och
ledamöterne förlora den ledighet de nu hafva, och som är
högst nödig til! utarbetande af vigtigare mål och för deras
öfriga göromål. Detta skulle ännu mer afskräcka mången
att emottaga den plats i Högsta Domstolen, som honom kunde
erbjudas. Man vet, att det flera gånger handt, att personer
varit erbjudna platser der, men vägrat. Jag påminner
mig, alt för längre tid tillbaka en mycket ansedd bofrättsledamot,
efter hvad ryktet sade, nekade emottaga en sådan
plats. Våra mest utmärkte häradshöfdingar, som hafva goda
domsagor, vägrade säkert alt emottaga en dylik plats och
befinna sig mycket bättre i sitt lugn Det är nu 22 år sedan
någon ordin, häradshöfding blifvit befordrad lill ledamot
i Högsta Domstolen; och ehuru jag tror det varit ganska
nyttigt , om någre af de mest erfarna och skickliga domare
på landet inkommit dit, har sådant sedermera icke
skett.
Min mening i denna fråga grundar sig sålunda hufvudsakligen
derpå, att en lag icke bör ändras, förrän man funnit,
att den medfört olägenheter, och att jag anser antalet
Den 26 Mars f. tn.
af 7 eller 5 ledamöter vara bättre, än 8 eller 6; hvarjemte
jag tror, att örn minst 6 ledamöter borde vara tillstädes, det
mången gäng kunde blifva för Högsta Domstolen omöjligt alt
företaga lill och med de mindre maktpåliggande ärendena,
emedan icke alltid 6 ledamöter vore att tillgå; och jag hemställer
på dessa grunder, att den gamla §:n må bibehållas,
och den nya afslås.
Frih. Boye, Ludv.: Med en erfarenhet längre sträckt
tillbaka, nemi. från den 7 Mars 1794» då jag såsom
ordinarie prot.secret. inträdde i tjenstgöring uti ifrågavar.
verk, intill siri let af år 1818, då jag såsom revisions-secret.
begärde och erhöll tjenstledighet — med
denna långa erfarenhet till grund, får jag understödja
den siste värde talaren med det vitsord, att jag aldrig
hört någon klagan öfver det stadgande, som nu är gällande,
och att jag manga gånger sett bekymret nedtrycka den ledamot,
sorn känt sig skyldig att ensam gifva beslutet uti en
ofta betänklig fråga, Jag förenar mig således uti det resultat,
hvartill den föregående talaren kom, i det jag begär
alt ifrågnvar. grundlagsbud må få förblifva sådant det är.
Hr von Troil, Emil: Ganska mycket afseende fäster
visserligen hvar och en af Husets medlemmar på hvad i denna
fråga blifvit yttradt afen ansedd ledamot af Högsta Domstolen.
Jag måste dock erkänna, att för mig visa sig de
framställda betänkligheterna mindre väsendtliga. Den lörsta
var, alt förslaget tillkommit genom votering i förstärkt Const.-  TjLsk. Denna utväg är dock ganska grundlagsenlig, för att
tillvägabringa ett hvilande grundlagsförslag, och har varit
grunden för tillkomsten af flera sådana, som vid denna riksdag
komma till afgörande. Deri andra betänkligheten var,
att målen stundom skulle komma att afgöras genom ordförts
votum decisivum. Sådant har hittills också kunnat hända,
då 8 ledamöter bort vara tjenstgörande, och jag föreställer
mig, alt det skall blifva vida lättare alt undvika delta, om
dea nya redactionen antages, enligt hvilken samtlige ledamölerne
kunna på en gång vara tjenstgörande. Det måste
då blifva lättare att då 3 stanna mot 3, uppskjuta målet,
för att tillkalla en sjunde ledamot. Då sådant förut inträffat,
hafva blott 2 ledamöter funnits, som kunnat vara suppleanter
i de mål, hvilka af 6 ledamöter blifvit handlagda;
nu måste olägenheten mycket lättare kunna afhjelpas, såvida
icke alla 1?. infinna sig. — Den sista invändningen var
att besväret skulle ökas för Högsta Domstolens ledamöter,
och att detta höga embete hittills varit så föga eftersökt, att
Konungen stundom haft svårt att till dessa platser erhålla
de personer han önskat. Om så är fallet, hvilket jag icke
vill bestrida, torde anledningen dertill funnits mera i Just.-  rådens lönevillkor, i jemförelse med åtskilliga lägre domares,
än i det besvärande arbetet. Jag har mig väl bekant,
46a
Den 26 Mars f. ra.
att flere häradshöfdingar af sina domsagor hafva högre inkomster
än Jusi.råden, och delta är måhända ett missförhållande
som bör afhjelpas, men som icke står i oskiljaktigt
sammanhang med grundlagsfrågan. Visserligen är jag öfverlygad
om, att ledamöterne i Högsta Domstolen hafva en
ganska trägen embetsbefattning; men jag tror likväl, att den
icke är trägnare, än många domares i de lägre instanserna,
och den värde ledamot som härom yltrut sig, torde bättre
än någon annan veta, att det är möjligt att lill allmän belåtenhet
uppfylla detta embete, och derjemte medhinna åtskilliga
andra göromål. Om dessa betänkligheter befinnas af
mindre väsendtlig beskaffenhet, tror jag att förevar, förslag
deremot skulle medföra åtskilliga ej obetydliga fördelar.
Först och framst undgås den preliminära pröfningen, huruvida
ett mål är vigtigt eller icke. Jag skulle tro, att delta
är en fråga, sora eu domstol aldrig på förhand borde afgöra.
Om man också antoge, alt endast de mål äro vigtiga,
som röra lif och ära, så kunde äfven i afseende derpå tankarna
blifva förändrade, när målet blifvit fullständigt behandladt.
— Vidare undgår man, genom det nya grundlagsförslaget,
att på detta ställe finna uppdragen en skilnad
emellan frälse och ofrälse män, hvilken skilnad jag önskade
se upphöra, i afseende på Statens tjensteman. En annan
fördel af att det icke funnes någon bestämd föreskiift, derom
alt 4 ledamöter böra vara frälse och 4 ofrälse män , vore
att derigenom uppkomme en möjlighet för Högsta Domstolen
att arbeta på 2:ne divisioner. Jag skulle visserligen
på det högsta motsätta mig , att Högsta Domstolen permanent
så organiserade sig, hvilket också blefve omöjligt,
enär divisionerna, då någon ledamot sjuk aade, icke vore
domföra; men jag föreställer mig, att tillfälligtvis kunde
denna fördelning vara ganska fördelaktig; då domstolen är
öfverhopad af göromål, såsom t. ex. näst före och under en
riksdag, då en mängd lagförslag tillhöra Högsta Domstolens
granskning. På dessa skäl vågar jag, för min del, tillstyrka
antagande af nya grundlags-förslaget.
Hr Dalman, Wilh. Fredr,: Jag är visserligen till
största delen förekommen af den siste värde talaren, men anhåller
dock alt få yttra några ord i detta, efter min tanke,
vigtiga ämne. Till de skal Hr von Troil anfört för det
ifrågavar. grundlags-förslagets antagande, får jag lägga att,
såsom §tn nu är redigerad, då det är föreskrifvet, att antalet
af de tjenstgörande frälse och ofrälse ledamöterne skall
vara lika, svårigheter för tjenstgörings-fördelningen i Högsta
Domstolen säkert ofta nog inträffar, hvaremot sådant skulle
mötas af vida mindre svårighet, derest frälse och ofrälse ledamöter,
utan afseende på stånd, kunde indelas till tjenstgöring.
För öfrigt skulle jag tro, att äfven nu vanligen minst
6 ledamöter deltaga i pröfningen af hvarje mål af huru fö
-
Den 'i 6 Mars f. m.
463
ga vigtig beskaffenhet det än må vara, äfvensom jag är öfverlygad,
att Högsta Domstolen icke blott anser sådana mål
vigtiga, hvilka röra lif och ära, utan äfven andra, såsom
betydligare t visteärenden, då följaktligen aldraminst 7 ledamöter
öfvervara föredragningen. Hvad vidare beträffar den
omständighet, att, i följd af det nya förslagets antagande,
paria vota oftare än tillförene skulle komma i fråga, tror
jag icke, att sådant deraf blefve en omedelbar följd. Tvertom
föreställer jag mig, att om Högsta Domstolen kunde delas
på tvänne divisioner, hvaraf den ena sysselsatte sig med
civila och den andra med criminella mål; så skulle, genom
ledamöternes närmare beröring, snarare mera enhet vid
principernas tillämpning göra sig grillande. Dessutom är det
nu ingalunda sällsynt, att paria vota äga rum, och att således
den äldste ledamoten kommer i den ledsamma nödvändigheten
att afgöra målet med sitt votum decisivum. Ett ytterligare
skäl för antagande af den nya §:n uti R. St:s beslut,
finnes deruti, att Just Statsministern framdeles ej kommer att
blifva ledamot af Högsta Domstolen. Denna domstol får således
en ny arbetande ledamot i hans ställe, som erhåller
mera tid att egna sig åt göromålen derstädes, än man med
skäl kunnat fordra af Just.Statsministern, då han tillika varit
medlem af Cönseljen. På dessa skal och då jag icke kan
se, att Just.rådernes tjensteåligganden skulle ökas genom förändringen,
utan tverlom är af den tanke, att göromålen derigenom
kunde indelas mera beqvämligt, tillstyrker jag antagande
af den föreslagna grundlagsförändringen.
Hr Stråle: Hr von Troil har troligen missförstått mig,
då han yttrat att jag skulle ansett hvad jag nämnde om
uppkomsten af det nya förslaget innebära en betänklighet
emot detsammasantagande. Min afsigt var endast att upplysa
det historiska, samt att någon discussion örn hvad detta förslag
afser först nu på Riddarhuset förekommit, och icke vid
sista riksdagen, så vidt jag vet, ägt rum. Samme värde talare
har kanske också förbisett alt, efter lag, skall ett mål
afgöras af de ledamöter, som öfvervarit föredragningen; och
så länge de utgöra domfördt antal, får ingen annan ledamot
tillkallas. Således är det alldeles omöjligt att, med
iakttagande af lag, tilkalla en 7tde ledamot, då paria vota
uppstått, utan mäste de tillstädesvar. Iedamöterne ensamme
afgöra saken. — Man har äfven sagt, att en fördel af förslagets
antagande blefve, att skilnaden emellan frälse och
ofrälse ledamöter skulle upphöra. Så är likväl icke förhållandet;
ty 17 §:n Reg.F:n säger: ”Konungens domsrätt skall
”uppdragas tolf af Honom utnämnde lagkunnige män, sex
”frälse och sex ofrälse’’ m. m., och uti detta grundiagsbud
är ingen förändring föreslagen , ulan det qvarstår, äfven om
nu förevar, förslag anlages. Hvad åter angår det hopp man
hyser, alt Högsta Domstolen skulle kunna arbeta på divisio
-
404
Den aG Mars f. ra
ner, så anser jag det ej kunna gå i fullbordan; ty la*
gen föreskrifver, att i vigtiga mål skola 7 domina, och
det blefve således omöjligt att på tvånne divisioner företaga
vigtiga mål. Man liar visserligen sagt, att blott de
mål, som angå lif oell ura, voro att anse såsom vigtiga;
men vigten af de mål , sorn röra penningar, är relativ, och
det kan vara vigtigt för den fattiga som icke är det för den
rika. Högsta Domstolen Ilar derföre, förr än målen skolat
föredragas, af revisions-secreterarne sökt att någorlunda få
upplyst, huruvida målen varit af den vigt, att de icke bort
afgöras af ett ringa antal ledamöter. Om det nya förslaget
blefve antaget, så, enär 2.‘ne ledamöter, då sammanträde
med Statsrådet ägde rum, borde aflägsna sig från Högsta
Domstolen , erfordrades, på det 6 ledamöter der skulle qvarstanna,
att alltid 8 ledamöter voro tjenstgörande; hvaremot
nu, då vanliga antalet varit 7, endast 5 ledamöter vid sådana
tillfällen blifvit qvar. Således blefve ledamölernes antal
antingen d eller 6, i följd hvaraf paria vola mycket lättare
kunde äga rum, än nu, då paria vota väl någon gång, när
8 ledamöter varit tillstädes, inträffat, men sådant sällan skett.
Äfven har det icke ofta inträffat, att paria vota bland 6 ledamöter
uppkommit, men då har, såsom jag förut nämnt,
det både för domaren och parten betänkliga förhållande ägt
rum, att fullmaktens datum egentligen dicterat domen;
hvarföre jag anser bäst, att ledamölernes antal är udda,
hvarigenom målen med bestämd pluralitet kunna afgöras.
Jag kan således, för min del, icke inse, alt förändringen
skulle medföra någon nytta i annan måtto, än viii granskningen
af lagförslag; men denna omständighet tror jag vara
af mindre vigt, hvarföre och då ändring i detta afseende
kan vinnas vid en annan riksdag, det är bättre, alt den
gamla §:n qvarstår, än att man antager den nya.
Frih. Gederström, Jacob: Visserligen vöre jag färdig
att instämma med Hrr von Troil och Dalman deruti,
att det vore väl, om man kunde genom den nya redactionens
antagande upphäfva den stånds-skilnad, soiii i Högsta
Domstolen äger rum; men lika med den siste talaren hänvisar
jag till 17 §:n Reg.F:n, som bestämmer denna ståndsskilnad,
och får jag erinra de båda talarnc , att före detta
fråga varit väckt om utbyte af ordet ’’och” i denna §. emot
ordet ’’eller”, i följd af hvilket utbyte Högsta Domstolen kunnat
bestå af flera eller färre, frälse eller ofrälse män, och
hela frågan om stånds-skilnaden varit afgjord. I det skick,
hvari frågan nu befinner sig, då 17 §:n Reg.F:n är oförändrad,
innefattar förslaget egentligen intet annat, än ett inverkande
på arbetsordningen inom Högsta Domstolen; och
då hemställer jag, om det kan vare tjenligt att stadga, det
minst C ledamöter skola uti hvarje mål vara närvar, i denna
domstol, som består af 12 ledamöter. Jag skulle förmoda
,
Den aG Mars f. m.
4G5
tln, ätt då man vill att de skola hafva tid alt taga ku.rjnedom
om allt hvad till domarekall hörer, så hör man icke
tvinga dem att, vid föredragningen af obetydliga småsaker,
silla eller höra hort den lid, som eljest kunde; användas tili
handlingars begrundande. Jag afstyrker förslaget.
Hr von Heyne, Georg: Jag vill icke hufvudsakligen
yltra mig öfver hvilket antal ledamöter hör göra Högsta
Domstolen domför eller icke. Detta har af Hr von Troil
blifvit så utveckladt, att jag helt och hållet förenar mig
med honom i hvad han derom yttrat. Men jag tror, att,
oaktadt ifrågavar. grundlags-§ icke bestämdt ändrar dén §,
som innehåller att Högsta Domstolen skall utgöras af6 frälse
och 6 ofrälse män, förevar, förändring dock har inflytande
på denna stånds-skilnad. Jag tror nemi. att, i följd
af nuvar. stadgande, en sådan skilnad hort per analogiam
iakttagas vid alla Högsta Domst< lens sammanträden, och jag
undrar, om sådant icke skett. Skulle man nu fä ett nytt
förhållande bestämdt, i det hvarken frälse eller ofrälse ledamöter
nämndes; så skulle det vara min glädje, att dessa
ord icke vidare skulle förekomma i allmänna förhandlingar.
Jag har förut uttryckt denna tanke, då fråga var om utbyte
af ordet ”och” emot ”eller” i 17 §:n Reg.Ftn, och får nu
upprepa, det jag önskarattvi åtminstone en gång må komma
derhän, att orden ”frälse och ofrälse” aldrig nämnas i våra
allmänna lagar eller acter. Jag tillstyrker således antagandet
af den nya §!n.
Frih. 14,0ye: Jag utber mig att få förklara, att då jag
afstyrkt a.ntagandet af denna grundlagsförändring, har jag
icke haft ringasje afseende på, huruvida jag derigenom skulle
kunna befordra,,mer eller mindre lättnad för Just.rådets
ledamöter. Jag har haft ett vida vigtigare afseende, nemi.
det sorn ligger i min öfvertygelse, att, genom antagande af
della förslag,.skulle Svenska folket vid många tillfällen hafva
mindre säkerhet än nu för utgången af dess medlemmars
öden till lif, ära och gods. Jag ämnar också, med all aktning
för andras meningar, att icke släppa denna fråga utan
votering.
Hr von Troil: Det synes mig som det vore jag, som
vid detta tillfälle ägde rätt alt klaga öfver missförstånd, då
Hr Stråle kunnat tro det vara min mening, att en ledamot
skulle deltaga i afgörandet af ett mål, utan att hafva öfvervarit,
föredragningen. Jag måste tvertom bekänna, att
jag tror den ledamot, som går bort vid föredragningen, och
sedan återkommer vid dess slut för att domina till döden
och afstyrka nåd, icke hörer till dem, som böra i sitt vigtiga
kall bibehållas; men jag tror också, alt jag har mig
väl bekant, att förnyad föredragning stundom blir nödig
inom Högsta Domstolen, nemi. då handlingar blifvit utlem
4
H. 59
Den iG Mari f. m.
nade till genomläsning af någon ledamot och under tiden
ombyte af tjenstgörande ledamöter ägt rum, hvarefter det
varit nödigt att för den nya tillkomne ledamoten ånyo föredraga
ärendet. Så föreställer jag mig, att det äfven kunde
tillgå vid de icke ofta förekommande tillfällen, då 3 ledamöter
stanna i olika mening ernot 3 andra. — Vidare haiman
sagt, att genom antagande af den nya §:n skulle ingen
ändring ske i det stadgande, att Konungen skall nämna 6
frälse och 6 ofrälse ledamöter af Högsta Domstolen. Jag
har också icke sagt, att, genom denna $:s antagande, all
skilnad emellan frälse och ofrälse ledamöter i Högsta Domstolen
skulle upphäfvas; men jag har sagt, att ett steg derhän
vore vunnet, och deruti finner jag mig icke vederlagd
så länge icke i det nya förslaget kan upptäckas den förra
föreskriften, att alltid lika antal frälse och ofrälse ledamöter
skall vara tjenstgörande Högsta Domstolen kommer
visserligen fortfarande att till hälften bestå af hvardera
classen, men en så bestämd gränslinie för tjenstgöringen
skulle upphöra att finnas uppdragen. Derigenom tror jag
också, att ett hinder för att alltid hafva Högsta Domstolen
domför blefve undanröjdt; ty det kan låta tänka sig, att ett
större antal ledamöter af ena classen genom laga förfall hindrades
att tjenstgöra, och, efter nu gällande grundlag, finnes
ingen rättighet att i sådan händelse fylla bristen genom
ledamöter af den andra classen. — Det har vidax-e blifvit
sagd t, att man på grund af revisions-secreterarnes uppgifter
skulle kunna på förhand någorlunda bedömma, om ett
mål hörde till de vigtigare eller icke. Detta ord "någorlunda”
tyckes vederlägga hvad emot mitt förra yttrande
blifvit anfördt; ty det synes innebära, att målet, under dess
handläggning, kan befinnas tillhöra de vigtigai’e, fastän revisions-secrelex-aren
lemnat en motsatt uppgift. Revisionssecreterarnes
tanke kan vara, alt målet rörer hvarken lif
eller ära, men Hrr Just.råd kunna finna saken annorlunda
beskaffad; och i sådant fäll lärer det blifva nödigt att tillkalla
det större antal ledamöter, som afgöx-andet af ett sådant
mål klafver, samt att, i enlighet med hvad jag förut
nämnt, förnyad föredragning äger rum. —- Det sist anförda
skälet är, att Högsta Domstolens ledamöters tid skulle blifva
iner upptagen med mindre vigtiga sakel-. Jag vill icke bestrida,
att detta förhållande torde komma att inträffa; men
jag får derjemte erinra, att Högsta Domstolen hädanefter
liar att påräkna en icke så obetydlig förökad arbetskraft,
då den nu får en hel ledamot, i stället för att hittills blott
kunnat påx-äkna en del af Just.Statsministerns arbetsförmåga.
Jag fortfar således att yrka bifall till förändringen, helst
det skäl, Frih. Boye anfört, endast var hans öfvertygelse,
att Svenska folket skulle erhålla mindre säkerhet än hittills
att få sina juridiska mål rättvist afgjorda, för hvilken öfver
-
Den j6 Mars f. m.
46j
tygelse icke något annat skäl framställdes, än yrkandet af
votering, och vi få således troligen skrida dertill.
Hr Stråle: Hr von Troil nämnde ett förhållande,'sorn
jag tillstår förvånade mig, då han säde, att en ledamot kunde
aflägsna sig under föredragningen af ett mål, som angar
lif, ära och gods, samt sedan återkomma för att deruti besluta
och afstyrka nåd. Att ett sådant förhållande skulle
hafva inträffat, är för mig alldeles obekant, och jag kan ej
föreställa mig, att det verkligen ägt rum. — Hvad åter angår
den händelse, att, efter ledamots afgång, i följd af dödsfall,
befordran eller andra omständigheter, förnyad föredragning
skett, sedan en ledamot blifvit tillkallad; så har
sådant ej kunnat äga rum i annat fall, än då de återstående
ledamölerne icke utgjort domfört antal. På sådan grund,
men icke af någon annan anledning, har någon ledamot mig
veterligen blifvit tillkallad. — Hvad jag nämnde derom, att
man genom revisions-secreterarnes uppgifter kunde någorlunda
bedömma, huruvida målen voro vigtiga, så kan detta
icke tillämpas på sådana mål, som röra lif eller ära, hvilkas
beskaffenhet, utan någon uppgift af revisions-secreteraren,
genast ses af handlingarna och föredragningslistan. Det jag
omnämnde, var den grannlagenhet, att icke få ledamöter
må afgöra mål, som kunna vara för parterna vigtiga, fastän
de icke tillhöra den förra cathegorien. Då man inskränker
sig att bedömma, huruvida ett mål, sorn kan anses föga
vigtigt för den rika, är vigtigt för den fattiga, så kan den frågan
afgöras på revisions-secretms uppgift, och derom kunna
inga bestämda föreskrifter eller lagar uppgöras. Ilr von
Troil yttrade Ufven, att ökad arbetskraft för Högsta Domstolen
skulle vinnas, derigenom att en ledamot tillkommer
i stället för Just.Statsministern; men, såsom jag förut nämnt,
synes mig, att om 6 ledamöter ovillkorligen skola vara närvar.
, måste antalet af de dagligen tjenstgörande vara 8, på
det att de, då 2tne aflägsna sig för att vara tillstädes i Statsrådet,
må utgöra domfördt antal, och således skulle genom
den nya ledamoten ingen minskning i de öfriges göromål
uppkomma, ty af dem skulle, såsom förut, alltid 7 vara
tjenstgörande. Tvertom skulle deras tjenstgöring blifvu något
trägnare, enär Just.Statsministern alltid ansetts tjenstgörande.
Den fördel, som derigenom för de öfriga uppkommit, ma
gerna försvinna, men egentligen ökad arbetskraft kan icke
erhållas genom antagande af den nu ifrågavar. lagparagrafen.
Hr von Hartmansdorff: Hr Stråle har, efter min
förmening, så fullständigt utredt detta ämne, att jag blott
har något att tillägga om förra riksdagens löi handlingar i
detta afseende.
Vissa ledamöter hafva fästat sig vid skilnaden emellan
frälse och ofrälse ledamöter i Högsta Domstolen, samt an
-
4G8
Den 26 Mars f. m.
sett det Stånd, som består af frälsemän, böra afskudda sig
besky llningeh ätt vilja bibehålla en sådan skilnad. Denna
beskyllning, .ens hon skulle framföras af någon annan än våra
egna ståndsbröder, ar redan undanröjd genom Adelns beslut
vid förra riksdagen. Coust.Utsk:s mern. N:o 37 vid densamma
angick detta ämne, och innehåller följande förslag: ”Uti
”Högsta Domstolen kunna ringare mål prnfvas och nfgörasaf
”fern ledamöter, så oek af fyra, der alla fyra äro om slutet
”ense; Öfver vigtigare saker skola minst sju dömma.” Der
tinnen J, mine herrar! att intet ord är sagdt om frälse eller
ofrälse män. Delta förslag antogs af R. o. Ad. lill grund
lagsenlig
behandling den 16 Oct. 1834» e> m-> genom votering,
sorn begärdes och vanns af en, som någon gång beskylles
att icke vara den minst aristocratiske till sina tänkesätt,
nemi. Hr von Hartmansdorff. Till styrka för Hr Stråles
mening, och således för afslag å den föreslagna nya redactionen,
får jag nämna ett annat förhållande, det nemi.,
tilt Högsta Domstolens ledamöter, af egen drift och god
vilja, hafva för att påskynda ärendenas afgörande, och särdeles
för att arbeta undan de föga vigtiga men tidspillahde
mål, som röra lösdrifveri, böters förvandling m. m., beslutat
att hålla sammanträden vissa eftermiddagar i hvarje
vecka. Ville man nu fordra, att minst 6 ledamöter skulle
öfvervara dessa sammanträden på eftermiddagarna, så blefve
det ännu svårare alt undanarbeta nyssnämnda ringare mål.
Icke blott sammanlefnadcns skick, utan många andra enskildta
förhållanden göra det svårt, för alla alt kunna använda
sina eftermiddagar uti embetsvei ken lika väl som förmiddagarna.
Jag vill blott upplaga den omständigheten, att man
numera bjudes till större middagsmåltider kl. 4 ?• m. Derifrån
kommer man kl. 6 eller half lill 7, hvadan Justråden,
derest de ej skulle uteslutas från allmänna sammanlefnaden,
icke kunna sammanträda före kl. half till 7 eller 7 e. m.
Hvad återstår då af dagen? Således torde Ståndets ledamöter
finna, att man icke bör drifva saken längre, än grundlagen
redan gjort, 0111 ifrågavar. embetsmän skola medhinna
målen. — Äfven 0111 det binder kunde undanrödjas, som
uppkommer af allmänna lagens stadgande, att minst 7 skola
i vigtiga mål dömma, vore det för mycket att begära, det
Högsta^ Domstolens ledamöter skulle sitta på 2 divisioner.
Man skulle då icke lemna dem någon ledighet under bela
året. Den som försökt embetsmannalifvet, han vet om något
mer påkostande kan finnas, än att 5 lill 6 timmar sitta med
spänd uppmärksamhet och afhöra tvister, för att ur sakdrifveriets
irrgångar utleta hvars rätt, som är god. Skulle
nu ingen ledighet lemnäs Just.råden, hvarken för att hemta
krafter, eller för att ur böcker, nya skrifter och äldre rättegångshandlingar
utvidga de kunskaper, domarekallet kräfver,
så tror jag man gjorde illa af bara välmening. Jag afstyrkcr
således förevar, förslag.
JE> era 2Ö\M a r * f. ui. 4,60
Gr. Anck-ars vä.rd, Äng.: Då det redan för en lång
stund sedan blifvit rass antydt, att votering öfver denna fråga
kommer att äga ruin, anser jag olämpligt att genom de tillägg
i discussionen, som af mig kunde göras, söka vinna
framgång för den nya redactionen, hvars antagande jag önskar.
Jag får,tiII tidens vinnande inskränka mig till att instämma
i Nr von Troils yttrande, och kommer att i öfverensstämmelse
dermed lägga min .voteringssedel*
Hr Frih. o. Landtm, heihställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla det i 3:e punkten upptagna förslag till förändrad
redaction af 22 §:n Reg.Formen.
Ropades ja och nej.
Frih. Boye begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade* att lian trott sig
linna, det nej öfverrösta! ja, och hemställde, sedan Frih.
Boye begärt votering, alt han mätte uppgifva hvilken contra-propos.
han begärde.
Hr Dalman yttrade, att han hört votering begäras,
och förklarade, att han måste instämma i denna begäran.
Frih. Boye förklarade, att han numera, för sin del, afstod
från begäran om votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den som bifaller det uti 3:e punkten af Const.Utskcs
uppgift å hvilande grundlagsändrigsfrågor upptagna förslag
till förändring af 22 §:n ,Reg.F:n, v o fe rar ' r,
ja;
den det ej vill,' voterar
nC> ’
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågavaiv förslag till förändring
af 22 §:n Reg.Formen.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja —77.
JVej 154.
4:de punkten. Förslag till ändrad redaction,
ror: de Erkebiskops- och Biskopsval.
29 §:n RegeringsFormen.
Till Erkebiskop och Biskopar, med hvilkas val förhålles
enligt kyrkolag, ulnämne Konungen en af de tre,, som föreslagna
blifvit.
Frih. Gederström: Jemte det jag anser oriktigt, att
i grundlagen hänvisa till allmänna lagen, emedan grundlagens
stadganden böra vara bestämda, — hvilket i detta fall
äger sin riktighet i den gamla §:n, men skulle blifva åsidosatt
om den föreslagna förändringen antoges, nemi. att med
erkebiskops- och biskopsval må förhållas enligt kyrkolag,
Den 26 Mars f. m.
— får jag anmärka, att, i följd af den ifråga var. nya redactionens
antagande, ändring i bestämmelserna för dessa
val kunde åstadkommas genom 3 Stånds beslut och Konungens
sanction, oaktadt de, såsom tillhörande grundlagen, icke
borde undergå ändring, såvida icke alla RiksSttn derom va.
vit ense samt å deras beslut erhållit Konungens sanction.
Dessutom inträffar här den omständighet, att i kyrkolagen
finnes för närvar, ingenting om valsättet stadgadt, utan 20
cap. 4 §’n innehåller endast: ’’Uti erkebiskopsval skola al la
"Domcapitlet i Riket hafva sina röster; och när dödsfall
”timar, måste Domcapitlet i Upsala Oss det i underd. tillkännagifva,
då Yi om valet Vår nådiga befallning till vederbörande
vele afgå låta, att de med sina röster inkomma.”
I de sednare utkomna förändringarna i kyrkolagen står Reg.-  F:ns stadgande alldeles oförändradt intaget; ty under 20
cap. 3 §:n är med citation af Reg.F:n infördt: ''Till erkebiskop
och biskopar, med hvilkas val förhåiles efter vanligbeten,
ut nä inne Konungen en af de tre, som föreslagne b 1 i f'—
”vit.’’ Det lärer icke vara R. o. Ad:s eller R. St:s mening
att, genom förändring af ifrågavar. § i Reg.Fm, betaga
erkestiftet den rösträttighet, som det, enligt särskildta K.
bref, har utöfver den de öfriga stiften tillkommande rätt.
Det är väl billigt att erkestiftet får behålla denna dess rättighet,
och jag får på sådan grund afstyrka antagande af
den föreslagna förändringen.
Hr Dalman: Beträffande forst Frih. Cederströms anmärkning,
att det vore mindre lämpligt alt i grundlagen äberopa
allmänna lagen, så synes det mig vara ännu mer
olämpligt, att i grundlagen åberopa bruk och plägseder, såsom
nu är förhållandet, då det är stadgadt, att ifrågavar.
val skola ske efter förra vanligheten. För öfrigt var
jag i går i tillfälle att, uti en conference af ett större antal
riksdagsmän, höra åtskilliga ledamöter af PresteSt. i
denna fråga lemna upplysningar, hvilka fullkomligen skingrade
alla tvifvelsmål, att genom den ifrågaställda förändringen
erkestiftet eller något annat stift kunde förlora sin
rösträttighet till erkebiskop. Emedlertid, och då denna sak
egentligen rörer PresteSt., anhåller jag hos Hr Landtm., att
upplysning måtte lemnäs, huruvida något prot.utdr. eller
annan underrättelse om PresteSt:s beslut i denna fråga till
R. o. Ad. ankommit.
Undert. Ridd.Se cret. anmälde, att från PresteSt. ingen
underrättelse till prot. inkommit, huru denna fråga hos
nämnda Stånd blifvit afgjord.
Hr Dalman: På de skäl jag förut anfört, och då jag
anser vida lämpligare att hänvisa till kyrkolagen, än till
förra vanligheten vid biskops- 09I1 erkebiskopsval, tillstyrker
jag bifall till förevar, förändring.
Den aö Mart f. m.
471
Hr Lefren, Joh. Pehr: Äfven jag är af den tanke,
att detta grundlagsförslag kan och bör bifallas. Frih. Cederströms
anmärkning finner jag icke hit lämplig. Vi hafva
till och med, i afseende pä vår egen representation i 12
§:n Riksd.Ordn. ett stadgande af det innehåll, att R. o. Åd.
infinner sig till riksdag och representeras enligt Ridd.Ordn.,
hvilken, likasom öfriga ståndsordningar, bör vara i öfverensstämmelse
med grundlagarna författad. Således Ur det
icke någon allmänt gällande grundsats, att man icke i grundlagen
kan åberopa en annan lag. Tvertom tror jag det
vara riktigt, att i grundlagen blott hålla sig till de stora
grundsatserna och lemna de mindre vigtiga bestämmelserna
åt allmänna lagstiftningen. Jag tillstyrker antagande af den
nya §:n.
Frih. Cederström: För min del kan jag icke antaga
det af Hr Lefren anförda exempel såsom jemförligt med
ifrågavar. citation, emedan Riksd.Ordn:s 12 §. tydligen säger,
att Ridd.Ordn. skall vara i öfverensstämmelse med grundlagarna
författad. Något sådant stadgande om att kyrkolagen
i afseende på ifrågavar. val skall vara öfverenstämmande
med grundlagen, finnes icke och kan icke finnas, helst kyrkolagen
icke bestämmer huru dervid skall förhållas. Kyrkolagen
mäste efter grundlagen kunna ändras lika med allmän
civil-lag, och kan således i alla sina delar undergå förändring,
till följe af 3 Stånds beslut med dertill af Konungen
lemnad sanction; hvaremot det efter nuvar. lagstiftning gällande
stadgande, att med dessa val skall förhållas eller förra
vanligheten, naturligtvis åsyftat, att ändring deli icke skulle
ske, utan att samtliga RiksSt:n dertill samtyckte. Huruvida
nu ett annat förhållande inträffat, så att man kan finna heliod
igt, att 3 Stånd må afgöra sådana förändringar, hvartill
förut alla 4 RiksSt:ns bifall erfordrats, lemnar jag derhän,
men deri kan jag icke instämma. Jag anser det vara
riktigt, att biskopsvalen ske efter förra vanligheten, och att
äfven valsättet till erkebiskop blir oförändrad!, samt finner
ej ringaste anleda, att bana vägen dertill, att erkestiftet
skulle förlora någon dess rösträttighet vid tillsättandet af
biskop derstädes, hvilken alltid tillika är erkebiskop, hvarföre
jag också fortfar att afstyrka bifall till förändringen.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få i allo
instämma med Hr Dalman, och tillägga några skäl emot
Frih. Cederström. Han yrkar, att man bör för eikestiftet
bibehålla dess inflytande på erkebiskopsvalet. Jag ville
för min del säga, att man snarare borde gifva erkestiftet
ett större inflytande på detta val, än det nu har. Är det
väl rimligt, att erkestiftet icke skall hafva på valet af sin
biskop större inflytande, än t. ex. Domcapitlet på Gottland,
som med erkestiftets angelägenheter har intet att göra?
Likväl är förhållandet nu sådant. Är det skäl alt i grundla
-
472
Be-n 26 M a r s if. 61.
gbhdjesfärrhrfå sådäha nfifldfe omständigheter ? Ingalunda^'efter
friid mening. Om man sträcker besRtmmelsen så långt, sohl
i fråga var. grundlagsförslag innehåller, nemi. att frågor derom
skola afgöräs såsom kyrkolag, och således genom 3 Stånds
beslut och dertill af Konungen leornad sanction; så har
mah iakttagit allt hvad i delta afseende kan erfordras. Delta,
Oline herrar! är, såsom jag tror, en inskränkning i hvad
sorn varit förhållandet, åtminstone i sednare tider; ty det
lärer varit Konungen allena, som hittills bestämt dessa förhål
landen; så Vidt de icke äro stadgade i kyrkolagen; och
de äro verkligen sträckta utöfver denna lags föreskrifter. —
Frih. Cederström har yrkat, alt man icke borde åberopa allmänna
lagen eller kyrkolagen uti grundlagen. Jag finner
med Hr Dalman, att detta är lämpligare än att åberopa förra
vanligheten. Dessutom är allmänna lagens åberopande ingenting
ovanligt i våra grundlagar. Tryckfr.förordo. åberopar
den ofta. Hvarföre skulle då Reg.F:n icke kunna jemväl
göra det. Skulle R. o. Ad., såsom Hr Dalman tyckes
hafva önskat, vilja uppskjuta sitt beslut, intilldess man hunnit
inhemta PresteSUs beslut i frågan, så har jag ingenting
deremot; snarare önskar jag det, emedan sådant skulle uttrycka
den grannlagenhet, som RiksSttn pläga visa hvarandra.
Hr Dalman: Efter de upplysningar Hr von Hartmansdorff
lemhat, synes frågan vara så utredd, ,alt R. o. Ad. kan
afgöra den, ulan att afbida underrättelse om PresteSi:s beslut.
Jag anhåller således, alt förslaget nu matte bifallas, helst
jag tror, att ett uppskof endast skulle föranleda till tids
utdrägt
och en ytterligare discussion, då saken mästa gäng
skulle förekomma.
Erih. Cederström: Äf en ledamot utaf R. o. Ad,
har jag blifvit underrättad, att PresteSt. redan afslagit detta
förslag. Jag vill derföre icke med ytterligare discussion
upptaga tiden, utan begär med Hr Dalman propos., dervid
jag likväl afstyrker bifall till förslaget.
Förslaget i 4;de punkten blef af R. o. Ad. bifallet.
5:te punkten. Förslag till stadgande om lagtima
riksdags återkomst på bestämd tid.
4g f.'n Regerings Formen.
Riksens Ständer skola, i kraft af denna grundlag, till
lagtima riksdag sammankomma hvart femte år, på den första
helgfria dagen af Oclober månad.
Uti hvarje lagtima riksdagsbeslut, skola Riksens Ständer
uttrycklig riksdagskallelse, jemte nödiga föreskrifter, i afseende
på riksdagsmannaval!-!!, intaga. Konungen vare dock
obelaget, alt Riksens Ständer till urtima riksdag derförinnan
kalla,
2 §:n
Ben 26 Mars f. ra.
473
1 §:n Riksdagsordningen.
Riksens Ständer skola, i kraft af Rikets antagna Reg.F.,
till lagtima riksdag sammankomma hvart femte år, på den
första helgfria dagen af October månad. Uti hvarje lagtima
riksdagsbeslut intaga Riksens Ständer uttrycklig riksdagskallelse,
jemte nödiga föreskrifter i afseende på riksdagsmanna-valen.
Konungen vare dock obetaget, att Riksens
Ständer derförinnan till urtima riksdag kalla.
Frih. Raab, Adam Christian! Det vare långt ifrån
mig att vilja försvara den tydning, som föregående Ständer gif—
vit grundlagen, då de utsatt sammanträdena till hvart 6:te år i
stället för hvart 5:te. Jag skulle till och med anse, att hvart 3:e
år borde bestämmas i stället för hvart 5:te; men det är icke häruppå
jag nu velat fästa uppmärksamheten, utan på den årstid,
som är föreslagen för Ständernes sammanträden, nemi.
October månad, en årstid, då det för hvarje jordbrukare,
efter min öfvertygelse, är svårast att vara frånvar. från sin
landthushållning. I October månad förefalla alla tjenstelijons
ombyten; vid den tiden är det således nödvändigt,
äfven för den rikaste possessionat, att öfvervara inventeringar
till inspectorer och rättare, och det är då angeläget för
bonden att vara hemma, för att till de nykomna drängarna
öfverlemna sin hushållning och gifva dem föreskrifter, huru
de böra förhålla sig. I October månad inträffa de flesta
marknader, några få i slutet af September. Alla höstmarknader
äro af största vigt för ladugårdsskötsel, den må vara
ställd på stallning eller kreaturs uppfödning. Äfven för
den, som icke sjelf besöker marknaden, är det nödvändigt
att vara hemma vid marknadens slut, för att sjelf anordna
uppställningen af de köpta kreaturen. Vidare kan man icke,
förrän uti October månad, bestämma sina foderförråder, då
man till dessa räknar jordfrukterna, som jag hoppas inom
vårt fädernesland snart skola till betydlig del öka och således
hädanefter alltid räknas bland fodertillgångarna. Ännu
vid denna tid hafva mångå jordbrukare i södra delen af
Sverige icke slutat sin höstsådd, och från October till Jul
förrättas största delen af sädens uttröskning. Under October
månad anser jag det således vara aldra svårast för en
landtbrukare alt vara frånvar., och äfven längre fram på
hösten är det, ringast sagdt, olägligt att resa ifrån sin hushållning.
Jag får förklara, att jag hellre en annan årstid
skulle vara frånvar. 3 gånger så länge, än jag är borta i
October och November månad. Vid sidan af dessa påminnelser,
får jag erinra om de mångfalldiga icke ogrundade
anmärkningar, som äro gjorda vid R. o. Ad:s sammansättning
på Riddarhuset, nemi. att det stöl sia antalet af dess ledamöter
utgöres af enibetsmannapersonalen i Stockholm samt
högre embetsman från landsorterna. Jag erinrar mig, att
4 H. 60
474
Den 26 Mars f. m.
jag, vid i834 års riksdag, under flera månader var alldeles
ensam från vår provins; och jag skulle knappast tro, att
här då var mer än en ledamot från Skåne. Af dessa anledningar,
och då jag skulle tro, att de fleste landthushållare
instämma med mig deruti, att det under October månad
för dem är svårast att vara frånvar., yrkar jag afslag
å den föreslagna förändringen af i frågavar. grund!ags-§. — Medan
jag har ordet får jag äfven tillägga, alt, om vi antoge
denna §., blefve närmaste följden den, att vi ej kunde få
någon lagtima riksdag före October månad år i845, då vi
i annat fall kunde bestämma denna riksdags öppnande till
början af nämnda år. Detta är för mig ett ytterligare skäl
att tillstyrka vidblifvandet af paragrafens gamla ordalydelse.
Hr Lefre'n: Då vår grundlag föreskrifver, att de paragrafer
af densamma, uti hvilka förändringar i grundlagsenlig
väg antagas, skola ordagrannt gälla sådana, som de
framställas vid sjelfva antagandet, så har jag ansett mig skyldig
att anmärka följande tryckfel, som insmugit sig uti den
nu föredragna §:n. 1 den nya redaetionen står: "Uti hvarje
lagtima riksd.beslut intaga R. St. &c.”; det bör stå intage.
Jag har sett efter uti deri äldre redaetionen, och der står
intage. Detta bör väl äfven här observeras, så att icke denna
felaktighet må uppkomma, i händelse den förändrade
§:n antages. Elvad åter sjelfva saken beträffar, så tillstyrker
jag antagandet af denna förändring; ty det blir angeläget,
att R. St. sammankomma på bestämda tider med jemna 5
år emellan hvarje riksdag. Vi veta dessutom, att ett förslag
till de urtima riksdagarnas ändamålsenligare ordnande hvilar
till vårt afgörande vid denna riksdag, sedan detta förslag
vunnit Statsmakternas bifall. Det är således angeläget, såvida
vi icke vilja binda händerna på oss, att, innan vi afgöra
detta förslag, först bestämma villkoret för dess antagande,
nemi. att de ordinarie riksdagarna skola orubbligt
inträffa på en bestämd period. Hvad vidkommer den anmärkning,
att vi, i händelse den nu föredragna, förändrade
grundlags-§:n antages, nästa gång icke kunna sammanträda
förrän uti October månad 1845, hvarigenom tiden emellan
dessa båda riksdagar skulle blifva längre än 5 år, så skulle detta
blott en enda gäng inträffa; sedan blir det, så länge denna
grundlags-§ har bestånd, jemnt 5 år emellan hvarje sammankomst.
Jag tillstyrker derföre antagandet af den föreslagna
förändringen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag afstyrker antagandet af
den nu föreslagna förändringen, hufvudsakligen på den grund,
att jag anser det alldeles öfverflödigt, derföre att, om det
skulle vara fråga om att bestämma riksdagarnas återkommande
hvart 5:te år, så hafva vi redan detta stadgadt uti grundlagarna,
och då R. St. icke hittills iakttagit detta, så är det
ett fel, som jag hoppas hädanefter icke vidare skall kunna
Den 26 Mars f. m.
475
R. St. tillvitas. Jag instämmer äfven uti den anmärkning,
en värd talare har gjort, nemi. att October månad icke är
lämplig för Iandtmannen alt här inträffa. Vidare anser jag
det vara fullkomligt likgiltigt, huruvida dagen är uti grundlagen
fixerad eller ej, blott sammanträdet sker inom det
åratal, som enligt densamma bör bestämmas; det må då bero
af R. St. att bestämma, antingen de skola sammankomma
vår eller höst. Sedan anser jag äfven, att då vi nu, såsom
jag hoppas, inträda uti ett nytt statsskick, det snart
måtte blifva öfverlemnadt till R. St:s pröfning och afgörande,
huruvida icke riksdagarna böra återkomma ännu oftare
än hvart 5:te år. Således skulle jag tro, att, om R. St. nu
fästa vigt uppå att sammanträda en viss månad eller dag,
det vore högst olämgligt att, snart sagdt, genast hafva i beredskap
ett förslag till en ytterligare förändring. På dessa
grunder afstyrker jag den nu föreslagna förändringen.
Hr von Troil: Den nu föredragna grundlagsförändringen
är visserligen icke nödvändig för riksdagarnas återkommande
hvart 5:te år, ty det bestämmer äfven vår mivar.
grundlag; och om det hittills någon gång icke blifvit
iakttaget, så kan icke en sådan praxis ändra den gällande
grundlagen, utan det är R. St:s rättighet och skyldighet att
återgå till hvad den föreskrifver. Men jag kan icke, lika
med den siste värde talaren, anse denna förändring öfverflödig;
uti ett afseende anser jag den tvertom af behofvet
påkallad, nemi. om det skulle inträffa, att R. St. icke, inom
de 4 månader, som de äga rättighet att vara tillsammans,
bestämt dagen för sitt nästa sammanträde, och riksdagen
blefve så hastigt afblåst, alt de fyra Stånden icke medhunne
att bestämma densamma. I sådan händelse kunde ingen
lagtima riksdag mer inträffa, och det beror, som man vet,
på Regeringen att sammankalla urtima riksdag, eller alt
underlåta detsamma. Ett sådant underlåtande är ganska
tänkbart i ett land, der grundlagen stadgar, att den en gång
antagna statsregleringen fortfar, intilldess en ny vid någon
följande riksdag antages. Om R. St. skulle fortsätta den
praxis, som förut varit följd, att ej förrän efter de 4 månadernas
förlopp utsätta tiden för deras nästföljande sammanträde;
så skulle det kunna hända, att alla riksdagar, ulan
något begifvande från Ständernes sida, af sig sjelfva kommo
att upphöra. Det är i detta afseende, som ifrågavar. grundlagsförändring
är nödvändig; men jag kan icke underkänna
vigten af de speciella anmärkningar, som mot förslaget blifvit
gjorda, i afseende på årstiden för Ständernes sammanträde.
Tankarne voro vid förlidne riksdag delade, om denna
tid borde utsättas i October eller i Januari månad, och
denna fråga afgjordes genom votering uti förstärkt Const.-  IJtsk. Det är möjligt, att förändringen icke nu blir antagen,
jusi derföre att liden för riksdagarnas början är utsatt till
476
Den 26 Mars f. m.
October månad, men i sådant fall skulle jag önska, att ett
nytt förslag i denna väg blefve uppgjordt.
Hr. Anckarsvärd, Aug.: Jag gör mig visserligen ingen
stor förhoppning, att den föreslagna förändringen blir
antagen; men jag, för min del, röstar för antagandet deraf,
och förenar mig uti hvad Hrr Lefre'n och von Troil i detta ämne
yttrat. För att visa, huru omöjligt det ur, att bestämma
en tid, som äfven inom samma medborgare-class skulle
accomodera alla, får jag, i strid med Frih. Raab och Gr.
Horn, förklara, det jag skulle önska, att denna tid utsattes
i October månad. Mitt skäl dertill är, att jag just såsom
landtman kan för det allmännas väl uppoffra vintertiden,
utan något synnerligt inflytande på mitt välstånd, på mina
vanor och min trefnad. Men då det kommer till Maj och
Juni månader, blefve stadslifvet ej allenast odrägligt för min
vana och natur att inandas landtluften, utan äfven högst
menligt för vårbruket och hela skötseln af min egendom.
Jag vädjar till dem, som lagt hand vid landtbruket, om icke
vår- och sommartiden mycket mera uträttas på landet, än
den mörka årstiden, men att i detta afseende vilja åstadkomma
någon bevisning, är icke min afsigt; min mening var
blott att visa, att det är omöjligt att finna en årstid för R.
St:s sammanträden, som lika accommoderar alla. Af dessa
skäl röstar jag för förslagets antagande.
Hr Dalman: Jag delar Gr. Horns åsigt, att det ifrågavar.
förslaget bör förkastas. Jag har blott hört ett skäl anföras
derför, nemi. att dess antagande skulle vara nödvändigt
för den händelse, att R. St. skulle uraktlåta att inom
de 4 månaderna utsätta dagen för den följande riksdagens
öppnande. Detta skäl tror jag likväl icke är så vigtigt, att
det bör föranleda någon grundlagsförändring. Äfven om R.
St. skulle dröja utöfver de fyra månaderna att bestämma
dagen för en blifvande riksdag, och rikdagen plötsligen af»
blåses, så funnes likväl tid dertill dagen förrän afblåsningen
sker, enär riksdagen icke upplöses, utan att R. St. dagen
förut derom blifvit af K. M. underrättade. Jag befarar
således icke en sådan glömska. I öfrigt skulle jag föreställa
mig, att, äfven om R. St. icke utsatt dag för nästa riksdag,
Regeringen dock icke lärer våga underlåta att, i kraft af
grundlagarnes föreskrifter, efter 5 år sammankalla R. St.
Sådant kunde endast uraktlåtas, om landet befunne sig uti
revolutionstillstånd, och då hjelpa inga lagar. Deremot hyser
jag betänkligheter emot antagandet af detta förslag, dels
lika med Frih. Raab, derföre att, efter hvad jag hört af en
mängd mindre landtbrukare, som sjelfve efterse sin hushållning,
October månad är för dem den svåraste årstiden att
vara borta från hemmet, dels derföre att det ifrågavar. förslaget
står uti ett omedelbart sammanhang med ett annat
förslag, ang:de närmare bestämmelser för urtima riksdagar.
Den aG Mars f. m.
477
En annan ledamot liar, såsom skäl för antagandet af förevar.
förändring, anfört, att han önskade antagande äfven
af förslaget om urtima riksdagar. För min del önskar
jag deremot afslag å förstnämnda förslag, och just för att
undvika en lång och obehaglig discussion röride detsamma,
torde det vara bäst att nu äfven afslå den mer likgilltiga förändringen,
som är i fråga uti den nu föredragna §:n. Jag ber
nemi. få fästa uppmärksamheten vid,'att förslaget till närmare
bestämmelse ang:de urtima riksdagar, går ut på intet mindre,
än att Regeringen skulle kunna sammankalla Ständerna
till riksdagar, hvarvid inga andra frågor än de,
hvilka det behagade Regeringen att framställa, skulle kunna
förekomma; i följd hvaraf Ståndernes urtima sammankomster
kunde blifva inskränkta till ett slags skattemöten, och
ett sådant förslag tror jag icke förtjenar att understödjas. —
I öfrigt hoppas jag, lika med andre talare, att vi snart få
från Coust.Utsk. ett förslag till tätare riksdagar — hvarom
jag specielt vet att fråga der är väckt — helst hvart annat
eller minst hvart tredje år. Om Hr Lefrén, i öfverensstämmelse
med hvad han förklarade vid sista riksdag, skulle biträda
ett sådant förslag till tätare riksdagar; så hemställer jag till
honom, om det vore lämpligt, att R. St. nu inginge till K.
M. och begärde sanction på ett förslag, som fastställde riksdagarna
till hvart 5:te år, men kort derefter, vid samma riksdag,
biföllo ett annat förslag om riksdagarnas inträffande
livart 3:dje år, för att vid nästa riksdag detsamma antaga oell
sedan äfven derpå begära K. M:s sanction; jag frågar, om
icke Regeringen då med något skäl kunde säga: ’^vid sista
”riksdagen voren J nöjde med att få sammankomma hvart 5:te
”år, nu önsken J redan få sammanträda hvart 3:dje.” Jag tror
icke R. St. böra blottställa sig för att mötas af ett sådant
svar.
Sedan Hr von Troil redan i dag fästat uppmärksamhet
på vigten att inom de 4 månadernas förlopp bestämma dagen
för nästa riksdag, förmodar jag, att detta jemväl blir
iakttaget, och att således all farhåga för underlåtenhet i denna
[del försvinner, och derigenom allt skäl för antagande
af den ifrågaställa grundlagsförändringen, och då vi, såsom
sagdt är, innan riksdagens slut, sannolikt få ett nytt
grundlags-förslag, som bestämmer riksdagarna till hvart 3:dje
år; så hemställer jag, om icke det kan anses både onödigt
och onyttigt att bifalla det ifrågavar. förslaget.
Hr Hjerta, Lars: Jag är af en värd talare Gr. Anckarsvärd
förekommen. Min afsigt, då jag anmälte mig, var
att återföra i minnet, att frågan om årstiden för riksdagarnas
sammankallande ganska noga discuterades vid förra riksdagen,
samt att de anmärkningar, sorn Frih. Raab och Gr.
Horn nu framställt, då äfven framdrogos, men vederlädes af
pluraliteten , som uti denna sak var af samma tanke, sam
Gr. Anckarsvärd nu framställt..
4:8
De n 36 M a r s f. m.
Hr Ribbing, Bengt: Hade den forsta helgfria dagen
af November månad varit utsatt, i stället för October,
så skulle jag icke tvekat att säga ja; nu deremot kan
jag, såsom landtman, icke undvika att motsäga Hr Anckarsvärd,
ty såvida landt-adeln, som icke bor i grannskapet af
Stockholm, skall kunna vara närvar, vid riksdagarna, så
måste denna §. afslås; jag fruktar eljest, att det skulle blifva
ganska få på Riddarhuset, åtminstone under de första
månaderna af riksdagen. Det går väl an för en rik man,
som icke behöfver göra afseende på en mindre förlust, att
vara borta i October månad; men den mindre förmögne
kan i min tanke ej då vara från var., utan att förlora allt
för mycket; han har ännu icke hunnit att riktigt insamla i
ladorna eller att få sitt nya tjenstefolk, och på allt delta
ligger så mycken vigt, att jag anser det för landtmän, som
bo lägre bort, vara omöjligt att öfvergifva sin hushållning i
October månad, utan att göra alltför stora förluster. På
dessa grunder afstyrker jag antagandet af den nya redactionen.
Gr. Spens, Carl Gustaf: I saken är här redan så mycket
taladt, att jag icke dermed vill uppehålla R. o. Ad., särdeles
som jag hört sägas, att denna fråga lärer vara den tredje
af dem, som PresteSt. redan afslagit; och måhända hafva de
i detta ögonblick äfven afslagit större delen af de öfriga. —■
Jag vill derföre blott yttra mig i afseende på den af Hr
Lefren anmärkta oriktighet. Hans anmärkning är ganska
riktig; misstaget har likväl skett på tryckeriet, ty hvarken
uti Const.Utsk:s concept eller det renskrifna exemplaret, som
legat till grund för tryckningen, finnes bokstafven a i slutet
af ordet ”intaga.” Det är likväl på detta ställe mindre
betydande, än om det skett i andra ord uti det nya
grundlagsförslaget. Detta ordet ”intaga” är nemi. icke
tryckt med cursiv stil uti förslaget, hvilket varit förhållandet
med alla förändrade ord uti sådana memorialer, och
det är således tydligt, att det icke är bland dem, som utgöra
den nya redactionen, utan ett från den gamla §:n bibehållet
ord. Oaktadt jag delar Hr Lefrens tanke, att man
aldrig kan vara nog sorgfällig alt iakttaga formerna i afseende
på grundlagsförändringar, tror jag således icke, på
grund af hvad jag nu anfört, att detta tryckfel innebär något
hinder för Hr Frih. o. Landtm, att framställa propos.
på antagande af den nya redactionen.
Frih. Raab: Här är sagdt, att samma anmärkning, som
af mig jemte flera andra talare blifvit gjord, i afseende på
liden för R. St:s sammanträden, redan vid förra riksdagen
varit framställd, men att den då underkändes af majoriteten.
I detla afseende får jag erinra om hvad jag redan
anmärkt, nemi. att så få af landt-adeln då voro närvar., att
jag var den ende från en hel provins, och att från Skåne
D c n 26 M a r s f. m.
479
blott var en enda ledamot här närvar. Jag får i afseende
på den anmärkning, en annan talare har gjort, att vintertiden
vore den lämpligaste tiden för riksdags hållande, invända,
att October månad icke hör till vintertiden , utan till
hösten. I södra delen af Sverige äro kreaturen då ännu på
bete, så att den snarare är att anse såsom en eftersommar,
än en del af vintertiden. Vidare är sagdt, att vårbruket allika
angeläget som höstbruket. Härpå får jag svara, att om
icke den jord, som om våren skall besås, väl plöjes och beredes
föregående höst, så torde det vara alldeles för sent
att om våren derpå få något godt bruk. Om sammanträde
till riksdag sker om hösten, vilja en stor del representanter
resa hem till Julen. Ett längre uppskof i den enskilda representantens
deltagande i riksdagsarbetet föranledes ej, om
lian i stället reser hem en eller annan vecka i April eller
Maj, för att se efter sitt vårbruk, och en sådan hemresa är
lättare verkställd om våren då ångbåtarna kunna begagnas
än vid jultiden. Det är visserligen sannt, att det mesta
landtmanna-arbetet förrättas om sommaren, men detta lär af
sådan art, att det kan verkställas af tjenstefolk, utan att någon
särdeles tillsyn af husbonden är nödvändig; ty under
bergseltiden anser jag att landtbrukaren sjelf med minsta olägenhet
kan vara frånvarande. Jag vidblifver således mitt yrkande
af afslag å rfrågavar. redactions-föräudring.
Hr Lefre'n: Det är med anledn. af Hr Dalmans sednaste
yttrande, som jag vågat begära ordet en gång till,
ehuru jag vet, att R. o. Ad. icke gerna ser, att man flera
gånger yttrar sig i samma sak. Det har icke varit mig möjligt
att undgå att kasta en sidoblick på de föreslagna bestämmelserna
för urtima riksdagar, emedan de samma hafva
ett bestämdt samband med det nu under öfverläggning
varande förslaget. Jag anhåller således att få till besvarande
upptaga hvad Hr Dalman, i afseende på dessa bestämmelser
för urtima riksdagar, anmärkt. Jag anser det
hvilande förslaget derom vara högst nyttigt, och jag goldet
såsom en verkligen praktisk vän af reformer. Jag theoretiserar
icke blott; jag talar icke blott om reformerna, utan
jag tänker på dem och vill medlen att utverka förändringarna.
Vi veta alltför väl, att det är de stora samhällsfrågorna,
som i främsta rummet förtjena uppmärksamhet,
och då sådana stora reformer finnas behöfliga, böra vi således
egentligen afse dem, ty smågnatet för dagen tjenar till
intet. Jag vill nämna tvänne sådana stora reformer, som
jag anser böra vara syften för våra förhoppningar. Den
ena angår representations-förändringen ; den andra, de stora
förbättringarna i vårt lagverk. Dessa tvänne ämnen kräfva
den grundligaste behandling, och jag hemställer, om icke
det vore nödigt, att en särskild riksdag sammankallades endast
för dessa stora frågors genomförande; man kunde då
48o
Den 26 Mars f. m.
äga tillfälle att uti ett sammanhang behandla dessa ämnen,
utan att distraheras af en mängd andra. Det är under denna
synpunkt som jag högligen önskar förslagets antagande,
och jag tror att, om man är sann reformvän, och icke blott
afser dagens förhållanden, utan äfven hvad för en framlid
är nödvändigt, man icke hör afstyrka ett sådant förslag, som
det om bestämmelser rör:de de urtima riksdagarna. Man
kan invända häremot, att man då blir inskränkt endast till
de öfverläggnings-ämnen, som af Styrelsen framläggas. Nå
väl! från samma sida har jag hört yrkas, att det företrädesvis
borde vara Styrelsen, som vid riksdagarna framlade
de reform-förslag, som böra af R. St. handläggas. Om så
verkligen är, om man i praktiken vill följa hvad man såsom
theori yrkar; så måste man äfven såsom ett villkor
och medel härföre yrka de urtima riksdagarnas ordnande på
det sätt, som nu blifvit föreslaget, hvilket åter icke kan ske,
om man ej förut antagit förslaget om de lagtima riksdagarnas
återkomst på bestämda tider, och det är ur detta skäl,
som jag tillstyrker bifall till det sednare. Man har upplysningsvis
nämnt, att PresteSt. afslagit den ifrågavar. grundlags-förändringen.
Det skulle göra mig ondt, om vi på detta
sätt stängt vägen för de egentliga reformernas verkliga utförande,
och således komma att stanna vid blotta pratet
derom.
Hr von Heyne: Om det grundlags-förslag, som nu är
i fråga, innefattade den förändring, som hvarje fosterlandsvän
måste lifligt önska, att riksdagarne skulle återkomma
hvart 3 år, så skulle jag helt och hållet förena mig med Hr
Lefre'n; men nu är icke fråga om annat, än att göra grundlagens
tydliga föreskrift gällande och att påminna R. St. att
iakttaga sin rättighet att hvart 5 år sammankomma; och
jag tror derföre, att det hvarken är nödvändigt eller nyttigt
att antaga den föreslagna nya redactionen af ifrågavar. grundlags-§.
Då, såsom jag en gång förut förklarat, vi efter all
anledn. hafva att förvänta en tidigare urtima riksdag, utan
någon sådan förutsättning, som blifvit nämnd, att endast K.
propos:r skulle förekomma; så kunna vi vid densamma, bland
andra reform-förslager, äfven afgöra ett sådant, som innefattar
beslut till riksdagarnas hållande hvartannat eller åtminstone
hvart 3 år, i händelse, såsom man kan hoppas, ett
sådant förslag vid denna riksdag skulle blifva livilande. Blefve
denna kortare tid emellan de lagtima riksdagarna bestämd,
så skulle jag mycket gerna instämma med Hr Lefren deruti,
att vid de urtima riksdagar, som deremellan inträffade, inga
andra frågor borde förekomma, än dem K. M funne för
godt att till R. St:s handläggning öfverlemna. Jag afstyrker
således antagandet af den föreslagna grundlags-förändringen.
Frih.
Den 2G Mars f. m.
Frill. Gederström: Jemväl jag nfslyrker det ifrågavar.
förslaget. Jag delar ieke Ilr Leire ns förhoppningar 0111 de
lyckliga följderna af att kunna antaga det på bordet hvilan-,
de föislaget om de urtima riksdagarna, ifall detta först Liefve
antaget. Båda förslagen uro lika förkastliga, och jag
åberopar livad jag vid näsllidne riksdag mot dem anförde.
Sedan det blifvit upplyst, att ett RiksSt. nekat sitt bifall till
ifrågavar. förslag, vill jag icke vidare upptaga R. o. Ad:s
tid, utan anhåller, att Hr Frih. ö. Landtm, ville framställa
propos., på det att äfven detta Stånd måtte komma i tillfälle
att alslå förslaget.
Frih. Boye, Fredr.: Vid uppläsandet af dessa begge
förslag, till ändring uti 4*) §:n Reg.F:n och 2 §:n Riksd.Ordn.,
hade jag önskat, att den förändring eller det tillägg till des-t
sa §§., som genom votering uti förstärkta Coust.Utsk beslöts,
äfven blifvit uppläst. Detta tillägg lyder sålunda: ”Vid urT
”tima riksdag öfverlägge och beslute R. St. blott om sådana
”allmänna ärenden, dem Konungen framställer, eller som der-;
”af blifva en omedelbar följd, eller sådana, som röra R. St:s
”verks och hvarje RiksSt:s enskilda angelägenheter. Dock
”må grundlagsändring icke vid urtima riksdag kunna före’’slås
senare, än ett år före nästa lagtima riksdag, ej hellof"afgöras
förr än efter ett, sedan den vid föregående riksdag
”blifvit förklarad hvilande.” Detta torde till en del förklara
hvad som herrarne ogerna vilja ut med; och jag för
min del afstyrker, i anledn. af detta tillägg, Const.Utsk:s nu
föredragna förslag.
Hr Dalman: Då här icke är fråga om det hvilande
förslaget lill närmare bestämmelser rör:de urtima riksdagar,
så anser jag mig icke behöfva vidlyftigare besvara Hr Lefrens
anförande, utan erinrar blott derom, att den vigtigare
reform vi lyckats tillkämpa oss kanske på 3o år, nemi. myntregleringen,
ganska beqvämt verkställdes under en lagtima
riksdag, der R. St. hade motionsrätt äfven i andra ämnen.
Min tanke har varit och är, att det bör tillhöra en Regering
att för Representationen framlägga utarbetade förslag,,
eller åtminstone grunderna derför; men jag kan icke föreställa
mig, att ju icke sådant skulle kunna låta sig göja lika
väl vid en lagtima eller urtima riksdag, der äfven representanterne
hafva rätt att framlägga sina förslag, sorn der
de saknade fen sådan rätt. Det beror i alla fall förnämligast
på proposmas beskaffenhet, om dessa skola gå igenom
eller ej. Äro de icke nyttiga och goda, Öller hafva
de det allmänna tänkesättet emot sig, så vinner- man icke
mycket med att R. St. kallas till urtima riksdag; då
förspilles endast liden med tal pro et contra, och resultatet
deraf blir slutligen ingenting,- Är åter opinionerna benägna
att bifalla de af Regeringen framlagda, förslag, så skulle jag
tro; att. de gå‘ igenom , utan inskränkning af representanter
4
11. ' 6‘
48a
Den nG Mars f. ra.
nes yttrande- och motionsrätt. I öfrigt (inner jag intet skäl
vara anförd t, som rubbat min öfvertygelse i denna sak, utan
anhåller jag om propos., på det jag måtte få tillfälle att dertill
svara nej.
Gr. Spens: Jag har begärt ordet, endast i afseende på
hvad Frih. boye yttrat, att det bort i Const.Utsk:s framställning
äfven framläggas, hvad som i förstärkt Const.Utsk. är beslutadt
om urtima riksdagar. Hvad Frih. Boye nämnt, har afseende på
36, 37, 38 och 3g voterings- proposrna i förstärkt Const.-  Utsk. vid sisth riksdag; det åter, som nu är under öfverläggning,
är en följd af besluten öfver i:a och 2:a voteringspropositionerna.
Hvad åter Const.Utsk. om 6:te punkten
yttrat, är en följd af föreskriften uti 82 §:n 6:te punkten
riksd.beslutet, som säger, att förslaget till bestämmelser ang:de
urtima riksdagar och dessas föremål, endast vore hvilande
under den förutsättning, att frågan om lagtima riksdags
återkomst på bestämd tid först borde af begge Statsmakterna
vara bifallen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad först anginge
Hr Lefre'ns erinran om bokstafven a, att det nemi. står
intaga istället för in tage; så förmodade Hr Landtm., det R.
o. Ad., efter de af Gr. Spens lemnade upplysningar, fann,
att detta blott vore ett tryckfel uti ett ord af den gamla
redactionen, hvilket således ej borde hindra Ståndets beslut i
detta fall. Hr Landtm, hemställde alltså, om R. o. Ad. behagade
bifalla det uti 5:te punkten upptagna förslag till förändrad
redäction af 49 §:n Reg.F:n samt 2 §:n Riksd.Ordn.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna pluialiteten hafva besvarat hans propos. med nej.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. afslagit ifrågavar.
förslag, anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att dermed också bör följa det förslag, som
är anmäldt uti Const.Utsk:s mern. N:o 126 vid sistlidne riksdag,
så lydande:
Frih. Cederström uppläste härefter nyssnämnda mein.
N:o 126, hvarefter Hr Frih:n fortfor:
På grund af detta mern., som af R. St. vid sista riksdag
blef gilladt, lär R. o. Ad. finna, att förslaget rör:de bestämmelser
ang:de urtima riksdagar och dessas föremål endast
bör läggas till handlingarna.
Hr von Troil: Sedan R. o. Ad. nu afslagit den föreslagna
förändringen af § 49 Reg.F:n, och det således är
gifvet, att grundlagen ej kommer att bestämma dagen för böl jan
af nästa lagtima riksdag , så får jag föreslå, att R. St. måtte besluta,
att nästa lagtima riksdag skall taga sin början den i4 Jan.
i845. Denna motion torde böra remitteras till Exped.Utsk.
Den a6 Mars f. ni.
483
II»■ Lefren: Om det icke vore klindt, all PresteSt. redan
afslagit frågan, skulle jag visserligen, i betraktande af
frågans vigt, hafva Legal t votering. Jag begär den icke nu,
ehuru jag icke kan tro, att R. o. Ad:s pluralitet i denna
fråga är så gifven, att icke jag nästan skulle hoppas att erhålla
den. Jag inskränker mig således nu, alt anmäla till
prot. det jag sörjer öfver, att man icke vill gå framåt med
tiden, ulan blott tala om alt man vill framåt.
Hr Frih. o Landtm, yttrade, att den af Hr von
Troil väckla fråga skulle blifva föredragen, då hans framställning
blifvit skriftligen lill prot. aflemnad. Hvad åter
anginge Frih. Cederströms yrkande, så hemställde Hr Landtm,
om icke R. o. Ad., då ett meni. i ämnet vore från Const.-  Utsk. att förvänta, fann, alt ett beslut deröfver af Ståndet
nu vore för tidigt.
Frih. Cederström: Jag tagér mig friheten fästa Hr
Frih. o. Landtm:s samt R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att det ifrågavar. meinor, som innefattar uppgift å hvilande
grundlagsändrings-förslag, icke är någon uti grundlagen bestämd
handling, som från delta Utsk. skall till R. St. irigifvas:
del innehåller blott de frågor, som sedan sista riksdagen
äro på bordet hvilande till afgörande vid den innevarande.
Jag tog mig nyss friheten att uppläsa Const.Utsk:s
memor. N:o 126 vid förra riksdagen; detta Lief då bifallet,
och deruti finner man orsaken, hvarföre Coust.Utsk. icke nu
upptagit förslaget till redactions-förändring uti lagen för urtima
riksdagar. Jag har trott mig här böra anmäla delta
förhållande, emedan jag ansett, alt detta sedan förra riksdagen
hvilande förslag om urtima riksdagar icke borde kunna
framställas till bifall af R. St., så framt icke det nu ifrågavar.
förslaget om de lagtima riksdagarnas återkommande
på bestämda tider först vore anlaget; ty i annat fall skulle
R. St. kunna komma att förlora sin motionsrätt, och ingen
bör således förundra sig öfver, att icke detta förslag nu blifvit
af Utsk. framlagdt.
Fi ih. Tersmeden Willi.: Sedan R. o. Ad. och äfven
ett annat Stånd nu afslagit det nyss föredragna förslaget till
ändring uti 49 §:n Reg.F:n; och föregående Ständer föreskrifvit,
att framläggandet af förslaget, rör:de urtima riksdagar,
helt och hållet skulle bero på, om det förra af R. St.
blefve bifallet och af K. M. sanclioneradt: så skulle jag
föreställa mig, att Const.Utsk. numera icke inkommer med
ifrågavar. förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade väl trott Const.-  Utsk. hafva bort, samtidigt med förslaget ang:de de lagtima
riksdagarnas återkomst på bestämda tider, framlägga det,
som angår de urtima riksdagarnas ordnande. Man hade då,
vid bedommandet af den första frågan, haft den ledning, som
484
Dc n 26 M a r s f. m.
Frih. Boye med skäl önskat. Men då nu icke så är, och
då R. o. Ad. afslagit förslaget om de lagtima riksdagarna; anser
jag, för ordningens skull, att äfven om förslaget rörtde
urtima riksdagar nu bör förfalla, Const.Utsk:s pligt dock vara
att framlägga detsamma, sådant det var vid sista riksmöte.
Derigenom får frågan dea fullständiga utredning, som
hvarje riksdagsman behöfver, för att se förhållandet i sin
helhet. Jag tror dessutom, att det vore äfventyrligt, om R.
St. gåfve ett prsejudieat, att något h vi lande grundlagsändrings-förslag
kunde bifallas eller afslås, utan att Const.-  Utsk. detsamma för R. St. framlagt. Någon fara att Const.-  Utsk. skulle underlåta ett sådant åiäggandes fullgörande,
fruktår jag icke, enär det är R. St:s rättighet att förelägga
Utsktn hvad de böra göra, om de sjelfva skulle det förglömma.
Gr. Horn: Då jag begärde ordet, hade en ledamot af
Const.Utsk., Frih. Tersmeden, ännu icke yttrat sig. Likväl
finner jag anleda, att ytterligare vidröra detta ämne, och
ber att R. o. Ad. täckes tillåta mig erinra, att Const.Utsk.
visserligen icke har sig filagdt att framkomma till R. St.
med de grundlagsändrings-förslag, som sedan föregående
riksdag hvila. Detta är en egendom, som tillhör hvarje
Stånd enskildt. Hvarje Stånd kan framtaga dessa frågor
och dem oberoende af Const.Utsk. afgöra. Då nu Const.-  Utsk. icke framlagt till någon öfverläggning ifrågavar. förslag
om urtima riksdagar, så anser jag, att någon fråga om
alt yttra sig öfver ett Const.Utskrs förslag eller skrifvelse icke
vidare i detta ämne må kunna äga rum, utan att R. o.
Ad., såsom Frih. Cederström föreslagit, helt enkelt matte
besluta, att den hvilande grundlagsförändringen om urtima
riksdagar icke vidare kan till pröfning förekomma.
Frih. Cederström: I händelse Hr Frih. o. Landtm,
bifaller hvad den siste värde talaren begärt, så förfaller
hvad jag hade ämnat framställa; eljest hade jag velat alternativt
föreslå, att, så framt Hr Frih. o. Landtm, anser nödvändigt,
att från Const.Utsk. erhålla uppgift på innehållet
af detta Utsk:s memor. N:o 126 vid sistlidne riksdag, hvilket
jag för en stund sedan ordagrannt uppläste; så borde remiss
derom till Utsk. afgå, hvilket jag anser vara öfverflödigt,
då mern. finnes att tillgå uti R. o. Ad:s archiv.
Hr Frih. o. Landtm, anförde, att då han yttrade,
det han förmodade, att något memor. vore att förvänta från
Const.Utsk., hade det varit derföre, att från nämnda Utsk.
hittills vanligen, så vid denna, som föregående riksdagar,
memor. inkommit med uppgift på alla hvilande grundlagsfrågor,
som vid riksdagen borde företagas, hvarförinnan de
ej blifvit företagna till afgörande. Då likväl detta sätt att
gå till väga ej vore i grundlagen föreskrifvet, vore det intet
hinder för frågans företagande och afgörande, utan nå
-
Den 26 Mais f. m.
485
got mein. frun nu var. Const.Utsk.; men i Landtm» tanke
vore det deremot nödvändigt, att förslaget, innan detafgjordes,
blefve för R. o. Ad. i sin helhet föredraget, på det
Ståndet deraf kunde taga närmare kännedom, hvarföre Hr
Landtm, icke ansåg sig böra framställa den af Frih. Cederström
begärda propos., förrän frågan i sin helhet och i den
vanliga ordningen förekommit.
Gr. Horn: Naturligtvis kan jag icke hafva något ätt invända
emot Hr Frih. o. Landtnäs förklaring, att förslaget
skall ligga på R. o. Ad:s bord; men jag ber att få fästa Hr
Frih. o. Landtm» samt Ståndets uppmärksamhet derpå, att
ingen propos. till bifall på detta förslag kan framställas; ty
om en sådan propos. gjordes, kunde den möjligen blifva med
ja besvarad, och jag anser, alt R. o. Ad. då skulle göra en
grundlagsvidrig handling.
7:de punkten. Förslag till redactions-förändring,
ang: de stället för riksdags hållande.
5o §:n Regerings Formen.
Riksdagarne skola hållas i Rikets hufvudstad, sa framt ej
synnerligen vigtiga omständigheter gora eli undantag derifrån
nödigt eller nyttigt. Konungen utsatte då, i samråd
med Riksens Ständers fullmäktige uti Banken och Riksgäldscontoret,
en annan stad, der Riksens Ständer böra samlas
och kalla dem dit till den tid, de sjelfve förut bestämt,''eller
vid urtima riksdagar till den lid, som Konungen påbjuder.
3 §:n Riksdags-Ordningen.
Riksdagarne skola hållas i Rikets hufvudstad, så framt
ej synnerligen vigtiga omständigheter göra ett undantag derifrån
nödigt eller nyttigt. Konungen utsatte då — — —
en annan stad, der Riksens Ständer — — — sorn Konungen
påbjuder.
Hr von Troil: Det lärer vara allmänt kändt, att i
hvarje land, der det representativa styrelsesättet kommit
till någon utveckling, hållas sammanträdena uti Rikets hufvudstad,
och att undantag icke oftare der komma i fråga
att äga rum , än du den rena omöjligheten dertill föranleder.
Skälen dertill äro så påtagliga för hvar och en, som deltagit
uti riksd.göromål, att jng icke vill upptaga Ståndets tid
med en framställning deraf, utan inskränker mig till att begära
afslag å den föreslagna redaclions-förändringen. Skulle
någon uppträda uti motsatt anda och yrka bifall på förslaget,
sä vill jag vara beredd att ytterligare utveckla skälen
till detta mitt afstyrkande.
Hr Dalman: Min afsigt var endast att, lika med Hr
von Troil, afstyrka antagandet af ifrågavar. förslag; men då
han förklarat sig beredd att vederlägga de skäl, som kunna
anföras uti motsatt anda, är saken i så goda händer, att jag
afslår från att vidare yttra mig uti detta ämne.
436
D c n 26 Mars f. m.
Hr Uggla, Göran Gustaf, hade inlemnat ett sa lydande
anförande:
Jag tillstyrker, för min del, afslag å della förslag till
förändring i vår nu gill laude grundlag. Den latitud för riksdagars
hållande å annan ort, än hufvudstaden , densamma
redan rnedgifver, synes i allt fall innefatta ett tillräckligt
spelrum för en sådan förflyttning. Den var, sådan den 1111
lyder, tillfyllest att, under en tid då inre lugn herrskade
i landet, och yttre fred med våra grannar ägde rum, utan
att föröfrigt hvarken pest eller andra lika vigtiga
hinder satte R. St:s frihet och säkerhet i våda, förskaffa
oss riksdagen i Örebro år 1812. Och hvad blef frukten
deraf? Jo, indragningsmakten. Jag betviflar på det
högsta, att ifrägavar. förslag, om det vinner kraft af lag,
kan, åtminstone under våra nuvar. representationsformer,
komma att bära någon god frukt.
Om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till förkastande af
förslaget anhåller jag vördsamt.
Hr von Hartmansdorff: Efter hvad här blifvit yltradt,
torde det synas förmätet att djerfvas tala för det
ifrågavar. förslaget. Jag dristar likväl att göra det; men
som jag är så hes att jag befarar det min röst icke höres,
så anhåller jag, att hvad af mig vid sista riksdag yttrades
om denna sak, måtte af någon Ridd.cancellist blifva
uppläst.
Sedan härefter ofvannämnda yttrande, hvilket återfinnes
i R. o. Ad:s prot. för sistlidne riksdag, 18 haft. pag.
56, blifvit uppläst, fortfor
Hr von Hartmansdorff: På de grunder, hvilka jag uti
det nu upplästa anförandet utvecklat, anhåller jag vördsamt,
att detta Stånd måtte bifalla det förevar, grundlagsändringsförsiaget,
rörtde orten för riksdagarnes hållande.
Hr von Troil: Jag måste erkänna, att jag icke kan
föreställa mig annat, än att några andra skäl mäste legat
till grund för förslaget, ehuru man ej velat uttala dem; ty
funnes der inga andra, så voro de alltför svaga. Dett upplästa
anförandet innehåller, för det mesta, svar på invändningar,
som blifvit gjorda mot Utsk:s förslag; det innehåller
blott en punkt, som kunde tala för fördelen af riksdagarnas
hållande uti landsorten, nemi. den att riksdagarna då skulle
blifva mindre kostsamma och mindre långvariga än nu.
Hvad långvarigheten beträffar, torde en hvar , som deltagit
i Utsk:s göromål, veta huru det nästan dagligen förekommer,
att man behöfver upplysningar från embetsverken; och
om då dessa upplysningar behöfde heintas på 20, 3o å 4°
mils afstånd, inn in en mängd mål kunde afgöras, så tror jag
tvertom, att detta skulle medföra mycken tidsförlust. Sammalunda
lär del äfven förhålla sig med kostnaderna. Skul
-
Den 2G M a r s f. m.
Je en riksdag ii Allas uti landsorten, så blir icke allenast för
de enskilde riksdagsmännen hyres- och underhållskostnaderna
drygare, ulan äfven statsverket finge vidkännas betydliga
utgifter för hyrande af tjenliga localer för Stånden och deras
cancellier samt resekostnad, och, utom de vanliga riksdags-arfvodena
, äfven dagtractamenten för en mängd embetsmän,
som skola flytta dit från hufvudstaden, der de hafva
sin aflöning, och hvilka icke kunna åläggas att uppehålla
sig på den aflägsna riksdagsorten, ulan särskildt underhåll.
Således torde man finna: alt den enda fördel, man uppgifvit
alt riksdagars hällande uti landsorten skulle medföra,
uti verkligheten icke ager rum.
Hr Dalman: Då Hr von Hartmansdorff har citerat ett
yttrande från en föregående riksdag, så anhåller äfven jag
alt få uppläsa ett anförande af en värd ledamot af detta
Stånd, som nu är frånvar., men till hvars opinion, i frågor
om grundlagsförändringar, R. o. Ad. vanligen plägar uppmärksamt
lyssna. Denne ledamot är Hr Cederschjöld; lian
yttrade sig den 12 Januari 1835, sålunda:
Nu upplästes Hr Cederschjölds, Pehr Gustaf, yttrande i
detta ämne till R. o. Ad:s prot. den 12 Jan. i835, hvilket
återfinnes uli 18 haft. pag. 5i af R. o. Ad:s prot. för nämnde
riksdag; hvarefter
Hr Dalman fortfor: R. o. Ad. finner häraf, att Hr
Cederschjöld punkt för punkt genomgått och vederlagt det
vid sista riksdag framställda förslaget. Jag påminner mig
väl, alt Hr von Hartmansdorff begärde votering och vann
den med 10 rösters pluralitet; men jag erinrar mig tillika,
alt Hr Cederschjöld deröfver var högst bedröfvad, och såsom
ett hevis häruppå hörde man honom efter voteringen yttra,
att ehuru uppriktig vän han vore till det n. v. representationssättet,
han likväl, om R. o. Ad., vid en blifvande
riksdag, lemnade sitt bifall till ett så farligt förslag, som det
ifråga var., medgåfve sig hafva varit bedragen i sitt förtroende
till detta Stånd, då det gällde för friheten och fäderneslandet
vigliga frågor.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig icke tillständig!
att ingå uti vederläggning af den ledamots yttrande,
hvilken nu är frånvarande. Det enda jag vill säga, är, att
om representations-förändringen icke skulle möta något motstånd
af Hr Cederschjöld för den orsaks skull, att denna
grundlags-förändring blefve af R. St. antagen; så borde det
för Hr Dalman och (hans vänner vara ett skäl att rösta för
ändringen, ty tvifvelsutan är Hr Cederschjöld en ibland de
skickligaste alt nedrifva deras nya repiesentations-förslag.
Hvad den kortare tiden angår,som Hr von Troil nämnt, så visar
erfarenheten nogrann t, att de 3 sista riksdagarne i hufvudstaden
varit långvarigare än någon af riksdagarna i landsorter
-
488
Den i6 Mars f. ra.
na. — Hvad åter het ruffar kostnaden, så liar jag af Hr von
Troil egentligen fått uppbära klander för Const.Utskts yttrande
derom. Mina ord voro deremot följande: ”Jag vill
”icke fästa mig vid besparad kostnad, såsom något hufvudskål,
men ofelbart är, ätt riksdngarne Liefve kortare i landsorten.
” Dessutom, mine herrar! lorden J finna, alt då ordalagen
uli förslaget lyda: ”så framt ej synnerligen vigtiga
”omständigheter göra ett undantag derifrån nödigt eller nyttigt”;
så måste väl dessa synnerligen vigliga omständigheter
vara nog att motsvara ökade kostnader för riksdagens hållande
uti landsorten, om de blefve större. Jag vet sannerligen
icke något skäl af vigt, sorn kan anföras mot denna
förändring, om icke det, alt tidningsskrifvarne finge uti
landsorten mindre inflytande på riksdagen än här. Delta
är just hvad jag åsyftat, på det att riksdagsmännen måtte
handla endast efter egen erfarenhet och öfvertygelse Jag torde,
dä propostn besvaras, icke orka ropa nog högt för att höras;
och ' får derföre på förhand begära votering, i händelse Ilr
Frih. o. Landtm, icke finner, att förslaget blifvit antaget.
Hr Anckarsvärd, Au g.: För hvarje lagstiftare måste
det vara en oeftergiflig regel att söka tydlighet och bestämdhet.
Jag tror, alt man, vid uppgörande af ett nytt
förslag, bör tillse, att det nya förslaget blir lätt att jemföra
med det gamla. I denna fråga synes mig det gamla förslaget
vara ojemförligt bättre och bestämdare, än det nya.
TJti den gamla redactionen står, såsom skäl för riksda
gens
förläggande uti landsorten, att det är ”fiendens framträngande
eller pest, och andra lika vigtiga hinder”,
som dertill gifva anledning; således de största landsplågor,
sorn ett land kan vara utsatt för, eller orsaker, som
med' dem äro jemförligä; den gamla §:ns föreskrift är
alltså ett positivt stadgande. I det nya förslaget är denna
§ mera obestämd, och innehåller ingenting om dessa orsaker:
”så framt ej synnerligen vigtiga omständigheter göra
”ett undantag derifrån nödigt eller nyttigt.” Jag hemställer
till hvar och en, om den nya redactionen i något afseende
äger företräde framför den gamla; synnerligen vigtiga omständigheter
måste bero på hvars och ens tydning, men pest
och krig låter icke förtyda sig, utan de kännas. Jag röstar
således emot förslaget, trots den olyckliga utgång jag bör
förmoda, då Hr von Hartmansdorff prononcerat sig deremot.
Gr. Horn: Då Hr von Hartmansdorff så ifrigt förfäktar
det nya förslaget; så anser jag mig uppkallad att yttra
mig emot detsamma. Det sades nyss af Hr von Hartmansdorff,
att det enda vigtiga skäl, man skulle kunna förebära
mot den gamla redactionen, vöre, att tidnings-redacteurernes
inflytande på riksdagen skulle blifva mindre, i händelse den
flyttades till landsorten, än det nu är, då riksdagarna hållas
uti hufvudstaden. Jag ber den värde talaren noga besinna,
un
-
Den ali Mar» f. m. /|8g
uniiiM' livi Ike ii tidpunkt lian yrkat denna sats, oell om icke
dess tillämpning skulle kunna verka raka motsatsen emot
hvad lian önskat. Mig synes det verkligen vara att befara,
att, om en sådan åtgärd, hvilken jag vill kalla obetänksam,
beslöts af Regeringen utan de nödfall, sntn grundlagen nu
omnämner, de tidniiigsskrifvare, hvilka Hr von Hartmansdorlt
omtalar med sä mycken fruktan, skulle kunna imponera
så mycket pi nationen, alt dessa riksdagar kunde blifva
ganska korta, ja mycket kortare an Hr von Hurlmansdurtl
kunnat förmoda Jag tror, att få representanter skulle
vilja underkasta sig det oblida omdöme, soai öfverallt i landet
skulle drabba dem, om R. St. instängdes i en småstad.
Det är förut anmärkt, huru nödigt det är för Representationen
att hafva tillgång till alla de publika verk och handlingar,
som finnas i liufvudstaden; och för mig är del otänkbart,
huru riksdagsarbetet i en småstad skulle kunna verkställas,
så framt icke Rikets verksarchiver föras med. Yi
lefva uti en helt ny tid, och det går icke vidare an, att såsom
exempel från den framfarna liden tala om livad som
hände åren 1810 och 1812, hvilka tider jag hoppas icke
mera skola åtel komma.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Redan vid
sista riksdag röstade jag emot delta förslag och det förundrade
mig, att ett sådant förslag af Representationen kunde
bevärdiga» alt hvila till pröfning af en kommande riksdag.
Jag har icke haft någon anledn. att uti detta afseende ändra
min öfvertygelse, och får på de skäl, hvilka här af flera
talare blifvit framställda, afstyrka R. o Ad. att antaga den
förändring, som här blifvit föreslagen. Mig synes det högst
olämpligt, alt, i stället för de bestämda förhållanden,
som den förra redactionen angifver, införa ett alldeles obestämdt
förhållande, som kan gifva anledn. till ganska många
tydningar. För öfrigt anser jag, för min del, icke nyttigt
att inrymma politiken någon verksamhet emellan Statsmakterna.
Statskonst är ett ord, sorn kan vara ganska aktningsvärd!
i singularis, men som jag icke vill inrymma något inflytande,
då det nyttjas uti pluralis. Jag afstyrker således
förslagets antagande.
Hr von Hartmansdorff: Innan vi komma till afgörandet,
anhåller jag blott, att ingen af detta Stånd måtte tro,
det jag på något sätt skyr grundliga undersökningar. Jag
har tvertom sökt att under denna riksdag bevisa motsatsen.
Mine värde motståndare skulle, om riksdagen varit på annan
ort, icke blifvit besvärade med så många historiska vederläggningar,
som jag nu kunnat åstadkomma. Men de
hade troligen icke behöfts, emedan färre då varit missledda
och misstrogna. Det är med afseende på sådana förhållanden,
som man bör se till huruvida fäderneslandets gagn ligger
4 II. 62
49°
Den 26 M a r s f. m.
på ena eller atulia sidan. Något förtroende för Styrelsen
bör och kan man hafva, utan att eftergifva sin tätt att
granska hennes åtgärder. Men innan man misstror, bör man
låta henne utöfva den makt, som lion för landets väl behöfver.
Hr Ribbing, Bengt: Jag kan icke annat än på det
högsta instämma i de åsigter, som Gr. Horn yttrat. Här är
redan annoncerad en votering. Jag anser denna votering
så vigtig för kommande tider, att jag icke kan annat än önska,
alt hvar och en, då han tager sin voteringssedel , måtte
betänka hvad hans frid tillhörer. Då den gamla redactionen
bestämdt angifven villkoren för möjligheten alt förflytta
riksdagen till en småstad, så vet jag icke hvarföre man
skall göra den obestämd. Vi böra icke åstadkomma anledningar
till misstronde mellan Regering och folk. Jag ber
herrarne tänka på den stund, då det är för sent att betänka
följderna, och önskar, att den nya redactionen mätte blifva
förkastad.
Hr von Heyne: Jemte det jag också förenar mig med
Gr. Horn, ber jag att få göra en anmärkning vid Hr Anckarsvärds
anförande, att han förutsåg utgången af en votering,
då Hr von Hartmansdorff begärt den. Jag har hört
en annan ledamot framställa en påminnelse om, alt hvar
och en må betänka sig, då han tager sin voteringssedel.
Blickar jag omkring mig här, ser jag blott upplysta riddersman,
och jag är öfvertygad, att de icke skola göra afseende
på den, som begärt voteringen, hvem han än må vara, isynnerhet
i en sak af så enkel beskaffenhet, som denna, utan
blott följa sin egen öfvertygelse. Delta är åtminstone hvad
jag tillförsel’ mig af Riddarhuset, samt hoppas att förslaget
blir afslaget.
Frih. Hamilton, Hugo: Då äfven jag delar den öfvertygelse,
att en lagbestämmelse af den vigt, som den i fia—
gavar., aldrig kan vara nog tydlig, enär möjliga missbruk, i
följd af mindre bestämdhet, kunna förutsättas; måste jag
förena mig med den, som afstyrkt förändringen. — Här har
blifvit yttradt, att Representationen vore skyldig hysa förtroende
till Regeringen. Jag tror så äfven, men icke, att
detta förtroende genom en lag bör eller kan bestämmas; ty
en lag får ej vara ett förtroende-volum. Den uppställes för
alla tider, men förtroendet är momentelt, och förhållanden
kunna inträffa, då det upphörer, och bör det derföre icke
så bestämdt förutsättas, som genom antagandet af detta förslag
skulle ske.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla det uti y:de punkten upptagna förslag till
förändrad redaction af 5o §:n Reg.Fm samt 3 §:n Riksd.-  Ordningen.
Ropades starka nej, blandade med ja.
D c n 26 Mars f. m.
4 9*
Hr Frill. o. Lan dim. förklarade, det han funnit nej
hafva öfverröstat ja.
Hr von H ar 1111 a n sd o r ff begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition:
Den
som bifaller det uti yrde punkten af Const.Utskrs
uppgift å hvilande grundlags-ändrings-frågor upptagna förslag
till förändring af 5o §:n Reg.Fm samt 3 §:n Riksd.Ordn.,
voterar
ia 5
den det ej vill, voteror
|iei j
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågavar. förslag till förändring
af 5o Jrn Reg.Fm samt 3 §:n Riksd.Ordn.
Hr von Hartmansdorff: Flere af Ståndets ledamöter
hafva nyss försäkrat mig, att detta grundlagsförslag redan
blifvit af PresteSt. afslaget. En ledamot har till och
med uppgifvit, att han dervid varit tillstädes och räknat
rösterna. Jag anser hans uppgift vara tillförlitlig, och vill
derföre icke besvära Ståndet med den votering jag begärt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad,, sedan
IIr von Hartmansdorff nu afstått från sin begäran, torde
finna, att förslaget i yrde punkten vore afslaget.
Ropades ja.
Sedan tiden nu var långt framskriden, uppskjöts fortsättningen
af pröfningen af de hvilande grundlagsändringsförslagen
till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f lill 3 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdageu den 26 Mars i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 12 dennes.
I anledning af det deruti förekommande beslut om remiss
af Hr Munck af Rosenschölds motion, rörrde förändrade
grunder för allmänna bevillningen, anförde
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Genom
den förändring, som föredragningslistan efter den 7
Mars undergick, var jag icke i tillfälle att få min motion,
ang:de förändring i grunderna för bevillningens utgörande,
remitterad i annat skick än såsom rubrik,^hvarföre jag nu
D e u jlG M a r $ e. m.
i
anhåller att få upplåsa de förändringar jag Önskat föreslå
uti grunderna för vår bevillning.
Hr Munck a f Ro se n sc h ö I d uppläste derefter följande :
Utgående från den åsigt, att bevilln förordningen, sorn
nu bearbetas, icke bär vara tryckande för den gifta heminanslösa
arbetsclassen, äro de förändringar i grunderna för
vår bevilln., hvilka jag vågade föreslå, följande:
a) att den gifta hemmanslösa arbetsclassen endast bör
betala skyddsafgift, inen ingen bevillning för sfn obetydliga
egendom, ännu mindre för s. k. rörelse, hvilken bevisligen
stundom blifvit pålagd simpla dagakarlar;
b) att de, soin icke kunna utgöra sin bevilln., — med
mindre säng- och gångkläder och annat nödigt bohag blif—
ver utpantadt, — böra frikallas, då det bör åligga kronobetjeningen
att till Landsh.embetet insända rapport med förteckning
på slika restantier;
c) att i stället bör bela tjenstehjonsclassen, likasom i
Danmark, vid särskildt uppbördsmöte utgöra bevilln., dels
genom skyddsafgift, dels genom vissa procent, af sin lön,
enligt företedd (öningssedel, eller ock särskild bok, alldeles
såsom i Danmark. livad den vilda ungdomen eljest förspiller
på krogar, på marknader och i dunsstugor, deraf
borde den lemna en liten obetydlig del till Staten; emedan
tjenstehjonsclassen bär den långt lättare, än den gifta hemmanslösa
arbetsclassen, som både skall sjelf skaffa sig födan,
och har familj att försörja. Hvad Staten således skulle förlora
i bevilln. af den dass, som ej kan bära den, utan att
blifva utarmad, skulle Staten få fullkomligt, ja dubbelt ersatt
af tjenstehjonsclassen, sorn hittills aldrig stått i förhållande
till Staten, utan såsom en straffande makt, och annars
ej haft det minsta med Staten att skaffa. Tjenstehjonsclassen
bör komma i förhållande till Staten äfven såsom en
skyddande, och just derför skattfordrande makt.
d) Men skulle Staten utöfver dessa hjelpkällor behöfva
tillskott, så äro de att påräkna, om, vid hvarje boförteckning,
gifves en fjerdedels proc. i bevilln.; om, vid hvarje
utmätningsauction, uttages af borgenärens fordran åtminstone
en half proc., samt om af älla intecknade fordringar gifves
i bevilln. g proc. Fullföljdes principen conseqvent, så borde
disconter, privat- och sparbanker, och alla fonder af
livad slag de vara- månde, gifva en fjerdedels eller åttondedels
proc. i bevilln. Dervid behöfdes ingen utmätning,
såsom då man hos den gifta hemmanslösa allmogen ofta utpantat
helgedagsklädningen, så att hvarken man eller hustru
kunnat gå till nattvarden, utan att låna det plagg, med
hvilket de knäböjt vid försoningens och barmhertighetens
altare. — Se här pauperismens uppkomst, och anledningen
till behofvet af fattigvårds-comite'! Ty bördan i bevilln.-  väg har drabbat de ciasser, sotu icke kunde bära den.
D e n 26 M ars e. m.
493
R. o. Ad. biföll remiss af detta anförande till Bevilln.-  Ulskotlet.
Fortsattes pröfningen af de sedan sisla riksdag livilande
oell af Coust.Utsk., jemte dess den 7 och 20 dennes på bordet
lagda mein. N:o 5, uppgifna förslag till ändringar i Rikets
grundlagar.
8:de punkten. Förslag, rörtde sättet för behandlingen
af gro ndlugsänd rings-förslag.
56 §:n Regerings Formen.
Omflyttning af 2 mom. i denna §. lill §:n 8r.
Allmänna frågor — — — eller ock alldeles förkasta.
Rörande behandlingen af grundlagsfrågor, finnes i 81
§ /i särskildt forordnadt.
81 §:n.
Denna Regeringsform — — — möjlige att verkställa.
Riksens Stander må icke å den riksdag, då Utsk. någon sådan
ändring föreslår, kunna den till grundlags stadgande
antaga, utan först å den näst följande derom besluta.
Inkommer lill Riksens Ständer Const.Utsk. med något
förslag lill grundlagsförändring, skall detsamma, efter öfverläggning
derom i Ståndens plena, först framställas endast
till gillande eller ogillande. Ogillas det af alla fyra RiksStånden,
förf alle frågan. Gillas detsamma af samtliga RiksSlånden,
hvite då, alt oförändradt antagas eller förkastas å
näst följ ande riksdag. Göras åter, i något eller några Riksstånd
vid förslaget anmärkningar, som hindra dess hvi/ande,
blifve de, hvilka hvarje RiksSlånd särskildt förklarat
utgöra dess gemensamma tankar, hänvisade till Const.Utsk.,
sorn det åligge att desamma till ett förslag i möjligaste måtto
sammanjemka, och, 0111 oförenliga skiljakligheler linnas, dem
derjemte till samtliga RiksStåndens behandlande anmäla.
Förena sig derefter alla RiksStånden om Utskts yttrande,
hvile det då till slutligt afgörande, som ofvan sagdt är, vid
nästa riksdag. Blifva åter något eller några Stånds tankar
i någon eller några delar skiljaktiga, eller ogillas förslaget
af något eller några Stånd, men gillas af de öfriga, varde
Const.Utsk., genom val af RiksStåndens plena, förstärkt till
ett antal af tjugu ledamöter af hvarje Stånd, hvilka genom
samfälld omröstning öfver af Riksens Ständer godkända voterings-pr
opositioner med Riksens Ständers rätt af gore, hvilkctdera
af förslagen bör hvila, eller huruvida frågan må alldeles
förfalla. Blifva å riksdag, då öfver hvilande grundlags-för slag
beslules, alla RiksStånden om ändringen ense, — —
åstundan.
Vill Konungen hos — — — uppdraga Const.Utsk., att
till Riksens Ständer afgifva sitt utlåt., hvarom öfverläggning
i RiksStånden ej må vägras, dock utan rubbning af den för
lehandlingan här nedan utstakade ordning. Tillstyrker Utskottet
— — — till Konungen, genom deras Talmän.
•19+
D c n a(5 M a r s e. m.
Vid riksdag, då beredda grundlagsfrågor lagligen kunna
af göras, skall endast med ja och nej hunna beslutas; och
galle då föreskriften i jS §.« Riksd.Ordn. Om dervid
ytterligare uppskof föreslås, må det ej äga rum utan Konungens
och alla RiksSlåndens sammanstäm mande beslut.
29 §:n Riksdagsordningen. i :a momentet.
i:o Gunst.Utsk., som — — — förbättringar och förklaringar
deraf. Öfverlemna!' Konungen åt Riksens Ständer
någon proposition rörrde grundlagen, eller inkommer, i följd
af riksdagsmans motion, Consl.Ulsk. med något grundlagsandrings-forsing,
förhålles dermed, såsom i Reg.Frns 8i § är
för båda fallen stadgadt. Då Ufsk. icke funnit — — —
enligt Tryckfrihetslagen ansvara.
Hr Ribbing, Arvid, anhöll, alt för denna punkt,
likasom för de öfriga, undert. Ridd.Secret. skulle få upplysa
om de öfriga Ståndens beslut i ämnet, så vidt de voro
kända.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt, enligt de uppgifter,
som i de öfriga Ståndens cancellier erhållits, hade
förslaget i denna punkt blifvit bifallet af Preste- och BorgareSltn,
men afslaget af BondeStåndet.
Förslaget i örde punkten blef af R. o. Ad. bifallet.
g:de och i olde punkterna. Förslag till ändrad redaction,
i fråga om åtskilliga bevill n.afgifters
benämning. Litt. A.
6o §rn Regerings Formen, ira och 2:a perioderna.
Till dessa sednare räknas lull- och accis-medlen, postmedlen,
elia rtoe-sigil latar-a fgi flen, husbehofs-brän neri med len
samt hvad Riksens Ständer dessutom särskildt hvarje riksdag
såsom bevillning sig åtaga. Ej må några allmänna afgifter,
af hvad namn och beskaffenhet som helst, ulan Riksens
Ständers samtycke kunna förhöjas, tullen A inkommande
och utgående spanmål allena undantagen.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt förslaget i g:e
och tore punkterna Litt. A. blifvit af alla tre de öfriga
RiksStrn bifallet.
Enahanda beslut blef nu äfven af R. o. Ad. fattadt.
grde och io:de punkterna. Litt, B.
6o §rn Regerings Formen, ira perioden.
Till dessa sednare räknas — — — afgifterna för stamp -  ladt papper och för brännvinsbränning, samt hvad — —. — .
åtaga.
Föredrogs ett mern. ifrån Const.Utsk., af denna dag,
innehållande att uti det nu föredragna förslaget ordet ’’postmedlen”
blifvit uteglömdt, och att samma förslag, enligt
förra riksdagens Gonst.Utskrs uti dess mern. Nro 28 afgifna,
af samtliga RiksStrn godkända förslag, rätteligen borde lyda
sålunda:
Deli aG Mars e. m.
Till dessa sednare räknas — — — poslmedlen, afgifterna
för s t ä m p I ad t papper och för biännvinsb
ränn ing, samt hvad — —. — åtaga.
Underl. Ri dd. Secre t. tillkännagaf, att förslaget blifvit
bifallet af Preste- och Borgare-St:n, men afslaget af
BondeStåndet.
Uppå derefter framställd propos. blef del tili föredragna
förslaget af R. o. Ad. bifallet.
lite punkten. Förslag med afseende på tiden
för ny b e vi lin ing s vidtagande.
61 §:n Regerings Formen.
Alla afgifter, sorn Riksens Ständer under de i föregående
§. nämnda titlar beviljat, skola utgöras, intill dess ny bevillning
af Riksens Ständer fastställd blifvit, och, enligt deras
beslut, vidtager.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt förslaget i denna
punkt blifvit af alla tre de öfriga RiksSCn bifallet.
Förslaget bifölls nu afven af R. o. Ad.
i2tte punkten. Förslag, angtde villkor för B a likens
sedlars erkännande såsom mynt.
72 §:n Regerings Formen.
— — för mynt i Riket må erkännas, sä långede, efter deras
lydelse, af Banken med silfver inlösas.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt samtliga de
öfriga RiksSt:n bifallit della förslag.
Frih. Gederström, Jacob: Till den föreslagna nya
redaclionen af 72 §:n Reg.Ftn kan jag ej tillstyrka bifall.
Vehiklet som blifvit anfördt, nemi. att dessa sedlar för mynt
i Riket eikännas, sä länge de efter deras lydelse af Banken
med silfver iidösas, anser jag icke tjenlig! att införa. Möjliga
händelser kunna inträffa, då sedelmyntet icke kunde
af banken med silfver invexlas; och jag skulle förmoda, alt
Sländerne icke tillstädja, att de sedlar, som det oaktadt utgåfvos,
icke skulle anses som mynt, då det af Ständerna
allena beror alt utgifva sedlar; emedan 72 §:n Reg.F:n innehåller:
’’ägande R. St. allena rätt alt genom banken utgifva
sedlar, söm för mynt i Riket må erkännas.” Jag skulle
förmoda, alt, om den händelse inträffade — hvilken man
bör hoppas icke må äga ruin, — att Stockholm blefve af
fienden taget tillika med banken, eller, alt denna vid upplopp
blefve plundrad, hvarmed ingalunda är sagdt, att
Sveriges Rike derföre är upplöst, de sedlar, som blifvit of
banken utgifna, likafullt borde som mynt galla och af Svenske
män som mynt erkännas. Jag kan, på denna grund,
icke godkänna den nya redactionen, hvarföre jag derå yrkar
afslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I motsats mot hvad Frih.
496
D e 11 26 Mars c. m.
Cederström yrkat, begär jag R. o. Ad:s bifall till denna redaclion,
och det ungefär pä samma grunde)', hvarpå Fril),
ställt sitt yrkande örn afslag.
Oin det vore tänkbart — och det kan visserligen vara
en möjlighet — att banken icke skulle kunna invexla sina
sedlar med silfver; så mäste vi betänka, att dessa , sedlar
dock äro skuldsedlar, ställda på silfver, och alt de mäste
sorn silfver gälla, samt att Ständerne derföre måste skaffa
valuta på hvad sätt de än kunna finna lämpligt, i händelse
valutan i banken vore försvunnen. Jag yrkar således, nied
afseende på den stora vigten för realisationens bestånd och
för vår credit, så inom som utomlands, att icke det minsta
tvifvel måtte kunna uppstå, att ju dessa sedlar äro att anse
som representativer af silfvermynt, och att silfver endast
utgör vårt nu var. mynt. På dessa grunder önskar jag, att
redactionen mätte antagas.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag tillstyrker bifall till
förslaget, och anser Ständerna vara skyldiga, att, sedan de
gjort en bankrut vid förra riksdagen, de nu förklara, genom
antagande af denna paragraf, atl de lägga alla de band,
sorn äro möjliga, på sin egen beslutande rätt, så att de icke
för framtiden kunna vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
man endast går till Tumbi, i stället för att skaffa sig silfver
för att inlösa sina sedlar. Jag hehöfver ej vara vidlyftig,
utan uttrycker endast den önskan, att förtroendet till
realisationen icke måtte störas, så att vi ej regrediera, utan
gä framåt och hälla hvad vi Jofvat, och vidtaga alla de åtgärder,
sorn i mensklig förmåga stå, för att förhindra en
förnyad bankrut. Jag tillstyrker antagande af förslaget.
Frih. Cederström: Om det att Ständerne, genom
Jagstadganden, berättigas att icke anse hankens sedlar som
mynt från den stund banken upphör att dem invexla, skulle
medföra ringaste verkan dertill, att händelsen icke kunde
inträffa; då skulle jag instämma med de alne siste talarne:
men långt ifrån att ett sådant lagstadgande skulle verka
på bankens förmåga att invexla sina sedlar, skulle blott
inträffa, att, innan Ständerne hunno bereda utvägar för invexlingen
af utelöpande sedlar, all rörelse i landet afstannade,
och sådana olägenheter deraf uppstå, hvilka man icke i
förväg kunde beräkna. Det är derföre jag skulle önska, alt
den lagstiftande makten icke mätte sätta tro till en sådan
barnslighet, att den döda bokstafven skulle medföra någon
lifvande kraft, eller att genom blotta Jagstadganden åstadkomma,
att silfver vid alla tillfällen skall kunna erhållas
för sedlarna. Om Stockholm vore cerneradt och banken
plundrad, huru skulle då banken kunna invexla sina i landet
utelöpande sedlar? Jag tror således, alt drt är ett rent
oförstånd att föreslå sådana lagar, och kan icke annat än
yrka afslag derå. Hr
D e n 26 Mars c. m.
497
Ilr Ribbing, Arvid: Jag instämmer visserligen med
den siste talaren deruti, alt föreskrifter och ord ingenting
gälla, så snart silfver saknas, och att det således är fåfängt
att stadga, att pappers-representativen skall vara mynt, då
man icke får för den hvad som på densamma står skrifvet,
nemi. silfver; men det är emedlertid en ärlighet, att på förhand
tillkännagifva, att ett sådant förhållande skulle kunna
inträffa, att sedlarne icke längre blifva hvad de representera,
eller att de icke längre blifva mynt, och att stadgandet
derom blefve i grundlagen intaget, hvilket kunde hafva den
nytta med sig, alt i framliden kunde undvikas sådana rättegångar,
som vi under den förflutna tiden hafva sett utförda alla
instanserna igenom, och hvilka slutligen blifvit dragna under
Högsta Domstolen, då en person, som sålt sin fastighet
och betingat sig betalning derföre i specie, fått tvista om,
huruvida specie vore silfver eller pappers-representativer.
Sedan det, som nu är föreslaget, i grundlagen influtit, kunna
sådana frågor icke mern uppstå; ty sedlarna äro icke mera
mynt, så snart de upphöra att emottagas i banken. Jag tillstyrker
antagandet af förslaget, sådant det är.
Ilr von Troil, Emil: Med den fullkomliga öfvertygelse,
att R. Sl:s Bank icke kan komma i oförmåga att fullgöra
sina förbindelser genom sina utelöpande sedlars inlösande
annorlunda, an till följe af de okloka åtgärder , sorn de Ständer,
hvilka äga rättighet att förordna om bankens förvaltning,
kunna vidtaga, kan jag icke annat än tillstyrka hvarje
lagstadgande, som skulle åstadkomma ökade betänkligheter
bos dessa Ständer mot ett oklokt förfarande med deras bank;
och det förslag, som nu är framstäldt, tror jag icke fört jenni-
namnet af alt vara barnsligt. Skulle, oaktadt alla de
försigtighetsmått, som man hittills försökt alt taga, den händelse
inträffa, att banken blefve slängd, så komme icke,
genom denna grundlags-^, Riket att derföre vara i fullkomlig
saknad af lagligt mynt, ty silfver förblef fortfarande
Rikets lagliga mynt, och hela massan af bancosedlar, som
vore i omlopp, förlorade ej allt värde, utan komme att med
något agio fortfarande begagnas som bytesmedel, ehuru ingen
vore skyldig att emottaga dem för fulla siffer-värdet.
Förhållandet blefve enahanda, som med riksgts-sedlarna på
1790-talet. — För öfrigt är det conseqvent af Frih. Cederström,
som vid föregående riksdagar bestridt realisationen,
att nu yrka förkastande af denna §, men jag hoppas att på
andra sidan finna samma conseqvens hos Riddarhusets majoritet;
ty det var detta Stånd, som gick i spetsen för realisationens
bedrifvaude, och jag hoppas, att det icke genom något
beslut i afton bortkastar denna heder. Jag är tvertom
öfvertygad, att Ståndet med stor pluralitet kommer att antaga
§:n; ty ett annat förhållande skulle vara alt inför Sven4
H. 63
498
Den 26 Mars e. m.
ska folket och alla andra nationer visa, att man icke menade
ärligt med hvad man vid sista riksdagen beslutade, i
afseende på myntvärdets bibehållande.
Frih. Cederström: I anledning af hvad den siste talaren
yttrat, är jag uppkallad att svara några ord. Idan
har rätt deruti, att det varit conseqvent af mig att yllra
mig emot förslaget, derföre att jag bestred antagandet af en
realisationsgrund, som innefattade en bankrut, och det må
vara honom förbehållet alt anse det närvar, förhållandet vara
mera rättsenligt; men jag vidblifver nu sorn då, att hvarje
bankrut är ett bedrägeri. Annat är dock realisationens
grund, och annat är lagstiftningen för framliden af hvad
som skall anses vara lagligt mynt, antingen ensamt det silfver,
som Konungen enligt Dess prerogativ äger rättigheten
att låta slå till mynt, eller jemte det de af Ständerna från
banken utgilna sedlar, som med det af Konungen stämplade
myntet får inlösas i banken. Det är dessa sedlar, hvarom
fråga är; de äro i allmänna rörelsen utelöpande, under namn
af bancosedtar, men gå man och man emellan sorn silfver.
I samma stund som banken blefve tagen af henden, elfer
plundrad, i samma ögonblick upphörde också bankens förmåga
att invexla sina sedlar; men jag säger icke derföre,
att samma olyckliga belägenhet skulle för framtiden fortfara
, tv genom R. Sits medverkan skulle på ett eller annat
sätt dess sedlar inlösas; och jag frågar, om det vore klokt
att under tiden bereda det tillstånd, att de som mynt utgifna
sedlar skulle komma att säljas efter kurs och agio, likasom
i Frankrike assignaler i buudtar försåldes för, snart
sagdt, ingenting. Jag förmodar, att missbelåtenhet skulle
uppstå af sådana förhållanden, och att mångfalldiga ménniskor
skulle kunna blifva förstörda.
Jag yrkar icke votering och öfverfemnar åt R. o. Ad.
att besluta i frågan, men reserverar mig för framtiden för
all delaktighet i de olyckor, sorn af beslutet kunna blifva följden.
Uppå derefter framställd propos., blef förslaget i 12
punkten bifallet.
i3:de punkten. Förslag med afseende på markegång
s-taxo roås ti 11 ä m p n i n g.
75 §:n Regerings Formen.
Jrliga markegångs-tnXara upprättas genom deputerade
af alla RiksStånden, nämnda på det sätt hvarje Stånd för
sig särskildt föreskrifver; och skola, sedan de vunnit laga
kraft, gälla till elen efterföljd, som Konungen och Rikets
Ständer bestämma.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt förslaget i denna
punkt blifvit afslaget af Borgare- samt BondeStånden,
och att, rörtde denna samt de återstående punkterna, PresteSt.
ännu icke fallal något beslut.
Den 26 Murs e. m.
499
Förslaget i denna punkt blef äfven af R. o. Ad. afslaget.
i/j:de punkten. Förslag till stadgande, i afseende
på liden för riksdags fortfarande.
10g §:n Regerings Formen.
Ej må riksdag längre rucka, än sex månader från dagen
— — — anmäle de det hos Konungen jemte deras önskan,
att riksdagen måtte fortfara någon viss inskränkt lid, högst
tvä män ader, /ivard Konungen gore del afseende, han tjen
ligt
pröfvar. Der så oförmodadt — belopp sig åtagit,
dd skola Riksens Ständer åtskiljas, och forlfare den förra
— — — uppgöra och utfärda.
80 §:n Riksdagsordningen.
Riksdag må ej räcka längre, än sex månader från dagen
— — — anmäla Riksens Ständer det hos Konungen,
jemte deras önskan, att riksdagen måtte fortfara någon viss
inskränkt tid, högst två måna eler. Rörandes minst lie Riksstånd
— — — må äfven slutas, innan sex månader tilländagått,
enär samtliga RiksSlånden sådant begära och Konungen
dertill lanner bifall.
Underl. Ridd Secret. tillkännagnf, alt Borgare- och
BondeStm bifallit detta förslag.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag har ingenting
emot, alt riksdag må fortfara så länge som här är föreslaget,
emedan jag tror, att man i allmänhet icke kan, i anseende
till de många göromålen, påräkna kortare tid. Men
jag fäster mig vid ordalagen i slutet af det nya förslaget,
der det heter: "då skola R. St. åtskiljas”; hvaremot det heter
i nuvar. Reg F.: ”då sl all Konungen kunna R. St åtskilja,
och fortfare den förra bevillningen" etc. Om det skulle
hända, att Standerne vid någon riksdag underläte att åtaga
sig ny bevillning, eliel’ funne lämpligt att låta den gamla
bevillningen fortfara; men beslöte att borttaga grundskatten,
utan alt dertill begära Konungens samtycke, och sålunda
lemnade Regeringen utan medel till statsutgifternas
bestridande, och det då hette: då skola R. St. åtskiljas;
så reste de sin väg, utan att Konungen eller de sjelfve
ens förmådde hindra det. Sådant kan icke ske efter den
gamla ordalydelsen, emedan, under så olyckliga förhållanden,
di t beror af Konungen alt icke låta Ständerna resa,
förrän de reglerat Staten så, att det är möjligt bestrida de
utgifter, som för dess bestånd erfordras. Jag tror mig icke
behöfva närmare utreda skälen att ogilla det nya förslaget.
Fii!i. Hamilto|n, Hugo: Äfven 111ig synes, sorn i den
nya redactionen vore inryckt ett stadgande, hvilket jag tror
icke vara nyttigt. Det är föreslaget, att riksdag icke må
läcka mer än 6 månader, och det vore visserligen önskligt,
att den terminen afven kunde förkortas; men erfarenheten
5oo
Den a6 Mars e. m.
har visat tillräckligen, att sådant icke låter sig göra, hvarföre
stadgandet härom må qvarstå, ehuru jag för min del skulle
önskat en kortare tid.
Sedermera är sagdt, att riksdag utöfver nämnda lid
icke må räcka mer än 2:ne månader. Detta är eli bestämmande,
som jag anser vara förhastadt; ty man kan tänka
sig, att så vigdga ärenden kunna vid en riksdag förekomma,
att det vore för landet högst skadligt, om Ständerne, genom
antagande af detta stadgande, bundit sig att nödgas åtskiljas
vid den 8:de månadens slut, fastän de endast för fullbordandet
af sina arbeten icke behöfde mer än t. ex. en
half månad, och Konungen, till följe af grundlagen, icke
kunde bevilja förlängning. Som detta vore skadligt, afstyrlier
jag förslaget.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Jag har vid så mångå tillfällen
under denna riksdag hört den önskan yttras, att riksdagarne
mätte förkortas, alt jag icke kan förstå annat, än
alt antagandet of den lagbestämmelse, som inskränker riks—
dagaroes längd till 8 månader, vore att gå önskningarna till
mötes i de flesta fall. Jag kan ej finna eller utfundera möjligheten
af så beskaffade fall och händelser, der icke under
8 månaders tid, om man visste att riksdagen icke fick räcka
längre, göromålen skulle vara fulländade, — och medhinnas
de icke inom 8 månader, befarar jag att icke heller 16
räcka till. Vid förra riksdagen har jag med förundran sett,
att redan i början af Juni månad inkom StatsTJlskts svar på
ålerremissen af betänk, rörande statsregleringen, och likvisst
räckte riksdagen från den tiden intill Maj månad påföljande
året; och jag kan ej förklara en sådan tidsutdrägt, om ej
genom våra dävar. banco-förhållanden, och till följd af realisations-frågan.
Men sådana casus komma säkert sällan att
inträffa; och jag tror således, att det icke vore någon våda
uti att antaga förslaget. Man kunde säga att vid en riksdag,
der det nya lagförslaget blefve förelagdt Ständerna, skulle
man ej på den inskränkta tiden af 8 månader kunna medhinna
granskningen af ett så vidlyftigt och vigtigt arbete;
och detta vore riktigt, — men jag tror icke heller, att sådant
skulle medhinnas på åratal, om man på våra 4 kamrar
börjar att genomgå förslaget § för § och balk för balk
och discuterar deröfver. I afseende härpå tror jag, att om
lagen en gång framlägges för oss, böra vi visa det förtroende,
att som arbetet blifvit uppdraget åt de kunnigaste män
vi äga i landet, bör antagandet af förslaget ske en bloc,
hvarefter ändringar och förklaringar må följa öfver detta,
så väl sorn öfver andra menskliga arbeten, som alla äro behäftade
med felaktigheter och brislfälligheter, dem tiden och
erfarenheten upptäcka. Antagandet af detta förslag skulle
jag anse som ett stort bevis på framskridande; och då
vi sjelfve (föreskrefve oss en tid af 8 månader, hvarinom
Den aG M a i*s c. m.
5oi
riksd.arbetet skulle vara slutadt , skulle det också, som jag
förmodar, blifva en möjlighet att inrätta göromålen efter
detta tvång, till stor båtnad för landet. — Jag röstar för bifall
lill förslaget; och sedan 2 Stånd ingått derpå, skulle jag
mycket beklaga, örn R. o. Ad. satte sig deremot.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Jag erkänner, alt äfven jag
hyst några betänkligheter vid den omständighet, som blifvit
anmärkt, alt det efter 8 månader skulle vara begge Statsmakterna
gemensamt förbjudet att låta riksdag fortfara; men
de grunder Hr Anckarsvärd anfört, hafva hos mig gjort sig
företrädesvis gällande. Jag tror, att det skulle vara en nästan
otänkbar sak, att om man förut visste, att man inom
8 månader skulle åtskiljas, man ej skulle kunna medhinna
att bringa göromålen lill slut; men jag tror det vara alldeles
omöjligt att, med nuvar. representationssätt, kunna på 4
månader sluta de ordinarie göromålen, så länge riksdagar
icke komma alt inträffa oftare än hvart 5:te år. Derföre
finner jag högst betänkligt att uppdraga åt en myndighet
makten att kunna skilja Ständerna åt, efter en tids förlopp,
under hvilken man vet det icke är dem möjligt att medhinna
göromålen. Jag fruktar en sådan händelse så mycket
mer vid denna riksdag, emedan så stora constitutionella frågor
äro väckta; och just derföre önskar jag, att denna riksdag
icke må fortfara utöfver 8, och icke kunna slutas inom
4 månader. Hvad angår efterföljande riksdagar, så anhåller
jag alt få göra de herrar uppmärksamme, som här hafva
väckt farhågan för möjligheten att ovillkorligen skiljas, oaktadt
begge Statsmakterna önskade, alt riksdagen mätte fortfara
utöfver 8 månader, att det budet, som nu beslutas,
gäller icke mer än för denna riksdagen; ty det är ju möjligt,
alt ändring kan blifva föreslagen genom någon riksdagsman,
och frågan blefve lagd på bordet att, äfven efter
de 8 månadernas förlopp, det må stånda Konungen fritt alt
tillåta Ständerna vara tillsammans. På detta sätt tror jag
att man skulle kunna uppfylla den önskan, som blifvit yttrad,
att lagverket skulle kunna på en riksdag drifvas igenom
lill afgörande, oaktadt det icke är möjligt på 8 månader.
Hr von Troil, Emil: Den grundlags-^, som nu är
under öfverläggning, innefattar 2:e ändringar; i stället för
att Ständerne nu äga rättighet att vara tillsammans i 4 n>ånader,
skulle denna rättighet utsträckas till 6 månader; och
mot denna förändring har jag ingenting att invända. Efter
dessa 4 månaders tid beror det n u af Ständerna att vara
tillsammans, så länge de finna det nyttigt, och Konungen
dertill samtycker; men, efter det nya förslaget, skulle detta
förhållande endast fortfara från 6 till 8 månader, hvarefter
Ständerne skola åtskiljas, ehuru både de sjelfve,äfvensom
Regeringen ansåge det vara för landet nyttigt, att de voro till
-
5 oa
Den 26 Wars c. m.
smnmans för alt fullborda sina arbeten. Mig veterligen
finnes icke ett sådant grundlagsbud i någon statsförfattning,
och jag afstyrker på det högsta, att det hos oss måtte införas.
Det beror i alla händelser på Representationen att så
påskynda sina erbeten, att de kunna vara färdiga så fort
som möjligt, — och måhända kan detta vanligtvis ske på 8
månader, kanhända äfven på 6; men jag kan icke neka, att
tillfällen kunna inträffa, då Representationen har vigliga arbeten
för handen, dem de icke på den tiden af 8 månader kunna afslula,
och sådant kan förhållandet blifva vid nästa riksdag, då vi
hafva att förvänta ett allmänt lagverk, omfattande flera delar
af lagstiftningen, som länge varit efterlängtadt. Jag vågar
hoppas, att delta lagverk till nästa riksdag måtte vara
så förbered t, att Representationen då må kunna företaga detsamma
till afgörande; men jag skulle icke för min del anse
det vara rikligt att behandla det så i klump, som en värd
ledamot nyss föreslagit Om denna § antoges, och under
Lommande riksdag lagverket öfverlemnades till Ständerna,
och de vid slutet af 8:de månaden ej fulländat deras behandling
af detsamma; så skulle det, som blifvit åtgjord t dervid,
icke tjena till något, och på samma sätt kunde det äfven
gå den derpå följande riksdagen och allt framgent. En
värd ledamot har sökt häfva denna betänklighet genom att
säga, att den grundlag, vi i dag stifta, kan upphäfvas vid
nästa riksdag; men detta är ett något för lättsinnigt sätt
att stifta grundlagar. Grundlagar stiftas icke för dagen,
utan för kommande tider; och hvartill skulle det tjena att
stifta denna grundlag för att blott gälla vid denna riksdag?
Frågan kan visserligen vara Iikgilllig för denna riskdag, men
är deremot af sådan vigt för kommande tider, att jag anser
mig böra försöka hvarje lagligt medel för att förhindra förslagets
antagande.
Gr. Spens; Hr von Troil har riktigt anmärkt, att förslaget
innehåller tvänne delar, och just detta torde vara vederläggningen
för den lättsinnighet, med hvilken han ansett
mig hafva hehandlat frågan. Omdömet derom beror Vrelt
och hållet på, om man anser den förra delen eller den sednare
vara den vigtigaste. För min del anser jag den förra
delen eller den, som förbjuder upplösningen af en riksdag
inom 4 månader j då det är afgjordt, att den icke kan, med
förmån för fäderneslandet, skiljas, så vigtig och så nyttig,
alt jag derföre önskar antagandet af detta förslag. Den andra
delen erkänner jag kanske vara oriktigt redigerad ; men
jag vädjar till eder erfarenhet, som varit närvar, vid föregående
riksdagar, om man ej brukat den taktik, att draga
ut på liden med riksdagarnas afslutande, för att drifva igenom
de planer man önskat, — och om ej de flesta föregående
riksdagar hade varit slutade inom 8 månader, om sådant
icke hade hindrat.
D e n 26 Mars c. m.
ä<>3
Gr. Horn: Ingen skall villigare än jag erkänna det förderfliga
af de långa riksdagar, soin liillills ägt ruin, och
som ännu synes komma att fortfara; ingen kan lifligare än
jag önska, att en gräns kunde sättas för ett så onaturligt arbetssätt,
som inom vår representation: men jag betviflar, alt
det vid detta tillfälle vore väl betänkt att antaga det förevar.
förslaget, derföre alt man, som den siste värde talaren
liar yttrat, skulle derigenom kunna afböja den slags taktik,
som sökt utdraga ärendenas afgörande i det längsta för att
slutligen få det bristande resultatet af riksdagen, som man
kunde önska. Jag skulle tro, all om en sådan taktik fortfarande
existerar, så skulle den inom gränsen af 8 månader
kunna åstadkomma detsamma onda, som man ansett sig kunna
befara; och i sådant fäll skulle det blifva värre och icke
bättre, om Sländerne skulle ovillkorligen åtskiljas, utan
att det minsta resultat skulle kunna erhållas. Del skulle
väl i alla fall kunna låta säga sig, och jag vill icke bestrida,
att det kunde vara en nyttig häfstång alt åstadkomma
en annan ordning, om denna § antoges, oell dertill kunde
jag äfven vara villig a't bidraga; men då jag hoppas att
förslaget 0111 en ny representation snart förekommer till afgörande
och i följd deraf en annan riksdagsform; tror jag,
alt man bör något betänka sig, innan man vid detta riksmöte
antager grundlags-förslag, och framlägger dem till Konungens
sanction, då man innan kort torde låta blifva som
grund lags-förslag hvilande helt andra åsigter, än de, som med
denna § antydas. Jag tror också, alt de betänkligheter, Hr
von Troil framställt, äro väl grundade; och med afseende å
hvad i detta fall blifvit anfördt, förklarar jag mig komma
att votera mot förslaget, och tillstyrker alltså förkastande af
detsamma.
Gr. Spens: Ogerna uppträder jag för tredje gången , men
det sker i anleda, af en af Gr. Horn yttrad tanke, och jag
vågar derföre anhålla om R o. Ad:s uppmärksamhet. — Gr.
Horn har tillstyrkt förkastande af detta förslag, på den grund
att han hoppades, att snart ett förslag till förändrad representation,
eller åtminstone till förändrade riksdagsformer,
skulle kunna för Ständerna framläggas. Ett sådant förslag,
det må vara i stor eller liten scala, är till den grad svårt
att uppgöra med våra riksdagsformer, att jag åtminstone icke
ännu hoppas derpå. Jag skall för min ringa del, som
ledamot af Const.Utsk., ifrigt arbeta derpå; men jag tror,
alt det icke kan anses annat än förmätet att hoppas få ett
sådant förslag färdigt, genomfördt och lyckligen framfördt
igenom alla de 4 RiksSt:ns irrgångar och förbi det förstärkta
Const.Utsk:s klippor, inom den 6 nästkommande Juni.
Sedan den dagen, kan riksdagen, örn den gamla redactionen
bibehålies, sägas vara förbi; ty det beror på den andra myndigheten
i Staten att åtskilja Ständerna. Det blefve således
5o4
Den 26 M ,1 r s e. m.
med en djup lansia af 010, sorn elt sadan t förslag, hvilket
framförallt behöfver lugn, om det icke, i stället för framlids
lugn, skall föda framtids oro, skulle komma att bearbetas;
och just derföre att elt sådant förslag af allmänna rösten
påkallas, önskar och anhåller jag, att det må blifva en
möjlighet att framställa det med sans. Jag vill icke profetera,
ty det kan gå bättre än jag förmodar, men hvad jag
antydt mig befara, är en möjlighet. Jag slutar med samma
förklaring som Hr von Troil, att jag skall göra allt hvad i
min förmåga står att få genomdrifva min sats, och jag begär
på denna grund votering.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Med Hr von
Hartmansdorff kan jag icke instämma i den mening, alt Konungens
prerogativ pä något sätt skulle minskas genom antagande
af 2 mom. i detta förslag. Konungens rätt alt skilja
Ständerna åt efter 4 månaders riksdag, är alldeles obestridd:
men Konungens rättighet att förmå Ständerna att
qvarblifva, för att taga i betraktande de K. propositioner,
som kunna framställas, sedan Ständerne anmält att de slutat
de åligganden, hvarföre de varit sammankallade, anser
jag icke vara gifven.
Jag kan icke, lika med Hr von Troil, tro, att så särdeles
stora olägenheter skulle uppstå, om Ständerne åtskiljdes
efter 8 månader, äfven för de fall, att några göromål
af vigt skulle återstå. Det är en stor olägenhet, och de
medföra för landet en dryg kostnad, dessa långa riksdagar;
och att någon gräns för dem kunde sättas, vore derföre
önskligt, och jag skulle nästan vilja antaga att det för landet
och äfven för Representationen vore en mindre olägenhet,
om så vigtiga ärenden återstode efter en 8 månaders
riksdag, att då skilja de Ständer, som voro tillsammans, och
sammankalla nya, än att låta en sakernas ordning och de
förhållanden fortfara, som icke blott leda till riksdagarnas
förlängning, utan äfven ådagalägga, alt sättet för målens
afgörande icke är fördelaktigt. Jag tror, för min del, alt
det ligger mycket godt i detta förslag, och tillstyrker dess
antagande, intilldess vära former kunna komma att undergå
sådana betydande modificationer, som jag och många med
mig önska. Man har åberopat ett ämne, som kunde vara
af den vidlyftighet att icke medhinnas till handläggning under
så kort riksdag, nemi. nya lagförslaget; för min del tror
jag det icke kan vara möjligf att förutse, huru mycken tid
dertill kan åtgå, hvilka former Ständerne för dess afgörande
kunna vidtaga. Jag måste antaga, att det vore möjligt,
alt en eller annan balk vid en, och andra balkar vid en annan
riksdag kunde afgöras. Om Ständerne t. ex. vid en
riksdag antogo civil-lagen och vid en annan criminal-lagen,
finnér jag ej någon olägenhet deruti. Det leder till ett
stort
D c n 26 Marg c. m.
5o5
Sf;ort steg framåt att kunna emotse kortare riksdagar och
a 11, utan något DamocIeS svärd öfver sig, kunna afgöra bevillnings-
oell beskattningsgrunderna. Sanction af delia förslag
skulle mera an annat öfvertyga Ständerna om välvilja
och upplysning bos Styrelsen, som jag i öfrigt icke betviflar.
Jag tillstyrker antagande af detta förslag.
Hr von Troil! Med den siste talaren instämmer jag
Visserligen deruti, att jag icke tili Konungens prerogativ
kan räkna rättigheten att qvarhålla Ständerna, sedan de anmält,
att de slutat sina arbeten; men deremot innefattar
förslaget 2tne andra inskränkningar af Konungens prerogativ,
— det ena nemi., att ej kunna upplösa riksdagen efter,
4 månader. Jag föreställer mig, att Konungen skall anse
a/'skaffandet af detta prerogativ nyttigt, och derföre, på de skäl,
som Frih. Sprengtporten anfort, dertill lemna sitt samtycke.
Den andra inskränkningeu i Konungens rättigheter vore, att
Han ej kunde tillåta Ständerna att vara tillsammans efter
8 månader. Jag föreställer mig, att Konungen torde anse,
att della innebär stora och högst betänkliga olägenheter för
samhället; och skulle detta förslag af Ständerna antagas, så
tillstår jag öppet, att det är min Önskan, att det af Konungen
måtte afslås. Jag kan för min del icke biträda till stiftande
af en lag, som jag anser omöjlig alt verkställa. Lika
myckel, som någon arman, Önskar jag korta riksdagar, och
i sådant fall medger jag, alt förslaget innehåller hvad man
kallar välmening; men delta ändamål, nemi. riksdagarnas
förkortande, måste sÖkas på en annan väg, eller genom förändring
i representationens sammansättning och arbetsord- ,
ning och icke genom ett våldsamt aflmggande. — Man har
Sagt, att de långa riksdagarne medföra stora kostnader för
landet; detta kan jag beklagligtvis icke neka ; men något torde
de dock uträtta, då deremot, om en riksdag efter 8 månader
upplöses utan något resultat, så äro betydliga kostnader
bortkastade för intet. — Jag fortfar alt yrka, det R. o. Ad.
behagade afslå förslaget.
Hr von Hartmansdorff: De talare, sorn yttrat sig,
hafva hufvudsakligen fästat sig vid ettämne, som skall förekomma,
nemi. granskningen af det nya lagförslaget. Jag
anhåller att få fästa Ståndets uppmärksamhet på ett redan
afgjordt ämne, sorn i denna afton blifvit omförmäldt; jag menar
realisntionsfrågan. Om 1828 — i83o årens riksdag hade
skolat nödvändigt upplösas efter 8 månader; tror väl någon
af eder, mine herrar! att det varit möjligt bringa realisationen
till den utveckling, hvartill hon bragtes vid samma riksdag,
och som ledde till hennes antagande vid 1834 och i835 årens
riksmöte? Och om detta sistnämnda måst upplösas
inom de 8 månaderna; tror väl någon att utvexlingen blifvit
beslutad? — De som deltogo i den riksdagen, torde på4
H. 64 i
-
5oG
Den 26 Mars c. ra.
minna sig, att Sländerne ansågo såsom en hufvudsak, att utvexlingen
skulle börja under deras sammanvaro, på det alt
deras och Konungens gemensamma medverkan skulle vara
att tillgå, i händelse oförmodade svårigheter inträffat vid
verkställigheten. Denna vidtog icke, förrän 8 månader voro
af riksdagen förlidna, eller den 1 Oct. i834; och Ständerne
förblefvo sedan tillsammans äfven under en del af år l835.
De lyckliga följderna af detta beslut åtnjuta vi dagligen;
och vi böra komma ihåg, att lika vigliga händelser ännu
kunna inträffa.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla det i 14*de punkten upptagna förslag till förändrad
redaction af 109 §:n Reg.Frn samt 80 §:n Riksd.Ordningen.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Anckarsvärd begärde votering.
Hr von Troil: Jag har blott velat gifva tillkänna,
att, enligt min åsigt, inträffar icke tiden att begära votering,
förrän Hr Frih. o. Landtm, meddelat, huru han uppfattat
R. o. Ad:s svar på den framställda propositionen.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition:
Den
som bifaller det uti t4tde punkten af Const.Utsk:s
uppgift å hvilande grundlagsändrings-frågor upptagna förslag
för förändrad redaction af 10g §:n Reg.Ftn samt 80 §:n
Riksd.Ordn., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda förslag till förändrad
redaction af 109 §:n Reg.Ftn samt 80 §:ti Riksd.Ordningen.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 86.
Nej — 126.
]5:de punkten. Förslag, an g: de National-rep resen
ta tio nen. Litt. A.
13 §:n Riksdagsordningen. 1 mom.
2:0. Universiteten i Upsala och Lund — — — verldsliga
facultetcrna. Ordinarie, till annat RiksStänd ej huran,
dej lärare vid elementar-läroverken i Slockholm och i hvarje
stiftj skola ock till PresteStändet kunnaj inom sig, välja en
riksdagsman. Likaledes må af Vettenskaps-academien — —
— till riksdagsmanna-underhåll.
19 §:n Riksdagsordningen. Sista perioden.
— — — klagomål öfver val lill riksdagsmän af PresteSlåndet
ingifvas, för stiften och elementar-läroverken hos Consistorium
— — —
Den 26 Mars e. m.
22 §:n Riksdagsordningen. Sednare perioden.
— —: — Fullmakterne underskrifvas: PresteStåndels, för
sliften, universiteten och clementar-läroverken, af vederbörande
Consistoriel' — — —
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, da denna fråga anginge
representationen inom PresteSt.; och någon underrättelse
från nämnda Stånd ännu icke ankommit om dess
beslut i ämnet, om icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt att
låta denna frågas afgörande hvila, tills underrättelse hunnit
inhemtas om PresleStts beslut derom.
Bifölls.
i5:de punkten. Litt. B.
i4 §:n Riksdagsordningen. Nytt moment.
ito Hufvudstaden Stockholm ——— i årliga utskylder.
2:0 De öfriga Rikets — — — brukande bergsmän.
3:o Valen skola ske — — — icke kallas.
4:o Götheborg sände — —. — af lägre dass.
5:o Ingen må förstäderna — — — idkande berättigad.
6:0 Manufacturister och fabriksidkare på landel, som
icke tillhöra annat RiksStånd, vare berättigade att förena
sig med närmaste stad inom länet, för att der, i mån af
deras bevillning för egendom och rörelse, jemförd med lota/bclo/ipel
af de röstägandes i staden, deltaga i riksdagsmannavalen
och äfven sjelf ve kunna lill fullmäktige väljas:
åliggande det collegial-styrelsen öfver fabrikerna alt, när
riksdag inträffar, uppgöra de närmare bestämmelserna för
denna representationsrätt.
7:0 Utom Fahlu bergslag — — — lill de väljandes
efterrättelse uppläsas.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att förslaget i denna
punkt blifvit afslaget af BorgareSt., och att BondeSt.
vid föredragningen förbigått detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Då delta förslag är ogilladt
just af det Stånd, som förslaget angår, så hemställer
jag, om icke R. o. Ad. också skulle finna för godt att ogilla
detsamma. I förslaget finnas 2:tie förhållanden, som jag anser
vara af beskaffenhet att hindra dess antagande, äfven
0111 vi ej visste att BorgareSt. afslagit det. Men då så skett,
anser jag öfverflödigt att nämna dessa omständigheter.
Ilr Stuart, Carl: Då jag anser det vara af vigt alt
representationsrätten utsträckes, så vidt möjligt är, till alla
ännu orepresenterade medlemmar; så yrkar jag bifall till
förslaget. Jag känner väl, likasom den siste talaren, att det
Stånd, som frågan närmast rörer, afslagit den föreslagna
grundlagsförändringen; men detta bör icke hindra R. o. Ad.
att uttrycka den opinion, alt R. o. Ad. för sin del bifaller
förslaget. Jag finner för öfrigt uti detta förslog inga så be
-
5o8
De n 26 Mai^s e, m.
skaffade omständigheter, söm lunde föranleda till ogillande
af den ide'e samma förslag uttrycker, — att få en inflytelserik,
nu från representationsrätten utesluten, del af nationen
för framtiden representerad.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.; Då jag är af den mening,
att intet stadgande i grundlagen rörer ensamt ett Stånd,
utan äfven de öfriga och har inflytelse på samhället i allmänhet;
så kan jag icke af den omständighet, att Borgare
St.
'afslagit delta förslag,, afhålla mig från den tankeyttring,
alt det bör bifallas .af R. o. Ad., såsom ett uttryck af
dess åsigt, att alla medborgareclasser böra, så vidt möjligt
är, tillerkännas representationsrätt, och om de icke kunna få
den erkänd sorn er» allmän rätt, böra de åtminstone få det
inom de olika stånds-cathegoriernq, genom alt småningom
inrymmas i RiksStånden,
Hi- von Hartman sd-orff: En talare liar yrkat bifall
lill förslaget, emedan man derigenom skulle utvidga representationsrätten
för dem, sorn icke äro representerade. Det
tjenar, såsom Ståndet väl vet, till ingenting alt bifalla delta
förslag, sedan det af ett annat Stånd blifvit förkasladt. Man
lian således icke hoppas någon utvidgning uti representationsrätten
inom BorgareSt. annorlunda, än på grund af ett
nytt förslag, soro, i sammanhang med den allmänna representationsförändringen,
redan lärer vara under utarbetning
i Coust.Utsk. Orsaken hvarföre jag afstyrker detta förslag,
är, att början lyder sålunda; "Manufakturister och Fabriksidkare
på landet, sora icke tillhöra annat RiksSt., vare berättiga
de att förena sig med närmaste stad inom länet, för
”att der, i män af deras be vi lin. för egendom och rörelse,
”jemförd med totalbeloppet af de röstägandes i staden, del”taga
i riksdagsman na va len, och äfven sjelfva kunna till ful I—
”mäktige väljas,” Således kan en person, som icke deltager
i stadens ulskyIder och andra sådana onera, hvilka borgerskapet
åligga, möjligtvis väljas till fullmäktig för den staden
och på dess angelägenheter utöfva ett stort inflytande.
Om mångå sådana näringsidkare funnos i grannskapet af
staden, så kunna de möjligen bestämma riksdagsmannavalét
för staden, ehuru de hafva intressen, stridande mot
hans, och sålunda skada just den, hvars angelägenheter de
skulle bevaka. Det är denna i ögonen fallande motsägelse
jag ansett mig böra motarbeta. Det andra skälet, hvarföre
jag afstyrker förslaget, är, att det slutar med följande ord;
”åliggandes det collegial-styrelsen äfven fabrikerna” <5lc.
Man bär redan i fråga om Statsrådets organisation öfverlagt
på delta rum om sättet att förhålla sig, om de nu befintliga
collegierna skulle afskaffas och andra styrelseverk i
stället inrättas.
Är det, under sådana förhållanden, skäl att lägga in i
grundlagen étt ord, som qvarhåller den collegiala styrelsen
Den 26 Mars e. m.
på mer än ett ställe? För min del'är jag vän af collegial'sty
reiser och gör "icke denna anmärkning för afsknffningens
skull, utan derföre, alt det vore ett verkligt band på dem,
som äro af en motsalt mening, hvilket de icke bemärkt. En
värd ledamot har velat med detta förslags antagande förena
godkännandet af ett annat rörande BondeSt. Jag finnér visserligen
inlet sammanhang mellån dessa förslag; men om
det kan tillfredsställa någon, sorn gör afseende på min mening,
så får jag förklara, att jag ej har något emot bifall
till representationsrättens utvidgning inom BondeSt., .när vi
komma till den punkten. Jag skall icke besvära Ståndet
med några vidare yttr anden öfver denna pnnkt; men jag har
ansett mig skyldig förklar a mina skäl alt vägra bifall, sedan
• ledamöter uppträdt och talat för detsamma.
Hr von Troil; Då det är kändt, att förslaget vid denna
riksdag icke kan öfvergå till grundlag, så anser jag det
vara ändamålslöst att ingå i granskningen af dess detaljer;
men dess syftning är en utvidgad representationsrätt för hittills
orepresenterade riredborgare, och det är för alt uttrycka
en dermed öfverensstämmande opinion, som jag yrkar
att II. o, Ad. ville för deras del bifalla förslaget,
Hr Dalman yttrade sig vara förekommen af Hr von
Troil,
Förslaget under Litt. B. af i5 punkten blef af B, o.
Ad. bifallet,
i5 punkten. Litt. G.
j5 §:n Riksdagsordningen. i:a mom.
Allmogen i hvart härad välje inom sig, efter hemmantalelj
till riksdagsman af BondeSt., en inom häradet boende
och besutten hemmansägare, hvilken icke tillförene hört till
annat RiksSlånd, eller någon ordinarie beställning i Rikets
tjenst eiler fullmakt dera innehaft. Vilja flera härader — —
32 §:n. Förra perioden.
Fullmakterna böra — •— — (för BondeSt,, boende och
besutten krono-, kronoskatte-säte/v-j rå- och rörs-, frälseeller
frälse-skatte-hemmanet N. N. uti N. N, härad af N. N.
län) att deltaga •— — — gällande grundlagar,
lindert. Ridd. Secret, tillkännagaf, att BorgareSt. låtit
detta förslag hvila, och att BondeSt, antagit förslaget.
Uppå derefter framställd propos, blef det äfven af R.
o, Ad. antaget.
16 punkten. Förslag, ang;de universitetens representation.
i3 §:n Riksdagsordningen. 3 mom. 1 perioden.
2:0 Universiteten i Upsala och Lund skola genom deras
samtlige professorer och adjuncter, ordinarie eller extraordinarie
samt docenter, academiernas räntmästare och
secreterare, jemte alla öfriga academiska tjenstemän, som
5to
Den 26 Mars e. m.
i och för sina befattningar äga presterlig befordringsrätt,
utse till riksdagsmän i PresteSt. hvart de ra minst en projessor
från de veridsliga faculteterna, dock med rättighet alt
ställa två sådana fullmäktiga.
17 §:n. a:a momentet. (Tillagg vid slutet).
För en af hvartdera universitetets fullmäktige bor ofvannämnda
rese- och underhållskostnad utgå frän academiJoiulen.
Dä förslaget i denna punkt angick representationsrätt
inom PresteSt., och underrättelse rörtde nämnda Stånds beslut
i ämnet ännu icke ankommit, beslöt R. o. Ad. att uppskjuta
med afgörande! af detta förslag, tills en sådan underrättelse
ankommit.
iytde punkten. Förslag till föreskrifter rör:de
bergsbrukens representation.
i4 §:n Riksdagsordningen. 6:e momentet.
6:0 (7:0) Utom Fahlu bergslag äge ock de öfriga bergsbruken,
hvarunder inbegripas de af Styrelsen öfver bergverken
privilegierade inrättningar till förädling af mineralrikets
produeter, alt till BorgareSt. sända fem fullmäktige,
och vare såsom valberättigad och valbar att anse hvarje ofrälse
bergsbruksägare, som minst tre år vid början af det år, för
hvilket vallängden uppgöres, innehaft sådan bergbruks-inrättning,
hvars årliga tillverkningsvärde i medeltal för fem
år uppgått till minst 1,5oo r.dr, icke någon beställning i
Rikets tjenst innehafver, samt icke heller är ägare af något
i BondeSt. representerade bergsmanshemman, eller såsom borgare
eller under annan egenskap något RihsStånd eljest tillhör.
Styrelsen öfver bergverken upprätte ock för sådant
ändamål en hufvudlängd öfver de valbcrätligade bergsbruksägarnes
röstetal, grundadl på de fem sislförflulna arens tillverkningsvärde
, enligt fastställda tionde-jerns- och hainmar
skatts-taxorna, samt för annan tillverkning efter de i
hufvudstaden allmänt gängse pris, dock med iakttagande deraf',
att, vid ytterligare förädling af eljest beräknad produet,
den sednares värde afdrages ifrån den förädlade varans;
och grille, med undanlag för nya tillkomna verk och inrättningar,
denna för brukens röstetal uppgjorda längd, hvarefter
bergsbruken skola, med nödigt afseende å brukens läge
och länens indelning i fem valdistrict, fördelas, och förnyas
samma längd sedermera hvart femte är. Särskildt personel
vallängd åligge det dock styrelsen öfver bergverken att för
hvarje di siri ct årligen i Januari månad uppgöra samt öfversända
till magistraterna i de städer, der valen komma att
hållas, all der vara tillgängliga för vederbörandes kännedom
; och galle sedermera samma vallängd, intilldess en annan
Jör påföljande året fastställd varder, derest icke klander
deremot inom Mars månads utgång hos bergsstyrelsen anföres,
eller, i annat fall, med de rättelser och tillägg, som af be
-
Don 2G Mors c. m.
5n
maltia styrelse, eller af K. M., pä grund af ytterligare mot
bergsstyrelsens beslut inom trettio dagar gjorda anmärkningar
, deruti kunna vara medgifna, eller eljest i behörig ordning
tillkommit. Valen skola ske inför den magistrat inom
valdistrictet, sorn bergverks-styreisen, genom Konungens Befallningshafvande
i länet, derom anmodar, samt å den dag,
som af bemälda styrelse för hvarje district utsattes, och dä
lagtima riksdag inträffar, eller behörig kallelse till urtima
riksdag utfärdad blifvit, genom dess försorg inom districtet
allmänneligen ktingöres. Rösterne, beräknade efter vallängden,
afgifvas personligen, eller genom befullmäktigadl ombud,
alltid med slutna sedlar, pä sätt 7/ §.•« stadgar, och
endast å en i districtets vallängd uppförd person.
Undert. Ridd. Sec re t. tillkännagaf, att förslaget i denna
punkt blifvit afslaget af BorgareSt., och i BondeSt. blifvit
hvilande.'
Frih. Tersmeden. "Wilh.: Del kan för resultatets
skull vara likgiltigt, huru R. o. Ad. afgör frågan, sedanden
är afslagen inom ett Stånd; men utgående från den princip,
alt jag vill bifalla alla förslag, som lända till utvidgande af
representationsrätten och motsätta mig alla förslag, som strida
deremot, skulle jag önska, att R. o. Ad. äfven ville afslå
denna §, som är en inskränkning i den gamla §:ns innehåll,
då nu föreslås, alt ingen är valbar, utan att hans bruksrörelse
uppgår i tillverkningsvärde till i5oo r:dr.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer äfven i afslags
yrkande på den grund, alt det Stånd, som saken angår,
ogillat förslaget.
Förslaget i i y:de punkten blef af R. o. Ad. afslaget.
18 punkten. Föreslaget tillägg i fråga om riksdagsfullmäktigs
uteblifvande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att förslaget i denna
punkt hufvudsakligen anginge ett förhållande, som inom
PresteSt. skulle uppkomma, ifall Ståndet antoge det i 16
punkten upptagna förslag, hvilket R. o. Ad. ansett böra
hvila, tills underrättelse ankommit, huru PresteSt. afgjort
detsamma.
Hr von Troil: Jag kan icke annat finna, än att den
nu föredragna §:n är lika lämplig att antaga, antingen den
gamla redactionen af i3 §:n bibehålles eller icke. Universiteten
äfvensom bruksdistricten skola vara representerade,
så1, väl efter gamla, som nya redactionen; och jag får derföre
tillstyrka bifall till förslaget.
I anledn. häraf, upplästes förslaget i i8:de punkten, så
lydande:
16 §:n Riksdagsordningen.
"Underlåter något universitet, prosteri, stad, bruksdi
-
5ia Den 36 Mars c. m,
strid eller härad att ställa
— den omkostnad, sönt
ett annat ochjemlikt Universitetetj prosteri, stad, hrukscli
strict éller härad -— —*
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att detta förslag
blifvit hvilanöe hos BorgareSt. och bifallet afBondeSlåndet.
Uppå derefter framställd propoä. blef det bifallet äfven
af R. o. Ad.
igtde punkten. Förslag till re d actio fl sä n d ri n g,
med afseende å cessionant® obehörighet till riksdagsmannakallet.
18 §:n Riksdagsordningen, lia perioden.
Till riksdagsman må ej
— under förmynderskap;
ej den, som, efter gjord cession och utfärdadt proclama,
icke, på sätt lag förmår, visa gitter, att han från sina borgenärers
kraf fri är, icke elier den, hvilken — — — till
straff skyldig.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att både Borgareoch
RondeStln bifallit detta förslag.
Enahanda beslut blef nu äfven af R. o. Ad. fattadt.
Då tiden nu var långt framliden, fann R. o. Ad., på
derom af Hr Frih. o. Landtm, gjord hemställan, lämpligt
att nu afbryta föredragningen af de sedan sista riksdag hvilatide
grundlagsändrings-förslag, hvilken föredragning i
början af nästa plenum skulle fortsättas.
Upplästes StatsUtsk;s naem. N:o 3o, innefattande anmälan
om en anledning lill anmärkning emot Statsrådet och
Föredraganderne för kammar- samt handels- och financeärenden.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att denna anledn.
till anmärkning tomine att till Const.Utsk. remitteras.
Lades på bordet StatsUtskts utlåtanden:
N:o 34, i anledn. af sökt eftergift af det staden Öregrund
beviljade låne-understöd, eller förlängning af de derför
stadgade betalningsterminer;
N:o 2Ö, ang:de väckt förslag att, till minne af Carl
von Linne', i hans födelseort anlägga en inrättning för trädgårds-odlingens
befrämjande;
N:o 26, angtde ett föreslaget låne-understöd af allm.
medel, för anläggningen af den nya vägen emellan Borås
stad och Fläskjums gästgifvaregård.
Likaledes lades på bordet Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s
meni. N:o 10, om beräkning af notarie-arfvode för de, såsom
notarier, hos Utsk. anställde cancellister.
Hr
Den j6 Mars c m.
5 j 3
Hr af Grubbens, Nils Wilh., hade inlemna! ett
så lydande anförande:
Sedan jag nu från Carlskrona erhållit de nödiga upplysningar
rörrde Gottska Sandön, som jag vid plenum den
ii dennes anmälde mig införvänta och utbad mig att få
anföra, vågar jag nu vördsammast anhålla, att desamma till
H. StatsUtsk. måtte blifva remitterade.
”Öns stränder äro långgrunda, utom vid Tersevid,
der en hamn lätteligen genom correctionisters arbete vintertiden
kan anläggas; ty der är så djupt, att en lastad mindre
brigg eller en större galeas kan lägga till så nära, alt
endast landgång beliofver begagnas för ur- eller ilastning;
— ankargrunden är god, och medelst utläggande af
2: ne mor ingar till fartygens förtöjande bör tills vidare
på denna redd inga olyckor kunna ske. Af stormar, hvarvid
sand från hafsbolten uppkastats, har nästan rundt om
ön blifvit sandvallar, isynnerhet å norra sidan ovanligt höga,
bildade a f träd och hoppackad sand, hvilka nu
skydda ön, så väl för öfverspolning af valten, som af sand.
Inom dessa naturliga vallar är således ingen fara hvarken
för hus eller planteringar, och årligen ökas dessa vallars
soliditet af hafssanden. Drifis stannar vårtiden å norra sidan
lill stor mängd, men har icke minsta communication
med något land och sönderbrytes samt bortföres af stormar,
— är således högst vådlig farkost för rymmare.
Från Sandön till Fårön är 33 Engelska eller 5j Svenska
mil och till Gottland 45 ^nS- eller 7^ Svenska mil,
och har isen deremellan endast legat så, att man kunnat
äfventyra att gå derpå vintern mellan 1808 och 180g och
mellan 1813 och 1814, och då endast några veckor.
Fisket, isynnerhet af strömming, och skäljagten har hittills
utöfvats af Gottländningar och Öselboer, dock utan rättighet
dertill; men som de icke kunnat bortvisas af de på
stället varande få personer, så har detta ofog fått ske, hvilket
likväl lätt kan förhindras, när militärbevakning kommer
på ön.
Jordmån består af hvarftals svart mylla och sand; så
djupt man än må gräfva, visar sig alltid 1 qvart, svartmylla,
^ aln sand och 3 tum kalkblandad sand i ordentliga lager.
Ek, björk och gran, som mycket växa der, fordra fet jord,
och är således bevis på sanningen häraf. Ön innehåller 10
mantal kr.skatte. Källvattnet är förträffligt, klart och rensmakande
samt i öfverflöd. För närvar, är der utsådt 4°
tunnor råg, och har alltid rågen gifvit 607 kornet af strid
och god beskaffenhet. Staten har i årlig skatt af ön 180
r:dr h:co.
Den nuvar. ägaren ämnar i sommar uppföra ett corps
de logis. Med begagnande af correctionister lill byggnin4
H. 65
514
Den 26 Mars c. m.
gars ' och stocklms’ uppförande, kan logementer för 1000 man
uppföras med högst 10,000 r:dr r:gs kostnad.
Får finnas i mängd, de gå vilda i skogen vinter och
sommar samt lefva af löf och renmossa, som växer der i
öfverflöd.
Ängen är tillräcklig för 4° ® kreaturs vinterföda.
Den besparing Staten skulle årligen få af denna ö är således:
fullt behof af potates för tooo å i5oo man, kanske
äfven till afsalu, vedbrand, tjära, strömming, något
fårkött till förfriskning åt manskapet, samt skältran
till lyse, utom den vinst, som bör uppkomma af brödbakningen
och drickesbryggningen på stället. Jag vet icke hvad
dessa artiklar nu uppgå till, men supponerar att 1 5 ä 20,000
r:dr b:co derföre komma alt årligen besparas. Då härtill
lägges, att ifrån de södra orterna smör, victualjer, talg, mjöl
och malt o. s. v. kunna på auctioner upphandlas för mindre
än härstädes; så komma correctionisternes vivre att i
betydlig mån minska Statens utgifter: och som arbetssalar
derjemte böra inredas till begagnande, dels vintertiden då
mindre utgöromål finnas, dels åt dem, som kunna några
handtverk; så torde äfven afkastning deraf kunna förväntas,
utöfver hvad som medhinnes för deras egen beklädnad.”
Genom dessa upplysningar i ämnet tror jag mig hafva
vederlagt så väl Hr von Gerdtens som Hr Amiral Nordenskötds
gjorda anmärkningar, och får, till besvarande af Hr
General Lefre'ns yttrande, anföra commissionärens egna ord
i bref till mig, dateradt den 8 Mars 1840:
”Jag får äran uppgifva, att projectet om en correct.-  ”inrättnings etablerande derstädes är det mest förträffliga,
”sorn kan framställas; ty, efter min öfvertygelse, finnes i
”hela Riket icke någon mera passande local dertill, ty utrymme
finnes mer än tillräckligt, emedan ön är 3 mil i
"omkrets, — och som isolerad, midt i hafvet på 5j mils af”stånd
från närmaste land, Fårön, kan någon rymning derifrån
icke vara tänkbar, och besväret med bevakningen således
icke vara hvarken så besvärlig eller ansvarsfull; ty
’ om också en fogel skulle bortflyga, så kan han éj komma
”längre än inom ön, och således, när han blef hungrig, sjelf
”återkomma. Dessutom kunde ju fångarne derstädes använ’
das i mera vidsträckt scala, medelst jordbruk och skogs'effecters
huggande m. m., så att Staten genom öns afkast’
ningar kunde hafva något bidrag till personalens underhåll.
”Priset hvarföre ön nu såldes var en, mot dess verkliga vär’
de, den största bagatelle, nemi. 6000 r:dr b:co; men orsaken
’ dertill var, dels en viss desharmoni emellan de förra ägar’’ne,
och dels bristande tillgångar hos en del af dem, för
”att kunna företaga några mera lönande arrangementer.”
Remitterades till StatsUtskottet.
Den 26 Mars e. m.
5i5
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste följande:
Efter eldsvådan i Wenersborg, 1834» skyndade Konung
och Ständer gemensamt att bispringa stadens husvilla befolkning;
och den välgörande Svenska allmänheten täflade
att bidraga till samma ändamål. Sällan hafva ock de yttre
spåren af sådan total förhärjelse snarare försvunnit, än just
der; ty, sedan ny förbättrad planreglering för stadens återuppbyggande
blifvit föreslagen och af stadens innevånare antagen,
samt före årets slut vunnit K. M:s stadfästelse, kunde
enskilde tomtägare sommaren derefter börja med uppförandet
af nya hus, och har staden sedermera kunnat för det
mesta återuppbyggas på ett sätt, som medger begagnandet
af alla de fördelar, stadens förträffliga läge erbjuder. Nedbrända
lazaretts- och kurhuset har, under tiden, äfven blifvit
åter uppfördt, på länets innevånares bekostnad. Skulle
det nu lyckas staden att tillvinna sig välvilligt afseende å
begärd lindring i villkoren för byggnadslånet, kan man således
med visshet förutse, att Wenersborg blifver, inom få
år, en af de rymligaste och prydligaste, för handel, sjöfart
och annan rörelse beqvämligaste samt mot eldfara bäst bevarade
städer i Riket.
Men under det staden, i hvad öfriga hus och byggnader
angår, sålunda rest sig och dagligen mera reser sig ur
gruset, ligger landshöfdinge-residenset ännu i ruiner. Hufvudbvggnaden
blef visserligen, genom mångå ansträngningar,
räddad från den allmänna förstörelsen; men begge flyglarna
nedbrunno; hvarefter länets cancelli, conior, ränteri- och
archiver, m. m., måst tills vidare inrymmas i hufvudbyggnaden,
der likväl trängseln och olägenheterna årligen ökats,
med ärendenas mängd och publika handlingars hopande,
så att detta tillstånd ej kan längre fortfara, oafsedt den omständighet,
att jag emedlertid blifvit stängd från fritt begagnande
af bostadshuset och varit i saknad af dertill hörande uthus.
Min vördsamma framställning af dessa tilldragelser och
omständigheter har till föremål, att fiista R. H. St:s uppmärksamhet
på den del af K. M:s nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof, som angår ett extra-anslag till
byggnader af landshöfdinge-residenshus. Sedan staden afstått
till Kronan den residens-tomten i Wenersborg tillstötande plats,
der rådhuset förut var beläget, har ritning med kostnadsförslag
för en tillbyggnad å residenshuset derstädes, äfvensom särskild
ritning med kostnadsförslag för stall- och vagnshusbyggnads
uppförande å dertill i grannskapet inköpt tomt, ingått till K.
M., förmodande jag, att hvad derom är föreslaget vinner nådigste
bifall, såsom af Öfverintendents-embetet och vederb. K. Collegier
jemväl tillstyrkt. Men som det ordinarie statsanslaget
för Kronans hus och byggnader i landsorterna hvarken
hittills kunnat, eller hädanefter kan lemna tillgång för slika
större nybyggnadsföretag, anhåller jag, alt H, StatsTJtsk.
måtte, — med benäget afseende på nödvändigheten alt snart
5i 6
Den 26 Mars e. m.
få ifrågavär. landshöfdinge-residenshus, som under 5^ års
tid omgifvits och ännu omgifves af de nedbrända flyglarnas
qvarlefvor, på föreslaget sätt återstäldt och iståndsatt, —
Iros R. St. motivera beviljandet af dertill erforderlig byggnadsfond,
nemi., inberäknadt kostnaden för stall och vagnshus,
omkring 35,000 r:dr, att så fort sig möjligen göra later
för ändamålet disponeras. Jag tillåter mig härvid anmärka,
att den föreslagna tillbyggnaden å nuvar. residenshuset
är beräknad att, jemte länsstyrelsens alla departementer
och archiver, inrymma länets hushållnings-sällskap
och länets öfriga varande, eller blifvande, förvaltningar, hvilket
allt kan närmare inhemtas af handlingarna i ämnet, de
der finnas att tillgå i K. M:s Kammar-expedition; börande
jag i öfrigt nämna, att om, såsom jag hoppas, byggnadsanslaget
varder beviljadt, och så framt arbetet sedan skulle få
bedrifvas directe, under skicklig byggmästares ledning och
tillsyn, kan det ej ovigliga biändamål tillika vinnas, att tjenligen
sysslosätta de i Wenersborgs länsfängele till betydlig
mängd förvarade arbetsfångar och lösdrifvare; — och anhåller
jag slutligen, att detta anförande måtte remitteras till
StatsUtskottet.
R.emitterades till StatsUtskottet.
Hr Sandelhjelm uppläste vidare följande anförande:
Med hänsigt till den del af K. M:s nåd. propos. ang:de
statsverkets tillstånd och behof, som föreslår, i sammanhang med
extra-statsregleringen , ett särskildt anslag af 290,000 r:dr till
länsfängelsernas ombyggnad eller förbättring och deras förseende
med celler, utber jag mig alt få vördsamt andraga
följande:
Till de på erfarenheten under en sednare tid och på
närvar, förhållandet grundade motiver för detta anslag, hvilka
upptagas j Statsrådets vid den nåd. propos. fogade protocoll,
af den i5 sisth Januari, borde kunna läggas det särskildta
skäl, att någon väsendtlig förändring i våra brottmåls-
och strafflagar, om den än skulle pröfvas nödvändig
och, såsom sådan, grundlagsenlig! stadgas, dock icke möjligen
kan tillämpas och bära frukt, med mindre än att fängelserna,
och till en början länsfängelserna, varda förut behörigen
inrättade så, att fångar må dels kunna, efter arten
och graden af deras angifna brottslighet, hållas under ransakningen
från hvarannan afskiljde, dels ock kunna, derest
fängelsestraff skulle, i vissa fall, substitueras spö- och risstraffet,
dertill allvarsamt befordras, i rättvis motsvarighet
lill brottet, antingen uti gemensamt rum, för mindre brott,
eller uti enrum, vare sig mörk eller ljus cell, för gröfre
brott.
Jag tror mig hafva förmärkt, alt bristerna i faltigvårdssyslemet,
sådant det hittills handhafts, — och efter omständigheterna
kunnat handhafvas, — Uro någorlunda allmänt in
-
Deri 26 Mars e. m.
sedda, och ali lika allmän öfvertygelse råder om den öfverliängande
nödvändigheten att snart afhjelpa dessa brister,
hvilkas olycksbringande följder med hvarje dag alltmer utveckla
sig; och derom torde således ej mycket behöfva sägas.
Men då exempel, hemtnde från nu tillvar, förhållanden
i ett af Rikets största och folkrikaste län, nemi. Elfsborgs,
factiskt bekräfta allmänna meningen i detta vigtiga
ämne, torde jag böra å dem fästa H. StatsUtskrs uppmärksamhet
vid ämnets behandling, isynnerhet som omständigheterna
särskildt gynna utförandet af de åtgärder, jag hos
K. M. i underd. föreslagit till Iänsfängelsets i Wenersborg
skyndsamma inrättande både med celler för gröfre brottslingar
oell gemensamma förvaringsrum för andra, samt arbetssalar
och afstängda fånggårdar, m. m. Uti Elfsborgs
län finnas väl, utom det i Wenersborg, ett mindre fängelse
i Alingsås, hvilket sednare, från början ämnadt till naltlägershäkte
för fångtransporter, under sednare åren derjemte
begagnats till mindre brottsliges förvarande och för sådanas
afstraffning; men personer, sorn häktats för gröfre brott, hafva
dock alltid måst, med afseende på säkerheten, insättas uti
Wenersborgs länsfängele, fastän de tillhört södra delen af
länet. Fångantalet i detta hufvudfängelse, hvilket merendels
varierat emellan 70 och 80 om dagen, har just nu uppgått
till del öfverdrifna antalet af 108; och när dessa måste
förvaras i 7 å 8, mestadels små, rum, — det högsta sorn
finnes att tillgå, — är uppenbart att classificalion efter
brottens egenskap ej kan iakttagas, att svårighet möter till
och med för afskiljande af könen och af bysättningsfångar,
äfvensom än mera för lösdrifvares afskiljande och de fångars
afstraffning, som skola sitta på vatten och bröd eller
undergå enkelt fängelsestraff, samt att fördenskull de grofsta
brottslingar stundom icke kunna afstänga? från gemenskap
med öfriga fångarna. — Nästan än sämre är tillståndet
inom Alingsås häkte, der fångrummen endast äro fyra.
Ett skyndsamt afhjelpaude af dessa stora och genomgripande
olägenheter påkallas således af yttersta nödvändighet;
och hjelpen står äfven att snart nog vinna, om medel
för ändamålet anslås. I Wenersborg qvarstår, lyckligtvis, ännu
en större Kronan tillhörig solid stenhusbyggnad, väl och
sundt belägen nära intill gamla fängelset, nemi. förra kronobageri-
och magazinshuset, som för närvar, är uthyrdt lill
enskild man, med kort uppsägningstid. Enligt till K. M.
ingifna ritningar och kostnadsförslag, kan denna välbthållna
byggnad, utan rubbning af yttre murarne och taket, inrättas
till hufvudfängelse med celler och andra förvaringsrum
samt tjenliga arbetssalar och boningsrum för vaktmästaren
och vaktbetjeningen: och bibehålies då tillika, såsom
jag det föreslagit, gamla fängelsehuset, för inrättande derstädes
af marketenteri, sjukrum och bysättningsrum, — det
licia genom särskilda fånggårdar afdeladt, hvartill localen er
-
5i8
D c 11 26 Mars e. m.
bjuder tillfälle; så kan följaktligen, innan kort, allmänna
fångvården inom Elfsborgs län komma på god fot, isynnerhet
när, såsom jemväl är tillstyrkt, Alingsås mindre häkte
tills vidare underhålles för dermed afsedt ändamål af nattlägersställe
för fångtransporter och afstraffningsslälle för sådana
mindre förbrytelser, som kunna försonas med några dagars
enkelt fängelse, eller fängelse vid vatten och bröd. —
Från R. St:s sida erfordras härtill, att 1:0, omförmälda
Kronans byggnad, förra bageri- och magazinshuset, jemte
dertill hörande rymliga tomt och goda hägnadsmurar, upplåtas
för fångvårds-inrättningen; och 2:0, att omkring
35,ooo rldr anvisas till betäckande af ombyggnads- och inredningskostnader,
inberäknadt fånggårdarna och gamla fängelsets
inrättande på ofvanberörde sätt; och skulle sådant
nu ske, och medlen blifva snart tillgängliga, i mån af behof,
samt åtgärder för verkställigheten få genast vidtagas,
är nära nog säkert, att allt kan hinna blifva färdigt och i
ordning för bättre och regeimessig fångvård inom 2:ne års
tid, — det högsta dröjsmål den närvar, bedröfliga ställningen
äfven medger.
Jag ber att få härå fästa H. StatsUtsk:s synnerliga
uppmärksamhet, hvarvid jag får tillägga, att byggnadsarbete
af sådan beskaffenhet, som det ifrågavar., ej gerna
kan öfverlåtas åt enskild entreprenör, utan torde, företrädesvis,
höra verkställas under någon skicklig architects eller
byggmästares ledning och tillsyn, då för öfrigt den fördel
kan vinnas, att gifva sysselsättning åt de flera arbetsfångar,
som förvaras uti Wenei-sborgs länsfängelse, i brist af utrymme
i correct.inrättningarna, äfvensom åt de lösdrifvare, sorn
tillfälligtvis der vistas.
Remitterades till StatsUtskottet.
Hr Ribbing, Arvid, hade inlemnat följande anförande
:
Vid Hr Lagerbjelkes motion om bötesförvandling efter
5 cap. StrafF-b:n, får jag, på de skäl mitt anförande innehåller,
afgifvet vid Hr Cederschjölds förslag om strängare
straff för hvarjehanda öfverfallande, förstnämnda motion understödja
och fästa uppmärksamheten derå, att ett Hr Just.-  ombudsmnnnens förslag till förändrad lag i samina ämne
icke afsett de fall, som jag i mitt anförande upptagit, och
som visa, att, efter nuvar. sätt att tyda förvandlingslagarna,
den nära oskyldige ofta blir lika hardt straffad, som den
skyldige, hvilken lagens svåra brist deremot Hr Lagerbjelkes
motion synes åsyfta att afhjelpa.
Remitterades till Lagutskottet.
Hr Ribbing hade likaledes inlemnat följande:
I stället för att mera utförligt utveckla det förslag till
Den 26 Mars e. m.
5ig
landtbruksskola för de 3:ne Småländska länen, som jag väckt,
får jag vördsamt åberopa bilagda underd. utlåt, härom från
Landtbruks-academien och begära, att anslag måtte ske blott
för en lägre landtbruksskola eller för bildande af lättare,
till belopp som förslaget upptager. Skulle Högloft. StatsUtsk.
, dit min motion torde blifva remitterad, anse för bifall
å densamma nödigt, att inhemta flera skäl dertill och
upplysningar i ämnet; så innehållas de uti de 3:ne landshöfdingarnes
i Småland tind. skrifvelse i Januari 183g, ang:de
detta ämne, som finnes i Kammar-expedition, derifrån det,
sent omsider, lyckats mig att få del, ej mindre af underd.
skrifvelsen, än af Landtbruks-academiens, på grund deraf
upprättade förberörde und. förslag, handlingar, af hvilka det
synes mig att H. StatsUtsk. icke bort förblifva i saknad, då
K. M:s nåd. propos. dit öfverlemnades, innehållande att statsverket
vore i behof af ett visst årligt anslag för landtbruksskolor,
stort 20,000 r:dr b:co.
Dat. i83g den 29 Juni. Inkom den 3 Juli i83q.
Underdånigste Memorial.
I nåd. skrifvelse af den 12 Mars i83g, har E. K. M.
anbefallt Dess Landtbruks-academi att afgifva så viii plan
till inrättande af ett landlbruks-instilut för Småland, som
ock ett förslag öfver de dertill erforderliga kostnader, på
grund af E. K. M:s Bef:h:des i Kronobergs, Jönköpings och
Calmar Ian und. framställning, rörtde det jorbrukande fol
kets
i Småland, behof alt inom detta landskap få inrättadt
ett sådant landtbruksinstitut, som vid Degeberg i Skaraborgs
län, hvars stora inflytelse till jorbrukets förkofran i
Sverige blifvit af dessa länestyrelser vitsordad; men de förmena,
dels att de framsteg, som jordbruket i Westergöthlands
jordmån derigenom gjort, icke vore af den art att kunna
lämpas tili Smålands derifrån mycket afvikande locala
beskaffenhet, och dels att institutet vid Degeberg nu mera
så vore anlitadt och uppfyldt, att det vore svårt, om ej
omöjligt, att der finna plats för elever och rätlarelärlingar.
Till underd. efterkommande af E. K. M:s nåd. befallning,
får Landtbruks-academien anföra, att behofvet af undervisningsanstalter
för jordbruket är obestridligt Man har
i allmänhet skött denna, den vigtigaste af hvarje lands näringsgrenar,
hvars bedrifvande med full ändamålsenlighet for
drar
ett ur nästan alla vetenskapsgrenar samladt kunskapsförråd,
såsom behöfdes blott menniskans fysiska kraft, och
berodde afkastningen endast af väderlekens större eller mindre
förmånlighet för årets vextlighet. Det är visserligen ett
lyckligt tidens tecken, att folket börjar inse att förhållandet
borde vara annorlunda, att det önskar och begär en undervisning,
som i materielt afseende är den vigtigaste, hvarpå
allmänna medel och enskildt arbete kunna användas.
Vidden och omfattningen af en läroanstalt, hvarmed
5ao
Den 26 Mars e. m.
åsyftas befordrande af landtbrukets förkofran, beror af föreställningen
om den ståndpunkt, hvartill landtbruket undergifna
förhållanden vilja eller möjligen kunna uppdrifvas.
Undervisningen i landthushållningen har tvänne sammanhörande,
men skiljda afdelningar. I den ena är fråga förnämligast
om öfning och färdighet att ändamålsenligt använda
erforderlig redskap till jordens bearbetande, i hvilket fall
jordbruket är en konst; i den andra, som har för afsigt att
meddela kunskap om de naturens egna lagar, efter hvilka
jorden kan bearbetas och behandlas så, att den i förhållande
till arbetskraft och tid kan frambringa den högsta möjliga
afkastning, blir jordbruket på en gång både vettenskap
och konst. Högsta målet, som är att söka, kan endast vinnas
genom en läroanstalt, vid hvilken kännedom af båda
delarna kan förvärfvas. Deraf följer likväl icke, alt alla,
som egna sig åt jordbruket, borde förvärfva högsta måttet
af kunskaper, som der kunna inhemtas. Alla medlemmar i
ett samhälle kunna icke befinnas i enahanda förhållanden.
Alla måste likväl samverka till det helas gagn, i hvad livar
och en förmår, den ene med sin fysiska kraft och förmåga,
den andre medelst användande af förmögenheter, som utvecklas
genom förståndets högre bildning. Läroanstallen,
för att fullt svara mot sitt ändamål, måste således kunna
gagna begge.
En sådan läroanstalt, tagen i sin vidsträcktare mening,
omfattar båda dessa classen, och behöfver i lärarepersonal:
1:0 en föreståndare, som har närmaste ledningen och styrelsen
af inrättningen, hvilken tillika undervisar i agronomi,
agricultur och boskapsskötsel; 2:0 tvänne andra lärare,
emellan hvilka fördelas undervisningen i de delar af chemi,
matliematik, mekanik, praktisk jordmätning, fysik, botanik, zoologi
och mineralogi, som i landthushållningen finna tillämpning;
3:o en lärare i boskapsläkare-konsten; 4:o en lära
re
i räkning, skrifning och linear-ritning; 5:o en lärare, som
på fältet inöfvar i det egentligen praktiska åkerbruket, samt
i användandet af dertill erforderlig redskap; 6:0 en snickare
och en smed, som undervisa och handleda i slöjdeocli
smidesarbete, till förfärdigande af ändamålsenlig åkerredskap.
Inrättningen fordrar vidare i materiel:
1:0 en större jordegendom af tillräcklig rymd, för sysselsättning
af det antal lärande, som der skola inöfvas; 2:0
åbyggnader, till inrymmande af lärare och lärande, för lärosalar,
mathållning m. m.; 3:o böcker, modeller och instrumenter
för undervisningens behof.
Den första af de två classerna, hvartill räknas alla de,
som antingen sjelfve äro i besittning af jordegendom , eller
hafva för afsigt att, såsom arrendatorer eller inspectorer,
för
-
tr
Den 16 Mars e. ra.
5a 1
förvalta andras egendom, och som i förhand inhemtat nödiga
förberedande kunskaper, skulle blifva delaktig af alla delar
af undervisningen, som vid inrättningen lemnäs. Den
andra classen, bestående af sådana personer, hvilka kunna
hänföras lill dem, som i det Svenska jordbruket kallas rättare,
och som i allmänhet räknas till arbetsclassen, skulle
inskränkas till den undervisning, som lemnäs af läraren i
jordbrukets utöfning å marken, i skrifning, räkning, linearteckning,
husdjurens skötsel och allmänna sjukdomar, kännedom
af de i landet varande sädesarter och fodervexter, samt
slutligen i förfärdigande af jordbruksredskap.
Örn det antages, att vid läroanstalten, inrättad efter
föregående grunder, skulle intagas 24 s. k. fättare-lärlingar,
samt 6 fri-elever af den första classen, sorn likväl böra betala
sin mat å din värdshusinrättning, som å läroanstalten
för sådant ändamål bör finnas, samt att det i öfrigt finge
bero af föreståndaren att emottaga så många elever och lärlingar,
sorn sig anmäla och finna utrymme, emot öfverenskommen
betalning, som af hvar och en borde erläggas; så
uppgå kostnaderna, förslagsvis beräknade, till nedanskrifna
belopp:
en föreståndare i årlig lön b:co r:dr 2,90,0,
två lärare i de under N:o 2 i föregående uppränning
anförda ämnen, med hvardera 1000 rtdr b:co i
lön och 200 r:dr i kostpenningar 2,400.
en lärare, som under vintermånaderna, från den 1
Oclober till den 1 Mars, undervisar i veterinär-kunskap,
i lön a5o rtdr och kostpenningar 100 r:dr . 35o.
en lärare i räkna, skrifva och linearteckning, i lön
500 rtdr, kostpenningar 200 rtdr .  700.
en lärare i åkerbruksarbetet, lön 800 r:dr, kostpenningar
200 rtdr 1,000.
en snickare och en smed, med hvardera 200 rtdr i lön 400*
expensmedel till inköp af böcker, instrumenter och
materialier för linearteckning m. in 4°o.
husrum, säng och sängkläder, ljus, eldning, mat m. m.
för 24 fri-lärlingar af andra classen, beräknadt till
66 rtdr 32 sk. för hvardera, tillsammans .... 1,600.
rum, säng, och sängkläder, ljus, städning rn. m. förö
fri-elever af första classen till 66 rtdr 3a sk., för
hvar, • • * . • ■ • , • . . . , . . , 4oo.
detsamma för 6 lärare
. 4°°*
Summa btco rtdr g,65o.
Om en jordegendom skulle anskaffas för Statens räkning,
så ökas omkostnaderna, likväl blott engång för alla medföljandet
egendomsvärde, förslagsvis antaget till rtdr btco 100,000.
Transp. 100,000,
4 11. : • 66
5aa
Den 26 Mars c. m.
Transp. 100.000.
särskilda: byggnader-för läroanstaltens speciella behof,
minst  5,ono.
inköp af jordbruksböcker, modeller och instrumenter
till samlingens begynnande  1,000.
Summa b:co r:dr 106,000.
Om egendomens årliga afkastning, för hvilken föreståndaren
bör redovisa, skulle kunna beräknas till en behållning
af 4,000 r:dr b:co, hvilka komma Staten lill godo; så återstå
att af Staten ytterligare förskjutas 5,65o r:dr b:co årligen,
hvilka åter ännu mera kunna förminskas genom beloppet
af hvad betalande elever af första classen erlägga, men
som icke kan till någon viss och oföränderlig summa upptagas.
Blcfve åter fråga om inrättande af en läroanstalt för
tilldanande af endast den sednare classen, eller undervisning
af rältare-lärlingar, samt alt antalet af dessa skulle bestämmas
till 3o, hvilka för sitt vistande vid undervisningsverket
icke borde erlägga någon afgift; så uppkommer, med antagande
alt egendomen, å hvilken läroanstalten inrättas, tillhör
en enskild man, följande förhållanden:
en föreståndare med årlig lön b:co r:dr i,5oo.
denne undervisar eller ansvarar på egen bekostnad
för Undervisning i de empiriska reglorna för jordbruket,
skogsskötsel, jordbruks-binäringar och boskapsskötsel
;
en lärare som undervisar i handläggningen vid jordbruket
om dertill erforderlig redskap och sättet till
dess rätta användande, med lön af 800 r;dr och
kostpenningar 200 r:dr  1,000.
en lärare i veterinär-kunskap, som tillika undervisar
i kännedomen om grässlagen, foderväxter, samt an1
dra till odling för färger, olja m. m. förekommande
vexter, med 600 rtdr i lön och 200 r:dr i kostpenningar
800.
en lärare i skrifning, enkel bokföring och linearteck
ning,
lön 3oo r:dr, kostpenningar 200 r:dr . . . 5oo.
en snickare och en smed, såsom i föregående förslag,
med hvardera 200 r:dr  4°0,
trettio elevers boning och mathållning, beräknad lill
66 r:dr 32 sk. för hvarje
. 2,000.
éXpensmedel  3oo.
- - Summa b:co r:dr 6,5oo.
Om åter läroanstalten inrättas å Statens egendom, som
för ändanfålét anskaffas, så ökas kostnaderna med anskaffandet'
af en sådan egendom och dess iståndsättande för underyi
s n i n gs v er k.efs särskildta behof.
,«*• Det är lätt att inse, att omkostningarna för inrätlnin
-
Deri iC Mars c. ra.
5a3
gen icke förökas i samma förhållande sorn antalet är större
af dem, sorn der kunna erhålla undervisning. Lärares
aflöning och flera andra utgifter blifva desamma. Det borde
således kunna antagas såsom en stadgad grundsats, att
en läroanstalt, så organiserad, att ett större antal lärande
der kunna emottagas, har jemväl i ekonomiskt afseende
företräde framför en eller flera, der endast ett inskränktare
antal lärjungar finna utrymme. Hattie synes ändamålet kunna
befordras, om inrättningen på ett ställe kan erhålla alL
den utsträckning, som med öfriga förhållanden och för handen
varande omständigheter låter sig förena.
Med särskildt hänseende: till E. K. M:s Bef:h:des yttra.ni
de om behofvet af en undervisnings-anstalt för Småland r
på grund af local-förhållandenas olikhet med Westergöthi
lands, å det ställe, der det enda i Sverige hittills befintliga
landtbruksinstitut finnes iurättadt, får Landtbruks-academien
underdånigst tillägga, alt localförhållandena i Sveriges
olika landskap visserligen äro skiljaktiga, hufvudsakligen
deri, alt vissa innehålla mycken bergstrakt, andra åter mera
slättland, men dessa finnas likväl öfverallt blandade, ehuru
i mycket olika relativ utsträckning af det ena eller andra.
Derigenom måste i hvarje undervisningsverk för jordbruket
bådas egenheter afhandlas. Den egentliga olikheten
ligger dock i arbetssätten på slättland och på bergig,
ojemn och ofta afbruten mark. Allt det öfriga är för båda
gemensamt. Vid frågan om Smålands enskildta behof af
en undervisningsanstalt för jot bruket, vill det således synas
som skulle icke ett större institut med tvänne classer vara
för detta landskap särskildt af behofvet påkalladt, så länge
en sådan finnes annorstädes i Riket och kan lemna tillräckligt
utrymme för sökande till första classens elevplatser.
Deremot är det sannolikt, att en inrättning, efter det sednare
förslaget, endast för andra classen, eller för sjelfarbetande
jordbrukare och rättare, skall blifva för denna provins
af stor nytta. Stockholm den 29 Juni i83g.
På Landtbruks-academiens vägnar:
Gabr. Poppius.
P. A. Granberg.
Till Kongl. Majit underdånigst.
Remitterades till StatsUtskottet.
Hr Ribbing hade ytterligare inlemnat ett så lydande
anförande:
Det förslag jag framställt om presträltigheternas utgående
i contant, i stället för nu in natura, anhåller jag få utveckla
till bestämdare motion i afseende på verkställigheten
så, att vederbör, kronofogde skulle uppbära, efter markegångspris,
och redovisa pastor alla ordinarie presträttigheter,
hvaremot de obeständiga skulle utgå i en bestämd och
5a4
Den 2G Mari e. m.
årlig afgift, som af densamma uppbars, hvilken afgift skulle
uppgöras genom conventioner i den ordning, som redan i
fråga om presträttigheter är stadgad; och om, vid dessa
conventions-sarnrnankomster, icke någon öfverensstämmelse
kunde träffas, så skulle frågorna öfverlemnas till Konungens
Bef:h:de, som ålåg afgifterna bestämma genom utslag , deröfver
lind. besvär kunde hos K. M. inom 3o dagar fullföljas.
I uppbördsproc. skulle kronofogden hafva 2 af hundrade.
Möjligen vid uppbörden uppkommande tvister om afgifternas
rätta belopp skulle på enahanda sätt, efter försökt
convention, om den ej lyckades, upptagas, afgöras och fullföljas.
Spanmålen skulle utgå utan förhöjning af forsellön,
och tiden för uppbörden ej utsättas, förrän de, som utgöra
presträttigheter, kunnat hinna förvandla desamma i penningar.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, hade inlemnat följande
anförande.
Vid föredragning af min motion om mötes-passevolancen
den 11 dennes, har Hr af Dalström erinrat, att han
förmodade det min mening vore, att den i första alternativet
2tdra punkten föreslagna nedsättning af den årliga afgiften
från 7 till omkring 5 rtdr 16 sk. btco per rote, endast
afsåg sjelfva provianteringskostnaden under öfningsmöten, hvilken
erinran jag anhållit att uti ett kommande plenum få
besvara, sedan jag hunnit inhemta nödiga upplysningar, så
väl i detta afseende sorn i hvad Gr. Horn yttrat, hvilket jag
nu går att fullgöra.
Sedan K. M. uti nåd. skrifvelse af den 2 Febr. i838
anbefallt bildande af en s. k. provianterings-direction för
Uplands reg:te, hade denna direction, efter slutade möten,
underdånigst tillkännagifva! ”det förmånliga resultat i |afse”ende
på utiderhåjlsförsörjningen vid regttet, under i838 års
''rekryt- och regtts-möten, att portionspriset uppgått till
”endast 9 sk. 3ff^ rst. btco.” ... På grund häraf har K.
M. i nåder befallt, att dylika försök innevar. år böra anställas
med 10 regtten i särskilda trakter af Riket.
Enligt hvad jag af ett och annat af de gamla knekteconlracten,
upprättade på 1680-talet, kunnat inhemta, lärer
öfningsmötena blifvit bestämda till i4 dagar; och ehuru
jag icke kunnat finna något stadgande om bort- och hemmarschen,
samt om extra förplägning, rn. m., vill jag dock
upptaga dessa utgifter, nemi.:
i4 dagars möte ä 12 sk 3: 24.
4 dagars bort- och hemmarsch å 12 sk I: —-
extra-förplägning å 2 sk. per dag — 36.
sjukvård, lägerhalm och förvaltningskostnad torde
böra upptagas till minst .
. — 24.
Summa r:dr btco 5; 36.
13 en .16 Ma r> c. m.
5a5
Hr af Dalström torde hafva godheten påminna sig, att
jag föreslagit omkring 5 r:dr 16 sk. b:co, hvadan jag, efter
förestående beräkning, icke kan sägas hafva betydligt
misstagit mig. — Dessutom har jag med min motion mindre
åsyftat nedsättning i passevolanee-äfgiften, om den skulle
komma att elter 1844 -lrs utgång fortfara på samma
grunder sorn hitintills, än att fonden måtte skiljas i i delar,
— den ena för cavalleriet, och den andra för infanteriet,
— af skäl som blifvit anförda; samt att de år, då öfningsmöte
icke anbefailes, någon passevolance-afgift för det året
icke må äga rum.
Emot den här uppgjorda beräkningen medger jag må
kunna göras den invändningen, att för ett reg:te på ett år
har man icke någon fullkomligt säker ledning för bedöinmandet
af provianterings-kostnaden för flera regtten och
flera år; men jag har derföre tillagt öfver 2-f- sk:r b:co per
man om dagen, mot hvad provianteringen vid Uplands reg:te
kostat,_som för 18 dagar gör omkring i r:dr b:co. Jag yrkar
dock att, såvida Gr. Horns förslag icke går igenom,
hvarom jag härefter kommer att yttra mig, det andra alternativet
i min motion måtte antagas, hufvudsakligen utgående
derpå, alt hvarje regtte malte få sin enskilda passevo
lance-fond.
Hvad de stora öfningslägren åter beträffar, hvilkas nytta
lärer vara obestridlig, torde den ökade kostnad, som dessa
medföra, skäligen icke kunna drabba rust- och rotehällarne,
utan andra medel för delta ändamål böra anvisas.
Slutligen, hvad angår Gr. Horns förmenande, att mötesunderhållskostnaden
för rotehållarne helt och hållet bör kunna
dragas ifrån jorden; så hvilar detta förslag, efter min
lanke, helt och hållet derpå, huruvida de ofvan omförmäldta
knekte-contracten ännu skola ligga till grund för mötes-passevolancen,
hvilket jag anser dem göra. I sådant fall
torde det vara nödigt att meddela följande utdrag. Jag härtill
den ändan valt det regtte, som ligger mig närmast, nemi.
f. d. Östgötha infanteri, — nu mera ttsla Lif-grenadierregtlet.
Rubriken lyder sålunda:
”Fördrag emellan soldaterna och deras rotar uti Östergöthland,
gjord af Landshöfdingen Stålarm och ratificerad
’’af H. M. den 7 Nov. i685.’''
s2-
”Och på det roten må vetta hvad han kneckten i lön
”årligen gifva skall, och kneckten hafva af roten at fordra,
”så häfver man med K. M:s nådiga tillåtelse och godtfinnande,
till rotens bättre styrko och uprättelse, såsom och
”eljest, att kneckten må, så i krigs- som fredstider, vara sä”ker
at altid åtnjuta sin lön, velat giöra dermed den förordning,
det lönen härefter årligen skal vara 25 daler
”kopparmynt, som skal årligen hetalas på 2 terminer — — —
Den 36 Mars c. ra.
A3-
”Dessutom bör roten årligen gifva k neck ten en slup—
''klädning af vallmar til rock och byxor, jemte 1 parstrum’’por
och ett par Svenska skor, hvaremot kneckten är skyl^-  "dig, efter contraetets lydelse och för en billig erkiäntslo at
”arbeta hos sin rote när det af honom begiärs och han in”tet
på commendering och sine exercitier sladder eller ock
”elljest sjuker är, — — —
.. S 4- ...
”Förutan ofvan bemälde lön och släpklädning, skal rosten
förse kneckten med torpställe och för honom uppbygga
en stugu, med en förstuga, fähus med loga och lada,
”dertil en lialfspans utsäde årligen och äng till lass.
”Är ej eller kneckten tillåtet af sin rota truga eller for”dra
matsäck eller fri skjuts när han till mötet blifver upbodat
”eller til audre sine enskylte ärenders förrättande idka, med
”mindre han icke sådant vil låta afräkna uti sin ulfästade
”och stadgade lön, dock at matsäcken icke kneckten öfver
”des värde anslås och beräknas.”
För Jönköpings, Kronobergs, Calmar, Elfsborgs, Skaraborgs,
Vesterbottens m. fl. län, är lönen bestämd till 25 daler
k. m., härunder inbegripne släpbeklädnad, bestående af
rock och byxor; men deremot andra, såsom Westerås län
35 daler, Södermanlands 20 daler och en tunna spanmål;
Helsinge och Gestrikland 4° daler, och för Wermlands län
är lön bestämd i säd, kött och fläsk m. m.
Såsom numera ledamot af StatsUtsk., skall jag, när
ifrågavar. motion der kommer att föredragas, meddela flera
upplysande utdrag, t. ex. af K. circuläret den 1 Dec. 1812,
Jag anhåller att detta anförande måtte få åtfölja min
motion i samma ämne till Stats- och Ekon.Utskotten.
Remitterades till StatsUtskottet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 28 Mars i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för den 26 dennes e. m.
Den 28 Mars f. m.
Justerades pleni-prot. för den i4 dennes.
Fortsattes pröfningen af de sedan sista riksdag hvilande
och af Gonst.Ulsk., jemte dess den 7 och 20 dennes pä bordet
lagda memorial JN:o 5, uppgifna förslag till ändringar i
Fikets grundlagar.
2o:de punkten. Förslag till g r u n d I ags-ä n d ri ngär,
åsyftande r i k s d a g s - f ö r h a n d I i 11 g a r n as ordentligare
och skyndsammare gång. Litt. A.
109 §:n Regerings Formen. 1 :a perioden.
Ej må riksdag — — — frän dagen, dä den ä rikssalen
öppnad blifviti skulle likväl — — —
27 fm RikdagsOrdningen. usta mom. 2:dra perioden.
— — — Riksdagens början räknas från dagen, då den
blifvit ä rikssalen öppnad — — —
80 §:n i:sta perioden.
Riksdag må ej — •— — från dagen dä den ä rikssalen
öppnad blifvit. Skulle likväl — — —
Hr voö Troil, Emil: Jag föreställer mig att meningen
vid föregående riksdag måtte hafva varit, alt det nu
föredragna förslaget skulle stå i sammanhang med det, som
R. o. Ad. i sista plenum förkastade, hvilket innefattade en
utsträckning från 4 till 6 månader af tiden, som Ständerne
ägde rätt att vara tillsammans. Sedan detta blifvit förkastadt,
så måste jag afstyrka antagande af detta, hvilket skulle
leda till en ytterligare inskränkning i den för riksdags
fortgång bestämda tid, och derföre yrkar jag afslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En riksdags längd
skulle, efter det beslut som redan är fattadt, icke blifva större
än tillförene, och således ordinarie 3 månader, i stället
för att det förkastade förslaget innehöll ordinarie 6 månader.
Del nya förevar, förslaget åsyftar motionstidens inskränkning
så, att han skulle beräknas från riksdagens öppnande
på rikssalen, i stället för att räknas från den dag, då Konungen
meddelade sin nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof. — Om den kortare tiden, som i det nya förslaget
åsyftas, varit ansedd tillräcklig för en riksdag, hvilken
ordinarie skulle räcka i 6 månader; så måtte den föreslagna
motionstiden äfven vara tillräcklig för en riksdag, som
ordinarie räcker i 3 månader. Jag kan derföre icke annat
än tillstyrka, att R. o. Ad. måtte bifalla förevar, förslag. Vi
hafva i allmänhet hort klagas öfver för rbånga motioner, som
komma till Utsktn och borttaga deras tid på obetydligheter.
I händelse motionstiden vore kortare, är det troligt att blott
de vigtigare framkomrne. Sådant synes mig icke vara skadligt,
utan snarare gagneligt. Riksdagsmännen torde då, vid
ankomsten till riksdagsorten, hafva sina egna motioner färdiga
och ej emottaga så många af andra.
5aS
Den a8 Mars f. m,
Frih. Gederström, Jacob, begärde att få veta hvad
beslut de öfriga RiksSt:n fattat, rör:de denna punkt.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att förslaget i aotde
punkten Litt. A blifvit af Borgare- och BondeSttn afslaget,
oell att PresteStts beslut, rörtde så väl denna, som efterföljande
punkter, icke vore kändt.
Frih. Cederström: Efter denna upplysning, anser jag
det vara temmeligen likgilltigt, huru R. o. Ad. beslutar. Isak.
är denna fråga högst obetydlig; ty oin Konungen afgifver.
sin propos. om statsverkets tillstånd och behof på rikssalen,
så är det klart, att molionsiätten räknas derifrån; —• aflemnas
denna propos åter några dagar sednare, så är det
gifvet, att ifrågavar , rättighet beräknas från den dagen. Det
kan således icke vara af vigt att bifalla detta förslag.
Hr von Troil: Innefattade förslaget, som Hr von
Hartmansdorff tyckes vilja framställa, blott en förkortning i
motionstiden, så skulle jag tillstyrka detsamma; men det
innefattar en verklig förkortning i riksdags fortfarande vidalia
sådana tillfällen, då Konungen ej i plenum plenorum
aflemnar sin propos. om statsverkets tillstånd och behof.
För närvar, äga Ständerne rätt att vara tillsammans månader
efter denna propositions aflemnande. Vid urtima riksdag,
då Konungen kan dröja en månad efter plenum pleno^
rum att afgifva förenämnda propos., skulle det kunna hända,
att Ständerne, enligt detta förslag, åtskiljdes efter 3 månader
från propos:ns aflemnande; och jag tror icke det vore
möjligt, att inom de 3 månaderna hinna att, i vederbörlig
ordning, uppgöra en statsreglering, hvaraf skulle följa,
att den gamla statsregleringen komme ytterligare att, emot
Ständernes önskan, fortfara i 5 år. Det är derföre af mycken
vigt, att förslaget icke aniages.
Förslaget i 2o:de punkten Litt. A, blef af R. o. Ad.
afslaget.
ao:de punkten Litt. B.
36 §:n Riksdagsordningen i:sta mom.
Utom förenämnde — — — ett Expeditionsutskott, bestående
af tolf ledamöter, lör att ej mindre uppsätta riksdagsbeslutet
och i öfrigt sådana expeditioner, sorn ej tillhöra
annat Utskotts befattning, än äfven mot vederbörliga prot.-  utdr. jemföra alla af andra Utskott uppsatta expeditioner,
samt att dessa sålunda författade handlingar — — —
72 §:n itsta perioden.
Hvarje expedition öfver Riksens Ständers beslut uppsattes
af det Utskott, som målet handlagt, men må ej förr utgå,
än den blifvit af Expeditionsutskott et jemförd mot de
från Stånden inkomna protocolls-utdragen samt derefter i
Stånden behörigen justerad och underskri fyen.
Den 28 Mars f. m.
Underl. R id d. Se c re t. tillkännagaf, att förslaget under
Litt. B. blifvit afslaget af BorgareSt., inen bifallet af
Bonde St.
Uppå derefter framställd prnpos., blef förslaget afslaget
af R. o. Ad.
aoide punkten Litt. C.
4? <$ln Riksdagsordningen. lista och 2ldra perioderne.
Upplysningar, sorn Utskott Jinner nödigt att frän annat
Utskott inhemta, tua liskas och meddelas, helst genom prolocolts—utdrag,
tncn eljest genom utsedde deputerade. Finner
BancoUtskottet de ämnen, hvilka utgöra föremålen för sammanträde
med deputerade af annat Utskott, vara af sådan
— — —
lindert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att förslaget under
Litt. C. blifvit afslaget af BorgareSt., men bifallet af B011-  dcSlåndet.
R. o. Ad. biföll detta förslag.
2olde punkten Litt. D.
46 §:n Riksdagsordningen.
Ståndens plena böra — — — på samma tid hållas.
Stånden vare dock niedgifvet, når de samfäldt pröfva det
nödigt, all på eli runi till gemensam öfverläggning sammanträda,
likväl utan rättighet att der besluta, och före vid slikt
sammanträde Landtniarskalken ordet. Skulle ett Stånd tarf
Undert.
Ridd.Secret. tillkännagaf, alt förslaget under
Litt. D. blifvit afslaget af BorgareSt., men bifallet af BondeStåndet.
Förslaget under Litt. D. i 20lde punkten blef af R. o.
Ad. bifallet.
2olde punkten Litt. E.
4g §in Riksdagsordningen, lista morn., lista perioden.
Hvar och en allman fråga, som första — — — då remiss
bör ske; dock stände hvarje ledamot öppet att öfver
samma mål Iva gånger, antingen skriftligen eller muntligen,
sig yttra, och hvilka hans yttranden äfven skola till
Utskottet remitteras. — — •—
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att förslaget under
Litt. E. blifvit afslaget af både Borgare- och BoodeStm.
Detta förslag blef äfven af R. o. Ad. afslaget.
2o:de punkten Litt. F.
4g Jin Riksdagsordningen. 3ldje momentet.
Aterförviser något RiksStånd — — — till det Stånd,
som återremitterat, eller så framt de öfriga Stånden uti
mål, der tre Stånds röst utgör Riksens Ständers redan fat
4
II. 67
53o
Den Mars f. m.
tat sammanstämmande beslut, Ståndet derom underrätta;
kunnandes genom sådan återförvisning, expeditionen af beslutet
ej uppehållas.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt delta förslag
blifvit bifallet af både Borgare- oell BondeStm.
Förslaget under Litt. F. blef likaledes bifallet af R.
o. Ad.
aotde punkten Lilt. G.
5i §:il Riksdagsordningen.
Motioner, ämnade att i Stånds plenum väckas, skola
genom anslag, senast tre dagar förut, i Ståndets samlingsrum
till innehållet angif vas , och innefatta förslag, åtminstone i
liufvudpunklerna till del beslut, som åsyftas. I en skrift
böra ej —
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att både Borgareoch
BondeStln afslagit detta förslag.
Enahanda beslut blef oek, uppå derom framställd propos.,
af R. o. Ad. fa liad t.
2o:de punkten Litt. H.
5g §:n Riksdagsordningen.
(Tillägg eller blifvande i:sta momentet af denna §.)
1:0 Alia hos RiksStånden hållna enskilda eko
nomi
beträffar. Der offentlighet vid cfver läggningar na äger
rum, ankomma det dock på hvarje RiksStånd alt om dess
-protocoll annorlunda förordna, under villkor i öfrigt, att
hvarje enskild må kunna, efter skeende anmälan, utan hinder
eller författare-ansvar, till tryckning utbekomma, med
förenämnda undantag, större eller mindre delar af samma
protocoll, och att tvänne utskrifva exemplar af liela protocollsföljden
aflemnas till förvarande, del ena i lliksarchivet,
det andra i Banken.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att förslaget under
Litt. II. blifvit afslaget af Borgare- men bifallet af B011-  jdeStåndet.
Detta förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Hr von Hartmansdorff ville i prot. hafva antecknadt,
att han röstat för afslag å ifrågavar. förslag.
2o:de punkten Litt. I.
5g §:n Riksdagsordningen.
(Tillägg i de 2:ne sista perioderna, förvandlade till eli
2:dra moment),
2:0 Sådana handlingar, hvilka till samtliga RiksStånden
inlemnas eller ifrån dem utgå, skola icke i protocollen intagas,
ulan endast med nummer eller kort rubrik antydas. Af
dessa handlingar böra, såsom ett bihang till samtliga Riks-
Ståndens protocoll, Konungens propositioner, Utskottens be"tänkånden
samt de protocolls-utdrag, som innehålla RiksSlåndens
deröfver fattade beslut, äfvensom Riksens Ständers
Den 28 Mars f. m.
underdåniga skrif reiser och riksdags-beslulet, särskildt från
trycket, onder Expe dit iöns Vt sköttel s uppsigt, ut gifvas; dock
ali hvad förut är i tryck, pä allman bekostnad, lill RiksStändai
utdeladt icke må i hillänget ånyo tryckas.
lindert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att detta förslag
blifvit bifallet af både Borgare- oell BondeSt:n.
Frih. Gederström: För min del bestrider jag antagandet
af detta a:dra inom. Anledningen dertill år i främsta
rummet, att jag anser hillänget böra vara fullständigt,
och i sista rummet, att här förekomma orden: ”sorn innehålla
RiksSt:ns deröfver fattade beslut, äf”vensom
R. St:s underd. skrif veisel- och
”s 1 u le t, särsk il dt från trycket, under Exped.Utsk:s
”uppsigt, utg ifvås.” R. o. Ad. lärer linna, att, när riksdagen
afblåses, dagen eller andra dagen sednast efter det
Exped.Utsk. aflemnat riksd.heslutet, kan icke tryckningen,
deraf ske under dess uppsigt, så framt icke Exped.Utsk. skall
fungera, efter det Ständerne blifvit åtskiljde, ehuru Ständerlie
likväl då icke vidare äga någon rätt edler förmå att
pröfva riktigheten af Utk:s tillgöranden. Jag skulle förmoda,
alt denna tryckning, hädanefter som hittills, kunde uppdragas
antingen åt Hrr comi terade för tryckfrihetens vård
eller åt Hrr fullmäktige i Riksg.-cont. Jag yrkar afslug på
momentet. .11
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström* egent
liga
skäl alt vägra bifall å förslaget, syntes vara, så vidt jag
under sorlet kunde fatta hvad han sade, alt hillänget skulle
tryckas under uppsigt af Exped.Utsk. Detsamma står
likväl i deli gamla redactionen , lydande så här : ”Dessa handlingar
tryckas särskildt, såsom ett bihang lill samtliga Riks”St:ns
prot. och utgifvas under Exped.Utsk:* uppsigt*’’ Saken
synes vara alldeles densamma.
Frih. Cederström: Det är icke om tryckningen af
bihangel, som jag talat, det är om tryckningen af riksebbes]
utet, hvilken icke i den gamla redactionen linnes ställd
under Exped.Utsk:s uppsigt, men som i det nya förslaget
blifvit uppdragen samma Utskott.
Uppå derefter framställd propos., blef förslaget under
Litt. 1. af R. o. Ad. afslaget.
10 punkten Litt. K. 1
73 §:n Riksdagsordningen. i:sla perioden.
Stanna RiksStånden — — — då skall hvarje Stånds
beslut, hvilket icke må i följd af annat Stånds inbjudning,
ändras, genom protocolls-utdrag
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att BorgareSt. bifallit,
men BondeSt. afslagit delta förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag hur .visserligen horf
k
53a
Dcu u8 Mars f. m.
att ett Stånd afslagit denna punkt. Men jag underställer,
detta Högl. Stånd, om vi icke destomindre kunde bifalla
den utan afseende derpå att beslutet icke har någon annan
påföljd, än yttrandet af vår mening. En hvar, som bevis
tat
flera riksdagar, torde erinra sig hvilka missbruk som ined
inbjudningarna bedrifvits. Man har först fattat sitt beslut,
så komma inbjudningar från något annat Stånd, och så går
det hela öfver ända. På detta sätt ar man aldrig säker, att
besluten bestå; ty allt kan göras om igen.
Förslaget under Litt. K. blef af 11. o. Ad. bifallet
2 irsta punkten. Föreslaget tillägg, rörlde mi nini
i-an tale t af närvar. ledamöter i Const.Utsk.,
när det med R. Strs rätt besluter.
3*3 §rn Riksdagsordningen, sista perioden.
— — — Inom Constitutions- och BancoUlskot/e/i skola
i de mål, der Utskotten med Riksens Ständers rätt besluta
minst två tredjedelar af hvarje Stånds ledamöter vara
närvarande.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att detta förslag
blifvit bifallet af Borgare-, men afslaget af BondeStåndet.
R. o. Ad. biföll derefter förslaget uti 2irsta punkten.
Hr von Hartmansdorff: Innan vi komma till föredragningen
af de förslag, som angå tryckfriheten, får jag
underställa Hr Frih. o. Landtm, äfvensom det Högl. Ståndet,
om vi ej skulle få återgå till de ännu hvilande förslagen
rörrde de öfriga Ståndens representation, i händelse underrättelse
inkommit om deras beslut i afseende derå. I annan
händelse har jag visst ingenting emot, att vi börja med
förslaget till ändringar i Tryckfr.förordn.
Underl. R i d d.S ecr e t. anmälte, att ännu ingen underrättelse
kunnat erhållas från PresteSt., huru nämnda Stånd afgjort
de förslag, hvilka af R. o. Ad. föl lidne plenidag blifvit
förbigångna, för att hvila tills en sådan underrättelse ankommit.
astdra punkten. Angrde ti 11 s tå n dsbe v i sen för u tgifvandet
af periodisk skrift.
i §:n Tryckf'ilie t s Fö rordn in gen 4;öe momentet.
4:o Elio, som ämnar utgifva periodisk skrift, anmäle sig
derom förut hos Hofcancelleren, med uppgift å skriftens titel
och tryckningsort. Hofcancelleren äge då att, såvida
sökanden ej blifvit för nesligt brott dömd, eller förklarad
ovärdig att föra andras talan, meddela bevis, att emot skriftens
lifgifvande intet hinder förekommer. Öfver denna anmälan
rila sökanden, genast och kostnadsfritt undfå ett utdrag
af Tiof canceller s-expedilioncns diarium, bärandes, i händelse
titlslånds-bevis eller moliveradt af sia g icke varder utfärdadt
för utgifvare, i hufvudsladen inom fjorton och i orterna
inom trettio dagar från anmälningsdagen, sökanden uti
Den a8 Mu r s f. m.
533
IIofcanceller s-expedit ion förete diarii-utdraget, och ovägerligen,
äfven kostnadsfritt,erhålla påskrift derom; hvarefter en sådan
anteckning å berörde utdrag skall galla, i bevisets ställe,
till full kraft och verkan. Om tillstånds-hevisit eller, i annat
Jall, di aril-utdraget icke begagnas inom sex niånadcr,
hvarje till trettio dagar räknad, från clet förras utfärdande
eller del sednares påtecknande, må utgifnings-rättigheten anses
hafva för elen gången upphört.
Anmärkning; I händelse grundlagsändrings-förslagen,
Nilis i och 2, nf bida statsmakterna bilallas, komma i detta
moment, orden ’ Hofcancelleren” och ”Hofcancellers-expe”ditionen”
alt utbytas mot orden: ”Juslitiw-Stalsministern
och ’ Justilice-dc/iartenicntet.”
Underl. Ridd Seer et. tillkännagaf, att BorgareSt. ansett
ifrngavar. förslag böra hvila, till dess sig visar om grundIngsändriiigs-frirslagen
N:ris i och 2 af K. M. gillas, och att
BondrSt. bifallit detsamma.
Frih. von Schulzenheim, David: Dä vid sista
riksdag Coust.Utsk:s betänk N:o mo bief R. o. Ad. föredraget,
tog jag mig friheten att framställa några betänkligheter
mot det af Utsk. deruti framställda förslag. Den i betänk,
uppgifna anleda, till förslaget, var, att Utsk. ansåg, alt en
prueseriplionstid barde i Tryckfr.lörordn. införas, inom
hvilken [I ifcancelleren vore förbunden att utgifva bevis om
gjord anmälan för tidnings-eller periodisk skrifts lifgifvande.
Denna piaescriptionstid finnes redan utsatt i ett K. förordnande
af i B (2, och jag skulle således icke anse behöfligt, att
nu införa det i grundlagen. Det vore doek visserligen icke
skadligt, måhända till och med rationelt, emedan alla stadganden
rörtde tryckfriheten böra, så mycket som möjligt,
vara sammanförda på ett ställe; och i den delen borde jag
således icke hafva något att anföra; men bär är äfven fråga
om en annan praescriptionslid, den nemi., inom hvilken
en lidnings-ulgifvare, sorn erhållit Hofcancellerens bevis, bör
detsamma begagna. Denna sednare praescriptionstid är genom
förslaget utsträckt ända till 6 månader, och detär denna
tid jag anser vara för lång och ganska mycket försvåra
den Hofcancellers-embetet åliggande controll. Slutligen innehåller
förslaget det stadgande, alt i händelse Hofcancelleren
skulle uraktlåta sin pligt att inom 14 dagar i Stockholm,
eller en månad i landsorterna, utgifva bevis öfver en lios
honom gjord anmälan om begärd rättighet till tidnings lifgifvande
, då skulle, i stället för delta bevis, registratorns
diardi-bevis gälla. Jag tror icke det vara riktigt, att mot en
förmans fel och uraktlåtenhet söka correctiv i en förment
större laglydnad hos den underordnade tjenstemannen. Uraktlåter
Hofcancelleren sin embetspligt, må han derföre blifva
tilltalad — blifva stralfad — men ingalunda bör correctivet
ligga hos en honom underordnad. På grund af dessa
53^
13 e ii 28 Hars f. ra.
betänkligheter, hemställer jag, alt forslaget mä af R. o Ad.
blifva afslaget.
Förslaget i 22 punkten blef afslaget af R. o. Ad.
2>:dje punkten. An g: de boktryckares och namnsedels-attestanters
ansvar i vissa fall.
1 §:n Tryckfrihets-förordningen. G:te momentet.
Författare vare ej skyldig att å tryckt skrift låta sitt
namn utsättas. Ehvad han okänd vara vill eller ej, tillställa
lian boktryckaren en förseglad sedel, innehållande uppgiftcrne
af hans namn och hemvist, med påsk 1 ifvet betyg örn
dessa uppgifters riktighet af tvänne i orten väl kända, inom
Sverige boende Svenska medborgare, hvilka åligge författareansvar,
i händelse skriften inom laga tid skulle åtalas, och
författarens namn och hemvist funnes oriktigt uppgifna eller
i sedeln saknades. Röjer boktryckare författaren, utan
domstolens åläggande ali honom uppgifva, eller har boktryckare,
utan författarens eller utgifvarcns tillstånd, hans namn
å skriften utsatt, böle, i förra fallet tvåhundrade, och i det
sednare fyrahundrade riksdaler; och varde, i beggedera,
hans förbrytelse uti allmänna tidningarna kungjord.
7:0 Den hvilken — — — noga iakttagne.
8:0 Vid rättegången — — — domstolen inkalla.
Skulle vid — —• — riksdalers böter.
g:o Hvarje skrift — — — ägarens ensak.
Undert. ftidd.Secret. tillkännagaf, alt förslaget i
denna punkt blifvit bifallet af både Borgare- och BondeSt:n.
Förslaget i 23 punkten blef af R. o. Ad. bifallet.
2/}:de punkten. Ang:de äganderätten till tryckt
skrift.
irsta §:n Tryckfrförordn. grde momentet, irsta punkten.
Hvarje skrift vare författarens eller hans rätts lagliga
innehafvares egendom. Men så framt författarens arfvingar
eller rätts innehafvare icke inom tjugu år från hans död'utgifningsrallen
begagnat, äfvensom, i händelse ett sådant begagnande
icke af dem inom hvart tjugonde år förnyas, staude
hvar och en öppet att författarens e/terlemnade skrifter
af trycket utgifva. Hvilken, som eljest skrift trycker eller
efterlrycker, utan författarens eller hans rätlsinnehafvares
skriftliga tillstånd, miste upplagan, eller bote dess (ulla värde,
ägarens ensak.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att delta förslag
blifvit af både Borgare- och BondeSttn bifallet.
Uppå derefter framställd propos,, fattade äfven R. o. Ad.
enahanda beslut.
i5:te punkten. Angrde ansvar för underlätet utsättande,
;å tryckta skrifter, af bok t r yckarens
namn, årtal ocHi tryckningsorten.
Den 28 Mars f. m.
535
Dsta §:n Tryckfrih.Jorm/lii. io:de momentet. i:sta perioden.
10:0 A hvarje skrift varde boktryckarens namn, tryckningsorten
och årtalet utsatte; uraktlåter boktryckare sådant,
bote, om skriften eljest är lill sitt innehåll obrottslig, för
hvarje gång femtio riksdaler, men, om skriften prof vas brottslig,
första gången trehundrade och andra gången sexhundrade
riksdaler samt vare tredje gången sitt boktryckeri förlustig.
Utsätter — — —
lindert. Ridd.Secret. lillkännagaf, alt förslaget i i5
punkten blifvit bifallet af både Borgare- och BondeSttn.
Frih. von Schulzenheim: Under fullkomligt medgifvande,
att de böter, som för närvar, linnas stadgade i i
§:n 10 mom. af Tryckfr.förordn., äro alldeles för höga,
anser jag mig likväl böra motsätta mig bifall till detta förslag,
derföre att jag finner detsamma utgå från en oriktig
rättsgrund. Enligt de författningar, som voro gällande före
180g års tryckfrihelsförordn., ålåg i de flesta fall boktryckaren
författare-ansvar, — han ansågs nemi. sorn en slags
indirect censor på utkommande skrifter. Fortfore ännu ett
sådant förhållande, så skulle jag visserligen, i harmoni dermed,
tillstyrka detta förslags antagande, men den principen
blef 180g frånträdd. Ansvaret åligger nu författaren, och
boktryckaren är mera att betrakta som hvar och en annan
fabrikant, och stannar icke i något ansvar, om han tryckt
en skrift, som befmnes brottslig, i annat fall än om han uraktlåtit
att förse sig med namnsedel. Med nu gällande princip
anser jag fördenskull förslaget icke kunna stå tillsammans.
Här är egentligen fråga om ansvar för boktryckares uraktlåtenhet
alt å tryckta skrifter icke hafva utsatt sitt namn,
tryekningsorten och årtalet: en sådan hans uraktlåtenhet
måtte vara densamma och af lagen anses lika,antingen skriften
är brottslig eller obrottslig. Förslaget åsyftar likväl
helt olika böter i dessa båda fallen; han skulle nemligen
plikta 5o r:dr för sin uraktlåtenhet, om skriften vore obrottslig,
men 3oo r:dr o. s. v. för sin försummelse i detta afseende,
örn skriften dömdes brottslig. Man ålägger ju härigenom
boktryckaren en art af censur, och återgår till en princip,
som man frånträdde 180g. Dessutom skulle detta inom.,
om det antogs, i verkställigheten medföra svårigheter: ifråga
var. uraktlåtenhet är ett ordningsmål; ganska snart efter
all hafva blifvit begånget, instämmes ett sådant mål till Hofcancellers-embetet
och ganska snart blir detta embete i tillfälle
alt fälla sitt utslag deröfver, hvilken procedure blef
belt enkel, om skriften icke vore brottslig; men i motsatt
fall skulle Hofcaneellers-embetets handläggning blifva uppskjuten
ända till dess actor, sorn åtalat hufvudsaken eller
skriftens brottslighet, hunnit utagera målet. För att utröna
om skriften vore brottslig eller ej, skulle i alla fall den i
lagen för publikt åtal bestämda prsescriptionstiden af sex må-»
536
Den i8 Mars f. m.
nader afvaktas. För enskild mans åtal tinnes ingen proescriptionstid.
På dessa skal tillstyrker jag afslag å den iöreslagna
nya redactionen.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag är af olika tanke med
den siste talaren, ity att jag anser boktryckarens egentliga
felaktighet ligga deruti att han vill dölja en skrift, soin
lian har tryckt, derigenom att icke utsätta sitt namn eller
tryckningsorten. Om någon vill dölja en oskyldig sak eller
en brottslig sak, så måtte det vara en olika förseelse. Det
är ju meningen alt strå (Fa den som döljer hvad, enl. lag, icke
får döljas. Jag tror, att olika plikt bör bestämmas för
den, sorn försummat utsätta namn och tryckningsort på en
oskyldig skrift, och för den, som begått denna försummelse,
då han tryckt en brottslig, och derigenom bjudit till alt göra
det för lagens väktare omöjligt alt hitta på den verkligt
brottslige eller författaren. Jag tillstyrker bifall till
momentet.
Frih. von Schulzenheim: Under den författning
att boktryckaren alltid vore pligtig att undersöka en skrifts
innehåll, skulle jag vara färdig att öfvergå på den siste talarens
tanke; men denna pligt åligger icke boktryckaren numera,
— den har varit honom ålagd före 180g. Nu kan han, så
vida
han är försedd med namnsedel, under fullkomligt iakttagande
af Tryckfr.förordn., helt fabriksmessigt, och utan
att behöfva taga närmare kännedom om skriftens innehåll,
trycka den, och hela hans fel, i det fall 10 mom. förutsät
ter,
ligger deruti, att han icke ställt sig Tryckfr.förordn.
till efterrättelse och åsatt skriften namn, årtal och tryckningsort.
Någon undersökningspligt hvilar icke på honom,
och jag kan icke förlika mig med den rättsprincip, alt någon,
som icke är pligtig att undersöka ett visst factum, likväl
får straffgraden för sin uraktlåtenhet i en annan del,
som på honom ankommit, bestämd genom graden af dens
förbrytelse, på hvilken det första factum berott. Jag har
dessutom trott, att detta innebure en återgång lill en förut
frånträdd princip; och det.är den, jag icke anser böra återinföras.
Hr Le fr e'n: Jag tror icke, att vi hafva så okunniga
boktryckare, att de kunna sägas drifva yrket som en fabriksrörelse
; jag tror, att de i allmänhet äro kloka nog, och att
de veta att det är en simpel sak, att man skall utsätta tryckningsorten
och sitt namn, och att en uraktlåtenhet deraf,
— den må vara tillkommen af uppsåt eller par hazard, —
gör det svårt, om icke omöjligt, att få reda på namnsedeln,
i händelse skriften ansåges böra åtalas. Jag tior icke på,
att det finnes några så beskedliga boktryckare, som af okunnighet
och blott som simpelt handtverk behandla denna näringsgren.
Jag tycker mig finna, alt om en boktryckare
ur
-
D e ii aS Mars f. m.
53^
uraktlåter att utsätta namn och tryckningsort, så har han
begått ett fel; och felet Sr gravare, om han vill dölja en
förbrytelse, än om det endast skett af försummelse, — och
jag kan ej underlåta att finna en betydlig olikhet mellan
dessa båda cathegorier, brott och förseelse.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, alt Frih. von
Schulzenheims framställning af detta ärende är så klar, alt
det lärer blifva svårt vederlägga riktigheten deraf. Så framt
bölerna, för boktryckaren, skola rälla sig efter skriftens
brottslighet eller oskuld; så är det gifvet, att man fordrar
det iian skall på förhand vara censor öfver bokens beskaffenhet.
Hvarföre skulle man behålla censuren i dens hand,
sorn troligen vore oskicklig ali honom utöfva? Vill man
införa en sådan, så borde man ålägga boktryckare att undergå
behörig examen, för att utröna, om han ägde erforderliga
kunskaper för att utöfva sin litterära befattning.
Sådan den nya redactionen nu är, och då ansvarsbestämmelsen
för boktryckaren icke skulle inträffa förr, än skriften
af domstolarna blifvit förklarad brottslig, så kunde rättegången
utdragas så länge, att boktryckaren möjligen vore
död, innan målet blifvit utageradt. Något ansvar kunde då
ej vidare af Hofcancelleren åläggas. Den talaren, som hestrid!
Frih. von Schulzenheims mening, har förklarat, att
boktryckare icke äro så okunnige alt de icke veta hvarföre
de utesluta tryckningsorten. Det må vara, men Hr Lefren
utgår alltid från den tanken, att boktryckaren skall hafva
ett litterärt omdöme. Detta behöfves ju icke, när den gamla
Jagen bestämt 3oo r:drs böter för första gången boktryckare
underlåter alt utsätta sitt namn, tryckningsorten, eller årtalet;
sker det andra gången, botar han dubbelt och mister
boktryckeriet den tredje. Dessa ansvar synas vara stora
nog för alt afskräcka från en försummelse eller uppsåtlig
undei låtenhet. Jag instämmer med Frih. von Schulzenheim
i begäran om förslagets ogillande.
Hr Ribbing, Arvid: Jag kan icke finna annat, än
att delta fall är jemförligt med de fall, som finnas i lagen
stadgade om ansvar för den som begår oförsigtighet, vare
sig alt skada derigenom timar eller icke. Jag har just af
en händelse slagit upp i5 cap. Byggn.-b:n om skogseld, der
det står i i §:n — — — ”böle io daler, ändock ingen skarda
sker. Sker skada, gälde af gods sitt och böle 100 dahlér.
” Flera sådana stadganden finnas i lagen, der man antagit
den grundsats, att om skada sker genom oförsigtighet,
så skall ansvaret blifva större, icke blott att ersätta skadan
utan ock alt böta tiodubbelt. Jag tror, alt denna grundsats
icke bör förkastas, och förenar mig med Hr Lefren i
begäran 0111 förslagets antagande.
Hr von Hartmansdorff: Det torde väl hända, att
4 IJ. 68
* 538
Den a8 Mars f. ra.
st lifter vid åtskilliga tillfallen kunna jemföras med eld;
men för det allmänna omdömet är det icke alltid lika påtagligt,
att eld finnes i deni, som att ett ljus eller en slicka
brinner. Jag tror icke, att jemförelsen är riklig, och att
detta Stånd derpå kan grunda ett sådant omdöme, som den
siste talaren yrkat.
Hr Lefre'n: Jag ber om ursägt, att jag åter uppträder
för att soga några ord. Om jag uraktlåter att iakttaga den
polisförfattningen att gifva tillkänna, att en person flyttat in
i mitt bus och tagit qvarter der öfver natten, så är det en
mycket simpel sak, och jag botar några riksdaler; men om
jag döljer en landsflyktig eller en förrädare, är jag då lika
obrottslig? Om en boktryckare uraktlåter att utsätta
sitt namn oell tryckningsorten på en skrift ulan ali- betydenhet,
på en småsak, eller 0111 han underlåter detta på en
skrift, som hefinnes brottslig, hvarigenom man ej är i stånd
att få reda på författaren till den biottsliga skriften, emedan
man ej känner boktryckaren, som fått namnsedeln t —
är ej detta olika brottslighet hos boktryckaren? är denna
sednare omständighet lika med nämnda uraktlåtenhet, i afseende
på visitkort och simpla annoncer.
Frih. Cederström: Den siste talaren har, genom
sin argumentation, tydligen bevisat motsatsen af hvad han
åsyftat, nemi. nödvändigheten alt afslå det föredragna
förslaget. Han har visat det slugs svårighet som uppkommer,
derigenom att boktryckaren icke utsätter namn
och tryckningsort , att kunna tillrättaskaffa författaren
till en brottslig skrift, och det nr denna svårighet, som
man velat undvika genom stadgandet i den gamla författningen;
men just genom det att man kan undvika lång
tidsutdrägt, innan undersökningen blir fulländad, så är det
klart, som Frih. von Schulzenheim ganska riktigt anfort,
att det är skadligt att göra skilnad mellan brottsliga och
obrottsliga skrifter, — helst det är naturligt och påtagligt,
att det icke medför någon svårighet för boktryckaren att
utsätta namn och tryckningsort. När han vet, alt han annars
försitter ett vile af 3oo r:dr för första gången denna
uraktlåtenhet inträffar, så fruktar han att åsidosätta sin skyldighet.
Skulle deremot böterna blott utsättas till 5o r:dr,
så kunde del blifva en speculation att åsidosätta sådana
skyldigheter, hvarpå allmänna säkerheten någon gång kan
vara beroende. Jag afstyrker jemväl förslaget.
Frih. von Schulzenheim: Jag är förekommen af
Frih. Cederström i hvad jag ville svara Hr Lefren, och vill
endast tillägga, att, enl. Tryckfr.förordn., äio boktryckare
icke skyldige att utsatta namn och tryckningsort på så alldeles
påtagligt oskyldiga skrifter som visitkort, anuoncer
och sorgebref, 111. 111. d.
D e n 28 Mats f. m.
oBq
Uppå derefter framställd propos., blef förslaget i a5
punkten af R. o. Ad. afslaget.
2Ö:te punkten. Angrde ansvar för skrifters föryttrande,
å hvilka boktryckares namn, årtalet
och tryckningsorten ej åro utsatta.
i:sta §:n Tryckfrih.förorda. ia:te momentet.
(Tillagg vid slutet.)
— — Förytlrar någon en tryckt skrift, hvarå boktryckarens
namn, tryckningsorten eller årtalet icke finnas utsatta,
böle för hvarje gång femtio riksdaler och staude derjemte,
i händelse skriften åtalas, förf altare-ansvar, derest icke boktryckaren
eller författaren kan upptäckas.
4:de §:» *4;Je momentet, irsta perioden.
Till ordningsmål — — icke aflemnar, eller om, emot 1
§ 12 moni., tryckta skrifter, hvarå boktryckare-namn, tryckningsort
t Iler årtal ej äro utsatta, fory tirås. I dessa fall
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att detta förslag
blifvit bifallet af både Borgare- och Bonde-Strn.
Gr. Horn,Claes Fr edif: För min del önskade jag visserligen
att kunna tillstyrka denna §:s antagande, och måhända
det skäl, jag deremot har att anföra, icke är af den vigt,
som det vid första påseendet tycktes mig äga, nemi. att i
§:n icke står Svenska skrifter. Ulan tvifvel kunna finnas i
bokhandeln utländska skrifter af högt värde, utan att boktryckarens
namn, tryckningsorten eller årtalet voro derå utsatta,
och då skulle bokhandlaren här kunna pliktfällas, som
höll sådana skrifter till salu.
Frih. von Schulzenheim: Jag tillstyrker antagande
af denna §, som afser fyllande af en verklig lacune i Tryckfrih.
förordn. Man kan nemi. ganska lätt tänka sig den händelse,
att skrifter afyttras, hvarå icke boktryckarens namn,
årtalet eller tryckningsorten voro utsatta. Kan man då icke
på denna väg tillrättafinna boktryckaren, så står icke heller
någon namnsedel att finna, och således, vid blifvande åtal, kommer
den svarande parten alt saknas. Det var för att förebygga
ett sådant förhållande, som Gonst.Utsk. vid sista riksdag föreslog
detta vigtiga tillägg, hvars antagande jag således tillstyrker.
Det är visserligen sanut, som den siste talaren anfört, att
här icke står tydligen utsatt Svenska skrifter; men jag ber
att få fästa uppmärksamheten derpå, att hela Tryckfr.förordn.
, då icke särskildta undanta" göras, endast angår Svenska
och icke gerna kan anses angå några andra, utom i 2
särskilda §§, der det står taladt om Svensk skrift, tryckt
utomlands, och skrift på främmande språk. Jag tror alltså,
alt man utan betänklighet kan antaga Const.Utskts nu föredragna
förslag.
Frih. Cederström: För min del skulle jag jemväl tillstyrka
antagandet af denna §, om jag ansåg af vigt att söka
göra en för brottet främmande person skyldig till en för
-
Den 28 Mars f. m.
brytdse, sorn lian icke begått, endast derföre, att lian försäljer
en vara, den lian till försäljning mottagit. Det är något
helt annat att mottaga till försäljning varor, och helt
annat att sjelf hafva fabricerat dem, åtminstone då de befinnas
brottsliga. Jag skulle likväl vid Gr. Horns anmärkning vilja
göra en förändring, att det är icke egentligen skrifter på
Svenska språket, hvarom fråga är, utan om skrifter, tryckta
i Sverige. Jag tillstyrker afslag härå.
Frih. von Schulzenheim: Det lärer få anses nöd
vändigt,
att, så vidt möjligt är, vid alla förbrytelser äfven
söka att finna en svarande part, då sjelfva det materiella
factum redan finnes, som ligger till grund för åtalet, lii’
denna princip har lagstiftaren redan stadgat, att en boktryckare,
som icke vore försedd med namnsedel, skall stå författare-ansvar,
oansedt han icke författat skriften. Samma
systeme, en grad längre utsträckt, ligger till grund för detta
förslag, att försäljaren af en bok, hvarå boktryckarens
namn icke finnes utsatt, äfvenväl skall stå författare-ansvar.
Förhållandet är också enahanda. Hvad namnsedeln är för
boktryckaren, det är boktryckarens namn och tryckningsortcn
för försäljaren eller bokhandlaren.
Hr Roos, Bo Christian: Jag hemställer till Ståndet,
om redactionen af detta tillägg kan antagas, sådan som den
nu är styliserad. Der står: ”Föryttrar någon en tryckt skrift,
”hvarå boktryckarens namn, tryckningsorten eller årtalet
”etc.” Det borde efter min tanke heta: ”och årtalet” i stället
för ”eller;” ty annars kan en tryckt skrift utkomma, hvarå
endast finnes årtalet.
Frih. Boye, Fredr.: Jag tror, att den fråga som
är vackt, huruvida det nya förslaget skall tillämpas på utländska
böcker, finnes besvarad i 5 §:n i3 mom. af vår Trycfrili.
förorda., der det heter: ”Varder någon af trycket härstädes
utkommen, eller utländsk, hit i Riket införd, skrift,
”utaf en eller flera främmande Staters sändebud, eller deras
”Regeringar anmäld, såsom innefattande sådana ämnen, hvil”ka
kunna föranleda till missnöje hos andra makter, äge
”Konn ogen” etc. Det tyckes redan här i detta :3 mom. ligga
något, som äfven angår och har gemenskap med utländska
skrifter.
Förslaget i 2Ö:te punkten blef af R. o. Åd. bifallet.
27:00 punkten. Ang:de upphäfvande af förbudet
mot tryckning, utan veder bör andes tillstånd, af
RiksSt:ns protocoll.
2:dra §:n Tryckfrih.förordn. 4-de momentet lista undan
tags-punkt en,
Att protocoll — — och handlingar, eller Hemliga Utskottets-
— — —
lindert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ifrågavar. för»
slag blifvit bifallet af både Borgare- och Bonde-Stånden.
Den 28 Mars f. m.
Hr von Hartmansdorff: Skilnaden mellan det gamla
och nya förslaget består deruti, att orden — ”eller Riksståndens
protocoll” — skulle borttagas. Detta innebär
således, att allt hvad som inom Stånden förefaller, skall
kunna till trycket utlemnas. Jag tror, att ehuru offentlighet
under våra öfverläggningar är beslutad, och ehuru den i allmänhet
bör äga rum, böra Sländerne likväl icke betaga sig
möjligheten att i detta fall kunna göra undantag. R. o. Ad.
torde påminna sig, att, enligt gällande föreskrifter, kunna
åhörare på läktaren utvisas ifrån Riddarhussalen, i händelse
Ståndet skulle vilja hafva någon öfverläggning för slutna
dörrar. Sådana slutna öfverläggningar äga rum i alla representativa
församlingar, såvidt mig är bekant. I Norrige är
det samma förhållande, och under de 4 storling, som jag
der bevistat, försiggick intet, utan sådana, för slutna dörrar
hållna sammankomster. Norriges grundlow säger nemi.
derom i 84 §:n: ”Storthinget holdes for aabne Döre, og dets
forhandlinger kundgjöres ved Trykken undtagen i de tilRelde,
livor det modsatte beslutes ved Stemme fleerhed.’’ Vanligen
under stortingen i Norrige afhandlas inom slutna dörrar alla
sådana saker, som angå den ena eller andra representanten.
Ja, Stortinget sträcker grannlagenheten ända derhän, att
öfverläggningarne angående Konungens rådgifvare också vanligen
hållas inom slutna dörrar. Jag får derföre till R. o.
Ad. hemställa, om icke bibehållandet af det gamla stadgandet
är mest öfverensstämmande både med hvad försigtigheten
bjuder och med våra stadgar ang:de möjligheten att hålla
slutna sammankomster. Det är äfven tillåtet att utesluta en
hel öfverläggning, som förefallit, och hvilken Ståndet är berättigadt
att ur sitt protocoll borttaga. Men om förslaget
antoges, så skulle, sedan åhörarne blifvit utvisade för alt öfverläggningen
måtte hållas hemlig, man likväl vara skyldig
att utlemna protocollet till tryckning. Det är en motsägelse,
hvarföre jag afstyrker förslaget.
Hr von Troil: Den värde ledamoten, som sist ytt
rade
sig, har för R. o. Ad. behagat omtala, huru bruket är
i Norrige; jag ber endast att få erinra om, huru det är
föreskrifvit i Sverige, nemi. i 5g §:n Riksd.Ordn., som
börjar med, att ”alla hos RiksSt:n hållna protocoll skola,
”så tidigt ske kan, genom trycket utgifvas till deras fullstän”diga
innehåll” etc. Då ett sådant grundlagsbud finnes, så
hemställer jag, hvartill det skall tjena att förbjuda hvem
som helst att trycka dessa protocoll. Det synes mig, som
den föreslagna förändringen i Tryckfr.förordn. icke åsyftar
något annat, än att bringa denna författning i fullkomlig
öfverensstämmelse med 5g §:n Riksd.Ordn. — Hvad Hr von
Hartmansdorff talat om det förhållande, då Ståndet finnér för
godt att ur protocollet utesluta större eller mindre del af
hvad i plenum förekommit, så blir deruti ingen förändring
Den 28 Mars f. m.
genom antagande af den nti föreslagna nya §:n; fy livad
som derifrån utgår före justeringen, det'hörer icke till prof.,
och det är endast om justerade prot, hvarom §:n talar. Jag
tillstyrker bifall lill förändringen.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill, i anledning af hvad
den föregående talaren ordat, blott erinra, att Tryckfrihetslagen
är en speciel författning i förhållande till Riksd.Ordn ,
fastän de hegge aro grundlagar. Hvad som i den speciella
författa, innehålles såsom undantag från Riksd.Ordn., måtte
gälla som speciel lag framför den allmänna.
Hr Frih. o Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla det i 27:de punkten upptagna förslag till förändring
i redactionen af 4;de mom. utaf 2 §:n Tryckfr.förordningen.
Ropades ja och nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att nej öfverröstat ja, begärde
Hr von Troil votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition:
Den
som bifaller det i 2y:de punkten upptagna förslag
till förändring i 4:de morn. af 2 §:n Tryckfr.lagen, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nf';
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågavar. förslag.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 86.
Nej — 94-
9.8:de punkten. Angtde skrifters c o n fi s c a t i o n.
a:dra j':n Tryckfr.forordu. 4:^e momentet. y:de undan
tags-punkten.
Att sådant, som rörer styggelser, — af sjelfva liufvudsaken.
(Ny punkt)
Vid alla de beslraffni nasfalt, hvarom detta moment
handlar, varde tillika skriften conjiscerad.
I öfrigt och som det blefve — — — stadgadt är.
Undert. RiddSecret. tillkännagaf, att förslaget i
28:de punkten blifvit bifallet af BorgareSt., men afdaget af
Bonde.Ståndet.
Det nu föredragna förslaget blef af R. o. Ad. bifallet.
2g:de punkten. Angående con fisca tio ns påföljd
för smädliga uttryck om Rikets embets- och
tjenstemän i och för em be t et.
3:dje 5:11 Ttyckfr.Jorordn. 8:de momentet.
Den 28 Mars f. ra.
543
8:0 Smädliga uttryck 0111 Rikets embets- och tjenstemän
i och för embetet; brottet skall straffas efter allmän
lag, och skriften confisceras.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Borgare- och
BondeSttn afslagit detta förslag.
Uppå derefter framställd propos. blef detta förslag äfven
af R. o. Ad. afslaget.
3o:de punkten. Ang:de ansvaret för lögnaktiga
uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens
förvillande och förledande.
3:dje §:t) Tryckfr.förorcLn. i2:le momentet.
12:0 Lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar
till allmänhetens förvillande och förledande: brottet umgällis
med böter från trettiotre riksdaler sexton skill i ngar till
och med ett hundrade riksdalery och skriften confisceras.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Borgare- och
BondeSt:n bifallit förslaget i 3o:de punkten.
Frih, Cederström: För min del finner jag icke nå
got
skäl lill uteslutande af den förvandling af böter, som i
den gamla §'n finnes, men som är utesluten i den nya, —
d. v. s. att, i brist af böter, dessa skola efter brottets beskaffenhet
förvandlas. Det är denna förvandling, som kan
leda till kroppsplikt, som jag tror icke bör uteslutas, och
derföre yrkar jag afslag på denna punkt.
Hr von Troil: Jag får deremot tillstyrka bifall till
den föreslagna föl ändringen, som, efter milt förmenande,
innefattar ett förtydligande af det förra stadgandet. Att förvandling
af böter äger mm vid bristande tillgång till deras
gäldande, är ett allmänt stadgande; men genom den gamla
redactionen i denna § ^a" 111:1,1 komma till den förvillelse
att tro, att det beror af domaren att antingen dömma
till böter eller deremot svarande kroppsstraff. Jag tror alltså,
att förslaget innebär en förbättring, derigenom att lagstadgandet
blir tydligare.
Frih. Boye, Fredr.: Jag skulle visserligen icke sätta
mig emot, alt den gamla redactionen finge stå qvar, om
deri stod, som det i vanlig lagstil beter, 100 r:dr eller,
i brist af tillgång, med motsvarande kroppsplikt; men så
står der icke, utan der står istället: 100 r:.dt eller rnolsvarande
kroppsplikt. Jag förenar mig derföre med
Hr vori Troil, och tillstyrker antagande af den nya §:n, der
kroppsplikt är uteslutet.
Fiih. Cederström: Det förefaller mig förunderligt,
alt man icke anser som lagligt, att böter kunna åläggas, och
att del broit, som blifvit begånget, kan vara af beskaffenhet
a't det utesluter böter och bör beläggas med kroppsplikt
efter brottets beskaffenhet. D n si-le talaren om hart hist
544 Den 28 Mars f. ra.
den gamla redactionen, hvarest det heter— ”100 r:dr eller
motsvarande kroppsplikt" — hade bort finna, alt händelser
kunna inträffa, då penningebot ej är ett tillräckligt straff;
t. ex. då brottet angick en persons heder och ära. Jag ville
väl veta, om ej ett sådant brott bör annorlunda anses,
än att det kan försonas med 100 r:dr. Jag förnyar min begäran
om afslag.
Frih. Boye: Jag åter förnyar min begäran om bifall,
emedan i den gamla redactionen det icke står: eller i brist
af böter.
Hr von Troil: På det att Frih. Cederströms sista
framställning icke måtte förleda någon med Tryckfr.förordn.
mindre bekant ledamot att afslå förändringen, får jag
blott erinra, att bestraffning för yttranden i tryck, som gå
å heder och ära, finnes på annat ställe i Tryckfr.förorda,
bestämd, och att denna § talar blott om straff för osann
uppgift, och för sjelfva osanningens skull.
Förslaget i 3o:de punkten blef af It, o. Ad. bifallet.
3usta punkten. Ang:de qvarstads läggande å
skrift, då åtal genom allmän åklagare anställes.
4:de §:n Tryck/rih./örordn. 3:dje momentet.
3:o I aliade fall, der åtal, enligt 2 §.« /£ moni. samt 3
§■■>1, genom allman åklagare an ställes, ii ge — — —
Undert. R idd.Secret. tillkännagaf, att Borgare- och
EondeSttn bifallit detta förslag.
Uppå derefter framställd propos. fattade R. o. Ad. enahanda
beslut.
32:dra punkten. Ang:de borttagande af föreskrifterna
om insändande till Hofrätten af handlingarna
uti tryckfrihets-mål.
5:te §:n Tryckfr.förordn.
7:0 Sedan nämndens utlåtande således blifvit inhemtadt,
pröfve och afgöre domaren saken, och underställe sitt utslag
Iiofrättens pröfning, på sätt 25 cap. 5 § Rättegångs-balken
bjuder.
8:0 Finner Hofcancelleren ej skulle erhållas.
9:0 Är åklagad skrift — föreskrifver.
10:0 Angripes ej må verkställas,
11:0 I frågor om qvarstad — — — inlemnad.
12:0 Varder någon — — — kunnat indragas.
t3:o Skulle den oförmodade Högsta Domstolen.
1,4:0 Alla mål — — — sig ådragit.
Böter efter denna lag må förbrytelsen skett.
i5:o Böter efter denna lag gånge ensamt tillfalla.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att förslaget i
32:dra punkten blifvit bifallet af BorgareSt. men afslaget af
BondcStåndet. För
-
Den 28 Mari f. m.
545
Förslaget Lief af R. o. Ad. bifallet.
33:dje punkten. Ang:de qvarstad, yrkad af enskild
målsägande.
5 §:n Tryckfr förorda. nite momentet.
11:0 Angripes — — — vid domstolen. — Skrift, sorn
olalus, skall, så framt målsäganden dt t äskar , genast med
qvarstad beläggas emot ställande af antaglig borgen för det
ersätlnings-ansvarj hvartill han, örn skriften förklaras obrottslig
, kan af domaren prof vas skyldig.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Borgare- och
BondeSttn afslagit detta förslag.
Enahanda beslut fattades ock af R. o. Ad.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Jag anhåller att lill prof.
få reservera mig mot beslutet alt afslå den nya redactionen
till 1 1 mom. i 5 §:n Tryckfr.förordn. Jag har sett få redactionsförslag
lill stadganden i Tryckfr.förordn., gjorda
med afseende på att försvara enskild man mot sinädelser.
Denna förändring i Tryckfr.lagen åsyftade ett sådant ändamål
och icke, såsom vanligt är, ett blott politiskt; derföre
hade jag önskat, att det nya förslaget blifvit antaget.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den i5 och 19 sisth Febr.
på bordet lagda mern. N:o 3, med anledn. af Riksdagstid Petter
Pehrssons från Jönköpings län motion, rör:de upphörande
af K. M:s Bef:h:des och K. Kammarrättens rätt att pröfva
Beredn.comiteers beslut.
Derjemte upplästes ett prot.utdr. från BondeSt. af den
t5 sisll. Febr. af innehåll, att Ståndet, vid föredragning af
ifrågavar. mern., beslutat att remittera motionen till Bevilln.-  Utskotlet.
R. o. Ad. gillade StatsUtskts mern. N:o 3, och ansåg
motionen tillhöra Bevilln.Utsk:s behandling.
Företogs till pröfning Exped.Utsk:s den 12 och 20 dennes
på bordet lagda mern. N:o 3, med anmälan om vid föregående
riksdagar vidtagna åtgärder i och för praenumerations
öppnande å bihanget till RiksStms prolocoller, jemte hemställan
i sammanhang dermed.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Då det af Exped.Utsk. nu
framställda förslag är alternativt, och således icke lärer kunna
af R. o. Ad. antagas vid dess första föredragning, utan
troligen måste återremitteras; så anhåller jag, att återremissen
måtte åtföljas af en anmärkning, hvartill jag finnér mig
föranlåten. Exped.Utsk. har föreslagit, att, vid denna, likasom
vid den föregående, riksdagen, Utsk. måtte få uppdraga
åt en dess tjensteman bestyret med tryckningen af de handlingar,
som böra ingå i bihanget tili nästa riksdags protocoll.
4 H. 6g
546
U e n 28 Mars f. m.
Då elen tjensteman, som sista riksdag ei-lio11 detta uppdrag,
icke egentligen tillhörde Riksg.cont., och .befann sig i underordnadt
förhållande till styrelsen öfver detta verk, hvilken
ägde öfverinseende! öfver åtgärderna för bihangs-exemplarens
completleiande och tillhandahållande vid riksdagens början,
samt borde föranstalta om härtill erforderligt tryckpappers
anskaffande och tryckningskostnadernas liqviderande; så har
sådant förorsakat både oreda och omvägar under tiden sedan
sista riksdag. På det att förhållandet under mellantiden
intill nästa riksdag icke må blifva enahanda, föreslår jag,
att det måtte till Riksg.cont. öfverlåtas att litse den person,
som bör öfvertaga bestyret med tryckningen af de handlingar,
som tillhöra hillänget till RiksSttns protocoll för nästa
riksdag.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joli.: Då jag har äran vara
ledamot af Exped.Utsk., bar jag trott mig härvid böra lemna
några upplysningar, men får till en början anhålla,
att af Hr Ridd.Secrel:n blifva underrättad 0111 den åtgärd,
som i de öfriga Stånden blifvit vidtagen, i anledning af detta
memorial,
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt BondeSt., etil.
prot.utdr. af den r4 dennes, med bifall till det sednare af
de i meni or.' framställda tvänne alternativ, att prenumeration
å hillänget till RiksSt:ns protocoll för innevar. riksdag bör
öppnas, enl. samma grunder, som under den nästföregående,
ansett bestyret dermed böra uppdragas åt Riksg.cont. Rörtde
de öfriga Ståndens beslut i ämnet kunde, för det närvar.,
ingen upplysning lemnäs.
Gr. Cronstedt: Då ärendet förevar i Utsk., yttrades
af pluraliteten den åsigt, att Utsk. icke borde anse sig bundet
af förra Ständers beslut, så till vida, alt Utsk. nu vore
förhindradt att tillstyrka ändamålsenligare föreskrifter i detta
afseende, än dem som 1828—183o årens Ständer le.mnat.
Jag var af denna åsigt, ehuru jag, lika med Utsk:s ordför.,
Gr. Frölich, tror, att Utsk., utan att underställa frågan
R. St:s bepröfvande, kunnat saklöst följa den af 1828—
i83o årens Ständer lemnade föreskrift, helst denna föreskrift
var tillkommen till följe af Utsk:s hemställan örn behofvet
af stadganden att äfven vid blifvande riksdagar tillämpas.
Men då Utsk., samma föreskrift oaktadt, vid sista riksdag
ansett sig (i mern. N:o 3o af den ig Maj 1835) böia till R.
St. hemställa, det måtte, i likhet med hvad vid den föregående
riksdagen ägde rum, Utsk. tillåtas att bland dess
tjenstemän utse en person, åt hvilken detta bestyr kunde
uppdragas; så har jag ansett en förnyad hemställan i ämnet
nu vara så mycket mera lämplig, sorn derigenom den åsigt
finge tillfälle att uttala sig, att denna detalj hellre bör anförtros
åt Riksg.cont., än åt en af Exped.Utsk. utsedd person,
hvilken Utsk. icke kan, emellan riksdagarna, controliera.
Den jS Mars f. m.
547
Jag anhåller om propos. till bifall å det i Utskis mein. framställda
sednare alternativet, eller att nu ifrågavar. detalj
måtte uppdragas åt Riksg.cont., helst jag inhemlat, att befattningens
anförtroende åt en för cnntoret främmande person
ofta medfört obehag oell omvägar, som icke ägt rum,
så framt en conlorets tjensteman fått detta uppdrag. Jag
förnyar min anhållan om propos. å det sednare alternativet.
Gr. Frölich, David: Då målet förevar i Ulsk., saknade
Utsk:s ledamöter, äfvensom jag, all upplysning om någon
slags olägenhet, som skulle uppkommit deraf, att en
särskild person haft uppdraget att mellan riksdagarna utlemna
de genom prenumeration erforderliga exemplaren af
bihanget till RiksSt:ns protocoll. Det var då blott fråga
om, huruvida man skulle anse för tillräcklig den föreskrift,
som vid 1828 års riksdag var lemnad att tjena till efterrättelse
för Exped.Utsk. under denna eller följande riksdagar,
eller om Exped.Utsk., oansedt denna föreskrift, skulle
ånyo besvära Ständerna med en förfrågan i ämnet. Då nu
den upplysning blifvit lemnad, att en olägenhet ägt rum
genom det hittills iakttagna förhållandet, hvilket likväl varit
stride öfverensstämmande med hvad Ständcrne föreskrifvit;
så har jag så mycket mindre någonting emot, att saken
blir återremitterad, som det af reservationen synes, att jag
varit solus in voto om framställningen.
Detta har jag ansett mig böra upplysa, äfvensom att
den siste talarens tanke äfven måtte hafva varit, att mern.
borde till Exped.Utsk. återremitteras, men icke att detta
Stånd skulle antaga en del af hvad Utsk. alternativt föreslagit,
emedan sådant icke låter sig göra, då saken första
gången föredrages i Ståndet.
Gr. Cronstedt: Då jag har anleda, att tro, alt det
sednare alternativet blir bifallet af BorgareSt,, har jag tagit
mig friheten begära Hr Frih. o. Landtnäs propos. till bifall
å detsamma. Jag skulle eljest hafva förenat mig med Gr.
Frölich i begäran om ålerremiss, för att förekomma den
olägenhet, som måste uppstå, i händelse 2 Stånd antaga det
ena och 2 Stånd det andra alternativet.
Gr. Frölich: Det är ett litet obetydligt missförstånd
mellan den värde ledamoten och mig, som lätt är rältadt.
Det består blott deruti, att första gången ett Utsk:s mern.
eller betänk, förekommer, kan det icke annat än antagas i
sin helhet och icke med förändringar. Det skall antingen i
sin helhet antagas eller ock återremitteras. Som nu Gr.
Cronstedt sjelf icke synes vilja, att det skall i sin helhet antagas,
och man icke kan få propos. till bifall på ena hälften
deraf; så är enda utvägen återremiss, på det Utsk. må
rätta det fel, som majoriteten begått, att framställa ett alternativt
förslag. Det är blott i formen, som ett litet miss
-
A
Den 28 Mars f. ra.
tag ägt rum, hvilket nog Hr Frih. o. Landtm, lärer observera.
Gr. Cronstedt: Till svar å hvad den siste värde talaren
invändt, får jag lenina, att då, efter hvad upplyst är,
BondeSt. antagit det sednare alternativet, måtte äfven propos.
till bifall derå blifvit framställd.
Exped.Ulsk:s mern. N:o 3 återremitterades.
Ånyo föredrogs Hrr Rosenqvists, Fredr. Leonh., och
Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph, den 20 dennes på
bordet lagda motioner ang:de und. hemställan hos K. M.
0111 Assessor Crusenstolpes frigifvande.
Dessa båda motioner, sådana de blifvit lill protocollet
aflemnade, upplästes så lydande:
Hr Rosenqvists: ”På sätt och af de anledningar, som
dagens prot. utvisar, vid discussionen öfver Hr Munck af
Rosenschölds motion, rör:de Hr Assessor Crusenstolpes frigifvande,
får jag väcka den motion, att R. St. hos K. M. ville
framställa und. önskan, det K. M. af gunst och nåd ville
gifva den fångne Hr Assessor Crusenstolpe sin frihet.’’’
Hr Munck af Rosenschölds: ”På sätt dagens prot.
utvisar, antager jag fullkomligt det af Hr Rosenqvist af
Akershult, Fredr. Leonli., föreslagna amendement i min motion
rörtde Hr Assessor Crusenstolpes frigifvande, och väcker
den motion, att R. St. hos K. M. ville framställa und. önskan,
det K M. af gunst och nåd ville gifva den fångne
Hr Assessor Crusenstolpe sin frihet.”
R. o. Ad. fann, uppå derom af Hr Frih. o. Landtm,
gjord hemställan, att dessa båda motioner, såsom författade
i samma ordalag, borde såsom en och samma motion behandlas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då denna motion
icke vore omedelbarligen föranledd hvarken af redan fattade
beslut, eller af redan upptagna ärenden, eller af under
riksdagen inträffande händelser, och dessa tre förhållanden,
enligt 56 §:n Riksd.Ordn , vore de enda, under hvilka
nya frågor lingö väckas efter motionstidens slut, Hr
Landtm, icke ansåge, att den nu föredragna motionen, hvilken
vore framställd efter ofvannämnda tids slut, kunde af
R. o. Ad. till pröfning upptagas, eller sig kunna göra propos.
till remiss af densamma.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
den motion, af hvilken den nu ifrågavar. är föranledd, blifvit
väckt inom motionstiden, vågar jag anse hvad Hr Frih.
o. Landtm, anfört icke innefatta tillräckligt skäl för vägradt
upptagande af sistnämnda motion.
De n 28 Mars f. m.
549
Ilr Frill. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad., på
de af honom anförda skäl, ansåg motionen böra förfalla.
Ropades många ja, men
Hr Munck af Rosenschöld begärde votering.
Frih. Gederström, Jacob: Jag vill icke bestrida,
att votering kun begäras i hvarje fall, då en propos. blifvit
framställd till besvarande med ja eller nej; men jag kan
dock icke betrakta Hr Frih. o. Landtnäs framställda propos.
annorlunda, an såsom en hemställan till R. o. Ad.,
huruvida Ståndet yrkar propos. på remiss af motionen, emedan
fråga icke bör kunna vara att här nu genom votering
afgöra, huruvida en motion, som Hr Landtm, funnit
vara olagligen tillkommen, skall upptagas eller ej, utan frågan
är blott, huruvida Ståndet anser Landtrnarska Ikens åsigt
riktig eller ej, i hvilken sednare händelse saken hänvises till
afgörande af Const.Utsk, på hvars utlåt, då beror, huruvida
propos. lill motionens upptagande skall framställas; beroende
det då först, derest Const.Utsk. finner alt propos.
bör framställas, på Ståndet att afgöra, om motionen skall
upptagas eller ej.
Hr Le frön, Joli. Pehr: Jag har så uppfattat Hr
Frih. o. Landtnäs framställning, att Hr Landtm, vägrat propos.
till remiss af motionen. När nu votering begäres, kan
det ej betyda annat, än att man yrkar motsatsen af Hr
Landtm:s förklarande. För min del yrkar jag icke denna
proposition.
Hr Munck af Rosenschöld: Uti det af Frih.
Cederström anförda skäl finner jag icke hinder för mig att,
enligt grundlagen, erhålla votering i anledning af Hr Frih.
o. Landtnäs till Ståndet gjorda framställning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han nu förnam
att Hr Munck af Rosenschöld begärt votering, men Landtm,
ej förnummit att han framställt något förslag till annan propos.
än den Hr Landtm, gjort, Hr Landtm, finge begära få
vela hvilken contra-propos. han vid voteringen önskade få
antagen.
Hr Munck af Rosenschöld: Då R. o. Ad. vägrar
remiss af min motion, är den contra-propos. jag yrkar, den,
att en sådan remiss icke kan mig enligt grundlagen förvägras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, på de skäl
han förut anfört, ej kunde framställa en sådan contra-pro
pos.
till antagande af R. o. Ad., emedan den vore stridande
emot Riksd.Ordn.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Del är med största obehag,
jag finnér mig föranlåten att deltaga i denna discussion;
men jag gör det derföre, att jag anser intet obehag vara
55o
Den 28 Mars f. m.
ring stolt för aU kunna motväga ilen känsla jag äger för
upprätthållandet af R. o. Ad:s yttrande-frihet. Jag vill
påminna mig, alt då den ifrågavar. orimliga motionen väcktes
af Hr Munck af Rosenschöld och understöddes af Hr
Rosenqvist, erhöllo desse herrar tillstånd att ändra motionen.
Då således motionen framkommit inom laglig tid, och
densammas förändring blifvit medgifven, anser jag frågan
om densammas remiss böra komma under pröfning; och
hvad derefter beträffar frågan, huruvida motionen, med afseende
på innehållet, bör remitteras, så finner jag, för min
del, som visserligen erkänner det besynnerliga och oformliga
i ordalagen, likväl icke ämnet vara af den beskaffenhet,
att remiss å motionen, enligt grundlagen, kan vägras. Må
det sedan ankomma på Utsk. att afslå motionen; men att
vägra remiss deraf, kan jag icke, utan att göra mig skyldig
till inconseqvens.
Underl. R i dd. S ecr e t.: I anledn. af hvad Gr. Horn yttrat,
anser jag mig skyldig upplysa förhållandet vid det
tillfälle, då Hr Munck af Rosenschöld? första motion efter
bordläggningen föredrogs. Hk Rosenqvist uppsteg då och
förklarade, att han förmodade, att den första motionen, sådan
den var, icke kunde remitteras, hvarföre han då framställde
den motion, som nu är föredragen, och i hvilken Hr
Munck af Rosenschöld instämde. Hr Frih. o. Landtm, yttrade
då, att som de framställningar, hvilka då gjordes, innehöllo
en nv motion, kunde han icke yttra sig öfver dem,
förrän de blifvit till prot. skriftligen aflemnade. Hvad åter
den då föredragna motionen anginge, förklarade Hr Frih.
o. Landtm,, att den, till följe af grundlagen, icke kunde
upptagas.
Frih. Cederström: För min del, finnér jag den upplysning,
Hr Ridd.Secret. meddelat, fullkomligen öfverensstämmande
med hvad mitt minne säger mig att här föreföll,
då frågan förevar, hvarföre äfven frågan befinner sig i det
skick, som Hr Frih. o. Landtm, framställt densamma; men
om äfven mitt minne i detta fall skulle fela, så åtager jag
mig att bevisa, att den nu gjorda framställningen af Hr Rosenschöld
icke är i något fall bättre öfverensstämmande med
lagarna än den förra; ty för att kunna bedömma, huruvida
en sådan framställning af Ständerna, som motionen afser, bör
äga rum, måste man komma in på gebitet af sjelfva domslutets
granskning, hvilket är i rak strid med 90 §:n Reg.-  F:n. Jag vill icke vidare yttra mig härom, förrän Hr Frih.
o. Landtm, tillkännagifvit, huruvida Hr Landtm, minnes, att
vid förra tillfället så tillgick som Hr Ridd.SecreCn upplyst.
Frih. Boye, Fredr.: Jag måste uppriktigt förklara,
alt jag har uppfattat saken på samma sätt som Gr. Horn,
nemi. alt Hr Munck af Rosenschölds första motion endast
blifvit ändrad, hvarföre det således vore oformligt att neka
Den 28 Mars f. ra.
551
ilen salunda ändrade motionens upptagande. Likväl lemnar
jag derhän Frih. Cederströms yttrande, hvarthän ämnets
pröfning skulle leda oss.
Ilr Ribbing, Arvid: Jag anser mig skyldig att, enl.
mitt minne, vitsorda den uppgift, som Hr Ridd.Seerettn meddelat.
' Det förhöil sig nemi. så, att Hr Frih. o. Landtm,
förklarade sig vilja meddela yttrande i anleda, af den förändrade
motionen, sedan densamma blifvit skriftligen aflemrrad,
Jag skulle dock tro, att den sednare motionen innefattar
detsamma sorn den förra, men för att erhålla visshet
derom, torde den första motionen böra uppläsas.
Undert. R i d d. S ee r e t.: Protocollet för den 20 Mars
f. m. är väl ännu icke justeradt, men det är uppsatt, och
lyder i den del, som nu är i fråga, sålunda.
Undert. uppläste derefter den del af prot. för den 20
Mars f. 111., som angår Hr Munck af Rosenschölds motion
0111 upphäfvande af den i tryckfrihetsmål öfver Assessor
Crusenstolpe fällda dom; hvarefter undert. äfven uppläste
samma motion, hvilken finnes intagen i prot. för den 7
Mars e. m.
Hr Ribbing: Jag finnér nu, att det verkligen var skilnad
emellan de begge motionerna. Den första afsåg nemi.
lind. fiomställning om upphäfvande af domen; den sednare
deremot anhållan om frigifning af nåd.
Hr Frih. o Landtm, yttrade, att då han förklarat
sig icke kunna framställa den af Hr Munck af Rosenschöld
yrkade propos., ansåg Hr Landtm, sig böra hemställa till
nämnde talare, om han önskade någon annan contra-proposition.
Hr Munck af Rosenschöld: Om remiss af motionen
kan vägras mig, så tror jag dock, att communication
deraf med öfriga Stånden enligt 57 §:n Riksd.Ordn. icke
kan vägras.
Gr. Horn: Då jag ansåg mig skyldig att uppträda förra
gången jag yttrade mig i fråga om formen för R. o. Ad:s
yttrande-rätt, tror jag mig vara pligtig att till den siste
värde talaren directe ställa den begäran, att hon ville inse
sitt eget bästa vara att afstå från vidare försök att uppkalla
R. o. Ad:s ovilja — om jag så får säga — genom flera yrkanden,
i afseende på denna motion, hvilken i Utsk. icke
skulle hafva annan påföljd, än att densamma, såsom omotiverad
och orimlig, förkastades; och derpå skulle motionären
icke hafva vunnit utan snarare förlorat Jag skulle
derföre vilja tillstyrka motionären att befria R. o. Ad. från
vidare debatt i denna fråga.
Ganska manga yltrade härtill sitt bifall.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag finnér att menin
-
552
Den 28 Mirs f. m.
garne inom detta Stånd varit så enhälligt emot mitt förslag, att
Ständerne måtte ingå lill K. M. med lind. anhållan det K.
M. ville af gunst och nåd frigifva Assessor Crusenstolpe; så
vill jag anse mig pligtig att återtaga samma motion, under
anhållan att i prot. blir infördt, att R. o. Ad. vägrat remiss
deraf.
Hr Hjerta, Lars: Jag ber om ursägt att jag tager
till ordet, oansedt jag icke varit tillstädes från början af discussionen;
men den vändning öfvei läggningen tagit, synes
mig så vidunderlig, att det vore särdeles märkvärdigt, om
det kunde passera, utan att någon ledamot dervid gjorde
påminnelse. Efter den förändring Hr Munck af Rosenschölds,
från början utan tvifvel mindre lagenliga, motion
erhållit, genom den amendement Hr Rosenqvist gifvit deråt,
kan jag icke finna något olagligt i motionen. 4^§:nRiksd.-  Ordn. bestämmer hvilka föredragningsämnen äro. Deribland
namnes: motioner, gjorda i plena af någon
vid liksdagen närvar. Ståndets ledamot. Då nu
ifrågavar. motion blifvit väckt af en Ståndets ledamot, visserligen
efter motionstiden, men med anledning af en annan
före motionstidens slut afgifven motion, så synes mig
det skäl, som blifvit anfördt mot remiss deraf, nemi. att densamma
tillkommit efter motionstiden, icke gilltigt. —Hvad
åter det skälet beträffar, att någon stridighet skulle förefinnas
emellan motionens innehåll och 90 §:n Reg.Fm, som
bjuder, att under R. St:s eller deras Utsk:s öfverläggningar
och pröfning icke uti något annat fall, eller på något annat
sätt än grundlagen bokstafligen föreskrifver, må komma frågor
om embets- och tjenstemäns till- och afsältande och domaremakternes
beslut, resolutioner och utslag etc.; så kan
jag icke finna något omöjligt deruti, att Ständerne ingå till
K. M. och begära nåd för en person, som för ett tryckfrilietsätal
sitter på fästning, utan att Ständerne behöfva ingå
i pröfning af domaremakternas förfarande med målet. —
Detta sednare är så mycket mindre nödvändigt, som ämnet
.redan förut är så tillräckligt discuteradt inför allmänheten,
så väl genom pressen, som uti enskilda sällskapskretsar, och
opinionen derom så känd, att inom hela nationen troligen ej
finnes en enda person, som ej långt för detta torde deröfver oåterkalleligen
bestämt sin öfvertygelse, så att vidare argumentation
derom icke lärer komma i fråga. Vid ett sådant förhållande
tror jag, alt en opinionsyttring, som icke går ut på
upphäfvande eller klander af den öfver Hr Crusenstolpe fällda
domen, utan på sin höjd att visa ett deltagande, en åsigt
från Ständernes sida i afseende på tryckfriheten och dess
förhållande till Regeringsmakten, ganska väl kan stå tillsammans
med föreskriften i go §:n Reg.F:n. Jag har ansett som
en pligt att uttrycka detta , åtminstone såsom en reservation
mot R. o. Ad:s beslut.
Frih.
De n 28 Mars f. m.
553
Frih. Boye: Efter hvad jag hört, lärer saken icke vara
formenlig. Jag tror i delta fall mera på äldre och mera
erfarne representanters omdöme, än på mitt eget, men
jag fruktar icke alt uttala det omdöme, att jag anser det
vara formenligt att hos K. M. begära, att Assessor Crusenstolpe
måtte befrias från sitt fängelse. Jag anhåller, alt detta
yttrande må upptagas i protocollet.
Hr Munck a f R o s e n sc h ö 1 d : Då Hr Frih. o. Landtm,
uppfattat R. o. Ad:s tanke så, att remiss skulle vara vägrad,
anhåller jag om votering, och att till ja-propos:n, afseende
att motionen skall förfalla, contra-propos:n måtte blifva, att,
derest nej vinner, motionen skall till Ekon.Utsk. remitteras.
Hr Dalman, Wilh. Fredr : Så vidt jag kunnat fatta,
förklarade Hr Munck af Rosenschöld uti ett föregående yttrande
att lian återtog sin motion. Uti sitt sista yttrande
deremot, liar han tillkännagifvit ett slags missnöje deröfver,
att Hr Frih. o Landtm, icke till R. o. Ad. framställt den
frågan, huruvida det måtte vara honom tillåtet att återtaga
sin motion. Jag tror, alt R. o. Ad. icke har yttranderätt
deröfver, utan att det heror på motionären sjelf, att dervid
göra huru honom godt synes; men då hans förslag har vunnit
så ringa sympati, tyckes han göra bäst, om han vidblifver
sitt återtagande deraf, och sålunda såsom riddersman
står vid sitt ord.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag yttrade den anhållan,
att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos till bifall
af remiss till Ekon.Utsk. af min motion, och ätt, derest
Hr Frih. o. Landtm, skulle uppfatta svaret derpå så, att remiss
ansågs vägrad, votering mätte anställas. Den satsen
vidblifver jag Beträffande Hr Dalmans uppmaning till mig
att stå vid hvad jag en gång yttrat, så får jag förklara, att
jag blott velat låta min motion falla, såvida jag fick införd t i
prof., att R. o. Ad. vägrat remiss å densamma. Då så ej kan
ske, anser jag det ej vara någon skam för mig att ej uppfylla
hvad jag villkorligt sagt: jag skulle icke en gång an
se
för skam, att återtaga hvad jag af obetänksamhet yttrat,
äfven utan villkor, helst jas ännu innehar den ålder, att
jag, äfven inom detta Stånd, kan med heder blifva klokare
med hvarje dag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han ej rätt kunnat
höra hvad Hr Munck af Rosenschöld sednast anfort, men
hade tyckt sig förnimma, att han begärt, det Hr Landtm,
skulle framställa propos. derpå, alt motionen måtte förfalla.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anhöll, att Hr
Frih. o. Landtm, ville framställa den propos., huruvida R.
4 H. 70
554
Den 28 Mari f. m.
o. Ad. bifaller, att min motion må till Ekon.Utsk. remitteras.
Hr Lefre'n: Vid början af discussionen, förklarade Hr
Frih. o. Landtm., att frågan icke kunde upptagas till remiss,
derföre att den var väckt efter motionstiden. Nu hemställer
jag till R. o. Ad., om det går an att remittera en fråga,
som är väckt efter motionstiden. Jag hemställer till Hr
Rosenschöld, om han ej vill gå R. o. Ad:s önskan till mötes,
särdeles som ej stor ära kan nedläggas, derigenom att
han, mot en pluralitet af hela det öfriga Ståndet, envisas
med en sådan flaga som denna.
Hr Rosenqvist: Jag har, på grund af grundlagens
stadgande, väckt denna motion efter motionstidens slut; men
den motion, som Hr Munck af Rosenschöld afgifvit, gaf
mig anledn. att väcka denna motionen. Jag hemställer nu,
om motionen är grundlagsenlig. Skulle Hr Frih. o. Landtm,
finna, att den icke är det, anhåller jag, att Ståndets tanke
derom måtte inhemtas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att de fleste af R. o.
Ad:s ledamöter visserligen erinrade sig hvad han i början af
discussionen anförde; men då några ledamöter tycktes icke
hafva dervid varit närvar., ville han åter upprepa det. Hr
Frih. o. Landtm, hade nemi. yttrat, alt då den ifrågavar.
motionen af Hrr Rosenqvist och Munck af Rosenschöld, om
nåd för Assessor Crusenstolpe, ej vore omedelbarligen föranledd,
hvarken af redan fattade beslut, eller of redan upptagna
ärenden, eller af under riksdagen inträffande händelser,
och dessa tre förhållanden, enligt 56 §:n Riksd.Ordn.,
vore de enda, under hvilka nya frågor finge väckas efter
motionstidens slut, Hr Landtm, icke ansåge, att motionen,
hvilken vore framställd efter ofvannämnda tids slut, kunde af
R. o. Ad. till pröfning upptagas, eller sig kunna göra propos.
till remiss af densamma till något Utskott.
Hr Rosenqvist: Jag torde få hafva äran erinra Hr
Frih. o. Landtm, derom, att Hr Rosenschölds motion var
väckt inom motionstiden; att, när fråga om remiss deraf
uppstod, jag föreslog Hr Rosenschöld att förändra sin motion,
hvilket han äfven gjorde; och att jag förklarade, att
jag ansåg mig såsom den der väckt motionen, med den förändring,
som jag föreslog. Den förevar, motionen är således
väckt inom motionstiden.
Hr Lefren: Jag ber att ur prot. få upplyst hvad dag
den förevar, motionen af Hr Frih. o. Landtm, förklarades
för en ny motion.
Undert. Ridd.Secret. upplyste, att den motion, som
väcktes af Hrr Rosenqvist och Munck af Rosenschöld, väcktes
den 20 Mars f. m.
Den a8 Mars f. ra.
555
Hr Lefren: Hr Frih. o. Landtm, förklarade densamma,
genast då den väcktes, vara en ny motion, och denna
motion är således vackt efter motionstidens slut.
Hr Hjerta: Såsom jag hade äran nämna förra gången
jag hade ordet, var jag icke uppkommen, då discussionen
börjades, och fick således icke höra den förklaring, på grund
hvaraf Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig ej kunna tillåta remiss
af motionen. I annat fall skulle jag icke underlåtit
att då reservera mig mot den uppfattningen, att, då motioner,
enligt 56 §:n Riksd.Ordn., efter motionstidens slut icke
må framkomma, såvida de icke kunna hänföras under någon
af de uti nämnda 5 bestämda 3:ne cathegorier, den
ifrågavar. icke skulle kunna upptagas, derföre att den innefattade
ett nytt ämne. Denna motion innehåller likväl icke
något nytt ämne, ty föremålet är detsamma, som ursprungligen
afsågs med Hr Munck af Itosenschöids första
motion, nemi. Hr Assessor Crusenstolpes befrielse. Jag anhåller
derföre att få reservera mig mot det af Hr Landtm,
uppgifna motiv för vägran af remiss på motionen, så mycket
hellre, som jag hört, att Hr Frih. o. Landtm, icke funnit
anledn. till användande af 90 §:n Reg.Fm.
Hr Ribbing: Då man jemför de 2:ne särskilda motionerna,
af hvilka den första afser upphäfvande af en K.
dom, och den sednare, att nåd måtte gå för rätt, så finner
man att de handla om skiljaktiga ämnen. Den §, som Hr
Frih. o. Landtm, åberopat lill stöd för sitt förklarande att
motionen icke kunde upptagas, innehåller, att ämnen efter
motionstiden icke få upptagas, såvida de icke föranledas af
redan fattade beslut; men något beslut är icke fattadt i
det ämne, som skulle hafva föranledt denna motionen, emedan
beslut icke erfordrades deruti, enär motionären sjelf återtog
motionen. Vidare innehåller samma § ett annat villkor,
hvarunder frågor efter motionstiden kunna få upptagas, nemi.
om de härleda sig från redan upptagna ärenden. Detta
villkor inträffar icke på närvar, fall, emedan den fråga eller
motion, från hvilken den nu förevar, skulle vara härledd,
icke blef upptagen, utan, såsom jag nyss nämnde, återtogs
såsom af Hr Landtm, befunnen vara af den beskaffenhet att
den icke kunde upptagas. Den 3:dje anledningen, som tillåter
frågors upptagande efter motionstiden, är, om ämnet föranledes
af händelser, inträffade under riksdagen. Jag känner
ingen händelse, som, med hänsigt till förevar, fall, skulle
kunna åberopas, om icke den händelse, alt den, som
väckte motionen, återtog densamma. Emedlertid och då Hr
Frih. och Landtm, förklarat sig icke kunna upptaga denna
motion, såsom försent väckt; så lärer annat sätt att komma
från saken icke gifvas, än att votera derom, då contra-propos:n
torde blifva: om Ståndet yrkar, att frågan skall upptagas
och remitteras.
556
D c ti 28 Ma rs f. m.
Gr. Horn: Då jag för en stund sedan tog mig friheten
att directe vända mig till motionären, så vill jag nu göra
honom uppmärksam på en händelse, sorn inträffat, att nemi.
Hr Ribbing, så mån om lagarnas iakttagande och R. o. Ad:s
fri- och rättigheter, här uppstått med försök till en bevisning,
som jag ingalunda kan godkänna. Jag linner nemi.
den af Hr Rosenqvist väckta motion icke vara annat än en
ändring af den utaf Hr Rosenschöld framställda motion;
att begge motionerna äga samma syfte, ehuru de till ordalagen
äro olika. Likväl tyckes det vara gifvet, att R. o. Ad.
med skäl önskar, att hvarken den ena eller andra frågan
blifvit vackt, hvarföre också R. o. Ad., derest remiss kommer
i fråga, gör ett offer af sin känsla, af det passande för
en rådslående församling. Men om, å ena sidan, det icke
kan annat än i hög grad finnas obehagligt, att ett sådant
offer måste äga rum för en missbrukad yttranderätt; så nödgas
man dock, å andra sidan, skydda sjelfva missbruken, då
det fordras för bevarande af sjelfva principen eller rättigheten
; och det är derföre som jag reserVerar' mig mot den af
Hr Frih. o. Landtm, yttrade åsigten, på grund hvaraf Hr
Landtm ansett motionen icke böra upptagas.
Hr Rosenqvist: Ju mer ett ämne får vigt, ju mer bör
man understödja detsamma. Här är fråga örn att befria oss
från ett så farligt praejudicat, alt motioner icke skulle få
väckas under riksdagens lopp, derföre att de icke behagade
Landtmarskalken eller någon af Husets ledamöter. Det är
på denna grund, jag nödgas vidhålla hvad jag en gång påstått,
nemi. alt Hr Frih. o. Landtm, måtte inhemta Ståndets
tanke, huruvida Ståndet delar Landtnäs åsigt. Äfven får jag
anhålla, att Hr Ridd.Secretm ville hafva godheten upplysa,
huruvida Hr Rosenschölds motion inkom inom motionstiden,
Har den inkommit inbm motionstiden, så är det både
hans och min rättighet att erhålla remiss derå; emedan
jag förklarade, att jag upptog hans motion såsom min,
med den af mig föreslagna förändringen/
Underh R i d d-S e C r e t.: I anledn. af Hr Rosenqvists
anförande, får jag förnya hvad jag nyss yttrade, att Hrr Rosenqvist
och Munck af Rosenschöld gjorde den nu förevar,
framställningen den 20 Mars f. m , och att R. o Ad. samt
de öfriga Stånden antagit motionstiden vara slut den 7
Mars.
Hr Rosenqvist: Jag anhåller, att Hr Ridd.Secretm
täcktes bestämdt svara mig, när Hr Rosenschölds ifråga var,
motion först inkom
Undert.
Ridd. Secret, Jag får svara, att den nu föredragna
motionen inkom den aq Mars
Hr
Rosenqvist: Det är icke fråga om den nit föredragna
motionen, utan om den, sorn först väcktes.
Dcu 28 Mars f. ru.
55?
lindert. Ili d d.S e c re t. Den motion, hvarom Hr Rosenqvist
nu sednast talat, framställdes den 7 Mars, eller samma
dag, som motionstiden slutades.
Hr Rosenqvist: Då motionen således inkommit före
motionstidens slut, verkar det ej på saken, alt Hr Frih. o.
Landtm, icke haft tillfälle att föredraga densamma, förrän långt
efter motionstidens slut.
Frih. Cederström: Jag anhåller, att Hr Frih. o.
Landtm, matte låta oss komma till slut med frågan, och icke
tillåta vidare öfverläggning, sedan Hr Landtm, vägrat framställa
propos. till remiss, — och att Hr Landtm, ville inhemta
Ståndets tanke, huruvida Ståndet yrkar propos. till
remiss.
Hr Munck a f R o s e n s c hö I d: Jag har begärt ordet,
endast för alt meddela den upplysning, att min motion inkom
den 7 Mars.
Gr. Frölich: En värd ledamot, Gr. Horn, har redan
för R. o. Ad. uttalat den tanke, som jag ytterligare, så godt
jag kan, ämnar bekräfta, nemi. att den nu förevar, motionen
icke bör anses annorlunda än såsom en rättelse af den
förra motionen. Då motionen är väckt den 7 Mars före
motionstidens slut, så måste väl icke någon ändring uti ett
eller annat uttryck rätteligen kunna föranleda till den åsigt,
att denna rättelse skulle anses såsom en ny motion. Jag kan
icke vara främmande för den känsla, som vid detta tillfälle
gjort sig gällande hos R. o. Ad., att önska slippa att remittera
motionen ; men, mine herrar! känslorna äro af den beskaffenhet,
att de aldrig böra ligga till grund för våra offentliga
handlingar. Svårligen skall R. o. Ad., med bibehållen värdighet,
kunna fortgå på den bana alt, genom en sådan slags
tolkning af 56 §:n Riksd.Ordn., som här visat sig, komma
ifrån remiss af Hr Rosenschölds motion. På dessa grunder,
och då Ståndet ej bör afvika från dess pligt att följa grundlagen,
äfven om någon våda vore förenad med remiss af
motionen, — som jag dock icke kan föreställa mig, — instämmer
jag med de värde ledamöter, som anse Hr Frih. o. Landtm,
böra framställa propos. till remiss å motionen. Skulle Hr
Landtnäs förklaring, hvilken jag, som ej var tillstädes vid dis—
cussionens början, derföre icke hört, hafva varit den, att
motionen ej kan upptagas; så får jag nu, medan jag har ordet,
högtidligen protestera deremot.
Hr Ribbing: Jag anmälde mig egentligen af den an
ledning,
att Gr. Horn förmodade, det jag uti mitt förra anförande
skulle hafva yttrat någon bestämd åsigt i frågan. Jag
gjorde blott en framställning af ämnet, sådant sorn det här
förekommit, för att söka reda frågan och tillkännagifva en
åsigt om lagenliga sättet att komma ifrån sälten, hvilket likväl
skedde under den förutsättning, alt, sedan Hr Frih. o.
558
Den 28 Mars f. m.
Landtm, bestämdt tillkännagifvit sin åsigt af ämnet, det icke lärer
kunna sättas i fråga, att Hr Landtm, skulle återtaga sin
mening. Sedan den åsigten blifvit yttrad, har jag framställt
min tanke om den propos, som jag anser vara den enda,
som kan blifva contra-proposition.
Hr Hammarsköld, Carl Wilh.: Jag anhåller, att
R. o. Ad. ville förena sig med mig uti den framställning till
Hrr Rosenqvist och Rosenschöld , att de måtte återtaga deras
motion, enär Ståndet nästan enhälligt önskar slippa behandla
detta ämne.
Frih. Boye: Discussionen synes mig nu hafva fått en
helt annan vändning. Här är fråga, huruvida 56 §:n Riksd.
Ordn. skall användas eller är användbar. Genom exempel
upplyser man stundom något. Jag vill derföre med ett
exempel visa huru 56 §:n Riksd.Ordn, vid ett tillfälle blifvit
förstådd. Vid riksdagen för 5 år sedan hade Ständerne
högtidligen afslagit det af Regeringen begärda anslaget till
fästningsverket i Carlskrona. Detta oaktadt ansåg sig Gr.
Franc Sparre, med anledn. af det begärda anslaget, och på
grund af förenämnda grundlags-§, äga rättighet att från denna
bänk väcka den frågan, att, som Ständerne afslagit anslag
till fortsättning af fästningsverken vid Carlskrona, Ständerne
måtte bevilja anslag till correctionisternes och’ pionnierernes
underhåll, hvilket han ansåg otillräckligt. Då en sådan
motion kunde, enligt 56 §:n Riksd.Ordn., efter motionstiden
väckas med anledn. af propos:n om anslag till fästningsverket
i Carlskrona; så måtte väl samma § gifva någon
rättighet att väcka en motion, som äger sammanhang med
en inom motionstiden framställd fråga.
Hr von Heyne, Georg: Jag är öfvertygad, att in
gen
bland eder, mine herrar! tror, att jag uppträdt för att
understödja motionens tendens. Jag har uppstigit för alt förklara,
att jag förenar mig med Gr. Horn, Gr. Frölich
och Frih. Boye, hvilka anse det vara nödvändigt, alt vi
upprätthålla våra formers helgd, huru obehagligt ämnet än
må vara. Jag önskar, att R. o. Ad. icke måtte statuera exempel
derpå, att motioner, som äro obehagliga, kunna undergå
annan behandling, än de som äro behagliga. Jag skulle
mycket tveka att vilja yrka propos. af Hr Frih. o. Landtm.';
men jag nödgas yttra den öfvertygelsen, att vi icke böra låta
formerna vika för enskildta tycken. Jag önskar derföre,
att contra-propostn måtte blifva: huruvida R. o. Ad. yrkar
hvad Hr Frih. o. Landtm, vägrat.
Hr Dalman: Här är icke fråga om sjelfva saken,
hvarom kan sägas mycket både för och emot. För min del
beklagar jag, att Hr Landtm, vid det tillfället då Hr Rosenschöld
väckte motionen, och då den var alfaltad i ordalag,
stridande mot qotde §:n Reg.Fm, icke ovillkorligen vägrade alt
Den 28 Mars f. m.
559
upptaga densamma, utan i det stället deraf tillät en förändring,
som gaf laglig form derut, hvaraf följden blifvit, att,
då man icke numera kunnat hindra den sålunda förändrade
motionens upptagande under åberopande af golde §:n, man
valt den utvägen att anse det amendement, hvarigenom motionen
förändrades till öfverensstämmelse med nämnda §, såsom
ett nytt ämne. För min del kan jag icke biträda denna
sidoväg för att komma från saken. Jag finnér 56 §:n
Riksd.Ordn. vara tydlig och klar deruti, att visserligen icke
något nytt ämne får väckas efter motionstiden, men att deremot
hvarje amendement till de inom behörig tid väckta
motionerna är föremål för remiss och behandling. Jag instämmer
således med Gr. Horn och Gr. Frölich, hvilka
ansett Hr Frih. o. Landtmts anförda skäl för sin yttrade
åsigt icke stödja sig på grundlagen; och nödgas jag anhålla,
det Hr Frih. o. Landtm, täcktes inhemta Ståndets tanke,
huruvida Ståndet yrkar den af Hr Landtm, vägrade proposm.
Hr Rosenqvist: Lika vördsamt som jag blifvit till
frågad
af Hr Hammarskjöld, huruvida jag ville återtaga min
motion, lika vördsamt får jag svara honom, att jag icke finner
mig befogad att göra någon förändring uti densamma.
Om jag kunde dermed bringa R. o. Ad. något offer, skulle
jag visserligen icke vara obenägen att återkalla motionen, ehuru
jag fruktar att derigenom förringa den aktning jag äger
af dem, hvilka alltsedan 180g känna mig såsom den der aldrig
återkallar hvad jag sagt på detta rum.
Hr Lefre'n: Det gifves tvänne utvägar för behand
lingen
af denna motion, på sätt som den förtjenar. Det ena
sättet hade varit, att R. o. Ad. hade begagnat sin rätt
att pröfva, huruvida remitteras skall eller icke. Till grund
för vägran af remiss hade man helt enkelt behöft taga i
betraktande den simpla regeln, att ingen kan annans rätt
förverka eller, oombedd, annans talan föra, annat än i behörig
ordning. Hvem har berättigat någon att föra en annans
talan, för alt anhålla om en åtgärd till förmån eller
skada för den, hvars talan man åtagit sig? — Den andra utvägen
är den, som Hr Frih. och Landtm, begagnat. Landtmarskalken
är lika fri som vi, att hafva en bestämd öfvertygelse
uti förekommande mål. Landtmarskalken har förklarat,
att han finner sig af grundlagen förhindrad att framställa propos.
till motionens upptagande; hvaraf följer, att vi icke äga annan
rättighet, än att yrka en sådan proposition. Jag instämmer med
Hr Frih. o. Landtm, och yrkar ej en sådan propos.; men den det
vill, han må göra det. Utgången kan icke vara tvifvelaktig.
Hr Ribbing: Jag har begärt ordet, blott i anledn. af
det yttrande af en talare, att Hr Frih. o. Landtm, skulle
hafva lillstadt Hr Rosenqvist och Hr Rosenschöld att förändra
motionen. Jag vet icke, att Hr Landtm, har lemnat dem
ett sådant tillstånd. Hr Landtm, tillät den första motionens
56o
Den 28 Mars f. ra.
återtagande; och den motion, som sedermera inkommit, har
blifvit ansedd såsom en ny motion. Lika med flere talare, anhåller
jag, att vi måtte få propos. i ämnet, och att till det
af Hr Frih. o. Landtm, afgifna förklarande contra-propostn
måtte blifva den, hvarom jag redan anhållit.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har begärt ordet,
blott för att till Hr Lefre'n framställa den fråga, om det
icke kati vara lika tillåtet att väcka motioner om nåd för enskilda
personer, som att framkomma med motioner örn pensioner
åt enskilda personer.
Hr Rosenqvist: Jag vill blott besvara Hr Ribbings
yttrade förmodan, att jag skulle begärt att få ändra min
motion, med det förklarande, att motionen är oförändrad,
sådan den af mig väcktes.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade sig tro det vara tillräckligen
upplyst af det upplästa prot, att nu föredragna
motion vore en ny motion , och ej uppkommen genom förändring
af någon annan, enär den, såsom prot. upplyser, då
den väcktes, af Hr Landtm, förklarades vara en ny motion,
som i grundlagsenlig ordning skulle behandlas. I grundlagsenlig
ordning hade Hr Landtm, nu förklarat, att den ej kunde
remitteras, då 56 §:n Riksd.Ordn. deremot lade hinder;
denna § innehåller nemi., att, sedan en månad från riksdagens
början tilländalupit, finge, med undantag af grundlagsfrågor,
ej nya ämnen af riksdagsmän väckas; och att detta vore ett
nytt ämne, vore tydligt, då denna, motion anginge frigifvande
af en fånge, men den, med hvilken man ville sammanlänka
densamma, innehölle förslag till upphäfvande af en dom. Intetdera
af de villkor, som 56 §:n Riksd.Ordn. längre fram innehölle
för väckande af nya frågor efter motionstidens slut,
hade, på sätt redan förut upplyst-blifvit, här inträffat, och
hade Hr Landtm, derpå grundat sin tanke, att propos. å
remiss ej kunde för R. o. Ad. framställas. Hå det dessutom
vore Hr Lnndtmts skyldighet att i alla förekommande fall
bestämdt följa grundlagen, utan några enskilda meningar eller
reflexioner; vore han således förhindrad alt för R. o Ad.
framställa den propos., som Hr Munck af Rosenschöld begärt
om remiss till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Hr Rosenqvist: Jag får den äran upplysa, att det
likväl är samina fånge, för hvilken förevar, motion afser
anhållan om nåd, i afseende å hvilken Hr Rosenschölds motion
syftade på upphäfvande af en K. dom; hvarföre den citerarade
§:n icke kan tillämpas på detta fall. Hvad öde motionen
än må få, anhåller jag, att den må blifva med öfriga
SI å n -
Den 28 Mars f. m. 5Gi
Stånden communicerad. — Derjemte får jag göra en ytterligare
motion, hvarå remiss icke kan vägras. Då här förut
blifvit proponeradt pensioner för stora och vigtiga upplysningar,
så vågar jag väcka den motion, med hvilken jag
icke skulle framkommit, derest icke remiss blifvit vägrad å
den nu föredragna, att pension måtte beviljas Hr Assessor
Crusenstolpe för de historiska upplysningar, han lemnat
nationen.
Hr Frih. o. Landtm, anhöll, i anledn. af den siste
talarens yttrande, att R. o. Ad. ville behandla blott ett ämne
i sender, det nemi., som vore föremål för discussionen.
Gr. Horn: Sedan Hr Frih. o. Landtm, bestämt sin
åsigt, och jag yttrat mig vara af skiljaktig tanke och reserverat
mig mot det sätt, hvarpå frågan blifvit behandlad;
anser jag mig böra till prot. redogöra, hvarföre jag ser saken
såsom jag nämnt. Jag påminner mig nemi., att sedan
Hr Munck af Rosenschöld sista rnotionsdagen uppläste sin
orimliga och oformliga motion, och motionen föredrogs, (jag
bekänner att jag aldrig trott, alt den skulle blifvit föremål
för föredragning inom något RiksSt.), så upplyste Hr Frih.
o. Landtm., att motionen vore olaglig, hvarpå Hr Munck af
Rosenschöld, på någon ledamots inrådan, genast begärde och
erhöll tillstånd alt förändra motionen. På stället skedde
förändring, ty jag minnes, att de orden, som jag nu hört
uppläsas, nemi. nådansökning, eller und. anhållan om nåd,
genast togos till protocollet. Detta är orsaken, hvarföre jag
icke kunnat instämma uti Hr Frih. o. Landtrnts åsigt, såsom
reservation hvaremot jag anhåller, att hvad jag nu yttrat
må inflyta i protocollet.
Hr Hjerta: I vissa delar förekommen af Gr. Horn,
vill jag blott tillägga, det jag tror, att Hr Frih. o. Landtm.,
genom* sin sednasle förklaring, sjelf lemnat den bästa
vederläggning af skälen för vägrad propos. till remiss af
motionen. Hr Landtm, har nemi. förklarat, att då motionen
väcktes, lillkännagaf Hr Landtm, densamma vara en
ny motion, som skulle grundlagsenlig! behandlas. Hade Hr
Landtm., i det ögonblick motionen väcktes, funnit densamma
vara grundlagsvidrig; så hade Hr Landtm, väl genast
tillsagt motionären att förändra eller återtaga densamma:
den hade då ej kunnat komma lill någou grundlagsenlig
behandling, som för en motion af sådan beskaffenhet
består i remiss till Utsk. Hr Landtm:s svar var således
ett tydligt bevis derpå, att Hr Landtm, förra gången icke
ansåg motionen grundlagsvidrig. För att gifva ytterligare
stöd åt denna öfvertygelse, tager jag mig friheten att citera
ett exempel, som tilldrog sig kort före motionstidens slut,
viii ett tillfälle, då få af Husets ledamöter voro tillstädes.
Det var nemi. den 5 Mars f. m., då Frih. Fleming uppläste
4 H. 71
\
5&2
Den 28 Mars f. m.
en motion, ang:de Metodisterne, som Hr Frih. o. Landtm,
förklarade, att han ansåg åtskilliga delar deraf stridande mot
90 §:n Reg.Ftn. Som jag icke såg någon annan ledamot
färdig att protestera emot denna tydning, tog jag till 01 det och
reserverade mig mot en sådan tydning af den nämnda grundlags-§:n;
hvarpå Ilr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att om
Frih. Fleming ville ur motionen uttaga de delar, som voro
stridande mot den åberopade §:n, så funnes icke vidare hinder
för motionens upptagande och behandling. Detta hade
likväl icke gerna kunnat medhinnas före motionstidens slut,
emedan så många motioner vora väckta. Emedlertid blef
motionen sedan upptagen, och således existerade icke den
gången det nu förebragta hindret.
För öfrigt, och dä jag hört flere ledamöter, äfven bland
dem som försvarat motionärens rättighet, hvad formen angår,
likväl liksom bifoga deras yttrade åsigt ett slags reservation,
innefattande, att deras känsla strider mot sjelfva saken,
som med motionen åsyftas, bland hvilka en ledamot,
för öfrigt en aktad vän af mig, sagt, att han trodde Ståndets
känsla i detta fall vara enhällig: så anser jag för en
skyldighet att tillkännagifva, att jag icke delar denna enhällighet,
och att jag icke heller tror, att denna känsla
skulle linnas så alldeles enhällig, som man nu tyckes föreställa
sig. Den finnes åtminstone icke hos mig. Jag för
min del får förklara, alt jag skulle med största intresse se,
att Hr Assessor Crusenstolpe blefve utsläppt; och jag tror,
att en sådan åtgärd skulle hafva en god verkan äfven på
tänkesätten i hela landet. Jag vill blott framställa den tanken,
att jag tror, att om det kom till uttryck genom votering,
så skulle den känsla, jag hyser, finnas hos många flera
bland R. o. Ad:s ledamöter, än som nu synas dela densamma;
jag tror allde yttranden man i detta afseende hört, rörande
sjelfva saken, egentligen hafva sin rot i farhågan att
komma 90 §:n för nära, och jag respecterar denna farhåga,
emedan jag medgifver, att man är nära denna §:ns klippa
och måste med varsamhet segla förbi henne; men det är
derföre visserligen ingen fara, alt derå behöfva lida skeppsbrott,
om man har någon uppmärksamhet.
Gr. Frölich: Ehuru jag instämmer med näst den siste
värde talaren, nemi. Gr. Horn, i afseende på saken,
anser jag dock icke tillständigt, till den punkt discussionen
kommit och då den endast bör roulera öfver formfrågan,
att vidare ingå i saken ; och då jag hört Hr Lefre'n nu anmäla
sig, önskar jag, att, ehvad han måtte hafva uttänkt ytterligare
utvägar än de redan uppgifna till frågans afgörande,
han dock mätte finna, att det icke är vidare lämpligt
att dem för R. o. Ad. föredraga. Jag täger mig endast friheten
bedja Hr Frih. o. Landtm, besinna, att Hr Landtm,
hav förklarat, det Hr Landtm, icke kan framställa propos.
D o a aS Mars f. m.
till remiss å motionen. Nu tillerkänner likväl icke grundlagen
Landlmarskalken rättighet att vägra remiss annorlunda,
än på grund af åberopad lagslridighet, d. v. s. när ämnet
är uppenbart stridande mot grundlagens ordalydelse.
Vid dylika tillfällen åligger det likväl Landtm., derest sådant
af R. o. Ad. yrkas, att framställa den frågan, huruvida
Ståndet yrkar, att propos. ändock skall framställas. Uti
förevar, fall lärer, innan jag inträdde i rummet, under discussionen
hafva förefallit, att Hr Frih. o. Landtm, redan
upptagit frågan om remiss, på ett sätt, som skulle kunna
föranleda till votering. I följd af det egna sätt, hvarpå Hr
Frih. och Landtm, behandlat frågan, vågar jag påstå den
fullständighet böra äga rum, att framställning göres.lill R.
o Ad., om Ståndet önskar propos. af Landtm, på remiss af
motionen. Hr Frih. o. Landtm, torde benäget finna, att
jag således icke ens har försökt att rubba grunden för den
argumentation, Hr Landtm, har förklarat vara enlig med
sin öfvertygelse. Jag har blott fordrat, att, när propos. till
remiss är vägrad, den form, som grundlagen i sådana fall
föreskrifver, äfven måtte till alla delar af Hr Landtm, iakttagas,
så att R. o. Ad. må äga rättighet att förklara sin
mot Landtnäs öfvertygelse möjligen stridande åsigt.
Frih. Raab, Adam Christian: En värd ledamot
liar talat om känslor. Det gifves en känsla, som icke kan
jäfvas, nemi. rättskänslan. Den skulle bjudit mig att, i enlighet
med 49 §:n Riksd.Ordn., som tillåter Ståndet att afgöra
om remiss af en motion bör ske, vägra remiss å den
ifrågavar. obehagliga motionen, och jag är öfvertygad, att
Ståndets majoritet skulle delat denna åsigt. Då jag förklarar
detta, beklagar jag jemväl, att vi icke kommo i tillfälle
alt ådagalägga dessa tänkesätt, i följd af det sätt, hvarpå saken
blifvit uppfattad. 1 afseende på den nu vägrade propos:n
nödgas jag, med stöd af 56 §:n Riksd.Ordn. förklara,
alt jag icke kan inse annat, än att den sednare motionen
var en följd af den föregående, och således af ett redan upptaget
ärende; hvarföre jag, ehuru ogillande saken, nödgas i
detta fall instämma med Gr. Horn.
Hr L efre'n: Jag ämnade afstå från alt vidare yttra
mig, sedan flera upplysningar blifvit meddelade, efter det
jag anmälte mig; men då Gr. Frölich har sökt af mig erhålla
uppgift på flera utvägar att behandla saken, så får
jag förklara, att jag icke känner mer än en, den nemi. att
följa lagarna. Nog vet Hr Grefven sjelf hvad lagarna bjuda.
Hr Ribbing: Då Hr Frih. o. Landtm, redan har framställt
till Ståndet, huruvida det ansåg öfverläggningen slutad,
och den frågan blifvit besvarad med ja; så anser jag
de yttranden, som sedermera blifvit afgifna, för reservationer.
Jag anhåller, att vi måtte komma till votering, på det
vi må få slut på saken.
564 Den a8 Mars f. m.
Hr Hjerta: Jag tror, att kortaste utvägen att afgöra
frågan, är, att votera derom, huruvida propos. på remiss af
motionen yrkas eller ej Contra-propos:n blir således, att R.
o. Ad. yrkar propos. till remiss. *
Frih. Boye: Jag får till prot. anmäla min protest
mot det sätt, hvarpå 56 §:n Riksd.Ordn. blifvit tydd.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. yrkade
propos. på remiss af den nu föredragna motionen.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att nej öfverröstat ja.
I anleda, häraf begärdes votering.
Hr Ribbing anhöll, att Landtm, ville till Ståndet hemställa,
om det, efter slutad votering, ville åtskiljas, hvilket,
uppå af Hr Frih. o. Landtm, framställd propos., bifölls.
Upplästes till justering och godkändes följande voterlsproposition:
Den
som yrkar propos. derå, att Hrr Rosenqvists och
Munck af Rosenschölds motion skall remitteras till Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk,, voterar
ja»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. icke yrka ifrågavar. proposition.
Gr. Horn: Jag vill blott till prot. förklara, att jag icke
yrkar proposition af Hr Frih. o. Landtm., utan att jag blott
reserverar mig mot det sätt, hvarpå Hr Frih. o. Landtm,
behagat föredraga denna fråga.
Hr Munck af Rosenschöld: Ehvad utgång voteringen
får, anhåller jag, att motionen må communiceras med
de öfriga Stånden.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Hr Munck af Rosenschöld,
samt anmodade honom att, ifall han ville yttra sig öfver
något annat än sjelfva voteringen, nu dermed uppskjuta.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 63.
Nej — 123.
Hr Rosenqvist: Under åberopande af hvad jag förut
yttrat, får jag anmäla min reservation emot pluralitetens
beslut.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller att i prot.
måtte intagas, det jag reserverat mig emot pluralitetens beslut,
och begär tillika att få min motion coramunicerad med
de öfriga Stånden.
Den 28 Mars f. m.
063
Hr B ogerna n, Carl Adolph: Då jag ej yttrat mig
under sjelfva discussionen, vill jag till prot. förklara, att jag
ej gillar Hr Landtnäs förklaring och i stöd deraf vägrade
propos. på remiss.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag får anmäla, att
jag nödgas protestera emot bifall till Hr Munck af Rosenschölds
begäran att med de öfriga Stånden få communicera sin
motion.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att Ståndet före voteteringen
beslutat, att efter fulländad votering åtskiljas, och
anmodade således Ståndet att nu efterkomma detta beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 5 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 28 Mars 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades arne prot.utdr. för denna dag f. ni.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna SlatsUtsk:s
den ao dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o ig, i anledn.
af erhållen återremiss af Utsk:s betänk. N:o 10.
Bifölls StatsUtsk:s den ao dennes e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 20, ang:de Kållands härads innevånares rättighet
att erhålla utsyning på kronoparken Rådaås.
-Företogs till pröfning StatsUtsk:s den 20 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 22, ang:de yrkad rättighet för
åtskilliga härader inom Skaraborgs län till utsyning på kronoparkerna
Halle- och Hunneberg.
Hr Sandelhjelm, Paul, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Med anledn. af StatsXJtsk:s utlåt. N:o 22, i hvad det
angår Riksdagsfullm. Fredr, von Zvveigbergks och Johannes
Anderssons motion, om förment rättighet för rotehållarne
på slättbyggden inom Barne, Wiste, Åse och Skånings härader
af Skaraborgs län, att till soldatstugornas uppbyggande
erhålla virke från kronoparkerna Hunne- och Halleberg, får
jag vördsamt upplysa och anföra, att sedan, för mer än ett
tiotal af år tillbaka, lagliga undersökningar, enligt derför
stadgad ordning och kungjord tid, blifvit hållna och afslu
-
566
Den 28 BI a r s e. m.
tade, ang:de rättigheter i allmänhet till skogsfångst och mulbete
å samma parker, — hvarvid de genom motionen väckta
anspråk lemnats oanmäldta och obevakade, — har hushållningen
på parkerna blifvit af K. M. definitivt reglerad och
ställd under Dess Bef:h:des i Elfsborgs län närmaste tillsyn
och vård, i ändamål att åt innevånarne i skoglösa trakter
af Elfsborgs och Skaraborgs län bevara denna dyrbara återstod
efter försvunna skogar, att genom syftesenliga åtgärder
söka derstädes befordra återvexten, och att tillika lemna
föresyn åt enskilda, till införande af en förbättrad skogshushållning.
Efter parkernas systematiska indelande och
skedd trakthuggning samt företagen frösådd, i bredd med
andra tjenliga anstalter, hafva parkerne kunnat de sednare
åren afkasta hvad till deras skötsel erfordrats, äfvensom
derutöfver något till skogshushållningens ytterligare förbättrande;
och jag lärer ej misstaga mig, då jag tror, att det
ändamål, man härigenom redan närmat sig och framdeles
kan uppnå, om antagna hushållnings-systemet icke rubbas
eller förryekes, är vida vigtigare äfven för rotehållarne inom
förutnämnda härader, till så vidt de behöfva anlita parkerna
för virkes uppköp, än den ringa utsyning de naturligtvis
ej annorlunda än i mån af årliga öfverskottstillgångarna,
möjligtvis skulle erhålla för soldattorpen, ifall sådan
rättighet kunde dem till någon del tillerkännas, hvarpå jag
mycket tviflar, oaktadt än frågan finge ånyo upptagas...til 1
pröfning. Men då samma rättsgrund, enligt hvilken StatsTJtsk.
afstyrkt all åtgärd, i följd af hvad von Zweigbergk
föreslagit angtde Thuns skolas och Åse härads innevånares åberopade
rättigheter till utsyning, obestridligen måste inverka
till lika resultat med afseende på Åse och de öfriga
3:ne häradernas rotehållares försutna talan i ämnet; anser
jag det icke vara E. St. tillständigt alt på något sätt förorda
ett sådant frågans ånyo upptagande.
Emedlertid har, efter uppstådd fråga om byggnadssättet
å soldattorp och rotehållarnes hörande derom, K. M.
särskildt i nåder bestämt, huruledes sådana torp, äfven inom
Westgötha Dahls regementes område, skola byggas och
underhållas, hvarvid det blifvit rotehållarne medgifvet att,
utom träd efter vanligheten, använda sten, kalkbruk och
andra passande byggnadsämnen; så att behofvet af virkes
utsyning, hvilket i hvarje fall ej kan från kronoparkerna
Hunne- och Halleberg fyllas, med nödigt afseende på deras
framtida bestånd, följaktligen äfven genom detta nådiga förfogande
blifvit förminskadt. Nödvändigheten att, efter hand,
å slättbygderna införa ett skogsbesparande byggnadssätt,
torde väl således småningom göra sig framdeles gällande,
fastän den ännu har att strida mot allmogens fördomar och
vanor.
Som, för öfrigt, und. hemställan i ämnet till K. M. endast
skulle, efter min förmening, tjena dertill att framkalla
Den 28 Mars e. m.
56y
än flera, troligtvis fåfänga, reclamationer om utsyningsrätt
på ifrågavarande kronoparker; så yrkar jag vördsamt afslag
å utlät.: anhållande tillika, att de nu afgifna upplysningarna
måtte få åtfölja, såsom min reservation, ifall att R. St.
skulle bifalla hvad StatsUtsk., till ofvanberörda afseende,
föreslagit.
Hr af Ström, Israel Adolph, uppla'ste följande:
Vid SlatsTJtsktts betänk. N:o 20 har jag ej yttrat mig
ett ord, emedan jag ansåg saken rutt behandlad; men vid
samma Utsk:s betänk. JV:o 22 nödgas jag göra den anmärkningen,
att, ehuru det behandlar en dylik fråga som N:o 20,
detta fått en helt annan vändning i sista morn., hvilket sista
mom. jag vördsammast hemställer måtte blifva uteslutet,
och endast det första morn., såsom conseqvent med utlåt.
N:o 20, måtte qvarstå.
Vid de regleringar, som företogos år 1825 och fortsattes
i nära 10 år, för alt en gång få reda på Kronans parker
— Hunneberg är kronopark, så väl som Rådaås, icke allmänning,
— och en hushållning med dem så ordnad, att
skogarne kunde gifva Staten någon afkastning, alt få enskildes
anspråk bestämdt uppgjorda, så att Kronan sedan
kunde få fri dispositionsrätt öfver de behållna delarna, iakttogos
alla möjliga formaliteter. Kungörelser utfärdades fulla
3 månader före förrältningarnes början, hvaruti alla anspräkägande
uppmanades att göra sin rätt gällande, vid förlust
af all vidare talan. Anspråken gjordes ofta så höga,
att 2 å 3 gånger så stora skogar som den ifrågavar. hade
behöfts, för att fylla allas förmenta rättigheter; men handlingarna
granskades mycket noga, dels vid förrättningarna,
hos Landsh.embetena, i K. Kammar-coll. och slutligen hos K.
M.; och en sådan liberalitet ledde dessa undersökningar, och
besluten i följe deraf, att af i5o,ooo tunni, kronoparker,
som skulle linnas, Staten fick, efter regleringens slut, endast
fidi ägande rätt till 5o,ooo; det öfriga uppläts till enskilda.
Det tillkännagafs dessutom vid alla förrättningar, att den
eller de, som trodde sig äga anspråk på någon ägande
rätt till någon del af en park, ägde att i laglig väg
uttaga stämning på K. M. och Kronan. 14 år äro nu
förflutna, sedan Rådaås reglerades, och 12 år, sedan
Hunne- och Hallebergs reglering företogs; och nu, sedan
Kronan gjort stora omkostnader på att få skogarna i
vext, att få de å parkerna belägna hemmanen inlösta, hvilka
voro att anse som kräftskador i skogen, sedan bevakarena,
som bodde 2, 3 ja 5 mil aflägse från den skog deskulle
bevaka, blifvit flyttade till och på parkerna, sedan allt detta
är gjordt, och de skulder väl blifvit betalade, som sådana arrangementer
kostat, — då vakna, 12 å i4 år efteråt, sådana
anspråk, som skola sönderslita det med så mycket arbete
och möda iordningställda. Jag måste härvid fästa R.
St:s uppmärksamhet derpå att, ehuru kostsamt det varit att
568
Dt n 28 Mars c. m.
få Kronans behållna andelar isolerade och fria för, inom
gränserna liggande, hemman och intägter, att få de afinanda
fälten ånyo besådda och nu beklädda med en hoppgifvande
ung skog, att få parkerna hägnade dels med stenmurar,
dels med gärdesgårdar, —- ehuru kostsamt detta varit,
har K. M. dock ej begärt en skillings tillskott af statscassan;
och ändå hafva de usla jägarlönerna kunnat förhöjas
från det alldeles orimliga och nästan till brott eller svält
ledande, till en tarflig belåtenhet.
Det förefaller mig, som detta drag af Regeringens hushållnings-principer
skulle förtjena att högt gillas af R. St.,
och en sönderbrytning af det, som varit så svårt att sammanfoga,
icke måtte komma mera i fråga. Jag vill äfven
hafva äran återkalla i minnet, huru dessa skogar sågo ut
år 1824 och de föregtde åren. — Kinneskogen och Wahra
skogen till större delen uppbrända, den förra inspäckad med
160 inhyseskojor; Edsmären alldeles utplundrad, Mösseberg
en naken kulle, Stjelkaskogen och Annemåsen kala slätter,
Hunne- ock Halleberg utplundrade och glesa, särdeles åt
Elfsborgssidan och ikring de hemman, som lågo ofvan på
bergen. Ännu är icke allt så, som det bör vara; det går
fort med skogars uthuggning, men det fordrar tid och arbete
att sätta skogar till bördighet igen, sedan de en gång
blifvit utplundrade. Alla medel, som kunna hopskrapas, behöfvas
ännu, innan allt blir som det bör vara. Konungen
begär dertill inga anslag, men jag anhåller som en grace af
R. St., att inga skogar eller skogsvaror ännu ytterligare
skänkas bort — det är nog mycket skänkt redan. Dessutom
har jag gjort förslag hvad Hunneberg beträffar, att få
de ofvan på bergen liggande insjöarne aftappade, för att
derigenom få de många och flera hundrade tunni, stora invid
dem liggande mässarna skogbärande. Detta hade redan
varit gjordt 182g, om medel då funnits; men i brist derpå
hafva de fått ligga ofruktbara, ända tills nu, då, sedan skogscassan
litet repat sig, detta arbete åter kommit i fråga: och
cassan kan möjligtvis hafva medel att göra denna aftappning
småningom, ehuru den borde göras med ens; men tagas
inkomstkällorna bort, så kan ingenting uträttas.
Det kanske fordras en redogörelse för, huru utvägar
kunnat beredas till alla dessa nu uppgifna omkostnader, utan
att Staten tillskjutit några medel, och ingen eller en ganska
obetydlig cassa fanns alt börja med. Jag vill äfven redogöra
derför. Jag anser, att R. St. böra veta allt, öfvertygad
om att de derigenom äfven blifva bäst i tillfälle att bedomina
Regeringens åtgärder, och skola äfven sjelfmant lätta
dess bekymmer och möta dess önskningar. Några smärre
parker, som lågo isolerade, äfven som flikar af större parker,
hvilka voro för mycket genombrutna af intägter och
hemman, som gjorde bevakningen mera kostsam än lönande,
bortsåldes till skatte, då de ej åtgingo till vederlag åt
Den 28 Mar» e. m.
56g
dem, som hade rättmätiga anspråk på skog oell bete; köpeskillingen
derför inflöt i skogscassan och utgjorde en del af
densamma, men det öfriga har influtit genom skogsvarors
försäljning på auction. Dessa poster voro i början ej stora,
men i samma mån, som de afbranda falten blefvo besådda, blef
den areal, som kunde skördas, större, d. v. s dividenden större,
men divisorn densamma. På sådant sätt hafva skogarna småningom
blifvit förbättrade, hvilket mycket hastigare kunnat
ske, om medel dertill genast funnits att använda. Mycket
är dock ännu ogjordt, men det kan åstadkommas i sinom
tid, blott marschen af de redan fattade besluten icke afbrytes
genom nya coneessioner och anvisningar på skogscassan,
eller som är detsamma, på den påräknade skogsal kastningen.
Sedan alla parkerna kommit i det skick de böra vara, då
må de överskjutande medlen gerna disponeras huru som
helst. De behållna parkernas areal är visserligen nog liten,
för att äfven med tiden kunna gifva något betydande bidrag till
statscassan; men de hafva redan till en del visat huru skogar
böra behandlas, och genom deras spridda lagen kunnat
tjena till föresyn för enskilde skogsägare. Det är sannt, att
nu måste skogsvarorna ärligt köpas derifrån, i stället för att,
som förut skett, olofligen tillgripas, hvilket gaf anledn. till
många rättegångar och chicaner, som man numera knappt
hör omtalas; och många rättänkande har jag hört gilla den
nu införda ordningen, såsom lemnande en garanti mot kronoparkernas
sköfling, och gifvande en full säkerhet, att de
skogbehöfvande nu och framgent hafva tillgång på att få
skogsvaror derifrån mot lindrig betalning. Hade det gamla
bruket fått ostördt foitfara, så hade de flesta kronoparkerna
vid denna tiden varit uthuggna eller afbrända; och hvilka
anspråk hade de nu gynnade soldattorpen kunnat göra
på byggnadsvirke, eller hvar skulle det då hafva tagits för
intet? Jag anhåller om återremiss af betänk. N:o 22, för
alt få det conseqvent med N:o 20.
Jag har varit mera vidlyftig, än jag kunnat vara i denna
sak; men detta har skett, för att visa, att Regeringen
gjort något för skogshushållningen i Sverige, hvilket ett
mycket läst blad förkunnat icke vara fallet. Hvad som
dock icke afhjelpes genom min svaga röst inom fyra vaggar,
är, alt detta rykte, så ogrundadt det är, blifvit utspridt i
hela Tyskland, genom Augsburger Zeitung, och åter reproducerad
t här i landet; ett land, som i förra tider ansågs
som sanningens land.
Gr. von Platen, Baltzar: Det torde icke behöfvas
lång tid att besvara de nu upplästa anföranden, af hvilka
det ena icke ens begärt återremiss, då man tager i betraktande,
att Pegges förfaltare fäst sig vid förhållanden, som
StatsUlsk. icke vidrört. Vid deras afhörande skulle man
4 H. 7*
5;o
IJ t n a 8 Mart e. m.
tro, att fråga varit att upplåta de ifrågavar. kronoparken)»
till allmän sköfling eller helt och hållet underkänna värdet
af den reglering, som med skogarna varit vidtagen. Delta
har ingalunda varit meningen inom Utsk., och denna tanke
finnes icke heller attryckt i det nu föredragna utlåt.; tvertoin
godkänner Utsk. deruti det hushållningssätt, som med
dessa kronoparker blifvit vidtaget. Dervid har Utsk. likväl
icke kunnat undgå att märka hvad som bör falla hvar
och en uti ö'gonen, då man läser det K. brefvet, att då alla
andra stiftelser, på hvilka Thuns skola grundar sina anspråk,
blifvit tagna i betraktande, så hafva icke knekte-contracterlia
kommit under pröfning. StatsUtsk. har aldrig kunnat
anse, att Kronan borde sätta sig uti besittning af den rätt,
som tillkommer rust- och rotehållare: och del må nu vara
för att få en sådan rättighet dem tillerkänd, örn den finnes,
eller i annat fall frånkänd; så synes det likväl nödigt, att de
ifrågavar. contractena tagas i betraktande, på det alt icke en hel
allmoge, genom motsatt förfarande, måtte kunna blifva lidande
derföre, att deras anspråk ärogrundade på ett sådant docunient.
StatsUtsk. har för öfrigt endast föreslagit, att de efter utsyning
måtte erhålla det nödiga i virket; och således bör,
då denna utsyning verkställes af behörig embetsman, ingen
rubbning uppkomma uti den med skogorna nu vidtagna reglering.
På grund häraf anhåller jag om bifall till StatsUtskts
utlåtande.
Hr Gedda, Gust. Georg: Då jag begär återremiss
af detta betänk., är det för att lemna en upplysning, som
mig synes att II. StatsUtsk. saknat, då Utsk. tillstyrkt R.
St. att hos K. M. göra den föreslagna villkorliga anhållan,
i afseende å rotehållarnes vid Skaraborgs reg:te förmenta
rätt till utsyning af virke för sina kneklestugors uppbyggande.
1 K. M:s nådiga stadfästelse öfver den förordning,
som man med allmogen i Skaraborgs län kommit öfverens
oro, hvarefter rotebönderne och soldaterne sig hafva att
rätta; gifven anno 1686, heter det bland annat: — —
”Och såsom K. M. genom Dess nåd. bref de dato den 17
”Mars i nåder efterlåter den allmogen, som på falbygden bor,
”med soldaterna sig om boställen förena, det bästa de kun”na,
och landshöfdingen kan finna för allmogen görligast,
”heldst Cronones parker och skogar till så stort skogshugge,
”sorn tarfvas till alla knekte-boställens upbyggande, ej till—
”'räckja; alltså är skäligt och godt funnit, att roten skall
”gifva soldaten i husleja en och en half daler silf:mt åhrli”gen,
eller ock honom husrum upplåta i sin egen gård, som
"de bäst åsämjas kunna, Men till åker, äng och kåltäppa,
”skall ändå af utmarken upprifvas, som förbemält är, Här”hos
ock rotebönderne förmanas, att de efter knektehålds”contractet
eller afhandlingen, såsom ock efter detta regle”mentets
och förordningens innehåld, förse knekten
Den 28 M a r 9 c. m.
57i
Då nu denna med allmogen öfverenskomma förordning,
daterad Marieholm den y:de April 1685, och af K. M. stadfästad
den 7 April 1686, reglerar och förändrar det af motionären
åberopade och af Utsk. till pröfning förehafda
knekte-contractet af den 16 Mars 1685, hvilket likväl, enligt
min tanke, ej bör bedömmas annat än i sammanhang
med den sednare förordning jag åberopat; så förmodar jag,
att H. StatsUlsk., lika med mig, skall finna obehöflig! och
titan ändamål att till K. M. ingå med någon und. anhållan
i ämnet.
Gr. von Platen: Jag måste bedja den siste värde talaren
om ursägt, att jag nödgas disputera hvad han nu yttrat.
Det står verkligen uti det åberopade knekte-contractet
med Skaraborgs och Westgötha Dahls reg:te, att det
blifvit ’’förunnadt och efterlåtet allmogen af frälse, så väl
”sorn skatte och krono, på slättbygden boende, som sjelfve
”ingen skog hafva, att hugga och fälla så mycket virke på
”Kronones och allmänningar der i länet, som, efter nödtorf”ten
till knektestugornas uppbyggande kunde behöfva^”; och
längre fram, att ”sådant be v i I jad t vilke, på de orter, der
”minsta afsaknaden kan vara, utan betalning skulle utsynas
”och den torftiga tilldelas.” Det torde således synas, att
man tagit saken uti betraktande, och, ehuru man kan säga,
att orden kunna tydas både på det första och på ett sednare
uppbyggande af dessa knek testugor ; så vet man likväl
icke, huru det rätteligen bör tydas; och 0111 man icke
vill att Kronan skall äga rätt alt göra denna tydning, så
måste man önska, att det blefve genom ett bestämdt beslut
uttryckt.
Hr af Harmens, 'Henr. Otto: Instämmande till alla
delar uti hvad Gr. von Platen nyss anfört, får jag tillägga,
att, då ordalydelsen uti knekte-contraclerna för Skaraborgs
län är sådan, som lian upplyst; och det vill synas, att roteliållarnes
rätt, vid den 0111 dessa kionoparker anställda undersökning,
icke blifvit bevakad, emedan det K. brefvet af
den 28 Maj i83o derom intet innehåler: så har det icke varit
möjligt för StatsUtsk. alt gifva något annat yttrande, än
hvad som finnes anfördt uti Utsk:s utlåtande. SlatsUtsk.
har icke tillstyrkt något, annat, än att det mätte lemnäs 10-  tehållarne rättighet att på laglig väg få sin rätt pröfvad.
Jag tillstyrker således, att R. o. Ad. måtte bifalla utlåtandet.
Hr Gedda: Jag får blott erinra, att då Utsk. grundat
sitt utlåt, på knekte-contractet af år i685, så har jag deremot
åberopat en K. förorda, af 1686, som just upphäfver
den uti den förra författningen rotehållarne medgifna rättighet
till utsyning å kronoparkerna, på den grund, att de icke
voro tillräckliga till så stort skogshygge, sorn tarfvades lill
alla knekte-boslällens uppbyggande. Det är således icke af
572
Den 28 Mars e. ra.
sjelfva knektc-contracterna, ulan af den författning, hvilken
utkom året efter dessa, som jag anser rotehållarnes rätt
bero.
Hr af Ström: Jag vill blott hafva äran göra det tillägg,
atl knekte-contraclerna endast medgifva utsyning på
allmnnningarna; men de nu ifrågavar. kronoparkerna äro sådana,
som af Drottning Christina blifvit disponerade till Rikets
hofjägmästare, — och dessa äro inga allmänningar.
Gr. von Platen: Jag måste åter bestrida den siste
värde talarens uppgift Knekte-cnntrnctet innehåller verkligen
orden: ”på Kronones och allmänningar der i länet”; således
måtte väl contractet åsyftat att tillåta utsyning äfven
på kronoparkerna.
Hr af Ström: Då det står ”Kronones och allmännin”garne”,
sä äro icke kronoparkerna deruti inbegripna. Oin
de varit menade, så hade de varit uttryckta med sitt rätta
namn; nu står här icke kronoparker, och jag bestrider derföre,
att dessa parker varit åsyftade.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den vändning tvisten
tagit, synes mig böra öfvertyga 11. o. Ad. om beskaffenheten
af det mål, som är under öfverläggning. En värd ledamot
yrkar, att det är knekle-contractet af i685, en annan,
atl det är förordningen af 1686, som bör lända till efterättelse;
en påstår, att det K. bref, som vår nuvar. Konung utfärdade
är tydligt, en annan, att det är obestämdt; en säger,
att utsyning endast varit medgifven på allmäi ningarna, en
annan att äfven kronoparkerna varit menade. Allt detta bevisar,
elter mitt förmenande, att ämnet är sådant, att det
icke hörer till R. St:s afgörande; alt det nemi. är en lättsfråga,
hvilken R. St. icke böra göra till föremål för deras
pröfning. De skulle eljest återkomma på samma bana, hvarpå
de voro under rvedrägtstiderna, och hvilken man alltid
bör undvika. Hvad innehåller det sednare förslaget i Utsk:s
utlåt., då der hemställes: ”huruvida icke R. St., med afseende
härå, skulle finna lämpligt hos K.M. i underd. anhålla,
att derest, i följd af kronoparkerna Halle och Hunnebergs
nya reglering, en del rotehållare i Skaraborgs län skulle,
på sätt nu är vordet uppgifvet, vara betagne den af dem
tillförene åtnjutna rättighet att å dessa kronoparker erhålla
utsyning af virke för sina knektestugors uppbyggande, en sådan
rättighet måtte varda dem till fortfarande begagnande i nåder
tillerkänd?” Detta innehåller i kortare ordalag intet anna t, än att,
om K. M. skulle hafva gjort dessa rotehållare orätt, K. M.
måtte låta dem få deras rätt igen. Är det väl i sin ordning
att göra en sådan und. framställning till K. RI. ? Jag hemställer
derföre att, då en ledamot har yrkat, att första afdelningen
af Utsk:s utlåt, mätte bifallas, men den andra afslås
eller förfa]Ia, kan ingen annan åtgärd vidtagas, än den
Den 28 Mars e. m.
alt återremittera utlåtandet. I annat fall skulle det genast
afslås, inen detta går icke an; ty då skulle nian äfven afslå
den första riktiga delen deraf, hvilken ej får afsöndras, förrän
åtri remissen agt rum.
Gr. von Platen: Jag skulle icke åter upplaga R. o.
Ad:s tid, 0111 det icke vore för att freda StatsUtsk. för den
beskyllning, som den siste rärde talaren mot Utsk. gjort.
Han har förmenat, att StatsUtsk. sagt, att K. M. gjort orätt,
då lian betagit rotehållarne deras förmån att erhålla utsyning
på kronoparkerna, och att man derföre borde hemställa
till K. M. att ändra detta. Detta förmenande är alldeles
icke öfverensstämmande med hvad Utsk:s utlåt, innehåller.
Skälet hvarföre Utsk. afstyrkt bifall å motionen, i hvad den
rörer Åse härads samt Thuns skolas förmenta rättigheter till
utsyning, är just det, att dessa frågor redan blifvit af K.
M. i nåder pröfvade och afgjorda, men då uti denna fråga
någon pröfning af knekte-contracterna ic ie ägt rum, så har
StatsUtsk ansett sig höra tillstyrka R. St. en und. hemställan
till K. M., att en sådan pröfning måtte ske.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk. utlåt. N:o 11.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om Ståndet fann
de vid samma utlåt, gjorda anmärkningar föranleda dess återremitterande.
Ropades starka ja, blandade med mångå nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade sig hafva trott sig
finna, alt, vid svaren å den sista propositionen, ja öfverröstat
nej.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den 20 dennes e. in. på bordet
lagda utlåt. N:o 23, ang:de väckt fråga, antingen om de
till boställen åt cheferna för Blekinge och Södra Möre båtsmans-compagnier
fordom upplåtna kronohemmans försäljande
till skatte, eller ock om förändring i tillsynen å samma
hemman.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Motionären häruti
sin motion afsett tvänne ändamål, nemi. först, att ifrågavar.
boställen, efter nu ingångna arrendens slut, måtte till skatte
försäljas. Detta har Utsk. ganska rättvist afstyrkt. Men såsom
det andra ändamålet med sin motion har han föreslagit,
alt dessa boställen skulle ställas under Kammar-colltm, på
den grund, att arrendeafgifterna ingått till statsverket. Detta
har missledt StatsUtsk. Dessa afgifter hafva aldrig ingått
till statsverket, utan till flottans hufvudtitel, och begagnas
ännu såsom arfvoden åt cheferna för flottans bålsmans-compagnier.
Det är på denna grund jag anhåller, att R. o. Ad.
ville tillåta återremiss af StatsUtsk:s utlåt., och instämmer
5?4
De u 28 Mars c. ra.
för öfrigt med Utsk. deruti, att ifrågavar. boställen böra ställas
under K. M:s Bef:h:des tillsyn, blott med det villkor, att
arrende-afgifterna komma att ingå till 4tde hufvudliteJn, eller
den för flottan, och icke till statsverket.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag icke fullkomligt
kan instämma uti den siste värde talarens deduction, att
hvad som går till 4;de hufvudtiteln, icke ingår till statsverket;
får jag, på de grunder StatsUtsk. uti dess utlåt, åberopat,
anhålla om R. o. Ad:s bifall dertill, enär den siste talaren
har förklarat sig i öfrigt vara af samma åsigt som
Utskottet.
Hr Nordensköld: Jag har ingenting emot, att utlåt,
bifalles, blott penningarne komma flottan till godo; men jag
anser icke, att Kammar-colhm med boställena har något att
göra, utan tror att de endast böra stallas under K. M:s
Bef:h:des tillsyn. Är det således StatsUtsk:s mening, att penningarna
skola komma flottan till godo, så har jag intet att
invända emot förslagets antagande; men detta är icke tydligt
uttryckt uti Utsk:s utlåtande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror alt StatsUtsk.
har åsyftat detsamma, som Hr Nordensköld velat hafva uttryckt.
Men vi hafva nu, då utlåt, första gången föredrages,
ingen rättighet att förändra ordalagen. Exped.Utsk. har
icke heller rätt att tillägga eller utesluta något uti ett bifallet
betänkande. Jag anser derföre säkrast att låta utlåt,
gå tillbaka. Då man är ense om sjelfva frågan, så är det
Jätt för StatsUtsk., att göru den ' önskade förändringen uti
ordalagen, hvarigenom all auledn. till misstydning undanröjdes.
Uppå derefter framställd propos., Lief StalsUtsk:s utlåt.
N:o 23 af B., o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Bevi!ln.TJtsk:s den 20 dennes e. m. på
bordet lagda mern. N:o 2, om återlemnande af Johan Pehrsons
från Upsala län inom Hederv. BondeSt. väckta motion,
ang:de besvär öfver markegångs-taxorna.
B., o. Ad. biföll detta mern. och fann den återlemnade
motionen tillhöra StatsUtsk:s behandling.
Vidare föredrogs Frih. Cederströms, Anders, den i5
sisth Febr. e. m. på bordet lagda motion, om förändringar i
i833 års legostadga för husbönder och tjenstehjon.
Frih. Cederström, Anders, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
På uppgift af Hr Lars Hjerta, att K. Mts nåd. propos. i
ämnet vore att förvänta, medgaf jag vid föredragningen af
min motion, rör:de vissa förändringar och tillägg i legohjonsstadgan,
att densamma skulle få hvila, intilldess omnämnda
D111 28 M a r 1 «. ui.
5yä
nåd. propos. blifvit aflemnad; men då jag tyckt mig finna,
att Hr Hjertås uppgift i detta fall mera synes byggd på supposition
om hvad som möjligen bör eller kan hända, än på
visshet om hvad som skall hända, och tiden börjar lida så
långt fram med riksdagen, att omnämnda min motion slutli
gen
ej skulle kunna blifva föremål för vederb. Utsk:s handläggning,
än mindre kunna komma under RiksStms ornpröfvande,
om med dess remiss längre fördröjes; så får jag nu
ödmjukast bos Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad. anhålla
om föredragning och remiss af oftanämnda motion, utan
afseende på den propos, som framdeles tilläfventyrs kan vara
att ifrån K. M. förvänta.
Frih. Raab, Adam Christian: Motionären har föreslagit,
att hvar och en, som skall få taga tjenstehjon i laga
försvar, skall vid mantalsskrifningen förete laga bevis, alt
han icke allenast är uti behof af tjenstehjonet, utan jemväl
har tillgångar att försörja det. Hvar och en, som varit
närvar, vid mantalsskrifningar på landet, torde inse, huru
overkställbart detta stadgande skulle vara, och huru vådligt
det vore att öfverlemna åt godtycket att bestämma hvem
som har tillgångar att försörja och arbete alt sysselsätta sina
tjenstehjon eller icke. Jag tror, att den föreskrift, som
i detta fall redan förut finnes, är tillräcklig.
I andra rummet har motionären föreslagit, att 'ängen
”borde vara berättigad ätt i tjenst taga och försvara dömde
”förbrytare, lösdrifvare och correctionistcr, innan församlingens
kyrkoherde i allmän sockenstämma deröfver hört församlingen,
samt Konungens Bef:h:de i länet eller Öfverståt"hållaren
i Stockholm, efter inhemtad kännedom häraf, der"till
lemnat behörigt tillstånd. Den som häremot bryter,
”plikte ctc.” Detta tror jag skulle innebära detsamma, som
ett förbud alt en correctionist hädanefter någonsin skulle
kunna komma på fri fot; jag tror, att detta vore en obarmhertighet
mot en sådan person, och utgående från den synpunkten,
att laga försvar icke bör försvåras, utan snarare
lättas, och helst afskaffas, får jag tillstyrka afslag å
motionen.
Remitterades till Lagutskottet.
\
Föredrogs ånyo Hr Ehrenhoff*, Gustaf Herman, den 26
dennes f. m. på bordet lagda motion, om föreskrift för Ridd.-  fiscalen att enskildt uppbära de pligter, som uttagas i och
för förbrytelser emot ordnings-reglorna, samt att sådant hemligt
hålla.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Uti mitt i sista
plenum upplästa anförande har insmugit sig ett af mig begånget
ofrivilligt misstag, då jag skrifvit Dagligt Allehanda i
stället för att der borde stå Aftonbladet. Jag anhåller om
rättelse af detta misstag uti protocollet.
576
Den 28 Mars e. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag befarar, att
den öfverläggning, som nu förestår, blifver af beskaffenhet,
att åhörarne på läktaren böra anmodas att afträda, och yrkar
det.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob, samt Frih. Toll,
Gustaf Philip, förenade sig med Ilr vou Hartmansdorff.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då en ledamot be
gärt
åhörarnes aflägsnande, och tvänne andre förenat sig med
honom, måste det enligt ordningsstadgan ske, hvarföre Hr
Frih. o. Landtm, anmodade Ridd.fiscalen att antyda åhörarne
att afträda.
Sedan i anledn. häraf åhörarne afträdt, uppropades
Frih. Fleming, Herman Reinh, och uppläste
följande:
Jag kan aldrig gilla, att en representant af detta Högh
Stånd, som har ordet, och efter Riksd.- och Ridd.Ordn:s
föreskrifter äger, enligt sin öfvertygelse, att här få flitt och
obehindradt utveckla och uttala sin mening, blifver af buller
och oväsen medelst stampningar och käppstölar afbruten
och nedtystad; och hvilket ej är med den värdighet förenligt,
som jag tror detta första Stånd bör vara skyldigt sin
egen hederskänsla, att med sådant förfarande vilja betaga representantens
obestridliga rätt.
Deremot får jag vördsamt hemställa till alla de ledamöter
af detta Stånd, som medelst stampningar etc. vetat sig
hafva förbrutit emot de föreskrifter här äro antagna till ordningens
vidmakthållande, att godvilligt godtgöra sitt fel, och
till Ridd fiscalen erlägga den plikt ordningen utstakar, för
att ej på de fattiges bekostnad undandraga sig eo rättvis
oell billig plikt-ersättning, som jag anser ej skulle blifva så
obetydlig: — detta vore conseqvent handladt.
Jag ogillar för öfrigt, på det högsta, allt offentliggörande
i allmänna tidningarna, som här drabbat en ledamot af
detta Stånd. Ty efter denna analogi, borde namnen på alla
ledamöter af detta Stånd, som redan blifvit pliktfällde, för
förseelser emot ordnings-sladgan, utan undantag införas i allmänna
tidningarna. Jag bekänner öppet, att jag då vore en
ibland dessa, som ganska rättvist blifvit af Ridd.fiscalen
pliktfälld, för det jag i ali oskuld lutade mig emot skranket
framför Landtm:s-bordet, och afhörde det andragande
Hr Mannerskants uppläste, anglde prygelstralfets afskaflfande,
som fästade min uppmärksamhet till den grad, att jag glömde
hvarest jag stod, förrän Ridd.fiscalen presenterade mig
taflan, och genom denna tillrättavisning sansade mig till ordningens
iakttagande.
Frih. Tersmeden, Wilh.: Som jag nyss icke hörde
någon mer än Hr von Hartmansdorff begära, att åhörarne
på
Den 28 Mars c. ni.
på läktaren skulle anmodas afträda; så anhåller jag att få
veta hvilka de personer varit, sorn med honom sig förenat,
emedan stadgandet föfeskrifver, att 3:ne personer skola vara
om en sådan begäran ense, för alt den skulle komma lill
verkställighet.
Frih. Toll, Hr af Dalström samt Hr af Ström,
Israel Adolph, tillkännagåfvo, alt de instämt i Hr von
llurlmansdorffs begäran om åhörarnes aflägsnande.
Frih. Hamilton, Hugo: Långt ifrån alt motse elt så
stormigt uppträde, som den ledamot befarat, hvilken önskat
läktarens utrymmande, anser jag, ali frågan vid detta tillfälle
kan och rätteligen bör på det sätt afgöras, att R. o. Ad.,
utan ali discussion, beslutar remiss till Ridd.Utsk. Detta
Utsk. skall visst veta, huru remissen bör besvaras; och jag
tror, att om Ståndet behagade medgifva delta, så vore vi
lättast ifrån saken.
Hr Ehrenhoffs motion blef derefter remitterad till Ridd.-  Utskottet.
Då, uppå framställning af Hr Frih. o. Landtm., Ståndet
icke nu mera fann något hinder för läktarens öppnande
ånyo för åhörarne, anmodade Hr Landtm. Ridd.fiscalen
att derom underrätta vederbörande.
Remitterades till Exped Utsk. Hr von Troils, Emil, den
26 dennes f. m. på bordet lagda motion, om bestämmande
af dagen för nästa lagtima riksdags början.
FöredrogsConst.Utsk:s vid sista riksdag afgifna mem.N:o 126,
angille nödvändigheten af samband emellan tle beredda grundlagsändrings-förslagen
till lagtima riksdagars periodiska återkomst,
och till bestämmelser rör:de urtima riksdagar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då förslaget till
ändringar i §:n Reg.F:n, samt 2 §:n Riksd.Ordn., ang:de
lagtima riksdags återkomst på bestämd tid, blifvit af R. o.
Ad. afslaget, kunde det uti 82 §:n 6 mom. af i835 års riksd.-  beslut, äfvensom uti 6 punkten af innevar. års Const.Utskts
uppgift å hvilande grundlagsändrings-förslag omförmäldta
förslag till ändrade grundlagsbestämmelser, angrde urtima
riksdagar och deras föremål, numera, till följe af i835 års
Ständers, i anledn. af Const.Utsk:s mein. N:o 126 fattade
och i 82 §:n 6 mom. af riksd.beslutet upptagna beslut, icke
till någon pröfning företagas, utan komme det att förfalla.
Föredrogos ånyo och hi föl los StatsUtsk:s den 26 dennes
e. m. på bordet lagda ullåtm:
4 H. 73
578
D e 11 28 Mars c. m.
N:o 24, i anledn. af sökt eftergift af det staden Örer
grund beviljade lånc-understöd, eller förlängning af de derför
stadgade betalnings-terminer;
N:o 2.5, angtde väckt förslag, att, till minne af Cail von
Linne', i hans födelseort anlägga en inrättning för trädgårdsodlingens
befrämjande.
H. Ex. Hr Gr. De la Gardie, Jacob: Jag ber om
ursägt att, bland den mängd af riksvårdande göromål, sorn
- upplager R. o. Ad:s tid, jag vågar komma med ett enskildt
ärende, som likväl icke är af vidlyftig beskaffenhet. Sedan
iller än 70 år, har R. o. Ad., genom ett formligt beslut, tillåtit
Frimurare-barnhuset att årligen uti denna sal uppföra
en concert till inrättningens förmån, och 4on barn kräfva
ännu samma omsorger. På grund häraf anhåller jag, att
samma förmån äfven i år måtte beviljas för den concert,
som Långfredagen kommer alt uppföras. Jag nödgas redan
nu begära detta, på det alt, i händelse af bifall, erforderliga
anstalter må kunna vidtagas och annoncer i tidningarna
införas.
Uppå derefter framställd propos. blef denna begäran af
R. o. Ad. bifallen.
Företogs till pröfning StatsUtskrs den 2.6 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 26, ang:de ett föreslaget låneunderstöd
af allmänna medel, för anläggningen af den nya vägen
emellan Rörås stad och Fläskjums gästgifvaregård.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Det här i sanning
förefallit mig ganska oväntadt, att StatsUtsk. afslagit begäran
om ett låneunderstöd för ifrågavar. väganläggning; men
då det skett, vågar jag hos R. o. Ad. anhålla, att få gifva
några upplysningar rör:de denna väg, och den bekymmersamma
belägenhet, hvari vägbolaget befinner sig, under förhoppning,
att, i följd af dessa upplysningar, R. o. Ad. skall
bevilja återremiss, samt StatsUtsk. finna saken förtjena uppmärksamhet.
I alla tider hafva många foror afgått emellan
Götheborgs stad och Borås saint orten omkring sistnämnda
stad, hvilken ort ej allenast varit afnämare af handelsartiklar
från Götheborg, utan ock spridt en mängd varor till andra
delar af Riket. Dessa foror hafva blifvit mycket fördyrade
och försvårade derigenom, att vägen varit i högsta
grad svår alt begagna, egentligen emellan Fläskjum och Bolås.
Man kan säga, att det förr nästan varit med handkraft,
som forslingen öfver dervar. berg och backar skett; ty vägen
var af den beskaffenhet, att det höst och vår var nä
stan
omöjligt att färdas i sjelfva backarna, utan största äfventyr
för både hästar och lass. Det har derföre länge varit
en önskan, att den trafikerande allmogen skulle erhålla en
ny, genare och jemnare väg. År i832 bildade sig också i
Den ‘2 8 Mars c. m
5"9
delta afseende ett bolag, sorn genom adier hoppades erhålla
en tillräcklig summa för att fullborda detta stora och,
sä väl för de enskilde sorn det allmänna, högst nyttiga företag.
År [8 54 lemnade äfven K. M. sitt nådiga bifall lill
denna väganläggning; och bolaget, ehuru det ej kunde genom
adier insamla större summa än 20,000 r:dr, företog derpå
arbetet, hvilket ganska hastigt fullbordades, så att den
nya vägen redan år i836 var öppnad lill allmänhetens begagnande,
fastän den är nära 6 fjerdingsväg lång, eller såsom
Utskts utlåt, innehåller, af 26,410 alnars längd, samt
framgår, ej allenast genom sprängda berg, utan äfven öfver
flera broar, samt dessutom öfver en sumpig och svår trakt.
Sjelfva arbetet kostade likväl vida öfver den summa, hvartill
adierne uppgingo, så att bolaget nödgades sätta sig i
skuld för 10,000 r:dr b:co. Derföre och ehuru vägafgifterna äro
ganska dryga, — ty afgiften t. ex. för en vagn utgör en r:dr r:gs,
— har det varit omöjligt att, jemte intressets erläggande för
det upptagna lånet, göra någon afbetalning på sjelfva adienna.
Af sådan anledning ser bolaget icke någon möjlighet att
få sina förskotler åter, och ännu mindre huru de stora och
tryckande vägafgifterna i framtiden skola kunna upphöra.
Likväl har afsigten varit sådan; och vore det högst önskligt,
att denna lättnad för communicalionen kunde beredas, helst
afgifterne hufvudsakligen falla på allmogen. Af sådana skäl,
och då saken rörer underlättande af vigliga communicationer
landsorterna emellan, hade jag trott, att StatsUtsk. skulle
behjerta ifrågavar. motion och således tillstyrka beviljandet
af ett räntefritt lån, helst då Staten icke äfventyrade att
förlora en skilling på silt tillskott, fastän någon ränta derå
ej kunde komma i fråga.
StatsUtsk. har, såsom skäl för sitt afstyrkande, anfört,
alt denna väganläggning är ett enskildt industriföretag. Jag
säger, att den äfvtn är ett ekonomiskt företag, som länder
orten till mycken heder, och önskade, alt äfven andra orter
ville besluta sådana arbeten. Detta industriföretag är likväl
icke sådant, att dermed afsetts att skaffa actieägar
ne
någon stor vinst Man har blott hoppats att få tillbaka
sina penningar, och hade varit nöjd, om man kunnat
åstadkomma någon nytta för det allmänna. StatsUtsk. säger
vidare, alt vägafgifterna i allt fäll i en aflägsen framtid
skulle fortfara. Detta är ganska sannt, men dessa afgifter
komma kanske aldrig att upphöra, om icke Slaten beviljar
bolaget den billiga begäran, som nu ar i fråga. Ytterligare
säger StatsUtsk., att det icke anser skäligt tillstyrka lånet,
derföre alt sådant skulle föranleda till dylika anspråk för
förelag af samma beskaffenhet inom andra orter af Riket.
För min del önskade jag och vill jag äfven hoppas, att dylika
företag må ske äfven på andra ställen; och om då an
språken
på Statens bidrag icke blifva större, än detta bolag
58o
Den 28 Mars c. m.
framställt, så tror jag man ej kan säga, att anspråken Liro
alltför slöra.
För öfrigt anhåller jag att, såsom ett ytterligare skäl
för återremiss af StatsUtskrs utlåt, få nämna, att jag har
mig bekant, att troligen en propos. lill Ständerna är att förvänta
i detta ämne. Jag skulle önska, atl saken då icke må
vara afslagen, utan återremitterad till StatsUtsk., hvarom jag
hos R. o. Ad. vördsamt anhåller.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Utan att känna den local
i trakten af Borås, hvarom här är fråga, sätter jig ingalunda
i tvifvelsmål, att det förhåller sig såsom Hr af Dalström
uppgifvit, eller att vägen är ändamålsenlig och med betydlig
kostnad anlagd. Men dessa förhållanden leda mig icke
att tillstyrka annat än hvad StatsUtsk. föreslagit. Jag ber
att få nämna och föra lill minnes, att väghållningen i allmänhet
inom landet är ett onus, som nu vidlåter jorden;
och så länge detta förhållande äger rum, ser jag icke huru
några undantag dervid kunna eller böra beviljas. Det förefaller
mig, med kännedom af landets local i de flesta directioner,
tydligt, att hundradelals sådana localer finnas, der de
backiga vägarna kunde undvikas, och det vore ganska önskvärdt,
att en sådan förändring skedde; men jag önskar fästa
uppmärksamhet på hvart det skulle leda, och hvilket vådligt
prsejudicat skulle uppkomma, om en commun först ändrade
sin väg, och sedan erhöll ett räntefiitt lån, såsom ersättning
för sitt företag. Hvad som vore be vi I jad t för en trakt,
kunde med skäl begäras för många hundrade andra. Vi hafva
sett, huru, Lin för det ena, än för det andra ändamålet,
lån af statsverket blifvit beviljade antingen rån tefri 11 eller
mot låg ränta, oell då förfallotiden inträffat, har anhållan
skett antingen om afskrifning eller uppskof. Jag tycker, att
alla dessa praejudicater Liro tillräckliga för att icke frångå
hvad StatsUtsk. tillstyrkt. — Här är sagdt, alt det föreslagna
lånet af 10,000 r:dr är en obetydlighet; men jag får fästa
uppmärksamheten derpå, att till StatsUtsk. inkommit nära
700 motioner, som nästan alla röra anslag eller statsbidrag.
Hvart och ett af dessa anslag är i motionärens tanke
en obetydlighet; men den, sorn vill sammanföra de föreslagna
beloppen, skall finna, huru af många bäckar små blir en
stor å. Jag tror försigtigheten bjuder att bifalla utlåt.,
och att man ej bör öka StatsUtsk:s nog trägna göromål med
verkligen onödiga återremisser. Jag anhåller således, alt
Utsk:s utlåt, nu måtte bifallas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag godkänner
till alla delar hvad Hr Anckarsviird nyss yttrade oin sådana
partiella ansökningar, som deri ifrågavarande. Men då R. o.
Ad. väl vet, att mångfalldiga motioner blifvit väckta inom
detta Stånd, och troligen äfven i de öfriga, om anslag för viig—
anläggningar och allmänna arbeten i allmänhet; så synes det
Den 28 Mars c. m.
5Si
mig icke vara skäl alt, genom afslag på någon viss ansökning,
så lill sågandes utestänga den delen of landet från lillgodonjntande
af det anslag, som möjligen kunde för det liela
beviljas. Jag vill således om denna sak säga detsamma, sora
jag tagit mig friheten yttra om andra utplockade delar af
statsregleringen, att de aldrig borde förekomma hvar för
sig, och den ena efter den andra bifallas eller afslås, utan
öfversigt af det hela. Det är derföre och ingalunda för att
1111 tillstyrka det föreslagna anslaget, hvilket jag ej heller afslyrker,
sorn jag anhåller, att 11. o. Ad. malte återreinitera
delta utlåtande. Jag känner icke de ifrågavarande localförhållaudena,
vill således hvarken förorda eller afstyrka
lånet, men vill hålla möjligheten öppen för denna fråga
att förekomma i sammanhang med alla andra af samma beskaffenhet.
Gr. von Platen, Baltzar: Då den siste värde tala
ren
förklarat, alt det förefaller honom besynnerligt, alt StatsUlsk.
gått så till väga, som nu skett; må det tillåtas mig
förklara, att det är besynnerligt, alt en man med den skarpsinnighet,
sorn denne talare äger, kan säga, att derföre att
en mängd andra projecter om väganläggningar finnas hos
StatsUtsk., eller derföre att en allmän plan för vägarnes förbättrande
blifvit ifrågasatt, skall man bevilja en partiel
ansökning om understöd för ett dylikt företag. Jag skulle
tvertom vilja komma till det motsatta resultat, att då motion
blifvit gjord 0111 bestämmande af en plan för vägförbättringars
företagande, hvilken motion jag anser ganska val grundad,
men förmodligen icke i StatsUtsk. kan leda lill annat
än tillstyrkande af en hemställan hos Konungen, att en fullständig
plan till en kommande riksdag må blifva utarbetad;
så har StatsUtsk. icke kunnat ingå i profning af behofvet
utaf de partiella vägförbättringarna, hvarom motionerna sällan
lemna någon noggrann utredning. Mig synes, att då
StatsUtsk. vet, ali hemställan bör ske om uppgörande af en
plan för vägarnas förbättrande öfver hela Riket, så mycket
större skäl förekommit att icke tillstyrka anslag för en enskild
vägbyggnad, särdeles då här alldeles icke är fråga om
någon ny väg, utan om en redan verkställd vägbyggnad; ty
0111 Staten vill lemna bidrag lill väganläggningar, måste det
äfven vara Statens rätt alt på förhand bestämma, om hon
vill eller icke vill underlätta företagen. Jag har icke närmare
kännedom om ifrågavar. väg; roen då de personer inom Utsk.,
som kände förhållandet dermed, intygat, att det varit ganska
förståndigt och klokt folk, som företagit detta arbete, och
de således icke kunnat börja dermed, utan att hafva beräknat
så väl kostnaderna som fördelarna dervid; så kan jag
icke finna skäl att derföre bevilja något anslag. Dessutom
synes mig, alt då det är en partiel väganläggning, som är i
fråga; så är det de, som forsla eller få sina saker forslade
D c n 28 Mars c. m.
på (Jenna väg, hvilka hafva nyttan deraf och böra betala
derföre, helst de få sin ersättning, dels derigenom att hästarne
blifva sparade, dels derigenom att kostnaden lägges på
iörsellönen. Under det jag hufvudsakligen förenar mig med
Hr Anckarsvärd, får jag således anhålla om bifall till StatsUtsk:s
utlåtande.
flr af Dalström: Jag borde visserligen afstå från
förhoppningen att vinna ålerremiss, då 2:ne värde ledamöter
af StatsUtsk. redan här yttrat sin lanke om sjelfva saken,
men jag anser mig likväl böra göra några erinringar
vid deras yttranden. Först och i afseende på Hr Anckarsvärds
anförande, att han anser svårigheter kunna möta att
återfå den summa Staten lill vägbolaget skulle förskjuta,
får jag nämna, att den föreslagna summan icke utgör iner
än stdel af kostnaden för hela vägen, samt att vägafgifterna
äro ganska höga; i följd hvaraf det kan bero på Utsk. att
föreslå de villkor för återbetalningen, som kunna anses
nödiga, och att controllerna deröfver kunna öfverlennäs till
K. I5ef:h:de. Hvad åter angår, att man sagt detta vara en
partiel väganläggning, så får jag anmärka, att det är en
stor landsväg, som begagnas icke blott af dem som framskaffa
föror emellan Borås och Götheborg, utan äfven af
dem som färdas åt Småland oell andra delar af Riket; ty
denna väg tages så väl af foror, som af dem, hvilka resa
med gästgifvarskjuts. Jag får således ytterligare hos R. o.
Ad. anhålla om ålerremiss af detta ämne.
Hr von Hartmansdorff: Om någon ledamot får
tillägga en annan ord, som denne icke begagnat, och med
anleda, deraf uppställa en egen bevisning; så går det visserligen
bra för den bevisande, men icke för den fråga, sorn
är framställd. Jag öfverlemna!1 till hvar och en, som hörde
111ig tala för en stund sedan, om jag då yrkade något anslag
för denna väg. Jag begärde blott, att frågan mätte
återremitteras, för att hållas öppen att komma i öfvervägande
i sammanhang med allt annat, som blifvit föreslaget
i afseende på väganläggningar. Den ledamot af StatsUtsk.,
som sist utlät sig, yttrade huru ilian borde framställa hvad
man ville eller icke ville i detta fall. Jag tror att Sländerne
icke med någon säkeihet kunna säga hvarken det ena
eller det andra. Troligen böra dessa förbättringar, om anslag
dertill beviljas, förelagas i en plan för hela Riket, så
att de största, mest befarna vägarna först, och de mindre
sedan ifrågakomma eller en bestämd plan. Detta vinnes,
om utlåt, återremitteras. I sådant fall kan Utsk., då det
yttrar sig öfver den allmänna frågan, tillika, såsom det vanligen
brukas med partiella framställningar, säga, att Utsk.
anser sig hafva med sitt utlåt, i hufvudsaken äfven besvarat
alla de särskilda mindre framställningarna. Jag öfverlemna!1
till livar och en af herrarne att bedomina, livilketdera sät
-
D c 11 28 Mars e. m.
583
tel, som är tiel säkraste oell syflesenligasle, för alt vinna allmänt
gagn med de penningar man använder, oell för alt
livarken utestänga den ena eller alltför mycket gynna någon
annan.
IIr A nckarsvärd: Af ett yttrande af Hr af Dalström
finner jag, att jag yttrat mig otydligt eller blifvit missförstådd.
Jag har icke salt i fråga, att det bolag, sorn gjort
väganläggningen vid Borås, icke skulle mäkta betala det ifrågavar.
lånet, om det beviljades. Jag bar med min uppgift,
att afskrifningar å af Staten leinnnde lån ofta ske, ieke
åsyftat detta bolag. Jag erinrade härom, för alt göra en
allmän anmärkning; men just för sin allmännelighets skull,
bar jag ansett detta argument sä mycket kraftigare och tillämpligare:
och det är icke för del a!t jag betviflar della
bolags förmåga att betala, utan i anseende tili det af mig
omnämnda allmänna förhållandet, sorn jag ser binder för
lånets beviljande; hvadan jag också anhåller, alt delta matte
antagas såsom ett starkt skäl för att utan återremiss bifalla
Ulsk:s utlåtande.
Gr. von Platen: Då en värd ledamot, Hr af Dalström,
haft godheten tillhandagå med åtskilliga upplysningar i ämnet,
anhåller jag äfven, isynnerhet för den händelse alt utlåt.
skall återremitteras, att samme ledamot, inom hvars förmåga
det säkerligen ligger att kunna upplysa huru actierna
i denna väganläggning stå i närvarande stund, mätte derom
lemna underrättelse. Jag tror mig hafva någon anledn. förmoda,
all de icke stå så särdeles dåligt; och det vore alltid
intressant att derom få bestämd upplysning, antingen
återremiss kommer att äga rum eller icke.
Hr af Dalström: För att lemna den upplysning Gr.
von Platen uppfordrat mig att meddela, får jag äran nämna,
att ifrågavar. actier för närvar, stå på den punkt, att
de år 1S36 betaltes med 5o r:dr, och att för hvar och en af
dessa actier har hittills icke influtit mer än 7 r:dr, emedan
allt, hvad för öfrigt i vägafgifter influtit, åtgått för att betala
intresse ä 6 proc. för det upptagna lånet.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag har vid detta tillfälle
begärt ordet, endast för att fästa mig vid en principfråga,
som hörer lill ämnet, och vill, då jag hvarken känner
localen eller personerna, icke yttra mig om sjelfva saken.
Här är fråga om en communication, som redan är
färdig, och som för de bolagsintressenter, hvilka utfört anläggningen,
medfört någon förlust, hvarföre de begära någon
ersättning. Jag vill icke bedomina, huruvida de begärt
för mycket, utan tror det nu blott vara fråga om att utverka
en återremiss, på det StatsUtsk. ännu en gång må
upptaga saken och pröfva om de sträckt sin begäran för
långt eller icke. Men jag frågar, oin det är billigt att på
Den 28 Mars e. m.
detta sitt afskräcka elem, som skulle vilja inga i företag af
dea allmänt nyttiga art, som commnnicationer, att man vägrar
ålerremiss, och således på S(atsUtsk:s första afstyrkande
afslår siken, utan att närmare pröfva den. Jag tror det är
bättre att uppmuntra sådana företag, som redan äro fullbordade,
och hvarföre kostnaden är känd, än att inlåta sig
i planer, som äro mycket briljanta i sina framställningar, både
i afseende på vigten deraf och kostnadens mindre betydlighet,
men sedermera befinnas erfordra tiodubbla kostnader,
hvilka man nödgas underkasta sig, sedan man en gång gjort
början med företaget, och hvaraf jag tror att man inom
vårt land sett många exempel. Af detta skäl yrkar jag ålerremiss,
visst icke bifall å motionen.
Gr. von Platen: Dä den siste värde talaren endast
önskat, att någon ersättning måtte beredas dem, hvilka anlagt
ifrågavar. väg, får jag hänvisa till Ulsk:s utlåt., som
upplyser, att de verkligen åtnjuta en sådan ersättning, i
följd af ett K. bref, som tillåter dem att uppbära vägpenningar.
Det är icke fråga om alt afskaffa dessa vägpenningar.
Bolaget kommer således i åtnjutande af en skälig ersättning
genom vägafgifterna, hvilka, enligt allas medgifvande,
äro ganska höga.
Hr af Dalström: I anledn. af hvad Gr. von Platen
sednast anfört, får jag vördsamt erinra, att, då Konungen
beviljar vägafgifter, alltid måtte vara meningen, att dessa
afgifter någon gång skola upphöra. I annat fall skulle landet
belastas med en afgift, sorn isynnerhet för den trafikerande
allmogen blefve ganska betungande. Herrskaperna
må gerna betala, men för allmogens skull önskade jag, att
åtminstone någon tid må kunna emotses, då afgifterna kunna
afskaffas.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 26 blef af R. o. Ad. bifallet.
Bifölls Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 26 dennes
e. m. på bordet lagda mern. N:o 10, om beräkning af notarie-arfvode
för de såsom notarier hos Utsk. anställde
cancellister.
Företogs till pröfning Ridd.Utsk:s den 6 sisth Febr.
e. m. på bordet lagda mern., i anledn. af Ridd.direet:ns förslag,
ang:de tryckningen af R. o. Ad:s prot. vid innevar.
riksdag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag kan blott i allmänhet
uttrycka den önskan, att tryckningen af våra protocoll
för innevar. riksdag matte, i möjligaste måtto, likna
prot.tryckningen vid den sista. Vid 1828—iS3o årens riksdag
trycktes prot:n med alltför gles stil och uti alltför små
häften. Mängden deraf blef så stor, att det är svårt hålla
reda
Den 28 Mars e. m.
585
reda derpå. Utsk. liar icke närmare bestämt, huru dervid
bör lillya; men jag hoppas oell får vördsamt anhålla, att
tryckningen må ske likasom sista gången.
Ridd.Utskrs mein. hiel' af R. o. Ad. bifallet.
H r M11 n c k af Rosenschöld, Nils Rudolph: I
förmiddagens plenum anhöll jag att få min motion ang:de
Assessor Crusenstolpe communicerad de resp. MedStånden;
jag anhåller nu att få till hordet aflemna de derför nödiga
exemplaren.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Redan i förmiddags,
ehuru R. o. Ad. beslutat att åtskiljas, så snart voteringen
vore fulländad, var det som Hr Rosenschöld anmälte sin
önskan att få sin motion MedStånden communicerad. Jag
ansåg mig då skyldig att genast protestera emot en sådan
åtgärd. Jag har funnit sjelfva ämnet för motionen i högsta
grad obehagligt, och öfverläggningen derom nästan ännu ohehagligare
än frågans beskaffenhet. Jag har derföre varit
glad öfver voteringens resultat; men det skulle smärta mig
djupt, om ämnet skulle bäras omkring till våra MedStänder.
Jag får således, på den grund att delta ärende af mig betraktas
såsom en enskild fråga, samt då motionen blifvit
väckt efter motionstidens utgång och hos oss fått den ut
gång
vi alla känna, anhålla, alt Hr Piosenschölds begäran
att få sin motion meddelad de öfriga Stånden, måtte af R.
o. Ad. afslås.
Ilr Munck af Rosenschöld: 57 §:n Riksd.Ordn.
säger: "Vill ledamot, som ej i Ståndets fattade beslut in”stämt,
sin särskilda tanke hos de öfriga Stånden anmäla,
”staude det honom fritt, genom särskildt meni. eller dicta”men
till prot., hvilket må MedStånden tillställas, enär han
”de för communicationen och prot. nödiga exemplaren deraf
”till Secreter:n aflemnar. Lag samma vare, då någon remiss
”går från RiksStånd till Utsk eller utlåt, från Utsk. till
”RiksStånd.’’ Alltså förmodar jag, att Hr af Dalströms emot
min begäran gjorda invändning icke här kan vinna
afseende.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han af den utaf
Hr Munck af Rosenschöld citerade § icke kunde finna honom
äga laglig rättighet att till de öfriga RiksSt:n få
communicerad ifrägavar. motion eller yttrande annorlunda,
än om R. o. Ad. sådant beslutade; emedan de fall, hvarunder
5y §:n Riksd.Ordn. medgifver en sådan rättighet, här ej
inträffat; beroende det likväl, efter Hr Landtm:s tanke, af
hvar och en, som här inom R. o. Ad. afgifver ett yttrande,
att begära och föreslå detta yttrandes meddelande till
de öfriga Stånden, och på R. o. Ad., att derå besluta bifall
eller afslag.
4H. 74
586
Den 28 Mars e. m.
Hr Munck af RosenschöId: Skulle praxis har gälla,
får jag erinra, alt R. o. Ad. förr medgifvit ledamöter af
detta Stånd att få MedStånden coinmunicerade motioner, å
hvilka remiss blifvit vägrad. För det andra kan jag, såsom
stöd för min begäran, jemte 57 §:n, anföra 5?. §:n Riksd.-  Ordn., som innehåller, att man bör få sina yttranden eller
mern. MedStånden coinmunicerade, då man aflernnar de för
detta ändamål nödiga exemplar.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den af Hr Munck af Rosenschöld begärda communication
med de öfriga Stånden.
Piopades ganska starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit, att
nej öfverröstat ja.
Hr Munck af Rosenschöld: Då det icke förut in
träffat,
att detta Högh Stånd vägrat gifva någon dess ledamot
tillstånd att få sin motion MedStånden communieerad,
och då tankarne äfven vid detta tillfälle varit delade, vågar
jag anhålla om votering.
Upplästes till justering följande voterrs-proposition.
Den som bifaller den af Hr Munck af Rosenschöld begärda
comrnunication med de öfriga RiksStm, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå ofvannämnda begärda proposition.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vågar vördsamt anhålla,
att Hr. Frih. o. Landtm, behagade låta uppläsa det anförande,
som Hr Rosenschöld önskat få MedStånden cominuniceradt,
och hvilket ännu icke är af Ståndet kändt.
Den motion, hvarå Hr Munck af Rosenschöld begärt
comrnunication med de öfriga Stånden, upplästes.
Gr. Horn: Ehuru ogerna jag åter yttrar mig i denna
fråga, nödgas jag erkänna, att då jag i förmiddags ansåg Hr
Rosenschölds rättighet obestridlig att få sin motion till Utsk.
remitterad, såsom inlemnad inom motionstiden eller då ändrad
till öfverensstämmelse med dess nuvar. innehåll; så
kan jag icke heller nu se, att honom kan förnekas att få
samma motion MedStånden communieerad, då han deraf aflemnar
4 exemplar. På sådan grund får jag på förhand till
prot. reservera mig emot det troliga resultatet af voteringen,
att communicationen vägras, ehuru jag önskat, att någon begäran
derom icke kommit i fråga; och jag ber Hr Rosenschöld
förskona R. o. Ad. från obehaget att nödgas uppoffra
sin tid på obehagliga och högst ändamålslösa voteringar.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag tager mig friheten
Den 38 Mars e. m.
58;
erinra detta Högi. Stånd, att oaktadt detta Stånd fann sig
föranlåtet att vägra remiss å Gr. Anckarsvärds motioner,
såsom de der af Ståndet ansågos stridande emot grundlagen,
vägrade R. o. Ad. honom likväl icke rättigheten alt få dem
MedStånden communicerade. Jag hoppas detta Stånd gör
mig samma rättvisa, som det ej ville vägra Gr. Anckarsvärd.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då votering blifvit
begärd, densamma komme att företagas, och att ingen annan
öfverläggning nu kunde äga ruin, än angtde voter:s-pro*
postns beskaffenhet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då Hr Munck
af Rosenschöld begärt, att hans motion måtte communiceras
de öfriga Stånden, tager jag rnig friheten anhålla om upplysning,
huruvida han, i öfverensstämmelse med 52 §:n.
Riksd.Ordn., iakttagit det deri stadgade villkor, att till prot.
aflemna f\ exemplar af sin motion.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att de erforderliga
4 exemplaren blifvit till prot. aflemnade.
Uppå af Hr Frih. o. Landtm, framställd propos. blef
den nyss upplästa voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., efter
slutad votering och sedan endast några inkomna utsk:s-betänk:n
blifvit bordlagda, behagade åtskiljas.
Bifölls.
Voteringen företogs nu, och befunnos, efter dess slut,
rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — do.
Nej — 102.
Då Hr Munck af Rosenschöld nu anmälte sig, yttrade
Hr Frih. o. Landtm., att som R. o. Ad. beslutat att
straxt efter voteringen åtskiljas, han fick anmoda Hr Munck
af Rosenschöld att, om det vore något annat än en enkel
reservation han ville yttra, dermed uppskjuta till ett annat
plenum.
Hr Munck af Rosenschöld: Det är blott i anledn.
af voteringen, som jag begärt ordet, och anhåller få dictera
följande till prot. Jag reserverar mig emot det nu af R. o.
Ad. fattade beslut, icke emedan det blifvit mig förvägradt
att få MedStånden commutiicerad en min motion om Assessor
Crusenslolpes frigifvande, utan emedan vår grundlag genom
detta beslut blifvit bruten; och anhåller jag, att denna
min dictamen må blifva MedStånden communicerad, sedar
:ag till prot. aflemnat de behöfliga exemplaren.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad Hr Munck af
Rosenschöld nu anfört, icke för det närvar, kunde bjifva
föremål för öfverläggning, emedan, sedan R. o. Ad. beslutat
588
Den 28 Mars e. m.
att straxt efter voteringen åtskiljas, ingenting annat kunde
företagas, än det som anginge voteringen, och frågan om
en communication med de öfriga Stånden af en reservation
ej med voteringen hade sammanhang.
Då Hr Munck af Rosenschöld nu ytterligare anmälde
sig, yttrade
Hr Frih. o. Landtm, sig icke äga rättighet att tillåta
någon vidare discussion, sedan R. o. Ad. fattat beslut att åtskiljas
efter slutad votering, blott med undanlag att några
inkomna utsk:s-betänk:n måtte läggas på bordet. I annat fall
ville Hr Frih. o. Landtm, visserligen ej vägra Hr Munck af
Rosenschöld att yttra sig på hvad sätt som helst, så vidt det
vore med lagarna öfverensstämmande. Nu vore det likväl
att bryta emot ett fattadt beslut, hvarföre Hr Landtm, förmodade,
alt Ståndets nu närvarande ledamöter funne det
stridande emot Riksd.Ordn. att låta Hr Munck af Rosenschöld
vidare yttra sig, hvadan Hr Landtm, anmodade honom
att dermed uppskjuta till ett annat plenum.
Lades på bordet
Const.TJtsk:s mern. N:o 6, med anhållan om arfvoden
för en notarie och en eancellist, m. m.;
Stats.Utskts utlåt. N:o 27, i anledn. af äskadt anslag för
en handbok i de för menige man vigtigaste delar af allmänna
lagen;
StatsTJtskts utlåt. N:o 28, i anledn. af väckt fråga om
indragning af K. Nummerlotteriet samt angtde åtskilliga dermed
gemenskap ägande ämnen;
StatsUtskts mern. N:o 2g, i anledn. af väckta motioner
om rättighet för Hernösands stift att för framtiden komma
i åtnjutande af de 124 tunnor domkyrkospanmål, som hitintills
från nämnda stift till Upsala domkyrka utgått;
StatsUtskts utlåt. N:o 31, angtde regleringen af utgifterna
under riksstatens usta hufvudtitel;
Bevilln.Utskts mern. N:o 1, om antagande af 3:ne cancellister
utöfver den i Riksd.Ordnts 24 § bestämda personal;
Bevilln.Utskts betänk. N:o 3, angtde Gustaf Bernhard
Appelqvists motion om debetslösens afskaffande, samt skattskrifvarens
åläggande att å debetsedeln jemväl uppföra communala
afgifter.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
