# ID: svediakorp-gov512
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 49,674
# sentences: 1,375
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 7 Mars c. ra.
Då det på R. St, ankommer, att, när en medborgare
fått skatta till Staten öfver billighet oell rättvisa, afhjelpa
bans lidande, genom eftergift af hvad honom blifvit för
mycket påförd t eller afifordradt, vågar jag, i förlitande på
den rättskänsla, soini dylika fall alltid utmärkt H. R. o. Adis
handlingssätt, tilldess upplysta bedömmande anmäla följande.
K. M:s nåd. kungörelse den 21 Dec. 1838 medgaf tillstånd
att till d. 1 Juli 183g ifrån utrikes orter till Riket
införa hvete, råg, korn och hafre, emot hälften af den lull
och öfriga afgifler, som för hvarje af dessa sädesslag eljest
voro i författningarna bestämda.
Grosshandlande!! här i Stockholm, Joli. G. Kahl införskref,
i anledn. deraf, frånjrSt. Petersburg ett större parti
lag, som afskeppades dels med fartyget Prinsessan Louise,
földt af Capitaine J:r M. Schumacher, och dels nied fartyget
Thetes, földt af Capitaine F. Meijer. Dessa båda fartyg
inelarerade redan middagstiden den 3o Juni vid
Sandhamns tullkammare, och voro således inom Rikets
område och i Svensk hamn före den utsatta tidens utgång.
— Schumacher anlände derefter klockan 10 på aftonen
samma dag till Blockhustullen och uppkom på Stockholms
ström 4i limma derefter; Meijer åter, som hade ett
mera trögseglande fartyg och hindrades af motvindar, ej förr
än något senare.
Då Grosshandlande!! Kahl, med biläggande af bevis om
dessa förhållanden, hos K. M. i und. begärde alt få tillgodonjuta
den tulfnedsätlning, som för spanmål, till Riket inkommen
före den 1 Juli, blifvit beviljad, blef sådant genom nåd.
resolution afslaget, emedan tiden för tullnedsällningen varit
bestämdt inskränkt till Juni månads utgång. — En för
Grosshandl. Kahl då okänd tullförfattning, K. Generaltullstyrelsens
circulär den 12 Maj i8'3>,, grundad på en af
K. M. till Tullstyrelsen den 14 April samma år afbiten nåd.
skrifvelse, innehåller väl, att, i afseende på inkommande
fartygs och varors tullbehandling, skall, då en ny tullförfattning
utkommit, den tillämpas, som gäller då skepparens
märkrulla hos vederb. tullkammare eller tullinspection
i lossningshamnen företes. Men detta circulär är hvarken
till efterlefnad promulgeradt, på sätt för gällande kraften
af lagar och författningar i allmänhet erfordras, ej heljer
innefattar det annat, än en ensamt för Tull-district—
chefer och sjötullskamrar utfärdad instruetion. För att vara
emot skeppsägare och godsägare förbindande, hade circuläret
antingen bort i de författningar, som bestämma fatalietiden
för varuimport, uttryckligen anvisas eller till innehållet
anföras, helst i annat fall misstag och deraf härrörande
svåra förluster icke kunna undvikas. Enär nu någon
närmare föreskrift om tiden ej blifvit meddelad i 1838 års
K. kungörelse, än att spa 11111 åIs-i 111 porten till Riket emot
den lägre tullen var tillåten till de 11 1 Juli 1.8 >g , inom
Pen 7 Mars e. rn.
hvilken tid Grosshandl. Kahls ifrågavar. spanmålslaster pypdersägligen
till Riket inkommit; har han, under förmodan
jemväl, att i ett sådant fäll som detta, hvarest fråga arom
skilnad af endast en eller annan timma, iSia års circulär
eller tullembetsmanna-instruetion icke skäligen kmide tillämpas,
samt bör efter alla rättsgrunder hoppas få tillgodonjuta
den förmån, K. kungörelsen lofvar och utfäster. — I händelse
Grosshandl. Kahl anat möjligheten af hvad som händt,
eller att en författning funnits, som medgaf vederb. rättighet
bestämma tullbehandlingen annorlunda, än efter bokstafven
i den K. kungörelsen; så hade Grosshandl. Köhl»
genom lasternas uppläggning i Sandhamn och förändring af
deras destination, hvilket ingeri lag förnekat honom, kunnat
åtminstone till någon del undgå den förlust, hvarmed lian
hotas, och som genom en särskild omständighet blifvit ännu
mera tryckande. Grosshandl, hade nemi. ingått eontract örn
leverering af tretusen-fyrahundra tunnor råg för K. M.'S
flotta i Carlskrona , med dervid till grund tagen beräkning
af de i författningen stipulerade nedsatta tullafgifter. Till
fullgörande deraf voro de ifrågavar. lasterna ämnade, hvil*
ka dock nu, såvida dubbla afgifter skulle äga rum, komme
att kosta honom vida utöfver hvad skäligen varit påräknadt;
och hvartill må läggas, att, ehuru levereringscontractet bestämde
i 5 Jisp. 10 skålp:s vigt per tunna, detsamma likväl
af Grosshandl. Kahl blifvit fullgjordt efter i4 1 isp. 3 skåip.
perttä, hvarigenom K. iVI:s flotta vunnit omkring lyot.Tråg.
På dessa skal, och då Statens vinst af tullmedel, genom
den af K. kungörelsen gjorda tillämpning, måste skattas ringa
emot den förlust en enskild medborgare deraf fick vidkännas,
bör man kunna hoppas, att R. H. St., efter upplyst
öfvervägande af detta ärende, rättvist och högsinnt
förklara Grosshandl. Kahl berättigad till restitution af hälften
utaf de för Capitaine Schumachers last redan erlagda
tullafgifter, samt emot den nedsatta tullafgiften få förtulla
Capitaine F. Meijers last, som är upplagd på nederlag.
Slutligen får jag tillkännagifva, att Grosshandl. Kahl i
und. anhållit hos K. M., alt detta ärende måtte genom nåd.
propos. till R. H. Sits ompröfvande blifva framstäldt, nren
att då denna nåd. framställning, beledsagad med eller utan
nåd. förord, ännu icke till R. St. blifvit öfverlemnad, jemte
de bilagor, som Grosshandl. Kahl, till bevis af sin talan,
vid den första und. ansökningen till K. Finance-exppditionen ingifvit,
har jag, som anser eftertänkliga förhållanden kunna
uppstå, i händelse allmänna författningar icke innehålla bestämda
föreskrifter till efterrättelse, utan att circulärcr från
tullverket, sorn icke blifvit på vederb. sätt kungjorda, skulle
kunna föranleda till annan tydning än ordalagen i författningarna,
och enskilde personer således inledas i förluster,
genom okunnighet af stadganden, som de ens icke kunnat ana,
— trott mig böra, innan motionstiden tilläudalöper, väcka
Den 7 Mars e. m.
denna fråga, på det att R. H. St. må komma 5 erfarenhet
af ett tänkbart förfarande, och Grosshandl. Kahl blifva i
åtnjutande af laglig rättvisa, den jag hoppas att R. H. St.
honom tilldelar i likstämmighet med hans till K. M:s Financeexpedition
ingifna lind. ansökning,- hvarifrån vederb. Utsk.
torde infordra handlingarna, i händelse de, på förenämndä
satt, nådigst icke blifva till R. St. öfverlemnade.
Jag anhåller, att denna mill motion måtte till vedeill,
Utsk. blifva remitterad.
Lades på bordet.
Hr Lagerbjelke, Carl Oscar, uppläste följande 3
motioner:
1.
Vördsammast föreslår jag upphiifvande af K. brefvet d.
3 Juni lySa, som stadgar, att, enär i dråpmål förekommer*
att flere i brådskilnad lagt hand å den döde, och ej utrönas
kan af hvars händaverkan han döden ljutit, Hofrätten må
dömma tili lottkastning emelian de anklagade, och såmedelst
urskilja hvilkendera dödsstraffet undergå skall. Skälen till
denna motion ärö upptagna 1 Hr Jilst.Ombudsmannens berattelse
till R, H. St. vid denna riksdag,
2.
Förvandling af böter till fängelse vid vatten och bröd
har i 5- cap. 4 Straff-b:n blifvit bestämd på ett sätt,
som ej så noga liknar det af annan i samma cap. gjord förvandling.
Ehuru en dags fängelse vid vatten och bröd anses
svårare än ett par spö eller ris,— ty till högsta kroppsstraff
räknas 4° Par spö eller 3o par ris, men ej mer än 28
dagars sådant fängelse; — så har likväl blifvit föreskrifva!, ä'(É
sistnämnda straff ökas med 4 dagar i sender: men sorn det
tydligen både bör och kan ökas^ med endast en dag i sender,
på det att tillökningen i strafftid må närmare lämpas
efter tillökningen i böter; som vidare straffet för hvarje dag
försvåras, allt som tiden för dess fortfarande utsträckes; och
som slutligen högsta kroppsplikt ådömmes vid förvandling till
ris, när böterna öfverstiga 116 daler, och vid förvandling
till spö, när de gå öfver 117 daler; så har jag ansett att,
derest böter hädanefter komma att förvandlas till ettdera af
nyssnämnda begge straff, det vore lämpligt, att högsta kroppsplikt
af valten och bröd bestämdes först när bötesbeloppet
ej för mycket stiger öfver eller under 117 daler; och jäg vågar
alltså föreslå följande förändring af 5 cap. 4 §:n Straffbin:
”Vid boters förvandling till fängelse viii vatten och
”bröd afräknas för hvarje dag 0 daler under första veckan*
”4 dal. under andra, 5 dal. under tredje och 6 dal. under
”fjerde veckan. Går talet af dagar ej jemnt upp emot böterna!
”efter denna räkning, utan stiga böterna något deröfver*,
”då ökes straffet nied en dags sådant fängelse. Ej må någon
”dömmas lill fängelse vid vatten och bröd på längre tid, än
”en månad, eller tjuguåtta dagar.”
Den 7 Mais e. m.
Biittsforva nälin gs-TariJf'.
Till
vatten och
bröd.
Till
snö.
Till ris.
eill. iiuder-
§ elit. JtisL-
enl. 5 cap.
teck tiads
förslag.
I ombudstnis
| förslag.
4 V*
Slraii-b
:n.
-g
*t3
ZU
1 e-
daler
-»
daler
daler
15
33
i daler
Cf_3
daler
2J
CT3
r-T>
“t
5J
tu
05
1 ”*
. 3
1
....4
1
.... 3
1
3 —
G
2
4—8
2
3—6
□
6 —
ö
3
6 - 9
3
4
9 ~
12
4
8 — 12
3
9—12
4
... 10
4
... 10
12
i5
5
12 — 16
4
5
12 — i5
5
10 — 14
5
15 —
18
6
16 — 20
15 — iS
6
i4 — 1S
6
18 —
21
7
18 — 21
•T
18 — 22
21 —
24
8
20 — 24
6
21 — 25
8
7
10 — 20
8
_ /
27
22 — 26
3
n —
9
24 — 28
3ö
33
7
27 —
3o —
10
11
28 — 32
8
25 — 29
9
26 — 3o
9
29 — 33
10
3o — 34
33 —
3G
12
3 a — 36
9
10
36 —
39
i3
3G — 40
10
33 — 37
11
34 — 38
11
25 — 4°
12
3& —
42
• 4
37 — 4'
12
38 — 42
42 — 47
,42 —
45 -
45
48
15
16
4° — 44
44 - 48
11
12
41 — 45
i3
12
13
48 -  5i —
‘54 -
5i
54
57
*7
V8
*9
4S — 52
32
56
i3
*4
45 — 49
49 — 54
54 — 5g
"4
i5
1G
47 — 32
52 — 57
*4
i5
4o — Go
lG
57 —
60
20
56 — 60
13
Go —
63
21
16
67 — 62
16
G3 -  GG —
GG
69
60 — 64
5g — 64
*7
22
23
64 — G8
>7
64 — Gg
18
62
67
»7
Gg —
72
24
68 —s 72
18
67 — 72
18
72 —
75 —
73
5»
23
26;
72 — 76
76 — 80
‘9
20
69 — 74
74 — 79
■9
20
72 — 77
!9
60 — 80
20
78 —
8.
271
77 — 82
20
81 —
84
28'
80 — 84
21
79 — 84
21
84 -
87
293
84 — 88
8S — 92
23
82 — 88
21
87 -  90 —
9°
931
3o
311
23
84 — 90
22
88 — 94
1
22
O3 —
96 3 2
92 — 96
2 4
90 — gG
23
1
Dan 5 Mari e> o*
*97
Till spö.
Till ris.
Till
valten och
bröd.
enl. under-
tecknads
förslag.
1 enl. Just.-  orabndsmls
förslag.
enl. 5 cap.
4 §:n
Straff-b:n.
-3
u
1
Q.
&-
c.
daler.
**
daler.
daler
CT3
daler
&>
daler
U
CO
01
0
«
C:
s-l
1
96— 99
33
9G—100
25
94—100
a3
99—102
34
✓
96—102
24
I0O IO4
26
102—io5
33
io5—108
3
O
O
00
27
102—108
2&
100—106
24
80—110
24
10S—111
3;
110 . . .
28
ioS—112
28
106—112
25
111 —114
38
108—114
26
1—117
3 9
na—116
29
1iG . . .
3o
"7 • • •
4°
112 Il8
26
114—120
27
120 . . .
28
^r
T
00
27
1
124 • • •
28
3.
Vår criininal-lagskipning har, genom mynt-representanternas
småningom fallande i värde, efter hand afvikit från
grunderna i 1734 års lagbok, i så måtto, att brott och förseelser,
belagda med förlust af en viss bestämd penningesnmma,
nu försonas med vid pass af dessas egentligen lagliga
straff, om den felande har penningar att böta med, men
i annat fall med lika svår kroppsplikt som förr; hvaremot
brott, hvilkas straffbelopp och beskaffenhet af stöld eller
snatteri bestämmes af det tillgripnas värde, nu blifva ej blott
hänförda till det svårare brottet stöld, ehuru tillgreppet ej
uppgår till mer än af hvad som egentligen efter lagen erfordras
för alt räknas till en så svår förbrytelse, utan också
belagda, om de efter nya bestämmelsen utgöra stöld, med
det straff, som lagen afser, endast i händelse brottslingen har
och får erlägga penningar, men annars högst obilligt med
2® gånger svårare kroppsstraff.
En sådan lagförändring, tillkommen genom förvexling
af mynt med ibyntrepresentanter, utan att ens vara afsedd
eller påtänkt, mindre öfvervägad af lagstiftande makten; en
förändring, som uppenbarligen gynnar den burgne eller rike
brottslingen, och för honom gör lagens straff hot af böter,
i afseende på andra brott och förseelser än å egendom,
högst vanmäktigt, som deremot är kanske alltför hård för
den fattige uslingen, hvilken måste plikta med kroppen; en
förändring, som skapat många brottslingar nf endast felande
3 H. 38
D e ii 7 Mars c. m.
oell förökat de gröfre brottslingarnes antal, som ådragit
1734 års lag beskyllning för disharmoni och missaktning för
personliga rättigheter, som afliigsnat lagen från öfverensstämmelse
med sig sjelf oell från de grunder, hvarå äfven
criminal-lagförslaget hvilar; en så skadlig förändring bär
och måste företrädesvis vara förtjent af lagstiftande maktens
uppmärksamhet och rättelse, pä sätt som skett 1776 och
180-2 vid mynt-realisationerna.
På dessa och de af R. St:s Just.ombudsman närmare utvecklade
skäl, vågar jag föreslå, att en författning utfärdas
af innehåll:
att de i allmänna lagen och flera stadgar utsatta vilen oell
böter, hvilka äro grundade på ett sådant myntvärde att 3
daler eller 12 mark silfvermynt svara emot en riksdtr specie
i silfver, skola vid detta myntvärde och beräkningssätt bibehållas,
så väl då dessa böter och vitén förvandlas i kroppsplikt
eller fängelse, som då de i penningar erläggas, och alt
följaktligen enahanda beräkningsgrund iakttages i fråga om
tjufnad och i alla andra uti lagen nämnda fäll, då, efter
visst belopp i penningar, förvandling till kroppsplikt skall
ske ; hvaremot vitén och böter i de ekonomiska förordningar,
som icke äga någon gemenskap med allmänna lagen,
och vitesböter uti af vederb. domare eller annan embetsmyndighet
utfärdade vitesförbud, skola utgå efter det beräkningssätt,
att af deri nämnda mynt 2-f r:dr motsvara en
r:dr specie i silfver, samt vid förvandling till kroppsplikt
eiler fängelse, der ej annorlunda särskildt är stadgadt, först
bringas till silfverspeeie och sedermera, efter de i lagen gifna
grunder, derifrån förvandlas till kroppsstraff" eller fängelse.
Dessa 3 motioner lades på bordet.
Gr. Sparre, Carl, hade inlemnat ett så lydande anförande:
'
Det är allmänt kändt, att Norr- och Vesterbottens län
varit utsatta för svår missvext från i83o till och med >838,
endast med det undantag, att ett par af dessa år ej lemnat
så allmän missvext, som de andra.
Lockade af gynnsam väderlek och derpå följande goda
skördar under flera föregående år, hade Norr- och Vesterbottens
allmoge utvidgat sitt åkerbruk och sålunda gjort sig
till största delen beroende af länens egen sädesproduetion.
Redan efter första missvextåret steg nöden bland den mindre
bemedlade stora massan till den grad, att Statens mellankomst
måste anlitas till förekommande af verklig hungersnöd.
Det andra och tredje medförde samma resultat med
ökade behof af undsättning, emedan den välmående befolkningen,
hvilken efter första året af hopsparade redbarheter
kunde skaffa sig sjelf brödföda och äfven räcka en hjelpsam
hand åt nödlidande grannar, småningom af fortsatta
D en 7 Mars e. m.
299.
olyckor bragtes derhän att sjelf behöfva Statens tindsältningsförråder.
18 i ä års missvext var en bland de kännbaraste,
oell så mycket mera nedslående, som den af olyckan
djupt tryckte nordbons nästan slocknade hopp redan
hade äter börjat tändas vid åsynen af en (öfvande gröda.
En frostnatt inträffade, och allt förstördes. Endast hungern
och förtviflan återstodo. Vintern nalkades, förråderna
i magazinerna voro högst obetydliga, kornboden hos
allmogen längesedan rensopad. Staten hade redan efter föregtde
rnissvextåren i undsättning uppoffrat för de begge länen
en half million rtdr b:co, skogsproducler saknade afsättning,
arbetare utbjödo sig förgäfves mot blotta maten. De
som ägde en kaka bröd, måste dela så långt den räckte åt
de massor af utsvultne män, qvinnor och barn, hvilka ända
från fjelltrakterna tiggt sin väg till kustlandet, i hopp
att der finna bröd. — iBark och finmalna agnar, med en
ringa tillsats af kornmjöl, utgjorde läckerheter, afundade
dem, hvilka voro nog lycklige att äga tillgång derpå.
Mine herrar! Den tafla af hjertfrätande elände, som ett
af 3 consecutiva missvextår redan hemsökt land företer, då
innevånarnes hopp om lindring i deras olyckor ånyo blifvit
förintadt, kan ej återgifvas. — Man måste hafva sett det
på nära håll för att kunna fatta hela vidden af det elände,
den förtviflan och den modlöshet, som vid ett sådant tillfälle
öfverväldiga!' alla de olycklige individerne. — Den som
eljest vore böjd att afstyrka Statens mellankomst vid inträffande
missvext, skulle säkert efter en enda dag, tillbragt i
Norr- eller Vesterbotten hösten i833, hafva förändrat opinionen.
I de provinser, der rika personer finnas, hvilka i be-*
hofvets studd kunna bistå den nödlidande genom arbetsförtjenst,
och hvarest vintern ej är lång, kan nöden ej stiga
så högt, som der, hvarest en någorlunda jemnt fördelad
välmåga lika jemnt undergräfves af gemensamma olyckor,
och hvarest industri i allmänhet saknades, lika mycket sora
capitaler , till dess upplifvande. Norr-och Vesterbotten tillhörde
den sednare cathegorien. Att hjelp fordrades, och
en lika snar som kraftig hjelp, om ej provinserna skulle gå
helt och hållet under, det insågs af hvar och en, men ej
lika lätt hvarifrån denna hjelp i en hast skulle tagas, samt
under hvad form den skulle bereda verkligt och varaktigt
gagn. — Man fann, att det dittills följda undsättnings-systemet
i längden skulle alltför mycket betunga det öfriga Sverige
och tillika att det ej medfört annan nytta, än stillandet
af ögonblickets nöd.
Regeringen var derföre betänkt på, att genom meddelande
af räntefria lån till privata uppmuntra till undsättning
ål norra orterna, som hufvudsakligen skulle grunda sig
på användande af innevånarnes industri och arbetskraft;
men utförandet af denna plan kom dock alltid att bero på
Soo
Den 7 Mar* e. ra.
förmåga att ordna, samt hufvudsakligen på oegennytta hos
de personer, åt hvilka Regeringen skulle lenina det ytterst
vigliga förtroende, hvarpå t vänn c provinsers ögonblickliga
räddning och framtida välstånd i betydlig mån skulle hvila.
Grosshandlaren Liljewalch, som redan genom sin verksamhet
och uppmaningar, utsända kring hela Sverige, medverkat
att förskaffa Norr- och Vesterbottens innevånare enskildta
bidrag, lill belopp af flera tusen tunnor spanmål jemte
betydliga contanta summor, och som gjort sig fördelaktigt känd
i orten, åtog sig hösten i833 att af Staten mottaga omkring
6,800 tunnor spanmål, för att tillhandahållas de behöfvande
i nämnde län, företrädesvis i utbyte mot produeter.
Af följande berättelse, afgifven af en af IJr Liljewalchs
liufvudombud i norra orterna, täcktes H. R. o. Ad. finna,
huru och till hvad resultater hail uppfyllt sitt lika berömliga
som hedrande värf.
Mine herrar! Den man, som verkat detta för Norroch
Vesterbotten, har blott dertill fått i biträde från Staten
förenämnda c:a 6,800 tunnor spanmål samt b:co r:dr
5o,ooo contant, utgörande tillsammans ett värde af b:co r:dr
92.000, hvarpå han lär hafva afbetalt något öfver b:co r:dr
50.000. Han slår således ännu i skuld för omkring bfco
r:dr 42,000; men jag är öfvertygad, att en hvar, som följt
fortgången och resultaterna af Hr Liljewalchs högst ovanliga
undsättnings-åtgärder, vill bi11 iglvis erkänna, att det
allmänna i stället är gäldenär till honom, ty onekligen har
han derigenom besparat åt Staten en många gånger större
summa, och derjemte varit måhända den hufvudsak liga
driffjädern till införande i norra orterna af den
industri, hvarigenom större undsättningar vid inträffande
framtida missvextår torde kunna undvikas.
Hade Hr Liljewalch endast ordagrannt uppfyllt sitt åtagande
och ej varit lifvad af en så fast vilja, att, ulan afseende
på egen uppoffring, medverka till vinnande af hufvudändamålet;
så fruktar jag, att den nya undsättnings-principen
ej så kitt kunnat införas, aldraminst med den allmänna
belåtenhet i orten den nu mött. Då det derjemte är allmänt
kändt, att Hr Liljewalch, för att nå detta mål, fått
vidkännas uppoffringar på nyttiga och nödvändiga anläggningar,
på mottagande af mindre säljbara varor af de fattige,
hvilka ej annat kunde lemna o. m. d., samt dessutom,
att större delen af dess ännu utestående äldre fordringar ej
skulle kunna indrifvas utan gäldenärernes totala undergång;
så vågar jag föreslå, att R. St. täcktes medgifva afskrifning
af Grosshandl. Liljewalchs återstående skuld till statsverket,
såsom en måhända ej öfverdrifven ersättning för de nästan
otroliga ansträngningar, han under mer än sex års tid oafbrutet
och med så god framgång egnat åt föremål af be
stämd
nytta för det allmänna, hvaremot Hr Liljewalch bör
Den 7 Mars o. m.
Soi
eftergifva alla sina i Norr-och Westerbotten ägande fordringar,
sorn härleda sig från till allmogen ulborgad spanmål,
från år 1833 till och med i836.
I sammanhang härmed får jag vördsamt föreslå, att de
Norr- och Westerbottens läns skulder för undsättningar från
år i83o till i838, hvarå K. St. redan vid sednaste riksmöte
täckts medgifva en afskrifning af en tredjedel, nu måtte helt
och hållet afskrifvas.
Såsom skäl får jag anföra:
1:0 att erfarenheten redan under sednaste fem åren visat,
att dessa skulder ej kunnat indrifvas utan gäldenärernes
undergång; och i mån sorn dels cautionisler, dels gäl—
denärer dö undan, försvinner all anledn. att hoppas ett
bättre resultat af lagsökningsförsök i framtiden;
2:0 alt jag är öfvertygad, att blotta medvetandet af
denna gamla skuld, i bredd med känslan af en fullkomlig
oförmåga att någonsin kunna betala den, verkar ofördelaktigt
på folkets arbetshåg och industri, emedan det är en
känd sak, att ingenting gör en menniska mera oförmögen
alt förvärfva egendom, än efterhängande gamla skulder.
Jag medger visst, att Norr- och Westerbottens län,
genom eftergift af hela skulden, skulle åtnjuta en ovanlig
faveur, men vågar deremot anföra, att åtta consecutiva
missvextår torde vara en lika ovanlig företeelse, hvilken
berättigar de olyckliga föremålen för så många missöden att
hoppas deltagande af bättre lottade landsmän.
Afskrift.
Bilaga Litt. A.
S. TI. T.
Enligt Tit. yttrade önskan, får jag den äran meddela
en kort historik öfver Hr Grosshandlaren Liljewalchs undsättnings-åtgärder
för norra länen; och är jag öfvertygad,
alt innevånarne i Norr- och Westerbotten skola samt och
synnerligen erkänna, att ingen öfverdrift i framställningen
ägt' rum , utan snarare motsatsen.
Hösten i833 öfverenskom Grosshandlaren G. F. Liljewalch
med Regeringen, att han skulle till undsättande af
Norr- och Westerbottens län mottaga från kronomagazinen
24ii-yS t:r råg och 4i85-i| t:r korn, för att tillhandahållas
innevånarne mot de af Konungens Bef:h:de bestämmande
priser och företrädesvis mot betäckning i produeter.
Jag erhöll uppdrag af Ilr Liljewalch, att för dess räkning
besörja undsättningen, och min instruetion var kort
men bestämd, samt uppfattad i följande puncter:
1:0 att först och främst lindra nöden hvarhelst den
fanns;
2:0 att, med hvad uppoffring som helst, söka framkalla
industri, samt till den ändan genom inköp af allt, som kun
-
3or
Den 7 Mais e. ra.
de frambringas af landets alster, uppmuntra folket till
arbetsamhet.
Ehuru Staten uppoffrat omkring en half million r:dr
till lindrande af nöden efter de 3 föregtde missvextåren, sä
hade dock eländet stigit öfver all beskrifning och tillika alstrat
en håglöshet, som gjorde den fattigare delen af folket
oförmögen att tänka på möjligheten af räddning. Undsättningslinien
sträckte sig från Nordmaling till Öfver-Torneå,
omkring 60 mil, hvilken jag flera gånger måste genomresa,
och hvarvid jag öfverallt bestormades af hungrande. Hopar
af menniskor från det inre af landet, ända från fjellorterna,
släpade sig till kusten, för att erhålla några kappar säd på
credit. Somlige voro af hunger redan till den grad utmattade,
att de ej skulle förmått arbeta, om ock arbete för
dem funnits. För Stockholmsboer, uppfödde i öfverflöd och
obekante med de rysliga verkningarna i en landsort af flera
consecutiva missvextår, lär jag svårligen kunna beskrifva de
hjertrörande scener, som under mina resor oftast framställde
sig. Många för 3 år tillbaka välmående bönder saknade
nu medel att skaffa sig en tunna korn till blandning med
barken åt hemmavar. brödlösa makar och barn.
Troget följande min instruction, utdelade jag spanmålen,
mindre med afseende på köparens säkerhet, än på dess
behof af snar hjelp. Jag lät från predikstolarna, såväl sora
genom utskickade, uppmana folket att sarala kåda, ben,
lumpor, mjölbärsris, björksvamp m. m., samt att tillverka
spakar, gevärsstockar, yxskaft, hjullötar, kuggar, qvastar,
vispar o. ra. d., hvarmed snart de aldra fattigaste samt gubbar
och barn började förtjena sitt uppehälle. Grosshandlaren
Liljewalch hade emedlertid på sin bekostnad engagerat
Idr Assessor Plageman att passera vintren i norden, för att
undervisa allmogen i sättet att samla kåda, att tillverka pottaska
o. m. d. Han lät äfven anlägga en fabrik i Skellefteå
för tillverkning af hartz, terpentin, kimrök, som bedrefs i
så stor scala, som tillförseln af råämnen medgaf; och denna
anläggning, i förening med inköpet af förenämnda effeeter,
erkändes allmänt i orten att verka såsom en utmärkt
gagnelig fattigvård. — Der, hvarest folket ej genast fattade
fördelen af pottaske-tillverkningen, lät Hr Liljewalch med
betydlig uppoffring, legde arbetare mot dagspenning, samla
träd att bränna aska, hvarigenom slutligen fördomen öfvervanns,
och bränningen blef allmän. Till raska bönder,
som ville anlägga pottaske-fabrik, eller vidtaga någon annan
åtgärd för tillgodogörande af landets alster, lemnades betydliga
förlager i spanmål och penuingar. En af de sålunda
tillkomna fabriker tillverkar nu ensamt 6000 lisp. pottaska
om året. Hr Liljewalch yttrade alltid, att förenämnda små
binäringar — med undantag af pottaske-tillverkning, hvilken
kan drifvas i stor scala — hufvudsakligen vore alt betrakta
såsom medel att vänja de egentligen fattige till någon
Den 7 Mars e. ra.
3o3
slags industri, i utbyte mot det nog öfverhandtagande tiggeriet,
oell da Ilr Liljewalch, för att uppmuntra arbetet,
betalte dessa i allmänna handeln mindre användbara artiklar
högt, har han derpå förlorat minst >5,ooo r:dr, hvarå ensamt
på artikeln björksvamp omkring hälften af denna summa.
Allt måste betalas i början nära dubbelt högre, än
hvartill det kunde fås, sedan folket vant sig vid insamling
och beredning. Till vissa socknar afsändes en mängd Engelska
kransågar, med uppmaning lill de skogägande inne
vånarne att lära sig begagna dem till handsågning af plank,
för att få nytta af sin förträffliga skog. Följden blef, att
handsågade plankor redan på följande sommaren levererades
för omkring 25,ooo r:dr r:gs. Det visade sig snart, att
den af Kronan mottagna spanmål var otillräcklig, vid underrättelse
hvarom Ilr Liljevalch, på eget förlag, successivt
afsönde ytterligare omkring 16,000 t:r spanmål och mjöl
lill olika hamnar inom länen. Ehuru ingen kunnat neka
oss, att för denna sednare chargera högst möjliga pris, fick
jag uttryckliga order att sälja den till samma priser, som
den af Kronan emottagna, oaktadt vi, i anseende till sädesbristen
i orten, lika lätt kunnat erhålla minst 3 r:dr högre
pris pr tunna. Ensamt härvid anser jag således Hr Liljewalch
hafva åt orten eller rättare åt det nya undsättningssysteinet
gjort en uppoffring af /[o ä 5o,ooo r:dr.
Innevånarena känna och erkänna tacksamt detta förhållande.
— På sommaren 1834 efter det svåraste missvextåret
såldes spanmålen i Norr- och Westerbotten till lägre priser,
än der varit vanliga, äfven under goda år. Sedan den mest
trängande nöden för ögonblicket hunnit afhjelpas, och den
fattigaste delen af befolkningen kommit i gäng med ofvan
uppräknade binäringar, med glad utsigt att deraf kunna förtjena
till brödföda, började Hr Liljewalch att tänka på befrämjande
af sådana större företag, hvarigenom vidsträcktare
stadigvar. rörelse skulle kunna grundläggas.
Till den ändan riktades uppmärksamheten synnerligast på
skeppsbyggeri, samt directe export till främmande länder af
ortens produeter. Det befanns således nödigt att dela rörelsen
under tvänne hufvud-etablissementer, det ena för
Norrbotten i Luleå, och det andra för Westerbotten i Skellefteå.
Undertecknad erhöll på sin lott det sednare. Som
många i skeppsbyggeri skicklige arbetare saknade sysselsättning,
och allmogen anhöll alt få lemna skeppsvirke, företogs
skeppsbyggnader på 2:ne ställen, nemi. vid Sikeå och Gladviken.
LTnder de föregtde åren hade en t:a korn måst betalas
med värdet af circa 4 Lr tjära. Jag fick order att erbjuda
allmogen byte af en t:a korn mot tvänne t:r tjära, och
mottog under 1834 något öfver 20,000 t:r tjära. Om vi
antaga, att dessa 20,000 t:r tjära, som nu lemnade producenterne
i utbyte värdet af 10,000 t:r korn, ej skulle hafva
gifvit stort mer än hälften under förflutna åren; så
3o4
Den 7 Ma fs e. ta.
visar sig lätt hvilken ofantlig vinst en orts allmoge kan
hemta endast af täflan i handel. En af de frivilliga åtgärder,
sorn medförde största olägenhet och förlust ii;, för Hr
Liljewalch, på samma gång som den beredde beqvämlighet
och vinst för allmogen, var hans transporter af säd från
hufvudorterna, dels längs kusten, dels till det inre af landet,
samt mottagandet af producterna* på de lastningsställen,
som för bonden voro beqvämast. För den, sorn blott kan
köpa en half eller quart t:a säd, är det af vigt att få hemta
detta lilla parti på 5 ä 6 mils närmare väg, hvaremot transporterna
för leverantören medför undermål, commissionsarfvode,
magazinshyra m. m., om ock forlön af köparen
skulle ersättas. 1834 anlades i stor scala för Hr Liljewalchs
räkning, under särskild styrelse, ett skeppsvarf i Luleå, som
ännu fortfar med oförminskad drift, oell hvarest redan mellan
4° och 5o kölar blifvit sträckta. Rörelsen vid nämnda
Varf har varit så liflig, att timmermän hemlats på i5 ä 20
mils afstånd, och i dagspenning utgifvits omkring 5o,ooo
r:dr r:gs på ett enda år. Nämnda varf lär också vara det
största och bäst inrättade privata skeppsvarf i Sverige. —
Det erkännes allmänt, att Or Liljewalchs undsättning boredt
innevånarne mångfalldigt större nytta och belåtenhet, än sorn
kunnat vinnas, ifall Staten hade under de sednare, liksom
under de föregående åren, fortsatt det gamla undsättningssystemet
och måhända dervid ånyo uppoffrat en half eller
lie! million r:dr.
Den rörelse, till hvars införande Hr Liljewalch så verksamt
bidragit, tjente ej blott att lindra nöden för ögonblicket,
utan äfven att förekomma framtida nöd. Hela
beloppet af Hr Liljevalchs omsättning i norra länen anser
jag kunna uppskattas till något öfver en million r:dr, och
minst 3o,ooo menniskor hafva rönt directe fördelar deraf,
medan liela den öfriga befolkningen skördat frukten af den
täflan, som de beredt. Vid indrifvandet af fordringarna
har han alltid gått tillväga med en exempellös skonsamhet,
och af detta skäl kommer att på de ännu utestående göras
betydliga förluster, oberäknadt dem, hvilka redan äro gifna.
Jag betviflar, att någon enskild man någonsin skall våga
ett så stort och svårt företag, som undsättande af tvänne
redan af missvext utblottade provinser; åtminstone torde
det blifva svårt finna någon, som, med så fullkomligt förbiseende
af egen fördel, och en så lycklig förmåga att
hitta på sysselsättning för behöfvande af olika capacitet, vilt
uppoffra capitaler och tid för en ide'e. — Denna ide'e var
hos Hr Liljewalch: ”att bevisa, att man genom klokt
ordnande af ett lands industri ej blott för eko ramer
nöd under missvexter, utan äfven, oaktadt
fortsatta missvextår, der kan införa en viss grad
af välmåga.”
Han
(Hörer till 3:dje Haft., sid. 3o5.)
Afskrift. Bilaga Litt B.
Summarisk räkning öfver undsättnings-anstalterna efter missvextären i83o med i838.
Debet.
Lyfladt frän R. St:s Riksg:s-contor , enl. förteckning
Extra uppbörd
Vinst ii försald och itlborgad spanmal,
Hallands läns undsättnings-redogörelse
Götheborgs d:o
Skaraborgs d:o
Kopparbergs d:o
Jemtlands d:o
Westerbottens d:o
Norrbottens d:o
Skeppsholms magazins d:o
liq,viden med Grosshandlaren Liljewalch för levei
transporterad spanmål
erad och
n
n
v
11
Räntor ,
Elfsborgs läns undsättnings-redogörelse
Wermlands d:o
Jemtlands d:o
Westerbottens d:o
liqviden med Grosshandlaren Liljewalch för öfvértagen spanmål
1,264: 42.
9-
796:
36.
3,321:
12.
10
883:
2.
3
517:
4-
7
8,177:
40.
10
22,962:
—
6
3,8io:
10.
7
ii,i 36:
7-
680:
12.
6
46:
5.
4
i37:
33.
7
81:
32.
781:
11.
6
Er satinius, för förolyckad spanmal,
enl. Westerbottens läns undsättnings-redogörelse
enl.
11
11
ii
ii
ii
Observationer ,
Elfsborgs läns undsättnings-redogörelse
’ d:o
d:o
Westerbottens d:o
Norrbottens d:o
liqviden med gåfvofonden . . . .
Skaraborgs
Kopparber
i4: 3o. 4
6i5: 19. 5
54: 32. —
i54: 7. 4
85g: 8.
6: 45.
52,86g: i3. 8.
1,676: 46. 11.
791: 3i. 4.
i,7°4: 47.
Summa r:dr b:co
Credit.
siJskrif ning:
En tredjedel af primitiva undsättningsskulder jemlikt R.St.-s af K. M. i nåd. gillade beslut,
enl. Westerbottens läns undsättnings-redogörelse . . . . . . 72,166: 35.
„ Norrbottens d:o  108,224: 25. 3. .
t8o,3go: 12.
Transport i8o,3go: 12. 3.
Banco.
1,400,000
57,042 42 11
L 457,04214^ 111
Transport i8o,3go: 12. 3.
För bristande tillgång,
enl. Kronobergs läns undsättnings-redogörelse  ng5; 24.
,, Hallands d:o
227: 2q. 5.
„ Elfsborgs d:o
3,205: 2. 7.
„ Skaraborgs d:o
8,585: 27. 5. „ , „
-  12,813: 35. 5.
M aga zin s-afsk rifning och öfriga omkostnader för span målens
vård m. m. samt transportförluster ,
enl. Hallands läns undsättnings-redogörelse  1,237: 18. 4.
„ Götheborgs d:o
. 631: 1. 11!
„ Elfsborgs d:o
3q5: 20.’ 7.
„ Skaraborgs d:o  13,419: 3. 11.
„ Kopparbergs d:o .
460: 6. 7.
„ Jemtlands d:o  2,643: 22. 1.
„ Westerbottens d:o  10,079: 37. —
„ Norrbottens < d:o
8,609: 11". 6.
,, Skeppsholms magazins-räkning .
9,83-1: 3i. 7.
„ K. Räntekammare-x-äkningen  qoi: 3. 10!
—-—I
1 48,208: 22. 4.
Godtg/orda räntor,
enl. Elfsborgs läns undsättnings-redogörelse . ... , : ; 97: 25. xo.
Förlust å försåld och öfverlåten spanmål,
enl. Elfsboi’gs läns undsättnings-redogörelse  122: 39. 3.
„ Skaraborgs d:o  16,076: 12! —'
„ Westerbottens d:o  10 855:
7.
„ Norrbottens d:o
„k: a8. 11.* OQ „ , „
-  38,023: 32. 9.
Remisslage,
enl. Kronobergs läns undsättnings-redogörelse .
; 73.* 46. 2.
„ Hallands d:o
253’. q‘ lo[
,, Götheborgs d:o
147- 35. xo.
„ Elfsborgs d:o
33o; ,2. _
5, Skaraborgs d:o
157: 46: 8.
„ Wermlands d:o
4,. q#
„ Kopparbergs d:o
i35: 3v. 5.
„ Gefleborgs d:o
9: 24. —
„ Jemtlands d:o
24: 27. n.
„ Westei'bottens d:o
^3: „
x,3oi: 18, 2.
Leverering,
till R. St:s Riksg:s-cont,, enl. förteckning
Transport
281,435
250,000
531,435
1
L
Transport
Contant behållning, som äfven kommer att dit aflemnas,
enl. K. Räntekammare-räkningen 28,779: 33.
„ Hallands läns undsättnings-redogörelse  43o: 22.
Wermlands d:o  18,787: 4°-
Jemtlands d:o
4g3: 16.
Norrbottens d:o  4>%': 24'
»
}>
Balance den 51 Oct. 1859 :
Creditiv-fondens fordran j uti länen utestående >
enl.
Hallands läns undsättniugs-redogörelse ....
20.
2.
Götheborgs
d:o ....
42.
1.
Elfsborgs
d:o ....
5.
5.
57
Skaraborgs
d:o ....
7-
3.
Wermlands
d:o ....
4o.
—
V
Kopparbergs
d:o ....
28.
3.
55
Gelleborgs
d:o ....
20.
7-
55
WesterNorrlands
d:o ....
1.
q-
Jemtlands
d:o ....
16.
Westerbottens
d:o ....
l7-
2.
55
Norrbottens
d:o ....
32.
9-
817,583: 3g.
Hos Statsverket för disponerad spanmål,
Creditiv-fonden tillhörig 6,562: 3o.
Ilos Grosshandlaren m. m. Liljewalch 48,378: 27.
Summa r:dr b:co
531,435
53,082
872,525
,457,042
Stockhol® af Allmänna Magazins-contoret den 2 December i83g.
Jac. Fr. Miillern.
Vidimeras
ex o frido
Jac. Fr. Miillern.
Afskrift. Bilaga Litt. C.
Liqvid med Grosshandlaren och Ridddaren af K. Wasa Orden, Hr C. F. Liljewalch,för emottagen
span mål och uppburna förskott, i ändamål att tillhandahålla Westerbottens och Norrbottens Län
undsättnings-spanmål.
Debet.
Banco.
Hr Grosshandlaren m. m. Liljewalch påföres:
emot bestämda pris öfvertagen undsättningssäd, att tillhandahålla
och Norrbottens nödlidande innevånare:
Westerbottens
Westerbottens läns redogörelse påförer spanmål för
Norrbottens läns d:o d:o ......
....
20,704: 3g. —
21,828: 44- 6.
42,»33
50,000
■> r.
Q
Uppburna förskott till anskaffande af spanmål för Norrbottens
ningsbehof:
Norrbottens läns redogörelse påförd contant ........
läns undsätt-
Ranta,
å levereringen till K. Räntekammaren
å d:o till Norrbottens läns ränteri
166: 23. 1.
564: 36. 5.
731
6
l 1
Summa r:dr b:co
93,264,47
—
C r e d i t.
Hr Grosshandlaren m. 111. Liljewalch godtgöres:
Contanta inbetalningar lill K. Räntekammaren
år i836 capital
„ i83y d:o  '
,, i838 d:o
„ i83g capital
.
ränta
2000: — —
33: 35. 6.
13,86o: — —
18: 24. —
5,328:
147: 47. 1.
21,388: 10. 7.
23,498: g. —
Till Norrbottens Läns ränteri,
enl. Norrbottens läns redogörelse
44,886
48.378
Balance den 3i Oct. i83g:
Hr Grosshandlaren Liljewalchs skuld,
att betala till K. Räntekammaren
d:o i Norrbottens ränteri
21,311: — —
27,067: 27. 5
'9
27
7
5
Summa r:dr b:co
93,264
—
Stockholm af Allmänna Magazins-contoret den 2 December i83g.
Jac. Fr. Mullern.
Vidimeras
ex olficio
Jac. Fr. Mullern.
D e ii 7 Mars c. m.
3oä
Han har lyckats att bevisa sanningen häraf på det mest
praktiska sätt, och så, att hvar och en har skäl vara belåten,
utom han sjelf, som hittills dervid fått göra alltför betydliga
uppoffringar. — I fall jag skulle berätta, hurusom
Hr Liljewalch ej blott undsatte noria orternas innevånare
med spanmål, utan att han äfven med högst betydliga penningesummor
bidrog till afbördande af kronoutskylder m. m.;
huru han vid många tillfällen, genom sin hjelp, räddade
personer från den olyckan att på utmätnings-auction se sin
egendom bortsäljas för en spottpenning; huru han öfverallt
med omsorg uppsökte och genom understöd uppmuntrade
fliten: så skulle troligen de, hvilka ej skådat förhållandet
på nära håll, beskylla mig att måla för mycket i rosenrödt.
Jag uppmanar derföre innevånarne sjelfve eller deras
härvar. representanter att bestämdt och öppet förklara, om
icke folket i orten snarare hade skäl att betrakta Hr Liljewalchs
etablissementer såsom nödhjelps- och flit-uppmuntringsanstalter,
ditsatta på det allmännas bekostnad, än såsom enskildta
handelsföretag; om icke spanmålspriserna, sedan Ilr
Liljewalch började sin undsättning, i allmänhet varit lägre
än förr; om icke priset på landets liufvudproduct, tjära,
deremot småningom stigit nära 5o proc., samt om icke arbetslönerna
i orten blifvit genom den införda rörelsen förhöjda
äfven omkring 5o proc. Nordmaling d. 29 Dee. 1809.
P. S. Janse.
I anledn. af förestående skrift, får jag intyga, alt Hr
Liljewalchs företag i Norrbotten för den arbetande classen
medfört ganska stor nytta, emedan arbetsförtjenst blifvit af
honom beredd åt alla, som velat arbeta; och att jag har
mig bekant, det Hr Liljewalch ännu har för utborgad undsättningsspanmål
utestående betydliga fordringar, hvaraf,
efter hvad jag lika bestämdt känner, en stor del aldrig kan
utbekommas. Stockholm d. 28 Fehr. 1840.
J. Lundberg,
Riksdagsman för Piteå, Neder- och ÖfverLulcå
samt Råneå socknar i Norrbotten.
I Westerbotten är enahanda förhållande, som förut är
omnämndt i Norrbotten. Stockholm d. 28 Febr. 1840.
A. Nordmark, Olof Olofsson ,
Riksdagsman för norra dom- Riksdagsman för södra domsagan
i Westerbotten. sagan i Westerbotten.
Lika lydande med originalet intyga :
Henry Harden. P. Josephsson.
(Se vidstående Bilagor Litt. B och C.)
Lades på bordet.
3oG
Den 5 Mart c. m.
Gr. Spens, Carl Gustaf, hade ingifvit ett anförande,
som upplästes, så lydande:
Att det systeme, som i afseende å utgörandet af de
ordinarie eller grundskatterna i Sverige är gällande, medför
väsendtliga olägenheter, samt att, lill stor del såsom en
följd deraf, särdeles långsamhet och vidlyftighet uti alla utskylders
uppbörd och redovisning äger rum, har i sednare
tider mer och mer blifvit visadt. Detta förhållande är ock
lätt förklarligt, då man erinrar sig, att den mängd olika
titlar, hvaraf förstnämnda skatter bestå, för lång tid tillhaka
tillkommit i mån af tillfälliga behof, och sedermera
öfvergått till ständiga, samt alt, i fråga om uppbördsverket,
allt hufvudsakligen befinnes i samma skick, som för
mera än ett sekel tillbaka, ehuru mycket, som då kunde
vara ändamålsenligt, numera, i följd af förändrade förhållanden,
icke vidare är tjenligt.
Flerfalldiga utvägar hafva, tid efter annan, blifvit påtänkta
till beredande af lindring uti grundskatterna eller deras
jemnare fördelning; men då, i anseende till dessa frågors
vigtiga och grannlaga beskaffenhet, ovisst är, om och hvad
förändring deruti kan tillvägabringas, är det emedlertid af
verkligt behof påkalladt att, oberoende deraf, söka åtminstone
åstadkomma all den förenkling uti sättet för de ordinarie
skatternas utgörande samt uppbörds- och räkenskapsverket,
som, utan rubbning af hufvudgrunderna, kan aga
rum. Jag torde, på grund häraf, kunna hoppas R. o. Ad:s
öfverseende med några föYslag i denna syftning.
Grundskatterna, såsom beroende af skiftande varuvärden,
utgå ojenmt och blifva störst de år, då dåliga skördar
lemna den minsta tillgången till deras gälldande, och då
den mängd olika titlar, hvaraf de bestå, skola årligen efter
markegång beräknas, medför sådant mycket besvär samt
försvårar redogörelse-arbetet, hvarförutan uppbörden och
redovisningen derigenom fördröjes.
För att i möjligaste måtto undanrödja förstnämnda olägenheter,
hafva R. St., enligt deras den 17 Maj 1835 till
K. M. aflåtna und. skrifvelse, beslutat, dels att de ränletitlar,
hvaraf grundskatterna nu bestå, borde till ett färre
antal reduceras, dels att dessa skatter skulle erläggas i contant,
efter ett medium af skatteårets och nästföreg:de 9 års
markegångspris; hvilka beslut likväl icke blifvit bragta till
verkställighet. Att olägenheterna af de stora omvexlingarna
uti skatternas belopp derigenom skulle undvikas, är ostridigt,
likasom att, om räntetitlarnes reduetion en gång blefve
tillvugabragd, sådant skulle medföra mycken lättnad;
men betraktar man närmare det otroliga arbete en dylik
förvandling af räntorna å alla Sveriges egendomar skulle
erfordra, och de svårigheter, som uppstå att utbyta de
nuvar. räntetitlarna så, att de nya icke, förr eller sednare,
genom förändringar i varuvärden, blifva betydligt afvikande
Den 7 Mars c. «n. 3oy
frän nuvar. förhållandet, samt slutligen den ofantliga mängd
tvister, hvilka, genom hvarje jordägares rätt att anföra klagomål
öfver den verkställda omflyttningen, kunde uppkomma,
torde det vara problematiskt, om fördelen af den ifrågaställa
reductionen vore emot svårigheterna dervid svarande.
Ostridigt är, att, oaktadt de här nyss förut omförmälda
förändringarna, de anmärkta olägenheter af vidlyftighet
och långsamhet komma att hufvudsakligen qvarstå.
Äfven dessa torde dock kunna i väsendtlig måtto undanrödjas,
om den modification uti ofvanomförmäldta beslut
ägde rum, att, i stället för medelprisets bestämmande
hvarje år, detsamma fastställdes för en längre tid, hvarigenom,
utan att utskyldsbeloppet på det hela underginge någon
förändring, den fördel vunnes, att de vidlyftiga uträkningarna
å ordinarie-räntan icke behöfde årligen förnyas,
samt dess debitering ej, som nu, uppehållas till den lid, då
årets markegång blifvit fastställd. Olägenheten af räntepersedlarnes
stora antal blcfve då äfven föga kännbar, och reductionen
deraf kunde således antingen förfalla eller tills
vidare anstå. Af sådan anleda, anser jag mig böra vördsamt
föreslå, alt lösniugsprisen för ordinarie räntan och
kronotionden mätte bestämmas för 5 år i sender, grundade
pä medium af niis tfö rut gångna lo års markegång.
Då, i händelse af bifall härtill, behofvet icke fordrar,
att markegångssättningen påskyndas, skulle det, utan hinder
för uppbörden, blifva möjligt, att för nämnda åtgärd bestämma
en lämpligare lid än hittills, så att markegången
kunde utgöra ett sannare uttryck af de verkliga medelprisen
för året, hvilket ock vore så mycket angelägnare, som
intressena för markegångssättningen blefve vida mindre, än
för1 närvar., då årets utskylder äro deraf beroende. På grund
deraf, och med hänsigt tillika till den förändring vid mar—
kegångssättningen, som erfordras, i händelse afseende fästes
å hvad jag härefter framställer angtde indelta räntornas
disposition, tillstyrker jag, alt SlatsUtsk. mätte föreslå nödiga
förändringar , så val uti liden för markegångssältningen,
hvilken torde böra framflyttas minst lill Februari månad
, som hvad dervid i öfrigt bör iakttagas, på det att
densamma, bättre än hittills, må öfverensstämma med de
priser, som verkligen äro gångbara; börande jemväl stadgas,
alt ändring uti hvad länens deputerade dervid bestämma,
icke må kunna af K, Kammar-colleg;ni förordnas.
En annan omständighet, som medför flera väsendtliga
olägenheter och betydligt bidrager till vårt invecklade räkenskapsverk,
är vissa indelta räntors disposition directe till
löntagare m. fl. Den tid detta löningssätt stadgades, kunde
en dylik disposition visserligen medföra fördelar och vara af
behofvet påkallad; men nu hafva förhållandena betydligen
förändrat sig. För räntegifvaren medför detta stora svårigheter,
och mången gång nödgas lian, för undvikande af
3o8
Den 7 Mars e. m.
obehagliga tvister m. m., lösa sådana räntepersedel' högre
•än efter gängse priser, hvarigenom skatten blir drygare, än
den är beräknad och borde vara. För räntetagarne åter är
detta lösningssätt lika ofta högst obeqvämt, i anseende till
de svårigheter och besvär, hvilka med uppbörden hos en
mängd olika personer äro förenade, samt emedan han endast
en gång hvarje år, och då efter långt uppehåll, får
uppbära sin lön, hvars belopp för öfrigt aldrig på förhand
kan tillförlitligt beräknas.
Denna anvisning af indelta räntor medför äfven, på
sätt här ofvan är yttradt, en betydlig inveckling af räkenskapsverket
och vållar att, då en mängd räntor äro anslagna
till stater och corpser, de skola först, såsom anordnade,
afföras uti de allmänna kronoräkenskaperna, för att sedermera
ånyo förekomma lill redovisning uti nämnde staters
och corpsers redogörelser, hvarigenom (lere personer sysselsättas
för en uppbörd, som, utan väsendtlig tillökning uti
göromålen, skulle kunna i sammanhang med öfriga kronouppbörden
indrifvas och redovisas.
Härtill kommer äfven att, med undantag för militärer,
der en jemkning för några år tillbaka ägde rum, de indelta
lönerna äro högst ojemnt fördelade, hvaruti rättelse, med
bibehållande of detta löningssätt, är svår att tillvägabringa.
Med afseende härå föreslår jag, det StatsUtsk. matie taga
clemia fråga i noggrannt öfvervägande och tillse, huruvida
icke elei må vara lämpligt, att alla anordnade indelta
räntor till stats7>crket indragas, Jör alt, i sammanhang med
öfriga skatterna, af Kronans uppbördsman indrifvas och redovisas,
emot det att nuvar. indelningshafvare derföre erhålla
contant ersättning, beräknad efter medium af näslförutgångna
10 års markegång, hvilka anslag på läns-staterna
uppfördes och äfven tillf ollo eflertradarlie, intilldess annan
reglering, i afseende å framlida lönebeloppen, kunde blifva
vidtagen.
Hvad angår de i afseende å sjelfva uppbörden och redovisningen
gällande stadganden, förekommer dervid, alt,
sedan, t. ex. för år 1840, mantalsskrifningen ägt rum i JNTov.
i83g, kunna utskylderna ej infordras, förrän uti Jan. och
Febi-, månader år iB/jt, och redovisas summariskt den 1
Maj s. å.; hvarefter den egentliga eller special-redogörelsen d.
1 Sept. s. å. till Konungens Bef:h:de ingifves och landsboken
först den 1 Juli 1842 inkommer till K. Kammar-rätten för
gransknings undergående. Det är således icke mindre än
i4 ä i5 månaders tid, som förflyter ifrån skattskrifningen,
hvilken skall ligga till grund för utskyldernas debitering,
till dess uppbörden börjar, hvarefter det dröjer ytterligare
16 månader, innan räkenskaperna till den hufvudsakliga revisionen
aflemnas. Att under förstnämnda tidrymd en mängd
förändringar skola inträffa, som försvåra eller hindra utskyldernas
inflytande i enlighet med den verkställda debilerin
-
Den 7 Mars e. ra.
3og
gen, samt slutligen, efter mycket besvär för tjenstemännen,
leda till mångå afskrifningar, sorn icke skulle hafva inträffat,
derest uppbörden kunnat hastigare följa på skattskrifningen,
ligger i öppen dag, likasom olägenheterna af den
långa tidsutdrägten, innan vid räkenskaperna yppade anmärknrr
blifvit utfärdade och pröfvade.
Då man genomgår serien af de åtgärder, som i och
för utskyldernas debiterande, indrifvande och redovisande
skola äga rum, möter först en väsendtlig anledn. till vidlyftighet
och uppehåll deruti, att då uti städerna bevillningens
taxering verkställes endast af Taxer:s-comile'er, skola
dessa frågor å landet först förslagvis handläggas afBeredntscomite'er.
För dessa sysselsättas icke blott en mängd personer,
såsom ledamöter, utan de med göromål ändock mycket
betungade häradsskrifvarne äro deraf en lång lid upptagne
och nödgas resa omkring hela fögderiet. Dessa sednare
comiteer äro likväl icke af verkligt behof påkallade
och medföra ej någon egentlig nytta, minst motsvarande
olägenheterna; ty då Taxerts-comiteerna äro de, som skola
bestämma beskattningen, böra de vara så organiserade, att
all derför nödig kännedom hos dem må kunna förväntas.
Jag tillstyrker af dessa skäl, all, uti nu uppförande bevilln.-sförordn.
, Beredn.-s-comitéer icke ina bibehållas, utan beskattning
s-bestyret å landet, likasom i städerna, ät Taxer.-s-cotn
i teerna öfverlännäs ; hvarvid likväl, till förekommande af
för stora taxet.-s-districter, det bör ankomma pä Konungens
Bcf h.de att, med häradets eller häradernas bifall, om dislricternas
fördelande , enligt locala förhållanden, bestämma.
Äfvenledes förekommer, i fråga om taxerts-åtgärderna
på landet, att en årlig uppskattning af egendomarnas värden
icke är behöflig, enär de ej under en så kort tidrymd
kunna undergå väsendtlig förändring. Det torde visserligen
härvid invändas, att någon olägenhet icke bör uppkomma
deraf, att de blifva föremål för årlig granskning, enär de
ändock i allmänhet bibehållas vid de förra värdena. Vid
närmare betraktande skall man dock finna, att förhållandet
är mycket annorlunda. Just den omständigheten, att förändring
uti egendomarnas värden icke kunnat inträffa sedan
förflutna taxer:s-året, verkar nemi. oftast, att någon ordentlig
pröfning deraf icke äger rum, utan allt bibehå lies. vid
det förra, med undantag endast i de fall, då under året inträffade
försäljningar anses föranledt någon åtgärd, eller tillfälligtvis
väckt fråga om någon särskild egendom påkallar
pröfning. Ofta inträffar det derföre, att de egendomar,
som de sednare åren gått i köp, äro taxerade efter dervid
bestämda värden, då deremot sådana egendomar, som under
längre tid icke ombytt ägare, ej på långt när äro uppskattade
till verkliga värdet. Att sådant icke är rättvist eller
instämmande med den jemnlikhet uti beskattningen, som
hör äga rum, lärer icke kunna bestridas. Efter min öfver
3io
Den j M*re e. m.
tygelse skulle en vida jemnare och rättvisare uppskattning
vara att förvänta, om egendomarnas värdering, å landet,
endast verkställdes hvarje 5 år eller vid hvarje ordinarie
period för ny bevillnts-förordnings vidtagande. Derjemte
skulle denna förändring leda till mycken förenkling uti räkenskaperna
och minskning i vederbörandes besvär; enär det
undvekes alt, på sätt nu sker, årligen upprätta vidlyftiga
taxer:s-längder öfver fast egendom, hvarförutan controllen å
redovisningen i samma mån lättades. Jag hemställer derföre
vördsamt, att lili nu uppförande bevillius-jÖrordning må
varda stadgadt, att försl sammanträdande Taxer-.s-comiléer
skola med noggrannhet uppskatta hvarje egendom till det
värde densamma med säkerhet anses äga , hvilket värde sedermera
uti 5 år kommer alt lif fa till grund för afgiflernas
utgörande, utom i händelse någon egendoms värde genom
olyckshändelser varder forri agadt, då, uppå ägarens skeende
anhållan, nedsättning deruti må beviljas; börande, efter
nämnde lids förlopp, ny uppskattning, enligt nyssbcrörde
grunder, anställas till rättelse för påjoljande 5 år.
Enligt nu gällande stadganden, skola debetsedlarne,
utom i Stockholm, icke utfärdas förr än Pröfn:s-com i teerna
fullbordat sina förrättningar. För att de skattskyldige skola
erhålla kännedom ang:de dem påförda utskylder, måste
.de således nu hos häradsskrifvare!! förskaffa sig upplysning,
huru utskyIdema blifvit af Beredn:s-Comiteerna föreslagna,
samt sedermera förvissa sig derom, huruvida ändring blifvit
af Taxerrs-comiteen beslutad, hvarom underrättelse, socknevis,
skall af häradsskrifvare!! meddelas, för att i kyrkorna
uppläsas. Att sådant för å landet bosatte personer medför
stora svårigheter, är tydligt, hvadan ock ofta händer,
att de förlora det tillfälle att söka ändring uti påförda utskylder,
som med Pröfnts-coroite' är åsyftadt. Jag hemställer
af denna orsak, att öfver hela Riket måtte vidtagas enahanda
ordning, som för närvar, uti Stockholms stad, eller
att debetsedlarna utfärdas och tillställas de skaltskyldige inom
viss kort tid efter det taxeringarne blifvit verkställde,
på det de skaltskyldige derigenom må, utan för stort besvär,
erhålla upplysning om hvad dem blifvit påför dt och kunna
deruti söka rättelse, om de det åslunda; hvarefter de förändringar,
hvilka kunna uppkomma i följd af Pröfn.-s-comilés
beslut, iakttagas medelst afkortning eller ytterligare debitering.
Om hvad här förut blifvit föreslaget skulle godkännas,
och debiteringen således kunde verkställas förr än enligt
nu gällande stadganden, blefve deraf en följd, att i detta
hänseende intet hinder mötte för uppbördens tidigare företagande.
Härvid förekommer således endast att tillse, om
och hvad förändring i denna del kan vara lämplig och mest
passande för de skattskyldige.
Den nuvar. uppbördsliden har blifvit bestämd med af
-
Den j Man e. m.
scendo dcrfi, alt ägare och innehafvare pf jord skulle erhålla
nödigt rådrum att försälja sina produeter, eller, uti
bergslagarna, genom kolning och körslor bereda sig tillgång
till utskyldernas erläggande. Berörde tid medför dock
den olägenhet, att allt s. k. arbetsfolk, eller sådane, sorn
emot daglön arbeta hos andra, då i allmänhet sakna arbetsförtjenst
och således hafva svårt att förvärfva sitt uppehälle,
än mindre utgöra sina utskylder, då dessa deremot,
utfordrade annan tid på året, vida lättare skulle kunna
gäldas; hvarjemte en mängd personer bortflyttat ifrån de
ställen, der de blifvit skattskrifne. I städerna är ock samma
uppbördstermin äfven för andra personer i allmänhet
obeqväm, emedan handel och rörelse då till stor del ligga
nere, samt löpande liqvider för det föregrde året då skola
uppgöras. Då förhållandena äro så skiljaktiga, vore det,
efter min tanka, riktigare att hafva olika, derefter lämpade
uppbördstider, än att, genom bestämmandet af en enda,
underkasta både Staten och de skattskyldige deraf följande
olägenheter. Derigenom vunnes ock den fördel, att icke
hela kronouppbörden på en gång komme att indrifvas och
dragas utur rörelsen, samt att en del deraf kunde tidigare
blifva disponibel.
För städerna behöfdes ändock icke mera än en uppbördstermin,
och intet hinder möter att derföre bestämma
en annan tid än å landet. För landsbygden skulle deremot
2:ne uppbördsterminer blifva af nöden. Jag hemställer
således vördsamt, att uppbördsstämman uti städerna mätte
hällas uti September månad för det löpande äret, samt
att ä landet, vid samma tid, förrättas en särskild uppbördsstämma,
hvarvid alla personer, som icke innehafva jordegendom,
skola sina utskylder erlägga; hvaremot nu stadgade
uppbördstid bibehålies för uppbörden af jordägande eller
brukande personers utlagor.
För uppbördsmän å landet skulle väl härigenom uppkomma
ett ökadt besvär; men det blefve, efter min öfvertygelse,
fullt godtgjordt genom utskyldernas lättare indrifvande
och undvikandet af en mängd nu nödiga handräckningsoch
afkortnings-åtgärder; och om hvad jag i öfrigt nu föreslår
vinner bifall, skulle äfven derigenom beredas betydlig
lindring i göromål, säkerligen fullt motsvarande besväret
med den ena uppbördsstämman.
En omständighet, hvarå, i sammanhang med frågan om
uppbörden, uppmärksamheten bör fästas, är den åtgärd för
vinnande af controll å dess riktiga levererande, som nu är
vidtagen, derigenom att fogdens qvittenser, för att vara
gällande, skola af häradsskrifvaren annoteras, hvarförutan
den skattskyldige äfvenlyrar att, i händelse af lippbördsmannens
bristande redovisning, beloppet ånyo betala.
De liqvider, som verkställas vid uppbördsstämma, kunna
naturligtvis lätt conlrolleras. och vederbörlig annotatioa
3i2
Don 7 Mars c. m,
då utan svårighet erhållas. Helt annat ar deremot förhållandet
med hvad som efter stämman erlägges och säkerligen
i hvarje fögderi gör ett ej obetydligt belopp. I afseende
å dessa liqvider är det i hög grad obilligt att fordra,
det den skattskyldige skall, för annotations erhållande, begifva
sig till den ofta långt aflägse boende häradsskrifvare!!,
och möjligen göra flera resor förgäfves, hvarigenom för
mången tidsuppoffringen och kostnaderna för dylika resor
skulle öfverstiga utskyldsbeloppet. Man kan derföre med
skäl fordra, att controllen å Kronans uppbördsman skall
upphöra alt vara i så många fall, som nu, antingen en anstalt
utan påföljd eller i hög grad betungande för de skattskyldige.
Ändamålet torde ock kunna vida säkrare vinnas , derigenom
att, på enahanda sätt som nu tillgår uti Stockholms
stad, för hvarje debetsedel ulfandas ett betalningsbevis, samt
att alla dessa, jemte uppbördsboken, insändas till Konungens
Befdi.de,
bok upplager, furses med en särskild stämpel, hvarförutan
de icke äro gällande. Visserligen skulle derigenom uppstå
ett något ökadt besvär; men då qviltenserna kunde tryckas,
samt endast n:r, namn och summa skrifvas, blefve det ej
betydligare, än att häradsskrifvarne vore derföre ersatte genom
befrielse ifrån skyldigheten att bevista uppbördsstämmorna
och föra särskilda anteckningar öfver verkställda liqvider.
Man blefve ock derigenom betryggad emot sådana,
visserligen icke omöjliga händelser, att skiljaktighet emellan
uppbördsboken och de skattskyldiges debetsedlar förefunnes.
Genom denna förändring skulle ock en tillförlitligare
conlroll å utestående restantier kunna vinnas, än de nu föreskrifna
restlängderna lemna. Dessa sednare, hvarmed åsyftas
att verificera det utestående utskyldsbeloppet vid summariska
redovisningen, måste, för att kunna blifva kringsända
till alla församlingar uti fögderiet och till redovisningsdagen
återkomma, upprättas redan uti Mars månad.
Häraf följer, att om derå uppförda utskylder sedermera till
större eller mindre del indrifvas, kan en uppbördsman, som
vill dölja sin ställning, på sådant sätt bereda sig verification
för vida större belopp, än vid redovisningsdagen verkligen
finnes utestående, och exempel derpå lära ej heller
saknas. En säker och ända till redovisnings-tillfället sträckt
controll vunnes deremot, om det stadgades, alt de oguldna
ulskyldernas belopp verificeras med obegagnade qvillenser,
hvaröfver förteckningar socknevis borde vara upprättade,
med derå antecknade nödiga upplysningar, hvilka förteckningar
derefter genast ifrån Konungens Bef:h:de öfver sandas
till presterskapet, som skulle deni, lika med hvad nu i afseende
å restlängden är stadgadt, uppläsa och återsända, med
anteckning huruvida och hvad anmärkning deremot ägt rum.
Den 7 Mars e. m.
5i3
I sådant fall skulle väl svårligen någon uppbördsman, äfven
om det varit honom möjligt att uppbära penningar,
utan att från sig lemna det stämplade qvittenset, våga att
som restskyldige uppföra personer, hvilka verkligen betalt.
På grund af detta tillstyrker jag derföre, ali R. St. mätte
hos K. M. i und. hemställa, alt de här fjäre slagna studeranden
i afseende ä controll ofver uppbördens levererande och
reslanllers verificerande må i nåder varda utfärdade.
Om alla nu föreslagna'förändringar vidtogos, blefve räkenskapsverket
högst betydligt förenkladt, samt uppbörden
både lättare och till vissa delar mycket tidigare besörjd.
Äfvenså kunde kronobetjeningen, i afseende å de icke jordägande
eller brukande personerne, hvilkas ulskylders utbekommande
alltid är förenadt med största svårigheterna, tidigare och
innan verkställda flyttningar vidtaga indrifnings-åtgärder, der
de erfordrades, och hvilka borde vara slutade, innan uppbördsstämman
för uppbärandet af de bofastes utskyider före
tog es.
f följd häraf blefve det äfven möjligt att, skyndsammare
än hittills, upprätta räkenskaperna, så att vid den tid,
då sista uppbördsstämman å landet skulle hållas, icke annat
borde återstå, än den afslutning, som vore beroende af resultatet
utaf de då till betalning förfallna utskylders indrifning.
Då i städerna all uppbörd borde vara besörjd innan
löpande årets slut, och på landet jemväl en del deraf då
vara verkställd, kunde och borde sedermera dessa räkenskaper,
likasom alla öfriga, upprättas för calender-året, -hvarigenom
möjligen äfven den omslutning, som nu för rikshufvudboken
lärer vara nödig, undvekes. Då på landet vissa af
de debiterade utskylderna icke influtit den 3i Dee., komme
väl beloppet deraf att upptagas som balance; men ali
nödig redovisning för deras leverering och utredning af förhållandet
vid redogörelse-dagen kunde ändock åstadkommas
derigenom, att, på lika sätt som för närvar, uti rikslmfvudboken
iakttages, i utgående balancen specificeras
hvad som sedan den 3r Dec. blifvit levereradt, och hvad
vid redovisningsdagen finnes hos de skattskyldige utestående.
Tiden för redovisningens afläggande skulle ock lätt kunna
bestämmas något förr än nu, eller till den i April, helst,
enligt hvad här förut är föreslaget, de väsendtligaste och
besvärligaste indrifnings- och handräcknings-åtgärderna vida
tidigare än nu komme att äga rum. Dervid torde äfven,
då räkenskapernas uppgörande tidigare kunde företagas, den
lnifvudsakliga redogörelsen, eller special-räkningen kunna
allein nas och den s. k. summariska redogörelsen upphöra.
Det vore derefter tillräckligt att, för vinnande af nödig controll
å redovisningen för de vid nämnda tidpunkt utestående
restantier, särskildt förslag öfver dem afgåfves, innan ny
uppbörd företoges, eller vid den tid special-räkningarna nu
skola aflemnas.
3 II. 4°
Den 7 Mars e. ro.
Då landsböckerna nu icke skola öfverlemnas förr än d.
i Joli, aldra året efter det, för hvilket redogörelsen aflägges,
eller för år iSzJo d. i Juli 1842, samt lands-eontoren
således för räkenskapernas granskning och landsböckernas
uppgörande hafva ett rådrum af 10 månader ; kunde, med
förstnämnda förändringar, och med hänsigt till den förenkling,
som derigenom uppkomme, hvarje års landsbok otvifvelaktigt
afgifvas vid den för hufvudhöckers aflemnande i
allmänhet stadgade vid, eller vid slutet af påföljande året,
eller för år i84o, vid 1841 års slut, då lands-contoren likväl
för sina åtgärder erhölle 9 månaders tid. Derigenom
vunnes en tidigare conlrol! å redovisningen, samt den fördel,
att anmärknrr förr kunde väckas och afgöras, än vid
nuvar. förhållanden.
Enär dessa förändringar, i afseende å redovisningen, ankomma
på K. M:s nåd. ompröfvande, hemställer jag, att
R. St. ville, med framställande af de. i denna del nu yttrade
åsigt er, i lind. anhålla, det K. M. täcktes , efter vcderb.
embelsverks hörande, meddela de nåd. föreskrifter , hvarigenom
det åsyftade ändamålet må kunna vinnas.
Jag anhåller vördsamligen om remiss på detta anförande
till Stats- och Bevilin.TJtsktn, anseendes mig härvid skyldig
förklara — för att ej vela mig hafva ens försökt tillegna
mig en annans arbete — att, oaktadt jag, genom mitt framträdande
såsom motionär, åtagit mig ansvaret för motionen
och den moraliska skyldigheten att försvara densamma, tills
jag biifver örn felen deri öfvertygad, är den dock icke af
mig utarbetad; den är mig meddelad utaf en aktningsvärd
embetsman, som tillhör de i vårt land ännu orepresenterade
samhälls-classerna, och hvars tankar i dessa ämnen jag funnit
öfverensstämmande med mina.
Lades på bordet.
Hr von Gerdten, Gustaf Mauritz, hade inlemnat
följande skriftliga anförande:
Vördsammast får jag väcka den mo'tion, att Tulldistrict-chefen
i inre tullbevaknings-districtet måtte indragas,
som alltsedan år 1825 njutit i,5oo r:dr i årlig lön och
5oo r:dr i s k. resepenningar, jemte dess secreterare och s.
k. tullfiscai, som njuter 400 r:dr, äfvensom den endast för
Nerikes län inrättade rese-tullinspectors-tjensten , som för
närvar, innehafves af Rese-inspectoren Borg, med årlig lön
5oo r:dr och i resepenningar 100 r:dr, allt b:co, utgörande
således en årlig utgift för dessa öfverflödiga tjenstemän —
hvars tjenst, som erfarenheten vittnat, midt inuti landet ej
synes af nöden påkallad — af en summa ej mindre än 3ooo
r:dr b:eo årligen, och nu redan, eller sedan år i32.5, då
dessa sysslor inrättades, kostat Staten öfver 42)000 r:drb:co
och ej iubragt mer än omkring 1 å 3ooo r:dr; således hem
-
Den 7 Mars c. m.
315
ställer och yrkar jag, att dessa för Staten kostsamma och
onödiga 3:ne sysslor måtte genast blifva indragna, dock att
desse tjensteman måtte blifva bibehållne vid sina nu irinehafvande
löner, intill dess de kunna förses, eller erhålla
annan tjenst med motsvarande lön, utan endast för närvar,
gå i mistning af de s. k. resepenningarna, som för dem ej
blifver någon förlust, då deras skyldighet att resa upphörer.
Att detta mitt vördsamma memorial måtte till behörigt
Utsk. remitteras, anhålles ödmjukast.
Lades på bordet.
Hr af Forsell, Carl, hade ingifvitföljande anförande:
Den som uppmärksamt följer utvecklingen af samhällenas
välstånd, undgår icke att göra den anmärkningen, att
den öfverklagade långsamheten i framgåendet till en stor del
beror deraf, att man mer sysselsätter sig med stundens kraf,
än med det som planmässigt i tid måste beredas, för att
kunna gå framåt med säkra och skyndsamma steg. Denna
anraärkn. gäller i de flesta fall ; men det är företrädesvis
ett, som jag beder att nu få göra till föremål för H. R.
'o. Ad:s uppmärksamhet.
Det är en för alla känd sak, att de svårigheter, hvarmed
samhället har att kämpa, ligga hufvudsakligen uti de
för mången tryckande skatterna , .samt uti det ofta återkommandet
af missvextår, som tillhöra landets klimat, och som
icke sällan sätta Regering och Ständer uti de största bekymmer
för hela folkmassors räddning från hungersnöd. Granskar
man förhållandena och orsakerna till nämnda svårigheter,
och gör detta icke ytligt, utan först efter tagen kännedom
af detaljerna, så kan man omöjligen emotstå den
tanken , som ovillkorligen trugar sig på oss, att hvad skatternas
tryckande egenskap, särdeles för jordbruket, beträffar,
denna beror till en hufvudsaklig del på dessa skatters
ojemna fördelning qvalitativt och qvanlitativt; och hvad
Statens bekymmer för dem som lidit missvext beträffar; så
inses det äfven, att detta bekymmer aldrig kan komma att
upphöra förr, än samhällsskicket blifvit lill den grad utveckladt,
att man får försäkrings-anstalter emot missvexter,
likasom man har sådana emot sjöskador, emot brandskador
m. m. cl., och hvarigenom den oundvikliga olyckan utdelas
på det bästa sätt emellan dem, som den träffar, och dem ,'
som för tillfället undgå densamma. — Ehuru länge det Un
må draga på tiden , så mäste det således slutligen hos oss
likasom i andra länder inträffa, att skatterna på jorden måste
jernnäs till en billigare fördelning på alla jordägare, äfvensom
att ässurance-anstalter måste bilda sig, på ett eller
annat sätt, emot missvexter.
Men huru vill man tänka på en billig skattejemkning
för ett sådant land sorn Sverige, med så stora olikheter uti
3i5
Den 7 Mars e. m.
jordmån, som de, hvilka förefinnas emellan Malmö, Wikbolandets
, Wadstena-slättens, Arboga-basinens, Upsala-dalens
bördiga leror å ena sidan, samt å andra sidan Westergöthlands
svältor, Wermlands och Dalarnes örjord eller flera
trakters sandhedar; huru vill man jemka emellan provinser,
der jordtemperaturen, eller jordens inre värme, som understödjer
vextligheten, varierar emellan Ystad och polcirkeln,
ifrån 8J grader till ajj, eller i ett land, der höjden öfver
hafvet af odlad jord är olika på mer än i,4oofot, och hvarest
man ännu är utan pålitliga uppgifter örn följderna af alla
dessa stora olikheter.
Likaså ar det omöjligt att tänka på bildandet af försäkrings-anstalter
emot missvexter, innan pålitligare uppgifter
erhållas om de olika orternas klimatiska förhållanden, så att
assuradeuren vet hvilken risk han står, då han lemnar assurancen,
och kan rätta praemierna derefter.
För att en gång kunna komma till sådana upplysningar,
är det således nödigt att dermed göra början, särdeles som
det är först efter många, under en längre följd af år, fortsatta
observationer, som något resultat står att vinna. I
flera länder, särdeles i Bayern, är detta undangjordt, och de
skörda nu fördelarna deraf. Hade våra förfäder tänkt derpå,
så hade vi nu äfven haft frukten af deras verksamhet;
men derföre bör man så mycket mer se till att icke låta tiden
gå fruktlöst bort. ”Hvar tid häfver sin plåga,” heter
det, och den närvar, har nog deraf, så att den icke behöfver
taga på sig att bära framtidens bekymmer; men vissa
saker måste af ett föreg:de slägte beredas, om de någonsin
skola kunna utföras, — och hvad det nu ifrågavar. vidgörandet
beträffar, så äro de kostnader, sorn komma ifråga, i så
hög grad obetydliga emot det ändamål som vinnes, alt jag
icke drager på det ringaste sätt i betänkande att derom
göra motion.
Allt hvad som behöfver göras, är, ali uti landets olika
delar anställa vanliga väderleks- samt barometer- och thermometer-observationer,
att anteckna flyttfoglarnas ankomst
och bortflyttning, isläggnings- och islossnings-, sånings-,
blomnings- och bergningstider, äfvensom vid slutet af hvarje
år, förhållandet med helsotillstånd, skörden, varupriser,
väglag m. m., samt att få dessa insända till ett för hela
landet gemensamt ställe, till förvarande åt framtiden.
Sådana observationer kunna fås nästan kostnadsfritt, ty
de göras redan af privata personer milliontals årligen; men
ett fel är, att de vanligen förstöras såsom skräppapper, och
sandas aldrig till ett gemensamt förvaringsrum; och det andra
samt hufvudsakligaste felet är, att de göras med högst
opålitliga instrumenter. Dessa kunna nemi. icke fås utan
en särskild omsorg, och blifva ej jemförliga, så framt de
icke förfärdigas på en gång under vettenskapsmäns tillsyn,
och hvarvid alla sins emellan jemföra*, innan de utplante
-
Den 7 Mar» c, m. 317
ras uti landet. Ibland privata personer Ur det förgäfves att
vänta den samhällighet, som dertill ur nödig, nemi. för inköpandet
af t. ex. 24 satser instrumenter på en gång att
spridas i alla landsändar.
Det synes således angeläget, alt Staten träder emellan
för åstadkommandet af denna enighet medelst anslåendet af
2000 r:dr h:eo till inköp af fullständiga barometrar med tillhörande
tbermometrar och hydrogronometrar, hvilka ställas
antingen under R. Vettenskaps-academiens eller under Generallandtmliteri-conlorets
disposition, för att utdelas på väl vallia
ställen inom Riket, till anställande af systematiskt ordnade
och sammanhängande metherologiska observationer,
hvilka hvart io:de år böra i sammandrag af trycket utgifvas.
Jag skulle äfven föreslå jordmånernas undersökning, så
framt denna ej kunde göras när som helst, utan fleråriga
förberedande observationer, och så framt icke kostnaderna
dertill blefve större än jag vågar påräkna. Dessutom hoppas
jag, att denna, äfven så angelägna, undersökning, som
de metheorologiska observationerna, skola på annan väg
kunna ernås.
Lades på bordet.
Frih. Tersmeden, Wilh., hade till prot. ingifvit ett
anförande, så lydande:
Hos R. H. St. får jag anhålla, att det creditiv å banken,
sorn vid 1817 och 1818 årens riksdag blef Jern-eontoret
bevil jad t emot 3 proc. ränta och allt sedan fortfarit, måtte
ytterligare intill nästa riksdag ställas till fullmäktiges i samma
conior disposition, emot det villkor, "att den vinst, sorn
"uppkommer genom dilferencen i räntebetalningen till banden
emot räntan af den genom hankens biträde tillökade
”fond, bör särskildt redovisas och anses som tillgång, dispo”nibel
för Jern-contorets fullmäktige, till ändamål som med
”näringens framgång och förkofran hafva gemenskap, men ej
”utgöra någon tillvext i Jern-contorets enskilda lånefond.”
Lades på bordet.
Hr von Moltzer, Anders Joli. Fredr., hade inleinnat
följande 7 motioner:
1.
Med anledn. af Hr Wernstedts framställda motion om
reforms anställande med de K. Borgrätterna, vågar äfven
jag höja en ovan röst, för att yrka en dylik åtgärd med de
academiska domstolarna vid Rikets universiteter. — Fotade
på stadganden, nära ett halft sekel äldre än nu gällande
allmänna lagen, hvars rätts-normer redan undergått så många
förändringar, och hvars totala Omarbetning länge varit
3i8
Den 7 Mars e. m.
tidens kraf, framställa de academiska domstolarna i sjelfva
deras sammansättning en absurditet, som gränsar till löjlighet.
Så äger t. ex. professorn i de lefvande språken vid K.
Carolinska academien säte oell stämma i consistorium majus.
Och de academiska constitutionerna, uppmana från enväldets
strängaste tidehvarf, författade på latinska språket och i en
stil, sorn måhända få af de laglydige förmå tolka; huru afvika
de ej ifrån allmänna lagen, och hvilka curiosa innehålla
ej de, granskade af närvar, tidsanda! — Såsom mörka
skuggor qvarstå dessa bilder från despotismens natt, af nationen
aldrig sanctionerade, äfvensom föga kände. Och under
dess skydd öfverlemnar Svea blomman af sin ungdom, vid
dess första utsteg i verlden ; åt dem anförtror Staten den
moraliska vården för bildandet af sina förnämsta medborgare!
Vacker är väl i sanning ide'en af dessa patres, sorn emottaga
ynglingens första ledning på verldserfarenhetens och vettenskapernas
bana. Men om denna faderliga myndighet lemnar det
stöd, som i juridiskt afseende tarfvas för den oerfarne, torde
följande framställning förklara.
Okunnig om all juridisk procedur och advocatoriska
vändningar kommer ynglingen till universitetet. Förledd af
en tillfällig obetänksamhet, råkar han begå ett fel, för hvilket
ej en gång allmänna lagen äger något straff — och ej
en gång det — tillfälligheten låter honom endast vara närvar.
vid ett dylikt tillfälle. Ledd af sin oerfarenhet i juridiska
mål och i medvetandet af sin oskuld, blir hans egen
uppriktiga berättelse en snara till hans fällande. Partiskhet,
denna hydra, som så ofta visar sig i de lärdes samfund, finner
honom vara en skyddling utaf någon af minoritetens
hufvuden. Consistorium utgår från den barbariska principen
att vilja statuera ett exempel; stafven brytes öfver hans
hufvud, och utan vittneris intygande, utan anförande af någon
lagens bokstaf mot hans förseelse: Senatus decrevit —
och han dömmes till relegation.— Ännu okunnig om Puitteg.-  b:ns innehåll, begär han besvärshänvisning. Consistorium,
lika okunnigt som han, hänskjuter ett disciplinärt mål under
Hofrätten. Månader förflyta, innan Hofrätten hinner
resolvera obehörigheten af ett dylikt underställnings-mål.
Slägtingar och vänner fly honom som en missdådare, ädelmodet
och välgörenheten draga sin hand ifrån honom. Alla
lians egna förhoppningar pä framtida lycka, och deras, som
han med sina handlingar önskat stödja, äro krossade. — Se
der följderna af en godtycklig domaremakt!
Min afsigt är visserligen icke att äska fria tyglar åt
sjelfsvåldet; tvertom är min önskan att kunna förekomma
det genom sunda åtgärder, genom ett mera humant behandlingssätt,
än att förstöra den felandes hela timliga välfärd
medelst relegation, som i oinvigda öron later synonymt
med landsförvisning, deportation eller dylikt. Inqvisilionens
tortur corrigerade sällan någon kättare. Och den felandes
Den 7 Mars c. m.
319
återupprältning, förbättring— om man så vill — torde alltid
varit lagstiftarens syftemål.
1 anledn. häraf får jag föreslå, icke allenast nya disciplinära
stadgars utarbetande för universiteterna , utan äfven
reform i sjelfva domstolens sammansättning, jemte yrkande,
om ej af relegationsstraffets totala afskaffände, åtminstone
att det aldrig måtte tillämpas med mindre den lagförde
blifvit förvunnen saker till edsörebrott, och att alltid
Academi-cancelierens sanction måste inhemtas, innan ett
dylikt beslut kan vinna laga kraft.
Flera bedröfliga erfarenheter hafva förestafvat mina
ord; måtte de kunna rädda ett uppväxande slägte från
samma öde.
I ödmjukhet får jag anhålla om remiss till Lagutskottet.
2.
Sedan undertecknad uti memorial till Const.IJtsk baft
äran uppgifva de grundlags-förändringar, dem jag anser növändiga,
för alt tillvägabringa en ändamålsenligare organisation
af Hög sta Domstolen; vågar jag nu, i förening dermed,
öfverlemna och hemställa, huru angeläget det är, att Rikets
högste domare, hvilke äro tillsatte för att i Konungens stad
och ställe dcirama sina medborgare, måtte af Staten blifva
satte i det fullkomliga oberoende skick, som gör dem otillgänglige
för alla frestelser till biförtjenst, och som, utan
afseende på enskilda förmögenhetsomständigheter, lemnar
dem full säkerhet att kunna lefva sin värdighet likmätigt,
utan annan penninge-inkomst, än den som embetet lagligen
åtföljer. Ty kan t. ex. någonting mera kränkande tänkas
för den domares anseende, som bar medborgares lif, ära och
gods i sina händer,— någonting mera nedslående för den rättsökande
parten, än föreställningen attén sådan domare, för
bättre utkomst och emot särskild betingad lön, ser sig föranlåten
och befogad att, hemligen eller uppenbarligen, uppträda,
och äfvenså såsom ombud eller fullmäktig åt enskilda,
rika, mäktiga och inflytelserika personer? Jag säger icke,
att nu så sker, men af säkra händer har jag blifvit underrättad,
att exempel icke fattats, det ju Hrr Justitieråd i
tysthet åtagit sig hvarjehanda uppdrag för högt uppsatta
personer, icke aktat för rof att äfven bevaka sterbhusutredningar
efter aflidna rika possessionater eller capitalister,
förordna om sterbhus-auctioner o. s. v. — Att sådant emedlertid
aldrig mera skall kunna äga rum, det är min lifliga
önskan och ändamålet med denna framställning.
Ingen kan förtänka den högt uppsatte embetsmannen,
som nu hos oss representerar en af de fordna Riksens Råd ,
om han önskar, att embetet må lemna honom alla behof
uppfyllda, som till ett beqvämt och äfven något yppigt lefnadssätt
hörer. Sådant är bättre, än att en sådan man lägger
utaf det ena qvartalet efter det andra, för att slutligen
320
Den 7 Mars e. m,
se huru mycket han kan spara ihop , huru mycket han har
att förränta. Märkas bör det ock, att i väl ordnade stater,
der bestämda skilnader finnas i grundlagarna uppdragna
emellan medborgare af olika classer, det alldeles icke ligger
någonting ondt eller förkastligt uti hvad man kallar representation,
blott densamma icke påyrkas af andra personer,
än sådane, som dertill äga en gifven rättighet, och på
visst sätt, en pligt.
Jag får således vördsamt föreslå, att, från och med nästa
års böljan, ledamöterne i Konungens Högsta Domstol på
riksstaten uppföras till en årlig inkomst af sextusen r:dr
b:co hvardera, på sätt att det nu var. lönebeloppet stadgas
såsom lön, men fyllnaden utgår såsom taffelpenningar, på
det att, genom denna för de tjenstgörande åsyftade belöning,
ingen ökad utgift må drabba Staten för pensionerna.
Och får jag vördsamligen anhålla, att detta mitt förslag
måtte till StatsUtsk. remitteras.
o.
Vid l83o års riksdag aflemnade R. St. en skrifvelse till
Konungen, hvarvid de, med fastad uppmärksamhet på behofvet
af en författning, hvilken med lika ordning och fullständighet,
som det lill närvar, statistik mindre lämpliga
tjenstebelänk. af år 1756, omfattade alla i afseende på civila
befordringsmål nödiga föreskrifter, till undanrödjande
af de allmänt kända och öfverkiagade olägenheterna
af de obestämda, under olika slyrelsätt utkomna, förordningar,
som nu skola tjena till ledning vid sådana frågors behandling,
anhöllo, att Konungen, i sammanhang med styrelse-verkens
organisation, måtte låta utarbeta en fullständig
författning rörtde civila befordringar och dermed omedelbart
gemenskap ägande ämnen.
Jag vågar föreslå , att denna begäran nu måtte förnyas,
sedan ett riksmöte passerat, utan att frågan om styrelseverkens
organisation blifvit af Regeringen till definitivt afgörande
åt R. St. öfverlemnad; men behofvet af denna angelägenhet
är så allmänt erkändt, att Konungen förmodligen
nu lärer befordra den till ett slut. Det är då af vigt,
att äfven befordringslagarna i sammanhang dermed afgöras;
och får jag således vördsamt föreslå, att R. St:s JjagUtsk.
måtte gemensamt med Ekon.Utsk. upptaga sjelfva frågan
derom till ny behandling i de delar , der Utsktn kunde finna
sig befogade att föreslå R. St. några grunder för befordringslagen
; men att, ifall Utsktn icke ansågo sig, på grund
af de vid i83o års riksdag andragna skäl, böra ingå i vidare
åtgärder, än att tillstyrka R. St. en förnyad skrifvelse, åtminstone
detta steg måtte göras till mera ordning och säkerhet
inom tjenstemanna-corpsens befordringsväsende.
Om remiss till ofvannämnda Utsk. får jag vördsamt
anhålla. 4.
Den 7 Mars c. m.
4.
Jag vägar fästa R. St:s uppmärksamhet på ett förhållande,
sorn i min tanka har ett ganska skadligt inflytande på
vårt samhälle.
Meningen med den i 1706 års författning stadgade
skärpta executiva kraft för skuldsedlar och invisningar, ställda
till sedelhafvare!) eller ordres, var utan all fråga,
att i den inre rörelsen för den egentliga handeln afhjelpa
blåsten på inrikes vexlar. Emedlertid har detta stadgande
vållat de största olyckor, vingleri och missbrukade förtroenden,
procenteri och bysättnings-tvångets förvandlande
till en hypotheks-anstalt, m. m. De fördelar, den verkliga
handelsrörelsen deraf kunnat hemta, har den nu i större
mått af vexlarna; och vi synas derföre nu kunna, utan hinder,
återgå till hvad förr äfven hos oss var vanligt, och
flera andra länder icke ens ansett sig böra försöka att i sina
lagar förändra, nemi. bruket att hvarje skuldfordrans
öfverflyttande ifrån man till man beslyrkes genom påskrift
å den öfverlagna skuldförbindelsen, och att således förhållandena
enskilde emellan blifva kända, ordentliga och bestämda.
Jag får alltså föreslå, att genom en allmän förordning
måtte förbjudas att vidare utgifva skuldförbindelser ställda
till i n n eh a f v ar e n, och alt det måtte förordnas , att skuldsedel
, ställd till ordres, ovillkorligen skall transporteras,
då den ifrån en till annan Öfverlåtes, af öfverlåtare!) på
emoltagaren, med rättighet för denne att, i händelse af
bristande betalning af sedel-utgifvaren, hålla sig till öfverlåtaren,
och ifall äfven der betalning brister, lill föiegtde
öfverlåtare, samt så vidare man ifrån man till den sedeln
först belänat; anseende jag, att lagen i detta fall ej bör tillåta,
alt stadgandet kan eluderas, genom det eljest begagnade
förbehållet medelst påskrift, ”utan ansvarighet,” eller ”sans
retour,” m. m.
Jag anhåller att denna min motion måtte till LagUtsk.
remitteras.
5.
Jemte det jag föreslår, att II, St. måtte antaga de delar
af nya lagförslaget i Utsöknts- och Handels-b:na, som afse
förändrade föreskrifter för tillämpning af bysättnings-tvånget,
vågar jag vördsamt anhålla, att H. LagUtsk. måtte utreda,
huruvida det icke vore lämpligt att, genom ett tillägg till
de i nämnda förslag föreslagna stadganden, äfven förordna:
1:0 ”att bysättning för skuld icke må äga rum, dä skul
”den ej uppgår till femtio r:dr b:co, såvida den ej kan
”alldeles upphöra;”
2:0 "att bysättning icke må räcka längre än 6 måna3
H. 41
De n 7 M a r s e. m.
”der, då fordringsägaren inom denna tid ej begagnat sin rätt
”att försätta gäldenären i coneurs-tillstånd.”
Anledntna till dessa föreslagna förändringar äro lätt insedda
af en hvar, som vill egna uppmärksamheten till hvad
egentligen bör vara afsigten med bysättnings-tvånget, sådant
lagarna stadgat det. Den kan ej vara att lemna rättighet
till utöfvande af enskild hamnd, eller att den enskilde skulle
för hela lifstiden kunna utöfva en rättighet att hålla en annan
inspärrad, som ej samhället, utan i de svåraste brottsliga
fall, ansett sig sjelf bora begagna emot missdädaren. De
kända missbruken af denna rättighet emot den arbetande
classens medlemmar; de ofta förefallande fall, då dessa för
obetydliga skuldbelopp inneslutas, just vid de tider, då de
genom arbete kunde förtjena något, och det allmänt erkända
förhållandet, att en på grund af beräkning på denna
sorgliga hypotheks-anstalt åt denna class lemnad credit leder
till allmän och enskild skada; allt detta synes tillräckligt
ådagalägga, alt lagstiftaren har rätt och pligt att på
det här föreslagna sätt uppställa en gräns för missbruken.
Då lagen berättigar fordringsägaren att, genom gäldenärens
försättande i coneurs-tillstånd, försäkra sig om de tillgångar
denne äger, samt genom coticurs-ordningen att sedermera
erhålla hvad han ärfva och förvärfva kan, synes lagen
hafva ändamålsenligt och rättvist medlat emellan dem
begge.
Jag anhåller om denna motions remitterande lill Lagutskottet.
6.
Inom RiksSfn har jag hört flera röster påyrka den
stora nödvändigheten af skattebördornas nedsättande, äfvensom
af deras jenina fördelande. Det är med anledn. deraf,
sorn jag vill utbedja mig att härom få yttra några ord.
Stockholms stad har flera författningar, som äro goda,
då de icke öfverträdas, men äfven flera, som äro ingripande
och föranleda till större obehag och ganska stora besvär
för mången, nära lika stora som den ordinarie bevillningen.
Ett af dessa onera har tillkommit genom den stora
makt K. Öfverståth.embetet äger framför alla andra Landsh.-  embeten inom vårt kära fädernesland, nemi. att K. öfverståth.
embetet, så väl genom kungörelse uti tidningarna, som
ock genom den i 3:dje punkten af den å contributionssedelns
baksida meddelade underrättelse befallt, att den skattskyldige,
hvars contribution uppgår till io r:dr b:co och derutöfver,
skall dess belopp uti R. St:s Bank insätta.— Detta
ökade onus och besvär för den skattdragande, för att få afbörda
sig sina utskylder, tillkom först vid i8i5 års uppbörd,
och är af sådan art, att den skattdragande, med ali dess
goda vilja, ej kan detsamma uppfylla.
Inom R. Sfs Bank finnas väl, på bankens egen bekost
-
Den 7 Mar» «. m.
3a3
nåd, flere tjenstemän emot särskildt arfvode anställde under
den tid som uppbördsstämman pågår. Men hela den af K.
Öfverstålh.embetet vidtagna åtgärd visar ett slags misstroende
till dess egna uppbördsmän och ökar derjemte onödigtvis
bankens göromål, samt gör det för den skattskyldige
omöjligt att inom behörig tid erhålla expedition, såvida insättningen
verkställes under den sista halfva uppbördstiden.
— .Naturligtvis är det svårare för i å i personer uppå ett
cantor att expediera omkring 3o,ooo, än för 2:ne personer
uppå hvarje af 7 särskildta contor att expediera samma antal,
jemte den personal, hvars contribution understiger 10
r:dr b:co.
Jag får derföre vördsamt föreslå , att Stockholms stads
innevånare måtte hädanefter äga rättighet att till uppbördscommissarierne
betala, äfvensom comraissarierne vara skyldige
att, hvar och en för dess trakt, emottaga utskylderna;
hvarjemte det må åligga coramissarierne, att de 4 ® 5 sista
dagarna af hvarje uppbördsstämma, äfven pä eftermiddagarne
ifrån kl. 4 till 6, vara å contoren, för att åt hvar
och en, som sig infinner, meddela behörig expedition.
Jag anhåller att detta anförande måtte fåremitteras till
Bevilln,Utskottet.
7.
Då R. o. Ad. vid ett föreg:de plenum till LagUtsk. remitterat
Gr. Löwenhjelms motion, angtde skiljandet af polismästare-befattningen
i Stockholm från polisdomare-kallet,
vågar jag utbedja mig att få fästa R. St:s och dess Utskotts
uppmärksamhet på några angelägenheter, som hafva sammanhang
med detta ämne och med polis-organisationen i
hufvudstaden.
Jag medgifver visserligen, att — ifall det skulle vara
af så stor juridisk vigt Gr. Löwenhjelm synes tro, att all
ransakning borde utföras af en särskild domstol, innan den
vid den egentliga instansen afdömmes, hvilket således skulle
svara emot des. k. instructions-domstolarna i t. ex.Frankrike,—
kunde väl möjligen något godt vara deraf att hemta, äfven
i polisväg; ty då blef sannolikt ransakningen förd på ett
sätt, som gjorde proceduren vid sjelfva domstolen mera lagenlig,
än den ofta hittills varit, och torde derigenom controllen
vinnas på hvad som polis-personalen angifvit och uppvisat,
såsom dels befunnet stulet gods, dels sannolikt stulet,
o. s. v. Men jag befarar, att det ändock icke skulle göra
tillfyllest, om ej åtskilliga andra åtgärder vidtagas, för att
betrygga allmänheten, dels att ordentliga protocoller i polisen
förås, dels att allt det gods, som blifvit i förvar taget
af polisen, blifver offentligen kungjordt, ordentligt förvaradt
och uppvisadt, så att ägarne kunna det återbekomma.
Nu t. ex. hör man allmänt öfverklagas, dels att polisprot:n
aldrig i tid utbekommas, t. o. m. icke en gång då
3a4
Den 5 Mars e. m.
besvär skola anföras i Nedre Just.revisionen, dels atl de största
svårigheter möta, för att få reda på det slulna godset,
om det ock finnes i förvar taget; emedan icke alltid uppgifterna
äro fullständiga, och de personer, som skola uppvisa
det, tillstädes, eller sådana controller införda i poliskammaren,
att man är säker om att få efterse allt hvad
som finnes der förvaradt. Det synes emedlertid, som vore
sådant af stor vigt för allmänheten; och jag vågar derföre
föreslå:
x:o att registraturet och protocollet i polisen måtte föras
af särskildt tillförordnade, edsvurne personer, som ej
stå under polismästarens directa order;
2:0 att till registrators-befattningen äfven matte höra
att bålla förteckning öfverallt i förvar taget gods, sorn bör,
jemte beskrifning på persedeln och uppgift på den person,
hos hvilken det blifvit anhållet m. m., noga redovisa, när
oell af hvem det uttagits;
3:o att till notarial-befattningen må höra skyldigheten
att ovillkorligen i behörig tid utlemna begärdta protocoller
eller prot.utdr., vid äfventyr lag förmår;
4:0 att en särskild person måtte hafva vården örn alla
anhållna och förvarade persedlar, öfver hvilka han skall
hålla förteckning, som hvarje vecka bör jemföras med registratorns
och af notarien bestyrkas, samt vara skyldig att,
på vissa tider, hvarje söcknedag , uppvisa sakerna för den,
som tror sig kunna äga anspråk å desamma 111. m., hvarföre
de böra i en dertill utsedd local vara offentligt att bese,
särskildt de, som inom sista 2 ä 3 månader blifvit anhållna,
och särskildt de, som i längre tid varit i polisens
förvar;
5:o att ålit på misstanka anhållet gods genast genom
poliskammarens försorg blifver annonceradl i ett af anuoncebladen,
på sätt, att annoncerna derom alltid inflyta i samma
tidning ;
6:0 att poliskammaren icke må äga försälja anhållet och
outtaget gods på ro års tid ifrån att det, såsom misstänkt,
blifvit offentligen annonceradt, och att de inflytande medlen
måtte tillfalla fattigvården inom Stockholm, och efter journalen
samt auetions-prot. redovisas.
På detta sätt vagar jag tro, att allmänhetens rätt skulle
bäst förenas med en god ordning inom poliskammaren, samt
att, om poiisnotarien tilläts på sitt ansvar antaga biträden
vid protocrns förande, kostnaden för polisens embetsmannapersonal
kunde ansenligt komma att minskas.
Jag anhåller att detta anför, måtte få remitteras till
Lagutskottet,
Dessa 7 motioner lades på bordet.
Deli j Mars c. ni.
3a5
Hr Rosenblad, Bernhard, hade inlemnat följande
8 motioner:
1.
Äfven i vart land harden finare ull-culturen gjort i sednare
åren stora framsteg. Man har dock ofta klagat öfver
dålig afsättning, missbjudande priser, och stundom trott sig
i försvårad införsel af utländsk ull för våra fabriker finna
ett botemedel. Måhända har man gjort fabrikanten orätt
och tagit för missbud hvad som varit en följd, dels af tillfälliga
conjuncturer, dels af locala förhållanden; och att i
hög tull å ull söka hjelpen, torde vara mindre lämpligt, då
frågan är att beröfva Svenska klädestillverkaren dess hundraåriga
monopol. Kraftigare medel vore, att göra Svenska
ullen tillgänglig på utländska marknader; men härtill fordras,
att den blir begärlig, och att tillfälle beredes för dess
uppläggande på passande ställen, och i detta hänseende tror
jag frågan vara nog vigtig, för att Staten tili en början
bör träda emellan.
I Norrköping finnes ett ullcontor, der ullen med sakkännedom
sorteras, och ett dermed förenadt magazin för
upplag. Men hvarföre icke anlägga dylika i Malmö, omgifven
af den provins, som troligen äger det största antal
fina får, och der måhända ortens godsägare skulle vara benägne
deltaga i kostnaden för en magazinsbyggnad, och i
Götheborg, hvars belägenhet för att först begagna en
gynnande conjunctur i England af ingen medtäfiares öfverträffa*.
Om sorteringskostnaden efterskänktes, vore denna
uppoffring troligen icke oförtjent för en näring, som kan
för Sverige blifva vigtig.
Af dessa skäl får jag vördsamt föreslå:
att R. St. måtte bevilja 2o,o0o r:dr, att årligen i fem
år till ull-culturens upphjelpande användas , samt dervid
hos K. M. i und. anhålla, att nya ullcoutor måtte blif
va
i Malmö och Götheborg upprättade, der ullen, äfvensom
i Norrköping, måtte kunna kostnadsfritt sorteras; samt alt,
antingen med eller utan deltagande af enskilde intressenter,
vid de nya ull-contoren måtte blifva inrättade tjenliga magazinshus,
hvarest ullen mot billiga afgifter kunde uppläggas.
2.
Jag får vördsamt föreslå, att R. St. måtte besluta en
und. hemställan hos K. M., att K. M. täcktes erbjuda de
städer, som äro till tolags uppbärande berättigade, en sådan
förändring i sättet för denna rätts begagnande, att nämnda
städer för åren 184.1 till och med i845, i stället för att
uppbära tolag, af tullverket erhölle en aversions-surnma,
motsvarande årliga medeltalet af hvad hvar och ens tolag
utgjort under åren i836—1840, dock sålunda, att, om detta
medeltal understege hvad någon af K. M. godkänd förslagsberäkning
upptoge, summan till i sistnämnda beräkning på
-
3a6
Den 7 Mars e. m.
riiknade belopp förhöjdes; samt att från och med 'år 1846
tolagen koni ine att utgöras efter en viss proc. å tullen för
inkommande varor, för hvarje stad beräknad efter den proc.,
sorn erfordrats för att under åren 1841 —:845 tillvägabringa
den betalda aversions-summan;
äfvensom att, ifall detta anbud af Rikets städer antages, såsom
to la g se r sä 11 n i n g en lämplig af R. St. bestämd proc. af
tullen å inkommande varor får under åren 1841—1845 uppbäras,
som till tullverkets cassa ingår;
men att, om detta anbud icke skulle antagas, så väl alla
utgående sorn de hittills till införsel förbjudna, men hädanefter
tillåtna, varor befrias från tolag; kommandes i så fall
tullen a de sistnämnda alt förhöjas med den i förra fallet
beslutade t o lags-ersätt ni ogen.
Vid remissen till H. Bevilln.Utsk. anhåller jag att få
redogöra för denna motion.
3.
I öfverensstämmelse med en redan af mig väckt motion
om bancovinstens användande, får jag vördsamt föreslå, att
I million r:dr deraf matte på så sätt disponeras, att under
hvarje af åren i8Ji—i845, i 2:ne terminer d. 5o Juni och
3i Dec. utbetalas, hvardera, 100,000 r:dr till K. Commercecolbm,
alt, på sätt särskildt bestämmes, användas till understöd
och ersättning för de fabriksanläggningar, som genom
1111 bestående införselsförbuds upphörande eller tullnedsätt
II
ingar kunde anses lidande.
Förbehållandes mig att vid remissen få ytterligare utveckla
min motion , anhåller jag, att den måtte till Bevillntsoch
l!ancoUtsk:n remitteras.
4.
Enligt R. St:s beslut vid 18)0 års riksdag, förnyadt •genom
1 fia §:n i i83o års banco-reglemente, äro bland andra
följande bankens fordringar i dess räkenskaper förda
inom linien, nemi.:
för af Riksg.cont. till 182.3 års slut
begagnadt creditiv 4joi4>^-*2' '6. 3.
för dess utelöpande creditsedlar vid
samma års slut, efter afdrag af de deri
inbegripna koppar-polletternas metalliska
värde 3,968,412: 23. 2.
Då jag icke tror det vara värdigt, att i R. St:s Bank
inom linien, d. v. s. såsom osäkra, balancera fordringar
hos R. St:s Riksg.contor, då bancovinsten lill 1829 års slut
verkligen kunnat tillgång all använda en summa, motsvarande
dessa poster (sorn också ej mera inbéräknas bland
bankens tillgångar), enligt !668 års bancoordning, ad publi
cos
usus; och då jag icke finner lämpligt att i en dylik
balancering varna kommande Ständer för framfarna misstag;
så får jag, i likhet med en vid förra riksdagen uf Brukspa
-
Den j Mari e, m.
Iron J. Wärn väckt motion, vördsamt föreslå, att förutnämnda
begge fordringsposter måtte i bankens räkenskaper
& {skrifvas.
5.
Vissa från längre tider outtagna fordringsposter bos R.
St:s Bank, lill endel af hvilka inga ägare sedan mer än ett
århundrade afhörts, hafva öfverlåtits till banenstatens enkeoch
pupillcassa, med villkor att ansvara, i händelse anspråken
skulle göras gällande. Då vid sista riksdagen en prasscriptionstid
utsattes för gamla cassasedlars ocli attesters inlösen
, erinrade man sig troligen icke dessa.
Jag får sålunda föreslå, att en praescriptionstid af högst
3:ne år måtte utsättas för ifrågavar. fordringars inlösen , och att
R. St., med und. anmälan derom, måtte hos K.-M anhålla,
att K. M., med nåd. bifall dertill, täcktes derom låta utfärda
allmän kungörelse.
6.
Den s. k. banco-fullmäktiges dispositions-räkning I?:o 2,
egentligen tillkommen för alt lemna fond åt tjenstemäns och
betjentes vid discontverken i fattigdom efterlemnade familjers
pensionerande, äfvensom till hvarjehanda andra understöd,
behöfliga för särskildta fall, men å hvars besparingar
hvarjehanda slags utgifter blifvit anvisade, bestämdes vid
i8a3 års riksdag till 35oo r:dr, men nedsattes iS35 till 2Öoo
r:dr. De deraf utgående pensioner äro af tvänne slag:
i:o sådana pensioner till enkor och barn efter tjenstemän
och betjente i disconterna, hvilka skulle utgått af bancostatens
enke- och pupillcassa, om männen deri varit delägare;
2:0 andra pensioner, beviljade af särskildta afseenden,
och till hvilka höra de i 1835 års banco-reglemente §:n 247
under Litt. g, h, i, ni, n > o, p och q förekommande.
För det fall, att R. 11. St. skulle bifalla milt förslag
örn ökadt anslag för bankens enke- och pupillcassa under
vissa förbehåll, så, då derefter några nya pensioner af första
cathegorien icke kunna förekomma, böra de nu var. från
denna räkning på bankens allmänna pensionsstat öfverflyttas;
men då pensioner af 2:dra cathegorien alltid kunna ifrågakomma,
så hemställer jag, att fortfarande från 1841 års
början en nedsatt summa af i5oo r:dr må med 375 r:dr
hvarje qvartal till denna räkning anordnas, till bestridande
dels af qvarstående pensioner, dels till de af enahanda art,
som efter förut stadgade villkor kunna blifva beviljade.
På detta sätt skulle bankens omedelbara bidrag för pensionering
och understöd för tjenstemäns och betjentes enkor
och barn blifva:
till bancostatens enke- och pupillcassa .... r:dr 2000: —
— dispositionsräkningen N:o 2  ,, i5oo: —
.S:ma r:dr 35oo: —
eller t33£ r:dr mindre Un hvad vid 1823 års reglering afsågs.
3 a8
Den 7 Man e. m.
Bland de vackrare inrättningar i sitt slag inom vårt
land, är bankens enke-och pupillcassa. Stiftad af 1747 års
Ständer och 1748 försedd med af K. M., på SecretaTJtskts
lind. anhållan, stadfästade reglor, hvilka ännu tjena till efterrättelse,
och hvaraf jag här får bifoga en afskrift, har
denna cassa, dels genom deiägarnes bidrag och dels genom
hufvudsakligen indirecta understöd af banken, vunnit den
styrka, att de deraf utgående pensioner äro betydligare än
de, som vederlikar inom det egentliga statsverket kunna påräkna.
Men genom de särskilda utgreningar banken i sednare
tider erhållit, har det förhållande uppkommit, att tjenstemän,
hvars löner icke utgå af den egentliga bancostaten,
ehuru de äro anställde vid verk, som endast äro utgreningar
af banken, icke äro delägare af enkecassan; och delägarne
hafva t. o. m. satt i fråga, huruvida personer, anställde och
aflönte på bankens stat, skulle äga rätt att deri deltaga,
derföre att deras befattningar icke funuos, då enkecassan
inrättades, och icke ansågos befinna sig i alldeles samma
cathegori, som någon förut befintlig tjenst inom banken. (På
denna grund har man t. ex. velat afslå för sedeltryckarne
rätt till deltagande i cassan, ehuru bokbindare, vaktbetjente
m. fl. af ålder deri ägt del.) Uti 1 §:n af förutnämnda af
K. M. sladfästade reglor ”försäkras hvar och en bankens
”betjente,’’ under stadgade villkor, om pensionsrätt för enka
och omyndiga barn. I början förstods detta på så sätt,
att icke endast alla på den egentliga bancostaten med någon
lön uppförde personer ansågos berättigade till deltagande
uti ifrågavar. cassa, ulan att icke endast tjenstemäntien
vid Tumba pappersbruk (det enda verk, som då
tillhörde bank utom banken) utan äfven pappersmästarne
erhöllo deri delaktighet. Först i sednare tider har hinder
deremot mött. I afseende på disconterna , så, då vid deras
första inrättning enskilde jemte banken voro delägare i dem,
var förhållandet med tjenstemännen olika; och när de sistnämnde,
vid disconternas öfvertagande af banken allena ,
blefvo bibehållne, ansågos de tillhöra en särskild stat. Vid
1823 fingo de den förmånen, att bancofullmäktige berättigades
tilldela deras i behof qvarlemnade familjer likartade
understöd, som deras vederlikars af bankens enke- och pupillcassa
åtnjuta. Denna förmån vanns utan villkor af de
tillskott, bankens tjenstemän äro tvungne att sjelfve göra,
men voro åtföljda af den olägenheten, att pröfningen af behofvet
utaf en sökt pension var beroende af fullmäktiges
subjectiva omdöme. Denna förmån blef i 1835 års reglemente
förlängd endast till innevar. riksdag, under förutsättning,
att innan dess vederb. discontverk sjelfve stiftade inrättningar
för deras efterlemnades pensionering. Men deröfver
-
Dea 7 Mars e. ra.
öfver hörde, hafva vederb. tjenstemän förklarat sig vara för
fåtahge, för att kunna bilda en egen fond, och yttrat önskan
alt blifva af bankens enke- och pupillcassa delaktige.
Det kunde visserligen bero af R. St., att, genom samtlige
ifråga var. personers uppförande såsom banco-betjente
på bankens stat, undanrödja allt lagligt motstånd mot ett
sådant deltagande å de förra delägarnes sida. Men då verkligen
enke- och pupilleassans närvar, ställning icke utan ökade
inkomster skulle kunna tåla en sådan påökning i förbindelser
, och R. St., i stället för att vilja minska den hugnad
och tröst deras tjenare inom banco-verket, under en besvärlig
och ansvarsfull tjenstgöring, nu äga i vissheten, att, om de
falla undan, efterlemnade icke skola sakna en tarflig bergning,
sannolikt hellre vilja öka den; så torde härvid ett
lämpligt tillskott böra ifrågakomma, helst detta kunde ske
utan någon tillökning i de utgifter, som för sådant ändamål
ägt rum, och det enke- och pupillcassan år 1747 beviljade
anslag af 800 daler silfv.nut, (motsvarande då efter 4o m.
kurs 640 r:dr b:co), nu utgår med endast (33-y r:dr b:co.
Pensionerna, bestämda af delägarne, utgå nu med -Jldel
of lönen, utan inberäkning af det i83o beviljade arfvode,
eller al de sednare af banco-fullmäktige beviljade interimistiska
löneförhöjningar* De utgöra:
1:0 för commissariers med äldre lön oell banco-secreterares
efterlemnade enkor och barn ...... r:dr 5oo.
2:0 för commissariers med yngre lön och advo
cat-fiscalens
„ ^.00.
3:o för tjenstemäns i andra lönegraden . * . , „ 3oö*
4:o för alla nuvar. d:o i tredje „ 200*
men för de på pensionsstat öfverflyttade eller
afskedade tjenstemäns i denna grad enkor och
barn finnas 3:ne andra cathegorier, nemi.:
1 med pension af 225 r:dr.
1 u >> 17$ ,,
1 ,, ,, 15o ,;
5:o för vissa tjenstemäns i fjerde lönegraden * . „ 125.
„ andra d:o ......... „ 100.
„ bankens vaktmästare ....;*. ,, 100.
;, kammardrängar ,, 75.
„ husdrängar ,, 5o.
Hvarförutan enkor och barn efter förvaltaren af Tumba,
stereotyperingsföreståndaren, diverse konstidkare, äro berättigade
till pension, motsvarande tredjedelen af nämnde
personers lön, utgående till ganska olika belopp.
Med oförändradt iakttagande af den föreskrift, att pensionerna
skola utgöra af lönen, så, om de nu för bancoSlaten
föreslagna löner blefvo under denna benämning fastställda,
skulle på en gång enke- och pupilleassans utgifter
betydligt förökas, och deiigenom möjliga anspråket på bi3
H. 42
33o
Den 7 Min c. m.
drag af banken uppstegras. Det torde derföre vara nödigt,
i händelse af ökadt bidrag af banken för ifråga var. cassa,
att stadga, att ingen förhöjning i pensionerna får äga runi*
utan förutgående bifall af R. St., såvida cassans egna tillgång
gar med full visshet derföre voro tillräckliga. Ett undantag
torde dock nu genast kunna göras för3:dje och 4;de gradernas
tjenstemän. Deras antal är i hög grad förminskadt; genom
de nya befordringslagarna äro för många utsigterna lill befordran,
och sålunda äfven för större pension åt deras enkor,
minskade. En liten tillökning här skulle föga verka på
totalsumman.
Jag får sålunda vördsamt föreslå :
att R.,St. måtte, från och' med början af innevar. år, förhöja
årliga anslaget för bankens enke- och pupillcassa till
2000 r:dr b:co, att qvartaliter utbetalas, äfvensom medgifva,
att denna cassas skuld till den s. k. dispositionsräkningen
N:o 2, 4>5oo r:dr, med från innevar. års början upplupen
ränta, får afskrifvas och eftergifvas; dock mot följande
villkor:
a) att samtlige på banko-discontens och låne-contorens
stater uppförde tjenstemän och vaktmästare, äfvensom bruksförvaltare,
blifvande pappersmästare och vaktbetjenter vid
Tumba, berättigas, att, under samma villkor och med samilia
rättigheter och sky ldigheter som hittills varande delägare,
deltaga i bankens enke- och pupillcassa ;
b) att , ifall framdeles i något bankens verk sådana nya
tjenstebefattningar skulle blifva tillsatta, som befunno sig i
samma eathegori med någon af dem , som förut äro till delaktighet
i enke- och pupilIcassans styrelse berättigade, det
må bero på bankens Öfverstyrelse, att, efter understyrelsens
och cassans delägares hörande, sådan delaktighet medgifva,
dock med rätt för den, sorn deraf kunde finna sig förfördelad,
alt öfver ett sådant beslut, i vanlig ordning, hos
BancoUtsk. eller revisorer sig besvära;
c) att de tjenstemän inom banco-disconten och lånecontoren,
som tillika innehafva tjenst i banken, erhålla delaktighet
i cassan, endast för den befattning, med hvilken
högsta pensionsrälten är förenad;
d) att pensionerna bestämmas att utgå efter följande
classification, och hvari någon förhöjning utan R. St:s medgifvande
ej får äga rum, så länge icke förhållandet af cassans
inkomster och utgifter under io år utvisar, alt sådan
förhöjning med säkerhet och utan behof af ökadt anslag kan
äga rum; i hvilket sistnämnda fall bankens öfverstyrelse, på
delägarnes hemställan, må densamma medgifva.
Pensions-classer:
i:sta classen, 5oo r:dr.
Delägare: banco-commissarier med högre lön, samt de med
lägre lön , som äro departemenls-chefer och bancosecreteraren.
Den 7 Mars t. m.
331
a:dra classen, 400 r:dr.
Delägare: bankens öfrige commissarier, advocat-fiscalen, ombuden
vid låne-contoren.
3:dje classen, 3oo r:dr.
Delägare: bankens tjenstemän i 2:dra tjenslegraden , kamererare
och ombudsmän vid banco-disconten och lånecontoren.
4tde classen, 240 r:dr.
Delägare: bankens tjenstemän i 3:dje tjenstegraden, registratorer
och bokhållare vid banco-disconten och låne-contoren.
5:te classen, 200 r:dr.
Delägare: bankens tjenstemän i 4;de tjenstegraden, cancellister
vid banco-disconten.
6:te classen, 100 r:dr.
Pejägare: bankens vaktmästare.
7:de classen, 75 r:dr.
Delägare: bankens kammardrängar, vaktbetjenter i bancodisconten,
låne-contoren och vid Tumba.
8:de classen, 5o r:dr.
Delägare: bankens husdrängar,
Förvaltaren af Tumba pappersbruk, stereotyperingsföreståndaren,
medaljören, conduetemen, pappersmestaren,
sedeltryckarne hänföras hyar och en till den högsta classen,
hvars pensionsbelopp icke öfverstjger |tdel af den honom på
stat anslagna lön, derunder icke särskildta arfvoden inberäknade.
(Orsaken hvarföre de-icke kunna hänföras till viss
dass är den, att deras lönereglering icke kan vara så oberoende
af tillfälliga förhållanden , som vid vanliga tjenster.)
De delägare, som redan kunna äga rätt till högre pension
än efter denna classjfication, bibehållas för sina enkor
och barn vid denna rätt, äfvensom innehafvarne af indragna
eller indragande befattningar — såsom t. ex. sti Ig ju tårens
— bibehållas vid den pensionsrätt, de nu äga.
För öfrigt kan dispositions- och förvaltningsrätt i öfrigt
bibehållas oförändrad för delägarne, med den enda inskränkning
12 §;n i 1748 års reglor redan stadgar.
Öfver denna min motion torde bankens commissariat
samt enke- och pupillcassans nuvar. delägare böra höras.
Bilaga.
Afskrift af afskrift.
Fredrich etc. etc.
WÅR ynnest etc. etc. Genom und. skrifvelse af den 20
Octobris nästl. år, häfver Oss Riksens tå församlade Ständers
Utskott vid handen gifvit, thet J, så väl som Commissarierne
i Riksens Ständers Bank till SecreteUtskottet afgifvit
et förslag, huru banco-betjenternes enkor och omyndiga
33a
Dea -j Mars e. m.
barn, hvilka merendels varda i medellöst tilstånd efterlemnade,
kunde årligen få någon hjelp och undsättning, såsom
thet vid åtskilliga andra verk sker, jemväl at SecreteUtsk.
funnit et så christel ig l ändamål utan någon känbar gravation
för banquen kunde vinnas. Och på thet thenna nyttiga inrättning
måtte så mycket mer äga bestånd och för framtiden
vara försäkrad, anhåller SecreteUtsk. i lind., at Oss
må täckas authorisera och bestyrkia förbemälda af SecreteUtsk.
faststijlte enke- och pupilicassa samt the theröfver författade
regler, så lydande sorn följer:
1:0 Försäkres hvar och en banquens betjente, såvida
han erlägger then beviljade ytterligare centonals-afgiften,
at hans enka, eller om then ej är till, hans efterlemnade
omyndiga barn, skola njuta ofvanförmälla pension, utan afseende
på tilståndet, i hvilket the kunna lemnäs, thet vare
sig bättre eller sämre.
2:0 Vill någor icke betala then afgift, stände thet i hans
frihet; men njute theremot hans enka eller barn ej någon
pension: och vare honom sedan icke tillåtet, at, genom s3mrma
afgifts erläggande, framdeles blifva delaktig af then förmån,
the öfrige betjente för then af them betalte afgiften
häfver at fägna sig utaf, för the sine.
3:o Enkan njuter pension, så länge hon lefver ogift, och
barn till thess thet fyllt tjuguett år.
Får son viss och ständig allmän eller enskylt lön af etthundrade
daler silfvermynt eiler theröfver, eller varder lian
gesäll i något handtverk, eller dotter gift, upphöre då pen*-  sionen för them, fast the icke fyllt tjuguett år.
Ej bestås pension längre än then månad, i hvilken enka
dött, elier blifvit åter gift, och barn antingen fyllt sine
tjuguett år, eller förut blifvit så försedt, som nu sagt är.
4:0 År enka efter then döde, och antingen inga barn,
eller sådana , som efter nästföreg:de § ej böra njuta pension,
tage enkan then allena; äro omyndige barn efterlemnade,
men icke enka, njute barnen pensionen allena. Äro både
minderårige barn oeh sådane som fyllt 21 år, njute the förre
pensionen allena. Efterlemnas både enka och minderårige
Larn, njute the pensionen tilhopa, enkan en hälft och barnen
then andra hälften, ehvad the äro (leia eller färre, afen
eller flera kullar, och varde (heras del them emellan deldt
efter hufvudtalet. Dör enka eller varder åter gift, falle tå
hela pensionen barnen til; dö barnen, eller återvänder peusionen
ifrån them alla efter föreg:de §, tage tå enkan liela
pensionen, om hon lefver ogift; varder et eller annai barn
dödt, eller återvänder thess pension och et eller flera öfverlefva,
tage thess del, så länge något barn är, som pensionen
njuta bör.
5:o Pension gifves icke, förr än sex månader gått förbi,
ifrån then i hvilken mannen dödt, emedan lön betalas för
Den 7 Mars e. ra.
333
Iben månad, i hvilken dödsfallet timat och för tlie sex följande
njutes begrafningshjelp.
fi:o Begrafningshjelp för enka, eller efterlemnadt minderårigt
barn, bestås icke, utan tå i huset ej linnes hvarv
med then döda kan begrafvas; och blkfve then begrafningshjelp
ej större lin et halft års pension.
7:0 Varder någon banquens betjente befordrad til tjenst
vid annat verk , 11 ju te hans enka och barn ej någon pension
af therina cassa, utan sä ur, att hart i 10 år tjent banquen
och betalt then årliga afgift af lönen, som nu är beviljad,
samt efter flyttningen hvart år gifvit til cassan två för hundrade
af thess i banquen njutne lön.
8:0 Vil then sorn står på banquens pensions-stat , och
njuter lön, utan alt göra tjenst, betula lika afgift til cassan,
som andra banquens betjente, äger han med them lika förmån
och rättighet för sin hustru och barn.
9:0 Häfver barn fyllt 21 år, men är til sina lemmar så
bräckeligt, eller med annan svår och ständig sjukdom så besvärat,
at thet ej kan sitt uppehälle förtjena, njute thet äntå
sin del af pensionen med enkan eller the öfrige barnen,
så länge them något gifves, och när thet återvänder, hälften
af then pension, som efter fadren fallit, til dess thet genom
döden afgår, eller kan få underhåll af hospitals- eller
andra allmänna medel.
10:0 Eho som betalar till cassan then afgift, sorn föresagd
är, tage theröfver vederbörligt bevis.
IVu är han död, skade enkan eller barnens förmyndare
bevis ur kyrkoboken om theras rätta ålder och antal, och
therefter, så länge pensionen bestås, påliteligt besked om enkans
och barnens tilstånd , så at commissarierne altid kunna
hafva nödig kunskap om then dödas efterlemnade.
1 1:0 Commissarierne vare pligtige at tilse, thet pensionen
ej kommer i' orätta händer; och gifve enkans del til
henne sjelf elier thess laga ombud, men barnens delar til
hvars theras rätte förmyndare.
12:0 Yppar sig tvist om pensionens delning eller någons
I'ätt thertil, eller hvad annat dylikt vara må, skilje banquens
commissarie!' the tvistemål. Vil någor kiaga öfver theras
utslag, gore det hos banpo-fullinägtige, och vare gilclt hvad
the t beröm sluta.
i3:p Skickar sig enka eller barn så illa, at the för laster
och brott komma i vanfräjd, miste genast pension, och
njute aldrig mera then förmån.
Thesse reglor, jemte hvad SecreteUtsk. anfört, håfve
Wi hos Oss i nåd. öfvervägande komma låtit; och emedan
Wi äro så mycket mera benägne at befrämja alt hvad lil
thelina inrättningens upkomst och bestånd i framtiden lända
kan, som Wi finna theqsamma vara mycket berömmelig
samt hafva ett ömt och christeligt ändamål til värnlösa enkors
och omyndige barns understöd; ty bafve Wi härma
-
334
Den 7 Mars e. m.
deist till alla delar velat i nåder gilla och stadfästa ofvannämnda
reglor, såsom the här fram man före finnas ord ifrån
ord införde. Hvarjemte VVi velat förunna theone enke- och
pupillcassa lika rätt och förmån, som andra til pios usns
anslagna medel, särdeles att thensamma i evärdeliga tider
må frikallas ifrån ali publique disposition, tunga och afgift
af hvad namn then vara må, samt at enkor och harn, sorn
theraf njuta underhåll, ej måtte för thess skull besväras med
contribution , bevillning och annan pålaga, ej eller sådant
underhåll vara qvarstad eller annat tillgrepp underkastadt.
Hvilket Wi Eder härigenom til behörig efterrättelse,
samt verkställande i thet, som på Eder försorg ankomma
kan, härigenom i nåder velat tillkännagifva. Befallandes Wi
eder etc. Stockholm i Rådkammaren den 29 Augusti 1748.
Under Hans Kongl. Majrts
Wår Allernådigste Konungs och Herres opasslighet
ADOLPH FREDRICH.
Gust. Boneauschöld.
Lika lydande med höga originalet, intygar
A. Broman,
Registr. i R. St:s Bank.
8.
Jag får vördsamt föreslå, att, när innehafvande tillgångar
så medgifva — naturligtvis alltid under förutsättning
af full säkerhet — handels-disconterne må berättigas ali utgifva
lån till samma person äfven utöfver den vanliga maximi-summan
af 20,000 r:dr, dock under följande förbehåll:
1:0 alt, utom låntagarne, minst arne andre personer,
hvaraf hvar och en, äfven med afseende å öfriga discontförbindelser,
anses för hela lånesutnman fullt vederhäftig,
för lånet ansvara;
2:0 att, vid beviljandet af sådana lån, minst -f af närvar.
dlrecteurers bifall erfordras.
Dessa 8 motioner lades på bordet.
Hr Dahlfelt, Carl Ludv., hade ingifvit följande:
Vid sistförflutna riksmöte väcktes hos R. H. St. fråga,
att de 124 t:r spanmål, hvilka, under benämning af domky
rko-tunnor, allt från den tid, då hela Norrland hörde till
erkesliftet, årligen utgått från Hernösands stift till Upsala
domkyrka, matte återfalla lill domkyrkan i Hernösand. Sedan
denna fråga af dåvar. Ekon.Utsk. blifvit beredd, beslöto
R. H. St. att till K. M. ingå med und. hemställan, det K.
M. måtte i nåd. medgifva, att berörde 124 t:r spanmål finge
stiftskyrkan i Hernösand åter tillkomma; anseende R. H.
St. så mycket större anledn. vara till denna hemställan , som
vid alla de tillfällen, då nya stift blifvit skiljda från äldre,
en deremot svarande förändrad disposition af domkyrko-tun
-
Den 5 Mar a e. ra.
335
tiorna redan ägt rum. Vid föredragning af denna R. H.
St:s nnd. hemställan, lärer K. M. icke funnit skäl att då
dertill lemna Dess nåd. bifall; men ökade anledn.T lill förnyande
af samma framställning hafva sedermera tillkommit.
Domkyrkan i Hernösand, ifrån att vara förfallen och bristfällig
vid tidpunkten af förra riksdagen, befinbes nu i det
skick, att den icke mera kan repareras; att den måst tillslutas,
då den hotat att instörta, hvarigenom gudstjensten
tni i gymnasii-huset måste hållas. Så långede fran Hernösands
stift utgående domkyrko-tunnor fortfara att t i 1 Igodo—
komma en främmande stiftskyrka, lärer nämnda stift icke
lii I ligt v is kunna åläggas alt uppbygga en ny domkyrka. En
dubbel och orättvis beskattning skulle derigenom uppkomma.
Hernösands stad borde det väl rätteligen tillhöra att uppbygga
och underhålla en egen stadskyrka, och staden lärer
vara beredvillig dertill; men denna kyrka blefve blott af
mindre storlek, samt afpassad efter stadens eget behof. Den
blefve ingen stiftskyrka, men en dylik borde väl finnas i
en stad, der en biskop och ett dom-capitel har sitt säte,
med lika skäl sorn annorstädes är fallet. Att Hernösands
stift åter må komma i åtnjutande af den domkyrko-spanmål,
sorn blifvit ställd till ett främmande stifts disposition,
synes vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande.
Det är alt hoppas, att de hinder, som derföre hittills mött,
nu mera äro förminskade eller försvunna, i samma mån,
som stiftets behof af att sjelf få tillgodonjuta omnämnda
spanmål ökats; och det är på dessa grunder jag vågar föreslå
R. 11. St. att hos K. M. förnya deras vid sista riksdagen
gjorda hemställan, att de 124 t:r domkyrko-spanmål,
som hittills från Hernösands stift till Upsala domkyrka utgått,
måtte för framtiden få komma stiftet till godo.
Lades på bordet.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonhard; hade ingifvit
följande 7 motioner:
1.
Ibland regeringsärenden, som taga Konungens och R.
St:s synnerliga uppmärksamhet i anspråk, är befordiingsväsendet
ett af de vigtigaste för Svenska folket. Det har erfarit,
hurusom efter 180g års regem.förändring ett stort antal
af Rikets embeten och tjenster blifvit, särdeles efter
riksdagarnas slut, anförtrodda åt personer, hvilka, 0111 de
icke blifvit riksdagsmän, aldrig kommit i fråga till de
tjenster de erhållit. Man har således sett, hurusom vissa
personer blifvit från casernerna förflyttade på statsråds-,
presidents- och landshöfdinge-platser, och åter andra ifrån
obemärkte borgmästare och rådmän i Rikets obetydligaste
städer befordrade till häradshöfdingar med lönande domsagor.
Också har man sett, huruledes militär-personer blifvit
gynnade med civila tjenstebefaltningar framför de embets
-
336
Den j Mars e. m.
män, som inom samma veik många år tjenstgjort. Tullverket,
men isynnerhet postverket, har måst emottaga officé-„
rare,- hvilka så helt oell hållet utträngt postverkets egen betjening,
att deri icke kunnat erhålla någon postförvaltaretjenst,
så framt elen icke varit så obetydlig, att ingen militärpersön
velat hafva den. Det finnes evtra-ordinarier, som
i mer än tjugu år gjort tjenst i Rikets postverk, utan att
kunna fä befordran och lön. De genomlefva deras tid i armod
och behof; och denna så ytterst vanlottade tjensteroannaclass
äger icke ens hoppet att i sin belägenhet se någon
förändring, så hinge någon officer vill söka en ledig postförvaltare-ljenst,
änskönt han icke en enda minut lagt hand
vid dithörande göromål.
Utnämnande till embete eller tjenst är onekligen ett
döm sill t, sä mycket mera maktpåliggande, som det ej sällan
afgör en persons timliga välfärd för hans hela lifstid,
isynnerhet då, såsom händelsen oftast är, den sökande af
allt det arbete lian ifrån sin ungdomstid nedlagt uti det tjenstemannayrke,
hvaråt han enkom egnat sig, icke har någon
annan skörd att för sin ålderdom inberga, än den han väntar
af Regeringens rättvisa och samvetsgrannhet. Då nu
denna skörd inberga» af en främmande och i göromålen
fullkomligt oöfvad person, och således slår felt för den förtjeiiLo
och skicklige arbetaren ; hvad begrepp skall denne då
göra sig om denna rättvisa och denna samvetsgrannhet!
Arbitriira domslut i befordringsmål äro följaktligen lika litet
förenliga med tag och rätt, som andra arbiträra domslut i
vanliga rättsfrågor. Man läse hvad i detta ämne är stadgadt
uti 4° §:n af 1720 års Reg.F,, och man jemföre dermed
den uti 1706 års tjenstebetänk. införda grundrika förklaringen,
huru orden förtjenst och sk i e k I i gh e t skola förstås
och tillämpas.
Jag liar uti ett till Const.Utsk. ingifvet memorial, ang:de'
åtskilliga ändringar i idog års Reg.F. oeh 1810 års Riksd.
Ordn. föreslagit bland annat, att ingen, sorn icke vid något
af Rikets universitetet' undergått examen både i lagfarenhet
oeh kameral-vettenskapen, må hvarken kunna utnämnas eller
förordnas tili president eller landshöfding; äfvensom att
ingen militärperson må förordnas till civil tjenst, sorn icke
undergått åtminstone endera af dessa examina. Skälen och
grunderna för detta mitt förslag äro hemtade dels från K. kungörelsen
d. q Oct. 1812, angille hvad iakttagas bör i anseende
till dem, sorn söka inträde vid rättegångsverken samt
Rikets collegier, dels ock från K. brefvet d. i5 April 1823,-  livaruti stadgas, att ingen äge competenee till lands-kamérerare-,
landt-räntmästare-, läns-bokhållare-, kronofogde-eller
liäradsskrifvare-tjenster, ej helier må någon dertill tills vidare förordnas,
utan att hafva undergått cancelli-, juridisk- eller
kameral-exameti.
Kan
Den 7 Mars e. m.
337
Kan det då vara rättvist, conseqvent, och med Rikets
sannskyldiga bästa förenligt, att chefskaper i de civila embetsverken
anförtros åt personer, sorn icke äga någon academisk
bildning, eller ens tagit student-examen; och måste
icke desse personer vidkännas den förödmjukelsen, att icke
blott sjelfve erfara, utan jemväl af deras egne underordnade
anses och befinnas, att de äro dessa sistnämnda vida underlägsne
både i kunskaper och i duglighet i tjensten. Men
ändå äro dylike chefer berättigade att upptr äda som domare
öfver tjerrstsokandes förtjenst och skicklighet, liksom blefve
de genast inspirerade af en högre kunskaps- och visdomsanda,
i samma ögonblick de utnämnas till chefer uti ett embetsverk,
med hvars göromål de aldrig gjort någon bekantskap.
Jag känner icke, om Const.Utsk. finner skäl att göra
mitt memorial till föremål för R. St:s pröfning: men då
motsatsen kan inträffa, och jag icke vill göra mig skyldig
till den förebråelsen att räknas bland dem. som finna ett
enskildt intresse uti att gifva hyllning åt ett befordrings-systeme,
hvilket omöjligen kan vara gagneligt för Konungens
och Rikets tjenst, och hvaröfver den allmänna rösten redan
länge uttalat ett allvarsamt missnöje; så anser jag det vara
min skyldighet såsom representant, att vördsamt föreslå, det
R. St., oberoende af de åtgärder som Const.Utsk. kan vidtaga,
behagade, uppå de af mig här ofvan anförda skäl,
ingå till Konungen med framställning om missförhållandet
uti det nu i flera år följda befordrings-systemet, samt tillika
uttrycka den rättvisa anhållan, det värdes K. M. icke
blott låta detta systeme upphöra, så att grundlagens ordalydelse,
anda och mening må vara enda regulatorn i allt,
som angår utnämningar och befordringar till Rikets embeten
och tjenster, utan ock afskaffa det både till osäkerhet i de
allmänna göromålens oafbrutna gång, och jemväl till skada
för enskilde personer, nu i sednare tider införda bruket med
embets- och tjenstemäns förordnande tills vidare; ty'då
Staten består iönen, så bör ock tjensten i laga ordning tillsättas
och icke godtyckligt hållas ledig.
Denna motion torde fåremitteras till Allm. Besvärs-och
Ekon.Utskottet.
2.
Om man jemför antalet af de med Svenska riddare-ordnar
beprydde personer här i Riket nu förtiden, emot blott
för 4° a 5o år tillbaka; hvilken glädje och storhet mäste
icke då intaga hvarje Svensk mans hjerta, att antalet af de
till dessa utmärkelser berättigade herrar och män 1' samma
mån så utomordentligt tilltagit, då enligt K. förorda, d. 23
Febr. 1748, angrde de 3:ne förnämsta riddare-ordnarna,
desm, då de tilldelas enskilde Svenskar, icke kunna forvärfvas
annorlunda, än för ådagalagda stora talanger, tap3
H. 43
338
Den 5 Mars e. in.
perliet, långvarig och nyttig tjenst, snille samt
för Riket nyttiga egenskaper.
Högstberörda K. förordn. stadgar såsom oeftergifligt villkor
bland annat, att hvar och en , som till riddare af Svärdseller
Nordstjerne-orden utnämnes, skall gifva förteckning på
sina gjorda tjenster, samt i hvilka ärenden han till Rikets
tjenst och fromma är och varit brukad. Med tillämpning
af detta bestämda stadgande, vill det synas vara
en afgjord sak, att inga andre än Rikets synnerligen utr
märkte embets- och tjenstemän kunna hugnas med någon af
berörda ordnar. Den nyare och nyaste tidens erfarenhet har
dock visat, hurusom föga bekante personer , t. o. m. utom
tjenstemannaclassen, blifvit decorerade; och om man frågar
efter deras ingifna förteckningar på gjorda tjenster,
och i hvilka ärenden de till Rikets tjenst och fromma
äro och varit brukade, så blifver det fasligt svårt att
få reda på något sådant.
Så länge en lag eller K. författning existerar, bör och
måste densamma ovillkorligt följas, samt hållas i helgd och
vördnad. Enär nu det befunnits, att det uti ofvanhögstbelörda
K. förordn. antydda ändamålet med de 3:ne riddareordnarna
skulle alldeles förfelas, och dessa blifva nästan utan
allt värde, om de tilldelas andra personer, än på hvilka kan
fullkomligt lämpas hvad den K. författningen stadgar, såsom
villkor föi' utmärkelsen; så hemställer till R. St. jag vördsamt,
om icke R. St. må täckas hos Konungen framställa
nödvändigheten deraf, att hvad uti K. förordn. d. 2"3 Febr.
1748 är stadgadt, rörtde grunderna och villkoren för
riddare-ordnars tilldelande, kunde i nåd. varda ordagrannt
iakttaget.
Om remiss häraf till Alim. Besvärs- och Ekon.Utsk. anhåller
jag vördsamt.
3.
Rättvis klagan har ofta hörts öfver den nästan otroligt
hårda medfart, som vederfarits och ännu på mångå ställen
vederfares åboerne å de til! åtskilliga boställen anslagna dagsverks-
eller löningshemman i provinsen Skåne. Partiella rättelser
hafva väl någon gång följt, men den slafviska behandlingen
fortfar ännu på vissa ställen.
Det efler gammalt språkbruk s. k. hofveriet, eller
den godtyckliga behandlingen, att ålägga åboerne på dylika
hemman en större arbets- och dagsverks-skyldigket, än de
snart sagdt förmå utgöra, och hvilka tryckande praestationer
kunnat värderas till 200 r:dr r:gs på ett helt hemman, har
fortfarit alltsedan 1600-talet, då det uppkom; och boställsinnehafvårne
fortfara ännu dermed, hvarigenom händt, att
ganska mångå åboer på sådana hemman måst, utblottade
på allt, blifva rof för fattigdom och elände, samt slutligen
med hustru och barn blifvit en tunga för församlingarna.
Jag får alltså vördsamt föreslå, att det s. k. hofveriet
Den 5 Mars e. m.
33g
måtte af R. St. förklaras upphäfvet, såsom opassande med
denna tidens bruk, och att sådane hemmansåboer må blifva
befriade från den Larda behandling de, i anseende till dagsverks-skyldigheters
utgörande, hittills undergått.
Om remiss af detta mitt memorial till Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk. anhålles vördsamt.
4.
Fråga bar redan blifvit inom RiksStm väckt, angtde
indragning af de värfvade regttena , såsom K. Gardesreg:tena
och Kronprinsens Husar-reg:te m. fl., och utan
tvifvel behöfves sådant, i allt livad ske kan, till besparing
i statsutgifterna, örn vi skola någonsin kunna vinna nedsättning
i skatterna.
Men då det ej är att förmoda, att R. St., under närvar.
förhållanden, kunna lyckas att tillvägabringa någon så
vidlyftig indragning af gardes-reg:tena, som i sådant afseende
vore nödigt och önskvärdt; och om utan tvifvel en
nedsättning af värfvade eavalleriet, på det liela, mäste anses
mindre nyttig för Rikets försvarsväsende, än minskning
eller lättnad i de indelta cavallerierna: vågar jag endast
fästa R. St:s uppmärksamhet uppå de icke obetydliga besparingar,
som skulle kunna vinnas, om blott några mindre nedsättningar
i nummerstyrkan ägde rum, men deremot en ny
organisation af befälet lemnade tillfälle till de betydligaste
utgifternas minskande.
Det har blifvit anmärkt, att Sverige är det enda land,
der för en styrka af 8oo man hålles en reg:ts-stab af chef
och fyra majorer. Det lider icke något tvifvel, att en sådan
styrka kunde med fullt skäl anses endast böra utgöra
en bataljon; och de flesta nationer hafva, som man vet, sina
bataljoner af iooo mans styrka. .Men om man ock icke
skulle vilja bringa förhållandet ända derhän; om man ville
medgifva, att i vårt mera couperade land bataljonernas styrka
sällan med fördel kan antagas böra vara öfver 6oo man,
och om det synes passande att K. gardets i likhet med öfrige
reg:ters krigs-organisation grundas på indelning i tre
bataljoner: synes likväl, redan med iakttagande af dessa
omständigheter, en stor vinst för Staten vara möjlig att tillvägabringa.
Jag vågar derföre föreslå:
i:o att K. Svea och Andra Lifgardes-reg:tena måtte
sammanslås till ett enda reg:te af 1200 mans styrka;
2:0 att det måtte organiseras på tre bataljoner och 12
compagnier samt reg:ts-staben endast utgöras af:
i Secund-chef,
3 Bataljons-chefer,
1 Reg:ts-qvartermästare,
t Reg:ls-adjutant;
samt att för öfrigt, vid hvarje bataljon, en bataljons-adjutaut
34o
Den 7 Mars t. m.
af under-lieutenants-graden måtte tjenstgöra, med afseende
på bebofvet för den ständiga garnisons-tjensten.
Genom denna förändring skulle en stor besparing kunna
uppkomma för statsverket, helst om, på sätt jag äfven
yågar föreslå, R. St. anhöllo, att commendants-tjensterne,
så väl här i Stockholm som i öfriga orter, der garnisoner
finnas, måtte framdeles förrättas af dertill commenderade
officerare vid garnisons-reg:tena; då en af gardets bataljonschefer
turvis kunde bestrida commendants-tjensten i Stockholm.
Det genom en sådan organisation öfverflödigt blifvande
befäl torde böra, i den mån ledigheter i öfriga armeen uppstå,
uppå derom gjorda ansökningar, transporteras till öfriga
regtter i armöen; men de af befälet, sorn sådant icke åstunda,
bibehålla nu var. löner på stat, hvilka då på indragnings-staten
öfverflyttas, emot skyldighet att för framtiden tjenstgöra i
och för Stockholms stads bevärings vapenöfning.
Skulle dessa åsigter gillas, torde R. St. besluta en tind.
skrifvelse härom till H. M. Konungen; och får jag vördsamt
anhålla, att detta förslag måtte till utredning af H. StatsUtsk.
remitteras.
5.
Då det synes vara nödigt att vidtaga hushållsammare
åtgärder i och för beväringsmanskapets vapenöfningar i allmänhet;
och då hvarken nu brukliga sätt att samla detta
manskap länsvis, på ett enda ställe, ofta i ändan af länet,
till och med utom länet, icke heller det antagna sättet att
hafva blott ett enda förråd för beväringens persedlar, gevär
m. m-, står tillsammansmed en god hushållning och R. St:s
beslut, hvaribland det af år 181 i tydligare förutsätter bevan
ngs-forrådpns anläggande härads- eller sock ne vis, samt
då, isynnerhet hvad angår Stockholms stads och läns beväringsmanskap,
en förändring synes vara högeligen af behofvet
påkallad; så vågar jag vördsamt föreslå:
1:0 att K, Lif-bevärings-reg:tet måtte upphäfvas, och
officerarnes löner öfverflyttas på allm. indragnings-staten , likväl
under förutsättning, att de berättigas, vid sig yppande
ledigheter inom öfriga reg: ten i armeen, att vinna transport
till dylika tjenster;
2:0 att Stockholms stads beväring måtte årligen exerceras
af det öfverflödiga befälet ifrån K. gardes-reg:tena,
ifall, på sätt jag föreslagit, dessa reg:ten organiserades på
ett enda, och på 12 compagnie!-;
3:o att det på indragmngs-stat öfverflyttade befäl af Lifbevärings-regttet
måtte vara skyldigt tills vidare tjenstgöra i
och för Stockholms stads och Jäns beyärjngs-manskaps vapenöfning,
hvilken borde för sig går med Södertörns manskap,
vid Södertelje, och för det ifrån Upland eller Roslagen,
vid Norrtelje eller i trakten af Wira bruk, der äfven
bevärings-förråderna borde finnas; och borde denna vapen
-
Den 7 Mars e. m
öfning ej få räcka längre än n dagar, in- och utryckningsdagarna
inberäknade;
4:o att i den mån det på indragnings-stat öfverflyttade
befäl af K. gardet och Lif-bevärings-reg:tet skulle blifva
otillräckligt för detta manskaps öfvande, denna tjenstgöring
måtte uppdragas, för Stockholms stad, åt det på stat fortfarande
gardes-befälet, samt för södra delen af Stockholms
län åt Södermanlands, och den norra delen åt Uplands regftes
befäl, på sätt förut öfligt varit.
Jag anhåller, att denna min motion må till StatsUtsk.
remitteras.
0.
I en tid, då Svenska folkets tillgångar så utomordentligen
hardt tillitas i stort, borde ingen riksdagsman höja sin
röst för ytterligare utgifter, de må vara än så obetydliga;
men det gifves undanlag i detta, sorn i allt annat, och dä
sådant har sin grund i rättvisa och samvetspligt, torde framställningen
deraf vinna ett skonsamt bedömmande.
Då numera framfarne f. d. Konung Gustaf IV Adolph
upphörde att regera, befann sig i hans tjenst, ibland många
andra högre och lägre personer, äfven Ekonomi-bofmästaren
Jean Antoine Meunier. Född i Paris år 1776, ankom
han i sina yngre år till Sverige med sin fader, hvilken i
flera år tjente som hofmästare hos K. Svenske Ambassadeuren
vid det K. Franska hofvet, H. Ex. Hr Gr. Crentz, i hvilkens
tjenst den äldre Meunier förblef till H. Ex:s död år
1786, hvarefter samme Meunier år 1787 af K. Gustaf lil
antogs till hofmästare, med nåd. löfte, att den yngre Meunier
skulle, efter sin faders död, få hans tjenst. Ar 179J
dog rlen äldre Meunier, och hans son anställdes således några
år derefter som ekonomi-hofmästare vid K, Gustaf IV
Adolphs hof. Efter denne Konungs dethronisation år 1809,
erhöllo de lill hans hof hörande personer deras löner på
pensionsstat. Emedlertid hade Meunier blifvit tillsagd att
uppvakta och göra tjenst uti H. M. K. Carl XIIPs hof, hvilken
tjenstgöring likväl icke fortfor längre än till denne Konungs
kröning, då Konungen tog i sin tjenst den betjening,
som hört till hans furstliga hof. Meunier kom sålunda att
fortfarande uppbära sin lön uti K. hof-contöret. Men sådant
upphörde alldeles mot slutet af år 18145 då Meunier, i följd
af ett K. bref, utan uppgifven eller honom bekant orsak*,
skiljdes från den lön han icke bort mista, eftersom han var
i tjenst då reg:ts-förändringen inträffade. Sedan Meunier,
genom maktens mera än rättens uttryck, således blifvit i
saknad af all bergning, och då han icke heller ägde några
egna mojenger, kunde han icke uppehålla sig i Stockholm,
utan flyttade samma år 1814 ^en staden Sigtuna,
der han arrenderade en egendom med jordbruk. Genom
hvarjehanda motgångar biel han, såsom medellös, uturständsatt
att förtjena med arrendet. Ilan nödsakades alltså för
342
Den 7 Mars c. m.
sitt lifsuppehälle antaga tjenst som gårdsfogde å en på Sigtuna
stads-område belägen egendom, tillhörig en aktningsvärd
borgersman i Stockholm; men efter några års förlopp afgick
denne välgörande man genom döden, och Meunier har sedermera
i största armod, betryck och bekymmer dragit sig
fram medelst trädgårdsskötsel i Sigtuna, der han tillbragt
26 år, och genom sitt goda umgängessätt, stilla väsende,
outtröttliga arbetsamhet och stora torftighet, tillvunnit sig
ett allmänt deltagande i hans sorgliga öde. Främling i Sverige
och utan anhörige här i landet, befinner sig hofmästare
Meunier nu på gamla dagar i en beklagansvärd belägenhet.
Hans hufvud har längesedan hvitnat till skörd, och
hans dag skymmer. Han har med trohet och ärlighet tjent
i 3:ne framfarne Svenske Konungars hof; han har på nära
håll sett storheten, glansen, fröjderna och öfverflödet, men
också sedermera, på ännu närmare håll, sorgerna, bekymren
och behofven.
För denne väre framfarne Konungars gamle tjenare vågar,
i mensklighetens namn, jag vördsamt alltså anhålla,
det värdes "R. St. af medlidsamhet, icke mindre än af rättvisa,
förunna honom, förre K. hofmästaren Meunier, den rättighet,
som han aldrig förverkat, och sorn icke heller i laga
ordning blifvit honom fråndömd, att under hans återstående,
troligen icke långvariga, lifstid få af statsverket,
på vederb. stat, uppbära den i allt fall mindre betydliga
lön, han som ekonomi-hofmästare innehade år 180g, och
hvars uteblifvande i nära 26 år, som den rätteligen bort
utgå, varit en lika mångårig vinst för statsverket.
Jag anhåller vördsamt, att detta memorial får remitteras
till R. St:s Statsutskott.
7.
Då i835 års Ständer förändrade 5 cap. f §:n Missg.brn
till dess nuvar. redaction, kunde samme Ständer visst aldrig
ana, mindre förmoda sådana resultater, som deraf uppstått.
Ingen som har aktning för sanningen kan frångå, att
tillämpningen af den nu gällande 1 §:n i 5 cap. Missg.brn,
i förening med sinnesstämningen och allmänna missnöjet
deröfver, vållat de olyckliga händelser, som år 1838 om
sommaren tilldragit sig i hufvudstaden; — Stockholms gator
fuktade och rykande af menniskoblod, som den beväpnade
medborgaren utgöt från den obeväpnades hjerta; fredlige
och stilla vandrande menniskor blefvo misshandlade,
gripne och släpade i de ohyggligaste fängelser, och flera
lyckliga familjer blefvo försatta i den bittraste sorg och lidelse
öfver förlusten af sina anhöriga, hvars lif blefvo förspillda
vid dessa ohyggliga tragediers uppförande. Hvad som
handt, kan ännu hända, och en förföljelse mot tryckfriheten
skulle åter en gång kunna förorsaka dylika uppträden,
så länge den omförmälda lagparagrafen oförändrad qvarstår,
och tjenstfärdige tolkare äro att tillgå; men fosterlandsvän
-
Dcu 7 Mars e. ui.
343
nen önskar att för alltid se aflägsnad möjligheten af dylika
rysliga tilldragelser; och då det enda medlet dertill, efter
min öfvertygelse, är, alt göra lagen sådan, att inga tvetydiga
tolkningar af densamma i framtiden må äga rum, så får
hos R. St. jag vördsamt föreslå, att 1 §:n 5 cap. Missg.bm
må få följande redaction:
"Hvar som lasteliga talar eller skrifver något om Konungen,
varde halshuggen; den som i sådant afseende för"bryter
sig mot Drottningen, eller den som till efterträdare
"i Regeringen förklarad är, straffes med fängelse å fästning
"från tre till sex månader, allt efter brottet och omständigheterna
dervid."
Om remiss af detta mitt memorial till LagUtsk. anhålles
vördsamt.
Dessa 7 motioner lades på bordet.
Gr. Mörner, Carl Göran, hade inlemnat 5 motioner,
så lydande:
1.
Det gifves få tillfällen, då en medlem uti ett civiliseradt
samhälle borde kunna påräkna en mera skonsam behandling,
än då han ännu är nedtyngd af sorg öfver förlusten
af en nära och älskad anförvandt; och likväl är det
då, som han här hos oss är utsatt för de starkaste beskattningar
af alla slag. Staten, presterskapet, civile embetsrnän
— alla äro då berättigade till dryga afgifter; och, om nian
äfven skulle vilja medgifva billigheten derutaf, att den, som
oväntadt genom någon aflägsen och föga afhållen slägtinges
frånfälle försattes i välstånd, gäldade en sådan tribut åt lyckan:
så lärer, å den andra sidan , ej kunna nekas, att det är
båldt, jag vill nästan säga — upprörande, att ofta nog en
familj, som förlorat det stöd hvaruppå hela dess timliga
väl berodde, skall, just i det ögonblick, då en mängd oförutsedda
utgifter taga boels tillgångar i anspråk, underkastas
en beskattning, vida öfverstigande den vedergällning, hvartill
deras besvär, som uppbära afgifterna, kan göra dem berättigade.
Jag föreslår derföre:
att en granskning företages äf alla afgifter, som utaf
sterbhus nu utgå, vare sig i charta-sigillata, afgift till justitiae-staten,
inregistrering af bouppteckningar eller likstol;
och att dessa afgifter nedsättas till hvad skäligt vara kan.
Härå anhålles om remiss till vederb. Utskott.
2.
Jern-contoret åtnjuter af R. St. ett crediliv på banken,
som visserligen i många afseenden medfört nytta för bruksrörelsen
inom Riket, och ej heller kan för banken medföra
förlust. Men då ändamålet med de understöd, Staten i ett
eller annat afseende beviljar en viss näringsgren, måste va
-
344
Den 7 Mars e. m.
ra, att fordelarne af det lemnade understödet kunna tillgodokomma
alla, sora inora samhället äro berättigade att drifva
den ifrågavar. näringen, och ett sådant understöd, långt
ifrån att blifva för det allmänna nyttigt, ty er tora medför
skada, om det öfverlemnas till en association, som, med uteslutande
af en del utaf näringsidkarne, till förmån för sig
sjelf monopoliserar hvad Staten ämnat eller hort ämna till
understöd för alla, som drifva samma rörelse; kan jag icke
underlåta fästa uppmärksamheten på det missförhållande,
som i detta afseende inträffar med det ifrågavar. creditivet.
Det har varit en vid delägarnes i Jern-contoret sammankomster
ofta väckt, men intill år i838 alltid uppskjuten
fråga, huruvida och under hvad rätt nya smiden skulle
få med stångjerns-fonden införlifvas, och på hvad villkor
nya och utvidgade manufactur-verkstäder kunde
vinna lånerätt å manufactur-fonden; men vid den allmänna
sammankomsten nyssnämnde år beslutades, att all fråga
om dylik introduction i Jern-contoret skulle hvila
intill 1841 års allma nnna sammankomst. Genom
detta beslut har majoriteten ibland delägarne uti Jern-contoret
tillkännagifvit, huru långt den, för att nyttja ett moderat
ord, vill gå uti liberalitet emot sådana bruksägare,
som icke tillhöra associationen. Det är visserligen möjligt,
att, i detta fall såsom i så många andra, opinionerna hinna
lill nästa sammanträde uti Jern-cont. undergå total förändring;
men detta är dock åtminstone osäkert, och R. St:s
beslut böra ej vara beroende utaf en sådan problematisk möjlighet.
Hvar och en lärer äfven inse, att om någon näringsidkare
behöfver understödjas genom fördelaktiga credit-anslalter,
så är det nybörjaren, anläggaren af ett nytt verk,
som, utan att ännu hafva hunnit förvärfva något stadgadt
förtroende för sina fabrikater, måste på handels-marknaden
uthärda taflan med de andra fabrikanterne, hvilka redan
hafva ett gifvet anseende; och huru mycket svårare blir
icke denna täflan för den förstnämnde, om han icke allenast
är utestängd från möjligheten att begagna de credit-anstalter,
Staten beviljat näringen, utan" härtill kommer, att hans
redan sadelfasta medtäflare njuta så väl fördelen af lån emot
låg ränta utur egen genom sammanskott bildad grundfond,
som ock en uteslutande rätt till anlitande af den credit,
Staten öppnat?
Med afseende på dessa omständigheter, hvilkas vigt ej
lärer kunna jäfvas, får jag äran föreslå:
att då, efter hvad jag förmodar, rätt till creditiv på banken
äfven vid denna riksdag kommer att Jern-eont. beviljas, sådana
villkor dervid fästas, att credit-fonden må kunna begagnas
af alla bruksägare i Pliket, som ställa vederb. säkerhet
för de lån de erhålla; och att denna rättighet ej må
blif
-
T) c n 7 Mars e. ra.
345
blifva beroende af hvad delägarne i Jern-cont. Lunna korn-*
ma att om nya smidetis introdUction besluta*
3.
Flera uti sednare tider vidtagna foiändringar vittna om
Regeringens och Representationens gemensamma sträfvande
alt förenkla domstols-organlsationen i vårt land och bringa
mera enhet uti denna del af samhälls-mekanismen; men
detta påbegynta verk är ännu långt ifrån fullbordadt, och
om äfven tankarna i denna fråga äro i flera hänseenden delade,
så gifves det dock åtskilliga fall deruti det ej är händelsen;
och sådant är förhållandet med en domstol, om
hvars fullkomliga umbärlighet jag skulle tro, att det ej finnes
mera anén mening. Denna domstol är — Bergstingsrätten.
Hvar och en, som något känriet- beskaffenheten af dd
juridiska mål, nämnda rätt handlägger, vet nogsamt, att
desamma kunna, utan förlust för parterna, eller äfventyr
att sakerna ej blifva lika fullständigt och väl utredda, som
nu vid bergslihgs-rätten, öfverleinnas till luirads-i ätterna;
och hvad de ekonomiska angelägenheterna beträffar, Som nu
ofta tillhöra bergstings -rätterna, så skulle de säkerligen vinna
uppå en mera skyndsam behandling, än den, som äger
liim vid den en gång om året sammanträdande bergslingslätteh.
jag föreslår derföre
Bergstings-rätternes afskaffande, och att de rättegångsmål
och ärenden, som hittills varit af nämnda domstolar
handlagda, må vid vederbörliga domstolar i orten blifva
Upptagna.
Men för min del skulle jag dock icke önska, att bergmästare-tjeHsterne
indrogos, fastän bergmästarne upphörde
att vara domare, utan då bergmästares och geschworners
districter för när-var. äro så vidsträckta, att för många bruksidkare
hinder härutaf möter att anlita dem om det vettenskapliga
biträde, hvaraf de kunna vara i behof, hemställer
jag i sammanhang härmed:
att R. St. må hos K. M. i und. anhålla, att en förän-*
drad och mera ändamålsenlig organisation, i afseende på förenämhda
tjenster och dertill hörande åligganden, måtte blif-*
va verkställd.
Härå anhålles om remiss till vederb. Utskott.
4.
Uti bergslagerna finnas två uppbÖrdsmän för afgifternä
till K. M. och Kronan. Den ene är, såsom öfverallt i Riket,
kronofogden, den andre är bergsfogden. Desse
bära ofta upp utskylder i samma hus och skola redovisa
för samma auctoritet, och understundom dela de äfven den
executiva makten sig emellan, så att kronofogden utmäter
3 H. 44
Den 7 Mars t. ra.
och försäljer lösa egendomen , men bergsfogden anser sig ensam
berättigad att värdera och försälja bergsmans-hemmanet.
Genom dessa likartade befattningar, som förbemälde tjenstemän
utöfva inom samma districter, befordras ej ärendenas
skyndsamma oell ordentliga gång; ulan har erfarenheten
visat, att någon gång motsatsen inträffat. Det är derföre
jag får föreslå:
att bergsfogde-tjensterne malte indragas, och den besparing,
som härigenom uppkommer, användas antingen till
löneförbättring åt de kronofogdar, som komma att öfvertaga
bergsfogdarnes uppbörd, eller ock till löner åt nya kronofogdar,
ifall fögderierna på ett eller annat ställe behöfde
delas.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till vederb.
Utskott.
5.
I anledn. af en utaf nu mera aflidne Lieutenanten Gr.
Cronhjelm vid sist 1. riksdag väckt motion, om afskaffande
af de till stapelstäderna ingående tolags-afgifter, äfvensom
af de s. k. stads-andelarna i uppstäderna, beslöto R. St. att
genom und. skrifvelse hos K. Rl. anhålla, det K. M. täcktes
låta företaga en så beskaffad undersökning angrde tolagens
tillkomst och användande, som K. Commeree-colhm och
särskilde comiterade föreslagit, samt att K. M. derefter behagade
vid denna riksdag till R. St. aflåta dess nåd. förslag
till dels reglering af stapelstädernas lolags-inkomster, och
dels controller öfver deras användande till sina bestämda ändamål;
och att, i afseende på de s. k. stadsandelarna i uppstäderna,
K. M. jemväl malte täckas låta infordra nödiga
upplysningar ang:de berörde stads-andelar och de afgifter af
enahanda beskaffenhet, som tinder annan benämning kunde
uti åtskilliga städer i Riket äga rum. samt deraf lemna R.
St. vid denna riksdag kännedom, och då tillika i nåd. afgifva
förslag till den reglering härutinnan, sorn af omständigheterna
kunde påkallas.
Någon K. propos. i dessa ämnen har ännu icke till Stånden
ankommit, och ej heller har jag mig bekant att något
förslag till reglering i omförmäldta afseende är utarbeladt;
men då frågorna äro för landet i allmänhet af högsta vigt,
och man, med anledn. af den anda, som vid denna riksdag
utmärker BorgareSt., skäligen kan hoppas, att dess ledamöter
ej skola spara, hvarken möda eller upplysningar, för att
bereda ali den kännedom om rätta sammanhanget med omförmälda
afgifter, som för fattande af beslut i afseende på
dem erfordras, får jag föreslå:
alt förslag till reglering af tolags-afgifterna i stapelstäderna
och stads-andelarna i uppstäderna måtte vid denna
liksdag varda utarbetadt, och nämnda afgifter, i öfverensstämmelse
med billighet, nedsatta eller ock helt och hållet
afskaffade.
Den 7 Man e. ra.
3^7
Jag anhåller om remiss af denna min motion till Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Dessa 5 motioner Indes på hordet.
Hr d' O rch i ni o n t, Wilh. Albrecht, hade ingifvit
följande:
Ehuru jag vågar tro, att R. H. St. vid detta riksmöte
icke underlåta att behjerta landtstats-tjenstemännens ställning
och behof af lönetillökning, särdeles som K.M., genom
dess nåd. propos., härpå fastat R. St:s uppmärksamhet; har
jag dock icke. kunnat skilja mig från deri farhåga, att möjligen,
äfven vid denna riksdag, Statens tillgångar kunna blifva
otillräckliga för ifrågavar. ändamål, i jemnbredd med
andra, icke mindre väsendtliga behof, hvartill äfven anslag
erfordras.
Obestridligt är det likväl, att en del af landtstaten befinner
sig uti en högst vanlottad ställning, i afseende på löne-inkomsterna,
såsom lands-kamererare, åtskillige kronofogdar
och härads-skrifvare; och synnerligast krono-länsmännen
uti det mig nådigst anförtrodda Skaraborgs län.
Igenom ett sådant förhållande skulle det ock kunna inträffa,
att tjensterna blefvo mindre väl handhafda, enär för
gifvet måste anses, att en mera lönad tjensteman alltid säkrare
fullgör sin pligt, än en af näringsomsorger för mycket
nedtryckt och beroende; men att förnöja alla så, som
behofvet påkallade, torde blifva svårt, om icke — för närvar.
— omöjligt.
Under denna förutsättning har jag ansett min pligt fordra
att motivera åtminstone några mindre fördelar, som,
utan Statens särdeles betungande, skulle kunna tillskyndas
kronohetjeningen , intill dess ändamålsenligare och mera bestämda
löneförmåner för dem kunna vinnas.
I sådant afseende vågar jag föreslå:
1:0 att de länsmän, som ännu sakna boställen, och såmedelst
icke äga mer än sina 100 r:dr i lön på stat, måtte
blifva med boställen försedde. Dertill föreslås de till Staten
indragna militie-boställen, samt jägeri- och skogs-betjentes
bohemman, i den mån dessa blifva lediga; samt att på de
ställen, der nuvar. länsmansboställen äro alltför små, helst
sådana finnas, som endast kunna jemföras med torp, boställsfyilnad
till ett visst hemmantal af minst mantal,
måtte få tagas. — Om ock icke inom districtet att prestera,
skulle dock sådant kunna vara alt tillgå på andra ställen
inom länet och genom utbyten af hemman så tillvägabringas,
att länsmannen helst inom districtet finge bostället
sig anvisadt.
2:0. Jemte förhöjning uti expeditions-taxan för länsmän
och kronofogdar, föreslår jag, att desse tjenstemän äfvenledes
måtte för alla sina förrättningar, så i afseende på medels
indrifvande, som för alla andra handräckningar, utan
348
Den 7 Mars e. ni.
annat undantag, Un för Kronans räkning, få beräkna sig
samma rese- och dagtractaments-ersättningar, som för privata
utsökningsmål, jemte lösen för alla sina härutinnan utfärdande
expeditioner.
3:o. Att för försegling af brännvinsredskap, rese- och tractaments-ersättningar
malte få tillfalla krono-betjeningen för
inmurade pannor, så vidt bestyret dermed k o miner att fortfara,
på samma sätt som hittills; helst det icke kan vara
med någon billighet förenadt, att i och för brännvins-bränningen,
sora utgör en enskild industriel handtering, besvär
och kostnader skola tillskyndas krono-betjeningen för intet.
Det tyckes dessutom vara oriktigt, att den mindre bemedlade
skal) vara tvungen att transportera sin brännvins-redskap
till de ställen krono-betjeningen utsätter för förseglingen, då
deremot den mera förmögne, soin kunnat bekosta sin brännvinspanna
inmurad, och hvilka pannors antal årligen okas,
äger rättigheten alt få förseglingen hemma hos sig verkställd,
utan all ersättning. Vedergällningen i detta afseende
för krono-betjeningen föreslår jag till samma, som för afla
andra privata förrättningar.
4:o, Onekligen hafva göromåjen under de sednare åren
så ansenligen tilltagit, att krono-betjeningen måste hålla flere
tjenste-bilräden nu än förr, och för länsmannen är det
icke möjligt att fullgöra alla sina åligganden, ulan att han
håller sig åtminstone en skrifvare. Jag yrkar alltså att krono-betjeningen
i allmänhet måtte få påräkna ett anslag till
ljus och skrif-materialier m. in., samt dessutom blifva befriad
från allt deltagande i kostnaderna för tryckningen af
Jäns-kungörelserna, dertill desse tjenstemäns länga löneinkomster
icke medgifva någon uppoffring; och
5:o hafva Landscontors-göromålen så högst betydligt
tilltagit, att der icke möjligen kan undvaras flera tjänstebiträden,
än förut ägt rum; hvadan jäg, för göroinålens behöriga
gång, måste se mig nödsakad att begära lön på stat
för en lands-contorist, utom den, sorn redan på stat bestås;
hemställande jag, om icke lika anslag erfordrades för öfriga
af de större länen; och anhåller jag om remiss af denna min
motion till det Utsk., som handlägger |öne-regleringen i ali”
mänhet för landtstaten.
Lades på bordet.
Hr Adlerstam, Gustaf Ulrik, hade jngifvit ett så
lydande anförande:
Jag får vördsammast fästa fl. o. Ad:s samt öfriga resp,
RiksSt:s uppmärksamhet på den högst oväntade oph säflsporda
händelse med det anslag R. H. St. vid 1828 och 18J0
årens riksdag behagade bevilja mig, såsom ersättning för
hvad jag då visade mig hafva förlorat genom en tvetydigt
ansedd banco-författning, den R. H. St. ansägo böra af sådant
skäl utgå ur lagstiftningen.
Den 7 BI a r s e. m.
349
Motion väcktes visserligen härom vid i834 års riksdag,
i ,ändamål att vinna rättelse härutinnan; men den lärer måhända
icke varit så motiverad, att den beredde någon framgång,
hvilket jag alltså nij skall söka fullgöra.
De resp, RiksSt. behagade nemi, bevilja:
R. o. Ad. b;qo r:dr 16,000,
BorgareSt. „ „ 7,294»
samt Preste»- och BondeSt. ,, ,, 4>Ö5o.
Nu hade således RiksSt;n stannat vid 3:ne olika meningar,
då jag alltså tror det ålegat BancoUtsk. att, enligt 73
§:n Riksd.Ordn., sammanjemka de olika meningarna och med
förslag om en medelsumma till Ständerna inkomma, ty
nämnde paragraf lyder sålunda:
Stanna RiksSt,m i sina beslut ofver någon fråga lili,
hufvudsakligen eller till vissa delar, skilj aktiga /nellin gar ,
då skall hvarje Stånds beslut genom prot.litdr. remitteras
lill det Ulsk. , sorn med målet behandling haft, hvilket åligge,
alt meningarna , så nära möjligt år , sammanjemka och
med förslag öfver denna jemkning inkomma till R. St.s plena
, sorn öfver den yppade frågan sedermera definitivt besluta.
Skulle della förslag till jemkning fruktlöst aflöpa ,
Utvälja R. St. i sina särskildta j/lena , genom allmän omröstning
, till eli nämnd, all förstärka del Ulsk., till h vars handläggning
lindel hört, sä alt ledamöter/te blifva trettio af
hvarje Stånd, hvilka samfäldt röste, såsom 53 §.-o föreskrifver,
öfver den tvist i ga Jrägan, och åge alt densamma
med R. St.s rätt afgöra i”
jnenUtsk., oaktadt delta bestämda grundlags-stadgande, måhända
af förkärlek till sitt förra men återremitterade betänk.,
begick i det stallet den lika märkvärdiga som i mitt omdöme
grundlagsvidriga mesuren, att nemi. inbjuda de håda
Stånden, som beviljat största ersättnings-beloppen, att f rånträda
deras redan fattade beslut och förena sig med de 2:ne
Stånd, som beviljat den minsta summan; ty på intet ställe
i grundlagen omtalas dylik inbjudning, såsom tillåten vid
något tillfälle, emedan, efter mitt begrepp och troligen enligt
allmänt språkbruk, inbjuda ej är synonymt med sammanjemka.
I denna mening, fast uti en annan fråga, yttrade
sig å detta rum vid |834 års riksdag en värd talare,
Hr Professor Cederschjöld- Jag vågar äfven tro, att 1828—18 >0
årens H. BancoUtsk., med fästad! afseende dels på redan citerade
73 §:n Riksd.Ordn,, dels pä 83 §:n Reg.Fin; sorn,
rör:de grundlagaröas tolkning, stadgar att de böra ”efter
deras ordalydelse i hvarje särskildt fall tillä in—
pas”, bort behandla förevar, fråga helt annorlunda.
Sedan Utsk. genom prot.utdr. redan blifvit underrättadt,
huru frågan afgjorts i samtliga Stånden, var det med
en viss förundran R. o. Ad. emottog Utskts inbjudning att
frånträda sitt redan fattade beslut, hvilken inbjudning alltså
afslogs; men BorgareSt. deremot, märkvärdigt nog och livil
-
35o
Den -j AJ a rs e. m.
ket torde vara exempellöst i våra riksdags-annaler, ingick
på och antog det grundlagsvidrigt gjorda inbjudandet, och
uppref såmedelst sitt redan fattade, justerade och olficielt
meddeldta beslut. Att BorgareSt. likväl ej agde någon i
grundlagen medgifven rättighet att frånträda ett redan fattadt
beslut, vågar jag tro det ingen af närvar. Representation
lärer antaga såsom tillåtet; derest man icke godtyckligt
får förbise grundlagsbuden och egenmägtigt stifta lag för
tillfället, i hvilket för nationen obehagliga fall det vore
vida bättre, örn inga grundlagar funnos. Att grundlagarnes
stiftare likväl afsett och med dem velat bereda trygghet och
säkerhet för hvarje medborgare mot möjligen inträffande försök
att dem eludera, är stadgadt uti 58 '^:n Riksd.Ordn.:
”Vid justering af prot. eller prot.utdr., kan ett beslut
ingalunda lindrås, men viii sådana tillägg göras, hvarigenom
ingen ändring i beslutet uppkommer. Utur ett prot. må vid
justeringen, med Ståndets bifall och på den talandes eget
begifvande, uteslutas dess egna uttryck och äfven deliberationer,
sorn deraf följt; dock kunna ej sådana uttryck uteslutas
, på hvilka beslutet tydligen sig grundar
Vid hvad ofvanföre blifvit anfördt, är jag likväl skyldig
göra den förklaring, och derjemte full rättvisa åt största
delen af det högtärade BorgareSt. vid nämnda riksdag,
hvilka ej voro tillstädes, då inbjudningen antogs, att detta
nemi. skedde i ett plenum, som utgjordes af blott 9 eller
io personer, eller dem af Ståndet, som voro ledamöter i
BancoUtsk.; ty alla de öfrige hade redan bortgått tillika
med talmannen, lii' Lagmannen Ullberg, hvilken alltså lemnat
klubban till vice talmannen.
Uti BancoUtsk. reserverade sig mot denna grundlagsvidriga
Åtgärd: lii- Hofmarskalken Hammarhjelm, Hr Cancelli-radet
af Wetterstedt, Hr Frih. Reutersköld, Hr Kammarherren
Rosenblad, Hr Domprosten Lidman, Hr Prosten
Forsslind och Hr Prosten Elfström, hvilka ansågo det åligga
Utsk. att behandla frågan i enlighet med föreskriften i
73 §:n Riksd.Ordn., att sammanjemka de olika meningarna
och föreslå en medelsumma. När således den beviljade flogsta
summan var 16,000 r:dr och den minsta 4j65o r:dr, så
synes mig jemknings- eller medelsumman lätt vara funnen,
samt alt 1 o,33.5 r:dr, såsom liggande emellan det högsta och
det lägsta anslaget, vore det Ioelopp, jag, med afdrag af de
erhållna 4,65o r:dr, vågar vördsamt hoppas R. H. St. nu
skola täckas mig bevilja.
I sammanhang med hvad jag ofvanföre haft äran andraga,
vågar jag tro, det denna fråga grundlagsenligast skulle
blifva behandlad, om Banco-Ulsk., dit jag vördsamt anhåller
att den måtte blifva remitterad, anmodades handlägga
henne i det skick, hon sig befann, då samtliga RiksStrns beslut
inkommo till 1828—i83o årens BancoUtsk. Grundlagsbuden
blifva härigenom uppfyllda enligt dess stiftares afsigt,
Den 7 Mar* e. ra.
351
celi Representationen utöfvar i och nied detsamma en handling
af rättvisa: ty det lärer vara öfverflödigt nämna, att
nu icke är fråga om nytt eller annat anslag, än hvad mig
redan blifvit lie v i I jad t, men oformligt mig frångått.
Slutligen anhåller jag vördsamt, att detta anförande blir
communiceradt de öfriga resp. RiksSt:n.
Lades på hordet.
Hr von Stahl, Emil, hade ingifvit följande 2tne motioner:
1.
Olägenheterna af den närvar., sins emellan högst olika,
indelningen af consuls-disti icterna, hafva länge varit insedda,
likasom att en förändring derutinnan, i närmare öfverensstämmelse
med det af flera främmande Regeringar antagna
systeme, är, till fördel och nytta för handeln och sjöfarten,
af behofvet påkallad. Genom den nuvar. consuls-districtindelningen
har å de flesta ställen consulernes verkningskrets
blifvit alltför inskränkt, och man har, följande en föråldrad
princip, i dessa mera tillskapat enskildes handels-ombud, än
hvad de borde vara: Statens ombud i främmande länder.
Utgående från denna synpunkt, hafva redan länge Rysslands,
Englands, Frankrikes och Österrikes Regeringar
anvisat åt sina general-consuler större embets-district,
nied skyldighet att i alla hamnar, der behofvet sådant
fordrar, anställa vice-consuler. Då Ryssland l. ex. endast
anställt en general-consul för alla Svenska Östersjöhamnar,
äger Sverige deremot i Ryssland blott vid östersjön
feni general-consuler.. Men det ligger dock klart, att
Ryssland, med afseende å den Finska handeln å Sverige,
har ett vida större intresse att bevaka. Samma förhållande
äger runi i Danska staterna och norra Tyskland, der, inom
en rymd af några dagsresor, linnas icke mindre än tolf ordinarie
Svenske och Norrske consuler, nemi. i Aalborg, Elseneur,
Köpenhamn, Flensburg, Kiel, Bornholm, Lubeck,
Stettin, Greifswald, Hamburg, Hannover och Bremen. Ge-»
nom den provisoriskt verkställda föreningen af consulaterna
i Köpenhamn och Elseneur, samt Hamburg och Hannover,
är dock detta antal förminskadt till tio. För alt fortsätta
jemförelsen, torde det få tillåtas att anföra, att då, jemlikt
nuvar. indelning af consulaterna, uti hela England, i Förenta
Staterna af norra Amerika samt i Finland, endast en
Svensk och Norrsk general-consul finnes anställd med viceconsuler
i de betydligare hamnarna, finnes i Hamburg, Lubeck
och Kiel en consul å hvartdera stället, samt således
blott inom Hertigdöme! Holstein 3:ne ordinarie consuler. En
general-consul kan således tillse hela vår och
N o r r i g e s högst v i g t i g a handel med England, men
.3:ne general-consuler erfordras att tillse Svenska
och Norrska handeln inom omkretsen af pro
-
35i
Den 7 Mars e. ra.
vinsen Holstein, hvarifrån något spanmål, samt för öfrigt
blott styckegods til! Sverige importeras, men dit exporten
är i högsta grad obetydlig. För olämpligheten af den
mtvar. district-fördelningen skulle detta enda exempel vara tillräckligt
att anföra, inen inånga andra kunna laggas härtill.
En ny och förbättrad indelning af consuls-districterna
och en förbättrad organisation af consular-väsendet lärer väl
blott småningom och i mån af inträffande vacancer kunna
verkställas; men då verkställigheten sålunda kommer att draga
på tiden, har mig synts, att frågans väckande icke bort
fördröjas.
Det är ett bestämdt factum, att man bland handlande
å utrikes orter har lättare att finna en skicklig och passande
person till vice-consul än till consul. Anledningen härtill
är tväggehanda, forst att general-consitln genom relationer
och efterforskningar, anställda på närmare håll, bättre
kan utfinna den till bestridande af en consular-plats mest
tjenliga person, än som är fallet genom det nu var. aiisöknings-sattet
directe hos Regeringen, med sina oftast osäkra
och tvetydiga recömfflendationer, hvarigenom bandt, att
personer blifvit till ordinarie consuls-plats recommenderade,
som befunnits vara å stället antingen mindre väl kände eller
innehaft platser i samhället, som varit med den sökta
tjensten oförenliga, hvilket svårligen kunnat vara af Regeringen
bär kändt; sedermera att skicklige handlande hellre
åtaga sig en vice-consuls-beslällning, då tillfälle finnes att,
i alla kinkiga fall, å närmare håll inhemta råd och order
af general-consuln, hvarigenom ansvaret blir mindre, hvilket
ansvar ofta afskräckt mången oberoende köpman alt
antaga ett dylikt annars önskansvärdt förtroende. Hen invändning,
sorn blifvit gjord, att större skyndsamhet i Utförandet
af Regeringens eller dess departementers bud och befallningar
vinnes genom anställande af talrika ordinarie consuler,
försvinner alldeles, såvida det tillägg göres i consulsstadgan,
att i vigtiga fall en directe corfespondance emellan
Vederbör, auctoritet och vice-consuler finge äga rum. Behofvet
häraf skall ytterst sällan komma att inträffa. Att
emedlertid, omen förbättrad district-fördelning införes, generabeonsuln
alltid, så vidt ske kan, bör vara nationel,
samt icke få befatta sig med handel å det ställe, der
han är anställd, synes fälla af sig sjelf, och utgör en af de
principer, som de af mig citerade fyra stora makterna redan
länge antagit.
Stats-calendern upptager 72 Svenska och Norrska ordinarie
consuler. Jag skulle vilja föreslå att få detta antal
förminskadt till 20 consuler med districter, derunder inbegripna
5, hvilka redan äro förenade med beskickningar.
Skulle å vissa aflägsna orter, eller med afseende å handelns
behof å något visst ställe, ytterligare en eller annan consul
D t ii j Hane. ra
353
böra tillsättas, så torde sådant, utan hinder af en ny förbättrad
district-fördelning, hunna paltiel t äga runi.
En ny consuIs-district-föidelning borde vara grundad
pä principen att blott äga en, liögst tvänne consuler i
hvarje land. Den skulle, enl. min åsigt, hunna erhålla följande
mera ändamålsenliga utseende:
1:0 Finland, en consul i Åbo eller Helsingforss ; (redan
verksteldt.)
2:0 Ryssland, en consul i St. Petersburg,' med viceconsuler
i de Ryska Östersjö-hamnarna.
3:o Preussen, en consul med vice-consuler i de Preussiska
och Meklenburgska Östersjö-hamnarna.
4:o Hanse-städema, Holstein, Hanover och OIdenburg,
en consul;
5:o Köpenhamn, en consul för Danska öarna, Jutland
och Schleswig;
6:0 Nederländerna,! 1 • . ,1 t,-, ,
1 • I en consul 1 hvartdera Riket;
q° t? nlen’ ( (redan verksteldt.)
0.0 Hogland, J
9:0 Frankrike, en consul för hamnarna vid Canalen
och Atlantiska hafvet; en d:o för hamnarna vid Medelhafvet;
10:0 Spanien, en consul vid Atlantiska hafvet; endro
vid Medelhafvet, eller alternativt att consuls-befaltningen
förenas med beskickningen;
i 1 :o Portugal, cn consul; (redan verksteldt.)
12:0 Italien, en d:o; (redan verksteldt.)
13:o Sicilien, en d:o; (skulle kunna förenas med den
uti Italien.)
i4:o Österrike, en consul i Triest;
i5:o Grekland, en consul; (redan verksteldt.)
16:0 Turkiet, en d:o d:o.
17:0 15a r ba r es k-s t a t e rna; (torde böra bero på särskild
pröfninig.)
Amerika:
18:0 Förenta Staterna, en consul i New York ; (redan
verksteldt.)
19:0 Brasilien, en consul i Rio de Janeiro;
20:0 Monte Video, en consul; (denna befattning synes
kunna indragas.)
Enl. de till K. Commerce-colkm inkomna förteckningar
öfver Svenska och Norrska skepp, som besökt främmande
hamnar under loppet af år i8>8, har deras sammanräknade
lästetal uppgått till mera än 3oo,ooo läster. Jag torde härvid
böra anmärka, att. detta höga lästetal uppkommit deraf,
att samma fartyg besökt flera hamnar under loppet af samma
år. Då nu- i consulad-afgift af hvarje fartyg erlägges
ji- species per läst, så hafva de begge nationernas sjöfart
med öfver 20,000 r:dr Hainb. b:co bidragit till consulernes
»Honing. Men om härtill ytterligare lägges hvad circa 2000
3 H. 45
354
Den j Mars e. ra.
Svenska skepp till consulerna betalt för tillfälliga tjenster,
påskrifter, legaliseringar rn. m., och som, jeni. min på någon
erfarenhet grundade beräkning, kan anses till minst
5ooo r:dr Hamb. btco; så uppstår den betydliga summan af
25,ooo r:dr Homb. btco, eller å 128 sk. kurs 100,000 rtdr
Svenskt riksgtsmynt, som af sjöfarten i berörde hänseende
utgått. Denna summa, fördelad på de många consulerna,
har för högst lå af dessa utgjort någon betydligare inkomst,
men, besparad för skeppsredare, kunnat bidraga till någon
lättnad i de öfriga afgifter, hvarmed deras yrke är belastadt.
I ett annat Stånd har fråga blifvit vackt 0111 indragning
af handels- och sjöfarts-fonden och till densamma utgående
afgifter. För min del skulle jag anse, att denna
fond bör oförryckt varda bibehållen för de ändamål, som
sednast församlade K. St. dermed afsågo och bestämde. Men
då Svenska och Norrska sjöfarten , 0111 den skall framhinna
till det mål, sorn synes hafva blifvit för densamma utstå*
kadt, i följd af ett lyckligt läge och lyckliga naturförhållanden,
på sätt Hr Oxehufvud uti sitt i förra plenum afgifna
förträffliga yttrande så riktigt anfört, synes vara i behof
af både uppmuntran och lindring i afgifter; och då på
den plats, der jag såsom embetsman är ställd, det synts mig
med min pligt öfverensstämmande, att i min ringa mån dertill
söka bidraga: då tvekar jag icke att föreslå, att, i stallet
för det ifrågasatta upphörandet af afgifterna till handelsoch
sjöfarts-fonden, den nu utgående consulad-afgiften, som
är tryckande för sjöfarten, samt otillräcklig och illa fördelad,
betraktad såsom aflöning, måtte komma att, så fort ske
kan, alldeles upphöra och försvinna. Verkställigheten häraf
kan latlast äga rum i sammanhang med antagandet af en ny
consuls-district-fördelning. Jag har i det föreg:de föreslagit
inrättandet af 20 consuls-districter, samt alternativt tillsättandet
a'f 20 eller 22 consuler. Af dessa embetsman äro
5 tillika charge's d’affaires och såsom sådane aflönte, och frue
erhålla löner ä handels- och sjöfarts-fonden. För dessa 8
bör någon ersättning för förlorade consulad-afgifter icke
komma i fråga, men deremot en dylik, i form af fast lön,
tilldelas de öfriga. Och en dylik lönereglering kunde,
utan allt tvifvel, verkställas vida inom samma
belopp, som nu i consulad-afgifter erlägges.
Det synes till och med kunna med någorlunda visshet antagas,
att afNorrska statsverket för en dylik reglering skulle
kunna påräknas ett särskildt tillskott. Genom indragande
af consuls-beställningen i Monte Video, som torde vara af
ringa nytta för handeln och sjöfarten, blefve för öfrigt tillgång
beredd för minst 2:ne consulers aflöning inom Europa.
Nyttan och nödvändigheten af en förändrad organisation
af consuls-väsendet med afseende å sjelfva tjensternas bestridande,
torde af mig vara tillräckligen bevisad. De fördelar,
D111 -j Hurt c. n.
355
som tillskyndas sjöfarten, derigenom att densamma blefve frikallad
frän afgifterna till consulerna, aro för denna icke
mindre vigtiga. De iiro dessutom af behofvet påkallade och
i deras grund rättvisa.
Jag vågar, med stöd af hvad jag sålunda haft äran anföra,
föreslå, alt R. H. St. matie hos K. M. framställa deras
und. önskan :
ilo att en förändrad reglering af consuls-districterna måtte
verkställas, dervid till grund antages anställandet af ett
så inskränkt antal ordinarie consuler som möjligt;
?.:o att consulad-afgiflerna måtte komma att försvinna;
3:o att de consuler, spm eller föregtde grunder blifvit
anställde, samt icke redan såsom tillika missions-chefer eller
annorledes äro försedde med fast lön, måtte, i stället för
den upphörande eonsulad-afgiften, varda af handels- och
sjöfarts-fonden aflönade.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till StatsUtsk
ottel.
2.
Den nuvar. consuls-stadgan af år t81o torde med skäl
kunna anses såsom ytterst bristfällig. Jemför man denna
lag inad andra nationers likartade stadganden, skola dessa
brister lättast upptäckas. I vår consuIs-stadga finnes t. ex.
intet föreskrifvet hvad consul har att tillgöra i den vigliga
och ej sällan förekommande händelse, att Svensk eller Norrsk
man utrikes dör, med efterlemnande af förmögenhet, men
med arfvingar, som bo inom något af Rikena. För så beskaffade
fall innehålla främmande consuls-lagar de mest bestämda
föreskrifter. Ännu mindre finnas nödiga föreskrifter,
om och hvilka tvångsåtgärder af consul kunna användas
emot uppstudsige, olydige eller förrymde sjömän, eller om
consul må vara berättigad till ersättning af statsmedlen eller
af skeppsredare för de kostnader, hvilka han, genom efterspaningar
och tillrättaskaffande af förrymde sjömän, får vidkännas.
Saken är af vigt i en lid, då rymningar allt mera
tilltaga, och då, om ryktet, är sanni, flere tusende förrymde
Svenske och Norsrke matroser skola befinna sig i Norra Amerika.
Föreskrifterna om sjömäns sjukvård och hemförskaffande
äro lika ofullständiga. Om Svensk skeppare skall
kunna åläggas hemföra förrymd eller såsom sjuk qvarlemnad
Norrsk sjöman, eller Norrsk skeppare hemföra dylik Svensk
sjöman, derom finnes icke heller den ringaste föreskrift.
Exemplen skulle kunna ännu mera ökas; men af det anförda
torde vara tillräckligen ådagalagdt nödvändigheten att
erhålla nya, klara och bestämda stadganden och föreskrifter,
rör:de consulernes embets-åligganden.
Jag får, på dessa grunder, vördsamt föreslå R. H. St.,
att hos K. M. hemställa, det en ny och fullständigare consuls-lag
måtte varda utfärdad, samt att den aucloritet eller
t 355
Den j Mars e. w.
comité, som får sig detta arbete ålagdt, mätte, om så nödigt
pröfvas, äga att till biträde tillkalla en eller tvännc
consuler samt en eller 2:ne handlande och skeppsredare.
Jag anhåller, all denna min motion måtte lill 11. St:s
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. varda remitterad.
Dessa 2:ne motioner Indes på hördel.
Hr Påhlman, Carl Gustaf, hade iniemnat ett så
lydande anförande:
Ihågkommer man, att den största produetion i Sverige,
spanrnålen, är tillhakahållen genom en bristande och osäker
afsättning; näringarna, dels genom felande capital, dels genom
sjelfva räntans höjd nedtvingade ; communicationerna
besvärliga; skatternas fördelning orättvis; tillgångarna, skänkta
af en välgörande natur åt ett fidei t folk, genom brist på
penningar, lemnade obegagnade; populationen i flera delar af
landet, och under en stor del afåret, framsträckande sina friska
armar och begärande arbete, som ingen har att lemna dem;
Regeringen, saknande medel att bota eller ordna dessa missförhållanden:
så synes väl faran redan vara så stor, att
tjentliga räddningsmedel skyndsamt böra vidtagas. Hvarföre
skall man icke i så beskaffade omständigheter begagna hvad
som upphjelpt andra Stater ur deras vanmakt? Svaret synes
mig icke böra vara tvifvelaktigt.
Om den verkställda realisationen skall för alla politiska
förhållanden i Sverige hafva bestånd , måste den grundas på
en annan basis, än den magiska besvärjelseformen af 5 till
8; och en creditrörelse mäste i Sverige, mera än i något
annat land, stödjas på ett annat hypothek, än bankens lilla
förråd af myntade metaller. Så snart |-:delar äro uttagna,
måste banken göra bankrut, som troligen blir händelsen,
då krig eller andra olyckor inträffa, ifall icke ett klokare
finance-systeme antages.
En isolerad realisation, sådan som den, hvilken gjordes
år 1776 och i814 > inskränker rörelse-capitalet till förhållandet
af det lika qvantum silfvermynt, som kan finnas i
landet, och ökar sig endast i förhållande af det ringa öfverskott,
som Sverige genom sin utrikes handel möjligen kan
vinna, men minskas äfven vid hvarje depression af dess handel,
således just då, när det som bäst behöfde höjas. Skall
en dylik operation bära för ett land lyckliga frukter, så måste
nödvändigt ett annat rörelse-capitai kunna bilda sig bredvid,
som ökar sig, icke efter måttet af en utländsk handel,
utan efter den produetion och den handel, som sträfvar att
bilda sig inom landet, och som genast kan finna ett motsvar.
rörelse-capitai, hvars realisation icke ligger i bankens,
men i andra säkerheter, och bidrager till elen nya produetionen.
Bankens s. k. realisation var visserligen nödvändig, så
-
D e ii y Mars c. m.
35;
som den sista utvexlingen af den mekanism och de drifhjul,
sorn en i sig sjelf ingripande, en sig sjelf understödjande industri
utför; men ända lill ytterlighet dåraktigt vore det att
tro, att denna utvexling ensam åstadkommer någon lifgifvande
verkan. Om deremot med denna realisation följer såsom
1823 urs Finnnce-comite föreslog, ett klokt inrättadt
finance-systeme , som icke kostar landet några nya skatter;
örn derigenom hvarje redan existerande värde i landet kan
göras mobilt och fruktbart; om productionen deruti finner
alia de capitaler den beliöfver, huru högt den än vill stiga;
0111 Staten blir derigenom iståndsatt att öppna öfverallt,
der det påkallas, nya communicatinner för handeln, nya
vägar för industrien, nya källor för läkedomen; om alla arbetskrafter,
som för närvar, äro hellande och ej finna någon
sysselsättning, sättas i rörelse, med den hela kraft, som
kan drifva dem alla ; om man fäster sig mera vid den inre
utvexlingen af behofven, än vid den utlänska handeln: då
skall denna realisation, men också endast då, lemna stora
och vigtiga resultater. Om allt detta , endast genom införandet
af ett klokt finance-systeme, kan vinnas, skall äfven
genom en sådan förändring detta land förete en alldeles ny
skapelse; dess folk skall vakna upp till en stor verksamhet;
det-skall med lätthet bära sina skatter; det skall finna inom
sitt eget land tillräckliga tillgångar till välstånd och sjelfständighet;
dess lif skall ej mera blifva denna oupphörliga
strid emot, icke en oblid natur, utan emot förhållanden,
som det skapat sjelf till sitt förderf, eller icke förstår nit
lösslita sig ifrån, till förbättring af sitt tillstånd; det skall
ej mera som förr göra nöden till ett villkor för sin storhet;
frivillig sparsamhet skall intaga den tvungnas stalie;
tilltagande moralitet komma i stället för tilltagande demoraJisering:
och det folk, som naturen förärat med stora men
obegagnade rikedomar, skall blifva välsignadt med dea högsta
lycka ett folk kan gifva sig sjelf.
I Sverige försvåras alla prsestationer, derigenom att
rörelse-capitalet är för litet. Frankrike äger, med 10 gånger
större folkstock än Sverige, 80 gånger större penningemassa;
England, med 6 gånger större folkmängd, 120 gånger
större penningestock, o. s. v. Piörelse-capitalet i Sverige utgör
endast 3o , i stället att det minst borde bestå af 100 millioner.
Vår jord är fruktbar och rik på grufvor och skogar, som
kunna gifva ymnig afkastning, men capitaler felas för speculationer,
räntan är för hög, hvilket hindrar capita lema
att användas i handel, industri eller åkerbruk; och således
aftyna alla dessa grenar af allmänna välståndet. Hvilken är
då verkliga orsaken härtill? — Den, alt vi sakna en inhemsk
statsskuld, som ensam kan lifva rörelsen och skapa
förnyad drift i älla företag. Statsskuldens absoluta fördel ,
eller det, som den uträttar, derigenom att den är mobil
och amortissabel, består i följande:
355
Deri 7 Mars e. m.
För det första, gör statsskulden en oupphörlig accumulation
möjlig af alla gjorda besparingar till räntebärande capitaler,
hvilka utan den skulle förströs i consumtionens obegränsade
haf. När en person samlat en liten summa, är det
honom, i ett land med statsskuld, möjligt att förvandla det
till ett capital, utan att derföre betaga honom möjligheten
att använda det som Iiqvidationsmedei i sin rörelse. Statsskulden
gör således, genom sjelfva sin tendens, besparingen
till en nationaldygd, ocii har af detta skal otvifvelaktig! en
stor likhet med sparbankerna. Den gör nationen till en beräknande
nation, den afhållen ifrån alla sådana njutningar,
hvilka behöfva en motvigt i uppfattningen af framtidens vigt,
och den befordrar, genom ett sådant inflytande på nationalkarakteren
, nödvändigt nationens moralitet. -— Men denna
allmänna besparing, som genom statsskulden slutligen i nästan
hvarje familj måste uppkomma, har till resultat en alldeles
utomordentlig vinst af räntor, som, i ett annat land utan
statsskuld, gå förlorade. Dessa räntor läggas tillhopa till
capitaler, som i ett annat land icke skulle hafva uppkommit,
och dessa capitaler gifva åter räntor. En rikedom, och
en rikedom af ett alldeles eget slag, uppstår i ett land med
statsskuld, hvarom ett annat land ej liar något begrepp.
Den andra fördelen af statsskulden i dess nyare form är,
att den förvandlar de stående penninge-capitalerna till rörliga,
och alt den införer ett rörelse-capital af en alldeles
egen art, som icke finnes i ett land utan statsskuld. Den
gör alla fordringar rörliga som penningar, eller rättare, den
gör dem till penningar, men till penningar, som icke blott
fungera som Iiqvidationsmedei, men äfven såsom capital.
För det tredje, bildar statsskulden en grundval af räntefrihet
för alla näringar. 1 ett land utan statsskuld måste
förlagets eller driftcapitalets ränta läggas på productionen,
hvilken ränta gör producten elier varan så mycket dyrare.
I ett land med statsskuld, kan en stor del af denna
ränta insparas; och denna besparing är landets vinst, jemförelsevis
med ett land, som genom brist på statsskuld icke
kan göra den. I samma mån, som denna skuld är stor, i
samma mån ökar sig denna besparing och denna vinst.
För det fjerde, gör statsskulden möjliga både ett insparande
af alia de omkostnader, och ett undvikande af alla
de tracasserier, som i ett annat land åtfölja omflyttningen
af hvarje räntebärande capital, hvilken i ett land med statsskuld
kan ske utan omgång och nästan utan omkostnad.
För det femte, bidrager statsskulds-syslemet att utrota
det enskildta skuldförhållandet emellan man och man, detta
det nya samhällets plågoris, detta den erie medborgarens
beroende till välfärd och frihet af den andres godtycke. Så
länge icke i ett land rörliga räntebärande capitaler finnas,
så kan intet köp af egendom ske, utan antingen derigenom,
att man förut utsatt capitaler, som då uppsägas, eller också
Den 7 Mar» c. m.
35g
för skuld. Men i ett land med statsskuld, utbjudas ej de enskildta
capitalerna till enskild man; och egendomarna köpas,
eller kunna köpas för statspapper. Vid dessa häftar
ingen borgen, inga inteckningar, ingen uppsägelse, intet den
enes beroende af den andra. De äro reda penningar och
likväl fordringar sorn bära ränta. Capitalisterne vinna derpå,
productionen vinner derpå; men, framför allt vinner
samhället i moraliskt hänseende, I mera kraft, i jemnade
intressen, i concenlreringen af samhällets lifsprincip, fosterlandskänslan.
Denna ideella vinst är oberäknelig, den kunde
ej nog. dyrt betalas med penningar, om den ej tvertoin
gaf äfven vinst i penningar.
För det sjette, bildar en sådan statsskuld en consumentclass,
som gifvet' den största fördel åt ett lands industri af
alla. I ett land, der denna finnes, behöfves icke, eller mindre
, en utländsk afsättning för den inhemska productionen.
Denna dass förhåller sig till prodncenternes dass, sorn staden
till landet; oell sådant som ett land skulle vara utan
städer till ett land med städer, sådant är ett land med rörlig
statsskuld till ett land ut an densamma. De 28 millioner
räntor, som desse consumenter i England årligen uppbära,
gifva icke allenast afsättning ål en motsvarande produetion,
som annars skulle hafva sökt sig väg öfver verldshafvet,
och sannolikt blifvit förqväfd under tällan med
andra nationer; utan äfven, på den inhemska väg de gå,
alstrade en ny rörelse , och ett nytt lifs-systeme, som utom
dem icke hade funnits, och icke kunde finnas. Ty ej blott
de tusendelals handlande och fabrikanter, som emottaga
dessa 28 millioner i första händerna från consumenterna,
lefva af denna vinst, utan äfven de tusende gånger lusen
arbetare, som sysselsättas af dén produetion, sorn härigenom
uppstått. För hvarje million, som fonderas af statsskuld,
organiserar sig äfven en produetion af en million; och då
Englatid har fördjupat sig i en skuld af 1,5oo millioner,
hvad har det då i sjelfva verket gjort? — först bevarat en
besparing af 1,5öo millioner, och derefter framkallat en produetion
af en ungefär!, lika summa. Deraf denna allmänna
fruktan i England för indragningen af Englands statsskuld,
som ej härleder sig från annat, än det instinctlika medvetandet,
att den skulle förvandla en stor del af dess ofantliga
industri till en qvarn utan vatten.
Efter denna framställning af några af de vigtigaste
fördelarna af statsskulds-systemet, fråga vi, om dessa fördelar
äro vigtiga endast för ett rikt land, eller om det icke
är tvertom för ett fattigt land, för ett inom sig slutet land,
för ett land, hvars hela samhällsbyggnad är grundad på en
inre utveckling, som dessa fördelar äro vigtiga och stora.
De redan inom Sverige förhandenvar. elementer till en
rörlig statsskuld, eller de, hvilka kunde bilda den, utan att
3öo
Den 7 Mars e. ni.
föröka landets tyngder, eller utan att blifva förderfliga för
Regering och folk, äro ungefärl. följande:
i;o Ordnandet af sädesmagazineringen i 12 län*).
2:0 Den andra delen af Sveriges statsskuld skulle blifva
Statens skuld till banken, circa 3-J millioner.
3:o Den tredje delen af statsskulden borde hafva till
'föremål upphörandet af den s. k. statsfyllnads-summan, som
nu utgör i,i4?,ooo r:dr b:co, och sådana utskylder, soin
trycka näringarna för hardt. Örn allmänna bevillningen minskas
med t. ex. 1^- million, Skes derigenom capitalvärdet af
enskildes fastigheter ganska betydligt.
litt af de sätt, på hvilka en redan existerande skatt genom
statsskuld kan afskalfas, är genom egendomars uppköpande
för statsskulden. Egendomarnas arrende-inkomst kommer
då i stället för skatten; och skatten fungerar sorn ränta
och amortissement, tili dess statsskulden hinner amorteras.
4:o Den fjerde delen afen Svensk statsskuld kunde blifva
besparingen under lugnare tider för Statens utomordentliga
behof, eller bildningen af en räntebärande skattkammare.
Visa Regenter, Carl XI, Fredrik den ende, och deras
likar, ansågo bildandet af en skattkammare för höjden
af deras regeringsvishet. Så snart penningen började att normalt
fungera som räntebärande capital, ansågs deremot denna
uppsamling af mynt i en skattkammare, dels för misshushållning,
dels för skadligt genom utdragandet af ett så
stort capital ur den allmänna rörelsen. Statsskulds-systemet
är det enda, som förlikar Carl XI:s och Fredrik den endes
principer med en sednare tids förhållanden. I Sverige kan
en sådan skattkammare uppkomma genom statsmedlens årliga
öfverskotter. Om dessa utgöra årligen 3oo,ooo r:dr, så
skulle, genom denna ringa årliga besparing, på i5 år 6 millioner,
på 3o år 18 millioner och på 37 år 3o millioner såsom
en skattkammare för utomordentliga behof uppkomma.
Men denna besparingsfond kan ej bildas, utan i ett land,
hvarest redan finnes en rörlig statsskuld. Den förutsätter
denna, emedan den uppkommer genom uppköp af statspapper.
Den agerar då tillika såsom minskningsfond, så att derigenom
hela den öfriga statsskuldens credit får ett nytt och
säkert stöd.
5:o Den femte delen af en statsskuld är en fond för sådana
produetiva företag, hvilka icke kunna af enskilda åstadkommas,
men hvartill nästan alla Rikets provinser, särdeles
de norra, erbjuda oberäkneliga fördelar, endast nödiga förlagscapitaler
anskaffas.
Man har till nyttiga företag användt bankens årliga
vinst. Denna vinst användes vida förmånligare, om den för
vand
-
*) Se Landshöfdingen von Törnes und. betänk, rör:dc Wclinska
förslaget den ao Febr. i83a.
Den 7 Mars c. m.
vandlas lill ränta och amortissement för en statsskuld till
samma ändamål. Beräknas denna årliga vinst till 600,000
r:dr, så utgör denna statsskulds belopp 10 millioner, hvilken,
med en proc. amortissement, circulerar under perioden
af 37 år, så att på seklet ungefärl. 3o millioner derföre
kunna användas. Endast i ett land med statspapper kunna
enskilda banker i längden med fördel existera. Det är klart,
att i en bank, som måste hafva sitt reserv-capital i vanligt
mynt, går räntan för detta reserv-capital förlorad ; vinsten
blir minskad med denna ränta. Då nu enskilda banker, ändamålsenligt
inrättade, mycket bidraga till ett lands fördel,
så visas äfven i detta afseende, att fond-systemet har ett afgjordt
inflytande på industrien.
Den som öfverväger allt detta, måste lätteligen medgifva,
att ett land utan statspapper förhåller sig till ett land
med statspapper, som ett land utan mynt förhåller sig lill
ett land med mynt.
Sådan är den kraft, som fond-systemet ger åt industrien.
Icke mindre är den, hvilken Staten derigenom vinner. Civilisationen
har fört Europa till ett tillstånd af skyndande
utveckling, hvaruti forntidens år svara mot decennier, och
alla företag äro tiofalldiga till omfång och massa, emot dem,
hvilka blott för ett halft sekel sedan företogos. Dertill fordras
således ansträngningar, som öfverstiga nationernas för
ögonblicket disponibla krafter. Öfverallt är beskattningen
drifven till sin yttersta höjd, och likväl har ingenstädes beskattningen
räckt till att uppfylla behofven. Det är conflicten
mellan den fordran på utveckling, som tiden gjort
nödvändig, och nationens oförmåga att med sina disponibla
tillgångar uppfylla denna fordran, som framkallat stadsskuldssystemet
i dess nuvar. form. Regeringarna hafva deruti funnit
ett medel, att på en gång uppfylla civilisationens fordringar
oell skona nationerna. Denna tillgång är ofantlig.
En statsskuld behöfver nästan ingen ansträngning alt återbetalas;
d. ä. alt man kan återbetala den med så liten ansträngning
man behagar. Med lika utskylder kunna således staterne
åstadkomma 16, 20,, 3o gånger större verkan, om de
använda ett statsskulds-systeme, än 0111 de utkräfva af nationerna
det contanta capitalet. England utförde ett tjuguårigt
krig på det sätt, att det ökade sin statsskuld med 4°°
millioner, eller per medium med 20 millioner om året. I
stället att de skattskyldige skulle årligen skaffat dessa 20
millioner, behöfde de nu blott anskaffa första året 600,000
pund sterling, andra året dubbelt, och först det sista behöfde
de anskaffa 12 millioner. Och under alla 20 åren kunde
"England förskona de skattskyIdige med en utskyld af 270
millioner. Sjelfva de summor, som kriget kostade, tryckte
landet föga. De återgingo genom Statens räntor, och landet,
i stället för att utmattas genom krigets omkostnader,
3 II. 46
36a
Den j Mars c. m.
ökade sin industri genom det med 4oo millioner Ökade rörelse-capitalet.
England befann sig således mäktigare vid
krigets slut Un vid dess början.
Annorlunda handlade Sverige under ungerfärl. samma
period. Det betalte en krigsskuld af omkring 12 millioner,
dymedelst att det försämrade sitt mynt. Det anlade en canal,
sorn kostade-nära en lika summa. Det betalte sin statsskuld
af omkring i5 millioner, i stället att gifva den en produetiv
form. In summa, Sverige utbetalte i capital omkring
60 millioner i närvar, mynt, under en period, då det af
kriget redan var utarmadt, och då det som mest behöfde
dessa millioner för sin vaknande industri. Hvad blef följden?
Att Sverige, i stället för att nu hafva ett röreise-capital af
100 millioner, har endast ett af 3o; att Sverige, i stället
för att kunna begagna sina sjöar, sina forsar, sina omätliga
rikedomar i de norra provinserna och sjelfva den canal det
med så mycken ansträngning tilivägabragt, har ingenting
att föra derpå; i stället för att fortsätta den colonisation ,
som dess idoga folk med så mycken ifver började efter 1S09,
har den afstannat genom bristande capitaler; att, i stället
för att den enskilda välmågan och förmögenheten hos den
industriella classen borde öka sig, hafva de enskilde under
de sista 20 åren endast fördjupat sig i skulder; och slutligen,
hvad som är det mest nedslående af allt, att moraliteten
aftager, och att fylleriet och de utsväfningar, som åtfölja
detsamma, förstöra folkets dygder och ädla lynne i deras
innersta rot.
Ehuru England och Sverige äro så olika i krafter och
tillgångar, kan man ej neka sin uppmärksamhet åt denna
jemförelse. De hafva gått olika vägar och kommit till olika
resultat. Det ena landet fördjupade sig i sin statsskuld och blef
mäktigt. Det andra aktade sig derför, och fördjupade i stället
sina medborgare i armod och skulder.
Genom fond-systemet kan Staten, med hvad ansträngning
den sjelf behagar, inbetala sina lån. En skuld om 1 million
kan liqvideras med 3o,ooo rtdr om året och äfven med endast
5oo r:dr, hvilket är så obetydligt, att det kan anses
för intet.
Man medgifver allt detta, emedan det är mathemaliskt
säkert; men man invänder, att, då dessa 5oo r:dr, årligen
inbetalda under 100 år, i sjelfva verket löpa med ränta på
ränta, måste del likväl för alla 100 åren utgöra 1 million,
och att således detta raisonnement blott är en illusion. Detta
är till en del riktigt; men dervid bör observeras följande:
Om en man inbesparar om året en obetydlig summa,
så kan den just derföre, att den är obetydlig, icke utsättas
på ränta. Den, som årligen har eli öfverskott af några r:dr,
kan hvarken utlåna dem eller insticka dem i rörelse. Ilan
måste gömma sina besparingar flera år, för att slutligen få
en fruktbärande summa. En man, som besparar en betyd
-
Den 7 M»r s e. m.
3G3
ligare summa, lian utsätta den på ränta; men den sammansatta
räntan går förlorad. Han måste räkna derpå endast
enkel ränta. I den mån som besparingen är stor, kan sammansättningen
af räntan blifva större; och då man pä en
besparad million kan räkna en trefaIIdig sammansättning af
räntevinsten, kan man på besparade 100 r:dr endast räkna
enkel ränta och pa besparade 20 r:dr icke räkna någon ränta.
Det följer häraf, att om 1 million statsskuld fick förblifva
hos medborgarne, lill dess skulden skulle betalas t. ex.
under 100 år, och livarje medborgare ärligen aflade den obetydliga
besparing, som han enl. amorterings-systemet borde
betala till Slaten, hade deraf alldeles icke uppstått den summa
af i million, som efter bestämd tid skall betalas. Den
hade blifvit så mycket mindre än 1 million, som alla räntorna
tillsammantagna. I fall utlåningstiden varit 100 år, hade
ihbetälnings-summan derefter gjort föga mer än 5o,ooo
r:dr, då i stallet, ifall Staten får emottaga den och behandla
den efter amorterings-principen uti ett utveckladt
fond-systeme, den uppgår lill 1 million.
Uti detta förhållande ligger statsskulds-systemets egentliga
hemlighet. Det innebär tillika hela grunden för våra
i sednare tider inrättade sparbanker, och bör i en framtid
blifva grunden för alla pensions-inrättningar. Fond-systemet
kan anses såsom en ofantlig sparbank, der alla nationernas
små, och annars bortkastade eller förlorade penningar hopsamlas,
för att erhålla penningens accumulerade kraft och
bilda capitaler, som på intet annat sätt kunde uppkomma
eller samla sig. Detaljerna för verkställigheten synas icke
böra komma i fråga, förrän systemet blifvit antaget, emedan
detaljerna af utförandet stå i ett så underordnadt förhållande
till sjelfva principfrågan, att olika tankar i afseende
på dem ej borde i förhand inverka på antagandet eller
förkastandet. Att i ett förslag mycket uppehålla sig vid det
reglementariska, innan systemet blifvit godkändt, är ofta ett
sätt att bortblanda sjelfva hufvudsaken. Att R. St:s egna
ombud i Riksg:s-cont., enl. ett särskildt reglemente, borde
besörja allt hvad som erfordras för verkställigheten af systemet
är klart, och ett erforderligt reglemente är lätt utarbetadt.
Om remiss af denna motion till behöriga Utsk., anhåller
jag vördsamt.
Lades på bordet.
Frih. Rantzou, Joln Albert, hade ingifvit följande
2!ne motioner:
1.
Vid sista riksdag beslöto R. St. utfärdande af en ny
stadga för så väl inrikes som utrikes vexlar. K. M. afskiljde
364
Den 7 Mari e- ffl.
den förra delen och gaf deråt sin sanction, men vägrade
en sådan sanction åt den del af stadgan, som rörde utrikes
vexlar, hvarom de gamla otjenliga föreskrifterna således ännu
qvarstå.
Då emedlertid det förslag till gemensam lag förden inrikes
och utrikes vexel-rörelsen, som It. St. vid sista riksdag
afgäfvo, utan tvifvel undaurödjer en mängd af nuvar.
hinder oell olägenheter vid utrikes vexel-handeln; får jag
vördsamt föreslå, att R. St. måtte förnya sitt vid sista riksdag
algifua förslag till lag för inrikes och utrikes vexlar,
saint lins K M. anhålla, det K. M., med upphäfvande ej
mindre af alla äldre stadgande!) rörtde vexelrörelsen, utan äfven
af den år i835 utfärdade lag för inrikes vexlar, täcktes
gilla och utfärda en sådan gemensam lag, i öfverensstämmelse
med det förslag dertill, hvilket till sin ordalydelse
igenfinnes vid R. St:s nnd. skrifvelse N:o 3?.3 af den a3
April i8’,5, hvilken jemväl i öfrigt åberopas såsom innefattande
tillräckliga motiver för denna min nu framställda
motion.
Jag anhåller om remiss till Lagutskottet.
2.
Då R. St. redan vid, om jag ej missminner mig, tre
föregtde riksdagar, yrkat indragning af vexel-controlleursbefaltningen
i Stockholm och Götheborg, såsom utan all
nytta för det ändamål, dess benämning synes afse, och tillika
öfverflödig, då de handlandes och mäklarnes egen fördel
säkrast håller hand öfver en riktig kurs-notering, hvarförutan
andra hufvudtitelns redan så strängt anlitade s. k. besparingar
Ytterligare belastas af arfvoden ut ifrågavar. onödiga
tjenstemän; får jag vördsamt föreslå, att R. St. må hos
K. M. förnya den framställning, att vexel-controlleurs-befattningarna
i Stockholm och Götheborg måtte indragas, samt
att, i händelse de skulle än vidare fortfara, åtminstone allt
anslag af statsmedel dertill må upphöra.
Jag anhåller om remiss till behörigt Utsk. af denna
min motion.
Lades på bordet.
Frih. Löwen, Wilh., hade ingifvit följande anförande;
Vid betraktande af den olikhet, som råder emellan
landtmanna-produeters införande till Stockholm, land- eller
sjövägen, uppstår en skilnad, som ej kan undfalla dens uppmärksamhet,
som är nödsakad att sig deraf begagna, nemi.
att för alla varor, som landvågen till Stockholm införas,
ingen tullafgift erlägges, då deremot allt, som måste passera
stadens sjötullar, med synnerligen dryga afgifter är heinstedt.
Detta börjar med den s. k. sjötulls-afgiften. Att tull är
en ordnings-anslalt, nödvändig till förekommande af vissa
Den 7 Mars c. m.
365
eller otillåtna varors införande till Stockholm, är oneldigt;
men denna bevakning torde, hvad beträffar landtmannavaror,
som gemenligen å mindre fartyg intransporteras, af behofvet
vara mindre på kalladt, utan synnerligast nödig vid utländska
eller från utländsk ort ankommande större fartyg,
hvars resor äro ställda på vida säkrare speculation, och hvaraf
vinsten rikligen ersätter alla med resan förknippade utgifter,
— hvilket ingalunda är fallet med landtmanna-producter,
som utomdess sällan eller aldrig bestå af annat än
inhemska varor, hvarför den ingalunda borde belastas med en
afgift till ett verk, hvilket Staten ensamt bör bekosta, helst
Stockholms sjötulls-bevakning, med undantag af stora sjö
tullen, i jemförelse med landtulls-bevakningen, till sin personal
är så ringa, att dervid intet afseende bör kunna göras,
men hvartill de med mindre farkoster nu trafikerande
genom tullafgift måste bidraga, utan att deraf hafva ringaste
nytta, men deremot röna en ofta kännbar tidsutdrägt,
hvilken vid landtullarna ej äger rum, utom den verkliga
mannamån, som härigenom uppstår för alla kust-och öboer,
att belastas med en beskattning, hvarifrån landtboerne äro
helt och hållet frikände.
Sedan tullen är passerad, anländer man till Stockholms
broar eller hamnar, der foten ej får sättas i land, utan erläggande
af bro-, hamn- och expeditions-afgifter med hvad flera
benämningar dessa afgifter hafva, utan alt någon beqämlighet
deremot erbjudes; ty sedan de med öppna båtar trafikerande,
som— synnerligast höstetiden, då mesta anledn. till
landtmannar-producters transporterande förekommer, — ofia
i storm och oväder måst tillbringa nätter och dagar, uppnått
denna hamn, erbjuder den ingalunda någon beqvämlighet,
ej heller något skydd mot solvärma, regn eller köld,
hvilket likväl genom ändamålsenliga och snygga skjuls uppförande
i de hamnar, der öppna båtar få lägga till, kunde,
utan betydlig kostnad, lätteligen afhjelpas. Bristen häraf
vållar oftast varornas förstöring, i mer eller mindre mån,
— ger äfven köparen anledn. till begagnande af säljarens
härigenom iråkade förlägenhet, med påstående, att varan af
regn eller köld är skadad, — nedsätter dess värde, hvaraf
följer att säljaren nödgas till underpris aflåta dess effectivt
oskadade vara, såvida han ej, med oförrättadt ärende och
sin tids förlust, vill, ulan ändamål med hela resan, återvända,
utan att emot elt .dylikt förfarande kunna lägga något
hinder, och sedan både lif och helsa genom dessa brister
ofta blifvit satta i sticket, och skydds-afgift erlagd, utan
att deraf kunnat dragas ringaste fördel, — förhållanden
hvilka ingalunda lemna någon uppmuntran till idoghetens
befrämjande.
Jag anser alltså, att om Stockholms stad vill hafva
ordning vid broar och hamnar, hvaremot ingen invändning
kan äga rum, bör denna ordning likväl af stadens vederb.
3G6
Den j Morse. m.
auetoriteter ensamt underhållas, utan att allmänheten derigenom
belägges med skatter, hvilkas princip är stridande
mot allmän lag, der de ej äro grundade på Ständers beslut;
anhållande jag således om undersökning af det Utsk., hvartill
denna min motion torde remitteras, huru dessa afgifter
tillkommit, och med hvad rättighet de blifvit de trafikerande
pålagda.
Lades på bordet.
Hr Grundelstjerna, Axel Wilh., hade inlemnat
följande:
Uti den af K. M. lill R. St:s StatsTJtsk. vid denna riksdag
aflåtna nåd. propos., ang:de statsverkets tillstånd och
behof, bar K. M. i nåder föreslagit, alt statsverkets behållna
andel af postmedlen, hvilken alltsedan år i83o utgått
med 100,000'r:dr om året, skulle med 5o proc. förhöjas,
och således från och med år iözj-1 årligen utgöras med
en summa af r:dr i5o,ooo: — —
att till postverkets utgifter likaledes årligen
skulle anslås 35o,ooo: — —
Summa r:dr 5oo,ooo:
samt att, hvad af postmedlen derutöfver kunde inflyta, måtte
få af K. M. disponeras till bestridande af kostnader för
post-inrättningens ytterligare förbättring.
Af delta förslag skulle måhända den slutsats kunna dragas,
att, om icke någon till ökad utgift ledande förbättring
vid postverket ägde rum, detta verk, i dess nuvar. skick,
skulle kunna underhållas med en summa af 35o,ooo r:dr
om året, och allt hvad derutöfver af postmedlen inflöt, ,
skulle kunna ingå till statsverket, hvars andel af dessa medel,
efter det förhållande med postverkets inkomster under
de sednare åren, som af en bilaga till K. M:s nåd. propos.
inhemlas, följaktligen skulle kunna beräknas till 25o,ooo
>:dr om året.
Då likväl en sådan slutsats Liefve ganska oriktig, har
jag trott mig böra, genom meddelande af några upplysningar
i ämnet, undanrödja anledningen dertill.
Vid sednaste riksdag beräknade R. St. postverkets utgifter
för hvarje år till ett belopp af r:dr 35o,ooo:
och statsverkets årliga andel i post-intra
derna
till 100,000:
Summa r:dr 4^0,000: — —
Hvad postmedels-uppbörden derutöfver kunde inbringa,
ofverlemnade R. St. till K. M:s nåd. disposition, att användas
till post-communicationernas utvidgande och förbättrande
samt understöd för diligence-inrättningar. Efter sistförflntna
riksmöte hafva ock många nya postgångar blifvit inrättade,
och andra betydligt förbättrade, hvilket kan inhemtas
af de berättelser derom, som kommit R. St:s revi
-
Den j Mari e. m.
36;
sorer oell deras nuvar. StatsUtsk. tillhanda; men ökade kostnader
för postverket hafva naturligtvis häraf blifvit en följd.
Postverkets utgifter, oberäknadt bidraget till statsverket
och kostnader för nybyggnad af ångfartyg, uppgingo:
år 1835 till  368,5o6: 28. r.
— >836  371,619: 38. 2.
— 1837
407j6-48: i. i o.
— i838 . .  4'9>75o: 48• 8.
och år 1839 säkerligen lill än större belopp.
Det ar sålunda otvifvelaktig!, att utan betydliga och
för brefvexlingen säkert menliga indragningar af postanstalter,
postverkets utgifter icke kunna inskränkas till en summa
af 35o,ooo r:dr om året.
Med ledning af den kännedom om behofven jag är i
tillfälle att äga, har jag uppgjort följande calcul öfver postverkets
utgifter efter 1840 års utgång.
Aflönings-staten fordrar, utom tillökningen för den under
. lönerna begripna spanmål
Pensions- och indragnings-staten ....
Postskjutslegan och roterings-ersättningar till
posthemman
Postiljonernes beklädnad och beväring, samt
deras tractamenlen under resor ....
Underhållet af sjö-poslfarterna till Finland,
Gottland, Pommern och Seeland . . .
Utrikes brefvexlingen
Contorshyror, expenser, byggnaders underhåll
och diverse utgifter
Kostnaden för ångbåtsfarten emellan Götheborg
och Hall, oberäknadt det bidrag
dertill, som från Norrska postverket möjligen
kan lemnäs
Arliga förlusten på paketposten ....
60,000:
3,ooo: — —
100,000: — —
4o,ooo:
44,0°°: — —
100,000: — —
42,000: ■—• —
28,000:
2,750:
Summa r:dr 4'9>75o: —
hvartill bör läggas statsverkets blifvande
andel af postmedlen
. i5o,ooo: —
Tillsammans r:dr 56q,75o: — —
Enär det bidrag till underhållande af postfarten emellan
Sverige och Pommern, 9,000 r:dr Preussiskt kurant otn
året, motsvarande 16 å 17,000 r:dr Svenskt b:co, Preussiska
postverket för närvar, lemnar det Svenska, med 184°
års utgång kommer att upphöra, af den anledn,, att begge
postverken derefter skola för nämnda postfart underhålla
hvar sin ångbåt och seglande jakt; kunna Svenska postverkets
inkomster för år 104f och följande år icke med någon
säkerhet beräknas till högre belopp om året än r:dr 600,000.
om härifrån afdragas ofvanstående 569,750,
återstår r:dr 3o,25o.
363
Den j Mais e. ra.
Detta öfverskott blifver oumbärligt till följande bär
ofvan icke upptagna utgifter nemi.:
lill tillökningen för den under lönerna begripna spanmål,
hvilken tillökning år iS3g utgjorde 11,174 >:dr 23 sk.;
lill bildande af en fond för nybyggnad af ångfartyg ;
till ökade kostnader för.af behofvet påkallad utsträckning
af postiljons-beskickningar med poster, som af postiljoner
nu icke beledsagas;
till inrättning af nya eller förbättring af redan varande
postgångar, derom flera framställningar bos K. M. eller Poststyrelsen
blifvit gjorda; oell
till ersättningar för penningar m. m., som, i recommenderade
bref afsända, gå förlorade genom olyckshändelser,
poströfveri m. m.
Skulle föihöjning beviljas i post- och gästgifvare-skjutslegorna,
erfordras för postföringen ett ökadt anslag, dertill
förénämnda öfverskott 3o,25o r:dr visserligen icke lemnar
tillgång. En förhöjning af 4 milen för hästen skulle
medföra en ökad utgift för postföringen af 25,000 r:dr, och
8 sk:s förhöjning följaktligen 5o,ooo r:drs tillökning i anslaget.
Uti calculen öfver utgifterna äro ej upptagna:
Ersättningar för af Svenska ministrar och consuler i främmande
länder ulgifvet postporto circa . . 8,000: — —•
Telegraf-inrättningarnas årliga underhåll, obe
räknadt
nybyggnads-kostnader .... i3,ooo: — —
Understöd till diiigence-bolaget N:o 1 . . 8,000: ■—• —
Summa r:dr 29,000: — —
Skola dessa 3:ne slags utgifter fortfarande af postmedlen
utgå, lärer statsverkets andel af dessa medel icke kunna
beräknas till j5o,ooo r:dr om året.
Hvad telegraf-inrättningarna beträffar, så, enär desamma
äro ställda under en särskild administration, och för öfrigt
icke hafva något sammanhang med post-inrättningen i
Riket, hemställer jag, om ej ordningen fordrar, att de blifva
försedda med sitt särskildta anslag, hvilket lämpligast synes
kunna anvisas å någon af liufvud-titlarna för de militära
behofven.
Vidkommande dernäst understödet till diiigence-bolaget
N:o 1 , så är det ej faststäldt att utgå längre än till och
med år 1840. Någon fråga om fortfarande af delta eller
andra understöd för diligence-inrättningar, är mig veterligen
ännu ej väckt; men såvida den skulle vid innevar.
riksdag uppslå, har jag trott mig böra upplysa, huru mycket
af postmedlen, sedan år i83o, pa dylika inrättningar
blifvit uppoffradt.
Postverkets förlust på den af detsamma från medlet af
Juni månad i83t till 1834 ars utgång underhållna diligenceinrättning
emellan Stockholm och Ystad, samt någon tid äfven
-
Den 7 Mars c. m.
ven emellan Ystad och Helsingborg, har ulgjorl en sammanräknad
summa af r:dr 4,;029: 20- 9>
Understödet till diligence-bolaget N:o r från
och med 1833 till och med år iö/fo . . 60,900: — —
Summa r:dr 101,979: 20. 9.
Att sistnämnda bolag för inrättningens underhållande,
oaktadt berörde understöd, fått vidkännas förluster, derom
är jag fullkomligen öfvertygad.
Lades på bordet.
Hr von Schildt, Axel Ludv., hade ingifvit ett så
lydande anförande:
Då landtbrukels förkofran och högsta möjliga productivi
tet af åkerjorden endast genom en riktigt organiserad ladugårdsskötsel
kan vinnas, och då goda kreaturs-racer samt
deraf följande högre afkastning helt och hållet är den basis,
hvarpå en bestämd och stor förkofran kan byggas; så får
ias vördsamt till R. H. St:s afgörande underställa nödvändigheten
af ett anslag till införskrifvande från Holland eller
långland af ett stam-holländeri, bestånde till en början af
2:ne tjurar och 2.5 ä 3o kor.
Såsom tjenligl etablissement för ett sålunda danadt holländeri,
får jag vördsamt föreslå antingen en eller tvänne
af de kungsgårdar i Westmanland, hvilkas contracler tilI—
ändalöpa den 14 Mars 1842, med förbindelse för arrendatorerna,
icke allenast att pä bästa sätt sköta kreaturen och
derföre ansvara, utan ock att, efter viss tid och i proportion
af tillgången, hålla allmänheten tjurar och drägtiga qvigor
tillhanda, mot en fixerad betalning, efter årets gångbara
pris med 5o proc. förhöjning.
Om remiss till vederb. Utsk. anhåller jag ödmjukast.
Lades på bordet.
Ilr Sabelfelt, Garl Oscar, hade inleranat följande:
Redan år 1810 beslöto R. St., dels’ att den dittills bestådda
inqvarleringen för Sjö-arti!leri-reg:lets lägre grader
borde, såsom alltför otillräcklig, förhöjas, dels ock, att under-officerarne
vid örlogs- och armeens flottor, såsom sjöförsvaret
den tiden kallades, borde erhålla en förut saknad
beklädnadshjelp lill lika belopp med under-officerarne vid
de värfvade reg:tena. Detta af billighet och rättvisa förestafvade
beslut kom likväl ej då till verkställighet, och ännu
år 18[8 fortfor det att endast stå på papperet. Vid sådant
förhållande blef saken under sistnämnda års riksmöte
ånyo lill Ständerna hänskjuten, så väl i följd af en hos dem
väckt motion, som genom särskild framställning från K. M.;
hvarefter, beträffande först frågan om inqvarleringen, R.
St., med förklarande att en ny reglering af densamma boiv
3 H. 47
Den 7 Mars e. m.
de äga rum, ”grundad på de förändringar, som derutinnan
blifvit i sednare tider vidtagna för an”dra
corpser och stater, och i enlighet med Ständernas
”förut fattade beslut,” pröfvade billigt sålunda förhöja inqvarteringen,
att den för under -oflicerarne vid armeens
flotta i Stochholm bestämdes till 20 r:dr b:co;
och blefvo de medel, som härtill, samt till likaledes beviljad
förbättring i inqvarteringen för de öfriga under-officerscorpserna
i Götheborg och Carlskrona, fuunos erforderliga,
å Kronans stat uppförda. Hvad åter angick beklädnads-hjelpen,
så, och med åberopande deraf, att flottans under-officerare
redan ansetts berättigade "att få af nämnda förmån,
"sorn åtnjutes af deras vederlikar, sig begagna,” öfverlemnade
R. St. verkställigheten häraf åt K. RI., med anvisning,
’’alt denna bekhidnadshjelp, så väl som den öfriga kun”de
anordnas och utgå af den till försvarsverket bestådda
"summa.” Rättigheten för flottans under-officerare till åtnjutande
af inqvartering och beklädnadshjelp, i likhet med
andra under-officers-corpser, var sålunda ytterligare erkänd
och bekräftad; men det oaktadt komrao de vid sagde tid
blott i besittning af inqvarteringen, sådan den då af Ständerna
fastställdes, och hvilken på stat blifvit uppförd; hvaremot
K. M. uti nåd. bref till Förvaltningen af sjöärendena
den 3o Juni 181S tillkännagaf, att beklädnadshjelpen, i anseende
till otillräckligheten af den till försvarsverket anslagna
summa, icke kunde deraf utgå, ulan finge ifrågavar. under-officerare
”med sina redan ägande löningsförmåner åtnö”jas,
intilldess Standerne anvisat särskildta medel’’ till detta
ändamål. Alltsedan, och ännu i närvar, stund, har den
flottans under-officerare tillerkända förmånen af beklädnadshjelp
icke dem tillgodokommit; äfvensom, i afséejide på inqvarteringen,
det förhållandet sig företer, alt, änskönt Ständerne
stadgat, att densamma skulle vara lika med den,
sorn bestås under-officerarne vid öfriga reg:ten, flottans
under-officerare likväl icke sedermera fått inq varterings-ersättningen
det fingaste förhöjd, under det att beloppet deraf
blifvit för deras vederlikar vid gardes-och Svea artillerireg:tena
ökadt till circa 33 r:dr 16 sk. årligen.
Så mycket jag än vill afhålla mig från att rösta för
någon ökad utgift till vår ändock alltför kostsamma militär,
anser jag mig likväl vid detta tillfälle uppmanad att fästa
R. St:s uppmärksamhet på här ifrågastäldta ämne, i ändamål
att, om möjligt, bereda någon förbättring i lönevillkoren
för flottans under-officerare, särdeles för de i hufvudstaden
stationerade, hvilka framför dem vid flottans andra
stationer synas deraf i behof. Jag kan desto hellre trösta
mig med, att detta icke misstyckes, som jag för min framställning
i närvar, fall äger att åberopa ej mindre R. St:s
vid tvänne föfeg:de riksdagar uttalade mening, än ock den
temmeligen allmänt hörda anmärknm, att den ersättning,
Den 7 Mars c. ra.
S71
sorn Stålens lägre tjenare mottaga för sitt arbete, vanligtvis
icke står i ett afpassadt förhållande till uppmuntringarna åt
de högre.
Jag tillåter mig således föreslå, att Rikets nu församlade
Ständer måtte, i öfverensstämmelse med deras företrädares
ofvanberörda beslut, bevilja flottans under-officerare icke
allenast en sådan förhöjning i deras redan ägande inqvarterings-belopp,
att den till fullo motsvarar hvad under-officerarne
vid gardes- och Svea artilleri-reg:tena i dylikt hänseende
åtnjuta, utan ock en, efter enahanda grund bestämd,
årlig beklädnadshjelp, af hvilken sednare förmån de hittills
varit i mistning; föreställande jag mig, att allt särskildt anslag
i och för dessa ändamål bör kunna undvikas genom en
närmare reglering af de utgiftsposter, som innevar. riksdags
StatsUtsk. har för afsigt att upptaga å Riksstatens 4;de hufvudtitel.
Om man vill företaga en jemförelse emellan under-officerarnes
vid flottan ställning och deras vederlikars vid gardes-reg:tena,
skall man snart upptäcka hvilken betydlig
skilnad förefinnes dem emellan, till förmån för de sednare,
och huru i högsta måtto billigt det är, att de förres anspråk
i förevar, fall vinna afseende. Löningsvillkoren för de
främsta under-officerarne vid gardes-regrtena uppgå till 433
r:dr b:co, då de i lika grad' varande under-officerarne vid
flottans station i Stockholm endast kunna beräkna 292 r:dr
samma mynt. För andra gradens underbefäl vid de förra
regttena bestiger sig sammanlagda aflöningen till 273 r:dr,
och för 3:dje gradens till 233 r:dr, hvaremot vid flottan
2tdra, 3:dje och 4-de, eller sista graderna i årlig inkomst
undfå 22Ö, 170 och 140 r:dr. Härförutan bör,! i afseende
på inqvarteringen för under-officerarne vid flottans härvar.
station, bemärkas, att då garnisons-reg:tenas under-officerare
blott behöfva vid order-timmarna och paraden infinna sig
vid easernerna, måste de förstnämnde tidigt på morgonen, och
sedermera större delen af dagen, vara tillstädes å stationen
för att hafva tillsyn öfver verkstäder och arbeten, hvarföre
det för dem är angeläget att äga sin bostad i närheten af
Skeppsholmen, der hyrorna alltid äro högre, än i andra
stadens trakter. Sedan den tid inqvartering först tillädes
flottans under-befäl, har öfver 20 år förflutit, och härunder
hafva hyrorna blifvit betydligt stegrade. Det lindrigaste
pris, hvartill man nu kan förskaffa sig ett rum invid
Skeppsholmen, utgör omkring 5o r:dr b:co, och när man
besinnar, att de fleste af personerna i fråga merendels äro
gifte, liöjes utgiften i samma mån, behöfvet af större utrymme
framstår.
Vidkommande den äskade beklädnadshjelpen, äro skälen
lika talande. Utom det att tidens sed fordrar, att klädespersedlarna
nu skola vara af bättre halt, har ett helt annat
förhållande i afseende på tjenstgöringen inträdt emot förr,
3j2
Den 7 Mars e. m.
hvilket orsakar en större slitning af uniformerna. Före 1825
var under-officerarnes antal vid flottan i Stockholm mer än
dubbelt mot hvad det nu lir, och tjenstgöringen i följd deraf
vida lindrigare, hvarigenom tillfälle dem bereddes till
enskilda förtjenster medelst coopvaerdi-sjöfart o. s. v. Äfvenså
sluppo de den tiden att vara klädde i uniform vid
andra tillfällen, än de sällan påkommande vaktgöringärna,
men nu åter nödgas de i all slags tjenstgöring, vare sig på
vakt eller i casernerna, varfsverkstäderna och om bord, bära
uniform; och alt de följaktligen slita sina uniforms-persedlar
mera, än -gardes-regttenas under-officerare sina, lärer
vara ovedersägligt.
Af hvad jag nu anfört tyckes alltså tydligen visa sig,
att det förslag, jag tagit mig friheten väcka derom, att
flottans under-officerare, men isynnerhet de bland dessa, sorn
i Stockholm äro förlagde, matte komma i åtnjutande af inqvartering
och beklädnadshjelp till enahanda belopp . med
hvad för deras vederlikar vid gar nisons-reg: tena är bestämdt,
stödjer sig på så billiga och rättvisliga grunder, att
det icke skäligen bör möta Representationens motstånd, såvida
möjlighet gifves att öppna några utvägar lill de medel,
som härtill finnas af nöden.
Att motionen måtte till StatsUtsk. remitteras anhåller
jag vördsamt.
Lades på bordet.
Hr von Moltzer, Anders Joli. Fredr., hade ingifvit
följande tvänne motioner:
1.
Då national-belöningar för utmärkta och fäderneslandet
gagnande handlingar i alla länder äro antagna och brukade,
och äfven i Sverige ej sakna sin tillvaro, hvaraf må nämnas,
då R. St. vid 1815 års riksdag på K. M.‘s nåd. propos.
beviljade General-intendenten, nu mera Presidenten och Commend.
af Billberg 10,000 r:dr, för en åstadkommen vinst och
besparing vid liqviden af Svenska armeens transporter och
underhåll med Tyska staterna, under fälttågen år i8i3 och
i8i4; begagnar jag mig af denna anledn., att till en belöning
af R. St. vördsamt föreslå f. d. General-intendenten,
Öfversten och Riddaren G. F. Klingstedt, som, sedan han
i egenskap af Öfver-adjutant vid Finska armdens Generalkrigs-commissariat
erhållit uppdrag att i Januari månad
iSog afresa till Stockholm, för att med det då tillförordnade
krigs-departementet ordna och uppgöra om underhållet
för Finska armeen, under återresan till denna aimee
i Mars månad, vid ankomsten till Umeå, fann sig ifrån
densamma afskuren genom conventionen i Kalix, hvarom
underrättelse då ingått; hvarjemte upplyst blef, att Finska
armeens befälhafvare, Hr General-majoren Gripenberg, uti den
med Ryska General-befälet afslutade convention, bortgifvit
Den 7 Mars c. ra.
3;3
det Svensta Kronan tillhöriga, uti Skelleftea 45 mil från
armeen förlagda, betydliga vapen- och ammunitions-förråd,
då Hr Öfverste Klingstedt, ehuru såsom en medlem af Finska
armeen inbegripen i capitulationen, erbjöd sig att uppresa
till Skellefteå och henden undanrycka detta förråd, sorn
han, försedd med Generalen Gr. Grönstedts order genast
ver kställde, och bann, efter ankomsten dit, knappt att af på
sjukhuset hösten förut af de-n hemtågande Svenska armeen
qvarlenrnade sjuka organisera en corps af 5oo man, förrän
Itysske Majoren Nassakin sig infann, för att taga dessa förråd
i besittning, nred hvilken Hr Öfversten öfverenskom,
att han väl kunde anskaffa hästar och pålassa förrådet, men
ej afföra det, förrän en ytterligare communieation ägtrum
emellan Svenska och Ryska armeens befälhafvare, hvartill
vissa dagar voro bestämda, inom hvilken tid ej Ryska armeen
skulle få framrycka söder om Piteå ; men då Hr Öfversten
kom i erfarenhet utaf Piysska armeens framtågande
emot Skellefteå, lät han transport-collonnen aftåga, utgörande
tfoo hästar, som afförde detta förråd, till ett värde af
3oo,ooo r:dr b:co, lill Rathans hamn, norr örn Umeå, der
det sedermera inlastades för att afföras till Stockholm. Genom
denna åtgärd hetagen de förmåner, öfrige Finska armeens
medlemmar genom convenlionen voro förbehållne,
att återvända till Finland och der återfå innehafda tjenster
och egendom, fann Öfverste Klingstedt sig föranlåten att
återvända till Stockholm, hvarest han ej långt derefter befordrades
till General-intendent vid kust-armeen, i hvilken
egenskap han åtföljde den, år 180g i Augusti månad, afgående
i ekonomiskt afseende så viri utrustade, ehuru i det
militäriska förhållandet mindre lyckliga, expedition till Westerbotten,
hvarifrån återkommen, han, efter General-krigscommissariatets
upphörande, blef, utan employ, nödsakad
att som Öfver-adjutant vid General-krigs-commissariatet åtfölja
den till Tyskland afgående Svenska armeen, under hvilken
befattning honom lyckades att, vid Svenska armeens inryckande
i Holstein, uti staden Kiel upptäcka och till arme'ens
öfver-befälhafvare öfverlemna den undangömda uppbörden
af contributionerna i Holstein, som af is på Bältet
ej kunnat till Köpenhamn afföras, hvilken betydliga eröfring
derigenom för armeen gick förlorad, att dess återlemnande
till Danska staten blef ett af villkoren för freden i
Kiel, hvarigenom Ilr Öfversten, som, sin pligt likmätigt,
afslog ett af Danska auetoriteterna honom erbjudet betydligt
salarium, för att få behålla denna skatt, derföre saknade
all belöning.
Uti staden Neustadt befanns ett stort förråd af prisgods,
uppbragt af Danska kapare till ett värde af 200,000 r:dr
Holst, kurant; och då detta förråd ej kunde på stället försäljas,
enär ingen Dansk undersåte vågade köpa deraf, blef
dess afförande till den ej långt boil belägna stadeu Lybeck
»74
De n 7 Mai s c. m.
en nödvändighet, i hvilket afseende 2.‘ne af anne'ens officerare
dit beordrades, hvilka, efter något vistande derstädes,
förgäfves bemödade sig att anskaffa hästar till denna transport,
såsom dels borttagna till remonter och dels behöfliga
för transporter af Svenska armcens underhåll, i hvilket sakens
skick Hr Öfverste Klingstedt erhöll order alt dem aflösa,
men fann ej rådligt att göra försök med transportmedels
anskaffande landvågen, utan tog hastigt det beslut, att
sätta sig i besittning af åtskilliga i hamnen befintliga infrusna
fartyg, som, under skeende inlastning, tacklades och bemannades;
efter fulländandet hvaraf Ilr Öfversten, med dertill
beordrade Svenska soldater, lät verkställa issågning ut
till farvattnet, utgörande en tysk mil, så att 7 st. lastade
fartyg den 24 Dec. med detta dyrbara förråd anlände till
Lybeck, hvarest det för Svenska armeens räkning försåldes,
äfvensom ett stort Amerikanskt skepp lastades med Danska
Kronan tillhörigt utvaldt ekvirke, som till Carlskrona för
flottans räkning afgick.
Hr Öfverste Klingstedt kallades från Tyskland, för att
såsom General-intendent tjenstgöra vid den derifrån komna,
till Norrige tågande, armeen, hvars belåtenhet i underhållsväg
säkert flere af detta Stånds ledamöter, som bevistade
detta fälttåg, lära sig erinra; men det oaktadt gick Öfverste
Klingstedt det missödet åter till mötes, att blifva i saknad
af annan belöning, än att några år derefter erhålla en
district-chefs-befattning vid tullverket, hvarutaf han nu
åtnjuter en expectance-lÖn. Då Öfverste Klingstedt genom
förenämnda åtgärder tillskyndat Svenska Staten föi'delar, för
värdet af mera än million r:dr; så hoppas jag att ej förgäfves
Väcka R. St:s uppmärksamhet på hans ännu ohelönta
förtjenster, med anhållan, att detta mitt anförande måtte
till StatsUtsk blifva remitteradt.
2.
Konung och Ständer hafva redan erkänt behofvet, att
nationen med mera kraft deltager i ordnandet af sina localangelägenheter,
och att den del af polis- samt ekonomi-bestyr,
hvilken icke egentligen kan anses tillhöra den verkställande
makten allena, utan hvartill menigheternas medverkan
och samtycke erfordras, borde blifva på något med
deras säkerhet och bästa mera förenligt sätt beslutad och
ombesörjd. Detta behof torde derföre icke här behöfva utredas
eller bevisas. Olägenheterna af brister på communalstyrelser
äro väl bekanta för alla dem, som i landsorterna
åskåda ärendenas gång; och städerna synas i allmänhet, äfven
för deras del, behöfva en förbättring i sina municipalstyrelser.
Men om detta icke af någon lärer motsägas, torde deremot
icke meningarna vara lika enstämmiga, angrde sättet
för dylika styrelsers bildande. En comité' har varit nedsatt
för att föreslå organisation deraf. Vi äga i Brödra-riket ea
Den 7 Mars e. m.
sådan redan införd. Men det synes, som vore sälten icke
mogen, åtminstone icke här ibland oss; och mången hafvar
vid tanken, att dessa inrättningar snarare kunde blifva ett
medel att ännu mera öka nationens bördor, än att betrygga
dess framsteg i bildning och välstånd. Det förefaller äfven
något betänkligt att bilda sådana styrelser, så länge
stånds- och class-andan finna utvägar att göra sig gällande,
enär en allmän anda torde vara den, som egentligen bör
framkalla och utveckla dem, om de ej, ifrån att vara ämnade
till allas nytta, snart skola förvandlas till blott några
få folkclassers, ja kanske blott till stöd för en ännu måhända
icke med sin inflytelse nog belåten regeringsmakt.
Det torde likväl finnas något sätt att bereda en början
till dessa vigtiga och, om de rätt utföras, välgörande communal-inrättningar,
som icke borde kunna anses medföra
några betänkligheter, om man ville genast bestämma sig för
att låta desamma utgå utur menigbeternas sköte, för hvilkas
väl de aro ämnade att verka, och om man åtminstone
i detta afseende ville hylla det naturliga begreppet om allmänhetens
rätt att välja de ombud, som böra å dess vägnar
bereda och besluta hvad som kan erfordras för dess locala
angelägenheters vård och förbättrande. Grundlagen har
i 46 §m Reg.F. stadgat, att ”landet skall förblifva indeladt
”1 höfdingdömen, underdel! vanliga landt-regeringen.” Det
synes således vara lämpligast, att derefter lämpa communalformen.
De pligter, som Landsh.-embetena åligga, kunna
indelas i sådana, som Konungens Bef:h:de bör på verkställandemaktens
bud och befallningar verkställa, och de, som
han bör i samråd med menigheterna eller efter deras hörande
afgöra. Det finnes derjemte en tredje cathegori, nemi.
detta embetes domsrätt i sådant, som till ekonomisk ordning
hörer, och som synes icke böra kunna utöfvas med samma
envåldsmakt, som den egentligen executiva domsrätten.
Om denna, och i allmänhet om verkställningen af Konungens
befallningar, m. m. kan ej här blifva fråga. Men de
öfriga delarna af Landsh.-embetenas åligganden synas lämpligen
böra ställas i sammanhang med menigheternas rättig—
hetatt sjelfva deltaga i vården 0111 sina angelägenheter, samt
att besluta om sådant, som de finna nödigt och nyttigt vara
för sig och orten.
Det är utur dessa åsigter jag utgår, då jag här föreslår
ett slags communal-lagstiftnings införande genom länsdeputerade,
samt communernas deltagande i polis- och
ekonomi-styrelsen genom ett län s-råd.
Jag anser nemi., att samtliga länen borde indelas i valdistricter,
som utvalde electorer eller valmän; att desse
valmän utsågos af menigheterna, efter besutenhets-principer,
och utan afseende på stånd, så att alla, som varit
eller äro embetsmän, och alla, som äro borgare i stad, eller
hus- och tomt-ägare, fingo deltaga i valen, då de i öfr
3?G
Den 7 Mars e. m.
vigt voro qvalificerade dertill. Genom denna förberedande
val-ågärd skulle man erhålla en dass af valmän, som borde
vara vald för viss tid, t. ex. 3 a 5 år, och som erbjöd
ett stort antal aktade och välkände män, innehafvare af
folkets förtroende, för att sedan handla och verka' för dess
bästa, hvilket man ej bör förmoda att de skulle svika, då
de alltid sjelfve vore beroende af allmänna förtroendet. Om
desse valmän utsagos pä det sätt, att t. ex. ioo valberättigade
personer på landet och 5o valberältigade i stad utvalde
en elector, skulle ett län med t. ex. 5,ooo väljande på
landet och 1,000 väljande i stad, hafva 70 valmän. Desse
utvalde sedan ibland sig för de mindre länen t. ex. 20 ä
24, för de större 3o till 3a deputerade, hvilka vid en
viss, för alltid stadgad tid infunno sig i läns-residens-staden,
der de emottogo landshöfdingen berättelse om förvaltningen
af länets inre angelägenheter, inkomsters och utgifters
belopp, nya behof eller möjliga indragningar och besparingar,
m. m. samt efter granskning af redogörelserna öfverJade,
under en af dem sjelfva utsedd ordför., örn allt hvad
de atisågo för länet nödigt och nyttigt.
Om Konungens Bef:h:de bade rätt och pligt att öfvervara
deputerades öfverläggningar, för att lemna upplysningar
och råd, men utan att i besluten deltaga, synas dessa
kunna leda till mycken nytta; och om han sedan, efter sitt
embetes börande, fann sig böra förena sig i deputerades
beslut, synes della, i alla de fall, då saken ej var af beskaffenhet
att böra Regeringen underställas, genast kunna
befordras till verkställighet. I de fall åter, då, efter Landsh.-  embetets vägran, deputerade ansågo deras beslut kunna förfalla,
borde det ske; men yrka de beslutets fullföljande, borde
det, jemte Landsb.-embetets utlåt., insändas lill vederbör,
stals-expedition, för att inför Konungen föredragas. Skulle
det röra någon sak, som har sammanhang med ekonomiska
lagstiftningen, borde Högsta Domstolen genast höras, innan
ärendet inför Konungen föredrogs. Bifaller Konungen hvad
deputerade hemställt, utlärde då landshöfdingen kungörelse
derom, ifall ej saken är af beskaffenhet, att Konungen
låter derom särskild författning utfärda.
Genom denna luns-deputation hade menigheterna
således vunnit ett deltagande i sina angelägenheters afgörande,
som säkert skulle blifva af de bästa följder för dem.
Församlingens förhandlingar skulle utbilda talanger ibland
folket, upptäcka de personer, ät hvilka folkets förtroende
kunde egnas vid valet af stånds-representanter, och väcka
ett interesse samt lemna en kännedom om ortens tillstånd
och behof, hvilken skulle blifva lika vigtig för Regeringen,
som för nationen.
Men — det synes, som vore likväl icke härmed allt
nog. I samma mån, som dessa inrättningar nödvändigt medförde
-
D o u 7 Mars c. ta.
*77
förde en hop Åtgärder och företag, som åsyftade förbättringar
och nya inrättningar ni. m.; i samma mån måste det
ufven vara af vigt, att verkställigheten af dessa, samt af
alla de förvaltnings-åtgäfder, som rörde länets ofvannämnda
ordnings-polis och ekonomi, skedde under controll af länets
innevånare. Till detta ändamål synas valmännen böra vara
berättigade att för hvarje år utse, antingen ibland de deputerade,
ellin- utom dessas krets, 4 ledamöter af ett s. k.
läns-råd, hvilka borde vistas vid Landsh.-sätet, och jemte
lands-seereteraren, eller den hans tjenst förrättar, öfvervara
alla de cancelli-beslut, som röra länets allmänna angelägenheter,
med rättighet och pligt att deras mening
till prot. anföra, då de anse landshöfdingen? beslut icke vara
grundadt på lag, eller på deputerades beslut, eller förenligt
med länets och dess innevånares bästa.
Skulle ledamöterne af läns-rådet enhälligt afstyrka beslutet,
skall det hvila, intilldess K. M., på derom gjord
framställning, genom vedcrb. stnts-expedition lillkännagifvit
dess nåd. beslut; men skulle frågan vara af beskaffenhet,
att åtgärd genast måste vidtagas, vore lands-seereteraren pligtig
att till prot. yttra sin mening derom; då, ifall lian,
enligt redan gällande föreskrifter, anser sig icke kunna vägra
att beslutet contrasignera, verkställighet derå bör följa,
men förhållandet genast till Konungen genom behörig statsexpedition
anmälas.
Ledamöterne af läns-rådet synas äfven böra vara
pligtige att erinra om hvad deputerade beslutat, men ej
verl,shildt blifvit; att tillse det sådant som verkställas bör,
må blifva det i enlighet med beslutet; samt att i öfrigt på
allt sätt söka bidraga till länets och dess innevånares bästa.
Utur I ä ns-de pn t a t i o n e n borde, vid hvarje val, en
tredjedel utgå, första gången genom lottning, sedan de som
längst deri deltagit. Utur läns-rådet borde hvarje år
halfva antalet ovillkorligt utgå; första gång genom lottning,
men sedan de som längst deri deltagit; kunnande likväl
utgången ledamot i begge dessa förtroende-befattningar, efter
ett års förlopp, åter inväljas.
Jag anhåller om remiss af detta förslag till Lag- och
Ekon.Utsktn, med anhållan, att derest H. Utskrn skulle finna
sig böra tillstyrka dessa grunder, jag derom måtte skyndsamt
erhålla underrättelse, då jag icke skall underlåta att
fullgöra min pligt lill att söka underlätta Utsktns arbeten,
genom afgifvande af ett detaljeradt förslag till ordningsstadga;
men hvilket jag anser mig icke behöfva utarbeta,
innan Utsk:n behagat granska grunderna och derom öfverlägga.
Dessa alne motioner lades på bordet.
3 II.
48
3;8
Den 7 Mais e. m
Ilr Rosenqvist, Fredr. Leonh., hade inlemnat elt
anförande, som upplästes, så lydande:
Rådfrågande tidsandan, erfarenheten, upplysningen och
fäderneslandets sanna hästa, Ivekar jag ej att väcka en motion,
sorn val måhända skall ogillas af den delen utaf Representationen,
som i arf emottagit en oemotståndlig kärlek
för urgamla seder och hink, men som säkert med välvilja
skall emoltagas af tänkaren, frihetsvännen och patrioten;
jag menar Bis k o ps-em be l enas indragning.
Redan vid föregrde riksdagar, har samma framställning
blifvit gjord inom det llederv. BondeSt., men tyvärr, såsom
alltför ingripande i stora makliga intressen-, har densamma
hittills rönt motstånd nog att icke kunna genomdrifvas. —
Visserligen tror jag, att äfven denna gång många skola bemöda
sig att få bibehålla detta alltför umbärliga och dyra
arf (rån en tid, då äfven hos oss påfveväldet dref sitt förderflig»
spel; men då jag täger i betraktande den upplysning,
del begär till nyttiga reformer, och den goda vilja
för det ralla, sorn inom detta års Representation ~ tyckes
vilja göra sig gällande, hoppas jag ändock, att afseende nog
för ändamålet skall göras pä hvad jag härmed föreslår.
Vi lefva nu i en tid, då sjelfve menige man börjar inse
kräklans mindre behöflighet; och hvad aktning, hvad förtroende
kan man väl då af den vänta sig för ett embete,
om hvilket man sanningsenligt kan säga, att det onödigtvis
ligger samhället till last, och således i sin mån bidrager att
öka tyngden af de bördor, hvilka alltid anses med missnöje,
lör den obillighet, den brist på rättvisa, som tyvärr ännu
vidlåder anordningen derom, och hvilka någon gång till och
med hatas just vid åtanken på det slöseri, som alstrar dem.
Kunna icke vår religions erikla sanningar värdigt nog förkunnas
genom våra vanliga pastorer och deras adjuncter,
hvilka just genom en närmare beröring och förtrolighet med
församlingen alltid stå dennas känsla och tillgifvenhet närmare,
än en vanlig prelat, hvars blotta tillvaro, som sådan,
till och med retar lill missnöje; och i afseende på inspectionen
öfver skolor och Läroverk, den man framhållit såsom
ett skäl för biskoparnes bibehållande, så kan ju den med
lika fördel anförtros åt andra män af högre lärdom. Lägger
man nu till allt detta det, att den lux, som desse prelater,
i anseende till deras upphöjda ställning i samhället,
dels måste, dels sjelfve vilja underhålla, sorn illa står tillsammans
med den enkelhet och tarflighet, som hufvudsakligen
tillkommer en Christi tjenare; så vet jag i sanning icke,
om ej fosterlandsvännen med skäl kan påyrka borttagandet
af dessa i min tanke onyttiga sineeurs-platser. Fästande
således uppmärksamheten, dels på hvad jag ofvan anfört,
och dels derpå, att fråga nu icke är om de personer,
som i detta ögonblick bekläda just de platser, hvilka, med
afseende på våra klena financer, jag derföre anser skadliga
Den 7 Mur» c. m.
3/9
för landet, — får jag härmed inför Ständerna föreslå, så
val erkebiskops-stolens, sorn de öfriga biskops-platsernas indragning,
på det satt, att vid hvarje nuvar. innehafvares
afgång inga efterträdare utnämnas, ulan, sedan nådåret
tilländalupit, de desamma åtföljande löneförmåner tillfalla
statscassan.
Jag anhåller vördsamt om remiss af detta mitt memorial
till Allm. Besvärs-och Ekon.Ulsk., som, efter inhemtad
kännedom om de inkomster, som vid nuvar. alla biskopars
afgång böia tillfalla statscassan, kunde få sig uppdraget att
afgifva förslag till billig löne-förhöjning åt de domprostar,
hvilka vid biskoparnes afgång komma alt fungera som ordför.
i consistorierna.
Lades på bordet.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr., hade ingifvit följande
anförande:
Uti den berättelse om hvad sig i Rikets styrelse tilldragit,
som å Riks-salen upplästes, hörde man äfven nämnas
Engelske agronomen Steffens, hvilken ifrån England hit
inkallades alt vägleda, och att med upplysningar tillhandagå
så val den enskilde som jordbrukände menigheter, särdeles
vid frågor om vattensjuka trakters försättande i odlingsbart
stånd.
Denne förtjenstfulle man älskade Sverige som ett fädernesland
, och hade beslutat att med familj här bosätta sig,
för att till detta landets bästa använda sina kunskaper och sin
inom England och Skottland förvärfvade erfarenhet; men ett
särdeles olycksöde villeatt HrSteffens våren 183g, vid öfverresah
ifrån England till Sverige, led skeppsbrott och omkom, i
stället för att, efter beräkning, i Helsingborg möta sin olyckliga
familj, hvilken på annan väg dit lyckligen ankommit.
Hr Steffens bar lemnat sin familj uti en utblottad och
högst bekymmersam ställning. Jag har ansett det tillhöra
nalional-ärans område, alt vid detta tillfälle begära R. St:s
behjertande af utländsk familj, som är beröfvad sitt stöd
genom familj-fadrens frånfälle, till följe af dess nit för Sveriges
bästa. Jag begär för Fru Steffens, så länge hon lefver,
en årlig pension af 6o LU sterling, och anhåller om
remiss af detta mitt memorial.
Lades på bordet.
Hr Lagercrantz, Carl Jacob, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Då man har föga hopp, att förslaget till ny civil-lag
kan under innevar. riksdag blifva i sin helhet antaget, vore
likväl önskligt, att åtminstone en af nämnda förslags välgrundade
åsigter, så snart som möjligt, blefve gällande. Det
är nemi. allmänt bekant, huru, enligt nuvar. stadgar, månglälldiga
svårigheter möta, när äktenskaps-skilnad äskas af'
BSo
Dea j Wars e. ui.
makar, sorn Icke kunna lefva lyckligt tillsammans; svårigheter,
soia gifvit mången maka anledn. att våldsamt förkorta
sitt eller sin makes lif, eller att begå något sådant
brott, som, enligt Gifterm.b:n, berättigar till äktenskapsskilnad,
eller att åtminstone i dryckenskap och andra utsväfningar
söka döfva de qval, som ett olyckligt äktenskap
medför. Uti hvarje annat förbund är det ju contrahenterna
tillåtet, att genom ömsesidig öfverenskommelse upphäfva
detsamma, då det utan 3:dje mans förfång ske kan. Hvarföre
skola då tvångsmedel sammanhålla en förening, hvars
ändamål omöjligen kunna uppnås, utan den innerligaste ömsesidiga
tillgifvenhet och öfverensstämmelse? Tredje man,
hvars rätt här kunde komma i fråga, skulle vara de barn,
som möjligtvis blifvit i äktenskapet samtnanaflade; men deras
rätt vid äktenskaps-skilnad är, genom laga stadgar, redan
betryggad, och icke må man tro det varadem en vinning
att uppfostras af föräldrar, som tvingas att lefva ett
olyckligt lif tillsammans, ett lif under kif och trätor. Nej,
många barn hafva, genom den uppfostran ett sådant förhållande
erbjuder, blifvit olyckliga, blifvit en börda för
samhället och en vanära för menniskoslägtet. Visserligen
är det billigt, alt, enligt christendomens grundsats, en make
icke får skilja sig vid den andra, emot dennes vilja, för
hvad orsak det vara må; men när begge makarne gemensamt
önska skilsmessa, är det ett helt annat förhållande,
än det, hvarpå ifrågavar. religionsbud har afseende. Jag får
således föreslå, alt vid slutet af i §:n i ily cap. Gifterm.
l>:n i vår gamla lag må göras ett ungefärl. så lydande tillagg:
""— rnen om håde man och hustru muntligen eller skriftligen
inför domaren gemensamt åska deras äktenskaps upplösningt
då hör genast dömmas lill hest Hildig skilnad i äktenskapet,
'äfven om de förut icke blifvit för oenighet pliktfälltle
eller varit lill sång och såte. skilj de, utan endast erhållit
varning af vederh. presterskap
H:rr pastorer och domare hafva, under sin embetsulöfning,
säkerligen erfarit, att de i förbemalda § föreskrifna
böter m. m. vanligen endast förvärra, men icke förbättra
det onda, när det hunnit så långt, att begge makarne önska
äktenskapets upplösning.
Öfvertygad om de fördelar det föreslagna stadgandet
skulle tillskynda både samhället och famil je-1 ifve t, anhåller
jag vördsamt, att denna motion må blifva till LagUtsk. remitterad.
Lades på bordet.
Hr Sabelfelt, Carl Oscar, hade ingifvit följande
anförande:
I en tidpunkt, som den närvar., då äfven hos oss, trots
national-lynnets tröghet, industrien börjat vakna till lif, men
ännu icke förmått att locka capitalerna till sig, synes det
Pei) ; Mare e. m.
vara en angelägenhet för Staten alt komma den till hjelp,
om den icke skall tvina af tärande svaghet. Detta har viii
äfven åsyftats med Handels-och Närings-disconten, men ehuru
gagnelig denna inrättning varit, anser jag densamma, i
dess närvar, skick, icke fullt motsvara ändamålet. Den sorn
haft tillfälle att taga kännedom 0111 förhållandet med afsättningen
af inhemska industri- och manufactur-varor, vet,
att nästan all försäljning deraf sker på 6, 9 och '2 månaders
credit. Minut-handlaren, som måste lemna en stor del
af köpare en lika lång, oftast än längre credit, kan sällan
köpa af fabrikanten på andra villkor; men det är klart,
huru menlig för industrien denna tröga omsättning af capitalet
måste vara. Kunde fabrikanten i Handels- och JNarings-disconten
beläna de reverser han af köpmannen erhåller,
så vore en väsendtlig lättnad vunnen; men belåningstiden
är i disconleti 3, 4 och 6 månader, och han är alltså
endast i fä fall i stånd att discontera de å 6, g och 12 månader
ställda reverserna. I anledn. häraf får jag vördsammast
föreslå, det liden för belåningen i Handels- och iVärings-disconten
måtte varda utsträckt till sistanförda perioder.
Som emedlertid en ovillkorlig följd af en sådan förändring
blefve, att den för disconton anvista fond blefve för
beliofvet alldeles otillräcklig; får jag jemväl föreslå, att dis—
conten sättes i tillfälle, genom upplåning eller anvist fond,
motsvara sitt ändamål.
Lades på bordet.
Hr Stuart, Carl Gustaf, hade inlemnat följande 4
motioner:
1.
Då K. M. å Riks-salen helsade Rikets nu församlade
Ständer, täcktes K. M. i nåd. hugna dem med den lofvande
utsigten af förestående nedsåttningar i skattebördorna. Det
beror nu mera endast på R. St., huruvida och i hvilka
hänseenden dessa skatternedsättningar skola verkställas. Under
förutsättning, att detta, i Svenska beskattnings-historien
för de sednare tiderna, okända tillfälle kommer att begagnas
till minskande af den hitintills jemnt tillväxande bevillningen,
får jag föreslå:
dels att den efter 1 art. utgående allmänna bevilln. af
embets- och tjensteinän måtte hädanefter upphöra, dels ock
att, med undanlag af enskilda banker, hvilkas beviiln.bidrag
synas böra särskildt bestämmas, bevillningen af actie-bolag,
hvilkas utdelning öfversliger sex för hundra, måtte nedsättas
från 10 till 5 proc. af utdelnings-summan.
Hvar och en, sorn härå fäster sina tankar, måste finna,
huru föga följdriktigt nuvar. förhållande är, enligt hvilket
det allmänna, sedan dess embets-och tjenstemän blifvit med
ett noga pröfvadt och bestämdt belopp vedergällda för sina
arbeten och mödor, återfordrar en del af denna vedergäll
-
33a
D e u 7 Mars e. ra.
ning. Anses densamma öfverstiga billighet och behof, må
den då för framtiden minskas; men då den en gång i stadgad
ordning utgått och förvandlat sig till enskild tillhörighet,
synes i sanning det allmänna hafva förlorat all rätt alt
deröfver disponera. Skyldigheten för den enskilde medborgaren
att, med någon andel af sin förvärfvade och besparade
vinst, bidraga lill stats-behofvens fyllande, lärer icke
gälla för den, till förvärfvande! och besparandet af någon
sådan vinst i allmänhet urståndsatte tjenstemannen, hvilken
det särskildt åligger, att åt det allmännas fördel uppoffra
hela sin förmåga och verksamhet.
Beträffande åter den hitintills stadgade bevillningen för
actie-bolag, torde det tillåtas mig anföra, alt, då associations-andan
obestridligen är ett bland de mest verkande medlen
till industriel förkofran, mäste det vara ett stort national-ekonomiskt
misstag alt vilja, genom särskilda band och
bördor, förqväfva denna anda. Är del verkligen af någon
vigt och fördel för det allmänna, att Sveriges industri-idkare
komma i tillfälle täfla med andra länders, bör man vä! ej,
genom en särskild öfverdrifven beskattning, motarbeta begagnandet
af den till det åsyftade målet säkrast ledande bana,
nemi. de enskilda förmågornas oell capitalernas sammansmältande
för gemensamt sträfvande och gemensam förkofran.
Skulle äfven resultatet häraf någon gång hos individen
framlocka den välbekanta, urgamla Svenska afunden,
böra dock nationens representanter sorgfälligt undvika , att
i sin beskattnings-lagstiftning lemna bevis på en sådan känsla.
2.
Af en, under uppfyllandet af mina tjensteåligganden —
hvartill, bland annat, hörer controllerandet af testamentsoch
arfs-bevillningens behöriga utgörande, — vunnen erfarenhet
om åtskilliga, i afseende härpå, uti bevilln.förordnrs
3q § meddelade föreskrifters ofullständighet och olämplighet,
finner jag mig uppmanad att, med begagnande af min motions-rätt,
fästa Bevilln.Utsk:s uppmärksamhet på nödvändigheten
af en förändrad och förbättrad redaction af dessa
föreskrifter i den under utarbetning varande nya bevilln.-  foro röning.
Enligt itsta punkten i åberopade §, skall, "för fideikommiss
af lös eller fast egendom", utgöras bevilln. med
6 för ioo:de, från hvilken afgift endast maka samt skyldeman
i rätt upp- och nedstigande led äro befriade. Enligt
4:de punkten deremot, skall "af fideicommisser i lös eller
"fast egendom, som tillfalla andra arfvingar än i rätt upp"och
nedstigande led eller syskon och deras barn", 3 proc.
bevilln. erläggas; äfvensom, enligt 5:te punkten, io proc.
utgöras af "fideicommiss, som hädanefter stiftas till arfvinge,
skyld eller oskyld person."
Till åstadkommande af likstämmighet i nyssnämnda,
Den 7 Mars e. m.
383
sinsemellan stridiga stadganden, och då fideicommiss, i
sjelfva verket, endast innefattar en viss person, med andras
uteslutande, tillerkänd besittnings- eller nyttjande rätt, hvadan
enahanda afgift, som är stadgad för gåfva af årlig ränta
eller afkomst utan ägande-rätt till sjelfva egendomen , synes
böra för fideicommisset' bestämmas, föreslås:
att bevillningen för fideicommiss måtte fastställas till
två proc. af fideicommissets capitai-värde, att af hvarje till—
trädare utgöras, utan afseende å dess skyldskaps förhållande
till fideicommissets stiftare eller sista innehafvare.
Enär numera, enligt K. föiordn. d. 27. April 1810,
fideicommiss endast få stiftas för första emottagaren och dess
närmaste efterträdare, torde, derest, sådant oaktadt, bevilln.
dessutom anses böra hädanefter utgöras för sjelfva stiftandet
af fideicommisse!', denna bevilln. särskildt bestämmas.
Bland de uti ifrågavar §:s irsta punkt uppräknade inrättningar,
som äro befriade från skyldigheten att utgöra
bevilln. för erhållna gåfvor och testamenten, upptagas icke
pensions-cassor, ehuru dessa med allt skäl synas bora hänföras
till enahanda cathegori med de öfriga undantagen; hvadan
föreslås:
att jemväl pensions-inrällningar måtte från berörde skyldighet
uttryckligen frikännas.
Uti 2:dra punkten stadgas, att ”andre arfvingar, än
”skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, skola betala sex
”proc. bevilln. för det testaments-värde, som öfverstiger de”ras
egen arfsdel.” I följd häraf äro sådane arfvingar skyldige
att erlägga bevilln. för det deras arfslott öfversk jutande
testaments-belopp, äfven om detsamma icke uppgår till
trehundra r:dr, eller den summa, hvarunder testamenten till
oskylda personer äro bevillningsfria.
3:dje punkten innehåller, att ”för testamente eller gåf”va
af årlig ränta eller afkomst, utan ägande-rätt till sjelfva
”egendomen, vare bevillningen två proc. af capital-summan.”
Härvid finnes något undantag icke medgifvet, hvarken för
arfvingar i rätt upp- och nedstigande led, eller för andra
arfvingars laga arfslolter, eller för capital-summor, understigande
trehundra r:dr.
Då nu anmärkta stadganden ofta föranleda skiljaktiga
tillämpningar och följaktligen olikhet i de testaments-lagar
för alldeles enahanda förmån påförda afgifter, så hemställes:
att, till förekommande häraf för framtiden, motsvar.
föreskrifter i den nya bevillnts-förordn. måtte varda mera bestämda
och sins emellan öfverensstämmande.
Fastän, på sätt redan är vordet uppgifvet, en person,
som ej befinner sig i något skyldskaps-förhållande med testaments-gifvaren,
är befriad från bevil ln:s utgörande för
det testamente, hvars värde icke uppgår till trehundra r:dr,
måste likväl, jemlikt 4;de punkten i meranämnda §, den
aifvinge, som icke är i de uti samma punkt uppgifna när
-
364
D«ti j Mai>» e. m.
mare slugt-förhållanden, erlägga bevilln. för sin lagliga arfslott,
huru ringa och obetydlig denna än må vara.
Enär samina grundsats, hvarpå bevilln.befrielsen för testamenten
under 3<>o r:dr stödjer sig, äfven synes böra gälla
i afseende på bevillningen för arf, och då ej allenast den
särskilda redovisningen för en icke sällan blott till några
skillingar uppgående afgift förorsakar uppbördsmännen ett
tidsödande och lill föga fördel för det allmänna ledande besvär,
utan ock de i allt fall jemförelsevis högst betydliga
kostnaderna vid utredandet af ringare sterbhus-behållningar
härigenom ytterligare förökas, föreslås:
att, i likhet med hvad för gåfva och testamente är medgifvet,
jemväl arf, som understiger 3oo r:dr, mätte varda
undantaget, i afseende på den för arfs-medel stadgade bevillning.
Till beredande afen nu saknad beräknings-grund, vid
bestämmandet af bevillningen å lös-egendotn, föreslås vidare
:
att bevillnts-afgiflen för lösören beräknas efter det desamma
vid bouppteckningen åsätta värde.
Slutligen, och då erfarenheten visat, att den i bevilln.
förordms 3g § åberopade K. kungörelse numera är i många
hänseenden ofullständig och i några äfven mindre ändamålsenlig;
men densamma, såsom till fortfarande efterrättelse
genom berörde § fastställd, icke, utan ändring deruti,
kan upphäfvas, samt de flerfulldiga, röride samma ämne,
dels redan särskildt stadgade, och dels ytterligare erforderliga
föreskrifter i en ny förordning böra sammanfattas,
liemställes:
att högstberörde K. kungörelse måtte förklaras gällande
endast till dess K. M., sedan fullmäktige i Riksg.cont. med
und. förslag i detta afseende inkommit, i nåd. täckes utfärda
en ny förorda., angrde hvad som, vid upphörden af, och
coutrollen å ifrågavar. bevilln., bör iakttagas.
Om remiss å detta anförande till Bevilln.Utsk. anhålles.
Jag får äran härmedelst föreslå, att de af Riksg:S-cont.
år i83o till R. St:s Bank utfärdade, men i sitt nuvar. skick
för sistnämnda verk, i händelsé af behof, föga användbara
4 proc. obligationer måtte tili det capitalbelopp, som återstår
efter afdrag af redan verkställda afbetalningar samt hvad
som för sådant ändamål kan varda användt af den nu tillgängliga’
bancovinslen , utbytas mot nya, mera ändamålsenliga
och disponibla obligationer med enahanda ränta.
4.
Enl. 3:dje morn., i 4 §:n af nu gällande förordn. ang:de
stämplade pappersafgiften, skall för testamenten å egendom
med
Den 7 Mars e. tn.
385
med full äganderätt dylik afgift utgöras med -J proc., samt
för testamenten ä endast med nyttjande-rutt öfverlåten egendom
d proc. af den testamenterade egendomens värde. Nu
stadgas åter i 3i) §:n af Levdin förorda., att för gåfvor och
testamenten bör erläggas hevilla, med 6 för ioo:de af det
gifnas eller testamenterades värde, äfvensom att för testamente
eller gåfva af årlig ränta eller afkomst, utan äganderätt
till sjelfva egendomen, skall utgöras a proc. af c.apitalsumman.
I afseende pä tiden och villkoren för omförmälda
ljevi11n:s— och stämplade pappersafgifters erläggande, äro visserligen
nästan alldeles enahanda föreskrifter meddelade; men
ifrågavar. afgifter måste likväl, i anseende till de olika verk,
hvartill desamma ingå, särskildt redovisas och verificeras.
Enär dessa särskilda redovisningar, jemte åtföljande verificationer,
ulan all vinst för det allmänna, ej allenast förorsaka
vederbör, uppbördsman och deras controllanter ett fördubblad
t besvär, utan ock föranleda ökade kostnader och flera i
sjelfva verket ändamålslösa omgångar för de skattskyldige,
hvilka, åtminstone här i hufvudstaden , måste på olika ställen
aflemna särskilda borgensförbindelser för berörde afgifter,
får jag vördsamt föreslå:
att den för testamenten och fideicomissbref samt andra dylika
förordnanden hitintills stadgade och, i förhållande till
testamentets eller fideicommissets belopp, utgående stämplade
pappcrsafgift hädanefter måtte upphöra och anses inbegripen
i den allmänna bevilln., som i enahanda afseende
ar fastställd.
Dock som någon tillökning i Svenska folkets skattebidrag
vid denna riksdag icke synes vara af omständigheterna
påkallad, och den mindre betydliga minskning, hvilken, i
följd af nu framstäldta förslag, skulle uppkomma i Statens
inkomst af stämplade pappersafgiften , bör fullt ersättas af
en, genom ändamålsenligare stadganden, sannolikt beredd
tillökning i deij för arf och testamenten till Riksg:s-cont. ingående
allmänna bevillning, anser jag mig, till godtgörande
af omförmälda minskning, hvarken böra eller behöfva
föreslå någon förhöjning i denna bevilln:s hitintills
bestämda belopp.
Dessa 4 motioner lades på bordet.
Hr Hjerta, Lars, hade ingifvit 2,'ne motioner, så
lydande:
1.
Flere personer i hufvudstaden hafva anmodat mig begagna
min motionsrätt, för att få en partiel olägenhet i beskattningsväg
afhjelpt, som angår de trafikerande, hvilka
måste passera K. Djurgården. För att få befara de vägar,
som leda derigenom, måste man först betala en betydlig af3
II. , 49
386
Dill 5 Mars e ra.
gift af 6 sk. b:co för en vagn med ett par hästar om sommaren,
oell 2 sk. b:co om vintern, och detta ej blott vid
den s. k. Blå Porten, der en bro passeras, utan äfven vid
de öfriga avenuerna vid Ladugårdslands lull, Fredrikshof
och åt Roslagsvägen. Om nu denna afgift kan anses billig
på det första stället, i egenskap af bropenningar, så tyckes
detta ej vara händelsen för de öfriga inkörsställena. Man
kan bär i landet resa ifrån Stockholm till Torneå, utan att
betala en skilling för vägens begagnande; men för att hefara
den landsväg, som går öfver denna egendom, som likväl
ej tillhör enskild man, utan kallas kunglig, skall betalning
erlägeas, lill och med af innevånarne på Lidingön,
som sjelfve dellaga i en del af vägens underhåll. Detta synes
böra afhjelpas, och del är i detta ändamål jag ansett
mig böra efterkomma den bär ofvan omförmäldu önskan,
och som jag vågar på detta i sig sjelf mindre betydliga ämne
fästa R St:s uppmärksamhet. En enkel framställning af
sakens beskaffenhet hos K. M. skall utan tvifvel blifva tillräcklig
lill rättelses vinnande, då meningen säkert icke är,
att Djurgårds-cassan skall vinna inkomster på ett fagstridigt
salt, mera un någon annan.
2
Då jag kommit i erfarenhet deraf, atl till R. St:s Riksgtscont.
blifvit aflemnade öfver i,8oo exemplar af eivil-Iagförslaget,
jemte åtskilliga på allmän bekostnad utgifna arbeten,
ämnade att tjena till ledning för nämnda förslags pröfning
oell bedömmande, men deribland likväl saknas ett, utan
tvifvel, ganska beliöfligt register till förslaget: så har jag
trott mig böra göra framställning derom, att ett tillräckligt
antal exemplar af det på enskild bekostnad upplagda register
lill eivil-lagförslnget, varder, medan det ur möjligt, för
allmänna medel inköpt, på det att meranämnda arbete må
blifva mera brukbart. Obestridligt torde det varn, att ett
fullständigt och tjenligt register, såsom det ifrågavar. synes
vara, mera än hvarje annat arbete bidrager till kännedom
af förslaget, lättar öfversigten deraf samt jemförelsén mellan
de föreslagna och nu gällande lagbuden. Man kan äfven
förutse, att nedsättning i priset skall äga rum, i händelse
ett större antal exemplar inköptes på en gång, hvarigenom
en besparing således verkligen bereddes, hvilken ej kan äga
ruin, om hvarje representant, på enskild bekostnad, är nödsakad
förskaffa sig ett exemplar.
Dessa 2!ne motioner lades på boidet.
Hr af Robsahm, Carl Reinh., hade inlemnnt föl—
ndign pen
ningeoekret
aldrig någon lid i vårt fädernesland varit så rot
-
ja fide:
' Då det är en bedröflig sanning, att det st-i
I
Den 7 Mais <\ m. 38;
fast, så li ifdvunnet , så utan ali försynthet i stort bedrifvet,
sorn just nu, anser jag för en sini1 och ganska vigtig- angelägenhet,
att Representationen söker salia en grans derföre}
och sådant kan efter min tanke ske, men icke utan kraftiga
och genomgripande åtgärder. Då , j »4 års lag stadgade t>
för i ooidti årligen, skedde det visserligen i god mening, meri
denna ränta är nu för hög och för landtbrukaren särdeles
tryckande uti ett land med klena penningetillgåugar och
trög omsättning. Endast handelsrörelsen kan haia denna
och vid vissa tillfallen möjligen en högre afgäld; — men,
mine herrar! då denna lag utfärdades, funnos inga Judar i
Sverige, och del är dem eller kanske rättare det för dem
felaktiga reglemente, i förening med onaturliga hysättningsförfatlningar,
vi hafva att tacka, derföre alt 12, 18 till och
med 24 proc. måste i-enskild låneväg betalas, och ofta för
ganska goda papper. Orsaken härtill ligger egentligen deruti,
att den Svenske capitalisten, som mången gång skulle
vara belåten med 5 proc., tinner 6 vara för liten inkomst
på mindre summor under koitare lid och mot s. k. lösa
papper eller reverser, allt derföre eller i anseende lill de
plumpa afbränningar, som vid en nödig befunnen lagsökning
förekomma; och som han offentligen icke kan laga mera än
6, hvarigenom han vid erhållen återbetalning mången gång
icke ens får sitt primitivt utgilna capital i behåll, så bereder
Iian sig i tysthet af Juden 9 proc. mot full säkerhet.
För att nu icke, uti en så vigtig moment som denna,
uppehålla R. o. Ad:s dyrbara tid, vill jag blott i korthet
hafva äran vördsamligen föreslå , alt hädanefter allt stadgande
0111 räntans belopp malle ur allmänna lagen försvinna;
att 5 proc. likväl måste anses sorn laglig ränta, vid
alla de'til Ifallen, då en sådan icke är loreskräfven, eller då
den af domstol skall tilldömmas, samt alt all bysättning för
skuld rnåtte a (skaffas.
Följden häraf skulle otvifvelaktig! blifva, alt livar och
en, som sjelf hade penningar, kunde directe utlåna dem åt
lånsökande, utan 3:dje mans alltför kostsamma biträde, och
utan alt finna någon annan norm för räntan, än den, sorn
stöde i förening med längifvarens öfvertygelse 0111 låntagarens
ordentlighet och realitet; att petu ingelän skulle erhållas
lill belåtenhet både för långifvare och låntagare ä 2, >
och 4 proc , då den, sorn ville vara säker att få igen sitt
på dagen, finge betinga sig 10 ä 12 proc. i öfverrätt ta från
den dag inbetalning manquerade, utan att sådant vore olagligt;
alt ingen annan, än den som vore vederhäftig eller
känd för oidentligbet och arbetsam, finge lån på billiga villkor,
då ijeremot vinglare och ovederhäftige slarfvar aldrig
finge låna, som val vore den största tjenst man kunde göra
dem, och slutligen dei med äfven undvika den ohyggliga synen
af den ena medborgaren, släpande den andra i fängelse
för lappr-i-summor på behaglig tid.
388
Dcu j Mars e. m.
Vid discussionen härom torde jag närmare fä utveckla
mina åsigler i ämnet, anhållande örn denna motions remitterande
till Lagutskottet.
Lades på hordet.
Frih. Hermelin, Carl, hade ingifvit följande 2:ne
motioner:
1.
Till R. St:s bedömmande tager jag mig friheten att vördsamt
underställa, huruvida det icke vore skäl och nyttigt, att
den spanmål, som K. Stats-cont. upphandlar för det allmännas
behof att in natura levereras, bör betalas, icke
ovillkorligen efter rymd eller tunneberäkning, utan efter
vigt, såsom mera utvisande sädens rätta värde. För min
del kan jag icke finna annat, än att statsverket och det allmänna
deraf troligen tillskyndas någon fördel; och att möjligen
en redbarare spanmålshandel emellan redliga säljare och
köpare derigenom kunde uppmuntras och påskyndas.
Om remiss häraf till II. StatsUtsk. anhälles vördsamt.
2.
Då numera myntvärdet vunnit stadga , men tiden för
en ny lags införande synes ganska oviss , vore jag böjd underställa,
huruvida de uti Sveriges lagbok bestämda penningebelopp
numera äro de lämpligaste. Jag tilltror mig dock
härutinnan ingalunda att framställa något allmänt förslag,
enär jag anser, alt man icke obetänksamt bör föröka en del
i lagen stadgade penningesummor; utan inskränker mig endast
att vördsamt underställa, alt det i 47;dc cap. Missg.bm
stadgade värde af tio daler — då stöld endast bör såsom
snatteri benämnas och straffas — måtte lämpligen förhöjas.
Genom sednare liders förändrade mynt- och varu-värden,
blir visserligen en s. k. snattare numera ofta vida högre bestraffad,
än som varit 1734 års lagstiftares afsigt. Enär
desse nybörjande lagbrytares stränga bestraffning sällan medfört
deras förbättring, men, liopförde i fängelser eller correct.
-inrättningar uti missgynnsamt sällskap, troligen oftare
påskyndat deras steg på brottets bana; finner jag mig uppmanad
till denna framställning, hvilken jag vördsamt anhåller
må till H. LagUtsk. remitteras.
Dessa arne motioner lades på bordet.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz, hade inlcmnat ajne
motioner, så lydande:
1.
I den förutsättning, att R. o. Ad., lika med de öfriga
Stånden, till Ekon.Utsk. återremitterar dess mein. och utlät.
]M:o 2, i anleda, af en utaf-Hr Ekholm i JJorgarcSt. • väckt
Dea 7 Mars e. m.
38g
motion mod förslag till särskilda bestämmelser i afseende på
grunderna för befordran till civila embeten och tjenster;
tager jag mig friheten vördsamt anhålla att få till nämnda
motion göra ett tillägg., som, i ett sammanhang dermed,
torde af Utsk. blifva behandladt.
Det torde tillåtas mig att erinra, det Hr Ekholm uti
omförmälda motion föreslagit, att il. St. mätte lill K. ål.
framställa-en und. anhållan: 1:0 om bestämmande af vissa
prestanda för competence i fråga om befordran lill en del
högre embeten och tjenster; 2:0 om det s. k. tillsvidaresyslemets
upphörande; och 3:o om bibehållande för vissa
embetsverk af deras rätt att om en del lägre tjensters besättande
sjelfva förordna.
Detta förslag, särdeles hvad 2,:dra och 3:dje mom:n beträffar,
förtjenar utan tvifvel R. St:s synnerliga uppmärksamhet.
Likväl hade jag önskat, att motionen äfven innehållit
något föreslaget stadgande, till förekommande af det
ofta gängse missbruk att tilldela en person flera, äfven de
mest olikartade tjenstebefattniugar; och då något stadgande
i nämnda ändamål icke blifvit i motionen intaget, får jag,
såsom tillägg dertill, föreslå:
att II. St. måtte till K. M. frambära den und. önskan , att
ingen må hädanefter utan K. M:s särskildta, uppå derom
gjord und. ansökning, meddelta tillstånd, få på en gång innehafva
flera än en tjenst med lön af statsmedlen.
Att en mängd olägenheter för ärendenas jemna och
regelmässiga gång ofta uppkommer genom flera tjensters sammanslående,
lärer väl icke kunna bestridas. Å ena sidan,
lider derigenom både samhället och den enskilde medborgaren
, ity den med flera tjenster gynnade embetsmannen ,
hvars tid och arbetsförmåga måste delas emellan dess många
olikartade befattningar , ofta icke förmår annat än högst
ofullkomligt uppfylla sina pligter; och, å andra sidan åter,
är ett dylikt tilldelande af 4; 5 tjenster åt en person , om
äfven denne icke skulle betydligt negligera dem, icke särdeles
rättvist emot de lönlösa tjenstemännen inom embetsverken,
d. v. s. extra-ordinarierna, hvilka, genom ett dylikt
förfarande, det ena året efter det andra, ända till 10—12 aloch
derutöfver, gäckas i sin ganska billiga väntan att erhålla
lön för deras oegennyttiga uppoffringar af tid, arbetsförmåga
och tillgångar. Jag hemställer, huruvida det är
rättvist, eller med Statens värdighet ens öfverensstämmande,
att njuta fördelar på den enskildes bekostnad. Sådant har
Staten likväl hållit lill godo af sina vid civila embetsverken
antagna extra-ordinarier. Oell då desse unge män dessutom
tillåtits i embetsverken ingå och der arbeta, förmodligen för
att i sin tur succedera den äldre efter hand afgående ord.
ernbetsmanna-personaleo; så tyckes det vara med Statens
egen fördel öfverensstämmande, att, åtminstone uti allt
hvad på Staten ankommer, laga så, att deras hopp om fram
-
3go
Den 7'Mars e. m.
tida befordran icke blir en blott illusion, utan deremot
lämpligen underhålles.
Jag anhåller om remiss härå till Ekon.Utsk., alt behandlas
i sammanhang med Hr Ekholms motion, sorn Utsk.
troligen icke lärer komma ifrån att ånyo taga i öfvervägande.
2.
Såsom för Svenska industrien högst menlig förefaller
den för närvar, härstädes gällande principen, att, enl. patent-författningen
af den i3 Dec. i854> frågor ronde patenter
och nya uppfinningar skola tillkomma en nämnd,
hvilken af parterne sjelfve, elter behag, utse? på det sätt,
att hvardera parten väljer tvänne gode män — utan minsta
förbehåll af sakkunskap eller oväld hos dessa sednare,
— och hvilka fyra gode män sedermera sins emellan
lottkasta, om dea femte ledamoten skall tillhöra ena eller
andra partiet. Härigenom inträffar, att de vigtigaste enskildta
rättsförhållanden ofta kunna — enär denna femmarrnanämnds
flesta röster bestämma utslaget i sista instansen,
enl. författningen — komma att helt och hållet bero på
trenne, antingen i ämnet och i afseende å lagbestämmelserna
okunnige, eller rent af illvillige personers godtycke, och
af slump , i stället för af I a g.
Ett patent eller skyddsbref för ett under förarbetning
eller förbättring varande, stundom lika allmänt nyttigt,
som för den enskilde vågsamt och depensivt företag kan,
på detta sätt, ingalunda uppfylla hvad Staten lofvat och är
skyldig dess innehafvare, och äger således härstädes f. n.
ofta ej det ringaste värde. Patenträtts meddelande, under
sådana förhållanden, och då uppfinningens duglighet icke
heller derigenom styrkes, tjenar derföre mindre till uppmuntran
för den lofliga näringsfliten , än till ett lockmedel
för den enfalldiga eller fåfänga pr o j ec t ma k a r e n , att på
omogna ideer bortkasta sina penningar, och för lycksökare,
att uppsnappa eller utrikes ifrån införa sådana allmänt kända
ide'er eller arbetsmetoder, som för pate n t-tagare n gifva
den möjligaste största profit, utan afseende derpå, om de
äro för någon hel näringsclass eller landet skadliga. Patent
ineddelas åt ”den, som med sin ansökning först inkommit;”
och sker klander, lönar det alltid att pröfva hvad en
god lottkastning förmår, och har denna lyckligen aflupit,
kan, enl. patentförfattningen, ”något vidare klander mot
”detta beslut ej få anföras.”
På grund af dessa existerande bristfälligheter i ekonomisk
lagstiftning, och dä i vårt fattiga land, som i många
årtionden legat betydligt efter, ej allenast det civiliserade
Europa, utan äfven Ryssland, uti näringsflit och industri,
dels den enskildes villkor sällan äro tillräckliga för att våga
något för allmänt nvttiga industri-speculationer , så snart de
äro nya och oförsökta, äfven om de lofva många medbor
-
Den j Mars e. m
3g i
gare förtjenst och uppehälle, — dels den eljest 5 andra orter
jemte civilisationen stigande sympati och uppmuntran
för nyttiga talanger härstädes saknas, oaktadt mången
Svensk kunde på detta fält håde gagna och hedra sitt fädernesland,
derest någon allmän välvilja möter; tager jag
mig friheten föreslå följande:
i:o Må en särskild edsvuren munici pal-auctoritet till
slående opinionsnämnd för teckniska frågor inrättas
inom hnfvudstaden, sammanträdande en gång hvarje månad
å bestämda dagar, — eller oftare, derest enskild man
underkastar sig kostnaderna, — för att gemensamt afgifva
utlåtanden, specielt rörande dels tvister i afseende å patentförfattningarna,
dels nya uppfinningars duglighet,
al I män ny tt ig het och ntförbarhet, då enskild
man eller någon auetoritet derom anlitar; och vare denna
opinionsnämnd ansvarig för den skada, som genom förhastade
beslut kan förorsakas.
Ifråga var. nämnd må vara sammansatt af endast allmänt
aktade, kunnige och ojäfvige män.
Ordförande vare ständigt den Vetlenskaps-academiens
ledamot, sorn författar och utgifver academiens årsberättelser
om tecknologiens framsteg.
Till ledamöter för öfrigt måga utses:
aj sex — 6 — arbetande medlemmar af K. Vettenska
ps-a cade in i en, utsedde af academien vid allmän sammankomst;
b)Tecknologiska
institutets directeur och 2tne
de äldste lärarne derstädes uti mekanik och chemi;
c) sex — 6 — officerare af arme'ens geni-corpser
och flottans mekaniska corps, invalde för ett år i sender
af de förenämnde ledamöterna;
d) tvänne af hvardera parten, eller enskild sökande, för
hvarje särskild fråga invalde, specielt sakkunnige, ojäfvige
och aktade personer, eller män af något ifrågakomma
y r k e.
Såsom secreterare tjenstgöre någon juridiskt bildad tjensteman
från K. Commerce-colkm, emot rättighet till sportlar
af lösen för utlåtanden, protocoller och betyg etc.
livad nämndens beslut beträffar, äge hvarje ledamoten
röst och ordföi'. utslagsröslen, då rösterna finnas lika delade.
I nämndens beslut må ingen auetoritet kunna göra ändring.
Sju ledamöter, eller ordför. jemte sex ledamöter, utgöre domfördt
antal, sedan de likväl af parterna icke kunnat jäfvige
förklaras.
2:0 Svensk ny uppfinning, hvaröfver denna opinionsnämnd
meddelat det utlåtande, ”att den är allmänt gagnelig,
”utförbar och vinstgifvande,” må, derest uppfinnaren det
äskar, på allmän bekostnad af medel å nionde hufvudtiteln
, varda realiserad genom tecknologiska institutets
försorg, antingen i ordentligt exemplar, eller — derest dyr
-
Den 7 Mats c. m,
barliden skulle sådant förbjuda — uti prof eller modell.
Tecknologiska institutet må, för dylika fall, iiga att städse
företrädesvis disponera öfver alla arbetsinrättningar, samt [öfver
enskilda verkstäder oell fabriker , som hädanefter inrättas
emot ersättning; såsom förut är sagdt, enl. räkning, som,
jemte del fullbordade arbetet, af opinionsnämnden granskas.
Uppfinnaren må, efter arbetets fullbordan, äga att lösa detsamma
efter ofvannämnda pris/inom viss tid. Löser ej uppfinnaren
siu reqvisition inom den stadgade tiden, vare han
sin lösningsrätt förlustig, och varde arbetet, sedan det viss
tid å tecknologiska institutet varit till offentlig exposition utstäldt,
för Statens räkning bortauetioneradt.
Genom en o pi n i o n s-nä m nd för teckniska uppfinningars
bedömmande, organiserad på ofvannämnda sätt, samt
en sålunda uppkommen möjlighet för äfven mindre bemedlade
Svenske uppfinnare och industri-idkare, att se sina lyckade
s pccula t io ner en gång använda, skulle kanske en den
nyttigaste vehikel för näringsfliten, och den hos Svenska allmogen
allmänt inneboende uppfinningsnqdnn, åstadkommas.
Staten bekostar väl sålunda ett slags understöd för utsäde,
men detta sker endast såvida, sorn sakkunnige män
i förväg pröfvat och garanterat både fröets fr u k t gi f v a n d e
egenskap, och att jordmånenej botar med missväxt. Hvarken
uppfinnaren eller Staten riskerar att bortkasta penningar
förgäfves; men båda måste kunna vinna derpå.
På det att Statin, hvilken det åligger alt ansvara för
dess medlemmars uppfostran, måtte något bidraga i uppfostringsväg,
äfven för de unga medborgsmän, hvilka företrädesvis
skulle befinnas äga fallenhet för tecknisk uppfinning
oell [öfvande industri e It n y 11 i g a, talanger, får jag
härjemte föreslå, att ett eller flera stipendier, lrvartdera
å 1000 rtdr b:co, till årligt understöd för utrikes reson i
teckniskt afseende måtte anslås och tilldelas åt den eller
de mindre bemedlade Svenska ynglingar eller medborgare,
som prÖfvas äga de utmärktaste anlag, förenade med tillbörligt
grundliga insigter och bildning, för alt af en utrikes resa
draga nytta, oell hvilka för framtiden vilja egna sig åt
teckniska studier eller arbeten inom fäderneslandet. Ett sådant
rese-stipendium må emedlertid icke innehafvas af en
och samma stipendiat, längre än ett år, och inom denna tids
förlopp bör han till K. Commerce-colhm eller den auetoritet
K. M. finner skäligt bestämma, aflemna behörig redogörelse
öfver stipendii-rnedlen och resultaterna af sitt utrikes
vistande. Det är billigt, att det torftiga Sverige gör åtminstone
något för gagnande konster och talanger.
Ola remiss härå till StatsUtsk. anhålles.
Dessa 2:ne motioner lades på bordet.
Hr
Den j Hars o. m.
Hr af Robsahm, Carl Reinh., hade ingifvit följande
2:ne motioner:
1.
Då, så väl vid denna som vid föregående riksdagar, motioner
blifvit väckta, ang:de indragningen af lagmansrätterna,
hvaruti jag så mycket hellre instämmer, som dessa domstolar
endast tjena till att föröka rättsökande parters kostnader
och besvär; betviflar jag ingalunda, det ju denna angelägenhet
nu blir afhulpen med ett slut, som öfverenss tärn mer
med hvad den allmänna rösten fordrar.
Tagande således för afgjordt, all lagmansrätterne vid denna
riksdag komma att afskalfas, anser jag mig likväl böra
fästa H. R. o. Ad:s uppmärksamhet på , huru angeläget det
hädanefter lärer blifva att tillse, det hofrätternas nuvar. jurisdiction
något nära jemkas till ett lämpligare förhållande,
att det i alla fall fordrade rättelse, äfven om lagmansrätterne
bibehöllos; och om nu dessa intermediära domstolar
försvinna, böra väl några anstalter träffas, så alt de rättsökande
hädanefter icke få så oerhördt långt ifrån den lörsta
instansen till den andra, som nu t. ex. ifrån nordligaste Lappmarken
lill Stockholm.
Exempelvis vill jag hafva äran erinra, att då Norrige
med en million innevånare har 66 sörenskrifvare och 4 stifts—
öfverrälter, har Sverige med 3 millioner innevånare såsom
deremot svarande ii5 häradshöfdingar och 3 hofrätten —
Hvad som sålunda främst af allt härvid framstår, såsom oomkullkasteligt,
det är, att, såvida med en förändrad och förenklad
lagskipning åsyftas folkets beqvämlighet, trefnad och
fördelar, så måste ovillkorligen här i landet hofrätternas antal
ökas och de tvänne störstas domvärjo, dels till folknummern,
dels till landvidden, inskränkas. Meni frågan om en ny
indelning af hofrätternas jurisdictioner företer sig en mängd
svårigheter, dels i anseende till landets långsträckta vidd,
dels i anseende till den alltför ojemna befolkningen, dels oek
i anseende till det ringa antal, på stora afstånd ifrån hvarandra
belägna städer vi äga, och sorn till hofrälts-residenser
kunna finnas lämpliga. Att, med erkännande af alla dessa
hinder för en ändamålsenlig indelning, så laga, att alla hofrätterna
skulle få lika territorier, och således innevånarne i
det ena icke hafva längre till hofrättens säte, än innevånarne
i ett annat, sådant låter sig platt icke göra, äfven om
man på nya etablissementer ville kosta stora summor. Att
-emedlertid någorlunda afhjelpa olägenheterna, att någorlunda
jemna distancerna, och att förekomma sådana anomalier,
som att tingsställen finnas, som ligga ioo å' i3o mil ifrån
hofrätts-residenset; det är det längsta, hvartill man nu synes
kunna komma: sådant skall ock blifva föremålet för denna
framställning.
3 H. 5o
394
Den 7 Mars e. ra.
I sillu afseende får jag nu till R. St:s ompröfvande och
bifall föreslå följande nya indelning af Hofrätts-jurisdictionerna:
att
Rikets Hofrätter hädanefter blifva fern, nemi. en i
Christianstad, en i Jönköping, en ny i Philipstad,
en i Stockholm, och en ny i Umeå.
Under Christianstads Hofrätt borde lyda: Skåne,
Halland och Blekinge eller Christianstads, Malmöhus , Hallands
och Blekinge län.
Under Hofrätten i Jönköping eller Götha Hofrätt borde
lyda: hela Småland, Öland, Gottland, hela Östergöthland
och af Westergöthland allt hvad som icke tillhör Götheborgs
län, eller Calmar, Kronobergs, Jönköpings, Gottlands,
Linköpings, Skaraborgs och Elfsborgs län — med undantag
af Dahlsland.
Under Philipstads Hofrätt skulle lyda: Götheborgs och
Bohus län, Dahlsland, samt Carlstads, Örebro, Kopparbergs
och Gefleborgs län.
Till säte för denna Hofrätt skulle måhända staden Carlstad
anses mera lämplig; jag lemnar detta i sitt värde och
anmärker blott, att Philipstad ligger mera i medelpunkten
af de ifrågavar. provinserna, samt 6 mil närmare de norra
Un Carlstad.
2.
Då Majoren Frih. Ernst von Vegesach år x833 , genom
en bekant statsförbrytelse, blef af verkställande makten arresterad
och ställd utom samhället, ägde han en förbindelse
till Banco-disconten, som kort tid derefter var till betalning
förfallen. Så väl under den strängare bevakning, hvarigenom
bemälde Baron var afstängd från vården af sina enskilda
angelägenheter, samt beröfvad möjligheten att uppfylla
sina förbindelser, som ock, sedan han genom landsförvisning
i fortsättning blef beröfvad denna möjlighet, saknade
han alla utvägar att uppfylla medborgerliga förbindelser,
hvarföre ock den nu vidrörda skulden till Banco-disconten
blef ogulden. Då, några år derefter, en allmän amnesti återförde
Frilierren till fäderneslandet, godtgjorde han genom mig
sin capitalskuld till förenämnda discontverk, för hvilken jag
så mycket mindre fruktade att ikläda mig formaliteten af en
borgensförbindelse, som jag alltid ansåg för afgjordt, att en
afskrifning af räntor och öfverräntor skulle komma att äga
rum, då saken underställdes R. St:s pröfningsrätt, synnerligast
då Baron von Vegesach af verkställande makten, genom i
förväg lagdt hinder, var betagen möjligheten att, äfven med
den största contanta tillgång, kunna fullgöra liqviden , samt
sålunda hvarken borde eller kunde belastas med ränta, än
mindre med straffränta, helst då frågan gällde Statens eget
penningeverk. Saken har emedlertid hittills utvecklat sig i
rak strid med denna min åsigt; och som man icke trott sig
Den 7 Mars c. m. 3y5
med framgång kunna utsöka en sådan ränteliqvid hos gäldcnären,
så har man vändt sig mot mig som löftesman. Då
jag icke liar mig bekant, huruvida det ifråga var. beloppet i
afskrifningsväg af Banco-disconten blifver hos It. St. anmäldt,
samt ieke heller domaren, under hvars pröfning målet nu
till afgörande hvilar, tager jag mig härmed friheten föreslå
en sådan afskrifning för återstående 240 r:dr b:co; anhållandes
derjemte att BancoUtsk., till hvars handläggning jag
begär remiss å detta memorial, måtte från discontverket infordra,
så väl förklaring i ämnet, som upplysande handlingar,
då äfven jag, å min sida, skall tillhandagå med en mera
detaljerad promemoria deröfver.
Dessa 2:ne motioner lades på bordet.
Hr von Hauswolff, Garl Ulrik, hade ingifvit 2Cnc
motioner, så lydande:
1.
För Sveriges välbestånd är af högsta nödvändighet, att
dess jern-afsättning befordras, så väl i stångjernsform, som
isynnerhet manufactureradt. En hel verldsdel är öppen derför,
och genom Norra Amerika går den hufvudsakliga omsättningen.
Sedan flera år hafva skrifter inkommit till Regeringen,
så väl af mig, som af Pedro Nisser, Carl Sigismund
von Greiff, A. Gosselman, Bladh och andra, upplysande
om så väl afsättningen , som de erforderliga varornas
beskaffenhet, som användas i Södra Amerika och Mexico.
Nya hamnar äro öppnade och äro tätt spridda vid 2tne verldsliafs
kuster; jag vill endast nämna några få alltifrån Floridas
halfö i Atlantiska oceanen , ty derefter följer, utom Mexicos
kända hamnar, den sköna viken af Golfo de Dulce med
hamnen och fästningen Sari Philippe, och hvarest hela central
Amerikas handel uppgöres. Sedermera äga vi alt tillgå Engelska
colonien på Yucatan; derefter kommer Panama-näset
och dess vigtiga inlopp Chagre och San Juan de Nicaraguafloderna
; sedermera Darien-viken med dess flod Atralo, hvars
källa utgör öfvergången emellan Atlantiska och Pacifiska
oceanerna. Alla dessa vatten gränsa till och genomlöpa provinser,
der jern hehöfves, så väl för åkerbruk, som ännu
mera för deras förnämsta industri, hvilken är grufhandteringen.
Ännu mera åt söder är Magdalena-floden , vid hvars
mynningar Carthagena och Santa Marta äro belägna, betydliga
handelsstäder, ett stort emporium för handelsvaror, och
särdeles för jern-afsättning till det inre af Södra Amerika,
der grufvor som mest bearbetas. Vidare kan jag nämna
Lagueiras hamn, Orinoco- och Amazon-floderna, hela Brasilien;
Rio de la Plata erbjuder också många tillfällen för afsättning
af vårt jern och deraf tillverkade fabrikaler ; till
och med sjelfva Patagonien är icke utan intresse i detta fall.
Chili äger ett utmärkt intresse för Syerigc; Boliwia med sin
3dG
Den j Mars c. m.
enda haran Puerto de la Mar, men med afsättning till Potosigrufvorna
, och många andra förtjena det största afseende.
Callao-hamnen i Peru ur förnämsta afsättningsorten till det
vidsträckta och rika Peruanska landet. Derefter kommer
Guayaqvil och Esmeraldas hamn m. fl.; sedermera Panama
och åter Guatimala, ända till Realenjo, och i Mexico Acapulco
med flera vigtiga hamnar längre norr, samt till slut
Californiens många vikar och hamnar.
Alla dessa hamnar och afsättningsorter lofva Sverige en
lycklig och permanent framtida afsättning af sitt jern och
sina jernfabrikater, bearbetade efter de modeller, som hemkommit
och blifvit till Jern-cont. och Regeringen aflemnade.
Jag proponera!’ vördsamligen att hos K. M. anhålles i und.,
det de omnämnda och af Hr Gosselman m. fl. erhållna upplysningar
infordras, så väl om jernhandelns nuvar. tillstånd i
dessa länder, som om de jern varors beskaffenhet, hvilka der
förbrukas, och att förhållandet och uppgifterna R. St. meddelas
, på det erforderliga medel kunna anslås och de utvägar
beredas, hvilka kunna på kraftigaste sätt befordra ett
så riksgagneligl, fastän hitintills beklagligen försummadt, ärende,
som är och än mera blir Svenska jernhandelns förkofran
uti den nya verldsdelen.
2.
Motion göres om förändring af Riddarlius-salens inredning,
på det sätt, att bänkarna blifva concentriska, och att
om constructionens beskaffenhet och dess utförande infordras
skicklige architecters ritning och kostnadsförslag.
Dessa 2.’ne motioner lades på bordet.
Hr Gyllenkrok, Knut Axel, hade ingifvit följande
anförande:
Nödsakad att åtminstone på någon tid aflägsna mig
från riksdagen, får jag härmed äran afsäga mig min befattning
såsom ledamot af Ridd.Utsk., med bibehållande af min
riksdagsmannarätt, i händelse jag framdeles skulle hit återkomma
; och anhåller jag, att H. R. o. Ad. behagade godkänna
denna min afsägelse.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr Gyllenkroks nu framställda begäran.
Ropades ja.
I anledn. häraf anmodade Hr Frih. o. Landtm. Hrr
Eleetorer att innan nästa plenum utse en ledamot i Ridd.
Utsk. efter Hr Gyllenkrok.
Justerades pleni-prot. för den 22 sisth Febr. f. m.
D c 11 7 Mars c. m.
397
Frill. Sparre, Sixten, hade inlemnat följande reservation
:
Ehuru jag icke fördöljer min öfvertygelse, att beslutet
0111 införande af departemental-styrelse inom Statsrådet, i
stallet för dess nuvnr. organisation , icke torde lill sina följder
blifva afsa oändlig nytta för Svenska folket, som så
många nu synas påräkna; och ehuruväl förslaget till denna
förändring älven förekommer mig skäligen ofullständigt: är det
dock icke min afsigt, alt, efter den utgång saken nu fått,
deröfver anmäla min särskilda mening till prot.; men emot
det formvidriga i afseende på förändring af gg §:n Reg.F:n ,
kan jag af skäl, dem jag nu går att anföra, icke underlåta
att mig reservera.
Ibland de grundlagsparagrafer, som äro föreslagna till
förändring, befinner sig jemväl denna §; men den är, uti
det efter sista riksdagen af trycket utgifna riksd beslutet,
icke upptagen ibland de öfriga , som der uppräknas, såsom
grundlagsenlig! beredde att vid den påföljande af Konung
och Ständer antagas eller förkastas. Jag har väl hört här
uppgifvas, att delta härrör af någon försummelse, och tror
mig till och med minnas, att det tillskrifves ett tryckfel.
Delta sednare anser jag emedlertid för otroligt, enär riksd.-  beslutels tryckning skett under inseende af R. St:s egen Just.-  ombudsman och deras comiterade till tryckfrihetens vård.
Det säkra är, att hela den så oändligt öfvervägande pluraJiteten
af Svenska folket, som icke äger annan kunskap af
riksd.förhandlingarna, än den erhåller genom riksd.beslutets
uppläsande från predikstolarna, icke har den ringaste kännedom
om gg §:ns grundlagsenliga beredning vid förra riksdagen,
till förändring vid den innevar., och att det således
är all anledn. för denna stora pluralitet att föreställa sig,
det samma §, nu förändrad, blifvit det uti olaglig ordning.
Det ligger väl för mig klart, att lagrummets innehåll, förändradt
eller icke, är af mindre hufvudsaklig vigt; men jag
finner det i hög grad betänkligt, att sålunda lemna rum öppet
för den misstanken hos folket, att dess representanter
skulle hafva beredt sig utväg att, utom den lagliga ordningen,
verkställa en grundlagsförändring och derå utverka
Konungens sanction.
Af denna anledn. får jag till prot. anmäla min reservation
och protest emot det af R. o. Ad. fattade beslutet, så
vidt detta angår förändring af gg §:n Reg.Formen.
Justerades pleni-prot:n för den ii Febr. e. m. samt den
26 Febr. f. och e. m.
Lades på bordet
Const.Utsk. mern. N:o 5 med uppgift å hvilande grundlagsändrings-förslag;
samt
Den 7 Mars e. m.
BancoUtskrs mern. N:o 4? med öfverlemnande af bancofullmäktiges
berättelse till Utskottet år 1840.
Upplästes ankomna prot.-utdr. från de öfriga Stånden,
nemi. från PresteSt. af den 22, 26 och 29 sisth Febr.; från
BorgareSt. af den 22, 26 oeh 29 sisth Febr. samt den 4
dennes; och från BondeSt. af den 19, 23, 26 och 29 Febr.
samt den 4 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes straxt efter kl. 12 på natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
H u 11 e I s g.
I irsta Häftet pag.
bör vara: ersättning.
